2 files changed, 14393 insertions, 14775 deletions
diff --git a/56421-0.txt b/56421-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..e590b9e
--- /dev/null
+++ b/56421-0.txt
@@ -0,0 +1,14393 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 56421 ***
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+KALEVALA.
+
+Öfversatt af
+
+M. A. Castrén.
+
+
+
+
+
+Helsingfors,
+J. Simelii Enka,
+1841.
+
+
+
+
+
+
+        Imprimatur: J. M. af Tengström.
+
+
+
+
+
+
+Förste Delen.
+
+
+
+
+FÖRORD.
+
+
+Likasom förtjensten att undan förgängelsen hafva räddat Finlands
+historiska minnen nästan uteslutande tillhör Porthan, likaså hafva
+nationens mythiska qvarlefvor hufvudsakligast genom D:r Lönnrots
+verksamhet blifvit framkallade i ljuset. Alldeles obanad var väl
+icke heller den väg, han beträdde; men, hvad man före honom gjort,
+är liksom det icke vore till, sedan Kalevala och Kanteletar trädt
+i dagen. De få dessförinnan gjorda runo-samlingar hafva numera
+betydelse endast i den mon, som de tjenat till att framkalla dessa
+åtminstone för Finland evigt dyrbara skatter. Men ur denna synpunkt
+betraktade hafva de ett stort, historiskt värde, och vi anse af sådan
+anledning för en pligt att omnämna de förnämsta bland dem, som för
+D:r Lönnrot banat vägen. -- Den som först fästade uppmärksamheten
+vid vår inhemska poesi, var Porthan -- den Finska litteraturens
+heros. Man tror, att Porthan det oaktadt icke alltför högt uppskattat
+de mythiska sångerna; men han samlade dem icke desto mindre, och
+genom hans föresyn väcktes äfven andra, i synnerhet Ganander, att
+fortgå på samma bana. Gananders förtjenst består dock icke så mycket
+i gjorda runo-samlingar, som i bemödandet att tillvägabringa en
+Finsk Mythologi. Väl säger han sig "_i flere år hafva genomgått
+alla tillgängliga och i landet möjligen existerande Runor_", men
+ur dedicationen i hans arbete framlyser, att de till större delen
+blifvit af Porthan honom meddelade. Detsamma torde i ännu högre
+grad gälla om Lenqvist, hvars mythologiska arbete för öfrigt vida
+öfverträffar Gananders. I allmänhet synes man vid denna tid ännu
+icke varit betänkt på utgifvandet af en fullständig runo-samling,
+utan ansåg det till en början vara nödvändigare att bearbeta en
+mythologi, såsom "clavis poëseos Fennicae" (Gan.). -- Efter Porthans
+död stod den Finska litteraturen en lång tid stilla, sörjande blott
+den hädangångne. Men med år 1809 vaknade hon åter till nytt lif. Vid
+denna tid eller åtminstone kort derefter uppträdde många utmärkta
+litteratörer, och under den tidrymd, som sedan tilländalupit,
+räknar den Finska litteraturen flere bearbetare, än under hela det
+föregående seklet. Ibland dem hafva de flesta i större eller mindre
+mon egnat sin uppmärksamhet åt folkpoesien. Mest förtjent är i detta
+afseende D:r Topelius, hvilken i fem särskildta häften utgifvit en
+samling af äldre och nyare runor. Honom tillhör äfven förtjensten
+att hafva angifvit de orter, hvarest de Finska sångerna renast och i
+största mängd bibehållit sig. Han säger i företalet till femte häftet
+af sin samling: "På få ställen och nästan ingenstädes i Finland
+finnas fullständiga och oförderfvade forntida qväden. -- --
+Ett enda ställe på jorden, som äfven är utom Finlands gräns, nemligen
+några Socknar i Archangelska Guvernementet samt i synnerhet,
+Wuokkiniemi Församling, räddar ännu fordna seder och den fordna
+hjelte-ättens minnen i deras rena och oförfalskade drägt. -- --
+Derifrån har äfven jag med icke ringa möda förskaffat mina bästa
+sånger." -- År 1820 företog sig Prof. v. Becker i Turun Wiikko-Sanomat
+att till enhet bringa en mängd sånger om Wäinämöinen. Detta försök, så
+obetydligt det äfven var, förtjenar likväl uppmärksamhet, såsom det
+första i sitt slag. Emellertid synes man i början icke fästat någon
+uppmärksamhet vid denna vink. Således fortfor Topelius att utgifva
+sin samling i fragmentarisk form. Samma, method följdes af D:r
+Lönnrot i "Kantele", ehuru, han i företalet till Kalevala säger
+sig redan år 1826 vid författandet af sin academiska afhandling om
+Wäinämöinen hafva kommit på den tanken, att de förhanden varande
+Sångerna om Wäinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen m.ö. sannolikt
+voro fragmenter ur längre cykler. Men de runor han samlade under sina
+vandringar i Finland åren 1828 och 1831, voro alltför obetydliga för
+att gifva anledning till ett combinations-försök. Först sedan han
+1832 och följande åren besökt de af Topelius anvista orter utom
+Finska gränsen, började han utföra sin storartade plan att till
+enhet bringa alla Fornfinska sånger af episkt innehåll. [Ehuru den
+ursprungligt Finska folkpoesien är så charakterristisk, att deri
+icke en enda rad kan infuskas, utan att hvar och en, som gjort dess
+närmare bekantskap, genast urskiljer det äkta och ursprungliga från
+all oäkta afvel, så hafva likväl åtskilliga Pseudo-critici i mjugg
+sökt insinuera den oskyldiga förmodan, att D:r Lönnrot, för att
+få sin idé realiserad, sjelf completterat Kalevala. Skulle dessa
+affällingar vilja i nåder skänka sitt fosterland en tusende del af
+den kärlek, hvarmed de sannolikt omfatta sina egna, höga personer,
+så vore det för dem, om icke lätt, åtminstone möjligt att öfvertyga
+sig derom, att icke en enda af D:r Lönnrot sjelf författad vers
+förekommer i hela Kalevala. Vare det likväl långt ifrån mig att för
+den Finska Litteraturen vilja göra proselyter af dessa petrificater.]
+Huru han lyckats i detta företag, må blifva ett problem för kommande
+tider, då, såsom vi hoppas, ett ännu större antal af forntida qväden
+kommit i dagsljuset. Emellertid vore det önskligt, att D:r Lönnrot
+skulle redogöra för sammanhanget i Kalevala och ådagalägga den enhet,
+han trott sig finna deri. Af de åsigter, han uttalat i sitt företal
+till Kalevala, synes härflyta, att han icke anser detta qväde kunna
+göra anspråk på enhet i högre mening. Han säger bland annat: "Enligt
+min mening hafva dessa runor uppstått småningom och i samma ordning,
+som händelserna tilldragit sig. De skilda sångerna om Wäinämöinen,
+Ilmarinen och Lemminkäinen torde icke vara författade af en enda,
+utan ett verk af många. Den ena anförtrodde åt minnet en, den andra
+en annan tilldragelse och skildrade, hvad han sjelf hade sett eller
+hört." Utan att inlåta oss i någon kritik öfver dessa påståenden,
+vilja vi allenast anmärka, att, enligt D:r Lönnrots åsigt om runornas
+historiska uppkomst, enheten i Kalevala kommer att bero derpå, att de
+skilda tilldragelserna ordnas i behörig tidsföljd. Det var sannolikt
+äfven denna åsigt, som förmådde honom att i Kalevala införa runorna
+28-32, hvilka till sitt innehåll på intet vis sammanhänga med de
+öfriga. -- Men huru D:r Lönnrot äfven må hafva uppfattat sammanhanget
+i Kalevala, så är i hvarje fall den mening obefogad, som finnes
+uttalad i företalet till Runola, att Kalevala endast innehåller en
+mängd stympade runo-fragmenter. Hvem medger icke, att mången runa
+under tidernas lopp kunnat stympas och förändras, ja till och med
+försvinna? Men en hvar, som ej låter förblinda sig af fördomar, bör
+finna i Kalevala vida mer än fragmenter. Öfversättaren skall, för
+att icke göra sig skyldig till maktspråk af motsatt beskaffenhet,
+lemna en kort öfversigt af arbetets innehåll, så att läsaren bättre
+kan sammanhålla det hela och lättare inse sammanhanget emellan de
+särskildta partierna. -- Det är i fråga om detta sammanhang icke
+likgiltigt, hvilken ordning runo-sångarne sjelfva iakttaga. De flesta
+följa naturligtvis ingen ordning, utan recitera ett stycke allt
+eftersom det faller dem i minnet. Men de flesta bland dem jag under
+mina vandringar i Olonetska och Archangelska Guvernementen varit
+i tillfälle att höra, sjunga runorna om Sampo i ett sammanhang.
+Wäinämöinens, Ilmarinens och Lemminkäinens Pohjola-färder betrakta
+de äter såsom skilda cykler. Men då Pohjas fagra mö var målet för
+dessa färder, så kunna äfven dessa cykler betraktas såsom ett inom sig
+slutet helt. Sålunda erbjuder Kalevala tvenne väsendtliga afdelningar,
+hvilka åter hafva ett ganska nära inbördes sammanhang derigenom, att
+Pohjolas värdinna hade utfästat sin dotter såsom belöning för den, som
+kunde smida Sampo. Detta underbara redskap förfärdigas af Ilmarinen.
+Ehuru således flickan hade bordt tillhöra honom, ledsnade han likväl
+vid lifvet i Pohjola, förr än det lyckats honom att tillvinna sig
+hennes kärlek, och återvände så till sin hembygd. Emellertid sökte
+äfven Wäinämöinen och Lemminkäinen att vinna hennes ynnest; men
+slutligen segrade dock Ilmarinen -- Genom de runor, som besjunga dessa
+trenne hjeltars Pohjola-färder, afsöndrar D:r Lönnrot Sampo-cykeln
+i tvenne afdelningar. Han låter frieri-runorna begynna, så snart Sampo
+var hopsmidd, och Ilmarinen återvände till hemmet. Denna fördelning kan
+ur flere skäl försvaras. Först och främst träda Kalevala och Pohjola
+i den sednare afdelningen af Sampo-cykeln i ett så fiendtligt
+förhållande till hvarandra, att några frieri-färder ifrån den ena
+orten till den ändra derefter ej kunna tänkas äga rum. Vidare är
+det ganska naturligt, att fiendtligheterna först då taga sin början,
+sedan Ilmarinens hustru blifvit dödad, och Pohja-dottren icke
+mera utgjorde ett föreningsband emellan Pohjolas och Kalevalas
+folk. Ett vigtigt skäl för ifrågavarande fördelning är äfven det,
+att Lemminkäinens öden i den sednare afdelningen af Sampo-cykeln
+förutsättas såsom bekanta?
+
+-- Vi inskränka oss nu till dessa anmärkningar och gå att lemna den
+utlofvade öfversigten af innehållet i Kalevala samt bifoga dertill
+hvarjehanda anmärkningar. Till vinnande af redighet indela vi qväde
+i smärre cykler.
+
+
+
+1. Pohjola kommer i besittning af Sampo. (R. I-V).
+
+
+Likasom enligt Grekernas Gudalära vishetens Gudinna alldrig
+framträder som ett barn, utan kommer till verlden i full rustning, så
+var äfven hos Finnarne den "vise" Wäinämöinen redan vid födelsen
+en hjelte, och kom sjelfmant i dagen, sedan han i trettio somrar och
+trettio vintrar legat i modrens sköte och förgäfves anropat Solen,
+Månen och Karlavagnen att låta honom ändtligen få skåda dagens
+ljus. Wäinämöinen föds om natten, går i smidjan följande dagen,
+smider sig en häst, lätt som ett halmstrå, och rider med den ut på
+hafvets vida fjärdar. En vindögd Lappman hyser gammalt agg till
+Wäinämöinen och ställer sig i försåt för honom vid "eldforssens
+fall, den helga flodens hvirfvel", afskjuter fruktlöst tvenne pilar,
+men träffar hästen med den tredje, hvarefter Wäinämöinen drifves
+omkring på det vida hafvet -- en kastboll för vind och våg. På dessa
+irrfärder skapar han holmar, uddar, vikar, grund, m.m. Plötsligt
+kom från Turjaland en örn, bygde sitt bo och lade några ägg på
+Wäinämöinens knä. Wäinämöinen känner sina leder värmas; han rör
+sig; äggen nedfalla i hafvet. Af dem skapar han sol och måne, jord
+och stjernor. -- Derefter fortfar Wäinämöinen allt ännu att irra på
+hafvet, bedröfvad och rådvill, hvad han månde företaga sig: "bygga
+en stuga i luften, eller timra den på böljan." Sydvest-vinden kastar
+honom till grannskapet af det mörka, männer förödande Pohjola.
+Här brister han ut i klagan och gråt. Louhi, Pohjolas värdinna,
+förnimmer hjeltens klagan, hastar till hans hjelp, för honom i land,
+och undfägnar mannen med mat och dryck. Här börjar Wäinämöinen
+åter att klaga och jemra sig af längtan till det älskade hemmet.
+Pohjolas värdinna lofvar sända honom dit, om han först smider Sampo
+och bildar den af ett svan-fjäder, ett ullstrå, ett kornfrö och en
+söndrig sländas stycken. Wäinämöinen säger sig icke kunna smida, men
+lofvar efter sin hemkomst sända smeden Ilmarinen för att ihopsmida
+Sampo. Med detta löfte befriar han sig ifrån Pohjola. -- På sin
+hemfärd ser Wäinämöinen Pohjas sköna dotter sitta och sköta sin väf
+på fästets båge. Wäinämöinen ber henne stiga ned i hans släde. Hen
+jungfrun ålägger honom, att med en uddlös knif klyfva ett tagel och
+slå i knut ett ägg utan ätt knuten igenkännes. Sedan Wäinämöinen
+lyckligen utfört dessa prof, ålägges han ännu att timra en båt af
+sländans stycken, utan att yxan vidrör klippan. Nu styrde Hiisi yxan
+först mot klippan och derefter i knät på Wäinämöinen. -- Ur stånd
+att bota såret, emedan han förgätit några vigtiga besvärjelse-ord,
+uppsöker Wäinämöinen en trollkarl, som besvärjer plågorna och botar
+Wäinämöinen, så att han blir friskare än han förr ens varit. --
+Derefter ger han sig åter åstad. Kommen till Wäinöläs lunder qväder
+han en gran, i granens topp månen och på dess grenar Karlavagnen.
+Derpå möter han smeden Ilmarinen, sin broder, och uppmanar honom att
+begifva sig till Pohjola för att smida Sampo och i belöning vinna
+Pohjas jungfru. Men då Ilmarinen vägrar att någonsin fara till den
+männer förödande orten, lockar Wäinämöinen honom upp i trädet för
+att nedtaga månen och karlavagnen. Derefter qväder han en häftig
+stormvind, som för smeden till Pohjola. Pohjolas värdinna undfägnar
+gästvänligt den komne. Sin dotter befaller hon kläda på sig det bästa
+hon äger. Ilmarinen smider om dagarna på Sampo; nätterna hvilar han
+vid jungfruns sida. Innan kort var Sampo hopsmidd, men flickans
+kärlek kunde smeden icke vinna, utan nödgades återvända hem utan sin
+mödas lön.
+
+Den första runan erbjuder några genast i ögonen fallande
+motsägelser. Redan i moderlifvet anropar Wäinämöinen Solen, Månen
+och Karlavagnen, derefter rider han i Wäinöläs lunder, på Kalevalas
+moar, och först sedan han i många år drifvit kring på hafvets
+fjärdar, skapas himmel och jord, sol, måne och stjernor. Vidare
+omtalas här en Lapp, som skall hyst ett _långvarigt_ agg till
+Wäinämöinen, och runan ger likväl icke anledning till någon annan
+uttydning, än att Wäinämöinen kort efter sin födelse råkade ut
+för Lappen. Ännu en tredje motsägelse består deri, att Wäinämöinen
+i den första runan skapar verlden och i den andra omanligt klagar.
+-- De tvenne förstnämnda motsägelserna hafva sin grund antingen i
+någon förvexling af personer, eller mera sannolikt i en felaktig
+combination samt möjligen äfven deri, att enskildta partier i den
+första runan på en sednare tid tillkommit. Till den första förmodan
+föranleder Gananders Mythologi, hvarest qvädet om Wäinämöinens
+födelse är tillämpadt på hans fader, Ukko benämnd. Men då en
+"Kave Ukko, Nordens herre" är alldeles fremmande för den Finska
+Mythologien, så torde varianten i Kalevala vara att föredraga,
+helst den i allmänhet återspeglar Wäinämöinens personlighet. Att
+Wäinämöinen här säges smida sig en häst, men för öfrigt, ja redan i
+den tredje runan skildras såsom alldeles okunnig i konsten, är en
+oegentlighet, sådana man i folk-poësien ofta anträffar och lätt
+öfverser. -- Den förmodan, att några partier i den första runan
+på en sednare tid uppstått, vinner bekräftelse af sättet, hvarpå
+jag ofta hört verldens skapelse berättelsevis utläggas. I tidens
+begynnelse skulle endast funnits vatten och en örn, samt Wäinämöinen,
+som drefs omkring på hafvet. Örnen flyger i öster och vester, sökande
+förgäfves ett ställe för sitt bo, varsnar slutligen Wäinämöinen,
+bygger sitt bo på hans knä och lägger några ägg i boet. Af dem skapade
+enligt några Wäinämöinen, enligt andra örnen sjelf verldsaltet. --
+Sådan var sannolikt ursprungliga uppränningen till den första
+runan. Men man åtnöjde sig icke med denna kunskap, utan ville äfven
+veta, huru Wäinämöinen kommit på hafvet, och invecklade sig genom
+sättet, hvarpå denna sak utreddes, i uppenbara motsägelser.
+-- I det föregående upptogo vi en motsägelse, bestående deri,
+att Wäinämöinen i den första runan framställes såsom verldens
+skapare och i den följande knappt äger vanlig hjelte-kraft. Då denna
+motsägelse hufvudsakligast beror derpå, att äfven i den Finska
+Mythologien Skapare-kraft vore detsamma som Guda-kraft, så är det
+nödigt att vi något undersöka detta ämne. Så mycket är uppenbart,
+att enligt Fornfinnarnes föreställningssätt skapandet af enskildta
+föremål icke öfverstiger mensklig förmåga. Så skapar uti 13:de
+runan ölbryggerskan Osmotar en ekorre, en mård, ett bi. Lemminkäinen
+och Pohjolas värd frambringa i 17:de Sången genom trollqväden orrar,
+får, oxar, vargar, m.m. I den tredje runan säger en trollkarl
+skrytsamt, att han med några ursprungsord tillslutit floder och
+träsk, hejdat forssars svall, åtskilt fjärdar och förenat näs. --
+Det är ganska sannolikt, att Wäinämöinen tänktes hafva frambragt
+hela verlden genom sin utomordentliga trollvishet. Till denna
+förmodan föranleda några i den första runan förekommande uttryck.
+Det heter der ibland annat, att Wäinämöinen _läser_, genom läsning
+frambringar (lukevi) hafven, och att han säger, medelst ord skapar
+(saneli) holmar. Orden _lukia_, och _sanoa_, freqvent _sanella_,
+hafva i runorna nästan alltid betydelsen af _besvärja_. Af verbet
+_lukia_ härstämmar n.s. _luku_, hvilket ord mig vetterligt i pluralis
+(luvut) icke har någon annan betydelse, än den af besvärjelse.
+Samma betydelse har äfven ofta sanat af _sanoa_. Således betecknas
+med _tulen sanat_ eldens besvärjelse, med _raudan sanat_ jernets
+besvärjelse, o.s.v. -- Att man trodde Wäinämöinen genom en magisk
+handling hafva frambragt verlden, upplyses äfven af sista verserna
+i den första runan, hvilka äga formen af en vanlig besvärjelse.
+Denna vår förmodan står för öfrigt i närmaste öfverensstämmelse
+med Wäinämöinens hela väsen. Allt hvad sången tilldelar honom, går
+ut på att förherrliga hans vishet. Men då våra förfäder skattade
+trollvisheten högre, än all annan kunskap, så kunde man naturligtvis
+icke undgå att tilldela denna egenskap åt sjelfva vishetens ideal
+-- den gamle Wäinämöinen. Är han nu i sjelfva verket ingen Gud, ja!
+är icke ens hjeltekraft den egenskap, som Skalderna företrädesvis
+älskade prisa hos honom, så ljuder den åldriges klagan i sanning icke
+oangenämt från hafvets vida fjärdar.
+
+
+
+2. Lemminkäinens färd till Pohjola. (R. VI-VIII.)
+
+
+Hu rustar sig Lemminkäinen till en Pohjola-färd. Den sköna
+böner öfvertala honom att stadna hemma och icke begifva sig till
+Pohjas trollmän, hvilka ofelbart skola bringa honom i förderfvet.
+Lemminkäinen aktar ej sin moders böner och varningar, han kastar sin
+borste på sparren och yttrar dervid:
+
+    "Då är Lemminkäinens bane,
+    Arme mannens ofärd kommen,
+    När ur borsten bloden flyter,
+    Rinner ned i röda strålar."
+
+Derefter väpnar han sig, far åstad och kommer efter tre dagars färd
+till Pohja-gården. Här qväda trollmän Lappska sånger; Lemminkäinen
+börjar äfven att qväda och bringar ofärd öfver samteliga Pohjas
+trollmän. Blott en enda -- Ulappalas gamla gubbe -- lemnar han
+af förakt ovidrörd. Vredgad öfver denna skymf sprang gubben till
+Tuonelas elf, för att der bida Lempi-sonen. -- Nu begär Lemminkäinen
+af Pohjolas värdinna hennes dotter till äkta. Gumman förelägger
+honom såsom ett vilkor att först fånga en elg bakom Hiisis fält.
+Efter flera motgångar lyckas det honom att fasttaga elgen. Derpå
+skickas han att fånga Hiisis fradga frustande häst. Äfven detta värf
+utför han lyckligt. Sist får han sig förelagdt, att skjuta en svan
+i Tuonelas flod. Men när Lemminkäinen kommer till elfven, trollar
+Ulappalas gamla gubbe ett tillslutet rör (en orm?) från böljan och
+drifver det genom Lemminkäinens hjerta. Derpå kastar han honom i
+elfven, och Lemminkäinen bortföres af strömmen till Tuonis (dödens)
+boning, hvarest Tuoni-sonen hugger honom i stycken med sin klinga. --
+Emellertid börjar Lemminkäinens moder längta efter sin son, hvilken
+hon finner dröja alltför länge på sin friar-färd. Lemminkäinen
+egde en redan förut äktad maka. Hon ser alla aftnar och morgnar på
+borsten, finner en gång, att bloden rinner derur och yppar detta
+för modren. Bedröfvad af det olycksbådande tecknet, flyger modren
+med lärkans vingar till Pohjola och frågar af värdinnan, hvart hon
+skickat Lemminkäinen. Endast genom hotelser förmås Louhi att bekänna,
+hvilka värf hon förelagt honom. Derefter söker modren somrar och
+vintrar "sitt gyllne äpple, sin silfver-staf", och får omsider af
+solen veta det öde, som drabbat hennes olyckliga son. Sedan låter hon
+smida sig en räfsa af jern och flyger med den till Tuoni-elfven. Här
+räfsar hon ur flodens botten händer, fötter och andra delar af den
+arma Lemminkäinen, fogar alla stycken tillsamman och vaggar så den
+illa farne mannen till lifs igen.
+
+Lemminkäinen är den märkvärdigaste företeelse, som den allvarsamma
+Finska Sånggudinnan fostrat. Han är en gladlynt, lättsinnig,
+oförvägen man, utan hållning (lieto), klok beräkning, omtanke
+och försigtighet. Han kallas ofta Kaukomieli, den till fjerran
+längtande, emedan han var böjd för äfventyr och städse vistades på
+vikinga-färder. Han skildras vidare såsom en skön, intagande man,
+och hans förmåga att vinna qvinno-gunst prisas högt i runorna.
+Sjelf sätter han ett icke ringa värde på sitt utseende. Han ansar
+med omsorg sina långa lockar, skryter med sina mörka ögonbryn och
+sin lediga gång. Han är, med få ord, Wäinämöinens fulla motsats.
+Wäinämöinen skildras såsom en gammal, vis och erfaren man, hvilken
+icke kastar sig i faror och äfventyr utan stora skäl och vigtiga
+ändamål. Hans planer äro vanligen så väl anlagda, att de sällan
+misslyckas. Endast i sina frierier är den åldrige vise alltid utsatt
+för motgångar. Joukahainens syster blir hellre "sikens syster i
+hafvet, än ett stöd för den gamle." Oaktadt sitt åldriga utseende
+och styfva skick är Wäinämöinen likväl Runotars älskling. Den i
+åtta vadmalsrockar svepta gubben låter hon ur harpans strängar
+framlocka toner, till hvilka icke blott Gudar och menniskor, utan
+äfven skogens vilddjur, luftens foglar och vattnets fiskar med undran
+lyssna. Deremot roar det henne icke sällan att gäckas med den sköna
+Lempi-sonen. Utan skonsamhet låter hon hans långa lockar förvandlas
+till tranbär på kärret, fötterna till vide-grenar, hufvudet till en
+tufva o.s.v. Man skulle harmas öfver hennes gyckel, om hon icke till
+försoning begåfvade Lemminkäinen åter med lif och en ännu utmärktare
+skönhet.
+
+Sammanhanget emellan dessa tre runor är ganska naturligt, med
+undantag likväl af den 7:de runan, deri D:r Lönnrot hopat tillsamman
+så många Skogsmanna-sånger, att enheten till någon del går förlorad.
