diff options
Diffstat (limited to 'old/7djak10.txt')
| -rw-r--r-- | old/7djak10.txt | 4563 |
1 files changed, 4563 insertions, 0 deletions
diff --git a/old/7djak10.txt b/old/7djak10.txt new file mode 100644 index 0000000..e7d0850 --- /dev/null +++ b/old/7djak10.txt @@ -0,0 +1,4563 @@ +The Project Gutenberg EBook of De vandrande djaeknarne, by Viktor Rydberg + +Copyright laws are changing all over the world. Be sure to check the +copyright laws for your country before downloading or redistributing +this or any other Project Gutenberg eBook. + +This header should be the first thing seen when viewing this Project +Gutenberg file. Please do not remove it. Do not change or edit the +header without written permission. + +Please read the "legal small print," and other information about the +eBook and Project Gutenberg at the bottom of this file. Included is +important information about your specific rights and restrictions in +how the file may be used. You can also find out about how to make a +donation to Project Gutenberg, and how to get involved. + + +**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts** + +**eBooks Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971** + +*****These eBooks Were Prepared By Thousands of Volunteers!***** + + +Title: De vandrande djaeknarne + +Author: Viktor Rydberg + +Release Date: February, 2006 [EBook #9827] +[Yes, we are more than one year ahead of schedule] +[This file was first posted on October 22, 2003] + +Edition: 10 + +Language: Swedish + +Character set encoding: ASCII + +*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DE VANDRANDE DJAEKNARNE *** + + + + +"De vandrande djaeknarne" is a novel in Swedish by the Swedish writer +Viktor Rydberg (1828--1895). It was first published in the daily +newspaper "Goeteborgs Handels- och Sjoefartstidning" in April and May +1856, using the pen name "Agricola". In 1896 it was published in +volume 3 of the author's collected works ("Skrifter", 14 volumes), +which reappeared in many editions and reprints over the following +years. "Skrifter" has a commentary by Swedish literature historian +Karl Warburg (1852-1918), which is also included here. + +This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's +digital facsimile edition, which is based on volume 3 of the author's +collected works ("Skrifter"), fifth edition, printed in 1915, +available at http://runeberg.org/djaknar/ + +This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set +(E,e = E,e-acute; A,a = A,a-ring; Ae,ae = A,a-umlaut; Oe,oe = O,o-umlaut). + +Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature. +We need more volunteers like you. Learn more at http://runeberg.org/ + + _________________________________________________________________ + + Skrifter av Viktor Rydberg + III + + DE VANDRANDE DJAeKNARNE. + Bondhistoria + av + "AGRICOLA" + (Viktor Rydberg) + + Femte upplagan + + Stockholm + Albert Bonniers foerlag + + Stockholm + Alb. Bonniers Boktryckeri 1915 + + _________________________________________________________________ + + Ihr naht euch wieder, schwankende Gestalten! + Die frueh sich einst dem trueben Blick gezeigt. + Goethe. + + _________________________________________________________________ + +Innehall / Table of Contents + +1. Djaekneupptag +2. Masugnen +3. Korporal Brant +4. Patron Brackander +5. Hos korporalens +6. Patronen och laensmannen +7. De bada rivalerna +8. Avsked fran hemmet +9. Vaervaren +10. Djaeknarne +11. Auktionen +12. Slutet +Utgivarens tillaegg och anmaerkningar + + _________________________________________________________________ + + Djaekneupptag. + +"Kom, afton, saenk dig neder! +Du ger oss moedans loen. +Vad lugn du oss bereder! +Natur, vad du aer skoen! +Se, aftonrodnan vilar +i dalens svala famn, +fran faestet solen ilar +bort till en annan hamn. +Tyst, tyst aer allt som andas, +blott naektergalens ljud +med kvaellens vindar blandas, +han kallar pa sin brud ..." + +Refraengen tages om igen: + +"Tyst, tyst aer allt som andas -- -- --" + +- Jo, vackert tyst, infoell Adolf, den av de bada djaeknarne, som sjoeng +foersta staemman, hoer du da icke, huru inspektorn... eller vad karlen aer +foer nagot... gormar och svaer daer nere med sitt arbetsfolk? Aer det +naektergalens ljud, det? + +- Nog hoer jag det, Adolf, svarade den andre djaeknen, men da man +befinner sig i sangens hoegre regioner, lyssnar man icke till +maenniskornas tomma aevlan nere i gruset... Na, vill du icke sjunga +mera? + +- Nej, Goeran, jag vill dricka. + +- Jasa, aer du toerstig, du lille skaelm! Na, jag saeger ingenting daerom; +dagen har varit varm, och man maste skoelja ned landsvaegsdammet. Lat +se... vad aer i flaskan, som din pappa godhetsfullt gav oss till +reskamrat? Aennu nagot, ser jag. Skal, Adolf! + +- Gutar, lange Goeran!... Jag blir icke otoerstig, daerfoer att du dricker +ur alltsammans. + +- Lugna dig, gosse! Jag laemnar kvar sa mycket, som jag, med anvaendande +av approximationsteorien, kan beraekna, att din lilla korpus tal. +Parvum parva decent... smatt hoeves en liten... saeger var ofoergaetlige +vaen Hakan Sjoegren. + +- Gloem icke, Goeran, att du har daligt betyg i algebran! Sa, stopp nu! + +De bada samtalande voro tvenne ynglingar fran gymnasiet i Vaexjoe -- +djaeknar, som allmogen aennu kallar dem. De voro ute pa botanisk +exkursion, efter vad deras portoerer och botanikspadar visade; +atminstone begagnade de botaniken sasom foerevaendning foer att under +sommarferierna stroeva omkring pa landsbygden och soeka aeventyr. Dylika +stroevtag hava sedan gamla tider legat i Vaexjoe-gossarnes smak, och +bland boenderna i nejden ga manga historier om kringvandrande djaeknars +aeventyr och putslustiga upptag. + +De baegge vaennerna hade slagit sig ned i graeset pa en kulle under en +lummig ek. De hade daerifran utsikt oever ett haerligt smalaendskt +landskap med sma insjoear, slingrande baeckar, furumoar och loevdungar. + +Goeran, den aeldre av dem, var en hoegvaext, kraftig yngling med +jovialiska ansiktsdrag och anlaeggning till polisonger. Han hade sina +tjugu ar pa nacken och stod nu faerdig att med den laerdomsskatt, som +bestas i Vaexjoe, och icke sa litet daerutoever, som han pa egen hand +samlat, begiva sig till akademien. + +Adolf, hans kamrat, var en spenslig, finhyad gosse med skaelmska oegon. +Son av den rike och allmaent aktade baron Sparrfaelt pa Odensvik hade +han slutit ett fast vaenskapsfoerbund med hemmansaegaresonen Goeran, ett +foerbund, som olikheten i deras alder endast bidrog att goera aennu +varaktigare. De bodde under terminerna tillsammans, delade sina +laerares och kamraters tillgivenhet och hade allt, till och med sina +sma oskyldiga upptag, gemensamt. + +- Ack, du Goeran, vad detta varit en lustig dag! sade Adolf, i det han +makligt straeckte sig i graeset och sag upp mot den bla himmelen. Jag +gloemmer aldrig de haer aeventyren. + +- Aja, nog har du haft pojkstreck foer dig, sade Goeran. + +- Aen du da? Har du varit ett uns baettre aen jag?... Ha, ha, da jag +taenker pa den snale praesten, hos vilken vi i dag ato middag, kan jag +skratta mig foerdaervad... + +- Vad var det foer roligt, att du drack ur allt hans oel? Stackars man, +han foeljde med aengsliga blickar var droppe du slukade. + +- Och vad var det foer roligt, att du tog fatet med flaeskpannkakan och +laet hela anraettningen, ett tu tre, foersvinna i ditt glupska +ginungagap, innan den beskedlige mannen hann sucka! Ha, ha, ha! + +- Da hade vi en baettre tillstaellning hos den rike naemndemannen i +Lomaryd, sade Goeran. + +- Ack, den vackra Stina, hans dotter... + +- Som du ville kyssa, men icke fick, i trots av ditt snutfagra +ansikte, Adolf... + +- Och som du fick kyssa, Goeran, i trots av dina fula, roeda polisonger. + +- Saeg icke "i trots av" utan "med anledning av" mitt manliga, i +aftonrodnadens skoena faerg skiftande kindskaegg. Du foerstar dig icke pa +flickornas smak. Att kyssa dig eller en annan liten froeken kan komma +pa ett ut... men jag -- jag aer en man, och det aer sadana flickorna +vilja ha. + +- Skryt lagom, Goeran! Om du ej foerstatt dig pa svartkonsten, skulle +Stina ej bevaerdigat dig med en blick. + +- Ja, svartkonsten aer en maerklig konst. Du maerkte vael, att det rika +naemndemansfolket i boerjan ej ville undfaegna oss med annat aen +svagdricka? + +- De oenskade oss pa doerren, det maerktes tydligt. + +- Men da fragade mig haendelsevis naemndemansmor, vad jag studerade i +Vaexjoe... + +- Och jag skyndade mig att svara, att du studerade svartkonsten... Var +infallet icke gott, vaba? + +- Strax blev det annat ljud i pipan. Man betraktade mig med voerdnad, +naestan med fruktan, och bullade upp ett frukostbord med skinka, +medvurst och oel, och jag smorde kraset, medan du, lille Adolf, soekte +visa dig pa din aelskvaerda sida foer dottern i huset. Men du +misslyckades, min gosse. Du kaenner icke bondtoeserna; de ha icke oera +foer sadana grannlater, som du laert dig att prata till de foernaema +froeknarna. Emellertid kom naemndemansmor till mig och beraettade +jaemrande, att hennes ladugard var foerhaexad, att kalvarne doe och korna +ej ge mjoelk... hon fragade mig om rad... + +- Och du svarade? + +- Att hon skulle fodra och skoeta kreaturen vael. + +- Hon tyckte naturligtvis, att det var ett alltfoer simpelt rad... + +- Ja visst, hon laet mig foersta, att ingenting annat aen svartkonsten +torde hjaelpa, och bad mig anlita mina kunskaper i den vaegen. Jag +gjorde manga invaendningar, men daerav blev gumman aennu entraegnare. Till +slut, sedan jag tagit tysthetsloefte av henne, sade jag, att hon skulle +taga oegat av en vessla, hjaertat av en oern, framtassen av en bjoern och +tungan av en tre och tre kvarts ar gammal vit orm, insy dessa lemmar i +skinnet av en oedla samt nedgraeva alltsammans en torsdagskvaell under +ladugardstroeskeln, saegande hokus pokus filiokus. Gumman blev +hjaertinnerligt glad, tackade mig foer det goda radet och bad mig laemna +de daer trollsakerna (hon tog foer givet, att jag hade dem i portoeren), +sa skulle hon hederligt betala dem. Jag svarade, att mitt foerrad var +slut, och radde henne att skaffa sig dem sjaelv. + +- Och nu blev gumman aennu entraegnare, infoell Adolf. Jag sag, huru hon +viskade och tasslade med dig. + +- Ja, hon var i synnerhet bekymrad foer, huru hon skulle finna en jaemnt +tre och tre kvarts ar gammal orm. Jag radde henne att fanga en maengd +och syna dem i munnen, sasom man goer med haestar... + +- Ha, ha, ha! + +- Medan gumman anfaektade mig med sina boener, hade jag oegonen pa lilla +Stina. Jag fann, att hon var en alltfoer taeck flicka med en mun, +liknande en frisk rosenkalk. Na, taenkte jag, innan jag laemnar staellet, +skall jag ha kysst Stina, bara foer att foerarga dig och goera dig +svartsjuk, Adolf... + +- Hoer, mor, sade jag, jag vet aennu ett medel, som kan hjaelpa; jag har +medlidande med er och vill upptaecka det foer er. Ni skall taga sex +nubbar och spika dem i ladugardsgolvet, men nubbarne skola foerst vara +signade. + +- Hur gar det till? fragade hon. + +- Ingenting aer enklare... Det behoevs bara en flicka som icke fyllt +tjugu ar... + +- Gar icke Stina an? Hon aer bara sjutton, sade gumman. + +- A jo maen. Jag, min kamrat och Stina staella oss pa golvet; ni, mor, +och fader naemndeman saetten er pa var sin stol, hallen er alldeles +stilla under tiden och mumlen foer er sjaelva: + + "A, E, I, O, + jag vill ha mjoelk av min ko; + U, Y, A, Ae, Oe + ingen kalv far doe." + +Stina skall saega hokus och taga en nubb mellan taenderna, sa att blott +sjaelva spetsen sticker fram; jag saeger pokus och tar nubben med min +mun ur hennes; min kamrat bugar sig daerefter och saeger filiokus, som +aer det kraftigaste trollordet och bekraeftelse pa det oevriga. Pa det +saettet signas var nubb saerskilt, och det aer hela saken... Navael, saken +blev snart arrangerad, och Stina gick gaerna in pa att vara med +daerom... + +- Ja, foer kornas skull, infoell Adolf. + +- Foer kornas och kalvarnes skull, det medger jag, ty jag aer foer +anspraksloes att uppgiva mitt hyggliga ansikte sasom bevekelsegrund. +Visserligen rodnade hon och var litet foerlaegen, men allt gick efter +oenskan, och jag fick mina sex kyssar. + +- Vad jag hade svart att halla mig foer gapskratt, naer jag sag gubben +och gumman sitta och vagga med huvudet och mumla: "A, E, I, O" etc. + +- Allvarsamt talat, Adolf lille, spelade du sjaelv den oemkligaste +figuren. Det gjorde mig riktigt ont om dig. Du fick sta och bevittna, +huru jag tog den ena kyssen efter den andra, samt buga dig och saega +filiokus. + +- Tala icke daerom! Det var ett elakt pahitt av dig, Goeran, foer vilket +jag i sinom tid skall utkraeva vedergaellning. Men hoer pa, vi maste +stiga upp och marschera vidare foer att soeka nattkvarter... Solen gar +nu ned. Vart skola vi nu staella kosan? + +- Quo fata trahunt retrahuntque sequamur: vi ma ga dit oedena foera! +Stannom blott en stund foer att betrakta solnedgangen! Vilken haerlig +afton! Huru skoent aenda att vistas i Guds fria natur! + +- Medeltidens vandrande riddare maste hava foert ett haerligt liv, +Goeran? + +- Atminstone da det var vackert vaeder... Se, nu foersvinner hennes +stralande majestaet under himlaranden. O, drottning, foer vilken altaren +fordom rykte pa Persiens slaetter och Mexikos berg: + +"O, vor jag som du, +sa naera den oenskade strand, +det nya lycksaliga land!" + +Sa! Nu aer jag faerdig. Framat marsch! + + "Med skaemt och sang, + med munter gang + vi vandra dit oedet befallt. + Ej fragan aer, + vart kosan baer, + ty hembygden aer oeverallt." + +De bada vaennerna laemnade kullen arm i arm, och deras friska roester +genljudade i skogen. + + _________________________________________________________________ + + Masugnen. + +Djaeknarne hade visserligen icke behoevt ga langt foer att finna +nattkvarter, ty pa obetydligt avstand framfoer sig sago de en vit +herregardsbyggning av statligt utseende, men de foeredrogo att gaesta i +praest- och bondgardar; och da de nu haendelsevis fran kullen +varseblivit roeken fran en pa andra sidan skogen belaegen masugn och +hoerde gnisslet av dess vaeldiga baelgar, besloeto de begiva sig dit och +tillbringa natten i hyttan bland bergsmaennen. + +De inslogo saledes den vaeg, som foerde genom den gamla, aerevoerdiga +granskogen. Det moerknade hastigt, och masugnen var laengre bort belaegen +aen de foermodat, men de foerkortade vaegen med muntert glam och glada +sanger. Foer oevrigt hade det ett eget behag att vandra i de allt taetare +skuggor, som foello oever skogen, att lyssna till kvaellvindens suckar +och betrakta stjaernorna, som tindrade sa klart oever granarnes bugande +toppar. Och ju moerkare det blev, desto livligare malade sig pa en viss +flaeck av himmelen ett roedaktigt, fladdrande atersken av masugnens +lagor. Det var en eldstod, som foerde dem raetta vaegen i skogens +labyrint, och de hoerde allt tydligare, huru forsen brusade, huru +baelgarnes jaettelungor flasade och hamrarnes slag genljudade bland +skogens klippor. + +Nu glesnade skogen, och de baegge vandrarne sago framfoer sig ett oeppet +faelt, i bakgrunden begraensat av ett berg, pa vars vilda, stupande +avsatser de oever masugnstaket uppstigande eldtungorna kastade en +fantastisk belysning. Svarta gestalter visade sig kring elden, och +tonerna av en vemodig, enkel visa, sjungen av en okonstlad roest, +blandade sig med det buller, som den arbetande maskinen och de lika +ivrigt arbetande maenniskorna foerorsakade. + +Adolf och Goeran gingo uppfoer den langa bro, som foerde till mashyttans +oevre vaning, och pa vilken kol- och kalkstenslaster brukade uppkoeras +foer att kastas i ugnens vilda gap. De haelsade vaenligt pa de av roek och +sot svaertade maennen, och dessa besvarade haelsningen pa samma saett. +Saellan kommo besoekande fran andra orter till denna avlaegsna del av +bergslagen, och man undre daerfoer ej, att bergsmaennen med en viss +nyfikenhet utfragade vara djaeknar, vilka de voro och varifran de +kommo. Sedan dessa givit gott besked foer sig, blev det deras tur att +fraga, och de fingo nu bland annat veta, att aegaren till denna masugn +liksom till flera andra, jaemte stangjaernshamrar o. s. v., var den rike +och maektige patron Brackander pa Trevnadsloesa. Trevnadsloesas +karaktaersbyggning var just det vitmalade hus, som vaennerna sett, medan +de vilade pa kullen. Daerefter begavo sig djaeknarne till mashyttans +nedre vaning, varifran sangen aennu hoerdes. I doerroeppningen till +densamma visade sig en verklig jaettegestalt, en karl pa sina sex fot +och lika manga tum, insvept i skinnklaeder och med en bredskyggig hatt +nedtryckt oever det sotiga ansiktet. + +- Vad aer ni foer slags folk? fragade han taemligen barskt. + +- Vandrande djaeknar, svarade Adolf och Goeran pa en gang, och den +senare tillade: + +- Vi fundera pa att stanna haer i mashyttan oever natten, om ni, gott +folk, icke har nagot daeremot, och sedan fortsaetta vi var resa i +morgon. + +- Djaeknar fran Vaexjoe? Praestgesaeller? fortfor jaetten. Har ni gatt +vilse, eftersom ni kommer sa haer? Haer ae just inga bekvaemligheter foer +sadana gaester. Men vill ni sova pa en baenk daer inne, sa star det er +fritt. + +- Jag har aldrig sett nagon masugn foerr, sade Adolf, och aer daerfoer +litet nyfiken... + +- Att se, hur jaernet kommer utrinnande som en vitgnistrande stroem... +Aja, det aer raett lustigt foer den, som inte aer van vid det... + +- Och vad bekvaemligheter angar, infoell Goeran, sa ha vi manga naetter +sovit under ett traed i skogen, med en sten till huvudgaerd... + +- Likasom Jakob, infoell jaetten skrattande. Jasa, ae herrarne av det +slaget, sa ae herrarne vaelkomna. + +Mannen gick in, och djaeknarne foeljde honom. + +Det var ett stort, moerkt rum, i vilket de intraedde. I staellet foer golv +hade det ett lager av djup sand, dess bakgrund upptogs av ugnsmuren, +baelgarne och maskineriet, som saetter dessa i gang; haer och daer sags en +slaegga, och mot vaeggarne lutade sig laengre och kortare jaernspett. Pa +en baenk sutto tvenne maen, av vilka den ene sjoeng, och oever sangarens +huvud haengde, fastspikad pa vaeggen, en lampa, som spridde ett ganska +soemnigt och otillraeckligt sken. Sangaren var en medelalders man, sotig +och klaedd i skinn likasom de andra; de ord han sjoeng, da djaeknarne +intraedde, voro foeljande: + + "Troloesa flicka, du har en fager hy, + men du har ock ett ostadigt sinn; + ditt hjaerta vill jag likna vid en vinddriven sky, + som far hela vaerlden omkring." + +- Tyst nu, Pelle Larsson, med din dumma visa, sade den lange, som var +ingen annan aen masmaestaren Sven, jag gitter icke hoera den. + +- Na, jag kan vael tiga, eftersom du sa vill, svarade Pelle Larsson, +helst som jag ser, att du har tva herrar med dig, och de tycka vael +inte om enfaldiga bondvisor, kan jag tro. + +- A, fortsaett han med sin visa, sade Adolf, vi hoera gaerna pa. + +- Men jag goer det icke, sade masmaestaren Sven. Pelle goer aldrig annat +aen sjunger ovett och loegn om toeserna, om deras troloeshet och sadant +snack... Jag gitter icke hoera det. + +- Nej, manntro! sade Pelle, sedan Sven fick sig en faestmoe, tror han +alla flickor om gott. + +- Hall munnen! sade Sven. + +- Bevars vael, jag tiger, masmaestare, svarade Pelle. Annars ska +herrarne tro, att jag aer den vaerste hojtaren i hela var foersamling; ni +skulle bara hoera mig i kyrkan. Klockaren skriker, sa att han aer roed +som en tuppkam i synen, men mig oeverroestar han icke. + +Foertroligheten mellan masugnskarlarne och djaeknarne beseglades, da +dessa senare framtogo vinflaskan och laeto den vandra ur hand i hand, +fran mun till mun. + +- En tung slaegga det haer, sade Goeran, i det han proevande upplyfte en +sadan. + +- Ja, inte duger en djaekne att hantera henne, infoell Pelle Larsson. + +- Icke det? sade Goeran, i det han fattade om aendan av skaftet och hoell +slaeggan horisontalt med rak arm. + +- Bra, bra, sade masmaestare Sven och klappade Goeran pa axeln. Herrn aer +en svensk gosse, det maerker jag. + +- Ja, sadana ha vi manga pa gymnasium, sade lille Adolf, stolt raetande +sig. Goeran aer icke den starkaste bland oss. Ni skall tro, att djaeknar +icke ga av foer hackor, gott folk. + +- Na, vad saeger herrn om den haer lilla tingesten? infoell Sven, i det +han pekade pa den stoersta slaeggan bland dem alla, en verklig +Herkules-klubba. Lyft den ocksa, om herrn orkar. + +Goeran vagade ett foersoek, som gjorde hans krafter all heder, men icke +desto mindre misslyckades. + +Jaetten skrattade, sa att de vita taenderna lyste mellan de sotiga +laepparne, varefter han fattade slaeggan, svaengde den ur hand i hand med +foervanande hastighet, kastade den upp i taket och uppfangade den i +fallet, lyfte den slutligen i en halvkrets oever huvudet och laet den +sakta nedsjunka mot sin mun. Naer detta var gjort, slaengde han den bort +i en vra och sade torrt: + +- Det daer kallas bland oss bergsmaen att "kyssa" slaeggan. + +Adolf hade med verklig baevan asett detta atletiska maesterprov. + +- Finnes haer nagon annan, som kan goera detsamma? fragade Goeran +undrande. + +- Jag ber dem icke foersoeka, sade Sven, savida de ej vilja ha sina +naesor foervandlade till rotmos och svaelja sina taender. Men uppe i norra +bergslagen, i Barnarp och Mansarp, finnas flera, som foersta sig pa +samma lek... Tag spaden, Pelle Larsson... slagget skall ut. + +Pelle Larsson, bitraedd av de tvenne andra karlarne, graevde en baedd i +sanden fran ugnsoeppningen till doerren, och sedan baedden var faerdig, +fattade Sven ett spett, tryckte hatten djupare oever ansiktet, gick +fram till ugnsoeppningen och gjorde med spettet nagra vaeldiga stoetar. +Ett oegonblick daerefter kom slaggen utrinnande som en stroem av +gnistsprutande eldvagor och fyllde den graevda baedden, upplysande +rummet med ett starkt, roedaktigt sken och utbredande en hetta, som +foerekom de bada djaeknarne naestan odraeglig. Det var en vacker, men +snart foersvinnande anblick, ty slaggets livliga eldfaerg moerknade +hastigt, nagra vattenaembar toemdes oever detsamma, varefter det +soenderslogs med jaernspetten och utbars styckevis ur hyttan. + +- Jaernet kommer icke foerraen om en timme, sade Sven, och under tiden +ska vi aeta var kvaellsvard. Vilja herrarne vara med om den, fast det +bara aer sill och potatis och svagdricka, som vankas? Men potatisen aer +god, vill jag lova, den kokas icke, utan vi steka den haer i den heta +sanden. + +Goeran och Adolf voro ganska hungriga och emottogo saledes bjudningen +med mycket noeje. Den simpla anraettningen var snart faerdig och fick en +strykande atgang. Goeran och Adolf visade, att djaeknar ej aero sa +nograeknade, ifall sot och aska, jaemte hungern, aero de enda kryddorna +pa maten. + +- Jag vet icke varfoer, men jag tycker om er, gossar, sade Sven under +maltiden foertroligt till djaeknarne. Vart aemnen I taga vaegen i morgon? + +- At oester, vaester, soeder eller norr, svarade Adolf. Vi ga vart vinden +blaser. + +- I morgon aer soendag, anmaerkte Sven, och det aer min tur att vara ledig +fran arbetet den dagen. Hoer pa, gossar, om vinden skulle blasa at det +hall, daer far mins stuga ligger, skulle ni vilja foelja med? Vi komma +att ga foerbi vackra aengar, daer manga slags blomster vaexa, och jag kan +taenka, att ni, liksom andra djaeknar, egentligen aero ute foer att samla +blommor... + +- Vad saeger du om foerslaget, Adolf? fragade Goeran. + +- Topp, svarade denne, jag foer min del antager det. + +- Gott, sade Sven, I skolen da fa se en gubbe, som luktat krut i sina +dagar. + +- Har er far varit i krig? + +- Jag vill tro det. Han stupade i kriget mot ryssarne. + +- Vad! Jag tyckte ni talade, som om han levde, infoell Goeran. + +- Ja, saken aer den, att min salig far blev ihjaelskjuten, men min +fosterfar, korporal Brant, han lever nog, man I tro, och det aer den +gubben, jag menar. Han har, som jag sade, luktat krut i sina dar och +kan beraetta er manga krigshistorier, om ni tycker att det aer roligt +att hoera sadana. Ni foeljer saledes med, gossar? + +- Ja, Sven. + +- Men da vaecker jag er klockan tre i morgon, innan faglarne boerjat +sjunga... Aeren I med om det ocksa? + +- Ja visst. + +- Naja, icke behoever jag vara raedd, att ni ska foersova er, ty ni far +bara var sin traebaenk att ligga pa med min och Pelle Larssons troejor +till huvudgaerd. + +Tiden gick fort under muntra samtal. Djaeknarne beraettade aeventyr om +Karl XII, och masugnsfolket dukade upp lustiga folksaegner om Bellman +(som i var allmoges mun gaeller foer att vara den lustigaste hovnarr, +som nagonsin gycklat med ett kroent huvud) samt trovaerdiga beraettelser +om skogsjungfrur, bergtroll, naeckar, tomtegubbar och mera sadant. +Pelle Larsson pastod, att han mangen moerk hoestnatt, da han setat vid +kolmilan och lyssnat till vindens tjut i skogen, sett skogsjungfrun +med hoegtidliga steg vandra foerbi; och en annan av arbetarne, som foerut +varit bergspraengare vid Taberg, visste att beraetta om Tabergsgumman +och hennes slott djupt inne i bergets skoete. Man hade en gang, sade +han, beslutat spraenga ett valv tvaers igenom berget, men da man hunnit +nagra famnar in i detsamma, ljoed inifran en roest, som foerbjoed +arbetarne att fortsaetta, ty de hade nu hunnit naera gummans +saengkammare. Men det paboerjade valvet finnes aennu kvar och kan beses +av var och en, som besoeker Taberg. + +Det led nu langt in pa natten, och djaeknarne kaende behov av vila. De +lade sig pa de anvisade baenkarne, och troetta av dagens vandring, +inslumrade de snart i oskuldens och ungdomens lugna soemn. + + _________________________________________________________________ + + Korporal Brant. + +- Upp, gossar! ljoed en roest i djaeknarnes oeron. + +De vaknade. Stroemmen brusade, baelgarne flasade, hamrarne knackade: det +var den gamla musiken, som oupphoerligt, ar ut och ar in, ljuder pa ett +sadant staelle. Men framfoer vara vaenner stod Sven masmaestare med ett +bylte i ena handen och sitt stora pinsbacksur i den andra. + +- Ni sov sa gott, att jag tyckte det var synd att vaecka er foerr, men +nu aer klockan fyra, och vi maste bege oss pa vaeg, sade han. + +Goeran och Adolf voro inom nagra oegonblick faerdiga. De sade farvael at +de oevriga masugnsarbetarne och foeljde Sven. Visst voro de i boerjan +litet olustiga, ty manga timmar hade deras soemn ej raeckt, och ej +heller voro de vana att sova med gangklaederna pa sig, men denna +olustighet foersvann snart, ty morgonvinden blaste sa friskt och +upplivande, luften var sa ren, himlen sa bla. Det var en ljuvlig +svensk sommarmorgon. Trasten och andra sma vingade sangare fyllde +nejden med gaella drillar, daggpaerlor glaenste pa varje graesstra, och +det doftade sa friskt fran aengarne, de gamla granarne och linneorna, +som vaexte i deras skugga. Och naer nu solen gick upp och goet oever +bergen ett gyllne sken, och dagrar och skuggor blevo skarpare och +landskapets skiftande faerger saftigare, huru skoen och leende lag ej +vandrarnes lilla, av synkretsen begraensade vaerld framfoer dem! + +Med friska sinnen, oeppna och tillgaengliga foer varje intryck av +naturens skoenhet, med barmen vidgad av den livande morgonluften +vandrade de bada djaeknarne framat. I det ungdomliga hoppets +kalejdoskop sago de sin framtidsbana ligga framfoer sig lika solbelyst, +lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade. Ingen sorg, ingen +hotande framtidsbild, intet dystert minne fran det foerflutna. + +Sven masmaestare marscherade med langa steg och svaengande sitt knyte i +handen, framfoer djaeknarne, men ej pa laengre avstand, aen att de kunde +underhalla ett samtal med honom, och det gjorde de aeven. Foer varje +fagel, som slog i skogen, ville Adolf veta dess namn, och Sven +masmaestare visade sig bade villig och kunnig att upplysa honom daerom. +Likt Dag den vise tycktes han till och med foersta sig pa att oeversaetta +faglalaten pa maenskligt tungomal. Om deras vaeg foerde dem foerbi nagon +stuga, vilket saellan skedde, ty nejden var foega bebodd, visste han +beraetta atskilligt bade foerstandigt och underhallande om dess invanare +och dessas oeden, levnadssaett och ekonomi. Sa gick tiden fort och +vandringen laett under muntert samsprak. + +Nu kommo de tre vandrarne till ett oeppet, solbelyst staelle i skogen, +daer en smal, men taemligen djup baeck floet, tyst och obekant, med klara +boeljor oever sin vita sandbaedd, tills den foersvann bland granarnes och +tallarnes stammar. + +- Hoer pa, gossar, sade Sven och stannade, vi ha soendag i dag. Att visa +sig infoer Var Herre med rent hjaerta aer ingen sa laett sak, men att visa +sig infoer maenniskorna med rent ansikte pa en sadan dag aer mycket +laettare. Jag menar haermed, att naer jag vandrar fran masugnen till far +mins stuga, plaer jag stanna haer och tvaetta sotet av mig. Det aer icke +foer mycket, helst da man har, med respekt att saega, en faestmoe, som +vaentar pa sig daer hemma. + +- Har Sven verkligen en faestmoe? Aer hon vacker? fragade Adolf. + +- Det far Adolf snart se, svarade Sven. Men nu vill jag fraga, om +gossarne vilja goera som jag, det vill saega: taga sig ett bad. + +Det var just vad Goeran och Adolf ville, ty baeckens vatten var klart +och inbjudande. Sven tvaettade sig med medhavd sapa och visade nu, +sedan sotet vael var bortskoeljt, ett oeppet, aerligt och friskt ansikte, +vida yngre aen djaeknarne foermodat. + +Ja, Sven kunde vid naermare paseende ej gaerna vara aeldre aen tjugufem +ar. Sedan de tillraeckligt njutit av de svalkande boeljorna, oeppnade +Sven sitt knyte, i vilket han hade rent linne och sina helgdagsklaeder +av vackert, pressat vadmal. Dessa padrogos nu, och arbetsklaederna +hoprullades i ett bylte och goemdes i en buske. Daerefter fortsattes +vandringen. + +De kommo nu ur skogen till en oeppen slaett, pa vilken haer och daer en +sandkulle, oeverhoeljd med roeda ljungblommor, hoejde sig. Ljungfaelt, pa +vilka vitulliga far soekte en sparsam foeda, saftgroena aengar, daer en och +annan haest och ko betade, sma akerlappar med vajande korn och havre, +och kaerr, vars moerka gyttja rikligt pryddes med