diff options
Diffstat (limited to '27417-8.txt')
| -rw-r--r-- | 27417-8.txt | 2097 |
1 files changed, 2097 insertions, 0 deletions
diff --git a/27417-8.txt b/27417-8.txt new file mode 100644 index 0000000..e6b0bee --- /dev/null +++ b/27417-8.txt @@ -0,0 +1,2097 @@ +The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-02, by Various + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Barnavännen, 1905-02 + Illustrerad Veckotidning för de Små + +Author: Various + +Editor: J.B. Gauffin + +Release Date: December 5, 2008 [EBook #27417] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-02 *** + + + + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + + + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 5 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +2 Febr. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + Guds rike. + + Mark. 4: 26-32. + +När Jesus satt bland en skara lyssnande åhörare i Guds fria natur, höll +han vanligen sina skönaste predikningar. Han kunde då fästa sina +åhörares uppmärksamhet på fåglarna, som glada och bekymmerslösa flögo +öfver deras hufvud eller på de vackra liljorna, som smyckade Galileens +dalar. Han såg åkermannen kasta sin säd i åkern eller fiskaren lägga ut +sitt nät i hafvet och fann härigenom en lämplig anledning att till dessa +alldagliga företeelser knyta lärdomar om Guds rike. + +I dag få äfven vi sätta oss vid hans fötter och höra honom tala. "_Så är +Guds rike_", säger han, "_såsom när en man kastar säd i jorden_." Här är +det bilden af såningsmannen, som han ställer framför oss. Han ser, huru +denne tager en handfull säd efter den andra och strör ut alltsammans på +sin åker. Såningsmannen vet, att Gud skall välsigna hans utsäde, därför +kan han så bekymmerslöst strö ut det. Han får vänta en tid på skörden, +men under denna tid går han till andra sysselsättningar och bekymrar sig +icke alls om huru utsädet skall bära frukt. Det sörjer Gud för. Han +sänder i rätt tid både sol och regn. Han låter den späda brodden finna +behöflig näring i jorden, och när skördetiden kommer, så täckes den +svarta åkerjorden af ett böljande sädesfält. + +Så önska ock edra söndagsskollärare att vara Guds såningsmän. De så sin +säd hvarje söndag, men äfven de måste vänta, innan de få se den gyllene +skörden. Ni veta så väl hvilken säd de så, ni höra dem tala om Jesus, +barnens vän, om frälsarens kärlek till syndare, om hans död och +uppståndelse. Detta är deras utsäde. Gud själf har gifvit dem det, och +de få icke använda något annat, ty de skola så god säd uti sin åker. + +Men deras åkerjord ter sig något annorlunda än den som besås af +landtmannen. Ofta nog liknar den ett fält fullt af ogräs. Där växer +osanning, vrede, oärlighet, olydnad och annat mer. Ty det är +människohjärtan, som äro Guds såningsmäns åkerfält. Och detta ogräs kan +icke få växa fritt därinne, därför måste de låta Guds ords plogbill gå +djupt, de vilja väcka ånger och syndakänsla i barnahjärtat, så att det +blir beredt att taga emot det ljufliga ordet om Jesu förlåtande kärlek. + +Såsom ett ädelt frö faller detta ord ned i barnahjärtat. Gud ser det med +välbehag och vill så gärna, att det lilla fröet skall utveckla sig. +Därför måste Guds nåds regn ofta falla ned i ditt hjärta, min unge vän. +Gå därför flitigt till söndagsskolan och hör uppmärksamt på hvad där +säges, ty då välsignar Gud det lilla frö, som blifvit sådt i ditt +hjärta. Och du skall få se, att det en dag blir en härlig skörd. Då +skall Guds ljufva frid, glädje och nåd lik gyllene ax betäcka ditt +hjärtas åkerteg. Du skall då måhända en dag kunna instämma i de ord, som +en gång yttrades af en rik och mäktig man: "All den välsignelse, som Gud +gifvit mig här på jorden såväl som den, jag hoppas få i himmelen, den +har jag att tacka söndagsskolan för". + +_Fr. E._ + + + +Johannes. + +(Forts. fr. föreg. n:r). + +Fru Fredman var nu sysselsatt hvarje eftermiddag hos den främmande frun, +och Johannes var då ofta ensam. En dag kom en bondhustru från byn och +ville beställa linnesömnad. Hon ville nödvändigt träffa fru Fredman, så +att hon fick uträtta sitt ärende, innan hon gick tillbaka, h varför +Johannes var tvungen att gå och bedja sin mor komma hem. + +Han fann henne slutligen i den fina damens trädgård, sysselsatt med att +taga upp rotsaker ur trädgårdslandet. Då han framfört sitt uppdrag, +skyndade sig modern hem, och Johannes stannade kvar och såg sig omkring. + +Rundtomkring trädgården stod en väldig häck med dvärgträd, i hvars +grenar rödkindade äpplen hängde och logo emot honom. Aldrig förr hade +han sett så vackra äpplen. + +Han kunde icke motstå frestelsen. Han räckte ut sin hand och bröt ner +ett af de vackraste äpplena. + +Då ljöd plötsligt en klar men svag röst i hans öra: + +"Nej, gosse, det där är ju synd." + +Förskräckt lät han handen med äpplet sjunka och såg sig omkring åt alla +sidor, men han kunde icke se någon. Han såg blott en nyss byggd +glasveranda, hvars dörr stod öppen. + +Åter trängde ljudet af den svaga, bedjande rösten till hans öra: + +"Hör du, gosse, var så snäll och kom hit till mig". + +Halft nyfiken, halft tvingad af en oförklarlig makt gick han uppför de +få trappstegen till verandan och tittade in. Där, midt framför dörren, +stod en klädd rullstol, i hvilken satt en liten blek, ofärdig flicka, +hvilkens stora, strålande ögon tycktes kunna se midt igenom honom. + +Hon räckte ut handen emot honom. Men Johannes tog den icke. Då han +aldrig själf visade någon en vänlighet, förstod han icke heller att +uppskatta andras. + +"Hvem är du?" frågade den lilla flickan utan att på minsta sätt känna +sig sårad. Johannes såg upp med sin mest trotsiga min. + +"Jag heter Johannes. Det är min mor, som går i hjälp här i huset. Och om +du också tio gånger skvallrar för henne om äpplet, så bryr jag mig inte +om det." + +Det lilla fina ansiktet såg sorgset ut. + +"Hvarför skulle jag göra din mor så bedröfvad, Johannes?" sade hon. "Du +vet ju, att Gud i alla fall ser allting, eller vet du inte det?" + +Johannes såg fortfarande mycket ond ut. + +"Du har kanske mycket ondt, du stackars gosse--mer än jag kanhända?" +sade hon deltagande. + +"Hvarför tror du det?" frågade Johannes vresigt. + +"Jo, för att du ser så ond och missnöjd ut. Därför tänkte jag, att du +kanske hade smärtor på något ställe i kroppen." + +"Nej, jag har inte ondt någonstans." + +Det kunde hon icke förstå. "Kan du springa och gå och plocka blommor och +skaka ner äpplen och allting?" + +"Ja visst. Hvarför skulle jag inte kunna det?" + +"Och ändå är du inte glad och sjunger och tackar Gud hela dagen för +denna stora lycka?--Men det är ju förfärligt otacksamt. Jag är också +stygg ibland--o, ja, jag vet det väl. Men då brukar jag bedja Gud om +förlåtelse och att han skall hjälpa mig att bli snäll. Och han hjälper +alltid. Du måste också bedja till honom, Johannes. Och om du inte vill +bedja ensam, så ska vi bedja båda två." + +Allt hvad den lilla flickan sade, var för Johannes såsom en dunkel gåta. +Men när han gick hem, sedan han lofvat henne att i morgon komma +tillbaka, föreföll det honom, som om en liten eldgnista tändts djupt +inne i hans själ, en gnista, som brände och som förnams lik en varm +längtan efter att försöka bli snäll.-- + +Från den dagen träffade han dagligen Magdalena, så hette den stackars +sjuka lilla flickan. + +Kanske kände hon omedvetet, att här väntade henne en uppgift, för +hvilken hennes svaga hand var stark nog. + +Hvarje dag måste Johannes vara hos henne ett par timmar. Men tro icke, +att han genast var god och vänlig ens mot den sjuka. Nej, han plågade +henne ofta med fula ord och med sitt tvära, ovänliga sätt. Men hon gaf +ändå ej hoppet förloradt. Om han ibland var mer än vanligt stygg, tog +hon hans hand i sin och bad tyst: "Gode Gud, du ser, att Johannes har så +svårt för att bli snäll--ack, hjälp honom, gode Gud!" + +Emellertid försiggick långsamt och omärkligt en underbar förändring med +gossen. + +Då berättade Magdalena för honom om frälsaren och hur han måst lida +svåra smärtor för att alla de syndiga människorna, äfven hon och +Johannes, skulle kunna frälsas. Och Johannes tyckte, att eldgnistan i +hans inre blef större och brände allt starkare. + +Ibland måste hon hålla upp midt i berättelsen, ty smärtorna +öfverväldigade henne. Hennes skuldror drogos tillsammans, och de smala +armarna slingrades omkring gossens hals. Då kände han lidande och +smärtor på riktigt nära håll. + +Så nalkades man långsamt julen. Träden hade klädt sig i silfverskrud och +hela nejden var öfversållad med stjärnkristaller, liksom till ära för +den stora stjärnan, som gick upp öfver Betlehemsnejden den första +julnatten. + +Magdalena hade enträget bedt sin mor fara in till staden och köpa +julgåfvor att dela ut åt de fattiga barnen i byn, men denna hade ogärna +velat resa bort från sitt döende barn, ty hon förstod ju, att slutet ej +kunde vara långt borta. Den lilla flickan hade under de senaste veckorna +blifvit allt mera blek och genomskinlig, och hennes ögon hade en glans, +liksom om ängeln, som snart skulle komma för att hämta henne, redan hade +tryckt sin kyss på hennes panna. Men den kärleksfulla modern ville dock +ej säga nej till sitt barns sista önskan. Johannes var hos Magdalena, +han satt tyst och stilla på en stol bredvid sängen, och hans mor hjälpte +till med julbaket i köket--ingenting kunde ju hända Magdalena under de +timmar hon skulle vara borta.