initial commit of ebook 27417HEADmain

1 files changed, 2097 insertions, 0 deletions

diff --git a/27417-8.txt b/27417-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..e6b0bee
--- /dev/null
+++ b/27417-8.txt
@@ -0,0 +1,2097 @@
+The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-02, by Various
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Barnavännen, 1905-02
+       Illustrerad Veckotidning för de Små
+
+Author: Various
+
+Editor: J.B. Gauffin
+
+Release Date: December 5, 2008 [EBook #27417]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-02 ***
+
+
+
+
+Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the
+Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+
+
+                             BARNAVÄNNEN
+
+N:o 5    Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
+2 Febr.  Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.
+
+                            Guds rike.
+
+                         Mark. 4: 26-32.
+
+När Jesus satt bland en skara lyssnande åhörare i Guds fria natur, höll
+han vanligen sina skönaste predikningar. Han kunde då fästa sina
+åhörares uppmärksamhet på fåglarna, som glada och bekymmerslösa flögo
+öfver deras hufvud eller på de vackra liljorna, som smyckade Galileens
+dalar. Han såg åkermannen kasta sin säd i åkern eller fiskaren lägga ut
+sitt nät i hafvet och fann härigenom en lämplig anledning att till dessa
+alldagliga företeelser knyta lärdomar om Guds rike.
+
+I dag få äfven vi sätta oss vid hans fötter och höra honom tala. "_Så är
+Guds rike_", säger han, "_såsom när en man kastar säd i jorden_." Här är
+det bilden af såningsmannen, som han ställer framför oss. Han ser, huru
+denne tager en handfull säd efter den andra och strör ut alltsammans på
+sin åker. Såningsmannen vet, att Gud skall välsigna hans utsäde, därför
+kan han så bekymmerslöst strö ut det. Han får vänta en tid på skörden,
+men under denna tid går han till andra sysselsättningar och bekymrar sig
+icke alls om huru utsädet skall bära frukt. Det sörjer Gud för. Han
+sänder i rätt tid både sol och regn. Han låter den späda brodden finna
+behöflig näring i jorden, och när skördetiden kommer, så täckes den
+svarta åkerjorden af ett böljande sädesfält.
+
+Så önska ock edra söndagsskollärare att vara Guds såningsmän. De så sin
+säd hvarje söndag, men äfven de måste vänta, innan de få se den gyllene
+skörden. Ni veta så väl hvilken säd de så, ni höra dem tala om Jesus,
+barnens vän, om frälsarens kärlek till syndare, om hans död och
+uppståndelse. Detta är deras utsäde. Gud själf har gifvit dem det, och
+de få icke använda något annat, ty de skola så god säd uti sin åker.
+
+Men deras åkerjord ter sig något annorlunda än den som besås af
+landtmannen. Ofta nog liknar den ett fält fullt af ogräs. Där växer
+osanning, vrede, oärlighet, olydnad och annat mer. Ty det är
+människohjärtan, som äro Guds såningsmäns åkerfält. Och detta ogräs kan
+icke få växa fritt därinne, därför måste de låta Guds ords plogbill gå
+djupt, de vilja väcka ånger och syndakänsla i barnahjärtat, så att det
+blir beredt att taga emot det ljufliga ordet om Jesu förlåtande kärlek.
+
+Såsom ett ädelt frö faller detta ord ned i barnahjärtat. Gud ser det med
+välbehag och vill så gärna, att det lilla fröet skall utveckla sig.
+Därför måste Guds nåds regn ofta falla ned i ditt hjärta, min unge vän.
+Gå därför flitigt till söndagsskolan och hör uppmärksamt på hvad där
+säges, ty då välsignar Gud det lilla frö, som blifvit sådt i ditt
+hjärta. Och du skall få se, att det en dag blir en härlig skörd. Då
+skall Guds ljufva frid, glädje och nåd lik gyllene ax betäcka ditt
+hjärtas åkerteg. Du skall då måhända en dag kunna instämma i de ord, som
+en gång yttrades af en rik och mäktig man: "All den välsignelse, som Gud
+gifvit mig här på jorden såväl som den, jag hoppas få i himmelen, den
+har jag att tacka söndagsskolan för".
+
+_Fr. E._
+
+
+
+Johannes.
+
+(Forts. fr. föreg. n:r).
+
+Fru Fredman var nu sysselsatt hvarje eftermiddag hos den främmande frun,
+och Johannes var då ofta ensam. En dag kom en bondhustru från byn och
+ville beställa linnesömnad. Hon ville nödvändigt träffa fru Fredman, så
+att hon fick uträtta sitt ärende, innan hon gick tillbaka, h varför
+Johannes var tvungen att gå och bedja sin mor komma hem.
+
+Han fann henne slutligen i den fina damens trädgård, sysselsatt med att
+taga upp rotsaker ur trädgårdslandet. Då han framfört sitt uppdrag,
+skyndade sig modern hem, och Johannes stannade kvar och såg sig omkring.
+
+Rundtomkring trädgården stod en väldig häck med dvärgträd, i hvars
+grenar rödkindade äpplen hängde och logo emot honom. Aldrig förr hade
+han sett så vackra äpplen.
+
+Han kunde icke motstå frestelsen. Han räckte ut sin hand och bröt ner
+ett af de vackraste äpplena.
+
+Då ljöd plötsligt en klar men svag röst i hans öra:
+
+"Nej, gosse, det där är ju synd."
+
+Förskräckt lät han handen med äpplet sjunka och såg sig omkring åt alla
+sidor, men han kunde icke se någon. Han såg blott en nyss byggd
+glasveranda, hvars dörr stod öppen.
+
+Åter trängde ljudet af den svaga, bedjande rösten till hans öra:
+
+"Hör du, gosse, var så snäll och kom hit till mig".
+
+Halft nyfiken, halft tvingad af en oförklarlig makt gick han uppför de
+få trappstegen till verandan och tittade in. Där, midt framför dörren,
+stod en klädd rullstol, i hvilken satt en liten blek, ofärdig flicka,
+hvilkens stora, strålande ögon tycktes kunna se midt igenom honom.
+
+Hon räckte ut handen emot honom. Men Johannes tog den icke. Då han
+aldrig själf visade någon en vänlighet, förstod han icke heller att
+uppskatta andras.
+
+"Hvem är du?" frågade den lilla flickan utan att på minsta sätt känna
+sig sårad. Johannes såg upp med sin mest trotsiga min.
+
+"Jag heter Johannes. Det är min mor, som går i hjälp här i huset. Och om
+du också tio gånger skvallrar för henne om äpplet, så bryr jag mig inte
+om det."
+
+Det lilla fina ansiktet såg sorgset ut.
+
+"Hvarför skulle jag göra din mor så bedröfvad, Johannes?" sade hon. "Du
+vet ju, att Gud i alla fall ser allting, eller vet du inte det?"
+
+Johannes såg fortfarande mycket ond ut.
+
+"Du har kanske mycket ondt, du stackars gosse--mer än jag kanhända?"
+sade hon deltagande.
+
+"Hvarför tror du det?" frågade Johannes vresigt.
+
+"Jo, för att du ser så ond och missnöjd ut. Därför tänkte jag, att du
+kanske hade smärtor på något ställe i kroppen."
+
+"Nej, jag har inte ondt någonstans."
+
+Det kunde hon icke förstå. "Kan du springa och gå och plocka blommor och
+skaka ner äpplen och allting?"
+
+"Ja visst. Hvarför skulle jag inte kunna det?"
+
+"Och ändå är du inte glad och sjunger och tackar Gud hela dagen för
+denna stora lycka?--Men det är ju förfärligt otacksamt. Jag är också
+stygg ibland--o, ja, jag vet det väl. Men då brukar jag bedja Gud om
+förlåtelse och att han skall hjälpa mig att bli snäll. Och han hjälper
+alltid. Du måste också bedja till honom, Johannes. Och om du inte vill
+bedja ensam, så ska vi bedja båda två."
+
+Allt hvad den lilla flickan sade, var för Johannes såsom en dunkel gåta.
+Men när han gick hem, sedan han lofvat henne att i morgon komma
+tillbaka, föreföll det honom, som om en liten eldgnista tändts djupt
+inne i hans själ, en gnista, som brände och som förnams lik en varm
+längtan efter att försöka bli snäll.--
+
+Från den dagen träffade han dagligen Magdalena, så hette den stackars
+sjuka lilla flickan.
+
+Kanske kände hon omedvetet, att här väntade henne en uppgift, för
+hvilken hennes svaga hand var stark nog.
+
+Hvarje dag måste Johannes vara hos henne ett par timmar. Men tro icke,
+att han genast var god och vänlig ens mot den sjuka. Nej, han plågade
+henne ofta med fula ord och med sitt tvära, ovänliga sätt. Men hon gaf
+ändå ej hoppet förloradt. Om han ibland var mer än vanligt stygg, tog
+hon hans hand i sin och bad tyst: "Gode Gud, du ser, att Johannes har så
+svårt för att bli snäll--ack, hjälp honom, gode Gud!"
+
+Emellertid försiggick långsamt och omärkligt en underbar förändring med
+gossen.
+
+Då berättade Magdalena för honom om frälsaren och hur han måst lida
+svåra smärtor för att alla de syndiga människorna, äfven hon och
+Johannes, skulle kunna frälsas. Och Johannes tyckte, att eldgnistan i
+hans inre blef större och brände allt starkare.
+
+Ibland måste hon hålla upp midt i berättelsen, ty smärtorna
+öfverväldigade henne. Hennes skuldror drogos tillsammans, och de smala
+armarna slingrades omkring gossens hals. Då kände han lidande och
+smärtor på riktigt nära håll.
+
+Så nalkades man långsamt julen. Träden hade klädt sig i silfverskrud och
+hela nejden var öfversållad med stjärnkristaller, liksom till ära för
+den stora stjärnan, som gick upp öfver Betlehemsnejden den första
+julnatten.
+
+Magdalena hade enträget bedt sin mor fara in till staden och köpa
+julgåfvor att dela ut åt de fattiga barnen i byn, men denna hade ogärna
+velat resa bort från sitt döende barn, ty hon förstod ju, att slutet ej
+kunde vara långt borta. Den lilla flickan hade under de senaste veckorna
+blifvit allt mera blek och genomskinlig, och hennes ögon hade en glans,
+liksom om ängeln, som snart skulle komma för att hämta henne, redan hade
+tryckt sin kyss på hennes panna. Men den kärleksfulla modern ville dock
+ej säga nej till sitt barns sista önskan. Johannes var hos Magdalena,
+han satt tyst och stilla på en stol bredvid sängen, och hans mor hjälpte
+till med julbaket i köket--ingenting kunde ju hända Magdalena under de
+timmar hon skulle vara borta.--
+
+[Illustration: STACKARS FRUSNA SMÅ!]