silverglaensande +"Parnassiae palustres" och guldgula "Calthae", omvaexlade med varandra, +och laengst bort glittrade en insjoe i morgonsolens sken. Men vid +insjoens strand lag en roedmalad stuga, och pa den pekade Sven, saegande: + +- Daer bor far. + +Snart voro de framme. Stugan hade ett vaenligt och inbjudande utseende, +daer den lag, pa tre sidor omgiven av en liten traedgardstaeppa och +beskuggad av gamla knotiga, men vael ansade aeppeltraed. I traedgarden +vaexte manga nyttiga plantor, sasom kal, moroetter och rovor, men man +sag daer aeven sma blomsterland med granna ringelblommor och stolta +pioner. Blommor utanfoer en lantlig stuga aero alltid goda tecken; de +bevisa, att sinnet hos invanarne icke aer sa foervildat eller nedtryckt, +att det ej oeppnar sig foer det taecka och aelskliga i naturen. Vid ena +gaveln stodo trenne bikupor, och man hoerde kring dem det tydliga +"susurrus", vid vilket herdarne i Virgils ekloger aelska att slumra. +Framfoer stugan, naermare intill sjoen, haengde naet att torka i solskenet, +och oever foerstugukvisten hade ett aekta par av det hederliga +svalslaektet byggt sitt bo. + +Vara tre vandrare stego in. Stugans inre bar samma praegel av +hemtrevnad som dess yttre. Golvet var vitt och bestroett med +vaelluktande enris; en roedmalad pinnsoffa, nagra stolar med +hjaertformigt utskurna ryggstoed, en saeng med snoevitt sparlakan, ett +bord, en byra med maessingsbeslag, en Moraklocka samt ett skap, pa vars +doerr aegarens namn prunkade i en krans av konstnaerligt malade blommor, +utgjorde moebleringen. De vitmenade vaeggarne voro prydda med livligt +kolorerade tavlor fran Lundstroemska konstanstalten i Joenkoeping; daer +sag man scener ur nya testamentet och ur svenska historien, skaeggiga +sultaner till haest, Napoleon och "Karl XI:s syn pa rikssalen". Oever +pinnsoffan haengde en muskoet med paskruvad bajonett och en gammal +soldathatt. Genom foenstret tittade solen vaenligt och helgdagslikt in i +rummet. + +- Se daer ha vi Sven! sade en ung flicka, som foer tillfaellet var ensam +inne, sysselsatt med att pryda den vitrappade spiseln med bjoerkloev och +ringelblommor. Det var Ingrid, korporalens yngsta dotter, en +femtonarig jaenta med ljust har, stora bla oegon och friska kinder. Hon +aemnade saega nagot mera, men tystnade och slog foerlaegen ned oegonen, da +hon varseblev Svens obekanta foeljeslagare. + +- God dag, lilla Ingrid, sade Sven och lyfte flickan hoegt i taket. Men +saeg mig, var aer far och mor och Johanna... Aer Johanna kommen aen? + +- Mor aer gangen till kyrkan, far sitter i taeppan och roeker sin pipa, +men Johanna kommer vael snart, taenker jag, sade Ingrid. Jag skall saega +till far... + +Flickan skyndade ut genom koeksdoerren, och kort daerefter visade sig +korporalen. + +Korporal Brant gick pa traeben -- ty da en kula har bortsnappat en +fortkomstledamot av koett och blod, har kronan ingen annan att giva i +ersaettning aen i baesta fall -- en av hard och god masurbjoerk. Men detta +bekom korporalen foega; ja, traebenet och tapperhetsmedaljen voro pa +saett och vis korporalens kaeraste egendom: aldrig har en dansoes med +sadan stolthet visat publiken en vael formad vad och naett fot, som +korporalen skulle visat sitt traeben foer envar, som ville betrakta +denna anspraksloesa produkt av svarvarens konsterfarenhet. Sextio +levnadsar, genomstraevade dels under muskoeten, dels vid plogen, hade +graspraengt hans har och vaeldiga knaevelborrar, men ej lyckats kroeka +hans hoega, axelbreda gestalt, som, inknaeppt i en bla rock med blanka +knappar, var lika rak och militaerisk som foer trettio ar sedan. +Ansiktet lag i allvarsamma, naestan bistra rynkor, men oegonen blickade +vaenligt och milt under sina buskiga oegonbryn. Sadan var korporal Brant +till sin yttre maenniska. Djaeknarne kaende vid hans asyn en djupare +voerdnad, aen om de sett hela Vaexjoe konsistorium intraeda; herrar +konsistoriales torde finna detta mycket besynnerligt, men foerhallandet +var verkligen sadant. + +- Aer herrarne samma djaeknar, som foer ett par dagar sedan voro i +Lomaryd? fragade korporalen, under det han slog sig ned i sin +pinnsoffa, drog nagra drag ur pipan och med handen stroek sitt traeben. + +- Ja, korporal. + +- Da vill jag fraga herrarne en sak sa god som tva: vad var det foer +galenskaper, herrarne satte i huvudet pa naemndemansmor? Jag traeffade +foer en stund sedan Ola Persson, och han beraettade nagot spektakel om +herrarne och folket daer pa staellet... + +Adolf omtalade nu pa ett putslustigt saett historien om de signade +nubbarne. Korporalen drog ett oegonblick pa munnen, men skakade +daerefter allvarsamt huvudet och sade, i det han ater boerjade stryka +sitt traeben: + +- Lille baronen kan visst tycka, att det daer aer roligt, men kan han +ocksa tycka, att det aer raett? Skall man goera enfaldiga maenniskor +dummare och vidskepligare, aen de aero? Ynglingar, som fa studera och +laera och inhaemta kunskaper, boera vael hellre foersoeka hjaelpa folk ur +deras villfarelser aen bestyrka dem i sadana... Det aer min mening om +saken. + +Och daermed utpustade korporalen ett duktigt moln ur sin pipa. + +Goeran och Adolf sago icke sa litet foerlaegna och handfallna ut vid +denna ovaentade foerebraelse. + +- Men herrarne aero i alla fall bara unga pojkar, fortfor korporalen +muntert, och med pojkar far man ej raekna sa noga, om de hava ett eller +annat upptag foer sig: det ligger i deras natur. Maenniskan, tillade han +allvarsamt, skall foerst ga genom livets harda rekrytskola och lida +mycket hugg, innan hon blir en allvarlig stridsman. + +Sven masmaestare, som innerligt skrattat at Adolfs beraettelse och sedan +under samtalets fortgang statt och sett ut genom foenstret, vaende sig +om och sade: + +- Det syns en bat ute pa sjoen; det aer saekert Johanna, som kommer. + +- Gott, sade korporalen, vill ni som jag, sa ga vi ned och moeta henne +vid sjoestranden. Emellertid skall du, Ingrid, laga till litet mat at +oss. Herrarne fa halla till godo med vad huset foermar. + +Det var verkligen Johanna, korporalens aeldre dotter, som kom roende. +Den raska flickan var ensam i baten och skoette sjaelv arorna med vana +och kraftiga haender. Johanna tjaenade som ladugardsdeja hos patron +Brackander pa Trevnadsloesa. Fran denna herregard till korporalens +stuga, tvaers oever sjoen, var en fjaerdedels mil, men den unga flickan +raeknade icke artagen, naer rodden gaellde hemmets haerd, daer kaera +anhoeriga och faestmannen vaentade henne. + +Naer baten var naera stranden, lade Johanna upp arorna, hoppade i land +och drog jullen med ett kraftigt tag ett stycke upp pa det torra. +Johannas hela vaesende vittnade om raskhet och haelsa. Och aenda var +hennes ansikte sa fint, hennes hy sa ren och hennes oegon sa klart +ljusbla, att manga av Amaranterordens foernaema skoenheter skulle haft +skael att avundas henne. De sma haenderna voro kanske nagot foer roeda och +valkiga av arbete foer att behaga i en salong -- men Sven masmaestare +tyckte om dem desto mera. + +Den lilla familjen och dess gaester atervaende nu till stugan. Sven +masmaestare raeckte Johanna en liten foergaet-mig-ej, som han funnit vid +sjoestranden, och detta var allt det galanteri, man hos honom kunde +upptaecka. De gingo vid varandras sida utan att tala manga ord, men +deras okonstlade vaesen vittnade tillraeckligt om den glaedje, de kaende +oever att fa se och vara naera varandra. + +Sadana moeten intraeffade taemligen saellan; emedan arbetet vid masugnarne +fortgar aeven om soendagarne, var det blott en eller tva ganger i +manaden, Sven kunde sla sig loes foer att traeffa Johanna i kyrkan eller +i faderns stuga. + +Man satte sig till bords. Pa en vit duk stod ett fat med potatis, ett +annat med fisk, som korporalen foeregaende dagen egenhaendigt dragit upp +ur sjoen, samt en stor kanna av oaekta porslin, fylld med den raraste +mjoelk. Broedet bestod av havreblandat korn, vael bakat och saerdeles +moert. Detta var hela anraettningen, men ingen laemnade bordet hungrig. +Haerefter framtog korporalen postillan och psalmboken, patog sina gamla +brillor och upplaeste med klar roest dagens evangelium, varefter han +uppdrog at Goeran att foerelaesa predikningen. + +Var djaekne kaende sig fattad av en kaensla, den han foerut aldrig +erfarit. I kretsen av dessa genom oskrymtad gudsfruktan och inboerdes +kaerlek foeraedlade naturmaenniskor var det liksom om ett friskare, men +allvarligare liv genomstroemmat honom. Ljuva minnen vaknade i hans +barm, minnen fran hans barndom, da fader och moder aennu levde, och han +sjaelv, ett oskyldigt barn, uppvaexte i deras vard under den gamla +hyddans tak. Han foerelaeste ur postillan med anda och oevertygelse, och +predikantens enkla ord voro likasom haemtade ur hans eget hjaerta. Aemnet +var maenniskans barnafoerhallande till Gud, och huruledes hon genom +detta foerhallande aer i stand att med inre lugn och lycka besta de +hardaste proevningar, foer vilka den pa sin egen kraft trotsande maste +duka under. + +Efter predikningens slut tryckte korporalen Goerans hand och lovordade +hans vackra utfoersgavor. Man gick daerefter pa husfaderns foerslag till +traedgardstaeppan och tog daer plats pa en baenk, som beskuggades av en +gammal enstaka lind. Alla voro tysta, till och med den lille pratsamme +Adolf. Korporal Brant sag fundersam ut, stoppade sin pipa och sade +slutligen: + +- Med anledning av vad vi i dag hoert, kom jag, sasom ofta sker, att +taenka pa min salig vaen Stal, din far och min gamle krigskamrat, kaere +Sven. Stal tjaente liksom jag vid Albo kompani; han var flygelman, ty +han hoell sina sex fot och sex tum, likasom du, Sven, och jag var hans +naesta man i ledet. Vi voro goda vaenner, delade ljuvt och lett, och +voro alltid vid varandras sida, savael i kulregnet som pa marscher och +i bivuaken. Men det var ej till detta jag ville komma utan till nagot +annat. Stal var en barnafrom maenniska och foersummade ingen kvaell sin +boen till Gud. Det var en kort boen, som han laert av mor sin, och han +upplaeste den av gammal vana med hoeg och ljudelig roest, innan han, med +raenseln under huvudet och gevaeret vid sidan, somnade. Det var, med ett +ord, den lilla boenen: "Gud, som haver barnen kaer, se till mig, som +liten aer" o. s. v. Nu kunnen I vael taenka, att manga av vara kamrater +tyckte det vara lustigt, att den gamle skaeggige Stal, som var den +laengste karlen i kompaniet, kallade sig "barn" och "liten", men sadant +bekymrade honom foega, ty, som han sade, Gud maeter icke maenniskorna med +alnmatt, och Guds barn ville han vara, om han aen bleve aldrig sa +gammal. + +Korporalen tystnade ater foer en liten stund och tycktes foersjunken i +sina minnen. Sven masmaestare torkade med avighanden sina oegon, i vilka +en fuktig glans var synbar. + +Sasom laesaren redan vet, hade Svens far stupat i kriget mot Ryssland. +Naer korporal Brant hemvaende, var det han, som meddelade sorgeposten at +Stals aenka, som med en femarig son bebodde en backstuga och befann sig +i yttersta noed, ty hon var sjuklig och ofoermoegen att arbeta. Nu hade +Brant sjaelv hustru och barn att foersoerja, hade blivit invalid, var +krasslig av faeltlivets moedor och foersakelser och kunde saledes ej sa +kraftigt som foerr skoeta plog och spade. Men detta hindrade honom ej +att ataga sig den oevergivna aenkan och hennes son, och naer gumman Stal +dog, tog han hennes son Sven till sig som eget barn. Han hade sjaelv +laert pojken att laesa och i allo vardat sig om honom med lika stor +oemhet som om sina egna barn. Dock maste korporalen vid Svens +uppfostran ofta taga itu med hardhandskarne, ty Sven var en styvsint +pojke; men det baettrades med aren, sa att korporalen fick heder, +glaedje och nytta av sin fosterson. Sven var duktig och ordentlig, +skicklig bade som masugnskarl och smed, och den manadspenning han +foertjaente, kom nu hushallet vael till pass. Den gamle krigsmannen sag +med innerlig foernoejelse, att Sven och hans Johanna tyckte om varandra; +han hade, medan de aennu voro barn, taenkt sig som ett oenskningsmal att +se sonen till den ofoergaetlige vaennen Stal i aekta foerening med Johanna. + +- Korporal Brant, sade Adolf, vill korporalen goera oss ett stort noeje, +sa omtala nagot foer oss fran kriget! + +- Sommardagen aer lang, svarade korporalen, och I stannen ju haer till i +morgon. Vi ha saledes god tid pa oss att beraetta krigshistorier... + +- Var stupade Stal? fragade Adolf, som ville foerma gubben Brant att +genast oeppna sin spraklada. + +- Det var vid Helsinge, sade korporalen med en laett suck. Daer voro +kronobergarne med, skolen I tro, fortfor han, i det han raetade sig och +oegonen blixtrade. Ni vet av historien, gossar, att kronobergarne foer +den dagens arbete blev regementet n:o 1 i svenska armeen och fick rang +av konungens garde. Lagerbring kommenderade den svenska styrkan. +Ryssarne voro dubbelt sa manga som vi, men vi hoello dem varma under +tva langa dagar. Men sa kom Gustav Adolf och utnaemnde en annan +befaelhavare, och sa uppstod oreda; order och kontraorder gingo om +varandra, och hela det hoegre befaelet blev likasom yrt i huvudena. Vad +den stackars kungen tog sig till, sa bar det pa tok, och sa gick det +aeven denna gangen. Hade vi bara fatt hallas, sasom vi boerjat, skulle +vi jagat ryssarne naecken i vald. Men sa blev det ploetsligt befallt, +att vi skulle inskeppa oss igen. Jag vill icke saega er, vad vi simpla +soldater kaende och taenkte, da den befallningen blev veterlig. Manga +graeto av harm, andra mumlade harda och kanske oraettvisa ord om kungen +och det hoegre befaelet. Men da vi kronobergare fingo veta, att vi +skulle betaecka de oevriga trupperna, medan de inskeppades, blevo vi +glada som barn. Ryssarne, som foerut hallit sig pa vackert avstand, +ryckte nu an helt ofoerskraeckt och boerjade skjuta och dundra alldeles +rasande. Vi svarade duktiga tag. Mangen tapper karl och god kamrat +fick under de timmarne bita i graeset. Men ryssarne blevo alltmera +naergangna; de sago nu bara en liten hop framfoer sig, ty de andra +regementena voro redan till god del ombord pa fartygen. Den lilla +hopen bestod just av oss kronobergare, och av oss berodde nu var lilla +haers och svenska aerans raeddning. Vi fingo ordres att taga till +bajonetten och kasta ryssarne tillbaka. Hej, sadant liv det blev i +spelet! Vi hade kaecka och duktiga officerare, kaptener, som levat med +oss pa roten, och dem vi aelskade som faeder. Med sadana officerare gar +man till doeden som till en dans. Vi simpla karlar ville genast daeran +utan att avvakta kommandoordet, men Ulfsax och Rappe, Bergman, +Lindberg och Aminoff laeto ej vaenta pa sig. De staellde sig framfoer +fronten, och daerpa bar det av under dundrande hurrarop. Ryssarnes +foersta linje stod stilla med faelld bajonett, tills stalspetsarne +korsade varandra, men da broeto vi in pa dem, stucko eller slogo med +gevaerskolvarne, sa att moskoviterna rullade som kaeglor. Andra ryska +linjen invaentade oss icke, utan tog till harvaerjan. Det skulle annars +gatt dem pa samma saett... Men vi laemnade manga pa platsen, och bland +dem var Stal, gossar. Han var vid min sida, och den foerste ryss, jag i +anloppet sag falla, stupade under Stals gevaerskolv. Men ryssarne voro +knappt pa retraett, foerraen han traeffades av en kula. Han sjoenk till +marken; jag kastade mitt gevaer foer att lyfta upp honom och baera honom +bakom linjen, men han sade: "Hugg pa ryssarne, Brant, och bry dig icke +om mig; jag doer snart. Haelsa till hemmet!" Och daermed sloet han till +oegonen ... jag lade handen pa hans hjaerta, handen blev blodig... kulan +hade funnit raetta staellet... Stal var min baeste vaen; jag tyckte sedan, +att det var tomt och oedsligt i ledet, daer jag ej laengre hade honom +bredvid mig, ty vi voro, han och jag, som gamla haestar, som laenge +dragit ihop. Men icke soerjde jag egentligen, ty Stal dog en vacker +doed... han dog foer fosterlandet, foer Sverige, gossar... och jag hoppas +med tillfoersikt, att han aer salig. + +Samtalet gick nu oever pa andra aemnen, och djaeknarne inhaemtade av +detsamma, att torpet, som arrenderades av korporalen, tillhoerde patron +Brackander pa Trevnadsloesa. Korporal Brant hade nu i manga, manga ar, +langt innan Brackander koepte naemnda egendom, varit bosatt pa den lilla +laegenheten. Brackander hade emellertid pa senare aren betydligt oekat +arrendesumman. Av atskilliga yttranden, i foerbigaende faellda av Sven +masmaestare, men synbarligen ogillade av korporalen, sloeto djaeknarne, +att varken Sven eller nagon annan underhavande hade skael att tycka om +patron Brackander. Sven beraettade bland annat med glad uppsyn, att den +tid, under vilken han genom kontrakt foerbundit sig att foeresta +Brackanders masugn, om nagra manader vore slut; daerefter aemnade Sven +bygga en smedja, arbeta foer egen raekning och fira sitt broellop med +Johanna. + +Djaeknarne kvarstannade hos korporal Brant till foeljande morgon. Men +redan om aftonen togo de farvael av Sven masmaestare och Johanna, vilka +bada foer sina olika sysslors skull ej kunde droeja hemma oever natten. + +Och naer morgonen kom, skakade Goeran och Adolf hjaertligt hand med +Brant, hans hustru och lilla Ingrid och drogo vidare. Men under hela +sin vandring tyckte de sig ej ha tillbringat nagon trevligare dag aen +den i korporalens hem. Adolf maerkte under de foeljande dagarne, att +Goeran gaerna talade om Ingrid, och skaemtade mycket med honom daeroever. + +Emellertid laemna vi djaeknarne tills vidare at sitt oede. Vi skola under +beraettelsens fortgang ater traeffa dem. Och nu draga vi oever sjoen, som +aer kortaste vaegen till Trevnadsloesa, foer att som hastigast goera +bekantskap med dess aegare, patron Brackander. + + _________________________________________________________________ + + Patron Brackander. + +Nagra dagar efter djaeknarnes besoek hos korporalen finna vi patron +Nikolaus Brackander vandra av och an med langa steg i sitt kontorsrum. +Patron Nikolaus Brackander aer liten till vaexten, men fyllig och +axelbred, baer hoegt uppkammad tupe, har armarne korslagda bakom ryggen, +gar mycket utat med foetterna, som en dansmaestare fran +sjuttonhundratalet, och spottar rakt framfoer sig. Vad i oevrigt hans +utseende betraeffar, vilja vi naemna, att patronens skoetevaen, +kronolaensman Spoeqvist, pa heder och tro foersaekrat, att han +(Brackander) aer foervanande lik Napoleon I. Vi tillaegga blott, att herr +Spoeqvist faellde detta omdoeme med ledning av ett traesnitt, +foerestaellande den store kejsaren, tillverkat hos J. P. Lundstroem i +Joenkoeping. + +Kontoret aer ett moerkt rum, vars foernaemsta moebler aero ett stort +skrivbord, betaeckt med charta-sigillata-foersedda dokumenter, en +piphylla och ett vaeggskap, det senare patron Brackanders speciella +husapotek, innehallande atskilliga flaskor med etiketterna "Punsch", +"Arrak", "Rom" och "Konjak". Vaeggarne aero behaengda med piskor av alla +slag och storlekar, fran den blygsamma tagelpiskan, varmed +skjutsbonden undfaegnar sin troettkoerda kamp, till den foernaema +chambrieren. Patron Brackander vurmar naemligen foer piskor; dock aer +denna vurm ej sa ensidig, att den ej aeven omfattar ridspoen, av vilka +finnes ett ganska utvalt foerrad. + +Vi gloemde att bland moeblerna raekna patron Brackanders bokhylla; ma +ingen tillraekna oss detta sasom haerflutet fran bristande aktning foer +vetenskap och litteratur. Pa naemnda hylla befinna sig en bok om +haestars sjukdomar, en juridisk handbok, en "brevstaellare", en +procentutraekningstabell eller s. k. lathund, vidare en statskalender +(mycket sliten vid foerteckningen pa riddare av nordstjaerne- och +vasaorden) samt nagra romaner av Paul de Kock. + +Utom sin vurm foer piskor karakteriseras patron Brackander av en andra +vurm foer processer och en tredje foer utmaetningsauktioner. Varhelst +patronen under sina transaktioner fann en den ringaste lilla anledning +att boerja process, vips hade han inlagor, klagoskrifter och +besvaershandlingar faerdiga att foerelaeggas behoerig eller obehoerig +domstol. Denna vurm hade saekert sin rot i ett aedelt begaer att foerkovra +lagskipningen och giva juristerna en nyttig sysselsaettning. Den tredje +vurmen -- den foer utmaetningsauktioner -- haerledde sig lika sannolikt +fran den hos alla stora sjaelar medfoedda boejelsen foer det tragiska och +dramatiska i livet. Patronens tycke foer dylika foerraettningar var till +den grad utbildat, att han ej blott bevistade alla de bland hans +underhavande foerekommande talrika utmaetningsauktionerna, utan ofta +reste langa vaegar, i saellskap med kronolaensmannen Spoeqvist, foer att +bevittna skadespel av denna art. + +Pa senare tider hade patron Nikolaus Brackander blivit rov foer aennu en +fjaerde vurm. Och likvael var patron Brackander i sig sjaelv ingen vurm, +utan tvaertom en bland de mest "praktiska" maenniskor, pa vilka nittonde +arhundradets sol skinit. Besynnerliga motsaegelser i maenniskolivet! + +Denna fjaerde vurm bestod daeri, att patron Brackander "per fas et +nefas" ville gifta sig. Han hade nu vid fyrtiotva ars alder, i den +haerliga blomman av sin mannakraft, ledsnat vid ungkarlslivet och +beslutat att lyckliggoera nagon Evas dotter med sin hand. Och vilken +kvinna kan motsta en man, som pa haret liknar den store Napoleon och +daertill aeger herregardar, masugnar, stangjaernshammare och vaeldiga +kapitaler, placerade pa de saekraste haender. + +Patron Brackander var ej blind foer sitt eget vaerde; med all sin +blygsamhet visste han sig vara oemotstandlig, om han saerskilt lade an +pa att fanga en flicka; ja, han misstaenkte, att flickorna just lade an +pa att fanga honom. Men fragan var nu: vem bland denna uppsjoe pa +feminina maenniskovarelser skulle han vaelja till sin ledsagarinna genom +livet? + +Det aer denna fraga, som sysselsaetter honom, under det han, sasom vi +naemnde, med langa steg maeter kontorsgolvet. + +Patronens hjaerta var varken av tack- eller stangjaern, langt daerifran; +det var en mjuk muskel, laett nog genomborrad av en pil fran Amors +bage. Detta hjaerta aegde hemligheter -- hemligheter, vid vilka de fem +vaerldsdelarne skulle haepna om de blevo kaenda. Betaenk blott: den rike +brukspatronen, Napoleons levande avbild, vasaordenskandidaten Nikolaus +Brackander foeraelskad uti... graesliga sanning!... sin ladugardspiga! + +Sadant var foerhallandet: Brackander var kaer i Johanna Brant, +korporalens dotter!! Men denna kaerlek var naturligtvis av lugn och +sansad art, ty i stora sjaelar kunna visserligen passioner vakna, men +de behaerskas och hallas inom tillboerliga graenser. Hos den praktiske +Brackander hade aeven kaerleken en praktisk riktning och visade, i +synnerhet naer fragan var om en ladugardsdeja, en viss benaegenhet att +hoeja sig oever tomma, av svaermiska idealister pafunna formaliteter, +sasom vigsel, aektenskapskontrakt och praesterlig vaelsignelse. Men i +Johannas hela vaesende och framfoerallt i den rena blicken fran hennes +klara bla oegon lag en foer varje praktiskt foerstand ofoerklarlig kraft, +som hoell patronen pa vederboerligt avstand och kom varje ord, som +kunnat foerrada hans kaenslor, att doe pa hans tunga. Ingenting foerradde +hans hjaertas svaghet, om ej det, att han efter Johannas ankomst till +Trevnadsloesa aegnade en ovanlig omsorg at ladugardsskoetseln och gjorde +flitigare besoek hos sina oxar, kor och kvigor aen foerut. + +- Det aer loejligt... det aer befaengt, mumlade han, i det han hastigt +gjorde halt framfoer sitt husapotek och tillagade en hjaertstyrkande +medicin av konjak och nagra droppar vatten, det aer foer rasande! Jag, +Brackander, brukspatronen, fundera pa giftermal med en +ladugardspiga?... Har jag verkligen gjort det?... Ja, sadan galning +jag aer! Jag blygs foer mig sjaelv! Brackander, Brackander! vart tager du +vaegen? Haerintill skall du ga och icke vidare! + +Han slukade en vaeldig klunk grogg och fortsatte vandringen, mumlande +avbrutna meningar och spottande i rak linje framfoer sig. Nu stannade +han, fattad av en ploetslig ingivelse, och ringde. + +En draeng visade sig i doerren. + +- Svalgren, sade patron, du spaenner genast min holsteinska haest foer +giggen. Du tager vidare de praektigaste seldonen, som finnas i stallet, +och skurar dem, sa att de blaenka som solen. Sedan klaeder du dig i det +nya livreet med roeda listerna och blanka knapparne, du vet. + +- Ja, nadig patron. + +- Och fort skall det ga... annars vankas det stryk. + +- Jag vet, nadig patron. + +Tjaensteanden, som, i foerbigaende sagt, hade ett lismande, raevaktigt +utseende, foersvann, och patronen boerjade goera sin toalett. Han iklaedde +sig lackerade stoevlar, svart frack, vit halsduk och kyrkstapelshoega +"fadermoerdare" samt genomdraenkte sin tupe med en hel flaska +makassarolja. + +Han moenstrade sig daerefter i spegeln -- och suckade. Sucken gaellde de +bortrakade polisongerna. Patron Brackanders ansikte hade naemligen foerr +infattats i en ram av de mest kvinnofoerledande polisonger -- de voro +hans aelsklingar, hans troest i livets mulna stunder -- men sedan +laensman Spoeqvist upplyst honom om, att Napoleon ej nyttjade +polisonger, foersvunno en vacker dag dessa vegetationens underverk foer +en artistisk bybarberares haerjande lie. Men vad offrar icke en stor +sjael foer en ide! + +Sedan patronen med filosofisk djupsinnighet oevervaegt, vilken bland +sina hundrade piskor han borde vaelja, bestaemde han sig slutligen foer +en praektig laederpiska med silverbeslaget skaft, steg upp i giggen och +gav haesten en klatsch. Solen speglade sig i de blanka seldonen och +aterblixtrade fran lakejen Svalgrens stora maessingsknappar, den +statliga haestens man fladdrade foer vinden, och hoeg som Jupiter tonans +eller atminstone som Nero vid en olympisk kapploepning lutade sig +patron Brackander majestaetiskt tillbaka i giggen och svaevade framat +oever landsvaegen i skyar av damm. + +Vad gaellde resan? En viktig fraga, i vilken hela vaerlden borde +intressera sig!... + +Vi hava antytt, att patron Brackander var en stor, lugn, mangsidig +karaktaer. Man ma saledes ej tro, att patronens tycke foer Johanna Brant +hindrade giftermalsspekulationer i andra riktningar. Patronen var +verkligen ute i friareaerenden. Bland hans grannar fanns en adelsman +med en enda vacker och aelskvaerd dotter. Adelsmannen var fattig, men +naera beslaektad med laenets hoegsta aristokrati och med inflytelserika +magnater. Nu, ehuru Brackander titt och ofta uttalade ett djupt foerakt +foer adel och adelskap, var han i sitt innersta en varm anhaengare daerav +och skulle gaerna givit en av sina masugnar foer att fa saete och staemma +pa riddarhuset under namnet Brackhjaelm, Brackskoeld, Brackhjaerta, +Brackhuvud eller nagot dylikt. Nu var Brackander visserligen en +hoegmoegende man, och manga hjaessor saenkte sig foer den rike +jaernpatronen, varhelst han for fram, men han hade dock med harm +iakttagit, att man i vissa kretsar otvetydigt sag honom oever axeln. +Han ville nu genom aektenskaplig foerening med ovannaemnda fattiga, men +foernaema froeken foerskaffa sig relationer inom aristokratien foer att i +saellskapslivet foervaerva den plats, honom raetteligen tillkom. Dessutom +hade han vissa spekulationer pa vasen, ja pa nordstjaernan -- planer, +som en dylik foerening noedvaendigt maste gynna. Att intet hinder fran +flickans eller hennes foeraeldrars sida skulle moeta, daerom var han +foervissad; han vaentade tvaertom, att foeraeldrarne skulle tacka honom med +glaedjetarar i oegonen, och flickan dana av foertjusning. + +Efter halvannan timmes foerlopp rullade giggen ater in pa Trevnadsloesas +gard. Den holsteinska fuxen var betaeckt med svett och loedder, +patronens ansikte gloedde av harm och raseri. Han gav Svalgren en +oerfil, daerfoer att denne ej nog hastigt hann sla ned fotsacken, +sparkade gardshunden, som med viftande svans kommit sin herre till +moetes, och rusade upp pa sitt kontor. Otroliga haendelse -- fenomen i +maensklighetens arsboecker! Brackander hade fatt en korg!... Den unga +froeken hade givit honom ett hoevligt, men bestaemt avslag! Hon hade +foersakat masugnarne och stangjaernshamrarne och saellheten vid den +aelsklige jaernpatronens sida! O kvinna, kvinna! + +Tvenne dagar daerefter emottog kronolaensman Spoeqvist en biljett med +inbjudning att besoeka vaennen Brackander. Vi finna de sympatiserande +sjaelarnas jordiska omhoeljen foertoejda, laensmannens i soffan och +brukspatronens i en gungstol, och mellan dem ett bord, foersett med +alla ingredienser, som fordras foer beredande av den aedla toddydrycken. + +Laensman Spoeqvist aer en medelalders man med ett ansikte, som liknar ett +sadant daer av guttaperka, som vid minsta tryckning mellan fingrarne +kan utstraeckas pa laengden och bredden och grina i alla moejliga +variationer. Naer detta ansikte nagon gang far naden att visa sig infoer +landshoevdingen, laegger det sig i rynkor, som uttrycka en oeverjordisk +voerdnad, en sublim undergivenhet; i varje drag laeses det med praentad +skrift: tiga, lida och doe! Infoer en laegre foerman, exempelvis +kronofogden, bliva dessa rynkor mindre skarpt markerade; de uttrycka +undergivenhet, men parad med en viss aktningsfull foertrolighet. Infoer +jaemlikar och goda vaenner baer samma ansikte en praegel av godmodighet, +humor och tokrolighet. Infoer boender laegger det sig i hoegtidliga, +byrakratiska rynkor, nagon gang foermildrade av en nedlatande dragning +pa munnen, om bonden aeger allra minst ett halvt hemman. Infoer torpare +liknar det ansiktet av en sfinx, en oloeslig, foerstenad gata. Men pa +utmaetningsauktioner glaenser det av gladlynthet och lycka. Laensman +Spoeqvist aer da i sitt element... auktionsdagarne aero hans beaux jours. +Foer att oevertyga sig daerom borde man se honom med klubban i hand och +hoera hans snilleblixtrande, kvicka, putslustiga anmaerkningar oever +varje sak, som han uppvisar och utbjuder at den auktionsbesoekande +allmaenheten. + +- Ja, sade Brackander, i det han haeftigt satte toddyglaset tillbaka pa +bordet, de skola se, vem de vagat foerolaempa. Det