-- + +[Illustration: STACKARS FRUSNA SMÅ!] + +Det är så tyst och stilla i sjukrummet. En behaglig doft af bakverk +liksom sväfvar i luften--i morgon är ju den heliga julaftonen inne. +Magdalena ligger på sin hvita kudde med flammande rosor på kinden och +flämtande bröst. + +"Johannes, lofva mig en sak", säger hon plötsligt. + +Han nickar. Han har lärt sig hålla mycket af sin lilla vän och +lärarinna, men han blygs att säga henne det. + +"Försök att bli god och snäll, Johannes, framför allt mot din mor. Men +var inte stygg mot andra heller. Jag tror inte jag skulle kunna glädja +mig riktigt åt allt det sköna och härliga, som jag får se i himmelen, om +jag vet att du inte vill bli snäll. Det går nog inte för dig genast, men +när du fått lära dig det, skall du få känna huru lycklig du skall +bli----" + +Hon tystnar. Hon känner sig så lätt, som om hon kunde flyga, och likväl +är hon så svag, att hon ej förmår säga mer. + +Men efter en stund börjar hon åter, ehuru med svårighet: + +"Lofva mig, Johannes, att du vill bedja.--Ack, gör det!--Jag har haft så +mycket ondt.--Du kan inte ens förstå det.--Du--är--så lycklig--och +rik.--Försök att bedja!" + +Då smälter den återstod af trots och styfsinthet, som ännu fanns kvar i +hans hjärta. Han kastar sig ned på golfvet, gömmer ansiktet i armarna +och snyftar högt: + +[Illustration: EN FLICKSKOLA I INDIEN.] + +"Käre, gode Gud, förlåt mig att jag varit så stygg emot mor och alla +andra människor och hjälp mig att aldrig blifva det mer!" + +Ett saligt leende lyser upp det genomskinliga anletet på kudden. Lilla +Magdalena vet nu, att hon icke lefvat förgäfves. + +Följande dag, när julens klockor ringde, kom ängeln och tog hennes själ +med sig. Hon fick fira jul i himmelen.-- + +Johannes sitter åter i ett hörn i sin mors torftiga stuga. Men denna +gång är han ej ensam. Hans mor är hos honom. Hon håller hans hufvud +hårdt tryckt mot sitt bröst och förnimmer med innerlig tacksamhet, huru +hans tårar droppa ned på hennes hand. Han gråter ut sin sorg öfver sin +lilla väninnas död och sin ånger öfver sin egen synd. Sedan böja de båda +sina knän och bedja om den dyrbaraste och skönaste af alla gåfvor: +förlåtelse för synderna och kärlek i hjärtat. + +Och julens stjärnor tindra i den mörka kvällen. + +(Slut.) + + + +Stackars frusna små! + + _Du äger mor, du äger far, + säg, har du tänkt på hvad du har? + Du har ett hem, ett skyddadt bo, + där du i storm kan finna ro, + där det är ljust och varmt och godt, + säg, har du tänkt på hvad du fått?_ + + _Det finns så många frusna små, + som, utan hem i världen gå, + som ej i älskad moders famn + sig kunna söka fridfull hamn, + så mången, mången lider nöd + och gråter efter hem och bröd._ + + _Kanhända att invid din port + det står en sådan.--Öppna fort! + Sök dela med dig hvad du fått-- + Gud gifvit dig så mycket godt,-- + och vet, att hvad du gjort Hans små, + det har du Honom gjort också._ + + _Och kanske se'n du höra får, + när du en gång för Honom står: + "Jag frusen var och sorgsen gick, + och då hos dig ett hem Jag fick!" + Så öppna hjärta, hem och famn, + gör allt i Herrens Jesu namn!_ + + _Ella_. + + + +En flickskola i Indien. + +Med teckning. + +Det är synnerligen intressant att ibland få göra små utflykter i världen +för att se, huru andra människor hafva det och under hvilka förhållanden +de växa upp och lefva fram sitt lif. Det är därför för mig ett sant nöje +att i dag taga eder alla med mig på en liten tripp till södra Asien och +under tiden berätta litet om barnen och skolorna i detta land. + +Vår ena teckning förflyttar oss då med ens till det rika, varma Indien, +landet med susande palmskogar invid Ganges-flodens stränder. Här möter +oss en afbildning af en flickskola, men den är mycket olik våra svenska +skolor. Luften är ljum, ja, nästan het. Därför har skolsalen inga +väggar. Taket hvilar på stolpar och består af segelduk. Bord och stolar +finnas ej. Man sitter på golfvet med benen i kors och knäet tjänar som +pulpet. Allt är således af enklaste slag. Och likväl är denna skola en +hufvudstads-skola i det stora, folkrika Kalkutta. Den staden finner du +lätt på din karta vid en af Ganges' utloppsarmar. + +Till denna enkla skola infinna sig dagligen tvåhundra femtio +hindu-flickor mellan fem och elfva år för att under ledning af infödda +lärarinnor lära sig läsa, skrifva och räkna. Religionsundervisning +saknas icke heller, men de små få icke höra talas om himmelens Gud, ej +heller om Jesus, världens frälsare och barnens store vän, utan de få +lära sig tillbedja en indisk afgud, Sarasvati, som anses för skolans +skyddshelgon. Sarasvati afbildas med en bok eller ett musikinstrument i +handen. Till denne föra de små flickorna med sig såsom offergåfvor litet +ris, en pisang-eller mango-frukt eller ock några välluktande blommor. En +af de äldre flickorna uppstämmer en sång och de öfriga falla in och +sjunga med. Så bedjas de vanliga bönerna, alltsammans är slut på en +kvarts timme, hvarefter den lilla skaran med lif och lust börjar det +egentliga skolarbetet. + +Denna hindu-skola är upprättad och bekostad af en rik indisk dam, som +mycket sörjer öfver, att millioner af de stackars hindu-barnen icke få +någon undervisning alls utan växa upp i den djupaste okunninghet och +därför heller aldrig kunna komma till någon lyftning vare sig i andligt +eller lekamligt hänseende. Och hon har inrättat skolan så godt hon +förstått från sin hedniska synpunkt. + +Finnas då inga skolor i Indien? Jo, där finnas icke mindre än 150,000, +med omkring fyra och en half millioner skolbarn. Men detta är såsom en +droppe i hafvet. Ty barnen i skolåldern äro öfver fyratio millioner. Då +kan du själf räkna ut, huru många millioner barn växa upp i det +fullständigaste mörker. Och isynnerhet är det sämst ställdt för +flickorna, ty utaf dem få blott fyra hundra tusen skolundervisning och +aderton millioner flickor i skolåldern sakna all undervisning. + +Efter denna lilla glänt på dörren till det tjocka mörkret i det sköna +landet vid Ganges' stränder, där palmskogarna susa, kunde man med all +rätt fråga landets herrar, de för kristlig missionsverksamhet +nitälskande engelsmännen: Hvarför är mörkret så tjockt ännu i det gamla +Indien? + +_J. B. G._ + + + +Bilder ur enkel Erics tittskåp. + +I. Lycklige Josef. + +God dag, små vänner! Det var ett stort nöje för mig att få komma hit +öfver till "grannas" och bli bekant med de små, som läsa Barnavännen. + +Jag kan undra om jag får sätta mitt tittskåp hos eder, midt ibland alla +edra leksaker? Tack, jag tror nog jag får det. + +Då ska ni också få sitta på onkel Erics knä och kasta en blick i hans +tittskåp. Jag undrar om ni ha lust--och tid?--Jo, flickorna kanske. Men +gossarna ha väl så brådt att storma Port Arthur, den väldiga +snöfästningen därute på gårdsplanen, att tiden knappt räcker till för +något annat. + +Jo, men jag tror verkligen, att både Carl-Axel och Einar, som jag känner +sedan i somras, och äfven den lille tappre general Nogi--d. v. s. Jakob +Ekvall--dragas häråt? Nå, välkomna, då! Ni kunna minsann behöfva värma +edra blåfrusna "stridshandskar" en stund. + +Ser ni, små vänner, medan onkel gått omkring i bygderna, har han +uppfångat en och annan bild ur lifvet och gömt dem i sin kamera, och jag +tror, att om den gode Guden låter sitt solljus falla öfver dem, så kunna +dessa bilder blifva både till glädje och lärdom för oss. Välsigne han nu +vår lilla stund framför tittskåpet! + +Låtom oss då kasta en blick på den första bilden! + +Ser ni det där huset med trappgafveln vid den trånga gatan i +hufvudstaden? Nåväl--ni ser då också, huru blek han är, den där lille +gossen, som sträcker ut hufvudet genom fönstret där högt uppe. Och dock +kallar man honom "den lycklige Josef". Detta är också öfverskriften på +vår berättelse i dag, och jag hoppas, att ni alla vilja höra berättas +lille Josefs lefnadssaga. + +Där uppe i gafvelrummet hade han tillbragt sin mesta tid. Han och hans +mor jämte blinda mormor flyttade in dit från landet, emedan hans far +genom dryckenskap förstört allt hvad de ägt och nu fått plats i staden +som hamnarbetare. Han dog snart en drinkares död, och nu hade Josef +blott sin mor och mormor kvar i lifvet. + +Hans mormor älskade Herren Jesus och hade förr sökt tala med Josef om +honom; men nu på ålderdomen hade hon blifvit så trött och slö, att hon +icke ofta kunde gifva nöjaktiga svar på alla de frågor gossen ställde +till henne om Gud, öm frälsaren och himmelen. Hans mor var tyvärr +alldeles icke intresserad af sådana ting. Hon lefde i allehanda synder +och förde ett mycket stormigt regemente öfver sin mor och sin lille +ofärdige gosse. + +Ja, "lycklige Josef" var en liten vanför gosse. Hans far hade en gång i +rusigt tillstånd