+
+Det är så tyst och stilla i sjukrummet. En behaglig doft af bakverk
+liksom sväfvar i luften--i morgon är ju den heliga julaftonen inne.
+Magdalena ligger på sin hvita kudde med flammande rosor på kinden och
+flämtande bröst.
+
+"Johannes, lofva mig en sak", säger hon plötsligt.
+
+Han nickar. Han har lärt sig hålla mycket af sin lilla vän och
+lärarinna, men han blygs att säga henne det.
+
+"Försök att bli god och snäll, Johannes, framför allt mot din mor. Men
+var inte stygg mot andra heller. Jag tror inte jag skulle kunna glädja
+mig riktigt åt allt det sköna och härliga, som jag får se i himmelen, om
+jag vet att du inte vill bli snäll. Det går nog inte för dig genast, men
+när du fått lära dig det, skall du få känna huru lycklig du skall
+bli----"
+
+Hon tystnar. Hon känner sig så lätt, som om hon kunde flyga, och likväl
+är hon så svag, att hon ej förmår säga mer.
+
+Men efter en stund börjar hon åter, ehuru med svårighet:
+
+"Lofva mig, Johannes, att du vill bedja.--Ack, gör det!--Jag har haft så
+mycket ondt.--Du kan inte ens förstå det.--Du--är--så lycklig--och
+rik.--Försök att bedja!"
+
+Då smälter den återstod af trots och styfsinthet, som ännu fanns kvar i
+hans hjärta. Han kastar sig ned på golfvet, gömmer ansiktet i armarna
+och snyftar högt:
+
+[Illustration: EN FLICKSKOLA I INDIEN.]
+
+"Käre, gode Gud, förlåt mig att jag varit så stygg emot mor och alla
+andra människor och hjälp mig att aldrig blifva det mer!"
+
+Ett saligt leende lyser upp det genomskinliga anletet på kudden. Lilla
+Magdalena vet nu, att hon icke lefvat förgäfves.
+
+Följande dag, när julens klockor ringde, kom ängeln och tog hennes själ
+med sig. Hon fick fira jul i himmelen.--
+
+Johannes sitter åter i ett hörn i sin mors torftiga stuga. Men denna
+gång är han ej ensam. Hans mor är hos honom. Hon håller hans hufvud
+hårdt tryckt mot sitt bröst och förnimmer med innerlig tacksamhet, huru
+hans tårar droppa ned på hennes hand. Han gråter ut sin sorg öfver sin
+lilla väninnas död och sin ånger öfver sin egen synd. Sedan böja de båda
+sina knän och bedja om den dyrbaraste och skönaste af alla gåfvor:
+förlåtelse för synderna och kärlek i hjärtat.
+
+Och julens stjärnor tindra i den mörka kvällen.
+
+(Slut.)
+
+
+
+Stackars frusna små!
+
+     _Du äger mor, du äger far,
+     säg, har du tänkt på hvad du har?
+     Du har ett hem, ett skyddadt bo,
+     där du i storm kan finna ro,
+     där det är ljust och varmt och godt,
+     säg, har du tänkt på hvad du fått?_
+
+     _Det finns så många frusna små,
+     som, utan hem i världen gå,
+     som ej i älskad moders famn
+     sig kunna söka fridfull hamn,
+     så mången, mången lider nöd
+     och gråter efter hem och bröd._
+
+     _Kanhända att invid din port
+     det står en sådan.--Öppna fort!
+     Sök dela med dig hvad du fått--
+     Gud gifvit dig så mycket godt,--
+     och vet, att hvad du gjort Hans små,
+     det har du Honom gjort också._
+
+     _Och kanske se'n du höra får,
+     när du en gång för Honom står:
+     "Jag frusen var och sorgsen gick,
+     och då hos dig ett hem Jag fick!"
+     Så öppna hjärta, hem och famn,
+     gör allt i Herrens Jesu namn!_
+
+                                   _Ella_.
+
+
+
+En flickskola i Indien.
+
+Med teckning.
+
+Det är synnerligen intressant att ibland få göra små utflykter i världen
+för att se, huru andra människor hafva det och under hvilka förhållanden
+de växa upp och lefva fram sitt lif. Det är därför för mig ett sant nöje
+att i dag taga eder alla med mig på en liten tripp till södra Asien och
+under tiden berätta litet om barnen och skolorna i detta land.
+
+Vår ena teckning förflyttar oss då med ens till det rika, varma Indien,
+landet med susande palmskogar invid Ganges-flodens stränder. Här möter
+oss en afbildning af en flickskola, men den är mycket olik våra svenska
+skolor. Luften är ljum, ja, nästan het. Därför har skolsalen inga
+väggar. Taket hvilar på stolpar och består af segelduk. Bord och stolar
+finnas ej. Man sitter på golfvet med benen i kors och knäet tjänar som
+pulpet. Allt är således af enklaste slag. Och likväl är denna skola en
+hufvudstads-skola i det stora, folkrika Kalkutta. Den staden finner du
+lätt på din karta vid en af Ganges' utloppsarmar.
+
+Till denna enkla skola infinna sig dagligen tvåhundra femtio
+hindu-flickor mellan fem och elfva år för att under ledning af infödda
+lärarinnor lära sig läsa, skrifva och räkna. Religionsundervisning
+saknas icke heller, men de små få icke höra talas om himmelens Gud, ej
+heller om Jesus, världens frälsare och barnens store vän, utan de få
+lära sig tillbedja en indisk afgud, Sarasvati, som anses för skolans
+skyddshelgon. Sarasvati afbildas med en bok eller ett musikinstrument i
+handen. Till denne föra de små flickorna med sig såsom offergåfvor litet
+ris, en pisang-eller mango-frukt eller ock några välluktande blommor. En
+af de äldre flickorna uppstämmer en sång och de öfriga falla in och
+sjunga med. Så bedjas de vanliga bönerna, alltsammans är slut på en
+kvarts timme, hvarefter den lilla skaran med lif och lust börjar det
+egentliga skolarbetet.
+
+Denna hindu-skola är upprättad och bekostad af en rik indisk dam, som
+mycket sörjer öfver, att millioner af de stackars hindu-barnen icke få
+någon undervisning alls utan växa upp i den djupaste okunninghet och
+därför heller aldrig kunna komma till någon lyftning vare sig i andligt
+eller lekamligt hänseende. Och hon har inrättat skolan så godt hon
+förstått från sin hedniska synpunkt.
+
+Finnas då inga skolor i Indien? Jo, där finnas icke mindre än 150,000,
+med omkring fyra och en half millioner skolbarn. Men detta är såsom en
+droppe i hafvet. Ty barnen i skolåldern äro öfver fyratio millioner. Då
+kan du själf räkna ut, huru många millioner barn växa upp i det
+fullständigaste mörker. Och isynnerhet är det sämst ställdt för
+flickorna, ty utaf dem få blott fyra hundra tusen skolundervisning och
+aderton millioner flickor i skolåldern sakna all undervisning.
+
+Efter denna lilla glänt på dörren till det tjocka mörkret i det sköna
+landet vid Ganges' stränder, där palmskogarna susa, kunde man med all
+rätt fråga landets herrar, de för kristlig missionsverksamhet
+nitälskande engelsmännen: Hvarför är mörkret så tjockt ännu i det gamla
+Indien?
+
+_J. B. G._
+
+
+
+Bilder ur enkel Erics tittskåp.
+
+I. Lycklige Josef.
+
+God dag, små vänner! Det var ett stort nöje för mig att få komma hit
+öfver till "grannas" och bli bekant med de små, som läsa Barnavännen.
+
+Jag kan undra om jag får sätta mitt tittskåp hos eder, midt ibland alla
+edra leksaker? Tack, jag tror nog jag får det.
+
+Då ska ni också få sitta på onkel Erics knä och kasta en blick i hans
+tittskåp. Jag undrar om ni ha lust--och tid?--Jo, flickorna kanske. Men
+gossarna ha väl så brådt att storma Port Arthur, den väldiga
+snöfästningen därute på gårdsplanen, att tiden knappt räcker till för
+något annat.
+
+Jo, men jag tror verkligen, att både Carl-Axel och Einar, som jag känner
+sedan i somras, och äfven den lille tappre general Nogi--d. v. s. Jakob
+Ekvall--dragas häråt? Nå, välkomna, då! Ni kunna minsann behöfva värma
+edra blåfrusna "stridshandskar" en stund.
+
+Ser ni, små vänner, medan onkel gått omkring i bygderna, har han
+uppfångat en och annan bild ur lifvet och gömt dem i sin kamera, och jag
+tror, att om den gode Guden låter sitt solljus falla öfver dem, så kunna
+dessa bilder blifva både till glädje och lärdom för oss. Välsigne han nu
+vår lilla stund framför tittskåpet!
+
+Låtom oss då kasta en blick på den första bilden!
+
+Ser ni det där huset med trappgafveln vid den trånga gatan i
+hufvudstaden? Nåväl--ni ser då också, huru blek han är, den där lille
+gossen, som sträcker ut hufvudet genom fönstret där högt uppe. Och dock
+kallar man honom "den lycklige Josef". Detta är också öfverskriften på
+vår berättelse i dag, och jag hoppas, att ni alla vilja höra berättas
+lille Josefs lefnadssaga.
+
+Där uppe i gafvelrummet hade han tillbragt sin mesta tid. Han och hans
+mor jämte blinda mormor flyttade in dit från landet, emedan hans far
+genom dryckenskap förstört allt hvad de ägt och nu fått plats i staden
+som hamnarbetare. Han dog snart en drinkares död, och nu hade Josef
+blott sin mor och mormor kvar i lifvet.
+
+Hans mormor älskade Herren Jesus och hade förr sökt tala med Josef om
+honom; men nu på ålderdomen hade hon blifvit så trött och slö, att hon
+icke ofta kunde gifva nöjaktiga svar på alla de frågor gossen ställde
+till henne om Gud, öm frälsaren och himmelen. Hans mor var tyvärr
+alldeles icke intresserad af sådana ting. Hon lefde i allehanda synder
+och förde ett mycket stormigt regemente öfver sin mor och sin lille
+ofärdige gosse.
+
+Ja, "lycklige Josef" var en liten vanför gosse. Hans far hade en gång i
+rusigt tillstånd kastat gossen ur sängen och skadat hans rygg. Följden
+däraf var, att Josef stannat i växten och nu vid fjorton års ålder såg
+ut som om han varit åtta.
