initial commit of ebook 12499HEAD main

author: Roger Frank <rfrank@pglaf.org> 2025-10-15 04:40:06 -0700
committer: Roger Frank <rfrank@pglaf.org> 2025-10-15 04:40:06 -0700
commit: b252222b09aa3d06b3569fa104f84c8cf6cfe236 (patch)
tree: 83c856140bb5f0bc8675344fa0dc615d1107afc5
8 files changed, 9882 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/12499-0.txt b/12499-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..1e46d49
--- /dev/null
+++ b/12499-0.txt
@@ -0,0 +1,3010 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 12499 ***
+
+FRANK HELLER
+
+FÖRBANNELSE ÖVER DE OTROGNA!
+
+1949
+
+
+
+
+INNEHÅLL.
+
+
+Förbannelse över de otrogna!
+För hundra år sen
+Sanningen om Sten Hallongrens död
+In memoriam
+Målaren Blauvogels brott
+Professor Poppenbergs pennskaft
+Tolfte söndagen efter trefaldighet
+Åter ett märkligt dödsfall
+Dalai Pedersen
+Samtal med Hompa
+Vid gränsen
+Veranda mot havet
+Apologi för konung Herodes
+Weltpolitik
+Monsieur Ellèr i kurran
+All överklass är instiftad från ovan
+På tal om Niklasson
+Ekonomisk översikt
+Därpå en ful historia
+Torgskräck
+Betulander såg sin chans
+Olaf Storfossens camouflage
+Konung Ödipus
+Målerisk julafton
+
+
+
+
+FÖRBANNELSE ÖVER DE OTROGNA!
+
+
+    _Förbannelse över de otrogna,
+    som säga att Gud icke är Gud
+    och har givit oss vassröret att
+    skriva med._
+
+Till den vise astrologen Omar, kallad Tältmakaren, kom en dag i hans
+bostad i Naishapur en dervisch av sufisekten och sade:
+
+--Omar, Hassans son, du sysslar med fåfängliga ting. Du skriver dikter,
+som hela folket läser och lär utantill. Men all visdom finnes i Koranen,
+och den som ger folket annat att tänka på hindrar dem i det ena
+nödvändiga.
+
+--Tag plats, min broder, sade Omar Tältmakaren, två dina fötter, och
+vila dig efter färden. Det är sant, att folket älskar mina dikter. Men
+vad är naturligare? Jag skriver för att berömma livet, kärleken och
+vinet, som jag och alla människor älska. Jag ger mig icke ut för att
+undervisa om de högsta tingen, om vilka Koranen ensam meddelar all
+upplysning. Men två dina fötter, min broder, och förfriska dig, medan vi
+tala om Koranen (vars namn vare lovat), ur denna bägare.
+
+--Olycklige! ropade dervischen efter att hava fört bägaren till munnen.
+Du har lockat mig att dricka vin! Jag har syndat mot Koranen, och på den
+yttersta dagen, när jag skall vandra över svärdseggen till paradiset,
+kommer jag att vackla och falla ned i Tophet!
+
+--Töm denna bägare och några till med mig, svarade Omar, och du kommer
+att redan i afton med vacklande gång vandra in i paradiset.
+
+--Denne hädar! ropade dervischen. Koranens ord finnas i hans hjärta, men
+det är en ond ande som sammanfogar dem!
+
+--Det är du som hädar, sade Omar, om du kallar vinets ande för en ond
+ande. Det rus, som kommer av vinet, är milt och förgår av sig självt,
+men det som uppstår av att döma andra, är hätskt och växer från timme
+till timme.
+
+--Jag överlämnar dig åt förbannelsen, sade dervischen. Men även om de
+otrogna icke omvända sig, rädas de åtminstone, när en olycka hotar dem.
+Har du icke hört, att tatarernas konung Kublai Khan har intagit
+Nasirabad och kokat tjugutusen människor i olja? Utanför Hindipur har
+han rest en pyramid av hundratusen människohuvuden.
+
+--Jag beklagar alla som dö, sade Omar. Och står det skrivet att jag
+skall kokas i olja, kommer det att ske. Vad sen? Har jag inbillat mig,
+att jag skulle undfly döden? Om nu döden blir så smärtsam, vad gagn har
+jag då av att jag själv plågat mig? Står det skrivet, att mitt huvud
+skall uppstaplas i en pyramid av dödskallar, kommer det att ske. Vad så?
+Det enda som är av betydelse är, att det dessförinnan har härbärgerat
+vissa tankar och även ett antal rus.
+
+--Förbannelse över hädarna! ropade dervischen. Jag förstår ditt övermod.
+Jag vet att du också mäter stjärnornas gång och förutsäger framtiden,
+vilket Allah på det bestämdaste förbjudit oss. Du har läst i
+stjärnorna, att Naishapur skall skonas.
+
+--Ingalunda, sade Omar. Intet är sannolikare, än att Kublai Khan även
+intager vår stad.
+
+Dervischen bleknade.
+
+--Omar, Hassans son, sade han, ehuru Koranen förbjudit det, beder jag
+dig söka utforska av stjärnorna, om även vi skola kokas i olja. I så
+fall skall jag redan i afton fly till Gungapur.
+
+Omar brast i skratt.
+
+--Dåre! ropade han. Det står skrivet i stjärnorna, att Kublai Khan skall
+intaga Gungapur och koka dig i vin. Men vinet i Gungapur är uselt, under
+det detta är gott. Töm alltså denna bägare med mig!
+
+Men dervischen hade redan flytt med fingrarna i öronen.
+
+
+
+
+FÖR HUNDRA ÅR SEN
+
+
+Aftonen den 12 maj 1813 landade kapten James Mc Neill med sitt fartyg
+_Endeavour_ utanför den största av Tillgivenhetsöarna, som icke
+besökts av någon vit, sedan det portugisiska fartyget _Affonso da
+Costas_ besättning strandade där hundra år förut och uppåts av
+invånarna. Kapten Mc Neill och förste styrmannen gingo i land i en julle
+och smögo sig i skydd av mörkret upp till infödingarnas huvudby. De
+funno stammen församlad kring en lägereld. Två personer sutto i samtal
+just framför kaptenen och hans följeslagare. En tillfällighet ville att
+det var stammens hövding och dess överstepräst.
+
+--Kai-kai! sade hövdingen. Det var en förträfflig måltid.
+
+--Förträfflig! sade översteprästen. Låtom oss tacka den store guden
+Wam-wam-puh, vars överstepräst jag är, för densamma. Vi få inte låta
+sinnliga njutningar komma oss att glömma, vem det är som skänker oss
+dem. Hade icke du, o konung, offrat till Wam-wam-puh, såsom jag
+tillrådde, är det sannolikt, att din fiende Teo-teo nu hade kai-kaiat
+dig.
+
+--Tänkbart, medgav konungen slappt. Men mina krigare äro tapprare än
+Teo-teos, och dessutom ha de fördelen av en sund militärisk uppfostran
+ända från barndomen.
+
+--Det är sant, sade översteprästen och sökte stryka bort ett par fläckar
+från sin stola. Men utan hjälp av Wam-wam-puh hade deras militäriska
+insikter icke gagnat något.
+
+Konungen teg och tuggade en stund på ett stycke märg, han upptäckt i en
+ihålig kindtand.
+
+--Säg mig, sade han plötsligt, hur länge är det vi kai-kaiat Teo-teos
+stam? Jag kan inte komma ihåg det. Jag börjar bli glömsk.
+
+--Ers majestät har ätit för gott, sade översteprästen, det är det som
+gör det. Om jag inte misstar mig, är det nu femtio år oavbrutet. Ers
+majestäts far påbörjade detta krig med anledning av att Teo-teos stam
+försåtligt ämnade överfalla oss.
+
+--Teo-teos stam har alltid varit en samling lömska förbrytare, sade
+konungen. Var det fred före den tiden?
+
+--Nej, ers majestäts farfar, hans far och hans farfar förde nästan
+oavbrutet krig i hundrafemtio år. Längre tillbaka minns jag inte. Det
+var tre regenter av en beundransvärd tapperhet.
+
+--Leve de! sade konungen. Men jag får ibland så underliga idéer. Säg
+mig, vad tror du skulle ske om jag slöte fred med Teo-teos stam i
+morgon?
+
+--Ers majestät talar, sade översteprästen, med respekt sagt dåraktigt
+och lättsinnigt. Hur skulle ers majestät kunna sluta fred? Vad skulle vi
+leva av?
+
+--Jag har ibland tänkt något på att försöka äta kokosnötter. Här finns
+ju nog nötter för oss alla.
+
+--Ers majestät! ropade översteprästen. Wam-wam-puh har befallt, att
+människor skola äta eller ätas. Så har det varit i evighet och så kommer
+det att förbli. Ingen förändring är tänkbar, ty en förändring strider
+både mot religionen och människans eget väsen.
+
+Översteprästen fixerade konungen så allvarligt, att denne bleknade. Inte
+engång en konung kan tillåta sig allt. Gör han det, får han taga
+konsekvenserna, och på Tillgivenhetsöarna finns det egentligen bara ett
+slags konsekvenser.--
+
+Kapten Mc Neill och hans följeslagare hade emellertid hört nog. De smögo
+sig tillbaka mot stranden. Styrmannen mumlade:
+
+--Förbannade odjur! De ha levt av att äta varandra så länge de minnas!
+Och till på köpet våga de påstå, att de göra det på grund av en gudomlig
+förordning!
+
+--Det är upprörande! sade kapten Mc Neill. Vi måste sända hit en skotsk
+missionär. Svårigheten blir att få honom förbi de franska piraterna. De
+bli värre och värre för vart år som kriget pågår.
+
+--Hur länge är det nu vi ha haft krig med Frankrike? sade styrmannen.
+
+--Det är snart i många hundra år. De lära sig aldrig att hålla fred.
+
+--Det är underligt, att det alltid skall vara krig och krig. Jag tycker
+här skulle vara plats nog för alla.
+
+--John! sade kaptenen allvarligt till styrmannen. Jag trodde du var en
+god presbyterian. Kriget kommer att finnas alltid. Kriget är en följd av
+syndafallet. I syndafallet fördärvades vår natur för alltid. Denna natur
+kan människan endast övervinna genom nåden, och nåden faller endast på
+några få och aldrig på fransmän. Därför kommer kriget att finnas till
+yttersta dagen. Minns det, John!
+
+Följande morgon avseglade _Endeavour_ från Tillgivenhetsöarna. Året
+efter uppåts kaptenen och hela besättningen av invånarna på den största
+ön i Fromhetsarkipelagen, när de sökte landsätta en presbyteriansk
+missionär vid namn Mc Pherson.
+
+
+
+
+SANNINGEN OM STEN HALLONGRENS DÖD
+
+
+Sten Hallongren var detektivförfattare. Dessutom var han flitig dyrkare
+av Backus. Detta är berättelsen om Sten Hallongrens död.
+
+För att få arbetsro hade Sten Hallongren av sin förläggare sänts ut på
+landet. Han skulle bo på ett torrlagt pensionat. Avståndet till närmaste
+krog var sådant, att det fanns utsikt att han fick sin femtiotredje
+roman färdig. Både han och förläggaren hyste denna förhoppning, men den
+hystes varmast av förläggaren. Hallongren själv ansåg, att en
+folkupplaga av de femtiotvå första romanerna kunde vara lika bra.
+Förläggaren bestred att en folkupplaga borde ifrågakomma förrän efter
+den hundrade romanen. Vidhåller han fortfarande denna åsikt, kommer det
+aldrig någon folkupplaga. Den femtiotredje romanen blev Hallongrens
+sista.
+
+Detta är berättelsen om hans död.
+
+Han hade suttit och arbetat en stund på det torrlagda pensionatet. Det
+gick inte. Scenerna saknade fart. Bovarna veko undan för hans
+koncipierande själs grepp som för greppet av en detektiv. Detektiverna
+famlade kring i mörker. _Skräcken_, som var hans specialitet, ville
+inte komma till uttryck i skildringen. Förtvivlad stoppade han
+manuskriptet i fickan och gav sig ut. Den friska luften skulle väcka
+hans slappnade fantasi till liv.
+
+Den gjorde det inte. Den väckte i stället den andra sidan av hans väsen
+till liv. Den väckte den mest fruktansvärda törst på tio kvadratmils
+omkrets. Hallongren sökte vända om till det torrlagda pensionatet, medan
+det var tid. Om han stängde in sig och lät regla dörren utifrån, kunde
+han kanske besegra törstdjävulen. Men hans svaga föresats kom för sent.
+Den var redan förvandlad till en sten på vägen till närmaste lantkrog.
+
+Denna väg var lång och gick delvis genom en skog. Men Hallongren aktade
+icke på vägens längd, och de enda tankar, skogen väckte hos honom, voro
+tankarna på den sulfitsprit, han hört skulle förtäras av vissa
+olyckliga. Till den grad hade Backus besegrat muserna på hans andes
+slagfält, att han vid ankomsten till krogen drog upp sitt misslyckade
+manuskript ur fickan. Med ett hånskratt rev han sönder det och kastade
+det vid sidan av vägen.
+
+Därefter tillbragte han flera timmar på ett sätt som åtskilliga--mycket
+få--av läsarna skulle ha lust att göra honom efter. Vid elvatiden
+stängdes lantkrogen, och han anträdde återfärden till det torrlagda
+pensionatet. Han gjorde det utan entusiasm, men han gjorde det. Hans
+fötter buro honom i oregelbunden takt fram längs landsvägen. Hans sinnen
+och hans själ sovo. Men det var en orolig sömn, och plötsligt spratt han
+upp ur den till ett förvirrat medvetande. Var var han? Och vad var det
+han hört för ett ljud?
+
+Var han var, konstaterade han lätt nog. Han stod på en nattmörk
+landsväg. Skogen susade omkring honom. Träden voro mörka och förvridna.
+Men han hade hört något utom deras sus. Han hade hört smygande steg
+bakom sig. Någon förföljde honom i mörkret.
+
+Han stod en stund med bultande pulsar. Han sökte intala sig själv att
+han hört miste, men just som han satte sig i gång igen, hörde han ljudet
+alldeles tydligt--lätt prasslande steg bakom honom i mörkret. Skräcken,
+som inte velat komma, när han sökte frambesvärja den i sin roman, kom.
+Den kom som en hydra. Den grep med en fångarm om hans hjärta, där
+alkoholen dunkade, och med en om hans huvud. Det skymde för honom. Han
+började springa, men t-s-s, t-s-s, kom ljudet efter honom, obevekligt
+som bekymret följer ryttaren på hästryggen. Han ökade takten; han sprang
+för livet; till slut stannade han dödstrött, och t-s-s, t-s-s, hörde han
+de tassande stegen komma flygande längs den nattsvarta vägen.
+
+Skräcken, den blinda och oresonliga, grep ett sista tag om hans hjärta
+och kramade till. Det var mer än tillräckligt. De förkalkade väggarna
+brusto, och Sten Hallongren sjönk död ner på den svarta landsvägen.
+
+Men de prasslande bladen av hans sönderrivna manuskript, som förts efter
+honom av vinden, flögo fram till den fader de dödat. Två av dem lade sig
+på var sitt av hans ögonlock och slöto dem stilla och varligt, och ett
+lade sig diskret på det ställe, där de antika bildhuggarna placerade
+fikonlövet.
+
+
+
+
+IN MEMORIAM
+
+
+I dessa dagar av många dödsfall kan man knappt påräkna intresse för ett
+i ett främmande land. Men trots detta känner jag det som min plikt att
+skriva några rader med anledning av Jens Sören Frederik Christian
+Nicolaisens bortgång.
+
+Jens Sören Frederik Christian Nicolaisen föddes i Landemærket i inre
+delen av Köbenhavn ett av de sista åren på 70-talet. Redan som mycket
+ung gav han gott hopp om sig. Han blev tidigt en mästare i konsten att
+knalla en ruta och sätta i väg innan folk hunnit ut. Hans slangbåge och
+i lika hög grad hans tjuvaktiga fingrar voro fruktade från Landemærket
+till Kultorvet. Med sådana förutsättningar kan det icke förvåna, att han
+vid 16 års ålder övergav murarbanan, på vilken han några veckor förut
+gjort sitt inträde, för att ägna sig åt lösningen av nationalekonomiska
+problem.
+
+Jens Sören Frederik Christian Nicolaisens insats i nationalekonomien
+vann icke det beaktande som den haft anledning påräkna. Den hade ett
+fel; den kom trettio år för tidigt. Det skulle så många års fred och
+fyra års krig till för att den privata äganderätten skulle komma i den
+misskredit, vari Nicolaisen sökte bringa den; och för att denna
+äganderätts motståndare skulle bilda ett eget samhälle och utsända
+guldgalonerade gesanter, som bodde i palats. Föregångsmannen Nicolaisen
+fick samma lott som andra föregångsmän. Han hade knappt hunnit
+antydningsvis demonstrera sin uppfattning av äganderätten, innan
+myndigheterna försäkrade sig om hans person och satte den innanför fyra
+grundmurade väggar.
+
+Placerad innanför dessa, återknöt Nicolaisen bekantskapen med
+muraryrket, men på sitt eget sätt. Hela hans läggning gick åt det
+negativa hållet. Han kände det som sin plikt, icke att bygga upp, utan
+att riva ned. Med hjälp av ofullkomliga verktyg nedrev han delvis en av
+de fyra väggar, som omgåvo honom, och gick genom densamma ånyo ut i
+världen för att sprida sina nationalekonomiska åsikter.
+
+På det hela taget må det sägas, att han spridde dessa med mild hand. En
+och annan försvunnen överrock, ett och annat öppnat kontorsskåp vittnade
+om hans teorier. Något försök att med våld vinna anhängare åt dem gjorde
+han aldrig, och måhända var det därför han misslyckades. Det enda, mot
+vilket han använde våld, var de väggar, bakom vilka man gång efter gång
+sökte övertyga honom om det felaktiga i hans idéer. Det beräknas, att
+Nicolaisen från 1896, då han första gången satte sin signatur på en
+fängelsevägg, till 1917 brutit sig ut över ett dussin gånger. Det
+oförstående samhället gav honom namnet utbrytarkungen och var icke utan
+att känna en viss stolthet över honom, så länge han satt inspärrad. Det
+gjorde han i regel. Först i år föreföll det, som om samhället skulle
+gäckas. Från oktober 1917, då Nicolaisen lämnade fängelset i
+Stubbeköbing (genom väggen), till sista veckan av innevarande månad
+andades han oavbrutet frihetens luft. Samhället protesterade till att
+börja med milt, därefter med en skärpa, som växte till förbittring.
+Polisen över hela landet mobiliserades mot Nicolaisen. Man utsände hans
+porträtt till alla lokala myndigheter. Man posterade vakt på de krogar,
+där han brukade komma. Man skuggade hans väninnor och tvångsförhörde dem
+dagvis. Man jagade efter Nicolaisen med hundar--nya, dresserade hundar.
+Intet hjälpte. Poliserna, som skulle ha arresterat Jens Sören Frederik
+Christian Nicolaisen, fingo inte arrestera honom. Hundarna, som skulle
+ha bitit honom, fingo inte bita honom. Fängelserna, som skulle ha
+mottagit honom innanför sina renoverade väggar, fingo icke tillfälle att
+öppna sig för honom. Alla laglydiga medborgares harm växte till raseri.
+Vad var meningen? Skulle en gammal förbrytare som han bedraga samhället
+på vad han var skyldig det? Nej, det fick inte ske! Samhället fordrade
+Jens Sören Frederik Christian Nicolaisens huvud på ett fat.
+
+Samhället skulle få vad det begärde.
+
+Aftonen den 28 oktober var trafiken i hörnet av Vestervoldgade och
+Stormgade mer än livlig efter krigsförhållanden. Spårvagnar ringde och
+gnisslade i kurvan; bryggarvagnar mullrade fram bakom tunga
+ardennerhästar; cyklar fräste förbi i gatsörjan; de återuppståndna
+hästdroskorna rullade fram i begravningstakt. Bilar såg man däremot inte
+till. Dem hade kriget gjort slut på. En och annan lastbil kom slamrande.
+Man stirrade på den och flyttade sig ur vägen med respekt. Man var inte
+van vid bilar längre. De oroade en.
+
+Plötsligt gick det en viskning genom hopen vid spårvagnshållplatsen:
+
+--Sallatsfatet!
+
+En stor bil med form som en flyttvagn kom rusande genom Stormgade. Den
+var tung och grön och rusade fram under ideliga tutanden. Det var den
+nya fångbilen, som avlöst de gamla hästvagnarna. Folkspråket hade låtit
+den behålla föregångarnas namn, sallatsfatet, men liksom andra produkter
+av kriget gjorde den allt för att glömma sitt ursprung. Den hade en min
+som om den varit en privatbil och en fart som om den varit en brandbil.
+Människoklungan vid hörnet av Stormgade och Vestervoldgade skingrades
+som agnar vid dess anblick. Några hoppade upp i närmaste spårvagn, andra
+räddade sig upp på trottoaren. En ensam medelålders man med försiktigt
+och skäggigt ansikte tycktes varken veta fram eller tillbaka. Först tog
+han ett par steg mot spårvagnarna, så ändrade han sig och störtade mot
+trottoaren, för att i sista sekunden åter ändra sig och göra ett
+förtvivlans språng ut mot spårvagnarna. Det föreföll, som om anblicken
+av en poliskask inne på trottoaren hade framkallat detta beslut. Det kom
+i varje fall för sent. Den gröna bilen var där i samma sekund, gick över
+honom som en jaggernautsvagn och avklippte hans huvud under ett
+triumferande böl.
+
+Sällan har ett böl varit mera berättigat. Mannen, som halshöggs av den
+gröna fångbilen, var ingen annan än den, som skulle ha åkt inne i den,
+men i oresonlig trilska undvikit det i över ett år. Samhället hade fått
+sin fiende Jens Sören Frederik Christian Nicolaisens huvud på ett fat,
+så som det önskade, och t.o.m. skulle man kunna säga på ett sallatsfat.
+
+
+
+
+MÅLAREN BLAUVOGELS BROTT
+
+
+Målaren Blauvogel var chef för den pluskvamperfektiska målarskolan.
+Denna skola var ännu icke erkänd av andra personer än chefen och
+medlemmarna. Dess lösen var: ned med Newton. Törhända kan det synas
+egendomligt, att en målarskola bekrigar en död fysiker, men den
+pluskvamperfektiska målarskolan sade med rätta: det var Newton som
+uppdelade ljuset i sju färger. Vi vilja göra motsatsen. Vi vilja smälta
+hop färgerna och återföra dem till ur ljusets enhet och renhet.
+
+Kring denna nyplatonskt klingande formel och målaren Abram Blauvogel
+hade fem nya målare fylkats och bildat den pluskvamperfektiska skolan.
+
+Dennas framgångar hos publiken voro som redan antytts icke särskilt
+stora. Publiken höll på Newton. Den föredrog de sju färger, den var van
+vid, framför urljusets renhet. De konstverk som Abram Blauvogel och hans
+vänner skapade, skapade de för egen räkning. De hängde i en komplett
+serie på väggarna i deras ateljéer. Framtidens konsthistorici skulle
+icke behöva göra mödosamma studieresor, när de en gång skulle skildra
+denna den mest revolutionerande av alla målarskolor.
+
+De sex pluskvamperfektiska målarna med Abram Blauvogel i spetsen
+konstaterade publikens hållning med bitterhet men utan överraskning. Av
+publiken kan man vänta sig allt utom förståelse för geniet. Det finns
+endast ett sätt att vinna publiken: genom att besegra den. Tvinga den
+att ge sig på nåd och onåd. Den och dess gycklare, kritikerna. Abram
+Blauvogel sade det till sina fem anhängare, och de ropade: du har rätt!
+
+       *       *       *       *       *
+
+Följaktligen fördubblade de sina ansträngningar. De målade urljuset i en
+renhet som var så outsäglig, att vanliga ögon icke kunde uthärda den.
+
+Det hjälpte inte. Inga andra ögon än de tolv pluskvamperfektiska ens
+försökte uthärda sagda renhet. Utställningslokalerna slöto sina dörrar
+för den. Ingen kom till de ateljéer, där den skildrades i en komplett
+serie. Och plötsligt gjorde Abram Blauvogel en förfärlig upptäckt: om
+ingen kom till dessa ateljéer, fanns det i stället någon som ämnade gå
+därifrån. Målaren Leontes Qvist hade newtonska tendenser--tendenser till
+avfall.
+
+Den natt, då han upptäckte detta, var den svarta natten i den
+pluskvamperfektiska skolans historia. Det började med ett ordbyte mellan
+Abram Blauvogel och Leontes Qvist. Ordbytet växte till en storm. Det
+slutade med ett mord.
+
+Hellre än att se målaren Leontes Qvist återfalla i det newtonska
+bedrägeri, ur vilket han frälst honom, dräpte Abram Blauvogel honom med
+sina egna händer. Han ströp målaren Leontes Qvist och hängde upp honom
+vid sidan av den kompletta serien av hans verk. Det var ett konstens
+abrahamsoffer, fullt jämförligt med offret i gamla testamentet. Men
+ingen vädur infann sig för att rädda målaren Leontes Qvist.
+
+I stället infunno sig två poliser hos målaren Abram Blauvogel. De
+belade honom med handjärn och avförde honom till ett statsfängelse. Han
+sattes i en cell, och bödeln prövade eggen på sin yxa. Det ansågs
+säkert, att Abram Blauvogel skulle lägga sitt huvud på stupstocken om en
+mycket kort tid, och den pluskvamperfektiska skolan stå utan chef.
+
+Men det skulle icke gå så. Muserna höllo sina händer över denna den mest
+revolutionerande av alla skolor.
+
+Förhöret med Abram Blauvogel kom. Han erkände villigt, vad som lades
+honom till last. Den allmänne åklagaren yrkade i ett kort tal på döden,
+och alla väntade att hans begäran skulle bifallas av domaren. Då reste
+den av staten utsedda försvarsadvokaten sig.
+
+Han sade:
+
+--Jag skall icke vara mångordig. Jag tror mig knappt behöva säga
+någonting. Jag ber er blott betrakta detta.
+
+Härmed lät han täckelset falla för den kompletta serien av Abram
+Blauvogels verk. Urljuset i sin fulla renhet strålade för första gången
+mot domaren. Endast några ögonblick, så kunde han icke mer. Han satte
+händerna för ögonen och sade med kvävd röst:
+
+--Det är nog! Hölj över det igen! Den som har gjort detta kan jag inte
+döma till döden.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Den pluskvamperfektiska skolan har ännu sin chef. I cellen n:r 138 på
+statshospitalet fortfar denne att skildra urljuset. Han gör det utan
+penslar och färger, men det minskar inte effekten. Det gör den nästan
+starkare och samtidigt mera uthärdlig för andras ögon.
+
+
+
+
+PROFESSOR POPPENBERGS PENNSKAFT
+
+
+Professor Felix Poppenberg hatade en sak i världen över allting annat:
+den privata äganderätten. Han hade dokumenterat dess omöjlighet, dess
+antisocialitet, dess brottslighet. Detta hade han gjort i tio band,
+utkomna i Bern. Professor Poppenberg, som var ryss, bodde i Bern,
+eftersom hans eget land hade ansett hans närvaro obehövlig för rikets
+trivsel. Under en lång följd av år vittnade hans egna skrifter om hans
+känslor för äganderätten. Endast den hövlighet, Schweiz visar
+utlänningar, gjorde att professor Poppenberg tolererades. Därpå utbröt
+den ärorika revolutionen i Ryssland, och professor Poppenberg, som var
+en av dess andliga fäder, kallades hem av det segrande proletariatet.
+
+Hans hemkomst blev en triumf. Han hyllades på gatorna. Varje gång en
+borgare befriades från plånbok, klocka och päls, var det under ropet:
+»Leve professor Poppenberg! Ned med den privata äganderätten, som är
+omöjlig, antisocial och brottslig.» Av ett misstag hejdades även
+professor Poppenberg åtskilliga gånger och undersöktes. Han smålog
+endast mot dem som gjorde sig detta besvär, som en lärare ler mot goda
+elever. Han ägde intet som helst, värt att taga. Han installerades i ett
+rum i den Heliga synodens lokaler och uppmanades av en delegation att
+skriva vidare mot den privata äganderätten.
+
+Han svarade denna delegation med de berömda orden:
+
+--Den privata äganderätten är icke blott omöjlig, antisocial och
+brottslig. Den är löjlig.
+
+Därefter satte han sig i sitt rum i den Heliga synodens lokaler och
+påbörjade det elfte bandet av sin _Kritik av äganderätten_. Det var
+hans mening, att hans anklagelser skulle kulminera i detta band. För
+sitt inre såg han redan slutsidan med en kursiverad sista rad:
+
+Den privata äganderätten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
+dräper den i ett hugg. Den privata äganderätten är löjlig.
+
+Hans arbete på detta band stördes varken av larmet från kulsprutorna på
+gatan eller av nödropen från visiterade borgare. Dessa ljud voro musik
+för professor Poppenberg. De voro som ett ledmotiv för hans arbete. De
+gjorde att det gick fram med stormsteg. De, och hans pennskaft.
+
+Professor Poppenberg kunde icke tänka sig att skriva med något annat
+pennskaft. Han hade räddat det genom aderton års landsflykt. De krävande
+pensionaten i Bern hade hånlett åt det, när professor Poppenberg,
+tillfrågad om han ägde något, visade på pennskaftet och sade: detta. Det
+var gammalt, slitet, bitet och färglöst, men det var det pennskaft som
+nedskrivit de tio banden av Kritik av äganderätten och som nu raspade
+ned sida efter sida i det elfte och kulminerande bandet--bandet som
+skulle sluta med kursivsatsen:
+
+Den privata äganderätten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
+dräper den i ett hugg. Den privata äganderätten är löjlig.
+
+En dag fick professor Poppenberg besök i sitt rum i den Heliga synodens
+lokaler. En deputation från Jeniseisk (i Sibirien) hade tillryggalagt
+fyratusen värst för att hälsa förintaren av den privata äganderätten,
+och som nu raspade ned sida efter sida i det, dess hyllning. Några
+timmar efter det den lämnat honom för att återresa till Jeniseisk gjorde
+professor Poppenberg en förfärlig upptäckt: hans pennskaft var borta.
+
+Hans pennskaft var borta! Pennskaftet, som förintat äganderätten i tio
+(och ett halvt) band, var borta. Hur? Det fanns endast en förklaring:
+det hade stulits. En medlem av delegationen från Sibirien hade begagnat
+tillfället och gjort det oerhörda.
+
+Professor Poppenbergs hår reste sig på hans huvud. Hans ögon lågade;
+hans näsvingar skälvde. Hans röst darrade, då han trädde in på
+proletariatets styrelsekontor och sade:
+
+--Delegationen från Jeniseisk har arbetat mot proletariatets intressen.
+Den har stulit mitt pennskaft. Utan detta pennskaft kommer det elfte och
+kulminerande bandet av min Kritik av äganderätten icke att skrivas.
+Detta band är slutkapitlet i proletariatets bibel. Jag fordrar
+delegationen från Jeniseisk arresterad, mitt pennskaft tillbakalämnat
+och gärningsmannen skjuten.
+
+Det skedde så. Professor Poppenberg skrev det elfte bandet färdigt samma
+natt. I detta band överträffade han sig själv. Han beslöt att sätta
+slutsatsen med fetstil:
+
+Den privata äganderätten kan karakteriseras i ett ord. Detta ord dräper
+den i ett hugg. Den privata äganderätten är löjlig.
+
+
+
+
+TOLFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
+
+
+Äntligen--äntligen skulle tåget gå!
+
+Det hade varit sex ruskiga timmar! Sex timmar i ett sådant litet
+nordtyskt hål, där man endast vistas, om man är handelsresande eller
+studerar vid den polytekniska anstalten; över sex timmar där, och bara
+för en idiotisk stationskarls skull. Tåget från Hamburg hade
+naturligtvis haft direkt förbindelse till Rheine och
+Holland--naturligtvis!--och så står karlen och bedyrar motsatsen länge
+nog för att tåget till Holland skall ge sig av från spåret bredvid! Det
+var så att man kunde bli galen! Dömd att vänta sex timmar bara för det!
+Man skulle nästan kunna tro, att den där stationskarlen vore köpt och
+betald för att--men nog med det. Som det var, hade den lilla nordtyska
+staden denne stationskarl att tacka för sex timmars besök av en celeber
+resande--plus ett antal tyska mark. Många restauranger hade den ju inte,
+men de som funnos hade lagt märke till dagen. Både kyparna och den
+öldrickande söndagspubliken hade stirrat på mannen, som drack den ena
+tredubbla whiskyn efter den andra--men med sådana mätglas _måste_
+man göra dem tredubbla, och whisky var motgiftet nummer ett.
+
+Varför i all världen blåste de inte av tåget?
+
+Nå, en försenad resande! Gjorde de sig verkligen besvär med att vänta
+på en sådan tredjeklassare? Han såg ju ut som en folkskollärare på
+landet, blå överrock, svart filthatt, celluloidkrage och grön kappsäck!
+Vad nu? Han styrde kurs på andraklassvagnen. Ressällskap, och sådant
+ressällskap till på köpet! Det här var en lyckad söndag. Där stod han i
+kupédörren, och nu gick tåget.
+
+--Goddag, min bäste herre, goddag!
+
+Trodde han man önskade hans bekantskap? Han tänkte kanske presentera
+sig, sin blå överrock, sin svarta hatt och sin gröna kappsäck! Bäst att
+avstyra det med detsamma. Det finns ingenting så avkylande som en kall
+stirrning och dödstystnad. Så där, räckte det? Nej, det tycktes inte så.
+Mannen med den blå överrocken lyfte sin svarta hatt med ett soligt
+leende:
+
+--Ni kommer från Hamburg?
+
+Vad fan angick det honom? Hur kunde han för resten gissa det?
+
+--Ni är utlänning?
+
+Vad innerst i dödsriket angick det honom?
+
+--Jag kan se, att ni inte är härifrån. Jag känner nästan alla människor
+här. Jag är teologie studerande och har verkat någon tid som
+pastorsadjunkt, därför känner jag de flesta här.
+
+Haha! Det var omöjligt att hålla sig allvarsam. Teologie studerande!
+Verkat som pastorsadjunkt! Vad gjorde han i tåget? Det var ju söndag.
+Han skulle väl vara ute och hålla aftonsång vid den här tiden.
+
+--Är det inte syndigt att resa med tåg om söndagen, herr pastor?
+
+Han ryckte till för tonfallet.
+
+--Syndigt? Nej, varför det? Den moderna luterdomen är frihetens
+religion. Man kan göra allt, när man kan bedja sitt fadervår om kvällen
+med gott samvete.
+
+--Verkligen? Allt?
+
+--Allt! Vår evangeliska försynstro åstadkommer det.
+
+--Aha! Ni tror alltså på en försyn?
+
+--Om jag tror på försynen? Naturligtvis, min käre herre, naturligtvis.
+
+--Det gläder mig att göra er bekantskap. Jaså, det finns en försyn, och
+man kan göra allt, om man kan läsa sina böner på kvällen! Det öppnar
+möjligheter för en kasuistik, som lämnar jesuiternas långt bakom sig.
+Jag hade en vän--får jag berätta?
+
+--Med nöje, min bäste herre, med nöje.
+
+--Min vän var vad man kallar förhoppningsfull. Hans föräldrar voro
+allvarliga, gudfruktiga människor. Men de voro fattiga. De hade inte råd
+att låta honom studera, som han ville. Det var deras stora sorg. De bådo
+till Gud om hjälp för sonen, dag efter dag. Då ingrep en släkting till
+familjen alldeles oväntat och gav honom pengar.
+
+--Försynen, min bäste herre, försynen.
+
+--Detsamma sade hans föräldrar. Min vän fick studera. Delvis skötte han
+sig bra, och delvis hade han tur--föräldrarna kallade det för försynens
+ingripande. Han tog sina examina med glans, men framgången gick honom åt
+huvudet, och han slog sig på rackarliv.--Är det här gränsstationen?
+
+--Nej då, dit är det en stund ännu. Ni är visst nervös, min bäste herre.
+Nå, hur gick det er vän?
+
+--Hur det gick med honom? Han gjorde tvetydiga skulder, och skulderna
+växte som en lavin. En vacker dag såg han sig tvungen att antingen begå
+självmord eller rymma. Han hade ödelagt en lovande framtid på två år
+och två månader. Hade han inte fått pengar att studera, hade han aldrig
+kommit i tillfälle till det. Försynen gjorde ett misstag, när den
+skaffade honom dem, eller vad säger ni?
+
+--Jag vet inte. Vad tycker ni själv?
+
+--Jag? Jag tror inte på någon försyn. Jag har bara berättat om min vän
+som ett fall för er kasuistik. Jag glömde visst att säga er, att han
+föredrog att rymma framför att begå självmord. Han krossade sina
+föräldrars liv i vilket fall som helst. Nå, vad säger ni? Vad hade
+försynen för mening med att låta honom få pengar?
+
+--Nu äro vi visst vid gränsstationen. Vad försynen hade för mening? Ack,
+min käre herre, hur skulle vi blinda kryp kunna utrannsaka försynens
+mening?
+
+--Er motfråga är inte snillrik som argument. Låt mig göra er en sista
+fråga: låg det i försynens intresse, att min vän skulle komma undan?
+
+--Ackackack, vad ni kan göra frågor, min bäste herre! Om det var i
+försynens intresse, att er vän skulle slippa straff? Det förefaller inte
+så. Här kommer en man som jag känner, nämligen polischefen vid
+gränsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han hade
+en fråga att göra er. Åtminstone kommer han rakt på oss. Vad ser jag? En
+arresteringsorder! Nej, det förefaller inte, som om försynen skulle
+vilja låta er vän slippa undan--d.v.s. er. Farväl, min herre, farväl;
+tro mig, det finns en försyn, och försök att foga er i dess rådslag!
+
+
+
+
+ÅTER ETT MÄRKLIGT DÖDSFALL
+
+
+Från Oklahoma meddelas över Amsterdam, att svensk-amerikanske
+undersåten Charles Augustus Johnson (Karl August Johansson) avlidit
+därstädes i en ålder av nära sextio år.
+
+Det är en i många hänseenden märklig person som härmed gått ur tiden.
+För den yngre generationen torde Karl August Johansson (Röde Kal-Agust,
+var hans binamn på sin tid), vara i det närmaste obekant. Det kunde
+måhända ha sitt intresse att uppliva ett par data.
+
+Karl August Johanssons anlag gingo i utpräglad grad åt det filologiska.
+Redan som ung insåg han den stora skillnaden i betydelse mellan Long
+Island och Långholmen. Det dröjde inte heller länge, innan han praktiskt
+omsatte dessa insikter. I augusti 1889 packade han sina koffertar under
+ett nattligt besök i en känd stockholmsgrosshandlares våning och vände
+för alltid sitt fosterland ryggen.
+
+Hans öden i det nya hemland han valt sig--Nordamerikas Förenta
+stater--voro många och brokiga. Det bleve för långt att söka ge ens en
+överblick av dem. Hans största bedrift, och den som blev hans livs
+olycka, var övertagandet av en större del av Förenta staternas
+statsskuld.
+
+Härmed tillgick på följande vis. En mörk julinatt år 1893 var en av
+statsdiligenserna på väg från fort Seymour i Texas till Lehigh i
+Oklahoma. Dessa distrikt voro på den tiden knappt halvciviliserade.
+Städer funnos nästan icke, järnvägarna lågo i sin linda, och
+befolkningen bestod av guldgrävare, nybyggare och indianer. Den
+återstående fjärdedelen utgjordes av äventyrare. En av dem som dragits
+hitut av ryktet om dessa förhållanden var Karl August Johansson, och
+sagda julinatt gjorde han sin stora kupp. Han stannade diligensen med
+sin revolver, övertog vad av värde som fanns i den och så lät han den
+fortsätta.
+
+En hastig undersökning övertygade honom om att han lyckats över
+förväntan. Ej mindre än trehundratusen dollars i Förenta staternas
+statsskuldbevis voro, oräknat ett antal guldur, belöningen för hans
+företagsamhet. Då han på grund av det stora antalet kringstrykande
+element fann det orådligt att gå med så stora summor på sig, nedgrävde
+han allt utom en obetydlighet på ett ställe, som han förut utvalt
+härtill. Därpå uppsökte han ett nybyggarläger i närheten och sökte en
+välbehövlig vila.
+
+Nästa morgon arresterades han i lägret. En kusk på diligensen hade känt
+igen honom. Han nekade på det bestämdaste och med en så passionerad
+vältalighet, att han undgick den lynchning, man förberedde åt honom. I
+stället fördes han till närmaste stad, vid vars domstol han trots sitt
+nekande dömdes till fem års straffarbete. Han mottog straffet med ett
+invärtes leende. Vad voro fem år? När de voro förbi, väntade honom en
+förmögenhet.
+
+Människan spår. Under den tid Karl August Johansson tillbragte i arbete
+och ensamhet, växte staten Oklahoma som en svamp efter regn. Städer
+grundades, järnvägar byggdes; på den plats där Karl August Johansson
+stoppade posten låg nu staden Columbus. Han såg det med förvåning, då
+han efter frigivningen anlände dit. Han lovade sig att stifta en
+donation till nytta för invånarna i detta monument åt hans
+företagsamhet. Men först måste han finna sin skatt. Den borde ligga i
+utkanten av den nya staden, enligt vad han beräknade. Döm om hans
+känslor, då han, ankommen dit, finner att man föregående dag på det sätt
+som är vanligt i Amerika, flyttat dit ett femvåningshus och placerat det
+just över hans deponerade penningar!
+
+Resten av Karl August Johanssons saga är sorglig. Han sökte gräva sig in
+under femvåningshuset, han hejdades, ådömdes böter och sattes på nytt i
+fängelse, då han icke kunde betala dem. Han ville köpa huset, bli
+fastighetsägare:--all right, pengar på bordet!--Jag skall betala er
+efter köpet, allt, kontant! svarade den olycklige. Man hånskrattade åt
+honom. Man tog honom för en förryckt. Månad efter månad irrade han kring
+huset, stirrade på det, sökte åter och åter gräva sig in under det. Man
+blev otålig; man satte honom på hospital. Han utskrevs och skyndade
+genast tillbaka till sin älsklingsplats. Huset stod kvar! Ingen brydde
+sig om att flytta det mera! Och under det lågo hans trehundratusen! År
+1902 insattes Karl August Johansson i det nybyggda statshospitalet, från
+vars fönster han hade full utsikt till femvåningshuset. Han omtalas som
+en våldsam och mycket oregerlig patient. Femvåningshuset stod kvar en
+efter amerikanska förhållanden ovanligt lång tid. Det stod kvar ännu,
+när Karl August Johansson i år slöt sina ögon.--Sannerligen, man kommer
+att tänka på det gamla skriftordet: om Herren inte bygger huset, så
+arbeta de arbetare fåfängt!
+
+
+
+
+DALAI PEDERSEN
+
+
+Från Lhassa meddelas över Bangkok, att den tibetanska buddaistiska
+kyrkans lamas, samlade till val av ny Dalai lama, enhälligt givit sina
+röster åt danske undersåten Rasmus Pedersen.
+
+Härmed har endast det inträffat, som var att förutse, som länge varit
+förutsett av framsynta personer. Men ehuru valet icke kan sägas komma
+överraskande, är det dock ur allmänmänskliga synpunkter så glädjande,
+att vi anse oss böra ägna det några rader.
+
+Vid Rasmus Pedersens vagga torde få ha anat den bana som väntade honom.
+Han föddes i Vognmagergade i Köbenhavn för femtiofem år sedan. Fadern
+var okänd, modern ökänd. Efter att ha försökt sig i ett antal yrken fick
+Pedersen elva år gammal anställning som piccolo på Hotell d'Angleterre.
+
+Härmed hade han i själva verket funnit sin plats i livet. D'Angleterres
+hörnkafé blev bestämmande både för hans levnadsbana och för hans
+livsuppfattning. Här lärde han sig att intet är viktigare än lugnet; att
+den som behåller det i alla situationer är situationernas herre; att den
+som förlorar det--t.ex. en kund som väntat tre kvart på en kopp kaffe--i
+och med detsamma förlorar allt och till på köpet gör sig löjlig.
+
+Anade han redan då, om än dunkelt, varthän hans så tidigt förvärvade
+levnadsvisdom skulle föra honom? Ingen vet det. Från d'Angleterres
+hörnkafé kom han till à Porta; från à Porta--då tjuguårig--till
+Industrikaféet. På båda dessa ställen växte och mognade hans
+livsuppfattning. Han lärde sig att med händerna knäppta på ryggen,
+försjunken i kontemplation, se hän över huvudena på ett halvt dussin
+gestikulerande gäster, som ville ådraga sig hans uppmärksamhet. Han
+lärde sig att när de inre rösterna talade till honom, sluta örat för de
+rop om materiella njutningar, som stego från hopen runtomkring. Han
+tyckes med ett ord redan nu ha nått fram till den första av de
+åttafaldiga sanningarna, som leda till Frigörelse: att allt det yttre är
+ett sken, en synvilla utan värde.
+
+Från Industrikaféet kom han till det nyöppnade Bristol och därmed var
+han inne på fulländningens stadium. Försänkt i grubbel genomtänkte han
+på detta kafé de sju återstående av Sanningarna; intet kunde störa honom
+i hans betraktelser, varken ett danskt bönfallande: Hör nu, Pedersen...,
+eller ett svenskt rytande: Vaktmästare, för satan, är ni döv?--eller ett
+norskt bergrasdånande: Nej nu, Fan sværte og fortære mig, myrder jeg
+denne Tjeneren! För den, vars sinne är upptaget av den åttafaldiga
+sanningen, äro dessa ljud som ett avlägset fågelkvitter. Vad är kaffe
+och kakor mot mahâyâna, den stora vägen till frälsning? Vad är kaffe och
+punsch mot hînayâna, den trånga vägen? Vad är whisky och soda mot
+drömmen om nirvâna? Adepten gör de heliga åtbörderna; han knäpper
+händerna på ryggen, han petar sig i näsan för att hålla sinnet
+mottagligt, och i sitt inre mumlar han: Allt är lidande. Det är ett
+lidande att icke uppnå vad man önskar; det är ett lidande att uppnå det
+och inse önskningens fåfänglighet. Betänken det, I som sorlen omkring
+mig! Undertrycken lusten efter kaffe, kakor, punsch och pjolter, och I
+haven tagit det första steget mot frigörelsen från återfödandet!
+
+Efter Bristols stängning flyttade Pedersen, försänkt i grubbel över den
+åttafaldiga sanningen, till Paladshotellet. Han fortsatte att enligt
+Buddas föreskrift icke räcka världen någon annan hand än tiggarens. Och
+där nådde honom budskapet om det beslut som fattats i Lhassa. Han går nu
+den största fulländningen i möte. Till och med de ringa rester av
+omvärldens larm, som nådde honom i Paladshotellets Marmorhave, skola
+tystna. Ensam i sin kyliga klostercell i Lhassa kommer han att vrida sin
+bönkvarn, vars entoniga slammer skall erinra honom om gästernas rop på
+kaféerna. Sanningen kommer att blomma fram i hans själ som en vit,
+oberörd lotus; till dess han vid Krischnas sida, i gudomligt passiv
+tolerans, endast gör de sista heliga tecknen i det Nirvana som han drömt
+om från sin ungdom.
+
+
+
+
+SAMTAL MED HOMPA
+
+
+--Tänk att träffa dig här i Köpenhamn! sade Hompa. Det var fan så
+roligt. Det är djävligt längesen, va?
+
+--Det är visst sju år sen. Du är dig lik.
+
+--Ja, vaffan tycker du, va! När man går och torkar i ett sånt hål. Men
+hör du, den här vaktmästarn är för djävlig. Vad är det för en betjäning
+ni har här i Danmark. Hör nu vaktmästarn, hallå! Hallå! Hör ni inte,
+karl, för satan? Kommer aldrig smörgåsbordet och snapsen och ölet? Ä,
+mä, bä, vaba. Jag ger fan i ert prat. Lär er tala så man kan begripa er.
+Kommer det eller kommer det inte? Jaså, det kommer. Nå, låt det komma i
+dag då. Tag över till Sverige och lär sig servera, vaktmästarn.--Hör du,
+det var allt en djävla idiot till vaktmästare, va? Nå, där kommer det
+äntligen. Men det var fan så roligt att se dig.
+
+--Verkligen oväntat.
+
+--Du kände visst inte igen mig först, va?
+
+--Nej, det är ju inte så lätt, kära du, efter så många år--
+
+--Nej visst. Jag trodde ett tag du inte ville känna igen mig.
+
+--Är du tokig!
+
+--Äh, du begriper väl skoj, för fan, va? Hahaha! Ska vi ta helan? Men
+herrejesus då, vaktmästarn! Vaktmästarn! Vad är det här för
+brännvinsglas? Kallar ni det för brännvinsglas? Vad in i helvete menar
+ni? Tag över till Sverige, karl, och lär sig, hur ett snapsglas ska se
+ut, och kom inte och bråka med mig, för det går inte.--Men vi får väl ta
+helan som den är då. Skål på dig, gamla fähund! Roligt att ses--äh, det
+smakar, va? Det var längesen man fick den. Det kan aldrig bli för dyrt,
+va?
+
+--Är det längesen du fick en sup?
+
+--En sup? Är du tokig, finns inte i Sverige mer. En i månaden är det
+mesta.
+
+--Men ni har stora snapsglas?
+
+--Riktiga glas för fan, som di ska va. Vi tar väl halvan med detsamma.
+Det var gott med smör igen. Och franskbröd, jo, jag tackar, jag. Hur har
+du det för resten, din gamla lymmel? Det går ingen nöd på dig va? Men är
+det inte trist att aldrig höra svenska?
+
+--Å, man hör det inte så sällan.
+
+--Hör du, vi tar väl tersen med detsamma, och så kan vi få det varma.
+Vaktmästarn! Vaktmästarn! Det var väl en hurrande djävul--nå där kommer
+han med biffen. Men koss i jesu namn då, karl, vad är det här för en
+servering! Vad fan menar ni med att ge mig kokta potatis till biffen?
+Och så ingen lök på! Nej, det är för djävligt. Kan ni inte lära er att
+laga mat här i Danmark? Ni skulle ta över till Sverige och se, hur vi
+lagar det. Ä, mä, bä--hur var det? Beställde jag en fransk böff. Det
+heter biff, karl, lär er tala rent, men än sen då?
+
+--Kära bror, förlåt att jag blandar mig i saken. Du beställde en fransk
+biff och det här är en fransk biff, med persiljesmör och kokt potatis.
+
+--Det är ett djävla sätt i alla fall. Vad begriper jag mig på deras
+franska böff? Men, det smakar ju gott. Hör du, vi tar väl kvarten med
+detsamma? Tjo--nä, hör du, tira där, va! Det var ett djävla stiligt
+fruntimmer. Tjo, lilla fröken, hur står det till med hälsan och
+kärleken ... vafannudå, kände du henne? Det var en annan sak. Ä, ta och
+presentera mig, va?
+
+--Jag är rädd att det inte går, kära bror. Hon är visst i sällskap.
+
+--Äsch, vad gör det? Nu är vi i Köpenhamn, och där ska man väl för fan
+ha lov att roa sig. Skål på dig! Djävla roligt att se dig! Men jag
+tycker du har blivit så allvarsam sen sist.
+
+--Tycker du det? Jag vet inte. Det är väl tiderna.
+
+--Dom ger man väl fan i, inte sant, vaktmästarn? Vaktmästarn är en
+trevlig pojke, fast vaktmästarn är en gammal fähund. Skål på sig,
+vaktmästarn! Egentligen är ni några fähundar allasammans här över, och
+sura se ni ut när det kommer en svensk hit, men våra pengar, dom har ni
+ingenting emot, va? Dom tar ni emot, va, vaktmästarn? Hur mycket blir
+det här? Det är jag som bjuder, förstår vaktmästarn, därför att jag inte
+sett det här gamla nötet på flera år. Halvtress och halvfjäss, hör du,
+vad är sejsten å halvfjäss?
+
+--Tjugusex kronor och tjugufem öre, sade jag. Hompa gav tjuguåtta och
+femtio. Vaktmästarn fick sålunda tolv kronor i dricks. I mitt tycke för
+litet.
+
+Till sommaren lär det komma en invasion av Hompor.
+
+
+
+
+VID GRÄNSEN
+
+
+På morgonen upplyser erotologen oss om att han tänker stanna i Kolding.
+Vi få cykla vidare ensamma.
+
+Vi emottaga hans meddelande med förståelse och en viss grad av sinnesro.
+Vi erinra oss en ung kvinna, som vi sågo dagen förut, då det var barnens
+dag i Kolding. Med en fin anspelning på detta, som icke engång en
+dövstum skulle kunna missförstå, lämna vi erotologen åt sin saliga
+plåga, och stiga upp i tåget.
+
+Vi äro nämligen på cykelfärd, och så fort det finns backar förut, ta vi
+med tåget. Utanför Kolding ligga backar på ända till femtio meters höjd.
+Vi ta följaktligen tåget tre stationer fram, så är det gjort.
+
+Vi stiga ur tåget. Med en snabbhet och beslutsamhet, vartill vi hittills
+inte sett några spår, rusar samfärdsmedlet av över den flata slätten.
+När vi komma ut framför stationen, märka vi orsaken: den sidvind, som
+förföljt oss sedan resans början, har övergått till rak motvind av en
+orkanlik styrka--tre à fyra sekundmeter. Det är därför tåget har rusat
+sin väg. Det har velat förebygga ytterligare fusk i protokollet. Det
+anser, att en cykelfärd är en cykelfärd. Med en suck sätta vi oss upp på
+cyklarna och vända dem så att vi få medvind. Det måste väl finnas
+järnvägståg på det håll där medvinden slutar, säger min kamrat. Jag
+låtsar inte ha hört honom. Man har då karaktär.
+
+Det går undan söderut en stund. Plötsligt vrider vägen av mot väster.
+Medvinden är slut, sidvinden börjar, och då inga järnvägståg finnas i
+synhåll, finna vi oss i det oundvikliga. Vi vrida av åt väster och börja
+brottas med elementen.
+
+Vägen går rak och sandig, saffransbrun i färgen. På bägge sidor om den
+ligger heden; här och där är den uppodlad; här och där står en
+granplantage eller en björkdunge; men för det mesta sträcker den sig
+stor och obruten åt alla håll. Vinden får självkänsla när den går fram
+över en sådan slätt. Den inser, att den har vissa chanser. Den beslutar
+att utnyttja dem mot oss. Vi få spänna i, så att det värker i benen och
+korsryggen.
+
+--Skulle det vara gott med en öl? ropar min kamrat över axeln.
+
+Jag anser frågan vara retorisk och underlåter att svara. Plötsligt
+skymtar en bokdunge och några hus rakt förut. Vi göra samtidigt
+idéassociationerna: _hus--människor i dem--alla människor äro
+törstiga--krog--öl_. Vi spänna i med spontan energi och på några
+minuter äro vi framme. Vi svänga om en vägkrök. I samma ögonblick hejdas
+vi av en röst.
+
+--Stopp! Man får inte cykla ned till bron!
+
+Vi hålla tvärt inne. Den som har hejdat oss är militär. Men varför får
+man inte cykla längre?
+
+--Man får inte cykla ned till bron, upprepar soldaten. Men man får gå
+dit ned.
+
+--Varför då?
+
+--Det här är gränsen.
+
+Det är sant, det pågår ett världskrig.
+
+Gränsen. Ordet slår ned i oss. Vi sätta tyst från oss cyklarna.
+
+--Vi gå naturligtvis dit ned, säger min kamrat.
+
+Vi gå längs en landsväg, stenlagd som en stadsgata. Det växer högt gräs
+emellan stenarna. Det är längesen man körde här. Efter ett par minuter
+stå vi vid en bro, som går över en liten å. Men bron binder inte längre
+samman två stränder, den skiljer dem åt. Vid vartdera landfästet går det
+en ribba över den, omvirad med taggtråd. Mellan dessa ribbor är ingen
+mans land. Hindret ser inte oövervinnligt ut. Det påminner närmast om
+när barn leka krig. Men i denna puerilitet ligger det ingenting löjligt.
+
+Under bron flyter den lilla ån, sommarstilla, täckt av vass och
+näckrosor. Ängarna, som gå ned till den på vardera sidan, ha högt,
+vajande gräs och lysa av blommor. Husen på bägge sidorna ligga inbäddade
+i trädgårdar och se gamla och burgna ut. Vi veta att det talas samma
+språk i dem. Allt är på den ena sidan ån som på den andra. Och dock är
+allt olika. Ty den ena sidan tillhör livet och den andra sidan döden. På
+vår sida göra blommorna rätt i att lysa. Över den andra sidan ligger det
+en skugga. Döden och svälten ha brett sina vingar över den i redan många
+år. Och som deras representant står en enda person på andra sidan
+bron--en gråklädd landstormsman med gevär och bajonett. På vår sida av
+bron står som pendant en liten flock svartklädda kvinnor och män och ser
+på honom. Han rör sig inte; han säger ingenting; han stirrar rakt
+framför sig. De säga heller ingenting, men de behöva inte göra det för
+att man skall förstå, att de ha släkt på andra sidan.
+
+Detta är alltså gränsen.
+
+Plötsligt skymmes himlen. Vinden har blåst fram en hel molnarmé, som
+breder ut sig över det blå. Solljuset försvinner, först på andra sidan,
+så på vår. Reinhardt kunde inte ha arrangerat det bättre. Den gråklädde
+landstormsmannen står kvar, stel och orörlig, lutad mot geväret. Men de
+svartklädda människorna på vår sida börja tyst gå upp längs den
+gräsbevuxna stenlagda landsvägen.
+
+Vi följa dem och hoppa upp på våra cyklar. Molnen lova fuktighet av ett
+slag, som vi inte sätta värde på. Vi spänna i under tystnad och efter
+ett par timmar äro vi framme i Ribe. Vi finna erotologen där. Han har
+också varit vid gränsen, men motats över den av den unga
+barnensdagskvinnan och tagit före oss på tåg. Livet har sina stormar.
+
+
+
+
+VERANDA MOT HAVET
+
+
+Den fetaste av de tre cyklisterna lade från sig jordgubbsskeden och
+tände en ny cigarrett.
+
+--Ah! sade han. En lagom lång cykeltur, ett kallt bad i solnedgången och
+en lagom stark måltid--alla ljuvligheters ljuvlighet och krona.
+
+Den minsta av de tre cyklisterna sög de sista dropparna ur sitt
+madeiraglas.
+
+--Du har rätt, sade han, och jag satt själv och tänkte detsamma. Men då
+jag gjorde det, kände jag ett stygn i mitt hjärta i likhet med de
+personer som stenade Stefanus. Ty vad bevisar en sådan reflexion? Att
+man håller på att bli gammal. Ungdomen är den tid, då man inte känner
+efter hur det känns. Medvetandet att man har det bra är den första
+signalen från ålderdomen, som är den tid, då man inte har det bra.
+
+Den tredje av cyklisterna var en av de personer, som tala i citat. Han
+skyndade sig att citera Salomo om de år, om vilka man skall säga: de
+behaga mig icke. De båda andra tego. Den fete återtog, vänd till den
+minste:
+
+--Du har rätt. Jag ser, att du är förvånad över att jag medger det. Men
+det är därför att jag på det viset får tillfälle att lancera en sats som
+jag tänkte ut i eftermiddag, medan vi cyklade.
+
+Den berör lögnaktigheten i ett gammalt ordspråk. Detta ordspråk säger,
+att kunskap är makt. Det är ett omtyckt ordspråk. Det sitter över
+skoldörrarna, och på reklamhäftena från bokförlagen. Den som förnekar
+det blir stenad. Jag skall vara så modig. Jag påstår att det är lögn.
+
+--Vad behagas! ropade den tredje cyklisten. En lögn att kunskap är makt?
+Är du ignorant?
+
+--Tyvärr inte, sade den fete. Jag vet för mycket både om andra och mig
+själv. Jag vet om mig själv, när jag är lycklig, och det minskar min
+lycka. Och vad jag eljest vet har varken gjort mig mäktig eller lycklig.
+Men låt oss taga saken i större perspektiv. Låt oss tänka på samhällena.
+År det samhälle mäktigast, där kunskapen är störst? På intet vis.
+Alexanders okunnighet förde honom till Indien. Romarnas okunnighet var
+den solida basen för det romerska riket. Så länge den kunde bevaras,
+växte riket och var omöjligt att besegra. I samma stund som den började
+ge plats för kunskaper, föll det samman. Vad som gjorde att tyskarna
+fruktade engelsmännens inträde i världskriget, var framför allt den
+solida, sekelgamla, brand- och dyrkfria anglosaxiska okunnigheten om
+allt som ligger utanför England. Det är den som gör att England hittills
+aldrig förlorat ett krig. Det borde resas ett monument åt den, tre
+gånger högre än Nelsonpelaren.
+
+--Du pratar, sade den minste cyklisten. Ska vi inte ha kaffe?
+
+Han ropade på kyparen utan att avvakta de andras svar.
+
+Himlen över havet hade grånat. Skyarna tornade upp sig i fantastiska
+drömbyggnader, under vilkas botten en strimma vallmorött solsken
+trängde fram som ett spett. Drömbyggnaderna voro underminerade och
+färdiga att störta.
+
+--Gud vet, om vi kan cykla i morgon, sade den tredje cyklisten. Jag tror
+det blir regn.
+
+--Landet behöver regn, sade den fete cyklisten. Jag hoppas det får regn.
+Det är ett kunskapsrikt land, och varje bonde vet hur många millimeter
+regn, det behövs för skörden. Men jag undrar om någon bonde i detta
+kunskapsrika land ber samma bön som de kinesiska bönderna be sedan
+urminnes tider. Den kinesiske bonden säger: må det regna först på
+statens åkrar och därefter på mina. Det är hans enkla och oreflekterade
+bön. Men hur många millimeter det skall till, vet han säkert inte. Han
+är djupt okunnig, och har bevarat sin okunnighet genom fem årtusenden.
+Därför är han personligen lycklig i motsats till oss, och därför kommer
+Kina att överleva alla andra riken. Den vita raseri är bara en
+betydelselös episod.
+
+--Hör upp med ditt dumma prat, sade den tredje cyklisten. Jag förstår,
+att en person som du försvarar okunnigheten, men de kunskaper du har
+skulle inte engång besvära en kines. Och i Kina hade du varit halshuggen
+för lättja för länge sedan. Vill du ha någon punsch?
+
+--Det du säger om mitt öde i Kina, sade den fete cyklisten, bevisar bara
+kinesernas beundransvärda klokhet ytterligare. Nå ja, låt mig få ett
+glas punsch då, men må det regna först i edra glas och därefter i mitt.
+Skål!
+
+
+
+
+APOLOGI FÖR KONUNG HERODES
+
+
+Jag bor för närvarande på ett förtjusande sommarhotell. Utanför mina
+fönster sträcker sig bukten, blå- och gröngnistrande i solskenet, som
+var dag väller ned i en fors mellan de vita sommarskyarna. De tre
+revlarna draga sina marmorgröna band parallellt med den vita
+strandremsan; utanför dem går vattnet mörkblått med små ilskna vågor och
+innanför dem sliter det upp sig i tusentals attacker mot stranden.
+Nästan nere vid strandbrynet löper den vita, släta landsvägen, och på
+andra sidan om den, bakom villorna, ligger skogen. Bokarna stå mäktiga,
+svällande, djupgröna; här och där ge de plats åt en uthuggning eller ett
+böljande vetefält. Det är ett nordiskt Arkadien, där bullret från
+världen saknar resonans, och där jag, ovärdig, fått rum.
+
+Livet är skönt.
+
+Varje morgon klockan tio--ty jag är lat--drar jag på mig de
+nödtorftigaste kläderna och går ned i badhuset. O, ljuvligheters
+ljuvlighet och krona--saltvatten, klart grönt saltvatten, som bär mig
+och sköljer mig, en simtur och en kontemplativ vila i vattnet med
+händerna under huvudet och den sommarblå himlen över mig!--Frukost utan
+restriktioner och en cigarrett. Man kan arbeta; man har lust att arbeta.
+Allt är underbart. Livet är skönt.
+
+Livet var skönt till för fem dagar sen.
+
+För fem dagar sen fick jag nya grannar. Ett äkta par från huvudstaden
+hade skrivit och bett om rum. Det fanns ett rum ledigt. Detta rum var
+rummet bredvid mitt, och värden hyrde intet ont anande ut det till det
+äkta paret, som önskade rum. För fem dagar sen kommo de, och livet
+förändrades i ett slag för mig. Solen miste sin glans; havet svartnade;
+himlen svartnade; blommorna blevo doftlösa; fåglarnas sång tystnade för
+ett barnskrik.
+
+Ja, ett barnskrik. Ett litet barn har öppnat sin späda, tandlösa mun och
+utan att säga ett ord förändrat hela Arkadien. Solen lyser utan värme
+över ett trist och intetsägande landskap; blommorna sloka på sina
+stänglar; fåglarna ha stoppat huvudet under vingen, besegrade av ett
+barnskrik. Ett infernaliskt, outtröttligt, genomträngande barnskrik.
+Inte ett högt furiosobarnskrik, utan ett klart, oemotståndligt,
+obevekligt, stackatobarnskrik. Ett skrik, som vittnar om att detta barn,
+fastän blåögt, i rakt nedstigande led härstammar från det folk, som med
+sin röst välte Jerikos murar. Ett skrik, som börjar så fort det lilla
+barnet öppnar sina ögon och som fortgår i en otrolig, oavbruten serie
+till dess det sluter sina ögon. Ett skrik, som ingen maskin på jorden
+skulle kunna prestera utan att bli hes efter fyra timmar, men som detta
+lilla tre månader gamla, djävulska barn med lätthet utsänder dygnet
+runt. Det är otroligt. Det är outhärdligt. Det är beundransvärt. Det är
+helvetiskt.
+
+Jag tassar uppför trapporna sent om natten. Jag har suttit på
+sommarhotellets veranda sedan eftermiddagen, ehuru jag skulle ha
+arbetat. Arbetet är omöjligt på mitt rum. Ingen musa i världen kan göra
+sin skygga viskning hörd genom det lilla barnets skrik. Alltså blir det
+hotellverandan, och ända dit sänder barnets sagolika strupe stänk av
+sina tonvågor. På hotellverandan går eftermiddagen, aftonen och en del
+av natten. Vid midnattstid tassar jag uppför trapporna till mitt rum.
+Äntligen är allt stilla. Evighetsrösten vilar. Jag kan få sova, vilket
+jag inte fått på flera nätter. Liksom en inbrottstjuv smyger jag mig in
+på mitt rum. Jag klär av mig med en varsamhet som om det gällde en
+invalid. Jag lägger mig försiktigt i sängen. Jag sluter ögonen av
+vällust, bara jag tänker på sömn...!