kastat gossen ur sängen och skadat hans rygg. Följden +däraf var, att Josef stannat i växten och nu vid fjorton års ålder såg +ut som om han varit åtta. + +Man glömde dock snart att gossen var en krympling. Hans stora, själfulla +ögon och hans soliga leende liksom lyste upp allt omkring honom. Därtill +hade han en mjuk och behaglig stämma, som smekte örat både när han +talade och när han sjöng--och sjöng det gjorde han ofta. + +Men ni undra säkert, att en sådan där liten fattig, sjuklig krympling +kunde vara så lycklig, att han till och med af grannarna i huset +kallades för "lycklige Josef". Vi skola då se, hvem och hvad det var, +som gjort honom så lycklig. + +För ett par år sedan, en kulen höst-kväll, när det var mycket kallt och +mörkt däruppe i det lilla vindsrummet, hade han krupit ned för trapporna +och ut på den trånga gatan för att åtminstone få litet ljus från +gaslyktorna och så mycket luft som bestods därnere mellan de höga +husraderna. + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + +REDAKTIONEN. + +_Bibelläsning_ +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 6-12 Febr. 1905. + +M. 6. Mark. 4: 35-41. _Jesus stillar stormen._ +T. 7. Mark. 4: 35-36. _Jesus sofver i skeppet._ +O. 8. Mark. 4: 37. _Stormen uppstår._ +T. 9. Mark. 4: 38. _Lärjungarne förskräckas och väcka frälsaren._ +F. 10. Mark. 4: 39. _Jesus bjuder vinden tystna och vågen lägga sig + till ro._ +L. 11. Mark. 4: 40. _Jesus förvånar sig öfver lärjungarnes brist på tro._ +S. 12. Mark. 4: 41. _Lärjungarne förvåna sig öfver Jesu makt._ + +_Söndagsskoltext för den 12 Februari._ + +Mark. 4: 35-41. + +_Minnesvers_: Ps. 107: 28. Men de ropade till Herren i sin nöd, och han +förde dem ut ur deras trångmål. + +UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 6 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +9 Febr. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905 + + Jesus stillar stormen. + + Mark. 4: 35-41. + +Herren Jesus är en mäktig frälsare, och det skänker en underbar trygghet +att tro på honom och att vara hans vän. Han visade sig äga en gudomlig +makt, då han stillade stormen och betvang de blinda naturmakterna, då +han botade de besatte och besegrade ondskans mörka makter, och då han +väckte upp Jairi dotter och fördref själfva döden. Ja, mäktig var han i +ord, mäktig var han i gärning, mäktig i sin kärlek. Därom vittnar ock +berättelsen om, huru Jesus stillar stormen. + +Från det myckna kärleksarbetet i Kapernaum måste Jesus ändock bort för +att hvila. Hans lärjungar och vänner togo honom med till stranden af +sjön Genesaret, där en stor segelbåt väntade honom och dem. Här redde nu +vänliga händer en bädd åt honom i båtens stäf. Trött som Jesus var, +somnade han snart och sof så godt och lugnt som ett barn i modersskötet. + +På frälsaren och hans vänner i båten lura onda makter, som vilja förgöra +dem. Det hade varit en varm dag. För en svalkande aftonbris glider båten +ut på de lätt krusade vågorna, som i aftonsolens sken skifta som +pärlemor och smaragd. Flera andra båtar följa efter. Det synes bli en +angenäm färd i österlandets milda skymning och klart strålande +stjärnljus. Men plötsligt brusar en stormvind ned från den bergiga, +branta stranden, vågorna börja skumma och rasa, vinden sliter seglen i +trasor och bräcker masten, det ser ut som om alla skulle gå till botten +i det hemska djupet. Men frälsaren sofver godt och lugnt som ett barn i +sin moders sköte. + +Lärjungarne äro icke ovana vid sjön. De flesta af dem hade varit fiskare +just på denna nyckfulla sjö ända från barndomsåren. De hafva växt upp i +fiskarbåten. Men likväl blifva de gripna af den djupaste förfäran vid +denna våldsamma storm, hvars like de aldrig förr varit med om. De skynda +därför fram till Jesus och ropa alla med en mun: "Mästare, sköter du +icke därom, att vi förgås?"------Deras konst och makt att manövrera +båten till land var nu slut. Det återstod ingenting annat än att förgås +i böljorna, som tusen före och efter dem måst göra, såvida icke Jesus +kunde hjälpa dem. + +Lugnt som ett barn i modersskötet har Jesus sofvit i skeppet, lugnt +vaknar han upp och majestätisk står han där i stäfven och bjuder stormen +tystna och böljorna lägga sig till ro. Med ängslan målad i sina anleten +sträcka lärjungarna händerna mot frälsaren. Lif eller död för dem hänger +i detta ögonblick allenast vid honom. Och se--vinden tystnar på hans +ord, vågorna somna och dö, som om där aldrig en storm gått fram öfver +Genesaret, himmelns stjärnor spegla sig snart åter i det blanka vattnet. + +Det är så tyst, så tyst omkring frälsaren. Knäppta händer och tysta +böner stiga upp till Gud från folket. Slutligen bryter Jesus själf +tystnaden och riktar till de sina de mildt förebrående orden: "Hvarför +ären I så rädda? Huru kommer det till, att I icke hafven tro?" Frälsaren +förvånar sig öfver lärjungarnes brist på manlig tro. Det ser nästan ut, +som om han väntat, att de skulle ha utfört det under, som han nyss +utfört. + +Lärjungarne och det öfriga folket stå ännu tysta och stumma. Ej heller +besvara de frälsarens frågor hvarför de äro så rädda och hvarför de +sakna tro för att kunna bekämpa storm och våg. I känslan af sin litenhet +och vanmakt och af frälsarens storhet och väldighet hviska de blott till +hvarandra: "Hvem är då denne, att både vädret och hafvet äro honom +lydiga?" + +Denna folkets fråga är af en sådan betydelse, att jämväl vi, som äro +små, behöfva söka efter svaret. Herren Jesus har i alla tider varit en +stor fråga för alla tänkande människor. Skriften vittnar öfver allt att +han är Guds son, vår och allas frälsare. Hans egna gärningar, hans egna +ord säga oss detsamma. Och alla, som i tron sökt frälsning och frid hos +honom, de hafva erfarit, att han är Guds son och världens frälsare. Ty +åt alla bedröfvade skänker han tröst. + +Det att Jesus stillade stormen vittnar nog så tydligt om att han är Guds +son. Men denna gärning visar ock hän till den makt, som Adam hade före +syndafallet, då han ännu var jordens herre. Och den visar framåt denna +gärning på den tid, då vi skola varda Jesus like i helighet och makt, +och då hela jorden blifvit ett Guds rike och mänskligheten funnit sin +Gud. + +Du, liten, bör därför i tro och förtröstan hvila vid din frälsare. Det +skänker en oändlig trygghet i lifvets strider att hafva honom till sin +vän, och det är villkoret för att du i kommande dagar skall varda lik +honom. + +_J. B. G._ + + + +Bilder ur onkel Erics tittskåp. + +I. Lycklige Josef. + +(Forts. fr. föreg: n:r.) + +Då hände det sig, att han såg en hel hop människor gå in genom en port, +hvarifrån ett starkt ljussken strömmade ut. Med mycken möda närmade han +sig huset. Hvarje gång dörren öppnades, hörde han klara toner af en +frisk sång strömma sig till mötes, och han blef naturligtvis alltmer +intresserad. + +Nu tystnade sången. Då smög han sig öfver gatan, gläntade på dörren och +slank in. Ah, så ljust här var--och så varmt och skönt!--Det stod någon +därborta vid det höga fönstret och talade tyst och dämpadt, alldeles som +stackars mormor brukade göra, när hon bad till Gud. Men han hörde ej +riktigt här nere vid dörren. Tänk, om han skulle försöka smyga sig fram +och sätta sig i en bänk han som de andra?--Men tänk, om polisen, som +brukade gräla på hans mor, kom och körde ut honom? Åhnej, där i skuggan +af den höga kaminen--där kunde han sätta sig, där såg nog ingen honom. + +Och lille Josef satte sig där och lyssnade. Han hörde, huru där talades +om ting, som han blott förut genom mormor förnummit små glimtar af. Och +det lilla törstande lammet drack ur lifvets rika källa, som Gud öppnat +för oss i sitt ord. Men af allt hvad Josef hörde, fäste sig ingenting så +mycket i hans sinne som ordet om Jesu fattigdom på jorden, på det att vi +därigenom skulle blifva rika. Till sist uppmanade predikanten alla de +närvarande att flitigt läsa sin bibel, så skulle de icke blott själfva +blifva rika utan äfven kunna göra andra rika och lyckliga. + +Efter den sammankomsten kände sig Josef så lycklig. Den store Guden i +himmelen var ju äfven hans fader, och denne skulle han närmare få lära +känna i bibeln. + +"Ack, den som bara hade en bibel!" suckade han, när han smög sig ut igen +från den varma, ljusa salen. + +Nästa gång det predikades där, var Josef där igen, men nu kom han icke +ensam, han hade en annan gosse med sig. Otto Berg hette den gossen. Hans +mor ägde en hvitvaruhandel vid samma gata och brukade anlita Josefs mor +till skurning om lördagarna. Otto var en snäll pojke, som gick i +söndagsskolan och gärna lånade Josef sina berättelseböcker. Han brukade +också rätt ofta springa uppför de många trapporna för att förkorta någon +stund för den ofärdige gossen. + +Nu följde han honom till bönesalen, där återigen samme vänlige man +talade. I dag talade han om vikten af att använda de gåfvor och pund, +som Gud gifvit hvar och en att förvalta. Äfven den allra minsta och +ringaste i Guds-rike kunde göra något för Jesus, blott det fanns kärlek +i hjärtat. + +Längt in på natten låg Josef vaken efter den predikan. Han