blir en lysande haemnd +jag tager, bror Spoeqvist. + +- Din haemnd blir raffinerad som det haer sockret, anmaerkte Spoeqvist, +under det han tillagade en ny toddy. Men tillat mig saega: din ide aer +icke ny. Napoleon... + +- Napoleon saeger du? + +- Ja, Napoleon, beraettar historien, friade till en prinsessa, jag tror +hon var fran Ungern. Nog av, prinsessan var lika uppnaest som din +froeken och svarade tvaert nej. Vad tror du Napoleon goer, bror +Brackander? Jo, knappt en vecka efter han fick korgen, gifter han sig +med Josefine, som var hans kammarjungfru... eller... jag tror... hans +ladugardspiga. Du ma tro det blev en uppstandelse vid hoven, da de +fingo veta detta. Prinsessan av Ungern dog pa staellet av foerbittring; +det gick henne, kantaenka, till hjaertat, att en ladugardspiga sa burdus +fick den vaerdighet, som nyss var erbjuden prinsessan sjaelv. Men alla +drottningar, kejsarinnor, furstinnor och hertiginnor, ja pavinnan pa +koepet, voro tvungna att hylla och krusa foer den forna ladugardspigan. +Vart hon gick, maste atta drottningar ga efter henne och baera hennes +slaep. Vacker var ocksa Josefine, det kan icke nekas. + +- Det var bra gjort av Napoleon, utbrast Brackander. Mitt beslut aer +oryggligt fattat; jag goer pa samma saett. Det skall foerbittra det +foernaema patrasket aenda in i hjaerteroten, da de fa hoera, att jag ger +deras giftassjuka dotter fan och utvaeljer Johanna Brant till min +brukspatronessa. Grevinnorna, friherrinnorna och naderna, som foer sina +doettrars raekning spekulerat pa min person och min foermoegenhet, fa sta +daer med langa naesor. Och hon, den ofoerskaemda, som vagade avvisa mig... + +- Hoer pa, Brackander, avbroet honom Spoeqvist och lade sin hand +foertroligt pa patronens arm, inbillar du dig verkligen, att flickan pa +allvar ville ge dig en korg? + +- Jag maste vael tro mina oeron. Hon tackade foer aeran, gubevars, men +foerklarade, att hon ej kunde mottaga den... den naebbgaeddan! + +- Du kaenner icke kvinnorna, sade Spoeqvist med en skakning pa huvudet, +hon ville bara foeroedmjuka dig och tog foer givet, att du skulle komma +foer andra gangen foer att som en nad anhalla om hennes hand. + +- Trodde hon det, sa hoppade hon i galen tunna, infoell Brackander, +gnuggande haenderna. + +- Desto djupare skall det nu ga henne till hjaertat... + +- Jag hoppas det... och det skall ej bli hennes enda nederlag. Nej, +hederlige vaen Spoeqvist, andra foeroedmjukelser atersta henne. Medan den +hoegfaerdiga froeken sitter i sitt fattiga hem, suger pa ramarne, knappt +har en hel bomullsklaenning att stoltsera uti och far lunka till fots +till kyrkan, skall hon fa se min Johanna komma akande i det +praektigaste ekipage och klaedd i nya sidenklaenningar foer var vecka. Jag +saeger dig, Spoeqvist, att det skall goera den gasen rosenrasande ont, ty +fruntimmer, som du vet, faesta sig mycket vid sadana saker. + +- Naer skall det stora slaget ske? fragade Spoeqvist. + +- Vad menar du, bror? + +- Med andra ord: naer friar du och naer gifter du dig? Jag kallar det +foer "slag", emedan jag jaemfoer det med faeltslaget vid Sankt Helena, daer +Napoleon i grund slog ryssarne. + +- Naer det skall ske? Genast, genast, bror Spoeqvist! utbrast Brackander +haeftigt, i det han reste sig ur gungstolen och boerjade marschera tvaers +oever golvet. Ser du, jag anser det vara baettre att foerekomma aen att +foerekommas. Tror du, att jag vill bli en visa, ett atloeje, ett +spektakel, en skampale foer alla maenniskor haer i trakten? "Brackander +har fatt korgen! Brackander har fatt korgen!" med den nyheten komma +alla skvallersystrar och kaffekaeringar att raenna om varandra; det blir +foer manga ar ett samtalsaemne, och man skall skratta, hana och begrina +mig, och alla de foernaemiteter, som hoppades, att jag skulle fria i +deras hus, skola foerloejliga mig och faegna sig at att jag blev braend pa +naesan! Nej, Spoeqvist, sa far det icke ske! Innan detta rykte hunnit +spridas, skall jag ge skvallerkaeringarna ett annat att loepa med... + +- Det aer raetta saettet att nedtysta det foerra ryktet, anmaerkte +Spoeqvist, det aer skarpsinnigt uttaenkt... Jag igenkaenner Napoleon pa +den planen. + +- Jag skall sla vaerlden med haepnad och foervaning, fortfor Brackander. +I morgon bittida kallar jag Johanna till mig och underraettar henne om +sin lycka; pa foermiddagen reser jag till korpral Brant och meddelar +honom mitt beslut, och sa snart lysningen hunnit ga foer sig, aero vi +gifta. Dig, Spoeqvist, alaegger jag saerskilt att redan i morgon +utbasunera mitt beslut i alla vaederstreck. Saeg till var maenniska du +traeffar, att jag redan friat till Johanna Brant, med ett ord, att hela +saken aer avgjord. + +- Bra, bra! Skal och lycka till! ropade Spoeqvist. + +Sjaelafraenderna stoette glasen tillhopa och drucko skalen i botten. + +Spoeqvist var i sjaelva verket varmt intresserad foer Brackanders +giftermal med Johanna, ty han visste med saekerhet, att patronen aeven +funderat pa att fria till den rike kronofogdens dotter, Spoeqvists eget +kvinnliga ideal. Spoeqvist hoppades pa detta saett bliva kvitt sin ende +och farlige rival. + +- Men hoer du, sade laensmannen, om jag ej misstager mig, laer Johanna +redan ha en faestman, din masmaestare Sven Stal. Har du taenkt pa det? + +- Bah, svarade Brackander skrattande, aer du sa enfaldig, att du i den +lilla omstaendigheten ser ett hinder foer mig! Skulle jag ej kunna sla +en av mina arbetare, en usel draeng, ur braedet? + +- Daerpa tvivlas icke ett oegonblick. Men om flickan gloemmer Sven, aer +det daerfoer ej saekert att Sven gloemmer flickan. Sven aer en karl, som +jag ej skulle vilja ha till fiende, det saeger jag uppriktigt. Han +skulle kunna bryta av dig pa mitten och goera tva byttor av dig, bror +Brackander. + +- A, ingen fara, min vaen. Om karlen boerjar glo illa, lugnar jag hans +kaenslor med 33 och 16 banko. Foer oevrigt ha vi husaga, fotblackar och +sadana maen som dig, Spoeqvist, foer att kvaesa dylika kanaljer, om de ej +ge med sig i godo. + +Vi laemna nu tills vidare de bada vaennerna att fortsaetta sin +sammanvaro, som slutade med en praektig supe, vid vilken helan, halvan, +tersen och en flaska sprithaltigt portvin toemdes under av Spoeqvist +foereslagna skalar foer Napoleon (patronen emottog denna skal med en +viss blygsamhet), Johanna Brant, giftermalet och de blivande +aettlingarne. + + _________________________________________________________________ + + Hos korporalens. + +Det aer aftonen av samma dag, pa vilken patron Brackander i ovannaemnda +aerende besoekt korporalens anspraksloesa stuga. + +Korporal Brant sitter pa baenken under linden och bredvid honom hans +kaera hustru, mor Kerstin. De hava laenge samtalat med varandra. +Korporalen blickar allvarsamt under sina buskiga oegonbryn, mor Kerstin +ser mycket upproerd ut och har tarar i oegonen. + +- Ja, jag saeger aennu en gang: det var en olycka, att jag icke var +hemma, da patronen var haer, sade mor Kerstin och torkade sig i oegonen, +det skulle da icke gatt, som det gick. + +- Det skulle gatt pa samma saett, svarade korporalen. Jag vet vad jag +gjort. + +- Brant, Brant, kan du infoer Gud foersvara, att du har foerstoert ditt +eget barns lycka? + +- Jag, liksom du och alla andra, aer endast en fakunnig maenniska, men +Gud vet, att jag handlat efter samvete och baesta oevertygelse, sade +Brant lugnt. + +- Huru ofta, kaera Kerstin, ha vi icke laest i Guds ord och sett av +dagliga erfarenheten, att lyckan icke bestar i hoeghet och rikedom, +utan i lugnt samvete, foernoejsamhet och ett dagligt, om ocksa torftigt +broed? Detta veta vi vael, men da frestelsen pakommer, hava vi sa laett +att gloemma det. + +- Men aer det icke Guds skickelse, att patronen vill ha Johanna? infoell +Kerstin. Huru ofta haender det i vaerlden, att en rik herre har +hederliga avsikter pa en fattig flicka, sadan som Johanna, och +erbjuder henne sin hand? Och Johanna kunde blivit sa lycklig, sa +lycklig! Det jordiska aer icke att foerakta, Brant... Jag saeger dig, +Brant, du har handlat ofoersvarligt infoer Gud och maenniskor, du har +foerspillt din dotters framtid. Hon kunde sasom patronens hustru blivit +var alderdoms stoed... + +- Det hoppas jag, att hon aeven kan bli som Svens hustru, sade +korporalen. Men hall nu upp, Kerstin! vad som skett kan icke hjaelpas +och aer i alla fall baest. Dina foerebraelser och tarar falla dock tungt +pa mitt hjaerta. Naer du fatt tid att taenka pa saken... + +- Nej, jag aendrar aldrig min mening! avbroet honom Kerstin under nya +tarefloder. Jag kan aldrig foerdraga tanken pa vad du gjort: den skall +foera mig till graven, Brant. + +Korporalen ville fatta Kerstins hand; hon drog den hastigt tillbaka. + +- Du goer mig bedroevad, mor, sade korporalen oemt. + +- Ja, jag saeger, att angerns dag kommer... det skall svida i ditt +hjaerta... men da aer det foer sent. + +- Nej, Kerstin, jag angrar aldrig, att jag avslog patronens +begaeran. Men det bedroevar mig, om det hjaertliga, goda foerstandet +mellan dig och mig skulle lida haerav. Mor, vi hava ju sa laenge varit +lyckliga med varandra! Vi hava fran ungdomen vandrat vid varandras +sida, oemsesidigt hjaelpande och troestande den ene den andre i livets +svara stunder! Aldrig har ett ont ord stoert trevnaden under vart +tak... Sa ha vi levat var tid, och graven ligger nu framfoer oss. +Skola vid gravens rand tvenne hjaertan skiljas, som aldrig... + +- Det aer din egen skuld, Brant, ja, din egen skuld. Skyll dig sjaelv! + +Korporalen suckade och faeste pa sin hustru en blick av oem foerebraelse. + +- Betaenk dessutom, sade han med tillkaempat lugn, betaenk dessutom, vad +vi och Johanna aero skyldiga Sven. Gossen har faest sitt hjaerta vid +flickan, och hon sitt vid honom. Sven aer oss kaerare, aen om han vore +var egen son. Jag vill ej goera min gamle kamrat Stals son olycklig, +och det skulle han bli, om han mister Johanna, ty jag kaenner Svens +sinnelag. Han har ju ocksa vart loefte, som vi aldrig med heder kunna +bryta. Har ej Svens och Johannas foerening i manga ar varit vart +oenskningsmal? + +- Sven! infoell Kerstin. Ska vi uppoffra vart eget koett och blod foer +hans skull? Ha vi icke gjort nog foer Sven aenda? Togo vi icke den +fader- och moderloese pojken till oss, vardade honom som om han varit +vart eget barn? Har han icke oss att tacka foer allt? Ha vi icke givit +honom en kristlig uppfostran? Ha vi icke arbetat och slitit och traelat +och tagit broedet ur var egen mun foer att maetta honom? Nej, Brant, tala +aldrig om Sven! Han aer oss mycket skyldig, men har av oss ingenting +att fordra... Ja, da jag taenker pa vad du gjort, oenskar jag Sven sa +langt vaegen raecker... Foer honom har du uppoffrat Johanna och oss +alla... Ack, min stackars, stackars Johanna! + +- Johanna skall ej misskaenna mig, sade korporalen, nej, hon skall det +icke, om jag kaenner flickan raett. Men gjorde hon det, bleve det mig en +spik i min likkista. Johanna skall icke foerblindas av patronens +visserligen foer oss och henne smickrande foerslag: hon skall ej gloemma +den, at vilken hon en gang givit sin tro... + +- Ja, nog tror jag, att flickan nu aer lika ofoerstandig som du, det +tror jag visst. Men kom ihag, att hennes eftertanke en gang skall +vakna... det kan komma en tid, da vi laengesedan lagt vara huvuden till +vila och kanske efterlaemnat henne i noed, uselhet och elaende; hon skall +da minnas, huru lycklig hon kunde blivit, om ej hennes envise och +ofoerstandige far hindrat det... Saeg, Brant, tror du vael, att hon da +skall vaelsigna dig i din grav? + +- Ja, ja, med Guds hjaelp skall hon det! Hon skall vaelsigna +fadershjaertat, om det ocksa misstagit sig om medlen till hennes +jordiska lycka. + +- Lugna dig med den tron, om du kan! Men jag lugnar mig icke... Du har +gjort oss alla olyckliga... du har foerolaempat patronen och gjort honom +till var fiende.., han skall haemnas pa oss... han skall vraeka oss, +driva oss fran gard och grund... goera oss till fattigstuguhjon... + +- Vael moejligt, att han det kan, ocksa moejligt, att han det vill, sade +korporalen, men det skall endast styrka mig i min oevertygelse, att +Johanna ej skulle bli lycklig med en sadan man. Folk anser patronen +foer en elak och dalig maenniska, men det tillkommer icke oss att bryta +staven oever hans huvud, ty vi hava alla sa laett att bliva slavar under +var onda natur... Men nog talat foer i afton om detta aemne. Naer vi fatt +sova pa saken, torde det nog bli baettre. + +Och haermed steg korporalen upp utan att vidare lyssna till Kerstins +klagomal och laemnade taeppan. Han tog ett metspoe, som stod i hoernet vid +foerstugukvisten, gick daerefter ned till sjoestranden och satte sig helt +lugnt att fiska. Vad han taenkte, medan han satt sa daer och sag ned uti +vattnet, aer hans egen hemlighet, men efter nagra minuter var hans +gamla ansikte lika fridfullt, som om aldrig nagon storm dragit oever +hans gra lockar. + +Korporalen hade denna gangen ingen fiskelycka. Ingen enda aborre eller +moert ville fastna pa kroken; sannolikt hade sjoens fjaelliga befolkning +redan aetit sin kvaellsvard. Men gubben satt lugnt och taligt och +betraktade den med en pennfjaeder genomstuckna korkbiten, som simmade i +det alltmer moerknande vattnet. Solen var laengesedan nedgangen; men +dess purpurslaep, aftonrodnaden, droejde aennu oever de vagiga kullar, som +i vaester begraensade dalen. En matt, genomskinlig halvskymning utbredde +sig oever insjoen och faelten och den lilla hyddan. Pa avstand hoerdes +skaellkornas bjaellror och vallhjonens rop, varmed de samla den kring +skogsdungar och aengar spridda boskapen. Det tystnade alltmer: naturen +beredde sig till nattens vila. Nu drog korporalen sin rev ur sjoen och +aemnade just laegga metspoeet pa axeln och atervaenda till stugan, da han +fran sjoen foernam ett plaskande liksom av aror. + +- Det aer Johanna, taenkte gubben, och han bedrog sig icke. Han stannade +pa stranden foer att invaenta henne. + +Nu var det vanliga landstigningsstaellet, daer korporalens oekstock lag, +en liten vik, vars finsandiga strand undanskymdes av en grastenshaell, +sa att man fran stugan ej kunde se densamma. Snart skoet baten in i +viken, och korporalen raeckte Johanna handen. Hon sag ej sa frisk och +roedblommig och glad ut som vanligt; det syntes tydligt, att hennes +sjael var nedstaemd. + +- Far, sade hon, jag kommer foer att som hastigast tala med er. + +- Ja, ja, men stanna haer, sade korporalen, jag vill ej att du skall ga +upp nu.... + +- Patronen har varit haer, far; jag vet, vad ni har svarat honom. Jag +kunde se och hoera det pa honom, da han kom tillbaka. + +Gubben Brant blickade forskande i Johannas ansikte, men sade +ingenting. + +- Tack, tack, far, sade flickan och slog sina armar kring hans hals. + +- Jag visste vael det, sade korporalen med glaedjestralande oegon och +kysste Johanna, jag visste, att min snaella flicka ej kunde taenka +annorledes... Ja, jag gav patron redligt besked: jag svarade nej och +kunde icke annat. Det var ett hederligt och redbart anbud han gjorde, +som kraevde att hoevligt bemoetas... och hoevligt, men bestaemt svarade jag +ocksa... Men vad du ser blek ut, Johanna! + +- Ja, far, jag kaenner mig sa aengslig och orolig. Give Gud, att +mickelsmaessan snart matte komma, foer det likasom braenner mig under +foetterna daer borta pa herregarden. Jag blygs foer patronen och +tjaenstefolket och foer allesammans. Jag har ingen ro i min sjael. Da jag +moeter patronen, aer det som jag skulle ga doeden till moetes. Alltsedan +han kom hem, har han varit foerskraeckligt ond; till mig har han icke +sagt ett ord, varken ont eller gott, men det andra tjaenstefolket +hanterar han fasligt illa... och foer den skull far jag lida utav dem. +Mina baesta vaenner pa herregarden se illa pa mig; pigorna aero haetska +och kalla mig patronessan, draengarne saega det vara min skuld, att +herrn aer sa elak. Och dessutom aer jag sa raedd, att patronen skall goera +far och mor och Sven nagot ont. Svalgren har omtalat, att patronen +hotat och svurit att goera oss alla olyckliga. + +- Var icke raedd foer det, mitt barn! Vi skola ej plaga oss med onoediga +bekymmer; morgondagen och alla kommande dagar vila ju i Var Herres +hand! Och vad dig sjaelv betraeffar, sa skoet du dina goeromal som vanligt +och visa dig vaenlig och god mot alla maenniskor utan att fraga efter +obetaenksamma ord och ovaenliga ansikten. Pa det saettet skall stormen +snart ga oever. Och till mickelsmaessan, min flicka, aer du, savael som +Sven, fri fran din tjaenst. Taenk pa det, sa muntrar det ditt +sinne... Men beraetta nu, vad patronen sade dig och vad du svarade, ty +jag kan vael taenka, att nagot samtal varit er emellan, innan han begav +sig hit. + +- Ja, i morse kallade han mig upp till sig; jag taenkte, att han ville +tala med mig om ladugarden. Far kan icke tro, huru foervanad jag daerfoer +blev, naer patronen med en besynnerlig blick pa mig fragade, om jag +ville bliva en rik och foernaem fru. Jag svarade, att det vore foer stor +aera, och att daerpa har jag aldrig taenkt. Da sade han, att sadan lycka +har haent fattiga bondflickor foerr, och att han ville gifta sig med +mig. Jag trodde i boerjan, att patronen bara gycklade, men da +foerklarade han, att han menade rena allvaret, och att han skulle aka +hit till far och mor och underraetta er om sitt beslut. Far kan aldrig +tro, hur besynnerlig jag blev till mods vid de orden; jag teg en lang +stund, men da fragade patronen mig: Na, vad saeger du om din lycka, +Johanna? Da fick jag mal i munnen och svarade: Herr patron, det aer mig +en foer stor aera, och dessutom aer jag foerlovad med Sven Stal. + +- Bra... Na, vad genmaelte patronen pa det? + +- Han sag foerst mycket moerk ut, men skrattade sedan och sade: Det daer +aer barnsligheter, Johanna. Du synes aennu inbilla dig, att jag skaemtar; +annars kunde du vael icke taenka pa den lange masugnsdraengen Sven, naer +du kan bli min hustru och rik och foernaem. Nu haelsar jag pa din far, +och naer jag kommer tillbaka, aer du min faestmoe. Adjoe med dig till dess! +Men sedan har patronen icke talat till mig ett ord... Har ni traeffat +Sven i dag, far? + +- Nej, min flicka. + +- Ack, far, om jag hunne, skulle jag skynda ned till masugnen och tala +med honom, men jag vagar icke, ty jag har olovandes givit mig av fran +herregarden och maste vara tillbaka, innan de sakna mig daer. Jag kunde +icke styra mitt hjaertas oenskan att tala med er. Men da jag nu icke +sjaelv kan traeffa Sven, sa ber jag er, far, att i morgon bittida ga +till masugnen och haelsa Sven fran mig. Det har kommit ut ett rykte, +Gud vet pa vad saett, att patronen friat till mig och fatt ja. Knappt +en halvtimme efter sedan patronen talat vid mig, kom langvaega +sockenfolk, som hade sin vaeg foerbi herregarden, och fragade draengarne, +om det var sant, vad ryktet beraettade. Nu aer jag sa raedd, att ryktet +ocksa hunnit till Sven, ty jag vill icke, att han ett enda oegonblick +skall vara ledsen foer min skull eller tvivla pa min trohet. + +- Gott, Johanna, var icke raedd foer det. - Ro du tillbaka till +herregarden; jag skall aennu i kvaell, sa sent det aen aer, lunka till +masugnen och tala med Sven. + +- Tack, far! + +- Gud vaelsigne dig, Johanna! + +Flickan satte sig ater i den lilla jullen, som med jaemna artag +avlaegsnades fran stranden och snart foersvann i sommarkvaellens +halvmoerker. + +Korporalen skulle nu atervaenda till stugan foer att saega mor Kerstin, +att han aemnade ga ned till masugnen, da han i detsamma hoerde gummans +vaelbekanta roest ropa hans namn. Sa snart han hunnit foerbi den omtalade +grastenshaellen, sag han Kerstin, daer hon stod i stugudoerren, och +bredvid henne en man, den han snart igenkaende foer att vara draeng hos +en i grannskapet boende bonde. + +- Haer aer ett brev till dig, Brant, ropade mor Kerstin, otalig att fa +veta dess innehall, ty ankomsten av ett brev var i korporal Brants +stuga en saellsynt haendelse. + +- Ett brev? Fran vem kan det vara? taenkte korporalen och betraktade +draengen, som framburit det, med en fragande blick, i det han gick in i +stugan och tillsade Kerstin att bjuda budbaeraren nagon foerfriskning. + +- Min husbonde gav mig lappen, sade draengen och rev sig i huvudet. Han +ville ocksa saega er, att han i morgon bittida aker med en fora till +Vaexjoe, och att korporalen kan fa foelja med honom, om han vill. + +Kerstin taende en talgdank, korporalen patog sina brillor, oeppnade +brevet och laeste. Laesningen gick langsamt, ty sannolikt var varken +skrivstilen, stavningen eller meningarnas hopsaettning den baesta; men +pa de ryckningar, som foermaerktes oever gubbens oegonbryn, kunde Kerstin +gissa, att det innehoell nagot allvarsamt och viktigt. + +Slutligen lade korporalen med en viss betaenksamhet brevet pa bordet, +avtog brillorna och sade till draengen: + +- Haelsa din husbonde och tacka honom foer hans anbud. Jag foeljer med. + +- Men da skall korporalen vara faerdig klockan tre i morgon bittida, ty +da baer det av. + +- Jag skall i raettan tid vara pa min post. + +Da draengen gatt, sade gubben Brant: + +- Det aer en ledsam nyhet, kaera hustru. Min syster, som bor i staden, +aer svart sjuk och laengtar att se mig, innan hon doer. Den gamla aenkan, +som i manga ar bott tillsammans med henne, har skrivit brevet. Jag +vill da resa till staden och, om sa aer Guds vilja, tillycka hennes +oegon. + +- Kaere Brant, laes upp brevet foer mig, bad Kerstin. + +Korporalen efterkom sin hustrus begaeran och laeste hoegt med en roest, +som vittnade om daempad roerelse. + +- Herre Gud, utbrast Kerstin med tarar i oegonen, vad det maste vara +svart att ga doeden till moetes, ensam, oevergiven och utan en kaer +anfoervant vid sin sida. Den stackars Elin aer aenka och har inga barn. +Kanske lider hon ocksa brist pa sitt yttersta... Ja, Brant, du maste +resa till henne, troesta henne och laga om en aerlig begravning, ifall +hon doer. De atta riksdalerna, som Sven laemnade oss, skall du taga med +dig; mer ha vi gunas icke i reda penningar, men det far raecka sa langt +det kan... Ack, kaere Brant, fortfor Kerstin, jag taenker ofta med +bedroevelse, huru det skulle ga, om du doge fran mig... Nej, nej, naer +jag ligger pa mitt yttersta, vill jag se dig, Brant, och hoera dig tala +om Guds barmhaertighet och halla dig i hand, naer jag doer... + +Kerstins roest kvaevdes av snyftningar. Korporalen talade nagra ord, som +pa gummans laettroerda kaenslor hade den lugnande verkan han asyftat. Han +tog daerefter sin moessa och krycka foer att enligt loeftet till Johanna +bege sig till masugnen och tala med Sven. + +Sa fort krafterna och traebenet tillaeto, vandrade han genom den i +nattens moerker insvepta skogen, ofta saettande sig att vila pa nagon +sten vid sidan om vaegen. Sa kom han slutligen till masugnen och +intraedde i hyttan, men fick daer av arbetarne det besked, att Sven +masmaestare genom kusken Svalgren i kvaellskymningen blivit kallad att +infinna sig hos patronen, och att han ej gaerna kunde vaentas tillbaka +foerraen framemot morgonen. Korporalen sade da ett hoevligt lev vael och +laemnade masugnen foer att atervaenda till sin stuga. Manga tankar +korsade varandra under vaegen i hans gamla huvud. Men hemkommen lade +han sig lugn till vila och njoet ett par timmars soemn, innan han ater +steg upp och, utrustad med matsaeck av mor Kerstin och foersedd med de +atta riksdalerna, begav sig till grannen, vilken han skulle foelja med +till Vaexjoe. + + _________________________________________________________________ + + Patronen och laensmannen. + +Den enkla traden i var beraettelse aterfoer oss till Trevnadsloesas +kontorsrum, till patron Nikolaus Brackander. Lyckliga haendelse! Vem +aterser ej med noeje denna intressanta personlighet!? + +Patronen har nu, likasom vid vart foerra besoek, sin sjaelafraende, +kronolaensman Spoeqvist, och toddyglasen till saellskap. Ty det aer +solklart, att daer en Brackander och en Spoeqvist sammantraeffa, daer +skola aeven tvenne toddyar vara. + +Samtalet aer viktigt... allvarsamt. Patronens ansikte lagar av en aedel +vrede; kronolaensmannens ligger i allvarsamma rynkor, undantagandes +nagon gang kring munnen, som, da Brackander vaender ryggen till, drager +sig till ett tvetydigt leende, snarlikt ett av skadefroejd. + +Patronen demonstrerar vaeldeliga, spottar ofta och svaenger i handen en +av sina mest aelskade piskor. + +- Och du nekar icke, Spoeqvist, att du bland folket foert ut det +foerdoemda ryktet, att jag friat till Johanna? fortfor patronen, i det +han med armarne i sidan stannade framfoer den tilltalade. + +- Kaera du, svarade Spoeqvist saktmodigt, jag gjorde bara vad dit bad +mig om. Du sade sjaelv till mig: Kaere Spoeqvist, utbasuna till hoeger och +vaenster... + +- Tig! Du aer en braennvinsadvokat! roet Brackander. + +- Du foerivrar dig, min vaen, genmaelde Spoeqvist med len, resignerad ton, +du foerivrar dig verkligen. Latom oss tala lugnt, bror Brackander! +Vilken klok maenniska kunde vael foermoda, att du skulle fa en korg pa +det hallet... + +- Drag foer fan i vald med dina korgar! skrek patronen. Du har foeresatt +dig att reta gallfeber pa mig. + +- Na, kaera du, ursaekta, om jag med ordet korg sarade ditt finkaensliga +hjaerta. Min mening var bara att saega, att om du fullfoeljer den plan, +varom vi oeverenskommit, sa kommer du utan svarighet till malet. + +Patronen teg en stund och marscherade nagra varv oever golvet. Daerefter +kastade han sig i en stol, torkade sin panna med en roed sidennaesduk +och sade nagot lugnare: + +- Ja, jag maste det. Mitt anseende och min haemndkaensla kraeva, att jag +ej avstar fran mitt beslut. Och daertill kommer, bror Spoeqvist, att... +Jag vagar knappt uttala, vad jag menar; du skulle skratta at mig... +finna mig loejlig... + +- Finna dig loejlig! Omoejligt, Brackander! Dessutom vet jag av egen +erfarenhet, att varje hjaerta har sina svagheter. Tala du fritt ut, min +vaen! + +- Men kan du tiga, Spoeqvist? + +- Min palitlighet aer beproevad, sade Spoeqvist och klingade med +patronen. + +- Gott, jag vill da saega dig, att... att jag verkligen aer kaer, +ursinnigt kaer i Johanna. Folk ma bedoema det som en galenskap, men jag +kan icke hjaelpat. + +Patronen var faerdig att sla ned oegonen, naer han gjorde denna blyga +bekaennelse. + +- Ja, maenniskohjaertat aer en besynnerlig sak, sade Spoeqvist +filosofiskt. Men hoer pa, Brackander, naer skickade du budet till +masugnen? + +- Svalgren gick dit foer en timme sedan. + +- Och huru dags kunna vi saledes hitvaenta din rival? + +- Efter supeen, svarade Brackander. + +- Jag har brattom, sade Spoeqvist och sag pa sitt ur, manga angelaegna +aerenden vaenta pa mig daer hemma... + +- Foer tusan, ropade patronen, du aemnar vael icke laemna mig? Din naervaro +aer alldeles noedvaendig, Spoeqvist. + +- Naja, jag vill da stanna haer, ty vad goer man icke foer en vaen? + +Och haermed drog Spoeqvist ur fickan ett papper och fragade, om ej +vaennen Brackander ville pateckna sitt namn sasom borgesman foer ett +lan, som laensmannen fann sig noedsakad upptaga foer att betaecka ett +hotande deficit vid redogoerelsen foer kronouppboerden. + +Patronen suckade, men insag, att han ej kunde neka. Spoeqvist hade valt +oegonblicket vael. Han undertecknade saledes. + +- Foer att aterkomma till aemnet, sade Spoeqvist med ljusnat anlete, sa +har du vunnet spel, om du blott far din rival, den lange +masugnsdraengen, avlaegsnad. Vad foerst flickans foeraeldrar betraeffar, sa +aero de kaenda foer att vara laesarepack; endast laesare kunna avsla ett sa +lysande anbud som ditt, Brackander; de fraga, gubevars, foega efter +jordisk lycka och jordiska aegodelar. Men de skola vael falla dig till +fota, vill jag hoppas, om du beroevar dem deras stoed och hjaelp, ty det +aer vael egentligen Sven Stal, som underhaller familjen, och pa honom +litar den ocksa foer framtiden. Vad ater angar flickan sjaelv, sa blir +hon nog medgoerlig, naer bara hennes kaeraste aer borta. Hon skall snart +gloemma honom och med tacksamhet emottaga ett giftermalsanbud, +varigenom hon blir ett rikt och foernaemt fruntimmer i staellet foer en +simpel piga. Jag kaenner kvinnorna, Brackander, de aelska saellan mannen +foer hans egen skull, utan foer hans samhaellsstaellning, hans rikedomar +eller foer annat glitter, som lyser dem i oegonen. + +Efter en stund anmaeldes, att supeen var faerdig. Samtalet fick efter +maltiden en politisk riktning. + +- En skal foer de liberala tidningarnes undergang! sade Spoeqvist och +hoejde sitt glas. Det aer de liberala tidningarne, som astadkomma allt +ont i Sverige. Tacka vill jag Ryssland; daer foerstar regeringen att +saetta munlas pa pressen. Haer i landet vagar svarligen en laensman, av +aktningsvaerd omtanke foer sin familj, driva sin tjaenst som den boer +drivas, det vill saega: kla boenderna, ty om ocksa landshoevdingen skulle +se genom fingrarne med det, sa kan det likvael haenda, att en liberal +tidningsskrivare far tag uti det och upproer himmel och jord... och sa +aer man av med sin tjaenst... Nej, min kaere Brackander, leve Ryssland! +Daer laer en hederlig laensman kunna sta sig bra; jag har just hoert +saegas, att laensmaennen i Finland ma som paerla i guld. + +- Och sa aero ju boenderna i Ryssland slavar, infoell Brackander. Sa +borde det ocksa vara haer. Vore min masmaestare livegen, skulle jag ej +behoeva krangla sa mycket foer att taga flickan ifran honom. + +- Du har raett. Och betaenk, bror Brackander, huru annorledes det vore, +om vi levde i Ryssland, eller om ryssarne vore herrar i Sverige. Tror +du icke, att dina utmaerkta foertjaenster sasom jaernbruksidkare, maenniska +och medborgare da laengesedan varit erkaenda? Jo, saekert! Du hade i +denna stund varit riddare bade av Sankt-Georgs- och +Alexander-Raevskinns-orden. + +- Tror du det? + +- Jag aer oevertygad daerom. + +- Navael, sade Brackander, da dricka vi aennu en skal, och den foer +Ryssland! + +Nu glaentades pa doerren, och Svalgrens raevfysionomi uppenbarade sig foer +de bada sjaelafraenderna. + +- Nadig patron, sade tjaensteanden, Sven