+
+Man glömde dock snart att gossen var en krympling. Hans stora, själfulla
+ögon och hans soliga leende liksom lyste upp allt omkring honom. Därtill
+hade han en mjuk och behaglig stämma, som smekte örat både när han
+talade och när han sjöng--och sjöng det gjorde han ofta.
+
+Men ni undra säkert, att en sådan där liten fattig, sjuklig krympling
+kunde vara så lycklig, att han till och med af grannarna i huset
+kallades för "lycklige Josef". Vi skola då se, hvem och hvad det var,
+som gjort honom så lycklig.
+
+För ett par år sedan, en kulen höst-kväll, när det var mycket kallt och
+mörkt däruppe i det lilla vindsrummet, hade han krupit ned för trapporna
+och ut på den trånga gatan för att åtminstone få litet ljus från
+gaslyktorna och så mycket luft som bestods därnere mellan de höga
+husraderna.
+
+(Forts.)
+
+
+
+Barnavännens anmälan 1905
+
+Se föregående nummer!
+
+De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig
+tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi
+vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att
+prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte
+bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små
+blifva i tillfälle att läsa den.
+
+Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar
+bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya
+kretsar.
+
+Prenumerationen fortfar hela året.
+
+Uppsala i Jan. 1905.
+
+REDAKTIONEN.
+
+_Bibelläsning_
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 6-12 Febr. 1905.
+
+M. 6. Mark. 4: 35-41. _Jesus stillar stormen._
+T. 7. Mark. 4: 35-36. _Jesus sofver i skeppet._
+O. 8. Mark. 4: 37. _Stormen uppstår._
+T. 9. Mark. 4: 38. _Lärjungarne förskräckas och väcka frälsaren._
+F. 10. Mark. 4: 39. _Jesus bjuder vinden tystna och vågen lägga sig
+                     till ro._
+L. 11. Mark. 4: 40. _Jesus förvånar sig öfver lärjungarnes brist på tro._
+S. 12. Mark. 4: 41. _Lärjungarne förvåna sig öfver Jesu makt._
+
+_Söndagsskoltext för den 12 Februari._
+
+Mark. 4: 35-41.
+
+_Minnesvers_: Ps. 107: 28. Men de ropade till Herren i sin nöd, och han
+förde dem ut ur deras trångmål.
+
+UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
+
+
+
+
+                            BARNAVÄNNEN
+
+N:o 6    Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
+9 Febr.  Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905
+
+                      Jesus stillar stormen.
+
+                          Mark. 4: 35-41.
+
+Herren Jesus är en mäktig frälsare, och det skänker en underbar trygghet
+att tro på honom och att vara hans vän. Han visade sig äga en gudomlig
+makt, då han stillade stormen och betvang de blinda naturmakterna, då
+han botade de besatte och besegrade ondskans mörka makter, och då han
+väckte upp Jairi dotter och fördref själfva döden. Ja, mäktig var han i
+ord, mäktig var han i gärning, mäktig i sin kärlek. Därom vittnar ock
+berättelsen om, huru Jesus stillar stormen.
+
+Från det myckna kärleksarbetet i Kapernaum måste Jesus ändock bort för
+att hvila. Hans lärjungar och vänner togo honom med till stranden af
+sjön Genesaret, där en stor segelbåt väntade honom och dem. Här redde nu
+vänliga händer en bädd åt honom i båtens stäf. Trött som Jesus var,
+somnade han snart och sof så godt och lugnt som ett barn i modersskötet.
+
+På frälsaren och hans vänner i båten lura onda makter, som vilja förgöra
+dem. Det hade varit en varm dag. För en svalkande aftonbris glider båten
+ut på de lätt krusade vågorna, som i aftonsolens sken skifta som
+pärlemor och smaragd. Flera andra båtar följa efter. Det synes bli en
+angenäm färd i österlandets milda skymning och klart strålande
+stjärnljus. Men plötsligt brusar en stormvind ned från den bergiga,
+branta stranden, vågorna börja skumma och rasa, vinden sliter seglen i
+trasor och bräcker masten, det ser ut som om alla skulle gå till botten
+i det hemska djupet. Men frälsaren sofver godt och lugnt som ett barn i
+sin moders sköte.
+
+Lärjungarne äro icke ovana vid sjön. De flesta af dem hade varit fiskare
+just på denna nyckfulla sjö ända från barndomsåren. De hafva växt upp i
+fiskarbåten. Men likväl blifva de gripna af den djupaste förfäran vid
+denna våldsamma storm, hvars like de aldrig förr varit med om. De skynda
+därför fram till Jesus och ropa alla med en mun: "Mästare, sköter du
+icke därom, att vi förgås?"------Deras konst och makt att manövrera
+båten till land var nu slut. Det återstod ingenting annat än att förgås
+i böljorna, som tusen före och efter dem måst göra, såvida icke Jesus
+kunde hjälpa dem.
+
+Lugnt som ett barn i modersskötet har Jesus sofvit i skeppet, lugnt
+vaknar han upp och majestätisk står han där i stäfven och bjuder stormen
+tystna och böljorna lägga sig till ro. Med ängslan målad i sina anleten
+sträcka lärjungarna händerna mot frälsaren. Lif eller död för dem hänger
+i detta ögonblick allenast vid honom. Och se--vinden tystnar på hans
+ord, vågorna somna och dö, som om där aldrig en storm gått fram öfver
+Genesaret, himmelns stjärnor spegla sig snart åter i det blanka vattnet.
+
+Det är så tyst, så tyst omkring frälsaren. Knäppta händer och tysta
+böner stiga upp till Gud från folket. Slutligen bryter Jesus själf
+tystnaden och riktar till de sina de mildt förebrående orden: "Hvarför
+ären I så rädda? Huru kommer det till, att I icke hafven tro?" Frälsaren
+förvånar sig öfver lärjungarnes brist på manlig tro. Det ser nästan ut,
+som om han väntat, att de skulle ha utfört det under, som han nyss
+utfört.
+
+Lärjungarne och det öfriga folket stå ännu tysta och stumma. Ej heller
+besvara de frälsarens frågor hvarför de äro så rädda och hvarför de
+sakna tro för att kunna bekämpa storm och våg. I känslan af sin litenhet
+och vanmakt och af frälsarens storhet och väldighet hviska de blott till
+hvarandra: "Hvem är då denne, att både vädret och hafvet äro honom
+lydiga?"
+
+Denna folkets fråga är af en sådan betydelse, att jämväl vi, som äro
+små, behöfva söka efter svaret. Herren Jesus har i alla tider varit en
+stor fråga för alla tänkande människor. Skriften vittnar öfver allt att
+han är Guds son, vår och allas frälsare. Hans egna gärningar, hans egna
+ord säga oss detsamma. Och alla, som i tron sökt frälsning och frid hos
+honom, de hafva erfarit, att han är Guds son och världens frälsare. Ty
+åt alla bedröfvade skänker han tröst.
+
+Det att Jesus stillade stormen vittnar nog så tydligt om att han är Guds
+son. Men denna gärning visar ock hän till den makt, som Adam hade före
+syndafallet, då han ännu var jordens herre. Och den visar framåt denna
+gärning på den tid, då vi skola varda Jesus like i helighet och makt,
+och då hela jorden blifvit ett Guds rike och mänskligheten funnit sin
+Gud.
+
+Du, liten, bör därför i tro och förtröstan hvila vid din frälsare. Det
+skänker en oändlig trygghet i lifvets strider att hafva honom till sin
+vän, och det är villkoret för att du i kommande dagar skall varda lik
+honom.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+Bilder ur onkel Erics tittskåp.
+
+I. Lycklige Josef.
+
+(Forts. fr. föreg: n:r.)
+
+Då hände det sig, att han såg en hel hop människor gå in genom en port,
+hvarifrån ett starkt ljussken strömmade ut. Med mycken möda närmade han
+sig huset. Hvarje gång dörren öppnades, hörde han klara toner af en
+frisk sång strömma sig till mötes, och han blef naturligtvis alltmer
+intresserad.
+
+Nu tystnade sången. Då smög han sig öfver gatan, gläntade på dörren och
+slank in. Ah, så ljust här var--och så varmt och skönt!--Det stod någon
+därborta vid det höga fönstret och talade tyst och dämpadt, alldeles som
+stackars mormor brukade göra, när hon bad till Gud. Men han hörde ej
+riktigt här nere vid dörren. Tänk, om han skulle försöka smyga sig fram
+och sätta sig i en bänk han som de andra?--Men tänk, om polisen, som
+brukade gräla på hans mor, kom och körde ut honom? Åhnej, där i skuggan
+af den höga kaminen--där kunde han sätta sig, där såg nog ingen honom.
+
+Och lille Josef satte sig där och lyssnade. Han hörde, huru där talades
+om ting, som han blott förut genom mormor förnummit små glimtar af. Och
+det lilla törstande lammet drack ur lifvets rika källa, som Gud öppnat
+för oss i sitt ord. Men af allt hvad Josef hörde, fäste sig ingenting så
+mycket i hans sinne som ordet om Jesu fattigdom på jorden, på det att vi
+därigenom skulle blifva rika. Till sist uppmanade predikanten alla de
+närvarande att flitigt läsa sin bibel, så skulle de icke blott själfva
+blifva rika utan äfven kunna göra andra rika och lyckliga.
+
+Efter den sammankomsten kände sig Josef så lycklig. Den store Guden i
+himmelen var ju äfven hans fader, och denne skulle han närmare få lära
+känna i bibeln.
+
+"Ack, den som bara hade en bibel!" suckade han, när han smög sig ut igen
+från den varma, ljusa salen.
+
+Nästa gång det predikades där, var Josef där igen, men nu kom han icke
+ensam, han hade en annan gosse med sig. Otto Berg hette den gossen. Hans
+mor ägde en hvitvaruhandel vid samma gata och brukade anlita Josefs mor
+till skurning om lördagarna. Otto var en snäll pojke, som gick i
+söndagsskolan och gärna lånade Josef sina berättelseböcker. Han brukade
+också rätt ofta springa uppför de många trapporna för att förkorta någon
+stund för den ofärdige gossen.
+
+Nu följde han honom till bönesalen, där återigen samme vänlige man
+talade. I dag talade han om vikten af att använda de gåfvor och pund,
+som Gud gifvit hvar och en att förvalta. Äfven den allra minsta och
+ringaste i Guds-rike kunde göra något för Jesus, blott det fanns kärlek
+i hjärtat.
