10 files changed, 11161 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/18043-0.txt b/18043-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..b3d7063
--- /dev/null
+++ b/18043-0.txt
@@ -0,0 +1,3523 @@
+The Project Gutenberg EBook of Göteborgsflickor, by Sigge Strömberg
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Göteborgsflickor
+       och andra historier
+
+Author: Sigge Strömberg
+
+Release Date: March 23, 2006 [EBook #18043]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: UTF-8
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK GÖTEBORGSFLICKOR ***
+
+
+
+
+Produced by Louise Hope and the Online Distributed
+Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+                GÖTEBORGSFLICKOR
+
+              OCH ANDRA HISTORIER
+
+                       av
+
+               _Sigge Strömberg_
+
+
+                   Stockholm
+        Åhlén & Åkerlunds Forlags A.-B.
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+          _Sigge Strömbergs-böckerna_
+                    _Vol. 6_
+
+
+                Stockholm 1921
+ Åhlén & Åkerlunds Forlags A.-B.:S Boktryckeri
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+  INNEHÅLL:
+
+
+  HERR FÅGELSÅNG I SOCIETEN            7
+  TUR I SPEL                          17
+  PRISSE                              27
+  MANNEN OCH HANS ÖVERMAN             34
+  REFERATET                           43
+  ETT SJÖMANSÖDE                      51
+  ETT SLÄDPARTI                       59
+  AFFÄR ÄR AFFÄR                      66
+  ARTIGA KARLSSON                     74
+  EN EGENDOMLIG LIKHET                78
+  REVYBESÖKET                         83
+  PIGANS FÄSTMAN                      89
+  ETT LITET MISSFÖRSTÅND              95
+  ETT KONVENANSPARTI                 101
+  ANDERSSONS FRIERI                  111
+  EN MUSIKALISK UNDERHÅLLNING        116
+  FRIMÄRKET                          127
+  ETT UTSTÄLLNINGSBESÖK              138
+  ETT TAVELFYND                      145
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+HERR FÅGELSÅNG I SOCIETÉN
+
+
+Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och
+tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det
+andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid
+närmaste bord. Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och
+smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin
+beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.
+Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret
+för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig
+ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.
+
+Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men
+när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig
+plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling
+av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst
+meddelade att Putte var hans ögonsten. Fågelsång ägnade hon inte vidare
+en blick.
+
+»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig
+själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets
+uppmärksamhet. Men förgäves. Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig
+äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som
+en direkt personlig förolämpning. Inte ens när musiken spelade upp
+Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja»
+blev det något resultat av. Den vita liljan låtsades som om
+handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes
+blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från
+Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.
+
+Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne. Det var på
+Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som
+förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig
+man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap. Fågelsång
+hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren
+som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken
+flickebarnet upp.
+
+»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och
+ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.
+
+»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag
+hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»
+
+»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.
+
+»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad
+fröken heter.»
+
+»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men
+jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag
+heter Lingonhjelm.»
+
+Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten
+Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan
+ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur
+spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan
+själv, som sade:
+
+»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem
+och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»
+
+»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.
+
+»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med. För
+resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som
+helst. Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock,
+blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och
+som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned
+till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.
+
+Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde
+under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.
+
+»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång
+skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.
+
+Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela
+sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och
+han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm. Men hans vita
+lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med
+sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol --
+att få honom att sitta ordentligt gick inte -- och såg till att han fick
+whisky och vatten. Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en
+trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med
+hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.
+Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett
+lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.
+
+Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när
+han blev ensam med flickan.
+
+»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston.
+»Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna
+där pampiga jyckar.»
+
+»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.
+
+Fågelsång kände att han rodnade.
+
+»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag -- jag rör mig
+naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»
+
+»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla
+uppträdande. Ledigt och otvunget -- hallå, flickor, välkomna upp!»
+
+Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot
+villan.
+
+Fröken Lingonhjelm föreställde:
+
+»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen.
+Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av
+Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»
+
+Fågelsång bugade djupt.
+
+»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera
+damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade
+värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga
+visit.
+
+»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.
+
+»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att
+få möta er.»
+
+Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu
+en hovfröken. Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde,
+och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i
+hängselstropparna. Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en
+prinsessa borde. Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och
+högdragen, oerhört högdragen.
+
+När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna
+genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära,
+bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många
+bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.
+
+Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att
+tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda
+som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:
+
+»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»
+
+Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten
+pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.
+
+Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av
+förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en
+underdånig bugning prinsessans hand.
+
+»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de
+övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att
+stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.
+
+En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och
+lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på
+obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara. Då fick han helt
+plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.
+Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de
+tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.
+
+Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man,
+som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.
+
+»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en
+av sällskapet.
+
+»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.
+
+»Vem var den andra, som höll henne under armen?»
+
+»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg &
+Svensson där.»
+
+Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han
+till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.
+
+
+
+
+TUR I SPEL
+
+
+Prokuristen Karl Oskar Anderblad tog sig verkligen något ut, när han
+seglade Östra Hamngatan fram i vidbrättad hatt, raglan och damaskerade
+skor, och det måste därför anses mycket oförsiktigt av hans vän Karlson
+att presentera sitt ideal för honom. Ty Anderblad var i flicktycke.
+
+Följden blev också, att Karlsons aktier hos idealet sjönko till långt
+under pari i samma ögonblick som Anderblads och fröken Anna-Lisas
+blickar för första gången pejlade varandras djup, och i Anderblads
+ingalunda brandfria hjärta slog lidelsen ut i full låga. Det blev en
+skön kväll. Mitt för Karlsons näsa växlades snabba, talande blickar,
+handtryckningen vid avskedet blev litet mera intensiv än nödvändigheten
+påkallade och icke nog därmed. I ett obevakat ögonblick hade Anderblad
+lyckats utverka den skönas tillstånd att få möta henne även kvällen
+därpå.
+
+De möttes! Och när de sedan i biografens halvmörker sågo »Kärlek och
+brotts» ljuvligt rysliga scener rullas upp på duken, vågade han vid de
+ömmare momenten sakta trycka hennes hand, och -- --, låt oss förbigå
+detaljerna. Innan kvällen var förliden hade de båda slutit ett fast och
+tillfälligt förbund för hela livet.
+
+Men, o ve, gud Amor har vingar. Knappt tre dagar därefter mötte
+Anderblad åter sitt öde på Hamngatan. Hon var smärt och smäcker, och
+rörde sig med en grace, som ställde hans dittills så dyrkade Anna-Lisa
+totalt i skuggan.
+
+»Hon eller ingen», tänkte Anderblad, men beslöt samtidigt att det första
+alternativet skulle bli hans musik. Just då hälsade en av hans bekanta
+på henne och blev ögonblickligen huggen i kragen av Anderblad.
+
+»Vad heter damen, som du hälsade på?»
+
+»Angår det dig?» blev vännens om mera intresse än belevenhet vittnande
+svar.
+
+»Säg, vad hon heter, så bjuder jag på en halva!» sade Anderblad ädelt,
+med diplomatisk takt ignorerande ohövligheten.
+
+Vännen var göteborgare och följaktligen affärsman.
+
+»Elsa Berglund, kassa hos Svenson & Jonson», svarade han därför prompt.
+»Säger vi Eggers då?»
+
+Anderblad, som med stora krigskostnader vunnit första tumsbredden av
+den mark han tänkte erövra, följde med, -- och mankerade mötet med
+Anna-Lisa.
+
+Dagen därpå blev han, mot löfte om nya halvor, av kontorschefen hos
+Svenson & Jonson presenterad för fröken Berglund, och kampanjen var
+genast i full gång. Den blev rätt hård, ty en yngling skulle först
+petas, men mera än en vecka kunde hon icke motstå hans målmedvetna
+uppvaktning, och hans lycka stördes icke av att Anna-Lisa förklarat sig
+hata honom.
+
+Men lyckan blev kort. Efter fjorton dagar lät hon förstå, att hon
+önskade vissa garantier för hans kärleks varaktighet, och när Anderblad
+tyckte att det ingen brådska var med förlovningen, förälskade hon sig
+genast åter i sin förre gosse och Anderblad stod ensam i den kalla
+världen. För att demonstrera gick han genast och lyckliggjorde lilla
+Signe Lundgren, som länge förgäves falkat efter honom.
+
+Signe var dock alltför mycket kär, och han alltför litet. När hon för
+åttonde gången på samma dag ringde till honom, blev han därför ohövlig i
+telefon och hon måste, för sin självaktnings skull, bedja honom att inte
+vidare besvära sig för hennes skull. Så var den saken klar, och
+Anderblad åter fri.
+
+Det var nu som försynen ingrep med sitt finger, om för att straffa eller
+uppmuntra Anderblad må vara osagt.
+
+En förmiddag, när han satt lutad över fakturaboken, anlände ett
+expressbud med en liten rosafärgad biljett, vilken Anderblad, med en
+aning om kommande olycka, bröt och läste. Den lydde så här:
+
+    Käraste Karl Oskar!
+
+  Förlåt att jag varit elak mot dig. Jag älskar dig så och ångrar
+  mig alldeles gräsligt. Möt i kväll! Din
+
+        _Signe._
+
+Anderblad stoppade ned dokumentet.
+
+»Sablar!» sade han tyst och lidelsefritt, och fortsatte sitt arbete.
+
+Men när han gick till middag, mötte han utanför porten Anna-Lisa, som
+log med hela ansiktet och gav honom den upplysningen, att han fick följa
+henne hem.
+
+»Tänk, vad du är snäll!» svarade han, mera varmt än uppriktigt.
+
+»Det förtjänade du -- och så var jag elak mot dig förut. Men jag ångrade
+mig genast.»
+
+Anderblad teg, men befarade det värsta.
+
+»Blev du mycket ledsen?»
+
+Han såg på flickan. Hon var onekligen söt. Tja -- varför inte?
+
+»Jag blev alldeles förtvivlad», ljög han alltså fermt. »Och det går nog
+aldrig över», tillade han dystert.
+
+»Stackars min gosse!» -- det låg en oändlig ömhet i tonen. -- »Vet du --
+jag har heller inte varit riktigt glad sedan dess. Och därför så --»
+
+»Så?»
+
+»Åh, ingenting!»
+
+De hade hunnit hennes port, och hon räckte honom sin hand. Han tog den,
+sköt henne före sig in i porten och kom tio minuter senare ut med
+belåtet, om än litet tankfullt utseende.
+
+Knappast hade han efter middagen satt sig att njuta sin siesta förrän
+telefonklockan störde hans ljuva ro, och han hörde Elsas sopran i luren:
+
+»Är du ond på mig, Karl Oskar?»
+
+»Du har behandlat mig grymt, men ändå -- -- nej, aldrig!»
+
+»Så hjärtegod du är! Ser du, jag måste ringa på dig. Åh, du förstår inte
+vad en flicka kan känna -- --»
+
+Anderblad kallsvettades, men den gamle Adam tvingade honom framåt.
+
+»Jag trodde, att du hade glömt!»
+
+»En kvinnas kärlek är evig. Jag gick tillbaka till Einar, därför att jag
+blev ond på dig, men -- -- Håller du ännu av mig, Karl Oskar?»
+
+»Mer än något annat i hela vida, vida världen», deklamerade han med en
+värdighet, som förrådde vana.
+
+»Oooo! Säg ett ord, och jag är din!»
+
+»Älskade!» andades Anderblad i tratten, och ordet tycktes vara väl
+funnet, ty svaret kom genast:
+
+»Jag möter dig i kväll vid kontoret! Einar vill träffa mig, men han
+skall få besked.»
+
+Så ringde hon av.
+
+När klockan slog sju på aftonen beredde Anderblad sig att gå, och
+kastade en blick genom fönstret för att se om Elsa var där. Blixtsnabbt
+drog han sig tillbaka med blod som stelnade av fasa, ty där ute gick
+icke blott Elsa, utan även lilla Signe och den blonda Anna-Lisa, alla
+tre betraktande varandra med hätska blickar.
+
+»Himlar och kaffe! Hur skall det här gå?» stönade han, men gick
+samtidigt ut i tamburen och ställde sig framför spegeln, där de
+kvinnliga kamraterna brukade se efter om deras hattar sutto tillräckligt
+snett för att anses kunna sitta rätt.
+
+»Du är allt en tusan till karl, Anderblad», sade han till sig själv. »De
+ä’ galna i dig allesamman och jag undrar inte på det. Men fy sjutton en
+sådan stund jag får om de få tag i mig. Jag måste vänta tills de gått.»
+
+Han gick in på kontoret, tog morgontidningen, som hela dagen legat oläst
+på hans pulpet, satte sig och började läsa för att fördriva tiden. Det
+första han fick se var följande notis:
+
+»_En göteborgare med tur._ Enligt vad från säker källa uppgivits skall
+en vinst i Hamburgerlotteriet om 120,000 mark ha tillfallit prokuristen
+K. O. Anderblad härstädes.»
+
+Han läste notisen tre gånger och det blev allt mera klart för honom, att
+tur i spel inte nödvändigtvis behöver betyda otur i kärlek. Så slängde
+han tidningen i ett hörn, reste sig, sårad i sitt innersta, och
+förbannade i otryckbara ordalag dels de tre damerna, som endast velat åt
+hans vinst, dels, och ännu mera, den omständigheten, att han icke hade
+någon lott. Sedan detta var väl uträttat, satte han sig åter och skrev
+tre brev, alla av samma lydelse:
+
+    Min fröken!
+
+  På förekommen anledning får jag meddela, att jag aldrig spelat på
+  lotteri, och skall därför, om Ni så önskar, ha nöjet presentera Er
+  för min vän Lundbom, som har utsikt att inom kort ärva en äldre,
+  sjuklig och förmögen farbror.
+
+    Med största högaktning
+        _K. O. Anderblad._
+
+När breven voro klara lyfte han sin högra hand mot takpanelningen och
+svor en dyr ed att aldrig under några omständigheter ägna en blick åt
+något feminint väsen.
+
+Därpå tog han hatt och rock samt gick till fönstret för att se om luften
+var ren. De tre voro borta, men på andra sidan gatan svävade en ängel i
+tunnbandskjol och blåröd hatt.
+
+Anderblad kände ängeln och rusade i nästa sekund utför trappan för att
+ännu en gång söka fånga lyckan.
+
+
+
+
+PRISSE
+
+
+Prisse var tax av födsel och ohejdad vana och ägdes av bankbokhållaren
+Gustav E. Stenblad, som i sin tur ägdes av farmacie kandidaten Lucia
+Cederberg, vilken unga dam tjänstgjorde å ett av stadens apotek. Gustav
+och Lucia älskade nämligen varandra inbördes som ungt folk för sed hava,
+och voro litet smått förlovade. Prisse älskade allt som Gustav tyckte
+om, utom punsch och cigarrer, och därför hade även han sålt sin lilla
+fyrbenta själ till farm. kand. Lucia Cederberg.
+
+Det faller av sig självt att Gustav under sådana omständigheter skulle
+ha många ärenden till apoteket, fastän han inte såg det minsta sjuk ut.
+Om dagarna brukade han titta in och köpa aspirinpulver, som sedan i
+halvkilopaketer presenterades till en ogift tant, som hade flugan på
+pulverförgiftning, men om kvällarna, när Lucia hade nattvakt, smög han
+dit med Prisse i hälarna. Prisse fick då tjänstgöra som förkläde tills
+både han och Gustav obevekligen kördes ut klockan halv tio, ty Lucia
+ansåg inte att det passade sig för en ung flicka att ta emot besök
+senare än så.
+
+Så voro Gustav och Lucia mycket lyckliga, och om än deras läppar var
+tredje dag, efter Lucias vaktkvällar, voro litet sönderkyssta, så gav
+det ju endast Gustav en kärkommen anledning att köpa cerat hos Lucia.
+
+Men ett paradis är inte något paradis om där inte finnes en orm, och
+detta oundvikliga attribut anlände också så småningom. Den kom i en
+mycket behaglig skepnad, nämligen i form av fröken Sylvia Rosenblom,
+vars pappa nyss gått till de sälla jaktmarkerna. Och som ingen mammon
+får förekomma där, hade han sett sig nödsakad att vid avresan lämna sina
+rikhaltiga världsliga tillhörigheter i sin enda dotters vård.
+
+Gustav träffade Sylvia på en bal, och blev genast bländad. Visserligen
+måste han för sig själv erkänna att hon, fastän söt, inte gick upp emot
+Lucia, men däremot var ryktet om hennes kova stort och lysande. Möjligen
+mera stort och lysande än bemälda kova själv.
+
+Nu kom en sorglig tid för Lucia. Gustavs smak för aspirinpulver svalnade
+allt mer. Nästa nattvakt var han tvungen att gå på sammanträde och kunde
+bara stanna en kvart, gången därpå var han bortbjuden och kom inte
+alls, och nästa gång brydde han sig inte om att ge något motiv för sin
+bortovaro. Och Lucia besvärade honom inte heller. Tjänstvilliga väninnor
+hade upprepade gånger med illa dold glädje rapporterat att Gustav varit
+synlig ute i sta’n med Sylvia Rosenblom, och Lucia fick härigenom sin
+misstanke bekräftad, att en annan kjol kommit emellan. Alltså grät hon
+en skvätt, blev sedan indignerad, lagade till ett morfinpulver, tog det,
+och såg så åter världen med lugna ögon.
+
+Men om Gustav glömde Lucia, så fanns det dock en, som inte svek henne.
+
+Det var Prisse.
+
+Hans lilla hundhjärna kunde inte fatta varför de sedvanliga
+apoteksbesöken inställts, ty i hans tycke voro dessa en mycket
+förmånlig institution. Han blev nämligen alltid undfägnad med skorpor
+och småbröd på apotekskvällarna, och detta tilltalade honom mycket.
+Men han var dock alltför väl uppfostrad för att förhäva sig därhän
+att han reagerade mot sin herres och härskares vilja, utan han följde
+fortfarande Gustav lika troget, och slickade Sylvias hand med samma
+energi som förut Lucias.
+
+Så en dag kommo Gustav, Sylvia och Prisse i sällskap vägen förbi
+apoteket, och Lucia tittade i samma ögonblick ut genom fönstret.
+
+»Det var väldigt vad den flickan tittade på dig», sade Sylvia.
+
+»Hon är väl kär i mig», förmodade Gustav. »Alla fruntimmer ä’ som galna
+efter mig.»
+
+»Ja, är det inte vad jag alltid har sagt? Det gör ingenting hur en karl
+ser ut», anmärkte Sylvia oskyldigt, och Gustav skulle just replikera
+något obehagligt, när Prisse kilade uppför apotekstrappan och ställde
+sig där, viftande med svansen.
+
+»Kom Prisse», röt Gustav med onödig stränghet, men Prisses svans fick
+ännu bättre fart. Ett nytt rytande hade endast till följd att Prisse
+började skrapa på dörren.
+
+»Vi fortsätter, och ger sjutton i hundrackan. Han är ju galen!» sade
+Gustav ilsket.
+
+»Ja, vi gör väl det!» svarade Sylvia i så foglig ton, att Gustav borde
+anat oråd. Hennes misstankar voro nämligen väckta, och hon hade beslutat
+att undersöka hur det förhöll sig med flickan i fönstret som tittade så
+väldigt.
+
+Redan på kvällen hade hon med ett par tjänstvilliga väninnors hjälp fått
+veta hela historien och ansåg sig skamligt bedragen. Gustav hade ju
+naturligtvis svurit att hon var den enda han någonsin älskat.
+
+Som hon nu var litet romantiskt anlagd beslöt hon att gråta sig till
+sömns den kvällen, som det brukas i böcker, men redan när hon knäppte
+upp blusen började sorgen övergå i förtret och långt innan hon fått av
+sig håret var hon pin ilsken. Då satte hon sig och skrev ett svavelsyrat
+brev till Gustav, och så somnade hon lugnt och glatt, i känslan av att
+hon gjort sin plikt.
+
+När Gustav dagen därpå sexton gånger förgäves sökt att träffa Sylvia,
+insåg han, att det verkligen var slut, och som Lucia just då hade
+vaktkväll, beslöt han att gå på besök hos henne och ordna till, så att
+allt blev bra igen.
+
+Klockan halv nio anlände han alltså med en låda konfekt i handen och
+Prisse i hälarna till apoteket. När Lucia i luckan såg vem det var, gav
+hon till ett rop av glädje och överraskning och slängde upp dörren på
+vid gavel.
+
+»Nej, se välkommen, Gustav, så roligt att du hittade hit en gång. Stig
+in!»
+
+Med minen av en segrande härförare steg Gustav in i vaktrummet, dit
+Prisse redan kilat i förväg. Men i dörren stannade han. Där inne satt
+nämligen en ung man, som kelade med Prisse och i ersättning blev
+tillgivet slickad på hand. Han reste sig när Gustav kom in, och Lucia
+kom glädjestrålande fram.
+
+»Får jag lov att föreställa min gamle vän herr Stenblad, min fästman
+löjtnant Söderflycht!»
+
+
+
+
+MANNEN OCH HANS ÖVERMAN
+
+
+Handelsagenten Sven R. Pehrsson var som bäst sysselsatt med att läsa i
+morgontidningen, när det pinglade på hans bordapparat.
+
+»Pehrsson, Blomlind & C:o», svarade han med sin vederhäftigaste
+affärsröst, men slog genast om, när en mjuk sopran frågade:
+
+»Träffas grosshandlare Pehrsson själv?»
+
+»Det är jag!» svarade Sven R. artigt. »Varmed kan jag stå till tjänst?»
+
+»Åh, är det ni, herr Pehrsson? Så roligt. Det är Kerstin Johnsson. Tack
+för senast!»
+
+»Nöjet är uteslutande på min sida», fortfor Sven i samma anda som förut.
+»Ytterst angenämt att ni ville ringa, så att jag ännu en gång fick njuta
+av er ljuva stämma, etcetera.»
+
+Fröken Johnsson var nämligen välskapad och Sven R. icke oemottaglig för
+kvinnlig fägring, fastän han var övertygad ungkarl och ämnade fortsätta
+med det. Som bekant finns det endast en som har det bättre än en
+lyckligt gift man, och det är en lyckligt ogift dito.
+
+»Ser ni herr Pehrsson», fortsatte fröken Kerstin, »jag vänder mig till
+er i en mycket delikat affär.»
+
+»Alla order ombesörjas prompt och med full diskretion.»
+
+»Vad tänker ni om mig, om jag ber att få träffa er?»
+
+»Tänker om er?» upprepade Sven R. »Att säga det skulle bli för mycket
+här i telefon. Ord kunna för resten knappast uttrycka det.»
+
+Ty Sven visste att ord äro billiga, men ändå ganska användbara ibland.
+
+»Vad ni är god, herr Pehrsson!»
+
+»Jag är den bästa människa jag känner», försäkrade Sven övertygande.
+
+»Jag också!» sade Kerstin, och efter denna något oklara replik
+överenskoms, att Sven skulle möta klockan sju, när hon gick från
+kontoret.
+
+Redan fem minuter före sju promenerade Sven R. Pehrsson, skrudad i sin
+nya, ljusgröna vårpaletå, utanför Kerstins kontor, och redan en kvart
+över kom hon, punktlig nog för att vara fruntimmer.
+
+Tysta promenerade de vid sidan av varandra framåt gatan, han väntande på
+att få veta vad hon hade att säga, och hon på Gud vet vad. Vem vet väl
+vad en kvinna tänker på?
+
+Till slut bröt hon tystnaden.
+
+»Snälla herr Pehrsson», sade hon. »Jag tänker bedja er göra mig en stor
+tjänst.»
+
+»Gör det!» sade Pehrsson uppmuntrande.
+
+»Men jag kan knappast med att göra det.»
+
+»Genera er inte för mig», uppmanade han, men han tänkte: »Hon kan väl
+i jösse namn inte vilja vigga. Och jag, som bara har sju och sexti på
+mig.»
+
+Men det var inte det hon ville. Efter diverse hostningar och en
+mästerligt gjord rodnad började hon:
+
+»Ni känner ju Karl Äppelbom!»
+
+»Ja, fy tusan!»
+
+»Ser ni, han och jag, hm....»
+
+»Jasåå! Han och ni, det hade jag ingen aning om.»
+
+»Ja, det var ju ingenting bestämt, men i alla fall, ni förstår.»
+
+Sven förstod mycket väl, han var ju inte själv utan erfarenhet på
+området.
+
+»Men i går», fortsatte hon, »såg jag honom i sällskap med en annan
+flicka.»
+
+»Ett sådant nöt! Har han ingen smak alls?»
+
+»Nej! Och nu vill jag inte vara med längre.»
+
+»Det är rätt, stå bara på er.»
+
+»Jag hatar honom.»
+
+»Bravo! Fortsätt med det!»
+
+»Men nu måste ni hjälpa mig. Som ni förstår, vill jag dra mig med heder
+ur spelet, och därför ... hm, jag vet inte hur jag skall säga det ...
+vill ni ... hm ... vara snäll och låtsa, som om ni vore väldigt kär i
+mig?»
+
+Och hon vände sitt rodnande ansikte mot husväggen. Där det för resten
+fanns en lämplig butiksruta att spegla sig i.
+
+»Det skall jag visst låtsa», svarade Sven beredvilligt. »Det är inte
+svårt alls.»
+
+»Och ... och så skall jag låtsa....»
+
+»Att ni är förbaskat kär i mig, ja! Det är jag med om. Så ska’ vi
+träffas och möta Äppelbom och bräcka honom. Utmärkt! Kom så gå vi till
+Bräutigams till att börja med.»
+
+De gingo, och på Östran mötte de lyckligt nog Äppelbom, som inte alls
+såg svartsjuk ut, och kommo överens om att han var bräckt.
+
+Från kondis gingo de på bio för att se Titanics undergång, och där, när
+»dödshymnen» spelades, böjde sig Sven R. Pehrsson, gammal syndare som
+han var, mot Kerstins öra och viskade: »Närmare dig! Ännu närmare dig!»
+
+Ett par dagar senare träffade han Äppelbom och gjorde honom sällskap ett
+stycke.
+
+»Jag ser, att du går och drar med Kerstin Johnsson nu för tiden», sade
+denne unge man.
+
+»Retar det dig?» frågade Pehrsson vänligt.
+
+»Nä, inte alls. Vad angår det mig?»
+
+»Du har ju ränt efter henne så förbaskat förut, har jag märkt.»
+
+»Jag? Känner henne knappt. Men hon kanske har varit intresserad av mig.
+Det håller jag inte alls för otroligt.»
+
+»Det gör jag!» svarade Sven ilsket. »Efter vad hon sagt om dig.»
+
+»Vad har hon då sagt, om jag får fråga?»
+
+»Att du är den störste idiot hon känner», upplyste Sven mera
+beredvilligt än sanningsenligt.
+
+»Hon känner ju dig!» anmärkte Äppelbom icke utan hetta.
+
+»Ja, men du är den störste _idiot_, hon känner, har hon sagt.»
+
+»Det är lögn!»
+
+»Det tror jag inte, för hon kan ju inte gärna känna någon större.»
+
+»För resten ger jag sjutton i vad hon tycker. Jag är nätt och jämt
+presenterad för henne, och vi ha inte bytt tio ord.»
+
+»Det var väl därför hon inte hann fråga dig om det.»
+
+»Vilket om?»
+
+»Om det inte gjorde ont att ha ett sån’t ansikte som du», spottade Sven
+ut, och avlägsnade sig sedan i god tid för att undvika handgripligheter.
+
+Men han funderade mycket över Äppelboms påstående.
+
+Dagen därpå träffade han Kerstin som vanligt för att promenera en stund.
+De gingo Östra Hamngatan och när de hunnit till Hallbergs stannade
+Kerstin.
+
+»Kom nu, ’fästman’ lilla, så få vi se om de ha några vackra
+förlovningsringar i fönstret.»
+
+Sven kom genast.
+
+»Ska’ vi gå in och köpa ett par», sade Sven, »bara för att bräcka
+Äppelbom?»
+
+»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl
+att gå litet för långt.»
+
+»Jag menar blodigt allvar», skämtade Sven vidare. »Ska vi?»
+
+Fröken Johnsson teg ett ögonblick.
+
+»Sven!» kom det sedan, tyst och mjukt.
+
+Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle helst
+ha velat rymma, men det var för sent.
+
+»Om du verkligen håller riktigt av mig så!» fortsatte den mjuka rösten.
+
+Vad skall man svara på sådant? Sven betänkte sig.
+
+»Kanske ni ... du föredrar att vänta litet, innan vi bekantgöra det för
+världen, lilla flicka», sade han i ett sista försök att rädda sin
+frihet. Men det lyckades inte.
+
+»Åh nej, Sven. Vi gör som du vill. Alla människor må gärna veta om vår
+lycka.»
+
+Med det tog hon Sven under armen och tog honom med sig till Hallbergs.
+
+
+
+
+REFERATET
+
+
+»Kvinnor!» sade journalisten med en maliciös betoning på ordet. »Fy
+tusan!»
+
+»Inte så, inte så!» sköt skalden in. »Kvinnan är sammanfattningen av
+allt, som vi män --»
+
+»Jag vet! Sådan där goja språkade jag också förr i världen. När jag var
+gymnasist. Men nu har jag vuxit ifrån det.»
+
+Journalisten tog en ny cigarrett.
+
+»Min erfarenhet av kvinnkönet är mångsidig och rikhaltig, och jag har
+aldrig fått anledning att anlägga dina åsikter om det. Men så skriver
+jag ju heller inte poem.»
+
+»Dikter, förlåt.»
+
+»Bien! Men av alla kvinnor jag träffat, finns det en, som jag aldrig kan
+glömma.»
+
+»Såå! Et tu, Brute!»
+
+»Åh, inte på det sättet. Det är bara det, att jag aldrig kan förlåta
+henne.»
+
+»Låt oss höra historien!»
+
+»Den ställer mig visserligen själv i en litet löjlig dager, men i alla
+fall, låt gå.
+
+Det är rätt länge sedan det hände nu. Jag var reporter i Nyheterna, och
+som ni kanske minns, så ansågs jag inte höra till de sämsta. Men jag var
+ung på den tiden, och det var inte utan att ett par vackra ögon kunde
+göra mera intryck på mig än vad som är hälsosamt för en man i yrket.
+
+Vid den tidpunkten började det osa litet skandal kring Nationella
+Smultronbolaget och vi fingo nys om att ett hemligt styrelsesammanträde
+skulle hållas i direktörens villa utanför staden, och
+redaktionssekreteraren kallade mig till sig:
+
+’Wall’, sade han. ’Jag vill ha ett referat av det mötet, och du skall
+skaffa mig det.’
+
+’Hur i herrans namn vill du -- --’
+
+’Det blir din sak! Se till att jag får referatet bara. Sättet är mig
+likgiltigt.’
+
+Jag gick ut ganska fundersam och drev omkring på gatorna. Jag begrep
+fullkomligt vad referatet betydde, och att varenda redaktion i staden
+var villig att sälja sin själ för att få det. Men jag förstod också, att
+smultronfolket inte ämnade släppa ut ett ord och voro på sin vakt.
+
+Plötsligt rycktes jag ur mina funderingar av en härlig syn. Det var en
+kvinna, och en kvinna sådan, att till och med vår skalds gudabenådade
+penna skulle komma till korta om han försökte beskriva henne. Lång,
+smärt, elegant, och rörde sig med fullkomlig grace och självmedveten
+behärskning.
+
+Jag var bländad, bedårad helt enkelt, och halvt omedvetet vände jag om
+och följde efter. Mitt beslut var hastigt fattat, jag måste bli bekant,
+och som jag icke kunde finna på något annat sätt i en hast tog jag upp
+en femma, steg fram, hälsade och frågade om hon tappat den.
+
+Hon smålog, kastade en hastig blick i sin väska och svarade, att den
+inte var hennes. Sedan var det ju lätt att fortsätta, och jag lyckades
+få följa henne ett par kvarter tills hon skulle in i en butik.
+
+’Mitt namn är Wall, i Nyheterna’, sade jag innan vi skildes.
+
+’Så intressant’, svarade hon leende. ’Jag har hört mycket talas om er.’
+
+’Verkligen?’
+
+’Ja, ni lär ju vara den smartaste reporter i sta’n.’
+
+Så gick hon, men glömde visst att säga sitt eget namn. Och jag funderade
+mycket över hur hon kunde ha hört mitt. Det var ju på den tiden annars
+inte mycket känt utom kamratkretsen.
+
+Nå, man är ju tidningsman framför allt, och snart hade jag glömt
+flickebarnet för att välva de vildaste planer om hur jag skulle komma åt
+det efterlängtade referatet. Jag måste ha det, skulle ha det, och tog en
+spårvagn ut till direktörens villa.
+
+Klockan var nära halv åtta på kvällen och det var redan mörkt, när
+Smultronbolagets styrelsemedlemmar började komma. Jag räknade dem, och
+fann snart att samlingen var fulltalig. Då hoppade jag över staketet på
+ett mörkt, skyddat ställe, och smög fram till villan.
+
+Det var ljus i ett hörnrum, och mot gardinen såg jag skuggorna av flera
+personer. Så fälldes persiennerna ned. Sakta smög jag runt huset. Ett
+fönster i första våningen stod öppet. Jag tvekade ett ögonblick, men
+inte längre. -- Man gjorde väl inte sina första lärospån i Amerika för
+ro skull. -- Så tog jag ett tag i stuprännan, svängde mig upp och
+klättrade in.
+
+Hur jag smög mig fram till ett rum, beläget intill hörnrummet, och där,
+vid ljuset av en ficklampa, tog ett minutiöst referat av sammanträdet,
+hör inte hit. Nog av, jag fick det, och smög mig bort när herrarna
+skulle till att skiljas. Och en sabla sak var referatet. Det var det,
+som sprängde humbugen.
+
+Jag äntrade ut samma väg som jag kommit, tog ett fritt språng över några
+krusbärsbuskar -- och stod ansikte mot ansikte med min bekantskap från
+eftermiddagen. Jag erkänner att jag tappade koncepterna.
+
+’Såå, herr Wall i Nyheterna’, sade hon. ’Ni har slagit er på inbrott?’
+
+’Ja -- hm -- nej’, stammade jag.
+
+’Åh, jag förstår så väl’, svarade hon. ’Tidningarna ha redan börjat tala
+ont om stackars pappa, och nu har ni lyssnat till sammanträdet och ämnar
+krossa honom.’
+
+’Pappa? Vad?’
+
+’Ja, just pappa. Jag är dotter till Benson, direktören för
+Smultronbolaget.’
+
+’Åh!’
+
+’Och nu är pappa i svårigheter, som han säkert skulle reda upp, om bara
+pressen lät honom vara i fred, men han skall störtas, och kallas
+brottsling, och ni -- ni skall göra det.’
+
+Hennes röst hade börjat darra allt mera, och när hon talat slut sjönk
+hon ned på en trädgårdsbänk med ansiktet i händerna och skakade av
+snyftningar.
+
+Nå ja, jag var ung då. Och dum, mycket dum. Och jag tålde inte att se en
+kvinna gråta.
+
+Jag satte mig bredvid henne och drog hennes huvud mot mitt bröst, förde
+undan hennes händer och kysste det uppåtvända, tårdränkta ansiktet gång
+på gång.
+
+’Gråt inte, gråt inte, flicka’, viskade jag. ’Här! Tag manuskriptet.
+Bränn det, gör med det vad ni vill.’
+
+Med det lade jag anteckningsblocket med det dyrbara referatet i hennes
+lilla hand, kysste henne ännu en gång och gick.
+
+Vår tidning hade dagen därpå ingenting från sammanträdet, men jag var
+nära att få slag, när jag öppnade ’Morgonskriet’.
+
+Där stod referatet, mitt referat, fullständigt exponerande
+Smultronbolaget och försett med fyrdubbla rubriker.
+
+Och inte blev jag mycket gladare när jag med första posten fick en
+biljett av följande lydelse:
+
+    Bäste herr Wall!
+
+  Tusen tack för referatet. Det var just vad jag ville ha, men som
+  jag uppgivit allt hopp om. Ni blir väl inte ond när ni får höra,
+  att ’direktör Bensons dotter’ i verkligheten är ’Morgonskriets’ nya
+  kvinnliga medarbetare. För övrigt voro väl kyssarna tillräcklig
+  ersättning för ert besvär.
+
+      Eder tillgivna
+          _Alice Krona,_
+        _alias fröken Benson._
+
+»Det är historien, gossar, och jag anser, att man måste vara skald för
+att se något förmildrande hos en sådan kvinna. Skål!»
+
+
+
+
+ETT SJÖMANSÖDE
+
+
+Kaptenseleven Karl Johan Klyvarbom kom seglande sydväst till syd uppför
+Hamngatan för laber bris. Vid Kungsportsbron fick han se en lämplig kjol
+vaja nedåt Kungsparken, och fastän det var mitt på blanka eftermiddagen
+gjorde Klyvarbom en skarp gir åt styrbord, slog ut ett par rev i seglen
+för fartens skull och strök för sina goda femton knop ned i riktning mot
+den lockande kjolen.
+
+Enligt all naturens ordning skulle Klyvarbom ha hunnit flickebarnet,
+tilltalat det, avsnoppats och gått ut på nya strövtåg, och då hade det
+just inte heller varit något särskilt att skriva om. Men det gick inte
+så. Ty just när Karl Johan var nära att hinna upp henne, intervenerade
+ödet i form av en mycket välpressad ung man, som kom runt ett hörn,
+hälsade bekant på flickan och gjorde henne sällskap mitt för Klyvarboms
+näsa.
+
+Nu är det ju så, att ingenting sårar ett sjömanshjärta djupare än att
+bli ersatt av en annan karl hos ett fruntimmer, och fastän kaptenseleven
+inte hade den minsta himmelska eller jordiska rätt till flickebarnet, så
+sjöd det dock i hans inre när han sackade allt längre bakåt, sjöd på ett
+sätt som bådade ont för den välpressade.
+
+På något avstånd följde han det såta paret genom gatorna, och när de
+passerade genom Slottsskogens grindar gladdes hans ondskefulla hjärta
+och han drog sig så småningom allt närmare.
+
+På en lämplig, skuggig och folktom plats ansåg han det vara skäl att
+handla, steg därför fram och placerade kraftigt och målmedvetet sin
+massiva sjömansnäve i basen av den välpressades oklanderliga nackbena.
+Den välpressade sprang fullt ofrivilligt några meter, och när han sedan
+vände sig om för att se om det var en ek som ramlat över honom, fick han
+se Klyvarbom göra sin djupa reverens för det skrämda flickebarnet.
+
+Då blev gossen ilsk, gick fram till Klyvarbom och frågade vad meningen
+var. För att klargöra detta dängde Karl Johan till honom igen, så att
+han gick till vila ett par minuter på närmaste gräsmatta.
+
+»Det skall du ha för härom kvällen, din lymmel», röt Karl Johan.
+
+»Härom kvällen?» kved den andre svagt. »Jag har aldrig sett er förr.»
+
+»Aldrig? Försök inte. Jag känner nog igen er, det var ni, som antastade
+min syster härom kvällen och bar er illa åt, men ni kom undan då.»
+
+»Nej, men Gustav», kvittrade den sköna. »Det skulle jag aldrig ha trott
+om dig.»
+
+»Det är en sabla lögn», svarade Gustav indignerad. »Jag antastar aldrig
+någon.»
+
+»Han nekar, alltså är han skyldig», avkunnade Klyvarbom.
+
+»Ja, det är ju alldeles tydligt», instämde flickan, ty resonemanget var
+ju fullkomligt kvinnologiskt.
+
+»Nej, men Karin -- --»
+
+»Tyst, Gustav! Jag vill inte tala med dig. Gå din väg.»
+
+»Ger du dig inte i väg på fläcken, så sablar --», understödde Klyvarbom
+och började veckla upp rockärmarna.
+
+Gustav hade tydligen ingen lust att göra vidare bekantskap med
+sjömansnävarna och drog sig sakta bort.
+
+»Adjö då», sade han, men ingen svarade. Kommen ett stycke bort stannade
+han, vände sig om och tittade, så drog plötsligt ett leende över hans
+ansikte och han begav sig halvspringande på väg mot staden.
+
+Klyvarbom och flickan slogo sig ned på närmaste bänk och han, som
+gratulerade sig själv till sin diplomatiska begåvning, njöt obeskrivligt
+av att ljuga en fruktansvärd historia om Gustavs svåra försyndelser.
+
+Detta fortgick ostört en god stund, men plötsligt uppenbarade sig Gustav
+åter på valplatsen, nu klädd i spanskrör och en grovlemmad svart och vit
+bulldogg.
+
+Klyvarbom började känna sig obehaglig till mods när han såg dem komma,
+och hans oro var icke oberättigad.
+
+Både han och flickan reste sig när Gustav kom.
+
+»Ja, nu är jag här igen», sade denne glatt och lyfte på hatten.
+
+»Då går väl jag», svarade Klyvarbom.
+
+»Det gör ni nog inte», sade Gustav vänligt. »Pass på honom, Cesar.»
+
+Cesar steg fram och nosade intresserad på Klyvarboms byxor, och
+sjömannen kände hur knäskålarna slogo mot varandra vid tanken på att han
+möjligen också ämnade smaka.
+
+»Nu», sade Gustav, fortfarande vänligt, »kanske ni underrättar oss om
+hur sant det är, som ni sade om mig. Men säg sanningen, den där hunden
+tål inte att höra folk ljuga.»
+
+Klyvarbom vred sig.
+
+»Nå!» Bulldoggen fick ett tecken, och kom morrande fram.
+
+»Nå ja! Jag kanske tog miste på person.»
+
+»Kanske?»
+
+»Ja, nästan säkert.»
+
+»Nästan?»
+
+»Tja, alldeles säkert då.»
+
+»Det låter höra sig. Blev för resten er syster antastad alls?»
+
+»Det hör inte hit.»
+
+»Nej, men det intresserar mig.»
+
+»Jag har ingen syster», erkände Klyvarbom svagt.
+
+»Se så, nu är jag rehabiliterad. Vad säger du nu, Karin?»
+
+»Förlåt mig, snälle Gustav», ljöd flickebarnet. »En sådan usling den
+karlen är.»
+
+»Nu kommer andra kapitlet», sade Gustav därefter. »Nu står ni stilla
+medan jag randar ryggen på er med den här käppen. Vid minsta rörelse har
+ni Cesar i benet.»
+
+Det blev dock för mycket för Klyvarbom. Med en kraftig spark träffade
+han Cesar under hakan, så att hunden sjönk in i medvetslöshetens natt.
+Nästa tempo var att placera sjömansnäven mitt i ansiktet på Gustav och
+så bar det i väg.
+
+Han sprang med den högsta fart han orkade, ty han visste, att bulldoggen
+snart skulle kvickna till, och ville gärna vara i säkerhet innan dess.
+
+Vid grinden vände han sig om och fick se Cesar komma som skjuten ur en
+kanon, tydligen driven av en oemotståndlig längtan att få träffa Karl
+Johan Klyvarbom.
+
+Karl Johan, som däremot icke önskade träffa doggen, formligen flög till
+närmaste ringlinjevagn och hann upp den just som vagnen satte sig i
+gång. Doggen var då bara fem meter borta och med dessa djurs vanliga
+trohet, sprang han med vagnen för att vakta ut Klyvarbom.
+
+Så fick Karl Johan Klyvarbom sitta där, alltjämt kusligare till mods,
+och åka Ringlinjen runt, runt, runt....
+
+
+
+
+ETT SLÄDPARTI
+
+
+Olivia Rosenblom ansågs hemma i Göteborg vara söt, och var en mycket
+vacker flicker flicka enligt de härskande begreppen i den enkla
+landsända, där hon nu bodde hos sin farfar, och som hon dessutom var
+sondotter till den förmögne patron Rosenblom på Stora Fälanda, är det
+inte underligt att Konrad Pilkvist älskade henne. Konrad var visserligen
+bara biträde i Algotson & Co:s järn-, speceri-, kortvaru-, mode- och
+diverse-handel därsammastädes, men han hade knollrigt hår, små, vaxade
+mustascher och böjelse för mera romantisk litteratur, samt dessutom ett
+gott sätt mot kunder, och han hyste stora förhoppningar att dessa
+utmärkta egenskaper i förening till sist skulle besegra den sköna.
+
+Men hon tycktes vara särdeles hårdflirtad, åtminstone för en man i
+bodbetjäntens anspråkslösa ställning. Pilkvist hade expedierat henne
+många gånger, men inte lyckats få ens ett intresserat ögonkast, och
+detta trots att hans lockar och flytande svada gjort honom populär bland
+traktens hushållsfröknar och inspektorsdöttrar.
+
+Detta sorgliga förhållande släckte dock inte Pilkvists ömma låga.
+Tvärtom. Hans beslut att bli måg på Stora Fälanda blev fastare än
+någonsin.
+
+»D’ä klart, att det inte kan gå», resonerade han för sig själv. »Inte
+har man nånsin läst om att det gått på det viset. Jag måste utföra något
+dåd i stor stil, något, som kommer henne att beundra och se upp till
+mig. Se’n skall allting gå som en dans.»
+
+Några dagar senare var det kalas på Stora Fälanda, och i samband med det
+slädparti.
+
+Pilkvist var naturligtvis inte bjuden med, men gud Amor hade likafullt
+tvingat honom upp till Stora Fälanda gårdsplan för att få se när den
+älskade åkte ut, och få vredgas på den lycklige, som satt på
+hundsvotten.
+
+Det var ett kallt göra. Pilkvist frös som en hund där han posterade i
+vinterkvällen, ty vinden svepte skarp och bitande in över Fälandasjöns
+istäcke. Men i hans blod brann kärleken till Olivia Rosenblom och den
+höll hans själ varm, om också kroppen fick sitta emellan.
+
+Omsider körde slädarna fram, och Konrad Pilkvist ställde sig litet
+i skymundan när gästerna tågade ut. Där kom kronofogden och
+häradsskrivaren och sågverksdisponenten och alla möjliga andra
+celebriteter, och mitt i högen hon. Pilkvist glömde kylan och kände
+endast en bitterljuv känsla genomströmma sitt inre när han såg hennes
+strålande blickar, vilka sorgligt nog inte riktades mot honom, utan mot
+sågverksdisponentens son, löjtnanten.
+
+Först när Olivia tagit plats i en kappsläde slog den stora planen som en
+blixt ned i Pilkvists hjärna, och han tvekade inte en sekund. Med två
+språng var han framme vid släden, och gav löjtnanten, som just skulle ta
+plats bakpå, en puff så att han stod på huvudet i en snödriva. Och innan
+någon fattat vad det var frågan om hade han gripit tömmarna, givit
+hästen ett piskrapp, och det bar i väg ned mot sjön.
+
+Det steg ett illtjut ur fällarna framför honom, besvarat av ett
+mångstämmigt rop bakom, men Konrad Pilkvist lät piskan vina, och for
+av med allt skarpare fart.
+
+»Precis som Gösta Berling!» tänkte han. »Sabla stiligt!» Så vände han
+sig om i släden, och ropade efter berömda mönster:
+
+»Jag är Konrad Pilkvist, riddare till tjugutusen kyssar och en hel binga
+kärleksbrev, fånga mig den som kan!»
+
+Men han såg samtidigt att den sista uppmaningen synbarligen var
+överflödig, ty löjtnanten hade kommit upp ur sin driva och var redan på
+väg efter honom i en annan kappsläde.
+
+Olivia höll sig fullkomligt lugn. Hon hade uppfattat situationen och
+senterade den. Det är minsann inte många unga damer i våra dar, som få
+vara med om en regelrätt enlevering. För resten skulle det ju bli
+ytterst angenämt att räddas av löjtnanten.
+
+Men Pilkvist, berusad av sin djärva bragd, tydde hennes tystnad som
+beundran, och hans hjärta slog i kapp med hästfötternas galopp.
+
+Färden gick över sjön i svindlande fart. Bakom röt löjtnantens
+kommandostämma ilskna uppmaningar att stanna och löften om stryk, men
+Pilkvists häst var den bästa, och avståndet ökades sakta men säkert.
+
+»Stanna, din förbaskade kryddbonesare!» kom löjtnantens röst. »Annars
+skall jag slå sönder vartenda ben i din usla kropp.»
+
+»Ha, tyrann!» skrek Konrad den romantiske tillbaka. »Aldrig skall du
+röva min väna brud ur mina armar.»
+
+Så kom han plötsligt att tänka på, att Gösta Berling och hans bortrövade
+brud kyssts rätt avsevärt under sin slädfärd, och han ansåg exemplet
+efterföljansvärt, i synnerhet som det utan detta lilla arrangemang inte
+skulle bli någon riktig stil på det hela. Alltså böjde Konrad Pilkvist
+sig fram, tog Olivia under hakan med vänstra handen, och kysste hennes
+rosenläppar, medan löjtnanten, som inte var längre borta än att han
+kunde se vad som hände, upphävde ett avgrundsvrål.
+
+Men det skulle Pilkvist aldrig ha gjort, ty Olivia var en väluppfostrad
+flicka, som inte lät sig kyssas av obekanta herrar, och av ganska få
+bekanta; och dessutom var hon en handfast flicka. Så att knappt hade
+kyssen bränt på Olivias läppar förrän en örfil brände på Konrads kind.
+Och den efterföljdes omedelbart av flera.
+
+Konrad var alldeles handfallen. Han var fullkomligt oberedd på ett så
+plötsligt nedstörtande från sin sällhets himmel, och tömmarna gledo
+sakta undan hans hand. Olivia grep dem ögonblickligen, höll in hästen
+och störtade i löjtnantens armar när han fem sekunder senare hann fram.
+
+Och löjtnanten tryckte henne onödigt tätt intill sig, och Pilkvist kunde
+tydligt uppfatta en del ord, som sade honom, att befattningen som måg
+hos Rosenblom j:r redan var tillsatt.
+
+Men löjtnanten uppehöll sig i alla fall inte länge med Olivia. Han hade
+lovat Konrad stryk, och som officer och gentleman skyndade han att
+infria sitt löfte.
+
+
+
+
+AFFÄR ÄR AFFÄR
+
+
+John Andersson var innehavare av en mindre agenturaffär i Nordstaden, en
+foxterrier, bärande, men mindre sällan lydande, namnet Tip-Top, samt en
+spanskrörskäpp med guldkrycka. Dessutom älskade han världens skönaste
+kvinna. När en karl är kär, är ju alltid föremålet det skönaste i
+världen.
+
+Andersson var dock icke fullt lycklig, ty världens skönaste kvinna hyste
+intet särskilt intresse för honom, och fanns det något sådant så var det
+rent av negativ art. Han hade nämligen försummat det psykologiska
+ögonblick, då han kunnat försäkra sig om den skönaste bland dödliga, och
+dylika underlåtenhetssynder äro, som bekant, ungefär de svåraste en ung
+man kan begå. Därför hade hans namn strukits från listan och han från
+det familjära »Jonne» blivit degraderad till »Herr Andersson».
+
+Men Andersson beundrade även naturen, och därav kom det sig, att han en
+vacker afton befann sig i sällskap med Tip-Top och käppen sittande på
+Vita bandets paviljong i Slottsskogen, förtärande en enkel Rosenhäger
+och drömmande om den tid då Majken -- så hette världens skönaste kvinna
+-- skulle obligatoriskt förekomma i hans sällskap. Följden av dessa
+drömmar var, att när han gick glömde han käppen med guldkryckan.
+
+Kommen ett stycke nedåt vägen erinrade John sig sin förlust och vände
+med en viss hastighet tillbaka för att återfå klenoden. I dörren till
+paviljongen kolliderade han med en medelålders gentleman och skulle nog
+med en ursäkt ha lämnat plats, om han inte i främlingens hand sett --
+sin dyrbara käpp.
+
+Anderson var emellertid en belevad man och blev därför inte ohövlig,
+utan lyfte artigt på hatten och sade:
+
+»Förlåt! Min herre har visst tagit fel käpp?»
+
+Den andre tittade på käppen.
+
+»Det tror jag inte», svarade han.
+
+»Men det tror jag», svarade John med eftertryck. »Den där käppen är
+nämligen min.»
+
+»Såå», sade den andre lugnt. »Under de fem år jag haft den, har jag i
+alla fall ansett den vara min egendom.»
+
+Men nu fattade Andersson humör.
+
+»Nej, hör nu, min bäste herre -- --»
+
+Han tystnade plötsligt, ty inifrån lokalen kom Tip-Top med svansstumpen
+i frenetisk rörelse -- och Anderssons käpp i munnen.
+
+Det blev ursäkter. Käpparna undersöktes och befunnos vara i detalj lika,
+och på grund av detta egendomliga sammanträffande stiftade herrarna
+bekantskap och fingo sällskap hem.
+
+»Mitt namn är Andersson», sade John. »Firma J. A. Andersson, agentur i
+kaffe, gjutgods, garn och cigarrer.»
+
+»En driftig ung man», sade den andre gillande. »Ja, mitt namn är
+Schönstein.»
+
+»Inte Josef B., den store miljonären?»
+
+»Josef B. Schönstein är mitt namn», svarade främlingen småleende, och
+Andersson greps av en hemlig vördnad inför denne siffrornas och guldets
+kung.
+
+Nu ville ödet, att Andersson, solande sig i detta magnifika sällskap, på
+Linnégatan mötte sin själs älskade i sällskap med banktjänstemannen
+Fågelström, hälsade och passerade.
+
+»Det var sjutton», sade Fågelström till Majken, »vad John frotterar sig
+mot money.»
+
+»Hur så?»
+
+»Det var ju miljonären Schönstein han gick och pratade så gemytligt
+med.»
+
+»Var det det?» frågade Majken intresserad. »Hur kan han känna honom?»
+
+»Åhjo, man har ju hört --», svarade Fågelström likgiltigt.
+
+»Vad har ni hört? Ni, som rör er i finanskretsarna, har väl reda på en
+hel del.»
+
+Nu inskränkte sig Fågelströms verksamhet i banken till tjänstgöring vid
+kassan för inbetalningar, men han ville gärna imponera på flickebarnet.
+
+»Tja, det är egentligen en affärshemlighet, men det gör ju ingenting. De
+där två ha en hel del affärer ihop. Amerikanskt vete och bomull och
+sådant där, som man håvar in pengar på.»
+
+»Tjänar John så mycket pengar då?»
+
+»Om? Miljonär blir han kanske inte, men en fem, sex hundra tusen kan han
+inte undvika, när Schönstein håller honom om ryggen så som han gör.»
+
+Sedan talades inte vidare om saken, men Fågelström lade märke till, att
+Majken var mycket tankspridd resten av kvällen.
+
+Samtidigt utspann sig ett litet samtal mellan Schönstein och Andersson.
+
+»Det var en söt flicka det där», sade nämligen den förre, när de
+passerat paret. »Vem är det?»
+
+»Det är fröken Lindblom, hon är -- hm -- så gott som -- litet förlovad
+med mig.»
+
+»Såå», sade Schönstein. »Tillåt mig gratulera. Presentera mig vid
+tillfälle för er fästmö -- eller så gott som, ha ha!»
+
+Två dagar senare mötte Andersson Majken på Östran och gjorde sällskap.
+Och Majken, som till en början var litet stram, tinade efter tio minuter
+så fullständigt upp, att Andersson beslöt att genast avfyra den
+högviktiga frågan och få ett bestämt svar. Han hade nu lärt sig att inte
+försumma det psykologiska ögonblicket.
+
+Men när detta ögonblick omsider anlände, anlände även en oförutsedd
+händelse.
+
+Händelsen var den store miljonären Josef B. Schönstein, som kom uppifrån
+avenyen och demonstrativt saktade farten, småleende som en kyrkängel.
+
+Andersson kunde inte motstå lusten att briljera med bekantskapen utan
+presenterade. Schönstein var en aimabel karl, det blev supé med
+champagne och dylikt, och när detta var slut, hjälpte han Andersson att
+följa Majken till porten.
+
+Dagen därpå ringde Andersson upp Majken för att höra om hon ville
+promenera ett slag på kvällen. Tråkigt nog var hon upptagen. Kvällen
+därpå var hon bortbjuden, sedan var det överarbete och annat kväll efter
+kväll tills Andersson en middag, efter att ha väntat tjugu minuter
+utanför hennes port lyckades träffa henne.
+
+Han beslöt att genast göra slag i saken och gick alltså på i
+ullstrumporna.
+
+»Majken», sade han. »Det är en sak som jag vill tala med dig om. En
+viktig sak.»
+
+»Det var lustigt!» sade Majken.
+
+»Nej, det är alls inte lustigt, utan det ramaste allvar.»
+
+»Skall du tala allvar. Nej, hör du!»
+
+»Majken, jag älskar dig!»
+
+»Vad gör du, sa’ du?»
+
+»Älskar dig!»
+
+»Jaså, gör du det?»
+
+Det där lät inte vidare uppmuntrande -- men Anderson fortsatte ändå.
+
+»Jag har älskat dig länge, Majken. Min affär är ju inte så stor än,
+men -- --»
+
+»Hör du John!» avbröt flickan. »Jag vet vad du vill säga. Bry dig inte
+om det, du.»
+
+»Vad -- -- menar du -- -- ämnar du -- -- säga nej?»
+
+»Ja.»
+
+»Men vad är anledningen? Säg åtminstone anledningen», bad den
+förkrossade Andersson.
+
+»Anledningen är den, att jag i slutet av månaden förlovar mig med
+Josef.»
+
+»Josef? Josef? Vem är det?»
+
+»Herr Schönstein, naturligtvis.»
+
+Andersson tvärstannade. Så lyfte han på hatten, vände om och gick sakta
+nedåt gatan, följd av Tip-Top, som sorgset slokade med svansstumpen.
+
+
+
+
+ARTIGA KARLSSON
+
+
+Karlsson är, i likhet med de flesta svenska herrar, vanligen något
+orakad, men i övrigt en fulländad gentleman, en omständighet, som i all
+synnerhet kommer till synes i hans bemötande mot damer, även om dessa
+äro bedagade, mindre sköna och t.o.m. medlemmar av F.K.P.R.
+
+Härom dagen stod Karlsson på bakre plattformen av en spårvagn. Just när
+vagnen satte sig i gång sökte en dam hoppa upp, men som hon naturligtvis
+hade snubbelkjol, resulterade det hela i, att hon slog en vacker
+saltomortal bakåt, och landade på bakhuvudet i stensättningen. Den
+uppsättning av stålfjädrar och valkar, som hon använde för att hålla
+lockfrisyren chic tog emellertid emot stöten, så att själva den lilla
+levande kärna, som omsorgsfullt doldes djupt inne i burret, blev
+fullkomligt oskadad.