+
+Just då utsänder sängen en svag knirkning. I en timslång sekund svävar
+jag mellan fruktan och hopp, så är saken klar. Det obevekliga barnet har
+hört mig och rapporterar nu för Gud och världen, att den vuxne stört
+framtidsväsendet i dess av änglar beskyddade vila. Det skriker till
+himlen över mig som de oskyldigas blod ropar från marken. Na-na-na. Det
+varierar inte sin anklagelse; det fastslår den genom att upprepa den om
+och om igen med katonisk konsekvens. Det upprepar den så länge, att jag
+utmattad faller i sömn.
+
+Jag drömmer om zoologiska trädgårdar, mordförsök, krig och dambassänger.
+Det lilla barnets röst är det underliggande substratet till alla dessa
+drömmar. Äntligen tystnar den. Jag vaknar. Jag saknar ackompanjemanget
+till min sömn. Barnet låter mig ligga vaken länge nog för att morna mig.
+Det är inte att hoppas på mer sömn. Jag stiger upp och sätter mig till
+skrivbordet. I samma nu lyfter det sin röst till en höjd, klarhet och
+gällhet som överträffar eller tycks mig överträffa allt vad det förut
+presterat. Jag försöker att vänja mig vid rösten, som man vänjer sig vid
+sfärernas musik, att sluta öronen för den, att ta det hela som ett
+skämt. Ack, vad förmår jag mot det lilla barnet? Efter två timmars
+fåfäng kamp ger jag upp och går ned och badar. Jag behöver svalka mitt
+värkande huvud. När jag kommer tillbaka, är det tyst i rummet bredvid.
+Jag vågar inte tro mina öron. Jag störtar fram till skrivbordet och
+fattar pennan. Från rummet bredvid kommer ett egendomligt ljud. Först
+förstår jag inte, vad det är. Det är inte barnet. Därpå går det upp för
+mig: det är barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utstöta
+ett matt hurra! I samma ögonblick hör jag den riktiga rösten igen--den
+omutliga, outtröttliga na-na-na-rösten. Det lilla barnet har ingen tanke
+på att låta gäcka sig. Det vet, vilket århundrade det lever i.
+
+Detta är en apologi för den mycket förtalade regenten och realpolitikern
+Herodes, konung av Betlehem.
+
+
+
+
+WELTPOLITIK
+
+
+Många människor syssla nuförtiden med storpolitik. Man sluter fred
+(eller gör det rättare sagt inte); man ändrar gränser; man beräknar
+skadestånd av själva fan. Jag läser därom i tidningarna, fastän jag
+lovat mig själv att låta bli. Blir det fred, blir det utan min
+medverkan, och blir det krig igen, sker det också mig förutan. Det enda
+som följer av tidningsläsning är fördärvade nerver. Jag är en rå
+hädonist.
+
+Det fanns emellertid en tid, då jag levande intresserade mig för
+åtminstone ett storpolitiskt problem. Men om jag berättar detaljerna,
+komma de endast att bekräfta att jag är en rå hädonist.
+
+Det var sommaren 1913. Jag låg i Monte Carlo, var fattig och hade ett
+umgänge, som endast mot sin vilja var fattigt. _Jag_ fann mig med
+en franciskans tålighet i syster Armods energiska famntag. Det är
+faktiskt. Åtminstone inbillar jag mig det nu, när sex år ligga emellan.
+Men låt oss tala om Louise av Koburg.
+
+Jag hade ingen personlig beröring med denna prinsessa. Visserligen kände
+jag två grevar och en italiensk markis, men de voro inte i stånd att
+introducera mig i de kretsar, där Leopold II:s dotter rörde sig. Den ene
+av grevarna var greve Borgacz från Ungern (som visserligen var av god
+familj, i det att det var hans bror som senare formulerade ett visst
+ultimatum till Serbien); den andre var greve Origoni, som numera odlar
+peppar på en franska staten tillhörig domän i Guyana. Markisen hade
+lösskägg och en stor räkning hos sin hotellvärd. Nej, ingen av dessa
+ädlingar var i stånd att introducera mig i Louises av Koburg krets. Den
+som höll på att göra det var svensk och hette--men nej. Inga namn!
+
+Denne svensk var systemspelare. Trots sin ungdom--han var 24 år--hade
+han besegrat hasarden. Icke mindre än fem ofelbara system stodo till
+hans förfogande, när han ville spela--och fick kapital. Det var just det
+det hängde på. Han behövde kapital. I samma ögonblick han fick det, var
+kasinot sålt, dess guld hans, och han och hans vänner burgna män för
+livet. Ingen har bett livligare för en annans räkning än jag för W:s.
+Och plötsligt tycktes mina böner verka.
+
+En vacker dag berättade han mig följande vid ett stycke franskbröd med
+salt och ett glas franskt brännvin:
+
+I kasinot hade han gjort bekantskap med en tyska av god familj. En äldre
+tyska. (W. var en vacker pojke.) Denna tyska hade fattat ett livligt
+intresse för hans system nummer tre, det på dussin och transversaler.
+Och nu berodde allt på prinsessan Louise av Koburg.
+
+Hur kunde så många människors framtid bero på Louise av Koburg?
+
+Jo, Louise av Koburg, som var dotter till Leopold II, hade i denne en
+hård fader. Leopold II nekade sitt barn de pengar, som tillkommo henne,
+och på grund härav måste hon processa med honom. Sådant är livet. För
+att föra processen behövde Louise av Koburg pengar, och dessa pengar
+hade hon delvis lånat av den äldre tyska, som W. träffat i kasinot.
+Fick Louise pengar, fick tyskan pengar; fick tyskan pengar, fick W.
+pengar; och fick W. pengar, var kasinot sålt med man och mus. Och W. och
+hans vänner rika.
+
+På så invecklade trådar hänga institutioners och människors öden.
+
+Nu återstod en sak, sade W. Det var nödvändigt, att jag tog till
+Mentone.
+
+Varför var detta nödvändigt?
+
+Jo, W. ville veta om den gamla tyskan fått pengar av Louise. Han hade
+som en aning om att hon hade det, men han ville inte fråga direkt.
+Varför inte? Nej, ty då kunde den felaktiga uppfattningen lätt insmyga
+sig hos henne, att W. var nödställd, behövde pengar och var tvungen att
+sälja sitt system till underpris.
+
+Jag medgav, att detta var sannolikt. Men hur skulle jag få reda på om
+tyskan hade fått pengar eller ej?
+
+Bah! En man med mitt skarpsinne och vinnande sätt! En barnlek--en
+fullkomlig barnlek. Tyskan bodde på Hôtel des Acacias. Det gick som en
+dans.
+
+Nåväl, jag skulle ta till Mentone. Men då fick W. lov att ge mig till
+biljetten. Jag var luspank.
+
+Käre bror--jag beklagar. Jag också. Du får gå.
+
+Gå! Gå till Mentone! Nästan en hel mil!
+
+Varför inte? En uppfriskande promenad. Och målet som vinkar oss:
+kasinots ruin, allmänt välstånd över resten av linjen!
+
+Gott. Jag skall gå.
+
+Jag gick.
+
+Jag gick en kilometer, jag gick två, längs stranden av det blå
+Medelhavet. Mina skor voro lätta och tyngde mig inte. Jag gick, och
+under det jag gick, utmålade jag kasinots undergång för mig själv; jag
+utpenslade den i detaljer, tävlande med Yttersta domens i Michel Angelos
+framställning. Jag såg guldet hopa sig i drivor kring W. och mig. Jag
+såg krupiärerna begå självmord; jag såg monsieur Blanc på knä för W.,
+tiggande om nåd. Jag hörde W. svara honom (torrt, som det står i
+romanerna):
+
+--Fem millioner, och jag slutar!
+
+Jag såg upp. Jag befann mig vid Cap S:t Martin. Det återstod mer än en
+halv mil. Och mina fötter voro ömma. Men det fanns intet val. Vidare!
+
+Jag gick och gick, kilometer efter kilometer. Till slut var jag så
+trött, att jag inte orkade mer. Jag befann mig just vid en
+spårvagnshållplats. Och plötsligt erinrade jag mig en sak: i min
+byxficka låg ett enfrancstycke från Charles X:s tid. Det saknade
+giltighet; varenda affär, jag kände i Monte Carlo, hade delgett mig
+detta och spottat ut det. Men--
+
+Jag hoppade upp på spårvagnen, som just kom. Vi körde, och jag stack
+till konduktören det fula myntet med Charles X:s drag nedåtvända. Han
+måste ha varit numismatiker, ty utan att vända myntet sade han
+omedelbart:
+
+--Den går inte. En annan.
+
+--Jag har ingen annan, sade jag.
+
+Nåväl. Kanske var han välvillig. Kanske trodde han sig kunna prångla ut
+den odugliga francen själv. I varje fall behöll han den och lät mig åka
+till Mentone (dit turen för övrigt kostade 30 centimer). Och när jag kom
+dit, trött i fötterna, torr i halsen och varm och svettig över hela
+kroppen, fick jag en repetition i Johan Jacob Borelii logik.
+
+Det finns i logiken, säger denna skrift, något som heter _petitio
+principii_. Det är: när man utgår från en otillräckligt bevisad
+förutsättning.
+
+Fick Louise av Koburg pengar, fick tyskan i Mentone pengar. Fick tyskan
+pengar, fick W. pengar. Fick W. pengar, var kasinot sålt och vi alla
+rika.
+
+Denna kedja var utan en felande länk. Men en av länkarna var inte
+hållbar.
+
+Louise av Koburg hade fått pengar av Leopold II, åtminstone en del.
+Tyskan på Hôtel des Acacias hade fått pengar av Louise av
+Koburg--åtminstone en del. Men W. fick inga pengar, ty tyskan hade rest
+från Hôtel des Acacias, så fort hon fått pengar. Kasinot kunde dra
+nattmössan över öronen och sova lugnt ännu en tid.
+
+Allt detta utforskade jag på hotellet i Mentone.
+
+Det var första och sista gången jag blandade mig i Weltpolitik. Det var
+också första och som jag hoppas sista gången jag tjuvåkte på tåg--hem
+till Monte Carlo för att undervisa W. i _petitio principii_.
+
+
+
+
+MONSIEUR ELLÈR I KURRAN
+
+
+Jag är släkt med en fransman vid namn des Esseintes, om vilken en man,
+som dog som trappist, skrev en bok. Herr des Esseintes gjorde imaginära
+resor. Ljuset över en gata eller doften av en cigarrett gör nuförtiden
+mig samma tjänster, som Cook gjorde mig förr i världen. En
+algiercigarrett, som någon rökte på ett kafé, befordrade mig i går till
+rivieran.
+
+Jag gick vid det blå Medelhavet; de gulvita husen med sina gröna
+fönsterluckor dåsade i solljuset; palmerna rasslade över mitt huvud; och
+om inga vidare fåglar sjöngo, berodde det på att de uppätits av
+befolkningen. Ty, som jag engång för länge sedan påpekat, dessa
+sydlänningar äro ett praktiskt folk, som föredrar en fågel i grytan
+framför tio i skogen.
+
+Ja, man skulle kunna kalla dem för materialister, men älskvärda
+materialister. De äro hjälpsamma och hjärtegoda. De äro det av instinkt,
+vid alla tider på dygnet, i alla förehavanden, t.o.m. när de äro
+anställda i polisen. _Egomet qui loquor_, jag som talar till eder,
+vet det, ty jag har själv blivit arresterad i Monte Carlo.
+
+Hunnen hit skjuter den skandalhungrige läsaren upp ögobrynen, lägger
+från sig cigarren och mumlar:--Aha! Men varför--
+
+Jag avbryter läsaren, som önskar fråga, varför den skarpsynta
+monegaskiska polisen inte behöll mig. Det var av hjärtegodhet. Men låt
+mig lägga aktstyckena i saken på bordet.
+
+Det var en aprilafton 1913. Jag hade fått en anvisning från Sverige på
+ett belopp, som endast kunde kallas mindre. Intet annat adjektiv passade
+på det. Jag hämtade det på posten, och på vägen från posten till min
+bostad föll djävulen över mig. Djävulen öppnade dörren till en
+biljardakademi, gav mig en puff i ryggen och sade:--Ah, visst fan. Det
+tjänar inget till att förneka det: jag älskar att spela biljard. Mest
+lina, men nästan lika högt engelsk _snooker_. Jag hade spelat
+snooker på Den uppgående solen i Tottenham Court Road med en
+tvivelaktigt hederlig polack, vars fader var i tullen, och markören på
+stället. Jag ansåg mig rätt på det klara med snooker. När djävulen nu
+öppnade dörren till elfenbensakademien, var det första jag såg en
+snookerbiljard och en engelsman, som spelade snooker med sig själv, och
+som förväntansfullt betraktade mig. Djävulen skrockade och drog sig
+tillbaka. Inom en minut var jag mitt uppe i spelet med engelsmannen.
+
+Nu är det med engelsmän som spela snooker, att de dricka whisky
+samtidigt. Den som förlorar partiet, betalar whiskyn. Jag vann partiet
+nummer ett och den därunder konsumerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
+två och den under tiden assimilerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
+tre, plus den samtidigt absorberade--
+
+Nej, detta är ingen kaféräkning. Jag vann alla partierna utom det sista.
+Under det sista partiet upptäckte jag, att, om jag var styvare än
+engelsmannen i snooker, engelsmannen var styvare än jag i whisky. Långt
+ifrån att medge detta föreslog jag att vi skulle ge oss av till en annan
+lokal. Den sista resten av svenskarnas vikingalynne, lusten att byta
+lokal, satt i mig. Vi lämnade biljarden och togo en droska. Av obekant
+anledning trugade jag på engelsmannen fem francs till att betala
+droskan. Därefter somnade jag. Fridfullt.
+
+Jag vaknade vid att en person ryckte mig i armen. Jag slog upp ögonen
+och såg att denne person var kusken. Han var fet, svart och önskade
+pengar. Jag sade:
+
+--Engelsmannen har fått pengar till er. Kusken sade:
+
+--Betala! Här finns ingen engelsman. Fem francs! Jag såg mig om; han
+hade rätt. Engelsmannen var borta.
+
+--Betala! ropade kusken. Betala!
+
+Hade han inte ropat, hade jag kanske betalat. Nu slog det mig, att allt
+vad jag hade kvar var tio francs. Jag har sagt, att postanvisningen var
+mindre. Tio francs betydde mitt livsuppehälle i lika många dar (på den
+tiden). Och denne kusk ville ha mig att betala körturer med dem! Aldrig.
+
+--Jag betalar inte, sade jag till kusken och steg ur vagnen. Aldrig!
+
+Kusken krängde på ett ögonblick av sig rocken och flög mot mig,
+brinnande av lust att förvandla mig till rostbiff. En intresserad
+folkskara slog krets om oss. Jag gjorde mig under höga rop redo att lida
+för min tro, då kretsen klövs och en fet, monegaskisk polis tog på sig
+glasögon och ställde sig mellan kusken och mig. Varför han tog på sig
+glasögon, vet jag inte, men han gjorde det.
+
+--Han vill inte betala! ropade kusken. Ah,
+porcamadonnacorpodichristosacramentoporcodio! han vill inte betala, men
+han skall! Han skall! Fem francs! Betala!
+
+--Betala, min herre, sade den fete polisen. Ni har åkt droska; ni måste
+betala.
+
+--Jag har givit engelsmannen pengar att betala med, sade jag. Min röst
+var brusten.
+
+--Var är denne engelsman? sade polisen.
+
+--Han har försvunnit, ropade kusken. Ah,
+porcamadonnacorpodichristoporcasacramento, betala, betala! Fem francs!
+
+--Aldrig, sade jag.
+
+--Till polisstationen! sade polisen.
+
+Vi stego upp i droskan, polisen, kusken, en vän till kusken, som var
+ännu mer upprörd än kusken, och jag (motståndslöst). Vi reste till
+poliskontoret och togo plats kring polisernas förmaksbord.
+
+--Vad är ert namn? sade polisen.
+
+--Ellèr, sade jag, ty så heter jag i Frankrike.
+
+--Och ert namn? sade polisen till kusken.
+
+--Giannini! ropade kusken. Ah, porcosacramentoporcamadonna--
+
+--Monsieur Ellèr, sade polisen, ni måste betala monsieur Giannini fem
+francs.
+
+--Aldrig, sade jag och föll i sömn. Man väckte mig omedelbart. Kusken
+och hans vän dansade på golvet av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen
+lyfte handen.
+
+--Attention! sade han. Giv akt! Han vill tala.
+
+Med min brustna röst påbörjade jag en redogörelse för hur jag tillbragt
+min dag. Hunnen till det tredje snookerpartiet somnade jag. Jag väcktes
+omedelbart. Kusken och hans vän dansade åter runt, brinnande av
+mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen.
+
+--Attention! Giv akt! Han vill tala.
+
+Jag fortsatte min berättelse och nådde fram till näst sista partiet.
+Därefter somnade jag på nytt. Jag väcktes och lyfte handen.
+
+--Giv akt! sade polisen. Attention! Han vill tala. Jag avslutade min
+berättelse. Alla lyssnade uppmärksamt. Just då jag skulle falla i sömn,
+sade polisen:
+
+--Monsieur Ellèr, ni förnekar alltså icke att ni åkt i droska med
+monsieur Giannini?
+
+--Nej, sade jag.
+
+--Nåväl, monsieur Ellèr, då måste ni betala monsieur Giannini fem
+francs.
+
+--Aldrig! sade jag.
+
+Kusken och hans vän återtogo ögonblickligen sin ursinniga dans. Polisen
+reste sig och öppnade med beslutsam min en dörr.
+
+--Monsieur Ellèr, sade han. Det är där ni skall sova, om ni inte betalar
+de fem francs, jag talar om.
+
+Mitt hjärta veknade omedelbart. Jag är en känslig natur, vars sinne är
+öppet för det berättigade i andras synpunkter. Jag tog upp fem francs
+och gav dem till kusken. Kusken och hans vän avbröto omedelbart sin
+mordlystna dans, tryckte båda mina händer och försäkrade, att det var
+vad de väntat sig av mig. Polisen sade detsamma.
+
+--Det var, vad jag väntade mig av er, monsieur Ellèr. Nu skall jag följa
+er hem.
+
+Han gjorde det, under det kusken körde hem, nöjd med dagen. Vi hade
+tillbragt tre och en halv timme med att förhandla. Solen höll just på
+att gå upp över uddarna mot Italien. Havet skälvde i lila och
+skiffergrått. De vita villorna färgades topasgula och vinröda; palmerna
+rasslade metalliskt i gryningssuset, och under deras stammar lågo
+druvblå skuggor. Den fete polisen följde mig till min dörr och avböjde
+det öl, jag föreslog att vi skulle använda min sista femfrancsare till.
+
+Ack ja, detta var min arrestering nådens sista år 1913 i Monte Carlo,
+vid det blå Medelhavet, dit röken av en algiercigarrett på ett kafé gav
+mig biljett i går afton.
+
+
+
+
+ALL ÖVERKLASS ÄR INSTIFTAD FRÅN OVAN
+
+
+Erotologen sade till oss:
+
+--Detta tilldrog sig på den tid, då jag studerade. Det tilldrog sig i
+den gamla staden med de krokiga gatorna, där allting kunde tilldraga sig
+i den vägen. Om aftonen gick det tåg av osläckta begär längs huvudgatan;
+före klockan nio mer eller mindre kyska, efter klockan tio uteslutande
+orgiastiska. Hade vi människor varit självlysande i detta tillstånd,
+hade gatan sett ut som en oändlighetsserie av lysmaskar. Till klockan
+sju gingo familjeflickorna fram och tillbaka där, arm i arm, fnittrande
+och pratande. Klockan sju till åtta kom det demokratiska genombrottet;
+pigorna ryckte in, doftande av mandeltvål och solid köttslighet. Med dem
+kommo ock fabriksarbeterskorna, smalare i figuren, blekare i ansiktet
+och svartare under ögonen. Men mellan dem och studenterna var det satt
+ett svalg av misstänksamhet; några förbund stiftades under gaslyktorna,
+men inte många. Klockan tio kom Ingeborg, den ensliga förriderskan till
+nattens garde. Hon gav signalen till uppbrott för de andra. Ännu en
+halvtimme såg man kvarblivna medlemmar av det demokratiska genombrottet;
+så var deras tid förbi, och Ingeborg, Anna, Johanna och Amanda
+behärskade gatan.
+
+Det var hederliga och snälla flickor, och jag skall inte säga något ont
+om dem på deras gravar. De hade förståelse och erfarenhet. De voro fria
+från vinningslystnad och hade ingen överdriven tanke om sig själva. I
+deras klass kan man inte nå längre. Kan man det för resten i någon?
+
+Nog av, efter klockan tio var det de som härskade på gatan med mild, men
+fast spira--de och poliserna med vilka de stodo på en fot som gränsade
+till kamratlighet. Det skulle lika litet fallit dem in att förolämpa
+polisen som polisen att arrestera dem. Fåren betade bland ulvarna. Det
+var en idyll, men ingen idyll kan vara. En vacker höst upphävdes
+skråtvånget i den närliggande storstaden. Den gamla staden med de
+krokiga gatorna såg en invasion, vartill den aldrig sett maken. Röda
+plymer vajade; siden fräste; genombrutna strumpor sutto stramt över
+svarvade vådor. Stjärnorna stodo stilla av häpnad som i julnatten.
+Polisen kliade sig fundersamt i nacken. Ingeborg, Anna, Johanna och
+Amanda samlade sig som spartiaterna vid Thermopyle för att avslå
+fienden. Med samma öde. Fienden var för välrustad. Dess kärlekspilar
+förmörkade himmelen. Spartiaternas gamla bundsförvant poliskåren
+förrådde dem. Den svarade på deras bön om hjälp med att vända ryggen
+till. D.v.s. inte till fienden. Efter några månader var fienden erkänd
+herre på gatan. Anna, Amanda, Johanna och Ingeborg voro försvunna.
+
+Av dessa mindes jag egentligen endast Johanna. Hon var också den bästa.
+Hon hade endast ett fel. Hon hade en prononcerad svaghet för konjak.
+
+Jag vet inte, hur många år efter det gamla gardets nederlag det hände.
+Det var emellertid ett par tre allra minst. Den hösten hyrde jag tre
+möblerade rum tillsammans med en vän. Han var yngre än jag och ganska
+fången i köttet. Jag själv hade sått min vildhavre, som det heter hos
+Dumas fils, åtminstone den sortens vildhavre som såddes på förut
+beskrivna åkerfält. Jag hade börjat anse dylik sådd som ett förräderi
+mot rasen efter andra litterära mönster. Och en kväll i denna period kom
+jag hem från kaféet och hörde plötsligt ett gnäll i min trappuppgång.
+
+--Göran! sade det, Göran!
+
+Jag rev eld på en tändsticka. Johanna stod där, åldrad, litet plussig,
+med en röd kapott på sned på huvudet som sista medgivande åt modets
+växlingar. Hon stirrade på mig med en trött och slö blick.
+
+--Har du någon sprit, Göran?
+
+Jag kände en våg av altruism slå upp inom mig. Här var ett tillfälle att
+visa att man kunde göra det goda för dess egen skull, utan tanke på egen
+fördel eller njutning.
+
+--Kom! sade jag till Johanna. Jag tror nog jag har litet konjak.
+
+Hon följde mig utan att säga någonting. Hon var van att följa efter
+någon uppför trapporna utan att säga någonting. Jag släppte in oss i
+våningen och undersökte spritförhållandena. Det enda jag hade var en
+flaska punsch. Jag bjöd Johanna slå sig ned, jag serverade punschen åt
+henne i ett grogglas, och jag började tala om gamla tider. Jag
+konverserade som en resonör hos Dumas fils. Det var inte utan att jag
+blev rörd själv. Johanna drack punsch ur grogglaset utan att säga
+någonting. Hon var varm och lycklig. Varför skulle hon säga någonting?
+
+Plötsligt hörde vi steg i trappan. Jag lystrade, och Johanna spände
+sina öron, som voro vana att lyssna efter hyresvärdinnor. Men det var
+ingen hyresvärdinna. Det var min vän, som var fången i köttet. Han
+öppnade dörren till rummet, där vi sutto, och vid armen hade han en av
+de eleganta damerna, som brukade resa över om aftonen från den
+närliggande storstaden.
+
+Jag skall aldrig glömma den scen som följde.
+
+Min väns sällskap rätade upp sig i sin fulla längd och frös till is.
+Hennes sidendräkt frasade kring hennes svarvade gestalt. Hatten med den
+röda plymen satt som en domarbarett på hennes huvud. Hennes ögon
+flammade av en rättvis vrede, där hon med pekfingret lyft mot Johanna
+vände sig till min vän och ropade:
+
+--Fy fan, där sitter ju ett--
+
+Jag utelämnar det ord, varmed hon karakteriserade Johannas levebröd. Men
+innan jag hunnit protestera, hade Johanna rest sig ur stolen. Hon såg
+slött framför sig och luskade av utför trapporna som en gammal våt hund.
+Den röda kapotten vinglade melankoliskt på hennes huvud. Hon sade
+ingenting. Hon var van att gå sin väg utan mycket konversation, och här
+fanns ju för resten ingenting att säga. Det enda ord, som träffade
+spiken på huvudet, hade sagts av den eleganta damen i den röda plymen.
+
+Jag förmodar, det är på det viset det känns för gamla skalder som
+utvisslas av yngre kolleger. Det vill säga, denna reflexion har jag
+gjort senare.
+
+
+
+
+PÅ TAL OM NIKLASSON
+
+
+Niklasson, alltså botanisten Niklasson, var smålänning, och vad det
+betyder i predisposition åt olika håll vet man. Mendel och
+ärftlighetsforskarna ha försummat sitt bästa arbetsfält, när de inte
+kartlagt Småland raspsykologiskt. Finns det en ras i världen, som
+erbjuder så många typiska drag? Nej. Men låt oss hålla oss till ämnet.
+
+Niklasson anlände till universitetet på cykel från Jönköping--trehundra
+kilometer. Han var en centaur på hjul. Han rörde sig aldrig med fri
+vilja på annat sätt. Att han cyklade till universitetet var alltså
+självklart, och dessutom kostade biljetten, tredje klass, över sex
+kronor (gamla stilen). På tåg anlände Niklassons böcker, blomsterpress
+och sängkläder. Niklasson avhämtade dem på stationen, lade dem på sin
+rygg, som hans förfäder gjort genom seklerna--böcker, blomsterpress och
+en väldig bolster--och transporterade dem till det rum, han hyrt för 25
+kronor i terminen. När han så lastad körde förbi stadsbudskontoret,
+frigjorde han ena handen för att räcka lång näsa åt stadsbuden. Han var
+en impulsiv natur och gav fritt lopp åt sina känslor i alla väder. Hans
+långa näsa åt stadsbuden uttryckte endast godmodigt skämt, parat med
+tillfredsställelse över att ha överlistat dem. Hade han hatat stadsbuden
+eller varit skyldig dem pengar, hade han spottat på deras tröskel. Han
+använde med förkärlek detta orientaliska sätt att uttrycka sitt förakt;
+exempelvis var kaféägaren Lemchens dörrtröskel alltid våt på grund av
+Niklasson.
+
+Lemchen hade ett nykterhetskafé, där Niklasson och en annan smålänning
+brukade spela schack. De voro båda äregiriga och lidelsefulla naturer,
+och väsnades och svuro under spelet, så att de blida nykteristerna i
+kaféet darrade och bleknade om varandra. Den fantasi, som de ådagalade i
+att håna och förakta varandras spel, var oerhörd, och storsmockan
+dallrade oavbrutet i luften. En afton avbröt värden dem mitt i ett
+parti, som varat i sex timmar. Kaféet skulle stängas.
+
+--Hur mycket har herrarna fått? sade värden. Eftersom han hört dem larma
+och bullra i sex timmar förmodade han att de berusat sig i tjogtals
+koppar kaffe.
+
+--Vi ha fått en cigarrcigarrett, sade Niklasson. Den ska den herrn
+betala.
+
+En cigarrcigarrett betingade enligt dåtida markegångstaxa ett pris av
+fem öre. Det kom ett uttryck av hård beslutsamhet i värdens
+rusdrycksfientliga drag. Han följde Niklasson och den andre smålänningen
+till dörren, låste ut dem och sade:
+
+--Sådana kunder betackar jag mig för.
+
+Från och med denna dag var hans dörrtröskel ständigt våt. Så fort
+Niklasson kom på femtio stegs avstånd från den, började hans käkar
+tugga, och när han gick förbi kaféet med ögon som ljungade av förakt,
+avlastade han sig resultatet av käkarnas arbete.
+
+Detta var ett uttryck för hans lidelsefulla natur. Som redan antytt, var
+han också en äregirig natur. Samma dag han kom till universitetet, gick
+han upp på botaniska institutionen och förhörde sig, om amanuensrummen
+voro dragfria. Den dåvarande amanuensen besvarade hans förfrågan med
+ironisk artighet. Han skulle ha aktat sig. Ett år senare bodde Niklasson
+på rummet som amanuens, vilket icke minst tilltalade honom, därför att
+han sparade 50 kronor om året i hyra. Flyttningen verkställdes på övligt
+sätt, på cykel, med böcker, blompressar och bolster på ryggen.
+Emellertid bodde han endast en kort tid på rummet. Han sökte ett
+botaniskt stipendium, det Jönsson-Hübnerska, som instiftaren i ett
+anfall av entusiasm hade trott räcka till för en resa till Norge eller
+Finland. Det var på femhundra kronor. Niklasson sökte det, i det han
+förklarade sig villig att resa till Argentina för pengarna. Han fick det
+under huvudskakningar. Han reste till Argentina (fribiljett från
+ångbåtslinjen) och återvände efter ett halvt år, brunbränd av
+tropikernas sol, lastad med stulna blommor, böcker och bolstrar, och med
+femhundratio kronor på fickan. Han hade satt pengarna i en sparbank i
+Buenos Ayres, medan han utplundrade det inre av landet.
+
+Denna expedition blev av avgörande betydelse i hans liv. Man började
+betrakta honom med skygg aktning vid universitetet. Ett år senare sökte
+han det Petersson-Alinderska stipendiet, som var på tretusen kronor och
+avsett för en kortare forskningsresa i Europa. Niklasson förklarade sig
+villig att utforska så gott som hela den ännu okända världen för samma
+belopp. Minnet av hans första forskningsresa satt kvar, och han fick
+stipendiet, tre röda tusenlappar. Angående hans avfärd berättas följande
+av hans schackspelsvän, smålänningen Backeberg.
+
+Avfärden skulle försiggå från Köpenhamn, Backeberg och en annan
+smålänning vid namn Sjöstrand beslöto att följa Niklasson i väg. Själva
+uppge de, att det var för gammal vänskaps skull. Det är emellertid
+tänkbart, att andra motiv spelat in. En slarvigt förvarad tusenlapp kan
+glida ur en ficka och falla på marken. Finns ingen till hands för att
+taga vara på den, kan den då bli stulen. Och i varje fall har en person
+med tretusen kronor på fickan den moraliska skyldigheten att bjuda på
+något.
+
+Niklasson, Backeberg och Sjöstrand anlände till Köpenhamn, utan att
+någon av tusenkronorna föll ut ur Niklassons ficka. Emellertid visade
+han sig ädelmodig och inviterade på en automat, där det intogs fyra
+smörgåsar och ett glas öl per man. Därefter gick man och besåg stadens
+sevärdheter utifrån. Man avbröts av en regnskur, som visade sig så
+envis, att Niklasson svärjande och bannande såg sig tvungen att inköpa
+ett hotellrum. På detta hotellrum sutto de tre vännerna i fem timmar och
+talade småländska, under det regnet skvalade på rutorna. Till slut blev
+Backeberg hungrig och vågade en antydan om att ett par smörgåsar skulle
+smaka gott. Det var ännu inte sex timmar sen de ätit på automaten.
+Niklasson for upp med ögonen ljungande av förtrytelse:
+
+--Ni är då heller aldrig nöjda, om inte magen står på er som en trumma!
+
+Klockan tio på aftonen avreste Niklasson. Hans två vänner tillviftade
+honom ett kyligt farväl och gåvo honom råd med avseende på den sparbank,
+i vilken han skulle placera sina tretusen.--Men Niklasson överlistade
+alla. Långt från att placera de tretusen i en sparbank, köpte han en
+amerikansk farm för dem. Utlämningstraktater finnas inte för personer,
+som överge vetenskapen för lantbruket, och på farmen tillämpas för
+övrigt de botaniska insikter, han förvärvade vid universitetet. Med
+klockbyte och buffelskoj lär han göra sina fyratusen dollar om året. Han
+är gift och omgives av en växande barnskara. Livet ler mot honom.
+
+Det enda som retar honom är böckerna, blompressen och bolstern som
+kvarstannade i Sverige. Han vet att det är fåfängt att skriva efter dem.
+De ha redan donerats till det nyupprättade småländska nationalmuseet i
+Jönköping.
+
+
+
+
+EKONOMISK ÖVERSIKT
+
+
+Den förflutna veckans penningmarknad har präglats av Japans försök att
+»dumpa» koreanska värdepapper i Söul. Statslånet av 1875 sjönk mycket
+riktigt från 84-1/2 till 60-5/8, men någon krasch kan man absolut inte
+tala om. Lånen av 1901, 1902, 1903, 1904, 1905 föllo knappt 1/16 poäng;
+under det de från 1906-1919 höllo sig förvånande väl, i det en nedgång
+från 79-5/8 till 47-1/32 under omständigheterna kan lämnas ur räkningen.
+
+Efter allt att döma är den koreanska krediten god, och kejsardömet Korea
+skulle haft utsikter att få rött tryck i P. Hannibal Pfeils ekonomiska
+kalender, därest dennas utgivande tillåtits av polisen.
+
+P. Hannibal Pfeil anlände till Stockholm för ett antal år sedan i avsikt
+att skapa sig en framtid i det praktiska livet. P. Hannibal Pfeil var
+eljest teolog och hade i elva år med iver ägnat sig åt dogmatiska
+studier. Hans öknamn bland studentkamraterna var också mycket riktigt
+groggmatikern, eller i vissa kretsar biskopen av Flasconien. Själv
+vidkändes han icke detta episkopat _in partibus infidelium_; men
+hans näsa avlade sitt vittnesbörd mot honom. Den var stor och röd som en
+av de gurkor, vilka italienarna kalla pefferoni och som verkligen smaka
+tiodubbel peppar och ge världens solidaste törst. P. Hannibal Pfeil
+hade icke varit i Italien, utan hade förvärvat sin törst i hemlandet och
+utan pefferoni. Överhuvudtaget älskade han icke omvägar, när det gällde
+törsten. Bra krogar, många krogar och nära mellan dem, var devisen i
+hans signetring.
+
+P. Hannibal Pfeils studier betraktades icke såsom de bort av de
+teologiska professorerna. Efter elva år tröttnade han också på att
+besvära dem med vidare tentamina, packade sin kappsäck och for till
+Stockholm. Det var hans önskan att slå igenom som affärsman. Det gjorde
+honom detsamma i vilken bransch. Utom att han ville ha en god och lätt
+plats, som gav höga inkomster och tillät honom att grundligt undersöka
+krogförhållandena i Stockholm, hade han inga bestämda önskningar eller
+planer.
+
+Han fann att sådana platser som han önskade långtifrån voro vanliga.
+Efter att ha sökt dem förgäves hos redan existerande firmor, beslöt han
+att starta en egen firma med åtminstone en sådan plats. Även nu var han
+ytterst tillmötesgående vad bransch och art beträffar.
+
+Förra veckans fluktuationer på den övriga värdemarknaden voro ävenledes
+rätt obetydliga. Canadian Pacific förhandlades till ett antal av 200,000
+och en kurs av 153-1/11. Guldbolaget Västafrikanska Pactolos steg mot
+förväntan 120 poäng. Skulle ryktet tala sant, när det påstår att
+tyskarna i fredstraktaten ålagts att inköpa det guld, som fattas i de
+100 miljarderna, hos detta bolag? En artikel i _Ekonomist_ kunde
+tyda i denna riktning. _Times_' yrkande på en tvångslikvidering av
+samtliga räntabla tyska företag gav anledning till en mindre hausse i
+Berlin. Överhuvud äro börsens utslag märkvärdiga, och det ekonomiska
+livet följer principer, som i klarhet stå långt tillbaka för de
+principer, av vilka P. Hannibal Pfeil lät sig ledas vid utarbetandet av
+sitt _Ekonomiska register över Stockholm_.
+
+P. Hannibal Pfeil startade mycket riktigt en egen firma, med en väl
+avlönad direktörsplats och med mycken ledig tid. Detta hans första
+företag hette _Aktiebolaget Tubalkain_, Stål och Smide. Han mindes
+från skolan, att Sverige innehåller mycket stål. Det varade i tre
+månader och efterträddes av _Flora & Pomona_, Frukt- och
+Blomsterbörs. Han sade sig själv, att många människor gå med blommor i
+knapphålet och att ännu flera äta äpplen. _Flora & Pomona_
+överlevde _Tubalkain_ med en halv månad och efterträddes av
+_A.-B. Panem & circenses_, Matvaru- och förlustelsecentral. Detta
+bolag, som dock vädjade till ännu mer sunda och primitiva behov än
+lusten att leva vegetariskt och skära med stålknivar, levde knappt en
+månad. När P. Hannibal Pfeil hämtat sig från sin förvåning häröver och
+såg sig om efter ett nytt objekt för sin verksamhetslusta, fann han till
+sin smärta, att folket i Stockholm började visa honom samma misstroende
+som de teologiska professorerna i Lund. Han fick inte tecknat ett öre
+för sitt nya bolag, _Amor & Hymen_, Diskret äktenskapsförmedling.
+Samtidigt voro alla hans pengar slut. Vad skulle han göra?
+
+Det dröjde åtskilliga dagar innan han räknade ut det, men när hans plan
+var färdig, vittnade den både om människokännedom och vacker tankegång.
+Han hade beslutat att utge ett ekonomiskt register över Stockholms
+affärsmän. Nuförtiden, sade sig P. Hannibal Pfeil, startas många osolida
+företag, ja, rent av företag som äro beräknade på att utnyttja
+allmänheten. Vad har allmänheten för värn mot sådant? Intet. Allmänheten
+är okunnigare än ett barn i affärssaker. Vem kan därför göra allmänheten
+en större tjänst än den som ger ut ett ekonomiskt register? Det är just
+vad jag tänker göra. Jag går upp till firma efter firma; jag säger dem
+vad min plan är; jag ämnar utge ett register över Stockholms affärsmän;
+det kostar femtio kronor att komma med i mitt register; osolida firmor
+med rött mot några tiors extra avgift för färgtrycket.
+
+Detta var P. Hannibal Pfeils plan för att skydda allmänheten mot
+svindel. Den kvävdes i sin linda, som många andra vackra och goda
+företag, naturligtvis av polisen, som ansåg sig själv kunna skydda
+allmänheten mot skojare. Till råga på köpet ansåg den sig böra göra det
+i ett bestämt fall--fallet P. Hannibal Pfeil. P. Hannibal Pfeil
+arresterades för utpressningsförsök och led orättvist det för sådana
+simpelheter stadgade straffet. Därefter återvände han till universitetet
+och studerade juridik.
+
+Vad valutamarknaden beträffar, sjönko tyska mark till 25 öre, under det
+engelska pund stego till tjugufem kronor.
+
+
+
+
+DÄRPÅ EN FUL HISTORIA
+
+
+Lördagen den 24 augusti var Håkansson senast synlig utanför kaféet
+Gyllene Vinthunden. Sedan dess är han spårlöst försvunnen. Uppgifterna
+från dem, som senast sågo honom, växla med avseende på hans tillstånd
+och utseende. Några förklara, att han var berusad, andra vidhålla
+motsatsen. Vare härmed hur som helst, Håkansson syntes senast lördagen
+den 24 augusti och har sedan icke avhörts.
+
+Jag kände Håkansson från universitetet, där han studerade i ett antal år
+och sökte få spikad en doktorsavhandling om _Det afrikanska
+Mqunfolkets dialekter_. Avhandlingen blev spikad, men icke på
+universitetet, utan på stadens renhållningsverk, där vänner och
+beundrare av Håkansson spikade upp den en vacker majnatt. Den hängde där
+till bortåt middagstiden följande dag, då ryktet, som med tusen tungor
+går genom städerna, nådde Håkansson med en viskning om det passerade.
+Kl. 1,15 nedrev Håkansson sin vid skampålen naglade skrift och
+sönderslet den offentligt som Luther sönderslet påvens bannbulla. Han
+riktade några varmt kända ord till den hop, som åskådade honom; om de
+förstodo dessa ord, är osäkert. Håkanssons dialekt var sällsammare än
+det afrikanska Mqunfolkets. Skulle det visa sig, att han är död, skall
+jag skriva en avhandling om den, med tanken riktad på ett filologiskt
+stipendium. Hans tunga var konstruerad efter principen för den
+fyrtaktiga dieselmotorn: »bopp-bopp, jag, bopp-bopp-bopp, vill dricka».
+Det lät alldeles som en explosionsmotor, där de vanliga orden voro den
+överflödiga, utströmmande spillgasen. »Du, bopp-bopp-bopp, är en
+fähund», sade Håkansson, »bopp-bopp-bopp, jag skall titta hem till dig i
+morgon.»--Det sista stilprovet bringar mig på allvarliga tankar. Skulle
+Håkansson vara i livet och läsa detta, kommer han att titta hem till
+mig, och då är jag förlorad. Det hus, där Håkansson träder över
+tröskeln, är dödens. Han är som termiterna. Han lämnar inte huset,
+förrän han uppätit allt ätbart, utdruckit allt drickbart och jagat
+invånarna i landsflykt. Det finns tusen exempel härpå. Det finns endast
+ett exempel på att han överlistats. Det härrör från en prästgård i
+Småland, och är ovederläggligt sant. Prästgården står ännu kvar och
+familjen lever ett trevet och lyckligt familjeliv. Den reser
+midsommarstång, och på julaftonen dansar den kring det smyckade
+julträdet. Och dock föll ett ögonblick dödens skugga, kastad av
+Håkansson, in över dess dörrtröskel.
+
+Håkansson anlände till prästgården en afton i juni, till fots. Om
+somrarna gjorde han långa fotturer, varvid han för att spara
+halvsulningar gick barfota. När han fann ett hus som behagade honom,
+gjorde han toalett genom att draga på sig skorna, gick in och begärde
+gästfrihet. Så ock vid den omtalade prästgården. Långt ifrån att taga
+sina skor av sina fötter, då han såg detta helgade rum, tog Håkansson på
+dem, gick in och begärde gästfrihet. »Bopp-bopp-bopp, fattig student,
+bopp-bopp ligga här i natt, bopp-bopp.» Prästen i den omtalade
+prästgården var något döv och illslug som de flesta döva. Han tog
+Håkansson för en armenier, en nation som på denna tid ägnade sig åt
+bettlerirörelsen i utsträckt grad. Emellertid kom hans fru och uttolkade
+Håkanssons ord. Den gamle kyrkoherden kastade en forskande blick på
+Håkansson och beviljade hans anhållan. I detsamma ringde det till
+kvällsmat, och Håkansson skyndade sig oombedd att blanda sig med dem som
+gingo in i matsalen. Han tog plats och tio minuter senare var bordet
+skövlat. Förödelsen grinade mot betraktaren från asietterna.
+Prästfamiljens medlemmar sågo på varandra. De små barnen gräto. Den
+gamle prästen vinkade åt familjen att bryta upp, och viskade något åt
+sin fru. De gingo ut och åto i köket, under det att prästen underhöll
+Håkansson i matsalen. Håkansson fick upprepa var sats fyra gånger och
+gallskrek tills han var hes. Till slut var det mörkt, och den gamle
+prästen ledsagade den trötte och misslynte Håkansson till ett skumt rum
+i en gårdslänga, där en bädd skymtade. Håkanssons antydningar om ett
+ljus blevo oförstådda. Den gamle prästen gick skrockande tillbaka, drack
+en toddy och lade sig.
+
+Tidigt nästa morgon vaknade Håkansson och såg sig om. Det var ett
+underligt sovrum! Vad luften var tung! Och väggarna voro inte
+tapetserade. De voro fyllda med urklipp ur familjejournaler. Det var
+otroligt vad luften var tung! Vad var det för ett rum?--Plötsligt greps
+han av en aning, störtade upp och ryckte bort sängkläderna från britsen,
+där han låg....
+
+Prästgården såg inte Håkansson till frukosten. Vid den tid, då den åt
+frukost, vandrade Håkansson barfota längs en dammig landsväg, svärjande
+så att håren reste sig på de människor han mötte. För hans inre öga
+stod en och samma syn: en serie runda trälock i avtagande storlekar.
+»Bopp-bopp-bopp, bopp-bopp-bopp, djävla präst. Fattig student, göra på
+det viset, bopp! Fy fan, bopp!» På aftonen fann han ett mera gästfritt
+hem, vars ruiner ännu förevisas för besökande.
+
+Detta skrives för att utröna, om Håkansson är i livet. Skulle så vara
+fallet, är det förutsett. Jag har hyrt en lägenhet med två utgångar,
+dyrkfria dörrar och fallucka vid ingången. Ett sovrum av samma art, som
+det i den småländska prästgården, står bäddat. Mänskligt att döma är
+allt redo för att mottaga Håkansson.
+
+Men det kan ju hända, att han sågs för sista gången den 24 augusti
+utanför Gyllene Vinthunden.
+
+
+
+
+TORGSKRÄCK
+
+
+Mina väggar äro dekorerade med de brokigaste konstverk.
+
+Mittemot mitt skrivbord hänger en skamlöst blottad ung kvinna. Hon är
+rödhårig och iförd två svarta strumpor. Då konstnären avlämnade henne i
+detta dekolleterade tillstånd, protesterade jag liksom det amerikanska
+museet mot kopian av Venus från Milo, som saknade armar. Men konstnären
+stod på sig, och jag fick behålla henne som hon är. Till besökande säger
+jag, att hon hänger där hon hänger för att påminna mig om den nakna
+sanningen, som det är skribenternas plikt att ständigt hålla för ögonen.
+
+På väggen bakom mig hänger en annan modern tavla. Den är målad av en ung
+man, som älskar de stora linjerna. Den föreställer ett torg i
+kvällsbelysning i mars månad. Torget är gult och träden blåa, varigenom
+jag påminnes om mitt fosterland. Men det mest karakteristiska för tavlan
+är annars torgets kolossala utsträckning. Två regementen skulle kunna ta
+uppställning där, om de inte lede av spanska sjukan. Genom denna sin
+storlek påminner torget mig om min gamle vän superintendenten. Han
+skulle aldrig kunnat ha en sådan tavla på sin vägg. Han skulle ha fått
+torgskräck av anblicken.
+
+Superintendenten var icke intendent. Han bar sin titel på grund av dess
+två första stavelser, som bilda presensformen av ett omtyckt svenskt
+verb. Den sats som bildades, om man använde detta verb som predikat och
+superintendentens namn som subjekt, innehöll en oomkullrunkelig sanning.
+Superintendenten söp. Det lät sig inte bestridas, och ingen bestred
+annat angående superintendentens supning än omkostnaderna. De bestredos
+dock icke av honom själv. Han levde av vänliga människors vänlighet. I
+gentjänst uträttade han ärenden åt dem, vek bord, spelade fjärde man i
+bridge och sprang i bankerna med omsättningar. Härmed äro vi inne på
+dagens text.
+
+Superintendentens svåger hade en utsträckt växelrörelse med huvudkontor
+i den stad där han bodde och filialer i alla större städer och
+stationssamhällen. Det kunde hända, att han fick fyra, fem brev om
+dagen, innehållande ett tryckt meddelande, _att en av Eder accepterad
+förfaller imorgon den 29_. Han tog sådana varningsrop med lugn.
+Sanningen att säga lade han knappt märke till dem; de voro för honom som
+sfärernas musik för andra människor, vilken man inte tänker på, emedan
+man ständigt hör den. Men till saken, till evangeliet.
+
+En vacker dag hade superintendentens svåger endast två av honom
+accepterade.
+
+Den ena förföll i den stad där han bodde, den andra i grannstaden. Det
+var tredje och sista dagen för bägge. Han beslöt att ordna den ena själv
+och skicka superintendenten till grannstaden för att ordna den andra.
+Superintendenten fick dokumentet och avreste, försedd med en lagom stor
+reskassa.
+
+Detta var klockan elva. Superintendentens svåger ordnade sin växel och
+slog sig ned på sitt stamkafé med ljust och lätt sinne. Han träffade
+ett par vänner, och det kom in varor. Tiden gick. Man väntade på att
+superintendenten skulle komma tillbaka och bli fjärde man. Plötsligt
+ringde det i telefonen efter superintendentens svåger.
+
+--Hallå, vem är det?
+
+--Ja--hör du, det är intendenten, jag--
+
+Superintendenten strök gärna de två anklagande stavelserna i sin titel.
+
+--Är det superintendenten? Du har väl ordnat växeln?
+
+--Nej--ser du--ser du, det är så att--
+
+--Har du inte ordnat växeln? Vad menar du? Klockan är ett och banken
+stänger klockan två!
+
+--Ja, men ser du--ser du--det är så att--
+
+--Hur är det?
+
+--Jo, banken ligger ju vid ett torg!
+
+--Ja, vad innerst än sen då?
+
+--Jag har fått torgskräck! Jag kan inte komma över torget!
+
+Det följde en paus, under vilken superintendentens svåger lade röret och
+såg på sina vänner.--Han har fått torgskräck! Han kan inte komma över
+torget! Därpå ryckte han till sig röret igen.
+
+--Hallå! Växeln måste ordnas! Du får gå in på ett kafé och ta dig en
+konjak, så går torgskräcken över! Men skynda dig, klockan är 1,10.
+
+Avringning. Svågern och vännerna resonerade om superintendenten.
+Plötsligt ringde det i telefonen.
+
+--Hallå! Det är intendenten. Jo, hör du--
+
+--Har du ordnat växeln?
+
+--Nej, ser du--
+
+--Vill du ordna växeln med detsamma! Karlafan, klockan är halv två!
+
+--Ja, men ser du, konjaken hjälpte inte--
+
+--Gå in på kaféet, ta dig två konjak till, och omsätt växeln! Har du
+förstått?
+
+--Ja--jag skall försöka--
+
+Avringning. Svågern och vännerna se stumt på varandra. Klockan på väggen
+tickar ödesdigert. Visaren vrider sig obevekligt närmare två. Plötsligt
+ringer det i telefonen.
+
+--Hallå! Det är intendenten. Jo, ser du, jag--
+
+--Har du ordnat växeln?
+
+--Nej, ser du, jag tog två konjak, och jag kom ett stycke ut på torget,
+sen var det slut--jag kunde inte--
+
+--Tag dig tre, fyra, fem konjak, men gör det som en blixt, blunda,
+spring över torget och omsätt växeln, om livet är dig kärt! Klockan är
+tre kvart på två och....
+
+Luren är nedlagd i andra ändan av ledningen. Svågern lägger ner sin lur
+och ser på sina vänner med ögon, som likna marmorkulor. Klockan tickar i
+dödstystnad. Visaren pekar på 1,45, 1,50, 1,55. Plötsligt slår
+klockan--två ödesdigra slag. Telefonen är stum. Äntligen ringer det.
+
+--Hallå! Det är intendenten. Jo, ser du, jag tog fem konjak och sprang,
+och jag kom mitt ut på torget, du vet, där planteringen är, men sen, ser
+du, var det omöjligt, jag kunde inte--
+
+--Växeln är protesterad?
+
+--Ja--
+
+Härmed var superintendentens bana som växelomsättare slut. Nästa nummer
+av Justitia innehöll ett på begäran inryckt meddelande från
+superintendentens svåger angående den förolyckade växeln:
+
+Protesterad på grund av torgskräck.
+
+Nej, superintendenten skulle aldrig kunnat ha den tavla som hänger på
+min vägg. För övrigt intresserar han sig inte för tavlor. Kort efter de
+omtalade händelserna började han fånga flugor och har nu varit död i
+flera år.
+
+
+
+
+BETULANDER SÅG SIN CHANS
+
+
+Jag träffade Betulander på Wivels trottoar, denna strandremsa, där allt
+drivgods från norra Europa numera sköljs upp. Han satt--självklart--vid
+en--naturligtvis--tömd whiskygrogg och svor--tydligtvis--på kyparen, som
+aldrig kom och gav den en efterföljare. Betulanders fader hade varit
+präst och själv tillverkat sitt namn ur det enkla råmaterialet Björkman.
+Betulander och jag hade varit skolkamrater till sjätte övre. Där
+upphörde Betulander att hyckla ens det minimala intresse för ut finale,
+som skolplanen fordrade. Han lämnade läroverket med sex C för att ägna
+sig åt det praktiska livet. Jag hade hört, att han gjort det med
+framgång. Jag hade sett hans porträtt bland industriens märkesmän i
+stockholmstidningarnas specialnummer: Direktör John Betulander, vars
+arbete i oxygenolindustriens tjänst etc.
+
+--Det var själva den hurrande Leviatan! ropade Betulander. Nu har jag
+suttit här med det här tomliket i en timme!
+
+--Käre bror, sade jag, när du går på kafé i Danmark, skall du antingen
+vara stamgäst eller buddaist. Stamgästerna bli betjänade och för en
+buddaist är tiden ett likgiltigt begrepp.
+
+--Är du stamgäst eller buddaist på det här stället?
+
+--Här är jag buddaist. Ingen förnuftig människa blir stamgäst på ett
+kafé som detta.
+
+--Men det är väl själva fan i höjden, sade Betulander. För en timme sen
+kom det en kypare och gav mig den här groggen. Jag svepte den förstås
+med detsamma och från detta ögonblick är den kyparen försvunnen. Jag
+börjar tro, att groggen var förhäxad och stod i ett magiskt sammanhang
+med kyparens liv. Kanske dödade jag honom i samma ögonblick som jag
+tömde groggen. Men ingen annan kypare vågar göra intrång i den avlidnes
+rättigheter och servera mig. Jag har skickat i väg tre expeditioner för
+att finna honom, död eller levande. Men det är lögn! Jag skall dö av
+törst mitt i hjärtat av Köpenhamn. Och ändå har jag varit i Petrograd
+och överlevt det. Där fick jag för resten också skicka ut tre
+expeditioner.
+
+--Tre expeditioner? sade jag och lade fram min sportdomarklocka som
+visar intill tiondels sekunder. Jag har utlyst en hemlig tävlan för den
+långsammaste kyparen i Köpenhamn. Hittills innehas rekordet av en kypare
+på gamla Bristol, men tävlingstiden utgår inte förrän i december. Vad
+var det du sade om tre expeditioner i Petrograd?
+
+--Jag är så torr i halsen, att jag knappt orkar berätta det, sade
+Betulander. Jag tror inte min puls slår femtio slag i minuten.
+
+--Berätta det i alla fall. Förläng ditt liv på samma vis som
+Sheherazade.
+
+--Hon riskerade åtminstone inte att dö av törst. Jag kom till Petrograd
+nu i maj och tog in på hotell Majestic. Rummet kostade femtio rubel om
+dagen, frukosten sjuttiofem och middagen hundra. Jag var ett nöt. Jag
+skulle ha tagit in på ett proletärhotell, så hade jag fått mera valuta
+och sparat mig många sinnesrörelser. Första natten jag bodde på
+hotellet, blev jag väckt vid tretiden av en kommitté. Det var
+proletärernas hälsningskommitté, som önskade mig välkommen till
+Petrograd och underrättade mig om att proletärerna beslutat övertaga min
+reskassa.
+
+--Aha? sade jag. Tio minuter. Nå, togo de din kassa?
+
+--De togo min kassa, tolvtusen rubel, och drogo sig tillbaka under
+sympatiuttalanden för min person. Jag klädde mig och störtade till
+proletariatets verkställande överdirektion. Den bodde i det där
+institutet, du vet, där de förr uppfostrade unga flickor.--Nej, nu kan
+jag inte mer! Nu hör jag tydligt, hur det skriker i stämbanden, när jag
+talar.
+
+--Försök! Bemanna dig! Det har bara gått sexton minuter, åtta och en
+tiondels sekund, sedan jag kom. Normalt beräknat ha vi tjugu minuter
+igen, innan kyparen visar sig. Du gick till direktionen i
+flickseminariet?
+
+--Det gjorde jag. Jag förklarade, vad som hade hänt. De ryckte på
+axlarna, alla på en gång. Det var som om jag hade kommit in i ett
+pantlånarkontor med sex verkställande pantlånare. Det som hade hänt mig,
+kunde hända alla nuförtiden. Proletariatet hade rest sig och tänkte inte
+gå och lägga sig tills vidare.--Men jag var utlänning.--Då kunde jag
+återvända till mitt land och förkunna proletariatets idéer.--Det var
+just vad jag skulle göra. Proletariatets idéer tilltalade mig som
+affärsman på ett utomordentligt sätt. Jag skulle gå ut som en apostel
+och verka för dem i alla land, men inte utan reskassa. Jag måste ha min
+reskassa tillbaka.
+
+--Fick du den? Tjugutre, sex och en femtedels.
+
+--Proletariatdirektionen slog sina huvuden samman. Den beslöt, att jag
+som partivän och blivande apostel skulle ha min reskassa igen. Den
+tillsatte en överkommitté och skickade ut den för att taga reda på
+hälsningskommittén, som önskat mig välkommen, och återfå min kassa.
+Efter en stund anlände, icke överkommittén, utan hälsningskommittén till
+flickseminariet. Den rapporterade under förbittring att överkommittén
+uppsökt den, övertagit de tolvtusen rublerna och nu var ute med dem på
+egen hand.
+
+--Aha? Vad sade direktionen?
+
+--Direktionen var verkligen tillmötesgående. Den tillsatte en
+generalkommitté, som skulle uppsöka överkommittén och utfå min av
+hälsningskommittén övertagna reskassa. Efter en stund anlände en
+kommitté till flickseminariet. Det var emellertid inte generalkommittén.
+Det var överkommittén, som under upphetsning rapporterade, att
+generalkommittén bemäktigat sig de tolvtusen rubel, som överkommittén
+hade tagit från hälsningskommittén, och med dem på fickan gett sig ut i
+Petrograd.
+
+--Aha? Trettioen, fyra och två femtedels. Vad sade direktionen?
+
+--Direktionen blev verkligt bedrövad. Den slog sina huvuden samman och
+gjorde sig i ordning att tillsätta en nationalkommitté för att uppsöka
+generalkommittén. Men jag avbröt den.--Mina herrar, sade jag, jag kan
+inte längre missbruka er tid och er tjänstvillighet. Jag är begeistrad
+över proletariatets idéer och ingen skall verka för dem i mitt hemland
+ivrigare än jag. Som sagt, jag behöver en reskassa. Men tillsätt inte
+flera fina och kostsamma kommittéer för att återfå mina tolvtusen
+rubel. Gör mig helt enkelt till chef för en vanlig ordinär
+hälsningskommitté!
+
+--Trettionio, en och en femtedels. Nå?
+
+--De gjorde, som jag önskade. Nästa dag lämnade jag Petrograd med
+tjugutusen rubel på fickan och--hallå! vad ser jag!
+
+En kypare med ett allvarligt och drömmande ansikte stod vid vårt bord
+och sade:
+
+--Önskade herrarna något?
+
+
+
+
+OLAF STORFOSSENS CAMOUFLAGE
+
+
+I går återvände jag till staden. Inte för att söka ro. Jag trivs på
+landet, bland de enkla, agrariska företeelserna. I staden har jag oftast
+tråkigt. På landet kan man också ha tråkigt, men det är den tråkighet
+som är efter Guds sinne. Tråkigheten på landet är sund, hälsobringande;
+den beror på att nerverna få för litet arbete. Tråkigheten vid staden
+beror på dess oro och jäkt, som kunna stiga ända därhän, att de tvinga
+en författare som Olaf Storfossen till camouflage.
+
+Olaf Storfossen har bott i denna stad i tio långa år. Han är norrman,
+som framgår av det majestätiska namnet, och vi äro kolleger. D.v.s. vi
+voro det till för någon tid sedan. För någon tid sedan såg nämligen
+Storfossens första litterära alster dagen, och sen dess är han inte
+kollega med någon annan än Aiskylos.
+
+När Storfossen kom hit för tio år sen, hyrde han en lägenhet vid en av
+de gator som uppkallats efter hans (dåvarande) döda diktarbröder.
+Därefter tog han fram en karta över staden och en passare. Med den
+senare drog han upp en cirkel av åttahundra meters radie. Det var hans
+åsikt, att detta var yttersta gränsen för en människas
+kroppsansträngningar. De kaféer, som lågo innanför denna radie, kunde
+man besöka, de, som lågo utanför, lågo över retningshöjden. I denna
+åsikt understöddes Storfossen av sin maka.
+
+Storfossen hade nämligen gift sig tidigt, så var det gjort, och man
+slapp sysselsätta sig med bifenomenen i livet. Livet är kort, och det
+gäller att koncentrera sig om huvudfenomenen. Vilka dessa äro, behöver
+kanske icke antydas. Den stad, där han slagit sig ned, har tretusen
+ställen, där huvudfenomenen finnas tillgängliga till olika priser. På
+den tid, då han flyttade ned till staden, voro priserna så ytterligt
+låga, att tanken svindlade. Senare, under det olycksaliga världskriget,
+ha de stigit till den grad, att den norska litteraturen svävat i
+allvarlig fara att icke riktas med något som helst alster av Storfossens
+skapande genius. Storfossens förhållande till sin musa är nämligen som
+germanernas förhållande till kvinnan överhuvudtaget: han blir endast
+entreprenant mot musan efter att ha förtärt åtta eller tio glas. Och med
+nuvarande priser såg det en tid ut, som om förhållandet skulle upphöra.
+
+Nu är emellertid att märka, att förhållandet då redan resulterat i ett
+dussin kärlekspanter, som alla funnos kvar i faderns hem. Ingen
+förläggare hade velat åtaga sig dem utan en rund summa i förskott. Och
+denna summa hade Storfossen ingen som helst önskan att betala.
+
+Just i år skedde emellertid någonting. Det startades ett nytt förlag i
+staden. Storfossen hade sett många förlag startas och upplösas. Intet av
+dem hade visat sig mera klarsynt än de andra. Hans åsikt om förlag var
+stadgad. Utan förhoppningar, med ett bittert leende i munvinkeln,
+lämnade han in sina samlade skrifter hos det nya förlaget. Han
+uppmanades att komma tillbaka om någon tid. Han hade fått samma
+uppmaning förr, och han kvitterade den med ännu ett bittert leende.
+Därefter gick han till en krog innanför åttahundrametersradien och
+hånade tillvaron med sina maka.
+
+Emellertid var hans prövningstid förbi. Det nya förlaget hade startats
+för tyska pengar. Det skulle utge tyska agitationsskrifter och i övrigt
+verka för Tysklands intressen. Dess chef genomläste eftertänksamt
+Storfossens samlade arbeten. När han gjort det, sade han:
+
+--Vi älska inte Norge. Våra u-båtar hava sänkt en tredjedel av norska
+marinen. Om jag utger Olaf Storfossens skrifter, har jag gjort vad jag
+kan, för att sätta en torped under den norska litteraturen. Jag skall
+utge dem.
+
+Redan följande vecka påbörjades tryckningen av Storfossens arbeten, och
+hans och hans makas porträtt lancerades i tusentals exemplar genom det
+tyska förlagets tidskrifter. Med åren hade de blivit så lika varandra
+som två bär. Storfossens hjärta svällde som ett segel av stolthet och
+drev honom på äventyrsfärder utanför åttahundrametersradien. Han var för
+stark och trotsig för att kunna nöja sig med de gamla råmärkena. Han
+höjde radien till en kilometer och skulle ha varit den lyckligaste bland
+dödliga, om inte en sak inträffat.
+
+Under sin sturm- und drangperiod hade han gjort skulder. Däri ligger
+ingenting ont. Alla göra vi skulder och förlåta dem som vi äro skyldiga,
+så länge de inte kräva oss. Göra de det, förändras våra känslor.
+Storfossens fordringsägare hade inte krävt honom i långa tider. Livet
+var kort och det fanns mera hoppfulla företag. Men när de nu sågo
+Storfossens ansikte, genomglödgat av diktarpatos, stirra mot sig i
+tryck, slog en tanke ned i dem: denne man förtjänar pengar; låtom oss
+kräva honom. Dels i horder, dels i enskilda förband, ryckte de an mot
+honom. Storfossen föll som Lucifer från triumfens himmel ned i bekymrens
+helvete. Om han åtminstone kunnat flytta! Men det fanns inga lägenheter
+att få, tack vare det förbannade kriget. Och den, han bodde i, bevakades
+dag och natt. Han kunde inte lämna den, utan att filistéerna föllo över
+honom. Livet blev djävligare och djävligare. Då, en dag, slogs han av en
+genial idé. Kriget, som gjorde att han inte kunde flytta, hade
+framkallat den. Kriget hade lärt de krigförande vikten av skyddande
+förklädnad. Batterier, flygmaskiner, allt, doldes genom skyddande
+förklädnader. Och detta kallades camouflage.
+
+Detta gav diktaren Storfossen hans idé.
+
+Om ni befinner er i Köpenhamn för att kräva diktaren Olaf Storfossen,
+och möter honom på hans gata, så kräv honom inte. En förbittrad
+kvinnoröst kommer att svara er och få er att ta er om huvudet av häpnad.
+Det är nämligen hans maka, ni kräver. Skulle ni däremot möta en kvinna,
+som påfallande liknar diktaren Olaf Storfossen, så kräv henne, och bli
+inte förvånad om en kärv, norsk mansröst ber att bli förskonad för era
+oförskämdheter. Dräkten är camouflage för diktaren Olaf Storfossen, vars
+första alster just sett dagen, och som endast är kollega med Aiskylos.
+De två camouflagen ombytas på något av kaféerna innanför den nya
+enkilometersradien.--
+
+I morgon far jag på landet igen. Staden är trist.
+
+
+
+
+KONUNG ÖDIPUS
+
+
+I denna stad bo många konstiga människor. Många konstiga människor bo i
+denna stad, men all annan konstighet är liten mot de norska diktarnas
+konstighet. Av dessa känner jag flera. Storströmmen, som är nietzschean,
+har ännu två och ett halvt år efter ransoneringens införande aldrig ägt
+vare sig bröd-, smör-, socker- eller andra kort. Han tål inga ingrepp i
+sin personliga frihet, utan magrar hellre. För övrigt har han inte
+magrat. Han är stor och stark och får vad han vill ha, tiden till trots.
+Men vad är Storströmmens konstighet mot Storelvens och Storstrandens?
+
+Storelven är kritiker; Storstranden är lyriker. Storelven är ytterligt
+närsynt. Dels på grund härav, dels emedan en kritiker bör göra det, går
+han med guldlornjett. Storstrandens lyrik handlar om kärlek och vin. Han
+har en rullande, dov och entonig röst, och med denna uppläser han sina
+dikter för alla och envar, som han blir bekant med. Både Storelven och
+Storstranden äro fulla av stolthet över sig själva.
