3 files changed, 8697 insertions, 9492 deletions
diff --git a/59341-0.txt b/59341-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..fbe50fc
--- /dev/null
+++ b/59341-0.txt
@@ -0,0 +1,8695 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 59341 ***
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+                              ÄDELT VILDT
+                                   AF
+                    ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
+
+
+
+
+                              ÄDELT VILDT
+
+
+                           EN FAMILJEHISTORIA
+                                   AF
+                    ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
+
+
+                               STOCKHOLM
+                         ALBERT BONNIERS FÖRLAG
+
+
+                               STOCKHOLM
+                     ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1907
+
+
+
+
+                            FÖRSTA KAPITLET.
+                           Det gamla slottet.
+
+
+-- Farmor, jag är ändå litet rädd!
+
+-- För hvad, mitt barn?
+
+-- För det gamla slottet och ... och för ...
+
+-- Nåå?
+
+-- För den gamle, sjuke grefven. Tänk, om han dör, medan vi äro där!
+
+-- Tyst. Å, tyst, min flicka.
+
+-- Hans sonson är ju också hos honom?
+
+-- Ja.
+
+-- Hvarför vill farmor företaga en så lång och besvärlig resa nu på
+hösten, och hvarför skall jag följa med? Vi hade ju inrättat det så
+trefligt i staden, och så efter jul får jag fara till Italien, det kan
+jag förstå meningen med, för det är härligt, men det här är ingen mening
+alls.
+
+-- Ett aderton års barn skall inte förstå, endast lyda. Och när jag vid
+mina fyllda sjuttio reser ut på landsbygden i oktoberfukten, är det
+mening med det. Grefve Haqvin Brage är min ungdomsvän, det vet du. Han
+har önskat se mig -- och _dig_ före sin troligen snart förestående död.
+
+-- Hvarför mig?
+
+-- Ja, det har jag tvekat, om jag borde säga dig, men du är uppfostrad
+med aktning för äldres vilja, och ditt hjärta är godt och varmt och
+rent, därför skall du förstå mig, Gunvor. Han och jag hoppas, att du
+skall bli unge grefve Haqvins brud. Du, med din rikedom och din
+människokärlek, kunde göra många lyckliga, och Bragevall skulle ånyo
+uppblomstra genom sin unga härskarinna. Nu vet du, att det ligger i
+förfall och att ödslig tomhet länge rådt i de stora salarna. Det kan bli
+ett af vårt lands ståtligaste fideikommiss, om det kommer i dina händer.
+Tycker du inte det är en stolt tanke?
+
+-- Jo -- men farmor, jag känner inte unge grefven, och han inte mig.
+
+-- Ni ska' lära känna hvarandra.
+
+-- Och hålla af hvarandra, farmor?
+
+-- Ja, på aktning och tillgifvenhet byggas de bästa äktenskap, barn.
+Kärleken, den stora kärleken, tåla så få vid att erfara. Det är som att
+sitta för nära en flammande brasa: man får svedd hud och ärr för hela
+lifvet.
+
+Gunvor slöt ögonen och lutade sig tillbaka mot vagnens mjuka dynor.
+Farmors stränga ansikte, den skarpa munnen, de lidelsefulla näsvingarna,
+och den djupa, glödande blicken, skrämde henne nu som så ofta förr. Och
+dock trodde hon blindt på denna sin barndoms vårdarinna och stöd; allt
+hvad den sedan sitt tredje år föräldralösa flickan lärt se upp till,
+vörda och älska, hade tagit farmoderns gestalt. Hon hade ej reflekterat
+öfver, om lifvet en dag skulle ge henne andra vyer. Öfver hufvud taget
+hade hon ännu ej begärt annat af tillvaron än glädje, och trots sin
+imponerande stränghet och sina gammaldags uppfostringsmetoder hade fru
+Eiden aldrig nekat sin sondotter nöjen och förströelser, ehuru de måste
+försiggå under kontroll.
+
+Eiden & C:o var den halländska kuststadens äldsta handelsfirma. Den
+första Eiden hade invandrat från Savoyen för etthundrafemtio år sedan,
+då med ett bräde, hängande i ett snöre på bröstet, och på denna disk små
+tarfliga gipsfigurer. Men före sin död var han en ansedd köpman, en af
+»stadens äldste», och hans son, Gunvors farfar, blef utan svårighet satt
+på tinnarna af templet, rikedomens och maktens glimmande helgedom.
+Hennes far, en blond, vacker nordisk typ med drag och karaktär efter sin
+svenska mor, kallades allmänt »guldkonungen», både på grund af sitt
+utseende och sina hopade skatter. Han gifte sig tidigt med en ung
+engelska, hvilkens mörka ögon aldrig lärde sig se på det främmande
+landet som på ett hem, och hvilkens skälfvande veka mun endast mödosamt
+uttalade »det malmklingande språket». Hon dog vid Gunvors födelse, och
+det var farmor, som lät barnet få ett äkta nordiskt namn. När
+»guldkonungen» sörjt sin unga maka som en förtviflad i tre år, hände det
+högst ovanliga, men som läkarna den gången faktiskt konstaterade, att
+hans hjärta brast af sorg.
+
+Gunvor stod ensam i världen med sina millioner och sitt glada, sorglösa
+barnasinne, ty intet af moderns tunga håg och trötta melankoli hade den
+lilla ärft. Hon älskade glädjen nästan som den tagit gestalt och blifvit
+hennes lekkamrat, och hon gick omkring med en underlig lyckohunger,
+hvilken hon ej själf förstod, men som, sedan hon växt upp, blifvit allt
+starkare och häftigare, en längtan utan namn och utan bo, som längtans
+vildfågel med de breda vingarna ofta är det.
+
+Farmodern hade uppfostrat henne hemma under sina ögon. Skickliga
+lärarinnor hade hon haft, men utan undantag voro de pedagogiska
+nummerhästar, alla gående i regementets takt efter den musik, som
+konservativa institut angifvit för dem.
+
+Jämnårigt sällskap under fristunderna saknade Gunvor icke. Hon fick
+bjuda små flickor ur de »bästa» familjerna till sig, och de små
+flickorna beundrade och afundades alla hennes vackra saker.
+
+Då gaf hon dem gärna det deras blick lyste ifrigast emot, bara för att
+få se dem riktigt glada.
+
+Gossar hade hon endast träffat undantagsvis och förstod sig ej på dem.
+Nu, denna vinter, skulle hon som vuxen föras ut i societeten, och det
+farmor yttrat nyss om grefve Haqvin Brage blef för henne, där hon satt i
+kupéhörnet, vaggad af tågets ilande fart, till en vacker dröm. Han
+skulle bli hennes beskyddare, hennes riddare, hennes vän. Han skulle ha
+en ädlings höfviska later, drömde hon, och en ädlings stolta, friborna
+sinne. Det farmor sagt om tillgifvenhet och aktning lät så lugnt och
+tryggt. Stormande kärlek visste Gunvor ej hvad det var; lidelserna sofvo
+oväckta inom henne; hon var ett barn i lång klänning och med rosor i
+händerna. Men hon skulle ej akta på, om hon lät sina rosor falla på
+allfarväg, ty hon trodde världen full af dejliga blomster.
+
+-- Ropa på Karna, Gunvor; hon far börja plocka ned reseffekterna, vi äro
+strax framme, sade farmor med sin låga, distinkta röst, hvilken dock
+under hela resan haft en underlig, nervös darrning, som om hon vore
+orolig för något. Farmors ögon sågo också ut som de gråtit utan tårar.
+Det var besynnerligt, att Gunvor aldrig förr hört talas om denne grefve
+Haqvin, hvilken dock föreföll att vara farmor så kär. Att han varit
+änkling i många år och uppfostrat sin sonson som farmor henne, det
+visste hon, och att dessa sista ättlingar af den urgamla släkten voro
+mycket fattiga, trots sitt mäktiga Bragehall.
+
+Hon reste sig och ropade på Karna, hvilken, trogen och pålitlig som en
+gårdvar, höll sig till reds.
+
+-- Vi äro framme strax, Karna.
+
+-- Jaså, ändtligen.
+
+Den station, där de stego ur, hade ännu ej fått något eget stationshus;
+en ödegård gjorde tjänst så länge. Den lilla byggningen låg där som en
+mörk punkt midt ute på den vida slätten, och när höststormarna tjutande
+vräkte fram likt rasande vågor, hotade de att kullstörta detta
+bräckliga, ensamma hus, men hur det skadades och anfölls, hade det
+hållit stånd i ett par decennier och skulle nog stå där i ytterligare
+två. Det, som är fallfärdigt, har ofta en segare motståndskraft än det
+starka och unga; det är som själfva förstörelsen skydde det.
+
+Inspektoren stod där grå och luggsliten i den duskiga höstskymningen.
+Den röda signalflaggan höll han ängsligt mot armen som rädd för att den
+skulle rebelliskt fladdra ut, men däremot lät han en blå snusnäsduk vaja
+ur fickan på kavajen som en symbol för lifvet på landet.
+
+En ung man skyndade fram emot damerna.
+
+-- Fru och fröken Eiden, förmodade han och vinkade åt betjänten att
+komma närmare.
+
+-- Ja, sade farmor, det är grefve Brage, antar jag?
+
+Grefven bugade sig.
+
+Vacker kunde han nästan kallas. Dragen voro regelbundna, förädlade och
+utmejslade genom generationer, gestalten hade denna symmetriska, något
+vekliga elegans, som fostras i salongerna, och de anlag för fetma och en
+viss flegma, som en tillvaro utan arbete och mål gärna alstra.
+
+Gunvor såg likväl ej annat, än att den unge grefven mycket väl kunnat
+rida emot henne som en båld riddare med vajande fjäderbuske och öppet
+visir. Hon fann honom värd ljusa drömmar och kröp in i täckvagnen
+bredvid farmor med en känsla af, att nu for hon till lyckoslottet, där
+dansen skulle gå alla hennes lefnadsdagar.
+
+Grefve Haqvin satte sig på baksätet. Han höll sina knän så försiktigt
+som möjligt för att ej stöta ihop med sina moitiéer och han talade lågt
+och allvarligt, mest om den sjuke farfadern, men också några ord om de
+dåliga vägarna, hvilkas lera de sista dagarnas regn blött upp alldeles
+oerhördt. Det var så vattenhaltigt innehåll som möjligt i hans fraser,
+men hans organ var vårdadt, hans tonfall mjukt och hela hans hållning
+sympatisk.
+
+Vagnen rullade tämligen raskt framåt, och hvar gång Gunvor såg ut, mötte
+henne samma utsikt: vägen öfver slätten -- som ett okynnigt slingrande
+sotstreck öfver en gulbrun, plan yta -- pilar, risiga och nakna,
+stenvallar och här och hvar en grå koja, alltid med några par trätofflor
+utanför på dörrstenen.
+
+En och annan frodig bondgård såg hon också sticka upp som en fet
+champinjon i en myr, men tilltalande föreföll henne ej detta landskap,
+sådant det nu tedde sig i dis och halfmörker. Hon var glad, när Haqvin
+sade:
+
+-- Ja, nu ha vi inte långt igen.
+
+Farmor såg också ut, som om hon gärna hört de orden, ja, nästan som om
+de varit de enda, hvilka ej gått förbi henne. Visserligen hade hon både
+svarat och talat förut, men tankarna tycktes dock gått sina egna vägar,
+hvart visste ej Gunvor. Hon bara tänkte, att hon aldrig förrän i afton
+sett det där lefvande draget i farmors ansikta. Det gjorde henne så ung,
+och det märktes bättre än någonsin, hur vacker hon måtte ha varit.
+
+Vagnen saktade, och steg för steg trampade hästarna sig fram öfver
+träbron, den forna vindbryggan, hvilken nu låg öfver förtorkade
+vallgrafvar.
+
+-- Från motsatta sidan ser man hafvet, det är bara tio minuters väg dit,
+sade Haqvin.
+
+Hafvet så nära. Å! Gunvor andades ut, som njöt hon redan af vågornas
+friska sälta, och hon hoppade lätt ur vagnen, som nu stannade framför
+den låga, hvälfda porten.
+
+Medan grefven hjälpte farmor ned, stod Gunvor stilla och såg vid skenet
+af en väldig hornlykta upp mot Brageättens vapen, hvilket var inhugget i
+slottets fasad. Hon stafvade sig till den latinska inskriptionen,
+hvilken bågformigt omgaf vapnet, och när farmor redan var inne i
+förstugan, stod hon ännu kvar och stirrade på dessa stelt huggna
+bokstäfver.
+
+Haqvin hade stannat bredvid henne.
+
+-- Fröken ser på vårt tänkespråk, frågade han artigt.
+
+-- Ja. _Fac et nihil spera_, hvad betyder det?
+
+-- Fac et nihil spera: _Handla och hoppas intet_, betyder det.
+
+-- Hu! Hon ryste till.
+
+-- Ja, det är inte lefnadslustigt precis, svarade han i lätt ton och
+skrattade litet.
+
+Det skrattet tyckte hon inte om. Det kom så omotiveradt som en pingla i
+en allvarlig klockklang. Hon gick uppför den låga, breda stentrappan,
+skyndade efter farmor och Karna, som under en jungfrus ledning togo
+vägen längs det gamla slottets vindlande gångar upp till gästvåningen.
+
+Bragehalls corps-de-logis låg där som en ofantlig askgrå stentärning
+midt i en sekelgammal park, nu förvildad och sofvande, en enda oredig
+massa af förvridna grenar, knotiga stammar och täta buskage.
+
+På stentaflan i nedre förstugan kunde den intresserade forskaren läsa
+slottets historia, den, som ej de tjocka murarna förtego eller i
+hviskande legenders eko buro från tid till tid, som vinden för det torra
+bladet utan rast eller hvila.
+
+Det var svårtydd, gammaldags skrift, stentaflan hade inristad, men trots
+att århundraden förflutit, sedan den huggits dit, kunde ännu orden ses.
+Där stod:
+
+»Hjälp Gud alt som mæchtigste. Anno 1544 ær denne Gaard, som nu heder
+Bragehall, udi Jesu Navn opbygget af Erlig og Welbyrdig Mand Otte Brage
+till Gillö, daa Kongl. May:tts Befallningsmand paa Drottningborg Slått
+med sin Kjære Frue, Erlig og Welbyrdig Frue Ebba Mandel. Den alt som
+mæchtigste gode Gud skie lof og ære for en lyksalig begyndelse og
+framgång att altingest maa skie og komme Hans allerheligste Navn till
+lof og ære, og deres lifs arfvinge til lycke, gafn og gode här timelig
+og vore kærre foräldre, at de siden maa bo udi himmelrig til evig tid
+1648 Amen.»
+
+Så vidt berättade det gamla slottet själft med historiska, tunga ord,
+men i hvarje vrå af de stora, alltför många salarna smögo häfdens
+skuggor som bleka vålnader. Och de talade till den, som förstod sagans
+tysta bikt. Än var det festklang och älskogslek i stämman, än hån och
+bitterhet. De gamla, mörkt och stereotypt målade familjeporträtten af
+hugstore krigare skuros af fantasien ut ur sina breda guldramar och
+tvungos att tråda sirlig dans med ädla damer i styfva fiskbenskorsetter
+och runda, mjuka barnansikten under stramt tilldraget hår.
+
+Man kan ej gå i ett sådant gammalt slott utan att höra det tissla och
+tassla af det förgångnas röster, utan att om och om igen lyssna till
+länge sedan förtonade steg. En dylik familjeborg är som ett instrument,
+hvilket gömmer alla de melodier man en gång spelat på det.
+
+En gammal jungfru med grått, benadt hår under en hvit linongsmössa
+serverade damerna te på deras rum. Fru Eiden hade önskat det så, ty
+själf ville hon, så fort hon gjort toalett, gå till den sjuke grefven
+och under tiden skulle Gunvor hvila. Karna finge stanna hos henne, ty
+farmor trodde, att hennes lilla sondotter kände sig rädd här i de höga
+rummen med de många mystiskt stängda dörrarna, de stora skåpen, de djupa
+stolarna och de dunkla speglarna.
+
+Men Gunvor hyste ingen som helst fruktan; hon var endast nyfiken på allt
+detta nya. Hon tyckte nästan, att hon kommit in i ett ofantligt
+dockskåp, där det skulle bli lustigt att flytta om och leka.
+
+Hon såg sig omkring i salongen och fann den alltför glest möblerad, men
+detta var ju endast gästvåningen, och den begagnades troligen sällan.
+Pendylen på den öppna, vapenprydda spisens afsats stod, som borde tiden
+stanna här. Det fanns ingen anledning, att den skulle gå, när allt annat
+liksom dött, förstenats.
+
+-- Farmor, sade Gunvor och satte bort tekoppen, det är ett ohyggligt
+valspråk Bragesläkten har: Fac et nihil spera; handla och hoppas intet.
+Jag läste det öfver porten och jag kan inte glömma det.
+
+-- Det skall du inte heller. Det låter hårdt, men är nyttigt -- en gång
+i lifvet. Du är bara för ung att förstå det än, svarade farmor lugnt.
+
+Hon stod nu färdig att gå till den sjuke, men innan hon gick, kysste hon
+sin sondotter på pannan. Så nickade hon långsamt.
+
+-- Farmor, jag ville så gärna ...
+
+-- Hvad, barn?
+
+-- Säga, hur vacker och ung farmor ser ut, inte glad, men ändå lycklig.
+Hur kan man se ut så: lycka utan glädje?
+
+-- Fråga inte, liten, jag kan inte svara dig nu. Grefve Haqvin väntar;
+han har väntat mig i tre dagar -- ja, kanske mycket, mycket längre, och
+nu först går jag till honom. Det kom ett sällsamt drömmande och vekt
+tonfall i farmors röst, men hon ändrade det hastigt, när hon tillade:
+Karna, jag vill inte veta af, att här berättas några dumma spökhistorier
+for min sondotter.
+
+Karna öppnade nigande dörren för sin härskarinna och sade fogligt:
+
+-- Nej, gud bevare mig för det, frun.
+
+Gunvor kröp upp i soffan och låg där lydigt och stilla, med hufvudet
+halft begrafvet i mjuka dunkuddar, omstoppad af gamla Karna, och utan en
+tanke på spöken. Efter en stund sof hon godt, trött af resan, men sömnen
+blef ej lång, kanske högst en timme, så satte hon sig upp.
+
+Hon var ensam i rummet. Hvad allt var tyst! Klockan stod, brasan hade
+brunnit ned, och endast den orörliga, hvitgråa askhögen syntes där inne
+i spisens gap. I den glittrande kristallkronan voro några ljus tända,
+men de skönjdes blott som skuggor i ett blekt ansikte, när deras sken
+föll öfver de tre hvita stängda dörrarna, öfver det ljusa parkettgolfvet
+eller öfver möbelns siden.
+
+Bordet med de väldiga lejonfötterna stod i mörker, och lejonhufvudet,
+hvilket bar bordsskifvan på sin hjässa, grinade hemskt med
+elfenbenständer, som gulnat och spräckts.
+
+Hvad här var tyst! Gunvor upprepade de orden halfhögt, men ljudet af
+hennes klara, unga stämma skrämde henne; den föreföll henne otillåten.
+Hon reste sig. En af de där dörrarna måste hon öppna, eljest skulle hon
+känna sig ängsligt instängd. Hon gick mot den till höger, där var
+farmoderns och hennes sängkammare, och där stod Karna och packade upp.
+
+-- Hvart går den här dörren midt emot, Karna?
+
+-- Det vet jag inte, lilla mamsell.
+
+-- Jag törs väl försöka öppna den?
+
+-- Ja, det kan väl inte vara farligt.
+
+-- Usch, den är stängd!
+
+I detsamma kom den lilla trotjänarinnan i den hvita linongsmössan in.
+Hon bar varma lakan och örngott på armen.
+
+-- Hvart leder den här dörren? frågade Gunvor ifrigt.
+
+-- Till riddarsalen. Det vill säga, det är en lönngång först, som
+skiljer praktrummen från de här, och i den gången är det en trappa upp
+till det förseglade rummet.
+
+-- Hysch, sade Karna. Inga sådana där historier!
+
+Men Gunvor kunde ej släppa det intressanta ämnet.
+
+-- Finnes här ett försegladt rum?
+
+-- Ja det gör det, men det skulle jag kanske inte talat om.
+
+-- Jo. Å, låt mig se det.
+
+-- Nej, kära hjärtandes, då kunde den gråe mannen ...
+
+Hon tystnade tvärt, ty Karna nöp henne eftertryckligt i armen.
+
+-- Den gråe mannen, hvem är det?
+
+Gunvors stora, klara ögon lyste af begär att få veta mera.
+
+-- Å, det är bara en sägen.
+
+-- Att han finnes däruppe -- ett spöke! Gunvors röst blef halft
+föraktlig.
+
+-- Ja -- det -- är ju bara skrock.
+
+-- Visst.
+
+Gunvor frågade ingenting mera. Karna såg ju alldeles hjärtskrämd ut, men
+hon såg alltjämt mot den hvita dörren, hvilkens blanka mässingslås
+liknade en knuten hand i stridshandske, och hon gaf sin fantasi fritt
+spelrum. Inte trodde hon på spöken, snarare då på en liten vänlig tomte
+eller ett gammalt, gemytligt troll, som vakade där uppe i sin lugna vrå
+öfver det gamla slottet, men hon tyckte i alla fall inte om, att det
+fanns ett »försegladt» rum; det lät så onödigt hemlighetsfullt och
+vemodigt. Där glädjen dansade fram, öppnades alla dörrar på vid gafvel,
+och om det blefve som farmor och den gamle, sjuke grefven ville -- hvad
+hon ville själf, frågade hon sig knappt -- ja, då skulle hon släppa in
+fröjden som ett yrande vinddrag i slottets salar. Hon log åt tanken på,
+hur dammet skulle hvirfla upp ur alla hörn, damm, som lägrat sig på
+blanka ytor och trängt in i ornamentens snirklar under årtionden.
+
+
+
+
+                            ANDRA KAPITLET.
+                     Konung Död och drottning Lif.
+
+
+I gamle grefvens salong möttes fru Eiden och läkaren. Doktor Bengtsson
+bugade sig så djupt, hans lilla trinda mage tillät, för den ståtliga
+damen.
+
+-- Doktorn har varit inne hos den sjuke? Hur står det till?
+
+-- Illa, det vill säga, grefven har nog inte långt igen. Det är ingen
+sjukdom direkt, endast aftyning. Han är som ett utbrändt ljus.
+
+-- Utbrändt -- med veken nere i pipan, menar ni?
+
+Hm, hm, ja, så ungefär.
+
+-- Har doktorn sett, att, just som man tänker: nu blir det mörkt, kan
+helt plötsligt en liten klar, blå låga visa sig?
+
+-- Ja -- ja.
+
+-- Det är _lifvet_, min bäste doktor. Ni kommer ju igen i morgon?
+
+-- Naturligtvis, men jag fruktar, att min hjälp då är obehöflig.
+
+Doktorn såg på den underliga, gamla damen med det vackra, stränga
+ansiktet. Trodde hon sig verkligen kunna ge befallning åt själfva döden
+att vända om? Då skulle hon kommit förr. Han bockade sig än en gång så
+vördnadsfullt som för ett krönt hufvud.
+
+-- Är grefven ensam nu?
+
+-- Ja, för ögonblicket, han ville det. Han väntade ert besök och var så
+rädd, att han ej skulle kunna se klart.
+
+-- Äro -- hans ögon brustna?
+
+Frågan ljöd så ångestfullt, med ett tonfall, hvilket tycktes komma långt
+bortifrån i en klagan öfver något förspilldt. Doktorn var glad att kunna
+svara:
+
+-- Nej, fru Eiden, inte än, men grefvens syn är ytterligt försvagad.
+
+-- Det finnes ingenting man kan göra för honom?
+
+-- Nej -- ingenting. Han har visserligen stärkande droppar, men inga
+medikamenter i världen hjälpa för det, som är slut.
+
+-- Har han plågor?
+
+-- Nej, men bekymmer, tror jag. Sonsonens framtid och ...
+
+-- Jag vet. God natt, doktor Bengtsson. Välkommen igen i morgon.
+
+-- Jag tackar.
+
+Doktorn drog en lättnadens suck, när han väl satt i åkdonet; sådana där
+gamla gods som Bragehall hade alltid något obehagligt mystiskt öfver
+sig. För dem betydde det föga, att tiden gick framåt, och att man nu i
+adertonhundratalets senare hälft tänkte väsentligt olika än man gjort
+vid seklets början. De behöllo sina traditioner och sina dunkla öden.
+Man kunde aldrig tänka sig att sitta gemytligt och trefligt och spela
+vira och dricka toddy i en af de där stora salarna; det var alltid, som
+tassade ett förgånget omkring och tog bort munterheten. Det hörde unga
+och gamla dårar till att bo där; och gamle grefven var väl en art dåre;
+i alla fall sedan många år tillbaka en enstöring. Pengar att lefva efter
+sitt stånd hade han aldrig haft, och hans grefvinna gjorde samvetsgrant
+slut på godsets inkomster.
+
+Hvarför hade han gift sig med henne? Det skedde i hastigt mod, påstod
+folk. Doktor visste det inte, men han mindes, att hans föregångare måst
+dagtinga litet med sitt samvete, när han skref nådig grefvinnans
+dödsattest, ty hade han varit fullt ärlig, hade han berättat, skulle han
+som dödsorsak angifvit: kronisk alkoholism, och det dugde inte.
+
+Herre, du min skapare, tänkte doktorn, hvad det är rasande mycket bättre
+att ha en hederlig bonde till far; då blir man kanske en Bengtsson i
+alla sina dagar, och det är möjligt, att ens pojke också blir en
+grofhuggare, men det är timmer, som håller, ingenting ruttet vid roten,
+som så ofta i de gamla, förnäma släkterna. Nu skulle han, Pelle
+Bengtsson, hem till mor och få en sup och en smörgås och en god portion
+gröt. Han slog upp rockkragen, och fick på det sättet en försmak af
+hemvärmen.
+
+Efter en stund voro dock hans tankar ånyo på Bragehall. Underliga öden
+de haft där uppe, dessa sista Haqvinar. Gamle grefvens enda barn var
+naturligtvis också en Haqvin, eftersom fideikommissarien alltid skulle
+heta så. Han var en väldig drasut och en hedersprisse, som inte gjorde
+en katt för när, om han bara fick ligga i fred på sin turkiska divan,
+röka »Star of Cuba» och läsa Paul de Kock, hvilken dock på honom aldrig
+utöfvat någon annan retande inverkan, än att han bäst det var somnade
+och lät boken dimpa i golfvet. Sin grefvinna orkade han inte fara långt
+efter. Han tog henne från närmaste granngods, där hon och sex högförnäma
+systrar sutto och väntade på friare. Ekonomiskt sedt hade det aldrig
+varit något att stå efter att bli grefvinna Brage, men den unga fröken
+förstod att inrätta sitt lif på behagligaste sätt. Sedan hon skänkt sin
+man en fideikommissarie, gaf hon ingenting mera åt _honom_, men eljest
+talades det mycket om hennes »gifmildhet» mot de höga herrarna.
+
+Så en dag, medan nuvarande unge grefven var en liten pys, föll hans far
+af hästen och bröt nacken af sig. Det skedde under en jakt, och ingen
+tog sig det egentligen så nära; det var mest, som om en möbel flyttats
+ur slottet.
+
+Grefvinnan hade ej ens tid att vänta sorgeåret ut, förrän hon reste till
+Ryssland, och därifrån spordes snart, att hon gift sig med en moskovit,
+en guldtunna. I Sverige lät hon ej vidare höra af sig, och för barnet
+tycktes hon mist allt intresse. Nu var också hon död, hade doktorn hört
+sägas. Hon hade med en tändsticka kommit för nära tyllgardinerna för
+budoarfönstret, och, när på hennes rop tjänarna störtade in, stod hennes
+nyss påtagna maskeraddräkt, »dagslända», i ljus låga. Efter svåra plågor
+afled hon af brännsåren.
+
+Doktor Bengtsson lät hakan borra sig djupt ned i pälskragen. Hur var det
+gamle grefven stönat i dag, när han utmattad sjunkit tillbaka mot
+kuddarna? »Mitt namn, mitt stolta namn får inte dö ut! Det _måste_
+lefva!»
+
+Puh, och det skulle den där svampen Haqvin råda bot för! Doktorn
+klatschade förargad med piskan. Det var synd och skam att draga en ung
+flicka in i det eländet. Inte att det felades Haqvin något, men han var
+som en torr gren både på hufvudets och hjärtats vägnar, och därtill svag
+till karaktären, såsom både farmor och mor. Det var visst något med det
+namnet! Det enda det kunde göra var att med heder laga sig i grafven.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Farmor Eiden stannade en sekund på tröskeln till sjukrummet. Det var som
+om en mask plötsligt glidit af hennes ansikte. Det stela, strama
+uttrycket flydde för ett drag af mjuk blidhet och stilla resignation.
+Ögonen strålade ej, men de blickade varma och djupa in i något osynligt,
+och en fuktig imma lade sig öfver dem. Tårar? Nej, nej, men minnen,
+längesedan skrinlagda hågkomster. Här stod hon på tröskeln, hon och den
+mäktige konung Död; hvem skulle först hinna taga platsen hos den sjuke,
+hvem skulle han tydligast känna?
+
+Fru Eiden böjde sakta hufvudet som i bön. Sedan sköt hon varsamt upp
+dörren och gick snedt öfver det stora, dunkla rummet fram till sängen.
+
+-- Haqvin!
+
+-- Margareta -- ändtligen!
+
+Två kraftlösa händer försökte sträcka sig mot hennes; ett dödstrött
+hufvud höjdes nästan oskönjbart från kudden, där det hvilade, fult och
+ovårdadt, med tofvigt hår och skägg som ram kring ett gult, infallet
+ansikte, hvari ögonen flämtade oroligt och matt.
+
+Sådan var hennes ungdoms älskade, när hon efter femtio års skilsmässa
+återsåg honom; detta var då den man, som Margareta Eiden skänkt sina
+bästa drömmar, sitt ljusaste hopp.
+
+Åren äro alltid sandkorn i evigheten, men de bli det också för den, som
+skyndsamt vill komma tillbaka till lifvets högtidsstunder, och öfver en
+kvinnas enda, stora kärlek förmår ej ens ett halft sekel bygga en
+varaktig fördämning.
+
+Margareta Eiden var inte i denna stund gamla farmor; hon var tjuguårig,
+när hon snyftande sjönk på knä vid bädden och lät hans darrande händer
+stryka öfver hennes kinder, hans skrofliga stämma hviska smekande namn.
+Han hade aldrig älskat någon annan än henne; hon visste det, men
+fideikommissbrefvets lydelse skilde dem åt. Ett gammalt, gulnadt
+pergament var mera värdt än två unga, fullblodiga människors lycka. Där
+på det styfva papperet hade hon själf läst, att ägaren till Bragehall
+finge endast föra en högättad brud till sina fäders borg, eller, lydde
+den hånfulla, nyktra slutsatsen: »en flicka, som med tunnor guld kan
+Bragehalls trappor belägga».
+
+Margareta var fattig, och, om de också kunnat kringgå detta underliga,
+flerhundraåriga dokument, kunde de ej kringgå verkligheten; dess kraf
+äro alltid obönhörliga, och de skildes åt, gingo hvar sin väg, men
+visste dock, att en gång skulle de komma ut ur ödets labyrint och då
+trofast som förr se hvarandra i ögonen. Nu hade den stunden kommit, men
+nu stod döden på vakt och skymde med det okändas skuggor.
+
+De hade skrifvit till hvarandra under de sista åren, långa sirliga bref
+med gammaldags uttryckssätt, och i alla dessa epistlar hade det alltid
+stått något om »barnen». De hade skrifvit föga eller intet om sin egen
+förlorade lycka, men fras efter fras om den de ville grunda åt de unga.
+De talade om dem som om två minnesstenar på hvilka de ville rista in,
+hvad deras hjärtan en gång önskat, och de hade ingendera tänkt sig annat
+än att de två stenarna tacksamt skulle finna sig i att bli monument
+öfver död längtan.
+
+När grefve Haqvin kände, att krafterna plötsligt allvarligt aftogo, hade
+han sändt bud på Margareta; förut hade han ej velat, att hon skulle se
+honom -- omständigheterna hade gjort honom till en vårdslösad existens,
+och med den glimt af stolthet, som fanns kvar hos honom, värjde han sig
+för att, slapp och utlefvad, ställa sig inför sin ungdoms sagobrud.
+
+Han anade ej, att hon med okuflig energi handlat i allt endast med tanke
+på honom. Han visste icke, att hon efter balen på Bragehall för femtio
+år sedan stått ensam kvar ute i den månljusa natten i stället för att
+begifva sig till gästvåningen, där hennes grandtant redan sof tryggt,
+och att hon då sett upp till vapenskölden öfver portalen, icke med en
+vekt älskande kvinnas trånad utan med en valkyrias stolta, hänsynslösa
+mod, och hennes brännheta läppar, torra af kärlekstörst, hade skälft
+under de ord, som de i medvetet trots framhviskat: »Fac et nihil spera».
+
+Ja, hon skulle handla, dristigt och klokt och utan att hoppas. Hon
+skulle inte mera lefva lifvet; hon skulle kämpa sig igenom det. Lyckan
+fanns hos honom där uppe i den gamla, förvittrade borgen; där måste den
+stanna som gisslan för hennes löfte att älska utan att hoppas, men också
+utan att vika.
+
+För hans skull gaf hon penningfursten Joseph Eiden sitt ja, och hennes
+intresse för man och barn var endast den sträfva pliktens. För hans
+skull hade hon nu tagit hit till Bragehall det käraste hon ägde i
+världen, sin lilla Gunvor, och det fanns icke en skymt af tvekan inom
+henne att med det glada barnets millioner göra pergamentets ord till
+sanning. Hon skulle bli den, som med tunnor guld täckte de nötta
+slottstrapporna, och Haqvin, hennes älskade, finge ro i döden. Hon, som
+aldrig fått den stolta lyckan att bli mor åt hans barn, hon skulle nu
+liksom pånyttföda hans namn genom att inympa en frisk gren i det gamla
+trädet.
+
+Sådan var Margareta Eidens kärlek, trots hennes sjuttio år; den var som
+ädelt vin, hvilket ingen druckit, och hvars drufsmak endast blifvit
+starkare af den långa lagringen.
+
+Också han, den gamle, härjade mannen, kände det trötta hjärtat slå
+kraftigare, den tomma hjärnan fyllas af bleka hågkomster, som när man i
+skymningen långsamt och dröjande lockar fram en melodi efter annan. Där
+komma brustna toner och oklara ackord, ty i mörkret är man ärlig och
+slår ej an falskt bara för att spela stycket, den spröda klangen blir
+som en smekning, en dröm -- kanske en snyftning.
+
+-- Tack för att du kom, Margareta! Får jag kyssa din hand? -- Hon förde
+upp den mot hans läppar. -- Den är lika hvit och fin som förr -- och
+ringen -- min ring har du kvar! -- Den med månstenen.
+
+-- Den, som vi tyckte såg ut som en stelnad tår. Haqvin, det sägs, att
+den förändrar färg, när den kommer nära gift, vet du det?
+
+-- Ja.
+
+-- Då äro inte tårar gift, fast de förbränna, ty det har fallit så
+många, många glödande tårar på den stenen. Men du är matt, jag skall
+inte tala så mycket.
+
+-- Jo, jo, jag blir inte trött af att höra din röst -- den ger mig lif.
+
+Hon mindes, att hon ännu på tröskeln till sjukrummet undrat, hvem som
+skulle hinna först dit in, hon eller den mäktige konung Död. Nu visste
+hon det; kärleken fick dock rätt till sist att kalla sig drottning Lif.
+
+-- Stannar du nu hos mig, Margareta?
+
+-- Ja, Haqvin, så länge du vill.
+
+-- Också i natt?
+
+-- Ja, du käre.
+
+-- Å, hvad det är godt att veta.
+
+Han log; det var ett svagt leende, men det drog ändå segrande fram öfver
+de slappa dragen och tände en glimt i ögonen.
+
+Hon tog en högkarmad stol och satte sig bredvid honom; den ena handen
+höll hon i hans båda, med den andra strök hon upp hans hår ur den
+fuktiga pannan, och han följde denna smekande rörelse med allt klarare
+blick.
+
+-- Du har väl hört, att doktorn sagt, att nu är jag färdig med --
+tillvaron, Margareta?
+
+-- Ja, men han kan misstaga sig.
+
+-- Jag tror han gör det -- du är så stark, min ungdoms älskade, att du
+håller mig kvar hos dig.
+
+-- Men ansträng dig blott inte, Haqvin, tala inte.
+
+-- Å, du, jag har tegat så länge, länge. Hör du inte det på min röst?
+Den har rostat.
+
+-- För _mig_ är den välljud.
+
+Han log igen, lyckligt och varmt, och nu kom det ett skimmer af rödt
+öfver det askfärgade, skrumpna ansiktet. Så måste ju Margareta Eiden
+älska, tänkte han, för lifvet och af hela sin själ. Han låg länge tyst,
+som för att hämta mera styrka. Den utstrålade från henne, som trofast
+höll hans hand, och han kände den möta honom ur hennes ännu i ålderdomen
+underbara ögon. Det gjorde ingenting, att han sänkte ögonlocken; glansen
+från hennes djupa blick skimrade som ljus in till hans pupiller, in i
+hans medvetande. Den tunga dödströttheten vek långsamt, som när en tät
+dimma suges upp af solen.
+
+Slutligen frågade han:
+
+-- Har du barnet, den blifvande borgfrun, med dig?
+
+-- Ja visst. I morgon får du se henne.
+
+-- I morgon -- du tror att, att jag finnes till då?
+
+-- Jag _vet_ det.
+
+-- Ja, kanske får jag än en dag till skänks.
+
+-- En och flera, hoppas jag.
+
+-- Jag vill så gärna veta mitt namn i goda händer. Är den lilla stark
+och fast som du, Margareta?
+
+-- Nej, men god och glad. En solstråle är hon.
+
+-- Haqvin är så svag.
+
+-- Jag såg det. Men än lefver jag. Och jag lämnar aldrig Gunvor. Bäst,
+att det ordnades snart mellan barnen. De ha ingenting att vänta på.
+
+-- Nej ... Bragehall har väntat -- så länge. Skall lyckan nu bli bofast
+här?
+
+-- Hvem vet?
+
+-- Du vågar sätta allt på ett kort?
+
+-- På ett kort! Nej, Haqvin, på den kärlek, jag kämpat, lidit och lefvat
+på i ett halft sekel. Gunvors lycka -- din sonsons framtid -- Bragehalls
+ära -- ditt namns bestånd -- allt, allt är endast lösenord för bunden
+längtan, kufvad glöd. Förstår du mig?
+
+Han tryckte sakta hennes hand.
+
+-- Min härliga -- unga Margareta!
+
+Det blef tyst igen i det stora rummet. Lampan med den gröna skärmen
+gjorde endast skuggorna djupare, och den sjukes ansikte spöklikt blekt.
+Klockan på marmorbordet under spegeln pickade kraftigt som en sund puls,
+och de klumpiga, svarta visarna innanför det kupiga glaset flyttade sig
+i ostörd ro minut efter minut. Farmor Eiden greps af en vild ångest, att
+klockan plötsligt skulle stanna och att han, den sjuke, ändå skulle nås
+af dödens väktarrop. Hennes hand darrade af trötthet, men hon vågade ej
+draga den ur hans. Om hon sedan aldrig mera finge lägga den mellan dessa
+matta fingrar, om de stelnade och isades af den stora makten. Ack, i
+lifvet fanns dock alltid hopp, tänkte hon, men dödens lie mejade det som
+allt annat.
+
+Någonting afbröt den hemska stillheten -- det ljöd först oregelbundet
+och flämtande, men sedan, så småningom, lika afmätt som klockans
+tick-tack. Det var en sofvandes djupa, lugna andetag. Gamle grefven hade
+somnat, tryggt som ett barn, med sin sköterskas hand i sin. Han sof som
+han ej gjort det på många dygn, en stärkande, feberfri sömn.
+
+Farmor Eiden reste sig till hälften och kysste lätt hans panna; det var
+som om hon med denna varsamma kyss tackat honom för att han ville och
+kunde lefva.
+
+Hans gamle trotjänare öppnade försiktigt dörren. När han såg den
+främmande damen sitta där orörlig vid hans herres hufvudgärd, tänkte han
+draga sig tillbaka, men fru Eiden vinkade honom närmare.
+
+-- Grefven sofver, hviskade hon.
+
+Johan tittade på sin husbonde, och hela hans hederliga, släta
+betjentfysionomi sken upp.
+
+-- Så godt!
+
+-- Ja -- godt! Nu går jag, och ni stannar här, men det är min bestämda
+vilja, att jag får bud, när grefven vaknar. Kom ihåg! Om det också är
+midt i natten.
+
+-- Ja, hennes nåd.
+
+-- Jag är _fru_ Eiden. God natt, Johan.
+
+Hon hade varligt frigjort sin hand ur grefvens, och ljudlöst gick hon
+mot dörren. Också nu stannade hon utanför den, som när hon gått in, men
+nu först kunde hon gråta. Tårarna föllo som ett ljumt bad öfver hennes
+ansikte, och hon glömde bort att torka af dem.
+
+Följande förmiddag kom doktor Bengtsson, och, när han varit inne hos sin
+patient och ånyo kommit ut i dennes salong, stod gamla fru Eiden där.
+Kring hennes fint skurna läppar lekte ett nästan triumferande leende.
+
+-- God dag, doktor Bengtsson. Hur fann ni grefven nu?
+
+-- Förvånande mycket bättre, fru Eiden. Om vi skola hålla oss till vår
+liknelse från i går, den om ljuset, menar jag, skulle jag vilja säga,
+att det fått en ny veke, he, he, he.
+
+Doktorns lilla, runda mage hoppade så sympatiskt belåtet med, när dess
+ägare skrattade, att man kunde tro, att den senterade kvickheten.
+
+-- En ny veke! -- Ja, kanske det.
+
+-- Ja, en högst besynnerlig och intressant kris är detta i alla fall,
+fortfor doktorn allvarligare. Jag har aldrig sett ett motstycke under
+min tjuguåriga praktik. Det skulle inte förvåna mig särdeles, om jag
+finge se herr grefven uppe igen om någon vecka. Han är en helt annan än
+i går, ja, än på mycket länge.
+
+Fru Eiden nickade tankfullt.
+
+Doktorn hade naturligtvis rätt, fast han ej anade, hur det förhöll sig.
+Han trodde antagligen mera på droger och mixturer än på hjärtas makt
+öfver hjärta. Hon försjönk ånyo i ljusa hågkomster.
+
+Doktorn stod höfligt och väntade på, att den energiska gamla damen med
+de strålande, unga ögonen skulle entlediga honom, men hon tycktes totalt
+ha glömt bort hans närvaro, och han harklade sig varskoende.
+
+Hon såg upp och räckte honom handen.
+
+-- Ja, vi kanske träffas i morgon igen, doktor Bengtsson?
+
+-- Naturligtvis kommer jag, fru Eiden, men tillåt mig säga, att en sådan
+underdoktor som ni är jag inte.
+
+Han bockade sig och gick med korta, stubbiga steg.
+
+Farmor Eiden satte sig i den med nött gult siden klädda empiresoffan och
+knäppte ihop händerna i knäet. Hon bad icke, men hon lät andakten draga
+som en barndomens helgkänsla genom sitt sinne, och hon kände en frid,
+sådan hon sällan ägt under de gångna åren. Här, under hans tak, var
+hennes plats; här kunde hon ännu verka och drömma och -- handla, ty
+handlingskraft hade blifvit hennes sköldemärke, dådlöshet ansåg hon vara
+rostfläckar, och hon hade aldrig gifvit sig hän åt andlig hvila --
+alltid hade hon haft det fjärran målet för ögonen att på ett eller annat
+sätt visa, att _så_ älskade hon; inte för stundens röda rosor och
+gyllene solsken, men för lifvets hårda allvar. Nu var hon framme, nu låg
+vägen bakom henne.
+
+Gunvor kom in.
+
+-- Här är jag, farmor.
+
+-- Bra, barn, då skall jag föra dig in till grefven.
+
+-- Han blir väl ledsen öfver, att jag ej liknar min vackra farmor, icke
+är guldlockig och blåögd, som hon var.
+
+-- Å nej, han vet, att du ärft din mors utseende: mörkt hår och stora,
+gråa ögon.
+
+-- Och en stor mun och en liten, vacker näsa och en bred panna och en
+haka -- ja, farmor, hur är det med hakan?
+
+-- Den är mjuk och rund, kunde gärna ha mer energi, men det får väl
+farmor ha för oss båda. Så, min flicka, kom nu!
+
+Gunvor lydde, och gick sedigt efter farmodern fram mot dörren. Smärt och
+elegant stod hon där, lockande fager som lifvet själft, varm som dess
+dröm, glad som dess lek och aningsfull som dess spirande vår.
+
+
+
+
+                            TREDJE KAPITLET.
+                             Lyckodrömmar.
+
+
+Hästarna stodo sadlade vid trappan. Unge grefven och Gunvor Eiden skulle
+rida ut. Det hade de gjort hvar dag, trots det ruskiga vädret, under den
+vecka de främmande uppehållit sig på Bragehall. I dag sken solen för
+första gången på länge, och både utom och inom hus rådde en viss
+feststämning, ty gamle grefven hade just fått doktorns tillåtelse att
+ligga ofvanpå en stund. Han påstod, att han kände sig alldeles frisk,
+men doktorn var skeptisk och tillrådde försiktighet. Fru Eiden hade
+visserligen bevisat sig vara en mästarinna i känslans hypnotism, men
+sådant var i alla fall endast det skenbara bandet mellan ande och
+materia, och ingen visste, hur snart det brast.
+
+Farmor Eiden stod vid gamle grefvens sängkammarfönster och betraktade
+intresserad de ungas affärd, under det hon ifrigt rapporterade sina
+iakttagelser bort till hvilsoffan, där Bragehalls ägare låg.
+
+-- Din sonson är en ståtlig man, Haqvin -- ett vackert skal, som de
+flesta ättlingarna af våra s. k. hugstora ätter. Du vet väl, hur bra han
+tar sig ut i sin engelska ridkostym -- och i sin jaktdräkt sedan? Den
+hade han i går på rådjursjakten. Han var den elegantaste att se till af
+de unga herrarna, och, Haqvin ... kan du tro det, men jag tänkte
+ofrivilligt, när jag såg honom, upphettad af lunchens starka rätter och
+det eldiga vinet, luta sig ned mot Gunvor: Nu, min gosse, skadskjuter du
+ädelt vildt!
+
+-- Skadskjuter, Margareta?
+
+-- Ja, min vän, ty han har ingen kraft att döda. Kärleken dödar, dess
+skenbild skadskjuter, och unge Haqvin är inte mäktig en stor lidelse.
+Det gör emellertid ej så mycket med Gunvor. Hon är ett sådant barn. Hon
+skulle aldrig förstå den vilda jakten. Så, nu rida de ut från gården.
+Hon är som den ljusaste vårdröm, min lilla solstråle. Ja, nicka du åt
+farmor, min flicka, adjö med dig! Lycka till på färden till de gröna
+skogarna! Till häst tar hon sig ut som en ung drottning, eller kanske
+snarare som en älfva. Henne passar lifvets lek bäst; hon har heller
+ingen aning om dess allvar.
+
+-- Och du är inte rädd för ett giftermål med Haqvin? Du förstår, han är
+snäll och god, inte ett spår ondt med pojken. Han har knappt lefvat
+undan hälften så mycket som jag gjort vid hans ålder, men det är tyvärr
+så, att det nog ligger i släkten en stor oförmåga att handskas med --
+ädelt vildt, som du kallade det.
+
+Gamle grefven suckade tungt.
+
+Farmor gick med sin stilla, värdiga gång fram till honom och satte sig i
+den djupa stol, hvilken blifvit enkom för hennes räkning flyttad tätt
+intill hvilsoffan.
+
+-- Käre Haqvin, sade hon lugnt och med kylig erfarenhet i rösten, de
+bästa af er män ha den oförmågan. Ni handskas med kvinnor som med en
+lyxartikel, hvilken hör salongen till. In i ert arbetsrum och in i ert
+själslif får hon aldrig komma. Hon är för skör och för ömtålig, tro ni.
+Men att, när ni tröttnat på henne, kastas bort, det är hon inte för
+bräcklig till. Haqvin, din sonson, hör emellertid säkert inte till dem,
+som kasta bort sin hustru för andra intressen. Jag kan vara trygg för
+Gunvors framtid i det afseendet. Och det, att hon tvifvelsutan endast
+hamnar i salongen, oroar mig inte heller. Han har just ingen annan plats
+åt henne. Hans arbetsrum är ju upptaget af piskor, hästsvansar, vapen,
+sadlar och liknande. Och hans själslif! Ja, min vän, förlåt mig, men det
+spränger nog aldrig sin puppa.
+
+-- Nej, det tror jag inte heller. Han har ingen fart i blodet, inga
+impulser. Margareta! -- Gamle grefven reste sig upp på armbågen. --
+Egentligen äro du och jag mycket yngre än barnen. Å, fast jag är en
+stackars bruten gubbe, kan jag ligga här och minnas ungdomens
+lägereldar, och bara minnet af flammorna värmer mig. Jag kommer ihåg
+galna fester, då man ledsnade på europeisk rätvinklighet och gjorde sig
+ett turkiskt harem genom att skära af bords- och stolsben på
+restaurangens matsalsmöbler. Så breddes det orientaliska mattor och
+kuddar öfver förödelsen, kulörta lyktor slingrade sina arabesker i
+taket, blommor ströddes kring golfvet, och i liggande ställning intogo
+vi en lukullisk middag.
+
+-- Hvem betalade? frågade Margareta Eiden skarpt.
+
+-- Det vet jag inte -- våra borgenärer.
+
+-- Å, de lysande namnens lysande elände! Det är väl, att dess tid är
+ute.
+
+-- Väl, säger du -- och så vill du själf ...
+
+-- Ja, Haqvin, jag _vill_ eller rättare ett halft århundrades kärlek
+vill inom mig. Fråga aldrig en älskande kvinna om skäl! Klok har jag
+varit hela mitt lif -- nu vill jag drömma.
+
+-- Om lycka? ...
+
+-- Ja.
+
+-- För barnen?
+
+-- Å ja, för dem och för -- dig. Ser du, om du ej lefvat för att se ditt
+Bragehall värnadt af guldets starka makt, hade hela mitt lifsverk varit
+förspilldt. Lyckodrömmar har jag aldrigt fått ha, men som frostfjärilar
+tvinga de sig nu ut i solskenet, bara därför att jag får hålla din hand
+i min.
+
+-- Tack, Margareta, ibland är lifvet smärtsamt kort!
+
+-- Inte för dem, som få gå först, Haqvin. Men att stanna efter, att resa
+vården eller glömma griften, allt som världen kräfver, det är det
+tyngsta af allt.
+
+Han lade hennes hvita, vissnade hand öfver sina ögon, och hon förstod,
+att han var trött på allvaret. Det glada jollret höll han mera af, och
+hon kunde också skämta.
+
+Johan hade öfverraskat de båda gamla midt i ett hjärtligt skratt öfver
+en gemensam hågkomst, och han, som ej hört grefven skratta på många år,
+stannade då häpen i dörren, där han sekunden efter, som en äkta
+trotjänare, log med.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Sida vid sida redo de unga ut i det gyllene solskenet, som lade sig likt
+en glimmande matta öfver slätten och smög sina strålknippen in bland
+bokarnas metallröda prakt. Det var ett spel af färger, en ljus
+genomskinlighet i luften, sådan man endast ser det i ett slättlandskap.
+Äfven utan att se det, anade man hafvets oändlighet bakom fältens mjuka
+våglinjer, och det var som om vinden tagit ett eko af böljebruset in i
+sin stämma.
+
+-- Nu först förstår jag, att Skåne kan vara vackert, sade Gunvor och såg
+sig hänförd omkring på de vida ytorna, hvilka afspeglade de underbaraste
+dagrar, och där blicken kunde glida och glida som en seglare på spaning
+utan att finna hamn förrän vid horisonten. Det var så mäktigt, detta,
+helt olika de små, kuperade idyller, upplandet erbjöd. Och Gunvor hade
+sett så litet, att för henne var all fägring ett ämne till entusiasm.
+Folket här ser så stort och kraftigt ut, tillade hon; det beror väl på,
+att provinsen är så rik.
+
+-- Ja, jag antar det.
+
+Grefven klappade litet förlägen sin hästs smidiga hals. Han visste
+ingenting rysligare än när fruntimmer blefvo »djupa», och det hade lilla
+Eiden, sorgligt nog, anlag för. Men det ginge nog bort, när hon fått
+vara några år på Bragehall. Och att hon skulle bli hans grefvinna, var
+han på det klara med. Det var en synnerligen klok plan af farfar och den
+gamla frun. En vackrare hustru än Gunvor, kunde han ej tänka sig, och så
+var hon rik. Ja, detta var viktigast, naturligtvis. Utan rikedom skulle
+hon varit af noll och intet värde. Det mödosammaste var emellertid att
+underhålla henne, ty berättade han jakthistorier, ryste hon, och talade
+han om små societetsäfventyr, såg hon ut som ett oförstående barn. Och
+ändå märkte han, att han gjort ett visst intryck på henne. Hon såg
+vänlig och glad ut, när han närmade sig henne, anmärkte flickaktigt
+blygt, att hon tyckte så mycket om hans sätt att stryka upp håret, och
+att hans röst med den veka brytningen verkade på henne som ett
+egendomligt instrument. Nu skulle han känt det så tryggt och godt, om
+han under tystnad fått rida här bredvid henne, ty det var ju för tidigt
+att komma än med frieriet; det var eljest något han tänkt sig in i och
+ville utmärka sig med. Men att tala om »hvad som helst» var inte lätt.
+Hästar och hundar höll hon nog af men utan praktiskt grepp på deras
+egenskaper. Hon kunde visst knappast sentera, att hans Ladylike var äkta
+fullblod, en dyrbar gåfva af gamle grefven, som för att göra sin sonson
+denna glädje sålt flere af familjejuvelerna.
+
+De redo nu in på en skogsväg. Detta var den underligaste, dystraste skog
+Gunvor sett. Idel höga tallar, så jämnt från hvarandra som om afståndet
+varit uppmätt, och med besynnerligt nakna stammar ända upp mot den
+tofsliknande kronan. Det var, som om solen silat sig in i en väldig
+pelarsal med smala, götiska fönster, och det låg en matt, trolsk dager
+öfver den bruna, barriga marken. En och annan skrämd hare eller kråka
+ställde till en bråd, prasslande flykt, när hofslagen doft ljödo mot den
+mjuka myllan.
+
+-- Det här är som en spökskog, sade Gunvor sakta. Aldrig har jag sett
+något så egendomligt. Om jag vore ensam, skulle jag inte våga röra mig
+af rädsla. Det är som om det lefvande lifvet vore alldeles utom hörhåll,
+och som -- man måste ropa på hjälp.
+
+-- Vi kunna vända, om ni är rädd. Jag är så van att rida här.
+
+-- Ensam?
+
+-- Ja, ofta nog.
+
+-- Hvad tänker grefven då på?
+
+-- Å ... på att just här kunde man finna sitt öde.
+
+Han såg på sin vackra följeslagerska med en innerlig blick ur sina blå
+ögon, nu skuggade af den klädsamma, bredbrättade hatten. Han visste ej
+själf hvar han fått orden från, men var själf mycket belåten med dem, då
+han tyckte de passade utmärkt in i stämningen. Unge Haqvin hade tagit
+det mycket samvetsgrant med att söka behaga den rika arftagerskan, och
+han hade, för att förtäta sitt tunna blod, läst flere kärleksromaner
+under de sista månaderna än förut under hela sitt lif. En och annan fras
+hade också välbehållen afsatt sig i hans hjärnvindlingar, och den kom
+han med, lycklig som öfver ett utsökt fynd.
+
+Gunvor rodnade starkt. Så hade aldrig någon talat till henne eller sett
+på henne förr, och hon tänkte: detta är kärlek!
+
+-- Nu är jag inte rädd längre, hviskade hon.
+
+-- Jag skall också veta att beskydda er för hvarje fara. Ni kan vara
+trygg.
+
+-- För troll och gastar kan väl ingen människa skydda en annan, men de
+finnas bara i barnkammarsagor.
+
+-- Ja, det tänker jag. Det här är ett ypperligt jaktområde, men det är
+sant, ni jagar inte.
+
+-- Nej, stackars djur; det är pinsamt att veta, hur de kämpa för sina
+lif. Att det kan vara ett nöje att hetsa dem!
+
+-- Ja, det förefaller kanske underligt, men inte tror ni mig om att vara
+grym?
+
+-- Grefven tycker ju om jakt?
+
+-- Ja, men det är något helt annat. Säg, att ni inte tror något illa om
+mig; det skulle göra mig så ondt.
+
+-- Jag -- vi -- det är ju en så kort bekantskap.
+
+-- Det är inte alltid det behöfs många år för att ... för att man skall
+hysa tillgifvenhet. Ni kanske tycker, att det är tyst och ensligt på
+Bragehall; så, har jag också känt det ibland.
+
+Grefven tystnade och stirrade så envist in i en glänta, som om han haft
+en sufflör där inne, men plötsligt tillade han:
+
+-- Nu är allt annorlunda, det har blifvit solglans öfver de gråa murarna
+-- tack vare er.
+
+Gunvor blef förlägen. Var detta ett frieri? Ack, om han ville vända sig
+till farmor först; det var så ängsligt att tala om och svara på så
+viktiga saker här i villande skogen. Hennes hjärta slog som en bursatt
+fågels vingar slå mot gallret, och hon visste ej, hvad hon skulle säga.
+Lycklig kände hon sig ej direkt, men kanske att den stora lyckan hon
+hört talas om ej förnams på annat sätt. Hon önskade i alla fall att få
+rida och drömma och inte orda mera. Tystnaden skulle svepa sin vida
+kappa om dem, om Haqvin, den ädle riddaren, och om henne, stolts
+jungfrun, och hon ville, att endast hans blick, hans hållning och den
+vackra, aristokratiska handen, hvilken vid hvarje svår passage fattade
+hennes häst i tygeln, skulle tillbedja. Orden tyngde i hennes drömvärld.
+
+Detta var tur för grefve Haqvin, ty för tillfället hade han absolut
+ingenting mer att säga; han måste taga det i småportioner, eljest blef
+det honom själf för öfvermäktigt.
+
+Nu hade de också hunnit ur skogen och ut på slätten igen, där den friska
+vinden och det bländande solskenet gjorde dem till två, uppsluppet glada
+barn. De sade inga kvickheter, jollrade närmast om hågkomster från
+tidigare år, men också detta förenade dem, ty lika ensamma hade de växt
+upp, och när han hörde henne berätta lifligt och med glödande färger om
+sina fantasilekar, var det som lånade han eld och lyste upp sin egen
+nyktert gråa barndom med reflexen från hennes flammande tankehärd.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+När Gunvor den dagen skulle kläda sig till middagen, fick hon en
+oemotståndlig lust att sätta på sig något riktigt vackert, ett eller
+annat, som tydde på fest. Hon valde länge i sin garderob, och tog
+slutligen fram en blekskär sidenklänning, handbroderad med hvitt silke.
+Den var obetydligt urringad, så att hufvudet fick en friare ställning.
+
+Just som hon, med Karnas hjälp, blifvit färdig, kom farmor in.
+
+-- Så fin, min flicka?
+
+-- Ja, farmor -- den passar mig, säg?
+
+-- Det gör den visst, men hvarför har du satt den på i dag? Vi äro ju
+bara husets folk.
+
+-- Ja -- men ...
+
+Gunvor vred generad på guldarmbandets klingande ringar. Karna lämnade
+diskret rummet, och den unga flickan slog plötsligt armarna om fru
+Eidens hals. Hon sade ingenting, strök endast sina brännande kinder mot
+den gamlas svala hud.
+
+-- Kära barn, har han sagt något -- redan?
+
+-- Nej, farmor. Ack, om han ville dröja med det. Jag är så lycklig just
+nu. Det är som en saga.
+
+-- Där du är prinsessan och han prinsen. Jo, jag vet, den sagan får namn
+först när man upplefvat den. Då heter den: »Det var en gång.» Men
+Gunvor, du får inte bygga ditt lif på sagor. Det är för skört virke.
+
+-- Farmor lilla, låt mig drömma.
+
+-- Och hvad drömmer du om?
+
+-- Om den stora lyckan, som jag alltid längtat efter. Minns du, farmor,
+hur jag brukade gömma hufvudet i ditt knä, när jag var liten och säga:
+»Nu längtar jag _så_!»? Du frågade: »Efter hvad?» Det visste jag aldrig.
+De sista åren har jag också längtat -- tror du, man kan födas med
+sådant? -- Men nu är det så stilla inom mig. Det är som -- som det var
+julotta, och man väntade på att få stämma upp första psalmen.
+
+-- Fantasier, min flicka. Se förståndigt på saken. Grefve Haqvin är en
+mycket hygglig ung man, som nog kommer att hålla af dig, men du skall
+akta dig för att göra honom till en sagoprins eller taga detta som en
+högstämd melodi. Var glad och naturlig, Gunvor.
+
+Det knackade på dörren.
+
+Den lilla trotjänarinnan med den hvita mössan neg och lämnade en bukett
+gula rosor från grefven till mamsell Eiden. Det var de sista för i år,
+hade han sagt.
+
+Länge sedan budet gått stod Gunvor där med sina blommor i handen, och
+farmor nändes ej störa henne. Hon var så vacker och oskuldsfull. Det
+skulle varit grymt att säga henne, det farmor Eiden själf genom
+trädgårdsmästaren låtit grefve Haqvin förstå, att han borde visa denna
+uppmärksamhet. Fru Eiden hade väl hellre sett, att Gunvor ej varit ett
+så lättfånget byte, men nu finge hon med sin kloka, klara blick se till,
+att sondotterns illusioner ej svekos. Ett barn var hon -- och bäst så.
+
+Gongongen ljöd.
+
+Gunvor spratt till.
+
+-- Ja, nu är det tid att gå ned i matsalen, liten.
+
+-- Låt mig bara sticka rosorna i skärpet så ...
+
+Farmors svarta sidenklänning frasade stelt och solidt i trappan, där
+ingen matta dämpade ljudet. Efter henne kom Gunvor långsamt och stilla.
+Grefve Haqvin tog bugande emot dem i matsalen, och förde vördnadsfullt
+fru Eidens hand till sina läppar.
+
+-- Tack för blommorna, sade Gunvor blygt.
+
+-- Ingenting att tacka mig för, det ...
+
+-- Jo, det var vänligt af grefven att tänka på det, afbröt farmor och
+fäste, med ett tydligt understrykande af ordens mening, sina stora ögon
+på Haqvin.
+
+-- Det var mig naturligtvis en glädje, stammade han. Ni måste ju hålla
+af rosor, som själf är den fagraste ros.
+
+Farmor fick en besynnerlig torrhosta, men Gunvor stod bakom sin stol med
+glänsande ögon och röda kinder. Hon log inåtvändt som åt något ljust och
+mäktigt, hvilket fanns där inne.
+
+
+
+
+                            FJÄRDE KAPITLET.
+                           Också en sibylla.
+
+
+Gamle grefven Haqvin var nu så mycket bättre, att han, stödd på sin
+sonsons arm, kunde gå ned till middagen och sedan till och med orka
+tillbringa en stund i salongen under samspråk med sina kära gäster,
+hvilka nästan började räknas till husets folk, då de varit på Bragehall
+i närmare tre veckor.
+
+Unge grefven, som så länge varit färdig med sitt frieri, hade dock ännu
+ingenting sagt. Han var som en snäll skolgosse, hvilken höfligt väntade
+med att räcka upp handen och förkunna sitt vetande, till dess man
+vädjade till honom.
+
+Farmor Eiden var alldeles på det klara med de unga. _Han_ var inte kär
+alls, tyckte bara, att en rik och vacker brud var ett himmelskt manna;
+_hon_ var kär i kärleken, och tänkte med sin barnsliga oerfarenhet, att
+den såg ut som Haqvin. Man kunde när som helst skrida till verket, men
+det vore mera passande att vänta till julen, och lämpligare att Gunvor
+fore hem på en tid först, och att Haqvin där skriftligen meddelade henne
+sitt hjärtas önskningar, så sluppe barnet ifrån den scen med knäfall och
+bedyranden, hvilken farmor hårdt kallade »falskt alarm» i förevarande
+fall. Hon skulle skicka hem flickan med Karna och prästfrun, som just
+skulle till staden. I det tysta, lugna hemmet kunde hon sy in i
+julklappsmönstren alla sina drömmar och dessutom vara trygg för att
+farmor vakade öfver hennes framtid.
+
+Fru Eiden kunde inte själf lämna Bragehall, inte knappa af på den sena
+lycka hon ernått efter femtio års försakelse. Hennes själ, som ännu var
+ung och kraftig nog att ingjuta lifvets eldande pulsslag i ett halft
+utslocknadt sinne, måste ändtligen taga ut sin rätt i minuter och
+timmar, såsom hon åtrått att få göra det i månader och år. För öfrigt
+var farmor Eiden praktisk och energisk. Hon lämnade ej ett arbete
+halfgjordt, och först när sondottern blifvit härskarinna på Bragehall,
+kunde hon möjligen unna sig någon ro.
+
+Alltså fick Gunvor resa en dag i medio af november. Hon hade gråtit, som
+det barn hon var, öfver att nödgas lämna sitt drömslott med torn och
+tinnar, men farmor tröstade henne lätt med utsikten, att, när hon vid
+jultiden återvände, var det som grefve Haqvins fästmö.
+
+-- Men han har ingenting sagt, farmor, snyftade Gunvor.
+
+-- Han _skall_ tala, barn, men först med _mig_. Arbeta nu flitigt på
+dina vackra julgåfvor och låt ingen af dem du möjligen kommer i beröring
+med ana något om den förestående förlofningen, inte ens mamsell
+Beat-Sofi. Hör du det, Gunvor!
+
+-- Jag skall försöka, farmor.
+
+-- Du skall _vilja_ det, Gunvor; det är med vår vilja vi behärska både
+oss själfva och -- vårt öde. Än så länge kan du lägga din vilja i mina
+händer och handla efter mina råd, ty du är ett litet godt barn, men när
+jag går bort en dag, skall du minnas mina ord och härda dig i dem. Gud
+bevare dig för att bli ett rö, min flicka. En kvinna får förefalla som
+en vidja, men hon skall vara en stålfjäder, spänstig och stark.
+
+Fru Eiden kysste sondotterns hvita panna, hvilken ännu ej märkts af ett
+enda grubblets tecken, och hon såg med sin klara, fasta blick in i de
+mörka flickögonen, hvilkas djup hon likväl ej kunde loda. Det hade hon
+heller aldrig förmått med svärdotterns; det där längtande, undrande
+uttrycket i dem var som en saga på ett språk hon ej kände.
+
+Gunvor reste, följd till stationen af grefve Haqvin, som till afsked
+ridderligt kysste hennes hand och hviskade:
+
+-- Välkommen åter!
+
+Det sista hon såg i novemberdimman, som insvepte den lilla stationen på
+slätten i sitt gråa töcken, var hans mekaniskt viftande hvita näsduk. I
+rytmisk takt gled den upp och ned -- upp och ned, och slutligen vände
+Gunvor sig bort, trött att blicka mot denna monotona lilla signalflagga,
+glad att tåget ilade ut på spåret mot trakter, där luften var mindre
+tung och tät.
+
+Glad! Ja, det föreföll henne själf otroligt, men hon var verkligen
+riktigt trallande glad, ännu när hon kom in i den hemtrefliga våningen i
+staden, där mamsell Beat-Sofi, fru Eidens husförestyre, tog emot henne
+med en bullrande, hjärtlig välkomsthälsning, med brasor i alla rum, ljus
+tända i kronor och lampor, en lukullisk supé och friska blommor på
+bordet.
+
+De första dagarna gick Gunvor omkring och njöt af att vara den enda
+bestämmande i det stora huset. Hon tog emot en del visiter och gaf en
+liten bjudning för sina flickbekanta, men det var just inte roligt. Hon
+hade ingen förtrogen ibland de ytterst väluppfostrade unga damer farmor
+Eiden valt till hennes umgänge, och råkade hon släppa ut något af sina
+hemligaste tankars hugskott bland dem, stirrade de på henne med
+förfäradt uppspärrade rundetornsögon, som om de plötsligt fått en
+främmande fågel in i sitt lag, en, som de inte läst det minsta om i sin
+zoologi.
+
+Bäst trifdes Gunvor med mamsell Beat-Sofi. Inte för att hon var så
+synnerligen förstående, men det kunde man ej begära; hon var lustig och
+ärlig, inte uppstyltad och liksom inpackad i konvenans, och så hade hon
+en alldeles särskild dragningskraft, som Gunvor först nu, under farmors
+bortovaro, kommit underfund med: hon kunde spå. Beat-Sofis mor hade
+varit riktig zigenerska, och fast det i det yttre knappt fanns ett spår
+af detta folks särtycke hos den gamla trotjänarinnan, måtte hon dock
+fått litet af dess trolldomsblod i ådrorna, ty hon kunde, som sagdt,
+fuska ej så illa i sibylleyrket.
+
+När nu stormen obarmhärtigt ref upp snön från Hamngatans stenläggning
+och kastade den i våta klumpar mot de höga fönstren, och när
+vintermörkret blef till becksvärta inne i de tysta rummen, skyndade
+Gunvor gärna genom hela filen af gemak, följd af de många klockornas
+knäpp från tröskel till tröskel, och hamnade slutligen i mamsell
+Beat-Sofis kammare, där hon kröp så långt upp i soffhörnet hon kunde
+komma, som skulle det skyddat henne för storm och vintermörker.
+
+Här var alltid varmt och godt och vänligt. Från köket hördes ett muntert
+skrammel med spisringar och slamrande med kastruller, eller ett
+torr-roligt infall af gårdskarlen, belönadt med pigornas högljudda
+skrattsalfvor.
+
+Dörren till vänster förde genom en lång gång in till handkammaren. Där
+var mamsell Beat-Sofis allra heligaste. Där hade hon ställt upp och
+tagit ned syltburkarnas prydliga rader i trettio år, vägt upp kryddor
+till baken, lagt upp smör och småbröd, där var hon suverän, och det var
+endast Gunvor, som oantastadt vågade sig in på detta område. Jo, fru
+Eiden, förstås, henne trotsade ingen.
+
+Mamsell Beat-Sofis rum var en gammaldags jungfrubur med pärlfärgade
+möbler, ordentligt linjerande väggarna, ljusa tapeter med omöjliga
+kornblåa ornament, hvita, knutna gardiner, en ljusbetsad björkbyrå
+med virkad stjärnduk på och belamrad med vaser, byster,
+eau-de-cologneflaskor och skrin.
+
+Det var här Gunvor trifdes så väl i den hårdt stoppade soffan med sitt
+rödrandiga öfverdrag. På bordet framför henne stod vanligen något namnam
+att knapra på i skymningen. Sedan, när lampan tändes, skulle mamsell
+Beat-Sofi spå. Den gamla var en mycket villig sibylla, ty hon var
+ytterst nyfiken på hvad hennes Gunvor upplefvat där borta på det
+präktiga Bragehall. Karna och hon hade haft långa konferenser, och att
+»det var något i görningen», det voro de öfvertygade om. Karna hade
+dessutom till mamsell Beat-Sofis uppbyggelse späckat sin berättelse med
+de spökhistorier hon i riklig mängd fått höra af tjänstfolket, och det
+var ej utan, att de satte fart i de där dropparna zigenarblod mamsell
+Beat-Sofis mamma låtit sin dotter ärfva; oroliga, heta, fantasifödande
+blodsdroppar, som aldrig ville riktigt låta späda ut sig.
+
+Hvarken Gunvor eller mamsell Beat-Sofi hade satt sig in i hvad farmor
+Eiden skulle sagt om dessa små seanser; de tänkte inte längre än att det
+var ett oskyldigt nöje.
+
+Nu satt Gunvor alldeles tyst, och de vackra, drömmande ögonen följde med
+ett egendomligt intresse brasans flammande eld.
+
+-- Hvad tänker min lilla flicka på? undrade Beat-Sofi.
+
+-- På lifvet.
+
+-- Det var fasligt djupsinnigt. Jag tänker på min kaffepanna, jag, om
+det skall vara för bittida att sätta på den än.
+
+Gunvor satt tyst en stund, men plötsligt lystes det älskliga ansiktet
+upp af en ny tanke. Hon såg med tindrande ögon på Beat-Sofi och frågade
+en smula skyggt:
+
+-- Har inte Beat-Sofi haft någon sådan där ungdomssaga? Å, bestämdt!
+Tala om!
+
+Hon smekte öfvertalande mamsell Beat-Sofis tjocka armar och smög sin
+smala, mjuka hand mellan hushållerskans sträfva, förkylda fingrar.
+
+-- En ungdomssaga -- jo, kors; det fanns väl en tid, då jag tänkte på
+tocket. »Litet ska en väl ha med, sa' den, som tugga' åt katten.» Men
+det var ute på herrgården, det, där jag var husmamsell, innan jag kom
+hit. Men sådant får väl Gunvor vara med om mycket finare och bättre; det
+här var bara inspektorerna.
+
+Gunvor såg häpen ut.
+
+-- Tyckte du om -- om _allihop_.
+
+Mamsell Beat-Sofi log belåtet.
+
+-- Den ene först och den andre se'n, förstås. När de kommo till gården
+och ingen kände, ställde de sig väl med mig, för jag lagade god mat åt
+dem, och -- och hvar jul gaf mig herrskapet litet till bosättningen. Jag
+sparade och gömde och satte in af min lön, men bäst det var, kom den
+förste och ville flytta; han hade fått plats i hemtrakten. Jag grät en
+vers, och så var den sorgen öfver. -- -- Den andre for, därför att han
+fått ett eget arrende.
+
+-- Var det slut sedan? frågade Gunvor besviken.
+
+-- Nej, det var allt en till. Då hade jag just vant mig af med att
+drömma, men det gick snart efter gamla trallen igen. Besparingarna
+sattes ordentligt in i blåa boken, och vi -- hm, hm -- _han_ och jag
+traskade omkring kontorsbyggnaden, som just skulle byggas till -- men
+se, det var inte, som jag inbillade mig, Beat-Sofi, som skulle bli
+inspektorska, utan en annan. Mor min sa': Du skulle åtminstone ha ett
+kristet namn, din tattarunge, så folk begriper, att du inte vill stryka
+landsvägarna omkring utan kan sätta fötterna stadigt under eget bord.
+Jo, pytt, ha de begripit. I alla fall har jag fått pröfva på ekluten.
+
+-- Var det alltsammans?
+
+-- Ja-a. Det har fallit mycket snö sedan dess -- och nu är jag glad för
+att jag ändå haft inspektorerna.
+
+-- Glad?
+
+-- Ja, ser hon, grynet mitt, lifvet utan kärlek är som kaffe utan
+klarskinn. Man kan nog stå ut me't, men uschelt är det. Men si, min
+flicka, hon ska ha både kaffe och klarskinn, det ligger i korten det.
+Ja, nu tänder jag lampan, så lägga vi ödets stjärna.
+
+Ett par minuter senare sutto de båda lutade öfver korten.
+
+-- Det kan se ut något det, pratade Beat-Sofi; hjärter åt alla håll, en
+ljus väg -- en -- två -- fyra -- åtta. Ser Gunvor ett sådant roligt
+bjudningsbref! Å, kors, så granna kort har jag aldrig sett! Och Gunvors
+egen kung tänker på henne! Det skulle väl aldrig vara grefve Haqvin
+heller?
+
+Gunvor rodnade och teg.
+
+-- För henne själf -- för vännen -- för huset, räknade Beat-Sofi snabbt
+och säkert.
+
+-- Och, hvad som skall ske. Låt mig höra det först, Beat-Sofi!
+
+-- Nej, i ordning med frågorna! Ser hon, min lilla, där ha vi
+förlofningsringen. Den kommer långväga ifrån; titta själf, tre sexor!
+
+Gunvor stirrade på de betydelsefulla korten och frågade sedan så tyst,
+att det knappt hördes:
+
+-- Synes det, om han håller af mig -- riktigt?
+
+-- Han skulle väl skämmas annars! En sådan guds ängel som vår Gunvor --
+och så rik se'n.
+
+Ja, rik var hon; det hade också farmor sagt, och af köpmanssläkt, som
+hon var, visste hon hvilken makt penningen hade, men att bli älskad,
+därför att man ägde millioner, föreföll henne underligt. Var då hon
+själf ingenting? Hon mindes plötsligt ett uttryck en af hennes fars
+vänner haft en gång, när han skänkt henne en stor docka:
+
+-- Det här är en dyr leksak; när du får höra, att den kostat femtio
+kronor, tycker nog lilla nåden om den och låter bli att kasta den i
+skräpvrån.
+
+Gunvor fick tårar i ögonen. Var hon själf en sådan »dyr leksak», som man
+lät bli att kasta i skräpvrån?
+
+Ibland, när mamsell Beat-Sofi var vid sitt rätta sibyllelynne, spådde
+hon Gunvor i handen, och då figurerade alla de mystiska spökhistorierna,
+som Karna berättat henne.
+
+-- Mamsell Gunvor möter sin käraste en aftonstund, sade hon en gång
+högtidligt; det ser ut, som om han komme genom lyckta dörrar -- från ett
+försegladt rum.
+
+-- Nej, nej, afbröt Gunvor otåligt, dit går ingen.
+
+Men sibyllan lät inte störa sig; hon hade kommit i farten, och hennes
+hvardagliga fysionomi var förvandlad till något nästan vildt,
+zigenaraktigt.
+
+-- Han kommer sorgsen -- gråklädd, som om han ville osedd smyga sig från
+en fest. Jag ser många, många tända ljus -- och en -- som tror sig vara
+den rätte, håller armen om henne, Gunvor. Men tro honom inte! Det ligger
+som ett mörkt töcken öfver hans väg -- olyckor och bråddöd, ser det ut
+som. Men den, som kommer så ensam, han får ett långt lif, och älskad
+blir han, men -- får jag se, Gunvor! Å, vår lilla guds ängel öfverlefver
+dem båda två.
+
+Gunvor var lifligt intresserad af dessa spådomsseanser, men de gåfvo
+henne åtskilligt att fundera på, och under det att profetissan ett par
+timmar senare lade sig och somnade tvärt, satt Gunvor med hufvudet stödt
+i händerna och fantiserade. Var det verkligen Haqvin, som sorgsen ville
+smyga sig bort från festen? Han måste ju veta, att han var den ende för
+henne. Farmor hade ju bestämt det så ... och hon ville det själf. Då
+skulle hon bli härskarinna, få makt och myndighet, i stället för att som
+nu vara en liten flicka. Hon drömde om, att Haqvin skulle komma och
+hämta henne. Han skulle höfviskt böja knä, som riddarna i Melins romaner
+brukade, och säga några låga ord, klingande som stilla musik, om hur
+högt han älskade henne -- och så -- så skulle han väl kyssa henne ... På
+handen? Nej, det gjorde de fattiga. -- På kinden? ... Det gjorde farmor.
+På pannan? Å, det hade gamle grefven gjort. Gunvor gömde ansiktet helt i
+händerna. Han skulle kyssa henne på munnen, länge, länge! Hon blef
+alldeles het vid den tanken, och hon längtade plötsligt feberaktigt
+efter bud eller bref från Bragehall; helst ett lefvande, längtande bud,
+en att famna och älska och trygga sig till. _Han_ skulle komma. Hon
+öfverraskade sig ofta med att ej direkt vänta Haqvin; det var inte
+alltid honom hon såg böja knä på riddarsed. Det var den gråe mannen. Han
+hade en hätta, som fullständigt dolde hufvudet. Aldrig såg hon hans
+anletsdrag. Hon log åt sin dåraktiga synvilla och försökte frammana
+grefve Haqvins blonda, blåögda typ.
+
+Mamsell Beat-Sofi spådde henne nu hvarje kväll, att »ett viktigt bref»
+snart skulle komma, men om besök hade ödets stjärna aldrig något att
+förtälja.
+
+En dag kom också tillika med farmors bref ännu ett annat från Bragehall.
+
+Liksom för att samla mod öppnade Gunvor först farmors epistel och läste
+vant den stora, klara pikturen.
+
+»Min kära, lilla flicka!
+
+När du läser detta, har du väl redan tagit kännedom om Haqvins bref, och
+jag blir således den första, som får önska dig lycka och en lång framtid
+vid din blifvande makes sida. Om åtta dagar -- julaftonen -- hoppas jag
+få omfamna dig här på Bragehall som en liten glad och förhoppningsfull
+fästmö. Farfar -- som du händanefter, i likhet med Haqvin, skall kalla
+gamle grefven -- längtar mycket att se er, barn, förenade. Hans krafter
+äro ej stora. Döden unnade honom blott en kort frist. Vi ha därför redan
+utsatt Haqvins och ditt bröllop till den första februari. Strax efter
+helgen resa du och jag hem till staden för att iordningsställa
+brudutstyrseln. Bröllopet måste dock för gamle grefvens skull hållas på
+Bragehall. Det blir också ståtligast. Du får nu resa hit med vår goda
+mamsell Beat-Sofi, som ej får lämna dig ensam. Karna skall naturligtvis
+också med. Tag rikligt med pälsverk på dig, mitt barn, så att du inte
+förkyler dig.
+
+Af Haqvins skrifvelse ser du, att han redan fått mitt ord på, att du
+vill bli hans hustru. Skrif därför endast ett par rader till honom in i
+ditt bref till mig. Förlofningskort och ringar äro redan beställda. De
+praktiska bestyren sköter gamla farmor som vanligt. Ja, jag skall troget
+stå vid din sida, min lilla Gunvor; du kan vara lugn och dansa tryggt på
+lifvets röda rosor. Än har du din sant tillgifna farmor
+
+                                                   _Margareta Eiden_.»
+
+Gunvor vek med darrande, fuktkalla fingrar ihop det styfva brefarket.
+Jaså, nu hade farmor förlofvat henne. Allting var ordnadt; hon skulle
+endast träda den gyllene ringen på fingret. Det var alldeles som när
+farmor till barnbalerna synat af hennes toalett, knäppt ett dyrbart
+smycke om hennes hals och sagt:
+
+-- Så, nu är du färdig! Adjö, mitt barn, roa dig bra!
+
+Gunvor suckade, och hennes hjärta slog ängslande, hårda slag, när hon nu
+slet upp det andra kuvertet. Helt flyktigt hade hon sett på
+utanskriften. Haqvins stil föreföll mycket oöfvad och gossaktig, med
+långa, skälfvande staplar och svaga, halft utplånade prickar och streck.
+
+Brefvet lydde:
+
+»Goda fröken Gunvor! (Det var andra gången Gunvor fått denna spritt nya
+titel för borgardöttrar).
+
+Ehuru er högt ärade fru farmor sagt mig, att hennes unga sondotter vill
+lyckliggöra mig med ägandet af sitt rika, varma hjärta, är det dock med
+fruktan och oro jag djärfves framträda med min ödmjuka bön att få bli
+eder ett trofast stöd och en huld make. Inga ord förmå uttrycka de
+känslor, som bestorma mitt bröst vid hoppet att vinna en så fager och
+älsklig brud. Hela mitt lif och min lycka lägger jag i edra händer, dyra
+fröken Gunvor, och ber eder skänka mig det hulda svar jag innerligt
+åtrår.
+
+                                          Eder vördnadsfullt tillgifne
+                                                      _Haqvin Brage_.»
+
+Än en gång läste Gunvor de få raderna. Hon skakade häftigt, nästan
+förtvifladt på hufvudet. Det var inte denna förskriftsmässiga, siratligt
+affattade förklaring hon längtat efter och drömt om under de långa
+aftnarnas ensamhet. Det fanns ingenting af detta, som talade till det,
+hvilket i väntan glödde inom henne. Hon frös vid detta fadda ordsvammel,
+hjärtefrös, och ändå försökte hon intala sig, att hon var lycklig. Hon
+hade ju själf valt. Farmor hade visserligen uttalat en önskan, men valet
+hade väl legat i hennes egna händer.
+
+Å, då måste han vara riddaren -- _måste, måste_!
+
+Hon brast i en klagande, vilsen gråt, utan att veta hvarför. Farmor hade
+ju skrifvit, att hon fortfarande skulle få dansa trygg på lifvets röda
+rosor, inte behöfde hon då vara ledsen. Hon torkade bort tårarna, men
+hvarje gång hon ånyo läste igenom grefve Haqvins bref, kommo de igen.
+
+Slutligen slog stämningen om; hennes friska, glada sinne hade ingen
+fristad för sorgen, och ju mer hon såg på friarbrefvets skälfvande
+staplar, ju lustigare tyckte hon de blefvo. Hon skrattade till sist. Man
+kunde väl vara en båld riddare, fast man skref -- uselt. Man kunde väl
+älska så där -- så där _varmt_, som hon drömt om, fast det ingenting tog
+sig ut på papperet.
+
+Hon fick en idé, en barnsligt uppsluppen idé! Hon skulle bjuda till att
+svara i samma högtrafvande stil, och sedan, när de blifvit gifta, hon
+och Haqvin, skulle de få förfärligt roligt åt dessa dråpliga
+skrifvelser, ty -- Haqvin kunde väl skämta? Hon hade icke sett det, men
+trodde det så visst. Och hon skref, med ögonen lysande af skälmaktighet:
+
+»Herr grefve!
+
+Med blyg glädje har jag mottagit edert smickrande anbud, hvilket jag ej
+tvekar att besvara med mitt fulla hjärtas ja-ord. Er vördade farfar och
+min farmor ha ju redan länge önskat vår förening och därmed åsyftat
+bådas vår lycka. Tillåt mig försäkra er, herr grefve, att min högsta
+sträfvan hädanefter skall vara att bibehålla eder för mig så dyrbara
+kärlek.
+
+                                                                  Eder
+                                                      _Gunvor Eiden_.»
+
+Hon såg på sitt opus, där hvartenda ord mötte henne som ett
+karnevalsupptåg, och det stack till af smärta inom henne. Så skulle det
+dock inte ha varit! Det var inte ärligt, detta. Kände han inte det,
+månne?
+
+Också den aftonen spådde mamsell Beat-Sofi henne, men hur hon än lade
+»ödets stjärna» och »brudsängen», kom aldrig Gunvors kung med. Han var
+alltid ur vägen.
+
+Mamsell Beat-Sofi försökte prata bort detta faktum med att berätta om
+alla de lysande fester Gunvor skulle komma på och alla de vackra
+julklappar, som lågo till henne.
+
+Då afbröt Gunvor plötsligt:
+
+-- Hvar är min egen kung, Beat-Sofi?
+
+-- Å, han kommer nog. Se här ha vi hans tankar.
+
+-- De gå ju dit -- till rutertian: till pengar.
+
+-- Ja, kors bevars, en får väl tänka på tocket med.
+
+-- _Först_, kanske?
+
+-- Men, barn, då, hvad hon ser allvarlig ut! Jag ska' minsann leta upp
+kungkrabaten, ska' hon få se, gullängeln.
+
+-- Nej, Beat-Sofi, det behöfs inte. Han har kommit. Jag är förlofvad med
+grefve Haqvin nu, men ingen får veta det än.
+
+-- Å, hvad säger Gunvor! Blifvande grefvinna! Ja se, en så'n fin herre
+ville kanske inte göra sig så gemen och ligga i mina stackars kort, nu,
+när han hittat vägen till lilla nådens egen hjärtekammare, det var nog
+knuten, förmodade mamsell Beat-Sofi slugt, under det hon hjärtligt
+omfamnade Gunvor, som stilla och nästan frånvarande besvarade
+smekningen.
+
+
+
+
+                            FEMTE KAPITLET.
+                              Dansen går.
+
+
+Ända sedan strax efter julhelgen hade det fejats i alla vinklar och vrår
+på det förut så tysta och fridlysta Bragehall. Spindelväfvarna
+förpassades ur sina trygga vrår, och grått, ålderstiget damm sopades ut
+i stora moln.
+
+Porträtten i galleriet restaurerades till en del för att ge ökad glans
+åt slottet, och ett ungdomsporträtt af Ebba Brahe, hvilket genom
+släktskap råkat i Brageättens händer, hängdes främst på »spinnsidan».
+Den ståtliga fru Ebba hade här en klänning af gyllenduk, broderad med
+våd af guldblommor och äkta pärlor. I ramen hade en senare tid låtit
+rita en vers, som en hofpoet tillägnat fröken Ebba:
+
+   En himmel målade
+   Gud under himlen;
+   Ögonen af kristall,
+   Kinderna af morgonrodnad,
+   Läpparna af rosor,
+   Munnen af behag.
+
+Grefve Haqvin hade tänkt sig, att han skulle alludera just på denna
+strof för sin unga bruds räkning, när han förde henne in i galleriet.
+För öfrigt fann han dessa förberedelser ganska mödosamma; det ständiga
+bultandet, filandet och skurandet störde både hans morgonsömn och hans
+middagshvila, och ej heller kunde han få ägna sig åt de små backanalier
+hans farfar icke hade en aning om; ehuru de ofta bedrefvos just inom det
+gamla slottets hedervärda murar, där handtverkare och tjänstfolk från
+tidigt på morgonen till sent på kvällen förekommo, upptagna af ett eller
+annat i trappuppgångar och förstugor, tordes inte vapenbröderna visa sig
+alltför ofta.
+
+En af dem, den s. k. galne grefven, hade hittat på ett präktigt
+tjufpojksstreck för att få ha dessa orgier i fred för upptäckt.
+
+-- Vi skola allesammans agera den gråe mannen i det förseglade rummet,
+hade han föreslagit.
+
+Ett briljant påhitt! De tre andra unga ädlingarna applåderade, och, fast
+Haqvins hjärna var för blöt att kunna taga några initiativ, gick han
+villigt in på att låta sig roas, som han visste det brukades i dessa
+kretsar. Fyra fotsida, askgråa kåpor hade anskaffats, och »spökena»
+smögo gravitetiskt ett efter ett, just som det stora, malmrika tornuret
+slagit tolf, upp till det förseglade rummet. Den tunga nyckeln hade
+gnisslat svagt ogillande i det rostiga låset, men efter en kort
+ansträngning lät den sig vridas om, och dörren gick upp.
+
+Hurra! De tassade in, tände blindlyktor och sågo sig omkring. Galne
+grefven, Eric Gyldenlo, i spetsen. Detta var något för honom! Hade här
+kanske förut funnits en dylik vildhjärna, fantasifull, på en gång cynisk
+och hård, vek och varmhjärtad, som han var!
+
+En, som slagit sin ungdoms tempel, där allt godt och rent och högt
+bodde, i spillror. En fattig sate hade han blifvit, Eric Gyldenlo, från
+att uppfostras som en furste i rikedomens land. Far och mor hade gjort
+slut på alltsammans och fallit ifrån i behaglig tid. De hade varit
+lifskonstnärer och gjort hvarje dag till en lång fest. Vid deras död
+stod Eric plötsligt inför en grå, nykter hvardag. Kunskaper hade han,
+men de voro lika oordnade och vildvuxna som ängens blomster. Hur vek han
+än var, hade han dock pröfvat en dust med ödet, ty han ville bli »man
+och människa», som han uttryckt sig, men ingen hade användning för hans
+krafter annat än i societeten. Ingen trodde på att hans fina, smala
+händer kunde fatta med fast grepp om något af lifvets nyttiga verktyg.
+Han kunde och visste så mycket, men dugde till så litet. Den misstro han
+mötte öfverallt frostbrände hans ömtåliga sinne, och allt det vackra och
+stora han tänkt och drömt blef till tomma ax.
+
+I den högsta societeten, där så få sågo till kärnan, blef han däremot
+allmänt omtyckt och firad; där hörde han hemma, tyckte man, och ingen
+stängde sina dörrar för honom. Herrarna skrattade åt galne grefvens
+vilda äfventyr, och damerna ryste -- beundrande, men Eric själf kunde
+gripas af bottenlös leda och äckel vid detta lif, hvilket han kände
+ruinerade honom till kropp och själ, men som han saknade kraft att
+motstå. Malströmmen hade dragit honom in i sin sjudande hvirfvel och
+gjort honom till ett flarn, han, som skulle blifvit en Alexander.
+
+Uppe i det förseglade rummet hade Eric Gyldenlo gjort ett fynd. Några
+präktiga dödskallar. En till anskaffades, och alla fyra gjordes till
+dryckeshorn på massiv silfverfot. Rummet döptes ofördröjligen till
+Monaco, spelbord uppflyttades, allt nattetid. Högryggade stolar med nött
+gyllenläder funnos, likaså en hvilbänk med drakhufvuden, snidade i
+ebenholts, till underrede. Några tortyrredskap, en skampall och ett
+halsjärn blefvo dekoration, och öfver denna underliga inredning lyste
+ett dussintal matta, gult glimmande vaxljus från kronan i taket, en
+relik från den forna klosterkyrkan.
+
+Det spelades djärft och pokulerades flitigt häruppe, under det
+vinterkölden fäste sitt brokiga ismönster på de blyinfattade rutorna,
+och månen försilfrade slätten med bländande glans. Många hedersskulder
+gjordes här, som sedan skulle betalas med ett rikt parti, och delar af
+gamla, ärevördiga fädernegods pantsattes hänsynslöst för ett förloradt
+spel baccarat.
+
+Den gamle i våningen inunder trodde sin sonson tryggt insomnad,
+tjänstfolket vågade sig aldrig hit upp efter mörkrets inbrott, om de ej
+tvungos, men det glunkades dock om, att mer än en sett »den gråe mannen»
+i morgongryningen lämna slottet eller märkt, hur han strax efter
+tolfslaget på natten smugit sig upp till det förseglade rummet. Hade
+den, som varseblifvit »spöket», djärfts dröja litet, skulle han fått se
+ännu ett par mystiska gestalter, men så mycket mod hade ingen på
+Bragehall, där alla uppammats i vidskepelse.
+
+Haqvins tre vapenbröder hade ridderligt kommit öfverens om, att, när
+grefve Brage blifvit gift, skulle de lämna honom i fred. Han var så
+hygglig och tam, att han lätt kunde passas in i familjelifvet. Men de
+skulle afsluta ungkarlsförlustelserna med en hejsjudundrande svensexa
+uppe i sitt Monaco. Det kunde så mycket lättare låta sig göra, som fru
+Eiden och den unga bruden först skulle infinna sig själfva bröllopsdagen
+på morgonen.
+
+-- Vi skola lämna Haqvin ifrån oss i någorlunda antagligt skick, lofvade
+Eric Gyldenlo skrattande. Vår moderne Tannhäuser må sedan petrificeras
+inne i Venusberget.
+
+Att Haqvin tog afsked af ungkarlsdagarna med en liten fest fann gamle
+grefven helt naturligt, och ingen behöfde smyga sig förklädd in i
+slottet. De tre stallbröderna kommo uppåkande i en bekväm rack, förspänd
+med två magnifika hästar. Eric och baron Edelcrona voro gäster på
+Ekholmen hos öfverste Forners son, löjtnanten. Det gick muntert till
+redan vid supén, där ungherrarna läto glasen klingande falla till
+golfvet, när de efter skålen för framfarna dagar kastade dem öfver
+hufvudet.
+
+Ingen mer än Eric Gyldenlo brydde sig sedan om att taga vidare notis om
+dessa glittrande skärfvor, men han stod ett ögonblick och betraktade dem
+vemodigt. Var det ej sitt eget lif han här såg passera revy? Först hade
+det bjudits honom skummande champagne i festens bräddade kristallglas,
+och nu -- var det endast obrukbara, falskt blänkande glasbitar kvar.
+
+Han kastade hufvudet tillbaka, och det flög ett bittert, hårdt drag
+öfver hans mörkhyade vackra ansikte. Det finge gå som det kunde och
+ville. Han skulle dock bli trogen sitt valspråk: »Lefve lifvet!»
+
+Och med ett cyniskt, skrattretande infall sällade han sig till de andra,
+som nu drucko ur massiva silfverbägare, krönta med Bragevapnet. Han
+räckte fram en tom bägare för att få den fylld och höjde den sedan med
+en öfvermodig gest, hvarefter han började citera en af Stagnelius'
+visor. Det var en underlig, lidelsefull glöd i hans röst, denna stämma
+med de tusen tonfallen, som dårat och lockat så många, och de tre, som
+nyss larmat omkring honom, lyssnade nu tysta till de lösryckta strofer,
+han slungade ut för att bedraga sig själf och andra på hvad han begärde
+af ödet:
+
+   »Hur skön går ej solen ur böljorna opp!
+   Hur skimrar ej guldet på klippornas topp!
+   Hur mysa ej kring mig, hvart ögat jag vänder,
+   elysiska parker, förtrollade länder.
+
+   Jag kan icke trifvas i dälderna här:
+   hvar blomma, hvar buske jag känner ju där!
+   Nej, ut i det vida med brinnande ifver,
+   en underbar trånad, en trollkraft mig drifver.
+
+   Ty fattar jag stafven med längtande hand
+   att vandra, en främling, i aflägsna land,
+   och ömkar den arme, som dömdes af ödet
+   att dricka i stillhet det hembryggda mjödet.
+
+   Jag Rhenflodens vinrika stränder vill se;
+   mig Galliens drufva sin nektar skall ge,
+   och hon, som på Malagarankorna sitter,
+   och Port-drufvan, älskad af handlande britter.
+
+   Fritt andra må dväljas i hembygdens tjäll
+   från lefnadens morgon till lefnadens kväll,
+   fritt smeke de hustrun, som upphört att smila,
+   och vagge den gråtande ungen till hvila.
+
+   Iberiens mö, i en glimmande krans,
+   skall dansa för mig sin förföriska dans,
+   skall löna med sällhet min diktade smärta,
+   och svartsjukans dolkar ej träffa mitt hjärta»
+
+                   *       *       *       *       *
+
+-- En trosbekännelse, så god som någon, inföll löjtnant Forner, men nu
+är midnattstimmen slagen, och Monaco väntar.
+
+Det blef plötsligt tyst i de höga salarna, och de fyra kamraterna smögo
+ljudlöst uppför trappan, nu mattbelagd, och in i nästet, där ljusen
+tändes och dödskallarna fylldes af vinets purpurströmmar.
+
+-- En skall spelas öfverbord och en skall drickas under bordet, lydde
+Eric Gyldenlos råa kommando.
+
+-- Akta dig, det kan bli du själf, som får böta för dina ord, sade baron
+Edelcrona.
+
+-- Än sen! Den som sig i leken ger, får leken tåla. Men Haqvin få vi se
+upp med. Han är Daniel i lejonkulan.
+
+Vid tretiden på morgonen bröt man ändtligen upp. Eric bars ned i släden;
+en tung kropp, ett redlöst dinglande hufvud. Han hade också spelat med
+otur hela tiden, men, som Forner uttryckte sig: »Där ingenting finnes
+att taga, har kejsaren förlorat sin rätt».
+
+Haqvin hängde upp den gammalmodiga, kvarterslånga nyckeln till dess
+tusculum bland de andra nycklarna i förstugan och sköt för dörrens korta
+bommar, hvilka liknade väldiga sigill. Troligen skulle han aldrig mera
+komma dit upp, tänkte han. Den oreda gillebröderna lämnat efter sig
+skulle nu ostörd få förmultna. Ingen skulle tänka vidare på det
+förseglade rummet. Sin gråa kåpa brände han för all säkerhets skull upp.
+De andra togo sina med, minnet af ungdomsdårskaperna var mycket lätt
+utplånadt, tänkte han. Han skulle inte sakna de glada festerna. Nu finge
+han annat att tänka på: sitt namns upprättande till glans och makt, och
+dessutom ville han föra ett i allo behagligt lif efter sitt stånds
+fordringar. Det föll honom aldrig in att så här i ensamheten säga »vi»,
+när han grundlade sina framtidsplaner. Han hade aldrig föreställt sig
+att Gunvor kunde ha egna åsikter eller ens önskningar. Så snäll och
+hygglig som han visste sig vara, kunde hon väl i allt rätta sig efter
+honom, husets herre. Och naturligtvis skulle hon skänka honom en son, ty
+fastän fideikommissbrefvet innehöll den bestämmelsen, att godset också
+»af nöd och tvång på spinnsidan öfvergå måtte», hoppades han, att detta
+ej blefve fallet. Det var alltid dumt, när fruntimmer kommo till styret.
+I sin outvecklade, naiva hjärna gjorde han upp Gunvors och sin framtid
+som händelserna i en sedolärande barnbok. Han var van vid att allt utan
+bråk och besvär gick honom väl i händer. Tjänstfolket hade alltid lydt
+hans minsta vink, och farfadern var också tämligen eftergifven. Haqvin
+blef för resten sällan obehagligt fordrande eller uppbragt; en
+fettbildande flegma utmärkte hela hans personlighet, men de få gånger
+han råkat ur jämvikt var han som en retad tjur.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Bröllopsdagen uppgick bländande klar, och omhvärfd af gyllene
+solstrålsknippen åkte Gunvor till sitt blifvande hem. Snön låg som en
+skir, gnistrande slöja öfver fälten, och rimfrosten hade spunnit fina
+filigransprydnader mellan de knöliga pilarnas utsträckta grenar. I kapp
+med några tröga och lata sparfvar flög en munter stare, alldeles säkert
+den första och ett mycket för tidigt vårbud, som en vacker dag skulle
+hittas ihjälfrusen vid skogsbrynet. Den lilla käcka staren var mycket
+för sangvinisk och lifslysten; sådant dräper frosten.
+
+Gunvors drömmande, djupa blick följde fåglarnas flykt, men hon tänkte
+ingenting särskildt. Vingarnas lek i solskenet födde inga önskningar
+inom henne, ty hon visste, att om några dagar skulle också hon få flyga
+ut i en leende, bländande värld. I sina korta, ofta mycket tröttande och
+fraserande bref hade Haqvin nästan alltid talat om Stockholmsresan strax
+efter bröllopshögtidligheterna, och Gunvor gladde sig barnsligt åt alla
+de lysande fester, hon skulle få vara med om. Haqvin brukade --
+skämtsamt som hon trodde -- skrifva: »Min älskade unga grefvinna», och,
+ehuru Gunvor ej synnerligen brydde sig om s. k. stora namn, tyckte hon
+det lät bra. Framför allt njöt hon af att ej längre behöfva räknas till
+de förläget rodnande och nigande små flickorna, som man skickade bort
+från hvarje allvarligt samtal, hvarje verkligt intresse.
+
+Under julhelgen hade hon märkt ett och annat hos Haqvin, som kommit
+hennes känslor att kylas af, och mer än en gång hade hon skyggat
+tillbaka för hans dumma högmod och tomma tankevärld. Men rädsla för
+farmoderns stränga blick och energiskt hårda mun hade afhållit henne
+från att säga något. Först när hon en dag till svar på ett långt, varmt
+bref, fullt af frågor i olika ämnen, rikt på fantasier och drömmar,
+erhållit ett absolut oförstående svar, först då gick hon till farmor.
+
+Hon lade armarna om hennes hals och hviskade ängsligt:
+
+-- Farmor, jag är rädd att jag misstagit mig på mig själf. Jag _kan_
+visst inte hålla af Haqvin som jag trodde.
+
+-- Griller, mitt barn! Moderna idéer! Hvar har du insupit dem? Du håller
+tillräckligt af honom för att bli en god och bra liten hustru. Ingen
+kräfver storverk af en sådan där liten fågelunge. Var du glad åt ditt
+vackra bo.
+
+-- Men ett samlif utan kärlek och förstående, farmor, det ...
+
+-- Hvar har du fått så granna ord från? Förstående, det tror du man får
+i lifvet? Nej, min flicka! Och kärlek! ... Har du sett altarljus tända i
+hvardagslag? Så är det också med kärleken. De flesta få aldrig se den
+annat än som ett halft nedbrunnet kronljus.
+
+-- Då är visst mörkret bättre.
+
+-- Du vet inte hvad du säger, Gunvor. Men däremot veta både du och jag,
+att det om söndag lyses ut för dig och Haqvin, och att det vore en
+komplett skandal att nu för idel barnsliga fantasifosters skull göra om
+saken. Det vore också att döda gamle grefven.
+
+-- _Han_ har lifvet bakom sig.
+
+-- Jag känner inte igen dig, Gunvor. Därför att ett bref från din
+fästman inte faller dig i smaken, blir du bitter och underlig. Akta dig
+för att ha en så vacklande och lättstött karaktär, min flicka! Kom ihåg:
+du har handlat af fritt val. Och om jag fruktat eller förutsett, att det
+skulle bli till olycka för dig, kan du väl förstå, att jag förhindrat
+det. Litar du inte längre på farmors omdöme, barn, när svek det dig?
+
+Gunvor kunde ingenting svara; besegrad, öfverväldigad af rörelse, grät
+hon sig trött i den gamlas famn, men det moln, som gått öfver hennes
+lyckosol, ville ej helt låta skingra sig.
+
+I dag, på bröllopsdagen, tänkte hon därför minst på brudgummen; det
+föreföll henne, som om han nästan störande ingrep i stämmingen, och ändå
+var han henne långt ifrån motbjudande. Hon skulle gärna lagt sin hand i
+hans och gått med honom ut i världen -- en tid, flere år kanske, men nu
+gällde det att bli hans för _hela_ lifvet; i lust och nöd skulle de
+förbli ett. Hon ryste ofrivilligt och slöt ögonen, men öppnade dem igen,
+ty nu gnisslade slädens medar mot slottsbrons järnkrampor.
+
+Tätt framför Gunvor låg Bragehall, festsmyckadt, solbegjutet, med
+vimplar och flaggor vajande från alla tornen och med portalen förvandlad
+till en äreport af grönt och snödroppar. Godsets barn hade samlats för
+att redan nu få se en skymt af bruden. De stodo där med stirrande ögon
+och fingrarna i munnen.
+
+Grefve Haqvin kom raskt nedför trappan och lyfte sin brud ur släden. Hon
+kände, hur hans arm fast slöt sig omkring hennes lif. Det låg en
+rättmätig, nästan brutal kraft i denna smekning, som hon ej förstod, men
+ej heller vågade invända något emot. Han släppte henne också genast för
+att erbjuda sin arm åt fru Eiden, hvilken med betjäntens och Karnas
+hjälp ändtligen praktiserat sig ur de skyddande fällarna och
+reskapporna.
+
+-- Hur är det med farfar i dag, Haqvin? var hennes första fråga.
+
+-- Jo, tack, han förefaller ovanligt kry.
+
+-- Det är glädjen öfver er lycka, barn. Gud vare lof, att han fick
+upplefva den! Så, Haqvin, lämna nu Gunvor och mig. Du får inte se din
+brud förrän vid själfva vigseln. Enligt gammaldags sed skall jag leda
+henne fram till altaret, och din farfar leder dig. Låt hälsa honom, att
+han kan vänta mig, så snart jag hvilat litet. Au revoir, min gosse!
+
+Haqvin bugade sig djupt. Sedan vände han sig mot Gunvor och ville kyssa
+henne, men hon drog sig hastigt tillbaka och räckte honom blott vänligt
+handen.
+
+-- Hvad var detta för pryderi, Gunvor? frågade farmor skämtsamt men
+bestämdt, så fort de kommo in på sina rum; hvarför undandrog du dig
+Haqvins kyss? Du vet väl, att en man har rättighet att fordra sina
+smekningar gengäldade af sin hustru.
+
+-- Jag är inte hans hustru än.
+
+Gunvor letade nervöst i resväskan efter något, men hon hade glömt hvad.
+
+Farmor stod plötsligt rak och spänstig, med högburet hufvud framför
+henne. Hon lade sin stora, fasta, hvita hand på hennes arm och sade
+dämpadt:
+
+-- Barn, gå aldrig utomkring något, som du _bör_ igenom. Se aldrig
+skyggt åt sidan utan rakt mot målet. Om några timmar är du Haqvin Brages
+hustru. Nu först, på din egen bröllopsdag, vill jag säga dig, hvad de
+orden ha för klang i mina öron. De ljödo en gång som lifvets högsta
+lycka för din gamla farmor, Gunvor. Haqvin Brages hustru! I femtio år --
+en människoålder -- har jag burit sorg öfver mina jordade ljusa drömmar.
+I femtio år har jag gått rak och stolt bland människor, varit hustru och
+mor, utan att ens en dag uppge mina plikter, men hela tiden, år efter
+år, ljöd det inom mig som begrafningsklockor: Aldrig -- aldrig Haqvin
+Brages hustru. Nu ändtligen skola vi båda gamla gå mot altaret, men
+endast i fars och mors ställe. Vi skola stanna ett par steg från
+kullerstolarna och se på, hur våra barn förenas till den lycka vi aldrig
+fått njuta, men när ni, du och Haqvin, lagt edra händer i hvarandras,
+skall jag först förstå meningen med mitt långa, genomkämpade lif, och
+jag skall vara glad, att jag haft styrka att aldrig gå utomkring.
+
+-- Farmor! -- Gunvor såg ej upp. -- Efter hvad jag nu hört, förstår jag
+så mycket -- men jag kan inte tacka dig för att du fört mig till
+Bragehall. Inte var det _min_ framtidslycka du ifrigast åtrådde?
+
+Fru Eidens hand gled ned från sondotterns arm.
+
+-- Du tviflar på mycket nu för tiden, Gunvor, också på min kärlek. Men
+lika godt, jag står ändå troget vid din sida. Det är inte tack jag
+kräfver af dig, det är _mod_.
+
+-- Till hvad?
+
+-- Till _allt_.
+
+-- Skall allvaret börja nu då?
+
+-- Det beror på dig själf.
+
+-- Jag vill bara ha glädje och -- frihet.
+
+-- Frihet? Hvad menar du med det?
+
+-- Jag vill skratta högt. Jag vill sjunga och dansa, göra godt på mitt
+eget sätt -- ta hela världen i famn -- och värma den med min röda fröjd.
+
+-- Inte så exalterad, Gunvor! Men visst skall du roa dig. Din man lär
+inte neka sin lilla grefvinna något.
+
+Gunvor kastade i barnsligt trots hufvudet tillbaka.
+
+-- Han neka! Jag är ju rik.
+
+-- Visserligen, men hädanefter är det din man, som disponerar dina
+pengar.
+
+-- Tills jag blir myndig då.
+
+-- En gift kvinna blir aldrig myndig. Visste du inte det?
+
+-- Nej, svarade Gunvor sakta, och hon blef mycket blek. Jag vet nog
+ingenting annat än att jag skall giftas bort.
+
+Fru Eiden erinrade sig plötsligt sin egen liknelse om ädelt vildt, och
+hon vände sig om för att dölja sin rörelse. Stackars lilla hind! Inte
+hade hon velat vara med om att inringa den, men det fanns intet val. Man
+lefver icke ett helt lif i ångest och saknad, utan att slutligen taga
+upprättelse, _om_ den bjudes.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Några timmar senare var hela det gamla slottet upplyst som ett strålande
+fepalats, och ett ekande sorl af röster ljöd oafbrutet i de stora, djupa
+salarna, i förstugor och korridorer. En sådan talrik skara lysande
+gäster hade icke i mannaminne varit sedd på Bragehall.
+
+Den omedelbart efter vigseln serverade bröllopsmiddagen var nyss
+afslutad; den hade varit ett kulinariskt mästerverk, och man reste sig
+skinande och belåten från bordet för att göra en kort paus, innan kronan
+dansades af bruden.
+
+Hela festvåningen var eklärerad; endast den korta vindeltrappan upp till
+det förseglade rummet låg i mörker, då däremot den intill korridoren
+gränsande riddarsalen var ett strålande ljushaf.
+
+Ungdomen såg på det nybonade golfvet och längtade efter morgondagens
+bal. De unga flickorna sörjde endast öfver ett: den förnämste och
+outtröttligaste kavaljeren komme att saknas då, liksom nu på själfva
+bröllopet: Eric Gyldenlo reste utrikes redan i afton.
+
+-- Hvar har den galningen fått reskassa ifrån? undrade löjtnant Forner.
+Han väckte mig helt enkelt i morse med de orden: Tack för den här tiden!
+I dag går jag till skogs och ångrar, i kväll far jag ut i världen och
+syndar. Hälsa Edelcrona. Så var han weg.
+
+-- Ja, det är likt honom. Han lånar af Gud och hela världen utan att
+likvidera. En gång, när jag var hos honom, byggde han ett korthus af
+skuldsedlar och skrattade åt sitt påhitt, men när det rasade, lade han
+hufvudet ned mot hela den eländiga bråten och grät hejdlöst.
+
+-- I dag drifver han omkring i skogarna i sin askfärgade spökkåpa.
+Löjlig idé!
+
+-- Bäst kanske, att han blef borta från ståten. Ingen vet, hvad han tar
+sig till. För att tala om något annat: Haqvin har haft en förbaskad tur.
+
+-- Ja, hon är en riktig liten älfva.
+
+-- Guld, purt guld, hela flickan, ovanligt reel vara.
+
+-- Ja, i vinter kan det löna sig att ligga i Stockholm. Haqvin kan nog
+vara af med några hundralappar emellanåt. Man får ju som ersättning ta
+honom med på en och annan gask.
+
+-- Klart -- och se ut som ett snöhvitt lamm inför unga grefvinnan!
+
+-- Natürlich! Här ha vi för resten de nygifta. De tänka visst tråda
+dansen.
+
+En smekande, mjuk vals spelades upp. Det skulle bli aftonens enda dans
+utom ringdansen omkring bruden. Musiken verkade elektriserande på nyss
+dufna sinnen, och paren hvirflade som lätta, skiftande festbloss om
+hvarandra på det glatta golfvet.
+
+Utanför fönstren stod en kompakt folkmängd, hvilken rikligen trakterats
+med öl och mat, och försökte uppfånga en skymt af de höga herrskapen. De
+blyinfattade fasettrutorna dolde emellertid troget det mesta innanför
+sina dunkla glas, men skenet från riddarsalens hundratals ljus kunde de
+dock njuta af.
+
+När valsen var slut, gingo Haqvin och Gunvor arm i arm ut på balkongen
+för att visa sig för de underlydande. Ett skallande, fyrfaldigt hurra
+hälsade dem, och dämpade utrop om hur vacker bruden var hördes.
+
+Gunvor stod och såg på alla dessa, unga och gamla, små och stora, och
+med ett innerligt hänfördt uttryck lutade hon sig mot Haqvin och
+hviskade:
+
+-- Å du, det är ändå härligt att kunna hjälpa och glädja så många. Ingen
+skall förgäfves vända sig till oss, säg?
+
+Han svarade, som han fann det både bekvämast och roligast, med en kyss
+och ett:
+
+-- Du är så söt!
+
+Hon lät sitt hufvud hvila kvar mot hans skuldra ännu när de vände sig om
+mot riddarsalen, ty hennes tankar voro kvar hos dem därnere, och hon
+drömde storhetsdrömmar om den lycka hon skulle sprida omkring sig. Ingen
+nöd och ingen sorg mera på Bragehall, alla vissa om att få tröst och
+stöd hos Haqvin och henne. Å, hon var ändå lycklig, hon, som kunde ge så
+mycket!
+
+Plötsligt ryckte hon till och blef alldeles stel af förlamande fasa.
+Hennes ögon stirrade vildt och ett halfkväfdt ångestrop trängde öfver
+hennes skälfvande läppar.
+
+Haqvin, som sett åt annat håll, vände sig nu och lutade sig ned mot
+henne.
+
+-- Hvad är det, Gunvor?
+
+-- Låt oss gå -- gå härifrån, bad hon.
+
+-- Har någonting skrämt dig, du ser ju alldeles förstörd ut.
+
+-- Jag vill inte -- vill inte vara härinne.
+
+-- Du såg väl aldrig ett spöke heller.
+
+Haqvin skrattade litet forceradt. Han var inte själf fri från
+vidskepelse.
+
+I detsamma ljöd ett förfäradt skrik från någon bland folket, hvilket
+nyss uteslutande och liksom fånget i en blick sett upp mot fönstren.
+
+Haqvin gick ut på balkongen. Ett par af bröllopsgästerna följde honom,
+däribland löjtnant Forner, som ropade ned:
+
+-- Hvad är det, godt folk!
+
+Det var nästan hemskt tyst nu därnere, men en röst svarade slutligen:
+
+-- Hanna Per Svens säger, att hon tydligt såg den grå mannen, och han
+varslar för olycka, han.
+
+-- Skrock! Dansa ni och var glada igen. Er husbonde uppmanar er att inte
+låta ölet surna i tunnorna. Först kan ni dock hurra än en gång. Ty vi
+ska dansa kronan af bruden.
+
+Han drog därefter raskt Haqvin med sig fram till Gunvor, som stod litet
+afsides från de andra och liksom fascinerad stirrade ut mot korridoren
+och vindeltrappans mörka sväng.
+
+-- Grefvinnan skall inte vara ängslig för »spöket», förklarade han
+öfvertygande. Såg ni honom där i korridoren, slottets olycksande, den
+grå mannen?
+
+-- Ja, fullt tydligt.
+
+-- Det betviflar jag ingalunda, men tillfälligtvis vet jag, hvem han
+var. Har inte grefvinnan hört talas om Erik Gyldenlo, den galne grefven?
+Till ett karnevalsupptåg lät han göra sig en sådan där spökdräkt och har
+just i dag promenerat till skogs i den. Han skulle ha rest söderut med
+tåget i afton, men har naturligtvis försummat tiden. Nu roade det väl
+honom att se litet af ståten och på samma gång ställa till ett spratt.
+Det är den enkla verkligheten. Och nu tillåter kanske grefvinnan, att
+jag sammankallar de unga damerna, hvilka äro ifriga att se, hvem som får
+den åtrådda kronan.
+
+Gunvor biföll med ett matt leende.
+
+-- Erik Gyldenlo, om honom har du aldrig talat, sade hon till Haqvin.
+
+-- Nej, han är just ingen värderik bekantskap.
+
+Ringen slöts nu omkring bruden, som allvarlig och med ett frånvarande
+uttryck lät sig svingas rundt.
+
+Naturligtvis var det dumt, men hon kunde inte låta bli att tänka på
+mamsell Beat-Sofis spådom om honom, som skulle komma midt under festens
+jubel och sorgsen smyga sig bort igen, trots att han var den rätte. Eric
+Gyldenlo! Hon upprepade namnet inom sig med ett underligt smekande
+välbehag.
+
+
+
+
+                            SJÄTTE KAPITLET.
+                          Alla de rosor röda.
+
+
+De lyckobringande risgrynen smattrade mot kupéfönstren, när grefve
+Haqvin Brage och hans unga grefvinna andra dagen efter vigseln anträdde
+sin färd till Stockholm. Hurraropen ljödo metallklart friska och starka
+upp mot den klara, kyliga luften. Skratt och prat och hälsningar till
+vänner och bekanta ville aldrig taga slut.
+
+Märta Edelcrona, en liflig brunett, som Gunvor redan hunnit bli intim
+med, då de voro jämnåriga, och Märta dessutom besjälades af samma
+lifsglädje och samma filantropiska syften som Gunvor, stod närmast
+vagnens fotsteg och talade lågt med unga grefvinnan.
+
+-- Det är skada, att du inte bland dina uppvaktande kavaljerer får räkna
+Eric Gyldenlo, sade hon plötsligt. De hade ofta talat om honom under
+dessa dagar, och Gunvor kände till Märtas varma tycke för den
+excentriske grefven.
+
+Just när tåget ringde till afgång och hon måste värja sig för ännu en
+salfva smattrande risgryn, lutade Gunvor sig ned mot Märta och hviskade
+skälmskt:
+
+-- Så snart han, den oemotståndlige, kommer hem, skall jag be Haqvin
+bjuda honom till Bragehall; du blir samtidigt min gäst, Märta.
+
+-- Det är långt dit -- ett år minst.
+
+-- Hvad gör det, när man väntar på den rätte!
+
+Gunvor visste ej själf af, att hennes röst fick en underström af vemod,
+men ansiktet förblef dock allvarligt, ännu när tåget gled ut på linjen,
+följdt af bröllopsgästernas dånande:
+
+-- Lefve brudparet -- länge lefve det!
+
+-- Kom, Gunvor! Om du står längre vid det öppna fönstret, förkyler du
+dig, sade Haqvin och lade viktigt beskyddande armen om henne.
+
+Han drog upp fönstret, och hon tog plats vid det. Han satte sig midt
+emot och kväfde genom ett omsorgsfullt strykande af mustascherna en
+gäspning.
+
+-- Är du trött? frågade hon vänligt.