+
+Emellertid hade Karlsson inte varit overksam medan det lilla
+flickebarnet roterade i atmosfären. Med ett ryck i signalsträngen hade
+han stoppat vagnen, hoppat av -- framåt, ty han var man -- och i samma
+ögonblick som damens huvud lugnt lade sig till ro på sina stålfjädrar
+var Karlsson där.
+
+Med oändlig ömhet lyfte han upp damen, borstade av hennes kläder och
+hjälpte henne upp på vagnen. Hon tackade honom på damers sed med en
+blick, som om hans blotta existens vore en dödlig förolämpning mot
+henne.
+
+Karlsson smålog hult och vackert. Tog av hatten och bugade djupt. Damen
+vände hastigt på huvudet, och körde ett hattnålsspjut in i Karlssons
+vänstra öga.
+
+Karlsson smålog än mera och bugade igen, med resultat att damens hattnål
+åter tangerade hans vänstra öga.
+
+Karlsson log som en sol.
+
+Men nu ingrep konduktören. Han var nämligen ung och nitisk, och tyckte
+inte om mordvapen i dagligt bruk.
+
+»Hönnu fröken», sade han därför. »Ni körde hattnålen i den herrns öga.»
+
+Karlsson gav konduktören en förebrående blick, och damen sökte med sina
+blickar förinta både Karlsson och konduktören.
+
+»Gör ingenting alls!» sade Karlsson till henne. »Om fruntimret tycker
+att det är roligt, får ni gärna sticka dit nålen en gång till.»
+
+Och Karlsson smålog.
+
+»Ja, skyddare ä’ ju så dyra», muttrade konduktören. »De kosta ju ända
+till fem öre stycket.»
+
+»Polis!» skrek damen. »Här blir ett ensamt fruntimer antastat på en
+spårvagn av två sluskar.»
+
+»Ni har gjort fruntimret ledset», sade Karlsson allvarligt till
+konduktören. »Ni är en drulle!»
+
+Samtidigt hoppade damen av vagnen, baklänges, och började åter rotera i
+atmosfären. Sekunden därpå fockade konduktören av Karlsson, därför att
+han använt ordet »drulle» vid tilltal av tjänsteman i tjänsteutövning.
+
+Karlsson hann fram till damen just när hon landade på stålfjädrarna,
+hjälpte upp henne, borstade hennes kläder, bugade djupt, och fick åter
+hattnålen i vänstra ögat.
+
+Men Karlsson bugade ännu djupare och smålog som aldrig förr.
+
+Hans vänstra öga är nämligen av emalj.
+
+
+
+
+EN EGENDOMLIG LIKHET
+
+
+Merkantile ambassadören Erik Carlcrantz, hemmahörande i rikets andra
+stad, var innehavare av ett fördelaktigt utseende, något lösa moraliska
+begrepp och en avgjord böjelse för det täcka könet. Denna böjelse
+besvarades varmt av könet i allmänhet och i synnerhet av fröken Stella
+på Stadt, en ung dam, som även delade Carlcrantz’ båda förstnämnda,
+sympatiska karaktärsdrag. Det kan därför knappast förvåna den
+världserfarne läsaren, att en vacker dag när Stella var ledig, finna
+henne och bemälde Erik inkvarterade i ett rum i den närbelägna staden
+V-borgs Grand Hotell medan i resandeboken Carlcrantz’ prydliga stil hade
+plitat ett »E. W. Carlcrantz med fru».
+
+Men ett merkantilt sändebud har, som bekant, vänner var han drar fram,
+och olyckan ville, att Carlcrantz, när han och Stella kom in i matsalen
+för att få en bit före avresan fann ett bord besatt av några av sina
+kunder i stan och deras damer. Erik hälsade givetvis med utsökt
+artighet, men önskade samtidigt, när han såg damernas blickar, att
+Stella inte vore fullt så våldsamt extravagant i sin klädsel, och han
+insåg att det nu gällde att hålla tungan rätt i mun.
+
+Olyckan ville emellertid, att Stella av portiern beställt ett
+rikstelefonsamtal, och knappt hade det såta paret börjat angripa
+smörgåsbordet, förrän denne funktionär visade sig i dörren och högt och
+tydligt sade:
+
+»Fru Carlcrantz! Klart till Göteborg.»
+
+Carlcrantz kände sig mindre väl, medan Stella var ute, och tog i ren
+distraktion tre snapsar en suite, men samtidigt var hans
+affärsmannahjärna i verksamhet och kläckte en idé.
+
+När Stella kom tillbaka, hälsades hon därför med orden:
+
+»Nå Marie, träffade du Sven?»
+
+»Ja-ja men», svarade hon, utan att veta vad det var frågan om, men i
+känslan av att det var bäst att hålla med.
+
+»Och han möter?»
+
+»Ja visst!»
+
+»Very good!»
+
+Resten av samtalet fördes i lägre ton och vännerna ansträngde förgäves
+sina öron.
+
+När måltiden var slut gick Stella upp för att göra sig i ordning till
+avresan, och Carlcrantz steg in i kaféet dit vännerna dragit sig, och
+blev glatt mottagen.
+
+»Hå fasen, Carlcrantz», hojtade grosshandlar Pålsson, »inte visste jag
+att du var gift.»
+
+Sällskapet grinade stilla, men Carlcrantz svarade med väl spelad oskuld:
+
+»Gift? Nä det känner jag inte heller till!»
+
+Allmän förvåning.
+
+»Men frun -- --?»
+
+»Jaså hon! Det är min svägerska, Marie. Gift med min bror, ni förstår.
+Vi ska möta honom i Uddevalla, vi reser dit nu.»
+
+»Åååh!» En missräknad kör från damerna.
+
+»Men jag tycker att hon liknar en liten upppasserska jag sett
+någonstans», inföll grosshandlare Svensson misstänksamt.
+
+»Alldeles ja, det har jag alltid sagt», instämde Carlcrantz glatt. »Hon
+är lik Stella på Stadt, som om de voro tvillingsystrar, men det vill hon
+inte höra talas om. Där ha vi henne för resten, ajöken mitt herrskap!»
+
+»Å nej, gå inte», bådo damerna. »Presentera er svägerska.» Och
+Carlcrantz presenterade.
+
+Det blev en trevlig halvtimma. Damerna blevo förtjusta i fru Carlcrantz,
+och Svensson skämtade om likheten med Stella på Stadt, »fastän det var
+ju stor skillnad förstås», och damerna avvisade indignerat varje tal om
+en sådan likhet.
+
+Så slog avskedets timme. Vagnen var framkörd och Carlcrantz var ute för
+att ordna bagaget. Så visade han sig i dörren:
+
+»Skynda dig nu», sade han.
+
+Men damerna hade svårt att skiljas.
+
+Så gick han och skaffade en cigarr och pratade i kiosken ett slag, tills
+han märkte, att han endast hade fem minuter att hinna till stationen på.
+Som en blixt var han vid kafédörren och avbröt damernas animerade
+avskedstagande med ett ivrigt:
+
+»Skynda dig, _Stella_, tåget går om fem minuter.»
+
+Ett ögonblick föll en andlös tystnad över sällskapet. Så skyndade Stella
+sig.
+
+
+
+
+REVYBESÖKET
+
+
+Maud och Fanny, som sent omsider fått sina sommartoaletter -- man vet ju
+hurudana sömmerskor äro -- voro ute och sågo på sta’n, och de tyckte
+själva att de prydde upp den.
+
+Det tyckte synbarligen också två unga, vidbrättade herrar av stadens
+affärstyp, och som beslut och handling, även hos köpmän i mindre
+framskjuten ställning i Göteborg äro ett, så bådo de unga gentlemännen
+att få göra sällskap.
+
+Maud och Fanny lyfte indignerat näsorna ytterligare en centimeter mot
+zenith, och fortsatte oberörda sin väg. Men de båda herrarna voro också
+fullkomligt oberörda, och upprepade sin begäran.
+
+Nu rodnade Maud litet, bevärdigade den närmaste med en blick och sade
+kort och kallt:
+
+»Var så god och låt oss vara i fred.»
+
+»Men, bästa fröken. Det är en abnormitet, att två så förtjusande damer
+gå utan sällskap.»
+
+Mauds och Fannys hjärtan veknade litet.
+
+»Jag skall be att få tala om, att vi inte stifta bekantskap med herrar
+på gatorna.»
+
+»Det förstå vi så väl, så. Men låt oss nu få utgöra undantaget, som
+bekräftar regeln.»
+
+Maud och Fanny växlade en blick, och den sade så mycket som: »Tja, låt
+gå! Det är ju alltid ett äventyr för ett par familjeflickor. Men då gå
+vi direkt hem.»
+
+Flickor ha, som bekant, begåvningen att kunna tala med ögonen.
+
+Då gentlemännen icke vidare blevo motsagda, specialiserade de sig på var
+sin unga dam, och Maud och Fanny bemötte dem ganska nådigt. Efter tio
+minuter voro de vid damernas port, och dessa sade, trots energiska
+övertalningsförsök, ett kallt adjö.
+
+I sista minuten grep dock en av de båda ynglingarna efter ett halmstrå,
+ty si flickebarnen voro söta:
+
+»Men om nu damerna nödvändigt ska gå, så kan ni väl följa med oss och se
+revyn i morgon kväll?»
+
+Och till Fannys oerhörda häpnad svarade Maud genast:
+
+»Ja tack, det vill vi visst det! Vi ha länge längtat efter att få se
+revyn.»
+
+Herrarna skeno av belåtenhet.
+
+»Härligt! Vart få vi skicka biljetterna?»
+
+»Ja, adressen se ni, och namnen....»
+
+»Tillåt oss! Bergman och Jonsson!»
+
+»Alma Karlson och Maria Anderson.»
+
+Så skildes sällskapet för att träffas dagen därpå.
+
+Alma Karlson var husjungfru i Mauds och Fannys hem, gammal
+trotjänarinna, ilsken, ogift och följaktligen manhaterska. Maria
+Anderson var också till åren kommen kokerska i samma familj, ogift med
+ovannämnda konsekvenser, och dessutom litet religiös. Ingen av dem var
+just av det slag, som en ung man skulle välja till ledsagarinna ens
+tvärs över gatan, än se’n då genom livet, och båda visste det.
+
+Till dessa båda damer anlände nästa eftermiddag ett par biljetter till
+sommarteatern, och följden blev att deras liv under den närmaste
+halvtimmen hängde på en tråd. Sedan gingo de till »fröknarna» för att
+höra vad de trodde.
+
+»Beundrare!» sade Maud bestämt.
+
+»Är det möjligt, fröken?» undrade Maria tveksamt.
+
+»Underligare har man hört», inföll Alma morskt och satte näsan i vädret.
+»Man är väl inte så lastgammal heller, och ser ju ganska skaplig ut.»
+
+»Alma har fullkomligt rätt», instämde Fanny. »Det är någon, som sett er,
+och blivit betagen.»
+
+»Men tänk», gnällde Maria, »att bjuda mig en biljett till ett så syndigt
+nöje. Jag för min del kan inte och vill inte gå.»
+
+»Prata inga dumheter, vi går!» avgjorde Alma. »Inte kan vi låta karlarna
+köpa de dyra biljetterna förgäves.»
+
+»Men....»
+
+»Visst skall Maria gå», övertalade fröknarna, och med Almas kraftiga
+bistånd lyckades de vända Marias ingalunda alltför motvilliga fötter
+från den rätta vägen till syndens stig.
+
+Senare på kvällen pinglades till Erik och Kristian, de unga damernas för
+ögonblicket ordinarie, om sällskap på kvällen. Och när teatern slutade
+mötte de Alma och Maria.
+
+»Nå, hur gick det?»
+
+»Inte såg vi några karlar», svarade Alma med en glimt av missräkning i
+rösten. »Det satt ett par unga glopar där när vi kom, en bre’ve mej och
+en bre’ve Maria, å nog glodde dom alltid, men dom gick efter första
+akten, och för resten kunde det ju inte vara dom.»
+
+Men borta i parken mötte de båda paren två herrar, som kastade hätska
+blickar på Erik och Kristian, men underläto att hälsa på damerna.
+
+
+
+
+PIGANS FÄSTMAN
+
+
+Lundbom satt i sin bekväma vilstol, gäspade och lutade huvudet mot den
+röda kudde med broderad inskrift: »Till min käre gubbe», som hans fru
+sytt åt honom, strax innan hon bad om den nya höstdräkten. Hans ögonlock
+sjönko sakta ned, och han försjönk i en ljuv, stilla slummer, en mild ro
+göt sig kring hans trötta själ, och en stilla, o, så stilla snarkning
+banade sig ur hans inre människa. Han hade det fridfullt, men det räckte
+inte länge. För en gift man räcker sådant sällan länge.
+
+Pang! En dörr slog igen med en skräll, så att huset skakade i sina
+grundvalar, och den döva frun, som bor mitt emot Lundboms, skakade sitt
+ålderstigna kranium och klagade:
+
+»Det är änna fasligt, va dom spränger där borta i den nya gatan! Man
+skulle skriva i tidningen om’et!»
+
+Lundbom själv hoppade högt i luften, hamnade vid nedkomsten på
+stolkarmen och yttrade saker och ting.
+
+»Usch, så du yttrar dig, Lundbom!» sade Lundboms fru -- det var hon, som
+på ovannämnda diskreta sätt kommit in. »Att du vill säga sådana saker i
+en dams närvaro.»
+
+Lundbom for upp, som om han suttit på ett gross häftstift, tryckte ena
+handen mot sin skadade södra del och den andra mot hjärtat.
+
+»Åh, förlåt!» sade han och såg sig omkring.
+
+Så såg han på frun.
+
+»Var farao är damen?»
+
+Frun stelnade till. Med en imponerande gest pekade hon på sin egen
+omfattande kroppshydda, talade och sade med högtidlig värdighet:
+
+»_Här!_»
+
+Lundbom smålog.
+
+»Jaså, bara du!»
+
+Och så fortsatte han med iver och värdighet att yttra saker och ting.
+Men då brast fru Lundboms tålamod, och med en röst, som ingalunda lät
+som en kerubims flöjtklara stämma, kommenderade hon:
+
+»Svär inte, Lundbom!!»
+
+Lundbom bröt tvärt av tiraden och svalde i häpenheten ett par ord så
+fula, att hans blåa öga smög mot spritskåpet, där hans magenbitter
+förvarades.
+
+»Men när du slår i dörrarna så etcetera», sade han urskuldande, »att du
+åstadkommer allvarlig kroppsskada på din herre -- hm -- din älskade
+make, så kan väl inte själva den bleklagde låta bli att idka ett enklare
+blomsterspråk!»
+
+»Jag har orsak att slå i dörrarna», svarade frun med eftertryck.
+
+»Vad är det?» frågade Lundbom intresserad, som om det varit fråga om ett
+förhör i Luthers lilla katekes.
+
+»_Amalia har fästman!_»
+
+Orden utslungades med en viss kläm, men tycktes inte åstadkomma beräknad
+verkan, ty Lundbom slog sig med det mest otillständiga sinneslugn åter
+ned i sin stol.
+
+»Han sitter där ute i köket och håller henne om livet», fortsatte frun,
+i förhoppning att väcka sin makes slumrande anständighetskänsla.
+
+»Det gör han rätt i», anmärkte Lundbom.
+
+»Lundbom, Lundbom, vad säger du!» väsnades den hulda makan. »Det är ju
+oanständigt!»
+
+»Nå, så för fåglarna, bed dem byta om, fastän jag inte kan inse, varför
+hon skall hålla honom om livet!»
+
+Frun var nära att svimma, men hon gjorde det inte, ty hon hade ett värv
+att utföra här i världen först. Hon kände sin makt över sin fem fot
+långa make, en makt, som mera var av fysisk än moralisk art, och hon
+beslöt att använda den.
+
+»Gå och kasta ut honom!» befallde hon lugnt, men i en ton, som uteslöt
+all tanke på motsägelse.
+
+»Men söta....»
+
+»_Gå!_»
+
+Lundbom gick.
+
+Med vild blodtörst i varje anletsdrag väntade frun att få höra Amalias
+fästmans nödrop, när han av Lundboms mera beniga än muskulösa armar
+förpassades ut i den kalla världen. Och hennes väntan blev lång. Minut
+gick efter minut, det blev en kvart, det blev två, men fortfarande var
+allt fridfullt ute i köksregionerna. Men när 45 minuter försvunnit i
+evighetens hav, kunde hon inte hålla sig längre, utan gick på tå ut i
+köket.
+
+Där mötte henne en syn, som talade om anspråkslösa människors enkla
+hemtrevnad.
+
+Runt bordet sutto Amalia, fästmannen och Lundbom, de två sistnämnda i
+skjortärmarna, och spelade femkort och sista stick om fem öre, medan de
+läskade sina strupar med skummande pomril.
+
+»Lundbom!» var allt frun kunde få fram, och den tilltalade vände sitt
+gemytliga ansikte mot henne.
+
+»Slå dig ned, min vän!» sade den pliktförgätne med en inbjudande gest.
+»Så bli vi jämna par.»
+
+Och medvetslösheten bredde sin misskundsamma slöja över fru Lundboms
+själ.
+
+
+
+
+ETT LITET MISSFÖRSTÅND
+
+
+När Karl Strandblad övergav Mimmi för att ägna sig åt en framstående
+ledamot av ett damkapell, svor Mimmi hat och blodig hämnd i evigheters
+evighet. Inte just därför att hon tog själva förlusten så särdeles hårt,
+ty om en ung man nonchalerar en flicka, så slocknar hennes intresse i
+regel med rekordhastighet, men bara det att han var i stånd till en så
+låg och lumpen handling upprörde henne i hennes innersta.
+
+Men Karl var inte den enda människa, som Mimmi hatade. Hon hatade
+nämligen också Annie Svanberg.
+
+Annie och Mimmi, som ett slag voro så pass goda vänner som ett par unga
+damer över huvud taget kunna bli, och det är ju inte så mycket, hade
+nämligen köpt en tombola-lott tillsammans och på den hade de vunnit ett
+kort, som gällde för tjugufem ridtimmar. Ett sådant kort är ju lagom för
+en person, och för den skull beslöto de båda damerna att kasta lott om
+det. Annie vann.
+
+Detta i och för sig själv var väl inte så farligt, men i samma veva fick
+Mimmi veta, att Annie kommit överens med (reservunder-) löjtnant
+Nordblom att rida tillsammans med honom, och fastän Mimmi inte särdeles
+intresserade sig för Nordblom, så var detta nog för att byta vänskapen i
+dödligt hat.
+
+Nu ville ödet att Karl Strandblad, som var en man med obetydliga
+tillgångar men desto större längtan efter sådana, gick ned till sitt
+kontor vid samma tid som Annie red, och följden härav blev, att han ofta
+om morgnarna mötte henne, ofta ensam, men ibland i sällskap med
+Nordblom, som han inte kände.
+
+Han lade naturligtvis märke till den unga damen, och hon till honom, och
+som han hade god skräddarkredit gjorde han ett fördelaktigt intryck på
+henne.
+
+En söndag på Styrsö kom han utan eget förvållande tillsammans med ett
+sällskap, där också Mimmi befann sig. De talades inte mycket vid, men
+när de så mötte ett annat sällskap, där Annie befann sig, och de båda
+damerna utbytte en översvallande söt hälsning, drog han sig närmare sin
+förra älskade.
+
+»Hör du, Mimmi, vem var den där damen, som du hälsade på?» frågade han i
+en ton, som han sökte göra så likgiltig som möjligt.
+
+Hon gav honom en snabb blick och fick genast en satanisk idé.
+
+»Vet du inte det? Det är ju den rika fröken Svanberg. Arvtagerska till
+den där värmländske sågverkspotentaten, som du naturligtvis hört talas
+om.»
+
+»Svanberg?» sade Karl eftersinnande. Han hade aldrig hört namnet förr.
+
+»Ja, det känner du väl till?»
+
+»Naturligtvis! Honom känner jag mycket väl till», ljög Karl.
+
+Och fröken Svanberg omgavs nu i hans själ av en liten extra gloria.
+Förgylld.
+
+Hur Mimmi krånglade till det är inte gott att säga, men en halvtimme
+senare träffades hon och Annie, och kysstes varmt, som fientliga damer
+för sed ha. Med utomordentlig skicklighet ledde Mimmi samtalet och om en
+stund kom den efterlängtade frågan.
+
+»Vem är den där blonde herrn, du hade i sällskap?»
+
+»Det är Karl Strandblad. Han slog litet för mig förr.»
+
+»Såå!» Misstroget.
+
+»Men jag var väl inte fin nog. Han behövde väl någon, som kan mera
+värdigt bära upp hans miljoner.»
+
+»Miljoner?»
+
+»Ja, hans pappa ägde ju en massa sågverk i Värmland. Nu har han
+alltsammans, och dessutom en utmärkt affär här i stan.»
+
+Vid denna tidpunkt sände ödet Karl till platsen, och han blev
+presenterad. Han och fröken Svanberg kommo sällsynt bra överens, och
+den kvällen skildes båda med en känsla av lycka på vänstra sidan av
+bröstet.
+
+Under den närmaste tiden träffades de ofta, saken utvecklade
+sig normalt, och kulminerade en vacker afton på en soffa i
+Trädgårdsföreningen.
+
+»Jag har inte en enda släkting», sade Karl. »Utom en kusin i Australien,
+och den är ju rätt avlägsen.»
+
+»Jag står också ensam i världen», suckade Annie sakta.
+
+Då grep Karl hennes händer på det traditionella sättet, talade och sade:
+
+»Åh, Annie, låt mig --», och så vidare.
+
+Några minuter senare, när Annie fått munnen ledig, viskade hon:
+
+»Ska’ vi bo här i sta’n?»
+
+»Vilket du vill, älskade.»
+
+»Jag har alltid älskat Värmland.»
+
+»Så slå vi oss ned där då, det går ju lika bra.»
+
+»Att bo i ett sådant där litet brukssamhälle är härligt.»
+
+»Det är klart. I synnerhet när man som du är härskarinna där.»
+
+»Ooo, Karl! Italien!»
+
+Paus av vissa skäl.
+
+»Säg, Karl, ska’ vi ha automobil?»
+
+»Sådana detaljer bestämmer du naturligtvis själv.»
+
+»Ooo, Karl!»
+
+Ny paus.
+
+»Men en sak, älskade Annie. Vi gifta oss i stillhet. Inget stort bröllop
+utan bara en enkel vigsel, och sedan -- Italien --»
+
+»Ooo, Karl! Italien!»
+
+Paus igen. Samma motiv.
+
+Sakens vidare utveckling behöver inte detaljeras. Paret gifte sig enligt
+överenskommelse i stillhet, de bebo en trerumslägenhet i Majorna och
+tyckas leva lyckligt, fastän automobilköpet får anstå, i avvaktan på
+bättre konjunkturer i Karls affär.
+
+Men Mimmi umgås inte i familjen.
+
+
+
+
+ETT KONVENANSPARTI
+
+
+Fröken Margit lät den senaste missromanen sjunka ned i knät, och såg
+tvärs över rummet, där hennes intet ont anande moder var sysselsatt med
+att sticka en magvärmare.
+
+»Mamma!» sade hon, utan ringaste förberedelse. »Jag är förlovad nu!»
+
+»Igen?» kom det med välvilligt intresse från den minderårige bror Fille,
+som borta i ett hörn höll på att räkna ut hur många öre om dagen han
+skulle behöva spara av fickpengarna för att bli i stånd att subskribera
+på »Mördarkulan i San Fransisko» eller »Trapperns hemlighet».
+
+Inlägget bemöttes med det förakt det förtjänade, men modern tog i
+stället ordet.
+
+»Det ... hm ... det kom verkligen ganska plötsligt. Jag visste inte ens,
+att du tog emot uppvaktning från någon av våra unga manliga vänner.»
+
+»Det har jag inte gjort heller», förklarade fröken Margit. »Den här har
+knappast sett åt mig ens förut, och han är förresten inte bekant i
+familjen.»
+
+»Men kära Margit -- --»
+
+»Det är inte lönt att gräla, morsan lilla. Han skall bli.»
+
+»Så säg då åtminstone vem det är, och vad han heter.»
+
+»Han är fil. lic. och tar snart graden, och han heter bara Andersson.»
+
+»Kors i herrans namn, tar du en bokmal», utbrast Fille, som i sitt
+stilla sinne närt det fåvitska hoppet att bli svåger med en general
+eller en pälsjägare. »Jag trodde att du skulle ha löjtnant Blixt.»
+
+»Varför det?» frågade Margits moder.
+
+»Därför att dom flirtade så skarpt på Styrsö i somras», upplyste Fille
+tillmötesgående.
+
+Margit rodnade litet, men låtsades inte höra.
+
+»Jag är gränslöst kär i honom», sade hon drömmande.
+
+»I Blixt?» frågade den vetgirige Fille.
+
+»Var inte näsvis du, odåga! Mamma! Jag är gränslöst kär i Sven, i herr
+Andersson.»
+
+»Jag kan förstå det, eftersom du sagt ja till honom.»
+
+»Jag har inte sagt ja, kära mamma. Det är han, som sagt ja till mig.»
+
+Margits mor var beredd på rätt stora överraskningar från sin dotters
+sida, men detta var dock något mer än hon väntat sig.
+
+»Vad menar du, barn?»
+
+»Att jag friat till honom naturligtvis, och fått ja. Fastän det gick
+inte med detsamma. Han tog mig för resten för pengarnas skull.»
+
+Till och med Fille var mållös, och vad modern beträffar, väntade hon när
+som helst en nervattack.
+
+»Ser mamma, det gick till så här. Vi träffades på badorten i somras,
+helt flyktigt bara, men alldeles tillräckligt för att jag skulle få
+klart för mig, att det var just en sådan karl som jag ville ha. En stor,
+stark, allvarlig och manlig karl, med snälla ögon och höga tankar om sig
+själv. För när en karl har snälla ögon, så får han gärna tänka hur högt
+som helst om sig själv, han är i alla fall alldeles borta, när det
+gäller oss kvinnor. Men det vet han inte om.
+
+Nå, jag tog reda på, att vi hade en hel del gemensamma bekanta, och när
+vi kommo tillbaka till stan, så såg jag till att vi träffades. Det vill
+säga, jag såg till att han fick lov att träffa mig. Vi blevo närmare
+bekanta, och när jag fick fullkomligt klart för mig, att han var just
+precis den enda karl som jag skulle vilja ha, så beslöt jag att göra
+honom kär i mig.»
+
+»Det var nog inte lätt», förmodade Fille.
+
+»Nej, det var verkligen ganska svårt», medgav Margit oväntat nog.
+»Svårigheterna gjorde mig naturligtvis bara ännu mera pigg på saken. Och
+min pappa steg väl inte från boddräng till stor grosshandlare för inte
+heller. Någon släng av hans energi har jag väl fått.
+
+Alltså började jag attacken på allvar. Vi träffades ’händelsevis’ när
+han gick från högskolan och ibland dessemellan. Jag hade väldig tur i
+det fallet. Och hos gemensamma vänner stötte vi allt som oftast ihop.
+
+Följden blev, att vi blevo särdeles goda vänner. Han berättade för mig
+om sina studier och planer, och jag var intresserad, verkligt
+intresserad, ty det rörde mig ju närmare än han anade. Och på det viset
+fick jag klart för mig, att han gärna ville fortsätta sina vetenskapliga
+studier, men helt säkert finge avstå, när han väl tagit graden. Den hade
+han i alla fall beslutat att ta. Orsaken var den gamla vanliga, han
+saknade sekiner.
+
+Då hade jag min anfallsplan klar, och jag visste, att jag hade honom som
+i en liten ask. Det, som jag ämnade göra, fordrade visserligen en god
+portion mod, men jag visste, att jag hade tillräckligt av den varan för
+att utföra saken, om också inte utan hjärtklappning.
+
+Jag satte det i verket för tre veckor sedan, när vi träffades på
+bjudningen på Weiles villa. Det var en vacker höstdag och vad var
+naturligare än att vi fram på kvällen drogo oss ut i trädgården för att
+titta på månen.»
+
+»Men kära barn, du kunde ju rakt ha förkylt dig», utbrast modern och tog
+nya tag i den för någon kongoneger avsedda magvärmaren.
+
+»Ingen fara alls, mamma lilla. Jag var så varm så. Sven och jag hade
+redan hunnit vänja oss vid att vara tillsammans, och även nu kommo vi
+litet avsides från de andra. Den saken skötte jag om.
+
+Vi satte oss på en trädgårdsbänk, och jag var förfärligt nervös och
+hjärtat slog vilt. Men jag vände mig ändå mot honom och sade så
+oskyldigt som helst:
+
+’En hel mängd herrar ha sagt till mig att jag är söt. Tycker doktorn det
+också?’
+
+Han såg på mig med ögon som om jag varit något slags underdjur. Jag har
+sällan sett någon så förvånad människa. Men han fattade sig
+ögonblickligen och svarade på sitt allvarliga sätt:
+
+’Ja, fröken Margit, ni är verkligen mycket söt!’
+
+’Vad tycker doktorn i övrigt om mig?’
+
+Han skruvade sig litet, och kikade ur ögonvrårna.
+
+’Hm ... ni är en i mitt tycke ytterst sympatisk ung dam.’
+
+’Jag är rik också’, upplyste jag naivt.
+
+’Jag lyckönskar er, fröken Margit’, sade han.
+
+’Och dessutom är jag kär! I er!’
+
+Gud, så överraskad karlen blev. Han formligen hoppade till, och jag
+undrar inte på det.
+
+’Hur ... hur sa’ ni?’ stammade han.
+
+’Jag sade, att jag är kär i er’, upprepade jag, ’och om jag vore som ni,
+så skulle jag gifta mig med mig, eftersom jag är söt, sympatisk, rik och
+kär. Har ni lust?’
+
+Nu smålog han litet besvärat.
+
+’Man skall inte skämta med sådana saker, fröken Margit’, sade han.
+
+’Jag skämtar inte’, sade jag, ’det är mitt blodiga allvar. Vill ni?’
+
+’Menar ni verkligen allvar’, frågade han tvivlande.
+
+’På hedersord’, svarade jag.
+
+’Fröken Margit!’ sade han då dröjande, efter att ha funderat en stund.
+’Det är en högst oväntad situation. Jag måste erkänna att, fastän jag
+för er hyser en mycket stor aktning och -- ja -- även tillgivenhet, så
+älskar jag er ändå inte. Om jag således gifte mig med er, så vore
+motivet inte kärlek, utan helt enkelt det, att jag för att fortsätta
+mina vetenskapliga studier, behövde komma i en ekonomiskt tryggad
+ställning.’
+
+’Spelar ingen roll vad ni tar mig för’, svarade jag, ’bara ni gör det.
+Skola vi alltså anse oss förlovade. Här är min hand, slå till!’
+
+Han tittade ett ögonblick forskande på mig, så slog han till. Då vände
+jag mig mot honom och smålog.
+
+’Ni behöver inte kyssa mig om ni inte vill’, sade jag.
+
+Men ... men han gjorde det ändå!
+
+Sen föreslog jag, att vi skulle hålla tyst med saken tills vidare. Jag
+hade nämligen mina små planer.
+
+Sedan dess ha vi ofta mötts och varit tillsammans, och jag har
+observerat honom. Med tillfredsställelse. Och när tiden var inne,
+började jag nonchalera honom litet. Lät honom vänta förgäves, och gick
+ifrån honom efter att ha varit tillsammans bara en liten stund och
+sådant där. Och jag såg hur det tog. Till sist i går mötte jag honom
+inte när han gick från högskolan, men såg till, att han fick se mig i
+sällskap med Majas bror.
+
+Det blev som jag väntat. Han var vit av vrede, när jag sedan träffade
+honom, och började förebrå mig. Jag var högdragen förstås.
+
+’Min bästa Sven’, sade jag. ’Med tanke på de omständigheter, under vilka
+vi förlovade oss, så tillät jag mig tro, att du snarast torde vara
+tacksam för att ibland få slippa mitt sällskap.’
+
+Då teg han en stund och bara såg på mig. Så tog han mina händer och
+sade:
+
+’Margit! Sedan dess har mycket förändrats. Jag har kommit på det klara
+med mig själv, och vet nu, att du är mig kärare än allt annat i
+världen.’
+
+Då skrattade jag högt. Jag kunde verkligen inte låta bli.
+
+’Har du kommit underfund med det först nu?’ sade jag. ’Det har jag vetat
+länge!’
+
+För det hade jag.»
+
+
+
+
+ANDERSSONS FRIERI
+
+
+Mitt utanför Karl Gustav Anderssons fönster låg garvare Blomgrens
+trädgård. Det var en mycket vacker trädgård, men den saken hör
+egentligen inte hit, ty det enda, som intresserade Karl Gustav i den,
+var en vanlig grönmålad bänk, som stod idylliskt placerad under en stor
+ek strax intill Karl Gustavs fönster.
+
+När Karl Gustav vid elvatiden på kvällen vanligen anlände hem, såg han
+nämligen vanligtvis å denna bänk garvare Blomgrens piga, som fast sluten
+i sin fästmans starka armar njöt den anspråkslösa kärlekslycka, som på
+detta sätt beskäres en lidande mänsklighet.
+
+Visserligen varierade fästmannen inte så sällan, och ibland varierade
+även pigan, men detta ändrade ju inte sakförhållandet, utan Anderssons
+utsikt var alltid densamma, när han vid elvatiden kastade den
+sedvanliga blicken ut genom fönstret.
+
+Nu var Karl Andersson en övertygad ungkarl, vilket i detta fall, liksom
+så ofta annars, betydde, att han i yngre dagar hyst en stor och
+allmännelig, om än inte särdeles broderlig, kärlek för det kön, som på
+mer eller mindre lösa grunder kallas det täcka.
+
+Men nu var den tiden över. Han närmade sig hastigt fyrtiotalet, kring
+hans tinningar hade håret glesnat, och magens diameter lät även en
+flyktig betraktare ana den välsituerade ungkarlen.
+
+Men den bild av stilla lycka, som regelbundet syntes utanför hans
+fönster, började, trots allt, att så småningom tära på hans nerver, och
+det värsta var, att den så småningom väckte domnade heta känslor i det,
+efter tusen och en förälskelse, som man kunde tycka, utbrunna hjärtat.
+
+Han försökte låta bli att titta ut, men det gick inte. Han kikade,
+ilsket svärjande över sig själv mellan persiennpinnarna, och till sist
+började han känna avund och hat mot Blomgrens pigas fästman. När det
+gått så långt, att han mitt på dagen ertappade sig själv med att stirra
+ut genom kontorsfönstret och drömma, att han kände ett par mjuka
+kvinnoarmar sakta lindas kring sin hals, beslöt han att resa bort och
+rekreera sig, medan en expressbyrå flyttade hans husgeråd till en våning
+i andra ändan av staden.
+
+Men Karl Gustav flyttade inte. Ty just i den vevan träffade han Dittan
+Karlsson.
+
+Egentligen hade Karl Gustav lagt bort att bli bedårad av flickebarn, men
+den här gången blev han det i alla fall. Inte så, att han funderade på
+att gifta sig, alla dylika fåvitska tankar voro fjärran från honom, men
+i alla fall -- -- -- --. Det kunde ju vara angenämt med en liten sista
+flirt, innan han slog sig till ro och vilade på sina lagrar och fåtaliga
+grå hår.
+
+Fröken Dittan å sin sida blev angenämt berörd av Karl Gustavs
+vederhäftiga utseende, och sedan hon försiktigtvis hos hans bekanta hört
+sig för, så att hon var säker på, att det inte var falskt sken, mottog
+hon hans närmanden med en välberäknad kylig nådighet, som icke förfelade
+sin verkan på Karl Gustav.
+
+Men någon slags flirt ville hon inte vara med om. Karl Gustav fick inte
+så mycket som smeka hennes lilla hand, ty vid minsta försök i den vägen
+överlämnade hon honom i sin moders ömma vård, och förhöll sig själv mera
+passiv. Och som Karl Gustav ansåg, att en kyss av en vacker flicka var
+bättre än tio av hennes mamma, ökade detta endast hans energi.
+
+I svagare stunder tänkte han till och med på att löpa den tydliga risken
+av äktenskap som förefanns, och, resonerade han då, även om en sådan
+olycka skedde, så var ju ingen olycka skedd.
+
+Fröken Dittan fann emellertid, att det hela gick för sakta, och beslöt
+att bringa saken till sin spets. Till den ändan inbjöds Andersson i
+familjen, och placerades i ett rum, som var romantiskt upplyst av en röd
+ampel.
+
+Och när Anderssons sinne lättats något genom några glas likör, började
+fröken Dittan tala om kärlek. Kärlek i allmänhet.
+
+»Säj, fröken Karlsson», sade då Karl Gustav med vek röst. »Har ni
+någonsin varit kär?»
+
+Fröken Dittan gav honom en blick.
+
+»Äh, kyss Karlsson!» svarade hon mera skämtsamt än elegant.
+
+Det gjorde Karl Gustav, men just i det psykologiska ögonblicket kom
+fröken Dittans mamma in i rummet.
+
+Så nu är Karl Gustav fast!
+
+
+
+
+EN MUSIKALISK UNDERHÅLLNING
+
+
+Det finns folk, som anser en inbrottstjuv vara något så avskyvärt, att
+inte ens en skatteindrivare förefaller dem mera vidrig.
+
+Jag delar inte denna åsikt. Även en inbrottstjuv är en människa, och jag
+känner ett djupt medlidande med inbrottstjuven Adalbert
+Svensson-Västerfeldt-Klingberg-Nordbom-Frisk, när jag tänker på det
+förfärliga öde, som drabbat honom.
+
+Adalbert Svensson etcetera valde tidigt inbrottstjuvens ganska
+otacksamma yrke -- otacksamt då man betänker att varje inbrott enligt
+statistiken endast inbringar i medeltal kr. 1:67, och detta oftast i
+varor. -- Hans första bragd bragte honom två burkar anjovis, nio kronor
+i kontanter och fyra månaders fritt husrum, och bländad av denna
+glänsande succès på ett så tidigt stadium av sin bana gjorde Svensson
+etcetera inbrottet till sitt livskall.
+
+Han utövade sitt yrke i rätt många år, då och då med ett på
+myndigheternas initiativ tillkommet uppehåll, och hade väl fortsatt
+ännu, om han inte en vacker dag i höstas mitt på blanka förmiddagen
+genom en öppen tamburdörr stigit in i Antonio Personis våning.
+
+Svensson etcetera smög, som sagt in i tamburen och granskade kläderna.
+Åhjo, där fanns ju ett och annat plagg som kunde nubbas på, men vad
+fanns kanske inte i våningen?
+
+Svensson etcetera gläntade på en dörr. Ingen var inne, och ljudlöst som
+en skugga gled han in i rummet. Men knappast hade han hunnit in förrän
+tamburdörren öppnades och någon kom.
+
+Det gällde att handla raskt, och det gjorde Svensson. Han hoppade genast
+in i en garderob och stängde försiktigt dörren efter sig.
+
+Det var hög tid, ty ögonblicket därpå steg Antonio Personi själv in i
+rummet, som Svensson nyss så diskret lämnat.
+
+Antonio Personi var från Genua, -- sade han. I verkligheten hade hans
+vagga stått i det för sin kaffekask så vida berömda Uddevalla. Och hans
+yrke var att ge musiklektioner. Nu väntade han inom kort en elev, och
+som det alltid var hans vana att låta eleverna mötas av en kaskad av
+ljuva toner grep han sin fiol och började spela en av Beethovens
+sonater.
+
+Om inbrottstjuven Adalbert Svensson-Västerfeldt-Klingberg-Nordbom-Frisk
+varit musikalisk, hade han förmodligen då blivit mördare, ty Personi
+spelade inte särdeles väl, och hans lektioner kostade endast sjuttiofem
+öre i timmen. Men lyckligtvis var Svensson etcetera inte musikalisk, men
+han led ändå, ty han var inte van vid den sortens musik. Han föredrog
+vida »Fången på Älvsborg» och »Kostervalsen».
+
+Eleven var inte vidare punktlig av sig och Personi fick länge vänta och
+spela. Fiolens tarmsträngar släppte ut hesa skri, kvidan och klagan, och
+inbrottstjuven blev allt mera sorgsen.
+
+Straffarbete var han van vid, och mycket stryk hade han fått i sina
+da’r, så det kunde han stå ut med, men detta var en fullkomligt ny
+erfarenhet, och han beslöt i sitt stilla sinne, att den dag sådant
+infördes i statens fängelser, skulle han ägna sig åt ett annat yrke.
+
+Till sist kom eleven och Svensson fick lite ro. Hans hjärta var fyllt av
+tacksamhet, och han kisade försiktigt genom dörrspringan för att se om
+det funnes utsikter att rummet skulle bli tomt, i vilket fall han ämnade
+kila ut i tamburen, norpa en rock och för evigt lämna Antonio Personis
+hemtrevliga bostad åt sitt öde.
+
+Men det hoppet svek honom. Fastän han inte anade det hade hans lidanden
+knappast börjat ännu, och det, som han redan utstått skulle snart
+förblekna mot det förfärliga öde som väntade honom. Personi skulle
+nämligen ge musiklektion.
+
+Svensson såg snart nog på Personi och hans unge elev, att de inte ämnade
+lämna rummet på en god stund, och han satte sig därför bekvämt på
+garderobsgolvet och lutade huvudet mot knäna. Det var lugnt och skönt
+där inne, utifrån rummet trängde endast två röster dämpat genom dörren,
+och Svensson var nära att somna, när plötsligt ett gräsligt ljud brutalt
+bröt tystnaden.
+
+Svensson bleknade och svetten trängde fram på hans panna. Detta var det
+hemskaste han hört. Hans inälvor vredo sig, hans hjärna sågades sönder
+av det ohyggliga ljudet och Svenssons nerver trasslade ihop sig i en
+enda liten oredig bunt djupt där inne.
+
+»Det är mord!» tänkte Svensson. »Det är nödrop! Skall jag rusa till
+hjälp?»
+
+Han var redan nära att rusa ut när försiktigheten tog överhand och han
+nöjde sig med att kika.
+
+Ute i rummet såg han en mycket fridfull scen. En ung man stod framför
+ett notställ och misshandlade, med blicken stelt fästad på noterna, med
+känsla och övertygelse ett musikstycke, medan Personi stod bakom, och
+med synbart gillande följde med i noterna.
+
+Svensson sjönk utmattad tillbaka och stack fingrarna i öronen. Men det
+hjälpte inte. Ingenting kunde utestänga de underbara ljud, som den unge
+mannen med fiolen åstadkom. De trängde utan ansträngning genom märg och
+ben hos Svensson, och inbrottstjuven började önska, att han aldrig
+blivit född eller åtminstone fått dö när han var liten.
+
+När musiken äntligen slutat föreföll det Svensson, som om den varat i
+cirka sexton år, och med ett halvkvävt flämtande av lättnad kikade han
+åter ut.
+
+Herr Personi var sysselsatt med att gratulera sin elev.
+
+»Ni tar er, herr Anderblom», sade han uppmuntrande. »Ni tar er! Ni
+spelar redan utomordentligt. Bara på en vecka har ni förbättrat er på
+ett underbart sätt.»
+
+En suck undslapp Svensson.
+
+»Gudskelov för att jag inte var här för en vecka sedan», tänkte han. »Då
+hade jag varit död nu.»
+
+»Jag övar mig flitigt hemma», sade herr Anderblom blygsamt.
+
+»Må himlen förskona mig från att bo i samma kvarter som han», bad
+inbrottstjuven Svensson med en andakt, som annars brukade vara ganska
+främmande för honom.
+
+Nåja, den bönen fanns ju utsikter att få hörd. Svensson brukade allt som
+oftast bo på Långholmen och herr Anderblom hade hittills varit en mycket
+ordentlig ung man, om man undantar hans svaghet för musik.
+
+Svenssons respit blev emellertid icke långvarig, ty utan allt för långt
+dröjsmål tog herr Anderblom med verklig energi upp fingerövningar, medan
+Personi sjöng med.
+
+Övningarna gjorde inte Svensson så särdeles mycket ty hans nerver lågo
+ju redan i en liten härva och blevo för varje stråkdrag allt mera
+okänsliga för tarmgnisslet. Men sången!
+
+Personi var inte särdeles väl lämpad till operasångare, men det visste
+han inte. Svensson visste det heller inte när han kom, men det
+uppenbarades för honom med all önskvärd tydlighet när Personi började
+sjunga.
+
+»Tralalala, tralalala!» följde han fiolistens löpningar, men om Svensson
+just då haft litet friare spelrum, så hade han säkert presterat en
+löpning, som inte ens mästaren Craig, långt mindre Personi, mäktat
+följa.
+
+Just när Svensson stod i begrepp att passera vansinnets gräns, och från
+en energisk och företagsam inbrottstjuv förvandlas till en rasande dåre,
+tog fingerövningen slut. Svensson återvann med en kraftansträngning
+sinnesjämvikten och tittade åter ut.
+
+»Berömmer han honom nu, så slår jag ihjäl dem båda två», sade han till
+sig själv, och det fanns en manlig beslutsamhet bakom de manliga orden.
+
+Lyckligtvis berömde inte Personi sin elev.
+
+»Herr Anderblom får inte den rätta klämmen i sextondelarna», sade han.
+»Det skall vara större fart och jämnhet. Det tar lång tid innan den där
+vänstra handen blir så mjuk och smidig som den här.»
+
+Och han höll upp sin egen vänstra hand till herr Anderbloms och
+Svenssons beskådande. Den såg inte så värst mjuk ut. Tvärtom var den
+ganska tjock och röd och knogarna sutto som stora knölar på den, men
+herr Anderblom gav den dock en blick av djup beundran.
+
+»Ja, signor Personi är styv», sade han.
+
+»Det kan jag verkligen, utan att skryta, säga om mig själv», medgav
+Personi alls icke motvilligt. »Vill herr Anderblom höra på mina
+trettiotvåendelar.»
+
+Det ville herr Anderblom gärna, och Svensson högst ogärna. Men som
+Svensson inte var i tillfälle att avge sitt votum, så kommo
+trettiotvåendelarna som en virvlande kaskad.
+
+Stönande av smärta sjönk Svensson ihop inne i garderoben, men
+lyckligtvis blev det kort. Personi kunde inte spela trettiotvåendelar en
+längre stund utan att komma av sig, det visste han med sig, och avbröt
+därför snart.
+
+»Är det något annat, som herr Anderblom vill höra mig spela?» frågade
+han därefter älskvärt.
+
+Svensson väntade med fasa ett jakande svar, och det kom, men på ett sätt
+som överskred hans vildaste farhågor.
+
+»Gärna», sade Anderblom. »Men ännu hellre vill jag höra signor Personi
+sjunga ’Bliv min, så är världen min’, och ackompanjera sig själv på
+pianot, som signor Personi gjorde i lördags.»
+
+Då fattade Svensson sitt beslut. Med en kraftig spark öppnade han
+dörren, steg ut på golvet, bugade artigt och sade:
+
+»Jag är inbrottstjuven Svensson-Väster-feldt-Klingberg-Nordbom-Frisk,
+straffad för sex resor. Har brutit mig in här för att knycka något.
+Skulle inte herrarna vilja ha den godheten att ringa efter polisen, och
+bedja den göra klar en riktigt lugn och stilla cell.»
+
+
+
+
+FRIMÄRKET
+
+
+Huruvida filatelister kunna anses fullkomligt kloka eller ej är en
+fråga, som i många år sysselsatt den vetenskapliga världen. Jag vill
+inte här söka besvara den, utan nöjer mig med att konstatera, att Broman
+var filatelist.
+
+Inte en sådan där ärkefilatelist, som känner varje frimärke i världen
+bättre än sin egen mamma och när som helst kan korrigera Senfs katalog,
+nej Broman var mera amatörmässig, och det fanns ögonblick då han kunde
+bli tveksam om Andorras tio centimeter blått från 1876 var mera värd än
+Venezuela röda tian 1888 eller tvärt om.
+
+Denna lilla svaghet låtsades han aldrig om, utan uppträdde gent emot
+andra frimärkssamlare alltid, som om aldrig ett frimärke utgått från
+trycket utan att han visste både hur många taggar det hade och hurudan
+vattenstämpeln såg ut. Men hemma i ensamheten läste han Senf och
+studerade sitt album, och fällde många bittra tårar över att han trots
+allt besvär icke lyckades lära sig dem utantill.
+
+En eftermiddag när Broman satt hemma och klistrade i sitt album ringde
+det på hans dörrklocka, och Broman gick själv och öppnade.
+
+Utanför stod en pojke med mössan i ena handen och ett frimärke i den
+andra.
+
+»Är detta herr Broman?» frågade pojken.
+
+»Ja», svarade Broman med värdighet. »Och det är i min egenskap av
+framstående frimärkssamlare som du söker mig kan jag förstå.»
+
+»Jag har ett märke, som jag ville sälja», sade pojken. »Jag köpte det i
+en cigarrbutik för trettiofem öre, men jag tror bestämt att det är
+fint.»
+
+Broman tog märket, betraktade det och skrattade överlägset. Det var ett
+blått märke från Mauritius, som Broman aldrig hade sett förr, men det
+gick ju inte an för honom att låtsas om.
+
+»Det där är ingenting», sade han. »Absolut strunt! Sådana har jag i
+buntar där inne. Nej du, det köper jag inte.»
+
+Pojken såg litet nedslagen ut.
+
+»Ja, men jag tror bestämt att det är fint», sade han. »Vill inte herr
+Broman köpa det för en krona?»
+
+Broman höll på att tappa andan.
+
+»En krona», skrek han. »Vet du inte hut, din lille rackare! Är du
+verkligen fräck nog att komma hit och tala om att du gett trettiofem öre
+och så begära en krona. När jag säger att jag har hundratals likadana
+inne. Ut med dig ditt lilla fä, och våga dig inte hit mer!»
+
+Med hjälp av Bromans fot avlägsnade gossen sig hastigt och Broman steg
+åter in, nöjd och belåten med att ha hävdat sitt anseende som
+frimärkssamlare.
+
+Men när han åter fick tag i sitt album för att börja klistra, föll det
+honom in att det kunde vara intressant att slå upp Mauritius och se hur
+det märket stod. En minut senare låg Broman halvvägs ut genom fönstret
+och kikade efter pojken. Men han var tyvärr försvunnen.
+
+Märket var i albumet försett med bokstäverna S.G.R., vilket betydde
+»Sehr grosse Rarität.»
+
+Hur Broman kom utför trapporna visste han inte, men han befann sig i
+alla fall en kort stund senare nere på gatan och frågade alla han mötte
+om de sett en liten gosse med blå rock och bruna byxor. En del hade
+verkligen sett honom, än gå åt ena hållet än åt det andra, och Broman
+störtade alltid efter, för att till slut finna, att det var en helt
+annan liten gosse än den han ville ha fatt.
+
+Efter två timmars fruktlöst sökande begav sig Broman nedslagen på väg
+hem. Det som mest retade honom var, att han bett gossen aldrig komma
+igen, annars hade det måhända funnits utsikter att få tag i honom.
+Men -- --
+
+Han förbannade sin fåfänga, att inte slå upp märket i Senf innan han bad
+pojken byta klimat. Tack vare den gick ett märke, som antagligen var
+värt ett par hundra kronor, ifrån honom. Förkrossad sjönk han ned i en
+stol och tog en grogg.
+
+Det ringde på telefonen, och han svarade. Det var hans frimärkshandlare,
+som ville skicka ett urval.
+
+»Skicka», sade Broman. »Men hör nu ni. Känner ni till den blå
+Mauritius!»
+
+»Ha, ha, ha!» skrattade frimärkshandlaren. »Herr Broman skämtar. Vem
+känner inte till _den_.»
+
+»_Den!_» Broman bleknade. »Hm! Jag -- jag för min del kan inte just nu
+påminna mig -- --», sade han.
+
+»Jo den, herr Broman, finns bara två, eller rättare sagt ett i världen.
+Det fanns två för ett par år sen, men det ena försvann och man har inte
+återfunnit det. Det andra såldes förra året i London på en
+frimärksauktion för sjuttiotvå tusen kronor till lord -- -- Hallå!
+Hallå! Hallå! Är ni där?»
+
+Men Broman svarade inte. Han låg avsvimmad bredvid apparaten.
+
+Från denna tid var Broman förlorad för världen. Till en början
+annonserade han i alla tidningar efter en liten gosse i blå rock och
+bruna byxor, men utan resultat. Så sålde han sin affär och började
+tillbringa sina dagar ute på gatorna. Gata upp och gata ned gick han dag
+ut och dag in, besökte alla barnhus, skolor och barnföreställningar på
+cirkus, men sin gosse fann han ändå inte.
+
+Han till och med ritade gossens porträtt själv ur minnet och publicerade
+det i stadens tidningar, men detta snarare försvårade än underlättade
+sökandet.
+
+Bromans anseende var i stadigt sjunkande. Hans vänner gingo helst ur
+vägen när de mötte honom på gatorna, och skakade beklagande på huvudet
+när hans namn nämndes.
+
+Men en gång mötte han på gatan en liten gosse, som artigt hälsade på
+honom. Bromans irrande blick dröjde ett ögonblick på gossen. Det var ett
+fullt främmande barn, klädd i brun rock och blå byxor.
+
+»Goddag, min lille vän», sade Broman vänligt. »Du känner inte
+händelsevis till vem som har de bruna byxorna, som höra till din rock
+och den blå rock som hör till dina byxor.»
+
+»Nä», sade pojken. »De har aldrig vatt några, för vepan är gjord av
+farsans gamla brallor och brallorna av morsans underkjol.»
+
+»Jaså», sade Broman. »Men varför hälsade du på mig.»
+
+»Därför att jag är bekant me’ herr Broman», svarade gossen. »Jag
+försökte kursa ett frimärke till herr Broman för en tid sen.»
+
+»Från Mauritius!» skrek Broman och grep pojken i axlarna, så att pojken
+gallhojade:
+
+»Låt bli! Jag har inget ont gjort.»
+
+En äldre dam ingrep och uppmanade Broman att inte misshandla barnet, och
+en ung man från Söder erbjöd sig att lägga till honom på klotet så att
+han skulle bli plattfotad.
+
+Men Broman brydde sig inte om sådant. Han tryckte pojken till sitt
+bröst, ropade an en bil och hoppade in med pojken i famnen.
+
+»Säg till chauffören var du bor!» sade han och pojken lydde
+beredvilligt.
+
+När bilen var i gång tog Broman upp en hundralapp och gav pojken, som
+genast fick klart för sig att Broman var velig.
+
+»Det är betalning för märket», sade Broman. »Jag köper det av dig för
+hundra kronor.»
+
+»Buuu!» sade pojken.
+
+»Vad farao tjuter du för?»
+
+»Buuu! De’ har jag sålt till Ville Andersson för tio öre å en biljett
+till bio.»
+
+»Tjut inte!» sade Broman. »Du får behålla hundralappen i alla fall. Kör
+till Vilhelm Anderssons bostad.»
+
+Efter något besvär anträffades Ville Andersson, men han hade sålt märket
+till Jonne Bergström och var nära att begå självmord när Bromans
+originalgosse meddelade, att det var värt hundra kronor.
+
+Jonne Bergström anträffades på Kalle Svenssons bakgård, ingripen i ett
+animerat slagsmål med den senare. Umgänget avbröts av Bromans ankomst,
+men fortsattes åter med oförminskad iver, när det befanns att Kalle
+Svensson nu var ägare till märket. I den upptuktelse, som Jonne
+Bergström på grund härav fann sig föranlåten att tilldela honom deltog
+även Ville Andersson med entusiasm, och Broman kunde endast med stora
+svårigheter skilja de kämpande åt.
+
+Märket fanns i Kalle Svenssons album, och Broman bjöd på stående fot
+hundra kronor för det.
+
+»Herrn får allt ge två hundra», sade Kalle Svenssons pappa, som
+olyckligtvis var hemma. »De’ ä de’ nog värt.»
+
+»Herrn får det för en tia», sade Kalle Svensson själv. »Bara herrn ger
+mig kovan och inte låter farsan få den.»
+
+När herr Svensson senior agat sin son fortsattes diskussionen, och
+resultatet blev, att herr Broman mot en summa av två hundra kronor blev
+ägare till märket.
+
+Broman var överlycklig. Glädjen formligen rann över och han kunde inte
+hålla tätt med sin lycka, utan sade innan han gick:
+
+»Herr Svensson! Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag har sökt
+det här märket i månader. Hela mitt livs lycka hänger på det. Det är
+värt sjuttiotvå tusen.»
+
+Den aga som Kalle Svensson fått mottaga av sin fader och sina vänner var
+ett intet mot vad som hände Broman. Svensson var en stark karl, och han
+lovade att piska livet ur Broman, om han inte fick tillbaka märket, allt
+under det han bearbetade honom med allt det lösöre som fanns inom
+räckhåll.
+
+Broman lyckades dock rycka sig lös till sist, och fastän hans utseende
+var i hög grad förändrat var han fullt lycklig, ty han hade frimärket
+med sig när han sprang nedåt gatan, följd av Svensson med son, Jonne
+Bergström, Ville Andersson, originalgossen, en del av deras vänner samt
+ännu större del av gatans stenläggning. Till sist fick han tag i en bil,
+och undkom med livet.
+
+Han körde direkt till frimärkshandlaren. Inte för att sälja märket. Det
+var inte till salu för en miljon, men för att visa sitt fynd. Som ett
+glädjestrålande bylte av blod och trasor steg han in i butiken och
+sträckte fram märket till benäget påseende.
+
+»Se här!» skrek han. »Här är den försvunna blå Mauritius, värd
+sjuttiotvå tusen.»
+
+»Nu skämtar herr Broman igen.»
+
+»Vafalls», röt Broman. »Är det inte den blå Mauritius?»
+
+»Jo, nog är den blå alltid», svarade frimärkshandlaren. »Och nog är den
+Mauritius alltid. Men inte är det den stora rariteten. Den här är på sin
+höjd värd trettiofem öre.»
+
+Broman sitter häktad nu. För mordförsök mot frimärkshandlaren.
+
+
+
+
+ETT UTSTÄLLNINGSBESÖK
+
+
+Jag var i somras i Köpenhamn och tittade på Baltiska utställningen.
+
+Det var trevligt där. Sundet gnistrade blått, och solen sken och gröna
+voro löven. Om nätterna sjöng näktergalen, säger folk, som hört den. Om
+dagarna drack jag Tom Collins. Hade jag inte gjort det så vore jag
+stilla avliden för länge sen.