+
+Längt in på natten låg Josef vaken efter den predikan. Han bad Jesus
+visa honom, hvilket pund han gifvit honom att få tjäna med. Han kände en
+innerlig kärlek till frälsaren och han önskade, att han på något sätt
+kunde visa, att han älskade honom. Men han var ju blott en liten ofärdig
+gosse, och hvad kunde väl en sådan göra.
+
+"Gode Herre Jesus, visa mig något sätt", bad han.
+
+Och frälsaren hörde hans bön enligt sitt löfte: "Hvad I bedjen fadern i
+mitt namn, det skall jag gifva eder".
+
+Utom sin lifliga önskan att få veta på hvad sätt han skulle kunna tjäna
+frälsaren hade Josef ännu en bön, som han oaflåtligen bad att få
+uppfylld. Han önskade få en egen bibel, ty någon sådan fanns ej i hans
+hem. När familjen flyttade in från landet, tyckte hans mor, att det ej
+vore lönt att släpa med sig några böcker, ty hon hade ju aldrig tid att
+läsa. Mannen söp upp allting och mormor var ju blind, och Josef--ja,
+ingen tänkte på, att han någon gång skulle vilja läsa i de där "gamla
+luntorna".
+
+(Forts.)
+
+
+
+Det är friskt i skogen.
+
+Med teckning.
+
+Det är friskt i skogen en nordisk vinterdag, när snön ligger djup på
+marken, knarrande under foten och gnistrande i solljuset. Ja, friskt och
+vackert är det att få vara därute och se gran och fur bära hela fång af
+hvit snö på sviktande, mörkgröna grenar och med kronorna böjda under
+snökristallernas glittrande tyngd.
+
+[Illustration: JESUS STILLAR STORMEN.]
+
+Det är friskt och tyst i skogen en klar vintermorgon, medan ännu
+stjärnorna lysa från den grönblå rymden och synas så nära, som om de
+sutte i storfurornas topp. De se så vakna och menande ut, som om hvar
+och en af dem hade en stor, ljus saga att berätta.
+
+[Illustration: DET ÄR FRISKT I SKOGEN.]
+
+Det är lif och stämning i skogen en sådan där vintermorgon, när solen
+går upp och färgar allt i rosenrödt. Hör, hur mesarna hvissla och hoppa,
+lätta och viga från träd till träd. Se, hur domherren lyser med det
+stora, röda bröstet vändt mot solen. Nu flyttar han sig till en ny kvist
+för att få mera sol. Men det sker så afmätt och tungt, att snön faller
+från grenarna i ett regn af tusen små silfverstjärnor. Och där längre
+bort höres spettarnas smattrande hugg, tjäderns och orrens bullrande
+flykt och ekorrens viga krafsande på släta furustammar.
+
+Ja, hvad det är friskt och vackert och fullt af lif i skogen en sådan
+vinterdag! Har du varit med där och känt, huru blodet sjuder och svallar
+af glädje och kärlek till det vackra svenska fosterlandet? Har du känt,
+huru mod och kraft och arbetslust vakna oeh växa i hjärtat och spänna
+armens muskler att föra yxan, så att dess stål gnistrar i solljuset och
+sänker sig djupt till märgen på skogens jättar, tills de falla till
+marken med knastrande dån? Är du fjorton år och en svensk gosse af rätta
+slaget, då har du redan varit med och känt, huru friskt det är i skogen.
+Då har du ock varit med om att på sjungande slädföre vid bjällrors klang
+med ett par frustande, ångande hästar i tömmarna låta skogens träd åka
+fram mot hemmet för att där blifva friska stockar i rödmålad vägg eller
+värmande vinterbrasor på hemmets härd.
+
+Ja, säg själf, du svenska gosse, är det inte friskt i skogen?
+
+_J. B. G._
+
+
+
+För våra allra minsta.
+
+Goda vänner.
+
+Att de här två, gossen och hunden, äro goda vänner, det kan då hvar och
+en se. Men huru de lärt sig att hålla af hvarann, se det är en annan
+fråga. Det skall jag nu tala om för våra allra minsta.
+
+[Illustration]
+
+Jo, ser du den där lille gossen har ett hem, ett godt och älskligt hem,
+som hans far och mor beredt åt sig och sina barn. Där bor den lille,
+alldeles som du själf bor hos din far och mor, och där har han sett och
+känt huru de älska honom och hålla af honom och söka bereda honom en
+ostörd och ogrumlad lycka. Gossen har lärt sig att hålla af far och mor
+igen, och att vara ett lydigt och snällt barn. Han har också känt, huru
+godt det gör honom själf ända in i hjärtat, när mor eller far sluter
+honom i sin famn och talar ömma, vänliga ord till honom. Lillen har en
+så brinnande lust att vara vänlig och god mot alla, mot far och mor, mot
+tjänarinnan, mot grannbarnen och mot alla Guds skapade varelser, icke
+minst mot den förståndige och vänfaste hunden.
+
+Förra sommaren trillade lillen i bäcken, som flyter nedanför hemmet.
+Ingen människa såg olyckan, men Karo kom som en hvirfvelvind, högg
+gossen i sjömansjackan och drog honom upp på det torra så kvickt, att
+han inte hann att ge hals, förrän han låg i gröngräset på bäck-vallen.
+Då skrek gossen af alla krafter, så att mor kom och tjänarinnan kom och
+fick se Putte våt och eländig men utom all fara.
+
+Karo satt ett stycke ifrån och såg på huru mor tröstade och ledde in sin
+gosse. När far korn hem från sitt arbete och fick veta, hvad som skett,
+då klappade han Karo: "Du är då en präktig och förståndig hund. Tack
+skall du ha, för att du räddat vårt enda barn från att drunkna! Du är en
+hederspojke." Putte hörde på. Han tyckte som far och mor och så sprang
+han och slog armarna om Karos hals, såsom du ser å teckningen.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+Feladt och heladt.
+
+Berättelse af "Mormor".
+
+"Du får inte kalla mig för _du_ längre", sade Greta Moll mycket
+bestämdt.
+
+"Hvarför det?"
+
+Lotta Bergström framställde sin fråga med ett så oförställdt uttryck af
+förvåning i sina bruna ögon, att Greta kände sig riktigt besvärad och
+nästan ångrade hvad hon sagt. Slutligen svarade hon dock med en liten
+knyck på nacken:
+
+"Det passar inte, för jag är en fin flicka och går i en riktig skola i
+sta'n, och du--du bara traskar i folkskolan."
+
+"Jaså, adjö då--fröken."
+
+Det var med en ton af obeskrifligt förakt, som Lotta sade detta, och
+sedan sprang hon utan att en enda gång se sig tillbaka tvärs öfver ängen
+och genom hagen rakt in i den lilla stugan, hvilken utgjorde hennes
+torftiga hem och där modern just nu stod vid spiseln och lagade maten.
+
+"Hvad nu då, är du redan här igen?" frågade denna och såg helt förvånad
+på sin flicka.
+
+Men Lotta svarade ej, utan kastade sig gråtande på träsoffan, som stod
+framme vid fönstret och gömde sitt fräkniga ansikte i förklädet. Det
+stormade inom henne, och både vreden och sorgen höjde sina röster
+därinne.
+
+"Hur kunde Greta säga så till mig, som varit hennes bästa vän så länge?"
+Det var _sorgen_, som suckade så tungt öfver den bittra missräkningen.
+
+Men nu höjde _vreden_ sin röst: "Usch, hvad hon blifvit dum och
+högmodig!--Jag skall aldrig heller bry mig om henne mera."
+
+Det var verkligen en sorglig sanning, att Greta blifvit högmodig och
+tyckte sig vara mycket för mer än sina forna skolkamrater, och det var
+detta högmod, som tog sig uttryck i de ord, med hvilka vår berättelse
+börjar:
+
+"Du får inte kalla mig för du längre."
+
+Greta och Lotta voro jämnåriga och hade varit lekkamrater ända sedan
+Lottas far och mor flyttade till den lilla stugan, som de hyrt af patron
+Moll. Lotta var då redan sju år och hennes bror Erik elfva. Han hade
+redan gått i "storskolan" ett par år och tyckte sig vara en riktig kaxe,
+hvilket han emellanåt lät Lotta förstå, då hon ej tillräckligt villigt
+fogade sig i hans befallningar.
+
+De hade kommit till Solbacken--så kallade de sin lilla stuga--tidigt på
+våren, och en vacker dag i augusti samma år trippade Lotta för första
+gången på väg till skolan.
+
+Nu började ett nytt skede i den lilla flickans lif. Öfver detta skede
+kunde man såsom öfverskrift sätta ordet _glädje_, ty hon som mången gång
+känt sig ensam, emedan hon ej haft någon jämnårig att leka med, hon fick
+nu så många kamrater, att hon knappt visste, hur hon skulle kunna reda
+sig med dem alla.
+
+Förut hade hon rätt ofta frågat sin mamma: "Hvad skall jag göra?" men nu
+fick hon så mycket att tänka på, att hon aldrig hade tid att ha tråkigt.
+
+Bland de små skolkamraterna var det i synnerhet två flickor, som Lotta
+fäste sig vid och den ena af dem var Greta Moll. Hon var enda barnet
+till "patrons", och kanske icke så litet bortklemad och själfsvåldig,
+men i grund och botten var hon dock en liten snäll flicka.
+
+Den andra af Lottas goda vänner var Anna Lisa Pettersson. Hennes far var
+en fattig skomakare, men fastän han var fattig och hade många barn, var
+han likväl alltid glad och frimodig, ty han litade på sin himmelske
+faders hjälp och välsignelse i sitt arbete.
+
+Lotta och Anna Lisa bodde ej långt ifrån hvarandra. Det var blott fem
+minuters väg emellan Solbacken och Grantorpet. Men gick man utefter
+stora landsvägen ner till Åby herrgård, där Greta bodde, måste man
+skynda sig riktigt, om man skulle hinna dit på en kvarts timme.
+
+När de små flickorna samtidigt började skolan, brukade Lotta först gå
+och hämta Anna Lisa, och sedan trafvade de i väg just som ett par små
+vagnshästar ner till Greta. Var hon då icke genast färdig, så väntade de
+gärna, till dess de fingo henne med sig den lilla del af vägen som
+återstod, innan de kommo fram till skolhuset.
+
+"Mina små blommor", brukade lärarinnan smeksamt kalla barnen. En dag
+frågade hon, om de kunde förstå, hvarför hon kallade dem så.
+
+Alla barnen funderade, men visste icke, hvad de skulle svara därpå. Till
+slut reste sig en liten flicka med ljusa lockar kring det rosiga
+ansiktet och sade blygt:
+
+"Mamma och pappa kalla mig för Gullvifvan."