+
+Nu i höst ha dessa söner av granitlandet slagit sig ned i det vekliga
+Capua, som kallas Köpenhamn. Här diktar Storstranden dityramber till
+kärleken och den danska akvaviten, under det att Storelven kritiserar
+dem. Storelvens kritik är sträng och hård. Han vill kallas omutlig,
+liksom Robespierre, och skulle liksom denne gärna halshugga större delen
+av mänskligheten, dels med anledning av vad de läsa, dels med anledning
+av vad de icke läsa. Man får göra honom det medgivandet, att han inte
+tar hänsyn till personen. Ett exempel härpå var konung Ödipus.
+
+Konung Ödipus är Storstrandens senaste versdrama. Han har nämligen
+skrivit om Sofokles' tragedi för Kristiania. Då jag varken läst Sofokles
+eller Storstranden, anser jag mig inte kunna uttala mig om vilken som är
+bäst. Storelven däremot ansåg sig befogad att göra det. I en fyrspaltig
+artikel i Tidens Tegn förklarade han, att Sofokles var bättre än
+Storstranden.
+
+Det skulle han aldrig ha gjort.
+
+Storstranden blev utom sig.
+
+Han rasade i tre dygn och drack otaliga pjolter för att lugna sig. Men
+då han därpå plötsligt fick norska statens diktarstipendium, glömde han
+vännens lömska kritik och gav sig ut på rangel. På ranglets fjärde dag
+träffade han Storelven på ett kafé, men då var han så långt inne i den
+fjärde dimensionen, att han helt och hållet hade glömt både Storelvens
+identitet och existens. De ranglade vidare tillsammans i bästa endräkt.
+De gingo från kafé till kafé i denna stad, som har tretusen kaféer och
+femtusen ställen, där de drycker tillhandahållas, om vilka nykteristerna
+uttala sig med en sådan motvilja. På dessa drycker ödslade de bort
+norska statens diktarstipendium. På femte dagen, då de lämnade ett kafé,
+kom en tiggare fram och bettlade. Storstranden gav honom den sista
+hundrakronan. Storelven sade:
+
+--Jag har inga pengar, men du skall få trycka den norske kritikern
+Storelvens hand.
+
+Tiggaren tryckte tacksamt den omutliga hand som skrivit kritiken över
+konung Ödipus. Storelven och Storstranden ranglade vidare på ett
+hotellrum, men i Storstrandens hjärna hade medvetandet börjat gry, väckt
+av Storelvens ord. Han började småningom inse, vem han var i sällskap
+med. Efter ytterligare en tid kom han ihåg att han var ovän med sitt
+sällskap. Framåt morgonen erinrade han sig orsaken. Då låg Storelven och
+sov koffertens drömfria sömn på en soffa. Storelven hade nedsatt honom
+under Sofokles. Detta visade, att han var en fähund, och inte bara det,
+utan även obegåvad. Storelven hade skrivit: »Den som icke kan få mer ut
+av den blinde grekiske konungen, vet icke vad blindhet är.» Haha! Det
+hade han skrivit--han, som nu låg där på rygg på soffan och sov. Haha.
+Han! Han som låg där och snarkade med brillorna på. Haha! Och med denna
+person hade han nu ranglat upp norska statens diktarstipendium, ett
+slående motbevis mot hans kritik. Ja, ranglat upp det till sista öret!
+Till sista öret. Storstranden undersökte sina fickor och konstaterade,
+att det var sant. Han undersökte även Storelvens fickor. De voro lika
+tomma. Han hade inte engång pengar till den whisky, som behövs för att
+ta bort den obehagliga smak, som man får i munnen, när man ranglat med
+en person som man inte velat göra det med. Nej, inte en enda sou.
+
+Plötsligt fick han en genial idé. Jag vet inte om idén i hans konung
+Ödipus är genial, men denna var det. Han vacklade fram till Storelven,
+som åsksnarkade på soffan, och lutade sig över honom. Hans ostadiga
+fingrar sysslade med Storelven. Därpå försvann han, listigt leende.
+
+När Storelven vaknade några timmar senare, höll han på att bli galen.
+Han kunde inte finna sina guldglasögon, utan vilka han var hjälplös som
+ett barn. Orsaken till att han inte kunde finna dem var den, att
+Storstranden hade pantsatt dem och nu hämndranglade vidare på det
+visserligen obetydliga belopp som influtit.
+
+Blind och nästan vansinnig fick Storelven i fyra dygn irra kring och
+inse hur kung Ödipus hade det. Jag ryser, när jag tänker på den kritik
+Storstrandens nästa bok kommer att få i Tidens Tegn.
+
+Nej, de norska diktarna äro besynnerliga. Där var dramaturgen
+Storreveln--men även om unionen har brustit, får man ta vissa hänsyn.
+
+
+
+
+MÅLERISK JULAFTON
+
+
+Det bör återigen påpekas, att historier sådana som denna endast kunna
+hända en norrman, eller två norrmän, vilket var fallet den här gången.
+Oss utomstående förefaller en sådan tilldragelse obegriplig, om vi varit
+åskådare till den, och otrolig, om vi höra den berättas. Men det hindrar
+inte, att så går det till, varest två eller tre sanna norska män äro
+församlade.
+
+Målaren Dybedræt var ofta församlad med målaren Börevig, och såg helst,
+att det icke skedde alltför långt från ett bord, som uppbar flaskor och
+glas. Eftersom båda bodde i Köpenhamn, hade de teoretiskt sett många
+sådana bord att välja på. Stundom voro de församlade framför ett staffli
+med en tavla på. Tillhörde denna tavla Börevig, var den kubistisk, och
+Dybedræt sade:--Idén är god, men konst kan nu kubismen aldrig bli;
+tillhörde den Dybedræt, var den expressionistisk och Börevig
+sade:--Något av det riktiga har du fått med, men expressionismen kan nu
+aldrig få med allt; i vilket fall som helst tillhörde tavlan aldrig
+någon annan, ty ingen köpte Dybedræts och Börevigs tavlor.
+
+Börevig var en lång mager bondpojke från Västlandet med öron som
+skygglappar och händer tunga som bronssköldar. Två av sina framtänder
+hade han fått utslagna i konstens namn. Det var en neo-expressionist som
+gjort det. Dybedræt var från Fredrikshald men såg ut som en
+sydfransman, med bred panna, blixtrande ögon och ett ungt empireskägg.
+Han föraktade Västlandet som ett säte för religiös obskurantism, till
+vilket han räknade kubismen. Han brukade berätta en anekdot för att
+bevisa, att han hade rätt:--Västlandet! Har ni hört, när Olaf Dahl kom
+upp till förläggaren och ville sälja en samling essayer.--»Det går
+aldrig» sade förläggaren, »uteslutet, fullkomligt löjligt att tänka
+sig!»--»Ge ut dem i alla fall», sade Olaf Dahl, »men betala mig inte
+förrän andra upplagan kommer.»--»Andra upplagan kommer, hahaha!» sade
+förläggaren. »Nå jag skall ge ut dem i alla fall.» Boken kom ut: Essays
+av Olaf Dahl. Första upplagan blev utsåld på en vecka. Förläggaren
+visste inte, vad han skulle tro. Han tryckte en upplaga till; den gick
+på fyra dagar; och en till, som gick på tre. Innan fjärde upplagan
+trycktes, kom Olaf Dahl upp och hämtade honorar.--»Hör på», sade
+förläggaren, »jag har tryckt tre upplagor av er omöjliga bok, och de ha
+sålts. Jag klagar inte. Jag har tagit reda på vart böckerna gå. De gå
+till Västlandet. Men vem i Herrans namn köper dem där och varför?
+varför?»--»Det skall jag säga er», sade Olaf Dahl. »Det gör bönderna på
+Västlandet. De tro, att boken handlar om Esajas.» Och det var sant;
+bönderna där äro läsare, de trodde, fan förtäre mig, att boken var om
+Esajas. De köpte två upplagor till och märkte inte ett ögonblick, att
+den inte handlade om Esajas. Haha! sådant är folket på Västlandet! Det
+skulle inte förvånat mig, om de köpte kubistiska tavlor.
+
+Börevig hade inga anekdoter att hämnas med. Han var en smula enfaldig.
+Han trivdes samman med Dybedræt. Ingen av dem hade lyckats, och de voro
+båda lika fattiga. Fattigdomen och deras skiljaktiga konstuppfattning
+gjorde dem oskiljaktiga.
+
+Att en skiljaktig uppfattning håller folk samman, kan endast förvåna den
+obegåvade. Vad skulle man annars tala om? Men utom de dragliga tvisterna
+hade Dybedræt och Börevig fru Lasson som förenande länk.
+
+Fru Lasson var en gammal vänlig dam med vitt hår och barska ögon, av
+vilka det ena skelade och båda voro gömda bakom brillor. Hon var
+danskfödd och änka efter en norrman, som gett henne en inblick i
+nykterhetsrörelsens mål genom att dö av för mycket portvin. Själv ansåg
+han, att man omöjligt kunde få för mycket portvin, men naturen delade
+inte denna uppfattning. Eftersom den kommer igen även om man driver ut
+den med en tjuga, fick den också sin åsikt genomtrumfad. Lasson dog vid
+sextiosju års ålder av alltför mycket portvin. Fru Lasson övertog
+gråtande hans affär och hans vinlager. Affären hade hon redan skött i
+många år. Om vinlagret lät hon andra döma. Hon var en moderlig själ,
+vars barska ögon icke bedrogo någon, utom det av dem som skelande undvek
+betraktaren. Hon ville ha sällskap och helst ungt sällskap. Hennes port
+stod alltid öppen för Dybedræt och Börevig.
+
+När detta brödrapar gjorde hennes bekantskap, slogos båda samtidigt av
+samma idé: hon har råd att köpa en tavla! hon skall köpa en! Skillnaden
+var, att Börevig menade en kubistisk tavla, under det Dybedræt närmast
+tänkte på en expressionistisk. Så fort Dybedræt ansåg sig ha förberett
+marken nog med konversation, tog han avsked och störtade hem. När han
+kom igen med sina utvalda arbeten under armen, mötte han Börevig, vars
+långa västlandsben givit honom detta försprång. I händerna, stora som
+bronssköldar, bar han en kollektion av sina verk. Dybedræts ansikte
+mörknade. Ägandebegärets förbannelse kastade sin skugga över
+brödraparets vänskap.
+
+--Har du redan varit där?
+
+--Ja!
+
+--Jag får säga, att du förlorar inte tiden.
+
+--Tvärtom. Det är just vad jag har gjort. Och du själv? Du flåsar ju som
+en hund.
+
+--Jaså, hon förstod sig inte på parallellepipederiet? Det förvånar mig
+mindre. Hon tycks vara förnuftig. Hej så länge!
+
+Parallellepipederiet eller parallellepipedismen var det smädenamn
+Dybedræt givit den kubistiska konstriktningen. Han försvann genom fru
+Lassons dörr och återvände en halvtimme senare med ögonen lysande av
+harm.
+
+--Vet du vad hon sade om det där?
+
+--Nej.
+
+--Hon sade uha! Hon sade, att det inte var färdigt. Har du hört maken?
+
+--Det är det inte heller. Hon har rätt. Det är som jag alltid har sagt,
+expressionismen kan få med lite av det rätta, men aldrig mycket eller
+allt.
+
+--Haha! Vad sade hon om ditt?
+
+--Det gör detsamma. För resten kan man inte begära, att en kvinna skall
+förstå sig på konst.
+
+--Haha! Konst! Hur ofta har jag sagt dig, att parallellepipedismen
+aldrig kan bli konst?
+
+--Jag räknar inte alla gånger du säger dumheter. Jag har annat att göra.
+
+--Du får mycket att göra, om du vill ha sålt det du gör.
+
+Därmed var samtalet inne i vanda gängor, och ägandebegärets förbannelse
+togs bort för denna gång. Emellertid tog inte brödraparet Börevigs och
+Dybedræts bekantskap med fru Lasson slut med detta. Visserligen köpte
+hon inte tavlor, ty hon var en enkel själ och sade: »uha, uha. Nej,
+bevare mig då», var gång Börevig och Dybedræt kommo och förevisade
+något. Men hon önskade se unga män med humör omkring sig. Hon visste att
+unga män med humör i regel trivas bättre på en krog än i ett hem. Man
+måste tämja dem för att få dem att trivas. Därför satte hon fram
+portvinsflaskor i alla husets vinklar och vrår, liksom hinduerna sätta
+fram tefat med nysilad mjölk åt skallerormarna. På samma vis som de
+kloka hinduerna göra skallerormarna till sina vänner och gäster, gjorde
+fru Lasson dessa unga konstnärer till sina. De kommo skyggt och
+misstänksamt, färdiga till ögonblicklig reträtt. De drucko det framsatta
+portvinet, som dödat den salige norrmannen Lasson, och de blevo modiga.
+De blevo mer och mer modiga. Måhända var det Lassons mod, som på ett
+mystiskt sätt övergick i dem. Vildarna äta den fallnes hjärta för att få
+hans tapperhet. Varför skulle man inte kunna förvärva den genom att
+dricka hans portvin?--Till slut ringlade de ut och in i huset,
+fullkomligt tämda.
+
+Det fanns en dag, då fru Lasson mer än eljest önskade sällskap, samma
+dag, på vilken alla gamla kamrerare stanna i sängen och lägga patiens;
+på vilken granskogarna jämra sig; på vilken man i Skandinavien föräter
+sig på lutfisk, skinka och gås; i Tyskland på karp, i England på kalkon
+och i Frankrike på ingenting, eftersom man inte firar dagen i
+Frankrike. Denna dag då det luktar glögg och lack över hela
+Skandinavien, önskade fru Lasson mer än eljest sällskap. På denna dag
+kunde man hava sett den kubistiske Börevig och den expressionistiske
+Dybedræt bana sig väg genom Köpenhamns gator på väg till hennes bostad.
+De gingo med lätta steg, och desto lättare som de inte tyngdes av
+överrockar. Såväl Börevigs kubistiska överrock som Dybedræts
+expressionistiska hade uppnått vad deras tavlor aldrig uppnått, att
+upphängas i en privat samlares bostad. Men litern, den fattiges
+överrock, vinkade inom räckhåll, och de voro fullkomligt nöjda.
+
+Fru Lasson däremot bleknade, när hon mötte dem i tamburen.
+
+--Uha, uha, bevare mig uha då! ropade hon, under det att hennes
+självrörliga öga rullade av och an bakom pincenén. I detta väder! Var
+har ni era överrockar?
+
+Börevig använde den klassiska lögnen. Han var som sagt en smula
+enfaldig.
+
+--Skräddaren--obegripligt--hade lovat den säkert--
+
+Dybedræt spände ut bröstet som en norsk d'Artagnan:
+
+--Har aldrig haft någon!
+
+Det var lögn, men den imponerade. Fru Lassons självrörliga pupill gjorde
+otroliga evolutioner bakom pincenéglaset.
+
+--Aldrig? Bevare mig! Kom in, kom in i värmen. Gå och se, om ni finner
+något, tills maten blir färdig.
+
+Dybedræt och Börevig gingo in och företogo en husundersökning, värdig
+Sherlock Holmes. Ett antal portvinsflaskor stodo på lur i hörn och vrår.
+De drucko av dem, tills allt den salige norrmannen Lassons mod var helt
+personifierat i dem. Man hörde endast: Lhote--Matisse--styv i
+teckningen--vrövel--dekorativ--smörja--stark i färgen--något av det
+riktiga--målarnas A.B.C.-cod, senaste upplagan. Därpå slogs dörren upp
+till matsalen. Fru Lasson visade sig med rullande ögon och gav tecken
+till portvinsflaskornas definitiva evakuering.
+
+Middagen började. Eftersom den försiggick i Danmark, serverades
+risgrynsgröt och gås i nu nämnd ordning. Så sker det i alla danska hem
+på julaftonen; en omkastning av rätterna skulle förefalla alla danska
+magar paradoxal och jaga alla danska jultomtar på porten. Börevig höll
+tal för värdinnan och Dybedræt för konsten. Det tömdes rätt mycket
+bourgogne till gåsen. Fru Lasson blev rörd och talade om sin man, vars
+ande hon tydligt kände vara närvarande vid festen. Den var också
+närvarande, men materialiserad i sina två landsmän, vilkas hjärtan
+svällde av dess mod. Det blev kaffe, och efter kaffet utdelades
+julklapparna. Fru Lasson fick en kubistisk tavla av Börevig och en
+expressionistisk av Dybedræt, och mottog handledning i deras bruk.
+Därefter utdelade hon sina julklappar, som voro praktiska, målarfärg,
+hängslen, strumpor och kragar (man kan alltid stampa på dem, tänkte
+mottagarna). Till slut kom det ett paket till Dybedræt och ett kuvert
+till Börevig. Fru Lasson förklarade:
+
+--Det ligger litet pengar i kuvertet till herr Börevig--jag visste inte,
+om herr Börevig hade till att betala skräddaren--
+
+Dybedræts själ darrade av oro. Kubisten fick pengar!
+
+--Och här, sade fru Lasson, är en överrock, som har tillhört min man.
+Den är fodrad med skinn och riktigt god och varm. Vill herr Dybedræt
+hålla till godo med den, eftersom herr Dybedræt inte har någon överrock?
+Man skall gå med överrock, herr Dybedræt!
+
+Fru Lassons automobila öga gjorde ett försök att se vädjande på
+Dybedræt, på samma gång som det fixa ögat, men misslyckades och återföll
+i anarki. Dybedræt öppnade paketet med det artigaste ansikte han kunde
+åstadkomma. Invärtes darrade han av sorg och förbittring. En rock! Inga
+pengar! Den listige Börevig fick en blick av hat, medan han skar av det
+sista bandet.
+
+--Haha! En päls! Vad nu, bror Börevig? Hur mycket i ditt kuvert?
+
+Kuvertet visade sig innehålla sextio kronor. Hm. Hur mycket gav en päls
+på stampen?
+
+--Skall inte herr Dybedræt prova rocken?
+
+Hon kallade pälsen för en rock! Snäll gumma med sin rock och sitt
+portvin. Men fick man sextio kronor på en päls? Ägandets förbannelse,
+som kommunistiska professorer skrivit sig rika på, kastade åter sin
+skugga över Dybedræts och Börevigs vänskap. Ty om Dybedræt slets mellan
+stridiga känslor, gjorde Börevig det inte mindre. Dybedræt provade
+pälsen, som satt förträffligt. Alla norrmän ha samma figur. Han spände
+ben framför en spegel, och Börevig bleknade av avund. Men när Dybedræt
+tog av pälsen, satte Börevig sig att räkna sina sedlar och Dybedræt
+kände sitt hjärta stanna. Fru Lasson satte fram mera portvin, men det
+tog tid innan salig Lassons ande återtog sitt välde. Till slut gjorde
+den det emellertid på allvar. Dybedræt glömde pengarna och Börevig
+pälsen. Allt försvann i en dunkel oportodimma för dem. Fru Lasson hade
+somnat i en stol. Plötsligt vaknade hon och gav till ett anskri. Klockan
+var halv fyra! Så går det när man håller spiritistisk seans med avlidna
+norrmäns andar. Hon följde Dybedræt och Börevig till dörren, vilket
+behövdes, och såg till att de kommo ut.
+
+Dybedræt och Börevig gingo genom den brunröda oportodimman utåt
+Frederiksberg till. Det var där de hade sina ateljéer. De talade
+fortfarande om Lhote, Matisse och något av det riktiga, men detta samtal
+var om möjligt mera ofruktsamt än eljest. Deras tungor rörde sig
+fullkomligt automatiskt och ingen ens gjorde antydning av att höra på
+den andre. Plötsligt kom ett ord med mening som väckte dem ur deras
+oportotrance. Det var Börevig som sade det.
+
+--Fy fan, vad det måtte vara kallt hemma på ateljén!
+
+Dybedræt stannade för att assimilera detta yttrande. Efter en minut
+medgav han dess riktighet.
+
+--Ja, fy fan--
+
+Därpå fick han en tröstande tanke.
+
+--Det vill säga, när man har päls--
+
+Börevig blossade upp.
+
+--Jag går och köper mig kol så fort dom öppnar. När man har pengar så--
+
+Dybedræt kände stöten.
+
+--När man har pengar så! Det liknar dig just. Vore du en gentleman bjöd
+du åtminstone på någonting.
+
+Börevig greps av vrede, men den övergick hastigt i sin motsats. Stackars
+Dybedræt! Det var inte så roligt att gå pank. Och nu, den heliga
+julnatten. Man skulle visa överseende och godmodighet mot varandra, inte
+hat och hårdhet.
+
+--Gamle Dybedræt, sade han, det kan du ge dig fan på, att jag skall.
+Vill du med in här? Vad vill du ha?
+
+--Med in här?
+
+--Ja. Ser du inte, att dom har öppet? Dom har lov att öppna klockan
+fyra härute. Vad vill du ha?
+
+Han dunkade Dybedræt i ryggen med plutokratisk välvilja, och drog honom
+med sig in på ett litet kafé, som redan öppnat. En morgonglåmig kypare
+gick och torkade av borden. Det ångade kaffe, och på ett bord stod en
+ofantlig bricka med wienerbröd. Börevig beställde kaffe och bröd och
+konjak. Han ruskade på sig. Det var varmt och gott på den lilla krogen.
+Dybedræt tog av sig pälsen och hängde upp den på en krok bredvid deras
+bord--med onödig ostentation, tänkte Börevig, men undertryckte sin
+vrede. Det var jul. Man skulle vara överseende och god, inte hatfull och
+hård. Frid på jorden och människorna--där kom kaffet.
+
+De frossade på kaffe och bröd och sköljde ned smulorna med konjak.
+Värmen på lokalen och den salige Lassons oportovin togo ut sin rätt.
+Dybedræt sökte få upp Matisse och det riktiga igen, men hans röst och
+hans hjärna voro lika grötiga, och han hörde inte engång själv på vad
+han sade. Börevigs själ var tillbaka på Västlandet och gick i julotta
+samman med föräldrarna. Bronssköldarna lågo knäppta i knäet, och han
+talade med simmiga ögon om det goda behag, människorna fingo förlänat i
+juletider, och som tog sig uttryck i allsköns gåvor såsom pengar och
+även klädesplagg. En snarkning angav, att Dybedræt var döv för dessa
+utredningar, vilket också var bäst för julfriden. Börevig talade vidare
+med långa uppehåll mellan orden om Västlandet och dess kubistiska
+människor och landskap, varibland föräldrar och syskon, men återvände
+ständigt till julen och dess goda behag människorna emellan. Den glåmige
+danske kyparen stirrade på honom med det intresse, man är skyldig
+ofarliga dårar, vilken klass omfattar huvudparten av Sveriges och Norges
+befolkning. Till slut började Börevig nicka.
+
+Plötsligt öppnades dörren. Kyparen rätade på sig men sjönk ihop. En
+förhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick på
+kyparen och tassade därpå fram till Börevigs bord. Börevig talade
+fortfarande mellan nickningarna.
+
+--Vill ikke den Herre--
+
+Börevig såg på tiggaren med ögon, som tycktes inlagda i olja, likt hans
+födelsetrakts fiskar.
+
+--Friden--friden kommer till jorden och människorna ett gott behag
+sinsemellan--med gåvor, såsom till exempel--vad vill du ha?
+
+--Glædelig Jul, den Herre--har ikke den Herre noet att gi en fattig
+Arbejdslös?
+
+--Arbetslös? Jo, det har jag visst det. Det är jul, och vi skola giva
+varandra gåvor, såsom till exempel pengar eller rockar--tag den här,
+stackars man.
+
+Börevig sträckte ut sin långa, knotiga västlandsarm och lyfte med
+simmiga ögon Dybedræts päls från klädkroken. Under tiden talade han
+vidare.
+
+--Tag den här--det är jul, och friden är kommen till jorden--vi skola
+vara goda och behagfulla mot varandra, såsom--
+
+--Mange tak, den Herre! Favel, den Herre, og glædelig Jul.
+
+--Glædelig Jul till dig själv, stackars man.
+
+Tiggaren försvann pilsnabbt, och Börevigs själ vandrade vidare i
+monologer längs allt dunklare och mer invecklade stigar. Plötsligt
+vaknade Dybedræt och ruskade på sig, morgonruggig av portvin och sömn.
+
+--Fy fan--låt oss gå.
+
+--Säger du fy fan om julen, då vi--
+
+--Betala nu, och låt oss gå.
+
+Börevig betalade kränkt och stum, och de gingo. Dybedræt, ovan vid
+överrockar, hade glömt pälsens existens och kom först ihåg den ett
+stycke ner längs Allégade.
+
+--För fan, min päls--
+
+Han störtade tillbaka till kaféet. Börevig, vars själ svävade så högt
+över jorden att den knappt syntes som mer än en liten prick, följde
+mekaniskt efter honom. Dybedræt kom ut ur kaféet med farten av en just
+avskjuten kanonkula.
+
+--Min päls--han säger, att du--vad fan menar du? Vad in i gloröda
+helvete menar du?
+
+Börevigs själ sänkte sig långsamt i vol plané.
+
+--Är det sant? Svara, karl! Har du gett bort min päls?
+
+Börevigs själ landade i glidflykt. Han stirrade tankfullt på Dybedræt.
+
+--Vad var det du sade?
+
+--Vad jag sade? Är du full, förbannade parallellepipedist? Är du galen?
+Har du gett bort min päls?
+
+Börevigs själsmekanism slog back med ett förfärligt gnissel. Vad hade
+han gjort? Han hade--ja visst, nu mindes han det.
+
+--Koss--ja, det var sant, den fick en tiggare--
+
+Dybedræts näve sjöng mot hans huvudskål, innan han hunnit längre.
+Dybedræt hade tårar i ögonen av sorg och mordlusta. Hans knytnävar
+virvlade kring Börevigs huvud som löv i stormen. Han dansade upp och ned
+av harm och ropade:
+
+--Förbannade parallellepipedist--pang--först går du och får
+pengar--pang--och så--pang--ger du bort min päls--
+
+Börevigs långsamma västlandsblod tog tid för att komma i kokning. Han
+sökte förklara. Han visste, att han handlat i de bästa avsikter. Det var
+ju jul och frid på jorden och människorna ett gott--
+
+--Ser du--låt bli, säger jag--det kom en stackars man--seså för fan--det
+är ju jul--nej, nu blir jag arg!
+
+Den glåmige kyparen kom ut och betraktade med fortsatt intresse
+tillämpningen av den fredspredikan han förut lyssnat till. Dybedræt och
+Börevig voro hopflätade i en blandad box- och brottningsgrupp. Börevigs
+långa kropp lyfte sig i kubistisk ilska, och Dybedræts vred sig i
+expressionistiskt raseri. Plötsligt kom det ännu en åskådare. Två tunga
+händer i handskar slogo ned på de stridande. Det tog tid, innan
+dyningarna av kampen lade sig, men till slut voro de två
+konstnärsbröderna åtskilda och vandrade i den danska lagens skugga till
+polisstationen. Men det sista som dör hos en norrman är som bekant
+talorganet, och gatorna genljödo oupphörligt av följande repliker:
+
+--Förbannade parallellepipedist--därför att du fick pengar--gå och ge
+bort min päls--
+
+--Din päls--jag ger fan i din päls.
+
+--Det tror jag nog, men du skall få se på annat--jag skall anmäla dig
+för stöld, din--
+
+--Vil De nu se at holde Kæft!
+
+Den andra i ordningen av dessa repliker var inte vidare logisk; den
+tredje dikterades av det kränkta ägandebegäret, fiende till alla de ädla
+känslor; och den fjärde upprepades med jämna mellanrum av den danske
+polisen. Då och då fick han på kraftigare sätt hindra, att striden
+blossade upp.
+
+Det såg ut, som om fridsfesten skulle beteckna slutet på
+konstnärsbrödernas vänskap.
+
+Men det skulle icke gå så illa. Julen kräver goda och milda sagor; och
+även denna fullkomligt sanna berättelse skulle sluta väl.
+
+Knappt hade Dybedræt och Börevig gjort sin entré i förskräckelsens
+boning och deras namn antecknats i dess svarta bok, förrän dörren
+öppnades, och en ny polis kom in i sällskap med en elegant klädd herre.
+Börevig avbröt sitt vittnesmål med ett glädjerop.
+
+--Där är han!
+
+Den elegante herre, som kommit in i sällskap med polisen, visade icke
+mindre glädje vid anblicken av Börevig.
+
+--Gudskelov, den Herre! Vil den Herre ikke nok fortælle Politimanden, at
+Di har giet maj den Oerfrakke?
+
+Den elegante herrns elegans slutade vid kanten av den päls, han en stund
+förut fått av den julstämde Börevig. Nedanför den fixerade ett par
+trasiga byxor två spruckna kängor, och ovanför den vidtog ett förfruset
+och blåsupet ansikte, skuggat av en stukad hatt.
+
+--Politimanden vil ikke tro, att jeg ejer den Oerfrakke. Ikke sandt, den
+Herre har giet maj Oerfrakken.
+
+Börevig vände sig till polisen och sade majestätiskt:
+
+--Den stackars mannen talar sant. Jag gav honom pälsen. Men jag tar igen
+den. Den tillhörde min vän här.
+
+Busen gav till ett nödrop:
+
+--Tar Di Oerfrakken tebages?
+
+--Det gör jag, sade Börevig. Julen är gåvornas tid, men man skall endast
+ge av sitt eget, icke av andras.
+
+Under det busen befriades från sin päls, underrättade Börevig sig om
+priset på slagsmål. Den gamle överbetjänten bakom disken log ett
+julleende och sade:
+
+--Denne Gang er det gratis. Det er jo Jul. Farvel, de Herrer, og
+glædelig Jul!
+
+--Är det gratis? sade Börevig. Jag trodde det kostade en tia. Då får den
+stackars mannen den. Var så god.
+
+Busen mottog försonad tian och han, Dybedræt och Börevig lämnade
+kontoret.
+
+--Du vräker dig med pengar, sade den ännu kokande Dybedræt.
+
+Börevigs ädla sinnesstämning hade återvänt.
+
+--Med egna pengar, sade han, och med andras klädesplagg. Vi äro alla
+svaga människor.
+
+--Och några av oss dåliga konstnärer, sade den oförsonlige Dybedræt.
+
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's Förbannelse över de otrogna!, by Frank Heller
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 12499 ***
diff --git a/12499-8.txt b/12499-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..4c3353e
--- /dev/null
+++ b/12499-8.txt
@@ -0,0 +1,3428 @@
+The Project Gutenberg EBook of F�rbannelse �ver de otrogna!, by Frank Heller
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: F�rbannelse �ver de otrogna!
+
+Author: Frank Heller
+
+Release Date: June 3, 2004 [EBook #12499]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA! ***
+
+
+
+
+Produced by the Project Gutenberg Distributed Proofreaders
+
+
+
+
+FRANK HELLER
+
+F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA!
+
+1949
+
+
+
+
+INNEH�LL.
+
+
+F�rbannelse �ver de otrogna!
+F�r hundra �r sen
+Sanningen om Sten Hallongrens d�d
+In memoriam
+M�laren Blauvogels brott
+Professor Poppenbergs pennskaft
+Tolfte s�ndagen efter trefaldighet
+�ter ett m�rkligt d�dsfall
+Dalai Pedersen
+Samtal med Hompa
+Vid gr�nsen
+Veranda mot havet
+Apologi f�r konung Herodes
+Weltpolitik
+Monsieur Ell�r i kurran
+All �verklass �r instiftad fr�n ovan
+P� tal om Niklasson
+Ekonomisk �versikt
+D�rp� en ful historia
+Torgskr�ck
+Betulander s�g sin chans
+Olaf Storfossens camouflage
+Konung �dipus
+M�lerisk julafton
+
+
+
+
+F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA!
+
+
+    _F�rbannelse �ver de otrogna,
+    som s�ga att Gud icke �r Gud
+    och har givit oss vassr�ret att
+    skriva med._
+
+Till den vise astrologen Omar, kallad T�ltmakaren, kom en dag i hans
+bostad i Naishapur en dervisch av sufisekten och sade:
+
+--Omar, Hassans son, du sysslar med f�f�ngliga ting. Du skriver dikter,
+som hela folket l�ser och l�r utantill. Men all visdom finnes i Koranen,
+och den som ger folket annat att t�nka p� hindrar dem i det ena
+n�dv�ndiga.
+
+--Tag plats, min broder, sade Omar T�ltmakaren, tv� dina f�tter, och
+vila dig efter f�rden. Det �r sant, att folket �lskar mina dikter. Men
+vad �r naturligare? Jag skriver f�r att ber�mma livet, k�rleken och
+vinet, som jag och alla m�nniskor �lska. Jag ger mig icke ut f�r att
+undervisa om de h�gsta tingen, om vilka Koranen ensam meddelar all
+upplysning. Men tv� dina f�tter, min broder, och f�rfriska dig, medan vi
+tala om Koranen (vars namn vare lovat), ur denna b�gare.
+
+--Olycklige! ropade dervischen efter att hava f�rt b�garen till munnen.
+Du har lockat mig att dricka vin! Jag har syndat mot Koranen, och p� den
+yttersta dagen, n�r jag skall vandra �ver sv�rdseggen till paradiset,
+kommer jag att vackla och falla ned i Tophet!
+
+--T�m denna b�gare och n�gra till med mig, svarade Omar, och du kommer
+att redan i afton med vacklande g�ng vandra in i paradiset.
+
+--Denne h�dar! ropade dervischen. Koranens ord finnas i hans hj�rta, men
+det �r en ond ande som sammanfogar dem!
+
+--Det �r du som h�dar, sade Omar, om du kallar vinets ande f�r en ond
+ande. Det rus, som kommer av vinet, �r milt och f�rg�r av sig sj�lvt,
+men det som uppst�r av att d�ma andra, �r h�tskt och v�xer fr�n timme
+till timme.
+
+--Jag �verl�mnar dig �t f�rbannelsen, sade dervischen. Men �ven om de
+otrogna icke omv�nda sig, r�das de �tminstone, n�r en olycka hotar dem.
+Har du icke h�rt, att tatarernas konung Kublai Khan har intagit
+Nasirabad och kokat tjugutusen m�nniskor i olja? Utanf�r Hindipur har
+han rest en pyramid av hundratusen m�nniskohuvuden.
+
+--Jag beklagar alla som d�, sade Omar. Och st�r det skrivet att jag
+skall kokas i olja, kommer det att ske. Vad sen? Har jag inbillat mig,
+att jag skulle undfly d�den? Om nu d�den blir s� sm�rtsam, vad gagn har
+jag d� av att jag sj�lv pl�gat mig? St�r det skrivet, att mitt huvud
+skall uppstaplas i en pyramid av d�dskallar, kommer det att ske. Vad s�?
+Det enda som �r av betydelse �r, att det dessf�rinnan har h�rb�rgerat
+vissa tankar och �ven ett antal rus.
+
+--F�rbannelse �ver h�darna! ropade dervischen. Jag f�rst�r ditt �vermod.
+Jag vet att du ocks� m�ter stj�rnornas g�ng och f�ruts�ger framtiden,
+vilket Allah p� det best�mdaste f�rbjudit oss. Du har l�st i
+stj�rnorna, att Naishapur skall skonas.
+
+--Ingalunda, sade Omar. Intet �r sannolikare, �n att Kublai Khan �ven
+intager v�r stad.
+
+Dervischen bleknade.
+
+--Omar, Hassans son, sade han, ehuru Koranen f�rbjudit det, beder jag
+dig s�ka utforska av stj�rnorna, om �ven vi skola kokas i olja. I s�
+fall skall jag redan i afton fly till Gungapur.
+
+Omar brast i skratt.
+
+--D�re! ropade han. Det st�r skrivet i stj�rnorna, att Kublai Khan skall
+intaga Gungapur och koka dig i vin. Men vinet i Gungapur �r uselt, under
+det detta �r gott. T�m allts� denna b�gare med mig!
+
+Men dervischen hade redan flytt med fingrarna i �ronen.
+
+
+
+
+F�R HUNDRA �R SEN
+
+
+Aftonen den 12 maj 1813 landade kapten James Mc Neill med sitt fartyg
+_Endeavour_ utanf�r den st�rsta av Tillgivenhets�arna, som icke
+bes�kts av n�gon vit, sedan det portugisiska fartyget _Affonso da
+Costas_ bes�ttning strandade d�r hundra �r f�rut och upp�ts av
+inv�narna. Kapten Mc Neill och f�rste styrmannen gingo i land i en julle
+och sm�go sig i skydd av m�rkret upp till inf�dingarnas huvudby. De
+funno stammen f�rsamlad kring en l�gereld. Tv� personer sutto i samtal
+just framf�r kaptenen och hans f�ljeslagare. En tillf�llighet ville att
+det var stammens h�vding och dess �verstepr�st.
+
+--Kai-kai! sade h�vdingen. Det var en f�rtr�fflig m�ltid.
+
+--F�rtr�fflig! sade �verstepr�sten. L�tom oss tacka den store guden
+Wam-wam-puh, vars �verstepr�st jag �r, f�r densamma. Vi f� inte l�ta
+sinnliga njutningar komma oss att gl�mma, vem det �r som sk�nker oss
+dem. Hade icke du, o konung, offrat till Wam-wam-puh, s�som jag
+tillr�dde, �r det sannolikt, att din fiende Teo-teo nu hade kai-kaiat
+dig.
+
+--T�nkbart, medgav konungen slappt. Men mina krigare �ro tapprare �n
+Teo-teos, och dessutom ha de f�rdelen av en sund milit�risk uppfostran
+�nda fr�n barndomen.
+
+--Det �r sant, sade �verstepr�sten och s�kte stryka bort ett par fl�ckar
+fr�n sin stola. Men utan hj�lp av Wam-wam-puh hade deras milit�riska
+insikter icke gagnat n�got.
+
+Konungen teg och tuggade en stund p� ett stycke m�rg, han uppt�ckt i en
+ih�lig kindtand.
+
+--S�g mig, sade han pl�tsligt, hur l�nge �r det vi kai-kaiat Teo-teos
+stam? Jag kan inte komma ih�g det. Jag b�rjar bli gl�msk.
+
+--Ers majest�t har �tit f�r gott, sade �verstepr�sten, det �r det som
+g�r det. Om jag inte misstar mig, �r det nu femtio �r oavbrutet. Ers
+majest�ts far p�b�rjade detta krig med anledning av att Teo-teos stam
+f�rs�tligt �mnade �verfalla oss.
+
+--Teo-teos stam har alltid varit en samling l�mska f�rbrytare, sade
+konungen. Var det fred f�re den tiden?
+
+--Nej, ers majest�ts farfar, hans far och hans farfar f�rde n�stan
+oavbrutet krig i hundrafemtio �r. L�ngre tillbaka minns jag inte. Det
+var tre regenter av en beundransv�rd tapperhet.
+
+--Leve de! sade konungen. Men jag f�r ibland s� underliga id�er. S�g
+mig, vad tror du skulle ske om jag sl�te fred med Teo-teos stam i
+morgon?
+
+--Ers majest�t talar, sade �verstepr�sten, med respekt sagt d�raktigt
+och l�ttsinnigt. Hur skulle ers majest�t kunna sluta fred? Vad skulle vi
+leva av?
+
+--Jag har ibland t�nkt n�got p� att f�rs�ka �ta kokosn�tter. H�r finns
+ju nog n�tter f�r oss alla.
+
+--Ers majest�t! ropade �verstepr�sten. Wam-wam-puh har befallt, att
+m�nniskor skola �ta eller �tas. S� har det varit i evighet och s� kommer
+det att f�rbli. Ingen f�r�ndring �r t�nkbar, ty en f�r�ndring strider
+b�de mot religionen och m�nniskans eget v�sen.
+
+�verstepr�sten fixerade konungen s� allvarligt, att denne bleknade. Inte
+eng�ng en konung kan till�ta sig allt. G�r han det, f�r han taga
+konsekvenserna, och p� Tillgivenhets�arna finns det egentligen bara ett
+slags konsekvenser.--
+
+Kapten Mc Neill och hans f�ljeslagare hade emellertid h�rt nog. De sm�go
+sig tillbaka mot stranden. Styrmannen mumlade:
+
+--F�rbannade odjur! De ha levt av att �ta varandra s� l�nge de minnas!
+Och till p� k�pet v�ga de p�st�, att de g�ra det p� grund av en gudomlig
+f�rordning!
+
+--Det �r uppr�rande! sade kapten Mc Neill. Vi m�ste s�nda hit en skotsk
+mission�r. Sv�righeten blir att f� honom f�rbi de franska piraterna. De
+bli v�rre och v�rre f�r vart �r som kriget p�g�r.
+
+--Hur l�nge �r det nu vi ha haft krig med Frankrike? sade styrmannen.
+
+--Det �r snart i m�nga hundra �r. De l�ra sig aldrig att h�lla fred.
+
+--Det �r underligt, att det alltid skall vara krig och krig. Jag tycker
+h�r skulle vara plats nog f�r alla.
+
+--John! sade kaptenen allvarligt till styrmannen. Jag trodde du var en
+god presbyterian. Kriget kommer att finnas alltid. Kriget �r en f�ljd av
+syndafallet. I syndafallet f�rd�rvades v�r natur f�r alltid. Denna natur
+kan m�nniskan endast �vervinna genom n�den, och n�den faller endast p�
+n�gra f� och aldrig p� fransm�n. D�rf�r kommer kriget att finnas till
+yttersta dagen. Minns det, John!
+
+F�ljande morgon avseglade _Endeavour_ fr�n Tillgivenhets�arna. �ret
+efter upp�ts kaptenen och hela bes�ttningen av inv�narna p� den st�rsta
+�n i Fromhetsarkipelagen, n�r de s�kte lands�tta en presbyteriansk
+mission�r vid namn Mc Pherson.
+
+
+
+
+SANNINGEN OM STEN HALLONGRENS D�D
+
+
+Sten Hallongren var detektivf�rfattare. Dessutom var han flitig dyrkare
+av Backus. Detta �r ber�ttelsen om Sten Hallongrens d�d.
+
+F�r att f� arbetsro hade Sten Hallongren av sin f�rl�ggare s�nts ut p�
+landet. Han skulle bo p� ett torrlagt pensionat. Avst�ndet till n�rmaste
+krog var s�dant, att det fanns utsikt att han fick sin femtiotredje
+roman f�rdig. B�de han och f�rl�ggaren hyste denna f�rhoppning, men den
+hystes varmast av f�rl�ggaren. Hallongren sj�lv ans�g, att en
+folkupplaga av de femtiotv� f�rsta romanerna kunde vara lika bra.
+F�rl�ggaren bestred att en folkupplaga borde ifr�gakomma f�rr�n efter
+den hundrade romanen. Vidh�ller han fortfarande denna �sikt, kommer det
+aldrig n�gon folkupplaga. Den femtiotredje romanen blev Hallongrens
+sista.
+
+Detta �r ber�ttelsen om hans d�d.
+
+Han hade suttit och arbetat en stund p� det torrlagda pensionatet. Det
+gick inte. Scenerna saknade fart. Bovarna veko undan f�r hans
+koncipierande sj�ls grepp som f�r greppet av en detektiv. Detektiverna
+famlade kring i m�rker. _Skr�cken_, som var hans specialitet, ville
+inte komma till uttryck i skildringen. F�rtvivlad stoppade han
+manuskriptet i fickan och gav sig ut. Den friska luften skulle v�cka
+hans slappnade fantasi till liv.
+
+Den gjorde det inte. Den v�ckte i st�llet den andra sidan av hans v�sen
+till liv. Den v�ckte den mest fruktansv�rda t�rst p� tio kvadratmils
+omkrets. Hallongren s�kte v�nda om till det torrlagda pensionatet, medan
+det var tid. Om han st�ngde in sig och l�t regla d�rren utifr�n, kunde
+han kanske besegra t�rstdj�vulen. Men hans svaga f�resats kom f�r sent.
+Den var redan f�rvandlad till en sten p� v�gen till n�rmaste lantkrog.
+
+Denna v�g var l�ng och gick delvis genom en skog. Men Hallongren aktade
+icke p� v�gens l�ngd, och de enda tankar, skogen v�ckte hos honom, voro
+tankarna p� den sulfitsprit, han h�rt skulle f�rt�ras av vissa
+olyckliga. Till den grad hade Backus besegrat muserna p� hans andes
+slagf�lt, att han vid ankomsten till krogen drog upp sitt misslyckade
+manuskript ur fickan. Med ett h�nskratt rev han s�nder det och kastade
+det vid sidan av v�gen.
+
+D�refter tillbragte han flera timmar p� ett s�tt som �tskilliga--mycket
+f�--av l�sarna skulle ha lust att g�ra honom efter. Vid elvatiden
+st�ngdes lantkrogen, och han antr�dde �terf�rden till det torrlagda
+pensionatet. Han gjorde det utan entusiasm, men han gjorde det. Hans
+f�tter buro honom i oregelbunden takt fram l�ngs landsv�gen. Hans sinnen
+och hans sj�l sovo. Men det var en orolig s�mn, och pl�tsligt spratt han
+upp ur den till ett f�rvirrat medvetande. Var var han? Och vad var det
+han h�rt f�r ett ljud?
+
+Var han var, konstaterade han l�tt nog. Han stod p� en nattm�rk
+landsv�g. Skogen susade omkring honom. Tr�den voro m�rka och f�rvridna.
+Men han hade h�rt n�got utom deras sus. Han hade h�rt smygande steg
+bakom sig. N�gon f�rf�ljde honom i m�rkret.
+
+Han stod en stund med bultande pulsar. Han s�kte intala sig sj�lv att
+han h�rt miste, men just som han satte sig i g�ng igen, h�rde han ljudet
+alldeles tydligt--l�tt prasslande steg bakom honom i m�rkret. Skr�cken,
+som inte velat komma, n�r han s�kte frambesv�rja den i sin roman, kom.
+Den kom som en hydra. Den grep med en f�ngarm om hans hj�rta, d�r
+alkoholen dunkade, och med en om hans huvud. Det skymde f�r honom. Han
+b�rjade springa, men t-s-s, t-s-s, kom ljudet efter honom, obevekligt
+som bekymret f�ljer ryttaren p� h�stryggen. Han �kade takten; han sprang
+f�r livet; till slut stannade han d�dstr�tt, och t-s-s, t-s-s, h�rde han
+de tassande stegen komma flygande l�ngs den nattsvarta v�gen.
+
+Skr�cken, den blinda och oresonliga, grep ett sista tag om hans hj�rta
+och kramade till. Det var mer �n tillr�ckligt. De f�rkalkade v�ggarna
+brusto, och Sten Hallongren sj�nk d�d ner p� den svarta landsv�gen.
+
+Men de prasslande bladen av hans s�nderrivna manuskript, som f�rts efter
+honom av vinden, fl�go fram till den fader de d�dat. Tv� av dem lade sig
+p� var sitt av hans �gonlock och sl�to dem stilla och varligt, och ett
+lade sig diskret p� det st�lle, d�r de antika bildhuggarna placerade
+fikonl�vet.
+
+
+
+
+IN MEMORIAM
+
+
+I dessa dagar av m�nga d�dsfall kan man knappt p�r�kna intresse f�r ett
+i ett fr�mmande land. Men trots detta k�nner jag det som min plikt att
+skriva n�gra rader med anledning av Jens S�ren Frederik Christian
+Nicolaisens bortg�ng.
+
+Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisen f�ddes i Landem�rket i inre
+delen av K�benhavn ett av de sista �ren p� 70-talet. Redan som mycket
+ung gav han gott hopp om sig. Han blev tidigt en m�stare i konsten att
+knalla en ruta och s�tta i v�g innan folk hunnit ut. Hans slangb�ge och
+i lika h�g grad hans tjuvaktiga fingrar voro fruktade fr�n Landem�rket
+till Kultorvet. Med s�dana f�ruts�ttningar kan det icke f�rv�na, att han
+vid 16 �rs �lder �vergav murarbanan, p� vilken han n�gra veckor f�rut
+gjort sitt intr�de, f�r att �gna sig �t l�sningen av nationalekonomiska
+problem.
+
+Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisens insats i nationalekonomien
+vann icke det beaktande som den haft anledning p�r�kna. Den hade ett
+fel; den kom trettio �r f�r tidigt. Det skulle s� m�nga �rs fred och
+fyra �rs krig till f�r att den privata �gander�tten skulle komma i den
+misskredit, vari Nicolaisen s�kte bringa den; och f�r att denna
+�gander�tts motst�ndare skulle bilda ett eget samh�lle och uts�nda
+guldgalonerade gesanter, som bodde i palats. F�reg�ngsmannen Nicolaisen
+fick samma lott som andra f�reg�ngsm�n. Han hade knappt hunnit
+antydningsvis demonstrera sin uppfattning av �gander�tten, innan
+myndigheterna f�rs�krade sig om hans person och satte den innanf�r fyra
+grundmurade v�ggar.
+
+Placerad innanf�r dessa, �terkn�t Nicolaisen bekantskapen med
+muraryrket, men p� sitt eget s�tt. Hela hans l�ggning gick �t det
+negativa h�llet. Han k�nde det som sin plikt, icke att bygga upp, utan
+att riva ned. Med hj�lp av ofullkomliga verktyg nedrev han delvis en av
+de fyra v�ggar, som omg�vo honom, och gick genom densamma �nyo ut i
+v�rlden f�r att sprida sina nationalekonomiska �sikter.
+
+P� det hela taget m� det s�gas, att han spridde dessa med mild hand. En
+och annan f�rsvunnen �verrock, ett och annat �ppnat kontorssk�p vittnade
+om hans teorier. N�got f�rs�k att med v�ld vinna anh�ngare �t dem gjorde
+han aldrig, och m�h�nda var det d�rf�r han misslyckades. Det enda, mot
+vilket han anv�nde v�ld, var de v�ggar, bakom vilka man g�ng efter g�ng
+s�kte �vertyga honom om det felaktiga i hans id�er. Det ber�knas, att
+Nicolaisen fr�n 1896, d� han f�rsta g�ngen satte sin signatur p� en
+f�ngelsev�gg, till 1917 brutit sig ut �ver ett dussin g�nger. Det
+of�rst�ende samh�llet gav honom namnet utbrytarkungen och var icke utan
+att k�nna en viss stolthet �ver honom, s� l�nge han satt insp�rrad. Det
+gjorde han i regel. F�rst i �r f�ref�ll det, som om samh�llet skulle
+g�ckas. Fr�n oktober 1917, d� Nicolaisen l�mnade f�ngelset i
+Stubbek�bing (genom v�ggen), till sista veckan av innevarande m�nad
+andades han oavbrutet frihetens luft. Samh�llet protesterade till att
+b�rja med milt, d�refter med en sk�rpa, som v�xte till f�rbittring.
+Polisen �ver hela landet mobiliserades mot Nicolaisen. Man uts�nde hans
+portr�tt till alla lokala myndigheter. Man posterade vakt p� de krogar,
+d�r han brukade komma. Man skuggade hans v�ninnor och tv�ngsf�rh�rde dem
+dagvis. Man jagade efter Nicolaisen med hundar--nya, dresserade hundar.
+Intet hj�lpte. Poliserna, som skulle ha arresterat Jens S�ren Frederik
+Christian Nicolaisen, fingo inte arrestera honom. Hundarna, som skulle
+ha bitit honom, fingo inte bita honom. F�ngelserna, som skulle ha
+mottagit honom innanf�r sina renoverade v�ggar, fingo icke tillf�lle att
+�ppna sig f�r honom. Alla laglydiga medborgares harm v�xte till raseri.
+Vad var meningen? Skulle en gammal f�rbrytare som han bedraga samh�llet
+p� vad han var skyldig det? Nej, det fick inte ske! Samh�llet fordrade
+Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisens huvud p� ett fat.
+
+Samh�llet skulle f� vad det beg�rde.
+
+Aftonen den 28 oktober var trafiken i h�rnet av Vestervoldgade och
+Stormgade mer �n livlig efter krigsf�rh�llanden. Sp�rvagnar ringde och
+gnisslade i kurvan; bryggarvagnar mullrade fram bakom tunga
+ardennerh�star; cyklar fr�ste f�rbi i gats�rjan; de �teruppst�ndna
+h�stdroskorna rullade fram i begravningstakt. Bilar s�g man d�remot inte
+till. Dem hade kriget gjort slut p�. En och annan lastbil kom slamrande.
+Man stirrade p� den och flyttade sig ur v�gen med respekt. Man var inte
+van vid bilar l�ngre. De oroade en.
+
+Pl�tsligt gick det en viskning genom hopen vid sp�rvagnsh�llplatsen:
+
+--Sallatsfatet!
+
+En stor bil med form som en flyttvagn kom rusande genom Stormgade. Den
+var tung och gr�n och rusade fram under ideliga tutanden. Det var den
+nya f�ngbilen, som avl�st de gamla h�stvagnarna. Folkspr�ket hade l�tit
+den beh�lla f�reg�ngarnas namn, sallatsfatet, men liksom andra produkter
+av kriget gjorde den allt f�r att gl�mma sitt ursprung. Den hade en min
+som om den varit en privatbil och en fart som om den varit en brandbil.
+M�nniskoklungan vid h�rnet av Stormgade och Vestervoldgade skingrades
+som agnar vid dess anblick. N�gra hoppade upp i n�rmaste sp�rvagn, andra
+r�ddade sig upp p� trottoaren. En ensam medel�lders man med f�rsiktigt
+och sk�ggigt ansikte tycktes varken veta fram eller tillbaka. F�rst tog
+han ett par steg mot sp�rvagnarna, s� �ndrade han sig och st�rtade mot
+trottoaren, f�r att i sista sekunden �ter �ndra sig och g�ra ett
+f�rtvivlans spr�ng ut mot sp�rvagnarna. Det f�ref�ll, som om anblicken
+av en poliskask inne p� trottoaren hade framkallat detta beslut. Det kom
+i varje fall f�r sent. Den gr�na bilen var d�r i samma sekund, gick �ver
+honom som en jaggernautsvagn och avklippte hans huvud under ett
+triumferande b�l.
+
+S�llan har ett b�l varit mera ber�ttigat. Mannen, som halsh�ggs av den
+gr�na f�ngbilen, var ingen annan �n den, som skulle ha �kt inne i den,
+men i oresonlig trilska undvikit det i �ver ett �r. Samh�llet hade f�tt
+sin fiende Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisens huvud p� ett fat,
+s� som det �nskade, och t.o.m. skulle man kunna s�ga p� ett sallatsfat.
+
+
+
+
+M�LAREN BLAUVOGELS BROTT
+
+
+M�laren Blauvogel var chef f�r den pluskvamperfektiska m�larskolan.
+Denna skola var �nnu icke erk�nd av andra personer �n chefen och
+medlemmarna. Dess l�sen var: ned med Newton. T�rh�nda kan det synas
+egendomligt, att en m�larskola bekrigar en d�d fysiker, men den
+pluskvamperfektiska m�larskolan sade med r�tta: det var Newton som
+uppdelade ljuset i sju f�rger. Vi vilja g�ra motsatsen. Vi vilja sm�lta
+hop f�rgerna och �terf�ra dem till ur ljusets enhet och renhet.
+
+Kring denna nyplatonskt klingande formel och m�laren Abram Blauvogel
+hade fem nya m�lare fylkats och bildat den pluskvamperfektiska skolan.
+
+Dennas framg�ngar hos publiken voro som redan antytts icke s�rskilt
+stora. Publiken h�ll p� Newton. Den f�redrog de sju f�rger, den var van
+vid, framf�r urljusets renhet. De konstverk som Abram Blauvogel och hans
+v�nner skapade, skapade de f�r egen r�kning. De h�ngde i en komplett
+serie p� v�ggarna i deras atelj�er. Framtidens konsthistorici skulle
+icke beh�va g�ra m�dosamma studieresor, n�r de en g�ng skulle skildra
+denna den mest revolutionerande av alla m�larskolor.
+
+De sex pluskvamperfektiska m�larna med Abram Blauvogel i spetsen
+konstaterade publikens h�llning med bitterhet men utan �verraskning. Av
+publiken kan man v�nta sig allt utom f�rst�else f�r geniet. Det finns
+endast ett s�tt att vinna publiken: genom att besegra den. Tvinga den
+att ge sig p� n�d och on�d. Den och dess gycklare, kritikerna. Abram
+Blauvogel sade det till sina fem anh�ngare, och de ropade: du har r�tt!
+
+       *       *       *       *       *
+
+F�ljaktligen f�rdubblade de sina anstr�ngningar. De m�lade urljuset i en
+renhet som var s� outs�glig, att vanliga �gon icke kunde uth�rda den.
+
+Det hj�lpte inte. Inga andra �gon �n de tolv pluskvamperfektiska ens
+f�rs�kte uth�rda sagda renhet. Utst�llningslokalerna sl�to sina d�rrar
+f�r den. Ingen kom till de atelj�er, d�r den skildrades i en komplett
+serie. Och pl�tsligt gjorde Abram Blauvogel en f�rf�rlig uppt�ckt: om
+ingen kom till dessa atelj�er, fanns det i st�llet n�gon som �mnade g�
+d�rifr�n. M�laren Leontes Qvist hade newtonska tendenser--tendenser till
+avfall.
+
+Den natt, d� han uppt�ckte detta, var den svarta natten i den
+pluskvamperfektiska skolans historia. Det b�rjade med ett ordbyte mellan
+Abram Blauvogel och Leontes Qvist. Ordbytet v�xte till en storm. Det
+slutade med ett mord.
+
+Hellre �n att se m�laren Leontes Qvist �terfalla i det newtonska
+bedr�geri, ur vilket han fr�lst honom, dr�pte Abram Blauvogel honom med
+sina egna h�nder. Han str�p m�laren Leontes Qvist och h�ngde upp honom
+vid sidan av den kompletta serien av hans verk. Det var ett konstens
+abrahamsoffer, fullt j�mf�rligt med offret i gamla testamentet. Men
+ingen v�dur infann sig f�r att r�dda m�laren Leontes Qvist.
+
+I st�llet infunno sig tv� poliser hos m�laren Abram Blauvogel. De
+belade honom med handj�rn och avf�rde honom till ett statsf�ngelse. Han
+sattes i en cell, och b�deln pr�vade eggen p� sin yxa. Det ans�gs
+s�kert, att Abram Blauvogel skulle l�gga sitt huvud p� stupstocken om en
+mycket kort tid, och den pluskvamperfektiska skolan st� utan chef.
+
+Men det skulle icke g� s�. Muserna h�llo sina h�nder �ver denna den mest
+revolutionerande av alla skolor.
+
+F�rh�ret med Abram Blauvogel kom. Han erk�nde villigt, vad som lades
+honom till last. Den allm�nne �klagaren yrkade i ett kort tal p� d�den,
+och alla v�ntade att hans beg�ran skulle bifallas av domaren. D� reste
+den av staten utsedda f�rsvarsadvokaten sig.
+
+Han sade:
+
+--Jag skall icke vara m�ngordig. Jag tror mig knappt beh�va s�ga
+n�gonting. Jag ber er blott betrakta detta.
+
+H�rmed l�t han t�ckelset falla f�r den kompletta serien av Abram
+Blauvogels verk. Urljuset i sin fulla renhet str�lade f�r f�rsta g�ngen
+mot domaren. Endast n�gra �gonblick, s� kunde han icke mer. Han satte
+h�nderna f�r �gonen och sade med kv�vd r�st:
+
+--Det �r nog! H�lj �ver det igen! Den som har gjort detta kan jag inte
+d�ma till d�den.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Den pluskvamperfektiska skolan har �nnu sin chef. I cellen n:r 138 p�
+statshospitalet fortfar denne att skildra urljuset. Han g�r det utan
+penslar och f�rger, men det minskar inte effekten. Det g�r den n�stan
+starkare och samtidigt mera uth�rdlig f�r andras �gon.
+
+
+
+
+PROFESSOR POPPENBERGS PENNSKAFT
+
+
+Professor Felix Poppenberg hatade en sak i v�rlden �ver allting annat:
+den privata �gander�tten. Han hade dokumenterat dess om�jlighet, dess
+antisocialitet, dess brottslighet. Detta hade han gjort i tio band,
+utkomna i Bern. Professor Poppenberg, som var ryss, bodde i Bern,
+eftersom hans eget land hade ansett hans n�rvaro obeh�vlig f�r rikets
+trivsel. Under en l�ng f�ljd av �r vittnade hans egna skrifter om hans
+k�nslor f�r �gander�tten. Endast den h�vlighet, Schweiz visar
+utl�nningar, gjorde att professor Poppenberg tolererades. D�rp� utbr�t
+den �rorika revolutionen i Ryssland, och professor Poppenberg, som var
+en av dess andliga f�der, kallades hem av det segrande proletariatet.
+
+Hans hemkomst blev en triumf. Han hyllades p� gatorna. Varje g�ng en
+borgare befriades fr�n pl�nbok, klocka och p�ls, var det under ropet:
+�Leve professor Poppenberg! Ned med den privata �gander�tten, som �r
+om�jlig, antisocial och brottslig.� Av ett misstag hejdades �ven
+professor Poppenberg �tskilliga g�nger och unders�ktes. Han sm�log
+endast mot dem som gjorde sig detta besv�r, som en l�rare ler mot goda
+elever. Han �gde intet som helst, v�rt att taga. Han installerades i ett
+rum i den Heliga synodens lokaler och uppmanades av en delegation att
+skriva vidare mot den privata �gander�tten.
+
+Han svarade denna delegation med de ber�mda orden:
+
+--Den privata �gander�tten �r icke blott om�jlig, antisocial och
+brottslig. Den �r l�jlig.
+
+D�refter satte han sig i sitt rum i den Heliga synodens lokaler och
+p�b�rjade det elfte bandet av sin _Kritik av �gander�tten_. Det var
+hans mening, att hans anklagelser skulle kulminera i detta band. F�r
+sitt inre s�g han redan slutsidan med en kursiverad sista rad:
+
+Den privata �gander�tten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
+dr�per den i ett hugg. Den privata �gander�tten �r l�jlig.
+
+Hans arbete p� detta band st�rdes varken av larmet fr�n kulsprutorna p�
+gatan eller av n�dropen fr�n visiterade borgare. Dessa ljud voro musik
+f�r professor Poppenberg. De voro som ett ledmotiv f�r hans arbete. De
+gjorde att det gick fram med stormsteg. De, och hans pennskaft.
+
+Professor Poppenberg kunde icke t�nka sig att skriva med n�got annat
+pennskaft. Han hade r�ddat det genom aderton �rs landsflykt. De kr�vande
+pensionaten i Bern hade h�nlett �t det, n�r professor Poppenberg,
+tillfr�gad om han �gde n�got, visade p� pennskaftet och sade: detta. Det
+var gammalt, slitet, bitet och f�rgl�st, men det var det pennskaft som
+nedskrivit de tio banden av Kritik av �gander�tten och som nu raspade
+ned sida efter sida i det elfte och kulminerande bandet--bandet som
+skulle sluta med kursivsatsen:
+
+Den privata �gander�tten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
+dr�per den i ett hugg. Den privata �gander�tten �r l�jlig.
+
+En dag fick professor Poppenberg bes�k i sitt rum i den Heliga synodens
+lokaler. En deputation fr�n Jeniseisk (i Sibirien) hade tillryggalagt
+fyratusen v�rst f�r att h�lsa f�rintaren av den privata �gander�tten,
+och som nu raspade ned sida efter sida i det, dess hyllning. N�gra
+timmar efter det den l�mnat honom f�r att �terresa till Jeniseisk gjorde
+professor Poppenberg en f�rf�rlig uppt�ckt: hans pennskaft var borta.
+
+Hans pennskaft var borta! Pennskaftet, som f�rintat �gander�tten i tio
+(och ett halvt) band, var borta. Hur? Det fanns endast en f�rklaring:
+det hade stulits. En medlem av delegationen fr�n Sibirien hade begagnat
+tillf�llet och gjort det oerh�rda.
+
+Professor Poppenbergs h�r reste sig p� hans huvud. Hans �gon l�gade;
+hans n�svingar sk�lvde. Hans r�st darrade, d� han tr�dde in p�
+proletariatets styrelsekontor och sade:
+
+--Delegationen fr�n Jeniseisk har arbetat mot proletariatets intressen.
+Den har stulit mitt pennskaft. Utan detta pennskaft kommer det elfte och
+kulminerande bandet av min Kritik av �gander�tten icke att skrivas.
+Detta band �r slutkapitlet i proletariatets bibel. Jag fordrar
+delegationen fr�n Jeniseisk arresterad, mitt pennskaft tillbakal�mnat
+och g�rningsmannen skjuten.
+
+Det skedde s�. Professor Poppenberg skrev det elfte bandet f�rdigt samma
+natt. I detta band �vertr�ffade han sig sj�lv. Han besl�t att s�tta
+slutsatsen med fetstil:
+
+Den privata �gander�tten kan karakteriseras i ett ord. Detta ord dr�per
+den i ett hugg. Den privata �gander�tten �r l�jlig.
+
+
+
+
+TOLFTE S�NDAGEN EFTER TREFALDIGHET
+
+
+�ntligen--�ntligen skulle t�get g�!
+
+Det hade varit sex ruskiga timmar! Sex timmar i ett s�dant litet
+nordtyskt h�l, d�r man endast vistas, om man �r handelsresande eller
+studerar vid den polytekniska anstalten; �ver sex timmar d�r, och bara
+f�r en idiotisk stationskarls skull. T�get fr�n Hamburg hade
+naturligtvis haft direkt f�rbindelse till Rheine och
+Holland--naturligtvis!--och s� st�r karlen och bedyrar motsatsen l�nge
+nog f�r att t�get till Holland skall ge sig av fr�n sp�ret bredvid! Det
+var s� att man kunde bli galen! D�md att v�nta sex timmar bara f�r det!
+Man skulle n�stan kunna tro, att den d�r stationskarlen vore k�pt och
+betald f�r att--men nog med det. Som det var, hade den lilla nordtyska
+staden denne stationskarl att tacka f�r sex timmars bes�k av en celeber
+resande--plus ett antal tyska mark. M�nga restauranger hade den ju inte,
+men de som funnos hade lagt m�rke till dagen. B�de kyparna och den
+�ldrickande s�ndagspubliken hade stirrat p� mannen, som drack den ena
+tredubbla whiskyn efter den andra--men med s�dana m�tglas _m�ste_
+man g�ra dem tredubbla, och whisky var motgiftet nummer ett.
+
+Varf�r i all v�rlden bl�ste de inte av t�get?
+
+N�, en f�rsenad resande! Gjorde de sig verkligen besv�r med att v�nta
+p� en s�dan tredjeklassare? Han s�g ju ut som en folkskoll�rare p�
+landet, bl� �verrock, svart filthatt, celluloidkrage och gr�n kapps�ck!
+Vad nu? Han styrde kurs p� andraklassvagnen. Ress�llskap, och s�dant
+ress�llskap till p� k�pet! Det h�r var en lyckad s�ndag. D�r stod han i
+kup�d�rren, och nu gick t�get.
+
+--Goddag, min b�ste herre, goddag!