+-- Den åttonde runan synes vara en imitation af ett qväde, hvari
+Frälsarens död och uppståndelse besjungas. Såsom Lemminkäinens moder
+här söker sin son, alldeles på samma sätt föreställes Maria söka
+Frälsaren. "Hiisis moar, den onda maktens lågor" äro föreställningar,
+lånade ur Christi lidandes historia, likasom idén om Lemminkäinens
+pånyttfödelse naturligast kan förklaras genom Christi uppståndelse.
+Men en sådan förklaring förutsätter likväl, att den sjunde runan
+ursprungligen icke slutats med Lemminkäinens död, så vida han ännu
+ofta uppträder i de följande runorna.
+
+
+
+3. Wäinämöinens och Ilmarinens friar-färder till Pohjola. (R. IX-XII.)
+
+
+I afsigt att begifva sig till Pohjola, börjar Wäinämöinen timra sig
+en båt medelst sång, men råkar dervid i förlägenhet om tre ord. Efter
+särskildta misslyckade försök att skaffa sig dem, besluter han att
+göra en färd till Tuonela. Anländ till Tuoni-floden ropar han efter
+båt. Tuonelas döttrar svara från den motsatta stranden, att båten ej
+förr skulle hemtas öfver elfven, än han yppat orsaken, som vållat
+hans färd till Tuonela. I början söker Wäinämöinen genom falska
+föregifvanden förvilla Tuonelas döttrar; men då det icke lyckas honom
+att föra dem bakom ljuset, yppar han slutligen sanningen, och säger
+sig hafva kommit till Tuonela för att få de behöfliga orden. Nu
+bringas han öfver elfven, kommer till Tuonis boning, undfägnas först
+med mat och dryck och föres så att hvila. Under natten spinner man i
+Tuonela ett nät af jern, kastar det tvärsöfver och längs efter elfven
+för att fånga Wäinämöinen vid återfärden. Under allt detta hade
+Wäinämöinen varit vaken, ehuru han låtsat sofva, och gifvit akt på de
+stämplingar, som förehades. Han undkommer derigenom, att han såsom
+sten rullar sig i floden och sedan i orma-skepnad slingrar sig genom
+nätet. -- Hemkommen började han åter tänka på sin farkost och någon
+utväg att förskaffa sig nödiga trollord. Han visste väl, att i Antero
+Wipunens, den åldrige Kalevas mun skulle finnas ord till tusendetal,
+men vägen till honom var mödosam och äfventyrlig. Den gick öfver
+flickors nålsuddar, öfver männers svärdsägg och hjeltars stridsyxor.
+Icke desto mindre besluter han att anträda färden. Utrustad med skor,
+skjorta och handskar af jern samt en jernstång ger han sig åstad och
+kommer lyckligt fram till sitt mål. Wipunen hade redan hvilat så
+länge i jorden, att en tjock skog växte öfver hans graf. Wäinämöinen
+fäller skogen och drifver sin jernstång in i Wipunens mun, som genast
+vaknar ur sin sömn och, efter ett misslyckadt försök att afbita
+stören, uppslukar Wäinämöinen. I Wipunens mage anordnar Wäinämöinen
+af sin skjorta en smidja, gör blåsbälg af skjortans ärmar, nyttjar
+sina knän som städ, armbågarna som hamrar och lillfingren som tänger;
+smider så med den styrka, att Wipunen råkar i vånda och nöd. Han
+söker med en trollsång befria sig från sin obehagliga gäst; men då
+Wäinämöinen icke viker, utan tvärtom hotar att för alltid qvarstadna
+der han är och der det är honom godt att vara, nödgas Wipunen omsider
+öppna sitt ordförråd. Han sjunger dagar och nätter. Sol, Måne och
+Karlavagn stadna för att lyssna till hans sång; haf och floder höra
+upp att svalla. Rikligen försedd med ord återvänder Wäinämöinen hem
+och fulländar sin nya båt. -- Dermed begifver han sig nu till Pohjola
+för att fria till den fagra flickan. När han seglade på något afstånd
+från den udde, hvarest Ilmarinen hade sin gård, såg dennes syster
+Annikki, som stod vid stranden och sköljde byke, något blått skymta
+ute på fjärden. Hon eftersinnar, hvad det månde vara, gissar än på
+ett, än på ett annat, faller slutligen på den tanken, att det kunde
+vara Wäinämöinens farkost, och önskar, att den måtte komma till
+stranden. Så skedde äfven. Annikki spörjer Wäinämöinen om anledningen
+till hans resa. Wäinämöinen söker i början hålla sina afsigter dolda,
+men nödgas slutligen yppa verkliga förhållandet. Straxt afbryter Anni
+sitt göromål och hastar att underrätta sin broder om Wäinämöinens
+uppsåt att bemäktiga sig den vidt frejdade flickan, för hvars skull
+Ilmarinen redan gjort så stora uppoffringar. I en hast gör sig smeden
+resfärdig och beger sig landvägen till Pohjola, rikligt försedd med
+silfver och guld. Wäinämöinen och Ilmarinen anlända på samma gång
+till Pohjola. Då man här ser dem nalkas, och Pohjolas värdinna genast
+anar, i hvilken afsigt de komma, söker hon öfvertala sin dotter att,
+med åsidosättande af Ilmarinens ungdomliga behag, taga den förmögne
+Wäinämöinen till sin make. Men flickan förbehåller sig att, enligt
+hvad förut varit bruket i Pohjola, få sjelf bestämma sitt val och
+säger sig vara böjd för den, som hopsmidt Sampo. Wäinämöinen
+hinner i stugan förrän Ilmarinen, han andrager sitt ärende och får
+afslag. -- Derefter träder Ilmarinen in och frågar utan omsvep, om
+den mö, till hvilken han så länge hade friat, ännu icke vore beredd
+att följa honom. Modren säger henne vara redobogen, men förelägger
+honom först trenne värf: att plöja en af ormar uppfylld åker, tygla
+vargar och björnar, samt fånga en gädda i Tuonelas elf utan några
+fisk-redskap. Ilmarinen utför lyckligt dessa bragder, och får sedan
+af Pohjolas värdinna hennes dotter till sin "lifstids maka." Men den
+gamle Wäinämöinen återvänder hem med bedröfvadt sinne och ger åt
+andra det råd, att alldrig fria i täfling med smeden Ilmarinen.
+
+Ehuru namnen Antero och Annikki (Anders och Anna) i den 10:de och
+11:te runan samt dessutom ett och annat ställe i Wipunens besvärjelse
+äro af christligt ursprung, så hafva dessa runor likväl i det hela
+en hednisk charakter. Idén om de dödas uppväckande, som i den
+10:de runan förekommer, hör i sjelfva verket till de uräldsta, som
+menskligheten frambragt, och synes i synnerhet hafva gjort sig
+gällande hos nordliga folkslag. I allmänhet synes man hafva trott,
+att de döda kunde uppväckas genom besvärjelser. Men detta medel kunde
+den trollvise Wäinämöinen icke begagna, emedan han nu var ordfattig
+och just hade kommit till Wipunen för att förskaffa sig nya förråder.
+Således brokar han endast sin armkraft för att väcka den slumrande,
+och det är sannolikt icke blott för att plåga, utan fastmer för att
+upplifva Wipunen, som Wäinämöinen börjar smida i hans mage.
+
+I 11:te och 12:te runan har läsaren för andra gången gjort bekantskap
+med Ilmarinen. Han framträder här såsom en oförskräckt hjelte,
+redobogen att utföra de fruktansvärda värf, Pohjolas värdinna ålägger
+honom. Annars skildras han blott såsom en fyndig smed och hans
+förnämsta verk är det underbara Sampo. I runan II: 18-185 och V:
+220-224 säges han hafva "smidt på himmel", men detta torde vara ett
+af de Orientaliska uttryck, hvaraf den Finska poësien öfverflödar.
+Det hör på anförda ställen till saken att upphöja Ilmarinens förmåga
+såsom smed. Men när den Finska sångmön vill prisa sitt föremål, så är
+hon alldrig karg på beröm, likasom hon ej heller låter tadel tryta,
+då sådant är af nöden. I Wäinölä glimmar allt af silfver och guld;
+i Pohjola finnas endast vargar, björnar, etter-ormar, nidingar,
+afskyvärda trollmän m.m. Dessutom måste man här taga i betraktande,
+att i den Finska poësien allt framträder i concret form, i lefvande
+gestalt. Att Ilmarinen är en "skicklig smed" (r. II: 181), -- ett
+sådant uttryck ljuder i och för sig matt för ett Finskt öra; men när
+dertill kommer, att han "smidt på himlalocket, utan att hvarken spår
+af hammare eller märken efter tänger äro synliga", då först begriper
+man, att hans skicklighet var stor, utan att likväl någon bland
+folket tänker härvid, att Ilmarinen deltagit i skapelse-acten.
+
+
+
+4. Ilmarinens bröllop. (R. XIII-XVI.)
+
+
+Nu börjar man tillreda bröllop i Pohjola. Först afskaffas en oxe,
+så stor, att inom Rysslands, Finlands och Sveriges landamären icke
+fanns den man, som hade kunnat fälla oxen. Sedan man öfverallt, ja
+till och med i Tuonela sökt men ej funnit dess baneman, uppstiger
+slutligen ur hafvet en liten kämpe, som dödar det oerhörda djuret.
+Derpå brygger man öl, men vill ej få det att jäsa. En ekorre och en
+mård utskickas för att anskaffa jäsningsämne, men ölet börjar ej att
+jäsa, förrän _mehiläinen_ flyger ända bortom nio haf och derifrån
+hemtar honung. Ölet jäser nu med styrka och hotar sönderbryta
+alla kärlets band och utsparka dess botten, om man icke anskaffar
+en skicklig sångare. Då sänder värdinnan sin trälinna att bjuda
+bröllopsgäster, med befallning, att hon äfven skall bjuda fattiga och
+usla, blinda, lytta och lama. Wäinämöinen skulle bjudas till sångare,
+men den obändige Lemminkäinen lemnas objuden. -- Pohjolas värdinna
+hör ett gny från tåget, hon kastar sin blick åt vester och ser en
+stor skara bröllopsgäster vara i antåg. Midt i skaran åker mågen.
+Pohjolas värdinna välkomnar honom, för honom i stugan och beundrar
+hans vackra, ljusa ögon. Festen börjas och Wäinämöinen sköter sångens
+värf. -- När bröllopet nalkas sitt slut, erinrar Pohjolas värdinna
+sin dotter om skilsmessan ifrån hemmet och förebrår henne att så
+lättsinnigt hafva öfvergifvit sina föräldrars boning. Då stiger tåren
+i flickans öga, och hon säger sig icke skiljas med glädje ur det
+gyllne hemmet; hennes sinne är "som en dunkel natt om hösten, som en
+mulen dag om vintern." Modren söker nu trösta henne med tanken på den
+stätliga maken ooh det nya, herrliga hemmet. Derefter påminner hon
+sin dotter om alla de pligter, hon i sin nya ställning skall söka
+att uppfylla, och varnar jemväl Ilmarinen att med lämpa och klokhet
+behandla sin hustru. Slutligen tackar bruden sin moder, som vårdat
+hennes barndom, tackar gårdens husfolk och alla barndomsvänner,
+sätter sig i Ilmarinens släde och reser bedröfvad bort till sitt nya
+hem. -- Ilmarinens moder emottager sin svärdotter med glädje. Ett
+gästabud tillreder, hvarvid Wäinämöinen åter fägnar gästerna med sång.
+
+Då bruket att sjunga vid bröllop blott synes hafva ägt rum i de
+östra delarna af landet, så är det troligt, att denna plägsed är ett
+lån ifrån Ryssland, hvarest samma bruk ännu i dag skall fortlefva.
+Men om sjelfva idén äfven är utifrån lånad, så äro i alla fall de
+i Finland gängse sånger rena skapelser af den Finska sångmön. De i
+Kalevala intagna bröllops-sånger röja likväl mycket af en sednare
+tids bildning, och Pohjola skildras här på ett sätt, som är alldeles
+oförenligt med den ursprungliga föreställningen derom.
+
+
+
+5. Lemminkäinens bröllopsfärd. (R. XVII-XVIII).
+
+
+Då Lemminkäinen förnam, att man firade bröllop i Pohjola, beslöt
+han att objuden fara till gästabudet. Han ber modren framlägga mat,
+elda badstugan och gifva honom hans fordna stridsrustning. Modren
+söker afråda sin son ifrån denna färd, föreställande honom de många
+faror, som möta så väl på vägen, som i sjelfva Pohjola, om han
+ändtligen skulle komma fram. Lemminkäinen låter icke afskräcka sig;
+han tager sitt goda svärd och sin snabba båge, ger sig å färde,
+undslipper lyckligt alla faror och kommer så till Pohjolas stugor.
+Här var bröllopet redan firadt. Lemminkäinen yttrar sin förtrytelse
+deröfver, att han icke blifvit bjuden till bröllopet, och befaller,
+att man skall brygga öl på nytt och slagta en oxe till hans
+undfägnande. Louhi skickar sin trälinna att tillreda mat och hemta
+öl åt Lemminkäinen. Den onda trälinnan kokar en soppa på fiskhufvun,
+rofsträngar m.m.; i ölet lägger hon etter-ormar och ödlor. Föga
+nöjd med denna välfägnad, begär Lemminkäinen öl för betalning af
+Pohjolas värd. Förgrymmad öfver en sådan skymf, söker denne genom
+hexerier förgöra Lempi-sonen; men då detta icke lyckas, utmanar
+han honom på envig. I första hugget skar Lemminkäinen hufvudet af
+Pohjolas värd och bragte derefter ofärd öfver Pohja-folket, men
+Louhi manade fram nya hjeltar att förfölja den flyende Lemminkäinen.
+-- Hemkommen förtäljer Lemminkäinen för sin moder med bedröfvelse
+händelsen i Pohjola och frågar af henne, hvar han kunde finna en
+säker tillflyktsort. Sedan modren aftvingat Lemminkäinen den ed,
+att alldrig mera färdas i örlig, sänder hon honom till en holme,
+der äfven hans fader hållit sig fördold. Lemminkäinen blir med
+välvilja emottagen af holmens jungfrur och tillbringar alt sin tid
+i deras samqväm. Men då han en morgon skall gå för att helsa på en
+af jungfrurna, blir han varse, att på hela holmen icke fanns den
+man, som ej slipade sitt svärd till men för hans hufvud. Utan att
+ens hinna omfamna sina älskarinnor, hastar Lemminkäinen på flykten.
+Kommen till stranden ser han sin båt vara förbränd till aska; han
+timrar i hast en ny, sätter sig i båtens bakstam och afseglar från
+holmen, bedröfvad öfver skilsmessan ifrån de sköna. Efter tre dagars
+segling lägger han i land vid en klippig holme. Här börjar båten
+beklaga sig öfver sitt olycksöde att alldrig mera komma ut i örlig.
+
+Gripen af båtens klagan besluter Lemminkäinen att tvärtemot sin ed
+gifva sig på härnadståg. Han tager Tiera till vapenbroder och seglar
+ut på Pohjolas haf. Pohjolas värdinna sänder en frost, så häftig, att
+båten fryser fast ute på hafvet. Lemminkäinen nödgas lemna båten och
+undkommer sjelf med möda. Derpå ger han sig att vandra i skog och
+ödemark, hvarest hogkomsten af hemmet, af hans sörjande moder och
+ljufva ungdomsdagar lägger sig djupt uppå hans sinne.
+
+Uti denna episod och särdeles i 17:de runan framträder den Finska
+hjelte-kraften i en ovanlig gestalt. Som bekant är, älskade
+fornfinnarne hos sina heroer mera andens än armens kraft. Om äfven
+den sednare egenskapen ansågs nödvändig hos en frejdad man, så
+bestämdes dock alltid hans verkliga storhet efter måttet af hans
+andliga förmåga -- hans vishet, och en med andans vapen förvärfvad
+seger skattades vida högre än den, som blifvit tillkämpad med
+svärdet. Äfven i dessa runor utför Lemminkäinen -- här vanligen
+Ahti [Ahti (eller Ahto) är äfven namnet på hafvets gud] benämnd --
+de flesta bragder genom sin trollkonst, och griper icke förr till
+svärdet, än han af Pohjolas värd blifvit manad till strids; men hans
+hela beteende röjer dock ett mod och en oförskräckthet, som låter
+förmoda, att Finnarne redan i forntiden varit mera hemmastadde i
+vapenbragder, än man velat medgifva.
+
+
+
+6. Ilmarinen förlorar sin hustru. (R. XIX-XX.)
+
+
+Kullervo hette en son af Kaleva, som blott tre nätter gammal söndrade
+sin lindas bindlar. Han fördes till Karelen och såldes åt smeden
+Ilmarinen för några lumpna redskap. Straxt den första dagen begärde
+han arbete af sitt värdsfolk. Man hade honom att vårda ett barn.
+Kullervo dödade barnet och uppbrände vaggan. Sänd den andra dagen
+att fälla en svedja, förtrollade han marken att ej någonsin blifva
+skogbeväxt, ej heller frambringa säd. Hvad helst man honom pålade,
+utförde han det alltid tvärtemot befallning. På sjette dagen af sin
+tjenstetid skickas han att valla boskap. Värdinnan bakar åt honom
+till vägkost ett bröd och gömmer deri en sten. När Kullervo skall
+skära brödet, tar hans knif i stenen. Han besluter att hämnas,
+förstör Hjorden och återvänder hem med vargar och björnar, hvilka
+sarga värdinnan till döds. Derefter beger sig Kullervo till krig; --
+men Ilmarinen begråter nätter och dagar sin förlorade hustru, och
+faller slutligen på den tanken att af silfver och guld bilda en ny.
+Bruden blir skön att skåda; men Ilmarinen kan icke förläna henne
+ordet, och då han tager den guldsmidda mön bredvid sig till natten,
+märker han, ätt dess gyllne sida sprider kyla. Han skänker bruden
+åt den gamle Wäinämöinen till "evärdelig maka." Men när Wäinämöinen
+äfven hvilat en natt vid hennes sida, ger han åt kommande slägter det
+råd att alldrig tänka på en brud af silfver och guld; ty, säger han,
+
+    Kyla sprider röda guldet,
+    Kyla sprider hvita Silfret,
+    Lagom varm var ena sidan,
+    Den i ylle-täcket svepta,
+    Men till is den ville stelna,
+    Som var vänd åt unga jungfrun.
+
+Derefter gör Ilmarinen åter en färd till Pohjola för alt fria till
+en yngre syster, men nödgas återvända hem med oförrättade ärender.
+Wäinämöinen spörjer honom vid återkomsten om tillståndet i Pohjola.
+Ilmarinen genmäler:
+
+    Lätt i Pohja är att lefva,
+    Då i Pohja Sampo finnes;
+    Der är plöjning, der är såning,
+    Der är all slags växt och gröda,
+    Der, just der en evig lycka.
+
+Öfversättaren har redan tillförene vid något tillfälle anmärkt den
+öfverensstämmelse, som äger rum emellan den 20:de runan i Kalevala
+och en Esthnisk folksång, som finnes öfversatt bland "Herders
+Stimmen der Völker in Liedern", samt tillika angifvit de skäl,
+som vållat uppkomsten af en vid första anblicken så ovanlig idé.
+Pohjola var nemligen den enda ort, derifrån Kalevalas innevånare
+valde sig hustrur. Men då Ilmarinen efter olyckan med sin första maka
+förlorat allt hopp att vidare röna någon framgång på detta håll,
+faller det sig icke orimligt, att Sampos mästare gör ett försök att
+dana en mö af silfver och guld. -- För öfrigt länder ifrågavarande
+öfverensstämmelse till bevis på runans ålder, emedan den sannolikt
+uppkommit på en tid, då Finnar och Esthar ännu utgjorde ett och samma
+folk.
+
+Arhippa, den största nu lefvande sångare i Ryska Karelen, låter
+Ilmarinen efter förlusten af sin första hustru ej mera företaga sig
+en ny friar-färd till Pohjola. Han slutar 20:de runan med Wäinämöinens
+råd till kommande slägter, och combinerar icke denna runa med den
+21:sta, utan förenar, såsom förut är anmärkt, den 5:te och den
+21:sta sängen med hvarandra. Skulle man i en framtid anse skäligt
+att återförena dessa runor och bringa Sampo-cykeln i ett fortgående
+sammanhang, så böra w. 203-224 i 20:de runan substitueras i ställe
+för vv. 337-350 i den 5:te; ty endast sålunda sluta sig dessa runor
+naturligen till hvarandra.
+
+
+
+9. Pohjola förlorar Sampo. Följderna af denna förlust. (R. XXI-XXVII.)
+
+
+Då Wäinämöinen hörde, hurudan välmakt Sampos ägande hade beredt
+Pohjolas folk, föreslog han för Ilmarinen, att de skulle fara till
+Pohjola och bemäktiga sig detta medel för lycka och välstånd.
+Ilmarinen yttrar farhågor i afseende å framgången af ett sådant
+företag, alldenstund Sampo var väl förvarad inom Pohjolas
+koppar-berg. Men Wäinämöinen låter icke afskräcka sig. Han anmodar
+Ilmarinen att smida sig ett svärd, Pohjas söner till skräck. När
+klingan var färdig, fann Wäinämöinen, att den i allo anstod en
+hjelte. Sedan äfven Ilmarinen klädt sig i stridsrustning, gå bröderna
+att söka sig häst, men höra under vägen Wäinös båt jemra och beklaga
+sig öfver sitt missöde att alldrig foras ut i örlig. Då föreslår
+Wäinämöinen, att Pohjola-färden skall göras sjöledes. Ogerna går
+Ilmarinen in på förslaget, emedan han anser en sjöresa vara förenad
+med större faror och besvärligheter. Wäinämöinen sjunger båten ut
+på böljan, qväder den full med menniskor, unga och gamla, män och
+qvinnor, ordnar dem till rodd och sätter sig sjelf vid styret. Under
+färden anträffas Lemminkäinen; han sällar sig till de öfriga. -- Man
+färdas vidare, men under färden utför "eldforssen" fastnar båten vid
+en oerhörd gäddas skuldror. Wäinämöinen dödar gäddan och kommer vid
+betraktandet af dess tänder på uppfinningen af kantele. Sedan den var
+färdig, låter Wäinämöinen allt folk spela derpå, men ingen förstod
+att derur framlocka rätta toner. Slutligen slår Wäinämöinen sjelf på
+harpans strängar, och det fanns ej ett lefvande väsen, som icke kom
+att lyssna till de underbara ljuden. Wäinämöinen sjelf hänföres af
+tonernas makt; tårar, stora som tranbär, rulla utför hans kinder. --
+Vid de tre hjeltarnas ankomst till Pohjola spörjer värdinnan, hvad
+nytt de hafva att tälja. Wäinämöinen säger utan omsvep, att de kommit
+för att dela Sampo med henne, men Pohjolas värdinna yttrat härvid:
+
+    Hermelinen kan ej delas,
+    Ekorn är åt tre för ringa.
+
+Wäinämöinen sprider nu en djup sömn öfver Pohjolas befolkning.
+Derefter begifva sig hjeltarna att borttaga Sampo. Genom Wäinämöinens
+sång och Ilmarinens konst öppnas den igenrostade porten till borgen,
+hvarest Sampo förvarades. Man borttager Sampo, för den i båten och
+anträder återfärden. Efter trenne dagars resa ser man redan egna
+portar glimma. Då begynner Wäinämöinen att sjunga. En trana i Pohjola
+förnimmer sången. Öfverraskad af ljudet ger hon ett anskri, hvaraf
+hela Pohjola vaknar. Louhi går att efterse Sampo och finner den vara
+bortröfvad. Hon anropar Ukko att uppväcka en storm, som förhindrar
+Wäinämöinens färd. Ukko hör hennes bön och sänder en stormvind,
+som upprör hafvet och till och med bortför kantele. Medan stormen
+fortfar, börjar Ilmarinen yttra klagan deröfver, att han gifvit sig
+ut på det osäkra hafvet; men Wäinämöinen säger med lugn:
+
+    Tårar hjelpa ej ur nöden,
+    Jemmern ej från onda dagar.
+
+Lemminkäinen yttrar hvarken glädje eller sorg; han blott reder
+sqvättbord till båten. Emellertid utrustar Pohjolas värdinna ett
+fartyg för att dermed förfölja Wäinämöinen. Då det börjar nalkas,
+skapar Wäinämöinen ett stengrund, hvaremot Pohjas båt sönderkrossas.
+Louhi förvandlar sig till en örn, tager alla männer under sina vingar
+och flyger upp på masten af Wäinämöinens båt, hvilken dervid höll på
+att kullstjelpas. Derpå hugger hon tag i Sampo och bemödar sig att
+få den ifrån båten. Förgäfves söka Ilmarinen och Lemminkäinen med
+svärdet afböja hennes uppsåt. Wäinämöinen drager icke sitt svärd; med
+blotta styr-åran utdelar han så väldiga hugg, att männerna dimpa i
+hafvet och Louhi sjelf, efter att hafva förlorat alla sina fingrar,
+med undantag af ett lill-finger, lik en af pilen träffad fogel
+faller i båten. Med det qvarblifna lill-fingret lyckas det henne
+likväl att vräka Sampo i hafvet och få den i bitar. En del af Sampos
+stycken nedsjönk i hafsbottnen, -- af dem fick Ahti sina skatter; en
+ringa del fördes af stormen till hafs-stranden, -- deraf välmakt i
+Kalevala; men Pohjolas värdinna fick endast locket, --
+
+    Derför är i Pohja jemmer
+    Och ett brödlöst lif i Lappland.