+
+Redan när jag lämnade Stockholm började det. Det var på järnvägen. Jag
+stod på plattformen och rökte en cigarrett, när en herre, som såg ut som
+om han ägde tåget, kom och ställde sig bredvid mig. Han tände en cigarr,
+spottade på mina skor och slängde den brinnande tändstickan i det torra
+gräset på banvallen.
+
+Jag trodde knappast att han ägde tåget, ännu mindre banvallen. Att han i
+varje fall inte ägde mina skor var jag fullkomligt säker på.
+
+Alltså tog jag den vackra blå näsduk han har i sin bröstficka och
+torkade av de nobla lackskor, som jag köpt på kredit. Mannen fick genast
+en frisk, men inte direkt vacker röd färg i ansiktet och frågade vad
+(ett fult ord) jag egentligen menade.
+
+Jag svarade inte. Jag talar sällan med obekanta, så vida de inte äro
+unga, vackra damer. Man är väl svensk.
+
+Då kom han emellertid nära mig, förmodligen för att jag skulle kunna se
+bättre, och frågade, om jag visste vem han var.
+
+»Nej», svarade jag. »Jag läser inte Polisunderrättelser!»
+
+»Er ska den lede ta!» upplyste han.
+
+»Om ni anser det vara er plikt, så låt gå!» svarade jag. »Men jag vill
+bara skicka av ett telegram från nästa station först.»
+
+En kort stund betraktade vi tigande varandra. Så spottade han tre gånger
+på Sörmland och gick in i vagnen.
+
+Jag vet inte alls vad han hade emot Sörmland. Jag tyckte att det var
+bedårande vackert, när det gled förbi i kvällsbrytningen.
+
+En stund senare gick jag också in i vagnen och träffade där en god vän,
+som blev glad över att få se mig och bad att få presentera sin farbror,
+som var en av mina trognaste läsare och gärna ville träffa mig.
+
+Smickrad bad jag honom ta fram gubben och uttalade den förvissningen att
+jag skulle bli förtjust i honom.
+
+Naturligtvis var det karlen från plattformen!
+
+Vi skakade hand och vanställde våra ansikten med vänliga leenden samt
+skildes så snart som möjligt.
+
+Senare sade jag till min vän:
+
+»Du får förlåta, att jag talar rent ut, men jag tycker inte om din
+farbror. Han ser ut som en korsning mellan babian och skomakaränka och
+tycks i övrigt vara en ganska avsevärd drulle.»
+
+»Vilken själarnas sympati», sade min vän. »Han sade ungefär detsamma om
+dig. Han påstod sig aldrig ha haft olyckan att möta någon mera renodlad
+fähund.»
+
+»Då har han väl undantagit sina släktingar!» svarade jag, varefter vi
+skildes. Vi ha sedan noggrannt sett till, att vi aldrig mera råkats.
+
+På morgonkvisten anlände vi till den skånska huvudstaden. Den var
+flaggprydd, en sak som mycket smickrade mig. Undrar vem det var, som
+sladdrat om att jag skulle komma.
+
+Efter något besvär fick jag hyra platsen under sängen i ett hotellrum,
+och det ansågs vara tur, att jag fått någon plats alls. Hotellet var
+nämligen i likhet med alla andra hotell i staden, ganska fullt av folk.
+Ovanför mig -- i sängen -- bodde en generalmajor, på schäslongen bodde
+en fabrikör från Borås, under schäslongen bodde en grosshandlare från
+Göteborg, mitt på golvet bodde en resetalare och på en krok i garderoben
+hängde en timmerhandlare från Gnesta.
+
+Det gick mycket bra, och vi trivdes gott tillsammans. Det enda som
+störde idyllen var, att resetalaren talade även i sömnen, men sedan vi
+krokat ned timmerhandlaren och i stället hängt resetalaren i garderoben
+blev han lugnare.
+
+Min vän Lagerstorm, som jag sedan träffade på utställningen anförtrodde
+mig, att han var inneboende hos tillfällighetsarbetaren Karl med Bladen
+under en presenning nära färjans tilläggsplats. För detta betalade han
+femtio öre och en bärsa per dygn, varförutom tjugufem öre gick åt till
+insektspulver.
+
+En annan bekant, som inte lyckats finna någon bostad alls, gick varje
+afton fram till en poliskonstapel och tilltalade honom med det i södra
+Sverige mycket gouterade skällsordet:
+
+»Dröft!»
+
+Sedan fick han husrum för den natten. Men hyran ökades i allt mer
+stigande skala: första resan fem kronor, andra tio, tredje femton o.s.v.
+
+Trafiken var just då mycket livlig i Malmö. Man hade en automobil
+ungefär på varannan människa, varav framgår att halva befolkningen ägnat
+sig åt chaufförens ansvarsfulla kall. Andra hälften, samt de resande,
+åkte.
+
+En hel del chaufförer med bilar hade importerats från Göteborg. Vilket
+jag fick erfara.
+
+En kväll kom jag ut från utställningen, trött efter att ha gått omkring
+där hela da’n, och ropade an en bil.
+
+»Vatt ska’ ja’ köra hänn?» frågade chauffören på klingande göteborgska.
+
+»Hem, vet la du!» svarade jag på samma språk, hoppade in i vagnen, satte
+mig till rätta och somnade.
+
+När jag vaknade bredde den skånska slätten ut sig omkring mig, och solen
+steg upp i öster. Jag slog näven i bilrutan och röt:
+
+»Hör nu, chauffören! Var i hela friden är vi?»
+
+»När Åstorp, skölle ja’ tro’!»
+
+»Åstorp! Vem har bett er köra hit!» vrålade jag, medan min blick sökte
+taxametern.
+
+»Hänn sa’ ju, att ja’ skölle köra hänn hem», sade chauffören glatt. »Å
+de höss la, att hänn ä hemma i Göttebörg.»
+
+Jag reste tillbaka till Malmö med tåg. Chauffören kom däremot aldrig
+tillbaka. Jag vräkte både honom och bilen i en märgelgrav.
+
+
+
+
+ETT TAVELFYND
+
+
+Fäderneslandet hade behandlat de båda lovande unga målarna Jönsson och
+Wiberg illa. Visserligen hade ingen av dem gjort särdeles mycket för
+fäderneslandet och inte för någon annan heller för resten, men unga
+målare ha i alla fall vissa anspråk på, att fäderneslandet, eller
+åtminstone någon av dess mera framstående innevånare, skola ta hand om
+dem och vara som en mamma för dem.
+
+Detta hade fäderneslandet i Jönssons och Wibergs fall fullkomligt
+underlåtit. De funno ingen Mecenas, fingo aldrig ens sälja en tavla, en
+sak, som dock kanske berodde på, att de ytterst sällan målade några, och
+de voro således uteslutande hänvisade till att leva på vigg, vilket är
+förenat med större besvär än mången tror.
+
+En vacker dag sken dock solen fram över Jönssons och Wibergs liv.
+Wibergs faster, som länge fört en tynande tillvaro, och huvudsakligen
+hållits uppe av sitt brinnande intresse av att få se, hur länge det
+skulle dröja innan hennes älskade systerson hamnade i rättvisans klor --
+Wibergs voro nämligen hyggligt och anständigt folk som inte gillade
+målare -- dog till sist och efterlämnade tio tusen kronor. Gumman, som
+hade fullt klart för sig, att hon skulle leva i evighet, hade underlåtit
+att göra testamente, och pengarna tillföllo följaktligen Wiberg, som var
+hennes närmaste släkting. Varav följer, att gumman började vända sig i
+graven så snart hon kommit dit.
+
+Wiberg bar sin sorg som en man. Han lyckades till och med behärska den
+till den grad, att det föreföll som om han varit nära att få flugan av
+glädje.
+
+Med tillhjälp av en, på styrkan av arvet, erhållen större vigg uppträdde
+han på begravningen i egen frack, och gick sedan tillsammans med Jönsson
+och några andra likasinnade ut för att släcka sin sorg.
+
+När han fyra dagar senare återkom till medvetande låg han, fortfarande
+iklädd en del av frackkostymen -- skörten och halva vänstra byxbenet
+hade nämligen på obekant sätt förkommit -- i en improviserad bädd i sin
+vän Brylanders ateljé, övertäckt med en duk, som påminde om en
+solnedgång på havet eller eventuellt en järnvägsolycka, men som i
+verkligheten var ett självporträtt av Brylander. Vid hans sida satt
+Jönsson, något blek, och omvärvd av pilsner och wichy-vatten.
+
+Wiberg steg upp. Drack tre pilsner och granskade sedan med gillande sin
+exteriör i det fragment av en jungfrukammarspegel, som prydde Brylanders
+ateljévägg. Frackkostymen tilltalade honom ofantligt mycket mera än den
+i sitt ursprungliga skick gjort. Dels var den mera målarmässig, dels var
+den ett otvetydigt bevis på att han haft roligt.
+
+»Är det något kvar av arvet?» frågade han Jönsson, som tycktes ha varit
+vaken längre än han.
+
+»Om du tänker betala igen de fem hundra du lånade före begravningen, så
+har du nio tusen fem hundra kvar. I annat fall tio tusen. Men betalar du
+alla dina skulder, så får du snart slå ihjäl en faster till», svarade
+Jönsson mörkt.
+
+»Då tar jag på mig Brylanders andra kläder, jag vet att han har det, så
+går vi ut och äter frukost», sade Wiberg glatt.
+
+»Pank!» svarade Jönsson mörkt.
+
+»Pank, sa du? Kan man vara pank, när man är så längst innerst förbaskat
+rik? Vi går till advokaten och hör efter, om vi inte kan få ett förskott
+på arvet, och se’n skall det sablar i mej ätas frukost, skall du få se.»
+
+»Du Wiberg», sade Jönsson dröjande. »Jag har tänkt på en sak, du.»
+
+»Vad då?» frågade Wiberg intresserad. »Vet du någon, som vi kan vigga
+av?»
+
+»Nej», svarade Jönsson. »Men jag har tänkt på det. Nu när vi har så
+förbaskat mycket pengar, så borde vi vara praktiska.»
+
+Wiberg betraktade Jönsson med en blandning av förvåning och förakt.
+
+»Knubb!» sade han till sist, med en så uppriktig betoning, att det skar
+Jönsson i hjärtat.
+
+»Vi borde använda pengarna så, att de inte tog slut, utan blev mera, så
+att vi kunde leva herrans glada dagar jämt.»
+
+»Hm!» sade Wiberg tveksamt. Förra delen av Jönssons anförande tilltalade
+honom visserligen inte, men det i slutorden upprullade perspektivet
+rörde hans känsliga sinne. »Vad skulle vi då göra?»
+
+»Vi kunde till exempel bli konsthandlare!»
+
+»Urknubb!» var det enda Wiberg lyckades framstöna. Något så motbjudande
+hade han inte väntat sig.
+
+Men Jönsson hade nu fått fram det värsta, och fortsatte:
+
+»Ser du, jag har tänkt på den saken i natt», sade han. »Tio tusen ryker
+snart. Vi går ut ett tag och fästar och så viggar gubbarna -- --»
+
+»Än se’n då?»
+
+»Nej, det är ju all right, men om en månad eller två är både vi och de
+andra lika sabla panka som förut.»
+
+»Men vi har haft roligt», invände Wiberg.
+
+»Ja visst! Men jag har hittat på ett sätt att göra oss förbaskat rika,
+så att vi kan tända cigarrerna med hundralappar, och köpa allt vad
+Brylander och Filbom och dom andra målar och betala vad det är värt.
+Passar inte det, va? Att bli mecenat och hjälpa den verkliga konsten i
+detta arma land, där bara såna sabla nollor som Zorn och Larsson och
+Liljefors säljs, medan vi konstnärer får sitta emellan. Tror du jag
+har glömt vad dom sa’ när jag ville hänga min ’Herre med käpp’ på
+utställningen, du vet? ’Herrn kan ingen anatomi. Den där ser ut, som om
+han behövde komma till ett ortopediskt institut.’ -- »Vafasen behöver en
+konstnär kunna anatomi för?»
+
+»Jaså, på det viset!» sade Wiberg glatt. »Vi skall vara mecenater. Det
+gillas! Men hur vill du att vi skall bära oss åt för att få så mycket
+pengar?»
+
+»Vi skall öppna konsthandel», svarade Jönsson. »Men inte här, utan i
+New-York, och vi skall bara ha våra egna och Brylanders och Filboms och
+de andras tavlor och när vi tjänat hundra tusen dollars, det är lätt
+gjort bland den där knubben, så slutar vi, och blir bara mecenater, och
+då skall gubbarna få sälja, och få precis vad deras tavlor äro värda.
+Jag har en plan ser du!»
+
+Och han utvecklade den.
+
+Två veckor senare lämnade två eleganta unga män fosterjorden. Var och en
+av dem hade fyra tusen kalla kronor i fickan, och den ene dessutom ett
+par lårar futuristiska konstverk, som skulle till Amerika.
+
+Men de reste inte samma väg längre än till Köpenhamn. Där ställde de
+till en större hippa på sitt hotell, vilket slutade med att en av dem
+fraktades till amerikabåten, medan den andre av två stadsbud sattes på
+båten till Korsör.
+
+Kort därefter startades i en liten vrå av New-York Wibergs konsthandel.
+Det var en liten diskret affär, vackert och ganska väl inredd, men dess
+expositionssalong var nog att göra nästan vem som helst vansinnig. Den
+förde nämligen uteslutande tavlor av Brylander, Filbom och andra moderna
+mästare, vars namn ännu inte vunnit den klang i den nya världen som de,
+enligt innehavarens uppgift, hade på andra sidan Atlanten.
+
+En vacker dag syntes i New-York American en uppgift om att en ny
+Rembrandt upptäckts i Italien. Varför just i Italien? Säg det! Det låter
+mera konstnärligt än Holland.
+
+Den unge konsthandlaren Wiberg satte sig genast i förbindelse med
+tidningen, och meddelade, att han på privat väg fått veta mera om det
+märkliga fyndet än vad tidningen visste. Enligt den med Wibergs vackra
+bild prydda intervjuartikeln hade denne store konstkännare erfarit, att
+tavlan utan tvivel vore äkta. Den man som upptäckt den var nämligen
+ingen mera eller mindre än den berömde svenske konstnären Jönsson, utan
+tvivel Europas främste expert på de holländska mästarna. Skulle det visa
+sig vara riktigt vore fyndet av oskattbart värde.
+
+Redan dagen därpå kom en ny artikel. Den celebre konstnären och
+konsthandlanden Wiberg hade nämligen erhållit kabeltelegram om att de
+båda framstående konstnärerna Brylander och Filbom undersökt tavlan,
+och konstaterat dess äkthet. Den ansågs vara mästarens skönaste verk.
+Wiberg, som ansåg att ett dylikt konstverk borde hamna på den rätta
+sidan av Atlanten, hade telegrafiskt erbjudit Jönsson fyrtio tusen
+dollars för tavlan. Han fruktade dock att anbudet skulle avböjas, då
+konstnären Jönsson själv var en mycket förmögen man, och antagligen inte
+ville sälja. Som ett exempel anförde han, att Jönsson aldrig ens sålt
+några av sina egna saker. Det fåtal som fanns i hans konsthandel vore de
+enda i världen utom konstnärens egen besittning och hade vunnits på
+poker. Inte ens Nationalmuseum i Stockholm ägde en Jönsson.
+
+Denna dag stannade ungefär sextio bilar utanför Wibergs konsthandel, och
+herr Wiberg sålde med synbar motvilja de sju Jönsson han hade. Även fyra
+Brylander och nio Filberg avyttrades till höga priser. Under aftonens
+lopp var Wiberg mycket ivrigt sysselsatt med att ändra signaturen på
+Blomgrens och även Brylanders tavlor till Jönsson.
+
+Tidigt på morgonen kom ett kabeltelegram från Europa och tio reporters,
+som allesammans visste vad telegrammet innehöll, och ville veta vad
+Wiberg nu ville göra.
+
+Det var nämligen avslag på Wibergs anbud.
+
+Reporterna stodo i en intresserad krets omkring honom när han läste det,
+och ett beundrande mummel uppsteg när han helt kallt vände på det, och
+på baksidan skrev ut ett nytt telegram:
+
+»Jönsson, Europa. Sextio tusen. Wiberg.»
+
+Kort och rakt på sak.
+
+Inte många minuter därefter voro extraupplagorna ute, med Wibergs
+telegram på första sidan under rubriker sådana som: »Amerika måste äga
+konstverket! Berömda konsthandlare höjer anbudet. En amerikan fastän
+född i utlandet» och så vidare.
+
+Wiberg glömde att räkna bilarna den dagen. Han var upptagen med att
+fundera på, vilket märke han själv skulle köpa.
+
+Tavelomsättningen gick nämligen raskt. Han sålde tjugutre Jönsson, som
+han sade sig ha ämnat behålla själv, och endast med smärta skilde sig
+ifrån. Vidare sålde han åtskilliga av de mindre stora namnen, och det
+tycktes som om Brylander denna gång skulle falla mera i smaken än
+Filbom.
+
+I fråga om Brylanders tavlor hade ju köparen själv full frihet att välja
+tavlans namn, en sak, som mycket tilltalade de praktiska amerikanarna.
+Var och en av Brylanders tavlor kunde nämligen utan olägenhet kallas
+vad som hälst. »Flicka med bok», Präriebrand», »Stilla vatten» eller
+»Porträtt av herr K.» passade nämligen precis lika bra. Brylander var en
+sann konstnär.
+
+Telegramväxlingen med Jönsson fortfor. Wiberg bjöd sjuttio tusen, åttio,
+nittio och till sist hundra jämnt, och »kampen om tavlan» som den
+kallades, följdes med spänt intresse av hela publiken. De sista
+telegrammen voro trådlösa, ty Jönsson hade stigit ombord på en ångare
+och var på väg till Amerika för att visa tavlan.
+
+När Wiberg sände ut anbudet på hundra tusen dollars, blev det en lång
+paus i telegraferingen. Jönsson tvekade tydligen, slets mellan begäret
+efter dollars och sin önskan att behålla det oförlikneliga konstverket,
+och publikens spänning var outhärdlig. Skulle Amerika få tavlan eller
+inte? Amerika hoppades på Wiberg.
+
+Pressen var under tiden inte overksam. Samtliga tidningar telegraferade
+nämligen till Jönsson även de, och frågade om han ämnade antaga anbudet.
+Somliga fingo till svar, att han inte bestämt sig, vilket ofördröjligen
+meddelades i extra upplagor, andra fingo inga svar alls, och skyndade
+att trycka extrablad om den saken.
+
+Wiberg sålde tavlor till svindlande priser, och hans lager hotade allt
+mera att taga slut, så att han måste telegrafera till Brylander och
+Filbom, att de express skulle sända över hela sin produktion, samt sno
+på och göra mera.
+
+Till slut kom Jönssons svar. Han accepterade. Tidningarna visste det
+före Wiberg, och man slog redan upp extraupplagor med röda rubriker när
+Wiberg fick telegrammet.
+
+Reporterna väntade sig ett uttalande av den numera store Wiberg och de
+fingo det.
+
+»Amerika har segrat!» sade han enkelt.
+
+Nya extrablad.
+
+Wiberg mötte Jönsson vid den flaggprydda hamnen i sin nya bil. Ett
+trettiotal reporters från skilda delar av landet voro också nere, för
+att inte tala om den hurrande mängden.
+
+Jönsson, som bar den underbara tavlan under armen, fördes i triumf till
+Wibergs affär, där tavlan skulle exponeras. Jönsson var lugn i det
+hänseendet. Det fanns ingenting att anmärka på den Rembrandt han hade.
+Det var en bra Rembrandt. Han hade gjort den själv.
+
+Tavlan hängdes på Wibergs vägg och täckelset föll. Ett beundrande sorl
+steg upp från de församlade reporters, varefter de rusade ut, för att ge
+ut nya extraupplagor.
+
+Men medan de trängde sig ut, stannade en bil utanför och en liten gubbe
+steg ur. Varje reporter stannade som fastfrusen, ty han kände mannen.
+Det var den store frankfurterkorvmiljonären Augustus P. Schniller, känd
+för sina stora konstsamlingar.
+
+Augustus steg in i Wibergs konsthandel och sade:
+
+»Är den där tavlan kommen?»
+
+»Ja», svarade Wiberg. »Den hänger där. Vill min herre taga den i
+skärskådande?»
+
+»Nä», svarade Augustus P. Schniller, »det ger jag fan i, men den skall
+in i min samling. Slå in den och lägg den i bilen. Här är en check på
+två hundra tusen. Räcker det?»
+
+»Tja», svarade Wiberg tvekande. »Egentligen hade jag tänkt mig något
+mera, men för en så celeber konstsamlares skull, så får den gå för det
+priset. Jag vill gärna ha den placerad i en fin samling.»
+
+»All right!» sade Augustus P. »Min är den finaste i världen. Adjö.»
+
+Men i dörren vände han sig.
+
+»Skicka hem ett halvdussin Jönsson, Brylander och Filbom samtidigt.»
+
+Wiberg och Jönsson lämnade inte Amerika för att bli mecenater. De äro
+fortfarande kvar och ha vid det här laget sålt flera Rembrandt än
+mästaren någonsin målat. Smaken för Brylanders och Filboms alster har
+gått över där ute, men lika fullt köpte Wiberg en tavla av Filbom här om
+dagen, för gammal bekantskaps skull.
+
+Trogen sin en gång uttalade princip betalade han precis vad den var
+värd.
+
+Tre kronor och femtio öre.
+
+       *       *       *       *       *
+           *       *       *       *
+       *       *       *       *       *
+
+utan Anderssons utsikt var alltid densamma
+  _text:_ Andersons
+
+järn-, speceri-, kortvaru-, mode- och diverse-handel
+  _text (at line end):_
+    ... järn-, speceri-, kortvaru-, mode- och diverse-
+    handel
+
+överskred hans vildaste farhågor
+  _text:_ över skred
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Göteborgsflickor, by Sigge Strömberg
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK GÖTEBORGSFLICKOR ***
+
+***** This file should be named 18043-0.txt or 18043-0.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        http://www.gutenberg.org/1/8/0/4/18043/
+
+Produced by Louise Hope and the Online Distributed
+Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/18043-0.zip b/18043-0.zip
new file mode 100644
index 0000000..87d8022
--- /dev/null
+++ b/18043-0.zip
diff --git a/18043-8.txt b/18043-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..f2cff3a
--- /dev/null
+++ b/18043-8.txt
@@ -0,0 +1,3523 @@
+The Project Gutenberg EBook of G�teborgsflickor, by Sigge Str�mberg
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: G�teborgsflickor
+       och andra historier
+
+Author: Sigge Str�mberg
+
+Release Date: March 23, 2006 [EBook #18043]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK G�TEBORGSFLICKOR ***
+
+
+
+
+Produced by Louise Hope and the Online Distributed
+Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+                G�TEBORGSFLICKOR
+
+              OCH ANDRA HISTORIER
+
+                       av
+
+               _Sigge Str�mberg_
+
+
+                   Stockholm
+        �hl�n & �kerlunds Forlags A.-B.
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+          _Sigge Str�mbergs-b�ckerna_
+                    _Vol. 6_
+
+
+                Stockholm 1921
+ �hl�n & �kerlunds Forlags A.-B.:S Boktryckeri
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+  INNEH�LL:
+
+
+  HERR F�GELS�NG I SOCIETEN            7
+  TUR I SPEL                          17
+  PRISSE                              27
+  MANNEN OCH HANS �VERMAN             34
+  REFERATET                           43
+  ETT SJ�MANS�DE                      51
+  ETT SL�DPARTI                       59
+  AFF�R �R AFF�R                      66
+  ARTIGA KARLSSON                     74
+  EN EGENDOMLIG LIKHET                78
+  REVYBES�KET                         83
+  PIGANS F�STMAN                      89
+  ETT LITET MISSF�RST�ND              95
+  ETT KONVENANSPARTI                 101
+  ANDERSSONS FRIERI                  111
+  EN MUSIKALISK UNDERH�LLNING        116
+  FRIM�RKET                          127
+  ETT UTST�LLNINGSBES�K              138
+  ETT TAVELFYND                      145
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+HERR F�GELS�NG I SOCIET�N
+
+
+Handelsagenten F�gels�ng satt p� Turisthotellets terrass i Marstrand och
+tittade p� havet, n�r tv� brunbr�nda flickebarn, det ena i bl�tt, det
+andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid
+n�rmaste bord. Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och
+sm�cker, och handelsagenten F�gels�ng rycktes omedelbart fr�n sin
+beundran av havets sk�nhet till en �nnu st�rre beundran av den sm�ckra.
+Hans blick gled smekande fr�n det vita floret, som hon virat kring h�ret
+f�r bl�stens skull ned till de vita skorna, och s� snart hon slagit sig
+ned inriktade han hela sin energi p� att inleda en enklare �gonkurtis.
+
+Ett �gonblick m�tte flickebarnet hans blick, kallt och fr�mmande, men
+n�r s� F�gels�ng v�gade sig p� aningen av ett sm�leende, v�nde hon sig
+pl�tsligt bort, och b�rjade med livligt intresse observera en yngling
+av urbefolkningen, som nere vid kajen h�gljutt och med klagande r�st
+meddelade att Putte var hans �gonsten. F�gels�ng �gnade hon inte vidare
+en blick.
+
+�Det var mig en liten h�rdflirtad satunge!� t�nkte F�gels�ng f�r sig
+sj�lv, och f�rs�kte genom en diskret hostning �ter f�nga flickebarnets
+uppm�rksamhet. Men f�rg�ves. Detta irriterade F�gels�ng. Han ans�g sig
+�ga ett f�rdelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som
+en direkt personlig f�rol�mpning. Inte ens n�r musiken spelade upp
+Cavalleria, och F�gels�ng fullt h�rbart gnolade: �Min vita li-hilja�
+blev det n�got resultat av. Den vita liljan l�tsades som om
+handelsagenten F�gels�ng alls inte existerade, och n�r hon och hennes
+bl� v�ninna druckit sitt kaffe och �tit sina bakelser f�rsvunno de fr�n
+F�gels�ngs horisont lika hastigt som de kommit.
+
+Men dagen d�rp� fick F�gels�ng �terse henne. Det var p�
+Strandpromenaden, d�r hon flanerade ensam i solskenet, vitkl�dd som
+f�rut, och med ett svart band om livet, och som F�gels�ng var en modig
+man, steg han helt lugnt fram och bad att f� g�ra s�llskap. F�gels�ng
+hade aldrig trott att det kunde finnas s� mycket kyla mitt i sommaren
+som den med vilken han blev mottagen, men n�r han sade sitt namn sken
+flickebarnet upp.
+
+�Ett s�dant lustigt namn�, sade hon, och visade en rad vita t�nder och
+ett par kindgropar, som kommo F�gels�ng att kippa efter andan.
+
+�Det �r ett vackert namn�, svarade F�gels�ng �vertygande. �Det har jag
+hittat p� sj�lv. F�rut hette jag Petrusson.�
+
+�D� undrar jag inte p�, att herr F�gelkvitter bytte!� sade den sk�na.
+
+�F�gels�ng!� r�ttade handelsagenten. �Men fr�ken har inte sagt vad
+fr�ken heter.�
+
+�Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap s� h�r sans fa�on, men
+jag antar, att det skulle vara oh�vligt att inte nu s�ga mitt namn. Jag
+heter Lingonhjelm.�
+
+Det klack till i F�gels�ng, ty han hyste, i gemen med hela sl�kten
+Petrusson, en djup v�rdnad f�r ridderskapet och adeln. Han n�stan
+�ngrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade p� att dra sig ur
+spelet fortast m�jligt d� detta pl�tsligt omintetgjordes av flickan
+sj�lv, som sade:
+
+�Det �r ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni f�ljer med hem
+och blir presenterad i familjen, s� �r ju allt korrekt, eller hur?�
+
+�Jo visst, jo visst!� svarade F�gels�ng litet nerv�st.
+
+�D� g� vi genast�, svarade flickebarnet, och F�gels�ng larvade med. F�r
+resten visste han med sig, att han var fin nog att upptr�da var som
+helst. Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, gr� rock,
+bl� skjorta, gr�n halsduk och panama med band i de franska f�rgerna, och
+som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt str�vade att n� ned
+till vekryggen ans�g han, att ingenting brast i hans utstyrsel.
+
+Tio minuter senare befann han sig i den villa, d�r flickebarnet bodde
+under sommaren, och f�rest�lldes f�r en st�tlig och v�nlig gammal herre.
+
+�Min far, landsh�vding Lingonhjelm!� presenterade flickan, och F�gels�ng
+skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.
+
+Handelsagenten F�gels�ng hade aldrig kunnat dr�mma om, att han i hela
+sitt liv skulle f� tr�ffa n�got s� h�gt uppsatt som en landsh�vding, och
+han fann denna �rofulla upplevelse allt annat �n angen�m. Men hans vita
+lilja tycktes i st�llet vara vid alldeles briljant hum�r, tog honom med
+sig ut p� en balkong, satte honom p� yttersta kanten av en korgstol --
+att f� honom att sitta ordentligt gick inte -- och s�g till att han fick
+whisky och vatten. Se'n kom landsh�vdingen, som visade sig vara en
+trevlig karl, om ocks� F�gels�ng ibland hade litet sv�rt att f�lja med
+hans konversation, och ungef�r samtidigt f�rsvann flickebarnet en stund.
+F�gels�ng h�rde hur det pinglade i telefonen, s� kom hon tillbaka i ett
+lynne, som tycktes vara �nnu mera str�lande �n f�rut.
+
+Snart nog l�mnade landsh�vdingen dem och F�gels�ng andades l�ttare n�r
+han blev ensam med flickan.
+
+�Trevlig gubbe, er farsa�, sade han i sin elegantaste s�llskapston.
+�Men jag k�nner mig alltid lite haj n�r jag �r tillsammans med s�na
+d�r pampiga jyckar.�
+
+�Brukar ni vara det ofta d�?� fr�gade flickan oskyldigt.
+
+F�gels�ng k�nde att han rodnade.
+
+�Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag -- jag r�r mig
+naturligtvis endast i de allra b�sta kretsar.�
+
+�Naturligtvis!� inst�mde flickan. �Det m�rks ju p� herr F�gels�ngs nobla
+upptr�dande. Ledigt och otvunget -- hall�, flickor, v�lkomna upp!�
+
+Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot
+villan.
+
+Fr�ken Lingonhjelm f�rest�llde:
+
+�Herr F�gels�ng, fr�ken Sabelkrona, baronesse von Erbingen.
+Baronessan �r hovfr�ken hos hennes furstliga h�ghet arvprinsessan av
+Sachsen-Braunschweig, som just nu �r h�r i Marstrand, som ni vet.�
+
+F�gels�ng bugade djupt.
+
+�N�, de hade jag inte h�rt!� svarade han, och b�rjade konversera
+damerna. Men han avbr�ts av baronessan, som p� bruten svenska meddelade
+v�rdinnan, att hennes h�ghet sj�lv om en liten stund �mnade avl�gga
+visit.
+
+�D� �r det v�l b�st att jag g�r�, sade F�gels�ng och reste sig.
+
+�F�r ingen del�, kom det i k�r. �Prinsessan blir s�kert charmerad av att
+f� m�ta er.�
+
+Strax d�rp� kom ocks� prinsessan, en sm�rt ung dam, �tf�ljd av �nnu
+en hovfr�ken. Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang kr�vde,
+och F�gels�ng bugade s� djupt, att han h�rde hur det knackade i
+h�ngselstropparna. Hon s�g ut precis som F�gels�ng t�nkt sig att en
+prinsessa borde. L�ng och sm�rt, f�rsedd med lorgnett i sk�ldpadd och
+h�gdragen, oerh�rt h�gdragen.
+
+N�r hon tilltalade n�gon av de andra unga damerna, reste sig denna
+genast upp och neg djupt, och F�gels�ng, som hade l�tt f�r att l�ra,
+bugade allts� djupt n�r han blev tilltalad. Och det blev m�nga
+bugningar, ty h�gheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.
+
+Och detta var ytterst anstr�ngande f�r F�gels�ng, ty hon envisades att
+tala med honom p� tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda
+som hon fick av honom var d�rf�r ett i v�nda framstammat:
+
+�Nicht verstanden, Euers Hochzeit!�
+
+Ingen av de andra brydde sig om att upptr�da som tolk, och h�gheten
+pratade p�, utan att f�sta sig vid hans distress.
+
+Till slut blev situationen outh�rdlig f�r F�gels�ng. Han greps av
+f�rtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en
+underd�nig bugning prinsessans hand.
+
+�Aj�, Euers Hochzeit!� sade han helt burdus, bugade hastigt f�r de
+�vriga damerna och rusade i v�g, utan att akta p� de uppmaningar att
+stanna kvar, som i en v�lljudande k�r klingade efter honom.
+
+En liten stund senare satt han �ter p� Turisthotellets terrass, och
+lovade sig sj�lv, att han h�danefter skulle akta sig f�r att sl� ned p�
+obekanta flickebarn, hur tilltalande de �n m�nde vara. D� fick han helt
+pl�tsligt se de fem unga damer han nyss l�mnat, komma fram�t promenaden.
+Fr�mst gick prinsessan och fr�ken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de
+tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.
+
+F�gels�ng dolde sig omsorgsfullt f�r att inte bli sedd, men en ung man,
+som satt i ett s�llskap vid n�rmaste bord, reste sig och h�lsade artigt.
+
+�Var det inte landsh�vding Lingonhjelms flicka, den svarta?� fr�gade en
+av s�llskapet.
+
+�Jo, det var det!� svarade den unge mannen.
+
+�Vem var den andra, som h�ll henne under armen?�
+
+�Det var en fr�ken Karlberg fr�n G�teborg. Dotter till Karlberg &
+Svensson d�r.�
+
+Handelsagenten F�gels�ng k�nde hur han blev alldeles kall. S� svor han
+till, t�mde sin grogg och gick till hotellet f�r att packa.
+
+
+
+
+TUR I SPEL
+
+
+Prokuristen Karl Oskar Anderblad tog sig verkligen n�got ut, n�r han
+seglade �stra Hamngatan fram i vidbr�ttad hatt, raglan och damaskerade
+skor, och det m�ste d�rf�r anses mycket of�rsiktigt av hans v�n Karlson
+att presentera sitt ideal f�r honom. Ty Anderblad var i flicktycke.
+
+F�ljden blev ocks�, att Karlsons aktier hos idealet sj�nko till l�ngt
+under pari i samma �gonblick som Anderblads och fr�ken Anna-Lisas
+blickar f�r f�rsta g�ngen pejlade varandras djup, och i Anderblads
+ingalunda brandfria hj�rta slog lidelsen ut i full l�ga. Det blev en
+sk�n kv�ll. Mitt f�r Karlsons n�sa v�xlades snabba, talande blickar,
+handtryckningen vid avskedet blev litet mera intensiv �n n�dv�ndigheten
+p�kallade och icke nog d�rmed. I ett obevakat �gonblick hade Anderblad
+lyckats utverka den sk�nas tillst�nd att f� m�ta henne �ven kv�llen
+d�rp�.
+
+De m�ttes! Och n�r de sedan i biografens halvm�rker s�go �K�rlek och
+brotts� ljuvligt rysliga scener rullas upp p� duken, v�gade han vid de
+�mmare momenten sakta trycka hennes hand, och -- --, l�t oss f�rbig�
+detaljerna. Innan kv�llen var f�rliden hade de b�da slutit ett fast och
+tillf�lligt f�rbund f�r hela livet.
+
+Men, o ve, gud Amor har vingar. Knappt tre dagar d�refter m�tte
+Anderblad �ter sitt �de p� Hamngatan. Hon var sm�rt och sm�cker, och
+r�rde sig med en grace, som st�llde hans dittills s� dyrkade Anna-Lisa
+totalt i skuggan.
+
+�Hon eller ingen�, t�nkte Anderblad, men besl�t samtidigt att det f�rsta
+alternativet skulle bli hans musik. Just d� h�lsade en av hans bekanta
+p� henne och blev �gonblickligen huggen i kragen av Anderblad.
+
+�Vad heter damen, som du h�lsade p�?�
+
+�Ang�r det dig?� blev v�nnens om mera intresse �n belevenhet vittnande
+svar.
+
+�S�g, vad hon heter, s� bjuder jag p� en halva!� sade Anderblad �delt,
+med diplomatisk takt ignorerande oh�vligheten.
+
+V�nnen var g�teborgare och f�ljaktligen aff�rsman.
+
+�Elsa Berglund, kassa hos Svenson & Jonson�, svarade han d�rf�r prompt.
+�S�ger vi Eggers d�?�
+
+Anderblad, som med stora krigskostnader vunnit f�rsta tumsbredden av
+den mark han t�nkte er�vra, f�ljde med, -- och mankerade m�tet med
+Anna-Lisa.
+
+Dagen d�rp� blev han, mot l�fte om nya halvor, av kontorschefen hos
+Svenson & Jonson presenterad f�r fr�ken Berglund, och kampanjen var
+genast i full g�ng. Den blev r�tt h�rd, ty en yngling skulle f�rst
+petas, men mera �n en vecka kunde hon icke motst� hans m�lmedvetna
+uppvaktning, och hans lycka st�rdes icke av att Anna-Lisa f�rklarat sig
+hata honom.
+
+Men lyckan blev kort. Efter fjorton dagar l�t hon f�rst�, att hon
+�nskade vissa garantier f�r hans k�rleks varaktighet, och n�r Anderblad
+tyckte att det ingen br�dska var med f�rlovningen, f�r�lskade hon sig
+genast �ter i sin f�rre gosse och Anderblad stod ensam i den kalla
+v�rlden. F�r att demonstrera gick han genast och lyckliggjorde lilla
+Signe Lundgren, som l�nge f�rg�ves falkat efter honom.
+
+Signe var dock alltf�r mycket k�r, och han alltf�r litet. N�r hon f�r
+�ttonde g�ngen p� samma dag ringde till honom, blev han d�rf�r oh�vlig i
+telefon och hon m�ste, f�r sin sj�lvaktnings skull, bedja honom att inte
+vidare besv�ra sig f�r hennes skull. S� var den saken klar, och
+Anderblad �ter fri.
+
+Det var nu som f�rsynen ingrep med sitt finger, om f�r att straffa eller
+uppmuntra Anderblad m� vara osagt.
+
+En f�rmiddag, n�r han satt lutad �ver fakturaboken, anl�nde ett
+expressbud med en liten rosaf�rgad biljett, vilken Anderblad, med en
+aning om kommande olycka, br�t och l�ste. Den lydde s� h�r:
+
+    K�raste Karl Oskar!
+
+  F�rl�t att jag varit elak mot dig. Jag �lskar dig s� och �ngrar
+  mig alldeles gr�sligt. M�t i kv�ll! Din
+
+        _Signe._
+
+Anderblad stoppade ned dokumentet.
+
+�Sablar!� sade han tyst och lidelsefritt, och fortsatte sitt arbete.
+
+Men n�r han gick till middag, m�tte han utanf�r porten Anna-Lisa, som
+log med hela ansiktet och gav honom den upplysningen, att han fick f�lja
+henne hem.
+
+�T�nk, vad du �r sn�ll!� svarade han, mera varmt �n uppriktigt.
+
+�Det f�rtj�nade du -- och s� var jag elak mot dig f�rut. Men jag �ngrade
+mig genast.�
+
+Anderblad teg, men befarade det v�rsta.
+
+�Blev du mycket ledsen?�
+
+Han s�g p� flickan. Hon var onekligen s�t. Tja -- varf�r inte?
+
+�Jag blev alldeles f�rtvivlad�, lj�g han allts� fermt. �Och det g�r nog
+aldrig �ver�, tillade han dystert.
+
+�Stackars min gosse!� -- det l�g en o�ndlig �mhet i tonen. -- �Vet du --
+jag har heller inte varit riktigt glad sedan dess. Och d�rf�r s� --�
+
+�S�?�
+
+��h, ingenting!�
+
+De hade hunnit hennes port, och hon r�ckte honom sin hand. Han tog den,
+sk�t henne f�re sig in i porten och kom tio minuter senare ut med
+bel�tet, om �n litet tankfullt utseende.
+
+Knappast hade han efter middagen satt sig att njuta sin siesta f�rr�n
+telefonklockan st�rde hans ljuva ro, och han h�rde Elsas sopran i luren:
+
+��r du ond p� mig, Karl Oskar?�
+
+�Du har behandlat mig grymt, men �nd� -- -- nej, aldrig!�
+
+�S� hj�rtegod du �r! Ser du, jag m�ste ringa p� dig. �h, du f�rst�r inte
+vad en flicka kan k�nna -- --�
+
+Anderblad kallsvettades, men den gamle Adam tvingade honom fram�t.
+
+�Jag trodde, att du hade gl�mt!�
+
+�En kvinnas k�rlek �r evig. Jag gick tillbaka till Einar, d�rf�r att jag
+blev ond p� dig, men -- -- H�ller du �nnu av mig, Karl Oskar?�
+
+�Mer �n n�got annat i hela vida, vida v�rlden�, deklamerade han med en
+v�rdighet, som f�rr�dde vana.
+
+�Oooo! S�g ett ord, och jag �r din!�
+
+��lskade!� andades Anderblad i tratten, och ordet tycktes vara v�l
+funnet, ty svaret kom genast:
+
+�Jag m�ter dig i kv�ll vid kontoret! Einar vill tr�ffa mig, men han
+skall f� besked.�
+
+S� ringde hon av.
+
+N�r klockan slog sju p� aftonen beredde Anderblad sig att g�, och
+kastade en blick genom f�nstret f�r att se om Elsa var d�r. Blixtsnabbt
+drog han sig tillbaka med blod som stelnade av fasa, ty d�r ute gick
+icke blott Elsa, utan �ven lilla Signe och den blonda Anna-Lisa, alla
+tre betraktande varandra med h�tska blickar.
+
+�Himlar och kaffe! Hur skall det h�r g�?� st�nade han, men gick
+samtidigt ut i tamburen och st�llde sig framf�r spegeln, d�r de
+kvinnliga kamraterna brukade se efter om deras hattar sutto tillr�ckligt
+snett f�r att anses kunna sitta r�tt.
+
+�Du �r allt en tusan till karl, Anderblad�, sade han till sig sj�lv. �De
+�' galna i dig allesamman och jag undrar inte p� det. Men fy sjutton en
+s�dan stund jag f�r om de f� tag i mig. Jag m�ste v�nta tills de g�tt.�
+
+Han gick in p� kontoret, tog morgontidningen, som hela dagen legat ol�st
+p� hans pulpet, satte sig och b�rjade l�sa f�r att f�rdriva tiden. Det
+f�rsta han fick se var f�ljande notis:
+
+�_En g�teborgare med tur._ Enligt vad fr�n s�ker k�lla uppgivits skall
+en vinst i Hamburgerlotteriet om 120,000 mark ha tillfallit prokuristen
+K. O. Anderblad h�rst�des.�
+
+Han l�ste notisen tre g�nger och det blev allt mera klart f�r honom, att
+tur i spel inte n�dv�ndigtvis beh�ver betyda otur i k�rlek. S� sl�ngde
+han tidningen i ett h�rn, reste sig, s�rad i sitt innersta, och
+f�rbannade i otryckbara ordalag dels de tre damerna, som endast velat �t
+hans vinst, dels, och �nnu mera, den omst�ndigheten, att han icke hade
+n�gon lott. Sedan detta var v�l utr�ttat, satte han sig �ter och skrev
+tre brev, alla av samma lydelse:
+
+    Min fr�ken!
+
+  P� f�rekommen anledning f�r jag meddela, att jag aldrig spelat p�
+  lotteri, och skall d�rf�r, om Ni s� �nskar, ha n�jet presentera Er
+  f�r min v�n Lundbom, som har utsikt att inom kort �rva en �ldre,
+  sjuklig och f�rm�gen farbror.
+
+    Med st�rsta h�gaktning
+        _K. O. Anderblad._
+
+N�r breven voro klara lyfte han sin h�gra hand mot takpanelningen och
+svor en dyr ed att aldrig under n�gra omst�ndigheter �gna en blick �t
+n�got feminint v�sen.
+
+D�rp� tog han hatt och rock samt gick till f�nstret f�r att se om luften
+var ren. De tre voro borta, men p� andra sidan gatan sv�vade en �ngel i
+tunnbandskjol och bl�r�d hatt.
+
+Anderblad k�nde �ngeln och rusade i n�sta sekund utf�r trappan f�r att
+�nnu en g�ng s�ka f�nga lyckan.
+
+
+
+
+PRISSE
+
+
+Prisse var tax av f�dsel och ohejdad vana och �gdes av bankbokh�llaren
+Gustav E. Stenblad, som i sin tur �gdes av farmacie kandidaten Lucia
+Cederberg, vilken unga dam tj�nstgjorde � ett av stadens apotek. Gustav
+och Lucia �lskade n�mligen varandra inb�rdes som ungt folk f�r sed hava,
+och voro litet sm�tt f�rlovade. Prisse �lskade allt som Gustav tyckte
+om, utom punsch och cigarrer, och d�rf�r hade �ven han s�lt sin lilla
+fyrbenta sj�l till farm. kand. Lucia Cederberg.
+
+Det faller av sig sj�lvt att Gustav under s�dana omst�ndigheter skulle
+ha m�nga �renden till apoteket, fast�n han inte s�g det minsta sjuk ut.
+Om dagarna brukade han titta in och k�pa aspirinpulver, som sedan i
+halvkilopaketer presenterades till en ogift tant, som hade flugan p�
+pulverf�rgiftning, men om kv�llarna, n�r Lucia hade nattvakt, sm�g han
+dit med Prisse i h�larna. Prisse fick d� tj�nstg�ra som f�rkl�de tills
+b�de han och Gustav obevekligen k�rdes ut klockan halv tio, ty Lucia
+ans�g inte att det passade sig f�r en ung flicka att ta emot bes�k
+senare �n s�.
+
+S� voro Gustav och Lucia mycket lyckliga, och om �n deras l�ppar var
+tredje dag, efter Lucias vaktkv�llar, voro litet s�nderkyssta, s� gav
+det ju endast Gustav en k�rkommen anledning att k�pa cerat hos Lucia.
+
+Men ett paradis �r inte n�got paradis om d�r inte finnes en orm, och
+detta oundvikliga attribut anl�nde ocks� s� sm�ningom. Den kom i en
+mycket behaglig skepnad, n�mligen i form av fr�ken Sylvia Rosenblom,
+vars pappa nyss g�tt till de s�lla jaktmarkerna. Och som ingen mammon
+f�r f�rekomma d�r, hade han sett sig n�dsakad att vid avresan l�mna sina
+rikhaltiga v�rldsliga tillh�righeter i sin enda dotters v�rd.
+
+Gustav tr�ffade Sylvia p� en bal, och blev genast bl�ndad. Visserligen
+m�ste han f�r sig sj�lv erk�nna att hon, fast�n s�t, inte gick upp emot
+Lucia, men d�remot var ryktet om hennes kova stort och lysande. M�jligen
+mera stort och lysande �n bem�lda kova sj�lv.
+
+Nu kom en sorglig tid f�r Lucia. Gustavs smak f�r aspirinpulver svalnade
+allt mer. N�sta nattvakt var han tvungen att g� p� sammantr�de och kunde
+bara stanna en kvart, g�ngen d�rp� var han bortbjuden och kom inte
+alls, och n�sta g�ng brydde han sig inte om att ge n�got motiv f�r sin
+bortovaro. Och Lucia besv�rade honom inte heller. Tj�nstvilliga v�ninnor
+hade upprepade g�nger med illa dold gl�dje rapporterat att Gustav varit
+synlig ute i sta'n med Sylvia Rosenblom, och Lucia fick h�rigenom sin
+misstanke bekr�ftad, att en annan kjol kommit emellan. Allts� gr�t hon
+en skv�tt, blev sedan indignerad, lagade till ett morfinpulver, tog det,
+och s�g s� �ter v�rlden med lugna �gon.
+
+Men om Gustav gl�mde Lucia, s� fanns det dock en, som inte svek henne.
+
+Det var Prisse.
+
+Hans lilla hundhj�rna kunde inte fatta varf�r de sedvanliga
+apoteksbes�ken inst�llts, ty i hans tycke voro dessa en mycket
+f�rm�nlig institution. Han blev n�mligen alltid undf�gnad med skorpor
+och sm�br�d p� apotekskv�llarna, och detta tilltalade honom mycket.
+Men han var dock alltf�r v�l uppfostrad f�r att f�rh�va sig d�rh�n
+att han reagerade mot sin herres och h�rskares vilja, utan han f�ljde
+fortfarande Gustav lika troget, och slickade Sylvias hand med samma
+energi som f�rut Lucias.
+
+S� en dag kommo Gustav, Sylvia och Prisse i s�llskap v�gen f�rbi
+apoteket, och Lucia tittade i samma �gonblick ut genom f�nstret.
+
+�Det var v�ldigt vad den flickan tittade p� dig�, sade Sylvia.
+
+�Hon �r v�l k�r i mig�, f�rmodade Gustav. �Alla fruntimmer �' som galna
+efter mig.�
+
+�Ja, �r det inte vad jag alltid har sagt? Det g�r ingenting hur en karl
+ser ut�, anm�rkte Sylvia oskyldigt, och Gustav skulle just replikera
+n�got obehagligt, n�r Prisse kilade uppf�r apotekstrappan och st�llde
+sig d�r, viftande med svansen.
+
+�Kom Prisse�, r�t Gustav med on�dig str�nghet, men Prisses svans fick
+�nnu b�ttre fart. Ett nytt rytande hade endast till f�ljd att Prisse
+b�rjade skrapa p� d�rren.
+
+�Vi forts�tter, och ger sjutton i hundrackan. Han �r ju galen!� sade
+Gustav ilsket.
+
+�Ja, vi g�r v�l det!� svarade Sylvia i s� foglig ton, att Gustav borde
+anat or�d. Hennes misstankar voro n�mligen v�ckta, och hon hade beslutat
+att unders�ka hur det f�rh�ll sig med flickan i f�nstret som tittade s�
+v�ldigt.
+
+Redan p� kv�llen hade hon med ett par tj�nstvilliga v�ninnors hj�lp f�tt
+veta hela historien och ans�g sig skamligt bedragen. Gustav hade ju
+naturligtvis svurit att hon var den enda han n�gonsin �lskat.
+
+Som hon nu var litet romantiskt anlagd besl�t hon att gr�ta sig till
+s�mns den kv�llen, som det brukas i b�cker, men redan n�r hon kn�ppte
+upp blusen b�rjade sorgen �verg� i f�rtret och l�ngt innan hon f�tt av
+sig h�ret var hon pin ilsken. D� satte hon sig och skrev ett svavelsyrat
+brev till Gustav, och s� somnade hon lugnt och glatt, i k�nslan av att
+hon gjort sin plikt.
+
+N�r Gustav dagen d�rp� sexton g�nger f�rg�ves s�kt att tr�ffa Sylvia,
+ins�g han, att det verkligen var slut, och som Lucia just d� hade
+vaktkv�ll, besl�t han att g� p� bes�k hos henne och ordna till, s� att
+allt blev bra igen.
+
+Klockan halv nio anl�nde han allts� med en l�da konfekt i handen och
+Prisse i h�larna till apoteket. N�r Lucia i luckan s�g vem det var, gav
+hon till ett rop av gl�dje och �verraskning och sl�ngde upp d�rren p�
+vid gavel.
+
+�Nej, se v�lkommen, Gustav, s� roligt att du hittade hit en g�ng. Stig
+in!�
+
+Med minen av en segrande h�rf�rare steg Gustav in i vaktrummet, dit
+Prisse redan kilat i f�rv�g. Men i d�rren stannade han. D�r inne satt
+n�mligen en ung man, som kelade med Prisse och i ers�ttning blev
+tillgivet slickad p� hand. Han reste sig n�r Gustav kom in, och Lucia
+kom gl�djestr�lande fram.
+
+�F�r jag lov att f�rest�lla min gamle v�n herr Stenblad, min f�stman
+l�jtnant S�derflycht!�
+
+
+
+
+MANNEN OCH HANS �VERMAN
+
+
+Handelsagenten Sven R. Pehrsson var som b�st sysselsatt med att l�sa i
+morgontidningen, n�r det pinglade p� hans bordapparat.
+
+�Pehrsson, Blomlind & C:o�, svarade han med sin vederh�ftigaste
+aff�rsr�st, men slog genast om, n�r en mjuk sopran fr�gade:
+
+�Tr�ffas grosshandlare Pehrsson sj�lv?�
+
+�Det �r jag!� svarade Sven R. artigt. �Varmed kan jag st� till tj�nst?�
+
+��h, �r det ni, herr Pehrsson? S� roligt. Det �r Kerstin Johnsson. Tack
+f�r senast!�
+
+�N�jet �r uteslutande p� min sida�, fortfor Sven i samma anda som f�rut.
+�Ytterst angen�mt att ni ville ringa, s� att jag �nnu en g�ng fick njuta
+av er ljuva st�mma, etcetera.�
+
+Fr�ken Johnsson var n�mligen v�lskapad och Sven R. icke oemottaglig f�r
+kvinnlig f�gring, fast�n han var �vertygad ungkarl och �mnade forts�tta
+med det. Som bekant finns det endast en som har det b�ttre �n en
+lyckligt gift man, och det �r en lyckligt ogift dito.
+
+�Ser ni herr Pehrsson�, fortsatte fr�ken Kerstin, �jag v�nder mig till
+er i en mycket delikat aff�r.�
+
+�Alla order ombes�rjas prompt och med full diskretion.�
+
+�Vad t�nker ni om mig, om jag ber att f� tr�ffa er?�
+
+�T�nker om er?� upprepade Sven R. �Att s�ga det skulle bli f�r mycket
+h�r i telefon. Ord kunna f�r resten knappast uttrycka det.�
+
+Ty Sven visste att ord �ro billiga, men �nd� ganska anv�ndbara ibland.
+
+�Vad ni �r god, herr Pehrsson!�
+
+�Jag �r den b�sta m�nniska jag k�nner�, f�rs�krade Sven �vertygande.
+
+�Jag ocks�!� sade Kerstin, och efter denna n�got oklara replik
+�verenskoms, att Sven skulle m�ta klockan sju, n�r hon gick fr�n
+kontoret.
+
+Redan fem minuter f�re sju promenerade Sven R. Pehrsson, skrudad i sin
+nya, ljusgr�na v�rpalet�, utanf�r Kerstins kontor, och redan en kvart
+�ver kom hon, punktlig nog f�r att vara fruntimmer.
+
+Tysta promenerade de vid sidan av varandra fram�t gatan, han v�ntande p�
+att f� veta vad hon hade att s�ga, och hon p� Gud vet vad. Vem vet v�l
+vad en kvinna t�nker p�?
+
+Till slut br�t hon tystnaden.
+
+�Sn�lla herr Pehrsson�, sade hon. �Jag t�nker bedja er g�ra mig en stor
+tj�nst.�
+
+�G�r det!� sade Pehrsson uppmuntrande.
+
+�Men jag kan knappast med att g�ra det.�
+
+�Genera er inte f�r mig�, uppmanade han, men han t�nkte: �Hon kan v�l
+i j�sse namn inte vilja vigga. Och jag, som bara har sju och sexti p�
+mig.�
+
+Men det var inte det hon ville. Efter diverse hostningar och en
+m�sterligt gjord rodnad b�rjade hon:
+
+�Ni k�nner ju Karl �ppelbom!�
+
+�Ja, fy tusan!�
+
+�Ser ni, han och jag, hm....�
+
+�Jas��! Han och ni, det hade jag ingen aning om.�
+
+�Ja, det var ju ingenting best�mt, men i alla fall, ni f�rst�r.�
+
+Sven f�rstod mycket v�l, han var ju inte sj�lv utan erfarenhet p�
+omr�det.
+
+�Men i g�r�, fortsatte hon, �s�g jag honom i s�llskap med en annan
+flicka.�
+
+�Ett s�dant n�t! Har han ingen smak alls?�
+
+�Nej! Och nu vill jag inte vara med l�ngre.�
+
+�Det �r r�tt, st� bara p� er.�
+
+�Jag hatar honom.�
+
+�Bravo! Forts�tt med det!�
+
+�Men nu m�ste ni hj�lpa mig. Som ni f�rst�r, vill jag dra mig med heder
+ur spelet, och d�rf�r ... hm, jag vet inte hur jag skall s�ga det ...
+vill ni ... hm ... vara sn�ll och l�tsa, som om ni vore v�ldigt k�r i
+mig?�
+
+Och hon v�nde sitt rodnande ansikte mot husv�ggen. D�r det f�r resten
+fanns en l�mplig butiksruta att spegla sig i.
+
+�Det skall jag visst l�tsa�, svarade Sven beredvilligt. �Det �r inte
+sv�rt alls.�
+
+�Och ... och s� skall jag l�tsa....�
+
+�Att ni �r f�rbaskat k�r i mig, ja! Det �r jag med om. S� ska' vi
+tr�ffas och m�ta �ppelbom och br�cka honom. Utm�rkt! Kom s� g� vi till
+Br�utigams till att b�rja med.�
+
+De gingo, och p� �stran m�tte de lyckligt nog �ppelbom, som inte alls
+s�g svartsjuk ut, och kommo �verens om att han var br�ckt.
+
+Fr�n kondis gingo de p� bio f�r att se Titanics underg�ng, och d�r, n�r
+�d�dshymnen� spelades, b�jde sig Sven R. Pehrsson, gammal syndare som
+han var, mot Kerstins �ra och viskade: �N�rmare dig! �nnu n�rmare dig!�
+
+Ett par dagar senare tr�ffade han �ppelbom och gjorde honom s�llskap ett
+stycke.
+
+�Jag ser, att du g�r och drar med Kerstin Johnsson nu f�r tiden�, sade
+denne unge man.
+
+�Retar det dig?� fr�gade Pehrsson v�nligt.
+
+�N�, inte alls. Vad ang�r det mig?�
+
+�Du har ju r�nt efter henne s� f�rbaskat f�rut, har jag m�rkt.�
+
+�Jag? K�nner henne knappt. Men hon kanske har varit intresserad av mig.
+Det h�ller jag inte alls f�r otroligt.�
+
+�Det g�r jag!� svarade Sven ilsket. �Efter vad hon sagt om dig.�
+
+�Vad har hon d� sagt, om jag f�r fr�ga?�
+
+�Att du �r den st�rste idiot hon k�nner�, upplyste Sven mera
+beredvilligt �n sanningsenligt.
+
+�Hon k�nner ju dig!� anm�rkte �ppelbom icke utan hetta.