+
+Trodde han man �nskade hans bekantskap? Han t�nkte kanske presentera
+sig, sin bl� �verrock, sin svarta hatt och sin gr�na kapps�ck! B�st att
+avstyra det med detsamma. Det finns ingenting s� avkylande som en kall
+stirrning och d�dstystnad. S� d�r, r�ckte det? Nej, det tycktes inte s�.
+Mannen med den bl� �verrocken lyfte sin svarta hatt med ett soligt
+leende:
+
+--Ni kommer fr�n Hamburg?
+
+Vad fan angick det honom? Hur kunde han f�r resten gissa det?
+
+--Ni �r utl�nning?
+
+Vad innerst i d�dsriket angick det honom?
+
+--Jag kan se, att ni inte �r h�rifr�n. Jag k�nner n�stan alla m�nniskor
+h�r. Jag �r teologie studerande och har verkat n�gon tid som
+pastorsadjunkt, d�rf�r k�nner jag de flesta h�r.
+
+Haha! Det var om�jligt att h�lla sig allvarsam. Teologie studerande!
+Verkat som pastorsadjunkt! Vad gjorde han i t�get? Det var ju s�ndag.
+Han skulle v�l vara ute och h�lla aftons�ng vid den h�r tiden.
+
+--�r det inte syndigt att resa med t�g om s�ndagen, herr pastor?
+
+Han ryckte till f�r tonfallet.
+
+--Syndigt? Nej, varf�r det? Den moderna luterdomen �r frihetens
+religion. Man kan g�ra allt, n�r man kan bedja sitt faderv�r om kv�llen
+med gott samvete.
+
+--Verkligen? Allt?
+
+--Allt! V�r evangeliska f�rsynstro �stadkommer det.
+
+--Aha! Ni tror allts� p� en f�rsyn?
+
+--Om jag tror p� f�rsynen? Naturligtvis, min k�re herre, naturligtvis.
+
+--Det gl�der mig att g�ra er bekantskap. Jas�, det finns en f�rsyn, och
+man kan g�ra allt, om man kan l�sa sina b�ner p� kv�llen! Det �ppnar
+m�jligheter f�r en kasuistik, som l�mnar jesuiternas l�ngt bakom sig.
+Jag hade en v�n--f�r jag ber�tta?
+
+--Med n�je, min b�ste herre, med n�je.
+
+--Min v�n var vad man kallar f�rhoppningsfull. Hans f�r�ldrar voro
+allvarliga, gudfruktiga m�nniskor. Men de voro fattiga. De hade inte r�d
+att l�ta honom studera, som han ville. Det var deras stora sorg. De b�do
+till Gud om hj�lp f�r sonen, dag efter dag. D� ingrep en sl�kting till
+familjen alldeles ov�ntat och gav honom pengar.
+
+--F�rsynen, min b�ste herre, f�rsynen.
+
+--Detsamma sade hans f�r�ldrar. Min v�n fick studera. Delvis sk�tte han
+sig bra, och delvis hade han tur--f�r�ldrarna kallade det f�r f�rsynens
+ingripande. Han tog sina examina med glans, men framg�ngen gick honom �t
+huvudet, och han slog sig p� rackarliv.--�r det h�r gr�nsstationen?
+
+--Nej d�, dit �r det en stund �nnu. Ni �r visst nerv�s, min b�ste herre.
+N�, hur gick det er v�n?
+
+--Hur det gick med honom? Han gjorde tvetydiga skulder, och skulderna
+v�xte som en lavin. En vacker dag s�g han sig tvungen att antingen beg�
+sj�lvmord eller rymma. Han hade �delagt en lovande framtid p� tv� �r
+och tv� m�nader. Hade han inte f�tt pengar att studera, hade han aldrig
+kommit i tillf�lle till det. F�rsynen gjorde ett misstag, n�r den
+skaffade honom dem, eller vad s�ger ni?
+
+--Jag vet inte. Vad tycker ni sj�lv?
+
+--Jag? Jag tror inte p� n�gon f�rsyn. Jag har bara ber�ttat om min v�n
+som ett fall f�r er kasuistik. Jag gl�mde visst att s�ga er, att han
+f�redrog att rymma framf�r att beg� sj�lvmord. Han krossade sina
+f�r�ldrars liv i vilket fall som helst. N�, vad s�ger ni? Vad hade
+f�rsynen f�r mening med att l�ta honom f� pengar?
+
+--Nu �ro vi visst vid gr�nsstationen. Vad f�rsynen hade f�r mening? Ack,
+min k�re herre, hur skulle vi blinda kryp kunna utrannsaka f�rsynens
+mening?
+
+--Er motfr�ga �r inte snillrik som argument. L�t mig g�ra er en sista
+fr�ga: l�g det i f�rsynens intresse, att min v�n skulle komma undan?
+
+--Ackackack, vad ni kan g�ra fr�gor, min b�ste herre! Om det var i
+f�rsynens intresse, att er v�n skulle slippa straff? Det f�refaller inte
+s�. H�r kommer en man som jag k�nner, n�mligen polischefen vid
+gr�nsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han hade
+en fr�ga att g�ra er. �tminstone kommer han rakt p� oss. Vad ser jag? En
+arresteringsorder! Nej, det f�refaller inte, som om f�rsynen skulle
+vilja l�ta er v�n slippa undan--d.v.s. er. Farv�l, min herre, farv�l;
+tro mig, det finns en f�rsyn, och f�rs�k att foga er i dess r�dslag!
+
+
+
+
+�TER ETT M�RKLIGT D�DSFALL
+
+
+Fr�n Oklahoma meddelas �ver Amsterdam, att svensk-amerikanske
+unders�ten Charles Augustus Johnson (Karl August Johansson) avlidit
+d�rst�des i en �lder av n�ra sextio �r.
+
+Det �r en i m�nga h�nseenden m�rklig person som h�rmed g�tt ur tiden.
+F�r den yngre generationen torde Karl August Johansson (R�de Kal-Agust,
+var hans binamn p� sin tid), vara i det n�rmaste obekant. Det kunde
+m�h�nda ha sitt intresse att uppliva ett par data.
+
+Karl August Johanssons anlag gingo i utpr�glad grad �t det filologiska.
+Redan som ung ins�g han den stora skillnaden i betydelse mellan Long
+Island och L�ngholmen. Det dr�jde inte heller l�nge, innan han praktiskt
+omsatte dessa insikter. I augusti 1889 packade han sina koffertar under
+ett nattligt bes�k i en k�nd stockholmsgrosshandlares v�ning och v�nde
+f�r alltid sitt fosterland ryggen.
+
+Hans �den i det nya hemland han valt sig--Nordamerikas F�renta
+stater--voro m�nga och brokiga. Det bleve f�r l�ngt att s�ka ge ens en
+�verblick av dem. Hans st�rsta bedrift, och den som blev hans livs
+olycka, var �vertagandet av en st�rre del av F�renta staternas
+statsskuld.
+
+H�rmed tillgick p� f�ljande vis. En m�rk julinatt �r 1893 var en av
+statsdiligenserna p� v�g fr�n fort Seymour i Texas till Lehigh i
+Oklahoma. Dessa distrikt voro p� den tiden knappt halvciviliserade.
+St�der funnos n�stan icke, j�rnv�garna l�go i sin linda, och
+befolkningen bestod av guldgr�vare, nybyggare och indianer. Den
+�terst�ende fj�rdedelen utgjordes av �ventyrare. En av dem som dragits
+hitut av ryktet om dessa f�rh�llanden var Karl August Johansson, och
+sagda julinatt gjorde han sin stora kupp. Han stannade diligensen med
+sin revolver, �vertog vad av v�rde som fanns i den och s� l�t han den
+forts�tta.
+
+En hastig unders�kning �vertygade honom om att han lyckats �ver
+f�rv�ntan. Ej mindre �n trehundratusen dollars i F�renta staternas
+statsskuldbevis voro, or�knat ett antal guldur, bel�ningen f�r hans
+f�retagsamhet. D� han p� grund av det stora antalet kringstrykande
+element fann det or�dligt att g� med s� stora summor p� sig, nedgr�vde
+han allt utom en obetydlighet p� ett st�lle, som han f�rut utvalt
+h�rtill. D�rp� upps�kte han ett nybyggarl�ger i n�rheten och s�kte en
+v�lbeh�vlig vila.
+
+N�sta morgon arresterades han i l�gret. En kusk p� diligensen hade k�nt
+igen honom. Han nekade p� det best�mdaste och med en s� passionerad
+v�ltalighet, att han undgick den lynchning, man f�rberedde �t honom. I
+st�llet f�rdes han till n�rmaste stad, vid vars domstol han trots sitt
+nekande d�mdes till fem �rs straffarbete. Han mottog straffet med ett
+inv�rtes leende. Vad voro fem �r? N�r de voro f�rbi, v�ntade honom en
+f�rm�genhet.
+
+M�nniskan sp�r. Under den tid Karl August Johansson tillbragte i arbete
+och ensamhet, v�xte staten Oklahoma som en svamp efter regn. St�der
+grundades, j�rnv�gar byggdes; p� den plats d�r Karl August Johansson
+stoppade posten l�g nu staden Columbus. Han s�g det med f�rv�ning, d�
+han efter frigivningen anl�nde dit. Han lovade sig att stifta en
+donation till nytta f�r inv�narna i detta monument �t hans
+f�retagsamhet. Men f�rst m�ste han finna sin skatt. Den borde ligga i
+utkanten av den nya staden, enligt vad han ber�knade. D�m om hans
+k�nslor, d� han, ankommen dit, finner att man f�reg�ende dag p� det s�tt
+som �r vanligt i Amerika, flyttat dit ett femv�ningshus och placerat det
+just �ver hans deponerade penningar!
+
+Resten av Karl August Johanssons saga �r sorglig. Han s�kte gr�va sig in
+under femv�ningshuset, han hejdades, �d�mdes b�ter och sattes p� nytt i
+f�ngelse, d� han icke kunde betala dem. Han ville k�pa huset, bli
+fastighets�gare:--all right, pengar p� bordet!--Jag skall betala er
+efter k�pet, allt, kontant! svarade den olycklige. Man h�nskrattade �t
+honom. Man tog honom f�r en f�rryckt. M�nad efter m�nad irrade han kring
+huset, stirrade p� det, s�kte �ter och �ter gr�va sig in under det. Man
+blev ot�lig; man satte honom p� hospital. Han utskrevs och skyndade
+genast tillbaka till sin �lsklingsplats. Huset stod kvar! Ingen brydde
+sig om att flytta det mera! Och under det l�go hans trehundratusen! �r
+1902 insattes Karl August Johansson i det nybyggda statshospitalet, fr�n
+vars f�nster han hade full utsikt till femv�ningshuset. Han omtalas som
+en v�ldsam och mycket oregerlig patient. Femv�ningshuset stod kvar en
+efter amerikanska f�rh�llanden ovanligt l�ng tid. Det stod kvar �nnu,
+n�r Karl August Johansson i �r sl�t sina �gon.--Sannerligen, man kommer
+att t�nka p� det gamla skriftordet: om Herren inte bygger huset, s�
+arbeta de arbetare f�f�ngt!
+
+
+
+
+DALAI PEDERSEN
+
+
+Fr�n Lhassa meddelas �ver Bangkok, att den tibetanska buddaistiska
+kyrkans lamas, samlade till val av ny Dalai lama, enh�lligt givit sina
+r�ster �t danske unders�ten Rasmus Pedersen.
+
+H�rmed har endast det intr�ffat, som var att f�rutse, som l�nge varit
+f�rutsett av framsynta personer. Men ehuru valet icke kan s�gas komma
+�verraskande, �r det dock ur allm�nm�nskliga synpunkter s� gl�djande,
+att vi anse oss b�ra �gna det n�gra rader.
+
+Vid Rasmus Pedersens vagga torde f� ha anat den bana som v�ntade honom.
+Han f�ddes i Vognmagergade i K�benhavn f�r femtiofem �r sedan. Fadern
+var ok�nd, modern �k�nd. Efter att ha f�rs�kt sig i ett antal yrken fick
+Pedersen elva �r gammal anst�llning som piccolo p� Hotell d'Angleterre.
+
+H�rmed hade han i sj�lva verket funnit sin plats i livet. D'Angleterres
+h�rnkaf� blev best�mmande b�de f�r hans levnadsbana och f�r hans
+livsuppfattning. H�r l�rde han sig att intet �r viktigare �n lugnet; att
+den som beh�ller det i alla situationer �r situationernas herre; att den
+som f�rlorar det--t.ex. en kund som v�ntat tre kvart p� en kopp kaffe--i
+och med detsamma f�rlorar allt och till p� k�pet g�r sig l�jlig.
+
+Anade han redan d�, om �n dunkelt, varth�n hans s� tidigt f�rv�rvade
+levnadsvisdom skulle f�ra honom? Ingen vet det. Fr�n d'Angleterres
+h�rnkaf� kom han till � Porta; fr�n � Porta--d� tjugu�rig--till
+Industrikaf�et. P� b�da dessa st�llen v�xte och mognade hans
+livsuppfattning. Han l�rde sig att med h�nderna kn�ppta p� ryggen,
+f�rsjunken i kontemplation, se h�n �ver huvudena p� ett halvt dussin
+gestikulerande g�ster, som ville �draga sig hans uppm�rksamhet. Han
+l�rde sig att n�r de inre r�sterna talade till honom, sluta �rat f�r de
+rop om materiella njutningar, som stego fr�n hopen runtomkring. Han
+tyckes med ett ord redan nu ha n�tt fram till den f�rsta av de
+�ttafaldiga sanningarna, som leda till Frig�relse: att allt det yttre �r
+ett sken, en synvilla utan v�rde.
+
+Fr�n Industrikaf�et kom han till det ny�ppnade Bristol och d�rmed var
+han inne p� full�ndningens stadium. F�rs�nkt i grubbel genomt�nkte han
+p� detta kaf� de sju �terst�ende av Sanningarna; intet kunde st�ra honom
+i hans betraktelser, varken ett danskt b�nfallande: H�r nu, Pedersen...,
+eller ett svenskt rytande: Vaktm�stare, f�r satan, �r ni d�v?--eller ett
+norskt bergrasd�nande: Nej nu, Fan sv�rte og fort�re mig, myrder jeg
+denne Tjeneren! F�r den, vars sinne �r upptaget av den �ttafaldiga
+sanningen, �ro dessa ljud som ett avl�gset f�gelkvitter. Vad �r kaffe
+och kakor mot mah�y�na, den stora v�gen till fr�lsning? Vad �r kaffe och
+punsch mot h�nay�na, den tr�nga v�gen? Vad �r whisky och soda mot
+dr�mmen om nirv�na? Adepten g�r de heliga �tb�rderna; han kn�pper
+h�nderna p� ryggen, han petar sig i n�san f�r att h�lla sinnet
+mottagligt, och i sitt inre mumlar han: Allt �r lidande. Det �r ett
+lidande att icke uppn� vad man �nskar; det �r ett lidande att uppn� det
+och inse �nskningens f�f�nglighet. Bet�nken det, I som sorlen omkring
+mig! Undertrycken lusten efter kaffe, kakor, punsch och pjolter, och I
+haven tagit det f�rsta steget mot frig�relsen fr�n �terf�dandet!
+
+Efter Bristols st�ngning flyttade Pedersen, f�rs�nkt i grubbel �ver den
+�ttafaldiga sanningen, till Paladshotellet. Han fortsatte att enligt
+Buddas f�reskrift icke r�cka v�rlden n�gon annan hand �n tiggarens. Och
+d�r n�dde honom budskapet om det beslut som fattats i Lhassa. Han g�r nu
+den st�rsta full�ndningen i m�te. Till och med de ringa rester av
+omv�rldens larm, som n�dde honom i Paladshotellets Marmorhave, skola
+tystna. Ensam i sin kyliga klostercell i Lhassa kommer han att vrida sin
+b�nkvarn, vars entoniga slammer skall erinra honom om g�sternas rop p�
+kaf�erna. Sanningen kommer att blomma fram i hans sj�l som en vit,
+ober�rd lotus; till dess han vid Krischnas sida, i gudomligt passiv
+tolerans, endast g�r de sista heliga tecknen i det Nirvana som han dr�mt
+om fr�n sin ungdom.
+
+
+
+
+SAMTAL MED HOMPA
+
+
+--T�nk att tr�ffa dig h�r i K�penhamn! sade Hompa. Det var fan s�
+roligt. Det �r dj�vligt l�ngesen, va?
+
+--Det �r visst sju �r sen. Du �r dig lik.
+
+--Ja, vaffan tycker du, va! N�r man g�r och torkar i ett s�nt h�l. Men
+h�r du, den h�r vaktm�starn �r f�r dj�vlig. Vad �r det f�r en betj�ning
+ni har h�r i Danmark. H�r nu vaktm�starn, hall�! Hall�! H�r ni inte,
+karl, f�r satan? Kommer aldrig sm�rg�sbordet och snapsen och �let? �,
+m�, b�, vaba. Jag ger fan i ert prat. L�r er tala s� man kan begripa er.
+Kommer det eller kommer det inte? Jas�, det kommer. N�, l�t det komma i
+dag d�. Tag �ver till Sverige och l�r sig servera, vaktm�starn.--H�r du,
+det var allt en dj�vla idiot till vaktm�stare, va? N�, d�r kommer det
+�ntligen. Men det var fan s� roligt att se dig.
+
+--Verkligen ov�ntat.
+
+--Du k�nde visst inte igen mig f�rst, va?
+
+--Nej, det �r ju inte s� l�tt, k�ra du, efter s� m�nga �r--
+
+--Nej visst. Jag trodde ett tag du inte ville k�nna igen mig.
+
+--�r du tokig!
+
+--�h, du begriper v�l skoj, f�r fan, va? Hahaha! Ska vi ta helan? Men
+herrejesus d�, vaktm�starn! Vaktm�starn! Vad �r det h�r f�r
+br�nnvinsglas? Kallar ni det f�r br�nnvinsglas? Vad in i helvete menar
+ni? Tag �ver till Sverige, karl, och l�r sig, hur ett snapsglas ska se
+ut, och kom inte och br�ka med mig, f�r det g�r inte.--Men vi f�r v�l ta
+helan som den �r d�. Sk�l p� dig, gamla f�hund! Roligt att ses--�h, det
+smakar, va? Det var l�ngesen man fick den. Det kan aldrig bli f�r dyrt,
+va?
+
+--�r det l�ngesen du fick en sup?
+
+--En sup? �r du tokig, finns inte i Sverige mer. En i m�naden �r det
+mesta.
+
+--Men ni har stora snapsglas?
+
+--Riktiga glas f�r fan, som di ska va. Vi tar v�l halvan med detsamma.
+Det var gott med sm�r igen. Och franskbr�d, jo, jag tackar, jag. Hur har
+du det f�r resten, din gamla lymmel? Det g�r ingen n�d p� dig va? Men �r
+det inte trist att aldrig h�ra svenska?
+
+--�, man h�r det inte s� s�llan.
+
+--H�r du, vi tar v�l tersen med detsamma, och s� kan vi f� det varma.
+Vaktm�starn! Vaktm�starn! Det var v�l en hurrande dj�vul--n� d�r kommer
+han med biffen. Men koss i jesu namn d�, karl, vad �r det h�r f�r en
+servering! Vad fan menar ni med att ge mig kokta potatis till biffen?
+Och s� ingen l�k p�! Nej, det �r f�r dj�vligt. Kan ni inte l�ra er att
+laga mat h�r i Danmark? Ni skulle ta �ver till Sverige och se, hur vi
+lagar det. �, m�, b�--hur var det? Best�llde jag en fransk b�ff. Det
+heter biff, karl, l�r er tala rent, men �n sen d�?
+
+--K�ra bror, f�rl�t att jag blandar mig i saken. Du best�llde en fransk
+biff och det h�r �r en fransk biff, med persiljesm�r och kokt potatis.
+
+--Det �r ett dj�vla s�tt i alla fall. Vad begriper jag mig p� deras
+franska b�ff? Men, det smakar ju gott. H�r du, vi tar v�l kvarten med
+detsamma? Tjo--n�, h�r du, tira d�r, va! Det var ett dj�vla stiligt
+fruntimmer. Tjo, lilla fr�ken, hur st�r det till med h�lsan och
+k�rleken ... vafannud�, k�nde du henne? Det var en annan sak. �, ta och
+presentera mig, va?
+
+--Jag �r r�dd att det inte g�r, k�ra bror. Hon �r visst i s�llskap.
+
+--�sch, vad g�r det? Nu �r vi i K�penhamn, och d�r ska man v�l f�r fan
+ha lov att roa sig. Sk�l p� dig! Dj�vla roligt att se dig! Men jag
+tycker du har blivit s� allvarsam sen sist.
+
+--Tycker du det? Jag vet inte. Det �r v�l tiderna.
+
+--Dom ger man v�l fan i, inte sant, vaktm�starn? Vaktm�starn �r en
+trevlig pojke, fast vaktm�starn �r en gammal f�hund. Sk�l p� sig,
+vaktm�starn! Egentligen �r ni n�gra f�hundar allasammans h�r �ver, och
+sura se ni ut n�r det kommer en svensk hit, men v�ra pengar, dom har ni
+ingenting emot, va? Dom tar ni emot, va, vaktm�starn? Hur mycket blir
+det h�r? Det �r jag som bjuder, f�rst�r vaktm�starn, d�rf�r att jag inte
+sett det h�r gamla n�tet p� flera �r. Halvtress och halvfj�ss, h�r du,
+vad �r sejsten � halvfj�ss?
+
+--Tjugusex kronor och tjugufem �re, sade jag. Hompa gav tjugu�tta och
+femtio. Vaktm�starn fick s�lunda tolv kronor i dricks. I mitt tycke f�r
+litet.
+
+Till sommaren l�r det komma en invasion av Hompor.
+
+
+
+
+VID GR�NSEN
+
+
+P� morgonen upplyser erotologen oss om att han t�nker stanna i Kolding.
+Vi f� cykla vidare ensamma.
+
+Vi emottaga hans meddelande med f�rst�else och en viss grad av sinnesro.
+Vi erinra oss en ung kvinna, som vi s�go dagen f�rut, d� det var barnens
+dag i Kolding. Med en fin anspelning p� detta, som icke eng�ng en
+d�vstum skulle kunna missf�rst�, l�mna vi erotologen �t sin saliga
+pl�ga, och stiga upp i t�get.
+
+Vi �ro n�mligen p� cykelf�rd, och s� fort det finns backar f�rut, ta vi
+med t�get. Utanf�r Kolding ligga backar p� �nda till femtio meters h�jd.
+Vi ta f�ljaktligen t�get tre stationer fram, s� �r det gjort.
+
+Vi stiga ur t�get. Med en snabbhet och beslutsamhet, vartill vi hittills
+inte sett n�gra sp�r, rusar samf�rdsmedlet av �ver den flata sl�tten.
+N�r vi komma ut framf�r stationen, m�rka vi orsaken: den sidvind, som
+f�rf�ljt oss sedan resans b�rjan, har �verg�tt till rak motvind av en
+orkanlik styrka--tre � fyra sekundmeter. Det �r d�rf�r t�get har rusat
+sin v�g. Det har velat f�rebygga ytterligare fusk i protokollet. Det
+anser, att en cykelf�rd �r en cykelf�rd. Med en suck s�tta vi oss upp p�
+cyklarna och v�nda dem s� att vi f� medvind. Det m�ste v�l finnas
+j�rnv�gst�g p� det h�ll d�r medvinden slutar, s�ger min kamrat. Jag
+l�tsar inte ha h�rt honom. Man har d� karakt�r.
+
+Det g�r undan s�derut en stund. Pl�tsligt vrider v�gen av mot v�ster.
+Medvinden �r slut, sidvinden b�rjar, och d� inga j�rnv�gst�g finnas i
+synh�ll, finna vi oss i det oundvikliga. Vi vrida av �t v�ster och b�rja
+brottas med elementen.
+
+V�gen g�r rak och sandig, saffransbrun i f�rgen. P� b�gge sidor om den
+ligger heden; h�r och d�r �r den uppodlad; h�r och d�r st�r en
+granplantage eller en bj�rkdunge; men f�r det mesta str�cker den sig
+stor och obruten �t alla h�ll. Vinden f�r sj�lvk�nsla n�r den g�r fram
+�ver en s�dan sl�tt. Den inser, att den har vissa chanser. Den beslutar
+att utnyttja dem mot oss. Vi f� sp�nna i, s� att det v�rker i benen och
+korsryggen.
+
+--Skulle det vara gott med en �l? ropar min kamrat �ver axeln.
+
+Jag anser fr�gan vara retorisk och underl�ter att svara. Pl�tsligt
+skymtar en bokdunge och n�gra hus rakt f�rut. Vi g�ra samtidigt
+id�associationerna: _hus--m�nniskor i dem--alla m�nniskor �ro
+t�rstiga--krog--�l_. Vi sp�nna i med spontan energi och p� n�gra
+minuter �ro vi framme. Vi sv�nga om en v�gkr�k. I samma �gonblick hejdas
+vi av en r�st.
+
+--Stopp! Man f�r inte cykla ned till bron!
+
+Vi h�lla tv�rt inne. Den som har hejdat oss �r milit�r. Men varf�r f�r
+man inte cykla l�ngre?
+
+--Man f�r inte cykla ned till bron, upprepar soldaten. Men man f�r g�
+dit ned.
+
+--Varf�r d�?
+
+--Det h�r �r gr�nsen.
+
+Det �r sant, det p�g�r ett v�rldskrig.
+
+Gr�nsen. Ordet sl�r ned i oss. Vi s�tta tyst fr�n oss cyklarna.
+
+--Vi g� naturligtvis dit ned, s�ger min kamrat.
+
+Vi g� l�ngs en landsv�g, stenlagd som en stadsgata. Det v�xer h�gt gr�s
+emellan stenarna. Det �r l�ngesen man k�rde h�r. Efter ett par minuter
+st� vi vid en bro, som g�r �ver en liten �. Men bron binder inte l�ngre
+samman tv� str�nder, den skiljer dem �t. Vid vartdera landf�stet g�r det
+en ribba �ver den, omvirad med taggtr�d. Mellan dessa ribbor �r ingen
+mans land. Hindret ser inte o�vervinnligt ut. Det p�minner n�rmast om
+n�r barn leka krig. Men i denna puerilitet ligger det ingenting l�jligt.
+
+Under bron flyter den lilla �n, sommarstilla, t�ckt av vass och
+n�ckrosor. �ngarna, som g� ned till den p� vardera sidan, ha h�gt,
+vajande gr�s och lysa av blommor. Husen p� b�gge sidorna ligga inb�ddade
+i tr�dg�rdar och se gamla och burgna ut. Vi veta att det talas samma
+spr�k i dem. Allt �r p� den ena sidan �n som p� den andra. Och dock �r
+allt olika. Ty den ena sidan tillh�r livet och den andra sidan d�den. P�
+v�r sida g�ra blommorna r�tt i att lysa. �ver den andra sidan ligger det
+en skugga. D�den och sv�lten ha brett sina vingar �ver den i redan m�nga
+�r. Och som deras representant st�r en enda person p� andra sidan
+bron--en gr�kl�dd landstormsman med gev�r och bajonett. P� v�r sida av
+bron st�r som pendant en liten flock svartkl�dda kvinnor och m�n och ser
+p� honom. Han r�r sig inte; han s�ger ingenting; han stirrar rakt
+framf�r sig. De s�ga heller ingenting, men de beh�va inte g�ra det f�r
+att man skall f�rst�, att de ha sl�kt p� andra sidan.
+
+Detta �r allts� gr�nsen.
+
+Pl�tsligt skymmes himlen. Vinden har bl�st fram en hel molnarm�, som
+breder ut sig �ver det bl�. Solljuset f�rsvinner, f�rst p� andra sidan,
+s� p� v�r. Reinhardt kunde inte ha arrangerat det b�ttre. Den gr�kl�dde
+landstormsmannen st�r kvar, stel och or�rlig, lutad mot gev�ret. Men de
+svartkl�dda m�nniskorna p� v�r sida b�rja tyst g� upp l�ngs den
+gr�sbevuxna stenlagda landsv�gen.
+
+Vi f�lja dem och hoppa upp p� v�ra cyklar. Molnen lova fuktighet av ett
+slag, som vi inte s�tta v�rde p�. Vi sp�nna i under tystnad och efter
+ett par timmar �ro vi framme i Ribe. Vi finna erotologen d�r. Han har
+ocks� varit vid gr�nsen, men motats �ver den av den unga
+barnensdagskvinnan och tagit f�re oss p� t�g. Livet har sina stormar.
+
+
+
+
+VERANDA MOT HAVET
+
+
+Den fetaste av de tre cyklisterna lade fr�n sig jordgubbsskeden och
+t�nde en ny cigarrett.
+
+--Ah! sade han. En lagom l�ng cykeltur, ett kallt bad i solnedg�ngen och
+en lagom stark m�ltid--alla ljuvligheters ljuvlighet och krona.
+
+Den minsta av de tre cyklisterna s�g de sista dropparna ur sitt
+madeiraglas.
+
+--Du har r�tt, sade han, och jag satt sj�lv och t�nkte detsamma. Men d�
+jag gjorde det, k�nde jag ett stygn i mitt hj�rta i likhet med de
+personer som stenade Stefanus. Ty vad bevisar en s�dan reflexion? Att
+man h�ller p� att bli gammal. Ungdomen �r den tid, d� man inte k�nner
+efter hur det k�nns. Medvetandet att man har det bra �r den f�rsta
+signalen fr�n �lderdomen, som �r den tid, d� man inte har det bra.
+
+Den tredje av cyklisterna var en av de personer, som tala i citat. Han
+skyndade sig att citera Salomo om de �r, om vilka man skall s�ga: de
+behaga mig icke. De b�da andra tego. Den fete �tertog, v�nd till den
+minste:
+
+--Du har r�tt. Jag ser, att du �r f�rv�nad �ver att jag medger det. Men
+det �r d�rf�r att jag p� det viset f�r tillf�lle att lancera en sats som
+jag t�nkte ut i eftermiddag, medan vi cyklade.
+
+Den ber�r l�gnaktigheten i ett gammalt ordspr�k. Detta ordspr�k s�ger,
+att kunskap �r makt. Det �r ett omtyckt ordspr�k. Det sitter �ver
+skold�rrarna, och p� reklamh�ftena fr�n bokf�rlagen. Den som f�rnekar
+det blir stenad. Jag skall vara s� modig. Jag p�st�r att det �r l�gn.
+
+--Vad behagas! ropade den tredje cyklisten. En l�gn att kunskap �r makt?
+�r du ignorant?
+
+--Tyv�rr inte, sade den fete. Jag vet f�r mycket b�de om andra och mig
+sj�lv. Jag vet om mig sj�lv, n�r jag �r lycklig, och det minskar min
+lycka. Och vad jag eljest vet har varken gjort mig m�ktig eller lycklig.
+Men l�t oss taga saken i st�rre perspektiv. L�t oss t�nka p� samh�llena.
+�r det samh�lle m�ktigast, d�r kunskapen �r st�rst? P� intet vis.
+Alexanders okunnighet f�rde honom till Indien. Romarnas okunnighet var
+den solida basen f�r det romerska riket. S� l�nge den kunde bevaras,
+v�xte riket och var om�jligt att besegra. I samma stund som den b�rjade
+ge plats f�r kunskaper, f�ll det samman. Vad som gjorde att tyskarna
+fruktade engelsm�nnens intr�de i v�rldskriget, var framf�r allt den
+solida, sekelgamla, brand- och dyrkfria anglosaxiska okunnigheten om
+allt som ligger utanf�r England. Det �r den som g�r att England hittills
+aldrig f�rlorat ett krig. Det borde resas ett monument �t den, tre
+g�nger h�gre �n Nelsonpelaren.
+
+--Du pratar, sade den minste cyklisten. Ska vi inte ha kaffe?
+
+Han ropade p� kyparen utan att avvakta de andras svar.
+
+Himlen �ver havet hade gr�nat. Skyarna tornade upp sig i fantastiska
+dr�mbyggnader, under vilkas botten en strimma vallmor�tt solsken
+tr�ngde fram som ett spett. Dr�mbyggnaderna voro underminerade och
+f�rdiga att st�rta.
+
+--Gud vet, om vi kan cykla i morgon, sade den tredje cyklisten. Jag tror
+det blir regn.
+
+--Landet beh�ver regn, sade den fete cyklisten. Jag hoppas det f�r regn.
+Det �r ett kunskapsrikt land, och varje bonde vet hur m�nga millimeter
+regn, det beh�vs f�r sk�rden. Men jag undrar om n�gon bonde i detta
+kunskapsrika land ber samma b�n som de kinesiska b�nderna be sedan
+urminnes tider. Den kinesiske bonden s�ger: m� det regna f�rst p�
+statens �krar och d�refter p� mina. Det �r hans enkla och oreflekterade
+b�n. Men hur m�nga millimeter det skall till, vet han s�kert inte. Han
+�r djupt okunnig, och har bevarat sin okunnighet genom fem �rtusenden.
+D�rf�r �r han personligen lycklig i motsats till oss, och d�rf�r kommer
+Kina att �verleva alla andra riken. Den vita raseri �r bara en
+betydelsel�s episod.
+
+--H�r upp med ditt dumma prat, sade den tredje cyklisten. Jag f�rst�r,
+att en person som du f�rsvarar okunnigheten, men de kunskaper du har
+skulle inte eng�ng besv�ra en kines. Och i Kina hade du varit halshuggen
+f�r l�ttja f�r l�nge sedan. Vill du ha n�gon punsch?
+
+--Det du s�ger om mitt �de i Kina, sade den fete cyklisten, bevisar bara
+kinesernas beundransv�rda klokhet ytterligare. N� ja, l�t mig f� ett
+glas punsch d�, men m� det regna f�rst i edra glas och d�refter i mitt.
+Sk�l!
+
+
+
+
+APOLOGI F�R KONUNG HERODES
+
+
+Jag bor f�r n�rvarande p� ett f�rtjusande sommarhotell. Utanf�r mina
+f�nster str�cker sig bukten, bl�- och gr�ngnistrande i solskenet, som
+var dag v�ller ned i en fors mellan de vita sommarskyarna. De tre
+revlarna draga sina marmorgr�na band parallellt med den vita
+strandremsan; utanf�r dem g�r vattnet m�rkbl�tt med sm� ilskna v�gor och
+innanf�r dem sliter det upp sig i tusentals attacker mot stranden.
+N�stan nere vid strandbrynet l�per den vita, sl�ta landsv�gen, och p�
+andra sidan om den, bakom villorna, ligger skogen. Bokarna st� m�ktiga,
+sv�llande, djupgr�na; h�r och d�r ge de plats �t en uthuggning eller ett
+b�ljande vetef�lt. Det �r ett nordiskt Arkadien, d�r bullret fr�n
+v�rlden saknar resonans, och d�r jag, ov�rdig, f�tt rum.
+
+Livet �r sk�nt.
+
+Varje morgon klockan tio--ty jag �r lat--drar jag p� mig de
+n�dtorftigaste kl�derna och g�r ned i badhuset. O, ljuvligheters
+ljuvlighet och krona--saltvatten, klart gr�nt saltvatten, som b�r mig
+och sk�ljer mig, en simtur och en kontemplativ vila i vattnet med
+h�nderna under huvudet och den sommarbl� himlen �ver mig!--Frukost utan
+restriktioner och en cigarrett. Man kan arbeta; man har lust att arbeta.
+Allt �r underbart. Livet �r sk�nt.
+
+Livet var sk�nt till f�r fem dagar sen.
+
+F�r fem dagar sen fick jag nya grannar. Ett �kta par fr�n huvudstaden
+hade skrivit och bett om rum. Det fanns ett rum ledigt. Detta rum var
+rummet bredvid mitt, och v�rden hyrde intet ont anande ut det till det
+�kta paret, som �nskade rum. F�r fem dagar sen kommo de, och livet
+f�r�ndrades i ett slag f�r mig. Solen miste sin glans; havet svartnade;
+himlen svartnade; blommorna blevo doftl�sa; f�glarnas s�ng tystnade f�r
+ett barnskrik.
+
+Ja, ett barnskrik. Ett litet barn har �ppnat sin sp�da, tandl�sa mun och
+utan att s�ga ett ord f�r�ndrat hela Arkadien. Solen lyser utan v�rme
+�ver ett trist och intets�gande landskap; blommorna sloka p� sina
+st�nglar; f�glarna ha stoppat huvudet under vingen, besegrade av ett
+barnskrik. Ett infernaliskt, outtr�ttligt, genomtr�ngande barnskrik.
+Inte ett h�gt furiosobarnskrik, utan ett klart, oemotst�ndligt,
+obevekligt, stackatobarnskrik. Ett skrik, som vittnar om att detta barn,
+fast�n bl��gt, i rakt nedstigande led h�rstammar fr�n det folk, som med
+sin r�st v�lte Jerikos murar. Ett skrik, som b�rjar s� fort det lilla
+barnet �ppnar sina �gon och som fortg�r i en otrolig, oavbruten serie
+till dess det sluter sina �gon. Ett skrik, som ingen maskin p� jorden
+skulle kunna prestera utan att bli hes efter fyra timmar, men som detta
+lilla tre m�nader gamla, dj�vulska barn med l�tthet uts�nder dygnet
+runt. Det �r otroligt. Det �r outh�rdligt. Det �r beundransv�rt. Det �r
+helvetiskt.
+
+Jag tassar uppf�r trapporna sent om natten. Jag har suttit p�
+sommarhotellets veranda sedan eftermiddagen, ehuru jag skulle ha
+arbetat. Arbetet �r om�jligt p� mitt rum. Ingen musa i v�rlden kan g�ra
+sin skygga viskning h�rd genom det lilla barnets skrik. Allts� blir det
+hotellverandan, och �nda dit s�nder barnets sagolika strupe st�nk av
+sina tonv�gor. P� hotellverandan g�r eftermiddagen, aftonen och en del
+av natten. Vid midnattstid tassar jag uppf�r trapporna till mitt rum.
+�ntligen �r allt stilla. Evighetsr�sten vilar. Jag kan f� sova, vilket
+jag inte f�tt p� flera n�tter. Liksom en inbrottstjuv smyger jag mig in
+p� mitt rum. Jag kl�r av mig med en varsamhet som om det g�llde en
+invalid. Jag l�gger mig f�rsiktigt i s�ngen. Jag sluter �gonen av
+v�llust, bara jag t�nker p� s�mn...!
+
+Just d� uts�nder s�ngen en svag knirkning. I en timsl�ng sekund sv�var
+jag mellan fruktan och hopp, s� �r saken klar. Det obevekliga barnet har
+h�rt mig och rapporterar nu f�r Gud och v�rlden, att den vuxne st�rt
+framtidsv�sendet i dess av �nglar beskyddade vila. Det skriker till
+himlen �ver mig som de oskyldigas blod ropar fr�n marken. Na-na-na. Det
+varierar inte sin anklagelse; det fastsl�r den genom att upprepa den om
+och om igen med katonisk konsekvens. Det upprepar den s� l�nge, att jag
+utmattad faller i s�mn.
+
+Jag dr�mmer om zoologiska tr�dg�rdar, mordf�rs�k, krig och dambass�nger.
+Det lilla barnets r�st �r det underliggande substratet till alla dessa
+dr�mmar. �ntligen tystnar den. Jag vaknar. Jag saknar ackompanjemanget
+till min s�mn. Barnet l�ter mig ligga vaken l�nge nog f�r att morna mig.
+Det �r inte att hoppas p� mer s�mn. Jag stiger upp och s�tter mig till
+skrivbordet. I samma nu lyfter det sin r�st till en h�jd, klarhet och
+g�llhet som �vertr�ffar eller tycks mig �vertr�ffa allt vad det f�rut
+presterat. Jag f�rs�ker att v�nja mig vid r�sten, som man v�njer sig vid
+sf�rernas musik, att sluta �ronen f�r den, att ta det hela som ett
+sk�mt. Ack, vad f�rm�r jag mot det lilla barnet? Efter tv� timmars
+f�f�ng kamp ger jag upp och g�r ned och badar. Jag beh�ver svalka mitt
+v�rkande huvud. N�r jag kommer tillbaka, �r det tyst i rummet bredvid.
+Jag v�gar inte tro mina �ron. Jag st�rtar fram till skrivbordet och
+fattar pennan. Fr�n rummet bredvid kommer ett egendomligt ljud. F�rst
+f�rst�r jag inte, vad det �r. Det �r inte barnet. D�rp� g�r det upp f�r
+mig: det �r barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utst�ta
+ett matt hurra! I samma �gonblick h�r jag den riktiga r�sten igen--den
+omutliga, outtr�ttliga na-na-na-r�sten. Det lilla barnet har ingen tanke
+p� att l�ta g�cka sig. Det vet, vilket �rhundrade det lever i.
+
+Detta �r en apologi f�r den mycket f�rtalade regenten och realpolitikern
+Herodes, konung av Betlehem.
+
+
+
+
+WELTPOLITIK
+
+
+M�nga m�nniskor syssla nuf�rtiden med storpolitik. Man sluter fred
+(eller g�r det r�ttare sagt inte); man �ndrar gr�nser; man ber�knar
+skadest�nd av sj�lva fan. Jag l�ser d�rom i tidningarna, fast�n jag
+lovat mig sj�lv att l�ta bli. Blir det fred, blir det utan min
+medverkan, och blir det krig igen, sker det ocks� mig f�rutan. Det enda
+som f�ljer av tidningsl�sning �r f�rd�rvade nerver. Jag �r en r�
+h�donist.
+
+Det fanns emellertid en tid, d� jag levande intresserade mig f�r
+�tminstone ett storpolitiskt problem. Men om jag ber�ttar detaljerna,
+komma de endast att bekr�fta att jag �r en r� h�donist.
+
+Det var sommaren 1913. Jag l�g i Monte Carlo, var fattig och hade ett
+umg�nge, som endast mot sin vilja var fattigt. _Jag_ fann mig med
+en franciskans t�lighet i syster Armods energiska famntag. Det �r
+faktiskt. �tminstone inbillar jag mig det nu, n�r sex �r ligga emellan.
+Men l�t oss tala om Louise av Koburg.
+
+Jag hade ingen personlig ber�ring med denna prinsessa. Visserligen k�nde
+jag tv� grevar och en italiensk markis, men de voro inte i st�nd att
+introducera mig i de kretsar, d�r Leopold II:s dotter r�rde sig. Den ene
+av grevarna var greve Borgacz fr�n Ungern (som visserligen var av god
+familj, i det att det var hans bror som senare formulerade ett visst
+ultimatum till Serbien); den andre var greve Origoni, som numera odlar
+peppar p� en franska staten tillh�rig dom�n i Guyana. Markisen hade
+l�ssk�gg och en stor r�kning hos sin hotellv�rd. Nej, ingen av dessa
+�dlingar var i st�nd att introducera mig i Louises av Koburg krets. Den
+som h�ll p� att g�ra det var svensk och hette--men nej. Inga namn!
+
+Denne svensk var systemspelare. Trots sin ungdom--han var 24 �r--hade
+han besegrat hasarden. Icke mindre �n fem ofelbara system stodo till
+hans f�rfogande, n�r han ville spela--och fick kapital. Det var just det
+det h�ngde p�. Han beh�vde kapital. I samma �gonblick han fick det, var
+kasinot s�lt, dess guld hans, och han och hans v�nner burgna m�n f�r
+livet. Ingen har bett livligare f�r en annans r�kning �n jag f�r W:s.
+Och pl�tsligt tycktes mina b�ner verka.
+
+En vacker dag ber�ttade han mig f�ljande vid ett stycke franskbr�d med
+salt och ett glas franskt br�nnvin:
+
+I kasinot hade han gjort bekantskap med en tyska av god familj. En �ldre
+tyska. (W. var en vacker pojke.) Denna tyska hade fattat ett livligt
+intresse f�r hans system nummer tre, det p� dussin och transversaler.
+Och nu berodde allt p� prinsessan Louise av Koburg.
+
+Hur kunde s� m�nga m�nniskors framtid bero p� Louise av Koburg?
+
+Jo, Louise av Koburg, som var dotter till Leopold II, hade i denne en
+h�rd fader. Leopold II nekade sitt barn de pengar, som tillkommo henne,
+och p� grund h�rav m�ste hon processa med honom. S�dant �r livet. F�r
+att f�ra processen beh�vde Louise av Koburg pengar, och dessa pengar
+hade hon delvis l�nat av den �ldre tyska, som W. tr�ffat i kasinot.
+Fick Louise pengar, fick tyskan pengar; fick tyskan pengar, fick W.
+pengar; och fick W. pengar, var kasinot s�lt med man och mus. Och W. och
+hans v�nner rika.
+
+P� s� invecklade tr�dar h�nga institutioners och m�nniskors �den.
+
+Nu �terstod en sak, sade W. Det var n�dv�ndigt, att jag tog till
+Mentone.
+
+Varf�r var detta n�dv�ndigt?
+
+Jo, W. ville veta om den gamla tyskan f�tt pengar av Louise. Han hade
+som en aning om att hon hade det, men han ville inte fr�ga direkt.
+Varf�r inte? Nej, ty d� kunde den felaktiga uppfattningen l�tt insmyga
+sig hos henne, att W. var n�dst�lld, beh�vde pengar och var tvungen att
+s�lja sitt system till underpris.
+
+Jag medgav, att detta var sannolikt. Men hur skulle jag f� reda p� om
+tyskan hade f�tt pengar eller ej?
+
+Bah! En man med mitt skarpsinne och vinnande s�tt! En barnlek--en
+fullkomlig barnlek. Tyskan bodde p� H�tel des Acacias. Det gick som en
+dans.
+
+N�v�l, jag skulle ta till Mentone. Men d� fick W. lov att ge mig till
+biljetten. Jag var luspank.
+
+K�re bror--jag beklagar. Jag ocks�. Du f�r g�.
+
+G�! G� till Mentone! N�stan en hel mil!
+
+Varf�r inte? En uppfriskande promenad. Och m�let som vinkar oss:
+kasinots ruin, allm�nt v�lst�nd �ver resten av linjen!
+
+Gott. Jag skall g�.
+
+Jag gick.
+
+Jag gick en kilometer, jag gick tv�, l�ngs stranden av det bl�
+Medelhavet. Mina skor voro l�tta och tyngde mig inte. Jag gick, och
+under det jag gick, utm�lade jag kasinots underg�ng f�r mig sj�lv; jag
+utpenslade den i detaljer, t�vlande med Yttersta domens i Michel Angelos
+framst�llning. Jag s�g guldet hopa sig i drivor kring W. och mig. Jag
+s�g krupi�rerna beg� sj�lvmord; jag s�g monsieur Blanc p� kn� f�r W.,
+tiggande om n�d. Jag h�rde W. svara honom (torrt, som det st�r i
+romanerna):
+
+--Fem millioner, och jag slutar!
+
+Jag s�g upp. Jag befann mig vid Cap S:t Martin. Det �terstod mer �n en
+halv mil. Och mina f�tter voro �mma. Men det fanns intet val. Vidare!
+
+Jag gick och gick, kilometer efter kilometer. Till slut var jag s�
+tr�tt, att jag inte orkade mer. Jag befann mig just vid en
+sp�rvagnsh�llplats. Och pl�tsligt erinrade jag mig en sak: i min
+byxficka l�g ett enfrancstycke fr�n Charles X:s tid. Det saknade
+giltighet; varenda aff�r, jag k�nde i Monte Carlo, hade delgett mig
+detta och spottat ut det. Men--
+
+Jag hoppade upp p� sp�rvagnen, som just kom. Vi k�rde, och jag stack
+till kondukt�ren det fula myntet med Charles X:s drag ned�tv�nda. Han
+m�ste ha varit numismatiker, ty utan att v�nda myntet sade han
+omedelbart:
+
+--Den g�r inte. En annan.
+
+--Jag har ingen annan, sade jag.
+
+N�v�l. Kanske var han v�lvillig. Kanske trodde han sig kunna pr�ngla ut
+den odugliga francen sj�lv. I varje fall beh�ll han den och l�t mig �ka
+till Mentone (dit turen f�r �vrigt kostade 30 centimer). Och n�r jag kom
+dit, tr�tt i f�tterna, torr i halsen och varm och svettig �ver hela
+kroppen, fick jag en repetition i Johan Jacob Borelii logik.
+
+Det finns i logiken, s�ger denna skrift, n�got som heter _petitio
+principii_. Det �r: n�r man utg�r fr�n en otillr�ckligt bevisad
+f�ruts�ttning.
+
+Fick Louise av Koburg pengar, fick tyskan i Mentone pengar. Fick tyskan
+pengar, fick W. pengar. Fick W. pengar, var kasinot s�lt och vi alla
+rika.
+
+Denna kedja var utan en felande l�nk. Men en av l�nkarna var inte
+h�llbar.
+
+Louise av Koburg hade f�tt pengar av Leopold II, �tminstone en del.
+Tyskan p� H�tel des Acacias hade f�tt pengar av Louise av
+Koburg--�tminstone en del. Men W. fick inga pengar, ty tyskan hade rest
+fr�n H�tel des Acacias, s� fort hon f�tt pengar. Kasinot kunde dra
+nattm�ssan �ver �ronen och sova lugnt �nnu en tid.
+
+Allt detta utforskade jag p� hotellet i Mentone.
+
+Det var f�rsta och sista g�ngen jag blandade mig i Weltpolitik. Det var
+ocks� f�rsta och som jag hoppas sista g�ngen jag tjuv�kte p� t�g--hem
+till Monte Carlo f�r att undervisa W. i _petitio principii_.
+
+
+
+
+MONSIEUR ELL�R I KURRAN
+
+
+Jag �r sl�kt med en fransman vid namn des Esseintes, om vilken en man,
+som dog som trappist, skrev en bok. Herr des Esseintes gjorde imagin�ra
+resor. Ljuset �ver en gata eller doften av en cigarrett g�r nuf�rtiden
+mig samma tj�nster, som Cook gjorde mig f�rr i v�rlden. En
+algiercigarrett, som n�gon r�kte p� ett kaf�, befordrade mig i g�r till
+rivieran.
+
+Jag gick vid det bl� Medelhavet; de gulvita husen med sina gr�na
+f�nsterluckor d�sade i solljuset; palmerna rasslade �ver mitt huvud; och
+om inga vidare f�glar sj�ngo, berodde det p� att de upp�tits av
+befolkningen. Ty, som jag eng�ng f�r l�nge sedan p�pekat, dessa
+sydl�nningar �ro ett praktiskt folk, som f�redrar en f�gel i grytan
+framf�r tio i skogen.
+
+Ja, man skulle kunna kalla dem f�r materialister, men �lskv�rda
+materialister. De �ro hj�lpsamma och hj�rtegoda. De �ro det av instinkt,
+vid alla tider p� dygnet, i alla f�rehavanden, t.o.m. n�r de �ro
+anst�llda i polisen. _Egomet qui loquor_, jag som talar till eder,
+vet det, ty jag har sj�lv blivit arresterad i Monte Carlo.
+
+Hunnen hit skjuter den skandalhungrige l�saren upp �gobrynen, l�gger
+fr�n sig cigarren och mumlar:--Aha! Men varf�r--
+
+Jag avbryter l�saren, som �nskar fr�ga, varf�r den skarpsynta
+monegaskiska polisen inte beh�ll mig. Det var av hj�rtegodhet. Men l�t
+mig l�gga aktstyckena i saken p� bordet.
+
+Det var en aprilafton 1913. Jag hade f�tt en anvisning fr�n Sverige p�
+ett belopp, som endast kunde kallas mindre. Intet annat adjektiv passade
+p� det. Jag h�mtade det p� posten, och p� v�gen fr�n posten till min
+bostad f�ll dj�vulen �ver mig. Dj�vulen �ppnade d�rren till en
+biljardakademi, gav mig en puff i ryggen och sade:--Ah, visst fan. Det
+tj�nar inget till att f�rneka det: jag �lskar att spela biljard. Mest
+lina, men n�stan lika h�gt engelsk _snooker_. Jag hade spelat
+snooker p� Den uppg�ende solen i Tottenham Court Road med en
+tvivelaktigt hederlig polack, vars fader var i tullen, och mark�ren p�
+st�llet. Jag ans�g mig r�tt p� det klara med snooker. N�r dj�vulen nu
+�ppnade d�rren till elfenbensakademien, var det f�rsta jag s�g en
+snookerbiljard och en engelsman, som spelade snooker med sig sj�lv, och
+som f�rv�ntansfullt betraktade mig. Dj�vulen skrockade och drog sig
+tillbaka. Inom en minut var jag mitt uppe i spelet med engelsmannen.
+
+Nu �r det med engelsm�n som spela snooker, att de dricka whisky
+samtidigt. Den som f�rlorar partiet, betalar whiskyn. Jag vann partiet
+nummer ett och den d�runder konsumerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
+tv� och den under tiden assimilerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
+tre, plus den samtidigt absorberade--
+
+Nej, detta �r ingen kaf�r�kning. Jag vann alla partierna utom det sista.
+Under det sista partiet uppt�ckte jag, att, om jag var styvare �n
+engelsmannen i snooker, engelsmannen var styvare �n jag i whisky. L�ngt
+ifr�n att medge detta f�reslog jag att vi skulle ge oss av till en annan
+lokal. Den sista resten av svenskarnas vikingalynne, lusten att byta
+lokal, satt i mig. Vi l�mnade biljarden och togo en droska. Av obekant
+anledning trugade jag p� engelsmannen fem francs till att betala
+droskan. D�refter somnade jag. Fridfullt.
+
+Jag vaknade vid att en person ryckte mig i armen. Jag slog upp �gonen
+och s�g att denne person var kusken. Han var fet, svart och �nskade
+pengar. Jag sade:
+
+--Engelsmannen har f�tt pengar till er. Kusken sade:
+
+--Betala! H�r finns ingen engelsman. Fem francs! Jag s�g mig om; han
+hade r�tt. Engelsmannen var borta.
+
+--Betala! ropade kusken. Betala!
+
+Hade han inte ropat, hade jag kanske betalat. Nu slog det mig, att allt
+vad jag hade kvar var tio francs. Jag har sagt, att postanvisningen var
+mindre. Tio francs betydde mitt livsuppeh�lle i lika m�nga dar (p� den
+tiden). Och denne kusk ville ha mig att betala k�rturer med dem! Aldrig.
+
+--Jag betalar inte, sade jag till kusken och steg ur vagnen. Aldrig!
+
+Kusken kr�ngde p� ett �gonblick av sig rocken och fl�g mot mig,
+brinnande av lust att f�rvandla mig till rostbiff. En intresserad
+folkskara slog krets om oss. Jag gjorde mig under h�ga rop redo att lida
+f�r min tro, d� kretsen kl�vs och en fet, monegaskisk polis tog p� sig
+glas�gon och st�llde sig mellan kusken och mig. Varf�r han tog p� sig
+glas�gon, vet jag inte, men han gjorde det.
+
+--Han vill inte betala! ropade kusken. Ah,
+porcamadonnacorpodichristosacramentoporcodio! han vill inte betala, men
+han skall! Han skall! Fem francs! Betala!
+
+--Betala, min herre, sade den fete polisen. Ni har �kt droska; ni m�ste
+betala.
+
+--Jag har givit engelsmannen pengar att betala med, sade jag. Min r�st
+var brusten.
+
+--Var �r denne engelsman? sade polisen.
+
+--Han har f�rsvunnit, ropade kusken. Ah,
+porcamadonnacorpodichristoporcasacramento, betala, betala! Fem francs!
+
+--Aldrig, sade jag.
+
+--Till polisstationen! sade polisen.
+
+Vi stego upp i droskan, polisen, kusken, en v�n till kusken, som var
+�nnu mer uppr�rd �n kusken, och jag (motst�ndsl�st). Vi reste till
+poliskontoret och togo plats kring polisernas f�rmaksbord.
+
+--Vad �r ert namn? sade polisen.
+
+--Ell�r, sade jag, ty s� heter jag i Frankrike.
+
+--Och ert namn? sade polisen till kusken.
+
+--Giannini! ropade kusken. Ah, porcosacramentoporcamadonna--
+
+--Monsieur Ell�r, sade polisen, ni m�ste betala monsieur Giannini fem
+francs.
+
+--Aldrig, sade jag och f�ll i s�mn. Man v�ckte mig omedelbart. Kusken
+och hans v�n dansade p� golvet av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen
+lyfte handen.
+
+--Attention! sade han. Giv akt! Han vill tala.
+
+Med min brustna r�st p�b�rjade jag en redog�relse f�r hur jag tillbragt
+min dag. Hunnen till det tredje snookerpartiet somnade jag. Jag v�cktes
+omedelbart. Kusken och hans v�n dansade �ter runt, brinnande av
+mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen.
+
+--Attention! Giv akt! Han vill tala.
+
+Jag fortsatte min ber�ttelse och n�dde fram till n�st sista partiet.
+D�refter somnade jag p� nytt. Jag v�cktes och lyfte handen.
+
+--Giv akt! sade polisen. Attention! Han vill tala. Jag avslutade min
+ber�ttelse. Alla lyssnade uppm�rksamt. Just d� jag skulle falla i s�mn,
+sade polisen:
+
+--Monsieur Ell�r, ni f�rnekar allts� icke att ni �kt i droska med
+monsieur Giannini?
+
+--Nej, sade jag.
+
+--N�v�l, monsieur Ell�r, d� m�ste ni betala monsieur Giannini fem
+francs.
+
+--Aldrig! sade jag.
+
+Kusken och hans v�n �tertogo �gonblickligen sin ursinniga dans. Polisen
+reste sig och �ppnade med beslutsam min en d�rr.
+
+--Monsieur Ell�r, sade han. Det �r d�r ni skall sova, om ni inte betalar
+de fem francs, jag talar om.
+
+Mitt hj�rta veknade omedelbart. Jag �r en k�nslig natur, vars sinne �r
+�ppet f�r det ber�ttigade i andras synpunkter. Jag tog upp fem francs
+och gav dem till kusken. Kusken och hans v�n avbr�to omedelbart sin
+mordlystna dans, tryckte b�da mina h�nder och f�rs�krade, att det var
+vad de v�ntat sig av mig. Polisen sade detsamma.
+
+--Det var, vad jag v�ntade mig av er, monsieur Ell�r. Nu skall jag f�lja
+er hem.
+
+Han gjorde det, under det kusken k�rde hem, n�jd med dagen. Vi hade
+tillbragt tre och en halv timme med att f�rhandla. Solen h�ll just p�
+att g� upp �ver uddarna mot Italien. Havet sk�lvde i lila och
+skiffergr�tt. De vita villorna f�rgades topasgula och vinr�da; palmerna
+rasslade metalliskt i gryningssuset, och under deras stammar l�go
+druvbl� skuggor. Den fete polisen f�ljde mig till min d�rr och avb�jde
+det �l, jag f�reslog att vi skulle anv�nda min sista femfrancsare till.
+
+Ack ja, detta var min arrestering n�dens sista �r 1913 i Monte Carlo,
+vid det bl� Medelhavet, dit r�ken av en algiercigarrett p� ett kaf� gav
+mig biljett i g�r afton.
+
+
+
+
+ALL �VERKLASS �R INSTIFTAD FR�N OVAN
+
+
+Erotologen sade till oss:
+
+--Detta tilldrog sig p� den tid, d� jag studerade. Det tilldrog sig i
+den gamla staden med de krokiga gatorna, d�r allting kunde tilldraga sig
+i den v�gen. Om aftonen gick det t�g av osl�ckta beg�r l�ngs huvudgatan;
+f�re klockan nio mer eller mindre kyska, efter klockan tio uteslutande
+orgiastiska. Hade vi m�nniskor varit sj�lvlysande i detta tillst�nd,
+hade gatan sett ut som en o�ndlighetsserie av lysmaskar. Till klockan
+sju gingo familjeflickorna fram och tillbaka d�r, arm i arm, fnittrande
+och pratande. Klockan sju till �tta kom det demokratiska genombrottet;
+pigorna ryckte in, doftande av mandeltv�l och solid k�ttslighet. Med dem
+kommo ock fabriksarbeterskorna, smalare i figuren, blekare i ansiktet
+och svartare under �gonen. Men mellan dem och studenterna var det satt
+ett svalg av misst�nksamhet; n�gra f�rbund stiftades under gaslyktorna,
+men inte m�nga. Klockan tio kom Ingeborg, den ensliga f�rriderskan till
+nattens garde. Hon gav signalen till uppbrott f�r de andra. �nnu en
+halvtimme s�g man kvarblivna medlemmar av det demokratiska genombrottet;
+s� var deras tid f�rbi, och Ingeborg, Anna, Johanna och Amanda
+beh�rskade gatan.
+
+Det var hederliga och sn�lla flickor, och jag skall inte s�ga n�got ont
+om dem p� deras gravar. De hade f�rst�else och erfarenhet. De voro fria
+fr�n vinningslystnad och hade ingen �verdriven tanke om sig sj�lva. I
+deras klass kan man inte n� l�ngre. Kan man det f�r resten i n�gon?
+
+Nog av, efter klockan tio var det de som h�rskade p� gatan med mild, men
+fast spira--de och poliserna med vilka de stodo p� en fot som gr�nsade
+till kamratlighet. Det skulle lika litet fallit dem in att f�rol�mpa
+polisen som polisen att arrestera dem. F�ren betade bland ulvarna. Det
+var en idyll, men ingen idyll kan vara. En vacker h�st upph�vdes
+skr�tv�nget i den n�rliggande storstaden. Den gamla staden med de
+krokiga gatorna s�g en invasion, vartill den aldrig sett maken. R�da
+plymer vajade; siden fr�ste; genombrutna strumpor sutto stramt �ver
+svarvade v�dor. Stj�rnorna stodo stilla av h�pnad som i julnatten.
+Polisen kliade sig fundersamt i nacken. Ingeborg, Anna, Johanna och
+Amanda samlade sig som spartiaterna vid Thermopyle f�r att avsl�
+fienden. Med samma �de. Fienden var f�r v�lrustad. Dess k�rlekspilar
+f�rm�rkade himmelen. Spartiaternas gamla bundsf�rvant polisk�ren
+f�rr�dde dem. Den svarade p� deras b�n om hj�lp med att v�nda ryggen
+till. D.v.s. inte till fienden. Efter n�gra m�nader var fienden erk�nd
+herre p� gatan. Anna, Amanda, Johanna och Ingeborg voro f�rsvunna.
+
+Av dessa mindes jag egentligen endast Johanna. Hon var ocks� den b�sta.
+Hon hade endast ett fel. Hon hade en prononcerad svaghet f�r konjak.
+
+Jag vet inte, hur m�nga �r efter det gamla gardets nederlag det h�nde.
+Det var emellertid ett par tre allra minst. Den h�sten hyrde jag tre
+m�blerade rum tillsammans med en v�n. Han var yngre �n jag och ganska
+f�ngen i k�ttet. Jag sj�lv hade s�tt min vildhavre, som det heter hos
+Dumas fils, �tminstone den sortens vildhavre som s�ddes p� f�rut
+beskrivna �kerf�lt. Jag hade b�rjat anse dylik s�dd som ett f�rr�deri
+mot rasen efter andra litter�ra m�nster. Och en kv�ll i denna period kom
+jag hem fr�n kaf�et och h�rde pl�tsligt ett gn�ll i min trappuppg�ng.
+
+--G�ran! sade det, G�ran!
+
+Jag rev eld p� en t�ndsticka. Johanna stod d�r, �ldrad, litet plussig,
+med en r�d kapott p� sned p� huvudet som sista medgivande �t modets
+v�xlingar. Hon stirrade p� mig med en tr�tt och sl� blick.
+
+--Har du n�gon sprit, G�ran?
+
+Jag k�nde en v�g av altruism sl� upp inom mig. H�r var ett tillf�lle att
+visa att man kunde g�ra det goda f�r dess egen skull, utan tanke p� egen
+f�rdel eller njutning.
+
+--Kom! sade jag till Johanna. Jag tror nog jag har litet konjak.
+
+Hon f�ljde mig utan att s�ga n�gonting. Hon var van att f�lja efter
+n�gon uppf�r trapporna utan att s�ga n�gonting. Jag sl�ppte in oss i
+v�ningen och unders�kte spritf�rh�llandena. Det enda jag hade var en
+flaska punsch. Jag bj�d Johanna sl� sig ned, jag serverade punschen �t
+henne i ett grogglas, och jag b�rjade tala om gamla tider. Jag
+konverserade som en reson�r hos Dumas fils. Det var inte utan att jag
+blev r�rd sj�lv. Johanna drack punsch ur grogglaset utan att s�ga
+n�gonting. Hon var varm och lycklig. Varf�r skulle hon s�ga n�gonting?
+
+Pl�tsligt h�rde vi steg i trappan. Jag lystrade, och Johanna sp�nde
+sina �ron, som voro vana att lyssna efter hyresv�rdinnor. Men det var
+ingen hyresv�rdinna. Det var min v�n, som var f�ngen i k�ttet. Han
+�ppnade d�rren till rummet, d�r vi sutto, och vid armen hade han en av
+de eleganta damerna, som brukade resa �ver om aftonen fr�n den
+n�rliggande storstaden.
+
+Jag skall aldrig gl�mma den scen som f�ljde.
+
+Min v�ns s�llskap r�tade upp sig i sin fulla l�ngd och fr�s till is.
+Hennes sidendr�kt frasade kring hennes svarvade gestalt. Hatten med den
+r�da plymen satt som en domarbarett p� hennes huvud. Hennes �gon
+flammade av en r�ttvis vrede, d�r hon med pekfingret lyft mot Johanna
+v�nde sig till min v�n och ropade:
+
+--Fy fan, d�r sitter ju ett--
+
+Jag utel�mnar det ord, varmed hon karakteriserade Johannas levebr�d. Men
+innan jag hunnit protestera, hade Johanna rest sig ur stolen. Hon s�g
+sl�tt framf�r sig och luskade av utf�r trapporna som en gammal v�t hund.
+Den r�da kapotten vinglade melankoliskt p� hennes huvud. Hon sade
+ingenting. Hon var van att g� sin v�g utan mycket konversation, och h�r
+fanns ju f�r resten ingenting att s�ga. Det enda ord, som tr�ffade
+spiken p� huvudet, hade sagts av den eleganta damen i den r�da plymen.
+
+Jag f�rmodar, det �r p� det viset det k�nns f�r gamla skalder som
+utvisslas av yngre kolleger. Det vill s�ga, denna reflexion har jag
+gjort senare.
+
+
+
+
+P� TAL OM NIKLASSON
+
+
+Niklasson, allts� botanisten Niklasson, var sm�l�nning, och vad det
+betyder i predisposition �t olika h�ll vet man. Mendel och
+�rftlighetsforskarna ha f�rsummat sitt b�sta arbetsf�lt, n�r de inte
+kartlagt Sm�land raspsykologiskt. Finns det en ras i v�rlden, som
+erbjuder s� m�nga typiska drag? Nej. Men l�t oss h�lla oss till �mnet.