+
+Wäinämöinen hopsamlar de stycken af Sampo, som stormen drifvit till
+stranden, gifver dem åt Sampsa Pellervoinen och ber honom befröda
+marken. Sampsa utsår skiljaktiga fröslag, och nu uppväxa alla slags
+träd, med undantag af eken, som icke vill frodas. Men då den omsider
+fås att skjuta skott, höjer den sin krona ända upp till skyarna,
+hindrar dem i deras lopp och undanskymmer sol och måne med sina
+grenar. Man besluter att fälla eken; men det fanns ingen kämpe, som
+hade förmått nedhugga den. Slutligen uppsteg en qvarters-hög kämpe
+från hafvet och nedhögg "Guda-trädet." Derefter fulländas sådden och
+allt frodas förträffligt. Men Louhi, afundsjuk öfver den välmakt,
+som herrskade i Kalevala, hotar att tillintetgöra Wäinämöinens ädla
+verk. -- Hon framföder sjukdomar och sänder dem att plåga Kalevalas
+folk; men Wäinämöinen förjagar dem till Kipuvuori. -- Derefter
+trollar hon sol och måne in i Pohjolas hälleberg. Wäinämöinen och
+Ilmarinen uppstiga på det öfversta himlahvalfvet för att undersöka,
+hvad som kunde undamskymma solens och månens ljus. [Det som nu följer,
+tyckes, allt intill 27:de runan, ej höra till Kalevala.] Dit komne
+företaga de sig att slå upp eld. En jungfru uppe i molnet skall
+vagga gnistorna (till låga?), men genom hennes oaktsamhet faller en
+gnista på jorden. Bröderna begifva sig att uppsöka den; de träffa på
+vägen en qvinna, som säger sig vara den äldsta bland qvinnor. Hon
+berättar, att gnistan tillfogat stora olyckor på jorden och omsider
+genom förtrollning kommit i Aluejärvi, samt der blifvit uppslukad
+af en abborre, abborren af en sik, siken af en lax och laxen af en
+gädda. Wäinämöinen låter i hast tillreda en not, och dermed uppfångas
+gäddan; men då den blir klufven, kommer elden åter lös, anställer stora
+förödelser och skadar sjelfva Ilmarinen, som dock botar sig medelst en
+besvärjelse. -- Emellertid fortfara sol och måne att vara osynliga.
+Wäinämöinen träder till Ilmarinens smidja och ber honom smida dem af
+silfver och guld. Ilmarinen lägger straxt hand vid verket, och då de
+äro färdiga, bära bröderna dem upp på fästet; men de sprida ej ljus.
+Nu besluter Wäinämöinen att begifva sig till Pohjola, för att få veta,
+hvart man bragt solen och månen. Han kommer bland Pohjas beväpnade
+hjeltar och frågar trotsigt, hvart sol och måne försvunnit. Man svarar,
+att de blifvit inneslutna i ett berg, och i all evighet icke skola
+komma derur. Wäinämöinen utmanar Pohjolas män till strid. Klingorna
+mätas; Wäinämöinens är en hårsmon längre. Honom tillkom således det
+första hugget. "Såsom rofsträngar skalar Wäinämöinen hufvuden af Pohjas
+söner." Derpå går han att befria sol och måne ur sitt fängelse, men
+slipper icke in i klippe-borgen. Han återvänder hem och her Ilmarinen
+smida sig sådana redskap, som bana vägen till berget. Medan Ilmarinen
+är sysselsatt dermed, kommer Louhi i skepnaden af en lärka till
+smidjan, sätter sig vid gluggen och frågar, hvad Ilmarinen smidde.
+"Halsring åt Pohjolas värdinna", var svaret. Bestört flyger Louhi
+hem, bringar sol och måne på fästet, flyger så i dufvo-skepnad till
+Ilmarinens smidja och ger honom den underrättelse, att sol och måne
+åter stigit på fästet. Ilmarinen bringar budskapet till Wäinämöinen,
+som välkomnar de länge saknade med följande helsning:
+
+    "Hell dig måne, att du lyser,
+    Att ditt anlete du visar,
+    Hell dig gyllne dag, som randas,
+    Hell dig sol, som åter uppgår!
+
+    Du guldmåne slapp ur stenen,
+    Sköna sol, du steg ur klippan;
+    Såsom gyllne gök du uppsteg,
+    Höjde dig som silfver-dufva.
+    Så du må hvar morgon stiga
+    Äfven efter denna dagen,
+    Och hvar gång, då hit du kommer,
+    Må du ymnig helsa bringa,
+    Hopa håfvor uppå håfvor,
+    Föra lycka till vår metkrok,
+    Hemta fångst åt våra fingrar.
+
+    Vandra nu din väg med helsa,
+    Lägg din bana frisk till rygga,
+    Gör din båge skön och vacker,
+    Gå om aftonen till hvila."
+
+Med denna herrliga solsång ändas Kalevala, om man med detta namn
+betecknar _samtliga de sånger, som skildra det förhållande, hvari
+Kalevala och Pohjola stå till hvarandra._ Detta förhållande är
+till det mesta fiendtligt, det är, om man så vill, en ljusets strid
+med mörkret. Väl skimrar öfver Pohjolas dunkla himmel ett ljus,
+som förherrligar de dystra föremålen i denna vederstyggliga nejd och
+stiftar försoning emellan Kalevalas söner och Pohjolas folk; men
+sedan detta ljus försvunnit, så är Pohjola ett hem blott för leda
+troll, afskyvärda nidingar, m.m. Louhi står i spetsen för detta
+vidriga slägte. Hon söker med trolldomens giftiga medel samka förderf
+öfver Kalevala. Wäinämöinen behöfver all sin vishet för att afvärja
+hennes stämplingar. Striden är länge oviss, men ändas dock slutligen
+med Wäinämöinens seger öfver Louhi, Kalevalas öfver Pohjola, ljusets
+öfver mörkret.
+
+Man har varit af stridiga meningar, huru striden emellan Kalevala
+och Pohjola vore att betraktas; antingen såsom historisk, grundad
+på verkliga tilldragelser, eller såsom mythiskt-ethisk och, i detta
+fall, en strid emellan fiendtliga principer, representerade af
+Wäinämöinen å ena sidan och Louhi å den andra. -- Den förra åsigten
+kan lika litet bevisas som vederläggas, och den sednare är så vida
+falsk, som den för mythen antager en ethisk grund. Ifrågavarande
+strid, som nästan uteslutande hvälfver sig kring Sampo, afser
+påtagligen yttre välstånd. Detta bevisar redan Sampos bildande af
+en svanfjäder, ett ullstrå, ett kornfrö och en sländas bitar. Några
+sångare tillägga ännu ko-mjölk. Häraf synes, att de ämnen, af hvilka
+Sampo bildades, äro tagna ifrån föremål, som för Finnarnes yttre
+välstånd voro af vigt och värde. Sedan Sampo var hopsmidd, säges den
+i dagens gryning hafva malat en lår att ätas hemma, en annan att
+säljas och en tredje att förvaras, och i 20:de runan förtäljes, att
+genom Sampos besittning tillvägabragtes plöjning, såning, all slags
+växt och en evinnerlig lycka. När Sampo blef söndersplittrad på
+Pohjolas haf, så förvandlades de stycken, hvilka nedsjönko i hafvet,
+till Ahti-gudens skatter, de åter, som af stormen drefvos till
+stranden, åstadkommo der en utomordentlig fruktbarhet. Deremot säges
+elände och ett brödlöst lif hafva drabbat Pohjola genom förlusten af
+Sampo. Louhi söker hämnas denna förlust, och hennes stämplingar
+gå öfverhufvud ut på att beröfva Kalevala dess genom Sampo vunna
+välmakt. Med få ord allt hvad runorna förtälja om Sampo, afser endast
+det _yttre goda_.
+
+D:r Lönnrot har framkastat den gissning, att Sampo vore Bjarmernas
+Jumala-bild. Pohjola vore då Bjarmaland, och Guda-bildens dervaro
+skulle vållat rikedomen i detta sagans land. Denna hypothes har icke
+blifvit godkänd af den historiska kritiken, och mythen ger allsingen
+anledning till en sådan förmodan. Sampo är, enligt Finnarnes mythiska
+föreställning derom, ett magiskt medel -- en talisman, och spelar i
+denna egenskap en vigtig role i den Finska Mythologien. Finnarne hade,
+allt intill Christendomens införande, i sin religiösa utveckling icke
+hunnit vida öfver Magiens ståndpunkt. Väl framskymtar i runorna här och
+der en skugglik Guda-gestalt, men Gudarnes makt öfver menniskan är så
+ringa erkänd, att de, i ställe för att anropas, vanligen endast
+besvärjas och begagnas af menniskan såsom medel för hennes enskilda
+önskningar och ändamål. Hon har ännu icke kommit till insigt af sitt
+beroende af något högre väsen. Således frambringar hon sjelf medlet för
+sin lycka och välgång. Visst ligger uti mythen om Sampo uttryckt, att
+menniskan icke omedelbart beherrskar naturen; -- deri visar sig ett
+erkännande af något objectivt, men detta är ej uppfattadt såsom ett
+öfver menniskan upphöjdt väsen, utan som ett af henne sjelf frambragt
+yttre ting. Sampo är således ett foster af magisk cultur, men utgör
+tillika ett vigtigt moment i magiens utveckling till Gudalära. -- En
+mera utvecklad framställning af ämnet hör icke till detta forum.
+
+I de fem återstående Sånger skildras olikartade ämnen. I 28:de
+runan fångar Wäinämöinen en björn, och i den 29:de bildar han en ny
+kantele. Runorna 30-31 hafva till ämne en strid emellan Wäinämöinen
+och Joukahainen, som slutas på det sätt, att Joukahainen måste
+lofva sin enda syster till hustru åt Wäinämöinen. Men flickan "går
+hellre i hafvet" för att der vara "en syster åt siken", än hon blir
+den åldriges värn. I 32:dra runan skildras Frälsarens födelse och den
+gamle Wäinämöinens hädanfärd.
+
+Denna runa utgör en del af ett större epos, som besjunger Frälsarens
+födelse och seger öfver den Finska Hedendomen. Detta epos förekommer
+utförligare, ehuru ej i sin helhet, uti 3:dje delen af Kanteletar.
+
+Det var Öfversättarens ursprungliga afsigt, att i företalet äfven
+lemna en allmän öfversigt af den Finska Gudalärans natur; men emedan
+en sådan framställning, om den icke utgör ett torrt register, skulle
+leda till alltför stor vidlyftighet, så måste den af sådan anledning
+uteblifva. -- Mången läsare hade kanske äfven önskat att här finna
+några anmärkningar angående de möjliga historiska förhållanden, som
+ligga till grund för Kalevala; men det är min oförgripeliga tanke, att
+mythen är en svag och oftast vilseledande stjerna för historien, och
+jag älskar för öfrigt icke att i mythen söka någon annan verklighet,
+än mythens egen.
+
+Hvad nu sjelfva öfversättningen [Det torde kanske icke vara
+öfverflödigt att omnämna, det början af 1:sta runan, hela 5:te,
+11:te, 15:de och 29:de samt en stor del af den 28:de redan
+tillförene blifvit af andra öfversatta, och med få förändringar
+af mig begagnade.] beträffar, så må den gälla för hvad den kan.
+Meningen har varit att på en gång göra den så trogen och så ledig,
+som möjligt. Der begge dessa syftemål ej kunnat vinnas, har
+ordagrannheten blifvit åsidosatt, så framt ingen särskild vigt
+legat i det enskildta uttrycket. Sådana skildringar, som i svensk
+drägt hade kunnat såra anständigheten alltför mycket, hafva blifvit
+mildrade, och början af 25:te runan, som till sin natur är sådan, att
+den icke kan modifieras, är alldeles utjemnad. Af samma anledning
+saknas i öfversättningen den i 13:de runan några gånger förekommande
+versen: "molempihin reisihihin." Likväl bör anmärkas, att den Finska
+sånggudinnan öfverhufvud är ytterst kysk och sedesam. -- Åtskilliga
+parallela verser hafva, i brist på synonymer i Svenskan, blifvit
+åsidosatta. Någon gång har öfversättaren äfven varit nödsakad
+att för andemeningens skull utbyta en föreställning emot en helt
+annan. Så t.ex. har ordet gås, der det i originalet begagnas såsom
+ett berömmande epithet för flickor, blifvit öfversatt med dufva.
+Ytterst sparsamt äro varianter (Varianterna äro i öfvers. utmärkta
+med *, och [ ] betecknar sådana verser, som ej stå i sitt rätta
+sammanhang.) begagnade, och bland dem finnes blott en enda, som ej
+är af D:r Lönnrot angifven. Men att uppräkna de smärre afvikelserna
+ifrån originalet, skulle leda till det oändliga. De äro ett malum
+necessarium vid hvarje öfversättning, och om de i större mängd skulle
+anträffas här, än i åtskilliga andra versioner, så bör det äfven
+tagas i betraktande, att Finska och Svenska språken äro himmelsvidt
+skilda från hvarandra. Ty för att ej tala om den olikhet, som är en
+följd af begge folkslagens ursprungligt olika föreställningssätt, så
+har Svenskan redan för mycket utbildat sig inom reflexionens område,
+för att ega ett naturspråks musikaliska harmoni. Reflexionen har det
+med sig, att den förvandlar språket till ett aggregat af termer och
+utmönstrar allt, hvad den ej kan fylla med sin egen injections-massa.
+Hvad angår det förståndet, huru vinden susar och lärkan sjunger
+och bäcken sorlar? Det är allt oförnuftigt; deri ligger alls ingen
+tanke. Men just sådant angår natur-poësien, och hvad mera är: den
+låter ur den ringaste småsak, ur en "gärdsgårdsstör", en "vidja", en
+"vatten-ruska" ljuda en ton, som för tillfället förherrligar dessa
+och dylika hvardagsföremål. Sådant förmå ej våra moderna språk. Äfven
+för det musikaliska i alliterationen har vår tid ingen smak, och i
+Kalevala finnas likväl otaliga verser, hvilkas skönhet blott beror
+på alliterationen. -- Vi hafva härigenom velat antyda, att många
+brister i vår öfversättning ligga i sjelfva sakens natur. Ännu flere
+äro troligen af öfversättaren sjelf förvållade. Men vi hoppas dock,
+att läsaren, af kärlek till den Finska sångmön, gerna öfverser det
+bristfälliga i öfversättningen.
+
+Helsingfors den 9 Junii 1841.
+
+M. A. Castrén
+
+
+
+
+
+
+Första Runan.
+
+
+    Nu mig göres lust i hågen,
+    I mitt hufvud bor en tanke,
+    Lust jag har att börja runor,
+    Laga mig till reds att sjunga.
+    Du min vän, min gode broder,
+    Ädle språk-kamrat, ej ofta
+    Händer, att vi här förenas,
+    Börja samtal med hvarandra,
+    Har i dessa öde-trakter,
+    Dessa sorgsna nordanländer.
+    Lägg då hand i hand och foga
+    Haka i den andra haken,
+    För att sjunga goda qväden,
+    Fram de bästa sånger lägga,
+    Att de ädle dem må höra,
+    Sångens vänner dem förnimma
+    Bland den ungdom, nu här uppgår,
+    Bland den skara, som här växer --
+    Dessa ord som gåfva fångna,
+    Dessa ljufva sånger, tagna
+    Från den gamle Wäinös bälte,
+    Under Ilmarinens ässja,
+    Ned från Kaukomielis svärdsudd,
+    Joukahainens båges bane,
+    Från det innersta af Pohja
+    Och från Kalevalas moar.
+
+    Dessa sjöng min fader fordom,
+    Då till yxan skaft han täljde,
+    Dessa lärde mig min moder,
+    Qvad för mig min fostrarinna,
+    Under det hon vred sin slända.
+    Bringade sin ten i rullning.
+
+    Ännu andra ord det finnes,
+    Dem jag fångat, dem jag lärt mig,
+    Plockat upp vid vägens sidor,
+    Dem jag brutit har från ljungen,
+    Rifvit lös från skogens ruskor,
+    Från de späda skotten dragit,
+    Under det jag gick att valla,
+    Gick som barn att vakta hjorden,
+    På de honungsrika tufvor,
+    Uppå fältets gyllne kullar,
+    Efter Muurikki den svarta,
+    Den med fläckar märkta Kimmo.
+
+    Hundra ord jag hemtat dädan,
+    Tusen ämnen för att sjunga;
+    Sångerna uti ett nystan,
+    I en bundt jag sammanhvälfde,
+    Lade nystanet på kälken,
+    Bundten i min lilla släde.
+    Länge har min sång i kölden,
+    Länge i det dolda varit;
+    Nu jag sången vill ur kylan,
+    Visorna ur kölden hemta
+    Hit till hörnet af vår jernbänk,
+    Andan af den fasta plankan,
+    Under dessa sköna sparrar,
+    Denna vidtberömda takås,
+    Lossande mitt nystans ända,
+    Knuten lösande af bundten.
+
+    Så en vacker sång jag sjunger,
+    Låter väl en herrlig ljuda,
+    Sen jag rågens kärna njutit
+    Och med kornet mig förfriskat.
+    Om ej öl förhanden finnes,
+    Om ej spisöl mer är öfrigt,
+    Sjunger jag med torra läppar,
+    Drillar vid en droppe vatten,
+    Att den sköna qvällen ända,
+    Aftonskymningen förjaga,
+    Kanske nästa morgon möta,
+    Nästa gryning än förljufva.
+
+              ----
+
+    Så jag hörde fordom sägas,
+    Så man sången förr begynte:
+    En i sender kommer natten,
+    En i sender ljusnar dagen,
+    Ensam föddes Wäinämöinen,
+    Den evärdelige sångarn.
+
+    Kave Ukko, Nordens herre,
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Låg uti sin moders sköte,
+    Dvaldes der i tretti somrar
+    Och i vintrar lika många.
+    Tyckte tiden långsamt skrida.
+    Kände ledsnad vid sin lefnad,
+    När han ej fick månen skåda
+    Och ej solens ljus betrakta.
+
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Lös o Måne, Sol befria,
+    Och du Karlavagn ledsaga
+    Mannen från ej kända dörrar,
+    Genom obekanta leder,
+    Ifrån dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala gångar.
+    Hjelpen mig att månen skåda
+    Och att solens ljus betrakta,
+    Lära karlavagnen känna,
+    Glädja mig af fria luften."
+
+    När ej Månen honom löser,
+    Honom Solen ej befriar,
+    Sjelf han för sig ledet öppnar
+    Med det ej benämnda fingret,
+    Sparkar upp den röda porten
+    Med en tå på venstra foten,
+    Går på händerna till tröskeln,
+    Fram till farstu-dörrn på knäna
+    Och på fötterna till gården.
+    Kom så ut att månen skåda
+    Och att solens ljus betrakta,
+    Lära karlavagnen känna,
+    Glädja sig af fria luften.
+
+    Wäinämöinen föds om natten,
+    Går i smidjan andra dagen.
+    Smider hamrande med släggan,
+    Städet klingar under slagen;
+    Smider sig en halmlik fåle,
+    Häst, söm liknar ärtens stängel.
+
+    Stryker hästen längsmed ryggen,
+    Klappar fålen uppå hullet:
+    "Dugde att på ryggen sitta,
+    Gunga på det mjuka hullet."
+    Sjelf han sätter sig på ryggen,
+    Gränsle sig på hästen kastar,
+    Rider, så att marken dånar,
+    Och tillryggalägger vägen
+    På sin häst, som halmen liknar,
+    På den ärtskaftlika fålen.
+
+    Red i Wäinö-gårdens lunder,
+    Uppå Kalevalas moar,
+    Hästen sprang, det led med färden,
+    Hemmet blef och vägen aftog.
+    Red så ut på hafvets yta,
+    På den vida, öppna fjärden.
+    Icke vätas hingstens hofvar,
+    Hästens leder fuktas icke.
+
+    Var en Lapp med skefva ögon,
+    Som af gammalt ilska hyste,
+    Närde agg från fordna dagar
+    Mot den gamle Wäinämöinen.
+    Fogade en eldsnabb båge,
+    Bildade ett ståtligt vapen.
+    Utaf jern han bågen smider
+    Och dess rygg af koppar gjuter.
+    Dem med guld han sedan pryder,
+    Smyckar omsorgsfullt med silfver;
+    Får så bågen färdig bildad,
+    Snabba vapnet sammanfogadt.
+    Skön var bågen till att skåda
+    Och dess värde icke ringa.
+    Der en häst stod bak på ryggen,
+    Längsmed stocken sprang en fåle,
+    [Kapo hvilade på bågen]
+    och vid trissan låg en hare.
+
+    Täljer nu en skock af pilar,
+    Fjädrade på trenne sidor.
+    Hvarje pil, han färdig täljer,
+    Blir af sönerna befjädrad
+    Med små fjädrar utaf svalan
+    Och med sparfvens lätta vingar.
+
+    Hvarmed härdas dessa pilar,
+    Hvarmed härdas och bestrykas?
+    Med en ormslås svarta vätskor,
+    Skarpa ettern af en huggorm.
+
+    Hvadan fick han fjäder-snören,
+    Hvadan strängen till sin båge?
+    Der han fick sig fjäder-snören,
+    Der han fick en sträng till bågen:
+    Ifrån hår af Hiisi-hästen,
+    Ifrån Lempo-fålens klädnad.
+
+    Sedan pilarna man svarfvat
+    Och med fjädrar dem omgifvit,
+    Han till fots sin väg beträder,
+    Vandrar stigande med snabbhet:
+    Goda bågen under armen,
+    Kogret pil-uppfyldt på ryggen;
+    Går till fallet af eld-forssen,
+    Till den helga flodens hvirfvel.
+
+    Spejar morgon, spejar afton,
+    Spejar hela middagstiden,
+    Om ej Wäinämöinen komme,
+    Om ej vattnets vän anlände.
+
+    När en dag det åter hände,
+    Fogade sig någon morgon
+    Att sin blick han hof mot vester,
+    Vände hufvudet åt solen,
+    Såg han gamle Wäinämöinen
+    På det blåa hafvets yta.
+
+    Fattade i eldsnabb båge,
+    Tog sitt allra skönsta vapen,
+    Spände så det snabba vapnet,
+    Drog den starka koppar-bågen
+    Upp emot det venstra knäet,
+    Höll i bögeln högra foten.
+    Grep en pil utur sitt koger,
+    Fjädrad pil ur djurskinnshölstret;
+    Tog den rakaste bland pilar,
+    Valde ut det bästa skaftet.
+
+    Skyndsamt nu han bågen spänner,
+    Vänder den i sina händer;
+    För till örat eldig båge,
+    Vid sin högra hand den ställer
+    För att döda Wäinämöinen,
+    Vattnets vän om lifvet bringa.
+
+
+    Modren nekar, hustrun nekar,
+    Tvenne menskor honom neka,
+    Neka tre naturens döttrar
+    Att ej Wäinämöinen skjuta:
+    "Ej du skjute Wäinämöinen,
+    Son är Wäinö till din faster."
+
+    Sköt ändock, han lydde icke,
+    Tog till orda sjelf och sade.
+    "Allt som handen riktar högre,
+    I den mon må pilen sänkas;
+    Allt som handen riktar lägre,
+    I den mon må pilen höjas."
+
+    Sköt så af den första pilen,
+    Allt för högt den pilen flydde,
+    öfver hufvudet till himlen;
+    Himlen hade nära brustit,
+    Luftens bågar sprungit sönder.
+
+    Sköt så af den andra pilen,
+    Allt för lågt den pilen flydde,
+    For i låga moder-jorden;
+    Den till Manala vill sjunka
+    Och dess åsar nästan brista.
+
+    Sköt så af den tredje pilen,
+    Och den tredje pilen träffar
+    Uti blåa elgens mjälte
+    Under gamle Wäinämöinen.
+    Pilen for igenom köttet
+    Uppå hästens venstra skuldra.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Kom med händerna i vattnet,
+    Föll med fingrarna i böljan
+    Damp med näfvarna i svallet,
+    Sjönk ifrån den blåa elgen,
+    Från den ärtskaftlika hästen.
+
+    Lappen med de skefva ögon
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ej du gamle Wäinämöinen
+    Skall uti din lefnad mera,
+    Ej så länge tiden varar,
+    Klara månen ännu lyser,
+    Wäinö-gårdens fält beträda,
+    Kalevalas moar trampa."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sen omkring i sex år vräkes,
+    Hit och dit sju somrar drifves,
+    Irrar af och an i åtta
+    Uppå hafvets stora yta,
+    På den vida, öppna fjärden.
+    Under honom flyter vattnet,
+    Ofvan hvälfves blåa himlen.
+
+    Här nu mannen täljer hafven,
+    Hjelten böljorna begrundar;
+    Hvar han höjer upp sitt hufvud,
+    Der med ord han holmar skapar;
+    Hvar han råkar vända handen,
+    Der han reder till en udde;
+    Hvarest foten möter bottnet,
+    Gräfver han för fisken gropar;
+    Hvarest land till land sig närmar,
+    Signar han för notvarp ställen;
+    Hvar han stadnar uppå fjärden,
+    Låter han små klippor födas,
+    Dolda grund i vattnet växa,
+    Emot hvilka skeppen styras,
+    Köpmännen sitt lif förlora.
+
+    Kom en örn från Turja-landet.
+    Fogel sig från Lappland sänkte,
+    Flyger ömsom, ömsom stadnar;
+    Flög i öster, flög i vester,
+    Flög så långt sydvest sig sträcker
+    Och till nordens sista gränser.