+
+-- Å ja, de här dagarna med sitt ständiga festande ha varit tämligen
+ansträngande. Får jag inte lägga kuddarna i ordning åt dig, så kan du
+hvila litet, sofva en stund; det förkortar alltid tiden.
+
+-- Jag är inte sömnig; det är så roligt att se ut.
+
+-- Tycker du!
+
+Än en gång strökos mustascherna med den fina, vårdade handen och
+näsvingarna vidgades betänkligt.
+
+-- Din stackare! -- Gunvor skrattade -- Sof du, annars falla visst
+ögonen igen af sig själfva.
+
+-- Tillåter du? frågade han lättad.
+
+-- Ja visst, bara jag slipper.
+
+De hade tagit enskild kupé för att slippa bli störda under den långa
+resan.
+
+Haqvin beredde sig därför på en grundlig hvila och gjorde det så bekvämt
+som möjligt för sig på soffan midt emot Gunvor. I själfva verket tyckte
+han ej, att han behöfde genera sig för henne nu, sedan hon blifvit hans
+hustru, men litet fraser finge han väl dock hålla ut med tills vidare.
+Farmor Eiden hade också energiskt bestämdt, att »barnet» ej alltför
+brådstörtadt skulle invigas i äktenskapets mysterier. »Låt henne ha fred
+under bröllopshögtidligheterna,» hade den gamla frun sagt helt rakt på
+sak.
+
+Det hade också på Bragehall funnits tillräckligt godt utrymme att inreda
+ett sofrum i grefvinnans enskilda våning, och Haqvin hade bibehållit
+sitt. I Stockholm var det en annan sak, där skulle de ha en mindre
+våning. Då farmor stannade på Bragehall, hade mamsell Beat-Sofi fått
+följa med unga grefvinnan. Karna var också med som kammarjungfru. Fru
+Eiden ville inte lämna sin sondotter »vind för våg», som hon sade sig
+med en underligt ringaktande blick på grefve Haqvins porträtt. Att hon
+som en liten oerfaren, nöjeslysten och varmhjärtad flicka skulle på egen
+hand göra bekantskap både med äktenskapet och societeten, ansåg hon sig
+ej kunna förhindra. Det var lifvets gång. Men när barnet längtade efter
+någon att tyst gråta ut hos eller trygga sig till, skulle hon ha de
+gamla, tillgifna tjänarinnorna, som bara tröstade och smekte, men aldrig
+förde ett förtroende vidare.
+
+-- Jag får väl en godnattkyss, sade Haqvin, när han lagt sig.
+
+Gunvor böjde sig ned och kysste honom lätt på pannan.
+
+-- Inte mer än så, Fagerlin?
+
+Det smeknamnet hade grefven läst sig till i sina romaner och beslutit
+adoptera. När han nu kände hennes varma, mjuka kropp så nära sig, den
+svaga violdoften från hennes kläder, tryckningen af hennes lilla, hvita
+hand mot sin arm, kunde han ej låta bli att draga henne intill sig och
+våldsamt, gång på gång kyssa hennes svala, lena mun och hennes kinder,
+hvilka voro som friska rosenblad. Han låg där som en pascha och njöt af
+sin lefvande egendom och märkte ej, hur hon blef pinsamt röd och
+förlägen sökte draga sig ur hans famn. Halft sömndrucken hviskade han
+ord i hennes öra, hvilka hon ej förstod, men som ändå ängslade henne.
+När hans händer ej ville släppa henne och hans kyssar allt hetare stucko
+i hennes hud, sade hon slutligen ångestfullt:
+
+-- Snälle Haqvin, låt mig vara nu. Jag är inte alls van vid sådant här.
+Jag -- jag är rädd.
+
+Hon hade en instinktmässig känsla af att hennes ord läto dumma och
+skämdes öfver dem, men hon kämpade lika fullt för att bli fri.
+
+-- Inte är väl lilla Fagerlin rädd för sin egen man?
+
+Det var något på en gång rusigt och klibbigt både i hans ord och blick,
+och Gunvor vände häftigt bort ansiktet.
+
+-- Se så! -- Han tog om hennes hufvud och vände det till sig igen, i det
+hans händer lade sig som ram kring hennes mjuka kinder. -- Jag kysser
+min hustru så mycket jag vill, förstår du. Du är inte van, det är klart!
+Jag skall vänja dig! Men kära Gunvor, gråter du? -- Han släppte henne
+tvärt och tillade vresigt: -- Jag trodde, att du var ett förståndigt
+fruntimmer, som lämnat tårarna kvar i barnkammaren. Det borde din farmor
+lärt dig.
+
+Gunvor brusade upp.
+
+-- Hon anade nog inte, att du skulle förgå dig mot mig.
+
+-- Förgå? -- Han reste sig makligt på armbågen. Så skrattade han ett
+kluckande skratt. -- Man har alltid sagt, att jag var dum, men du är
+visst dummare, lilla söta Fagerlin. Och det skadar inte: hustrun skall
+vara sin man underdånig. Nu skall du i alla fall inte vara ledsen, min
+unga grefvinna, för nu skall du få sitta och titta ut bäst du vill. Jag
+skall sofva.
+
+Han nickade vänligt, en smula öfverlägset åt henne, men Gunvor satt stel
+och oåtkomlig i soffhörnet, ett trotsigt, uppretadt barn, som hvälfde en
+massa underliga, förvirrade planer om flykt och hämnd i sin sagofyllda
+hjärna. Att skrifva till farmor och beklaga sig skulle hon aldrig
+förmått -- inte ens som barn hade Gunvor skvallrat -- och dessutom var
+det något, som sade henne, att farmor skulle varit alldeles oförstående.
+Det var många nya, sällsamt frågande och forskande tankar, som strömmade
+in på henne, medan hon satt här och stred sin första ensamma strid. Så
+småningom blef hon lugnare, och när hon nu ånyo granskade Haqvins
+uppförande, fick hon det till, att han visserligen varit »oförsvarligt
+hårdhändt» men dock inte menat illa med henne. Det han sagt om hustruns
+underdånighet sårade henne däremot fortfarande, men för detta hjälpte ej
+flykt; hon skulle i stället visa honom, visa dem alla, att hon i alla
+fall ej var ett så lättuktadt barn.
+
+Haqvin sof lugnt, drog djupa, kraftiga andetag och höll munnen
+halföppen. Då och då snarkade han till af välbehag. Ansiktet, isynnerhet
+pannan, blef matt skinande under sömnen och det tunna, omsorgsfullt
+kammade håret reste sig i två testar, en på hvardera sidan om den breda
+benan. Hela hans aristokratiska elegans blef liksom utplånad i den
+ställning han nu intog, och Gunvor, som ett par sekunder betraktat
+honom, tyckte plötsligt, att han i denna intima situation blef en
+främling för henne. Hon rodnade så, att det brände i kinderna, när hon
+tänkte på deras gemensamma sängkammare uppe i Stockholm och på, att
+denna tungt hvilande gestalt med det slappa ansiktsuttrycket var den,
+som stod henne närmast i världen; det var om honom och henne, prästen
+sagt: »Så äro ni då icke längre två, utan ett kött.» Hon ryste för de
+sista orden på ett annat sätt nu efter scenen med sin man, än när hon
+vid sin ridderlige brudgums sida böjt knä vid det blomstersmyckade
+altaret, omgifvet af en festprydd skara gäster. Det hade varit så
+vackert och stämningsfullt alltsammans; som på smekande rytmiska vågor
+hade hon glidit fram genom ceremonien och hade nästan tyckt, att det var
+som en barndomsaningens änglakör, när de hvitklädda skolbarnen sjöngo:
+
+   »O gud, välsigna dessa hjärtan,
+   helga dessa vänners band! ...»
+
+Så hade psalmen tonat; Gunvor mindes den ord för ord:
+
+   »... vara _allt_ i lust och nöd,
+   vara _ett_ i lif och död.»
+
+Också nu verkade den rogifvande på henne. Hon slöt ögonen och lutade
+trött hufvudet mot den blekskära, pösande sidenkudden. Nöd! Ja, den
+skulle aldrig komma till dem, och då borde det väl ej vara svårt att se
+glädjen som daglig gäst. Hela hennes dag skulle ju utfyllas af angenäma
+sysselsättningar, och på kvällen hade de stora världens nöjen. Stora
+världen, det lät så mäktigt och vidtomfattande! Hvad hon skulle få lära
+sig mycket godt och ädelt i dessa kretsar, där börd och bildning
+parades! Och hvad glädjen där skulle vara fin och äkta; ingenting
+smutsigt eller fult kunde väl rymmas i ett så stolt och fordrande
+begrepp som -- _stora världen_.
+
+-- Å, hvad det snöar, nu måtte det visst tänka bli vinter på fullt
+allvar, fast vi redan hunnit till slutet af februari.
+
+Unga grefvinnan Brage satte sig bekvämt tillrätta i den mjuka soffan,
+som så lockande erbjöd sin sammetslena, röda schagg. --
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Alldeles i närheten af deras bostad hade Gunvor strax vid sin ankomst
+till hufvudstaden upptäckt ett ganska anspråkslöst, men hemtrefligt
+konditori, och där brukade hon allt som oftast titta in för att få någon
+förfriskning, innan hon gick på visiter. »Mamsellen» där hade blifvit en
+af hennes favoriter. Hon hade helt öppet berättat, att hon förut en kort
+tid stått i cigarrhandel, men omöjligt kunnat trifvas. Amelie Sterner
+var ett par, tre år äldre än Gunvor. Hennes vackra, bleka ansikte
+upplystes af ett par underbara ögon; den slanka gestalten var spädlemmad
+som ett barns och smidigt mjuk med ett egendomligt varmt behag i hvarje
+rörelse. Leendet kring den något trötta munnen med de fint skurna,
+mattröda läpparna var oftast vemodigt men kunde ibland bli gladt och
+ljust.
+
+-- En kopp choklad och litet färska bakelser, snälla mamsell, bad Gunvor
+vänligt. När det ej var flere kunder inne, och hon själf var meddelsam,
+hörde det till Gunvors små, extra förströelser att prata med Amelie. --
+Det är verkligen ett riktigt chokladväder i dag, och det är kallt, fast
+man åker.
+
+-- Tycker grefvinnan? Jag är norrländska och håller så mycket af snön,
+men här kommer jag sällan ut och får njuta af den. Jag är så ensam --
+nu. Det sista kom tvekande och djupt sorgset.
+
+Gunvor betraktade henne intresserad. Hon var obetänksam, varmhjärtad och
+impulsiv, unga grefvinnan. Ännu hade hon ej lärt sig att hålla måtta med
+känslor och dölja intryck. Visserligen hade det redan förekommit
+åtskilliga missräkningar och felslagna förhoppningar under hennes korta
+Stockholmssejour, men det fordras ganska mycket, innan ett bortskämdt
+lyckligt barn hinner uppfostras till en allvarlig, pröfvande kvinna. Nu
+satt hon där i sin skiftande plyschdräkt med garnityr af äkta hermelin
+och sin djärfva amazonhatt, monterad med en massa dyrbara, hvita plymer,
+satt deltagande och ändå säker att kunna trösta. Så rik, som hon var,
+fanns väl ingenting omöjligt. Hon lade med en käck åtbörd sin portmonnä
+af krokodilskinn ifrån sig på bordet. Den liksom dansade ur hennes hand
+af glädje att kanske få öppnas till ett godt ändamål.
+
+-- Vill mamsell vara snäll och låta min kusk få något -- hvad han vill
+ha -- då sitter jag tryggare, sade hon plötsligt.
+
+Amelie styrde raskt om detta, och när hon kom in igen, fortsatte Gunvor
+det påbörjade ämnet genom att fråga:
+
+-- Har ni mist någon kär anhörig, eftersom ni säger, att ni är så ensam
+_nu_?
+
+-- Nej, jag har inga anhöriga, men -- jag hade en vän.
+
+-- En -- en flickvän.
+
+-- Nej.
+
+-- Är han död?
+
+-- Ja, för mig, fru grefvinna.
+
+-- Å, han kommer nog igen -- hoppas ni inte det ibland?
+
+-- Jo.
+
+-- Ja, se, det visste jag. Tala om för mig, när han kommer; jag skall
+gärna ställa till bröllop.
+
+-- Å, grefvinnan misstar sig, det ... Amelie tystnade och blef blodröd.
+Hvarför hade hon gifvit denna förnäma främling, en af _hans_ jämlikar,
+sin hemlighet. Var det därför, att hon lockade så vänligt med sin klara,
+mjuka stämma, och därför att Amelie eljest alltid måste pressa smärtan
+fast inom sig, den gnagande ångesten öfver att _han_, som utgjort hennes
+korta, otillåtna, men så härliga lyckodröm, rest utan ett ord till
+farväl, och förgäfves hade hon väntat bud eller bref. Han hade väl
+»lekt», som det glada uttrycket löd, med den lilla cigarrflickan,
+»lekt»; den leken skulle visst ge henne döden.
+
+Ett par kunder kommo in, och Amelie expedierade dem artigt. När de gått,
+reste Gunvor sig och kom lifligt fram till disken. Hennes ögon strålade
+af den oförvägna idé, hvilken plötsligt runnit upp i hennes hjärna.
+
+-- Är ni ledig om söndag eftermiddag? frågade hon.
+
+-- Ja, från fyra till sju.
+
+-- Ni åker skidor, förstås.
+
+-- Ja-a. -- Amelie kunde ej hindra att en glimt af skälfvande glädje
+upplyste hennes ansikte, och ändå var det ju omöjligt, alldeles omöjligt
+...
+
+-- Då ska vi båda åka tillsammans en timme före min middag. Ni vet, hvar
+jag bor. Möt mig där utanför strax efter fyra. Adjö så länge!
+
+Unga grefvinnan skyndade ut; hon ville ej bli vare sig tackad eller
+blygt motsagd.
+
+Hon var alldeles oemotståndlig på sina visiter den dagen, en smittande,
+värmande solstråle, glad och vacker och fraiche. Visserligen kom hon med
+ett och annat infall, som ej passade i den högförnäma kretsen, men man
+jollrade behändigt bort det. Hon var så ung än och så söt.
+
+Haqvins grand-tante, friherrinnan Stjernevall, häpnade dock, när Gunvor
+förtroendefullt berättade om sin förmiddagsvisit i konditoriet, och att
+hon tänkte roa den stackars lilla instängda flickan, som var så ensam.
+
+-- Det menar du inte, mitt barn. Det är så sött och rart tänkt af dig,
+men inte kan du själf -- låt en af tjänstfolket.
+
+-- Nej, tant, det är en fin, bildad flicka.
+
+-- Hm! En sådan där liten människa kan vara så bra innanför sin disk,
+men utanför den är hon luft för oss.
+
+-- Inte för mig.
+
+-- Jo, lilla Gunvor, det är hon. I stora världen får man vara dubbelt
+försiktig med sitt rykte; det, som går an för småfolk, duger inte för
+oss.
+
+-- Stora världen borde väl framför allt vara storsint.
+
+-- Mitt söta barn, du blir så echaufferad! Vi ska' tala om något annat.
+Det här skall jag göra upp med din man. Hvad skall vår lilla, charmanta
+Gunvor ha för klänning på Amaranten?
+
+Men Gunvor hörde inte på den diplomatiska vändningen utan frågade
+häftigt:
+
+-- Skall tant göra upp det, som uteslutande rör _mig_, med min man?
+
+-- Han är ditt stöd, min ängel! Gläder du dig åt Amaranten, lilla vän?
+du får nog dansa med kronprinsen.
+
+Gunvor kunde knappt styra sin harm; så försmädligt hade hon aldrig förr
+blifvit behandlad. Farmor hade aldrig krupit och hycklat. Ärlighet,
+sanning och högas som lågas lika människovärde hade hon lärt Gunvor.
+
+-- Tant får ursäkta, men jag kan inte tala om ett och uteslutande tänka
+på ett annat, sade hon med omedveten värdighet. Hvad är det för ondt i
+att jag åker skidor med Amelie Sterner?
+
+-- Den lilla konditorimamsellen, menar du? Det är opassande, mitt söta
+barn.
+
+-- Hvem kan stöta sig på det?
+
+-- Hela societeten.
+
+Gunvor teg, slutligen sade hon trotsigt:
+
+-- Min farfars far kom invandrande från Savoyen och sålde gipsbilder,
+vet societeten det?
+
+-- Det anar jag inte, men däremot vet den, att Haqvins farfar var Karl
+Augusts och sedermera Karl XIV:s Johans högra hand, det är allt, som
+behöfs. Din släkt är kanske litet obskur, men du är nu höjd genom din
+man. Brageätten är en af våra främsta. Det får du aldrig glömma, det är
+en ära att tillhöra den.
+
+-- Den äran får mina pengar tacka för, svarade Gunvor utom sig. Detta
+grandtantens med pipig, högförnäm röst framförda yttrande var det
+bittraste och hvassaste hon hört, och hon försvarade sig med barnsligt
+hätskt öfvermod mot angreppet.
+
+Friherrinnan Stjernevall däremot blef endast litet röd på den blåbleka
+nästippen, men förlorade inte fattningen.
+
+-- Min lilla vän, sade hon med lätt vibrerande röst, pengar är visst en
+makt, när de åtföljas af fin takt, eljest förråda de sitt ursprung från
+en eller annan disk, dit de lagts af smutsiga fingrar. Och det är ju
+klart, att om den, som ej kan taga vara på sin personlighet och göra sig
+värdig sin ställning, har man bara ett att säga: _en parveny_! Au
+revoir, mitt söta barn. Vi träffas väl på excellensens middag om
+torsdag.
+
+Gunvor tog tigande afsked; hon skämdes öfver sin egen häftighet, men
+kunde ej förmå sig att be om ursäkt, ty det var dock hon, som blifvit
+mest förödmjukad.
+
+Vid hemkomsten berättade hon genast alltsammans för Haqvin och väntade,
+att han skulle ställa sig på hennes sida, men när han suttit tyst en
+stund, utbrast han brutalt:
+
+-- Hur fan kan du bära dig så hufvudlöst åt?
+
+-- Din grandtant retade mig.
+
+-- Ja, det blir en sak för sig, men med den där mamsellen. Är du så
+enfaldig, att du inbillar dig, att jag skulle tillåta min hustru,
+grefvinnan Brage, något så opassande?
+
+-- Jag behöfver inte din tillåtelse. Jag kan åka skidor lika bra utan
+den.
+
+-- Nej, jag bestämmer öfver dina handlingar.
+
+-- Du?
+
+-- Ja, jag, _din man_!
+
+Hans blåa, vattniga ögon simmade öfver i morskt själfmedvetande. Och
+Gunvors mod sjönk inför denna blick. Hon satt tyst. Han hade tagit
+makten ifrån henne genom att påminna henne om hennes själfvalda
+omyndighet.
+
+-- Jag kan inte såra den unga flickan med ett återbud, mumlade hon. Jag
+hade så gärna velat göra henne litet glad. Nu blygs jag att gå in där
+mer.
+
+-- Du skickar naturligtvis betjänten.
+
+-- Nej, nej, då får Beat-Sofi gå.
+
+-- Som du vill, sade Haqvin likgiltigt. Hvad skall du roa dig med i
+kväll, min lilla Fagerlin? jag har lofvat mig bort på spelparti, men
+först få vi båda fara till grandtant.
+
+-- Inte jag.
+
+-- Du är tvungen. Man brukar inte vara ohöflig i societeten.
+
+-- Men falsk och smickrande och hal ... Haqvin, kan du låta mig slippa
+krusa för alla de där nåderna, som bara tåla mig för mina pengar? Ingen
+bryr sig om mig för min egen skull! Snälle, rare Haqvin, låt mig få gå
+och komma som jag vill och gif mig en stor penningsumma att röra mig
+med, så att jag kan hjälpa de fattiga! De här bjudningarna, där man
+sitter som en papegoja i bur och bara apar efter, äro så odrägliga. Jag
+hade tänkt mig hufvudstadslifvet helt annorlunda.
+
+-- Du har inte hunnit sätta dig in i det än, det är alltihop. Du kan väl
+begripa, att jag inte kan ge dig pengar att kasta ut på gatan. Vi hjälpa
+ju folket, när det är basarer och sådant. Du skall emellertid slippa gå
+till grandtant, för du skulle bara trassla till det. Men glöm inte att
+klarera saken med mamsellen.
+
+Strax efter middagen fick Beat-Sofi gå med budet. Gunvor hade skrifvit
+en liten vänlig biljett, att hennes man ej tillät henne åka skidor, då
+han var rädd, att hon skulle förkyla sig.
+
+Minnet af denna lilla händelse bleknade mycket fortare bort än Gunvor
+föreställt sig. På den ena balen efter den andra blef hon aftonens
+drottning, och hon insöp begärligt det fina smickret, trodde oskyldigt
+på många komplimanger, skrattade godt åt andra och lät sig dag från dag
+föras bort i hvirfveln af nöjen.
+
+Men snart kom tröttheten igen, den var nu rent fysisk. Unga grefvinnan
+började se något blek och ansträngd ut, och när hennes blick fästes på
+mannen, kunde hennes ansikte få ett obevakadt uttryck af leda. De hade
+nu vistats i hufvudstaden i öfver tre månader, och säsongens
+festligheter började få en mattare prägel, blefvo färre allteftersom
+kvällarna ljusnade och längdes.
+
+Haqvins spelklubb, som företagsamma vänner arrangerat åt honom, lefde
+däremot med friskt lif, och när han kom sent hem på natten, väckte han
+vanligen Gunvor med sitt bullersamma inträde i sängkammaren. Men han var
+alltid gemytlig och kunde skrattande försäkra henne, att nu hade han
+haft »en förbaskad otur igen».
+
+En dag bad Gunvor honom om ett par hundra kronor.
+
+-- Hvad skall du ha dem till? Du har ju nyss fått till din toalett, sade
+han myndigt.
+
+-- Jag har lofvat en stackars sjuk, utarmad hustru att hjälpa henne med
+hyran. Mannen har nyligen dött i lungsot. Hon och hennes fyra små ha
+ingenting att lefva af.
+
+-- Hvar får du tag i alla trashankar, Gunvor?
+
+-- Jag söker upp dem. I början bad jag ju, att du skulle följa med till
+de fattiga, men du ville inte.
+
+-- Nej tack! Och lika litet vill jag, att du i barnsligt oförstånd
+slösar bort stora summor.
+
+-- Hur mycket förlorade du vid spelbordet i går afton? Jag tyckte, du
+sade tre hundra kronor.
+
+-- Det är min ensak, skulle jag tro.
+
+-- Nej, sade hon hårdt, det är det inte. Du har mindre rätt än jag.
+
+-- I hvilken lag står det?
+
+-- Det vet jag inte, men det är så. Hon vände sig plötsligt bort och
+tillade otydligt: Du tvingar mig så ofta att vara stygg och simpel, och
+nu, om någonsin, ville jag endast vara god. Haqvin, gif mig pengarna för
+-- barnets skull.
+
+I detsamma knackade det diskret på dörren.
+
+-- Kom in! ropade Haqvin.
+
+Betjänten räckte bugande fram ett telegram på en liten silfverbricka,
+hvarefter han ljudlöst drog sig tillbaka.
+
+Haqvin slet upp det; där stod blott:
+
+»Farfar dödssjuk -- kom genast.»
+
+-- Jag får resa hem i kväll, sade Haqvin ganska lugnt och gaf Gunvor
+telegrammet att läsa. Det blir nog för ansträngande för dig att göra dig
+så hastigt i ordning, men håll dig beredd. Det blir kanske slut för den
+gamle nu.
+
+-- Är du mycket orolig, Haqvin?
+
+-- Nej, man kunde ju inte vänta annat än att farfarsgubben skulle gå
+bort.
+
+-- Men du håller väl innerligt af honom?
+
+-- Visst -- visst! ... Hör, Gunvor, om det skulle behöfvas, får du be
+grandtant hjälpa dig med sorgsakerna, så att du får precis så bredt
+crêpe på klänningen, som det skall vara. Jag telegraferar naturligtvis
+genast vid framkomsten. Du får inte resa ensam ner. Om du blefve skrämd
+eller något, kunde det inverka menligt på barnet. Ja, jag är ju också
+rädd om dig, lilla Fagerlin. Stanna därför här, tills jag kan komma och
+hämta dig.
+
+-- Du talar, som om farfar redan vore död, inföll Gunvor uppskakad.
+
+-- Jag ponerar endast, mitt söta barn. Det är nödvändigt.
+
+Gunvor teg, men i denna stund kände hon vämjelse för den förtorkade,
+känslofattige egoist, som skulle vara hennes allt. Hennes inre var ännu
+så starkt och obrutet, så sjudande af opposition mot allt lågt och
+smått. Hon förstod ej att jämka och finna sig tillrätta med halfhet utan
+slungade sin ungdoms hänsynslösa bannstråle mot det, som väckte hennes
+harm.
+
+Det telegram Gunvor följande dag erhöll från Haqvin underrättade henne
+om att gamle grefven var död, och i bref sade han henne senare, att
+farmor och han kommit öfverens om, att det vore nyttigare för Gunvor att
+stanna i hufvudstaden, till dess begrafning, bouppteckning o. d. var
+öfver. Då skulle Haqvin hämta henne ned till Bragehall, där de i
+stillhet finge tillbringa sorgåret.
+
+Farmor skref samtidigt:
+
+»Min lilla Gunvor!
+
+Vore det inte för din skull, hade jag endast ett att bedja om: »Herre,
+nu låter du din tjänarinna fara i frid! Men jag vet, att mitt arbete ej
+är afslutadt, fastän dagen är liden. Du behöfver mig; dina bref säga mig
+det ständigt, om också blott emellan raderna.
+
+Om min saknad, ja, så underligt det kanske låter i dina öron, min
+tröstlösa sorg, har jag ej många ord att säga. Han, som aldrig fick taga
+min hand i sin för lifsfärden, gjorde det så tryggt i döden. Jag tyckte,
+att jag följde honom ända in i det stora mörkret, där måste jag lämna
+honom och gå ensam tillbaka. Det var bara en tankestig, men den gjorde
+mig dödstrött. Kära Gunvor, måtte du aldrig få erfara, hvad det vill
+säga att mista i lifvet och mista i döden. Gud bevare dig för de sorger,
+som ingen tröst ha! Men skulle de komma, så låt ej världen se, att de
+krossa dig. Världen förstår sig inte på klubbslag, den dödar med
+småsten.
+
+Ett får du lofva mig, Gunvor, nämn aldrig honom, som gått, ty du skulle
+tala om honom som om en död; och i mitt minne måste han vara lefvande,
+för att jag själf skall kunna lefva. Jag följer hans stoft till griften,
+men inom mig bor hans själ som en klar låga. Det är din gamla farmors
+helgonlampa, Gunvor. Den slocknar först, när jag själf får ro.
+
+Kärlek är af många slag, men den, som härdats i smärta, är den starkaste
+men också den mest kräfvande. Den har gifvit helt för att också kunna
+taga helt.
+
+Lef väl, mitt barn, och tänk med dina bästa tankar på honom, som i
+öfvermorgon bäres bort från sitt älskade Bragehall.
+
+                                                  Din tillgifna farmor
+                                                   _Margareta Eiden_.»
+
+Långt senare skulle Gunvor rätt förstå detta brefs betydelse. Nu fann
+hon det endast underligt. Och när hon i början af maj kom till
+Bragehall, där farmor tog emot henne alldeles som vanligt, tyckte hon,
+att också detta var besynnerligt. Hon hade väntat sig farmor stapplande
+och tärd, men hennes gestalt var rak och spänstig som förr och blicken
+fast och klar, nästan fjärrskådande. Endast kring munnen hade uttrycket
+förändrats. Läpparna skälfde ofta som af instängd gråt.
+
+Af sorg märktes för öfrigt litet eller intet på Bragehall. Unga
+grefvinnan blef bortskämd och fjäsad mer än någonsin. I farmors närvaro
+blef Haqvin ånyo den exemplariske äkta mannen, som gjorde allt för sin
+lilla hustru. Lifvet log mot Gunvor med idel solskensdagar, och hon
+glömde vintermörkret, men hennes känslor för Haqvin kunde aldrig komma
+högre än till passiv tillgifvenhet.
+
+På hösten, när de gula löfven började sin ringdans i parken och
+flyttfåglarna i stora skaror begåfvo sig mot söder, kom där ett nytt lif
+i det gamla slottet. På de fina spetskuddarna hvilade en liten grefvinna
+Brage, och öfver den sidenklädda vaggan böjde sig ett misslynt ansikte,
+och grefve Haqvin mumlade: Du skulle ha varit en gosse!
+
+Men han försonade sig dock tämligen snart med ödets gåfva. Flickan var i
+alla fall en Brage; och han kunde ju också få en son. Hvarför skulle han
+inte få det? Han mindes knappt, att han önskat sig något förgäfves.
+
+
+
+
+                            SJUNDE KAPITLET.
+                             Lyckoriddaren.
+
+
+Det ringde och ringde från byns lilla kyrka: »Bing, bång! -- bing,
+bång!» klungo tonerna upp mot den klara, blåhvita vårhimlen, där de små
+skyarna drefvo fram och åter likt glidande, oroliga fåglar.
+
+Solen lyste i flamrödt guld, bronserande kyrkogårdens knöliga pilar och
+kom de kring klockstapeln glammande kajornas fjäderskrud att skimra i
+metallglans, under det att gråsparfvarnas vadmalsrockar blefvo
+oförändrade, endast föreföllo ännu tarfligare mot guldet öfver den
+bruna, fuktiga sanden och öfver grafkullarnas svartmålade kors.
+
+Eric Gyldenlo, som satt i gästgifvargårdens bästa rum och såg ut genom
+fönstret, allt under det han lyssnade till klockklangen från den
+mossbelupna stapeln, lät halft ofrivilligt minnena fira sin
+uppståndelsefest, sin ljusa, vårliga påskhelg.
+
+Han satt med det ädelt formade hufvudet stödt mot handen och blicken
+riktad ut mot slättens grågula sädesstubb, öfver hvilken välbekanta
+stora, hvita fåglar, svartvingade, men med lysande, röda näbbar och ben
+långsamt sänkte sig i gungande rytm. Hans barndomsvårars älskade
+drömfåglar! Skulle han då än en gång få se dem en påskdag med jäsande
+väntansfull aprilstämning öfver all naturen.
+
+Gästgifvarens lilla rappa jungfru, hvilkens bevågenhet han i går vunnit
+med att försöka, om tioöringar kunde ligga kvar i groparna på hennes
+kinder och sedan låta henne få dem, så många han hade, gläntade nu på
+dörren. Hon visste nog, att Eric Gyldenlo var en fin herre men tänkte
+just därför, att det kunde roa honom att se annat högt herrskap, och hon
+ropade gladt på sitt breda landsmål:
+
+-- Kom, kom, ska harren få se grefvens på Bragehall. Hun, onga
+grefvinnan är nå'et af de' grannaste en kan se, og deras agedon sedan,
+med vapen bå' etter og fram.
+
+Eric Gyldenlo reste sig skrattande och gick mot dörren. När han kom till
+flickan, tog han henne om lifvet och svängde henne hurtigt rundt:
+
+-- Du är också grann, Bolla!
+
+-- Skynda sej att se nu, uppmanade Bolla ifrigt, ty själf var hon
+lifligt intresserad af ståten; dom ska te körkan. Ser harren onga
+grefvinnan?
+
+-- Ja, hon är vacker.
+
+Med händerna i fickorna, barhufvad och nonchalant stod Eric på
+gästgifvargårdens höga porttröskel, och bakom honom stack Bolla fram
+sitt burriga hufvud för att beskåda herrskapsvagnen. Suffletten var
+uppslagen, och Grefve Haqvin skulle ovillkorligen ha känt igen sin
+vapenbroder, om han sett åt det hållet, men han stirrade slött rakt
+fram.
+
+Hvem var den gamla damen, som satt bredvid grefvinnan? frågade Eric, när
+den vapenprydda landån, dragen af fyrspann, passerat.
+
+-- Farmor Eiden.
+
+-- Farmor? -- Hvems farmor?
+
+-- Onga grefvinnans, vet 'en. Hun kallas alltid farmor Eiden af folket,
+och det är nok hun, som regerar på slottet.
+
+-- Såå, grefven då?
+
+-- Ja, han fedar sig; han är så tjock, att han knappt kan gå. Han åker
+jämt, og så söfver han.
+
+-- Sofver han _mer_ än förr?
+
+-- Ja, dom säjer; han söfver mytje mer än glytten, lilla grefvinnan,
+menar jag.
+
+-- Hur, hm, där finnas småttingar också.
+
+-- Baraste en, dom kunde ha't en påg me' ve detta laget.
+
+-- Han kanske kommer, Bolla, de ha väl inte varit gifta så länge?
+
+-- Fem år te nästa februari.
+
+-- Det vill säga nu något öfver fyra. Grefvinnan såg inte glad ut. Hvad
+vet ryktet?
+
+-- Ocket? Jaså, harren menar, hvad folket snackar! Inte ett fnyk. Farmor
+Eiden håller alltihop innanom de tjocka murarna på slottet, de säjer
+dom.
+
+-- Och grefven sofver på saken?
+
+-- Ja, og så spisar 'en som en varg.
+
+-- Du är ändå rätt väl underrättad, min kära Bolla, sade grefven med ett
+svagt leende och gick in igen. Naturligtvis skulle det gå därhän, att
+Haqvin blef försoffad; han hade inga möjligheter åt annat håll. Men det
+var synd om det lilla flickebarnet, som skulle hålla till godo med ett
+dylikt köttstycke.
+
+Ett cyniskt, fult drag gled plötsligt som en vanställande mask öfver
+Eric Gyldenlos ansikte, när han fortsatte sin tankegång:
+
+-- Nu kan jag då stundtals ge henne skadeersättning. Hon blir en
+akvisition att fördrifva ledsnaden med. Godt, att det bara är en
+försvarlig ridtur emellan Lögenäs och Bragehall.
+
+Lögenäs var ett litet förfallet, uråldrigt gods, som Eric helt oväntat
+fått ärfva, och han ämnade nu slå sig ned där och lefva på hvad »den
+egna torfvan afkastade», som han skämtande sagt vännerna. Redan följande
+dag skulle han installera sig och sitt bizarra bohag i de bristfälliga
+rummen. Hans hundar och Nilla, den enda tjänsteanden inomhus, hade farit
+i förväg.
+
+Tanken på den väntade leken med unga grefvinnan förflyktigade snart; --
+han hade lekt så ofta med kvinnor, att han kunde det nöjet utantill, men
+dock kunde han aldrig upphöra.
+
+I dag hade han emellertid sin vemodsljusa, goda stämning: den då han
+ångrade och drömde och i tusen veka önskningar återkallade den tiden, då
+han velat bli »man och människa».
+
+Nere i trädgården på den smala rabatten mot söder, där hasselhäcken
+skyddade för det skarpa luftdraget, och där jorden var uppluckradt fet
+och frodig, böjde sig två friska, ranka, gula liljor ur sitt knippe af
+svärdshvassa blad. De stodo där som två unga skönheter, omedvetna om sin
+egen fägring, men med något oändligt jublande lyckligt öfver sitt väsens
+fullhet. Sakta vaggade de fram och åter, som genomdallrades äfven de af
+klockklangen. Eric, som ånyo tagit plats vid fönstret, tyckte att
+påskliljornas fina mandeldoft trängde genom det grönskimrande glaset in
+till honom.
+
+Den brandgula blombägaren vidgade sig begärligt, medan den i alla porer
+insöp solljuset, luften, de tusen dofterna från skog och mark, under det
+den sexuddiga, matt krämfärgade stjärnan omkring sträckte sig
+lättjefullt mot de olivgråa bladen.
+
+Å, hvad han kände dem väl, dessa smidiga påskliljor! Som liten hade han
+kallat dem »kungens bägare», och det var han, Eric Gyldenlo, som var
+kung öfver hela den skånska slätten, öfver bokskogar, slott och
+glimmande sjöar.
+
+Och nu ...?
+
+Klockklangen hade tystnat; byn låg i stilla sabbatsro. Eric kunde tänka
+eller drömma, hvilket han behagade, utan att bli störd, och han valde
+att drömma. Han hade tänkt så mycket därute i lifvet, där tankarna
+sargas blodiga eller poleras släta mot hundrade kuggar.
+
+Han drack förtrollad mandeldoft ur »kungens bägare», drack sig ung,
+viljestark och modig igen och såg ut öfver slätten som den gången, när
+afståndet bedrog, därför att luften var så genomskinligt klar.
+
+När dimman föll ute i lifvet, hade han gått vilse och aldrig funnit
+rätta vägen mera. Drömmens krönte kung miste sin krona.
+
+Eric greps af en oemotståndlig längtan att äga påskliljorna, hålla dem i
+sin hand och stryka öfver deras lena, skälfvande hud. Han tog sin hatt
+och gick ut i trädgården.
+
+-- Får jag köpa de här blommorna? frågade han gästgifvaren, som stod där
+midt i solen, ståtlig att skåda, i röd ylleami, gul skinnväst samt en
+bred talmikedja dinglande på magen.
+
+-- Köpa blomster! -- Tag dom bara!
+
+-- Tack och heder!
+
+Han bröt dem varligt och stod sedan länge och betraktade dem, men de
+hade ej längre något berusande Alexandervin i sina djupa bägare, endast
+tomhet och vemod.
+
+Med liljorna i handen gick han långsamt ut genom grinden de få
+stenkasten upp till kyrkogården.
+
+Hvarför? Erik Gyldenlo visste sällan skäl för sina impulser; de föddes
+af stämningen. Möjligen kände han, att allt det brustna inom honom
+lättare skulle söfvas till ro i dödens närhet, än där allt talade om lif
+och uppståndelse som i trädgården.
+
+Han gick mellan grafvar, de flesta vårdade, blomsterprydda, märkta af
+saknad och kärlek, en och annan förfallen och glömd.
+
+Framför en grafkulle, prydd med ett hvitt marmorkors och en vacker,
+nyligen ditlagd krans, stannade han tvärt.
+
+På korsets gyllene bokstäfver lyste solen med ett helt strålknippe, och
+Erik läste:
+
+
+                                AMELIE.
+
+   Sof, oroliga hjärta, sof!
+   Glöm hvad världen har ljuft och ledt;
+   inga tankar din frid förstöre,
+   inga drömmar din hvila.
+
+Det fanns ingen upplysning vare sig om födelse- eller dödsår eller om
+hvem, som rest vården. Det tycktes vara meningen, att hon skulle få vara
+en af de tysta slumrare världen fort glömmer. Men Eric Gyldenlo stirrade
+oafvändt på korsets solomstrålade namn, och han lät sina påskliljor
+falla ned på kullen, bara för det minnes skull, som detta namn väckte.
+
+Amelie! Lilla Amelie, hon var en af de få förälskelser, som trängt
+djupare än till hans väsens ytterhud. Och han hade till och med ibland
+känt bittra samvetsagg öfver att han rest utan farväl till henne, den
+lidelsefulla, älskande unga kvinnan. Amelie Sterner! Hvar fanns hon nu?
+Hade hon glömt honom? Han fick en plötslig ingifvelse. Hvarför icke! Det
+vore just ett steg, som kunde anstå »galna grefven» att taga! Han skulle
+söka upp henne, den lilla cigarrflickan med de trollska ögonen och den
+mjuka, villiga munnen. Han skulle taga henne i sin famn och sjunga för
+henne den sång, hon aldrig tröttnade att höra. Och han gnolade sakta,
+utan hänsyn för att högmässan ännu pågick därinne i den lilla, fromt
+hvita kyrkan.
+
+Nå, ingen kunde höra de smekande ljuden, om inte någon vänlig luftvåg
+förde dem med bud till lilla Amelie.
+
+Erik log åt sin fantasilek. Hur hon skulle se på honom med stora,
+skimrande ögon, när han efter så lång tid stod framför henne igen och
+sade:
+
+-- Nu, Amelie, skall jag infria löftet i kungsvisan, du skall bli min.
+
+Hon skulle nog först svara, med den strålande blicken i hans och tätt
+tryckt intill honom:
+
+-- Din är jag redan.
+
+Men hans ord skulle få färgen att stiga på hennes kinder och hennes veka
+mun att le.
+
+-- Amelie, du skall bli min fagra grefvinna, fru till Lögenäs.
+
+Just nu brusade utgångspsalmen, men Eric märkte det icke; han sjöng
+halfhögt:
+
+   »Jag är Erik, vackra drömmars kung:
+   smidd af månestrålar känns ej kronan tung.
+         Gråt ej, barnet mitt,
+         så blir riket ditt!
+         Kung Erik leker på luta.»
+
+Det var den sången hon hållit så mycket af och han skulle sjunga in i
+den nu som då hela sitt ensamma hjärtas längtan efter kärlek. Ack, att
+hon bara icke glömt honom, att hon vore mäktig att än en gång lyda kung
+Eriks smekande bön: »Låt oss älska blott i vårens ljusa natt». Han
+förebrådde sig plötsligt med svidande ångest, att han gifvit henne
+tillfälle att förgäta. Hon hade förstått honom som ingen annan, hon
+hade, om ock endast kort, varit hans »tankes sol».
+
+Vördnadsfullt, ledd af det allvar, som i detta ögonblick bodde inom
+honom, tog han af hatten och hviskade:
+
+»Du Amelie, som sofver här, främling för mig, fast du bär hennes namn,
+mana godt för min lycka.»
+
+Han ämnade aflägsna sig från grafkullen, men då just nu folket strömmade
+ut från kyrkan, föredrog han att ej korsa deras väg.
+
+Haqvin, med farmor Eiden under armen, kom ibland de första.
+
+-- Det står någon vid din skyddslings graf, sade han och vände sig om
+mot sin hustru.
+
+-- Ja, jag ser det.
+
+Haqvin tittade igen. Han tyckte sig känna igen denna smärta, eleganta
+gestalt.
+
+-- Jo visst, utbrast han ovanligt lifligt, det är ju Eric Gyldenlo, han,
+som nyss ärft Lögenäs.
+
+Farmor släppte Haqvins arm.
+
+-- Kanske du vill gå och hälsa på honom, sade hon vänligt, så följer
+Gunvor mig ned till vagnen. Du kommer väl snart efter?
+
+-- Ja, om ett ögonblick -- men kanske jag tar honom med till middagen;
+det passar ju bra, efter Edelcronas komma.
+
+Gunvor skiftade färg men gjorde ingen invändning.
+
+-- Det var ju underligt, att grefve Gyldenlo stod vid din lilla
+barnfrökens graf, sade farmor, när hon och sondottern blefvo ensamma.
+
+-- Det var nog en slump, svarade Gunvor kort.
+
+-- Ja, naturligtvis. Han lär annars haft godt om galanta äfventyr.
+Sådana män borde strängt taget förnekas umgänge i sällskapslifvet, men i
+stället tränga de sig fram öfverallt som ogräs. Jag skulle önska, att
+Gyldenlo läte bli att slå sig ned på Lögenäs.
+
+-- Hvarför det, farmor? frågade Gunvor frånvarande.
+
+-- Därför att -- att ogräs också lätt kommer in på grannens ägor, och
+åtminstone Bragehall borde få ha frid nu. Det har gått tillräckligt
+många stormar öfver det.
+
+-- Hvad är du rädd för?
+
+Farmor tvekade.
+
+-- Hans inflytande öfver Haqvin, sade hon slutligen.
+
+-- Öfver Haqvin? -- Gunvor log ringaktande och det låg en underlig köld
+i tonfallet. -- Honom kan väl ingenting rubba ur hans flegmatiska ro,
+tillade hon nästan hårdt.
+
+-- Hm, efter fyra års äktenskap känner du ännu inte din man, Gunvor.
+
+-- Å jo, farmor, jag känner honom.
+
+De hade hunnit till vagnen och satte sig upp; strax därefter kommo
+Haqvin och Eric gående, hvilken presenterades för damerna, hvarpå han
+berättade, att han lyckats öfvertala grefven att följa med till
+Bragehall och träffa gamla bekanta.
+
+-- Välkommen, sade Gunvor stelt, i det hon makade åt sig klänningen för
+att herrarna skulle kunna stiga upp utan att råka i kollision med den.
+
+Eric fick sin plats snedt emot Gunvor; han vände sig i konverserande ton
+både till farmor Eiden och henne med några yttranden om trakten.
+Slutligen sade han hastigt, som om denna tanke hela tiden sysselsatt
+honom:
+
+-- Hvem är den Amelie, som ligger begrafven på byns kyrkogård; det är
+ett ovanligt namn såhär på landsbygden, tillade han osäkert, som för att
+rättfärdiga sin nyfikenhet.
+
+Då Gunvor ej genast svarade, inföll Haqvin:
+
+-- Å, det är en af min hustrus skyddslingar. Hon var barnfröken hos oss
+en tid.
+
+-- Jaså, således härifrån trakten?
+
+-- Nej, från Stockholm. För första gången såg Gunvor på Eric Gyldenlo
+med en klar, fast blick, full af förebråelser och stum undran. Hon hette
+Amelie Sterner.
+
+Eric blef gråblek, och det föreföll, som om glansen i hans mörka ögon
+slocknat. Långsamt hämtade han sig, och till både farmors och Haqvins
+förundran återupptog han ämnet. De hade varit så säkra på att han skulle
+lägga ned det, ty det var ju tydligt, att han stått i något förhållande
+till den unga flickan.
+
+-- Grefvinnan får ursäkta, att jag fortsätter mina frågor, sade han
+vemodigt, och den sorgsna blicken sökte Gunvor, men är det den Amelie
+Sterner, jag fruktar det måste vara, höll jag henne en gång mycket kär
+och hade nu hoppats få föra henne som min brud till Lögenäs ...
+
+Grefve Haqvins torra skratt afbröt honom:
+
+-- Nej, käre bror, det här blir för galet! Nog är man van vid dina
+excesser, men att göra en sådan där liten mamsell till grefvinna det går
+för långt.
+
+Eric rynkade de täta, svarta ögonbrynen.
+
+-- Det här är inte något skämt, sade han kallt, spara därför din
+munterhet. Finnes min lilla Amelie i lifvet och vill hon minnas mig än,
+har jag lofvat mig, att hon och ingen annan skall bli min hustru.
+
+-- Det löftet kommer för sent, sade Gunvor sakta.
+
+-- För sent! -- Var det -- var det _min_ Amelies graf?
+
+Gunvor nickade tyst.
+
+Farmor fann Eric Gyldenlo ytterst obehärskad. En sorg skall bäras, ej
+ropas ut åt andra att taga vara på. Och för öfrigt, hvad var äkta hos
+denne lycksökare? Hur många hade icke trott på honom och blifvit
+bedragna? Gick inte Märta Edelcrona där och suckade för hans skull?
+Några löften hade han visserligen inte gifvit henne, men han hade
+kurtiserat henne och förvridit hufvudet på henne. Sådana där fullvuxna,
+personifierade kärleksgudar voro som lömska fiender; de dolde sina
+förgiftade pilar bland blommor.
+
+Haqvin tyckte, att hela historien var opassande och en struntsak för
+resten, utom det, att det var tur, att tösen dött, ty galne grefven
+kunde nog annars varit i stånd att gifta sig med flickan. Nu vände han
+samtalet in på hästar och jakt, de enda ämnen han behärskade. Eric
+talade och svarade, men hela hans själ var i uppror af den underrättelse
+han fått; han kände sig upprifven af saknad och längtan efter sitt sista
+grusade drömslott.
+
+När de kommit fram till Bragehall och stigit ur vagnen, bjöd Haqvin af
+gammal vana farmor armen för att hjälpa henne uppför trappan.
+
+Eric bugade sig för Gunvor. Hon lade sin hand på hans arm. En sekund
+hejdade han henne.
+
+-- Tala mera om henne, lilla Amelie, sedan, bad han, och tack för att ni
+höll af henne.
+
+-- Hon var som en främmande fågel, sade Gunvor varmt, en fången svan,
+tänkte jag ibland.
+
+-- Ni visste, att hon -- att jag haft henne kär?
+
+-- Ja -- och att hon aldrig kunde glömma er. Stackars, stackars Amelie!
+Hvarför skulle ni komma för sent.
+
+Hennes längtande, djupa blick strålade emot honom med ett outsägligt
+vemod, och han såg, hur det ryckte kring de underligt trötta läpparna;
+kanske var det mest sorg för henne som gått; kanske var det egen smärta
+vid föreställningen om så mycken spilld lycka.
+
+Han lutade sig ned och kysste hennes hand.
+
+-- En lyckoriddare kommer aldrig ohjälpligt för sent, sade han med ett
+egendomligt tonfall.
+
+Gunvor drog undan handen och såg frågande på honom.
+
+-- Hvad menar grefven?
+
+-- Att jag redan mött ett nytt hopp att glädjas åt -- _er_ vänskap. Jag
+ber inte om den; jag vinner den.
+
+-- Amelie hade således rätt, sade Gunvor sakta, i det hon utan att
+vidare begagna sig af hans erbjudna arm gick uppför trappan, en i dag
+och en i morgon. Är det ett rikt eller -- ett mycket fattigt lif?
+
+-- Det är jakten efter lyckan, svarade han allvarligt, ser ni, för de
+män, som ej fått ett ansvar i världen, ett värf att fylla, blir kärleken
+lätt drömmen om Österlandet.
+
+Hon stannade ett par trappsteg högre än han. Den smärta gestalten
+föreföll imponerande hög i den långa, mörka klädesdräkten. Hennes blick
+sökte inte honom, den tycktes spana mot fjärran mål och den låga,
+distinkta rösten talade liksom förbi honom.
+
+-- Ända sedan jag var en liten flicka, har jag trott på att hvarje
+människa hade en lifsuppgift, en egen, personlig, som de inte kunde
+undandraga sig, men sedan jag kommit ut i den s. k. stora världen, har
+jag märkt, att _fördel_ af ett eller annat slag är allas sträfvan, och
+-- hon hämtade djupt efter andan -- en man, en verklig man, som vågar
+stå eller falla ensam, har jag aldrig sett. De orda alla om kärlek och
+vänskap och drömmar med oss kvinnor, jollra, som vi vore barn. Jag
+skulle tusen gånger hellre vilja vara en krigares valkyria än en
+veklings -- rodocka.
+
+Hon väntade ej, att han skulle svara något, vände sig blott om och var
+med några lätta språng före honom uppe i vestibulen, där Haqvin stod.
+
+-- Jag skall följa dig till ditt rum, sade han till Eric. Du vill väl
+göra litet toalett.
+
+Gunvor såg ej ens efter dem, men hennes tankar upptogos dock af gästen.
+Hvad hon för några år tillbaka i barnslig entusiasm och tro på kärlekens
+seger lofvat, att sammanföra Eric Gyldenlo och Märta Edelcrona, brydde
+hon sig ej längre om. Hon hade hunnit lära sig så mycket under sitt
+äktenskap, att hon helst undvek att ens vidröra erotiska frågor. Hon var
+rädd att då nödgas yppa något om sin egen tillvaro, om detta samlif utan
+hållpunkt och förstående, som hon dag från dag släpade sig igenom, under
+det hon dolde för alla den längtan, som tärde henne.
+
+Amelie, hennes »skyddsling», som de andra kallade den unga flickan, hade
+varit Gunvors enda vän och förtrogna. Medan barnet sof under sitt
+rosa-sidentäcke, hade de suttit och talat och talat i timmar med
+hvarandra. Barnkammaren var deras tryggaste fristad, där fingo de vara
+ostörda, och unga grefvinnan hade aldrig så ärligt gråtit ut sina svikna
+illusioner som hos Amelie.
+
+Amelie grät däremot sällan; då hade hon kanske sköljt bort något af den
+härjande saknaden. Nu förbrände den henne. Hon var en af lifvets
+främmande fåglar; de, som måste dö, när vingarna stäckas. Hennes saga
+började och slutade som tusen andras, det var bara det, att hon aldrig
+kunde lära sig taga den som en vacker saga, en sommarnattens dröm; hon
+ville, att den skulle räcka hela lifsdagen lång.
+
+När hon blef sjuk och Gunvor satt vid hennes säng med hennes feberheta
+hand i sin, talade hon oftare, mera obehärskadt om Eric.
+
+-- Han kunde bli så stor och så god; få makt öfver många, om bara _en_
+hade makt öfver honom, hade hon sagt.
+
+De orden erinrade Gunvor sig nu, och en het rodnad sköt plötsligt upp i
+hennes ansikte. Om _hon_ kunde bli den, som på det sättet helgade
+Amelies minne; den makt, som lärde Eric Gyldenlo att handla för andras
+väl? Han hade tanklöst vållat så mycket ondt; godtgjordt blefve ju ej
+detta, ty hans handlingar hörde till dem, hvarom det heter att »långa år
+få gälda, hvad stunden brutit». Men ingen har brutit så, att han mist
+alla möjligheter, trodde hon.
+
+Gunvor kände sig så gammalklok, så utom räkningen, när hon beslöt att
+för sin döda väns skull taga hand om hennes älskade. Men när hon klädde
+sig till middagen, öfverraskade hon sig med att önska, det Märta
+Edelcrona ej längre skulle ha något inflytande öfver honom. Märta hade
+blifvit en charmant världsdam, som för länge sedan upphört att se utåt
+lifvets vidder. Hon ville ha en position och ett eget hem. Hennes
+sträfvan var ett eko af de flesta societetsdamers.
+
+Farmor Eiden kom in till Gunvor.
+
+-- Har du tänkt på placeringen vid bordet? frågade hon.
+
+-- Nej, farmor!
+
+-- Det har jag. Du bör taga unga Edelcrona, jag gamle baronen, Haqvin
+friherrinnan och grefve Gyldenlo Märta.
+
+-- Ja, det kan väl inte ordnas annorlunda.
+
+-- Detta blir också bäst.
+
+Gunvor svarade icke; hon pröfvade en diamantnåls effekt mot håret och
+stack den slutligen genom knuten.
+
+-- Har du varit inne hos lilla Hillevi, sedan du kom hem? frågade farmor
+ånyo.
+
+-- Nej, jag har inte hunnit.
+
+-- Haqvin var där en lång stund.
+
+-- Jaså. Ja, han älskar ju barnkammaren.
+
+-- Gunvor, det där tonfallet skulle du lägga bort, när du talar om din
+man, och -- du borde tänka mer på ditt barn än på främlingar.
+
+-- När har jag försummat Hillevi, farmor?
+
+-- Nej, du _har_ inte gjort det, men jag ger helst mina varningar, innan
+det är för sent. Kära barn, om vi inte lära oss älska våra plikter, döda
+de oss under sin tyngd.
+
+Hon lade hjärtligt sin hand på sondotterns och såg henne in i ögonen med
+sin fasta, målmedvetna blick.
+
+Gunvor stod alldeles stilla, till sist sade hon med skälfvande, het
+röst:
+
+-- Plikt och plikt. Det har du talat vid mig om, så länge jag kan minnas
+tillbaka, farmor, men aldrig förr än nu har jag förstått, att jag också
+har plikter mot mig själf. Det är min oafvisliga plikt _att lefva mitt
+eget lif_.
+
+Farmor vände ej bort blicken; den blef endast strängare och mera
+behärskande. Så nickade hon långsamt med det hvita hufvudet. Hon hade
+hvarken hårklädsel eller mössa; de kortklippta, silfvergråa lockarna
+fingo falla fritt.
+
+-- Sitt eget lif vill hvarenda liten våg i oceanen lefva, sade hon
+lugnt, men den ledes ändå af hafvets strömmar mot det bestämda målet.
+Trotsa dig inte till något, som du kommer att ångra, Gunvor. Ditt barn
+och din man är din värld.
+
+En vagn körde fram till porten, och sekunden efter anmälde
+kammarjungfrun, att baron Edelcronas voro komna.
+
+Herrarna hade redan hunnit sälla sig till de nykomna, när farmor och
+Gunvor kommo in i salongen.
+
+Skämtande stod Eric Gyldenlo lutad mot armstödet på Märtas stol. De
+tycktes ha mycket att säga hvarandra och märkte ej strax värdinnan och
+fru Eiden.
+
+Gunvor gick fram till Märta, som genast reste sig, omfamnade henne och
+gaf henne en lätt kyss på hvardera kinden.
+
+-- Förlåt, älskling, jag såg ej, när du kom in, sade hon med sin
+vårdade, mjuka röst, grefven abstraherade mig; vi äro barndomsvänner,
+som du vet, söta Gunvor, och nu gläder jag mig åt att vi bli grannar.
+
+-- Ja, Märta har redan varit så älskvärd att lofva mig sitt bistånd i
+hushållsfrågor, inföll Erik artigt, en mera förtjusande, hjälpande hand
+får man leta efter.
+
+-- Smicker, Eric, skrattade Märta road, men du får hålla till godo med
+min hand, sådan den är.
+
+-- Med tacksamhet.
+
+Han förde den till sina läppar.
+
+Gunvors djupa, tungsinta blick blef underligt mörk och ovillig; hon hade
+visserligen i sällskapslifvet blifvit van både vid skämt, hvilket
+snuddade vid allt och liksom solkade allvaret, och vid det ständiga
+handkyssandet som en hyllning utan risk och ansvar, men denna gång
+plågade det henne mer än någonsin. Hon sade sig, att det hädade Amelies
+minne. Sig själf ville hon ju ej taga med i räkningen.
+
+Märta tycktes taga det som en naturlig sak, att Eric uteslutande skulle
+vara hennes kavaljer, och hon var uppslupppet glad och förtrolig mot den
+återfunne barndomsvännen. De drucko för »gamla minnen» och Gunvor hörde,
+hur än Märta, än Eric frågade: »Kommer du i håg det?»
+
+Först vid slutet af middagen höjde Erik sitt glas mot Gunvor. Han gjorde
+det allvarligt och utan ett ord, men hans blick sade henne, att i den
+stunden ref ånyo smärta och saknad inom honom efter henne, som han
+kallat sin »tankes sol».
+
+Hon fick tårar i ögonen och undrade bittert, om ej lilla Amalie var den
+lyckligaste af dem alla, ty döden måste väl äga mer trygghet än lifvet.
+
+
+
+
+                           ÅTTONDE KAPITLET.
+                                Jakttur.
+
+
+Haqvin låg på alla fyra och agerade pustande och stönande björn, under
+det Hillevi jublande red på hans rygg och skrek:
+
+-- Hoppsan, nalle, hoppsan! Och så ska pappa brumma med, riktigt rysligt
+hårdt.
+
+Haqvin lydde och brummade, så att det rungade i fönsterrutorna; men
+snart orkade han icke fortsätta den ansträngande leken, utan befriade
+sig från sin sprattlande börda.
+
+-- Då ska pappa tala om en saga, kommenderade lilla grefvinnan och kröp
+upp i hans knä.
+
+-- En saga! Jag kan bara en:
+
+   »Det var en gång en saga
+   så lång som en slaga,
+   så bred som en dörr,
+   har du hört den förr?»
+
+-- Den är dum, förklarade Hillevi kritiskt, en annan!
+
+-- Jag kan ingen.
+
+-- Hvarför kan mamma så många och pappa ingen?
+
+-- Därför att -- att -- ja, det vet jag inte. Nu får du leka med dina
+dockor.
+
+Han ringde på sköterskan, som genast åtlydde kallelsen, strax därpå kom
+Gunvor in. Hon gick fram till sin lilla flicka, strök det ljusa håret ur
+hennes panna och sade vänligt:
+
+-- Vill du åka med mamma till byn, Hillevi?
+
+-- Ja-a då.
+
+-- Men jag undanber mig, att du stannar vid fattiggården, inföll Haqvin.
+Jag vill inte, att Hillevi skall vara därinne i snusket och eländet.
+
+-- Kläd på Hillevi, vände Gunvor sig till sköterskan, därefter gick hon
+ur rummet, följd af Haqvin, som smågnatade oafbrutet.
+
+I ett intill salongen gränsande kabinett stannade Gunvor.
+
+-- Du talar så ofta om fattiggårdens snusk och elände, sade hon, hvarför
+afhjälper du inte saken genom att bygga en tidsenligare bostad åt de
+gamla?
+
+-- Den har dugt i femtio år, så den duger väl nu med.
+
+-- Skall du då aldrig förstå, att det är en skam, att vi inte använda
+mer af vår rikedom till socknens bästa? frågade Gunvor och satte sig
+trött på en närstående stol. Jag blygs öfver vår slapphet.
+
+-- Du tråkar alldeles ut mig, Gunvor. Hvad fan skall du bråka med allt
+sådant där för. Pengarna äro nog bra att ha. Vi ska väl ha något kvar,
+när pojken kommer, du. Jag tycker det är en skam, att Bragehall inte har
+en liten grefve.
+
+Han ville smeka henne, men hon drog sig undan.
+
+-- Vill du inte sätta dig, Haqvin? Jag måste tala med dig om bokinköpen
+till folkskolbarnens examen.
+
+-- Det struntar jag i. -- Han gäspade ogeneradt. -- Det borde väl vara
+lunchdags snart.
+
+-- Efter du inte vill taga del i uppköpen, så rekvirerar jag böcker på
+egen hand. Jag har också tänkt på några penningpris.
+
+-- Det hörs, att du kommer från -- hä -- från de breda lagren, Gunvor,
+du idisslar jämt om folket och folket.
+
+-- Skulle man bedöma dig efter ditt hvardagsspråk, vet jag inte, hvart
+du skulle hänföras, svarade hon hårdt. Min härkomst förnekar jag inte,
+och jag är stolt öfver att mina förfäder förstodo bildningens makt.
+
+-- Fruntimmer ska vara söta och snälla och inte viktiga. Det funnes väl
+ingen hyggligare människa än jag under solen, om du inte alltid sloge
+bakut. Vete katten, hur farmor fått tyglar på dig; jag kan det inte.
+
+-- Din dressyr är möjligen inte den rätta. -- Men vi komma alldeles från
+ämnet, och jag ämnar i dag tala med skolläraren om prisfördelningen. Jag
+hade tänkt mig sex penningpris, tre åt gossarna och tre åt flickorna.
+
+-- Åt flickorna! Nej, se det blir då ingenting af. De ska ut och tjäna,
+och då få de, hvad de behöfva.
+
+-- Men det är frågan om en uppmuntran till barnen.
+
+-- Det måtte vara uppmuntran nog, att de få gå i skolan gratis. Låt bli
+att krångla nu, Gunvor. Jag försäkrar dig, att de ha det så bra. Det
+vore mycket bättre, om du gjorde upp matsedeln för vår middag om tisdag
+åtta dagar. Det är en husmors plikt. Min farmors mor hade tolf barn, och
+ändå visste hon på sina fem fingrar reda på allting i köksdepartementet.
+
+-- Tack, Haqvin, din släkts antecedentia intresserar mig inte. Jag kan
+endast beklaga, om de tolf högvälborna ättlingarna voro s. k. »värdiga»
+afkommor. I den krets, där jag de senare åren vistats, fattas det två
+saker: frisk luft och ordnade begrepp.
+
+-- Gunvor -- farmor stod på tröskeln. Hon såg strängt ogillande ut, den
+gamla. Det vackra ansiktet med sin breda panna och fasta haka såg
+märkvärdigt litet visset ut, och hennes gestalt bibehöll sin
+drottninghållning. -- Du gör mig sorg, barn. Jag har hört det mesta af
+ert samtal, har lyssnat med flit för att kunna döma. Du talar om att
+dina förfäder haft aktning för bildningen, men du själf tyckes inte ha
+tagit det i arf, ty _hänsyn_ är en grundval för verklig bildning, likaså
+själfbehärskning.
+
+Gunvor gick fram till den gamla och sade ödmjukt:
+
+-- Förlåt, om jag gjort dig ondt, kära, kära farmor!
+
+-- Det är till Haqvin, du skall vända dig, min flicka. Jag vet, att du,
+Gunvor Eiden, Guldkonungens dotter, aldrig kan vara så lågsinnad, att du
+_vill_ såra någon.
+
+Gunvor tvekade, men farmors ord hade träffat. Hon insåg, att hon förgått
+sig och gick långsamt fram till sin man:
+
+-- Förlåt mig, Haqvin, bad hon och räckte honom handen, men det fanns
+ingen hjärtlighet i denna rörelse.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+En halftimme senare steg unga grefvinnan och lilla Hillevi upp i den
+eleganta jaktvagnen, kusken fattade tömmarna, och i raskt traf sprungo
+hästarna genom den långa, nyknoppade lindalléen.
+
+Hillevi pratade och jollrade hela tiden, men Gunvor svarade tämligen
+förströdt. Hon längtade i denna stund efter något helt annat än ett
+barns joller, efter en god kamrat, en trofast handtryckning, en
+människa, som förstod henne.
+
+Hon mindes, att sista gången hon varit i byn, hade hon träffat Eric
+Gyldenlo vid Amelies graf. De hade talat länge förtroligt samman om den
+döda, och hans ord värmde Gunvors frusna sinne genom sin äkthet och
+innerlighet. Om han vore där också i dag, då skulle hon ej kunna motstå
+frestelsen att taga den vänskap han en gång erbjöd henne. Hon kunde ej
+längre stå så alldeles ensam och fattig midt i vårens rika lif. Det
+måste ge af sitt signade solsken, sin dagg och sin doft också åt henne.
+
+-- Mamma, mamma, titta! Två, som rider, ropade lilla Hillevi och drog
+henne i kappärmen. Det är tant Märta och den där farbror, som jag inte
+känner.
+
+Två ryttare sprängde i ystert galopp snedt öfver fältet och togo af på
+vägen åt Lögenäs, där de blefvo borta i ett dammoln, som tornade upp sig
+likt en guldvägg, när solen lyste på det. Gunvor hade hört deras glada
+röster och muntra skratt ett ögonblick, innan de försvunno i
+vägkrökningen. Hon slöt hårdt läpparna för att tillbakatvinga den
+omotiverade snyftning, som hotade att bryta sig fram. Fanns det då
+ingenting, ingenting för henne? Skulle hon aldrig få sin oro stillad,
+sin längtan tillfredsställd?
+
+Framemot aftonen samma dag kom Eric ridande till Bragehall. Det var en
+härlig kväll i början af maj och det gamla slottet låg badadt i den
+nedgående solens ljus. De gråa murarna hade ett rosaskimmer öfver sig
+och de många små blanka, blyinfattade fönsterrutorna tindrade som glada
+barnaögon. Allt såg så ljust och vänligt ut, att Eric en sekund kände
+sig frestad att vända om. Hvad skulle han, en fattig, farande sven, in i
+denna hägnade lyckovärld att göra?
+
+Strax därpå sporrade han dock hästen, kastade stolt hufvudet tillbaka
+och red i traf öfver den ekande bron. Vännen Haqvin passade icke för de
+elyseiska jaktmarkerna, om han också fått ett byte från dem, men det
+lyste Eric att också njuta af den ädla sporten. Nu hade han plats för
+ett eröfradt kvinnohjärta. Saknaden var som ett tomrum i hans sinne, och
+det kylde ut honom; han längtade ånyo efter kärleksvärme och famnande
+mjuka armar, efter ögon, djupa af glöd och leende af stundens lycka.
+
+Han hoppade raskt af hästen; en betjänt tog emot den. Haqvin kom i
+detsamma ut på trappan.
+
+-- God kväll Eric, det var roligt att se dig. Välkommen!
+
+-- Tack, Haqvin! Visittiden är kanske inte så lämplig, men ...
+
+-- Ute på landet behöfver man väl inte tänka på sådant. Du vill väl
+hälsa på fruntimren, innan vi draga oss in till mig och -- toddybrickan.
+
+-- En sådan kälkborgare! Dricker du toddy hvar kväll?
+
+-- Ja, säkert.
+
+-- Hvad säger unga grefvinnan om det?
+
+-- Det frågar hon inte efter. Hon har sina _högre intressen_, som hin
+måtte ta för resten.
+
+Haqvin såg ej Erics ironiska leende och skulle nog ej heller förstått
+det. De inträdde just i detsamma i salongen, där damerna sutto, farmor
+handarbetande, Gunvor med en bok i knäet. Med en gladt öfverraskad min
+hälsade hon gästen och glömde i detta ögonblick bort, att hon på
+förmiddagen sett honom samman med Märta Edelcrona, och den missräkning
+detta vållat henne.
+
+Eric slog sig ned och pratade lifligt utan att låtsas märka Haqvins
+inviter att få honom med sig till den väntande toddyn.
+
+-- Nu känner jag igen grefvens ögon, utbrast Gunvor plötsligt, det var
+verkligen ni, som skrämde mig på min bröllopsdag genom att agera
+slottets ande, den grå mannen.
+
+-- Ja, hur kunde du komma på en så förryckt idé? inföll Haqvin, folket
+blef alldeles vettskrämdt.
+
+-- Verkligen! -- Eric skrattade som åt ett muntert tjufpojkstreck. --
+Ja, skall jag vara ärlig, drefs jag af lust att se Bragehalls nya
+härskarinna, och jag glömde bort min spökdräkt, tänkte bara skymta och
+försvinna.
+
+-- Men hvarför hade ni någonsin skaffat er den kostymen? frågade Gunvor.
+
+-- Har inte Haqvin berättat om våra ungdomsdårskaper i det förseglade
+rummet?
+
+-- Nej, aldrig.
+
+-- Sådant passar inte för fruntimmer att höra, sade Haqvin och vaggade
+långsamt sin feta kropp af och an i den amerikanska gungstolen.
+
+-- Jag trodde, att du alltid varit en mönstergill ung man, Haqvin.
+Gunvors röst blef kylig och stel, när hon talade vid mannen.
+
+-- Skulle ni önska, att han vore ett blekansikte, som vi föraktligt
+kallade de dådlösa, när vi lekte indianer i världen?
+
+Eric satt något framåtböjd, och hans lifliga ansikte framträdde skarpt
+med alla sina skiftningar i den belysningen.
+
+-- Nej, svarade Gunvor likgiltigt.
+
+-- Nå, låt oss nu höra om era ungdomsupptåg, inföll farmor road. Hvad
+skulle ni i det förseglade rummet att göra?
+
+-- Det var Erics idé, sade Haqvin trögt.
+
+-- Och den var lysande, du! Å, en sådan stämning! Man förflyttades långt
+hän i tiden, blef vild och högröstad och lifslysten. Får jag afslöja vår
+glada lek, Haqvin?
+
+-- Ja-a, nu är det ju så längesedan.
+
+Eric berättade varmt och med starka färger om dessa nätter i det tysta,
+sofvande slottet. Han gjorde skildringen till en glimmande saga ur Tusen
+och en natt, dolde det råa och simpla, gaf det burleska en förfinad
+form, lät sin fantasi spela in och förädla, mejsla bort ojämnheterna.
+Det blef genom hans framställning till en lockande tafla, mystisk och
+underlig, med något af Valpurgisnattens dämoniska kraft och något af
+drömmens vekhet.
+
+Haqvin kände sig alldeles bortkommen. Hade han varit med om dylika
+fester? det kunde han rakt inte minnas, och med ett flatskratt afbröt
+han plötsligt Erics berättelse, i det han slog honom på skuldran med sin
+köttiga hand.
+
+-- Har galne grefven glömt, när vi buro ned honom i släden med dinglande
+hufvud och slängande ben? frågande han. Pank var du också; du hade
+spelat bort en rund summa.
+
+Det blef pinsamt tyst några minuter. Farmor nickade tankfullt. --
+Sanningen är ful, tänkte hon, men den står ändå som en god och pålitlig
+vakt, där bedrägeriet vill fram.
+
+Slutligen bröt Eric tystnaden och sade vemodigt:
+
+-- Nej, jag har ingenting glömt; det var efter den betan, jag dömde mig
+själf fågelfri för flere år.
+
+-- Och lefde som anakoret ett tillbakadraget lif?
+
+Eric såg på den gamla, raka frun, hvilkens stämma kunde ljuda som en
+hårdt spänd sträng. Jaså, hon var draken, som vaktade prinsessan? Han
+log och skakade på hufvudet.
+
+-- Nej, fru Eiden, sade han nästan muntert, människorna, eller skall jag
+säga kvinnorna ha alltid lockat mig in i lifvets lustgård igen. För
+hvart förloradt Eden har man bjudit mig ett nytt, och öfverallt nästan
+har den förbjudna frukten varit mest frestande. För att nå den, får man
+ej vara tillbakadragen.
+
+-- Jag skulle gärna vilja se det förseglade rummet, inföll Gunvor
+lifligt, låt oss gå dit allesammans efter supéen. Det är månsken och
+strålande klart, just den rätta stämningen.
+
+-- Kära barn, det rummet står säkert stängdt i anledning af något
+sorgligt minne, sade farmor allvarligt, det är orätt att leka bort det
+förflutnas skuggor.
+
+-- Tror fru Eiden på spöken?
+
+-- Nej, grefve Gyldenlo, men på rättigheten för hänsofna andar att hvila
+i fred. Minnen ha mera lif än någon af er unga anar, och bittra minnen
+äro som tunga, rastlösa steg i mörkret. Må de åtminstone ha en fristad,
+ifall de där få ro. Låt det förseglade rummet förbli stängdt.
+
+Farmor strök med handen öfver det silfverhvita håret och lät blicken
+glida bort mot rummets dunkel, som såg hon någon där.
+
+-- Vi kunde gå helt tyst, sade Gunvor sakta; ända sedan första kvällen
+jag kom hit till Bragehall, har jag längtat att få se just det rummet.
+Hvem vet, farmor, om det inte kunde bli en fristad för något ändå
+bittrare än tunga minnen.
+
+-- Hvad då?
+
+Farmor ångrade genast sin fråga; hon visste, att Gunvor skulle besvara
+den ärligare än någonsin, nu när hon kanske omedvetet läst sympati och
+förståelse i Eric Gyldenlos blick.
+
+Gunvor dröjde emellertid länge; hon såg bort mot Haqvin. Han lät just
+höra ett svagt snörflande ljud och nickade till i sömn. Då sköt en
+brännande rodnad upp i hennes ansikte, och med hård, klar röst sade hon:
+
+-- Jag menar: gäckadt hopp.
+
+Hon reste sig och frågade, vänd till Eric: -- Har grefven lust att gå
+ett slag i parken, innan det blir skumt?
+
+-- Ja, med nöje.
+
+-- Haqvin gör nog sällskap, eller hur? Fru Eiden lade kraftigt sin hand
+på den inslumrades axel. Du har väl lust att promenera en stund? frågade
+hon med höjd röst.
+
+Han såg upp.
+
+-- Nu -- nej tack, farmor! Jag har litet att styra med inne hos mig.
+Kommer du inte med, Eric?
+
+-- Inte nu. Grefvinnan har varit så älskvärd att erbjuda mig sitt
+sällskap i parken.
+
+-- Jaså. -- Han tillade hviskande: -- Du, din spjufver, som aldrig kan
+motstå kjoltyg.
+
+-- Ring, Gunvor!
+
+-- Hvad önskar farmor?
+
+-- Min mantilj och hatt.
+
+-- Skall farmor gå ut -- så sent?
+
+-- Ja -- det är en skön kväll, och grefve Gyldenlo ser ut att ha en
+stark arm att låna mig.
+
+-- Både stark och villig, fru Eiden. Vore det frågan om att svänga den i
+strid, skulle jag våga likna mig vid själfve S:t Göran.
+
+-- Och mig -- vid draken då, ty prinsessans roll ger ni mig väl inte? --
+Farmor Eiden log fint. -- Ädle riddare, bli hellre mitt stöd än min
+fiende, så skall jag visa er, att jag inte är något ondt fabeldjur.
+
+Eric bugade sig tigande och hjälpte artigt den gamla på med
+ytterplaggen, men han tänkte, att denna gång svek klokheten henne, ty
+kände Gunvor sig utspionerad och bevakad, skulle trots och åtrå tusen
+gånger lättare kasta henne i hans armar, än om hon fått vara fri.
+
+Efter supén, när farmor Eiden dragit sig tillbaka och Haqvin blifvit
+upplifvad af de starka toddar han i enrum njutit, föreslog han själf,
+att de alla tre skulle undersöka »nästet däruppe».
+
+Gunvor tvekade.
+
+-- Farmor ville inte, sade hon skyggt.
+
+-- Men jag är din man, och jag vill, förklarade Haqvin myndigt. Du kan
+ju för resten låta bli att komma med. Eric och jag gå ensamma.
+
+Eric stod tätt bakom Gunvors stol. Han lutade sig ned emot henne.
+
+-- Det är synd och skuld däruppe, sade han lågt, ni är ren och god. Om
+andarna skulle ha en fristad där, som er farmor trodde, ha vi vanhelgat
+den med våra upptåg. Allt det förflutna kan inte ni sona, men er makt är
+stor, vill ni använda den?
+
+-- Bara till andarnas gagn? frågade hon osäkert.
+
+-- Till gagn för lifvets oroliga andar, svarade han vekt. Följ med och
+låt mig i er närvaro afbedja en svunnen tids felsteg.
+
+-- Du talar som du tänkte gifta dig, då blir man alltid helig, inföll
+Haqvin groft. Ska' du lyckliggöra lilla Edelcrona till sist? Hon har då
+suckat i ny och nedan.
+
+-- Jag tror, att jag saknar förmåga att lyckliggöra någon i den mening
+du tar det, sade Eric afvisande. Tag reda på nyckeln nu, det är sent.
+
+Haqvin gick före de båda andra uppför trappan. Eric drog varligt och med
+en vördnadsfull rörelse Gunvors arm under sin.
+
+-- Hvarför darrar ni så? Fryser ni?
+
+-- Nej, men jag är rädd.
+
+-- För hvad -- för »den grå mannen», kanske.
+
+-- Nej -- men jag minnes så tydligt en spådom. Delvis har den redan
+slagit in.
+
+-- Det kommer ni att berätta mig en gång.
+
+-- Jag talar så sällan förtroligt vid någon.
+
+-- Och längtar så ofta efter det -- inte sant?
+
+-- Jo. -- Hon mindes, hur hon senast på förmiddagen i sina tankar sökt
+honom för att få lägga sin hand i hans och be om hans vänskap. Hon
+frågade häftigt och oförberedt, men ändå så lågt, att Haqvin, som hunnit
+uppför vindeltrappan och nu sysslade med att läsa upp dörren, ej kunde
+höra det.
+
+-- Skulle ni kunna vara min vän -- ingenting annat?
+
+Skymningen dolde hans leende öfver hennes barnslighet och hennes naiva
+försök att värja sig för hvad hon kallade synd. Han tryckte sakta hennes
+mjuka arm intill sig och svarade dämpadt:
+
+-- Hvad jag kan vara för er, vet jag inte än. Ödets tärning slår aldrig
+jämna kast; vi lofva ett i dag, som inte morgondagen håller.
+
+-- Det är alltjämt er lära, sade hon sorgset.
+
+-- Nej -- nej, jag har en annan, och den skall jag en gång sjunga för
+er, när ni själf vill lyssna. -- Grefvinnan skall akta sig här, tillade
+han med förändrad röst, det steget är förrädiskt.
+
+Hon lät honom skydda och leda sig och, trots att hans arm endast helt
+lätt vidrörde henne, kände hon dess smekande, ömma grepp, men hon var
+icke lycklig öfver hans omsorger. Hon hade känt sig underligt besviken,
+när han nästan undandrog sig den vänskap han vid deras första
+sammanträffande var så villig att ge. Inom henne hade den storm börjat
+brusa, som skakar ut i rymden tusen _hvarför_? likt vinddrifna blad.
+
+De behöfde ej tända ljus i tornrummet. Månen lyste in med en skarp, klar
+glans, som kom föremålen att synas liksom större och djärfvare i
+konturerna.
+
+Eric slog upp fönstren, så att den friska, svala vårluften fritt fick
+strömma in. Haqvin tassade rundt på sina filttofflor, tittade på allt
+och beskref omständligt för Gunvor, hur det gått till vid deras
+dryckeslag. Han gjorde det så, att hon vämjdes och rysande vände sig
+bort. Själf var han mycket road.
+
+-- Ser du, ur de här dödskallarna drack man. Det var krus, som hette
+duga, och vi slogo ihop gubbskallarna, så det knakade i deras pannben.
+Här är pinbänken! Där satte vi den, som ville draga sig nykter ifrån
+kalaset, och titta på ljusstakarna! Gediget kyrksilfver -- ljusen
+nedbrunna ända i pipan.
+
+-- Har grefvinnan sett på utsikten, den är hänförande, afbröt Eric
+honom. Jag står och ser, hur mitt eget lilla torp skymtar fram vid
+skogsranden, tätt vid Lögens strand.
+
+Gunvor följde riktningen af hans hand.
+
+-- Underligt nog ha vi aldrig varit vid Lögenäs, sade hon, där måtte
+vara bra vackert.
+
+-- Ja, det är det, blandade Haqvin sig i samtalet, bjud oss på en
+styfvare middag, Eric, så komma vi.
+
+-- Med nöje. Bestäm en dag.
+
+-- Jag vill hellre komma oväntad, sade Gunvor hastigt.
+
+Eric såg på henne med en egendomlig blick, men sade blott artigt: -- Det
+har Haqvin omöjliggjort; hädanefter skall jag ständigt vänta besök från
+Bragehall.
+
+Han vände sig inåt rummet och betraktade tyst alla dessa underliga,
+gamla saker, hvilka voro som sagofragment, svåra att sammanfoga till
+något helt, men rika på intresse också i sin stympade form.
+
+-- Här ville jag gärna bo, sade han, eller jag skulle vilja ge mina
+bästa drömmar en trygg vrå här, medan jag själf famlade omkring ute i
+lifvet.
+
+-- Och så skulle grefven glömma bort drömmarnas vrå.
+
+-- Nej, en vänlig norna skulle leda mig hit ibland. Och hon skulle
+stanna hos mig och lära mig nya sagor, nya drömmar. Jag kan inte alls
+längre se det här rummet i samma dager som förr. Nu är här godt och
+ljust och tryggt.
+
+-- Jag trifs också häruppe. Man är så högt öfver människor, liksom i en
+annan värld, sade Gunvor. Haqvin, vill du inte låta mig få behålla
+nyckeln? Jag kunde få lust att gå hit upp ibland.
+
+-- Jo bevars, men jag kostar inte på några förändringar, och jag tycker
+här är åtskilligt skräpigt för att det skulle vara trefligt att sitta
+och fantisera.
+
+-- Du skall slippa några kostnader, sade Gunvor kort. Men nu gå vi ned,
+eljest kan tjänstfolket undra.
+
+Gunvor berättade ej för farmor, att hon fått hand om nyckeln till det
+förseglade rummet. Hon visste, att hon skulle möta ogillande inkast.
+
+Men det hände ofta, att hon om aftnarna smög sig dit upp. Då gick hon
+vanligen direkt fram till fönstret, öppnade det och lät blicken glida
+öfver slätten med dess buktande vägar fram till skogsranden, där en smal
+insjö glittrade, och där en grå stenbyggnad syntes, närmast som ett
+kummel mellan träden. Hon hörde då göken gala, än gladt, än tungsint,
+men för henne blef alltid hans fattiga två toner till ett längtande eko,
+en suck, hvilken hon ej gaf mål. Hennes tankar voro som vilsna fåglar;
+de kunde ej hvila, förrän de funnit en plats, där stormen ej rasade och
+där solen ej förbrände.
+
+Hon uppmanade aldrig Haqvin att göra det omtalade besöket på Lögenäs.
+Hon tyckte, att hon hellre aldrig for dit än i sällskap med sin man. Där
+mindre än någonsin ville hon pinas under trycket af hans närvaro, sade
+hon sig utan att våga eller vilja klargöra den egentliga orsaken.
+
+En förmiddag, när hon och Hillevi voro ute och åkte, sade hon helt
+hastigt till kusken:
+
+-- Bengtsson kan köra Lögenäsvägen. Jag har aldrig varit åt det hållet.
+
+Hon kände, hur blodet rusade upp mot kinderna och var rädd, att barnet
+skulle märka något, men Hillevi hade lyckligtvis sin uppmärksamhet
+riktad på annat.
+
+Skall jag köra upp på gården? frågade Bengtsson lugnt, när de kommo
+närmare.
+
+-- Nej.
+
+-- Jo, mamma, jag är så törstig.
+
+-- Du kan få vatten i en stuga.
+
+-- Ja, men hos farbror Erik får jag saft och vatten och kakor, det
+lofvade han i förgår.
+
+Eric hade då varit på middag vid Bragehall och pratat rätt mycket med
+flickan, som snart blef vunnen genom hans många historier. Nu klappade
+hon bevekande Gunvors hand och bad:
+
+-- Låt oss vara där bara en liten, liten stund, mamma! Jag skall be
+farbror Eric tala om en riktigt rolig saga. -- Hon hoppade högt från
+sätet vid tanken på detta nöje.
+
+-- Sitt stilla, Hillevi. Du får komma till Lögenäs en annan gång, när
+pappa är med.
+
+Hillevi började bittert gråta. Ingen saft och ingen saga! Hon fann sitt
+öde ytterst bedröfligt.
+
+Bengtsson tyckte synd om den lilla och vågade säfligt yttra sig i saken:
+-- Hästarna ä' nok varma och skulle ha godt af en rast, di me'.
+
+Gunvor satt rak och stel. Hon tröstade icke sitt barn, och hon tycktes
+ej höra kuskens inlägg. Hon stred med sin egen frestelse och besvarade
+med »ja, ja!» den röst inom henne, som sade: »res förbi!» Men den andra
+rösten, den sakta inställsamt hviskande, som ägde tusen lockande,
+dragande ord, den svarade hon ej; hon endast lät den öfvertala och
+visste, att _den_ skulle få makt öfver henne.
+
+-- Gråt inte, min lilla flicka, sade hon slutligen nästan sträft, du
+skall få din vilja fram. Men det är inte alls säkert, att farbror Eric
+är hemma. Håll vid grinden här, Bengtsson. Vi gå upp genom parken.
+
+De stego ur åkdonet, och Gunvor tog sin lilla dotter vid handen. Hon
+kände sig långt ifrån lugn, ehuru hon raskt vandrade framåt på den
+breda, solbelysta vägen. Det var, som hon kommit in i en förtrollad
+skog; den frodiga vårgrönskan täckte vänligt och i gifmildt öfverdåd
+alla de döda, risiga kvistarna och grenarna. Marken var en enda brokig
+matta af vårblommor, och bokarna spände sina höga hvalfbågar öfver
+dungarnas småträd. Det skimrade ljust, bjärtgrönt längst inne bland
+snåren, det var ormbunkar, som höjde sitt spetsmönster mot en bakgrund
+af några urgamla ekar. Det var ett kvitter och pip och drillande i
+luften af tusentals fåglar, ett surr af insekter och öfverallt flögo
+hvita fjärilar fram i dansande, mjuka rörelser.
+
+-- Hvarför går du på tå, Hillevi?
+
+-- Jo, mamma, man får visst lof att gå mycket, mycket tyst här, för jag
+tror, att älfkungen bor här; och jag är rädd att skrämma honom.
+
+-- Du lilla sagobarn! Gunvor lutade sig hastigt ned och kysste hennes
+röda, ifriga mun.
+
+-- Mamma, mamma! -- den lilla tryckte hårdt moderns hand. -- Det
+prasslade. Jag törs inte se; kommer älfkungen, mamma? -- Hon blundade
+och gick ljudlöst, satte ned de små fötterna ytterst varsamt.
+
+-- Det är ju farbror Eric, lilla pyre. Se nu upp!
+
+Gunvor skrattade åt barnets ängslan, men själf hade hon plötsligt
+blifvit blek, och det kändes så underligt inom henne, när hon såg hans
+smärta, eleganta gestalt närma sig, skyndsamt, med glad brådska i hvarje
+rörelse. Hon stannade; det blef alldeles mörkt för hennes blick, så
+häftigt strömmade blodet till hjärtat vid den okufliga, vilda längtan,
+som fattade henne att få slå sina armar om hans hals och känna hans
+hjärta slå mot sitt eget i den lidelsefulla, åtrående takt, hvilken de
+senaste veckorna kommit henne att ligga vaken timme efter timme i
+kvalfull ångest öfver att ej kunna komma öfver det stora undret: en
+kärlek, som blir till allmakt.
+
+Där kunde ha kommit hundratals af societetens vanliga män emot henne,
+och hon skulle ha förblifvit den konventionella grefvinnan Brage, men
+endast en, Eric Gyldenlo, äfventyraren och fantasten, kunde hon ej
+motstå.
+
+-- Hvarför stannar mamma? frågade Hillevi otåligt.
+
+-- Jag är trött, spring före, du!
+
+Gunvor släppte barnets hand och satte sig på en af de murkna stubbar,
+det fanns så godt om. Hon såg, hur Eric lyfte flickan högt upp, som om
+hon varit ett lefvande »hurra!» och sedan lät henne sitta kvar på armen,
+medan han skyndade vidare med säkra steg. Så går visst en man mot sitt
+föresatta mål, tänkte Gunvor och lade handen öfver ögonen. Först när han
+stod tätt framför henne, lät hon den falla.
+
+Hans ansikte var gladt och öppet i detta ögonblick. Pannan lyste hvit
+mot den eljest solbrynta hyn, och ögonen voro så klara och varma. Han
+ställde ned Hillevi och sade muntert:
+
+-- Här har ni er lilla gisslan igen. Jag behöll henne, tills jag var
+viss om, att ej både hon och ni bara var en lyckodröm. Jag har väntat --
+så länge, tycker jag.
+
+-- Inte har jag lofvat att komma?
+
+-- Med ord? Nej, det tror jag knappt. Därför säger jag inte heller mitt
+välkommen med ord. Ni _känner_ det?
+
+Hon svarade ingenting; färgen skiftade oroligt på hennes kinder, och hon
+lät blicken glida bort från honom, när hon stelt sade:
+
+-- Hillevi var så törstig, därför lät jag kusken hålla.
+
+-- Vi äro visst törstiga alla tre, våren för sådant med sig, sade han
+uppsluppet. Allt lefvande vill dricka; det är endast drycken, som bjudes
+olika. Hillevi skall få, och jag hoppas, att ej heller ni, grefvinna,
+skall försmå min gästfrihet.
+
+-- Jag vill ha saft och vatten, farbror Eric?
+
+-- Skall bli, min lilla nåd. -- Han smekte barnets kinder. -- Törs du
+springa rakt fram här, så kommer du till stora trappan, där tar Nilla
+emot dig.
+
+-- Hvem är Nilla då?
+
+-- En liten rar gumma, som kan massor af roliga sagor.
+
+-- Då törs jag springa.
+
+Hillevi satte i väg, så att de korta, ljusa lockarna yrde omkring hennes
+axlar.
+
+-- Vill inte grefvinnan taga min arm? Ni ser trött ut. Maj är en
+fordrande månad; den kommer med de härligaste löften, men den vill ha
+tack och svar med vår kropps och själs bästa krafter, har ni märkt det?
+
+-- Ja, på de senare åren.
+
+-- Ni var ett barn, när ni gifte er, förstås. Det är ju betingelsen för
+alla dylika partier.
+
+-- Ja, jag var ett oerfaret och mycket lyckligt barn då, sade hon sakta,
+i det hon tvekande lade sin hand på hans arm. Farmor valde för mig,
+eller kanske valde jag själf -- så godt jag förstod. Och Haqvin gör mig
+inte olycklig, men han tråkar ut mig. Jag blir så underligt gammal och
+förvissnad i min omgifning. Jag tycker aldrig det varit vår på
+Bragehall.
+
+-- Varit, upprepade han långsamt. Ser ni den inte heller nu? Jag ser den
+hos er, i hela ert väsen som en hägring af era tankar och inre syner.
+
+-- Ha vi båda rätt att tala så här vid hvarandra?
+
+-- Ja, svarade han lugnt, samma rätt som solen har att värma gräset och
+rymden att vara vidd för fåglarnas flykt.
+
+-- Jag borde aldrig ha kommit hit, sade hon ångestfullt, allting är så
+lockande och trolskt. Det är, som om världen tvangs att stanna utanför
+er park, grefve Gyldenlo, och -- ja, ärligt sagdt, jag är så rädd att
+inte hitta ordentligt ut igen.
+
+-- Det är jag också rädd för. Lögenäs har en gång i hednatiden varit
+trollens egendom, och som grefvinnan vet, är flertalet af människors
+barn mycket rädda för stortrollen, de, som regera enväldigt -- de
+småtroll, som de kunna stoppa bakom skåpet, när det kommer främmande,
+känna de sig hemmastadda med. Alltnog, »världen», som ni kallar den, har
+skytt Lögenäs på grund af dess dåliga rykte, att ett gammalt troll bodde
+kvar vid stranden här, och att det alltid tog något från hvarje
+besökande, än bara ett lillfinger och än -- hjärtat helt och hållet. Det
+låter grymt, men jag håller af trollfar ändå -- fuskar dessutom litet i
+hans yrke. Vet ni t. ex. hvarför ni kom hit?
+
+-- Det har jag ju sagt.
+
+-- Visserligen. Men ni skulle kommit förr eller senare ändå, ty vid
+Lögens strand sitter ett tusenårigt troll och lockar och lockar.
+
+-- Trollåt borde ingen lyssna på.
+
+-- Då skulle vi gå miste om de vackraste melodierna. Men här är nu mitt
+slott, sju meter högt och femton meter långt, grått att åse och
+skröpligt af ålder, men i dag en mäktig borg, ty jag bjuder glädjen till
+fest därinne. -- Han sprang uppför den låga stentrappan och stod
+höfviskt bugande vid porten, medan Gunvor passerade.
+
+Förstugan liknade en jakthall, där funnos vapen och jakttroféer i
+oändlighet. Till vänster låg salen, ett långt, smalt rum, ett slags
+galleri med illa medfarna gobelänger på väggarna. Därinne satt Hillevi
+och lät Nilla traktera sig med saft, kakor och sagor. De båda hade fort
+blifvit goda vänner, och så snart Hillevi fick se modern, slog hon ut
+med händerna och ropade:
+
+-- Nej, mamma får inte ta mig! Jag vill inte gå än.
+
+-- Har ni inte lust att bese biblioteket så länge? frågade Eric, vänd
+till Gunvor. Vi kunna ju få in några förfriskningar dit. Hvad vill ni
+ha? Min enda flaska riktigt ädelt rhenvin? Skall jag taga den?
+
+-- Nej tack, jag vill ingenting ha. Göm för all del det ädla vinet. Här
+komma väl flera gäster.
+
+Han märkte genast den ironiska klangen i hennes röst, och i det han såg
+henne djupt in i ögonen, sade han:
+
+-- Ja visst -- bland andra Märta Edelcrona!
+
+-- Hvarför nämner ni just henne?
+
+-- För att besvara er tanke. Se så, var nu inte rädd för henne eller för
+något annat! -- Han förde henne in i biblioteket, där han sköt fram en
+läderbeklädd hvilstol åt henne. Hon satte sig, och han lutade sig öfver
+henne, tog varsamt hennes båda händer emellan sina. -- Känner ni inte,
+hur vi båda stänga världen ute från vår längtan och våra drömmar? Två
+människor mötas! Hvarför? Det kan man alltid läsa i den enas blick, och
+förmår den andra ge svar, då äro alla vidare frågor obehöfliga. -- De gå
+redan bredvid hvarandra, de två, och ge och taga i förståelsens lycka.
+-- Vi möttes, Gunvor; tror du, vi skiljas brådt?
+
+Han låg på knä framför henne, hans mörka, glödande ögon veko ej från
+hennes ansikte, och hans händer kramade hårdt om hennes. Hon kände det,
+som gaf han i stormande lidelse alla de kyssar, hvilka brände på hans
+läppar, men icke en sekund ens tänkte hon på att stöta bort honom, bara
+gå själf, utan dom och utan klagan, men gå för att aldrig komma åter.
+
+Då sprang han häftigt upp och gick fram till ett väldigt ekskåp, på
+hvars ena gafvel en luta hängde. Han tog den, satte sig på en stol ett
+stycke ifrån henne och lade instrumentet på knäet.
+
+-- Jag tänkte jag skulle sjunga dig till ro, sade han vekt, du får inte
+gå, inte tro, att du måste det.
+
+-- Jo, jag måste, grefve Gyldenlo. Sjung inte! -- Hon reste sig och gick
+stilla mot dörren. -- Hillevi, mitt barn, väntar på mig.
+
+-- Du käraste! -- Han slog an ett ackord. -- Låt dina ögon slippa se sig
+trötta längre mot drömmens blåa land! Gif längtans sjuka fågel luft
+under vingarna. -- Han kastade lutan ifrån sig, så att det kved i
+strängarna och kom till henne. -- Gunvor, du tror, att plikten skall
+kunna döda kärleken. Kärleken, som endast behöft en kort vår för att bli
+till blomster inom dig! Skulle vi båda räkna med tid, vore vi främlingar
+för hvarandra, men man älskar inte efter klockslag, utan efter hjärtats
+hårda, kräfvande slag. Gå så fri, som du kom, älskade! Och kom -- kom
+åter, när _det_ blir din första plikt.
+
+Hon gömde ansiktet i händerna, och han hörde en förtviflad, hjälplös
+snyftning. -- O, att jag aldrig, aldrig kommit hit; nu är det, som om
+jag mist både hem och härd. -- Hon höjde hastigt hufvudet och såg på
+honom med en flammande blick:
+
+-- Är det så ni stjäl er till kvinnors kärlek, Eric Gyldenlo? Ni tar den
+ofödda känslan ur deras inre och ger den namn. Kärlek och längtan efter
+den famn, där all oro kunde domna, finnes det väl inom hvarje kvinna,
+men är det rätt att rycka upp en planta för att se, om den växer? Är det
+värdigt en ädling att locka sin väns hustru och att tvinga fram hennes
+fördolda tankar? Jag har kämpat med de frestande rösterna inom mig,
+kämpat till det yttersta, ty jag ville segra! Nu bryter ni er plötsligt
+in genom förskansningen och ber mig se, hur svag och fattig jag är.
+Hvarför, hvarför skulle jag älska er, som stört min dröm om fred?
+
+Han stod på något afstånd ifrån henne utan att sänka blicken och utan
+att blygas. Snarare föreföll det, som han mera lyssnat till hennes
+vibrerande tonfall än till själfva orden, och som han sett i njutning på
+hennes skiftande minspel. Han strök upp håret från pannan och tycktes
+vakna till verkligheten, när hon slutat.
+
+-- Ni har talat länge och mycket, sade han, tyvärr har jag just ingen
+aktning kvar för ord. Det var väl grefvinnan Brage, som satte upp det
+något omständliga konceptet, inte Gunvor Eiden, den unga kvinnan, som
+jag sett djupt in i ögonen, medan den höga nåden talat. Tack, Gunvor,
+för blicken, som icke ljög, för munnens skälfvande spel, för rodnadens
+varma lek! Visst har jag kommit som fredstörare, hur kunde det vara
+annorlunda? Det rår hvarken du eller jag för, barnet mitt.
+
+Hon ryckte till.
+
+-- Det smekordet fick också Amelie?
+
+-- Ja, ofta! Det är det vackraste och finaste vi män kunna säga till den
+kvinna vi älska. Och jag har hela min lifsdikt skrifven med hjärteblod
+från kärlekens offerfester.
+
+-- Det är inte kärlek, detta att ge åt den första, bästa. _En_ och
+ingen, ingen mer, skulle jag älska.
+
+-- Har det aldrig händt er, att ni plockat en stor bukett rosor, hållit
+af dem och så -- lagt dem ifrån er, när ni plötsligt fick se en enda,
+fagrare än alla de andra, och att ni sedan uteslutande tänkt på den sist
+funna rosen. Föreställ er, att den undgått er, aldrig kommit inom
+räckhåll, då hade ni ändå kunnat drömma om den, men säkert tagit vara på
+de många för att i alla fall få rosendoft. Nu har jag ändtligen funnit
+den enda rosen, Gunvor.
+
+Han tog hennes hufvud mellan sina händer och kysste hennes panna och
+ögonlock. Hon drog sig ej undan. En underlig slapphet fick makt med
+henne, hon orkade ej slita sig ifrån den hvila hans famn erbjöd. Och hon
+förstod i denna stund, hur hela hennes varelse burit osynliga fjättrar,
+hvilka nu brusto. Det var, som när den stackars, gråa puppan till sist
+får brista och fjärilen flyger ut i solskenet. Hon höjde armarna och
+andades djupt, så sänkte hon dem åter, lade dem på hans skuldror och
+sade lågt, under det att stora tårar glimmade i hennes ögon:
+
+-- Jag drömde om att göra dig god och stor, Eric, nu blir det väl ondt
+af alltsammans. Jag älskar dig, älskar dig, men det är ju i synd och
+mörker, utan rätt. Stackars oss, som inte kunde gå hvar sin väg.
+
+Hon knäppte sina händer bakom hans nacke och tryckte sin heta kind mot
+hans.
+
+Det bultade på dörren.
+
+-- Mamma, mamma, jag vill gå hem.
+
+-- Hillevi!
+
+Gunvor öppnade genast för barnet, men hon såg ej på sin lilla flicka.
+
+-- Hvad gör ni?
+
+Gunvor svarade inte, men Eric lyfte den lilla högt upp på armen och
+sade: -- Vi se in i solen!
+
+-- Får jag det med!
+
+-- Du är för liten än.
+
+-- Säg adjö nu, Hillevi, sade Gunvor hastigt. Hvad tror du Bengtson
+tänker, kanske att -- trollen tagit oss. -- Hon log halft vemodigt mot
+Eric. Så tog hon Hillevi vid handen och gick ut, åtföljd af Eric. Genom
+parken sprungo de i kapp alla tre, och när Bengtson fick se dem,
+skrattade han i mjugg och mumlade:
+
+-- Tockna lyckans guldfåglar kan nog flaxa stad; inget att grublisera
+öfver, baraste lek hela lifvet; en annan sitter hårdt i't många gånger.
+
+
+
+
+                            NIONDE KAPITLET.
+                               Spöksynen.
+
+
+-- Det är tid att gå till dansbanan, Haqvin. Vi måste vara där, när
+folket hurrar för den nyresta majstången.
+
+Gunvor talade forceradt lifligt och kom inte in i sin mans rum, utan
+stod med handen på dörrlåset. Hon hade en enkel, hvit klänning med ett
+bredt bälte om lifvet. Denna dräkt passade hennes slanka figur. Hon såg
+ut som en ung flicka. Ögonen strålade i det fina, något bleka ansiktet,
+och munnen log inåtvändt med ett mjukt, drömmande behag.
+
+Haqvin satt rödmosig efter sin grogg och läste en uppsats om jaktmarkers
+utbredning. Han såg upp.
+
+-- Ja, det var så sant. Bevars, hvad unga grefvinnan gjort sig
+midsommarsgrann. Hör du, Fagerlin, kom hit och kyss din herre och gemål.
+-- Han sträckte ut handen mot henne.
+
+-- Snälle Haqvin, skynda dig, sade hon otåligt utan att låtsas om hans
+invit, hvilken dock uppjagade en mörk rodnad på hennes kinder.
+
+-- Ja, de stå väl inte i sjön. Kom hit, Gunvor! Du är så njugg om
+smekningar, så man kunde tro, att du sparade dem till någon annan. --
+Han skrattade rått.
+
+-- Jag går i förväg, efter du ej vill komma.
+
+-- Du gör så fan heller. -- Han reste sig tungt, kom fram och lade armen
+om hennes lif. -- En hustru ska' lyda, och jag måtte väl vara herre i
+mitt hus.
+
+-- Men inte öfver mig.
+
+Hon ville draga sig undan, men då kramade han henne intill sig och
+kysste med ett smackande ljud hennes hårdt slutna läppar. Hon slet sig
+lös med ett sådant uttryck af vämjelse, att hans lugna blod började
+koka.
+
+-- Hvad attan är det här för upptåg? sade han brutalt. Hvad tar du dig
+för drottninglater? Är jag din dräng kanske? Han ruskade hennes arm och
+det gnistrade plötsligt till i de vanligen matta, ljusblåa ögonen.
+
+-- Din grogg har visst varit för stark, sade hon föraktligt.
+
+-- Håll inne med dina näsvisheter, skrek han utom sig, annars ger jag
+dig, så du minnes det.
+
+Hon stod stel och rak tätt framför honom. Hennes ansikte hade blifvit
+alldeles hvitt, och den vanligen klara stämman var hes af sinnesrörelse,
+när hon sade:
+
+-- Upprepa aldrig den hotelsen, Haqvin. Jag är hvarken en häst eller en
+hund, som tar stryk. Jag har låtit dig gå dina vägar; låt nu mig gå
+mina, det är bästa sättet att få fred. Du vet, att dina smekningar plåga
+mig. Det var länge sedan du var något annat för mig än mitt barns far.
+
+Hon väntade ej på att hans flåsande tunga skulle kunna forma ord, utan
+stängde raskt dörren. På gårdsplanen stannade hon och inväntade honom.
+Hennes blick gled öfver det Brageska valspråket, inhugget öfver porten.
+Ofta, ofta hade hon under de sista åren satt sig in i, att det också
+måste bli hennes: »Fac et nihil spera: Handla och hoppas intet!» Men nu,
+denna vår, då hon ändtligen börjat sitt eget lif, då hon lärt att hoppas
+och i tysthet drömma om befrielse från det äktenskap hon blindt gått in
+i, nu tyckte hon, att det var ett dumt, hårdt tänkespråk, som icke hade
+något att lära henne.
+
+Haqvin kom nedför stentrappan. Ceremoniöst bjöd han Gunvor armen, då ett
+par af tjänstfolket just passerade. Hon tog den tigande. I kväll ville
+hon ej ha flera obehagligheter. Hon var, trots allt, i helgstämning.
+Eric Gyldenlo skulle komma till dansbanan. Haqvin hade bedt honom »öppna
+balen» med Gunvor, då han ej själf kunde »trissa rundt» vidare. Under
+dansen skulle hon få tillfälle att tala några ord vid honom, som hon ej
+längre undflydde, utan sökte både med tankar och håg. Ingen mer än de
+två älskande anade denna böjelse. Jo, en, men hon teg ännu. Farmor Eiden
+ville ej förhasta sig; hon ville ej tro, att hennes sondotter gjorde
+något, som stred emot hederns bud. Förbittring och sorg gnagde inom
+farmor Eiden vid den föreställningen, att Gunvor gick de vägar man ej
+kunde gå med rak rygg och öppen blick. Skulle Gunvor sätta en skamfläck
+på det namn, hvilket hon själf i långa år aktat och ärat! Farmor skakade
+sitt hvita hufvud, och de stora, lysande ögonen hade fått ett skärpt,
+ängsligt vakande uttryck. Gunvor hade ej förblifvit den lilla, lydiga
+drifhusblomma farmor föreställt sig, det hade den gamla för länge sedan
+insett, men tyckte dock, att hon kunnat försöka finna sig tillrätta med
+Haqvin trots hans fel. Han var ju ej värre än många andra, och han
+förstörde ingenting af hennes förmögenhet, förkofrade den ej heller, men
+fru Eiden trodde, att man kunde lita på förvaltaren. Han höll af själfva
+Bragehall lika mycket som herrskapet och stod på dess bästa.
+
+Dansbanan var utlagd i en liten bokdunge midt ute på slätten, men ej
+längre från slottet, än att man öfver alléernas trädtoppar kunde se de
+fyra tornen. Man kunde ej tänka sig en mera idyllisk plats än denna
+lilla skogsfläck, där bokarna stodo i dubbla pelarrader, bildande liksom
+kulisser åt alla håll. Därinne i dunklet lyste fjolårets matta af vissna
+boklöf med en metallaktig, varm glans. Längre ut på ängen reste sig de
+höga prästkragsstånden och blåklockorna ringde på smala stänglar.
+
+Vid dansbanan var redan fullt af folk, när Gunvor och Haqvin anlände.
+Ungdomen Edelcrona, löjtnant Forner med sin fru och Eric Gyldenlo kommo
+genast emot dem. För herrskapet var en bänk placerad strax bredvid
+spelmännen, hvilka stodo på en predikstolsliknande upphöjning. Nu restes
+majstången under allmänt jubel. Haqvin steg fram i kretsen af sina
+underlydande och utbragte med kraftig röst ett: »Lefve sommaren!» Fiol
+och kornett stämde upp en fanfar och föllo sedan omedelbart in i en
+polskmelodi. De unga togo i ring och slängdansen gick med svindlande
+fart. Föll en omkull, rycktes han eller hon upp med ett hurtigt tag,
+inte sprängde man kedjan för så litet. Bondpojkarnas nyblankade
+mösskärmar stodo rätt upp, luggarna föllo snedt ned i pannan; de röda
+halsdukssnibbarna fladdrade. Tösernas hufvudkläden gledo af, det ljusa
+håret reste sig i trotsigt burr; kjolorna pöste ut som ballonger.
+Sackade takten af, stampade man med ena foten och ropade »tjo!» Det
+hjälpte, tills slutligen musiken tystnade, och spelmännen drogo upp
+storrosiga näsdukar att torka de svettiga ansiktena med.
+
+Så snart dansen var ändad, skockade sig karlarna kring ölfaten och
+stannade där, tills det spelades upp igen, då gingo de en efter en raskt
+fram i klungan af flickor, sträckte ut armen och drogo tösen med sig,
+oftast utan ett ord. Parvis och i ett slags lunkande promenadtakt gingo
+de in på banan. Sedan de sett, att »han, grefven på Lögenäs, dratt sta'
+me' onga grefvinnan», stampade de i ett slag, satte ut vänstra armen
+raklång och klämde den andra som ett skrufstäd kring sin dams midja.
+
+Eric förde snart Gunvor tillbaka till hennes plats för att hämta sig en
+ny dam. Han var så helt inne i folkglädjen, att han ej kunde stanna och
+öda bort tiden med konversation. Han hade upptäckt Bolla från
+gästgifvargården och med henne måste han nödvändigt ha en sväng. Han var
+vid ett öfverdådigt humör, skämtade med de generade och smickrade
+töserna, hvilka fnissade och tittade på hvarandra, drack karlarna till
+och tog slutligen både fiol och stråke från spelmannen för att själf
+traktera den.
+
+-- Hvad han är vacker och elegant, trots alla sina galna streck,
+hviskade Märta Edelcrona till Gunvor. Han är genialisk i all sin
+burleska munterhet, tycker du inte?
+
+-- Å, sade Gunvor kort, jag vet inte, om det är särskildt genialiskt att
+kurtisera bondflickorna.
+
+-- Söta du, hvad gör det! Så här på landet! Det brukas ju allmänt i
+societeten, att herrarna -- hur skall jag kalla det? -- se sig litet
+omkring. Det är ju alldeles utanför vår krets.
+
+-- Tror du, att de unga bondflickorna känna på annat sätt än vi? Tror du
+inte, att deras hjärta är lika varmt och lika öppet, och därtill förstå
+de inte, att smickret bara är tomma fraser.
+
+Märta skrattade öfverlägset.
+
+-- Älskling, så allvarligt du tar det! Jag tänker alltid: Låt herrarna
+rasa ut, så bli de så mycket spakare sedan som äkta män. Och vet du, om
+en bondtös, den där lilla Bolla t. ex., skulle inbilla sig något, vore
+det verkligen löjligt, det får du medge, ma chère.
+
+-- Nej, hon är söt och oskyldig, hvarför skulle hon inte tro, att han
+menade allvar med henne?
+
+-- En grefve, söta vän!
+
+-- Har kärleken börd?
+
+-- Men, lilla Gunvor, det _vet_ du väl. Nu kommer för resten grefven
+hit. Våra herrar vilja visst, att vi skola draga oss tillbaka. Jag har
+också fått nog. Det skall bli roligt att få språka litet förtroligt med
+Eric.
+
+-- Du håller af honom än?
+
+Gunvor såg oafvändt på de dansande, när hon tyst och med osäker röst
+framställde sin fråga.
+
+-- Platsen ägnar sig inte riktigt för förtroenden, ma belle, men du har
+väl hört ordspråket: »Gammal kärlek rostar aldrig.» Jag tror, det passar
+in på oss.
+
+-- Nu gå vi hem, sade Haqvin, jag antar damerna äro belåtna på
+frispektaklet, och jag längtar efter supé. Eric, få vi dig med?
+
+-- Mig? Nej tack, bror, jag håller allt ut till ljusan dager. Hör, en
+sådan bondkadrilj. Har inte grefvinnan lust att pröfva den med mig?
+
+-- Då ska' vi vänta, knotade Haqvin.
+
+-- Nej, jag följer naturligtvis din hustru, om jag får lof! Kom nu, det
+är en alldeles härlig takt!
+
+Gunvor lät sig föras bort i dansen, och när han lyfte henne högt upp, så
+att deras ansikten nästan snuddade vid hvarandra, logo de båda i stulen,
+hemlig lycka. Hon tänkte på framtiden, då hon ärligt och utan skuld
+finge möta hans blick, då han skulle äga rätt att höja henne öfver
+mängden och ropa: »Min! Min egen!» i stället för att, som nu, skyggt
+hviska det. Redan i afton ville hon säga honom det. Hon blygdes öfver
+hvarje lönnlig smekning, hvarje ömt ord. Och hon kunde aldrig få
+trygghet i hans famn, förrän hon löst sig från de band hon hatade nu,
+när hon visste, hvad kärlek var.
+
+När de slutat dansen, vandrade de arm i arm fram öfver ängen.
+
+-- Vet du, Gunvor, att alla blommor och träd i natt kunna tala. De få
+röst att tolka sina önskningar, och de svara de frågande människobarnen
+såsom aldrig annars. Hvad tror du, jag skall fråga om, vännelill, när
+jag går därute på de sommarljusa stigarna?
+
+Han smekte sakta den hand, hon lagt på hans arm.
+
+-- Du skall ju dansa hela natten.
+
+-- Hvad nu? Det gör dig väl inte ledsen?
+
+-- Nej -- och ja. Kan du dansa bort allvaret?
+
+-- Hvilket allvar?
+
+-- Vår framtid. Inte kan det fortsätta så här.
+
+-- Nej, naturligtvis inte. Men hvarför skulle jag just förmörka årets
+ljusaste, gladaste kväll med grubbel? Och visst kan jag dansa bort
+sorgerna. Hi och hej, du käraste! Tordes jag, skulle jag genast svänga
+dig rundt.
+
+-- Eric, ibland kommer du så långt bort, att jag knappt kan se dig.
+
+-- Är jag borta nu då?
+
+-- Ja, i en glädje, som inte jag kan dela. Det är ju så splittradt och
+skuldmedvetet inom mig. Och du -- du kan skratta åt alltsammans.
+
+-- Ja, Gunvor, i kväll _måste_ jag vara glad. Det hör midsommaraftonen
+och -- natten till. Du lilla ljufvaste blomsterbarn, kunde du ej bli en
+af skogens talande örter i natt? Då skulle jag lyssna endast till din
+stämma. Kom, älskade; låt oss drömma i junis ljusa natt, du och jag!
+
+Hon drog sin arm ur hans.
+
+-- Nej, Eric, jag lämnar inte mitt hem nattetid.
+
+-- Stolta borgfru! Hvi vredgens I? -- Han log. -- Så, Gunvor, fortfor
+han allvarligare, var inte så nedstämd. En annan gång -- i morgon eller
+öfvermorgon skall jag tala förnuft. I kväll har jag släppt Barabam lös,
+och inte det sötaste helgon i världen kan omvända honom. Godnatt, min
+drömfrid, sof godt, men kom ihåg, att därute i skogen går jag och talar
+med blommor och träd.
+
+-- Eric! -- Hennes tonfall var bedjande och sorgset, men han hörde det
+ej. Raskt hade han vändt och gick nu smågnolande tillbaka mot dansbanan.
+
+Men Gunvor kunde ej sofva den natten; hon kunde ej ens stanna inne, utan
+gick ned i trädgården, smög sig tyst genom slottet och stannade sedan på
+terrassen, därifrån utsikten var fri och vid. Det var nästan ljust, och
+i öster tändes det första morgonblosset, det spred långsamt sin röda
+glans öfver himmelen, först som en smal strimma, men så småningom allt
+bredare.
+
+Ett svagt, sömndrucket fågelkvitter störde stillheten då och då. Gunvor
+knäppte ihop händerna bakom nacken. Hon stod orörlig, som hon i andlös
+spänning väntade någon. Bortifrån slätten, där landsvägen drog fram,
+hördes ett par afbrutna dansmelodier, helt svagt och händöende. Gunvor
+lyssnade ofrivilligt, och hon föreställde sig, hur de nu vandrade hemåt,
+alla de unga paren, där väl hvar och en funnit sin.
+
+Det knastrade i sanden af steg, lätta, sorglösa steg. Ett par händer
+lades öfver Gunvors ögon. Hon skulle känt igen dessa smala, vårdade
+händer bland tusen.
+
+-- Eric!
+
+Hon låg i hans famn; hon vände sitt ansikte upp emot honom, som blomman
+mot solen, men han kysste henne ej. Nu hade stämningen skiftat inom
+honom; han kom från skogens djupa allvar, och dessa helgd dröjde än i
+hans sinne.
+
+-- Jag längtade efter dig -- så outsägligt, sade hon. Jag har längtat
+hela mitt lif, men nu först har min längtan mål. Tack, tack, för att du
+ej dröjde borta längre, men gå nu -- gå! Tänk om någon ser oss.
+
+-- Då ta de dig för hvita frun och mig för hennes mörke riddare. Och en
+spöksyn ur lifvet äro vi väl! -- Han sköt henne varligt ifrån sig och
+suckade tungt. -- Det skall vara gods och guld, små tankar om andra och
+stora om sig själf för att man skall passa bland människorna. Gunvor!
+Gunvor! Om jag kunde taga dig på mina armar i denna natt och bära dig
+bort till ett eller annat sagoland.
+
+-- Framtiden skall bli en vacker saga!
+
+Han smekte vemodigt hennes kind.
+
+-- Skogens blomster sade mig inte det.
+
+En blek solstråle, den första, smög darrande öfver sandgången.
+
+-- Å, Eric, redan dag! Farväl, vännen min! -- Hon räckte honom
+brådskande handen.
+
+Han kysste den och gick.
+
+Detta möte var som en vacker hägring, tänkte hon, skärt och fint, och
+ändå så innerligt, starkt bindande. Långsamt gick hon tillbaka mot
+slottet. När hon passerade gamla fru Eidens dörr, märkte hon, att den
+stod på glänt. Förundrad stannade hon och såg sig om. Nu stod farmor på
+tröskeln.
+
+-- Gunvor, sade hon sakta. Rösten lät spröd och bruten.
+
+-- Ja, farmor!
+
+Ett kväfdt, skärande skri ljöd från den gamlas läppar.
+
+-- Hvad är det, farmor?
+
+-- Det var således du. _Du!_ Ack, jag trodde, jag hoppades, att det
+skulle varit en synvilla, en spöksyn.
+
+-- Kära farmor!
+
+-- Nej, säg ingenting nu. I morgon få vi talas vid. -- Farmor stängde
+dörren utan ett vänligt afskedsord, utan en nick. Det vackra,
+silfverlockiga hufvudet hade förblifvit stelt.
+
+Men när farmor blef ensam, satte hon sig tungt ned på en stol; benen
+ville ej längre bära henne. Tårarna föllo stora och bittra nedför hennes
+kinder; hon grät icke häftigt; det var, som om hvarje tår frampressats
+af namnlöst kval. Aldrig under hela sin långa lefnad hade Margareta
+Eiden haft en tyngre sorg, ty det var blygd och skam i den. I lidandets
+och saknadens svåra år hade hon alltid kunnat hålla sitt hufvud högt. Nu
+sänkte hon det så djupt, att det föll ned mot bröstet. Så satt hon ännu
+på morgonen, när Karna kom med kaffebrickan.
+
+-- Frun, är frun sjuk? Å, Herre Gud, så eländig frun ser ut, sade den
+gamla trotjänarinnan och satte brickan ifrån sig. Hon var van att finna
+sin matmor i sängen vid denna tiden, och nu var hon ute i salongen.
+
+-- Karna, tag ut kaffet igen, jag vill ingenting ha.
+
+-- Men frun, då!
+
+-- Du hörde! Sedan skall du kläda mig!
+
+-- Ja, frun!
+
+Toaletten försiggick under oafbruten tystnad. När farmor var färdig,
+satte hon sig på sin vanliga plats vid fönstret, men ingen enda gång såg
+hon ut öfver terrassen.
+
+-- Är grefvinnan uppstigen? frågade hon, just som Karna skulle aflägsna
+sig.
+
+-- Jag vet inte det, frun.
+
+-- Hör efter då och bed henne komma hit genast.
+
+-- Ja, frun.
+
+Karna gick undrande och ångestfull.