bad Jesus +visa honom, hvilket pund han gifvit honom att få tjäna med. Han kände en +innerlig kärlek till frälsaren och han önskade, att han på något sätt +kunde visa, att han älskade honom. Men han var ju blott en liten ofärdig +gosse, och hvad kunde väl en sådan göra. + +"Gode Herre Jesus, visa mig något sätt", bad han. + +Och frälsaren hörde hans bön enligt sitt löfte: "Hvad I bedjen fadern i +mitt namn, det skall jag gifva eder". + +Utom sin lifliga önskan att få veta på hvad sätt han skulle kunna tjäna +frälsaren hade Josef ännu en bön, som han oaflåtligen bad att få +uppfylld. Han önskade få en egen bibel, ty någon sådan fanns ej i hans +hem. När familjen flyttade in från landet, tyckte hans mor, att det ej +vore lönt att släpa med sig några böcker, ty hon hade ju aldrig tid att +läsa. Mannen söp upp allting och mormor var ju blind, och Josef--ja, +ingen tänkte på, att han någon gång skulle vilja läsa i de där "gamla +luntorna". + +(Forts.) + + + +Det är friskt i skogen. + +Med teckning. + +Det är friskt i skogen en nordisk vinterdag, när snön ligger djup på +marken, knarrande under foten och gnistrande i solljuset. Ja, friskt och +vackert är det att få vara därute och se gran och fur bära hela fång af +hvit snö på sviktande, mörkgröna grenar och med kronorna böjda under +snökristallernas glittrande tyngd. + +[Illustration: JESUS STILLAR STORMEN.] + +Det är friskt och tyst i skogen en klar vintermorgon, medan ännu +stjärnorna lysa från den grönblå rymden och synas så nära, som om de +sutte i storfurornas topp. De se så vakna och menande ut, som om hvar +och en af dem hade en stor, ljus saga att berätta. + +[Illustration: DET ÄR FRISKT I SKOGEN.] + +Det är lif och stämning i skogen en sådan där vintermorgon, när solen +går upp och färgar allt i rosenrödt. Hör, hur mesarna hvissla och hoppa, +lätta och viga från träd till träd. Se, hur domherren lyser med det +stora, röda bröstet vändt mot solen. Nu flyttar han sig till en ny kvist +för att få mera sol. Men det sker så afmätt och tungt, att snön faller +från grenarna i ett regn af tusen små silfverstjärnor. Och där längre +bort höres spettarnas smattrande hugg, tjäderns och orrens bullrande +flykt och ekorrens viga krafsande på släta furustammar. + +Ja, hvad det är friskt och vackert och fullt af lif i skogen en sådan +vinterdag! Har du varit med där och känt, huru blodet sjuder och svallar +af glädje och kärlek till det vackra svenska fosterlandet? Har du känt, +huru mod och kraft och arbetslust vakna oeh växa i hjärtat och spänna +armens muskler att föra yxan, så att dess stål gnistrar i solljuset och +sänker sig djupt till märgen på skogens jättar, tills de falla till +marken med knastrande dån? Är du fjorton år och en svensk gosse af rätta +slaget, då har du redan varit med och känt, huru friskt det är i skogen. +Då har du ock varit med om att på sjungande slädföre vid bjällrors klang +med ett par frustande, ångande hästar i tömmarna låta skogens träd åka +fram mot hemmet för att där blifva friska stockar i rödmålad vägg eller +värmande vinterbrasor på hemmets härd. + +Ja, säg själf, du svenska gosse, är det inte friskt i skogen? + +_J. B. G._ + + + +För våra allra minsta. + +Goda vänner. + +Att de här två, gossen och hunden, äro goda vänner, det kan då hvar och +en se. Men huru de lärt sig att hålla af hvarann, se det är en annan +fråga. Det skall jag nu tala om för våra allra minsta. + +[Illustration] + +Jo, ser du den där lille gossen har ett hem, ett godt och älskligt hem, +som hans far och mor beredt åt sig och sina barn. Där bor den lille, +alldeles som du själf bor hos din far och mor, och där har han sett och +känt huru de älska honom och hålla af honom och söka bereda honom en +ostörd och ogrumlad lycka. Gossen har lärt sig att hålla af far och mor +igen, och att vara ett lydigt och snällt barn. Han har också känt, huru +godt det gör honom själf ända in i hjärtat, när mor eller far sluter +honom i sin famn och talar ömma, vänliga ord till honom. Lillen har en +så brinnande lust att vara vänlig och god mot alla, mot far och mor, mot +tjänarinnan, mot grannbarnen och mot alla Guds skapade varelser, icke +minst mot den förståndige och vänfaste hunden. + +Förra sommaren trillade lillen i bäcken, som flyter nedanför hemmet. +Ingen människa såg olyckan, men Karo kom som en hvirfvelvind, högg +gossen i sjömansjackan och drog honom upp på det torra så kvickt, att +han inte hann att ge hals, förrän han låg i gröngräset på bäck-vallen. +Då skrek gossen af alla krafter, så att mor kom och tjänarinnan kom och +fick se Putte våt och eländig men utom all fara. + +Karo satt ett stycke ifrån och såg på huru mor tröstade och ledde in sin +gosse. När far korn hem från sitt arbete och fick veta, hvad som skett, +då klappade han Karo: "Du är då en präktig och förståndig hund. Tack +skall du ha, för att du räddat vårt enda barn från att drunkna! Du är en +hederspojke." Putte hörde på. Han tyckte som far och mor och så sprang +han och slog armarna om Karos hals, såsom du ser å teckningen. + +_J. B. G._ + + + +Feladt och heladt. + +Berättelse af "Mormor". + +"Du får inte kalla mig för _du_ längre", sade Greta Moll mycket +bestämdt. + +"Hvarför det?" + +Lotta Bergström framställde sin fråga med ett så oförställdt uttryck af +förvåning i sina bruna ögon, att Greta kände sig riktigt besvärad och +nästan ångrade hvad hon sagt. Slutligen svarade hon dock med en liten +knyck på nacken: + +"Det passar inte, för jag är en fin flicka och går i en riktig skola i +sta'n, och du--du bara traskar i folkskolan." + +"Jaså, adjö då--fröken." + +Det var med en ton af obeskrifligt förakt, som Lotta sade detta, och +sedan sprang hon utan att en enda gång se sig tillbaka tvärs öfver ängen +och genom hagen rakt in i den lilla stugan, hvilken utgjorde hennes +torftiga hem och där modern just nu stod vid spiseln och lagade maten. + +"Hvad nu då, är du redan här igen?" frågade denna och såg helt förvånad +på sin flicka. + +Men Lotta svarade ej, utan kastade sig gråtande på träsoffan, som stod +framme vid fönstret och gömde sitt fräkniga ansikte i förklädet. Det +stormade inom henne, och både vreden och sorgen höjde sina röster +därinne. + +"Hur kunde Greta säga så till mig, som varit hennes bästa vän så länge?" +Det var _sorgen_, som suckade så tungt öfver den bittra missräkningen. + +Men nu höjde _vreden_ sin röst: "Usch, hvad hon blifvit dum och +högmodig!--Jag skall aldrig heller bry mig om henne mera." + +Det var verkligen en sorglig sanning, att Greta blifvit högmodig och +tyckte sig vara mycket för mer än sina forna skolkamrater, och det var +detta högmod, som tog sig uttryck i de ord, med hvilka vår berättelse +börjar: + +"Du får inte kalla mig för du längre." + +Greta och Lotta voro jämnåriga och hade varit lekkamrater ända sedan +Lottas far och mor flyttade till den lilla stugan, som de hyrt af patron +Moll. Lotta var då redan sju år och hennes bror Erik elfva. Han hade +redan gått i "storskolan" ett par år och tyckte sig vara en riktig kaxe, +hvilket han emellanåt lät Lotta förstå, då hon ej tillräckligt villigt +fogade sig i hans befallningar. + +De hade kommit till Solbacken--så kallade de sin lilla stuga--tidigt på +våren, och en vacker dag i augusti samma år trippade Lotta för första +gången på väg till skolan. + +Nu började ett nytt skede i den lilla flickans lif. Öfver detta skede +kunde man såsom öfverskrift sätta ordet _glädje_, ty hon som mången gång +känt sig ensam, emedan hon ej haft någon jämnårig att leka med, hon fick +nu så många kamrater, att hon knappt visste, hur hon skulle kunna reda +sig med dem alla. + +Förut hade hon rätt ofta frågat sin mamma: "Hvad skall jag göra?" men nu +fick hon så mycket att tänka på, att hon aldrig hade tid att ha tråkigt. + +Bland de små skolkamraterna var det i synnerhet två flickor, som Lotta +fäste sig vid och den ena af dem var Greta Moll. Hon var enda barnet +till "patrons", och kanske icke så litet bortklemad och själfsvåldig, +men i grund och botten var hon dock en liten snäll flicka. + +Den andra af Lottas goda vänner var Anna Lisa Pettersson. Hennes far var +en fattig skomakare, men fastän han var fattig och hade många barn, var +han likväl alltid glad och frimodig, ty han litade på sin himmelske +faders hjälp och välsignelse i sitt arbete. + +Lotta och Anna Lisa bodde ej långt ifrån hvarandra. Det var blott fem +minuters väg emellan Solbacken och Grantorpet. Men gick man utefter +stora landsvägen ner till Åby herrgård, där Greta bodde, måste man +skynda sig riktigt, om man skulle hinna dit på en kvarts timme. + +När de små flickorna samtidigt började skolan, brukade Lotta först gå +och hämta Anna Lisa, och sedan trafvade de i väg just som ett par små +vagnshästar ner till Greta. Var hon då icke genast färdig, så väntade de +gärna, till dess de fingo henne med sig den lilla del af vägen som +återstod, innan de kommo fram till skolhuset. + +"Mina små blommor", brukade lärarinnan smeksamt kalla barnen. En dag +frågade hon, om de kunde förstå, hvarför hon kallade dem så. + +Alla barnen funderade, men visste icke, hvad de skulle svara därpå. Till +slut reste sig en liten flicka med ljusa lockar kring det rosiga +ansiktet och sade blygt: + +"Mamma och pappa kalla mig för Gullvifvan." + +"Jaså, lilla Eva. Det var ett mycket vackert namn. Men jag menar +någonting ännu högre. Jag ser i eder alla _evighetsblommor_, och jag +önskar innerligt att ni alla må växa och blomstra i Guds solsken." + +Hon sade detta med ett så kärleksfullt allvar, att barnen kände, hvilken +betydelse låg däri, ehuru de ej fullt kunde fatta hennes mening. + +När de sedan kommo ut under rasten, sade en af gossarne: + +"Vet ni hvad?