+
+Niklasson anl�nde till universitetet p� cykel fr�n J�nk�ping--trehundra
+kilometer. Han var en centaur p� hjul. Han r�rde sig aldrig med fri
+vilja p� annat s�tt. Att han cyklade till universitetet var allts�
+sj�lvklart, och dessutom kostade biljetten, tredje klass, �ver sex
+kronor (gamla stilen). P� t�g anl�nde Niklassons b�cker, blomsterpress
+och s�ngkl�der. Niklasson avh�mtade dem p� stationen, lade dem p� sin
+rygg, som hans f�rf�der gjort genom seklerna--b�cker, blomsterpress och
+en v�ldig bolster--och transporterade dem till det rum, han hyrt f�r 25
+kronor i terminen. N�r han s� lastad k�rde f�rbi stadsbudskontoret,
+frigjorde han ena handen f�r att r�cka l�ng n�sa �t stadsbuden. Han var
+en impulsiv natur och gav fritt lopp �t sina k�nslor i alla v�der. Hans
+l�nga n�sa �t stadsbuden uttryckte endast godmodigt sk�mt, parat med
+tillfredsst�llelse �ver att ha �verlistat dem. Hade han hatat stadsbuden
+eller varit skyldig dem pengar, hade han spottat p� deras tr�skel. Han
+anv�nde med f�rk�rlek detta orientaliska s�tt att uttrycka sitt f�rakt;
+exempelvis var kaf��garen Lemchens d�rrtr�skel alltid v�t p� grund av
+Niklasson.
+
+Lemchen hade ett nykterhetskaf�, d�r Niklasson och en annan sm�l�nning
+brukade spela schack. De voro b�da �regiriga och lidelsefulla naturer,
+och v�snades och svuro under spelet, s� att de blida nykteristerna i
+kaf�et darrade och bleknade om varandra. Den fantasi, som de �dagalade i
+att h�na och f�rakta varandras spel, var oerh�rd, och storsmockan
+dallrade oavbrutet i luften. En afton avbr�t v�rden dem mitt i ett
+parti, som varat i sex timmar. Kaf�et skulle st�ngas.
+
+--Hur mycket har herrarna f�tt? sade v�rden. Eftersom han h�rt dem larma
+och bullra i sex timmar f�rmodade han att de berusat sig i tjogtals
+koppar kaffe.
+
+--Vi ha f�tt en cigarrcigarrett, sade Niklasson. Den ska den herrn
+betala.
+
+En cigarrcigarrett betingade enligt d�tida markeg�ngstaxa ett pris av
+fem �re. Det kom ett uttryck av h�rd beslutsamhet i v�rdens
+rusdrycksfientliga drag. Han f�ljde Niklasson och den andre sm�l�nningen
+till d�rren, l�ste ut dem och sade:
+
+--S�dana kunder betackar jag mig f�r.
+
+Fr�n och med denna dag var hans d�rrtr�skel st�ndigt v�t. S� fort
+Niklasson kom p� femtio stegs avst�nd fr�n den, b�rjade hans k�kar
+tugga, och n�r han gick f�rbi kaf�et med �gon som ljungade av f�rakt,
+avlastade han sig resultatet av k�karnas arbete.
+
+Detta var ett uttryck f�r hans lidelsefulla natur. Som redan antytt, var
+han ocks� en �regirig natur. Samma dag han kom till universitetet, gick
+han upp p� botaniska institutionen och f�rh�rde sig, om amanuensrummen
+voro dragfria. Den d�varande amanuensen besvarade hans f�rfr�gan med
+ironisk artighet. Han skulle ha aktat sig. Ett �r senare bodde Niklasson
+p� rummet som amanuens, vilket icke minst tilltalade honom, d�rf�r att
+han sparade 50 kronor om �ret i hyra. Flyttningen verkst�lldes p� �vligt
+s�tt, p� cykel, med b�cker, blompressar och bolster p� ryggen.
+Emellertid bodde han endast en kort tid p� rummet. Han s�kte ett
+botaniskt stipendium, det J�nsson-H�bnerska, som instiftaren i ett
+anfall av entusiasm hade trott r�cka till f�r en resa till Norge eller
+Finland. Det var p� femhundra kronor. Niklasson s�kte det, i det han
+f�rklarade sig villig att resa till Argentina f�r pengarna. Han fick det
+under huvudskakningar. Han reste till Argentina (fribiljett fr�n
+�ngb�tslinjen) och �terv�nde efter ett halvt �r, brunbr�nd av
+tropikernas sol, lastad med stulna blommor, b�cker och bolstrar, och med
+femhundratio kronor p� fickan. Han hade satt pengarna i en sparbank i
+Buenos Ayres, medan han utplundrade det inre av landet.
+
+Denna expedition blev av avg�rande betydelse i hans liv. Man b�rjade
+betrakta honom med skygg aktning vid universitetet. Ett �r senare s�kte
+han det Petersson-Alinderska stipendiet, som var p� tretusen kronor och
+avsett f�r en kortare forskningsresa i Europa. Niklasson f�rklarade sig
+villig att utforska s� gott som hela den �nnu ok�nda v�rlden f�r samma
+belopp. Minnet av hans f�rsta forskningsresa satt kvar, och han fick
+stipendiet, tre r�da tusenlappar. Ang�ende hans avf�rd ber�ttas f�ljande
+av hans schackspelsv�n, sm�l�nningen Backeberg.
+
+Avf�rden skulle f�rsigg� fr�n K�penhamn, Backeberg och en annan
+sm�l�nning vid namn Sj�strand besl�to att f�lja Niklasson i v�g. Sj�lva
+uppge de, att det var f�r gammal v�nskaps skull. Det �r emellertid
+t�nkbart, att andra motiv spelat in. En slarvigt f�rvarad tusenlapp kan
+glida ur en ficka och falla p� marken. Finns ingen till hands f�r att
+taga vara p� den, kan den d� bli stulen. Och i varje fall har en person
+med tretusen kronor p� fickan den moraliska skyldigheten att bjuda p�
+n�got.
+
+Niklasson, Backeberg och Sj�strand anl�nde till K�penhamn, utan att
+n�gon av tusenkronorna f�ll ut ur Niklassons ficka. Emellertid visade
+han sig �delmodig och inviterade p� en automat, d�r det intogs fyra
+sm�rg�sar och ett glas �l per man. D�refter gick man och bes�g stadens
+sev�rdheter utifr�n. Man avbr�ts av en regnskur, som visade sig s�
+envis, att Niklasson sv�rjande och bannande s�g sig tvungen att ink�pa
+ett hotellrum. P� detta hotellrum sutto de tre v�nnerna i fem timmar och
+talade sm�l�ndska, under det regnet skvalade p� rutorna. Till slut blev
+Backeberg hungrig och v�gade en antydan om att ett par sm�rg�sar skulle
+smaka gott. Det var �nnu inte sex timmar sen de �tit p� automaten.
+Niklasson for upp med �gonen ljungande av f�rtrytelse:
+
+--Ni �r d� heller aldrig n�jda, om inte magen st�r p� er som en trumma!
+
+Klockan tio p� aftonen avreste Niklasson. Hans tv� v�nner tillviftade
+honom ett kyligt farv�l och g�vo honom r�d med avseende p� den sparbank,
+i vilken han skulle placera sina tretusen.--Men Niklasson �verlistade
+alla. L�ngt fr�n att placera de tretusen i en sparbank, k�pte han en
+amerikansk farm f�r dem. Utl�mningstraktater finnas inte f�r personer,
+som �verge vetenskapen f�r lantbruket, och p� farmen till�mpas f�r
+�vrigt de botaniska insikter, han f�rv�rvade vid universitetet. Med
+klockbyte och buffelskoj l�r han g�ra sina fyratusen dollar om �ret. Han
+�r gift och omgives av en v�xande barnskara. Livet ler mot honom.
+
+Det enda som retar honom �r b�ckerna, blompressen och bolstern som
+kvarstannade i Sverige. Han vet att det �r f�f�ngt att skriva efter dem.
+De ha redan donerats till det nyuppr�ttade sm�l�ndska nationalmuseet i
+J�nk�ping.
+
+
+
+
+EKONOMISK �VERSIKT
+
+
+Den f�rflutna veckans penningmarknad har pr�glats av Japans f�rs�k att
+�dumpa� koreanska v�rdepapper i S�ul. Statsl�net av 1875 sj�nk mycket
+riktigt fr�n 84-1/2 till 60-5/8, men n�gon krasch kan man absolut inte
+tala om. L�nen av 1901, 1902, 1903, 1904, 1905 f�llo knappt 1/16 po�ng;
+under det de fr�n 1906-1919 h�llo sig f�rv�nande v�l, i det en nedg�ng
+fr�n 79-5/8 till 47-1/32 under omst�ndigheterna kan l�mnas ur r�kningen.
+
+Efter allt att d�ma �r den koreanska krediten god, och kejsard�met Korea
+skulle haft utsikter att f� r�tt tryck i P. Hannibal Pfeils ekonomiska
+kalender, d�rest dennas utgivande till�tits av polisen.
+
+P. Hannibal Pfeil anl�nde till Stockholm f�r ett antal �r sedan i avsikt
+att skapa sig en framtid i det praktiska livet. P. Hannibal Pfeil var
+eljest teolog och hade i elva �r med iver �gnat sig �t dogmatiska
+studier. Hans �knamn bland studentkamraterna var ocks� mycket riktigt
+groggmatikern, eller i vissa kretsar biskopen av Flasconien. Sj�lv
+vidk�ndes han icke detta episkopat _in partibus infidelium_; men
+hans n�sa avlade sitt vittnesb�rd mot honom. Den var stor och r�d som en
+av de gurkor, vilka italienarna kalla pefferoni och som verkligen smaka
+tiodubbel peppar och ge v�rldens solidaste t�rst. P. Hannibal Pfeil
+hade icke varit i Italien, utan hade f�rv�rvat sin t�rst i hemlandet och
+utan pefferoni. �verhuvudtaget �lskade han icke omv�gar, n�r det g�llde
+t�rsten. Bra krogar, m�nga krogar och n�ra mellan dem, var devisen i
+hans signetring.
+
+P. Hannibal Pfeils studier betraktades icke s�som de bort av de
+teologiska professorerna. Efter elva �r tr�ttnade han ocks� p� att
+besv�ra dem med vidare tentamina, packade sin kapps�ck och for till
+Stockholm. Det var hans �nskan att sl� igenom som aff�rsman. Det gjorde
+honom detsamma i vilken bransch. Utom att han ville ha en god och l�tt
+plats, som gav h�ga inkomster och till�t honom att grundligt unders�ka
+krogf�rh�llandena i Stockholm, hade han inga best�mda �nskningar eller
+planer.
+
+Han fann att s�dana platser som han �nskade l�ngtifr�n voro vanliga.
+Efter att ha s�kt dem f�rg�ves hos redan existerande firmor, besl�t han
+att starta en egen firma med �tminstone en s�dan plats. �ven nu var han
+ytterst tillm�tesg�ende vad bransch och art betr�ffar.
+
+F�rra veckans fluktuationer p� den �vriga v�rdemarknaden voro �venledes
+r�tt obetydliga. Canadian Pacific f�rhandlades till ett antal av 200,000
+och en kurs av 153-1/11. Guldbolaget V�stafrikanska Pactolos steg mot
+f�rv�ntan 120 po�ng. Skulle ryktet tala sant, n�r det p�st�r att
+tyskarna i fredstraktaten �lagts att ink�pa det guld, som fattas i de
+100 miljarderna, hos detta bolag? En artikel i _Ekonomist_ kunde
+tyda i denna riktning. _Times_' yrkande p� en tv�ngslikvidering av
+samtliga r�ntabla tyska f�retag gav anledning till en mindre hausse i
+Berlin. �verhuvud �ro b�rsens utslag m�rkv�rdiga, och det ekonomiska
+livet f�ljer principer, som i klarhet st� l�ngt tillbaka f�r de
+principer, av vilka P. Hannibal Pfeil l�t sig ledas vid utarbetandet av
+sitt _Ekonomiska register �ver Stockholm_.
+
+P. Hannibal Pfeil startade mycket riktigt en egen firma, med en v�l
+avl�nad direkt�rsplats och med mycken ledig tid. Detta hans f�rsta
+f�retag hette _Aktiebolaget Tubalkain_, St�l och Smide. Han mindes
+fr�n skolan, att Sverige inneh�ller mycket st�l. Det varade i tre
+m�nader och eftertr�ddes av _Flora & Pomona_, Frukt- och
+Blomsterb�rs. Han sade sig sj�lv, att m�nga m�nniskor g� med blommor i
+knapph�let och att �nnu flera �ta �pplen. _Flora & Pomona_
+�verlevde _Tubalkain_ med en halv m�nad och eftertr�ddes av
+_A.-B. Panem & circenses_, Matvaru- och f�rlustelsecentral. Detta
+bolag, som dock v�djade till �nnu mer sunda och primitiva behov �n
+lusten att leva vegetariskt och sk�ra med st�lknivar, levde knappt en
+m�nad. N�r P. Hannibal Pfeil h�mtat sig fr�n sin f�rv�ning h�r�ver och
+s�g sig om efter ett nytt objekt f�r sin verksamhetslusta, fann han till
+sin sm�rta, att folket i Stockholm b�rjade visa honom samma misstroende
+som de teologiska professorerna i Lund. Han fick inte tecknat ett �re
+f�r sitt nya bolag, _Amor & Hymen_, Diskret �ktenskapsf�rmedling.
+Samtidigt voro alla hans pengar slut. Vad skulle han g�ra?
+
+Det dr�jde �tskilliga dagar innan han r�knade ut det, men n�r hans plan
+var f�rdig, vittnade den b�de om m�nniskok�nnedom och vacker tankeg�ng.
+Han hade beslutat att utge ett ekonomiskt register �ver Stockholms
+aff�rsm�n. Nuf�rtiden, sade sig P. Hannibal Pfeil, startas m�nga osolida
+f�retag, ja, rent av f�retag som �ro ber�knade p� att utnyttja
+allm�nheten. Vad har allm�nheten f�r v�rn mot s�dant? Intet. Allm�nheten
+�r okunnigare �n ett barn i aff�rssaker. Vem kan d�rf�r g�ra allm�nheten
+en st�rre tj�nst �n den som ger ut ett ekonomiskt register? Det �r just
+vad jag t�nker g�ra. Jag g�r upp till firma efter firma; jag s�ger dem
+vad min plan �r; jag �mnar utge ett register �ver Stockholms aff�rsm�n;
+det kostar femtio kronor att komma med i mitt register; osolida firmor
+med r�tt mot n�gra tiors extra avgift f�r f�rgtrycket.
+
+Detta var P. Hannibal Pfeils plan f�r att skydda allm�nheten mot
+svindel. Den kv�vdes i sin linda, som m�nga andra vackra och goda
+f�retag, naturligtvis av polisen, som ans�g sig sj�lv kunna skydda
+allm�nheten mot skojare. Till r�ga p� k�pet ans�g den sig b�ra g�ra det
+i ett best�mt fall--fallet P. Hannibal Pfeil. P. Hannibal Pfeil
+arresterades f�r utpressningsf�rs�k och led or�ttvist det f�r s�dana
+simpelheter stadgade straffet. D�refter �terv�nde han till universitetet
+och studerade juridik.
+
+Vad valutamarknaden betr�ffar, sj�nko tyska mark till 25 �re, under det
+engelska pund stego till tjugufem kronor.
+
+
+
+
+D�RP� EN FUL HISTORIA
+
+
+L�rdagen den 24 augusti var H�kansson senast synlig utanf�r kaf�et
+Gyllene Vinthunden. Sedan dess �r han sp�rl�st f�rsvunnen. Uppgifterna
+fr�n dem, som senast s�go honom, v�xla med avseende p� hans tillst�nd
+och utseende. N�gra f�rklara, att han var berusad, andra vidh�lla
+motsatsen. Vare h�rmed hur som helst, H�kansson syntes senast l�rdagen
+den 24 augusti och har sedan icke avh�rts.
+
+Jag k�nde H�kansson fr�n universitetet, d�r han studerade i ett antal �r
+och s�kte f� spikad en doktorsavhandling om _Det afrikanska
+Mqunfolkets dialekter_. Avhandlingen blev spikad, men icke p�
+universitetet, utan p� stadens renh�llningsverk, d�r v�nner och
+beundrare av H�kansson spikade upp den en vacker majnatt. Den h�ngde d�r
+till bort�t middagstiden f�ljande dag, d� ryktet, som med tusen tungor
+g�r genom st�derna, n�dde H�kansson med en viskning om det passerade.
+Kl. 1,15 nedrev H�kansson sin vid skamp�len naglade skrift och
+s�nderslet den offentligt som Luther s�nderslet p�vens bannbulla. Han
+riktade n�gra varmt k�nda ord till den hop, som �sk�dade honom; om de
+f�rstodo dessa ord, �r os�kert. H�kanssons dialekt var s�llsammare �n
+det afrikanska Mqunfolkets. Skulle det visa sig, att han �r d�d, skall
+jag skriva en avhandling om den, med tanken riktad p� ett filologiskt
+stipendium. Hans tunga var konstruerad efter principen f�r den
+fyrtaktiga dieselmotorn: �bopp-bopp, jag, bopp-bopp-bopp, vill dricka�.
+Det l�t alldeles som en explosionsmotor, d�r de vanliga orden voro den
+�verfl�diga, utstr�mmande spillgasen. �Du, bopp-bopp-bopp, �r en
+f�hund�, sade H�kansson, �bopp-bopp-bopp, jag skall titta hem till dig i
+morgon.�--Det sista stilprovet bringar mig p� allvarliga tankar. Skulle
+H�kansson vara i livet och l�sa detta, kommer han att titta hem till
+mig, och d� �r jag f�rlorad. Det hus, d�r H�kansson tr�der �ver
+tr�skeln, �r d�dens. Han �r som termiterna. Han l�mnar inte huset,
+f�rr�n han upp�tit allt �tbart, utdruckit allt drickbart och jagat
+inv�narna i landsflykt. Det finns tusen exempel h�rp�. Det finns endast
+ett exempel p� att han �verlistats. Det h�rr�r fr�n en pr�stg�rd i
+Sm�land, och �r ovederl�ggligt sant. Pr�stg�rden st�r �nnu kvar och
+familjen lever ett trevet och lyckligt familjeliv. Den reser
+midsommarst�ng, och p� julaftonen dansar den kring det smyckade
+jultr�det. Och dock f�ll ett �gonblick d�dens skugga, kastad av
+H�kansson, in �ver dess d�rrtr�skel.
+
+H�kansson anl�nde till pr�stg�rden en afton i juni, till fots. Om
+somrarna gjorde han l�nga fotturer, varvid han f�r att spara
+halvsulningar gick barfota. N�r han fann ett hus som behagade honom,
+gjorde han toalett genom att draga p� sig skorna, gick in och beg�rde
+g�stfrihet. S� ock vid den omtalade pr�stg�rden. L�ngt ifr�n att taga
+sina skor av sina f�tter, d� han s�g detta helgade rum, tog H�kansson p�
+dem, gick in och beg�rde g�stfrihet. �Bopp-bopp-bopp, fattig student,
+bopp-bopp ligga h�r i natt, bopp-bopp.� Pr�sten i den omtalade
+pr�stg�rden var n�got d�v och illslug som de flesta d�va. Han tog
+H�kansson f�r en armenier, en nation som p� denna tid �gnade sig �t
+bettlerir�relsen i utstr�ckt grad. Emellertid kom hans fru och uttolkade
+H�kanssons ord. Den gamle kyrkoherden kastade en forskande blick p�
+H�kansson och beviljade hans anh�llan. I detsamma ringde det till
+kv�llsmat, och H�kansson skyndade sig oombedd att blanda sig med dem som
+gingo in i matsalen. Han tog plats och tio minuter senare var bordet
+sk�vlat. F�r�delsen grinade mot betraktaren fr�n asietterna.
+Pr�stfamiljens medlemmar s�go p� varandra. De sm� barnen gr�to. Den
+gamle pr�sten vinkade �t familjen att bryta upp, och viskade n�got �t
+sin fru. De gingo ut och �to i k�ket, under det att pr�sten underh�ll
+H�kansson i matsalen. H�kansson fick upprepa var sats fyra g�nger och
+gallskrek tills han var hes. Till slut var det m�rkt, och den gamle
+pr�sten ledsagade den tr�tte och misslynte H�kansson till ett skumt rum
+i en g�rdsl�nga, d�r en b�dd skymtade. H�kanssons antydningar om ett
+ljus blevo of�rst�dda. Den gamle pr�sten gick skrockande tillbaka, drack
+en toddy och lade sig.
+
+Tidigt n�sta morgon vaknade H�kansson och s�g sig om. Det var ett
+underligt sovrum! Vad luften var tung! Och v�ggarna voro inte
+tapetserade. De voro fyllda med urklipp ur familjejournaler. Det var
+otroligt vad luften var tung! Vad var det f�r ett rum?--Pl�tsligt greps
+han av en aning, st�rtade upp och ryckte bort s�ngkl�derna fr�n britsen,
+d�r han l�g....
+
+Pr�stg�rden s�g inte H�kansson till frukosten. Vid den tid, d� den �t
+frukost, vandrade H�kansson barfota l�ngs en dammig landsv�g, sv�rjande
+s� att h�ren reste sig p� de m�nniskor han m�tte. F�r hans inre �ga
+stod en och samma syn: en serie runda tr�lock i avtagande storlekar.
+�Bopp-bopp-bopp, bopp-bopp-bopp, dj�vla pr�st. Fattig student, g�ra p�
+det viset, bopp! Fy fan, bopp!� P� aftonen fann han ett mera g�stfritt
+hem, vars ruiner �nnu f�revisas f�r bes�kande.
+
+Detta skrives f�r att utr�na, om H�kansson �r i livet. Skulle s� vara
+fallet, �r det f�rutsett. Jag har hyrt en l�genhet med tv� utg�ngar,
+dyrkfria d�rrar och fallucka vid ing�ngen. Ett sovrum av samma art, som
+det i den sm�l�ndska pr�stg�rden, st�r b�ddat. M�nskligt att d�ma �r
+allt redo f�r att mottaga H�kansson.
+
+Men det kan ju h�nda, att han s�gs f�r sista g�ngen den 24 augusti
+utanf�r Gyllene Vinthunden.
+
+
+
+
+TORGSKR�CK
+
+
+Mina v�ggar �ro dekorerade med de brokigaste konstverk.
+
+Mittemot mitt skrivbord h�nger en skaml�st blottad ung kvinna. Hon �r
+r�dh�rig och if�rd tv� svarta strumpor. D� konstn�ren avl�mnade henne i
+detta dekolleterade tillst�nd, protesterade jag liksom det amerikanska
+museet mot kopian av Venus fr�n Milo, som saknade armar. Men konstn�ren
+stod p� sig, och jag fick beh�lla henne som hon �r. Till bes�kande s�ger
+jag, att hon h�nger d�r hon h�nger f�r att p�minna mig om den nakna
+sanningen, som det �r skribenternas plikt att st�ndigt h�lla f�r �gonen.
+
+P� v�ggen bakom mig h�nger en annan modern tavla. Den �r m�lad av en ung
+man, som �lskar de stora linjerna. Den f�rest�ller ett torg i
+kv�llsbelysning i mars m�nad. Torget �r gult och tr�den bl�a, varigenom
+jag p�minnes om mitt fosterland. Men det mest karakteristiska f�r tavlan
+�r annars torgets kolossala utstr�ckning. Tv� regementen skulle kunna ta
+uppst�llning d�r, om de inte lede av spanska sjukan. Genom denna sin
+storlek p�minner torget mig om min gamle v�n superintendenten. Han
+skulle aldrig kunnat ha en s�dan tavla p� sin v�gg. Han skulle ha f�tt
+torgskr�ck av anblicken.
+
+Superintendenten var icke intendent. Han bar sin titel p� grund av dess
+tv� f�rsta stavelser, som bilda presensformen av ett omtyckt svenskt
+verb. Den sats som bildades, om man anv�nde detta verb som predikat och
+superintendentens namn som subjekt, inneh�ll en oomkullrunkelig sanning.
+Superintendenten s�p. Det l�t sig inte bestridas, och ingen bestred
+annat ang�ende superintendentens supning �n omkostnaderna. De bestredos
+dock icke av honom sj�lv. Han levde av v�nliga m�nniskors v�nlighet. I
+gentj�nst utr�ttade han �renden �t dem, vek bord, spelade fj�rde man i
+bridge och sprang i bankerna med oms�ttningar. H�rmed �ro vi inne p�
+dagens text.
+
+Superintendentens sv�ger hade en utstr�ckt v�xelr�relse med huvudkontor
+i den stad d�r han bodde och filialer i alla st�rre st�der och
+stationssamh�llen. Det kunde h�nda, att han fick fyra, fem brev om
+dagen, inneh�llande ett tryckt meddelande, _att en av Eder accepterad
+f�rfaller imorgon den 29_. Han tog s�dana varningsrop med lugn.
+Sanningen att s�ga lade han knappt m�rke till dem; de voro f�r honom som
+sf�rernas musik f�r andra m�nniskor, vilken man inte t�nker p�, emedan
+man st�ndigt h�r den. Men till saken, till evangeliet.
+
+En vacker dag hade superintendentens sv�ger endast tv� av honom
+accepterade.
+
+Den ena f�rf�ll i den stad d�r han bodde, den andra i grannstaden. Det
+var tredje och sista dagen f�r b�gge. Han besl�t att ordna den ena sj�lv
+och skicka superintendenten till grannstaden f�r att ordna den andra.
+Superintendenten fick dokumentet och avreste, f�rsedd med en lagom stor
+reskassa.
+
+Detta var klockan elva. Superintendentens sv�ger ordnade sin v�xel och
+slog sig ned p� sitt stamkaf� med ljust och l�tt sinne. Han tr�ffade
+ett par v�nner, och det kom in varor. Tiden gick. Man v�ntade p� att
+superintendenten skulle komma tillbaka och bli fj�rde man. Pl�tsligt
+ringde det i telefonen efter superintendentens sv�ger.
+
+--Hall�, vem �r det?
+
+--Ja--h�r du, det �r intendenten, jag--
+
+Superintendenten str�k g�rna de tv� anklagande stavelserna i sin titel.
+
+--�r det superintendenten? Du har v�l ordnat v�xeln?
+
+--Nej--ser du--ser du, det �r s� att--
+
+--Har du inte ordnat v�xeln? Vad menar du? Klockan �r ett och banken
+st�nger klockan tv�!
+
+--Ja, men ser du--ser du--det �r s� att--
+
+--Hur �r det?
+
+--Jo, banken ligger ju vid ett torg!
+
+--Ja, vad innerst �n sen d�?
+
+--Jag har f�tt torgskr�ck! Jag kan inte komma �ver torget!
+
+Det f�ljde en paus, under vilken superintendentens sv�ger lade r�ret och
+s�g p� sina v�nner.--Han har f�tt torgskr�ck! Han kan inte komma �ver
+torget! D�rp� ryckte han till sig r�ret igen.
+
+--Hall�! V�xeln m�ste ordnas! Du f�r g� in p� ett kaf� och ta dig en
+konjak, s� g�r torgskr�cken �ver! Men skynda dig, klockan �r 1,10.
+
+Avringning. Sv�gern och v�nnerna resonerade om superintendenten.
+Pl�tsligt ringde det i telefonen.
+
+--Hall�! Det �r intendenten. Jo, h�r du--
+
+--Har du ordnat v�xeln?
+
+--Nej, ser du--
+
+--Vill du ordna v�xeln med detsamma! Karlafan, klockan �r halv tv�!
+
+--Ja, men ser du, konjaken hj�lpte inte--
+
+--G� in p� kaf�et, ta dig tv� konjak till, och oms�tt v�xeln! Har du
+f�rst�tt?
+
+--Ja--jag skall f�rs�ka--
+
+Avringning. Sv�gern och v�nnerna se stumt p� varandra. Klockan p� v�ggen
+tickar �desdigert. Visaren vrider sig obevekligt n�rmare tv�. Pl�tsligt
+ringer det i telefonen.
+
+--Hall�! Det �r intendenten. Jo, ser du, jag--
+
+--Har du ordnat v�xeln?
+
+--Nej, ser du, jag tog tv� konjak, och jag kom ett stycke ut p� torget,
+sen var det slut--jag kunde inte--
+
+--Tag dig tre, fyra, fem konjak, men g�r det som en blixt, blunda,
+spring �ver torget och oms�tt v�xeln, om livet �r dig k�rt! Klockan �r
+tre kvart p� tv� och....
+
+Luren �r nedlagd i andra �ndan av ledningen. Sv�gern l�gger ner sin lur
+och ser p� sina v�nner med �gon, som likna marmorkulor. Klockan tickar i
+d�dstystnad. Visaren pekar p� 1,45, 1,50, 1,55. Pl�tsligt sl�r
+klockan--tv� �desdigra slag. Telefonen �r stum. �ntligen ringer det.
+
+--Hall�! Det �r intendenten. Jo, ser du, jag tog fem konjak och sprang,
+och jag kom mitt ut p� torget, du vet, d�r planteringen �r, men sen, ser
+du, var det om�jligt, jag kunde inte--
+
+--V�xeln �r protesterad?
+
+--Ja--
+
+H�rmed var superintendentens bana som v�xeloms�ttare slut. N�sta nummer
+av Justitia inneh�ll ett p� beg�ran inryckt meddelande fr�n
+superintendentens sv�ger ang�ende den f�rolyckade v�xeln:
+
+Protesterad p� grund av torgskr�ck.
+
+Nej, superintendenten skulle aldrig kunnat ha den tavla som h�nger p�
+min v�gg. F�r �vrigt intresserar han sig inte f�r tavlor. Kort efter de
+omtalade h�ndelserna b�rjade han f�nga flugor och har nu varit d�d i
+flera �r.
+
+
+
+
+BETULANDER S�G SIN CHANS
+
+
+Jag tr�ffade Betulander p� Wivels trottoar, denna strandremsa, d�r allt
+drivgods fr�n norra Europa numera sk�ljs upp. Han satt--sj�lvklart--vid
+en--naturligtvis--t�md whiskygrogg och svor--tydligtvis--p� kyparen, som
+aldrig kom och gav den en efterf�ljare. Betulanders fader hade varit
+pr�st och sj�lv tillverkat sitt namn ur det enkla r�materialet Bj�rkman.
+Betulander och jag hade varit skolkamrater till sj�tte �vre. D�r
+upph�rde Betulander att hyckla ens det minimala intresse f�r ut finale,
+som skolplanen fordrade. Han l�mnade l�roverket med sex C f�r att �gna
+sig �t det praktiska livet. Jag hade h�rt, att han gjort det med
+framg�ng. Jag hade sett hans portr�tt bland industriens m�rkesm�n i
+stockholmstidningarnas specialnummer: Direkt�r John Betulander, vars
+arbete i oxygenolindustriens tj�nst etc.
+
+--Det var sj�lva den hurrande Leviatan! ropade Betulander. Nu har jag
+suttit h�r med det h�r tomliket i en timme!
+
+--K�re bror, sade jag, n�r du g�r p� kaf� i Danmark, skall du antingen
+vara stamg�st eller buddaist. Stamg�sterna bli betj�nade och f�r en
+buddaist �r tiden ett likgiltigt begrepp.
+
+--�r du stamg�st eller buddaist p� det h�r st�llet?
+
+--H�r �r jag buddaist. Ingen f�rnuftig m�nniska blir stamg�st p� ett
+kaf� som detta.
+
+--Men det �r v�l sj�lva fan i h�jden, sade Betulander. F�r en timme sen
+kom det en kypare och gav mig den h�r groggen. Jag svepte den f�rst�s
+med detsamma och fr�n detta �gonblick �r den kyparen f�rsvunnen. Jag
+b�rjar tro, att groggen var f�rh�xad och stod i ett magiskt sammanhang
+med kyparens liv. Kanske d�dade jag honom i samma �gonblick som jag
+t�mde groggen. Men ingen annan kypare v�gar g�ra intr�ng i den avlidnes
+r�ttigheter och servera mig. Jag har skickat i v�g tre expeditioner f�r
+att finna honom, d�d eller levande. Men det �r l�gn! Jag skall d� av
+t�rst mitt i hj�rtat av K�penhamn. Och �nd� har jag varit i Petrograd
+och �verlevt det. D�r fick jag f�r resten ocks� skicka ut tre
+expeditioner.
+
+--Tre expeditioner? sade jag och lade fram min sportdomarklocka som
+visar intill tiondels sekunder. Jag har utlyst en hemlig t�vlan f�r den
+l�ngsammaste kyparen i K�penhamn. Hittills innehas rekordet av en kypare
+p� gamla Bristol, men t�vlingstiden utg�r inte f�rr�n i december. Vad
+var det du sade om tre expeditioner i Petrograd?
+
+--Jag �r s� torr i halsen, att jag knappt orkar ber�tta det, sade
+Betulander. Jag tror inte min puls sl�r femtio slag i minuten.
+
+--Ber�tta det i alla fall. F�rl�ng ditt liv p� samma vis som
+Sheherazade.
+
+--Hon riskerade �tminstone inte att d� av t�rst. Jag kom till Petrograd
+nu i maj och tog in p� hotell Majestic. Rummet kostade femtio rubel om
+dagen, frukosten sjuttiofem och middagen hundra. Jag var ett n�t. Jag
+skulle ha tagit in p� ett prolet�rhotell, s� hade jag f�tt mera valuta
+och sparat mig m�nga sinnesr�relser. F�rsta natten jag bodde p�
+hotellet, blev jag v�ckt vid tretiden av en kommitt�. Det var
+prolet�rernas h�lsningskommitt�, som �nskade mig v�lkommen till
+Petrograd och underr�ttade mig om att prolet�rerna beslutat �vertaga min
+reskassa.
+
+--Aha? sade jag. Tio minuter. N�, togo de din kassa?
+
+--De togo min kassa, tolvtusen rubel, och drogo sig tillbaka under
+sympatiuttalanden f�r min person. Jag kl�dde mig och st�rtade till
+proletariatets verkst�llande �verdirektion. Den bodde i det d�r
+institutet, du vet, d�r de f�rr uppfostrade unga flickor.--Nej, nu kan
+jag inte mer! Nu h�r jag tydligt, hur det skriker i st�mbanden, n�r jag
+talar.
+
+--F�rs�k! Bemanna dig! Det har bara g�tt sexton minuter, �tta och en
+tiondels sekund, sedan jag kom. Normalt ber�knat ha vi tjugu minuter
+igen, innan kyparen visar sig. Du gick till direktionen i
+flickseminariet?
+
+--Det gjorde jag. Jag f�rklarade, vad som hade h�nt. De ryckte p�
+axlarna, alla p� en g�ng. Det var som om jag hade kommit in i ett
+pantl�narkontor med sex verkst�llande pantl�nare. Det som hade h�nt mig,
+kunde h�nda alla nuf�rtiden. Proletariatet hade rest sig och t�nkte inte
+g� och l�gga sig tills vidare.--Men jag var utl�nning.--D� kunde jag
+�terv�nda till mitt land och f�rkunna proletariatets id�er.--Det var
+just vad jag skulle g�ra. Proletariatets id�er tilltalade mig som
+aff�rsman p� ett utomordentligt s�tt. Jag skulle g� ut som en apostel
+och verka f�r dem i alla land, men inte utan reskassa. Jag m�ste ha min
+reskassa tillbaka.
+
+--Fick du den? Tjugutre, sex och en femtedels.
+
+--Proletariatdirektionen slog sina huvuden samman. Den besl�t, att jag
+som partiv�n och blivande apostel skulle ha min reskassa igen. Den
+tillsatte en �verkommitt� och skickade ut den f�r att taga reda p�
+h�lsningskommitt�n, som �nskat mig v�lkommen, och �terf� min kassa.
+Efter en stund anl�nde, icke �verkommitt�n, utan h�lsningskommitt�n till
+flickseminariet. Den rapporterade under f�rbittring att �verkommitt�n
+upps�kt den, �vertagit de tolvtusen rublerna och nu var ute med dem p�
+egen hand.
+
+--Aha? Vad sade direktionen?
+
+--Direktionen var verkligen tillm�tesg�ende. Den tillsatte en
+generalkommitt�, som skulle upps�ka �verkommitt�n och utf� min av
+h�lsningskommitt�n �vertagna reskassa. Efter en stund anl�nde en
+kommitt� till flickseminariet. Det var emellertid inte generalkommitt�n.
+Det var �verkommitt�n, som under upphetsning rapporterade, att
+generalkommitt�n bem�ktigat sig de tolvtusen rubel, som �verkommitt�n
+hade tagit fr�n h�lsningskommitt�n, och med dem p� fickan gett sig ut i
+Petrograd.
+
+--Aha? Trettioen, fyra och tv� femtedels. Vad sade direktionen?
+
+--Direktionen blev verkligt bedr�vad. Den slog sina huvuden samman och
+gjorde sig i ordning att tills�tta en nationalkommitt� f�r att upps�ka
+generalkommitt�n. Men jag avbr�t den.--Mina herrar, sade jag, jag kan
+inte l�ngre missbruka er tid och er tj�nstvillighet. Jag �r begeistrad
+�ver proletariatets id�er och ingen skall verka f�r dem i mitt hemland
+ivrigare �n jag. Som sagt, jag beh�ver en reskassa. Men tills�tt inte
+flera fina och kostsamma kommitt�er f�r att �terf� mina tolvtusen
+rubel. G�r mig helt enkelt till chef f�r en vanlig ordin�r
+h�lsningskommitt�!
+
+--Trettionio, en och en femtedels. N�?
+
+--De gjorde, som jag �nskade. N�sta dag l�mnade jag Petrograd med
+tjugutusen rubel p� fickan och--hall�! vad ser jag!
+
+En kypare med ett allvarligt och dr�mmande ansikte stod vid v�rt bord
+och sade:
+
+--�nskade herrarna n�got?
+
+
+
+
+OLAF STORFOSSENS CAMOUFLAGE
+
+
+I g�r �terv�nde jag till staden. Inte f�r att s�ka ro. Jag trivs p�
+landet, bland de enkla, agrariska f�reteelserna. I staden har jag oftast
+tr�kigt. P� landet kan man ocks� ha tr�kigt, men det �r den tr�kighet
+som �r efter Guds sinne. Tr�kigheten p� landet �r sund, h�lsobringande;
+den beror p� att nerverna f� f�r litet arbete. Tr�kigheten vid staden
+beror p� dess oro och j�kt, som kunna stiga �nda d�rh�n, att de tvinga
+en f�rfattare som Olaf Storfossen till camouflage.
+
+Olaf Storfossen har bott i denna stad i tio l�nga �r. Han �r norrman,
+som framg�r av det majest�tiska namnet, och vi �ro kolleger. D.v.s. vi
+voro det till f�r n�gon tid sedan. F�r n�gon tid sedan s�g n�mligen
+Storfossens f�rsta litter�ra alster dagen, och sen dess �r han inte
+kollega med n�gon annan �n Aiskylos.
+
+N�r Storfossen kom hit f�r tio �r sen, hyrde han en l�genhet vid en av
+de gator som uppkallats efter hans (d�varande) d�da diktarbr�der.
+D�refter tog han fram en karta �ver staden och en passare. Med den
+senare drog han upp en cirkel av �ttahundra meters radie. Det var hans
+�sikt, att detta var yttersta gr�nsen f�r en m�nniskas
+kroppsanstr�ngningar. De kaf�er, som l�go innanf�r denna radie, kunde
+man bes�ka, de, som l�go utanf�r, l�go �ver retningsh�jden. I denna
+�sikt underst�ddes Storfossen av sin maka.
+
+Storfossen hade n�mligen gift sig tidigt, s� var det gjort, och man
+slapp syssels�tta sig med bifenomenen i livet. Livet �r kort, och det
+g�ller att koncentrera sig om huvudfenomenen. Vilka dessa �ro, beh�ver
+kanske icke antydas. Den stad, d�r han slagit sig ned, har tretusen
+st�llen, d�r huvudfenomenen finnas tillg�ngliga till olika priser. P�
+den tid, d� han flyttade ned till staden, voro priserna s� ytterligt
+l�ga, att tanken svindlade. Senare, under det olycksaliga v�rldskriget,
+ha de stigit till den grad, att den norska litteraturen sv�vat i
+allvarlig fara att icke riktas med n�got som helst alster av Storfossens
+skapande genius. Storfossens f�rh�llande till sin musa �r n�mligen som
+germanernas f�rh�llande till kvinnan �verhuvudtaget: han blir endast
+entreprenant mot musan efter att ha f�rt�rt �tta eller tio glas. Och med
+nuvarande priser s�g det en tid ut, som om f�rh�llandet skulle upph�ra.
+
+Nu �r emellertid att m�rka, att f�rh�llandet d� redan resulterat i ett
+dussin k�rlekspanter, som alla funnos kvar i faderns hem. Ingen
+f�rl�ggare hade velat �taga sig dem utan en rund summa i f�rskott. Och
+denna summa hade Storfossen ingen som helst �nskan att betala.
+
+Just i �r skedde emellertid n�gonting. Det startades ett nytt f�rlag i
+staden. Storfossen hade sett m�nga f�rlag startas och uppl�sas. Intet av
+dem hade visat sig mera klarsynt �n de andra. Hans �sikt om f�rlag var
+stadgad. Utan f�rhoppningar, med ett bittert leende i munvinkeln,
+l�mnade han in sina samlade skrifter hos det nya f�rlaget. Han
+uppmanades att komma tillbaka om n�gon tid. Han hade f�tt samma
+uppmaning f�rr, och han kvitterade den med �nnu ett bittert leende.
+D�refter gick han till en krog innanf�r �ttahundrametersradien och
+h�nade tillvaron med sina maka.
+
+Emellertid var hans pr�vningstid f�rbi. Det nya f�rlaget hade startats
+f�r tyska pengar. Det skulle utge tyska agitationsskrifter och i �vrigt
+verka f�r Tysklands intressen. Dess chef genoml�ste eftert�nksamt
+Storfossens samlade arbeten. N�r han gjort det, sade han:
+
+--Vi �lska inte Norge. V�ra u-b�tar hava s�nkt en tredjedel av norska
+marinen. Om jag utger Olaf Storfossens skrifter, har jag gjort vad jag
+kan, f�r att s�tta en torped under den norska litteraturen. Jag skall
+utge dem.
+
+Redan f�ljande vecka p�b�rjades tryckningen av Storfossens arbeten, och
+hans och hans makas portr�tt lancerades i tusentals exemplar genom det
+tyska f�rlagets tidskrifter. Med �ren hade de blivit s� lika varandra
+som tv� b�r. Storfossens hj�rta sv�llde som ett segel av stolthet och
+drev honom p� �ventyrsf�rder utanf�r �ttahundrametersradien. Han var f�r
+stark och trotsig f�r att kunna n�ja sig med de gamla r�m�rkena. Han
+h�jde radien till en kilometer och skulle ha varit den lyckligaste bland
+d�dliga, om inte en sak intr�ffat.
+
+Under sin sturm- und drangperiod hade han gjort skulder. D�ri ligger
+ingenting ont. Alla g�ra vi skulder och f�rl�ta dem som vi �ro skyldiga,
+s� l�nge de inte kr�va oss. G�ra de det, f�r�ndras v�ra k�nslor.
+Storfossens fordrings�gare hade inte kr�vt honom i l�nga tider. Livet
+var kort och det fanns mera hoppfulla f�retag. Men n�r de nu s�go
+Storfossens ansikte, genomgl�dgat av diktarpatos, stirra mot sig i
+tryck, slog en tanke ned i dem: denne man f�rtj�nar pengar; l�tom oss
+kr�va honom. Dels i horder, dels i enskilda f�rband, ryckte de an mot
+honom. Storfossen f�ll som Lucifer fr�n triumfens himmel ned i bekymrens
+helvete. Om han �tminstone kunnat flytta! Men det fanns inga l�genheter
+att f�, tack vare det f�rbannade kriget. Och den, han bodde i, bevakades
+dag och natt. Han kunde inte l�mna den, utan att filist�erna f�llo �ver
+honom. Livet blev dj�vligare och dj�vligare. D�, en dag, slogs han av en
+genial id�. Kriget, som gjorde att han inte kunde flytta, hade
+framkallat den. Kriget hade l�rt de krigf�rande vikten av skyddande
+f�rkl�dnad. Batterier, flygmaskiner, allt, doldes genom skyddande
+f�rkl�dnader. Och detta kallades camouflage.
+
+Detta gav diktaren Storfossen hans id�.
+
+Om ni befinner er i K�penhamn f�r att kr�va diktaren Olaf Storfossen,
+och m�ter honom p� hans gata, s� kr�v honom inte. En f�rbittrad
+kvinnor�st kommer att svara er och f� er att ta er om huvudet av h�pnad.
+Det �r n�mligen hans maka, ni kr�ver. Skulle ni d�remot m�ta en kvinna,
+som p�fallande liknar diktaren Olaf Storfossen, s� kr�v henne, och bli
+inte f�rv�nad om en k�rv, norsk mansr�st ber att bli f�rskonad f�r era
+of�rsk�mdheter. Dr�kten �r camouflage f�r diktaren Olaf Storfossen, vars
+f�rsta alster just sett dagen, och som endast �r kollega med Aiskylos.
+De tv� camouflagen ombytas p� n�got av kaf�erna innanf�r den nya
+enkilometersradien.--
+
+I morgon far jag p� landet igen. Staden �r trist.
+
+
+
+
+KONUNG �DIPUS
+
+
+I denna stad bo m�nga konstiga m�nniskor. M�nga konstiga m�nniskor bo i
+denna stad, men all annan konstighet �r liten mot de norska diktarnas
+konstighet. Av dessa k�nner jag flera. Storstr�mmen, som �r nietzschean,
+har �nnu tv� och ett halvt �r efter ransoneringens inf�rande aldrig �gt
+vare sig br�d-, sm�r-, socker- eller andra kort. Han t�l inga ingrepp i
+sin personliga frihet, utan magrar hellre. F�r �vrigt har han inte
+magrat. Han �r stor och stark och f�r vad han vill ha, tiden till trots.
+Men vad �r Storstr�mmens konstighet mot Storelvens och Storstrandens?
+
+Storelven �r kritiker; Storstranden �r lyriker. Storelven �r ytterligt
+n�rsynt. Dels p� grund h�rav, dels emedan en kritiker b�r g�ra det, g�r
+han med guldlornjett. Storstrandens lyrik handlar om k�rlek och vin. Han
+har en rullande, dov och entonig r�st, och med denna uppl�ser han sina
+dikter f�r alla och envar, som han blir bekant med. B�de Storelven och
+Storstranden �ro fulla av stolthet �ver sig sj�lva.
+
+Nu i h�st ha dessa s�ner av granitlandet slagit sig ned i det vekliga
+Capua, som kallas K�penhamn. H�r diktar Storstranden dityramber till
+k�rleken och den danska akvaviten, under det att Storelven kritiserar
+dem. Storelvens kritik �r str�ng och h�rd. Han vill kallas omutlig,
+liksom Robespierre, och skulle liksom denne g�rna halshugga st�rre delen
+av m�nskligheten, dels med anledning av vad de l�sa, dels med anledning
+av vad de icke l�sa. Man f�r g�ra honom det medgivandet, att han inte
+tar h�nsyn till personen. Ett exempel h�rp� var konung �dipus.
+
+Konung �dipus �r Storstrandens senaste versdrama. Han har n�mligen
+skrivit om Sofokles' tragedi f�r Kristiania. D� jag varken l�st Sofokles
+eller Storstranden, anser jag mig inte kunna uttala mig om vilken som �r
+b�st. Storelven d�remot ans�g sig befogad att g�ra det. I en fyrspaltig
+artikel i Tidens Tegn f�rklarade han, att Sofokles var b�ttre �n
+Storstranden.
+
+Det skulle han aldrig ha gjort.
+
+Storstranden blev utom sig.
+
+Han rasade i tre dygn och drack otaliga pjolter f�r att lugna sig. Men
+d� han d�rp� pl�tsligt fick norska statens diktarstipendium, gl�mde han
+v�nnens l�mska kritik och gav sig ut p� rangel. P� ranglets fj�rde dag
+tr�ffade han Storelven p� ett kaf�, men d� var han s� l�ngt inne i den
+fj�rde dimensionen, att han helt och h�llet hade gl�mt b�de Storelvens
+identitet och existens. De ranglade vidare tillsammans i b�sta endr�kt.
+De gingo fr�n kaf� till kaf� i denna stad, som har tretusen kaf�er och
+femtusen st�llen, d�r de drycker tillhandah�llas, om vilka nykteristerna
+uttala sig med en s�dan motvilja. P� dessa drycker �dslade de bort
+norska statens diktarstipendium. P� femte dagen, d� de l�mnade ett kaf�,
+kom en tiggare fram och bettlade. Storstranden gav honom den sista
+hundrakronan. Storelven sade:
+
+--Jag har inga pengar, men du skall f� trycka den norske kritikern
+Storelvens hand.
+
+Tiggaren tryckte tacksamt den omutliga hand som skrivit kritiken �ver
+konung �dipus. Storelven och Storstranden ranglade vidare p� ett
+hotellrum, men i Storstrandens hj�rna hade medvetandet b�rjat gry, v�ckt
+av Storelvens ord. Han b�rjade sm�ningom inse, vem han var i s�llskap
+med. Efter ytterligare en tid kom han ih�g att han var ov�n med sitt
+s�llskap. Fram�t morgonen erinrade han sig orsaken. D� l�g Storelven och
+sov koffertens dr�mfria s�mn p� en soffa. Storelven hade nedsatt honom
+under Sofokles. Detta visade, att han var en f�hund, och inte bara det,
+utan �ven obeg�vad. Storelven hade skrivit: �Den som icke kan f� mer ut
+av den blinde grekiske konungen, vet icke vad blindhet �r.� Haha! Det
+hade han skrivit--han, som nu l�g d�r p� rygg p� soffan och sov. Haha.
+Han! Han som l�g d�r och snarkade med brillorna p�. Haha! Och med denna
+person hade han nu ranglat upp norska statens diktarstipendium, ett
+sl�ende motbevis mot hans kritik. Ja, ranglat upp det till sista �ret!
+Till sista �ret. Storstranden unders�kte sina fickor och konstaterade,
+att det var sant. Han unders�kte �ven Storelvens fickor. De voro lika
+tomma. Han hade inte eng�ng pengar till den whisky, som beh�vs f�r att
+ta bort den obehagliga smak, som man f�r i munnen, n�r man ranglat med
+en person som man inte velat g�ra det med. Nej, inte en enda sou.
+
+Pl�tsligt fick han en genial id�. Jag vet inte om id�n i hans konung
+�dipus �r genial, men denna var det. Han vacklade fram till Storelven,
+som �sksnarkade p� soffan, och lutade sig �ver honom. Hans ostadiga
+fingrar sysslade med Storelven. D�rp� f�rsvann han, listigt leende.
+
+N�r Storelven vaknade n�gra timmar senare, h�ll han p� att bli galen.
+Han kunde inte finna sina guldglas�gon, utan vilka han var hj�lpl�s som
+ett barn. Orsaken till att han inte kunde finna dem var den, att
+Storstranden hade pantsatt dem och nu h�mndranglade vidare p� det
+visserligen obetydliga belopp som influtit.
+
+Blind och n�stan vansinnig fick Storelven i fyra dygn irra kring och
+inse hur kung �dipus hade det. Jag ryser, n�r jag t�nker p� den kritik
+Storstrandens n�sta bok kommer att f� i Tidens Tegn.
+
+Nej, de norska diktarna �ro besynnerliga. D�r var dramaturgen
+Storreveln--men �ven om unionen har brustit, f�r man ta vissa h�nsyn.
+
+
+
+
+M�LERISK JULAFTON
+
+
+Det b�r �terigen p�pekas, att historier s�dana som denna endast kunna
+h�nda en norrman, eller tv� norrm�n, vilket var fallet den h�r g�ngen.
+Oss utomst�ende f�refaller en s�dan tilldragelse obegriplig, om vi varit
+�sk�dare till den, och otrolig, om vi h�ra den ber�ttas. Men det hindrar
+inte, att s� g�r det till, varest tv� eller tre sanna norska m�n �ro
+f�rsamlade.
+
+M�laren Dybedr�t var ofta f�rsamlad med m�laren B�revig, och s�g helst,
+att det icke skedde alltf�r l�ngt fr�n ett bord, som uppbar flaskor och
+glas. Eftersom b�da bodde i K�penhamn, hade de teoretiskt sett m�nga
+s�dana bord att v�lja p�. Stundom voro de f�rsamlade framf�r ett staffli
+med en tavla p�. Tillh�rde denna tavla B�revig, var den kubistisk, och
+Dybedr�t sade:--Id�n �r god, men konst kan nu kubismen aldrig bli;
+tillh�rde den Dybedr�t, var den expressionistisk och B�revig
+sade:--N�got av det riktiga har du f�tt med, men expressionismen kan nu
+aldrig f� med allt; i vilket fall som helst tillh�rde tavlan aldrig
+n�gon annan, ty ingen k�pte Dybedr�ts och B�revigs tavlor.
+
+B�revig var en l�ng mager bondpojke fr�n V�stlandet med �ron som
+skygglappar och h�nder tunga som bronssk�ldar. Tv� av sina framt�nder
+hade han f�tt utslagna i konstens namn. Det var en neo-expressionist som
+gjort det. Dybedr�t var fr�n Fredrikshald men s�g ut som en
+sydfransman, med bred panna, blixtrande �gon och ett ungt empiresk�gg.
+Han f�raktade V�stlandet som ett s�te f�r religi�s obskurantism, till
+vilket han r�knade kubismen. Han brukade ber�tta en anekdot f�r att
+bevisa, att han hade r�tt:--V�stlandet! Har ni h�rt, n�r Olaf Dahl kom
+upp till f�rl�ggaren och ville s�lja en samling essayer.--�Det g�r
+aldrig� sade f�rl�ggaren, �uteslutet, fullkomligt l�jligt att t�nka
+sig!�--�Ge ut dem i alla fall�, sade Olaf Dahl, �men betala mig inte
+f�rr�n andra upplagan kommer.�--�Andra upplagan kommer, hahaha!� sade
+f�rl�ggaren. �N� jag skall ge ut dem i alla fall.� Boken kom ut: Essays
+av Olaf Dahl. F�rsta upplagan blev uts�ld p� en vecka. F�rl�ggaren
+visste inte, vad han skulle tro. Han tryckte en upplaga till; den gick
+p� fyra dagar; och en till, som gick p� tre. Innan fj�rde upplagan
+trycktes, kom Olaf Dahl upp och h�mtade honorar.--�H�r p�, sade
+f�rl�ggaren, �jag har tryckt tre upplagor av er om�jliga bok, och de ha
+s�lts. Jag klagar inte. Jag har tagit reda p� vart b�ckerna g�. De g�
+till V�stlandet. Men vem i Herrans namn k�per dem d�r och varf�r?
+varf�r?�--�Det skall jag s�ga er�, sade Olaf Dahl. �Det g�r b�nderna p�
+V�stlandet. De tro, att boken handlar om Esajas.� Och det var sant;
+b�nderna d�r �ro l�sare, de trodde, fan f�rt�re mig, att boken var om
+Esajas. De k�pte tv� upplagor till och m�rkte inte ett �gonblick, att
+den inte handlade om Esajas. Haha! s�dant �r folket p� V�stlandet! Det
+skulle inte f�rv�nat mig, om de k�pte kubistiska tavlor.
+
+B�revig hade inga anekdoter att h�mnas med. Han var en smula enfaldig.
+Han trivdes samman med Dybedr�t. Ingen av dem hade lyckats, och de voro
+b�da lika fattiga. Fattigdomen och deras skiljaktiga konstuppfattning
+gjorde dem oskiljaktiga.
+
+Att en skiljaktig uppfattning h�ller folk samman, kan endast f�rv�na den
+obeg�vade. Vad skulle man annars tala om? Men utom de dragliga tvisterna
+hade Dybedr�t och B�revig fru Lasson som f�renande l�nk.
+
+Fru Lasson var en gammal v�nlig dam med vitt h�r och barska �gon, av
+vilka det ena skelade och b�da voro g�mda bakom brillor. Hon var
+danskf�dd och �nka efter en norrman, som gett henne en inblick i
+nykterhetsr�relsens m�l genom att d� av f�r mycket portvin. Sj�lv ans�g
+han, att man om�jligt kunde f� f�r mycket portvin, men naturen delade
+inte denna uppfattning. Eftersom den kommer igen �ven om man driver ut
+den med en tjuga, fick den ocks� sin �sikt genomtrumfad. Lasson dog vid
+sextiosju �rs �lder av alltf�r mycket portvin. Fru Lasson �vertog
+gr�tande hans aff�r och hans vinlager. Aff�ren hade hon redan sk�tt i
+m�nga �r. Om vinlagret l�t hon andra d�ma. Hon var en moderlig sj�l,
+vars barska �gon icke bedrogo n�gon, utom det av dem som skelande undvek
+betraktaren. Hon ville ha s�llskap och helst ungt s�llskap. Hennes port
+stod alltid �ppen f�r Dybedr�t och B�revig.
+
+N�r detta br�drapar gjorde hennes bekantskap, slogos b�da samtidigt av
+samma id�: hon har r�d att k�pa en tavla! hon skall k�pa en! Skillnaden
+var, att B�revig menade en kubistisk tavla, under det Dybedr�t n�rmast
+t�nkte p� en expressionistisk. S� fort Dybedr�t ans�g sig ha f�rberett
+marken nog med konversation, tog han avsked och st�rtade hem. N�r han
+kom igen med sina utvalda arbeten under armen, m�tte han B�revig, vars
+l�nga v�stlandsben givit honom detta f�rspr�ng. I h�nderna, stora som
+bronssk�ldar, bar han en kollektion av sina verk. Dybedr�ts ansikte
+m�rknade. �gandebeg�rets f�rbannelse kastade sin skugga �ver
+br�draparets v�nskap.
+
+--Har du redan varit d�r?
+
+--Ja!
+
+--Jag f�r s�ga, att du f�rlorar inte tiden.
+
+--Tv�rtom. Det �r just vad jag har gjort. Och du sj�lv? Du fl�sar ju som
+en hund.
+
+--Jas�, hon f�rstod sig inte p� parallellepipederiet? Det f�rv�nar mig
+mindre. Hon tycks vara f�rnuftig. Hej s� l�nge!
+
+Parallellepipederiet eller parallellepipedismen var det sm�denamn
+Dybedr�t givit den kubistiska konstriktningen. Han f�rsvann genom fru
+Lassons d�rr och �terv�nde en halvtimme senare med �gonen lysande av
+harm.
+
+--Vet du vad hon sade om det d�r?
+
+--Nej.
+
+--Hon sade uha! Hon sade, att det inte var f�rdigt. Har du h�rt maken?
+
+--Det �r det inte heller. Hon har r�tt. Det �r som jag alltid har sagt,
+expressionismen kan f� med lite av det r�tta, men aldrig mycket eller
+allt.
+
+--Haha! Vad sade hon om ditt?
+
+--Det g�r detsamma. F�r resten kan man inte beg�ra, att en kvinna skall
+f�rst� sig p� konst.
+
+--Haha! Konst! Hur ofta har jag sagt dig, att parallellepipedismen
+aldrig kan bli konst?
+
+--Jag r�knar inte alla g�nger du s�ger dumheter. Jag har annat att g�ra.
+
+--Du f�r mycket att g�ra, om du vill ha s�lt det du g�r.
+
+D�rmed var samtalet inne i vanda g�ngor, och �gandebeg�rets f�rbannelse
+togs bort f�r denna g�ng. Emellertid tog inte br�draparet B�revigs och
+Dybedr�ts bekantskap med fru Lasson slut med detta. Visserligen k�pte
+hon inte tavlor, ty hon var en enkel sj�l och sade: �uha, uha. Nej,
+bevare mig d�, var g�ng B�revig och Dybedr�t kommo och f�revisade
+n�got. Men hon �nskade se unga m�n med hum�r omkring sig. Hon visste att
+unga m�n med hum�r i regel trivas b�ttre p� en krog �n i ett hem. Man
+m�ste t�mja dem f�r att f� dem att trivas. D�rf�r satte hon fram
+portvinsflaskor i alla husets vinklar och vr�r, liksom hinduerna s�tta
+fram tefat med nysilad mj�lk �t skallerormarna. P� samma vis som de
+kloka hinduerna g�ra skallerormarna till sina v�nner och g�ster, gjorde
+fru Lasson dessa unga konstn�rer till sina. De kommo skyggt och
+misst�nksamt, f�rdiga till �gonblicklig retr�tt. De drucko det framsatta
+portvinet, som d�dat den salige norrmannen Lasson, och de blevo modiga.
+De blevo mer och mer modiga. M�h�nda var det Lassons mod, som p� ett
+mystiskt s�tt �vergick i dem. Vildarna �ta den fallnes hj�rta f�r att f�
+hans tapperhet. Varf�r skulle man inte kunna f�rv�rva den genom att
+dricka hans portvin?--Till slut ringlade de ut och in i huset,
+fullkomligt t�mda.
+
+Det fanns en dag, d� fru Lasson mer �n eljest �nskade s�llskap, samma
+dag, p� vilken alla gamla kamrerare stanna i s�ngen och l�gga patiens;
+p� vilken granskogarna j�mra sig; p� vilken man i Skandinavien f�r�ter
+sig p� lutfisk, skinka och g�s; i Tyskland p� karp, i England p� kalkon
+och i Frankrike p� ingenting, eftersom man inte firar dagen i
+Frankrike. Denna dag d� det luktar gl�gg och lack �ver hela
+Skandinavien, �nskade fru Lasson mer �n eljest s�llskap. P� denna dag
+kunde man hava sett den kubistiske B�revig och den expressionistiske
+Dybedr�t bana sig v�g genom K�penhamns gator p� v�g till hennes bostad.
+De gingo med l�tta steg, och desto l�ttare som de inte tyngdes av
+�verrockar. S�v�l B�revigs kubistiska �verrock som Dybedr�ts
+expressionistiska hade uppn�tt vad deras tavlor aldrig uppn�tt, att
+upph�ngas i en privat samlares bostad. Men litern, den fattiges
+�verrock, vinkade inom r�ckh�ll, och de voro fullkomligt n�jda.
+
+Fru Lasson d�remot bleknade, n�r hon m�tte dem i tamburen.
+
+--Uha, uha, bevare mig uha d�! ropade hon, under det att hennes
+sj�lvr�rliga �ga rullade av och an bakom pincen�n. I detta v�der! Var
+har ni era �verrockar?
+
+B�revig anv�nde den klassiska l�gnen. Han var som sagt en smula
+enfaldig.
+
+--Skr�ddaren--obegripligt--hade lovat den s�kert--
+
+Dybedr�t sp�nde ut br�stet som en norsk d'Artagnan:
+
+--Har aldrig haft n�gon!
+
+Det var l�gn, men den imponerade. Fru Lassons sj�lvr�rliga pupill gjorde
+otroliga evolutioner bakom pincen�glaset.
+
+--Aldrig? Bevare mig! Kom in, kom in i v�rmen. G� och se, om ni finner
+n�got, tills maten blir f�rdig.
+
+Dybedr�t och B�revig gingo in och f�retogo en husunders�kning, v�rdig
+Sherlock Holmes. Ett antal portvinsflaskor stodo p� lur i h�rn och vr�r.
+De drucko av dem, tills allt den salige norrmannen Lassons mod var helt
+personifierat i dem. Man h�rde endast: Lhote--Matisse--styv i
+teckningen--vr�vel--dekorativ--sm�rja--stark i f�rgen--n�got av det
+riktiga--m�larnas A.B.C.-cod, senaste upplagan. D�rp� slogs d�rren upp
+till matsalen. Fru Lasson visade sig med rullande �gon och gav tecken
+till portvinsflaskornas definitiva evakuering.
+
+Middagen b�rjade. Eftersom den f�rsiggick i Danmark, serverades
+risgrynsgr�t och g�s i nu n�mnd ordning. S� sker det i alla danska hem
+p� julaftonen; en omkastning av r�tterna skulle f�refalla alla danska
+magar paradoxal och jaga alla danska jultomtar p� porten. B�revig h�ll
+tal f�r v�rdinnan och Dybedr�t f�r konsten. Det t�mdes r�tt mycket
+bourgogne till g�sen. Fru Lasson blev r�rd och talade om sin man, vars
+ande hon tydligt k�nde vara n�rvarande vid festen. Den var ocks�
+n�rvarande, men materialiserad i sina tv� landsm�n, vilkas hj�rtan
+sv�llde av dess mod. Det blev kaffe, och efter kaffet utdelades
+julklapparna. Fru Lasson fick en kubistisk tavla av B�revig och en
+expressionistisk av Dybedr�t, och mottog handledning i deras bruk.
+D�refter utdelade hon sina julklappar, som voro praktiska, m�larf�rg,
+h�ngslen, strumpor och kragar (man kan alltid stampa p� dem, t�nkte
+mottagarna). Till slut kom det ett paket till Dybedr�t och ett kuvert
+till B�revig. Fru Lasson f�rklarade:
+
+--Det ligger litet pengar i kuvertet till herr B�revig--jag visste inte,
+om herr B�revig hade till att betala skr�ddaren--
+
+Dybedr�ts sj�l darrade av oro. Kubisten fick pengar!
+
+--Och h�r, sade fru Lasson, �r en �verrock, som har tillh�rt min man.
+Den �r fodrad med skinn och riktigt god och varm. Vill herr Dybedr�t
+h�lla till godo med den, eftersom herr Dybedr�t inte har n�gon �verrock?
+Man skall g� med �verrock, herr Dybedr�t!
+
+Fru Lassons automobila �ga gjorde ett f�rs�k att se v�djande p�
+Dybedr�t, p� samma g�ng som det fixa �gat, men misslyckades och �terf�ll
+i anarki. Dybedr�t �ppnade paketet med det artigaste ansikte han kunde
+�stadkomma. Inv�rtes darrade han av sorg och f�rbittring. En rock! Inga
+pengar! Den listige B�revig fick en blick av hat, medan han skar av det
+sista bandet.
+
+--Haha! En p�ls! Vad nu, bror B�revig? Hur mycket i ditt kuvert?
+
+Kuvertet visade sig inneh�lla sextio kronor. Hm. Hur mycket gav en p�ls
+p� stampen?
+
+--Skall inte herr Dybedr�t prova rocken?