+
+Månne gamla frun hade sett spöken? Hon visste sannerligen inte, hvad hon
+skulle tro. Så konstig och tvär hade hennes matmor aldrig varit förr.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Gunvor infann sig ofördröjligen hos farmodern, eljest brukade
+familjemedlemmarna ej träffas förrän vid lunchen klockan ett. Haqvin sof
+alltid till tolf, utom på jaktdagar, men Gunvor steg tidigt upp och
+använde gärna morgontimmarna till långa ridturer. På senaste tiden hade
+Eric och hon ridit mycket samman, och äfven i dag hade hon gjort sig
+beredd på ett möte därinne i den tysta, nylöfvade bokskogen, där nu
+naturen smyckat sig till midsommarfest.
+
+Gunvor hade redan riddräkten på. Den svarta silkessammeten smög sig
+mjukt och graciöst efter de unga, smidiga formerna. På hufvudet hade hon
+en svart, gustaviansk barett med en lång, fritt vajande plym. Hon var så
+vacker, där hon stod, att farmor nästan bländades, ty det var ej dragens
+skönhet, som frapperade den gamla, utan det strålande, lifsmedvetna
+uttrycket i de mörka ögonen, de halföppna läpparnas smeksamma böjning,
+hvarje kroppslinjes rytmiska behag. Så hade hon ej sett sin sondotter
+förr; det var inte längre ett lydigt redskap för hennes fasta vilja hon
+såg, det var en ung kvinna, inspirerad af den stora makt, som trampar
+allt under fötterna utan att märka det och går sin väg fram med ett
+jublande lyckolöje, blott den vunnit det enda, den begär. Denna stora
+makt hade en gång sköflat Margareta Eidens lif, och ändå hade hon
+välsignat den. Så skulle också Gunvor göra, också hon hörde till de
+kvinnor, som ge sig i kärlekens våld med hela sin själ tänd af dess
+flammor. Farmor Eiden skakades af en frossbrytning, och den hand hon
+räckte Gunvor var iskall.
+
+-- Är farmor sjuk?
+
+-- Nej. Du vet, att jag vill tala vid dig! Sätt dig!
+
+-- Tack, jag står hellre.
+
+-- Som du vill. Har du stängt dörren ordentligt?
+
+-- Ja, ingen hör oss.
+
+Farmors fasta, hvita händer med de höga, blåa ådernäten lågo hopknäppta
+på bordsskifvan. Hennes energiska, bleka ansikte var stramt af spänning,
+och rösten ljöd så tung och ansträngd, när hon sade:
+
+-- Hvem träffade du i natt på terrassen?
+
+-- Min älskade, Eric Gyldenlo.
+
+Gunvor höll sitt hufvud högt. Hon hade väntat denna fråga och för sig
+själf besvarat den gång på gång under de flydda morgontimmarna. Allt
+det, som tegat och endast sakta kvidit inom henne under de år hon gått
+ensam på Bragehall, skulle nu få luft; hon kände ingen miskund; det
+stingande agg, hon trott vara sin egen naturs orimliga längtan, hade nu
+fått namn. Hon förstod, att hon blott varit ett verktyg för andras
+syften. Ingen hade sett på henne som människa; de frågade ej efter hvad
+de förkväfde inom henne.
+
+Farmor såg, hur känslorna arbetade upp sig till stormning hos sondottern
+och hon värjde sig ej mot öfverfallet med ett enda varnande ord. Det var
+bättre att låta det onda brusa ut först. Sedan skulle farmor försöka
+tala. Nu frågade hon endast:
+
+-- Hvad har du vidare att tillägga, Gunvor?
+
+-- Å, det är så oändligt mycket. Det är dagars, veckors, månaders och
+års tärande förtviflan öfver att _detta_ var lifvet. Jag har tusen
+obesvarade _hvarför_, som borrat sig in i mig som hvassa nålar. Nu skall
+jag rycka dem ur såren och kasta dem tillbaka på dem, som nödgat mig att
+lida och bära bördor, hvilkas mening jag ej förstod. -- Nu -- nu har jag
+ändtligen mod att göra mig fri! -- Hon drog ett djupt andetag. -- Det
+har begåtts ett brott mot hela min varelse, ett långsamt fortlöpande,
+systematiskt brott, farmor. Eller kan det kallas med ett mildare namn,
+när man fastkedjar ett oerfaret, outveckladt barn vid en man, som är så
+försoffad både till kropp och själ, så -- så förfäad, att samlifvet med
+honom blir en hädelse mot kärleken, ett upprörande våld mot hvarje
+känsla, hvarje tanke? Du har tystat mina tvifvel och min sargande oro
+med att säga, att jag valde själf. Farmor, hur kunde du nedlåta dig till
+en dylik oförrätt mot ett barn? Du visste, att jag var vek och
+varmhjärtad, lätt att fånga som en frusen fågel är det, och du lät en
+stor, grof hand hänsynslöst krama mig, endast därför, att det passade
+dina syften, att jag inte flög längre. Det var din förlorade lycka jag
+skulle gälda med hela mitt lif. Det var för att din älskades
+lefnadsafton skulle bli ljus, som jag måste in i mörkret. Det var för
+att han och du skulle få lägga era händer tryggt i hvarandras, som jag
+sattes till dörrvakt. Farmor, inser du inte, att du begått en skriande
+orättvisa mot mig? -- Hon gjorde en kort paus, de flämtande andetagen
+förrådde hennes lidelsefulla upphetsning. Ansiktet var upprördt, färgen
+kom och gick oafbrutet, och hon tycktes ur stånd att behärska sin vilda
+smärta.
+
+Farmor däremot satt alldeles orörlig. Hon tycktes vänta, att Gunvor
+skulle fortsätta sina anklagelser, och när den starka, trotsiga, unga
+rösten ånyo dämpadt klang ut i rummet, nickade hon långsamt, som om det
+just varit detta sista hon afvaktat:
+
+-- Nu, farmor, står jag här inför dig, älskande som du själf en gång,
+hänsynslöst kräfvande rätt för mig och min kärlek --
+
+-- Jag gick aldrig smygvägar, afbröt farmor.
+
+Gunvor log stolt.
+
+-- Det gör inte heller jag hädanefter. Öppet inför hela världen skall
+jag bekänna, att jag älskar Eric Gyldenlo.
+
+-- Jag svek aldrig mina plikter mot man och barn. Jag _bar_, tills ödet
+befriade mig. Aldrig har jag fegt kastat en börda, brutit ett löfte.
+
+Farmors ögon hade fått en underbar glans, och hon såg på Gunvor med en
+fast, djup blick. -- Du anklagar mig, dömer öfver mitt handlingssätt,
+barn, men blundar för ditt eget. Tror du, att man blir fri från egen
+skuld, därför att man gömmer den bakom andras? Kom ihåg, att min kärlek
+till Haqvin Brage aldrig var småsint och sudlad af hemliga möten, stulna
+kyssar, bedrägeri mot gifna eder. Den bodde inom mig som en helig eld,
+men icke en enda brand föll ut ur den härden för att tända vådeld i mitt
+hem.
+
+-- Men du offrade i stället ett människolif åt lågorna; _det_ kunde du.
+Hvad gjorde det, om ett stackars barn brann upp? Mig offrade du, farmor.
+
+-- Jag såg skeft den gången. Jag trodde, du kunde bli så lycklig som de
+flesta.
+
+-- Som de flesta! -- Var det nog?
+
+-- Jag trodde det.
+
+-- Men jag vet, att det _inte_ är nog. Lyckan är inte för de många, den
+är för dem, som våga älska så som du och jag, farmor. Och nu går jag ut
+i solskenet för att möta honom, jag har kär. Och i morgon eller
+öfvermorgon skola de undrande, lystna, små människorna på de
+tilltrampade stigarna veta, att Gunvor Eiden själf bryter väg för sig
+och sin älskade.
+
+-- Du tänker inte på ditt barn?
+
+-- Mitt barn! Jo, farmor, henne släpper jag inte ifrån mig.
+
+-- Du ämnar väl skilja dig från Haqvin?
+
+-- Ja.
+
+-- Då ger lagen honom rätt till barnet.
+
+-- Honom! En slö, tom existens, skulle lagen döma mitt barn i en _sådan_
+fars händer? Nej, det tror jag inte på.
+
+-- Gunvor! -- Farmor reste sig. Hennes hållning var bruten och
+stapplande och tonfallet nästan ödmjukt. Det var som en förklädnad
+glidit af henne; hon stod darrande, upprörd framför sondottern. --
+Gunvor, jag ber dig, återvänd till dina plikter! Svik inte hederns bud
+-- öfvergif inte Haqvin Brage! -- Detta namn gick som ett skärande
+ångestrop öfver den gamlas läppar. Hon tänkte ej på den, som nu bar det,
+endast på honom, hvilkens minne hon höll heligt. För honom bad hon med
+hela sin starka själ återspeglad i den kvalfulla blicken. Den kärlek,
+som famnade ännu öfver dödens gräns, trodde sig en sekund kunna vinna
+öfver lifvets sjudande, nyväckta lidelse. -- Tro mig, Gunvor, du blir
+inte lycklig genom att slita alla band, genom att gå till -- _din
+älskare_.
+
+-- Farmor, håna inte det ordet. Smutsa det inte med en stygg tanke; det
+är det vackraste begreppet inom mig, och aldrig skall jag missbruka det
+så, som världen menar. Men en dag skall jag bli Eric Gyldenlos brud.
+
+-- Det är ditt fasta beslut?
+
+-- Ja.
+
+Farmor Eiden rätade upp sig, hon lade sina händer på sondotterns skuldra
+och sade med tonvikt:
+
+-- Godt! Gå då du din väg! Jag går min, och den leder som vanligt _rakt_
+mot målet. Redan i morgon skall jag besöka Eric Gyldenlo. Jag skall tala
+vid honom, som jag talat vid dig; jag skall väcka och varna. Och kanske
+är han så mycket verklig ädling, att han inser sin skuld och blyges
+öfver att ha lockat sin väns hustru.
+
+Gunvor tog ett steg tillbaka. Just desamma orden hade hon ju själf
+yttrat för icke längesedan, och nu? Hon sänkte plötsligt hufvudet. Där
+var den igen, det förflutnas spöksyn, de alltid rastlöst irrande
+skuggorna af tankar och strider.
+
+Farmor fortsatte:
+
+-- _Om_ han afstår, vill du då fylla dina plikter och stanna i det hem,
+som en gång för alla är ditt?
+
+-- Han afstår _inte_, farmor. Hör du inte, han älskar mig.
+
+Hennes röst jublade detta segervisst, och ännu sedan hon lämnat rummet,
+dröjde ekot af dessa ord kvar; de ljödo med en underlig klang i den
+gamlas öron: -- Han älskar mig! -- Det var så den stora makten talade:
+utan fruktan eller tvifvel.
+
+
+
+
+                            TIONDE KAPITLET.
+                          Farmors sista färd.
+
+
+Det var numera högst sällan, farmor Eiden for ut och åkte, endast någon
+gång till kyrkan; men visiter gjorde hon aldrig. Hon hade så föga
+intresse af fruntimmers småprat, att hon ej blifvit intim med någon af
+traktens damer.
+
+Dagen efter midsommardagen fick emellertid Bengtsson tillsägelse att
+spänna för. Fru Eiden skulle åka ut. Redan klockan elfva på morgonen
+skulle vagnen vara framkörd.
+
+-- Jag tror till och med farmor har blifvit smittad af den allmänna
+förtjusningen för galne grefven, sade Haqvin sedan vid lunchen till
+Gunvor, kan du annars begripa, hvad gumman skulle vid Lögenäs att göra?
+
+Gunvor undvek att svara och sysselsatte sig i stället med lilla Hillevi.
+Hon hade stått vid fönstret i sitt arbetsrum och sett, när farmor steg
+upp i åkdonet, och en sekund fingo tvifvel och farhåga makt med henne.
+Tänk, om Eric ansåg, att han handlade som en man af ära genom att
+öfverge henne! Hvad skulle hon då göra? Finna sig i sitt öde? Resignera?
+Nej, nej! Till hvarje pris skulle hon kämpa för sin frihet. Hon kunde
+inte göra sig blind igen, när hon en gång blifvit seende.
+
+Farmor såg upp mot hennes fönster, och hon drog sig skyggt tillbaka.
+Nicka ett vänligt afsked förmådde hon ej. Hela hennes sinne var i
+uppror, och hon tyckte ibland, att den vördnad, beundran och innerliga
+tillgifvenhet hon hyst för farmodern försvunnit. Gömd bakom den skira
+gardinen, såg hon tydligt den gamlas bleka, utvakade ansikte. De
+föreföllo med ens så härjade och vissna dessa fina drag, som de hvita
+lockarna omramade, och gestalten sjönk trött ihop på vagnens sidendynor.
+
+-- Farmor, mumlade Gunvor, om du bara inte gjort detta. Om jag fått
+hålla af dig som förr. Om jag kunde ropa dig tillbaka och gråta ut hos
+dig! -- Hon lutade snyftande hufvudet mot fönsterposten.
+
+I detsamma hörde hon Bengtsson klatscha med piskan och hästarna frusta
+gladt. För sent att återkalla henne, för sent; farmor var redan på väg.
+Det var första gången så långt Gunvor kunde minnas tillbaka, som hon ej
+sagt godmorgon åt den gamla frun och kysst hennes hand. Hade farmor
+tänkt på det, när hon såg upp mot sondotterns fönster? Gunvor log
+bittert. Å nej, hon hade väl tänkt: »Ser du, trotsiga barn, att jag far
+till Lögenäs; att jag har mod att krossa det, _du_ kallar lycka, för
+hvad _jag_ kallar rätt.»
+
+Gunvors drag hårdnade i harm och vrede mot den, som ville kufva henne.
+Hon lät det icke ske.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Fru Eiden hade suttit med slutna ögon hela vägen, först när vagnen
+svängde in genom Lögenäs' murkna parkgrindar, såg hon stort upp. Hvad
+allting här var förfallet och vanvårdadt! Hon kunde ingenstädes se spår
+af en ledande och ordnande hand. Gräset växte vildt och frodigt; ingen
+tycktes ha tänkt på att slå det. Träden sågo öfvermogna ut, och murgröna
+och humle klängde oförsynt kring de skrofliga stammarna. Här och hvar
+släpade en gren öfver vägen och hotade att skrämma hästarna, och mer än
+en gång fick farmor böja sig undan för det täta kvistverket på någon
+jättebok eller alm.
+
+Gårdsplanen var okrattad och dess gräsmatta kring den utsinade fontänen
+brunbränd af solen. En af Eric Gyldenlos hundar låg lättjefullt
+utsträckt på stentrappan utanför byggningen. Han reste sömnigt på sig,
+när vagnen körde upp på gården, och skällde pliktskyldigast.
+
+Men för resten föreföll Lögenäs utdödt. Fru Eiden väntade, att
+åtminstone en jungfru skulle visa sig. Draget i hennes ansikte blef allt
+föraktligare, medan hon satt så. Hurudan var den husbonde, som lät allt
+förfaras och vårdslösas, och som ej ens lärt tjänstfolket vanlig
+disciplin? En lätting och dagdrifvare var han, en Don Quixote, en
+vandrande riddare utan hemortsrätt.
+
+-- Bengtsson får gå och höra, om någon är hemma, sade hon slutligen.
+
+Bengtsson makade sig säfligt ned från kuskbocken. De hästar han i dag
+körde kunde han tryggt lämna, men det föreföll honom för galet, att
+ingen kom och tog emot ordentligt. Han gick inåt köket till. Nog för att
+porten stod oläst, men han ansåg det bäst att söka upp Nilla å hennes
+eget område.
+
+Farmor fick vänta dryga fem minuter, innan Bengtsson kom tillbaka med
+sin eröfring. Nilla kunde omöjligt visa sig för gamla fru Eiden, sådan
+hon såg ut. Det var också bra förargligt, att den stränga farmor på
+Bragehall skulle komma just i dag, då allting var så upp- och nedvändt
+inomhus.
+
+Hon hade inte hunnit göra någonting i ordning sedan i går, då grefven
+sent på kvällen, ifrån middagen hos baron Edelcronas, kommit hemdragande
+med tre, fyra herrar. De hade spelat och druckit och sjungit och left
+som ryssar ända till vid tretiden på morgonen, då hade de seglat öfver
+Lögen till gästgifvargården för att fortsätta där, sedan hade inte Nilla
+sett skymten af grefven, och nu var klockan tolf. Han var ju alltid
+oberäknelig och inte lätt att förstå sig på, men nu en tid hade han
+varit värre än någonsin, brukade gå ute i skogen hela nätterna eller
+sitta därnere vid sjöstranden och spela på sin luta -- »för trollet»,
+sade han. Liksom en kristen människa kunde sätta tro till tocket
+spektakel.
+
+Nilla hade fått så många myror i hufvudet, sedan hon kom till Lögenäs,
+att hon inte visste sig någon lefvande råd, och medan hon nu i en fart
+snodde på sig kjol, tröja och förkläde, beslöt hon att tala ut med
+farmor Eiden. Det fanns visst ingen så klok som hon på många mils
+afstånd. Någon nere vid fiskläget hade sagt en gång om farmors ögon: »De
+äro som fyrar, ser man in i dem, klarar man alla grund och kommer på
+rätt stråt.»
+
+Nilla stod ändtligen vid vagnen och neg för den gamla frun.
+
+-- Är grefven hemma, ljöd den stilla, men underligt hårda frågan emot
+henne.
+
+-- Nej, fru Eiden.
+
+Nilla neg igen.
+
+-- Väntas han snart?
+
+-- Hå, det är aldrig nå'n, som vet när han kommer.
+
+-- Men han är inte bortrest?
+
+-- Nej, för allan del; han va' hemma till klockan tre i natt, då följde
+han herrarna på väg.
+
+-- Efter jag kommit hit, skall jag försöka vänta en stund.
+
+Farmor lät Nilla hjälpa sig ur vagnen.
+
+-- Fru Eiden är väl så god och stiger in? -- Nilla brydde sin hjärna
+förtvifladt med funderingar på, i hvilket af de tre sällskapsrummen det
+kunde vara någorlunda snyggt. Salen visste hon var värre ruskig än vid
+flyttstök. Spelkorten kvar på bordet, stolarna omkullslagna, skärfvor af
+vinglas, och grefvens luta med en brusten sträng, hvilken stack upp som
+en bruten lem. Usch, usch, usch, och som de hvirflat upp dammet ur
+vråarna sedan! Det låg ofta hela veckan igenom tjockt och grått på alla
+föremål; Nilla var inte alls efterhängsen emot det i vanliga fall, men
+till midsommar hade hon, förstås, schasat undan det med en skurning och
+kunde aldrig tänka sig, att det så fort skulle vara framme igen.
+
+Förmaket var hon inte stort säkrare på än salen. Där var ena benet af
+soffan, marmorskifvan på divansbordet spräckt, spegeln som en skärgård
+med flugfläckar till öar, och öfverdraget på fåtöljerna i rämnor.
+Grefven bara skrattade, om hon sade åt honom om saken, när han var vid
+godt humör. Misslyckades hon att yttra något, när han var ur stämning,
+kunde han ryta till: »Kasta eländet i Lögen, så behöfver du inte ha
+bekymmer för det se'n; tror du inte trollet kan svälja litet uselt
+bohag, hårdsmältare saker har det tuggat.»
+
+Hon finge nog bjuda fru Eiden in i biblioteket. Den gamla såg så trött
+ut, att hon visst kunde behöfva komma till ro litet i en af de stora
+skinnstolarna. Nilla var själf ingen ungdom och visste, hur det kändes,
+när krafterna aftogo.
+
+Alltjämt nigande, placerade hon farmor på bästa sätt och frågade, om hon
+inte finge koka litet kaffe. Det skulle, enligt hennes förmenande,
+blifvit en så ypperlig inledning till ett förtroligt meddelande.
+
+Men farmor skakade på hufvudet. Hon ville ingenting ha.
+
+-- Å-å, inte! Då ska' jag väl gå då, sade Nilla med en saknadens suck.
+
+Farmor såg då upp, och Nilla förstod så väl, att fiskaren kunnat kalla
+de ögonen fyrar; så klar och fast och vaksam hade hon aldrig sett en
+blick förr.
+
+-- Sköter grefven själf sin gård? frågade fru Eiden.
+
+-- Sköter! Å, herre jemine, det sköts väl inget alls här. Folket går,
+för dom inte får ut sina pengar. Kräken dör, för dom inte har någe
+foder, och om utsädet och pantofflerna vill jag inte tala. En kunde
+gråta, om de' hjälpte.
+
+-- Hvad gör grefven då?
+
+Nilla tittade förstulet på farmor. Hon hade hört, att den gamla, kloka
+frun aldrig lade sig i andras angelägenheter, aldrig frågade; hvart
+ville hon nu komma, månne? Var det i alla fall »någe» emellan honom och
+grefvinnan Gunvor? De hade sett så besynnerliga ut den där förmiddagen,
+när lilla flickan var med, och Nilla fått sällskapa med barnet, medan
+hennes mor och grefven »låste sig inne» i biblioteket.
+
+-- Hva' en gör, sade hon långsamt. Han roar sig väl på sitt vis, fast
+jag tycker det är fasligt konstigt. Och pengar har han då inga att komma
+me', inte så mycke' som så! -- Hon slog öfver den ena handens flatsida
+med den andra för att bevisa deras tomhet. -- Men höga herrar lära kunna
+lefva på skulder, har jag hört.
+
+Farmor nickade.
+
+-- Om han gifter sig rikt, sade hon ansträngdt, kan ju allt bli bättre.
+-- Hennes blick släppte ej Nilla, under det hon talade; den kräfde svar,
+långt mera oryggligt än orden.
+
+-- Gifter sig, _han_! -- Nilla kunde inte hjälpa, att hon fnyste till
+och att det kom en road glimt i hennes små, klippska ögon -- Lika väl
+kunde solen gifta sig med alla stjärnor eller tuppen på en gång ta alla
+hönorna till sig! Nej, då blefve det allt ett kackel utan all ända, om
+han försökte någe tocket. Man kan, förstås, ha en käresta i hvar vrå,
+och det går nok, så länge den ena inte vet om den andra, men si gifter
+man sig, är det väl tvunget att sopa rent i huset, och finge nå'n se di
+soporna, som då kom ut, är jag rädd hon vände om. Grefven är visst en
+både fin och schangtil herre, och Gud bevare mig för att förtala
+husbond', men gifta sig me'n, det kan ingen, då skulle det sannerligen
+spöka i huset.
+
+-- Kan Nilla skaffa mig ett glas friskt vatten? afbröt farmor så tvärt,
+att Nilla hoppade till.
+
+-- Ja, herre je då, hvad jag det kan.
+
+Hon rusade ut och kom strax åter med det begärda.
+
+Farmor drack och ställde sedan bort glaset.
+
+-- Tack, Nilla! Jag vill gärna hvila nu en liten stund, medan jag väntar
+på grefve Gyldenlo.
+
+Nilla förstod, att hon måste draga sig tillbaka, det fanns ingen annan
+råd. Ingen kunde befalla så, endast med sin hållning, som gamla frun på
+Bragehall. Det sades, att unga grefvinnan fått denna afvisande höghet i
+arf efter sin farmor, men att hon eljest var godare och mildare. Folket
+hade hittat på sitt eget namn för henne. De kallade henne »Fru Gunvor».
+Grefvinnor fanns det godt om i trakten; man kunde förväxla dem, men alla
+voro öfverens om, att det endast fanns _en_ »fru Gunvor», och i
+mannaminne hade det ej spridts så mycken glädje på Bragehall, som hon
+åstadkommit blott på några år. Grefve Haqvin var högmodig och en smula
+gnidig, när det gällde de underlydande, men fru Gunvor hade alltid ett
+vänligt ord och en hjälpsam hand.
+
+Det vardt ej mycken hvila af för farmor, trots att hon blef lämnad
+alldeles ensam i det stora, tysta rummet, där väggarna voro klädda med
+klumpiga bokskåp och reoler, och där endast ett egendomligt, gammaldags
+väggurs knäppande afbröt stillheten. Den djupa, bekväma stolen gaf ingen
+ro åt den gamla. Hon reste sig och gick fram till skrifbordet, hvilket
+var öfversålladt med en massa onödiga ting. Oafslutade bref lågo kastade
+åt sidan, öppet biktande för all världens nyfikenhet grefve Gyldenlos
+vigilanser. Midt upp i alltsammans låg en dikt, nedrafsad på ett stycke
+oskuret papper: »Till dig!» läste farmor. En klok rubrik, den hade intet
+särskildt namn att söka till, kunde gå ur hand i hand som grefvens
+kärlek. Hon lät blicken glida vidare nedåt raderna -- -- -- och när hon
+hunnit sista strofen, lade hon hånfullt ned papperet; det fanns ord i
+det sista poemet, som måste bränna sig in i ett älskande kvinnohjärta.
+Troligen skulle han ej förgäfves behöfva vädja till henne och fråga:
+
+   Vill du stiga med mig i min bräckliga båt?
+   Vill du med, vill du med mig på villande stråt?
+   Säg, älskade, följas vi åt?
+   Där är ingen flagga hissad i topp,
+   och intet roder skall styra vårt lopp,
+   men seglet skall svälla af hopp.
+   Vill du med, så lägga vi strax från land.
+   Du käraste, vill du taga min hand
+   och stäfva mot okänd kust
+   med äfventyrslust?
+
+Farmor kände en stark åtrå att rifva papperet i fina flagor för att
+åtminstone få döda något af denna älskogslek, som hon föraktade. Skulle
+Gunvor verkligen få dessa dumma verser och tro, att de voro tankar?
+Kanske skulle han sända dem i en bukett rosor! Blommorna voro ärliga; de
+vissnade -- -- -- men orden, de smekande, hviskande orden på det hvita
+papperet, de stodo där och vaktade på veka stämningar för att då bringa
+oro i blodet.
+
+Fagra ord! Kärleksord! Farmor visste, hvad de voro; henne bedrogo de ej
+med sin vackra mask. Hon läste dem från afvigsidan och där hade de
+skogsråets hålighet. Många af lifvets grymmaste dödsdomar hade afkunnats
+med ljugande, varma fraser. Och säkert hade Eric Gyldenlo bjudit mer än
+en med sig i sin »bräckliga båt» och sedan kastat den lättrogna öfver
+bord. Det var ju en slags heder i detta att ingenting lofva annat än för
+stunden, att erkänna, att han hvarken hade flagga eller roder, men en
+godtköpsheder var det. Den man, som ej ville ett mål, kunde aldrig vara
+värd en kvinnas kärlek. Man kunde i ungdomsåren drömma aldrig så mycket
+om hafvets oändliga vidder, så sökte man dock förr eller senare hamn.
+
+Hundarna skällde gladt välkomnande ute på gårdsplanen.
+
+-- Så, nu kom han! -- Fru Eiden fattade med båda händerna hårdt om
+bordsskifvan; hela gestalten fick en prägel af att hon nu spände bågen
+till det yttersta, och hon darrade af ångest för att strängen skulle
+brista.
+
+Det dröjde litet, innan Eric kom in, men då var han den oklanderligt
+elegante världsmannen, och med spänstiga steg gick han emot sin gäst.
+Djupt bugande kysste han hennes hand.
+
+-- Hvad förskaffar mig äran af själfva farmor Eidens besök? frågade han
+artigt. Det är väl ingen sjuk på Bragehall, tillade han hastigt, i det
+han kastade en snabb, orolig blick på den gamla fruns bleka, strama
+ansikte.
+
+Hon skakade på hufvudet och strök med en rörelse, hon ofta begagnade,
+öfver sina hvita lockar.
+
+-- Vill ni inte vara god och taga plats, fru Eiden. Här finnes inte en
+enda vrå i mitt fattiga torp, som passar för er, det vet jag nog, men
+Nilla har haft förstånd att be er stiga in i det hyggligaste rummet, och
+därmed ha både hon och jag fredat våra samveten.
+
+Farmor svarade ingenting. Hon satte sig endast ånyo tillrätta i
+karmstolen.
+
+Eric ställde sig en sekund vid skrifbordet. Hans blick föll ofrivilligt
+först på brefven och sedan på poemet. De förra lät han ligga, trots han
+förstod, att farmor Eiden också låtit dem undergå granskning, men dikten
+skrynklade han till en hård boll och kastade den sedan i papperskorgen.
+Någon hade sett på den med onda ögon, då hade det smugit sorg in i den.
+Bort därför! Sådana smittämnen fick ej hans visa föra vidare.
+
+-- Vill ni inte komma och sätta er, grefve Gyldenlo?
+
+-- Jo, fru Eiden, nu är jag till er tjänst. -- Han vred om skrifstolen
+och satte sig så, att hon kunde se hans ansikte i klar belysning. Hon
+lät också dessa fina, genom generationer utmejslade drag vederfaras
+rättvisa. Det fanns ingenting fult eller disharmoniskt i dessa linjer,
+men ändå motsade de hvarandra. Ögonen drömde svårmodigt under en
+allvarlig tänkarpanna, hakans form var vek och munnen än vankelmodig, än
+spotsk och än åter god och varmt leende. Håret hade denna mörka, mjuka
+glans, hvilken lockar hvita kvinnohänder att glida öfver det från pannan
+mot nacken. Farmor såg äfven på hans gestalt, smidigt mager med breda,
+viljestarka skuldror, och hon frågade sig, hvad ödet menade, när det
+exponerade en dylik människa och kallade den till att endast bli en hand
+full stoft redan i lifvet, ett odugligt embryo.
+
+-- Grefve Gyldenlo, sade hon dämpadt, jag går rakt på saken. Ni har för
+öfrigt nog redan förstått, att mitt besök här föranledes af ert
+förhållande till min sondotter, _er väns_ hustru.
+
+-- Haqvin torde knappt kunna kallas min vän i djupare mening, och den
+man, som ej själf tar vara på sina intressen, får finna sig i att --
+inkräktare -- om ni så vill -- göra det.
+
+-- Anser ni det hederligt att smyga sig till en ung kvinnas kärlek och
+stjäla fred och lycka från hennes hem?
+
+-- Har lyckan någonsin gästat Bragehall annat än på en kort visit?
+
+-- Ja, den lycka de flesta få nöjas med. Och tror ni, att Gunvor blir
+lyckligare, om hon sviker sina själfåtagna plikter? Hvad kan ni bjuda
+henne?
+
+-- Bjuda henne! upprepade han och det flammade till i de eljest något
+skygga ögonen. Hvarför skall den ena människan bjuda den andra något,
+när de känna, att de måste gå samma väg? Jag har ingenting att vinna
+henne med, fru Eiden. Jag kunde säga er, att jag har min kärlek, men det
+skulle ni skratta åt och jag själf -- skulle kanske gråta öfver att
+räcka fram en så fattig gåfva.
+
+-- Ja, från er är den fattig, afbröt farmor, ni har slitit ut den.
+
+Han log öfverlägset.
+
+-- Nej, fru Eiden, den slites aldrig ut. Det är den helgdräkt människan
+fått att kläda på sig, när söckendagarna bli för många. Men jag kallar
+den en fattig gåfva, därför att den begär att bli återgäldad. Han lade
+armen på bordet och stödde hufvudet emot den. Utan hätskhet eller
+häftighet återtog han: Ni talade några stora ord om kränkt heder och
+stulen fred, fru Eiden. Jag kände så väl igen den frasen. Den är ju ofta
+den lösen, hvarmed striden om känslans rätt öppnas. Men jag kan tyvärr
+inte åstadkomma någon förolämpad stolthet eller ädel harm; jag är till
+och med oförmögen att inse, hvilka betingelser Haqvin har att uppträda
+som min motståndare. Kan ni visa mig dem?
+
+-- Han är hennes man, hennes barns far.
+
+-- Ja, det torde vara onekligt, liksom att prästen förklarat dem vara
+_ett_, men, fru Eiden, se nu på dem, som de två individer de äro. Ha de
+någonsin hört samman? Har Hillevi någonsin känt, att hennes far var
+annat än en snäll, litet trög lekkamrat, och slutligen Haqvin själf! Är
+det kärlekens lycka _han_ bjuder sin unga hustru? Nej, Bragehall var ett
+väldigt maskstunget och ihåligt träd, redan innan jag kom. Att jag
+hittade fågel Fenix därinne i mörkret och skyndade mig att föra den ut i
+ljuset, är det detta ni förebrår mig?
+
+-- Lek inte med allvaret, grefve Gyldenlo! Jag förebrår er _allt_, ty ni
+vet, att ni inte hör till de män, som kunna ge en kvinna hem och härd.
+Invänd inte, att Gunvor är rik och kan betala alla edra skulder, det är
+inte _det_, jag menar. Ni står ju själf utan hållpunkt, och först och
+främst måste en kvinna kunna trygga sig till den hon älskar, om kärleken
+skall ha bestånd. Kan ni ge trygghet?
+
+-- Inte till den grad som Haqvin Brage, svarade han ironiskt, men
+tillade strax därpå i en nästan sorglös ton: Trygghet finnes inte i
+världen; själfva klippan rämnar. Det är inte heller trygghet Gunvor
+söker hos mig, det är förståelse för det sjudande unga och varma, som
+fyller hennes håg. Det är lifvets brusande lust och lek hon vill ha; det
+är sin stormande längtan hon vill känna stillad i min famn. Ser ni, fru
+Eiden, sådana kvinnor som Gunvor kunna ge tusen kalla kyssar och tro,
+att detta var allt, hvad de förmådde, men möta de så den ende, som kan
+lära dem, att en kyss gömmer hela lifvets fullhet, då gå de till döden,
+om det gäller, för den, som gaf dem kärlekens djupaste hemlighet.
+
+-- Ni är säker, alldeles för säker på Gunvors otrohet, grefve Gyldenlo.
+
+-- Nej, på hennes trohet.
+
+-- Jag kallar det _otrohet_, ty jag ser det ej i falsk belysning, och
+jag har kommit hit för att be er se det -- ej med mina ögon -- men så
+som det är. Aldrig kan någon lycka byggas på en så skef grundval, som
+den ni uppställer. Ni störtar Bragehalls bestånd, utarmar en så godt som
+värnlös man, stöter ut ett litet barn i världen och ger Gunvor till godt
+pris för onda tungor. Betänk allt detta, grefve Gyldenlo! Drag er
+tillbaka, gör oss inte alla olyckliga för en -- en nycks skull. Döm inte
+Bragehall och Haqvin Brage till säker undergång!
+
+Hon bad med darrande röst, och ögonen stodo fulla af tårar. Eric såg,
+hur kallsvetten i stora droppar rann nedför den fårade pannan, och hur
+händerna skälfvande knötos, för att ej deras nervösa rörelser skulle
+märkas alltför tydligt. Hon satt där så hopkrumpen, så nedbruten och
+förtviflad, att han endast kände ett: hon var en kvinna, som bad, och
+han måste trösta.
+
+Sekunden därefter låg han på knä framför farmor Eiden och gömde sitt
+upprörda ansikte i hennes knä. Plötsligt såg han upp, hvarje muskel var
+i strid inom honom, och hjärtat slog vildt.
+
+-- Jag älskar Gunvor, sade han sakta, tonlöst, så vackert och rent har
+jag inte älskat, sedan jag var barn och kysste blommorna.
+
+Farmor öppnade sina händer. Hon lade den ena på hans hufvud och böjde
+det ned igen.
+
+-- Bröt ni också blommorna.
+
+-- Nej, inte då.
+
+Farmors hand smekte hans hår. Hon visste det knappt själf; handen gled
+och gled öfver de mjuka vågorna, det var, som hon stillat en storm.
+
+-- Har ni aldrig drömt om att utföra en stor och god handling? frågade
+hon. Bara _en_ enda, som kunde bli som en mjuk hufvudkudde för er en
+gång, när ni var trött och behöfde hvila.
+
+-- Jo, jag har drömt ... och vaknat igen, men aldrig blef _den_ drömmen
+verklighet.
+
+-- Öfvervinn er själf. Tag inte Haqvin Brages hustru! Hon skulle gå i
+döden för sin kärleks skull tror ni. Månne den ej också kunde lära henne
+att lefva? Det är ofta svårare. Grefve Gyldenlo, jag kom hit i hat och
+bitterhet, men ni har afväpnat mig -- hvarigenom? Jag vet det inte, bara
+att jag nu kan be er som en ödmjuk, gammal kvinna ber det unga och
+starka, hon ej rår med att lyfta, gå ur vägen. Ni är i denna stund
+triumfator och kan krossa mycket under er triumfvagn, men jag ser nu,
+att ni är sådan, att ni skall höra som ett verop från hvarje spillra.
+Därför kan jag be: stanna! hejda den krossande färden, innan det är för
+sent.
+
+-- Och Gunvor?
+
+Farmor ryckte till. Det stack inom henne af ett samvetsagg, hon ej kunde
+döfva. Var det verkligen så, att hon ånyo måste offra den unga för det,
+som gått, för den kärlek, hvilken aldrig slöt, som var starkare än graf
+och död och förgängelse.
+
+-- Gunvor, sade hon osäkert, hon har sitt barn.
+
+-- Är det nog?
+
+-- Det är mycket.
+
+-- Men om kärleken är hennes _allt_?
+
+-- En otillåten känsla måste kufvas. Å, ni inser det ju själf! -- Hennes
+tonfall blef ånyo skärande af kvalfull smärta. -- Gunvor har mark under
+fötterna, hvarför skulle hon gå ut på gungfly? Om marken än är hård, så
+är den dock fast. Säg mig, tror ni på er egen styrka? Är ni inte rädd
+för att vackla? Och hvad skall då bli Gunvors öde? Kom ihåg, Haqvin
+Brage sviker henne aldrig.
+
+Eric såg nästan förvånad på farmor, när hon så stolt uttalade dessa ord,
+och ett egendomligt leende lade sig om hans mun. Haqvin Brage, en
+halfidiot! Hvem frågade efter hans gunst? Minst af alla hans härliga
+Gunvor. Men ändå, farmor hade rätt, Eric ängslades för de lifslångt
+bindande banden, för den solidt tilltrampade grund, samhället fordrade.
+Han hade aldrig pinat in sig i några former, tålde ej tvångströja och
+hade inte tänkt på, att med Gunvors ägande kom ansvar och skyldigheter
+öfver honom som en all glädje och frihet begrafvande glaciär. Han fick
+ett slags fruktan för denna hotande jordbäfning, som människofördomar
+behagade ställa till för att underminera äkta, ursprunglig lycka, och
+han frågade plötsligt: -- Hvad begär ni af mig, fru Eiden?
+
+-- Ett afskedsbref till Gunvor och att ni reser härifrån.
+
+-- I landsflykt? Ja, men hvart?
+
+-- Välj själf.
+
+Reslusten grep honom och tände eld i hans blod. Han såg för sig alla de
+länder, hans fantasi så ofta genomfarit, söderns varma, rika länder med
+strålande solglans och njutningar utan tal. Ack, han var ju född med
+konstnärskynnets nomadlängtan, och dess glöd kunde intet dämpa och ändå
+-- hvad menade hon, den gamla, kloka frun med sitt »välj själf!» Visste
+hon ej, att fattigdomen var en black om foten? Han kunde draga ut i skog
+och mark milsvidt bort, men inte öfver hafvet.
+
+Han skrattade kort.
+
+-- Ja, valet, fru Eiden, sörjer min tomma plånbok för. Den säger: »Gå
+du! Man kan vara biltog också i eget land!»
+
+Han hade sprungit upp och stod nu och ordnade papperen på skrifbordet
+med febril onödig brådska.
+
+Farmor reste sig också. Hon kom fram till honom:
+
+-- Om ni ville tillåta mig, sade hon lågt, några tusen kronor; det är ju
+en småsak ...
+
+Han sträckte afvärjande ut handen, och hon såg, hur han blef flammande
+röd; det låg blygsel öfver att hon kunnat göra ett sådant erbjudande i
+hans tonfall, när han svarade:
+
+-- Jag tar inte mutor för min kärlek. Ni borde inte trott mig vara så
+lågsinnad, fru Eiden!
+
+-- Förlåt mig! Jag är af köpmanssläkt, och ser detta från en annan
+synpunkt än ni. -- Efter en paus tillade hon: -- Men brefvet, det
+skrifver ni ju redan i afton. Ni kan med lugnt samvete säga er, att det
+sker för Gunvors bästa.
+
+-- Jag skall skrifva det, och i morgon far jag. Jag säljer Lögenäs åt
+den förstbjudande. Trollet komma de ändå inte åt, tillade han med ett
+svagt leende, det sitter vid Lögens strand och undrar öfver de små
+människorna, som det undrat nu i sekler. Det trollet är stort och
+mäktigt, därför att det är ensamt, kanske också jag kan gå och bli
+stortroll nu.
+
+Farmor hörde det halft vemodiga, halft hånfulla i hans klangfulla
+stämma, men hon hade intet svar; hennes tankar vandrade redan bort ifrån
+honom, och hon drog en djup suck; det var, som hon befriats från en tung
+börda.
+
+-- Jag litar på ert löfte, grefve Gyldenlo, sade hon allvarligt. Lycka
+till och tack för hvad ni gjort i dag! Farväl, kanske ses vi inte mera.
+Nu har jag rätt att få ro. Mitt dagsarbete är afslutadt. Gunvor stannar
+på Bragehall.
+
+-- Är fru Eiden viss om det?
+
+-- Ja, ni var den ende, som kunde förmå henne att glömma sina plikter --
+och nu går ni.
+
+-- Ja, fru Eiden.
+
+Hon lämnade rummet med långsamma steg, men hållningen var rakare än
+nyss. Hon var väl lika trött, men det hvilade ett tryggt lugn öfver hela
+hennes väsen.
+
+Eric hjälpte henne upp i vagnen. Hon nickade vänligt åt honom till
+afsked.
+
+När de kommit ut på landsvägen, ropade farmor Eiden uppåt kuskbocken:
+
+-- Kör vägen förbi kyrkvaktarn, Bengtsson. Gå in där och få nyckeln till
+grafkoret; jag vill gå dit ned.
+
+Det hände ej så sällan, att gamla fru Eiden besökte det Brageska
+grafkoret, och hon ville då alltid vara ensam. Bengtsson satt därför
+lugnt på en bänk utanför kyrkogårdsmuren och pratade med kyrkvaktarn,
+medan han väntade på att få bestiga kuskbocken igen.
+
+Farmor hade satt nyckeln i det gnisslande låset och gått de få nötta,
+slippriga trappstegen ned i dunklet. En unken, fuktig källarluft slog
+emot henne, men hon märkte det ej. Hela hennes uppmärksamhet var riktad
+på den silfverbeslagna ekkista, hvilken gömde den sist aflidne grefve
+Haqvin Brages stoft. Här stodo dubbla rader af små och stora kistor och
+på alla plåtar lästes långa titlar och detsamma stolta namnet Brage.
+
+Farmor såg sig ej omkring, rakt fram till den älskade gick hon, och
+hennes gamla, darrande knän sjönko mödosamt ned mot det hårda, gropiga
+golfvet. Det hvita hufvudet lutade hon mot kistans lock, som hade det
+varit en mjuk kudde, och hennes skälfvande läppar rörde sig sakta till
+afbrutna meningar.
+
+-- Nu, Haqvin -- kan jag inte mera -- låt mig hvila ut hos dig, hela
+mitt långa, tunga lif har -- jag lefvat för dig. -- Jag har aldrig --
+brutit det löfte -- jag gaf mig själf -- _allt_ för den jag älskar --
+intet offer fick vara för stort -- ingen väg för oländig. -- Mina fötter
+ha i dag tagit -- de tyngsta stegen -- Haqvin! Du käre -- om jag gjort
+orätt, om ... Minnes du -- hvad jag sade om -- ädelt vildt -- ibland
+tycker jag, att det varit hetsjakt -- Gunvor, min -- egen lilla Gunvor,
+var bytet.
+
+Hon våndades som i fysiska plågor och lade handen mot hjärtat. Å, Haqvin
+-- om jag misstager mig! -- Då får jag aldrig -- aldrig frid --
+vedergällningens lag är öfver oss alla -- men du älskade, älskade --
+rösten svek henne plötsligt, det blef mörkt för hennes ögon och händerna
+famlade efter stöd; efter en stund mumlade hon ohörbart: det måste så
+vara, du kräfde det -- du -- och -- kärleken.
+
+Hon slog i detsamma hufvudet hårdt mot kistan och föll framåt. Så låg
+hon orörlig.
+
+När Bengtsson väntat en timme, blef han orolig. Kyrkvaktaren och han
+kommo öfverens om, att farmor Eiden kunde förkyla sig därnere i fukten.
+De måste försöka få henne upp. Bengtsson gick till dörren och gnisslade
+försiktigt med den för att varsko den gamla. Men det hjälpte inte. Han
+gick då ned. Kunde hon ha somnat? Tätt invid trappan stannade han och
+ropade strax därpå:
+
+-- Hansson, Hansson, kom!
+
+-- Hvad är det? -- Kyrkvaktaren kom stöflande.
+
+-- Gamla frun har visst svimmat, sade Bengtsson ängsligt. Hjälp mig att
+bära upp henne, så få vi försöka gnida hennes tinningar.
+
+De buro varligt upp den stela kroppen och lade den i vagnen, men deras
+ansträngningar att återkalla farmor Eiden till lif voro förgäfves. Hon
+sof, den gamla, sof utan lifvets feberdrömmar. Det var den stora, stilla
+sömnen, som ändtligen kommit till henne. Farmor hade gjort sin sista
+färd, och det var blott det döda stoftet, som återfördes till Bragehall,
+följdt af mångas blickar.
+
+I byn såg man på hvarandra och sade halfhögt: »Hur skall det nu bli på
+slottet? Hvem skall hålla det hela tillsammans? Farmor Eiden var alltid
+på sin post.»
+
+
+
+
+                            ELFTE KAPITLET.
+                          Alla trådar brista.
+
+
+Ett bref till grefvinnan! -- Kammarjungfrun hade vågat sig in i
+grefvinnans rum utan att knacka, ty hon förstod, att hennes matmor ändå
+inte skulle hört henne i den sinnesstämning, hvari hon nu befann sig.
+Hon hade ett besynnerligt, förstenadt lugn öfver sig. Man kunde inte ens
+veta, om farmoderns död gripit henne, ty fast hon i timtal stått lutad
+öfver liket, hade ingen sett henne gråta. Det var Haqvin, som nu
+ändtligen förmått henne att försöka hvila. Det var rätt sent på kvällen,
+och han själf såg så sömnig ut, som om han inte kunde hålla upp ögonen.
+
+Gunvor stod vid fönstret, på samma plats, där hon stått en gång förr i
+dag, när farmor åkte bort. Hon vände sig ej om, när den unga
+tjänstflickan kom in, sträckte endast mekaniskt ut handen efter brefvet.
+Hvem skref till henne här på trakten? Posten kom aldrig denna tid.
+
+-- Det var ett bud från Lögenäs här med det, sade kammarjungfrun. Ehuru
+hon ej blef tillfrågad, tyckte hon sig böra säga det.
+
+-- Från Lögenäs! -- Gunvors stela uttryck försvann och hvarje linje i
+det fina, bleka ansiktet tycktes skälfva af fruktan. -- Skulle det vara
+svar? frågade hon.
+
+-- Nej, grefvinnan, det hörde jag särskildt efter.
+
+-- Jaså -- intet svar! -- Hon suckade så tungt och förtvifladt, att
+lilla Mari blef helt ängslig till mods. Men hon visste ju nog, att
+olyckan nu skulle komma öfver Bragehall, det var flere, som sett de fyra
+hufvudlösa barnen dansa på Korskullen, just som månen gått upp vid
+senaste nytändningen, och nog visste man, hvad det betydde. Stackars
+unga grefvinnan! Hon hade inte för roliga dagar. Mari hade hört, hur
+grefven lefde ibland, när han fått ett glas för mycket, och hon tänkte
+med en rysning, att det väl inte kunde vara stort värre att råka ut för
+en arg, het tjur.
+
+-- Om -- om det i alla fall skall vara svar, kan jag nog springa
+genvägen genom skogen till Lögenäs med det, sade hon, och hennes runda,
+ljusa ansikte sken af tjänstaktighet.
+
+-- Tack, lilla Mari! -- Gunvor nickade vänligt. -- Jag skall ringa på
+dig då.
+
+Mari neg och gick. Det var väl, tänkte hon, att inte Korskullen låg åt
+det hållet, för hur mycket hon höll af sin matmor, aldrig i lifvet
+skulle hon vågat gå förbi den, sedan månen gått upp.
+
+Gunvor behöfde inte tända ljus för att läsa sitt bref. Sommaraftonens
+klara dager var tillräcklig. Hon kände också väl dessa underligt
+kantiga, osäkra bokstäfver, hvilka hållningslöst fyllde papperet. De
+kunde ej hänföras till någon stil, utan talade sitt eget individuella,
+starkt expressiva språk. Än slängde de sig trött ned i några bisarra
+krokar, än reste de sig stolt, och än böjde de sig mjukt. Hvarje ord
+hade lif och färg. Hon hade lärt sig hålla af dem i all sin
+oregelbundenhet, när de kommit till henne i små, smeksamma biljetter,
+bringande bud eller hälsning från Eric. Denna gång bildade de ett helt
+bref. Hon sjönk ner på en stol, utmattad, rädd att möta ödet. Det
+hjälpte ej, att hon intalade sig mod, sade sig, att han kanske endast
+velat sända henne några tröstande ord öfver den förlust, som han
+möjligen redan visste drabbat henne. Nej, nej, då hade han kommit själf
+-- _det var en annans röst_, som skulle tala till henne från denna
+skrifvelse. Å, den rösten, den var så stark och viljemodig, att ej ens
+döden förstummade den! Farmor hade varit vid Lögenäs i dag. Farmor hade
+velat skilja Eric och henne, och aldrig än hade farmors vilja lidit
+nederlag. Den ropade till hennes sondotter ännu i denna stund: »Böj dig
+under det oundvikliga, barn. Fac et nihil spera.» Hon bröt förseglingen,
+men hennes blick skymdes plötsligt af tårar. I denna stund tänkte hon ej
+på Eric. Hon sörjde öfver att ej _kunna_ sörja, öfver att farmor ej
+gifvit henne den lyckan ens att äga ett mildt och ljust minne. Hur
+innerligt, feberaktigt hade hon ej bedt denna ändlöst långa eftermiddag,
+bedt, att hon skulle få begråta farmor i ömhet och saknad, att något
+skulle inträffa, som förmådde smälta ned den bitterhet, hon hyste mot
+den döda. Att vilja älska och tvingas att hysa agg, gafs det väl något
+grymmare? Tårarna stelnade i hennes ögonvrår; hennes hvita ansikte
+förvreds i konvulsivisk smärta. Hon vecklade upp brefvet och läste:
+
+»Gunvor!
+
+Det myllrar i världen af ord, som borde varit outsagda; sådana ord ha
+väl också fallit emellan dig och mig, och ändå -- ångra dem kan jag ej.
+De ha gjort mig så lycklig. Att de hädanefter skola få tiga inom mig i
+längtan och saknad, är det största offer jag kan ge, ty tusen gånger
+hellre läte jag dem storma ut, starka och lidelsefulla som de äro;
+drömmens vilda fåglar.
+
+Mitt löfte är emellertid gifvet. Jag har lofvat tystnad och mer än det;
+jag har också lofvat att säga dig farväl för lång tid -- troligen var
+det menadt _för alltid_.
+
+En, som är klok och stark och som vetat att leda min vilja, har i dag
+sagt mig, att det vore bäst för dig, om jag afstod från ditt ägande.
+Bäst för dig! Det ljöd så underligt i mina öron, som ännu gömde ekot af
+dina kärleksord, de varma, längtande, de, som om och omigen smekte hela
+mitt väsen, när du lät mig sluta dig i min famn. Du älskade! Den rösten,
+som talade om klokskap och glömska, var så olik din, som natten är olik
+dagen, men är det inte så, att natten föder skepticismen inom oss,
+misstrons och tviflets onda andar? Och -- Gunvor! -- min hjärna gaf den
+hårda stämman rätt: Det är bäst för dig att icke draga ut på de mörka
+ödesdjupen med en sådan som mig. Mitt hjärta tänkte annorlunda, men
+hjärtats tankar äro rosendoft och morgondagg, intet att räkna med ute i
+lifvet.
+
+Och därför farväl! Jag reser bort; hvart kosan bär, vet jag ej, blott
+att Lögenäs blir öde, och att det måste dröja länge, innan jag återser
+Bragehall -- och dig.
+
+Det finnes ju många vägar för ensamma stigmän; jag hittar väl också en,
+det bekymrar mig föga. Tänk ej heller du på den, som gick med ångest och
+bäfvan! Låt hågkomsten lysa som dalande sol öfver sommardagens lek, och
+döm ej, hvarken mig, som icke har bättre afskedsord, eller den, som var
+kraftigare än vi båda. Tack för hvarje lyckostund du skänkte! En gång
+skall kanske också du kalla dessa timmar stulna och ömka dig öfver din
+svaghet. För mig förbli de än som minne glädjens purprade rosor, och
+sargade också taggarna än värre, aldrig skall jag ångra hvart lysande
+rosenfång jag tagit i famn. Lef väl! Fred önskar dig den fredlöse
+
+                                                     _Eric Gyldenlo_.»
+
+Gunvor hade, allt ifrån det ställe i brefvet, där han talat om sin
+förestående resa, endast behärskats af en tanke: det fick ej ske. Han
+skulle ej få tro, att hon var vek och svag och lät sig brytas af en
+annans vilja. Hon lade brådskande ihop det hvita arket; det hade ej
+gjort henne så ondt; det var ju inte _han_, som talat, han hade endast
+fört pennan.
+
+Men hon skulle svara honom med sina egna ord, och de skulle hejda hans
+flykt; de skulle som glödande kyssar utplåna sorgen i hans sinne, binda
+honom som mjuka armar.
+
+Hon tog pennan och satte dess spets mot papperet, men kastade den igen
+och sprang upp. Själf ville hon gå till honom, luta sitt heta, trötta
+hufvud mot hans bröst, höra honom hviska: »barnet mitt!» med denna
+stämma, hvilken var som en rik melodi, och hon ville blicka djupt in i
+hans ögon och fråga: »Kan du öfverge mig? Kan du gå, när jag ber dig
+stanna!»
+
+Tornuret slog tio dofva slag -- och skymningen smög snabbt sina
+skuggarmar kring föremålen i rummet. Öfvergången från dag till dunkel
+var alltid hastig här på slätten. Gunvor lyssnade dock endast förströdd
+till de tungt ljudande klockslagen. I tankar och håg var hon redan hos
+honom, som måste vänta henne. Hon ordnade nervöst sin toalett, tände
+ljusen framför spegeln, granskade en sekund sitt ansikte och log
+ofrivilligt. _Det_ uttrycket var nog för att säga honom, att han måste
+stanna. Han skulle sluta henne hårdt intill sig och förstå, att endast
+där, i hans famn, var hennes lycka.
+
+Det knackade sakta på dörren.
+
+-- Hvem är det?
+
+-- Jag, mamma! snyftade en liten förgråten röst.
+
+-- Men, Hillevi då! -- Gunvor öppnade förskräckt. Barnet stod där och
+skakade i sin långa nattdräkt, under hvilken de bara fötterna stucko
+fram. -- Hvad vill det här säga; hvarför ligger du inte stilla?
+
+-- Karna trodde, att jag somnat, och det hade jag, men så vaknade jag
+och drömde, att farmor kom in, och hon var inte lefvande, och jag blef
+så rädd, för hon pekade på mig och sa': »Lyd!» Och jag var ensam.
+
+Den lilla grät hejdlöst. Gunvor måste taga henne i sitt knä och trösta
+henne. De små händerna voro feberheta och hufvudet brände, under det att
+den ena frossbrytningen efter den andra skakade den mjuka barnkroppen.
+
+-- Min lilla flicka, farmor ligger så stilla där nere i paviljongen; hon
+kan inte komma till dig.
+
+Hillevis snyftningar aftogo och blefvo långa, trötta suckar.
+
+-- Karna sa', mumlade hon, att farmor nog går igen, och jag törs inte
+vara ensam.
+
+-- Det behöfver du inte heller. Karna tänkte komma strax, det förstår du
+väl.
+
+-- Jag vill inte alls ligga där. Jag vill bara vara hos mamma, annars
+törs jag inte somna.
+
+Gunvor tryckte det uppskrämda barnet intill sig och kysste det. Hon
+gjorde det häftigt, som för att värja sig mot en mäktig frestelse, ty
+aldrig hade hon varit närmare än nu att kasta modersplikten öfverbord,
+lämna den lilla åt lejda händer och gå till honom, som hon älskade.
+Hennes armar slöto sig nästan krampaktigt om den lilla dottern, och hon
+bar henne tyst in i sin sängkammare, där hon lade henne i sin egen säng,
+hvarefter hon ringde på Karna.
+
+Denna kom rusande. Hon hade tusen ursäkter för sin försumlighet.
+Grefvinnan måste väl känna henne och veta, att hon var att lita på, men
+det var så, att hon ...
+
+Gunvor afbröt ovanligt kort och skarpt alla förklaringar. Hon hade
+endast velat säga, att Hillevi skulle stanna hos henne i natt.
+
+Flickan, som suttit upprätt och med stora, ängsliga ögon följt samtalet,
+lade sig strax belåtet ned på kudden, och tio minuter senare sof hon med
+sin lilla hand inkrupen i moderns.
+
+Gunvor lösgjorde sig varsamt och gick fram till fönstret. Nu var det
+alldeles mörkt, buskar och träd skymtade endast som dunkla konturer.
+Himlen var tätt öfverdragen af hotande ovädersmoln, och de första
+regndropparna började smattra mot rutorna. Det var för sent att sända
+bud till Lögenäs, för sent! Och själf kunde hon ej gå; barnet hade
+omedvetet spärrat hennes väg. Utan att ana det, hade Hillevi gått
+farmors ärenden och lydt den gamla, hvilken kommit till henne i drömmen.
+Var det möjligt, att farmor ej ens nu hörde till de trygga slumrarna,
+att hennes okufliga energi nådde öfver gränsen? Å, nej, nej! Gunvor
+lutade hufvudet mot fönsterposten. Farmor Eiden hvilade nog godt, men
+ödet slog ständigt sina ojämna tärningskast för människors barn.
+
+Hon satt länge orörlig, förnimmande sin lilla dotters djupa andetag utan
+att lyssna till dem, oaflåtligt grubblande öfver ett, _ett enda_. Hur
+skulle hon hinna kalla Eric Gyldenlo tillbaka? Det fanns ingen
+tvehågsenhet, inga tvifvel inom henne om rätten till denna kärlek. Hon
+gick emot den som mot vägens mål, och måste där också bli uppskof, fram
+skulle hon, förr eller senare. Hans afskedsbref hade icke stött henne
+tillbaka, mellan raderna läste hon glödande försäkringar om hans
+hängifvenhet, och hon trodde med ljus tillförsikt, att hon fått korsa
+hans led endast därför att hennes kärlek skulle värna och stärka det
+veka hos honom, hennes tro bli hans stöd, hennes hopp också hans. Med
+orubblig, jublande visshet såg hon mot deras gemensamma framtid, och hon
+ryggade endast sekundlångt som för ett lätt afvärjdt hinder tillbaka för
+Haqvins plumpa utfall, när hon talade om skilsmässa.
+
+Bara hon hann Eric, innan han reste! Detta var den enda punkt, där
+ångesten kunde nå henne, och hon smög sig på tå bort till sängen för att
+öfvertyga sig om att Hillevi sof godt, ty då -- då ... Hon hade
+visserligen nyss sagt sig, att vägen nu var stängd för henne, att hon ej
+kunde vandra till Lögenäs midt i natten, men hvad hindrade henne
+egentligen?
+
+Inte den cyklonartade stormen, som plötsligt börjat rasa och böjde
+gårdsplanens höga träd till sviktande bågar; inte det strömmande regnet,
+hvilket slog rosenbladen till marken och fäste dem som ett
+applikationsmönster på den våta sanden; inte mörkrets vida kappa, grå
+och ogenomtränglig som förintelsen, nej, nej, intet af detta kunde
+betvinga hennes brusande längtan. Hon lutade sig öfver Hillevi; den
+lilla kastade sig i sömnen och mumlade otydligt. Plötsligt skrek hon
+gällt: »Farmor!» och strax därpå kved den späda rösten: »Törs inte --
+mamma, mamma, jag törs inte vara ensam!»
+
+Gunvor lade sin arm om henne och vyssjade sakta, till dess den lilla
+blef trygg igen, men inom henne själf tumlade oron som vilda hästar och
+febern brann i hennes blod. Hvad fängslade henne här denna underliga
+natt, då döden gästade Bragehall, var det blott ett litet gråtande,
+skrämdt barn, eller var det en hemsk, outgrundlig makt, hvilkens gåta
+lifvet aldrig löser?
+
+Hon reste sig ånyo och började rastlöst gå af och an i rummet; så gick
+hon ända till daggryningen, då satte hon sig vid skrifbordet, doppade
+pennan och skref med skälfvande hand, iskall af trötthet och matt af att
+ha vridits och sträckts i längtans marter:
+
+»Min älskade!
+
+Har du vakat denna natt, måste du känt, hur nära jag varit dig; hur
+hvarje min tanke flätats in i din och hvarje hjärtats döfvande slag
+flugit mot dig i längtan.
+
+Att jag inte kom, att jag inte i verkligheten lindade mina armar om din
+hals och hviskade till dig, hvad jag under de gångna timmarna tusen
+gånger upprepat för mig själf: »Du är mitt lif, min enda lycka!» Att jag
+inte kom för att säga dig det, är hemliga makters verk.
+
+Du talade om den stora och kloka, som ville skilja oss åt, kanske har
+hon vakat i natt i tro att fängelseluft och fångdräkt var »bäst för
+mig», men du käraste, om du också flydde till världens ända, skulle mina
+tankar och min håg följa dig.
+
+Men jag skall ej behöfva söka dig. När du läst detta, skall du stanna
+och hjälpa mig öfver det bittra och svåra. Vår kärlek har varit en glad
+lek; nu har den blifvit till allvar, och det har gifvit den ett högre
+värde och ett större ansvar. Du vet, Eric, att jag skall kräfva min
+frihet till hvarje pris; och sedan ... sedan sker det som är »bäst för
+mig», ty är inte kärleken en kvinnas verkligaste lif?
+
+Hvad jag längtar efter dig, dina ögon, din stämma, efter det varma och
+veka, det dystra och sjuka! Du kom till mig, när mörkret låg tungt öfver
+mitt sinne, och gaf det ljus och hopp. Minnes du, hvad du sade, när vi
+stodo i det förseglade rummet: »Här skulle jag vilja ge mina bästa
+drömmar en trygg vrå!» De orden har jag aldrig glömt. Innan jag såg dig,
+var mitt hjärta också ett försegladt rum, du öppnade den stängda dörren
+och trädde dit in med drömmar och lyckoaningar. Skall du låta dem
+förmultna, därför att man velat sluta om dem med reglar och lås?
+
+När du läser detta, vet du troligen redan, att farmor Eiden är borta,
+att hon fördes hem död -- sedan hon vunnit seger öfver dig. Det kännes
+så kallt och hårdt inom mig, när jag tänker på, hur hon hänsynslöst
+trampade allt under fötterna, blott för att nå sitt föresatta mål. Jag
+kan ej hålla af den, som förödmjukat och plågat mig, men jag lider af
+att ej ha några tårar åt henne; goda milda tårar ville jag så gärna,
+gärna gråta i saknad och sorg, men jag _kan_ inte. Det är fruktansvärdt
+grymt, Eric, när den ena människan dödar den andras känslor. Ett
+uppenbart mord vore bättre.
+
+Å, att jag skall skrifva detta om min egen, en gång i blind dyrkan
+älskade gamla farmor! Det är, som vredes en knif obarmhärtigt rundt i
+mitt hjärta -- sargadt är det, blödande och olyckligt, men inte
+förlåtande. Eric, vännen min, i din famn skall jag bli vek och god. Res
+ej från
+
+                                                        _Din Gunvor_.»
+
+Hon läste ej igenom brefvet, innan hon lade in det och skref
+utanskriften. Så såg hon på klockan. Endast sex, då måste hon vänta en
+stund. Mari kunde ej sändas än, det skulle väcka för mycken undran.
+
+Hon gick till fönstret och öppnade det. Luften kändes behagligt
+uppfriskad efter nattens rasande oväder. Himlen var nu blå med ett och
+annat litet glidande, hvitt strömoln. På alla träd och buskar hängde
+stora vattendroppar, de glittrade och blänkte i det klara solskenet som
+myriader ädla stenar.
+
+Vid sjutiden ringde Gunvor på Mari, som genast infann sig. Morgonen
+efter ett dödsfall är det ju alltid oro och rörelse i sorgehuset, och
+flickan undrade därför ej öfver den tidiga kallelsen.
+
+-- Det skulle vara svar på brefvet från Lögenäs, sade Gunvor lugnt, kan
+du genast gå öfver med detta, Mari? Du skall helst lämna det till
+grefven egenhändigt.
+
+-- Ja, grefvinnan!
+
+Mari neg, tog det svagt violdoftande brefvet och gick. När hon efter ett
+par timmar kom tillbaka, lade hon det ånyo framför sin matmor.
+
+-- Grefven hade rest redan i natt, sade hon.
+
+-- Hvart?
+
+Nilla visste inte hans adress.
+
+-- Du frågade inte, när han skulle komma hem?
+
+-- Jo, grefvinnan, det gjorde jag. Nilla visste ingenting, bara att han
+sagt, att baron Edelcrona skulle taga hand om hans hundar, och att ...
+att ...
+
+-- Nå, Mari?
+
+-- Att det skulle bli auktion vid Lögenäs en af de närmaste dagarna.
+
+-- Då kommer han aldrig igen!
+
+Gunvor hade icke velat, att hennes kammarjungfru hört dessa ord, hvilka
+som en sönderslitande jämmer banade sig väg öfver hennes läppar, men hon
+kunde ej tillbakatvinga dem. Häftigt slog hon händerna för ansiktet och
+brast i en skrämmande gråt.
+
+Mari förstod alltsammans. Hon var varmhjärtad och finkänslig, och det
+gjorde henne så innerligt ondt om den rara, unga grefvinnan. Nilla hade
+gifvit henne ett fynd, som hon efter grefvens resa gjort i papperskogen.
+Det hade legat där tillskrynkladt som en tuss bland annat skräp, och
+Nilla skulle visst inte brytt sig om det, ifall hon ej kommit att läsa
+de två orden: »Till dig!» Det väckte hennes intresse, och hon hade
+stafvat sig igenom poemet. Hon hade undrat hit och hit, hvem denna »dig»
+kunde vara. Inte Bolla på gästgifvargården, för det hade visserligen
+varit »väl» mellan grefven och henne en tid, men att han skref verser
+till henne, trodde inte Nilla.
+
+Och inte kunde det heller vara till den fina fröken Märta Edelcrona. Hon
+var nog tokig i grefven, men Nilla ville svära på, att husbond bara
+nojsat litet med henne, ungefär som med en söt knähund.
+
+Nej, Nilla hade sina misstankar starkt riktade på annat håll. Fru Eidens
+besök hade varit så mystiskt, och när så Mari kom farande i häng och
+fläng på morgonen, tyckte hon, att saken var tydlig. Hon meddelade sig
+med Mari.
+
+-- Hvad säger hon till det här, Mari?
+
+-- Ingenting, men eftersom Nilla ändå inte bryr sig om verserna, kunde
+jag väl få dem.
+
+Nilla klippte med ögonen.
+
+-- Hvad ska' hon me' dom till?
+
+Mari blef förvirrad.
+
+-- Jag ska' -- jag ska' visa dom för Bengt-Peter. Han tycker så mycke'
+om tocket.
+
+-- Hm, hm! Det kan hon väl få. För det är väl ingen ann', som skulle ha
+ett godt öga te dom?
+
+Mari rodnade och teg.
+
+Men Nilla lade belåten in just hvad hon ville i tystnaden och tänkte,
+att »så'nt där fint folk inte va' stort för mer än andra». Hon skulle
+visst inte »blamera dom», hon skulle bara tala om det för Anna Per Ers,
+när hon drack kaffe hos henne på eftermiddagen. Si, det var allt så godt
+som en själfskrifven tretår det, annars vankades där bara två koppar.
+
+Mari anade ingenting om detta. Hon vandrade hemåt med det illa
+tilltygade poemet i fickan, och nu erinrade hon sig det. Helt stilla
+drog hon upp det och lät det falla i Gunvors knä, hvarpå hon ljudlöst
+smög sig ut.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Anna Per Ers hade emellertid i sin ordning en god vän och denna två
+eller tre, och sedan man upphört att tala om gamla fru Eidens underliga
+slut och ståtliga begrafning, återstod dock som ett lefvande intresse i
+den enformiga hvardagstiden historien om, att fru Gunvor och galne
+grefven skrefvo kärleksbref till hvarandra.
+
+Ryktet växte; från de grå, murkna kojorna gick det vidare, höjde sig med
+ogräsets frodighet till herrgårdarnas stolta corps de logis, och där
+blef det uttydt på ett ännu mera raffineradt och skymfande sätt. Det
+belades med kvarstad för att i hemlighet spridas allt flitigare, och
+snart visste hela trakten, att Eric Gyldenlo varit Gunvor Brages
+älskare, att hon bedragit sin man, försummat plikterna mot sitt barn.
+Hon stenades utan miskund af dem, som kallat sig hennes vänner, och man
+sade med fräck indignation, att detta var tacken för att man låtit »en
+uppkomling» tränga sig in i ens krets. Ingen enda var dock frimodig nog
+att komma till Gunvor själf med detta förtal. Det smög omkring henne som
+en fuktig dimma, men ingen gestalt trädde fram ur töcknet.
+
+Märta Edelcrona var utom sig af förbittring. Hon ansåg, att Gunvor
+kränkt hennes rätt, och det fanns ej ord nog skarpa för henne, när hon
+talade om denna »uselhet».
+
+Det var också hon, som förde skvallret till Haqvin. Ingen kunde varit
+skickligare att uppreta och såra honom. Hon stack med ord till ord i
+hans ömtåligaste känsla: hans högmod, och hon gjorde det så elegant, att
+hon själf stod oantastlig.
+
+Som ett rasande djur, med ridpiskan ännu i handen efter ridten, kom han
+in till Gunvor. Han hade träffat Märta, som ridit med honom ända till
+Bragehalls parkgrindar och där lämnat honom med en nästan hjärtlig
+hälsning till »stackars lilla Gunvor!»
+
+Han hade icke knackat. Nu slängde han igen dörren efter sig, så att det
+rungade.
+
+-- Hvar är du? röt han.
+
+Gunvor kom från sin sängkammare. Hon hade gjort toalett till middagen
+och hade en svart spetsklänning. Armar och hals skimrade bländande hvita
+mot det genombrutna tyget. Den blick, som mötte Haqvin, uttryckte mest
+förvåning. Sådan hade hon aldrig sett honom! Han var kopparblå i
+ansiktet, de runda ögonen tycktes sitta på skaft, halsmusklerna voro
+onaturligt svällda, och ur munnen kom ett flåsande ljud.
+
+-- Hvad är det? Hvad vill du? frågade hon.
+
+-- Ställa dig till ansvar för din pliktförgätenhet, ditt skamliga
+besudlande af mitt namn.
+
+Hon märkte, hur vreden kokade inom honom, och att han knappt kunde styra
+sig, och hon insåg, att han måtte blifvit djupt kränkt, efter han talade
+i så hög ton.
+
+-- Vill du ej försöka lugna dig, Haqvin. Det är dina beskyllningar, som
+äro skamliga, och jag ämnar inte tåla dem.
+
+Rak och orädd stod hon framför honom? Hennes ögon undveko ej hans
+ursinniga blick. Ett fint, ömkande leende flög öfver de mjuka läpparna.
+
+-- Slinka!
+
+Ordet föll ej hastigare än snärten af ridpiskan, hvilken med ett
+hvinande slag skar luften och träffade hennes högra arm.
+
+Hon blef gråblek och slöt hårdt munnen om det skrik, hvilket smärtan
+ville aftvinga henne. Utan ett ord gick hon fram till klocksträngen; med
+handen om den, stannade hon.
+
+-- Gå, gå genast, sade hon, eller jag tillkallar tjänstfolket!
+
+Haqvin hade ej märkt hennes afsikt; nu stod han med ens som lamslagen.
+List förstod han sig ej på, brutalt våld var hans enda vapen. Vreden
+liksom stockade sig och stelnade inom honom; den kunde ej finna flera
+uttryck; han kände endast en vild lust att slå och slå, sak samma hvem
+eller hvad det träffade. Han ville krossa, förstöra, bryta sönder, på
+annat sätt kunde han ej återvinna sitt lugn. I skummande förbittring
+grep han tag i en stol och slungade den mot golfvet.
+
+Gunvor släppte klocksträngen; hon blygdes för att visa tjänstfolket
+detta vanvettiga utbrott, och underligt nog erfor hon icke själf någon
+fruktan. I detta ögonblick splittrade han en statyett och strax därpå
+hördes det skrällande ljudet af en krossad lampkupa. Skulle hon försöka
+tala vid honom?
+
+-- Haqvin!
+
+-- Tig! Han gick med knutna händer emot henne, i denna dag skall jag
+köra ut dig ur mitt hus.
+
+Hon rätade upp sig.
+
+-- Jag går frivilligt. Nu har du brukat våld, och ingenting i världen
+skall förmå mig att stanna efter detta. Du har begagnat de råaste ord;
+du har förspillt hvarje skymt af min aktning, och hvarken hot eller
+böner förmå något öfver mig.
+
+Hans drag slappades plötsligt. Det låg något krypande och fegt i hans
+blick, när den nu höjdes mot henne. Skulle hon gå? Nej, det fick ej ske,
+då miste han ju med ens allt sitt goda; den tanken kylde mer än allt
+annat af hans blod. Och för resten -- han unnade henne inte åt någon;
+hon var hans och skulle förbli det. Hvad hade han sagt, som hon behöfde
+taga så hårdt? Han hade möjligen förgått sig, men fruntimmer och barn
+straffades bäst med kroppsaga, och hon kunde väl tåla, hvad många inom
+hans släkt endast funnit sig väl af. En hustru skulle vara ödmjuk och
+underdånig, och gjorde hon snedsprång, finge hon också sota för dem. Det
+kunde inte hjälpas.
+
+-- Är det sant, att Eric Gyldenlo är din älskare? frågade han morskt.
+
+Nu skulle hon väl böja sig.
+
+Gunvor såg honom fast och djupt in i ögonen.
+
+-- Nej, det är inte sant, sade hon, men jag älskar honom, och jag hoppas
+bli hans hustru en dag. Detta hade jag tänkt säga dig snart, ville
+blott, att någon tid efter farmors död skulle förflyta i lugn, då jag
+visste, att du aldrig godvilligt skulle gå in på en skilsmässa.
+
+-- Nej, det ger jag aldrig mitt samtycke till, afbröt han.
+
+-- Nu måste du. Du har själf genom dina förolämpningar drifvit det
+därhän.
+
+-- Hvem kan tvinga mig?
+
+-- Lagen.
+
+-- Hå, hå, då skulle du skaffat vittnen till det här.
+
+Gunvor skiftade färg, men sade stolt:
+
+-- Du ämnar väl inte förneka dina handlingar?
+
+-- Jo, visst fan tänker jag det.
+
+Hon lade händerna mot tinningarna. Det gick rundt i hennes hufvud. Fanns
+det då hvarken lag eller rätt för henne; var hon i denne mans våld lika
+obönhörligt som en fånge i sin vaktares? Men hon ville ej låta sig
+underkufvas. Han skulle ej ens en minut tro, att han ägde makten.
+
+-- Haqvin, sade hon, hvarför vill du fortfarande kedja oss samman? Ha vi
+ej båda lidit nog i detta olycksaliga äktenskap? Gif vika utan strid, ty
+jag måste ha min frihet. Om intet annat hjälper, så lämnar jag som en
+rymling ditt hus.
+
+-- Och hvar skall du taga medel ifrån?
+
+Hon studsade öfver detta grofva hån. Detta vågade han slunga ut mot
+henne, som fört millioner till honom.
+
+-- Jag skall veta att skaffa mig, svarade hon kort.
+
+-- Och jag skall veta att hindra dig.
+
+-- Det kan du inte.
+
+-- Vi få väl se!
+
+-- Haqvin, var barmhärtig! Förstår du, jag begär ingenting annat af dig
+än min frihet! Min förmögenhet må du behålla. Jag skall nöja mig med en
+bråkdel, allt det andra är ditt, allt, hör du!
+
+Hon sträckte upp armarna emot honom, förtviflad, anropande honom som om
+sitt lif, och visst gällde det hennes lif -- mera än det: hennes
+människorätt.
+
+Han besinnade sig. Detta vore kanske ingen dum lösning! Så bråkig som
+hon blifvit på sista tiden, vore det kanske lika bra att vara henne
+kvitt. Han sade långsamt, med sin vanliga flegma:
+
+-- Och om jag skulle gå in på detta, så lofvar du att inte krångla mer,
+inte ställa till något spektakel för flickans skull ...
+
+-- För Hillevis skull?
+
+-- Ja; hon stannar naturligtvis hos mig.
+
+-- Mitt barn! Tror du, att någon makt på jorden kan förmå mig att afstå
+från mitt barn?
+
+-- Det rör mig inte. Hon stannar här.
+
+-- Haqvin, du kan inte vara så grym!
+
+-- Jo, det kan jag. Hon hör Bragehall till. Henne släpper jag inte. Och
+skall lagen afgöra emellan oss, så får _jag_ henne och inte _du_! En
+hustru, som förlöper man och hus!
+
+Gunvor stönade sakta; hon kände det, som hjärtat rycktes ur hennes bröst
+vid tanken på att hon skulle afstå ifrån Hillevi. Det kunde hon icke.
+All styrka öfvergaf henne; vapnen föllo ur hennes händer, hon hade intet
+mer att våga eller vilja. Barnet var den enda segrande. Ett litet,
+oskyldigt barn afgjorde tre människors öde.
+
+Hon såg ej på Haqvin, och hennes stämma hade mist all klang, när hon
+sade:
+
+-- Utan mitt barn kan jag inte resa, hellre då en lifslång olycka, och
+det är det enda du skall ge mig. Nu har jag bara ett mål: att skydda min
+dotter, så att ej också hon en gång drabbas af mitt sorgliga öde.
+
+
+
+
+                            TOLFTE KAPITLET.
+                               Befrielse.
+
+
+Det var underligt, hvilket intresse allt från Bragehall med ens fått,
+sedan ordet skandal blifvit förknippadt med det gamla slottets historia.
+Särskildt mönstergillt hade hvarken de forna grefvarna Brage eller deras
+grefvinnor lefvat, men när man nu drog fram deras minne i ljuset, sken
+det hvitt som en helgonlegend. Det _måste_ vara så, för att dagens
+händelser skulle förefalla ännu mer syndigt svarta.
+
+Auktionen på Lögenäs och gårdens försäljning till underpris, men mot
+kontant betalning, satte också myror i hufvudet på folk. Tänkte
+verkligen Eric Gyldenlo på fullt allvar draga sina färde? Då gick det
+väl bref eller bud mellan de älskande? Det fanns alltid möjligheter för
+att få veta sådant, och Bragehalls postväska var -- figurligt taladt --
+alltid fylld af onda ögon på sin färd fram och åter. Men de onda ögonen
+spanade förgäfves. Icke ens Märta Edelcronas genomträngande blick,
+hvilken gnistrade af hämndlysten svartsjuka, kunde upptäcka en hemlig
+korrespondens, och det korsförhör hon anställde med Nilla beträffande
+grefvens vistelseort och planer, tjänade heller ingenting till. Nilla
+var alltför ledsen att ej ha några upplysningar åt nådig fröken, men
+grefven hade tegat och packat och rest och inte låtit höra af sig sedan.
+
+Så småningom tystnade skvallret, stillades som ett vatten, hvilket ingen
+vind rör till vågsvall. Och en del började till och med taga parti för
+Gunvor, som gick där så blek och allvarlig lik en liten tynande
+klostersyster i sin svarta dräkt. Sedan sin allra första ungdomstid hade
+hon egentligen aldrig varit förtrolig med någon, aldrig känt sig
+hemmastadd i denna atmosfär af uppblåst högmod och ytlig, pretentiös
+bildning, och nu drog hon sig mer än någonsin tillbaka, inte skyggt och
+ödmjukt, utan med en suveräns förnäma otillgänglighet.
+
+Haqvin, som efter farmor Eidens död tillät alla sina sämre egenskaper
+att få fritt spelrum, förde ett så utsväfvande lif, att han nästan ingen
+enda afton gick redig till sängs. Kusken och betjänten brukade merendels
+få släpa den tunga, raglande kroppen emellan sig, när han på natten kom
+hem från någon orgie. Och när den lallande röstens eko ljöd genom
+korridorerna, vaknade flera af trotjänarna och lyssnade förfärade. Detta
+rysliga lif erinrade dem om gamla grefvinnan Brages sista dagar. Deras
+husbonde hade detta olycksaliga rusbegär i arf efter sin egen farmor,
+som pantsatte och försålde allting för att kunna uppköpa spritvaror. De
+mindes, att hon ej hållit sig för god att gå ned i drängstugan och tigga
+sig till brännvin, när hon ej kom åt det på annat sätt. Och nu skulle
+det väl gå lika illa med grefve Haqvin, när inte fru Eiden längre satt
+vid styret. Hon hade haft en egendomlig makt öfver honom, ledt honom,
+som om han varit ett barn.
+
+Haqvin blef snart en visa i trakten, men man beklagade honom mer än man
+ringaktade honom för hans simpla nöjen. Naturligtvis var det hans
+hustrus fel! Hon var icke sådan hon borde, gick där stel och kall, ingen
+man kunde finna sig i det. Stackars Haqvin, han sökte sällskap utom
+hemmet i kretsar, där en grefve Brage ej borde satt sin fot, sade man,
+men det hade varit Gunvors skyldighet att med ömhet och böner hålla
+honom tillbaka.
+
+Gunvor log trotsigt och stolt åt dessa anspelningar. De visste ej, hvad
+hon hade att kämpa emot, och kunde blott Bragehalls tjocka murar bevara
+hemligheten, skulle de aldrig få veta hennes lidanden. Det förödmjukade
+henne att nödgas anförtro sig ens åt tjänarna, men när Haqvin, som nu
+ofta hände, druckit för mycket, blef han alldeles vild och ställde till
+scener, som skrämde hela huset.
+
+Gunvor hade aldrig föreställt sig, att denna tröga, godmodiga människa
+kunde bli sådan; hon förstod ej, att det gräsliga arf, han som ett
+slumrande frö hittills burit inom sig, nu, när han var fullt obevakad
+och lämnad åt sig själf, utvecklats till en härjande passion.
+
+Rysande sköt hon regeln för sin dörr, när hon midt i nattens tystnad
+väcktes af skränande sång eller ojämna, släpande steg. Det hade händt,
+att han rusat in till henne, och att hon endast med den yttersta
+ansträngning kunnat värja sig för hans öfverfall. Hon tyckte, att hösten
+och vintern aldrig ville taga slut; hvarje dag var ändlöst lång, och om
+nätterna låg hon sömnlös, rufvande öfver sin tröstlösa tillvaro. Från
+Eric hade hon ej haft någon underrättelse, det var som han velat utplåna
+sig ur hennes minne, tänkte hon sorgset, och kanske var detta bäst;
+hennes bojor kunde ingen lossa. När våren ändtligen kom, blef den henne
+endast en ny plåga. Den medförde tusen minnen från hennes korta
+lyckotid. Hon kunde ej se på de knoppande träden, de uppspirande
+blommorna, utan att hennes ögon fylldes med bittra tårar. Den glada,
+unga naturen blef för henne en graf. Hon betraktade den endast med
+oändlig saknad och vemod.
+
+I maj gaf löjtnant Forner med fru middag för sina grannar och vänner.
+Haqvin och Gunvor voro också bland de inbjudna, och Gunvor, som eljest
+helst undandrog sig allt umgänge, då hon ej kunde vara säker att icke
+behöfva blygas för sin man, hade ej kunnat motstå denna invitation.
+Claës Forner och Eric Gyldenlo hade ju varit goda vänner, kanske kunde
+hon här få veta något om den älskade.
+
+Värden själf förde henne till bords. En egendomlig, ohygglig fasa grep
+Gunvor, när hon lät sin blick glida öfver de många vinglasen vid hvarje
+kuvert. De stodo där som en väntande fiendestyrka, tyckte hon, och den
+gnistrande kristallens slipning lyste emot henne som ett gäckande
+irrsken. Från glasen såg hon öfver mot Haqvin, som på de sista månaderna
+pöst ut till en nästan oformlig massa; hans kinder hängde slappa, och
+under de matta ögonen lågo stora, gulaktiga fettpåsar. Han hade åldrats;
+af det ljusa håret funnos endast några tunna strån kvar, pannan var
+rynkig och vid tinningarna framträdde ådernäten mörka och svällda. Det
+var längesedan hon så detaljeradt granskat hans utseende. Nu ryste hon
+ofrivilligt till inför detta ruinerade yttre, och en pinsam rodnad steg
+upp i hennes ansikte, en skammens rodnad öfver att ens inför världen
+vara Haqvin Brages hustru.
+
+Hon tänkte sig, hur hans nu gråaktiga ansiktshud allt som middagen
+framskred skulle bli hetsigt röd och fläckig; hur hans stora, darrande
+hand oupphörligt skulle höja ett eller annat af de många vinglasen för
+att få det fylldt, och han skulle bli högljudd och simpel. All den tunna
+polityren skulle spårlöst strykas bort. Det hjälpte ej, att traktens
+bästa familjer voro samlade här. Haqvin tog icke hänsyn till något, när
+han en gång började dricka. Hon vände sig hastigt mot sin kavaljer och
+frågade ångestfullt:
+
+-- Hvad skall det tjäna till att ha så mycket vin, löjtnant Forner?
+
+-- Min bästa grefvinna, det brukas så. Man vill se sina gäster muntra.
+
+-- Förlåt mig, men det är ett förrädiskt medel. Hon lutade sig närmare
+honom och hviskade ärligt, förtroendefullt: Förstår ni inte, att jag är
+orolig för Haqvins skull? Hur skall det gå?
+
+-- Det behöfver grefvinnan inte tänka på, svarade han hjärtligt. Det är
+inte vid sådana här festliga lag de onda andarna drifva sitt spel.
+Haqvin har naturligtvis respekt för damerna.
+
+Gunvor tänkte göra en invändning, men hejdade den. Det var ju en
+möjlighet, att löjtnant Forner hade rätt. Kanske visade han alla dessa
+främlingar mera hänsyn än sin hustru. Sådant kallades visst takt och
+lefnadsvett. Hennes uppmärksamhet på Haqvins beteende afleddes också
+snart af de stormande längtansfulla tankar, som genomströmmade henne,
+och ju högre sorlet och glädjen steg omkring dem, ju oafvisligare
+trängde sig den skygga frågan upp mot hennes läppar. Hon tyckte, att ej
+blott denna dag utan många, många följande skulle varit förspillda, om
+hon nu försummade tillfället att försöka få veta något om Eric.
+
+Hon anade ej själf, hvilken djup och lidelsefullt varm klang hennes
+stämma fick, när hon slutligen brådskande -- ehuru hon trodde släpande
+långsamt -- lät de instängda orden få luft och sade:
+
+-- Har löjtnanten hört något från grefve Gyldenlo?
+
+Löjtnant Forner var alltför mycket världsman att låtsas om hennes
+sinnesrörelse, men han var också en god och förstående människa, och det
+hade alltid gjort honom ondt om Gunvor. Hvarken han eller hans unga fru
+hade deltagit i skvallret. När det först bröt ut, voro de visserligen ej
+hemma, men på hösten, när de återvände från badorten, gjorde de
+ofördröjligen visit, på Bragehall, och icke ett enda förklenande ord
+hade från dem kommit ut om Gunvor. Likväl visste Claës Forner mera om
+Gunvors och Erics förhållande än någon annan, ty strax före sin afresa
+hade Eric träffat honom i Malmö och där i ett utbrott af vild sorg
+gifvit honom sitt förtroende. Han hade också bedt Claës arrangera
+försäljningen af Lögenäs och fått hans borgen på ett större banklån.
+Claës förstod, att Gunvors ej var död, och han erfor en varm och djup
+naturs smärta öfver att människor på detta sätt måste afstå från lycka
+och lugn endast för en halsstarrig viljas skull. Människor, hade han
+sagt, men det var väl egentligen hon, den unga kvinnan, som bragte
+offret, Eric fann alltid något, som kunde kallas njutning.
+
+Han hade ej genast besvarat hennes fråga, ty någon bad i detsamma att få
+dricka med honom; nu vände han sig dock artigt emot henne.
+
+-- Grefvinnan frågade, om jag hört något från vår vidtsväfvande vän. Jo,
+jag har bref ibland. Han är i Brügge för tillfället och studerar
+Memlings konst. Han lär tänka stanna där öfver sommaren, skref han sist.
+Den lilla belgiska fornminnesstaden tilltalar honom tydligen mycket.
+
+-- Han ämnar sig inte till Sverige på hösten heller?
+
+-- Jag vet inte. Ärligt taladt och med all diskretion för min gode vän,
+så vet jag sannerligen inte, hur han i längden skall kunna fortsätta sin
+sorglösa existens. Det kostar att föra ett dylikt fribytarlif.
+
+Gunvor teg. Forner antog, att hon ville låta ämnet falla, och riktade
+ett ord till den dam, som satt vid hans vänstra sida. I den korta paus,
+som därvid inföll, ljöd plötsligt Gunvors stämma, beslöjad och innerlig,
+tätt intill hans öra:
+
+-- Löjtnant Forner, har ni aldrig märkt, att det finnes naturer, hvilkas
+blotta närvaro är helg? Man begär inte af dem, att de skola arbeta och
+slita ut sig som andra. Det är en sådan lycka att äga dem i lifvet, att
+man ofrivilligt alltid går emot dem med tack och hängifvenhet.
+
+Hennes mörka, underbara ögon strålade emot honom, och han frapperades af
+den utveckling och fulländning hennes fägring fått. Försvunne blott det
+tärda, pinade draget kring den mjuka munnen, blefve hon en härlig
+uppenbarelse.
+
+-- Man skall kanske vara kvinna för att se så på människor, som ni där
+antyder, svarade han och log fint. Vi män vilja i allmänhet se en
+sträfsam, en målmedveten kamp.
+
+-- Det har jag också drömt om en gång, medgaf hon sakta, men jag tänker
+olika nu. Själfva tillvaron är ofta sträfsam nog, och det är så fattigt
+att inte kunna afvinna den några njutningar, att inte äga
+fribytarkynnet.
+
+-- Det kan ibland vinnas till för högt pris, sade han allvarligt. Tro
+inte, att jag dömer någon, men visst är, att både mina vänner och jag
+många gånger gått för långt, och grefvinnan vet, att det finnes s. k.
+njutningar, hvilka sedan kasta mörka slagskuggor öfver ett helt lif --
+en annans, menar jag.
+
+Han siktade mot något särskildt, en sorglig historia, som han just i
+dagarna fått höra om vackra Bolla på gästgifvargården, men detta kunde
+han ej berätta för Gunvor. Hon finge väl tids nog veta det. Han ångrade
+för öfrigt sina sista ord; de hade gjort henne så plågsamt blek, och han
+sökte öfverskyla deras intryck genom att säga:
+
+-- Gyldenlo är ju ett konstnärsbarn, så mot honom får man inte vara för
+sträng. Han är älskvärd och vek, full af impulser. Det är så naturligt,
+att han blifvit alla damers själfskrifne riddare.
+
+-- Tycker ni! Mig förefaller det, som han måste förbli ensam -- liksom
+på afstånd från -- från andra.
+
+Han log igen.
+
+-- Grefvinnan har en mycket hög tanke om honom!
+
+-- Ja, det har jag.
+
+-- Får jag det nöjet att framföra en hälsning från er, när jag nu
+besvarar hans bref?
+
+-- Ja, hälsa honom!
+
+Forner såg deltagande på henne. Hur kunde tre ord rymma så mycken
+hopplös sorg? Det var, som om hon i denna enkla hälsning gifvit en hel
+sönderslitande bikt om sin försakelse. Han visste ej, hur han skulle
+omtala detta för Eric Gyldenlo, men ett var säkert: Eric måste skrifva
+till henne, ge henne något att lefva på. Att han, som fått hennes
+kärlek, ej själf insett detta! Att han kunde låta henne kämpa ensam,
+veta, att tystnaden bildade sig till skräckinjagande vålnader omkring
+henne och ändå ej sända henne ett ord till tröst! Nej, sannerligen
+världen hade råd att fostra många sådana lekarenaturer. Deras instrument
+blefve för dyrbara, ty de spelade oförsynt på hjärtats finaste strängar.
+
+Middagen var slut, och stolarna skötos bullrande från bordet. Herrarna
+förde damerna in i salongen, där de lämnade dem åt sitt öde och gingo in
+i biljardsalen för att dricka kaffe och röka.
+
+Gunvor hade ej gifvit akt på Haqvin, efter det man rest sig från bordet,
+men af ett svagt tissel-tassel mellan hans dam och Märta Edelcrona kunde
+hon förstå, att ej allt stod rätt till. Det skulle bli dans, så snart
+man hvilat sig efter dinern, och Gunvor önskade, att hon skulle kunna
+förmå Haqvin att bryta upp innan dess, ty eljest fruktade hon, att han
+skulle sitta kvar i biljardsalen hela tiden och dricka sig redlös. Hon
+fasade för att nödgas fara hem med honom i ett dylikt tillstånd. Då var
+han alldeles otillräknelig, och det fanns ingen gräns för hans råa
+utbrott.
+
+Det vore bäst att uppsöka honom, ty löjtnant Forner kunde ju ej ens på
+hennes begäran öfvertala sin gäst att aflägsna sig. Det tjänade heller
+ingenting till, att hon föregaf ett illamående. Det brydde Haqvin sig ej
+om. Det gaf henne dock en utväg; hon kunde få resa ensam i förväg och
+skicka ett nytt åkdon att hämta Haqvin.
+
+Gunvor satt litet afskild från de andra, upptagen af sina tankar. Hon
+kände sig trött, och hufvudet sjönk tungt tillbaka mot stolens mjuka
+siden. Det var ej värdt, att hon försökte inverka på Haqvin, sade hon
+sig matt. Bättre att spara sig den förödmjukelsen. När de andra började
+dansa, skulle hon helt tyst försvinna. Den omgifvande glada stämningen
+förmådde ändå ej rycka henne med sig ens för en minut. Hon kunde inte
+skratta som de åt ett lustigt infall, inte prata nonsens endast för att
+blanda sin röst med de andras. Det låg en hämmande sordin öfver hela
+hennes väsen, och hon längtade tillbaka till sin enslighet. Ingen bjuder
+sorgen till gäst, därför blef hon också glömd, hon, som ej kunde vara
+glad som de andra, därför att lidandet riste hvarje fiber inom henne.
+
+Å, om bara en hand mildt och förstående velat stryka öfver hennes; men
+alla dessa hvita händer, glimmande af juvelringar, voro hårda och
+okänsliga inför själskvalens bön om en lindrande smekning.
+
+Det hade aldrig så tydligt som nu kommit för henne, hur brådtom
+människorna hade att komma bort från det sorgliga och tunga, så brådtom,
+att de ej ens hade tid till en varm och full blick af deltagande. Eller
+var det så, att intet af detta deltagande bodde inom dem? Voro de
+samhällets mer eller mindre tama husdjur ända tills en stor pröfning gaf
+dem människo- och individualitetsprägel.
+
+Sorlet var så lifligt omkring henne, rösterna så intresseradt upptagna
+af att passa sin replik, att de knappt märkte henne, som stod utanför.
+En och annan blick halkade nästan otåligt öfver till henne. Hvarför
+kunde hon inte vara glad som de? Trodde hon inte, att de också hade sitt
+att dragas med, men sådant låtsade man naturligtvis ej om ute i
+sällskapslifvet.
+
+En fru, som var nykommen på trakten, vände sig till friherrinnan
+Edelcrona med en fråga om Gunvor.
+
+-- Hon ser ut som en lång längtan och en bitter sorg, unga grefvinnan
+Brage, sade hon. Är det ett barn, hon mist?
+
+-- Nej, sin gamla farmor, och det tror jag närmast hon är glad öfver.
+
+-- Å, det ser inte så ut.
+
+-- Ja, hennes historia hör till dem, man helst tiger med, men så här i
+förtroende kan jag ju nämna, att hon varit mycket intimt lierad med en
+person, hvilken dock hade nog takt att draga sig tillbaka. _Hon_
+generade sig inte att lämna både man och barn vind för våg. Ja, det
+rysligaste var, att hon tog barnet med sig, när hon for till sin
+inklination -- men detta blir naturligtvis oss emellan.
+
+-- Ja, det är själfklart. Tänk, att hon är en _sådan_! Och mannen är
+hygglig, säger friherrinnan?
+
+-- Han hör, som bekant, till en af våra första familjer.
+
+-- Ja, det är sant, men ...
+
+-- Joo, _det_ betyder _mycket_! Man får verkligen ha aktning för ett så
+gammalt namn, som höljts med ära genom sekler.
+
+Den nyinflyttade såg närmast ut, som om hon uppfattat den Brageska äran
+som ramlande takstolar, ty hon såg andäktigt uppåt, slutligen vågade hon
+dock säga:
+
+-- Men han själf?
+
+-- Tja, han är oklanderlig. Ingen har haft något att säga om honom
+förrän på allra sista tiden, då det påstås, att han roar sig litet för
+mycket, men jag frågar: Hvems är felet?
+
+Det kunde inte den andra nöjaktigt utreda, men hon nickade vist och
+förstod, att grefvinnan Brage ej hörde till dem man borde närma sig. Det
+var synd, ty hon hade känt sig så tilltalad af det älskliga, unga
+ansiktet. Men -- man fick ju taga seden dit man kom.
+
+En vals spelades upp och herrarna kommo in. Det var en liten
+improviserad bal utan alla anspråk, och man kunde därför slippa att
+alltför noggrant bjuda upp af skyldighet.
+
+Löjtnant Forner, som ännu ej kommit öfver smekmånadsvärmen, ville gärna
+dansa första dansen med sin hustru, och innan de gingo ur biljardsalen,
+frågade han baron Edelcrona, om ej denne ville dansa med Gunvor.
+
+-- Jo, med nöje, försäkrade unge baronen.
+
+Haqvin, som efter middagen druckit ansenligt, men dock ej så, att han
+var oredig, hörde de båda herrarnas samtal och inföll:
+
+-- Jag dansar själf med min hustru.
+
+-- Du, Haqvin, utbrast Forner förundrad. Jag trodde du upphört att
+dansa.
+
+-- Man kan börja igen. Jag känner mig upplagd i afton. Hon är förbaskadt
+stilig, det kan icke nekas. Han smackade med de tjocka läpparna och de
+taljiga ögonen fingo ett vällustigt uttryck.
+
+-- Ja, du har då inte fått ett troll för guld, sade Edelcrona
+skrattande, men kom nu, go' herrar.
+
+-- Haqvin, Forner fattade om hans arm, skulle du inte hellre hvila dig,
+min gubbe?
+
+-- För att Edelcrona ska' få henne; nej tack, han får allt slicka sig om
+mun. Han kan för resten akta sig, för kommer han för nära, så näpser jag
+honom. Jag kan den konsten, har praktiserat den förr. Och nu är stolts
+Gunvor spak som ett lamm.
+
+Claës Forner förstod, att Haqvin var i den sinnesstämning, då det
+olämpligaste af allt vore att reta honom. Han skulle då komma i sitt
+bärsärkalynne och ställa till högst obehagliga scener. Det vore klokast
+att låta honom hållas.
+
+Han kom således med de andra herrarna in i salongen och gick med
+tämligen säker hållning direkt fram till Gunvor, för hvilken han bugade
+sig.
+
+Hon mötte med rysande förakt det cyniska leendet kring hans mun och den
+begärliga blicken. Hon blef alldeles kall, och händerna grepo
+krampaktigt hårdt om stolens armstöd.
+
+-- Hvad vill du? frågade hon, och hörde knappt själf sina ord, så sjöng
+blodet för hennes öron och pulsarna bultade.
+
+-- Hvad jag vill! Dansa med min nådiga grefvinna, förstås. Kom,
+Fagerlin!
+
+-- Nej tack, Haqvin, jag dansar inte.
+
+-- Hvad attan nu! Skynda dig bara. Vi bli sist.
+
+-- Jag dansar inte, upprepade hon lågt.
+
+Då slet han henne med ett kraftigt tag ur stolen och lade sin arm som
+ett skrufstäd omkring henne. Hans ansikte var blårödt, alla ådror tjocka
+af mörkt blod, och den oformliga kroppen skakade af vrede.
+
+-- Du skall lära dig lyda! hväste han och drog henne med sig ut i salen
+där de flesta redan hunnit ett hvarf och nu hvilade. Gunvor var så
+gråblek, att det såg ut, som om hon skulle svimma i hans armar, och hon
+bad med ett kväfdt förtvifladt tonfall:
+
+-- Släpp mig, Haqvin, jag ber dig! Om du har någon tanke i behåll, så
+tvinga mig inte att dansa nu.
+
+Men hennes motstånd retade honom endast. Han hade sagt, att han skulle
+dansa med henne, och ingen fick tro om honom, att han ej vore karl att
+hålla sitt ord.
+
+Han kastade henne hårdt intill sig och började valsen. De hade ej dansat
+mer än ett halft hvarf, då ett skri af fasa fyllde salen och kom musiken
+att tvärt tystna.
+
+Haqvin hade störtat baklänges till golfvet och dragit Gunvor med sig i
+fallet. Endast med möda kunde hon lösgöra sig från hans förlamade armar
+och resa sig. Han däremot låg orörlig, och alla försök att hjälpa honom
+upp och bringa honom till sans misslyckades. Herrarna buro honom då till
+en soffa, och Forner lät genast hämta läkare.
+
+Det skulle dock dröja minst en timme, innan denne kom.
+
+Ur den allmänna förstämningen trängde sig lättande en ström af praktiska
+råd och opraktiska beklaganden. Man skulle gnida fötterna med ättika,
+lägga en senapsduk under nacken, låta honom lukta på starka kryddor,
+etc. etc. i det oändliga.
+
+Gunvor ensam förblef stum. Det var, som om hon plötsligt mist
+talförmågan. Hon såg oafvändt på den liflösa massa, hvilken som en
+dundyna svällde ut öfver soffan, på de stela händernas blåsvarta naglar
+och på ansiktet, hvilket nu mist all färg och var ohyggligt att skåda
+med sina stirrande, vidöppna ögon.
+
+Hon stod där främst bland alla och vände ej ens en sekund bort blicken
+från Haqvin. Hennes händer knäpptes i skälfvande ångest för det
+ögonblick, då han skulle vakna. Ty han skulle väl vakna? Inte kunde
+detta vara slutet på ett människolif? Då vore det än förfärligare än ett
+uppvaknande. Hon tyckte, att golfvet gungade under hennes fötter, och
+ändå stod hon orörlig kvar den ena minuten efter den andra, väntande på
+att lifvet skulle glimta till i de stela pupillerna och att det hårda
+draget kring munnen skulle slappas. Hon väntade på lifvet med en
+underlig blandning af fruktan och önskan. Det skulle varit godt, tänkte
+hon, om han vaknat upp till ett kort medvetande, till att få räcka henne
+handen med en hälsning till lilla Hillevi. Barnet skulle göra
+inslumrandet tryggare. Det gjorde henne plötsligt så ondt om honom, som
+kanske gått bort -- hunnit utom räckhåll för all möjlighet till
+försoning och förlåtelse. Om han ville aldrig så gärna säga ett godt
+ord; han kunde det icke. I vrede och bitterhet hade han tänkt sin sista
+tanke, intet ljust att minnas från den stund, hvilken kanhända varit
+hans sista.
+
+När doktorn ändtligen kom -- densamma som skött Haqvins farfar -- gjorde
+han en ytterst noggrann undersökning och förklarade sedan, att grefven
+dött ögonblickligen. Det var hjärtförlamning. Till löjtnant Forner sade
+han i förtroende, att det var bäst, som skedde. Grefven skulle eljest
+gjort både sig och de sina olyckliga. Han hade farit för illa med sin
+hälsa på sista tiden.
+
+-- Dåligt påbrå, ser löjtnanten, fortsatte den lille jovialiske doktorn,
+jag anade nog, att äpplet inte skulle falla långt ifrån trädet.
+Löjtnanten har väl hört talas om farmodern. Sorgligt, sådant där, men
+det blir väl bättre, när de gamla råttbona, fideikommissen, utrotas.
+
+Forner inlät sig ej på några diskussioner, det var ej ett lämpligt
+tillfälle, och hans tankar voro för öfrigt på annat håll. Sedan han
+skakat doktorns hand till afsked och tackat honom för hans tjänstenit,
+uppsökte han Gunvor, som vid undersökningen lämnat rummet. Hon satt
+ensam i ett litet kabinett och vände liksom frånvarande hufvudet mot
+honom.
+
+-- Nå, sade hon långsamt.
+
+-- Det är slut, sade han. Hjärtförlamning.
+
+-- Ögonblicklig död?
+
+-- Ja -- inga plågor.
+
+-- Hvem vet det ...
+
+Han trodde, det var fruntimmers vanliga räddhåga för skendöd och återtog
+lugnande:
+
+-- Doktorn gjorde en ytterst noggrann undersökning, och han anses
+ovanligt skicklig, så jag är säker, att grefvinnan ej behöfver frukta
+...
+
+-- Jag tänkte inte på kroppen, afbröt hon, men jag hade velat -- å, så
+gärna hade jag velat, att han fått tid att tänka en god, ljus tanke. Om
+han bara fått hälsa till sitt barn.
+
+-- Ni tänker inte på er själf!
+
+-- Nej, Haqvin och jag hade länge gått skilda vägar. Hon såg ärligt på
+honom med sin djupa blick och tillade sedan vemodigt: Det är som jag
+inte skulle ha lof att sörja som andra. Det vore lindring att kunna
+sakna dem som gått, men jag -- hon andades tungt -- jag kan endast tacka
+döden.
+
+Han böjde sig ned öfver hennes hand och kysste den utan att säga något.
+Det han tänkte, kunde ej få bli ord. Han visste blott, att redan med
+första post skulle Eric Gyldenlo få höra, att nu var hon fri. Om det
+blefve till lycka för Gunvor att åter möta honom, underlät Forner att
+grubbla öfver. Han sade sig utan alltför många skrupler, att sådant
+kunde ingen förutse. Det var det enda han kunde göra för de två unga
+människorna, och eftersom Haqvin ej förstört hennes förmögenhet, kunde
+Eric och hon nu lefva glada dagar, bara hon hade en klok och sträng
+förvaltare på gården, annars ginge det åt skogen.
+
+
+
+
+                          TRETTONDE KAPITLET.
+                              I hans famn.
+
+
+Omedelbart efter Haqvins begrafning reste Gunvor utrikes med sin lilla
+flicka, och man hörde ingenting vidare af henne på ett helt år. Då gick
+det som en elektrisk stöt genom hela societeten, när det tre söndagar å
+rad lystes i Bragehalls kyrka för de två, som skvallret haft så mycket
+att bestyra med, och tidningarna strax därpå bland giftermålsannonser
+också meddelade denna:
+
+                             ERIC GYLDENLO.
+                             GUNVOR BRAGE.
+
+                                                Rom.
+
+                     Meddelas endast på detta sätt.
+
+Och det följde verkligen hvarken kort eller vidare upplysningar. Men på
+Bragehall skedde stora förändringar. Bland annat fingo de små,
+blyinfattade rutorna skatta åt förgängelsen, och fönstren höggos upp, så
+att sol och ljus fritt skulle kunna strömma in och fylla de höga rummen.
+Det Brageska valspråket öfver porten skrapades bort, och i den
+fördjupning, som uppstod, inlades ett reliefarbete i marmor,
+föreställande Fortunas segertåg genom världen. Hennes char drogs af två
+kärleksgudar, och på sidan syntes unga, glada människor hylla gudinnan
+med blommor.
+
+Det förseglade rummet inreddes med furstlig prakt i sextonhundratalets
+pompösa, öfverdrifna stil, och grefve Haqvins våning möblerades
+fullständigt om. Massor af böcker, konstverk, taflor och dyrbara
+väfnader anlände nästan dagligen under juni månad, och det förfallna,
+vanvårdade biblioteket restaurerades, bokskåp, liknande öppna tempel
+uppburna af smärta pelare, prydde väggarna, och bekväma, låga stolar
+inbjödo till hvila. Något alldeles nytt för Bragehall var den magnifika
+musikhallen, dekorerad i hvitt och guld och möblerad endast med långa
+låga bänkar, dynor och kuddar. Golfvet täcktes af en matta i ljust
+hafsblått, utan mönster eller oroande färgöfvergångar. En präktig flygel
+stod midt i rummet; på ena kortväggen var en slags estrad ordnad och här
+funnos åtskilliga instrument.
+
+När väntades herrskapet hem, det var den stående frågan, och slutligen
+lyckades man då få fatt på en sakkunnig; gamla mamsell Beat-Sofi. Hon
+hade varit i Stockholm och hälsat på släktingar, men grefvinnan hade
+varit så förinnerligt rar och skrifvit till henne hela tiden, så nog
+visste hon besked. Och nu hade hon fått order att resa hem till
+Bragehall, ty i juli skulle grefvens komma.
+
+Friherrinnan Edelcrona var en resolut dam och hennes dotter Märta ej
+mindre. Hon, Märta, hade nu senast bevisat det genom att något tvärt
+förlofva sig med en sextioårig öfverste. Bröllopet var redan utsatt till
+den elfte oktober. Emellertid voro både mor och dotter ytterst
+intresserade af händelserna på Bragehall, och friherrinnan reste själf
+dit en förmiddag för att be »den lilla, rara mamsell Beat-Sofi» vara
+välkommen igen.
+
+Beat-Sofi, som alltid sträfvat »uppåt», var synnerligen smickrad öfver
+artigheten och frågade i all ödmjukhet, om hon finge lof att bjuda på
+litet kaffe. Friherrinnan hade den stora godheten att inte säga nej; hon
+gaf sig till och med mycket god tid inne i mamsell Beat-Sofis trefliga
+rum, där man satt så bra i skydd mot regnet, som fint duggade mot
+rutorna.
+
+-- Nå, kära mamsell Beat-Sofi, det kom väl bra oväntadt med det här nya
+giftermålet? började friherrinnan. Inom sig tänkte hon, att Gunvor
+troligen rest direkt ut till Eric, men det ginge ej an att säga.
+
+-- Ja, det måste jag tillstå, men blir bara vår lilla gullängel lycklig,
+så går det an. Hon har skickat mig deras porträtt, och han ser fasligt
+rar ut, men det gjorde då den förre med, tillade Beat-Sofi med en suck
+öfver alltings förgänglighet. Hon har bott i Rom mest hela tiden, och
+det är väl där de funnit hvarandra, fortfor den hederliga själen att
+prata. Konstigt för resten, för jag trodde den sta'n var så stor, att
+man inte kunde hitta någonting där.
+
+-- De hade kanske stämt möte, förmodade friherrinnan oskyldigt.
+
+-- Våran Gunvor och en -- karl! Mamsell Beat-Sofi glömde i detta
+ögonblick all skyldig vördnad. Nej, tack vackert! Hon va' där mol ensam
+i flera månader, det vet jag. Och nog va' halfva tiden af sorgåret
+gången, innan han våga' sig fram. Di förlofva' sig nyårsdagen, skref
+hon. Ja, jag har brefvet, och friherrinnan kan visst få läsa det, för
+jag tror inte att gullängeln, som jag alltid kallar henne, har något
+emot den saken.
+
+-- Å, nej, lilla Gunvor och min Märta ha varit mycket intima, inföll
+friherrinnan, som tyckte, att brefvet skulle vara ett riktigt fynd och
+knappt kunde styra sin nyfikenhet.
+
+Så förevisade mamsell Beat-Sofi stolt sin skatt. Hon var icke litet stor
+på att hon varit den första som fått veta hemligheten och kunnat bevara
+den så väl. Nu behöfdes det ju inte längre.
+
+-- Friherrinnan kanske undrar på det där, som står öfver, sade hon smått
+förlägen, men jag brukade spå vår Gunvor ibland, när hon var ung flicka,
+se'n har det aldrig händt.
+
+Friherrinnan log huldt, tog brefvet och läste:
+
+                                                        Rom d. 13 jan.
+
+Min kära, gamla Sibylla!
+
+Minns du din spådom om »den rätte». Nu har han kommit. På årets sista
+kväll stod han helt plötsligt framför mig, och efter en lång, mörk tid
+blef det plötsligt strålande ljust. Ser du, Beat-Sofi, jag visste
+genast, att han var »den rätte».
+
+Vi hade träffats förr en gång, men då måste våra vägar skiljas. Nu är
+jag fri, och på nyårsdagen, till tecken att jag vill börja ett nytt
+lyckligt år, lät jag honom sätta förlofningsringen på mitt finger. Så
+blef jag Eric Gyldenlos fästmö. Du ensam, min trofasta, rara Beat-Sofi,
+skall få veta det. I slutet af maj gifta vi oss, men ända till första
+lysningsdagen skall vår lycka förbli en hemlighet. Jag kan knappt styra
+pennan, så glad är jag; det är som all sorg och strid försvunnit ur
+världen; den rymmer endast jublande fröjd. Jag går omkring här i min
+lilla våning och sjunger min älskades namn in i hvarje föremål, och
+sedan dofta blommorna det, böckerna hviska det. Du tycker nog, att jag
+är mycket dåraktig, men önska mig ej annorlunda. För första gången i
+mitt lif längtar jag inte efter något, drömmer inte om annat än nuets
+härliga rikedom.
+
+Här vidtogo några underrättelser om Hillevi och frågor om hur Beat-Sofi
+hade det, hvarför friherrinnan ganska besviken lade ihop brefvet. Det
+hade icke tillfredsställt henne. Det var ingenting i det, som kunde
+läggas ut och förvrängas. Alldeles vanligt tokprat om kärlek, sådant
+svammel hade hon ej väntat sig.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Herr En, förvaltaren, såg numera aldrig glad ut, när posten kom, och han
+slängde det ena tunna brefvet efter det andra ifrån sig på pulpeten. Tog
+det inte snart slut med räkningar, månne? Det var inte nog, att
+gårdskontoret skulle betala alla möjliga reparationer och s. k.
+förbättringar. Det kom också krafbref från alla håll från grefvens
+kreditorer. Och herr En visste ändå, att grefvinnan tagit direkt af
+kapitalet för att, som det hette, klarera alla grefve Gyldenlos skulder.
+Alla! Ja, hon skulle bara vetat om dessa hundratals krafbref, som likt
+hagelskurar störtade ned öfver Bragehall.
+
+En hade haft tålamod i det längsta, men han beslöt att tala med
+grefvinnan, så snart hon kom hem, ty på det här sättet kunde det
+sannerligen inte fortfara.
+
+Grefvens hade ej heller varit på sitt Bragehall många dagar, förrän herr
+En lät anmäla sitt besök hos grefvinnan.
+
+Gunvor tog mycket vänligt emot honom och bad honom taga plats.
+
+-- Är det något särskildt förvaltaren vill? frågade hon. Gäller det
+affärer, behöfver jag väl ej erinra om, att grefve Gyldenlo nu är
+husbonde här, och att alla på godset ha att vända sig till honom. Men är
+det däremot någon privat begäran, vill jag naturligtvis gärna ...
+
+-- Nej, grefvinnan, sade herr En med en viss orubblighet, jag har
+ingenting att be om för egen del, och det gäller inte precis godset
+heller, men jag skulle vara tacksam, om jag sluppe tala med någon annan
+än grefvinnan om saken.
+
+-- Är det något obehagligt förvaltaren har att meddela?
+
+-- Ja, det är hvarken lätt eller roligt att komma fram med det.
+
+-- Hvad är det då? Herr En ser riktigt bister ut.
+
+-- Får jag lof att tala rent ut?
+
+-- Ja visst. Gunvor log gladt. Nu kunde ingenting störa hennes sinnesro.
+Hon kände sig så trygg i sin stora lycka.
+
+Herr En drog upp ur bröstfickan en hel bunt sammanvikna papper och lade
+dem med en stubbig bugning framför sin matmor. Sedan ställde han sig på
+något afstånd och afvaktade resultatet. Hans bredaxlade, undersätsiga
+gestalt aftecknade en grotesk skugga på mattans ljusa mönster. Det
+kraftiga, runda hufvudet på den korta, fasta nacken såg ut som en
+ofantlig boll. Han kunde haft lust att sticka händerna i kavajfickorna
+och hvissla skarpt, som det var hans vana, när han upptäckt något fel på
+kontoret, men han betvang sig af vördnad för grefvinnan.
+
+Gunvor betraktade förvånad de många lösa bladen. Räkningar! Hvarför kom
+han med dem till henne? Hon tog halft nyfiken upp ett papper till
+granskning, lade så utan ett ord ned det igen och tog nästa, därpå ännu
+ett och ett till.
+
+Det rådde en nästan ljudlös tystnad i rummet; om någon lyssnat vid
+dörren, skulle han ej kunnat uppfatta, att det fanns en människa
+därinne. Ändtligen hade Gunvor slutat. Hennes ansikte var tankfullt, och
+hon vek ytterligt långsamt ihop det sista papperet, hvarefter hon låste
+in hela bunten i sin skrifbordslåda.
+
+-- Tack, herr En, för att ni kom till mig med detta, sade hon hjärtligt.
+Grefven har verkligen talat med mig om det. Hon mötte ej den redlige
+förvaltarens genomträngande blick, när hon osäkert yttrade detta. Vi
+kommo öfverens om, att under vår frånvaro skulle äfven de privata
+räkningarna skickas till gårdskontoret; det är mitt slarf, att jag glömt
+säga till om det, förlåt mig!
+
+-- Och om det kommer flera sådana här små räkningar, skall jag då
+hädanefter skicka upp dem med herrskapets post?
+
+-- Flera -- det -- det gör det väl knappt?
+
+Förvaltaren såg på den unga grefvinnan med ett egendomligt uttryck i de
+skarpa, gråa ögonen och sade lugnt:
+
+-- Jo, det skulle jag tro.
+
+Gunvor rodnade starkt. Under de månader hon varit gift med Eric hade hon
+lärt sig undra och häpna öfver hans sätt att sköta pengar. Det var ett
+barns själfsvåldigt oförståndiga lek med elden. En tanke på morgondagen
+besvärade honom aldrig; han tycktes anse, att hans börs skulle vara tömd
+på aftonen, och nu, när de blifvit gifta, besvärade det honom ej alls
+att begagna sig af hennes förmögenhet, som hade det varit hans egen.
+
+Det hade visserligen också Haqvin gjort, men han saknade Erics smak att
+låta guldet rinna som sand mellan fingrarna, och därför stod hela hennes
+kapital orördt. Det hade också funnits ett betydligt kreditiv på
+öfverblifna räntor, men detta och en del af de för godsets räkning
+insatta pengarna hade, som lättast tillgängliga, redan användts.
+Naturligtvis var det ju heller ingen risk att lyfta litet af
+hufvudsumman, det sade Gunvor sig genast öfvertygande och förebrådde
+sig, att hon kunnat smula bort ens en minut af sin lycka med dylikt
+småsint grubbel. Att nämna något till Eric om dessa småskulder, hvilka
+han under årens lopp strött omkring sig som ett träd sina vissnade blad,
+tjänade nog ej mycket till. Troligen hade han för längesedan glömt dem.
+
+Hon såg skyggt, en smula generadt på förvaltaren. Ättling af ett solidt
+och aktadt handelshus, hade hon så långt hon kunde minnas tillbaka varit
+van vid den mest pedantiska ordning i allt hvad affärer hette, och hur
+gärna hon än ville, kunde hon ej taga Erics slöseri som en ren bagatell.
+
+-- Om det kommer flera räkningar, sade hon, skall jag be, att herr En
+lämnar dem till mig personligen och helst så, att -- att det ej blir för
+mycket bekant på kontoret. Det är ju bara småsummor, och min man kunde
+möjligen glömma likvidera dem, nu, när han får så mycket annat att tänka
+på -- öfverinseendet på godset.
+
+-- Så -- grefven önskar sätta sig in i de löpande göromålen?
+
+Förvaltaren for med handen öfver det rakt uppstrukna, sträfva håret.
+
+-- Ja -- det vill säga -- vi ha inte talat närmare om det, men det
+faller ju af sig själft, att han nu blir husbonde på Bragehall. Han har
+redan planerat för nya arbetarbostäder och anskaffandet af en
+samlingslokal för folket, där han tänkt ordna samkväm om
+lördagskvällarna.
+
+Herr Ens ansikte ljusnade.