masmaestare aer haer utanfoer. + +- Visa honom in pa kontoret, befallde Brackander. + + _________________________________________________________________ + + De bada rivalerna. + +Patronen och kronolaensmannen laemnade matsalen och atervaende till +kontoret. Spoeqvist antog en allvarsam, imponerande uppsyn och slog sig +ned i soffan, patronen lade armarne i kors bakom ryggen och sag +fundersam ut. + +Sven masmaestare intraedde. Han haelsade herrarne hoevligt och stannade +vid doerren med moessan i hand. Pa jaettens panna lag ett dystert moln, +och i hans annars sa klara och lugna blick visade sig nagot, som +antydde oro och sjaelsspaenning. + +- God afton, min foertraefflige Stal, sade patronen fryntligt. Jag har +latit kalla dig hit foer att tala med dig i en viktig affaer... Bror +Spoeqvist, du ser haer den av mina talrika arbetare och underhavande, +foer vilken jag hyser det stoersta foertroendet. Jag ger med noeje Stal +det vitsord, att han aer en skicklig, ordentlig och trogen arbetare. + +- Faegnar mig att hoera, sade Spoeqvist nadigt. Goer dig alltid foertjaent +av sadant beroem, min vaen! + +Sven teg och snodde moessan mellan haenderna. + +Patronen gick ett par steg oever golvet och fortfor: + +- Jag anser det bade foer en plikt och en glaedje att goera mina +underhavande lyckliga... + +(Sven sag vid denna ovaentade bekaennelse hoegst foerbluffad ut; Spoeqvist +smalog omaerkligt.) + +- Och daerhaen hava mina straevanden alltid varit riktade, fast jag +mahaenda mangen gang misstagit mig om medlen och i aennu flera fall haft +att goera med maenniskor, som ej gjort sig foertjaenta av min vaelvilja. +Det glaeder mig desto mer, da jag finner ett tillfaelle att visa mitt +hjaertas filantropiska boejelser utan att missbruka min godhet och +spilla den pa ovaerdiga. Min kaere Sven, jag har fattat stort intresse +foer dig och beslutat goera vad jag kan foer din framtida lycka. Det +kontrakt, genom vilket jag aer din husbonde, aer snart ute; jag vill +ogaerna foerlora en sa trogen tjaenare... Vill du foer aennu ett ar stanna +kvar i min tjaenst? Jag skall giva dig oekad avloening, min vaen... ja, vi +skola nog komma oeverens. + +- Med foerlov, herr patron, svarade Sven, jag har funderat pa annat +hall: jag vill foersoeka att bli min egen smed. + +- Saa?... Na, jag saeger ingenting daerom, jag har just foer din raekning +taenkt pa detsamma. Men saett dig ned, min vaen! Jag har mycket att tala +med dig om. + +Sven satte sig pa en stol vid doerren. + +- Vad skulle du saega, fortfor patronen, om jag haermed, i herr +kronolaensman Spoeqvists naervaro, foerbinder mig att efter din +tjaenstetids slut skaenka dig en egen liten jordlapp, bygga pa densamma +en smedja, foerse den med alla inventarier och daertill giva dig ett par +hundra riksdaler att boerja din roerelse med? + +- Bevare mig! Aer det verkligen patrons mening? sade Sven och faeste pa +Brackander en blick, som pa en gang uttryckte misstroende och +oeverraskning. + +- Min allvarliga mening, foersaekrade Brackander. Na, min gosse, sla mig +i hand och tacka mig! + +Sven raeckte patronen sin stora, valkiga hand, men icke utan en inre +motbjudande kaensla, ty han anade, att nagot lag pa djupet av denna +ovanliga vaenlighet och frikostighet. + +- Och naer du nu blir din egen, sade Spoeqvist, sa vill jag tro, att din +foersta tanke blir att gifta dig. + +- Naturligtvis, infoell Brackander och klappade Sven pa axeln. Naer man +kommer i sa lysande omstaendigheter, sa maste man dela dem med en +trogen maka, annars aer det ingen vaelsignelse med det. Du skall tro, +Sven, att jag ocksa gjort upp en plan i det haenseendet... Jag vill +goera din lycka fullstaendig, min gosse. + +- Jag tackar patronen, sade Sven och vaende sig oroligt pa stolen. + +- Jag kaenner en flicka, som rakat bli kaer, ja, riktigt olyckligt kaer +uti dig, Sven. + +- Hm... jasa. + +- Du skall fria till henne, min gosse, och det genast. Hon aer dig +vaerdig; ja, pa saett och vis blir det dig en aera att fa henne till +hustru. Jag vill goera er baegge lyckliga. Det aer, med ett ord, min +hushallerska, mamsell Petronella, som foergapat sig i dig. Hon aer kaer +oever oeronen, stackars maenniskan... + +- Mamsell Petronella? Det kan aldrig vara patrons mening! utbrast +Sven, blossande roed i ansiktet. + +- Jo, min vaen. Visserligen aer hon av sa kallat baettre folk, men +kaerleken jaemnar allt, och da du nu vet, att hon sjaelv oenskar dig till +man, sa boer du ej vara foerlaegen foer den saken... + +- Jag tackar patron foer hans goda avsikt, sade Sven och steg upp fran +stolen. Men att jag skulle fria till mamsell Petronella, det blir +aldrig av. + +- Vad saeger du? utbrast patronen och staellde sig med korslagda armar +framfoer Sven. Blir det aldrig av, saeger du? Aer det bondblyghet eller +tredska, vaba? + +- Intetdera, svarade Sven lugnt. Men jag menar, att jag aldrig i +vaerlden vill ha mamsell Petronella. + +- Snack och dumheter! infoell patronen. Jag vill saega dig, Sven, att du +baer dig raett otacksamt och illa at... Du skall icke tro, att jag aemnar +skaenka jordlappen och smedjan och de tva hundra riksdalerna at en +tredskande, motvillig tjaenare. Jag faester vid min gava det bestaemda +villkor, att du gifter dig med mamsell Petronella. Du hoer nu. Skjut +icke din lycka egensinnigt ifran dig. + +- Jag maerker nog, att jag maste foersaka patrons gava, sade Sven. + +Patronen stod en stund tyst, likasom om han ej vaentat sig detta +bestaemda avslag. Spoeqvist daeremot utbrast: + +- Aer du galen, karl? En otacksammare toelp har jag aldrig sett. + +- Ja, bror Spoeqvist, sade patronen och skakade pa huvudet, du ser nu +sjaelv, huru det aer, naer man menar vael med sitt folk. Man beloenas blott +med uppstudsighet och otack. + +- Det aer en gammal sats, att man aldrig boer goera en bonde gott, +fortfor Spoeqvist. Nej, stryk aer det enda, som hjaelper pa dylikt folk. + +Sven raetade sig till sin fulla laengd och maette Spoeqvist med en +foeraktlig blick. Men i trots av den stolthet, som vid laensmannens +sarande ord framlyste pa hans panna, var ynglingens hjaerta sorgset och +beklaemt. Pa vaegen mellan masugnen och herregarden hade Svalgren +framkastat atskilliga dunkla haensyftningar pa vad som nyligen timat +mellan patronen och Johanna. Dessa haensyftningar intraengde som +dolkstyng i Sven masmaestares broest, men en kaensla av stolthet och +manlighet foerbjoed Sven att staella nyfikna fragor pa den av honom djupt +foeraktade betjaentslusken, vars falska oegon lyste av skadeglaedje. Sven +foerstod sig foega pa list och krokvaegar, men icke desto mindre boerjade +han starkt misstaenka, att det av patronen framstaellda och med sa +lockande foerdelar foerenade giftermalsfoerslaget stod i samband med +vissa andra avsikter. Han vaende sig nu till husbonden och sade med en +staemma, som han foersoekte goera lugn och fast: + +- Jag ber patron icke tro mig sa illa som att vara elak och otacksam. +Men det aer mig omoejligt att goera, som patron vill, ty jag har givit +Johanna Brant mitt loefte, och det sviker jag aldrig. + +- Hi, hi, hi! skrattade Spoeqvist. Det var mig en loejlig figur! + +- Men aer du raett saeker pa att Johanna vill ha dig? fragade Brackander, +i det han med konstlad munterhet instaemde i Spoeqvists skrattsalva. + +- Ja, det aer jag fullt saeker pa, svarade Sven oeppet och trohjaertat. + +- Men ser du, fortfor Brackander, om det nu haende sig sa, att en +baettre friare aen du, en rik, mycket rik och daertill foernaem man, ville +goera Johanna den aeran att taga henne till hustru, vad skulle du saega +om det? + +- Jo, svarade Sven med atervunnen fasthet, jag skulle saega, att om den +rike mannen foerut vet, att Johanna aer min trolovade, sa baer han sig at +som en dalig karl. + +- Hi, hi, hi! grinade Spoeqvist. Den ofoerskaemde lurken har mal i +munnen, det hoers vael. + +Brackander blev som ett roedstruket plank i ansiktet, och hans sma oegon +boerjade plira pa ett saett, som foerkunnade ett foerestaende utbrott. +Emellertid ansag han aennu icke tiden vara inne att giva sin vrede loesa +tyglar; han behaerskade sig och fortfor: + +- Men om du tycker om flickan, sa skulle du vael icke vilja sta i vaegen +foer hennes lycka, min vaen? + +- Menar patron, att hon skall bli lycklig, bara hon far en rik man? + +- Staell inga fragor pa mig, karl, utan svara sjaelv! + +- Da vill jag svara, att jag kaenner Johanna baettre, aen att hon skulle +taenka sa; annars skulle jag icke vaerdera henne sa mycket som en +utsliten sko... nej, da skulle den rike mannen gaerna fa taga henne. +(Sven torkade sig haervid i oegonen.) Men se, Johanna vet, att jag kan +arbeta och foersoerja en hustru sa bra som nagon i min staellning; och +skulle onda dagar komma, sa vet hon av Guds ord, att en hustru skall +dela ljuvt och lett med sin man. Ja, herr patron, Johanna och jag och +hennes foeraeldrar ha ofta talats vid om den saken. Hon vill gaerna slita +ont foer min skull, om Gud sa vill... + +- Daer sticker "laesaren" fram! Aer det icke foer loejligt, bror +Brackander? Hi, hi, hi! grymtade Spoeqvist. + +Sven rodnade, och en krampaktig ryckning kring hans laeppar visade, att +han ej var kaensloloes foer den vaerde kronobetjaentens upprepade han. +Svens naturligt haeftiga lynne, likasom hans stolta sinne, jaettelika +vaext och vaeldiga kroppskrafter, var ett slaektarv; i hans adror rann +friskt och ofoerfalskat de gamle vikingarnes blod. Han kaende foer ett +oegonblick en hjaertinnerlig lust att riktigt gastkrama laensmannen; men +han sansade sig och hoell sitt lynne i tygeln. Men att besegra en +raettvis och oupphoerligt retad harm kostar anstraengningar och tager +stoerre krafter i ansprak aen dem Sven en gang visade sig aega, da han +infoer de foervanade djaeknarne "kysste" slaeggan. + +Brackander delade ej denna gang Spoeqvists munterhet. Den lille mannen +staellde sig i en imposant posityr framfoer jaetten, till vars broest han +naett och jaemnt raeckte, och utbrast med hes roest: + +- Men om den rike mannen, som aemnade goera Johanna lycklig, vore ingen +annan aen jag sjaelv... jag sjaelv, hoer du!... skulle du aenda vaga kalla +honom dalig karl? Svara pa den fragan! + +- Jag tager ej mitt ord tillbaka i det fallet heller, svarade Sven. +Men sa illa vill jag icke taenka om patron... + +- Jasa... du... lymmel... du vagar kalla mig dalig karl! stammade +Brackander, blagroen av ilska. Det skall du fa umgaella! Vet du, skurk, +att jag aer din husbonde? Vet du, vad det kostar att oeverfalla sin +husbonde med okvaedinsord? + +- Jag aer ditt vittne, Brackander, att draengen kallat dig en skurk och +dalig karl, infoell Spoeqvist. + +- Det var osanning, det har jag aldrig gjort, genmaelde Sven. Det var +tvaertom patronen, som... + +- Jag aer ditt vittne, fortfor Spoeqvist, att han beskyllt dig foer +osanning, det vill saega: kallat dig loegnare och storljugare. Foer +dylika okvaedinsord, da de faellas av tjaenare mot husbonde, boetes +fyradubbelt mot vad i lagen stadgat aer, enligt missgaerningsbalkens +15:de kapitel. + +- Missgaerningsbalken... du naemnde ett ord, bror Spoeqvist, sade +patronen, i det han med handen for genom sin tupe (under densamma hade +oegonskenligen framblixtrat en ljus ide). Jag har angaende +missgaerningsbalken nagot vidare att tala med den haer go junkern. Foer +tre veckor sedan foersvann ur storsmedjan en hop smidjaern av baesta +kvalitet. Jag har aennu icke lyckats upptaecka tjuven, men jag +misstaenker pa goda skael den haer mannen. + +- Ett gott infall, taenkte Spoeqvist foer sig sjaelv. Brackander far ljusa +ideer, atminstone da han aer ilsken. + +Denna skamloesa beskyllning kom sa ovaentat och ljoed sa foerfaerlig i Sven +Stals oeron, att blodet likasom isades i hans adror; han bleknade och +fattade, sa stark han annars var, i doerrposten foer att ej vackla. Den +som tror, att ett rent samvete i ett sadant oegonblick som detta aer ett +harnesk, mot vilket falska beskyllningar studsa tillbaka som uddloesa +pilar, han kaenner ej maenniskonaturen. Ju renare det inre medvetandet +aer, desto stoerre fasa och avsky hyser man foer blotta tanken pa ett +brott... desto tyngre, ja, olidlig kaennes misstanken... den oskyldige +finner sig smutsad av en dylik anklagelse. Om boven rodnar, bleknar +och darrar, da hans brott upptaeckes, sker det blott av haepnad oever att +se sig blottad eller av fruktan foer straff, och da han hunnit bliva +van vid dylika fataliteter, kan han med fraeck panna moeta vilken +anklagelse som helst. Icke sa den oskyldige; innan hans upproerda +moraliska natur hunnit komma i jaemvikt, skall han ej kunna uthaerda +blicken fran en like, som misstaenker honom. + +- Se bara, ropade Spoeqvist, se, huru karlen bleknar och darrar! Han +foerrader sig sjaelv... hans brott aer uppenbart. Jag skulle vaga svaera +pa, att din erkaent skarpa blick, bror Brackander, traeffat den +raette. Ja, kanaljen har utan tvivel stulit det daer jaernet; jag gar ed +pa det naer som helst. + +- Patron, jag aer oskyldig... jag lider icke baera en sadan misstanke. +Tag orden i Herrans namn tillbaka! sade Sven. + +- Nej du, svarade Brackander, stralande av glaedje, nej du! Jag aer viss +om, att du aer tjuven. Du skall svara infoer tinget... var saeker +daerpa... och aka pa kronoskjuts och ligga pa skampallen. Det skall bli +en lustig historia. Och kan jag icke faella dig, skall jag atminstone +lata inflyta i din orlovssedel, att du aer misstaenkt foer tjuveri. Ha, +ha, ha, jag har vael raettighet att misstaenka vilket av mina legohjon +jag vill! + +- Herre Gud, suckade Sven likasom foer sig sjaelv, icke skall domaren +faella mig foer vad jag icke gjort, men mitt rykte och anseende infoer +maenniskorna blir foerdaervat. Det stannar alltid en misstanke pa mig +aenda... Det vore foerskraeckligt! + +- Jo, sadana aero laesarne, bror Brackander, infoell nu Spoeqvist, idel +gudsnadliga och fromma maenniskor pa ytan; men da man bara kommer +underfund med dem, aero de idel tjuvar och kanaljer. Den daer goeken har +nog gatt i god skola. Den gamle knekten pa traebenet -- jag menar hans +fosterfar, haltebolinken -- har uppfostrat honom pa raetta saettet. Har +han laert honom stjaela, sa har han saekert ocksa laert honom goemma. Du +laer aldrig fa igen ditt jaern, Brackander, da det kommit i sadana +lurifaxars haender. Men jag, laensmannen, skall haedanefter ha ett gott +oega pa den daer korporalen och hela laesarepacket... + +Svens ansikte gloedde, hans oegon gnistrade, adrorna vid hans tinningar +svaellde. Han hade hitintills med krampaktig styrka fasthallit i sin +sjael den foermaningen, att det just aer i frestelsens stund en kristen +boer taga vara pa sitt sinne och aldrig loena ont med ont; men nu var +mattet ragat: han kunde icke laengre strida mot sin natur. Den +flammande blick, han faeste pa laensmannen, foerstummade denne, sasom om +han sett ljungelden oever sitt huvud: den tappre kronobetjaenten makade +sig instinktmaessigt upp i soffhoernet, sa langt fran Sven han kunde +komma. + +- Akta dig, du ormtunga, sade Sven och knoet sin vaeldiga naeve. Vagar du +yttra ett enda ont ord mer om min fosterfar, skall jag moerbulta dig, +din usling. + +Patron Brackander boerjade aeven, som man saeger, draga oeronen at sig. +Men nu uppstaemde laensmannen ett nytt hi, hi, hi, foer att bemantla sin +raedsla, och dessa oartikulerade ljud frambragte pa patronen samma +verkan, som trumpetens toner pa den eldiga stridshingsten. Han +erinrade sig aeven sina husbonderaettigheter, och att han i noedfall +kunde taga till retraetten och ropa sina draengar till hjaelp. Haermed +livade han sitt mod, och med modet boerjade ater vreden jaesa oever. + +- Karl, roet han, du har vagat kalla min vaen och gaest, konungens +befallningshavande herr Spoeqvist, foer usling! + +- Och det vagar jag kalla dig ocksa, du lille otaecke dvaerg, svarade +Sven. Reta mig icke foer mycket, hoer du det!... Och en sadan karl +skulle Johanna ha! Tvi! + +Utom sig av raseri och med tupeen rest pa aenda likt piggsvinstaggar +ryckte patronen ned en chambriere fran vaeggen. Laensmannen darrade som +ett asploev foer vad som komma skulle. + +- Brackander, sade han, sansa dig ett oegonblick... och... kalla in +Svalgren. Haer kan behoevas ett vittne... Svalgren, Svalgren! + +Betjaenten Svalgren var icke langt borta. Han hade bakom doerren till +matsalen lyssnat till upptraedet. Han intraedde nu, men lade handen +foersiktigt pa doerrlaset foer att, om sa proevades noedigt, visa sin +foermaga i konsten att foersvinna. + +Patronens foersta avsikt hade varit att genast skrida till handling. +Spoeqvists mellankomst och Svalgrens intraede bestaemde patronen att lata +handlingen foeregas av ett laempligt tal. Och han upphov sin mun och +talte salunda, allt under det han viftade med chambrieren: + +- Vet du, din tjuvstryk, vilka en husbondes raettigheter aero? Nej, det +tyckes du icke veta, men jag skall upplysa dig daerom. Jag kan ge dig +en orlovssedel och foerskaffa dig ett praestbetyg, som foerstoera din +framtid och braennmaerka dig och goera dig avskydd av alla maenniskor; du +skall aldrig fa arbete och baergning, vart du vaender dig inom Sveriges +landamaeren, om icke bland pioniaererna pa Vanaes. En sadan orlovssedel +har jag ocksa lovat dig, och daermed haller jag ord. Du har stulit +jaernet ur storsmedjan; jag kan mahaenda icke bevisa det, men jag har +raettighet att misstaenka vem jag vill, och daermed punkt. (Svalgren sag +vid dessa ord saerdeles belaten ut; ty han visste baest, vem som +verkligen begatt stoelden, och hans rygg bar aennu maerken, som vittnade +om, vem patronen i sjaelva verket misstaenkte.) Men nog med det, fortfor +Brackander, haer finnes ocksa i Sveriges lag nagot, som kallas +husaga. Kanske du icke vet, vad husaga vill saega? Din rygg skall snart +fa erfara det, min gosse. Jag har laglig raettighet att moerbulta dig, +att sla dig gul och bla, att piska dig sa att sjaelen skriker i kroppen +pa dig... + +- Ja, laglig raettighet, infoell den lagfarne Spoeqvist, enligt +handelsbalkens 14:de kapitel och missgaerningsbalkens 36:te. +Paragrafernas nummer erinrar jag mig icke foer tillfaellet, men +ordalydelsen i den ena aer: "slar husbonde eller matmoder legohjon +sitt, sa att thet theraf varder lamt eller lytt, ligger det i laga +bot; naepsa de thet skiaeliga foer brott dess, vare ogildt". + +- Och vem annan bedoemer, om jag naepser "skiaeliga", aen jag sjaelv? +fortfor Brackander triumferande. Om jag finner "skiaeliga" att ge dig +oskaeligt med stryk, sa aer det min raettighet. Med ett sadant instrument +som det haer (patronen viftade med chambrieren) kan jag ej sla en sadan +tjur som dig lam och lytt; men jag kan tappa blodet ur dig, kan +hudflaenga dig fran topp till ta, sa att ditt arma skinn haenger som en +trasa, och det, ser du, aer min raettighet, i lagboken gillad och +stadfaestad pa riksdagen 1734. + +- Patron skall bara icke foersoeka, sade Sven, ty det skulle bekomma +patron illa. Jag aer en svensk man och son av en, som stupat i faelt foer +sitt fosterland, daerfoer tager jag icke stryk, ser patron; och om nagon +foersoeker vifta at mig med piskor eller vad som helst, sa oemkar jag +honom, sa laenge jag har mina naevar i behall. + +- I hoeren baegge tva, att han hotar sla sin husbonde, skrek Brackander. +Vet du, vad det kostar, om du vagar sla igen, vet du det? + +- Ae, det kostar bara trettio tu par spoe, infoell Spoeqvist, hi, hi, hi, +bara trettio tu par spoe, enligt missgaerningsbalkens 15:de kapitel. Det +aer en smasak foer en sadan bondrygg. Och sa talar han om sin far, som +stupat i krig! Likasom det skulle gaella infoer lagen och fria hans hud +foer stryk! Kors sa befaengt! Sa hjaertinnerligt lustigt! Rappa pa honom +nu, Brackander! + +- Din far var vael i alla fall en tjuv, likasom du sjaelv, och haer har +du bade foer dig och din far och hela din slaekt. + +Nordstjaerneordenskandidaten Nikolaus Brackander hoejde haermed +chambrieren och riktade ett slag mot Sven Stals ansikte. Laedersnaerten +susade i luften, men innan den hunnit det asyftade malet, hade Sven +hejdat och fattat den med sin kraftiga hand. + +Blodet rusade med fruktansvaerd fart genom ynglingens adror, det +virvlade i hans hjaerna, jaeste i hans hjaerta... baersaerkalynnet hade +fattat honom... Han var faerdig stoerta sig oever patronen och krama +honom med sina vaeldiga ramar, da i samma oegonblick fosterfaderns +fromma, allvarliga ansikte visade sig foer hans inre oega, och han +tyckte sig hoera de heliga ord, som dennes laeppar sa ofta upprepat: +"bedjen foer dem som goera eder skada och foerfoelja eder". Och Sven +stannade mitt i anloppet och laet sin hand sjunka. Men den djupa +angestsuck, som utpressades ur hans barm, vittnade om den foerfaerliga +anstraengning, genom vilken han atervunnit sin besinning. + +Vid den hotande roerelse Sven gjorde hade patronen blivit likblek och +gjort ett sprang baklaenges, Spoeqvist krupit under toddybordet och +Svalgren oeppnat doerren foer att helt inkognito laemna stridsplatsen. Men +da nu jaetten ploetsligt tycktes ombyta sinnelag och hans huvud med +nedslaget uttryck sjoenk mot hans broest, repade de trenne hjaeltarne +ater mod. De togo foer givet, att tanken pa de "trettio tu par spoe" +hejdat den vaeldiges arm, ty av aedlare bevekelsegrunder skulle de +sjaelva ej avstatt fran en haemnd. Spoeqvist satte sig ater i soffan, +sedan han latsat soeka efter sin naesduk under bordet, Svalgren intog +sin gamla plats vid doerren, och patronen boerjade, lik en arg hund, +rycka i chambrieren, som kvarstannat i Svens hand. + +- Patron, sade Sven, taenk icke pa att sla mig, utan lat mig ga i fred +haerifran. Av det haer samtalet kan endast ont uppkomma, om det +fortsaettes, ty vi aero alla retade och vid vrangt sinnelag. I morgon +skall jag komma tillbaka till patron, om patron vill. + +- Slaepp chambrieren, slaepp chambrieren, din hund! roet patronen och +ryckte ursinnigt i densamma. + +Sven slaeppte den... och patronen, som just gjorde en ny foertvivlad +ryckning, foerlorade jaemvikten, vaende sig om i fallet, foell raklang i +golvet och stoette naesan sa illa, att blodet boerjade floeda oever +tiljorna. + +- Mord, mord! tjoet Brackander, under det Svalgren skyndade fram foer +att hjaelpa sin herre pa benen. + +- Mord och blodsutgjutelse! Hjaelp, hjaelp! skrek Svalgren med gaell +staemma. + +Spoeqvist bet sig i laeppen foer att icke gapskratta at vaennen +Brackanders ofaerd, varefter han vaende sin av skadeglaedje lysande blick +pa Sven och sade med mycken salvelse och hoegtidlighet: + +- Olycklige, vad har du gjort? Du aer hemfallen at lagens hela +straenghet; ingenting kan raedda dig ur raettvisans arm. + +Sven stod likasom foerstenad. + +- Aer det icke hemgang? Aer det icke edsoeresbrott? Kan jag ej fa karlen +pa faestning? vaeste patronen, medan han skyndade att skoelja naesan i ett +vattenfat. + +- Nej, nej, min vaen, hemgang aer det vael icke, sade Spoeqvist med en +beklagande atboerd, du maste noeja dig med trettio tu par spoe. + +- Men jag vill ha honom haektad... Aj, min naesa... Han far icke +undkomma eller rymma. Hos dig, sasom konungens befallningshavande, goer +jag mina ansprak gaellande foer att fa karlen inspaerrad... genast, +genast, foerstar du! + +- Enligt 2:dra paragrafen straffbalken skola missgaerningsmaen, da saken +gar a lif eller kropp och ej med penningar boetas ma, genast a faersk +gaerning gripas, i haekte saettas och utan uppskov foer raetta staellas, +anmaerkte Spoeqvist. Jag vill saledes strax skrida till verket... +Svalgren, arrestera denne missgaerningsman! + +Svalgren sag foerst pa Sven, daerefter pa laensmannen, bugade sig och +svarade: + +- Oaendligen smickrad av foertroendet; men som jag icke vet, huru jag +skall baera mig at, far jag be herr befallningsman visa mig det. + +- Raett illa, mumlade Spoeqvist foer sig sjaelv, att jag icke har +handbojor och fotblack med mig. Utan sadana mobilier borde ingen +omtaenksam tjaenare av Kongl. Majestaet och kronan resa. Och jag, som +hemma har en sa vacker handboja av min egen invention, en handboja, +som jag skall uppvisa foer landshoevdingen, och pa vilken jag funderar +att taga patent! + +Laensmannens tanke hade likasom funnit eko i patronens sjael, ty denne +senare utbrast nu: + +- Svalgren, i skrubben bredvid vedboden ligga handklovar och en black. +Spring genast efter dem! De komma nu till pass. + +Emellertid hade patronens och Svalgrens ovan foermaelta noedrop foert till +staellet hela gardens manliga och kvinnliga befolkning. Foerstugudoerren +oeppnades, och man sag en hop huvuden nyfiket titta in i rummet. Da +draengarne sago patronen sta och skoelja sin uppsvaellda naesa oever +tvaettfatet, puffade de varandra i sidan och beto i troejaermarne foer att +ej genom skratt foerrada beskaffenheten av sina medlidsamma kaenslor. +Huru saken egentligen tillgatt, visste de icke, men de ansago foer +sannolikt, att Sven masmaestare piskat upp deras husbonde. + +Spoeqvist, som var en foersiktig faeltherre, uppgjorde genast den +operationsplan, han ansag radligast att foelja. Hans ansikte rynkade +sig pa ett saett, som skulle uttrycka djupt medlidande, under det han +nalkades Sven och faderligt lade sin hand pa hans axel. + +- Min stackars gosse, sade han, min tjaenst alaegger mig den sorgliga +plikten att arrestera dig. Goer icke motstand, min vaen, ty ehuru du +visserligen skulle kunna begagna dig av dina ovanliga kroppskrafter +foer att denna gang komma loes, sa skall dock raettvisans arm foerr eller +senare na dig. Betaenk aeven, vad det kostar att saetta sig till motvaern +mot en kronans tjaensteman i hans aembetsutoevning. Roer du mig i ovaenlig +avsikt bara med ett finger, sa far du, enligt missgaerningsbalkens +18:de kapitel, umgaella det med tuhundra dalers boeter eller, om du ej +orkar boeta, tjuguatta dygns faengelse vid vatten och broed... Saledes, +fortfor Spoeqvist, i det han ur den nu aterkomne Svalgrens hand emottog +handklovarne, saledes inser du, att motstand blott skall foervaerra +saken. Jag vill foer oevrigt i foertroende och foer att lugna ditt hjaerta +saega dig (Spoeqvist saenkte haervid roesten till en viskning), att du, naer +allt kommer till kritan, slipper undan med aderton par spoe, i staellet +foer trettio tu, emedan din foerbrytelse egentligen skett i "hastigt +mod"... Mina vaenner (Spoeqvist hoejde nu sin roest och vaende sig till de +i foerstugan foersamlade askadarne, alltunder det han gjorde +handklovarne i ordning), I sen haer foer edra oegon ett varnande exempel, +huru det gar, da tjaenaren saetter sig upp mot sin husbonde. Lat det bli +eder till en haelsosam varnagel. + +Drangarne puffade varandra i sidan och goemde sig den ene bakom den +andre, kanske foer att doelja det intryck, Spoeqvists predikan gjort pa +dem. En och annan syntes bekymrad, men dessa voro sadana, som kaende +medlidande med Sven. + +- Raeck fram dina haender! sade Spoeqvist till denne. + +Sven vaknade vid dessa ord likasom ur en droem. + +- Jag maerker, sade han dystert, varom fraga aer, men tro icke, att jag +godvilligt later mig bindas och slaepas till skampalen. Foersoek ej att +komma fram med handklovarne; det tjaenar till ingenting. Jag vill +hellre doe aen vanhedras. + +- Se sa, gosse, friskt mod nu! Hit med haenderna! sade laensmannen och +fattade i Sven. + +Sven stoette kronobetjaenten tillbaka, satte moessan pa huvudet och sade: + +- Adjoe, patron! Tack foer denna gangen! Mig aterser ni aldrig mer... Ur +vaegen, gott folk! Den som toers laegga hand pa mig, far skylla sig +sjaelv. + +Och haermed laemnade han rummet och gick obehindrad genom hopen. + +Naer Brackander och Spoeqvist hunnit sansa sig, ropade bada med en mun: + +- Grip, grip, tag fast honom! Lat honom icke komma undan! Efter honom, +era kanaljer! + +- Ja, ja, nadig patron! Ja, ja, herr befallningsman! skreko draengarne +och sprungo omkull varandra i trappan i sin latsade iver att +efterkomma herrarnes befallning. Nedkomna pa garden lupo de, skrikande +och hojtande, at alla hall, utom det, i vilket de sago, att Sven med +fasta och langsamma steg avlaegsnade sig. + + _________________________________________________________________ + + Avsked fran hemmet. + +Det i foeregaende kapitel skildrade upptraedet hade foerefallit, medan +Johanna var borta vid sin fars stuga. + +Foervirrad och utan foermaga att taenka en redig tanke laemnade Sven +masmaestare herregarden och gick, han visste ej vart. I hans sjael +tumlade kaenslorna om varandra som vagorna pa en vindpiskad sjoe; harm +och bitterhet oever den skamliga behandling han lidit, dystra aningar, +smaerta och vemod vidgade eller sammanpressade hans hjaerta. Sa vandrade +han laenge, knappt medveten om sig sjaelv och utan att upplyfta sin mot +marken riktade blick. Naer han slutligen aterkom till besinning och sag +sig omkring, befann han sig inne i djupa skogen, och natthimlen med +sin tysta stjaernehaer vaelvde sig, oever hans huvud. Troett nedkastade han +sig vid foten av en gran och soekte samla tankarne foer att med lugn +betrakta sin staellning och fatta ett beslut om vad som borde goeras. + +- Har jag verkligen gjort mig skyldig till en foerbrytelse? taenkte han +foer sig sjaelv. Lade jag icke band pa mitt sinne, fast de retade mig pa +det gruvligaste saett? De anklagade mig foer tjuveri och hanade min +fosterfar foer hans gudsfruktan och kallade aeven honom och min +koettslige far foer tjuvar... naer jag taenker pa det, sjuder det i mig... +jag skulle vilja strypa dem, de uslingarne... Misstaenkt foer tjuveri! +det aer ju foerskraeckligt! Jag kan aldrig uthaerda den skammen... Och sa +vilja de haekta och doema mig till spoepalen foer att i tid och evighet +vanaera mig och lata mina fosterfoeraeldrar doe i sorg och foertvivlan. Men +kan patronen det? Det aer ju han, som foerbrutit sig mot mig, och icke +jag mot honom! Far en husbonde straffloest skymfa och misshandla sin +tjaenare och beroeva honom heder och aera? Nej, sadan kan icke raettvisan +i vart land vara; det vore ju gudloest att bara taenka sa! + +Men nu erinrade sig Sven, att patronen och flera husboender av samma +skrot och korn