+    Söker för sitt bo ett ställe,
+    Plats, hvarest hon vistas kunde.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Höjde upp sitt knä ur hafvet,
+    Att en hörik tufva vara,
+    Stråbevuxen, vissnad torfve.
+
+    Örnen ifrån Turja-landet
+    Fann nu plats att bo sig bygga,
+    Märkte tufvan uti hafvet,
+    Uppå böljan blåa strimman.
+    Flyger ömsom, ömsom stadnar,
+    Sänker sig på knäets ända,
+    Utaf höet bo sig fogar,
+    Flätar af det torra gräset;
+    Lägger så sex ägg i boet,
+    Gyllne voro de sex äggen,
+    Men ett sjunde var ett jern-ägg.
+
+    Ligger sedan uppå äggen,
+    Knäets ända örnen värmer.
+    Deraf gamle Wäinämöinen
+    Kände hetta uti knäet,
+    Röjde att hans leder värmdes.
+    Plötsligt rörde han på knäna,
+    Skakade om sina leder,
+    Äggen rullade i vattnet,
+    Skramlade emot ett stengrund,
+    Äggen splittrades i stycken,
+    Örnen höjde sig i luften.
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Några ord allenast sade:
+    "Nedra delen utaf ägget
+    Till den låga jord må varda,
+    öfra delen utaf ägget
+    Må till höga himlen bytas.
+    Hvad som hvitt i ägget finnes,
+    Må som sol på fästet lysa,
+    Men det gula uti ägget
+    Må som måne mörkret skingra.
+    Äggets andra smärre stycken
+    Bytas må till himlens stjernor."
+
+
+
+
+Andra Runan.
+
+
+    Ändock nalkas onda dagar,
+    Ofärd hotar Wäinämöinen.
+    Som en stubbe utaf furu,
+    Längsmed öar, dem han skapat,
+    Holmar, hvilka sjelf han frambragt
+    Ruskan är till men i vattnet,
+    Fattig man för rik i vägen.
+
+    Der nu gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ve mig arme, olycksfulle,
+    Af elände undertryckte!
+    Hurudant är nu mitt läge,
+    Hvart är jag, en hjelte, kommen?
+    Att i år och dar kringdrifvas,
+    Irra under öppna himlen,
+    Kastas af och an af stormen,
+    Hit och dit af böljor vrakas
+    Uppå dessa vida vattnen,
+    Uppå hafvets breda böljor.
+
+    Icke vet jag, olycksfulle,
+    Uti dessa onda dagar,
+    Dessa mödofulla tider,
+    Invid lifvets gräns, som flyktar,
+    Om min stuga jag i vinden,
+    Eller uti vattnet timrar;
+    Gör min stuga jag i vinden,
+    Intet stöd i vinden finnes;
+    Om jag den i vattnet timrar
+    Vattnet bortför, hvad jag timrat."
+
+    Blåste från sydvest en stormvind,
+    Böljorna från vester drefvos,
+    Förde gamle Wäinämöinen
+    Bort till Pohjola, det mörka,
+    Till den ort, som männer slukar,
+    Hjeltar uti vågen dränker.
+    Der nu gråter Wäinämöinen,
+    Gråter och sig högljudt jemrar,
+    Hundra sår han har i sidan,
+    Tusen hugg af vinden gifna.
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Ve att ifrån egna nejder
+    Bort jag samm beklagansvärde
+    Och kom hit till andra länder.
+    Onda äro dessa trakter,
+    Inga vägar af mig kända,
+    Här mig rifva alla träden,
+    Alla barrträdsruskor såra,
+    Alla qvistar slå mig arme,
+    Mot mig rasar allt det värsta
+    Uti dessa usla nejder,
+    Dessa arma nordanländer.
+
+    Icke kan jag finna vägen,
+    Vet, som främling, ej af kosan
+    Att till hemmet återvända,
+    Komma till bekanta nejder.
+    Vägen leder ut åt skogen,
+    Onkelvoinen för mig vilse.
+    Teppo, du om vägen råder,
+    Kom att kosan åt mig visa,
+    Att med stakar vägen teckna,
+    Märken skära uti träden,
+    Att i skogar mannen hittar,
+    Hjelten sig ur öknen letar,
+    När han om till hemmet vänder,
+    Sig beger till egna nejder."
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma
+    Vaknade en morgon tidigt
+    Och i dagens gryning uppsteg.
+    Eldar i en hast sin stuga,
+    Samlar kolen uppå härden
+    Städar så sin lilla stuga,
+    Sopar golfvets tiljor rena,
+    Torkar med sin lilla risqvast
+    Af löfrika qvistar fogad.
+    Soporna hon sedan öser
+    I en ask af koppar gjuten,
+    Bär dem ut igenom dörren,
+    För på åkern öfver gården.
+    Stadnar plötsligt för att lyssna,
+    För att lyssna, för att höra,
+    På det längst belägna fältet,
+    På den mest aflägsna åkern;
+    Hör ett gråtande på hafvet,
+    Jern rande tvärsöfver floden:
+    "Barna-gråt är icke gråten,
+    Jemmern ej en qvinnas jemmer;
+    Gråten är en skäggig hjeltes,
+    Jemmern af Uvantolainen."
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma
+    Sköt sin farkost ut på vattnet,
+    Trebördsbåten uppå böljan.
+    Ror så hän till Wäinämöinen,
+    Fram till hjelten, som sig jemrar.
+
+    Der nu gråter Wäinämöinen,
+    Jemrar sig Uvantolainen,
+    Munnen röres, skägget darrar,
+    Men ej vrida sig hans läppar,
+    Icke skiljas åt hans tänder.
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma,
+    Gör på mannens gråt en ände,
+    Hjelten ifrån jemmern frälsar;
+    Ställer honom uti styret,
+    Sjelf vid årorna sig sätter.
+    Så till Pohjola hon rodde,
+    Framför Pohja-gårdens portar.
+    Låter mannen äta, dricka,
+    Frälsar honom ifrån döden;
+    Sedan tager hon till orda,
+    Talar och af hjelten spörjer:
+    "Hvarför gråter du o Wäinö,
+    Jemrar dig Uvantolainen?"
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ledsnaden mig här betager,
+    Ingen ro den åt mig lemnar,
+    Då jag främling är i landet,
+    Okänd man ibland ej kända.
+    Derför all min tid jag gråter,
+    Sörjer genom hela lifvet,
+    Att jag samm från egna länder,
+    Mig begaf från kända nejder
+    Hit till obekanta dörrar,
+    Portar, dem jag icke känner."
+
+    Louhi Pohjolas värdinna
+    Tog till orda nu och sade:
+    "Ej du gråte Wäinämöinen,
+    Jemre dig Uvantolainen.
+    Här för dig är godt att lefva,
+    Att ditt hela lif tillbringa,
+    Uti Pohja-söners gårdar,
+    På de ljufva boningsställen,
+    Äta kött, som för dig sättes,
+    Dricka öl ur fulla stopet."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Borta båtar maten ringa,
+    Om man äfven väl undfägnas.
+    Mannen i sitt land är bättre,
+    Högre är hans värde hemma.
+    O du Skapare förunna,
+    Att till eget land jag kommer;
+    Bättre är i egna länder
+    Dricka vatten ur en rifva,
+    Än att uti andra länder
+    Tömma öl ur fulla stopet."
+
+    Louhi Pohjolas värdinna
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Nå hvad skulle du mig gifva,
+    Om jag dig till hemmet bragte,
+    Bort till egna åkergrenar,
+    Spånorna på egen backe?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Hvad vill du af mig begära,
+    Om du bringar mig till nejder,
+    Der min hembygds gökar gala,
+    Hvarest egen tupp jag hörer,
+    Der min egen stuga eldas?"
+
+    Sade Pohja-gårds värdinnan:
+    "O du vise Wäinämöinen!.
+    Kan åt mig du Sampo smida,
+    Sira ut det granna locket,
+    Bilda af en svane-fjäder,
+    Göra af ett litet ullstrå,
+    Af ett enda litet kornfrö
+    Och en söndrig sländas stycken;
+    Med en mö jag lönar mödan,
+    Arbetet med fager flicka,
+    Bringar äfven dig till nejder,
+    Der din hembygds gökar gala,
+    Hvarest egen tupp du hörer,
+    Der din egen stuga eldas."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Sjelf jag ej förstår att smida,
+    Kan ej sira granna locket,
+    Men en smed i hemmet finnes,
+    Hamrare med fyndigt sinne,
+    Hvilken äfven smidt på himmel,
+    Som på luftens lock har hamrat;
+    Hvarken synas spår af hammarn,
+    Eller märken efter tänger."
+
+    Sade Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma:
+    "Den som Sampo åt mig smidde,
+    Kunde granna locket, sira,
+    Bilda af en svane-fjäder,
+    Göra af ett litet ullstrå,
+    Af ett enda litet kornfrö
+    Och en söndrig sländas stycken,
+    Finge jungfrun för sin möda,
+    För sitt arbet' fagra flickan."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Om du mig till hemmet bringar,
+    Ger jag smeden Ilmarinen,
+    Som det goda Sampo smider,
+    Sirar ut det granna locket,
+    Jungfrurs sinnen äfven blidkar,
+    Tennbriskprydda flickor eldar."
+
+    Derpå Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma
+    Satte hingsten till att springa,
+    Hvita manen till att röras.
+    Gamle, trygge Wäinämöinen
+    Sjelf sig uti släden sätter,
+    Höjer sig i granna korgen,
+    Åker bort med gny och buller
+    Ifrån Pohjola det mörka,
+    Från det mulna Sariola.
+
+
+
+
+Tredje Runan.
+
+
+    Det var Pohjas mö den sköna,
+    Landets ära, vattnets prydnad,
+    Klädde sig i röda strumpor,
+    Lade granna skor på foten,
+    Prydde sig med allt det bästa,
+    Tog det vackraste om halsen,
+    På sitt bröst det prydligaste,
+    Det mest lysande om kroppen;
+    Satte sig på luftens loka,
+    Strålande på himla-bågen,
+    I den allra rensta drägten,
+    I en lysande beklädnad.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Färdas fram med gny och buller
+    Ifrån Pohjola det mörka,
+    Från det mulna Sariola;
+    Kastade sin blick mot himlen,
+    Båge skön på fästet lyste,
+    Fager jungfru uppå hågen,
+    Vid dess rand en vacker flicka.
+    Der sin väf af guld hon väfde,
+    Vårdade om silfver-tyget
+    Med en gyllne väf-skottspole,
+    Med en väfvar-sked af silfver,
+    Förde skeden fram och åter,
+    Skaften lät hon höjas, sänkas.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Kom, o flicka, i min släde,
+    Sänk dig ned i granna korgen!"
+
+    Flickan svarar honom fyndigt:
+    "Då jag man dig skulle kalla,
+    Skulle dig för hjelte hålla,
+    Om du taglet klyfva kunde
+    Med en knif, som udd ej äger,
+    Och i saknad är af spetsen;
+    Om ett ägg i knut du sloge,
+    Utan att man knuten märker."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Skar i tvenne delar taglet
+    Med en knif, som udd ej ägde,
+    Och i saknad var af spetsen;
+    Slog jemväl en knut på ägget,
+    Utan att man knuten märkte.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Se nu har jag taglet klufvit
+    Med en knif, som udd ej äger,
+    Och i saknad är af spetsen;
+    Har en knut på ägget slagit,
+    Utan att man knuten märker.
+    Kom, o flicka, i min släde,
+    Sänk dig ned i granna korgen!"
+
+    Flickan svarar honom fyndigt,
+    Yttrande med dessa orden:
+    "I din släde jag ej kommer,
+    Förrän liten båt du timrar,
+    Gör den af min sländas bitar,
+    Fogar hop af tenens stycken;
+    Yxen får ej träffa stenen,
+    Ej dess blad mot klippan klinga."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Reser upp sig ifrån släden;
+    Bitar så af sländan tager,
+    Samlar tenens sneda stycken,
+    Börjar timra båt på berget,
+    Hugga på den hårda hällen.
+    Hugger en dag, hugger tvenne,
+    Hugger än på tredje dagen;
+    Yxen träffar icke stenen,
+    Ej dess blad mot klippan klingar.
+    Hände sig den tredje dagen,
+    Att på knappen Piru rörde,
+    Lempo ryckte uppå bettet,
+    Hiisi skakade på skaftet;
+    Yxen träffade nu stenen,
+    Bladet klingade mot klippan.
+    Yxen så från stenen slintar,
+    Återstudsar ifrån klippan,
+    Träffar knät på arme mannen,
+    Tån på gamle Wäinämöinen.
+    Lempo den vid köttet fogar,
+    Hiisi styr den till hans ådror,
+    Yxens egg i köttet biter
+    Och dess skaft af bloden slukar;
+    Bettet äter råa köttet,
+    Skaftet varma bloden slukar.
+    Nu i strömmar bloden rinner,
+    Brusar fram i strida forssar.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen,
+    Den evärdelige vise,
+    Hvilken alla ord besitter,
+    Äger icke ord mot sådant.
+    Sjelf han tar sig för att trolla,
+    Sjelf han börjar att besvärja;
+    Läser ursprungsord grundenligt,
+    Enligt ämnet vishetsrunor.
+    Några ord han dock ej minnes,
+    Stora ord, som bloden hämma,
+    Hvaraf bom han kunnat bilda
+    Och ett stadigt lås bereda
+    För de ställen, jernet skurit,
+    Och den blåa munnen bitit,
+    Till att dämma blodens flöde,
+    Hämma den i strida loppet.
+
+    Nu i strömmar bloden rinner,
+    Brusar fram i strida forssar
+    Ifrån knät på trygge mannen.
+    Ifrån tån på Wäinämöinen.
+    Icke fanns en flod, så ymnig,
+    Allraminst bland bäckar någon,
+    Hvilken ej blef öfversvämmad
+    Af det alltför stora flödet;
+    Icke fanns en sådan kulle,
+    Ej en sådan kulles hympel,
+    Icke af den höjd en bergstopp,
+    Att den ej blef öfversvämmad
+    Ifrån knät på helga mannen,
+    Ifrån tån på Wäinämöinen.
+
+    Svårare nu kännes smärtan,
+    Börjar blifva mer besvärlig,
+    Mera plågsam att fördraga,
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Stack sin fåle uti redet,
+    Bruna trafvaren för släden,
+    Sjelf i den sig höjde sedan,
+    Satte sig i granna korgen.
+
+    Slog sin snabba häst med spöet,
+    Smälde till med perle-snerten.
+    Hingsten sprang, det led med färden,
+    Släden skrann och vägen aftog.
+
+    Åker längsmed öppna vägen
+    Till den nedersta bland gårdar,
+    Spörjer sedan öfver tröskeln,
+    Frågar efter kunnig trollkarl:
+    "Monn' i denna gården finnes
+    Den som jernets verk beskådar,
+    Som kan denna flod fördämma,
+    Hämma blodens strida flöde?"
+
+    Var ett litet barn i stugan,
+    Satt ett di-barn uppå golfvet.
+    Barnet svarade ur stugan,
+    Di-barnet från golfvet talte:
+    "Icke finns i denna gården,
+    Den som känner hjeltens plåga,
+    Hvilken jernets verk beskådar,
+    Som på trädets spår kan blåsa.
+    Der i andra gården finnes,
+    Kör din häst till andra gården."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Slog sin snabba häst med spöet,
+    Smällde till med perle-snerten,
+    Körde fram med gny och buller
+    Längsmed vägen, som var öfverst,
+    Till den öfversta bland gårdar;
+    Spörjer sedan öfver tröskeln,
+    Frågar så inunder gluggen:
+    "Monn' i denna gården finnes
+    Den som jernets verk beskådar,
+    Som kan denna flod fördämma,
+    Hämma blodens strida flöde?"
+
+    Låg en gumma under täcket,
+    Pladdrerska vid hällens ända,
+    Gammal gumma med tre tänder,
+    Förr värdinna uti gården;
+    Gumman sig till gluggen närmar,
+    Yttrar så ett ord ock säger:
+    "Icke finns i denna gården
+    Den som känner mannens plåga,
+    Som förmår hans smärtor stilla,
+    Hvilken dämmer åder-forssen,
+    Kan det starka blod-regn hindra,
+    Hämma blodens strida flöde;
+    Der i andra gården finnes,
+    Kör din häst till andra gården."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Slog sin snabba häst med spöet,
+    Smällde till med perle-snerten,
+    Körde fram med gny och buller
+    Längsmed vägen, som var ytterst,
+    Till den yttersta bland gårdar;
+    Spörjer sedan öfver tröskeln,
+    Talar så vid skärmtaks stolpen:
+    "Monn' i denna gården finnes
+    Den som jernets verk beskådar,
+    Som kan denna flod fördämma,
+    Hämma blodens strida flöde?"
+
+    Uppå ugnen bor en gubbe,
+    Gråskäggsman inunder åsen,
+    Gubben ryter ofvan ugnen,
+    Gråskägget på muren ropar:
+    "Större floden har man hämmat,
+    Dämmt i loppet mera strida,
+    Öfvervunnit större hinder,
+    Mäktigare ting besegrat
+    Blott med trenne ord af Skaparn,
+    Med de helga ursprungsorden;
+    Floder dämmt och sjöars utlopp,
+    Strida forssars svall betvingat,
+    Fjärdar har man skilt från fjärdar
+    Och med näs man näs förenat."
+
+
+
+
+Fjerde Runan.
+
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf ifrån sin släde stiger;
+    Ohjelpt stiger han ur släden,
+    Reser sig med egna krafter.
+    Sedan träder han i stugan,
+    Under taket sig begifver.
+
+    Här ett silfver-stop man bringar,
+    Hemtar fram en gyllne kanna.
+    Kannan är dock alltför ringa,
+    Rymmer ej den minsta delen
+    Utaf bloden från den gamle,
+    Ädle guden Wäinämöinen.
+
+    Gubben ryter ofvan ugnen,
+    Gråskägget på muren ropar:
+    "Hvem kan du bland männer vara,
+    Hvilken utur hjeltars skara,
+    När af blod sju fulla båtar,
+    Hela åtta stora såar
+    Från ditt knä, du arme, flutit
+    Och på golfvet runnit neder.
+    Andra ord jag skulle minnas,
+    Stora ord, som bloden hämma,
+    Men jag minnes icke början,
+    Vet ej, hvarest jernet föddes."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Sjelf jag känner jernets ursprung
+    Tror mig veta stålets början;
+    Äldst bland bröderna är vattnet,
+    Jernet är den yngsta brodren
+    Ock i ordning mellerst elden.
+
+    Elden börjar sanslöst rasa
+    Lågan oförväget fördas,
+    Upp sig öfvermodigt svingar,
+    Växer till och blir förfärlig,
+    Bränner kärr och bränner länder,
+    Många kärr och många länder,
+    Det der stora torko-året,
+    Sommaren, då allt förbrändes
+    Och ej elden släckas kunde.
+    Jernet lyckas dock sig gömma,
+    Gömma sig och finna tillflykt."
+
+    Gubben ryter ofvan ugnen,
+    Yttrar der ett ord och säger:
+    "Hvarest gömde sig då jernet,
+    Gömde sig och fann en tillflykt
+    På det stora torko-året,
+    Sommaren då allt förbrändes?"
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Se, der gömde sig då jernet,
+    Gömde sig och fann en tillflykt;
+    Vid det långa molnets ända,
+    I den släta ekens krona,
+    Uti unga jungfru barmen
+    Hos en än ej fullväxt flicka.
+
+    Fyra mör i molnet funnos,
+    Trenne jungfrur, sköna brudar,
+    Jungfrur tre med bröst, som svällde,
+    Och med spenar, hvilka värkte.
+
+    Mjölken gjöto de på marken,
+    Tömde ut de fyllda brösten;
+    Svart kom mjölken från den ena,
+    Hvit den flöt ifrån den andra,
+    Röd den tredjes var som elden.
+
+    Af den svarta jungfru-mjölken
+    Alstrades det mjuka jernet,
+    Af den hvita jungfru-mjölken
+    Har man fött det spröda jernet,
+    Och utaf eldröda mjölken
+    Har man åter stålet bildat.
+
+    Derpå jernet sig fördolde,
+    Dolde sig ett år och tvenne
+    Uti sanka mossans källa,
+    I en åder uti gungflyn,
+    Uppå kärrets längsta sträckning,
+    På det vilda fjällets hjessa,
+    Hvarest svanor äggen lägga,
+    Gässen kläcka sina ungar.
+
+    Vargen spräng längsefter kärret,
+    Björnen ilade på heden,
+    Vargen lyftar mull från kärret,
+    Björnen sparkar jern ur heden.
+
+    Guden råkar gå på vägen,
+    Märker då det svarta gruset,
+    Der som vargen lyftat foten,
+    Björnen sina hälar fästat,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    'Ve dig jern, beklagansvärda,
+    Hvad du är i uselt läge,
+    I en låg och ömklig boning,
+    Under vargens ben på mossan,
+    Städse under björnens fotspår!'
+
+    Men allt efter denna dagen
+    Vaskas jernet upp från mossan,
+    Ifrån jordens smuts befrias,
+    Ryckes upp ifrån det blöta."
+
+    Gubben ryter ofvan ugnen,
+    Yttrande med dessa orden:
+    "Deraf alltså föddes jernet,
+    Deraf alstrades då stålet."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Deraf än ej jernet föddes,
+    Nej deraf alldeles icke;
+    Ej det arma jernet födes
+    Utan vilda eldens tillhjelp,
+    Icke heller blir det härdadt,
+    Utan att i vattnet vätas.
+
+    Bragtes uti smedens smidja,
+    Ned i Ilmarinens ässja.
+    Sade smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn:
+    'Om jag dig i elden bringar,
+    Drifver ned uti min ässja,
+    Alltför öfvermodig blir du,
+    Växer till och blir förfärlig,
+    Hugger väl ännu din broder,
+    Sårar barn af egen moder'.
+
+    Eden svor nu arma jernet,
+    Jernet svor den svåra eden
+    Uti ässjan, uppå städet,
+    Under slagen utaf hammarn:
+    'Finns ju träd för mig att äta,
+    Stenens hjerta till att bita,
+    Att jag ej min broder hugger,
+    Sårar barn af egen moder'.
+
+    Derpå smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn
+    Bringar jernet ned i lågan,
+    Drifver det uti sin ässja.
+    Först uppmjukade han jernet,
+    Härdade det sen i vatten.
+    Pröfvar vattnet med sin tunga;
+    Mycket gerna smeden smakar
+    Vättskorna, der stålet bildas,
+    Vattnet, hvari jernet härdas.
+    Sade smeden Ilmarinen;
+    'Ej är detta vatten tjenligt,
+    Att deri jag bildar stålet,
+    Att jag jernet der bereder.
+    Mehiläinen, du vår fogel,
+    Flyg nu hän med lätta vingar
+    öfver hela nio hafven
+    Och det tionde till hälften,
+    Ila öfver fält och mossor,
+    Flyg på snedden öfver hafven;
+    Bringa honung med din vinge,
+    Honung med din tunga hemta,
+    Tag ifrån sju gräs-stråns spetsar,
+    Skaffa från sex blomster-toppar
+    Till det stål, som här beredes,
+    Jernet, som jag nu tillverkar'.
+
+    Herhiläinen, Hiisis fogel
+    Lyssnar noga och betraktar,
+    Under takets list beskådar,
+    Tittar fram i skygd af näfret,
+    Medan smeden jern bereder,
+    Ilmarinen stål tillverkar.
+
+    Bar så ormens skarpa etter,
+    Bragte maskens svarta vätskor
+    Och de ting, som ödlan ögnat,
+    Äfven hemligt gift af grodan,
+    Till det stål som nu bereddes,
+    Jernet, som af smeden smiddes.
+    Dervid smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn
+    Trodde, att hon bringat honung,
+    Hemtat af de söta safter,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    'Se det här är godt och tjenligt,
+    Att deri jag bildar stålet,
+    Att jag jernet den bereder'.
+
+    Gick en liten tid till ända,
+    Ganska ringa tid var liden;
+    Se då vredgas arma jernet,
+    Jernet vredgas och förargas,
+    Bryter eden som det svurit,
+    Äter som en hund sin ära:
+    Hugger i sin egen broder,
+    Sårar barn af samma moder.
+    Jernet studsade i köttet,
+    Tog i knät på arme mannen,
+    Fick så bloden till att flyta,
+    Till att flyta, till att frusta."
+
+    Gubben ryter ofvan ugnen,
+    Skägget sjunger, hufvet skakas:
+    "Nu jag jernets ursprung känner,
+    Känner ock dess värsta öden.
+    Ve dig jern, beklagansvärda,
+    Stackars jern, du usla smidslagg!
+    Monn' till stor du ren hann fostras,
+    Växte alltför stor och väldig,
+    När mot din natur du brutit
+    Och din slägt med munnen fattat.
+
+    Icke var du stor den tiden,
+    Icke stor och icke liten,
+    Icke var du alltför vacker
+    Och ej heller mycket smärtsam,
+    När du såsom mjölk låg stilla,
+    När ännu du, flöt som sötmjölk
+    Uti unga jungfru-bröstet,
+    Hos en icke fullväxt flicka,
+    Vid det långa molnets ända,
+    I den släta ekens krona.
+
+    Icke var du stor den tiden,
+    Icke stor och icke liten,
+    När du hvilade som vätska,
+    Stod ännu som vatten stilla
+    Uti sanka mossans källa,
+    I en åder uti gungflyn,
+    Uppå kärrets längsta sträckning,
+    På det vilda fjällets hjessa.
+
+    Icke var du stor den tiden,
+    Icke stor och icke liten,
+    När du vaskades från mossan.