+
+"Jaså, lilla Eva. Det var ett mycket vackert namn. Men jag menar
+någonting ännu högre. Jag ser i eder alla _evighetsblommor_, och jag
+önskar innerligt att ni alla må växa och blomstra i Guds solsken."
+
+Hon sade detta med ett så kärleksfullt allvar, att barnen kände, hvilken
+betydelse låg däri, ehuru de ej fullt kunde fatta hennes mening.
+
+När de sedan kommo ut under rasten, sade en af gossarne:
+
+"Vet ni hvad?--Jag vill mycket hellre vara en fågel, för han kan flyga
+hvart han vill, än en blomma, som inte kan komma ur fläcken utan stå på
+samma ställe jämt."
+
+(Forts.)
+
+
+
+Barnavännens anmälan 1905
+
+Se föregående nummer!
+
+De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig
+tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi
+vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att
+prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte
+bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små
+blifva i tillfälle att läsa den.
+
+Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar
+bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya
+kretsar.
+
+Prenumerationen fortfar hela året.
+
+Uppsala i Jan. 1905.
+
+
+
+REDAKTIONEN.
+
+Bibelläsning
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 13-19 Febr. 1905.
+
+M. 13. Mark. 5: 22-24, 35-42.  _Jairi dotter._
+T. 14.       v. 22-23.         _Jairus beder till Jesus för sin dotter._
+O. 15.       v. 24.            _Jesus följer för att hjälpa._
+T. 16.       v. 35-36.         _Budskap om död; löfte om lif._
+F. 17.       v. 37-38.         _Sorg och oro i Jairi hus._
+L. 18.       v. 39-40.         _Jesus bjuder tystnad,_
+S. 19.       v. 41-42.         _han uppväcker Jairi dotter._
+
+_Söndagsskoltext för den 19 Februari._
+
+Mark. 5: 22-24, 35-42.
+
+_Minnesvers_: Ps. 50:15. Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och
+du skall prisa mig.
+
+UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
+
+
+
+
+                            BARNAVÄNNEN
+
+N:o 7    Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
+16 Febr. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.
+
+                           Jairi dotter.
+
+                      Mark. 5:23-24, 35-42.
+
+Frälsaren hade nyss varit på östra stranden af Genesaret och utdrifvit
+onda andar från en stackars besatt man. Likväl var hans besök så
+ovälkommet för folket i Gadara, att de bådo honom gå bort från deras
+område. Detta vittnar mer än tillräckligt om att dessa människor ej
+behöfde Jesus och ej uppskattade välsignelsen af hans besök. Den ende,
+som han där fick hjälpa, var den besatte mannen.
+
+Så for Herren åter öfver Genesaret och kom till Kapernaum. Knappt hade
+ryktet om hans ankomst försports, förr än mycket folk samlade sig och
+Jesus talade till dem. Under det han talar, kommer en man med hastiga
+steg fram till honom. Vi kunna af hans dräkt se, att det är en rik man,
+det är synagogföreståndaren Jairus. Synagogföreståndarne voro vanligen
+Jesu fiender, de föraktade profeten från Nasaret. Men så snart Jairus
+kommer fram, faller han ned för Jesu fötter. Han uttrycker därmed den
+största möjliga aktning, ty endast för konungen eller inför Gud brukade
+man falla ned för att tillbedja. Jairus tror, att Jesus är mer än en
+vanlig människa, därför faller han ned för hans fötter. Han har något på
+hjärtat, det kunna vi förstå, och under tårar framstammar han sin bön:
+"Min dotter ligger på sitt yttersta, kom och lägg händerna på henne, att
+hon må lefva."--När det kära barnet ligger på dödsbädden, då vill ett
+fadershjärta gärna skaffa hjälp. Gadaras folk hade bedt Jesus gå bort,
+Jairus ber honom komma. Det var nöden, som gjort Jesu närvaro önskvärd,
+det var nöden, som lärde Jairus bedja så som han gjorde.
+
+Jesus följer med, men för folkets skull kan han blott gå långsamt. Så
+blir han uppehållen af en annan, som också söker hjälp. Vi kunna ana,
+huru Jairus fruktar, att Jesus skall komma för sent. Ja, där komma
+verkligen några från Jairi hus. De frambära sitt förkrossande budskap:
+"_Din dotter är död!_" Liksom ej detta vore nog, säga de till Jairus:
+"Hvarföre gör du numera Mästaren omak?" Men Jairus får också höra en
+annan röst, full af kärlek och tröst: "_Frukta icke, allenast tro!_"
+
+I detta ögonblick, då dottern är död, och allt synes hopplöst, så manas
+Jairus att _tro_, ja att tro på honom, som en gång uppväckte änkans son.
+För de små är denna saliga tros-konst ej så främmande, men vi äldre ha
+lärt oss att tvifla. Ack, hvilken dyrbar sak är ej tron! Den tror, att
+Mästarens hand kan gifva lif åt den redan döda, den tror, att det lönar
+sig att bedja, huru mörkt det ser ut. Gud vare lof, Jairus lämnar icke
+sin trosståndpunkt, han förtröstar, fastän man tillropar honom: "Hvarför
+gör du ännu Mästaren omak?" Denna tro får sin härliga lön, ty ingen
+skall komma på skam, som förtröstar på Herren.
+
+Måtte äfven vi manas att bedja, äfven om det är en vida ringare ting vi
+behöfva. Ty intet är så ringa, att du ej kan få tala om det för Jesus,
+och intet är så stort, att du ej kan få hoppas, att Herren skall höra
+din bön. Ja, Herre, föröka oss tron!
+
+_Fr. E._
+
+
+
+Bilder ur onkel Erics tittskåp.
+
+1. Lycklige Josef.
+
+(Forts. fr. föreg. n:r.)
+
+En dag kort före påsk kom hans lille vän Otto i rask fart springande
+uppför alla fyra trapporna. "Kan du tänka dig, Josef", ropade han, "att
+farbror Sven varit inne hos oss och bjudit mig ut till Sorunda öfver
+päsklofvet för att leka med kusinerna. Han gaf mig också en blank krona,
+som jag skulle få använda alldeles som jag ville."
+
+"Tänk, så snällt af honom!" sade Josef lifligt. Sedan tillade han mera
+för sig själf: "Det är väl hans pund att göra människorna glada med sina
+penningar".
+
+"Ja", sade Otto och nickade bekräftande. "Och nu ville jag ge dig den
+här kronan", fortfor han, "ty du din stackare får ju aldrig komma ut
+någonstans i det fria och leka som vi andra."
+
+"Åhnej, Otto, inte skall du ge mej slanten, som du själf fått. Ser du,
+jag behöfver nog inte leka jag som ni andra."
+
+"Du!--Jo, om någon behöfver komma ut, så är det väl du. Ack, om jag
+finge taga dig med mig! Det får jag inte förstås, men kronan skall du
+ha, ty--ty--ser du--" och den lille rödkindade Otto lade sin arm omkring
+den bleke Josefs hals och hviskade: "Ser du, det lofvade jag Jesus." Och
+Otto såg både blyg och lycklig ut.
+
+"Tack", sade Josef enkelt. Gossens ögon lyste, då han fortfor: "Otto,
+Otto, vet du hvad? Jag har bedt Jesus så mycket om en bibel. Tänk--tänk
+du, om man kunde få en bibel för en krona?"
+
+"Ja, kanske", sade Otto dröjande. "Men vet du, jag hade tänkt, att du
+skulle använda kronan för att få komma ut litet. Du kunde få åka upp
+till Skansen och hem igen ett par gånger--skulle du inte vilja det?"
+
+"Nej, tack snälla Otto, jag vill hellre ha en bibel, ty ser du--jag har
+mitt pund där", tillade han hemlighetsfullt.
+
+Otto såg på sin vän. Hvad Josef kunde bli vacker ibland, tyckte han. Han
+var ibland så lik den där ängeln, som satt öfver mammas säng.
+
+"Du får göra alldeles som du vill, Josef. Kanske du också vill, att jag
+skall gå ned i bokhandeln och försöka få en bibel för kronan?"
+
+"Ja, om du ville göra det, vore du allt förfärligt snäll", sade Josef,
+som nu riktigt strålade af glädje.
+
+På det viset fick Josef sin bibel, hvilken skulle göra honom till den
+lycklige Josef, som grannarna sedan kallade honom.
+
+Omkring en vecka efter det Josef fått sin bibel, sjuknade han och kunde
+icke mera gå till sin kära bönesal. Men efter någon tid blef han dock så
+stark, att han kunde börja studera sin bibel. Hvad den ofärdige gossen
+njöt af denna läsning, det kunna måhända ej många af eder, små vänner,
+förstå. Han kände också snart till innehållet af nya testamentets sköna
+berättelser bättre än många, som i åratal läst den heliga boken.
+
+Det var under en sömnlös natt, som Gud hade uppenbarat för honom,
+hvaruti hans pund bestod: Han skulle sprida Guds ord bland människorna.
+Men huru skulle detta ske? Jo, äfven detta hade han fått klart för sig.
+Han hade en vacker handstil och kunde pränta. Detta kom honom nu väl
+till pass vid det arbete han tänkte utföra. Genom att för hvarje dag
+spara in något öre af de mjölkpenningar han fick af sin mor hvar morgon,
+kunde han skaffa sig litet postpapper jämte de allra näpnaste små
+kuvert. På papperet textade han så prydligt han kunde alla de bibelord,
+som gjort honom själf godt och på hvarje kuvert skref han dessa ord:
+"Tag och läs, hvar och en som går förbi".
+
+Då Josef hade sin bädd alldeles bredvid fönstret, gick det så bra att
+strö ut de små brefven öfver den lifliga gatan. Detta var nu det sätt,
+på hvilket han kunde tjäna Gud, och han var glad i sin gärning. Då han
+fått i ordning en liten brefsamling, bad han: "Gode Gud, välsigna ditt
+eget ord!" Och så förde vinden lille Josefs små kärleksbudskap ut i
+världen liksom flingor af nyfallen snö.
+
+O, mina kära små vänner, hvad göra _vi_ för Jesus och för människorna
+omkring oss? Tänk på den frågan och svara på den, då ni i kväll bedja
+eder aftonbön. Gud välsigne eder alla!
+
+(Forts.)
+
+
+
+En som gratulerar.
+
+Med teckning.
+
+Det var i midten af maj. På vägen utanför den höga trädgårdsmuren möttes
+två människor. Den ene var en rik man med glad och fryntlig uppsyn, den
+andre var en liten fattig pojke i träskor och trasiga kläder, men äfven
+den lille var vid godt mod och pep och hvisslade i kapp med bofinkarna
+däruppe i lönnträden.