+
+Hon kallade p�lsen f�r en rock! Sn�ll gumma med sin rock och sitt
+portvin. Men fick man sextio kronor p� en p�ls? �gandets f�rbannelse,
+som kommunistiska professorer skrivit sig rika p�, kastade �ter sin
+skugga �ver Dybedr�ts och B�revigs v�nskap. Ty om Dybedr�t slets mellan
+stridiga k�nslor, gjorde B�revig det inte mindre. Dybedr�t provade
+p�lsen, som satt f�rtr�ffligt. Alla norrm�n ha samma figur. Han sp�nde
+ben framf�r en spegel, och B�revig bleknade av avund. Men n�r Dybedr�t
+tog av p�lsen, satte B�revig sig att r�kna sina sedlar och Dybedr�t
+k�nde sitt hj�rta stanna. Fru Lasson satte fram mera portvin, men det
+tog tid innan salig Lassons ande �tertog sitt v�lde. Till slut gjorde
+den det emellertid p� allvar. Dybedr�t gl�mde pengarna och B�revig
+p�lsen. Allt f�rsvann i en dunkel oportodimma f�r dem. Fru Lasson hade
+somnat i en stol. Pl�tsligt vaknade hon och gav till ett anskri. Klockan
+var halv fyra! S� g�r det n�r man h�ller spiritistisk seans med avlidna
+norrm�ns andar. Hon f�ljde Dybedr�t och B�revig till d�rren, vilket
+beh�vdes, och s�g till att de kommo ut.
+
+Dybedr�t och B�revig gingo genom den brunr�da oportodimman ut�t
+Frederiksberg till. Det var d�r de hade sina atelj�er. De talade
+fortfarande om Lhote, Matisse och n�got av det riktiga, men detta samtal
+var om m�jligt mera ofruktsamt �n eljest. Deras tungor r�rde sig
+fullkomligt automatiskt och ingen ens gjorde antydning av att h�ra p�
+den andre. Pl�tsligt kom ett ord med mening som v�ckte dem ur deras
+oportotrance. Det var B�revig som sade det.
+
+--Fy fan, vad det m�tte vara kallt hemma p� atelj�n!
+
+Dybedr�t stannade f�r att assimilera detta yttrande. Efter en minut
+medgav han dess riktighet.
+
+--Ja, fy fan--
+
+D�rp� fick han en tr�stande tanke.
+
+--Det vill s�ga, n�r man har p�ls--
+
+B�revig blossade upp.
+
+--Jag g�r och k�per mig kol s� fort dom �ppnar. N�r man har pengar s�--
+
+Dybedr�t k�nde st�ten.
+
+--N�r man har pengar s�! Det liknar dig just. Vore du en gentleman bj�d
+du �tminstone p� n�gonting.
+
+B�revig greps av vrede, men den �vergick hastigt i sin motsats. Stackars
+Dybedr�t! Det var inte s� roligt att g� pank. Och nu, den heliga
+julnatten. Man skulle visa �verseende och godmodighet mot varandra, inte
+hat och h�rdhet.
+
+--Gamle Dybedr�t, sade han, det kan du ge dig fan p�, att jag skall.
+Vill du med in h�r? Vad vill du ha?
+
+--Med in h�r?
+
+--Ja. Ser du inte, att dom har �ppet? Dom har lov att �ppna klockan
+fyra h�rute. Vad vill du ha?
+
+Han dunkade Dybedr�t i ryggen med plutokratisk v�lvilja, och drog honom
+med sig in p� ett litet kaf�, som redan �ppnat. En morgongl�mig kypare
+gick och torkade av borden. Det �ngade kaffe, och p� ett bord stod en
+ofantlig bricka med wienerbr�d. B�revig best�llde kaffe och br�d och
+konjak. Han ruskade p� sig. Det var varmt och gott p� den lilla krogen.
+Dybedr�t tog av sig p�lsen och h�ngde upp den p� en krok bredvid deras
+bord--med on�dig ostentation, t�nkte B�revig, men undertryckte sin
+vrede. Det var jul. Man skulle vara �verseende och god, inte hatfull och
+h�rd. Frid p� jorden och m�nniskorna--d�r kom kaffet.
+
+De frossade p� kaffe och br�d och sk�ljde ned smulorna med konjak.
+V�rmen p� lokalen och den salige Lassons oportovin togo ut sin r�tt.
+Dybedr�t s�kte f� upp Matisse och det riktiga igen, men hans r�st och
+hans hj�rna voro lika gr�tiga, och han h�rde inte eng�ng sj�lv p� vad
+han sade. B�revigs sj�l var tillbaka p� V�stlandet och gick i julotta
+samman med f�r�ldrarna. Bronssk�ldarna l�go kn�ppta i kn�et, och han
+talade med simmiga �gon om det goda behag, m�nniskorna fingo f�rl�nat i
+juletider, och som tog sig uttryck i allsk�ns g�vor s�som pengar och
+�ven kl�desplagg. En snarkning angav, att Dybedr�t var d�v f�r dessa
+utredningar, vilket ocks� var b�st f�r julfriden. B�revig talade vidare
+med l�nga uppeh�ll mellan orden om V�stlandet och dess kubistiska
+m�nniskor och landskap, varibland f�r�ldrar och syskon, men �terv�nde
+st�ndigt till julen och dess goda behag m�nniskorna emellan. Den gl�mige
+danske kyparen stirrade p� honom med det intresse, man �r skyldig
+ofarliga d�rar, vilken klass omfattar huvudparten av Sveriges och Norges
+befolkning. Till slut b�rjade B�revig nicka.
+
+Pl�tsligt �ppnades d�rren. Kyparen r�tade p� sig men sj�nk ihop. En
+f�rhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick p�
+kyparen och tassade d�rp� fram till B�revigs bord. B�revig talade
+fortfarande mellan nickningarna.
+
+--Vill ikke den Herre--
+
+B�revig s�g p� tiggaren med �gon, som tycktes inlagda i olja, likt hans
+f�delsetrakts fiskar.
+
+--Friden--friden kommer till jorden och m�nniskorna ett gott behag
+sinsemellan--med g�vor, s�som till exempel--vad vill du ha?
+
+--Gl�delig Jul, den Herre--har ikke den Herre noet att gi en fattig
+Arbejdsl�s?
+
+--Arbetsl�s? Jo, det har jag visst det. Det �r jul, och vi skola giva
+varandra g�vor, s�som till exempel pengar eller rockar--tag den h�r,
+stackars man.
+
+B�revig str�ckte ut sin l�nga, knotiga v�stlandsarm och lyfte med
+simmiga �gon Dybedr�ts p�ls fr�n kl�dkroken. Under tiden talade han
+vidare.
+
+--Tag den h�r--det �r jul, och friden �r kommen till jorden--vi skola
+vara goda och behagfulla mot varandra, s�som--
+
+--Mange tak, den Herre! Favel, den Herre, og gl�delig Jul.
+
+--Gl�delig Jul till dig sj�lv, stackars man.
+
+Tiggaren f�rsvann pilsnabbt, och B�revigs sj�l vandrade vidare i
+monologer l�ngs allt dunklare och mer invecklade stigar. Pl�tsligt
+vaknade Dybedr�t och ruskade p� sig, morgonruggig av portvin och s�mn.
+
+--Fy fan--l�t oss g�.
+
+--S�ger du fy fan om julen, d� vi--
+
+--Betala nu, och l�t oss g�.
+
+B�revig betalade kr�nkt och stum, och de gingo. Dybedr�t, ovan vid
+�verrockar, hade gl�mt p�lsens existens och kom f�rst ih�g den ett
+stycke ner l�ngs All�gade.
+
+--F�r fan, min p�ls--
+
+Han st�rtade tillbaka till kaf�et. B�revig, vars sj�l sv�vade s� h�gt
+�ver jorden att den knappt syntes som mer �n en liten prick, f�ljde
+mekaniskt efter honom. Dybedr�t kom ut ur kaf�et med farten av en just
+avskjuten kanonkula.
+
+--Min p�ls--han s�ger, att du--vad fan menar du? Vad in i glor�da
+helvete menar du?
+
+B�revigs sj�l s�nkte sig l�ngsamt i vol plan�.
+
+--�r det sant? Svara, karl! Har du gett bort min p�ls?
+
+B�revigs sj�l landade i glidflykt. Han stirrade tankfullt p� Dybedr�t.
+
+--Vad var det du sade?
+
+--Vad jag sade? �r du full, f�rbannade parallellepipedist? �r du galen?
+Har du gett bort min p�ls?
+
+B�revigs sj�lsmekanism slog back med ett f�rf�rligt gnissel. Vad hade
+han gjort? Han hade--ja visst, nu mindes han det.
+
+--Koss--ja, det var sant, den fick en tiggare--
+
+Dybedr�ts n�ve sj�ng mot hans huvudsk�l, innan han hunnit l�ngre.
+Dybedr�t hade t�rar i �gonen av sorg och mordlusta. Hans knytn�var
+virvlade kring B�revigs huvud som l�v i stormen. Han dansade upp och ned
+av harm och ropade:
+
+--F�rbannade parallellepipedist--pang--f�rst g�r du och f�r
+pengar--pang--och s�--pang--ger du bort min p�ls--
+
+B�revigs l�ngsamma v�stlandsblod tog tid f�r att komma i kokning. Han
+s�kte f�rklara. Han visste, att han handlat i de b�sta avsikter. Det var
+ju jul och frid p� jorden och m�nniskorna ett gott--
+
+--Ser du--l�t bli, s�ger jag--det kom en stackars man--ses� f�r fan--det
+�r ju jul--nej, nu blir jag arg!
+
+Den gl�mige kyparen kom ut och betraktade med fortsatt intresse
+till�mpningen av den fredspredikan han f�rut lyssnat till. Dybedr�t och
+B�revig voro hopfl�tade i en blandad box- och brottningsgrupp. B�revigs
+l�nga kropp lyfte sig i kubistisk ilska, och Dybedr�ts vred sig i
+expressionistiskt raseri. Pl�tsligt kom det �nnu en �sk�dare. Tv� tunga
+h�nder i handskar slogo ned p� de stridande. Det tog tid, innan
+dyningarna av kampen lade sig, men till slut voro de tv�
+konstn�rsbr�derna �tskilda och vandrade i den danska lagens skugga till
+polisstationen. Men det sista som d�r hos en norrman �r som bekant
+talorganet, och gatorna genlj�do oupph�rligt av f�ljande repliker:
+
+--F�rbannade parallellepipedist--d�rf�r att du fick pengar--g� och ge
+bort min p�ls--
+
+--Din p�ls--jag ger fan i din p�ls.
+
+--Det tror jag nog, men du skall f� se p� annat--jag skall anm�la dig
+f�r st�ld, din--
+
+--Vil De nu se at holde K�ft!
+
+Den andra i ordningen av dessa repliker var inte vidare logisk; den
+tredje dikterades av det kr�nkta �gandebeg�ret, fiende till alla de �dla
+k�nslor; och den fj�rde upprepades med j�mna mellanrum av den danske
+polisen. D� och d� fick han p� kraftigare s�tt hindra, att striden
+blossade upp.
+
+Det s�g ut, som om fridsfesten skulle beteckna slutet p�
+konstn�rsbr�dernas v�nskap.
+
+Men det skulle icke g� s� illa. Julen kr�ver goda och milda sagor; och
+�ven denna fullkomligt sanna ber�ttelse skulle sluta v�l.
+
+Knappt hade Dybedr�t och B�revig gjort sin entr� i f�rskr�ckelsens
+boning och deras namn antecknats i dess svarta bok, f�rr�n d�rren
+�ppnades, och en ny polis kom in i s�llskap med en elegant kl�dd herre.
+B�revig avbr�t sitt vittnesm�l med ett gl�djerop.
+
+--D�r �r han!
+
+Den elegante herre, som kommit in i s�llskap med polisen, visade icke
+mindre gl�dje vid anblicken av B�revig.
+
+--Gudskelov, den Herre! Vil den Herre ikke nok fort�lle Politimanden, at
+Di har giet maj den Oerfrakke?
+
+Den elegante herrns elegans slutade vid kanten av den p�ls, han en stund
+f�rut f�tt av den julst�mde B�revig. Nedanf�r den fixerade ett par
+trasiga byxor tv� spruckna k�ngor, och ovanf�r den vidtog ett f�rfruset
+och bl�supet ansikte, skuggat av en stukad hatt.
+
+--Politimanden vil ikke tro, att jeg ejer den Oerfrakke. Ikke sandt, den
+Herre har giet maj Oerfrakken.
+
+B�revig v�nde sig till polisen och sade majest�tiskt:
+
+--Den stackars mannen talar sant. Jag gav honom p�lsen. Men jag tar igen
+den. Den tillh�rde min v�n h�r.
+
+Busen gav till ett n�drop:
+
+--Tar Di Oerfrakken tebages?
+
+--Det g�r jag, sade B�revig. Julen �r g�vornas tid, men man skall endast
+ge av sitt eget, icke av andras.
+
+Under det busen befriades fr�n sin p�ls, underr�ttade B�revig sig om
+priset p� slagsm�l. Den gamle �verbetj�nten bakom disken log ett
+julleende och sade:
+
+--Denne Gang er det gratis. Det er jo Jul. Farvel, de Herrer, og
+gl�delig Jul!
+
+--�r det gratis? sade B�revig. Jag trodde det kostade en tia. D� f�r den
+stackars mannen den. Var s� god.
+
+Busen mottog f�rsonad tian och han, Dybedr�t och B�revig l�mnade
+kontoret.
+
+--Du vr�ker dig med pengar, sade den �nnu kokande Dybedr�t.
+
+B�revigs �dla sinnesst�mning hade �terv�nt.
+
+--Med egna pengar, sade han, och med andras kl�desplagg. Vi �ro alla
+svaga m�nniskor.
+
+--Och n�gra av oss d�liga konstn�rer, sade den of�rsonlige Dybedr�t.
+
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's F�rbannelse �ver de otrogna!, by Frank Heller
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA! ***
+
+***** This file should be named 12499-8.txt or 12499-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/1/2/4/9/12499/
+
+Produced by the Project Gutenberg Distributed Proofreaders
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+Each eBook is in a subdirectory of the same number as the eBook's
+eBook number, often in several formats including plain vanilla ASCII,
+compressed (zipped), HTML and others.
+
+Corrected EDITIONS of our eBooks replace the old file and take over
+the old filename and etext number.  The replaced older file is renamed.
+VERSIONS based on separate sources are treated as new eBooks receiving
+new filenames and etext numbers.
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
+EBooks posted prior to November 2003, with eBook numbers BELOW #10000,
+are filed in directories based on their release date.  If you want to
+download any of these eBooks directly, rather than using the regular
+search system you may utilize the following addresses and just
+download by the etext year. For example:
+
+     https://www.gutenberg.org/etext06
+
+    (Or /etext 05, 04, 03, 02, 01, 00, 99,
+     98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90)
+
+EBooks posted since November 2003, with etext numbers OVER #10000, are
+filed in a different way.  The year of a release date is no longer part
+of the directory path.  The path is based on the etext number (which is
+identical to the filename).  The path to the file is made up of single
+digits corresponding to all but the last digit in the filename.  For
+example an eBook of filename 10234 would be found at:
+
+     https://www.gutenberg.org/1/0/2/3/10234
+
+or filename 24689 would be found at:
+     https://www.gutenberg.org/2/4/6/8/24689
+
+An alternative method of locating eBooks:
+     https://www.gutenberg.org/GUTINDEX.ALL
+
+
diff --git a/12499-8.zip b/12499-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..262b15a
--- /dev/null
+++ b/12499-8.zip
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..e7e5948
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #12499 (https://www.gutenberg.org/ebooks/12499)
diff --git a/old/12499-8.txt b/old/12499-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..4c3353e
--- /dev/null
+++ b/old/12499-8.txt
@@ -0,0 +1,3428 @@
+The Project Gutenberg EBook of F�rbannelse �ver de otrogna!, by Frank Heller
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: F�rbannelse �ver de otrogna!
+
+Author: Frank Heller
+
+Release Date: June 3, 2004 [EBook #12499]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA! ***
+
+
+
+
+Produced by the Project Gutenberg Distributed Proofreaders
+
+
+
+
+FRANK HELLER
+
+F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA!
+
+1949
+
+
+
+
+INNEH�LL.
+
+
+F�rbannelse �ver de otrogna!
+F�r hundra �r sen
+Sanningen om Sten Hallongrens d�d
+In memoriam
+M�laren Blauvogels brott
+Professor Poppenbergs pennskaft
+Tolfte s�ndagen efter trefaldighet
+�ter ett m�rkligt d�dsfall
+Dalai Pedersen
+Samtal med Hompa
+Vid gr�nsen
+Veranda mot havet
+Apologi f�r konung Herodes
+Weltpolitik
+Monsieur Ell�r i kurran
+All �verklass �r instiftad fr�n ovan
+P� tal om Niklasson
+Ekonomisk �versikt
+D�rp� en ful historia
+Torgskr�ck
+Betulander s�g sin chans
+Olaf Storfossens camouflage
+Konung �dipus
+M�lerisk julafton
+
+
+
+
+F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA!
+
+
+    _F�rbannelse �ver de otrogna,
+    som s�ga att Gud icke �r Gud
+    och har givit oss vassr�ret att
+    skriva med._
+
+Till den vise astrologen Omar, kallad T�ltmakaren, kom en dag i hans
+bostad i Naishapur en dervisch av sufisekten och sade:
+
+--Omar, Hassans son, du sysslar med f�f�ngliga ting. Du skriver dikter,
+som hela folket l�ser och l�r utantill. Men all visdom finnes i Koranen,
+och den som ger folket annat att t�nka p� hindrar dem i det ena
+n�dv�ndiga.
+
+--Tag plats, min broder, sade Omar T�ltmakaren, tv� dina f�tter, och
+vila dig efter f�rden. Det �r sant, att folket �lskar mina dikter. Men
+vad �r naturligare? Jag skriver f�r att ber�mma livet, k�rleken och
+vinet, som jag och alla m�nniskor �lska. Jag ger mig icke ut f�r att
+undervisa om de h�gsta tingen, om vilka Koranen ensam meddelar all
+upplysning. Men tv� dina f�tter, min broder, och f�rfriska dig, medan vi
+tala om Koranen (vars namn vare lovat), ur denna b�gare.
+
+--Olycklige! ropade dervischen efter att hava f�rt b�garen till munnen.
+Du har lockat mig att dricka vin! Jag har syndat mot Koranen, och p� den
+yttersta dagen, n�r jag skall vandra �ver sv�rdseggen till paradiset,
+kommer jag att vackla och falla ned i Tophet!
+
+--T�m denna b�gare och n�gra till med mig, svarade Omar, och du kommer
+att redan i afton med vacklande g�ng vandra in i paradiset.
+
+--Denne h�dar! ropade dervischen. Koranens ord finnas i hans hj�rta, men
+det �r en ond ande som sammanfogar dem!
+
+--Det �r du som h�dar, sade Omar, om du kallar vinets ande f�r en ond
+ande. Det rus, som kommer av vinet, �r milt och f�rg�r av sig sj�lvt,
+men det som uppst�r av att d�ma andra, �r h�tskt och v�xer fr�n timme
+till timme.
+
+--Jag �verl�mnar dig �t f�rbannelsen, sade dervischen. Men �ven om de
+otrogna icke omv�nda sig, r�das de �tminstone, n�r en olycka hotar dem.
+Har du icke h�rt, att tatarernas konung Kublai Khan har intagit
+Nasirabad och kokat tjugutusen m�nniskor i olja? Utanf�r Hindipur har
+han rest en pyramid av hundratusen m�nniskohuvuden.
+
+--Jag beklagar alla som d�, sade Omar. Och st�r det skrivet att jag
+skall kokas i olja, kommer det att ske. Vad sen? Har jag inbillat mig,
+att jag skulle undfly d�den? Om nu d�den blir s� sm�rtsam, vad gagn har
+jag d� av att jag sj�lv pl�gat mig? St�r det skrivet, att mitt huvud
+skall uppstaplas i en pyramid av d�dskallar, kommer det att ske. Vad s�?
+Det enda som �r av betydelse �r, att det dessf�rinnan har h�rb�rgerat
+vissa tankar och �ven ett antal rus.
+
+--F�rbannelse �ver h�darna! ropade dervischen. Jag f�rst�r ditt �vermod.
+Jag vet att du ocks� m�ter stj�rnornas g�ng och f�ruts�ger framtiden,
+vilket Allah p� det best�mdaste f�rbjudit oss. Du har l�st i
+stj�rnorna, att Naishapur skall skonas.
+
+--Ingalunda, sade Omar. Intet �r sannolikare, �n att Kublai Khan �ven
+intager v�r stad.
+
+Dervischen bleknade.
+
+--Omar, Hassans son, sade han, ehuru Koranen f�rbjudit det, beder jag
+dig s�ka utforska av stj�rnorna, om �ven vi skola kokas i olja. I s�
+fall skall jag redan i afton fly till Gungapur.
+
+Omar brast i skratt.
+
+--D�re! ropade han. Det st�r skrivet i stj�rnorna, att Kublai Khan skall
+intaga Gungapur och koka dig i vin. Men vinet i Gungapur �r uselt, under
+det detta �r gott. T�m allts� denna b�gare med mig!
+
+Men dervischen hade redan flytt med fingrarna i �ronen.
+
+
+
+
+F�R HUNDRA �R SEN
+
+
+Aftonen den 12 maj 1813 landade kapten James Mc Neill med sitt fartyg
+_Endeavour_ utanf�r den st�rsta av Tillgivenhets�arna, som icke
+bes�kts av n�gon vit, sedan det portugisiska fartyget _Affonso da
+Costas_ bes�ttning strandade d�r hundra �r f�rut och upp�ts av
+inv�narna. Kapten Mc Neill och f�rste styrmannen gingo i land i en julle
+och sm�go sig i skydd av m�rkret upp till inf�dingarnas huvudby. De
+funno stammen f�rsamlad kring en l�gereld. Tv� personer sutto i samtal
+just framf�r kaptenen och hans f�ljeslagare. En tillf�llighet ville att
+det var stammens h�vding och dess �verstepr�st.
+
+--Kai-kai! sade h�vdingen. Det var en f�rtr�fflig m�ltid.
+
+--F�rtr�fflig! sade �verstepr�sten. L�tom oss tacka den store guden
+Wam-wam-puh, vars �verstepr�st jag �r, f�r densamma. Vi f� inte l�ta
+sinnliga njutningar komma oss att gl�mma, vem det �r som sk�nker oss
+dem. Hade icke du, o konung, offrat till Wam-wam-puh, s�som jag
+tillr�dde, �r det sannolikt, att din fiende Teo-teo nu hade kai-kaiat
+dig.
+
+--T�nkbart, medgav konungen slappt. Men mina krigare �ro tapprare �n
+Teo-teos, och dessutom ha de f�rdelen av en sund milit�risk uppfostran
+�nda fr�n barndomen.
+
+--Det �r sant, sade �verstepr�sten och s�kte stryka bort ett par fl�ckar
+fr�n sin stola. Men utan hj�lp av Wam-wam-puh hade deras milit�riska
+insikter icke gagnat n�got.
+
+Konungen teg och tuggade en stund p� ett stycke m�rg, han uppt�ckt i en
+ih�lig kindtand.
+
+--S�g mig, sade han pl�tsligt, hur l�nge �r det vi kai-kaiat Teo-teos
+stam? Jag kan inte komma ih�g det. Jag b�rjar bli gl�msk.
+
+--Ers majest�t har �tit f�r gott, sade �verstepr�sten, det �r det som
+g�r det. Om jag inte misstar mig, �r det nu femtio �r oavbrutet. Ers
+majest�ts far p�b�rjade detta krig med anledning av att Teo-teos stam
+f�rs�tligt �mnade �verfalla oss.
+
+--Teo-teos stam har alltid varit en samling l�mska f�rbrytare, sade
+konungen. Var det fred f�re den tiden?
+
+--Nej, ers majest�ts farfar, hans far och hans farfar f�rde n�stan
+oavbrutet krig i hundrafemtio �r. L�ngre tillbaka minns jag inte. Det
+var tre regenter av en beundransv�rd tapperhet.
+
+--Leve de! sade konungen. Men jag f�r ibland s� underliga id�er. S�g
+mig, vad tror du skulle ske om jag sl�te fred med Teo-teos stam i
+morgon?
+
+--Ers majest�t talar, sade �verstepr�sten, med respekt sagt d�raktigt
+och l�ttsinnigt. Hur skulle ers majest�t kunna sluta fred? Vad skulle vi
+leva av?
+
+--Jag har ibland t�nkt n�got p� att f�rs�ka �ta kokosn�tter. H�r finns
+ju nog n�tter f�r oss alla.
+
+--Ers majest�t! ropade �verstepr�sten. Wam-wam-puh har befallt, att
+m�nniskor skola �ta eller �tas. S� har det varit i evighet och s� kommer
+det att f�rbli. Ingen f�r�ndring �r t�nkbar, ty en f�r�ndring strider
+b�de mot religionen och m�nniskans eget v�sen.
+
+�verstepr�sten fixerade konungen s� allvarligt, att denne bleknade. Inte
+eng�ng en konung kan till�ta sig allt. G�r han det, f�r han taga
+konsekvenserna, och p� Tillgivenhets�arna finns det egentligen bara ett
+slags konsekvenser.--
+
+Kapten Mc Neill och hans f�ljeslagare hade emellertid h�rt nog. De sm�go
+sig tillbaka mot stranden. Styrmannen mumlade:
+
+--F�rbannade odjur! De ha levt av att �ta varandra s� l�nge de minnas!
+Och till p� k�pet v�ga de p�st�, att de g�ra det p� grund av en gudomlig
+f�rordning!
+
+--Det �r uppr�rande! sade kapten Mc Neill. Vi m�ste s�nda hit en skotsk
+mission�r. Sv�righeten blir att f� honom f�rbi de franska piraterna. De
+bli v�rre och v�rre f�r vart �r som kriget p�g�r.
+
+--Hur l�nge �r det nu vi ha haft krig med Frankrike? sade styrmannen.
+
+--Det �r snart i m�nga hundra �r. De l�ra sig aldrig att h�lla fred.
+
+--Det �r underligt, att det alltid skall vara krig och krig. Jag tycker
+h�r skulle vara plats nog f�r alla.
+
+--John! sade kaptenen allvarligt till styrmannen. Jag trodde du var en
+god presbyterian. Kriget kommer att finnas alltid. Kriget �r en f�ljd av
+syndafallet. I syndafallet f�rd�rvades v�r natur f�r alltid. Denna natur
+kan m�nniskan endast �vervinna genom n�den, och n�den faller endast p�
+n�gra f� och aldrig p� fransm�n. D�rf�r kommer kriget att finnas till
+yttersta dagen. Minns det, John!
+
+F�ljande morgon avseglade _Endeavour_ fr�n Tillgivenhets�arna. �ret
+efter upp�ts kaptenen och hela bes�ttningen av inv�narna p� den st�rsta
+�n i Fromhetsarkipelagen, n�r de s�kte lands�tta en presbyteriansk
+mission�r vid namn Mc Pherson.
+
+
+
+
+SANNINGEN OM STEN HALLONGRENS D�D
+
+
+Sten Hallongren var detektivf�rfattare. Dessutom var han flitig dyrkare
+av Backus. Detta �r ber�ttelsen om Sten Hallongrens d�d.
+
+F�r att f� arbetsro hade Sten Hallongren av sin f�rl�ggare s�nts ut p�
+landet. Han skulle bo p� ett torrlagt pensionat. Avst�ndet till n�rmaste
+krog var s�dant, att det fanns utsikt att han fick sin femtiotredje
+roman f�rdig. B�de han och f�rl�ggaren hyste denna f�rhoppning, men den
+hystes varmast av f�rl�ggaren. Hallongren sj�lv ans�g, att en
+folkupplaga av de femtiotv� f�rsta romanerna kunde vara lika bra.
+F�rl�ggaren bestred att en folkupplaga borde ifr�gakomma f�rr�n efter
+den hundrade romanen. Vidh�ller han fortfarande denna �sikt, kommer det
+aldrig n�gon folkupplaga. Den femtiotredje romanen blev Hallongrens
+sista.
+
+Detta �r ber�ttelsen om hans d�d.
+
+Han hade suttit och arbetat en stund p� det torrlagda pensionatet. Det
+gick inte. Scenerna saknade fart. Bovarna veko undan f�r hans
+koncipierande sj�ls grepp som f�r greppet av en detektiv. Detektiverna
+famlade kring i m�rker. _Skr�cken_, som var hans specialitet, ville
+inte komma till uttryck i skildringen. F�rtvivlad stoppade han
+manuskriptet i fickan och gav sig ut. Den friska luften skulle v�cka
+hans slappnade fantasi till liv.
+
+Den gjorde det inte. Den v�ckte i st�llet den andra sidan av hans v�sen
+till liv. Den v�ckte den mest fruktansv�rda t�rst p� tio kvadratmils
+omkrets. Hallongren s�kte v�nda om till det torrlagda pensionatet, medan
+det var tid. Om han st�ngde in sig och l�t regla d�rren utifr�n, kunde
+han kanske besegra t�rstdj�vulen. Men hans svaga f�resats kom f�r sent.
+Den var redan f�rvandlad till en sten p� v�gen till n�rmaste lantkrog.
+
+Denna v�g var l�ng och gick delvis genom en skog. Men Hallongren aktade
+icke p� v�gens l�ngd, och de enda tankar, skogen v�ckte hos honom, voro
+tankarna p� den sulfitsprit, han h�rt skulle f�rt�ras av vissa
+olyckliga. Till den grad hade Backus besegrat muserna p� hans andes
+slagf�lt, att han vid ankomsten till krogen drog upp sitt misslyckade
+manuskript ur fickan. Med ett h�nskratt rev han s�nder det och kastade
+det vid sidan av v�gen.
+
+D�refter tillbragte han flera timmar p� ett s�tt som �tskilliga--mycket
+f�--av l�sarna skulle ha lust att g�ra honom efter. Vid elvatiden
+st�ngdes lantkrogen, och han antr�dde �terf�rden till det torrlagda
+pensionatet. Han gjorde det utan entusiasm, men han gjorde det. Hans
+f�tter buro honom i oregelbunden takt fram l�ngs landsv�gen. Hans sinnen
+och hans sj�l sovo. Men det var en orolig s�mn, och pl�tsligt spratt han
+upp ur den till ett f�rvirrat medvetande. Var var han? Och vad var det
+han h�rt f�r ett ljud?
+
+Var han var, konstaterade han l�tt nog. Han stod p� en nattm�rk
+landsv�g. Skogen susade omkring honom. Tr�den voro m�rka och f�rvridna.
+Men han hade h�rt n�got utom deras sus. Han hade h�rt smygande steg
+bakom sig. N�gon f�rf�ljde honom i m�rkret.
+
+Han stod en stund med bultande pulsar. Han s�kte intala sig sj�lv att
+han h�rt miste, men just som han satte sig i g�ng igen, h�rde han ljudet
+alldeles tydligt--l�tt prasslande steg bakom honom i m�rkret. Skr�cken,
+som inte velat komma, n�r han s�kte frambesv�rja den i sin roman, kom.
+Den kom som en hydra. Den grep med en f�ngarm om hans hj�rta, d�r
+alkoholen dunkade, och med en om hans huvud. Det skymde f�r honom. Han
+b�rjade springa, men t-s-s, t-s-s, kom ljudet efter honom, obevekligt
+som bekymret f�ljer ryttaren p� h�stryggen. Han �kade takten; han sprang
+f�r livet; till slut stannade han d�dstr�tt, och t-s-s, t-s-s, h�rde han
+de tassande stegen komma flygande l�ngs den nattsvarta v�gen.
+
+Skr�cken, den blinda och oresonliga, grep ett sista tag om hans hj�rta
+och kramade till. Det var mer �n tillr�ckligt. De f�rkalkade v�ggarna
+brusto, och Sten Hallongren sj�nk d�d ner p� den svarta landsv�gen.
+
+Men de prasslande bladen av hans s�nderrivna manuskript, som f�rts efter
+honom av vinden, fl�go fram till den fader de d�dat. Tv� av dem lade sig
+p� var sitt av hans �gonlock och sl�to dem stilla och varligt, och ett
+lade sig diskret p� det st�lle, d�r de antika bildhuggarna placerade
+fikonl�vet.
+
+
+
+
+IN MEMORIAM
+
+
+I dessa dagar av m�nga d�dsfall kan man knappt p�r�kna intresse f�r ett
+i ett fr�mmande land. Men trots detta k�nner jag det som min plikt att
+skriva n�gra rader med anledning av Jens S�ren Frederik Christian
+Nicolaisens bortg�ng.
+
+Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisen f�ddes i Landem�rket i inre
+delen av K�benhavn ett av de sista �ren p� 70-talet. Redan som mycket
+ung gav han gott hopp om sig. Han blev tidigt en m�stare i konsten att
+knalla en ruta och s�tta i v�g innan folk hunnit ut. Hans slangb�ge och
+i lika h�g grad hans tjuvaktiga fingrar voro fruktade fr�n Landem�rket
+till Kultorvet. Med s�dana f�ruts�ttningar kan det icke f�rv�na, att han
+vid 16 �rs �lder �vergav murarbanan, p� vilken han n�gra veckor f�rut
+gjort sitt intr�de, f�r att �gna sig �t l�sningen av nationalekonomiska
+problem.
+
+Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisens insats i nationalekonomien
+vann icke det beaktande som den haft anledning p�r�kna. Den hade ett
+fel; den kom trettio �r f�r tidigt. Det skulle s� m�nga �rs fred och
+fyra �rs krig till f�r att den privata �gander�tten skulle komma i den
+misskredit, vari Nicolaisen s�kte bringa den; och f�r att denna
+�gander�tts motst�ndare skulle bilda ett eget samh�lle och uts�nda
+guldgalonerade gesanter, som bodde i palats. F�reg�ngsmannen Nicolaisen
+fick samma lott som andra f�reg�ngsm�n. Han hade knappt hunnit
+antydningsvis demonstrera sin uppfattning av �gander�tten, innan
+myndigheterna f�rs�krade sig om hans person och satte den innanf�r fyra
+grundmurade v�ggar.
+
+Placerad innanf�r dessa, �terkn�t Nicolaisen bekantskapen med
+muraryrket, men p� sitt eget s�tt. Hela hans l�ggning gick �t det
+negativa h�llet. Han k�nde det som sin plikt, icke att bygga upp, utan
+att riva ned. Med hj�lp av ofullkomliga verktyg nedrev han delvis en av
+de fyra v�ggar, som omg�vo honom, och gick genom densamma �nyo ut i
+v�rlden f�r att sprida sina nationalekonomiska �sikter.
+
+P� det hela taget m� det s�gas, att han spridde dessa med mild hand. En
+och annan f�rsvunnen �verrock, ett och annat �ppnat kontorssk�p vittnade
+om hans teorier. N�got f�rs�k att med v�ld vinna anh�ngare �t dem gjorde
+han aldrig, och m�h�nda var det d�rf�r han misslyckades. Det enda, mot
+vilket han anv�nde v�ld, var de v�ggar, bakom vilka man g�ng efter g�ng
+s�kte �vertyga honom om det felaktiga i hans id�er. Det ber�knas, att
+Nicolaisen fr�n 1896, d� han f�rsta g�ngen satte sin signatur p� en
+f�ngelsev�gg, till 1917 brutit sig ut �ver ett dussin g�nger. Det
+of�rst�ende samh�llet gav honom namnet utbrytarkungen och var icke utan
+att k�nna en viss stolthet �ver honom, s� l�nge han satt insp�rrad. Det
+gjorde han i regel. F�rst i �r f�ref�ll det, som om samh�llet skulle
+g�ckas. Fr�n oktober 1917, d� Nicolaisen l�mnade f�ngelset i
+Stubbek�bing (genom v�ggen), till sista veckan av innevarande m�nad
+andades han oavbrutet frihetens luft. Samh�llet protesterade till att
+b�rja med milt, d�refter med en sk�rpa, som v�xte till f�rbittring.
+Polisen �ver hela landet mobiliserades mot Nicolaisen. Man uts�nde hans
+portr�tt till alla lokala myndigheter. Man posterade vakt p� de krogar,
+d�r han brukade komma. Man skuggade hans v�ninnor och tv�ngsf�rh�rde dem
+dagvis. Man jagade efter Nicolaisen med hundar--nya, dresserade hundar.
+Intet hj�lpte. Poliserna, som skulle ha arresterat Jens S�ren Frederik
+Christian Nicolaisen, fingo inte arrestera honom. Hundarna, som skulle
+ha bitit honom, fingo inte bita honom. F�ngelserna, som skulle ha
+mottagit honom innanf�r sina renoverade v�ggar, fingo icke tillf�lle att
+�ppna sig f�r honom. Alla laglydiga medborgares harm v�xte till raseri.
+Vad var meningen? Skulle en gammal f�rbrytare som han bedraga samh�llet
+p� vad han var skyldig det? Nej, det fick inte ske! Samh�llet fordrade
+Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisens huvud p� ett fat.
+
+Samh�llet skulle f� vad det beg�rde.
+
+Aftonen den 28 oktober var trafiken i h�rnet av Vestervoldgade och
+Stormgade mer �n livlig efter krigsf�rh�llanden. Sp�rvagnar ringde och
+gnisslade i kurvan; bryggarvagnar mullrade fram bakom tunga
+ardennerh�star; cyklar fr�ste f�rbi i gats�rjan; de �teruppst�ndna
+h�stdroskorna rullade fram i begravningstakt. Bilar s�g man d�remot inte
+till. Dem hade kriget gjort slut p�. En och annan lastbil kom slamrande.
+Man stirrade p� den och flyttade sig ur v�gen med respekt. Man var inte
+van vid bilar l�ngre. De oroade en.
+
+Pl�tsligt gick det en viskning genom hopen vid sp�rvagnsh�llplatsen:
+
+--Sallatsfatet!
+
+En stor bil med form som en flyttvagn kom rusande genom Stormgade. Den
+var tung och gr�n och rusade fram under ideliga tutanden. Det var den
+nya f�ngbilen, som avl�st de gamla h�stvagnarna. Folkspr�ket hade l�tit
+den beh�lla f�reg�ngarnas namn, sallatsfatet, men liksom andra produkter
+av kriget gjorde den allt f�r att gl�mma sitt ursprung. Den hade en min
+som om den varit en privatbil och en fart som om den varit en brandbil.
+M�nniskoklungan vid h�rnet av Stormgade och Vestervoldgade skingrades
+som agnar vid dess anblick. N�gra hoppade upp i n�rmaste sp�rvagn, andra
+r�ddade sig upp p� trottoaren. En ensam medel�lders man med f�rsiktigt
+och sk�ggigt ansikte tycktes varken veta fram eller tillbaka. F�rst tog
+han ett par steg mot sp�rvagnarna, s� �ndrade han sig och st�rtade mot
+trottoaren, f�r att i sista sekunden �ter �ndra sig och g�ra ett
+f�rtvivlans spr�ng ut mot sp�rvagnarna. Det f�ref�ll, som om anblicken
+av en poliskask inne p� trottoaren hade framkallat detta beslut. Det kom
+i varje fall f�r sent. Den gr�na bilen var d�r i samma sekund, gick �ver
+honom som en jaggernautsvagn och avklippte hans huvud under ett
+triumferande b�l.
+
+S�llan har ett b�l varit mera ber�ttigat. Mannen, som halsh�ggs av den
+gr�na f�ngbilen, var ingen annan �n den, som skulle ha �kt inne i den,
+men i oresonlig trilska undvikit det i �ver ett �r. Samh�llet hade f�tt
+sin fiende Jens S�ren Frederik Christian Nicolaisens huvud p� ett fat,
+s� som det �nskade, och t.o.m. skulle man kunna s�ga p� ett sallatsfat.
+
+
+
+
+M�LAREN BLAUVOGELS BROTT
+
+
+M�laren Blauvogel var chef f�r den pluskvamperfektiska m�larskolan.
+Denna skola var �nnu icke erk�nd av andra personer �n chefen och
+medlemmarna. Dess l�sen var: ned med Newton. T�rh�nda kan det synas
+egendomligt, att en m�larskola bekrigar en d�d fysiker, men den
+pluskvamperfektiska m�larskolan sade med r�tta: det var Newton som
+uppdelade ljuset i sju f�rger. Vi vilja g�ra motsatsen. Vi vilja sm�lta
+hop f�rgerna och �terf�ra dem till ur ljusets enhet och renhet.
+
+Kring denna nyplatonskt klingande formel och m�laren Abram Blauvogel
+hade fem nya m�lare fylkats och bildat den pluskvamperfektiska skolan.
+
+Dennas framg�ngar hos publiken voro som redan antytts icke s�rskilt
+stora. Publiken h�ll p� Newton. Den f�redrog de sju f�rger, den var van
+vid, framf�r urljusets renhet. De konstverk som Abram Blauvogel och hans
+v�nner skapade, skapade de f�r egen r�kning. De h�ngde i en komplett
+serie p� v�ggarna i deras atelj�er. Framtidens konsthistorici skulle
+icke beh�va g�ra m�dosamma studieresor, n�r de en g�ng skulle skildra
+denna den mest revolutionerande av alla m�larskolor.
+
+De sex pluskvamperfektiska m�larna med Abram Blauvogel i spetsen
+konstaterade publikens h�llning med bitterhet men utan �verraskning. Av
+publiken kan man v�nta sig allt utom f�rst�else f�r geniet. Det finns
+endast ett s�tt att vinna publiken: genom att besegra den. Tvinga den
+att ge sig p� n�d och on�d. Den och dess gycklare, kritikerna. Abram
+Blauvogel sade det till sina fem anh�ngare, och de ropade: du har r�tt!
+
+       *       *       *       *       *
+
+F�ljaktligen f�rdubblade de sina anstr�ngningar. De m�lade urljuset i en
+renhet som var s� outs�glig, att vanliga �gon icke kunde uth�rda den.
+
+Det hj�lpte inte. Inga andra �gon �n de tolv pluskvamperfektiska ens
+f�rs�kte uth�rda sagda renhet. Utst�llningslokalerna sl�to sina d�rrar
+f�r den. Ingen kom till de atelj�er, d�r den skildrades i en komplett
+serie. Och pl�tsligt gjorde Abram Blauvogel en f�rf�rlig uppt�ckt: om
+ingen kom till dessa atelj�er, fanns det i st�llet n�gon som �mnade g�
+d�rifr�n. M�laren Leontes Qvist hade newtonska tendenser--tendenser till
+avfall.
+
+Den natt, d� han uppt�ckte detta, var den svarta natten i den
+pluskvamperfektiska skolans historia. Det b�rjade med ett ordbyte mellan
+Abram Blauvogel och Leontes Qvist. Ordbytet v�xte till en storm. Det
+slutade med ett mord.
+
+Hellre �n att se m�laren Leontes Qvist �terfalla i det newtonska
+bedr�geri, ur vilket han fr�lst honom, dr�pte Abram Blauvogel honom med
+sina egna h�nder. Han str�p m�laren Leontes Qvist och h�ngde upp honom
+vid sidan av den kompletta serien av hans verk. Det var ett konstens
+abrahamsoffer, fullt j�mf�rligt med offret i gamla testamentet. Men
+ingen v�dur infann sig f�r att r�dda m�laren Leontes Qvist.
+
+I st�llet infunno sig tv� poliser hos m�laren Abram Blauvogel. De
+belade honom med handj�rn och avf�rde honom till ett statsf�ngelse. Han
+sattes i en cell, och b�deln pr�vade eggen p� sin yxa. Det ans�gs
+s�kert, att Abram Blauvogel skulle l�gga sitt huvud p� stupstocken om en
+mycket kort tid, och den pluskvamperfektiska skolan st� utan chef.
+
+Men det skulle icke g� s�. Muserna h�llo sina h�nder �ver denna den mest
+revolutionerande av alla skolor.
+
+F�rh�ret med Abram Blauvogel kom. Han erk�nde villigt, vad som lades
+honom till last. Den allm�nne �klagaren yrkade i ett kort tal p� d�den,
+och alla v�ntade att hans beg�ran skulle bifallas av domaren. D� reste
+den av staten utsedda f�rsvarsadvokaten sig.
+
+Han sade:
+
+--Jag skall icke vara m�ngordig. Jag tror mig knappt beh�va s�ga
+n�gonting. Jag ber er blott betrakta detta.
+
+H�rmed l�t han t�ckelset falla f�r den kompletta serien av Abram
+Blauvogels verk. Urljuset i sin fulla renhet str�lade f�r f�rsta g�ngen
+mot domaren. Endast n�gra �gonblick, s� kunde han icke mer. Han satte
+h�nderna f�r �gonen och sade med kv�vd r�st:
+
+--Det �r nog! H�lj �ver det igen! Den som har gjort detta kan jag inte
+d�ma till d�den.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Den pluskvamperfektiska skolan har �nnu sin chef. I cellen n:r 138 p�
+statshospitalet fortfar denne att skildra urljuset. Han g�r det utan
+penslar och f�rger, men det minskar inte effekten. Det g�r den n�stan
+starkare och samtidigt mera uth�rdlig f�r andras �gon.
+
+
+
+
+PROFESSOR POPPENBERGS PENNSKAFT
+
+
+Professor Felix Poppenberg hatade en sak i v�rlden �ver allting annat:
+den privata �gander�tten. Han hade dokumenterat dess om�jlighet, dess
+antisocialitet, dess brottslighet. Detta hade han gjort i tio band,
+utkomna i Bern. Professor Poppenberg, som var ryss, bodde i Bern,
+eftersom hans eget land hade ansett hans n�rvaro obeh�vlig f�r rikets
+trivsel. Under en l�ng f�ljd av �r vittnade hans egna skrifter om hans
+k�nslor f�r �gander�tten. Endast den h�vlighet, Schweiz visar
+utl�nningar, gjorde att professor Poppenberg tolererades. D�rp� utbr�t
+den �rorika revolutionen i Ryssland, och professor Poppenberg, som var
+en av dess andliga f�der, kallades hem av det segrande proletariatet.
+
+Hans hemkomst blev en triumf. Han hyllades p� gatorna. Varje g�ng en
+borgare befriades fr�n pl�nbok, klocka och p�ls, var det under ropet:
+�Leve professor Poppenberg! Ned med den privata �gander�tten, som �r
+om�jlig, antisocial och brottslig.� Av ett misstag hejdades �ven
+professor Poppenberg �tskilliga g�nger och unders�ktes. Han sm�log
+endast mot dem som gjorde sig detta besv�r, som en l�rare ler mot goda
+elever. Han �gde intet som helst, v�rt att taga. Han installerades i ett
+rum i den Heliga synodens lokaler och uppmanades av en delegation att
+skriva vidare mot den privata �gander�tten.
+
+Han svarade denna delegation med de ber�mda orden:
+
+--Den privata �gander�tten �r icke blott om�jlig, antisocial och
+brottslig. Den �r l�jlig.
+
+D�refter satte han sig i sitt rum i den Heliga synodens lokaler och
+p�b�rjade det elfte bandet av sin _Kritik av �gander�tten_. Det var
+hans mening, att hans anklagelser skulle kulminera i detta band. F�r
+sitt inre s�g han redan slutsidan med en kursiverad sista rad:
+
+Den privata �gander�tten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
+dr�per den i ett hugg. Den privata �gander�tten �r l�jlig.
+
+Hans arbete p� detta band st�rdes varken av larmet fr�n kulsprutorna p�
+gatan eller av n�dropen fr�n visiterade borgare. Dessa ljud voro musik
+f�r professor Poppenberg. De voro som ett ledmotiv f�r hans arbete. De
+gjorde att det gick fram med stormsteg. De, och hans pennskaft.
+
+Professor Poppenberg kunde icke t�nka sig att skriva med n�got annat
+pennskaft. Han hade r�ddat det genom aderton �rs landsflykt. De kr�vande
+pensionaten i Bern hade h�nlett �t det, n�r professor Poppenberg,
+tillfr�gad om han �gde n�got, visade p� pennskaftet och sade: detta. Det
+var gammalt, slitet, bitet och f�rgl�st, men det var det pennskaft som
+nedskrivit de tio banden av Kritik av �gander�tten och som nu raspade
+ned sida efter sida i det elfte och kulminerande bandet--bandet som
+skulle sluta med kursivsatsen:
+
+Den privata �gander�tten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
+dr�per den i ett hugg. Den privata �gander�tten �r l�jlig.
+
+En dag fick professor Poppenberg bes�k i sitt rum i den Heliga synodens
+lokaler. En deputation fr�n Jeniseisk (i Sibirien) hade tillryggalagt
+fyratusen v�rst f�r att h�lsa f�rintaren av den privata �gander�tten,
+och som nu raspade ned sida efter sida i det, dess hyllning. N�gra
+timmar efter det den l�mnat honom f�r att �terresa till Jeniseisk gjorde
+professor Poppenberg en f�rf�rlig uppt�ckt: hans pennskaft var borta.
+
+Hans pennskaft var borta! Pennskaftet, som f�rintat �gander�tten i tio
+(och ett halvt) band, var borta. Hur? Det fanns endast en f�rklaring:
+det hade stulits. En medlem av delegationen fr�n Sibirien hade begagnat
+tillf�llet och gjort det oerh�rda.
+
+Professor Poppenbergs h�r reste sig p� hans huvud. Hans �gon l�gade;
+hans n�svingar sk�lvde. Hans r�st darrade, d� han tr�dde in p�
+proletariatets styrelsekontor och sade:
+
+--Delegationen fr�n Jeniseisk har arbetat mot proletariatets intressen.
+Den har stulit mitt pennskaft. Utan detta pennskaft kommer det elfte och
+kulminerande bandet av min Kritik av �gander�tten icke att skrivas.
+Detta band �r slutkapitlet i proletariatets bibel. Jag fordrar
+delegationen fr�n Jeniseisk arresterad, mitt pennskaft tillbakal�mnat
+och g�rningsmannen skjuten.
+
+Det skedde s�. Professor Poppenberg skrev det elfte bandet f�rdigt samma
+natt. I detta band �vertr�ffade han sig sj�lv. Han besl�t att s�tta
+slutsatsen med fetstil:
+
+Den privata �gander�tten kan karakteriseras i ett ord. Detta ord dr�per
+den i ett hugg. Den privata �gander�tten �r l�jlig.
+
+
+
+
+TOLFTE S�NDAGEN EFTER TREFALDIGHET
+
+
+�ntligen--�ntligen skulle t�get g�!
+
+Det hade varit sex ruskiga timmar! Sex timmar i ett s�dant litet
+nordtyskt h�l, d�r man endast vistas, om man �r handelsresande eller
+studerar vid den polytekniska anstalten; �ver sex timmar d�r, och bara
+f�r en idiotisk stationskarls skull. T�get fr�n Hamburg hade
+naturligtvis haft direkt f�rbindelse till Rheine och
+Holland--naturligtvis!--och s� st�r karlen och bedyrar motsatsen l�nge
+nog f�r att t�get till Holland skall ge sig av fr�n sp�ret bredvid! Det
+var s� att man kunde bli galen! D�md att v�nta sex timmar bara f�r det!
+Man skulle n�stan kunna tro, att den d�r stationskarlen vore k�pt och
+betald f�r att--men nog med det. Som det var, hade den lilla nordtyska
+staden denne stationskarl att tacka f�r sex timmars bes�k av en celeber
+resande--plus ett antal tyska mark. M�nga restauranger hade den ju inte,
+men de som funnos hade lagt m�rke till dagen. B�de kyparna och den
+�ldrickande s�ndagspubliken hade stirrat p� mannen, som drack den ena
+tredubbla whiskyn efter den andra--men med s�dana m�tglas _m�ste_
+man g�ra dem tredubbla, och whisky var motgiftet nummer ett.
+
+Varf�r i all v�rlden bl�ste de inte av t�get?
+
+N�, en f�rsenad resande! Gjorde de sig verkligen besv�r med att v�nta
+p� en s�dan tredjeklassare? Han s�g ju ut som en folkskoll�rare p�
+landet, bl� �verrock, svart filthatt, celluloidkrage och gr�n kapps�ck!
+Vad nu? Han styrde kurs p� andraklassvagnen. Ress�llskap, och s�dant
+ress�llskap till p� k�pet! Det h�r var en lyckad s�ndag. D�r stod han i
+kup�d�rren, och nu gick t�get.
+
+--Goddag, min b�ste herre, goddag!
+
+Trodde han man �nskade hans bekantskap? Han t�nkte kanske presentera
+sig, sin bl� �verrock, sin svarta hatt och sin gr�na kapps�ck! B�st att
+avstyra det med detsamma. Det finns ingenting s� avkylande som en kall
+stirrning och d�dstystnad. S� d�r, r�ckte det? Nej, det tycktes inte s�.
+Mannen med den bl� �verrocken lyfte sin svarta hatt med ett soligt
+leende:
+
+--Ni kommer fr�n Hamburg?
+
+Vad fan angick det honom? Hur kunde han f�r resten gissa det?
+
+--Ni �r utl�nning?
+
+Vad innerst i d�dsriket angick det honom?
+
+--Jag kan se, att ni inte �r h�rifr�n. Jag k�nner n�stan alla m�nniskor
+h�r. Jag �r teologie studerande och har verkat n�gon tid som
+pastorsadjunkt, d�rf�r k�nner jag de flesta h�r.
+
+Haha! Det var om�jligt att h�lla sig allvarsam. Teologie studerande!
+Verkat som pastorsadjunkt! Vad gjorde han i t�get? Det var ju s�ndag.
+Han skulle v�l vara ute och h�lla aftons�ng vid den h�r tiden.
+
+--�r det inte syndigt att resa med t�g om s�ndagen, herr pastor?
+
+Han ryckte till f�r tonfallet.
+
+--Syndigt? Nej, varf�r det? Den moderna luterdomen �r frihetens
+religion. Man kan g�ra allt, n�r man kan bedja sitt faderv�r om kv�llen
+med gott samvete.
+
+--Verkligen? Allt?
+
+--Allt! V�r evangeliska f�rsynstro �stadkommer det.
+
+--Aha! Ni tror allts� p� en f�rsyn?
+
+--Om jag tror p� f�rsynen? Naturligtvis, min k�re herre, naturligtvis.
+
+--Det gl�der mig att g�ra er bekantskap. Jas�, det finns en f�rsyn, och
+man kan g�ra allt, om man kan l�sa sina b�ner p� kv�llen! Det �ppnar
+m�jligheter f�r en kasuistik, som l�mnar jesuiternas l�ngt bakom sig.
+Jag hade en v�n--f�r jag ber�tta?
+
+--Med n�je, min b�ste herre, med n�je.
+
+--Min v�n var vad man kallar f�rhoppningsfull. Hans f�r�ldrar voro
+allvarliga, gudfruktiga m�nniskor. Men de voro fattiga. De hade inte r�d
+att l�ta honom studera, som han ville. Det var deras stora sorg. De b�do
+till Gud om hj�lp f�r sonen, dag efter dag. D� ingrep en sl�kting till
+familjen alldeles ov�ntat och gav honom pengar.
+
+--F�rsynen, min b�ste herre, f�rsynen.
+
+--Detsamma sade hans f�r�ldrar. Min v�n fick studera. Delvis sk�tte han
+sig bra, och delvis hade han tur--f�r�ldrarna kallade det f�r f�rsynens
+ingripande. Han tog sina examina med glans, men framg�ngen gick honom �t
+huvudet, och han slog sig p� rackarliv.--�r det h�r gr�nsstationen?
+
+--Nej d�, dit �r det en stund �nnu. Ni �r visst nerv�s, min b�ste herre.
+N�, hur gick det er v�n?
+
+--Hur det gick med honom? Han gjorde tvetydiga skulder, och skulderna
+v�xte som en lavin. En vacker dag s�g han sig tvungen att antingen beg�
+sj�lvmord eller rymma. Han hade �delagt en lovande framtid p� tv� �r
+och tv� m�nader. Hade han inte f�tt pengar att studera, hade han aldrig
+kommit i tillf�lle till det. F�rsynen gjorde ett misstag, n�r den
+skaffade honom dem, eller vad s�ger ni?
+
+--Jag vet inte. Vad tycker ni sj�lv?
+
+--Jag? Jag tror inte p� n�gon f�rsyn. Jag har bara ber�ttat om min v�n
+som ett fall f�r er kasuistik. Jag gl�mde visst att s�ga er, att han
+f�redrog att rymma framf�r att beg� sj�lvmord. Han krossade sina
+f�r�ldrars liv i vilket fall som helst. N�, vad s�ger ni? Vad hade
+f�rsynen f�r mening med att l�ta honom f� pengar?
+
+--Nu �ro vi visst vid gr�nsstationen. Vad f�rsynen hade f�r mening? Ack,
+min k�re herre, hur skulle vi blinda kryp kunna utrannsaka f�rsynens
+mening?
+
+--Er motfr�ga �r inte snillrik som argument. L�t mig g�ra er en sista
+fr�ga: l�g det i f�rsynens intresse, att min v�n skulle komma undan?
+
+--Ackackack, vad ni kan g�ra fr�gor, min b�ste herre! Om det var i
+f�rsynens intresse, att er v�n skulle slippa straff? Det f�refaller inte
+s�. H�r kommer en man som jag k�nner, n�mligen polischefen vid
+gr�nsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han hade
+en fr�ga att g�ra er. �tminstone kommer han rakt p� oss. Vad ser jag? En
+arresteringsorder! Nej, det f�refaller inte, som om f�rsynen skulle
+vilja l�ta er v�n slippa undan--d.v.s. er. Farv�l, min herre, farv�l;
+tro mig, det finns en f�rsyn, och f�rs�k att foga er i dess r�dslag!
+
+
+
+
+�TER ETT M�RKLIGT D�DSFALL
+
+
+Fr�n Oklahoma meddelas �ver Amsterdam, att svensk-amerikanske
+unders�ten Charles Augustus Johnson (Karl August Johansson) avlidit
+d�rst�des i en �lder av n�ra sextio �r.
+
+Det �r en i m�nga h�nseenden m�rklig person som h�rmed g�tt ur tiden.
+F�r den yngre generationen torde Karl August Johansson (R�de Kal-Agust,
+var hans binamn p� sin tid), vara i det n�rmaste obekant. Det kunde
+m�h�nda ha sitt intresse att uppliva ett par data.
+
+Karl August Johanssons anlag gingo i utpr�glad grad �t det filologiska.
+Redan som ung ins�g han den stora skillnaden i betydelse mellan Long
+Island och L�ngholmen. Det dr�jde inte heller l�nge, innan han praktiskt
+omsatte dessa insikter. I augusti 1889 packade han sina koffertar under
+ett nattligt bes�k i en k�nd stockholmsgrosshandlares v�ning och v�nde
+f�r alltid sitt fosterland ryggen.
+
+Hans �den i det nya hemland han valt sig--Nordamerikas F�renta
+stater--voro m�nga och brokiga. Det bleve f�r l�ngt att s�ka ge ens en
+�verblick av dem. Hans st�rsta bedrift, och den som blev hans livs
+olycka, var �vertagandet av en st�rre del av F�renta staternas
+statsskuld.
+
+H�rmed tillgick p� f�ljande vis. En m�rk julinatt �r 1893 var en av
+statsdiligenserna p� v�g fr�n fort Seymour i Texas till Lehigh i
+Oklahoma. Dessa distrikt voro p� den tiden knappt halvciviliserade.
+St�der funnos n�stan icke, j�rnv�garna l�go i sin linda, och
+befolkningen bestod av guldgr�vare, nybyggare och indianer. Den
+�terst�ende fj�rdedelen utgjordes av �ventyrare. En av dem som dragits
+hitut av ryktet om dessa f�rh�llanden var Karl August Johansson, och
+sagda julinatt gjorde han sin stora kupp. Han stannade diligensen med
+sin revolver, �vertog vad av v�rde som fanns i den och s� l�t han den
+forts�tta.
+
+En hastig unders�kning �vertygade honom om att han lyckats �ver
+f�rv�ntan. Ej mindre �n trehundratusen dollars i F�renta staternas
+statsskuldbevis voro, or�knat ett antal guldur, bel�ningen f�r hans
+f�retagsamhet. D� han p� grund av det stora antalet kringstrykande
+element fann det or�dligt att g� med s� stora summor p� sig, nedgr�vde
+han allt utom en obetydlighet p� ett st�lle, som han f�rut utvalt
+h�rtill. D�rp� upps�kte han ett nybyggarl�ger i n�rheten och s�kte en
+v�lbeh�vlig vila.
+
+N�sta morgon arresterades han i l�gret. En kusk p� diligensen hade k�nt
+igen honom. Han nekade p� det best�mdaste och med en s� passionerad
+v�ltalighet, att han undgick den lynchning, man f�rberedde �t honom. I
+st�llet f�rdes han till n�rmaste stad, vid vars domstol han trots sitt
+nekande d�mdes till fem �rs straffarbete. Han mottog straffet med ett
+inv�rtes leende. Vad voro fem �r? N�r de voro f�rbi, v�ntade honom en
+f�rm�genhet.
+
+M�nniskan sp�r. Under den tid Karl August Johansson tillbragte i arbete
+och ensamhet, v�xte staten Oklahoma som en svamp efter regn. St�der
+grundades, j�rnv�gar byggdes; p� den plats d�r Karl August Johansson
+stoppade posten l�g nu staden Columbus. Han s�g det med f�rv�ning, d�
+han efter frigivningen anl�nde dit. Han lovade sig att stifta en
+donation till nytta f�r inv�narna i detta monument �t hans
+f�retagsamhet. Men f�rst m�ste han finna sin skatt. Den borde ligga i
+utkanten av den nya staden, enligt vad han ber�knade. D�m om hans
+k�nslor, d� han, ankommen dit, finner att man f�reg�ende dag p� det s�tt
+som �r vanligt i Amerika, flyttat dit ett femv�ningshus och placerat det
+just �ver hans deponerade penningar!
+
+Resten av Karl August Johanssons saga �r sorglig. Han s�kte gr�va sig in
+under femv�ningshuset, han hejdades, �d�mdes b�ter och sattes p� nytt i
+f�ngelse, d� han icke kunde betala dem. Han ville k�pa huset, bli
+fastighets�gare:--all right, pengar p� bordet!--Jag skall betala er
+efter k�pet, allt, kontant! svarade den olycklige. Man h�nskrattade �t
+honom. Man tog honom f�r en f�rryckt. M�nad efter m�nad irrade han kring
+huset, stirrade p� det, s�kte �ter och �ter gr�va sig in under det. Man
+blev ot�lig; man satte honom p� hospital. Han utskrevs och skyndade
+genast tillbaka till sin �lsklingsplats. Huset stod kvar! Ingen brydde
+sig om att flytta det mera! Och under det l�go hans trehundratusen! �r
+1902 insattes Karl August Johansson i det nybyggda statshospitalet, fr�n
+vars f�nster han hade full utsikt till femv�ningshuset. Han omtalas som
+en v�ldsam och mycket oregerlig patient. Femv�ningshuset stod kvar en
+efter amerikanska f�rh�llanden ovanligt l�ng tid. Det stod kvar �nnu,
+n�r Karl August Johansson i �r sl�t sina �gon.--Sannerligen, man kommer
+att t�nka p� det gamla skriftordet: om Herren inte bygger huset, s�
+arbeta de arbetare f�f�ngt!
+
+
+
+
+DALAI PEDERSEN
+
+
+Fr�n Lhassa meddelas �ver Bangkok, att den tibetanska buddaistiska
+kyrkans lamas, samlade till val av ny Dalai lama, enh�lligt givit sina
+r�ster �t danske unders�ten Rasmus Pedersen.
+
+H�rmed har endast det intr�ffat, som var att f�rutse, som l�nge varit
+f�rutsett av framsynta personer. Men ehuru valet icke kan s�gas komma
+�verraskande, �r det dock ur allm�nm�nskliga synpunkter s� gl�djande,
+att vi anse oss b�ra �gna det n�gra rader.
+
+Vid Rasmus Pedersens vagga torde f� ha anat den bana som v�ntade honom.
+Han f�ddes i Vognmagergade i K�benhavn f�r femtiofem �r sedan. Fadern
+var ok�nd, modern �k�nd. Efter att ha f�rs�kt sig i ett antal yrken fick
+Pedersen elva �r gammal anst�llning som piccolo p� Hotell d'Angleterre.
+
+H�rmed hade han i sj�lva verket funnit sin plats i livet. D'Angleterres
+h�rnkaf� blev best�mmande b�de f�r hans levnadsbana och f�r hans
+livsuppfattning. H�r l�rde han sig att intet �r viktigare �n lugnet; att
+den som beh�ller det i alla situationer �r situationernas herre; att den
+som f�rlorar det--t.ex. en kund som v�ntat tre kvart p� en kopp kaffe--i
+och med detsamma f�rlorar allt och till p� k�pet g�r sig l�jlig.
+
+Anade han redan d�, om �n dunkelt, varth�n hans s� tidigt f�rv�rvade
+levnadsvisdom skulle f�ra honom? Ingen vet det. Fr�n d'Angleterres
+h�rnkaf� kom han till � Porta; fr�n � Porta--d� tjugu�rig--till
+Industrikaf�et. P� b�da dessa st�llen v�xte och mognade hans
+livsuppfattning. Han l�rde sig att med h�nderna kn�ppta p� ryggen,
+f�rsjunken i kontemplation, se h�n �ver huvudena p� ett halvt dussin
+gestikulerande g�ster, som ville �draga sig hans uppm�rksamhet. Han
+l�rde sig att n�r de inre r�sterna talade till honom, sluta �rat f�r de
+rop om materiella njutningar, som stego fr�n hopen runtomkring. Han
+tyckes med ett ord redan nu ha n�tt fram till den f�rsta av de
+�ttafaldiga sanningarna, som leda till Frig�relse: att allt det yttre �r
+ett sken, en synvilla utan v�rde.
+
+Fr�n Industrikaf�et kom han till det ny�ppnade Bristol och d�rmed var
+han inne p� full�ndningens stadium. F�rs�nkt i grubbel genomt�nkte han
+p� detta kaf� de sju �terst�ende av Sanningarna; intet kunde st�ra honom
+i hans betraktelser, varken ett danskt b�nfallande: H�r nu, Pedersen...,
+eller ett svenskt rytande: Vaktm�stare, f�r satan, �r ni d�v?--eller ett
+norskt bergrasd�nande: Nej nu, Fan sv�rte og fort�re mig, myrder jeg
+denne Tjeneren! F�r den, vars sinne �r upptaget av den �ttafaldiga
+sanningen, �ro dessa ljud som ett avl�gset f�gelkvitter. Vad �r kaffe
+och kakor mot mah�y�na, den stora v�gen till fr�lsning? Vad �r kaffe och
+punsch mot h�nay�na, den tr�nga v�gen? Vad �r whisky och soda mot
+dr�mmen om nirv�na? Adepten g�r de heliga �tb�rderna; han kn�pper
+h�nderna p� ryggen, han petar sig i n�san f�r att h�lla sinnet
+mottagligt, och i sitt inre mumlar han: Allt �r lidande. Det �r ett
+lidande att icke uppn� vad man �nskar; det �r ett lidande att uppn� det
+och inse �nskningens f�f�nglighet. Bet�nken det, I som sorlen omkring
+mig! Undertrycken lusten efter kaffe, kakor, punsch och pjolter, och I
+haven tagit det f�rsta steget mot frig�relsen fr�n �terf�dandet!