+    Rycktes upp ifrån det blöta,
+    Blef från jordens smuts befriad,
+    Renad ifrån lerans blandning,
+    Utan att ens handen vättes,
+    Utan att en tå blef fuktad.
+
+    Icke var du stor den tiden,
+    Icke stor och icke liten,
+    När du såsom smidslagg fräste
+    Och din ed, du usla, gjorde,
+    Uti ässjan, uppå städet,
+    Under slagen utaf hammarn.
+
+    Sedan blef du ond i sinnet,
+    Blef förderfvad af din plåga,
+    Bröt den ed, som du besvurit,
+    Åt som hunden, upp din ära.
+
+    Hvem har bedt till onda verket,
+    Hvem har rådt till usla bragden?
+    Monn' din fader, eller moder,
+    Monn' den äldsta ibland bröder,
+    Den bland dina systrar yngsta
+    Eller andra höga fränder?
+    Ej din fader, ej din moder,
+    Ej den äldsta ibland bröder,
+    Ej den yngsta ibland systrar.
+    Icke andra höga fränder,
+    Sjelf du gjorde onda verket,
+    Kalmas bragd du sjelf förrättat.
+
+    Kom att se den bragd, du öfvat,
+    Att ditt onda verk förbättra,
+    Förrän jag åt modren säger,
+    Yppar allt inför den gamla.
+    Mer får modren då att göra,
+    Större blir den gamlas möda,
+    När det onda sonen öfvar,
+    När sig barnet illa uppför.
+
+    Hvem bland männerna är skicklig,
+    Hvilken ibland hjeltar vuxen
+    Att på bloden sluta munnen,
+    Att dess strida flöde hämma?
+
+    Skulle man i mig ej finnas,
+    Ej i Ukkos son en hjelte,
+    Till att detta flöde hejda,
+    Till att dämma åder-forssen,
+    Så har Lempo feta händer,
+    Onde mannen tjocka fingrar
+    Till att hämma detta flöde,
+    Hindra bloden från att forssa.
+    Foga nu det feta fingret,
+    Tryck din tjocka tummes ända
+    Till en bom i grymma hålet,
+    Tili en lapp för stygga porten.
+
+    Stadna blod, hör upp att flyta,
+    Hejda dig i snabba farten,
+    Stå orörlig såsom väggen,
+    Som en gärdsgård, på ditt ställe,
+    Såsom svärdet står i hafvet
+    Och på mossig tufva starren,
+    Hällen uppå åker-renen,
+    Furu-trädet uti skogen.
+
+    Men om sinnet dig vill bjuda
+    Att med största snabbhet röras,
+    Må du röras uti köttet,
+    Kroppens ben igenomströmma.
+    Bättre är för dig derinne,
+    Skönare för dig att löpa
+    Under hullet, inom senor,
+    Och att uti benen flyta,
+    Än att rinna ned på marken,
+    Der du utaf stoft besudlas.
+
+    In i hjertat är ditt ställe,
+    Och din källare i lungan;
+    Drag dig skyndsamt dit tillbaka,
+    Ila hastigt till din boning.
+    Hör o dyre! upp att drypa,
+    Låt o röda blod! dig hämma,
+    Eller må du sjelfmant stadna;
+    Sjelfva Tyrjä-fors ju dämdes,
+    Stadnade ock Jordan-floden,
+    Torrt blef hafvet, torr blef himlen
+    Uppå sommaren den torra,
+    Då ej elden släckas kunde.
+
+    Om ej det tillfyllest vore,
+    Ännu minns jag annan utväg,
+    Ropar mig en Hiisis gryta,
+    Ifrån Helvetet en kittel,
+    Hvaruti man bloden kokar,
+    Värmer upp den röda vätskan,
+    Att den ej på marken rinner,
+    Får på jorden forssa neder."
+
+    Derpå band han ådror samman,
+    Knöt tillhopa deras ändar.
+    Räknar alla åder-strängar,
+    Och med dessa orden talar:
+    "O du ådrornas Gudinna,
+    Suonetar, du vackra qvinna!
+    Du som spinner ådror skickligt,
+    Spinner med den nätta tenen,
+    Med din slända utaf koppar,
+    Hjulet, som af jern är hopsmidt:
+    Kom nu hit, då du behöfves,
+    Vandra hit, när du anropas.
+    Tag i famn en knippe ådror
+    Och af hull en bundt på armen,
+    För att ådror sammanfoga,
+    Ändorna tillhopaknyta.
+
+    Tuonis son med röda kinder!
+    Af det röda garnet tvinna,
+    Tvinna mot det venstra låret
+    Ned inunder högra handen,
+    Att dermed jag ådror binder,
+    Ändorna tillhopaknyter."
+
+    Dermed hop han ådror fogar
+    Och förenar deras ändar.
+    Stora ådror och arterer
+    Fäster han emot hvarandra,
+    Vid hvarandra smärre ådror.
+    Sänder så sin son i smedjan,
+    För att goda salvor göra,
+    Och tillreda läkemedel
+    Utaf fröskal ifrån gräsen,
+    Af de tusen blomster-knoppar,
+    Som man bragt från andra länder.
+    Fjerran ifrån byn den kalla.
+    Icke hört, ej sett man hafver
+    Gräs-slag alla, som der växa.
+
+    Sonen kommer så ur smedjan,
+    Der han goda salvor lagat
+    Och tillverkat läkemedel;
+    Bragte dem i Gubbens händer.
+    Denne smorde Wäinämöinen,
+    Helade den illa farne,
+    Smorde nedan, smorde ofvan,
+    Smorde midtuppå tillika;
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Ifrån Gudar komme bistånd,
+    Hjelp ifrån grundämnens modrar!
+    Gode skapare bevara,
+    Milde Gud du oss beskydda,
+    Att vi ej i lyten bringas
+    Och af plågor ej besväras.
+    Sjelf o Gud, du uppenbare,
+    Spänn i rede dina fålar.
+    Dina hästar ställ i ordning;
+    Kör så med din granna släde
+    Genom ben och genom leder,
+    Genom köttet, som är skadadt,
+    Genom än ej knutna ådror.
+    Lägg i benens gropar silfver,
+    Guld, der ådern är förderfvad,
+    Ben, der köttet är ihopklämdt,
+    Blod, der ådern blifvit knuten.
+    Hvarest hullet sönderbrustit,
+    Der må hull du låta växa:
+    Hvarest ben har slintat undan,
+    Må du åter ben insätta;
+    Der som ådern blifvit vrickad,
+    Må du nya ådror knyta;
+    Hvarest bloden har afrunnit,
+    Dit du låte bloden rinna;
+    Och der köttet blifvit skadadt,
+    Dit du åter kött må foga."
+
+    Derpå band han om med silke,
+    Lindade med sköna tråden
+    Knäet på den arme mannen,
+    Tårna uppå Wäinämöinen;
+    Höjde så sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Bandet vare Skaparns silke,
+    Herrens hull må blifva linda,
+    Kringom detta goda knäet
+    Dessa tår, som äro fasta."
+
+    När nu smörjelsen var pålagd,
+    Pålagdt säkra läkemedlet,
+    När med silke knät var bundet,
+    Lindadt om med sköna tråden,
+    Svimnar nästan Wäinämöinen,
+    Dras tillsamman utaf smärta.
+
+    Gubben manade nu plågor
+    Och fördref de svåra smärtor
+    Hän till plågo-backens kulle,
+    Toppen utaf sjukdoms-berget,
+    För att bringa stenar smärta,
+    Hafva hällar till att värka.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Deraf verklig hjelp försporde,
+    Återstäldes snart till helsan.
+    Köttet växte och blef vackert,
+    Blef aldeles heladt nedtill,
+    Midtuppå från smärta friadt,
+    Blef på alla sidor felfritt.
+    Ofvantill fullkomligt botadt,
+    Mera friskt än tillförene,
+    Bättre än det förr ens varit.
+
+    Nu en tacksam blick han sänder
+    Upp emot den höga himmel;
+    Höjande sin röst han säger,
+    Och med dessa orden talar:
+    "Dän ju nåden städse utgår,
+    Dädan komma kända tecken:
+    Upp ifrån den höga himmel,
+    Från den makt, som allt ting skapat.
+    Nu o Gud, du uppenbare,
+    Som med ömhet vårdar lifvet,
+    Har mig hjelp och bistånd gifvit
+    Uti dessa svåra smärtor,
+    Dessa jernets onda plågor,
+    Skador utaf stålet gjorda."
+
+
+
+
+Femte Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Straxt sin hemfärd nu begynner;
+    Spände fålen uti redet,
+    Bruna trafvaren för släden.
+    Sjelf i den sig satte sedan,
+    Höjde sig i granna korgen.
+    Slog sin snabba häst med spöet.
+    Smällde till med perle-snerten;
+    Hästen sprang, det led med färden,
+    Släden skrann och vägen aftog,
+    Men björkmeden hördes knaka,
+    Knarra slädens gyllne sittkorg.
+    Så han åker fram med buller,
+    Öfver Wäinö-gårdens lundar,
+    Öfver Kalevalas moar,
+    Yttrar då ett ord och säger:
+    "Ulf, du drömmaren må sluka,
+    Sjukdom, vrånga Lappen döda!
+    Hvilken sade mig ej hemmet
+    Mer med dessa ögon skåda,
+    Sad' att jag i lifvet aldrig,
+    Aldrig i min lefnads dagar,
+    Skulle Wäinö-gårdens lundar,
+    Kalevalas moar hinna."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjunger och sin vishet öfvar;
+    Sjöng en gran med blommig krona
+    Och med sköna gyllne grenar,
+    Styrde toppen upp mot himlen,
+    Höjde tvärs igenom molnen,
+    Spridde grenarna i luften,
+    Öfver himmelen dem bredde.
+
+    Sjunger och sin vishet öfvar,
+    Sjöng så månen upp att lysa,
+    Uti granens gyllne krona,
+    På dess qvistar karlavagnen.
+
+    Och han far åstad med buller
+    Vägen fram åt gyllne hemmet,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Att han smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Lofvat bort för sig till lösen,
+    För att eget lif befria,
+    Bort till Pohjola det mörka,
+    Till det mulna Sariola.
+
+    Men till möte kommer smeden:
+    "O du gamle Wäinämöinen,
+    Hvarför är du så bedröfvad,
+    Låter snedt din mössa hänga?"
+
+    Härvid gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "O du broder Ilmarinen,
+    Frände, barn af samma moder!
+    Far att dig en flicka taga,
+    Välja mö med sköna lockar
+    Ifrån Pohjola det mörka,
+    Från det mulna Sariola;
+    Vet, i Pohja finns en jungfru,
+    I den kalla byn en flicka,
+    Som för svenner icke ömmar,
+    Ej de bäste män ens aktar;
+    Halfva Pohjola dock henne
+    Prisar som sin skönsta tärna;
+    Genom hullet skimrar benet,
+    Genom benet lyser märgen.
+    Om du Sampo smida mäktar,
+    Kan det granna locket sira,
+    Får du jungfrun för din möda,
+    För ditt arbet' sköna flickan."
+
+    Sjelf nu smeden Ilmarinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Du då lofvat har och offrat
+    Mig till Pohjola det mörka
+    För att så ditt lif befria,
+    Att dig sjelf ur döden frälsa!
+    Vet dock, jag i lifvet aldrig,
+    Aldrig i min lefnads dagar
+    Pohjas stugor vill besöka,
+    Sariolas knutar nalkas,
+    Orten se, der männer dräpas,
+    Hjeltar uti hafvet dränkas."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade,
+    "Hör du smed o Ilmarinen!
+    Gå dock ätt beskåda granen.
+    Hvilken himmelshögt har stigit,
+    Höjt sig tvärs igenom molnen,
+    Grenarna i luften utbredt,
+    Öfver himmelen sig spridit.
+    Underting du der skall finna,
+    Se hur nya månen lyser
+    Upp i granens gyllne krona,
+    På dess qvistar karlavagnen."
+
+    Begge så att granen skåda
+    Sig till Wäinös sved begåfvo,
+    Ut till Kalevalas skogsmark.
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Nu du smed, min gode broder,
+    Klättra upp att hemta månen
+    Och att karlavagnen taga
+    Ifrån granens gyllne krona."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Klättrade i höga trädet,
+    Upp emot den höga himlen;
+    Klef att månen hemta neder,
+    Och att karlavagnen taga
+    Ifrån granens gyllne krona.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjunger höjande sin stämma,
+    Sjunger vinden upp att hvirfla,
+    Luften att förbittrad rasa.
+    Derpå tager han till orda,
+    Brister ut och säger detta:
+    "Vind, du honom tag i båten,
+    Vårens flägt uti din farkost,
+    För att bära skyndsamt hädan
+    Bort till Pohjola det mörka."
+
+    Honom vinden tog i båten,
+    Vårens flägt uti sin farkost
+    För att bära skyndsamt dädan,
+    Bort till Pohjola det mörka.
+
+    Så nu smeden Ilmarinen
+    Färdades och kom med snabbhet
+    Bort till Pohjola det mörka,
+    Till det mulna Sariola.
+    Samma väg han for som vinden,
+    Samma stråt som vårens flägtar,
+    Ofvan månen, nedom solen,
+    Utmed karlavagnens skuldror;
+    Först på Pohjas gård han stadnar,
+    Uppå Sariolas badväg,
+    Att ej hundarne ens höra,
+    Valparne ej honom varsna.
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma,
+    Sjelf nu ut på gården träder,
+    Så tilltalande den komne:
+    "Hvem kan du bland männer vara,
+    Hvilken utur hjeltars skara;
+    Hit du kom på vindens vägar,
+    På den stråt som vårens flägtar,
+    Och på dig ej hundar skälla,
+    Ingen ullsvans mot dig gläffsar."
+
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Icke har jag kommit heller,
+    Att af byens hundar slitas,
+    Af ullsvansarne förföljas
+    Vid ej förr besökta dörrar,
+    Portar, dem jag icke känner."
+
+    Derpå Pohjolas värdinna
+    Spörjer så den komne gästen:
+    "Monne du har lärt att känna,
+    Eller på din väg fått träffa
+    Den der smeden Ilmarinen,
+    Honom konsterfarna hamrarn?"
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Jag är smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn."
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja gårds tandglesa gumma
+    Skyndsamt in i stugan trädde,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Du min egen yngsta dotter,
+    Du af mina barn mig kärast,
+    Kläd uppå dig allt det bästa,
+    Tag det vackraste om halsen,
+    På ditt bröst det prydligaste,
+    Det mest lysande om kroppen;
+    Nu har smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Kommit hit att Sampo smida,
+    Sira ut det granna locket."
+
+    Det var Pohjas mö den sköna,
+    Landets ära, vattnets prydnad,
+    Gick i boden uppå backen;
+    Bodar tre på backen stodo,
+    En tillhörde hennes moder,
+    Och den boden var den bästa.
+    Der fanns kista uppå kista,
+    Ena skrinet vid det andra,
+    Öppnade den bästa kistan,
+    Granna locket klang och uppfor,
+    Fann deri sex gyllne gördlar,
+    Fann fem yllne kjortlar äfven;
+    Klädde på sig allt det bästa
+    Tog det grannaste om halsen,
+    På sitt bröst det prydligaste,
+    Det mest lysande om kroppen.
+
+    Derpå Pohjolas värdinna
+    Förde smeden Ilmarinen
+    In i Pohjas boningsstuga,
+    Sariolas bygda timring;
+    Här med mat hon mannen fägnar,
+    Fägnar ock med goda drycker,
+    Tills af dryckerna förplägad
+    Han sig tung och sömnig kände;
+    Ledde vandrarn så att sofva
+    Vid den sköna jungfruns sida.
+
+    Pohjolas värdinna sedan
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Hör du smed, o Ilmarinen,
+    Du en hamrare evärdlig!
+    Kan åt mig du Sampo smida
+    Sira ut det granna locket,
+    Bilda af en svane-fjäder,
+    Göra af ett litet ullstrå,
+    Af ett enda litet kornfrö
+    Och en söndrig sländas stycken,
+    Får du jungfrun för din möda,
+    För ditt arbet' sköna flickan."
+
+    Då tog smeden Ilmarinen
+    Sjelf till orda så och sade:
+    "Väl jag kan dig Sampo smida,
+    Sira ut det granna locket,
+    Bilda af en svane-fjäder,
+    Göra af ett litet ullstrå;
+    Af ett enda litet kornfrö
+    Och en söndrig sländas stycken;
+    Smidt jag äfven har på himmel,
+    Jag på luftens lock har hamrat,
+    Då ej fanns den minsta början,
+    Ej ett band var färdiglagadt."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn;
+    Sig beger att Sampo foga,
+    Sira ut det granna locket.
+    Först han hör dock efter smedja,
+    Frågar efter smedje-redskap;
+    Men ej smedja finns i Pohja,
+    Ej en tång i Pimentola,
+    Icke smedja, icke blåsbälg,
+    Ässja ej och städ ej heller,
+    Icke hammare, ej skaft ens.
+
+    Åter smeden Ilmarinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Qvinnor må deröfver ängslas,
+    Uslingar må halfgjordt lemna.
+    Ej en man, om ock en sämre,
+    Om en svagare det vore."
+
+    Söker ställe för sin ässja
+    Och en plats för bälgen lämplig,
+    Uppå Pohja-gårdens backe,
+    Klippan som af jern är danad,
+    På det höga fasta stålberg.
+    Fann också ett litet ställe,
+    Fann en liten plats till grundlag,
+    Hvarest nu sin bälg han nedslog,
+    Der sin smedje-pust han bredde
+    Och sitt städ i ordning ställde.
+
+    Satte trälar sen att pusta,
+    Lönta drängar till att trycka;
+    Trälar pusta oförtrutet,
+    Raskt de lönta drängar trycka;
+    Pusta en dag; pusta tvenne,
+    Pusta än på tredje dagen,
+    Låg så famnshögt dam på skuldran,
+    Alnshögt aska uppå hufvet,
+    Och på kroppens andra delar
+    Hela spannet tjockt af kolstoft.
+
+    Redan på den tredje dagen
+    Skådar smeden Ilmarinen
+    Sjelf uti sin ässjas botten,
+    Synar långsåt bälgens bräddar:
+    "Blir ej Sampo redan färdig,
+    Ej det granna locket lagadt?"
+    Ännu blir ej Sampo färdig,
+    Ej det granna locket lagadt.
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Tager vindarne att pusta;
+    Vindarne de väldigt pusta,
+    Östan pustar, pustar Vestan,
+    Sunnan ännu mera pustar,
+    Nordanvinden mäktigt blåser.
+    Pusta en dag, pusta tvenne,
+    Pusta än uppå den tredje;
+    Men på tredje dagen redan
+    Skådar smeden Ilmarinen
+    Sjelf uti sin ässjas botten,
+    Synar långsåt bälgens bräddar:
+    Sampo sig ur lågan tränger,
+    Träder fram ur ässjans botten.
+
+    Derpå smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn
+    Smider raska tag med släggan,
+    Hamrar hurtigt uppå städet,
+    Hamrar i en dörrlös smedja,
+    I ett rum, som gluggar saknar.
+    Dagen all han Sampo smider,
+    Hamrar på det granna locket,
+    Hvilar natten om hos jungfrun,
+    För att hennes kärlek vinna.
+    Fick omsider Sampo färdig,
+    Granna locket prydligt lagadt;
+    Vinnas kan dock icke flickan,
+    Unga jungfrun ej bevekas.
+    Börjar Sampo så att mala,
+    Granna locket flitigt svänga,
+    Mol en lår i dagens gryning,
+    Mol en lår att ätas hemma,
+    Mol en annan för att säljas,
+    Än en tredje att förvaras.
+
+    Detta Pohjas qvinna gläder,
+    Och hon bringar dit sin Sampo,
+    In i koppar-bergets gömmor,
+    Uti Pohja-gårdens stenberg,
+    Bakom lås och reglar nio.
+    Der hon ock dess rötter fäster
+    På ett djup af nio famnar:
+    Ena roten ned i jorden,
+    Invid vattnets gräns den andra
+    Och i hemmets berg den tredje.
+
+    Sjelf nu smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Med åt sidan lutad mössa,
+    Eftertänker och begrundar,
+    I sitt sinne öfverlägger,
+    Hur han stode ut att lefva
+    Uti Pohjola det mörka.
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Skulle du väl Ilmarinen,
+    Redan längta i ditt sinne
+    Att till eget hemland komma?"
+
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Dit, ack dit jag längtar endast,
+    Bort till fordna fosterjorden,
+    För att dö i egen hembygd."
+
+    Louhi Pohjolas värdinna
+    Rundligt mannen då förplägar,
+    Sätter så i båtens bakstam,
+    Väcker vinden upp att blåsa.
+    Härmed smeden Ilmarinen
+    Åter till sitt hemland vände,
+    Färdades åt gyllne hemmet,
+    Bort till fordna fosterjorden.
+
+    Frågar gamle Wäinämöinen
+    Då af smeden Ilmarinen:
+    "O du broder Ilmarinen,
+    Frände, barn af samma moder!
+    Har du nya Sampo fogat,
+    Sirat ut det granna locket?"
+
+    Sade smeden Ilmarinen
+    Sjelfva mästarn tog till orda:
+    "Redan mol der nya Sampo,
+    Granna locket flitigt svängde,
+    Mol en lår i dagens gryning,
+    Mol en lår att ätas hemma,
+    Mol en annan för att säljas,
+    Ån en tredje att förvaras."
+
+
+
+
+Sjette Runan.
+
+
+    Sjelf den muntre Lemminkäinen,
+    Han den vackra Kaukomieli
+    Rustar ut sig till en resa,
+    Längtande att kunna komma
+    Hän till Pohja-söners härdar,
+    Till de fält, der Lappar lefva.
+
+    Skor sin häst den långa sommarn,
+    Hela vintern hofjern smider;
+    Spänner eldig häst för släden
+    På det fält, som gnistor sprider.
+    Vattnet droppade ur redet,
+    Fettma flöt från hästens remtyg.
+
+    Tog till orda Lemminkäinen:
+    "O min moder, gamla qvinna,
+    Om du dock min skjorta sköljde
+    Uti svarta ormens etter,
+    Och den torkade om sommarn!
+    Nu jag reser bort att fria
+    Till en mö i byn den kalla,
+    Flickan uti Pimentola."
+
+    Modren gör försök att neka,
+    Gamla qvinnan honom varnar:
+    "O min son! ej må du resa,
+    Utan att du vishet äger,
+    Är med insigter begåfvad,
+    Hän till Pohja-söners härdar,
+    Till de fält, der Lappar lefva.
+    Dig kan Lappen der besvärja,
+    Dig kan Turjalainen trycka
+    In med hufvudet i lera
+    Och med armarna i glödkol,
+    Näfvarna i heta askan."
+
+    Tog till orda Lemminkäinen:
+    "Redan förr de sökt mig trolla,
+    Desse trollmän, etter-ormar;
+    Trenne Lappska trollmän sökte
+    Mig en sommar-natt besvärja,
+    Nakne på en sten i jorden,
+    Utan bälte, utan kläder.
+    Mer af mig de icke fingo,
+    Än från stenen yxen täljer,
+    Näfvaren från klippan löser,
+    Välten ifrån hala isen,
+    Tuoni tar ur toma stugan.
+    Om med dem jag vill mig mäta,
+    Ställa mig i bredd med dessa,
+    Sjelf förmår jag Lappen trolla
+    Och på Turjalainen foga
+    Händerna i Kalmas kittel,
+    Näfvarna i hårda vädret,
+    Knäna att på sörjan dansa,
+    Benen till att isen krossa,
+    Sönderbråka isens skorpa.
+    Klyfver ock med sång hans skuldror,
+    Blåser läpparna i bitar
+    Och i tu hans skjortas krage,
+    Bröstets pansar uti stycken."
+
+    Modren gör försök att neka,
+    Gamla qvinnan honom varnar:
+    "O min gosse, far dock icke
+    Att till mön i Pohja fria,
+    Flickan uti Pimentola.
+    Lika väl dig når förderfvet,
+    Ofärd drabbar Lemminkäinen,
+    Dig beklagansvärda gosse.
+    Ej kan du i sång-förmåga
+    Mäta dig med Pohjas söner,
+    Icke kan du Turja-språket,
+    Kan ej qväda Lappska sånger."
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Börjar på att håret kamma,
+    Borsta sina långa lockar,
+    Att på friarfärder fara,
+    Sig till Pohjola begifva.
+    Slängde kammen uppå sparren,
+    Uppå ugnens stolpe borsten.
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Då är Lemminkäinens bane,
+    Arme mannens ofärd kommen,
+    När ur borsten bloden dryper,
+    Hinner ned i röda strålar."
+
+    For åstad nu Lemminkäinen
+    Tvertemot sin moders vilja,
+    Mot sin vårdarinnas varning.
+    Hvar tar mannen sig till vara?
+    Något tar han sig till vara
+    Framför dörren, under sparren,
+    Invid dörrens post i stugan,
+    Vid de mest aflägsna leder.
+    Skydd ej dessa medel skänka;
+    Hvar tar mannen sig till vara?
+    Ofvan fallet af eld-forssen,
+    Vid den helga flodens hvirfvel.
+    Der tar mannen sig till vara,
+    Skyddar sig och sig omgjordar,
+    Kläder sig i jernsmidd skjorta,
+    Stålsmidt bälte på sig spänner,
+    Talar sen med dessa orden:
+    "Mannen är i pansar bättre,
+    Starkare i jernsmidd skjorta,
+    Stålomgjordad mera härdig
+    Uti dessa trollmäns dalar,
+    I de vise männers bygder --
+    Så den svage ej han fruktar,
+    Aktar icke ens den starke."