verkligen med lagens tillhjaelp stoertat oskyldiga +tjaenare, dem Sven kaende, i samma avgrund, som nu oeppnade sig framfoer +ynglingen sjaelv. Det var saledes moejligt, vad Sven i det laengsta ville +betvivla. Ja, det var moejligt och aeven sannolikt, att laensmannen och +hans hantlangare skulle jaga Sven som ett oskaeligt djur, till dess de +kunde gripa, inspaerra och foera honom infoer domstol, daer efter Svens +oevertygelse ingen raettvisa foer den anklagade tjaenaren var att vaenta. +Borde han fly? Ja, han fattade ett oegonblick detta beslut, men da kom +han att taenka pa sina fosterfoeraeldrar, vilkas alderdomsstoed han var, +och mot vilka han hade heliga plikter att uppfylla. Han taenkte aeven pa +Johanna, och i den bittra, foertvivlade sinnesstaemning han nu var, +pinade han sig sjaelv med den misstanke, att flickan kanske icke skulle +ha nagot emot att fa patronen till man i staellet foer den fattige +masugnsdraengen. Och vad som var aennu vaerre: skulle Sven kunna hysa den +minsta oenskan om Johannas hand, sedan han blivit misstaenkt som tjuv +och genom ett nesligt kroppsstraff blivit vanhedrad i sina egna och i +alla maenniskors oegon? + +Dessa tankar avloeste varandra oredigt och foervirrat. Sven var ej i +stand att fatta ett beslut; hans huvud sjoenk mot broestet, och hans +haender knoetos med krampaktig styrka, sasom om han med handkraft velat +soeka avslita de osynliga snaror, i vilka ondskan och nedrigheten +insnaerjt honom. Om patron Brackander i detta oegonblick varit i den +olycklige och foerbittrade ynglingens vald, ve da dem bada! Dock nej +... innan Sven hunnit foelja vredens rop ur sitt sarade hjaerta, skulle +helt visst en annan, hoegre kraft, som foer var ursprungliga natur aer +fraemmande, fjaettrat hans haemnande arm, och om patronen raeckt Sven sin +hand och uttalat ett enda foersonande ord, skulle Sven med roert hjaerta +foerlatit allt, ty sadant var sinnelaget hos korporal Brants fosterson. + +Sven kunde, utan att hans muskler slappades, skoeta slaeggan fran morgon +till kvaell, men vid en sjaelsskakning sadan som denna var han ej van; +han kaende sig matt och foerstoerd och foersjoenk slutligen i en orolig, av +elaka droemmar stoerd slummer, daer han satt under den gamla granen, +mellan vars slokande grenar stjaernorna nedblickade sa vaenligt och +milt, liksom skulle de velat troesta honom och viska, att varje jordisk +sorg, aeven den svaraste, blott aer en oevergaende storm, efter vilken +foerr eller senare intet spar skall roejas pa det lugnade hjaertats yta. + +Sven vaknade vid faglarnes glada morgonkvitter. Han oenskade att vara +en av dessa vingade varelser, som under Guds bla himmel tillbringa +sitt liv med kaerlek, sang och den kaera omsorgen om sin avfoeda. Men +ingen sparv faller ju till jorden utan Guds vilja, och han har ju +raeknat vara huvudhar -- daerpa kom nu Sven att taenka, och denna tanke +gav honom en viss styrka. Han besloet begiva sig till korporalen foer +att fa rad och daerefter atervaenda till sitt arbete vid masugnen. +Vaelbekant med skogens villande stigar valde han den kortaste vaegen och +sag snart insjoens vatten framglittra mellan granarnes och tallarnes +stammar. Det var en vacker syn att skada, huru sjoens spegel haer och +daer glaenste av morgonsolens guld, medan den pa andra straeckor aennu lag +inhoeljd i en laett dimma, liknande en genomskinlig spetssloeja, som +smaningom hoejde sig och foersvann i den rena bla luften. Men endast den +sinneslugne kan njuta av naturens skoenhet; den olyckliges oega froejdas +ej av himmelens bla, aengarnes groenska och skogarnes skiftande prakt. +Det lugna och harmoniska i den oevriga skapelsen bildar en nedtryckande +motsats till hans eget foerstaemda tillstand; han kaenner sig sasom en +fran naturen utskjuten varelse, genom sitt sjaelvmedvetande doemd att +leva i en helt annan, osynlig vaerld av andliga konflikter, av tankar, +kaenslor och lidelser. + +Sven sag nu den vaelbekanta roeda stugan, ur vars skorsten en vitgra +roekpelare uppsteg i den lugna luften. Innan han intraedde, gick han ned +till batviken och tvaettade sitt ansikte i det kalla sjoevattnet foer att +daermed utplana sparen av sina tarar och giva sig ett frimodigare +utseende. Daerefter steg han in. + +Mor Kerstin stod vid spiseln och sysslade med en gryta. Annars var +ingen att se, ty Ingrid hade gatt till ladugarden foer att mjoelka kon +och slaeppa ut faren. + +Kerstin vaende sig om och fragade, varfoer Sven kommit vid denna +ovanliga tid. I gummans utseende och i den ton, varmed hon gjorde +denna fraga, lag ej det gladlynta och hjaertliga, som fostersonen +annars alltid roente hos henne. + +- Jag vill tala med far, svarade Sven. + +Kerstin omtalade nu i fa och tvaera ord, att korporalen tidigare pa +morgonen begivit sig i vaeg till Vaexjoe, av orsak som vi kaenna. Sven +trodde foerst att anledningen till Kerstins daliga lynne lag haeruti, +men han blev snart tagen ur sin villfarelse. Kerstin beraettade -- och +Sven ahoerde med angestfullt hjaerta -- huruledes patronen i egen person +kommit och begaert Johannas hand, vad korporalen svarat patronen samt +vad... ja, vi kunna ej foelja foerloppet av Kerstins ordstroem, men Sven +hade ej hoert manga ord, foerraen han oemsom rodnade och bleknade och +kaende sig likasom tillintetgjord. Den pina, han nu undergick, var +sjufalt vaerre aen den, han under den foeregaende aftonen och natten +erfarit. + +- Ja, det aer din skuld, Sven, sade Kerstin, din skuld, att sorg och +oenighet och kiv kommit under vart lugna tak, din skuld, att Johanna +gatt miste om en lycka, som Var Herre i sin godhet velat bereda henne +genom patronen, din skuld, att vi kanske bli drivna fran hus och +hem... och aenda hava vi foett upp dig och vardat oss om dig som om vart +eget barn... Herre Gud, det aer tacken man far haer i vaerlden! + +Hade Kerstin vetat, att varje av dessa ord raspade som en sloe sag +genom de kaensliga fibrerna av fostersonens hjaerta, skulle hon saekert +lagt band pa sin tunga, ty elak var Kerstin icke. Och hade hon daertill +vetat, vad Sven nyss lidit... hade hon vetat, att han med oro i sin +sjael kommit till fosterfoeraeldrarnes hydda foer att soeka troest, sasom +oeknens toerstande djur soeker en svalkande dryck... da skulle hon intill +doeden angrat, vad hon nu gjorde. Men hon visste det icke och sag +heller icke, huru den jaettestarke mannen satt daer, blek och darrande +sasom en kraftloes frosspatient, och huru bittra tarar frampressades ur +hans manliga oegon och lika hastigt foersvunno, borttorkade av hans +feberheta hand. + +Det var daerfoer nagonting underligt, att Sven, naer mor Kerstin slutat +att tala och med oekad iver roerde i sin gryta -- att, saega vi, Sven da +steg upp och sade lugnt, naestan muntert, om ocksa icke i sin vanliga +ton: + +- Bevars, mor, vad ni nu ger mig skuld till mycket! Och aenda aer jag sa +oskyldig som ett barn. Jag har aenda till i gar kvaell varit nere vid +masugnen och arbetat och ingenting vetat av allt det haer. Icke vill +jag goera Johanna olycklig, det vet ni nog, mor; nej, tvaertom oenskar +jag henne av allt hjaerta att bli rik och foernaem, eftersom hon icke kan +bli lycklig pa annat vis. Och vad det daer kivet betraeffar, sa kaenner +jag bade far och mor sa vael, att jag vet, att det snart skall ga oever, +och alltihop bli gott och vael igen... Ja mor, nog var det lite +besynnerligt av far att avsla patronens anbud, och det bara foer min +skuld! Jag har aenda njutit sa mycket gott haer i huset, att jag aldrig +kan betala det... Nej, alltihop skall bli bra igen, mor; icke vill jag +vara en otacksam goekunge, som laegges i ett fraemmande bo och fostras av +fraemmande foeraeldrar och till tack foer det traenger de raetta barnen ur +redet. Nej, det blir stopp! Jag skall icke hindra... Mor, var aer +nyckeln till skapet? + +- Den ligger i foenstret, sade Kerstin, nu nagot vaenligare, ty hon +tyckte om Svens ord och foerstod ej, att de kommo fran ett av bittra +smaertor betryckt hjaerta. Stanna haer nu en liten stund, Sven, sa far du +mat, innan du gar tillbaka till masugnen. + +- Tack, mor, men jag aer icke hungrig, svarade Sven, i det han oeppnade +skapet och ur detsamma framtog nagra papper, varibland sin dopattest, +samt ett kruthorn och en hagelpung. Vidare oeppnade han doerren till en +liten skrubb bredvid koeket och framtog daerur ett skjutgevaer, som var +hans eget. Daerefter tryckte han moessan djupt ned i pannan och sade: + +- Adjoe, mor! + +- Varfoer tar du boessan med dig? fragade Kerstin och sag pa Sven. + +- A, svarade Sven, och vaende sig hastigt om, latsande undersoeka laset +pa boessan, a, det foell mig in, att det kunde vara roligt att skjuta en +fagel, om jag far se nagon sadan pa vaegen. Farvael nu. + +Och Sven gick. Hans vaeg foerde honom foerbi den lilla +ladugardsbyggningen, och han steg in daer foer att traeffa Ingrid. +Flickan hoell just pa att laegga ett fang hoe och halm till kon, da Sven +visade sig i doerren. + +- Ingrid lilla, sade han, jag vill bara titta hit in foer att se dig en +gang till, innan jag begiver mig av. Jag har ett aerende att utraetta +langt norrut, och vi fa kanske icke traeffa varandra pa laenge. Adjoe med +dig! + +Ingrid fragade, vad det var foer slags aerende, men vaentade ej pa svar, +innan hon med en blick pa Sven utbrast: + +- Vad du ser besynnerlig och blek ut, kaeraste Sven! Vad kommer at dig? + +- Det aer ingenting, Ingrid... Hoer du, da du traeffar Johanna och far, +sa haelsa dem mycket... mycket ifran mig. + +Och Sven tryckte flickans hand, vaende sig om och gick bort med hastiga +steg. Haepen och foerbryllad stannade Ingrid i ladugardsdoerren och sag +efter den bortgaende. + +Sven gick med bortvaent ansikte foerbi stugan, men da han hunnit ett +litet stycke daerifran, kunde han ej avhalla sig fran att kasta aennu en +sista blick pa sitt kaera barndomshem och daermed taga ett tyst farvael +av alla de foeremal, vid vilka hans ljuvaste minnen voro foerbundna. + +Det haende sig sa, att mor Kerstin just nu sag ut genom foenstret, och +hennes och Svens blickar moettes. Hon varseblev med foervaning, att +fostersonen hade tarar i oegonen, och det blev nu ploetsligt klart foer +henne, huru allt stod till. Det var, som om Svens blick hade braent +henne in i sjaelen; hela den oemhet, hon i sitt hjaerta hyste foer honom, +vaknade med ny styrka. + +- Herre Jesus! vad har jag gjort! utbrast hon och skyndade ut foer att +kalla fostersonen tillbaka. Men Sven var icke laengre synlig; han +undanskymdes av den taeta furudungen, som befann sig bakom batviken. + +Mor Kerstin sprang, sa fort hennes gamla ben foermadde, ned mot sjoen +och ropade med flaemtande roest: + +- Sven, Sven, kom tillbaka! + +Klipporna i skogen svarade henne, men fostersonen syntes ej. Hade han +lyssnat till, huru detta rop tonade av oemhet, angest och roerelse, +skulle han kanske atervaent. + +Vid Kerstins rop skyndade Ingrid dit fran ladugarden; hon fann sin mor +sittande pa en klipphaell med baegge haenderna tryckta mot pannan. + +- Mor, mor, vad aer det? fragade flickan foerskraeckt. + +- Barn, svarade Kerstin snyftande, olyckan har kommit oever vart hus, +och det aer jag, som nedkallat den. + + _________________________________________________________________ + + Vaervaren. + +Sven foerdjupade sig i skogen. Han gick och gick, utan att veta till +vad mal, men han valde instinktmaessigt de moerkaste och mest avlaegsna +delarne av skogen, vandrade framat genom vildmarker, daer inga stigar +voro banade, om icke av de flitiga myrorna, som haer levde i sina gamla +samhaellen eller stiftade nya, utan att nagon historieskrivare vet att +beraetta om dessa samhaellens oeden, fast de kanske i sig hava samma +maerkvaerdighet som de gamla myrstackarne Aten, Korint och Tebe och +deras nybyggen kring Medelhavet. Svens tankar och kaenslor voro likasom +doevade; hans sjaels straengar hade slappnat och dallrade icke laengre av +smaerta. Icke heller befattade han sig med att taenka pa sitt oede eller +vad han skulle foeretaga, utan vandrade outtroettligt framat, sasom om +hela hans kraft varit foerflyttad i hans gangmuskler. Det enda han hade +klart foer sig sjaelv var, att om han rakade ut foer sina foerfoeljare, +skulle han ej lata sig fangas, utan foersvara sig till sista +blodsdroppen; daerfoer hade han ocksa laddat sitt gevaer med grova +varghagel, noga rengjort faengpannan och paslagit nytt krut. Medan han +salunda stroevade omkring, kom han i grannskapet av masugnen, vid +vilken han sa laenge arbetat, och naer han hoerde slagen av dess maskin +och bruset av skogsstroemmen, stannade han foer foersta gangen, och djupt +vemod intog honom ater. Han tyckte sig i detta buller hoera en +avskedshaelsning och kaende innerlig lust att, innan han vandrade +vidare, saega farvael till Pelle Larsson och de andra kamraterna. Men da +han i sadan avsikt naermade sig skogsbrynet och sag masugnen pa avstand +framfoer sig, varseblev han en hop folk, som just kom ut fran hyttan, +och bland vilka han igenkaende patronen, laensman Spoeqvist i full +uniform med sabel vid sidan, laensmansskrivaren, betjaenten Svalgren och +nagra fjaerdingsmaen. Utan tvivel voro dessa maen ute pa spaning efter +Sven. Sedan de nu en stund samtalat med varandra, sag han dem insla +vaegen, som foerde till korporalens torp. Sven ansag radligast avsta +fran det tillaemnade besoeket, vaende masugnen ryggen och foerdjupade sig +ater i skogen. Sedan han med iver och skyndsamhet fortsatt sin irrfaerd +i nordlig riktning och solen redan uppnatt middagshoejden, kaende han +sig hungrig och troett och kastade sig ned pa marken foer att vila. +Skogen hade pa flera staellen varit avbruten dels av lands- och +haeradsvaegar, dels av upproedjade, odlade och bebyggda straeckor, och +dessa hade passerats av Sven med stor bradska, emedan han ej ville bli +sedd av nagon maenniska. Nu sag han aeven en vaeg stryka foerbi helt naera +den plats, daer han lagt sig ned, men emedan han redan var langt borta +fran Trevnadsloesas omrade, tyckte han sig ej behoeva iakttaga samma +foersiktighet som foerut. + +Hungern aer en ovaelkommen gaest, da man ej vet, huru man skall kunna +avspisa honom. Ja, denne gaests pockande fordringar lata hoera sig hos +den mest svaermiske romanhjaelte och komma denne nagon gang pa rent +allvar att tveka i valet mellan att aega sin kaerleks ideal eller en god +materiell anraettning, exempelvis skinka med potatis. Att detta +foerhallande aeven traeffade in pa Sven masmaestare aer daerfoer icke +underligt, helst han egentligen icke var svaermisk utav sig, utan raett +och slaett en ofoerdaervad naturmaenniska. Medan han saledes taenkte pa, +huru bittert det var att skiljas fran hemorten utan att ha sett och +tagit farvael av Johanna och korporal Brant, och manga andra bedroevliga +tankar roerande dessa foer honom sa dyrbara personer korsade varandra i +hans hjaerna, funderade han ocksa uppa, huru han skulle kunna stilla +sin hunger. Hans enda utvaeg var att saelja sitt gevaer; han besloet +daerfoer att utbjuda det i de hyddor, han under sin vandring komme att +passera foerbi. Sedan detta beslut var fattat, steg han upp foer att +fortsaetta sin marsch, da hans uppmaerksamhet i detsamma faestes pa en +man, som kom gaende framat landsvaegen och hastigt stannade, da han i +sin ordning varseblev Sven. + +Mannen var klaedd i grann militaeruniform, olik de vanliga +lantsoldaternas. Han bar sadana epaletter, som Sven sett, att Smalands +statliga grenadjaerer brukade, men broeststycket pa hans frack var av +roett klaede och uppslagen, kragen och raenderna pa hans byxor vita. Vid +hans vaenstra sida dinglade en kort sabel eller huggare, foega stoerre aen +en foerskaerarekniv. Mannen hade en rak och statlig hallning, och hans +roedbrusiga ansikte pryddes av yviga mustascher. Sasom vi naemnt, +stannade han, da han fick oega pa Sven masmaestare, och betraktade honom +fran fotabjaellet upp till hjaessan, likasom han i tumtal velat beraekna +jaettens laengd. Daerefter haelsade han militaeriskt med handen foerd till +slaepmoessan -- alldeles som Sven sett korporalen goera, naer denne pa +kyrkbacken traeffade nagon gammal officer eller underofficer av sina +forna krigskamrater -- och utbrast under livliga roerelser med armarne: + +- Traed naermare, du vaerdige son av den hoegresta tallskogen! Savida du +ej aer en skogsande, en gengangare fran rimtussetiden, utan barn av en +doedlig moder, sa traed naermare! + +- Vad vill ni mig? fragade Sven, som boerjade tro, att mannen antingen +var drucken eller rymt fran hospitalet. + +- Vad jag vill dig! Se och beundra skaparens verk, som, da han gjorde +dig, helt visst hade foer avsikt att tillsvarva en livdrabant at var +allernadigaste konung. Vad aer ditt namn, du hoege yngling, den ingen, +utom tornvaektaren, kan se oever axeln? + +- Jag heter Sven Stal, och vem aer ni? + +- Jag, min gosse, svarade mannen med en hoegtidlig atboerd, jag aer +princeps praetorii, det vill med andra ord saega korporal vid konungens +andra livgarde, och mitt namn aer Montan. Sedan vi nu gjort varandras +bekantskap, vill jag fraga dig, om du ej har samma vaeg som jag; vi +kunna i sadant fall fa njuta av varandras saellskap, ty jag bekaenner +uppriktigt, att jag aer livligt intresserad av allt stort och hoegt haer +i vaerlden, av allt, som hoejer sig minst sex fot oever jordens laga, +foeraktliga grus. + +- Min vaeg gar genom skogen, sade Sven. + +- Men at det hallet finnes ingen krog, anmaerkte Montan. Foelj mig, min +vaen, och jag bjuder dig pa en middagsrisp. + +- Nej, tack. + +- Du aer lika kort och tvaer i dina ord, som du aer lang till din kropp, +min vaen. Men jag slaepper dig icke: torva leaena lupum sequitur, lupus +ipse capellam... min sjael har faest sig vid dig, sasom humlen vid +humlestangen... Men varfoer gapar du pa mig sa daer, du levande +kyrkstapel? Tycker du kanske, att jag aer grann? Aer jag icke? + +- Jag aer raedd foer, att ni aer litet vriden i huvudet, svarade Sven. + +- Aha, du tycker att jag pratar tok. Daeri har du visserligen raett, men +ser du, en gardist aer en sa lycklig, oeversaell maenniska, att hela +vaerlden likasom leker foer honom; i sin oeversvinneliga munterhet vet +han knappt, pa vilken fot han skall sta, mycket mindre att halla sin +tunga. Ja, jag saeger dig, gosse, att gardisten aer en avundsvaerd +varelse; den yngling, som kan fa en plats i gardets leder, hans lycka +aer gjord. Taenk pa det, min vaen! + +Under yttrande, att middagsvaermen var tryckande, och att +landsvaegsdammet vael behoevde skoeljas ned, slog sig daerefter +gardeskorporalen ned i graeset ett stycke fran landsvaegen, framtog en +flaska och bjoed Sven att supa sig till. Da Sven avslog detta anbud, +emedan han aldrig smakade braennvin, foerklarade Montan sin +missbelatenhet daermed, att det fanns absolut nyktert folk i vaerlden, +emedan detta noedgade andra att, foer den politiska jaemviktens +bibehallande, supa desto mera. Bland dessa andra, foer den politiska +jaemvikten sig uppoffrande varelser tycktes Montan sjaelv vara, ty han +tog en vaeldig klunk ur flaskan och sa aennu en. Daerefter oeppnade han +sin resvaeska och uppdukade foer Svens lystna oegon atskilliga +viktualier, bland vilka nagra kakor av finsiktad rag, roekt skinka, +medvurst m. m. Han inbjoed Sven att deltaga i maltiden, och denne laet +ej bedja sig tvenne ganger, sasom det annars hoer till goda tonen bland +allmogen, utan grep verket genast an. + +Det skulle bliva alltfoer langtradigt att atergiva de bada maennens +samtal; nog av, korporal Montan boerjade tala som en ganska foerstandig +karl och visste snart att vinna sin lange gaests foertroende, sa att +denne foer honom yppade sina levnadsfoerhallanden och nuvarande +belaegenhet. Montan fragade honom, om han ville lata vaerva sig till +gardist, och boerjade anyo avmala gardeskarlens lyckliga lott i de mest +lysande faerger. + +- Foerst och sist, sade han, vill du bli gardist? Jag fragar det, +daerfoer att jag tycker om dig och vill dig vael. Grip lyckan i flykten, +min gosse, annars vinner du henne aldrig. Till en boerjan bjuder hon +dig genom mig tio rdr i handpengar; sedan foeljer du mig till Stockholm +och far se den stora huvudstaden och kungen sjaelv med alla +prinsarne. Vidare far du sadana haer klaeder, som ha den foerunderliga +verkan, att alla flickor skola loepa som galningar efter dig. Betaenk, +vilket haerligt liv! Att marschera, att manoevrera pa Ladugardsgaerdet +samt foer konung och fosterland ga pa post vid Karl den trettondes +staty! Jag menar allvar, gosse; jag leker ej med dina kaenslor. Nej, +jag vill skapa dig en lycklig framtid och fordrar ingenting daerfoer -- +pa sin hoejd en tacksamhetens tar ur dina oegon. + +- Ah, nu boerjar korporal Montan prata galenskaper igen, genmaelde Sven, +jag aer icke sa enfaldig, att jag later narra mig av en lockfagel. Jag +vet nog, hurudant gardeslivet aer... + +- Hm, sade Montan nagot foerlaegen, min avsikt aer icke att narra dig. +Vad jag nyss yttrade, aer en gammal laexa, som jag kan utantill, och +varmed jag lockar enfaldiga norsar att bita pa kroken. Dig vill jag +icke lura... + +- Hoer pa, korporal, avbroet honom Sven, jag vill blott, att ni +samvetsgrant skall svara pa en enda fraga: har man sasom gardeskarl +aeven tid till nyttigt arbete, sa att man kan goera sig extra +foertjaenster? + +- Ja, den som vill har visst tid att arbeta. Jag kaenner flitiga och +ordentliga karlar, som efter kapitulationstidens slut samlat sig ett +litet kapital, tillraeckligt att grunda en oberoende framtid. Men +sadana aero ej manga; de flesta aero laettingar, eller supa de upp sina +foertjaenster. Du sade mig, att du foerstar dig pa smedsyrket; om sa aer, +skall du aldrig sakna loenande arbete, och jag tror mig kunna foersaekra, +att du i Stockholm har utsikt att foertjaena mer penningar vid staedet +och baelgen aen nagonsin haer nere. + +Sven tvekade nu icke laengre, och i hans belaegenhet skulle fa gjort +det. Hans stoersta bekymmer hade varit, att han genom sin noedtvungna +flykt fran hemorten skulle laemna fosterfoeraeldrarne utan hjaelp och +stoed, men Montans foersaekran foerjagade denna farhaga, och Sven foeljde +under dagens lopp Montan till naermaste gaestgivaregard, daer denne +granskade hans papper, laemnade honom handpenningarne och fick det +behoeriga dokumentet undertecknat. Trygg, atminstone i sin egen tanke, +under gardeskorporalens vingars skugga mot varje foerfoeljelse fran +patron Brackanders sida, fortsatte Sven jaemte hans nya bekantskap +foeljande morgon sin vaeg i nordlig riktning, at Joenkoepingshallet. +Montan var en munter och i det hela godhjaertad kurre med en liten +boejelse foer melankoli, mot vilken han dock hade ett palliativ i sin +flaska och i ett filosofiskt-praktiskt laissez-aller-system, avfattat, +likasom de sju grekiske vises, i form av taenkesprak, sadana som: "tag +dagen, som han kommer" eller "man boer aldrig soerja vaerre, aen att man +med hjaertans lust kan dansa en slaengpolska" o. s. v. Med dylika +taenkesprak och citater ur atskilliga poeters arbeten soekte han aeven, +fastaen foergaeves, att muntra Sven. + +- Kaera du, sade han vid ett tillfaelle, du ser precis ut som en, vilken +salt smoeret och tappat penningarne. Jag hoerde dig i natt prata nagot i +soemnen om Johanna. Jag medger gaerna, fast jag icke kaenner henne, att +det aer den dygdaedlaste och skoenaste moe, som nagonsin uppblommat bland +Nordens fjaellar, men, foer fan, om flickan bedragit dig, sa sla henne +ur tankarne. Du ma tro, att jag ocksa... + +- Det vore baest, om korporalen ville tiga med den saken... den aer icke +rolig att tala om, sade Sven och rynkade oegonbrynen. + +- Sa, sa, infoell Montan och stack sin ena arm under Svens, medan han +vaeldeliga svaengde med den andra, jag skall aldrig mer tala daerom, min +gosse; men jag tillaegger blott att, + + Svante, din darskap jag aldrig foerlater, + klagan och suck foer en kvinnas skull! + Vaerlden, tyvaerr, aer av kvinnor full: + mister du en, sta dig tusende ater. + + _________________________________________________________________ + + Djaeknarne. + +En manad har foerflutit efter ovanfoer skildrade haendelser. Under denna +tid hava Goeran och Adolf, de bada Vaexjoedjaeknarne, stroevat kors och +tvaers i de smalaendska bygderna, besoekt en maengd genom natur, +minnesmaerken, historiska tilldragelser eller industriella anlaeggningar +maerkvaerdiga staellen, oekat sina herbarier med saellsynta vaexter och sina +mineralogiska samlingar med stuffer fran olika gruvor o. s. v. De hava +vidare sammantraeffat med originaler av alla stand och aldrar, upplevat +sma aeventyr, som ge dem aemne till lustiga historier foer hela +naestkommande termin, bevistat bondbroellop, upptecknat folksagor, med +ett ord tillbringat dessa vandringsdagar bade nyttigt och angenaemt. +Adolf Sparrfaelt, som aer en skicklig tecknare, har dessutom haft riklig +sysselsaettning med att i sitt album foereviga alla foeremal, som +anslagit honom. Man ser i detta album, blad efter blad, utkast till +landskapsstycken, allmoge i nationaldraekter, vackra flickansikten, +loejliga bondgubbfysionomier, runstenar, aettehoegar, kyrkor och komiska +scener ur deras eget vandringsliv -- scener, i vilka Goeran oftast aer +hjaelten; sa till exempel finner man pa ett dylikt utkast, huruledes +Goeran under jakt efter en saellsynt kaerrblomma nedsjunkit till broestet +i dyn, och huruledes Adolf, med baegge haenderna fattande i Goerans har, +stretar foer att befria sin vaen ur hans obehagliga staellning. + +Det aer en vacker soendagseftermiddag. Goeran och Adolf befinna sig pa +toppen av det vaeldiga Taberg. Den aktningsvaerde och gaestfrie +inspektorn, som har uppsikt oever gruvan och masugnarne pa staellet, och +hos vilken de bada djaeknarne nyss intagit sin middag, star vid deras +sida med en kikare under vardera armen och talar om staellets +maerkvaerdigheter. Utsikten aer utomordentligt skoen. Nejden, pa flera +mils omkrets, ligger som en stor faerglagd karta under deras foetter. De +moerka, hoegvaexta och vidstraeckta barrskogarne sta daer som djupa +legioner av groenklaedda krigare, mellan vilkas leder haer och daer +kyrkspiror liksom fanor och standarer hoeja sig, och mellan +avdelningarne slingrar sig Nissan, Lagan och oraekneliga mindre baeckar +i nyckfulla kroekningar, glittrande i solljuset som langa linjer av +kopplade gevaer. Detta pa trenne sidor om den malmdigra bergjaetten; +nedanfoer den aterstaende sidan, mellan dess nordliga sluttning och +sjoen Vaettern, utbreder sig ett mera oeppet landskap, mellan vars kullar +man varsnar en skymt av staden Joenkoeping, badande sina husrader i +trenne insjoear, av vilka den stoersta vidgar sig till en ofantlig +spegel at sommarhimlen med dess skiftande faergspel och at de +romantiska hoejder, som foelja dess straender, tills den laengst i fjaerran +sammansmaelter med himlaranden. Aftonsolen foergyller kullarne pa den +hoegra stranden och begjuter dess toppar med skimrande purpur, medan +den vaenstra strandens branter framsta i en gra faergton och kasta allt +laengre skuggor utat sjoen, ju mer solen naermar sig de furuklaedda bergen +i vaester. Ett och annat segel svaevar oever den matt silverglaensande +vattenspegeln, pa vilken den skoena, i sagan och historien ryktbara +Visingsoe skoenjes som en bla strimma. Genom kikarne kunna djaeknarne se +de Braheska borgruinerna och oens kyrka, vars koppartak glimmar i +solskenet. + +Medan de betrakta denna tjusande naturtavla och med njutning inandas +de friska, av barrskogens vaellukter maettade flaektar, som leka kring +bergets hjaessa, saetter inspektorn sitt medfoerda valthorn foer munnen +och blaser med mycken virtuositet "Drottning Hortenses romans". +Bergets tusende ekon svara med fyllig roest; tonerna rulla likt laviner +bland branterna och skraemma de i klyftorna bosatta falkarne, som med +hesa skri instaemma i konserten. Men det aer icke blott falkarne, som +ackompanjera valthornet; man hoer ploetsligt en maensklig roest, naestan +lika hes som deras, uppstaemma en sang, som sa illa rimmar sig med +romansen, att inspektorn halvt foerargad sticker valthornet i fickan. +Sangaren var aennu icke synlig, men man kunde hoera, att han naermade sig +staellet pa den branta och besvaerliga vaeg, som pa soedra sidan slingrar +sig upp till bergets topp. Sangen var den gamla, som svenska +soldaterna sjoengo efter faelttaget mot Norge: + + "Den tolvte Karl i vintern kall, + trallala, + marscherade mot Fredrikshall, + trallala, + doeden moette honom daer, + ack, trallera, trallerallalallala, + men hjaeltens doed nu haemnad aer, + hej, trallerallalla." + +- God dag, gode herrar och svenske maen, sade sangaren, som nu +ploetsligt uppdykade, jag lockades hit upp av ett valthorns haerliga +toner, men vaegen var rasande besvaerlig, och jag kaenner mig torr i +halsen, som om jag hade svaeljt en masugn. Ursaekta, att jag blandar mig +i herrarnes saellskap. Mitt namn aer Montan, min karaktaer korporal vid +konungens andra livgarde, min resas mal Joenkoeping, daer marknad i +morgon skall hallas, och daer jag hoppas traeffa nagra unga friska +viljor, hagade att intraeda i krigarens aedla stand... Angaende den +saken har jag nagot att saega er, min unge vaen -- (Montan, som foer +tillfaellet var i betydlig man vad man kallar roekig, vaende sig haermed +foertroligt till Goeran) -- foerst som sist, vill ni taga vaervning? Jag +fragar, daerfoer att jag tycker om er och vill goera er lycka, ty ni ma +tro, att gardisten lever ett avundsvaert liv, som sjaelva de olympiske +gudarne maste avundas honom ... + +Goeran foersaekrade skrattande, att korporalens anbud var sa +begrundansvaert, att han (Goeran) behoevde hela sin livstid foer att taga +saken i oevervaegande, och att korporalen foere denna tids slut ej kunde +paraekna nagot avgoerande svar. + +- Foer tusan, utbrast nu Montan och sag nagot foerlaegen ut, jag maerker, +att jag fiskat i oriktigt vatten. Men saken aer, att jag av den +foerdoemda kad- och granrislukten i skogen blivit liksom litet yr i +huvudet... jag tal icke den lukten, fast jag annars