+
+-- Det låter godt, sade han enkelt.
+
+-- Ja, inte sant? Å, han är så god! Gunvors ansikte strålade. Ni skall
+få se, herr En, att vi skola göra mycket för våra underhafvande. Grefven
+tänkte också inrätta ett bibliotek och en eller annan språkkurs för de
+vetgiriga och intelligenta. Han säger, att folket länge nog slafvat, nu
+skola de ha sina rättigheter.
+
+-- Det är alldeles riktigt, grefvinnan, men det duger inte mera för
+folket än för någon annan att få en massa rättigheter, innan det
+begriper sina skyldigheter. Och arbeta få vi allt göra lite hvar. Det
+tjänar ingenting till att alla bli lärda och fina, för då går det som i
+den gamla fabeln jag läste som skolpojke. Grefvinnan känner den
+troligen: »människokroppens lemmar». Hela organismen sade upp sin
+tjänst. Det duger inte, hur hårdt det än kan låta.
+
+-- Men det är inte heller meningen, käre herr En.
+
+-- Ursäkta mig, grefvinnan, men jag har mitt exempel från Lögenäs på
+grefve Gyldenlos tid. Och det kan väl tyckas, att jag är för frispråkig,
+men bättre ett ord för tidigt än för sent.
+
+Gunvor nickade.
+
+-- Se, Bragehall har blifvit mig så kärt, återtog han, och jag vet inte,
+hvad jag inte skulle vilja göra för grefvinnan och vår lilla fröken,
+därför är jag kanske misstrogen, men ...
+
+-- Vi ska' hoppas, att förvaltarn inte har något skäl till misstro, sade
+Gunvor värdigt, och det är min önskan, att det hos folket inplantas
+förtroende och tillgifvenhet för deras nye husbonde. Och -- som jag i
+början nämnde -- får jag be herr En hädanefter vända sig till grefven i
+allt, som gäller godsets angelägenheter.
+
+-- Skall ske, lydde det korta, buttra svaret.
+
+-- Förvaltaren får inte tro, att jag därför blifvit likgiltig för
+Bragehall, sade Gunvor med ett afväpnande leende och räckte honom handen
+till afsked, nej, jag delar alla min mans och mitt hems intressen, och
+jag vill så gärna se alla nöjda och tillfredsställda omkring mig.
+
+-- Grefvinnan har redan gjort mycket för godset, sade förvaltaren
+erkännsamt.
+
+-- Tack för det vitsordet. Jag uppskattar det till fullo, ty jag vet,
+att ni ej slösar med beröm.
+
+-- Jag försöker vara rättvis, grefvinnan.
+
+-- Ja, det är jag säker på. Tack för all hjälp -- och -- hon kämpade med
+sin stolthet, men när hon såg för sig Erics oroliga ögon och bleka,
+nervösa drag, segrade den hägnande ömheten, och hon tillade, ehuru med
+sänkt hufvud -- var fortfarande vårt stöd. Vi behöfver så väl er styrka
+och erfarenhet.
+
+-- Jag skall göra min plikt, så godt jag kan.
+
+-- Tack för det löftet!
+
+Han gick, och Gunvor satt en stund orörlig kvar vid bordet. Hon var ej
+ledsen, ej ens nedstämd; mest var det hennes egen småsinta futtighet,
+som hon kallade det, hvilken aggade henne. De hade ju öfver nog att
+lefva af, hvarför satt hon här och grämde sig öfver några tusen kronors
+förlust, hon, som var så oändligt rik i alla afseenden? Och skulle hon
+ej hellre taga vara på sin lycka, hvem visste, om den kunde få bli
+långvarig? Eric var egentligen aldrig riktigt sjuk, men heller aldrig
+stark och sund. Än led han af ett, än af ett annat; det var oftast
+endast skuggan af ett verkligt lidande, men för henne antog hvarje hans
+illamående strax skräckinjagande former. Hon sade sig, att den dag, hon
+ej mera ägde honom, skulle hon ej kunna lefva. Och i en ångest, som hade
+han sväfvat mellan lif och död, hade hon vakat öfver honom under en
+lindrig förkylning.
+
+Det fanns hvarken gräns eller mått för hennes tillbedjande kärlek; utom
+sitt barn hade hon ju aldrig förut haft någon att älska så helt och
+fullt som nu Eric; han förstod alla hennes veka stämningar och
+återgäldade dem med en smekande dyrkan. Ehuru han aldrig sagt henne det,
+trodde hon, att så kunde han säkert ej ha älskat någon kvinna förr, ej
+ens Amelie. Han var för finkänslig att någonsin vidröra sitt
+äfventyrliga förflutna, men det hade händt mer än en gång, att han sakta
+låtit henne glida ur sin famn, just efter en stund då han lidelsefullast
+betygat henne sin kärlek, och sagt: »Du, min Tankefrid, vi skulle
+träffats förr, så kanske mycket varit annorlunda.»
+
+Hon var rädd för att fråga närmare, trodde, att han syftade på hennes
+föregående giftermål och svarade endast med några varmt tröstande ord,
+men vid dylika tillfällen drog han henne ej ånyo till sig, utan gick
+antingen rastlöst fram och åter eller lämnade henne hastigt.
+
+Nu hörde hon hans steg i angränsande rum, strax derefter knackade han på
+dörren.
+
+-- Tar nådig grefvinnan emot?
+
+Hon svarade genom att ställa sig på tröskeln med utbredda armar.
+
+-- Du däjligaste af alla Skånes borgfruar! Han drog hennes händer upp
+mot sin nacke och knäppte dem samman till ett mjukt spänne. Vet du hvad
+jag tänkt på, Gunvor?
+
+-- En ny, lysande idé igen, log hon, låt höra!
+
+Han kysste henne.
+
+-- Stör jag dig bara inte. Jag tyckte nyss, du var upptagen af din
+förvaltare.
+
+-- Han har gått nu.
+
+-- Men lämnat ett visst allvar kvar hos min hvita hind. Hvad hade den
+mäktige mannen att förkunna?
+
+Gunvor tvekade. Skulle hon säga honom allt, varna honom och berätta, att
+hans slöseri plågade henne? Hon tänkte ut de varligaste ord, men de
+föreföllo dock sekunden därpå alldeles för hårda och sträfva.
+
+Eric märkte, att hon afsiktligt dröjde med svaret och sade gladt:
+
+-- Tro inte, att jag misstänker den hederlige En för olofliga afsikter;
+han som jag kan ju ha något att tala vid sin härskarinna om, som inte är
+för en tredje.
+
+-- Din härskarinna? Hennes strålande blick mötte hans. Du käraste, nog
+vet du, hvem som hädanefter har härskarnamnet här.
+
+-- Å, Gunvor, han ryckte nästan otåligt på axlarna. Det var så länge
+sedan jag hade Alexanderdrömmar. Nu skulle ansvar och envåldsmakt endast
+tynga mig. Barn, lifvet har slitit min kungamantel i flikar.
+
+Han lade sina händer om hennes kinder och såg henne djupt in i ögonen.
+
+-- Men, Eric, nog vill du väl ändå åtaga dig att vara husbonde här på
+Bragehall; det har du lofvat.
+
+-- Och en man står vid sitt ord, heter det visst någonstädes i de visa
+skrifterna! Visst, älskling, skall och vill jag dela ditt arbete för
+folkets bästa. Det var egentligen för att tala om den saken, jag kom
+hit. Sätt dig här; han förde henne fram till skrifbordet och satte henne
+i den skinnklädda stolen, på hvars ryggstöd han sedan hvilade armarna.
+
+-- Vi ska' ha en musikfest för de underlydande, du. De skola se, att den
+stora musikhallen, som de kanske varit litet afvogt stämda emot, rymmer
+dem lika väl som traktens honoratiores. Hvad säger du om den planen?
+
+-- Jo, Eric, jag gillar den visst, men den låter nog inte realisera sig
+nu under pågående skörd. Folket har så brådt på fälten, att vi inte
+kunna påräkna någon hjälp vid arrangemangerna.
+
+-- Å, de kunna få ledigt en dag, hvad gör det?
+
+-- Det duger inte. Man kan inte ta dem från arbetet.
+
+-- Hvarför det? Litet hö mer eller mindre här på godset!
+
+Hon hörde hans varma, sonora stämma, kände hans händer glida öfver sitt
+hår och hans andedräkt smeka sin kind. Hur kunde hon då predika
+köpmansmoral? Det var henne omöjligt! Han ville draga henne ut i det
+brusande lifvets stora festsal, där man aldrig under glädjens jubel
+märkte, om ljusen brunno ned i piporna. Hvarför kunde hon ej lämna
+hvardagsbekymren åt de små gråa jordmänniskorna? Hon hade ju ingen
+skyldighet att bärga förnuft åt kommande tider.
+
+-- Du! Han lutade sig öfver henne. Vi skulle också ha tablåer. Jag har
+tänkt ut flera stycken. Ser du, det är ett så oafvisligt behof hos mig
+att ge människor det skönas helgkänsla. Du måste förstå detta; du kan
+inte tycka, att det är nödvändigare med en lada full af hafre eller råg
+än med ett rum, fylldt af feststämda sinnen. Tänk dig, kärfva
+arbetshänder, som få hvila i knät, rödkantade ögon, som skola tåras af
+njutning en enda gång, hårda ansikten, som skola vekna och bli mjuka,
+allt efter som musik och konst sprida sin värmande eld genom salen.
+Detta är lifvet, Gunvor.
+
+Hon sträckte upp armarna mot honom.
+
+-- Ja, älskade, detta är lifvet -- genom dig, sade hon entusiastiskt. Du
+har mycket att lära mig. Du vet ju, att jag hittills varit inramad inom
+en mur af karga plikter. Du är som en sollyst våg från världshafvet.
+Tack, att du vill taga mig med på färden, tack, du vackra skiftande våg.
+
+-- Är jag vågen, så är du den gröna stranden, där vågen får hvila, ty
+efter storm och bränning är den ofta så trött, sade han vemodigt. Du
+väna, gröna strand med dina fagra, hvita blommor, tack för hvarje stund
+du ger svallvågen frid. Han kysste henne på håret. Efter en kort paus
+tillade han glädtigt: Alltså fest, så Bragehalls murar eka af jublet.
+Har du papper och penna här, så skrifva vi strax upp våra ärade gästers
+namn. Hela orten skall med, du.
+
+Hon log åt hans ifver; han stod nu bredvid henne och drog i nervös
+brådska ut en låda.
+
+-- Nej, inte den, Eric! Hon ville hejda honom, men det var för sent, och
+hon blef blek af ångest, då hon såg hela bunten af de nyss inlagda
+räkningarna framför honom. Hur skulle han taga detta? Hon våndades vid
+tanken på hans förödmjukade stolthet och tänkte sig, hur smärtsamt det
+skulle sticka till inom honom, hur hans felsteg och slarf skulle agga
+honom. Han hade ju dock sagt henne, att han uppgifvit alla sina skulder,
+när hon begärt det för att kunna betala dem. Ack, att hon kunnat bespara
+den älskade detta. Liksom rädd att se hans ansikte i denna stund, slöt
+hon ögonen, men öppnade dem strax åter förvånad. Hon hade hört hans
+låga, melodiska skratt.
+
+-- Minsann, tror jag inte det goda folket har lyckats leta upp flera
+flikar af kungamanteln! Han viftade med räkningarna. Min stackars lilla
+drottning, det blir visst lapp, lapp och ingen söm.
+
+Han lät dem likgiltigt falla ned igen och letade efter ett rent
+pappersark. När han funnit det, satte han genast energiskt pennspetsen
+mot det.
+
+-- Forners och Edelcronas äro ju själfskrifna, Gunvor?
+
+-- Ja.
+
+-- Och gamle doktorn, du?
+
+-- Ja.
+
+-- Vördig prosten och prostinnan, säg? -- Men du hör ju inte på mig! Du
+ser ut, som om en samumvind blåst genom rummet, hvad är det?
+
+-- Å, ingenting -- ingenting alls, Eric.
+
+Han släppte pennan, och sekunden därefter hade han tagit henne på sitt
+knä, lagt hennes hufvud mot sin skuldra och hennes hand i sin.
+
+-- Nu, barnet mitt, tala nu, hur kunde det med ens bli så mörkt i mina
+älskade, strålande stjärnor? Han kysste hennes ögon. Din misstämning är
+min, din sorg och din oro min. Tror du tankens samum kan bränna bort din
+glädje utan att också härja min? Bikta nu! Var det ett bittert minne som
+plågade dig?
+
+-- Nej, Eric, nej!
+
+-- Du vet, jag vill inte tränga mig in, där det är regel för, men låt
+mig åtminstone säga, att min kärlek vill värna dig för hvarje skugga.
+
+-- O, Eric, Eric, du är så stor och god! Jag -- jag är så småsint, ser
+så närsynt och förkrympt på mycket. Vidga min blick, du! Hon böjde sig
+hastigt ned och kysste hans hand.
+
+-- Jag förstår dig inte, min egen, i hvad fall är du småsint?
+
+-- Fråga inte, Eric, bad hon pinad. Hon kunde inte för allt i världen
+tillstå, att det var hans lättvindiga, nonchalanta sätt att behandla de
+många räkningarna, som ett ögonblick gjort henne utom sig. Nu tyckte hon
+själf, att hon borde blygas öfver sin ömkligt pedantiska uppfattning,
+och hon tryckte sig ångestfullt intill honom.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Under de ljusa sommaraftnarna gingo de ofta ned till hafvet; de måste
+passa på nu, innan dimmans tid kom, ty Eric tålde ej vid den fuktiga
+luften, den irriterade honom och inverkade på hans synorgan. Redan i
+Brügge hade han ådragit sig en ögonsjukdom genom att såväl natt som dag
+vandra i den lilla stadens töckenhöljda, uråldriga gränder, och han
+besvärades nu ofta af recidiv.
+
+Men under torra, klara aftnar var det hans fröjd att taga lutan med sig
+till stranden och sitta där på en af de väldiga stenarna, som ännu
+funnos kvar efter den forna hamnen.
+
+Gunvor låg gärna i det mjuka gräset nedanför, och medan hon lät blicken
+drömmande hvila på ett eller annat hvitt segel eller bara på hafvet
+själft i dess oroliga enahanda, lyssnade hon till de melodier han
+lockade från lutans strängar och till hans sång, den härligaste, mest
+inspirerade hon någonsin hört.
+
+Hon visste ej alltid, om det var till henne han sjöng dessa tusen och
+ett kärleksord på alla världens språk; tonerna drogo ibland liksom ut på
+vikingafärd i stormande längtan eller smögo veka och bedjande mot en
+fjärran kust, där hon ej kunde nå dem.
+
+Det var icke alltid njutning för henne att lyssna till sångarens
+ofrivilliga bikt om alla kärlekens segrar i slott som koja. Det var, som
+om han bläddrat i ett minnesalbum, när han sjöng och frammanade den ena
+bilden efter den andra af älskande ansikten, mjukt famnande armar; det
+var trånad och lek i hans toner, glödande kyssar och slitande farväl.
+Hela sin själ gaf han i dessa serenader eller enkla, trofasta folkvisor,
+och hon kunde gripas af en vild, tärande svartsjuka mot det förflutna,
+men ändå vågade hon ej bedja honom sluta. Han visste väl ej, att han
+berättade om sitt lif, då skulle han kastat lutan långt bort, ty aldrig
+hade han med ett ord antydt för henne om den eller den unga kvinnan,
+hvilken stått honom nära. Han beskref aldrig storordigt sina triumfer
+eller sina härnadståg mot kvinnohjärtan, andra hade sagt henne det; han
+teg.
+
+Den Gunvor kallade sin visa, var kanske den obetydligaste af dem alla,
+men hon längtade ändå hela tiden efter den, som efter något att trygga
+sig till, och hennes hjärta slog hårdt af fruktan, att han skulle glömma
+den, men än hade det ej händt; den gled in mellan de andra, som en länk
+i en lång kedja:
+
+   »Holder du af mig,
+   holder jeg af dig
+   alle mine levedage.
+   Sommeren var kort,
+   græsset blegner bort,
+   kommer med vor leg tilbage.»
+
+En gång, när han slutat sjunga och satt tyst, stirrande med trötta,
+öppna ögon mot hafvet, vände Gunvor sig emot honom; hon låg, stödd på
+armbågen och blickade upp i hans underligt skiftande ansikte.
+
+-- Hvad ser du, Eric?
+
+Han ryckte till. Det var tydligt, att han glömt, att han ej var ensam.
+Han suckade.
+
+-- Å, sade han tungt, jag ser mot det, som varit.
+
+-- I saknad?
+
+-- Nej -- och ja.
+
+-- Hur skall jag tyda det?
+
+Han kom ned till henne och sträckte ut sig i gräset; det föreföll, som
+om han ej orkat tala och svara, som om verkligheten varit honom en för
+tung börda.
+
+Hon ryckte tyst upp strån och blad omkring sig. Hur skulle hon kunna få
+makt med gråten? Den kom alltid, när han på detta sätt gick ifrån henne.
+Hon kunde ej kväfva en snyftning. Han blef genast uppmärksam.
+
+-- Är du ledsen? frågade han och lyfte upp hennes sänkta hufvud.
+
+-- Å, Eric, bry dig inte om det, det är så dåraktigt.
+
+-- Å nej, du! Han lade hennes händer mot sin heta panna. Det är inte så
+ofarligt som dårskap; det är det unga, kräfvande lifvets allvar i din
+stämning. Tror du inte, att jag ofta förstår det? Och då ångrar jag, att
+jag inte hade mod att förbli ensam. Ser du, det händer, att när man
+alltför hårdhändt leker med lyckan under år och dagar, skrämmer man
+slutligen bort den.
+
+-- Eric, kan du inte känna dig lycklig nu?
+
+-- Å jo, stundtals. Du vet inte, hur den har det, som endast äger lumpor
+att ge. Minns du, Gunvor, att jag varnade dig för att göra leken
+lifslång?
+
+Hon gnolade sakta:
+
+   »Holder du af mig,
+   holder jeg af dig
+   alle mine levedage.»
+
+Jag kan inte älska på annat sätt, Eric. Du är mitt allt, hvad som än må
+hända -- till och med om -- du inte längre skulle hålla af mig.
+
+Han kysste hennes skälfvande läppar med en så innerlig ömhet, att hon
+med ens kände sig trygg och stark. Det förflutna, detta hemlighetsfulla
+skuggspel, som ibland drog honom till sig, skulle nog alldeles vika en
+dag för hennes ljusa, lifsvarma kärlek. Hon behöfde inte frukta bleka
+vålnader, så länge hans arm slöt sig omkring henne i kärlek, då var hela
+världen hennes vasall, sade hon sig stolt.
+
+
+
+
+                          FJORTONDE KAPITLET.
+                                Barnet.
+
+
+-- Bolla på gästgifvargården är här och vill nödvändigt tala vid
+grefven, sade Mari förlägen.
+
+Det var en förmiddag i början af september, första dagen rapphönsjakt
+var tillåten, och Eric var ute tillsammans med några andra herrar.
+
+Gunvor lekte med Hillevi, hjälpte den lilla att städa i dockskåpet och
+såg förströdd upp på kammarjungfrun.
+
+-- Sade du inte, att grefven var ute på jakt?
+
+-- Jo, det gjorde jag, men -- då ville hon träffa grefvinnan. Får jag
+inte lof att säga, att hon inte kan få det?
+
+-- Nej, Mari, hvad skulle det tjäna till? Hvem är den där Bolla? Jag har
+aldrig hört talas om henne.
+
+-- Hon tjänade på gästgifvargården för ett par år sedan.
+
+-- Är hon där inte längre?
+
+-- Nej, hon har varit borta från socken se'n samma vår grefve Brage dog.
+
+-- Hvad vill hon grefve Gyldenlo?
+
+Mari såg ytterst generad ut, nöp i förklädet och teg. Gunvor betraktade
+henne, och plötsligt steg en flammande mörk rodnad upp i hennes ansikte.
+Hon lutade sig ned och tog upp en liten dockbyrå från golfvet för att
+genom denna paus återvinna själfbehärskning.
+
+-- Du får be henne -- Bolla -- vänta mig i mitt arbetsrum, sade hon med
+ansträngning.
+
+-- Skall grefvinnan ändå taga emot henne? frågade Mari. Å, gör inte det,
+tillade hon bedjande.
+
+Hillevi blef uppmärksam och slängde ifrån sig den docka, hon höll på att
+kläda, därpå stack hon sin lilla hand i moderns och sade beslutsamt:
+
+-- Om det är något farligt, blir det bäst, att jag går med mamma.
+
+Gunvor smekte sitt barns lena kind.
+
+-- Nej, min lilla flicka, du får stanna här. Karna får leka med dig nu.
+Mamma kommer igen sedan.
+
+När Gunvor kommit ut i korridoren, hejdade Mari henne och sade
+förtrytsamt:
+
+-- Den där Bolla är ett riktigt oförskämdt stycke. Snälla grefvinnan,
+låt mig skicka bort henne.
+
+-- Nej, Mari, du har hört hvad jag har sagt. Gå nu!
+
+Mari tog ett par steg, så stannade hon på nytt.
+
+-- Grefvinnan får förlåta, men ... men ...
+
+-- Hvad är det?
+
+-- Å, det är så, att -- att den där otäckan därnere inte är ensam.
+
+-- Hvem har hon med sig då?
+
+Mari stirrade i väggen; hennes vänliga ansikte var alldeles blodrödt af
+harm och blygsel, och hon stammade oklart:
+
+-- Hon har pågen med.
+
+Gunvor stod som förlamad. Blixtsnabbt hade hon uppfattat situationen och
+det var, som om hon fått ett våldsamt, oväntadt slag. Hennes ansikte
+blef alldeles färglöst och ögonen stela.
+
+-- Herre Gud, grefvinnan, hur är det?
+
+Mari skyndade fram, och Gunvor stödde sig tungt mot hennes arm. Hon
+hämtade sig dock snart. Ett egendomligt intresse drog henne
+oemotståndligt mot den varelse, som en gång stått Eric så nära. Hon
+ville se henne, henne och -- barnet.
+
+-- Det var en öfvergående svindel, sade hon och tog sig för pannan. Det
+ändrar ingenting i mitt beslut, men låt dem, den där kvinnan och -- och
+gossen först få något att äta i köket. Om en kvart kunna de komma upp
+till mig. Barnet med, kom ihåg det, Mari.
+
+Hon gick direkt till sitt arbetsrum, där hon brukade taga emot de
+underlydande. Medan hon satt där med hufvudet stödt mot handen,
+grubblade hon öfver hvar och när hon första gången hört talas om Bolla,
+den vackra flickan från gästgifvaregården. Jo, nu mindes hon, och det
+gick vid denna hågkomst som en skarpt ristande smärta genom hvarje
+fiber. Det var med den rödkindade, guldhåriga Bolla Eric dansat så
+mycket den där midsommaraftonen för tre år sedan. Det var kanske henne
+han nyss skilts ifrån, när han kom upp till Bragehall den kvällen och
+fann det gamla slottet sofvande. Endast en glömde hvila, eder, plikter
+och försiktighet för att kasta sig i hans famn, för att lyssna till de
+kärleksord, som kanske endast voro det matta ekot af dem han minuten
+förut hviskat i Bollas öron. Hon kunde skrikit till af förtviflan,
+trodde nästan, att hon gjorde det, men det var endast en dof, kväfd
+klagan, som trängde sig öfver hennes läppar. Det var, som om något
+kraftigt växande plötsligt brutits inom henne. Det förtröstansfulla,
+käcka draget i hennes ansikte vissnade bort, och långsamt sjönk hufvudet
+ned mot bordet; det var, som om det lindrade något att dölja sig så, att
+själf slippa se sig omkring.
+
+Det knackade på dörren, men Gunvor låg orörlig; det knackade igen.
+
+Nu rätade Gunvor mödosamt upp sig, men hon förmådde ej genast göra
+rösten lydig sin vilja. Den lät så isande kall och föraktlig, när hon
+ropade det enda ordet: »Kom!» Det föreföll henne också, som om hon
+bjudit olyckan till gäst; hon gaf den tillåtelse att sköfla hennes
+drömda sällhet. Eller kom den ej snarare objuden, kunde någon stänga sin
+dörr för den? Hon skuggade med handen för ögonen, ville ej se på den,
+som nu fumlade med låset och steg innanför tröskeln.
+
+Ett besynnerligt, oartikuleradt ljud, ett mellanting af en hunds
+skällande och ett barns joller, kom henne att taga bort handen. Tätt
+invid dörren stod Bolla, eländigt klädd, afmagrad och förfallen;
+ansiktet var en enda härd af mörka, sjukliga skuggor och kring de tunna
+läpparna låg ett fult, ondskefullt drag.
+
+Gunvor såg ifrån henne till barnet. Ett onaturligt stort, klotrundt
+hufvud vaggade oafbrutet fram och åter på en liten, utmärglad kropp. De
+glanslösa ögonen voro mandelformade som Erics, samma fint tecknade
+ögonbryn och långa ögonhår. Munnens mjuka linjer, det glänsande, vågiga
+håret, den raka näsan, allt detta var så påtagligt likt Eric, att Gunvor
+vände sig bort, så uppskakad, att hon ej förmådde yttra ett ord. Det
+enda, som afbröt tystnaden, var gossens underliga mummel.
+
+Gunvor kände det alldeles outhärdligt. Hon skulle velat springa långt
+bort. Det ville öfvermänskliga krafter till för att stanna, sade hon
+sig; hon kunde det inte. Men när hon försökte resa sig, darrade hon så i
+hela kroppen, att hon genast sjönk ned igen.
+
+-- Nådig grefvinnan har varit så god och lofvat mig, att jag får tala
+vid henne, började Bolla och neg djupt. Så då vet hon väl alltihop.
+
+När intet svar följde, fortsatte Bolla modigare:
+
+-- Det hade ju varit grefvens skyldighet att hjälpa mig långt före
+detta, för han visste, hur det var fatt me' mig, innan han for
+utomlands, och han lofte också rundt. Men se löften ha tockna där fina
+herrar godt om, det är bara så tunt me' hållen. Nu tyckte jag grefven
+kunde hatt nytta af att se på de' eländiga, tossiga barnkräket -- Hon
+log elakt. -- Då kanske han begripit sin plikt.
+
+-- Hur gammal är gossen? afbröt Gunvor i en hård, otillgänglig ton.
+
+-- Han blir tre år te vintern, men de' vore godt han allri hann dit. Jag
+har hatten hos doktorn en gång, och han sa', att kräket inte va riktigt.
+
+-- Hvad heter han?
+
+-- Erik, förstås.
+
+-- Och nu vill ni ha hjälp åt honom och er?
+
+Bolla tittade förundrad på den stränga, bleka grefvinnan. Hon var som en
+talande stenbild.
+
+-- Ja, jag ville öfver te Amerikat, sade hon morskt. Pojken gitter jag
+inte ta med mig.
+
+Hon skakade barnets magra arm. Gossen började kvida, monotont och
+ängsligt.
+
+-- Sätt gossen i länstolen där; han kanske är trött.
+
+Gunvors röst var befallande, och Bolla lydde.
+
+-- Se, kom jag te Amerikat, kunde jag väl arbeta mig upp igen, återtog
+hon sin svada, här blir man utsparkad, hvart en tar vägen, och det är
+bara för den där vettvillingens skull! Så nog har grefven skyldighet att
+hjälpa mig sta', allti', de ska' Gud veta.
+
+-- Hur mycket begär ni?
+
+Bolla sneglade på grefvinnan.
+
+-- Ja, så rik, som han nu blitt, behöfver han väl inte knussla, sade hon
+fräckt, och tusen riksdaler är då inte ett öre för mycke.
+
+-- Jag skall ordna saken. Gå nu!
+
+-- Och pojken då? frågade Bolla motsträfvigt.
+
+-- Vill ni låta mig taga hand om honom?
+
+Bolla såg ofantligt lättad ut.
+
+-- Ja, herre jemine, så gärna!
+
+-- Då stannar han här så länge.
+
+Bolla trodde, att grefvinnan var ytterst oerfaren, och tyckte, att,
+eftersom det hela gått för sig utan allt krångel just efter hennes
+önskan, skulle hon vara hygglig och ge ett godt råd på köpet.
+
+-- Folk, som ska' lägga sin näsa i allting, kommer allt att undra, sade
+hon nästan förtroligt, så det är nog bäst grefvinnan låter mig ha'n,
+tills jag far, se'n får väl de' arma kräket ackerderas bort.
+
+Gunvor reste sig. Nu kunde hon det. Och hon gick med vacklande steg fram
+till länstolen, där barnet satt och lallade med sin entoniga, låga röst
+och med sitt skrämda, frånvarande uttryck i ögonen.
+
+-- Gå, sade hon till Bolla, gå genast! Vill ni, innan ni far, ta farväl
+af er lille gosse, skall jag underrätta er om, hvar han är. Adjö!
+
+Bolla tog i låset, men vände sig om igen. Det hade kommit ett mildare
+drag i hennes ansikte, och hon sade halft generad:
+
+-- Hade Lill-Erker varit som andra barn, skulle jag nog hållit å'n; men
+nu har jag allti' fått skäms för'n, så grefveson han ä'. De' rår väl
+inte pågen för, men de' kan inte hjälpas, att han får lida för'et.
+Grefvinnan blir nog snäll emot stackar'n.
+
+Det kom något vekt, bedjande i Bollas tonfall, och det var så mycket,
+som slog Gunvor i dessa enkla slutord, att hon ej längre kunde behärska
+sig; med ett utbrott af vild, omåttlig sorg lade hon sig på knä framför
+barnet och grät högt.
+
+Bolla gick tyst ur rummet. När hon kom ned i köket, sade hon endast
+kort:
+
+-- Nu har jag sett en Guds ängel.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Eric kom hem mycket sent, upprymd efter den lyckade jakten och med
+sinnet mättadt af de rikaste naturstämningar. Han tyckte, att värld och
+människor och skogen först och främst voro en underbart härlig saga, och
+han längtade efter att taga Gunvor i sin famn och säga henne alla de
+ord, hvilka under dagen ringt inom honom med klang af små glada klockor.
+Han hade tänkt på henne med all denna beskyddande, smekande ömhet, som
+var honom egen, och det hade jublat inom honom af lycka öfver att känna
+sig så sund och kraftig. Kanske var hans hälsa ej så angripen, som han
+ibland föreställde sig. Det vore ju möjligt, att hans nerver endast
+behöfde stålsättas, och att han kunde stärka dem med ett ordnadt, lugnt
+lif. Han hade aldrig förut känt ett hems behag, aldrig haft någon trygg
+och vänlig stamort, nu skulle han säkert lefva upp igen, få friskt blod
+och friska tankar.
+
+Hvad han önskade det, hur den lyckan hägrade för honom att känna
+musklerna hårda, senorna spänstiga, och det var ej blott för sin egen
+skull han ville afvinna lifvet ny styrka; det var också för henne, hans
+varma lilla Gunvor. Henne, som han älskade med det bästa inom sig, och
+öfver hvars väg hans kärlek ville så gyllene solsken.
+
+-- Hvar är grefvinnan? frågade han Mari, som han mötte i vestibulen.
+
+-- Hon är i sina rum.
+
+-- Redan! Klockan är ju bara tio.
+
+-- Ja, grefvinnan var visst trött.
+
+-- Har det händt något ledsamt, Mari?
+
+-- Ne-ej.
+
+-- Du drar på det, hvad är det?
+
+-- Snälla grefven, det -- det kan jag inte tala om.
+
+Eric gjorde en knapphändig toalett och skyndade till Gunvor. Hans friska
+stämning var som bortblåst; en nervös oro jagade hvarje hans rörelse och
+skälfde i hans röst när han ifrigt bad:
+
+-- Öppna, min älskade!
+
+Det hördes ej ett ljud där inifrån.
+
+-- Gunvor, du käraste, gör mig inte förtviflad, låt mig komma in!
+
+Dörren öppnades. Gunvor stod framför honom; den släpande
+morgonklänningen föll i mjuka veck omkring hennes slanka gestalt. Hon
+hade tagit ned håret; i en tjock fläta låg det nedåt ryggen. Det syntes
+på det upprörda ansiktet, att hon gråtit mycket. Han ville draga henne
+intill sig, men hon sköt honom sakta tillbaka.
+
+-- God afton, Eric -- och god natt. Vi få talas vid i morgon.
+
+Han studsade. Och det var, som om all glöd plötsligt slocknat inom
+honom.
+
+-- Hvad menar du? frågade han tonlöst. Jag har längtat efter dig hela
+dagen, saknat dig, drömt om den härliga stund, då du skulle hvila i mina
+armar, du, min egen älskade hustru!
+
+Hans blick sökte hennes med det uttryck hon aldrig kunnat motstå, men nu
+erinrade hans ögon henne endast om en annans, en stackars liten idiot.
+Hon ryste.
+
+-- Det är bäst du går nu, sade hon; i morgon ...
+
+-- Men jag kan inte sofva, inte hvila, om du inte säger mig, hvad det är
+som plågar dig. Hvarför vill du uppskjuta det?
+
+-- För din skull.
+
+All den innerlighet hon hyste och alltid skulle hysa för honom, beginge
+han också de gröfsta brott, bröt fram i dessa ord. Hon visste, att hon
+hade oändligt mycket att anklaga honom för, att han svikit deras kärlek,
+just när han själf ärligt och fritt sagt henne, hvad hon var för honom,
+och hon hade hela dagen kämpat mot sin stolthet, men hur hon än velat
+döma och afvisa, alltid hade förlåtelsen och hängifvenheten ropat högre
+inom henne. När han nu stod framför henne, undrande, sorgsen, men med
+hela sitt väsen åtrående hennes kärlek, betygande sin, blef striden än
+hårdare inom henne. Hur skulle hon kunna låta honom gå? Hon älskade
+honom så att allt annat blef dödt omkring henne. Han var lifvet själft,
+det hon drömt om och längtat efter i långa år: det felande, ångrande,
+fattiga, rika -- härliga lifvet.
+
+-- För min skull, Gunvor? upprepade han hennes ord. Nej, älskade, vill
+du göra något för mig, skall du låta mig taga dig så varligt och stilla
+i min famn, som man vyssar ett litet sjukt barn; du skall låta mig kyssa
+dina stackars förgråtna ögon och smeka dina kinder röda. Här är jag,
+Gunvor, kan du neka?
+
+Han stod plötsligt långt inne i rummet, och i nästa minut hade hon
+lindat sina armar hårdt om hans hals och tryckt sin kind mot hans.
+
+-- Eric, Eric, hvad jag älskar dig!
+
+Hennes lidelsefulla, feberaktiga ömhet oroade honom. Han ville sätta
+henne på sitt knä, men hon afvärjde det. En sekund stod hon stilla, med
+sitt hufvud mot hans skuldra. Så tog hon sakta hans hand och förde honom
+in i sin sängkammare, fram till en liten, improviserad bädd, där lille
+Erik låg och sof med det stora hufvudet tungt nedpressadt i den mjuka,
+spetsprydda kudden.
+
+Han stirrade länge oafvändt på gossen; en askfärgad skiftning drog
+snabbt öfver hans bleka hy, och med ett tröstlöst stönande satte han
+händerna för ansiktet.
+
+-- Mitt barn, mumlade han brutet. Min lille gosse!
+
+Gunvors bitterhet, hennes egna själskval försvunno, förintades vid
+åsynen af Erics gripande smärta. Hon kunde ej förklara, hvarför han nu,
+efter att förut fullständigt ha glömt barnets existens, tycktes
+förkrossad af samvetsförebråelser; hon gjorde inga vidare frågor; att om
+möjligt göra slaget lättare för honom blef hennes enda sträfvan. Men han
+hörde henne inte. Oafvändt såg han på detta lilla väsen, som nu i sömnen
+tydligare än någonsin liknade honom drag för drag, men det var ett
+själlöst uttryck, ett fånigt leende öfver gossens ansikte, som
+bekräftade, hvad Bolla för länge sedan i ett bref sagt Eric; barnet var
+idiot. Han hade hittills tänkt så föga på detta barn, det hade aldrig
+kommit en enda sträng i hans själ att vibrera. Förhållandet med Bolla
+var ju endast en lättsinnig lek, och Eric Gyldenlo hade aldrig hört till
+dem, som beräkna följderna af sina handlingar. En vacker flicka och en
+vacker blomma vid vägen var för honom detsamma. Men nu, när det lilla
+vildskottet funnit väg till Gunvor, led han så som aldrig förr; det gafs
+icke en känsla inom honom, som ej råkade i uppror, och som herre öfver
+dem alla satt hånet och pekade på hans ljusa drömmar, dem, som dagen
+gifvit. Nu voro de spillror, det fanns ingenting helt inom honom. Han
+tyckte han kunnat trampa på sig själf som på vägens grus.
+
+Gunvor lade sin arm på hans skuldra, och med en röst, som genomträngdes
+i hvarje tonfall af hennes kärlek, sade hon:
+
+-- Jag tog honom till mig, därför att han var _din_ son.
+
+Han såg på henne. Det var det djupaste deltagande och den mest dyrkande
+tillbedjan i denna blick.
+
+-- Gunvor -- han föll på knä och lade hennes händer öfver sina ögon --
+om du anade, hur ångerns tårar bränna. Jag ber dig inte förlåta. Säg
+blott, om du vill, att jag skall gå för alltid.
+
+-- Du käre, skulle du gå? Då först blefve det sorg utan tröst i mitt
+lif.
+
+-- Men om du en dag inser, att jag hade rätt när jag sade: »Jag är dig
+inte värdig!»?
+
+-- Aldrig skall jag inse det. Och för hvarje gång något af det förflutna
+vill skilja oss åt, lofvar jag att ärligt säga dig det. Eric, du är mig
+så kär, det låter så fattigt i ord, men det är min största rikedom.
+
+Han reste sig och drog henne intill sig.
+
+-- Gunvor, barn, hvad skall jag ge dig, när det ej kan bli fullödig
+lycka? Du är det skäraste och vackraste lifvet fört till mig, och aldrig
+har jag bättre än i afton förstått, att mitt största nidingsdåd kanske
+var det att uppsöka dig igen.
+
+-- Om du inte sökt mig, hade jag kommit till dig. Älskade, det var
+kanske min längtan, som dref dig till Rom. Ibland drömmer jag det, och
+det gör mig så lycklig.
+
+Han kysste hennes panna.
+
+-- Du hvitaste lilla blomma med alla dina hvita tankar, sade han ömt.
+
+De sutto till långt in på natten hand i hand och talade samman. Så
+skonsamt, som hade hon varit rädd för hvarje störande ord, berättade
+Gunvor om Bollas besök, och de kommo öfverens att skicka lille Erik till
+en berömd utländsk vårdanstalt, där det kunde finnas möjlighet för hans
+tillfrisknande.
+
+-- Men vi skola inte skicka honom ifrån oss, som den, man aldrig vill se
+mera, sade Gunvor, det menar du väl inte, Eric?
+
+-- Vill du verkligen bry dig om barnet, Tankefrid?
+
+-- Ja, visst vill jag det!
+
+Hennes röst darrade lindrigt, men hon ville vara modig för hans skull.
+Aldrig skulle hon glömma den dödssjuka blicken hon nyss mött ur hans
+ögon, och hon tillade, upprördt, men innerligt:
+
+-- Tänk, om han en dag blefve alldeles frisk, du! Vi skola hälsa på
+honom en gång om året. Stackars liten, hvem vet, hur han känner det!
+
+Eric tryckte hårdt hennes hand.
+
+-- Om det funnes många sådana kvinnor som du, skulle eländet i världen
+minskas, sade han tacksamt.
+
+-- Gif hvarje kvinna rätt till en stor kärlek, och hon skall bli god,
+sade Gunvor allvarligt. Den människa, som får och kan älska helt, går
+mot sin bästa utveckling.
+
+Det blef så stilla i det månljusfyllda rummet efter dessa ord. De ljödo
+som en adventets heliga klockklang i bådas sinnen, och aldrig hade de
+varit hvarandra närmare än nu i förstående och tillgifvenhet.
+
+
+
+
+                           FEMTONDE KAPITLET.
+                          I nöjenas hvirfvel.
+
+
+Strax på nyåret foro Gyldenlos till Stockholm för att deltaga i
+säsongens festligheter. Hillevi lämnades kvar på Bragehall i mamsell
+Beat-Sofis och en lärarinnas vård.
+
+Märta Edelcrona, numera öfverstinnan Elgclou, gjorde visit i Stockholm
+hos Gunvor en af de första dagarna. Hon var mera pikant vacker än
+någonsin och tycktes glömt bort all hätskhet. Tvärtom var hon mycket
+hjärtlig och gjorde Gunvor tusen förslag om hur de tillsammans skulle
+roa sig. Hon var bekant med alla i societeten, och hon erbjöd sig att
+presentera Gunvor i flera familjer.
+
+-- Det tycker jag är min rättighet, sade hon. Jag är ju en af dina
+äldsta vänner.
+
+-- Men vi kommo mycket långt ifrån hvarandra en tid, anmärkte Gunvor
+reserveradt.
+
+Hon hade nu så länge varit ifrån societetens parfymdoftande, ytliga
+elegans, att hon kände sig främmande för alla de hala fraserna. Märtas
+öfversvallande vänlighet hyste hon ej heller mycket förtroende till, och
+hon såg helst, att hon ej kom för flitigt i beröring med sin forna
+väninna.
+
+Märtas klingande skratt besvarade käckt hennes stela yttrande.
+
+-- Ma très chère, du gör mig väl aldrig den äran att fortfarande vara
+litet svartsjuk på mig? sade hon, och hennes bruna ögon glittrade
+skälmaktigt. Det skall du inte göra dig besvär med. Jag var visserligen
+mycket svag för Eric en tid, men nu tycker jag -- pardon! -- att han
+åldrats betänkligt, och så är han inte så glad som förr. Han passar inte
+alls längre för en liten skymningsflirt. Du har uppfostrat honom för vår
+Herres allra klaraste dagsljus, söta Gunvor.
+
+-- Tycker du, att Eric ser klen ut? frågade Gunvor oroligt.
+
+-- Å nej, inte för att ha studerat lifvet så grundligt som han gjort.
+Det afsätter ju alltid sin stämpel. Han ser ut, som om han hade mesta
+lust på ett väl dukadt bord och sedan en bekväm stol. Fruntimren tyckes
+han inte sentera längre. Jag skall visst ha honom till kavaljer på
+middagen hos Mårds i morgon. Du får bestämdt hjälpa mig fundera ut något
+samtalsämne.
+
+-- Nej, så omöjlig har han inte blifvit, sade Gunvor med ett tvunget
+skratt.
+
+Hon tyckte, att det fanns en stickande udd i Märtas vänliga ord, och det
+plägade henne mera än ärlig fiendskap skulle gjort.
+
+Vid middagen berättade hon för Eric om Märtas visit.
+
+-- Jaså, hon har varit här? sade han. Jag träffade henne ute som
+hastigast. Hon ser charmant bra ut.
+
+-- Ja -- å, Eric -- hon räckte honom handen öfver bordet -- _nu_ är jag
+rädd för det förflutna.
+
+-- Personifieradt af den vackra öfverstinnan? -- Han log muntert och
+skakade pojkaktigt hennes hand. -- Ja, hon är farlig, du!
+
+-- Du får inte skämta bort detta, Eric! Jag _är_ rädd. Ser du, jag kan
+aldrig ens på lek gå ifrån dig till en annan. Min natur är inte sådan.
+Men du, du har ju lekt hela ditt lif.
+
+-- Ja, oförsynt! Det var väl, att det i de flesta fall alltid fanns
+någon hygglig karl, som åtog sig att lappa ihop det lilla flickhjärta,
+jag i lekens yra rispat.
+
+-- Eric!
+
+Han höjde öfvermodigt sitt fyllda vinglas.
+
+-- Din skål, min skål, alla vackra flickors skål!
+
+Gunvor lät sitt glas stå orördt och lutade sig tyst tillbaka mot stolens
+ryggstöd. Han följde intresserad hennes lifliga minspel, så kastade han
+serveten och kom fram till henne.
+
+-- Hvarför ser du spöken?
+
+Han lade sina händer ömt om hennes hufvud och böjde det bakåt, så att
+han kunde blicka henne djupt in i ögonen.
+
+-- Därför att jag tror på dem -- ibland, sade hon.
+
+-- Utan skäl.
+
+-- Hvem vet?
+
+-- Nå ja, jag lofvar ingen storartad botgöring i säck och aska, dygd och
+Herrans förmaning. Tar nöjet mig till sin bror och vän en stund, vill
+jag ha lof att glömma lagen och profeterna och njuta utan ansvar. Låter
+det som en hädelse i min allra käraste lilla väns öron?
+
+-- Får du då aldrig nog af njutningar, Eric?
+
+Han skrattade och satte sig på sin plats igen.
+
+-- Minns du, hur det står i visan, Gunvor? Han gnolade:
+
+   »Säg, blir ni då ej fullärd en gång?
+   Säg, vill ni tyda ut fåglars sång?» --
+   »Bah, detta för mig en småsak är;
+   jag konsten att lefva lär.»
+
+När Eric var vid detta lynne, visste Gunvor, att hon slutligen måste ge
+sig, slå in i hans stämning och taga allt lika lekande och lätt. De
+rasade därför snart som två barn och brydde sig ej ens om att taga
+hänsyn till hvad jungfrun, som passade upp vid bordet, tänkte om så
+tokigt herrskap.
+
+Eric hade en egendomlig uthållighet, så länge ett nöje varade, men han
+brukade skämtande förklara, att det var godt ingen såg på trasan, när
+den nästa morgon lades i byken. Och på förmiddagarna var han i allmänhet
+så trött och nedstämd, att han helst höll sig på sina rum.
+
+Det var en oafbrutet glidande ström af fester de kommit in i. Eric
+tycktes finna detta alldeles i sin ordning och ville ej höra talas om
+att de någonsin skulle skicka återbud för att i stället hvila. Voro de
+ej bortbjudna, köpte han biljetter till någon teater eller konsert och
+arrangerade sedan en liten lukullisk konstnärssupé för några få utvalda.
+
+Vid dylika fester kunde han slösa bort stora summor på en
+dekorationssak, en blomsteruppsats eller någon fin öfverraskning, som
+kunde höja stämningen. Bland unga konstnärer trifdes han bäst; där kunde
+hans sprudlande öfverdåd eller veka drömmeri få just den rätta
+omgifningen, och han var aldrig hellre wohlthäter än vid dessa animerade
+tillställningar.
+
+Gunvor däremot kände sig knappt mera hemmastadd i denna societet än i
+den högförnäma, dit hon eljest hörde. Konstnärsjargongen plågade henne,
+och de kvinnliga artisternas fria manér föreföllo henne affekteradt
+själfständiga. Den mest feterade var en ung finska, Saima Iilainen, och
+henne hade Eric presenterat för flera inflytelserika personer.
+
+Hon hade en liten, mycket anspråkslös ateljé uppe i Södra bergen.
+Kamraterna kallade den »Fågelboet» och styrde gärna kosan dit upp för
+att prata bort några timmar. Skrymmande möbler besvärades man ej af;
+några braskuddar, en bänk i fornnordisk stil och ett bord voro det
+hufvudsakligaste. Eric trifdes här förträffligt, och en dag berättade
+han Gunvor, att han var trött på alla nöjen. De voro idiotiska. Nu hade
+han lust att arbeta.
+
+-- Hvad skall du då taga dig till? frågade hon leende.
+
+-- Jag skall lära mig måla.
+
+-- Nu, när vi redan äro i mars, och i början af maj skola vi väl resa
+hem till Bragehall.
+
+-- Ja, antagligen, men det hindrar inte. Jag kan sannerligen inte motstå
+Saima Iilainens konst. Den är mästerlig.
+
+-- Och hon själf är så tilldragande, anmärkte Gunvor torrt.
+
+-- Ja, vore hon ful och disgraciös, kunde hon inte måla, som hon gör,
+försäkrade han trovärdigt, och att jag skulle se åt henne då kan du väl
+inte begära.
+
+-- Nej, du är skönhetssjuk, men, Eric, har du tänkt på hur det skall
+bli, när vi bli gamla, när du inte har någonting att se på hos mig?
+
+-- Då får jag väl blunda och kyssa minnet.
+
+-- Du har blifvit så glad och sorglös här i hufvudstaden. Jag känner
+knappt igen dig. Är det konstnärsluften, som har en sådan makt?
+
+-- Jag vet inte -- och sorglös är jag väl knappt, sade han med plötsligt
+vemod; skall jag vara fullt ärlig, så är det, som glädjen ständigt
+flydde mig, och jag vill hålla den fast. Hur skulle jag, de tusende
+äfventyrens farande sven, kunna sitta och surna i kakelugnsvrån?
+
+Gunvor smekte hans starkt gråsprängda hår.
+
+-- Du hade en tid så brinnande lust att göra dig nyttig, sade hon
+stilla. Minns du alla dina planer?
+
+-- Ja då, jag minns dem från alla de framfarna åren. Det kunde bli ett
+präktigt bål af allt detta drömmens virke. Tankefrid, du käraste, slunga
+mig ej just nu rakt i flammorna af mitt förspillda lif! Låt mig tro, att
+jag ännu har en fotsbredd verklighet att trampa!
+
+Han lade hufvudet i hennes knä och lät henne söfva hans tankar med
+smekningar.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+I april skulle det bli stor konstnärsfest på Grand Hôtel, och Eric hade
+varit mycket ifrig att få veta, hvilken dräkt Gunvor skulle ha, men hon
+försäkrade muntert, att det skulle roa henne att mystifiera honom.
+
+-- Men om jag gör dig min kur då? sade han, ty, ser du, på dylika fester
+är ordet fritt.
+
+-- Om du väljer mig bland hundra, så beseglar du själfmant ditt öde,
+sade hon skrattande.
+
+-- Men skall inte hela aftonen bli en missräkning för dig, om jag inte
+finner dig?
+
+-- Jo, troligen, men jag får löpa risken.
+
+Hon hade bestämt sig för en sagokostym, prinsessan Svanhvit, och när
+maskeradaftonen kom och hon stod iförd sin hvita guldbroderade dräkt med
+den skira slöjan öfver det utslagna, mörka håret, log hon af glädje
+öfver den fagra bild spegeln återgaf. Hon kunde visserligen ej kokettera
+och jonglera med lockande ord, som flertalet af de andra; hon skulle
+aldrig lära sig, att skämtet var som fradgan på en dryck -- ett intet,
+som dock fyllde i nöjets bägare, men glad kunde hon vara, och hon skulle
+helt säkert ej bli glömd af honom, fröjdens furste. Hon visste, att
+Märta Elgclou och Saima Iilainen skulle komma på festen, och utan att
+hon strängt taget var svartsjuk på någondera, tyckte hon dock, att det
+var ett slags oroande obehag, att de denna kväll skulle ha
+karnevalsupptågens rätt att draga Eric till sig.
+
+Märtas kostym hade hon under tysthetslöfte fått se. Det var en praktfull
+drottningen af Sabadräkt, som passade ypperligt till Märtas sydländska,
+yppiga skönhet. Hon tog sig magnifik ut i den djupt urringade
+sammetsroben med färg som af eldigt vin. På de nakna armarna slingrade
+sig guldormar med gnistrande rubinögon, och upp mot halsen kröp en liten
+djärf smaragdödla.
+
+Hon och Gunvor skulle åka tillsammans, och Märta pratade lifligt under
+färden. När de sedan i toalettrummet ordnade sina kostymer och påtogo
+masken, sade hon skrattande:
+
+-- Du ser ut som oskulden, Gunvor, en illustration direkt hämtad från
+barnkammarsagorna. Det är nästan förmätet af ett världens barn att våga
+nalkas din svanehamm.
+
+Gunvor svarade ingenting; hon sökte bland de många damerna efter Saima,
+men troligen var den unga konstnärinnan ej kommen än. Att hennes egen
+apparition väckt allmän beundran, märkte hon, liksom att Märtas ståtliga
+gestalt ådrog sig många afundsamma blickar. Skulle det bli de två, som
+täflade om priset som festens drottning? Hon längtade att få se Eric,
+möta hans blick strålande emot sig med detta ljusa skimmer den alltid
+fick, när han såg och hörde något vackert.
+
+Hon upptäckte honom ej genast, när de kommo in i den långa filen af
+sällskapsrum, där damernas utsökta, färgstarka dräkter liksom fyllde
+hvarje vrå med orientaliska visioner. Herrarna däremot voro endast
+undantagsvis kostymerade. Dominos och röda frackar aflöste hvarandra och
+gåfvo en dunkel bakgrund åt det lysande, kaleidoskopiskt rörliga vimlet.
+
+-- Där har du din man, hviskade Märta plötsligt, där, vid pelaren; han
+står alldeles ensam, det ser ut, som om han sökte någon; förmodligen
+dig, ma chère!
+
+Det trodde Gunvor knappt; hvarken henne eller någon annan särskildt,
+snarare då den glädje han talat om, att han i det längsta ville
+fasthålla, men som flydde honom. Hon hade så gärna velat gå fram och
+hviska ett smekande ord i hans öra, men då skulle han troligen, trots
+den förställda rösten, mask och förklädnad, känna igen henne; det var
+för tidigt.
+
+Hon lät sig ryckas med af det omgifvande stimmet, pratade och skämtade
+med sina tillfälliga kavaljerer och hade redan till första dansen en hel
+svärm af beundrare omkring sig. Eric hade också flyktigt närmat sig
+henne, men dragit sig tillbaka igen.
+
+Hon såg honom först senare på kvällen, då han uppsluppet kurtiserade
+Märta, som tycktes ha mycket roligt åt denna frivola hyllning. När
+Gunvor passerade, hörde hon honom fråga:
+
+-- Hvem är den lilla prinsessan Svanhvit? Hon har väl ej förirrat sig
+från ers majestäts hof? Där förekommer nog knappt så höghalsad dygd.
+
+Märtas skratt klingade obehagligt utmanande i Gunvors öron, men hon
+uppfångade ej hennes svar. En herre bugade sig i detsamma och anhöll om
+en dans.
+
+Gunvor lät ej bjuda upp sig till supéen; hon var redan trött på detta
+sorl, detta oförsynta tummande på känslor, snuddande vid den yttersta
+gränsen af det passande. Hon undvek att möta sina kavaljerers glänsande,
+lystna blickar och tänkte just draga sig undan till toalettrummet för
+att hvila och andas ut i tystnaden, då hon från en af salens konstgjorda
+grottor hörde ett egendomligt, vemodigt klingande spel. Det var en
+melodi hon aldrig hört förr; den klagade och susade som höstvinden genom
+furuskog, den drog som suckar öfver djupa vatten och dog slutligen hän i
+ett dämpadt ackord. Endast ett instrument kunde frambringa dessa
+sällsamma toner; det måste vara en kantele, det finska folkinstrumentet.
+Gunvor hade blott hört det en gång för länge sedan, men aldrig kunnat
+glömma intrycket däraf. Också nu stannade hon utanför grottan, betagen
+af dessa mjuka, vaggande ackord, längtande, att musiken skulle börja
+igen. Hon stod lutad mot en pelare, hvilken var omgifven af en hel
+grandunge. Här kunde hon få vara ostörd. Ingen skulle tänka på att någon
+krupit in i denna vrå, hvilken egentligen bildade ett slags
+fonddekoration af dunkelgrönt, som skulle framhäfva de lysande
+kostymerna ännu bättre. Gunvor tog af den hettande masken. Å, det var
+skönt! Hon ordnade en sittplats åt sig på en stubbe, och därifrån kunde
+hon som bakom kulisser se in i grottan. De fleste hade begifvit sig in i
+matsalen. Här var tomt och ganska svalt.
+
+De två därinne hade också demaskerat sig. Saima Iilainens finska
+bondflicksdräkt hade ingenting dekorativt. Färgerna rödt, svart och
+hvitt föreföllo dunkla där inne i grönskan, och hon var inte alls
+vacker, där hon satt, med sitt oregelbundna, mörkhyade ansikte belyst af
+de kulörta lyktornas kombinerade sken. Nej, hon var -- inte alls --
+vacker! Gunvor lät denna öfvertygelse än en gång glida som en tråd genom
+tankarna, men den ville ej löpa så lätt längre, ty det fanns dock något
+obeskrifligt tilldragande, en mjuk charme och en liffull, fängslande
+intelligens hos den finska flickan. Hon hade lagt sin kantele ifrån sig
+på bänken och lutade sig litet framåt, under det hon talade med Eric
+Gyldenlo.
+
+Han höll båda de små bruna, magra händerna i sina, och hans ansikte
+uttryckte hela den impulsiva tjusning han erfor af Saimas sällskap.
+Gunvor kunde ej höra, hvad de sade, men hon stannade dock kvar.
+Omedvetet satt hon väl på vakt, fast hon visste, att det skulle verka
+löjligt, om hon här ingrep. Eric hade ju sagt, att hon ej finge räkna
+något i afton annat än som ett karnevalsupptåg. Bäst vore det, om hon
+satte masken på och trängde sig in i deras ensamhet med en munter fras
+på läpparna. Hon borde vara den lilla sagoprinsessan, som gled in med i
+äfventyret, det vore en god idé ... Men den lilla hvita sidenmasken gled
+ur hennes knä, och hon stirrade in i grottan, som om hon sett en
+spöksyn. Eric hade dragit den lilla finskan tätt intill sig, just med
+den smekande rörelse, Gunvor så väl kände; han kysste Saimas fuktiga
+röda mun länge, så, som han också kysst henne, sin hustru, när hans blod
+var varmt af längtan och hans själ sjuk efter deltagande ömhet.
+
+Å, detta ... detta, var det ett karnevalsupptåg? Ett af lifvets många
+förfärliga karnevalsupptåg, då man måste le ett förtvifladt
+harlekinsleende åt sitt eget grundliga allvar? Hon ville ej längre se
+dit in, men blicken fascinerades dock af scenen inne i grottan, af de
+två, som i denna stund voro föremål för hennes starkaste känslor, ty
+aldrig hade hon så hatat någon, som hon nu hatade Saima. Och för Eric
+erfor hon nu och alltid samma osläckliga ömhet, samma oroliga fruktan
+att, trots allt, ej kunna rädda honom undan njutningarnas och
+lidelsernas mareld. Det hade icke varit hennes mening, och ändå slet hon
+sig ur de snärjande granarna, ref sönder sig på en hvass ståltråd, fick
+slöjan lösryckt af en gren och stod så plötsligt med blossande ansikte
+och lågande ögon framför Saima Iilainen, som ännu höll sin ena hand i
+Erics.
+
+-- Grefvinnan Gyldenlo!
+
+Den lilla finskan hälsade obesväradt och graciöst.
+
+-- Gunvor! -- Eric reste sig. -- Utan mask?
+
+-- Som du själf.
+
+-- Ja, det blir outhärdligt varmt med masken på, inföll Saima med sin
+låga, mörka altstämma, en kanteleton också den.
+
+-- Jag kan inte konversera, sade Gunvor nästan brutalt. Jag har sett
+allt, som nyss tilldragit sig här inne, och jag betraktar hvart ord från
+er, fröken Iilainen, som en oförtjänt skymf.
+
+-- Gunvor! sade Eric varnande.
+
+Saima tog lugnt kantelespelet för att lämna plats på bänken åt
+grefvinnan, så stod hon afvaktande.
+
+-- Hvem är ni, fröken Iilainen, fortfor Gunvor utom sig, som mottar en
+gift mans ömhetsbetygelser?
+
+-- Hvem jag är? -- Saima knäppte sakta på instrumentet. -- En finsk
+bondflicka, ers höghet. Jag kommer från Finlands skogar, där friheten
+susar från granegällen, och där också vildfåglarna ha rätt att flyga.
+
+-- Det är slut på maskeraden nu, sade Gunvor kort. Jag fordrar ett
+allvarligt svar.
+
+-- När blef prinsessan Svanhvit förvandlad till furie? frågade Eric.
+Kära Gunvor, du gör dig löjlig med din vrede.
+
+-- Jag begär aktning för mig och det namn jag bär, Eric. Och du har nu
+själf valet. En af oss två skall ögonblickligen gå. Jag delar inte min
+kärlek med någon, inte ens för en stund, och, som du väl kallar det, på
+lek. Välj! Jag tvingar mig inte kvar, men ber du mig gå nu -- så vänder
+jag aldrig åter.
+
+-- Du tar detta för tragiskt, vännen min!
+
+-- Välj!
+
+-- Det behöfs inte, inföll Saima snabbt. Jag går själfmant.
+
+Hon var för klok att ej inse, att hon här skulle bli den förlorande.
+
+Eric räckte henne handen.
+
+-- Förlåt, om jag låtit en ljus stämning och er kantele föra mig för
+långt, sade han hjärtligt. Vi konstnärsnaturer äro och förbli
+vildfåglar.
+
+Hon nickade förstående. På Gunvors förolämpande ord svarade hon ej,
+gjorde endast en lätt böjning på hufvudet för henne och gick, smidig och
+rank.
+
+-- Gunvor, hur kunde du ...?
+
+Erics röst var upprörd; han satte sig på bänken, lade armarna i kors
+öfver bröstet och lät henne stå framför sig, som vore han anklagare, hon
+skyldig.
+
+-- Den frågan återfaller på dig själf, Eric.
+
+-- Nej. Det var -- simpelt af dig att rusa in här och ställa till en
+scen.
+
+-- Du anser det finare att bedraga sin hustru?
+
+Nu log han öfverlägset, men vänligt.
+
+-- Du, lilla Snöhvit, med dina präktiga urskogsprinciper! Vet du hvad?
+Jag hade bedragit stämningen på dess finaste doft, om jag nekat mig att
+kyssa Saimas röda mun. Det förstår du inte?
+
+-- Nej.
+
+-- Säg mig då, har du aldrig haft en frestande tanke?
+
+-- Jo -- kanhända.
+
+-- Knappt, tyckes det. Det tror jag för resten också. Du är en liten
+genomhederlig, kemiskt ren själ, sund och god, men, ser du, jag -- han
+räckte henne plötsligt båda händerna och drog henne trots hennes
+motstånd ned på sitt knä -- jag hör till dem, som frestas af ett eller
+annat med hvarje pulsslag i min varelse. Du kan både döma och fördöma
+mig, barn, men du kan aldrig vänta dig den stora segerns dag, då
+satyrspelet upphör inom mig. Jo, den kommer väl, segern, det är sant,
+när lifvet ändtligen släpper sitt offer.
+
+-- Eric, hvarför kan jag aldrig vara ond på dig? Det är som om allt fult
+och styggt veke långt bort, när du tar mig i din famn.
+
+-- Och är du nu nöjd? frågade han med någon bitterhet. Märker du, hur
+lätt afslitna stämningens trådar voro? De skulle brustit af sig själfva.
+Försök minnas det till en annan gång.
+
+-- En annan gång? utbrast hon häftigt.
+
+-- Ja, Gunvor, hoppas ingenting af min omvändelse.
+
+-- Var det då bara en kort dröm, att jag skulle få äga dig?
+
+-- Nej, visst är jag din, med mina bästa tankar, och kärleken till dig
+ligger djupast i mitt hjärta som den äkta pärlan längst in i musslan.
+Men kan musslan hindra, att det stora mäktiga hafvet också tillför den
+tusentals små sandkorn och annat slagg, hvilket afsätter sig i dess
+vindlingar? Hafvet ger det och hafvet spolar bort det igen. Hvad mer?
+
+-- Låt oss fara hem nu, Eric. Du är trött, det ser jag.
+
+-- Och du?
+
+Han strök henne öfver de heta kinderna.
+
+-- Jag är också trött -- det är öfverallt så mycket att lära.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Och Gunvor lärde sig verkligen otroligt mycket både under denna vinter
+och de två följande, hvilka liknade hvarandra nästan stereotypiskt. På
+somrarna besökte de alltid någon utländsk badort och lagade då, att de
+äfven kunde hälsa på lille Erik. Barnet trifdes godt och tycktes bli
+friskare.
+
+Gunvor hoppades att en dag få honom tillbaka till Bragehall och sade
+detta åt Erik, men han skakade endast afvisande på hufvudet.
+
+-- Det är bättre, att han är kvar där ute.
+
+-- Hvarför det?
+
+-- Han blir aldrig fullt frisk.
+
+-- Men om ...
+
+-- Bygg inte luftslott af så dåligt virke, Gunvor, invände han sorgset,
+och när hon märkte, hur ämnet plågade honom, lät hon det falla.
+
+Hennes tro på framtiden var ej heller längre så bergfast. Den ena gången
+efter den andra fick hennes kärlek svåra stötar. Och hon kunde ej längre
+se upp till Eric med samma oinskränkta beundran som förr. Han var för
+vek, för lätt att locka, för vild i leken och för slö i allvaret, och
+det hade funnits stunder, då hon sagt sig, att det dock vore bäst de
+skildes. Hans ständiga extravaganser unnade henne ingen ro.
+
+Både godsets och sina egna affärer lämnade han vind för våg, och det
+grämde henne att nödgas åse, hur han slösade bort hundra- och tusental
+på ett eller annat nöje, en blomstergärd åt en skådespelerska, en aftons
+äfventyr med en varietéstjärna eller liknande.
+
+De hade varit gifta fyra år och tillbragte ånyo vintern i hufvudstaden.
+Erics hälsa var mycket vacklande, men det föreföll som fruktan för att
+snart stå utom trollringen sporrade honom till att hänsynslösare än
+någonsin kasta sig in i förströelser af alla slag.
+
+Gunvor hade denna gång tagit Hillevi med och ägnade mycken tid åt sin
+lilla dotter. Hon ville på det sättet döfva sin sorg öfver att Eric så
+sällan sysselsatte sig med henne. Han var visserligen alltid vänlig och
+ridderlig mot henne både i hemmet och när de voro tillsammans ute, men
+det var, som om han förtärdes af en inre oro, en rastlös, allt
+uppslukande åtrå att hinna tömma hvarje droppe af glädjens vin, innan
+det var för sent.
+
+Gunvor hade upphört att visa svartsjuka mot alla de skiftande föremålen
+för Erics hyllning; hon kunde nu fullständigt behärska sig, och hennes
+leende min förrådde ingenting annat än älskvärd likgiltighet. Saima
+Iilainen hade hon visst icke glömt, men hennes bild hade utplånats af
+nya, likaså Märta Elgclous. Under dessa få år hade Gunvor liksom samlat
+ett helt porträttgalleri af unga, vackra kvinnor.
+
+-- Det har kommit en ny stjärna till teatern, en tragedienne af första
+rang, sade Eric en dag vid frukosten. Jag såg henne i går afton och
+skall försöka få biljett i kväll med. Hon är danska, af god familj och
+med enastående scenisk begåfning. Har du inte lust att se henne?
+
+-- Jo, hvarför inte?
+
+Gunvor blef nästan lika intagen som Eric af fru Joppe Hartwigsens
+briljanta återgifvande af rollen, och när Eric föreslog, att de skulle
+invitera henne till den dramatiska soaré de skulle ha följande vecka,
+gick hon villigt in på saken.
+
+Så började den leken.
+
+Fru Joppe hade snart Eric fullständigt i sitt våld. Gunvor tyckte själf,
+att hon stod som på en strand och såg ett skepp brinna långt ute på
+sjön. Det var ingenting att göra, endast att förtviflad stirra på
+lågorna och veta, att snart, snart skulle det sjunka.
+
+Det var första gången hon sett Eric gripen af en dylik flammande
+lidelse, för hvilken allt måste vika, och hon kunde ej förebrå Joppe
+Hartwigsen, att hon uppmuntrade honom. Snarare föreföll den unga
+skådespelerskan kall och otillgänglig, men Gunvor visste, att Eric kom
+och gick som daglig gäst hos henne. Hon visste allt. Hennes största
+skatt var på det brinnande skeppet, och hon kunde ej rädda den.
+
+Slutligen var Joppe Hartwigsens gasterande slut; hon skulle resa, och
+Gunvor hoppades, att afståndet skulle återföra Eric till besinning.
+Annars, sade hon sig, måste hon låta honom gå, men vid den tanken
+sargade det som hvassa knifstyng inom henne. Det var icke så mycket en
+älskande kvinnas lidande som en mors ångest öfver att nödgas stöta bort
+sitt stackars barn. Kunde hon det, kunde en mor utlämna sin son? Hon
+frågade utan att svara, och för att slippa grubbla tog hon sin tillflykt
+till Hillevi.
+
+Ändtligen reste Joppe. Eric stängde sig hela dagen inne på sitt rum, och
+Gunvor hörde honom snyfta som ett barn där inne. Först mot kvällen kom
+han ut. Han föreföll dödssjuk, ögonen voro omgifna af blygråa, djupa
+ringar. Med långsamma steg gick han direkt fram till Gunvor, som satt
+ensam framför brasan.
+
+-- Nu får jag tacka dig för allt, sade han vekt.
+
+-- Hvad menar du, Eric?
+
+-- Att det måste vara slut mellan oss.
+
+-- Du vill det?
+
+-- Jag uthärdar inte bojorna längre. Jag vill vara fri.
+
+-- Och det blir du, om du lämnar mig?
+
+-- Ja -- nej -- jag vet inte. Jag är så sjuk, Gunvor, och så olycklig.
+
+Han gjorde som så ofta förr, lade sig ned, med hufvudet i hennes knä.
+
+-- Stackars min vän!
+
+Hennes hand gled genom hans hår.
+
+-- Gunvor, jag lönar dig så illa, men du är för god för mig. Det är
+tryckande. Gif mig fri.
+
+-- Ja, Eric. -- Hon suckade djupt. -- Du är -- fri!
+
+-- Och du förlåter mig?
+
+-- Ja.
+
+-- Å, att jag vore som andra, då kunde jag få stanna i din famn, men
+frihetslängtan brinner inom mig. Jag måste bort.
+
+-- Nu är du febersjuk; så snart du blir bättre skall jag ...
+
+Hon kunde ej fortsätta; sorgen öfver att mista honom sammansnörde hennes
+strupe.
+
+-- Gunvor! Du dömer mig inte? Jag rår inte för det. -- Jag rår inte för,
+att -- _hon_ kom.
+
+-- Joppe Hartwigsen?
+
+-- Ja, hon. Om du visste, hur hon fångat mig; en Lorelei är hon; jag kan
+endast lyda hennes vink.
+
+-- Och det kallar du frihet?
+
+Han reste sig och pressade händerna mot tinningarna.
+
+-- Var det om frihet jag drömde? -- jag vet inte längre! Allt går
+omkring för mig. Gunvor, Gunvor, jag älskar dig, och Lorelei lockar och
+drager.
+
+-- Så, Eric! -- Hennes hjärta skälfde af ömhet och smärta. -- Låt mig nu
+öfvertala dig att gå till hvila. I morgon är du kanske lugnare.
+
+Han lydde henne, men redan ett par timmar senare fick hon bud, att
+grefven låg i brinnande feber och talade i yrsel. Gunvor skickade genast
+efter läkare.
+
+Det blef en lång, flämtande kamp mellan lif och död. Gunvor vakade
+outtröttligt, och äfven när hon af doktorn och sköterskan sändes bort
+för att hvila ut, vakade hennes tankar hos Eric. Under de första
+veckorna hade han oupphörligt i febersyner fantiserat om Joppe och vildt
+ropat henne till sig, men så småningom tycktes detta intryck försvagas,
+och, när han ändtligen, efter tre ändlösa veckor, återfick sansen, sökte
+hans första rediga blick Gunvor.
+
+-- Du har varit hos mig hela tiden? frågade han matt.
+
+-- Ja, Eric.
+
+-- Då måste ju det onda vika. Kyss mig, älskade!
+
+Hon böjde sig ned öfver honom och kysste hans skumma ögon.
+
+-- Tack -- tack för god vakt, Gunvor!
+
+Så snart han tålde vid det, reste de tillsammans söderut; om skilsmässa
+talades det inte vidare; det var, som om han fullständigt glömt hela
+denna aftons upphetsning, och Joppe Hartwigsens namn nämndes aldrig.
+
+Under den sommar, som nu följde, var det som hade lyckan ånyo fått lust
+att bli stamgäst på Bragehall. Eric var i det närmaste återställd;
+endast synförmågan var mycket klen, men hans humör var ovanligt gladt
+och jämnt, och hans lifliga sinne tycktes spänstigare än någonsin.
+
+
+
+
+                           SEXTONDE KAPITLET.
+                             Slut på leken.
+
+
+Hela vintern stannade grefve Gyldenlos på Bragehall, och Eric hade
+ingenting emot det, då han nu allvarligare än förr angripits af sitt
+gamla onda i ögonen. Han hade rest till Köpenhamn för att konsultera
+läkare och fått sin dom: »I grund förstörda nerver, uselt blod;
+ingenting att göra, och tyvärr kan grefven vänta sig fullständig
+blindhet.»
+
+När våren kom, blef hans fysik ytterligare försvagad, och när Gunvor
+talade om, att de snarast borde resa till någon badort, log han endast
+matt och skakade på hufvudet. Det tjänade ju till intet, sade han sig;
+snart måste han återbörda till jorden de fattiga resterna af en
+förbrukad existens. Troligen hade han inte långt igen. Det hade blifvit
+en fix idé hos honom, att döden skulle vara nog barmhärtig att taga det,
+som lifvet nekade sin fullhet och styrka. Han företog gärna långa
+ensliga promenader och styrde då ofta kosan ned till Lögen.
+
+-- Jag har varit och hälsat på mitt troll, sade han vid hemkomsten till
+Gunvor. Hon erbjöd sig att följa honom, men han försäkrade, att _den_
+vägen hittade han, om han också blefve alldeles blind, och dit gick han
+helst ensam. Det var så tyst nere vid stranden. Där satt han timme efter
+timme och vande sig vid den obrutna tystnaden och den stora ensamhet han
+alltjämt väntade.
+
+När han en gång i början af juni måste rådfråga provinsialläkaren för en
+halskatarr och denne rådde honom till att vara mycket försiktig, sade
+Eric bittert:
+
+-- Försiktig -- och försiktig, jag hör aldrig annat. Gudskelof, att ett
+så skört skal snart får rämna.
+
+-- Hvad menar grefven?
+
+-- Att jag väl inte kan ha långt igen.
+
+-- Jo, många år, skola vi hoppas.
+
+-- Ärligt taladt, doktorn, jag hoppas motsatsen. Säg mig uppriktigt, det
+gör ni mig en tjänst med: kan jag lefva länge?
+
+-- Ja, det är min fulla öfvertygelse.
+
+-- Och jag skall naturligtvis fortfara att vara en probersten för alla
+krämpor, eller hur?
+
+-- Grefven är ju klen, men ...
+
+-- Se så, inga omsvep! Tror ni jag blir frisk? Nu först ögonen?
+
+-- Ja, det ser ju vanskligt ut.
+
+-- Och nerverna, de äro som darrande, spröda strängar, hvad?
+
+-- Grefven måste stärka dem.
+
+-- Och blodet?
+
+-- Det är sjukt, men ...
+
+Eric slog den lille fryntlige, sanningsenlige doktorn på axeln med sin
+smala, kraftlösa hand.
+
+-- Vet ni hvad, doktor? De ord, som skulle följa efter ert grannlaga
+»men», säga mig tydligast er mening. Jag har kört med för lösa tömmar,
+och nu, när färden är slut, vore det godt att få sofva. Men alla era
+sömnmedel hjälpa mig inte. Dygnet har för många timmar för den, som
+vakar och tänker.
+
+Gunvor försökte på allt sätt förströ Eric, men hon var själf förstämd,
+hade bekymmer, som hon måste bära ensam. Eric, som egentligen aldrig
+satt sig in i sina plikter som godsets herre, hade däremot alltför
+grundligt begagnat sina rättigheter att njuta af dess afkastning och
+till och med utan Gunvors vetskap tagit upp betydande lån, som han
+ämnade betala med följande års export af virke.
+
+Förvaltarens varningar och råd hade han ej lagt på sinnet. Det var
+naturligtvis endast småaktigt knussel! Nog stode Bragehall sig! Herr En
+försökte flera gånger vända sig till Gunvor, men hon fordrade som en
+aktningsgärd åt Eric, att allt anförtroddes honom. Hon hoppades också,
+att godsets skötande småningom skulle bli ett intresse för honom, och
+att han då skulle afstå från sitt ytliga lif.
+
+Nu hade emellertid förvaltaren fordrat att få tala vid grefvinnan.
+Tvärare än någonsin hade han stått framför henne och sagt:
+
+-- Jag skall be grefvinnan att få flytta till hösten.
+
+-- Skall herr En lämna Bragehall? -- Hon stirrade häpen på den
+undersätsige, kärfve lille mannen. Nu, under Erics sjuklighet, hade hon
+beslutit att ånyo taga öfverinseendet på godset. Hon visste också, att
+mycket behöfde ordnas, men trodde, att detta med herr Ens hjälp snart
+skulle låta sig göra, och nu sade han upp sin befattning. -- Hvad är det
+ni blifvit missnöjd med? frågade hon osäkert.
+
+-- _Allt_, grefvinnan. Ett par år till på det här viset, och Bragehall
+är komplett under isen; det vill jag inte se på.
+
+-- Men det har ju varit goda år, herr En?
+
+-- Jaa då, men hvad hjälper det, när spannmålen skrapas ur magasinen
+bara för att kunna få ihop allt, som grefven tingat bort, och det sedan
+inte finnes utsäde, utan stora åkrar få ligga i träde, och mossarna, som
+vi hade börjat upparbeta få förvildas! De få ligga där nu till ingen
+nytta, för att grefven afskedar folk hellre än att betala deras
+dagsverken. Det är synd och skam att fara fram så med en egendom, det
+säger jag rent ut, och nu skall jag be att få gå.
+
+Gunvor var mycket blek.
+
+-- Stanna litet, bad hon. Jag har försummat den skyldighet jag hade mot
+Bragehall. Jag trodde inte, att det gått så långt. Finnes det ingen
+möjlighet att reda saken?
+
+-- Den är mycket trasslig, grefvinnan.
+
+-- Men jag sätter gärna till mitt kapital.
+
+-- Det går inte åt småsummor, anmärkte förvaltaren torrt.
+
+-- Herr En, jag sätter till _allt_, hör ni.
+
+Han betraktade sin matmor. Han visste, att hennes rikedom under dessa
+fem, sex år smält ihop till en obetydlighet, men att dotterns arf var
+fullständigt ograveradt, och han förstod, att hon ej heller nu ämnade
+lyfta ett öre af det. Det var endast sitt eget hon modigt satte till; en
+sådan kvinna hade sannerligen varit värd ett bättre öde, tänkte han, än
+att kasta bort sig åt en samvetslös slösare, en stackare utan ryggrad.
+
+-- Godset kan ej vara kommet så i lägervall, att skadan på något håll är
+obotlig, fortfor hon lugnt, och jag skall be förvaltaren att grundligt
+sätta mig in i alla förhållanden, innan ni lämnar er befattning. Ni ger
+mig väl tre månaders anstånd; till dess hoppas jag hinna skaffa en annan
+i ert ställe. Ingen kan bli, hvad ni varit för Bragehall. Tack för ert
+trofasta nit, herr En.
+
+-- Skall grefvinnan själf bli vår husbonde nu?
+
+-- Ja, min man är för klen att orka med något arbete.
+
+-- Nu blir det också styft.
+
+-- Det kan inte hjälpas; jag får taga det ändå.
+
+Förvaltaren log ljust. Just det där draget af orubblig kraft och
+praktisk energi, när det gällde att taga i med båda händerna, hade hon
+efter gamla fru Eiden; det var något af karlakarl hos sondottern också,
+hur kvinnlig och blid hon vanligen föreföll. Hon kunde bära en börda!
+
+-- Har grefvinnan någonting emot, att jag tar tillbaka det där jag sade
+om att jag ville flytta? frågade han, på en gång förläget och
+trohjärtadt. Det hade varit mig omöjligt att stanna, om -- om detta
+trassel fortsatt, men nu -- hans ärliga, fasta blick mötte hennes med
+beundran och tillgifvenhet -- nu skall jag gärna gå i elden, när vi fått
+igen fru Gunvor.
+
+Hon räckte honom handen.
+
+-- Jag förstår, att jag varit för länge borta, sade hon, men med er
+hjälp skall här nog röjas och sås till nya skördar.
+
+Detta samtal medförde en bråd förändring i Gunvors lif; med det
+plikttrogna allvar hon ända från sin tidigaste barndom lärt att inlägga
+i hvarje arbete började hon granska räkenskaper, se igenom
+kostnadsförslag och sysselsätta sig med folket. Hennes praktiska, klara
+blick var öppen för allt och alla, och hon tycktes aldrig bli trött, hur
+många göromål dagen än gaf henne.
+
+-- Det märks, att du kommit hem till din egen värld, Gunvor, sade Eric
+en dag, då hon varm och glad hoppade af hästen, efter att hafva varit på
+en ridtur utåt ägorna. Här är du dig själf igen, sådan du var, innan jag
+drog dig ut i societeten.
+
+Hon lade sin arm i hans, och de gingo tillsammans in i hallen.
+
+-- Ja, Eric, du har nog rätt; i stora världen passade jag aldrig. Det
+ligger väl i blodet hos oss af köpmanssläkt att vara driftiga och
+verksamma. Min första ungdom drömde och längtade jag bort, men sedan du
+kom, har jag ingenting mer att längta efter. Nu önskar jag bara, att vi
+båda skola få åldras i ro.
+
+-- I ro -- du arbetar ju från morgon till kväll.
+
+-- Ja, men det är långt till ålderdomen. Jag känner mig starkare än
+någonsin.
+
+-- Och jag -- tröttare än någonsin.
+
+-- Men du blir nog bättre, Eric.
+
+-- Å ja, en gång.
+
+-- Kära min vän! -- Hon drog honom ned bredvid sig i den lilla
+hörnsoffan i salongen. Där hade de suttit så ofta under det första året
+af sitt äktenskap. -- Du borde ändå resa litet, det skulle förströ dig.
+
+-- Hvart skulle jag fara? Till och med reslusten är borta. Jag dör bit
+för bit invärtes. Känslorna förtorka, hjärtat vissnar som brändt gräs.
+Solen har gifvit mig för skarpa strålar.
+
+-- Men, Eric, kvällssolen är mildare, försök att glädja dig åt den.
+
+Han satt länge tyst. Slutligen sade han:
+
+-- Hur har du tänkt dig framtiden?
+
+-- Vår framtid?
+
+-- Ja.
+
+-- Som en lång, klar dag i kärlek och tro.
+
+-- Tro -- på hvad?
+
+-- På att lyckan skall bli bofast här. När du blir frisk, Eric, skola vi
+gemensamt arbeta för vårt folk, och de utopier vi en gång hade skola bli
+verklighet.
+
+-- Och om jag i stället blir blind?
+
+I den paus, som följde på dessa ord, skälfde tusen rädda tankar, darrade
+tusen sorgsna ord. All den fattiga tröst, hvilken, om uttalad, endast
+gör ondt värre, kväfdes i tystnaden. Hon skulle velat offra allt för
+honom, om det kunnat skänka honom fred och hopp, men det gick Gunvor,
+som det så ofta går den, hvilkens inre är fullt af deltagande: hon
+förmådde endast förstå, och förstående är balsam för sår, som kunna
+läkas, men eljest är det smärtans fostbrödralag.
+
+-- Ser du, Gunvor, där svek ditt mod, sade han sorgset.
+
+-- Ja, för din skull. Så grymt kan inte ödet vara, tillade hon häftigt.
+
+Han såg på henne; hennes ansikte skymtade endast svagt för hans skumma
+blick.
+
+-- Nej, du har rätt, det ödet vore för grymt, sade han sakta. Men det
+förefaller mig ändå ofta, som om jag såge dig för sista gången.
+
+-- Eric! -- Hon tryckte sig hårdt intill honom. -- Af hela min själ
+skall jag be: Varde ljus!
+
+-- Tack, vännen min, tack för allt!
+
+-- Hvart går du, Eric?
+
+Han hade rest sig upp.
+
+-- Bara till min gamla vän, trollet vid Lögens strand. Du vet, att vi ha
+mycket att säga hvarandra, nu som förr.
+
+-- Dröj inte för länge borta! Vill du inte åka?
+
+-- Nej, nej.
+
+-- Och jag får inte följa dig?
+
+-- Nej, med trollet måste jag vara ensam.
+
+-- Jag saknar dig hvarje stund, tills du kommer igen, det är mitt
+afsked, sade hon innerligt.
+
+-- Om inte trollet håller mig fast, kommer jag snart.
+
+Han nickade och gick.
+
+Det var ljufligt svalt och tyst där inne på den breda skogsvägen. Eric
+vandrade tämligen raskt framåt, ehuru han gång efter annan snubblade mot
+en gren eller en stubbe, som han ej sett. Ofrivilligt famlade han för
+sig med händerna vid hvarje trång passage. Men han tyckte dock själf,
+att han aldrig gått så stadigt och visst mot målet som just i dag.
+
+När han ändtligen kom ned till den djupa, stilla sjön, satte han sig på
+en sten tätt intill vattnet och började halfhögt tala med det troll,
+hans fantasi diktat på Lögens strand:
+
+-- Du tusenåriga stortroll! Vet du mera än vi små, fattiga människor om
+de två gåtorna: »Hvadan och hvarthän?» Har du något att tälja om den
+eviga freden? Ser du, troll, det har flutit upp en spillra af ett
+människolif på din strand, ett stycke vrak; har du ingen våg, som är nog
+barmhärtig att taga det och sänka det i djupet? Du tycker, att jag inte
+stridt nog! Jo, troll, _nu_ har jag det! Det är strid att mista sig
+själf tum för tum, att dag för dag följa sin egen förintelse. Och som
+jag har älskat lifvet!
+
+Hans stämma sjönk till en svag hviskning vid de sista orden, så satt han
+tyst med hufvudet i händerna.
+
+Skulle han gå? frågade han sig. Det fanns väl knappast val! Han kunde ej
+låta kroppen sätta honom i fängelse under långa år, ej låta själen tvina
+bort i tankar utan vilja. Han hade alltid hört till de rotlösa, inte
+dugde han att planteras på ett arbetsfält!
+
+Gunvor hade på sista tiden glidit ur hans famn, ut till verkligheten,
+tyckte han. Hade hans drömmar blifvit för bleka och märglösa? Han ville
+för öfrigt inte tänka på henne nu, då kunde han inte taga steget ut.
+Hennes kärlek skulle hålla honom tillbaka. Således -- slita det bandet!
+Den, som ville dö, måste endast vara sig själf; ofta är döden större
+egoist än lifvet. Nog kunde han finna vackra namn för att han ej
+stannade kvar hos lidandet, men det blefve blott namn. Om han ägt mod
+...! Han strök med handen öfver pannan. Hvad var mod? Visste någon
+hvilka kraf det okända, detta utom lifvets räckhåll, uppställde? Ingen
+visste det! Men han, Eric Gyldenlo, visste, att om det i stället för de
+många kämpande småtrollen inom honom funnits en enda stark och fast
+tanke, skulle han vändt om, ty Gunvor hade bedt honom komma igen.
+
+Gunvor! Hon skulle glömma, hon som andra! ... Nej, nej, det visste han
+ju, att hon inte skulle. Det tjänade ingenting till, att han intalade
+sig det. Men han kunde ej göra något för henne, och -- inte heller för
+sitt stackars förbråkade, förslitna jag.
+
+-- Fred! Fred! ropade han högt.
+
+-- Fred! svarade ekot från det gråa berget midt öfver sjön.
+
+Han reste sig och tog vacklande ett steg; han visste ej mera, hvad han
+ville; det var tomt och mörkt inom honom; han var bara så outhärdligt
+trött. Och ändå måste han gå; det fanns väl någon hviloplats också för
+honom; han skulle söka den. Ännu ett steg! Det svartnade för hans blick,
+han föll, vattnet slog högt upp öfver honom, sög sig susande in i hans
+öron; han grep med händerna efter något att fatta tag i, men det var
+endast lekande böljor, som gledo mellan de matta fingrarna.
+
+Lögens mörka, hemlighetsfulla vatten drog sitt byte tyst i djupet, och
+solen väfde guldtrådar in i de vida ringar, som vittnade om en sjunken
+spillra, ett vilset människolif.
+
+
+
+
+                          SJUTTONDE KAPITLET.
+                       Fru Gunvor till Bragehall.
+                               (Slutord.)
+
+
+Det sitter en gammal, hvithårig kvinna ensam på Bragehall. Allt folket i
+trakten kallar henne fru Gunvor, det är dem nog; då vet hvar och en, att
+de mena den gamla uppe på slottet, och det är som flöte det ständigt ett
+gyllene solsken af goda tankar och välsignelser i spåren af detta namn.
+
+Fru Gunvor har hjärtevärme och själsstyrka, hvarhelst det behöfs. Hon
+hör till de få, som i sorger och pröfningar lärt att se ut från sig
+själf, och det är, som om hennes blick blefve vidare och klarare med
+åren. En gång skymdes den för lång tid; det var när Eric Gyldenlo
+drunknade i Lögen. Då troddes det, att man också skulle mista fru
+Gunvor, men det var väl så, att hon ej kunde gå från ett halffärdigt
+arbete, då hade hon ej varit farmor Eidens sondotter.
+
+Glädjen kom dock aldrig efter den dagen mera till hennes sinne; hon blef
+så underligt blid och stilla, när den första vilda, ohejdade sorgen lagt
+sig. Det var som om fru Gunvor gått utom sig själf och hädanefter endast
+lefvat för andra.
+
+En gång under dessa år hade dock Bragehall strålat i festskrud, och
+fröjden kom som gäst till de stora salarna. Det var när fröken Hillevi
+stod brud. Hon följde sedan sin man till London, där han var attaché,
+men en dag skulle de återvända till Bragehall.
+
+Kanske är det detta fru Gunvor sitter och väntar på? Hon vill lämna
+godset, nu blomstrande och mäktigt, till de unga. Kanske längtar hon att
+få lägga det gamla fideikommissbrefvet med sina sigill inslutna i de
+små, svarfvade trädosorna i sin dottersons händer och bedja honom
+förvalta det stolta arfvet lika samvetsgrant, som hon gjort det.
+
+Fru Gunvor sitter gärna vid fönstret i »det förseglade rummet» och ser
+ut öfver bördiga fält och gröna skogsdungar, öfver korsande hvita vägar
+och små gråa kojor, hän mot den blåa, glittrande Lögen.
+
+Men till ingen anförtror hon de tankar, som då sysselsätta henne, och
+ingen stör den gamla.
+
+-- Hon lefver i minnet, säger lilla Mari, som alltjämt stannat på
+Bragehall. Det är inte många, som så tryggt kunna se mot det förflutna,
+tillägger hon beundrande.
+
+Fru Gunvor har börjat drömma och längta som förr, när hon var ung
+flicka, men mycket mera stilla och tåligt än då. Hon anar hamnen bortom
+alla bränningar, och hon tycker, att det skall bli så godt att ändtligen
+få styra ditin.
+
+
+
+
+                              Noteringar:
+
+
+Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett
+antal uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare fel har
+rättats som följande (innan/efter):
+
+   [s. 64]:
+   ... när han förde henne in in galleriet. För öfrigt ...
+   ... när han förde henne in i galleriet. För öfrigt ...
+
+   [s. 92]:
+   ... när kan kommer; jag skall gärna ställa till bröllop. ...
+   ... när han kommer; jag skall gärna ställa till bröllop. ...
+
+   [s. 111]:
+   ... Du kommor väl snart efter? ...
+   ... Du kommer väl snart efter? ...
+
+   [s. 160]:
+   ... Hon drog sin arm ur hans hans. ...
+   ... Hon drog sin arm ur hans. ...
+
+   [s. 231]:
+   ... väger. Hon såg ärligt på honom med sin djupa ...
+   ... vägar. Hon såg ärligt på honom med sin djupa ...
+
+   [s. 285]:
+   ... dock vore bäst de skildes. Han ständiga extravaganser ...
+   ... dock vore bäst de skildes. Hans ständiga extravaganser ...
+
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's Ädelt vildt, by Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 59341 ***
diff --git a/59341-8.txt b/59341-8.txt
deleted file mode 100644
index 64d6871..0000000
--- a/59341-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,9081 +0,0 @@
-Project Gutenberg's �delt vildt, by Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
-
-Title: �delt vildt
-       En familjehistoria
-
-Author: Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
-
-Release Date: April 24, 2019 [EBook #59341]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK �DELT VILDT ***
-
-
-
-
-Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson, Jens Sadowski,
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-
-
-
-
-
-                              �DELT VILDT
-                                   AF
-                    ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
-
-
-
-
-                              �DELT VILDT
-
-
-                           EN FAMILJEHISTORIA
-                                   AF
-                    ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
-
-
-                               STOCKHOLM
-                         ALBERT BONNIERS F�RLAG
-
-
-                               STOCKHOLM
-                     ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1907
-
-
-
-
-                            F�RSTA KAPITLET.
-                           Det gamla slottet.
-
-
--- Farmor, jag �r �nd� litet r�dd!
-
--- F�r hvad, mitt barn?
-
--- F�r det gamla slottet och ... och f�r ...
-
--- N��?
-
--- F�r den gamle, sjuke grefven. T�nk, om han d�r, medan vi �ro d�r!
-
--- Tyst. �, tyst, min flicka.
-
--- Hans sonson �r ju ocks� hos honom?
-
--- Ja.
-
--- Hvarf�r vill farmor f�retaga en s� l�ng och besv�rlig resa nu p�
-h�sten, och hvarf�r skall jag f�lja med? Vi hade ju inr�ttat det s�
-trefligt i staden, och s� efter jul f�r jag fara till Italien, det kan
-jag f�rst� meningen med, f�r det �r h�rligt, men det h�r �r ingen mening
-alls.
-
--- Ett aderton �rs barn skall inte f�rst�, endast lyda. Och n�r jag vid
-mina fyllda sjuttio reser ut p� landsbygden i oktoberfukten, �r det
-mening med det. Grefve Haqvin Brage �r min ungdomsv�n, det vet du. Han
-har �nskat se mig -- och _dig_ f�re sin troligen snart f�rest�ende d�d.
-
--- Hvarf�r mig?
-
--- Ja, det har jag tvekat, om jag borde s�ga dig, men du �r uppfostrad
-med aktning f�r �ldres vilja, och ditt hj�rta �r godt och varmt och
-rent, d�rf�r skall du f�rst� mig, Gunvor. Han och jag hoppas, att du
-skall bli unge grefve Haqvins brud. Du, med din rikedom och din
-m�nniskok�rlek, kunde g�ra m�nga lyckliga, och Bragevall skulle �nyo
-uppblomstra genom sin unga h�rskarinna. Nu vet du, att det ligger i
-f�rfall och att �dslig tomhet l�nge r�dt i de stora salarna. Det kan bli
-ett af v�rt lands st�tligaste fideikommiss, om det kommer i dina h�nder.
-Tycker du inte det �r en stolt tanke?
-
--- Jo -- men farmor, jag k�nner inte unge grefven, och han inte mig.
-
--- Ni ska' l�ra k�nna hvarandra.
-
--- Och h�lla af hvarandra, farmor?
-
--- Ja, p� aktning och tillgifvenhet byggas de b�sta �ktenskap, barn.
-K�rleken, den stora k�rleken, t�la s� f� vid att erfara. Det �r som att
-sitta f�r n�ra en flammande brasa: man f�r svedd hud och �rr f�r hela
-lifvet.
-
-Gunvor sl�t �gonen och lutade sig tillbaka mot vagnens mjuka dynor.
-Farmors str�nga ansikte, den skarpa munnen, de lidelsefulla n�svingarna,
-och den djupa, gl�dande blicken, skr�mde henne nu som s� ofta f�rr. Och
-dock trodde hon blindt p� denna sin barndoms v�rdarinna och st�d; allt
-hvad den sedan sitt tredje �r f�r�ldral�sa flickan l�rt se upp till,
-v�rda och �lska, hade tagit farmoderns gestalt. Hon hade ej reflekterat
-�fver, om lifvet en dag skulle ge henne andra vyer. �fver hufvud taget
-hade hon �nnu ej beg�rt annat af tillvaron �n gl�dje, och trots sin
-imponerande str�nghet och sina gammaldags uppfostringsmetoder hade fru
-Eiden aldrig nekat sin sondotter n�jen och f�rstr�elser, ehuru de m�ste
-f�rsigg� under kontroll.
-
-Eiden & C:o var den hall�ndska kuststadens �ldsta handelsfirma. Den
-f�rsta Eiden hade invandrat fr�n Savoyen f�r etthundrafemtio �r sedan,
-d� med ett br�de, h�ngande i ett sn�re p� br�stet, och p� denna disk sm�
-tarfliga gipsfigurer. Men f�re sin d�d var han en ansedd k�pman, en af
-�stadens �ldste�, och hans son, Gunvors farfar, blef utan sv�righet satt
-p� tinnarna af templet, rikedomens och maktens glimmande helgedom.
-Hennes far, en blond, vacker nordisk typ med drag och karakt�r efter sin
-svenska mor, kallades allm�nt �guldkonungen�, b�de p� grund af sitt
-utseende och sina hopade skatter. Han gifte sig tidigt med en ung
-engelska, hvilkens m�rka �gon aldrig l�rde sig se p� det fr�mmande
-landet som p� ett hem, och hvilkens sk�lfvande veka mun endast m�dosamt
-uttalade �det malmklingande spr�ket�. Hon dog vid Gunvors f�delse, och
-det var farmor, som l�t barnet f� ett �kta nordiskt namn. N�r
-�guldkonungen� s�rjt sin unga maka som en f�rtviflad i tre �r, h�nde det
-h�gst ovanliga, men som l�karna den g�ngen faktiskt konstaterade, att
-hans hj�rta brast af sorg.
-
-Gunvor stod ensam i v�rlden med sina millioner och sitt glada, sorgl�sa
-barnasinne, ty intet af moderns tunga h�g och tr�tta melankoli hade den
-lilla �rft. Hon �lskade gl�djen n�stan som den tagit gestalt och blifvit
-hennes lekkamrat, och hon gick omkring med en underlig lyckohunger,
-hvilken hon ej sj�lf f�rstod, men som, sedan hon v�xt upp, blifvit allt
-starkare och h�ftigare, en l�ngtan utan namn och utan bo, som l�ngtans
-vildf�gel med de breda vingarna ofta �r det.
-
-Farmodern hade uppfostrat henne hemma under sina �gon. Skickliga
-l�rarinnor hade hon haft, men utan undantag voro de pedagogiska
-nummerh�star, alla g�ende i regementets takt efter den musik, som
-konservativa institut angifvit f�r dem.
-
-J�mn�rigt s�llskap under fristunderna saknade Gunvor icke. Hon fick
-bjuda sm� flickor ur de �b�sta� familjerna till sig, och de sm�
-flickorna beundrade och afundades alla hennes vackra saker.
-
-D� gaf hon dem g�rna det deras blick lyste ifrigast emot, bara f�r att
-f� se dem riktigt glada.
-
-Gossar hade hon endast tr�ffat undantagsvis och f�rstod sig ej p� dem.
-Nu, denna vinter, skulle hon som vuxen f�ras ut i societeten, och det
-farmor yttrat nyss om grefve Haqvin Brage blef f�r henne, d�r hon satt i
-kup�h�rnet, vaggad af t�gets ilande fart, till en vacker dr�m. Han
-skulle bli hennes beskyddare, hennes riddare, hennes v�n. Han skulle ha
-en �dlings h�fviska later, dr�mde hon, och en �dlings stolta, friborna
-sinne. Det farmor sagt om tillgifvenhet och aktning l�t s� lugnt och
-tryggt. Stormande k�rlek visste Gunvor ej hvad det var; lidelserna sofvo
-ov�ckta inom henne; hon var ett barn i l�ng kl�nning och med rosor i
-h�nderna. Men hon skulle ej akta p�, om hon l�t sina rosor falla p�
-allfarv�g, ty hon trodde v�rlden full af dejliga blomster.
-
--- Ropa p� Karna, Gunvor; hon far b�rja plocka ned reseffekterna, vi �ro
-strax framme, sade farmor med sin l�ga, distinkta r�st, hvilken dock
-under hela resan haft en underlig, nerv�s darrning, som om hon vore
-orolig f�r n�got. Farmors �gon s�go ocks� ut som de gr�tit utan t�rar.
-Det var besynnerligt, att Gunvor aldrig f�rr h�rt talas om denne grefve
-Haqvin, hvilken dock f�ref�ll att vara farmor s� k�r. Att han varit
-�nkling i m�nga �r och uppfostrat sin sonson som farmor henne, det
-visste hon, och att dessa sista �ttlingar af den urgamla sl�kten voro
-mycket fattiga, trots sitt m�ktiga Bragehall.
-
-Hon reste sig och ropade p� Karna, hvilken, trogen och p�litlig som en
-g�rdvar, h�ll sig till reds.
-
--- Vi �ro framme strax, Karna.
-
--- Jas�, �ndtligen.
-
-Den station, d�r de stego ur, hade �nnu ej f�tt n�got eget stationshus;
-en �deg�rd gjorde tj�nst s� l�nge. Den lilla byggningen l�g d�r som en
-m�rk punkt midt ute p� den vida sl�tten, och n�r h�ststormarna tjutande
-vr�kte fram likt rasande v�gor, hotade de att kullst�rta detta
-br�ckliga, ensamma hus, men hur det skadades och anf�lls, hade det
-h�llit st�nd i ett par decennier och skulle nog st� d�r i ytterligare
-tv�. Det, som �r fallf�rdigt, har ofta en segare motst�ndskraft �n det
-starka och unga; det �r som sj�lfva f�rst�relsen skydde det.
-
-Inspektoren stod d�r gr� och luggsliten i den duskiga h�stskymningen.
-Den r�da signalflaggan h�ll han �ngsligt mot armen som r�dd f�r att den
-skulle rebelliskt fladdra ut, men d�remot l�t han en bl� snusn�sduk vaja
-ur fickan p� kavajen som en symbol f�r lifvet p� landet.
-
-En ung man skyndade fram emot damerna.
-
--- Fru och fr�ken Eiden, f�rmodade han och vinkade �t betj�nten att
-komma n�rmare.
-
--- Ja, sade farmor, det �r grefve Brage, antar jag?
-
-Grefven bugade sig.
-
-Vacker kunde han n�stan kallas. Dragen voro regelbundna, f�r�dlade och
-utmejslade genom generationer, gestalten hade denna symmetriska, n�got
-vekliga elegans, som fostras i salongerna, och de anlag f�r fetma och en
-viss flegma, som en tillvaro utan arbete och m�l g�rna alstra.
-
-Gunvor s�g likv�l ej annat, �n att den unge grefven mycket v�l kunnat
-rida emot henne som en b�ld riddare med vajande fj�derbuske och �ppet
-visir. Hon fann honom v�rd ljusa dr�mmar och kr�p in i t�ckvagnen
-bredvid farmor med en k�nsla af, att nu for hon till lyckoslottet, d�r
-dansen skulle g� alla hennes lefnadsdagar.
-
-Grefve Haqvin satte sig p� baks�tet. Han h�ll sina kn�n s� f�rsiktigt
-som m�jligt f�r att ej st�ta ihop med sina moiti�er och han talade l�gt
-och allvarligt, mest om den sjuke farfadern, men ocks� n�gra ord om de
-d�liga v�garna, hvilkas lera de sista dagarnas regn bl�tt upp alldeles
-oerh�rdt. Det var s� vattenhaltigt inneh�ll som m�jligt i hans fraser,
-men hans organ var v�rdadt, hans tonfall mjukt och hela hans h�llning
-sympatisk.
-
-Vagnen rullade t�mligen raskt fram�t, och hvar g�ng Gunvor s�g ut, m�tte
-henne samma utsikt: v�gen �fver sl�tten -- som ett okynnigt slingrande
-sotstreck �fver en gulbrun, plan yta -- pilar, risiga och nakna,
-stenvallar och h�r och hvar en gr� koja, alltid med n�gra par tr�tofflor
-utanf�r p� d�rrstenen.
-
-En och annan frodig bondg�rd s�g hon ocks� sticka upp som en fet
-champinjon i en myr, men tilltalande f�ref�ll henne ej detta landskap,
-s�dant det nu tedde sig i dis och halfm�rker. Hon var glad, n�r Haqvin
-sade:
-
--- Ja, nu ha vi inte l�ngt igen.
-
-Farmor s�g ocks� ut, som om hon g�rna h�rt de orden, ja, n�stan som om
-de varit de enda, hvilka ej g�tt f�rbi henne. Visserligen hade hon b�de
-svarat och talat f�rut, men tankarna tycktes dock g�tt sina egna v�gar,
-hvart visste ej Gunvor. Hon bara t�nkte, att hon aldrig f�rr�n i afton
-sett det d�r lefvande draget i farmors ansikta. Det gjorde henne s� ung,
-och det m�rktes b�ttre �n n�gonsin, hur vacker hon m�tte ha varit.
-
-Vagnen saktade, och steg f�r steg trampade h�starna sig fram �fver
-tr�bron, den forna vindbryggan, hvilken nu l�g �fver f�rtorkade
-vallgrafvar.
-
--- Fr�n motsatta sidan ser man hafvet, det �r bara tio minuters v�g dit,
-sade Haqvin.
-
-Hafvet s� n�ra. �! Gunvor andades ut, som nj�t hon redan af v�gornas
-friska s�lta, och hon hoppade l�tt ur vagnen, som nu stannade framf�r
-den l�ga, hv�lfda porten.
-
-Medan grefven hj�lpte farmor ned, stod Gunvor stilla och s�g vid skenet
-af en v�ldig hornlykta upp mot Brage�ttens vapen, hvilket var inhugget i
-slottets fasad. Hon stafvade sig till den latinska inskriptionen,
-hvilken b�gformigt omgaf vapnet, och n�r farmor redan var inne i
-f�rstugan, stod hon �nnu kvar och stirrade p� dessa stelt huggna
-bokst�fver.
-
-Haqvin hade stannat bredvid henne.
-
--- Fr�ken ser p� v�rt t�nkespr�k, fr�gade han artigt.
-
--- Ja. _Fac et nihil spera_, hvad betyder det?
-
--- Fac et nihil spera: _Handla och hoppas intet_, betyder det.
-
--- Hu! Hon ryste till.
-
--- Ja, det �r inte lefnadslustigt precis, svarade han i l�tt ton och
-skrattade litet.
-
-Det skrattet tyckte hon inte om. Det kom s� omotiveradt som en pingla i
-en allvarlig klockklang. Hon gick uppf�r den l�ga, breda stentrappan,
-skyndade efter farmor och Karna, som under en jungfrus ledning togo
-v�gen l�ngs det gamla slottets vindlande g�ngar upp till g�stv�ningen.
-
-Bragehalls corps-de-logis l�g d�r som en ofantlig askgr� stent�rning
-midt i en sekelgammal park, nu f�rvildad och sofvande, en enda oredig
-massa af f�rvridna grenar, knotiga stammar och t�ta buskage.
-
-P� stentaflan i nedre f�rstugan kunde den intresserade forskaren l�sa
-slottets historia, den, som ej de tjocka murarna f�rtego eller i
-hviskande legenders eko buro fr�n tid till tid, som vinden f�r det torra
-bladet utan rast eller hvila.
-
-Det var sv�rtydd, gammaldags skrift, stentaflan hade inristad, men trots
-att �rhundraden f�rflutit, sedan den huggits dit, kunde �nnu orden ses.
-D�r stod:
-
-�Hj�lp Gud alt som m�chtigste. Anno 1544 �r denne Gaard, som nu heder
-Bragehall, udi Jesu Navn opbygget af Erlig og Welbyrdig Mand Otte Brage
-till Gill�, daa Kongl. May:tts Befallningsmand paa Drottningborg Sl�tt
-med sin Kj�re Frue, Erlig og Welbyrdig Frue Ebba Mandel. Den alt som
-m�chtigste gode Gud skie lof og �re for en lyksalig begyndelse og
-framg�ng att altingest maa skie og komme Hans allerheligste Navn till
-lof og �re, og deres lifs arfvinge til lycke, gafn og gode h�r timelig
-og vore k�rre for�ldre, at de siden maa bo udi himmelrig til evig tid
-1648 Amen.�
-
-S� vidt ber�ttade det gamla slottet sj�lft med historiska, tunga ord,
-men i hvarje vr� af de stora, alltf�r m�nga salarna sm�go h�fdens
-skuggor som bleka v�lnader. Och de talade till den, som f�rstod sagans
-tysta bikt. �n var det festklang och �lskogslek i st�mman, �n h�n och
-bitterhet. De gamla, m�rkt och stereotypt m�lade familjeportr�tten af
-hugstore krigare skuros af fantasien ut ur sina breda guldramar och
-tvungos att tr�da sirlig dans med �dla damer i styfva fiskbenskorsetter
-och runda, mjuka barnansikten under stramt tilldraget h�r.
-
-Man kan ej g� i ett s�dant gammalt slott utan att h�ra det tissla och
-tassla af det f�rg�ngnas r�ster, utan att om och om igen lyssna till
-l�nge sedan f�rtonade steg. En dylik familjeborg �r som ett instrument,
-hvilket g�mmer alla de melodier man en g�ng spelat p� det.
-
-En gammal jungfru med gr�tt, benadt h�r under en hvit linongsm�ssa
-serverade damerna te p� deras rum. Fru Eiden hade �nskat det s�, ty
-sj�lf ville hon, s� fort hon gjort toalett, g� till den sjuke grefven
-och under tiden skulle Gunvor hvila. Karna finge stanna hos henne, ty
-farmor trodde, att hennes lilla sondotter k�nde sig r�dd h�r i de h�ga
-rummen med de m�nga mystiskt st�ngda d�rrarna, de stora sk�pen, de djupa
-stolarna och de dunkla speglarna.
-
-Men Gunvor hyste ingen som helst fruktan; hon var endast nyfiken p� allt
-detta nya. Hon tyckte n�stan, att hon kommit in i ett ofantligt
-docksk�p, d�r det skulle bli lustigt att flytta om och leka.
-
-Hon s�g sig omkring i salongen och fann den alltf�r glest m�blerad, men
-detta var ju endast g�stv�ningen, och den begagnades troligen s�llan.
-Pendylen p� den �ppna, vapenprydda spisens afsats stod, som borde tiden
-stanna h�r. Det fanns ingen anledning, att den skulle g�, n�r allt annat
-liksom d�tt, f�rstenats.
-
--- Farmor, sade Gunvor och satte bort tekoppen, det �r ett ohyggligt
-valspr�k Bragesl�kten har: Fac et nihil spera; handla och hoppas intet.
-Jag l�ste det �fver porten och jag kan inte gl�mma det.
-
--- Det skall du inte heller. Det l�ter h�rdt, men �r nyttigt -- en g�ng
-i lifvet. Du �r bara f�r ung att f�rst� det �n, svarade farmor lugnt.
-
-Hon stod nu f�rdig att g� till den sjuke, men innan hon gick, kysste hon
-sin sondotter p� pannan. S� nickade hon l�ngsamt.
-
--- Farmor, jag ville s� g�rna ...
-
--- Hvad, barn?
-
--- S�ga, hur vacker och ung farmor ser ut, inte glad, men �nd� lycklig.
-Hur kan man se ut s�: lycka utan gl�dje?
-
--- Fr�ga inte, liten, jag kan inte svara dig nu. Grefve Haqvin v�ntar;
-han har v�ntat mig i tre dagar -- ja, kanske mycket, mycket l�ngre, och
-nu f�rst g�r jag till honom. Det kom ett s�llsamt dr�mmande och vekt
-tonfall i farmors r�st, men hon �ndrade det hastigt, n�r hon tillade:
-Karna, jag vill inte veta af, att h�r ber�ttas n�gra dumma sp�khistorier
-for min sondotter.
-
-Karna �ppnade nigande d�rren f�r sin h�rskarinna och sade fogligt:
-
--- Nej, gud bevare mig f�r det, frun.
-
-Gunvor kr�p upp i soffan och l�g d�r lydigt och stilla, med hufvudet
-halft begrafvet i mjuka dunkuddar, omstoppad af gamla Karna, och utan en
-tanke p� sp�ken. Efter en stund sof hon godt, tr�tt af resan, men s�mnen
-blef ej l�ng, kanske h�gst en timme, s� satte hon sig upp.
-
-Hon var ensam i rummet. Hvad allt var tyst! Klockan stod, brasan hade
-brunnit ned, och endast den or�rliga, hvitgr�a askh�gen syntes d�r inne
-i spisens gap. I den glittrande kristallkronan voro n�gra ljus t�nda,
-men de sk�njdes blott som skuggor i ett blekt ansikte, n�r deras sken
-f�ll �fver de tre hvita st�ngda d�rrarna, �fver det ljusa parkettgolfvet
-eller �fver m�belns siden.
-
-Bordet med de v�ldiga lejonf�tterna stod i m�rker, och lejonhufvudet,
-hvilket bar bordsskifvan p� sin hj�ssa, grinade hemskt med
-elfenbenst�nder, som gulnat och spr�ckts.
-
-Hvad h�r var tyst! Gunvor upprepade de orden halfh�gt, men ljudet af
-hennes klara, unga st�mma skr�mde henne; den f�ref�ll henne otill�ten.
-Hon reste sig. En af de d�r d�rrarna m�ste hon �ppna, eljest skulle hon
-k�nna sig �ngsligt inst�ngd. Hon gick mot den till h�ger, d�r var
-farmoderns och hennes s�ngkammare, och d�r stod Karna och packade upp.
-
--- Hvart g�r den h�r d�rren midt emot, Karna?
-
--- Det vet jag inte, lilla mamsell.
-
--- Jag t�rs v�l f�rs�ka �ppna den?
-
--- Ja, det kan v�l inte vara farligt.
-
--- Usch, den �r st�ngd!
-
-I detsamma kom den lilla trotj�narinnan i den hvita linongsm�ssan in.
-Hon bar varma lakan och �rngott p� armen.
-
--- Hvart leder den h�r d�rren? fr�gade Gunvor ifrigt.
-
--- Till riddarsalen. Det vill s�ga, det �r en l�nng�ng f�rst, som
-skiljer praktrummen fr�n de h�r, och i den g�ngen �r det en trappa upp
-till det f�rseglade rummet.
-
--- Hysch, sade Karna. Inga s�dana d�r historier!
-
-Men Gunvor kunde ej sl�ppa det intressanta �mnet.
-
--- Finnes h�r ett f�rsegladt rum?
-
--- Ja det g�r det, men det skulle jag kanske inte talat om.
-
--- Jo. �, l�t mig se det.
-
--- Nej, k�ra hj�rtandes, d� kunde den gr�e mannen ...
-
-Hon tystnade tv�rt, ty Karna n�p henne eftertryckligt i armen.
-
--- Den gr�e mannen, hvem �r det?
-
-Gunvors stora, klara �gon lyste af beg�r att f� veta mera.
-
--- �, det �r bara en s�gen.
-
--- Att han finnes d�ruppe -- ett sp�ke! Gunvors r�st blef halft
-f�raktlig.
-
--- Ja -- det -- �r ju bara skrock.
-
--- Visst.
-
-Gunvor fr�gade ingenting mera. Karna s�g ju alldeles hj�rtskr�md ut, men
-hon s�g alltj�mt mot den hvita d�rren, hvilkens blanka m�ssingsl�s
-liknade en knuten hand i stridshandske, och hon gaf sin fantasi fritt
-spelrum. Inte trodde hon p� sp�ken, snarare d� p� en liten v�nlig tomte
-eller ett gammalt, gemytligt troll, som vakade d�r uppe i sin lugna vr�
-�fver det gamla slottet, men hon tyckte i alla fall inte om, att det
-fanns ett �f�rsegladt� rum; det l�t s� on�digt hemlighetsfullt och
-vemodigt. D�r gl�djen dansade fram, �ppnades alla d�rrar p� vid gafvel,
-och om det blefve som farmor och den gamle, sjuke grefven ville -- hvad
-hon ville sj�lf, fr�gade hon sig knappt -- ja, d� skulle hon sl�ppa in
-fr�jden som ett yrande vinddrag i slottets salar. Hon log �t tanken p�,
-hur dammet skulle hvirfla upp ur alla h�rn, damm, som l�grat sig p�
-blanka ytor och tr�ngt in i ornamentens snirklar under �rtionden.
-
-
-
-
-                            ANDRA KAPITLET.
-                     Konung D�d och drottning Lif.
-
-
-I gamle grefvens salong m�ttes fru Eiden och l�karen. Doktor Bengtsson
-bugade sig s� djupt, hans lilla trinda mage till�t, f�r den st�tliga
-damen.
-
--- Doktorn har varit inne hos den sjuke? Hur st�r det till?
-
--- Illa, det vill s�ga, grefven har nog inte l�ngt igen. Det �r ingen
-sjukdom direkt, endast aftyning. Han �r som ett utbr�ndt ljus.
-
--- Utbr�ndt -- med veken nere i pipan, menar ni?
-
-Hm, hm, ja, s� ungef�r.
-
--- Har doktorn sett, att, just som man t�nker: nu blir det m�rkt, kan
-helt pl�tsligt en liten klar, bl� l�ga visa sig?
-
--- Ja -- ja.
-
--- Det �r _lifvet_, min b�ste doktor. Ni kommer ju igen i morgon?
-
--- Naturligtvis, men jag fruktar, att min hj�lp d� �r obeh�flig.
-
-Doktorn s�g p� den underliga, gamla damen med det vackra, str�nga
-ansiktet. Trodde hon sig verkligen kunna ge befallning �t sj�lfva d�den
-att v�nda om? D� skulle hon kommit f�rr. Han bockade sig �n en g�ng s�
-v�rdnadsfullt som f�r ett kr�nt hufvud.
-
--- �r grefven ensam nu?
-
--- Ja, f�r �gonblicket, han ville det. Han v�ntade ert bes�k och var s�
-r�dd, att han ej skulle kunna se klart.
-
--- �ro -- hans �gon brustna?
-
-Fr�gan lj�d s� �ngestfullt, med ett tonfall, hvilket tycktes komma l�ngt
-bortifr�n i en klagan �fver n�got f�rspilldt. Doktorn var glad att kunna
-svara:
-
--- Nej, fru Eiden, inte �n, men grefvens syn �r ytterligt f�rsvagad.
-
--- Det finnes ingenting man kan g�ra f�r honom?
-
--- Nej -- ingenting. Han har visserligen st�rkande droppar, men inga
-medikamenter i v�rlden hj�lpa f�r det, som �r slut.
-
--- Har han pl�gor?
-
--- Nej, men bekymmer, tror jag. Sonsonens framtid och ...
-
--- Jag vet. God natt, doktor Bengtsson. V�lkommen igen i morgon.
-
--- Jag tackar.
-
-Doktorn drog en l�ttnadens suck, n�r han v�l satt i �kdonet; s�dana d�r
-gamla gods som Bragehall hade alltid n�got obehagligt mystiskt �fver
-sig. F�r dem betydde det f�ga, att tiden gick fram�t, och att man nu i
-adertonhundratalets senare h�lft t�nkte v�sentligt olika �n man gjort
-vid seklets b�rjan. De beh�llo sina traditioner och sina dunkla �den.
-Man kunde aldrig t�nka sig att sitta gemytligt och trefligt och spela
-vira och dricka toddy i en af de d�r stora salarna; det var alltid, som
-tassade ett f�rg�nget omkring och tog bort munterheten. Det h�rde unga
-och gamla d�rar till att bo d�r; och gamle grefven var v�l en art d�re;
-i alla fall sedan m�nga �r tillbaka en enst�ring. Pengar att lefva efter
-sitt st�nd hade han aldrig haft, och hans grefvinna gjorde samvetsgrant
-slut p� godsets inkomster.
-
-Hvarf�r hade han gift sig med henne? Det skedde i hastigt mod, p�stod
-folk. Doktor visste det inte, men han mindes, att hans f�reg�ngare m�st
-dagtinga litet med sitt samvete, n�r han skref n�dig grefvinnans
-d�dsattest, ty hade han varit fullt �rlig, hade han ber�ttat, skulle han
-som d�dsorsak angifvit: kronisk alkoholism, och det dugde inte.
-
-Herre, du min skapare, t�nkte doktorn, hvad det �r rasande mycket b�ttre
-att ha en hederlig bonde till far; d� blir man kanske en Bengtsson i
-alla sina dagar, och det �r m�jligt, att ens pojke ocks� blir en
-grofhuggare, men det �r timmer, som h�ller, ingenting ruttet vid roten,
-som s� ofta i de gamla, f�rn�ma sl�kterna. Nu skulle han, Pelle
-Bengtsson, hem till mor och f� en sup och en sm�rg�s och en god portion
-gr�t. Han slog upp rockkragen, och fick p� det s�ttet en f�rsmak af
-hemv�rmen.