+
+    Slog sin snabba häst med spöet,
+    Smällde till med perle-snerten.
+    Hingsten sprang, det led med färden,
+    Släden skrann, och vägen aftog.
+    Körde en dag, körde tvenne,
+    Körde än på tredje dagen.
+    Möter så en by på vägen,
+    Färdas fram med gny och buller
+    Uppå vägen, som var nederst,
+    Till den nedersta bland gårdar.
+    Spörjer sedan öfver tröskeln,
+    Talar så bak skärmtaks stolpen:
+    "Monne här i gården finnes
+    Den som hästens bröstrem löser,
+    Fimmelstängerna kan fälla,
+    Taga lokan ur dess spänning?"
+
+    Svarade ett barn från golfvet,
+    Gosse så från trappan talte:
+    "Icke finnes här i gården
+    Den som hästens bröstrem löser,
+    Fimmelstängerna kan fälla,
+    Taga lokan ur dess spänning."
+
+    Ängslig var ej Lemminkäinen,
+    Slog sin snabba häst med spöet,
+    Smällde till med perle-snerten,
+    Körde fram med gny och buller
+    Uppå vägen, som var medlerst,
+    Till den medlersta bland gårdar.
+    Sporde sedan öfver tröskeln,
+    Talte så bak skärmtaks stolpen:
+    "Monne här i gården finnes
+    Den som hästens bröstrem löser,
+    Fimmelstängerna kan fälla,
+    Taga lokan ur dess spänning?"
+
+    Ifrån golfvet hörs en gumma,
+    Sladdrerska från härden svara:
+    "Nog du får från denna gården
+    Den som hästens bröstrem löser,
+    Fimmelstängerna kan fälla,
+    Taga lokan ur dess spänning.
+    Karlar får du, fastän tio,
+    Hundratals, om så du önskar,
+    Hvilka hädan skjuts dig skaffa,
+    Gifva dig en häst till åkning,
+    Till att färdas öfver hafven,
+    Öfver smärre sjöar halka,
+    Att du till din husfars qvällsvard,
+    Till din matmors frukost hinner,
+    Äter middag med allt husfolk.
+    Såsom tupp du tåget uppnår
+    Och som hönans unge gården,
+    Går med naglarna på tröskeln
+    Och på tvären uppför trappan,
+    Sidlängs efter farstu-golfvet."
+
+    Ängslig var ej Lemminkäinen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Gumman vore värd att skjutas,
+    Käringen man klubba borde."
+
+    Slog sin snabba häst med spöet,
+    Smällde till med perle-snerten,
+    Körde fram med gny och buller
+    Uppå vägen, som var öfverst.
+    Till den öfversta bland gårdar.
+    Kom så ända fram till gården,
+    Slog på marken med sin piske,
+    Dam steg upp, der pisken rörde.
+    Och en unger man i dammet.
+    Denne löser hästens bröstrem,
+    Fimmelstängerna han fäller,
+    Tager lokan ur dess spänning.
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Stadnar först och lyssnar noga;
+    Hörde runor ut på gården,
+    Ord igenom mossig springa,
+    Hörde qvädas bakom brädet,
+    Inom stugans väggar spelas.
+
+    Gick från knuten nu i stugan
+    Bak från hörnet in i pörtet,
+    Så att hundarne ej hörde,
+    Gläffsarne ej honom märkte.
+    Män med långa trutar stugan,
+    Stolta kämpar bänken fyllde,
+    Sångare på golfvet stodo,
+    Siare vid dörrens gafvel,
+    Invid sido-väggen spelmän,
+    Längst på bänken suto spåmän,
+    Onde trollmän framför ugnen.
+    Desse sjöngo Lappska sånger
+    Och på Hiisis qväden gnällde.
+
+    Sjelf hon Pohjolas värdinna
+    Rörde sig vid golfvets fogning,
+    Uti stugans midt sig svängde,
+    Talte sen med dessa orden:
+    "Förr fanns här ock hund i gården,
+    Racka jernet lik till färgen;
+    Köttet åt han, frätte benen,
+    Slukade den råa bloden.
+    Hvem kan du bland männer vara,
+    Hvilken utur hjeltars skara,
+    Då på dig ej hundar skällde,
+    Gläffsare dig icke märkte?"
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Hit jag icke heller kommit,
+    Utan vett och utan seder,
+    Utan makt och utan kunskap,
+    Utan ärfda trolldoms-konsten,
+    Värnlös lemnad af föräldrar,
+    Åt Untamo ulfvars munnar,
+    Åt de bistra männers käftar."
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Började att sjelf besvärja
+    Och sin sångar-konst anlita.
+    Qvad bland sångare de bästa
+    Att de sämsta runor sjunga,
+    Handskar qvad af sten i handen,
+    Bördor utaf sten på ryggen,
+    Och på hjessan stenig mössa,
+    Dref i munnen hvassa stenar,
+    Flata hällar uti halsen
+    På de bästa ibland skalder,
+    De bland sångare förnämsta.
+
+    Qvad så de förmätna männer
+    I en brokig kattas släde,
+    Katten qvad han hän att ila,
+    Skyndande till fjerran trakter,
+    Bort till Nordens sista ända,
+    Lapplands ödemark den vida,
+    Der ej hjordens klöfvar trampa,
+    Hästens fåle icke vandrar.
+
+    Qvad ock de förmätna männer
+    Han till Lapplands vik den breda,
+    Fjärden, hvilken männer fräter,
+    Hjeltar uti vågen dränker,
+    Hvarur trollmän dricka vatten,
+    Torra halsar törsten släcka.
+
+    Qvad ock de förmätna männer
+    Uti strida Rutja-forssen,
+    Fradgiga och stygga gapet,
+    Dit brådstupa träden falla,
+    Tallarna med rötter rulla,
+    Furur sig med toppar störta.
+
+    Der nu muntre Lemminkäinen
+    Qvad de unga, qvad de gamla,
+    Qvad ock medelålders männer,
+    Blott en enda qvad han icke,
+    Ulappalas gamla gubbe,
+    Gubben med de slutna ögon.
+
+    Gubben nu till orda tager:
+    "O du Lempi-son, den muntre!
+    Unga qvad du, gamla qvad du,
+    Qvad ock medelålders männer,
+    Hvarför då ej mig du qväder?"
+
+    Det var muntre Lemminkäinen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Derför icke dig jag qväder,
+    Att i dina yngre dagar
+    Du besof din egen moder,
+    Plågade din vårdarinna.
+    Till och med du hästar bortskämt,
+    Sprungit efter tagelsvansar
+    Längs ett kärr, vid jordens nafvel,
+    Der en slemmig massa pöser."
+
+    Ulappalas gamle gubbe,
+    Gubben med de slutna ögon,
+    Vredgades och gick förtörnad
+    Utur stugan, genom dörren,
+    Nedför trappan ut på gården.
+    Sprang så bort till Tuoni-elfven,
+    Spejade der Kaukomieli,
+    Bidde länge Lemminkäinen.
+
+
+
+
+Sjunde Runan.
+
+
+    Nu sig yttrar Lemminkäinen:
+    "Gumma, gif åt mig din dotter.
+    Fästmö ung du mig förläna;
+    Illa jag ej henne hölle:
+    Uti famnen, då jag äter,
+    Då jag går, i mina armar,
+    Då jag stilla står, på ryggen,
+    Vid min sida, när jag hvilar."
+
+    Sade Pohjolas värdinna,
+    "Då jag gifver dig min dotter,
+    Unga fästmön dig förlänar,
+    När med skidor Hiisi-elgen
+    Bakom Hiisis fält du fångat."
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen,
+    Sjelf den sköne Kaukomieli
+    Slöjdar skidor under hösten,
+    Sommarn all dem skinnbekläder,
+    Klyfver en dag ena stafven,
+    Dan derpå den andra sirar.
+
+    Får så skidorna i ordning,
+    Får dem väl och prydligt gjorda.
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Djur i skogen tör ej finnas,
+    Springande på fyra fötter,
+    Som man upp med dem ej hinner,
+    Som man icke lätt kan fånga
+    Med Kaleva-sonens skidor,
+    De af Lemminkäinen gjorda."
+
+    Detta råkar Hiisi höra,
+    Guden råkar det förnimma;
+    Börjar så en elg att bygga,
+    Att ett ståtligt rendjur dana.
+    Hufvudet af tufva bildar,
+    Gör dess fötter utaf vide
+    Och af gärdsgårds-störar benen,
+    Ryggen af en gärdsel-tråda,
+    Utaf näckrosblad dess öron,
+    Tunna skinnet utaf granbark,
+    Af en rutten stubbe köttet,
+    Ögonen af musslans stenar.
+
+    Klappar med sin hand på ryggen,
+    Sjelf så undervisar elgen,
+    Som enhvar plär undervisa,
+    Hvad till verlden sjelf han frambragt:
+    "Ila skyndsamt, Hiisis elg du,
+    Rör på benen, stolta skogsdjur,
+    Spring min qvicka ren med snabbhet
+    Hän till renars kalfnings-ställen,
+    Till de fält, der Lappar lefva."
+
+    Ilade så Hiisi-elgen,
+    Hoppade det stolta djuret,
+    Sprang med snabbhet qvicka renen
+    Utmed Pohjas yttre gärden,
+    Längs de fält, der Lappar lefva.
+    Sparkade på kåta-dörren,
+    Stjelpte kittlarna på elden,
+    Vände upp och ned med koket,
+    Vräkte köttet uti askan,
+    Hällde soppan ned på härden,
+    Ilar sedan längre framåt.
+
+    Lappars barn nu till att gråta,
+    Lappars hundar till att skälla,
+    Bya-hustrur till att skratta.
+
+    Kom så den förvägne sällen,
+    Sade vackra Kaukomieli:
+    "Hvarför greto här nyss jungfrur,
+    Hvarför skrattade här hustrur,
+    Hvarför gläffsade här hundar?"
+
+    "Här förbi lopp Hiisi-elgen,
+    Hoppade det stolta djuret,
+    Sprang med snabbhet qvicka renen,
+    Sparkade på kåta-dörren,
+    Stjelpte kittlarna på elden,
+    Vände upp och ned med koket,
+    Vräkte köttet uti askan,
+    Hällde soppan ned på härden,
+    Ilade så längre framåt."
+
+    Sköt nu den förvägne sällen
+    Ut på snön den venstra skidan,
+    Hal som smörbestruken skifva,
+    Bar till hjelp sin högra skida,
+    Snabb som höken uti flygten.
+
+    Tog så sina tvenne stafvar,
+    Fästade vid mindre skidan.
+    Hundra mark var värd den ena,
+    Bruna räfvens skinn den andra.
+
+    Stöter till den första gången,
+    Ögat honom icke nådde;
+    Stöter så den andra gången,
+    Örat honom icke hörde;
+    Stöter än den tredje gången,
+    Upp han Hiisi-elgen hinner.
+
+    Reder så af björk ett ledband.
+    Gör en hägnad utaf ekar:
+    "Hiisis elg, der må du stadna,
+    Der ren-oxe må du hoppa."
+
+    Stryker elgen längsmed ryggen,
+    Klappar smekande på hullet:
+    "Roligt vore der att ligga
+    Med en ung och fager flicka."
+
+    Deraf retas Hiisi-elgen,
+    Benen började att sparka,
+    Bandet utaf björk förstörde,
+    Stjelpte hägnaden af ekar,
+    Ilade så längre framåt.
+
+    Derpå den förvägne sällen
+    Ännu en gång fram sig sparkar;
+    Venstra skidan bröts vid remmen
+    Och den högra under hälen,
+    Invid handen ena stafven,
+    Och den andra invid doppskon.
+    Sjelf sprang sedan Hiisi-elgen,
+    Att ej hufvudet ens syntes,
+    Ej en skymt för ögat skönjdes
+    Och för örat intet hördes.
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen,
+    Sjelf den sköna Kaukomieli
+    Visste ännu annan utväg,
+    Hittade på annat medel.
+    Höjande sin röst han sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Monne jag nu skidar långsamt,
+    Monne makligt fram jag skrider?
+    Långsamt går den svage mannen,
+    Kraftlös man på staf sig stöder.
+    Mina höskor af jag kastar,
+    Kläder på mig vinter-skorna,
+    Strumporna för hösten gjorda,
+    Att till Metsola nu fördas,
+    Mig bege till skogens tärnor,
+    Till de blåa jungfrurs boning,
+    Inom barrträds-borgens hägnad.
+
+    Mina skidor blifva nötta
+    Silfver-skidorna förtunnas,
+    Tager Hiisis lätta skidor
+    Lempo-gudens alträds skidor.
+    Uppå Hiisis mark jag skidar,
+    Sväfvar öfver Lempos länder
+    Hän mot randen utaf öknen,
+    Skogen, som i fjerran skymtar,
+    Dädan skymtar öken-skogen,
+    Blåa randen dädan skimrar.
+    Dit mig göres lust i hågen,
+    Dit mitt sinne städse längtar,
+    Till de andra männers skogar,
+    Kämpars vidt aflägsna öknar.
+
+    Tar jag mina trenne hundar,
+    Valpar fem med yllne svansar,
+    Hundar sju med ring om halsen.
+    Manar hundarna till jagten,
+    Ordnar skyndsamt mina bågar
+    Och till mina skidor talar.
+    Skidan är en fotens frände,
+    Handens bundsförvandt är bågen,
+    Trä är pilen eller perta.
+
+    Byens ros, du fjerran hörde,
+    Du min hund, far fram som nystan,
+    Kräla som en mask, min skida.
+    Sådan på min hund är svansen,
+    Som den skönsta gran i skogen;
+    Ögon har min hund så stora,
+    Som den största ring i betslet,
+    Och dess tand jemväl är lika
+    Med en lie uti Estland.
+
+    Du bland mina hundar skönast,
+    Ibland mina djur det bäste!
+    Spring nu hän och skyndsamt ila
+    På de öppna svedje-länder;
+    Hasta dit åt andra nejder,
+    Bort till Metsola det ljufva,
+    Det vaksamma Tapiola.
+
+    Om ett omildt väder skulle
+    Piska på min lilla racka,
+    Jag helt enkelt så blott säger,
+    Som min fader fordom sade:
+    'Tellervo, Tapios jungfru,
+    Mielikki, skogs-sonens hustru!
+    Lifva upp min hund att ljuda,
+    Reta vädraren att skälla
+    Uti dunkla öde-skogen,
+    Inuti den gyllne öknen.
+    Vänd mot bågen vildbråds-lukten,
+    Kasta ångan mot mitt vapen,
+    Imman ifrån fjerran skicka,
+    Sänd på afstånd redan lukten.
+    Bringa den i hundens näsborr
+    Både under köld och väta,
+    Uti storm och regnigt väder,
+    Att mot rofvet hunden löper,
+    Springer rätt på villebrådet
+    Uti Metsola det ljufva,
+    Det vaksamma Tapiola'.
+
+    Så min fader fordom sade,
+    Yttrade den gamle mannen,
+    När hans hund ej sprang åt rofvet,
+    Misste tog om villebrådet:
+    Hvem har nu min hund förderfvat,
+    Hvem har skadat bruna valpen,
+    Stoppat till på honom nosen,
+    Hämmat gyllne väderkornet,
+    När ej hunden skäller säkert,
+    Valpen tar om rofvet misste?
+
+    Nog jag hundens ursprung känner,
+    Tror mig veta valpens början.
+    Valpens känsel är från vinden,
+    Vårens vind har hunden alstrat.
+    Blinda skökan uti Pohja,
+    Ulappalas blinda qvinna
+    Låg med ryggen vänd åt vinden,
+    Sidan emot hårda vädret,
+    Ryggen vette emot vester,
+    Var åt norr helt litet riktad;
+    Vinden böjde pelsens fållar
+    Vårens vind upp kjorteln blåste.
+    Hafvande hon blef af vinden,
+    Blef af vårens vind befruktad.
+
+    Hvad är det, hon bär i skötet?
+    Bär en hund uti sitt sköte,
+    Liten valp inunder mjälten,
+    Markens kräk uti sin lefver.
+
+    Hvem bär bindlarna till lindan?
+    Barrträds-gumman, vilda qvinnan,
+    Hon bär bindlarna till lindan,
+    Bär åt barnet grofva lindan,
+    Vaggar det i linne-dukar,
+    Gungar uti klädnings-fållar.
+
+    Penitar, du sköna qvinna,
+    Ulappalas blinda sköka!
+    Kom att barnet nu befria,
+    Att din son till rätta hjelpa.
+    Lås för hundens mun är anbragt
+    Och en bom för gläffsarns tänder;
+    Ifrån hundens mun tag låset,
+    Bommen ifrån gläffsarns tänder.
+    Bortlag rigeln ifrån munnen,
+    Ryck ur tungans fäste kafveln,
+    Att mot rofvet hunden löper,
+    Springer rätt på villebrådet.
+
+    Ensam jag bland alla hjeltar
+    Går i skogen ut att jaga.
+    Blidkens lundar, blidkens öknar,
+    Var mig blid, du milde Tapio,
+    Klarna upp, du Herrans väder,
+    När till skogen nu jag färdas!
+    Till din man du skog mig tage,
+    Välj mig Tapio till din hjelte,
+    Ökenskog att pilar bära.
+
+    Skog på kantele nu spela,
+    Låt, o öken, göken gala,
+    Så att guldet skulle lyssna,
+    Silfret för mig redogöra
+    Under granens gyllne krona,
+    Under vackra enens qvistar.
+
+    Egen makt hos mig är ringa,
+    Ovaraktig är min lycka.
+    Mina gyllne skidor nötas,
+    Silfver-skidorna förtunnas.
+    Ledsnaden mig här betager,
+    Ingen ro den åt mig gifver,
+    När ej någon byter guldet,
+    Ingen finns, som silfret vexlar.
+    Lång är qvällen utan glädje,
+    Dagen lång förutan byte.
+
+    Vredgades den store Guden
+    Blef han ond, som ullen gifver,
+    När ej tidtals ens han gifver,
+    Ej ens sällan muntrar sinnet?
+    Icke må, o Gud, du vredgas,
+    Jordens herre dig förifra.
+    Gif dock en gång i min lefnad,
+    En gång i mitt lif ett byte,
+    När så vackert jag anropar,
+    Beder med en gyllne tunga.
+
+    Gifvare, hvi ger du icke?
+    Hvi ej starke Gud du lofvar?
+    Ej de andre äro bättre,
+    Icke heligare skyttar.
+    Icke hafva andre männer
+    ögonbrynen mera mörka,
+    ögonhåret mera vackert,
+    Fotens svängning mera ledig.
+    Andra få med list sitt byte,
+    Taga rofvet bort bedrägligt,
+    Ej med list jag ville få det,
+    Toge icke bort bedrägligt,
+    Förde för min hafda möda,
+    Toge för mitt eget arbet'.
+
+    O hur allt nu är förändradt
+    Uti Metsola det ljufva!
+    Skogens fordna herrskarinna,
+    Hon var vacker till att skåda.
+    Hennes bröst, det var behagligt,
+    Armarna af guldband pryddes,
+    Fingrarna af gyllne ringar,
+    Hufvudet af gyllne kransar,
+    Håret utaf gyllne bindlar,
+    Öronen af gyllne hängen,
+    Ögonbrynen utaf perlor.
+    Skogens nya herrskarinna,
+    Hon är vidrig till att skåda,
+    Hennes bröst är vederstyggligt,
+    Risband armarna omgifva,
+    Fingrarna af risband prydas,
+    Hufvudet är risbekransadt,
+    Ris hon har till hårets bindlar,
+    Ris till sina öron-hängen,
+    Ris till perlor uppå halsen.
+
+    Hvar är gifverskan nu bosatt,
+    Hvar finns goda skogs-värdinnan,
+    Rörer sig den ädla modren?
+    Der är gifverskan nu bosatt,
+    Der finns goda skogs-värdinnan,
+    Rörer sig den ädla modren:
+    Invid horn-borgens tinnar,
+    Borgens kanter uti skogen.
+    Jag i går gick ut i skogen,
+    Borgar tre i skogen finnas,
+    En af trä, af ben den andra.
+    Utaf sten är tredje borgen,
+    Denna borgen är värdinnans.
+    Sex der finnas gyllne fönster
+    Uppå borgens alla väggar;
+    Genom dem jag såg i borgen,
+    Der de bo, som fångsten gifta,
+    De som skänka villebrådet.
+
+    Mielikki, du skogs-värdinna.
+    Ädla moder, skön att skåda!
+    Tag uppå dig lycko-kläder,
+    Kläd dig uti gåfvo-skjortor;
+    Öppna honungsfylda kistan,
+    Rör det nätta honungs-skrinet
+    Ifrån honungsrika tufvan,
+    Från den gyllne kullens hympel.
+    Skogens öl du åt mig bringa,
+    Gif mig af dess mjöd att dricka,
+    Mycket öl i skogen finnes,
+    Sött är mjödet uti skogen.
+
+    Gnid nu dina begge bänder,
+    Dina finger-spetsar gnugga,
+    Bringa guldet till att färdas,
+    Sänd ditt silfver ut att vandra
+    Gent emot den hvita mannen,
+    Den med björken ganska lika.
+
+    Du Tapios honungs-jungfru,
+    Skogens lilla, vackra tärna!
+    Spela på din honungs-pipa,
+    Låt nu honungs-hornet fröjda
+    Gunstiga värdinnans öra.
+    Ej värdinna må du vara,
+    Om du ingen piga håller,
+    Icke lönar hundra pigor,
+    Tusen andra hjon ej äger,
+    För att dina hjordar valla,
+    Flitigt vakta allt ditt vildbråd.
+
+    Mielikki skogs-sonens hustru,
+    Tuulikki, du Tapios dotter,
+    Bryt ett spö af veka rönnen,
+    Tag af enträd dig ett gissel
+    Ända bortom Tapio-berget,
+    Från hägg-bergets andra sida,
+    För att drifva fram ditt vildbråd,
+    Längre dina hjordar jaga.
+    Kör dem närmare till randen,
+    Till mest öppna svedjeländer.
+    Den som ej är snabb att springa,
+    Slå med spöet uppå gumpen;
+    Den som löper bort från vägen,
+    Smäll mot ögonen med pisken,
+    Drag från öronen på vägen.
+
+    Kommer så en bäck till möte,
+    Går en rännil öfver vägen,
+    Laga dit en bro af silke,
+    Trappa utaf röda garnet.
+
+    Dunkelskäggig skogens gubbe,
+    Frejdad konung öfver djuren!
+    Skogarna med svärd omgjorda,
+    Sätt i öknens hand en klinga,
+    Kläd i linne ökenskogar,
+    Andra skogar pryd med kläde.
+    Asparna styr ut i vadmal,
+    Granarna med guld besmycka;
+    Spänn kring furur koppar-gördlar,
+    Omkring tallar silfver-bälten,
+    Björkar pryd med silfver-fransar.
+    Gör som fordom du ock gjorde.
+    Under dina gåfvo-tider
+    Och på mina fångste-dagar.
+    Ty då jag gick ut i skogen.
+    Då jag hann till ödemarken
+
+    Och i öken-skogen uppsteg,
+    Framkom ändtligt upp på backen:
+    Månlikt lyste granens qvistar,
+    Furuns grenar såsom silfver,
+    Tallens toppar sollikt glänste,
+    Aspens toppar såsom vadmal;
+    Goda gossen sken som måne,
+    Såsom sol den sköna flickan.
+
+    Öppna nu ditt stora visthus,
+    Rigla upp din bodas benlås,
+    Tag derur en gyllne klubba,
+    Hammare af koppar gjuten,
+    Hvarmed du i öknen slamrar,
+    Väsnar uti öde-skogen,
+    Uppå vildbråds födslo-ställen,
+    Der de ludna djuren växa,
+    Så att villebrådet skyndar,
+    Skogens hjordar måtte rusa
+    Emot mannen, som dem söker,
+    Framför hjelten, som dem tager.
+
+    Bilda utaf guld ett gärde,
+    Gör en gärdsgård utaf silfver,
+    Så att hjorden skyndsamt springer,
+    Far fram med största snabbhet.
+    Färdas långsmed gyllne tåget,
+    Springer uppå silfver-vägen.
+    Men om hjorden skulle rymma,
+    Villebrådet gå åt sidan,
+    Så förbättra du ditt gärde.
+    Skådar hjorden öfver gärdet,
+    Så gör högre då ditt gärde;
+    Skådar hjorden under gärdet,
+    Må du göra gärdet lägre;
+    Om ej hjorden går åt sidan,
+    Då må gärdet blifva orördt.
+
+    Liten son af Hiisi-Guden,
+    Som den goda hästen rider!
+    Sadla nu din unga fåle,
+    Laga ridhästen i ordning;
+    Tag så dina gyllne sporrar
+    Ifrån silfver-åsens ända,
+    Från det nätta gyllne skrinet,
+    Från den blanka koppar-asken.
+    Kittla med dem fålens länder,
+    Jaga dem i hästens sidor.
+    Låt så fålen skyndsamt springa,
+    Ila fram med största snabbhet
+    I sitt rede utaf koppar,
+    Uti sina gyllne kedjor.
+    Om ett gärde då dig möter,
+    Sönderrif det närmsta stycket
+    Gärdsgårdsbanden fem emellan,
+    Mellan störar sju i gärdet,
+    Ifrån åtta stubbars ändar.
+
+    Tag ett fem famns spö i handen,
+    Grip en björk om trenne famnar,
+    Hvarmed du ditt vildbråd piskar,
+    Drifver dina hjordar undan.