icke aer nervsvag. +Herrn aer nagonting i den laerda vaegen, det ser jag nu pa herrns +hallning och pli. + +- Nej, korporal, jag och den daer gossen, min kamrat, aero bara +gymnasister fran Vaexjoe. + +- Gymnasister! Ack! sade Montan vemodigt, aeven jag har varit gymnasist +-- Auch ich war in Arkadien geboren --; jag skrev grekiska och talade +latin, sa att det stod haerliga till, och min gamle far, komministern, +likasom mina laerare, vaentade, att jag skulle bli ett stort +laerdomsljus. Men sa fick jag nagra skaeggfjun pa hakan, inbillade mig, +att jag var karl, och soekte genom liderliga seder oevertyga aeven andra, +att jag var det. Foeljden blev, att jag raettvisligen drevs fran +laeroverket. Min gamle far dog av graemelse, och jag grep i foertvivlan +till muskoeten. Det aer min levnadshistoria. Men vad fan star jag haer +och pratar? Den foerdoemda lukten av grankadan goer en maenniska +oeppenhjaertig. Donec eris felix, multos numerabis amicos, Tempora si +fuerint nubila, solus eris... ni hoer, att jag av gamle Naso minnes +atminstone sa mycket, som den dagliga erfarenheten papekar. + +Inspektorn, vars rockficka, liksom hoegstsalig Kristoffer Barkekonungs, +tycktes vara en bottenloes taska, uppdrog ur dess outrannsakliga goemmor +en flaska koersbaersvin, tillagat av hans foertraeffliga hustru, samt +nagra tumlare av jaernbleck och uppmanade de naervarande att sla sig ned +i graeset, medan de toemde densamma. Montans oegon foeljde med stort +intresse vaerdens roerelser, naer denne fyllde tumlarne, men den stackars +korporalen kunde knappt doelja smaertan av sitt gaeckade hopp, naer han +med konsterfaren strupe oevertygat sig, att det oskyldiga vinet ej +foerradde ringaste fraendskap med den sorgdoevande alkoholen. Emellertid +kom samtalet i gang och foell bland annat pa Montans vaervareaffaerer. + +- Ja, mina herrar, sade han i det han taende sin vandringspipa, jag har +gjort taemligen goda affaerer. Pa Vaernamo marknad uppsnappade jag fem +priser; haer och daer i bygderna patraeffade jag nagra andra, som +likaledes laeto oevertala sig att tjaena krigets gud. I Joenkoeping hoppas +jag aeven kunna goera ett gott kap. Dit har jag ocksa staemt moete med +alla mina klienter, och sedan jag vael fatt dem samlade, beger jag mig +med min Smalandsdrift upp till Stockholm. Samtliga gossarne aero raska +krabater, som halla gardesmalet och skola bli prydnader i ledet. Men +den baeste av dem allesammans, min guldgosse, en liten en pa sex fot +och en hel hop tum, aer en masugnsdraeng fran Trevnadsloesa, som av +saerskilda anledningar laet vaerva sig. Med den saken haenger det +tillsammans pa foeljande saett. + +Och Montan omtalade nu Sven Stals historia. Goeran och Adolf ahoerde den +med spaent intresse. De funno alltfoer sannolikt, att hjaelten i Montans +beraettelse var deras gamle vaen och bekantskap masmaestaren, och vi +oeverdriva icke, da vi saega, att de bada djaeknarne kaende sig djupt +bedroevade oever den olycka, som drabbat honom. Adolf fragade livligt, +var Sven nu befann sig. + +- Ack, go herrar, sade Montan med bedroevlig uppsyn, den stackars +gossen har patraeffat en annan vaervare, som nu med all makt slites med +mig om honom. Jag har visserligen laglig raettighet till rekryten, men +min medtaevlare aer en farlig karl, som icke fragar efter lagstadganden +och kungliga foerordningar; det aer med ett ord Doeden. + +- Vad! utbrast Adolf, aer Sven doed? + +- Nej, jag sade ju, att jag och doeden aennu slitas om honom. Gossen +fick foer vid pass tre veckor sedan ett anfall av febern, som gar haer i +trakten, och jag inkvarterade stackarn hos en gammal backstugugumma, +som bor en fjaerdedels mil haerifran. Sedan har jag under mina stroevtag +ej haft tid att se till honom foerraen i dag. Far jag behalla honom, kan +jag foer en sa vacker rekryt paraekna en extra gratifikation. Jag oenskar +bara, att han snart matte fa sina krafter igen, sa att han pa utsatt +tid infinner sig pa moetesplatsen. + +Adolf och Goeran ville goera sig underraettade, var den naemnda +backstugukvinnan bodde, men Montan, pa vilken ruset och sommarvaermen +gjort allt stoerre verkan, gav endast orediga svar och tillkaennagav +snart genom hoegljudda snarkningar, att han fallit i soemn. + +Inspektorn och djaeknarne antraedde nu atervaegen nedfoer berget, laemnande +krigsmannen kvar att i frid och ro sova bort ruset. Oaktat entraegna +bjudningar att stanna kvar oever natten, framstaellda av inspektorn, +hans fru samt framfoerallt av barnen i huset, vilka djaeknarne haft +lyckan att synnerligt behaga, togo de samma afton farvael av de +gaestfria maenniskorna och staellde kosan soederut. + +Ferietiden var nu foer de bada vaennerna i det naermaste slut. De hade +beslutat att, efter sitt besoek pa Taberg, utan krokvaegar begiva sig +till Vaexjoetrakten, goera ett par dagars pahaelsning var och en i sitt +hem, och daerefter, pa hoestterminens foersta dag, ater moetas i deras +gemensamma djaeknekammare i Vaexjoe. Nu aendrade de satillvida sin plan, +att de oeverenskommo om ett kort besoek hos korporal Brant foer att hoera +efter, huru det egentligen stod till daerstaedes, ty den gamle krigarens +bild stod livligt foer deras sinne, och de hade under sitt korta besoek +i hans fridfulla hem emottagit intryck, som ej sa snart skulle +utplanas. + +- Gubben Brant, sade Adolf, under det han vid Goerans sida vandrade +framat pa den slaggbestroedda vaegen genom skogen, aer i mitt tycke en +typ av den aekte svensken, sadan Var Herre vael egentligen ville ha +honom -- tapper, avgudiskt kaer i sitt faedernesland och dess krigsaera, +gudfruktig, sinneslugn, raettfram och bottenaerlig. Vad som saerskilt +faeste min uppmaerksamhet, var det fina och sant aristokratiska, som +just i det okonstlade, hjaertliga och naturliga roejde sig bade hos +honom, hans doettrar och hos sjaelve Sven masmaestare. Det aristokratiska +skicket bestar ej i lyckad salongdressyr, utan daeruti, att karaktaerens +inre aedelhet och det fulla uppskattandet av eget och andras +maenniskovaerde okonstlat och av sig sjaelv framlyser i den yttre +maenniskan, hennes ord, athaevor och hallning. Sadant fann jag +foerhallandet vara hos denna familj, och sadant har jag aeven funnit det +i andra hyddor, daer icke braennvinssuperi, noed eller en ra och +foerdaervad herreklass olater smittat folket. Det aer blott hos den +ofoerfalskade svenske bonden och den gamla adeln av aekta svenskt blod +man finner naturlig aedelhet. Skandinaverna aero av naturen bestaemda +till nationernas adel, fast de vanslaektats och foerlorat sin +ursprungliga praegel... det aer min fars asikt, och det aer min egen, +tillade Adolf Sparrfaelt med mycken bestaemdhet. + +Goeran foerde samtalet pa ett annat aemne; han skildrade med en ynglings +entusiasm lyckan av att aega -- "en koja och ett hjaerta". Denna asikt +delades alldeles icke av Adolf; den tvaertom retade honom pa det +hoegsta. - Skulle du, utbrast han, vilja avbryta dina studier och +sjaelvmant kullkasta dina planer att sasom praest eller laekare gagna +dina medmaenniskor och samhaellet blott foer att i spiselvran fa kuttra +med en oem hustru och endast leva och verka foer din egen vaerda persons +lycka? Nej, Goeran, sa elaendigt kan du aldrig taenka! Huru ofta hava +icke du och jag droemt oss en framtid, i vilken vi sasom tvenne +trofasta kaempar vid varandras sida bryta oss genom vaerlden, kaempande +som Karl den tolvte mot allt falskt, lumpet och nedrigt, varhelst det +antraeffas? Se, det aer ett liv, vaerdigt att efterstraeva, det aer ett +mal, vaerdigt att doe foer! + +Minnes du icke, huru det heter i "den nordiske ynglingens sang", som +vi sjunga pa gymnasium: + + "Fri och varm aer hans kunskapshag, + krossar dvaergarnes bojor och moerkrets haer, + skingrar foerdomars toecken bad fjaerran och naer, + foer sanning och raett sker hans ledungatag" --? + +Goeran var blott tjuguett ar, och hans hjaerta saledes aennu icke +tillraeckligt skrumpet och kallnat foer att tillata honom komma fram med +gensaegelser av det slag, varmed den sa kallade mognade erfarenheten +hanar det friska och varma ynglingasinnets kaenslor. Han fattade sin +lille ivrige vaens arm och vandrade stillatigande framat. + +Emellertid boerjade himmelen smaningom mulna. Digra moln hopade sig +oever skogen, och djaeknarne sago sig om efter en hydda, under vars tak +de matte kunna haerbaergera sig, tills den hotande regnskuren gatt oever. +Det droejde laenge, och de voro genombloetta av regnet, innan de funno en +sadan. Det var en liten gra koja med lutande skorsten, vid sidan av +vaegen, omgiven av nagra aldriga granar -- just en sadan daer koja, som +tager sig sa pittoresk ut, avtecknad i tusch pa velaengpapper, men i +verkligheten aer ganska ruskig och obekvaem att bebo. + +Det var en sorglig tavla, som uppenbarade sig foer de bada djaeknarne, +naer de stigit in genom den laga doerren. I ett moerkt rum av hoegst +torftigt, men likvael renligt utseende satt en gammal kvinna i en stol +vid det lilla blyinfattade foenstret och krusade ett sa kallat lin, det +vill saega ett slags huvudbonad, som aerbara madammer aennu i dag +bruka. Det sorgliga lag ej haeruti, ty gumman sag hjaertans vaelvillig +och fryntlig ut, men i rummets bakgrund skymtade en saeng och pa dess +huvudgaerd ytterlinjerna av ett likblekt ansikte med tillslutna +oegon. Bredvid saengen satt en annan kvinna boejd oever den sjuke; hon +vaende sig langsamt om, da djaeknarne intraedde, och dessa igenkaende +Johanna Brant. + +_________________________________________________________________ + + Auktionen. + +Oedet hade foert djaeknarne till samma koja, i vilken den sjuke Sven Stal +blivit inkvarterad. Karin, sa hette den aldriga aegarinnan till +densamma, var aenka efter en torpare och foersoerjde sig noedtorfteligen +genom att krusa "lin" at nejdens kvinnliga befolkning. Det var en from +och gladlynt gumma, som i all sin livstid varit fattig och aendock +aldrig kaent fattigdomens tyngsta boerda, naemligen fruktan foer +framtiden, ty hon ansag, att den arbetsamma och fromma maenniskan +tryggt kan lita pa Guds foersyn. Mangen kvaell lade hon sig till vila, +sedan hennes sista kopparslant atgatt till dagens behov, men den +foeljande morgonen kom alltid med ny hjaelp; nagon av hennes kunder +visade sig alltid i raettan tid foer att haemta sitt "lin" och betala +hennes vackra arbete. + +Under sin fotresa i Montans saellskap hade Sven haeftigt insjuknat och +kunde slutligen med moeda slaepa sig fram vid den bekymrade vaervarens +sida. Lycka var, att Karins koja befann sig i grannskapet; gumman +visade ej den noedstaellde ynglingen pa doerren, sasom mangen kanske +skulle gjort, utan upplaet at honom sitt enda rum, baeddade at honom sin +enda saeng och vardade den obekante med samma oemhet, som om han varit +hennes son. Socknens pastor, som hade den hos praester taemligen +saellsynta vanan att besoeka medlemmarne av sin hjord i deras hyddor och +med dem samtala om bade deras andliga och vaerldsliga angelaegenheter, +haelsade aeven stundom pa gamla Karin och hjaelpte henne med sma +penningebidrag att baera tyngden av hennes nya kall sasom husmor och +sjukskoeterska, aevensom han anvaende sina insikter i laekekonsten foer att +soeka atergiva Sven haelsan. Sven var i manga dagar illa sjuk och yrade +mycket, men smaningom minskades sjukdomens styrka genom de foerenade +verkningarne av ynglingens starka natur samt Karins och pastorns oemma +omsorger. Naer han atervunnit sans och tillraeckliga krafter, sporde +honom pastorn om hans levnadsfoerhallanden, och sedan han erfarit +dessa, skrev han ett brev till korporal Brant och underraettade denne +om saken. + +Brevet anlaende till den lilla stugan vid insjoen samma dag, pa vilken +korporalen aterkom fran Vaexjoe, och oaktat den sorgepost det medfoerde +om Svens vaervning och hans irakade svara sjukdom, hade det likvael en +lugnande inverkan pa stugans invanare och framfoerallt pa mor Kerstin, +som alltsedan den morgon, da Sven avlaegsnat sig fran hemmet, varit +offer foer en hejdloes foertvivlan. Da ryktet om upptraedet, som +foerefallit mellan patronen och Sven, kom till Kerstins oeron, hade +hennes angest stigit till det yttersta. Hon fruktade, att Sven beroevat +sig livet, och denna farhaga foerfoeljde henne som en blodig skraeckbild +under dagens goeromal och i nattens droemmar. Naer korporal Brant hemkom, +fann han salunda sin forna fridfulla boning foervandlad till ett +sorgehus. Han sjaelv kaende sig djupt boejd under oedets tunga slag, men +sag dock saken i betydligt ljusare dager aen mor Kerstin. Han var +fullkomligt oevertygad, att Sven icke begatt en sa graeslig missgaerning +som ett sjaelvmord; han soekte saledes befria Kerstin fran denna farhaga +och pa samma gang saetta en damm mot de harda foerebraelser, gumman +riktade mot sig sjaelv. Tva timmar daerefter ankom brevet, och detta +utraettade mer aen alla korporalens bemoedanden. Det gamla paret oeverlade +nu mera lugnt om vad som vore att goera, da i detsamma patronens gigg +stannade utanfoer stugan och han sjaelv och laensman Spoeqvist sagos +intraeda under korporalens laga tak. + +Patron Brackander haelsade vaenligt. Allvar och en viss sorgbunden +hoegtidlighet tronade pa hans panna. Efter en laemplig inledning boerjade +han tala om det bedroevliga upptraede, som nyligen aegt rum pa +Trevnadsloesa, i det att Sven Stal utan all begriplig anledning +oeverfallit och illa misshandlat honom, husbonden. Patronen avmalade +Svens uppfoerande i bjaerta faerger, och teckningen skugglades aennu mer +av laensman Spoeqvist. Patronen foersaekrade vidare, att han av hoegaktning +och vaenskap foer den hederlige Brant, som sig ovetande fostrat en orm +vid sin egen barm, ville lata nad ga foer raett och avsta fran laga +atgaerders vidtagande mot brottslingen. Laensmannen begagnade tillfaellet +foer att fraga, var Sven mande halla sig dold, varpa korporalen +svarade, det han helt nyss erhallit underraettelse om, att fostersonen +latit vaerva sig till gardist och foer naervarande befann sig i +Joenkoepingstrakten -- en underraettelse, som oegonskenligen faegnade +patron Brackander pa det hoegsta. + +- Min vaen, sade han till korporalen, ni finner nu, huru bedragen ni +blivit i ert hopp att av er fosterson fa en bra och hederlig karl. Han +har illa beloenat er foer era omsorger och er kaerlek. Varje band mellan +er och honom boer fran denna stund vara slitet; framfoerallt kan ni vael +aldrig mer taenka pa att giva Johanna at en sadan foertappad varelse. +Saledes aer nu avlaegsuat det enda hinder, som er samvetsgrannhet lade i +vaegen foer mitt och Johannas giftermal, och ehuru jag blivit djupt +kraenkt av ert foerra avslag, kommer jag nu att foer andra gangen anhalla +om ert och er hustrus bifall till var aektenskapliga foerening. Jag aer +oevertygad, att under nuvarande omstaendigheter intet hinder fran +Johannas egen sida skall moeta, men vill foer oevrigt laemna henne lang +betaenketid. Min avsikt aer naemligen att med ert tillstand skicka +Johanna till nagon baettre familj foer att erhalla en bildad uppfostran +och daerigenom bliva vaerdig den samhaellsstaellning, jag erbjuder henne. + +- Vilken aedel man, den Brackander! sade Spoeqvist beundrande. + +Men korporalen och i synnerhet mor Kerstin, som pa senare tider fatt +helt andra tankar i aemnet, tycktes alldeles icke benaegna att nappa pa +kroken. Kerstin tog med stor haeftighet Svens parti och foermenade, att +gossen alldeles icke var en sa foertappad varelse, som patronen kallat +honom, fast hon icke kunde foersvara hans beteende mot sin +husbonde. Sven maste blivit mycket retad, ansag Kerstin, annars skulle +han aldrig burit sig at pa det saettet, men i alla fall bad hon +patronen foerlata och hysa baettre tankar om honom, ty det foertjaenade +han. + +Korporalen sade ungefaer detsamma som Kerstin, men pa ett lugnare, +foerstandigare och daertill bestaemdare saett. Patronen kunde till sin +outsaegliga foerbittring vael foersta, att han, oaktat allt sitt krangel, +icke kommit ett steg naermare malet. Han gav Spoeqvist en blick av +hemligt foerstand, varvid denne steg upp och talade som foeljer: + +- Bror Brackander, jag foerstar icke, huru du med lugnt sinne kan +foerdraga en dylik otacksamhet och uppstudsighet. Du har med ett +aedelmod utan like behandlat dessa ovaerdiga maenniskor, som oeppet vaga +hana och trotsa dig; du har erbjudit dig att skona missgaerningsmannen, +som bar hand pa sin husbonde och daermed gjorde sig skyldig till +faengelse och spoestraff. Nej, min vaen, mattet aer ragat... om du aer +stenhard mot doedliga foerolaempningar, aer jag det icke; jag kan icke +uthaerda att hoera sadant laengre. Du maste taga itu med +hardhandskarne... maste efterspana och haekta kanaljen... maste draga +honom foer raetta, icke allenast med anledning av oevervaldet mot dig, +utan aeven emedan han efter all sannolikhet begatt den daer stoelden i +storsmedjan. + +I samma oegonblick korporal Brant hoerde Sven beskyllas foer tjuveri, +rynkades hans yviga oegonbryn pa ett ganska hotande saett. Hans sinne +uppbrusade, sasom det fran hans ungdom aldrig gjort, ty hans +oevertygelse om fostersonens redlighet var lika starkt rotad som hans +tro pa bibeln, och att angripa Svens heder var att angripa hans +egen. Han fattade den stortalige laensmannen hastigt i armen och skoet +honom taemligen omilt ut genom doerren, som genast tillstaengdes mitt foer +den snopne kronobetjaentens naesa. Da patronen sag detta, ansag aeven han +tiden vara inne att sla till retraett, i synnerhet da Kerstin med tarar +och skarpa ord boerjade ge luft at sin harm oever den skamloesa +beskyllningen. Han mumlade nagot om, att korporalen skulle skylla sig +sjaelv foer foeljderna av sitt handlingssaett, och gick. Strax daerpa +rullade giggen bort. + +Laengre fram pa aftonen kom Johanna till foeraeldrarnes stuga. Sa snart +naemligen patronen vael ater befann sig hemma, hade han kallat flickan +till sig, betalat henne resten av arsloenen och befallt henne att +genast laemna Trevnadsloesa. Johanna emottog sitt avsked med stoerre +glaedje aen ledsnad, och sedan brevets innehall blivit henne bekant, +tackade hon hjaertligen Gud foer det, att hon nu, utan att vara hindrad +av sin tjaenst, kunde skynda dit hjaertat kallade henne, det vill saega +till Svens sjuklaeger. Hon meddelade foeraeldrarne sitt beslut att aennu +samma kvaell begiva sig pa vaeg; korporalen ville, att hon skulle +invaenta morgondagen, sa att nagra de noedvaendigaste anstalter kunde +traeffas i och foer resan, men Kerstin talade mot varje uppskov. + +- Vem vet, om icke gossen moejligen doer, innan hon hinner fram, sade +gumman med tarar i oegonen. Taenk bara, om han laemnade denna vaerlden med +den tro, att jag velat driva honom fran hus och hem, och att Johanna +icke varit honom trogen! Det kom aldrig till nagon foerklaring mellan +Johanna och Sven; ja, de hava icke ens sett varandra, alltsedan +patronen fick det olyckliga infallet att fria till flickan. Det aer +just den saken, som gatt Johanna mest till hjaertat; det vet jag vael, +och det aer, Gud nade mig, min skuld. Nej, kaera flicka, ga du genast, +och tag de pengar med dig, som du har kvar av loenen; de kunna nu vael +behoevas. Stackars Johanna, hon har lidit lika mycket som jag. Ga du, +barn, och matte du komma tillbaka med ett sadant budskap, som aer i +stand att lugna bade ditt hjaerta och mitt samvete! + +Anstalterna voro snart traeffade. Med ett litet knyte pa armen laemnade +Johanna stugan. Hon gick denna kvaell en halv mil och vilade oever +natten i byn Fagelvik hos en bonde, som var beslaektad med Kerstin. +Tidigt foeljande morgon fortsatte hon sin vaeg. Hon vandrade ensam genom +ensliga, okaenda trakter, men tanken pa Sven gav henne mod och +bevingade hennes steg. Stundom haende, att nagon beskedlig vaegfarande +laet henne sitta upp i sitt akdon och salunda foerkortade hennes +vandring; stundom moette hon i de djupa, tysta skogarne kringstrykande +vagabonder och rusiga loesdrivare, som ej skulle tvekat att plundra +henne, om de vetat, att hon haft en liten penningsumma med sig; +stundom ater var hon utsatt foer raa herremaens plumpa skaemt och +ogrannlaga fragor, men hon doevade varje fruktan och gick med laett +hjaerta genom alla vedervaerdigheter, livad av tanken pa det mal, mot +vilket hon vandrade. + +Sa haende det, att nagra dagar efter brevets avgang en ung kvinna +intraedde till den gamla Karin. Hon sade sitt namn, och Karin igenkaende +det, ty hon hade ofta hoert sin sjuke gaest under yrseln naemna detta +namn. Med den oemhet och outtroettlighet, varav endast en aelskande +kvinna aer maektig, vakade nu Johanna oever Sven och vardade honom, sasom +en moder sitt sjuka barn, och Karin fick nu foer foersta gangen pa laenge +sjaelv njuta nagon nattro. En dag yrade Sven mycket: orediga bilder av +de haendelser, han nyligen upplevat, foeresvaevade honom; Johanna hoerde +ater sitt namn fran hans bleka laeppar; det lag kaerlek och aeven klagan +i den sjukes osammanhaengande ord. Da foello pa hans panna tvenne tarar, +tvenne sorgens daggpaerlor, fran flickans oegon, och de tycktes hava en +foerunderlig verkan pa den sjuke, en verkan sadan som det friska +aftonregnets pa den i solhettan smaektande blomman. Ett klarnande +medvetande aterspeglade sig i hans blick; den uppslogs sakta och +haeftades pa Johanna, och utan att veta, om asynen av de kaera dragen +var villa eller verklighet, straeckte ynglingen sina matta armar mot +sin barndoms aelskade, sin foersta och enda kaerlek. Snyftande tryckte +Johanna hans bleka ansikte till sitt broest. Den gamla Karin stod bakom +och betraktade de unga med tarade oegon. + +Johannas naervaro bidrog mer aen allt annat att paskynda Svens +aterstaellande. Ynglingen hade knappt nagonsin kaent sig sa lycklig som +nu pa sjukbaedden. + +Vi aterkomma nu till djaeknarne. Johanna utbytte med dem ett tecken, +som betydde, att hon vael igenkaende dem, och ett annat, att de borde +iakttaga tystnad, emedan Sven sov. Men da han snart daerefter vaknade +och varseblev de nykomna gaesterna, smalog han glatt och raeckte dem +till haelsning sin avmagrade hand. Efter en stunds samtal laemnade de +bada kvinnorna rummet. Sven fragade da de baegge djaeknarne, om de pa +atervaegen aemnade besoeka nejden kring Trevnadsloesa, vartill djaeknarne +svarade, att de just oeverenskommit att i foerbigaende haelsa pa hos +korporal Brant. + +- Vad det var roligt! sade Sven. I skolen da haelsa far och mor och +Ingrid fran mig och omtala, att det aer ingen fara med mig, och att jag +lugnt avvaktar kommande dagar. Ni, Goeran, skall saega far och mor, att +jag ej tog vaervning, foerraen jag fatt veta, att man i Stockholm har +utsikt till god arbetsfoertjaenst sasom smed, och att jag aemnar mycket +ordentligt skicka mina hopsparade manadspenningar till dem, sa att de +ej bli utan hjaelp, fast jag aer langt borta. Ni skall ocksa saega dem, +att jag vael vet, huru manga de frestelser aero, som i en stor stad och +bland laettsinniga kamrater lura pa en maenniskas vaeg, men att jag med +Guds hjaelp icke skall lata fanga mig. Jag skall taga vara pa mitt +lynne och haemta styrka av Guds ord och i minnet av mina kaera anhoeriga. +Traeffar ni patronen och laensmannen eller nagon annan, som talar illa +om mig, sa tro dem icke, ty jag vill behalla den goda tanke, ni har om +mig; jag har intet ont och intet ohederligt gjort. Foer oevrigt har jag +i mitt hjaerta laengesedan foerlatit dem, som brutit mot mig, och kaenner, +Gudi lov, icke det ringaste agg eller bitterhet inom mig... Goeran, i +broestfickan pa min troeja ligga nagra sedlar, som jag dels fatt av +vaervaren, dels erhallit som koepesumma foer ett skjutgevaer. Raekna av +haelften och laemna de pengarne till min far; den andra haelften skall +den goda Karin ha. + +Goeran gjorde sasom Sven begaerde och lovade framfoera haelsningen och +beraetta allt, vad Sven sagt. Laengre fram pa aftonen, sedan djaeknarne +talat med Karin och Johanna och av dem tagit ett hjaertligt farvael, +laemnade de den lilla kojan foer att soeka ett laempligare nattkvarter. +Regnet hade upphoert, och solen gick ned, omgiven av purpurroeda och +guldglaensande skyar. Det doftade friskt ur skogen; de blaoegda +foergaet-mig-ej, som vaexte i landsvaegsdiket, de ljuvt rodnande linneorna +och de blagula styvmorsblommorna nickade at vandrarne med kalkar, +tyngda av regnets svalkande paerlor. Men det moerknade mer och mer, och +lille Adolf kaende sig troett och soemnig efter dagens moedor. Fast +nejden, genom vilken de vandrade, just icke var glest bebodd, lago +dock fa maenniskoboningar vid sjaelva landsvaegen, och naer djaeknarne +slutligen funno en sadan och klappade pa dess doerr, oeppnades denna +blott foer att utslaeppa en arg och morrande gardvar, som de foerst +foermedels nagra kaepprapp lyckades att halla pa vederboerligt avstand +fran sina ben. Fran denna ogaestvaenliga hydda avlaegsnade de sig nu, men +funno strax i grannskapet en hoelada, i vilken de inkroepo genom en +oeppen glugg. Haer utstraeckte de sig i det vaelluktande hoeet och voro +inom nagra oegonblick foerflyttade till de glada droemmarnes brokiga +vaerld. + +De stego foeljande morgon upp med solen och fortsatte sin vaeg under +allvarsamma samtal. + +- Savael av den lilla erfarenhet, jag under vara vandringar inhaemtat, +som av min egen medfoedda boejelse tycker jag mig finna och kaenna, sade +Goeran bland annat, att de maenniskor aero lyckligast, som tillbringa ett +verksamt och pa samma gang intelligent liv i naturens skoete. Lyckan aer +visserligen icke beroende av yttre foerhallanden, utan alstras ur vart +eget hjaerta, men detta slar sundare och kraftigare, da det klappar mot +modern naturens friska barm. Jag foerstar ej de maenniskor, som +frivilligt nedgraeva sig som mullvadar i de stora staedernas moerka, +stinkande graender och doe daer, utan att de kanske nagonsin sett en bla +himmel, en sorlande skogsbaeck, en skoen soluppgang, utan att nagonsin +hava andats en ren, upplivande luft, utan att hava hoert den ljuvaste +av all musik: naturens evigt omvaexlande, stora pastoralsymfoni. Och +vad hava dessa mullvadar vunnit i utbyte mot de offer, de gjort av +allt detta? De hava mahaenda med obeskrivliga bekymmer samlat en +rikedom, som de vid gravens rand maste laemna, och av vilken de aldrig +kunnat njuta mer, aen naturmaenniskan njuter genom tillfredsstaellandet +av sina sma behov. Och den, som i enlighet med hoegre plikter lever +icke blott foer sig sjaelv, utan i sin lilla man soeker verka som medlem +av maensklighetens stora familj, foer maensklighetens stora mal, han har +sannerligen tillraeckligt faelt foer sin verksamhet varhelst han lever, +pa landet eller i staden, i hyddan eller palatset. Emellertid aer det +vael, att maenniskorna ledas av olika boejelser; de stora staederna aero +lika noedvaendiga som de spridda hyddorna. + +Djaeknarne gjorde just icke langa dagsmarscher och uppehoellos ofta pa +vaegen av aen en, aen en annan orsak. Foerst pa femte dagen hunno de +daerfoer till Trevnadsloesas aegor. De vandrade foerbi masugnen, i vilken +de foerst gjort Sven masmaestares bekantskap, och den lilla skogsbaecken, +daer de i hans saellskap badat, samt atersago, sedan de hunnit genom +skogen, den vackra dalen, daer korporalens hydda var belaegen. Det var +samma dal, samma insjoe, samma hoejder, men aendock gjorde det vaelbekanta +natursceneriet pa djaeknarne ett annat intryck nu aen foerra gangen. De +sma akerfaeltens boeljande groeda var avmejad, aengarnes och loevtraedens +groenska mindre saftig, varens blommor ersatta av andra, som foerkunnade +hoestens annalkande. Det lag en praegel av stilla, droemmande melankoli +oever nejden, men solen goet nu som da sitt gyllne sken oever klippor, +faelt och sjoe, likasom minnet av foerflutna, lyckliga dagar sprider ett +vemodigt atersken oever ett framskridet, oedsligt och foerhaerjat liv. + +- Se daer, daer aer stugan! sade Adolf, da den lilla roedmalade boningen +framskymtade mellan de kringstaende aplarne. Men om jag ser raett, aer +det en stor folksamling utanfoer henne. Vad mande sta pa? + +Goeran foerde handen oever oegonen och sade: + +- Du har raett, Adolf. Vad kan detta betyda? Latom oss skynda pa! + +Djaeknarne erforo snart, vad som var pa faerde. De hade kommit just i +lagom tid foer att oevervara sista scenen av ett bland dessa sorgespel, +som visserligen aennu, ej med vederboerligt konstnamn blivit +inregistrerade i estetiken, men i det borgerliga livet aero kaenda under +namn av utmaetningsauktioner. + +Goeran och Adolf intraengde i folkhopen och sago framfoer sig trenne maen, +som, att doema av deras draekt, tillhoerde den sa kallade herreklassen +och tycktes utgoera de foernaemsta skadespelarne i tragedien. + +Den ene av dessa maen erinrade sig djaeknarne hava sett en afton, da de +vilade pa en kulle ett stycke fran Trevnadsloesas herregard -- just +samma afton, pa vilken vara laesare foerst gjorde bekantskap med Goeran +och Adolf. Det var en liten undersaetsig, bredaxlad karl, med ett +ansikte, som i hoegsta fullkomlighet uttryckte trenne beslaektade +egenskaper: dumhet, inbilskhet och rahet. Mannen var med ett ord den +store jaernpatronen Nikolaus Brackander. + +Men den egentlige huvudaktoeren var en man med aekta +kontrabandsfysionomi. Han stod daer, omgiven av moebler, koeks-, fiske- +och akerbruksredskap, klaedespersedlar o. s. v., hoell i ena handen en +Moraklocka och i den andra auktionsklubban, den han livligt svaengde i +luften, under det han utbjoed uret och spaeckade sitt tal med +kvickheter, som vaeckte den naervarande hopens munterhet och i synnerhet +tycktes ansla patron Brackander. Denne herre utbrast naemligen gang +efter annan i sa hjaertligt gapskratt, att hela hans lilla lekamen +skakade och tarar framsipprade i hans sma glamiga oegon. + +Den tredje var en langbent, mager och moerklagd herre, som satt vid ett +bord och skrev. Det var Spoeqvists bitraede, laensmansskrivaren Risqvist. +Han foerde auktionsprotokollet och det med sa djupsinnigt utseende, som +om han varit sysselsatt med att skriva kommentarier