-
-Efter en stund voro dock hans tankar �nyo p� Bragehall. Underliga �den
-de haft d�r uppe, dessa sista Haqvinar. Gamle grefvens enda barn var
-naturligtvis ocks� en Haqvin, eftersom fideikommissarien alltid skulle
-heta s�. Han var en v�ldig drasut och en hedersprisse, som inte gjorde
-en katt f�r n�r, om han bara fick ligga i fred p� sin turkiska divan,
-r�ka �Star of Cuba� och l�sa Paul de Kock, hvilken dock p� honom aldrig
-ut�fvat n�gon annan retande inverkan, �n att han b�st det var somnade
-och l�t boken dimpa i golfvet. Sin grefvinna orkade han inte fara l�ngt
-efter. Han tog henne fr�n n�rmaste granngods, d�r hon och sex h�gf�rn�ma
-systrar sutto och v�ntade p� friare. Ekonomiskt sedt hade det aldrig
-varit n�got att st� efter att bli grefvinna Brage, men den unga fr�ken
-f�rstod att inr�tta sitt lif p� behagligaste s�tt. Sedan hon sk�nkt sin
-man en fideikommissarie, gaf hon ingenting mera �t _honom_, men eljest
-talades det mycket om hennes �gifmildhet� mot de h�ga herrarna.
-
-S� en dag, medan nuvarande unge grefven var en liten pys, f�ll hans far
-af h�sten och br�t nacken af sig. Det skedde under en jakt, och ingen
-tog sig det egentligen s� n�ra; det var mest, som om en m�bel flyttats
-ur slottet.
-
-Grefvinnan hade ej ens tid att v�nta sorge�ret ut, f�rr�n hon reste till
-Ryssland, och d�rifr�n spordes snart, att hon gift sig med en moskovit,
-en guldtunna. I Sverige l�t hon ej vidare h�ra af sig, och f�r barnet
-tycktes hon mist allt intresse. Nu var ocks� hon d�d, hade doktorn h�rt
-s�gas. Hon hade med en t�ndsticka kommit f�r n�ra tyllgardinerna f�r
-budoarf�nstret, och, n�r p� hennes rop tj�narna st�rtade in, stod hennes
-nyss p�tagna maskeraddr�kt, �dagsl�nda�, i ljus l�ga. Efter sv�ra pl�gor
-afled hon af br�nns�ren.
-
-Doktor Bengtsson l�t hakan borra sig djupt ned i p�lskragen. Hur var det
-gamle grefven st�nat i dag, n�r han utmattad sjunkit tillbaka mot
-kuddarna? �Mitt namn, mitt stolta namn f�r inte d� ut! Det _m�ste_
-lefva!�
-
-Puh, och det skulle den d�r svampen Haqvin r�da bot f�r! Doktorn
-klatschade f�rargad med piskan. Det var synd och skam att draga en ung
-flicka in i det el�ndet. Inte att det felades Haqvin n�got, men han var
-som en torr gren b�de p� hufvudets och hj�rtats v�gnar, och d�rtill svag
-till karakt�ren, s�som b�de farmor och mor. Det var visst n�got med det
-namnet! Det enda det kunde g�ra var att med heder laga sig i grafven.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Farmor Eiden stannade en sekund p� tr�skeln till sjukrummet. Det var som
-om en mask pl�tsligt glidit af hennes ansikte. Det stela, strama
-uttrycket flydde f�r ett drag af mjuk blidhet och stilla resignation.
-�gonen str�lade ej, men de blickade varma och djupa in i n�got osynligt,
-och en fuktig imma lade sig �fver dem. T�rar? Nej, nej, men minnen,
-l�ngesedan skrinlagda h�gkomster. H�r stod hon p� tr�skeln, hon och den
-m�ktige konung D�d; hvem skulle f�rst hinna taga platsen hos den sjuke,
-hvem skulle han tydligast k�nna?
-
-Fru Eiden b�jde sakta hufvudet som i b�n. Sedan sk�t hon varsamt upp
-d�rren och gick snedt �fver det stora, dunkla rummet fram till s�ngen.
-
--- Haqvin!
-
--- Margareta -- �ndtligen!
-
-Tv� kraftl�sa h�nder f�rs�kte str�cka sig mot hennes; ett d�dstr�tt
-hufvud h�jdes n�stan osk�njbart fr�n kudden, d�r det hvilade, fult och
-ov�rdadt, med tofvigt h�r och sk�gg som ram kring ett gult, infallet
-ansikte, hvari �gonen fl�mtade oroligt och matt.
-
-S�dan var hennes ungdoms �lskade, n�r hon efter femtio �rs skilsm�ssa
-�ters�g honom; detta var d� den man, som Margareta Eiden sk�nkt sina
-b�sta dr�mmar, sitt ljusaste hopp.
-
-�ren �ro alltid sandkorn i evigheten, men de bli det ocks� f�r den, som
-skyndsamt vill komma tillbaka till lifvets h�gtidsstunder, och �fver en
-kvinnas enda, stora k�rlek f�rm�r ej ens ett halft sekel bygga en
-varaktig f�rd�mning.
-
-Margareta Eiden var inte i denna stund gamla farmor; hon var tjugu�rig,
-n�r hon snyftande sj�nk p� kn� vid b�dden och l�t hans darrande h�nder
-stryka �fver hennes kinder, hans skrofliga st�mma hviska smekande namn.
-Han hade aldrig �lskat n�gon annan �n henne; hon visste det, men
-fideikommissbrefvets lydelse skilde dem �t. Ett gammalt, gulnadt
-pergament var mera v�rdt �n tv� unga, fullblodiga m�nniskors lycka. D�r
-p� det styfva papperet hade hon sj�lf l�st, att �garen till Bragehall
-finge endast f�ra en h�g�ttad brud till sina f�ders borg, eller, lydde
-den h�nfulla, nyktra slutsatsen: �en flicka, som med tunnor guld kan
-Bragehalls trappor bel�gga�.
-
-Margareta var fattig, och, om de ocks� kunnat kringg� detta underliga,
-flerhundra�riga dokument, kunde de ej kringg� verkligheten; dess kraf
-�ro alltid ob�nh�rliga, och de skildes �t, gingo hvar sin v�g, men
-visste dock, att en g�ng skulle de komma ut ur �dets labyrint och d�
-trofast som f�rr se hvarandra i �gonen. Nu hade den stunden kommit, men
-nu stod d�den p� vakt och skymde med det ok�ndas skuggor.
-
-De hade skrifvit till hvarandra under de sista �ren, l�nga sirliga bref
-med gammaldags uttryckss�tt, och i alla dessa epistlar hade det alltid
-st�tt n�got om �barnen�. De hade skrifvit f�ga eller intet om sin egen
-f�rlorade lycka, men fras efter fras om den de ville grunda �t de unga.
-De talade om dem som om tv� minnesstenar p� hvilka de ville rista in,
-hvad deras hj�rtan en g�ng �nskat, och de hade ingendera t�nkt sig annat
-�n att de tv� stenarna tacksamt skulle finna sig i att bli monument
-�fver d�d l�ngtan.
-
-N�r grefve Haqvin k�nde, att krafterna pl�tsligt allvarligt aftogo, hade
-han s�ndt bud p� Margareta; f�rut hade han ej velat, att hon skulle se
-honom -- omst�ndigheterna hade gjort honom till en v�rdsl�sad existens,
-och med den glimt af stolthet, som fanns kvar hos honom, v�rjde han sig
-f�r att, slapp och utlefvad, st�lla sig inf�r sin ungdoms sagobrud.
-
-Han anade ej, att hon med okuflig energi handlat i allt endast med tanke
-p� honom. Han visste icke, att hon efter balen p� Bragehall f�r femtio
-�r sedan st�tt ensam kvar ute i den m�nljusa natten i st�llet f�r att
-begifva sig till g�stv�ningen, d�r hennes grandtant redan sof tryggt,
-och att hon d� sett upp till vapensk�lden �fver portalen, icke med en
-vekt �lskande kvinnas tr�nad utan med en valkyrias stolta, h�nsynsl�sa
-mod, och hennes br�nnheta l�ppar, torra af k�rlekst�rst, hade sk�lft
-under de ord, som de i medvetet trots framhviskat: �Fac et nihil spera�.
-
-Ja, hon skulle handla, dristigt och klokt och utan att hoppas. Hon
-skulle inte mera lefva lifvet; hon skulle k�mpa sig igenom det. Lyckan
-fanns hos honom d�r uppe i den gamla, f�rvittrade borgen; d�r m�ste den
-stanna som gisslan f�r hennes l�fte att �lska utan att hoppas, men ocks�
-utan att vika.
-
-F�r hans skull gaf hon penningfursten Joseph Eiden sitt ja, och hennes
-intresse f�r man och barn var endast den str�fva pliktens. F�r hans
-skull hade hon nu tagit hit till Bragehall det k�raste hon �gde i
-v�rlden, sin lilla Gunvor, och det fanns icke en skymt af tvekan inom
-henne att med det glada barnets millioner g�ra pergamentets ord till
-sanning. Hon skulle bli den, som med tunnor guld t�ckte de n�tta
-slottstrapporna, och Haqvin, hennes �lskade, finge ro i d�den. Hon, som
-aldrig f�tt den stolta lyckan att bli mor �t hans barn, hon skulle nu
-liksom p�nyttf�da hans namn genom att inympa en frisk gren i det gamla
-tr�det.
-
-S�dan var Margareta Eidens k�rlek, trots hennes sjuttio �r; den var som
-�delt vin, hvilket ingen druckit, och hvars drufsmak endast blifvit
-starkare af den l�nga lagringen.
-
-Ocks� han, den gamle, h�rjade mannen, k�nde det tr�tta hj�rtat sl�
-kraftigare, den tomma hj�rnan fyllas af bleka h�gkomster, som n�r man i
-skymningen l�ngsamt och dr�jande lockar fram en melodi efter annan. D�r
-komma brustna toner och oklara ackord, ty i m�rkret �r man �rlig och
-sl�r ej an falskt bara f�r att spela stycket, den spr�da klangen blir
-som en smekning, en dr�m -- kanske en snyftning.
-
--- Tack f�r att du kom, Margareta! F�r jag kyssa din hand? -- Hon f�rde
-upp den mot hans l�ppar. -- Den �r lika hvit och fin som f�rr -- och
-ringen -- min ring har du kvar! -- Den med m�nstenen.
-
--- Den, som vi tyckte s�g ut som en stelnad t�r. Haqvin, det s�gs, att
-den f�r�ndrar f�rg, n�r den kommer n�ra gift, vet du det?
-
--- Ja.
-
--- D� �ro inte t�rar gift, fast de f�rbr�nna, ty det har fallit s�
-m�nga, m�nga gl�dande t�rar p� den stenen. Men du �r matt, jag skall
-inte tala s� mycket.
-
--- Jo, jo, jag blir inte tr�tt af att h�ra din r�st -- den ger mig lif.
-
-Hon mindes, att hon �nnu p� tr�skeln till sjukrummet undrat, hvem som
-skulle hinna f�rst dit in, hon eller den m�ktige konung D�d. Nu visste
-hon det; k�rleken fick dock r�tt till sist att kalla sig drottning Lif.
-
--- Stannar du nu hos mig, Margareta?
-
--- Ja, Haqvin, s� l�nge du vill.
-
--- Ocks� i natt?
-
--- Ja, du k�re.
-
--- �, hvad det �r godt att veta.
-
-Han log; det var ett svagt leende, men det drog �nd� segrande fram �fver
-de slappa dragen och t�nde en glimt i �gonen.
-
-Hon tog en h�gkarmad stol och satte sig bredvid honom; den ena handen
-h�ll hon i hans b�da, med den andra str�k hon upp hans h�r ur den
-fuktiga pannan, och han f�ljde denna smekande r�relse med allt klarare
-blick.
-
--- Du har v�l h�rt, att doktorn sagt, att nu �r jag f�rdig med --
-tillvaron, Margareta?
-
--- Ja, men han kan misstaga sig.
-
--- Jag tror han g�r det -- du �r s� stark, min ungdoms �lskade, att du
-h�ller mig kvar hos dig.
-
--- Men anstr�ng dig blott inte, Haqvin, tala inte.
-
--- �, du, jag har tegat s� l�nge, l�nge. H�r du inte det p� min r�st?
-Den har rostat.
-
--- F�r _mig_ �r den v�lljud.
-
-Han log igen, lyckligt och varmt, och nu kom det ett skimmer af r�dt
-�fver det askf�rgade, skrumpna ansiktet. S� m�ste ju Margareta Eiden
-�lska, t�nkte han, f�r lifvet och af hela sin sj�l. Han l�g l�nge tyst,
-som f�r att h�mta mera styrka. Den utstr�lade fr�n henne, som trofast
-h�ll hans hand, och han k�nde den m�ta honom ur hennes �nnu i �lderdomen
-underbara �gon. Det gjorde ingenting, att han s�nkte �gonlocken; glansen
-fr�n hennes djupa blick skimrade som ljus in till hans pupiller, in i
-hans medvetande. Den tunga d�dstr�ttheten vek l�ngsamt, som n�r en t�t
-dimma suges upp af solen.
-
-Slutligen fr�gade han:
-
--- Har du barnet, den blifvande borgfrun, med dig?
-
--- Ja visst. I morgon f�r du se henne.
-
--- I morgon -- du tror att, att jag finnes till d�?
-
--- Jag _vet_ det.
-
--- Ja, kanske f�r jag �n en dag till sk�nks.
-
--- En och flera, hoppas jag.
-
--- Jag vill s� g�rna veta mitt namn i goda h�nder. �r den lilla stark
-och fast som du, Margareta?
-
--- Nej, men god och glad. En solstr�le �r hon.
-
--- Haqvin �r s� svag.
-
--- Jag s�g det. Men �n lefver jag. Och jag l�mnar aldrig Gunvor. B�st,
-att det ordnades snart mellan barnen. De ha ingenting att v�nta p�.
-
--- Nej ... Bragehall har v�ntat -- s� l�nge. Skall lyckan nu bli bofast
-h�r?
-
--- Hvem vet?
-
--- Du v�gar s�tta allt p� ett kort?
-
--- P� ett kort! Nej, Haqvin, p� den k�rlek, jag k�mpat, lidit och lefvat
-p� i ett halft sekel. Gunvors lycka -- din sonsons framtid -- Bragehalls
-�ra -- ditt namns best�nd -- allt, allt �r endast l�senord f�r bunden
-l�ngtan, kufvad gl�d. F�rst�r du mig?
-
-Han tryckte sakta hennes hand.
-
--- Min h�rliga -- unga Margareta!
-
-Det blef tyst igen i det stora rummet. Lampan med den gr�na sk�rmen
-gjorde endast skuggorna djupare, och den sjukes ansikte sp�klikt blekt.
-Klockan p� marmorbordet under spegeln pickade kraftigt som en sund puls,
-och de klumpiga, svarta visarna innanf�r det kupiga glaset flyttade sig
-i ost�rd ro minut efter minut. Farmor Eiden greps af en vild �ngest, att
-klockan pl�tsligt skulle stanna och att han, den sjuke, �nd� skulle n�s
-af d�dens v�ktarrop. Hennes hand darrade af tr�tthet, men hon v�gade ej
-draga den ur hans. Om hon sedan aldrig mera finge l�gga den mellan dessa
-matta fingrar, om de stelnade och isades af den stora makten. Ack, i
-lifvet fanns dock alltid hopp, t�nkte hon, men d�dens lie mejade det som
-allt annat.
-
-N�gonting afbr�t den hemska stillheten -- det lj�d f�rst oregelbundet
-och fl�mtande, men sedan, s� sm�ningom, lika afm�tt som klockans
-tick-tack. Det var en sofvandes djupa, lugna andetag. Gamle grefven hade
-somnat, tryggt som ett barn, med sin sk�terskas hand i sin. Han sof som
-han ej gjort det p� m�nga dygn, en st�rkande, feberfri s�mn.
-
-Farmor Eiden reste sig till h�lften och kysste l�tt hans panna; det var
-som om hon med denna varsamma kyss tackat honom f�r att han ville och
-kunde lefva.
-
-Hans gamle trotj�nare �ppnade f�rsiktigt d�rren. N�r han s�g den
-fr�mmande damen sitta d�r or�rlig vid hans herres hufvudg�rd, t�nkte han
-draga sig tillbaka, men fru Eiden vinkade honom n�rmare.
-
--- Grefven sofver, hviskade hon.
-
-Johan tittade p� sin husbonde, och hela hans hederliga, sl�ta
-betjentfysionomi sken upp.
-
--- S� godt!
-
--- Ja -- godt! Nu g�r jag, och ni stannar h�r, men det �r min best�mda
-vilja, att jag f�r bud, n�r grefven vaknar. Kom ih�g! Om det ocks� �r
-midt i natten.
-
--- Ja, hennes n�d.
-
--- Jag �r _fru_ Eiden. God natt, Johan.
-
-Hon hade varligt frigjort sin hand ur grefvens, och ljudl�st gick hon
-mot d�rren. Ocks� nu stannade hon utanf�r den, som n�r hon g�tt in, men
-nu f�rst kunde hon gr�ta. T�rarna f�llo som ett ljumt bad �fver hennes
-ansikte, och hon gl�mde bort att torka af dem.
-
-F�ljande f�rmiddag kom doktor Bengtsson, och, n�r han varit inne hos sin
-patient och �nyo kommit ut i dennes salong, stod gamla fru Eiden d�r.
-Kring hennes fint skurna l�ppar lekte ett n�stan triumferande leende.
-
--- God dag, doktor Bengtsson. Hur fann ni grefven nu?
-
--- F�rv�nande mycket b�ttre, fru Eiden. Om vi skola h�lla oss till v�r
-liknelse fr�n i g�r, den om ljuset, menar jag, skulle jag vilja s�ga,
-att det f�tt en ny veke, he, he, he.
-
-Doktorns lilla, runda mage hoppade s� sympatiskt bel�tet med, n�r dess
-�gare skrattade, att man kunde tro, att den senterade kvickheten.
-
--- En ny veke! -- Ja, kanske det.
-
--- Ja, en h�gst besynnerlig och intressant kris �r detta i alla fall,
-fortfor doktorn allvarligare. Jag har aldrig sett ett motstycke under
-min tjugu�riga praktik. Det skulle inte f�rv�na mig s�rdeles, om jag
-finge se herr grefven uppe igen om n�gon vecka. Han �r en helt annan �n
-i g�r, ja, �n p� mycket l�nge.
-
-Fru Eiden nickade tankfullt.
-
-Doktorn hade naturligtvis r�tt, fast han ej anade, hur det f�rh�ll sig.
-Han trodde antagligen mera p� droger och mixturer �n p� hj�rtas makt
-�fver hj�rta. Hon f�rsj�nk �nyo i ljusa h�gkomster.
-
-Doktorn stod h�fligt och v�ntade p�, att den energiska gamla damen med
-de str�lande, unga �gonen skulle entlediga honom, men hon tycktes totalt
-ha gl�mt bort hans n�rvaro, och han harklade sig varskoende.
-
-Hon s�g upp och r�ckte honom handen.
-
--- Ja, vi kanske tr�ffas i morgon igen, doktor Bengtsson?
-
--- Naturligtvis kommer jag, fru Eiden, men till�t mig s�ga, att en s�dan
-underdoktor som ni �r jag inte.
-
-Han bockade sig och gick med korta, stubbiga steg.
-
-Farmor Eiden satte sig i den med n�tt gult siden kl�dda empiresoffan och
-kn�ppte ihop h�nderna i kn�et. Hon bad icke, men hon l�t andakten draga
-som en barndomens helgk�nsla genom sitt sinne, och hon k�nde en frid,
-s�dan hon s�llan �gt under de g�ngna �ren. H�r, under hans tak, var
-hennes plats; h�r kunde hon �nnu verka och dr�mma och -- handla, ty
-handlingskraft hade blifvit hennes sk�ldem�rke, d�dl�shet ans�g hon vara
-rostfl�ckar, och hon hade aldrig gifvit sig h�n �t andlig hvila --
-alltid hade hon haft det fj�rran m�let f�r �gonen att p� ett eller annat
-s�tt visa, att _s�_ �lskade hon; inte f�r stundens r�da rosor och
-gyllene solsken, men f�r lifvets h�rda allvar. Nu var hon framme, nu l�g
-v�gen bakom henne.
-
-Gunvor kom in.
-
--- H�r �r jag, farmor.
-
--- Bra, barn, d� skall jag f�ra dig in till grefven.
-
--- Han blir v�l ledsen �fver, att jag ej liknar min vackra farmor, icke
-�r guldlockig och bl��gd, som hon var.
-
--- � nej, han vet, att du �rft din mors utseende: m�rkt h�r och stora,
-gr�a �gon.
-
--- Och en stor mun och en liten, vacker n�sa och en bred panna och en
-haka -- ja, farmor, hur �r det med hakan?
-
--- Den �r mjuk och rund, kunde g�rna ha mer energi, men det f�r v�l
-farmor ha f�r oss b�da. S�, min flicka, kom nu!
-
-Gunvor lydde, och gick sedigt efter farmodern fram mot d�rren. Sm�rt och
-elegant stod hon d�r, lockande fager som lifvet sj�lft, varm som dess
-dr�m, glad som dess lek och aningsfull som dess spirande v�r.
-
-
-
-
-                            TREDJE KAPITLET.
-                             Lyckodr�mmar.
-
-
-H�starna stodo sadlade vid trappan. Unge grefven och Gunvor Eiden skulle
-rida ut. Det hade de gjort hvar dag, trots det ruskiga v�dret, under den
-vecka de fr�mmande uppeh�llit sig p� Bragehall. I dag sken solen f�r
-f�rsta g�ngen p� l�nge, och b�de utom och inom hus r�dde en viss
-festst�mning, ty gamle grefven hade just f�tt doktorns till�telse att
-ligga ofvanp� en stund. Han p�stod, att han k�nde sig alldeles frisk,
-men doktorn var skeptisk och tillr�dde f�rsiktighet. Fru Eiden hade
-visserligen bevisat sig vara en m�starinna i k�nslans hypnotism, men
-s�dant var i alla fall endast det skenbara bandet mellan ande och
-materia, och ingen visste, hur snart det brast.
-
-Farmor Eiden stod vid gamle grefvens s�ngkammarf�nster och betraktade
-intresserad de ungas aff�rd, under det hon ifrigt rapporterade sina
-iakttagelser bort till hvilsoffan, d�r Bragehalls �gare l�g.
-
--- Din sonson �r en st�tlig man, Haqvin -- ett vackert skal, som de
-flesta �ttlingarna af v�ra s. k. hugstora �tter. Du vet v�l, hur bra han
-tar sig ut i sin engelska ridkostym -- och i sin jaktdr�kt sedan? Den
-hade han i g�r p� r�djursjakten. Han var den elegantaste att se till af
-de unga herrarna, och, Haqvin ... kan du tro det, men jag t�nkte
-ofrivilligt, n�r jag s�g honom, upphettad af lunchens starka r�tter och
-det eldiga vinet, luta sig ned mot Gunvor: Nu, min gosse, skadskjuter du
-�delt vildt!
-
--- Skadskjuter, Margareta?
-
--- Ja, min v�n, ty han har ingen kraft att d�da. K�rleken d�dar, dess
-skenbild skadskjuter, och unge Haqvin �r inte m�ktig en stor lidelse.
-Det g�r emellertid ej s� mycket med Gunvor. Hon �r ett s�dant barn. Hon
-skulle aldrig f�rst� den vilda jakten. S�, nu rida de ut fr�n g�rden.
-Hon �r som den ljusaste v�rdr�m, min lilla solstr�le. Ja, nicka du �t
-farmor, min flicka, adj� med dig! Lycka till p� f�rden till de gr�na
-skogarna! Till h�st tar hon sig ut som en ung drottning, eller kanske
-snarare som en �lfva. Henne passar lifvets lek b�st; hon har heller
-ingen aning om dess allvar.
-
--- Och du �r inte r�dd f�r ett gifterm�l med Haqvin? Du f�rst�r, han �r
-sn�ll och god, inte ett sp�r ondt med pojken. Han har knappt lefvat
-undan h�lften s� mycket som jag gjort vid hans �lder, men det �r tyv�rr
-s�, att det nog ligger i sl�kten en stor of�rm�ga att handskas med --
-�delt vildt, som du kallade det.
-
-Gamle grefven suckade tungt.
-
-Farmor gick med sin stilla, v�rdiga g�ng fram till honom och satte sig i
-den djupa stol, hvilken blifvit enkom f�r hennes r�kning flyttad t�tt
-intill hvilsoffan.
-
--- K�re Haqvin, sade hon lugnt och med kylig erfarenhet i r�sten, de
-b�sta af er m�n ha den of�rm�gan. Ni handskas med kvinnor som med en
-lyxartikel, hvilken h�r salongen till. In i ert arbetsrum och in i ert
-sj�lslif f�r hon aldrig komma. Hon �r f�r sk�r och f�r �mt�lig, tro ni.
-Men att, n�r ni tr�ttnat p� henne, kastas bort, det �r hon inte f�r
-br�cklig till. Haqvin, din sonson, h�r emellertid s�kert inte till dem,
-som kasta bort sin hustru f�r andra intressen. Jag kan vara trygg f�r
-Gunvors framtid i det afseendet. Och det, att hon tvifvelsutan endast
-hamnar i salongen, oroar mig inte heller. Han har just ingen annan plats
-�t henne. Hans arbetsrum �r ju upptaget af piskor, h�stsvansar, vapen,
-sadlar och liknande. Och hans sj�lslif! Ja, min v�n, f�rl�t mig, men det
-spr�nger nog aldrig sin puppa.
-
--- Nej, det tror jag inte heller. Han har ingen fart i blodet, inga
-impulser. Margareta! -- Gamle grefven reste sig upp p� armb�gen. --
-Egentligen �ro du och jag mycket yngre �n barnen. �, fast jag �r en
-stackars bruten gubbe, kan jag ligga h�r och minnas ungdomens
-l�gereldar, och bara minnet af flammorna v�rmer mig. Jag kommer ih�g
-galna fester, d� man ledsnade p� europeisk r�tvinklighet och gjorde sig
-ett turkiskt harem genom att sk�ra af bords- och stolsben p�
-restaurangens matsalsm�bler. S� breddes det orientaliska mattor och
-kuddar �fver f�r�delsen, kul�rta lyktor slingrade sina arabesker i
-taket, blommor str�ddes kring golfvet, och i liggande st�llning intogo
-vi en lukullisk middag.
-
--- Hvem betalade? fr�gade Margareta Eiden skarpt.
-
--- Det vet jag inte -- v�ra borgen�rer.
-
--- �, de lysande namnens lysande el�nde! Det �r v�l, att dess tid �r
-ute.
-
--- V�l, s�ger du -- och s� vill du sj�lf ...
-
--- Ja, Haqvin, jag _vill_ eller r�ttare ett halft �rhundrades k�rlek
-vill inom mig. Fr�ga aldrig en �lskande kvinna om sk�l! Klok har jag
-varit hela mitt lif -- nu vill jag dr�mma.
-
--- Om lycka? ...
-
--- Ja.
-
--- F�r barnen?
-
--- � ja, f�r dem och f�r -- dig. Ser du, om du ej lefvat f�r att se ditt
-Bragehall v�rnadt af guldets starka makt, hade hela mitt lifsverk varit
-f�rspilldt. Lyckodr�mmar har jag aldrigt f�tt ha, men som frostfj�rilar
-tvinga de sig nu ut i solskenet, bara d�rf�r att jag f�r h�lla din hand
-i min.
-
--- Tack, Margareta, ibland �r lifvet sm�rtsamt kort!
-
--- Inte f�r dem, som f� g� f�rst, Haqvin. Men att stanna efter, att resa
-v�rden eller gl�mma griften, allt som v�rlden kr�fver, det �r det
-tyngsta af allt.
-
-Han lade hennes hvita, vissnade hand �fver sina �gon, och hon f�rstod,
-att han var tr�tt p� allvaret. Det glada jollret h�ll han mera af, och
-hon kunde ocks� sk�mta.
-
-Johan hade �fverraskat de b�da gamla midt i ett hj�rtligt skratt �fver
-en gemensam h�gkomst, och han, som ej h�rt grefven skratta p� m�nga �r,
-stannade d� h�pen i d�rren, d�r han sekunden efter, som en �kta
-trotj�nare, log med.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Sida vid sida redo de unga ut i det gyllene solskenet, som lade sig likt
-en glimmande matta �fver sl�tten och sm�g sina str�lknippen in bland
-bokarnas metallr�da prakt. Det var ett spel af f�rger, en ljus
-genomskinlighet i luften, s�dan man endast ser det i ett sl�ttlandskap.
-�fven utan att se det, anade man hafvets o�ndlighet bakom f�ltens mjuka
-v�glinjer, och det var som om vinden tagit ett eko af b�ljebruset in i
-sin st�mma.
-
--- Nu f�rst f�rst�r jag, att Sk�ne kan vara vackert, sade Gunvor och s�g
-sig h�nf�rd omkring p� de vida ytorna, hvilka afspeglade de underbaraste
-dagrar, och d�r blicken kunde glida och glida som en seglare p� spaning
-utan att finna hamn f�rr�n vid horisonten. Det var s� m�ktigt, detta,
-helt olika de sm�, kuperade idyller, upplandet erbj�d. Och Gunvor hade
-sett s� litet, att f�r henne var all f�gring ett �mne till entusiasm.
-Folket h�r ser s� stort och kraftigt ut, tillade hon; det beror v�l p�,
-att provinsen �r s� rik.
-
--- Ja, jag antar det.
-
-Grefven klappade litet f�rl�gen sin h�sts smidiga hals. Han visste
-ingenting rysligare �n n�r fruntimmer blefvo �djupa�, och det hade lilla
-Eiden, sorgligt nog, anlag f�r. Men det ginge nog bort, n�r hon f�tt
-vara n�gra �r p� Bragehall. Och att hon skulle bli hans grefvinna, var
-han p� det klara med. Det var en synnerligen klok plan af farfar och den
-gamla frun. En vackrare hustru �n Gunvor, kunde han ej t�nka sig, och s�
-var hon rik. Ja, detta var viktigast, naturligtvis. Utan rikedom skulle
-hon varit af noll och intet v�rde. Det m�dosammaste var emellertid att
-underh�lla henne, ty ber�ttade han jakthistorier, ryste hon, och talade
-han om sm� societets�fventyr, s�g hon ut som ett of�rst�ende barn. Och
-�nd� m�rkte han, att han gjort ett visst intryck p� henne. Hon s�g
-v�nlig och glad ut, n�r han n�rmade sig henne, anm�rkte flickaktigt
-blygt, att hon tyckte s� mycket om hans s�tt att stryka upp h�ret, och
-att hans r�st med den veka brytningen verkade p� henne som ett
-egendomligt instrument. Nu skulle han k�nt det s� tryggt och godt, om
-han under tystnad f�tt rida h�r bredvid henne, ty det var ju f�r tidigt
-att komma �n med frieriet; det var eljest n�got han t�nkt sig in i och
-ville utm�rka sig med. Men att tala om �hvad som helst� var inte l�tt.
-H�star och hundar h�ll hon nog af men utan praktiskt grepp p� deras
-egenskaper. Hon kunde visst knappast sentera, att hans Ladylike var �kta
-fullblod, en dyrbar g�fva af gamle grefven, som f�r att g�ra sin sonson
-denna gl�dje s�lt flere af familjejuvelerna.
-
-De redo nu in p� en skogsv�g. Detta var den underligaste, dystraste skog
-Gunvor sett. Idel h�ga tallar, s� j�mnt fr�n hvarandra som om afst�ndet
-varit uppm�tt, och med besynnerligt nakna stammar �nda upp mot den
-tofsliknande kronan. Det var, som om solen silat sig in i en v�ldig
-pelarsal med smala, g�tiska f�nster, och det l�g en matt, trolsk dager
-�fver den bruna, barriga marken. En och annan skr�md hare eller kr�ka
-st�llde till en br�d, prasslande flykt, n�r hofslagen doft lj�do mot den
-mjuka myllan.
-
--- Det h�r �r som en sp�kskog, sade Gunvor sakta. Aldrig har jag sett
-n�got s� egendomligt. Om jag vore ensam, skulle jag inte v�ga r�ra mig
-af r�dsla. Det �r som om det lefvande lifvet vore alldeles utom h�rh�ll,
-och som -- man m�ste ropa p� hj�lp.
-
--- Vi kunna v�nda, om ni �r r�dd. Jag �r s� van att rida h�r.
-
--- Ensam?
-
--- Ja, ofta nog.
-
--- Hvad t�nker grefven d� p�?
-
--- � ... p� att just h�r kunde man finna sitt �de.
-
-Han s�g p� sin vackra f�ljeslagerska med en innerlig blick ur sina bl�
-�gon, nu skuggade af den kl�dsamma, bredbr�ttade hatten. Han visste ej
-sj�lf hvar han f�tt orden fr�n, men var sj�lf mycket bel�ten med dem, d�
-han tyckte de passade utm�rkt in i st�mningen. Unge Haqvin hade tagit
-det mycket samvetsgrant med att s�ka behaga den rika arftagerskan, och
-han hade, f�r att f�rt�ta sitt tunna blod, l�st flere k�rleksromaner
-under de sista m�naderna �n f�rut under hela sitt lif. En och annan fras
-hade ocks� v�lbeh�llen afsatt sig i hans hj�rnvindlingar, och den kom
-han med, lycklig som �fver ett uts�kt fynd.
-
-Gunvor rodnade starkt. S� hade aldrig n�gon talat till henne eller sett
-p� henne f�rr, och hon t�nkte: detta �r k�rlek!
-
--- Nu �r jag inte r�dd l�ngre, hviskade hon.
-
--- Jag skall ocks� veta att beskydda er f�r hvarje fara. Ni kan vara
-trygg.
-
--- F�r troll och gastar kan v�l ingen m�nniska skydda en annan, men de
-finnas bara i barnkammarsagor.
-
--- Ja, det t�nker jag. Det h�r �r ett ypperligt jaktomr�de, men det �r
-sant, ni jagar inte.
-
--- Nej, stackars djur; det �r pinsamt att veta, hur de k�mpa f�r sina
-lif. Att det kan vara ett n�je att hetsa dem!
-
--- Ja, det f�refaller kanske underligt, men inte tror ni mig om att vara
-grym?
-
--- Grefven tycker ju om jakt?
-
--- Ja, men det �r n�got helt annat. S�g, att ni inte tror n�got illa om
-mig; det skulle g�ra mig s� ondt.
-
--- Jag -- vi -- det �r ju en s� kort bekantskap.
-
--- Det �r inte alltid det beh�fs m�nga �r f�r att ... f�r att man skall
-hysa tillgifvenhet. Ni kanske tycker, att det �r tyst och ensligt p�
-Bragehall; s�, har jag ocks� k�nt det ibland.
-
-Grefven tystnade och stirrade s� envist in i en gl�nta, som om han haft
-en suffl�r d�r inne, men pl�tsligt tillade han:
-
--- Nu �r allt annorlunda, det har blifvit solglans �fver de gr�a murarna
--- tack vare er.
-
-Gunvor blef f�rl�gen. Var detta ett frieri? Ack, om han ville v�nda sig
-till farmor f�rst; det var s� �ngsligt att tala om och svara p� s�
-viktiga saker h�r i villande skogen. Hennes hj�rta slog som en bursatt
-f�gels vingar sl� mot gallret, och hon visste ej, hvad hon skulle s�ga.
-Lycklig k�nde hon sig ej direkt, men kanske att den stora lyckan hon
-h�rt talas om ej f�rnams p� annat s�tt. Hon �nskade i alla fall att f�
-rida och dr�mma och inte orda mera. Tystnaden skulle svepa sin vida
-kappa om dem, om Haqvin, den �dle riddaren, och om henne, stolts
-jungfrun, och hon ville, att endast hans blick, hans h�llning och den
-vackra, aristokratiska handen, hvilken vid hvarje sv�r passage fattade
-hennes h�st i tygeln, skulle tillbedja. Orden tyngde i hennes dr�mv�rld.
-
-Detta var tur f�r grefve Haqvin, ty f�r tillf�llet hade han absolut
-ingenting mer att s�ga; han m�ste taga det i sm�portioner, eljest blef
-det honom sj�lf f�r �fverm�ktigt.
-
-Nu hade de ocks� hunnit ur skogen och ut p� sl�tten igen, d�r den friska
-vinden och det bl�ndande solskenet gjorde dem till tv�, uppsluppet glada
-barn. De sade inga kvickheter, jollrade n�rmast om h�gkomster fr�n
-tidigare �r, men ocks� detta f�renade dem, ty lika ensamma hade de v�xt
-upp, och n�r han h�rde henne ber�tta lifligt och med gl�dande f�rger om
-sina fantasilekar, var det som l�nade han eld och lyste upp sin egen
-nyktert gr�a barndom med reflexen fr�n hennes flammande tankeh�rd.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-N�r Gunvor den dagen skulle kl�da sig till middagen, fick hon en
-oemotst�ndlig lust att s�tta p� sig n�got riktigt vackert, ett eller
-annat, som tydde p� fest. Hon valde l�nge i sin garderob, och tog
-slutligen fram en bleksk�r sidenkl�nning, handbroderad med hvitt silke.
-Den var obetydligt urringad, s� att hufvudet fick en friare st�llning.
-
-Just som hon, med Karnas hj�lp, blifvit f�rdig, kom farmor in.
-
--- S� fin, min flicka?
-
--- Ja, farmor -- den passar mig, s�g?
-
--- Det g�r den visst, men hvarf�r har du satt den p� i dag? Vi �ro ju
-bara husets folk.
-
--- Ja -- men ...
-
-Gunvor vred generad p� guldarmbandets klingande ringar. Karna l�mnade
-diskret rummet, och den unga flickan slog pl�tsligt armarna om fru
-Eidens hals. Hon sade ingenting, str�k endast sina br�nnande kinder mot
-den gamlas svala hud.
-
--- K�ra barn, har han sagt n�got -- redan?
-
--- Nej, farmor. Ack, om han ville dr�ja med det. Jag �r s� lycklig just
-nu. Det �r som en saga.
-
--- D�r du �r prinsessan och han prinsen. Jo, jag vet, den sagan f�r namn
-f�rst n�r man upplefvat den. D� heter den: �Det var en g�ng.� Men
-Gunvor, du f�r inte bygga ditt lif p� sagor. Det �r f�r sk�rt virke.
-
--- Farmor lilla, l�t mig dr�mma.
-
--- Och hvad dr�mmer du om?
-
--- Om den stora lyckan, som jag alltid l�ngtat efter. Minns du, farmor,
-hur jag brukade g�mma hufvudet i ditt kn�, n�r jag var liten och s�ga:
-�Nu l�ngtar jag _s�_!�? Du fr�gade: �Efter hvad?� Det visste jag aldrig.
-De sista �ren har jag ocks� l�ngtat -- tror du, man kan f�das med
-s�dant? -- Men nu �r det s� stilla inom mig. Det �r som -- som det var
-julotta, och man v�ntade p� att f� st�mma upp f�rsta psalmen.
-
--- Fantasier, min flicka. Se f�rst�ndigt p� saken. Grefve Haqvin �r en
-mycket hygglig ung man, som nog kommer att h�lla af dig, men du skall
-akta dig f�r att g�ra honom till en sagoprins eller taga detta som en
-h�gst�md melodi. Var glad och naturlig, Gunvor.
-
-Det knackade p� d�rren.
-
-Den lilla trotj�narinnan med den hvita m�ssan neg och l�mnade en bukett
-gula rosor fr�n grefven till mamsell Eiden. Det var de sista f�r i �r,
-hade han sagt.
-
-L�nge sedan budet g�tt stod Gunvor d�r med sina blommor i handen, och
-farmor n�ndes ej st�ra henne. Hon var s� vacker och oskuldsfull. Det
-skulle varit grymt att s�ga henne, det farmor Eiden sj�lf genom
-tr�dg�rdsm�staren l�tit grefve Haqvin f�rst�, att han borde visa denna
-uppm�rksamhet. Fru Eiden hade v�l hellre sett, att Gunvor ej varit ett
-s� l�ttf�nget byte, men nu finge hon med sin kloka, klara blick se till,
-att sondotterns illusioner ej svekos. Ett barn var hon -- och b�st s�.
-
-Gongongen lj�d.
-
-Gunvor spratt till.
-
--- Ja, nu �r det tid att g� ned i matsalen, liten.
-
--- L�t mig bara sticka rosorna i sk�rpet s� ...
-
-Farmors svarta sidenkl�nning frasade stelt och solidt i trappan, d�r
-ingen matta d�mpade ljudet. Efter henne kom Gunvor l�ngsamt och stilla.
-Grefve Haqvin tog bugande emot dem i matsalen, och f�rde v�rdnadsfullt
-fru Eidens hand till sina l�ppar.
-
--- Tack f�r blommorna, sade Gunvor blygt.
-
--- Ingenting att tacka mig f�r, det ...
-
--- Jo, det var v�nligt af grefven att t�nka p� det, afbr�t farmor och
-f�ste, med ett tydligt understrykande af ordens mening, sina stora �gon
-p� Haqvin.
-
--- Det var mig naturligtvis en gl�dje, stammade han. Ni m�ste ju h�lla
-af rosor, som sj�lf �r den fagraste ros.
-
-Farmor fick en besynnerlig torrhosta, men Gunvor stod bakom sin stol med
-gl�nsande �gon och r�da kinder. Hon log in�tv�ndt som �t n�got ljust och
-m�ktigt, hvilket fanns d�r inne.
-
-
-
-
-                            FJ�RDE KAPITLET.
-                           Ocks� en sibylla.
-
-
-Gamle grefven Haqvin var nu s� mycket b�ttre, att han, st�dd p� sin
-sonsons arm, kunde g� ned till middagen och sedan till och med orka
-tillbringa en stund i salongen under samspr�k med sina k�ra g�ster,
-hvilka n�stan b�rjade r�knas till husets folk, d� de varit p� Bragehall
-i n�rmare tre veckor.
-
-Unge grefven, som s� l�nge varit f�rdig med sitt frieri, hade dock �nnu
-ingenting sagt. Han var som en sn�ll skolgosse, hvilken h�fligt v�ntade
-med att r�cka upp handen och f�rkunna sitt vetande, till dess man
-v�djade till honom.
-
-Farmor Eiden var alldeles p� det klara med de unga. _Han_ var inte k�r
-alls, tyckte bara, att en rik och vacker brud var ett himmelskt manna;
-_hon_ var k�r i k�rleken, och t�nkte med sin barnsliga oerfarenhet, att
-den s�g ut som Haqvin. Man kunde n�r som helst skrida till verket, men
-det vore mera passande att v�nta till julen, och l�mpligare att Gunvor
-fore hem p� en tid f�rst, och att Haqvin d�r skriftligen meddelade henne
-sitt hj�rtas �nskningar, s� sluppe barnet ifr�n den scen med kn�fall och
-bedyranden, hvilken farmor h�rdt kallade �falskt alarm� i f�revarande
-fall. Hon skulle skicka hem flickan med Karna och pr�stfrun, som just
-skulle till staden. I det tysta, lugna hemmet kunde hon sy in i
-julklappsm�nstren alla sina dr�mmar och dessutom vara trygg f�r att
-farmor vakade �fver hennes framtid.
-
-Fru Eiden kunde inte sj�lf l�mna Bragehall, inte knappa af p� den sena
-lycka hon ern�tt efter femtio �rs f�rsakelse. Hennes sj�l, som �nnu var
-ung och kraftig nog att ingjuta lifvets eldande pulsslag i ett halft
-utslocknadt sinne, m�ste �ndtligen taga ut sin r�tt i minuter och
-timmar, s�som hon �tr�tt att f� g�ra det i m�nader och �r. F�r �frigt
-var farmor Eiden praktisk och energisk. Hon l�mnade ej ett arbete
-halfgjordt, och f�rst n�r sondottern blifvit h�rskarinna p� Bragehall,
-kunde hon m�jligen unna sig n�gon ro.
-
-Allts� fick Gunvor resa en dag i medio af november. Hon hade gr�tit, som
-det barn hon var, �fver att n�dgas l�mna sitt dr�mslott med torn och
-tinnar, men farmor tr�stade henne l�tt med utsikten, att, n�r hon vid
-jultiden �terv�nde, var det som grefve Haqvins f�stm�.
-
--- Men han har ingenting sagt, farmor, snyftade Gunvor.
-
--- Han _skall_ tala, barn, men f�rst med _mig_. Arbeta nu flitigt p�
-dina vackra julg�fvor och l�t ingen af dem du m�jligen kommer i ber�ring
-med ana n�got om den f�rest�ende f�rlofningen, inte ens mamsell
-Beat-Sofi. H�r du det, Gunvor!
-
--- Jag skall f�rs�ka, farmor.
-
--- Du skall _vilja_ det, Gunvor; det �r med v�r vilja vi beh�rska b�de
-oss sj�lfva och -- v�rt �de. �n s� l�nge kan du l�gga din vilja i mina
-h�nder och handla efter mina r�d, ty du �r ett litet godt barn, men n�r
-jag g�r bort en dag, skall du minnas mina ord och h�rda dig i dem. Gud
-bevare dig f�r att bli ett r�, min flicka. En kvinna f�r f�refalla som
-en vidja, men hon skall vara en st�lfj�der, sp�nstig och stark.
-
-Fru Eiden kysste sondotterns hvita panna, hvilken �nnu ej m�rkts af ett
-enda grubblets tecken, och hon s�g med sin klara, fasta blick in i de
-m�rka flick�gonen, hvilkas djup hon likv�l ej kunde loda. Det hade hon
-heller aldrig f�rm�tt med sv�rdotterns; det d�r l�ngtande, undrande
-uttrycket i dem var som en saga p� ett spr�k hon ej k�nde.
-
-Gunvor reste, f�ljd till stationen af grefve Haqvin, som till afsked
-ridderligt kysste hennes hand och hviskade:
-
--- V�lkommen �ter!
-
-Det sista hon s�g i novemberdimman, som insvepte den lilla stationen p�
-sl�tten i sitt gr�a t�cken, var hans mekaniskt viftande hvita n�sduk. I
-rytmisk takt gled den upp och ned -- upp och ned, och slutligen v�nde
-Gunvor sig bort, tr�tt att blicka mot denna monotona lilla signalflagga,
-glad att t�get ilade ut p� sp�ret mot trakter, d�r luften var mindre
-tung och t�t.
-
-Glad! Ja, det f�ref�ll henne sj�lf otroligt, men hon var verkligen
-riktigt trallande glad, �nnu n�r hon kom in i den hemtrefliga v�ningen i
-staden, d�r mamsell Beat-Sofi, fru Eidens husf�restyre, tog emot henne
-med en bullrande, hj�rtlig v�lkomsth�lsning, med brasor i alla rum, ljus
-t�nda i kronor och lampor, en lukullisk sup� och friska blommor p�
-bordet.
-
-De f�rsta dagarna gick Gunvor omkring och nj�t af att vara den enda
-best�mmande i det stora huset. Hon tog emot en del visiter och gaf en
-liten bjudning f�r sina flickbekanta, men det var just inte roligt. Hon
-hade ingen f�rtrogen ibland de ytterst v�luppfostrade unga damer farmor
-Eiden valt till hennes umg�nge, och r�kade hon sl�ppa ut n�got af sina
-hemligaste tankars hugskott bland dem, stirrade de p� henne med
-f�rf�radt uppsp�rrade rundetorns�gon, som om de pl�tsligt f�tt en
-fr�mmande f�gel in i sitt lag, en, som de inte l�st det minsta om i sin
-zoologi.
-
-B�st trifdes Gunvor med mamsell Beat-Sofi. Inte f�r att hon var s�
-synnerligen f�rst�ende, men det kunde man ej beg�ra; hon var lustig och
-�rlig, inte uppstyltad och liksom inpackad i konvenans, och s� hade hon
-en alldeles s�rskild dragningskraft, som Gunvor f�rst nu, under farmors
-bortovaro, kommit underfund med: hon kunde sp�. Beat-Sofis mor hade
-varit riktig zigenerska, och fast det i det yttre knappt fanns ett sp�r
-af detta folks s�rtycke hos den gamla trotj�narinnan, m�tte hon dock
-f�tt litet af dess trolldomsblod i �drorna, ty hon kunde, som sagdt,
-fuska ej s� illa i sibylleyrket.
-
-N�r nu stormen obarmh�rtigt ref upp sn�n fr�n Hamngatans stenl�ggning
-och kastade den i v�ta klumpar mot de h�ga f�nstren, och n�r
-vinterm�rkret blef till becksv�rta inne i de tysta rummen, skyndade
-Gunvor g�rna genom hela filen af gemak, f�ljd af de m�nga klockornas
-kn�pp fr�n tr�skel till tr�skel, och hamnade slutligen i mamsell
-Beat-Sofis kammare, d�r hon kr�p s� l�ngt upp i soffh�rnet hon kunde
-komma, som skulle det skyddat henne f�r storm och vinterm�rker.
-
-H�r var alltid varmt och godt och v�nligt. Fr�n k�ket h�rdes ett muntert
-skrammel med spisringar och slamrande med kastruller, eller ett
-torr-roligt infall af g�rdskarlen, bel�nadt med pigornas h�gljudda
-skrattsalfvor.
-
-D�rren till v�nster f�rde genom en l�ng g�ng in till handkammaren. D�r
-var mamsell Beat-Sofis allra heligaste. D�r hade hon st�llt upp och
-tagit ned syltburkarnas prydliga rader i trettio �r, v�gt upp kryddor
-till baken, lagt upp sm�r och sm�br�d, d�r var hon suver�n, och det var
-endast Gunvor, som oantastadt v�gade sig in p� detta omr�de. Jo, fru
-Eiden, f�rst�s, henne trotsade ingen.
-
-Mamsell Beat-Sofis rum var en gammaldags jungfrubur med p�rlf�rgade
-m�bler, ordentligt linjerande v�ggarna, ljusa tapeter med om�jliga
-kornbl�a ornament, hvita, knutna gardiner, en ljusbetsad bj�rkbyr�
-med virkad stj�rnduk p� och belamrad med vaser, byster,
-eau-de-cologneflaskor och skrin.
-
-Det var h�r Gunvor trifdes s� v�l i den h�rdt stoppade soffan med sitt
-r�drandiga �fverdrag. P� bordet framf�r henne stod vanligen n�got namnam
-att knapra p� i skymningen. Sedan, n�r lampan t�ndes, skulle mamsell
-Beat-Sofi sp�. Den gamla var en mycket villig sibylla, ty hon var
-ytterst nyfiken p� hvad hennes Gunvor upplefvat d�r borta p� det
-pr�ktiga Bragehall. Karna och hon hade haft l�nga konferenser, och att
-�det var n�got i g�rningen�, det voro de �fvertygade om. Karna hade
-dessutom till mamsell Beat-Sofis uppbyggelse sp�ckat sin ber�ttelse med
-de sp�khistorier hon i riklig m�ngd f�tt h�ra af tj�nstfolket, och det
-var ej utan, att de satte fart i de d�r dropparna zigenarblod mamsell
-Beat-Sofis mamma l�tit sin dotter �rfva; oroliga, heta, fantasif�dande
-blodsdroppar, som aldrig ville riktigt l�ta sp�da ut sig.
-
-Hvarken Gunvor eller mamsell Beat-Sofi hade satt sig in i hvad farmor
-Eiden skulle sagt om dessa sm� seanser; de t�nkte inte l�ngre �n att det
-var ett oskyldigt n�je.
-
-Nu satt Gunvor alldeles tyst, och de vackra, dr�mmande �gonen f�ljde med
-ett egendomligt intresse brasans flammande eld.
-
--- Hvad t�nker min lilla flicka p�? undrade Beat-Sofi.
-
--- P� lifvet.
-
--- Det var fasligt djupsinnigt. Jag t�nker p� min kaffepanna, jag, om
-det skall vara f�r bittida att s�tta p� den �n.
-
-Gunvor satt tyst en stund, men pl�tsligt lystes det �lskliga ansiktet
-upp af en ny tanke. Hon s�g med tindrande �gon p� Beat-Sofi och fr�gade
-en smula skyggt:
-
--- Har inte Beat-Sofi haft n�gon s�dan d�r ungdomssaga? �, best�mdt!
-Tala om!
-
-Hon smekte �fvertalande mamsell Beat-Sofis tjocka armar och sm�g sin
-smala, mjuka hand mellan hush�llerskans str�fva, f�rkylda fingrar.
-
--- En ungdomssaga -- jo, kors; det fanns v�l en tid, d� jag t�nkte p�
-tocket. �Litet ska en v�l ha med, sa' den, som tugga' �t katten.� Men
-det var ute p� herrg�rden, det, d�r jag var husmamsell, innan jag kom
-hit. Men s�dant f�r v�l Gunvor vara med om mycket finare och b�ttre; det
-h�r var bara inspektorerna.
-
-Gunvor s�g h�pen ut.
-
--- Tyckte du om -- om _allihop_.
-
-Mamsell Beat-Sofi log bel�tet.
-
--- Den ene f�rst och den andre se'n, f�rst�s. N�r de kommo till g�rden
-och ingen k�nde, st�llde de sig v�l med mig, f�r jag lagade god mat �t
-dem, och -- och hvar jul gaf mig herrskapet litet till bos�ttningen. Jag
-sparade och g�mde och satte in af min l�n, men b�st det var, kom den
-f�rste och ville flytta; han hade f�tt plats i hemtrakten. Jag gr�t en
-vers, och s� var den sorgen �fver. -- -- Den andre for, d�rf�r att han
-f�tt ett eget arrende.
-
--- Var det slut sedan? fr�gade Gunvor besviken.
-
--- Nej, det var allt en till. D� hade jag just vant mig af med att
-dr�mma, men det gick snart efter gamla trallen igen. Besparingarna
-sattes ordentligt in i bl�a boken, och vi -- hm, hm -- _han_ och jag
-traskade omkring kontorsbyggnaden, som just skulle byggas till -- men
-se, det var inte, som jag inbillade mig, Beat-Sofi, som skulle bli
-inspektorska, utan en annan. Mor min sa': Du skulle �tminstone ha ett
-kristet namn, din tattarunge, s� folk begriper, att du inte vill stryka
-landsv�garna omkring utan kan s�tta f�tterna stadigt under eget bord.
-Jo, pytt, ha de begripit. I alla fall har jag f�tt pr�fva p� ekluten.
-
--- Var det alltsammans?
-
--- Ja-a. Det har fallit mycket sn� sedan dess -- och nu �r jag glad f�r
-att jag �nd� haft inspektorerna.
-
--- Glad?
-
--- Ja, ser hon, grynet mitt, lifvet utan k�rlek �r som kaffe utan
-klarskinn. Man kan nog st� ut me't, men uschelt �r det. Men si, min
-flicka, hon ska ha b�de kaffe och klarskinn, det ligger i korten det.
-Ja, nu t�nder jag lampan, s� l�gga vi �dets stj�rna.
-
-Ett par minuter senare sutto de b�da lutade �fver korten.
-
--- Det kan se ut n�got det, pratade Beat-Sofi; hj�rter �t alla h�ll, en
-ljus v�g -- en -- tv� -- fyra -- �tta. Ser Gunvor ett s�dant roligt
-bjudningsbref! �, kors, s� granna kort har jag aldrig sett! Och Gunvors
-egen kung t�nker p� henne! Det skulle v�l aldrig vara grefve Haqvin
-heller?
-
-Gunvor rodnade och teg.
-
--- F�r henne sj�lf -- f�r v�nnen -- f�r huset, r�knade Beat-Sofi snabbt
-och s�kert.
-
--- Och, hvad som skall ske. L�t mig h�ra det f�rst, Beat-Sofi!
-
--- Nej, i ordning med fr�gorna! Ser hon, min lilla, d�r ha vi
-f�rlofningsringen. Den kommer l�ngv�ga ifr�n; titta sj�lf, tre sexor!
-
-Gunvor stirrade p� de betydelsefulla korten och fr�gade sedan s� tyst,
-att det knappt h�rdes:
-
--- Synes det, om han h�ller af mig -- riktigt?
-
--- Han skulle v�l sk�mmas annars! En s�dan guds �ngel som v�r Gunvor --
-och s� rik se'n.
-
-Ja, rik var hon; det hade ocks� farmor sagt, och af k�pmanssl�kt, som
-hon var, visste hon hvilken makt penningen hade, men att bli �lskad,
-d�rf�r att man �gde millioner, f�ref�ll henne underligt. Var d� hon
-sj�lf ingenting? Hon mindes pl�tsligt ett uttryck en af hennes fars
-v�nner haft en g�ng, n�r han sk�nkt henne en stor docka:
-
--- Det h�r �r en dyr leksak; n�r du f�r h�ra, att den kostat femtio
-kronor, tycker nog lilla n�den om den och l�ter bli att kasta den i
-skr�pvr�n.
-
-Gunvor fick t�rar i �gonen. Var hon sj�lf en s�dan �dyr leksak�, som man
-l�t bli att kasta i skr�pvr�n?
-
-Ibland, n�r mamsell Beat-Sofi var vid sitt r�tta sibyllelynne, sp�dde
-hon Gunvor i handen, och d� figurerade alla de mystiska sp�khistorierna,
-som Karna ber�ttat henne.
-
--- Mamsell Gunvor m�ter sin k�raste en aftonstund, sade hon en g�ng
-h�gtidligt; det ser ut, som om han komme genom lyckta d�rrar -- fr�n ett
-f�rsegladt rum.
-
--- Nej, nej, afbr�t Gunvor ot�ligt, dit g�r ingen.
-
-Men sibyllan l�t inte st�ra sig; hon hade kommit i farten, och hennes
-hvardagliga fysionomi var f�rvandlad till n�got n�stan vildt,
-zigenaraktigt.
-
--- Han kommer sorgsen -- gr�kl�dd, som om han ville osedd smyga sig fr�n
-en fest. Jag ser m�nga, m�nga t�nda ljus -- och en -- som tror sig vara
-den r�tte, h�ller armen om henne, Gunvor. Men tro honom inte! Det ligger
-som ett m�rkt t�cken �fver hans v�g -- olyckor och br�dd�d, ser det ut
-som. Men den, som kommer s� ensam, han f�r ett l�ngt lif, och �lskad
-blir han, men -- f�r jag se, Gunvor! �, v�r lilla guds �ngel �fverlefver
-dem b�da tv�.
-
-Gunvor var lifligt intresserad af dessa sp�domsseanser, men de g�fvo
-henne �tskilligt att fundera p�, och under det att profetissan ett par
-timmar senare lade sig och somnade tv�rt, satt Gunvor med hufvudet st�dt
-i h�nderna och fantiserade. Var det verkligen Haqvin, som sorgsen ville
-smyga sig bort fr�n festen? Han m�ste ju veta, att han var den ende f�r
-henne. Farmor hade ju best�mt det s� ... och hon ville det sj�lf. D�
-skulle hon bli h�rskarinna, f� makt och myndighet, i st�llet f�r att som
-nu vara en liten flicka. Hon dr�mde om, att Haqvin skulle komma och
-h�mta henne. Han skulle h�fviskt b�ja kn�, som riddarna i Melins romaner
-brukade, och s�ga n�gra l�ga ord, klingande som stilla musik, om hur
-h�gt han �lskade henne -- och s� -- s� skulle han v�l kyssa henne ... P�
-handen? Nej, det gjorde de fattiga. -- P� kinden? ... Det gjorde farmor.
-P� pannan? �, det hade gamle grefven gjort. Gunvor g�mde ansiktet helt i
-h�nderna. Han skulle kyssa henne p� munnen, l�nge, l�nge! Hon blef
-alldeles het vid den tanken, och hon l�ngtade pl�tsligt feberaktigt
-efter bud eller bref fr�n Bragehall; helst ett lefvande, l�ngtande bud,
-en att famna och �lska och trygga sig till. _Han_ skulle komma. Hon
-�fverraskade sig ofta med att ej direkt v�nta Haqvin; det var inte
-alltid honom hon s�g b�ja kn� p� riddarsed. Det var den gr�e mannen. Han
-hade en h�tta, som fullst�ndigt dolde hufvudet. Aldrig s�g hon hans
-anletsdrag. Hon log �t sin d�raktiga synvilla och f�rs�kte frammana
-grefve Haqvins blonda, bl��gda typ.
-
-Mamsell Beat-Sofi sp�dde henne nu hvarje kv�ll, att �ett viktigt bref�
-snart skulle komma, men om bes�k hade �dets stj�rna aldrig n�got att
-f�rt�lja.
-
-En dag kom ocks� tillika med farmors bref �nnu ett annat fr�n Bragehall.
-
-Liksom f�r att samla mod �ppnade Gunvor f�rst farmors epistel och l�ste
-vant den stora, klara pikturen.
-
-�Min k�ra, lilla flicka!
-
-N�r du l�ser detta, har du v�l redan tagit k�nnedom om Haqvins bref, och
-jag blir s�ledes den f�rsta, som f�r �nska dig lycka och en l�ng framtid
-vid din blifvande makes sida. Om �tta dagar -- julaftonen -- hoppas jag
-f� omfamna dig h�r p� Bragehall som en liten glad och f�rhoppningsfull
-f�stm�. Farfar -- som du h�ndanefter, i likhet med Haqvin, skall kalla
-gamle grefven -- l�ngtar mycket att se er, barn, f�renade. Hans krafter
-�ro ej stora. D�den unnade honom blott en kort frist. Vi ha d�rf�r redan
-utsatt Haqvins och ditt br�llop till den f�rsta februari. Strax efter
-helgen resa du och jag hem till staden f�r att iordningsst�lla
-brudutstyrseln. Br�llopet m�ste dock f�r gamle grefvens skull h�llas p�
-Bragehall. Det blir ocks� st�tligast. Du f�r nu resa hit med v�r goda
-mamsell Beat-Sofi, som ej f�r l�mna dig ensam. Karna skall naturligtvis
-ocks� med. Tag rikligt med p�lsverk p� dig, mitt barn, s� att du inte
-f�rkyler dig.
-
-Af Haqvins skrifvelse ser du, att han redan f�tt mitt ord p�, att du
-vill bli hans hustru. Skrif d�rf�r endast ett par rader till honom in i
-ditt bref till mig. F�rlofningskort och ringar �ro redan best�llda. De
-praktiska bestyren sk�ter gamla farmor som vanligt. Ja, jag skall troget
-st� vid din sida, min lilla Gunvor; du kan vara lugn och dansa tryggt p�
-lifvets r�da rosor. �n har du din sant tillgifna farmor
-
-                                                   _Margareta Eiden_.�
-
-Gunvor vek med darrande, fuktkalla fingrar ihop det styfva brefarket.
-Jas�, nu hade farmor f�rlofvat henne. Allting var ordnadt; hon skulle
-endast tr�da den gyllene ringen p� fingret. Det var alldeles som n�r
-farmor till barnbalerna synat af hennes toalett, kn�ppt ett dyrbart
-smycke om hennes hals och sagt:
-
--- S�, nu �r du f�rdig! Adj�, mitt barn, roa dig bra!
-
-Gunvor suckade, och hennes hj�rta slog �ngslande, h�rda slag, n�r hon nu
-slet upp det andra kuvertet. Helt flyktigt hade hon sett p�
-utanskriften. Haqvins stil f�ref�ll mycket o�fvad och gossaktig, med
-l�nga, sk�lfvande staplar och svaga, halft utpl�nade prickar och streck.
-
-Brefvet lydde:
-
-�Goda fr�ken Gunvor! (Det var andra g�ngen Gunvor f�tt denna spritt nya
-titel f�r borgard�ttrar).
-
-Ehuru er h�gt �rade fru farmor sagt mig, att hennes unga sondotter vill
-lyckligg�ra mig med �gandet af sitt rika, varma hj�rta, �r det dock med
-fruktan och oro jag dj�rfves framtr�da med min �dmjuka b�n att f� bli
-eder ett trofast st�d och en huld make. Inga ord f�rm� uttrycka de
-k�nslor, som bestorma mitt br�st vid hoppet att vinna en s� fager och
-�lsklig brud. Hela mitt lif och min lycka l�gger jag i edra h�nder, dyra
-fr�ken Gunvor, och ber eder sk�nka mig det hulda svar jag innerligt
-�tr�r.
-
-                                          Eder v�rdnadsfullt tillgifne
-                                                      _Haqvin Brage_.�
-
-�n en g�ng l�ste Gunvor de f� raderna. Hon skakade h�ftigt, n�stan
-f�rtvifladt p� hufvudet. Det var inte denna f�rskriftsm�ssiga, siratligt
-affattade f�rklaring hon l�ngtat efter och dr�mt om under de l�nga
-aftnarnas ensamhet. Det fanns ingenting af detta, som talade till det,
-hvilket i v�ntan gl�dde inom henne. Hon fr�s vid detta fadda ordsvammel,
-hj�rtefr�s, och �nd� f�rs�kte hon intala sig, att hon var lycklig. Hon
-hade ju sj�lf valt. Farmor hade visserligen uttalat en �nskan, men valet
-hade v�l legat i hennes egna h�nder.
-
-�, d� m�ste han vara riddaren -- _m�ste, m�ste_!
-
-Hon brast i en klagande, vilsen gr�t, utan att veta hvarf�r. Farmor hade
-ju skrifvit, att hon fortfarande skulle f� dansa trygg p� lifvets r�da
-rosor, inte beh�fde hon d� vara ledsen. Hon torkade bort t�rarna, men
-hvarje g�ng hon �nyo l�ste igenom grefve Haqvins bref, kommo de igen.
-
-Slutligen slog st�mningen om; hennes friska, glada sinne hade ingen
-fristad f�r sorgen, och ju mer hon s�g p� friarbrefvets sk�lfvande
-staplar, ju lustigare tyckte hon de blefvo. Hon skrattade till sist. Man
-kunde v�l vara en b�ld riddare, fast man skref -- uselt. Man kunde v�l
-�lska s� d�r -- s� d�r _varmt_, som hon dr�mt om, fast det ingenting tog
-sig ut p� papperet.
-
-Hon fick en id�, en barnsligt uppsluppen id�! Hon skulle bjuda till att
-svara i samma h�gtrafvande stil, och sedan, n�r de blifvit gifta, hon
-och Haqvin, skulle de f� f�rf�rligt roligt �t dessa dr�pliga
-skrifvelser, ty -- Haqvin kunde v�l sk�mta? Hon hade icke sett det, men
-trodde det s� visst. Och hon skref, med �gonen lysande af sk�lmaktighet:
-
-�Herr grefve!
-
-Med blyg gl�dje har jag mottagit edert smickrande anbud, hvilket jag ej
-tvekar att besvara med mitt fulla hj�rtas ja-ord. Er v�rdade farfar och
-min farmor ha ju redan l�nge �nskat v�r f�rening och d�rmed �syftat
-b�das v�r lycka. Till�t mig f�rs�kra er, herr grefve, att min h�gsta
-str�fvan h�danefter skall vara att bibeh�lla eder f�r mig s� dyrbara
-k�rlek.
-
-                                                                  Eder
-                                                      _Gunvor Eiden_.�
-
-Hon s�g p� sitt opus, d�r hvartenda ord m�tte henne som ett
-karnevalsuppt�g, och det stack till af sm�rta inom henne. S� skulle det
-dock inte ha varit! Det var inte �rligt, detta. K�nde han inte det,
-m�nne?
-
-Ocks� den aftonen sp�dde mamsell Beat-Sofi henne, men hur hon �n lade
-��dets stj�rna� och �bruds�ngen�, kom aldrig Gunvors kung med. Han var
-alltid ur v�gen.
-
-Mamsell Beat-Sofi f�rs�kte prata bort detta faktum med att ber�tta om
-alla de lysande fester Gunvor skulle komma p� och alla de vackra
-julklappar, som l�go till henne.
-
-D� afbr�t Gunvor pl�tsligt:
-
--- Hvar �r min egen kung, Beat-Sofi?
-
--- �, han kommer nog. Se h�r ha vi hans tankar.
-
--- De g� ju dit -- till rutertian: till pengar.
-
--- Ja, kors bevars, en f�r v�l t�nka p� tocket med.
-
--- _F�rst_, kanske?
-
--- Men, barn, d�, hvad hon ser allvarlig ut! Jag ska' minsann leta upp
-kungkrabaten, ska' hon f� se, gull�ngeln.
-
--- Nej, Beat-Sofi, det beh�fs inte. Han har kommit. Jag �r f�rlofvad med
-grefve Haqvin nu, men ingen f�r veta det �n.
-
--- �, hvad s�ger Gunvor! Blifvande grefvinna! Ja se, en s�'n fin herre
-ville kanske inte g�ra sig s� gemen och ligga i mina stackars kort, nu,
-n�r han hittat v�gen till lilla n�dens egen hj�rtekammare, det var nog
-knuten, f�rmodade mamsell Beat-Sofi slugt, under det hon hj�rtligt
-omfamnade Gunvor, som stilla och n�stan fr�nvarande besvarade
-smekningen.
-
-
-
-
-                            FEMTE KAPITLET.
-                              Dansen g�r.
-
-
-�nda sedan strax efter julhelgen hade det fejats i alla vinklar och vr�r
-p� det f�rut s� tysta och fridlysta Bragehall. Spindelv�fvarna
-f�rpassades ur sina trygga vr�r, och gr�tt, �lderstiget damm sopades ut
-i stora moln.
-
-Portr�tten i galleriet restaurerades till en del f�r att ge �kad glans
-�t slottet, och ett ungdomsportr�tt af Ebba Brahe, hvilket genom
-sl�ktskap r�kat i Brage�ttens h�nder, h�ngdes fr�mst p� �spinnsidan�.
-Den st�tliga fru Ebba hade h�r en kl�nning af gyllenduk, broderad med
-v�d af guldblommor och �kta p�rlor. I ramen hade en senare tid l�tit
-rita en vers, som en hofpoet till�gnat fr�ken Ebba:
-
-   En himmel m�lade
-   Gud under himlen;
-   �gonen af kristall,
-   Kinderna af morgonrodnad,
-   L�pparna af rosor,
-   Munnen af behag.
-
-Grefve Haqvin hade t�nkt sig, att han skulle alludera just p� denna
-strof f�r sin unga bruds r�kning, n�r han f�rde henne in i galleriet.
-F�r �frigt fann han dessa f�rberedelser ganska m�dosamma; det st�ndiga
-bultandet, filandet och skurandet st�rde b�de hans morgons�mn och hans
-middagshvila, och ej heller kunde han f� �gna sig �t de sm� backanalier
-hans farfar icke hade en aning om; ehuru de ofta bedrefvos just inom det
-gamla slottets hederv�rda murar, d�r handtverkare och tj�nstfolk fr�n
-tidigt p� morgonen till sent p� kv�llen f�rekommo, upptagna af ett eller
-annat i trappuppg�ngar och f�rstugor, tordes inte vapenbr�derna visa sig
-alltf�r ofta.
-
-En af dem, den s. k. galne grefven, hade hittat p� ett pr�ktigt
-tjufpojksstreck f�r att f� ha dessa orgier i fred f�r uppt�ckt.
-
--- Vi skola allesammans agera den gr�e mannen i det f�rseglade rummet,
-hade han f�reslagit.
-
-Ett briljant p�hitt! De tre andra unga �dlingarna appl�derade, och, fast
-Haqvins hj�rna var f�r bl�t att kunna taga n�gra initiativ, gick han
-villigt in p� att l�ta sig roas, som han visste det brukades i dessa
-kretsar. Fyra fotsida, askgr�a k�por hade anskaffats, och �sp�kena�
-sm�go gravitetiskt ett efter ett, just som det stora, malmrika tornuret
-slagit tolf, upp till det f�rseglade rummet. Den tunga nyckeln hade
-gnisslat svagt ogillande i det rostiga l�set, men efter en kort
-anstr�ngning l�t den sig vridas om, och d�rren gick upp.
-
-Hurra! De tassade in, t�nde blindlyktor och s�go sig omkring. Galne
-grefven, Eric Gyldenlo, i spetsen. Detta var n�got f�r honom! Hade h�r
-kanske f�rut funnits en dylik vildhj�rna, fantasifull, p� en g�ng cynisk
-och h�rd, vek och varmhj�rtad, som han var!
-
-En, som slagit sin ungdoms tempel, d�r allt godt och rent och h�gt
-bodde, i spillror. En fattig sate hade han blifvit, Eric Gyldenlo, fr�n
-att uppfostras som en furste i rikedomens land. Far och mor hade gjort
-slut p� alltsammans och fallit ifr�n i behaglig tid. De hade varit
-lifskonstn�rer och gjort hvarje dag till en l�ng fest. Vid deras d�d
-stod Eric pl�tsligt inf�r en gr�, nykter hvardag. Kunskaper hade han,
-men de voro lika oordnade och vildvuxna som �ngens blomster. Hur vek han
-�n var, hade han dock pr�fvat en dust med �det, ty han ville bli �man
-och m�nniska�, som han uttryckt sig, men ingen hade anv�ndning f�r hans
-krafter annat �n i societeten. Ingen trodde p� att hans fina, smala
-h�nder kunde fatta med fast grepp om n�got af lifvets nyttiga verktyg.
-Han kunde och visste s� mycket, men dugde till s� litet. Den misstro han
-m�tte �fverallt frostbr�nde hans �mt�liga sinne, och allt det vackra och
-stora han t�nkt och dr�mt blef till tomma ax.
-
-I den h�gsta societeten, d�r s� f� s�go till k�rnan, blef han d�remot
-allm�nt omtyckt och firad; d�r h�rde han hemma, tyckte man, och ingen
-st�ngde sina d�rrar f�r honom. Herrarna skrattade �t galne grefvens
-vilda �fventyr, och damerna ryste -- beundrande, men Eric sj�lf kunde
-gripas af bottenl�s leda och �ckel vid detta lif, hvilket han k�nde
-ruinerade honom till kropp och sj�l, men som han saknade kraft att
-motst�. Malstr�mmen hade dragit honom in i sin sjudande hvirfvel och
-gjort honom till ett flarn, han, som skulle blifvit en Alexander.
-
-Uppe i det f�rseglade rummet hade Eric Gyldenlo gjort ett fynd. N�gra
-pr�ktiga d�dskallar. En till anskaffades, och alla fyra gjordes till
-dryckeshorn p� massiv silfverfot. Rummet d�ptes of�rdr�jligen till
-Monaco, spelbord uppflyttades, allt nattetid. H�gryggade stolar med n�tt
-gyllenl�der funnos, likas� en hvilb�nk med drakhufvuden, snidade i
-ebenholts, till underrede. N�gra tortyrredskap, en skampall och ett
-halsj�rn blefvo dekoration, och �fver denna underliga inredning lyste
-ett dussintal matta, gult glimmande vaxljus fr�n kronan i taket, en
-relik fr�n den forna klosterkyrkan.
-
-Det spelades dj�rft och pokulerades flitigt h�ruppe, under det
-vinterk�lden f�ste sitt brokiga ism�nster p� de blyinfattade rutorna,
-och m�nen f�rsilfrade sl�tten med bl�ndande glans. M�nga hedersskulder
-gjordes h�r, som sedan skulle betalas med ett rikt parti, och delar af
-gamla, �rev�rdiga f�dernegods pantsattes h�nsynsl�st f�r ett f�rloradt
-spel baccarat.
-
-Den gamle i v�ningen inunder trodde sin sonson tryggt insomnad,
-tj�nstfolket v�gade sig aldrig hit upp efter m�rkrets inbrott, om de ej
-tvungos, men det glunkades dock om, att mer �n en sett �den gr�e mannen�
-i morgongryningen l�mna slottet eller m�rkt, hur han strax efter
-tolfslaget p� natten smugit sig upp till det f�rseglade rummet. Hade
-den, som varseblifvit �sp�ket�, dj�rfts dr�ja litet, skulle han f�tt se
-�nnu ett par mystiska gestalter, men s� mycket mod hade ingen p�
-Bragehall, d�r alla uppammats i vidskepelse.
-
-Haqvins tre vapenbr�der hade ridderligt kommit �fverens om, att, n�r
-grefve Brage blifvit gift, skulle de l�mna honom i fred. Han var s�
-hygglig och tam, att han l�tt kunde passas in i familjelifvet. Men de
-skulle afsluta ungkarlsf�rlustelserna med en hejsjudundrande svensexa
-uppe i sitt Monaco. Det kunde s� mycket l�ttare l�ta sig g�ra, som fru
-Eiden och den unga bruden f�rst skulle infinna sig sj�lfva br�llopsdagen
-p� morgonen.
-
--- Vi skola l�mna Haqvin ifr�n oss i n�gorlunda antagligt skick, lofvade
-Eric Gyldenlo skrattande. V�r moderne Tannh�user m� sedan petrificeras
-inne i Venusberget.
-
-Att Haqvin tog afsked af ungkarlsdagarna med en liten fest fann gamle
-grefven helt naturligt, och ingen beh�fde smyga sig f�rkl�dd in i
-slottet. De tre stallbr�derna kommo upp�kande i en bekv�m rack, f�rsp�nd
-med tv� magnifika h�star. Eric och baron Edelcrona voro g�ster p�
-Ekholmen hos �fverste Forners son, l�jtnanten. Det gick muntert till
-redan vid sup�n, d�r ungherrarna l�to glasen klingande falla till
-golfvet, n�r de efter sk�len f�r framfarna dagar kastade dem �fver
-hufvudet.
-
-Ingen mer �n Eric Gyldenlo brydde sig sedan om att taga vidare notis om
-dessa glittrande sk�rfvor, men han stod ett �gonblick och betraktade dem
-vemodigt. Var det ej sitt eget lif han h�r s�g passera revy? F�rst hade
-det bjudits honom skummande champagne i festens br�ddade kristallglas,
-och nu -- var det endast obrukbara, falskt bl�nkande glasbitar kvar.
-
-Han kastade hufvudet tillbaka, och det fl�g ett bittert, h�rdt drag
-�fver hans m�rkhyade vackra ansikte. Det finge g� som det kunde och
-ville. Han skulle dock bli trogen sitt valspr�k: �Lefve lifvet!�
-
-Och med ett cyniskt, skrattretande infall s�llade han sig till de andra,
-som nu drucko ur massiva silfverb�gare, kr�nta med Bragevapnet. Han
-r�ckte fram en tom b�gare f�r att f� den fylld och h�jde den sedan med
-en �fvermodig gest, hvarefter han b�rjade citera en af Stagnelius'
-visor. Det var en underlig, lidelsefull gl�d i hans r�st, denna st�mma
-med de tusen tonfallen, som d�rat och lockat s� m�nga, och de tre, som
-nyss larmat omkring honom, lyssnade nu tysta till de l�sryckta strofer,
-han slungade ut f�r att bedraga sig sj�lf och andra p� hvad han beg�rde
-af �det:
-
-   �Hur sk�n g�r ej solen ur b�ljorna opp!
-   Hur skimrar ej guldet p� klippornas topp!
-   Hur mysa ej kring mig, hvart �gat jag v�nder,
-   elysiska parker, f�rtrollade l�nder.
-
-   Jag kan icke trifvas i d�lderna h�r:
-   hvar blomma, hvar buske jag k�nner ju d�r!
-   Nej, ut i det vida med brinnande ifver,
-   en underbar tr�nad, en trollkraft mig drifver.
-
-   Ty fattar jag stafven med l�ngtande hand
-   att vandra, en fr�mling, i afl�gsna land,
-   och �mkar den arme, som d�mdes af �det
-   att dricka i stillhet det hembryggda mj�det.
-
-   Jag Rhenflodens vinrika str�nder vill se;
-   mig Galliens drufva sin nektar skall ge,
-   och hon, som p� Malagarankorna sitter,
-   och Port-drufvan, �lskad af handlande britter.
-
-   Fritt andra m� dv�ljas i hembygdens tj�ll
-   fr�n lefnadens morgon till lefnadens kv�ll,
-   fritt smeke de hustrun, som upph�rt att smila,
-   och vagge den gr�tande ungen till hvila.
-
-   Iberiens m�, i en glimmande krans,
-   skall dansa f�r mig sin f�rf�riska dans,
-   skall l�na med s�llhet min diktade sm�rta,
-   och svartsjukans dolkar ej tr�ffa mitt hj�rta�
-
-                   *       *       *       *       *
-
--- En trosbek�nnelse, s� god som n�gon, inf�ll l�jtnant Forner, men nu
-�r midnattstimmen slagen, och Monaco v�ntar.
-
-Det blef pl�tsligt tyst i de h�ga salarna, och de fyra kamraterna sm�go
-ljudl�st uppf�r trappan, nu mattbelagd, och in i n�stet, d�r ljusen
-t�ndes och d�dskallarna fylldes af vinets purpurstr�mmar.
-
--- En skall spelas �fverbord och en skall drickas under bordet, lydde
-Eric Gyldenlos r�a kommando.
-
--- Akta dig, det kan bli du sj�lf, som f�r b�ta f�r dina ord, sade baron
-Edelcrona.
-
--- �n sen! Den som sig i leken ger, f�r leken t�la. Men Haqvin f� vi se
-upp med. Han �r Daniel i lejonkulan.
-
-Vid tretiden p� morgonen br�t man �ndtligen upp. Eric bars ned i sl�den;
-en tung kropp, ett redl�st dinglande hufvud. Han hade ocks� spelat med
-otur hela tiden, men, som Forner uttryckte sig: �D�r ingenting finnes
-att taga, har kejsaren f�rlorat sin r�tt�.
-
-Haqvin h�ngde upp den gammalmodiga, kvartersl�nga nyckeln till dess
-tusculum bland de andra nycklarna i f�rstugan och sk�t f�r d�rrens korta
-bommar, hvilka liknade v�ldiga sigill. Troligen skulle han aldrig mera
-komma dit upp, t�nkte han. Den oreda gillebr�derna l�mnat efter sig
-skulle nu ost�rd f� f�rmultna. Ingen skulle t�nka vidare p� det
-f�rseglade rummet. Sin gr�a k�pa br�nde han f�r all s�kerhets skull upp.
-De andra togo sina med, minnet af ungdomsd�rskaperna var mycket l�tt
-utpl�nadt, t�nkte han. Han skulle inte sakna de glada festerna. Nu finge
-han annat att t�nka p�: sitt namns uppr�ttande till glans och makt, och
-dessutom ville han f�ra ett i allo behagligt lif efter sitt st�nds
-fordringar. Det f�ll honom aldrig in att s� h�r i ensamheten s�ga �vi�,
-n�r han grundlade sina framtidsplaner. Han hade aldrig f�rest�llt sig
-att Gunvor kunde ha egna �sikter eller ens �nskningar. S� sn�ll och
-hygglig som han visste sig vara, kunde hon v�l i allt r�tta sig efter
-honom, husets herre. Och naturligtvis skulle hon sk�nka honom en son, ty
-fast�n fideikommissbrefvet inneh�ll den best�mmelsen, att godset ocks�
-�af n�d och tv�ng p� spinnsidan �fverg� m�tte�, hoppades han, att detta
-ej blefve fallet. Det var alltid dumt, n�r fruntimmer kommo till styret.
-I sin outvecklade, naiva hj�rna gjorde han upp Gunvors och sin framtid
-som h�ndelserna i en sedol�rande barnbok. Han var van vid att allt utan
-br�k och besv�r gick honom v�l i h�nder. Tj�nstfolket hade alltid lydt
-hans minsta vink, och farfadern var ocks� t�mligen eftergifven. Haqvin
-blef f�r resten s�llan obehagligt fordrande eller uppbragt; en
-fettbildande flegma utm�rkte hela hans personlighet, men de f� g�nger
-han r�kat ur j�mvikt var han som en retad tjur.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Br�llopsdagen uppgick bl�ndande klar, och omhv�rfd af gyllene
-solstr�lsknippen �kte Gunvor till sitt blifvande hem. Sn�n l�g som en
-skir, gnistrande sl�ja �fver f�lten, och rimfrosten hade spunnit fina
-filigransprydnader mellan de kn�liga pilarnas utstr�ckta grenar. I kapp
-med n�gra tr�ga och lata sparfvar fl�g en munter stare, alldeles s�kert
-den f�rsta och ett mycket f�r tidigt v�rbud, som en vacker dag skulle
-hittas ihj�lfrusen vid skogsbrynet. Den lilla k�cka staren var mycket
-f�r sangvinisk och lifslysten; s�dant dr�per frosten.
-
-Gunvors dr�mmande, djupa blick f�ljde f�glarnas flykt, men hon t�nkte
-ingenting s�rskildt. Vingarnas lek i solskenet f�dde inga �nskningar
-inom henne, ty hon visste, att om n�gra dagar skulle ocks� hon f� flyga
-ut i en leende, bl�ndande v�rld. I sina korta, ofta mycket tr�ttande och
-fraserande bref hade Haqvin n�stan alltid talat om Stockholmsresan strax
-efter br�llopsh�gtidligheterna, och Gunvor gladde sig barnsligt �t alla
-de lysande fester, hon skulle f� vara med om. Haqvin brukade --
-sk�mtsamt som hon trodde -- skrifva: �Min �lskade unga grefvinna�, och,
-ehuru Gunvor ej synnerligen brydde sig om s. k. stora namn, tyckte hon
-det l�t bra. Framf�r allt nj�t hon af att ej l�ngre beh�fva r�knas till
-de f�rl�get rodnande och nigande sm� flickorna, som man skickade bort
-fr�n hvarje allvarligt samtal, hvarje verkligt intresse.
-
-Under julhelgen hade hon m�rkt ett och annat hos Haqvin, som kommit
-hennes k�nslor att kylas af, och mer �n en g�ng hade hon skyggat
-tillbaka f�r hans dumma h�gmod och tomma tankev�rld. Men r�dsla f�r
-farmoderns str�nga blick och energiskt h�rda mun hade afh�llit henne
-fr�n att s�ga n�got. F�rst n�r hon en dag till svar p� ett l�ngt, varmt
-bref, fullt af fr�gor i olika �mnen, rikt p� fantasier och dr�mmar,
-erh�llit ett absolut of�rst�ende svar, f�rst d� gick hon till farmor.
-
-Hon lade armarna om hennes hals och hviskade �ngsligt:
-
--- Farmor, jag �r r�dd att jag misstagit mig p� mig sj�lf. Jag _kan_
-visst inte h�lla af Haqvin som jag trodde.
-
--- Griller, mitt barn! Moderna id�er! Hvar har du insupit dem? Du h�ller
-tillr�ckligt af honom f�r att bli en god och bra liten hustru. Ingen
-kr�fver storverk af en s�dan d�r liten f�gelunge. Var du glad �t ditt
-vackra bo.
-
--- Men ett samlif utan k�rlek och f�rst�ende, farmor, det ...
-
--- Hvar har du f�tt s� granna ord fr�n? F�rst�ende, det tror du man f�r
-i lifvet? Nej, min flicka! Och k�rlek! ... Har du sett altarljus t�nda i
-hvardagslag? S� �r det ocks� med k�rleken. De flesta f� aldrig se den
-annat �n som ett halft nedbrunnet kronljus.
-
--- D� �r visst m�rkret b�ttre.
-
--- Du vet inte hvad du s�ger, Gunvor. Men d�remot veta b�de du och jag,
-att det om s�ndag lyses ut f�r dig och Haqvin, och att det vore en
-komplett skandal att nu f�r idel barnsliga fantasifosters skull g�ra om
-saken. Det vore ocks� att d�da gamle grefven.
-
--- _Han_ har lifvet bakom sig.
-
--- Jag k�nner inte igen dig, Gunvor. D�rf�r att ett bref fr�n din
-f�stman inte faller dig i smaken, blir du bitter och underlig. Akta dig
-f�r att ha en s� vacklande och l�ttst�tt karakt�r, min flicka! Kom ih�g:
-du har handlat af fritt val. Och om jag fruktat eller f�rutsett, att det
-skulle bli till olycka f�r dig, kan du v�l f�rst�, att jag f�rhindrat
-det. Litar du inte l�ngre p� farmors omd�me, barn, n�r svek det dig?
-
-Gunvor kunde ingenting svara; besegrad, �fverv�ldigad af r�relse, gr�t
-hon sig tr�tt i den gamlas famn, men det moln, som g�tt �fver hennes
-lyckosol, ville ej helt l�ta skingra sig.
-
-I dag, p� br�llopsdagen, t�nkte hon d�rf�r minst p� brudgummen; det
-f�ref�ll henne, som om han n�stan st�rande ingrep i st�mmingen, och �nd�
-var han henne l�ngt ifr�n motbjudande. Hon skulle g�rna lagt sin hand i
-hans och g�tt med honom ut i v�rlden -- en tid, flere �r kanske, men nu
-g�llde det att bli hans f�r _hela_ lifvet; i lust och n�d skulle de
-f�rbli ett. Hon ryste ofrivilligt och sl�t �gonen, men �ppnade dem igen,
-ty nu gnisslade sl�dens medar mot slottsbrons j�rnkrampor.
-
-T�tt framf�r Gunvor l�g Bragehall, festsmyckadt, solbegjutet, med
-vimplar och flaggor vajande fr�n alla tornen och med portalen f�rvandlad
-till en �report af gr�nt och sn�droppar. Godsets barn hade samlats f�r
-att redan nu f� se en skymt af bruden. De stodo d�r med stirrande �gon
-och fingrarna i munnen.
-
-Grefve Haqvin kom raskt nedf�r trappan och lyfte sin brud ur sl�den. Hon
-k�nde, hur hans arm fast sl�t sig omkring hennes lif. Det l�g en
-r�ttm�tig, n�stan brutal kraft i denna smekning, som hon ej f�rstod, men
-ej heller v�gade inv�nda n�got emot. Han sl�ppte henne ocks� genast f�r
-att erbjuda sin arm �t fru Eiden, hvilken med betj�ntens och Karnas
-hj�lp �ndtligen praktiserat sig ur de skyddande f�llarna och
-reskapporna.
-
--- Hur �r det med farfar i dag, Haqvin? var hennes f�rsta fr�ga.
-
--- Jo, tack, han f�refaller ovanligt kry.
-
--- Det �r gl�djen �fver er lycka, barn. Gud vare lof, att han fick
-upplefva den! S�, Haqvin, l�mna nu Gunvor och mig. Du f�r inte se din
-brud f�rr�n vid sj�lfva vigseln. Enligt gammaldags sed skall jag leda
-henne fram till altaret, och din farfar leder dig. L�t h�lsa honom, att
-han kan v�nta mig, s� snart jag hvilat litet. Au revoir, min gosse!
-
-Haqvin bugade sig djupt. Sedan v�nde han sig mot Gunvor och ville kyssa
-henne, men hon drog sig hastigt tillbaka och r�ckte honom blott v�nligt
-handen.
-
--- Hvad var detta f�r pryderi, Gunvor? fr�gade farmor sk�mtsamt men
-best�mdt, s� fort de kommo in p� sina rum; hvarf�r undandrog du dig
-Haqvins kyss? Du vet v�l, att en man har r�ttighet att fordra sina
-smekningar geng�ldade af sin hustru.
-
--- Jag �r inte hans hustru �n.
-
-Gunvor letade nerv�st i resv�skan efter n�got, men hon hade gl�mt hvad.
-
-Farmor stod pl�tsligt rak och sp�nstig, med h�gburet hufvud framf�r
-henne. Hon lade sin stora, fasta, hvita hand p� hennes arm och sade
-d�mpadt:
-
--- Barn, g� aldrig utomkring n�got, som du _b�r_ igenom. Se aldrig
-skyggt �t sidan utan rakt mot m�let. Om n�gra timmar �r du Haqvin Brages
-hustru. Nu f�rst, p� din egen br�llopsdag, vill jag s�ga dig, hvad de
-orden ha f�r klang i mina �ron. De lj�do en g�ng som lifvets h�gsta
-lycka f�r din gamla farmor, Gunvor. Haqvin Brages hustru! I femtio �r --
-en m�nnisko�lder -- har jag burit sorg �fver mina jordade ljusa dr�mmar.
-I femtio �r har jag g�tt rak och stolt bland m�nniskor, varit hustru och
-mor, utan att ens en dag uppge mina plikter, men hela tiden, �r efter
-�r, lj�d det inom mig som begrafningsklockor: Aldrig -- aldrig Haqvin
-Brages hustru. Nu �ndtligen skola vi b�da gamla g� mot altaret, men
-endast i fars och mors st�lle. Vi skola stanna ett par steg fr�n
-kullerstolarna och se p�, hur v�ra barn f�renas till den lycka vi aldrig
-f�tt njuta, men n�r ni, du och Haqvin, lagt edra h�nder i hvarandras,
-skall jag f�rst f�rst� meningen med mitt l�nga, genomk�mpade lif, och
-jag skall vara glad, att jag haft styrka att aldrig g� utomkring.
-
--- Farmor! -- Gunvor s�g ej upp. -- Efter hvad jag nu h�rt, f�rst�r jag
-s� mycket -- men jag kan inte tacka dig f�r att du f�rt mig till
-Bragehall. Inte var det _min_ framtidslycka du ifrigast �tr�dde?
-
-Fru Eidens hand gled ned fr�n sondotterns arm.
-
--- Du tviflar p� mycket nu f�r tiden, Gunvor, ocks� p� min k�rlek. Men
-lika godt, jag st�r �nd� troget vid din sida. Det �r inte tack jag
-kr�fver af dig, det �r _mod_.
-
--- Till hvad?
-
--- Till _allt_.
-
--- Skall allvaret b�rja nu d�?
-
--- Det beror p� dig sj�lf.
-
--- Jag vill bara ha gl�dje och -- frihet.
-
--- Frihet? Hvad menar du med det?
-
--- Jag vill skratta h�gt. Jag vill sjunga och dansa, g�ra godt p� mitt
-eget s�tt -- ta hela v�rlden i famn -- och v�rma den med min r�da fr�jd.
-
--- Inte s� exalterad, Gunvor! Men visst skall du roa dig. Din man l�r
-inte neka sin lilla grefvinna n�got.
-
-Gunvor kastade i barnsligt trots hufvudet tillbaka.
-
--- Han neka! Jag �r ju rik.
-
--- Visserligen, men h�danefter �r det din man, som disponerar dina
-pengar.
-
--- Tills jag blir myndig d�.
-
--- En gift kvinna blir aldrig myndig. Visste du inte det?
-
--- Nej, svarade Gunvor sakta, och hon blef mycket blek. Jag vet nog
-ingenting annat �n att jag skall giftas bort.
-
-Fru Eiden erinrade sig pl�tsligt sin egen liknelse om �delt vildt, och
-hon v�nde sig om f�r att d�lja sin r�relse. Stackars lilla hind! Inte
-hade hon velat vara med om att inringa den, men det fanns intet val. Man
-lefver icke ett helt lif i �ngest och saknad, utan att slutligen taga
-uppr�ttelse, _om_ den bjudes.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-N�gra timmar senare var hela det gamla slottet upplyst som ett str�lande
-fepalats, och ett ekande sorl af r�ster lj�d oafbrutet i de stora, djupa
-salarna, i f�rstugor och korridorer. En s�dan talrik skara lysande
-g�ster hade icke i mannaminne varit sedd p� Bragehall.
-
-Den omedelbart efter vigseln serverade br�llopsmiddagen var nyss
-afslutad; den hade varit ett kulinariskt m�sterverk, och man reste sig
-skinande och bel�ten fr�n bordet f�r att g�ra en kort paus, innan kronan
-dansades af bruden.
-
-Hela festv�ningen var ekl�rerad; endast den korta vindeltrappan upp till
-det f�rseglade rummet l�g i m�rker, d� d�remot den intill korridoren
-gr�nsande riddarsalen var ett str�lande ljushaf.
-
-Ungdomen s�g p� det nybonade golfvet och l�ngtade efter morgondagens
-bal. De unga flickorna s�rjde endast �fver ett: den f�rn�mste och
-outtr�ttligaste kavaljeren komme att saknas d�, liksom nu p� sj�lfva
-br�llopet: Eric Gyldenlo reste utrikes redan i afton.
-
--- Hvar har den galningen f�tt reskassa ifr�n? undrade l�jtnant Forner.
-Han v�ckte mig helt enkelt i morse med de orden: Tack f�r den h�r tiden!
-I dag g�r jag till skogs och �ngrar, i kv�ll far jag ut i v�rlden och
-syndar. H�lsa Edelcrona. S� var han weg.
-
--- Ja, det �r likt honom. Han l�nar af Gud och hela v�rlden utan att
-likvidera. En g�ng, n�r jag var hos honom, byggde han ett korthus af
-skuldsedlar och skrattade �t sitt p�hitt, men n�r det rasade, lade han
-hufvudet ned mot hela den el�ndiga br�ten och gr�t hejdl�st.
-
--- I dag drifver han omkring i skogarna i sin askf�rgade sp�kk�pa.
-L�jlig id�!
-
--- B�st kanske, att han blef borta fr�n st�ten. Ingen vet, hvad han tar
-sig till. F�r att tala om n�got annat: Haqvin har haft en f�rbaskad tur.
-
--- Ja, hon �r en riktig liten �lfva.
-
--- Guld, purt guld, hela flickan, ovanligt reel vara.
-
--- Ja, i vinter kan det l�na sig att ligga i Stockholm. Haqvin kan nog
-vara af med n�gra hundralappar emellan�t. Man f�r ju som ers�ttning ta
-honom med p� en och annan gask.
-
--- Klart -- och se ut som ett sn�hvitt lamm inf�r unga grefvinnan!
-
--- Nat�rlich! H�r ha vi f�r resten de nygifta. De t�nka visst tr�da
-dansen.
-
-En smekande, mjuk vals spelades upp. Det skulle bli aftonens enda dans
-utom ringdansen omkring bruden. Musiken verkade elektriserande p� nyss
-dufna sinnen, och paren hvirflade som l�tta, skiftande festbloss om
-hvarandra p� det glatta golfvet.
-
-Utanf�r f�nstren stod en kompakt folkm�ngd, hvilken rikligen trakterats
-med �l och mat, och f�rs�kte uppf�nga en skymt af de h�ga herrskapen. De
-blyinfattade fasettrutorna dolde emellertid troget det mesta innanf�r
-sina dunkla glas, men skenet fr�n riddarsalens hundratals ljus kunde de
-dock njuta af.
-
-N�r valsen var slut, gingo Haqvin och Gunvor arm i arm ut p� balkongen
-f�r att visa sig f�r de underlydande. Ett skallande, fyrfaldigt hurra
-h�lsade dem, och d�mpade utrop om hur vacker bruden var h�rdes.
-
-Gunvor stod och s�g p� alla dessa, unga och gamla, sm� och stora, och
-med ett innerligt h�nf�rdt uttryck lutade hon sig mot Haqvin och
-hviskade:
-
--- � du, det �r �nd� h�rligt att kunna hj�lpa och gl�dja s� m�nga. Ingen
-skall f�rg�fves v�nda sig till oss, s�g?
-
-Han svarade, som han fann det b�de bekv�mast och roligast, med en kyss
-och ett:
-
--- Du �r s� s�t!
-
-Hon l�t sitt hufvud hvila kvar mot hans skuldra �nnu n�r de v�nde sig om
-mot riddarsalen, ty hennes tankar voro kvar hos dem d�rnere, och hon
-dr�mde storhetsdr�mmar om den lycka hon skulle sprida omkring sig. Ingen
-n�d och ingen sorg mera p� Bragehall, alla vissa om att f� tr�st och
-st�d hos Haqvin och henne. �, hon var �nd� lycklig, hon, som kunde ge s�
-mycket!
-
-Pl�tsligt ryckte hon till och blef alldeles stel af f�rlamande fasa.
-Hennes �gon stirrade vildt och ett halfkv�fdt �ngestrop tr�ngde �fver
-hennes sk�lfvande l�ppar.
-
-Haqvin, som sett �t annat h�ll, v�nde sig nu och lutade sig ned mot
-henne.
-
--- Hvad �r det, Gunvor?
-
--- L�t oss g� -- g� h�rifr�n, bad hon.
-
--- Har n�gonting skr�mt dig, du ser ju alldeles f�rst�rd ut.
-
--- Jag vill inte -- vill inte vara h�rinne.
-
--- Du s�g v�l aldrig ett sp�ke heller.
-
-Haqvin skrattade litet forceradt. Han var inte sj�lf fri fr�n
-vidskepelse.
-
-I detsamma lj�d ett f�rf�radt skrik fr�n n�gon bland folket, hvilket
-nyss uteslutande och liksom f�nget i en blick sett upp mot f�nstren.
-
-Haqvin gick ut p� balkongen. Ett par af br�llopsg�sterna f�ljde honom,
-d�ribland l�jtnant Forner, som ropade ned:
-
--- Hvad �r det, godt folk!
-
-Det var n�stan hemskt tyst nu d�rnere, men en r�st svarade slutligen:
-
--- Hanna Per Svens s�ger, att hon tydligt s�g den gr� mannen, och han
-varslar f�r olycka, han.
-
--- Skrock! Dansa ni och var glada igen. Er husbonde uppmanar er att inte
-l�ta �let surna i tunnorna. F�rst kan ni dock hurra �n en g�ng. Ty vi
-ska dansa kronan af bruden.
-
-Han drog d�refter raskt Haqvin med sig fram till Gunvor, som stod litet
-afsides fr�n de andra och liksom fascinerad stirrade ut mot korridoren
-och vindeltrappans m�rka sv�ng.
-
--- Grefvinnan skall inte vara �ngslig f�r �sp�ket�, f�rklarade han
-�fvertygande. S�g ni honom d�r i korridoren, slottets olycksande, den
-gr� mannen?
-
--- Ja, fullt tydligt.
-
--- Det betviflar jag ingalunda, men tillf�lligtvis vet jag, hvem han
-var. Har inte grefvinnan h�rt talas om Erik Gyldenlo, den galne grefven?
-Till ett karnevalsuppt�g l�t han g�ra sig en s�dan d�r sp�kdr�kt och har
-just i dag promenerat till skogs i den. Han skulle ha rest s�derut med
-t�get i afton, men har naturligtvis f�rsummat tiden. Nu roade det v�l
-honom att se litet af st�ten och p� samma g�ng st�lla till ett spratt.
-Det �r den enkla verkligheten. Och nu till�ter kanske grefvinnan, att
-jag sammankallar de unga damerna, hvilka �ro ifriga att se, hvem som f�r
-den �tr�dda kronan.
-
-Gunvor bif�ll med ett matt leende.
-
--- Erik Gyldenlo, om honom har du aldrig talat, sade hon till Haqvin.
-
--- Nej, han �r just ingen v�rderik bekantskap.
-
-Ringen sl�ts nu omkring bruden, som allvarlig och med ett fr�nvarande
-uttryck l�t sig svingas rundt.
-
-Naturligtvis var det dumt, men hon kunde inte l�ta bli att t�nka p�
-mamsell Beat-Sofis sp�dom om honom, som skulle komma midt under festens
-jubel och sorgsen smyga sig bort igen, trots att han var den r�tte. Eric
-Gyldenlo! Hon upprepade namnet inom sig med ett underligt smekande
-v�lbehag.
-
-
-
-
-                            SJ�TTE KAPITLET.
-                          Alla de rosor r�da.
-
-
-De lyckobringande risgrynen smattrade mot kup�f�nstren, n�r grefve
-Haqvin Brage och hans unga grefvinna andra dagen efter vigseln antr�dde
-sin f�rd till Stockholm. Hurraropen lj�do metallklart friska och starka
-upp mot den klara, kyliga luften. Skratt och prat och h�lsningar till
-v�nner och bekanta ville aldrig taga slut.
-
-M�rta Edelcrona, en liflig brunett, som Gunvor redan hunnit bli intim
-med, d� de voro j�mn�riga, och M�rta dessutom besj�lades af samma
-lifsgl�dje och samma filantropiska syften som Gunvor, stod n�rmast
-vagnens fotsteg och talade l�gt med unga grefvinnan.
-
--- Det �r skada, att du inte bland dina uppvaktande kavaljerer f�r r�kna
-Eric Gyldenlo, sade hon pl�tsligt. De hade ofta talat om honom under
-dessa dagar, och Gunvor k�nde till M�rtas varma tycke f�r den
-excentriske grefven.
-
-Just n�r t�get ringde till afg�ng och hon m�ste v�rja sig f�r �nnu en
-salfva smattrande risgryn, lutade Gunvor sig ned mot M�rta och hviskade
-sk�lmskt:
-
--- S� snart han, den oemotst�ndlige, kommer hem, skall jag be Haqvin
-bjuda honom till Bragehall; du blir samtidigt min g�st, M�rta.
-
--- Det �r l�ngt dit -- ett �r minst.
-
--- Hvad g�r det, n�r man v�ntar p� den r�tte!
-
-Gunvor visste ej sj�lf af, att hennes r�st fick en understr�m af vemod,
-men ansiktet f�rblef dock allvarligt, �nnu n�r t�get gled ut p� linjen,
-f�ljdt af br�llopsg�sternas d�nande:
-
--- Lefve brudparet -- l�nge lefve det!
-
--- Kom, Gunvor! Om du st�r l�ngre vid det �ppna f�nstret, f�rkyler du
-dig, sade Haqvin och lade viktigt beskyddande armen om henne.
-
-Han drog upp f�nstret, och hon tog plats vid det. Han satte sig midt
-emot och kv�fde genom ett omsorgsfullt strykande af mustascherna en
-g�spning.
-
--- �r du tr�tt? fr�gade hon v�nligt.
-
--- � ja, de h�r dagarna med sitt st�ndiga festande ha varit t�mligen
-anstr�ngande. F�r jag inte l�gga kuddarna i ordning �t dig, s� kan du
-hvila litet, sofva en stund; det f�rkortar alltid tiden.
-
--- Jag �r inte s�mnig; det �r s� roligt att se ut.
-
--- Tycker du!
-
-�n en g�ng str�kos mustascherna med den fina, v�rdade handen och
-n�svingarna vidgades bet�nkligt.
-
--- Din stackare! -- Gunvor skrattade -- Sof du, annars falla visst
-�gonen igen af sig sj�lfva.
-
--- Till�ter du? fr�gade han l�ttad.
-
--- Ja visst, bara jag slipper.
-
-De hade tagit enskild kup� f�r att slippa bli st�rda under den l�nga
-resan.
-
-Haqvin beredde sig d�rf�r p� en grundlig hvila och gjorde det s� bekv�mt
-som m�jligt f�r sig p� soffan midt emot Gunvor. I sj�lfva verket tyckte
-han ej, att han beh�fde genera sig f�r henne nu, sedan hon blifvit hans
-hustru, men litet fraser finge han v�l dock h�lla ut med tills vidare.
-Farmor Eiden hade ocks� energiskt best�mdt, att �barnet� ej alltf�r
-br�dst�rtadt skulle invigas i �ktenskapets mysterier. �L�t henne ha fred
-under br�llopsh�gtidligheterna,� hade den gamla frun sagt helt rakt p�
-sak.
-
-Det hade ocks� p� Bragehall funnits tillr�ckligt godt utrymme att inreda
-ett sofrum i grefvinnans enskilda v�ning, och Haqvin hade bibeh�llit
-sitt. I Stockholm var det en annan sak, d�r skulle de ha en mindre
-v�ning. D� farmor stannade p� Bragehall, hade mamsell Beat-Sofi f�tt
-f�lja med unga grefvinnan. Karna var ocks� med som kammarjungfru. Fru
-Eiden ville inte l�mna sin sondotter �vind f�r v�g�, som hon sade sig
-med en underligt ringaktande blick p� grefve Haqvins portr�tt. Att hon
-som en liten oerfaren, n�jeslysten och varmhj�rtad flicka skulle p� egen
-hand g�ra bekantskap b�de med �ktenskapet och societeten, ans�g hon sig
-ej kunna f�rhindra. Det var lifvets g�ng. Men n�r barnet l�ngtade efter
-n�gon att tyst gr�ta ut hos eller trygga sig till, skulle hon ha de
-gamla, tillgifna tj�narinnorna, som bara tr�stade och smekte, men aldrig
-f�rde ett f�rtroende vidare.
-
--- Jag f�r v�l en godnattkyss, sade Haqvin, n�r han lagt sig.
-
-Gunvor b�jde sig ned och kysste honom l�tt p� pannan.
-
--- Inte mer �n s�, Fagerlin?
-
-Det smeknamnet hade grefven l�st sig till i sina romaner och beslutit
-adoptera. N�r han nu k�nde hennes varma, mjuka kropp s� n�ra sig, den
-svaga violdoften fr�n hennes kl�der, tryckningen af hennes lilla, hvita
-hand mot sin arm, kunde han ej l�ta bli att draga henne intill sig och
-v�ldsamt, g�ng p� g�ng kyssa hennes svala, lena mun och hennes kinder,
-hvilka voro som friska rosenblad. Han l�g d�r som en pascha och nj�t af
-sin lefvande egendom och m�rkte ej, hur hon blef pinsamt r�d och
-f�rl�gen s�kte draga sig ur hans famn. Halft s�mndrucken hviskade han
-ord i hennes �ra, hvilka hon ej f�rstod, men som �nd� �ngslade henne.
-N�r hans h�nder ej ville sl�ppa henne och hans kyssar allt hetare stucko
-i hennes hud, sade hon slutligen �ngestfullt:
-
--- Sn�lle Haqvin, l�t mig vara nu. Jag �r inte alls van vid s�dant h�r.
-Jag -- jag �r r�dd.
-
-Hon hade en instinktm�ssig k�nsla af att hennes ord l�to dumma och
-sk�mdes �fver dem, men hon k�mpade lika fullt f�r att bli fri.
-
--- Inte �r v�l lilla Fagerlin r�dd f�r sin egen man?
-
-Det var n�got p� en g�ng rusigt och klibbigt b�de i hans ord och blick,
-och Gunvor v�nde h�ftigt bort ansiktet.
-
--- Se s�! -- Han tog om hennes hufvud och v�nde det till sig igen, i det
-hans h�nder lade sig som ram kring hennes mjuka kinder. -- Jag kysser
-min hustru s� mycket jag vill, f�rst�r du. Du �r inte van, det �r klart!
-Jag skall v�nja dig! Men k�ra Gunvor, gr�ter du? -- Han sl�ppte henne
-tv�rt och tillade vresigt: -- Jag trodde, att du var ett f�rst�ndigt
-fruntimmer, som l�mnat t�rarna kvar i barnkammaren. Det borde din farmor
-l�rt dig.
-
-Gunvor brusade upp.
-
--- Hon anade nog inte, att du skulle f�rg� dig mot mig.
-
--- F�rg�? -- Han reste sig makligt p� armb�gen. S� skrattade han ett
-kluckande skratt. -- Man har alltid sagt, att jag var dum, men du �r
-visst dummare, lilla s�ta Fagerlin. Och det skadar inte: hustrun skall
-vara sin man underd�nig. Nu skall du i alla fall inte vara ledsen, min
-unga grefvinna, f�r nu skall du f� sitta och titta ut b�st du vill. Jag
-skall sofva.
-
-Han nickade v�nligt, en smula �fverl�gset �t henne, men Gunvor satt stel
-och o�tkomlig i soffh�rnet, ett trotsigt, uppretadt barn, som hv�lfde en
-massa underliga, f�rvirrade planer om flykt och h�mnd i sin sagofyllda
-hj�rna. Att skrifva till farmor och beklaga sig skulle hon aldrig
-f�rm�tt -- inte ens som barn hade Gunvor skvallrat -- och dessutom var
-det n�got, som sade henne, att farmor skulle varit alldeles of�rst�ende.
-Det var m�nga nya, s�llsamt fr�gande och forskande tankar, som str�mmade
-in p� henne, medan hon satt h�r och stred sin f�rsta ensamma strid. S�
-sm�ningom blef hon lugnare, och n�r hon nu �nyo granskade Haqvins
-uppf�rande, fick hon det till, att han visserligen varit �of�rsvarligt
-h�rdh�ndt� men dock inte menat illa med henne. Det han sagt om hustruns
-underd�nighet s�rade henne d�remot fortfarande, men f�r detta hj�lpte ej
-flykt; hon skulle i st�llet visa honom, visa dem alla, att hon i alla
-fall ej var ett s� l�ttuktadt barn.
-
-Haqvin sof lugnt, drog djupa, kraftiga andetag och h�ll munnen
-half�ppen. D� och d� snarkade han till af v�lbehag. Ansiktet, isynnerhet
-pannan, blef matt skinande under s�mnen och det tunna, omsorgsfullt
-kammade h�ret reste sig i tv� testar, en p� hvardera sidan om den breda
-benan. Hela hans aristokratiska elegans blef liksom utpl�nad i den
-st�llning han nu intog, och Gunvor, som ett par sekunder betraktat
-honom, tyckte pl�tsligt, att han i denna intima situation blef en
-fr�mling f�r henne. Hon rodnade s�, att det br�nde i kinderna, n�r hon
-t�nkte p� deras gemensamma s�ngkammare uppe i Stockholm och p�, att
-denna tungt hvilande gestalt med det slappa ansiktsuttrycket var den,
-som stod henne n�rmast i v�rlden; det var om honom och henne, pr�sten
-sagt: �S� �ro ni d� icke l�ngre tv�, utan ett k�tt.� Hon ryste f�r de
-sista orden p� ett annat s�tt nu efter scenen med sin man, �n n�r hon
-vid sin ridderlige brudgums sida b�jt kn� vid det blomstersmyckade
-altaret, omgifvet af en festprydd skara g�ster. Det hade varit s�
-vackert och st�mningsfullt alltsammans; som p� smekande rytmiska v�gor
-hade hon glidit fram genom ceremonien och hade n�stan tyckt, att det var
-som en barndomsaningens �nglak�r, n�r de hvitkl�dda skolbarnen sj�ngo:
-
-   �O gud, v�lsigna dessa hj�rtan,
-   helga dessa v�nners band! ...�
-
-S� hade psalmen tonat; Gunvor mindes den ord f�r ord:
-
-   �... vara _allt_ i lust och n�d,
-   vara _ett_ i lif och d�d.�
-
-Ocks� nu verkade den rogifvande p� henne. Hon sl�t �gonen och lutade
-tr�tt hufvudet mot den bleksk�ra, p�sande sidenkudden. N�d! Ja, den
-skulle aldrig komma till dem, och d� borde det v�l ej vara sv�rt att se
-gl�djen som daglig g�st. Hela hennes dag skulle ju utfyllas af angen�ma
-syssels�ttningar, och p� kv�llen hade de stora v�rldens n�jen. Stora
-v�rlden, det l�t s� m�ktigt och vidtomfattande! Hvad hon skulle f� l�ra
-sig mycket godt och �delt i dessa kretsar, d�r b�rd och bildning
-parades! Och hvad gl�djen d�r skulle vara fin och �kta; ingenting
-smutsigt eller fult kunde v�l rymmas i ett s� stolt och fordrande
-begrepp som -- _stora v�rlden_.
-
--- �, hvad det sn�ar, nu m�tte det visst t�nka bli vinter p� fullt
-allvar, fast vi redan hunnit till slutet af februari.
-
-Unga grefvinnan Brage satte sig bekv�mt tillr�tta i den mjuka soffan,
-som s� lockande erbj�d sin sammetslena, r�da schagg. --
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Alldeles i n�rheten af deras bostad hade Gunvor strax vid sin ankomst
-till hufvudstaden uppt�ckt ett ganska anspr�ksl�st, men hemtrefligt
-konditori, och d�r brukade hon allt som oftast titta in f�r att f� n�gon
-f�rfriskning, innan hon gick p� visiter. �Mamsellen� d�r hade blifvit en
-af hennes favoriter. Hon hade helt �ppet ber�ttat, att hon f�rut en kort
-tid st�tt i cigarrhandel, men om�jligt kunnat trifvas. Amelie Sterner
-var ett par, tre �r �ldre �n Gunvor. Hennes vackra, bleka ansikte
-upplystes af ett par underbara �gon; den slanka gestalten var sp�dlemmad
-som ett barns och smidigt mjuk med ett egendomligt varmt behag i hvarje
-r�relse. Leendet kring den n�got tr�tta munnen med de fint skurna,
-mattr�da l�pparna var oftast vemodigt men kunde ibland bli gladt och
-ljust.
-
--- En kopp choklad och litet f�rska bakelser, sn�lla mamsell, bad Gunvor
-v�nligt. N�r det ej var flere kunder inne, och hon sj�lf var meddelsam,
-h�rde det till Gunvors sm�, extra f�rstr�elser att prata med Amelie. --
-Det �r verkligen ett riktigt chokladv�der i dag, och det �r kallt, fast
-man �ker.
-
--- Tycker grefvinnan? Jag �r norrl�ndska och h�ller s� mycket af sn�n,
-men h�r kommer jag s�llan ut och f�r njuta af den. Jag �r s� ensam --
-nu. Det sista kom tvekande och djupt sorgset.
-
-Gunvor betraktade henne intresserad. Hon var obet�nksam, varmhj�rtad och
-impulsiv, unga grefvinnan. �nnu hade hon ej l�rt sig att h�lla m�tta med
-k�nslor och d�lja intryck. Visserligen hade det redan f�rekommit
-�tskilliga missr�kningar och felslagna f�rhoppningar under hennes korta
-Stockholmssejour, men det fordras ganska mycket, innan ett bortsk�mdt
-lyckligt barn hinner uppfostras till en allvarlig, pr�fvande kvinna. Nu
-satt hon d�r i sin skiftande plyschdr�kt med garnityr af �kta hermelin
-och sin dj�rfva amazonhatt, monterad med en massa dyrbara, hvita plymer,
-satt deltagande och �nd� s�ker att kunna tr�sta. S� rik, som hon var,
-fanns v�l ingenting om�jligt. Hon lade med en k�ck �tb�rd sin portmonn�
-af krokodilskinn ifr�n sig p� bordet. Den liksom dansade ur hennes hand
-af gl�dje att kanske f� �ppnas till ett godt �ndam�l.
-
--- Vill mamsell vara sn�ll och l�ta min kusk f� n�got -- hvad han vill
-ha -- d� sitter jag tryggare, sade hon pl�tsligt.
-
-Amelie styrde raskt om detta, och n�r hon kom in igen, fortsatte Gunvor
-det p�b�rjade �mnet genom att fr�ga:
-
--- Har ni mist n�gon k�r anh�rig, eftersom ni s�ger, att ni �r s� ensam
-_nu_?
-
--- Nej, jag har inga anh�riga, men -- jag hade en v�n.
-
--- En -- en flickv�n.
-
--- Nej.
-
--- �r han d�d?
-
--- Ja, f�r mig, fru grefvinna.
-
--- �, han kommer nog igen -- hoppas ni inte det ibland?
-
--- Jo.
-
--- Ja, se, det visste jag. Tala om f�r mig, n�r han kommer; jag skall
-g�rna st�lla till br�llop.
-
--- �, grefvinnan misstar sig, det ... Amelie tystnade och blef blodr�d.
-Hvarf�r hade hon gifvit denna f�rn�ma fr�mling, en af _hans_ j�mlikar,
-sin hemlighet. Var det d�rf�r, att hon lockade s� v�nligt med sin klara,
-mjuka st�mma, och d�rf�r att Amelie eljest alltid m�ste pressa sm�rtan
-fast inom sig, den gnagande �ngesten �fver att _han_, som utgjort hennes
-korta, otill�tna, men s� h�rliga lyckodr�m, rest utan ett ord till
-farv�l, och f�rg�fves hade hon v�ntat bud eller bref. Han hade v�l
-�lekt�, som det glada uttrycket l�d, med den lilla cigarrflickan,
-�lekt�; den leken skulle visst ge henne d�den.
-
-Ett par kunder kommo in, och Amelie expedierade dem artigt. N�r de g�tt,
-reste Gunvor sig och kom lifligt fram till disken. Hennes �gon str�lade
-af den of�rv�gna id�, hvilken pl�tsligt runnit upp i hennes hj�rna.
-
--- �r ni ledig om s�ndag eftermiddag? fr�gade hon.
-
--- Ja, fr�n fyra till sju.
-
--- Ni �ker skidor, f�rst�s.
-
--- Ja-a. -- Amelie kunde ej hindra att en glimt af sk�lfvande gl�dje
-upplyste hennes ansikte, och �nd� var det ju om�jligt, alldeles om�jligt
-...
-
--- D� ska vi b�da �ka tillsammans en timme f�re min middag. Ni vet, hvar
-jag bor. M�t mig d�r utanf�r strax efter fyra. Adj� s� l�nge!
-
-Unga grefvinnan skyndade ut; hon ville ej bli vare sig tackad eller
-blygt motsagd.
-
-Hon var alldeles oemotst�ndlig p� sina visiter den dagen, en smittande,
-v�rmande solstr�le, glad och vacker och fraiche. Visserligen kom hon med
-ett och annat infall, som ej passade i den h�gf�rn�ma kretsen, men man
-jollrade beh�ndigt bort det. Hon var s� ung �n och s� s�t.