+    Finns ej nära djur tillfyllest,
+    Hemta då från längre afstånd,
+    Ända bak' Tanika-borgen,
+    Ifrån Hiisi-borgens fästen,
+    Åt den hjelte, som här jagar,
+    Mannen, hvilken vackert beder.
+
+    Mimerkki, du skogs-värdinna,
+    Qvinna med den ädla växten!
+    Dunkelskäggig skogens gubbe,
+    Frejdad konung öfver djuren!
+    Kom nu hit att byta guldet,
+    Kom att silfret med mig vexla.
+    Gammalt är mitt guld som månen,
+    Silfret åldrigt såsom solen,
+    Af min far i krig förvärfvadt,
+    Taget under stridens tummel.
+    Nu det nötes uti pungen,
+    Mörknar i min elddons-påse,
+    När ej finns, den guldet byter,
+    Den som silfret skulle vexla.
+
+    Kom att guldet af mig taga,
+    Välja ut mitt bästa silfver.
+    Klart är guldet, som jag äger,
+    Och ditt guld är mera ludet.
+    Utbred dina vackra dukar
+    Under guldet, som jag gifver,
+    Att det ej på marken faller,
+    Att ej silfret strös åt sidan.
+    Guldet ger jag dig i handen,
+    Silfret uti dina fingrar."
+
+    Dermed muntre Lemminkäinen
+    Slutligt Hiisi-elgen fångar
+    Ända ifrån Hiisis åkrar.
+    Sjelf han kastade sin snara
+    Omkring Hiisi-elgens skuldror,
+    Omkring halsen på kamelen,
+    Att den ej fick häftigt sparka,
+    Då han strök den längsmed ryggen.
+
+    Sade dädan återkommen,
+    När till Pohjola han hunnit:
+    "Nu jag Hiisi-elgen fångat
+    Ända ifrån Hiisis åkrar.
+    Gumma, gif åt mig din dotter,
+    Unga fästmön mig förläna."
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Då jag dig min dotter gifver,
+    Unga fästmön dig förlänar,
+    När du stora hästen betslar,
+    Tyglar Hiisis häst, den bruna,
+    Fålen, hvilken fradga frustar,
+    Hvilkens hof af fasta jernet,
+    Utaf hårda stålet bildas,
+    Och hvars man är eld och låga."
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Tager sina gyllne tyglar
+    Och sitt grimskaft utaf silfver.
+    Går så hän att söka hästen,
+    Den årsgamle efterleta
+    Ifrån Hiisi-gudens slätter.
+    Börjar stiga på med snabbhet,
+    Vandrar fram med lätta fötter
+    Hän till gröna ängens slätter,
+    Till den helga åker-renen.
+    Der han söker efter hästen,
+    Skådar kring med spända blickar;
+    Bär vid gördeln hästens betsel,
+    Fålens seldon uppå axeln.
+    Hof sitt öga emot öster,
+    Vände hufvudet mot solen;
+    Varsnar hästen uppå heden,
+    Ibland granar bruna manen.
+    Från dess hår ses elden spraka,
+    Röken frusta ifrån manen.
+
+    Yttrade då Lemminkäinen:
+    "Ukko, du vid himla-midten,
+    Dunder-molnets nära granne!
+    Låt nu himla-hvalfvet öppnas,
+    Fästet uti stycken rifvas,
+    Luften all förbyt till fönster,
+    Himlens lock till tvenne delar.
+    Snö till skidstafs höjd låt falla,
+    Låt till spjutskafts djup den yra
+    Ned på goda hästens skuldror,
+    På den helga bläsens länder;
+    Låt ock isen alntals frysa
+    På den helga hingstens panna."
+
+    Snö då låter Ukko falla,
+    Kastar af den fina yrsnö
+    Till en höjd af trenne famnar
+    På den goda hästens skuldror,
+    Uppå helga bläsens länder;
+    Låter isen alntals frysa
+    På den helga hingstens panna.
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Gick på nära håll att skåda,
+    Att betrakta Hiisi-hästen,
+    Tog till orda sjelf och sade:
+    "Hästens ursprung är från Hiisi,
+    Ifrån berget sköna fålens.
+    Hiisis häst, som fradga frustar,
+    Fåle med den bruna färgen!
+    Bringa hit den gyllne nosen,
+    Och ditt silfver-hufvud utsträck
+    Hit till mina gyllne betsel,
+    Seldonen af koppar gjorda.
+    Illa dig man här ej håller,
+    Icke alltför hårdt man åker."
+
+    Betslar dermed stora hästen,
+    Sätter rankor på den stolta,
+    Spänner Hiisis föl i redet
+    Der på ängens gröna slätter,
+    På den helga åker-renen.
+    Stack i gyllne munnen betslet,
+    Grimman uppå silfver-hufvet.
+    Sjelf han sätter sig på ryggen.
+    Gränsle sig på hästen kastar;
+    Slog sin snabba häst med spöet,
+    Smällde till med perle-snerten,
+    Körde fram med gny och buller
+    Till sin svärmoder den stränga;
+    Sade, sedan dit han kommit:
+    "Nu jag betslat stora hästen,
+    Bragt på stolta djuret rankor,
+    Spännt i redet Hiisi-fålen
+    Der på gröna ängens slätter,
+    På den helga åker-renen.
+    Äfven Hiisis elg jag fångat
+    Ända ifrån Hiisis slätter;
+    Gumma, gif åt mig din dotter,
+    Unga fästmön mig förläna."
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Då jag gifver dig min dotter,
+    Unga fästmön dig förlänar,
+    När du först en svan har skjutit,
+    När du väldig fogel fångat
+    Ifrån svärta Tuoni-elfven,
+    Från den helga flodens hvirfvel.
+    Blott en enda gång du skjute,
+    En gång blott du må försöka
+    Och från ett och samma ställe."
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Genast sig beger att skjuta;
+    Sköna bågen under armen,
+    Kogret pil-uppfyldt på ryggen.
+    Bort han går till Tuoni-elfven
+    Till den helga flodens hvirfvel.
+
+    Ulappalas gamle gubbe,
+    Gubben med de slutna ögon
+    Ser omkring sig och bespejar
+    Vid den svarta Tuoni-elfven,
+    Vid den helga flodens hvirfvel,
+    Om ej komme Lemminkäinen.
+
+    Långt i fjerran syns den sköne,
+    Skönjes bort utöfver vattnen,
+    Närmande sig mer och mera.
+    Gubben med de slutna ögon
+    Qvad en telning fram ur vattnet,
+    Ett tillslutet rör ur böljan,
+    Sänder det i mannens hjerta,
+    In ifrån den venstra sidan,
+    Drifver tvärt igenom bröstet.
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Deri jag det värsta gjorde,
+    Att jag glömde bort att fråga
+    Af min moder, goda Kave,
+    Hur att vara, hur att lefva
+    Uti dessa onda dagar.
+    Ej jag känner vattnets plågor
+    Det tillslutna rörets smärtor."
+
+    Ulappalas gamle gubbe,
+    Gubben med de slutna ögon
+    För så muntre Lemminkäinen
+    Under språng i elfven neder,
+    Kastar i det djupa hafvet,
+    Vräker honom ibland böljor.
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Sjelf den sköne Kaukomieli
+    Far med buller utför forssen,
+    Ilar, skymtande i strömmen,
+    Bort till Tuoni-gårdens stugor.
+    Blodig son af Tuoni-Guden
+    Slår nu mannen med sin klinga,
+    Hugger till med hvassa svärdet.
+    Hugger en gång, att det blixtrar,
+    Uti stycken fem han smulas,
+    Splittras uti åtta bitar.
+    Gör så hufvudet till tufva,
+    Fötterna till vide-grenar,
+    Köttet till en murlen stubbe,
+    Ögonen till kärrets tranbär
+    Och hans hår till torra grässtrån.
+
+    Det var Lemminkäinens bane,
+    Oförtrutne friarns ända.
+
+
+
+
+Åttonde Runan.
+
+
+    Började nu modren gråta,
+    Gamla qvinnan brast i klagan:
+    "Ve min son, den olycksfulle,
+    Vidt berömda gyllne äpplet!
+    Länge dröjer han och friar
+    Borta uti andra länder."
+
+    Fanns en fordom äktad maka,
+    Länge sedan köpt värdinna
+    Uti Lemminkäinens boning,
+    Sköna Kaukomielis hemgård.
+    Ser om aftnarna på borsten,
+    På dess ända alla morgnar,
+    Ser nu blod ur borsten drypa,
+    Rinna ned i röda strålar.
+
+    Sade fordom äktad maka,
+    Länge sedan köpt värdinna:
+    "Visst är nu din son, den arma,
+    Vidt berömda gyllne äpplet
+    Uppå obebodda stigar,
+    Vägar, dem ej menska känner.
+    Se ur borsten dryper bloden,
+    Rinner ned i röda strålar."
+
+    Derpå Lemminkäinens moder
+    Sjelf sin blick vid borsten fäster,
+    Brister ut i gråt och klagan,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Ve för alla dar mig arma,
+    Ve ock mina barn, jag usla!
+    Nu förderf nått Lemminkäinen,
+    Ofärd drabbat olyckssonen,
+    Ty ur borsten bloden dryper,
+    Rinner ned i röda strålar."
+
+    Steg på lärkans lätta vingar,
+    Höjde sig med siskans fjädrar,
+    Flög till Pohja-gårdens stugor:
+    "O du Pohjolas värdinna!
+    Hvart du bringat Lemminkäinen,
+    Hvart min son, den olycksfulla?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Rikligt matade jag mannen,
+    Fägnade jemväl med drycker,
+    Tills han blifvit väl förplägad,
+    Satte honom så att åka
+    Med en eldig häst för släden,
+    Kunde den på isen lemnat,
+    Dränkt i sörjan stackars mannen?"
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Osannt du helt visst nu talar,
+    Hvart du bringat Lemminkäinen,
+    Hvart min son, den olycksfulla?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Rikligt matade jag mannen,
+    Fägnade jemväl med drycker,
+    Tills han blifvit väl förplägad;
+    Ställde så i båtens bakstam,
+    Till att styra utför forssar;
+    Kanske han i strömmen omkom,
+    Drunknade den oförvägne."
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Osannt du helt visst nu talar,
+    Hvart du bringat Lemminkäinen,
+    Hvart min son, den olycksfulla?
+    Tala ren och sveklös sanning,
+    Kom till sist med dina lögner,
+    Eller når dig nu förderfvet,
+    Säker död dig genast drabbar."
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Sände ut att elgar fånga,
+    Taga fast de stolta renar,
+    Stora hästar äfven tygla,
+    Spänna hingstar uti rede;
+    Sände så att svanen söka,
+    Att den helga fågeln fånga.
+    Icke sjelf jag ens kan ana,
+    Hvilket öde honom drabbat,
+    Hvilken död må honom träffat,
+    När ej än han höres komma,
+    Att en brud åt sig begära,
+    Att anhålla om en flicka."
+
+    Modren saknar den sig villat,
+    Söker den, som är försvunnen
+    Vintrarna med hala skidor,
+    Somrarna med lätta båtar.
+    Icke vet den arma modren,
+    Stackars mor, som honom vårdat,
+    Hvar nu hennes kött sig rörer,
+    Hvar nu hennes blod sig rullar,
+    Far till lands han, eller sjöleds,
+    Färdas han i stora skogen,
+    Vandrar han på kotte-backen,
+    Uppå ljungbevuxna heden,
+    Eller är på hafvets fjärdar,
+    På de vida, stora böljor.
+
+    Modren efter sonen söker,
+    Saknar den, som är försvunnen;
+    Springer såsom varg i skogen,
+    Far i vattnet såsom utter,
+    Såsom ekorre i furun,
+    Som en hermelin i stenrös,
+    Böjer träden, delar gräset,
+    Letar ibland ljungens rötter.
+
+    Vägen henne kom till möte.
+    Hon sig bugade för vägen:
+    "O du väg, som Gud har skapat!
+    Har du icke sett min gosse,
+    Blifvit gyllne äpplet varse,
+    Gyllne äpplet, silfver-stafven?"
+
+    Fyndigt henne vägen svarar:
+    "Icke sett, ej hört jag hafver;
+    Kanske är din son, den arme,
+    Vidt berömda, gyllne äpplet,
+    Uppå Hiisis brända moar,
+    I den onda maktens lågor,
+    Ställd med armarna i glödkol,
+    Näfvarne i heta askan."
+
+    Der hon efter sonen söker,
+    Söker der sitt gyllne äpple,
+    Söker der sin staf af silfver,
+    Böjer träden, delar gräset,
+    Letar ibland ljungens rötter,
+    Söker, men hon finner icke.
+
+    Månen henne kom till möte;
+    Hon sig bugade för månen:
+    "Måne, du som Gud har skapat!
+    Har du icke sett min gosse,
+    Blifvit gyllne äpplet varse,
+    Gyllne äpplet, silfver-stafven?"
+
+    Fyndigt henne månen svarar:
+    "Icke sett, ej hört jag hafver,
+    Kanske är din son, den arme,
+    Vidt berömda, gyllne äpplet,
+    Invid Nordens sista ända,
+    Uti vidt utsträckta Lappland,
+    * Hoppar der med knän på isen,
+    * Den med sina ben förkrossar
+    * Och dess skorpa sönderbråkar
+    I en liten fisklös insjö,
+    Der en abborre ej simmar."
+
+    Der hon efter sonen söker,
+    Söker der sitt gyllne äpple,
+    Söker der sin staf af silfver,
+    Böjer träden, delar gräset,
+    Söker ibland ljungens rötter,
+    Bland det fina höet letar.
+
+    Solen henne kom till möte,
+    Hon sig bugade för solen:
+    "O du sol, som Gud har danat,
+    Stråle, alstrad utaf Skaparn!
+    Har du icke sett min gosse,
+    Blifvit gyllne äpplet varse,
+    Gyllne äpplet, silfver-stafven?"
+
+    Något vet den sköna dagen,
+    Milda solen så förtäljer:
+    "Der är nu din son, den arme,
+    Vidt berömda gyllne äpplet,
+    Borta bakom nio hafven,
+    Och till hälften bakom tio,
+    I den svarta Tuoni-elfven,
+    Uti Manala det låga.
+    Han i forssen for med buller,
+    Skymtande med strömmen bortflöt;
+    Tufva är den usles hufvud,
+    Mannens fötter vide-grenar,
+    Köttet är en murken stubbe,
+    Torra grässtrån äro håren,
+    Och hans ögon kärrets tranbär."
+
+    Derpå Lemminkäinens moder
+    Gick till hammar-smeders verkstad:
+    "O du smed, min gode broder!
+    Smid åt mig af jern en räfsa
+    Med ett hundra famnars tenar
+    Och med skaft af dubbel storlek."
+
+    Får nu der en jernsmidd räfsa,
+    Ger sig så åstad att flyga,
+    Binder qvastar på till vingar,
+    Tar till stjert åt sig en spade,
+    Flyger fladdrande i luften
+    Öfver hela nio hafven
+    Och det tionde till hälften.
+    Blå var marken, träden röda,
+    Kärleksfärg betäckte lundar.
+    Flyger bort till Tuoni-elfven,
+    Hän till Manala, det låga.
+    Tager sedan sjelf till orda:
+    "O du sol, som Gud har danat,
+    Stråle, alstrad utaf Skaparn!
+    Lys en stund med varma strålar
+    Och en annan stund med heta,
+    Hetast lys den tredje stunden;
+    Sänk i sömn den tvära skaran.
+    Trötta Manalas befolkning."
+
+    Solen, hvilken Gud har danat,
+    Som af Skaparen är alstrad,
+    Flög som dufva utan hufvud,
+    Hade som vinglös fogel,
+    Flög så ned på björkens knyla,
+    Sänkte sig på krökta alen.
+    Sken en stund med varma strålar
+    Och en annan stund med heta,
+    Lyste hetast tredje stunden;
+    Söfde in den tvära skaran,
+    Tröttade Manala-folket.
+    Unga emot svärd sig stödde,
+    Gamla emot sina stafvar,
+    Medelålders män mot spjutskaft.
+    Flög så fladdrande i luften
+    Till sitt gamla ställe åter.
+    På den plats, der förr hon varit,
+    Upp på himmelen, den jemna.
+
+    Sjelf nu Lemminkäinens moder
+    Tog den jernbesmidda räfsan,
+    Gick i hafvet intill midjan,
+    I den öppna sjön till vaden,
+    Intill gördeln ned i böljan,
+    Drog så en gång längsmed elfven,
+    Drog en annan gång deröfver,
+    Än en tredje gång på snedden.
+    Men den tredje gången fastnar,
+    Kommen fram en sädeskärfve,
+    Vid den jernbesmidda räfsan.
+
+    Var dock ingen sädeskärfve,
+    Var den muntre Lemminkäinen,
+    Sjelf den sköne Kaukomieli.
+    Men han saknar något litet,
+    Tvenne händer och ett hufvud,
+    Många andra smärre stycken,
+    Ännu saknar lif den arme.
+
+    Åter Lemminkäinens moder
+    Börjar uti floden räfsa,
+    Först hon räfsar utmed strömmen,
+    Räfsar sedan uppför strömmen.
+    Hvad hon får af hand och hufvud,
+    Hvad af andra smärre stycken,
+    Deraf hon sin son nu bildar,
+    Fogar muntre Lemminkäinen.
+
+    Sade fordom äktad maka,
+    Länge sedan köpt värdinna:
+    "Ej blir karl af hädangången,
+    Af en drunknad man ej hjelte,
+    Mannen dött och köttet ruttnat,
+    Kasta bort i Tuoni-elfven,
+    Uti Manala det låga."
+
+    Det är Lemminkäinens moder,
+    Kastar ej sin son i elfven,
+    Hon sin vän blott troget vaggar,
+    Gungar den, hon såg så ofta,
+    Till det lif, som förr han ägde,
+    Åter till sin förra skepnad.
+    Tager sedan sjelf till orda:
+    "Hvadan läkedom må lända,
+    Hit en honungsdroppe hemtas,
+    Hvarmed jag den matta stärker,
+    Helar illa farna sonen?
+
+    Dädan rinne läkedomen,
+    Drype honungsdroppen neder:
+    Ifrån månen och från solen,
+    Utför Karlavagnens skuldror.
+    Der är tillförlitlig salva,
+    Botemedel alltid verksamt,
+    Ljuflig honungssaft der finnes,
+    Der finns äfven kraftig vätska,
+    Den får ock en oförmögen,
+    Den kan ock en orklös taga.
+
+    Mehiläinen, luftens fogel!
+    Flyg nu dit och skyndsamt ila
+    Öfver månen, öfver solen,
+    Längsmed Karlavagnens skuldror;
+    Flyg i Skaparns egna källrar,
+    I den stora fadrens kamrar.
+    Doppa vingen uti honung,
+    Vät din klädnad i det söta,
+    Dina fjädrar strö med ångor.
+    När du sedan återvänder,
+    Hemta honung med din vinge,
+    På din klädnad bär det söta,
+    Till att bota sjuka ställen,
+    Skölja bort de svåra plågor."
+
+    Derpå Lemminkäinens moder
+    Sjelf den matta mannen läkte,
+    Botade den illa farna.
+    Smorde honom första gången,
+    Nedtill var han redan helad;
+    Smorde honom andra gången,
+    Midt uppå ej kändes plåga;
+    Smorde sedan sista gången,
+    Ofvantill var smärtan svunnen.
+    Friskare han blef än fordom,
+    Bättre, än han förr ens varit.
+
+    Kom ett stöd från mossig tufva,
+    Höjde sig en man ur bottnet.
+
+
+
+
+Nionde Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Timrar sig en båt med vishet,
+    Fogar farkost medelst sången;
+    Botten-träd till båten felar,
+    Moder-träd till örlogs-skeppet.
+
+    Sig begifver träd att söka,
+    Leta efter ek i skogen,
+    Hugger så ett träd med yxen,
+    Ekens stam med jemna bladet;
+    Men till honom talar eken,
+    Så det goda trädet säger:
+    "Jag till botten-träd ej duger,
+    Ej till moder-träd i båten,
+    Ty i går mig arma hände,
+    Att en mask låg invid roten,
+    Och på denna dagen redan
+    Satt en korp uti min krona;
+    Blodig var dess mun och hufvud,
+    Halsen all med blod besudlad."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Vandrade än längre framåt,
+    Och han fann en tall på backen,
+    Fann ett furu-träd på klippan;
+    Fick deraf så båtens botten,
+    Moder-träd till örlogs-skeppet.
+
+    Timrar sig en båt med vishet,
+    Fogar farkost medelst sången,
+    Sjöng en dag och byggde bottnet,
+    Sjöng en annan, sidan fäste,
+    Sjöng ännu på tredje dagen,
+    Under det han högg på tullar,
+    Lade sido-träd till båten,
+    Timrade på roddar-bänkar.
+
+    Trenne ord dock honom brusto,
+    När han kom till sidans ända,
+    Hann till akter-bogens fogning
+    Högst i spetsen utaf båten,
+    Uti akter-stäfvens resning.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Börjar så att eftertänka.
+    Hvar han ord sig kunde lära,
+    Kunde få sig goda trollord.
+
+    Honom möter då en herde,
+    Denne så till orda tager:
+    "Dädan hundra ord du finge,
+    Tusen ämnen för att sjunga:
+    Ofvan ifrån svalors hjessa,
+    Ofvan ifrån gässens skuldror,
+    Ofvan hufvuden af svanor."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Gick nu att sig ord förskaffa.
+    Mycket svalor han förödde,
+    Dödade en hop af svanor
+    Och af gäss en ymnig skara.
+    Ej ett enda ord han erhöll,
+    Fick ej halfva ordet en gång.
+
+    Tänker sedan och begrundar:
+    Hundra ord der skulle finnas,
+    Tusen ämnen för att sjunga,
+    Under sommar-renens tunga,
+    På den hvita ekorns läppar.
+
+    Går att ord åt sig förskaffa,
+    Söka ämnen för att sjunga.
+    Strödde åkern full med renar,
+    Med ekorrar stora sparren.
+    Ej ett enda ord han erhöll,
+    Fick ej halfva ordet en gång.
+
+    Tänker åter och begrundar;
+    Dädan hundra ord jag finge,
+    Tusen ämnen för att sjunga:
+    Ifrån Tuoni-Gudens boning,
+    Ifrån Manala det låga.
+
+    Sig till Tuonela begifver
+    För att goda trollord hemta;
+    Stiger fram med lätta fötter,
+    Stiger en dag, stiger tvenne,
+    Redan på den tredje dagen
+    Kommer han till Tuoni-elfven.
+
+    Höjde då sin starka stämma,
+    Ropade vid Tuoni-elfven:
+    "Hemta båt, du Tuonis dotter!
+    Bringa flotta öfver elfven,
+    Att jag kommer öfver sundet,
+    Att jag öfver elfven slipper."
+
+    Tuoni-döttrarna, de svara,
+    Barnen i Manala säga:
+    "Båt skall härifrån väl hemtas,
+    När blott orsaken förtäljes,
+    Som till Manala dig bragte,
+    Förde hit till Tuonis boning,
+    Utan att dig sjukdom dödat,
+    Stort förderf dig bragt om lifvet,
+    Eller annan ofärd krossat."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Tuoni fört mig till Manala,
+    Tuoni bragt mig till sin boning."
+
+    Tuoni-döttrarna, de bannas,
+    Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
+    * "Lätt en bakslug man jag känner,
+    * Märker den, som osannt talar.
+    Bragte Tuoni till Manala,
+    Tuoni förde, då han kommer,
+    Manalainen, när han färdas;
+    Mullen skulle skoflas undan
+    Och en grop i jorden gräfvas;
+    Hvad har bragt dig till Manala?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Jernet bragt mig till Manala,
+    Stålet fört till Tuonis boning."
+
+    Tuoni-döttrarna, de bannas,
+    Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
+    * "Lätt en bakslug man jag känner,
+    * Märker den, som osannt talar:
+    Bragte jernet till Manala,
+    Stålet hit till Tuonis boning,
+    Blod från kläderna då runne,
+    Sorlade i röda strålar;
+    Hvad har bragt dig till Manala?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Elden bragt mig till Manala,
+    Lågan fört till Tuonis honing."
+
+    Tuoni-döttrarna, de bannas,
+    Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
+    * "Lätt en bakslug man jag känner,
+    * Marker den, som osannt talar:
+    Bragte elden till Manala,
+    Lågorna till Tuonis boning,
+    Kläderna af eld förbrändes,
+    Stode uti rök och låga;
+    Hvad har bragt dig till Manala?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Vattnet bragt mig till Manala,
+    Vattnet fört till Tuonis boning."
+
+    Tuoni-döttrarna, de bannas,
+    Manas jungfrur ifrigt träta:
+    * "Lätt en bakslug man jag känner,
+    * Märker den, som osannt talar:
+    Bragte vattnet till Manala,
+    Vattnet utför fållar runne,
+    Skulle strömma ned i vågor.
+    Dermed båt man icke hemtar,
+    För ej farkost öfver elfven;
+    Tala verklig sveklös sanning,
+    Kom till sist med dina lögner.
+    Hvad har bragt dig till Manala,
+    Fört till Tuoni-Gudens boning,
+    Då dig icke sjukdom dödat,
+    Stort förderf ej bragt om lifvet,
+    Och ej annan ofärd krossat?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Också vill jag sanning tala,
+    Litet gäckades jag endast:
+    Gjorde mig en båt med vishet,
+    Fogade med sång en farkost.
+    Sjöng en dag och byggde bottnet,
+    Sjöng en annan, sidan fäste,
+    Sjöng ännu på tredje dagen,
+    Under det jag högg på tullar,
+    Lade sido-träd till båten,
+    Timrade på roddar-bänkar.