+
+�Ja, men du �r den st�rste _idiot_, hon k�nner, har hon sagt.�
+
+�Det �r l�gn!�
+
+�Det tror jag inte, f�r hon kan ju inte g�rna k�nna n�gon st�rre.�
+
+�F�r resten ger jag sjutton i vad hon tycker. Jag �r n�tt och j�mt
+presenterad f�r henne, och vi ha inte bytt tio ord.�
+
+�Det var v�l d�rf�r hon inte hann fr�ga dig om det.�
+
+�Vilket om?�
+
+�Om det inte gjorde ont att ha ett s�n't ansikte som du�, spottade Sven
+ut, och avl�gsnade sig sedan i god tid f�r att undvika handgripligheter.
+
+Men han funderade mycket �ver �ppelboms p�st�ende.
+
+Dagen d�rp� tr�ffade han Kerstin som vanligt f�r att promenera en stund.
+De gingo �stra Hamngatan och n�r de hunnit till Hallbergs stannade
+Kerstin.
+
+�Kom nu, 'f�stman' lilla, s� f� vi se om de ha n�gra vackra
+f�rlovningsringar i f�nstret.�
+
+Sven kom genast.
+
+�Ska' vi g� in och k�pa ett par�, sade Sven, �bara f�r att br�cka
+�ppelbom?�
+
+�Gud, s� ni sk�mtar, herr Pehrsson�, kvittrade Kerstin. �Det vore v�l
+att g� litet f�r l�ngt.�
+
+�Jag menar blodigt allvar�, sk�mtade Sven vidare. �Ska vi?�
+
+Fr�ken Johnsson teg ett �gonblick.
+
+�Sven!� kom det sedan, tyst och mjukt.
+
+Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle helst
+ha velat rymma, men det var f�r sent.
+
+�Om du verkligen h�ller riktigt av mig s�!� fortsatte den mjuka r�sten.
+
+Vad skall man svara p� s�dant? Sven bet�nkte sig.
+
+�Kanske ni ... du f�redrar att v�nta litet, innan vi bekantg�ra det f�r
+v�rlden, lilla flicka�, sade han i ett sista f�rs�k att r�dda sin
+frihet. Men det lyckades inte.
+
+��h nej, Sven. Vi g�r som du vill. Alla m�nniskor m� g�rna veta om v�r
+lycka.�
+
+Med det tog hon Sven under armen och tog honom med sig till Hallbergs.
+
+
+
+
+REFERATET
+
+
+�Kvinnor!� sade journalisten med en malici�s betoning p� ordet. �Fy
+tusan!�
+
+�Inte s�, inte s�!� sk�t skalden in. �Kvinnan �r sammanfattningen av
+allt, som vi m�n --�
+
+�Jag vet! S�dan d�r goja spr�kade jag ocks� f�rr i v�rlden. N�r jag var
+gymnasist. Men nu har jag vuxit ifr�n det.�
+
+Journalisten tog en ny cigarrett.
+
+�Min erfarenhet av kvinnk�net �r m�ngsidig och rikhaltig, och jag har
+aldrig f�tt anledning att anl�gga dina �sikter om det. Men s� skriver
+jag ju heller inte poem.�
+
+�Dikter, f�rl�t.�
+
+�Bien! Men av alla kvinnor jag tr�ffat, finns det en, som jag aldrig kan
+gl�mma.�
+
+�S��! Et tu, Brute!�
+
+��h, inte p� det s�ttet. Det �r bara det, att jag aldrig kan f�rl�ta
+henne.�
+
+�L�t oss h�ra historien!�
+
+�Den st�ller mig visserligen sj�lv i en litet l�jlig dager, men i alla
+fall, l�t g�.
+
+Det �r r�tt l�nge sedan det h�nde nu. Jag var reporter i Nyheterna, och
+som ni kanske minns, s� ans�gs jag inte h�ra till de s�msta. Men jag var
+ung p� den tiden, och det var inte utan att ett par vackra �gon kunde
+g�ra mera intryck p� mig �n vad som �r h�lsosamt f�r en man i yrket.
+
+Vid den tidpunkten b�rjade det osa litet skandal kring Nationella
+Smultronbolaget och vi fingo nys om att ett hemligt styrelsesammantr�de
+skulle h�llas i direkt�rens villa utanf�r staden, och
+redaktionssekreteraren kallade mig till sig:
+
+'Wall', sade han. 'Jag vill ha ett referat av det m�tet, och du skall
+skaffa mig det.'
+
+'Hur i herrans namn vill du -- --'
+
+'Det blir din sak! Se till att jag f�r referatet bara. S�ttet �r mig
+likgiltigt.'
+
+Jag gick ut ganska fundersam och drev omkring p� gatorna. Jag begrep
+fullkomligt vad referatet betydde, och att varenda redaktion i staden
+var villig att s�lja sin sj�l f�r att f� det. Men jag f�rstod ocks�, att
+smultronfolket inte �mnade sl�ppa ut ett ord och voro p� sin vakt.
+
+Pl�tsligt rycktes jag ur mina funderingar av en h�rlig syn. Det var en
+kvinna, och en kvinna s�dan, att till och med v�r skalds gudaben�dade
+penna skulle komma till korta om han f�rs�kte beskriva henne. L�ng,
+sm�rt, elegant, och r�rde sig med fullkomlig grace och sj�lvmedveten
+beh�rskning.
+
+Jag var bl�ndad, bed�rad helt enkelt, och halvt omedvetet v�nde jag om
+och f�ljde efter. Mitt beslut var hastigt fattat, jag m�ste bli bekant,
+och som jag icke kunde finna p� n�got annat s�tt i en hast tog jag upp
+en femma, steg fram, h�lsade och fr�gade om hon tappat den.
+
+Hon sm�log, kastade en hastig blick i sin v�ska och svarade, att den
+inte var hennes. Sedan var det ju l�tt att forts�tta, och jag lyckades
+f� f�lja henne ett par kvarter tills hon skulle in i en butik.
+
+'Mitt namn �r Wall, i Nyheterna', sade jag innan vi skildes.
+
+'S� intressant', svarade hon leende. 'Jag har h�rt mycket talas om er.'
+
+'Verkligen?'
+
+'Ja, ni l�r ju vara den smartaste reporter i sta'n.'
+
+S� gick hon, men gl�mde visst att s�ga sitt eget namn. Och jag funderade
+mycket �ver hur hon kunde ha h�rt mitt. Det var ju p� den tiden annars
+inte mycket k�nt utom kamratkretsen.
+
+N�, man �r ju tidningsman framf�r allt, och snart hade jag gl�mt
+flickebarnet f�r att v�lva de vildaste planer om hur jag skulle komma �t
+det efterl�ngtade referatet. Jag m�ste ha det, skulle ha det, och tog en
+sp�rvagn ut till direkt�rens villa.
+
+Klockan var n�ra halv �tta p� kv�llen och det var redan m�rkt, n�r
+Smultronbolagets styrelsemedlemmar b�rjade komma. Jag r�knade dem, och
+fann snart att samlingen var fulltalig. D� hoppade jag �ver staketet p�
+ett m�rkt, skyddat st�lle, och sm�g fram till villan.
+
+Det var ljus i ett h�rnrum, och mot gardinen s�g jag skuggorna av flera
+personer. S� f�lldes persiennerna ned. Sakta sm�g jag runt huset. Ett
+f�nster i f�rsta v�ningen stod �ppet. Jag tvekade ett �gonblick, men
+inte l�ngre. -- Man gjorde v�l inte sina f�rsta l�rosp�n i Amerika f�r
+ro skull. -- S� tog jag ett tag i stupr�nnan, sv�ngde mig upp och
+kl�ttrade in.
+
+Hur jag sm�g mig fram till ett rum, bel�get intill h�rnrummet, och d�r,
+vid ljuset av en ficklampa, tog ett minuti�st referat av sammantr�det,
+h�r inte hit. Nog av, jag fick det, och sm�g mig bort n�r herrarna
+skulle till att skiljas. Och en sabla sak var referatet. Det var det,
+som spr�ngde humbugen.
+
+Jag �ntrade ut samma v�g som jag kommit, tog ett fritt spr�ng �ver n�gra
+krusb�rsbuskar -- och stod ansikte mot ansikte med min bekantskap fr�n
+eftermiddagen. Jag erk�nner att jag tappade koncepterna.
+
+'S��, herr Wall i Nyheterna', sade hon. 'Ni har slagit er p� inbrott?'
+
+'Ja -- hm -- nej', stammade jag.
+
+'�h, jag f�rst�r s� v�l', svarade hon. 'Tidningarna ha redan b�rjat tala
+ont om stackars pappa, och nu har ni lyssnat till sammantr�det och �mnar
+krossa honom.'
+
+'Pappa? Vad?'
+
+'Ja, just pappa. Jag �r dotter till Benson, direkt�ren f�r
+Smultronbolaget.'
+
+'�h!'
+
+'Och nu �r pappa i sv�righeter, som han s�kert skulle reda upp, om bara
+pressen l�t honom vara i fred, men han skall st�rtas, och kallas
+brottsling, och ni -- ni skall g�ra det.'
+
+Hennes r�st hade b�rjat darra allt mera, och n�r hon talat slut sj�nk
+hon ned p� en tr�dg�rdsb�nk med ansiktet i h�nderna och skakade av
+snyftningar.
+
+N� ja, jag var ung d�. Och dum, mycket dum. Och jag t�lde inte att se en
+kvinna gr�ta.
+
+Jag satte mig bredvid henne och drog hennes huvud mot mitt br�st, f�rde
+undan hennes h�nder och kysste det upp�tv�nda, t�rdr�nkta ansiktet g�ng
+p� g�ng.
+
+'Gr�t inte, gr�t inte, flicka', viskade jag. 'H�r! Tag manuskriptet.
+Br�nn det, g�r med det vad ni vill.'
+
+Med det lade jag anteckningsblocket med det dyrbara referatet i hennes
+lilla hand, kysste henne �nnu en g�ng och gick.
+
+V�r tidning hade dagen d�rp� ingenting fr�n sammantr�det, men jag var
+n�ra att f� slag, n�r jag �ppnade 'Morgonskriet'.
+
+D�r stod referatet, mitt referat, fullst�ndigt exponerande
+Smultronbolaget och f�rsett med fyrdubbla rubriker.
+
+Och inte blev jag mycket gladare n�r jag med f�rsta posten fick en
+biljett av f�ljande lydelse:
+
+    B�ste herr Wall!
+
+  Tusen tack f�r referatet. Det var just vad jag ville ha, men som
+  jag uppgivit allt hopp om. Ni blir v�l inte ond n�r ni f�r h�ra,
+  att 'direkt�r Bensons dotter' i verkligheten �r 'Morgonskriets' nya
+  kvinnliga medarbetare. F�r �vrigt voro v�l kyssarna tillr�cklig
+  ers�ttning f�r ert besv�r.
+
+      Eder tillgivna
+          _Alice Krona,_
+        _alias fr�ken Benson._
+
+�Det �r historien, gossar, och jag anser, att man m�ste vara skald f�r
+att se n�got f�rmildrande hos en s�dan kvinna. Sk�l!�
+
+
+
+
+ETT SJ�MANS�DE
+
+
+Kaptenseleven Karl Johan Klyvarbom kom seglande sydv�st till syd uppf�r
+Hamngatan f�r laber bris. Vid Kungsportsbron fick han se en l�mplig kjol
+vaja ned�t Kungsparken, och fast�n det var mitt p� blanka eftermiddagen
+gjorde Klyvarbom en skarp gir �t styrbord, slog ut ett par rev i seglen
+f�r fartens skull och str�k f�r sina goda femton knop ned i riktning mot
+den lockande kjolen.
+
+Enligt all naturens ordning skulle Klyvarbom ha hunnit flickebarnet,
+tilltalat det, avsnoppats och g�tt ut p� nya str�vt�g, och d� hade det
+just inte heller varit n�got s�rskilt att skriva om. Men det gick inte
+s�. Ty just n�r Karl Johan var n�ra att hinna upp henne, intervenerade
+�det i form av en mycket v�lpressad ung man, som kom runt ett h�rn,
+h�lsade bekant p� flickan och gjorde henne s�llskap mitt f�r Klyvarboms
+n�sa.
+
+Nu �r det ju s�, att ingenting s�rar ett sj�manshj�rta djupare �n att
+bli ersatt av en annan karl hos ett fruntimmer, och fast�n kaptenseleven
+inte hade den minsta himmelska eller jordiska r�tt till flickebarnet, s�
+sj�d det dock i hans inre n�r han sackade allt l�ngre bak�t, sj�d p� ett
+s�tt som b�dade ont f�r den v�lpressade.
+
+P� n�got avst�nd f�ljde han det s�ta paret genom gatorna, och n�r de
+passerade genom Slottsskogens grindar gladdes hans ondskefulla hj�rta
+och han drog sig s� sm�ningom allt n�rmare.
+
+P� en l�mplig, skuggig och folktom plats ans�g han det vara sk�l att
+handla, steg d�rf�r fram och placerade kraftigt och m�lmedvetet sin
+massiva sj�mansn�ve i basen av den v�lpressades oklanderliga nackbena.
+Den v�lpressade sprang fullt ofrivilligt n�gra meter, och n�r han sedan
+v�nde sig om f�r att se om det var en ek som ramlat �ver honom, fick han
+se Klyvarbom g�ra sin djupa reverens f�r det skr�mda flickebarnet.
+
+D� blev gossen ilsk, gick fram till Klyvarbom och fr�gade vad meningen
+var. F�r att klarg�ra detta d�ngde Karl Johan till honom igen, s� att
+han gick till vila ett par minuter p� n�rmaste gr�smatta.
+
+�Det skall du ha f�r h�rom kv�llen, din lymmel�, r�t Karl Johan.
+
+�H�rom kv�llen?� kved den andre svagt. �Jag har aldrig sett er f�rr.�
+
+�Aldrig? F�rs�k inte. Jag k�nner nog igen er, det var ni, som antastade
+min syster h�rom kv�llen och bar er illa �t, men ni kom undan d�.�
+
+�Nej, men Gustav�, kvittrade den sk�na. �Det skulle jag aldrig ha trott
+om dig.�
+
+�Det �r en sabla l�gn�, svarade Gustav indignerad. �Jag antastar aldrig
+n�gon.�
+
+�Han nekar, allts� �r han skyldig�, avkunnade Klyvarbom.
+
+�Ja, det �r ju alldeles tydligt�, inst�mde flickan, ty resonemanget var
+ju fullkomligt kvinnologiskt.
+
+�Nej, men Karin -- --�
+
+�Tyst, Gustav! Jag vill inte tala med dig. G� din v�g.�
+
+�Ger du dig inte i v�g p� fl�cken, s� sablar --�, underst�dde Klyvarbom
+och b�rjade veckla upp rock�rmarna.
+
+Gustav hade tydligen ingen lust att g�ra vidare bekantskap med
+sj�mansn�varna och drog sig sakta bort.
+
+�Adj� d�, sade han, men ingen svarade. Kommen ett stycke bort stannade
+han, v�nde sig om och tittade, s� drog pl�tsligt ett leende �ver hans
+ansikte och han begav sig halvspringande p� v�g mot staden.
+
+Klyvarbom och flickan slogo sig ned p� n�rmaste b�nk och han, som
+gratulerade sig sj�lv till sin diplomatiska beg�vning, nj�t obeskrivligt
+av att ljuga en fruktansv�rd historia om Gustavs sv�ra f�rsyndelser.
+
+Detta fortgick ost�rt en god stund, men pl�tsligt uppenbarade sig Gustav
+�ter p� valplatsen, nu kl�dd i spanskr�r och en grovlemmad svart och vit
+bulldogg.
+
+Klyvarbom b�rjade k�nna sig obehaglig till mods n�r han s�g dem komma,
+och hans oro var icke ober�ttigad.
+
+B�de han och flickan reste sig n�r Gustav kom.
+
+�Ja, nu �r jag h�r igen�, sade denne glatt och lyfte p� hatten.
+
+�D� g�r v�l jag�, svarade Klyvarbom.
+
+�Det g�r ni nog inte�, sade Gustav v�nligt. �Pass p� honom, Cesar.�
+
+Cesar steg fram och nosade intresserad p� Klyvarboms byxor, och
+sj�mannen k�nde hur kn�sk�larna slogo mot varandra vid tanken p� att han
+m�jligen ocks� �mnade smaka.
+
+�Nu�, sade Gustav, fortfarande v�nligt, �kanske ni underr�ttar oss om
+hur sant det �r, som ni sade om mig. Men s�g sanningen, den d�r hunden
+t�l inte att h�ra folk ljuga.�
+
+Klyvarbom vred sig.
+
+�N�!� Bulldoggen fick ett tecken, och kom morrande fram.
+
+�N� ja! Jag kanske tog miste p� person.�
+
+�Kanske?�
+
+�Ja, n�stan s�kert.�
+
+�N�stan?�
+
+�Tja, alldeles s�kert d�.�
+
+�Det l�ter h�ra sig. Blev f�r resten er syster antastad alls?�
+
+�Det h�r inte hit.�
+
+�Nej, men det intresserar mig.�
+
+�Jag har ingen syster�, erk�nde Klyvarbom svagt.
+
+�Se s�, nu �r jag rehabiliterad. Vad s�ger du nu, Karin?�
+
+�F�rl�t mig, sn�lle Gustav�, lj�d flickebarnet. �En s�dan usling den
+karlen �r.�
+
+�Nu kommer andra kapitlet�, sade Gustav d�refter. �Nu st�r ni stilla
+medan jag randar ryggen p� er med den h�r k�ppen. Vid minsta r�relse har
+ni Cesar i benet.�
+
+Det blev dock f�r mycket f�r Klyvarbom. Med en kraftig spark tr�ffade
+han Cesar under hakan, s� att hunden sj�nk in i medvetsl�shetens natt.
+N�sta tempo var att placera sj�mansn�ven mitt i ansiktet p� Gustav och
+s� bar det i v�g.
+
+Han sprang med den h�gsta fart han orkade, ty han visste, att bulldoggen
+snart skulle kvickna till, och ville g�rna vara i s�kerhet innan dess.
+
+Vid grinden v�nde han sig om och fick se Cesar komma som skjuten ur en
+kanon, tydligen driven av en oemotst�ndlig l�ngtan att f� tr�ffa Karl
+Johan Klyvarbom.
+
+Karl Johan, som d�remot icke �nskade tr�ffa doggen, formligen fl�g till
+n�rmaste ringlinjevagn och hann upp den just som vagnen satte sig i
+g�ng. Doggen var d� bara fem meter borta och med dessa djurs vanliga
+trohet, sprang han med vagnen f�r att vakta ut Klyvarbom.
+
+S� fick Karl Johan Klyvarbom sitta d�r, alltj�mt kusligare till mods,
+och �ka Ringlinjen runt, runt, runt....
+
+
+
+
+ETT SL�DPARTI
+
+
+Olivia Rosenblom ans�gs hemma i G�teborg vara s�t, och var en mycket
+vacker flicker flicka enligt de h�rskande begreppen i den enkla
+lands�nda, d�r hon nu bodde hos sin farfar, och som hon dessutom var
+sondotter till den f�rm�gne patron Rosenblom p� Stora F�landa, �r det
+inte underligt att Konrad Pilkvist �lskade henne. Konrad var visserligen
+bara bitr�de i Algotson & Co:s j�rn-, speceri-, kortvaru-, mode- och
+diverse-handel d�rsammast�des, men han hade knollrigt h�r, sm�, vaxade
+mustascher och b�jelse f�r mera romantisk litteratur, samt dessutom ett
+gott s�tt mot kunder, och han hyste stora f�rhoppningar att dessa
+utm�rkta egenskaper i f�rening till sist skulle besegra den sk�na.
+
+Men hon tycktes vara s�rdeles h�rdflirtad, �tminstone f�r en man i
+bodbetj�ntens anspr�ksl�sa st�llning. Pilkvist hade expedierat henne
+m�nga g�nger, men inte lyckats f� ens ett intresserat �gonkast, och
+detta trots att hans lockar och flytande svada gjort honom popul�r bland
+traktens hush�llsfr�knar och inspektorsd�ttrar.
+
+Detta sorgliga f�rh�llande sl�ckte dock inte Pilkvists �mma l�ga.
+Tv�rtom. Hans beslut att bli m�g p� Stora F�landa blev fastare �n
+n�gonsin.
+
+�D'� klart, att det inte kan g�, resonerade han f�r sig sj�lv. �Inte
+har man n�nsin l�st om att det g�tt p� det viset. Jag m�ste utf�ra n�got
+d�d i stor stil, n�got, som kommer henne att beundra och se upp till
+mig. Se'n skall allting g� som en dans.�
+
+N�gra dagar senare var det kalas p� Stora F�landa, och i samband med det
+sl�dparti.
+
+Pilkvist var naturligtvis inte bjuden med, men gud Amor hade likafullt
+tvingat honom upp till Stora F�landa g�rdsplan f�r att f� se n�r den
+�lskade �kte ut, och f� vredgas p� den lycklige, som satt p�
+hundsvotten.
+
+Det var ett kallt g�ra. Pilkvist fr�s som en hund d�r han posterade i
+vinterkv�llen, ty vinden svepte skarp och bitande in �ver F�landasj�ns
+ist�cke. Men i hans blod brann k�rleken till Olivia Rosenblom och den
+h�ll hans sj�l varm, om ocks� kroppen fick sitta emellan.
+
+Omsider k�rde sl�darna fram, och Konrad Pilkvist st�llde sig litet
+i skymundan n�r g�sterna t�gade ut. D�r kom kronofogden och
+h�radsskrivaren och s�gverksdisponenten och alla m�jliga andra
+celebriteter, och mitt i h�gen hon. Pilkvist gl�mde kylan och k�nde
+endast en bitterljuv k�nsla genomstr�mma sitt inre n�r han s�g hennes
+str�lande blickar, vilka sorgligt nog inte riktades mot honom, utan mot
+s�gverksdisponentens son, l�jtnanten.
+
+F�rst n�r Olivia tagit plats i en kappsl�de slog den stora planen som en
+blixt ned i Pilkvists hj�rna, och han tvekade inte en sekund. Med tv�
+spr�ng var han framme vid sl�den, och gav l�jtnanten, som just skulle ta
+plats bakp�, en puff s� att han stod p� huvudet i en sn�driva. Och innan
+n�gon fattat vad det var fr�gan om hade han gripit t�mmarna, givit
+h�sten ett piskrapp, och det bar i v�g ned mot sj�n.
+
+Det steg ett illtjut ur f�llarna framf�r honom, besvarat av ett
+m�ngst�mmigt rop bakom, men Konrad Pilkvist l�t piskan vina, och for
+av med allt skarpare fart.
+
+�Precis som G�sta Berling!� t�nkte han. �Sabla stiligt!� S� v�nde han
+sig om i sl�den, och ropade efter ber�mda m�nster:
+
+�Jag �r Konrad Pilkvist, riddare till tjugutusen kyssar och en hel binga
+k�rleksbrev, f�nga mig den som kan!�
+
+Men han s�g samtidigt att den sista uppmaningen synbarligen var
+�verfl�dig, ty l�jtnanten hade kommit upp ur sin driva och var redan p�
+v�g efter honom i en annan kappsl�de.
+
+Olivia h�ll sig fullkomligt lugn. Hon hade uppfattat situationen och
+senterade den. Det �r minsann inte m�nga unga damer i v�ra dar, som f�
+vara med om en regelr�tt enlevering. F�r resten skulle det ju bli
+ytterst angen�mt att r�ddas av l�jtnanten.
+
+Men Pilkvist, berusad av sin dj�rva bragd, tydde hennes tystnad som
+beundran, och hans hj�rta slog i kapp med h�stf�tternas galopp.
+
+F�rden gick �ver sj�n i svindlande fart. Bakom r�t l�jtnantens
+kommandost�mma ilskna uppmaningar att stanna och l�ften om stryk, men
+Pilkvists h�st var den b�sta, och avst�ndet �kades sakta men s�kert.
+
+�Stanna, din f�rbaskade kryddbonesare!� kom l�jtnantens r�st. �Annars
+skall jag sl� s�nder vartenda ben i din usla kropp.�
+
+�Ha, tyrann!� skrek Konrad den romantiske tillbaka. �Aldrig skall du
+r�va min v�na brud ur mina armar.�
+
+S� kom han pl�tsligt att t�nka p�, att G�sta Berling och hans bortr�vade
+brud kyssts r�tt avsev�rt under sin sl�df�rd, och han ans�g exemplet
+efterf�ljansv�rt, i synnerhet som det utan detta lilla arrangemang inte
+skulle bli n�gon riktig stil p� det hela. Allts� b�jde Konrad Pilkvist
+sig fram, tog Olivia under hakan med v�nstra handen, och kysste hennes
+rosenl�ppar, medan l�jtnanten, som inte var l�ngre borta �n att han
+kunde se vad som h�nde, upph�vde ett avgrundsvr�l.
+
+Men det skulle Pilkvist aldrig ha gjort, ty Olivia var en v�luppfostrad
+flicka, som inte l�t sig kyssas av obekanta herrar, och av ganska f�
+bekanta; och dessutom var hon en handfast flicka. S� att knappt hade
+kyssen br�nt p� Olivias l�ppar f�rr�n en �rfil br�nde p� Konrads kind.
+Och den efterf�ljdes omedelbart av flera.
+
+Konrad var alldeles handfallen. Han var fullkomligt oberedd p� ett s�
+pl�tsligt nedst�rtande fr�n sin s�llhets himmel, och t�mmarna gledo
+sakta undan hans hand. Olivia grep dem �gonblickligen, h�ll in h�sten
+och st�rtade i l�jtnantens armar n�r han fem sekunder senare hann fram.
+
+Och l�jtnanten tryckte henne on�digt t�tt intill sig, och Pilkvist kunde
+tydligt uppfatta en del ord, som sade honom, att befattningen som m�g
+hos Rosenblom j:r redan var tillsatt.
+
+Men l�jtnanten uppeh�ll sig i alla fall inte l�nge med Olivia. Han hade
+lovat Konrad stryk, och som officer och gentleman skyndade han att
+infria sitt l�fte.
+
+
+
+
+AFF�R �R AFF�R
+
+
+John Andersson var innehavare av en mindre agenturaff�r i Nordstaden, en
+foxterrier, b�rande, men mindre s�llan lydande, namnet Tip-Top, samt en
+spanskr�rsk�pp med guldkrycka. Dessutom �lskade han v�rldens sk�naste
+kvinna. N�r en karl �r k�r, �r ju alltid f�rem�let det sk�naste i
+v�rlden.
+
+Andersson var dock icke fullt lycklig, ty v�rldens sk�naste kvinna hyste
+intet s�rskilt intresse f�r honom, och fanns det n�got s�dant s� var det
+rent av negativ art. Han hade n�mligen f�rsummat det psykologiska
+�gonblick, d� han kunnat f�rs�kra sig om den sk�naste bland d�dliga, och
+dylika underl�tenhetssynder �ro, som bekant, ungef�r de sv�raste en ung
+man kan beg�. D�rf�r hade hans namn strukits fr�n listan och han fr�n
+det familj�ra �Jonne� blivit degraderad till �Herr Andersson�.
+
+Men Andersson beundrade �ven naturen, och d�rav kom det sig, att han en
+vacker afton befann sig i s�llskap med Tip-Top och k�ppen sittande p�
+Vita bandets paviljong i Slottsskogen, f�rt�rande en enkel Rosenh�ger
+och dr�mmande om den tid d� Majken -- s� hette v�rldens sk�naste kvinna
+-- skulle obligatoriskt f�rekomma i hans s�llskap. F�ljden av dessa
+dr�mmar var, att n�r han gick gl�mde han k�ppen med guldkryckan.
+
+Kommen ett stycke ned�t v�gen erinrade John sig sin f�rlust och v�nde
+med en viss hastighet tillbaka f�r att �terf� klenoden. I d�rren till
+paviljongen kolliderade han med en medel�lders gentleman och skulle nog
+med en urs�kt ha l�mnat plats, om han inte i fr�mlingens hand sett --
+sin dyrbara k�pp.
+
+Anderson var emellertid en belevad man och blev d�rf�r inte oh�vlig,
+utan lyfte artigt p� hatten och sade:
+
+�F�rl�t! Min herre har visst tagit fel k�pp?�
+
+Den andre tittade p� k�ppen.
+
+�Det tror jag inte�, svarade han.
+
+�Men det tror jag�, svarade John med eftertryck. �Den d�r k�ppen �r
+n�mligen min.�
+
+�S��, sade den andre lugnt. �Under de fem �r jag haft den, har jag i
+alla fall ansett den vara min egendom.�
+
+Men nu fattade Andersson hum�r.
+
+�Nej, h�r nu, min b�ste herre -- --�
+
+Han tystnade pl�tsligt, ty inifr�n lokalen kom Tip-Top med svansstumpen
+i frenetisk r�relse -- och Anderssons k�pp i munnen.
+
+Det blev urs�kter. K�pparna unders�ktes och befunnos vara i detalj lika,
+och p� grund av detta egendomliga sammantr�ffande stiftade herrarna
+bekantskap och fingo s�llskap hem.
+
+�Mitt namn �r Andersson�, sade John. �Firma J. A. Andersson, agentur i
+kaffe, gjutgods, garn och cigarrer.�
+
+�En driftig ung man�, sade den andre gillande. �Ja, mitt namn �r
+Sch�nstein.�
+
+�Inte Josef B., den store miljon�ren?�
+
+�Josef B. Sch�nstein �r mitt namn�, svarade fr�mlingen sm�leende, och
+Andersson greps av en hemlig v�rdnad inf�r denne siffrornas och guldets
+kung.
+
+Nu ville �det, att Andersson, solande sig i detta magnifika s�llskap, p�
+Linn�gatan m�tte sin sj�ls �lskade i s�llskap med banktj�nstemannen
+F�gelstr�m, h�lsade och passerade.
+
+�Det var sjutton�, sade F�gelstr�m till Majken, �vad John frotterar sig
+mot money.�
+
+�Hur s�?�
+
+�Det var ju miljon�ren Sch�nstein han gick och pratade s� gemytligt
+med.�
+
+�Var det det?� fr�gade Majken intresserad. �Hur kan han k�nna honom?�
+
+��hjo, man har ju h�rt --�, svarade F�gelstr�m likgiltigt.
+
+�Vad har ni h�rt? Ni, som r�r er i finanskretsarna, har v�l reda p� en
+hel del.�
+
+Nu inskr�nkte sig F�gelstr�ms verksamhet i banken till tj�nstg�ring vid
+kassan f�r inbetalningar, men han ville g�rna imponera p� flickebarnet.
+
+�Tja, det �r egentligen en aff�rshemlighet, men det g�r ju ingenting. De
+d�r tv� ha en hel del aff�rer ihop. Amerikanskt vete och bomull och
+s�dant d�r, som man h�var in pengar p�.�
+
+�Tj�nar John s� mycket pengar d�?�
+
+�Om? Miljon�r blir han kanske inte, men en fem, sex hundra tusen kan han
+inte undvika, n�r Sch�nstein h�ller honom om ryggen s� som han g�r.�
+
+Sedan talades inte vidare om saken, men F�gelstr�m lade m�rke till, att
+Majken var mycket tankspridd resten av kv�llen.
+
+Samtidigt utspann sig ett litet samtal mellan Sch�nstein och Andersson.
+
+�Det var en s�t flicka det d�r�, sade n�mligen den f�rre, n�r de
+passerat paret. �Vem �r det?�
+
+�Det �r fr�ken Lindblom, hon �r -- hm -- s� gott som -- litet f�rlovad
+med mig.�
+
+�S��, sade Sch�nstein. �Till�t mig gratulera. Presentera mig vid
+tillf�lle f�r er f�stm� -- eller s� gott som, ha ha!�
+
+Tv� dagar senare m�tte Andersson Majken p� �stran och gjorde s�llskap.
+Och Majken, som till en b�rjan var litet stram, tinade efter tio minuter
+s� fullst�ndigt upp, att Andersson besl�t att genast avfyra den
+h�gviktiga fr�gan och f� ett best�mt svar. Han hade nu l�rt sig att inte
+f�rsumma det psykologiska �gonblicket.
+
+Men n�r detta �gonblick omsider anl�nde, anl�nde �ven en of�rutsedd
+h�ndelse.
+
+H�ndelsen var den store miljon�ren Josef B. Sch�nstein, som kom uppifr�n
+avenyen och demonstrativt saktade farten, sm�leende som en kyrk�ngel.
+
+Andersson kunde inte motst� lusten att briljera med bekantskapen utan
+presenterade. Sch�nstein var en aimabel karl, det blev sup� med
+champagne och dylikt, och n�r detta var slut, hj�lpte han Andersson att
+f�lja Majken till porten.
+
+Dagen d�rp� ringde Andersson upp Majken f�r att h�ra om hon ville
+promenera ett slag p� kv�llen. Tr�kigt nog var hon upptagen. Kv�llen
+d�rp� var hon bortbjuden, sedan var det �verarbete och annat kv�ll efter
+kv�ll tills Andersson en middag, efter att ha v�ntat tjugu minuter
+utanf�r hennes port lyckades tr�ffa henne.
+
+Han besl�t att genast g�ra slag i saken och gick allts� p� i
+ullstrumporna.
+
+�Majken�, sade han. �Det �r en sak som jag vill tala med dig om. En
+viktig sak.�
+
+�Det var lustigt!� sade Majken.
+
+�Nej, det �r alls inte lustigt, utan det ramaste allvar.�
+
+�Skall du tala allvar. Nej, h�r du!�
+
+�Majken, jag �lskar dig!�
+
+�Vad g�r du, sa' du?�
+
+��lskar dig!�
+
+�Jas�, g�r du det?�
+
+Det d�r l�t inte vidare uppmuntrande -- men Anderson fortsatte �nd�.
+
+�Jag har �lskat dig l�nge, Majken. Min aff�r �r ju inte s� stor �n,
+men -- --�
+
+�H�r du John!� avbr�t flickan. �Jag vet vad du vill s�ga. Bry dig inte
+om det, du.�
+
+�Vad -- -- menar du -- -- �mnar du -- -- s�ga nej?�
+
+�Ja.�
+
+�Men vad �r anledningen? S�g �tminstone anledningen�, bad den
+f�rkrossade Andersson.
+
+�Anledningen �r den, att jag i slutet av m�naden f�rlovar mig med
+Josef.�
+
+�Josef? Josef? Vem �r det?�
+
+�Herr Sch�nstein, naturligtvis.�
+
+Andersson tv�rstannade. S� lyfte han p� hatten, v�nde om och gick sakta
+ned�t gatan, f�ljd av Tip-Top, som sorgset slokade med svansstumpen.
+
+
+
+
+ARTIGA KARLSSON
+
+
+Karlsson �r, i likhet med de flesta svenska herrar, vanligen n�got
+orakad, men i �vrigt en full�ndad gentleman, en omst�ndighet, som i all
+synnerhet kommer till synes i hans bem�tande mot damer, �ven om dessa
+�ro bedagade, mindre sk�na och t.o.m. medlemmar av F.K.P.R.
+
+H�rom dagen stod Karlsson p� bakre plattformen av en sp�rvagn. Just n�r
+vagnen satte sig i g�ng s�kte en dam hoppa upp, men som hon naturligtvis
+hade snubbelkjol, resulterade det hela i, att hon slog en vacker
+saltomortal bak�t, och landade p� bakhuvudet i stens�ttningen. Den
+upps�ttning av st�lfj�drar och valkar, som hon anv�nde f�r att h�lla
+lockfrisyren chic tog emellertid emot st�ten, s� att sj�lva den lilla
+levande k�rna, som omsorgsfullt doldes djupt inne i burret, blev
+fullkomligt oskadad.
+
+Emellertid hade Karlsson inte varit overksam medan det lilla
+flickebarnet roterade i atmosf�ren. Med ett ryck i signalstr�ngen hade
+han stoppat vagnen, hoppat av -- fram�t, ty han var man -- och i samma
+�gonblick som damens huvud lugnt lade sig till ro p� sina st�lfj�drar
+var Karlsson d�r.
+
+Med o�ndlig �mhet lyfte han upp damen, borstade av hennes kl�der och
+hj�lpte henne upp p� vagnen. Hon tackade honom p� damers sed med en
+blick, som om hans blotta existens vore en d�dlig f�rol�mpning mot
+henne.
+
+Karlsson sm�log hult och vackert. Tog av hatten och bugade djupt. Damen
+v�nde hastigt p� huvudet, och k�rde ett hattn�lsspjut in i Karlssons
+v�nstra �ga.
+
+Karlsson sm�log �n mera och bugade igen, med resultat att damens hattn�l
+�ter tangerade hans v�nstra �ga.
+
+Karlsson log som en sol.
+
+Men nu ingrep kondukt�ren. Han var n�mligen ung och nitisk, och tyckte
+inte om mordvapen i dagligt bruk.
+
+�H�nnu fr�ken�, sade han d�rf�r. �Ni k�rde hattn�len i den herrns �ga.�
+
+Karlsson gav kondukt�ren en f�rebr�ende blick, och damen s�kte med sina
+blickar f�rinta b�de Karlsson och kondukt�ren.
+
+�G�r ingenting alls!� sade Karlsson till henne. �Om fruntimret tycker
+att det �r roligt, f�r ni g�rna sticka dit n�len en g�ng till.�
+
+Och Karlsson sm�log.
+
+�Ja, skyddare �' ju s� dyra�, muttrade kondukt�ren. �De kosta ju �nda
+till fem �re stycket.�
+
+�Polis!� skrek damen. �H�r blir ett ensamt fruntimer antastat p� en
+sp�rvagn av tv� sluskar.�
+
+�Ni har gjort fruntimret ledset�, sade Karlsson allvarligt till
+kondukt�ren. �Ni �r en drulle!�
+
+Samtidigt hoppade damen av vagnen, bakl�nges, och b�rjade �ter rotera i
+atmosf�ren. Sekunden d�rp� fockade kondukt�ren av Karlsson, d�rf�r att
+han anv�nt ordet �drulle� vid tilltal av tj�nsteman i tj�nsteut�vning.
+
+Karlsson hann fram till damen just n�r hon landade p� st�lfj�drarna,
+hj�lpte upp henne, borstade hennes kl�der, bugade djupt, och fick �ter
+hattn�len i v�nstra �gat.
+
+Men Karlsson bugade �nnu djupare och sm�log som aldrig f�rr.
+
+Hans v�nstra �ga �r n�mligen av emalj.
+
+
+
+
+EN EGENDOMLIG LIKHET
+
+
+Merkantile ambassad�ren Erik Carlcrantz, hemmah�rande i rikets andra
+stad, var innehavare av ett f�rdelaktigt utseende, n�got l�sa moraliska
+begrepp och en avgjord b�jelse f�r det t�cka k�net. Denna b�jelse
+besvarades varmt av k�net i allm�nhet och i synnerhet av fr�ken Stella
+p� Stadt, en ung dam, som �ven delade Carlcrantz' b�da f�rstn�mnda,
+sympatiska karakt�rsdrag. Det kan d�rf�r knappast f�rv�na den
+v�rldserfarne l�saren, att en vacker dag n�r Stella var ledig, finna
+henne och bem�lde Erik inkvarterade i ett rum i den n�rbel�gna staden
+V-borgs Grand Hotell medan i resandeboken Carlcrantz' prydliga stil hade
+plitat ett �E. W. Carlcrantz med fru�.
+
+Men ett merkantilt s�ndebud har, som bekant, v�nner var han drar fram,
+och olyckan ville, att Carlcrantz, n�r han och Stella kom in i matsalen
+f�r att f� en bit f�re avresan fann ett bord besatt av n�gra av sina
+kunder i stan och deras damer. Erik h�lsade givetvis med uts�kt
+artighet, men �nskade samtidigt, n�r han s�g damernas blickar, att
+Stella inte vore fullt s� v�ldsamt extravagant i sin kl�dsel, och han
+ins�g att det nu g�llde att h�lla tungan r�tt i mun.
+
+Olyckan ville emellertid, att Stella av portiern best�llt ett
+rikstelefonsamtal, och knappt hade det s�ta paret b�rjat angripa
+sm�rg�sbordet, f�rr�n denne funktion�r visade sig i d�rren och h�gt och
+tydligt sade:
+
+�Fru Carlcrantz! Klart till G�teborg.�
+
+Carlcrantz k�nde sig mindre v�l, medan Stella var ute, och tog i ren
+distraktion tre snapsar en suite, men samtidigt var hans
+aff�rsmannahj�rna i verksamhet och kl�ckte en id�.
+
+N�r Stella kom tillbaka, h�lsades hon d�rf�r med orden:
+
+�N� Marie, tr�ffade du Sven?�
+
+�Ja-ja men�, svarade hon, utan att veta vad det var fr�gan om, men i
+k�nslan av att det var b�st att h�lla med.
+
+�Och han m�ter?�
+
+�Ja visst!�
+
+�Very good!�
+
+Resten av samtalet f�rdes i l�gre ton och v�nnerna anstr�ngde f�rg�ves
+sina �ron.
+
+N�r m�ltiden var slut gick Stella upp f�r att g�ra sig i ordning till
+avresan, och Carlcrantz steg in i kaf�et dit v�nnerna dragit sig, och
+blev glatt mottagen.
+
+�H� fasen, Carlcrantz�, hojtade grosshandlar P�lsson, �inte visste jag
+att du var gift.�
+
+S�llskapet grinade stilla, men Carlcrantz svarade med v�l spelad oskuld:
+
+�Gift? N� det k�nner jag inte heller till!�
+
+Allm�n f�rv�ning.
+
+�Men frun -- --?�
+
+�Jas� hon! Det �r min sv�gerska, Marie. Gift med min bror, ni f�rst�r.
+Vi ska m�ta honom i Uddevalla, vi reser dit nu.�
+
+����h!� En missr�knad k�r fr�n damerna.
+
+�Men jag tycker att hon liknar en liten upppasserska jag sett
+n�gonstans�, inf�ll grosshandlare Svensson misst�nksamt.
+
+�Alldeles ja, det har jag alltid sagt�, inst�mde Carlcrantz glatt. �Hon
+�r lik Stella p� Stadt, som om de voro tvillingsystrar, men det vill hon
+inte h�ra talas om. D�r ha vi henne f�r resten, aj�ken mitt herrskap!�
+
+�� nej, g� inte�, b�do damerna. �Presentera er sv�gerska.� Och
+Carlcrantz presenterade.
+
+Det blev en trevlig halvtimma. Damerna blevo f�rtjusta i fru Carlcrantz,
+och Svensson sk�mtade om likheten med Stella p� Stadt, �fast�n det var
+ju stor skillnad f�rst�s�, och damerna avvisade indignerat varje tal om
+en s�dan likhet.
+
+S� slog avskedets timme. Vagnen var framk�rd och Carlcrantz var ute f�r
+att ordna bagaget. S� visade han sig i d�rren:
+
+�Skynda dig nu�, sade han.
+
+Men damerna hade sv�rt att skiljas.
+
+S� gick han och skaffade en cigarr och pratade i kiosken ett slag, tills
+han m�rkte, att han endast hade fem minuter att hinna till stationen p�.
+Som en blixt var han vid kaf�d�rren och avbr�t damernas animerade
+avskedstagande med ett ivrigt:
+
+�Skynda dig, _Stella_, t�get g�r om fem minuter.�
+
+Ett �gonblick f�ll en andl�s tystnad �ver s�llskapet. S� skyndade Stella
+sig.
+
+
+
+
+REVYBES�KET
+
+
+Maud och Fanny, som sent omsider f�tt sina sommartoaletter -- man vet ju
+hurudana s�mmerskor �ro -- voro ute och s�go p� sta'n, och de tyckte
+sj�lva att de prydde upp den.
+
+Det tyckte synbarligen ocks� tv� unga, vidbr�ttade herrar av stadens
+aff�rstyp, och som beslut och handling, �ven hos k�pm�n i mindre
+framskjuten st�llning i G�teborg �ro ett, s� b�do de unga gentlem�nnen
+att f� g�ra s�llskap.
+
+Maud och Fanny lyfte indignerat n�sorna ytterligare en centimeter mot
+zenith, och fortsatte ober�rda sin v�g. Men de b�da herrarna voro ocks�
+fullkomligt ober�rda, och upprepade sin beg�ran.
+
+Nu rodnade Maud litet, bev�rdigade den n�rmaste med en blick och sade
+kort och kallt:
+
+�Var s� god och l�t oss vara i fred.�
+
+�Men, b�sta fr�ken. Det �r en abnormitet, att tv� s� f�rtjusande damer
+g� utan s�llskap.�
+
+Mauds och Fannys hj�rtan veknade litet.
+
+�Jag skall be att f� tala om, att vi inte stifta bekantskap med herrar
+p� gatorna.�
+
+�Det f�rst� vi s� v�l, s�. Men l�t oss nu f� utg�ra undantaget, som
+bekr�ftar regeln.�
+
+Maud och Fanny v�xlade en blick, och den sade s� mycket som: �Tja, l�t
+g�! Det �r ju alltid ett �ventyr f�r ett par familjeflickor. Men d� g�
+vi direkt hem.�
+
+Flickor ha, som bekant, beg�vningen att kunna tala med �gonen.
+
+D� gentlem�nnen icke vidare blevo motsagda, specialiserade de sig p� var
+sin unga dam, och Maud och Fanny bem�tte dem ganska n�digt. Efter tio
+minuter voro de vid damernas port, och dessa sade, trots energiska
+�vertalningsf�rs�k, ett kallt adj�.
+
+I sista minuten grep dock en av de b�da ynglingarna efter ett halmstr�,
+ty si flickebarnen voro s�ta:
+
+�Men om nu damerna n�dv�ndigt ska g�, s� kan ni v�l f�lja med oss och se
+revyn i morgon kv�ll?�
+
+Och till Fannys oerh�rda h�pnad svarade Maud genast:
+
+�Ja tack, det vill vi visst det! Vi ha l�nge l�ngtat efter att f� se
+revyn.�
+
+Herrarna skeno av bel�tenhet.
+
+�H�rligt! Vart f� vi skicka biljetterna?�
+
+�Ja, adressen se ni, och namnen....�
+
+�Till�t oss! Bergman och Jonsson!�
+
+�Alma Karlson och Maria Anderson.�
+
+S� skildes s�llskapet f�r att tr�ffas dagen d�rp�.
+
+Alma Karlson var husjungfru i Mauds och Fannys hem, gammal
+trotj�narinna, ilsken, ogift och f�ljaktligen manhaterska. Maria
+Anderson var ocks� till �ren kommen kokerska i samma familj, ogift med
+ovann�mnda konsekvenser, och dessutom litet religi�s. Ingen av dem var
+just av det slag, som en ung man skulle v�lja till ledsagarinna ens
+tv�rs �ver gatan, �n se'n d� genom livet, och b�da visste det.
+
+Till dessa b�da damer anl�nde n�sta eftermiddag ett par biljetter till
+sommarteatern, och f�ljden blev att deras liv under den n�rmaste
+halvtimmen h�ngde p� en tr�d. Sedan gingo de till �fr�knarna� f�r att
+h�ra vad de trodde.
+
+�Beundrare!� sade Maud best�mt.
+
+��r det m�jligt, fr�ken?� undrade Maria tveksamt.
+
+�Underligare har man h�rt�, inf�ll Alma morskt och satte n�san i v�dret.
+�Man �r v�l inte s� lastgammal heller, och ser ju ganska skaplig ut.�
+
+�Alma har fullkomligt r�tt�, inst�mde Fanny. �Det �r n�gon, som sett er,
+och blivit betagen.�
+
+�Men t�nk�, gn�llde Maria, �att bjuda mig en biljett till ett s� syndigt
+n�je. Jag f�r min del kan inte och vill inte g�.�
+
+�Prata inga dumheter, vi g�r!� avgjorde Alma. �Inte kan vi l�ta karlarna
+k�pa de dyra biljetterna f�rg�ves.�
+
+�Men....�
+
+�Visst skall Maria g�, �vertalade fr�knarna, och med Almas kraftiga
+bist�nd lyckades de v�nda Marias ingalunda alltf�r motvilliga f�tter
+fr�n den r�tta v�gen till syndens stig.
+
+Senare p� kv�llen pinglades till Erik och Kristian, de unga damernas f�r
+�gonblicket ordinarie, om s�llskap p� kv�llen. Och n�r teatern slutade
+m�tte de Alma och Maria.
+
+�N�, hur gick det?�
+
+�Inte s�g vi n�gra karlar�, svarade Alma med en glimt av missr�kning i
+r�sten. �Det satt ett par unga glopar d�r n�r vi kom, en bre've mej och
+en bre've Maria, � nog glodde dom alltid, men dom gick efter f�rsta
+akten, och f�r resten kunde det ju inte vara dom.�
+
+Men borta i parken m�tte de b�da paren tv� herrar, som kastade h�tska
+blickar p� Erik och Kristian, men underl�to att h�lsa p� damerna.
+
+
+
+
+PIGANS F�STMAN
+
+
+Lundbom satt i sin bekv�ma vilstol, g�spade och lutade huvudet mot den
+r�da kudde med broderad inskrift: �Till min k�re gubbe�, som hans fru
+sytt �t honom, strax innan hon bad om den nya h�stdr�kten. Hans �gonlock
+sj�nko sakta ned, och han f�rsj�nk i en ljuv, stilla slummer, en mild ro
+g�t sig kring hans tr�tta sj�l, och en stilla, o, s� stilla snarkning
+banade sig ur hans inre m�nniska. Han hade det fridfullt, men det r�ckte
+inte l�nge. F�r en gift man r�cker s�dant s�llan l�nge.
+
+Pang! En d�rr slog igen med en skr�ll, s� att huset skakade i sina
+grundvalar, och den d�va frun, som bor mitt emot Lundboms, skakade sitt
+�lderstigna kranium och klagade:
+
+�Det �r �nna fasligt, va dom spr�nger d�r borta i den nya gatan! Man
+skulle skriva i tidningen om'et!�
+
+Lundbom sj�lv hoppade h�gt i luften, hamnade vid nedkomsten p�
+stolkarmen och yttrade saker och ting.
+
+�Usch, s� du yttrar dig, Lundbom!� sade Lundboms fru -- det var hon, som
+p� ovann�mnda diskreta s�tt kommit in. �Att du vill s�ga s�dana saker i
+en dams n�rvaro.�
+
+Lundbom for upp, som om han suttit p� ett gross h�ftstift, tryckte ena
+handen mot sin skadade s�dra del och den andra mot hj�rtat.
+
+��h, f�rl�t!� sade han och s�g sig omkring.
+
+S� s�g han p� frun.
+
+�Var farao �r damen?�
+
+Frun stelnade till. Med en imponerande gest pekade hon p� sin egen
+omfattande kroppshydda, talade och sade med h�gtidlig v�rdighet:
+
+�_H�r!_�
+
+Lundbom sm�log.
+
+�Jas�, bara du!�
+
+Och s� fortsatte han med iver och v�rdighet att yttra saker och ting.
+Men d� brast fru Lundboms t�lamod, och med en r�st, som ingalunda l�t
+som en kerubims fl�jtklara st�mma, kommenderade hon:
+
+�Sv�r inte, Lundbom!!�
+
+Lundbom br�t tv�rt av tiraden och svalde i h�penheten ett par ord s�
+fula, att hans bl�a �ga sm�g mot spritsk�pet, d�r hans magenbitter
+f�rvarades.
+
+�Men n�r du sl�r i d�rrarna s� etcetera�, sade han urskuldande, �att du
+�stadkommer allvarlig kroppsskada p� din herre -- hm -- din �lskade
+make, s� kan v�l inte sj�lva den bleklagde l�ta bli att idka ett enklare
+blomsterspr�k!�
+
+�Jag har orsak att sl� i d�rrarna�, svarade frun med eftertryck.
+
+�Vad �r det?� fr�gade Lundbom intresserad, som om det varit fr�ga om ett
+f�rh�r i Luthers lilla katekes.
+
+�_Amalia har f�stman!_�
+
+Orden utslungades med en viss kl�m, men tycktes inte �stadkomma ber�knad
+verkan, ty Lundbom slog sig med det mest otillst�ndiga sinneslugn �ter
+ned i sin stol.
+
+�Han sitter d�r ute i k�ket och h�ller henne om livet�, fortsatte frun,
+i f�rhoppning att v�cka sin makes slumrande anst�ndighetsk�nsla.
+
+�Det g�r han r�tt i�, anm�rkte Lundbom.
+
+�Lundbom, Lundbom, vad s�ger du!� v�snades den hulda makan. �Det �r ju
+oanst�ndigt!�
+
+�N�, s� f�r f�glarna, bed dem byta om, fast�n jag inte kan inse, varf�r
+hon skall h�lla honom om livet!�
+
+Frun var n�ra att svimma, men hon gjorde det inte, ty hon hade ett v�rv
+att utf�ra h�r i v�rlden f�rst. Hon k�nde sin makt �ver sin fem fot
+l�nga make, en makt, som mera var av fysisk �n moralisk art, och hon
+besl�t att anv�nda den.
+
+�G� och kasta ut honom!� befallde hon lugnt, men i en ton, som utesl�t
+all tanke p� mots�gelse.
+
+�Men s�ta....�
+
+�_G�!_�
+
+Lundbom gick.
+
+Med vild blodt�rst i varje anletsdrag v�ntade frun att f� h�ra Amalias
+f�stmans n�drop, n�r han av Lundboms mera beniga �n muskul�sa armar
+f�rpassades ut i den kalla v�rlden. Och hennes v�ntan blev l�ng. Minut
+gick efter minut, det blev en kvart, det blev tv�, men fortfarande var
+allt fridfullt ute i k�ksregionerna. Men n�r 45 minuter f�rsvunnit i
+evighetens hav, kunde hon inte h�lla sig l�ngre, utan gick p� t� ut i
+k�ket.
+
+D�r m�tte henne en syn, som talade om anspr�ksl�sa m�nniskors enkla
+hemtrevnad.
+
+Runt bordet sutto Amalia, f�stmannen och Lundbom, de tv� sistn�mnda i
+skjort�rmarna, och spelade femkort och sista stick om fem �re, medan de
+l�skade sina strupar med skummande pomril.
+
+�Lundbom!� var allt frun kunde f� fram, och den tilltalade v�nde sitt
+gemytliga ansikte mot henne.
+
+�Sl� dig ned, min v�n!� sade den pliktf�rg�tne med en inbjudande gest.
+�S� bli vi j�mna par.�
+
+Och medvetsl�sheten bredde sin misskundsamma sl�ja �ver fru Lundboms
+sj�l.
+
+
+
+
+ETT LITET MISSF�RST�ND
+
+
+N�r Karl Strandblad �vergav Mimmi f�r att �gna sig �t en framst�ende
+ledamot av ett damkapell, svor Mimmi hat och blodig h�mnd i evigheters
+evighet. Inte just d�rf�r att hon tog sj�lva f�rlusten s� s�rdeles h�rt,
+ty om en ung man nonchalerar en flicka, s� slocknar hennes intresse i
+regel med rekordhastighet, men bara det att han var i st�nd till en s�
+l�g och lumpen handling uppr�rde henne i hennes innersta.
+
+Men Karl var inte den enda m�nniska, som Mimmi hatade. Hon hatade
+n�mligen ocks� Annie Svanberg.
+
+Annie och Mimmi, som ett slag voro s� pass goda v�nner som ett par unga
+damer �ver huvud taget kunna bli, och det �r ju inte s� mycket, hade
+n�mligen k�pt en tombola-lott tillsammans och p� den hade de vunnit ett
+kort, som g�llde f�r tjugufem ridtimmar. Ett s�dant kort �r ju lagom f�r
+en person, och f�r den skull besl�to de b�da damerna att kasta lott om
+det. Annie vann.
+
+Detta i och f�r sig sj�lv var v�l inte s� farligt, men i samma veva fick
+Mimmi veta, att Annie kommit �verens med (reservunder-) l�jtnant
+Nordblom att rida tillsammans med honom, och fast�n Mimmi inte s�rdeles
+intresserade sig f�r Nordblom, s� var detta nog f�r att byta v�nskapen i
+d�dligt hat.
+
+Nu ville �det att Karl Strandblad, som var en man med obetydliga
+tillg�ngar men desto st�rre l�ngtan efter s�dana, gick ned till sitt
+kontor vid samma tid som Annie red, och f�ljden h�rav blev, att han ofta
+om morgnarna m�tte henne, ofta ensam, men ibland i s�llskap med
+Nordblom, som han inte k�nde.
+
+Han lade naturligtvis m�rke till den unga damen, och hon till honom, och
+som han hade god skr�ddarkredit gjorde han ett f�rdelaktigt intryck p�
+henne.
+
+En s�ndag p� Styrs� kom han utan eget f�rv�llande tillsammans med ett
+s�llskap, d�r ocks� Mimmi befann sig. De talades inte mycket vid, men
+n�r de s� m�tte ett annat s�llskap, d�r Annie befann sig, och de b�da
+damerna utbytte en �versvallande s�t h�lsning, drog han sig n�rmare sin
+f�rra �lskade.
+
+�H�r du, Mimmi, vem var den d�r damen, som du h�lsade p�?� fr�gade han i
+en ton, som han s�kte g�ra s� likgiltig som m�jligt.
+
+Hon gav honom en snabb blick och fick genast en satanisk id�.
+
+�Vet du inte det? Det �r ju den rika fr�ken Svanberg. Arvtagerska till
+den d�r v�rml�ndske s�gverkspotentaten, som du naturligtvis h�rt talas
+om.�
+
+�Svanberg?� sade Karl eftersinnande. Han hade aldrig h�rt namnet f�rr.
+
+�Ja, det k�nner du v�l till?�
+
+�Naturligtvis! Honom k�nner jag mycket v�l till�, lj�g Karl.
+
+Och fr�ken Svanberg omgavs nu i hans sj�l av en liten extra gloria.
+F�rgylld.
+
+Hur Mimmi kr�nglade till det �r inte gott att s�ga, men en halvtimme
+senare tr�ffades hon och Annie, och kysstes varmt, som fientliga damer
+f�r sed ha. Med utomordentlig skicklighet ledde Mimmi samtalet och om en
+stund kom den efterl�ngtade fr�gan.
+
+�Vem �r den d�r blonde herrn, du hade i s�llskap?�
+
+�Det �r Karl Strandblad. Han slog litet f�r mig f�rr.�
+
+�S��!� Misstroget.