+
+Den rike, lycklige mannen var som sagdt vid det gladaste lynne, det äro
+icke alla rika. Han stack handen i fickan och tänkte ge den lille
+tiggargossen en så stor slant, att han därför kunnat köpa en hel kostym
+och därtill både skor och strumpor samt en hel skjorta och dito mössa.
+Men han hejdade sig, han ville pröfva honom först.
+
+"Har du brådtom i dag, min lille vän?"
+
+"Nej, jag har inte ett dugg att göra."
+
+"Vill du då hjälpa mig, ty jag har en hel hop med arbete, och du kan
+säkert uträtta åtskilligt?"
+
+"Ja, det kan jag nog."
+
+"Nå, men vill du också?"
+
+"Ja, visst vill jag."
+
+"Kom då, så skall du strax få börja."
+
+Gossen följde med in i trädgården, som för öfrigt var den rike mannens.
+De följdes åt fram till trädgårdsmästaren, som vördnadsfullt hälsade på
+sin husbonde.
+
+[Illustration: JAIRI DOTTER.]
+
+[Illustration: EN SOM GRATULERAR.]
+
+"Här har jag en liten parfvel med mig, som både vill och kan uträtta
+åtskilligt, såsom han själf sagt mig, och då är det ju skada, att han
+inte har någon annan sysselsättning än att härma bofinkarna. Det kan han
+för öfrigt få göra också här inne, medan han plockar bort ogräs ur
+blomsterlanden och springer ärenden åt "mäster". Först skall ni nu laga
+i ordning en jättebukett och sända honom med den hem till min hustru, ty
+det är i dag hennes namnsdag."
+
+"Jag har redan en bukett i ordning; det är ju i dag den 15: de. Får jag
+visa den?"
+
+Buketten var utmärkt; den lades i en stor korg och på ett papper skref
+den rike: Fru Sophie. Så sändes gossen upp till den slottslika bostaden
+med sin börda och ägaren följde långsamt efter.
+
+Fru Sophie stod på verandan och såg efter sin man, då den lille litet
+blygt men ändå redigt bar fram både blommorna och hälsningen å papperet.
+Den lille blef naturligtvis vänligt mottagen och fick både bullar och
+saft så mycket han förmådde.
+
+"Ser du en sådan liten arbetskarl jag funnit till hjälp åt vår
+trädgårdsmästare?" Det var den rike, som nu återkom och riktade frågan
+till sin hustru.
+
+"Men då får du väl ändå bestå honom nya kläder, tänker jag?"
+
+"Just så har jag tänkt." Och så kom det sig, att lille fattige Petter
+blef en liten fin och flitig gosse, som arbetade så svetten lackade och
+hvisslade i kapp med bofinkar och löfsångare, så det ekade i trädgården.
+Men lille Petters mor tackade Gud hvar dag för att han låtit hennes
+gosse möta en rik man, som var barmhärtig.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+En besynnerlig fisk.
+
+Med teckning.
+
+"Frambringe vattnet ett vimmel af lefvande varelser!" Så lydde
+skapareorden i tidens begynnelse, och allt eftersom århundradena rullat
+fram, har människan kommit till insikt om, att haf och sjöar verkligen
+vimla af lif. Ju längre forskaren lyckas tränga ned i de vida djupen med
+sin elektriska lykta och sin bottenskrapa, ju flera nya varelser
+upptäcker han alltjämt.
+
+För många af Barnavännens läsare är nog fisken å vår teckning en ny
+bekantskap, äfven om han hört själfva namnet uttalas i ett annat
+sammanhang. Ty ordet "_Näbbgädda_" säges, styggt nog, inte bara om
+fisken.
+
+Näbb-eller horngäddan så kalla vi fisken å vår teckning. Den är lika
+hemmastadd i alla europeiska haf och än längre bort i världen samt
+trifves godt i både Nordsjön och Östersjön och är i dessa haf ingalunda
+en sällsynt företeelse.
+
+Vår teckning visar oss näbbgäddans utseende och skapnad bättre än alla
+beskrifningar. Hon uppnår en längd af öfver en meter, men hon är smal
+som en ål och väger ej mer än ett kilo. Anledningen till hennes namn är
+väl först och främst den långa "näbben", som är bildad af de utdragna
+käkbenen, hvilka äro väpnade med hvassa tänder ända ut så långt
+öfverkäken räcker. Men det är mycket möjligt, att namnet härleder sig
+äfven däraf, att fisken vill nosa och "näbba" på allt den ser. Ligger
+ett halmstrå eller en kvist och flyter på vattnet, så skall hon genast
+ränna på dessa föremål med sin långa näbb och liksom undersöka dem.
+Ibland lockar denna hennes nyfikenhet näbbgäddan i olycka, såsom då hon
+rusar mot en fiskarbåt så häftigt, att hon dör.
+
+I allmänhet uppträder näbbgäddan vid kusterna i stora stim, vanligen på
+samma gång som makrillen och anses som ett förebud till dennes ankomst.
+Hennes föda består af mindre fisk, som hon krossar mellan käkarna, innan
+hon sväljer dem. Ehuru hennes kött är magert och segt och användes mest
+till bete, fångas hon likväl ganska mycket.
+
+Vår teckning visar oss, huru näbbgäddan roar sig under vackra
+sommardagar. Vanligen simmar hon mot stranden nära ytan under slingrande
+rörelser. Stundom hoppar hon nästan rätt upp i luften, men faller ner
+igen med stjärten förut. Man kunde tro, att ingeniörerna vid sina
+ritningar till torpeder haft näbbgäddan i tankarna, så snarlika äro de
+hoppande fiskarna å teckningen dessa nutidens farliga angreppsvapen mot
+fartygen i sjöstrider.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+[Illustration: EN BESYNNERLIG FISK.]
+
+Feladt och heladt.
+
+Berättelse af "Mormor".
+
+(Forts: fr. föreg. n:r.)
+
+I denna hans åsikt instämde äfven de andra gosssarne, och till sist
+kommo de öfverens om att flickorna fingo vara blommor bäst de ville, men
+för dem låg målet högre.
+
+Omväxlande med lek och allvar gingo så några terminer, till dess den
+dagen randades, då de små skolkamraterna fingo flytta upp i
+"storskolan".
+
+Men till deras stora sorg lämnade nu Greta den lilla vänkretsen. Saken
+var nämligen den, att hennes morbror, som bodde i Stockholm, erbjöd sin
+lilla systerdotter att bo i hans hem och dela undervisningen med hans
+egna flickor, hvilka voro i den åldern att de skulle börja i en högre
+flickskola.
+
+Gretas föräldrar antogo med tacksamhet det vänliga anbudet, men själf
+grät hon strida tårar vid tanken på afskedet från hemmet och alla sina
+vänner.
+
+"Om det inte vore så många mil till Stockholm ändå!" suckade hon. Men
+fadern tröstade henne med att hon skulle få komma hem till julen,
+och--"då skall jag själf komma och hämta dig", tillade han.
+
+Ja, detta var ju visserligen ett godt löfte, förstås, men det var så
+långt, så långt till julen.
+
+Det blef nu många rörande afsked från både små och stora. Till och med
+kalfvar och grisar fingo en känsla af att Greta höll af äfven dem, då
+hon den sista morgonen kom ut i ladugården med fickorna fulla af bröd,
+som hon delade ut ibland dem, medan tårarna fördunklade hennes eljest så
+klara ögon.
+
+Hon hade redan dagen förut sagt farväl till Lotta och Anna Lisa, och då
+hade hon lagt dem allvarligt på hjärtat att tänka på henne hvarenda dag.
+Hon skulle då aldrig glömma dem--nej aldrig.
+
+Greta kände sig mycket ensam den första tiden i sin morbrors hem.
+Kusinerna voro äldre än hon, och småningom utöfvade de ett stort
+inflytande på henne. Men detta inflytande var ej alltid af god
+beskaffenhet, snarare tvärtom.
+
+De voro mycket svaga för fina kläder, och redan samma dag Greta kom,
+måste hon visa dem sina klädningar.
+
+"Har du ingen stiligare?" frågade de med illa dold missräkning öfver
+kusinens enkelhet.
+
+"Nej", svarade Greta och vände dem ryggen, harmsen öfver att de så kunde
+ringakta hennes bästa klädning.
+
+"Lilla landtlollan", kallades hon i smyg af sina nya skolkamrater,
+hvilka funno henne mycket underlägsen, jämförd med dem själfva. De voro
+redan små modedockor och talade med stor tvärsäkerhet om hvilka af
+kamraterna voro "snobbiga" och "stiliga", med flera sådana uttryck, som
+Greta aldrig förr hört i sitt enkla, landtliga hem.
+
+Det fanns ju visserligen också många snälla, barnsliga flickor i skolan,
+men i det kotteri, dit Gretas kusiner hörde, och där sålunda äfven Greta
+hade sina flesta umgängesvänner, rörde sig de dagliga samtalsämnena
+omkring barnbaler och liknande nöjen. Lärare och lärarinnor kritiserades
+också och föräldrarnas förmögenhet och rang diskuterades.
+
+Under den första tiden af sin vistelse i Stockholm talade Greta ofta om
+sina små vänner därhemma, men då ingen visade intresse därför, blef det
+alltmera sällan, och till sist ertappade hon sig själf därmed, att en
+hel dag kunde gå till ända, utan att hon en enda gång tänkt på dem. Och
+så bleknade minnet af dem allt mer och mer.
+
+Utan att hon själf visste det, tog hon allt djupare intryck af sin
+omgifning. Sålunda började hon att med ringaktning se ned på dem, om
+hvilka hon inbillade sig, att de stodo lägre än hon, och när hon nu
+tänkte på sina forna glädjeämnen, fann hon dem simpla och tarfliga.
+
+(Forts.)
+
+
+
+Barnavännens anmälan 1905
+
+Se föregående nummer!
+
+De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig
+tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi
+vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att
+prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte
+bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små
+blifva i tillfälle att läsa den.
+
+Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar
+bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya
+kretsar.
+
+Prenumerationen fortfar hela året.
+
+Uppsala i Jan. 1905.
+
+
+
+REDAKTIONEN.
+
+_Bibelläsning_
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 20-26 Febr. 1905.