--Jag vill mycket hellre vara en fågel, för han kan flyga +hvart han vill, än en blomma, som inte kan komma ur fläcken utan stå på +samma ställe jämt." + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + + + +REDAKTIONEN. + +Bibelläsning +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 13-19 Febr. 1905. + +M. 13. Mark. 5: 22-24, 35-42. _Jairi dotter._ +T. 14. v. 22-23. _Jairus beder till Jesus för sin dotter._ +O. 15. v. 24. _Jesus följer för att hjälpa._ +T. 16. v. 35-36. _Budskap om död; löfte om lif._ +F. 17. v. 37-38. _Sorg och oro i Jairi hus._ +L. 18. v. 39-40. _Jesus bjuder tystnad,_ +S. 19. v. 41-42. _han uppväcker Jairi dotter._ + +_Söndagsskoltext för den 19 Februari._ + +Mark. 5: 22-24, 35-42. + +_Minnesvers_: Ps. 50:15. Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och +du skall prisa mig. + +UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 7 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +16 Febr. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + Jairi dotter. + + Mark. 5:23-24, 35-42. + +Frälsaren hade nyss varit på östra stranden af Genesaret och utdrifvit +onda andar från en stackars besatt man. Likväl var hans besök så +ovälkommet för folket i Gadara, att de bådo honom gå bort från deras +område. Detta vittnar mer än tillräckligt om att dessa människor ej +behöfde Jesus och ej uppskattade välsignelsen af hans besök. Den ende, +som han där fick hjälpa, var den besatte mannen. + +Så for Herren åter öfver Genesaret och kom till Kapernaum. Knappt hade +ryktet om hans ankomst försports, förr än mycket folk samlade sig och +Jesus talade till dem. Under det han talar, kommer en man med hastiga +steg fram till honom. Vi kunna af hans dräkt se, att det är en rik man, +det är synagogföreståndaren Jairus. Synagogföreståndarne voro vanligen +Jesu fiender, de föraktade profeten från Nasaret. Men så snart Jairus +kommer fram, faller han ned för Jesu fötter. Han uttrycker därmed den +största möjliga aktning, ty endast för konungen eller inför Gud brukade +man falla ned för att tillbedja. Jairus tror, att Jesus är mer än en +vanlig människa, därför faller han ned för hans fötter. Han har något på +hjärtat, det kunna vi förstå, och under tårar framstammar han sin bön: +"Min dotter ligger på sitt yttersta, kom och lägg händerna på henne, att +hon må lefva."--När det kära barnet ligger på dödsbädden, då vill ett +fadershjärta gärna skaffa hjälp. Gadaras folk hade bedt Jesus gå bort, +Jairus ber honom komma. Det var nöden, som gjort Jesu närvaro önskvärd, +det var nöden, som lärde Jairus bedja så som han gjorde. + +Jesus följer med, men för folkets skull kan han blott gå långsamt. Så +blir han uppehållen af en annan, som också söker hjälp. Vi kunna ana, +huru Jairus fruktar, att Jesus skall komma för sent. Ja, där komma +verkligen några från Jairi hus. De frambära sitt förkrossande budskap: +"_Din dotter är död!_" Liksom ej detta vore nog, säga de till Jairus: +"Hvarföre gör du numera Mästaren omak?" Men Jairus får också höra en +annan röst, full af kärlek och tröst: "_Frukta icke, allenast tro!_" + +I detta ögonblick, då dottern är död, och allt synes hopplöst, så manas +Jairus att _tro_, ja att tro på honom, som en gång uppväckte änkans son. +För de små är denna saliga tros-konst ej så främmande, men vi äldre ha +lärt oss att tvifla. Ack, hvilken dyrbar sak är ej tron! Den tror, att +Mästarens hand kan gifva lif åt den redan döda, den tror, att det lönar +sig att bedja, huru mörkt det ser ut. Gud vare lof, Jairus lämnar icke +sin trosståndpunkt, han förtröstar, fastän man tillropar honom: "Hvarför +gör du ännu Mästaren omak?" Denna tro får sin härliga lön, ty ingen +skall komma på skam, som förtröstar på Herren. + +Måtte äfven vi manas att bedja, äfven om det är en vida ringare ting vi +behöfva. Ty intet är så ringa, att du ej kan få tala om det för Jesus, +och intet är så stort, att du ej kan få hoppas, att Herren skall höra +din bön. Ja, Herre, föröka oss tron! + +_Fr. E._ + + + +Bilder ur onkel Erics tittskåp. + +1. Lycklige Josef. + +(Forts. fr. föreg. n:r.) + +En dag kort före påsk kom hans lille vän Otto i rask fart springande +uppför alla fyra trapporna. "Kan du tänka dig, Josef", ropade han, "att +farbror Sven varit inne hos oss och bjudit mig ut till Sorunda öfver +päsklofvet för att leka med kusinerna. Han gaf mig också en blank krona, +som jag skulle få använda alldeles som jag ville." + +"Tänk, så snällt af honom!" sade Josef lifligt. Sedan tillade han mera +för sig själf: "Det är väl hans pund att göra människorna glada med sina +penningar". + +"Ja", sade Otto och nickade bekräftande. "Och nu ville jag ge dig den +här kronan", fortfor han, "ty du din stackare får ju aldrig komma ut +någonstans i det fria och leka som vi andra." + +"Åhnej, Otto, inte skall du ge mej slanten, som du själf fått. Ser du, +jag behöfver nog inte leka jag som ni andra." + +"Du!--Jo, om någon behöfver komma ut, så är det väl du. Ack, om jag +finge taga dig med mig! Det får jag inte förstås, men kronan skall du +ha, ty--ty--ser du--" och den lille rödkindade Otto lade sin arm omkring +den bleke Josefs hals och hviskade: "Ser du, det lofvade jag Jesus." Och +Otto såg både blyg och lycklig ut. + +"Tack", sade Josef enkelt. Gossens ögon lyste, då han fortfor: "Otto, +Otto, vet du hvad? Jag har bedt Jesus så mycket om en bibel. Tänk--tänk +du, om man kunde få en bibel för en krona?" + +"Ja, kanske", sade Otto dröjande. "Men vet du, jag hade tänkt, att du +skulle använda kronan för att få komma ut litet. Du kunde få åka upp +till Skansen och hem igen ett par gånger--skulle du inte vilja det?" + +"Nej, tack snälla Otto, jag vill hellre ha en bibel, ty ser du--jag har +mitt pund där", tillade han hemlighetsfullt. + +Otto såg på sin vän. Hvad Josef kunde bli vacker ibland, tyckte han. Han +var ibland så lik den där ängeln, som satt öfver mammas säng. + +"Du får göra alldeles som du vill, Josef. Kanske du också vill, att jag +skall gå ned i bokhandeln och försöka få en bibel för kronan?" + +"Ja, om du ville göra det, vore du allt förfärligt snäll", sade Josef, +som nu riktigt strålade af glädje. + +På det viset fick Josef sin bibel, hvilken skulle göra honom till den +lycklige Josef, som grannarna sedan kallade honom. + +Omkring en vecka efter det Josef fått sin bibel, sjuknade han och kunde +icke mera gå till sin kära bönesal. Men efter någon tid blef han dock så +stark, att han kunde börja studera sin bibel. Hvad den ofärdige gossen +njöt af denna läsning, det kunna måhända ej många af eder, små vänner, +förstå. Han kände också snart till innehållet af nya testamentets sköna +berättelser bättre än många, som i åratal läst den heliga boken. + +Det var under en sömnlös natt, som Gud hade uppenbarat för honom, +hvaruti hans pund bestod: Han skulle sprida Guds ord bland människorna. +Men huru skulle detta ske? Jo, äfven detta hade han fått klart för sig. +Han hade en vacker handstil och kunde pränta. Detta kom honom nu väl +till pass vid det arbete han tänkte utföra. Genom att för hvarje dag +spara in något öre af de mjölkpenningar han fick af sin mor hvar morgon, +kunde han skaffa sig litet postpapper jämte de allra näpnaste små +kuvert. På papperet textade han så prydligt han kunde alla de bibelord, +som gjort honom själf godt och på hvarje kuvert skref han dessa ord: +"Tag och läs, hvar och en som går förbi". + +Då Josef hade sin bädd alldeles bredvid fönstret, gick det så bra att +strö ut de små brefven öfver den lifliga gatan. Detta var nu det sätt, +på hvilket han kunde tjäna Gud, och han var glad i sin gärning. Då han +fått i ordning en liten brefsamling, bad han: "Gode Gud, välsigna ditt +eget ord!" Och så förde vinden lille Josefs små kärleksbudskap ut i +världen liksom flingor af nyfallen snö. + +O, mina kära små vänner, hvad göra _vi_ för Jesus och för människorna +omkring oss? Tänk på den frågan och svara på den, då ni i kväll bedja +eder aftonbön. Gud välsigne eder alla! + +(Forts.) + + + +En som gratulerar. + +Med teckning. + +Det var i midten af maj. På vägen utanför den höga trädgårdsmuren möttes +två människor. Den ene var en rik man med glad och fryntlig uppsyn, den +andre var en liten fattig pojke i träskor och trasiga kläder, men äfven +den lille var vid godt mod och pep och hvisslade i kapp med bofinkarna +däruppe i lönnträden. + +Den rike, lycklige mannen var som sagdt vid det gladaste lynne, det äro +icke alla rika. Han stack handen i fickan och tänkte ge den