+
+�Men jag var v�l inte fin nog. Han beh�vde v�l n�gon, som kan mera
+v�rdigt b�ra upp hans miljoner.�
+
+�Miljoner?�
+
+�Ja, hans pappa �gde ju en massa s�gverk i V�rmland. Nu har han
+alltsammans, och dessutom en utm�rkt aff�r h�r i stan.�
+
+Vid denna tidpunkt s�nde �det Karl till platsen, och han blev
+presenterad. Han och fr�ken Svanberg kommo s�llsynt bra �verens, och
+den kv�llen skildes b�da med en k�nsla av lycka p� v�nstra sidan av
+br�stet.
+
+Under den n�rmaste tiden tr�ffades de ofta, saken utvecklade
+sig normalt, och kulminerade en vacker afton p� en soffa i
+Tr�dg�rdsf�reningen.
+
+�Jag har inte en enda sl�kting�, sade Karl. �Utom en kusin i Australien,
+och den �r ju r�tt avl�gsen.�
+
+�Jag st�r ocks� ensam i v�rlden�, suckade Annie sakta.
+
+D� grep Karl hennes h�nder p� det traditionella s�ttet, talade och sade:
+
+��h, Annie, l�t mig --�, och s� vidare.
+
+N�gra minuter senare, n�r Annie f�tt munnen ledig, viskade hon:
+
+�Ska' vi bo h�r i sta'n?�
+
+�Vilket du vill, �lskade.�
+
+�Jag har alltid �lskat V�rmland.�
+
+�S� sl� vi oss ned d�r d�, det g�r ju lika bra.�
+
+�Att bo i ett s�dant d�r litet brukssamh�lle �r h�rligt.�
+
+�Det �r klart. I synnerhet n�r man som du �r h�rskarinna d�r.�
+
+�Ooo, Karl! Italien!�
+
+Paus av vissa sk�l.
+
+�S�g, Karl, ska' vi ha automobil?�
+
+�S�dana detaljer best�mmer du naturligtvis sj�lv.�
+
+�Ooo, Karl!�
+
+Ny paus.
+
+�Men en sak, �lskade Annie. Vi gifta oss i stillhet. Inget stort br�llop
+utan bara en enkel vigsel, och sedan -- Italien --�
+
+�Ooo, Karl! Italien!�
+
+Paus igen. Samma motiv.
+
+Sakens vidare utveckling beh�ver inte detaljeras. Paret gifte sig enligt
+�verenskommelse i stillhet, de bebo en trerumsl�genhet i Majorna och
+tyckas leva lyckligt, fast�n automobilk�pet f�r anst�, i avvaktan p�
+b�ttre konjunkturer i Karls aff�r.
+
+Men Mimmi umg�s inte i familjen.
+
+
+
+
+ETT KONVENANSPARTI
+
+
+Fr�ken Margit l�t den senaste missromanen sjunka ned i kn�t, och s�g
+tv�rs �ver rummet, d�r hennes intet ont anande moder var sysselsatt med
+att sticka en magv�rmare.
+
+�Mamma!� sade hon, utan ringaste f�rberedelse. �Jag �r f�rlovad nu!�
+
+�Igen?� kom det med v�lvilligt intresse fr�n den minder�rige bror Fille,
+som borta i ett h�rn h�ll p� att r�kna ut hur m�nga �re om dagen han
+skulle beh�va spara av fickpengarna f�r att bli i st�nd att subskribera
+p� �M�rdarkulan i San Fransisko� eller �Trapperns hemlighet�.
+
+Inl�gget bem�ttes med det f�rakt det f�rtj�nade, men modern tog i
+st�llet ordet.
+
+�Det ... hm ... det kom verkligen ganska pl�tsligt. Jag visste inte ens,
+att du tog emot uppvaktning fr�n n�gon av v�ra unga manliga v�nner.�
+
+�Det har jag inte gjort heller�, f�rklarade fr�ken Margit. �Den h�r har
+knappast sett �t mig ens f�rut, och han �r f�rresten inte bekant i
+familjen.�
+
+�Men k�ra Margit -- --�
+
+�Det �r inte l�nt att gr�la, morsan lilla. Han skall bli.�
+
+�S� s�g d� �tminstone vem det �r, och vad han heter.�
+
+�Han �r fil. lic. och tar snart graden, och han heter bara Andersson.�
+
+�Kors i herrans namn, tar du en bokmal�, utbrast Fille, som i sitt
+stilla sinne n�rt det f�vitska hoppet att bli sv�ger med en general
+eller en p�lsj�gare. �Jag trodde att du skulle ha l�jtnant Blixt.�
+
+�Varf�r det?� fr�gade Margits moder.
+
+�D�rf�r att dom flirtade s� skarpt p� Styrs� i somras�, upplyste Fille
+tillm�tesg�ende.
+
+Margit rodnade litet, men l�tsades inte h�ra.
+
+�Jag �r gr�nsl�st k�r i honom�, sade hon dr�mmande.
+
+�I Blixt?� fr�gade den vetgirige Fille.
+
+�Var inte n�svis du, od�ga! Mamma! Jag �r gr�nsl�st k�r i Sven, i herr
+Andersson.�
+
+�Jag kan f�rst� det, eftersom du sagt ja till honom.�
+
+�Jag har inte sagt ja, k�ra mamma. Det �r han, som sagt ja till mig.�
+
+Margits mor var beredd p� r�tt stora �verraskningar fr�n sin dotters
+sida, men detta var dock n�got mer �n hon v�ntat sig.
+
+�Vad menar du, barn?�
+
+�Att jag friat till honom naturligtvis, och f�tt ja. Fast�n det gick
+inte med detsamma. Han tog mig f�r resten f�r pengarnas skull.�
+
+Till och med Fille var m�ll�s, och vad modern betr�ffar, v�ntade hon n�r
+som helst en nervattack.
+
+�Ser mamma, det gick till s� h�r. Vi tr�ffades p� badorten i somras,
+helt flyktigt bara, men alldeles tillr�ckligt f�r att jag skulle f�
+klart f�r mig, att det var just en s�dan karl som jag ville ha. En stor,
+stark, allvarlig och manlig karl, med sn�lla �gon och h�ga tankar om sig
+sj�lv. F�r n�r en karl har sn�lla �gon, s� f�r han g�rna t�nka hur h�gt
+som helst om sig sj�lv, han �r i alla fall alldeles borta, n�r det
+g�ller oss kvinnor. Men det vet han inte om.
+
+N�, jag tog reda p�, att vi hade en hel del gemensamma bekanta, och n�r
+vi kommo tillbaka till stan, s� s�g jag till att vi tr�ffades. Det vill
+s�ga, jag s�g till att han fick lov att tr�ffa mig. Vi blevo n�rmare
+bekanta, och n�r jag fick fullkomligt klart f�r mig, att han var just
+precis den enda karl som jag skulle vilja ha, s� besl�t jag att g�ra
+honom k�r i mig.�
+
+�Det var nog inte l�tt�, f�rmodade Fille.
+
+�Nej, det var verkligen ganska sv�rt�, medgav Margit ov�ntat nog.
+�Sv�righeterna gjorde mig naturligtvis bara �nnu mera pigg p� saken. Och
+min pappa steg v�l inte fr�n boddr�ng till stor grosshandlare f�r inte
+heller. N�gon sl�ng av hans energi har jag v�l f�tt.
+
+Allts� b�rjade jag attacken p� allvar. Vi tr�ffades 'h�ndelsevis' n�r
+han gick fr�n h�gskolan och ibland dessemellan. Jag hade v�ldig tur i
+det fallet. Och hos gemensamma v�nner st�tte vi allt som oftast ihop.
+
+F�ljden blev, att vi blevo s�rdeles goda v�nner. Han ber�ttade f�r mig
+om sina studier och planer, och jag var intresserad, verkligt
+intresserad, ty det r�rde mig ju n�rmare �n han anade. Och p� det viset
+fick jag klart f�r mig, att han g�rna ville forts�tta sina vetenskapliga
+studier, men helt s�kert finge avst�, n�r han v�l tagit graden. Den hade
+han i alla fall beslutat att ta. Orsaken var den gamla vanliga, han
+saknade sekiner.
+
+D� hade jag min anfallsplan klar, och jag visste, att jag hade honom som
+i en liten ask. Det, som jag �mnade g�ra, fordrade visserligen en god
+portion mod, men jag visste, att jag hade tillr�ckligt av den varan f�r
+att utf�ra saken, om ocks� inte utan hj�rtklappning.
+
+Jag satte det i verket f�r tre veckor sedan, n�r vi tr�ffades p�
+bjudningen p� Weiles villa. Det var en vacker h�stdag och vad var
+naturligare �n att vi fram p� kv�llen drogo oss ut i tr�dg�rden f�r att
+titta p� m�nen.�
+
+�Men k�ra barn, du kunde ju rakt ha f�rkylt dig�, utbrast modern och tog
+nya tag i den f�r n�gon kongoneger avsedda magv�rmaren.
+
+�Ingen fara alls, mamma lilla. Jag var s� varm s�. Sven och jag hade
+redan hunnit v�nja oss vid att vara tillsammans, och �ven nu kommo vi
+litet avsides fr�n de andra. Den saken sk�tte jag om.
+
+Vi satte oss p� en tr�dg�rdsb�nk, och jag var f�rf�rligt nerv�s och
+hj�rtat slog vilt. Men jag v�nde mig �nd� mot honom och sade s�
+oskyldigt som helst:
+
+'En hel m�ngd herrar ha sagt till mig att jag �r s�t. Tycker doktorn det
+ocks�?'
+
+Han s�g p� mig med �gon som om jag varit n�got slags underdjur. Jag har
+s�llan sett n�gon s� f�rv�nad m�nniska. Men han fattade sig
+�gonblickligen och svarade p� sitt allvarliga s�tt:
+
+'Ja, fr�ken Margit, ni �r verkligen mycket s�t!'
+
+'Vad tycker doktorn i �vrigt om mig?'
+
+Han skruvade sig litet, och kikade ur �gonvr�rna.
+
+'Hm ... ni �r en i mitt tycke ytterst sympatisk ung dam.'
+
+'Jag �r rik ocks�', upplyste jag naivt.
+
+'Jag lyck�nskar er, fr�ken Margit', sade han.
+
+'Och dessutom �r jag k�r! I er!'
+
+Gud, s� �verraskad karlen blev. Han formligen hoppade till, och jag
+undrar inte p� det.
+
+'Hur ... hur sa' ni?' stammade han.
+
+'Jag sade, att jag �r k�r i er', upprepade jag, 'och om jag vore som ni,
+s� skulle jag gifta mig med mig, eftersom jag �r s�t, sympatisk, rik och
+k�r. Har ni lust?'
+
+Nu sm�log han litet besv�rat.
+
+'Man skall inte sk�mta med s�dana saker, fr�ken Margit', sade han.
+
+'Jag sk�mtar inte', sade jag, 'det �r mitt blodiga allvar. Vill ni?'
+
+'Menar ni verkligen allvar', fr�gade han tvivlande.
+
+'P� hedersord', svarade jag.
+
+'Fr�ken Margit!' sade han d� dr�jande, efter att ha funderat en stund.
+'Det �r en h�gst ov�ntad situation. Jag m�ste erk�nna att, fast�n jag
+f�r er hyser en mycket stor aktning och -- ja -- �ven tillgivenhet, s�
+�lskar jag er �nd� inte. Om jag s�ledes gifte mig med er, s� vore
+motivet inte k�rlek, utan helt enkelt det, att jag f�r att forts�tta
+mina vetenskapliga studier, beh�vde komma i en ekonomiskt tryggad
+st�llning.'
+
+'Spelar ingen roll vad ni tar mig f�r', svarade jag, 'bara ni g�r det.
+Skola vi allts� anse oss f�rlovade. H�r �r min hand, sl� till!'
+
+Han tittade ett �gonblick forskande p� mig, s� slog han till. D� v�nde
+jag mig mot honom och sm�log.
+
+'Ni beh�ver inte kyssa mig om ni inte vill', sade jag.
+
+Men ... men han gjorde det �nd�!
+
+Sen f�reslog jag, att vi skulle h�lla tyst med saken tills vidare. Jag
+hade n�mligen mina sm� planer.
+
+Sedan dess ha vi ofta m�tts och varit tillsammans, och jag har
+observerat honom. Med tillfredsst�llelse. Och n�r tiden var inne,
+b�rjade jag nonchalera honom litet. L�t honom v�nta f�rg�ves, och gick
+ifr�n honom efter att ha varit tillsammans bara en liten stund och
+s�dant d�r. Och jag s�g hur det tog. Till sist i g�r m�tte jag honom
+inte n�r han gick fr�n h�gskolan, men s�g till, att han fick se mig i
+s�llskap med Majas bror.
+
+Det blev som jag v�ntat. Han var vit av vrede, n�r jag sedan tr�ffade
+honom, och b�rjade f�rebr� mig. Jag var h�gdragen f�rst�s.
+
+'Min b�sta Sven', sade jag. 'Med tanke p� de omst�ndigheter, under vilka
+vi f�rlovade oss, s� till�t jag mig tro, att du snarast torde vara
+tacksam f�r att ibland f� slippa mitt s�llskap.'
+
+D� teg han en stund och bara s�g p� mig. S� tog han mina h�nder och
+sade:
+
+'Margit! Sedan dess har mycket f�r�ndrats. Jag har kommit p� det klara
+med mig sj�lv, och vet nu, att du �r mig k�rare �n allt annat i
+v�rlden.'
+
+D� skrattade jag h�gt. Jag kunde verkligen inte l�ta bli.
+
+'Har du kommit underfund med det f�rst nu?' sade jag. 'Det har jag vetat
+l�nge!'
+
+F�r det hade jag.�
+
+
+
+
+ANDERSSONS FRIERI
+
+
+Mitt utanf�r Karl Gustav Anderssons f�nster l�g garvare Blomgrens
+tr�dg�rd. Det var en mycket vacker tr�dg�rd, men den saken h�r
+egentligen inte hit, ty det enda, som intresserade Karl Gustav i den,
+var en vanlig gr�nm�lad b�nk, som stod idylliskt placerad under en stor
+ek strax intill Karl Gustavs f�nster.
+
+N�r Karl Gustav vid elvatiden p� kv�llen vanligen anl�nde hem, s�g han
+n�mligen vanligtvis � denna b�nk garvare Blomgrens piga, som fast sluten
+i sin f�stmans starka armar nj�t den anspr�ksl�sa k�rlekslycka, som p�
+detta s�tt besk�res en lidande m�nsklighet.
+
+Visserligen varierade f�stmannen inte s� s�llan, och ibland varierade
+�ven pigan, men detta �ndrade ju inte sakf�rh�llandet, utan Anderssons
+utsikt var alltid densamma, n�r han vid elvatiden kastade den
+sedvanliga blicken ut genom f�nstret.
+
+Nu var Karl Andersson en �vertygad ungkarl, vilket i detta fall, liksom
+s� ofta annars, betydde, att han i yngre dagar hyst en stor och
+allm�nnelig, om �n inte s�rdeles broderlig, k�rlek f�r det k�n, som p�
+mer eller mindre l�sa grunder kallas det t�cka.
+
+Men nu var den tiden �ver. Han n�rmade sig hastigt fyrtiotalet, kring
+hans tinningar hade h�ret glesnat, och magens diameter l�t �ven en
+flyktig betraktare ana den v�lsituerade ungkarlen.
+
+Men den bild av stilla lycka, som regelbundet syntes utanf�r hans
+f�nster, b�rjade, trots allt, att s� sm�ningom t�ra p� hans nerver, och
+det v�rsta var, att den s� sm�ningom v�ckte domnade heta k�nslor i det,
+efter tusen och en f�r�lskelse, som man kunde tycka, utbrunna hj�rtat.
+
+Han f�rs�kte l�ta bli att titta ut, men det gick inte. Han kikade,
+ilsket sv�rjande �ver sig sj�lv mellan persiennpinnarna, och till sist
+b�rjade han k�nna avund och hat mot Blomgrens pigas f�stman. N�r det
+g�tt s� l�ngt, att han mitt p� dagen ertappade sig sj�lv med att stirra
+ut genom kontorsf�nstret och dr�mma, att han k�nde ett par mjuka
+kvinnoarmar sakta lindas kring sin hals, besl�t han att resa bort och
+rekreera sig, medan en expressbyr� flyttade hans husger�d till en v�ning
+i andra �ndan av staden.
+
+Men Karl Gustav flyttade inte. Ty just i den vevan tr�ffade han Dittan
+Karlsson.
+
+Egentligen hade Karl Gustav lagt bort att bli bed�rad av flickebarn, men
+den h�r g�ngen blev han det i alla fall. Inte s�, att han funderade p�
+att gifta sig, alla dylika f�vitska tankar voro fj�rran fr�n honom, men
+i alla fall -- -- -- --. Det kunde ju vara angen�mt med en liten sista
+flirt, innan han slog sig till ro och vilade p� sina lagrar och f�taliga
+gr� h�r.
+
+Fr�ken Dittan � sin sida blev angen�mt ber�rd av Karl Gustavs
+vederh�ftiga utseende, och sedan hon f�rsiktigtvis hos hans bekanta h�rt
+sig f�r, s� att hon var s�ker p�, att det inte var falskt sken, mottog
+hon hans n�rmanden med en v�lber�knad kylig n�dighet, som icke f�rfelade
+sin verkan p� Karl Gustav.
+
+Men n�gon slags flirt ville hon inte vara med om. Karl Gustav fick inte
+s� mycket som smeka hennes lilla hand, ty vid minsta f�rs�k i den v�gen
+�verl�mnade hon honom i sin moders �mma v�rd, och f�rh�ll sig sj�lv mera
+passiv. Och som Karl Gustav ans�g, att en kyss av en vacker flicka var
+b�ttre �n tio av hennes mamma, �kade detta endast hans energi.
+
+I svagare stunder t�nkte han till och med p� att l�pa den tydliga risken
+av �ktenskap som f�refanns, och, resonerade han d�, �ven om en s�dan
+olycka skedde, s� var ju ingen olycka skedd.
+
+Fr�ken Dittan fann emellertid, att det hela gick f�r sakta, och besl�t
+att bringa saken till sin spets. Till den �ndan inbj�ds Andersson i
+familjen, och placerades i ett rum, som var romantiskt upplyst av en r�d
+ampel.
+
+Och n�r Anderssons sinne l�ttats n�got genom n�gra glas lik�r, b�rjade
+fr�ken Dittan tala om k�rlek. K�rlek i allm�nhet.
+
+�S�j, fr�ken Karlsson�, sade d� Karl Gustav med vek r�st. �Har ni
+n�gonsin varit k�r?�
+
+Fr�ken Dittan gav honom en blick.
+
+��h, kyss Karlsson!� svarade hon mera sk�mtsamt �n elegant.
+
+Det gjorde Karl Gustav, men just i det psykologiska �gonblicket kom
+fr�ken Dittans mamma in i rummet.
+
+S� nu �r Karl Gustav fast!
+
+
+
+
+EN MUSIKALISK UNDERH�LLNING
+
+
+Det finns folk, som anser en inbrottstjuv vara n�got s� avskyv�rt, att
+inte ens en skatteindrivare f�refaller dem mera vidrig.
+
+Jag delar inte denna �sikt. �ven en inbrottstjuv �r en m�nniska, och jag
+k�nner ett djupt medlidande med inbrottstjuven Adalbert
+Svensson-V�sterfeldt-Klingberg-Nordbom-Frisk, n�r jag t�nker p� det
+f�rf�rliga �de, som drabbat honom.
+
+Adalbert Svensson etcetera valde tidigt inbrottstjuvens ganska
+otacksamma yrke -- otacksamt d� man bet�nker att varje inbrott enligt
+statistiken endast inbringar i medeltal kr. 1:67, och detta oftast i
+varor. -- Hans f�rsta bragd bragte honom tv� burkar anjovis, nio kronor
+i kontanter och fyra m�naders fritt husrum, och bl�ndad av denna
+gl�nsande succ�s p� ett s� tidigt stadium av sin bana gjorde Svensson
+etcetera inbrottet till sitt livskall.
+
+Han ut�vade sitt yrke i r�tt m�nga �r, d� och d� med ett p�
+myndigheternas initiativ tillkommet uppeh�ll, och hade v�l fortsatt
+�nnu, om han inte en vacker dag i h�stas mitt p� blanka f�rmiddagen
+genom en �ppen tamburd�rr stigit in i Antonio Personis v�ning.
+
+Svensson etcetera sm�g, som sagt in i tamburen och granskade kl�derna.
+�hjo, d�r fanns ju ett och annat plagg som kunde nubbas p�, men vad
+fanns kanske inte i v�ningen?
+
+Svensson etcetera gl�ntade p� en d�rr. Ingen var inne, och ljudl�st som
+en skugga gled han in i rummet. Men knappast hade han hunnit in f�rr�n
+tamburd�rren �ppnades och n�gon kom.
+
+Det g�llde att handla raskt, och det gjorde Svensson. Han hoppade genast
+in i en garderob och st�ngde f�rsiktigt d�rren efter sig.
+
+Det var h�g tid, ty �gonblicket d�rp� steg Antonio Personi sj�lv in i
+rummet, som Svensson nyss s� diskret l�mnat.
+
+Antonio Personi var fr�n Genua, -- sade han. I verkligheten hade hans
+vagga st�tt i det f�r sin kaffekask s� vida ber�mda Uddevalla. Och hans
+yrke var att ge musiklektioner. Nu v�ntade han inom kort en elev, och
+som det alltid var hans vana att l�ta eleverna m�tas av en kaskad av
+ljuva toner grep han sin fiol och b�rjade spela en av Beethovens
+sonater.
+
+Om inbrottstjuven Adalbert Svensson-V�sterfeldt-Klingberg-Nordbom-Frisk
+varit musikalisk, hade han f�rmodligen d� blivit m�rdare, ty Personi
+spelade inte s�rdeles v�l, och hans lektioner kostade endast sjuttiofem
+�re i timmen. Men lyckligtvis var Svensson etcetera inte musikalisk, men
+han led �nd�, ty han var inte van vid den sortens musik. Han f�redrog
+vida �F�ngen p� �lvsborg� och �Kostervalsen�.
+
+Eleven var inte vidare punktlig av sig och Personi fick l�nge v�nta och
+spela. Fiolens tarmstr�ngar sl�ppte ut hesa skri, kvidan och klagan, och
+inbrottstjuven blev allt mera sorgsen.
+
+Straffarbete var han van vid, och mycket stryk hade han f�tt i sina
+da'r, s� det kunde han st� ut med, men detta var en fullkomligt ny
+erfarenhet, och han besl�t i sitt stilla sinne, att den dag s�dant
+inf�rdes i statens f�ngelser, skulle han �gna sig �t ett annat yrke.
+
+Till sist kom eleven och Svensson fick lite ro. Hans hj�rta var fyllt av
+tacksamhet, och han kisade f�rsiktigt genom d�rrspringan f�r att se om
+det funnes utsikter att rummet skulle bli tomt, i vilket fall han �mnade
+kila ut i tamburen, norpa en rock och f�r evigt l�mna Antonio Personis
+hemtrevliga bostad �t sitt �de.
+
+Men det hoppet svek honom. Fast�n han inte anade det hade hans lidanden
+knappast b�rjat �nnu, och det, som han redan utst�tt skulle snart
+f�rblekna mot det f�rf�rliga �de som v�ntade honom. Personi skulle
+n�mligen ge musiklektion.
+
+Svensson s�g snart nog p� Personi och hans unge elev, att de inte �mnade
+l�mna rummet p� en god stund, och han satte sig d�rf�r bekv�mt p�
+garderobsgolvet och lutade huvudet mot kn�na. Det var lugnt och sk�nt
+d�r inne, utifr�n rummet tr�ngde endast tv� r�ster d�mpat genom d�rren,
+och Svensson var n�ra att somna, n�r pl�tsligt ett gr�sligt ljud brutalt
+br�t tystnaden.
+
+Svensson bleknade och svetten tr�ngde fram p� hans panna. Detta var det
+hemskaste han h�rt. Hans in�lvor vredo sig, hans hj�rna s�gades s�nder
+av det ohyggliga ljudet och Svenssons nerver trasslade ihop sig i en
+enda liten oredig bunt djupt d�r inne.
+
+�Det �r mord!� t�nkte Svensson. �Det �r n�drop! Skall jag rusa till
+hj�lp?�
+
+Han var redan n�ra att rusa ut n�r f�rsiktigheten tog �verhand och han
+n�jde sig med att kika.
+
+Ute i rummet s�g han en mycket fridfull scen. En ung man stod framf�r
+ett notst�ll och misshandlade, med blicken stelt f�stad p� noterna, med
+k�nsla och �vertygelse ett musikstycke, medan Personi stod bakom, och
+med synbart gillande f�ljde med i noterna.
+
+Svensson sj�nk utmattad tillbaka och stack fingrarna i �ronen. Men det
+hj�lpte inte. Ingenting kunde utest�nga de underbara ljud, som den unge
+mannen med fiolen �stadkom. De tr�ngde utan anstr�ngning genom m�rg och
+ben hos Svensson, och inbrottstjuven b�rjade �nska, att han aldrig
+blivit f�dd eller �tminstone f�tt d� n�r han var liten.
+
+N�r musiken �ntligen slutat f�ref�ll det Svensson, som om den varat i
+cirka sexton �r, och med ett halvkv�vt fl�mtande av l�ttnad kikade han
+�ter ut.
+
+Herr Personi var sysselsatt med att gratulera sin elev.
+
+�Ni tar er, herr Anderblom�, sade han uppmuntrande. �Ni tar er! Ni
+spelar redan utomordentligt. Bara p� en vecka har ni f�rb�ttrat er p�
+ett underbart s�tt.�
+
+En suck undslapp Svensson.
+
+�Gudskelov f�r att jag inte var h�r f�r en vecka sedan�, t�nkte han. �D�
+hade jag varit d�d nu.�
+
+�Jag �var mig flitigt hemma�, sade herr Anderblom blygsamt.
+
+�M� himlen f�rskona mig fr�n att bo i samma kvarter som han�, bad
+inbrottstjuven Svensson med en andakt, som annars brukade vara ganska
+fr�mmande f�r honom.
+
+N�ja, den b�nen fanns ju utsikter att f� h�rd. Svensson brukade allt som
+oftast bo p� L�ngholmen och herr Anderblom hade hittills varit en mycket
+ordentlig ung man, om man undantar hans svaghet f�r musik.
+
+Svenssons respit blev emellertid icke l�ngvarig, ty utan allt f�r l�ngt
+dr�jsm�l tog herr Anderblom med verklig energi upp finger�vningar, medan
+Personi sj�ng med.
+
+�vningarna gjorde inte Svensson s� s�rdeles mycket ty hans nerver l�go
+ju redan i en liten h�rva och blevo f�r varje str�kdrag allt mera
+ok�nsliga f�r tarmgnisslet. Men s�ngen!
+
+Personi var inte s�rdeles v�l l�mpad till operas�ngare, men det visste
+han inte. Svensson visste det heller inte n�r han kom, men det
+uppenbarades f�r honom med all �nskv�rd tydlighet n�r Personi b�rjade
+sjunga.
+
+�Tralalala, tralalala!� f�ljde han fiolistens l�pningar, men om Svensson
+just d� haft litet friare spelrum, s� hade han s�kert presterat en
+l�pning, som inte ens m�staren Craig, l�ngt mindre Personi, m�ktat
+f�lja.
+
+Just n�r Svensson stod i begrepp att passera vansinnets gr�ns, och fr�n
+en energisk och f�retagsam inbrottstjuv f�rvandlas till en rasande d�re,
+tog finger�vningen slut. Svensson �tervann med en kraftanstr�ngning
+sinnesj�mvikten och tittade �ter ut.
+
+�Ber�mmer han honom nu, s� sl�r jag ihj�l dem b�da tv�, sade han till
+sig sj�lv, och det fanns en manlig beslutsamhet bakom de manliga orden.
+
+Lyckligtvis ber�mde inte Personi sin elev.
+
+�Herr Anderblom f�r inte den r�tta kl�mmen i sextondelarna�, sade han.
+�Det skall vara st�rre fart och j�mnhet. Det tar l�ng tid innan den d�r
+v�nstra handen blir s� mjuk och smidig som den h�r.�
+
+Och han h�ll upp sin egen v�nstra hand till herr Anderbloms och
+Svenssons besk�dande. Den s�g inte s� v�rst mjuk ut. Tv�rtom var den
+ganska tjock och r�d och knogarna sutto som stora kn�lar p� den, men
+herr Anderblom gav den dock en blick av djup beundran.
+
+�Ja, signor Personi �r styv�, sade han.
+
+�Det kan jag verkligen, utan att skryta, s�ga om mig sj�lv�, medgav
+Personi alls icke motvilligt. �Vill herr Anderblom h�ra p� mina
+trettiotv�endelar.�
+
+Det ville herr Anderblom g�rna, och Svensson h�gst og�rna. Men som
+Svensson inte var i tillf�lle att avge sitt votum, s� kommo
+trettiotv�endelarna som en virvlande kaskad.
+
+St�nande av sm�rta sj�nk Svensson ihop inne i garderoben, men
+lyckligtvis blev det kort. Personi kunde inte spela trettiotv�endelar en
+l�ngre stund utan att komma av sig, det visste han med sig, och avbr�t
+d�rf�r snart.
+
+��r det n�got annat, som herr Anderblom vill h�ra mig spela?� fr�gade
+han d�refter �lskv�rt.
+
+Svensson v�ntade med fasa ett jakande svar, och det kom, men p� ett s�tt
+som �verskred hans vildaste farh�gor.
+
+�G�rna�, sade Anderblom. �Men �nnu hellre vill jag h�ra signor Personi
+sjunga 'Bliv min, s� �r v�rlden min', och ackompanjera sig sj�lv p�
+pianot, som signor Personi gjorde i l�rdags.�
+
+D� fattade Svensson sitt beslut. Med en kraftig spark �ppnade han
+d�rren, steg ut p� golvet, bugade artigt och sade:
+
+�Jag �r inbrottstjuven Svensson-V�ster-feldt-Klingberg-Nordbom-Frisk,
+straffad f�r sex resor. Har brutit mig in h�r f�r att knycka n�got.
+Skulle inte herrarna vilja ha den godheten att ringa efter polisen, och
+bedja den g�ra klar en riktigt lugn och stilla cell.�
+
+
+
+
+FRIM�RKET
+
+
+Huruvida filatelister kunna anses fullkomligt kloka eller ej �r en
+fr�ga, som i m�nga �r sysselsatt den vetenskapliga v�rlden. Jag vill
+inte h�r s�ka besvara den, utan n�jer mig med att konstatera, att Broman
+var filatelist.
+
+Inte en s�dan d�r �rkefilatelist, som k�nner varje frim�rke i v�rlden
+b�ttre �n sin egen mamma och n�r som helst kan korrigera Senfs katalog,
+nej Broman var mera amat�rm�ssig, och det fanns �gonblick d� han kunde
+bli tveksam om Andorras tio centimeter bl�tt fr�n 1876 var mera v�rd �n
+Venezuela r�da tian 1888 eller tv�rt om.
+
+Denna lilla svaghet l�tsades han aldrig om, utan upptr�dde gent emot
+andra frim�rkssamlare alltid, som om aldrig ett frim�rke utg�tt fr�n
+trycket utan att han visste b�de hur m�nga taggar det hade och hurudan
+vattenst�mpeln s�g ut. Men hemma i ensamheten l�ste han Senf och
+studerade sitt album, och f�llde m�nga bittra t�rar �ver att han trots
+allt besv�r icke lyckades l�ra sig dem utantill.
+
+En eftermiddag n�r Broman satt hemma och klistrade i sitt album ringde
+det p� hans d�rrklocka, och Broman gick sj�lv och �ppnade.
+
+Utanf�r stod en pojke med m�ssan i ena handen och ett frim�rke i den
+andra.
+
+��r detta herr Broman?� fr�gade pojken.
+
+�Ja�, svarade Broman med v�rdighet. �Och det �r i min egenskap av
+framst�ende frim�rkssamlare som du s�ker mig kan jag f�rst�.�
+
+�Jag har ett m�rke, som jag ville s�lja�, sade pojken. �Jag k�pte det i
+en cigarrbutik f�r trettiofem �re, men jag tror best�mt att det �r
+fint.�
+
+Broman tog m�rket, betraktade det och skrattade �verl�gset. Det var ett
+bl�tt m�rke fr�n Mauritius, som Broman aldrig hade sett f�rr, men det
+gick ju inte an f�r honom att l�tsas om.
+
+�Det d�r �r ingenting�, sade han. �Absolut strunt! S�dana har jag i
+buntar d�r inne. Nej du, det k�per jag inte.�
+
+Pojken s�g litet nedslagen ut.
+
+�Ja, men jag tror best�mt att det �r fint�, sade han. �Vill inte herr
+Broman k�pa det f�r en krona?�
+
+Broman h�ll p� att tappa andan.
+
+�En krona�, skrek han. �Vet du inte hut, din lille rackare! �r du
+verkligen fr�ck nog att komma hit och tala om att du gett trettiofem �re
+och s� beg�ra en krona. N�r jag s�ger att jag har hundratals likadana
+inne. Ut med dig ditt lilla f�, och v�ga dig inte hit mer!�
+
+Med hj�lp av Bromans fot avl�gsnade gossen sig hastigt och Broman steg
+�ter in, n�jd och bel�ten med att ha h�vdat sitt anseende som
+frim�rkssamlare.
+
+Men n�r han �ter fick tag i sitt album f�r att b�rja klistra, f�ll det
+honom in att det kunde vara intressant att sl� upp Mauritius och se hur
+det m�rket stod. En minut senare l�g Broman halvv�gs ut genom f�nstret
+och kikade efter pojken. Men han var tyv�rr f�rsvunnen.
+
+M�rket var i albumet f�rsett med bokst�verna S.G.R., vilket betydde
+�Sehr grosse Rarit�t.�
+
+Hur Broman kom utf�r trapporna visste han inte, men han befann sig i
+alla fall en kort stund senare nere p� gatan och fr�gade alla han m�tte
+om de sett en liten gosse med bl� rock och bruna byxor. En del hade
+verkligen sett honom, �n g� �t ena h�llet �n �t det andra, och Broman
+st�rtade alltid efter, f�r att till slut finna, att det var en helt
+annan liten gosse �n den han ville ha fatt.
+
+Efter tv� timmars fruktl�st s�kande begav sig Broman nedslagen p� v�g
+hem. Det som mest retade honom var, att han bett gossen aldrig komma
+igen, annars hade det m�h�nda funnits utsikter att f� tag i honom.
+Men -- --
+
+Han f�rbannade sin f�f�nga, att inte sl� upp m�rket i Senf innan han bad
+pojken byta klimat. Tack vare den gick ett m�rke, som antagligen var
+v�rt ett par hundra kronor, ifr�n honom. F�rkrossad sj�nk han ned i en
+stol och tog en grogg.
+
+Det ringde p� telefonen, och han svarade. Det var hans frim�rkshandlare,
+som ville skicka ett urval.
+
+�Skicka�, sade Broman. �Men h�r nu ni. K�nner ni till den bl�
+Mauritius!�
+
+�Ha, ha, ha!� skrattade frim�rkshandlaren. �Herr Broman sk�mtar. Vem
+k�nner inte till _den_.�
+
+�_Den!_� Broman bleknade. �Hm! Jag -- jag f�r min del kan inte just nu
+p�minna mig -- --�, sade han.
+
+�Jo den, herr Broman, finns bara tv�, eller r�ttare sagt ett i v�rlden.
+Det fanns tv� f�r ett par �r sen, men det ena f�rsvann och man har inte
+�terfunnit det. Det andra s�ldes f�rra �ret i London p� en
+frim�rksauktion f�r sjuttiotv� tusen kronor till lord -- -- Hall�!
+Hall�! Hall�! �r ni d�r?�
+
+Men Broman svarade inte. Han l�g avsvimmad bredvid apparaten.
+
+Fr�n denna tid var Broman f�rlorad f�r v�rlden. Till en b�rjan
+annonserade han i alla tidningar efter en liten gosse i bl� rock och
+bruna byxor, men utan resultat. S� s�lde han sin aff�r och b�rjade
+tillbringa sina dagar ute p� gatorna. Gata upp och gata ned gick han dag
+ut och dag in, bes�kte alla barnhus, skolor och barnf�rest�llningar p�
+cirkus, men sin gosse fann han �nd� inte.
+
+Han till och med ritade gossens portr�tt sj�lv ur minnet och publicerade
+det i stadens tidningar, men detta snarare f�rsv�rade �n underl�ttade
+s�kandet.
+
+Bromans anseende var i stadigt sjunkande. Hans v�nner gingo helst ur
+v�gen n�r de m�tte honom p� gatorna, och skakade beklagande p� huvudet
+n�r hans namn n�mndes.
+
+Men en g�ng m�tte han p� gatan en liten gosse, som artigt h�lsade p�
+honom. Bromans irrande blick dr�jde ett �gonblick p� gossen. Det var ett
+fullt fr�mmande barn, kl�dd i brun rock och bl� byxor.
+
+�Goddag, min lille v�n�, sade Broman v�nligt. �Du k�nner inte
+h�ndelsevis till vem som har de bruna byxorna, som h�ra till din rock
+och den bl� rock som h�r till dina byxor.�
+
+�N�, sade pojken. �De har aldrig vatt n�gra, f�r vepan �r gjord av
+farsans gamla brallor och brallorna av morsans underkjol.�
+
+�Jas�, sade Broman. �Men varf�r h�lsade du p� mig.�
+
+�D�rf�r att jag �r bekant me' herr Broman�, svarade gossen. �Jag
+f�rs�kte kursa ett frim�rke till herr Broman f�r en tid sen.�
+
+�Fr�n Mauritius!� skrek Broman och grep pojken i axlarna, s� att pojken
+gallhojade:
+
+�L�t bli! Jag har inget ont gjort.�
+
+En �ldre dam ingrep och uppmanade Broman att inte misshandla barnet, och
+en ung man fr�n S�der erbj�d sig att l�gga till honom p� klotet s� att
+han skulle bli plattfotad.
+
+Men Broman brydde sig inte om s�dant. Han tryckte pojken till sitt
+br�st, ropade an en bil och hoppade in med pojken i famnen.
+
+�S�g till chauff�ren var du bor!� sade han och pojken lydde
+beredvilligt.
+
+N�r bilen var i g�ng tog Broman upp en hundralapp och gav pojken, som
+genast fick klart f�r sig att Broman var velig.
+
+�Det �r betalning f�r m�rket�, sade Broman. �Jag k�per det av dig f�r
+hundra kronor.�
+
+�Buuu!� sade pojken.
+
+�Vad farao tjuter du f�r?�
+
+�Buuu! De' har jag s�lt till Ville Andersson f�r tio �re � en biljett
+till bio.�
+
+�Tjut inte!� sade Broman. �Du f�r beh�lla hundralappen i alla fall. K�r
+till Vilhelm Anderssons bostad.�
+
+Efter n�got besv�r antr�ffades Ville Andersson, men han hade s�lt m�rket
+till Jonne Bergstr�m och var n�ra att beg� sj�lvmord n�r Bromans
+originalgosse meddelade, att det var v�rt hundra kronor.
+
+Jonne Bergstr�m antr�ffades p� Kalle Svenssons bakg�rd, ingripen i ett
+animerat slagsm�l med den senare. Umg�nget avbr�ts av Bromans ankomst,
+men fortsattes �ter med of�rminskad iver, n�r det befanns att Kalle
+Svensson nu var �gare till m�rket. I den upptuktelse, som Jonne
+Bergstr�m p� grund h�rav fann sig f�ranl�ten att tilldela honom deltog
+�ven Ville Andersson med entusiasm, och Broman kunde endast med stora
+sv�righeter skilja de k�mpande �t.
+
+M�rket fanns i Kalle Svenssons album, och Broman bj�d p� st�ende fot
+hundra kronor f�r det.
+
+�Herrn f�r allt ge tv� hundra�, sade Kalle Svenssons pappa, som
+olyckligtvis var hemma. �De' � de' nog v�rt.�
+
+�Herrn f�r det f�r en tia�, sade Kalle Svensson sj�lv. �Bara herrn ger
+mig kovan och inte l�ter farsan f� den.�
+
+N�r herr Svensson senior agat sin son fortsattes diskussionen, och
+resultatet blev, att herr Broman mot en summa av tv� hundra kronor blev
+�gare till m�rket.
+
+Broman var �verlycklig. Gl�djen formligen rann �ver och han kunde inte
+h�lla t�tt med sin lycka, utan sade innan han gick:
+
+�Herr Svensson! Detta �r den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag har s�kt
+det h�r m�rket i m�nader. Hela mitt livs lycka h�nger p� det. Det �r
+v�rt sjuttiotv� tusen.�
+
+Den aga som Kalle Svensson f�tt mottaga av sin fader och sina v�nner var
+ett intet mot vad som h�nde Broman. Svensson var en stark karl, och han
+lovade att piska livet ur Broman, om han inte fick tillbaka m�rket, allt
+under det han bearbetade honom med allt det l�s�re som fanns inom
+r�ckh�ll.
+
+Broman lyckades dock rycka sig l�s till sist, och fast�n hans utseende
+var i h�g grad f�r�ndrat var han fullt lycklig, ty han hade frim�rket
+med sig n�r han sprang ned�t gatan, f�ljd av Svensson med son, Jonne
+Bergstr�m, Ville Andersson, originalgossen, en del av deras v�nner samt
+�nnu st�rre del av gatans stenl�ggning. Till sist fick han tag i en bil,
+och undkom med livet.
+
+Han k�rde direkt till frim�rkshandlaren. Inte f�r att s�lja m�rket. Det
+var inte till salu f�r en miljon, men f�r att visa sitt fynd. Som ett
+gl�djestr�lande bylte av blod och trasor steg han in i butiken och
+str�ckte fram m�rket till ben�get p�seende.
+
+�Se h�r!� skrek han. �H�r �r den f�rsvunna bl� Mauritius, v�rd
+sjuttiotv� tusen.�
+
+�Nu sk�mtar herr Broman igen.�
+
+�Vafalls�, r�t Broman. ��r det inte den bl� Mauritius?�
+
+�Jo, nog �r den bl� alltid�, svarade frim�rkshandlaren. �Och nog �r den
+Mauritius alltid. Men inte �r det den stora rariteten. Den h�r �r p� sin
+h�jd v�rd trettiofem �re.�
+
+Broman sitter h�ktad nu. F�r mordf�rs�k mot frim�rkshandlaren.
+
+
+
+
+ETT UTST�LLNINGSBES�K
+
+
+Jag var i somras i K�penhamn och tittade p� Baltiska utst�llningen.
+
+Det var trevligt d�r. Sundet gnistrade bl�tt, och solen sken och gr�na
+voro l�ven. Om n�tterna sj�ng n�ktergalen, s�ger folk, som h�rt den. Om
+dagarna drack jag Tom Collins. Hade jag inte gjort det s� vore jag
+stilla avliden f�r l�nge sen.
+
+Redan n�r jag l�mnade Stockholm b�rjade det. Det var p� j�rnv�gen. Jag
+stod p� plattformen och r�kte en cigarrett, n�r en herre, som s�g ut som
+om han �gde t�get, kom och st�llde sig bredvid mig. Han t�nde en cigarr,
+spottade p� mina skor och sl�ngde den brinnande t�ndstickan i det torra
+gr�set p� banvallen.
+
+Jag trodde knappast att han �gde t�get, �nnu mindre banvallen. Att han i
+varje fall inte �gde mina skor var jag fullkomligt s�ker p�.
+
+Allts� tog jag den vackra bl� n�sduk han har i sin br�stficka och
+torkade av de nobla lackskor, som jag k�pt p� kredit. Mannen fick genast
+en frisk, men inte direkt vacker r�d f�rg i ansiktet och fr�gade vad
+(ett fult ord) jag egentligen menade.
+
+Jag svarade inte. Jag talar s�llan med obekanta, s� vida de inte �ro
+unga, vackra damer. Man �r v�l svensk.
+
+D� kom han emellertid n�ra mig, f�rmodligen f�r att jag skulle kunna se
+b�ttre, och fr�gade, om jag visste vem han var.
+
+�Nej�, svarade jag. �Jag l�ser inte Polisunderr�ttelser!�
+
+�Er ska den lede ta!� upplyste han.
+
+�Om ni anser det vara er plikt, s� l�t g�!� svarade jag. �Men jag vill
+bara skicka av ett telegram fr�n n�sta station f�rst.�
+
+En kort stund betraktade vi tigande varandra. S� spottade han tre g�nger
+p� S�rmland och gick in i vagnen.
+
+Jag vet inte alls vad han hade emot S�rmland. Jag tyckte att det var
+bed�rande vackert, n�r det gled f�rbi i kv�llsbrytningen.
+
+En stund senare gick jag ocks� in i vagnen och tr�ffade d�r en god v�n,
+som blev glad �ver att f� se mig och bad att f� presentera sin farbror,
+som var en av mina trognaste l�sare och g�rna ville tr�ffa mig.
+
+Smickrad bad jag honom ta fram gubben och uttalade den f�rvissningen att
+jag skulle bli f�rtjust i honom.
+
+Naturligtvis var det karlen fr�n plattformen!
+
+Vi skakade hand och vanst�llde v�ra ansikten med v�nliga leenden samt
+skildes s� snart som m�jligt.
+
+Senare sade jag till min v�n:
+
+�Du f�r f�rl�ta, att jag talar rent ut, men jag tycker inte om din
+farbror. Han ser ut som en korsning mellan babian och skomakar�nka och
+tycks i �vrigt vara en ganska avsev�rd drulle.�
+
+�Vilken sj�larnas sympati�, sade min v�n. �Han sade ungef�r detsamma om
+dig. Han p�stod sig aldrig ha haft olyckan att m�ta n�gon mera renodlad
+f�hund.�
+
+�D� har han v�l undantagit sina sl�ktingar!� svarade jag, varefter vi
+skildes. Vi ha sedan noggrannt sett till, att vi aldrig mera r�kats.
+
+P� morgonkvisten anl�nde vi till den sk�nska huvudstaden. Den var
+flaggprydd, en sak som mycket smickrade mig. Undrar vem det var, som
+sladdrat om att jag skulle komma.
+
+Efter n�got besv�r fick jag hyra platsen under s�ngen i ett hotellrum,
+och det ans�gs vara tur, att jag f�tt n�gon plats alls. Hotellet var
+n�mligen i likhet med alla andra hotell i staden, ganska fullt av folk.
+Ovanf�r mig -- i s�ngen -- bodde en generalmajor, p� sch�slongen bodde
+en fabrik�r fr�n Bor�s, under sch�slongen bodde en grosshandlare fr�n
+G�teborg, mitt p� golvet bodde en resetalare och p� en krok i garderoben
+h�ngde en timmerhandlare fr�n Gnesta.
+
+Det gick mycket bra, och vi trivdes gott tillsammans. Det enda som
+st�rde idyllen var, att resetalaren talade �ven i s�mnen, men sedan vi
+krokat ned timmerhandlaren och i st�llet h�ngt resetalaren i garderoben
+blev han lugnare.
+
+Min v�n Lagerstorm, som jag sedan tr�ffade p� utst�llningen anf�rtrodde
+mig, att han var inneboende hos tillf�llighetsarbetaren Karl med Bladen
+under en presenning n�ra f�rjans till�ggsplats. F�r detta betalade han
+femtio �re och en b�rsa per dygn, varf�rutom tjugufem �re gick �t till
+insektspulver.
+
+En annan bekant, som inte lyckats finna n�gon bostad alls, gick varje
+afton fram till en poliskonstapel och tilltalade honom med det i s�dra
+Sverige mycket gouterade sk�llsordet:
+
+�Dr�ft!�
+
+Sedan fick han husrum f�r den natten. Men hyran �kades i allt mer
+stigande skala: f�rsta resan fem kronor, andra tio, tredje femton o.s.v.
+
+Trafiken var just d� mycket livlig i Malm�. Man hade en automobil
+ungef�r p� varannan m�nniska, varav framg�r att halva befolkningen �gnat
+sig �t chauff�rens ansvarsfulla kall. Andra h�lften, samt de resande,
+�kte.
+
+En hel del chauff�rer med bilar hade importerats fr�n G�teborg. Vilket
+jag fick erfara.
+
+En kv�ll kom jag ut fr�n utst�llningen, tr�tt efter att ha g�tt omkring
+d�r hela da'n, och ropade an en bil.
+
+�Vatt ska' ja' k�ra h�nn?� fr�gade chauff�ren p� klingande g�teborgska.
+
+�Hem, vet la du!� svarade jag p� samma spr�k, hoppade in i vagnen, satte
+mig till r�tta och somnade.
+
+N�r jag vaknade bredde den sk�nska sl�tten ut sig omkring mig, och solen
+steg upp i �ster. Jag slog n�ven i bilrutan och r�t:
+
+�H�r nu, chauff�ren! Var i hela friden �r vi?�
+
+�N�r �storp, sk�lle ja' tro'!�
+
+��storp! Vem har bett er k�ra hit!� vr�lade jag, medan min blick s�kte
+taxametern.
+
+�H�nn sa' ju, att ja' sk�lle k�ra h�nn hem�, sade chauff�ren glatt. ��
+de h�ss la, att h�nn � hemma i G�tteb�rg.�
+
+Jag reste tillbaka till Malm� med t�g. Chauff�ren kom d�remot aldrig
+tillbaka. Jag vr�kte b�de honom och bilen i en m�rgelgrav.
+
+
+
+
+ETT TAVELFYND
+
+
+F�derneslandet hade behandlat de b�da lovande unga m�larna J�nsson och
+Wiberg illa. Visserligen hade ingen av dem gjort s�rdeles mycket f�r
+f�derneslandet och inte f�r n�gon annan heller f�r resten, men unga
+m�lare ha i alla fall vissa anspr�k p�, att f�derneslandet, eller
+�tminstone n�gon av dess mera framst�ende innev�nare, skola ta hand om
+dem och vara som en mamma f�r dem.
+
+Detta hade f�derneslandet i J�nssons och Wibergs fall fullkomligt
+underl�tit. De funno ingen Mecenas, fingo aldrig ens s�lja en tavla, en
+sak, som dock kanske berodde p�, att de ytterst s�llan m�lade n�gra, och
+de voro s�ledes uteslutande h�nvisade till att leva p� vigg, vilket �r
+f�renat med st�rre besv�r �n m�ngen tror.
+
+En vacker dag sken dock solen fram �ver J�nssons och Wibergs liv.
+Wibergs faster, som l�nge f�rt en tynande tillvaro, och huvudsakligen
+h�llits uppe av sitt brinnande intresse av att f� se, hur l�nge det
+skulle dr�ja innan hennes �lskade systerson hamnade i r�ttvisans klor --
+Wibergs voro n�mligen hyggligt och anst�ndigt folk som inte gillade
+m�lare -- dog till sist och efterl�mnade tio tusen kronor. Gumman, som
+hade fullt klart f�r sig, att hon skulle leva i evighet, hade underl�tit
+att g�ra testamente, och pengarna tillf�llo f�ljaktligen Wiberg, som var
+hennes n�rmaste sl�kting. Varav f�ljer, att gumman b�rjade v�nda sig i
+graven s� snart hon kommit dit.
+
+Wiberg bar sin sorg som en man. Han lyckades till och med beh�rska den
+till den grad, att det f�ref�ll som om han varit n�ra att f� flugan av
+gl�dje.
+
+Med tillhj�lp av en, p� styrkan av arvet, erh�llen st�rre vigg upptr�dde
+han p� begravningen i egen frack, och gick sedan tillsammans med J�nsson
+och n�gra andra likasinnade ut f�r att sl�cka sin sorg.
+
+N�r han fyra dagar senare �terkom till medvetande l�g han, fortfarande
+ikl�dd en del av frackkostymen -- sk�rten och halva v�nstra byxbenet
+hade n�mligen p� obekant s�tt f�rkommit -- i en improviserad b�dd i sin
+v�n Brylanders atelj�, �vert�ckt med en duk, som p�minde om en
+solnedg�ng p� havet eller eventuellt en j�rnv�gsolycka, men som i
+verkligheten var ett sj�lvportr�tt av Brylander. Vid hans sida satt
+J�nsson, n�got blek, och omv�rvd av pilsner och wichy-vatten.
+
+Wiberg steg upp. Drack tre pilsner och granskade sedan med gillande sin
+exteri�r i det fragment av en jungfrukammarspegel, som prydde Brylanders
+atelj�v�gg. Frackkostymen tilltalade honom ofantligt mycket mera �n den
+i sitt ursprungliga skick gjort. Dels var den mera m�larm�ssig, dels var
+den ett otvetydigt bevis p� att han haft roligt.
+
+��r det n�got kvar av arvet?� fr�gade han J�nsson, som tycktes ha varit
+vaken l�ngre �n han.
+
+�Om du t�nker betala igen de fem hundra du l�nade f�re begravningen, s�
+har du nio tusen fem hundra kvar. I annat fall tio tusen. Men betalar du
+alla dina skulder, s� f�r du snart sl� ihj�l en faster till�, svarade
+J�nsson m�rkt.
+
+�D� tar jag p� mig Brylanders andra kl�der, jag vet att han har det, s�
+g�r vi ut och �ter frukost�, sade Wiberg glatt.
+
+�Pank!� svarade J�nsson m�rkt.
+
+�Pank, sa du? Kan man vara pank, n�r man �r s� l�ngst innerst f�rbaskat
+rik? Vi g�r till advokaten och h�r efter, om vi inte kan f� ett f�rskott
+p� arvet, och se'n skall det sablar i mej �tas frukost, skall du f� se.�
+
+�Du Wiberg�, sade J�nsson dr�jande. �Jag har t�nkt p� en sak, du.�
+
+�Vad d�?� fr�gade Wiberg intresserad. �Vet du n�gon, som vi kan vigga
+av?�
+
+�Nej�, svarade J�nsson. �Men jag har t�nkt p� det. Nu n�r vi har s�
+f�rbaskat mycket pengar, s� borde vi vara praktiska.�
+
+Wiberg betraktade J�nsson med en blandning av f�rv�ning och f�rakt.
+
+�Knubb!� sade han till sist, med en s� uppriktig betoning, att det skar
+J�nsson i hj�rtat.
+
+�Vi borde anv�nda pengarna s�, att de inte tog slut, utan blev mera, s�
+att vi kunde leva herrans glada dagar j�mt.�
+
+�Hm!� sade Wiberg tveksamt. F�rra delen av J�nssons anf�rande tilltalade
+honom visserligen inte, men det i slutorden upprullade perspektivet
+r�rde hans k�nsliga sinne. �Vad skulle vi d� g�ra?�
+
+�Vi kunde till exempel bli konsthandlare!�
+
+�Urknubb!� var det enda Wiberg lyckades framst�na. N�got s� motbjudande
+hade han inte v�ntat sig.
+
+Men J�nsson hade nu f�tt fram det v�rsta, och fortsatte:
+
+�Ser du, jag har t�nkt p� den saken i natt�, sade han. �Tio tusen ryker
+snart. Vi g�r ut ett tag och f�star och s� viggar gubbarna -- --�
+
+��n se'n d�?�
+
+�Nej, det �r ju all right, men om en m�nad eller tv� �r b�de vi och de
+andra lika sabla panka som f�rut.�
+
+�Men vi har haft roligt�, inv�nde Wiberg.
+
+�Ja visst! Men jag har hittat p� ett s�tt att g�ra oss f�rbaskat rika,
+s� att vi kan t�nda cigarrerna med hundralappar, och k�pa allt vad
+Brylander och Filbom och dom andra m�lar och betala vad det �r v�rt.
+Passar inte det, va? Att bli mecenat och hj�lpa den verkliga konsten i
+detta arma land, d�r bara s�na sabla nollor som Zorn och Larsson och
+Liljefors s�ljs, medan vi konstn�rer f�r sitta emellan. Tror du jag
+har gl�mt vad dom sa' n�r jag ville h�nga min 'Herre med k�pp' p�
+utst�llningen, du vet? 'Herrn kan ingen anatomi. Den d�r ser ut, som om
+han beh�vde komma till ett ortopediskt institut.' -- �Vafasen beh�ver en
+konstn�r kunna anatomi f�r?�
+
+�Jas�, p� det viset!� sade Wiberg glatt. �Vi skall vara mecenater. Det
+gillas! Men hur vill du att vi skall b�ra oss �t f�r att f� s� mycket
+pengar?�
+
+�Vi skall �ppna konsthandel�, svarade J�nsson. �Men inte h�r, utan i
+New-York, och vi skall bara ha v�ra egna och Brylanders och Filboms och
+de andras tavlor och n�r vi tj�nat hundra tusen dollars, det �r l�tt
+gjort bland den d�r knubben, s� slutar vi, och blir bara mecenater, och
+d� skall gubbarna f� s�lja, och f� precis vad deras tavlor �ro v�rda.
+Jag har en plan ser du!�
+
+Och han utvecklade den.
+
+Tv� veckor senare l�mnade tv� eleganta unga m�n fosterjorden. Var och en
+av dem hade fyra tusen kalla kronor i fickan, och den ene dessutom ett
+par l�rar futuristiska konstverk, som skulle till Amerika.
+
+Men de reste inte samma v�g l�ngre �n till K�penhamn. D�r st�llde de
+till en st�rre hippa p� sitt hotell, vilket slutade med att en av dem
+fraktades till amerikab�ten, medan den andre av tv� stadsbud sattes p�
+b�ten till Kors�r.
+
+Kort d�refter startades i en liten vr� av New-York Wibergs konsthandel.
+Det var en liten diskret aff�r, vackert och ganska v�l inredd, men dess
+expositionssalong var nog att g�ra n�stan vem som helst vansinnig. Den
+f�rde n�mligen uteslutande tavlor av Brylander, Filbom och andra moderna
+m�stare, vars namn �nnu inte vunnit den klang i den nya v�rlden som de,
+enligt innehavarens uppgift, hade p� andra sidan Atlanten.
+
+En vacker dag syntes i New-York American en uppgift om att en ny
+Rembrandt uppt�ckts i Italien. Varf�r just i Italien? S�g det! Det l�ter
+mera konstn�rligt �n Holland.
+
+Den unge konsthandlaren Wiberg satte sig genast i f�rbindelse med
+tidningen, och meddelade, att han p� privat v�g f�tt veta mera om det
+m�rkliga fyndet �n vad tidningen visste. Enligt den med Wibergs vackra
+bild prydda intervjuartikeln hade denne store konstk�nnare erfarit, att
+tavlan utan tvivel vore �kta. Den man som uppt�ckt den var n�mligen
+ingen mera eller mindre �n den ber�mde svenske konstn�ren J�nsson, utan
+tvivel Europas fr�mste expert p� de holl�ndska m�starna. Skulle det visa
+sig vara riktigt vore fyndet av oskattbart v�rde.