+
+M. 20.  Mark. 6:14-29.  _Johannes döparens död._
+T. 21.       v. 14-16.  _Herodes' onda samvete._
+O. 22.       v. 17-20.  _Orsaken till Johannes' fängslande och död._
+T. 23.       v. 21-22.  _Herodes' gästabud,_
+F. 24.       v. 23.     _hans löfte._
+L. 25.       v. 24-25.  _Herodias' list._
+S. 26.       v. 26-29.  _Döparens död och begrafning._
+
+_Söndagsskoltext för den 26 Februari._
+
+Mark. 6:14-29.
+
+_Minnesvers_: Matt. 24:13. Men den som håller ut intill änden, han skall
+varda frälst.
+
+
+
+
+                             BARNAVÄNNEN
+
+
+N:o 8    Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
+28 Febr. Redaktör: J, B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905
+
+                        Johannes döparens död.
+
+                            Mark 6: 14-29.
+
+På Jesu tid regerade öfver Galileen och Pereen en romersk lydfurste
+eller tetrark, som i vår text kallas "konung" Herodes. Denne man hette
+egentligen Herodes Antipas och var son till Herodes den store, som är
+känd för sin grymhet och sitt lastbara lif. Det var denne man, som ock
+ville döda Jesusbarnet och därför påbjöd att döda alla gossebarn i
+Betlehem, som voro under två år gamla. Herodes Antipas var ogudaktig och
+orättfärdig liksom fadern, men mindre grym. Sin första gemål, den
+arabiske konungen Aretas dotter, försköt han. Därpå gifte han sig med
+sin broders hustru, Herodias, som han lockat att öfverge sin man. Denna
+synd bestraffade Johannes döparen. Han gick upp till fursten och sade:
+"Dig är icke lofligt att hafva din broders hustru". Det var en uppenbar
+synd mot Guds sjette och tionde bud.
+
+På grund af denna bestraffning började den lättfärdiga Herodias dödligt
+hata Johannes och sökte bringa honom om lifvet. Hon låg öfver Herodes
+med ett ständigt tal om Johannes oförskämdhet och slutligen lyckades hon
+öfvertala honom att fängsla döparen och inspärra honom på slottet
+Makerus, öster om Döda hafvet.
+
+När konung Aretas dotter återkom till sitt hem och berättade om huru
+skamligt och trolöst Herodes hade förskjutit henne för Herodias skull,
+då blef Aretas vred och började förbereda ett härtåg mot Herodes. När
+denne fick kunskap härom, samlade äfven han en här och drog söderut. Men
+under färden inträffade hans födelsedag. På slottet Makerus lät han då
+tillreda en stor fäst, till hvilken han inbjöd sina stormän och
+krigsöfverstar samt andra af Galileens store, som voro med i hans följe.
+Det var vid denna födelsedagsfäst Herodias dotter uppträdde och dansade
+inför den halfrusige konungen och hans lika beskaffade gäster. Och så
+betagen blef han i flickan och hennes dans, att han lofvade henne hvad
+helst hon begärde ända till hälften af hans rike. När då danserskan
+rådfrågat sin moder, återkom hon och begärde strax på ett fat Johannes
+döparens hufvud.
+
+Herodes blef nog med ens nykter, när han får höra denna begäran. Han
+förstår nu, att det är Herodias list och ränker, i hvilka han blifvit
+snärjd. Han vill visst icke halshugga Johannes, men i stället för att
+slita sönder ränkerna och ärligt tillstå, att hvarken Johannes hutvud
+eller halfva riket är hans, så att han ej kan gifva bort det, låter han
+leda sig af en falsk hederskänsla, tänker på eden och på hvad gästerna
+skola säga, faller i Herodias snara och låter en drabant döda Johannes.
+
+Efter dryckeslag, fäster och mord drager nu Herodes ut att möta konung
+Aretas. Men han och hans folk blifva slagne och med skam återkommer han
+till hufvudstaden Tiberias. Det är då han får höra talas om Jesu
+underverk och kraftiga gärningar i Galileen och tror att Jesus är
+Johannes, som stått upp från de döda. Det skulle ej förvåna oss, om han
+om nätterna går och vrider händerna af förtviflan och fruktan i det
+kungliga palatsets salar. Men Herodias lyckas nog också lugna honom
+igen. Han blir i tillfälle att se Jesus på långfredagen, han blir i
+tillfälle att håna Jesus och hölja honom i en trasig purpurmantel. Men
+nu var också hans synders mått rågadt. Han reser till Rom för att
+utverka sig konungatiteln af kejsar Caligula, men i stället blir han
+anklagad för sina brott och synder, blir landsförvist till Frankrike,
+där han dog fattig, förskjuten och eländig i staden Lyon.
+
+Herodes syndalif är en kraftig varning för oss alla att taga oss
+tillvara för all synd och all orättfärdighet. Ty den illa gör, han illa
+far, och hvad en människa sår, det får hon skörda. Den som sår i sitt
+kött, han skall af köttet skörda förgängelse, men den som sår i Anden,
+han skall af Anden skörda evigt lif. Herodes sådde i köttet, han fick
+skörda förgängelse och förtappelse. Johannes döparen sådde i Anden, han
+fick i Anden skörda evigt lif. Visserligen fick han böja sitt hufvud
+under bödelsyxan i Makerus fängelsehåla, men nu bär hans hufvud
+härlighetens krona i Guds himmel.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+Bilder ur onkel Erics tittskåp.
+
+1. Lycklige Josef.
+
+(Forts fr. föreg. n:r).
+
+En dag, då ett sådant litet "snöfall" kommit ned från den lycklige
+Josefs fönster, hördes en knackning på dörren till vindsrummet.
+
+"Stig in", sade Josef med bäfvande stämma.
+
+Dörren öppnades och en högväxt, välklädd herre trädde in. Han gick fram
+till Josef, som ännu satt i fönstersmygen och präntade.
+
+"Jaså det är du, min gosse, som släpper ut dessa små brefdufvor?" sade
+främlingen och höll upp ett bref framför Josef.
+
+"Ja, jag ville tjäna frälsaren, och jag kan inte göra något annat", sade
+gossen blygt.
+
+"Godt att du kan det, liten", sade främlingen. "Gud har redan välsignat
+ditt kärleksarbete, ty jag vet åtminstone en, som därigenom fått ögonen
+öppnade att lära känna Herren Jesus", tillade han.
+
+Josef knäppte ihop sina händer och i hans stora, uttrycksfulla ögon
+glänste klara tårar. "Tack gode Gud!" hviskade han.
+
+Främlingen satte sig på en stol vid Josefs sida och tog vänligt hans
+lilla smala hand i sin. "Ja, min gosse, det behagade Gud att genom ditt
+lilla bref öppna mina ögon för hans kärlek", sade han, "och jag ville
+tala om det för att uppmuntra dig att fortsätta ditt missionsarbete. Jag
+gick för en vecka sedan förbi här, försänkt i djupa tankar. Det var en
+viktig affär, som skulle göras upp och jag var mycket oviss. Då föll
+ditt lilla budskap ned alldeles framför mig, och jag böjde mig
+ofrivilligt för att taga upp det. Det lilla brefvet innehöll blott fyra
+ord: 'Hos Herren är hjälpen'. Men dessa ord voro tillräckliga för att
+återgifva mig mitt mod. För tillfället hade jag alldeles för brådt för
+att hinna forska efter hvarifrån budskapet kom.
+
+I dag hade jag åter mina vägar här förbi. Då föll detta lilla bref ned
+på min hatt, och när jag såg uppåt, fick jag se ännu en flock sådana
+brefdufvor komma långsamt sväfvande nedåt. Jag gick in i porten för att
+se, hvilket budskap som sändes mig i dag, och då läste jag: 'Jag måste
+verka hans verk som har sändt mig, medan dagen är, natten kommer, då
+ingen kan verka'. Joh. 9: 4. Och nu ville jag tacka dig, min unge vän,
+tillade främlingen med en fuktig glans i sina ögon, "ty du har omedvetet
+varit mig till stor tjänst genom ditt missionsarbete."
+
+"Det är bara bibelspråk, som jag skrifvit af, jag har inte gjort något
+annat", sade gossen.
+
+"Ja, jag vet det, min gosse, men det är du, som gifvit dem vingar, och
+därför tackar jag dig och ville så gärna göra något för dig."
+
+Josef såg upp på främlingen med sina strålande, själfulla ögon, ur
+hvilka lyste fram en så innerlig glädje. "Jag är så glad och lycklig",
+sade han blygt, "ty jag ser nu att frälsaren hört mina böner." Och den
+lille missionären knäppte ihop sina små magra händer och hviskade:
+"Tack, käre, gode Gud, att jag fått göra något för dig!"
+
+Främlingen var djupt rörd öfver denna barnsliga förtrolighet, med
+hvilken den ofärdige gossen talade till Gud. "Du är då mycket lycklig,
+min gosse, fastän du är ofärdig?" sade han.
+
+"O, ja, jag är så lycklig", svarade Josef med blicken liksom skådande i
+fjärran. "Kanske jag inte velat gå Guds ärenden, om jag inte varit en
+krympling", fortfor han, "jag hade väl då varit mest glad åt att få
+leka--tror inte herrn det?"
+
+"Jo, det kan nog hända. Guds vägar äro högre än våra vägar."
+
+"Och jag är så lycklig öfver att herrn kom upp till mig och talade om
+det där för mig, ty nu vet jag, att Gud hört mina böner och att jag får
+fortsätta att skicka ut mina bref."
+
+"Ja, det får du säkert, och Herren har själf sagt, att hans ord inte
+skall återkomma fåfängt."
+
+Nu skulle jag väl kunna berätta, att denne främling icke var den ende,
+som blef välsignad genom Josefs "brefdufvor", men vill för denna gång
+nöja mig med att tala om, att gossen i honom fick en trofast vän, som
+sörjde både för honom själf och för hans mor och mormor, så att de ej
+behöfde lida brist. Sålunda lönade då Herren redan här sin lille
+tjänare, som så troget förvaltade det pund han fått. Men en gång skall
+han få ut den bästa delen af denna lön. Då skola kronorna delas ut åt
+både små och stora, som äro trogna emot Jesus och hans missionsarbete på
+jorden.
+
+Af denna verklighetsbild kunna vi lära, att äfven barnen få vara små
+vingårdsarbetare, hvilka kunna skaffa frukt åt frälsaren. Glömmen ej
+det!
+
+     Så skynden då alla kära små
+     att in i vår Herres vingård gå.
+     Arbeten troget vid sång och bön,
+     så skall eder gifvas som nådelön
+     en krona skön.
+
+Däråt gläder sig eder ringe vän
+
+_Onkel Eric._
+
+[Illustration: PÅ SVAG IS.]
+
+[Illustration: SMÅ SOM GÅ I VÄGEN.]
+
+På svag is.