lille +tiggargossen en så stor slant, att han därför kunnat köpa en hel kostym +och därtill både skor och strumpor samt en hel skjorta och dito mössa. +Men han hejdade sig, han ville pröfva honom först. + +"Har du brådtom i dag, min lille vän?" + +"Nej, jag har inte ett dugg att göra." + +"Vill du då hjälpa mig, ty jag har en hel hop med arbete, och du kan +säkert uträtta åtskilligt?" + +"Ja, det kan jag nog." + +"Nå, men vill du också?" + +"Ja, visst vill jag." + +"Kom då, så skall du strax få börja." + +Gossen följde med in i trädgården, som för öfrigt var den rike mannens. +De följdes åt fram till trädgårdsmästaren, som vördnadsfullt hälsade på +sin husbonde. + +[Illustration: JAIRI DOTTER.] + +[Illustration: EN SOM GRATULERAR.] + +"Här har jag en liten parfvel med mig, som både vill och kan uträtta +åtskilligt, såsom han själf sagt mig, och då är det ju skada, att han +inte har någon annan sysselsättning än att härma bofinkarna. Det kan han +för öfrigt få göra också här inne, medan han plockar bort ogräs ur +blomsterlanden och springer ärenden åt "mäster". Först skall ni nu laga +i ordning en jättebukett och sända honom med den hem till min hustru, ty +det är i dag hennes namnsdag." + +"Jag har redan en bukett i ordning; det är ju i dag den 15: de. Får jag +visa den?" + +Buketten var utmärkt; den lades i en stor korg och på ett papper skref +den rike: Fru Sophie. Så sändes gossen upp till den slottslika bostaden +med sin börda och ägaren följde långsamt efter. + +Fru Sophie stod på verandan och såg efter sin man, då den lille litet +blygt men ändå redigt bar fram både blommorna och hälsningen å papperet. +Den lille blef naturligtvis vänligt mottagen och fick både bullar och +saft så mycket han förmådde. + +"Ser du en sådan liten arbetskarl jag funnit till hjälp åt vår +trädgårdsmästare?" Det var den rike, som nu återkom och riktade frågan +till sin hustru. + +"Men då får du väl ändå bestå honom nya kläder, tänker jag?" + +"Just så har jag tänkt." Och så kom det sig, att lille fattige Petter +blef en liten fin och flitig gosse, som arbetade så svetten lackade och +hvisslade i kapp med bofinkar och löfsångare, så det ekade i trädgården. +Men lille Petters mor tackade Gud hvar dag för att han låtit hennes +gosse möta en rik man, som var barmhärtig. + +_J. B. G._ + + + +En besynnerlig fisk. + +Med teckning. + +"Frambringe vattnet ett vimmel af lefvande varelser!" Så lydde +skapareorden i tidens begynnelse, och allt eftersom århundradena rullat +fram, har människan kommit till insikt om, att haf och sjöar verkligen +vimla af lif. Ju längre forskaren lyckas tränga ned i de vida djupen med +sin elektriska lykta och sin bottenskrapa, ju flera nya varelser +upptäcker han alltjämt. + +För många af Barnavännens läsare är nog fisken å vår teckning en ny +bekantskap, äfven om han hört själfva namnet uttalas i ett annat +sammanhang. Ty ordet "_Näbbgädda_" säges, styggt nog, inte bara om +fisken. + +Näbb-eller horngäddan så kalla vi fisken å vår teckning. Den är lika +hemmastadd i alla europeiska haf och än längre bort i världen samt +trifves godt i både Nordsjön och Östersjön och är i dessa haf ingalunda +en sällsynt företeelse. + +Vår teckning visar oss näbbgäddans utseende och skapnad bättre än alla +beskrifningar. Hon uppnår en längd af öfver en meter, men hon är smal +som en ål och väger ej mer än ett kilo. Anledningen till hennes namn är +väl först och främst den långa "näbben", som är bildad af de utdragna +käkbenen, hvilka äro väpnade med hvassa tänder ända ut så långt +öfverkäken räcker. Men det är mycket möjligt, att namnet härleder sig +äfven däraf, att fisken vill nosa och "näbba" på allt den ser. Ligger +ett halmstrå eller en kvist och flyter på vattnet, så skall hon genast +ränna på dessa föremål med sin långa näbb och liksom undersöka dem. +Ibland lockar denna hennes nyfikenhet näbbgäddan i olycka, såsom då hon +rusar mot en fiskarbåt så häftigt, att hon dör. + +I allmänhet uppträder näbbgäddan vid kusterna i stora stim, vanligen på +samma gång som makrillen och anses som ett förebud till dennes ankomst. +Hennes föda består af mindre fisk, som hon krossar mellan käkarna, innan +hon sväljer dem. Ehuru hennes kött är magert och segt och användes mest +till bete, fångas hon likväl ganska mycket. + +Vår teckning visar oss, huru näbbgäddan roar sig under vackra +sommardagar. Vanligen simmar hon mot stranden nära ytan under slingrande +rörelser. Stundom hoppar hon nästan rätt upp i luften, men faller ner +igen med stjärten förut. Man kunde tro, att ingeniörerna vid sina +ritningar till torpeder haft näbbgäddan i tankarna, så snarlika äro de +hoppande fiskarna å teckningen dessa nutidens farliga angreppsvapen mot +fartygen i sjöstrider. + +_J. B. G._ + + + +[Illustration: EN BESYNNERLIG FISK.] + +Feladt och heladt. + +Berättelse af "Mormor". + +(Forts: fr. föreg. n:r.) + +I denna hans åsikt instämde äfven de andra gosssarne, och till sist +kommo de öfverens om att flickorna fingo vara blommor bäst de ville, men +för dem låg målet högre. + +Omväxlande med lek och allvar gingo så några terminer, till dess den +dagen randades, då de små skolkamraterna fingo flytta upp i +"storskolan". + +Men till deras stora sorg lämnade nu Greta den lilla vänkretsen. Saken +var nämligen den, att hennes morbror, som bodde i Stockholm, erbjöd sin +lilla systerdotter att bo i hans hem och dela undervisningen med hans +egna flickor, hvilka voro i den åldern att de skulle börja i en högre +flickskola. + +Gretas föräldrar antogo med tacksamhet det vänliga anbudet, men själf +grät hon strida tårar vid tanken på afskedet från hemmet och alla sina +vänner. + +"Om det inte vore så många mil till Stockholm ändå!" suckade hon. Men +fadern tröstade henne med att hon skulle få komma hem till julen, +och--"då skall jag själf komma och hämta dig", tillade han. + +Ja, detta var ju visserligen ett godt löfte, förstås, men det var så +långt, så långt till julen. + +Det blef nu många rörande afsked från både små och stora. Till och med +kalfvar och grisar fingo en känsla af att Greta höll af äfven dem, då +hon den sista morgonen kom ut i ladugården med fickorna fulla af bröd, +som hon delade ut ibland dem, medan tårarna fördunklade hennes eljest så +klara ögon. + +Hon hade redan dagen förut sagt farväl till Lotta och Anna Lisa, och då +hade hon lagt dem allvarligt på hjärtat att tänka på henne hvarenda dag. +Hon skulle då aldrig glömma dem--nej aldrig. + +Greta kände sig mycket ensam den första tiden i sin morbrors hem. +Kusinerna voro äldre än hon, och småningom utöfvade de ett stort +inflytande på henne. Men detta inflytande var ej alltid af god +beskaffenhet, snarare tvärtom. + +De voro mycket svaga för fina kläder, och redan samma dag Greta kom, +måste hon visa dem sina klädningar. + +"Har du ingen stiligare?" frågade de med illa dold missräkning öfver +kusinens enkelhet. + +"Nej", svarade Greta och vände dem ryggen, harmsen öfver att de så kunde +ringakta hennes bästa klädning. + +"Lilla landtlollan", kallades hon i smyg af sina nya skolkamrater, +hvilka funno henne mycket underlägsen, jämförd med dem själfva. De voro +redan små modedockor och talade med stor tvärsäkerhet om hvilka af +kamraterna voro "snobbiga" och "stiliga", med flera sådana uttryck, som +Greta aldrig förr hört i sitt enkla, landtliga hem. + +Det fanns ju visserligen också många snälla, barnsliga flickor i skolan, +men i det kotteri, dit Gretas kusiner hörde, och där sålunda äfven Greta +hade sina flesta umgängesvänner, rörde sig de dagliga samtalsämnena +omkring barnbaler och liknande nöjen. Lärare och lärarinnor kritiserades +också och föräldrarnas förmögenhet och rang diskuterades. + +Under den första tiden af sin vistelse i Stockholm talade Greta ofta om +sina små vänner därhemma, men då ingen visade intresse därför, blef det +alltmera sällan, och till sist ertappade hon sig själf därmed, att en +hel dag kunde gå till ända, utan att hon en enda gång tänkt på dem. Och +så bleknade minnet af dem allt mer och mer. + +Utan att hon själf visste det, tog hon allt djupare intryck af sin +omgifning. Sålunda började hon att med ringaktning se ned på dem, om +hvilka hon inbillade sig, att de stodo lägre än hon, och när hon nu +tänkte på sina forna glädjeämnen, fann hon dem simpla och tarfliga. + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + + + +REDAKTIONEN. + +_Bibelläsning_ +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 20-26 Febr. 1905. + +M. 20. Mark. 6:14-29. _Johannes döparens död._ +T. 21. v. 14-16. _Herodes' onda samvete._ +O. 22. v. 17-20. _Orsaken till Johannes' fängslande och död._ +T. 23. v. 21-22. _Herodes' gästabud,_ +F. 24. v. 23. _hans löfte._ +L. 25. v. 24-25. _Herodias' list._ +S. 26. v. 26-29. _Döparens död och begrafning._ + +_Söndagsskoltext för den 26 Februari._ + +Mark. 6:14-29. + +_Minnesvers_: Matt. 24:13. Men den som håller ut intill änden, han skall +varda frälst. + + + + + BARNAVÄNNEN + + +N:o 8 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +28 Febr. Redaktör: J, B. GAUFFIN, Uppsala. 