+
+Redan dagen d�rp� kom en ny artikel. Den celebre konstn�ren och
+konsthandlanden Wiberg hade n�mligen erh�llit kabeltelegram om att de
+b�da framst�ende konstn�rerna Brylander och Filbom unders�kt tavlan,
+och konstaterat dess �kthet. Den ans�gs vara m�starens sk�naste verk.
+Wiberg, som ans�g att ett dylikt konstverk borde hamna p� den r�tta
+sidan av Atlanten, hade telegrafiskt erbjudit J�nsson fyrtio tusen
+dollars f�r tavlan. Han fruktade dock att anbudet skulle avb�jas, d�
+konstn�ren J�nsson sj�lv var en mycket f�rm�gen man, och antagligen inte
+ville s�lja. Som ett exempel anf�rde han, att J�nsson aldrig ens s�lt
+n�gra av sina egna saker. Det f�tal som fanns i hans konsthandel vore de
+enda i v�rlden utom konstn�rens egen besittning och hade vunnits p�
+poker. Inte ens Nationalmuseum i Stockholm �gde en J�nsson.
+
+Denna dag stannade ungef�r sextio bilar utanf�r Wibergs konsthandel, och
+herr Wiberg s�lde med synbar motvilja de sju J�nsson han hade. �ven fyra
+Brylander och nio Filberg avyttrades till h�ga priser. Under aftonens
+lopp var Wiberg mycket ivrigt sysselsatt med att �ndra signaturen p�
+Blomgrens och �ven Brylanders tavlor till J�nsson.
+
+Tidigt p� morgonen kom ett kabeltelegram fr�n Europa och tio reporters,
+som allesammans visste vad telegrammet inneh�ll, och ville veta vad
+Wiberg nu ville g�ra.
+
+Det var n�mligen avslag p� Wibergs anbud.
+
+Reporterna stodo i en intresserad krets omkring honom n�r han l�ste det,
+och ett beundrande mummel uppsteg n�r han helt kallt v�nde p� det, och
+p� baksidan skrev ut ett nytt telegram:
+
+�J�nsson, Europa. Sextio tusen. Wiberg.�
+
+Kort och rakt p� sak.
+
+Inte m�nga minuter d�refter voro extraupplagorna ute, med Wibergs
+telegram p� f�rsta sidan under rubriker s�dana som: �Amerika m�ste �ga
+konstverket! Ber�mda konsthandlare h�jer anbudet. En amerikan fast�n
+f�dd i utlandet� och s� vidare.
+
+Wiberg gl�mde att r�kna bilarna den dagen. Han var upptagen med att
+fundera p�, vilket m�rke han sj�lv skulle k�pa.
+
+Taveloms�ttningen gick n�mligen raskt. Han s�lde tjugutre J�nsson, som
+han sade sig ha �mnat beh�lla sj�lv, och endast med sm�rta skilde sig
+ifr�n. Vidare s�lde han �tskilliga av de mindre stora namnen, och det
+tycktes som om Brylander denna g�ng skulle falla mera i smaken �n
+Filbom.
+
+I fr�ga om Brylanders tavlor hade ju k�paren sj�lv full frihet att v�lja
+tavlans namn, en sak, som mycket tilltalade de praktiska amerikanarna.
+Var och en av Brylanders tavlor kunde n�mligen utan ol�genhet kallas
+vad som h�lst. �Flicka med bok�, Pr�riebrand�, �Stilla vatten� eller
+�Portr�tt av herr K.� passade n�mligen precis lika bra. Brylander var en
+sann konstn�r.
+
+Telegramv�xlingen med J�nsson fortfor. Wiberg bj�d sjuttio tusen, �ttio,
+nittio och till sist hundra j�mnt, och �kampen om tavlan� som den
+kallades, f�ljdes med sp�nt intresse av hela publiken. De sista
+telegrammen voro tr�dl�sa, ty J�nsson hade stigit ombord p� en �ngare
+och var p� v�g till Amerika f�r att visa tavlan.
+
+N�r Wiberg s�nde ut anbudet p� hundra tusen dollars, blev det en l�ng
+paus i telegraferingen. J�nsson tvekade tydligen, slets mellan beg�ret
+efter dollars och sin �nskan att beh�lla det of�rlikneliga konstverket,
+och publikens sp�nning var outh�rdlig. Skulle Amerika f� tavlan eller
+inte? Amerika hoppades p� Wiberg.
+
+Pressen var under tiden inte overksam. Samtliga tidningar telegraferade
+n�mligen till J�nsson �ven de, och fr�gade om han �mnade antaga anbudet.
+Somliga fingo till svar, att han inte best�mt sig, vilket of�rdr�jligen
+meddelades i extra upplagor, andra fingo inga svar alls, och skyndade
+att trycka extrablad om den saken.
+
+Wiberg s�lde tavlor till svindlande priser, och hans lager hotade allt
+mera att taga slut, s� att han m�ste telegrafera till Brylander och
+Filbom, att de express skulle s�nda �ver hela sin produktion, samt sno
+p� och g�ra mera.
+
+Till slut kom J�nssons svar. Han accepterade. Tidningarna visste det
+f�re Wiberg, och man slog redan upp extraupplagor med r�da rubriker n�r
+Wiberg fick telegrammet.
+
+Reporterna v�ntade sig ett uttalande av den numera store Wiberg och de
+fingo det.
+
+�Amerika har segrat!� sade han enkelt.
+
+Nya extrablad.
+
+Wiberg m�tte J�nsson vid den flaggprydda hamnen i sin nya bil. Ett
+trettiotal reporters fr�n skilda delar av landet voro ocks� nere, f�r
+att inte tala om den hurrande m�ngden.
+
+J�nsson, som bar den underbara tavlan under armen, f�rdes i triumf till
+Wibergs aff�r, d�r tavlan skulle exponeras. J�nsson var lugn i det
+h�nseendet. Det fanns ingenting att anm�rka p� den Rembrandt han hade.
+Det var en bra Rembrandt. Han hade gjort den sj�lv.
+
+Tavlan h�ngdes p� Wibergs v�gg och t�ckelset f�ll. Ett beundrande sorl
+steg upp fr�n de f�rsamlade reporters, varefter de rusade ut, f�r att ge
+ut nya extraupplagor.
+
+Men medan de tr�ngde sig ut, stannade en bil utanf�r och en liten gubbe
+steg ur. Varje reporter stannade som fastfrusen, ty han k�nde mannen.
+Det var den store frankfurterkorvmiljon�ren Augustus P. Schniller, k�nd
+f�r sina stora konstsamlingar.
+
+Augustus steg in i Wibergs konsthandel och sade:
+
+��r den d�r tavlan kommen?�
+
+�Ja�, svarade Wiberg. �Den h�nger d�r. Vill min herre taga den i
+sk�rsk�dande?�
+
+�N�, svarade Augustus P. Schniller, �det ger jag fan i, men den skall
+in i min samling. Sl� in den och l�gg den i bilen. H�r �r en check p�
+tv� hundra tusen. R�cker det?�
+
+�Tja�, svarade Wiberg tvekande. �Egentligen hade jag t�nkt mig n�got
+mera, men f�r en s� celeber konstsamlares skull, s� f�r den g� f�r det
+priset. Jag vill g�rna ha den placerad i en fin samling.�
+
+�All right!� sade Augustus P. �Min �r den finaste i v�rlden. Adj�.�
+
+Men i d�rren v�nde han sig.
+
+�Skicka hem ett halvdussin J�nsson, Brylander och Filbom samtidigt.�
+
+Wiberg och J�nsson l�mnade inte Amerika f�r att bli mecenater. De �ro
+fortfarande kvar och ha vid det h�r laget s�lt flera Rembrandt �n
+m�staren n�gonsin m�lat. Smaken f�r Brylanders och Filboms alster har
+g�tt �ver d�r ute, men lika fullt k�pte Wiberg en tavla av Filbom h�r om
+dagen, f�r gammal bekantskaps skull.
+
+Trogen sin en g�ng uttalade princip betalade han precis vad den var
+v�rd.
+
+Tre kronor och femtio �re.
+
+       *       *       *       *       *
+           *       *       *       *
+       *       *       *       *       *
+
+utan Anderssons utsikt var alltid densamma
+  _text:_ Andersons
+
+j�rn-, speceri-, kortvaru-, mode- och diverse-handel
+  _text (at line end):_
+    ... j�rn-, speceri-, kortvaru-, mode- och diverse-
+    handel
+
+�verskred hans vildaste farh�gor
+  _text:_ �ver skred
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of G�teborgsflickor, by Sigge Str�mberg
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK G�TEBORGSFLICKOR ***
+
+***** This file should be named 18043-8.txt or 18043-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        http://www.gutenberg.org/1/8/0/4/18043/
+
+Produced by Louise Hope and the Online Distributed
+Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/18043-8.zip b/18043-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..68d7189
--- /dev/null
+++ b/18043-8.zip
diff --git a/18043-h.zip b/18043-h.zip
new file mode 100644
index 0000000..7376c03
--- /dev/null
+++ b/18043-h.zip
diff --git a/18043-h/18043-h.htm b/18043-h/18043-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..002f1c8
--- /dev/null
+++ b/18043-h/18043-h.htm
@@ -0,0 +1,4099 @@
+<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.01 Transitional//EN">
+<html>
+<head>
+<title>Goteborgsflickor</title>
+<meta http-equiv = "Content-Type" content = "text/html;
+charset=UTF-8">
+
+
+<style type = "text/css">
+
+body {margin-left: 10%; margin-right: 10%;}
+td {vertical-align: top;}
+
+hr {width: 80%; margin-top: 1em; margin-bottom: 1em;}
+hr.mid {width: 50%;}
+hr.tiny {width: 20%;}
+
+p, div, blockquote {margin-bottom: 0em;}
+p, div {margin-top: .5em; line-height: 1.2;}
+blockquote {margin-top: .3em;}
+
+h1, h2, h3, h4, h5, h6 {text-align: center; font-style: normal;
+font-weight: normal; margin-top: .5em; margin-bottom: 0em;}
+
+h1 {font-size: 300%;}
+h2 {font-size: 150%;}
+h3 {font-size: 125%;}
+h4 {font-size: 115%;}
+h5 {font-size: 100%;}
+h6 {font-size: 90%;}
+
+.chapter {margin-top: 2em; margin-bottom: 1em;}
+
+table.contents {margin-right: auto; margin-left: auto;}
+td.number {text-align: right; padding-left: 2em;}
+td.index {font-size: 90%;}
+
+.space {margin-top: 1em;}
+.nospace {margin-top: 0em;}
+
+blockquote {margin-left: 2em; margin-right: 2em;}
+.inset1 {margin-left: 3em;}
+.inset2 {margin-left: 4em;}
+.inset3 {margin-left: 5em;}
+
+.ital {font-style: italic;}
+.extended {letter-spacing: .2em;}
+
+ins.correction {text-decoration: none; border-bottom: thin dotted red;}
+.pagenum {position: absolute; right: 4%; font-size: 95%;
+font-weight: normal; font-style: normal; text-align: right;
+text-indent: 0em;}
+.mynote {background-color: #DDE; color: #000; padding: .5em;
+margin: 1em 5em; font-family: sans-serif; font-size: 95%;}
+
+</style>
+</head>
+
+
+<body>
+
+
+<pre>
+
+The Project Gutenberg EBook of Göteborgsflickor, by Sigge Strömberg
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Göteborgsflickor
+       och andra historier
+
+Author: Sigge Strömberg
+
+Release Date: March 23, 2006 [EBook #18043]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: UTF-8
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK GÖTEBORGSFLICKOR ***
+
+
+
+
+Produced by Louise Hope and the Online Distributed
+Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+
+</pre>
+
+
+
+<h1 class = "extended">GÖTEBORGS-<br>
+FLICKOR</h1>
+
+<h3>OCH ANDRA HISTORIER</h3>
+
+<br>
+
+<h6>AV</h6>
+
+<h3 class = "ital extended">SIGGE STRÖMBERG</h3>
+
+<br>
+<br>
+<br>
+
+<p align = "center">
+<img src = "images/publogo.gif" align = "middle" width = "45"
+height = "45" alt = "publisher's logo 'AA'">
+</p>
+
+<h6>STOCKHOLM<br>
+ÅHLÉN &amp; ÅKERLUNDS FÖRLAGS A.-B.</h6>
+
+<hr class = "mid">
+
+<h6 class = "ital">Sigge Strömbergs-böckerna<br>
+Vol. 6</h6>
+
+<br>
+<br>
+
+<h6>STOCKHOLM 1921</h6>
+<h6>ÅHLÉN &amp; ÅKERLUNDS FÖRLAGS A.-B.:S BOKTRYCKERI</h6>
+
+<hr class = "mid">
+
+<h4 class = "chapter">INNEHÅLL:</h4>
+
+<table class = "contents" summary = "table of contents">
+<tr>
+<td>HERR FÅGELSÅNG I SOCIETÉN</td>
+<td class = "number"><a href = "#page7">7</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>TUR I SPEL</td>
+<td class = "number"><a href = "#page17">17</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>PRISSE</td>
+<td class = "number"><a href = "#page27">27</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>MANNEN OCH HANS ÖVERMAN</td>
+<td class = "number"><a href = "#page34">34</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>REFERATET</td>
+<td class = "number"><a href = "#page43">43</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ETT SJÖMANSÖDE</td>
+<td class = "number"><a href = "#page51">51</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ETT SLÄDPARTI</td>
+<td class = "number"><a href = "#page59">59</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>AFFÄR ÄR AFFÄR</td>
+<td class = "number"><a href = "#page66">66</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ARTIGA KARLSSON</td>
+<td class = "number"><a href = "#page74">74</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>EN EGENDOMLIG LIKHET</td>
+<td class = "number"><a href = "#page78">78</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>REVYBESÖKET</td>
+<td class = "number"><a href = "#page83">83</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>PIGANS FÄSTMAN</td>
+<td class = "number"><a href = "#page89">89</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ETT LITET MISSFÖRSTÅND</td>
+<td class = "number"><a href = "#page95">95</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ETT KONVENANSPARTI</td>
+<td class = "number"><a href = "#page101">101</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ANDERSSONS FRIERI</td>
+<td class = "number"><a href = "#page111">111</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>EN MUSIKALISK UNDERHÅLLNING</td>
+<td class = "number"><a href = "#page116">116</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>FRIMÄRKET</td>
+<td class = "number"><a href = "#page127">127</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ETT UTSTÄLLNINGSBESÖK</td>
+<td class = "number"><a href = "#page138">138</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>ETT TAVELFYND</td>
+<td class = "number"><a href = "#page145">145</a></td>
+</tr>
+</table>
+
+<hr>
+
+<span class = "pagenum">7</span>
+<a name = "page7"> </a>
+<h4 class = "chapter">HERR FÅGELSÅNG I SOCIETÉN</h4>
+
+<p>Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand
+och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått,
+det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid
+närmaste bord. Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och
+smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin
+beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.
+Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret
+för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig
+ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare
+ögonkurtis.</p>
+
+<p>Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men
+när så
+<span class = "pagenum">8</span>
+<a name = "page8"> </a>
+Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig
+plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av
+urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst
+meddelade att Putte var hans ögonsten. Fågelsång ägnade hon inte vidare
+en blick.</p>
+
+<p>»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig
+själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets
+uppmärksamhet. Men förgäves. Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig
+äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en
+direkt personlig förolämpning. Inte ens när musiken spelade upp
+Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja»
+blev det något resultat av. Den vita liljan låtsades som om
+handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes
+blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från
+Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">9</span>
+<a name = "page9"> </a>
+Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne. Det var på
+Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som
+förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig
+man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap. Fågelsång
+hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren
+som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken
+flickebarnet upp.</p>
+
+<p>»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder
+och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.</p>
+
+<p>»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har
+jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»</p>
+
+<p>»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den
+sköna.</p>
+
+<p>»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad
+fröken heter.»</p>
+
+<p>»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta
+<span class = "pagenum">10</span>
+<a name = "page10"> </a>
+bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara
+ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»</p>
+
+<p>Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten
+Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan
+ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur
+spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan
+själv, som sade:</p>
+
+<p>»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med
+hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller
+hur?»</p>
+
+<p>»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.</p>
+
+<p>»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.
+För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som
+helst. Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock,
+blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och
+som han dessutom
+<span class = "pagenum">11</span>
+<a name = "page11"> </a>
+hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen
+ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.</p>
+
+<p>Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde
+under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal
+herre.</p>
+
+<p>»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och
+Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.</p>
+
+<p>Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela
+sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och
+han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm. Men hans vita
+lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med
+sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol
+&mdash; att få honom att sitta ordentligt gick inte &mdash; och såg till
+att han fick whisky och vatten. Se’n kom landshövdingen, som
+visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet
+svårt
+<span class = "pagenum">12</span>
+<a name = "page12"> </a>
+att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann
+flickebarnet en stund. Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så
+kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än
+förut.</p>
+
+<p>Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare
+när han blev ensam med flickan.</p>
+
+<p>»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston.
+»Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där
+pampiga jyckar.»</p>
+
+<p>»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.</p>
+
+<p>Fågelsång kände att han rodnade.</p>
+
+<p>»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag &mdash; jag rör mig
+naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»</p>
+
+<p>»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs
+nobla uppträdande. Ledigt och otvunget &mdash; hallå, flickor, välkomna
+upp!»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">13</span>
+<a name = "page13"> </a>
+Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot
+villan.</p>
+
+<p>Fröken Lingonhjelm föreställde:</p>
+
+<p>»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen.
+Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av
+Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»</p>
+
+<p>Fågelsång bugade djupt.</p>
+
+<p>»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera
+damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade
+värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga
+visit.</p>
+
+<p>»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste&nbsp;sig.</p>
+
+<p>»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av
+att få möta er.»</p>
+
+<p>Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu
+en hovfröken.
+<span class = "pagenum">14</span>
+<a name = "page14"> </a>
+Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång
+bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna. Hon
+såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde. Lång och
+smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört
+högdragen.</p>
+
+<p>När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna
+genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära,
+bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många
+bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.</p>
+
+<p>Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades
+att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det
+enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:</p>
+
+<p>»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»</p>
+
+<p>Ingen av de andra brydde sig om att uppträda
+<span class = "pagenum">15</span>
+<a name = "page15"> </a>
+som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans
+distress.</p>
+
+<p>Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av
+förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en
+underdånig bugning prinsessans hand.</p>
+
+<p>»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de
+övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att
+stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.</p>
+
+<p>En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och
+lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på
+obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara. Då fick han helt
+plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.
+Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de
+tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.</p>
+
+<p>Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att
+<span class = "pagenum">16</span>
+<a name = "page16"> </a>
+inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste
+bord, reste sig och hälsade artigt.</p>
+
+<p>»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade
+en av sällskapet.</p>
+
+<p>»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.</p>
+
+<p>»Vem var den andra, som höll henne under armen?»</p>
+
+<p>»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg &amp;
+Svensson där.»</p>
+
+<p>Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor
+han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">17</span>
+<a name = "page17"> </a>
+<h4 class = "chapter">TUR I SPEL</h4>
+
+<p>Prokuristen Karl Oskar Anderblad tog sig verkligen något ut, när han
+seglade Östra Hamngatan fram i vidbrättad hatt, raglan och damaskerade
+skor, och det måste därför anses mycket oförsiktigt av hans vän Karlson
+att presentera sitt ideal för honom. Ty Anderblad var i flicktycke.</p>
+
+<p>Följden blev också, att Karlsons aktier hos idealet sjönko till långt
+under pari i samma ögonblick som Anderblads och fröken Anna-Lisas
+blickar för första gången pejlade varandras djup, och i Anderblads
+ingalunda brandfria hjärta slog lidelsen ut i full låga. Det blev en
+skön kväll. Mitt för Karlsons näsa växlades snabba, talande blickar,
+handtryckningen vid avskedet blev litet mera intensiv än nödvändigheten
+påkallade
+<span class = "pagenum">18</span>
+<a name = "page18"> </a>
+och icke nog därmed. I ett obevakat ögonblick hade Anderblad lyckats
+utverka den skönas tillstånd att få möta henne även kvällen därpå.</p>
+
+<p>De möttes! Och när de sedan i biografens halvmörker sågo »Kärlek och
+brotts» ljuvligt rysliga scener rullas upp på duken, vågade han vid de
+ömmare momenten sakta trycka hennes hand, och &mdash; &mdash;, låt oss
+förbigå detaljerna. Innan kvällen var förliden hade de båda slutit ett
+fast och tillfälligt förbund för hela livet.</p>
+
+<p>Men, o ve, gud Amor har vingar. Knappt tre dagar därefter mötte
+Anderblad åter sitt öde på Hamngatan. Hon var smärt och smäcker, och
+rörde sig med en grace, som ställde hans dittills så dyrkade Anna-Lisa
+totalt i skuggan.</p>
+
+<p>»Hon eller ingen», tänkte Anderblad, men beslöt samtidigt att det
+första alternativet skulle bli hans musik. Just då hälsade en av hans
+bekanta på henne och blev ögonblickligen huggen i kragen av
+Anderblad.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">19</span>
+<a name = "page19"> </a>
+»Vad heter damen, som du hälsade på?»</p>
+
+<p>»Angår det dig?» blev vännens om mera intresse än belevenhet
+vittnande svar.</p>
+
+<p>»Säg, vad hon heter, så bjuder jag på en halva!» sade Anderblad
+ädelt, med diplomatisk takt ignorerande ohövligheten.</p>
+
+<p>Vännen var göteborgare och följaktligen affärsman.</p>
+
+<p>»Elsa Berglund, kassa hos Svenson &amp; Jonson», svarade han därför
+prompt. »Säger vi Eggers då?»</p>
+
+<p>Anderblad, som med stora krigskostnader vunnit första tumsbredden av
+den mark han tänkte erövra, följde med, &mdash; och mankerade mötet med
+Anna-Lisa.</p>
+
+<p>Dagen därpå blev han, mot löfte om nya halvor, av kontorschefen hos
+Svenson &amp; Jonson presenterad för fröken Berglund, och kampanjen var
+genast i full gång. Den blev rätt hård, ty en yngling skulle först
+petas, men mera än en vecka kunde hon icke motstå hans målmedvetna
+uppvaktning, och hans
+<span class = "pagenum">20</span>
+<a name = "page20"> </a>
+lycka stördes icke av att Anna-Lisa förklarat sig hata honom.</p>
+
+<p>Men lyckan blev kort. Efter fjorton dagar lät hon förstå, att hon
+önskade vissa garantier för hans kärleks varaktighet, och när Anderblad
+tyckte att det ingen brådska var med förlovningen, förälskade hon sig
+genast åter i sin förre gosse och Anderblad stod ensam i den kalla
+världen. För att demonstrera gick han genast och lyckliggjorde lilla
+Signe Lundgren, som länge förgäves falkat efter honom.</p>
+
+<p>Signe var dock alltför mycket kär, och han alltför litet. När hon för
+åttonde gången på samma dag ringde till honom, blev han därför ohövlig i
+telefon och hon måste, för sin självaktnings skull, bedja honom att inte
+vidare besvära sig för hennes skull. Så var den saken klar, och
+Anderblad åter fri.</p>
+
+<p>Det var nu som försynen ingrep med sitt finger, om för att straffa
+eller uppmuntra Anderblad må vara osagt.</p>
+
+<p>En förmiddag, när han satt lutad över
+<span class = "pagenum">21</span>
+<a name = "page21"> </a>
+fakturaboken, anlände ett expressbud med en liten rosafärgad biljett,
+vilken Anderblad, med en aning om kommande olycka, bröt och läste. Den
+lydde så här:</p>
+
+<blockquote class = "inset1 space">
+Käraste Karl Oskar!</blockquote>
+
+<blockquote>
+Förlåt att jag varit elak mot dig. Jag älskar dig så och ångrar mig
+alldeles gräsligt. Möt i kväll! Din</blockquote>
+
+<blockquote class = "inset3">
+<i>Signe.</i></blockquote>
+
+<p class = "space">Anderblad stoppade ned dokumentet.</p>
+
+<p>»Sablar!» sade han tyst och lidelsefritt, och fortsatte sitt
+arbete.</p>
+
+<p>Men när han gick till middag, mötte han utanför porten Anna-Lisa, som
+log med hela ansiktet och gav honom den upplysningen, att han fick följa
+henne hem.</p>
+
+<p>»Tänk, vad du är snäll!» svarade han, mera varmt än uppriktigt.</p>
+
+<p>»Det förtjänade du &mdash; och så var jag elak mot dig förut. Men jag
+ångrade mig genast.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">22</span>
+<a name = "page22"> </a>
+Anderblad teg, men befarade det värsta.</p>
+
+<p>»Blev du mycket ledsen?»</p>
+
+<p>Han såg på flickan. Hon var onekligen söt. Tja &mdash; varför
+inte?</p>
+
+<p>»Jag blev alldeles förtvivlad», ljög han alltså fermt. »Och det går
+nog aldrig över», tillade han dystert.</p>
+
+<p>»Stackars min gosse!» &mdash; det låg en oändlig ömhet i tonen.
+&mdash; »Vet du &mdash; jag har heller inte varit riktigt glad sedan
+dess. Och därför så &mdash;»</p>
+
+<p>»Så?»</p>
+
+<p>»Åh, ingenting!»</p>
+
+<p>De hade hunnit hennes port, och hon räckte honom sin hand. Han tog
+den, sköt henne före sig in i porten och kom tio minuter senare ut med
+belåtet, om än litet tankfullt utseende.</p>
+
+<p>Knappast hade han efter middagen satt sig att njuta sin siesta förrän
+telefonklockan störde hans ljuva ro, och han hörde Elsas sopran i
+luren:</p>
+
+<p>»Är du ond på mig, Karl Oskar?»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">23</span>
+<a name = "page23"> </a>
+»Du har behandlat mig grymt, men ändå &mdash; &mdash; nej, aldrig!»</p>
+
+<p>»Så hjärtegod du är! Ser du, jag måste ringa på dig. Åh, du förstår
+inte vad en flicka kan känna &mdash; &mdash;»</p>
+
+<p>Anderblad kallsvettades, men den gamle Adam tvingade honom
+framåt.</p>
+
+<p>»Jag trodde, att du hade glömt!»</p>
+
+<p>»En kvinnas kärlek är evig. Jag gick tillbaka till Einar, därför att
+jag blev ond på dig, men &mdash; &mdash; Håller du ännu av mig, Karl
+Oskar?»</p>
+
+<p>»Mer än något annat i hela vida, vida världen», deklamerade han med
+en värdighet, som förrådde vana.</p>
+
+<p>»Oooo! Säg ett ord, och jag är din!»</p>
+
+<p>»Älskade!» andades Anderblad i tratten, och ordet tycktes vara väl
+funnet, ty svaret kom genast:</p>
+
+<p>»Jag möter dig i kväll vid kontoret! Einar vill träffa mig, men han
+skall få besked.»</p>
+
+<p>Så ringde hon av.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">24</span>
+<a name = "page24"> </a>
+När klockan slog sju på aftonen beredde Anderblad sig att gå, och
+kastade en blick genom fönstret för att se om Elsa var där. Blixtsnabbt
+drog han sig tillbaka med blod som stelnade av fasa, ty där ute gick
+icke blott Elsa, utan även lilla Signe och den blonda Anna-Lisa, alla
+tre betraktande varandra med hätska blickar.</p>
+
+<p>»Himlar och kaffe! Hur skall det här gå?» stönade han, men gick
+samtidigt ut i tamburen och ställde sig framför spegeln, där de
+kvinnliga kamraterna brukade se efter om deras hattar sutto tillräckligt
+snett för att anses kunna sitta rätt.</p>
+
+<p>»Du är allt en tusan till karl, Anderblad», sade han till sig själv.
+»De ä’ galna i dig allesamman och jag undrar inte på det. Men fy
+sjutton en sådan stund jag får om de få tag i mig. Jag måste vänta tills
+de gått.»</p>
+
+<p>Han gick in på kontoret, tog morgontidningen, som hela dagen legat
+oläst på hans pulpet, satte sig och började läsa för att fördriva
+<span class = "pagenum">25</span>
+<a name = "page25"> </a>
+tiden. Det första han fick se var följande notis:</p>
+
+<p>»<i>En göteborgare med tur.</i> Enligt vad från säker källa uppgivits
+skall en vinst i Hamburgerlotteriet om 120,000 mark ha tillfallit
+prokuristen K.&nbsp;O. Anderblad härstädes.»</p>
+
+<p>Han läste notisen tre gånger och det blev allt mera klart för honom,
+att tur i spel inte nödvändigtvis behöver betyda otur i kärlek. Så
+slängde han tidningen i ett hörn, reste sig, sårad i sitt innersta, och
+förbannade i otryckbara ordalag dels de tre damerna, som endast velat åt
+hans vinst, dels, och ännu mera, den omständigheten, att han icke hade
+någon lott. Sedan detta var väl uträttat, satte han sig åter och skrev
+tre brev, alla av samma lydelse:</p>
+
+<blockquote class = "inset1 space">
+Min fröken!</blockquote>
+
+<blockquote>
+På förekommen anledning får jag meddela, att jag aldrig spelat på
+lotteri, och skall därför, om Ni så önskar, ha
+<span class = "pagenum">26</span>
+<a name = "page26"> </a>
+nöjet presentera Er för min vän Lundbom, som har utsikt att inom kort
+ärva en äldre, sjuklig och förmögen farbror.</blockquote>
+
+<blockquote class = "inset1">
+Med största högaktning</blockquote>
+<blockquote class = "inset3">
+<i>K. O. Anderblad.</i></blockquote>
+
+<p class = "space">När breven voro klara lyfte han sin högra hand mot
+takpanelningen och svor en dyr ed att aldrig under några omständigheter
+ägna en blick åt något feminint väsen.</p>
+
+<p>Därpå tog han hatt och rock samt gick till fönstret för att se om
+luften var ren. De tre voro borta, men på andra sidan gatan svävade en
+ängel i tunnbandskjol och blåröd hatt.</p>
+
+<p>Anderblad kände ängeln och rusade i nästa sekund utför trappan för
+att ännu en gång söka fånga lyckan.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">27</span>
+<a name = "page27"> </a>
+<h4 class = "chapter">PRISSE</h4>
+
+<p>Prisse var tax av födsel och ohejdad vana och ägdes av
+bankbokhållaren Gustav E. Stenblad, som i sin tur ägdes av farmacie
+kandidaten Lucia Cederberg, vilken unga dam tjänstgjorde å ett av
+stadens apotek. Gustav och Lucia älskade nämligen varandra inbördes som
+ungt folk för sed hava, och voro litet smått förlovade. Prisse älskade
+allt som Gustav tyckte om, utom punsch och cigarrer, och därför hade
+även han sålt sin lilla fyrbenta själ till farm. kand. Lucia
+Cederberg.</p>
+
+<p>Det faller av sig självt att Gustav under sådana omständigheter
+skulle ha många ärenden till apoteket, fastän han inte såg det minsta
+sjuk ut. Om dagarna brukade han
+<span class = "pagenum">28</span>
+<a name = "page28"> </a>
+titta in och köpa aspirinpulver, som sedan i halvkilopaketer
+presenterades till en ogift tant, som hade flugan på pulverförgiftning,
+men om kvällarna, när Lucia hade nattvakt, smög han dit med Prisse i
+hälarna. Prisse fick då tjänstgöra som förkläde tills både han och
+Gustav obevekligen kördes ut klockan halv tio, ty Lucia ansåg inte att
+det passade sig för en ung flicka att ta emot besök senare än&nbsp;så.</p>
+
+<p>Så voro Gustav och Lucia mycket lyckliga, och om än deras läppar var
+tredje dag, efter Lucias vaktkvällar, voro litet sönderkyssta, så gav
+det ju endast Gustav en kärkommen anledning att köpa cerat hos
+Lucia.</p>
+
+<p>Men ett paradis är inte något paradis om där inte finnes en orm, och
+detta oundvikliga attribut anlände också så småningom. Den kom i en
+mycket behaglig skepnad, nämligen i form av fröken Sylvia Rosenblom,
+vars pappa nyss gått till de sälla jaktmarkerna. Och som ingen mammon
+får förekomma där, hade han sett sig nödsakad att vid avresan
+<span class = "pagenum">29</span>
+<a name = "page29"> </a>
+lämna sina rikhaltiga världsliga tillhörigheter i sin enda dotters
+vård.</p>
+
+<p>Gustav träffade Sylvia på en bal, och blev genast bländad.
+Visserligen måste han för sig själv erkänna att hon, fastän söt, inte
+gick upp emot Lucia, men däremot var ryktet om hennes kova stort och
+lysande. Möjligen mera stort och lysande än bemälda kova själv.</p>
+
+<p>Nu kom en sorglig tid för Lucia. Gustavs smak för aspirinpulver
+svalnade allt mer. Nästa nattvakt var han tvungen att gå på sammanträde
+och kunde bara stanna en kvart, gången därpå var han bortbjuden och kom
+inte alls, och nästa gång brydde han sig inte om att ge något motiv för
+sin bortovaro. Och Lucia besvärade honom inte heller. Tjänstvilliga
+väninnor hade upprepade gånger med illa dold glädje rapporterat att
+Gustav varit synlig ute i sta’n med Sylvia Rosenblom, och Lucia
+fick härigenom sin misstanke bekräftad, att en annan kjol kommit
+emellan. Alltså grät hon en skvätt,
+<span class = "pagenum">30</span>
+<a name = "page30"> </a>
+blev sedan indignerad, lagade till ett morfinpulver, tog det, och såg så
+åter världen med lugna ögon.</p>
+
+<p>Men om Gustav glömde Lucia, så fanns det dock en, som inte svek
+henne.</p>
+
+<p>Det var Prisse.</p>
+
+<p>Hans lilla hundhjärna kunde inte fatta varför de sedvanliga
+apoteksbesöken inställts, ty i hans tycke voro dessa en mycket förmånlig
+institution. Han blev nämligen alltid undfägnad med skorpor och småbröd
+på apotekskvällarna, och detta tilltalade honom mycket. Men han var dock
+alltför väl uppfostrad för att förhäva sig därhän att han reagerade mot
+sin herres och härskares vilja, utan han följde fortfarande Gustav lika
+troget, och slickade Sylvias hand med samma energi som förut Lucias.</p>
+
+<p>Så en dag kommo Gustav, Sylvia och Prisse i sällskap vägen förbi
+apoteket, och Lucia tittade i samma ögonblick ut genom fönstret.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">31</span>
+<a name = "page31"> </a>
+»Det var väldigt vad den flickan tittade på dig», sade Sylvia.</p>
+
+<p>»Hon är väl kär i mig», förmodade Gustav. »Alla fruntimmer ä’
+som galna efter mig.»</p>
+
+<p>»Ja, är det inte vad jag alltid har sagt? Det gör ingenting hur en
+karl ser ut», anmärkte Sylvia oskyldigt, och Gustav skulle just
+replikera något obehagligt, när Prisse kilade uppför apotekstrappan och
+ställde sig där, viftande med svansen.</p>
+
+<p>»Kom Prisse», röt Gustav med onödig stränghet, men Prisses svans fick
+ännu bättre fart. Ett nytt rytande hade endast till följd att Prisse
+började skrapa på dörren.</p>
+
+<p>»Vi fortsätter, och ger sjutton i hundrackan. Han är ju galen!» sade
+Gustav ilsket.</p>
+
+<p>»Ja, vi gör väl det!» svarade Sylvia i så foglig ton, att Gustav
+borde anat oråd. Hennes misstankar voro nämligen väckta, och hon hade
+beslutat att undersöka hur det förhöll sig med flickan i fönstret som
+tittade så väldigt.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">32</span>
+<a name = "page32"> </a>
+Redan på kvällen hade hon med ett par tjänstvilliga väninnors hjälp fått
+veta hela historien och ansåg sig skamligt bedragen. Gustav hade ju
+naturligtvis svurit att hon var den enda han någonsin älskat.</p>
+
+<p>Som hon nu var litet romantiskt anlagd beslöt hon att gråta sig till
+sömns den kvällen, som det brukas i böcker, men redan när hon knäppte
+upp blusen började sorgen övergå i förtret och långt innan hon fått av
+sig håret var hon pin ilsken. Då satte hon sig och skrev ett svavelsyrat
+brev till Gustav, och så somnade hon lugnt och glatt, i känslan av att
+hon gjort sin plikt.</p>
+
+<p>När Gustav dagen därpå sexton gånger förgäves sökt att träffa Sylvia,
+insåg han, att det verkligen var slut, och som Lucia just då hade
+vaktkväll, beslöt han att gå på besök hos henne och ordna till, så att
+allt blev bra igen.</p>
+
+<p>Klockan halv nio anlände han alltså med en låda konfekt i handen och
+Prisse i hälarna till apoteket. När Lucia i luckan såg vem
+<span class = "pagenum">33</span>
+<a name = "page33"> </a>
+det var, gav hon till ett rop av glädje och överraskning och slängde upp
+dörren på vid gavel.</p>
+
+<p>»Nej, se välkommen, Gustav, så roligt att du hittade hit en gång.
+Stig in!»</p>
+
+<p>Med minen av en segrande härförare steg Gustav in i vaktrummet, dit
+Prisse redan kilat i förväg. Men i dörren stannade han. Där inne satt
+nämligen en ung man, som kelade med Prisse och i ersättning blev
+tillgivet slickad på hand. Han reste sig när Gustav kom in, och Lucia
+kom glädjestrålande fram.</p>
+
+<p>»Får jag lov att föreställa min gamle vän herr Stenblad, min fästman
+löjtnant Söderflycht!»</p>
+
+
+<span class = "pagenum">34</span>
+<a name = "page34"> </a>
+<h4 class = "chapter">MANNEN OCH HANS ÖVERMAN</h4>
+
+<p>Handelsagenten Sven R. Pehrsson var som bäst sysselsatt med att läsa
+i morgontidningen, när det pinglade på hans bordapparat.</p>
+
+<p>»Pehrsson, Blomlind &amp; C:o», svarade han med sin vederhäftigaste
+affärsröst, men slog genast om, när en mjuk sopran frågade:</p>
+
+<p>»Träffas grosshandlare Pehrsson själv?»</p>
+
+<p>»Det är jag!» svarade Sven R. artigt. »Varmed kan jag stå till
+tjänst?»</p>
+
+<p>»Åh, är det ni, herr Pehrsson? Så roligt. Det är Kerstin Johnsson.
+Tack för senast!»</p>
+
+<p>»Nöjet är uteslutande på min sida», fortfor Sven i samma anda som
+förut. »Ytterst angenämt att ni ville ringa, så att jag ännu en gång
+fick njuta av er ljuva stämma, etcetera.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">35</span>
+<a name = "page35"> </a>
+Fröken Johnsson var nämligen välskapad och Sven R. icke oemottaglig för
+kvinnlig fägring, fastän han var övertygad ungkarl och ämnade fortsätta
+med det. Som bekant finns det endast en som har det bättre än en
+lyckligt gift man, och det är en lyckligt ogift dito.</p>
+
+<p>»Ser ni herr Pehrsson», fortsatte fröken Kerstin, »jag vänder mig
+till er i en mycket delikat affär.»</p>
+
+<p>»Alla order ombesörjas prompt och med full diskretion.»</p>
+
+<p>»Vad tänker ni om mig, om jag ber att få träffa er?»</p>
+
+<p>»Tänker om er?» upprepade Sven R. »Att säga det skulle bli för mycket
+här i telefon. Ord kunna för resten knappast uttrycka det.»</p>
+
+<p>Ty Sven visste att ord äro billiga, men ändå ganska användbara
+ibland.</p>
+
+<p>»Vad ni är god, herr Pehrsson!»</p>
+
+<p>»Jag är den bästa människa jag känner», försäkrade Sven
+övertygande.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">36</span>
+<a name = "page36"> </a>
+»Jag också!» sade Kerstin, och efter denna något oklara replik
+överenskoms, att Sven skulle möta klockan sju, när hon gick från
+kontoret.</p>
+
+<p>Redan fem minuter före sju promenerade Sven R. Pehrsson, skrudad i
+sin nya, ljusgröna vårpaletå, utanför Kerstins kontor, och redan en
+kvart över kom hon, punktlig nog för att vara fruntimmer.</p>
+
+<p>Tysta promenerade de vid sidan av varandra framåt gatan, han väntande
+på att få veta vad hon hade att säga, och hon på Gud vet vad. Vem vet
+väl vad en kvinna tänker på?</p>
+
+<p>Till slut bröt hon tystnaden.</p>
+
+<p>»Snälla herr Pehrsson», sade hon. »Jag tänker bedja er göra mig en
+stor tjänst.»</p>
+
+<p>»Gör det!» sade Pehrsson uppmuntrande.</p>
+
+<p>»Men jag kan knappast med att göra det.»</p>
+
+<p>»Genera er inte för mig», uppmanade han, men han tänkte: »Hon kan väl
+i jösse namn inte vilja vigga. Och jag, som bara har sju och sexti på
+mig.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">37</span>
+<a name = "page37"> </a>
+Men det var inte det hon ville. Efter diverse hostningar och en
+mästerligt gjord rodnad började hon:</p>
+
+<p>»Ni känner ju Karl Äppelbom!»</p>
+
+<p>»Ja, fy tusan!»</p>
+
+<p>»Ser ni, han och jag, hm....»</p>
+
+<p>»Jasåå! Han och ni, det hade jag ingen aning om.»</p>
+
+<p>»Ja, det var ju ingenting bestämt, men i alla fall, ni förstår.»</p>
+
+<p>Sven förstod mycket väl, han var ju inte själv utan erfarenhet på
+området.</p>
+
+<p>»Men i går», fortsatte hon, »såg jag honom i sällskap med en annan
+flicka.»</p>
+
+<p>»Ett sådant nöt! Har han ingen smak alls?»</p>
+
+<p>»Nej! Och nu vill jag inte vara med längre.»</p>
+
+<p>»Det är rätt, stå bara på er.»</p>
+
+<p>»Jag hatar honom.»</p>
+
+<p>»Bravo! Fortsätt med det!»</p>
+
+<p>»Men nu måste ni hjälpa mig. Som ni
+<span class = "pagenum">38</span>
+<a name = "page38"> </a>
+förstår, vill jag dra mig med heder ur spelet, och därför ... hm, jag
+vet inte hur jag skall säga det ... vill ni ... hm ... vara snäll och
+låtsa, som om ni vore väldigt kär i mig?»</p>
+
+<p>Och hon vände sitt rodnande ansikte mot husväggen. Där det för resten
+fanns en lämplig butiksruta att spegla sig&nbsp;i.</p>
+
+<p>»Det skall jag visst låtsa», svarade Sven beredvilligt. »Det är inte
+svårt alls.»</p>
+
+<p>»Och ... och så skall jag låtsa....»</p>
+
+<p>»Att ni är förbaskat kär i mig, ja! Det är jag med om. Så ska’
+vi träffas och möta Äppelbom och bräcka honom. Utmärkt! Kom så gå vi
+till Bräutigams till att börja med.»</p>
+
+<p>De gingo, och på Östran mötte de lyckligt nog Äppelbom, som inte alls
+såg svartsjuk ut, och kommo överens om att han var bräckt.</p>
+
+<p>Från kondis gingo de på bio för att se Titanics undergång, och där,
+när »dödshymnen» spelades, böjde sig Sven R. Pehrsson,
+<span class = "pagenum">39</span>
+<a name = "page39"> </a>
+gammal syndare som han var, mot Kerstins öra och viskade: »Närmare dig!
+Ännu närmare dig!»</p>
+
+<p>Ett par dagar senare träffade han Äppelbom och gjorde honom sällskap
+ett stycke.</p>
+
+<p>»Jag ser, att du går och drar med Kerstin Johnsson nu för tiden»,
+sade denne unge man.</p>
+
+<p>»Retar det dig?» frågade Pehrsson vänligt.</p>
+
+<p>»Nä, inte alls. Vad angår det mig?»</p>
+
+<p>»Du har ju ränt efter henne så förbaskat förut, har jag märkt.»</p>
+
+<p>»Jag? Känner henne knappt. Men hon kanske har varit intresserad av
+mig. Det håller jag inte alls för otroligt.»</p>
+
+<p>»Det gör jag!» svarade Sven ilsket. »Efter vad hon sagt om dig.»</p>
+
+<p>»Vad har hon då sagt, om jag får fråga?»</p>
+
+<p>»Att du är den störste idiot hon känner», upplyste Sven mera
+beredvilligt än sanningsenligt.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">40</span>
+<a name = "page40"> </a>
+»Hon känner ju dig!» anmärkte Äppelbom icke utan hetta.</p>
+
+<p>»Ja, men du är den störste <i>idiot</i>, hon känner, har hon
+sagt.»</p>
+
+<p>»Det är lögn!»</p>
+
+<p>»Det tror jag inte, för hon kan ju inte gärna känna någon
+större.»</p>
+
+<p>»För resten ger jag sjutton i vad hon tycker. Jag är nätt och jämt
+presenterad för henne, och vi ha inte bytt tio ord.»</p>
+
+<p>»Det var väl därför hon inte hann fråga dig om det.»</p>
+
+<p>»Vilket om?»</p>
+
+<p>»Om det inte gjorde ont att ha ett sån’t ansikte som du»,
+spottade Sven ut, och avlägsnade sig sedan i god tid för att undvika
+handgripligheter.</p>
+
+<p>Men han funderade mycket över Äppelboms påstående.</p>
+
+<p>Dagen därpå träffade han Kerstin som vanligt för att promenera en
+stund. De gingo Östra Hamngatan och när de hunnit till Hallbergs
+stannade Kerstin.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">41</span>
+<a name = "page41"> </a>
+»Kom nu, ’fästman’ lilla, så få vi se om de ha några vackra
+förlovningsringar i fönstret.»</p>
+
+<p>Sven kom genast.</p>
+
+<p>»Ska’ vi gå in och köpa ett par», sade Sven, »bara för att
+bräcka Äppelbom?»</p>
+
+<p>»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl
+att gå litet för långt.»</p>
+
+<p>»Jag menar blodigt allvar», skämtade Sven vidare. »Ska vi?»</p>
+
+<p>Fröken Johnsson teg ett ögonblick.</p>
+
+<p>»Sven!» kom det sedan, tyst och mjukt.</p>
+
+<p>Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle
+helst ha velat rymma, men det var för sent.</p>
+
+<p>»Om du verkligen håller riktigt av mig så!» fortsatte den mjuka
+rösten.</p>
+
+<p>Vad skall man svara på sådant? Sven betänkte&nbsp;sig.</p>
+
+<p>»Kanske ni ... du föredrar att vänta litet, innan vi bekantgöra det
+för världen, lilla
+<span class = "pagenum">42</span>
+<a name = "page42"> </a>
+flicka», sade han i ett sista försök att rädda sin frihet. Men det
+lyckades inte.</p>
+
+<p>»Åh nej, Sven. Vi gör som du vill. Alla människor må gärna veta om
+vår lycka.»</p>
+
+<p>Med det tog hon Sven under armen och tog honom med sig till
+Hallbergs.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">43</span>
+<a name = "page43"> </a>
+<h4 class = "chapter">REFERATET</h4>
+
+<p>»Kvinnor!» sade journalisten med en maliciös betoning på ordet. »Fy
+tusan!»</p>
+
+<p>»Inte så, inte så!» sköt skalden in. »Kvinnan är sammanfattningen av
+allt, som vi män &mdash;»</p>
+
+<p>»Jag vet! Sådan där goja språkade jag också förr i världen. När jag
+var gymnasist. Men nu har jag vuxit ifrån det.»</p>
+
+<p>Journalisten tog en ny cigarrett.</p>
+
+<p>»Min erfarenhet av kvinnkönet är mångsidig och rikhaltig, och jag har
+aldrig fått anledning att anlägga dina åsikter om det. Men så skriver
+jag ju heller inte poem.»</p>
+
+<p>»Dikter, förlåt.»</p>
+
+<p>»Bien! Men av alla kvinnor jag träffat, finns det en, som jag aldrig
+kan glömma.»</p>
+
+<p>»Såå! Et tu, Brute!»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">44</span>
+<a name = "page44"> </a>
+»Åh, inte på det sättet. Det är bara det, att jag aldrig kan förlåta
+henne.»</p>
+
+<p>»Låt oss höra historien!»</p>
+
+<p>»Den ställer mig visserligen själv i en litet löjlig dager, men i
+alla fall, låt gå.</p>
+
+<p>Det är rätt länge sedan det hände nu. Jag var reporter i Nyheterna,
+och som ni kanske minns, så ansågs jag inte höra till de sämsta. Men jag
+var ung på den tiden, och det var inte utan att ett par vackra ögon
+kunde göra mera intryck på mig än vad som är hälsosamt för en man i
+yrket.</p>
+
+<p>Vid den tidpunkten började det osa litet skandal kring Nationella
+Smultronbolaget och vi fingo nys om att ett hemligt styrelsesammanträde
+skulle hållas i direktörens villa utanför staden, och
+redaktionssekreteraren kallade mig till sig:</p>
+
+<p>’Wall’, sade han. ’Jag vill ha ett referat av det
+mötet, och du skall skaffa mig det.’</p>
+
+<p>’Hur i herrans namn vill du &mdash; &mdash;’</p>
+
+<p>’Det blir din sak! Se till att jag får referatet bara. Sättet
+är mig likgiltigt.’</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">45</span>
+<a name = "page45"> </a>
+Jag gick ut ganska fundersam och drev omkring på gatorna. Jag begrep
+fullkomligt vad referatet betydde, och att varenda redaktion i staden
+var villig att sälja sin själ för att få det. Men jag förstod också, att
+smultronfolket inte ämnade släppa ut ett ord och voro på sin vakt.</p>
+
+<p>Plötsligt rycktes jag ur mina funderingar av en härlig syn. Det var
+en kvinna, och en kvinna sådan, att till och med vår skalds gudabenådade
+penna skulle komma till korta om han försökte beskriva henne. Lång,
+smärt, elegant, och rörde sig med fullkomlig grace och självmedveten
+behärskning.</p>
+
+<p>Jag var bländad, bedårad helt enkelt, och halvt omedvetet vände jag
+om och följde efter. Mitt beslut var hastigt fattat, jag måste bli
+bekant, och som jag icke kunde finna på något annat sätt i en hast tog
+jag upp en femma, steg fram, hälsade och frågade om hon
+tappat&nbsp;den.</p>
+
+<p>Hon smålog, kastade en hastig blick i sin väska och svarade, att den
+inte var hennes.
+<span class = "pagenum">46</span>
+<a name = "page46"> </a>
+Sedan var det ju lätt att fortsätta, och jag lyckades få följa henne ett
+par kvarter tills hon skulle in i en butik.</p>
+
+<p>’Mitt namn är Wall, i Nyheterna’, sade jag innan vi
+skildes.</p>
+
+<p>’Så intressant’, svarade hon leende. ’Jag har hört
+mycket talas om er.’</p>
+
+<p>’Verkligen?’</p>
+
+<p>’Ja, ni lär ju vara den smartaste reporter i
+sta’n.’</p>
+
+<p>Så gick hon, men glömde visst att säga sitt eget namn. Och jag
+funderade mycket över hur hon kunde ha hört mitt. Det var ju på den
+tiden annars inte mycket känt utom kamratkretsen.</p>
+
+<p>Nå, man är ju tidningsman framför allt, och snart hade jag glömt
+flickebarnet för att välva de vildaste planer om hur jag skulle komma åt
+det efterlängtade referatet. Jag måste ha det, skulle ha det, och tog en
+spårvagn ut till direktörens villa.</p>
+
+<p>Klockan var nära halv åtta på kvällen och det var redan mörkt, när
+Smultronbolagets
+<span class = "pagenum">47</span>
+<a name = "page47"> </a>
+styrelsemedlemmar började komma. Jag räknade dem, och fann snart att
+samlingen var fulltalig. Då hoppade jag över staketet på ett mörkt,
+skyddat ställe, och smög fram till villan.</p>
+
+<p>Det var ljus i ett hörnrum, och mot gardinen såg jag skuggorna av
+flera personer. Så fälldes persiennerna ned. Sakta smög jag runt huset.
+Ett fönster i första våningen stod öppet. Jag tvekade ett ögonblick, men
+inte längre. &mdash; Man gjorde väl inte sina första lärospån i Amerika
+för ro skull. &mdash; Så tog jag ett tag i stuprännan, svängde mig upp
+och klättrade in.</p>
+
+<p>Hur jag smög mig fram till ett rum, beläget intill hörnrummet, och
+där, vid ljuset av en ficklampa, tog ett minutiöst referat av
+sammanträdet, hör inte hit. Nog av, jag fick det, och smög mig bort när
+herrarna skulle till att skiljas. Och en sabla sak var referatet. Det
+var det, som sprängde humbugen.</p>
+
+<p>Jag äntrade ut samma väg som jag kommit,
+<span class = "pagenum">48</span>
+<a name = "page48"> </a>
+tog ett fritt språng över några krusbärsbuskar &mdash; och stod ansikte
+mot ansikte med min bekantskap från eftermiddagen. Jag erkänner att jag
+tappade koncepterna.</p>
+
+<p>’Såå, herr Wall i Nyheterna’, sade hon. ’Ni har
+slagit er på inbrott?’</p>
+
+<p>’Ja &mdash; hm &mdash; nej’, stammade&nbsp;jag.</p>
+
+<p>’Åh, jag förstår så väl’, svarade hon. ’Tidningarna
+ha redan börjat tala ont om stackars pappa, och nu har ni lyssnat till
+sammanträdet och ämnar krossa honom.’</p>
+
+<p>’Pappa? Vad?’</p>
+
+<p>’Ja, just pappa. Jag är dotter till Benson, direktören för
+Smultronbolaget.’</p>
+
+<p>’Åh!’</p>
+
+<p>’Och nu är pappa i svårigheter, som han säkert skulle reda upp,
+om bara pressen lät honom vara i fred, men han skall störtas, och kallas
+brottsling, och ni &mdash; ni skall göra&nbsp;det.’</p>
+
+<p>Hennes röst hade börjat darra allt mera, och när hon talat slut sjönk
+hon ned på en
+<span class = "pagenum">49</span>
+<a name = "page49"> </a>
+trädgårdsbänk med ansiktet i händerna och skakade av snyftningar.</p>
+
+<p>Nå ja, jag var ung då. Och dum, mycket dum. Och jag tålde inte att se
+en kvinna gråta.</p>
+
+<p>Jag satte mig bredvid henne och drog hennes huvud mot mitt bröst,
+förde undan hennes händer och kysste det uppåtvända, tårdränkta ansiktet
+gång på gång.</p>
+
+<p>’Gråt inte, gråt inte, flicka’, viskade jag. ’Här!
+Tag manuskriptet. Bränn det, gör med det vad ni vill.’</p>
+
+<p>Med det lade jag anteckningsblocket med det dyrbara referatet i
+hennes lilla hand, kysste henne ännu en gång och gick.</p>
+
+<p>Vår tidning hade dagen därpå ingenting från sammanträdet, men jag var
+nära att få slag, när jag öppnade ’Morgonskriet’.</p>
+
+<p>Där stod referatet, mitt referat, fullständigt exponerande
+Smultronbolaget och försett med fyrdubbla rubriker.</p>
+
+<p>Och inte blev jag mycket gladare när jag
+<span class = "pagenum">50</span>
+<a name = "page50"> </a>
+med första posten fick en biljett av följande lydelse:</p>
+
+<blockquote class = "inset1 space">
+Bäste herr Wall!</blockquote>
+
+<blockquote>
+Tusen tack för referatet. Det var just vad jag ville ha, men som jag
+uppgivit allt hopp om. Ni blir väl inte ond när ni får höra, att
+’direktör Bensons dotter’ i verkligheten är
+’Morgonskriets’ nya kvinnliga medarbetare. För övrigt voro
+väl kyssarna tillräcklig ersättning för ert besvär.</blockquote>
+
+<blockquote class = "inset1">
+Eder tillgivna</blockquote>
+<blockquote class = "inset3">
+<i>Alice Krona,</i></blockquote>
+<blockquote class = "inset2">
+<i>alias fröken Benson.</i></blockquote>
+
+<p class = "space">»Det är historien, gossar, och jag anser, att man
+måste vara skald för att se något förmildrande hos en sådan kvinna.
+Skål!»</p>
+
+
+<span class = "pagenum">51</span>
+<a name = "page51"> </a>
+<h4 class = "chapter">ETT SJÖMANSÖDE</h4>
+
+<p>Kaptenseleven Karl Johan Klyvarbom kom seglande sydväst till syd
+uppför Hamngatan för laber bris. Vid Kungsportsbron fick han se en
+lämplig kjol vaja nedåt Kungsparken, och fastän det var mitt på blanka
+eftermiddagen gjorde Klyvarbom en skarp gir åt styrbord, slog ut ett par
+rev i seglen för fartens skull och strök för sina goda femton knop ned i
+riktning mot den lockande kjolen.</p>
+
+<p>Enligt all naturens ordning skulle Klyvarbom ha hunnit flickebarnet,
+tilltalat det, avsnoppats och gått ut på nya strövtåg, och då hade det
+just inte heller varit något särskilt att skriva om. Men det gick inte
+så. Ty just när Karl Johan var nära att hinna upp
+<span class = "pagenum">52</span>
+<a name = "page52"> </a>
+henne, intervenerade ödet i form av en mycket välpressad ung man, som
+kom runt ett hörn, hälsade bekant på flickan och gjorde henne sällskap
+mitt för Klyvarboms näsa.</p>
+
+<p>Nu är det ju så, att ingenting sårar ett sjömanshjärta djupare än att
+bli ersatt av en annan karl hos ett fruntimmer, och fastän kaptenseleven
+inte hade den minsta himmelska eller jordiska rätt till flickebarnet, så
+sjöd det dock i hans inre när han sackade allt längre bakåt, sjöd på ett
+sätt som bådade ont för den välpressade.</p>
+
+<p>På något avstånd följde han det såta paret genom gatorna, och när de
+passerade genom Slottsskogens grindar gladdes hans ondskefulla hjärta
+och han drog sig så småningom allt närmare.</p>
+
+<p>På en lämplig, skuggig och folktom plats ansåg han det vara skäl att
+handla, steg därför fram och placerade kraftigt och målmedvetet sin
+massiva sjömansnäve i basen av den välpressades oklanderliga nackbena.