-
-Haqvins grand-tante, friherrinnan Stjernevall, h�pnade dock, n�r Gunvor
-f�rtroendefullt ber�ttade om sin f�rmiddagsvisit i konditoriet, och att
-hon t�nkte roa den stackars lilla inst�ngda flickan, som var s� ensam.
-
--- Det menar du inte, mitt barn. Det �r s� s�tt och rart t�nkt af dig,
-men inte kan du sj�lf -- l�t en af tj�nstfolket.
-
--- Nej, tant, det �r en fin, bildad flicka.
-
--- Hm! En s�dan d�r liten m�nniska kan vara s� bra innanf�r sin disk,
-men utanf�r den �r hon luft f�r oss.
-
--- Inte f�r mig.
-
--- Jo, lilla Gunvor, det �r hon. I stora v�rlden f�r man vara dubbelt
-f�rsiktig med sitt rykte; det, som g�r an f�r sm�folk, duger inte f�r
-oss.
-
--- Stora v�rlden borde v�l framf�r allt vara storsint.
-
--- Mitt s�ta barn, du blir s� echaufferad! Vi ska' tala om n�got annat.
-Det h�r skall jag g�ra upp med din man. Hvad skall v�r lilla, charmanta
-Gunvor ha f�r kl�nning p� Amaranten?
-
-Men Gunvor h�rde inte p� den diplomatiska v�ndningen utan fr�gade
-h�ftigt:
-
--- Skall tant g�ra upp det, som uteslutande r�r _mig_, med min man?
-
--- Han �r ditt st�d, min �ngel! Gl�der du dig �t Amaranten, lilla v�n?
-du f�r nog dansa med kronprinsen.
-
-Gunvor kunde knappt styra sin harm; s� f�rsm�dligt hade hon aldrig f�rr
-blifvit behandlad. Farmor hade aldrig krupit och hycklat. �rlighet,
-sanning och h�gas som l�gas lika m�nniskov�rde hade hon l�rt Gunvor.
-
--- Tant f�r urs�kta, men jag kan inte tala om ett och uteslutande t�nka
-p� ett annat, sade hon med omedveten v�rdighet. Hvad �r det f�r ondt i
-att jag �ker skidor med Amelie Sterner?
-
--- Den lilla konditorimamsellen, menar du? Det �r opassande, mitt s�ta
-barn.
-
--- Hvem kan st�ta sig p� det?
-
--- Hela societeten.
-
-Gunvor teg, slutligen sade hon trotsigt:
-
--- Min farfars far kom invandrande fr�n Savoyen och s�lde gipsbilder,
-vet societeten det?
-
--- Det anar jag inte, men d�remot vet den, att Haqvins farfar var Karl
-Augusts och sedermera Karl XIV:s Johans h�gra hand, det �r allt, som
-beh�fs. Din sl�kt �r kanske litet obskur, men du �r nu h�jd genom din
-man. Brage�tten �r en af v�ra fr�msta. Det f�r du aldrig gl�mma, det �r
-en �ra att tillh�ra den.
-
--- Den �ran f�r mina pengar tacka f�r, svarade Gunvor utom sig. Detta
-grandtantens med pipig, h�gf�rn�m r�st framf�rda yttrande var det
-bittraste och hvassaste hon h�rt, och hon f�rsvarade sig med barnsligt
-h�tskt �fvermod mot angreppet.
-
-Friherrinnan Stjernevall d�remot blef endast litet r�d p� den bl�bleka
-n�stippen, men f�rlorade inte fattningen.
-
--- Min lilla v�n, sade hon med l�tt vibrerande r�st, pengar �r visst en
-makt, n�r de �tf�ljas af fin takt, eljest f�rr�da de sitt ursprung fr�n
-en eller annan disk, dit de lagts af smutsiga fingrar. Och det �r ju
-klart, att om den, som ej kan taga vara p� sin personlighet och g�ra sig
-v�rdig sin st�llning, har man bara ett att s�ga: _en parveny_! Au
-revoir, mitt s�ta barn. Vi tr�ffas v�l p� excellensens middag om
-torsdag.
-
-Gunvor tog tigande afsked; hon sk�mdes �fver sin egen h�ftighet, men
-kunde ej f�rm� sig att be om urs�kt, ty det var dock hon, som blifvit
-mest f�r�dmjukad.
-
-Vid hemkomsten ber�ttade hon genast alltsammans f�r Haqvin och v�ntade,
-att han skulle st�lla sig p� hennes sida, men n�r han suttit tyst en
-stund, utbrast han brutalt:
-
--- Hur fan kan du b�ra dig s� hufvudl�st �t?
-
--- Din grandtant retade mig.
-
--- Ja, det blir en sak f�r sig, men med den d�r mamsellen. �r du s�
-enfaldig, att du inbillar dig, att jag skulle till�ta min hustru,
-grefvinnan Brage, n�got s� opassande?
-
--- Jag beh�fver inte din till�telse. Jag kan �ka skidor lika bra utan
-den.
-
--- Nej, jag best�mmer �fver dina handlingar.
-
--- Du?
-
--- Ja, jag, _din man_!
-
-Hans bl�a, vattniga �gon simmade �fver i morskt sj�lfmedvetande. Och
-Gunvors mod sj�nk inf�r denna blick. Hon satt tyst. Han hade tagit
-makten ifr�n henne genom att p�minna henne om hennes sj�lfvalda
-omyndighet.
-
--- Jag kan inte s�ra den unga flickan med ett �terbud, mumlade hon. Jag
-hade s� g�rna velat g�ra henne litet glad. Nu blygs jag att g� in d�r
-mer.
-
--- Du skickar naturligtvis betj�nten.
-
--- Nej, nej, d� f�r Beat-Sofi g�.
-
--- Som du vill, sade Haqvin likgiltigt. Hvad skall du roa dig med i
-kv�ll, min lilla Fagerlin? jag har lofvat mig bort p� spelparti, men
-f�rst f� vi b�da fara till grandtant.
-
--- Inte jag.
-
--- Du �r tvungen. Man brukar inte vara oh�flig i societeten.
-
--- Men falsk och smickrande och hal ... Haqvin, kan du l�ta mig slippa
-krusa f�r alla de d�r n�derna, som bara t�la mig f�r mina pengar? Ingen
-bryr sig om mig f�r min egen skull! Sn�lle, rare Haqvin, l�t mig f� g�
-och komma som jag vill och gif mig en stor penningsumma att r�ra mig
-med, s� att jag kan hj�lpa de fattiga! De h�r bjudningarna, d�r man
-sitter som en papegoja i bur och bara apar efter, �ro s� odr�gliga. Jag
-hade t�nkt mig hufvudstadslifvet helt annorlunda.
-
--- Du har inte hunnit s�tta dig in i det �n, det �r alltihop. Du kan v�l
-begripa, att jag inte kan ge dig pengar att kasta ut p� gatan. Vi hj�lpa
-ju folket, n�r det �r basarer och s�dant. Du skall emellertid slippa g�
-till grandtant, f�r du skulle bara trassla till det. Men gl�m inte att
-klarera saken med mamsellen.
-
-Strax efter middagen fick Beat-Sofi g� med budet. Gunvor hade skrifvit
-en liten v�nlig biljett, att hennes man ej till�t henne �ka skidor, d�
-han var r�dd, att hon skulle f�rkyla sig.
-
-Minnet af denna lilla h�ndelse bleknade mycket fortare bort �n Gunvor
-f�rest�llt sig. P� den ena balen efter den andra blef hon aftonens
-drottning, och hon ins�p beg�rligt det fina smickret, trodde oskyldigt
-p� m�nga komplimanger, skrattade godt �t andra och l�t sig dag fr�n dag
-f�ras bort i hvirfveln af n�jen.
-
-Men snart kom tr�ttheten igen, den var nu rent fysisk. Unga grefvinnan
-b�rjade se n�got blek och anstr�ngd ut, och n�r hennes blick f�stes p�
-mannen, kunde hennes ansikte f� ett obevakadt uttryck af leda. De hade
-nu vistats i hufvudstaden i �fver tre m�nader, och s�songens
-festligheter b�rjade f� en mattare pr�gel, blefvo f�rre allteftersom
-kv�llarna ljusnade och l�ngdes.
-
-Haqvins spelklubb, som f�retagsamma v�nner arrangerat �t honom, lefde
-d�remot med friskt lif, och n�r han kom sent hem p� natten, v�ckte han
-vanligen Gunvor med sitt bullersamma intr�de i s�ngkammaren. Men han var
-alltid gemytlig och kunde skrattande f�rs�kra henne, att nu hade han
-haft �en f�rbaskad otur igen�.
-
-En dag bad Gunvor honom om ett par hundra kronor.
-
--- Hvad skall du ha dem till? Du har ju nyss f�tt till din toalett, sade
-han myndigt.
-
--- Jag har lofvat en stackars sjuk, utarmad hustru att hj�lpa henne med
-hyran. Mannen har nyligen d�tt i lungsot. Hon och hennes fyra sm� ha
-ingenting att lefva af.
-
--- Hvar f�r du tag i alla trashankar, Gunvor?
-
--- Jag s�ker upp dem. I b�rjan bad jag ju, att du skulle f�lja med till
-de fattiga, men du ville inte.
-
--- Nej tack! Och lika litet vill jag, att du i barnsligt of�rst�nd
-sl�sar bort stora summor.
-
--- Hur mycket f�rlorade du vid spelbordet i g�r afton? Jag tyckte, du
-sade tre hundra kronor.
-
--- Det �r min ensak, skulle jag tro.
-
--- Nej, sade hon h�rdt, det �r det inte. Du har mindre r�tt �n jag.
-
--- I hvilken lag st�r det?
-
--- Det vet jag inte, men det �r s�. Hon v�nde sig pl�tsligt bort och
-tillade otydligt: Du tvingar mig s� ofta att vara stygg och simpel, och
-nu, om n�gonsin, ville jag endast vara god. Haqvin, gif mig pengarna f�r
--- barnets skull.
-
-I detsamma knackade det diskret p� d�rren.
-
--- Kom in! ropade Haqvin.
-
-Betj�nten r�ckte bugande fram ett telegram p� en liten silfverbricka,
-hvarefter han ljudl�st drog sig tillbaka.
-
-Haqvin slet upp det; d�r stod blott:
-
-�Farfar d�dssjuk -- kom genast.�
-
--- Jag f�r resa hem i kv�ll, sade Haqvin ganska lugnt och gaf Gunvor
-telegrammet att l�sa. Det blir nog f�r anstr�ngande f�r dig att g�ra dig
-s� hastigt i ordning, men h�ll dig beredd. Det blir kanske slut f�r den
-gamle nu.
-
--- �r du mycket orolig, Haqvin?
-
--- Nej, man kunde ju inte v�nta annat �n att farfarsgubben skulle g�
-bort.
-
--- Men du h�ller v�l innerligt af honom?
-
--- Visst -- visst! ... H�r, Gunvor, om det skulle beh�fvas, f�r du be
-grandtant hj�lpa dig med sorgsakerna, s� att du f�r precis s� bredt
-cr�pe p� kl�nningen, som det skall vara. Jag telegraferar naturligtvis
-genast vid framkomsten. Du f�r inte resa ensam ner. Om du blefve skr�md
-eller n�got, kunde det inverka menligt p� barnet. Ja, jag �r ju ocks�
-r�dd om dig, lilla Fagerlin. Stanna d�rf�r h�r, tills jag kan komma och
-h�mta dig.
-
--- Du talar, som om farfar redan vore d�d, inf�ll Gunvor uppskakad.
-
--- Jag ponerar endast, mitt s�ta barn. Det �r n�dv�ndigt.
-
-Gunvor teg, men i denna stund k�nde hon v�mjelse f�r den f�rtorkade,
-k�nslofattige egoist, som skulle vara hennes allt. Hennes inre var �nnu
-s� starkt och obrutet, s� sjudande af opposition mot allt l�gt och
-sm�tt. Hon f�rstod ej att j�mka och finna sig tillr�tta med halfhet utan
-slungade sin ungdoms h�nsynsl�sa bannstr�le mot det, som v�ckte hennes
-harm.
-
-Det telegram Gunvor f�ljande dag erh�ll fr�n Haqvin underr�ttade henne
-om att gamle grefven var d�d, och i bref sade han henne senare, att
-farmor och han kommit �fverens om, att det vore nyttigare f�r Gunvor att
-stanna i hufvudstaden, till dess begrafning, bouppteckning o. d. var
-�fver. D� skulle Haqvin h�mta henne ned till Bragehall, d�r de i
-stillhet finge tillbringa sorg�ret.
-
-Farmor skref samtidigt:
-
-�Min lilla Gunvor!
-
-Vore det inte f�r din skull, hade jag endast ett att bedja om: �Herre,
-nu l�ter du din tj�narinna fara i frid! Men jag vet, att mitt arbete ej
-�r afslutadt, fast�n dagen �r liden. Du beh�fver mig; dina bref s�ga mig
-det st�ndigt, om ocks� blott emellan raderna.
-
-Om min saknad, ja, s� underligt det kanske l�ter i dina �ron, min
-tr�stl�sa sorg, har jag ej m�nga ord att s�ga. Han, som aldrig fick taga
-min hand i sin f�r lifsf�rden, gjorde det s� tryggt i d�den. Jag tyckte,
-att jag f�ljde honom �nda in i det stora m�rkret, d�r m�ste jag l�mna
-honom och g� ensam tillbaka. Det var bara en tankestig, men den gjorde
-mig d�dstr�tt. K�ra Gunvor, m�tte du aldrig f� erfara, hvad det vill
-s�ga att mista i lifvet och mista i d�den. Gud bevare dig f�r de sorger,
-som ingen tr�st ha! Men skulle de komma, s� l�t ej v�rlden se, att de
-krossa dig. V�rlden f�rst�r sig inte p� klubbslag, den d�dar med
-sm�sten.
-
-Ett f�r du lofva mig, Gunvor, n�mn aldrig honom, som g�tt, ty du skulle
-tala om honom som om en d�d; och i mitt minne m�ste han vara lefvande,
-f�r att jag sj�lf skall kunna lefva. Jag f�ljer hans stoft till griften,
-men inom mig bor hans sj�l som en klar l�ga. Det �r din gamla farmors
-helgonlampa, Gunvor. Den slocknar f�rst, n�r jag sj�lf f�r ro.
-
-K�rlek �r af m�nga slag, men den, som h�rdats i sm�rta, �r den starkaste
-men ocks� den mest kr�fvande. Den har gifvit helt f�r att ocks� kunna
-taga helt.
-
-Lef v�l, mitt barn, och t�nk med dina b�sta tankar p� honom, som i
-�fvermorgon b�res bort fr�n sitt �lskade Bragehall.
-
-                                                  Din tillgifna farmor
-                                                   _Margareta Eiden_.�
-
-L�ngt senare skulle Gunvor r�tt f�rst� detta brefs betydelse. Nu fann
-hon det endast underligt. Och n�r hon i b�rjan af maj kom till
-Bragehall, d�r farmor tog emot henne alldeles som vanligt, tyckte hon,
-att ocks� detta var besynnerligt. Hon hade v�ntat sig farmor stapplande
-och t�rd, men hennes gestalt var rak och sp�nstig som f�rr och blicken
-fast och klar, n�stan fj�rrsk�dande. Endast kring munnen hade uttrycket
-f�r�ndrats. L�pparna sk�lfde ofta som af inst�ngd gr�t.
-
-Af sorg m�rktes f�r �frigt litet eller intet p� Bragehall. Unga
-grefvinnan blef bortsk�md och fj�sad mer �n n�gonsin. I farmors n�rvaro
-blef Haqvin �nyo den exemplariske �kta mannen, som gjorde allt f�r sin
-lilla hustru. Lifvet log mot Gunvor med idel solskensdagar, och hon
-gl�mde vinterm�rkret, men hennes k�nslor f�r Haqvin kunde aldrig komma
-h�gre �n till passiv tillgifvenhet.
-
-P� h�sten, n�r de gula l�fven b�rjade sin ringdans i parken och
-flyttf�glarna i stora skaror beg�fvo sig mot s�der, kom d�r ett nytt lif
-i det gamla slottet. P� de fina spetskuddarna hvilade en liten grefvinna
-Brage, och �fver den sidenkl�dda vaggan b�jde sig ett misslynt ansikte,
-och grefve Haqvin mumlade: Du skulle ha varit en gosse!
-
-Men han f�rsonade sig dock t�mligen snart med �dets g�fva. Flickan var i
-alla fall en Brage; och han kunde ju ocks� f� en son. Hvarf�r skulle han
-inte f� det? Han mindes knappt, att han �nskat sig n�got f�rg�fves.
-
-
-
-
-                            SJUNDE KAPITLET.
-                             Lyckoriddaren.
-
-
-Det ringde och ringde fr�n byns lilla kyrka: �Bing, b�ng! -- bing,
-b�ng!� klungo tonerna upp mot den klara, bl�hvita v�rhimlen, d�r de sm�
-skyarna drefvo fram och �ter likt glidande, oroliga f�glar.
-
-Solen lyste i flamr�dt guld, bronserande kyrkog�rdens kn�liga pilar och
-kom de kring klockstapeln glammande kajornas fj�derskrud att skimra i
-metallglans, under det att gr�sparfvarnas vadmalsrockar blefvo
-of�r�ndrade, endast f�ref�llo �nnu tarfligare mot guldet �fver den
-bruna, fuktiga sanden och �fver grafkullarnas svartm�lade kors.
-
-Eric Gyldenlo, som satt i g�stgifvarg�rdens b�sta rum och s�g ut genom
-f�nstret, allt under det han lyssnade till klockklangen fr�n den
-mossbelupna stapeln, l�t halft ofrivilligt minnena fira sin
-uppst�ndelsefest, sin ljusa, v�rliga p�skhelg.
-
-Han satt med det �delt formade hufvudet st�dt mot handen och blicken
-riktad ut mot sl�ttens gr�gula s�desstubb, �fver hvilken v�lbekanta
-stora, hvita f�glar, svartvingade, men med lysande, r�da n�bbar och ben
-l�ngsamt s�nkte sig i gungande rytm. Hans barndomsv�rars �lskade
-dr�mf�glar! Skulle han d� �n en g�ng f� se dem en p�skdag med j�sande
-v�ntansfull aprilst�mning �fver all naturen.
-
-G�stgifvarens lilla rappa jungfru, hvilkens bev�genhet han i g�r vunnit
-med att f�rs�ka, om tio�ringar kunde ligga kvar i groparna p� hennes
-kinder och sedan l�ta henne f� dem, s� m�nga han hade, gl�ntade nu p�
-d�rren. Hon visste nog, att Eric Gyldenlo var en fin herre men t�nkte
-just d�rf�r, att det kunde roa honom att se annat h�gt herrskap, och hon
-ropade gladt p� sitt breda landsm�l:
-
--- Kom, kom, ska harren f� se grefvens p� Bragehall. Hun, onga
-grefvinnan �r n�'et af de' grannaste en kan se, og deras agedon sedan,
-med vapen b�' etter og fram.
-
-Eric Gyldenlo reste sig skrattande och gick mot d�rren. N�r han kom till
-flickan, tog han henne om lifvet och sv�ngde henne hurtigt rundt:
-
--- Du �r ocks� grann, Bolla!
-
--- Skynda sej att se nu, uppmanade Bolla ifrigt, ty sj�lf var hon
-lifligt intresserad af st�ten; dom ska te k�rkan. Ser harren onga
-grefvinnan?
-
--- Ja, hon �r vacker.
-
-Med h�nderna i fickorna, barhufvad och nonchalant stod Eric p�
-g�stgifvarg�rdens h�ga porttr�skel, och bakom honom stack Bolla fram
-sitt burriga hufvud f�r att besk�da herrskapsvagnen. Suffletten var
-uppslagen, och Grefve Haqvin skulle ovillkorligen ha k�nt igen sin
-vapenbroder, om han sett �t det h�llet, men han stirrade sl�tt rakt
-fram.
-
-Hvem var den gamla damen, som satt bredvid grefvinnan? fr�gade Eric, n�r
-den vapenprydda land�n, dragen af fyrspann, passerat.
-
--- Farmor Eiden.
-
--- Farmor? -- Hvems farmor?
-
--- Onga grefvinnans, vet 'en. Hun kallas alltid farmor Eiden af folket,
-och det �r nok hun, som regerar p� slottet.
-
--- S��, grefven d�?
-
--- Ja, han fedar sig; han �r s� tjock, att han knappt kan g�. Han �ker
-j�mt, og s� s�fver han.
-
--- Sofver han _mer_ �n f�rr?
-
--- Ja, dom s�jer; han s�fver mytje mer �n glytten, lilla grefvinnan,
-menar jag.
-
--- Hur, hm, d�r finnas sm�ttingar ocks�.
-
--- Baraste en, dom kunde ha't en p�g me' ve detta laget.
-
--- Han kanske kommer, Bolla, de ha v�l inte varit gifta s� l�nge?
-
--- Fem �r te n�sta februari.
-
--- Det vill s�ga nu n�got �fver fyra. Grefvinnan s�g inte glad ut. Hvad
-vet ryktet?
-
--- Ocket? Jas�, harren menar, hvad folket snackar! Inte ett fnyk. Farmor
-Eiden h�ller alltihop innanom de tjocka murarna p� slottet, de s�jer
-dom.
-
--- Och grefven sofver p� saken?
-
--- Ja, og s� spisar 'en som en varg.
-
--- Du �r �nd� r�tt v�l underr�ttad, min k�ra Bolla, sade grefven med ett
-svagt leende och gick in igen. Naturligtvis skulle det g� d�rh�n, att
-Haqvin blef f�rsoffad; han hade inga m�jligheter �t annat h�ll. Men det
-var synd om det lilla flickebarnet, som skulle h�lla till godo med ett
-dylikt k�ttstycke.
-
-Ett cyniskt, fult drag gled pl�tsligt som en vanst�llande mask �fver
-Eric Gyldenlos ansikte, n�r han fortsatte sin tankeg�ng:
-
--- Nu kan jag d� stundtals ge henne skadeers�ttning. Hon blir en
-akvisition att f�rdrifva ledsnaden med. Godt, att det bara �r en
-f�rsvarlig ridtur emellan L�gen�s och Bragehall.
-
-L�gen�s var ett litet f�rfallet, ur�ldrigt gods, som Eric helt ov�ntat
-f�tt �rfva, och han �mnade nu sl� sig ned d�r och lefva p� hvad �den
-egna torfvan afkastade�, som han sk�mtande sagt v�nnerna. Redan f�ljande
-dag skulle han installera sig och sitt bizarra bohag i de bristf�lliga
-rummen. Hans hundar och Nilla, den enda tj�nsteanden inomhus, hade farit
-i f�rv�g.
-
-Tanken p� den v�ntade leken med unga grefvinnan f�rflyktigade snart; --
-han hade lekt s� ofta med kvinnor, att han kunde det n�jet utantill, men
-dock kunde han aldrig upph�ra.
-
-I dag hade han emellertid sin vemodsljusa, goda st�mning: den d� han
-�ngrade och dr�mde och i tusen veka �nskningar �terkallade den tiden, d�
-han velat bli �man och m�nniska�.
-
-Nere i tr�dg�rden p� den smala rabatten mot s�der, d�r hasselh�cken
-skyddade f�r det skarpa luftdraget, och d�r jorden var uppluckradt fet
-och frodig, b�jde sig tv� friska, ranka, gula liljor ur sitt knippe af
-sv�rdshvassa blad. De stodo d�r som tv� unga sk�nheter, omedvetna om sin
-egen f�gring, men med n�got o�ndligt jublande lyckligt �fver sitt v�sens
-fullhet. Sakta vaggade de fram och �ter, som genomdallrades �fven de af
-klockklangen. Eric, som �nyo tagit plats vid f�nstret, tyckte att
-p�skliljornas fina mandeldoft tr�ngde genom det gr�nskimrande glaset in
-till honom.
-
-Den brandgula blomb�garen vidgade sig beg�rligt, medan den i alla porer
-ins�p solljuset, luften, de tusen dofterna fr�n skog och mark, under det
-den sexuddiga, matt kr�mf�rgade stj�rnan omkring str�ckte sig
-l�ttjefullt mot de olivgr�a bladen.
-
-�, hvad han k�nde dem v�l, dessa smidiga p�skliljor! Som liten hade han
-kallat dem �kungens b�gare�, och det var han, Eric Gyldenlo, som var
-kung �fver hela den sk�nska sl�tten, �fver bokskogar, slott och
-glimmande sj�ar.
-
-Och nu ...?
-
-Klockklangen hade tystnat; byn l�g i stilla sabbatsro. Eric kunde t�nka
-eller dr�mma, hvilket han behagade, utan att bli st�rd, och han valde
-att dr�mma. Han hade t�nkt s� mycket d�rute i lifvet, d�r tankarna
-sargas blodiga eller poleras sl�ta mot hundrade kuggar.
-
-Han drack f�rtrollad mandeldoft ur �kungens b�gare�, drack sig ung,
-viljestark och modig igen och s�g ut �fver sl�tten som den g�ngen, n�r
-afst�ndet bedrog, d�rf�r att luften var s� genomskinligt klar.
-
-N�r dimman f�ll ute i lifvet, hade han g�tt vilse och aldrig funnit
-r�tta v�gen mera. Dr�mmens kr�nte kung miste sin krona.
-
-Eric greps af en oemotst�ndlig l�ngtan att �ga p�skliljorna, h�lla dem i
-sin hand och stryka �fver deras lena, sk�lfvande hud. Han tog sin hatt
-och gick ut i tr�dg�rden.
-
--- F�r jag k�pa de h�r blommorna? fr�gade han g�stgifvaren, som stod d�r
-midt i solen, st�tlig att sk�da, i r�d ylleami, gul skinnv�st samt en
-bred talmikedja dinglande p� magen.
-
--- K�pa blomster! -- Tag dom bara!
-
--- Tack och heder!
-
-Han br�t dem varligt och stod sedan l�nge och betraktade dem, men de
-hade ej l�ngre n�got berusande Alexandervin i sina djupa b�gare, endast
-tomhet och vemod.
-
-Med liljorna i handen gick han l�ngsamt ut genom grinden de f�
-stenkasten upp till kyrkog�rden.
-
-Hvarf�r? Erik Gyldenlo visste s�llan sk�l f�r sina impulser; de f�ddes
-af st�mningen. M�jligen k�nde han, att allt det brustna inom honom
-l�ttare skulle s�fvas till ro i d�dens n�rhet, �n d�r allt talade om lif
-och uppst�ndelse som i tr�dg�rden.
-
-Han gick mellan grafvar, de flesta v�rdade, blomsterprydda, m�rkta af
-saknad och k�rlek, en och annan f�rfallen och gl�md.
-
-Framf�r en grafkulle, prydd med ett hvitt marmorkors och en vacker,
-nyligen ditlagd krans, stannade han tv�rt.
-
-P� korsets gyllene bokst�fver lyste solen med ett helt str�lknippe, och
-Erik l�ste:
-
-
-                                AMELIE.
-
-   Sof, oroliga hj�rta, sof!
-   Gl�m hvad v�rlden har ljuft och ledt;
-   inga tankar din frid f�rst�re,
-   inga dr�mmar din hvila.
-
-Det fanns ingen upplysning vare sig om f�delse- eller d�ds�r eller om
-hvem, som rest v�rden. Det tycktes vara meningen, att hon skulle f� vara
-en af de tysta slumrare v�rlden fort gl�mmer. Men Eric Gyldenlo stirrade
-oafv�ndt p� korsets solomstr�lade namn, och han l�t sina p�skliljor
-falla ned p� kullen, bara f�r det minnes skull, som detta namn v�ckte.
-
-Amelie! Lilla Amelie, hon var en af de f� f�r�lskelser, som tr�ngt
-djupare �n till hans v�sens ytterhud. Och han hade till och med ibland
-k�nt bittra samvetsagg �fver att han rest utan farv�l till henne, den
-lidelsefulla, �lskande unga kvinnan. Amelie Sterner! Hvar fanns hon nu?
-Hade hon gl�mt honom? Han fick en pl�tslig ingifvelse. Hvarf�r icke! Det
-vore just ett steg, som kunde anst� �galna grefven� att taga! Han skulle
-s�ka upp henne, den lilla cigarrflickan med de trollska �gonen och den
-mjuka, villiga munnen. Han skulle taga henne i sin famn och sjunga f�r
-henne den s�ng, hon aldrig tr�ttnade att h�ra. Och han gnolade sakta,
-utan h�nsyn f�r att h�gm�ssan �nnu p�gick d�rinne i den lilla, fromt
-hvita kyrkan.
-
-N�, ingen kunde h�ra de smekande ljuden, om inte n�gon v�nlig luftv�g
-f�rde dem med bud till lilla Amelie.
-
-Erik log �t sin fantasilek. Hur hon skulle se p� honom med stora,
-skimrande �gon, n�r han efter s� l�ng tid stod framf�r henne igen och
-sade:
-
--- Nu, Amelie, skall jag infria l�ftet i kungsvisan, du skall bli min.
-
-Hon skulle nog f�rst svara, med den str�lande blicken i hans och t�tt
-tryckt intill honom:
-
--- Din �r jag redan.
-
-Men hans ord skulle f� f�rgen att stiga p� hennes kinder och hennes veka
-mun att le.
-
--- Amelie, du skall bli min fagra grefvinna, fru till L�gen�s.
-
-Just nu brusade utg�ngspsalmen, men Eric m�rkte det icke; han sj�ng
-halfh�gt:
-
-   �Jag �r Erik, vackra dr�mmars kung:
-   smidd af m�nestr�lar k�nns ej kronan tung.
-         Gr�t ej, barnet mitt,
-         s� blir riket ditt!
-         Kung Erik leker p� luta.�
-
-Det var den s�ngen hon h�llit s� mycket af och han skulle sjunga in i
-den nu som d� hela sitt ensamma hj�rtas l�ngtan efter k�rlek. Ack, att
-hon bara icke gl�mt honom, att hon vore m�ktig att �n en g�ng lyda kung
-Eriks smekande b�n: �L�t oss �lska blott i v�rens ljusa natt�. Han
-f�rebr�dde sig pl�tsligt med svidande �ngest, att han gifvit henne
-tillf�lle att f�rg�ta. Hon hade f�rst�tt honom som ingen annan, hon
-hade, om ock endast kort, varit hans �tankes sol�.
-
-V�rdnadsfullt, ledd af det allvar, som i detta �gonblick bodde inom
-honom, tog han af hatten och hviskade:
-
-�Du Amelie, som sofver h�r, fr�mling f�r mig, fast du b�r hennes namn,
-mana godt f�r min lycka.�
-
-Han �mnade afl�gsna sig fr�n grafkullen, men d� just nu folket str�mmade
-ut fr�n kyrkan, f�redrog han att ej korsa deras v�g.
-
-Haqvin, med farmor Eiden under armen, kom ibland de f�rsta.
-
--- Det st�r n�gon vid din skyddslings graf, sade han och v�nde sig om
-mot sin hustru.
-
--- Ja, jag ser det.
-
-Haqvin tittade igen. Han tyckte sig k�nna igen denna sm�rta, eleganta
-gestalt.
-
--- Jo visst, utbrast han ovanligt lifligt, det �r ju Eric Gyldenlo, han,
-som nyss �rft L�gen�s.
-
-Farmor sl�ppte Haqvins arm.
-
--- Kanske du vill g� och h�lsa p� honom, sade hon v�nligt, s� f�ljer
-Gunvor mig ned till vagnen. Du kommer v�l snart efter?
-
--- Ja, om ett �gonblick -- men kanske jag tar honom med till middagen;
-det passar ju bra, efter Edelcronas komma.
-
-Gunvor skiftade f�rg men gjorde ingen inv�ndning.
-
--- Det var ju underligt, att grefve Gyldenlo stod vid din lilla
-barnfr�kens graf, sade farmor, n�r hon och sondottern blefvo ensamma.
-
--- Det var nog en slump, svarade Gunvor kort.
-
--- Ja, naturligtvis. Han l�r annars haft godt om galanta �fventyr.
-S�dana m�n borde str�ngt taget f�rnekas umg�nge i s�llskapslifvet, men i
-st�llet tr�nga de sig fram �fverallt som ogr�s. Jag skulle �nska, att
-Gyldenlo l�te bli att sl� sig ned p� L�gen�s.
-
--- Hvarf�r det, farmor? fr�gade Gunvor fr�nvarande.
-
--- D�rf�r att -- att ogr�s ocks� l�tt kommer in p� grannens �gor, och
-�tminstone Bragehall borde f� ha frid nu. Det har g�tt tillr�ckligt
-m�nga stormar �fver det.
-
--- Hvad �r du r�dd f�r?
-
-Farmor tvekade.
-
--- Hans inflytande �fver Haqvin, sade hon slutligen.
-
--- �fver Haqvin? -- Gunvor log ringaktande och det l�g en underlig k�ld
-i tonfallet. -- Honom kan v�l ingenting rubba ur hans flegmatiska ro,
-tillade hon n�stan h�rdt.
-
--- Hm, efter fyra �rs �ktenskap k�nner du �nnu inte din man, Gunvor.
-
--- � jo, farmor, jag k�nner honom.
-
-De hade hunnit till vagnen och satte sig upp; strax d�refter kommo
-Haqvin och Eric g�ende, hvilken presenterades f�r damerna, hvarp� han
-ber�ttade, att han lyckats �fvertala grefven att f�lja med till
-Bragehall och tr�ffa gamla bekanta.
-
--- V�lkommen, sade Gunvor stelt, i det hon makade �t sig kl�nningen f�r
-att herrarna skulle kunna stiga upp utan att r�ka i kollision med den.
-
-Eric fick sin plats snedt emot Gunvor; han v�nde sig i konverserande ton
-b�de till farmor Eiden och henne med n�gra yttranden om trakten.
-Slutligen sade han hastigt, som om denna tanke hela tiden sysselsatt
-honom:
-
--- Hvem �r den Amelie, som ligger begrafven p� byns kyrkog�rd; det �r
-ett ovanligt namn s�h�r p� landsbygden, tillade han os�kert, som f�r att
-r�ttf�rdiga sin nyfikenhet.
-
-D� Gunvor ej genast svarade, inf�ll Haqvin:
-
--- �, det �r en af min hustrus skyddslingar. Hon var barnfr�ken hos oss
-en tid.
-
--- Jas�, s�ledes h�rifr�n trakten?
-
--- Nej, fr�n Stockholm. F�r f�rsta g�ngen s�g Gunvor p� Eric Gyldenlo
-med en klar, fast blick, full af f�rebr�elser och stum undran. Hon hette
-Amelie Sterner.
-
-Eric blef gr�blek, och det f�ref�ll, som om glansen i hans m�rka �gon
-slocknat. L�ngsamt h�mtade han sig, och till b�de farmors och Haqvins
-f�rundran �terupptog han �mnet. De hade varit s� s�kra p� att han skulle
-l�gga ned det, ty det var ju tydligt, att han st�tt i n�got f�rh�llande
-till den unga flickan.
-
--- Grefvinnan f�r urs�kta, att jag forts�tter mina fr�gor, sade han
-vemodigt, och den sorgsna blicken s�kte Gunvor, men �r det den Amelie
-Sterner, jag fruktar det m�ste vara, h�ll jag henne en g�ng mycket k�r
-och hade nu hoppats f� f�ra henne som min brud till L�gen�s ...
-
-Grefve Haqvins torra skratt afbr�t honom:
-
--- Nej, k�re bror, det h�r blir f�r galet! Nog �r man van vid dina
-excesser, men att g�ra en s�dan d�r liten mamsell till grefvinna det g�r
-f�r l�ngt.
-
-Eric rynkade de t�ta, svarta �gonbrynen.
-
--- Det h�r �r inte n�got sk�mt, sade han kallt, spara d�rf�r din
-munterhet. Finnes min lilla Amelie i lifvet och vill hon minnas mig �n,
-har jag lofvat mig, att hon och ingen annan skall bli min hustru.
-
--- Det l�ftet kommer f�r sent, sade Gunvor sakta.
-
--- F�r sent! -- Var det -- var det _min_ Amelies graf?
-
-Gunvor nickade tyst.
-
-Farmor fann Eric Gyldenlo ytterst obeh�rskad. En sorg skall b�ras, ej
-ropas ut �t andra att taga vara p�. Och f�r �frigt, hvad var �kta hos
-denne lycks�kare? Hur m�nga hade icke trott p� honom och blifvit
-bedragna? Gick inte M�rta Edelcrona d�r och suckade f�r hans skull?
-N�gra l�ften hade han visserligen inte gifvit henne, men han hade
-kurtiserat henne och f�rvridit hufvudet p� henne. S�dana d�r fullvuxna,
-personifierade k�rleksgudar voro som l�mska fiender; de dolde sina
-f�rgiftade pilar bland blommor.
-
-Haqvin tyckte, att hela historien var opassande och en struntsak f�r
-resten, utom det, att det var tur, att t�sen d�tt, ty galne grefven
-kunde nog annars varit i st�nd att gifta sig med flickan. Nu v�nde han
-samtalet in p� h�star och jakt, de enda �mnen han beh�rskade. Eric
-talade och svarade, men hela hans sj�l var i uppror af den underr�ttelse
-han f�tt; han k�nde sig upprifven af saknad och l�ngtan efter sitt sista
-grusade dr�mslott.
-
-N�r de kommit fram till Bragehall och stigit ur vagnen, bj�d Haqvin af
-gammal vana farmor armen f�r att hj�lpa henne uppf�r trappan.
-
-Eric bugade sig f�r Gunvor. Hon lade sin hand p� hans arm. En sekund
-hejdade han henne.
-
--- Tala mera om henne, lilla Amelie, sedan, bad han, och tack f�r att ni
-h�ll af henne.
-
--- Hon var som en fr�mmande f�gel, sade Gunvor varmt, en f�ngen svan,
-t�nkte jag ibland.
-
--- Ni visste, att hon -- att jag haft henne k�r?
-
--- Ja -- och att hon aldrig kunde gl�mma er. Stackars, stackars Amelie!
-Hvarf�r skulle ni komma f�r sent.
-
-Hennes l�ngtande, djupa blick str�lade emot honom med ett outs�gligt
-vemod, och han s�g, hur det ryckte kring de underligt tr�tta l�pparna;
-kanske var det mest sorg f�r henne som g�tt; kanske var det egen sm�rta
-vid f�rest�llningen om s� mycken spilld lycka.
-
-Han lutade sig ned och kysste hennes hand.
-
--- En lyckoriddare kommer aldrig ohj�lpligt f�r sent, sade han med ett
-egendomligt tonfall.
-
-Gunvor drog undan handen och s�g fr�gande p� honom.
-
--- Hvad menar grefven?
-
--- Att jag redan m�tt ett nytt hopp att gl�djas �t -- _er_ v�nskap. Jag
-ber inte om den; jag vinner den.
-
--- Amelie hade s�ledes r�tt, sade Gunvor sakta, i det hon utan att
-vidare begagna sig af hans erbjudna arm gick uppf�r trappan, en i dag
-och en i morgon. �r det ett rikt eller -- ett mycket fattigt lif?
-
--- Det �r jakten efter lyckan, svarade han allvarligt, ser ni, f�r de
-m�n, som ej f�tt ett ansvar i v�rlden, ett v�rf att fylla, blir k�rleken
-l�tt dr�mmen om �sterlandet.
-
-Hon stannade ett par trappsteg h�gre �n han. Den sm�rta gestalten
-f�ref�ll imponerande h�g i den l�nga, m�rka kl�desdr�kten. Hennes blick
-s�kte inte honom, den tycktes spana mot fj�rran m�l och den l�ga,
-distinkta r�sten talade liksom f�rbi honom.
-
--- �nda sedan jag var en liten flicka, har jag trott p� att hvarje
-m�nniska hade en lifsuppgift, en egen, personlig, som de inte kunde
-undandraga sig, men sedan jag kommit ut i den s. k. stora v�rlden, har
-jag m�rkt, att _f�rdel_ af ett eller annat slag �r allas str�fvan, och
--- hon h�mtade djupt efter andan -- en man, en verklig man, som v�gar
-st� eller falla ensam, har jag aldrig sett. De orda alla om k�rlek och
-v�nskap och dr�mmar med oss kvinnor, jollra, som vi vore barn. Jag
-skulle tusen g�nger hellre vilja vara en krigares valkyria �n en
-veklings -- rodocka.
-
-Hon v�ntade ej, att han skulle svara n�got, v�nde sig blott om och var
-med n�gra l�tta spr�ng f�re honom uppe i vestibulen, d�r Haqvin stod.
-
--- Jag skall f�lja dig till ditt rum, sade han till Eric. Du vill v�l
-g�ra litet toalett.
-
-Gunvor s�g ej ens efter dem, men hennes tankar upptogos dock af g�sten.
-Hvad hon f�r n�gra �r tillbaka i barnslig entusiasm och tro p� k�rlekens
-seger lofvat, att sammanf�ra Eric Gyldenlo och M�rta Edelcrona, brydde
-hon sig ej l�ngre om. Hon hade hunnit l�ra sig s� mycket under sitt
-�ktenskap, att hon helst undvek att ens vidr�ra erotiska fr�gor. Hon var
-r�dd att d� n�dgas yppa n�got om sin egen tillvaro, om detta samlif utan
-h�llpunkt och f�rst�ende, som hon dag fr�n dag sl�pade sig igenom, under
-det hon dolde f�r alla den l�ngtan, som t�rde henne.
-
-Amelie, hennes �skyddsling�, som de andra kallade den unga flickan, hade
-varit Gunvors enda v�n och f�rtrogna. Medan barnet sof under sitt
-rosa-sident�cke, hade de suttit och talat och talat i timmar med
-hvarandra. Barnkammaren var deras tryggaste fristad, d�r fingo de vara
-ost�rda, och unga grefvinnan hade aldrig s� �rligt gr�tit ut sina svikna
-illusioner som hos Amelie.
-
-Amelie gr�t d�remot s�llan; d� hade hon kanske sk�ljt bort n�got af den
-h�rjande saknaden. Nu f�rbr�nde den henne. Hon var en af lifvets
-fr�mmande f�glar; de, som m�ste d�, n�r vingarna st�ckas. Hennes saga
-b�rjade och slutade som tusen andras, det var bara det, att hon aldrig
-kunde l�ra sig taga den som en vacker saga, en sommarnattens dr�m; hon
-ville, att den skulle r�cka hela lifsdagen l�ng.
-
-N�r hon blef sjuk och Gunvor satt vid hennes s�ng med hennes feberheta
-hand i sin, talade hon oftare, mera obeh�rskadt om Eric.
-
--- Han kunde bli s� stor och s� god; f� makt �fver m�nga, om bara _en_
-hade makt �fver honom, hade hon sagt.
-
-De orden erinrade Gunvor sig nu, och en het rodnad sk�t pl�tsligt upp i
-hennes ansikte. Om _hon_ kunde bli den, som p� det s�ttet helgade
-Amelies minne; den makt, som l�rde Eric Gyldenlo att handla f�r andras
-v�l? Han hade tankl�st v�llat s� mycket ondt; godtgjordt blefve ju ej
-detta, ty hans handlingar h�rde till dem, hvarom det heter att �l�nga �r
-f� g�lda, hvad stunden brutit�. Men ingen har brutit s�, att han mist
-alla m�jligheter, trodde hon.
-
-Gunvor k�nde sig s� gammalklok, s� utom r�kningen, n�r hon besl�t att
-f�r sin d�da v�ns skull taga hand om hennes �lskade. Men n�r hon kl�dde
-sig till middagen, �fverraskade hon sig med att �nska, det M�rta
-Edelcrona ej l�ngre skulle ha n�got inflytande �fver honom. M�rta hade
-blifvit en charmant v�rldsdam, som f�r l�nge sedan upph�rt att se ut�t
-lifvets vidder. Hon ville ha en position och ett eget hem. Hennes
-str�fvan var ett eko af de flesta societetsdamers.
-
-Farmor Eiden kom in till Gunvor.
-
--- Har du t�nkt p� placeringen vid bordet? fr�gade hon.
-
--- Nej, farmor!
-
--- Det har jag. Du b�r taga unga Edelcrona, jag gamle baronen, Haqvin
-friherrinnan och grefve Gyldenlo M�rta.
-
--- Ja, det kan v�l inte ordnas annorlunda.
-
--- Detta blir ocks� b�st.
-
-Gunvor svarade icke; hon pr�fvade en diamantn�ls effekt mot h�ret och
-stack den slutligen genom knuten.
-
--- Har du varit inne hos lilla Hillevi, sedan du kom hem? fr�gade farmor
-�nyo.
-
--- Nej, jag har inte hunnit.
-
--- Haqvin var d�r en l�ng stund.
-
--- Jas�. Ja, han �lskar ju barnkammaren.
-
--- Gunvor, det d�r tonfallet skulle du l�gga bort, n�r du talar om din
-man, och -- du borde t�nka mer p� ditt barn �n p� fr�mlingar.
-
--- N�r har jag f�rsummat Hillevi, farmor?
-
--- Nej, du _har_ inte gjort det, men jag ger helst mina varningar, innan
-det �r f�r sent. K�ra barn, om vi inte l�ra oss �lska v�ra plikter, d�da
-de oss under sin tyngd.
-
-Hon lade hj�rtligt sin hand p� sondotterns och s�g henne in i �gonen med
-sin fasta, m�lmedvetna blick.
-
-Gunvor stod alldeles stilla, till sist sade hon med sk�lfvande, het
-r�st:
-
--- Plikt och plikt. Det har du talat vid mig om, s� l�nge jag kan minnas
-tillbaka, farmor, men aldrig f�rr �n nu har jag f�rst�tt, att jag ocks�
-har plikter mot mig sj�lf. Det �r min oafvisliga plikt _att lefva mitt
-eget lif_.
-
-Farmor v�nde ej bort blicken; den blef endast str�ngare och mera
-beh�rskande. S� nickade hon l�ngsamt med det hvita hufvudet. Hon hade
-hvarken h�rkl�dsel eller m�ssa; de kortklippta, silfvergr�a lockarna
-fingo falla fritt.
-
--- Sitt eget lif vill hvarenda liten v�g i oceanen lefva, sade hon
-lugnt, men den ledes �nd� af hafvets str�mmar mot det best�mda m�let.
-Trotsa dig inte till n�got, som du kommer att �ngra, Gunvor. Ditt barn
-och din man �r din v�rld.
-
-En vagn k�rde fram till porten, och sekunden efter anm�lde
-kammarjungfrun, att baron Edelcronas voro komna.
-
-Herrarna hade redan hunnit s�lla sig till de nykomna, n�r farmor och
-Gunvor kommo in i salongen.
-
-Sk�mtande stod Eric Gyldenlo lutad mot armst�det p� M�rtas stol. De
-tycktes ha mycket att s�ga hvarandra och m�rkte ej strax v�rdinnan och
-fru Eiden.
-
-Gunvor gick fram till M�rta, som genast reste sig, omfamnade henne och
-gaf henne en l�tt kyss p� hvardera kinden.
-
--- F�rl�t, �lskling, jag s�g ej, n�r du kom in, sade hon med sin
-v�rdade, mjuka r�st, grefven abstraherade mig; vi �ro barndomsv�nner,
-som du vet, s�ta Gunvor, och nu gl�der jag mig �t att vi bli grannar.
-
--- Ja, M�rta har redan varit s� �lskv�rd att lofva mig sitt bist�nd i
-hush�llsfr�gor, inf�ll Erik artigt, en mera f�rtjusande, hj�lpande hand
-f�r man leta efter.
-
--- Smicker, Eric, skrattade M�rta road, men du f�r h�lla till godo med
-min hand, s�dan den �r.
-
--- Med tacksamhet.
-
-Han f�rde den till sina l�ppar.
-
-Gunvors djupa, tungsinta blick blef underligt m�rk och ovillig; hon hade
-visserligen i s�llskapslifvet blifvit van b�de vid sk�mt, hvilket
-snuddade vid allt och liksom solkade allvaret, och vid det st�ndiga
-handkyssandet som en hyllning utan risk och ansvar, men denna g�ng
-pl�gade det henne mer �n n�gonsin. Hon sade sig, att det h�dade Amelies
-minne. Sig sj�lf ville hon ju ej taga med i r�kningen.
-
-M�rta tycktes taga det som en naturlig sak, att Eric uteslutande skulle
-vara hennes kavaljer, och hon var uppslupppet glad och f�rtrolig mot den
-�terfunne barndomsv�nnen. De drucko f�r �gamla minnen� och Gunvor h�rde,
-hur �n M�rta, �n Eric fr�gade: �Kommer du i h�g det?�
-
-F�rst vid slutet af middagen h�jde Erik sitt glas mot Gunvor. Han gjorde
-det allvarligt och utan ett ord, men hans blick sade henne, att i den
-stunden ref �nyo sm�rta och saknad inom honom efter henne, som han
-kallat sin �tankes sol�.
-
-Hon fick t�rar i �gonen och undrade bittert, om ej lilla Amalie var den
-lyckligaste af dem alla, ty d�den m�ste v�l �ga mer trygghet �n lifvet.
-
-
-
-
-                           �TTONDE KAPITLET.
-                                Jakttur.
-
-
-Haqvin l�g p� alla fyra och agerade pustande och st�nande bj�rn, under
-det Hillevi jublande red p� hans rygg och skrek:
-
--- Hoppsan, nalle, hoppsan! Och s� ska pappa brumma med, riktigt rysligt
-h�rdt.
-
-Haqvin lydde och brummade, s� att det rungade i f�nsterrutorna; men
-snart orkade han icke forts�tta den anstr�ngande leken, utan befriade
-sig fr�n sin sprattlande b�rda.
-
--- D� ska pappa tala om en saga, kommenderade lilla grefvinnan och kr�p
-upp i hans kn�.
-
--- En saga! Jag kan bara en:
-
-   �Det var en g�ng en saga
-   s� l�ng som en slaga,
-   s� bred som en d�rr,
-   har du h�rt den f�rr?�
-
--- Den �r dum, f�rklarade Hillevi kritiskt, en annan!
-
--- Jag kan ingen.
-
--- Hvarf�r kan mamma s� m�nga och pappa ingen?
-
--- D�rf�r att -- att -- ja, det vet jag inte. Nu f�r du leka med dina
-dockor.
-
-Han ringde p� sk�terskan, som genast �tlydde kallelsen, strax d�rp� kom
-Gunvor in. Hon gick fram till sin lilla flicka, str�k det ljusa h�ret ur
-hennes panna och sade v�nligt:
-
--- Vill du �ka med mamma till byn, Hillevi?
-
--- Ja-a d�.
-
--- Men jag undanber mig, att du stannar vid fattigg�rden, inf�ll Haqvin.
-Jag vill inte, att Hillevi skall vara d�rinne i snusket och el�ndet.
-
--- Kl�d p� Hillevi, v�nde Gunvor sig till sk�terskan, d�refter gick hon
-ur rummet, f�ljd af Haqvin, som sm�gnatade oafbrutet.
-
-I ett intill salongen gr�nsande kabinett stannade Gunvor.
-
--- Du talar s� ofta om fattigg�rdens snusk och el�nde, sade hon, hvarf�r
-afhj�lper du inte saken genom att bygga en tidsenligare bostad �t de
-gamla?
-
--- Den har dugt i femtio �r, s� den duger v�l nu med.
-
--- Skall du d� aldrig f�rst�, att det �r en skam, att vi inte anv�nda
-mer af v�r rikedom till socknens b�sta? fr�gade Gunvor och satte sig
-tr�tt p� en n�rst�ende stol. Jag blygs �fver v�r slapphet.
-
--- Du tr�kar alldeles ut mig, Gunvor. Hvad fan skall du br�ka med allt
-s�dant d�r f�r. Pengarna �ro nog bra att ha. Vi ska v�l ha n�got kvar,
-n�r pojken kommer, du. Jag tycker det �r en skam, att Bragehall inte har
-en liten grefve.
-
-Han ville smeka henne, men hon drog sig undan.
-
--- Vill du inte s�tta dig, Haqvin? Jag m�ste tala med dig om bokink�pen
-till folkskolbarnens examen.
-
--- Det struntar jag i. -- Han g�spade ogeneradt. -- Det borde v�l vara
-lunchdags snart.
-
--- Efter du inte vill taga del i uppk�pen, s� rekvirerar jag b�cker p�
-egen hand. Jag har ocks� t�nkt p� n�gra penningpris.
-
--- Det h�rs, att du kommer fr�n -- h� -- fr�n de breda lagren, Gunvor,
-du idisslar j�mt om folket och folket.
-
--- Skulle man bed�ma dig efter ditt hvardagsspr�k, vet jag inte, hvart
-du skulle h�nf�ras, svarade hon h�rdt. Min h�rkomst f�rnekar jag inte,
-och jag �r stolt �fver att mina f�rf�der f�rstodo bildningens makt.
-
--- Fruntimmer ska vara s�ta och sn�lla och inte viktiga. Det funnes v�l
-ingen hyggligare m�nniska �n jag under solen, om du inte alltid sloge
-bakut. Vete katten, hur farmor f�tt tyglar p� dig; jag kan det inte.
-
--- Din dressyr �r m�jligen inte den r�tta. -- Men vi komma alldeles fr�n
-�mnet, och jag �mnar i dag tala med skoll�raren om prisf�rdelningen. Jag
-hade t�nkt mig sex penningpris, tre �t gossarna och tre �t flickorna.
-
--- �t flickorna! Nej, se det blir d� ingenting af. De ska ut och tj�na,
-och d� f� de, hvad de beh�fva.
-
--- Men det �r fr�gan om en uppmuntran till barnen.
-
--- Det m�tte vara uppmuntran nog, att de f� g� i skolan gratis. L�t bli
-att kr�ngla nu, Gunvor. Jag f�rs�krar dig, att de ha det s� bra. Det
-vore mycket b�ttre, om du gjorde upp matsedeln f�r v�r middag om tisdag
-�tta dagar. Det �r en husmors plikt. Min farmors mor hade tolf barn, och
-�nd� visste hon p� sina fem fingrar reda p� allting i k�ksdepartementet.
-
--- Tack, Haqvin, din sl�kts antecedentia intresserar mig inte. Jag kan
-endast beklaga, om de tolf h�gv�lborna �ttlingarna voro s. k. �v�rdiga�
-afkommor. I den krets, d�r jag de senare �ren vistats, fattas det tv�
-saker: frisk luft och ordnade begrepp.
-
--- Gunvor -- farmor stod p� tr�skeln. Hon s�g str�ngt ogillande ut, den
-gamla. Det vackra ansiktet med sin breda panna och fasta haka s�g
-m�rkv�rdigt litet visset ut, och hennes gestalt bibeh�ll sin
-drottningh�llning. -- Du g�r mig sorg, barn. Jag har h�rt det mesta af
-ert samtal, har lyssnat med flit f�r att kunna d�ma. Du talar om att
-dina f�rf�der haft aktning f�r bildningen, men du sj�lf tyckes inte ha
-tagit det i arf, ty _h�nsyn_ �r en grundval f�r verklig bildning, likas�
-sj�lfbeh�rskning.
-
-Gunvor gick fram till den gamla och sade �dmjukt:
-
--- F�rl�t, om jag gjort dig ondt, k�ra, k�ra farmor!
-
--- Det �r till Haqvin, du skall v�nda dig, min flicka. Jag vet, att du,
-Gunvor Eiden, Guldkonungens dotter, aldrig kan vara s� l�gsinnad, att du
-_vill_ s�ra n�gon.
-
-Gunvor tvekade, men farmors ord hade tr�ffat. Hon ins�g, att hon f�rg�tt
-sig och gick l�ngsamt fram till sin man:
-
--- F�rl�t mig, Haqvin, bad hon och r�ckte honom handen, men det fanns
-ingen hj�rtlighet i denna r�relse.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-En halftimme senare steg unga grefvinnan och lilla Hillevi upp i den
-eleganta jaktvagnen, kusken fattade t�mmarna, och i raskt traf sprungo
-h�starna genom den l�nga, nyknoppade lindall�en.
-
-Hillevi pratade och jollrade hela tiden, men Gunvor svarade t�mligen
-f�rstr�dt. Hon l�ngtade i denna stund efter n�got helt annat �n ett
-barns joller, efter en god kamrat, en trofast handtryckning, en
-m�nniska, som f�rstod henne.
-
-Hon mindes, att sista g�ngen hon varit i byn, hade hon tr�ffat Eric
-Gyldenlo vid Amelies graf. De hade talat l�nge f�rtroligt samman om den
-d�da, och hans ord v�rmde Gunvors frusna sinne genom sin �kthet och
-innerlighet. Om han vore d�r ocks� i dag, d� skulle hon ej kunna motst�
-frestelsen att taga den v�nskap han en g�ng erbj�d henne. Hon kunde ej
-l�ngre st� s� alldeles ensam och fattig midt i v�rens rika lif. Det
-m�ste ge af sitt signade solsken, sin dagg och sin doft ocks� �t henne.
-
--- Mamma, mamma, titta! Tv�, som rider, ropade lilla Hillevi och drog
-henne i kapp�rmen. Det �r tant M�rta och den d�r farbror, som jag inte
-k�nner.
-
-Tv� ryttare spr�ngde i ystert galopp snedt �fver f�ltet och togo af p�
-v�gen �t L�gen�s, d�r de blefvo borta i ett dammoln, som tornade upp sig
-likt en guldv�gg, n�r solen lyste p� det. Gunvor hade h�rt deras glada
-r�ster och muntra skratt ett �gonblick, innan de f�rsvunno i
-v�gkr�kningen. Hon sl�t h�rdt l�pparna f�r att tillbakatvinga den
-omotiverade snyftning, som hotade att bryta sig fram. Fanns det d�
-ingenting, ingenting f�r henne? Skulle hon aldrig f� sin oro stillad,
-sin l�ngtan tillfredsst�lld?
-
-Framemot aftonen samma dag kom Eric ridande till Bragehall. Det var en
-h�rlig kv�ll i b�rjan af maj och det gamla slottet l�g badadt i den
-nedg�ende solens ljus. De gr�a murarna hade ett rosaskimmer �fver sig
-och de m�nga sm� blanka, blyinfattade f�nsterrutorna tindrade som glada
-barna�gon. Allt s�g s� ljust och v�nligt ut, att Eric en sekund k�nde
-sig frestad att v�nda om. Hvad skulle han, en fattig, farande sven, in i
-denna h�gnade lyckov�rld att g�ra?
-
-Strax d�rp� sporrade han dock h�sten, kastade stolt hufvudet tillbaka
-och red i traf �fver den ekande bron. V�nnen Haqvin passade icke f�r de
-elyseiska jaktmarkerna, om han ocks� f�tt ett byte fr�n dem, men det
-lyste Eric att ocks� njuta af den �dla sporten. Nu hade han plats f�r
-ett er�fradt kvinnohj�rta. Saknaden var som ett tomrum i hans sinne, och
-det kylde ut honom; han l�ngtade �nyo efter k�rleksv�rme och famnande
-mjuka armar, efter �gon, djupa af gl�d och leende af stundens lycka.
-
-Han hoppade raskt af h�sten; en betj�nt tog emot den. Haqvin kom i
-detsamma ut p� trappan.
-
--- God kv�ll Eric, det var roligt att se dig. V�lkommen!
-
--- Tack, Haqvin! Visittiden �r kanske inte s� l�mplig, men ...
-
--- Ute p� landet beh�fver man v�l inte t�nka p� s�dant. Du vill v�l
-h�lsa p� fruntimren, innan vi draga oss in till mig och -- toddybrickan.
-
--- En s�dan k�lkborgare! Dricker du toddy hvar kv�ll?
-
--- Ja, s�kert.
-
--- Hvad s�ger unga grefvinnan om det?
-
--- Det fr�gar hon inte efter. Hon har sina _h�gre intressen_, som hin
-m�tte ta f�r resten.
-
-Haqvin s�g ej Erics ironiska leende och skulle nog ej heller f�rst�tt
-det. De intr�dde just i detsamma i salongen, d�r damerna sutto, farmor
-handarbetande, Gunvor med en bok i kn�et. Med en gladt �fverraskad min
-h�lsade hon g�sten och gl�mde i detta �gonblick bort, att hon p�
-f�rmiddagen sett honom samman med M�rta Edelcrona, och den missr�kning
-detta v�llat henne.
-
-Eric slog sig ned och pratade lifligt utan att l�tsas m�rka Haqvins
-inviter att f� honom med sig till den v�ntande toddyn.
-
--- Nu k�nner jag igen grefvens �gon, utbrast Gunvor pl�tsligt, det var
-verkligen ni, som skr�mde mig p� min br�llopsdag genom att agera
-slottets ande, den gr� mannen.
-
--- Ja, hur kunde du komma p� en s� f�rryckt id�? inf�ll Haqvin, folket
-blef alldeles vettskr�mdt.
-
--- Verkligen! -- Eric skrattade som �t ett muntert tjufpojkstreck. --
-Ja, skall jag vara �rlig, drefs jag af lust att se Bragehalls nya
-h�rskarinna, och jag gl�mde bort min sp�kdr�kt, t�nkte bara skymta och
-f�rsvinna.
-
--- Men hvarf�r hade ni n�gonsin skaffat er den kostymen? fr�gade Gunvor.
-
--- Har inte Haqvin ber�ttat om v�ra ungdomsd�rskaper i det f�rseglade
-rummet?
-
--- Nej, aldrig.
-
--- S�dant passar inte f�r fruntimmer att h�ra, sade Haqvin och vaggade
-l�ngsamt sin feta kropp af och an i den amerikanska gungstolen.
-
--- Jag trodde, att du alltid varit en m�nstergill ung man, Haqvin.
-Gunvors r�st blef kylig och stel, n�r hon talade vid mannen.
-
--- Skulle ni �nska, att han vore ett blekansikte, som vi f�raktligt
-kallade de d�dl�sa, n�r vi lekte indianer i v�rlden?
-
-Eric satt n�got fram�tb�jd, och hans lifliga ansikte framtr�dde skarpt
-med alla sina skiftningar i den belysningen.
-
--- Nej, svarade Gunvor likgiltigt.
-
--- N�, l�t oss nu h�ra om era ungdomsuppt�g, inf�ll farmor road. Hvad
-skulle ni i det f�rseglade rummet att g�ra?
-
--- Det var Erics id�, sade Haqvin tr�gt.
-
--- Och den var lysande, du! �, en s�dan st�mning! Man f�rflyttades l�ngt
-h�n i tiden, blef vild och h�gr�stad och lifslysten. F�r jag afsl�ja v�r
-glada lek, Haqvin?
-
--- Ja-a, nu �r det ju s� l�ngesedan.
-
-Eric ber�ttade varmt och med starka f�rger om dessa n�tter i det tysta,
-sofvande slottet. Han gjorde skildringen till en glimmande saga ur Tusen
-och en natt, dolde det r�a och simpla, gaf det burleska en f�rfinad
-form, l�t sin fantasi spela in och f�r�dla, mejsla bort oj�mnheterna.
-Det blef genom hans framst�llning till en lockande tafla, mystisk och
-underlig, med n�got af Valpurgisnattens d�moniska kraft och n�got af
-dr�mmens vekhet.
-
-Haqvin k�nde sig alldeles bortkommen. Hade han varit med om dylika
-fester? det kunde han rakt inte minnas, och med ett flatskratt afbr�t
-han pl�tsligt Erics ber�ttelse, i det han slog honom p� skuldran med sin
-k�ttiga hand.
-
--- Har galne grefven gl�mt, n�r vi buro ned honom i sl�den med dinglande
-hufvud och sl�ngande ben? fr�gande han. Pank var du ocks�; du hade
-spelat bort en rund summa.
-
-Det blef pinsamt tyst n�gra minuter. Farmor nickade tankfullt. --
-Sanningen �r ful, t�nkte hon, men den st�r �nd� som en god och p�litlig
-vakt, d�r bedr�geriet vill fram.
-
-Slutligen br�t Eric tystnaden och sade vemodigt:
-
--- Nej, jag har ingenting gl�mt; det var efter den betan, jag d�mde mig
-sj�lf f�gelfri f�r flere �r.
-
--- Och lefde som anakoret ett tillbakadraget lif?
-
-Eric s�g p� den gamla, raka frun, hvilkens st�mma kunde ljuda som en
-h�rdt sp�nd str�ng. Jas�, hon var draken, som vaktade prinsessan? Han
-log och skakade p� hufvudet.
-
--- Nej, fru Eiden, sade han n�stan muntert, m�nniskorna, eller skall jag
-s�ga kvinnorna ha alltid lockat mig in i lifvets lustg�rd igen. F�r
-hvart f�rloradt Eden har man bjudit mig ett nytt, och �fverallt n�stan
-har den f�rbjudna frukten varit mest frestande. F�r att n� den, f�r man
-ej vara tillbakadragen.
-
--- Jag skulle g�rna vilja se det f�rseglade rummet, inf�ll Gunvor
-lifligt, l�t oss g� dit allesammans efter sup�en. Det �r m�nsken och
-str�lande klart, just den r�tta st�mningen.
-
--- K�ra barn, det rummet st�r s�kert st�ngdt i anledning af n�got
-sorgligt minne, sade farmor allvarligt, det �r or�tt att leka bort det
-f�rflutnas skuggor.
-
--- Tror fru Eiden p� sp�ken?
-
--- Nej, grefve Gyldenlo, men p� r�ttigheten f�r h�nsofna andar att hvila
-i fred. Minnen ha mera lif �n n�gon af er unga anar, och bittra minnen
-�ro som tunga, rastl�sa steg i m�rkret. M� de �tminstone ha en fristad,
-ifall de d�r f� ro. L�t det f�rseglade rummet f�rbli st�ngdt.
-
-Farmor str�k med handen �fver det silfverhvita h�ret och l�t blicken
-glida bort mot rummets dunkel, som s�g hon n�gon d�r.
-
--- Vi kunde g� helt tyst, sade Gunvor sakta; �nda sedan f�rsta kv�llen
-jag kom hit till Bragehall, har jag l�ngtat att f� se just det rummet.
-Hvem vet, farmor, om det inte kunde bli en fristad f�r n�got �nd�
-bittrare �n tunga minnen.
-
--- Hvad d�?
-
-Farmor �ngrade genast sin fr�ga; hon visste, att Gunvor skulle besvara
-den �rligare �n n�gonsin, nu n�r hon kanske omedvetet l�st sympati och
-f�rst�else i Eric Gyldenlos blick.
-
-Gunvor dr�jde emellertid l�nge; hon s�g bort mot Haqvin. Han l�t just
-h�ra ett svagt sn�rflande ljud och nickade till i s�mn. D� sk�t en
-br�nnande rodnad upp i hennes ansikte, och med h�rd, klar r�st sade hon:
-
--- Jag menar: g�ckadt hopp.
-
-Hon reste sig och fr�gade, v�nd till Eric: -- Har grefven lust att g�
-ett slag i parken, innan det blir skumt?
-
--- Ja, med n�je.
-
--- Haqvin g�r nog s�llskap, eller hur? Fru Eiden lade kraftigt sin hand
-p� den inslumrades axel. Du har v�l lust att promenera en stund? fr�gade
-hon med h�jd r�st.
-
-Han s�g upp.
-
--- Nu -- nej tack, farmor! Jag har litet att styra med inne hos mig.
-Kommer du inte med, Eric?
-
--- Inte nu. Grefvinnan har varit s� �lskv�rd att erbjuda mig sitt
-s�llskap i parken.
-
--- Jas�. -- Han tillade hviskande: -- Du, din spjufver, som aldrig kan
-motst� kjoltyg.
-
--- Ring, Gunvor!
-
--- Hvad �nskar farmor?
-
--- Min mantilj och hatt.
-
--- Skall farmor g� ut -- s� sent?
-
--- Ja -- det �r en sk�n kv�ll, och grefve Gyldenlo ser ut att ha en
-stark arm att l�na mig.
-
--- B�de stark och villig, fru Eiden. Vore det fr�gan om att sv�nga den i
-strid, skulle jag v�ga likna mig vid sj�lfve S:t G�ran.
-
--- Och mig -- vid draken d�, ty prinsessans roll ger ni mig v�l inte? --
-Farmor Eiden log fint. -- �dle riddare, bli hellre mitt st�d �n min
-fiende, s� skall jag visa er, att jag inte �r n�got ondt fabeldjur.
-
-Eric bugade sig tigande och hj�lpte artigt den gamla p� med
-ytterplaggen, men han t�nkte, att denna g�ng svek klokheten henne, ty
-k�nde Gunvor sig utspionerad och bevakad, skulle trots och �tr� tusen
-g�nger l�ttare kasta henne i hans armar, �n om hon f�tt vara fri.
-
-Efter sup�n, n�r farmor Eiden dragit sig tillbaka och Haqvin blifvit
-upplifvad af de starka toddar han i enrum njutit, f�reslog han sj�lf,
-att de alla tre skulle unders�ka �n�stet d�ruppe�.
-
-Gunvor tvekade.
-
--- Farmor ville inte, sade hon skyggt.
-
--- Men jag �r din man, och jag vill, f�rklarade Haqvin myndigt. Du kan
-ju f�r resten l�ta bli att komma med. Eric och jag g� ensamma.
-
-Eric stod t�tt bakom Gunvors stol. Han lutade sig ned emot henne.
-
--- Det �r synd och skuld d�ruppe, sade han l�gt, ni �r ren och god. Om
-andarna skulle ha en fristad d�r, som er farmor trodde, ha vi vanhelgat
-den med v�ra uppt�g. Allt det f�rflutna kan inte ni sona, men er makt �r
-stor, vill ni anv�nda den?
-
--- Bara till andarnas gagn? fr�gade hon os�kert.
-
--- Till gagn f�r lifvets oroliga andar, svarade han vekt. F�lj med och
-l�t mig i er n�rvaro afbedja en svunnen tids felsteg.
-
--- Du talar som du t�nkte gifta dig, d� blir man alltid helig, inf�ll
-Haqvin groft. Ska' du lyckligg�ra lilla Edelcrona till sist? Hon har d�
-suckat i ny och nedan.
-
--- Jag tror, att jag saknar f�rm�ga att lyckligg�ra n�gon i den mening
-du tar det, sade Eric afvisande. Tag reda p� nyckeln nu, det �r sent.
-
-Haqvin gick f�re de b�da andra uppf�r trappan. Eric drog varligt och med
-en v�rdnadsfull r�relse Gunvors arm under sin.
-
--- Hvarf�r darrar ni s�? Fryser ni?
-
--- Nej, men jag �r r�dd.
-
--- F�r hvad -- f�r �den gr� mannen�, kanske.
-
--- Nej -- men jag minnes s� tydligt en sp�dom. Delvis har den redan
-slagit in.
-
--- Det kommer ni att ber�tta mig en g�ng.
-
--- Jag talar s� s�llan f�rtroligt vid n�gon.
-
--- Och l�ngtar s� ofta efter det -- inte sant?
-
--- Jo. -- Hon mindes, hur hon senast p� f�rmiddagen i sina tankar s�kt
-honom f�r att f� l�gga sin hand i hans och be om hans v�nskap. Hon
-fr�gade h�ftigt och of�rberedt, men �nd� s� l�gt, att Haqvin, som hunnit
-uppf�r vindeltrappan och nu sysslade med att l�sa upp d�rren, ej kunde
-h�ra det.
-
--- Skulle ni kunna vara min v�n -- ingenting annat?
-
-Skymningen dolde hans leende �fver hennes barnslighet och hennes naiva
-f�rs�k att v�rja sig f�r hvad hon kallade synd. Han tryckte sakta hennes
-mjuka arm intill sig och svarade d�mpadt:
-
--- Hvad jag kan vara f�r er, vet jag inte �n. �dets t�rning sl�r aldrig
-j�mna kast; vi lofva ett i dag, som inte morgondagen h�ller.
-
--- Det �r alltj�mt er l�ra, sade hon sorgset.
-
--- Nej -- nej, jag har en annan, och den skall jag en g�ng sjunga f�r
-er, n�r ni sj�lf vill lyssna. -- Grefvinnan skall akta sig h�r, tillade
-han med f�r�ndrad r�st, det steget �r f�rr�diskt.
-
-Hon l�t honom skydda och leda sig och, trots att hans arm endast helt
-l�tt vidr�rde henne, k�nde hon dess smekande, �mma grepp, men hon var
-icke lycklig �fver hans omsorger. Hon hade k�nt sig underligt besviken,
-n�r han n�stan undandrog sig den v�nskap han vid deras f�rsta
-sammantr�ffande var s� villig att ge. Inom henne hade den storm b�rjat
-brusa, som skakar ut i rymden tusen _hvarf�r_? likt vinddrifna blad.
-
-De beh�fde ej t�nda ljus i tornrummet. M�nen lyste in med en skarp, klar
-glans, som kom f�rem�len att synas liksom st�rre och dj�rfvare i
-konturerna.
-
-Eric slog upp f�nstren, s� att den friska, svala v�rluften fritt fick
-str�mma in. Haqvin tassade rundt p� sina filttofflor, tittade p� allt
-och beskref omst�ndligt f�r Gunvor, hur det g�tt till vid deras
-dryckeslag. Han gjorde det s�, att hon v�mjdes och rysande v�nde sig
-bort. Sj�lf var han mycket road.
-
--- Ser du, ur de h�r d�dskallarna drack man. Det var krus, som hette
-duga, och vi slogo ihop gubbskallarna, s� det knakade i deras pannben.
-H�r �r pinb�nken! D�r satte vi den, som ville draga sig nykter ifr�n
-kalaset, och titta p� ljusstakarna! Gediget kyrksilfver -- ljusen
-nedbrunna �nda i pipan.
-
--- Har grefvinnan sett p� utsikten, den �r h�nf�rande, afbr�t Eric
-honom. Jag st�r och ser, hur mitt eget lilla torp skymtar fram vid
-skogsranden, t�tt vid L�gens strand.
-
-Gunvor f�ljde riktningen af hans hand.
-
--- Underligt nog ha vi aldrig varit vid L�gen�s, sade hon, d�r m�tte
-vara bra vackert.
-
--- Ja, det �r det, blandade Haqvin sig i samtalet, bjud oss p� en
-styfvare middag, Eric, s� komma vi.
-
--- Med n�je. Best�m en dag.
-
--- Jag vill hellre komma ov�ntad, sade Gunvor hastigt.
-
-Eric s�g p� henne med en egendomlig blick, men sade blott artigt: -- Det
-har Haqvin om�jliggjort; h�danefter skall jag st�ndigt v�nta bes�k fr�n
-Bragehall.
-
-Han v�nde sig in�t rummet och betraktade tyst alla dessa underliga,
-gamla saker, hvilka voro som sagofragment, sv�ra att sammanfoga till
-n�got helt, men rika p� intresse ocks� i sin stympade form.
-
--- H�r ville jag g�rna bo, sade han, eller jag skulle vilja ge mina
-b�sta dr�mmar en trygg vr� h�r, medan jag sj�lf famlade omkring ute i
-lifvet.
-
--- Och s� skulle grefven gl�mma bort dr�mmarnas vr�.
-
--- Nej, en v�nlig norna skulle leda mig hit ibland. Och hon skulle
-stanna hos mig och l�ra mig nya sagor, nya dr�mmar. Jag kan inte alls
-l�ngre se det h�r rummet i samma dager som f�rr. Nu �r h�r godt och
-ljust och tryggt.
-
--- Jag trifs ocks� h�ruppe. Man �r s� h�gt �fver m�nniskor, liksom i en
-annan v�rld, sade Gunvor. Haqvin, vill du inte l�ta mig f� beh�lla
-nyckeln? Jag kunde f� lust att g� hit upp ibland.
-
--- Jo bevars, men jag kostar inte p� n�gra f�r�ndringar, och jag tycker
-h�r �r �tskilligt skr�pigt f�r att det skulle vara trefligt att sitta
-och fantisera.
-
--- Du skall slippa n�gra kostnader, sade Gunvor kort. Men nu g� vi ned,
-eljest kan tj�nstfolket undra.
-
-Gunvor ber�ttade ej f�r farmor, att hon f�tt hand om nyckeln till det
-f�rseglade rummet. Hon visste, att hon skulle m�ta ogillande inkast.
-
-Men det h�nde ofta, att hon om aftnarna sm�g sig dit upp. D� gick hon
-vanligen direkt fram till f�nstret, �ppnade det och l�t blicken glida
-�fver sl�tten med dess buktande v�gar fram till skogsranden, d�r en smal
-insj� glittrade, och d�r en gr� stenbyggnad syntes, n�rmast som ett
-kummel mellan tr�den. Hon h�rde d� g�ken gala, �n gladt, �n tungsint,
-men f�r henne blef alltid hans fattiga tv� toner till ett l�ngtande eko,
-en suck, hvilken hon ej gaf m�l. Hennes tankar voro som vilsna f�glar;
-de kunde ej hvila, f�rr�n de funnit en plats, d�r stormen ej rasade och
-d�r solen ej f�rbr�nde.
-
-Hon uppmanade aldrig Haqvin att g�ra det omtalade bes�ket p� L�gen�s.
-Hon tyckte, att hon hellre aldrig for dit �n i s�llskap med sin man. D�r
-mindre �n n�gonsin ville hon pinas under trycket af hans n�rvaro, sade
-hon sig utan att v�ga eller vilja klarg�ra den egentliga orsaken.
-
-En f�rmiddag, n�r hon och Hillevi voro ute och �kte, sade hon helt
-hastigt till kusken:
-
--- Bengtsson kan k�ra L�gen�sv�gen. Jag har aldrig varit �t det h�llet.
-
-Hon k�nde, hur blodet rusade upp mot kinderna och var r�dd, att barnet
-skulle m�rka n�got, men Hillevi hade lyckligtvis sin uppm�rksamhet
-riktad p� annat.
-
-Skall jag k�ra upp p� g�rden? fr�gade Bengtsson lugnt, n�r de kommo
-n�rmare.
-
--- Nej.
-
--- Jo, mamma, jag �r s� t�rstig.
-
--- Du kan f� vatten i en stuga.
-
--- Ja, men hos farbror Erik f�r jag saft och vatten och kakor, det
-lofvade han i f�rg�r.
-
-Eric hade d� varit p� middag vid Bragehall och pratat r�tt mycket med
-flickan, som snart blef vunnen genom hans m�nga historier. Nu klappade
-hon bevekande Gunvors hand och bad:
-
--- L�t oss vara d�r bara en liten, liten stund, mamma! Jag skall be
-farbror Eric tala om en riktigt rolig saga. -- Hon hoppade h�gt fr�n
-s�tet vid tanken p� detta n�je.
-
--- Sitt stilla, Hillevi. Du f�r komma till L�gen�s en annan g�ng, n�r
-pappa �r med.
-
-Hillevi b�rjade bittert gr�ta. Ingen saft och ingen saga! Hon fann sitt
-�de ytterst bedr�fligt.
-
-Bengtsson tyckte synd om den lilla och v�gade s�fligt yttra sig i saken:
--- H�starna �' nok varma och skulle ha godt af en rast, di me'.
-
-Gunvor satt rak och stel. Hon tr�stade icke sitt barn, och hon tycktes
-ej h�ra kuskens inl�gg. Hon stred med sin egen frestelse och besvarade
-med �ja, ja!� den r�st inom henne, som sade: �res f�rbi!� Men den andra
-r�sten, den sakta inst�llsamt hviskande, som �gde tusen lockande,
-dragande ord, den svarade hon ej; hon endast l�t den �fvertala och
-visste, att _den_ skulle f� makt �fver henne.
-
--- Gr�t inte, min lilla flicka, sade hon slutligen n�stan str�ft, du
-skall f� din vilja fram. Men det �r inte alls s�kert, att farbror Eric
-�r hemma. H�ll vid grinden h�r, Bengtsson. Vi g� upp genom parken.
-
-De stego ur �kdonet, och Gunvor tog sin lilla dotter vid handen. Hon
-k�nde sig l�ngt ifr�n lugn, ehuru hon raskt vandrade fram�t p� den
-breda, solbelysta v�gen. Det var, som hon kommit in i en f�rtrollad
-skog; den frodiga v�rgr�nskan t�ckte v�nligt och i gifmildt �fverd�d
-alla de d�da, risiga kvistarna och grenarna. Marken var en enda brokig
-matta af v�rblommor, och bokarna sp�nde sina h�ga hvalfb�gar �fver
-dungarnas sm�tr�d. Det skimrade ljust, bj�rtgr�nt l�ngst inne bland
-sn�ren, det var ormbunkar, som h�jde sitt spetsm�nster mot en bakgrund
-af n�gra urgamla ekar. Det var ett kvitter och pip och drillande i
-luften af tusentals f�glar, ett surr af insekter och �fverallt fl�go
-hvita fj�rilar fram i dansande, mjuka r�relser.
-
--- Hvarf�r g�r du p� t�, Hillevi?
-
--- Jo, mamma, man f�r visst lof att g� mycket, mycket tyst h�r, f�r jag
-tror, att �lfkungen bor h�r; och jag �r r�dd att skr�mma honom.
-
--- Du lilla sagobarn! Gunvor lutade sig hastigt ned och kysste hennes
-r�da, ifriga mun.
-
--- Mamma, mamma! -- den lilla tryckte h�rdt moderns hand. -- Det
-prasslade. Jag t�rs inte se; kommer �lfkungen, mamma? -- Hon blundade
-och gick ljudl�st, satte ned de sm� f�tterna ytterst varsamt.
-
--- Det �r ju farbror Eric, lilla pyre. Se nu upp!
-
-Gunvor skrattade �t barnets �ngslan, men sj�lf hade hon pl�tsligt
-blifvit blek, och det k�ndes s� underligt inom henne, n�r hon s�g hans
-sm�rta, eleganta gestalt n�rma sig, skyndsamt, med glad br�dska i hvarje
-r�relse. Hon stannade; det blef alldeles m�rkt f�r hennes blick, s�
-h�ftigt str�mmade blodet till hj�rtat vid den okufliga, vilda l�ngtan,
-som fattade henne att f� sl� sina armar om hans hals och k�nna hans
-hj�rta sl� mot sitt eget i den lidelsefulla, �tr�ende takt, hvilken de
-senaste veckorna kommit henne att ligga vaken timme efter timme i
-kvalfull �ngest �fver att ej kunna komma �fver det stora undret: en
-k�rlek, som blir till allmakt.
-
-D�r kunde ha kommit hundratals af societetens vanliga m�n emot henne,
-och hon skulle ha f�rblifvit den konventionella grefvinnan Brage, men
-endast en, Eric Gyldenlo, �fventyraren och fantasten, kunde hon ej
-motst�.
-
--- Hvarf�r stannar mamma? fr�gade Hillevi ot�ligt.
-
--- Jag �r tr�tt, spring f�re, du!
-
-Gunvor sl�ppte barnets hand och satte sig p� en af de murkna stubbar,
-det fanns s� godt om. Hon s�g, hur Eric lyfte flickan h�gt upp, som om
-hon varit ett lefvande �hurra!� och sedan l�t henne sitta kvar p� armen,
-medan han skyndade vidare med s�kra steg. S� g�r visst en man mot sitt
-f�resatta m�l, t�nkte Gunvor och lade handen �fver �gonen. F�rst n�r han
-stod t�tt framf�r henne, l�t hon den falla.
-
-Hans ansikte var gladt och �ppet i detta �gonblick. Pannan lyste hvit
-mot den eljest solbrynta hyn, och �gonen voro s� klara och varma. Han
-st�llde ned Hillevi och sade muntert:
-
--- H�r har ni er lilla gisslan igen. Jag beh�ll henne, tills jag var
-viss om, att ej b�de hon och ni bara var en lyckodr�m. Jag har v�ntat --
-s� l�nge, tycker jag.
-
--- Inte har jag lofvat att komma?
-
--- Med ord? Nej, det tror jag knappt. D�rf�r s�ger jag inte heller mitt
-v�lkommen med ord. Ni _k�nner_ det?
-
-Hon svarade ingenting; f�rgen skiftade oroligt p� hennes kinder, och hon
-l�t blicken glida bort fr�n honom, n�r hon stelt sade:
-
--- Hillevi var s� t�rstig, d�rf�r l�t jag kusken h�lla.
-
--- Vi �ro visst t�rstiga alla tre, v�ren f�r s�dant med sig, sade han
-uppsluppet. Allt lefvande vill dricka; det �r endast drycken, som bjudes
-olika. Hillevi skall f�, och jag hoppas, att ej heller ni, grefvinna,
-skall f�rsm� min g�stfrihet.
-
--- Jag vill ha saft och vatten, farbror Eric?
-
--- Skall bli, min lilla n�d. -- Han smekte barnets kinder. -- T�rs du
-springa rakt fram h�r, s� kommer du till stora trappan, d�r tar Nilla
-emot dig.
-
--- Hvem �r Nilla d�?
-
--- En liten rar gumma, som kan massor af roliga sagor.
-
--- D� t�rs jag springa.
-
-Hillevi satte i v�g, s� att de korta, ljusa lockarna yrde omkring hennes
-axlar.
-
--- Vill inte grefvinnan taga min arm? Ni ser tr�tt ut. Maj �r en
-fordrande m�nad; den kommer med de h�rligaste l�ften, men den vill ha
-tack och svar med v�r kropps och sj�ls b�sta krafter, har ni m�rkt det?
-
--- Ja, p� de senare �ren.
-
--- Ni var ett barn, n�r ni gifte er, f�rst�s. Det �r ju betingelsen f�r
-alla dylika partier.
-
--- Ja, jag var ett oerfaret och mycket lyckligt barn d�, sade hon sakta,
-i det hon tvekande lade sin hand p� hans arm. Farmor valde f�r mig,
-eller kanske valde jag sj�lf -- s� godt jag f�rstod. Och Haqvin g�r mig
-inte olycklig, men han tr�kar ut mig. Jag blir s� underligt gammal och
-f�rvissnad i min omgifning. Jag tycker aldrig det varit v�r p�
-Bragehall.
-
--- Varit, upprepade han l�ngsamt. Ser ni den inte heller nu? Jag ser den
-hos er, i hela ert v�sen som en h�gring af era tankar och inre syner.
-
--- Ha vi b�da r�tt att tala s� h�r vid hvarandra?
-
--- Ja, svarade han lugnt, samma r�tt som solen har att v�rma gr�set och
-rymden att vara vidd f�r f�glarnas flykt.
-
--- Jag borde aldrig ha kommit hit, sade hon �ngestfullt, allting �r s�
-lockande och trolskt. Det �r, som om v�rlden tvangs att stanna utanf�r
-er park, grefve Gyldenlo, och -- ja, �rligt sagdt, jag �r s� r�dd att
-inte hitta ordentligt ut igen.
-
--- Det �r jag ocks� r�dd f�r. L�gen�s har en g�ng i hednatiden varit
-trollens egendom, och som grefvinnan vet, �r flertalet af m�nniskors
-barn mycket r�dda f�r stortrollen, de, som regera env�ldigt -- de
-sm�troll, som de kunna stoppa bakom sk�pet, n�r det kommer fr�mmande,
-k�nna de sig hemmastadda med. Alltnog, �v�rlden�, som ni kallar den, har
-skytt L�gen�s p� grund af dess d�liga rykte, att ett gammalt troll bodde
-kvar vid stranden h�r, och att det alltid tog n�got fr�n hvarje
-bes�kande, �n bara ett lillfinger och �n -- hj�rtat helt och h�llet. Det
-l�ter grymt, men jag h�ller af trollfar �nd� -- fuskar dessutom litet i
-hans yrke. Vet ni t. ex. hvarf�r ni kom hit?
-
--- Det har jag ju sagt.
-
--- Visserligen. Men ni skulle kommit f�rr eller senare �nd�, ty vid
-L�gens strand sitter ett tusen�rigt troll och lockar och lockar.
-
--- Troll�t borde ingen lyssna p�.
-
--- D� skulle vi g� miste om de vackraste melodierna. Men h�r �r nu mitt
-slott, sju meter h�gt och femton meter l�ngt, gr�tt att �se och
-skr�pligt af �lder, men i dag en m�ktig borg, ty jag bjuder gl�djen till
-fest d�rinne. -- Han sprang uppf�r den l�ga stentrappan och stod
-h�fviskt bugande vid porten, medan Gunvor passerade.
-
-F�rstugan liknade en jakthall, d�r funnos vapen och jakttrof�er i
-o�ndlighet. Till v�nster l�g salen, ett l�ngt, smalt rum, ett slags
-galleri med illa medfarna gobel�nger p� v�ggarna. D�rinne satt Hillevi
-och l�t Nilla traktera sig med saft, kakor och sagor. De b�da hade fort
-blifvit goda v�nner, och s� snart Hillevi fick se modern, slog hon ut
-med h�nderna och ropade:
-
--- Nej, mamma f�r inte ta mig! Jag vill inte g� �n.
-
--- Har ni inte lust att bese biblioteket s� l�nge? fr�gade Eric, v�nd
-till Gunvor. Vi kunna ju f� in n�gra f�rfriskningar dit. Hvad vill ni
-ha? Min enda flaska riktigt �delt rhenvin? Skall jag taga den?
-
--- Nej tack, jag vill ingenting ha. G�m f�r all del det �dla vinet. H�r
-komma v�l flera g�ster.
-
-Han m�rkte genast den ironiska klangen i hennes r�st, och i det han s�g
-henne djupt in i �gonen, sade han:
-
--- Ja visst -- bland andra M�rta Edelcrona!
-
--- Hvarf�r n�mner ni just henne?
-
--- F�r att besvara er tanke. Se s�, var nu inte r�dd f�r henne eller f�r
-n�got annat! -- Han f�rde henne in i biblioteket, d�r han sk�t fram en
-l�derbekl�dd hvilstol �t henne. Hon satte sig, och han lutade sig �fver
-henne, tog varsamt hennes b�da h�nder emellan sina. -- K�nner ni inte,
-hur vi b�da st�nga v�rlden ute fr�n v�r l�ngtan och v�ra dr�mmar? Tv�
-m�nniskor m�tas! Hvarf�r? Det kan man alltid l�sa i den enas blick, och
-f�rm�r den andra ge svar, d� �ro alla vidare fr�gor obeh�fliga. -- De g�
-redan bredvid hvarandra, de tv�, och ge och taga i f�rst�elsens lycka.
--- Vi m�ttes, Gunvor; tror du, vi skiljas br�dt?
-
-Han l�g p� kn� framf�r henne, hans m�rka, gl�dande �gon veko ej fr�n
-hennes ansikte, och hans h�nder kramade h�rdt om hennes. Hon k�nde det,
-som gaf han i stormande lidelse alla de kyssar, hvilka br�nde p� hans
-l�ppar, men icke en sekund ens t�nkte hon p� att st�ta bort honom, bara
-g� sj�lf, utan dom och utan klagan, men g� f�r att aldrig komma �ter.
-
-D� sprang han h�ftigt upp och gick fram till ett v�ldigt eksk�p, p�
-hvars ena gafvel en luta h�ngde. Han tog den, satte sig p� en stol ett
-stycke ifr�n henne och lade instrumentet p� kn�et.
-
--- Jag t�nkte jag skulle sjunga dig till ro, sade han vekt, du f�r inte
-g�, inte tro, att du m�ste det.
-
--- Jo, jag m�ste, grefve Gyldenlo. Sjung inte! -- Hon reste sig och gick
-stilla mot d�rren. -- Hillevi, mitt barn, v�ntar p� mig.
-
--- Du k�raste! -- Han slog an ett ackord. -- L�t dina �gon slippa se sig
-tr�tta l�ngre mot dr�mmens bl�a land! Gif l�ngtans sjuka f�gel luft
-under vingarna. -- Han kastade lutan ifr�n sig, s� att det kved i
-str�ngarna och kom till henne. -- Gunvor, du tror, att plikten skall
-kunna d�da k�rleken. K�rleken, som endast beh�ft en kort v�r f�r att bli
-till blomster inom dig! Skulle vi b�da r�kna med tid, vore vi fr�mlingar
-f�r hvarandra, men man �lskar inte efter klockslag, utan efter hj�rtats
-h�rda, kr�fvande slag. G� s� fri, som du kom, �lskade! Och kom -- kom
-�ter, n�r _det_ blir din f�rsta plikt.
-
-Hon g�mde ansiktet i h�nderna, och han h�rde en f�rtviflad, hj�lpl�s
-snyftning. -- O, att jag aldrig, aldrig kommit hit; nu �r det, som om
-jag mist b�de hem och h�rd. -- Hon h�jde hastigt hufvudet och s�g p�
-honom med en flammande blick:
-
--- �r det s� ni stj�l er till kvinnors k�rlek, Eric Gyldenlo? Ni tar den
-of�dda k�nslan ur deras inre och ger den namn. K�rlek och l�ngtan efter
-den famn, d�r all oro kunde domna, finnes det v�l inom hvarje kvinna,
-men �r det r�tt att rycka upp en planta f�r att se, om den v�xer? �r det
-v�rdigt en �dling att locka sin v�ns hustru och att tvinga fram hennes
-f�rdolda tankar? Jag har k�mpat med de frestande r�sterna inom mig,
-k�mpat till det yttersta, ty jag ville segra! Nu bryter ni er pl�tsligt
-in genom f�rskansningen och ber mig se, hur svag och fattig jag �r.
-Hvarf�r, hvarf�r skulle jag �lska er, som st�rt min dr�m om fred?
-
-Han stod p� n�got afst�nd ifr�n henne utan att s�nka blicken och utan
-att blygas. Snarare f�ref�ll det, som han mera lyssnat till hennes
-vibrerande tonfall �n till sj�lfva orden, och som han sett i njutning p�
-hennes skiftande minspel. Han str�k upp h�ret fr�n pannan och tycktes
-vakna till verkligheten, n�r hon slutat.
-
--- Ni har talat l�nge och mycket, sade han, tyv�rr har jag just ingen
-aktning kvar f�r ord. Det var v�l grefvinnan Brage, som satte upp det
-n�got omst�ndliga konceptet, inte Gunvor Eiden, den unga kvinnan, som
-jag sett djupt in i �gonen, medan den h�ga n�den talat. Tack, Gunvor,
-f�r blicken, som icke lj�g, f�r munnens sk�lfvande spel, f�r rodnadens
-varma lek! Visst har jag kommit som fredst�rare, hur kunde det vara
-annorlunda? Det r�r hvarken du eller jag f�r, barnet mitt.
-
-Hon ryckte till.
-
--- Det smekordet fick ocks� Amelie?
-
--- Ja, ofta! Det �r det vackraste och finaste vi m�n kunna s�ga till den
-kvinna vi �lska. Och jag har hela min lifsdikt skrifven med hj�rteblod
-fr�n k�rlekens offerfester.
-
--- Det �r inte k�rlek, detta att ge �t den f�rsta, b�sta. _En_ och
-ingen, ingen mer, skulle jag �lska.
-
--- Har det aldrig h�ndt er, att ni plockat en stor bukett rosor, h�llit
-af dem och s� -- lagt dem ifr�n er, n�r ni pl�tsligt fick se en enda,
-fagrare �n alla de andra, och att ni sedan uteslutande t�nkt p� den sist
-funna rosen. F�rest�ll er, att den undg�tt er, aldrig kommit inom
-r�ckh�ll, d� hade ni �nd� kunnat dr�mma om den, men s�kert tagit vara p�
-de m�nga f�r att i alla fall f� rosendoft. Nu har jag �ndtligen funnit
-den enda rosen, Gunvor.
-
-Han tog hennes hufvud mellan sina h�nder och kysste hennes panna och
-�gonlock. Hon drog sig ej undan. En underlig slapphet fick makt med
-henne, hon orkade ej slita sig ifr�n den hvila hans famn erbj�d. Och hon
-f�rstod i denna stund, hur hela hennes varelse burit osynliga fj�ttrar,
-hvilka nu brusto. Det var, som n�r den stackars, gr�a puppan till sist
-f�r brista och fj�rilen flyger ut i solskenet. Hon h�jde armarna och
-andades djupt, s� s�nkte hon dem �ter, lade dem p� hans skuldror och
-sade l�gt, under det att stora t�rar glimmade i hennes �gon:
-
--- Jag dr�mde om att g�ra dig god och stor, Eric, nu blir det v�l ondt
-af alltsammans. Jag �lskar dig, �lskar dig, men det �r ju i synd och
-m�rker, utan r�tt. Stackars oss, som inte kunde g� hvar sin v�g.
-
-Hon kn�ppte sina h�nder bakom hans nacke och tryckte sin heta kind mot
-hans.
-
-Det bultade p� d�rren.
-
--- Mamma, mamma, jag vill g� hem.
-
--- Hillevi!
-
-Gunvor �ppnade genast f�r barnet, men hon s�g ej p� sin lilla flicka.
-
--- Hvad g�r ni?
-
-Gunvor svarade inte, men Eric lyfte den lilla h�gt upp p� armen och
-sade: -- Vi se in i solen!
-
--- F�r jag det med!
-
--- Du �r f�r liten �n.
-
--- S�g adj� nu, Hillevi, sade Gunvor hastigt. Hvad tror du Bengtson
-t�nker, kanske att -- trollen tagit oss. -- Hon log halft vemodigt mot
-Eric. S� tog hon Hillevi vid handen och gick ut, �tf�ljd af Eric. Genom
-parken sprungo de i kapp alla tre, och n�r Bengtson fick se dem,
-skrattade han i mjugg och mumlade:
-
--- Tockna lyckans guldf�glar kan nog flaxa stad; inget att grublisera
-�fver, baraste lek hela lifvet; en annan sitter h�rdt i't m�nga g�nger.
-
-
-
-
-                            NIONDE KAPITLET.
-                               Sp�ksynen.
-
-
--- Det �r tid att g� till dansbanan, Haqvin. Vi m�ste vara d�r, n�r
-folket hurrar f�r den nyresta majst�ngen.
-
-Gunvor talade forceradt lifligt och kom inte in i sin mans rum, utan
-stod med handen p� d�rrl�set. Hon hade en enkel, hvit kl�nning med ett
-bredt b�lte om lifvet. Denna dr�kt passade hennes slanka figur. Hon s�g
-ut som en ung flicka. �gonen str�lade i det fina, n�got bleka ansiktet,
-och munnen log in�tv�ndt med ett mjukt, dr�mmande behag.
-
-Haqvin satt r�dmosig efter sin grogg och l�ste en uppsats om jaktmarkers
-utbredning. Han s�g upp.
-
--- Ja, det var s� sant. Bevars, hvad unga grefvinnan gjort sig
-midsommarsgrann. H�r du, Fagerlin, kom hit och kyss din herre och gem�l.
--- Han str�ckte ut handen mot henne.
-
--- Sn�lle Haqvin, skynda dig, sade hon ot�ligt utan att l�tsas om hans
-invit, hvilken dock uppjagade en m�rk rodnad p� hennes kinder.
-
--- Ja, de st� v�l inte i sj�n. Kom hit, Gunvor! Du �r s� njugg om
-smekningar, s� man kunde tro, att du sparade dem till n�gon annan. --
-Han skrattade r�tt.
-
--- Jag g�r i f�rv�g, efter du ej vill komma.
-
--- Du g�r s� fan heller. -- Han reste sig tungt, kom fram och lade armen
-om hennes lif. -- En hustru ska' lyda, och jag m�tte v�l vara herre i
-mitt hus.
-
--- Men inte �fver mig.
-
-Hon ville draga sig undan, men d� kramade han henne intill sig och
-kysste med ett smackande ljud hennes h�rdt slutna l�ppar. Hon slet sig
-l�s med ett s�dant uttryck af v�mjelse, att hans lugna blod b�rjade
-koka.
-
--- Hvad attan �r det h�r f�r uppt�g? sade han brutalt. Hvad tar du dig
-f�r drottninglater? �r jag din dr�ng kanske? Han ruskade hennes arm och
-det gnistrade pl�tsligt till i de vanligen matta, ljusbl�a �gonen.
-
--- Din grogg har visst varit f�r stark, sade hon f�raktligt.
-
--- H�ll inne med dina n�svisheter, skrek han utom sig, annars ger jag
-dig, s� du minnes det.
-
-Hon stod stel och rak t�tt framf�r honom. Hennes ansikte hade blifvit
-alldeles hvitt, och den vanligen klara st�mman var hes af sinnesr�relse,
-n�r hon sade:
-
--- Upprepa aldrig den hotelsen, Haqvin. Jag �r hvarken en h�st eller en
-hund, som tar stryk. Jag har l�tit dig g� dina v�gar; l�t nu mig g�
-mina, det �r b�sta s�ttet att f� fred. Du vet, att dina smekningar pl�ga
-mig. Det var l�nge sedan du var n�got annat f�r mig �n mitt barns far.
-
-Hon v�ntade ej p� att hans fl�sande tunga skulle kunna forma ord, utan
-st�ngde raskt d�rren. P� g�rdsplanen stannade hon och inv�ntade honom.
-Hennes blick gled �fver det Brageska valspr�ket, inhugget �fver porten.
-Ofta, ofta hade hon under de sista �ren satt sig in i, att det ocks�
-m�ste bli hennes: �Fac et nihil spera: Handla och hoppas intet!� Men nu,
-denna v�r, d� hon �ndtligen b�rjat sitt eget lif, d� hon l�rt att hoppas
-och i tysthet dr�mma om befrielse fr�n det �ktenskap hon blindt g�tt in
-i, nu tyckte hon, att det var ett dumt, h�rdt t�nkespr�k, som icke hade
-n�got att l�ra henne.
-
-Haqvin kom nedf�r stentrappan. Ceremoni�st bj�d han Gunvor armen, d� ett
-par af tj�nstfolket just passerade. Hon tog den tigande. I kv�ll ville
-hon ej ha flera obehagligheter. Hon var, trots allt, i helgst�mning.
-Eric Gyldenlo skulle komma till dansbanan. Haqvin hade bedt honom ��ppna
-balen� med Gunvor, d� han ej sj�lf kunde �trissa rundt� vidare. Under
-dansen skulle hon f� tillf�lle att tala n�gra ord vid honom, som hon ej
-l�ngre undflydde, utan s�kte b�de med tankar och h�g. Ingen mer �n de
-tv� �lskande anade denna b�jelse. Jo, en, men hon teg �nnu. Farmor Eiden
-ville ej f�rhasta sig; hon ville ej tro, att hennes sondotter gjorde
-n�got, som stred emot hederns bud. F�rbittring och sorg gnagde inom
-farmor Eiden vid den f�rest�llningen, att Gunvor gick de v�gar man ej
-kunde g� med rak rygg och �ppen blick. Skulle Gunvor s�tta en skamfl�ck
-p� det namn, hvilket hon sj�lf i l�nga �r aktat och �rat! Farmor skakade
-sitt hvita hufvud, och de stora, lysande �gonen hade f�tt ett sk�rpt,
-�ngsligt vakande uttryck. Gunvor hade ej f�rblifvit den lilla, lydiga
-drifhusblomma farmor f�rest�llt sig, det hade den gamla f�r l�nge sedan
-insett, men tyckte dock, att hon kunnat f�rs�ka finna sig tillr�tta med
-Haqvin trots hans fel. Han var ju ej v�rre �n m�nga andra, och han
-f�rst�rde ingenting af hennes f�rm�genhet, f�rkofrade den ej heller, men
-fru Eiden trodde, att man kunde lita p� f�rvaltaren. Han h�ll af sj�lfva
-Bragehall lika mycket som herrskapet och stod p� dess b�sta.
-
-Dansbanan var utlagd i en liten bokdunge midt ute p� sl�tten, men ej
-l�ngre fr�n slottet, �n att man �fver all�ernas tr�dtoppar kunde se de
-fyra tornen. Man kunde ej t�nka sig en mera idyllisk plats �n denna
-lilla skogsfl�ck, d�r bokarna stodo i dubbla pelarrader, bildande liksom
-kulisser �t alla h�ll. D�rinne i dunklet lyste fjol�rets matta af vissna
-bokl�f med en metallaktig, varm glans. L�ngre ut p� �ngen reste sig de
-h�ga pr�stkragsst�nden och bl�klockorna ringde p� smala st�nglar.
-
-Vid dansbanan var redan fullt af folk, n�r Gunvor och Haqvin anl�nde.
-Ungdomen Edelcrona, l�jtnant Forner med sin fru och Eric Gyldenlo kommo
-genast emot dem. F�r herrskapet var en b�nk placerad strax bredvid
-spelm�nnen, hvilka stodo p� en predikstolsliknande upph�jning. Nu restes
-majst�ngen under allm�nt jubel. Haqvin steg fram i kretsen af sina
-underlydande och utbragte med kraftig r�st ett: �Lefve sommaren!� Fiol
-och kornett st�mde upp en fanfar och f�llo sedan omedelbart in i en
-polskmelodi. De unga togo i ring och sl�ngdansen gick med svindlande
-fart. F�ll en omkull, rycktes han eller hon upp med ett hurtigt tag,
-inte spr�ngde man kedjan f�r s� litet. Bondpojkarnas nyblankade
-m�ssk�rmar stodo r�tt upp, luggarna f�llo snedt ned i pannan; de r�da
-halsdukssnibbarna fladdrade. T�sernas hufvudkl�den gledo af, det ljusa
-h�ret reste sig i trotsigt burr; kjolorna p�ste ut som ballonger.
-Sackade takten af, stampade man med ena foten och ropade �tjo!� Det
-hj�lpte, tills slutligen musiken tystnade, och spelm�nnen drogo upp
-storrosiga n�sdukar att torka de svettiga ansiktena med.
-
-S� snart dansen var �ndad, skockade sig karlarna kring �lfaten och
-stannade d�r, tills det spelades upp igen, d� gingo de en efter en raskt
-fram i klungan af flickor, str�ckte ut armen och drogo t�sen med sig,
-oftast utan ett ord. Parvis och i ett slags lunkande promenadtakt gingo
-de in p� banan. Sedan de sett, att �han, grefven p� L�gen�s, dratt sta'
-me' onga grefvinnan�, stampade de i ett slag, satte ut v�nstra armen
-rakl�ng och kl�mde den andra som ett skrufst�d kring sin dams midja.
-
-Eric f�rde snart Gunvor tillbaka till hennes plats f�r att h�mta sig en
-ny dam. Han var s� helt inne i folkgl�djen, att han ej kunde stanna och
-�da bort tiden med konversation. Han hade uppt�ckt Bolla fr�n
-g�stgifvarg�rden och med henne m�ste han n�dv�ndigt ha en sv�ng. Han var
-vid ett �fverd�digt hum�r, sk�mtade med de generade och smickrade
-t�serna, hvilka fnissade och tittade p� hvarandra, drack karlarna till
-och tog slutligen b�de fiol och str�ke fr�n spelmannen f�r att sj�lf
-traktera den.
-
--- Hvad han �r vacker och elegant, trots alla sina galna streck,
-hviskade M�rta Edelcrona till Gunvor. Han �r genialisk i all sin
-burleska munterhet, tycker du inte?
-
--- �, sade Gunvor kort, jag vet inte, om det �r s�rskildt genialiskt att
-kurtisera bondflickorna.
-
--- S�ta du, hvad g�r det! S� h�r p� landet! Det brukas ju allm�nt i
-societeten, att herrarna -- hur skall jag kalla det? -- se sig litet
-omkring. Det �r ju alldeles utanf�r v�r krets.
-
--- Tror du, att de unga bondflickorna k�nna p� annat s�tt �n vi? Tror du
-inte, att deras hj�rta �r lika varmt och lika �ppet, och d�rtill f�rst�
-de inte, att smickret bara �r tomma fraser.
-
-M�rta skrattade �fverl�gset.
-
--- �lskling, s� allvarligt du tar det! Jag t�nker alltid: L�t herrarna
-rasa ut, s� bli de s� mycket spakare sedan som �kta m�n. Och vet du, om
-en bondt�s, den d�r lilla Bolla t. ex., skulle inbilla sig n�got, vore
-det verkligen l�jligt, det f�r du medge, ma ch�re.
-
--- Nej, hon �r s�t och oskyldig, hvarf�r skulle hon inte tro, att han
-menade allvar med henne?
-
--- En grefve, s�ta v�n!
-
--- Har k�rleken b�rd?
-
--- Men, lilla Gunvor, det _vet_ du v�l. Nu kommer f�r resten grefven
-hit. V�ra herrar vilja visst, att vi skola draga oss tillbaka. Jag har
-ocks� f�tt nog. Det skall bli roligt att f� spr�ka litet f�rtroligt med
-Eric.
-
--- Du h�ller af honom �n?
-
-Gunvor s�g oafv�ndt p� de dansande, n�r hon tyst och med os�ker r�st
-framst�llde sin fr�ga.
-
--- Platsen �gnar sig inte riktigt f�r f�rtroenden, ma belle, men du har
-v�l h�rt ordspr�ket: �Gammal k�rlek rostar aldrig.� Jag tror, det passar
-in p� oss.
-
--- Nu g� vi hem, sade Haqvin, jag antar damerna �ro bel�tna p�
-frispektaklet, och jag l�ngtar efter sup�. Eric, f� vi dig med?
-
--- Mig? Nej tack, bror, jag h�ller allt ut till ljusan dager. H�r, en
-s�dan bondkadrilj. Har inte grefvinnan lust att pr�fva den med mig?
-
--- D� ska' vi v�nta, knotade Haqvin.
-
--- Nej, jag f�ljer naturligtvis din hustru, om jag f�r lof! Kom nu, det
-�r en alldeles h�rlig takt!
-
-Gunvor l�t sig f�ras bort i dansen, och n�r han lyfte henne h�gt upp, s�
-att deras ansikten n�stan snuddade vid hvarandra, logo de b�da i stulen,
-hemlig lycka. Hon t�nkte p� framtiden, d� hon �rligt och utan skuld
-finge m�ta hans blick, d� han skulle �ga r�tt att h�ja henne �fver
-m�ngden och ropa: �Min! Min egen!� i st�llet f�r att, som nu, skyggt
-hviska det. Redan i afton ville hon s�ga honom det. Hon blygdes �fver
-hvarje l�nnlig smekning, hvarje �mt ord. Och hon kunde aldrig f�
-trygghet i hans famn, f�rr�n hon l�st sig fr�n de band hon hatade nu,
-n�r hon visste, hvad k�rlek var.
-
-N�r de slutat dansen, vandrade de arm i arm fram �fver �ngen.
-
--- Vet du, Gunvor, att alla blommor och tr�d i natt kunna tala. De f�
-r�st att tolka sina �nskningar, och de svara de fr�gande m�nniskobarnen
-s�som aldrig annars. Hvad tror du, jag skall fr�ga om, v�nnelill, n�r
-jag g�r d�rute p� de sommarljusa stigarna?
-
-Han smekte sakta den hand, hon lagt p� hans arm.
-
--- Du skall ju dansa hela natten.
-
--- Hvad nu? Det g�r dig v�l inte ledsen?
-
--- Nej -- och ja. Kan du dansa bort allvaret?
-
--- Hvilket allvar?
-
--- V�r framtid. Inte kan det forts�tta s� h�r.
-
--- Nej, naturligtvis inte. Men hvarf�r skulle jag just f�rm�rka �rets
-ljusaste, gladaste kv�ll med grubbel? Och visst kan jag dansa bort
-sorgerna. Hi och hej, du k�raste! Tordes jag, skulle jag genast sv�nga
-dig rundt.
-
--- Eric, ibland kommer du s� l�ngt bort, att jag knappt kan se dig.
-
--- �r jag borta nu d�?
-
--- Ja, i en gl�dje, som inte jag kan dela. Det �r ju s� splittradt och
-skuldmedvetet inom mig. Och du -- du kan skratta �t alltsammans.
-
--- Ja, Gunvor, i kv�ll _m�ste_ jag vara glad. Det h�r midsommaraftonen
-och -- natten till. Du lilla ljufvaste blomsterbarn, kunde du ej bli en
-af skogens talande �rter i natt? D� skulle jag lyssna endast till din
-st�mma. Kom, �lskade; l�t oss dr�mma i junis ljusa natt, du och jag!
-
-Hon drog sin arm ur hans.
-
--- Nej, Eric, jag l�mnar inte mitt hem nattetid.
-
--- Stolta borgfru! Hvi vredgens I? -- Han log. -- S�, Gunvor, fortfor
-han allvarligare, var inte s� nedst�md. En annan g�ng -- i morgon eller
-�fvermorgon skall jag tala f�rnuft. I kv�ll har jag sl�ppt Barabam l�s,
-och inte det s�taste helgon i v�rlden kan omv�nda honom. Godnatt, min
-dr�mfrid, sof godt, men kom ih�g, att d�rute i skogen g�r jag och talar
-med blommor och tr�d.
-
--- Eric! -- Hennes tonfall var bedjande och sorgset, men han h�rde det
-ej. Raskt hade han v�ndt och gick nu sm�gnolande tillbaka mot dansbanan.
-
-Men Gunvor kunde ej sofva den natten; hon kunde ej ens stanna inne, utan
-gick ned i tr�dg�rden, sm�g sig tyst genom slottet och stannade sedan p�
-terrassen, d�rifr�n utsikten var fri och vid. Det var n�stan ljust, och
-i �ster t�ndes det f�rsta morgonblosset, det spred l�ngsamt sin r�da
-glans �fver himmelen, f�rst som en smal strimma, men s� sm�ningom allt
-bredare.
-
-Ett svagt, s�mndrucket f�gelkvitter st�rde stillheten d� och d�. Gunvor
-kn�ppte ihop h�nderna bakom nacken. Hon stod or�rlig, som hon i andl�s
-sp�nning v�ntade n�gon. Bortifr�n sl�tten, d�r landsv�gen drog fram,
-h�rdes ett par afbrutna dansmelodier, helt svagt och h�nd�ende. Gunvor
-lyssnade ofrivilligt, och hon f�rest�llde sig, hur de nu vandrade hem�t,
-alla de unga paren, d�r v�l hvar och en funnit sin.
-
-Det knastrade i sanden af steg, l�tta, sorgl�sa steg. Ett par h�nder
-lades �fver Gunvors �gon. Hon skulle k�nt igen dessa smala, v�rdade
-h�nder bland tusen.
-
--- Eric!
-
-Hon l�g i hans famn; hon v�nde sitt ansikte upp emot honom, som blomman
-mot solen, men han kysste henne ej. Nu hade st�mningen skiftat inom
-honom; han kom fr�n skogens djupa allvar, och dessa helgd dr�jde �n i
-hans sinne.
-
--- Jag l�ngtade efter dig -- s� outs�gligt, sade hon. Jag har l�ngtat
-hela mitt lif, men nu f�rst har min l�ngtan m�l. Tack, tack, f�r att du
-ej dr�jde borta l�ngre, men g� nu -- g�! T�nk om n�gon ser oss.
-
--- D� ta de dig f�r hvita frun och mig f�r hennes m�rke riddare. Och en
-sp�ksyn ur lifvet �ro vi v�l! -- Han sk�t henne varligt ifr�n sig och
-suckade tungt. -- Det skall vara gods och guld, sm� tankar om andra och
-stora om sig sj�lf f�r att man skall passa bland m�nniskorna. Gunvor!
-Gunvor! Om jag kunde taga dig p� mina armar i denna natt och b�ra dig
-bort till ett eller annat sagoland.
-
--- Framtiden skall bli en vacker saga!
-
-Han smekte vemodigt hennes kind.
-
--- Skogens blomster sade mig inte det.
-
-En blek solstr�le, den f�rsta, sm�g darrande �fver sandg�ngen.
-
--- �, Eric, redan dag! Farv�l, v�nnen min! -- Hon r�ckte honom
-br�dskande handen.
-
-Han kysste den och gick.
-
-Detta m�te var som en vacker h�gring, t�nkte hon, sk�rt och fint, och
-�nd� s� innerligt, starkt bindande. L�ngsamt gick hon tillbaka mot
-slottet. N�r hon passerade gamla fru Eidens d�rr, m�rkte hon, att den
-stod p� gl�nt. F�rundrad stannade hon och s�g sig om. Nu stod farmor p�
-tr�skeln.
-
--- Gunvor, sade hon sakta. R�sten l�t spr�d och bruten.
-
--- Ja, farmor!
-
-Ett kv�fdt, sk�rande skri lj�d fr�n den gamlas l�ppar.
-
--- Hvad �r det, farmor?
-
--- Det var s�ledes du. _Du!_ Ack, jag trodde, jag hoppades, att det
-skulle varit en synvilla, en sp�ksyn.
-
--- K�ra farmor!
-
--- Nej, s�g ingenting nu. I morgon f� vi talas vid. -- Farmor st�ngde
-d�rren utan ett v�nligt afskedsord, utan en nick. Det vackra,
-silfverlockiga hufvudet hade f�rblifvit stelt.
-
-Men n�r farmor blef ensam, satte hon sig tungt ned p� en stol; benen
-ville ej l�ngre b�ra henne. T�rarna f�llo stora och bittra nedf�r hennes
-kinder; hon gr�t icke h�ftigt; det var, som om hvarje t�r frampressats
-af namnl�st kval. Aldrig under hela sin l�nga lefnad hade Margareta
-Eiden haft en tyngre sorg, ty det var blygd och skam i den. I lidandets
-och saknadens sv�ra �r hade hon alltid kunnat h�lla sitt hufvud h�gt. Nu
-s�nkte hon det s� djupt, att det f�ll ned mot br�stet. S� satt hon �nnu
-p� morgonen, n�r Karna kom med kaffebrickan.
-
--- Frun, �r frun sjuk? �, Herre Gud, s� el�ndig frun ser ut, sade den
-gamla trotj�narinnan och satte brickan ifr�n sig. Hon var van att finna
-sin matmor i s�ngen vid denna tiden, och nu var hon ute i salongen.
-
--- Karna, tag ut kaffet igen, jag vill ingenting ha.
-
--- Men frun, d�!
-
--- Du h�rde! Sedan skall du kl�da mig!
-
--- Ja, frun!
-
-Toaletten f�rsiggick under oafbruten tystnad. N�r farmor var f�rdig,
-satte hon sig p� sin vanliga plats vid f�nstret, men ingen enda g�ng s�g
-hon ut �fver terrassen.
-
--- �r grefvinnan uppstigen? fr�gade hon, just som Karna skulle afl�gsna
-sig.
-
--- Jag vet inte det, frun.
-
--- H�r efter d� och bed henne komma hit genast.
-
--- Ja, frun.
-
-Karna gick undrande och �ngestfull.
-
-M�nne gamla frun hade sett sp�ken? Hon visste sannerligen inte, hvad hon
-skulle tro. S� konstig och tv�r hade hennes matmor aldrig varit f�rr.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Gunvor infann sig of�rdr�jligen hos farmodern, eljest brukade
-familjemedlemmarna ej tr�ffas f�rr�n vid lunchen klockan ett. Haqvin sof
-alltid till tolf, utom p� jaktdagar, men Gunvor steg tidigt upp och
-anv�nde g�rna morgontimmarna till l�nga ridturer. P� senaste tiden hade
-Eric och hon ridit mycket samman, och �fven i dag hade hon gjort sig
-beredd p� ett m�te d�rinne i den tysta, nyl�fvade bokskogen, d�r nu
-naturen smyckat sig till midsommarfest.
-
-Gunvor hade redan riddr�kten p�. Den svarta silkessammeten sm�g sig
-mjukt och graci�st efter de unga, smidiga formerna. P� hufvudet hade hon
-en svart, gustaviansk barett med en l�ng, fritt vajande plym. Hon var s�
-vacker, d�r hon stod, att farmor n�stan bl�ndades, ty det var ej dragens
-sk�nhet, som frapperade den gamla, utan det str�lande, lifsmedvetna
-uttrycket i de m�rka �gonen, de half�ppna l�pparnas smeksamma b�jning,
-hvarje kroppslinjes rytmiska behag. S� hade hon ej sett sin sondotter
-f�rr; det var inte l�ngre ett lydigt redskap f�r hennes fasta vilja hon
-s�g, det var en ung kvinna, inspirerad af den stora makt, som trampar
-allt under f�tterna utan att m�rka det och g�r sin v�g fram med ett
-jublande lyckol�je, blott den vunnit det enda, den beg�r. Denna stora
-makt hade en g�ng sk�flat Margareta Eidens lif, och �nd� hade hon
-v�lsignat den. S� skulle ocks� Gunvor g�ra, ocks� hon h�rde till de
-kvinnor, som ge sig i k�rlekens v�ld med hela sin sj�l t�nd af dess
-flammor. Farmor Eiden skakades af en frossbrytning, och den hand hon
-r�ckte Gunvor var iskall.
-
--- �r farmor sjuk?
-
--- Nej. Du vet, att jag vill tala vid dig! S�tt dig!
-
--- Tack, jag st�r hellre.
-
--- Som du vill. Har du st�ngt d�rren ordentligt?
-
--- Ja, ingen h�r oss.
-
-Farmors fasta, hvita h�nder med de h�ga, bl�a �dern�ten l�go hopkn�ppta
-p� bordsskifvan. Hennes energiska, bleka ansikte var stramt af sp�nning,
-och r�sten lj�d s� tung och anstr�ngd, n�r hon sade:
-
--- Hvem tr�ffade du i natt p� terrassen?