+
+Efter Bristols st�ngning flyttade Pedersen, f�rs�nkt i grubbel �ver den
+�ttafaldiga sanningen, till Paladshotellet. Han fortsatte att enligt
+Buddas f�reskrift icke r�cka v�rlden n�gon annan hand �n tiggarens. Och
+d�r n�dde honom budskapet om det beslut som fattats i Lhassa. Han g�r nu
+den st�rsta full�ndningen i m�te. Till och med de ringa rester av
+omv�rldens larm, som n�dde honom i Paladshotellets Marmorhave, skola
+tystna. Ensam i sin kyliga klostercell i Lhassa kommer han att vrida sin
+b�nkvarn, vars entoniga slammer skall erinra honom om g�sternas rop p�
+kaf�erna. Sanningen kommer att blomma fram i hans sj�l som en vit,
+ober�rd lotus; till dess han vid Krischnas sida, i gudomligt passiv
+tolerans, endast g�r de sista heliga tecknen i det Nirvana som han dr�mt
+om fr�n sin ungdom.
+
+
+
+
+SAMTAL MED HOMPA
+
+
+--T�nk att tr�ffa dig h�r i K�penhamn! sade Hompa. Det var fan s�
+roligt. Det �r dj�vligt l�ngesen, va?
+
+--Det �r visst sju �r sen. Du �r dig lik.
+
+--Ja, vaffan tycker du, va! N�r man g�r och torkar i ett s�nt h�l. Men
+h�r du, den h�r vaktm�starn �r f�r dj�vlig. Vad �r det f�r en betj�ning
+ni har h�r i Danmark. H�r nu vaktm�starn, hall�! Hall�! H�r ni inte,
+karl, f�r satan? Kommer aldrig sm�rg�sbordet och snapsen och �let? �,
+m�, b�, vaba. Jag ger fan i ert prat. L�r er tala s� man kan begripa er.
+Kommer det eller kommer det inte? Jas�, det kommer. N�, l�t det komma i
+dag d�. Tag �ver till Sverige och l�r sig servera, vaktm�starn.--H�r du,
+det var allt en dj�vla idiot till vaktm�stare, va? N�, d�r kommer det
+�ntligen. Men det var fan s� roligt att se dig.
+
+--Verkligen ov�ntat.
+
+--Du k�nde visst inte igen mig f�rst, va?
+
+--Nej, det �r ju inte s� l�tt, k�ra du, efter s� m�nga �r--
+
+--Nej visst. Jag trodde ett tag du inte ville k�nna igen mig.
+
+--�r du tokig!
+
+--�h, du begriper v�l skoj, f�r fan, va? Hahaha! Ska vi ta helan? Men
+herrejesus d�, vaktm�starn! Vaktm�starn! Vad �r det h�r f�r
+br�nnvinsglas? Kallar ni det f�r br�nnvinsglas? Vad in i helvete menar
+ni? Tag �ver till Sverige, karl, och l�r sig, hur ett snapsglas ska se
+ut, och kom inte och br�ka med mig, f�r det g�r inte.--Men vi f�r v�l ta
+helan som den �r d�. Sk�l p� dig, gamla f�hund! Roligt att ses--�h, det
+smakar, va? Det var l�ngesen man fick den. Det kan aldrig bli f�r dyrt,
+va?
+
+--�r det l�ngesen du fick en sup?
+
+--En sup? �r du tokig, finns inte i Sverige mer. En i m�naden �r det
+mesta.
+
+--Men ni har stora snapsglas?
+
+--Riktiga glas f�r fan, som di ska va. Vi tar v�l halvan med detsamma.
+Det var gott med sm�r igen. Och franskbr�d, jo, jag tackar, jag. Hur har
+du det f�r resten, din gamla lymmel? Det g�r ingen n�d p� dig va? Men �r
+det inte trist att aldrig h�ra svenska?
+
+--�, man h�r det inte s� s�llan.
+
+--H�r du, vi tar v�l tersen med detsamma, och s� kan vi f� det varma.
+Vaktm�starn! Vaktm�starn! Det var v�l en hurrande dj�vul--n� d�r kommer
+han med biffen. Men koss i jesu namn d�, karl, vad �r det h�r f�r en
+servering! Vad fan menar ni med att ge mig kokta potatis till biffen?
+Och s� ingen l�k p�! Nej, det �r f�r dj�vligt. Kan ni inte l�ra er att
+laga mat h�r i Danmark? Ni skulle ta �ver till Sverige och se, hur vi
+lagar det. �, m�, b�--hur var det? Best�llde jag en fransk b�ff. Det
+heter biff, karl, l�r er tala rent, men �n sen d�?
+
+--K�ra bror, f�rl�t att jag blandar mig i saken. Du best�llde en fransk
+biff och det h�r �r en fransk biff, med persiljesm�r och kokt potatis.
+
+--Det �r ett dj�vla s�tt i alla fall. Vad begriper jag mig p� deras
+franska b�ff? Men, det smakar ju gott. H�r du, vi tar v�l kvarten med
+detsamma? Tjo--n�, h�r du, tira d�r, va! Det var ett dj�vla stiligt
+fruntimmer. Tjo, lilla fr�ken, hur st�r det till med h�lsan och
+k�rleken ... vafannud�, k�nde du henne? Det var en annan sak. �, ta och
+presentera mig, va?
+
+--Jag �r r�dd att det inte g�r, k�ra bror. Hon �r visst i s�llskap.
+
+--�sch, vad g�r det? Nu �r vi i K�penhamn, och d�r ska man v�l f�r fan
+ha lov att roa sig. Sk�l p� dig! Dj�vla roligt att se dig! Men jag
+tycker du har blivit s� allvarsam sen sist.
+
+--Tycker du det? Jag vet inte. Det �r v�l tiderna.
+
+--Dom ger man v�l fan i, inte sant, vaktm�starn? Vaktm�starn �r en
+trevlig pojke, fast vaktm�starn �r en gammal f�hund. Sk�l p� sig,
+vaktm�starn! Egentligen �r ni n�gra f�hundar allasammans h�r �ver, och
+sura se ni ut n�r det kommer en svensk hit, men v�ra pengar, dom har ni
+ingenting emot, va? Dom tar ni emot, va, vaktm�starn? Hur mycket blir
+det h�r? Det �r jag som bjuder, f�rst�r vaktm�starn, d�rf�r att jag inte
+sett det h�r gamla n�tet p� flera �r. Halvtress och halvfj�ss, h�r du,
+vad �r sejsten � halvfj�ss?
+
+--Tjugusex kronor och tjugufem �re, sade jag. Hompa gav tjugu�tta och
+femtio. Vaktm�starn fick s�lunda tolv kronor i dricks. I mitt tycke f�r
+litet.
+
+Till sommaren l�r det komma en invasion av Hompor.
+
+
+
+
+VID GR�NSEN
+
+
+P� morgonen upplyser erotologen oss om att han t�nker stanna i Kolding.
+Vi f� cykla vidare ensamma.
+
+Vi emottaga hans meddelande med f�rst�else och en viss grad av sinnesro.
+Vi erinra oss en ung kvinna, som vi s�go dagen f�rut, d� det var barnens
+dag i Kolding. Med en fin anspelning p� detta, som icke eng�ng en
+d�vstum skulle kunna missf�rst�, l�mna vi erotologen �t sin saliga
+pl�ga, och stiga upp i t�get.
+
+Vi �ro n�mligen p� cykelf�rd, och s� fort det finns backar f�rut, ta vi
+med t�get. Utanf�r Kolding ligga backar p� �nda till femtio meters h�jd.
+Vi ta f�ljaktligen t�get tre stationer fram, s� �r det gjort.
+
+Vi stiga ur t�get. Med en snabbhet och beslutsamhet, vartill vi hittills
+inte sett n�gra sp�r, rusar samf�rdsmedlet av �ver den flata sl�tten.
+N�r vi komma ut framf�r stationen, m�rka vi orsaken: den sidvind, som
+f�rf�ljt oss sedan resans b�rjan, har �verg�tt till rak motvind av en
+orkanlik styrka--tre � fyra sekundmeter. Det �r d�rf�r t�get har rusat
+sin v�g. Det har velat f�rebygga ytterligare fusk i protokollet. Det
+anser, att en cykelf�rd �r en cykelf�rd. Med en suck s�tta vi oss upp p�
+cyklarna och v�nda dem s� att vi f� medvind. Det m�ste v�l finnas
+j�rnv�gst�g p� det h�ll d�r medvinden slutar, s�ger min kamrat. Jag
+l�tsar inte ha h�rt honom. Man har d� karakt�r.
+
+Det g�r undan s�derut en stund. Pl�tsligt vrider v�gen av mot v�ster.
+Medvinden �r slut, sidvinden b�rjar, och d� inga j�rnv�gst�g finnas i
+synh�ll, finna vi oss i det oundvikliga. Vi vrida av �t v�ster och b�rja
+brottas med elementen.
+
+V�gen g�r rak och sandig, saffransbrun i f�rgen. P� b�gge sidor om den
+ligger heden; h�r och d�r �r den uppodlad; h�r och d�r st�r en
+granplantage eller en bj�rkdunge; men f�r det mesta str�cker den sig
+stor och obruten �t alla h�ll. Vinden f�r sj�lvk�nsla n�r den g�r fram
+�ver en s�dan sl�tt. Den inser, att den har vissa chanser. Den beslutar
+att utnyttja dem mot oss. Vi f� sp�nna i, s� att det v�rker i benen och
+korsryggen.
+
+--Skulle det vara gott med en �l? ropar min kamrat �ver axeln.
+
+Jag anser fr�gan vara retorisk och underl�ter att svara. Pl�tsligt
+skymtar en bokdunge och n�gra hus rakt f�rut. Vi g�ra samtidigt
+id�associationerna: _hus--m�nniskor i dem--alla m�nniskor �ro
+t�rstiga--krog--�l_. Vi sp�nna i med spontan energi och p� n�gra
+minuter �ro vi framme. Vi sv�nga om en v�gkr�k. I samma �gonblick hejdas
+vi av en r�st.
+
+--Stopp! Man f�r inte cykla ned till bron!
+
+Vi h�lla tv�rt inne. Den som har hejdat oss �r milit�r. Men varf�r f�r
+man inte cykla l�ngre?
+
+--Man f�r inte cykla ned till bron, upprepar soldaten. Men man f�r g�
+dit ned.
+
+--Varf�r d�?
+
+--Det h�r �r gr�nsen.
+
+Det �r sant, det p�g�r ett v�rldskrig.
+
+Gr�nsen. Ordet sl�r ned i oss. Vi s�tta tyst fr�n oss cyklarna.
+
+--Vi g� naturligtvis dit ned, s�ger min kamrat.
+
+Vi g� l�ngs en landsv�g, stenlagd som en stadsgata. Det v�xer h�gt gr�s
+emellan stenarna. Det �r l�ngesen man k�rde h�r. Efter ett par minuter
+st� vi vid en bro, som g�r �ver en liten �. Men bron binder inte l�ngre
+samman tv� str�nder, den skiljer dem �t. Vid vartdera landf�stet g�r det
+en ribba �ver den, omvirad med taggtr�d. Mellan dessa ribbor �r ingen
+mans land. Hindret ser inte o�vervinnligt ut. Det p�minner n�rmast om
+n�r barn leka krig. Men i denna puerilitet ligger det ingenting l�jligt.
+
+Under bron flyter den lilla �n, sommarstilla, t�ckt av vass och
+n�ckrosor. �ngarna, som g� ned till den p� vardera sidan, ha h�gt,
+vajande gr�s och lysa av blommor. Husen p� b�gge sidorna ligga inb�ddade
+i tr�dg�rdar och se gamla och burgna ut. Vi veta att det talas samma
+spr�k i dem. Allt �r p� den ena sidan �n som p� den andra. Och dock �r
+allt olika. Ty den ena sidan tillh�r livet och den andra sidan d�den. P�
+v�r sida g�ra blommorna r�tt i att lysa. �ver den andra sidan ligger det
+en skugga. D�den och sv�lten ha brett sina vingar �ver den i redan m�nga
+�r. Och som deras representant st�r en enda person p� andra sidan
+bron--en gr�kl�dd landstormsman med gev�r och bajonett. P� v�r sida av
+bron st�r som pendant en liten flock svartkl�dda kvinnor och m�n och ser
+p� honom. Han r�r sig inte; han s�ger ingenting; han stirrar rakt
+framf�r sig. De s�ga heller ingenting, men de beh�va inte g�ra det f�r
+att man skall f�rst�, att de ha sl�kt p� andra sidan.
+
+Detta �r allts� gr�nsen.
+
+Pl�tsligt skymmes himlen. Vinden har bl�st fram en hel molnarm�, som
+breder ut sig �ver det bl�. Solljuset f�rsvinner, f�rst p� andra sidan,
+s� p� v�r. Reinhardt kunde inte ha arrangerat det b�ttre. Den gr�kl�dde
+landstormsmannen st�r kvar, stel och or�rlig, lutad mot gev�ret. Men de
+svartkl�dda m�nniskorna p� v�r sida b�rja tyst g� upp l�ngs den
+gr�sbevuxna stenlagda landsv�gen.
+
+Vi f�lja dem och hoppa upp p� v�ra cyklar. Molnen lova fuktighet av ett
+slag, som vi inte s�tta v�rde p�. Vi sp�nna i under tystnad och efter
+ett par timmar �ro vi framme i Ribe. Vi finna erotologen d�r. Han har
+ocks� varit vid gr�nsen, men motats �ver den av den unga
+barnensdagskvinnan och tagit f�re oss p� t�g. Livet har sina stormar.
+
+
+
+
+VERANDA MOT HAVET
+
+
+Den fetaste av de tre cyklisterna lade fr�n sig jordgubbsskeden och
+t�nde en ny cigarrett.
+
+--Ah! sade han. En lagom l�ng cykeltur, ett kallt bad i solnedg�ngen och
+en lagom stark m�ltid--alla ljuvligheters ljuvlighet och krona.
+
+Den minsta av de tre cyklisterna s�g de sista dropparna ur sitt
+madeiraglas.
+
+--Du har r�tt, sade han, och jag satt sj�lv och t�nkte detsamma. Men d�
+jag gjorde det, k�nde jag ett stygn i mitt hj�rta i likhet med de
+personer som stenade Stefanus. Ty vad bevisar en s�dan reflexion? Att
+man h�ller p� att bli gammal. Ungdomen �r den tid, d� man inte k�nner
+efter hur det k�nns. Medvetandet att man har det bra �r den f�rsta
+signalen fr�n �lderdomen, som �r den tid, d� man inte har det bra.
+
+Den tredje av cyklisterna var en av de personer, som tala i citat. Han
+skyndade sig att citera Salomo om de �r, om vilka man skall s�ga: de
+behaga mig icke. De b�da andra tego. Den fete �tertog, v�nd till den
+minste:
+
+--Du har r�tt. Jag ser, att du �r f�rv�nad �ver att jag medger det. Men
+det �r d�rf�r att jag p� det viset f�r tillf�lle att lancera en sats som
+jag t�nkte ut i eftermiddag, medan vi cyklade.
+
+Den ber�r l�gnaktigheten i ett gammalt ordspr�k. Detta ordspr�k s�ger,
+att kunskap �r makt. Det �r ett omtyckt ordspr�k. Det sitter �ver
+skold�rrarna, och p� reklamh�ftena fr�n bokf�rlagen. Den som f�rnekar
+det blir stenad. Jag skall vara s� modig. Jag p�st�r att det �r l�gn.
+
+--Vad behagas! ropade den tredje cyklisten. En l�gn att kunskap �r makt?
+�r du ignorant?
+
+--Tyv�rr inte, sade den fete. Jag vet f�r mycket b�de om andra och mig
+sj�lv. Jag vet om mig sj�lv, n�r jag �r lycklig, och det minskar min
+lycka. Och vad jag eljest vet har varken gjort mig m�ktig eller lycklig.
+Men l�t oss taga saken i st�rre perspektiv. L�t oss t�nka p� samh�llena.
+�r det samh�lle m�ktigast, d�r kunskapen �r st�rst? P� intet vis.
+Alexanders okunnighet f�rde honom till Indien. Romarnas okunnighet var
+den solida basen f�r det romerska riket. S� l�nge den kunde bevaras,
+v�xte riket och var om�jligt att besegra. I samma stund som den b�rjade
+ge plats f�r kunskaper, f�ll det samman. Vad som gjorde att tyskarna
+fruktade engelsm�nnens intr�de i v�rldskriget, var framf�r allt den
+solida, sekelgamla, brand- och dyrkfria anglosaxiska okunnigheten om
+allt som ligger utanf�r England. Det �r den som g�r att England hittills
+aldrig f�rlorat ett krig. Det borde resas ett monument �t den, tre
+g�nger h�gre �n Nelsonpelaren.
+
+--Du pratar, sade den minste cyklisten. Ska vi inte ha kaffe?
+
+Han ropade p� kyparen utan att avvakta de andras svar.
+
+Himlen �ver havet hade gr�nat. Skyarna tornade upp sig i fantastiska
+dr�mbyggnader, under vilkas botten en strimma vallmor�tt solsken
+tr�ngde fram som ett spett. Dr�mbyggnaderna voro underminerade och
+f�rdiga att st�rta.
+
+--Gud vet, om vi kan cykla i morgon, sade den tredje cyklisten. Jag tror
+det blir regn.
+
+--Landet beh�ver regn, sade den fete cyklisten. Jag hoppas det f�r regn.
+Det �r ett kunskapsrikt land, och varje bonde vet hur m�nga millimeter
+regn, det beh�vs f�r sk�rden. Men jag undrar om n�gon bonde i detta
+kunskapsrika land ber samma b�n som de kinesiska b�nderna be sedan
+urminnes tider. Den kinesiske bonden s�ger: m� det regna f�rst p�
+statens �krar och d�refter p� mina. Det �r hans enkla och oreflekterade
+b�n. Men hur m�nga millimeter det skall till, vet han s�kert inte. Han
+�r djupt okunnig, och har bevarat sin okunnighet genom fem �rtusenden.
+D�rf�r �r han personligen lycklig i motsats till oss, och d�rf�r kommer
+Kina att �verleva alla andra riken. Den vita raseri �r bara en
+betydelsel�s episod.
+
+--H�r upp med ditt dumma prat, sade den tredje cyklisten. Jag f�rst�r,
+att en person som du f�rsvarar okunnigheten, men de kunskaper du har
+skulle inte eng�ng besv�ra en kines. Och i Kina hade du varit halshuggen
+f�r l�ttja f�r l�nge sedan. Vill du ha n�gon punsch?
+
+--Det du s�ger om mitt �de i Kina, sade den fete cyklisten, bevisar bara
+kinesernas beundransv�rda klokhet ytterligare. N� ja, l�t mig f� ett
+glas punsch d�, men m� det regna f�rst i edra glas och d�refter i mitt.
+Sk�l!
+
+
+
+
+APOLOGI F�R KONUNG HERODES
+
+
+Jag bor f�r n�rvarande p� ett f�rtjusande sommarhotell. Utanf�r mina
+f�nster str�cker sig bukten, bl�- och gr�ngnistrande i solskenet, som
+var dag v�ller ned i en fors mellan de vita sommarskyarna. De tre
+revlarna draga sina marmorgr�na band parallellt med den vita
+strandremsan; utanf�r dem g�r vattnet m�rkbl�tt med sm� ilskna v�gor och
+innanf�r dem sliter det upp sig i tusentals attacker mot stranden.
+N�stan nere vid strandbrynet l�per den vita, sl�ta landsv�gen, och p�
+andra sidan om den, bakom villorna, ligger skogen. Bokarna st� m�ktiga,
+sv�llande, djupgr�na; h�r och d�r ge de plats �t en uthuggning eller ett
+b�ljande vetef�lt. Det �r ett nordiskt Arkadien, d�r bullret fr�n
+v�rlden saknar resonans, och d�r jag, ov�rdig, f�tt rum.
+
+Livet �r sk�nt.
+
+Varje morgon klockan tio--ty jag �r lat--drar jag p� mig de
+n�dtorftigaste kl�derna och g�r ned i badhuset. O, ljuvligheters
+ljuvlighet och krona--saltvatten, klart gr�nt saltvatten, som b�r mig
+och sk�ljer mig, en simtur och en kontemplativ vila i vattnet med
+h�nderna under huvudet och den sommarbl� himlen �ver mig!--Frukost utan
+restriktioner och en cigarrett. Man kan arbeta; man har lust att arbeta.
+Allt �r underbart. Livet �r sk�nt.
+
+Livet var sk�nt till f�r fem dagar sen.
+
+F�r fem dagar sen fick jag nya grannar. Ett �kta par fr�n huvudstaden
+hade skrivit och bett om rum. Det fanns ett rum ledigt. Detta rum var
+rummet bredvid mitt, och v�rden hyrde intet ont anande ut det till det
+�kta paret, som �nskade rum. F�r fem dagar sen kommo de, och livet
+f�r�ndrades i ett slag f�r mig. Solen miste sin glans; havet svartnade;
+himlen svartnade; blommorna blevo doftl�sa; f�glarnas s�ng tystnade f�r
+ett barnskrik.
+
+Ja, ett barnskrik. Ett litet barn har �ppnat sin sp�da, tandl�sa mun och
+utan att s�ga ett ord f�r�ndrat hela Arkadien. Solen lyser utan v�rme
+�ver ett trist och intets�gande landskap; blommorna sloka p� sina
+st�nglar; f�glarna ha stoppat huvudet under vingen, besegrade av ett
+barnskrik. Ett infernaliskt, outtr�ttligt, genomtr�ngande barnskrik.
+Inte ett h�gt furiosobarnskrik, utan ett klart, oemotst�ndligt,
+obevekligt, stackatobarnskrik. Ett skrik, som vittnar om att detta barn,
+fast�n bl��gt, i rakt nedstigande led h�rstammar fr�n det folk, som med
+sin r�st v�lte Jerikos murar. Ett skrik, som b�rjar s� fort det lilla
+barnet �ppnar sina �gon och som fortg�r i en otrolig, oavbruten serie
+till dess det sluter sina �gon. Ett skrik, som ingen maskin p� jorden
+skulle kunna prestera utan att bli hes efter fyra timmar, men som detta
+lilla tre m�nader gamla, dj�vulska barn med l�tthet uts�nder dygnet
+runt. Det �r otroligt. Det �r outh�rdligt. Det �r beundransv�rt. Det �r
+helvetiskt.
+
+Jag tassar uppf�r trapporna sent om natten. Jag har suttit p�
+sommarhotellets veranda sedan eftermiddagen, ehuru jag skulle ha
+arbetat. Arbetet �r om�jligt p� mitt rum. Ingen musa i v�rlden kan g�ra
+sin skygga viskning h�rd genom det lilla barnets skrik. Allts� blir det
+hotellverandan, och �nda dit s�nder barnets sagolika strupe st�nk av
+sina tonv�gor. P� hotellverandan g�r eftermiddagen, aftonen och en del
+av natten. Vid midnattstid tassar jag uppf�r trapporna till mitt rum.
+�ntligen �r allt stilla. Evighetsr�sten vilar. Jag kan f� sova, vilket
+jag inte f�tt p� flera n�tter. Liksom en inbrottstjuv smyger jag mig in
+p� mitt rum. Jag kl�r av mig med en varsamhet som om det g�llde en
+invalid. Jag l�gger mig f�rsiktigt i s�ngen. Jag sluter �gonen av
+v�llust, bara jag t�nker p� s�mn...!
+
+Just d� uts�nder s�ngen en svag knirkning. I en timsl�ng sekund sv�var
+jag mellan fruktan och hopp, s� �r saken klar. Det obevekliga barnet har
+h�rt mig och rapporterar nu f�r Gud och v�rlden, att den vuxne st�rt
+framtidsv�sendet i dess av �nglar beskyddade vila. Det skriker till
+himlen �ver mig som de oskyldigas blod ropar fr�n marken. Na-na-na. Det
+varierar inte sin anklagelse; det fastsl�r den genom att upprepa den om
+och om igen med katonisk konsekvens. Det upprepar den s� l�nge, att jag
+utmattad faller i s�mn.
+
+Jag dr�mmer om zoologiska tr�dg�rdar, mordf�rs�k, krig och dambass�nger.
+Det lilla barnets r�st �r det underliggande substratet till alla dessa
+dr�mmar. �ntligen tystnar den. Jag vaknar. Jag saknar ackompanjemanget
+till min s�mn. Barnet l�ter mig ligga vaken l�nge nog f�r att morna mig.
+Det �r inte att hoppas p� mer s�mn. Jag stiger upp och s�tter mig till
+skrivbordet. I samma nu lyfter det sin r�st till en h�jd, klarhet och
+g�llhet som �vertr�ffar eller tycks mig �vertr�ffa allt vad det f�rut
+presterat. Jag f�rs�ker att v�nja mig vid r�sten, som man v�njer sig vid
+sf�rernas musik, att sluta �ronen f�r den, att ta det hela som ett
+sk�mt. Ack, vad f�rm�r jag mot det lilla barnet? Efter tv� timmars
+f�f�ng kamp ger jag upp och g�r ned och badar. Jag beh�ver svalka mitt
+v�rkande huvud. N�r jag kommer tillbaka, �r det tyst i rummet bredvid.
+Jag v�gar inte tro mina �ron. Jag st�rtar fram till skrivbordet och
+fattar pennan. Fr�n rummet bredvid kommer ett egendomligt ljud. F�rst
+f�rst�r jag inte, vad det �r. Det �r inte barnet. D�rp� g�r det upp f�r
+mig: det �r barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utst�ta
+ett matt hurra! I samma �gonblick h�r jag den riktiga r�sten igen--den
+omutliga, outtr�ttliga na-na-na-r�sten. Det lilla barnet har ingen tanke
+p� att l�ta g�cka sig. Det vet, vilket �rhundrade det lever i.
+
+Detta �r en apologi f�r den mycket f�rtalade regenten och realpolitikern
+Herodes, konung av Betlehem.
+
+
+
+
+WELTPOLITIK
+
+
+M�nga m�nniskor syssla nuf�rtiden med storpolitik. Man sluter fred
+(eller g�r det r�ttare sagt inte); man �ndrar gr�nser; man ber�knar
+skadest�nd av sj�lva fan. Jag l�ser d�rom i tidningarna, fast�n jag
+lovat mig sj�lv att l�ta bli. Blir det fred, blir det utan min
+medverkan, och blir det krig igen, sker det ocks� mig f�rutan. Det enda
+som f�ljer av tidningsl�sning �r f�rd�rvade nerver. Jag �r en r�
+h�donist.
+
+Det fanns emellertid en tid, d� jag levande intresserade mig f�r
+�tminstone ett storpolitiskt problem. Men om jag ber�ttar detaljerna,
+komma de endast att bekr�fta att jag �r en r� h�donist.
+
+Det var sommaren 1913. Jag l�g i Monte Carlo, var fattig och hade ett
+umg�nge, som endast mot sin vilja var fattigt. _Jag_ fann mig med
+en franciskans t�lighet i syster Armods energiska famntag. Det �r
+faktiskt. �tminstone inbillar jag mig det nu, n�r sex �r ligga emellan.
+Men l�t oss tala om Louise av Koburg.
+
+Jag hade ingen personlig ber�ring med denna prinsessa. Visserligen k�nde
+jag tv� grevar och en italiensk markis, men de voro inte i st�nd att
+introducera mig i de kretsar, d�r Leopold II:s dotter r�rde sig. Den ene
+av grevarna var greve Borgacz fr�n Ungern (som visserligen var av god
+familj, i det att det var hans bror som senare formulerade ett visst
+ultimatum till Serbien); den andre var greve Origoni, som numera odlar
+peppar p� en franska staten tillh�rig dom�n i Guyana. Markisen hade
+l�ssk�gg och en stor r�kning hos sin hotellv�rd. Nej, ingen av dessa
+�dlingar var i st�nd att introducera mig i Louises av Koburg krets. Den
+som h�ll p� att g�ra det var svensk och hette--men nej. Inga namn!
+
+Denne svensk var systemspelare. Trots sin ungdom--han var 24 �r--hade
+han besegrat hasarden. Icke mindre �n fem ofelbara system stodo till
+hans f�rfogande, n�r han ville spela--och fick kapital. Det var just det
+det h�ngde p�. Han beh�vde kapital. I samma �gonblick han fick det, var
+kasinot s�lt, dess guld hans, och han och hans v�nner burgna m�n f�r
+livet. Ingen har bett livligare f�r en annans r�kning �n jag f�r W:s.
+Och pl�tsligt tycktes mina b�ner verka.
+
+En vacker dag ber�ttade han mig f�ljande vid ett stycke franskbr�d med
+salt och ett glas franskt br�nnvin:
+
+I kasinot hade han gjort bekantskap med en tyska av god familj. En �ldre
+tyska. (W. var en vacker pojke.) Denna tyska hade fattat ett livligt
+intresse f�r hans system nummer tre, det p� dussin och transversaler.
+Och nu berodde allt p� prinsessan Louise av Koburg.
+
+Hur kunde s� m�nga m�nniskors framtid bero p� Louise av Koburg?
+
+Jo, Louise av Koburg, som var dotter till Leopold II, hade i denne en
+h�rd fader. Leopold II nekade sitt barn de pengar, som tillkommo henne,
+och p� grund h�rav m�ste hon processa med honom. S�dant �r livet. F�r
+att f�ra processen beh�vde Louise av Koburg pengar, och dessa pengar
+hade hon delvis l�nat av den �ldre tyska, som W. tr�ffat i kasinot.
+Fick Louise pengar, fick tyskan pengar; fick tyskan pengar, fick W.
+pengar; och fick W. pengar, var kasinot s�lt med man och mus. Och W. och
+hans v�nner rika.
+
+P� s� invecklade tr�dar h�nga institutioners och m�nniskors �den.
+
+Nu �terstod en sak, sade W. Det var n�dv�ndigt, att jag tog till
+Mentone.
+
+Varf�r var detta n�dv�ndigt?
+
+Jo, W. ville veta om den gamla tyskan f�tt pengar av Louise. Han hade
+som en aning om att hon hade det, men han ville inte fr�ga direkt.
+Varf�r inte? Nej, ty d� kunde den felaktiga uppfattningen l�tt insmyga
+sig hos henne, att W. var n�dst�lld, beh�vde pengar och var tvungen att
+s�lja sitt system till underpris.
+
+Jag medgav, att detta var sannolikt. Men hur skulle jag f� reda p� om
+tyskan hade f�tt pengar eller ej?
+
+Bah! En man med mitt skarpsinne och vinnande s�tt! En barnlek--en
+fullkomlig barnlek. Tyskan bodde p� H�tel des Acacias. Det gick som en
+dans.
+
+N�v�l, jag skulle ta till Mentone. Men d� fick W. lov att ge mig till
+biljetten. Jag var luspank.
+
+K�re bror--jag beklagar. Jag ocks�. Du f�r g�.
+
+G�! G� till Mentone! N�stan en hel mil!
+
+Varf�r inte? En uppfriskande promenad. Och m�let som vinkar oss:
+kasinots ruin, allm�nt v�lst�nd �ver resten av linjen!
+
+Gott. Jag skall g�.
+
+Jag gick.
+
+Jag gick en kilometer, jag gick tv�, l�ngs stranden av det bl�
+Medelhavet. Mina skor voro l�tta och tyngde mig inte. Jag gick, och
+under det jag gick, utm�lade jag kasinots underg�ng f�r mig sj�lv; jag
+utpenslade den i detaljer, t�vlande med Yttersta domens i Michel Angelos
+framst�llning. Jag s�g guldet hopa sig i drivor kring W. och mig. Jag
+s�g krupi�rerna beg� sj�lvmord; jag s�g monsieur Blanc p� kn� f�r W.,
+tiggande om n�d. Jag h�rde W. svara honom (torrt, som det st�r i
+romanerna):
+
+--Fem millioner, och jag slutar!
+
+Jag s�g upp. Jag befann mig vid Cap S:t Martin. Det �terstod mer �n en
+halv mil. Och mina f�tter voro �mma. Men det fanns intet val. Vidare!
+
+Jag gick och gick, kilometer efter kilometer. Till slut var jag s�
+tr�tt, att jag inte orkade mer. Jag befann mig just vid en
+sp�rvagnsh�llplats. Och pl�tsligt erinrade jag mig en sak: i min
+byxficka l�g ett enfrancstycke fr�n Charles X:s tid. Det saknade
+giltighet; varenda aff�r, jag k�nde i Monte Carlo, hade delgett mig
+detta och spottat ut det. Men--
+
+Jag hoppade upp p� sp�rvagnen, som just kom. Vi k�rde, och jag stack
+till kondukt�ren det fula myntet med Charles X:s drag ned�tv�nda. Han
+m�ste ha varit numismatiker, ty utan att v�nda myntet sade han
+omedelbart:
+
+--Den g�r inte. En annan.
+
+--Jag har ingen annan, sade jag.
+
+N�v�l. Kanske var han v�lvillig. Kanske trodde han sig kunna pr�ngla ut
+den odugliga francen sj�lv. I varje fall beh�ll han den och l�t mig �ka
+till Mentone (dit turen f�r �vrigt kostade 30 centimer). Och n�r jag kom
+dit, tr�tt i f�tterna, torr i halsen och varm och svettig �ver hela
+kroppen, fick jag en repetition i Johan Jacob Borelii logik.
+
+Det finns i logiken, s�ger denna skrift, n�got som heter _petitio
+principii_. Det �r: n�r man utg�r fr�n en otillr�ckligt bevisad
+f�ruts�ttning.
+
+Fick Louise av Koburg pengar, fick tyskan i Mentone pengar. Fick tyskan
+pengar, fick W. pengar. Fick W. pengar, var kasinot s�lt och vi alla
+rika.
+
+Denna kedja var utan en felande l�nk. Men en av l�nkarna var inte
+h�llbar.
+
+Louise av Koburg hade f�tt pengar av Leopold II, �tminstone en del.
+Tyskan p� H�tel des Acacias hade f�tt pengar av Louise av
+Koburg--�tminstone en del. Men W. fick inga pengar, ty tyskan hade rest
+fr�n H�tel des Acacias, s� fort hon f�tt pengar. Kasinot kunde dra
+nattm�ssan �ver �ronen och sova lugnt �nnu en tid.
+
+Allt detta utforskade jag p� hotellet i Mentone.
+
+Det var f�rsta och sista g�ngen jag blandade mig i Weltpolitik. Det var
+ocks� f�rsta och som jag hoppas sista g�ngen jag tjuv�kte p� t�g--hem
+till Monte Carlo f�r att undervisa W. i _petitio principii_.
+
+
+
+
+MONSIEUR ELL�R I KURRAN
+
+
+Jag �r sl�kt med en fransman vid namn des Esseintes, om vilken en man,
+som dog som trappist, skrev en bok. Herr des Esseintes gjorde imagin�ra
+resor. Ljuset �ver en gata eller doften av en cigarrett g�r nuf�rtiden
+mig samma tj�nster, som Cook gjorde mig f�rr i v�rlden. En
+algiercigarrett, som n�gon r�kte p� ett kaf�, befordrade mig i g�r till
+rivieran.
+
+Jag gick vid det bl� Medelhavet; de gulvita husen med sina gr�na
+f�nsterluckor d�sade i solljuset; palmerna rasslade �ver mitt huvud; och
+om inga vidare f�glar sj�ngo, berodde det p� att de upp�tits av
+befolkningen. Ty, som jag eng�ng f�r l�nge sedan p�pekat, dessa
+sydl�nningar �ro ett praktiskt folk, som f�redrar en f�gel i grytan
+framf�r tio i skogen.
+
+Ja, man skulle kunna kalla dem f�r materialister, men �lskv�rda
+materialister. De �ro hj�lpsamma och hj�rtegoda. De �ro det av instinkt,
+vid alla tider p� dygnet, i alla f�rehavanden, t.o.m. n�r de �ro
+anst�llda i polisen. _Egomet qui loquor_, jag som talar till eder,
+vet det, ty jag har sj�lv blivit arresterad i Monte Carlo.
+
+Hunnen hit skjuter den skandalhungrige l�saren upp �gobrynen, l�gger
+fr�n sig cigarren och mumlar:--Aha! Men varf�r--
+
+Jag avbryter l�saren, som �nskar fr�ga, varf�r den skarpsynta
+monegaskiska polisen inte beh�ll mig. Det var av hj�rtegodhet. Men l�t
+mig l�gga aktstyckena i saken p� bordet.
+
+Det var en aprilafton 1913. Jag hade f�tt en anvisning fr�n Sverige p�
+ett belopp, som endast kunde kallas mindre. Intet annat adjektiv passade
+p� det. Jag h�mtade det p� posten, och p� v�gen fr�n posten till min
+bostad f�ll dj�vulen �ver mig. Dj�vulen �ppnade d�rren till en
+biljardakademi, gav mig en puff i ryggen och sade:--Ah, visst fan. Det
+tj�nar inget till att f�rneka det: jag �lskar att spela biljard. Mest
+lina, men n�stan lika h�gt engelsk _snooker_. Jag hade spelat
+snooker p� Den uppg�ende solen i Tottenham Court Road med en
+tvivelaktigt hederlig polack, vars fader var i tullen, och mark�ren p�
+st�llet. Jag ans�g mig r�tt p� det klara med snooker. N�r dj�vulen nu
+�ppnade d�rren till elfenbensakademien, var det f�rsta jag s�g en
+snookerbiljard och en engelsman, som spelade snooker med sig sj�lv, och
+som f�rv�ntansfullt betraktade mig. Dj�vulen skrockade och drog sig
+tillbaka. Inom en minut var jag mitt uppe i spelet med engelsmannen.
+
+Nu �r det med engelsm�n som spela snooker, att de dricka whisky
+samtidigt. Den som f�rlorar partiet, betalar whiskyn. Jag vann partiet
+nummer ett och den d�runder konsumerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
+tv� och den under tiden assimilerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
+tre, plus den samtidigt absorberade--
+
+Nej, detta �r ingen kaf�r�kning. Jag vann alla partierna utom det sista.
+Under det sista partiet uppt�ckte jag, att, om jag var styvare �n
+engelsmannen i snooker, engelsmannen var styvare �n jag i whisky. L�ngt
+ifr�n att medge detta f�reslog jag att vi skulle ge oss av till en annan
+lokal. Den sista resten av svenskarnas vikingalynne, lusten att byta
+lokal, satt i mig. Vi l�mnade biljarden och togo en droska. Av obekant
+anledning trugade jag p� engelsmannen fem francs till att betala
+droskan. D�refter somnade jag. Fridfullt.
+
+Jag vaknade vid att en person ryckte mig i armen. Jag slog upp �gonen
+och s�g att denne person var kusken. Han var fet, svart och �nskade
+pengar. Jag sade:
+
+--Engelsmannen har f�tt pengar till er. Kusken sade:
+
+--Betala! H�r finns ingen engelsman. Fem francs! Jag s�g mig om; han
+hade r�tt. Engelsmannen var borta.
+
+--Betala! ropade kusken. Betala!
+
+Hade han inte ropat, hade jag kanske betalat. Nu slog det mig, att allt
+vad jag hade kvar var tio francs. Jag har sagt, att postanvisningen var
+mindre. Tio francs betydde mitt livsuppeh�lle i lika m�nga dar (p� den
+tiden). Och denne kusk ville ha mig att betala k�rturer med dem! Aldrig.
+
+--Jag betalar inte, sade jag till kusken och steg ur vagnen. Aldrig!
+
+Kusken kr�ngde p� ett �gonblick av sig rocken och fl�g mot mig,
+brinnande av lust att f�rvandla mig till rostbiff. En intresserad
+folkskara slog krets om oss. Jag gjorde mig under h�ga rop redo att lida
+f�r min tro, d� kretsen kl�vs och en fet, monegaskisk polis tog p� sig
+glas�gon och st�llde sig mellan kusken och mig. Varf�r han tog p� sig
+glas�gon, vet jag inte, men han gjorde det.
+
+--Han vill inte betala! ropade kusken. Ah,
+porcamadonnacorpodichristosacramentoporcodio! han vill inte betala, men
+han skall! Han skall! Fem francs! Betala!
+
+--Betala, min herre, sade den fete polisen. Ni har �kt droska; ni m�ste
+betala.
+
+--Jag har givit engelsmannen pengar att betala med, sade jag. Min r�st
+var brusten.
+
+--Var �r denne engelsman? sade polisen.
+
+--Han har f�rsvunnit, ropade kusken. Ah,
+porcamadonnacorpodichristoporcasacramento, betala, betala! Fem francs!
+
+--Aldrig, sade jag.
+
+--Till polisstationen! sade polisen.
+
+Vi stego upp i droskan, polisen, kusken, en v�n till kusken, som var
+�nnu mer uppr�rd �n kusken, och jag (motst�ndsl�st). Vi reste till
+poliskontoret och togo plats kring polisernas f�rmaksbord.
+
+--Vad �r ert namn? sade polisen.
+
+--Ell�r, sade jag, ty s� heter jag i Frankrike.
+
+--Och ert namn? sade polisen till kusken.
+
+--Giannini! ropade kusken. Ah, porcosacramentoporcamadonna--
+
+--Monsieur Ell�r, sade polisen, ni m�ste betala monsieur Giannini fem
+francs.
+
+--Aldrig, sade jag och f�ll i s�mn. Man v�ckte mig omedelbart. Kusken
+och hans v�n dansade p� golvet av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen
+lyfte handen.
+
+--Attention! sade han. Giv akt! Han vill tala.
+
+Med min brustna r�st p�b�rjade jag en redog�relse f�r hur jag tillbragt
+min dag. Hunnen till det tredje snookerpartiet somnade jag. Jag v�cktes
+omedelbart. Kusken och hans v�n dansade �ter runt, brinnande av
+mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen.
+
+--Attention! Giv akt! Han vill tala.
+
+Jag fortsatte min ber�ttelse och n�dde fram till n�st sista partiet.
+D�refter somnade jag p� nytt. Jag v�cktes och lyfte handen.
+
+--Giv akt! sade polisen. Attention! Han vill tala. Jag avslutade min
+ber�ttelse. Alla lyssnade uppm�rksamt. Just d� jag skulle falla i s�mn,
+sade polisen:
+
+--Monsieur Ell�r, ni f�rnekar allts� icke att ni �kt i droska med
+monsieur Giannini?
+
+--Nej, sade jag.
+
+--N�v�l, monsieur Ell�r, d� m�ste ni betala monsieur Giannini fem
+francs.
+
+--Aldrig! sade jag.
+
+Kusken och hans v�n �tertogo �gonblickligen sin ursinniga dans. Polisen
+reste sig och �ppnade med beslutsam min en d�rr.
+
+--Monsieur Ell�r, sade han. Det �r d�r ni skall sova, om ni inte betalar
+de fem francs, jag talar om.
+
+Mitt hj�rta veknade omedelbart. Jag �r en k�nslig natur, vars sinne �r
+�ppet f�r det ber�ttigade i andras synpunkter. Jag tog upp fem francs
+och gav dem till kusken. Kusken och hans v�n avbr�to omedelbart sin
+mordlystna dans, tryckte b�da mina h�nder och f�rs�krade, att det var
+vad de v�ntat sig av mig. Polisen sade detsamma.
+
+--Det var, vad jag v�ntade mig av er, monsieur Ell�r. Nu skall jag f�lja
+er hem.
+
+Han gjorde det, under det kusken k�rde hem, n�jd med dagen. Vi hade
+tillbragt tre och en halv timme med att f�rhandla. Solen h�ll just p�
+att g� upp �ver uddarna mot Italien. Havet sk�lvde i lila och
+skiffergr�tt. De vita villorna f�rgades topasgula och vinr�da; palmerna
+rasslade metalliskt i gryningssuset, och under deras stammar l�go
+druvbl� skuggor. Den fete polisen f�ljde mig till min d�rr och avb�jde
+det �l, jag f�reslog att vi skulle anv�nda min sista femfrancsare till.
+
+Ack ja, detta var min arrestering n�dens sista �r 1913 i Monte Carlo,
+vid det bl� Medelhavet, dit r�ken av en algiercigarrett p� ett kaf� gav
+mig biljett i g�r afton.
+
+
+
+
+ALL �VERKLASS �R INSTIFTAD FR�N OVAN
+
+
+Erotologen sade till oss:
+
+--Detta tilldrog sig p� den tid, d� jag studerade. Det tilldrog sig i
+den gamla staden med de krokiga gatorna, d�r allting kunde tilldraga sig
+i den v�gen. Om aftonen gick det t�g av osl�ckta beg�r l�ngs huvudgatan;
+f�re klockan nio mer eller mindre kyska, efter klockan tio uteslutande
+orgiastiska. Hade vi m�nniskor varit sj�lvlysande i detta tillst�nd,
+hade gatan sett ut som en o�ndlighetsserie av lysmaskar. Till klockan
+sju gingo familjeflickorna fram och tillbaka d�r, arm i arm, fnittrande
+och pratande. Klockan sju till �tta kom det demokratiska genombrottet;
+pigorna ryckte in, doftande av mandeltv�l och solid k�ttslighet. Med dem
+kommo ock fabriksarbeterskorna, smalare i figuren, blekare i ansiktet
+och svartare under �gonen. Men mellan dem och studenterna var det satt
+ett svalg av misst�nksamhet; n�gra f�rbund stiftades under gaslyktorna,
+men inte m�nga. Klockan tio kom Ingeborg, den ensliga f�rriderskan till
+nattens garde. Hon gav signalen till uppbrott f�r de andra. �nnu en
+halvtimme s�g man kvarblivna medlemmar av det demokratiska genombrottet;
+s� var deras tid f�rbi, och Ingeborg, Anna, Johanna och Amanda
+beh�rskade gatan.
+
+Det var hederliga och sn�lla flickor, och jag skall inte s�ga n�got ont
+om dem p� deras gravar. De hade f�rst�else och erfarenhet. De voro fria
+fr�n vinningslystnad och hade ingen �verdriven tanke om sig sj�lva. I
+deras klass kan man inte n� l�ngre. Kan man det f�r resten i n�gon?
+
+Nog av, efter klockan tio var det de som h�rskade p� gatan med mild, men
+fast spira--de och poliserna med vilka de stodo p� en fot som gr�nsade
+till kamratlighet. Det skulle lika litet fallit dem in att f�rol�mpa
+polisen som polisen att arrestera dem. F�ren betade bland ulvarna. Det
+var en idyll, men ingen idyll kan vara. En vacker h�st upph�vdes
+skr�tv�nget i den n�rliggande storstaden. Den gamla staden med de
+krokiga gatorna s�g en invasion, vartill den aldrig sett maken. R�da
+plymer vajade; siden fr�ste; genombrutna strumpor sutto stramt �ver
+svarvade v�dor. Stj�rnorna stodo stilla av h�pnad som i julnatten.
+Polisen kliade sig fundersamt i nacken. Ingeborg, Anna, Johanna och
+Amanda samlade sig som spartiaterna vid Thermopyle f�r att avsl�
+fienden. Med samma �de. Fienden var f�r v�lrustad. Dess k�rlekspilar
+f�rm�rkade himmelen. Spartiaternas gamla bundsf�rvant polisk�ren
+f�rr�dde dem. Den svarade p� deras b�n om hj�lp med att v�nda ryggen
+till. D.v.s. inte till fienden. Efter n�gra m�nader var fienden erk�nd
+herre p� gatan. Anna, Amanda, Johanna och Ingeborg voro f�rsvunna.
+
+Av dessa mindes jag egentligen endast Johanna. Hon var ocks� den b�sta.
+Hon hade endast ett fel. Hon hade en prononcerad svaghet f�r konjak.
+
+Jag vet inte, hur m�nga �r efter det gamla gardets nederlag det h�nde.
+Det var emellertid ett par tre allra minst. Den h�sten hyrde jag tre
+m�blerade rum tillsammans med en v�n. Han var yngre �n jag och ganska
+f�ngen i k�ttet. Jag sj�lv hade s�tt min vildhavre, som det heter hos
+Dumas fils, �tminstone den sortens vildhavre som s�ddes p� f�rut
+beskrivna �kerf�lt. Jag hade b�rjat anse dylik s�dd som ett f�rr�deri
+mot rasen efter andra litter�ra m�nster. Och en kv�ll i denna period kom
+jag hem fr�n kaf�et och h�rde pl�tsligt ett gn�ll i min trappuppg�ng.
+
+--G�ran! sade det, G�ran!
+
+Jag rev eld p� en t�ndsticka. Johanna stod d�r, �ldrad, litet plussig,
+med en r�d kapott p� sned p� huvudet som sista medgivande �t modets
+v�xlingar. Hon stirrade p� mig med en tr�tt och sl� blick.
+
+--Har du n�gon sprit, G�ran?
+
+Jag k�nde en v�g av altruism sl� upp inom mig. H�r var ett tillf�lle att
+visa att man kunde g�ra det goda f�r dess egen skull, utan tanke p� egen
+f�rdel eller njutning.
+
+--Kom! sade jag till Johanna. Jag tror nog jag har litet konjak.
+
+Hon f�ljde mig utan att s�ga n�gonting. Hon var van att f�lja efter
+n�gon uppf�r trapporna utan att s�ga n�gonting. Jag sl�ppte in oss i
+v�ningen och unders�kte spritf�rh�llandena. Det enda jag hade var en
+flaska punsch. Jag bj�d Johanna sl� sig ned, jag serverade punschen �t
+henne i ett grogglas, och jag b�rjade tala om gamla tider. Jag
+konverserade som en reson�r hos Dumas fils. Det var inte utan att jag
+blev r�rd sj�lv. Johanna drack punsch ur grogglaset utan att s�ga
+n�gonting. Hon var varm och lycklig. Varf�r skulle hon s�ga n�gonting?
+
+Pl�tsligt h�rde vi steg i trappan. Jag lystrade, och Johanna sp�nde
+sina �ron, som voro vana att lyssna efter hyresv�rdinnor. Men det var
+ingen hyresv�rdinna. Det var min v�n, som var f�ngen i k�ttet. Han
+�ppnade d�rren till rummet, d�r vi sutto, och vid armen hade han en av
+de eleganta damerna, som brukade resa �ver om aftonen fr�n den
+n�rliggande storstaden.
+
+Jag skall aldrig gl�mma den scen som f�ljde.
+
+Min v�ns s�llskap r�tade upp sig i sin fulla l�ngd och fr�s till is.
+Hennes sidendr�kt frasade kring hennes svarvade gestalt. Hatten med den
+r�da plymen satt som en domarbarett p� hennes huvud. Hennes �gon
+flammade av en r�ttvis vrede, d�r hon med pekfingret lyft mot Johanna
+v�nde sig till min v�n och ropade:
+
+--Fy fan, d�r sitter ju ett--
+
+Jag utel�mnar det ord, varmed hon karakteriserade Johannas levebr�d. Men
+innan jag hunnit protestera, hade Johanna rest sig ur stolen. Hon s�g
+sl�tt framf�r sig och luskade av utf�r trapporna som en gammal v�t hund.
+Den r�da kapotten vinglade melankoliskt p� hennes huvud. Hon sade
+ingenting. Hon var van att g� sin v�g utan mycket konversation, och h�r
+fanns ju f�r resten ingenting att s�ga. Det enda ord, som tr�ffade
+spiken p� huvudet, hade sagts av den eleganta damen i den r�da plymen.
+
+Jag f�rmodar, det �r p� det viset det k�nns f�r gamla skalder som
+utvisslas av yngre kolleger. Det vill s�ga, denna reflexion har jag
+gjort senare.
+
+
+
+
+P� TAL OM NIKLASSON
+
+
+Niklasson, allts� botanisten Niklasson, var sm�l�nning, och vad det
+betyder i predisposition �t olika h�ll vet man. Mendel och
+�rftlighetsforskarna ha f�rsummat sitt b�sta arbetsf�lt, n�r de inte
+kartlagt Sm�land raspsykologiskt. Finns det en ras i v�rlden, som
+erbjuder s� m�nga typiska drag? Nej. Men l�t oss h�lla oss till �mnet.
+
+Niklasson anl�nde till universitetet p� cykel fr�n J�nk�ping--trehundra
+kilometer. Han var en centaur p� hjul. Han r�rde sig aldrig med fri
+vilja p� annat s�tt. Att han cyklade till universitetet var allts�
+sj�lvklart, och dessutom kostade biljetten, tredje klass, �ver sex
+kronor (gamla stilen). P� t�g anl�nde Niklassons b�cker, blomsterpress
+och s�ngkl�der. Niklasson avh�mtade dem p� stationen, lade dem p� sin
+rygg, som hans f�rf�der gjort genom seklerna--b�cker, blomsterpress och
+en v�ldig bolster--och transporterade dem till det rum, han hyrt f�r 25
+kronor i terminen. N�r han s� lastad k�rde f�rbi stadsbudskontoret,
+frigjorde han ena handen f�r att r�cka l�ng n�sa �t stadsbuden. Han var
+en impulsiv natur och gav fritt lopp �t sina k�nslor i alla v�der. Hans
+l�nga n�sa �t stadsbuden uttryckte endast godmodigt sk�mt, parat med
+tillfredsst�llelse �ver att ha �verlistat dem. Hade han hatat stadsbuden
+eller varit skyldig dem pengar, hade han spottat p� deras tr�skel. Han
+anv�nde med f�rk�rlek detta orientaliska s�tt att uttrycka sitt f�rakt;
+exempelvis var kaf��garen Lemchens d�rrtr�skel alltid v�t p� grund av
+Niklasson.
+
+Lemchen hade ett nykterhetskaf�, d�r Niklasson och en annan sm�l�nning
+brukade spela schack. De voro b�da �regiriga och lidelsefulla naturer,
+och v�snades och svuro under spelet, s� att de blida nykteristerna i
+kaf�et darrade och bleknade om varandra. Den fantasi, som de �dagalade i
+att h�na och f�rakta varandras spel, var oerh�rd, och storsmockan
+dallrade oavbrutet i luften. En afton avbr�t v�rden dem mitt i ett
+parti, som varat i sex timmar. Kaf�et skulle st�ngas.
+
+--Hur mycket har herrarna f�tt? sade v�rden. Eftersom han h�rt dem larma
+och bullra i sex timmar f�rmodade han att de berusat sig i tjogtals
+koppar kaffe.
+
+--Vi ha f�tt en cigarrcigarrett, sade Niklasson. Den ska den herrn
+betala.
+
+En cigarrcigarrett betingade enligt d�tida markeg�ngstaxa ett pris av
+fem �re. Det kom ett uttryck av h�rd beslutsamhet i v�rdens
+rusdrycksfientliga drag. Han f�ljde Niklasson och den andre sm�l�nningen
+till d�rren, l�ste ut dem och sade:
+
+--S�dana kunder betackar jag mig f�r.
+
+Fr�n och med denna dag var hans d�rrtr�skel st�ndigt v�t. S� fort
+Niklasson kom p� femtio stegs avst�nd fr�n den, b�rjade hans k�kar
+tugga, och n�r han gick f�rbi kaf�et med �gon som ljungade av f�rakt,
+avlastade han sig resultatet av k�karnas arbete.
+
+Detta var ett uttryck f�r hans lidelsefulla natur. Som redan antytt, var
+han ocks� en �regirig natur. Samma dag han kom till universitetet, gick
+han upp p� botaniska institutionen och f�rh�rde sig, om amanuensrummen
+voro dragfria. Den d�varande amanuensen besvarade hans f�rfr�gan med
+ironisk artighet. Han skulle ha aktat sig. Ett �r senare bodde Niklasson
+p� rummet som amanuens, vilket icke minst tilltalade honom, d�rf�r att
+han sparade 50 kronor om �ret i hyra. Flyttningen verkst�lldes p� �vligt
+s�tt, p� cykel, med b�cker, blompressar och bolster p� ryggen.
+Emellertid bodde han endast en kort tid p� rummet. Han s�kte ett
+botaniskt stipendium, det J�nsson-H�bnerska, som instiftaren i ett
+anfall av entusiasm hade trott r�cka till f�r en resa till Norge eller
+Finland. Det var p� femhundra kronor. Niklasson s�kte det, i det han
+f�rklarade sig villig att resa till Argentina f�r pengarna. Han fick det
+under huvudskakningar. Han reste till Argentina (fribiljett fr�n
+�ngb�tslinjen) och �terv�nde efter ett halvt �r, brunbr�nd av
+tropikernas sol, lastad med stulna blommor, b�cker och bolstrar, och med
+femhundratio kronor p� fickan. Han hade satt pengarna i en sparbank i
+Buenos Ayres, medan han utplundrade det inre av landet.
+
+Denna expedition blev av avg�rande betydelse i hans liv. Man b�rjade
+betrakta honom med skygg aktning vid universitetet. Ett �r senare s�kte
+han det Petersson-Alinderska stipendiet, som var p� tretusen kronor och
+avsett f�r en kortare forskningsresa i Europa. Niklasson f�rklarade sig
+villig att utforska s� gott som hela den �nnu ok�nda v�rlden f�r samma
+belopp. Minnet av hans f�rsta forskningsresa satt kvar, och han fick
+stipendiet, tre r�da tusenlappar. Ang�ende hans avf�rd ber�ttas f�ljande
+av hans schackspelsv�n, sm�l�nningen Backeberg.
+
+Avf�rden skulle f�rsigg� fr�n K�penhamn, Backeberg och en annan
+sm�l�nning vid namn Sj�strand besl�to att f�lja Niklasson i v�g. Sj�lva
+uppge de, att det var f�r gammal v�nskaps skull. Det �r emellertid
+t�nkbart, att andra motiv spelat in. En slarvigt f�rvarad tusenlapp kan
+glida ur en ficka och falla p� marken. Finns ingen till hands f�r att
+taga vara p� den, kan den d� bli stulen. Och i varje fall har en person
+med tretusen kronor p� fickan den moraliska skyldigheten att bjuda p�
+n�got.
+
+Niklasson, Backeberg och Sj�strand anl�nde till K�penhamn, utan att
+n�gon av tusenkronorna f�ll ut ur Niklassons ficka. Emellertid visade
+han sig �delmodig och inviterade p� en automat, d�r det intogs fyra
+sm�rg�sar och ett glas �l per man. D�refter gick man och bes�g stadens
+sev�rdheter utifr�n. Man avbr�ts av en regnskur, som visade sig s�
+envis, att Niklasson sv�rjande och bannande s�g sig tvungen att ink�pa
+ett hotellrum. P� detta hotellrum sutto de tre v�nnerna i fem timmar och
+talade sm�l�ndska, under det regnet skvalade p� rutorna. Till slut blev
+Backeberg hungrig och v�gade en antydan om att ett par sm�rg�sar skulle
+smaka gott. Det var �nnu inte sex timmar sen de �tit p� automaten.
+Niklasson for upp med �gonen ljungande av f�rtrytelse:
+
+--Ni �r d� heller aldrig n�jda, om inte magen st�r p� er som en trumma!
+
+Klockan tio p� aftonen avreste Niklasson. Hans tv� v�nner tillviftade
+honom ett kyligt farv�l och g�vo honom r�d med avseende p� den sparbank,
+i vilken han skulle placera sina tretusen.--Men Niklasson �verlistade
+alla. L�ngt fr�n att placera de tretusen i en sparbank, k�pte han en
+amerikansk farm f�r dem. Utl�mningstraktater finnas inte f�r personer,
+som �verge vetenskapen f�r lantbruket, och p� farmen till�mpas f�r
+�vrigt de botaniska insikter, han f�rv�rvade vid universitetet. Med
+klockbyte och buffelskoj l�r han g�ra sina fyratusen dollar om �ret. Han
+�r gift och omgives av en v�xande barnskara. Livet ler mot honom.
+
+Det enda som retar honom �r b�ckerna, blompressen och bolstern som
+kvarstannade i Sverige. Han vet att det �r f�f�ngt att skriva efter dem.
+De ha redan donerats till det nyuppr�ttade sm�l�ndska nationalmuseet i
+J�nk�ping.
+
+
+
+
+EKONOMISK �VERSIKT
+
+
+Den f�rflutna veckans penningmarknad har pr�glats av Japans f�rs�k att
+�dumpa� koreanska v�rdepapper i S�ul. Statsl�net av 1875 sj�nk mycket
+riktigt fr�n 84-1/2 till 60-5/8, men n�gon krasch kan man absolut inte
+tala om. L�nen av 1901, 1902, 1903, 1904, 1905 f�llo knappt 1/16 po�ng;
+under det de fr�n 1906-1919 h�llo sig f�rv�nande v�l, i det en nedg�ng
+fr�n 79-5/8 till 47-1/32 under omst�ndigheterna kan l�mnas ur r�kningen.
+
+Efter allt att d�ma �r den koreanska krediten god, och kejsard�met Korea
+skulle haft utsikter att f� r�tt tryck i P. Hannibal Pfeils ekonomiska
+kalender, d�rest dennas utgivande till�tits av polisen.
+
+P. Hannibal Pfeil anl�nde till Stockholm f�r ett antal �r sedan i avsikt
+att skapa sig en framtid i det praktiska livet. P. Hannibal Pfeil var
+eljest teolog och hade i elva �r med iver �gnat sig �t dogmatiska
+studier. Hans �knamn bland studentkamraterna var ocks� mycket riktigt
+groggmatikern, eller i vissa kretsar biskopen av Flasconien. Sj�lv
+vidk�ndes han icke detta episkopat _in partibus infidelium_; men
+hans n�sa avlade sitt vittnesb�rd mot honom. Den var stor och r�d som en
+av de gurkor, vilka italienarna kalla pefferoni och som verkligen smaka
+tiodubbel peppar och ge v�rldens solidaste t�rst. P. Hannibal Pfeil
+hade icke varit i Italien, utan hade f�rv�rvat sin t�rst i hemlandet och
+utan pefferoni. �verhuvudtaget �lskade han icke omv�gar, n�r det g�llde
+t�rsten. Bra krogar, m�nga krogar och n�ra mellan dem, var devisen i
+hans signetring.
+
+P. Hannibal Pfeils studier betraktades icke s�som de bort av de
+teologiska professorerna. Efter elva �r tr�ttnade han ocks� p� att
+besv�ra dem med vidare tentamina, packade sin kapps�ck och for till
+Stockholm. Det var hans �nskan att sl� igenom som aff�rsman. Det gjorde
+honom detsamma i vilken bransch. Utom att han ville ha en god och l�tt
+plats, som gav h�ga inkomster och till�t honom att grundligt unders�ka
+krogf�rh�llandena i Stockholm, hade han inga best�mda �nskningar eller
+planer.
+
+Han fann att s�dana platser som han �nskade l�ngtifr�n voro vanliga.
+Efter att ha s�kt dem f�rg�ves hos redan existerande firmor, besl�t han
+att starta en egen firma med �tminstone en s�dan plats. �ven nu var han
+ytterst tillm�tesg�ende vad bransch och art betr�ffar.
+
+F�rra veckans fluktuationer p� den �vriga v�rdemarknaden voro �venledes
+r�tt obetydliga. Canadian Pacific f�rhandlades till ett antal av 200,000
+och en kurs av 153-1/11. Guldbolaget V�stafrikanska Pactolos steg mot
+f�rv�ntan 120 po�ng. Skulle ryktet tala sant, n�r det p�st�r att
+tyskarna i fredstraktaten �lagts att ink�pa det guld, som fattas i de
+100 miljarderna, hos detta bolag? En artikel i _Ekonomist_ kunde
+tyda i denna riktning. _Times_' yrkande p� en tv�ngslikvidering av
+samtliga r�ntabla tyska f�retag gav anledning till en mindre hausse i
+Berlin. �verhuvud �ro b�rsens utslag m�rkv�rdiga, och det ekonomiska
+livet f�ljer principer, som i klarhet st� l�ngt tillbaka f�r de
+principer, av vilka P. Hannibal Pfeil l�t sig ledas vid utarbetandet av
+sitt _Ekonomiska register �ver Stockholm_.
+
+P. Hannibal Pfeil startade mycket riktigt en egen firma, med en v�l
+avl�nad direkt�rsplats och med mycken ledig tid. Detta hans f�rsta
+f�retag hette _Aktiebolaget Tubalkain_, St�l och Smide. Han mindes
+fr�n skolan, att Sverige inneh�ller mycket st�l. Det varade i tre
+m�nader och eftertr�ddes av _Flora & Pomona_, Frukt- och
+Blomsterb�rs. Han sade sig sj�lv, att m�nga m�nniskor g� med blommor i
+knapph�let och att �nnu flera �ta �pplen. _Flora & Pomona_
+�verlevde _Tubalkain_ med en halv m�nad och eftertr�ddes av
+_A.-B. Panem & circenses_, Matvaru- och f�rlustelsecentral. Detta
+bolag, som dock v�djade till �nnu mer sunda och primitiva behov �n
+lusten att leva vegetariskt och sk�ra med st�lknivar, levde knappt en
+m�nad. N�r P. Hannibal Pfeil h�mtat sig fr�n sin f�rv�ning h�r�ver och
+s�g sig om efter ett nytt objekt f�r sin verksamhetslusta, fann han till
+sin sm�rta, att folket i Stockholm b�rjade visa honom samma misstroende
+som de teologiska professorerna i Lund. Han fick inte tecknat ett �re
+f�r sitt nya bolag, _Amor & Hymen_, Diskret �ktenskapsf�rmedling.
+Samtidigt voro alla hans pengar slut. Vad skulle han g�ra?
+
+Det dr�jde �tskilliga dagar innan han r�knade ut det, men n�r hans plan
+var f�rdig, vittnade den b�de om m�nniskok�nnedom och vacker tankeg�ng.
+Han hade beslutat att utge ett ekonomiskt register �ver Stockholms
+aff�rsm�n. Nuf�rtiden, sade sig P. Hannibal Pfeil, startas m�nga osolida
+f�retag, ja, rent av f�retag som �ro ber�knade p� att utnyttja
+allm�nheten. Vad har allm�nheten f�r v�rn mot s�dant? Intet. Allm�nheten
+�r okunnigare �n ett barn i aff�rssaker. Vem kan d�rf�r g�ra allm�nheten
+en st�rre tj�nst �n den som ger ut ett ekonomiskt register? Det �r just
+vad jag t�nker g�ra. Jag g�r upp till firma efter firma; jag s�ger dem
+vad min plan �r; jag �mnar utge ett register �ver Stockholms aff�rsm�n;
+det kostar femtio kronor att komma med i mitt register; osolida firmor
+med r�tt mot n�gra tiors extra avgift f�r f�rgtrycket.
+
+Detta var P. Hannibal Pfeils plan f�r att skydda allm�nheten mot
+svindel. Den kv�vdes i sin linda, som m�nga andra vackra och goda
+f�retag, naturligtvis av polisen, som ans�g sig sj�lv kunna skydda
+allm�nheten mot skojare. Till r�ga p� k�pet ans�g den sig b�ra g�ra det
+i ett best�mt fall--fallet P. Hannibal Pfeil. P. Hannibal Pfeil
+arresterades f�r utpressningsf�rs�k och led or�ttvist det f�r s�dana
+simpelheter stadgade straffet. D�refter �terv�nde han till universitetet
+och studerade juridik.
+
+Vad valutamarknaden betr�ffar, sj�nko tyska mark till 25 �re, under det
+engelska pund stego till tjugufem kronor.