+<span class = "pagenum">53</span>
+<a name = "page53"> </a>
+Den välpressade sprang fullt ofrivilligt några meter, och när han sedan
+vände sig om för att se om det var en ek som ramlat över honom, fick han
+se Klyvarbom göra sin djupa reverens för det skrämda flickebarnet.</p>
+
+<p>Då blev gossen ilsk, gick fram till Klyvarbom och frågade vad
+meningen var. För att klargöra detta dängde Karl Johan till honom igen,
+så att han gick till vila ett par minuter på närmaste gräsmatta.</p>
+
+<p>»Det skall du ha för härom kvällen, din lymmel», röt Karl Johan.</p>
+
+<p>»Härom kvällen?» kved den andre svagt. »Jag har aldrig sett er
+förr.»</p>
+
+<p>»Aldrig? Försök inte. Jag känner nog igen er, det var ni, som
+antastade min syster härom kvällen och bar er illa åt, men ni kom undan
+då.»</p>
+
+<p>»Nej, men Gustav», kvittrade den sköna. »Det skulle jag aldrig ha
+trott om dig.»</p>
+
+<p>»Det är en sabla lögn», svarade Gustav indignerad. »Jag antastar
+aldrig någon.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">54</span>
+<a name = "page54"> </a>
+»Han nekar, alltså är han skyldig», avkunnade Klyvarbom.</p>
+
+<p>»Ja, det är ju alldeles tydligt», instämde flickan, ty resonemanget
+var ju fullkomligt kvinnologiskt.</p>
+
+<p>»Nej, men Karin &mdash; &mdash;»</p>
+
+<p>»Tyst, Gustav! Jag vill inte tala med dig. Gå din väg.»</p>
+
+<p>»Ger du dig inte i väg på fläcken, så sablar &mdash;», understödde
+Klyvarbom och började veckla upp rockärmarna.</p>
+
+<p>Gustav hade tydligen ingen lust att göra vidare bekantskap med
+sjömansnävarna och drog sig sakta bort.</p>
+
+<p>»Adjö då», sade han, men ingen svarade. Kommen ett stycke bort
+stannade han, vände sig om och tittade, så drog plötsligt ett leende
+över hans ansikte och han begav sig halvspringande på väg mot
+staden.</p>
+
+<p>Klyvarbom och flickan slogo sig ned på närmaste bänk och han, som
+gratulerade sig själv till sin diplomatiska begåvning, njöt
+<span class = "pagenum">55</span>
+<a name = "page55"> </a>
+obeskrivligt av att ljuga en fruktansvärd historia om Gustavs svåra
+försyndelser.</p>
+
+<p>Detta fortgick ostört en god stund, men plötsligt uppenbarade sig
+Gustav åter på valplatsen, nu klädd i spanskrör och en grovlemmad svart
+och vit bulldogg.</p>
+
+<p>Klyvarbom började känna sig obehaglig till mods när han såg dem
+komma, och hans oro var icke oberättigad.</p>
+
+<p>Både han och flickan reste sig när Gustav&nbsp;kom.</p>
+
+<p>»Ja, nu är jag här igen», sade denne glatt och lyfte på hatten.</p>
+
+<p>»Då går väl jag», svarade Klyvarbom.</p>
+
+<p>»Det gör ni nog inte», sade Gustav vänligt. »Pass på honom,
+Cesar.»</p>
+
+<p>Cesar steg fram och nosade intresserad på Klyvarboms byxor, och
+sjömannen kände hur knäskålarna slogo mot varandra vid tanken på att han
+möjligen också ämnade smaka.</p>
+
+<p>»Nu», sade Gustav, fortfarande vänligt,
+<span class = "pagenum">56</span>
+<a name = "page56"> </a>
+»kanske ni underrättar oss om hur sant det är, som ni sade om mig. Men
+säg sanningen, den där hunden tål inte att höra folk ljuga.»</p>
+
+<p>Klyvarbom vred sig.</p>
+
+<p>»Nå!» Bulldoggen fick ett tecken, och kom morrande fram.</p>
+
+<p>»Nå ja! Jag kanske tog miste på person.»</p>
+
+<p>»Kanske?»</p>
+
+<p>»Ja, nästan säkert.»</p>
+
+<p>»Nästan?»</p>
+
+<p>»Tja, alldeles säkert då.»</p>
+
+<p>»Det låter höra sig. Blev för resten er syster antastad alls?»</p>
+
+<p>»Det hör inte hit.»</p>
+
+<p>»Nej, men det intresserar mig.»</p>
+
+<p>»Jag har ingen syster», erkände Klyvarbom svagt.</p>
+
+<p>»Se så, nu är jag rehabiliterad. Vad säger du nu, Karin?»</p>
+
+<p>»Förlåt mig, snälle Gustav», ljöd flickebarnet. »En sådan usling den
+karlen är.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">57</span>
+<a name = "page57"> </a>
+»Nu kommer andra kapitlet», sade Gustav därefter. »Nu står ni stilla
+medan jag randar ryggen på er med den här käppen. Vid minsta rörelse har
+ni Cesar i benet.»</p>
+
+<p>Det blev dock för mycket för Klyvarbom. Med en kraftig spark träffade
+han Cesar under hakan, så att hunden sjönk in i medvetslöshetens natt.
+Nästa tempo var att placera sjömansnäven mitt i ansiktet på Gustav och
+så bar det i väg.</p>
+
+<p>Han sprang med den högsta fart han orkade, ty han visste, att
+bulldoggen snart skulle kvickna till, och ville gärna vara i säkerhet
+innan dess.</p>
+
+<p>Vid grinden vände han sig om och fick se Cesar komma som skjuten ur
+en kanon, tydligen driven av en oemotståndlig längtan att få träffa Karl
+Johan Klyvarbom.</p>
+
+<p>Karl Johan, som däremot icke önskade träffa doggen, formligen flög
+till närmaste ringlinjevagn och hann upp den just som vagnen satte sig i
+gång. Doggen var då bara
+<span class = "pagenum">58</span>
+<a name = "page58"> </a>
+fem meter borta och med dessa djurs vanliga trohet, sprang han med
+vagnen för att vakta ut Klyvarbom.</p>
+
+<p>Så fick Karl Johan Klyvarbom sitta där, alltjämt kusligare till mods,
+och åka Ringlinjen runt, runt, runt....</p>
+
+
+<span class = "pagenum">59</span>
+<a name = "page59"> </a>
+<h4 class = "chapter">ETT SLÄDPARTI</h4>
+
+<p>Olivia Rosenblom ansågs hemma i Göteborg vara söt, och var en mycket
+vacker flicker flicka enligt de härskande begreppen i den enkla
+landsända, där hon nu bodde hos sin farfar, och som hon dessutom var
+sondotter till den förmögne patron Rosenblom på Stora Fälanda, är det
+inte underligt att Konrad Pilkvist älskade henne. Konrad var visserligen
+bara biträde i Algotson &amp; Co:s järn-, speceri-, kortvaru-,
+mode- och <ins class = "correction" title =
+"text: ’diverse-/handel’">diverse-handel</ins> därsammastädes,
+men han hade knollrigt hår, små, vaxade
+mustascher och böjelse för mera romantisk litteratur, samt dessutom ett
+gott sätt mot kunder, och han hyste stora förhoppningar att dessa
+utmärkta egenskaper i förening till sist skulle besegra den sköna.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">60</span>
+<a name = "page60"> </a>
+Men hon tycktes vara särdeles hårdflirtad, åtminstone för en man i
+bodbetjäntens anspråkslösa ställning. Pilkvist hade expedierat henne
+många gånger, men inte lyckats få ens ett intresserat ögonkast, och
+detta trots att hans lockar och flytande svada gjort honom populär bland
+traktens hushållsfröknar och inspektorsdöttrar.</p>
+
+<p>Detta sorgliga förhållande släckte dock inte Pilkvists ömma låga.
+Tvärtom. Hans beslut att bli måg på Stora Fälanda blev fastare än
+någonsin.</p>
+
+<p>»D’ä klart, att det inte kan gå», resonerade han för sig själv.
+»Inte har man nånsin läst om att det gått på det viset. Jag måste utföra
+något dåd i stor stil, något, som kommer henne att beundra och se upp
+till mig. Se’n skall allting gå som en dans.»</p>
+
+<p>Några dagar senare var det kalas på Stora Fälanda, och i samband med
+det slädparti.</p>
+
+<p>Pilkvist var naturligtvis inte bjuden med, men gud Amor hade
+likafullt tvingat honom upp till Stora Fälanda gårdsplan för att få
+<span class = "pagenum">61</span>
+<a name = "page61"> </a>
+se när den älskade åkte ut, och få vredgas på den lycklige, som satt på
+hundsvotten.</p>
+
+<p>Det var ett kallt göra. Pilkvist frös som en hund där han posterade i
+vinterkvällen, ty vinden svepte skarp och bitande in över Fälandasjöns
+istäcke. Men i hans blod brann kärleken till Olivia Rosenblom och den
+höll hans själ varm, om också kroppen fick sitta emellan.</p>
+
+<p>Omsider körde slädarna fram, och Konrad Pilkvist ställde sig litet i
+skymundan när gästerna tågade ut. Där kom kronofogden och
+häradsskrivaren och sågverksdisponenten och alla möjliga andra
+celebriteter, och mitt i högen hon. Pilkvist glömde kylan och kände
+endast en bitterljuv känsla genomströmma sitt inre när han såg hennes
+strålande blickar, vilka sorgligt nog inte riktades mot honom, utan mot
+sågverksdisponentens son, löjtnanten.</p>
+
+<p>Först när Olivia tagit plats i en kappsläde slog den stora planen som
+en blixt ned i Pilkvists hjärna, och han tvekade inte en sekund.
+<span class = "pagenum">62</span>
+<a name = "page62"> </a>
+Med två språng var han framme vid släden, och gav löjtnanten, som just
+skulle ta plats bakpå, en puff så att han stod på huvudet i en snödriva.
+Och innan någon fattat vad det var frågan om hade han gripit tömmarna,
+givit hästen ett piskrapp, och det bar i väg ned mot sjön.</p>
+
+<p>Det steg ett illtjut ur fällarna framför honom, besvarat av ett
+mångstämmigt rop bakom, men Konrad Pilkvist lät piskan vina, och for av
+med allt skarpare fart.</p>
+
+<p>»Precis som Gösta Berling!» tänkte han. »Sabla stiligt!» Så vände han
+sig om i släden, och ropade efter berömda mönster:</p>
+
+<p>»Jag är Konrad Pilkvist, riddare till tjugutusen kyssar och en hel
+binga kärleksbrev, fånga mig den som kan!»</p>
+
+<p>Men han såg samtidigt att den sista uppmaningen synbarligen var
+överflödig, ty löjtnanten hade kommit upp ur sin driva och var redan på
+väg efter honom i en annan kappsläde.</p>
+
+<p>Olivia höll sig fullkomligt lugn. Hon hade
+<span class = "pagenum">63</span>
+<a name = "page63"> </a>
+uppfattat situationen och senterade den. Det är minsann inte många unga
+damer i våra dar, som få vara med om en regelrätt enlevering. För resten
+skulle det ju bli ytterst angenämt att räddas av löjtnanten.</p>
+
+<p>Men Pilkvist, berusad av sin djärva bragd, tydde hennes tystnad som
+beundran, och hans hjärta slog i kapp med hästfötternas galopp.</p>
+
+<p>Färden gick över sjön i svindlande fart. Bakom röt löjtnantens
+kommandostämma ilskna uppmaningar att stanna och löften om stryk, men
+Pilkvists häst var den bästa, och avståndet ökades sakta men säkert.</p>
+
+<p>»Stanna, din förbaskade kryddbonesare!» kom löjtnantens röst. »Annars
+skall jag slå sönder vartenda ben i din usla kropp.»</p>
+
+<p>»Ha, tyrann!» skrek Konrad den romantiske tillbaka. »Aldrig skall du
+röva min väna brud ur mina armar.»</p>
+
+<p>Så kom han plötsligt att tänka på, att Gösta Berling och hans
+bortrövade brud
+<span class = "pagenum">64</span>
+<a name = "page64"> </a>
+kyssts rätt avsevärt under sin slädfärd, och han ansåg exemplet
+efterföljansvärt, i synnerhet som det utan detta lilla arrangemang inte
+skulle bli någon riktig stil på det hela. Alltså böjde Konrad Pilkvist
+sig fram, tog Olivia under hakan med vänstra handen, och kysste hennes
+rosenläppar, medan löjtnanten, som inte var längre borta än att han
+kunde se vad som hände, upphävde ett avgrundsvrål.</p>
+
+<p>Men det skulle Pilkvist aldrig ha gjort, ty Olivia var en
+väluppfostrad flicka, som inte lät sig kyssas av obekanta herrar, och av
+ganska få bekanta; och dessutom var hon en handfast flicka. Så att
+knappt hade kyssen bränt på Olivias läppar förrän en örfil brände på
+Konrads kind. Och den efterföljdes omedelbart av flera.</p>
+
+<p>Konrad var alldeles handfallen. Han var fullkomligt oberedd på ett så
+plötsligt nedstörtande från sin sällhets himmel, och tömmarna gledo
+sakta undan hans hand. Olivia grep dem ögonblickligen, höll in hästen
+och
+<span class = "pagenum">65</span>
+<a name = "page65"> </a>
+störtade i löjtnantens armar när han fem sekunder senare hann fram.</p>
+
+<p>Och löjtnanten tryckte henne onödigt tätt intill sig, och Pilkvist
+kunde tydligt uppfatta en del ord, som sade honom, att befattningen som
+måg hos Rosenblom j:r redan var tillsatt.</p>
+
+<p>Men löjtnanten uppehöll sig i alla fall inte länge med Olivia. Han
+hade lovat Konrad stryk, och som officer och gentleman skyndade han att
+infria sitt löfte.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">66</span>
+<a name = "page66"> </a>
+<h4 class = "chapter">AFFÄR ÄR AFFÄR</h4>
+
+<p>John Andersson var innehavare av en mindre agenturaffär i Nordstaden,
+en foxterrier, bärande, men mindre sällan lydande, namnet Tip-Top, samt
+en spanskrörskäpp med guldkrycka. Dessutom älskade han världens skönaste
+kvinna. När en karl är kär, är ju alltid föremålet det skönaste i
+världen.</p>
+
+<p>Andersson var dock icke fullt lycklig, ty världens skönaste kvinna
+hyste intet särskilt intresse för honom, och fanns det något sådant så
+var det rent av negativ art. Han hade nämligen försummat det
+psykologiska ögonblick, då han kunnat försäkra sig om den skönaste bland
+dödliga, och dylika underlåtenhetssynder äro, som bekant, ungefär de
+svåraste en ung man kan begå. Därför hade hans namn strukits från listan
+och han från
+<span class = "pagenum">67</span>
+<a name = "page67"> </a>
+det familjära »Jonne» blivit degraderad till »Herr Andersson».</p>
+
+<p>Men Andersson beundrade även naturen, och därav kom det sig, att han
+en vacker afton befann sig i sällskap med Tip-Top och käppen sittande på
+Vita bandets paviljong i Slottsskogen, förtärande en enkel Rosenhäger
+och drömmande om den tid då Majken &mdash; så hette världens skönaste
+kvinna &mdash; skulle obligatoriskt förekomma i hans sällskap. Följden
+av dessa drömmar var, att när han gick glömde han käppen med
+guldkryckan.</p>
+
+<p>Kommen ett stycke nedåt vägen erinrade John sig sin förlust och vände
+med en viss hastighet tillbaka för att återfå klenoden. I dörren till
+paviljongen kolliderade han med en medelålders gentleman och skulle nog
+med en ursäkt ha lämnat plats, om han inte i främlingens hand sett
+&mdash; sin dyrbara käpp.</p>
+
+<p>Anderson var emellertid en belevad man och blev därför inte ohövlig,
+utan lyfte artigt på hatten och sade:</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">68</span>
+<a name = "page68"> </a>
+»Förlåt! Min herre har visst tagit fel käpp?»</p>
+
+<p>Den andre tittade på käppen.</p>
+
+<p>»Det tror jag inte», svarade han.</p>
+
+<p>»Men det tror jag», svarade John med eftertryck. »Den där käppen är
+nämligen min.»</p>
+
+<p>»Såå», sade den andre lugnt. »Under de fem år jag haft den, har jag i
+alla fall ansett den vara min egendom.»</p>
+
+<p>Men nu fattade Andersson humör.</p>
+
+<p>»Nej, hör nu, min bäste herre &mdash; &mdash;»</p>
+
+<p>Han tystnade plötsligt, ty inifrån lokalen kom Tip-Top med
+svansstumpen i frenetisk rörelse &mdash; och Anderssons käpp i
+munnen.</p>
+
+<p>Det blev ursäkter. Käpparna undersöktes och befunnos vara i detalj
+lika, och på grund av detta egendomliga sammanträffande stiftade
+herrarna bekantskap och fingo sällskap hem.</p>
+
+<p>»Mitt namn är Andersson», sade John. »Firma J.&nbsp;A. Andersson,
+agentur i kaffe, gjutgods, garn och cigarrer.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">69</span>
+<a name = "page69"> </a>
+»En driftig ung man», sade den andre gillande. »Ja, mitt namn är
+Schönstein.»</p>
+
+<p>»Inte Josef B., den store miljonären?»</p>
+
+<p>»Josef B. Schönstein är mitt namn», svarade främlingen småleende, och
+Andersson greps av en hemlig vördnad inför denne siffrornas och guldets
+kung.</p>
+
+<p>Nu ville ödet, att Andersson, solande sig i detta magnifika sällskap,
+på Linnégatan mötte sin själs älskade i sällskap med banktjänstemannen
+Fågelström, hälsade och passerade.</p>
+
+<p>»Det var sjutton», sade Fågelström till Majken, »vad John frotterar
+sig mot money.»</p>
+
+<p>»Hur så?»</p>
+
+<p>»Det var ju miljonären Schönstein han gick och pratade så gemytligt
+med.»</p>
+
+<p>»Var det det?» frågade Majken intresserad. »Hur kan han känna
+honom?»</p>
+
+<p>»Åhjo, man har ju hört &mdash;», svarade Fågelström likgiltigt.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">70</span>
+<a name = "page70"> </a>
+»Vad har ni hört? Ni, som rör er i finanskretsarna, har väl reda på en
+hel del.»</p>
+
+<p>Nu inskränkte sig Fågelströms verksamhet i banken till tjänstgöring
+vid kassan för inbetalningar, men han ville gärna imponera på
+flickebarnet.</p>
+
+<p>»Tja, det är egentligen en affärshemlighet, men det gör ju ingenting.
+De där två ha en hel del affärer ihop. Amerikanskt vete och bomull och
+sådant där, som man håvar in pengar på.»</p>
+
+<p>»Tjänar John så mycket pengar då?»</p>
+
+<p>»Om? Miljonär blir han kanske inte, men en fem, sex hundra tusen kan
+han inte undvika, när Schönstein håller honom om ryggen så som han
+gör.»</p>
+
+<p>Sedan talades inte vidare om saken, men Fågelström lade märke till,
+att Majken var mycket tankspridd resten av kvällen.</p>
+
+<p>Samtidigt utspann sig ett litet samtal mellan Schönstein och
+Andersson.</p>
+
+<p>»Det var en söt flicka det där», sade nämligen
+<span class = "pagenum">71</span>
+<a name = "page71"> </a>
+den förre, när de passerat paret. »Vem är det?»</p>
+
+<p>»Det är fröken Lindblom, hon är &mdash; hm &mdash; så gott som
+&mdash; litet förlovad med mig.»</p>
+
+<p>»Såå», sade Schönstein. »Tillåt mig gratulera. Presentera mig vid
+tillfälle för er fästmö &mdash; eller så gott som, ha ha!»</p>
+
+<p>Två dagar senare mötte Andersson Majken på Östran och gjorde
+sällskap. Och Majken, som till en början var litet stram, tinade efter
+tio minuter så fullständigt upp, att Andersson beslöt att genast avfyra
+den högviktiga frågan och få ett bestämt svar. Han hade nu lärt sig att
+inte försumma det psykologiska ögonblicket.</p>
+
+<p>Men när detta ögonblick omsider anlände, anlände även en oförutsedd
+händelse.</p>
+
+<p>Händelsen var den store miljonären Josef B. Schönstein, som kom
+uppifrån avenyen och demonstrativt saktade farten, småleende som en
+kyrkängel.</p>
+
+<p>Andersson kunde inte motstå lusten att briljera med bekantskapen utan
+presenterade.
+<span class = "pagenum">72</span>
+<a name = "page72"> </a>
+Schönstein var en aimabel karl, det blev supé med champagne och dylikt,
+och när detta var slut, hjälpte han Andersson att följa Majken till
+porten.</p>
+
+<p>Dagen därpå ringde Andersson upp Majken för att höra om hon ville
+promenera ett slag på kvällen. Tråkigt nog var hon upptagen. Kvällen
+därpå var hon bortbjuden, sedan var det överarbete och annat kväll efter
+kväll tills Andersson en middag, efter att ha väntat tjugu minuter
+utanför hennes port lyckades träffa henne.</p>
+
+<p>Han beslöt att genast göra slag i saken och gick alltså på i
+ullstrumporna.</p>
+
+<p>»Majken», sade han. »Det är en sak som jag vill tala med dig om. En
+viktig sak.»</p>
+
+<p>»Det var lustigt!» sade Majken.</p>
+
+<p>»Nej, det är alls inte lustigt, utan det ramaste allvar.»</p>
+
+<p>»Skall du tala allvar. Nej, hör du!»</p>
+
+<p>»Majken, jag älskar dig!»</p>
+
+<p>»Vad gör du, sa’ du?»</p>
+
+<p>»Älskar dig!»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">73</span>
+<a name = "page73"> </a>
+»Jaså, gör du det?»</p>
+
+<p>Det där lät inte vidare uppmuntrande &mdash; men Anderson fortsatte
+ändå.</p>
+
+<p>»Jag har älskat dig länge, Majken. Min affär är ju inte så stor än,
+men &mdash; &mdash;»</p>
+
+<p>»Hör du John!» avbröt flickan. »Jag vet vad du vill säga. Bry dig
+inte om det, du.»</p>
+
+<p>»Vad &mdash; &mdash; menar du &mdash; &mdash; ämnar du &mdash;
+&mdash; säga nej?»</p>
+
+<p>»Ja.»</p>
+
+<p>»Men vad är anledningen? Säg åtminstone anledningen», bad den
+förkrossade Andersson.</p>
+
+<p>»Anledningen är den, att jag i slutet av månaden förlovar mig med
+Josef.»</p>
+
+<p>»Josef? Josef? Vem är det?»</p>
+
+<p>»Herr Schönstein, naturligtvis.»</p>
+
+<p>Andersson tvärstannade. Så lyfte han på hatten, vände om och gick
+sakta nedåt gatan, följd av Tip-Top, som sorgset slokade med
+svansstumpen.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">74</span>
+<a name = "page74"> </a>
+<h4 class = "chapter">ARTIGA KARLSSON</h4>
+
+<p>Karlsson är, i likhet med de flesta svenska herrar, vanligen något
+orakad, men i övrigt en fulländad gentleman, en omständighet, som i all
+synnerhet kommer till synes i hans bemötande mot damer, även om dessa
+äro bedagade, mindre sköna och t.o.m. medlemmar av F.K.P.R.</p>
+
+<p>Härom dagen stod Karlsson på bakre plattformen av en spårvagn. Just
+när vagnen satte sig i gång sökte en dam hoppa upp, men som hon
+naturligtvis hade snubbelkjol, resulterade det hela i, att hon slog en
+vacker saltomortal bakåt, och landade på bakhuvudet i stensättningen.
+Den uppsättning av stålfjädrar och valkar, som hon använde för att hålla
+lockfrisyren chic tog emellertid emot stöten, så att själva den lilla
+levande
+<span class = "pagenum">75</span>
+<a name = "page75"> </a>
+kärna, som omsorgsfullt doldes djupt inne i burret, blev fullkomligt
+oskadad.</p>
+
+<p>Emellertid hade Karlsson inte varit overksam medan det lilla
+flickebarnet roterade i atmosfären. Med ett ryck i signalsträngen hade
+han stoppat vagnen, hoppat av &mdash; framåt, ty han var man &mdash; och
+i samma ögonblick som damens huvud lugnt lade sig till ro på sina
+stålfjädrar var Karlsson där.</p>
+
+<p>Med oändlig ömhet lyfte han upp damen, borstade av hennes kläder och
+hjälpte henne upp på vagnen. Hon tackade honom på damers sed med en
+blick, som om hans blotta existens vore en dödlig förolämpning mot
+henne.</p>
+
+<p>Karlsson smålog hult och vackert. Tog av hatten och bugade djupt.
+Damen vände hastigt på huvudet, och körde ett hattnålsspjut in i
+Karlssons vänstra öga.</p>
+
+<p>Karlsson smålog än mera och bugade igen, med resultat att damens
+hattnål åter tangerade hans vänstra öga.</p>
+
+<p>Karlsson log som en sol.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">76</span>
+<a name = "page76"> </a>
+Men nu ingrep konduktören. Han var nämligen ung och nitisk, och tyckte
+inte om mordvapen i dagligt bruk.</p>
+
+<p>»Hönnu fröken», sade han därför. »Ni körde hattnålen i den herrns
+öga.»</p>
+
+<p>Karlsson gav konduktören en förebrående blick, och damen sökte med
+sina blickar förinta både Karlsson och konduktören.</p>
+
+<p>»Gör ingenting alls!» sade Karlsson till henne. »Om fruntimret tycker
+att det är roligt, får ni gärna sticka dit nålen en gång till.»</p>
+
+<p>Och Karlsson smålog.</p>
+
+<p>»Ja, skyddare ä’ ju så dyra», muttrade konduktören. »De kosta
+ju ända till fem öre stycket.»</p>
+
+<p>»Polis!» skrek damen. »Här blir ett ensamt fruntimer antastat på en
+spårvagn av två sluskar.»</p>
+
+<p>»Ni har gjort fruntimret ledset», sade Karlsson allvarligt till
+konduktören. »Ni är en drulle!»</p>
+
+<p>Samtidigt hoppade damen av vagnen, baklänges,
+<span class = "pagenum">77</span>
+<a name = "page77"> </a>
+och började åter rotera i atmosfären. Sekunden därpå fockade konduktören
+av Karlsson, därför att han använt ordet »drulle» vid tilltal av
+tjänsteman i tjänsteutövning.</p>
+
+<p>Karlsson hann fram till damen just när hon landade på stålfjädrarna,
+hjälpte upp henne, borstade hennes kläder, bugade djupt, och fick åter
+hattnålen i vänstra ögat.</p>
+
+<p>Men Karlsson bugade ännu djupare och smålog som aldrig förr.</p>
+
+<p>Hans vänstra öga är nämligen av emalj.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">78</span>
+<a name = "page78"> </a>
+<h4 class = "chapter">EN EGENDOMLIG LIKHET</h4>
+
+<p>Merkantile ambassadören Erik Carlcrantz, hemmahörande i rikets andra
+stad, var innehavare av ett fördelaktigt utseende, något lösa moraliska
+begrepp och en avgjord böjelse för det täcka könet. Denna böjelse
+besvarades varmt av könet i allmänhet och i synnerhet av fröken Stella
+på Stadt, en ung dam, som även delade Carlcrantz’ båda
+förstnämnda, sympatiska karaktärsdrag. Det kan därför knappast förvåna
+den världserfarne läsaren, att en vacker dag när Stella var ledig, finna
+henne och bemälde Erik inkvarterade i ett rum i den närbelägna staden
+V-borgs Grand Hotell medan i resandeboken Carlcrantz’ prydliga
+stil hade plitat ett »E.&nbsp;W. Carlcrantz med fru».</p>
+
+<p>Men ett merkantilt sändebud har, som bekant,
+<span class = "pagenum">79</span>
+<a name = "page79"> </a>
+vänner var han drar fram, och olyckan ville, att Carlcrantz, när han och
+Stella kom in i matsalen för att få en bit före avresan fann ett bord
+besatt av några av sina kunder i stan och deras damer. Erik hälsade
+givetvis med utsökt artighet, men önskade samtidigt, när han såg
+damernas blickar, att Stella inte vore fullt så våldsamt extravagant i
+sin klädsel, och han insåg att det nu gällde att hålla tungan rätt
+i&nbsp;mun.</p>
+
+<p>Olyckan ville emellertid, att Stella av portiern beställt ett
+rikstelefonsamtal, och knappt hade det såta paret börjat angripa
+smörgåsbordet, förrän denne funktionär visade sig i dörren och högt och
+tydligt sade:</p>
+
+<p>»Fru Carlcrantz! Klart till Göteborg.»</p>
+
+<p>Carlcrantz kände sig mindre väl, medan Stella var ute, och tog i ren
+distraktion tre snapsar en suite, men samtidigt var hans
+affärsmannahjärna i verksamhet och kläckte en&nbsp;idé.</p>
+
+<p>När Stella kom tillbaka, hälsades hon därför med orden:</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">80</span>
+<a name = "page80"> </a>
+»Nå Marie, träffade du Sven?»</p>
+
+<p>»Ja-ja men», svarade hon, utan att veta vad det var frågan om, men i
+känslan av att det var bäst att hålla med.</p>
+
+<p>»Och han möter?»</p>
+
+<p>»Ja visst!»</p>
+
+<p>»Very good!»</p>
+
+<p>Resten av samtalet fördes i lägre ton och vännerna ansträngde
+förgäves sina öron.</p>
+
+<p>När måltiden var slut gick Stella upp för att göra sig i ordning till
+avresan, och Carlcrantz steg in i kaféet dit vännerna dragit sig, och
+blev glatt mottagen.</p>
+
+<p>»Hå fasen, Carlcrantz», hojtade grosshandlar Pålsson, »inte visste
+jag att du var gift.»</p>
+
+<p>Sällskapet grinade stilla, men Carlcrantz svarade med väl spelad
+oskuld:</p>
+
+<p>»Gift? Nä det känner jag inte heller till!»</p>
+
+<p>Allmän förvåning.</p>
+
+<p>»Men frun &mdash; &mdash;?»</p>
+
+<p>»Jaså hon! Det är min svägerska, Marie.
+<span class = "pagenum">81</span>
+<a name = "page81"> </a>
+Gift med min bror, ni förstår. Vi ska möta honom i Uddevalla, vi reser
+dit nu.»</p>
+
+<p>»Åååh!» En missräknad kör från damerna.</p>
+
+<p>»Men jag tycker att hon liknar en liten upppasserska jag sett
+någonstans», inföll grosshandlare Svensson misstänksamt.</p>
+
+<p>»Alldeles ja, det har jag alltid sagt», instämde Carlcrantz glatt.
+»Hon är lik Stella på Stadt, som om de voro tvillingsystrar, men det
+vill hon inte höra talas om. Där ha vi henne för resten, ajöken mitt
+herrskap!»</p>
+
+<p>»Å nej, gå inte», bådo damerna. »Presentera er svägerska.» Och
+Carlcrantz presenterade.</p>
+
+<p>Det blev en trevlig halvtimma. Damerna blevo förtjusta i fru
+Carlcrantz, och Svensson skämtade om likheten med Stella på Stadt,
+»fastän det var ju stor skillnad förstås», och damerna avvisade
+indignerat varje tal om en sådan likhet.</p>
+
+<p>Så slog avskedets timme. Vagnen var
+<span class = "pagenum">82</span>
+<a name = "page82"> </a>
+framkörd och Carlcrantz var ute för att ordna bagaget. Så visade han sig
+i dörren:</p>
+
+<p>»Skynda dig nu», sade han.</p>
+
+<p>Men damerna hade svårt att skiljas.</p>
+
+<p>Så gick han och skaffade en cigarr och pratade i kiosken ett slag,
+tills han märkte, att han endast hade fem minuter att hinna till
+stationen på. Som en blixt var han vid kafédörren och avbröt damernas
+animerade avskedstagande med ett ivrigt:</p>
+
+<p>»Skynda dig, <i>Stella</i>, tåget går om fem minuter.»</p>
+
+<p>Ett ögonblick föll en andlös tystnad över sällskapet. Så skyndade
+Stella sig.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">83</span>
+<a name = "page83"> </a>
+<h4 class = "chapter">REVYBESÖKET</h4>
+
+<p>Maud och Fanny, som sent omsider fått sina sommartoaletter &mdash;
+man vet ju hurudana sömmerskor äro &mdash; voro ute och sågo på
+sta’n, och de tyckte själva att de prydde upp&nbsp;den.</p>
+
+<p>Det tyckte synbarligen också två unga, vidbrättade herrar av stadens
+affärstyp, och som beslut och handling, även hos köpmän i mindre
+framskjuten ställning i Göteborg äro ett, så bådo de unga gentlemännen
+att få göra sällskap.</p>
+
+<p>Maud och Fanny lyfte indignerat näsorna ytterligare en centimeter mot
+zenith, och fortsatte oberörda sin väg. Men de båda herrarna voro också
+fullkomligt oberörda, och upprepade sin begäran.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">84</span>
+<a name = "page84"> </a>
+Nu rodnade Maud litet, bevärdigade den närmaste med en blick och sade
+kort och kallt:</p>
+
+<p>»Var så god och låt oss vara i fred.»</p>
+
+<p>»Men, bästa fröken. Det är en abnormitet, att två så förtjusande
+damer gå utan sällskap.»</p>
+
+<p>Mauds och Fannys hjärtan veknade litet.</p>
+
+<p>»Jag skall be att få tala om, att vi inte stifta bekantskap med
+herrar på gatorna.»</p>
+
+<p>»Det förstå vi så väl, så. Men låt oss nu få utgöra undantaget, som
+bekräftar regeln.»</p>
+
+<p>Maud och Fanny växlade en blick, och den sade så mycket som: »Tja,
+låt gå! Det är ju alltid ett äventyr för ett par familjeflickor. Men då
+gå vi direkt hem.»</p>
+
+<p>Flickor ha, som bekant, begåvningen att kunna tala med ögonen.</p>
+
+<p>Då gentlemännen icke vidare blevo motsagda, specialiserade de sig på
+var sin unga dam, och Maud och Fanny bemötte dem ganska nådigt. Efter
+tio minuter voro de vid damernas
+<span class = "pagenum">85</span>
+<a name = "page85"> </a>
+port, och dessa sade, trots energiska övertalningsförsök, ett kallt
+adjö.</p>
+
+<p>I sista minuten grep dock en av de båda ynglingarna efter ett
+halmstrå, ty si flickebarnen voro söta:</p>
+
+<p>»Men om nu damerna nödvändigt ska gå, så kan ni väl följa med oss och
+se revyn i morgon kväll?»</p>
+
+<p>Och till Fannys oerhörda häpnad svarade Maud genast:</p>
+
+<p>»Ja tack, det vill vi visst det! Vi ha länge längtat efter att få se
+revyn.»</p>
+
+<p>Herrarna skeno av belåtenhet.</p>
+
+<p>»Härligt! Vart få vi skicka biljetterna?»</p>
+
+<p>»Ja, adressen se ni, och namnen....»</p>
+
+<p>»Tillåt oss! Bergman och Jonsson!»</p>
+
+<p>»Alma Karlson och Maria Anderson.»</p>
+
+<p>Så skildes sällskapet för att träffas dagen därpå.</p>
+
+<p>Alma Karlson var husjungfru i Mauds och Fannys hem, gammal
+trotjänarinna, ilsken, ogift och följaktligen manhaterska. Maria
+<span class = "pagenum">86</span>
+<a name = "page86"> </a>
+Anderson var också till åren kommen kokerska i samma familj, ogift med
+ovannämnda konsekvenser, och dessutom litet religiös. Ingen av dem var
+just av det slag, som en ung man skulle välja till ledsagarinna ens
+tvärs över gatan, än se’n då genom livet, och båda visste&nbsp;det.</p>
+
+<p>Till dessa båda damer anlände nästa eftermiddag ett par biljetter
+till sommarteatern, och följden blev att deras liv under den närmaste
+halvtimmen hängde på en tråd. Sedan gingo de till »fröknarna» för att
+höra vad de trodde.</p>
+
+<p>»Beundrare!» sade Maud bestämt.</p>
+
+<p>»Är det möjligt, fröken?» undrade Maria tveksamt.</p>
+
+<p>»Underligare har man hört», inföll Alma morskt och satte näsan i
+vädret. »Man är väl inte så lastgammal heller, och ser ju ganska skaplig
+ut.»</p>
+
+<p>»Alma har fullkomligt rätt», instämde Fanny. »Det är någon, som sett
+er, och blivit betagen.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">87</span>
+<a name = "page87"> </a>
+»Men tänk», gnällde Maria, »att bjuda mig en biljett till ett så syndigt
+nöje. Jag för min del kan inte och vill inte gå.»</p>
+
+<p>»Prata inga dumheter, vi går!» avgjorde Alma. »Inte kan vi låta
+karlarna köpa de dyra biljetterna förgäves.»</p>
+
+<p>»Men....»</p>
+
+<p>»Visst skall Maria gå», övertalade fröknarna, och med Almas kraftiga
+bistånd lyckades de vända Marias ingalunda alltför motvilliga fötter
+från den rätta vägen till syndens stig.</p>
+
+<p>Senare på kvällen pinglades till Erik och Kristian, de unga damernas
+för ögonblicket ordinarie, om sällskap på kvällen. Och när teatern
+slutade mötte de Alma och Maria.</p>
+
+<p>»Nå, hur gick det?»</p>
+
+<p>»Inte såg vi några karlar», svarade Alma med en glimt av missräkning
+i rösten. »Det satt ett par unga glopar där när vi kom, en bre’ve
+mej och en bre’ve Maria, å nog glodde dom alltid, men dom gick
+efter första
+<span class = "pagenum">88</span>
+<a name = "page88"> </a>
+akten, och för resten kunde det ju inte vara dom.»</p>
+
+<p>Men borta i parken mötte de båda paren två herrar, som kastade hätska
+blickar på Erik och Kristian, men underläto att hälsa på damerna.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">89</span>
+<a name = "page89"> </a>
+<h4 class = "chapter">PIGANS FÄSTMAN</h4>
+
+<p>Lundbom satt i sin bekväma vilstol, gäspade och lutade huvudet mot
+den röda kudde med broderad inskrift: »Till min käre gubbe», som hans
+fru sytt åt honom, strax innan hon bad om den nya höstdräkten. Hans
+ögonlock sjönko sakta ned, och han försjönk i en ljuv, stilla slummer,
+en mild ro göt sig kring hans trötta själ, och en stilla, o, så stilla
+snarkning banade sig ur hans inre människa. Han hade det fridfullt, men
+det räckte inte länge. För en gift man räcker sådant sällan länge.</p>
+
+<p>Pang! En dörr slog igen med en skräll, så att huset skakade i sina
+grundvalar, och den döva frun, som bor mitt emot Lundboms, skakade sitt
+ålderstigna kranium och klagade:</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">90</span>
+<a name = "page90"> </a>
+»Det är änna fasligt, va dom spränger där borta i den nya gatan! Man
+skulle skriva i tidningen om’et!»</p>
+
+<p>Lundbom själv hoppade högt i luften, hamnade vid nedkomsten på
+stolkarmen och yttrade saker och ting.</p>
+
+<p>»Usch, så du yttrar dig, Lundbom!» sade Lundboms fru &mdash; det var
+hon, som på ovannämnda diskreta sätt kommit in. »Att du vill säga sådana
+saker i en dams närvaro.»</p>
+
+<p>Lundbom for upp, som om han suttit på ett gross häftstift, tryckte
+ena handen mot sin skadade södra del och den andra mot hjärtat.</p>
+
+<p>»Åh, förlåt!» sade han och såg sig omkring.</p>
+
+<p>Så såg han på frun.</p>
+
+<p>»Var farao är damen?»</p>
+
+<p>Frun stelnade till. Med en imponerande gest pekade hon på sin egen
+omfattande kroppshydda, talade och sade med högtidlig värdighet:</p>
+
+<p>»<i>Här!</i>»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">91</span>
+<a name = "page91"> </a>
+Lundbom smålog.</p>
+
+<p>»Jaså, bara du!»</p>
+
+<p>Och så fortsatte han med iver och värdighet att yttra saker och ting.
+Men då brast fru Lundboms tålamod, och med en röst, som ingalunda lät
+som en kerubims flöjtklara stämma, kommenderade hon:</p>
+
+<p>»Svär inte, Lundbom!!»</p>
+
+<p>Lundbom bröt tvärt av tiraden och svalde i häpenheten ett par ord så
+fula, att hans blåa öga smög mot spritskåpet, där hans magenbitter
+förvarades.</p>
+
+<p>»Men när du slår i dörrarna så etcetera», sade han urskuldande, »att
+du åstadkommer allvarlig kroppsskada på din herre &mdash; hm &mdash; din
+älskade make, så kan väl inte själva den bleklagde låta bli att idka ett
+enklare blomsterspråk!»</p>
+
+<p>»Jag har orsak att slå i dörrarna», svarade frun med eftertryck.</p>
+
+<p>»Vad är det?» frågade Lundbom intresserad, som om det varit fråga om
+ett förhör i Luthers lilla katekes.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">92</span>
+<a name = "page92"> </a>
+»<i>Amalia har fästman!</i>»</p>
+
+<p>Orden utslungades med en viss kläm, men tycktes inte åstadkomma
+beräknad verkan, ty Lundbom slog sig med det mest otillständiga
+sinneslugn åter ned i sin stol.</p>
+
+<p>»Han sitter där ute i köket och håller henne om livet», fortsatte
+frun, i förhoppning att väcka sin makes slumrande
+anständighetskänsla.</p>
+
+<p>»Det gör han rätt i», anmärkte Lundbom.</p>
+
+<p>»Lundbom, Lundbom, vad säger du!» väsnades den hulda makan. »Det är
+ju oanständigt!»</p>
+
+<p>»Nå, så för fåglarna, bed dem byta om, fastän jag inte kan inse,
+varför hon skall hålla honom om livet!»</p>
+
+<p>Frun var nära att svimma, men hon gjorde det inte, ty hon hade ett
+värv att utföra här i världen först. Hon kände sin makt över sin fem fot
+långa make, en makt, som mera var av fysisk än moralisk art, och hon
+beslöt att använda den.</p>
+
+<p>»Gå och kasta ut honom!» befallde hon
+<span class = "pagenum">93</span>
+<a name = "page93"> </a>
+lugnt, men i en ton, som uteslöt all tanke på motsägelse.</p>
+
+<p>»Men söta....»</p>
+
+<p>»<i>Gå!</i>»</p>
+
+<p>Lundbom gick.</p>
+
+<p>Med vild blodtörst i varje anletsdrag väntade frun att få höra
+Amalias fästmans nödrop, när han av Lundboms mera beniga än muskulösa
+armar förpassades ut i den kalla världen. Och hennes väntan blev lång.
+Minut gick efter minut, det blev en kvart, det blev två, men fortfarande
+var allt fridfullt ute i köksregionerna. Men när 45 minuter försvunnit i
+evighetens hav, kunde hon inte hålla sig längre, utan gick på tå ut i
+köket.</p>
+
+<p>Där mötte henne en syn, som talade om anspråkslösa människors enkla
+hemtrevnad.</p>
+
+<p>Runt bordet sutto Amalia, fästmannen och Lundbom, de två sistnämnda i
+skjortärmarna, och spelade femkort och sista stick om fem öre, medan de
+läskade sina strupar med skummande pomril.</p>
+
+<p>»Lundbom!» var allt frun kunde få fram,
+<span class = "pagenum">94</span>
+<a name = "page94"> </a>
+och den tilltalade vände sitt gemytliga ansikte mot henne.</p>
+
+<p>»Slå dig ned, min vän!» sade den pliktförgätne med en inbjudande
+gest. »Så bli vi jämna par.»</p>
+
+<p>Och medvetslösheten bredde sin misskundsamma slöja över fru Lundboms
+själ.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">95</span>
+<a name = "page95"> </a>
+<h4 class = "chapter">ETT LITET MISSFÖRSTÅND</h4>
+
+<p>När Karl Strandblad övergav Mimmi för att ägna sig åt en framstående
+ledamot av ett damkapell, svor Mimmi hat och blodig hämnd i evigheters
+evighet. Inte just därför att hon tog själva förlusten så särdeles hårt,
+ty om en ung man nonchalerar en flicka, så slocknar hennes intresse i
+regel med rekordhastighet, men bara det att han var i stånd till en så
+låg och lumpen handling upprörde henne i hennes innersta.</p>
+
+<p>Men Karl var inte den enda människa, som Mimmi hatade. Hon hatade
+nämligen också Annie Svanberg.</p>
+
+<p>Annie och Mimmi, som ett slag voro så pass goda vänner som ett par
+unga damer över huvud taget kunna bli, och det är ju inte så mycket,
+hade nämligen köpt en tombolalott
+<span class = "pagenum">96</span>
+<a name = "page96"> </a>
+tillsammans och på den hade de vunnit ett kort, som gällde för tjugufem
+ridtimmar. Ett sådant kort är ju lagom för en person, och för den skull
+beslöto de båda damerna att kasta lott om det. Annie vann.</p>
+
+<p>Detta i och för sig själv var väl inte så farligt, men i samma veva
+fick Mimmi veta, att Annie kommit överens med (reservunder-) löjtnant
+Nordblom att rida tillsammans med honom, och fastän Mimmi inte särdeles
+intresserade sig för Nordblom, så var detta nog för att byta vänskapen i
+dödligt hat.</p>
+
+<p>Nu ville ödet att Karl Strandblad, som var en man med obetydliga
+tillgångar men desto större längtan efter sådana, gick ned till sitt
+kontor vid samma tid som Annie red, och följden härav blev, att han ofta
+om morgnarna mötte henne, ofta ensam, men ibland i sällskap med
+Nordblom, som han inte kände.</p>
+
+<p>Han lade naturligtvis märke till den unga damen, och hon till honom,
+och som han hade
+<span class = "pagenum">97</span>
+<a name = "page97"> </a>
+god skräddarkredit gjorde han ett fördelaktigt intryck på henne.</p>
+
+<p>En söndag på Styrsö kom han utan eget förvållande tillsammans med ett
+sällskap, där också Mimmi befann sig. De talades inte mycket vid, men
+när de så mötte ett annat sällskap, där Annie befann sig, och de båda
+damerna utbytte en översvallande söt hälsning, drog han sig närmare sin
+förra älskade.</p>
+
+<p>»Hör du, Mimmi, vem var den där damen, som du hälsade på?» frågade
+han i en ton, som han sökte göra så likgiltig som möjligt.</p>
+
+<p>Hon gav honom en snabb blick och fick genast en satanisk&nbsp;idé.</p>
+
+<p>»Vet du inte det? Det är ju den rika fröken Svanberg. Arvtagerska
+till den där värmländske sågverkspotentaten, som du naturligtvis hört
+talas om.»</p>
+
+<p>»Svanberg?» sade Karl eftersinnande. Han hade aldrig hört namnet
+förr.</p>
+
+<p>»Ja, det känner du väl till?»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">98</span>
+<a name = "page98"> </a>
+»Naturligtvis! Honom känner jag mycket väl till», ljög Karl.</p>
+
+<p>Och fröken Svanberg omgavs nu i hans själ av en liten extra gloria.
+Förgylld.</p>
+
+<p>Hur Mimmi krånglade till det är inte gott att säga, men en halvtimme
+senare träffades hon och Annie, och kysstes varmt, som fientliga damer
+för sed ha. Med utomordentlig skicklighet ledde Mimmi samtalet och om en
+stund kom den efterlängtade frågan.</p>
+
+<p>»Vem är den där blonde herrn, du hade i sällskap?»</p>
+
+<p>»Det är Karl Strandblad. Han slog litet för mig förr.»</p>
+
+<p>»Såå!» Misstroget.</p>
+
+<p>»Men jag var väl inte fin nog. Han behövde väl någon, som kan mera
+värdigt bära upp hans miljoner.»</p>
+
+<p>»Miljoner?»</p>
+
+<p>»Ja, hans pappa ägde ju en massa sågverk i Värmland. Nu har han
+alltsammans, och dessutom en utmärkt affär här i stan.»</p>
+
+<p>Vid denna tidpunkt sände ödet Karl till
+<span class = "pagenum">99</span>
+<a name = "page99"> </a>
+platsen, och han blev presenterad. Han och fröken Svanberg kommo
+sällsynt bra överens, och den kvällen skildes båda med en känsla av
+lycka på vänstra sidan av bröstet.</p>
+
+<p>Under den närmaste tiden träffades de ofta, saken utvecklade sig
+normalt, och kulminerade en vacker afton på en soffa i
+Trädgårdsföreningen.</p>
+
+<p>»Jag har inte en enda släkting», sade Karl. »Utom en kusin i
+Australien, och den är ju rätt avlägsen.»</p>
+
+<p>»Jag står också ensam i världen», suckade Annie sakta.</p>
+
+<p>Då grep Karl hennes händer på det traditionella sättet, talade och
+sade:</p>
+
+<p>»Åh, Annie, låt mig &mdash;», och så vidare.</p>
+
+<p>Några minuter senare, när Annie fått munnen ledig, viskade hon:</p>
+
+<p>»Ska’ vi bo här i sta’n?»</p>
+
+<p>»Vilket du vill, älskade.»</p>
+
+<p>»Jag har alltid älskat Värmland.»</p>
+
+<p>»Så slå vi oss ned där då, det går ju lika bra.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">100</span>
+<a name = "page100"> </a>
+»Att bo i ett sådant där litet brukssamhälle är härligt.»</p>
+
+<p>»Det är klart. I synnerhet när man som du är härskarinna där.»</p>
+
+<p>»Ooo, Karl! Italien!»</p>
+
+<p>Paus av vissa skäl.</p>
+
+<p>»Säg, Karl, ska’ vi ha automobil?»</p>
+
+<p>»Sådana detaljer bestämmer du naturligtvis själv.»</p>
+
+<p>»Ooo, Karl!»</p>
+
+<p>Ny paus.</p>
+
+<p>»Men en sak, älskade Annie. Vi gifta oss i stillhet. Inget stort
+bröllop utan bara en enkel vigsel, och sedan &mdash; Italien
+&mdash;»</p>
+
+<p>»Ooo, Karl! Italien!»</p>
+
+<p>Paus igen. Samma motiv.</p>
+
+<p>Sakens vidare utveckling behöver inte detaljeras. Paret gifte sig
+enligt överenskommelse i stillhet, de bebo en trerumslägenhet i Majorna
+och tyckas leva lyckligt, fastän automobilköpet får anstå, i avvaktan på
+bättre konjunkturer i Karls affär.</p>
+
+<p>Men Mimmi umgås inte i familjen.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">101</span>
+<a name = "page101"> </a>
+<h4 class = "chapter">ETT KONVENANSPARTI</h4>
+
+<p>Fröken Margit lät den senaste missromanen sjunka ned i knät, och såg
+tvärs över rummet, där hennes intet ont anande moder var sysselsatt med
+att sticka en magvärmare.</p>
+
+<p>»Mamma!» sade hon, utan ringaste förberedelse. »Jag är förlovad
+nu!»</p>
+
+<p>»Igen?» kom det med välvilligt intresse från den minderårige bror
+Fille, som borta i ett hörn höll på att räkna ut hur många öre om dagen
+han skulle behöva spara av fickpengarna för att bli i stånd att
+subskribera på »Mördarkulan i San Fransisko» eller »Trapperns
+hemlighet».</p>
+
+<p>Inlägget bemöttes med det förakt det förtjänade, men modern tog i
+stället ordet.</p>
+
+<p>»Det ... hm ... det kom verkligen ganska plötsligt. Jag visste inte
+ens, att du tog emot
+<span class = "pagenum">102</span>
+<a name = "page102"> </a>
+uppvaktning från någon av våra unga manliga vänner.»</p>
+
+<p>»Det har jag inte gjort heller», förklarade fröken Margit. »Den här
+har knappast sett åt mig ens förut, och han är förresten inte bekant i
+familjen.»</p>
+
+<p>»Men kära Margit &mdash; &mdash;»</p>
+
+<p>»Det är inte lönt att gräla, morsan lilla. Han skall bli.»</p>
+
+<p>»Så säg då åtminstone vem det är, och vad han heter.»</p>
+
+<p>»Han är fil. lic. och tar snart graden, och han heter bara
+Andersson.»</p>
+
+<p>»Kors i herrans namn, tar du en bokmal», utbrast Fille, som i sitt
+stilla sinne närt det fåvitska hoppet att bli svåger med en general
+eller en pälsjägare. »Jag trodde att du skulle ha löjtnant Blixt.»</p>
+
+<p>»Varför det?» frågade Margits moder.</p>
+
+<p>»Därför att dom flirtade så skarpt på Styrsö i somras», upplyste
+Fille tillmötesgående.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">103</span>
+<a name = "page103"> </a>
+Margit rodnade litet, men låtsades inte höra.</p>
+
+<p>»Jag är gränslöst kär i honom», sade hon drömmande.</p>
+
+<p>»I Blixt?» frågade den vetgirige Fille.</p>
+
+<p>»Var inte näsvis du, odåga! Mamma! Jag är gränslöst kär i Sven, i
+herr Andersson.»</p>
+
+<p>»Jag kan förstå det, eftersom du sagt ja till honom.»</p>
+
+<p>»Jag har inte sagt ja, kära mamma. Det är han, som sagt ja till
+mig.»</p>
+
+<p>Margits mor var beredd på rätt stora överraskningar från sin dotters
+sida, men detta var dock något mer än hon väntat&nbsp;sig.</p>
+
+<p>»Vad menar du, barn?»</p>
+
+<p>»Att jag friat till honom naturligtvis, och fått ja. Fastän det gick
+inte med detsamma. Han tog mig för resten för pengarnas skull.»</p>
+
+<p>Till och med Fille var mållös, och vad modern beträffar, väntade hon
+när som helst en nervattack.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">104</span>
+<a name = "page104"> </a>
+»Ser mamma, det gick till så här. Vi träffades på badorten i somras,
+helt flyktigt bara, men alldeles tillräckligt för att jag skulle få
+klart för mig, att det var just en sådan karl som jag ville ha. En stor,
+stark, allvarlig och manlig karl, med snälla ögon och höga tankar om sig
+själv. För när en karl har snälla ögon, så får han gärna tänka hur högt
+som helst om sig själv, han är i alla fall alldeles borta, när det
+gäller oss kvinnor. Men det vet han inte&nbsp;om.</p>
+
+<p>Nå, jag tog reda på, att vi hade en hel del gemensamma bekanta, och
+när vi kommo tillbaka till stan, så såg jag till att vi träffades. Det
+vill säga, jag såg till att han fick lov att träffa mig. Vi blevo
+närmare bekanta, och när jag fick fullkomligt klart för mig, att han var
+just precis den enda karl som jag skulle vilja ha, så beslöt jag att
+göra honom kär i mig.»</p>
+
+<p>»Det var nog inte lätt», förmodade Fille.</p>
+
+<p>»Nej, det var verkligen ganska svårt», medgav Margit oväntat nog.
+»Svårigheterna
+<span class = "pagenum">105</span>
+<a name = "page105"> </a>
+gjorde mig naturligtvis bara ännu mera pigg på saken. Och min pappa steg
+väl inte från boddräng till stor grosshandlare för inte heller. Någon
+släng av hans energi har jag väl fått.</p>
+
+<p>Alltså började jag attacken på allvar. Vi träffades
+’händelsevis’ när han gick från högskolan och ibland
+dessemellan. Jag hade väldig tur i det fallet. Och hos gemensamma vänner
+stötte vi allt som oftast ihop.</p>
+
+<p>Följden blev, att vi blevo särdeles goda vänner. Han berättade för
+mig om sina studier och planer, och jag var intresserad, verkligt
+intresserad, ty det rörde mig ju närmare än han anade. Och på det viset
+fick jag klart för mig, att han gärna ville fortsätta sina vetenskapliga
+studier, men helt säkert finge avstå, när han väl tagit graden. Den hade
+han i alla fall beslutat att ta. Orsaken var den gamla vanliga, han
+saknade sekiner.</p>
+
+<p>Då hade jag min anfallsplan klar, och jag visste, att jag hade honom
+som i en liten ask. Det, som jag ämnade göra, fordrade visserligen
+<span class = "pagenum">106</span>
+<a name = "page106"> </a>
+en god portion mod, men jag visste, att jag hade tillräckligt av den
+varan för att utföra saken, om också inte utan hjärtklappning.</p>
+
+<p>Jag satte det i verket för tre veckor sedan, när vi träffades på
+bjudningen på Weiles villa. Det var en vacker höstdag och vad var
+naturligare än att vi fram på kvällen drogo oss ut i trädgården för att
+titta på månen.»</p>
+
+<p>»Men kära barn, du kunde ju rakt ha förkylt dig», utbrast modern och
+tog nya tag i den för någon kongoneger avsedda magvärmaren.</p>
+
+<p>»Ingen fara alls, mamma lilla. Jag var så varm så. Sven och jag hade
+redan hunnit vänja oss vid att vara tillsammans, och även nu kommo vi
+litet avsides från de andra. Den saken skötte jag&nbsp;om.</p>
+
+<p>Vi satte oss på en trädgårdsbänk, och jag var förfärligt nervös och
+hjärtat slog vilt. Men jag vände mig ändå mot honom och sade så
+oskyldigt som helst:</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">107</span>
+<a name = "page107"> </a>
+’En hel mängd herrar ha sagt till mig att jag är söt. Tycker
+doktorn det också?’</p>
+
+<p>Han såg på mig med ögon som om jag varit något slags underdjur. Jag
+har sällan sett någon så förvånad människa. Men han fattade sig
+ögonblickligen och svarade på sitt allvarliga sätt:</p>
+
+<p>’Ja, fröken Margit, ni är verkligen mycket söt!’</p>
+
+<p>’Vad tycker doktorn i övrigt om mig?’</p>
+
+<p>Han skruvade sig litet, och kikade ur ögonvrårna.</p>
+
+<p>’Hm ... ni är en i mitt tycke ytterst sympatisk ung&nbsp;dam.’</p>
+
+<p>’Jag är rik också’, upplyste jag naivt.</p>
+
+<p>’Jag lyckönskar er, fröken Margit’, sade&nbsp;han.</p>
+
+<p>’Och dessutom är jag kär! I er!’</p>
+
+<p>Gud, så överraskad karlen blev. Han formligen hoppade till, och jag
+undrar inte på det.</p>
+
+<p>’Hur ... hur sa’ ni?’ stammade han.</p>
+
+<p>
+’Jag sade, att jag är kär i er’, upprepade jag, ’och
+om jag vore som ni, så skulle jag
+<span class = "pagenum">108</span>
+<a name = "page108"> </a>
+gifta mig med mig, eftersom jag är söt, sympatisk, rik och kär. Har ni
+lust?’</p>
+
+<p>Nu smålog han litet besvärat.</p>
+
+<p>’Man skall inte skämta med sådana saker, fröken Margit’,
+sade han.</p>
+
+<p>’Jag skämtar inte’, sade jag, ’det är mitt blodiga
+allvar. Vill ni?’</p>
+
+<p>’Menar ni verkligen allvar’, frågade han tvivlande.</p>
+
+<p>’På hedersord’, svarade jag.</p>
+
+<p>’Fröken Margit!’ sade han då dröjande, efter att ha
+funderat en stund. ’Det är en högst oväntad situation. Jag måste
+erkänna att, fastän jag för er hyser en mycket stor aktning och &mdash;
+ja &mdash; även tillgivenhet, så älskar jag er ändå inte. Om jag således
+gifte mig med er, så vore motivet inte kärlek, utan helt enkelt det, att
+jag för att fortsätta mina vetenskapliga studier, behövde komma i en
+ekonomiskt tryggad ställning.’</p>
+
+<p>’Spelar ingen roll vad ni tar mig för’, svarade jag,
+’bara ni gör det. Skola vi alltså
+<span class = "pagenum">109</span>
+<a name = "page109"> </a>
+anse oss förlovade. Här är min hand, slå till!’</p>
+
+<p>Han tittade ett ögonblick forskande på mig, så slog han till. Då
+vände jag mig mot honom och smålog.</p>
+
+<p>’Ni behöver inte kyssa mig om ni inte vill’, sade&nbsp;jag.</p>
+
+<p>Men ... men han gjorde det ändå!</p>
+
+<p>Sen föreslog jag, att vi skulle hålla tyst med saken tills vidare.