-
--- Min �lskade, Eric Gyldenlo.
-
-Gunvor h�ll sitt hufvud h�gt. Hon hade v�ntat denna fr�ga och f�r sig
-sj�lf besvarat den g�ng p� g�ng under de flydda morgontimmarna. Allt
-det, som tegat och endast sakta kvidit inom henne under de �r hon g�tt
-ensam p� Bragehall, skulle nu f� luft; hon k�nde ingen miskund; det
-stingande agg, hon trott vara sin egen naturs orimliga l�ngtan, hade nu
-f�tt namn. Hon f�rstod, att hon blott varit ett verktyg f�r andras
-syften. Ingen hade sett p� henne som m�nniska; de fr�gade ej efter hvad
-de f�rkv�fde inom henne.
-
-Farmor s�g, hur k�nslorna arbetade upp sig till stormning hos sondottern
-och hon v�rjde sig ej mot �fverfallet med ett enda varnande ord. Det var
-b�ttre att l�ta det onda brusa ut f�rst. Sedan skulle farmor f�rs�ka
-tala. Nu fr�gade hon endast:
-
--- Hvad har du vidare att till�gga, Gunvor?
-
--- �, det �r s� o�ndligt mycket. Det �r dagars, veckors, m�naders och
-�rs t�rande f�rtviflan �fver att _detta_ var lifvet. Jag har tusen
-obesvarade _hvarf�r_, som borrat sig in i mig som hvassa n�lar. Nu skall
-jag rycka dem ur s�ren och kasta dem tillbaka p� dem, som n�dgat mig att
-lida och b�ra b�rdor, hvilkas mening jag ej f�rstod. -- Nu -- nu har jag
-�ndtligen mod att g�ra mig fri! -- Hon drog ett djupt andetag. -- Det
-har beg�tts ett brott mot hela min varelse, ett l�ngsamt fortl�pande,
-systematiskt brott, farmor. Eller kan det kallas med ett mildare namn,
-n�r man fastkedjar ett oerfaret, outveckladt barn vid en man, som �r s�
-f�rsoffad b�de till kropp och sj�l, s� -- s� f�rf�ad, att samlifvet med
-honom blir en h�delse mot k�rleken, ett uppr�rande v�ld mot hvarje
-k�nsla, hvarje tanke? Du har tystat mina tvifvel och min sargande oro
-med att s�ga, att jag valde sj�lf. Farmor, hur kunde du nedl�ta dig till
-en dylik of�rr�tt mot ett barn? Du visste, att jag var vek och
-varmhj�rtad, l�tt att f�nga som en frusen f�gel �r det, och du l�t en
-stor, grof hand h�nsynsl�st krama mig, endast d�rf�r, att det passade
-dina syften, att jag inte fl�g l�ngre. Det var din f�rlorade lycka jag
-skulle g�lda med hela mitt lif. Det var f�r att din �lskades
-lefnadsafton skulle bli ljus, som jag m�ste in i m�rkret. Det var f�r
-att han och du skulle f� l�gga era h�nder tryggt i hvarandras, som jag
-sattes till d�rrvakt. Farmor, inser du inte, att du beg�tt en skriande
-or�ttvisa mot mig? -- Hon gjorde en kort paus, de fl�mtande andetagen
-f�rr�dde hennes lidelsefulla upphetsning. Ansiktet var uppr�rdt, f�rgen
-kom och gick oafbrutet, och hon tycktes ur st�nd att beh�rska sin vilda
-sm�rta.
-
-Farmor d�remot satt alldeles or�rlig. Hon tycktes v�nta, att Gunvor
-skulle forts�tta sina anklagelser, och n�r den starka, trotsiga, unga
-r�sten �nyo d�mpadt klang ut i rummet, nickade hon l�ngsamt, som om det
-just varit detta sista hon afvaktat:
-
--- Nu, farmor, st�r jag h�r inf�r dig, �lskande som du sj�lf en g�ng,
-h�nsynsl�st kr�fvande r�tt f�r mig och min k�rlek --
-
--- Jag gick aldrig smygv�gar, afbr�t farmor.
-
-Gunvor log stolt.
-
--- Det g�r inte heller jag h�danefter. �ppet inf�r hela v�rlden skall
-jag bek�nna, att jag �lskar Eric Gyldenlo.
-
--- Jag svek aldrig mina plikter mot man och barn. Jag _bar_, tills �det
-befriade mig. Aldrig har jag fegt kastat en b�rda, brutit ett l�fte.
-
-Farmors �gon hade f�tt en underbar glans, och hon s�g p� Gunvor med en
-fast, djup blick. -- Du anklagar mig, d�mer �fver mitt handlingss�tt,
-barn, men blundar f�r ditt eget. Tror du, att man blir fri fr�n egen
-skuld, d�rf�r att man g�mmer den bakom andras? Kom ih�g, att min k�rlek
-till Haqvin Brage aldrig var sm�sint och sudlad af hemliga m�ten, stulna
-kyssar, bedr�geri mot gifna eder. Den bodde inom mig som en helig eld,
-men icke en enda brand f�ll ut ur den h�rden f�r att t�nda v�deld i mitt
-hem.
-
--- Men du offrade i st�llet ett m�nniskolif �t l�gorna; _det_ kunde du.
-Hvad gjorde det, om ett stackars barn brann upp? Mig offrade du, farmor.
-
--- Jag s�g skeft den g�ngen. Jag trodde, du kunde bli s� lycklig som de
-flesta.
-
--- Som de flesta! -- Var det nog?
-
--- Jag trodde det.
-
--- Men jag vet, att det _inte_ �r nog. Lyckan �r inte f�r de m�nga, den
-�r f�r dem, som v�ga �lska s� som du och jag, farmor. Och nu g�r jag ut
-i solskenet f�r att m�ta honom, jag har k�r. Och i morgon eller
-�fvermorgon skola de undrande, lystna, sm� m�nniskorna p� de
-tilltrampade stigarna veta, att Gunvor Eiden sj�lf bryter v�g f�r sig
-och sin �lskade.
-
--- Du t�nker inte p� ditt barn?
-
--- Mitt barn! Jo, farmor, henne sl�pper jag inte ifr�n mig.
-
--- Du �mnar v�l skilja dig fr�n Haqvin?
-
--- Ja.
-
--- D� ger lagen honom r�tt till barnet.
-
--- Honom! En sl�, tom existens, skulle lagen d�ma mitt barn i en _s�dan_
-fars h�nder? Nej, det tror jag inte p�.
-
--- Gunvor! -- Farmor reste sig. Hennes h�llning var bruten och
-stapplande och tonfallet n�stan �dmjukt. Det var som en f�rkl�dnad
-glidit af henne; hon stod darrande, uppr�rd framf�r sondottern. --
-Gunvor, jag ber dig, �terv�nd till dina plikter! Svik inte hederns bud
--- �fvergif inte Haqvin Brage! -- Detta namn gick som ett sk�rande
-�ngestrop �fver den gamlas l�ppar. Hon t�nkte ej p� den, som nu bar det,
-endast p� honom, hvilkens minne hon h�ll heligt. F�r honom bad hon med
-hela sin starka sj�l �terspeglad i den kvalfulla blicken. Den k�rlek,
-som famnade �nnu �fver d�dens gr�ns, trodde sig en sekund kunna vinna
-�fver lifvets sjudande, nyv�ckta lidelse. -- Tro mig, Gunvor, du blir
-inte lycklig genom att slita alla band, genom att g� till -- _din
-�lskare_.
-
--- Farmor, h�na inte det ordet. Smutsa det inte med en stygg tanke; det
-�r det vackraste begreppet inom mig, och aldrig skall jag missbruka det
-s�, som v�rlden menar. Men en dag skall jag bli Eric Gyldenlos brud.
-
--- Det �r ditt fasta beslut?
-
--- Ja.
-
-Farmor Eiden r�tade upp sig, hon lade sina h�nder p� sondotterns skuldra
-och sade med tonvikt:
-
--- Godt! G� d� du din v�g! Jag g�r min, och den leder som vanligt _rakt_
-mot m�let. Redan i morgon skall jag bes�ka Eric Gyldenlo. Jag skall tala
-vid honom, som jag talat vid dig; jag skall v�cka och varna. Och kanske
-�r han s� mycket verklig �dling, att han inser sin skuld och blyges
-�fver att ha lockat sin v�ns hustru.
-
-Gunvor tog ett steg tillbaka. Just desamma orden hade hon ju sj�lf
-yttrat f�r icke l�ngesedan, och nu? Hon s�nkte pl�tsligt hufvudet. D�r
-var den igen, det f�rflutnas sp�ksyn, de alltid rastl�st irrande
-skuggorna af tankar och strider.
-
-Farmor fortsatte:
-
--- _Om_ han afst�r, vill du d� fylla dina plikter och stanna i det hem,
-som en g�ng f�r alla �r ditt?
-
--- Han afst�r _inte_, farmor. H�r du inte, han �lskar mig.
-
-Hennes r�st jublade detta segervisst, och �nnu sedan hon l�mnat rummet,
-dr�jde ekot af dessa ord kvar; de lj�do med en underlig klang i den
-gamlas �ron: -- Han �lskar mig! -- Det var s� den stora makten talade:
-utan fruktan eller tvifvel.
-
-
-
-
-                            TIONDE KAPITLET.
-                          Farmors sista f�rd.
-
-
-Det var numera h�gst s�llan, farmor Eiden for ut och �kte, endast n�gon
-g�ng till kyrkan; men visiter gjorde hon aldrig. Hon hade s� f�ga
-intresse af fruntimmers sm�prat, att hon ej blifvit intim med n�gon af
-traktens damer.
-
-Dagen efter midsommardagen fick emellertid Bengtsson tills�gelse att
-sp�nna f�r. Fru Eiden skulle �ka ut. Redan klockan elfva p� morgonen
-skulle vagnen vara framk�rd.
-
--- Jag tror till och med farmor har blifvit smittad af den allm�nna
-f�rtjusningen f�r galne grefven, sade Haqvin sedan vid lunchen till
-Gunvor, kan du annars begripa, hvad gumman skulle vid L�gen�s att g�ra?
-
-Gunvor undvek att svara och sysselsatte sig i st�llet med lilla Hillevi.
-Hon hade st�tt vid f�nstret i sitt arbetsrum och sett, n�r farmor steg
-upp i �kdonet, och en sekund fingo tvifvel och farh�ga makt med henne.
-T�nk, om Eric ans�g, att han handlade som en man af �ra genom att
-�fverge henne! Hvad skulle hon d� g�ra? Finna sig i sitt �de? Resignera?
-Nej, nej! Till hvarje pris skulle hon k�mpa f�r sin frihet. Hon kunde
-inte g�ra sig blind igen, n�r hon en g�ng blifvit seende.
-
-Farmor s�g upp mot hennes f�nster, och hon drog sig skyggt tillbaka.
-Nicka ett v�nligt afsked f�rm�dde hon ej. Hela hennes sinne var i
-uppror, och hon tyckte ibland, att den v�rdnad, beundran och innerliga
-tillgifvenhet hon hyst f�r farmodern f�rsvunnit. G�md bakom den skira
-gardinen, s�g hon tydligt den gamlas bleka, utvakade ansikte. De
-f�ref�llo med ens s� h�rjade och vissna dessa fina drag, som de hvita
-lockarna omramade, och gestalten sj�nk tr�tt ihop p� vagnens sidendynor.
-
--- Farmor, mumlade Gunvor, om du bara inte gjort detta. Om jag f�tt
-h�lla af dig som f�rr. Om jag kunde ropa dig tillbaka och gr�ta ut hos
-dig! -- Hon lutade snyftande hufvudet mot f�nsterposten.
-
-I detsamma h�rde hon Bengtsson klatscha med piskan och h�starna frusta
-gladt. F�r sent att �terkalla henne, f�r sent; farmor var redan p� v�g.
-Det var f�rsta g�ngen s� l�ngt Gunvor kunde minnas tillbaka, som hon ej
-sagt godmorgon �t den gamla frun och kysst hennes hand. Hade farmor
-t�nkt p� det, n�r hon s�g upp mot sondotterns f�nster? Gunvor log
-bittert. � nej, hon hade v�l t�nkt: �Ser du, trotsiga barn, att jag far
-till L�gen�s; att jag har mod att krossa det, _du_ kallar lycka, f�r
-hvad _jag_ kallar r�tt.�
-
-Gunvors drag h�rdnade i harm och vrede mot den, som ville kufva henne.
-Hon l�t det icke ske.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Fru Eiden hade suttit med slutna �gon hela v�gen, f�rst n�r vagnen
-sv�ngde in genom L�gen�s' murkna parkgrindar, s�g hon stort upp. Hvad
-allting h�r var f�rfallet och vanv�rdadt! Hon kunde ingenst�des se sp�r
-af en ledande och ordnande hand. Gr�set v�xte vildt och frodigt; ingen
-tycktes ha t�nkt p� att sl� det. Tr�den s�go �fvermogna ut, och murgr�na
-och humle kl�ngde of�rsynt kring de skrofliga stammarna. H�r och hvar
-sl�pade en gren �fver v�gen och hotade att skr�mma h�starna, och mer �n
-en g�ng fick farmor b�ja sig undan f�r det t�ta kvistverket p� n�gon
-j�ttebok eller alm.
-
-G�rdsplanen var okrattad och dess gr�smatta kring den utsinade font�nen
-brunbr�nd af solen. En af Eric Gyldenlos hundar l�g l�ttjefullt
-utstr�ckt p� stentrappan utanf�r byggningen. Han reste s�mnigt p� sig,
-n�r vagnen k�rde upp p� g�rden, och sk�llde pliktskyldigast.
-
-Men f�r resten f�ref�ll L�gen�s utd�dt. Fru Eiden v�ntade, att
-�tminstone en jungfru skulle visa sig. Draget i hennes ansikte blef allt
-f�raktligare, medan hon satt s�. Hurudan var den husbonde, som l�t allt
-f�rfaras och v�rdsl�sas, och som ej ens l�rt tj�nstfolket vanlig
-disciplin? En l�tting och dagdrifvare var han, en Don Quixote, en
-vandrande riddare utan hemortsr�tt.
-
--- Bengtsson f�r g� och h�ra, om n�gon �r hemma, sade hon slutligen.
-
-Bengtsson makade sig s�fligt ned fr�n kuskbocken. De h�star han i dag
-k�rde kunde han tryggt l�mna, men det f�ref�ll honom f�r galet, att
-ingen kom och tog emot ordentligt. Han gick in�t k�ket till. Nog f�r att
-porten stod ol�st, men han ans�g det b�st att s�ka upp Nilla � hennes
-eget omr�de.
-
-Farmor fick v�nta dryga fem minuter, innan Bengtsson kom tillbaka med
-sin er�fring. Nilla kunde om�jligt visa sig f�r gamla fru Eiden, s�dan
-hon s�g ut. Det var ocks� bra f�rargligt, att den str�nga farmor p�
-Bragehall skulle komma just i dag, d� allting var s� upp- och nedv�ndt
-inomhus.
-
-Hon hade inte hunnit g�ra n�gonting i ordning sedan i g�r, d� grefven
-sent p� kv�llen, ifr�n middagen hos baron Edelcronas, kommit hemdragande
-med tre, fyra herrar. De hade spelat och druckit och sjungit och left
-som ryssar �nda till vid tretiden p� morgonen, d� hade de seglat �fver
-L�gen till g�stgifvarg�rden f�r att forts�tta d�r, sedan hade inte Nilla
-sett skymten af grefven, och nu var klockan tolf. Han var ju alltid
-ober�knelig och inte l�tt att f�rst� sig p�, men nu en tid hade han
-varit v�rre �n n�gonsin, brukade g� ute i skogen hela n�tterna eller
-sitta d�rnere vid sj�stranden och spela p� sin luta -- �f�r trollet�,
-sade han. Liksom en kristen m�nniska kunde s�tta tro till tocket
-spektakel.
-
-Nilla hade f�tt s� m�nga myror i hufvudet, sedan hon kom till L�gen�s,
-att hon inte visste sig n�gon lefvande r�d, och medan hon nu i en fart
-snodde p� sig kjol, tr�ja och f�rkl�de, besl�t hon att tala ut med
-farmor Eiden. Det fanns visst ingen s� klok som hon p� m�nga mils
-afst�nd. N�gon nere vid fiskl�get hade sagt en g�ng om farmors �gon: �De
-�ro som fyrar, ser man in i dem, klarar man alla grund och kommer p�
-r�tt str�t.�
-
-Nilla stod �ndtligen vid vagnen och neg f�r den gamla frun.
-
--- �r grefven hemma, lj�d den stilla, men underligt h�rda fr�gan emot
-henne.
-
--- Nej, fru Eiden.
-
-Nilla neg igen.
-
--- V�ntas han snart?
-
--- H�, det �r aldrig n�'n, som vet n�r han kommer.
-
--- Men han �r inte bortrest?
-
--- Nej, f�r allan del; han va' hemma till klockan tre i natt, d� f�ljde
-han herrarna p� v�g.
-
--- Efter jag kommit hit, skall jag f�rs�ka v�nta en stund.
-
-Farmor l�t Nilla hj�lpa sig ur vagnen.
-
--- Fru Eiden �r v�l s� god och stiger in? -- Nilla brydde sin hj�rna
-f�rtvifladt med funderingar p�, i hvilket af de tre s�llskapsrummen det
-kunde vara n�gorlunda snyggt. Salen visste hon var v�rre ruskig �n vid
-flyttst�k. Spelkorten kvar p� bordet, stolarna omkullslagna, sk�rfvor af
-vinglas, och grefvens luta med en brusten str�ng, hvilken stack upp som
-en bruten lem. Usch, usch, usch, och som de hvirflat upp dammet ur
-vr�arna sedan! Det l�g ofta hela veckan igenom tjockt och gr�tt p� alla
-f�rem�l; Nilla var inte alls efterh�ngsen emot det i vanliga fall, men
-till midsommar hade hon, f�rst�s, schasat undan det med en skurning och
-kunde aldrig t�nka sig, att det s� fort skulle vara framme igen.
-
-F�rmaket var hon inte stort s�krare p� �n salen. D�r var ena benet af
-soffan, marmorskifvan p� divansbordet spr�ckt, spegeln som en sk�rg�rd
-med flugfl�ckar till �ar, och �fverdraget p� f�t�ljerna i r�mnor.
-Grefven bara skrattade, om hon sade �t honom om saken, n�r han var vid
-godt hum�r. Misslyckades hon att yttra n�got, n�r han var ur st�mning,
-kunde han ryta till: �Kasta el�ndet i L�gen, s� beh�fver du inte ha
-bekymmer f�r det se'n; tror du inte trollet kan sv�lja litet uselt
-bohag, h�rdsm�ltare saker har det tuggat.�
-
-Hon finge nog bjuda fru Eiden in i biblioteket. Den gamla s�g s� tr�tt
-ut, att hon visst kunde beh�fva komma till ro litet i en af de stora
-skinnstolarna. Nilla var sj�lf ingen ungdom och visste, hur det k�ndes,
-n�r krafterna aftogo.
-
-Alltj�mt nigande, placerade hon farmor p� b�sta s�tt och fr�gade, om hon
-inte finge koka litet kaffe. Det skulle, enligt hennes f�rmenande,
-blifvit en s� ypperlig inledning till ett f�rtroligt meddelande.
-
-Men farmor skakade p� hufvudet. Hon ville ingenting ha.
-
--- �-�, inte! D� ska' jag v�l g� d�, sade Nilla med en saknadens suck.
-
-Farmor s�g d� upp, och Nilla f�rstod s� v�l, att fiskaren kunnat kalla
-de �gonen fyrar; s� klar och fast och vaksam hade hon aldrig sett en
-blick f�rr.
-
--- Sk�ter grefven sj�lf sin g�rd? fr�gade fru Eiden.
-
--- Sk�ter! �, herre jemine, det sk�ts v�l inget alls h�r. Folket g�r,
-f�r dom inte f�r ut sina pengar. Kr�ken d�r, f�r dom inte har n�ge
-foder, och om uts�det och pantofflerna vill jag inte tala. En kunde
-gr�ta, om de' hj�lpte.
-
--- Hvad g�r grefven d�?
-
-Nilla tittade f�rstulet p� farmor. Hon hade h�rt, att den gamla, kloka
-frun aldrig lade sig i andras angel�genheter, aldrig fr�gade; hvart
-ville hon nu komma, m�nne? Var det i alla fall �n�ge� emellan honom och
-grefvinnan Gunvor? De hade sett s� besynnerliga ut den d�r f�rmiddagen,
-n�r lilla flickan var med, och Nilla f�tt s�llskapa med barnet, medan
-hennes mor och grefven �l�ste sig inne� i biblioteket.
-
--- Hva' en g�r, sade hon l�ngsamt. Han roar sig v�l p� sitt vis, fast
-jag tycker det �r fasligt konstigt. Och pengar har han d� inga att komma
-me', inte s� mycke' som s�! -- Hon slog �fver den ena handens flatsida
-med den andra f�r att bevisa deras tomhet. -- Men h�ga herrar l�ra kunna
-lefva p� skulder, har jag h�rt.
-
-Farmor nickade.
-
--- Om han gifter sig rikt, sade hon anstr�ngdt, kan ju allt bli b�ttre.
--- Hennes blick sl�ppte ej Nilla, under det hon talade; den kr�fde svar,
-l�ngt mera oryggligt �n orden.
-
--- Gifter sig, _han_! -- Nilla kunde inte hj�lpa, att hon fnyste till
-och att det kom en road glimt i hennes sm�, klippska �gon -- Lika v�l
-kunde solen gifta sig med alla stj�rnor eller tuppen p� en g�ng ta alla
-h�norna till sig! Nej, d� blefve det allt ett kackel utan all �nda, om
-han f�rs�kte n�ge tocket. Man kan, f�rst�s, ha en k�resta i hvar vr�,
-och det g�r nok, s� l�nge den ena inte vet om den andra, men si gifter
-man sig, �r det v�l tvunget att sopa rent i huset, och finge n�'n se di
-soporna, som d� kom ut, �r jag r�dd hon v�nde om. Grefven �r visst en
-b�de fin och schangtil herre, och Gud bevare mig f�r att f�rtala
-husbond', men gifta sig me'n, det kan ingen, d� skulle det sannerligen
-sp�ka i huset.
-
--- Kan Nilla skaffa mig ett glas friskt vatten? afbr�t farmor s� tv�rt,
-att Nilla hoppade till.
-
--- Ja, herre je d�, hvad jag det kan.
-
-Hon rusade ut och kom strax �ter med det beg�rda.
-
-Farmor drack och st�llde sedan bort glaset.
-
--- Tack, Nilla! Jag vill g�rna hvila nu en liten stund, medan jag v�ntar
-p� grefve Gyldenlo.
-
-Nilla f�rstod, att hon m�ste draga sig tillbaka, det fanns ingen annan
-r�d. Ingen kunde befalla s�, endast med sin h�llning, som gamla frun p�
-Bragehall. Det sades, att unga grefvinnan f�tt denna afvisande h�ghet i
-arf efter sin farmor, men att hon eljest var godare och mildare. Folket
-hade hittat p� sitt eget namn f�r henne. De kallade henne �Fru Gunvor�.
-Grefvinnor fanns det godt om i trakten; man kunde f�rv�xla dem, men alla
-voro �fverens om, att det endast fanns _en_ �fru Gunvor�, och i
-mannaminne hade det ej spridts s� mycken gl�dje p� Bragehall, som hon
-�stadkommit blott p� n�gra �r. Grefve Haqvin var h�gmodig och en smula
-gnidig, n�r det g�llde de underlydande, men fru Gunvor hade alltid ett
-v�nligt ord och en hj�lpsam hand.
-
-Det vardt ej mycken hvila af f�r farmor, trots att hon blef l�mnad
-alldeles ensam i det stora, tysta rummet, d�r v�ggarna voro kl�dda med
-klumpiga boksk�p och reoler, och d�r endast ett egendomligt, gammaldags
-v�ggurs kn�ppande afbr�t stillheten. Den djupa, bekv�ma stolen gaf ingen
-ro �t den gamla. Hon reste sig och gick fram till skrifbordet, hvilket
-var �fvers�lladt med en massa on�diga ting. Oafslutade bref l�go kastade
-�t sidan, �ppet biktande f�r all v�rldens nyfikenhet grefve Gyldenlos
-vigilanser. Midt upp i alltsammans l�g en dikt, nedrafsad p� ett stycke
-oskuret papper: �Till dig!� l�ste farmor. En klok rubrik, den hade intet
-s�rskildt namn att s�ka till, kunde g� ur hand i hand som grefvens
-k�rlek. Hon l�t blicken glida vidare ned�t raderna -- -- -- och n�r hon
-hunnit sista strofen, lade hon h�nfullt ned papperet; det fanns ord i
-det sista poemet, som m�ste br�nna sig in i ett �lskande kvinnohj�rta.
-Troligen skulle han ej f�rg�fves beh�fva v�dja till henne och fr�ga:
-
-   Vill du stiga med mig i min br�ckliga b�t?
-   Vill du med, vill du med mig p� villande str�t?
-   S�g, �lskade, f�ljas vi �t?
-   D�r �r ingen flagga hissad i topp,
-   och intet roder skall styra v�rt lopp,
-   men seglet skall sv�lla af hopp.
-   Vill du med, s� l�gga vi strax fr�n land.
-   Du k�raste, vill du taga min hand
-   och st�fva mot ok�nd kust
-   med �fventyrslust?
-
-Farmor k�nde en stark �tr� att rifva papperet i fina flagor f�r att
-�tminstone f� d�da n�got af denna �lskogslek, som hon f�raktade. Skulle
-Gunvor verkligen f� dessa dumma verser och tro, att de voro tankar?
-Kanske skulle han s�nda dem i en bukett rosor! Blommorna voro �rliga; de
-vissnade -- -- -- men orden, de smekande, hviskande orden p� det hvita
-papperet, de stodo d�r och vaktade p� veka st�mningar f�r att d� bringa
-oro i blodet.
-
-Fagra ord! K�rleksord! Farmor visste, hvad de voro; henne bedrogo de ej
-med sin vackra mask. Hon l�ste dem fr�n afvigsidan och d�r hade de
-skogsr�ets h�lighet. M�nga af lifvets grymmaste d�dsdomar hade afkunnats
-med ljugande, varma fraser. Och s�kert hade Eric Gyldenlo bjudit mer �n
-en med sig i sin �br�ckliga b�t� och sedan kastat den l�ttrogna �fver
-bord. Det var ju en slags heder i detta att ingenting lofva annat �n f�r
-stunden, att erk�nna, att han hvarken hade flagga eller roder, men en
-godtk�psheder var det. Den man, som ej ville ett m�l, kunde aldrig vara
-v�rd en kvinnas k�rlek. Man kunde i ungdoms�ren dr�mma aldrig s� mycket
-om hafvets o�ndliga vidder, s� s�kte man dock f�rr eller senare hamn.
-
-Hundarna sk�llde gladt v�lkomnande ute p� g�rdsplanen.
-
--- S�, nu kom han! -- Fru Eiden fattade med b�da h�nderna h�rdt om
-bordsskifvan; hela gestalten fick en pr�gel af att hon nu sp�nde b�gen
-till det yttersta, och hon darrade af �ngest f�r att str�ngen skulle
-brista.
-
-Det dr�jde litet, innan Eric kom in, men d� var han den oklanderligt
-elegante v�rldsmannen, och med sp�nstiga steg gick han emot sin g�st.
-Djupt bugande kysste han hennes hand.
-
--- Hvad f�rskaffar mig �ran af sj�lfva farmor Eidens bes�k? fr�gade han
-artigt. Det �r v�l ingen sjuk p� Bragehall, tillade han hastigt, i det
-han kastade en snabb, orolig blick p� den gamla fruns bleka, strama
-ansikte.
-
-Hon skakade p� hufvudet och str�k med en r�relse, hon ofta begagnade,
-�fver sina hvita lockar.
-
--- Vill ni inte vara god och taga plats, fru Eiden. H�r finnes inte en
-enda vr� i mitt fattiga torp, som passar f�r er, det vet jag nog, men
-Nilla har haft f�rst�nd att be er stiga in i det hyggligaste rummet, och
-d�rmed ha b�de hon och jag fredat v�ra samveten.
-
-Farmor svarade ingenting. Hon satte sig endast �nyo tillr�tta i
-karmstolen.
-
-Eric st�llde sig en sekund vid skrifbordet. Hans blick f�ll ofrivilligt
-f�rst p� brefven och sedan p� poemet. De f�rra l�t han ligga, trots han
-f�rstod, att farmor Eiden ocks� l�tit dem underg� granskning, men dikten
-skrynklade han till en h�rd boll och kastade den sedan i papperskorgen.
-N�gon hade sett p� den med onda �gon, d� hade det smugit sorg in i den.
-Bort d�rf�r! S�dana smitt�mnen fick ej hans visa f�ra vidare.
-
--- Vill ni inte komma och s�tta er, grefve Gyldenlo?
-
--- Jo, fru Eiden, nu �r jag till er tj�nst. -- Han vred om skrifstolen
-och satte sig s�, att hon kunde se hans ansikte i klar belysning. Hon
-l�t ocks� dessa fina, genom generationer utmejslade drag vederfaras
-r�ttvisa. Det fanns ingenting fult eller disharmoniskt i dessa linjer,
-men �nd� motsade de hvarandra. �gonen dr�mde sv�rmodigt under en
-allvarlig t�nkarpanna, hakans form var vek och munnen �n vankelmodig, �n
-spotsk och �n �ter god och varmt leende. H�ret hade denna m�rka, mjuka
-glans, hvilken lockar hvita kvinnoh�nder att glida �fver det fr�n pannan
-mot nacken. Farmor s�g �fven p� hans gestalt, smidigt mager med breda,
-viljestarka skuldror, och hon fr�gade sig, hvad �det menade, n�r det
-exponerade en dylik m�nniska och kallade den till att endast bli en hand
-full stoft redan i lifvet, ett odugligt embryo.
-
--- Grefve Gyldenlo, sade hon d�mpadt, jag g�r rakt p� saken. Ni har f�r
-�frigt nog redan f�rst�tt, att mitt bes�k h�r f�ranledes af ert
-f�rh�llande till min sondotter, _er v�ns_ hustru.
-
--- Haqvin torde knappt kunna kallas min v�n i djupare mening, och den
-man, som ej sj�lf tar vara p� sina intressen, f�r finna sig i att --
-inkr�ktare -- om ni s� vill -- g�ra det.
-
--- Anser ni det hederligt att smyga sig till en ung kvinnas k�rlek och
-stj�la fred och lycka fr�n hennes hem?
-
--- Har lyckan n�gonsin g�stat Bragehall annat �n p� en kort visit?
-
--- Ja, den lycka de flesta f� n�jas med. Och tror ni, att Gunvor blir
-lyckligare, om hon sviker sina sj�lf�tagna plikter? Hvad kan ni bjuda
-henne?
-
--- Bjuda henne! upprepade han och det flammade till i de eljest n�got
-skygga �gonen. Hvarf�r skall den ena m�nniskan bjuda den andra n�got,
-n�r de k�nna, att de m�ste g� samma v�g? Jag har ingenting att vinna
-henne med, fru Eiden. Jag kunde s�ga er, att jag har min k�rlek, men det
-skulle ni skratta �t och jag sj�lf -- skulle kanske gr�ta �fver att
-r�cka fram en s� fattig g�fva.
-
--- Ja, fr�n er �r den fattig, afbr�t farmor, ni har slitit ut den.
-
-Han log �fverl�gset.
-
--- Nej, fru Eiden, den slites aldrig ut. Det �r den helgdr�kt m�nniskan
-f�tt att kl�da p� sig, n�r s�ckendagarna bli f�r m�nga. Men jag kallar
-den en fattig g�fva, d�rf�r att den beg�r att bli �terg�ldad. Han lade
-armen p� bordet och st�dde hufvudet emot den. Utan h�tskhet eller
-h�ftighet �tertog han: Ni talade n�gra stora ord om kr�nkt heder och
-stulen fred, fru Eiden. Jag k�nde s� v�l igen den frasen. Den �r ju ofta
-den l�sen, hvarmed striden om k�nslans r�tt �ppnas. Men jag kan tyv�rr
-inte �stadkomma n�gon f�rol�mpad stolthet eller �del harm; jag �r till
-och med of�rm�gen att inse, hvilka betingelser Haqvin har att upptr�da
-som min motst�ndare. Kan ni visa mig dem?
-
--- Han �r hennes man, hennes barns far.
-
--- Ja, det torde vara onekligt, liksom att pr�sten f�rklarat dem vara
-_ett_, men, fru Eiden, se nu p� dem, som de tv� individer de �ro. Ha de
-n�gonsin h�rt samman? Har Hillevi n�gonsin k�nt, att hennes far var
-annat �n en sn�ll, litet tr�g lekkamrat, och slutligen Haqvin sj�lf! �r
-det k�rlekens lycka _han_ bjuder sin unga hustru? Nej, Bragehall var ett
-v�ldigt maskstunget och ih�ligt tr�d, redan innan jag kom. Att jag
-hittade f�gel Fenix d�rinne i m�rkret och skyndade mig att f�ra den ut i
-ljuset, �r det detta ni f�rebr�r mig?
-
--- Lek inte med allvaret, grefve Gyldenlo! Jag f�rebr�r er _allt_, ty ni
-vet, att ni inte h�r till de m�n, som kunna ge en kvinna hem och h�rd.
-Inv�nd inte, att Gunvor �r rik och kan betala alla edra skulder, det �r
-inte _det_, jag menar. Ni st�r ju sj�lf utan h�llpunkt, och f�rst och
-fr�mst m�ste en kvinna kunna trygga sig till den hon �lskar, om k�rleken
-skall ha best�nd. Kan ni ge trygghet?
-
--- Inte till den grad som Haqvin Brage, svarade han ironiskt, men
-tillade strax d�rp� i en n�stan sorgl�s ton: Trygghet finnes inte i
-v�rlden; sj�lfva klippan r�mnar. Det �r inte heller trygghet Gunvor
-s�ker hos mig, det �r f�rst�else f�r det sjudande unga och varma, som
-fyller hennes h�g. Det �r lifvets brusande lust och lek hon vill ha; det
-�r sin stormande l�ngtan hon vill k�nna stillad i min famn. Ser ni, fru
-Eiden, s�dana kvinnor som Gunvor kunna ge tusen kalla kyssar och tro,
-att detta var allt, hvad de f�rm�dde, men m�ta de s� den ende, som kan
-l�ra dem, att en kyss g�mmer hela lifvets fullhet, d� g� de till d�den,
-om det g�ller, f�r den, som gaf dem k�rlekens djupaste hemlighet.
-
--- Ni �r s�ker, alldeles f�r s�ker p� Gunvors otrohet, grefve Gyldenlo.
-
--- Nej, p� hennes trohet.
-
--- Jag kallar det _otrohet_, ty jag ser det ej i falsk belysning, och
-jag har kommit hit f�r att be er se det -- ej med mina �gon -- men s�
-som det �r. Aldrig kan n�gon lycka byggas p� en s� skef grundval, som
-den ni uppst�ller. Ni st�rtar Bragehalls best�nd, utarmar en s� godt som
-v�rnl�s man, st�ter ut ett litet barn i v�rlden och ger Gunvor till godt
-pris f�r onda tungor. Bet�nk allt detta, grefve Gyldenlo! Drag er
-tillbaka, g�r oss inte alla olyckliga f�r en -- en nycks skull. D�m inte
-Bragehall och Haqvin Brage till s�ker underg�ng!
-
-Hon bad med darrande r�st, och �gonen stodo fulla af t�rar. Eric s�g,
-hur kallsvetten i stora droppar rann nedf�r den f�rade pannan, och hur
-h�nderna sk�lfvande kn�tos, f�r att ej deras nerv�sa r�relser skulle
-m�rkas alltf�r tydligt. Hon satt d�r s� hopkrumpen, s� nedbruten och
-f�rtviflad, att han endast k�nde ett: hon var en kvinna, som bad, och
-han m�ste tr�sta.
-
-Sekunden d�refter l�g han p� kn� framf�r farmor Eiden och g�mde sitt
-uppr�rda ansikte i hennes kn�. Pl�tsligt s�g han upp, hvarje muskel var
-i strid inom honom, och hj�rtat slog vildt.
-
--- Jag �lskar Gunvor, sade han sakta, tonl�st, s� vackert och rent har
-jag inte �lskat, sedan jag var barn och kysste blommorna.
-
-Farmor �ppnade sina h�nder. Hon lade den ena p� hans hufvud och b�jde
-det ned igen.
-
--- Br�t ni ocks� blommorna.
-
--- Nej, inte d�.
-
-Farmors hand smekte hans h�r. Hon visste det knappt sj�lf; handen gled
-och gled �fver de mjuka v�gorna, det var, som hon stillat en storm.
-
--- Har ni aldrig dr�mt om att utf�ra en stor och god handling? fr�gade
-hon. Bara _en_ enda, som kunde bli som en mjuk hufvudkudde f�r er en
-g�ng, n�r ni var tr�tt och beh�fde hvila.
-
--- Jo, jag har dr�mt ... och vaknat igen, men aldrig blef _den_ dr�mmen
-verklighet.
-
--- �fvervinn er sj�lf. Tag inte Haqvin Brages hustru! Hon skulle g� i
-d�den f�r sin k�rleks skull tror ni. M�nne den ej ocks� kunde l�ra henne
-att lefva? Det �r ofta sv�rare. Grefve Gyldenlo, jag kom hit i hat och
-bitterhet, men ni har afv�pnat mig -- hvarigenom? Jag vet det inte, bara
-att jag nu kan be er som en �dmjuk, gammal kvinna ber det unga och
-starka, hon ej r�r med att lyfta, g� ur v�gen. Ni �r i denna stund
-triumfator och kan krossa mycket under er triumfvagn, men jag ser nu,
-att ni �r s�dan, att ni skall h�ra som ett verop fr�n hvarje spillra.
-D�rf�r kan jag be: stanna! hejda den krossande f�rden, innan det �r f�r
-sent.
-
--- Och Gunvor?
-
-Farmor ryckte till. Det stack inom henne af ett samvetsagg, hon ej kunde
-d�fva. Var det verkligen s�, att hon �nyo m�ste offra den unga f�r det,
-som g�tt, f�r den k�rlek, hvilken aldrig sl�t, som var starkare �n graf
-och d�d och f�rg�ngelse.
-
--- Gunvor, sade hon os�kert, hon har sitt barn.
-
--- �r det nog?
-
--- Det �r mycket.
-
--- Men om k�rleken �r hennes _allt_?
-
--- En otill�ten k�nsla m�ste kufvas. �, ni inser det ju sj�lf! -- Hennes
-tonfall blef �nyo sk�rande af kvalfull sm�rta. -- Gunvor har mark under
-f�tterna, hvarf�r skulle hon g� ut p� gungfly? Om marken �n �r h�rd, s�
-�r den dock fast. S�g mig, tror ni p� er egen styrka? �r ni inte r�dd
-f�r att vackla? Och hvad skall d� bli Gunvors �de? Kom ih�g, Haqvin
-Brage sviker henne aldrig.
-
-Eric s�g n�stan f�rv�nad p� farmor, n�r hon s� stolt uttalade dessa ord,
-och ett egendomligt leende lade sig om hans mun. Haqvin Brage, en
-halfidiot! Hvem fr�gade efter hans gunst? Minst af alla hans h�rliga
-Gunvor. Men �nd�, farmor hade r�tt, Eric �ngslades f�r de lifsl�ngt
-bindande banden, f�r den solidt tilltrampade grund, samh�llet fordrade.
-Han hade aldrig pinat in sig i n�gra former, t�lde ej tv�ngstr�ja och
-hade inte t�nkt p�, att med Gunvors �gande kom ansvar och skyldigheter
-�fver honom som en all gl�dje och frihet begrafvande glaci�r. Han fick
-ett slags fruktan f�r denna hotande jordb�fning, som m�nniskof�rdomar
-behagade st�lla till f�r att underminera �kta, ursprunglig lycka, och
-han fr�gade pl�tsligt: -- Hvad beg�r ni af mig, fru Eiden?
-
--- Ett afskedsbref till Gunvor och att ni reser h�rifr�n.
-
--- I landsflykt? Ja, men hvart?
-
--- V�lj sj�lf.
-
-Reslusten grep honom och t�nde eld i hans blod. Han s�g f�r sig alla de
-l�nder, hans fantasi s� ofta genomfarit, s�derns varma, rika l�nder med
-str�lande solglans och njutningar utan tal. Ack, han var ju f�dd med
-konstn�rskynnets nomadl�ngtan, och dess gl�d kunde intet d�mpa och �nd�
--- hvad menade hon, den gamla, kloka frun med sitt �v�lj sj�lf!� Visste
-hon ej, att fattigdomen var en black om foten? Han kunde draga ut i skog
-och mark milsvidt bort, men inte �fver hafvet.
-
-Han skrattade kort.
-
--- Ja, valet, fru Eiden, s�rjer min tomma pl�nbok f�r. Den s�ger: �G�
-du! Man kan vara biltog ocks� i eget land!�
-
-Han hade sprungit upp och stod nu och ordnade papperen p� skrifbordet
-med febril on�dig br�dska.
-
-Farmor reste sig ocks�. Hon kom fram till honom:
-
--- Om ni ville till�ta mig, sade hon l�gt, n�gra tusen kronor; det �r ju
-en sm�sak ...
-
-Han str�ckte afv�rjande ut handen, och hon s�g, hur han blef flammande
-r�d; det l�g blygsel �fver att hon kunnat g�ra ett s�dant erbjudande i
-hans tonfall, n�r han svarade:
-
--- Jag tar inte mutor f�r min k�rlek. Ni borde inte trott mig vara s�
-l�gsinnad, fru Eiden!
-
--- F�rl�t mig! Jag �r af k�pmanssl�kt, och ser detta fr�n en annan
-synpunkt �n ni. -- Efter en paus tillade hon: -- Men brefvet, det
-skrifver ni ju redan i afton. Ni kan med lugnt samvete s�ga er, att det
-sker f�r Gunvors b�sta.
-
--- Jag skall skrifva det, och i morgon far jag. Jag s�ljer L�gen�s �t
-den f�rstbjudande. Trollet komma de �nd� inte �t, tillade han med ett
-svagt leende, det sitter vid L�gens strand och undrar �fver de sm�
-m�nniskorna, som det undrat nu i sekler. Det trollet �r stort och
-m�ktigt, d�rf�r att det �r ensamt, kanske ocks� jag kan g� och bli
-stortroll nu.
-
-Farmor h�rde det halft vemodiga, halft h�nfulla i hans klangfulla
-st�mma, men hon hade intet svar; hennes tankar vandrade redan bort ifr�n
-honom, och hon drog en djup suck; det var, som hon befriats fr�n en tung
-b�rda.
-
--- Jag litar p� ert l�fte, grefve Gyldenlo, sade hon allvarligt. Lycka
-till och tack f�r hvad ni gjort i dag! Farv�l, kanske ses vi inte mera.
-Nu har jag r�tt att f� ro. Mitt dagsarbete �r afslutadt. Gunvor stannar
-p� Bragehall.
-
--- �r fru Eiden viss om det?
-
--- Ja, ni var den ende, som kunde f�rm� henne att gl�mma sina plikter --
-och nu g�r ni.
-
--- Ja, fru Eiden.
-
-Hon l�mnade rummet med l�ngsamma steg, men h�llningen var rakare �n
-nyss. Hon var v�l lika tr�tt, men det hvilade ett tryggt lugn �fver hela
-hennes v�sen.
-
-Eric hj�lpte henne upp i vagnen. Hon nickade v�nligt �t honom till
-afsked.
-
-N�r de kommit ut p� landsv�gen, ropade farmor Eiden upp�t kuskbocken:
-
--- K�r v�gen f�rbi kyrkvaktarn, Bengtsson. G� in d�r och f� nyckeln till
-grafkoret; jag vill g� dit ned.
-
-Det h�nde ej s� s�llan, att gamla fru Eiden bes�kte det Brageska
-grafkoret, och hon ville d� alltid vara ensam. Bengtsson satt d�rf�r
-lugnt p� en b�nk utanf�r kyrkog�rdsmuren och pratade med kyrkvaktarn,
-medan han v�ntade p� att f� bestiga kuskbocken igen.
-
-Farmor hade satt nyckeln i det gnisslande l�set och g�tt de f� n�tta,
-slippriga trappstegen ned i dunklet. En unken, fuktig k�llarluft slog
-emot henne, men hon m�rkte det ej. Hela hennes uppm�rksamhet var riktad
-p� den silfverbeslagna ekkista, hvilken g�mde den sist aflidne grefve
-Haqvin Brages stoft. H�r stodo dubbla rader af sm� och stora kistor och
-p� alla pl�tar l�stes l�nga titlar och detsamma stolta namnet Brage.
-
-Farmor s�g sig ej omkring, rakt fram till den �lskade gick hon, och
-hennes gamla, darrande kn�n sj�nko m�dosamt ned mot det h�rda, gropiga
-golfvet. Det hvita hufvudet lutade hon mot kistans lock, som hade det
-varit en mjuk kudde, och hennes sk�lfvande l�ppar r�rde sig sakta till
-afbrutna meningar.
-
--- Nu, Haqvin -- kan jag inte mera -- l�t mig hvila ut hos dig, hela
-mitt l�nga, tunga lif har -- jag lefvat f�r dig. -- Jag har aldrig --
-brutit det l�fte -- jag gaf mig sj�lf -- _allt_ f�r den jag �lskar --
-intet offer fick vara f�r stort -- ingen v�g f�r ol�ndig. -- Mina f�tter
-ha i dag tagit -- de tyngsta stegen -- Haqvin! Du k�re -- om jag gjort
-or�tt, om ... Minnes du -- hvad jag sade om -- �delt vildt -- ibland
-tycker jag, att det varit hetsjakt -- Gunvor, min -- egen lilla Gunvor,
-var bytet.
-
-Hon v�ndades som i fysiska pl�gor och lade handen mot hj�rtat. �, Haqvin
--- om jag misstager mig! -- D� f�r jag aldrig -- aldrig frid --
-vederg�llningens lag �r �fver oss alla -- men du �lskade, �lskade --
-r�sten svek henne pl�tsligt, det blef m�rkt f�r hennes �gon och h�nderna
-famlade efter st�d; efter en stund mumlade hon oh�rbart: det m�ste s�
-vara, du kr�fde det -- du -- och -- k�rleken.
-
-Hon slog i detsamma hufvudet h�rdt mot kistan och f�ll fram�t. S� l�g
-hon or�rlig.
-
-N�r Bengtsson v�ntat en timme, blef han orolig. Kyrkvaktaren och han
-kommo �fverens om, att farmor Eiden kunde f�rkyla sig d�rnere i fukten.
-De m�ste f�rs�ka f� henne upp. Bengtsson gick till d�rren och gnisslade
-f�rsiktigt med den f�r att varsko den gamla. Men det hj�lpte inte. Han
-gick d� ned. Kunde hon ha somnat? T�tt invid trappan stannade han och
-ropade strax d�rp�:
-
--- Hansson, Hansson, kom!
-
--- Hvad �r det? -- Kyrkvaktaren kom st�flande.
-
--- Gamla frun har visst svimmat, sade Bengtsson �ngsligt. Hj�lp mig att
-b�ra upp henne, s� f� vi f�rs�ka gnida hennes tinningar.
-
-De buro varligt upp den stela kroppen och lade den i vagnen, men deras
-anstr�ngningar att �terkalla farmor Eiden till lif voro f�rg�fves. Hon
-sof, den gamla, sof utan lifvets feberdr�mmar. Det var den stora, stilla
-s�mnen, som �ndtligen kommit till henne. Farmor hade gjort sin sista
-f�rd, och det var blott det d�da stoftet, som �terf�rdes till Bragehall,
-f�ljdt af m�ngas blickar.
-
-I byn s�g man p� hvarandra och sade halfh�gt: �Hur skall det nu bli p�
-slottet? Hvem skall h�lla det hela tillsammans? Farmor Eiden var alltid
-p� sin post.�
-
-
-
-
-                            ELFTE KAPITLET.
-                          Alla tr�dar brista.
-
-
-Ett bref till grefvinnan! -- Kammarjungfrun hade v�gat sig in i
-grefvinnans rum utan att knacka, ty hon f�rstod, att hennes matmor �nd�
-inte skulle h�rt henne i den sinnesst�mning, hvari hon nu befann sig.
-Hon hade ett besynnerligt, f�rstenadt lugn �fver sig. Man kunde inte ens
-veta, om farmoderns d�d gripit henne, ty fast hon i timtal st�tt lutad
-�fver liket, hade ingen sett henne gr�ta. Det var Haqvin, som nu
-�ndtligen f�rm�tt henne att f�rs�ka hvila. Det var r�tt sent p� kv�llen,
-och han sj�lf s�g s� s�mnig ut, som om han inte kunde h�lla upp �gonen.
-
-Gunvor stod vid f�nstret, p� samma plats, d�r hon st�tt en g�ng f�rr i
-dag, n�r farmor �kte bort. Hon v�nde sig ej om, n�r den unga
-tj�nstflickan kom in, str�ckte endast mekaniskt ut handen efter brefvet.
-Hvem skref till henne h�r p� trakten? Posten kom aldrig denna tid.
-
--- Det var ett bud fr�n L�gen�s h�r med det, sade kammarjungfrun. Ehuru
-hon ej blef tillfr�gad, tyckte hon sig b�ra s�ga det.
-
--- Fr�n L�gen�s! -- Gunvors stela uttryck f�rsvann och hvarje linje i
-det fina, bleka ansiktet tycktes sk�lfva af fruktan. -- Skulle det vara
-svar? fr�gade hon.
-
--- Nej, grefvinnan, det h�rde jag s�rskildt efter.
-
--- Jas� -- intet svar! -- Hon suckade s� tungt och f�rtvifladt, att
-lilla Mari blef helt �ngslig till mods. Men hon visste ju nog, att
-olyckan nu skulle komma �fver Bragehall, det var flere, som sett de fyra
-hufvudl�sa barnen dansa p� Korskullen, just som m�nen g�tt upp vid
-senaste nyt�ndningen, och nog visste man, hvad det betydde. Stackars
-unga grefvinnan! Hon hade inte f�r roliga dagar. Mari hade h�rt, hur
-grefven lefde ibland, n�r han f�tt ett glas f�r mycket, och hon t�nkte
-med en rysning, att det v�l inte kunde vara stort v�rre att r�ka ut f�r
-en arg, het tjur.
-
--- Om -- om det i alla fall skall vara svar, kan jag nog springa
-genv�gen genom skogen till L�gen�s med det, sade hon, och hennes runda,
-ljusa ansikte sken af tj�nstaktighet.
-
--- Tack, lilla Mari! -- Gunvor nickade v�nligt. -- Jag skall ringa p�
-dig d�.
-
-Mari neg och gick. Det var v�l, t�nkte hon, att inte Korskullen l�g �t
-det h�llet, f�r hur mycket hon h�ll af sin matmor, aldrig i lifvet
-skulle hon v�gat g� f�rbi den, sedan m�nen g�tt upp.
-
-Gunvor beh�fde inte t�nda ljus f�r att l�sa sitt bref. Sommaraftonens
-klara dager var tillr�cklig. Hon k�nde ocks� v�l dessa underligt
-kantiga, os�kra bokst�fver, hvilka h�llningsl�st fyllde papperet. De
-kunde ej h�nf�ras till n�gon stil, utan talade sitt eget individuella,
-starkt expressiva spr�k. �n sl�ngde de sig tr�tt ned i n�gra bisarra
-krokar, �n reste de sig stolt, och �n b�jde de sig mjukt. Hvarje ord
-hade lif och f�rg. Hon hade l�rt sig h�lla af dem i all sin
-oregelbundenhet, n�r de kommit till henne i sm�, smeksamma biljetter,
-bringande bud eller h�lsning fr�n Eric. Denna g�ng bildade de ett helt
-bref. Hon sj�nk ner p� en stol, utmattad, r�dd att m�ta �det. Det
-hj�lpte ej, att hon intalade sig mod, sade sig, att han kanske endast
-velat s�nda henne n�gra tr�stande ord �fver den f�rlust, som han
-m�jligen redan visste drabbat henne. Nej, nej, d� hade han kommit sj�lf
--- _det var en annans r�st_, som skulle tala till henne fr�n denna
-skrifvelse. �, den r�sten, den var s� stark och viljemodig, att ej ens
-d�den f�rstummade den! Farmor hade varit vid L�gen�s i dag. Farmor hade
-velat skilja Eric och henne, och aldrig �n hade farmors vilja lidit
-nederlag. Den ropade till hennes sondotter �nnu i denna stund: �B�j dig
-under det oundvikliga, barn. Fac et nihil spera.� Hon br�t f�rseglingen,
-men hennes blick skymdes pl�tsligt af t�rar. I denna stund t�nkte hon ej
-p� Eric. Hon s�rjde �fver att ej _kunna_ s�rja, �fver att farmor ej
-gifvit henne den lyckan ens att �ga ett mildt och ljust minne. Hur
-innerligt, feberaktigt hade hon ej bedt denna �ndl�st l�nga eftermiddag,
-bedt, att hon skulle f� begr�ta farmor i �mhet och saknad, att n�got
-skulle intr�ffa, som f�rm�dde sm�lta ned den bitterhet, hon hyste mot
-den d�da. Att vilja �lska och tvingas att hysa agg, gafs det v�l n�got
-grymmare? T�rarna stelnade i hennes �gonvr�r; hennes hvita ansikte
-f�rvreds i konvulsivisk sm�rta. Hon vecklade upp brefvet och l�ste:
-
-�Gunvor!
-
-Det myllrar i v�rlden af ord, som borde varit outsagda; s�dana ord ha
-v�l ocks� fallit emellan dig och mig, och �nd� -- �ngra dem kan jag ej.
-De ha gjort mig s� lycklig. Att de h�danefter skola f� tiga inom mig i
-l�ngtan och saknad, �r det st�rsta offer jag kan ge, ty tusen g�nger
-hellre l�te jag dem storma ut, starka och lidelsefulla som de �ro;
-dr�mmens vilda f�glar.
-
-Mitt l�fte �r emellertid gifvet. Jag har lofvat tystnad och mer �n det;
-jag har ocks� lofvat att s�ga dig farv�l f�r l�ng tid -- troligen var
-det menadt _f�r alltid_.
-
-En, som �r klok och stark och som vetat att leda min vilja, har i dag
-sagt mig, att det vore b�st f�r dig, om jag afstod fr�n ditt �gande.
-B�st f�r dig! Det lj�d s� underligt i mina �ron, som �nnu g�mde ekot af
-dina k�rleksord, de varma, l�ngtande, de, som om och omigen smekte hela
-mitt v�sen, n�r du l�t mig sluta dig i min famn. Du �lskade! Den r�sten,
-som talade om klokskap och gl�mska, var s� olik din, som natten �r olik
-dagen, men �r det inte s�, att natten f�der skepticismen inom oss,
-misstrons och tviflets onda andar? Och -- Gunvor! -- min hj�rna gaf den
-h�rda st�mman r�tt: Det �r b�st f�r dig att icke draga ut p� de m�rka
-�desdjupen med en s�dan som mig. Mitt hj�rta t�nkte annorlunda, men
-hj�rtats tankar �ro rosendoft och morgondagg, intet att r�kna med ute i
-lifvet.
-
-Och d�rf�r farv�l! Jag reser bort; hvart kosan b�r, vet jag ej, blott
-att L�gen�s blir �de, och att det m�ste dr�ja l�nge, innan jag �terser
-Bragehall -- och dig.
-
-Det finnes ju m�nga v�gar f�r ensamma stigm�n; jag hittar v�l ocks� en,
-det bekymrar mig f�ga. T�nk ej heller du p� den, som gick med �ngest och
-b�fvan! L�t h�gkomsten lysa som dalande sol �fver sommardagens lek, och
-d�m ej, hvarken mig, som icke har b�ttre afskedsord, eller den, som var
-kraftigare �n vi b�da. Tack f�r hvarje lyckostund du sk�nkte! En g�ng
-skall kanske ocks� du kalla dessa timmar stulna och �mka dig �fver din
-svaghet. F�r mig f�rbli de �n som minne gl�djens purprade rosor, och
-sargade ocks� taggarna �n v�rre, aldrig skall jag �ngra hvart lysande
-rosenf�ng jag tagit i famn. Lef v�l! Fred �nskar dig den fredl�se
-
-                                                     _Eric Gyldenlo_.�
-
-Gunvor hade, allt ifr�n det st�lle i brefvet, d�r han talat om sin
-f�rest�ende resa, endast beh�rskats af en tanke: det fick ej ske. Han
-skulle ej f� tro, att hon var vek och svag och l�t sig brytas af en
-annans vilja. Hon lade br�dskande ihop det hvita arket; det hade ej
-gjort henne s� ondt; det var ju inte _han_, som talat, han hade endast
-f�rt pennan.
-
-Men hon skulle svara honom med sina egna ord, och de skulle hejda hans
-flykt; de skulle som gl�dande kyssar utpl�na sorgen i hans sinne, binda
-honom som mjuka armar.
-
-Hon tog pennan och satte dess spets mot papperet, men kastade den igen
-och sprang upp. Sj�lf ville hon g� till honom, luta sitt heta, tr�tta
-hufvud mot hans br�st, h�ra honom hviska: �barnet mitt!� med denna
-st�mma, hvilken var som en rik melodi, och hon ville blicka djupt in i
-hans �gon och fr�ga: �Kan du �fverge mig? Kan du g�, n�r jag ber dig
-stanna!�
-
-Tornuret slog tio dofva slag -- och skymningen sm�g snabbt sina
-skuggarmar kring f�rem�len i rummet. �fverg�ngen fr�n dag till dunkel
-var alltid hastig h�r p� sl�tten. Gunvor lyssnade dock endast f�rstr�dd
-till de tungt ljudande klockslagen. I tankar och h�g var hon redan hos
-honom, som m�ste v�nta henne. Hon ordnade nerv�st sin toalett, t�nde
-ljusen framf�r spegeln, granskade en sekund sitt ansikte och log
-ofrivilligt. _Det_ uttrycket var nog f�r att s�ga honom, att han m�ste
-stanna. Han skulle sluta henne h�rdt intill sig och f�rst�, att endast
-d�r, i hans famn, var hennes lycka.
-
-Det knackade sakta p� d�rren.
-
--- Hvem �r det?
-
--- Jag, mamma! snyftade en liten f�rgr�ten r�st.
-
--- Men, Hillevi d�! -- Gunvor �ppnade f�rskr�ckt. Barnet stod d�r och
-skakade i sin l�nga nattdr�kt, under hvilken de bara f�tterna stucko
-fram. -- Hvad vill det h�r s�ga; hvarf�r ligger du inte stilla?
-
--- Karna trodde, att jag somnat, och det hade jag, men s� vaknade jag
-och dr�mde, att farmor kom in, och hon var inte lefvande, och jag blef
-s� r�dd, f�r hon pekade p� mig och sa': �Lyd!� Och jag var ensam.
-
-Den lilla gr�t hejdl�st. Gunvor m�ste taga henne i sitt kn� och tr�sta
-henne. De sm� h�nderna voro feberheta och hufvudet br�nde, under det att
-den ena frossbrytningen efter den andra skakade den mjuka barnkroppen.
-
--- Min lilla flicka, farmor ligger s� stilla d�r nere i paviljongen; hon
-kan inte komma till dig.
-
-Hillevis snyftningar aftogo och blefvo l�nga, tr�tta suckar.
-
--- Karna sa', mumlade hon, att farmor nog g�r igen, och jag t�rs inte
-vara ensam.
-
--- Det beh�fver du inte heller. Karna t�nkte komma strax, det f�rst�r du
-v�l.
-
--- Jag vill inte alls ligga d�r. Jag vill bara vara hos mamma, annars
-t�rs jag inte somna.
-
-Gunvor tryckte det uppskr�mda barnet intill sig och kysste det. Hon
-gjorde det h�ftigt, som f�r att v�rja sig mot en m�ktig frestelse, ty
-aldrig hade hon varit n�rmare �n nu att kasta modersplikten �fverbord,
-l�mna den lilla �t lejda h�nder och g� till honom, som hon �lskade.
-Hennes armar sl�to sig n�stan krampaktigt om den lilla dottern, och hon
-bar henne tyst in i sin s�ngkammare, d�r hon lade henne i sin egen s�ng,
-hvarefter hon ringde p� Karna.
-
-Denna kom rusande. Hon hade tusen urs�kter f�r sin f�rsumlighet.
-Grefvinnan m�ste v�l k�nna henne och veta, att hon var att lita p�, men
-det var s�, att hon ...
-
-Gunvor afbr�t ovanligt kort och skarpt alla f�rklaringar. Hon hade
-endast velat s�ga, att Hillevi skulle stanna hos henne i natt.
-
-Flickan, som suttit uppr�tt och med stora, �ngsliga �gon f�ljt samtalet,
-lade sig strax bel�tet ned p� kudden, och tio minuter senare sof hon med
-sin lilla hand inkrupen i moderns.
-
-Gunvor l�sgjorde sig varsamt och gick fram till f�nstret. Nu var det
-alldeles m�rkt, buskar och tr�d skymtade endast som dunkla konturer.
-Himlen var t�tt �fverdragen af hotande ov�dersmoln, och de f�rsta
-regndropparna b�rjade smattra mot rutorna. Det var f�r sent att s�nda
-bud till L�gen�s, f�r sent! Och sj�lf kunde hon ej g�; barnet hade
-omedvetet sp�rrat hennes v�g. Utan att ana det, hade Hillevi g�tt
-farmors �renden och lydt den gamla, hvilken kommit till henne i dr�mmen.
-Var det m�jligt, att farmor ej ens nu h�rde till de trygga slumrarna,
-att hennes okufliga energi n�dde �fver gr�nsen? �, nej, nej! Gunvor
-lutade hufvudet mot f�nsterposten. Farmor Eiden hvilade nog godt, men
-�det slog st�ndigt sina oj�mna t�rningskast f�r m�nniskors barn.
-
-Hon satt l�nge or�rlig, f�rnimmande sin lilla dotters djupa andetag utan
-att lyssna till dem, oafl�tligt grubblande �fver ett, _ett enda_. Hur
-skulle hon hinna kalla Eric Gyldenlo tillbaka? Det fanns ingen
-tveh�gsenhet, inga tvifvel inom henne om r�tten till denna k�rlek. Hon
-gick emot den som mot v�gens m�l, och m�ste d�r ocks� bli uppskof, fram
-skulle hon, f�rr eller senare. Hans afskedsbref hade icke st�tt henne
-tillbaka, mellan raderna l�ste hon gl�dande f�rs�kringar om hans
-h�ngifvenhet, och hon trodde med ljus tillf�rsikt, att hon f�tt korsa
-hans led endast d�rf�r att hennes k�rlek skulle v�rna och st�rka det
-veka hos honom, hennes tro bli hans st�d, hennes hopp ocks� hans. Med
-orubblig, jublande visshet s�g hon mot deras gemensamma framtid, och hon
-ryggade endast sekundl�ngt som f�r ett l�tt afv�rjdt hinder tillbaka f�r
-Haqvins plumpa utfall, n�r hon talade om skilsm�ssa.
-
-Bara hon hann Eric, innan han reste! Detta var den enda punkt, d�r
-�ngesten kunde n� henne, och hon sm�g sig p� t� bort till s�ngen f�r att
-�fvertyga sig om att Hillevi sof godt, ty d� -- d� ... Hon hade
-visserligen nyss sagt sig, att v�gen nu var st�ngd f�r henne, att hon ej
-kunde vandra till L�gen�s midt i natten, men hvad hindrade henne
-egentligen?
-
-Inte den cyklonartade stormen, som pl�tsligt b�rjat rasa och b�jde
-g�rdsplanens h�ga tr�d till sviktande b�gar; inte det str�mmande regnet,
-hvilket slog rosenbladen till marken och f�ste dem som ett
-applikationsm�nster p� den v�ta sanden; inte m�rkrets vida kappa, gr�
-och ogenomtr�nglig som f�rintelsen, nej, nej, intet af detta kunde
-betvinga hennes brusande l�ngtan. Hon lutade sig �fver Hillevi; den
-lilla kastade sig i s�mnen och mumlade otydligt. Pl�tsligt skrek hon
-g�llt: �Farmor!� och strax d�rp� kved den sp�da r�sten: �T�rs inte --
-mamma, mamma, jag t�rs inte vara ensam!�
-
-Gunvor lade sin arm om henne och vyssjade sakta, till dess den lilla
-blef trygg igen, men inom henne sj�lf tumlade oron som vilda h�star och
-febern brann i hennes blod. Hvad f�ngslade henne h�r denna underliga
-natt, d� d�den g�stade Bragehall, var det blott ett litet gr�tande,
-skr�mdt barn, eller var det en hemsk, outgrundlig makt, hvilkens g�ta
-lifvet aldrig l�ser?
-
-Hon reste sig �nyo och b�rjade rastl�st g� af och an i rummet; s� gick
-hon �nda till daggryningen, d� satte hon sig vid skrifbordet, doppade
-pennan och skref med sk�lfvande hand, iskall af tr�tthet och matt af att
-ha vridits och str�ckts i l�ngtans marter:
-
-�Min �lskade!
-
-Har du vakat denna natt, m�ste du k�nt, hur n�ra jag varit dig; hur
-hvarje min tanke fl�tats in i din och hvarje hj�rtats d�fvande slag
-flugit mot dig i l�ngtan.
-
-Att jag inte kom, att jag inte i verkligheten lindade mina armar om din
-hals och hviskade till dig, hvad jag under de g�ngna timmarna tusen
-g�nger upprepat f�r mig sj�lf: �Du �r mitt lif, min enda lycka!� Att jag
-inte kom f�r att s�ga dig det, �r hemliga makters verk.
-
-Du talade om den stora och kloka, som ville skilja oss �t, kanske har
-hon vakat i natt i tro att f�ngelseluft och f�ngdr�kt var �b�st f�r
-mig�, men du k�raste, om du ocks� flydde till v�rldens �nda, skulle mina
-tankar och min h�g f�lja dig.
-
-Men jag skall ej beh�fva s�ka dig. N�r du l�st detta, skall du stanna
-och hj�lpa mig �fver det bittra och sv�ra. V�r k�rlek har varit en glad
-lek; nu har den blifvit till allvar, och det har gifvit den ett h�gre
-v�rde och ett st�rre ansvar. Du vet, Eric, att jag skall kr�fva min
-frihet till hvarje pris; och sedan ... sedan sker det som �r �b�st f�r
-mig�, ty �r inte k�rleken en kvinnas verkligaste lif?
-
-Hvad jag l�ngtar efter dig, dina �gon, din st�mma, efter det varma och
-veka, det dystra och sjuka! Du kom till mig, n�r m�rkret l�g tungt �fver
-mitt sinne, och gaf det ljus och hopp. Minnes du, hvad du sade, n�r vi
-stodo i det f�rseglade rummet: �H�r skulle jag vilja ge mina b�sta
-dr�mmar en trygg vr�!� De orden har jag aldrig gl�mt. Innan jag s�g dig,
-var mitt hj�rta ocks� ett f�rsegladt rum, du �ppnade den st�ngda d�rren
-och tr�dde dit in med dr�mmar och lyckoaningar. Skall du l�ta dem
-f�rmultna, d�rf�r att man velat sluta om dem med reglar och l�s?
-
-N�r du l�ser detta, vet du troligen redan, att farmor Eiden �r borta,
-att hon f�rdes hem d�d -- sedan hon vunnit seger �fver dig. Det k�nnes
-s� kallt och h�rdt inom mig, n�r jag t�nker p�, hur hon h�nsynsl�st
-trampade allt under f�tterna, blott f�r att n� sitt f�resatta m�l. Jag
-kan ej h�lla af den, som f�r�dmjukat och pl�gat mig, men jag lider af
-att ej ha n�gra t�rar �t henne; goda milda t�rar ville jag s� g�rna,
-g�rna gr�ta i saknad och sorg, men jag _kan_ inte. Det �r fruktansv�rdt
-grymt, Eric, n�r den ena m�nniskan d�dar den andras k�nslor. Ett
-uppenbart mord vore b�ttre.
-
-�, att jag skall skrifva detta om min egen, en g�ng i blind dyrkan
-�lskade gamla farmor! Det �r, som vredes en knif obarmh�rtigt rundt i
-mitt hj�rta -- sargadt �r det, bl�dande och olyckligt, men inte
-f�rl�tande. Eric, v�nnen min, i din famn skall jag bli vek och god. Res
-ej fr�n
-
-                                                        _Din Gunvor_.�
-
-Hon l�ste ej igenom brefvet, innan hon lade in det och skref
-utanskriften. S� s�g hon p� klockan. Endast sex, d� m�ste hon v�nta en
-stund. Mari kunde ej s�ndas �n, det skulle v�cka f�r mycken undran.
-
-Hon gick till f�nstret och �ppnade det. Luften k�ndes behagligt
-uppfriskad efter nattens rasande ov�der. Himlen var nu bl� med ett och
-annat litet glidande, hvitt str�moln. P� alla tr�d och buskar h�ngde
-stora vattendroppar, de glittrade och bl�nkte i det klara solskenet som
-myriader �dla stenar.
-
-Vid sjutiden ringde Gunvor p� Mari, som genast infann sig. Morgonen
-efter ett d�dsfall �r det ju alltid oro och r�relse i sorgehuset, och
-flickan undrade d�rf�r ej �fver den tidiga kallelsen.
-
--- Det skulle vara svar p� brefvet fr�n L�gen�s, sade Gunvor lugnt, kan
-du genast g� �fver med detta, Mari? Du skall helst l�mna det till
-grefven egenh�ndigt.
-
--- Ja, grefvinnan!
-
-Mari neg, tog det svagt violdoftande brefvet och gick. N�r hon efter ett
-par timmar kom tillbaka, lade hon det �nyo framf�r sin matmor.
-
--- Grefven hade rest redan i natt, sade hon.
-
--- Hvart?
-
-Nilla visste inte hans adress.
-
--- Du fr�gade inte, n�r han skulle komma hem?
-
--- Jo, grefvinnan, det gjorde jag. Nilla visste ingenting, bara att han
-sagt, att baron Edelcrona skulle taga hand om hans hundar, och att ...
-att ...
-
--- N�, Mari?
-
--- Att det skulle bli auktion vid L�gen�s en af de n�rmaste dagarna.
-
--- D� kommer han aldrig igen!
-
-Gunvor hade icke velat, att hennes kammarjungfru h�rt dessa ord, hvilka
-som en s�nderslitande j�mmer banade sig v�g �fver hennes l�ppar, men hon
-kunde ej tillbakatvinga dem. H�ftigt slog hon h�nderna f�r ansiktet och
-brast i en skr�mmande gr�t.
-
-Mari f�rstod alltsammans. Hon var varmhj�rtad och fink�nslig, och det
-gjorde henne s� innerligt ondt om den rara, unga grefvinnan. Nilla hade
-gifvit henne ett fynd, som hon efter grefvens resa gjort i papperskogen.
-Det hade legat d�r tillskrynkladt som en tuss bland annat skr�p, och
-Nilla skulle visst inte brytt sig om det, ifall hon ej kommit att l�sa
-de tv� orden: �Till dig!� Det v�ckte hennes intresse, och hon hade
-stafvat sig igenom poemet. Hon hade undrat hit och hit, hvem denna �dig�
-kunde vara. Inte Bolla p� g�stgifvarg�rden, f�r det hade visserligen
-varit �v�l� mellan grefven och henne en tid, men att han skref verser
-till henne, trodde inte Nilla.
-
-Och inte kunde det heller vara till den fina fr�ken M�rta Edelcrona. Hon
-var nog tokig i grefven, men Nilla ville sv�ra p�, att husbond bara
-nojsat litet med henne, ungef�r som med en s�t kn�hund.
-
-Nej, Nilla hade sina misstankar starkt riktade p� annat h�ll. Fru Eidens
-bes�k hade varit s� mystiskt, och n�r s� Mari kom farande i h�ng och
-fl�ng p� morgonen, tyckte hon, att saken var tydlig. Hon meddelade sig
-med Mari.
-
--- Hvad s�ger hon till det h�r, Mari?
-
--- Ingenting, men eftersom Nilla �nd� inte bryr sig om verserna, kunde
-jag v�l f� dem.
-
-Nilla klippte med �gonen.
-
--- Hvad ska' hon me' dom till?
-
-Mari blef f�rvirrad.
-
--- Jag ska' -- jag ska' visa dom f�r Bengt-Peter. Han tycker s� mycke'
-om tocket.
-
--- Hm, hm! Det kan hon v�l f�. F�r det �r v�l ingen ann', som skulle ha
-ett godt �ga te dom?
-
-Mari rodnade och teg.
-
-Men Nilla lade bel�ten in just hvad hon ville i tystnaden och t�nkte,
-att �s�'nt d�r fint folk inte va' stort f�r mer �n andra�. Hon skulle
-visst inte �blamera dom�, hon skulle bara tala om det f�r Anna Per Ers,
-n�r hon drack kaffe hos henne p� eftermiddagen. Si, det var allt s� godt
-som en sj�lfskrifven tret�r det, annars vankades d�r bara tv� koppar.
-
-Mari anade ingenting om detta. Hon vandrade hem�t med det illa
-tilltygade poemet i fickan, och nu erinrade hon sig det. Helt stilla
-drog hon upp det och l�t det falla i Gunvors kn�, hvarp� hon ljudl�st
-sm�g sig ut.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Anna Per Ers hade emellertid i sin ordning en god v�n och denna tv�
-eller tre, och sedan man upph�rt att tala om gamla fru Eidens underliga
-slut och st�tliga begrafning, �terstod dock som ett lefvande intresse i
-den enformiga hvardagstiden historien om, att fru Gunvor och galne
-grefven skrefvo k�rleksbref till hvarandra.
-
-Ryktet v�xte; fr�n de gr�, murkna kojorna gick det vidare, h�jde sig med
-ogr�sets frodighet till herrg�rdarnas stolta corps de logis, och d�r
-blef det uttydt p� ett �nnu mera raffineradt och skymfande s�tt. Det
-belades med kvarstad f�r att i hemlighet spridas allt flitigare, och
-snart visste hela trakten, att Eric Gyldenlo varit Gunvor Brages
-�lskare, att hon bedragit sin man, f�rsummat plikterna mot sitt barn.
-Hon stenades utan miskund af dem, som kallat sig hennes v�nner, och man
-sade med fr�ck indignation, att detta var tacken f�r att man l�tit �en
-uppkomling� tr�nga sig in i ens krets. Ingen enda var dock frimodig nog
-att komma till Gunvor sj�lf med detta f�rtal. Det sm�g omkring henne som
-en fuktig dimma, men ingen gestalt tr�dde fram ur t�cknet.
-
-M�rta Edelcrona var utom sig af f�rbittring. Hon ans�g, att Gunvor
-kr�nkt hennes r�tt, och det fanns ej ord nog skarpa f�r henne, n�r hon
-talade om denna �uselhet�.
-
-Det var ocks� hon, som f�rde skvallret till Haqvin. Ingen kunde varit
-skickligare att uppreta och s�ra honom. Hon stack med ord till ord i
-hans �mt�ligaste k�nsla: hans h�gmod, och hon gjorde det s� elegant, att
-hon sj�lf stod oantastlig.
-
-Som ett rasande djur, med ridpiskan �nnu i handen efter ridten, kom han
-in till Gunvor. Han hade tr�ffat M�rta, som ridit med honom �nda till
-Bragehalls parkgrindar och d�r l�mnat honom med en n�stan hj�rtlig
-h�lsning till �stackars lilla Gunvor!�
-
-Han hade icke knackat. Nu sl�ngde han igen d�rren efter sig, s� att det
-rungade.
-
--- Hvar �r du? r�t han.
-
-Gunvor kom fr�n sin s�ngkammare. Hon hade gjort toalett till middagen
-och hade en svart spetskl�nning. Armar och hals skimrade bl�ndande hvita
-mot det genombrutna tyget. Den blick, som m�tte Haqvin, uttryckte mest
-f�rv�ning. S�dan hade hon aldrig sett honom! Han var kopparbl� i
-ansiktet, de runda �gonen tycktes sitta p� skaft, halsmusklerna voro
-onaturligt sv�llda, och ur munnen kom ett fl�sande ljud.
-
--- Hvad �r det? Hvad vill du? fr�gade hon.
-
--- St�lla dig till ansvar f�r din pliktf�rg�tenhet, ditt skamliga
-besudlande af mitt namn.
-
-Hon m�rkte, hur vreden kokade inom honom, och att han knappt kunde styra
-sig, och hon ins�g, att han m�tte blifvit djupt kr�nkt, efter han talade
-i s� h�g ton.
-
--- Vill du ej f�rs�ka lugna dig, Haqvin. Det �r dina beskyllningar, som
-�ro skamliga, och jag �mnar inte t�la dem.
-
-Rak och or�dd stod hon framf�r honom? Hennes �gon undveko ej hans
-ursinniga blick. Ett fint, �mkande leende fl�g �fver de mjuka l�pparna.
-
--- Slinka!
-
-Ordet f�ll ej hastigare �n sn�rten af ridpiskan, hvilken med ett
-hvinande slag skar luften och tr�ffade hennes h�gra arm.
-
-Hon blef gr�blek och sl�t h�rdt munnen om det skrik, hvilket sm�rtan
-ville aftvinga henne. Utan ett ord gick hon fram till klockstr�ngen; med
-handen om den, stannade hon.
-
--- G�, g� genast, sade hon, eller jag tillkallar tj�nstfolket!
-
-Haqvin hade ej m�rkt hennes afsikt; nu stod han med ens som lamslagen.
-List f�rstod han sig ej p�, brutalt v�ld var hans enda vapen. Vreden
-liksom stockade sig och stelnade inom honom; den kunde ej finna flera
-uttryck; han k�nde endast en vild lust att sl� och sl�, sak samma hvem
-eller hvad det tr�ffade. Han ville krossa, f�rst�ra, bryta s�nder, p�
-annat s�tt kunde han ej �tervinna sitt lugn. I skummande f�rbittring
-grep han tag i en stol och slungade den mot golfvet.
-
-Gunvor sl�ppte klockstr�ngen; hon blygdes f�r att visa tj�nstfolket
-detta vanvettiga utbrott, och underligt nog erfor hon icke sj�lf n�gon
-fruktan. I detta �gonblick splittrade han en statyett och strax d�rp�
-h�rdes det skr�llande ljudet af en krossad lampkupa. Skulle hon f�rs�ka
-tala vid honom?
-
--- Haqvin!
-
--- Tig! Han gick med knutna h�nder emot henne, i denna dag skall jag
-k�ra ut dig ur mitt hus.
-
-Hon r�tade upp sig.
-
--- Jag g�r frivilligt. Nu har du brukat v�ld, och ingenting i v�rlden
-skall f�rm� mig att stanna efter detta. Du har begagnat de r�aste ord;
-du har f�rspillt hvarje skymt af min aktning, och hvarken hot eller
-b�ner f�rm� n�got �fver mig.
-
-Hans drag slappades pl�tsligt. Det l�g n�got krypande och fegt i hans
-blick, n�r den nu h�jdes mot henne. Skulle hon g�? Nej, det fick ej ske,
-d� miste han ju med ens allt sitt goda; den tanken kylde mer �n allt
-annat af hans blod. Och f�r resten -- han unnade henne inte �t n�gon;
-hon var hans och skulle f�rbli det. Hvad hade han sagt, som hon beh�fde
-taga s� h�rdt? Han hade m�jligen f�rg�tt sig, men fruntimmer och barn
-straffades b�st med kroppsaga, och hon kunde v�l t�la, hvad m�nga inom
-hans sl�kt endast funnit sig v�l af. En hustru skulle vara �dmjuk och
-underd�nig, och gjorde hon snedspr�ng, finge hon ocks� sota f�r dem. Det
-kunde inte hj�lpas.
-
--- �r det sant, att Eric Gyldenlo �r din �lskare? fr�gade han morskt.
-
-Nu skulle hon v�l b�ja sig.
-
-Gunvor s�g honom fast och djupt in i �gonen.
-
--- Nej, det �r inte sant, sade hon, men jag �lskar honom, och jag hoppas
-bli hans hustru en dag. Detta hade jag t�nkt s�ga dig snart, ville
-blott, att n�gon tid efter farmors d�d skulle f�rflyta i lugn, d� jag
-visste, att du aldrig godvilligt skulle g� in p� en skilsm�ssa.
-
--- Nej, det ger jag aldrig mitt samtycke till, afbr�t han.
-
--- Nu m�ste du. Du har sj�lf genom dina f�rol�mpningar drifvit det
-d�rh�n.
-
--- Hvem kan tvinga mig?
-
--- Lagen.
-
--- H�, h�, d� skulle du skaffat vittnen till det h�r.
-
-Gunvor skiftade f�rg, men sade stolt:
-
--- Du �mnar v�l inte f�rneka dina handlingar?
-
--- Jo, visst fan t�nker jag det.
-
-Hon lade h�nderna mot tinningarna. Det gick rundt i hennes hufvud. Fanns
-det d� hvarken lag eller r�tt f�r henne; var hon i denne mans v�ld lika
-ob�nh�rligt som en f�nge i sin vaktares? Men hon ville ej l�ta sig
-underkufvas. Han skulle ej ens en minut tro, att han �gde makten.
-
--- Haqvin, sade hon, hvarf�r vill du fortfarande kedja oss samman? Ha vi
-ej b�da lidit nog i detta olycksaliga �ktenskap? Gif vika utan strid, ty
-jag m�ste ha min frihet. Om intet annat hj�lper, s� l�mnar jag som en
-rymling ditt hus.
-
--- Och hvar skall du taga medel ifr�n?
-
-Hon studsade �fver detta grofva h�n. Detta v�gade han slunga ut mot
-henne, som f�rt millioner till honom.
-
--- Jag skall veta att skaffa mig, svarade hon kort.
-
--- Och jag skall veta att hindra dig.
-
--- Det kan du inte.
-
--- Vi f� v�l se!
-
--- Haqvin, var barmh�rtig! F�rst�r du, jag beg�r ingenting annat af dig
-�n min frihet! Min f�rm�genhet m� du beh�lla. Jag skall n�ja mig med en
-br�kdel, allt det andra �r ditt, allt, h�r du!
-
-Hon str�ckte upp armarna emot honom, f�rtviflad, anropande honom som om
-sitt lif, och visst g�llde det hennes lif -- mera �n det: hennes
-m�nniskor�tt.
-
-Han besinnade sig. Detta vore kanske ingen dum l�sning! S� br�kig som
-hon blifvit p� sista tiden, vore det kanske lika bra att vara henne
-kvitt. Han sade l�ngsamt, med sin vanliga flegma:
-
--- Och om jag skulle g� in p� detta, s� lofvar du att inte kr�ngla mer,
-inte st�lla till n�got spektakel f�r flickans skull ...
-
--- F�r Hillevis skull?
-
--- Ja; hon stannar naturligtvis hos mig.
-
--- Mitt barn! Tror du, att n�gon makt p� jorden kan f�rm� mig att afst�
-fr�n mitt barn?
-
--- Det r�r mig inte. Hon stannar h�r.
-
--- Haqvin, du kan inte vara s� grym!
-
--- Jo, det kan jag. Hon h�r Bragehall till. Henne sl�pper jag inte. Och
-skall lagen afg�ra emellan oss, s� f�r _jag_ henne och inte _du_! En
-hustru, som f�rl�per man och hus!
-
-Gunvor st�nade sakta; hon k�nde det, som hj�rtat rycktes ur hennes br�st
-vid tanken p� att hon skulle afst� ifr�n Hillevi. Det kunde hon icke.
-All styrka �fvergaf henne; vapnen f�llo ur hennes h�nder, hon hade intet
-mer att v�ga eller vilja. Barnet var den enda segrande. Ett litet,
-oskyldigt barn afgjorde tre m�nniskors �de.
-
-Hon s�g ej p� Haqvin, och hennes st�mma hade mist all klang, n�r hon
-sade:
-
--- Utan mitt barn kan jag inte resa, hellre d� en lifsl�ng olycka, och
-det �r det enda du skall ge mig. Nu har jag bara ett m�l: att skydda min
-dotter, s� att ej ocks� hon en g�ng drabbas af mitt sorgliga �de.
-
-
-
-
-                            TOLFTE KAPITLET.
-                               Befrielse.
-
-
-Det var underligt, hvilket intresse allt fr�n Bragehall med ens f�tt,
-sedan ordet skandal blifvit f�rknippadt med det gamla slottets historia.
-S�rskildt m�nstergillt hade hvarken de forna grefvarna Brage eller deras
-grefvinnor lefvat, men n�r man nu drog fram deras minne i ljuset, sken
-det hvitt som en helgonlegend. Det _m�ste_ vara s�, f�r att dagens
-h�ndelser skulle f�refalla �nnu mer syndigt svarta.
-
-Auktionen p� L�gen�s och g�rdens f�rs�ljning till underpris, men mot
-kontant betalning, satte ocks� myror i hufvudet p� folk. T�nkte
-verkligen Eric Gyldenlo p� fullt allvar draga sina f�rde? D� gick det
-v�l bref eller bud mellan de �lskande? Det fanns alltid m�jligheter f�r
-att f� veta s�dant, och Bragehalls postv�ska var -- figurligt taladt --
-alltid fylld af onda �gon p� sin f�rd fram och �ter. Men de onda �gonen
-spanade f�rg�fves. Icke ens M�rta Edelcronas genomtr�ngande blick,
-hvilken gnistrade af h�mndlysten svartsjuka, kunde uppt�cka en hemlig
-korrespondens, och det korsf�rh�r hon anst�llde med Nilla betr�ffande
-grefvens vistelseort och planer, tj�nade heller ingenting till. Nilla
-var alltf�r ledsen att ej ha n�gra upplysningar �t n�dig fr�ken, men
-grefven hade tegat och packat och rest och inte l�tit h�ra af sig sedan.
-
-S� sm�ningom tystnade skvallret, stillades som ett vatten, hvilket ingen
-vind r�r till v�gsvall. Och en del b�rjade till och med taga parti f�r
-Gunvor, som gick d�r s� blek och allvarlig lik en liten tynande
-klostersyster i sin svarta dr�kt. Sedan sin allra f�rsta ungdomstid hade
-hon egentligen aldrig varit f�rtrolig med n�gon, aldrig k�nt sig
-hemmastadd i denna atmosf�r af uppbl�st h�gmod och ytlig, pretenti�s
-bildning, och nu drog hon sig mer �n n�gonsin tillbaka, inte skyggt och
-�dmjukt, utan med en suver�ns f�rn�ma otillg�nglighet.
-
-Haqvin, som efter farmor Eidens d�d till�t alla sina s�mre egenskaper
-att f� fritt spelrum, f�rde ett s� utsv�fvande lif, att han n�stan ingen
-enda afton gick redig till s�ngs. Kusken och betj�nten brukade merendels
-f� sl�pa den tunga, raglande kroppen emellan sig, n�r han p� natten kom
-hem fr�n n�gon orgie. Och n�r den lallande r�stens eko lj�d genom
-korridorerna, vaknade flera af trotj�narna och lyssnade f�rf�rade. Detta
-rysliga lif erinrade dem om gamla grefvinnan Brages sista dagar. Deras
-husbonde hade detta olycksaliga rusbeg�r i arf efter sin egen farmor,
-som pantsatte och f�rs�lde allting f�r att kunna uppk�pa spritvaror. De
-mindes, att hon ej h�llit sig f�r god att g� ned i dr�ngstugan och tigga
-sig till br�nnvin, n�r hon ej kom �t det p� annat s�tt. Och nu skulle
-det v�l g� lika illa med grefve Haqvin, n�r inte fru Eiden l�ngre satt
-vid styret. Hon hade haft en egendomlig makt �fver honom, ledt honom,
-som om han varit ett barn.
-
-Haqvin blef snart en visa i trakten, men man beklagade honom mer �n man
-ringaktade honom f�r hans simpla n�jen. Naturligtvis var det hans
-hustrus fel! Hon var icke s�dan hon borde, gick d�r stel och kall, ingen
-man kunde finna sig i det. Stackars Haqvin, han s�kte s�llskap utom
-hemmet i kretsar, d�r en grefve Brage ej borde satt sin fot, sade man,
-men det hade varit Gunvors skyldighet att med �mhet och b�ner h�lla
-honom tillbaka.
-
-Gunvor log trotsigt och stolt �t dessa anspelningar. De visste ej, hvad
-hon hade att k�mpa emot, och kunde blott Bragehalls tjocka murar bevara
-hemligheten, skulle de aldrig f� veta hennes lidanden. Det f�r�dmjukade
-henne att n�dgas anf�rtro sig ens �t tj�narna, men n�r Haqvin, som nu
-ofta h�nde, druckit f�r mycket, blef han alldeles vild och st�llde till
-scener, som skr�mde hela huset.
-
-Gunvor hade aldrig f�rest�llt sig, att denna tr�ga, godmodiga m�nniska
-kunde bli s�dan; hon f�rstod ej, att det gr�sliga arf, han som ett
-slumrande fr� hittills burit inom sig, nu, n�r han var fullt obevakad
-och l�mnad �t sig sj�lf, utvecklats till en h�rjande passion.
-
-Rysande sk�t hon regeln f�r sin d�rr, n�r hon midt i nattens tystnad
-v�cktes af skr�nande s�ng eller oj�mna, sl�pande steg. Det hade h�ndt,
-att han rusat in till henne, och att hon endast med den yttersta
-anstr�ngning kunnat v�rja sig f�r hans �fverfall. Hon tyckte, att h�sten
-och vintern aldrig ville taga slut; hvarje dag var �ndl�st l�ng, och om
-n�tterna l�g hon s�mnl�s, rufvande �fver sin tr�stl�sa tillvaro. Fr�n
-Eric hade hon ej haft n�gon underr�ttelse, det var som han velat utpl�na
-sig ur hennes minne, t�nkte hon sorgset, och kanske var detta b�st;
-hennes bojor kunde ingen lossa. N�r v�ren �ndtligen kom, blef den henne
-endast en ny pl�ga. Den medf�rde tusen minnen fr�n hennes korta
-lyckotid. Hon kunde ej se p� de knoppande tr�den, de uppspirande
-blommorna, utan att hennes �gon fylldes med bittra t�rar. Den glada,
-unga naturen blef f�r henne en graf. Hon betraktade den endast med
-o�ndlig saknad och vemod.
-
-I maj gaf l�jtnant Forner med fru middag f�r sina grannar och v�nner.
-Haqvin och Gunvor voro ocks� bland de inbjudna, och Gunvor, som eljest
-helst undandrog sig allt umg�nge, d� hon ej kunde vara s�ker att icke
-beh�fva blygas f�r sin man, hade ej kunnat motst� denna invitation.
-Cla�s Forner och Eric Gyldenlo hade ju varit goda v�nner, kanske kunde
-hon h�r f� veta n�got om den �lskade.
-
-V�rden sj�lf f�rde henne till bords. En egendomlig, ohygglig fasa grep
-Gunvor, n�r hon l�t sin blick glida �fver de m�nga vinglasen vid hvarje
-kuvert. De stodo d�r som en v�ntande fiendestyrka, tyckte hon, och den
-gnistrande kristallens slipning lyste emot henne som ett g�ckande
-irrsken. Fr�n glasen s�g hon �fver mot Haqvin, som p� de sista m�naderna
-p�st ut till en n�stan oformlig massa; hans kinder h�ngde slappa, och
-under de matta �gonen l�go stora, gulaktiga fettp�sar. Han hade �ldrats;
-af det ljusa h�ret funnos endast n�gra tunna str�n kvar, pannan var
-rynkig och vid tinningarna framtr�dde �dern�ten m�rka och sv�llda. Det
-var l�ngesedan hon s� detaljeradt granskat hans utseende. Nu ryste hon
-ofrivilligt till inf�r detta ruinerade yttre, och en pinsam rodnad steg
-upp i hennes ansikte, en skammens rodnad �fver att ens inf�r v�rlden
-vara Haqvin Brages hustru.
-
-Hon t�nkte sig, hur hans nu gr�aktiga ansiktshud allt som middagen
-framskred skulle bli hetsigt r�d och fl�ckig; hur hans stora, darrande
-hand oupph�rligt skulle h�ja ett eller annat af de m�nga vinglasen f�r
-att f� det fylldt, och han skulle bli h�gljudd och simpel. All den tunna
-polityren skulle sp�rl�st strykas bort. Det hj�lpte ej, att traktens
-b�sta familjer voro samlade h�r. Haqvin tog icke h�nsyn till n�got, n�r
-han en g�ng b�rjade dricka. Hon v�nde sig hastigt mot sin kavaljer och
-fr�gade �ngestfullt:
-
--- Hvad skall det tj�na till att ha s� mycket vin, l�jtnant Forner?
-
--- Min b�sta grefvinna, det brukas s�. Man vill se sina g�ster muntra.
-
--- F�rl�t mig, men det �r ett f�rr�diskt medel. Hon lutade sig n�rmare
-honom och hviskade �rligt, f�rtroendefullt: F�rst�r ni inte, att jag �r
-orolig f�r Haqvins skull? Hur skall det g�?
-
--- Det beh�fver grefvinnan inte t�nka p�, svarade han hj�rtligt. Det �r
-inte vid s�dana h�r festliga lag de onda andarna drifva sitt spel.
-Haqvin har naturligtvis respekt f�r damerna.
-
-Gunvor t�nkte g�ra en inv�ndning, men hejdade den. Det var ju en
-m�jlighet, att l�jtnant Forner hade r�tt. Kanske visade han alla dessa
-fr�mlingar mera h�nsyn �n sin hustru. S�dant kallades visst takt och
-lefnadsvett. Hennes uppm�rksamhet p� Haqvins beteende afleddes ocks�
-snart af de stormande l�ngtansfulla tankar, som genomstr�mmade henne,
-och ju h�gre sorlet och gl�djen steg omkring dem, ju oafvisligare
-tr�ngde sig den skygga fr�gan upp mot hennes l�ppar. Hon tyckte, att ej
-blott denna dag utan m�nga, m�nga f�ljande skulle varit f�rspillda, om
-hon nu f�rsummade tillf�llet att f�rs�ka f� veta n�got om Eric.
-
-Hon anade ej sj�lf, hvilken djup och lidelsefullt varm klang hennes
-st�mma fick, n�r hon slutligen br�dskande -- ehuru hon trodde sl�pande
-l�ngsamt -- l�t de inst�ngda orden f� luft och sade:
-
--- Har l�jtnanten h�rt n�got fr�n grefve Gyldenlo?
-
-L�jtnant Forner var alltf�r mycket v�rldsman att l�tsas om hennes
-sinnesr�relse, men han var ocks� en god och f�rst�ende m�nniska, och det
-hade alltid gjort honom ondt om Gunvor. Hvarken han eller hans unga fru
-hade deltagit i skvallret. N�r det f�rst br�t ut, voro de visserligen ej
-hemma, men p� h�sten, n�r de �terv�nde fr�n badorten, gjorde de
-of�rdr�jligen visit, p� Bragehall, och icke ett enda f�rklenande ord
-hade fr�n dem kommit ut om Gunvor. Likv�l visste Cla�s Forner mera om
-Gunvors och Erics f�rh�llande �n n�gon annan, ty strax f�re sin afresa
-hade Eric tr�ffat honom i Malm� och d�r i ett utbrott af vild sorg
-gifvit honom sitt f�rtroende. Han hade ocks� bedt Cla�s arrangera
-f�rs�ljningen af L�gen�s och f�tt hans borgen p� ett st�rre bankl�n.
-Cla�s f�rstod, att Gunvors ej var d�d, och han erfor en varm och djup
-naturs sm�rta �fver att m�nniskor p� detta s�tt m�ste afst� fr�n lycka
-och lugn endast f�r en halsstarrig viljas skull. M�nniskor, hade han
-sagt, men det var v�l egentligen hon, den unga kvinnan, som bragte
-offret, Eric fann alltid n�got, som kunde kallas njutning.
-
-Han hade ej genast besvarat hennes fr�ga, ty n�gon bad i detsamma att f�
-dricka med honom; nu v�nde han sig dock artigt emot henne.
-
--- Grefvinnan fr�gade, om jag h�rt n�got fr�n v�r vidtsv�fvande v�n. Jo,
-jag har bref ibland. Han �r i Br�gge f�r tillf�llet och studerar
-Memlings konst. Han l�r t�nka stanna d�r �fver sommaren, skref han sist.
-Den lilla belgiska fornminnesstaden tilltalar honom tydligen mycket.
-
--- Han �mnar sig inte till Sverige p� h�sten heller?
-
--- Jag vet inte. �rligt taladt och med all diskretion f�r min gode v�n,
-s� vet jag sannerligen inte, hur han i l�ngden skall kunna forts�tta sin
-sorgl�sa existens. Det kostar att f�ra ett dylikt fribytarlif.
-
-Gunvor teg. Forner antog, att hon ville l�ta �mnet falla, och riktade
-ett ord till den dam, som satt vid hans v�nstra sida. I den korta paus,
-som d�rvid inf�ll, lj�d pl�tsligt Gunvors st�mma, besl�jad och innerlig,
-t�tt intill hans �ra:
-
--- L�jtnant Forner, har ni aldrig m�rkt, att det finnes naturer, hvilkas
-blotta n�rvaro �r helg? Man beg�r inte af dem, att de skola arbeta och
-slita ut sig som andra. Det �r en s�dan lycka att �ga dem i lifvet, att
-man ofrivilligt alltid g�r emot dem med tack och h�ngifvenhet.
-
-Hennes m�rka, underbara �gon str�lade emot honom, och han frapperades af
-den utveckling och full�ndning hennes f�gring f�tt. F�rsvunne blott det
-t�rda, pinade draget kring den mjuka munnen, blefve hon en h�rlig
-uppenbarelse.
-
--- Man skall kanske vara kvinna f�r att se s� p� m�nniskor, som ni d�r
-antyder, svarade han och log fint. Vi m�n vilja i allm�nhet se en
-str�fsam, en m�lmedveten kamp.
-
--- Det har jag ocks� dr�mt om en g�ng, medgaf hon sakta, men jag t�nker
-olika nu. Sj�lfva tillvaron �r ofta str�fsam nog, och det �r s� fattigt
-att inte kunna afvinna den n�gra njutningar, att inte �ga
-fribytarkynnet.
-
--- Det kan ibland vinnas till f�r h�gt pris, sade han allvarligt. Tro
-inte, att jag d�mer n�gon, men visst �r, att b�de mina v�nner och jag
-m�nga g�nger g�tt f�r l�ngt, och grefvinnan vet, att det finnes s. k.
-njutningar, hvilka sedan kasta m�rka slagskuggor �fver ett helt lif --
-en annans, menar jag.
-
-Han siktade mot n�got s�rskildt, en sorglig historia, som han just i
-dagarna f�tt h�ra om vackra Bolla p� g�stgifvarg�rden, men detta kunde
-han ej ber�tta f�r Gunvor. Hon finge v�l tids nog veta det. Han �ngrade
-f�r �frigt sina sista ord; de hade gjort henne s� pl�gsamt blek, och han
-s�kte �fverskyla deras intryck genom att s�ga:
-
--- Gyldenlo �r ju ett konstn�rsbarn, s� mot honom f�r man inte vara f�r
-str�ng. Han �r �lskv�rd och vek, full af impulser. Det �r s� naturligt,
-att han blifvit alla damers sj�lfskrifne riddare.
-
--- Tycker ni! Mig f�refaller det, som han m�ste f�rbli ensam -- liksom
-p� afst�nd fr�n -- fr�n andra.
-
-Han log igen.
-
--- Grefvinnan har en mycket h�g tanke om honom!
-
--- Ja, det har jag.
-
--- F�r jag det n�jet att framf�ra en h�lsning fr�n er, n�r jag nu
-besvarar hans bref?
-
--- Ja, h�lsa honom!
-
-Forner s�g deltagande p� henne. Hur kunde tre ord rymma s� mycken
-hoppl�s sorg? Det var, som om hon i denna enkla h�lsning gifvit en hel
-s�nderslitande bikt om sin f�rsakelse. Han visste ej, hur han skulle
-omtala detta f�r Eric Gyldenlo, men ett var s�kert: Eric m�ste skrifva
-till henne, ge henne n�got att lefva p�. Att han, som f�tt hennes
-k�rlek, ej sj�lf insett detta! Att han kunde l�ta henne k�mpa ensam,
-veta, att tystnaden bildade sig till skr�ckinjagande v�lnader omkring
-henne och �nd� ej s�nda henne ett ord till tr�st! Nej, sannerligen
-v�rlden hade r�d att fostra m�nga s�dana lekarenaturer. Deras instrument
-blefve f�r dyrbara, ty de spelade of�rsynt p� hj�rtats finaste str�ngar.
-
-Middagen var slut, och stolarna sk�tos bullrande fr�n bordet. Herrarna
-f�rde damerna in i salongen, d�r de l�mnade dem �t sitt �de och gingo in
-i biljardsalen f�r att dricka kaffe och r�ka.
-
-Gunvor hade ej gifvit akt p� Haqvin, efter det man rest sig fr�n bordet,
-men af ett svagt tissel-tassel mellan hans dam och M�rta Edelcrona kunde
-hon f�rst�, att ej allt stod r�tt till. Det skulle bli dans, s� snart
-man hvilat sig efter dinern, och Gunvor �nskade, att hon skulle kunna
-f�rm� Haqvin att bryta upp innan dess, ty eljest fruktade hon, att han
-skulle sitta kvar i biljardsalen hela tiden och dricka sig redl�s. Hon
-fasade f�r att n�dgas fara hem med honom i ett dylikt tillst�nd. D� var
-han alldeles otillr�knelig, och det fanns ingen gr�ns f�r hans r�a
-utbrott.
-
-Det vore b�st att upps�ka honom, ty l�jtnant Forner kunde ju ej ens p�
-hennes beg�ran �fvertala sin g�st att afl�gsna sig. Det tj�nade heller
-ingenting till, att hon f�regaf ett illam�ende. Det brydde Haqvin sig ej
-om. Det gaf henne dock en utv�g; hon kunde f� resa ensam i f�rv�g och
-skicka ett nytt �kdon att h�mta Haqvin.
-
-Gunvor satt litet afskild fr�n de andra, upptagen af sina tankar. Hon
-k�nde sig tr�tt, och hufvudet sj�nk tungt tillbaka mot stolens mjuka
-siden. Det var ej v�rdt, att hon f�rs�kte inverka p� Haqvin, sade hon
-sig matt. B�ttre att spara sig den f�r�dmjukelsen. N�r de andra b�rjade
-dansa, skulle hon helt tyst f�rsvinna. Den omgifvande glada st�mningen
-f�rm�dde �nd� ej rycka henne med sig ens f�r en minut. Hon kunde inte
-skratta som de �t ett lustigt infall, inte prata nonsens endast f�r att
-blanda sin r�st med de andras. Det l�g en h�mmande sordin �fver hela
-hennes v�sen, och hon l�ngtade tillbaka till sin enslighet. Ingen bjuder
-sorgen till g�st, d�rf�r blef hon ocks� gl�md, hon, som ej kunde vara
-glad som de andra, d�rf�r att lidandet riste hvarje fiber inom henne.
-
-�, om bara en hand mildt och f�rst�ende velat stryka �fver hennes; men
-alla dessa hvita h�nder, glimmande af juvelringar, voro h�rda och
-ok�nsliga inf�r sj�lskvalens b�n om en lindrande smekning.
-
-Det hade aldrig s� tydligt som nu kommit f�r henne, hur br�dtom
-m�nniskorna hade att komma bort fr�n det sorgliga och tunga, s� br�dtom,
-att de ej ens hade tid till en varm och full blick af deltagande. Eller
-var det s�, att intet af detta deltagande bodde inom dem? Voro de
-samh�llets mer eller mindre tama husdjur �nda tills en stor pr�fning gaf
-dem m�nnisko- och individualitetspr�gel.
-
-Sorlet var s� lifligt omkring henne, r�sterna s� intresseradt upptagna
-af att passa sin replik, att de knappt m�rkte henne, som stod utanf�r.
-En och annan blick halkade n�stan ot�ligt �fver till henne. Hvarf�r
-kunde hon inte vara glad som de? Trodde hon inte, att de ocks� hade sitt
-att dragas med, men s�dant l�tsade man naturligtvis ej om ute i
-s�llskapslifvet.
-
-En fru, som var nykommen p� trakten, v�nde sig till friherrinnan
-Edelcrona med en fr�ga om Gunvor.
-
--- Hon ser ut som en l�ng l�ngtan och en bitter sorg, unga grefvinnan
-Brage, sade hon. �r det ett barn, hon mist?
-
--- Nej, sin gamla farmor, och det tror jag n�rmast hon �r glad �fver.
-
--- �, det ser inte s� ut.
-
--- Ja, hennes historia h�r till dem, man helst tiger med, men s� h�r i
-f�rtroende kan jag ju n�mna, att hon varit mycket intimt lierad med en
-person, hvilken dock hade nog takt att draga sig tillbaka. _Hon_
-generade sig inte att l�mna b�de man och barn vind f�r v�g. Ja, det
-rysligaste var, att hon tog barnet med sig, n�r hon for till sin
-inklination -- men detta blir naturligtvis oss emellan.
-
--- Ja, det �r sj�lfklart. T�nk, att hon �r en _s�dan_! Och mannen �r
-hygglig, s�ger friherrinnan?
-
--- Han h�r, som bekant, till en af v�ra f�rsta familjer.
-
--- Ja, det �r sant, men ...
-
--- Joo, _det_ betyder _mycket_! Man f�r verkligen ha aktning f�r ett s�
-gammalt namn, som h�ljts med �ra genom sekler.
-
-Den nyinflyttade s�g n�rmast ut, som om hon uppfattat den Brageska �ran
-som ramlande takstolar, ty hon s�g and�ktigt upp�t, slutligen v�gade hon
-dock s�ga:
-
--- Men han sj�lf?
-
--- Tja, han �r oklanderlig. Ingen har haft n�got att s�ga om honom
-f�rr�n p� allra sista tiden, d� det p�st�s, att han roar sig litet f�r
-mycket, men jag fr�gar: Hvems �r felet?
-
-Det kunde inte den andra n�jaktigt utreda, men hon nickade vist och
-f�rstod, att grefvinnan Brage ej h�rde till dem man borde n�rma sig. Det
-var synd, ty hon hade k�nt sig s� tilltalad af det �lskliga, unga
-ansiktet. Men -- man fick ju taga seden dit man kom.
-
-En vals spelades upp och herrarna kommo in. Det var en liten
-improviserad bal utan alla anspr�k, och man kunde d�rf�r slippa att
-alltf�r noggrant bjuda upp af skyldighet.
-
-L�jtnant Forner, som �nnu ej kommit �fver smekm�nadsv�rmen, ville g�rna
-dansa f�rsta dansen med sin hustru, och innan de gingo ur biljardsalen,
-fr�gade han baron Edelcrona, om ej denne ville dansa med Gunvor.
-
--- Jo, med n�je, f�rs�krade unge baronen.
-
-Haqvin, som efter middagen druckit ansenligt, men dock ej s�, att han
-var oredig, h�rde de b�da herrarnas samtal och inf�ll:
-
--- Jag dansar sj�lf med min hustru.
-
--- Du, Haqvin, utbrast Forner f�rundrad. Jag trodde du upph�rt att
-dansa.
-
--- Man kan b�rja igen. Jag k�nner mig upplagd i afton. Hon �r f�rbaskadt
-stilig, det kan icke nekas. Han smackade med de tjocka l�pparna och de
-taljiga �gonen fingo ett v�llustigt uttryck.
-
--- Ja, du har d� inte f�tt ett troll f�r guld, sade Edelcrona
-skrattande, men kom nu, go' herrar.
-
--- Haqvin, Forner fattade om hans arm, skulle du inte hellre hvila dig,
-min gubbe?
-
--- F�r att Edelcrona ska' f� henne; nej tack, han f�r allt slicka sig om
-mun. Han kan f�r resten akta sig, f�r kommer han f�r n�ra, s� n�pser jag
-honom. Jag kan den konsten, har praktiserat den f�rr. Och nu �r stolts
-Gunvor spak som ett lamm.
-
-Cla�s Forner f�rstod, att Haqvin var i den sinnesst�mning, d� det
-ol�mpligaste af allt vore att reta honom. Han skulle d� komma i sitt
-b�rs�rkalynne och st�lla till h�gst obehagliga scener. Det vore klokast
-att l�ta honom h�llas.
-
-Han kom s�ledes med de andra herrarna in i salongen och gick med
-t�mligen s�ker h�llning direkt fram till Gunvor, f�r hvilken han bugade
-sig.
-
-Hon m�tte med rysande f�rakt det cyniska leendet kring hans mun och den
-beg�rliga blicken. Hon blef alldeles kall, och h�nderna grepo
-krampaktigt h�rdt om stolens armst�d.
-
--- Hvad vill du? fr�gade hon, och h�rde knappt sj�lf sina ord, s� sj�ng
-blodet f�r hennes �ron och pulsarna bultade.
-
--- Hvad jag vill! Dansa med min n�diga grefvinna, f�rst�s. Kom,
-Fagerlin!
-
--- Nej tack, Haqvin, jag dansar inte.
-
--- Hvad attan nu! Skynda dig bara. Vi bli sist.
-
--- Jag dansar inte, upprepade hon l�gt.
-
-D� slet han henne med ett kraftigt tag ur stolen och lade sin arm som
-ett skrufst�d omkring henne. Hans ansikte var bl�r�dt, alla �dror tjocka
-af m�rkt blod, och den oformliga kroppen skakade af vrede.
-
--- Du skall l�ra dig lyda! hv�ste han och drog henne med sig ut i salen
-d�r de flesta redan hunnit ett hvarf och nu hvilade. Gunvor var s�
-gr�blek, att det s�g ut, som om hon skulle svimma i hans armar, och hon
-bad med ett kv�fdt f�rtvifladt tonfall:
-
--- Sl�pp mig, Haqvin, jag ber dig! Om du har n�gon tanke i beh�ll, s�
-tvinga mig inte att dansa nu.
-
-Men hennes motst�nd retade honom endast. Han hade sagt, att han skulle
-dansa med henne, och ingen fick tro om honom, att han ej vore karl att
-h�lla sitt ord.
-
-Han kastade henne h�rdt intill sig och b�rjade valsen. De hade ej dansat
-mer �n ett halft hvarf, d� ett skri af fasa fyllde salen och kom musiken
-att tv�rt tystna.
-
-Haqvin hade st�rtat bakl�nges till golfvet och dragit Gunvor med sig i
-fallet. Endast med m�da kunde hon l�sg�ra sig fr�n hans f�rlamade armar
-och resa sig. Han d�remot l�g or�rlig, och alla f�rs�k att hj�lpa honom
-upp och bringa honom till sans misslyckades. Herrarna buro honom d� till
-en soffa, och Forner l�t genast h�mta l�kare.
-
-Det skulle dock dr�ja minst en timme, innan denne kom.
-
-Ur den allm�nna f�rst�mningen tr�ngde sig l�ttande en str�m af praktiska
-r�d och opraktiska beklaganden. Man skulle gnida f�tterna med �ttika,
-l�gga en senapsduk under nacken, l�ta honom lukta p� starka kryddor,
-etc. etc. i det o�ndliga.
-
-Gunvor ensam f�rblef stum. Det var, som om hon pl�tsligt mist
-talf�rm�gan. Hon s�g oafv�ndt p� den lifl�sa massa, hvilken som en
-dundyna sv�llde ut �fver soffan, p� de stela h�ndernas bl�svarta naglar
-och p� ansiktet, hvilket nu mist all f�rg och var ohyggligt att sk�da
-med sina stirrande, vid�ppna �gon.
-
-Hon stod d�r fr�mst bland alla och v�nde ej ens en sekund bort blicken
-fr�n Haqvin. Hennes h�nder kn�pptes i sk�lfvande �ngest f�r det
-�gonblick, d� han skulle vakna. Ty han skulle v�l vakna? Inte kunde
-detta vara slutet p� ett m�nniskolif? D� vore det �n f�rf�rligare �n ett
-uppvaknande. Hon tyckte, att golfvet gungade under hennes f�tter, och
-�nd� stod hon or�rlig kvar den ena minuten efter den andra, v�ntande p�
-att lifvet skulle glimta till i de stela pupillerna och att det h�rda
-draget kring munnen skulle slappas. Hon v�ntade p� lifvet med en
-underlig blandning af fruktan och �nskan. Det skulle varit godt, t�nkte
-hon, om han vaknat upp till ett kort medvetande, till att f� r�cka henne
-handen med en h�lsning till lilla Hillevi. Barnet skulle g�ra
-inslumrandet tryggare. Det gjorde henne pl�tsligt s� ondt om honom, som
-kanske g�tt bort -- hunnit utom r�ckh�ll f�r all m�jlighet till
-f�rsoning och f�rl�telse. Om han ville aldrig s� g�rna s�ga ett godt
-ord; han kunde det icke. I vrede och bitterhet hade han t�nkt sin sista
-tanke, intet ljust att minnas fr�n den stund, hvilken kanh�nda varit
-hans sista.
-
-N�r doktorn �ndtligen kom -- densamma som sk�tt Haqvins farfar -- gjorde
-han en ytterst noggrann unders�kning och f�rklarade sedan, att grefven
-d�tt �gonblickligen. Det var hj�rtf�rlamning. Till l�jtnant Forner sade
-han i f�rtroende, att det var b�st, som skedde. Grefven skulle eljest
-gjort b�de sig och de sina olyckliga. Han hade farit f�r illa med sin
-h�lsa p� sista tiden.
-
--- D�ligt p�br�, ser l�jtnanten, fortsatte den lille jovialiske doktorn,
-jag anade nog, att �pplet inte skulle falla l�ngt ifr�n tr�det.
-L�jtnanten har v�l h�rt talas om farmodern. Sorgligt, s�dant d�r, men
-det blir v�l b�ttre, n�r de gamla r�ttbona, fideikommissen, utrotas.
-
-Forner inl�t sig ej p� n�gra diskussioner, det var ej ett l�mpligt
-tillf�lle, och hans tankar voro f�r �frigt p� annat h�ll. Sedan han
-skakat doktorns hand till afsked och tackat honom f�r hans tj�nstenit,
-upps�kte han Gunvor, som vid unders�kningen l�mnat rummet. Hon satt
-ensam i ett litet kabinett och v�nde liksom fr�nvarande hufvudet mot
-honom.
-
--- N�, sade hon l�ngsamt.
-
--- Det �r slut, sade han. Hj�rtf�rlamning.
-
--- �gonblicklig d�d?
-
--- Ja -- inga pl�gor.
-
--- Hvem vet det ...
-
-Han trodde, det var fruntimmers vanliga r�ddh�ga f�r skend�d och �tertog
-lugnande:
-
--- Doktorn gjorde en ytterst noggrann unders�kning, och han anses
-ovanligt skicklig, s� jag �r s�ker, att grefvinnan ej beh�fver frukta
-...
-
--- Jag t�nkte inte p� kroppen, afbr�t hon, men jag hade velat -- �, s�
-g�rna hade jag velat, att han f�tt tid att t�nka en god, ljus tanke. Om
-han bara f�tt h�lsa till sitt barn.
-
--- Ni t�nker inte p� er sj�lf!
-
--- Nej, Haqvin och jag hade l�nge g�tt skilda v�gar. Hon s�g �rligt p�
-honom med sin djupa blick och tillade sedan vemodigt: Det �r som jag
-inte skulle ha lof att s�rja som andra. Det vore lindring att kunna
-sakna dem som g�tt, men jag -- hon andades tungt -- jag kan endast tacka
-d�den.
-
-Han b�jde sig ned �fver hennes hand och kysste den utan att s�ga n�got.
-Det han t�nkte, kunde ej f� bli ord. Han visste blott, att redan med
-f�rsta post skulle Eric Gyldenlo f� h�ra, att nu var hon fri. Om det
-blefve till lycka f�r Gunvor att �ter m�ta honom, underl�t Forner att
-grubbla �fver. Han sade sig utan alltf�r m�nga skrupler, att s�dant
-kunde ingen f�rutse. Det var det enda han kunde g�ra f�r de tv� unga
-m�nniskorna, och eftersom Haqvin ej f�rst�rt hennes f�rm�genhet, kunde
-Eric och hon nu lefva glada dagar, bara hon hade en klok och str�ng
-f�rvaltare p� g�rden, annars ginge det �t skogen.
-
-
-
-
-                          TRETTONDE KAPITLET.
-                              I hans famn.
-
-
-Omedelbart efter Haqvins begrafning reste Gunvor utrikes med sin lilla
-flicka, och man h�rde ingenting vidare af henne p� ett helt �r. D� gick
-det som en elektrisk st�t genom hela societeten, n�r det tre s�ndagar �
-rad lystes i Bragehalls kyrka f�r de tv�, som skvallret haft s� mycket
-att bestyra med, och tidningarna strax d�rp� bland gifterm�lsannonser
-ocks� meddelade denna:
-
-                             ERIC GYLDENLO.
-                             GUNVOR BRAGE.
-
-                                                Rom.
-
-                     Meddelas endast p� detta s�tt.
-
-Och det f�ljde verkligen hvarken kort eller vidare upplysningar. Men p�
-Bragehall skedde stora f�r�ndringar. Bland annat fingo de sm�,
-blyinfattade rutorna skatta �t f�rg�ngelsen, och f�nstren h�ggos upp, s�
-att sol och ljus fritt skulle kunna str�mma in och fylla de h�ga rummen.
-Det Brageska valspr�ket �fver porten skrapades bort, och i den
-f�rdjupning, som uppstod, inlades ett reliefarbete i marmor,
-f�rest�llande Fortunas segert�g genom v�rlden. Hennes char drogs af tv�
-k�rleksgudar, och p� sidan syntes unga, glada m�nniskor hylla gudinnan
-med blommor.
-
-Det f�rseglade rummet inreddes med furstlig prakt i sextonhundratalets
-pomp�sa, �fverdrifna stil, och grefve Haqvins v�ning m�blerades
-fullst�ndigt om. Massor af b�cker, konstverk, taflor och dyrbara
-v�fnader anl�nde n�stan dagligen under juni m�nad, och det f�rfallna,
-vanv�rdade biblioteket restaurerades, boksk�p, liknande �ppna tempel
-uppburna af sm�rta pelare, prydde v�ggarna, och bekv�ma, l�ga stolar
-inbj�do till hvila. N�got alldeles nytt f�r Bragehall var den magnifika
-musikhallen, dekorerad i hvitt och guld och m�blerad endast med l�nga
-l�ga b�nkar, dynor och kuddar. Golfvet t�cktes af en matta i ljust
-hafsbl�tt, utan m�nster eller oroande f�rg�fverg�ngar. En pr�ktig flygel
-stod midt i rummet; p� ena kortv�ggen var en slags estrad ordnad och h�r
-funnos �tskilliga instrument.
-
-N�r v�ntades herrskapet hem, det var den st�ende fr�gan, och slutligen
-lyckades man d� f� fatt p� en sakkunnig; gamla mamsell Beat-Sofi. Hon
-hade varit i Stockholm och h�lsat p� sl�ktingar, men grefvinnan hade
-varit s� f�rinnerligt rar och skrifvit till henne hela tiden, s� nog
-visste hon besked. Och nu hade hon f�tt order att resa hem till
-Bragehall, ty i juli skulle grefvens komma.
-
-Friherrinnan Edelcrona var en resolut dam och hennes dotter M�rta ej
-mindre. Hon, M�rta, hade nu senast bevisat det genom att n�got tv�rt
-f�rlofva sig med en sextio�rig �fverste. Br�llopet var redan utsatt till
-den elfte oktober. Emellertid voro b�de mor och dotter ytterst
-intresserade af h�ndelserna p� Bragehall, och friherrinnan reste sj�lf
-dit en f�rmiddag f�r att be �den lilla, rara mamsell Beat-Sofi� vara
-v�lkommen igen.
-
-Beat-Sofi, som alltid str�fvat �upp�t�, var synnerligen smickrad �fver
-artigheten och fr�gade i all �dmjukhet, om hon finge lof att bjuda p�
-litet kaffe. Friherrinnan hade den stora godheten att inte s�ga nej; hon
-gaf sig till och med mycket god tid inne i mamsell Beat-Sofis trefliga
-rum, d�r man satt s� bra i skydd mot regnet, som fint duggade mot
-rutorna.
-
--- N�, k�ra mamsell Beat-Sofi, det kom v�l bra ov�ntadt med det h�r nya
-gifterm�let? b�rjade friherrinnan. Inom sig t�nkte hon, att Gunvor
-troligen rest direkt ut till Eric, men det ginge ej an att s�ga.