+
+
+
+
+D�RP� EN FUL HISTORIA
+
+
+L�rdagen den 24 augusti var H�kansson senast synlig utanf�r kaf�et
+Gyllene Vinthunden. Sedan dess �r han sp�rl�st f�rsvunnen. Uppgifterna
+fr�n dem, som senast s�go honom, v�xla med avseende p� hans tillst�nd
+och utseende. N�gra f�rklara, att han var berusad, andra vidh�lla
+motsatsen. Vare h�rmed hur som helst, H�kansson syntes senast l�rdagen
+den 24 augusti och har sedan icke avh�rts.
+
+Jag k�nde H�kansson fr�n universitetet, d�r han studerade i ett antal �r
+och s�kte f� spikad en doktorsavhandling om _Det afrikanska
+Mqunfolkets dialekter_. Avhandlingen blev spikad, men icke p�
+universitetet, utan p� stadens renh�llningsverk, d�r v�nner och
+beundrare av H�kansson spikade upp den en vacker majnatt. Den h�ngde d�r
+till bort�t middagstiden f�ljande dag, d� ryktet, som med tusen tungor
+g�r genom st�derna, n�dde H�kansson med en viskning om det passerade.
+Kl. 1,15 nedrev H�kansson sin vid skamp�len naglade skrift och
+s�nderslet den offentligt som Luther s�nderslet p�vens bannbulla. Han
+riktade n�gra varmt k�nda ord till den hop, som �sk�dade honom; om de
+f�rstodo dessa ord, �r os�kert. H�kanssons dialekt var s�llsammare �n
+det afrikanska Mqunfolkets. Skulle det visa sig, att han �r d�d, skall
+jag skriva en avhandling om den, med tanken riktad p� ett filologiskt
+stipendium. Hans tunga var konstruerad efter principen f�r den
+fyrtaktiga dieselmotorn: �bopp-bopp, jag, bopp-bopp-bopp, vill dricka�.
+Det l�t alldeles som en explosionsmotor, d�r de vanliga orden voro den
+�verfl�diga, utstr�mmande spillgasen. �Du, bopp-bopp-bopp, �r en
+f�hund�, sade H�kansson, �bopp-bopp-bopp, jag skall titta hem till dig i
+morgon.�--Det sista stilprovet bringar mig p� allvarliga tankar. Skulle
+H�kansson vara i livet och l�sa detta, kommer han att titta hem till
+mig, och d� �r jag f�rlorad. Det hus, d�r H�kansson tr�der �ver
+tr�skeln, �r d�dens. Han �r som termiterna. Han l�mnar inte huset,
+f�rr�n han upp�tit allt �tbart, utdruckit allt drickbart och jagat
+inv�narna i landsflykt. Det finns tusen exempel h�rp�. Det finns endast
+ett exempel p� att han �verlistats. Det h�rr�r fr�n en pr�stg�rd i
+Sm�land, och �r ovederl�ggligt sant. Pr�stg�rden st�r �nnu kvar och
+familjen lever ett trevet och lyckligt familjeliv. Den reser
+midsommarst�ng, och p� julaftonen dansar den kring det smyckade
+jultr�det. Och dock f�ll ett �gonblick d�dens skugga, kastad av
+H�kansson, in �ver dess d�rrtr�skel.
+
+H�kansson anl�nde till pr�stg�rden en afton i juni, till fots. Om
+somrarna gjorde han l�nga fotturer, varvid han f�r att spara
+halvsulningar gick barfota. N�r han fann ett hus som behagade honom,
+gjorde han toalett genom att draga p� sig skorna, gick in och beg�rde
+g�stfrihet. S� ock vid den omtalade pr�stg�rden. L�ngt ifr�n att taga
+sina skor av sina f�tter, d� han s�g detta helgade rum, tog H�kansson p�
+dem, gick in och beg�rde g�stfrihet. �Bopp-bopp-bopp, fattig student,
+bopp-bopp ligga h�r i natt, bopp-bopp.� Pr�sten i den omtalade
+pr�stg�rden var n�got d�v och illslug som de flesta d�va. Han tog
+H�kansson f�r en armenier, en nation som p� denna tid �gnade sig �t
+bettlerir�relsen i utstr�ckt grad. Emellertid kom hans fru och uttolkade
+H�kanssons ord. Den gamle kyrkoherden kastade en forskande blick p�
+H�kansson och beviljade hans anh�llan. I detsamma ringde det till
+kv�llsmat, och H�kansson skyndade sig oombedd att blanda sig med dem som
+gingo in i matsalen. Han tog plats och tio minuter senare var bordet
+sk�vlat. F�r�delsen grinade mot betraktaren fr�n asietterna.
+Pr�stfamiljens medlemmar s�go p� varandra. De sm� barnen gr�to. Den
+gamle pr�sten vinkade �t familjen att bryta upp, och viskade n�got �t
+sin fru. De gingo ut och �to i k�ket, under det att pr�sten underh�ll
+H�kansson i matsalen. H�kansson fick upprepa var sats fyra g�nger och
+gallskrek tills han var hes. Till slut var det m�rkt, och den gamle
+pr�sten ledsagade den tr�tte och misslynte H�kansson till ett skumt rum
+i en g�rdsl�nga, d�r en b�dd skymtade. H�kanssons antydningar om ett
+ljus blevo of�rst�dda. Den gamle pr�sten gick skrockande tillbaka, drack
+en toddy och lade sig.
+
+Tidigt n�sta morgon vaknade H�kansson och s�g sig om. Det var ett
+underligt sovrum! Vad luften var tung! Och v�ggarna voro inte
+tapetserade. De voro fyllda med urklipp ur familjejournaler. Det var
+otroligt vad luften var tung! Vad var det f�r ett rum?--Pl�tsligt greps
+han av en aning, st�rtade upp och ryckte bort s�ngkl�derna fr�n britsen,
+d�r han l�g....
+
+Pr�stg�rden s�g inte H�kansson till frukosten. Vid den tid, d� den �t
+frukost, vandrade H�kansson barfota l�ngs en dammig landsv�g, sv�rjande
+s� att h�ren reste sig p� de m�nniskor han m�tte. F�r hans inre �ga
+stod en och samma syn: en serie runda tr�lock i avtagande storlekar.
+�Bopp-bopp-bopp, bopp-bopp-bopp, dj�vla pr�st. Fattig student, g�ra p�
+det viset, bopp! Fy fan, bopp!� P� aftonen fann han ett mera g�stfritt
+hem, vars ruiner �nnu f�revisas f�r bes�kande.
+
+Detta skrives f�r att utr�na, om H�kansson �r i livet. Skulle s� vara
+fallet, �r det f�rutsett. Jag har hyrt en l�genhet med tv� utg�ngar,
+dyrkfria d�rrar och fallucka vid ing�ngen. Ett sovrum av samma art, som
+det i den sm�l�ndska pr�stg�rden, st�r b�ddat. M�nskligt att d�ma �r
+allt redo f�r att mottaga H�kansson.
+
+Men det kan ju h�nda, att han s�gs f�r sista g�ngen den 24 augusti
+utanf�r Gyllene Vinthunden.
+
+
+
+
+TORGSKR�CK
+
+
+Mina v�ggar �ro dekorerade med de brokigaste konstverk.
+
+Mittemot mitt skrivbord h�nger en skaml�st blottad ung kvinna. Hon �r
+r�dh�rig och if�rd tv� svarta strumpor. D� konstn�ren avl�mnade henne i
+detta dekolleterade tillst�nd, protesterade jag liksom det amerikanska
+museet mot kopian av Venus fr�n Milo, som saknade armar. Men konstn�ren
+stod p� sig, och jag fick beh�lla henne som hon �r. Till bes�kande s�ger
+jag, att hon h�nger d�r hon h�nger f�r att p�minna mig om den nakna
+sanningen, som det �r skribenternas plikt att st�ndigt h�lla f�r �gonen.
+
+P� v�ggen bakom mig h�nger en annan modern tavla. Den �r m�lad av en ung
+man, som �lskar de stora linjerna. Den f�rest�ller ett torg i
+kv�llsbelysning i mars m�nad. Torget �r gult och tr�den bl�a, varigenom
+jag p�minnes om mitt fosterland. Men det mest karakteristiska f�r tavlan
+�r annars torgets kolossala utstr�ckning. Tv� regementen skulle kunna ta
+uppst�llning d�r, om de inte lede av spanska sjukan. Genom denna sin
+storlek p�minner torget mig om min gamle v�n superintendenten. Han
+skulle aldrig kunnat ha en s�dan tavla p� sin v�gg. Han skulle ha f�tt
+torgskr�ck av anblicken.
+
+Superintendenten var icke intendent. Han bar sin titel p� grund av dess
+tv� f�rsta stavelser, som bilda presensformen av ett omtyckt svenskt
+verb. Den sats som bildades, om man anv�nde detta verb som predikat och
+superintendentens namn som subjekt, inneh�ll en oomkullrunkelig sanning.
+Superintendenten s�p. Det l�t sig inte bestridas, och ingen bestred
+annat ang�ende superintendentens supning �n omkostnaderna. De bestredos
+dock icke av honom sj�lv. Han levde av v�nliga m�nniskors v�nlighet. I
+gentj�nst utr�ttade han �renden �t dem, vek bord, spelade fj�rde man i
+bridge och sprang i bankerna med oms�ttningar. H�rmed �ro vi inne p�
+dagens text.
+
+Superintendentens sv�ger hade en utstr�ckt v�xelr�relse med huvudkontor
+i den stad d�r han bodde och filialer i alla st�rre st�der och
+stationssamh�llen. Det kunde h�nda, att han fick fyra, fem brev om
+dagen, inneh�llande ett tryckt meddelande, _att en av Eder accepterad
+f�rfaller imorgon den 29_. Han tog s�dana varningsrop med lugn.
+Sanningen att s�ga lade han knappt m�rke till dem; de voro f�r honom som
+sf�rernas musik f�r andra m�nniskor, vilken man inte t�nker p�, emedan
+man st�ndigt h�r den. Men till saken, till evangeliet.
+
+En vacker dag hade superintendentens sv�ger endast tv� av honom
+accepterade.
+
+Den ena f�rf�ll i den stad d�r han bodde, den andra i grannstaden. Det
+var tredje och sista dagen f�r b�gge. Han besl�t att ordna den ena sj�lv
+och skicka superintendenten till grannstaden f�r att ordna den andra.
+Superintendenten fick dokumentet och avreste, f�rsedd med en lagom stor
+reskassa.
+
+Detta var klockan elva. Superintendentens sv�ger ordnade sin v�xel och
+slog sig ned p� sitt stamkaf� med ljust och l�tt sinne. Han tr�ffade
+ett par v�nner, och det kom in varor. Tiden gick. Man v�ntade p� att
+superintendenten skulle komma tillbaka och bli fj�rde man. Pl�tsligt
+ringde det i telefonen efter superintendentens sv�ger.
+
+--Hall�, vem �r det?
+
+--Ja--h�r du, det �r intendenten, jag--
+
+Superintendenten str�k g�rna de tv� anklagande stavelserna i sin titel.
+
+--�r det superintendenten? Du har v�l ordnat v�xeln?
+
+--Nej--ser du--ser du, det �r s� att--
+
+--Har du inte ordnat v�xeln? Vad menar du? Klockan �r ett och banken
+st�nger klockan tv�!
+
+--Ja, men ser du--ser du--det �r s� att--
+
+--Hur �r det?
+
+--Jo, banken ligger ju vid ett torg!
+
+--Ja, vad innerst �n sen d�?
+
+--Jag har f�tt torgskr�ck! Jag kan inte komma �ver torget!
+
+Det f�ljde en paus, under vilken superintendentens sv�ger lade r�ret och
+s�g p� sina v�nner.--Han har f�tt torgskr�ck! Han kan inte komma �ver
+torget! D�rp� ryckte han till sig r�ret igen.
+
+--Hall�! V�xeln m�ste ordnas! Du f�r g� in p� ett kaf� och ta dig en
+konjak, s� g�r torgskr�cken �ver! Men skynda dig, klockan �r 1,10.
+
+Avringning. Sv�gern och v�nnerna resonerade om superintendenten.
+Pl�tsligt ringde det i telefonen.
+
+--Hall�! Det �r intendenten. Jo, h�r du--
+
+--Har du ordnat v�xeln?
+
+--Nej, ser du--
+
+--Vill du ordna v�xeln med detsamma! Karlafan, klockan �r halv tv�!
+
+--Ja, men ser du, konjaken hj�lpte inte--
+
+--G� in p� kaf�et, ta dig tv� konjak till, och oms�tt v�xeln! Har du
+f�rst�tt?
+
+--Ja--jag skall f�rs�ka--
+
+Avringning. Sv�gern och v�nnerna se stumt p� varandra. Klockan p� v�ggen
+tickar �desdigert. Visaren vrider sig obevekligt n�rmare tv�. Pl�tsligt
+ringer det i telefonen.
+
+--Hall�! Det �r intendenten. Jo, ser du, jag--
+
+--Har du ordnat v�xeln?
+
+--Nej, ser du, jag tog tv� konjak, och jag kom ett stycke ut p� torget,
+sen var det slut--jag kunde inte--
+
+--Tag dig tre, fyra, fem konjak, men g�r det som en blixt, blunda,
+spring �ver torget och oms�tt v�xeln, om livet �r dig k�rt! Klockan �r
+tre kvart p� tv� och....
+
+Luren �r nedlagd i andra �ndan av ledningen. Sv�gern l�gger ner sin lur
+och ser p� sina v�nner med �gon, som likna marmorkulor. Klockan tickar i
+d�dstystnad. Visaren pekar p� 1,45, 1,50, 1,55. Pl�tsligt sl�r
+klockan--tv� �desdigra slag. Telefonen �r stum. �ntligen ringer det.
+
+--Hall�! Det �r intendenten. Jo, ser du, jag tog fem konjak och sprang,
+och jag kom mitt ut p� torget, du vet, d�r planteringen �r, men sen, ser
+du, var det om�jligt, jag kunde inte--
+
+--V�xeln �r protesterad?
+
+--Ja--
+
+H�rmed var superintendentens bana som v�xeloms�ttare slut. N�sta nummer
+av Justitia inneh�ll ett p� beg�ran inryckt meddelande fr�n
+superintendentens sv�ger ang�ende den f�rolyckade v�xeln:
+
+Protesterad p� grund av torgskr�ck.
+
+Nej, superintendenten skulle aldrig kunnat ha den tavla som h�nger p�
+min v�gg. F�r �vrigt intresserar han sig inte f�r tavlor. Kort efter de
+omtalade h�ndelserna b�rjade han f�nga flugor och har nu varit d�d i
+flera �r.
+
+
+
+
+BETULANDER S�G SIN CHANS
+
+
+Jag tr�ffade Betulander p� Wivels trottoar, denna strandremsa, d�r allt
+drivgods fr�n norra Europa numera sk�ljs upp. Han satt--sj�lvklart--vid
+en--naturligtvis--t�md whiskygrogg och svor--tydligtvis--p� kyparen, som
+aldrig kom och gav den en efterf�ljare. Betulanders fader hade varit
+pr�st och sj�lv tillverkat sitt namn ur det enkla r�materialet Bj�rkman.
+Betulander och jag hade varit skolkamrater till sj�tte �vre. D�r
+upph�rde Betulander att hyckla ens det minimala intresse f�r ut finale,
+som skolplanen fordrade. Han l�mnade l�roverket med sex C f�r att �gna
+sig �t det praktiska livet. Jag hade h�rt, att han gjort det med
+framg�ng. Jag hade sett hans portr�tt bland industriens m�rkesm�n i
+stockholmstidningarnas specialnummer: Direkt�r John Betulander, vars
+arbete i oxygenolindustriens tj�nst etc.
+
+--Det var sj�lva den hurrande Leviatan! ropade Betulander. Nu har jag
+suttit h�r med det h�r tomliket i en timme!
+
+--K�re bror, sade jag, n�r du g�r p� kaf� i Danmark, skall du antingen
+vara stamg�st eller buddaist. Stamg�sterna bli betj�nade och f�r en
+buddaist �r tiden ett likgiltigt begrepp.
+
+--�r du stamg�st eller buddaist p� det h�r st�llet?
+
+--H�r �r jag buddaist. Ingen f�rnuftig m�nniska blir stamg�st p� ett
+kaf� som detta.
+
+--Men det �r v�l sj�lva fan i h�jden, sade Betulander. F�r en timme sen
+kom det en kypare och gav mig den h�r groggen. Jag svepte den f�rst�s
+med detsamma och fr�n detta �gonblick �r den kyparen f�rsvunnen. Jag
+b�rjar tro, att groggen var f�rh�xad och stod i ett magiskt sammanhang
+med kyparens liv. Kanske d�dade jag honom i samma �gonblick som jag
+t�mde groggen. Men ingen annan kypare v�gar g�ra intr�ng i den avlidnes
+r�ttigheter och servera mig. Jag har skickat i v�g tre expeditioner f�r
+att finna honom, d�d eller levande. Men det �r l�gn! Jag skall d� av
+t�rst mitt i hj�rtat av K�penhamn. Och �nd� har jag varit i Petrograd
+och �verlevt det. D�r fick jag f�r resten ocks� skicka ut tre
+expeditioner.
+
+--Tre expeditioner? sade jag och lade fram min sportdomarklocka som
+visar intill tiondels sekunder. Jag har utlyst en hemlig t�vlan f�r den
+l�ngsammaste kyparen i K�penhamn. Hittills innehas rekordet av en kypare
+p� gamla Bristol, men t�vlingstiden utg�r inte f�rr�n i december. Vad
+var det du sade om tre expeditioner i Petrograd?
+
+--Jag �r s� torr i halsen, att jag knappt orkar ber�tta det, sade
+Betulander. Jag tror inte min puls sl�r femtio slag i minuten.
+
+--Ber�tta det i alla fall. F�rl�ng ditt liv p� samma vis som
+Sheherazade.
+
+--Hon riskerade �tminstone inte att d� av t�rst. Jag kom till Petrograd
+nu i maj och tog in p� hotell Majestic. Rummet kostade femtio rubel om
+dagen, frukosten sjuttiofem och middagen hundra. Jag var ett n�t. Jag
+skulle ha tagit in p� ett prolet�rhotell, s� hade jag f�tt mera valuta
+och sparat mig m�nga sinnesr�relser. F�rsta natten jag bodde p�
+hotellet, blev jag v�ckt vid tretiden av en kommitt�. Det var
+prolet�rernas h�lsningskommitt�, som �nskade mig v�lkommen till
+Petrograd och underr�ttade mig om att prolet�rerna beslutat �vertaga min
+reskassa.
+
+--Aha? sade jag. Tio minuter. N�, togo de din kassa?
+
+--De togo min kassa, tolvtusen rubel, och drogo sig tillbaka under
+sympatiuttalanden f�r min person. Jag kl�dde mig och st�rtade till
+proletariatets verkst�llande �verdirektion. Den bodde i det d�r
+institutet, du vet, d�r de f�rr uppfostrade unga flickor.--Nej, nu kan
+jag inte mer! Nu h�r jag tydligt, hur det skriker i st�mbanden, n�r jag
+talar.
+
+--F�rs�k! Bemanna dig! Det har bara g�tt sexton minuter, �tta och en
+tiondels sekund, sedan jag kom. Normalt ber�knat ha vi tjugu minuter
+igen, innan kyparen visar sig. Du gick till direktionen i
+flickseminariet?
+
+--Det gjorde jag. Jag f�rklarade, vad som hade h�nt. De ryckte p�
+axlarna, alla p� en g�ng. Det var som om jag hade kommit in i ett
+pantl�narkontor med sex verkst�llande pantl�nare. Det som hade h�nt mig,
+kunde h�nda alla nuf�rtiden. Proletariatet hade rest sig och t�nkte inte
+g� och l�gga sig tills vidare.--Men jag var utl�nning.--D� kunde jag
+�terv�nda till mitt land och f�rkunna proletariatets id�er.--Det var
+just vad jag skulle g�ra. Proletariatets id�er tilltalade mig som
+aff�rsman p� ett utomordentligt s�tt. Jag skulle g� ut som en apostel
+och verka f�r dem i alla land, men inte utan reskassa. Jag m�ste ha min
+reskassa tillbaka.
+
+--Fick du den? Tjugutre, sex och en femtedels.
+
+--Proletariatdirektionen slog sina huvuden samman. Den besl�t, att jag
+som partiv�n och blivande apostel skulle ha min reskassa igen. Den
+tillsatte en �verkommitt� och skickade ut den f�r att taga reda p�
+h�lsningskommitt�n, som �nskat mig v�lkommen, och �terf� min kassa.
+Efter en stund anl�nde, icke �verkommitt�n, utan h�lsningskommitt�n till
+flickseminariet. Den rapporterade under f�rbittring att �verkommitt�n
+upps�kt den, �vertagit de tolvtusen rublerna och nu var ute med dem p�
+egen hand.
+
+--Aha? Vad sade direktionen?
+
+--Direktionen var verkligen tillm�tesg�ende. Den tillsatte en
+generalkommitt�, som skulle upps�ka �verkommitt�n och utf� min av
+h�lsningskommitt�n �vertagna reskassa. Efter en stund anl�nde en
+kommitt� till flickseminariet. Det var emellertid inte generalkommitt�n.
+Det var �verkommitt�n, som under upphetsning rapporterade, att
+generalkommitt�n bem�ktigat sig de tolvtusen rubel, som �verkommitt�n
+hade tagit fr�n h�lsningskommitt�n, och med dem p� fickan gett sig ut i
+Petrograd.
+
+--Aha? Trettioen, fyra och tv� femtedels. Vad sade direktionen?
+
+--Direktionen blev verkligt bedr�vad. Den slog sina huvuden samman och
+gjorde sig i ordning att tills�tta en nationalkommitt� f�r att upps�ka
+generalkommitt�n. Men jag avbr�t den.--Mina herrar, sade jag, jag kan
+inte l�ngre missbruka er tid och er tj�nstvillighet. Jag �r begeistrad
+�ver proletariatets id�er och ingen skall verka f�r dem i mitt hemland
+ivrigare �n jag. Som sagt, jag beh�ver en reskassa. Men tills�tt inte
+flera fina och kostsamma kommitt�er f�r att �terf� mina tolvtusen
+rubel. G�r mig helt enkelt till chef f�r en vanlig ordin�r
+h�lsningskommitt�!
+
+--Trettionio, en och en femtedels. N�?
+
+--De gjorde, som jag �nskade. N�sta dag l�mnade jag Petrograd med
+tjugutusen rubel p� fickan och--hall�! vad ser jag!
+
+En kypare med ett allvarligt och dr�mmande ansikte stod vid v�rt bord
+och sade:
+
+--�nskade herrarna n�got?
+
+
+
+
+OLAF STORFOSSENS CAMOUFLAGE
+
+
+I g�r �terv�nde jag till staden. Inte f�r att s�ka ro. Jag trivs p�
+landet, bland de enkla, agrariska f�reteelserna. I staden har jag oftast
+tr�kigt. P� landet kan man ocks� ha tr�kigt, men det �r den tr�kighet
+som �r efter Guds sinne. Tr�kigheten p� landet �r sund, h�lsobringande;
+den beror p� att nerverna f� f�r litet arbete. Tr�kigheten vid staden
+beror p� dess oro och j�kt, som kunna stiga �nda d�rh�n, att de tvinga
+en f�rfattare som Olaf Storfossen till camouflage.
+
+Olaf Storfossen har bott i denna stad i tio l�nga �r. Han �r norrman,
+som framg�r av det majest�tiska namnet, och vi �ro kolleger. D.v.s. vi
+voro det till f�r n�gon tid sedan. F�r n�gon tid sedan s�g n�mligen
+Storfossens f�rsta litter�ra alster dagen, och sen dess �r han inte
+kollega med n�gon annan �n Aiskylos.
+
+N�r Storfossen kom hit f�r tio �r sen, hyrde han en l�genhet vid en av
+de gator som uppkallats efter hans (d�varande) d�da diktarbr�der.
+D�refter tog han fram en karta �ver staden och en passare. Med den
+senare drog han upp en cirkel av �ttahundra meters radie. Det var hans
+�sikt, att detta var yttersta gr�nsen f�r en m�nniskas
+kroppsanstr�ngningar. De kaf�er, som l�go innanf�r denna radie, kunde
+man bes�ka, de, som l�go utanf�r, l�go �ver retningsh�jden. I denna
+�sikt underst�ddes Storfossen av sin maka.
+
+Storfossen hade n�mligen gift sig tidigt, s� var det gjort, och man
+slapp syssels�tta sig med bifenomenen i livet. Livet �r kort, och det
+g�ller att koncentrera sig om huvudfenomenen. Vilka dessa �ro, beh�ver
+kanske icke antydas. Den stad, d�r han slagit sig ned, har tretusen
+st�llen, d�r huvudfenomenen finnas tillg�ngliga till olika priser. P�
+den tid, d� han flyttade ned till staden, voro priserna s� ytterligt
+l�ga, att tanken svindlade. Senare, under det olycksaliga v�rldskriget,
+ha de stigit till den grad, att den norska litteraturen sv�vat i
+allvarlig fara att icke riktas med n�got som helst alster av Storfossens
+skapande genius. Storfossens f�rh�llande till sin musa �r n�mligen som
+germanernas f�rh�llande till kvinnan �verhuvudtaget: han blir endast
+entreprenant mot musan efter att ha f�rt�rt �tta eller tio glas. Och med
+nuvarande priser s�g det en tid ut, som om f�rh�llandet skulle upph�ra.
+
+Nu �r emellertid att m�rka, att f�rh�llandet d� redan resulterat i ett
+dussin k�rlekspanter, som alla funnos kvar i faderns hem. Ingen
+f�rl�ggare hade velat �taga sig dem utan en rund summa i f�rskott. Och
+denna summa hade Storfossen ingen som helst �nskan att betala.
+
+Just i �r skedde emellertid n�gonting. Det startades ett nytt f�rlag i
+staden. Storfossen hade sett m�nga f�rlag startas och uppl�sas. Intet av
+dem hade visat sig mera klarsynt �n de andra. Hans �sikt om f�rlag var
+stadgad. Utan f�rhoppningar, med ett bittert leende i munvinkeln,
+l�mnade han in sina samlade skrifter hos det nya f�rlaget. Han
+uppmanades att komma tillbaka om n�gon tid. Han hade f�tt samma
+uppmaning f�rr, och han kvitterade den med �nnu ett bittert leende.
+D�refter gick han till en krog innanf�r �ttahundrametersradien och
+h�nade tillvaron med sina maka.
+
+Emellertid var hans pr�vningstid f�rbi. Det nya f�rlaget hade startats
+f�r tyska pengar. Det skulle utge tyska agitationsskrifter och i �vrigt
+verka f�r Tysklands intressen. Dess chef genoml�ste eftert�nksamt
+Storfossens samlade arbeten. N�r han gjort det, sade han:
+
+--Vi �lska inte Norge. V�ra u-b�tar hava s�nkt en tredjedel av norska
+marinen. Om jag utger Olaf Storfossens skrifter, har jag gjort vad jag
+kan, f�r att s�tta en torped under den norska litteraturen. Jag skall
+utge dem.
+
+Redan f�ljande vecka p�b�rjades tryckningen av Storfossens arbeten, och
+hans och hans makas portr�tt lancerades i tusentals exemplar genom det
+tyska f�rlagets tidskrifter. Med �ren hade de blivit s� lika varandra
+som tv� b�r. Storfossens hj�rta sv�llde som ett segel av stolthet och
+drev honom p� �ventyrsf�rder utanf�r �ttahundrametersradien. Han var f�r
+stark och trotsig f�r att kunna n�ja sig med de gamla r�m�rkena. Han
+h�jde radien till en kilometer och skulle ha varit den lyckligaste bland
+d�dliga, om inte en sak intr�ffat.
+
+Under sin sturm- und drangperiod hade han gjort skulder. D�ri ligger
+ingenting ont. Alla g�ra vi skulder och f�rl�ta dem som vi �ro skyldiga,
+s� l�nge de inte kr�va oss. G�ra de det, f�r�ndras v�ra k�nslor.
+Storfossens fordrings�gare hade inte kr�vt honom i l�nga tider. Livet
+var kort och det fanns mera hoppfulla f�retag. Men n�r de nu s�go
+Storfossens ansikte, genomgl�dgat av diktarpatos, stirra mot sig i
+tryck, slog en tanke ned i dem: denne man f�rtj�nar pengar; l�tom oss
+kr�va honom. Dels i horder, dels i enskilda f�rband, ryckte de an mot
+honom. Storfossen f�ll som Lucifer fr�n triumfens himmel ned i bekymrens
+helvete. Om han �tminstone kunnat flytta! Men det fanns inga l�genheter
+att f�, tack vare det f�rbannade kriget. Och den, han bodde i, bevakades
+dag och natt. Han kunde inte l�mna den, utan att filist�erna f�llo �ver
+honom. Livet blev dj�vligare och dj�vligare. D�, en dag, slogs han av en
+genial id�. Kriget, som gjorde att han inte kunde flytta, hade
+framkallat den. Kriget hade l�rt de krigf�rande vikten av skyddande
+f�rkl�dnad. Batterier, flygmaskiner, allt, doldes genom skyddande
+f�rkl�dnader. Och detta kallades camouflage.
+
+Detta gav diktaren Storfossen hans id�.
+
+Om ni befinner er i K�penhamn f�r att kr�va diktaren Olaf Storfossen,
+och m�ter honom p� hans gata, s� kr�v honom inte. En f�rbittrad
+kvinnor�st kommer att svara er och f� er att ta er om huvudet av h�pnad.
+Det �r n�mligen hans maka, ni kr�ver. Skulle ni d�remot m�ta en kvinna,
+som p�fallande liknar diktaren Olaf Storfossen, s� kr�v henne, och bli
+inte f�rv�nad om en k�rv, norsk mansr�st ber att bli f�rskonad f�r era
+of�rsk�mdheter. Dr�kten �r camouflage f�r diktaren Olaf Storfossen, vars
+f�rsta alster just sett dagen, och som endast �r kollega med Aiskylos.
+De tv� camouflagen ombytas p� n�got av kaf�erna innanf�r den nya
+enkilometersradien.--
+
+I morgon far jag p� landet igen. Staden �r trist.
+
+
+
+
+KONUNG �DIPUS
+
+
+I denna stad bo m�nga konstiga m�nniskor. M�nga konstiga m�nniskor bo i
+denna stad, men all annan konstighet �r liten mot de norska diktarnas
+konstighet. Av dessa k�nner jag flera. Storstr�mmen, som �r nietzschean,
+har �nnu tv� och ett halvt �r efter ransoneringens inf�rande aldrig �gt
+vare sig br�d-, sm�r-, socker- eller andra kort. Han t�l inga ingrepp i
+sin personliga frihet, utan magrar hellre. F�r �vrigt har han inte
+magrat. Han �r stor och stark och f�r vad han vill ha, tiden till trots.
+Men vad �r Storstr�mmens konstighet mot Storelvens och Storstrandens?
+
+Storelven �r kritiker; Storstranden �r lyriker. Storelven �r ytterligt
+n�rsynt. Dels p� grund h�rav, dels emedan en kritiker b�r g�ra det, g�r
+han med guldlornjett. Storstrandens lyrik handlar om k�rlek och vin. Han
+har en rullande, dov och entonig r�st, och med denna uppl�ser han sina
+dikter f�r alla och envar, som han blir bekant med. B�de Storelven och
+Storstranden �ro fulla av stolthet �ver sig sj�lva.
+
+Nu i h�st ha dessa s�ner av granitlandet slagit sig ned i det vekliga
+Capua, som kallas K�penhamn. H�r diktar Storstranden dityramber till
+k�rleken och den danska akvaviten, under det att Storelven kritiserar
+dem. Storelvens kritik �r str�ng och h�rd. Han vill kallas omutlig,
+liksom Robespierre, och skulle liksom denne g�rna halshugga st�rre delen
+av m�nskligheten, dels med anledning av vad de l�sa, dels med anledning
+av vad de icke l�sa. Man f�r g�ra honom det medgivandet, att han inte
+tar h�nsyn till personen. Ett exempel h�rp� var konung �dipus.
+
+Konung �dipus �r Storstrandens senaste versdrama. Han har n�mligen
+skrivit om Sofokles' tragedi f�r Kristiania. D� jag varken l�st Sofokles
+eller Storstranden, anser jag mig inte kunna uttala mig om vilken som �r
+b�st. Storelven d�remot ans�g sig befogad att g�ra det. I en fyrspaltig
+artikel i Tidens Tegn f�rklarade han, att Sofokles var b�ttre �n
+Storstranden.
+
+Det skulle han aldrig ha gjort.
+
+Storstranden blev utom sig.
+
+Han rasade i tre dygn och drack otaliga pjolter f�r att lugna sig. Men
+d� han d�rp� pl�tsligt fick norska statens diktarstipendium, gl�mde han
+v�nnens l�mska kritik och gav sig ut p� rangel. P� ranglets fj�rde dag
+tr�ffade han Storelven p� ett kaf�, men d� var han s� l�ngt inne i den
+fj�rde dimensionen, att han helt och h�llet hade gl�mt b�de Storelvens
+identitet och existens. De ranglade vidare tillsammans i b�sta endr�kt.
+De gingo fr�n kaf� till kaf� i denna stad, som har tretusen kaf�er och
+femtusen st�llen, d�r de drycker tillhandah�llas, om vilka nykteristerna
+uttala sig med en s�dan motvilja. P� dessa drycker �dslade de bort
+norska statens diktarstipendium. P� femte dagen, d� de l�mnade ett kaf�,
+kom en tiggare fram och bettlade. Storstranden gav honom den sista
+hundrakronan. Storelven sade:
+
+--Jag har inga pengar, men du skall f� trycka den norske kritikern
+Storelvens hand.
+
+Tiggaren tryckte tacksamt den omutliga hand som skrivit kritiken �ver
+konung �dipus. Storelven och Storstranden ranglade vidare p� ett
+hotellrum, men i Storstrandens hj�rna hade medvetandet b�rjat gry, v�ckt
+av Storelvens ord. Han b�rjade sm�ningom inse, vem han var i s�llskap
+med. Efter ytterligare en tid kom han ih�g att han var ov�n med sitt
+s�llskap. Fram�t morgonen erinrade han sig orsaken. D� l�g Storelven och
+sov koffertens dr�mfria s�mn p� en soffa. Storelven hade nedsatt honom
+under Sofokles. Detta visade, att han var en f�hund, och inte bara det,
+utan �ven obeg�vad. Storelven hade skrivit: �Den som icke kan f� mer ut
+av den blinde grekiske konungen, vet icke vad blindhet �r.� Haha! Det
+hade han skrivit--han, som nu l�g d�r p� rygg p� soffan och sov. Haha.
+Han! Han som l�g d�r och snarkade med brillorna p�. Haha! Och med denna
+person hade han nu ranglat upp norska statens diktarstipendium, ett
+sl�ende motbevis mot hans kritik. Ja, ranglat upp det till sista �ret!
+Till sista �ret. Storstranden unders�kte sina fickor och konstaterade,
+att det var sant. Han unders�kte �ven Storelvens fickor. De voro lika
+tomma. Han hade inte eng�ng pengar till den whisky, som beh�vs f�r att
+ta bort den obehagliga smak, som man f�r i munnen, n�r man ranglat med
+en person som man inte velat g�ra det med. Nej, inte en enda sou.
+
+Pl�tsligt fick han en genial id�. Jag vet inte om id�n i hans konung
+�dipus �r genial, men denna var det. Han vacklade fram till Storelven,
+som �sksnarkade p� soffan, och lutade sig �ver honom. Hans ostadiga
+fingrar sysslade med Storelven. D�rp� f�rsvann han, listigt leende.
+
+N�r Storelven vaknade n�gra timmar senare, h�ll han p� att bli galen.
+Han kunde inte finna sina guldglas�gon, utan vilka han var hj�lpl�s som
+ett barn. Orsaken till att han inte kunde finna dem var den, att
+Storstranden hade pantsatt dem och nu h�mndranglade vidare p� det
+visserligen obetydliga belopp som influtit.
+
+Blind och n�stan vansinnig fick Storelven i fyra dygn irra kring och
+inse hur kung �dipus hade det. Jag ryser, n�r jag t�nker p� den kritik
+Storstrandens n�sta bok kommer att f� i Tidens Tegn.
+
+Nej, de norska diktarna �ro besynnerliga. D�r var dramaturgen
+Storreveln--men �ven om unionen har brustit, f�r man ta vissa h�nsyn.
+
+
+
+
+M�LERISK JULAFTON
+
+
+Det b�r �terigen p�pekas, att historier s�dana som denna endast kunna
+h�nda en norrman, eller tv� norrm�n, vilket var fallet den h�r g�ngen.
+Oss utomst�ende f�refaller en s�dan tilldragelse obegriplig, om vi varit
+�sk�dare till den, och otrolig, om vi h�ra den ber�ttas. Men det hindrar
+inte, att s� g�r det till, varest tv� eller tre sanna norska m�n �ro
+f�rsamlade.
+
+M�laren Dybedr�t var ofta f�rsamlad med m�laren B�revig, och s�g helst,
+att det icke skedde alltf�r l�ngt fr�n ett bord, som uppbar flaskor och
+glas. Eftersom b�da bodde i K�penhamn, hade de teoretiskt sett m�nga
+s�dana bord att v�lja p�. Stundom voro de f�rsamlade framf�r ett staffli
+med en tavla p�. Tillh�rde denna tavla B�revig, var den kubistisk, och
+Dybedr�t sade:--Id�n �r god, men konst kan nu kubismen aldrig bli;
+tillh�rde den Dybedr�t, var den expressionistisk och B�revig
+sade:--N�got av det riktiga har du f�tt med, men expressionismen kan nu
+aldrig f� med allt; i vilket fall som helst tillh�rde tavlan aldrig
+n�gon annan, ty ingen k�pte Dybedr�ts och B�revigs tavlor.
+
+B�revig var en l�ng mager bondpojke fr�n V�stlandet med �ron som
+skygglappar och h�nder tunga som bronssk�ldar. Tv� av sina framt�nder
+hade han f�tt utslagna i konstens namn. Det var en neo-expressionist som
+gjort det. Dybedr�t var fr�n Fredrikshald men s�g ut som en
+sydfransman, med bred panna, blixtrande �gon och ett ungt empiresk�gg.
+Han f�raktade V�stlandet som ett s�te f�r religi�s obskurantism, till
+vilket han r�knade kubismen. Han brukade ber�tta en anekdot f�r att
+bevisa, att han hade r�tt:--V�stlandet! Har ni h�rt, n�r Olaf Dahl kom
+upp till f�rl�ggaren och ville s�lja en samling essayer.--�Det g�r
+aldrig� sade f�rl�ggaren, �uteslutet, fullkomligt l�jligt att t�nka
+sig!�--�Ge ut dem i alla fall�, sade Olaf Dahl, �men betala mig inte
+f�rr�n andra upplagan kommer.�--�Andra upplagan kommer, hahaha!� sade
+f�rl�ggaren. �N� jag skall ge ut dem i alla fall.� Boken kom ut: Essays
+av Olaf Dahl. F�rsta upplagan blev uts�ld p� en vecka. F�rl�ggaren
+visste inte, vad han skulle tro. Han tryckte en upplaga till; den gick
+p� fyra dagar; och en till, som gick p� tre. Innan fj�rde upplagan
+trycktes, kom Olaf Dahl upp och h�mtade honorar.--�H�r p�, sade
+f�rl�ggaren, �jag har tryckt tre upplagor av er om�jliga bok, och de ha
+s�lts. Jag klagar inte. Jag har tagit reda p� vart b�ckerna g�. De g�
+till V�stlandet. Men vem i Herrans namn k�per dem d�r och varf�r?
+varf�r?�--�Det skall jag s�ga er�, sade Olaf Dahl. �Det g�r b�nderna p�
+V�stlandet. De tro, att boken handlar om Esajas.� Och det var sant;
+b�nderna d�r �ro l�sare, de trodde, fan f�rt�re mig, att boken var om
+Esajas. De k�pte tv� upplagor till och m�rkte inte ett �gonblick, att
+den inte handlade om Esajas. Haha! s�dant �r folket p� V�stlandet! Det
+skulle inte f�rv�nat mig, om de k�pte kubistiska tavlor.
+
+B�revig hade inga anekdoter att h�mnas med. Han var en smula enfaldig.
+Han trivdes samman med Dybedr�t. Ingen av dem hade lyckats, och de voro
+b�da lika fattiga. Fattigdomen och deras skiljaktiga konstuppfattning
+gjorde dem oskiljaktiga.
+
+Att en skiljaktig uppfattning h�ller folk samman, kan endast f�rv�na den
+obeg�vade. Vad skulle man annars tala om? Men utom de dragliga tvisterna
+hade Dybedr�t och B�revig fru Lasson som f�renande l�nk.
+
+Fru Lasson var en gammal v�nlig dam med vitt h�r och barska �gon, av
+vilka det ena skelade och b�da voro g�mda bakom brillor. Hon var
+danskf�dd och �nka efter en norrman, som gett henne en inblick i
+nykterhetsr�relsens m�l genom att d� av f�r mycket portvin. Sj�lv ans�g
+han, att man om�jligt kunde f� f�r mycket portvin, men naturen delade
+inte denna uppfattning. Eftersom den kommer igen �ven om man driver ut
+den med en tjuga, fick den ocks� sin �sikt genomtrumfad. Lasson dog vid
+sextiosju �rs �lder av alltf�r mycket portvin. Fru Lasson �vertog
+gr�tande hans aff�r och hans vinlager. Aff�ren hade hon redan sk�tt i
+m�nga �r. Om vinlagret l�t hon andra d�ma. Hon var en moderlig sj�l,
+vars barska �gon icke bedrogo n�gon, utom det av dem som skelande undvek
+betraktaren. Hon ville ha s�llskap och helst ungt s�llskap. Hennes port
+stod alltid �ppen f�r Dybedr�t och B�revig.
+
+N�r detta br�drapar gjorde hennes bekantskap, slogos b�da samtidigt av
+samma id�: hon har r�d att k�pa en tavla! hon skall k�pa en! Skillnaden
+var, att B�revig menade en kubistisk tavla, under det Dybedr�t n�rmast
+t�nkte p� en expressionistisk. S� fort Dybedr�t ans�g sig ha f�rberett
+marken nog med konversation, tog han avsked och st�rtade hem. N�r han
+kom igen med sina utvalda arbeten under armen, m�tte han B�revig, vars
+l�nga v�stlandsben givit honom detta f�rspr�ng. I h�nderna, stora som
+bronssk�ldar, bar han en kollektion av sina verk. Dybedr�ts ansikte
+m�rknade. �gandebeg�rets f�rbannelse kastade sin skugga �ver
+br�draparets v�nskap.
+
+--Har du redan varit d�r?
+
+--Ja!
+
+--Jag f�r s�ga, att du f�rlorar inte tiden.
+
+--Tv�rtom. Det �r just vad jag har gjort. Och du sj�lv? Du fl�sar ju som
+en hund.
+
+--Jas�, hon f�rstod sig inte p� parallellepipederiet? Det f�rv�nar mig
+mindre. Hon tycks vara f�rnuftig. Hej s� l�nge!
+
+Parallellepipederiet eller parallellepipedismen var det sm�denamn
+Dybedr�t givit den kubistiska konstriktningen. Han f�rsvann genom fru
+Lassons d�rr och �terv�nde en halvtimme senare med �gonen lysande av
+harm.
+
+--Vet du vad hon sade om det d�r?
+
+--Nej.
+
+--Hon sade uha! Hon sade, att det inte var f�rdigt. Har du h�rt maken?
+
+--Det �r det inte heller. Hon har r�tt. Det �r som jag alltid har sagt,
+expressionismen kan f� med lite av det r�tta, men aldrig mycket eller
+allt.
+
+--Haha! Vad sade hon om ditt?
+
+--Det g�r detsamma. F�r resten kan man inte beg�ra, att en kvinna skall
+f�rst� sig p� konst.
+
+--Haha! Konst! Hur ofta har jag sagt dig, att parallellepipedismen
+aldrig kan bli konst?
+
+--Jag r�knar inte alla g�nger du s�ger dumheter. Jag har annat att g�ra.
+
+--Du f�r mycket att g�ra, om du vill ha s�lt det du g�r.
+
+D�rmed var samtalet inne i vanda g�ngor, och �gandebeg�rets f�rbannelse
+togs bort f�r denna g�ng. Emellertid tog inte br�draparet B�revigs och
+Dybedr�ts bekantskap med fru Lasson slut med detta. Visserligen k�pte
+hon inte tavlor, ty hon var en enkel sj�l och sade: �uha, uha. Nej,
+bevare mig d�, var g�ng B�revig och Dybedr�t kommo och f�revisade
+n�got. Men hon �nskade se unga m�n med hum�r omkring sig. Hon visste att
+unga m�n med hum�r i regel trivas b�ttre p� en krog �n i ett hem. Man
+m�ste t�mja dem f�r att f� dem att trivas. D�rf�r satte hon fram
+portvinsflaskor i alla husets vinklar och vr�r, liksom hinduerna s�tta
+fram tefat med nysilad mj�lk �t skallerormarna. P� samma vis som de
+kloka hinduerna g�ra skallerormarna till sina v�nner och g�ster, gjorde
+fru Lasson dessa unga konstn�rer till sina. De kommo skyggt och
+misst�nksamt, f�rdiga till �gonblicklig retr�tt. De drucko det framsatta
+portvinet, som d�dat den salige norrmannen Lasson, och de blevo modiga.
+De blevo mer och mer modiga. M�h�nda var det Lassons mod, som p� ett
+mystiskt s�tt �vergick i dem. Vildarna �ta den fallnes hj�rta f�r att f�
+hans tapperhet. Varf�r skulle man inte kunna f�rv�rva den genom att
+dricka hans portvin?--Till slut ringlade de ut och in i huset,
+fullkomligt t�mda.
+
+Det fanns en dag, d� fru Lasson mer �n eljest �nskade s�llskap, samma
+dag, p� vilken alla gamla kamrerare stanna i s�ngen och l�gga patiens;
+p� vilken granskogarna j�mra sig; p� vilken man i Skandinavien f�r�ter
+sig p� lutfisk, skinka och g�s; i Tyskland p� karp, i England p� kalkon
+och i Frankrike p� ingenting, eftersom man inte firar dagen i
+Frankrike. Denna dag d� det luktar gl�gg och lack �ver hela
+Skandinavien, �nskade fru Lasson mer �n eljest s�llskap. P� denna dag
+kunde man hava sett den kubistiske B�revig och den expressionistiske
+Dybedr�t bana sig v�g genom K�penhamns gator p� v�g till hennes bostad.
+De gingo med l�tta steg, och desto l�ttare som de inte tyngdes av
+�verrockar. S�v�l B�revigs kubistiska �verrock som Dybedr�ts
+expressionistiska hade uppn�tt vad deras tavlor aldrig uppn�tt, att
+upph�ngas i en privat samlares bostad. Men litern, den fattiges
+�verrock, vinkade inom r�ckh�ll, och de voro fullkomligt n�jda.
+
+Fru Lasson d�remot bleknade, n�r hon m�tte dem i tamburen.
+
+--Uha, uha, bevare mig uha d�! ropade hon, under det att hennes
+sj�lvr�rliga �ga rullade av och an bakom pincen�n. I detta v�der! Var
+har ni era �verrockar?
+
+B�revig anv�nde den klassiska l�gnen. Han var som sagt en smula
+enfaldig.
+
+--Skr�ddaren--obegripligt--hade lovat den s�kert--
+
+Dybedr�t sp�nde ut br�stet som en norsk d'Artagnan:
+
+--Har aldrig haft n�gon!
+
+Det var l�gn, men den imponerade. Fru Lassons sj�lvr�rliga pupill gjorde
+otroliga evolutioner bakom pincen�glaset.
+
+--Aldrig? Bevare mig! Kom in, kom in i v�rmen. G� och se, om ni finner
+n�got, tills maten blir f�rdig.
+
+Dybedr�t och B�revig gingo in och f�retogo en husunders�kning, v�rdig
+Sherlock Holmes. Ett antal portvinsflaskor stodo p� lur i h�rn och vr�r.
+De drucko av dem, tills allt den salige norrmannen Lassons mod var helt
+personifierat i dem. Man h�rde endast: Lhote--Matisse--styv i
+teckningen--vr�vel--dekorativ--sm�rja--stark i f�rgen--n�got av det
+riktiga--m�larnas A.B.C.-cod, senaste upplagan. D�rp� slogs d�rren upp
+till matsalen. Fru Lasson visade sig med rullande �gon och gav tecken
+till portvinsflaskornas definitiva evakuering.
+
+Middagen b�rjade. Eftersom den f�rsiggick i Danmark, serverades
+risgrynsgr�t och g�s i nu n�mnd ordning. S� sker det i alla danska hem
+p� julaftonen; en omkastning av r�tterna skulle f�refalla alla danska
+magar paradoxal och jaga alla danska jultomtar p� porten. B�revig h�ll
+tal f�r v�rdinnan och Dybedr�t f�r konsten. Det t�mdes r�tt mycket
+bourgogne till g�sen. Fru Lasson blev r�rd och talade om sin man, vars
+ande hon tydligt k�nde vara n�rvarande vid festen. Den var ocks�
+n�rvarande, men materialiserad i sina tv� landsm�n, vilkas hj�rtan
+sv�llde av dess mod. Det blev kaffe, och efter kaffet utdelades
+julklapparna. Fru Lasson fick en kubistisk tavla av B�revig och en
+expressionistisk av Dybedr�t, och mottog handledning i deras bruk.
+D�refter utdelade hon sina julklappar, som voro praktiska, m�larf�rg,
+h�ngslen, strumpor och kragar (man kan alltid stampa p� dem, t�nkte
+mottagarna). Till slut kom det ett paket till Dybedr�t och ett kuvert
+till B�revig. Fru Lasson f�rklarade:
+
+--Det ligger litet pengar i kuvertet till herr B�revig--jag visste inte,
+om herr B�revig hade till att betala skr�ddaren--
+
+Dybedr�ts sj�l darrade av oro. Kubisten fick pengar!
+
+--Och h�r, sade fru Lasson, �r en �verrock, som har tillh�rt min man.
+Den �r fodrad med skinn och riktigt god och varm. Vill herr Dybedr�t
+h�lla till godo med den, eftersom herr Dybedr�t inte har n�gon �verrock?
+Man skall g� med �verrock, herr Dybedr�t!
+
+Fru Lassons automobila �ga gjorde ett f�rs�k att se v�djande p�
+Dybedr�t, p� samma g�ng som det fixa �gat, men misslyckades och �terf�ll
+i anarki. Dybedr�t �ppnade paketet med det artigaste ansikte han kunde
+�stadkomma. Inv�rtes darrade han av sorg och f�rbittring. En rock! Inga
+pengar! Den listige B�revig fick en blick av hat, medan han skar av det
+sista bandet.
+
+--Haha! En p�ls! Vad nu, bror B�revig? Hur mycket i ditt kuvert?
+
+Kuvertet visade sig inneh�lla sextio kronor. Hm. Hur mycket gav en p�ls
+p� stampen?
+
+--Skall inte herr Dybedr�t prova rocken?
+
+Hon kallade p�lsen f�r en rock! Sn�ll gumma med sin rock och sitt
+portvin. Men fick man sextio kronor p� en p�ls? �gandets f�rbannelse,
+som kommunistiska professorer skrivit sig rika p�, kastade �ter sin
+skugga �ver Dybedr�ts och B�revigs v�nskap. Ty om Dybedr�t slets mellan
+stridiga k�nslor, gjorde B�revig det inte mindre. Dybedr�t provade
+p�lsen, som satt f�rtr�ffligt. Alla norrm�n ha samma figur. Han sp�nde
+ben framf�r en spegel, och B�revig bleknade av avund. Men n�r Dybedr�t
+tog av p�lsen, satte B�revig sig att r�kna sina sedlar och Dybedr�t
+k�nde sitt hj�rta stanna. Fru Lasson satte fram mera portvin, men det
+tog tid innan salig Lassons ande �tertog sitt v�lde. Till slut gjorde
+den det emellertid p� allvar. Dybedr�t gl�mde pengarna och B�revig
+p�lsen. Allt f�rsvann i en dunkel oportodimma f�r dem. Fru Lasson hade
+somnat i en stol. Pl�tsligt vaknade hon och gav till ett anskri. Klockan
+var halv fyra! S� g�r det n�r man h�ller spiritistisk seans med avlidna
+norrm�ns andar. Hon f�ljde Dybedr�t och B�revig till d�rren, vilket
+beh�vdes, och s�g till att de kommo ut.
+
+Dybedr�t och B�revig gingo genom den brunr�da oportodimman ut�t
+Frederiksberg till. Det var d�r de hade sina atelj�er. De talade
+fortfarande om Lhote, Matisse och n�got av det riktiga, men detta samtal
+var om m�jligt mera ofruktsamt �n eljest. Deras tungor r�rde sig
+fullkomligt automatiskt och ingen ens gjorde antydning av att h�ra p�
+den andre. Pl�tsligt kom ett ord med mening som v�ckte dem ur deras
+oportotrance. Det var B�revig som sade det.
+
+--Fy fan, vad det m�tte vara kallt hemma p� atelj�n!
+
+Dybedr�t stannade f�r att assimilera detta yttrande. Efter en minut
+medgav han dess riktighet.
+
+--Ja, fy fan--
+
+D�rp� fick han en tr�stande tanke.
+
+--Det vill s�ga, n�r man har p�ls--
+
+B�revig blossade upp.
+
+--Jag g�r och k�per mig kol s� fort dom �ppnar. N�r man har pengar s�--
+
+Dybedr�t k�nde st�ten.
+
+--N�r man har pengar s�! Det liknar dig just. Vore du en gentleman bj�d
+du �tminstone p� n�gonting.
+
+B�revig greps av vrede, men den �vergick hastigt i sin motsats. Stackars
+Dybedr�t! Det var inte s� roligt att g� pank. Och nu, den heliga
+julnatten. Man skulle visa �verseende och godmodighet mot varandra, inte
+hat och h�rdhet.
+
+--Gamle Dybedr�t, sade han, det kan du ge dig fan p�, att jag skall.
+Vill du med in h�r? Vad vill du ha?
+
+--Med in h�r?
+
+--Ja. Ser du inte, att dom har �ppet? Dom har lov att �ppna klockan
+fyra h�rute. Vad vill du ha?
+
+Han dunkade Dybedr�t i ryggen med plutokratisk v�lvilja, och drog honom
+med sig in p� ett litet kaf�, som redan �ppnat. En morgongl�mig kypare
+gick och torkade av borden. Det �ngade kaffe, och p� ett bord stod en
+ofantlig bricka med wienerbr�d. B�revig best�llde kaffe och br�d och
+konjak. Han ruskade p� sig. Det var varmt och gott p� den lilla krogen.
+Dybedr�t tog av sig p�lsen och h�ngde upp den p� en krok bredvid deras
+bord--med on�dig ostentation, t�nkte B�revig, men undertryckte sin
+vrede. Det var jul. Man skulle vara �verseende och god, inte hatfull och
+h�rd. Frid p� jorden och m�nniskorna--d�r kom kaffet.
+
+De frossade p� kaffe och br�d och sk�ljde ned smulorna med konjak.
+V�rmen p� lokalen och den salige Lassons oportovin togo ut sin r�tt.
+Dybedr�t s�kte f� upp Matisse och det riktiga igen, men hans r�st och
+hans hj�rna voro lika gr�tiga, och han h�rde inte eng�ng sj�lv p� vad
+han sade. B�revigs sj�l var tillbaka p� V�stlandet och gick i julotta
+samman med f�r�ldrarna. Bronssk�ldarna l�go kn�ppta i kn�et, och han
+talade med simmiga �gon om det goda behag, m�nniskorna fingo f�rl�nat i
+juletider, och som tog sig uttryck i allsk�ns g�vor s�som pengar och
+�ven kl�desplagg. En snarkning angav, att Dybedr�t var d�v f�r dessa
+utredningar, vilket ocks� var b�st f�r julfriden. B�revig talade vidare
+med l�nga uppeh�ll mellan orden om V�stlandet och dess kubistiska
+m�nniskor och landskap, varibland f�r�ldrar och syskon, men �terv�nde
+st�ndigt till julen och dess goda behag m�nniskorna emellan. Den gl�mige
+danske kyparen stirrade p� honom med det intresse, man �r skyldig
+ofarliga d�rar, vilken klass omfattar huvudparten av Sveriges och Norges
+befolkning. Till slut b�rjade B�revig nicka.
+
+Pl�tsligt �ppnades d�rren. Kyparen r�tade p� sig men sj�nk ihop. En
+f�rhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick p�
+kyparen och tassade d�rp� fram till B�revigs bord. B�revig talade
+fortfarande mellan nickningarna.
+
+--Vill ikke den Herre--
+
+B�revig s�g p� tiggaren med �gon, som tycktes inlagda i olja, likt hans
+f�delsetrakts fiskar.
+
+--Friden--friden kommer till jorden och m�nniskorna ett gott behag
+sinsemellan--med g�vor, s�som till exempel--vad vill du ha?
+
+--Gl�delig Jul, den Herre--har ikke den Herre noet att gi en fattig
+Arbejdsl�s?
+
+--Arbetsl�s? Jo, det har jag visst det. Det �r jul, och vi skola giva
+varandra g�vor, s�som till exempel pengar eller rockar--tag den h�r,
+stackars man.
+
+B�revig str�ckte ut sin l�nga, knotiga v�stlandsarm och lyfte med
+simmiga �gon Dybedr�ts p�ls fr�n kl�dkroken. Under tiden talade han
+vidare.
+
+--Tag den h�r--det �r jul, och friden �r kommen till jorden--vi skola
+vara goda och behagfulla mot varandra, s�som--
+
+--Mange tak, den Herre! Favel, den Herre, og gl�delig Jul.
+
+--Gl�delig Jul till dig sj�lv, stackars man.
+
+Tiggaren f�rsvann pilsnabbt, och B�revigs sj�l vandrade vidare i
+monologer l�ngs allt dunklare och mer invecklade stigar. Pl�tsligt
+vaknade Dybedr�t och ruskade p� sig, morgonruggig av portvin och s�mn.
+
+--Fy fan--l�t oss g�.
+
+--S�ger du fy fan om julen, d� vi--
+
+--Betala nu, och l�t oss g�.
+
+B�revig betalade kr�nkt och stum, och de gingo. Dybedr�t, ovan vid
+�verrockar, hade gl�mt p�lsens existens och kom f�rst ih�g den ett
+stycke ner l�ngs All�gade.
+
+--F�r fan, min p�ls--
+
+Han st�rtade tillbaka till kaf�et. B�revig, vars sj�l sv�vade s� h�gt
+�ver jorden att den knappt syntes som mer �n en liten prick, f�ljde
+mekaniskt efter honom. Dybedr�t kom ut ur kaf�et med farten av en just
+avskjuten kanonkula.
+
+--Min p�ls--han s�ger, att du--vad fan menar du? Vad in i glor�da
+helvete menar du?
+
+B�revigs sj�l s�nkte sig l�ngsamt i vol plan�.
+
+--�r det sant? Svara, karl! Har du gett bort min p�ls?
+
+B�revigs sj�l landade i glidflykt. Han stirrade tankfullt p� Dybedr�t.
+
+--Vad var det du sade?
+
+--Vad jag sade? �r du full, f�rbannade parallellepipedist? �r du galen?
+Har du gett bort min p�ls?
+
+B�revigs sj�lsmekanism slog back med ett f�rf�rligt gnissel. Vad hade
+han gjort? Han hade--ja visst, nu mindes han det.
+
+--Koss--ja, det var sant, den fick en tiggare--
+
+Dybedr�ts n�ve sj�ng mot hans huvudsk�l, innan han hunnit l�ngre.
+Dybedr�t hade t�rar i �gonen av sorg och mordlusta. Hans knytn�var
+virvlade kring B�revigs huvud som l�v i stormen. Han dansade upp och ned
+av harm och ropade:
+
+--F�rbannade parallellepipedist--pang--f�rst g�r du och f�r
+pengar--pang--och s�--pang--ger du bort min p�ls--
+
+B�revigs l�ngsamma v�stlandsblod tog tid f�r att komma i kokning. Han
+s�kte f�rklara. Han visste, att han handlat i de b�sta avsikter. Det var
+ju jul och frid p� jorden och m�nniskorna ett gott--
+
+--Ser du--l�t bli, s�ger jag--det kom en stackars man--ses� f�r fan--det
+�r ju jul--nej, nu blir jag arg!
+
+Den gl�mige kyparen kom ut och betraktade med fortsatt intresse
+till�mpningen av den fredspredikan han f�rut lyssnat till. Dybedr�t och
+B�revig voro hopfl�tade i en blandad box- och brottningsgrupp. B�revigs
+l�nga kropp lyfte sig i kubistisk ilska, och Dybedr�ts vred sig i
+expressionistiskt raseri. Pl�tsligt kom det �nnu en �sk�dare. Tv� tunga
+h�nder i handskar slogo ned p� de stridande. Det tog tid, innan
+dyningarna av kampen lade sig, men till slut voro de tv�
+konstn�rsbr�derna �tskilda och vandrade i den danska lagens skugga till
+polisstationen. Men det sista som d�r hos en norrman �r som bekant
+talorganet, och gatorna genlj�do oupph�rligt av f�ljande repliker:
+
+--F�rbannade parallellepipedist--d�rf�r att du fick pengar--g� och ge
+bort min p�ls--
+
+--Din p�ls--jag ger fan i din p�ls.
+
+--Det tror jag nog, men du skall f� se p� annat--jag skall anm�la dig
+f�r st�ld, din--
+
+--Vil De nu se at holde K�ft!
+
+Den andra i ordningen av dessa repliker var inte vidare logisk; den
+tredje dikterades av det kr�nkta �gandebeg�ret, fiende till alla de �dla
+k�nslor; och den fj�rde upprepades med j�mna mellanrum av den danske
+polisen. D� och d� fick han p� kraftigare s�tt hindra, att striden
+blossade upp.
+
+Det s�g ut, som om fridsfesten skulle beteckna slutet p�
+konstn�rsbr�dernas v�nskap.
+
+Men det skulle icke g� s� illa. Julen kr�ver goda och milda sagor; och
+�ven denna fullkomligt sanna ber�ttelse skulle sluta v�l.
+
+Knappt hade Dybedr�t och B�revig gjort sin entr� i f�rskr�ckelsens
+boning och deras namn antecknats i dess svarta bok, f�rr�n d�rren
+�ppnades, och en ny polis kom in i s�llskap med en elegant kl�dd herre.
+B�revig avbr�t sitt vittnesm�l med ett gl�djerop.
+
+--D�r �r han!
+
+Den elegante herre, som kommit in i s�llskap med polisen, visade icke
+mindre gl�dje vid anblicken av B�revig.
+
+--Gudskelov, den Herre! Vil den Herre ikke nok fort�lle Politimanden, at
+Di har giet maj den Oerfrakke?
+
+Den elegante herrns elegans slutade vid kanten av den p�ls, han en stund
+f�rut f�tt av den julst�mde B�revig. Nedanf�r den fixerade ett par
+trasiga byxor tv� spruckna k�ngor, och ovanf�r den vidtog ett f�rfruset
+och bl�supet ansikte, skuggat av en stukad hatt.
+
+--Politimanden vil ikke tro, att jeg ejer den Oerfrakke. Ikke sandt, den
+Herre har giet maj Oerfrakken.
+
+B�revig v�nde sig till polisen och sade majest�tiskt:
+
+--Den stackars mannen talar sant. Jag gav honom p�lsen. Men jag tar igen
+den. Den tillh�rde min v�n h�r.
+
+Busen gav till ett n�drop:
+
+--Tar Di Oerfrakken tebages?
+
+--Det g�r jag, sade B�revig. Julen �r g�vornas tid, men man skall endast
+ge av sitt eget, icke av andras.
+
+Under det busen befriades fr�n sin p�ls, underr�ttade B�revig sig om
+priset p� slagsm�l. Den gamle �verbetj�nten bakom disken log ett
+julleende och sade:
+
+--Denne Gang er det gratis. Det er jo Jul. Farvel, de Herrer, og
+gl�delig Jul!
+
+--�r det gratis? sade B�revig. Jag trodde det kostade en tia. D� f�r den
+stackars mannen den. Var s� god.
+
+Busen mottog f�rsonad tian och han, Dybedr�t och B�revig l�mnade
+kontoret.
+
+--Du vr�ker dig med pengar, sade den �nnu kokande Dybedr�t.
+
+B�revigs �dla sinnesst�mning hade �terv�nt.
+
+--Med egna pengar, sade han, och med andras kl�desplagg. Vi �ro alla
+svaga m�nniskor.
+
+--Och n�gra av oss d�liga konstn�rer, sade den of�rsonlige Dybedr�t.
+
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's F�rbannelse �ver de otrogna!, by Frank Heller
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK F�RBANNELSE �VER DE OTROGNA! ***
+
+***** This file should be named 12499-8.txt or 12499-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/1/2/4/9/12499/
+
+Produced by the Project Gutenberg Distributed Proofreaders
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+Each eBook is in a subdirectory of the same number as the eBook's
+eBook number, often in several formats including plain vanilla ASCII,
+compressed (zipped), HTML and others.
+
+Corrected EDITIONS of our eBooks replace the old file and take over
+the old filename and etext number.  The replaced older file is renamed.
+VERSIONS based on separate sources are treated as new eBooks receiving
+new filenames and etext numbers.
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
+EBooks posted prior to November 2003, with eBook numbers BELOW #10000,
+are filed in directories based on their release date.  If you want to
+download any of these eBooks directly, rather than using the regular
+search system you may utilize the following addresses and just
+download by the etext year. For example:
+
+     https://www.gutenberg.org/etext06
+
+    (Or /etext 05, 04, 03, 02, 01, 00, 99,
+     98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90)
+
+EBooks posted since November 2003, with etext numbers OVER #10000, are
+filed in a different way.  The year of a release date is no longer part
+of the directory path.  The path is based on the etext number (which is
+identical to the filename).  The path to the file is made up of single
+digits corresponding to all but the last digit in the filename.  For
+example an eBook of filename 10234 would be found at:
+
+     https://www.gutenberg.org/1/0/2/3/10234
+
+or filename 24689 would be found at:
+     https://www.gutenberg.org/2/4/6/8/24689
+
+An alternative method of locating eBooks:
+     https://www.gutenberg.org/GUTINDEX.ALL
+
+
diff --git a/old/12499-8.zip b/old/12499-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..262b15a
--- /dev/null
+++ b/old/12499-8.zip
author	Roger Frank <rfrank@pglaf.org>	2025-10-15 04:40:06 -0700
committer	Roger Frank <rfrank@pglaf.org>	2025-10-15 04:40:06 -0700
commit	b252222b09aa3d06b3569fa104f84c8cf6cfe236 (patch)
tree	83c856140bb5f0bc8675344fa0dc615d1107afc5