+
+Med teckning.
+
+"Gå inte ut på isen, Johan! Den är för svag och bär inte än. Lyd nu och
+gå direkt till skolan!"
+
+Det var Johans mor, som med dessa ord förmanade sin gosse och sände
+honom på väg till arbetet med bokväskan på ryggen.
+
+Frosten hade varit synnerligen stark under natten, så att små grunda
+sjöar och åar buro blanka, lockande isbryggor. På skolvägen träffade
+Johan en kamrat, som full af ifver tog honom med sig till den buktande
+ån. Han sprang själf först ett par gånger öfver isen och hånade Johan,
+som var en så rädd stackare, att han inte tordes. Isen hade knakat
+duktigt vid kamratens försök, hvarför Johan tvekade till en början.
+Moderns ord ljödo ock för hans öron och samvete, men till sist skulle
+han ändå visa, att han inte var rädd, tog en väldig sats och slog kana
+tvärs öfver ån. Men isen brast under alen vid andra stranden. Han fick
+tag i ett par grenar men han orkade inte hålla sig, tills hjälp kom,
+utan han föll rätt ned i vaken så att vattnet räckte honom under hakan.
+
+Ja, där stod nu Johan och kunde hvarken komma upp eller framåt. Han
+måste slå sönder isen med händerna och sträfva sig upp med kamratens
+hjälp. Men hu-u-u, hvilket kallbad!
+
+Huru skulle han nu bete sig? Inte vågade han gå hem, och i skolan måste
+han vara om en timme. Han sprang så våt han var till skolan, sedan han
+tömt vattnet ur sina skor.
+
+På den tiden hade man på landet, där Johan bodde, en väldig skolsal med
+en stor, härlig, brungul kakelugn. I den plägade gossarne själfva i tur
+och ordning hvarje dag elda riktiga stockbrasor. Här klädde nu Johan af
+sig det mesta af kläderna jämte strumpor och skor och satte sig själf på
+trappstegen tätt framför brasan för att torka och värma sig. Gossarne
+stodo i täta dubbla led omkring honom och gömde honom för flickorna, som
+så småningom började komma till skolan äfven de. När läraren sen klockan
+nio kom in för att börja arbetet, var Johan klädd och hans kläder
+"nästan" torra, så att ingenting märktes.
+
+På middagen talte gossen om hela historien för far och mor, bad dem om
+förlåtelse och lofvade, att icke gå ut på isen utan föräldrarnas
+samtycke.
+
+Naturligtvis förläto de sin Johan, som ju fått straff nog för att han
+utan mors löfte gått på svag is. Och underbart nog fick han inte ens den
+allra ringaste snufva eller hosta på kuppen. På den tiden voro gossarne
+mycket starka, härdade och friska af sig, och inte heller fanns det
+någon influensa, som doktorn kunde skylla på.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+För våra allra minsta.
+
+I. Små som gå i vägen.
+
+Med teckning.
+
+Småttingarne ha så innerligen roligt, där de sitta på trappan med sina
+leksaker och låta tankarna löpa ut i vida världen, såsom de tycka. Men
+egentligen bygga de i tankarna upp en alldeles ny värld, full af de
+sällsammaste företeelser.
+
+Ser du den lille med trähästen? Han har ridit på solstrålarnas gyllene
+bro öfver skogar och fält, öfver sjöar och haf, och flickorna de ha
+suttit bakom honom på hästryggen och hållit i sig starkt, så starkt, att
+de inte måtte falla af och göra sig illa. Och de ha inte fallit af
+hästen utan ridit långt ut i världen till Egypti land, där Nilfloden så
+lång, så lång flyter genom landet. De ha tänkt på Mose, den lille
+israelitiske gossen, som låg här på Nilens vatten och flöt omkring i
+rörkistan. De ha tyckt sig både se honom och höra honom gråta. De ha
+också sett faraos dotter komma med sina hoftärnor i en lång rad i
+brokiga silkeskläder. De nalkas Nilstranden och höra barnet gråta i
+rörkistan, de hämta den och öppna locket och få se den lille vackre
+gossen. Det flyger ett solskensskimmer öfver ansiktet på faraos dotter
+och på alla hennes tärnor. De jubla och klappa i händerna och vinka med
+sina solfjädrar åt barnet, som åter ler genom tårarna, när vänliga
+händer sträckas mot honom och lyfta honom ur denna trånga, mörka vagga.
+De ämna följa prinsessan och hennes tärnor vidare--men de äro genast
+hemma igen i den mörka trappan, dit solstrålarnas gyllene bro tränger.
+
+"Ur vägen med er!" ljuder en obarmhärtigt sträng och barsk röst. Det är
+en något äldre flicka, som med en stor kvast sopar trappan ren. Barnens
+kaffekoppar krossas utan förskoning, gossen hinner lyckligtvis rädda sin
+präktiga häst, men den ljufliga leken och färden till Egypti land tog
+ett ledsamt slut.
+
+"Stackars små, som gå i vägen", ljuder en vänlig röst från ett fönster
+tvärs öfver gården. "Kom till min trappa, kära barn!" fortsätter samma
+vänliga röst, "sätt er där och fortsätt att leka!"
+
+Men det gick inte att leka mer den gången. Ett groft grepp var taget i
+de fina strängarna af barnens fantasi. De sköna bilderna i barnens värld
+hade likt deras leksaker brustit och gått i spillror.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+II. En liten musiker.
+
+Med teckning.
+
+Far hade en stor basfiol, som sjöng vackra, fylliga toner, när han
+spelade på den. Än voro tonerna djupa och dallrande som de lägsta på en
+kyrkorgel, än höga och klara och klangfulla, som om de strömmat fram ur
+klockstycket från en klarinett.
+
+Och lillan hade lyssnat till tonerna från hon var ett år gammal. I
+början trodde hon, att det bodde en liten sångare i det stora
+instrumentet. Hon hade lagt örat intill dess väggar och sagt: "Hör, hur
+han sjunger där inne!" Men när hon blef litet större, fick hon veta, att
+det var strängarna, som sjöngo och dallrade, när far strök dem med
+stråken.
+
+[Illustration: tiny girl with ENORMOUS instrument... ]
+
+Nu var hon "stor" och kunde själf sjunga enkla sånger, som far spelade.
+Men när han ibland spelade fina saker och mor beledsagade dem med musik
+från pianot, då kröp lillan upp i ett soffhörn, knäppte sina händer och
+lyssnade och drömde och tyckte att det var en hel skara sångare, som
+sjöng ur de båda instrumenten.
+
+Ja, nu var lillan "stor", så stor att hon själf kunde föra fars stråke
+öfver strängarna och låta dem sjunga för sig långa, mjuka toner. Men hon
+var inte ännu så stor, att hon med sina små fingrar kunde trycka ned
+strängarna och få toner i mängd såsom hennes far. Men lillan växer för
+hvarje dag och hvarje år, och rätt hvad det är kan hon nog spela på
+annat sätt än på lösa strängarna.
+
+_J. B. G._
+
+
+
+Feladt och heladt.
+
+Berättelse af "Mormor".
+
+(Forts.)
+
+Hon hade gladt sig så mycket att få resa hem till julen, och hade hon
+fått det, skulle detta varit en stor hjälp för henne. Men en vecka innan
+skolan slutade sjuknade hon i difteri. Hon måste genast föras till
+sjukhuset, där hon sedan fick ligga under hela julferien.
+
+En stjärna lyste dock på Gretas mörka himmel denna dystra tid, och denna
+stjärna var syster Lydia, hennes trofasta sköterska. Hon var en lefvande
+kristen och hade valt en sjuksköterskas ansvarsfulla och
+tålamodspröfvande kall af önskan att därigenom kunna tjäna sin herre och
+frälsare.
+
+"Syster Lydia", sade Greta en dag med matt röst, "bed Gud, att han snart
+gör mig frisk."
+
+"Det har jag gjort flere gånger, barnet mitt", sade hon, "men bed själf
+du Greta."
+
+"Det kan jag inte", svarade Greta missmodigt.
+
+"Jo, visst kan du det, lika lätt som du ber din mamma eller pappa om
+någonting."
+
+Denna tanke, att bönen var en så enkel och naturlig sak, var alldeles ny
+för Greta. Hon hade några oklara begrepp om att det skulle gå mycket
+högtidligt till, och de morgon-och aftonböner hon hvarje dag läste,
+passade inte, tyckte hon.
+
+Några dagar därefter, då syster Lydia stannat en stund hos henne, sade
+hon: "Nu har jag bedt Gud om att bli frisk den här veckan, och så har
+jag talat om för honom, hur mycket jag längtar efter pappa och mamma.
+Men så har jag bedt honom om en sak till."
+
+"Hvad då, lilla Greta?"
+
+"Jo, att jag måtte kunna bli riktigt snäll."
+
+Nu ropade någon på syster Lydia, så att hon måste gå, utan att få
+svara.--
+
+I början på det nya året fick Greta lämna sjukhuset. Men innan dess hade
+syster Lydia måst lofva "riktigt säkert" att komma ut till Åby någon
+gång under sommaren.
+
+(Forts.)
+
+
+
+Barnavännens anmälan 1905
+
+Se föregående nummer!
+
+De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig
+tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi
+vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att
+prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte
+bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små
+blifva i tillfälle att läsa den.
+
+Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar
+bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya
+kretsar.
+
+Prenumerationen fortfar hela året.
+
+Uppsala i Jan. 1905.
+
+
+
+REDAKTIONEN.
+
+_Bibelläsning_
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 27 Febr.-5 Mars 1905.
+
+M. 27. Fil. 2:5-11.  _Kristi underbara storhet_.
+T. 28.     v. 5-6.   _Hans storhet i sinnelaget_.
+O. 1.      v. 7.     _i tjänande kärlek_,
+T. 2.      v. 8.     _i ödmjukhet och lydnad_.
+F. 3.      v. 9.     _Gud sätter sitt insegel på Jesu storhet_.
+L. 5.      v. 10.    _Alla varelser skola känna sig små inför Jesu
+                      storhet_
+S. 5.      v. 11.    _och högt bekänna den_.
+
+_Söndagsskoltext för den 5 Mars._
+
+Fil. 2:5-11.
+
+_Minnesvers_: 2 Kor. 8:9. Ty I kännen vår Herre Jesu Kristi nåd, att
+han, ehuru rik, vardt fattig för eder skull, på det att I genom hans
+fattigdom skullen varda rika.
+
+UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
+
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's Barnavännen, 1905-02, by Various
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-02 ***
+
+***** This file should be named 27417-8.txt or 27417-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27417/
+
+Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the
+Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.