-
--- Ja, det m�ste jag tillst�, men blir bara v�r lilla gull�ngel lycklig,
-s� g�r det an. Hon har skickat mig deras portr�tt, och han ser fasligt
-rar ut, men det gjorde d� den f�rre med, tillade Beat-Sofi med en suck
-�fver alltings f�rg�nglighet. Hon har bott i Rom mest hela tiden, och
-det �r v�l d�r de funnit hvarandra, fortfor den hederliga sj�len att
-prata. Konstigt f�r resten, f�r jag trodde den sta'n var s� stor, att
-man inte kunde hitta n�gonting d�r.
-
--- De hade kanske st�mt m�te, f�rmodade friherrinnan oskyldigt.
-
--- V�ran Gunvor och en -- karl! Mamsell Beat-Sofi gl�mde i detta
-�gonblick all skyldig v�rdnad. Nej, tack vackert! Hon va' d�r mol ensam
-i flera m�nader, det vet jag. Och nog va' halfva tiden af sorg�ret
-g�ngen, innan han v�ga' sig fram. Di f�rlofva' sig ny�rsdagen, skref
-hon. Ja, jag har brefvet, och friherrinnan kan visst f� l�sa det, f�r
-jag tror inte att gull�ngeln, som jag alltid kallar henne, har n�got
-emot den saken.
-
--- �, nej, lilla Gunvor och min M�rta ha varit mycket intima, inf�ll
-friherrinnan, som tyckte, att brefvet skulle vara ett riktigt fynd och
-knappt kunde styra sin nyfikenhet.
-
-S� f�revisade mamsell Beat-Sofi stolt sin skatt. Hon var icke litet stor
-p� att hon varit den f�rsta som f�tt veta hemligheten och kunnat bevara
-den s� v�l. Nu beh�fdes det ju inte l�ngre.
-
--- Friherrinnan kanske undrar p� det d�r, som st�r �fver, sade hon sm�tt
-f�rl�gen, men jag brukade sp� v�r Gunvor ibland, n�r hon var ung flicka,
-se'n har det aldrig h�ndt.
-
-Friherrinnan log huldt, tog brefvet och l�ste:
-
-                                                        Rom d. 13 jan.
-
-Min k�ra, gamla Sibylla!
-
-Minns du din sp�dom om �den r�tte�. Nu har han kommit. P� �rets sista
-kv�ll stod han helt pl�tsligt framf�r mig, och efter en l�ng, m�rk tid
-blef det pl�tsligt str�lande ljust. Ser du, Beat-Sofi, jag visste
-genast, att han var �den r�tte�.
-
-Vi hade tr�ffats f�rr en g�ng, men d� m�ste v�ra v�gar skiljas. Nu �r
-jag fri, och p� ny�rsdagen, till tecken att jag vill b�rja ett nytt
-lyckligt �r, l�t jag honom s�tta f�rlofningsringen p� mitt finger. S�
-blef jag Eric Gyldenlos f�stm�. Du ensam, min trofasta, rara Beat-Sofi,
-skall f� veta det. I slutet af maj gifta vi oss, men �nda till f�rsta
-lysningsdagen skall v�r lycka f�rbli en hemlighet. Jag kan knappt styra
-pennan, s� glad �r jag; det �r som all sorg och strid f�rsvunnit ur
-v�rlden; den rymmer endast jublande fr�jd. Jag g�r omkring h�r i min
-lilla v�ning och sjunger min �lskades namn in i hvarje f�rem�l, och
-sedan dofta blommorna det, b�ckerna hviska det. Du tycker nog, att jag
-�r mycket d�raktig, men �nska mig ej annorlunda. F�r f�rsta g�ngen i
-mitt lif l�ngtar jag inte efter n�got, dr�mmer inte om annat �n nuets
-h�rliga rikedom.
-
-H�r vidtogo n�gra underr�ttelser om Hillevi och fr�gor om hur Beat-Sofi
-hade det, hvarf�r friherrinnan ganska besviken lade ihop brefvet. Det
-hade icke tillfredsst�llt henne. Det var ingenting i det, som kunde
-l�ggas ut och f�rvr�ngas. Alldeles vanligt tokprat om k�rlek, s�dant
-svammel hade hon ej v�ntat sig.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Herr En, f�rvaltaren, s�g numera aldrig glad ut, n�r posten kom, och han
-sl�ngde det ena tunna brefvet efter det andra ifr�n sig p� pulpeten. Tog
-det inte snart slut med r�kningar, m�nne? Det var inte nog, att
-g�rdskontoret skulle betala alla m�jliga reparationer och s. k.
-f�rb�ttringar. Det kom ocks� krafbref fr�n alla h�ll fr�n grefvens
-kreditorer. Och herr En visste �nd�, att grefvinnan tagit direkt af
-kapitalet f�r att, som det hette, klarera alla grefve Gyldenlos skulder.
-Alla! Ja, hon skulle bara vetat om dessa hundratals krafbref, som likt
-hagelskurar st�rtade ned �fver Bragehall.
-
-En hade haft t�lamod i det l�ngsta, men han besl�t att tala med
-grefvinnan, s� snart hon kom hem, ty p� det h�r s�ttet kunde det
-sannerligen inte fortfara.
-
-Grefvens hade ej heller varit p� sitt Bragehall m�nga dagar, f�rr�n herr
-En l�t anm�la sitt bes�k hos grefvinnan.
-
-Gunvor tog mycket v�nligt emot honom och bad honom taga plats.
-
--- �r det n�got s�rskildt f�rvaltaren vill? fr�gade hon. G�ller det
-aff�rer, beh�fver jag v�l ej erinra om, att grefve Gyldenlo nu �r
-husbonde h�r, och att alla p� godset ha att v�nda sig till honom. Men �r
-det d�remot n�gon privat beg�ran, vill jag naturligtvis g�rna ...
-
--- Nej, grefvinnan, sade herr En med en viss orubblighet, jag har
-ingenting att be om f�r egen del, och det g�ller inte precis godset
-heller, men jag skulle vara tacksam, om jag sluppe tala med n�gon annan
-�n grefvinnan om saken.
-
--- �r det n�got obehagligt f�rvaltaren har att meddela?
-
--- Ja, det �r hvarken l�tt eller roligt att komma fram med det.
-
--- Hvad �r det d�? Herr En ser riktigt bister ut.
-
--- F�r jag lof att tala rent ut?
-
--- Ja visst. Gunvor log gladt. Nu kunde ingenting st�ra hennes sinnesro.
-Hon k�nde sig s� trygg i sin stora lycka.
-
-Herr En drog upp ur br�stfickan en hel bunt sammanvikna papper och lade
-dem med en stubbig bugning framf�r sin matmor. Sedan st�llde han sig p�
-n�got afst�nd och afvaktade resultatet. Hans bredaxlade, unders�tsiga
-gestalt aftecknade en grotesk skugga p� mattans ljusa m�nster. Det
-kraftiga, runda hufvudet p� den korta, fasta nacken s�g ut som en
-ofantlig boll. Han kunde haft lust att sticka h�nderna i kavajfickorna
-och hvissla skarpt, som det var hans vana, n�r han uppt�ckt n�got fel p�
-kontoret, men han betvang sig af v�rdnad f�r grefvinnan.
-
-Gunvor betraktade f�rv�nad de m�nga l�sa bladen. R�kningar! Hvarf�r kom
-han med dem till henne? Hon tog halft nyfiken upp ett papper till
-granskning, lade s� utan ett ord ned det igen och tog n�sta, d�rp� �nnu
-ett och ett till.
-
-Det r�dde en n�stan ljudl�s tystnad i rummet; om n�gon lyssnat vid
-d�rren, skulle han ej kunnat uppfatta, att det fanns en m�nniska
-d�rinne. �ndtligen hade Gunvor slutat. Hennes ansikte var tankfullt, och
-hon vek ytterligt l�ngsamt ihop det sista papperet, hvarefter hon l�ste
-in hela bunten i sin skrifbordsl�da.
-
--- Tack, herr En, f�r att ni kom till mig med detta, sade hon hj�rtligt.
-Grefven har verkligen talat med mig om det. Hon m�tte ej den redlige
-f�rvaltarens genomtr�ngande blick, n�r hon os�kert yttrade detta. Vi
-kommo �fverens om, att under v�r fr�nvaro skulle �fven de privata
-r�kningarna skickas till g�rdskontoret; det �r mitt slarf, att jag gl�mt
-s�ga till om det, f�rl�t mig!
-
--- Och om det kommer flera s�dana h�r sm� r�kningar, skall jag d�
-h�danefter skicka upp dem med herrskapets post?
-
--- Flera -- det -- det g�r det v�l knappt?
-
-F�rvaltaren s�g p� den unga grefvinnan med ett egendomligt uttryck i de
-skarpa, gr�a �gonen och sade lugnt:
-
--- Jo, det skulle jag tro.
-
-Gunvor rodnade starkt. Under de m�nader hon varit gift med Eric hade hon
-l�rt sig undra och h�pna �fver hans s�tt att sk�ta pengar. Det var ett
-barns sj�lfsv�ldigt of�rst�ndiga lek med elden. En tanke p� morgondagen
-besv�rade honom aldrig; han tycktes anse, att hans b�rs skulle vara t�md
-p� aftonen, och nu, n�r de blifvit gifta, besv�rade det honom ej alls
-att begagna sig af hennes f�rm�genhet, som hade det varit hans egen.
-
-Det hade visserligen ocks� Haqvin gjort, men han saknade Erics smak att
-l�ta guldet rinna som sand mellan fingrarna, och d�rf�r stod hela hennes
-kapital or�rdt. Det hade ocks� funnits ett betydligt kreditiv p�
-�fverblifna r�ntor, men detta och en del af de f�r godsets r�kning
-insatta pengarna hade, som l�ttast tillg�ngliga, redan anv�ndts.
-Naturligtvis var det ju heller ingen risk att lyfta litet af
-hufvudsumman, det sade Gunvor sig genast �fvertygande och f�rebr�dde
-sig, att hon kunnat smula bort ens en minut af sin lycka med dylikt
-sm�sint grubbel. Att n�mna n�got till Eric om dessa sm�skulder, hvilka
-han under �rens lopp str�tt omkring sig som ett tr�d sina vissnade blad,
-tj�nade nog ej mycket till. Troligen hade han f�r l�ngesedan gl�mt dem.
-
-Hon s�g skyggt, en smula generadt p� f�rvaltaren. �ttling af ett solidt
-och aktadt handelshus, hade hon s� l�ngt hon kunde minnas tillbaka varit
-van vid den mest pedantiska ordning i allt hvad aff�rer hette, och hur
-g�rna hon �n ville, kunde hon ej taga Erics sl�seri som en ren bagatell.
-
--- Om det kommer flera r�kningar, sade hon, skall jag be, att herr En
-l�mnar dem till mig personligen och helst s�, att -- att det ej blir f�r
-mycket bekant p� kontoret. Det �r ju bara sm�summor, och min man kunde
-m�jligen gl�mma likvidera dem, nu, n�r han f�r s� mycket annat att t�nka
-p� -- �fverinseendet p� godset.
-
--- S� -- grefven �nskar s�tta sig in i de l�pande g�rom�len?
-
-F�rvaltaren for med handen �fver det rakt uppstrukna, str�fva h�ret.
-
--- Ja -- det vill s�ga -- vi ha inte talat n�rmare om det, men det
-faller ju af sig sj�lft, att han nu blir husbonde p� Bragehall. Han har
-redan planerat f�r nya arbetarbost�der och anskaffandet af en
-samlingslokal f�r folket, d�r han t�nkt ordna samkv�m om
-l�rdagskv�llarna.
-
-Herr Ens ansikte ljusnade.
-
--- Det l�ter godt, sade han enkelt.
-
--- Ja, inte sant? �, han �r s� god! Gunvors ansikte str�lade. Ni skall
-f� se, herr En, att vi skola g�ra mycket f�r v�ra underhafvande. Grefven
-t�nkte ocks� inr�tta ett bibliotek och en eller annan spr�kkurs f�r de
-vetgiriga och intelligenta. Han s�ger, att folket l�nge nog slafvat, nu
-skola de ha sina r�ttigheter.
-
--- Det �r alldeles riktigt, grefvinnan, men det duger inte mera f�r
-folket �n f�r n�gon annan att f� en massa r�ttigheter, innan det
-begriper sina skyldigheter. Och arbeta f� vi allt g�ra lite hvar. Det
-tj�nar ingenting till att alla bli l�rda och fina, f�r d� g�r det som i
-den gamla fabeln jag l�ste som skolpojke. Grefvinnan k�nner den
-troligen: �m�nniskokroppens lemmar�. Hela organismen sade upp sin
-tj�nst. Det duger inte, hur h�rdt det �n kan l�ta.
-
--- Men det �r inte heller meningen, k�re herr En.
-
--- Urs�kta mig, grefvinnan, men jag har mitt exempel fr�n L�gen�s p�
-grefve Gyldenlos tid. Och det kan v�l tyckas, att jag �r f�r frispr�kig,
-men b�ttre ett ord f�r tidigt �n f�r sent.
-
-Gunvor nickade.
-
--- Se, Bragehall har blifvit mig s� k�rt, �tertog han, och jag vet inte,
-hvad jag inte skulle vilja g�ra f�r grefvinnan och v�r lilla fr�ken,
-d�rf�r �r jag kanske misstrogen, men ...
-
--- Vi ska' hoppas, att f�rvaltarn inte har n�got sk�l till misstro, sade
-Gunvor v�rdigt, och det �r min �nskan, att det hos folket inplantas
-f�rtroende och tillgifvenhet f�r deras nye husbonde. Och -- som jag i
-b�rjan n�mnde -- f�r jag be herr En h�danefter v�nda sig till grefven i
-allt, som g�ller godsets angel�genheter.
-
--- Skall ske, lydde det korta, buttra svaret.
-
--- F�rvaltaren f�r inte tro, att jag d�rf�r blifvit likgiltig f�r
-Bragehall, sade Gunvor med ett afv�pnande leende och r�ckte honom handen
-till afsked, nej, jag delar alla min mans och mitt hems intressen, och
-jag vill s� g�rna se alla n�jda och tillfredsst�llda omkring mig.
-
--- Grefvinnan har redan gjort mycket f�r godset, sade f�rvaltaren
-erk�nnsamt.
-
--- Tack f�r det vitsordet. Jag uppskattar det till fullo, ty jag vet,
-att ni ej sl�sar med ber�m.
-
--- Jag f�rs�ker vara r�ttvis, grefvinnan.
-
--- Ja, det �r jag s�ker p�. Tack f�r all hj�lp -- och -- hon k�mpade med
-sin stolthet, men n�r hon s�g f�r sig Erics oroliga �gon och bleka,
-nerv�sa drag, segrade den h�gnande �mheten, och hon tillade, ehuru med
-s�nkt hufvud -- var fortfarande v�rt st�d. Vi beh�fver s� v�l er styrka
-och erfarenhet.
-
--- Jag skall g�ra min plikt, s� godt jag kan.
-
--- Tack f�r det l�ftet!
-
-Han gick, och Gunvor satt en stund or�rlig kvar vid bordet. Hon var ej
-ledsen, ej ens nedst�md; mest var det hennes egen sm�sinta futtighet,
-som hon kallade det, hvilken aggade henne. De hade ju �fver nog att
-lefva af, hvarf�r satt hon h�r och gr�mde sig �fver n�gra tusen kronors
-f�rlust, hon, som var s� o�ndligt rik i alla afseenden? Och skulle hon
-ej hellre taga vara p� sin lycka, hvem visste, om den kunde f� bli
-l�ngvarig? Eric var egentligen aldrig riktigt sjuk, men heller aldrig
-stark och sund. �n led han af ett, �n af ett annat; det var oftast
-endast skuggan af ett verkligt lidande, men f�r henne antog hvarje hans
-illam�ende strax skr�ckinjagande former. Hon sade sig, att den dag, hon
-ej mera �gde honom, skulle hon ej kunna lefva. Och i en �ngest, som hade
-han sv�fvat mellan lif och d�d, hade hon vakat �fver honom under en
-lindrig f�rkylning.
-
-Det fanns hvarken gr�ns eller m�tt f�r hennes tillbedjande k�rlek; utom
-sitt barn hade hon ju aldrig f�rut haft n�gon att �lska s� helt och
-fullt som nu Eric; han f�rstod alla hennes veka st�mningar och
-�terg�ldade dem med en smekande dyrkan. Ehuru han aldrig sagt henne det,
-trodde hon, att s� kunde han s�kert ej ha �lskat n�gon kvinna f�rr, ej
-ens Amelie. Han var f�r fink�nslig att n�gonsin vidr�ra sitt
-�fventyrliga f�rflutna, men det hade h�ndt mer �n en g�ng, att han sakta
-l�tit henne glida ur sin famn, just efter en stund d� han lidelsefullast
-betygat henne sin k�rlek, och sagt: �Du, min Tankefrid, vi skulle
-tr�ffats f�rr, s� kanske mycket varit annorlunda.�
-
-Hon var r�dd f�r att fr�ga n�rmare, trodde, att han syftade p� hennes
-f�reg�ende gifterm�l och svarade endast med n�gra varmt tr�stande ord,
-men vid dylika tillf�llen drog han henne ej �nyo till sig, utan gick
-antingen rastl�st fram och �ter eller l�mnade henne hastigt.
-
-Nu h�rde hon hans steg i angr�nsande rum, strax derefter knackade han p�
-d�rren.
-
--- Tar n�dig grefvinnan emot?
-
-Hon svarade genom att st�lla sig p� tr�skeln med utbredda armar.
-
--- Du d�jligaste af alla Sk�nes borgfruar! Han drog hennes h�nder upp
-mot sin nacke och kn�ppte dem samman till ett mjukt sp�nne. Vet du hvad
-jag t�nkt p�, Gunvor?
-
--- En ny, lysande id� igen, log hon, l�t h�ra!
-
-Han kysste henne.
-
--- St�r jag dig bara inte. Jag tyckte nyss, du var upptagen af din
-f�rvaltare.
-
--- Han har g�tt nu.
-
--- Men l�mnat ett visst allvar kvar hos min hvita hind. Hvad hade den
-m�ktige mannen att f�rkunna?
-
-Gunvor tvekade. Skulle hon s�ga honom allt, varna honom och ber�tta, att
-hans sl�seri pl�gade henne? Hon t�nkte ut de varligaste ord, men de
-f�ref�llo dock sekunden d�rp� alldeles f�r h�rda och str�fva.
-
-Eric m�rkte, att hon afsiktligt dr�jde med svaret och sade gladt:
-
--- Tro inte, att jag misst�nker den hederlige En f�r olofliga afsikter;
-han som jag kan ju ha n�got att tala vid sin h�rskarinna om, som inte �r
-f�r en tredje.
-
--- Din h�rskarinna? Hennes str�lande blick m�tte hans. Du k�raste, nog
-vet du, hvem som h�danefter har h�rskarnamnet h�r.
-
--- �, Gunvor, han ryckte n�stan ot�ligt p� axlarna. Det var s� l�nge
-sedan jag hade Alexanderdr�mmar. Nu skulle ansvar och env�ldsmakt endast
-tynga mig. Barn, lifvet har slitit min kungamantel i flikar.
-
-Han lade sina h�nder om hennes kinder och s�g henne djupt in i �gonen.
-
--- Men, Eric, nog vill du v�l �nd� �taga dig att vara husbonde h�r p�
-Bragehall; det har du lofvat.
-
--- Och en man st�r vid sitt ord, heter det visst n�gonst�des i de visa
-skrifterna! Visst, �lskling, skall och vill jag dela ditt arbete f�r
-folkets b�sta. Det var egentligen f�r att tala om den saken, jag kom
-hit. S�tt dig h�r; han f�rde henne fram till skrifbordet och satte henne
-i den skinnkl�dda stolen, p� hvars ryggst�d han sedan hvilade armarna.
-
--- Vi ska' ha en musikfest f�r de underlydande, du. De skola se, att den
-stora musikhallen, som de kanske varit litet afvogt st�mda emot, rymmer
-dem lika v�l som traktens honoratiores. Hvad s�ger du om den planen?
-
--- Jo, Eric, jag gillar den visst, men den l�ter nog inte realisera sig
-nu under p�g�ende sk�rd. Folket har s� br�dt p� f�lten, att vi inte
-kunna p�r�kna n�gon hj�lp vid arrangemangerna.
-
--- �, de kunna f� ledigt en dag, hvad g�r det?
-
--- Det duger inte. Man kan inte ta dem fr�n arbetet.
-
--- Hvarf�r det? Litet h� mer eller mindre h�r p� godset!
-
-Hon h�rde hans varma, sonora st�mma, k�nde hans h�nder glida �fver sitt
-h�r och hans andedr�kt smeka sin kind. Hur kunde hon d� predika
-k�pmansmoral? Det var henne om�jligt! Han ville draga henne ut i det
-brusande lifvets stora festsal, d�r man aldrig under gl�djens jubel
-m�rkte, om ljusen brunno ned i piporna. Hvarf�r kunde hon ej l�mna
-hvardagsbekymren �t de sm� gr�a jordm�nniskorna? Hon hade ju ingen
-skyldighet att b�rga f�rnuft �t kommande tider.
-
--- Du! Han lutade sig �fver henne. Vi skulle ocks� ha tabl�er. Jag har
-t�nkt ut flera stycken. Ser du, det �r ett s� oafvisligt behof hos mig
-att ge m�nniskor det sk�nas helgk�nsla. Du m�ste f�rst� detta; du kan
-inte tycka, att det �r n�dv�ndigare med en lada full af hafre eller r�g
-�n med ett rum, fylldt af festst�mda sinnen. T�nk dig, k�rfva
-arbetsh�nder, som f� hvila i kn�t, r�dkantade �gon, som skola t�ras af
-njutning en enda g�ng, h�rda ansikten, som skola vekna och bli mjuka,
-allt efter som musik och konst sprida sin v�rmande eld genom salen.
-Detta �r lifvet, Gunvor.
-
-Hon str�ckte upp armarna mot honom.
-
--- Ja, �lskade, detta �r lifvet -- genom dig, sade hon entusiastiskt. Du
-har mycket att l�ra mig. Du vet ju, att jag hittills varit inramad inom
-en mur af karga plikter. Du �r som en sollyst v�g fr�n v�rldshafvet.
-Tack, att du vill taga mig med p� f�rden, tack, du vackra skiftande v�g.
-
--- �r jag v�gen, s� �r du den gr�na stranden, d�r v�gen f�r hvila, ty
-efter storm och br�nning �r den ofta s� tr�tt, sade han vemodigt. Du
-v�na, gr�na strand med dina fagra, hvita blommor, tack f�r hvarje stund
-du ger svallv�gen frid. Han kysste henne p� h�ret. Efter en kort paus
-tillade han gl�dtigt: Allts� fest, s� Bragehalls murar eka af jublet.
-Har du papper och penna h�r, s� skrifva vi strax upp v�ra �rade g�sters
-namn. Hela orten skall med, du.
-
-Hon log �t hans ifver; han stod nu bredvid henne och drog i nerv�s
-br�dska ut en l�da.
-
--- Nej, inte den, Eric! Hon ville hejda honom, men det var f�r sent, och
-hon blef blek af �ngest, d� hon s�g hela bunten af de nyss inlagda
-r�kningarna framf�r honom. Hur skulle han taga detta? Hon v�ndades vid
-tanken p� hans f�r�dmjukade stolthet och t�nkte sig, hur sm�rtsamt det
-skulle sticka till inom honom, hur hans felsteg och slarf skulle agga
-honom. Han hade ju dock sagt henne, att han uppgifvit alla sina skulder,
-n�r hon beg�rt det f�r att kunna betala dem. Ack, att hon kunnat bespara
-den �lskade detta. Liksom r�dd att se hans ansikte i denna stund, sl�t
-hon �gonen, men �ppnade dem strax �ter f�rv�nad. Hon hade h�rt hans
-l�ga, melodiska skratt.
-
--- Minsann, tror jag inte det goda folket har lyckats leta upp flera
-flikar af kungamanteln! Han viftade med r�kningarna. Min stackars lilla
-drottning, det blir visst lapp, lapp och ingen s�m.
-
-Han l�t dem likgiltigt falla ned igen och letade efter ett rent
-pappersark. N�r han funnit det, satte han genast energiskt pennspetsen
-mot det.
-
--- Forners och Edelcronas �ro ju sj�lfskrifna, Gunvor?
-
--- Ja.
-
--- Och gamle doktorn, du?
-
--- Ja.
-
--- V�rdig prosten och prostinnan, s�g? -- Men du h�r ju inte p� mig! Du
-ser ut, som om en samumvind bl�st genom rummet, hvad �r det?
-
--- �, ingenting -- ingenting alls, Eric.
-
-Han sl�ppte pennan, och sekunden d�refter hade han tagit henne p� sitt
-kn�, lagt hennes hufvud mot sin skuldra och hennes hand i sin.
-
--- Nu, barnet mitt, tala nu, hur kunde det med ens bli s� m�rkt i mina
-�lskade, str�lande stj�rnor? Han kysste hennes �gon. Din misst�mning �r
-min, din sorg och din oro min. Tror du tankens samum kan br�nna bort din
-gl�dje utan att ocks� h�rja min? Bikta nu! Var det ett bittert minne som
-pl�gade dig?
-
--- Nej, Eric, nej!
-
--- Du vet, jag vill inte tr�nga mig in, d�r det �r regel f�r, men l�t
-mig �tminstone s�ga, att min k�rlek vill v�rna dig f�r hvarje skugga.
-
--- O, Eric, Eric, du �r s� stor och god! Jag -- jag �r s� sm�sint, ser
-s� n�rsynt och f�rkrympt p� mycket. Vidga min blick, du! Hon b�jde sig
-hastigt ned och kysste hans hand.
-
--- Jag f�rst�r dig inte, min egen, i hvad fall �r du sm�sint?
-
--- Fr�ga inte, Eric, bad hon pinad. Hon kunde inte f�r allt i v�rlden
-tillst�, att det var hans l�ttvindiga, nonchalanta s�tt att behandla de
-m�nga r�kningarna, som ett �gonblick gjort henne utom sig. Nu tyckte hon
-sj�lf, att hon borde blygas �fver sin �mkligt pedantiska uppfattning,
-och hon tryckte sig �ngestfullt intill honom.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Under de ljusa sommaraftnarna gingo de ofta ned till hafvet; de m�ste
-passa p� nu, innan dimmans tid kom, ty Eric t�lde ej vid den fuktiga
-luften, den irriterade honom och inverkade p� hans synorgan. Redan i
-Br�gge hade han �dragit sig en �gonsjukdom genom att s�v�l natt som dag
-vandra i den lilla stadens t�ckenh�ljda, ur�ldriga gr�nder, och han
-besv�rades nu ofta af recidiv.
-
-Men under torra, klara aftnar var det hans fr�jd att taga lutan med sig
-till stranden och sitta d�r p� en af de v�ldiga stenarna, som �nnu
-funnos kvar efter den forna hamnen.
-
-Gunvor l�g g�rna i det mjuka gr�set nedanf�r, och medan hon l�t blicken
-dr�mmande hvila p� ett eller annat hvitt segel eller bara p� hafvet
-sj�lft i dess oroliga enahanda, lyssnade hon till de melodier han
-lockade fr�n lutans str�ngar och till hans s�ng, den h�rligaste, mest
-inspirerade hon n�gonsin h�rt.
-
-Hon visste ej alltid, om det var till henne han sj�ng dessa tusen och
-ett k�rleksord p� alla v�rldens spr�k; tonerna drogo ibland liksom ut p�
-vikingaf�rd i stormande l�ngtan eller sm�go veka och bedjande mot en
-fj�rran kust, d�r hon ej kunde n� dem.
-
-Det var icke alltid njutning f�r henne att lyssna till s�ngarens
-ofrivilliga bikt om alla k�rlekens segrar i slott som koja. Det var, som
-om han bl�ddrat i ett minnesalbum, n�r han sj�ng och frammanade den ena
-bilden efter den andra af �lskande ansikten, mjukt famnande armar; det
-var tr�nad och lek i hans toner, gl�dande kyssar och slitande farv�l.
-Hela sin sj�l gaf han i dessa serenader eller enkla, trofasta folkvisor,
-och hon kunde gripas af en vild, t�rande svartsjuka mot det f�rflutna,
-men �nd� v�gade hon ej bedja honom sluta. Han visste v�l ej, att han
-ber�ttade om sitt lif, d� skulle han kastat lutan l�ngt bort, ty aldrig
-hade han med ett ord antydt f�r henne om den eller den unga kvinnan,
-hvilken st�tt honom n�ra. Han beskref aldrig storordigt sina triumfer
-eller sina h�rnadst�g mot kvinnohj�rtan, andra hade sagt henne det; han
-teg.
-
-Den Gunvor kallade sin visa, var kanske den obetydligaste af dem alla,
-men hon l�ngtade �nd� hela tiden efter den, som efter n�got att trygga
-sig till, och hennes hj�rta slog h�rdt af fruktan, att han skulle gl�mma
-den, men �n hade det ej h�ndt; den gled in mellan de andra, som en l�nk
-i en l�ng kedja:
-
-   �Holder du af mig,
-   holder jeg af dig
-   alle mine levedage.
-   Sommeren var kort,
-   gr�sset blegner bort,
-   kommer med vor leg tilbage.�
-
-En g�ng, n�r han slutat sjunga och satt tyst, stirrande med tr�tta,
-�ppna �gon mot hafvet, v�nde Gunvor sig emot honom; hon l�g, st�dd p�
-armb�gen och blickade upp i hans underligt skiftande ansikte.
-
--- Hvad ser du, Eric?
-
-Han ryckte till. Det var tydligt, att han gl�mt, att han ej var ensam.
-Han suckade.
-
--- �, sade han tungt, jag ser mot det, som varit.
-
--- I saknad?
-
--- Nej -- och ja.
-
--- Hur skall jag tyda det?
-
-Han kom ned till henne och str�ckte ut sig i gr�set; det f�ref�ll, som
-om han ej orkat tala och svara, som om verkligheten varit honom en f�r
-tung b�rda.
-
-Hon ryckte tyst upp str�n och blad omkring sig. Hur skulle hon kunna f�
-makt med gr�ten? Den kom alltid, n�r han p� detta s�tt gick ifr�n henne.
-Hon kunde ej kv�fva en snyftning. Han blef genast uppm�rksam.
-
--- �r du ledsen? fr�gade han och lyfte upp hennes s�nkta hufvud.
-
--- �, Eric, bry dig inte om det, det �r s� d�raktigt.
-
--- � nej, du! Han lade hennes h�nder mot sin heta panna. Det �r inte s�
-ofarligt som d�rskap; det �r det unga, kr�fvande lifvets allvar i din
-st�mning. Tror du inte, att jag ofta f�rst�r det? Och d� �ngrar jag, att
-jag inte hade mod att f�rbli ensam. Ser du, det h�nder, att n�r man
-alltf�r h�rdh�ndt leker med lyckan under �r och dagar, skr�mmer man
-slutligen bort den.
-
--- Eric, kan du inte k�nna dig lycklig nu?
-
--- � jo, stundtals. Du vet inte, hur den har det, som endast �ger lumpor
-att ge. Minns du, Gunvor, att jag varnade dig f�r att g�ra leken
-lifsl�ng?
-
-Hon gnolade sakta:
-
-   �Holder du af mig,
-   holder jeg af dig
-   alle mine levedage.�
-
-Jag kan inte �lska p� annat s�tt, Eric. Du �r mitt allt, hvad som �n m�
-h�nda -- till och med om -- du inte l�ngre skulle h�lla af mig.
-
-Han kysste hennes sk�lfvande l�ppar med en s� innerlig �mhet, att hon
-med ens k�nde sig trygg och stark. Det f�rflutna, detta hemlighetsfulla
-skuggspel, som ibland drog honom till sig, skulle nog alldeles vika en
-dag f�r hennes ljusa, lifsvarma k�rlek. Hon beh�fde inte frukta bleka
-v�lnader, s� l�nge hans arm sl�t sig omkring henne i k�rlek, d� var hela
-v�rlden hennes vasall, sade hon sig stolt.
-
-
-
-
-                          FJORTONDE KAPITLET.
-                                Barnet.
-
-
--- Bolla p� g�stgifvarg�rden �r h�r och vill n�dv�ndigt tala vid
-grefven, sade Mari f�rl�gen.
-
-Det var en f�rmiddag i b�rjan af september, f�rsta dagen rapph�nsjakt
-var till�ten, och Eric var ute tillsammans med n�gra andra herrar.
-
-Gunvor lekte med Hillevi, hj�lpte den lilla att st�da i docksk�pet och
-s�g f�rstr�dd upp p� kammarjungfrun.
-
--- Sade du inte, att grefven var ute p� jakt?
-
--- Jo, det gjorde jag, men -- d� ville hon tr�ffa grefvinnan. F�r jag
-inte lof att s�ga, att hon inte kan f� det?
-
--- Nej, Mari, hvad skulle det tj�na till? Hvem �r den d�r Bolla? Jag har
-aldrig h�rt talas om henne.
-
--- Hon tj�nade p� g�stgifvarg�rden f�r ett par �r sedan.
-
--- �r hon d�r inte l�ngre?
-
--- Nej, hon har varit borta fr�n socken se'n samma v�r grefve Brage dog.
-
--- Hvad vill hon grefve Gyldenlo?
-
-Mari s�g ytterst generad ut, n�p i f�rkl�det och teg. Gunvor betraktade
-henne, och pl�tsligt steg en flammande m�rk rodnad upp i hennes ansikte.
-Hon lutade sig ned och tog upp en liten dockbyr� fr�n golfvet f�r att
-genom denna paus �tervinna sj�lfbeh�rskning.
-
--- Du f�r be henne -- Bolla -- v�nta mig i mitt arbetsrum, sade hon med
-anstr�ngning.
-
--- Skall grefvinnan �nd� taga emot henne? fr�gade Mari. �, g�r inte det,
-tillade hon bedjande.
-
-Hillevi blef uppm�rksam och sl�ngde ifr�n sig den docka, hon h�ll p� att
-kl�da, d�rp� stack hon sin lilla hand i moderns och sade beslutsamt:
-
--- Om det �r n�got farligt, blir det b�st, att jag g�r med mamma.
-
-Gunvor smekte sitt barns lena kind.
-
--- Nej, min lilla flicka, du f�r stanna h�r. Karna f�r leka med dig nu.
-Mamma kommer igen sedan.
-
-N�r Gunvor kommit ut i korridoren, hejdade Mari henne och sade
-f�rtrytsamt:
-
--- Den d�r Bolla �r ett riktigt of�rsk�mdt stycke. Sn�lla grefvinnan,
-l�t mig skicka bort henne.
-
--- Nej, Mari, du har h�rt hvad jag har sagt. G� nu!
-
-Mari tog ett par steg, s� stannade hon p� nytt.
-
--- Grefvinnan f�r f�rl�ta, men ... men ...
-
--- Hvad �r det?
-
--- �, det �r s�, att -- att den d�r ot�ckan d�rnere inte �r ensam.
-
--- Hvem har hon med sig d�?
-
-Mari stirrade i v�ggen; hennes v�nliga ansikte var alldeles blodr�dt af
-harm och blygsel, och hon stammade oklart:
-
--- Hon har p�gen med.
-
-Gunvor stod som f�rlamad. Blixtsnabbt hade hon uppfattat situationen och
-det var, som om hon f�tt ett v�ldsamt, ov�ntadt slag. Hennes ansikte
-blef alldeles f�rgl�st och �gonen stela.
-
--- Herre Gud, grefvinnan, hur �r det?
-
-Mari skyndade fram, och Gunvor st�dde sig tungt mot hennes arm. Hon
-h�mtade sig dock snart. Ett egendomligt intresse drog henne
-oemotst�ndligt mot den varelse, som en g�ng st�tt Eric s� n�ra. Hon
-ville se henne, henne och -- barnet.
-
--- Det var en �fverg�ende svindel, sade hon och tog sig f�r pannan. Det
-�ndrar ingenting i mitt beslut, men l�t dem, den d�r kvinnan och -- och
-gossen f�rst f� n�got att �ta i k�ket. Om en kvart kunna de komma upp
-till mig. Barnet med, kom ih�g det, Mari.
-
-Hon gick direkt till sitt arbetsrum, d�r hon brukade taga emot de
-underlydande. Medan hon satt d�r med hufvudet st�dt mot handen,
-grubblade hon �fver hvar och n�r hon f�rsta g�ngen h�rt talas om Bolla,
-den vackra flickan fr�n g�stgifvareg�rden. Jo, nu mindes hon, och det
-gick vid denna h�gkomst som en skarpt ristande sm�rta genom hvarje
-fiber. Det var med den r�dkindade, guldh�riga Bolla Eric dansat s�
-mycket den d�r midsommaraftonen f�r tre �r sedan. Det var kanske henne
-han nyss skilts ifr�n, n�r han kom upp till Bragehall den kv�llen och
-fann det gamla slottet sofvande. Endast en gl�mde hvila, eder, plikter
-och f�rsiktighet f�r att kasta sig i hans famn, f�r att lyssna till de
-k�rleksord, som kanske endast voro det matta ekot af dem han minuten
-f�rut hviskat i Bollas �ron. Hon kunde skrikit till af f�rtviflan,
-trodde n�stan, att hon gjorde det, men det var endast en dof, kv�fd
-klagan, som tr�ngde sig �fver hennes l�ppar. Det var, som om n�got
-kraftigt v�xande pl�tsligt brutits inom henne. Det f�rtr�stansfulla,
-k�cka draget i hennes ansikte vissnade bort, och l�ngsamt sj�nk hufvudet
-ned mot bordet; det var, som om det lindrade n�got att d�lja sig s�, att
-sj�lf slippa se sig omkring.
-
-Det knackade p� d�rren, men Gunvor l�g or�rlig; det knackade igen.
-
-Nu r�tade Gunvor m�dosamt upp sig, men hon f�rm�dde ej genast g�ra
-r�sten lydig sin vilja. Den l�t s� isande kall och f�raktlig, n�r hon
-ropade det enda ordet: �Kom!� Det f�ref�ll henne ocks�, som om hon
-bjudit olyckan till g�st; hon gaf den till�telse att sk�fla hennes
-dr�mda s�llhet. Eller kom den ej snarare objuden, kunde n�gon st�nga sin
-d�rr f�r den? Hon skuggade med handen f�r �gonen, ville ej se p� den,
-som nu fumlade med l�set och steg innanf�r tr�skeln.
-
-Ett besynnerligt, oartikuleradt ljud, ett mellanting af en hunds
-sk�llande och ett barns joller, kom henne att taga bort handen. T�tt
-invid d�rren stod Bolla, el�ndigt kl�dd, afmagrad och f�rfallen;
-ansiktet var en enda h�rd af m�rka, sjukliga skuggor och kring de tunna
-l�pparna l�g ett fult, ondskefullt drag.
-
-Gunvor s�g ifr�n henne till barnet. Ett onaturligt stort, klotrundt
-hufvud vaggade oafbrutet fram och �ter p� en liten, utm�rglad kropp. De
-glansl�sa �gonen voro mandelformade som Erics, samma fint tecknade
-�gonbryn och l�nga �gonh�r. Munnens mjuka linjer, det gl�nsande, v�giga
-h�ret, den raka n�san, allt detta var s� p�tagligt likt Eric, att Gunvor
-v�nde sig bort, s� uppskakad, att hon ej f�rm�dde yttra ett ord. Det
-enda, som afbr�t tystnaden, var gossens underliga mummel.
-
-Gunvor k�nde det alldeles outh�rdligt. Hon skulle velat springa l�ngt
-bort. Det ville �fverm�nskliga krafter till f�r att stanna, sade hon
-sig; hon kunde det inte. Men n�r hon f�rs�kte resa sig, darrade hon s� i
-hela kroppen, att hon genast sj�nk ned igen.
-
--- N�dig grefvinnan har varit s� god och lofvat mig, att jag f�r tala
-vid henne, b�rjade Bolla och neg djupt. S� d� vet hon v�l alltihop.
-
-N�r intet svar f�ljde, fortsatte Bolla modigare:
-
--- Det hade ju varit grefvens skyldighet att hj�lpa mig l�ngt f�re
-detta, f�r han visste, hur det var fatt me' mig, innan han for
-utomlands, och han lofte ocks� rundt. Men se l�ften ha tockna d�r fina
-herrar godt om, det �r bara s� tunt me' h�llen. Nu tyckte jag grefven
-kunde hatt nytta af att se p� de' el�ndiga, tossiga barnkr�ket -- Hon
-log elakt. -- D� kanske han begripit sin plikt.
-
--- Hur gammal �r gossen? afbr�t Gunvor i en h�rd, otillg�nglig ton.
-
--- Han blir tre �r te vintern, men de' vore godt han allri hann dit. Jag
-har hatten hos doktorn en g�ng, och han sa', att kr�ket inte va riktigt.
-
--- Hvad heter han?
-
--- Erik, f�rst�s.
-
--- Och nu vill ni ha hj�lp �t honom och er?
-
-Bolla tittade f�rundrad p� den str�nga, bleka grefvinnan. Hon var som en
-talande stenbild.
-
--- Ja, jag ville �fver te Amerikat, sade hon morskt. Pojken gitter jag
-inte ta med mig.
-
-Hon skakade barnets magra arm. Gossen b�rjade kvida, monotont och
-�ngsligt.
-
--- S�tt gossen i l�nstolen d�r; han kanske �r tr�tt.
-
-Gunvors r�st var befallande, och Bolla lydde.
-
--- Se, kom jag te Amerikat, kunde jag v�l arbeta mig upp igen, �tertog
-hon sin svada, h�r blir man utsparkad, hvart en tar v�gen, och det �r
-bara f�r den d�r vettvillingens skull! S� nog har grefven skyldighet att
-hj�lpa mig sta', allti', de ska' Gud veta.
-
--- Hur mycket beg�r ni?
-
-Bolla sneglade p� grefvinnan.
-
--- Ja, s� rik, som han nu blitt, beh�fver han v�l inte knussla, sade hon
-fr�ckt, och tusen riksdaler �r d� inte ett �re f�r mycke.
-
--- Jag skall ordna saken. G� nu!
-
--- Och pojken d�? fr�gade Bolla motstr�fvigt.
-
--- Vill ni l�ta mig taga hand om honom?
-
-Bolla s�g ofantligt l�ttad ut.
-
--- Ja, herre jemine, s� g�rna!
-
--- D� stannar han h�r s� l�nge.
-
-Bolla trodde, att grefvinnan var ytterst oerfaren, och tyckte, att,
-eftersom det hela g�tt f�r sig utan allt kr�ngel just efter hennes
-�nskan, skulle hon vara hygglig och ge ett godt r�d p� k�pet.
-
--- Folk, som ska' l�gga sin n�sa i allting, kommer allt att undra, sade
-hon n�stan f�rtroligt, s� det �r nog b�st grefvinnan l�ter mig ha'n,
-tills jag far, se'n f�r v�l de' arma kr�ket ackerderas bort.
-
-Gunvor reste sig. Nu kunde hon det. Och hon gick med vacklande steg fram
-till l�nstolen, d�r barnet satt och lallade med sin entoniga, l�ga r�st
-och med sitt skr�mda, fr�nvarande uttryck i �gonen.
-
--- G�, sade hon till Bolla, g� genast! Vill ni, innan ni far, ta farv�l
-af er lille gosse, skall jag underr�tta er om, hvar han �r. Adj�!
-
-Bolla tog i l�set, men v�nde sig om igen. Det hade kommit ett mildare
-drag i hennes ansikte, och hon sade halft generad:
-
--- Hade Lill-Erker varit som andra barn, skulle jag nog h�llit �'n; men
-nu har jag allti' f�tt sk�ms f�r'n, s� grefveson han �'. De' r�r v�l
-inte p�gen f�r, men de' kan inte hj�lpas, att han f�r lida f�r'et.
-Grefvinnan blir nog sn�ll emot stackar'n.
-
-Det kom n�got vekt, bedjande i Bollas tonfall, och det var s� mycket,
-som slog Gunvor i dessa enkla slutord, att hon ej l�ngre kunde beh�rska
-sig; med ett utbrott af vild, om�ttlig sorg lade hon sig p� kn� framf�r
-barnet och gr�t h�gt.
-
-Bolla gick tyst ur rummet. N�r hon kom ned i k�ket, sade hon endast
-kort:
-
--- Nu har jag sett en Guds �ngel.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Eric kom hem mycket sent, upprymd efter den lyckade jakten och med
-sinnet m�ttadt af de rikaste naturst�mningar. Han tyckte, att v�rld och
-m�nniskor och skogen f�rst och fr�mst voro en underbart h�rlig saga, och
-han l�ngtade efter att taga Gunvor i sin famn och s�ga henne alla de
-ord, hvilka under dagen ringt inom honom med klang af sm� glada klockor.
-Han hade t�nkt p� henne med all denna beskyddande, smekande �mhet, som
-var honom egen, och det hade jublat inom honom af lycka �fver att k�nna
-sig s� sund och kraftig. Kanske var hans h�lsa ej s� angripen, som han
-ibland f�rest�llde sig. Det vore ju m�jligt, att hans nerver endast
-beh�fde st�ls�ttas, och att han kunde st�rka dem med ett ordnadt, lugnt
-lif. Han hade aldrig f�rut k�nt ett hems behag, aldrig haft n�gon trygg
-och v�nlig stamort, nu skulle han s�kert lefva upp igen, f� friskt blod
-och friska tankar.
-
-Hvad han �nskade det, hur den lyckan h�grade f�r honom att k�nna
-musklerna h�rda, senorna sp�nstiga, och det var ej blott f�r sin egen
-skull han ville afvinna lifvet ny styrka; det var ocks� f�r henne, hans
-varma lilla Gunvor. Henne, som han �lskade med det b�sta inom sig, och
-�fver hvars v�g hans k�rlek ville s� gyllene solsken.
-
--- Hvar �r grefvinnan? fr�gade han Mari, som han m�tte i vestibulen.
-
--- Hon �r i sina rum.
-
--- Redan! Klockan �r ju bara tio.
-
--- Ja, grefvinnan var visst tr�tt.
-
--- Har det h�ndt n�got ledsamt, Mari?
-
--- Ne-ej.
-
--- Du drar p� det, hvad �r det?
-
--- Sn�lla grefven, det -- det kan jag inte tala om.
-
-Eric gjorde en knapph�ndig toalett och skyndade till Gunvor. Hans friska
-st�mning var som bortbl�st; en nerv�s oro jagade hvarje hans r�relse och
-sk�lfde i hans r�st n�r han ifrigt bad:
-
--- �ppna, min �lskade!
-
-Det h�rdes ej ett ljud d�r inifr�n.
-
--- Gunvor, du k�raste, g�r mig inte f�rtviflad, l�t mig komma in!
-
-D�rren �ppnades. Gunvor stod framf�r honom; den sl�pande
-morgonkl�nningen f�ll i mjuka veck omkring hennes slanka gestalt. Hon
-hade tagit ned h�ret; i en tjock fl�ta l�g det ned�t ryggen. Det syntes
-p� det uppr�rda ansiktet, att hon gr�tit mycket. Han ville draga henne
-intill sig, men hon sk�t honom sakta tillbaka.
-
--- God afton, Eric -- och god natt. Vi f� talas vid i morgon.
-
-Han studsade. Och det var, som om all gl�d pl�tsligt slocknat inom
-honom.
-
--- Hvad menar du? fr�gade han tonl�st. Jag har l�ngtat efter dig hela
-dagen, saknat dig, dr�mt om den h�rliga stund, d� du skulle hvila i mina
-armar, du, min egen �lskade hustru!
-
-Hans blick s�kte hennes med det uttryck hon aldrig kunnat motst�, men nu
-erinrade hans �gon henne endast om en annans, en stackars liten idiot.
-Hon ryste.
-
--- Det �r b�st du g�r nu, sade hon; i morgon ...
-
--- Men jag kan inte sofva, inte hvila, om du inte s�ger mig, hvad det �r
-som pl�gar dig. Hvarf�r vill du uppskjuta det?
-
--- F�r din skull.
-
-All den innerlighet hon hyste och alltid skulle hysa f�r honom, beginge
-han ocks� de gr�fsta brott, br�t fram i dessa ord. Hon visste, att hon
-hade o�ndligt mycket att anklaga honom f�r, att han svikit deras k�rlek,
-just n�r han sj�lf �rligt och fritt sagt henne, hvad hon var f�r honom,
-och hon hade hela dagen k�mpat mot sin stolthet, men hur hon �n velat
-d�ma och afvisa, alltid hade f�rl�telsen och h�ngifvenheten ropat h�gre
-inom henne. N�r han nu stod framf�r henne, undrande, sorgsen, men med
-hela sitt v�sen �tr�ende hennes k�rlek, betygande sin, blef striden �n
-h�rdare inom henne. Hur skulle hon kunna l�ta honom g�? Hon �lskade
-honom s� att allt annat blef d�dt omkring henne. Han var lifvet sj�lft,
-det hon dr�mt om och l�ngtat efter i l�nga �r: det felande, �ngrande,
-fattiga, rika -- h�rliga lifvet.
-
--- F�r min skull, Gunvor? upprepade han hennes ord. Nej, �lskade, vill
-du g�ra n�got f�r mig, skall du l�ta mig taga dig s� varligt och stilla
-i min famn, som man vyssar ett litet sjukt barn; du skall l�ta mig kyssa
-dina stackars f�rgr�tna �gon och smeka dina kinder r�da. H�r �r jag,
-Gunvor, kan du neka?
-
-Han stod pl�tsligt l�ngt inne i rummet, och i n�sta minut hade hon
-lindat sina armar h�rdt om hans hals och tryckt sin kind mot hans.
-
--- Eric, Eric, hvad jag �lskar dig!
-
-Hennes lidelsefulla, feberaktiga �mhet oroade honom. Han ville s�tta
-henne p� sitt kn�, men hon afv�rjde det. En sekund stod hon stilla, med
-sitt hufvud mot hans skuldra. S� tog hon sakta hans hand och f�rde honom
-in i sin s�ngkammare, fram till en liten, improviserad b�dd, d�r lille
-Erik l�g och sof med det stora hufvudet tungt nedpressadt i den mjuka,
-spetsprydda kudden.
-
-Han stirrade l�nge oafv�ndt p� gossen; en askf�rgad skiftning drog
-snabbt �fver hans bleka hy, och med ett tr�stl�st st�nande satte han
-h�nderna f�r ansiktet.
-
--- Mitt barn, mumlade han brutet. Min lille gosse!
-
-Gunvors bitterhet, hennes egna sj�lskval f�rsvunno, f�rintades vid
-�synen af Erics gripande sm�rta. Hon kunde ej f�rklara, hvarf�r han nu,
-efter att f�rut fullst�ndigt ha gl�mt barnets existens, tycktes
-f�rkrossad af samvetsf�rebr�elser; hon gjorde inga vidare fr�gor; att om
-m�jligt g�ra slaget l�ttare f�r honom blef hennes enda str�fvan. Men han
-h�rde henne inte. Oafv�ndt s�g han p� detta lilla v�sen, som nu i s�mnen
-tydligare �n n�gonsin liknade honom drag f�r drag, men det var ett
-sj�ll�st uttryck, ett f�nigt leende �fver gossens ansikte, som
-bekr�ftade, hvad Bolla f�r l�nge sedan i ett bref sagt Eric; barnet var
-idiot. Han hade hittills t�nkt s� f�ga p� detta barn, det hade aldrig
-kommit en enda str�ng i hans sj�l att vibrera. F�rh�llandet med Bolla
-var ju endast en l�ttsinnig lek, och Eric Gyldenlo hade aldrig h�rt till
-dem, som ber�kna f�ljderna af sina handlingar. En vacker flicka och en
-vacker blomma vid v�gen var f�r honom detsamma. Men nu, n�r det lilla
-vildskottet funnit v�g till Gunvor, led han s� som aldrig f�rr; det gafs
-icke en k�nsla inom honom, som ej r�kade i uppror, och som herre �fver
-dem alla satt h�net och pekade p� hans ljusa dr�mmar, dem, som dagen
-gifvit. Nu voro de spillror, det fanns ingenting helt inom honom. Han
-tyckte han kunnat trampa p� sig sj�lf som p� v�gens grus.
-
-Gunvor lade sin arm p� hans skuldra, och med en r�st, som genomtr�ngdes
-i hvarje tonfall af hennes k�rlek, sade hon:
-
--- Jag tog honom till mig, d�rf�r att han var _din_ son.
-
-Han s�g p� henne. Det var det djupaste deltagande och den mest dyrkande
-tillbedjan i denna blick.
-
--- Gunvor -- han f�ll p� kn� och lade hennes h�nder �fver sina �gon --
-om du anade, hur �ngerns t�rar br�nna. Jag ber dig inte f�rl�ta. S�g
-blott, om du vill, att jag skall g� f�r alltid.
-
--- Du k�re, skulle du g�? D� f�rst blefve det sorg utan tr�st i mitt
-lif.
-
--- Men om du en dag inser, att jag hade r�tt n�r jag sade: �Jag �r dig
-inte v�rdig!�?
-
--- Aldrig skall jag inse det. Och f�r hvarje g�ng n�got af det f�rflutna
-vill skilja oss �t, lofvar jag att �rligt s�ga dig det. Eric, du �r mig
-s� k�r, det l�ter s� fattigt i ord, men det �r min st�rsta rikedom.
-
-Han reste sig och drog henne intill sig.
-
--- Gunvor, barn, hvad skall jag ge dig, n�r det ej kan bli full�dig
-lycka? Du �r det sk�raste och vackraste lifvet f�rt till mig, och aldrig
-har jag b�ttre �n i afton f�rst�tt, att mitt st�rsta nidingsd�d kanske
-var det att upps�ka dig igen.
-
--- Om du inte s�kt mig, hade jag kommit till dig. �lskade, det var
-kanske min l�ngtan, som dref dig till Rom. Ibland dr�mmer jag det, och
-det g�r mig s� lycklig.
-
-Han kysste hennes panna.
-
--- Du hvitaste lilla blomma med alla dina hvita tankar, sade han �mt.
-
-De sutto till l�ngt in p� natten hand i hand och talade samman. S�
-skonsamt, som hade hon varit r�dd f�r hvarje st�rande ord, ber�ttade
-Gunvor om Bollas bes�k, och de kommo �fverens att skicka lille Erik till
-en ber�md utl�ndsk v�rdanstalt, d�r det kunde finnas m�jlighet f�r hans
-tillfrisknande.
-
--- Men vi skola inte skicka honom ifr�n oss, som den, man aldrig vill se
-mera, sade Gunvor, det menar du v�l inte, Eric?
-
--- Vill du verkligen bry dig om barnet, Tankefrid?
-
--- Ja, visst vill jag det!
-
-Hennes r�st darrade lindrigt, men hon ville vara modig f�r hans skull.
-Aldrig skulle hon gl�mma den d�dssjuka blicken hon nyss m�tt ur hans
-�gon, och hon tillade, uppr�rdt, men innerligt:
-
--- T�nk, om han en dag blefve alldeles frisk, du! Vi skola h�lsa p�
-honom en g�ng om �ret. Stackars liten, hvem vet, hur han k�nner det!
-
-Eric tryckte h�rdt hennes hand.
-
--- Om det funnes m�nga s�dana kvinnor som du, skulle el�ndet i v�rlden
-minskas, sade han tacksamt.
-
--- Gif hvarje kvinna r�tt till en stor k�rlek, och hon skall bli god,
-sade Gunvor allvarligt. Den m�nniska, som f�r och kan �lska helt, g�r
-mot sin b�sta utveckling.
-
-Det blef s� stilla i det m�nljusfyllda rummet efter dessa ord. De lj�do
-som en adventets heliga klockklang i b�das sinnen, och aldrig hade de
-varit hvarandra n�rmare �n nu i f�rst�ende och tillgifvenhet.
-
-
-
-
-                           FEMTONDE KAPITLET.
-                          I n�jenas hvirfvel.
-
-
-Strax p� ny�ret foro Gyldenlos till Stockholm f�r att deltaga i
-s�songens festligheter. Hillevi l�mnades kvar p� Bragehall i mamsell
-Beat-Sofis och en l�rarinnas v�rd.
-
-M�rta Edelcrona, numera �fverstinnan Elgclou, gjorde visit i Stockholm
-hos Gunvor en af de f�rsta dagarna. Hon var mera pikant vacker �n
-n�gonsin och tycktes gl�mt bort all h�tskhet. Tv�rtom var hon mycket
-hj�rtlig och gjorde Gunvor tusen f�rslag om hur de tillsammans skulle
-roa sig. Hon var bekant med alla i societeten, och hon erbj�d sig att
-presentera Gunvor i flera familjer.
-
--- Det tycker jag �r min r�ttighet, sade hon. Jag �r ju en af dina
-�ldsta v�nner.
-
--- Men vi kommo mycket l�ngt ifr�n hvarandra en tid, anm�rkte Gunvor
-reserveradt.
-
-Hon hade nu s� l�nge varit ifr�n societetens parfymdoftande, ytliga
-elegans, att hon k�nde sig fr�mmande f�r alla de hala fraserna. M�rtas
-�fversvallande v�nlighet hyste hon ej heller mycket f�rtroende till, och
-hon s�g helst, att hon ej kom f�r flitigt i ber�ring med sin forna
-v�ninna.
-
-M�rtas klingande skratt besvarade k�ckt hennes stela yttrande.
-
--- Ma tr�s ch�re, du g�r mig v�l aldrig den �ran att fortfarande vara
-litet svartsjuk p� mig? sade hon, och hennes bruna �gon glittrade
-sk�lmaktigt. Det skall du inte g�ra dig besv�r med. Jag var visserligen
-mycket svag f�r Eric en tid, men nu tycker jag -- pardon! -- att han
-�ldrats bet�nkligt, och s� �r han inte s� glad som f�rr. Han passar inte
-alls l�ngre f�r en liten skymningsflirt. Du har uppfostrat honom f�r v�r
-Herres allra klaraste dagsljus, s�ta Gunvor.
-
--- Tycker du, att Eric ser klen ut? fr�gade Gunvor oroligt.
-
--- � nej, inte f�r att ha studerat lifvet s� grundligt som han gjort.
-Det afs�tter ju alltid sin st�mpel. Han ser ut, som om han hade mesta
-lust p� ett v�l dukadt bord och sedan en bekv�m stol. Fruntimren tyckes
-han inte sentera l�ngre. Jag skall visst ha honom till kavaljer p�
-middagen hos M�rds i morgon. Du f�r best�mdt hj�lpa mig fundera ut n�got
-samtals�mne.
-
--- Nej, s� om�jlig har han inte blifvit, sade Gunvor med ett tvunget
-skratt.
-
-Hon tyckte, att det fanns en stickande udd i M�rtas v�nliga ord, och det
-pl�gade henne mera �n �rlig fiendskap skulle gjort.
-
-Vid middagen ber�ttade hon f�r Eric om M�rtas visit.
-
--- Jas�, hon har varit h�r? sade han. Jag tr�ffade henne ute som
-hastigast. Hon ser charmant bra ut.
-
--- Ja -- �, Eric -- hon r�ckte honom handen �fver bordet -- _nu_ �r jag
-r�dd f�r det f�rflutna.
-
--- Personifieradt af den vackra �fverstinnan? -- Han log muntert och
-skakade pojkaktigt hennes hand. -- Ja, hon �r farlig, du!
-
--- Du f�r inte sk�mta bort detta, Eric! Jag _�r_ r�dd. Ser du, jag kan
-aldrig ens p� lek g� ifr�n dig till en annan. Min natur �r inte s�dan.
-Men du, du har ju lekt hela ditt lif.
-
--- Ja, of�rsynt! Det var v�l, att det i de flesta fall alltid fanns
-n�gon hygglig karl, som �tog sig att lappa ihop det lilla flickhj�rta,
-jag i lekens yra rispat.
-
--- Eric!
-
-Han h�jde �fvermodigt sitt fyllda vinglas.
-
--- Din sk�l, min sk�l, alla vackra flickors sk�l!
-
-Gunvor l�t sitt glas st� or�rdt och lutade sig tyst tillbaka mot stolens
-ryggst�d. Han f�ljde intresserad hennes lifliga minspel, s� kastade han
-serveten och kom fram till henne.
-
--- Hvarf�r ser du sp�ken?
-
-Han lade sina h�nder �mt om hennes hufvud och b�jde det bak�t, s� att
-han kunde blicka henne djupt in i �gonen.
-
--- D�rf�r att jag tror p� dem -- ibland, sade hon.
-
--- Utan sk�l.
-
--- Hvem vet?
-
--- N� ja, jag lofvar ingen storartad botg�ring i s�ck och aska, dygd och
-Herrans f�rmaning. Tar n�jet mig till sin bror och v�n en stund, vill
-jag ha lof att gl�mma lagen och profeterna och njuta utan ansvar. L�ter
-det som en h�delse i min allra k�raste lilla v�ns �ron?
-
--- F�r du d� aldrig nog af njutningar, Eric?
-
-Han skrattade och satte sig p� sin plats igen.
-
--- Minns du, hur det st�r i visan, Gunvor? Han gnolade:
-
-   �S�g, blir ni d� ej full�rd en g�ng?
-   S�g, vill ni tyda ut f�glars s�ng?� --
-   �Bah, detta f�r mig en sm�sak �r;
-   jag konsten att lefva l�r.�
-
-N�r Eric var vid detta lynne, visste Gunvor, att hon slutligen m�ste ge
-sig, sl� in i hans st�mning och taga allt lika lekande och l�tt. De
-rasade d�rf�r snart som tv� barn och brydde sig ej ens om att taga
-h�nsyn till hvad jungfrun, som passade upp vid bordet, t�nkte om s�
-tokigt herrskap.
-
-Eric hade en egendomlig uth�llighet, s� l�nge ett n�je varade, men han
-brukade sk�mtande f�rklara, att det var godt ingen s�g p� trasan, n�r
-den n�sta morgon lades i byken. Och p� f�rmiddagarna var han i allm�nhet
-s� tr�tt och nedst�md, att han helst h�ll sig p� sina rum.
-
-Det var en oafbrutet glidande str�m af fester de kommit in i. Eric
-tycktes finna detta alldeles i sin ordning och ville ej h�ra talas om
-att de n�gonsin skulle skicka �terbud f�r att i st�llet hvila. Voro de
-ej bortbjudna, k�pte han biljetter till n�gon teater eller konsert och
-arrangerade sedan en liten lukullisk konstn�rssup� f�r n�gra f� utvalda.
-
-Vid dylika fester kunde han sl�sa bort stora summor p� en
-dekorationssak, en blomsteruppsats eller n�gon fin �fverraskning, som
-kunde h�ja st�mningen. Bland unga konstn�rer trifdes han b�st; d�r kunde
-hans sprudlande �fverd�d eller veka dr�mmeri f� just den r�tta
-omgifningen, och han var aldrig hellre wohlth�ter �n vid dessa animerade
-tillst�llningar.
-
-Gunvor d�remot k�nde sig knappt mera hemmastadd i denna societet �n i
-den h�gf�rn�ma, dit hon eljest h�rde. Konstn�rsjargongen pl�gade henne,
-och de kvinnliga artisternas fria man�r f�ref�llo henne affekteradt
-sj�lfst�ndiga. Den mest feterade var en ung finska, Saima Iilainen, och
-henne hade Eric presenterat f�r flera inflytelserika personer.
-
-Hon hade en liten, mycket anspr�ksl�s atelj� uppe i S�dra bergen.
-Kamraterna kallade den �F�gelboet� och styrde g�rna kosan dit upp f�r
-att prata bort n�gra timmar. Skrymmande m�bler besv�rades man ej af;
-n�gra braskuddar, en b�nk i fornnordisk stil och ett bord voro det
-hufvudsakligaste. Eric trifdes h�r f�rtr�ffligt, och en dag ber�ttade
-han Gunvor, att han var tr�tt p� alla n�jen. De voro idiotiska. Nu hade
-han lust att arbeta.
-
--- Hvad skall du d� taga dig till? fr�gade hon leende.
-
--- Jag skall l�ra mig m�la.
-
--- Nu, n�r vi redan �ro i mars, och i b�rjan af maj skola vi v�l resa
-hem till Bragehall.
-
--- Ja, antagligen, men det hindrar inte. Jag kan sannerligen inte motst�
-Saima Iilainens konst. Den �r m�sterlig.
-
--- Och hon sj�lf �r s� tilldragande, anm�rkte Gunvor torrt.
-
--- Ja, vore hon ful och disgraci�s, kunde hon inte m�la, som hon g�r,
-f�rs�krade han trov�rdigt, och att jag skulle se �t henne d� kan du v�l
-inte beg�ra.
-
--- Nej, du �r sk�nhetssjuk, men, Eric, har du t�nkt p� hur det skall
-bli, n�r vi bli gamla, n�r du inte har n�gonting att se p� hos mig?
-
--- D� f�r jag v�l blunda och kyssa minnet.
-
--- Du har blifvit s� glad och sorgl�s h�r i hufvudstaden. Jag k�nner
-knappt igen dig. �r det konstn�rsluften, som har en s�dan makt?
-
--- Jag vet inte -- och sorgl�s �r jag v�l knappt, sade han med pl�tsligt
-vemod; skall jag vara fullt �rlig, s� �r det, som gl�djen st�ndigt
-flydde mig, och jag vill h�lla den fast. Hur skulle jag, de tusende
-�fventyrens farande sven, kunna sitta och surna i kakelugnsvr�n?
-
-Gunvor smekte hans starkt gr�spr�ngda h�r.
-
--- Du hade en tid s� brinnande lust att g�ra dig nyttig, sade hon
-stilla. Minns du alla dina planer?
-
--- Ja d�, jag minns dem fr�n alla de framfarna �ren. Det kunde bli ett
-pr�ktigt b�l af allt detta dr�mmens virke. Tankefrid, du k�raste, slunga
-mig ej just nu rakt i flammorna af mitt f�rspillda lif! L�t mig tro, att
-jag �nnu har en fotsbredd verklighet att trampa!
-
-Han lade hufvudet i hennes kn� och l�t henne s�fva hans tankar med
-smekningar.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-I april skulle det bli stor konstn�rsfest p� Grand H�tel, och Eric hade
-varit mycket ifrig att f� veta, hvilken dr�kt Gunvor skulle ha, men hon
-f�rs�krade muntert, att det skulle roa henne att mystifiera honom.
-
--- Men om jag g�r dig min kur d�? sade han, ty, ser du, p� dylika fester
-�r ordet fritt.
-
--- Om du v�ljer mig bland hundra, s� beseglar du sj�lfmant ditt �de,
-sade hon skrattande.
-
--- Men skall inte hela aftonen bli en missr�kning f�r dig, om jag inte
-finner dig?
-
--- Jo, troligen, men jag f�r l�pa risken.
-
-Hon hade best�mt sig f�r en sagokostym, prinsessan Svanhvit, och n�r
-maskeradaftonen kom och hon stod if�rd sin hvita guldbroderade dr�kt med
-den skira sl�jan �fver det utslagna, m�rka h�ret, log hon af gl�dje
-�fver den fagra bild spegeln �tergaf. Hon kunde visserligen ej kokettera
-och jonglera med lockande ord, som flertalet af de andra; hon skulle
-aldrig l�ra sig, att sk�mtet var som fradgan p� en dryck -- ett intet,
-som dock fyllde i n�jets b�gare, men glad kunde hon vara, och hon skulle
-helt s�kert ej bli gl�md af honom, fr�jdens furste. Hon visste, att
-M�rta Elgclou och Saima Iilainen skulle komma p� festen, och utan att
-hon str�ngt taget var svartsjuk p� n�gondera, tyckte hon dock, att det
-var ett slags oroande obehag, att de denna kv�ll skulle ha
-karnevalsuppt�gens r�tt att draga Eric till sig.
-
-M�rtas kostym hade hon under tysthetsl�fte f�tt se. Det var en praktfull
-drottningen af Sabadr�kt, som passade ypperligt till M�rtas sydl�ndska,
-yppiga sk�nhet. Hon tog sig magnifik ut i den djupt urringade
-sammetsroben med f�rg som af eldigt vin. P� de nakna armarna slingrade
-sig guldormar med gnistrande rubin�gon, och upp mot halsen kr�p en liten
-dj�rf smaragd�dla.
-
-Hon och Gunvor skulle �ka tillsammans, och M�rta pratade lifligt under
-f�rden. N�r de sedan i toalettrummet ordnade sina kostymer och p�togo
-masken, sade hon skrattande:
-
--- Du ser ut som oskulden, Gunvor, en illustration direkt h�mtad fr�n
-barnkammarsagorna. Det �r n�stan f�rm�tet af ett v�rldens barn att v�ga
-nalkas din svanehamm.
-
-Gunvor svarade ingenting; hon s�kte bland de m�nga damerna efter Saima,
-men troligen var den unga konstn�rinnan ej kommen �n. Att hennes egen
-apparition v�ckt allm�n beundran, m�rkte hon, liksom att M�rtas st�tliga
-gestalt �drog sig m�nga afundsamma blickar. Skulle det bli de tv�, som
-t�flade om priset som festens drottning? Hon l�ngtade att f� se Eric,
-m�ta hans blick str�lande emot sig med detta ljusa skimmer den alltid
-fick, n�r han s�g och h�rde n�got vackert.
-
-Hon uppt�ckte honom ej genast, n�r de kommo in i den l�nga filen af
-s�llskapsrum, d�r damernas uts�kta, f�rgstarka dr�kter liksom fyllde
-hvarje vr� med orientaliska visioner. Herrarna d�remot voro endast
-undantagsvis kostymerade. Dominos och r�da frackar afl�ste hvarandra och
-g�fvo en dunkel bakgrund �t det lysande, kaleidoskopiskt r�rliga vimlet.
-
--- D�r har du din man, hviskade M�rta pl�tsligt, d�r, vid pelaren; han
-st�r alldeles ensam, det ser ut, som om han s�kte n�gon; f�rmodligen
-dig, ma ch�re!
-
-Det trodde Gunvor knappt; hvarken henne eller n�gon annan s�rskildt,
-snarare d� den gl�dje han talat om, att han i det l�ngsta ville
-fasth�lla, men som flydde honom. Hon hade s� g�rna velat g� fram och
-hviska ett smekande ord i hans �ra, men d� skulle han troligen, trots
-den f�rst�llda r�sten, mask och f�rkl�dnad, k�nna igen henne; det var
-f�r tidigt.
-
-Hon l�t sig ryckas med af det omgifvande stimmet, pratade och sk�mtade
-med sina tillf�lliga kavaljerer och hade redan till f�rsta dansen en hel
-sv�rm af beundrare omkring sig. Eric hade ocks� flyktigt n�rmat sig
-henne, men dragit sig tillbaka igen.
-
-Hon s�g honom f�rst senare p� kv�llen, d� han uppsluppet kurtiserade
-M�rta, som tycktes ha mycket roligt �t denna frivola hyllning. N�r
-Gunvor passerade, h�rde hon honom fr�ga:
-
--- Hvem �r den lilla prinsessan Svanhvit? Hon har v�l ej f�rirrat sig
-fr�n ers majest�ts hof? D�r f�rekommer nog knappt s� h�ghalsad dygd.
-
-M�rtas skratt klingade obehagligt utmanande i Gunvors �ron, men hon
-uppf�ngade ej hennes svar. En herre bugade sig i detsamma och anh�ll om
-en dans.
-
-Gunvor l�t ej bjuda upp sig till sup�en; hon var redan tr�tt p� detta
-sorl, detta of�rsynta tummande p� k�nslor, snuddande vid den yttersta
-gr�nsen af det passande. Hon undvek att m�ta sina kavaljerers gl�nsande,
-lystna blickar och t�nkte just draga sig undan till toalettrummet f�r
-att hvila och andas ut i tystnaden, d� hon fr�n en af salens konstgjorda
-grottor h�rde ett egendomligt, vemodigt klingande spel. Det var en
-melodi hon aldrig h�rt f�rr; den klagade och susade som h�stvinden genom
-furuskog, den drog som suckar �fver djupa vatten och dog slutligen h�n i
-ett d�mpadt ackord. Endast ett instrument kunde frambringa dessa
-s�llsamma toner; det m�ste vara en kantele, det finska folkinstrumentet.
-Gunvor hade blott h�rt det en g�ng f�r l�nge sedan, men aldrig kunnat
-gl�mma intrycket d�raf. Ocks� nu stannade hon utanf�r grottan, betagen
-af dessa mjuka, vaggande ackord, l�ngtande, att musiken skulle b�rja
-igen. Hon stod lutad mot en pelare, hvilken var omgifven af en hel
-grandunge. H�r kunde hon f� vara ost�rd. Ingen skulle t�nka p� att n�gon
-krupit in i denna vr�, hvilken egentligen bildade ett slags
-fonddekoration af dunkelgr�nt, som skulle framh�fva de lysande
-kostymerna �nnu b�ttre. Gunvor tog af den hettande masken. �, det var
-sk�nt! Hon ordnade en sittplats �t sig p� en stubbe, och d�rifr�n kunde
-hon som bakom kulisser se in i grottan. De fleste hade begifvit sig in i
-matsalen. H�r var tomt och ganska svalt.
-
-De tv� d�rinne hade ocks� demaskerat sig. Saima Iilainens finska
-bondflicksdr�kt hade ingenting dekorativt. F�rgerna r�dt, svart och
-hvitt f�ref�llo dunkla d�r inne i gr�nskan, och hon var inte alls
-vacker, d�r hon satt, med sitt oregelbundna, m�rkhyade ansikte belyst af
-de kul�rta lyktornas kombinerade sken. Nej, hon var -- inte alls --
-vacker! Gunvor l�t denna �fvertygelse �n en g�ng glida som en tr�d genom
-tankarna, men den ville ej l�pa s� l�tt l�ngre, ty det fanns dock n�got
-obeskrifligt tilldragande, en mjuk charme och en liffull, f�ngslande
-intelligens hos den finska flickan. Hon hade lagt sin kantele ifr�n sig
-p� b�nken och lutade sig litet fram�t, under det hon talade med Eric
-Gyldenlo.
-
-Han h�ll b�da de sm� bruna, magra h�nderna i sina, och hans ansikte
-uttryckte hela den impulsiva tjusning han erfor af Saimas s�llskap.
-Gunvor kunde ej h�ra, hvad de sade, men hon stannade dock kvar.
-Omedvetet satt hon v�l p� vakt, fast hon visste, att det skulle verka
-l�jligt, om hon h�r ingrep. Eric hade ju sagt, att hon ej finge r�kna
-n�got i afton annat �n som ett karnevalsuppt�g. B�st vore det, om hon
-satte masken p� och tr�ngde sig in i deras ensamhet med en munter fras
-p� l�pparna. Hon borde vara den lilla sagoprinsessan, som gled in med i
-�fventyret, det vore en god id� ... Men den lilla hvita sidenmasken gled
-ur hennes kn�, och hon stirrade in i grottan, som om hon sett en
-sp�ksyn. Eric hade dragit den lilla finskan t�tt intill sig, just med
-den smekande r�relse, Gunvor s� v�l k�nde; han kysste Saimas fuktiga
-r�da mun l�nge, s�, som han ocks� kysst henne, sin hustru, n�r hans blod
-var varmt af l�ngtan och hans sj�l sjuk efter deltagande �mhet.
-
-�, detta ... detta, var det ett karnevalsuppt�g? Ett af lifvets m�nga
-f�rf�rliga karnevalsuppt�g, d� man m�ste le ett f�rtvifladt
-harlekinsleende �t sitt eget grundliga allvar? Hon ville ej l�ngre se
-dit in, men blicken fascinerades dock af scenen inne i grottan, af de
-tv�, som i denna stund voro f�rem�l f�r hennes starkaste k�nslor, ty
-aldrig hade hon s� hatat n�gon, som hon nu hatade Saima. Och f�r Eric
-erfor hon nu och alltid samma osl�ckliga �mhet, samma oroliga fruktan
-att, trots allt, ej kunna r�dda honom undan njutningarnas och
-lidelsernas mareld. Det hade icke varit hennes mening, och �nd� slet hon
-sig ur de sn�rjande granarna, ref s�nder sig p� en hvass st�ltr�d, fick
-sl�jan l�sryckt af en gren och stod s� pl�tsligt med blossande ansikte
-och l�gande �gon framf�r Saima Iilainen, som �nnu h�ll sin ena hand i
-Erics.
-
--- Grefvinnan Gyldenlo!
-
-Den lilla finskan h�lsade obesv�radt och graci�st.
-
--- Gunvor! -- Eric reste sig. -- Utan mask?
-
--- Som du sj�lf.
-
--- Ja, det blir outh�rdligt varmt med masken p�, inf�ll Saima med sin
-l�ga, m�rka altst�mma, en kanteleton ocks� den.
-
--- Jag kan inte konversera, sade Gunvor n�stan brutalt. Jag har sett
-allt, som nyss tilldragit sig h�r inne, och jag betraktar hvart ord fr�n
-er, fr�ken Iilainen, som en of�rtj�nt skymf.
-
--- Gunvor! sade Eric varnande.
-
-Saima tog lugnt kantelespelet f�r att l�mna plats p� b�nken �t
-grefvinnan, s� stod hon afvaktande.
-
--- Hvem �r ni, fr�ken Iilainen, fortfor Gunvor utom sig, som mottar en
-gift mans �mhetsbetygelser?
-
--- Hvem jag �r? -- Saima kn�ppte sakta p� instrumentet. -- En finsk
-bondflicka, ers h�ghet. Jag kommer fr�n Finlands skogar, d�r friheten
-susar fr�n graneg�llen, och d�r ocks� vildf�glarna ha r�tt att flyga.
-
--- Det �r slut p� maskeraden nu, sade Gunvor kort. Jag fordrar ett
-allvarligt svar.
-
--- N�r blef prinsessan Svanhvit f�rvandlad till furie? fr�gade Eric.
-K�ra Gunvor, du g�r dig l�jlig med din vrede.
-
--- Jag beg�r aktning f�r mig och det namn jag b�r, Eric. Och du har nu
-sj�lf valet. En af oss tv� skall �gonblickligen g�. Jag delar inte min
-k�rlek med n�gon, inte ens f�r en stund, och, som du v�l kallar det, p�
-lek. V�lj! Jag tvingar mig inte kvar, men ber du mig g� nu -- s� v�nder
-jag aldrig �ter.
-
--- Du tar detta f�r tragiskt, v�nnen min!
-
--- V�lj!
-
--- Det beh�fs inte, inf�ll Saima snabbt. Jag g�r sj�lfmant.
-
-Hon var f�r klok att ej inse, att hon h�r skulle bli den f�rlorande.
-
-Eric r�ckte henne handen.
-
--- F�rl�t, om jag l�tit en ljus st�mning och er kantele f�ra mig f�r
-l�ngt, sade han hj�rtligt. Vi konstn�rsnaturer �ro och f�rbli
-vildf�glar.
-
-Hon nickade f�rst�ende. P� Gunvors f�rol�mpande ord svarade hon ej,
-gjorde endast en l�tt b�jning p� hufvudet f�r henne och gick, smidig och
-rank.
-
--- Gunvor, hur kunde du ...?
-
-Erics r�st var uppr�rd; han satte sig p� b�nken, lade armarna i kors
-�fver br�stet och l�t henne st� framf�r sig, som vore han anklagare, hon
-skyldig.
-
--- Den fr�gan �terfaller p� dig sj�lf, Eric.
-
--- Nej. Det var -- simpelt af dig att rusa in h�r och st�lla till en
-scen.
-
--- Du anser det finare att bedraga sin hustru?
-
-Nu log han �fverl�gset, men v�nligt.
-
--- Du, lilla Sn�hvit, med dina pr�ktiga urskogsprinciper! Vet du hvad?
-Jag hade bedragit st�mningen p� dess finaste doft, om jag nekat mig att
-kyssa Saimas r�da mun. Det f�rst�r du inte?
-
--- Nej.
-
--- S�g mig d�, har du aldrig haft en frestande tanke?
-
--- Jo -- kanh�nda.
-
--- Knappt, tyckes det. Det tror jag f�r resten ocks�. Du �r en liten
-genomhederlig, kemiskt ren sj�l, sund och god, men, ser du, jag -- han
-r�ckte henne pl�tsligt b�da h�nderna och drog henne trots hennes
-motst�nd ned p� sitt kn� -- jag h�r till dem, som frestas af ett eller
-annat med hvarje pulsslag i min varelse. Du kan b�de d�ma och f�rd�ma
-mig, barn, men du kan aldrig v�nta dig den stora segerns dag, d�
-satyrspelet upph�r inom mig. Jo, den kommer v�l, segern, det �r sant,
-n�r lifvet �ndtligen sl�pper sitt offer.
-
--- Eric, hvarf�r kan jag aldrig vara ond p� dig? Det �r som om allt fult
-och styggt veke l�ngt bort, n�r du tar mig i din famn.
-
--- Och �r du nu n�jd? fr�gade han med n�gon bitterhet. M�rker du, hur
-l�tt afslitna st�mningens tr�dar voro? De skulle brustit af sig sj�lfva.
-F�rs�k minnas det till en annan g�ng.
-
--- En annan g�ng? utbrast hon h�ftigt.
-
--- Ja, Gunvor, hoppas ingenting af min omv�ndelse.
-
--- Var det d� bara en kort dr�m, att jag skulle f� �ga dig?
-
--- Nej, visst �r jag din, med mina b�sta tankar, och k�rleken till dig
-ligger djupast i mitt hj�rta som den �kta p�rlan l�ngst in i musslan.
-Men kan musslan hindra, att det stora m�ktiga hafvet ocks� tillf�r den
-tusentals sm� sandkorn och annat slagg, hvilket afs�tter sig i dess
-vindlingar? Hafvet ger det och hafvet spolar bort det igen. Hvad mer?
-
--- L�t oss fara hem nu, Eric. Du �r tr�tt, det ser jag.
-
--- Och du?
-
-Han str�k henne �fver de heta kinderna.
-
--- Jag �r ocks� tr�tt -- det �r �fverallt s� mycket att l�ra.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Och Gunvor l�rde sig verkligen otroligt mycket b�de under denna vinter
-och de tv� f�ljande, hvilka liknade hvarandra n�stan stereotypiskt. P�
-somrarna bes�kte de alltid n�gon utl�ndsk badort och lagade d�, att de
-�fven kunde h�lsa p� lille Erik. Barnet trifdes godt och tycktes bli
-friskare.
-
-Gunvor hoppades att en dag f� honom tillbaka till Bragehall och sade
-detta �t Erik, men han skakade endast afvisande p� hufvudet.
-
--- Det �r b�ttre, att han �r kvar d�r ute.
-
--- Hvarf�r det?
-
--- Han blir aldrig fullt frisk.
-
--- Men om ...
-
--- Bygg inte luftslott af s� d�ligt virke, Gunvor, inv�nde han sorgset,
-och n�r hon m�rkte, hur �mnet pl�gade honom, l�t hon det falla.
-
-Hennes tro p� framtiden var ej heller l�ngre s� bergfast. Den ena g�ngen
-efter den andra fick hennes k�rlek sv�ra st�tar. Och hon kunde ej l�ngre
-se upp till Eric med samma oinskr�nkta beundran som f�rr. Han var f�r
-vek, f�r l�tt att locka, f�r vild i leken och f�r sl� i allvaret, och
-det hade funnits stunder, d� hon sagt sig, att det dock vore b�st de
-skildes. Hans st�ndiga extravaganser unnade henne ingen ro.
-
-B�de godsets och sina egna aff�rer l�mnade han vind f�r v�g, och det
-gr�mde henne att n�dgas �se, hur han sl�sade bort hundra- och tusental
-p� ett eller annat n�je, en blomsterg�rd �t en sk�despelerska, en aftons
-�fventyr med en variet�stj�rna eller liknande.
-
-De hade varit gifta fyra �r och tillbragte �nyo vintern i hufvudstaden.
-Erics h�lsa var mycket vacklande, men det f�ref�ll som fruktan f�r att
-snart st� utom trollringen sporrade honom till att h�nsynsl�sare �n
-n�gonsin kasta sig in i f�rstr�elser af alla slag.
-
-Gunvor hade denna g�ng tagit Hillevi med och �gnade mycken tid �t sin
-lilla dotter. Hon ville p� det s�ttet d�fva sin sorg �fver att Eric s�
-s�llan sysselsatte sig med henne. Han var visserligen alltid v�nlig och
-ridderlig mot henne b�de i hemmet och n�r de voro tillsammans ute, men
-det var, som om han f�rt�rdes af en inre oro, en rastl�s, allt
-uppslukande �tr� att hinna t�mma hvarje droppe af gl�djens vin, innan
-det var f�r sent.
-
-Gunvor hade upph�rt att visa svartsjuka mot alla de skiftande f�rem�len
-f�r Erics hyllning; hon kunde nu fullst�ndigt beh�rska sig, och hennes
-leende min f�rr�dde ingenting annat �n �lskv�rd likgiltighet. Saima
-Iilainen hade hon visst icke gl�mt, men hennes bild hade utpl�nats af
-nya, likas� M�rta Elgclous. Under dessa f� �r hade Gunvor liksom samlat
-ett helt portr�ttgalleri af unga, vackra kvinnor.
-
--- Det har kommit en ny stj�rna till teatern, en tragedienne af f�rsta
-rang, sade Eric en dag vid frukosten. Jag s�g henne i g�r afton och
-skall f�rs�ka f� biljett i kv�ll med. Hon �r danska, af god familj och
-med enast�ende scenisk beg�fning. Har du inte lust att se henne?
-
--- Jo, hvarf�r inte?
-
-Gunvor blef n�stan lika intagen som Eric af fru Joppe Hartwigsens
-briljanta �tergifvande af rollen, och n�r Eric f�reslog, att de skulle
-invitera henne till den dramatiska soar� de skulle ha f�ljande vecka,
-gick hon villigt in p� saken.
-
-S� b�rjade den leken.
-
-Fru Joppe hade snart Eric fullst�ndigt i sitt v�ld. Gunvor tyckte sj�lf,
-att hon stod som p� en strand och s�g ett skepp brinna l�ngt ute p�
-sj�n. Det var ingenting att g�ra, endast att f�rtviflad stirra p�
-l�gorna och veta, att snart, snart skulle det sjunka.
-
-Det var f�rsta g�ngen hon sett Eric gripen af en dylik flammande
-lidelse, f�r hvilken allt m�ste vika, och hon kunde ej f�rebr� Joppe
-Hartwigsen, att hon uppmuntrade honom. Snarare f�ref�ll den unga
-sk�despelerskan kall och otillg�nglig, men Gunvor visste, att Eric kom
-och gick som daglig g�st hos henne. Hon visste allt. Hennes st�rsta
-skatt var p� det brinnande skeppet, och hon kunde ej r�dda den.
-
-Slutligen var Joppe Hartwigsens gasterande slut; hon skulle resa, och
-Gunvor hoppades, att afst�ndet skulle �terf�ra Eric till besinning.
-Annars, sade hon sig, m�ste hon l�ta honom g�, men vid den tanken
-sargade det som hvassa knifstyng inom henne. Det var icke s� mycket en
-�lskande kvinnas lidande som en mors �ngest �fver att n�dgas st�ta bort
-sitt stackars barn. Kunde hon det, kunde en mor utl�mna sin son? Hon
-fr�gade utan att svara, och f�r att slippa grubbla tog hon sin tillflykt
-till Hillevi.
-
-�ndtligen reste Joppe. Eric st�ngde sig hela dagen inne p� sitt rum, och
-Gunvor h�rde honom snyfta som ett barn d�r inne. F�rst mot kv�llen kom
-han ut. Han f�ref�ll d�dssjuk, �gonen voro omgifna af blygr�a, djupa
-ringar. Med l�ngsamma steg gick han direkt fram till Gunvor, som satt
-ensam framf�r brasan.
-
--- Nu f�r jag tacka dig f�r allt, sade han vekt.
-
--- Hvad menar du, Eric?
-
--- Att det m�ste vara slut mellan oss.
-
--- Du vill det?
-
--- Jag uth�rdar inte bojorna l�ngre. Jag vill vara fri.
-
--- Och det blir du, om du l�mnar mig?
-
--- Ja -- nej -- jag vet inte. Jag �r s� sjuk, Gunvor, och s� olycklig.
-
-Han gjorde som s� ofta f�rr, lade sig ned, med hufvudet i hennes kn�.
-
--- Stackars min v�n!
-
-Hennes hand gled genom hans h�r.
-
--- Gunvor, jag l�nar dig s� illa, men du �r f�r god f�r mig. Det �r
-tryckande. Gif mig fri.
-
--- Ja, Eric. -- Hon suckade djupt. -- Du �r -- fri!
-
--- Och du f�rl�ter mig?
-
--- Ja.
-
--- �, att jag vore som andra, d� kunde jag f� stanna i din famn, men
-frihetsl�ngtan brinner inom mig. Jag m�ste bort.
-
--- Nu �r du febersjuk; s� snart du blir b�ttre skall jag ...
-
-Hon kunde ej forts�tta; sorgen �fver att mista honom sammansn�rde hennes
-strupe.
-
--- Gunvor! Du d�mer mig inte? Jag r�r inte f�r det. -- Jag r�r inte f�r,
-att -- _hon_ kom.
-
--- Joppe Hartwigsen?
-
--- Ja, hon. Om du visste, hur hon f�ngat mig; en Lorelei �r hon; jag kan
-endast lyda hennes vink.
-
--- Och det kallar du frihet?
-
-Han reste sig och pressade h�nderna mot tinningarna.
-
--- Var det om frihet jag dr�mde? -- jag vet inte l�ngre! Allt g�r
-omkring f�r mig. Gunvor, Gunvor, jag �lskar dig, och Lorelei lockar och
-drager.
-
--- S�, Eric! -- Hennes hj�rta sk�lfde af �mhet och sm�rta. -- L�t mig nu
-�fvertala dig att g� till hvila. I morgon �r du kanske lugnare.
-
-Han lydde henne, men redan ett par timmar senare fick hon bud, att
-grefven l�g i brinnande feber och talade i yrsel. Gunvor skickade genast
-efter l�kare.
-
-Det blef en l�ng, fl�mtande kamp mellan lif och d�d. Gunvor vakade
-outtr�ttligt, och �fven n�r hon af doktorn och sk�terskan s�ndes bort
-f�r att hvila ut, vakade hennes tankar hos Eric. Under de f�rsta
-veckorna hade han oupph�rligt i febersyner fantiserat om Joppe och vildt
-ropat henne till sig, men s� sm�ningom tycktes detta intryck f�rsvagas,
-och, n�r han �ndtligen, efter tre �ndl�sa veckor, �terfick sansen, s�kte
-hans f�rsta rediga blick Gunvor.
-
--- Du har varit hos mig hela tiden? fr�gade han matt.
-
--- Ja, Eric.
-
--- D� m�ste ju det onda vika. Kyss mig, �lskade!
-
-Hon b�jde sig ned �fver honom och kysste hans skumma �gon.
-
--- Tack -- tack f�r god vakt, Gunvor!
-
-S� snart han t�lde vid det, reste de tillsammans s�derut; om skilsm�ssa
-talades det inte vidare; det var, som om han fullst�ndigt gl�mt hela
-denna aftons upphetsning, och Joppe Hartwigsens namn n�mndes aldrig.
-
-Under den sommar, som nu f�ljde, var det som hade lyckan �nyo f�tt lust
-att bli stamg�st p� Bragehall. Eric var i det n�rmaste �terst�lld;
-endast synf�rm�gan var mycket klen, men hans hum�r var ovanligt gladt
-och j�mnt, och hans lifliga sinne tycktes sp�nstigare �n n�gonsin.
-
-
-
-
-                           SEXTONDE KAPITLET.
-                             Slut p� leken.
-
-
-Hela vintern stannade grefve Gyldenlos p� Bragehall, och Eric hade
-ingenting emot det, d� han nu allvarligare �n f�rr angripits af sitt
-gamla onda i �gonen. Han hade rest till K�penhamn f�r att konsultera
-l�kare och f�tt sin dom: �I grund f�rst�rda nerver, uselt blod;
-ingenting att g�ra, och tyv�rr kan grefven v�nta sig fullst�ndig
-blindhet.�
-
-N�r v�ren kom, blef hans fysik ytterligare f�rsvagad, och n�r Gunvor
-talade om, att de snarast borde resa till n�gon badort, log han endast
-matt och skakade p� hufvudet. Det tj�nade ju till intet, sade han sig;
-snart m�ste han �terb�rda till jorden de fattiga resterna af en
-f�rbrukad existens. Troligen hade han inte l�ngt igen. Det hade blifvit
-en fix id� hos honom, att d�den skulle vara nog barmh�rtig att taga det,
-som lifvet nekade sin fullhet och styrka. Han f�retog g�rna l�nga
-ensliga promenader och styrde d� ofta kosan ned till L�gen.
-
--- Jag har varit och h�lsat p� mitt troll, sade han vid hemkomsten till
-Gunvor. Hon erbj�d sig att f�lja honom, men han f�rs�krade, att _den_
-v�gen hittade han, om han ocks� blefve alldeles blind, och dit gick han
-helst ensam. Det var s� tyst nere vid stranden. D�r satt han timme efter
-timme och vande sig vid den obrutna tystnaden och den stora ensamhet han
-alltj�mt v�ntade.
-
-N�r han en g�ng i b�rjan af juni m�ste r�dfr�ga provinsiall�karen f�r en
-halskatarr och denne r�dde honom till att vara mycket f�rsiktig, sade
-Eric bittert:
-
--- F�rsiktig -- och f�rsiktig, jag h�r aldrig annat. Gudskelof, att ett
-s� sk�rt skal snart f�r r�mna.
-
--- Hvad menar grefven?
-
--- Att jag v�l inte kan ha l�ngt igen.
-
--- Jo, m�nga �r, skola vi hoppas.
-
--- �rligt taladt, doktorn, jag hoppas motsatsen. S�g mig uppriktigt, det
-g�r ni mig en tj�nst med: kan jag lefva l�nge?
-
--- Ja, det �r min fulla �fvertygelse.
-
--- Och jag skall naturligtvis fortfara att vara en probersten f�r alla
-kr�mpor, eller hur?
-
--- Grefven �r ju klen, men ...
-
--- Se s�, inga omsvep! Tror ni jag blir frisk? Nu f�rst �gonen?
-
--- Ja, det ser ju vanskligt ut.
-
--- Och nerverna, de �ro som darrande, spr�da str�ngar, hvad?
-
--- Grefven m�ste st�rka dem.
-
--- Och blodet?
-
--- Det �r sjukt, men ...
-
-Eric slog den lille fryntlige, sanningsenlige doktorn p� axeln med sin
-smala, kraftl�sa hand.
-
--- Vet ni hvad, doktor? De ord, som skulle f�lja efter ert grannlaga
-�men�, s�ga mig tydligast er mening. Jag har k�rt med f�r l�sa t�mmar,
-och nu, n�r f�rden �r slut, vore det godt att f� sofva. Men alla era
-s�mnmedel hj�lpa mig inte. Dygnet har f�r m�nga timmar f�r den, som
-vakar och t�nker.
-
-Gunvor f�rs�kte p� allt s�tt f�rstr� Eric, men hon var sj�lf f�rst�md,
-hade bekymmer, som hon m�ste b�ra ensam. Eric, som egentligen aldrig
-satt sig in i sina plikter som godsets herre, hade d�remot alltf�r
-grundligt begagnat sina r�ttigheter att njuta af dess afkastning och
-till och med utan Gunvors vetskap tagit upp betydande l�n, som han
-�mnade betala med f�ljande �rs export af virke.
-
-F�rvaltarens varningar och r�d hade han ej lagt p� sinnet. Det var
-naturligtvis endast sm�aktigt knussel! Nog stode Bragehall sig! Herr En
-f�rs�kte flera g�nger v�nda sig till Gunvor, men hon fordrade som en
-aktningsg�rd �t Eric, att allt anf�rtroddes honom. Hon hoppades ocks�,
-att godsets sk�tande sm�ningom skulle bli ett intresse f�r honom, och
-att han d� skulle afst� fr�n sitt ytliga lif.
-
-Nu hade emellertid f�rvaltaren fordrat att f� tala vid grefvinnan.
-Tv�rare �n n�gonsin hade han st�tt framf�r henne och sagt:
-
--- Jag skall be grefvinnan att f� flytta till h�sten.
-
--- Skall herr En l�mna Bragehall? -- Hon stirrade h�pen p� den
-unders�tsige, k�rfve lille mannen. Nu, under Erics sjuklighet, hade hon
-beslutit att �nyo taga �fverinseendet p� godset. Hon visste ocks�, att
-mycket beh�fde ordnas, men trodde, att detta med herr Ens hj�lp snart
-skulle l�ta sig g�ra, och nu sade han upp sin befattning. -- Hvad �r det
-ni blifvit missn�jd med? fr�gade hon os�kert.
-
--- _Allt_, grefvinnan. Ett par �r till p� det h�r viset, och Bragehall
-�r komplett under isen; det vill jag inte se p�.
-
--- Men det har ju varit goda �r, herr En?
-
--- Jaa d�, men hvad hj�lper det, n�r spannm�len skrapas ur magasinen
-bara f�r att kunna f� ihop allt, som grefven tingat bort, och det sedan
-inte finnes uts�de, utan stora �krar f� ligga i tr�de, och mossarna, som
-vi hade b�rjat upparbeta f� f�rvildas! De f� ligga d�r nu till ingen
-nytta, f�r att grefven afskedar folk hellre �n att betala deras
-dagsverken. Det �r synd och skam att fara fram s� med en egendom, det
-s�ger jag rent ut, och nu skall jag be att f� g�.
-
-Gunvor var mycket blek.
-
--- Stanna litet, bad hon. Jag har f�rsummat den skyldighet jag hade mot
-Bragehall. Jag trodde inte, att det g�tt s� l�ngt. Finnes det ingen
-m�jlighet att reda saken?
-
--- Den �r mycket trasslig, grefvinnan.
-
--- Men jag s�tter g�rna till mitt kapital.
-
--- Det g�r inte �t sm�summor, anm�rkte f�rvaltaren torrt.
-
--- Herr En, jag s�tter till _allt_, h�r ni.
-
-Han betraktade sin matmor. Han visste, att hennes rikedom under dessa
-fem, sex �r sm�lt ihop till en obetydlighet, men att dotterns arf var
-fullst�ndigt ograveradt, och han f�rstod, att hon ej heller nu �mnade
-lyfta ett �re af det. Det var endast sitt eget hon modigt satte till; en
-s�dan kvinna hade sannerligen varit v�rd ett b�ttre �de, t�nkte han, �n
-att kasta bort sig �t en samvetsl�s sl�sare, en stackare utan ryggrad.
-
--- Godset kan ej vara kommet s� i l�gervall, att skadan p� n�got h�ll �r
-obotlig, fortfor hon lugnt, och jag skall be f�rvaltaren att grundligt
-s�tta mig in i alla f�rh�llanden, innan ni l�mnar er befattning. Ni ger
-mig v�l tre m�naders anst�nd; till dess hoppas jag hinna skaffa en annan
-i ert st�lle. Ingen kan bli, hvad ni varit f�r Bragehall. Tack f�r ert
-trofasta nit, herr En.
-
--- Skall grefvinnan sj�lf bli v�r husbonde nu?
-
--- Ja, min man �r f�r klen att orka med n�got arbete.
-
--- Nu blir det ocks� styft.
-
--- Det kan inte hj�lpas; jag f�r taga det �nd�.
-
-F�rvaltaren log ljust. Just det d�r draget af orubblig kraft och
-praktisk energi, n�r det g�llde att taga i med b�da h�nderna, hade hon
-efter gamla fru Eiden; det var n�got af karlakarl hos sondottern ocks�,
-hur kvinnlig och blid hon vanligen f�ref�ll. Hon kunde b�ra en b�rda!
-
--- Har grefvinnan n�gonting emot, att jag tar tillbaka det d�r jag sade
-om att jag ville flytta? fr�gade han, p� en g�ng f�rl�get och
-trohj�rtadt. Det hade varit mig om�jligt att stanna, om -- om detta
-trassel fortsatt, men nu -- hans �rliga, fasta blick m�tte hennes med
-beundran och tillgifvenhet -- nu skall jag g�rna g� i elden, n�r vi f�tt
-igen fru Gunvor.
-
-Hon r�ckte honom handen.
-
--- Jag f�rst�r, att jag varit f�r l�nge borta, sade hon, men med er
-hj�lp skall h�r nog r�jas och s�s till nya sk�rdar.
-
-Detta samtal medf�rde en br�d f�r�ndring i Gunvors lif; med det
-plikttrogna allvar hon �nda fr�n sin tidigaste barndom l�rt att inl�gga
-i hvarje arbete b�rjade hon granska r�kenskaper, se igenom
-kostnadsf�rslag och syssels�tta sig med folket. Hennes praktiska, klara
-blick var �ppen f�r allt och alla, och hon tycktes aldrig bli tr�tt, hur
-m�nga g�rom�l dagen �n gaf henne.
-
--- Det m�rks, att du kommit hem till din egen v�rld, Gunvor, sade Eric
-en dag, d� hon varm och glad hoppade af h�sten, efter att hafva varit p�
-en ridtur ut�t �gorna. H�r �r du dig sj�lf igen, s�dan du var, innan jag
-drog dig ut i societeten.
-
-Hon lade sin arm i hans, och de gingo tillsammans in i hallen.
-
--- Ja, Eric, du har nog r�tt; i stora v�rlden passade jag aldrig. Det
-ligger v�l i blodet hos oss af k�pmanssl�kt att vara driftiga och
-verksamma. Min f�rsta ungdom dr�mde och l�ngtade jag bort, men sedan du
-kom, har jag ingenting mer att l�ngta efter. Nu �nskar jag bara, att vi
-b�da skola f� �ldras i ro.
-
--- I ro -- du arbetar ju fr�n morgon till kv�ll.
-
--- Ja, men det �r l�ngt till �lderdomen. Jag k�nner mig starkare �n
-n�gonsin.
-
--- Och jag -- tr�ttare �n n�gonsin.
-
--- Men du blir nog b�ttre, Eric.
-
--- � ja, en g�ng.
-
--- K�ra min v�n! -- Hon drog honom ned bredvid sig i den lilla
-h�rnsoffan i salongen. D�r hade de suttit s� ofta under det f�rsta �ret
-af sitt �ktenskap. -- Du borde �nd� resa litet, det skulle f�rstr� dig.
-
--- Hvart skulle jag fara? Till och med reslusten �r borta. Jag d�r bit
-f�r bit inv�rtes. K�nslorna f�rtorka, hj�rtat vissnar som br�ndt gr�s.
-Solen har gifvit mig f�r skarpa str�lar.
-
--- Men, Eric, kv�llssolen �r mildare, f�rs�k att gl�dja dig �t den.
-
-Han satt l�nge tyst. Slutligen sade han:
-
--- Hur har du t�nkt dig framtiden?
-
--- V�r framtid?
-
--- Ja.
-
--- Som en l�ng, klar dag i k�rlek och tro.
-
--- Tro -- p� hvad?
-
--- P� att lyckan skall bli bofast h�r. N�r du blir frisk, Eric, skola vi
-gemensamt arbeta f�r v�rt folk, och de utopier vi en g�ng hade skola bli
-verklighet.
-
--- Och om jag i st�llet blir blind?
-
-I den paus, som f�ljde p� dessa ord, sk�lfde tusen r�dda tankar, darrade
-tusen sorgsna ord. All den fattiga tr�st, hvilken, om uttalad, endast
-g�r ondt v�rre, kv�fdes i tystnaden. Hon skulle velat offra allt f�r
-honom, om det kunnat sk�nka honom fred och hopp, men det gick Gunvor,
-som det s� ofta g�r den, hvilkens inre �r fullt af deltagande: hon
-f�rm�dde endast f�rst�, och f�rst�ende �r balsam f�r s�r, som kunna
-l�kas, men eljest �r det sm�rtans fostbr�dralag.
-
--- Ser du, Gunvor, d�r svek ditt mod, sade han sorgset.
-
--- Ja, f�r din skull. S� grymt kan inte �det vara, tillade hon h�ftigt.
-
-Han s�g p� henne; hennes ansikte skymtade endast svagt f�r hans skumma
-blick.
-
--- Nej, du har r�tt, det �det vore f�r grymt, sade han sakta. Men det
-f�refaller mig �nd� ofta, som om jag s�ge dig f�r sista g�ngen.
-
--- Eric! -- Hon tryckte sig h�rdt intill honom. -- Af hela min sj�l
-skall jag be: Varde ljus!
-
--- Tack, v�nnen min, tack f�r allt!
-
--- Hvart g�r du, Eric?
-
-Han hade rest sig upp.
-
--- Bara till min gamla v�n, trollet vid L�gens strand. Du vet, att vi ha
-mycket att s�ga hvarandra, nu som f�rr.
-
--- Dr�j inte f�r l�nge borta! Vill du inte �ka?
-
--- Nej, nej.
-
--- Och jag f�r inte f�lja dig?
-
--- Nej, med trollet m�ste jag vara ensam.
-
--- Jag saknar dig hvarje stund, tills du kommer igen, det �r mitt
-afsked, sade hon innerligt.
-
--- Om inte trollet h�ller mig fast, kommer jag snart.
-
-Han nickade och gick.
-
-Det var ljufligt svalt och tyst d�r inne p� den breda skogsv�gen. Eric
-vandrade t�mligen raskt fram�t, ehuru han g�ng efter annan snubblade mot
-en gren eller en stubbe, som han ej sett. Ofrivilligt famlade han f�r
-sig med h�nderna vid hvarje tr�ng passage. Men han tyckte dock sj�lf,
-att han aldrig g�tt s� stadigt och visst mot m�let som just i dag.
-
-N�r han �ndtligen kom ned till den djupa, stilla sj�n, satte han sig p�
-en sten t�tt intill vattnet och b�rjade halfh�gt tala med det troll,
-hans fantasi diktat p� L�gens strand:
-
--- Du tusen�riga stortroll! Vet du mera �n vi sm�, fattiga m�nniskor om
-de tv� g�torna: �Hvadan och hvarth�n?� Har du n�got att t�lja om den
-eviga freden? Ser du, troll, det har flutit upp en spillra af ett
-m�nniskolif p� din strand, ett stycke vrak; har du ingen v�g, som �r nog
-barmh�rtig att taga det och s�nka det i djupet? Du tycker, att jag inte
-stridt nog! Jo, troll, _nu_ har jag det! Det �r strid att mista sig
-sj�lf tum f�r tum, att dag f�r dag f�lja sin egen f�rintelse. Och som
-jag har �lskat lifvet!
-
-Hans st�mma sj�nk till en svag hviskning vid de sista orden, s� satt han
-tyst med hufvudet i h�nderna.
-
-Skulle han g�? fr�gade han sig. Det fanns v�l knappast val! Han kunde ej
-l�ta kroppen s�tta honom i f�ngelse under l�nga �r, ej l�ta sj�len tvina
-bort i tankar utan vilja. Han hade alltid h�rt till de rotl�sa, inte
-dugde han att planteras p� ett arbetsf�lt!
-
-Gunvor hade p� sista tiden glidit ur hans famn, ut till verkligheten,
-tyckte han. Hade hans dr�mmar blifvit f�r bleka och m�rgl�sa? Han ville
-f�r �frigt inte t�nka p� henne nu, d� kunde han inte taga steget ut.
-Hennes k�rlek skulle h�lla honom tillbaka. S�ledes -- slita det bandet!
-Den, som ville d�, m�ste endast vara sig sj�lf; ofta �r d�den st�rre
-egoist �n lifvet. Nog kunde han finna vackra namn f�r att han ej
-stannade kvar hos lidandet, men det blefve blott namn. Om han �gt mod
-...! Han str�k med handen �fver pannan. Hvad var mod? Visste n�gon
-hvilka kraf det ok�nda, detta utom lifvets r�ckh�ll, uppst�llde? Ingen
-visste det! Men han, Eric Gyldenlo, visste, att om det i st�llet f�r de
-m�nga k�mpande sm�trollen inom honom funnits en enda stark och fast
-tanke, skulle han v�ndt om, ty Gunvor hade bedt honom komma igen.
-
-Gunvor! Hon skulle gl�mma, hon som andra! ... Nej, nej, det visste han
-ju, att hon inte skulle. Det tj�nade ingenting till, att han intalade
-sig det. Men han kunde ej g�ra n�got f�r henne, och -- inte heller f�r
-sitt stackars f�rbr�kade, f�rslitna jag.
-
--- Fred! Fred! ropade han h�gt.
-
--- Fred! svarade ekot fr�n det gr�a berget midt �fver sj�n.
-
-Han reste sig och tog vacklande ett steg; han visste ej mera, hvad han
-ville; det var tomt och m�rkt inom honom; han var bara s� outh�rdligt
-tr�tt. Och �nd� m�ste han g�; det fanns v�l n�gon hviloplats ocks� f�r
-honom; han skulle s�ka den. �nnu ett steg! Det svartnade f�r hans blick,
-han f�ll, vattnet slog h�gt upp �fver honom, s�g sig susande in i hans
-�ron; han grep med h�nderna efter n�got att fatta tag i, men det var
-endast lekande b�ljor, som gledo mellan de matta fingrarna.
-
-L�gens m�rka, hemlighetsfulla vatten drog sitt byte tyst i djupet, och
-solen v�fde guldtr�dar in i de vida ringar, som vittnade om en sjunken
-spillra, ett vilset m�nniskolif.
-
-
-
-
-                          SJUTTONDE KAPITLET.
-                       Fru Gunvor till Bragehall.
-                               (Slutord.)
-
-
-Det sitter en gammal, hvith�rig kvinna ensam p� Bragehall. Allt folket i
-trakten kallar henne fru Gunvor, det �r dem nog; d� vet hvar och en, att
-de mena den gamla uppe p� slottet, och det �r som fl�te det st�ndigt ett
-gyllene solsken af goda tankar och v�lsignelser i sp�ren af detta namn.
-
-Fru Gunvor har hj�rtev�rme och sj�lsstyrka, hvarhelst det beh�fs. Hon
-h�r till de f�, som i sorger och pr�fningar l�rt att se ut fr�n sig
-sj�lf, och det �r, som om hennes blick blefve vidare och klarare med
-�ren. En g�ng skymdes den f�r l�ng tid; det var n�r Eric Gyldenlo
-drunknade i L�gen. D� troddes det, att man ocks� skulle mista fru
-Gunvor, men det var v�l s�, att hon ej kunde g� fr�n ett halff�rdigt
-arbete, d� hade hon ej varit farmor Eidens sondotter.
-
-Gl�djen kom dock aldrig efter den dagen mera till hennes sinne; hon blef
-s� underligt blid och stilla, n�r den f�rsta vilda, ohejdade sorgen lagt
-sig. Det var som om fru Gunvor g�tt utom sig sj�lf och h�danefter endast
-lefvat f�r andra.
-
-En g�ng under dessa �r hade dock Bragehall str�lat i festskrud, och
-fr�jden kom som g�st till de stora salarna. Det var n�r fr�ken Hillevi
-stod brud. Hon f�ljde sedan sin man till London, d�r han var attach�,
-men en dag skulle de �terv�nda till Bragehall.
-
-Kanske �r det detta fru Gunvor sitter och v�ntar p�? Hon vill l�mna
-godset, nu blomstrande och m�ktigt, till de unga. Kanske l�ngtar hon att
-f� l�gga det gamla fideikommissbrefvet med sina sigill inslutna i de
-sm�, svarfvade tr�dosorna i sin dottersons h�nder och bedja honom
-f�rvalta det stolta arfvet lika samvetsgrant, som hon gjort det.
-
-Fru Gunvor sitter g�rna vid f�nstret i �det f�rseglade rummet� och ser
-ut �fver b�rdiga f�lt och gr�na skogsdungar, �fver korsande hvita v�gar
-och sm� gr�a kojor, h�n mot den bl�a, glittrande L�gen.
-
-Men till ingen anf�rtror hon de tankar, som d� syssels�tta henne, och
-ingen st�r den gamla.
-
--- Hon lefver i minnet, s�ger lilla Mari, som alltj�mt stannat p�
-Bragehall. Det �r inte m�nga, som s� tryggt kunna se mot det f�rflutna,
-till�gger hon beundrande.
-
-Fru Gunvor har b�rjat dr�mma och l�ngta som f�rr, n�r hon var ung
-flicka, men mycket mera stilla och t�ligt �n d�. Hon anar hamnen bortom
-alla br�nningar, och hon tycker, att det skall bli s� godt att �ndtligen
-f� styra ditin.
-
-
-
-
-                              Noteringar:
-
-
-Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibeh�llits. Ett
-antal uppenbarliga fel har r�ttats utan notis. Ytterligare fel har
-r�ttats som f�ljande (innan/efter):
-
-   [s. 64]:
-   ... n�r han f�rde henne in in galleriet. F�r �frigt ...
-   ... n�r han f�rde henne in i galleriet. F�r �frigt ...
-
-   [s. 92]:
-   ... n�r kan kommer; jag skall g�rna st�lla till br�llop. ...
-   ... n�r han kommer; jag skall g�rna st�lla till br�llop. ...
-
-   [s. 111]:
-   ... Du kommor v�l snart efter? ...
-   ... Du kommer v�l snart efter? ...
-
-   [s. 160]:
-   ... Hon drog sin arm ur hans hans. ...
-   ... Hon drog sin arm ur hans. ...
-
-   [s. 231]:
-   ... v�ger. Hon s�g �rligt p� honom med sin djupa ...
-   ... v�gar. Hon s�g �rligt p� honom med sin djupa ...
-
-   [s. 285]:
-   ... dock vore b�st de skildes. Han st�ndiga extravaganser ...
-   ... dock vore b�st de skildes. Hans st�ndiga extravaganser ...
-
-
-
-
-
-
-End of Project Gutenberg's �delt vildt, by Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK �DELT VILDT ***
-
-***** This file should be named 59341-8.txt or 59341-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/9/3/4/59341/
-
-Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson, Jens Sadowski,
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions will
-be renamed.
-
-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
-law means that no one owns a United States copyright in these works,
-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
-States without permission and without paying copyright
-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
-of this license, apply to copying and distributing Project
-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
-specific permission. If you do not charge anything for copies of this
-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
-performances and research. They may be modified and printed and given
-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
-trademark license, especially commercial redistribution.
-
-START: FULL LICENSE
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
-www.gutenberg.org/license.
-
-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
-Gutenberg-tm electronic works
-
-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or
-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
-1.E.8.
-
-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement. See
-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
-electronic works. See paragraph 1.E below.
-
-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
-works in the collection are in the public domain in the United
-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
-United States and you are located in the United States, we do not
-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
-displaying or creating derivative works based on the work as long as
-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
-you share it without charge with others.
-
-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
-in a constant state of change. If you are outside the United States,
-check the laws of your country in addition to the terms of this
-agreement before downloading, copying, displaying, performing,
-distributing or creating derivative works based on this work or any
-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
-representations concerning the copyright status of any work in any
-country outside the United States.
-
-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
-performed, viewed, copied or distributed:
-
-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
-  most other parts of the world at no cost and with almost no
-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
-  United States, you'll have to check the laws of the country where you
-  are located before using this ebook.
-
-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
-contain a notice indicating that it is posted with permission of the
-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
-the United States without paying any fees or charges. If you are
-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
-posted with the permission of the copyright holder found at the
-beginning of this work.
-
-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
-any word processing or hypertext form. However, if you provide access
-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
-provided that
-
-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
-  within 60 days following each date on which you prepare (or are
-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
-  Literary Archive Foundation."
-
-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-  License. You must require such a user to return or destroy all
-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
-  works.
-
-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
-  receipt of the work.
-
-* You comply with all other terms of this agreement for free
-  distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
-electronic works, and the medium on which they may be stored, may
-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
-cannot be read by your equipment.
-
-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from. If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium
-with your written explanation. The person or entity that provided you
-with the defective work may elect to provide a replacement copy in
-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
-or entity providing it to you may choose to give you a second
-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
-without further opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of
-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
-violates the law of the state applicable to this agreement, the
-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
-remaining provisions.
-
-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
-Defect you cause.
-
-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of
-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
-from people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
-www.gutenberg.org
-
-
-
-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
-U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
-volunteers and employees are scattered throughout numerous
-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
-date contact information can be found at the Foundation's web site and
-official page at www.gutenberg.org/contact
-
-For additional contact information:
-
-    Dr. Gregory B. Newby
-    Chief Executive and Director
-    gbnewby@pglaf.org
-
-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment. Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements. We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
-state visit www.gutenberg.org/donate
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations. To
-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
-
-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
-
-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
-freely shared with anyone. For forty years, he produced and
-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
-volunteer support.
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
-edition.
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search
-facility: www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-
diff --git a/59341-h/59341-h.htm b/59341-h/59341-h.htm
index dca7686..74c9c3d 100644
--- a/59341-h/59341-h.htm
+++ b/59341-h/59341-h.htm
@@ -100,43 +100,7 @@ div.centerpic { text-align:center; text-indent:0; display:block; }
 <body>
 
 
-<pre>
-
-Project Gutenberg's �delt vildt, by Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
-
-Title: �delt vildt
-       En familjehistoria
-
-Author: Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
-
-Release Date: April 24, 2019 [EBook #59341]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK �DELT VILDT ***
-
-
-
-
-Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson, Jens Sadowski,
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-
-
-
-
-
-</pre>
+<div>*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 59341 ***</div>
 
 
 <div class="frontmatter chapter">
@@ -15676,380 +15640,7 @@ som f�ljande (innan/efter):
 
 
 
-<pre>
-
-
-
-
-
-End of Project Gutenberg's �delt vildt, by Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK �DELT VILDT ***
-
-***** This file should be named 59341-h.htm or 59341-h.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/9/3/4/59341/
-
-Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson, Jens Sadowski,
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions will
-be renamed.
-
-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
-law means that no one owns a United States copyright in these works,
-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
-States without permission and without paying copyright
-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
-of this license, apply to copying and distributing Project
-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
-specific permission. If you do not charge anything for copies of this
-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
-performances and research. They may be modified and printed and given
-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
-trademark license, especially commercial redistribution.
-
-START: FULL LICENSE
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
-www.gutenberg.org/license.
-
-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
-Gutenberg-tm electronic works
-
-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or
-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
-1.E.8.
-
-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement. See
-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
-electronic works. See paragraph 1.E below.
-
-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
-works in the collection are in the public domain in the United
-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
-United States and you are located in the United States, we do not
-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
-displaying or creating derivative works based on the work as long as
-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
-you share it without charge with others.
-
-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
-in a constant state of change. If you are outside the United States,
-check the laws of your country in addition to the terms of this
-agreement before downloading, copying, displaying, performing,
-distributing or creating derivative works based on this work or any
-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
-representations concerning the copyright status of any work in any
-country outside the United States.
-
-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
-performed, viewed, copied or distributed:
-
-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
-  most other parts of the world at no cost and with almost no
-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
-  United States, you'll have to check the laws of the country where you
-  are located before using this ebook.
-
-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
-contain a notice indicating that it is posted with permission of the
-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
-the United States without paying any fees or charges. If you are
-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
-posted with the permission of the copyright holder found at the
-beginning of this work.
-
-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
-any word processing or hypertext form. However, if you provide access
-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
-provided that
-
-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
-  within 60 days following each date on which you prepare (or are
-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
-  Literary Archive Foundation."
-
-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-  License. You must require such a user to return or destroy all
-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
-  works.
-
-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
-  receipt of the work.
-
-* You comply with all other terms of this agreement for free
-  distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
-electronic works, and the medium on which they may be stored, may
-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
-cannot be read by your equipment.
-
-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from. If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium
-with your written explanation. The person or entity that provided you
-with the defective work may elect to provide a replacement copy in
-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
-or entity providing it to you may choose to give you a second
-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
-without further opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of
-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
-violates the law of the state applicable to this agreement, the
-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
-remaining provisions.
-
-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
-Defect you cause.
-
-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of
-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
-from people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
-www.gutenberg.org
-
-
-
-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
-U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
-volunteers and employees are scattered throughout numerous
-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
-date contact information can be found at the Foundation's web site and
-official page at www.gutenberg.org/contact
-
-For additional contact information:
-
-    Dr. Gregory B. Newby
-    Chief Executive and Director
-    gbnewby@pglaf.org
-
-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment. Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements. We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
-state visit www.gutenberg.org/donate
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations. To
-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
-
-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
-
-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
-freely shared with anyone. For forty years, he produced and
-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
-volunteer support.
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
-edition.
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search
-facility: www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-
-
-
-</pre>
+<div>*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 59341 ***</div>
 
 </body>
 </html>