+Jag hade nämligen mina små planer.</p>
+
+<p>Sedan dess ha vi ofta mötts och varit tillsammans, och jag har
+observerat honom. Med tillfredsställelse. Och när tiden var inne,
+började jag nonchalera honom litet. Lät honom vänta förgäves, och gick
+ifrån honom efter att ha varit tillsammans bara en liten stund och
+sådant där. Och jag såg hur det tog. Till sist i går mötte jag honom
+inte när han gick från högskolan, men såg till, att han fick se mig i
+sällskap med Majas bror.</p>
+
+<p>Det blev som jag väntat. Han var vit av
+<span class = "pagenum">110</span>
+<a name = "page110"> </a>
+vrede, när jag sedan träffade honom, och började förebrå mig. Jag var
+högdragen förstås.</p>
+
+<p>’Min bästa Sven’, sade jag. ’Med tanke på de
+omständigheter, under vilka vi förlovade oss, så tillät jag mig tro, att
+du snarast torde vara tacksam för att ibland få slippa mitt
+sällskap.’</p>
+
+<p>Då teg han en stund och bara såg på mig. Så tog han mina händer och
+sade:</p>
+
+<p>’Margit! Sedan dess har mycket förändrats. Jag har kommit på
+det klara med mig själv, och vet nu, att du är mig kärare än allt annat
+i världen.’</p>
+
+<p>Då skrattade jag högt. Jag kunde verkligen inte låta&nbsp;bli.</p>
+
+<p>’Har du kommit underfund med det först nu?’ sade jag.
+’Det har jag vetat länge!’</p>
+
+<p>För det hade jag.»</p>
+
+
+<span class = "pagenum">111</span>
+<a name = "page111"> </a>
+<h4 class = "chapter">ANDERSSONS FRIERI</h4>
+
+<p>Mitt utanför Karl Gustav Anderssons fönster låg garvare Blomgrens
+trädgård. Det var en mycket vacker trädgård, men den saken hör
+egentligen inte hit, ty det enda, som intresserade Karl Gustav i den,
+var en vanlig grönmålad bänk, som stod idylliskt placerad under en stor
+ek strax intill Karl Gustavs fönster.</p>
+
+<p>När Karl Gustav vid elvatiden på kvällen vanligen anlände hem, såg
+han nämligen vanligtvis å denna bänk garvare Blomgrens piga, som fast
+sluten i sin fästmans starka armar njöt den anspråkslösa kärlekslycka,
+som på detta sätt beskäres en lidande mänsklighet.</p>
+
+<p>Visserligen varierade fästmannen inte så sällan, och ibland
+varierade även pigan, men
+<span class = "pagenum">112</span>
+<a name = "page112"> </a>
+detta ändrade ju inte sakförhållandet, utan <ins class = "correction"
+title = "text: ’Andersons’">Anderssons</ins> utsikt var alltid
+densamma, när han vid elvatiden kastade den sedvanliga blicken ut genom
+fönstret.</p>
+
+<p>Nu var Karl Andersson en övertygad ungkarl, vilket i detta fall,
+liksom så ofta annars, betydde, att han i yngre dagar hyst en stor och
+allmännelig, om än inte särdeles broderlig, kärlek för det kön, som på
+mer eller mindre lösa grunder kallas det täcka.</p>
+
+<p>Men nu var den tiden över. Han närmade sig hastigt fyrtiotalet, kring
+hans tinningar hade håret glesnat, och magens diameter lät även en
+flyktig betraktare ana den välsituerade ungkarlen.</p>
+
+<p>Men den bild av stilla lycka, som regelbundet syntes utanför hans
+fönster, började, trots allt, att så småningom tära på hans nerver, och
+det värsta var, att den så småningom väckte domnade heta känslor i det,
+efter tusen och en förälskelse, som man kunde tycka, utbrunna
+hjärtat.</p>
+
+<p>Han försökte låta bli att titta ut, men det
+<span class = "pagenum">113</span>
+<a name = "page113"> </a>
+gick inte. Han kikade, ilsket svärjande över sig själv mellan
+persiennpinnarna, och till sist började han känna avund och hat mot
+Blomgrens pigas fästman. När det gått så långt, att han mitt på dagen
+ertappade sig själv med att stirra ut genom kontorsfönstret och drömma,
+att han kände ett par mjuka kvinnoarmar sakta lindas kring sin hals,
+beslöt han att resa bort och rekreera sig, medan en expressbyrå flyttade
+hans husgeråd till en våning i andra ändan av staden.</p>
+
+<p>Men Karl Gustav flyttade inte. Ty just i den vevan träffade han
+Dittan Karlsson.</p>
+
+<p>Egentligen hade Karl Gustav lagt bort att bli bedårad av flickebarn,
+men den här gången blev han det i alla fall. Inte så, att han funderade
+på att gifta sig, alla dylika fåvitska tankar voro fjärran från honom,
+men i alla fall &mdash; &mdash; &mdash; &mdash;. Det kunde ju vara
+angenämt med en liten sista flirt, innan han slog sig till ro och vilade
+på sina lagrar och fåtaliga grå hår.</p>
+
+<p>Fröken Dittan å sin sida blev angenämt berörd
+<span class = "pagenum">114</span>
+<a name = "page114"> </a>
+av Karl Gustavs vederhäftiga utseende, och sedan hon försiktigtvis hos
+hans bekanta hört sig för, så att hon var säker på, att det inte var
+falskt sken, mottog hon hans närmanden med en välberäknad kylig
+nådighet, som icke förfelade sin verkan på Karl Gustav.</p>
+
+<p>Men någon slags flirt ville hon inte vara med om. Karl Gustav fick
+inte så mycket som smeka hennes lilla hand, ty vid minsta försök i den
+vägen överlämnade hon honom i sin moders ömma vård, och förhöll sig
+själv mera passiv. Och som Karl Gustav ansåg, att en kyss av en vacker
+flicka var bättre än tio av hennes mamma, ökade detta endast hans
+energi.</p>
+
+<p>I svagare stunder tänkte han till och med på att löpa den tydliga
+risken av äktenskap som förefanns, och, resonerade han då, även om en
+sådan olycka skedde, så var ju ingen olycka skedd.</p>
+
+<p>Fröken Dittan fann emellertid, att det hela gick för sakta, och
+beslöt att bringa saken
+<span class = "pagenum">115</span>
+<a name = "page115"> </a>
+till sin spets. Till den ändan inbjöds Andersson i familjen, och
+placerades i ett rum, som var romantiskt upplyst av en röd ampel.</p>
+
+<p>Och när Anderssons sinne lättats något genom några glas likör,
+började fröken Dittan tala om kärlek. Kärlek i allmänhet.</p>
+
+<p>»Säj, fröken Karlsson», sade då Karl Gustav med vek röst. »Har ni
+någonsin varit kär?»</p>
+
+<p>Fröken Dittan gav honom en blick.</p>
+
+<p>»Äh, kyss Karlsson!» svarade hon mera skämtsamt än elegant.</p>
+
+<p>Det gjorde Karl Gustav, men just i det psykologiska ögonblicket kom
+fröken Dittans mamma in i rummet.</p>
+
+<p>Så nu är Karl Gustav fast!</p>
+
+
+<span class = "pagenum">116</span>
+<a name = "page116"> </a>
+<h4 class = "chapter">EN MUSIKALISK UNDERHÅLLNING</h4>
+
+<p>Det finns folk, som anser en inbrottstjuv vara något så avskyvärt,
+att inte ens en skatteindrivare förefaller dem mera vidrig.</p>
+
+<p>Jag delar inte denna åsikt. Även en inbrottstjuv är en människa, och
+jag känner ett djupt medlidande med inbrottstjuven Adalbert
+Svensson-Västerfeldt-Klingberg-Nordbom-Frisk, när jag tänker på det
+förfärliga öde, som drabbat honom.</p>
+
+<p>Adalbert Svensson etcetera valde tidigt inbrottstjuvens ganska
+otacksamma yrke &mdash; otacksamt då man betänker att varje inbrott
+enligt statistiken endast inbringar i medeltal kr. 1:67, och detta
+oftast i varor. &mdash; Hans första bragd bragte honom två burkar
+anjovis, nio kronor i kontanter och fyra månaders fritt husrum, och
+bländad av denna
+<span class = "pagenum">117</span>
+<a name = "page117"> </a>
+glänsande succès på ett så tidigt stadium av sin bana gjorde Svensson
+etcetera inbrottet till sitt livskall.</p>
+
+<p>Han utövade sitt yrke i rätt många år, då och då med ett på
+myndigheternas initiativ tillkommet uppehåll, och hade väl fortsatt
+ännu, om han inte en vacker dag i höstas mitt på blanka förmiddagen
+genom en öppen tamburdörr stigit in i Antonio Personis våning.</p>
+
+<p>Svensson etcetera smög, som sagt in i tamburen och granskade
+kläderna. Åhjo, där fanns ju ett och annat plagg som kunde nubbas på,
+men vad fanns kanske inte i våningen?</p>
+
+<p>Svensson etcetera gläntade på en dörr. Ingen var inne, och ljudlöst
+som en skugga gled han in i rummet. Men knappast hade han hunnit in
+förrän tamburdörren öppnades och någon kom.</p>
+
+<p>Det gällde att handla raskt, och det gjorde Svensson. Han hoppade
+genast in i en garderob och stängde försiktigt dörren efter&nbsp;sig.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">118</span>
+<a name = "page118"> </a>
+Det var hög tid, ty ögonblicket därpå steg Antonio Personi själv in i
+rummet, som Svensson nyss så diskret lämnat.</p>
+
+<p>Antonio Personi var från Genua, &mdash; sade han. I verkligheten hade
+hans vagga stått i det för sin kaffekask så vida berömda Uddevalla. Och
+hans yrke var att ge musiklektioner. Nu väntade han inom kort en elev,
+och som det alltid var hans vana att låta eleverna mötas av en kaskad av
+ljuva toner grep han sin fiol och började spela en av Beethovens
+sonater.</p>
+
+<p>Om inbrottstjuven Adalbert
+Svensson-Västerfeldt-Klingberg-Nordbom-Frisk varit musikalisk, hade han
+förmodligen då blivit mördare, ty Personi spelade inte särdeles väl, och
+hans lektioner kostade endast sjuttiofem öre i timmen. Men lyckligtvis
+var Svensson etcetera inte musikalisk, men han led ändå, ty han var inte
+van vid den sortens musik. Han föredrog vida »Fången på Älvsborg» och
+»Kostervalsen».</p>
+
+<p>Eleven var inte vidare punktlig av sig och
+<span class = "pagenum">119</span>
+<a name = "page119"> </a>
+Personi fick länge vänta och spela. Fiolens tarmsträngar släppte ut hesa
+skri, kvidan och klagan, och inbrottstjuven blev allt mera sorgsen.</p>
+
+<p>Straffarbete var han van vid, och mycket stryk hade han fått i sina
+da’r, så det kunde han stå ut med, men detta var en fullkomligt ny
+erfarenhet, och han beslöt i sitt stilla sinne, att den dag sådant
+infördes i statens fängelser, skulle han ägna sig åt ett annat yrke.</p>
+
+<p>Till sist kom eleven och Svensson fick lite ro. Hans hjärta var fyllt
+av tacksamhet, och han kisade försiktigt genom dörrspringan för att se
+om det funnes utsikter att rummet skulle bli tomt, i vilket fall han
+ämnade kila ut i tamburen, norpa en rock och för evigt lämna Antonio
+Personis hemtrevliga bostad åt sitt öde.</p>
+
+<p>Men det hoppet svek honom. Fastän han inte anade det hade hans
+lidanden knappast börjat ännu, och det, som han redan utstått
+<span class = "pagenum">120</span>
+<a name = "page120"> </a>
+skulle snart förblekna mot det förfärliga öde som väntade honom. Personi
+skulle nämligen ge musiklektion.</p>
+
+<p>Svensson såg snart nog på Personi och hans unge elev, att de inte
+ämnade lämna rummet på en god stund, och han satte sig därför bekvämt på
+garderobsgolvet och lutade huvudet mot knäna. Det var lugnt och skönt
+där inne, utifrån rummet trängde endast två röster dämpat genom dörren,
+och Svensson var nära att somna, när plötsligt ett gräsligt ljud brutalt
+bröt tystnaden.</p>
+
+<p>Svensson bleknade och svetten trängde fram på hans panna. Detta var
+det hemskaste han hört. Hans inälvor vredo sig, hans hjärna sågades
+sönder av det ohyggliga ljudet och Svenssons nerver trasslade ihop sig i
+en enda liten oredig bunt djupt där inne.</p>
+
+<p>»Det är mord!» tänkte Svensson. »Det är nödrop! Skall jag rusa till
+hjälp?»</p>
+
+<p>Han var redan nära att rusa ut när försiktigheten tog överhand och
+han nöjde sig med att kika.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">121</span>
+<a name = "page121"> </a>
+Ute i rummet såg han en mycket fridfull scen. En ung man stod framför
+ett notställ och misshandlade, med blicken stelt fästad på noterna, med
+känsla och övertygelse ett musikstycke, medan Personi stod bakom, och
+med synbart gillande följde med i noterna.</p>
+
+<p>Svensson sjönk utmattad tillbaka och stack fingrarna i öronen. Men
+det hjälpte inte. Ingenting kunde utestänga de underbara ljud, som den
+unge mannen med fiolen åstadkom. De trängde utan ansträngning genom märg
+och ben hos Svensson, och inbrottstjuven började önska, att han aldrig
+blivit född eller åtminstone fått dö när han var liten.</p>
+
+<p>När musiken äntligen slutat föreföll det Svensson, som om den varat i
+cirka sexton år, och med ett halvkvävt flämtande av lättnad kikade han
+åter ut.</p>
+
+<p>Herr Personi var sysselsatt med att gratulera sin elev.</p>
+
+<p>»Ni tar er, herr Anderblom», sade han uppmuntrande. »Ni tar er! Ni
+spelar redan
+<span class = "pagenum">122</span>
+<a name = "page122"> </a>
+utomordentligt. Bara på en vecka har ni förbättrat er på ett underbart
+sätt.»</p>
+
+<p>En suck undslapp Svensson.</p>
+
+<p>»Gudskelov för att jag inte var här för en vecka sedan», tänkte han.
+»Då hade jag varit död nu.»</p>
+
+<p>»Jag övar mig flitigt hemma», sade herr Anderblom blygsamt.</p>
+
+<p>»Må himlen förskona mig från att bo i samma kvarter som han», bad
+inbrottstjuven Svensson med en andakt, som annars brukade vara ganska
+främmande för honom.</p>
+
+<p>Nåja, den bönen fanns ju utsikter att få hörd. Svensson brukade allt
+som oftast bo på Långholmen och herr Anderblom hade hittills varit en
+mycket ordentlig ung man, om man undantar hans svaghet för musik.</p>
+
+<p>Svenssons respit blev emellertid icke långvarig, ty utan allt för
+långt dröjsmål tog herr Anderblom med verklig energi upp fingerövningar,
+medan Personi sjöng med.</p>
+
+<p>Övningarna gjorde inte Svensson så särdeles
+<span class = "pagenum">123</span>
+<a name = "page123"> </a>
+mycket ty hans nerver lågo ju redan i en liten härva och blevo för varje
+stråkdrag allt mera okänsliga för tarmgnisslet. Men sången!</p>
+
+<p>Personi var inte särdeles väl lämpad till operasångare, men det
+visste han inte. Svensson visste det heller inte när han kom, men det
+uppenbarades för honom med all önskvärd tydlighet när Personi började
+sjunga.</p>
+
+<p>»Tralalala, tralalala!» följde han fiolistens löpningar, men om
+Svensson just då haft litet friare spelrum, så hade han säkert presterat
+en löpning, som inte ens mästaren Craig, långt mindre Personi, mäktat
+följa.</p>
+
+<p>Just när Svensson stod i begrepp att passera vansinnets gräns, och
+från en energisk och företagsam inbrottstjuv förvandlas till en rasande
+dåre, tog fingerövningen slut. Svensson återvann med en
+kraftansträngning sinnesjämvikten och tittade åter&nbsp;ut.</p>
+
+<p>»Berömmer han honom nu, så slår jag ihjäl dem båda två», sade han
+till sig själv,
+<span class = "pagenum">124</span>
+<a name = "page124"> </a>
+och det fanns en manlig beslutsamhet bakom de manliga orden.</p>
+
+<p>Lyckligtvis berömde inte Personi sin elev.</p>
+
+<p>»Herr Anderblom får inte den rätta klämmen i sextondelarna», sade
+han. »Det skall vara större fart och jämnhet. Det tar lång tid innan den
+där vänstra handen blir så mjuk och smidig som den här.»</p>
+
+<p>Och han höll upp sin egen vänstra hand till herr Anderbloms och
+Svenssons beskådande. Den såg inte så värst mjuk ut. Tvärtom var den
+ganska tjock och röd och knogarna sutto som stora knölar på den, men
+herr Anderblom gav den dock en blick av djup beundran.</p>
+
+<p>»Ja, signor Personi är styv», sade han.</p>
+
+<p>»Det kan jag verkligen, utan att skryta, säga om mig själv», medgav
+Personi alls icke motvilligt. »Vill herr Anderblom höra på mina
+trettiotvåendelar.»</p>
+
+<p>Det ville herr Anderblom gärna, och Svensson högst ogärna. Men som
+Svensson
+<span class = "pagenum">125</span>
+<a name = "page125"> </a>
+inte var i tillfälle att avge sitt votum, så kommo trettiotvåendelarna
+som en virvlande kaskad.</p>
+
+<p>Stönande av smärta sjönk Svensson ihop inne i garderoben, men
+lyckligtvis blev det kort. Personi kunde inte spela trettiotvåendelar en
+längre stund utan att komma av sig, det visste han med sig, och avbröt
+därför snart.</p>
+
+<p>»Är det något annat, som herr Anderblom vill höra mig spela?» frågade
+han därefter älskvärt.</p>
+
+<p>Svensson väntade med fasa ett jakande svar, och det kom, men på
+ett sätt som <ins class = "correction" title =
+"text: ’över skred’">överskred</ins> hans vildaste farhågor.</p>
+
+<p>»Gärna», sade Anderblom. »Men ännu hellre vill jag höra signor
+Personi sjunga ’Bliv min, så är världen min’, och ackompanjera sig
+själv på pianot, som signor Personi gjorde i lördags.»</p>
+
+<p>Då fattade Svensson sitt beslut. Med en kraftig spark öppnade han
+dörren, steg ut på golvet, bugade artigt och sade:</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">126</span>
+<a name = "page126"> </a>
+»Jag är inbrottstjuven Svensson-Väster-feldt-Klingberg-Nordbom-Frisk,
+straffad för sex resor. Har brutit mig in här för att knycka något.
+Skulle inte herrarna vilja ha den godheten att ringa efter polisen, och
+bedja den göra klar en riktigt lugn och stilla cell.»</p>
+
+
+<span class = "pagenum">127</span>
+<a name = "page127"> </a>
+<h4 class = "chapter">FRIMÄRKET</h4>
+
+<p>Huruvida filatelister kunna anses fullkomligt kloka eller ej är en
+fråga, som i många år sysselsatt den vetenskapliga världen. Jag vill
+inte här söka besvara den, utan nöjer mig med att konstatera, att Broman
+var filatelist.</p>
+
+<p>Inte en sådan där ärkefilatelist, som känner varje frimärke i världen
+bättre än sin egen mamma och när som helst kan korrigera Senfs katalog,
+nej Broman var mera amatörmässig, och det fanns ögonblick då han kunde
+bli tveksam om Andorras tio centimeter blått från 1876 var mera värd än
+Venezuela röda tian 1888 eller tvärt om.</p>
+
+<p>Denna lilla svaghet låtsades han aldrig om, utan uppträdde gent emot
+andra frimärkssamlare alltid, som om aldrig ett frimärke
+<span class = "pagenum">128</span>
+<a name = "page128"> </a>
+utgått från trycket utan att han visste både hur många taggar det hade
+och hurudan vattenstämpeln såg ut. Men hemma i ensamheten läste han Senf
+och studerade sitt album, och fällde många bittra tårar över att han
+trots allt besvär icke lyckades lära sig dem utantill.</p>
+
+<p>En eftermiddag när Broman satt hemma och klistrade i sitt album
+ringde det på hans dörrklocka, och Broman gick själv och öppnade.</p>
+
+<p>Utanför stod en pojke med mössan i ena handen och ett frimärke i den
+andra.</p>
+
+<p>»Är detta herr Broman?» frågade pojken.</p>
+
+<p>»Ja», svarade Broman med värdighet. »Och det är i min egenskap av
+framstående frimärkssamlare som du söker mig kan jag förstå.»</p>
+
+<p>»Jag har ett märke, som jag ville sälja», sade pojken. »Jag köpte det
+i en cigarrbutik för trettiofem öre, men jag tror bestämt att det är
+fint.»</p>
+
+<p>Broman tog märket, betraktade det och
+<span class = "pagenum">129</span>
+<a name = "page129"> </a>
+skrattade överlägset. Det var ett blått märke från Mauritius, som Broman
+aldrig hade sett förr, men det gick ju inte an för honom att
+låtsas&nbsp;om.</p>
+
+<p>»Det där är ingenting», sade han. »Absolut strunt! Sådana har jag i
+buntar där inne. Nej du, det köper jag inte.»</p>
+
+<p>Pojken såg litet nedslagen ut.</p>
+
+<p>»Ja, men jag tror bestämt att det är fint», sade han. »Vill inte herr
+Broman köpa det för en krona?»</p>
+
+<p>Broman höll på att tappa andan.</p>
+
+<p>»En krona», skrek han. »Vet du inte hut, din lille rackare! Är du
+verkligen fräck nog att komma hit och tala om att du gett trettiofem öre
+och så begära en krona. När jag säger att jag har hundratals likadana
+inne. Ut med dig ditt lilla fä, och våga dig inte hit mer!»</p>
+
+<p>Med hjälp av Bromans fot avlägsnade gossen sig hastigt och Broman
+steg åter in, nöjd och belåten med att ha hävdat sitt anseende som
+frimärkssamlare.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">130</span>
+<a name = "page130"> </a>
+Men när han åter fick tag i sitt album för att börja klistra, föll det
+honom in att det kunde vara intressant att slå upp Mauritius och se hur
+det märket stod. En minut senare låg Broman halvvägs ut genom fönstret
+och kikade efter pojken. Men han var tyvärr försvunnen.</p>
+
+<p>Märket var i albumet försett med bokstäverna S.G.R., vilket betydde
+»Sehr grosse Rarität.»</p>
+
+<p>Hur Broman kom utför trapporna visste han inte, men han befann sig i
+alla fall en kort stund senare nere på gatan och frågade alla han mötte
+om de sett en liten gosse med blå rock och bruna byxor. En del hade
+verkligen sett honom, än gå åt ena hållet än åt det andra, och Broman
+störtade alltid efter, för att till slut finna, att det var en helt
+annan liten gosse än den han ville ha fatt.</p>
+
+<p>Efter två timmars fruktlöst sökande begav sig Broman nedslagen på väg
+hem. Det som mest retade honom var, att han bett gossen aldrig komma
+igen, annars hade det måhända
+<span class = "pagenum">131</span>
+<a name = "page131"> </a>
+funnits utsikter att få tag i honom. Men &mdash; &mdash;</p>
+
+<p>Han förbannade sin fåfänga, att inte slå upp märket i Senf innan han
+bad pojken byta klimat. Tack vare den gick ett märke, som antagligen var
+värt ett par hundra kronor, ifrån honom. Förkrossad sjönk han ned i en
+stol och tog en grogg.</p>
+
+<p>Det ringde på telefonen, och han svarade. Det var hans
+frimärkshandlare, som ville skicka ett urval.</p>
+
+<p>»Skicka», sade Broman. »Men hör nu ni. Känner ni till den blå
+Mauritius!»</p>
+
+<p>»Ha, ha, ha!» skrattade frimärkshandlaren. »Herr Broman skämtar. Vem
+känner inte till <i>den</i>.»</p>
+
+<p>»<i>Den!</i>» Broman bleknade. »Hm! Jag &mdash; jag för min del kan
+inte just nu påminna mig &mdash; &mdash;», sade&nbsp;han.</p>
+
+<p>»Jo den, herr Broman, finns bara två, eller rättare sagt ett i
+världen. Det fanns två för ett par år sen, men det ena försvann och man
+har inte återfunnit det. Det andra såldes
+<span class = "pagenum">132</span>
+<a name = "page132"> </a>
+förra året i London på en frimärksauktion för sjuttiotvå tusen kronor
+till lord &mdash; &mdash; Hallå! Hallå! Hallå! Är ni där?»</p>
+
+<p>Men Broman svarade inte. Han låg avsvimmad bredvid apparaten.</p>
+
+<p>Från denna tid var Broman förlorad för världen. Till en början
+annonserade han i alla tidningar efter en liten gosse i blå rock och
+bruna byxor, men utan resultat. Så sålde han sin affär och började
+tillbringa sina dagar ute på gatorna. Gata upp och gata ned gick han dag
+ut och dag in, besökte alla barnhus, skolor och barnföreställningar på
+cirkus, men sin gosse fann han ändå inte.</p>
+
+<p>Han till och med ritade gossens porträtt själv ur minnet och
+publicerade det i stadens tidningar, men detta snarare försvårade än
+underlättade sökandet.</p>
+
+<p>Bromans anseende var i stadigt sjunkande. Hans vänner gingo helst ur
+vägen när de mötte honom på gatorna, och skakade beklagande på huvudet
+när hans namn nämndes.</p>
+
+<p>Men en gång mötte han på gatan en liten
+<span class = "pagenum">133</span>
+<a name = "page133"> </a>
+gosse, som artigt hälsade på honom. Bromans irrande blick dröjde ett
+ögonblick på gossen. Det var ett fullt främmande barn, klädd i brun rock
+och blå byxor.</p>
+
+<p>»Goddag, min lille vän», sade Broman vänligt. »Du känner inte
+händelsevis till vem som har de bruna byxorna, som höra till din rock
+och den blå rock som hör till dina byxor.»</p>
+
+<p>»Nä», sade pojken. »De har aldrig vatt några, för vepan är gjord av
+farsans gamla brallor och brallorna av morsans underkjol.»</p>
+
+<p>»Jaså», sade Broman. »Men varför hälsade du på mig.»</p>
+
+<p>»Därför att jag är bekant me’ herr Broman», svarade gossen.
+»Jag försökte kursa ett frimärke till herr Broman för en tid sen.»</p>
+
+<p>»Från Mauritius!» skrek Broman och grep pojken i axlarna, så att
+pojken gallhojade:</p>
+
+<p>»Låt bli! Jag har inget ont gjort.»</p>
+
+<p>En äldre dam ingrep och uppmanade Broman att inte misshandla barnet,
+och en ung
+<span class = "pagenum">134</span>
+<a name = "page134"> </a>
+man från Söder erbjöd sig att lägga till honom på klotet så att han
+skulle bli plattfotad.</p>
+
+<p>Men Broman brydde sig inte om sådant. Han tryckte pojken till sitt
+bröst, ropade an en bil och hoppade in med pojken i famnen.</p>
+
+<p>»Säg till chauffören var du bor!» sade han och pojken lydde
+beredvilligt.</p>
+
+<p>När bilen var i gång tog Broman upp en hundralapp och gav pojken, som
+genast fick klart för sig att Broman var velig.</p>
+
+<p>»Det är betalning för märket», sade Broman. »Jag köper det av dig för
+hundra kronor.»</p>
+
+<p>»Buuu!» sade pojken.</p>
+
+<p>»Vad farao tjuter du för?»</p>
+
+<p>»Buuu! De’ har jag sålt till Ville Andersson för tio öre å en
+biljett till bio.»</p>
+
+<p>»Tjut inte!» sade Broman. »Du får behålla hundralappen i alla fall.
+Kör till Vilhelm Anderssons bostad.»</p>
+
+<p>Efter något besvär anträffades Ville Andersson, men han hade sålt
+märket till Jonne Bergström och var nära att begå självmord
+<span class = "pagenum">135</span>
+<a name = "page135"> </a>
+när Bromans originalgosse meddelade, att det var värt hundra kronor.</p>
+
+<p>Jonne Bergström anträffades på Kalle Svenssons bakgård, ingripen i
+ett animerat slagsmål med den senare. Umgänget avbröts av Bromans
+ankomst, men fortsattes åter med oförminskad iver, när det befanns att
+Kalle Svensson nu var ägare till märket. I den upptuktelse, som Jonne
+Bergström på grund härav fann sig föranlåten att tilldela honom deltog
+även Ville Andersson med entusiasm, och Broman kunde endast med stora
+svårigheter skilja de kämpande åt.</p>
+
+<p>Märket fanns i Kalle Svenssons album, och Broman bjöd på stående fot
+hundra kronor för det.</p>
+
+<p>»Herrn får allt ge två hundra», sade Kalle Svenssons pappa, som
+olyckligtvis var hemma. »De’ ä de’ nog värt.»</p>
+
+<p>»Herrn får det för en tia», sade Kalle Svensson själv. »Bara herrn
+ger mig kovan och inte låter farsan få den.»</p>
+
+<p>När herr Svensson senior agat sin son
+<span class = "pagenum">136</span>
+<a name = "page136"> </a>
+fortsattes diskussionen, och resultatet blev, att herr Broman mot en
+summa av två hundra kronor blev ägare till märket.</p>
+
+<p>Broman var överlycklig. Glädjen formligen rann över och han kunde
+inte hålla tätt med sin lycka, utan sade innan han gick:</p>
+
+<p>»Herr Svensson! Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag har
+sökt det här märket i månader. Hela mitt livs lycka hänger på det. Det
+är värt sjuttiotvå tusen.»</p>
+
+<p>Den aga som Kalle Svensson fått mottaga av sin fader och sina vänner
+var ett intet mot vad som hände Broman. Svensson var en stark karl, och
+han lovade att piska livet ur Broman, om han inte fick tillbaka märket,
+allt under det han bearbetade honom med allt det lösöre som fanns inom
+räckhåll.</p>
+
+<p>Broman lyckades dock rycka sig lös till sist, och fastän hans
+utseende var i hög grad förändrat var han fullt lycklig, ty han hade
+frimärket med sig när han sprang nedåt gatan, följd av Svensson med son,
+Jonne Bergström, Ville Andersson, originalgossen, en
+<span class = "pagenum">137</span>
+<a name = "page137"> </a>
+del av deras vänner samt ännu större del av gatans stenläggning. Till
+sist fick han tag i en bil, och undkom med livet.</p>
+
+<p>Han körde direkt till frimärkshandlaren. Inte för att sälja märket.
+Det var inte till salu för en miljon, men för att visa sitt fynd. Som
+ett glädjestrålande bylte av blod och trasor steg han in i butiken och
+sträckte fram märket till benäget påseende.</p>
+
+<p>»Se här!» skrek han. »Här är den försvunna blå Mauritius, värd
+sjuttiotvå tusen.»</p>
+
+<p>»Nu skämtar herr Broman igen.»</p>
+
+<p>»Vafalls», röt Broman. »Är det inte den blå Mauritius?»</p>
+
+<p>»Jo, nog är den blå alltid», svarade frimärkshandlaren. »Och nog är
+den Mauritius alltid. Men inte är det den stora rariteten. Den här är på
+sin höjd värd trettiofem öre.»</p>
+
+<p>Broman sitter häktad nu. För mordförsök mot frimärkshandlaren.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">138</span>
+<a name = "page138"> </a>
+<h4 class = "chapter">ETT UTSTÄLLNINGSBESÖK</h4>
+
+<p>Jag var i somras i Köpenhamn och tittade på Baltiska
+utställningen.</p>
+
+<p>Det var trevligt där. Sundet gnistrade blått, och solen sken och
+gröna voro löven. Om nätterna sjöng näktergalen, säger folk, som hört
+den. Om dagarna drack jag Tom Collins. Hade jag inte gjort det så vore
+jag stilla avliden för länge sen.</p>
+
+<p>Redan när jag lämnade Stockholm började det. Det var på järnvägen.
+Jag stod på plattformen och rökte en cigarrett, när en herre, som såg ut
+som om han ägde tåget, kom och ställde sig bredvid mig. Han tände en
+cigarr, spottade på mina skor och slängde den brinnande tändstickan i
+det torra gräset på banvallen.</p>
+
+<p>Jag trodde knappast att han ägde tåget,
+<span class = "pagenum">139</span>
+<a name = "page139"> </a>
+ännu mindre banvallen. Att han i varje fall inte ägde mina skor var jag
+fullkomligt säker på.</p>
+
+<p>Alltså tog jag den vackra blå näsduk han har i sin bröstficka och
+torkade av de nobla lackskor, som jag köpt på kredit. Mannen fick genast
+en frisk, men inte direkt vacker röd färg i ansiktet och frågade vad
+(ett fult ord) jag egentligen menade.</p>
+
+<p>Jag svarade inte. Jag talar sällan med obekanta, så vida de inte äro
+unga, vackra damer. Man är väl svensk.</p>
+
+<p>Då kom han emellertid nära mig, förmodligen för att jag skulle kunna
+se bättre, och frågade, om jag visste vem han&nbsp;var.</p>
+
+<p>»Nej», svarade jag. »Jag läser inte Polisunderrättelser!»</p>
+
+<p>»Er ska den lede ta!» upplyste han.</p>
+
+<p>»Om ni anser det vara er plikt, så låt gå!» svarade jag. »Men jag
+vill bara skicka av ett telegram från nästa station först.»</p>
+
+<p>En kort stund betraktade vi tigande varandra.
+<span class = "pagenum">140</span>
+<a name = "page140"> </a>
+Så spottade han tre gånger på Sörmland och gick in i vagnen.</p>
+
+<p>Jag vet inte alls vad han hade emot Sörmland. Jag tyckte att det var
+bedårande vackert, när det gled förbi i kvällsbrytningen.</p>
+
+<p>En stund senare gick jag också in i vagnen och träffade där en god
+vän, som blev glad över att få se mig och bad att få presentera sin
+farbror, som var en av mina trognaste läsare och gärna ville
+träffa&nbsp;mig.</p>
+
+<p>Smickrad bad jag honom ta fram gubben och uttalade den förvissningen
+att jag skulle bli förtjust i honom.</p>
+
+<p>Naturligtvis var det karlen från plattformen!</p>
+
+<p>Vi skakade hand och vanställde våra ansikten med vänliga leenden samt
+skildes så snart som möjligt.</p>
+
+<p>Senare sade jag till min vän:</p>
+
+<p>»Du får förlåta, att jag talar rent ut, men jag tycker inte om din
+farbror. Han ser ut som en korsning mellan babian och skomakaränka
+<span class = "pagenum">141</span>
+<a name = "page141"> </a>
+och tycks i övrigt vara en ganska avsevärd drulle.»</p>
+
+<p>»Vilken själarnas sympati», sade min vän. »Han sade ungefär detsamma
+om dig. Han påstod sig aldrig ha haft olyckan att möta någon mera
+renodlad fähund.»</p>
+
+<p>»Då har han väl undantagit sina släktingar!» svarade jag, varefter vi
+skildes. Vi ha sedan noggrannt sett till, att vi aldrig mera råkats.</p>
+
+<p>På morgonkvisten anlände vi till den skånska huvudstaden. Den var
+flaggprydd, en sak som mycket smickrade mig. Undrar vem det var, som
+sladdrat om att jag skulle komma.</p>
+
+<p>Efter något besvär fick jag hyra platsen under sängen i ett
+hotellrum, och det ansågs vara tur, att jag fått någon plats alls.
+Hotellet var nämligen i likhet med alla andra hotell i staden, ganska
+fullt av folk. Ovanför mig &mdash; i sängen &mdash; bodde en
+generalmajor, på schäslongen bodde en fabrikör från Borås, under
+schäslongen bodde en grosshandlare
+<span class = "pagenum">142</span>
+<a name = "page142"> </a>
+från Göteborg, mitt på golvet bodde en resetalare och på en krok i
+garderoben hängde en timmerhandlare från Gnesta.</p>
+
+<p>Det gick mycket bra, och vi trivdes gott tillsammans. Det enda som
+störde idyllen var, att resetalaren talade även i sömnen, men sedan vi
+krokat ned timmerhandlaren och i stället hängt resetalaren i garderoben
+blev han lugnare.</p>
+
+<p>Min vän Lagerstorm, som jag sedan träffade på utställningen
+anförtrodde mig, att han var inneboende hos tillfällighetsarbetaren Karl
+med Bladen under en presenning nära färjans tilläggsplats. För detta
+betalade han femtio öre och en bärsa per dygn, varförutom tjugufem öre
+gick åt till insektspulver.</p>
+
+<p>En annan bekant, som inte lyckats finna någon bostad alls, gick varje
+afton fram till en poliskonstapel och tilltalade honom med det i södra
+Sverige mycket gouterade skällsordet:</p>
+
+<p>»Dröft!»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">143</span>
+<a name = "page143"> </a>
+Sedan fick han husrum för den natten. Men hyran ökades i allt mer
+stigande skala: första resan fem kronor, andra tio, tredje femton
+o.s.v.</p>
+
+<p>Trafiken var just då mycket livlig i Malmö. Man hade en automobil
+ungefär på varannan människa, varav framgår att halva befolkningen ägnat
+sig åt chaufförens ansvarsfulla kall. Andra hälften, samt de resande,
+åkte.</p>
+
+<p>En hel del chaufförer med bilar hade importerats från Göteborg.
+Vilket jag fick erfara.</p>
+
+<p>En kväll kom jag ut från utställningen, trött efter att ha gått
+omkring där hela da’n, och ropade an en bil.</p>
+
+<p>»Vatt ska’ ja’ köra hänn?» frågade chauffören på
+klingande göteborgska.</p>
+
+<p>»Hem, vet la du!» svarade jag på samma språk, hoppade in i vagnen,
+satte mig till rätta och somnade.</p>
+
+<p>När jag vaknade bredde den skånska slätten ut sig omkring mig, och
+solen steg upp i öster. Jag slog näven i bilrutan och röt:</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">144</span>
+<a name = "page144"> </a>
+»Hör nu, chauffören! Var i hela friden är vi?»</p>
+
+<p>»När Åstorp, skölle ja’ tro’!»</p>
+
+<p>»Åstorp! Vem har bett er köra hit!» vrålade jag, medan min blick
+sökte taxametern.</p>
+
+<p>»Hänn sa’ ju, att ja’ skölle köra hänn hem», sade
+chauffören glatt. »Å de höss la, att hänn ä hemma i Göttebörg.»</p>
+
+<p>Jag reste tillbaka till Malmö med tåg. Chauffören kom däremot aldrig
+tillbaka. Jag vräkte både honom och bilen i en märgelgrav.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">145</span>
+<a name = "page145"> </a>
+<h4 class = "chapter">ETT TAVELFYND</h4>
+
+<p>Fäderneslandet hade behandlat de båda lovande unga målarna Jönsson
+och Wiberg illa. Visserligen hade ingen av dem gjort särdeles mycket för
+fäderneslandet och inte för någon annan heller för resten, men unga
+målare ha i alla fall vissa anspråk på, att fäderneslandet, eller
+åtminstone någon av dess mera framstående innevånare, skola ta hand om
+dem och vara som en mamma för dem.</p>
+
+<p>Detta hade fäderneslandet i Jönssons och Wibergs fall fullkomligt
+underlåtit. De funno ingen Mecenas, fingo aldrig ens sälja en tavla, en
+sak, som dock kanske berodde på, att de ytterst sällan målade några, och
+de voro således uteslutande hänvisade till att
+<span class = "pagenum">146</span>
+<a name = "page146"> </a>
+leva på vigg, vilket är förenat med större besvär än mången tror.</p>
+
+<p>En vacker dag sken dock solen fram över Jönssons och Wibergs liv.
+Wibergs faster, som länge fört en tynande tillvaro, och huvudsakligen
+hållits uppe av sitt brinnande intresse av att få se, hur länge det
+skulle dröja innan hennes älskade systerson hamnade i rättvisans klor
+&mdash; Wibergs voro nämligen hyggligt och anständigt folk som inte
+gillade målare &mdash; dog till sist och efterlämnade tio tusen kronor.
+Gumman, som hade fullt klart för sig, att hon skulle leva i evighet,
+hade underlåtit att göra testamente, och pengarna tillföllo följaktligen
+Wiberg, som var hennes närmaste släkting. Varav följer, att gumman
+började vända sig i graven så snart hon kommit&nbsp;dit.</p>
+
+<p>Wiberg bar sin sorg som en man. Han lyckades till och med behärska
+den till den grad, att det föreföll som om han varit nära att få flugan
+av glädje.</p>
+
+<p>Med tillhjälp av en, på styrkan av arvet,
+<span class = "pagenum">147</span>
+<a name = "page147"> </a>
+erhållen större vigg uppträdde han på begravningen i egen frack, och
+gick sedan tillsammans med Jönsson och några andra likasinnade ut för
+att släcka sin sorg.</p>
+
+<p>När han fyra dagar senare återkom till medvetande låg han,
+fortfarande iklädd en del av frackkostymen &mdash; skörten och halva
+vänstra byxbenet hade nämligen på obekant sätt förkommit &mdash; i en
+improviserad bädd i sin vän Brylanders ateljé, övertäckt med en duk, som
+påminde om en solnedgång på havet eller eventuellt en järnvägsolycka,
+men som i verkligheten var ett självporträtt av Brylander. Vid hans sida
+satt Jönsson, något blek, och omvärvd av pilsner och wichy-vatten.</p>
+
+<p>Wiberg steg upp. Drack tre pilsner och granskade sedan med gillande
+sin exteriör i det fragment av en jungfrukammarspegel, som prydde
+Brylanders ateljévägg. Frackkostymen tilltalade honom ofantligt mycket
+mera än den i sitt ursprungliga skick gjort. Dels var den mera
+målarmässig, dels var
+<span class = "pagenum">148</span>
+<a name = "page148"> </a>
+den ett otvetydigt bevis på att han haft roligt.</p>
+
+<p>»Är det något kvar av arvet?» frågade han Jönsson, som tycktes ha
+varit vaken längre än han.</p>
+
+<p>»Om du tänker betala igen de fem hundra du lånade före begravningen,
+så har du nio tusen fem hundra kvar. I annat fall tio tusen. Men betalar
+du alla dina skulder, så får du snart slå ihjäl en faster till», svarade
+Jönsson mörkt.</p>
+
+<p>»Då tar jag på mig Brylanders andra kläder, jag vet att han har det,
+så går vi ut och äter frukost», sade Wiberg glatt.</p>
+
+<p>»Pank!» svarade Jönsson mörkt.</p>
+
+<p>»Pank, sa du? Kan man vara pank, när man är så längst innerst
+förbaskat rik? Vi går till advokaten och hör efter, om vi inte kan få
+ett förskott på arvet, och se’n skall det sablar i mej ätas
+frukost, skall du få se.»</p>
+
+<p>»Du Wiberg», sade Jönsson dröjande. »Jag har tänkt på en sak,
+du.»</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">149</span>
+<a name = "page149"> </a>
+»Vad då?» frågade Wiberg intresserad. »Vet du någon, som vi kan vigga
+av?»</p>
+
+<p>»Nej», svarade Jönsson. »Men jag har tänkt på det. Nu när vi har så
+förbaskat mycket pengar, så borde vi vara praktiska.»</p>
+
+<p>Wiberg betraktade Jönsson med en blandning av förvåning och
+förakt.</p>
+
+<p>»Knubb!» sade han till sist, med en så uppriktig betoning, att det
+skar Jönsson i hjärtat.</p>
+
+<p>»Vi borde använda pengarna så, att de inte tog slut, utan blev mera,
+så att vi kunde leva herrans glada dagar jämt.»</p>
+
+<p>»Hm!» sade Wiberg tveksamt. Förra delen av Jönssons anförande
+tilltalade honom visserligen inte, men det i slutorden upprullade
+perspektivet rörde hans känsliga sinne. »Vad skulle vi då göra?»</p>
+
+<p>»Vi kunde till exempel bli konsthandlare!»</p>
+
+<p>»Urknubb!» var det enda Wiberg lyckades framstöna. Något så
+motbjudande hade han inte väntat sig.</p>
+
+<p>Men Jönsson hade nu fått fram det värsta, och fortsatte:</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">150</span>
+<a name = "page150"> </a>
+»Ser du, jag har tänkt på den saken i natt», sade han. »Tio tusen ryker
+snart. Vi går ut ett tag och fästar och så viggar gubbarna &mdash;
+&mdash;»</p>
+
+<p>»Än se’n då?»</p>
+
+<p>»Nej, det är ju all right, men om en månad eller två är både vi och
+de andra lika sabla panka som förut.»</p>
+
+<p>»Men vi har haft roligt», invände Wiberg.</p>
+
+<p>»Ja visst! Men jag har hittat på ett sätt att göra oss förbaskat
+rika, så att vi kan tända cigarrerna med hundralappar, och köpa allt vad
+Brylander och Filbom och dom andra målar och betala vad det är värt.
+Passar inte det, va? Att bli mecenat och hjälpa den verkliga konsten i
+detta arma land, där bara såna sabla nollor som Zorn och Larsson och
+Liljefors säljs, medan vi konstnärer får sitta emellan. Tror du jag har
+glömt vad dom sa’ när jag ville hänga min ’Herre med
+käpp’ på utställningen, du vet? ’Herrn kan ingen anatomi.
+Den där ser ut, som om han behövde komma till ett ortopediskt
+<span class = "pagenum">151</span>
+<a name = "page151"> </a>
+institut.’ &mdash; »Vafasen behöver en konstnär kunna anatomi
+för?»</p>
+
+<p>»Jaså, på det viset!» sade Wiberg glatt. »Vi skall vara mecenater.
+Det gillas! Men hur vill du att vi skall bära oss åt för att få så
+mycket pengar?»</p>
+
+<p>»Vi skall öppna konsthandel», svarade Jönsson. »Men inte här, utan i
+New-York, och vi skall bara ha våra egna och Brylanders och Filboms och
+de andras tavlor och när vi tjänat hundra tusen dollars, det är lätt
+gjort bland den där knubben, så slutar vi, och blir bara mecenater, och
+då skall gubbarna få sälja, och få precis vad deras tavlor äro värda.
+Jag har en plan ser du!»</p>
+
+<p>Och han utvecklade den.</p>
+
+<p>Två veckor senare lämnade två eleganta unga män fosterjorden. Var och
+en av dem hade fyra tusen kalla kronor i fickan, och den ene dessutom
+ett par lårar futuristiska konstverk, som skulle till Amerika.</p>
+
+<p>Men de reste inte samma väg längre än till Köpenhamn. Där ställde de
+till en större
+<span class = "pagenum">152</span>
+<a name = "page152"> </a>
+hippa på sitt hotell, vilket slutade med att en av dem fraktades till
+amerikabåten, medan den andre av två stadsbud sattes på båten till
+Korsör.</p>
+
+<p>Kort därefter startades i en liten vrå av New-York Wibergs
+konsthandel. Det var en liten diskret affär, vackert och ganska väl
+inredd, men dess expositionssalong var nog att göra nästan vem som helst
+vansinnig. Den förde nämligen uteslutande tavlor av Brylander, Filbom
+och andra moderna mästare, vars namn ännu inte vunnit den klang i den
+nya världen som de, enligt innehavarens uppgift, hade på andra sidan
+Atlanten.</p>
+
+<p>En vacker dag syntes i New-York American en uppgift om att en ny
+Rembrandt upptäckts i Italien. Varför just i Italien? Säg det! Det låter
+mera konstnärligt än Holland.</p>
+
+<p>Den unge konsthandlaren Wiberg satte sig genast i förbindelse med
+tidningen, och meddelade, att han på privat väg fått veta mera om det
+märkliga fyndet än vad tidningen visste. Enligt den med Wibergs vackra
+bild
+<span class = "pagenum">153</span>
+<a name = "page153"> </a>
+prydda intervjuartikeln hade denne store konstkännare erfarit, att
+tavlan utan tvivel vore äkta. Den man som upptäckt den var nämligen
+ingen mera eller mindre än den berömde svenske konstnären Jönsson, utan
+tvivel Europas främste expert på de holländska mästarna. Skulle det visa
+sig vara riktigt vore fyndet av oskattbart värde.</p>
+
+<p>Redan dagen därpå kom en ny artikel. Den celebre konstnären och
+konsthandlanden Wiberg hade nämligen erhållit kabeltelegram om att de
+båda framstående konstnärerna Brylander och Filbom undersökt tavlan, och
+konstaterat dess äkthet. Den ansågs vara mästarens skönaste verk.
+Wiberg, som ansåg att ett dylikt konstverk borde hamna på den rätta
+sidan av Atlanten, hade telegrafiskt erbjudit Jönsson fyrtio tusen
+dollars för tavlan. Han fruktade dock att anbudet skulle avböjas, då
+konstnären Jönsson själv var en mycket förmögen man, och antagligen inte
+ville sälja. Som ett exempel anförde han, att Jönsson aldrig ens sålt
+några av sina
+<span class = "pagenum">154</span>
+<a name = "page154"> </a>
+egna saker. Det fåtal som fanns i hans konsthandel vore de enda i
+världen utom konstnärens egen besittning och hade vunnits på poker. Inte
+ens Nationalmuseum i Stockholm ägde en Jönsson.</p>
+
+<p>Denna dag stannade ungefär sextio bilar utanför Wibergs konsthandel,
+och herr Wiberg sålde med synbar motvilja de sju Jönsson han hade. Även
+fyra Brylander och nio Filberg avyttrades till höga priser. Under
+aftonens lopp var Wiberg mycket ivrigt sysselsatt med att ändra
+signaturen på Blomgrens och även Brylanders tavlor till Jönsson.</p>
+
+<p>Tidigt på morgonen kom ett kabeltelegram från Europa och tio
+reporters, som allesammans visste vad telegrammet innehöll, och ville
+veta vad Wiberg nu ville göra.</p>
+
+<p>Det var nämligen avslag på Wibergs anbud.</p>
+
+<p>Reporterna stodo i en intresserad krets omkring honom när han läste
+det, och ett beundrande
+<span class = "pagenum">155</span>
+<a name = "page155"> </a>
+mummel uppsteg när han helt kallt vände på det, och på baksidan skrev ut
+ett nytt telegram:</p>
+
+<p>»Jönsson, Europa. Sextio tusen. Wiberg.»</p>
+
+<p>Kort och rakt på sak.</p>
+
+<p>Inte många minuter därefter voro extraupplagorna ute, med Wibergs
+telegram på första sidan under rubriker sådana som: »Amerika måste äga
+konstverket! Berömda konsthandlare höjer anbudet. En amerikan fastän
+född i utlandet» och så vidare.</p>
+
+<p>Wiberg glömde att räkna bilarna den dagen. Han var upptagen med att
+fundera på, vilket märke han själv skulle köpa.</p>
+
+<p>Tavelomsättningen gick nämligen raskt. Han sålde tjugutre Jönsson,
+som han sade sig ha ämnat behålla själv, och endast med smärta skilde
+sig ifrån. Vidare sålde han åtskilliga av de mindre stora namnen, och
+det tycktes som om Brylander denna gång skulle falla mera i smaken än
+Filbom.</p>
+
+<p>I fråga om Brylanders tavlor hade ju köparen själv full frihet att
+välja tavlans namn,
+<span class = "pagenum">156</span>
+<a name = "page156"> </a>
+en sak, som mycket tilltalade de praktiska amerikanarna. Var och en av
+Brylanders tavlor kunde nämligen utan olägenhet kallas vad som hälst.
+»Flicka med bok», Präriebrand», »Stilla vatten» eller »Porträtt av herr
+K.» passade nämligen precis lika bra. Brylander var en sann
+konstnär.</p>
+
+<p>Telegramväxlingen med Jönsson fortfor. Wiberg bjöd sjuttio tusen,
+åttio, nittio och till sist hundra jämnt, och »kampen om tavlan» som den
+kallades, följdes med spänt intresse av hela publiken. De sista
+telegrammen voro trådlösa, ty Jönsson hade stigit ombord på en ångare
+och var på väg till Amerika för att visa tavlan.</p>
+
+<p>När Wiberg sände ut anbudet på hundra tusen dollars, blev det en lång
+paus i telegraferingen. Jönsson tvekade tydligen, slets mellan begäret
+efter dollars och sin önskan att behålla det oförlikneliga konstverket,
+och publikens spänning var outhärdlig. Skulle Amerika få tavlan eller
+inte? Amerika hoppades på Wiberg.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">157</span>
+<a name = "page157"> </a>
+Pressen var under tiden inte overksam. Samtliga tidningar telegraferade
+nämligen till Jönsson även de, och frågade om han ämnade antaga anbudet.
+Somliga fingo till svar, att han inte bestämt sig, vilket ofördröjligen
+meddelades i extra upplagor, andra fingo inga svar alls, och skyndade
+att trycka extrablad om den saken.</p>
+
+<p>Wiberg sålde tavlor till svindlande priser, och hans lager hotade
+allt mera att taga slut, så att han måste telegrafera till Brylander och
+Filbom, att de express skulle sända över hela sin produktion, samt sno
+på och göra mera.</p>
+
+<p>Till slut kom Jönssons svar. Han accepterade. Tidningarna visste det
+före Wiberg, och man slog redan upp extraupplagor med röda rubriker när
+Wiberg fick telegrammet.</p>
+
+<p>Reporterna väntade sig ett uttalande av den numera store Wiberg och
+de fingo det.</p>
+
+<p>»Amerika har segrat!» sade han enkelt.</p>
+
+<p>Nya extrablad.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">158</span>
+<a name = "page158"> </a>
+Wiberg mötte Jönsson vid den flaggprydda hamnen i sin nya bil. Ett
+trettiotal reporters från skilda delar av landet voro också nere, för
+att inte tala om den hurrande mängden.</p>
+
+<p>Jönsson, som bar den underbara tavlan under armen, fördes i triumf
+till Wibergs affär, där tavlan skulle exponeras. Jönsson var lugn i det
+hänseendet. Det fanns ingenting att anmärka på den Rembrandt han hade.
+Det var en bra Rembrandt. Han hade gjort den själv.</p>
+
+<p>Tavlan hängdes på Wibergs vägg och täckelset föll. Ett beundrande
+sorl steg upp från de församlade reporters, varefter de rusade ut, för
+att ge ut nya extraupplagor.</p>
+
+<p>Men medan de trängde sig ut, stannade en bil utanför och en liten
+gubbe steg ur. Varje reporter stannade som fastfrusen, ty han kände
+mannen. Det var den store frankfurterkorvmiljonären Augustus P.
+Schniller, känd för sina stora konstsamlingar.</p>
+
+<p>
+<span class = "pagenum">159</span>
+<a name = "page159"> </a>
+Augustus steg in i Wibergs konsthandel och sade:</p>
+
+<p>»Är den där tavlan kommen?»</p>
+
+<p>»Ja», svarade Wiberg. »Den hänger där. Vill min herre taga den i
+skärskådande?»</p>
+
+<p>»Nä», svarade Augustus P. Schniller, »det ger jag fan i, men den
+skall in i min samling. Slå in den och lägg den i bilen. Här är en check
+på två hundra tusen. Räcker det?»</p>
+
+<p>»Tja», svarade Wiberg tvekande. »Egentligen hade jag tänkt mig något
+mera, men för en så celeber konstsamlares skull, så får den gå för det
+priset. Jag vill gärna ha den placerad i en fin samling.»</p>
+
+<p>»All right!» sade Augustus P. »Min är den finaste i världen.
+Adjö.»</p>
+
+<p>Men i dörren vände han sig.</p>
+
+<p>»Skicka hem ett halvdussin Jönsson, Brylander och Filbom
+samtidigt.»</p>
+
+<p>Wiberg och Jönsson lämnade inte Amerika för att bli mecenater. De äro
+fortfarande kvar och ha vid det här laget sålt flera Rembrandt
+<span class = "pagenum">160</span>
+<a name = "page160"> </a>
+än mästaren någonsin målat. Smaken för Brylanders och Filboms alster har
+gått över där ute, men lika fullt köpte Wiberg en tavla av Filbom här om
+dagen, för gammal bekantskaps skull.</p>
+
+<p>Trogen sin en gång uttalade princip betalade han precis vad den var
+värd.</p>
+
+<p>Tre kronor och femtio öre.</p>
+
+
+
+
+
+
+
+
+<pre>
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Göteborgsflickor, by Sigge Strömberg
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK GÖTEBORGSFLICKOR ***
+
+***** This file should be named 18043-h.htm or 18043-h.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        http://www.gutenberg.org/1/8/0/4/18043/
+
+Produced by Louise Hope and the Online Distributed
+Proofreading Team at http://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
+
+</pre>
+
+</body>
+
+</html>
diff --git a/18043-h/images/publogo.gif b/18043-h/images/publogo.gif
new file mode 100644
index 0000000..ceb952a
--- /dev/null
+++ b/18043-h/images/publogo.gif
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..c8f013b
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #18043 (https://www.gutenberg.org/ebooks/18043)