till Newtons +Principia. Risqvist var en bland de fa, som ej tycktes vara road av +Spoeqvists kvickheter. Saken var ocksa den, att han ordagrant hoert dem +minst hundra ganger foerut; han kunde nu ej ens foerma sig att ex +officio skratta at dem. + +Djaeknarne igenkaende de torftiga moeblerna, den roedmalade pinnsoffan, +det med blommor utsirade skapet; de sago "Karl XI:s syn pa rikssalen" +i haenderna pa en bondpojke, vars far inkoept denna mystiska och +maerkvaerdiga tavla foer att tillfredsstaella sonens smak foer granna och +bjaerta faerger. + +De sago vidare en gammal kaering draga bort med en stor bibel under +armen. Det var korporalens familjebibel, den han aervt av sin far, och +pa vars paerm hela familjens slaekttavla, dess foedelse- och doedsdagar, +var antecknad... det var den bok, ur vilken den gamle mannen haemtat +naering at sin tro pa Gud och maenniskoslaektets fraelsare, haemtat ljus i +livets moerka stunder och styrka, da han kaende sig digna under oedets +slag. -- En torpare bortledde sasom laettfanget byte korporalens enda +ko, Ingrids aelskling, den hon sa omsorgsfullt skoett och fodrat. En +gammal bonde och hans hustru stodo i djaeknarnes grannskap, inbegripna +i ett livligt samtal roerande korporal Brants helgdagsrock, den bonden +inropat, och den gumman menade skulle passa bra, sedan den roeda kragen +och de blanka uniformsknapparne blivit borttagna. Nu slog +auktionsklubban mot bordet, och Moraklockan, som sa laenge maett den +stilla foerflytande tiden i den lilla boningen, anammades nu aeven av +rovgiriga haender och bortfoerdes i triumf. + +Vi vilja ej spilla nagra ord pa att beraetta orsaken till det +bedroevliga upptraede, till vilket de bada djaeknarne med tunga hjaertan +haer blevo vittnen. Det aer klart, att patron Brackander har ett finger +eller raettare hela handen med i spelet. Icke heller vilja vi uppehalla +oss vid de medel, genom vilka patronen lyckades att pa detta saett fa +sin haemnd utkraevd. + +Inspirerad av sin vaen Spoeqvist, som hade ett horn i sidan till +korporal Brant, alltsedan denne en gang vagade kasta honom pa doerren, +hade patron en laett nog fatt saken i gang efter sin oenskan. Vi naemne +blott, att auktionen blivit beramad, sedan korporalen ej "med svart pa +vitt" kunde bevisa sig hava betalt det foerflutna arets +arrendesumma. Sa fick han sota foer sin enfaldiga och barnsliga tro pa +maenniskors heder; varje praktisk man maste ju finna, att den gamle +knekten genom en ofoerlatlig ofoersiktighet foertjaent sitt oede. + +Goerans och Adolfs blickar oeverforo folkhopen, och de andades friare, +da de ej funno korporalen, hans hustru eller Ingrid bland de +naervarande. En kaensla av dystert allvar hade gripit deras hjaertan. +Huru foeraendrat var icke allt, sedan de bada djaeknarne foerra gangen +voro haer! Vilken kort tid lag dock icke mellan da och nu! En aning om +all maensklig lyckas ovaraktighet, om det falska i livets lugn och +hoppet pa framtiden, om det ondas makt bland maenniskorna och de harda +proevningar, som vaenta envar, framfoerallt den redlige, under vandringen +genom livets dal, hade fattat dessa ynglingar, foer vilka hitintills +vaerlden legat som en blomsterprydd, solbeglaenst taevlingsbana, daer +endast lagrar och froejder skulle vaenta var och en, som med glatt mod +och kraftig hand ville eroevra dem. + +Goeran och Adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang. Med blickar +av outsaegligt foerakt betraktade de unga djaeknarne de bada herrar, +vilka de pa beskrivning igenkaende foer att vara brukspatron Brackander +och laensman Spoeqvist. Och det var icke blott foerakt, det var harm och +ungdomligt uppflammande vrede, som ljungade i dessa blickar. Den lille +Adolf kaende ett haeftigt begaer att sla in ett par av de taender, som +lyste i laensmannens vidoeppna, foersmaedligt grinande mun; hade han varit +jaetten Finn, eller atminstone den foer sina vidunderliga kroppskrafter +bekante Smalandsdraengen "Puttetorpa-here", skulle han helt visst jagat +patronen, laensmannen, skrivaren och hela den auktionsbesoekande +menigheten i alla kompassens vaederstreck. Men nu kaende gossen alltfoer +vael sin vanmakt, och hans vrede upploestes i smaerta och vemod. + +- Goeran, sade han till denne, foelj mig haerifran! Latom oss foerst +endast kasta en avskedsblick in i hyddan, daer de goda maenniskorna +bodde! + +Tankfull och tigande foeljde Goeran sin vaen till stugan, men de stannade +pa dess troeskel och drogo sig ater hastigt tillbaka, ty vid en blick +in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren, staende +oroerlig med pannan tryckt mot foensterposten och haenderna sammanknaeppta +oever broestet. De hoerde honom sucka, de sago tarar oever hans farade +kinder neddroppa i de gravita mustascherna... och Adolf, vars kaensliga +barnasjael genomskakades vid denna syn, tryckte sitt ansikte mot Goerans +skuldra och gav fritt lopp at sina tarar. + +- Aelskade vaen! viskade Goeran och slog sin arm omkring den lille +kamratens hals. + +Naer Adolf ater sansat sig och Goeran hjaelpt honom att utplana sparen +efter sina tarar, blandade sig djaeknarne ater i folkvimlet. De sago +laensman Spoeqvist upplyfta och visa foer hopen korporal Brants gamla +muskoet, densamma, med vilken han kaempat i slaget vid Helsinge, och den +han, jaemte sin bibel, tapperhetsmedalj och sitt vackra avskedsbetyg ur +krigstjaensten, hade haft kaerast och dyrbarast av all sin egendom. + +- Borup gar, gott folk, skrek laensmannen, hi, hi, hi, Borup gar! Vem +bjuder pa den gamla muskedundern? Vem vill ge sex skilling foer honom? +Bjudet. Det aer en maerkvaerdig muskedunder, gott folk... Sju skilling... +Han har varit med oeverallt, daer ryssarne piskat oss, hi, hi, hi... +Atta skilling... Jeppe Andersson bjuder atta skilling... Nej, nio +skilling, go vaenner, nio skilling foer muskedundern, som var med vid +Ratan, daer svensken sprang sa tappert... + +- Ni ljuger, ni elaendige laensman! hoerdes ploetsligt en fin, av harm +darrande roest. Det var Adolf Sparrfaelt; han hade ryckt sig loes fran +Goerans arm och stod nu, ett foeremal foer hela den foerbluffade +folkhopens nyfikna blickar, framfoer Spoeqvist med vredeblixtrande oegon +och knutna haender. Han hade, da han skilde sig fran Goerans sida, +tappat sin moessa; de moerka lockarne fladdrade trotsigt kring hans +panna, kinderna voro oeverdragna med harmens rodnad, och de fina +laepparne darrade krampaktigt. + +- Ni ljuger, fortfor gossen. Svensken sprang icke vid Ratan, ni +aerekraenkande skurk. Och vad saerskilt betraeffar det daer gevaeret, sa aer +ni icke vaerdig att vidroera det med edra smutsiga haender. Det har foerts +av en god svensk man, som kaempat och bloett foer sitt fosterland... + +Laensmannen stod ett oegonblick sasom foerstenad, patron Brackander +likaledes. Den melankoliskt-flegmatiske Risqvist sag upp fran +auktionsprotokollet och betraktade Adolf med ofoerstaelld foervaning. Men +Spoeqvist upphov sin roest och utbrast: + +- Vad aer du foer en liten skaellande pojkvalp? Varifran kommer du? Vem +aer du, som med ovett vagar oeverfalla en kronans tjaensteman i hans +aembetes utoevning? + +- Ja, vad aer du foer en pyssling? skrek Brackander. + +- Oevermage? infoell Spoeqvist... + +- Landstrykare? atertog Brackander. + +- Fjaerdingsman, sade Spoeqvist till en i naerheten staende karl, hav +oegonen pa den daer tjuvpojken och lat honom icke komma undan. Efter +auktionens slut skall jag sjaelv tala vid honom. + +- Behoevs icke, sade Goeran, som nu framtraedde. Jag ansvarar foer +gossen... han aer min kamrat... vi aero djaeknar fran Vaexjo... + +- Tyst, Goeran! ropade Adolf. Behoever du avlaegga raekenskap foer min +person infoer det daer gemena patrasket? + +- Patrask! utbrast nordstjaernekandidaten Brackander foerbittrad. Skaems +du icke, du lille slyngel? Vagar du kalla oss patrask? Jag skall laera +dig... + +Och patronen lyfte sitt med guldknapp foersedda bamburoer foer att ge den +ofoerskaemde "oevermagen" ett duktigt rapp, da Goeran ploetsligt traedde +emellan och med sin botanikspade avvaerjde slaget. + +- Akta er, min gode man, sade Goeran till patronen. Vagar ni valdfoera +er pa detta barn, sa kan ni vara fullkomligt oevertygad, att jag ger er +sju foer tu. + +Patronen sag foervanad pa ynglingen, som var sa oerhoert djaerv att kalla +honom foer "god man" och lova honom "sju foer tu". En sadan ofoerskaemdhet +hade Brackander aldrig under hela sitt liv erfarit foerraen nu. Det var +ett himmelsskriande majestaetsbrott! Haepenhet och foerundran laestes +ocksa pa alla de kringstaendes dumma, gapande ansikten. + +Men sedan patronen naermare betraktat Goeran och funnit honom vara en +hoegvaext, kraftig ung man, med ett ganska allvarligt och bestaemt +utseende, ansag han laempligast att avsta fran direkta +anfallsoperationer. Han intog en sa imponerande staellning som moejligt +-- det vill saega: han skrevade ut med benen och foerde guldknappen till +naesan -- och sade i avmaett, hoegtidlig ton: + +- Vet ni, unge man, med vem ni talar? + +- Na, aen sedan? + +- Mitt namn aer Brackander. + +Patronen vaentade, att detta namn skulle verka som ett askslag pa +motstandaren. Men Goeran foerblev lugn som en filbunke, och Adolf, vars +laettroerliga sinne nu ploetsligt slog om pa den muntra bogen, infoell: + +- Brackander! Ha, ha, sadant konstigt namn! Det namnet har ni icke +fatt genom en slump; det ligger en djupare betydelse haeruti. Savael ert +namn som er person paminner mig om nagonting, som kallas bracka... + +Goeran kom Adolf med en bedjande blick att tystna, Brackander bleknade +av ilska. Da han emellertid, ihagkommande Goerans loefte om "sju foer +tu", icke vagade uttoemma denna pa Adolf, vaende han sig till laensmannen +och sade: + +- Bror Spoeqvist, kan du foerdraga, att dessa baegge okaenda personer +stoera auktionsfreden och ostraffat foerolaempa oss? Aer en foermoegen och +aktad medborgare pa sina egna aegor icke fredad foer skymf och hotelser? +Jag uppmanar dig i lagens och samhaellsordningens intresse... + +- Gott, bror Brackander, avbroet honom Spoeqvist, jag skall ej laemna +saken onaepst. + +- Heter herrn Spoeqvist? infoell Adolf naesvist. + +- Ja, du lille landstrykare, jag aer laensman Spoeqvist, dig till straff +och androm till varnagel, sasom du snart skall finna. + +- Spoeqvist! sadant gement, otaeckt namn, fortfor Adolf. Men i alla fall +passar det er raett bra, och ni boer vara noejd med det... + +- Loesdrivare, roet Spoeqvist, vem aer du? Vad heter du? Varifran kommer +du? Goer reda foer dig, eller skall jag haekta dig och transportera dig +pa fangskjuts till Vaexjoe. + +- Allt det daer angar er icke, svarade Adolf. + +- Har du pass, karl? fortfor Spoeqvist, vaendande sig till Goeran. + +- Ja, pass, infoell Brackander. Har du icke pass, skall du och din +kamrat, den loesglaefste pojken, sova i tingshaektet i natt. + +- Jag har ju sagt er, mina herrar, att vi aero djaeknar, sade Goeran, +djaeknar fran Vaexjoe, ute pa en botanisk fotresa. Herrarne matte vael tro +mig pa mitt ord. + +- Han faller till boenboken, utbrast Brackander, gnuggande haenderna. De +ha icke pass, det aer tydligt. + +- Det aer raett ledsamt, sade Spoeqvist, men eftersom I ej kunnen +dokumentera er och I synens vara kringdrivande, foer samhaellet vadliga +personer, sa finner jag mig foeranlaten att taga vara pa er. Hoer hit, +fjaerdingsmaen! Risqvist, hoer hit! De haer goekarne skola under saeker +bevakning nu genast foeras till tingshaektet. + +- Hav barmhaertighet med mitt unga blod, stormaektigste herr laensman! +bad Adolf i gaeckande ton. + +- Nej, du huggormars avfoeda, nu aer du i gluggen, sade Spoeqvist. + +I samma oegonblick herr Risqvist och fjaerdingsmaennen framtraedde foer att +verkstaella foermannens befallning, drog Goeran lugnt ur fickan nagra +papper och utvecklade dem under laensmannens och patronens naesor. Dessa +sago med stor snopenhet tvenne i laga form utfaerdade och med +vederboerligt sigill foersedda pass, det ena foer studeranden Goeran +Sigurdsson och det andra foer studeranden friherre Adolf Sparrfaelt. + +- Aj, foer fan, mumlade laensmannen foer sig sjaelv, pojkvalpen heter +Sparrfaelt... troligen sonen till baron Sparrfaelt pa Lindnaes... saledes +naera beslaektad med min hoege foerman, landshoevdingen. Haer kunde jag +kommit illa i klistret. + +Och laensmannens guttaperkaansikte rynkade sig hastigt till det +sliskigaste smil. Han bugade sig djupt foer de bada djaeknarne, hostade +en stund och sade daerefter: + +- Jag hoppas, att herrarne ursaekta detta beklagliga missfoerstand. Min +tjaenst aer naemligen av den sorgliga beskaffenhet, att jag... + +- Missfoerstandet, avbroet honom Adolf, aer atminstone icke a min sida. +Jag tror mig hava uppfattat er karaktaer alltfoer vael, herr Spoeqvist, +och tager icke ett ord tillbaka av vad jag om er yttrat. + +- Ack, herr baron, sade Spoeqvist, i det han lade handen pa sitt broest, +ni aer aennu sa ung och oerfaren, annars skulle ni nog inse, att under +min harda och straeva yta klappar ett hjaerta... ett hjaerta, som bloeder +vid likars noed... Men vad skall jag goera? Min tjaenst aer nu en gang foer +alla av den sorgliga natur, att... + +- Sadan feg, oemklig, krypande stackare du aer, Spoeqvist, avbroet honom +patronen harmset. Skall du sta och foeroedmjuka dig infoer dessa pojkar, +som aennu ej blivit torra bakom oeronen, och som med de skymfligaste +okvaedinsord angripit din heder? Spoeqvist, fran denna stund foeraktar +jag dig... jag uppsaeger brorskapet... jag vill aldrig mer se dig inom +min doerr... Sluta nu auktionen och goer din skyldighet! + +Haermed vaende patronen ryggen at sin gamle skoetevaen och gick med langa +steg upp och ned bland folkhopen. Goeran inropade muskoeten, och +Spoeqvist oeverlaemnade den till honom med en oedmjuk bugning. + +Auktionen var nu slut, och stoerre delen av menigheten drog sina faerde. +Endast herrarne, fjaerdingsmaennen och nagra aeldre boender kvarstannade +pa staellet. Spoeqvist skyndade till patronen foer att foersona sig med +honom. Huruvida detta lyckades, veta vi ej, men patronen sags strax +daerefter med hoegtidliga steg intraeda i stugan, beledsagad av +laensmannen och de oevriga. Djaeknarne foeljde bakom taget och stannade i +foerstugan. Doerren mellan denna och rummet var oeppen. + +- Nu, gamle krutgubbe, sade patronen och lade sin hand pa korporal +Brants skuldra, nu aer auktionen slut. Jag kommer foer att fraga dig, +var du aemnar sova i natt. + +Brant vaende sig om, raetade sig stolt och svarade: + +- Jag skall i natt mahaenda sova lugnare aen ni, herr patron. + +- Kan vael vara, sade patronen med ett hanskratt, men haer inne sker det +icke. Du har ju icke en saeng att ligga uti, icke en klaedespalta att +breda under dig. -- Och foer oevrigt aer huset mitt. Jag aemnar tillbomma +doerren... Du maste genast haerifran. Var har du din kaering och dina +doettrar? + +- Jag har velat bespara dem asynen av den olycka, varmed ni hemsoekt +oss; de aero hos min granne Ola Persson, sade den gamle med darrande +roest. + +- Hos Ola Persson, hos den fattige uslingen! fortfor patronen. Jag +skall saega Ola Persson, att om han en timme laengre hyser dem under +sitt tak, sa vraeker jag honom fran gard och grund... + +Hoer pa, gamle knekt, vi ha visserligen aennu sommar, och sa laenge +sommaren raecker, ha tiggarne, likasom hararne, hus i var buske. Men +sommaren aer snart foerbi, och jag varkunnar mig oever dig, stackare. Jag +maste skaffa dig tak oever huvudet... Laensman Spoeqvist, till vilken +samhaellsklass hoer numera denna maenniska? + +- Vad menar du, bror? fragade Spoeqvist. + +- Aer han i allmaen eller enskild tjaenst? Nej! Idkar han fria konster, +jordbruk eller annat naeringsfang? Nej, han har intet jordbruk att +idka, han har icke ens en not, varmed han kan draga en fisk ur sjoen. +Har han bevisligen av egna tillgangar eller genom andras vardnad sin +baergning? Nej, han har visserligen en pension, foer att han varit i +faelt och foerlorat sitt ben, men den pensionen beloeper sig, summa +summarum, till 8 riksdaler. Han har en fosterson, men den har begatt +brott, rymt och tagit vaervning. Han har ocksa tva doettrar, men vad +kunna de bidraga till hans foersoerjning? En pigloen haer i orten utgoer +omkring 14 rdr rgs arligen. Sjaelv aer han gammal, kraftloes och vanfoer. +Saledes kan han varken genom eget arbete eller anfoervanters vard +erhalla sin baergning. Han har icke tak oever huvudet, icke en torva, +som han kan kalla sin. Till vilken sarnhaellsklass hoer han saledes, +Spoeqvist? + +- Nu foerstar jag dig, bror, sade laensmannen. Han aer numera en sa +kallad foersvarsloes person... + +- Och sasom sadan beroevad sina medborgerliga raettigheter, infoell +patronen. Han far icke laemna socknen utan saerskilt tillstand; jag, +sasom vederboerligen vald tillsyningsman, har husbonderaettighet oever +honom och kan saetta honom till vilket arbete jag behagar. Men som han +ej duger till arbete, foerordnar jag haermedels, att han direkte +haerifran transporteras till fattigstugan. Kongl. Maj:ts foerordning aer +i detta fall klar och tydlig. Fast vi ej aero vaelsignade med det ryska +statsskicket, ha vi aenda, Gudi lov, lagar haer i Sverige, som goera +skillnad till personen och laegga ett behoevligt ok pa +packet. Fjaerdingsmaen, foeren karlen till fattigstugan. Jag ansvarar +infoer sockennaemnden och, om sa behoevs, infoer domstol foer mitt +atgoerande... Och tacka du Var Herre, gamle knekt, foer den mildhet och +maenniskokaerlek, som bevisas dig, ity att fattigfoersoerjningen tager +vard om dina gamla orkesloesa dagar. Gott folk, fortfor patronen, +socknen belastas nu visserligen med en ny boerda, men efter all +anledning har vael den gamle krutgubben icke lang tid igen att leva, vi +torde snart bli honom kvitt. + +- O, Gud, suckade korporal Brant och saenkte sitt gra huvud mot +broestet, blev da detta slutet pa min bana... detta frukten av ett +langt liv, tillbragt med boen och arbete! Herre, giv mig styrka att +utan knot baera min lott, och ske Din vilja!... Mina vaenner, tillade +han hoegt, det aer hart, att en man, som alltid beflitat sig i sitt +anletes svett att foertjaena sitt broed, slutligen skall falla sina +sockenbor till last. Men, sasom patronen naemnde, mina aterstaende +dagar laera vael vara laett raeknade; det ma vara en troest bade foer er och +mig. Jag foeljer er, men foerst vill jag tala nagra ord med mina +anhoeriga. + +Nu steg Goeran fram, raeckte korporal Brant handen och sade: + +- Tack foer sist, korporal! + +- Ack, aer det ni, herr Goeran! sade gubben. Ni har kommit i en ledsam +stund. + +- Jag hoppas, att jag kommit just i raettan tid, svarade djaeknen, vars +ansikte stralade i glansen av ett aedelt och manligt beslut. Jag har +tvenne aerenden till er. Det ena aer att frambaera en glad och kaer +haelsning fran Sven och Johanna. Jag har traeffat och talat med dem. + +Ett glaedjesken oeverfor gubbens anlete. + +- Sven aer naestan frisk, fortfor Goeran. Johanna har ocksa vardat honom +med den innerligaste omsorg... + +Vid dessa ord erfor patron Brackander en kaensla, som om hans hjaerta +blivit halstrat oever en av hans masugnar. Ehuru patronens passion foer +Johanna pa senare tider foervandlats till ett lika haeftigt hat, var +detta hat likvael foerenat med en svartsjuka, som vid minsta anledning +uppflammade i vild laga. Naer daertill kommer, att patronen icke +foermadde tillraeckligt foergylla sina gaerningar infoer sitt eget samvete, +utan mer och mer blottades infoer detta till en hjaertloes skurk, sa +maste envar medgiva, att den rike mannen, i sjaelva triumfen av sin +lyckade haemnd, var en ganska elaendig och olycklig varelse. + +- Jag har mycket att saega er angaende Sven, fortfor Goeran, men vill +spara det till ett mera passande tillfaelle. Men nu gaeller det att +framfoera mitt andra aerende, som pa saett och vis aer en boen till er, +korporal. Jag aer nu sedan fjorton dagar myndig, aeger ett vackert och +gott hemman i Bergs socken och har efter moget oevervaegande beslutat +oeverge studierna och bliva, vad min salig far var: bonde. Men jag aer +okunnig om allt, vad till en gards skoetande hoerer, och aeger icke +heller nagon slaekting eller anhoerig, av vilken jag kan paraekna duglig +hjaelp och bitraede i sadana affaerer. Min boen aer daerfoer, att ni, +korporal Brant, flyttar hem till mig sasom bitraede och radgivare. Jag +aer fader- och moderloes och har icke heller syskon. Om daerfoer mor +Kerstin vill foeresta mitt hus, Johanna skoeta min ladugard och Ingrid +hjaelpa till i andra foerraettningar, sa vore det mig vaelkommet. Vad +svarar ni pa detta foerslag, korporal Brant? Alla de naervarande hade +med oeverraskning hoert Goerans ord. Det fanns ingen, som ej erinrade sig +det gamla goda ordspraket, att naer noeden aer stoerst, aer hjaelpen +naermast, och taenkte pa Guds vakande foersyn -- ingen, saega vi, utom +patron Nikolaus Brackander, som nu ploetsligt sag sin haemnd foerfelad +och sina onda anslag vaenda till det baesta foer dem, vilka han med allt +det hat, varav hans sjael var maektig, svurit att foerfoelja. + +Korporalen faeste pa Goeran en blick, vaeltaligare aen ord; den uttryckte, +huru roert hans gamla hjaerta var av glaedje, oemhet, tacksamhet och +beundran. Goeran kaende sig haervid pa en gang stolt och blyg, faellde +sina oegon till golvet och kunde med moeda avhalla sig fran att trycka +gubben i sina armar. + +- Men, sade korporalen hastigt, har ni vael betaenkt er, Goeran? Boer ni +upphoera med edra studier, ni, som redan hunnit sa langt i dem och har +sa goda anlag att bli praest? + +- Mitt beslut aer icke oeverilat, korporal Brant, svarade Goeran. Jag har +laenge oeverlagt med mig sjaelv om saken och aer oevertygad, att jag +handlar ganska klokt. Ni skall en annan gang hoera mina skael och gilla +dem. Nu vill jag foelja er till mor Kerstin och Ingrid foer att tala med +dem... Du, Adolf, goer mig ju saellskap? + +Sa slutade utmaetningsauktionen. Patron Brackander hade lidit ett +fullstaendigt nederlag. Han foerbannade i tysthet hela vaerlden, sig +sjaelv inbegripen, vraekte sig upp i giggen och atervaende hem vid det +uslaste humoer. + + * + +Foeljande morgon finna vi de bada djaeknarne sittande vid varandras sida +pa klippan invid batviken. De hava laenge samtalat; Adolf synes +ovanligt dyster och nedslagen. Goeran haller hans hand och saeger: + +- Det var icke en uppsvallande kaensla, ett hastigt vaeckt medlidande, +som foeranledde mitt beslut. Nej, Adolf, jag har laengesedan fattat +detsamma; det sorgliga upptraede, vi i gar bevittnade, foermadde mig +blott att icke uppskjuta med beslutets verkstaellande. Min asikt aer, +att maenniskan foer sin egen del och i materiellt haenseende ej kan +efterstraeva stoerre lycka aen en sjaelvstaendig och oberoende +staellning. Genom redliga och arbetsamma faeders flit har jag blivit +arvinge till en sadan lott och vill ej foerspilla den under jagande mot +ett framtidsmal, som mahaenda blott aer en tom haegring. Hellre aen att +foersloesa mina ringa aegodelar pa langa studier foer att slutligen +intraeda pa en broedloes, bekymmerfull och beroende tjaenstemannabana, +hellre odlar jag foernoejsamt mina faeders torva och lever sasom en man +foer mig under samma laga tak som de. + +- Men din hag foer vetande, Goeran, ditt begaer efter kunskaper... + +- De baesta kunskaper, de oundgaengligaste foer var odoedliga andes rening +och foeraedling inhaemtas i livets skola, min vaen. Och foer oevrigt aero +kunskaper och vetande icke ett uteslutande monopol foer vara hoegskolor; +envar har i vara dagar tillfaelle att utveckla sig pa egen hand, och +jag kaenner ingenting, som hindrar en kunskapstoerstande bonde att bliva +god teolog, filosof eller naturforskare. + +- Ack, sade Adolf vemodigt, det aer saledes foerbi, foerbi allt, vad vi +fordom droemde om var framtid, om ett fostbroedralag, troget knutet foer +hela vart liv! Du gar ifran mig, Goeran, du, som jag innerligare +aelskat, aen om du varit min bror... + +- Nej, Adolf, var vaenskap aer evig. Vad betyder det, att ett stoerre +eller mindre avstand skiljer vara personer, da ett ofoergaengligt +syskonband foerenar vara sjaelar? Foerr eller senare maste dock tvenne +vaenner skiljas; deras vaeg genom livets dal kan ej alltid vara +densamma... de maste saega varandra farvael, om icke foerr sa vid gravens +rand. Men minnet av det foerflutna och hoppet om det tillkommande hava +de gemensamt, och i avlaegset fjaerran vinkar dem slutligen en hamn, daer +ingen skilsmaessa mer skall framkalla saknadens tarar, daer beslaektade +sjaelar foerenas i evigt fostbroedralag, bevittnat av Gud och svuret vid +kaerlekens urkaella... Farvael, Adolf! Vi aterse varandra; jag skall ofta +haelsa pa dig i Vaexjoe, och naer du kommer till akademien, sa brevvaexla +vi ofta med varandra, och under dina ferier reser du till din vaen +Goeran. + +Djaeknarne omfamnade varandra, Goeran soekte visa sig stark och glad, men +icke desto mindre runno hans tarar, da Adolf gratande tryckte sig +intill hans broest. Sa stodo de laenge, men slutligen bemannade sig +Adolf, viskade farvael och skyndade bort. Goeran stod kvar och sag med +tarfulla oegon efter honom. Hunnen till skogsbrynet vaende sig Adolf om, +vinkade med handen aennu ett avsked och foersvann daerefter bland +granarnes stammar. + + _________________________________________________________________ + + Slutet. + +Historien om de vandrande djaeknarne aer nu slut. Men manga ar hava +foerflutit, sedan Goeran och Adolf vandrade omkring i Smalands skogar +efter blommor och aeventyr; de aero nu icke laengre ynglingar, utan maen, +som pa olika vaegar genomgatt en allvarlig laerokurs i livets skola. +Manga ungdomliga foerhoppningar hava bleknat, manga av deras luftslott +sjunkit under synranden, mangen storm pa livets hav skakat deras +farkoster och noedgat dem att baerga ett och annat av de segel, varmed +de i boerjan av sin bana stolt utlupo ur ungdomens hamn. Men det glaeder +oss att kunna saega, att de aldrig lidit skeppsbrott, utan med dygden +till lots och kaerleken till kompass arbetat sig fram genom braenningar +och skaer, och att de, laenge atskilda, nu segla tillsammans i lugnare +vatten med gott hopp att en gang vaelbaergade kasta ankar vid den +obekanta stranden pa andra sidan havet. + +Under dessa foerflutna ar hava manga haendelser tilldragit sig i de +personers liv, vilka vi i var beraettelse skildrat; en och annan har +aeven natt malet av den jordiska vaedjobanan och foersvunnit fran +askadarens blickar. Innan vi saega laesaren farvael, vilja vi i korthet +redogoera foer dessa personers oeden. + +Sven Stal tjaenade trenne ar vid gardet, omtyckt bade av foermaen och +kamrater. Han erhoell ofta brev fran fosterfoeraeldrarne, fran Johanna +och Goeran -- brev, som skildrade deras lycka, trevnad och det vaexande +vaelstandet i denne sistnaemndes hus. Slutligen anlaende ett brev, som +underraettade Sven om ingenting mindre, aen att Goeran ingatt en kristlig +aekta foerening med Ingrid, och skildrade alla enskildheterna av det +storstatliga broellopet, vid vilket bland andra Adolf Sparrfaelt, da +Uppsalastudent, fungerade som marskalk. Sa lycklig Sven kaende sig oever +sina anhoerigas och vaenners vaelgang, tranade han dock efter hembygden +och efter sin trogna Johanna. En olyckshaendelse, som Sven dock i sitt +hjaerta vaelsignade, gjorde, att han, snarare aen han hoppats, fick +aterse dem; vid en provskjutning av nya gevaer foerlorade han naemligen +ett finger pa vaenstra handen, fick med anledning daerav avsked ur +krigstjaensten och atervaende full av hopp och glaedje till hembygden. + +De penningar, han genom traeget arbete foertjaenat pa sina fran +tjaenstgoeringen lediga stunder, hade han, trogen sin foeresats, alltid +skickat till fosterfoeraeldrarne, ehuru han vael visste, att dessa nu ej +mera behoevde dem. Goeran hade foer dessa penningar pa sina aegor byggt +och inrett en naett stuga med bredvidliggande smedja, och naer Sven +hemkom, var allt i ordning foer hans och Johannas giftermal och +bosaettning. Vi behoeva vael ej saega, att de icke onoedigtvis uppskoeto med +studerandet av giftermalsbalken, utan byggde hjonelag med all +skyndsamhet och gamman. Barnbarn uppvaexte kring korporal Brant och mor +Kerstin; deras alders sol sken varmt och ljuvligt och kastade, innan +den sjoenk under horisonten, ett rosensken oever livets hoest. + +Vi vaenda oss ogaerna fran denna tavla av hemtrevnad och lycka foer att +med nagra ord redogoera foer herrarne Brackanders och Spoeqvists senare +levnadsoeden. Det groll, som vid utmaetningsauktionen uppstatt mellan +dessa tvillingssjaelar, vaexte till oeppen fiendskap, da baegge, angelaegna +att avkasta ungkarlslivets boerda, laengre fram stoette pa varandra sasom +rivaler om den rika kronofogdedotterns hand och kapitaler. Brackander +slog emellertid Spoeqvist ur braedet, men hatade honom sjufalt djupare +just med anledning haerav, ty patronen fann snart, att han i sitt hus +fatt en olidlig Xantippa, vars hela diktan och traktan gick ut pa att +lata mannen kaenna trycket av sin jaernskodda toffel. Sedan de aekta +makarne i atskilliga ar berett varandra ett helvete pa jorden, blevo +de slutligen foer foersta gangen ense om en sak -- aektenskapsskillnad. +Patronen, som aennu alltid hade nordstjaerneorden i tankarne, reste +daerefter till Stockholm foer att vigilera sig till densamma, upptraedde +med stor glans och fick en viss ryktbarhet foer sin dumdryghet, sina +eleganta ekipager och sin stora otur pa rulett. Betydligt pungslagen +atervaende han till sina masugnar i Smaland, svaerjande oever regeringen, +som raeckt honom stenar i staellet foer broed -- han hade naemligen fatt +vasen, men icke nordstjaernan. Emellertid hade Brackander fatt smak foer +Stockholmslivet, sadant detta aer i vissa kretsar, atervaende ofta dit, +levde oeverdadigt, spelade med raseri, vanvardade sina affaerer, inlaet +sig, foer att upphjaelpa dessa, i aeventyrliga spekulationer och +ruinerade sig slutligen totalt. Trevnadsloesa med atfoeljande masugnar +och jaernbruk gick under