1905 + + Johannes döparens död. + + Mark 6: 14-29. + +På Jesu tid regerade öfver Galileen och Pereen en romersk lydfurste +eller tetrark, som i vår text kallas "konung" Herodes. Denne man hette +egentligen Herodes Antipas och var son till Herodes den store, som är +känd för sin grymhet och sitt lastbara lif. Det var denne man, som ock +ville döda Jesusbarnet och därför påbjöd att döda alla gossebarn i +Betlehem, som voro under två år gamla. Herodes Antipas var ogudaktig och +orättfärdig liksom fadern, men mindre grym. Sin första gemål, den +arabiske konungen Aretas dotter, försköt han. Därpå gifte han sig med +sin broders hustru, Herodias, som han lockat att öfverge sin man. Denna +synd bestraffade Johannes döparen. Han gick upp till fursten och sade: +"Dig är icke lofligt att hafva din broders hustru". Det var en uppenbar +synd mot Guds sjette och tionde bud. + +På grund af denna bestraffning började den lättfärdiga Herodias dödligt +hata Johannes och sökte bringa honom om lifvet. Hon låg öfver Herodes +med ett ständigt tal om Johannes oförskämdhet och slutligen lyckades hon +öfvertala honom att fängsla döparen och inspärra honom på slottet +Makerus, öster om Döda hafvet. + +När konung Aretas dotter återkom till sitt hem och berättade om huru +skamligt och trolöst Herodes hade förskjutit henne för Herodias skull, +då blef Aretas vred och började förbereda ett härtåg mot Herodes. När +denne fick kunskap härom, samlade äfven han en här och drog söderut. Men +under färden inträffade hans födelsedag. På slottet Makerus lät han då +tillreda en stor fäst, till hvilken han inbjöd sina stormän och +krigsöfverstar samt andra af Galileens store, som voro med i hans följe. +Det var vid denna födelsedagsfäst Herodias dotter uppträdde och dansade +inför den halfrusige konungen och hans lika beskaffade gäster. Och så +betagen blef han i flickan och hennes dans, att han lofvade henne hvad +helst hon begärde ända till hälften af hans rike. När då danserskan +rådfrågat sin moder, återkom hon och begärde strax på ett fat Johannes +döparens hufvud. + +Herodes blef nog med ens nykter, när han får höra denna begäran. Han +förstår nu, att det är Herodias list och ränker, i hvilka han blifvit +snärjd. Han vill visst icke halshugga Johannes, men i stället för att +slita sönder ränkerna och ärligt tillstå, att hvarken Johannes hutvud +eller halfva riket är hans, så att han ej kan gifva bort det, låter han +leda sig af en falsk hederskänsla, tänker på eden och på hvad gästerna +skola säga, faller i Herodias snara och låter en drabant döda Johannes. + +Efter dryckeslag, fäster och mord drager nu Herodes ut att möta konung +Aretas. Men han och hans folk blifva slagne och med skam återkommer han +till hufvudstaden Tiberias. Det är då han får höra talas om Jesu +underverk och kraftiga gärningar i Galileen och tror att Jesus är +Johannes, som stått upp från de döda. Det skulle ej förvåna oss, om han +om nätterna går och vrider händerna af förtviflan och fruktan i det +kungliga palatsets salar. Men Herodias lyckas nog också lugna honom +igen. Han blir i tillfälle att se Jesus på långfredagen, han blir i +tillfälle att håna Jesus och hölja honom i en trasig purpurmantel. Men +nu var också hans synders mått rågadt. Han reser till Rom för att +utverka sig konungatiteln af kejsar Caligula, men i stället blir han +anklagad för sina brott och synder, blir landsförvist till Frankrike, +där han dog fattig, förskjuten och eländig i staden Lyon. + +Herodes syndalif är en kraftig varning för oss alla att taga oss +tillvara för all synd och all orättfärdighet. Ty den illa gör, han illa +far, och hvad en människa sår, det får hon skörda. Den som sår i sitt +kött, han skall af köttet skörda förgängelse, men den som sår i Anden, +han skall af Anden skörda evigt lif. Herodes sådde i köttet, han fick +skörda förgängelse och förtappelse. Johannes döparen sådde i Anden, han +fick i Anden skörda evigt lif. Visserligen fick han böja sitt hufvud +under bödelsyxan i Makerus fängelsehåla, men nu bär hans hufvud +härlighetens krona i Guds himmel. + +_J. B. G._ + + + +Bilder ur onkel Erics tittskåp. + +1. Lycklige Josef. + +(Forts fr. föreg. n:r). + +En dag, då ett sådant litet "snöfall" kommit ned från den lycklige +Josefs fönster, hördes en knackning på dörren till vindsrummet. + +"Stig in", sade Josef med bäfvande stämma. + +Dörren öppnades och en högväxt, välklädd herre trädde in. Han gick fram +till Josef, som ännu satt i fönstersmygen och präntade. + +"Jaså det är du, min gosse, som släpper ut dessa små brefdufvor?" sade +främlingen och höll upp ett bref framför Josef. + +"Ja, jag ville tjäna frälsaren, och jag kan inte göra något annat", sade +gossen blygt. + +"Godt att du kan det, liten", sade främlingen. "Gud har redan välsignat +ditt kärleksarbete, ty jag vet åtminstone en, som därigenom fått ögonen +öppnade att lära känna Herren Jesus", tillade han. + +Josef knäppte ihop sina händer och i hans stora, uttrycksfulla ögon +glänste klara tårar. "Tack gode Gud!" hviskade han. + +Främlingen satte sig på en stol vid Josefs sida och tog vänligt hans +lilla smala hand i sin. "Ja, min gosse, det behagade Gud att genom ditt +lilla bref öppna mina ögon för hans kärlek", sade han, "och jag ville +tala om det för att uppmuntra dig att fortsätta ditt missionsarbete. Jag +gick för en vecka sedan förbi här, försänkt i djupa tankar. Det var en +viktig affär, som skulle göras upp och jag var mycket oviss. Då föll +ditt lilla budskap ned alldeles framför mig, och jag böjde mig +ofrivilligt för att taga upp det. Det lilla brefvet innehöll blott fyra +ord: 'Hos Herren är hjälpen'. Men dessa ord voro tillräckliga för att +återgifva mig mitt mod. För tillfället hade jag alldeles för brådt för +att hinna forska efter hvarifrån budskapet kom. + +I dag hade jag åter mina vägar här förbi. Då föll detta lilla bref ned +på min hatt, och när jag såg uppåt, fick jag se ännu en flock sådana +brefdufvor komma långsamt sväfvande nedåt. Jag gick in i porten för att +se, hvilket budskap som sändes mig i dag, och då läste jag: 'Jag måste +verka hans verk som har sändt mig, medan dagen är, natten kommer, då +ingen kan verka'. Joh. 9: 4. Och nu ville jag tacka dig, min unge vän, +tillade främlingen med en fuktig glans i sina ögon, "ty du har omedvetet +varit mig till stor tjänst genom ditt missionsarbete." + +"Det är bara bibelspråk, som jag skrifvit af, jag har inte gjort något +annat", sade gossen. + +"Ja, jag vet det, min gosse, men det är du, som gifvit dem vingar, och +därför tackar jag dig och ville så gärna göra något för dig." + +Josef såg upp på främlingen med sina strålande, själfulla ögon, ur +hvilka lyste fram en så innerlig glädje. "Jag är så glad och lycklig", +sade han blygt, "ty jag ser nu att frälsaren hört mina böner." Och den +lille missionären knäppte ihop sina små magra händer och hviskade: +"Tack, käre, gode Gud, att jag fått göra något för dig!" + +Främlingen var djupt rörd öfver denna barnsliga förtrolighet, med +hvilken den ofärdige gossen talade till Gud. "Du är då mycket lycklig, +min gosse, fastän du är ofärdig?" sade han. + +"O, ja, jag är så lycklig", svarade Josef med blicken liksom skådande i +fjärran. "Kanske jag inte velat gå Guds ärenden, om jag inte varit en +krympling", fortfor han, "jag hade väl då varit mest glad åt att få +leka--tror inte herrn det?" + +"Jo, det kan nog hända. Guds vägar äro högre än våra vägar." + +"Och jag är så lycklig öfver att herrn kom upp till mig och talade om +det där för mig, ty nu vet jag, att Gud hört mina böner och att jag får +fortsätta att skicka ut mina bref." + +"Ja, det får du säkert, och Herren har själf sagt, att hans ord inte +skall återkomma fåfängt." + +Nu skulle jag väl kunna berätta, att denne främling icke var den ende, +som blef välsignad genom Josefs "brefdufvor", men vill för denna gång +nöja mig med att tala om, att gossen i honom fick en trofast vän, som +sörjde både för honom själf och för hans mor och mormor, så att de ej +behöfde lida brist. Sålunda lönade då Herren redan här sin lille +tjänare, som så troget förvaltade det pund han fått. Men en gång skall +han få ut den bästa delen af denna lön. Då skola kronorna delas ut åt +både små och stora, som äro trogna emot Jesus och hans missionsarbete på +jorden. + +Af denna verklighetsbild kunna vi lära, att äfven barnen få vara små +vingårdsarbetare, hvilka kunna skaffa frukt åt frälsaren. Glömmen ej +det! + + Så skynden då alla kära små + att in i vår Herres vingård gå. + Arbeten troget vid sång och bön, + så skall eder gifvas som nådelön + en krona skön. + +Däråt gläder sig eder ringe vän + +_Onkel Eric._ + +[Illustration: PÅ SVAG IS.] + +[Illustration: SMÅ SOM GÅ I VÄGEN.] + +På svag is. + +Med teckning. + +"Gå inte ut på isen, Johan! Den är för svag och bär inte än. Lyd nu och +gå direkt till skolan!" + +Det var Johans mor, som med dessa ord förmanade sin gosse och sände +honom på väg till arbetet med bokväskan på ryggen. + +Frosten hade varit synnerligen stark under natten, så att små grunda +sjöar och åar buro blanka, lockande isbryggor. På skolvägen