auktionsklubban. Med en obetydlig spillra av +sin foermoegenhet drog sig Brackander undan -- Gud vet vart; i de +nejder, daer han i sina lysande dagar huserat, visste man ingenting om +hans oede, tills han ploetsligen manga ar daerefter ater visade sig +daerstaedes, mycket foeraendrad icke blott till sina yttre villkor, utan +aeven till sin inre maenniska. Han inkoepte ett litet pappersbruk, +belaeget en mil fran Goerans gard, levde stilla och indraget, ja, gjorde +sig, till icke ringa foervaning foer dem, som foerut kaent honom, omtyckt +och aktad av de fa maenniskor, med vilka han kom i beroering. Motgangen +hade utan tvivel vaeckt honom till besinning och foermatt honom kasta en +djupare blick i sitt inre; sedan han icke laengre hade ett ankarfaeste i +rikedomen och ett mal i sin fafaengas tillfredsstaellande, hade han, foer +att ej foertvivla, mast soeka ett annat, saekrare ankarfaeste och ett +annat, baettre mal och fann slutligen, efter harda strider och djup +sjaelvfoeroedmjukelse, vad han soekte. Motgangen aer foer sadana karaktaerer +en god tuktomaestare till det goda. Mahaenda var det begaer efter +foersoning, som foerde honom tillbaka till den nejd, vid vilken de +sorgliga minnena fran hans foerflutna levnad voro faestade. Da han kort +efter sin aterkomst foell i en haeftig sjukdom, laet han kalla korporal +Brant till sig. Vad som da foerefoell mellan de bada maennen, veta vi ej; +patronen tillfrisknade ater, men fran den stunden blev foerhallandet +mellan den gamle krigaren och hans forne vedersakare sasom mellan en +oem fader och en angerfull son, och detta foerhallande fortfor, till +dess gamle Brant, maett av ar och jordisk glaedje och laengtande efter +hoegre, fullkomligare froejder, tillsloet sina oegon i kretsen av sina +barn. Hans kaera hustru hade foere honom gatt till ett baettre liv. De +ligga begravna vid varandras sida i socknens kyrkogard. + +Kronolaensman Spoeqvists senare levnadsoede aer lika tragiskt som i +korthet beraettat. Sedan han atskilliga ganger varit anklagad foer grova +tjaenstefel, men lyckligt rett sig ur klaemman, blevo hans lagstridiga +handlingar, foersnillningar och rofferier allt djaervare, till dess han +slutligen rakade i faellan, miste tjaensten och maste boeta med en +betydlig del av sin hopskrapade foermoegenhet. Han levde daerefter ett +oemkligt liv sasom braennvinsadvokat i en av smastaederna, soep foertvivlat +och dog slutligen av fyllerigalenskap. + + * + +Tjugu ar hava foerflutit, sedan de bada djaeknarne sade varandra farvael +vid den lilla batviken och skildes at foer att pa olika vaegar vandra +genom livet. Det aer en haerlig sommarafton; dagsarbetet ute pa marken +aer slutat... solen sjunker mot horisonten och oevergjuter med ett +haerligt rosensken den nyss av en laett regnskur uppfriskade nejden. Det +doftar fran det nyslagna hoeet, och roekpelarne, som uppstiga fran +hyddorna, foerkunna, att aftonmaltiderna tillredas foer de troetta +arbetarne. + +Omgivet av boerdiga akrar och en liten vacker traedgard ser man vid +stranden av en baeck ett vitmalat lanthus av det trevligaste och mest +idylliska utseende. Kasta vi en blick genom traedgardsstaketets +spjaelor, skall var blick falla pa ansikten, som maste foerekomma oss +bekanta, i trots av de tjugu ar, som foerflutit, sedan vi senast sago +dem. En medelalders kvinna av saerdeles friskt och vackert utseende gar +omkring och vattnar traedgardsrabatterna. En hoegvaext man star i +skjortaermarne under ett aeppeltraed och nedskakar frukt; de vackra +aepplena regna pa marken, men upplockas snabbt och under friska +skrattsalvor av en hel skara roedkindade barnungar. Vi se framfoer oss +Goeran, Ingrid och deras barn. + +Goeran aer den mest ansedde mannen i sin foersamling, emedan han allmaent +aer erkaend sasom den foermoegnaste, driftigaste och kunnigaste. Hans +gard, som foerut var ett vanligt gott bondhemman, har genom ihaerdigt +arbete och klokt anvaendande av nyare roen och upptaeckter inom +agrikulturens omrade drivits till en avkastning, som oevertraeffar de +vida stoerre herregardarnes i nejden. Bredvid sina egna goeromal +foersummar han icke kommunens: han aer foerste mannen i sockennaemnden och +alla slags kommunala inraettningar. Ingenstaedes aero skolvaesendet och +fattigfoersoerjningen baettre ordnade aen i hans foersamling. Han synes, +utan att nagonsin oeverlasta sig med goeromal, hava tid till allt. Hans +sinne aer lika spaenstigt, hans hjaerta lika varmt, hans lynne lika glatt +som i ungdomen. I hans hem aero trevnad och familjelycka gamla gaester, +som ej synas ha foer avsikt att nagonsin flytta daerifran. + +Nu hoeres bullret av en vagn, som naermar sig och stannar utanfoer +porten. Barnen skynda nyfiket fram foer att betrakta densamma. Det aer +en sufflett, foerspaend med stolta, eldiga haestar. En medelalders man i +elegant resdraekt, men blek, mager och av dystert utseende, stiger, ur. +Goeran gar honom till moetes. Deras blickar moetas. Goeran star ett +oegonblick villradig och tvekande, men fraemlingen fattar livligt hans +hand och saeger: + +- Du misstager dig icke, jag aer din gamle vaen, Adolf Sparrfaelt. + +Goeran och Adolf hade ej sedan manga ar sett varandra; brevvaexlingen +dem emellan hade aeven laengesedan upphoert. Endast av tidningarne och +rykten kaende Goeran nagot av Adolfs senare liv. I sitt hjaerta hade +Goeran alltid haft en liten plats, saerskilt helgad at minnet av sin +ungdomsvaen, och taenkte ofta med vemod pa foergaengligheten av de +kaenslor, som i ungdomen haeva var barm med en kraft, som synes kunna +trotsa tidens skiften. Men de bada maennens banor hade foert dem i sa +olika riktningar, att fa beroeringspunkter mellan dem kunde uppkomma. + +Adolf Sparrfaelt tillhoerde dessa naturens sa vaellottade aelsklingsbarn, +hos vilka foerstandet och kaenslan, den praktiska blicken in i livets +foerhallanden och det poetiska askadningssaettet, som kastar en gyllene +sloeja oever det moerka gruset, aero pa ett harmoniskt saett foerenade. Och +likvael maste dessa naturens gunstlingar, just till foeljd av denna +harmoniska sjaelsbildning, foerr eller senare komma i ett +missfoerhallande till vaerlden, i en strid med den existerande +verkligheten, som skall beroeva dem deras lugn och foerbittra deras liv, +medan vardagsmaenniskorna vandra sin bana i fred och foersta att begagna +varje omstaendighet, som moeter dem, till sin foerdel och +bekvaemlighet. Foer de foerras tankeskaerpa framsta tidens alla lyten i +dagen, och deras raettskaensla, deras straevande efter idealet, foerstora +mahaenda dessa lyten och goera dem odraegliga. En inre, oemotstandlig +kraft driver dem da att upptraeda sasom vaerldsfoerbaettrare och +reformatorer; i ungdomens foersta haeftighet, innan de aennu laert +uppskatta sina krafter, kasta de sig med ridderlig iver i striden, +utan att raekna sina motstandare; de kaempa med oeppet visir och rikta +lansen mot allt, som enligt deras uppfattning aer ont och falskt. Men +fa aero de, vilkas styrka bestar provet, och de starkaste kunna dock i +baesta fall blott nedgoera en fiende bland de tusen, mot vilka de kaenna +sig manade att upptraeda; dessa fa individer oeverlaemna sina namn at +historien och framsta foer kommande slaekten sasom firade hjaeltar eller +hanade martyrer. De oevriga duka under och draga sig ur striden med +krossat hjaerta, med foerlorad tro pa maensklighetens framtid och det +godas seger. Till dessa hoerde Adolf Sparrfaelt. Hade han varit en +vanlig maenniska -- en av de oraekneliga, som bygga pa det nittonde +arhundradets stora Filister-Babel -- skulle ingen baettre aen han kunnat +njuta livet i ro och glaedje, ty han var rik, bar ett lysande namn och +aegde alla de ytans egenskaper, som goera lycka i vaerlden. Men Adolf +Sparrfaelt hade foer mycket av huvud och hjaerta foer att bliva en +epikureisk filister. Daertill kom, att han hade uppfattat kristendomen +pa ett saett, som foega oeverensstaemmer med en demoraliserad, moraliskt +kraftloes och i grunden hednisk tids askadningssaett. Den sanne kristne +aer, enligt Adolfs uppfattning av var laera, en soldat, som evigt svurit +sanningens fana och foerbundit sig att med uppoffring av allt jordiskt +kaempa till sista andedraget mot det onda i vaerlden eller i sin egen +barm; ingen vapenvila, foer att haemta andan, aer honom tillaten; han far +icke maekla, icke underhandla med fienden, utan staendigt, oever dignande +foerhoppningar och bleknande levnadsfroejder, rycka framat och slutligen +stupa under korsets fana. Den, som bekaenner Kristus, maste taga sitt +kors pa sig och foelja honom. -- Med dylika asikter stormade Adolf, +sasom en livlig, av stridsfroejd brinnande yngling, ut i vaerlden; han +upptraedde pa varje skadeplats, daer en social, politisk eller religioes +fraga utkaempades; och ej nog haermed: han ansag sig genom sin oberoende +materiella staellning och sin plats inom samhaellet framfoerallt laemplig +att draga i haernad mot demoralisationen pa samhaellets hoejder, mot +skurkar, som, skyddade av rikedomen eller dolda i hoeghetens nimbus, +ostraffat hana sedlighet och lag, foertrampa de svagare eller genom +sina exempel giva brott och laster ett slags beraettigande i de laegre +staendes oegon. Detta kunde framfoerallt ej foerlatas Adolf Sparrfaelt; +hela vaerlden ropade pa skandal och chikan, ty nutiden star pa den +moraliska standpunkt, att den beklagar varje rik skurk, som drages +till raetta foer en nedrighet, begangen pa sina penaters omrade. Den +gamle Kato, som pa sin tid -- en hednisk tid -- demaskerade och +bestraffade de rikes och foernaemes laster och brott, aerades sasom Roms +aedlaste medborgare; Adolf Sparrfaelt daeremot, som foersoekte detsamma, +staelldes pa ungefaer samma linje som en nidskrivare och skoerdade endast +hat och fiendskap foer sina anstraengningar. Uttroettad och foertvivlande +drog han sig slutligen tillbaka; hans krafter voro uttoemda, hans sjaels +straengar slappnade, hans tro bruten. Det enda mal, foer vilket han +ansett det vaert att leva och straeva, hade sjunkit under hans +synkrets. Vaerlden lag framfoer honom sasom ett moerkt svedjeland, livet +syntes honom sasom ett uselt gyckelspel, och maenskligheten som en +kraelande myrhop, utan annat mal aen att i evighet pa samma saett, slaekte +fran slaekte, slaepa stra till sin stack. + +I sadan sinnesstaemning atersag Adolf sin gamle vaen. Vilken foeraendring +pa dessa ar! Var var nu den livlige, rosenkindade, av hopp och glaedje +flammande ynglingen? Med vemod vilade Goerans blick pa detta dystra +ansikte, vars haerjade drag endast svagt erinrade om hans lille aelskade +vaen fran gymnasietiden. Ack, tiden later rosor uppspira endast foer att +andas doed och foervissnelse i deras kalk och sprida deras blad med +hoestvinden! + +Anledningen till Adolf Sparrfaelts besoek hos Goeran var den, att han +aemnade bese en till salu varande egendom, vars aegor graensade intill +Goerans. Efter vad vi sedermera foernummit, har Adolf ocksa bosatt sig +daerstaedes, sa att de forna gymnasiekamraterna aero nu naermaste grannar. + +Goeran hade skickat bud till Sven Stal med underraettelse om Adolfs +ankomst. Sven och Johanna och deras barn infunno sig strax daerefter, +aftonmaltiden framsattes, och Adolf kaende liksom ett nytt liv i +kretsen av dessa enkla, glada och lyckliga maenniskor. Senare pa +kvaellen, da Goeran och Adolf blivit ensamma med varandra, vandrade de +ut i den tysta, stjaernbelysta nejden, och Adolf oeppnade foer vaennen +under ett langt samtal sitt hjaerta, uppdrog en teckning av sitt liv +och malade i sorgliga faerger sitt nuvarande sjaelstillstand. + +- Min vaen, sade Goeran, du liknar stridsmannen, som laemnat slagfaeltet +med ett bloedande sar. Men saret aer, Gudi lov, icke till doeds: tiden +och en sund levnadsfilosofi skola laeka det och endast efterlaemna ett +hedrande aerr, ett tillfredsstaellande minne av vad du kaempat, lidit och +genomgatt. Du drager dig tillbaka med en nyttig laerdom, att naemligen +dina krafter ej motsvara din goda vilja. Sa aer det med de flesta, och +ingen boer frivilligt laegga pa sin skuldra en stoerre boerda, aen han +foermar baera; i annat fall stoertar han pa vaegen och har ingenting +bidragit till det stora aendamalet. Du skall fortsaetta striden, men ej +sasom en ensam irrande riddare, utan sasom en soldat i de djupa +lederna av de tusende, som verka tyst och obemaerkt inom en ringa sfaer, +men med icke sa ringa vaelsignelse. Jag tror mig hava funnit, att man, +foer att goera andra lyckliga, maste sjaelv vara lycklig. Utan +spaenstighet i sjaelen och mod och hopp i hjaertat kan man ej utraetta +nagot verkligt gott och bestaende. Dessa egenskaper skall du atervinna +under ett verksamt och fredligt liv i naturens skoete. Erinrar du dig +sagan om Herakles fruktansvaerde motstandare, som, varje gang han +besegrad faelldes till jorden, haemtade ny styrka ur denna sin moders +barm och med foernyad stridslust spaende baelte med lejontaemjaren? Odla +saed pa dina akrar, fisk i dina dammar, blommor i din traedgard. Varje +morgon skall da bringa dig nya froejder; du skall steg foer steg foelja +utvecklingen av dina blommande foerhoppningar och slutligen inbaerga +skoerden av dina anstraengningar. Och, framfoerallt, skapa lyckliga +maenniskor omkring dig, odla de dinas sinnen och soek att sa ett +gudomligt utsaede i deras hjaertan! Icke alla korn skola falla pa +haelleberget: ett och annat skall spira upp och baera frukt och giva nya +froen foer kommande tider. Varfoer klaga, om man ej med ens kan om skapa +vaerlden? Vad aer den enskilda maenniskans livslaengd mot maensklighetens +oaendliga framtid? Verka, medan du lever, och doe med det hopp, att Guds +rike i tidernas fullbordan skall nedstiga pa jorden! + +De bada vaennerna hade under samfalet gatt mot ortens lilla kyrkogard +och stodo nu vid gamle Brants grav. + +- Adolf, fortfor Goeran, den baesta laekedom foer en nedstaemd sjael aer dock +tanken, att jordelivet blott aer en foersal till evigheten. Livet haer +nere med dess sma bekymmer aer ju snart foerbi... den korta dagen lider +till aenda, och sedan... sedan + + "mild aer natten, lugn aer natten, + hjaertats natt i graven, + som ett manljus oever land och vatten, + som en varflaekt oever haven. + Ingen sorgens hand + trycker sinnet ner, + endast friden ler + oever gravens land, + till dess evighetens morgon taender + purpurljus kring nattens laender." + + _________________________________________________________________ + + Utgivarens tillaegg och anmaerkningar.[1] + +"De vandrande djaeknarne" foerekom foersta gangen sasom foeljetong i +Goeteborgs Handels- och Sjoefartstidning fran den 2 april t. o. m. den 5 +maj 1856 (N:o 76-103), under pseudonymen Agricola. + +Den aer visserligen icke Rydbergs foerstlingsberaettelse. Redan +daerfoerinnan hade han offentliggjort i Joenkoepingsbladet atminstone tva +foeljetonger: Ett aeventyr i finska skaergarden (1850) och +Positivspelarne (1851); liksom det framgar av bevarade brev, att han +under aren 1851-1854 varit sysselsatt med novell- och +romanfoerfattarskap foer olika tidningar, utan att med visshet kan +uppgivas, om denna alstring nadde tryckpressen. + +En beraettelse med motiv fran Spanien, som var inlaemnad till +Handelstidningen foere 1855, ehuru icke fullbordad, har tyvaerr +foersvunnit, vilket aer desto beklagligare, som Rydberg sjaelv ansag den +vara sitt foersta mera maerkliga arbete. + +Utgivaren har varit nagot villradig, huruvida han borde i de samlade +skrifterna intaga "De vandrande djaeknarne", da Rydberg sjaelv aldrig +utgivit den i bokform, och da den ju pa flera staellen roejer en viss +omogenhet. Men den aer den foersta bevarade prosadikt av hans hand, som +aeger litteraer betydelse, och den foersta, i vilken hans +foerfattareindividualitets drag boerja teckna sig nagot skarpare, +saerskilt i Adolfs och Goerans samtal och karaktaerer. Det aer mig ock +bekant, att Rydberg mot slutet av sitt liv var betaenkt pa att utgiva +denna beraettelse, ehuru i omarbetad form. En dylik omarbetning kom +icke till stand, och fraga kan foer oevrigt vara, huruvida den varit +oenskvaerd. Ty vael hade da fjaermats enstaka ofullkomliga eller +foeraldrade staellen, men novellen hade laetteligen kunnat mista det +litteraturhistoriska intresset sasom ett dokument i hans +utvecklingshistoria. + + KARL WARBURG. +[1] Till foersta upplagan 1896. + + _________________________________________________________________ + +End of file. + + + + + + +End of Project Gutenberg's De vandrande djaeknarne, by Viktor Rydberg + +*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DE VANDRANDE DJAEKNARNE *** + +This file should be named 7djak10.txt or 7djak10.zip +Corrected EDITIONS of our eBooks get a new NUMBER, 7djak11.txt +VERSIONS based on separate sources get new LETTER, 7djak10a.txt + +Produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's +digital facsimile edition. + +Project Gutenberg eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the US +unless a copyright notice is included. Thus, we usually do not +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + +We are now trying to release all our eBooks one year in advance +of the official release dates, leaving time for better editing. +Please be encouraged to tell us about any error or corrections, +even years after the official publication date. + +Please note neither this listing nor its contents are final til +midnight of the last day of the month of any such announcement. +The official release date of all Project Gutenberg eBooks is at +Midnight, Central Time, of the last day of the stated month. A +preliminary version may often be posted for suggestion, comment +and editing by those who wish to do so. + +Most people start at our Web sites at: +http://gutenberg.net or +http://promo.net/pg + +These Web sites include award-winning information about Project +Gutenberg, including how to donate, how to help produce our new +eBooks, and how to subscribe to our email newsletter (free!). + + +Those of you who want to download any eBook before announcement +can get to them as follows, and just download by date. This is +also a good way to get them instantly upon announcement, as the +indexes our cataloguers produce obviously take a while after an +announcement goes out in the Project Gutenberg Newsletter. + +http://www.ibiblio.org/gutenberg/etext03 or +ftp://ftp.ibiblio.org/pub/docs/books/gutenberg/etext03 + +Or /etext02, 01, 00, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90 + +Just search by the first five letters of the filename you want, +as it appears in our Newsletters. + + +Information about Project Gutenberg (one page) + +We produce about two million dollars for each hour we work. The +time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours +to get any eBook selected, entered, proofread, edited, copyright +searched and analyzed, the copyright letters written, etc. Our +projected audience is one hundred million readers. If the value +per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2 +million dollars per hour in 2002 as we release over 100 new text +files per month: 1240 more eBooks in 2001 for a total of 4000+ +We are already on our way to trying for 2000 more eBooks in 2002 +If they reach just 1-2% of the world's population then the total +will reach over half a trillion eBooks given away by year's end. + +The Goal of Project Gutenberg is to Give Away 1 Trillion eBooks! +This is ten thousand titles each to one hundred million readers, +which is only about 4% of the present number of computer users. + +Here is the briefest record of our progress (* means estimated): + +eBooks Year Month + + 1 1971 July + 10 1991 January + 100 1994 January + 1000 1997 August + 1500 1998 October + 2000 1999 December + 2500 2000 December + 3000 2001 November + 4000 2001 October/November + 6000 2002 December* + 9000 2003 November* +10000 2004 January* + + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been created +to secure a future for Project Gutenberg into the next millennium. + +We need your donations more than ever! + +As of February, 2002, contributions are being solicited from people +and organizations in: Alabama, Alaska, Arkansas, Connecticut, +Delaware, District of Columbia, Florida, Georgia, Hawaii, Illinois, +Indiana, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana, Maine, Massachusetts, +Michigan, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, Nevada, New +Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, North Carolina, Ohio, +Oklahoma, Oregon, Pennsylvania, Rhode Island, South Carolina, South +Dakota, Tennessee, Texas, Utah, Vermont, Virginia, Washington, West +Virginia, Wisconsin, and Wyoming. + +We have filed in all 50 states now, but these are the only ones +that have responded. + +As the requirements for other states are met, additions to this list +will be made and fund raising will begin in the additional states. +Please feel free to ask to check the status of your state. + +In answer to various questions we have received on this: + +We are constantly working on finishing the paperwork to legally +request donations in all 50 states. If your state is not listed and +you would like to know if we have added it since the list you have, +just ask. + +While we cannot solicit donations from people in states where we are +not yet registered, we know of no prohibition against accepting +donations from donors in these states who approach us with an offer to +donate. + +International donations are accepted, but we don't know ANYTHING about +how to make them tax-deductible, or even if they CAN be made +deductible, and don't have the staff to handle it even if there are +ways. + +Donations by check or money order may be sent to: + +Project Gutenberg Literary Archive Foundation +PMB 113 +1739 University Ave. +Oxford, MS 38655-4109 + +Contact us if you want to arrange for a wire transfer or payment +method other than by check or money order. + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been approved by +the US Internal Revenue Service as a 501(c)(3) organization with EIN +[Employee Identification Number] 64-622154. Donations are +tax-deductible to the maximum extent permitted by law. As fund-raising +requirements for other states are met, additions to this list will be +made and fund-raising will begin in the additional states. + +We need your donations more than ever! + +You can get up to date donation information online at: + +http://www.gutenberg.net/donation.html + + +*** + +If you can't reach Project Gutenberg, +you can always email directly to: + +Michael S. Hart <hart@pobox.com> + +Prof. Hart will answer or forward your message. + +We would prefer to send you information by email. + + +**The Legal Small Print** + + +(Three Pages) + +***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS**START*** +Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers. +They tell us you might sue us if there is something wrong with +your copy of this eBook, even if you got it for free from +someone other than us, and even if what's wrong is not our +fault. So, among other things, this "Small Print!" statement +disclaims most of our liability to you. It also tells you how +you may distribute copies of this eBook if you want to. + +*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS EBOOK +By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm +eBook, you indicate that you understand, agree to and accept +this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive +a refund of the money (if any) you paid for this eBook by +sending a request within 30 days of receiving it to the person +you got it from. If you received this eBook on a physical +medium (such as a disk), you must return it with your request. + +ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM EBOOKS +This PROJECT GUTENBERG-tm eBook, like most PROJECT GUTENBERG-tm eBooks, +is a "public domain" work distributed by Professor Michael S. Hart +through the Project Gutenberg Association (the "Project"). +Among other things, this means that no one owns a United States copyright +on or for this work, so the Project (and you!) can copy and +distribute it in the United States without permission and +without paying copyright royalties. Special rules, set forth +below, apply if you wish to copy and distribute this eBook +under the "PROJECT GUTENBERG" trademark. + +Please do not use the "PROJECT GUTENBERG" trademark to market +any commercial products without permission. + +To create these eBooks, the Project expends considerable +efforts to identify, transcribe and proofread public domain +works. Despite these efforts, the Project's eBooks and any +medium they may be on may contain "Defects". Among other +things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other +intellectual property infringement, a defective or damaged +disk or other eBook medium, a computer virus, or computer +codes that damage or cannot be read by your equipment. + +LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES +But for the "Right of Replacement or Refund" described below, +[1] Michael Hart and the Foundation (and any other party you may +receive this eBook from as a PROJECT GUTENBERG-tm eBook) disclaims +all liability to you for damages, costs and expenses, including +legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR +UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT, +INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE +OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE +POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES. + +If you discover a Defect in this eBook within 90 days of +receiving it, you can receive a refund of the money (if any) +you paid for it by sending an explanatory note within that +time to the person you received it from. If you received it +on a physical medium, you must return it with your note, and +such person may choose to alternatively give you a replacement +copy. If you received it electronically, such person may +choose to alternatively give you a second opportunity to +receive it electronically. + +THIS EBOOK IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS +TO THE EBOOK OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT +LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A +PARTICULAR PURPOSE. + +Some states do not allow disclaimers of implied warranties or +the exclusion or limitation of consequential damages, so the +above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you +may have other legal rights. + +INDEMNITY +You will indemnify and hold Michael Hart, the Foundation, +and its trustees and agents, and any volunteers associated +with the production and distribution of Project Gutenberg-tm +texts harmless, from all liability, cost and expense, including +legal fees, that arise directly or indirectly from any of the +following that you do or cause: [1] distribution of this eBook, +[2] alteration, modification, or addition to the eBook, +or [3] any Defect. + +DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm" +You may distribute copies of this eBook electronically, or by +disk, book or any other medium if you either delete this +"Small Print!" and all other references to Project Gutenberg, +or: + +[1] Only give exact copies of it. Among other things, this + requires that you do not remove, alter or modify the + eBook or this "small print!" statement. You may however, + if you wish, distribute this eBook in machine readable + binary, compressed, mark-up, or proprietary form, + including any form resulting from conversion by word + processing or hypertext software, but only so long as + *EITHER*: + + [*] The eBook, when displayed, is clearly readable, and + does *not* contain characters other than those + intended by the author of the work, although tilde + (~), asterisk (*) and underline (_) characters may + be used to convey punctuation intended by the + author, and additional characters may be used to + indicate hypertext links; OR + + [*] The eBook may be readily converted by the reader at + no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent + form by the program that displays the eBook (as is + the case, for instance, with most word processors); + OR + + [*] You provide, or agree to also provide on request at + no additional cost, fee or expense, a copy of the + eBook in its original plain ASCII form (or in EBCDIC + or other equivalent proprietary form). + +[2] Honor the eBook refund and replacement provisions of this + "Small Print!" statement. + +[3] Pay a trademark license fee to the Foundation of 20% of the + gross profits you derive calculated using the method you + already use to calculate your applicable taxes. If you + don't derive profits, no royalty is due. Royalties are + payable to "Project Gutenberg Literary Archive Foundation" + the 60 days following each date you prepare (or were + legally required to prepare) your annual (or equivalent + periodic) tax return. Please contact us beforehand to + let us know your plans and to work out the details. + +WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO? +Project Gutenberg is dedicated to increasing the number of +public domain and licensed works that can be freely distributed +in machine readable form. + +The Project gratefully accepts contributions of money, time, +public domain materials, or royalty free copyright licenses. +Money should be paid to the: +"Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +If you are interested in contributing scanning equipment or +software or other items, please contact Michael Hart at: +hart@pobox.com + +[Portions of this eBook's header and trailer may be reprinted only +when distributed free of all fees. Copyright (C) 2001, 2002 by +Michael S. Hart. Project Gutenberg is a TradeMark and may not be +used in any sales of Project Gutenberg eBooks or other materials be +they hardware or software or any other related product without +express permission.] + +*END THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS*Ver.02/11/02*END* + |