träffade +Johan en kamrat, som full af ifver tog honom med sig till den buktande +ån. Han sprang själf först ett par gånger öfver isen och hånade Johan, +som var en så rädd stackare, att han inte tordes. Isen hade knakat +duktigt vid kamratens försök, hvarför Johan tvekade till en början. +Moderns ord ljödo ock för hans öron och samvete, men till sist skulle +han ändå visa, att han inte var rädd, tog en väldig sats och slog kana +tvärs öfver ån. Men isen brast under alen vid andra stranden. Han fick +tag i ett par grenar men han orkade inte hålla sig, tills hjälp kom, +utan han föll rätt ned i vaken så att vattnet räckte honom under hakan. + +Ja, där stod nu Johan och kunde hvarken komma upp eller framåt. Han +måste slå sönder isen med händerna och sträfva sig upp med kamratens +hjälp. Men hu-u-u, hvilket kallbad! + +Huru skulle han nu bete sig? Inte vågade han gå hem, och i skolan måste +han vara om en timme. Han sprang så våt han var till skolan, sedan han +tömt vattnet ur sina skor. + +På den tiden hade man på landet, där Johan bodde, en väldig skolsal med +en stor, härlig, brungul kakelugn. I den plägade gossarne själfva i tur +och ordning hvarje dag elda riktiga stockbrasor. Här klädde nu Johan af +sig det mesta af kläderna jämte strumpor och skor och satte sig själf på +trappstegen tätt framför brasan för att torka och värma sig. Gossarne +stodo i täta dubbla led omkring honom och gömde honom för flickorna, som +så småningom började komma till skolan äfven de. När läraren sen klockan +nio kom in för att börja arbetet, var Johan klädd och hans kläder +"nästan" torra, så att ingenting märktes. + +På middagen talte gossen om hela historien för far och mor, bad dem om +förlåtelse och lofvade, att icke gå ut på isen utan föräldrarnas +samtycke. + +Naturligtvis förläto de sin Johan, som ju fått straff nog för att han +utan mors löfte gått på svag is. Och underbart nog fick han inte ens den +allra ringaste snufva eller hosta på kuppen. På den tiden voro gossarne +mycket starka, härdade och friska af sig, och inte heller fanns det +någon influensa, som doktorn kunde skylla på. + +_J. B. G._ + + + +För våra allra minsta. + +I. Små som gå i vägen. + +Med teckning. + +Småttingarne ha så innerligen roligt, där de sitta på trappan med sina +leksaker och låta tankarna löpa ut i vida världen, såsom de tycka. Men +egentligen bygga de i tankarna upp en alldeles ny värld, full af de +sällsammaste företeelser. + +Ser du den lille med trähästen? Han har ridit på solstrålarnas gyllene +bro öfver skogar och fält, öfver sjöar och haf, och flickorna de ha +suttit bakom honom på hästryggen och hållit i sig starkt, så starkt, att +de inte måtte falla af och göra sig illa. Och de ha inte fallit af +hästen utan ridit långt ut i världen till Egypti land, där Nilfloden så +lång, så lång flyter genom landet. De ha tänkt på Mose, den lille +israelitiske gossen, som låg här på Nilens vatten och flöt omkring i +rörkistan. De ha tyckt sig både se honom och höra honom gråta. De ha +också sett faraos dotter komma med sina hoftärnor i en lång rad i +brokiga silkeskläder. De nalkas Nilstranden och höra barnet gråta i +rörkistan, de hämta den och öppna locket och få se den lille vackre +gossen. Det flyger ett solskensskimmer öfver ansiktet på faraos dotter +och på alla hennes tärnor. De jubla och klappa i händerna och vinka med +sina solfjädrar åt barnet, som åter ler genom tårarna, när vänliga +händer sträckas mot honom och lyfta honom ur denna trånga, mörka vagga. +De ämna följa prinsessan och hennes tärnor vidare--men de äro genast +hemma igen i den mörka trappan, dit solstrålarnas gyllene bro tränger. + +"Ur vägen med er!" ljuder en obarmhärtigt sträng och barsk röst. Det är +en något äldre flicka, som med en stor kvast sopar trappan ren. Barnens +kaffekoppar krossas utan förskoning, gossen hinner lyckligtvis rädda sin +präktiga häst, men den ljufliga leken och färden till Egypti land tog +ett ledsamt slut. + +"Stackars små, som gå i vägen", ljuder en vänlig röst från ett fönster +tvärs öfver gården. "Kom till min trappa, kära barn!" fortsätter samma +vänliga röst, "sätt er där och fortsätt att leka!" + +Men det gick inte att leka mer den gången. Ett groft grepp var taget i +de fina strängarna af barnens fantasi. De sköna bilderna i barnens värld +hade likt deras leksaker brustit och gått i spillror. + +_J. B. G._ + + + +II. En liten musiker. + +Med teckning. + +Far hade en stor basfiol, som sjöng vackra, fylliga toner, när han +spelade på den. Än voro tonerna djupa och dallrande som de lägsta på en +kyrkorgel, än höga och klara och klangfulla, som om de strömmat fram ur +klockstycket från en klarinett. + +Och lillan hade lyssnat till tonerna från hon var ett år gammal. I +början trodde hon, att det bodde en liten sångare i det stora +instrumentet. Hon hade lagt örat intill dess väggar och sagt: "Hör, hur +han sjunger där inne!" Men när hon blef litet större, fick hon veta, att +det var strängarna, som sjöngo och dallrade, när far strök dem med +stråken. + +[Illustration: tiny girl with ENORMOUS instrument... ] + +Nu var hon "stor" och kunde själf sjunga enkla sånger, som far spelade. +Men när han ibland spelade fina saker och mor beledsagade dem med musik +från pianot, då kröp lillan upp i ett soffhörn, knäppte sina händer och +lyssnade och drömde och tyckte att det var en hel skara sångare, som +sjöng ur de båda instrumenten. + +Ja, nu var lillan "stor", så stor att hon själf kunde föra fars stråke +öfver strängarna och låta dem sjunga för sig långa, mjuka toner. Men hon +var inte ännu så stor, att hon med sina små fingrar kunde trycka ned +strängarna och få toner i mängd såsom hennes far. Men lillan växer för +hvarje dag och hvarje år, och rätt hvad det är kan hon nog spela på +annat sätt än på lösa strängarna. + +_J. B. G._ + + + +Feladt och heladt. + +Berättelse af "Mormor". + +(Forts.) + +Hon hade gladt sig så mycket att få resa hem till julen, och hade hon +fått det, skulle detta varit en stor hjälp för henne. Men en vecka innan +skolan slutade sjuknade hon i difteri. Hon måste genast föras till +sjukhuset, där hon sedan fick ligga under hela julferien. + +En stjärna lyste dock på Gretas mörka himmel denna dystra tid, och denna +stjärna var syster Lydia, hennes trofasta sköterska. Hon var en lefvande +kristen och hade valt en sjuksköterskas ansvarsfulla och +tålamodspröfvande kall af önskan att därigenom kunna tjäna sin herre och +frälsare. + +"Syster Lydia", sade Greta en dag med matt röst, "bed Gud, att han snart +gör mig frisk." + +"Det har jag gjort flere gånger, barnet mitt", sade hon, "men bed själf +du Greta." + +"Det kan jag inte", svarade Greta missmodigt. + +"Jo, visst kan du det, lika lätt som du ber din mamma eller pappa om +någonting." + +Denna tanke, att bönen var en så enkel och naturlig sak, var alldeles ny +för Greta. Hon hade några oklara begrepp om att det skulle gå mycket +högtidligt till, och de morgon-och aftonböner hon hvarje dag läste, +passade inte, tyckte hon. + +Några dagar därefter, då syster Lydia stannat en stund hos henne, sade +hon: "Nu har jag bedt Gud om att bli frisk den här veckan, och så har +jag talat om för honom, hur mycket jag längtar efter pappa och mamma. +Men så har jag bedt honom om en sak till." + +"Hvad då, lilla Greta?" + +"Jo, att jag måtte kunna bli riktigt snäll." + +Nu ropade någon på syster Lydia, så att hon måste gå, utan att få +svara.-- + +I början på det nya året fick Greta lämna sjukhuset. Men innan dess hade +syster Lydia måst lofva "riktigt säkert" att komma ut till Åby någon +gång under sommaren. + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + + + +REDAKTIONEN. + +_Bibelläsning_ +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 27 Febr.-5 Mars 1905. + +M. 27. Fil. 2:5-11. _Kristi underbara storhet_. +T. 28. v. 5-6. _Hans storhet i sinnelaget_. +O. 1. v. 7. _i tjänande kärlek_, +T. 2. v. 8. _i ödmjukhet och lydnad_. +F. 3. v. 9. _Gud sätter sitt insegel på Jesu storhet_. +L. 5. v. 10. _Alla varelser skola känna sig små inför Jesu + storhet_ +S. 5. v. 11. _och högt bekänna den_. + +_Söndagsskoltext för den 5 Mars._ + +Fil. 2:5-11. + +_Minnesvers_: 2 Kor. 8:9. Ty I kännen vår Herre Jesu Kristi nåd, att +han, ehuru rik, vardt fattig för eder skull, på det att I genom hans +fattigdom skullen varda rika. + +UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + + +End of Project Gutenberg's Barnavännen, 1905-02, by Various + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-02 *** + +***** This file should be named 27417-8.txt or 27417-8.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27417/ + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +http://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at http://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit http://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including checks, online payments and credit card donations. +To donate, please visit: http://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + http://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. |