+    Men nu trenne ord mig brusto,
+    När jag kom till sidans ända,
+    Hann till akter-bogens fogning
+    Högst i spetsen utaf båten,
+    Uti akter-stäfvens resning.
+    Jag till Tuonela nu kommit,
+    För att goda trollord lära.
+    Hemta båt, du Tuonis dotter,
+    Bringa farkost, barn af Kalma!
+    Att jag öfver sundet kommer,
+    Att jag slipper öfver elfven."
+
+    Båt nu hemtar Tuonis dotter,
+    För så mannen öfver sundet,
+    Öfver elfven honom hjelper.
+
+    Fägnar så med mat och drycker,
+    Lägger vandraren att hvila,
+    Mannen ligger, låtsar sofva.
+
+    Tuonis dotter, sned om hakan,
+    Sned om hakan, jernbefingrad,
+    Flicka, hvilken jern-tråd spinner,
+    Hon som gjuter garn af koppar,
+    Spann en not af hundra famnar,
+    Tusen famnar lång den gjorde,
+    På en enda natt om hösten,
+    På en enda sten i vattnet.
+
+    Tuonis son med krökta fingrar,
+    Krökta fingrar, jernbeknotad,
+    Hvilken nät af jern-tråd binder,
+    Han som not af koppar knyter,
+    Band en not af hundra famnar,
+    Tusen famnar lång den gjorde,
+    Uppå samma natt om hösten
+    Och på samma sten i vattnet.
+
+    Ut man sedan nätet kastar,
+    Kastar öfver Tuoni-elfven
+    Öfver elfven, längsmed elfven,
+
+    Kastar ännu snedt deröfver,
+    Att ej Wäinö måtte slippa,
+    Sig Uvantolainen reda,
+    Ej så länge tiden varar,
+    Klara månen ännu lyser,
+    Ifrån Tuoni-Gudens boning,
+    Eviga Manala-hemmet.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Såg nu ofärd honom hota,
+    Nödens dag förhanden vara;
+    Vågar sig till annat byta,
+    Dristar att förändra skepnad,
+    Går i hafvet, svart till färgen,
+    Rullar sig som sten i vattnet,
+    Såsom starr-gräs ut i hvassen.
+
+    Dödar hundrade foreller,
+    Tusen moder-fiskens alster,
+    Krälar med en jern-orms skepnad,
+    Slingrar sig som etter-ormen,
+    Far så öfver Tuoni elfven,
+    Genom nätet, bragt i floden.
+    Sade, dädan återkommen,
+    När från Tuonela han sluppit,
+    Åt den ungdom, som då växte,
+    Åt den skara, som sig höjde:
+    "Icke må du unga slägte,
+    Icke du, som sedan kommer,
+    Efter ord till Tuoni fara,
+    Söka trollord från Manala.
+    Många hafva sig begifvit,
+    Men ej många återkommit
+    Ifrån Tuoni-Gudens boning,
+    Eviga Manala-hemmet."
+
+    Dädan ej ett ord han erhöll,
+    Fick ej halfva ordet en gång.
+
+
+
+
+Tionde Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen,
+    När han ord ännu ej erhöll
+    Ifrån Tuoni-Gudens boning,
+    Eviga Manala hemmet,
+    Tänker allt uti sitt sinne,
+    I sitt hufvud jemt begrundar,
+    Hvar han ord sig kunde lära,
+    Kunde få sig goda trollord.
+
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Hundra ord väl skulle finnas,
+    Tusen ämnen för att sjunga,
+    Der hos Antero Wipunen,
+    Hos den åldrige Kaleva;
+    Men en väg man dit skall fördas,
+    Måste längs en gångstig vandra.
+    Alltför god är ej den vägen:
+    Först skall jag en sträcka springa
+    Uppå qvinno-nålars uddar,
+    Så skall jag en sträcka springa
+    Öfver männers hvassa klingor,
+    Än skall jag en sträcka springa
+    Öfver bett på hjeltars yxor."
+
+    Tiden nalkas nu att fara,
+    Vandra måste Wäinämöinen,
+    Liksom annars legohjonet,
+    Eller ock den lönta trälen.
+    Gick så uti smedens verkstad,
+    Yttrade ett ord ock sade:
+    "Hör nu smed, o Ilmarinen!
+    Smid af jern mig skor ock handskar,
+    Hamra mig af jern en skjorta,
+    Smid också ihop en jern-stång.
+    Gör en stål-stör mot betalning;
+    Innantill du stålet foga,
+    Och på yttre sidan jernet.
+    Nu jag far att ord mig lära,
+    Går att hemta sångens ämnen
+    Ifrån Kaleva den gamla,
+    Ifrån Antero Wipunen."
+
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Länge död Wipunen varit,
+    Länge Kaleva försvunnen
+    Med de fällor, dem han utlagt
+    Och de snaror, dem han gillrat.
+    Der ej tör ett ord du lära,
+    Få ej halfva ordet en gång."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Dock begaf sig, lydde icke;
+    Steg den första dagen varsamt
+    Öfver qvinno-nålars uddar,
+    Steg med tårdslös gång den andra
+    Öfver männers hvassa klingor,
+    Svängde sig den tredje dagen
+    Öfver bett på hjeltars yxor.
+
+    Wipunen i sånger kunnig
+    Länge ren i jorden legat,
+    Hvilat liflös uti mullen.
+    Aspen växte på hans skuldror,
+    Björken steg från tinningarna,
+    Alen sig från käken höjde,
+    Vide-busken nedom skägget,
+    Ifrån pannan ekorr-granen,
+    Furun barrklädd från hans tänder,
+    Tallen från hans fötter reslig.
+
+    Kom så gamle Wäinämöinen
+    Fällde aspen från hans skuldror,
+    Björken ifrån tinningarna,
+    Högg från käken stora alen,
+    Vide-busken nedom skägget,
+    Furu-trädet från hans tänder,
+    Stjelpte granen ifrån pannan,
+    Från hans skuldror stora tallen,
+    Dref den jernbesmidda stören
+    In uti det öppna gapet,
+    Uti käften, hvilken gnisslar.
+
+    Wipunen i sånger kunnig
+    Genast upp från sömnen vaknar;
+    Kände stören hårdt sig träffa,
+    Plågades af häftig smärta.
+    Bet det öfra, mjuka jernet
+    Uppå jernbesmidda stören,
+    Kunde dock ej bita stålet,
+    Icke äta jernets hjerta.
+    Öppnade sin mun än mera,
+    Bredde ut de vida käftar
+    För att sluka Wäinämöinen.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Kom i munnen på den vise,
+    I den starke mannens mage.
+    Dröjde länge på hans tunga,
+    Vräktes af och an i svalget,
+    Sjönk så slutligt ned i buken.
+
+    Skjortan der till smidja reder,
+    Gör af skjortans ärmar blåsbälg,
+    Pelsen till en pust anordnar,
+    Ordnar byxorna till bälgrör,
+    Strumporna till rörets mynning.
+    Knäet såsom städ han brukar,
+    Såsom hammare sin armbåg'
+    Och som tång sitt lilla finger.
+    Smider klappande med hammarn,
+    Städet klingar under slagen,
+    I den starke mannens mage,
+    I den maktförseddes sköte.
+
+    Wipunen i sånger kunnig
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Hvem bland männer kan du vara,
+    Hvilken utur hjeltars skara?
+    Hundra männer har jag slukat,
+    Bragt om lifvet tusen hjeltar,
+    Aldrig än din like funnit.
+    Kolen komma mig i munnen,
+    Bränderna på tungan sveda,
+    Jernets slagg i halsen stiger.
+
+    Hvadan, Hiisi, är du slungad,
+    Hvadan har du kommit, stygge,
+    Hvadan, djefvul, i mig farit,
+    När så samvetslöst du kommit,
+    Vandrat utan skam och blygsel
+    För att bita, för att fräta,
+    För att äta, för att gnaga?
+
+    Är du en af Skaparn alstrad,
+    En af Gud tillåten sjukdom,
+    Eller är för lön du tingad,
+    Rustad ut emot betalning?
+
+    Är du en af Skaparn alstrad
+    Och af Gud tillåten sjukdom,
+    Jag mig anförtror åt Skaparn
+    Och på Gud mig fast förlitar.
+    Gud ej öfverger den goda,
+    Skaparn ej förgör den vackra.
+
+    Men om du för lön är tingad
+    Rustad ut emot betalning,
+    Tör jag bringa dig att lönlös,
+    Penninglös ifrån mig löpa,
+    Vika hädan guld förutan.
+
+    Nog man dina anor känner,
+    Vet hur, listige, du uppväxt.
+    Är du Kalma ifrån grafven,
+    Djefvul från den helga jorden,
+    Ifrån mullen, hvilken pöser,
+    Från den ofta rörda jorden?
+    Har du stigit upp från vattnet,
+    Ifrån hafvets fradga runnit?
+    Är du utaf vinden vaggad,
+    Är af hafvets svall du drifven?
+
+    Hvadan har du plåga kommit,
+    Hvadan smitta råkat fastna?
+    Monn från stenar, monn från stubbar,
+    Eller ifrån gamla platser,
+    Ifrån bärbevuxna rösen,
+    Från de vise männers nejder,
+    Mössbeklädde karlars vågor,
+    Längst från trollmäns sanka mossor,
+    Vreda männers höga backar,
+    Från de gluppska hundars hemvist,
+    Ifrån bistra björnars iden,
+    Från den nejd, der räfvar skrika,
+    Ifrån harars parnings-ställen?
+
+    Gif dig, under, nu å färde,
+    Vik ifrån mig, landets plåga,
+    Förrän jag åt modren säger,
+    Yppar allt inför den gamla.
+    När jag upp din moder söker,
+    Finner ålderstegna qvinnan,
+    Du i dina plågor sväller,
+    Spricker än i egna lustar,
+    Klyfs i tvenne delar, snöde,
+    Krossas, skälm, i trenne stycken.
+
+    Ej min far i fordna dagar,
+    Ej den ålderstegne gubben
+    Efter trollmäns hug sig böjde,
+    Mutade med skänker Lappen,
+    Han allt vidrigt fick att vika,
+    Fick allt ondt att ta till flykten.
+
+    Skulle man i mig ej finnas,
+    Uti Ukkos son ej hjelte,
+    Finns det väl uti min broder,
+    Hvilken skyarna beherrskar,
+    Råder öfver himlens strömoln.
+    Dädan jag om hjelp anropar,
+    Dädan beder jag om bistånd:
+    Ofvan från den höga himlen,
+    Ned ifrån den låga jorden.
+    Mäktigt ropar jag i nöden,
+    Gifver upp ett skri, som ljuder
+    Genom jorden, genom marken,
+    Genom de sex granna locken
+    Och igenom nio himlar.
+
+    Ukko, du vid himla-midten,
+    Dunder-molnets nära granne!
+    Bringa hit en eldig klinga,
+    Räck åt mig ett svärd som gnistrar,
+    Så att jag den onda tuktar,
+    Stillar nidingen för evigt.
+
+    Stig ur vattnet hafs-gudinna,
+    Höj ur böljan blåa mössan,
+    Fina fallen upp från källan,
+    Rena anletet ur gruset;
+    Kom åt mig till hjelp och räddning,
+    Till ett stöd och mäktigt bistånd
+    Uti dessa hårda mödor,
+    Uti denna svåra plåga!
+
+    Kom, o skog, med dina kämpar,
+    Öken med ditt hela manskap,
+    Kom med allt ditt husfolk, djefvul,
+    Insjö med din barna-skara,
+    Kommen hundra man med slagsvärd,
+    Tusen jernbeklädde kämpar,
+    Att den svaga hjelten skydda,
+    För att hjelpa klena mannen!
+
+    Om ej det tillfyllest vore,
+    Hvadan beder jag om bistånd?
+    Finns det gammalt folk i verlden,
+    Varelser, som evigt lefvat?
+    Stig ur jorden, jordens moder,
+    Ifrån åkern, urhusbonde,
+    Ifrån marken alla svärdmän,
+    Alla ryttare från sanden,
+    För att hafva detta onda,
+    Denna plåga öfvervinna!
+
+    Kave, du naturens dotter,
+    O du herrliga, du sköna!
+    Du som förr från plågor friat,
+    Som besegrat svåra smärtor,
+    Kom att häfva dessa plågor,
+    Dessa svåra smärtor kufva.
+
+    Om ej det tillfyllest vore,
+    Må hit någon Gud då komma,
+    Tusental af djeflar hasta,
+    Att från alla plågor fria,
+    Kufva alla svåra smärtor,
+    Allt det onda öfvervinna.
+
+    Vik nu stygge ur mitt sköte,
+    Ur min lefver landets plåga.
+    Rum för dig der icke finnes,
+    Om du äfven rum behöfde;
+    Slå ditt läger annorstädes,
+    Flytta längre bort din boning.
+    Hvart skall jag nu dig besvärja,
+    Hvart dig mana och förvisa?
+    Om du är af andra utsänd,
+    Är en pil af andra skjuten,
+    Sök då att till hemmet komma,
+    Hasta bort till görarns nejder,
+    I dess sköte, som dig hitsändt
+    Rör dig, såsom snabba hunden,
+    Ila hän, som eldens gnista;
+    Såsom tupp du flyg till tåget
+    Och till gården såsom kyckling,
+    Störta hästen uti spiltan,
+    Den behornade vid krubban,
+    Nacken vrid i krok på öket,
+    Nedtryck hornen uti smutsen,
+    Svansen emot fähus-golfvet.
+    När du sen till stugan kommer,
+    Gå på händerna i tröskeln
+    Och i farstu-dörrn på knäna.
+    Ifrån skuldfritt folk dig bortvänd,
+    Gå förbi dem, som ej skada,
+    Rusa mot dem, som dig mana,
+    Störta mot dem, som dig sända.
+    Uti vristen dem så fatta,
+    Hugg dem bakuppå i foten,
+    Grip i hälen, der den smalnar,
+    I de minsta tår på foten.
+    Kasta djeflarna i elden,
+    Husets värdar längst från hörnet,
+    Dess värdinnor ifrån dörrvrån
+    Och från golfvets midt de späda.
+    Drif i elden mun och hufvud
+    Ställ mot fältet deras nackar,
+    Ögonen i hufvet omvänd,
+    Nackarna i blinken kringvrid,
+    Knåda blod i deras skuldror,
+    Rör om tarmarna i magen,
+    Koka lungorna i bröstet,
+    Sätt i skakning deras hufvu'n,
+    Bringa benen uti dallring,
+    Gör ett slut på deras flåsning.
+
+    Men ej må jag på dig lägga
+    Alltför fula värf att sköta;
+    Jag skall endast dig nu mana
+    Att med värden qvällsvard spisa,
+    Äta frukost med värdinnan,
+    Med din husmor äggets smulor,
+    Middag med allt öfrigt husfolk.
+    Der har du en far, som gråter,
+    Ålderstigen far, som klagar,
+    Broder, hvilken tårar gjuter,
+    Och en mor, som bittert sörjer.
+
+    Tag dig mössa utaf Hiisi,
+    Hufvudbonad af den onde,
+    Till att färdas öfver hafven,
+    Öfver smärre sjöar halka.
+    Skaffa dig af Hiisi skidor,
+    Alträds-skidor utaf Lempo
+    Och en staf af onde mannen,
+    Att på Hiisis marker skida,
+    Sväfva öfver Lempos lunder.
+
+    Men om skjuts du skulle önska,
+    Bedja om en häst till åkning,
+    Tag dig då en häst af Hiisi,
+    Välj en fåle ifrån berget.
+    Ståtlig häst hos Hiisi finnes,
+    Häst med eldröd man i fjället,
+    För en ryttare förträfflig,
+    För den man, som hårdt vill åka.
+    Hästens eldman gnistor sprider,
+    Ifrån munnen frusta lågor,
+    Utaf jern dess hofvar äro,
+    Fötterna af fasta stålet.
+    Hästens fötter halka icke,
+    Icke snafva hingstens hofvar,
+    Hvarken uti luftens halka,
+    Eller uppå Kalmas glanskis.
+
+    Om ej det tillfyllest vore,
+    Tag af egen slägt dig skidor,
+    Dina anförvandters hästar
+    Och din broders röda farkost,
+    Att till hemmet återvända,
+    Seglande med båt på vattnet,
+    Farande med häst på landet
+    Och med skidor utför backar.
+
+    Är du Kalma ifrån grafven,
+    Djefvul från den helga jorden,
+    Dit skall jag då dig besvärja,
+    Mana dig och dig förvisa,
+    Uti mullen, hvilken pöser,
+    I den jord, som ofta röres,
+    Hvari folket nederfallit,
+    Dit den starka hopen störtat.
+
+    Har du upp ut vattnet stigit,
+    Runnit utur hafvets fradga,
+    Dit jag åter dig besvärjer,
+    Manar dig och dig förvisar,
+    Ut på hafvets stora yta,
+    På den vida öppna fjärden,
+    Bort till Nordens sista ända,
+    För att det af vinden vaggas,
+    Blänka i det lugna vattnet,
+    Af den dunkla vågen skakas.
+
+    Är du utaf vinden vaggad,
+    Drifven hit af luftens brusning,
+    Må du vindens väg beträda,
+    Samma stråt, som vårens ilar.
+    Bör dig såsom snabba hunden,
+    Ila hän som blåa pilen,
+    Flyg, som eldens gnista flyger.
+
+    Dit jag äfven dig besvärjer,
+    Till de fält, der elgar fångas,
+    Bort till harars parnings-ställen,
+    Till den nejd, der räfvar skrika,
+    Uti björnars stenrös-grottor,
+    Kamrar, gjorda utaf hällar,
+    Bort till låga, sanka dälder,
+    Till de kärr, som aldrig tina,
+    In i ständigt öppna källor,
+    Källor med de mjuka bräddar,
+    Derifrån ej mer du slipper,
+    Aldrig någonsin dig reder.
+
+    Dit jag äfven dig besvärjet,
+    Till de döda menskors hemvist,
+    I de hädangångnas boning,
+    Der i svepning liken ligga;
+    Och till Nordens sista ända,
+    Lapplands ödemark den vida,
+    Uti strida Rutja-forssen,
+    Hvirfveln, som af lågor sjuder,
+    Dit brådstupa träden falla,
+    Tallar rulla ned med rötter,
+    Furar sig med toppar störta,
+    Krökta furar helt och hållet,
+    Med sin rot de stora furar,
+    Tallarna med rika kronor.
+
+    Om du det ännu ej lyder,
+    Tar jag isbelagda handskar,
+    Tager mina orma-vantar,
+    Skaffar mig af örnen näfvar,
+    Hvassa klor af blod-utsugarn,
+    Tänger af den gluppska fogeln,
+    Utaf höken fotens grenar.
+    Hvarmed jag den onda tuktar,
+    Stillar nidingen for evigt.
+
+    Nu är tid för dig att vika,
+    Stunden kommen att mig lemna,
+    Ögonblicket till att bortgå
+    Och ett skapadt ting ej skada,
+    Andligt väsen ej besudla.
+
+    Gif dig, vidrige, å färde,
+    Drag dig, onde man, på flykten,
+    Förr än dagen åter randas,
+    Gudens morgonrodnad uppgår,
+    Solen uppå fästet stiger;
+    Fly förr än jag orda börjar,
+    Sinnet mig att tala bjuder.
+
+    Kunskap må om Gud nu komma,
+    Herren må sin hjelp förläna.
+    När man förr om Gud fick kunskap
+    Och sitt bistånd Herren länte,
+    Bergen då af smör blott runno,
+    Fetma flöt från klippors hällar,
+    Sjöar liksom höfter dröpo.
+    Höga länder ned sig sänkte,
+    Låga länder upp sig höjde,
+    Fälten rördes, bergen skaktes,
+    Kopparbergen häftigt skälfde,
+    Tornen störtade till marken.
+
+    Så må äfven du dig röra,
+    Så du onde från mig vika.
+    Rör dig, när man om dig rörer,
+    Skaka på dig, när du skakas."
+
+    Sjelf nu gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Godt för mig är här att lefva,
+    Nöjsamt tiden jag fördrifver,
+    Ljufligt smakar mig din lefver,
+    God är lungan till att koka,
+    Flottet kan som mat förtäras.
+    Icke ger jag mig å färde,
+    Skiljes aldrig här i verlden,
+    Om jag ej får ord förnimma,
+    Goda trollord af dig lära,
+    Höra ord, så vidt mig lyster,
+    Tusen ämnen för att sjunga."
+
+    Wipunen i sånger kunnig,
+    Med en visdom stor i munnen,
+    Obegränsad makt i bröstet,
+    Väldig sång-kraft uti magen,
+    Öppnar orduppfylda kistan,
+    Låter upp sin sångar-låda,
+    För att sjunga goda qväden,
+    Fram de bästa sånger lägga.
+
+    Icke tryta ord till orden,
+    Sånger genom sång ej minskas,
+    Förr det tryter sten i klippor,
+    Uti floder stilla vatten,
+    Abbor-fiskar uti sjöar
+    I Aluejärvi böljor.
+
+    Sjöng så dagar utan ända,
+    Ena natten på den andra,
+    Ord af honom fordom fångna,
+    Sångens ämnen, dem han lärt sig,
+    Medan fällorna han utlagt,
+    Då han gillrat sina snaror.
+
+    Ursprungsord han sjöng grundenligt,
+    Enligt ämnet vishets-runor.
+    Solen stadnade att höra,
+    Månen att på honom lyssna,
+    Karlavagnen att sig lära:
+    Stadnade ock fjärdens böljor,
+    Vågorna i vikens böjning,
+    Floder hörde upp att svalla,
+    Brusade ej Rutja-forssen,
+    Wuoksen hejdades i loppet,
+    Jordans böljor stodo stilla.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Får nu ord omsider höra,
+    Får sig goda trollord lära.
+    Hundratal af ord han hörde,
+    Tusen ämnen för att sjunga
+    Ifrån munnen på Wipunen,
+    Från den starke mannens sköte,
+    Från den maktförseddes mage.
+
+    Wipunen i sånger kunnig
+    Spottar från sin mages fängsel
+    Ut den gamla Wäinämöinen.
+    Så den gamle Wäinämöinen
+    Kom ur munnen på den vise,
+    Från den starke mannens sköte,
+    Från den maktförseddes mage.
+
+    Gick derpå i smedens verkstad,
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Fick omsider ord du höra,
+    Lära dig de goda trollord,
+    Hvarmed båtens sida redes
+    Akterbogen sammanfästes,
+    Bräderna i fören fogas?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Ord jag fick omsider höra,
+    Fick mig goda trollord lära;
+    Hundratal af ord jag hörde,
+    Tusen ämnen för att sjunga."
+
+    Derpå till sin båt han träder,
+    Får sin vackra farkost färdig,
+    Båten utaf träd i ordning.
+    Lemnar båten på dess rullar,
+    Nya skeppet på dess spånor.
+
+
+
+
+Elfte Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    For att fria till en jungfru,
+    Till en mö med smyckad panna
+    Uti Pohjola det mörka,
+    I den by, der männer dräpas
+    Och i hafvet hjeltar dränkas.
+
+    Sköt han ut sin båt på vattnet,
+    Nya skeppet uppå böljan,
+    Ofvan från de glatta rullor,
+    Från de släta furu-stockar.
+    Reste mäster på sitt fartyg,
+    Som uppå en bergshöjd tallar,
+    Hissade i masten segel,
+    Såsom granar på en kulle.
+    Steg så sjelf ombord på skeppet,
+    Gick uti sitt nya fartyg,
+    Styrde sedan ut på hafvet,
+    Klöf den blåa fjärdens böljor
+    Med det stora vackra skeppet,
+    Med den nya, röda båten.
+
+    Vinden blåste uti seglet,
+    Vårens vind hans fartyg framdref.
+    Redan seglar furu-skeppet,
+    Hundrabrädigt fartyg flyter
+    Vid den dimomhöljda udden,
+    Vid den skogbeväxta holmen.
+
+    Fanns på ön en jungfru Anni,
+    Smeden Ilmarinens syster.
+    Råkade sitt byke trampa,
+    Tvätta kläder invid stranden
+    På den vackra bryggans ända,
+    Ytterst på den röda färjan.
+
+    Vände sig och såg omkring sig
+    Öfverallt i blida rymden;
+    Kastade sin blick på fjärden,
+    Vände hufvudet åt söder,
+    Varseblef en skymt på hafvet,
+    Såg en strimma blå på böljan.
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Hvad kan strimma blå du vara,
+    Som på hafvets böljor skymtar?
+
+    Om du är af gäss en skara,
+    Eller ock en prydlig andskock,
+    Eller annan väldig fogel,
+    Må du breda dina vingar
+    Och mot höga himlen flyga.
+
+    Om du är en svärm af fiskar,
+    Eller ock ett laxrikt sjögrund,
+    Eller någon större sikart,
+    Må du simma, neråt sänkas,
+    Dra dig under vattenbrynet.
+
+    Skulle du ett stengrund vara,
+    Någon klippa ut' i hafvet,
+    Eller ock en vatten-ruska,
+    Må du sköljas då af vatten,
+    Öfverhöljas af en störtvåg.
+
+    Om du är en båt från hemmet,
+    Farkost, som min broder timrat,
+    Må du vända fören hemåt,
+    Emot egna landnings-ställen,
+    Aktern emot andra hamnar.
+
+    Om du är en bya-farkost,
+    Må du åter utåt simma,
+    Emot andra landnings-ställen,
+    Vändande din bakstam hitåt.
+
+    Är du Wäinämöinens farkost,
+    Den evärdelige sångarns,
+    Närma dig då hit till stranden,
+    Segla när mig till ett samtal,
+    Tag ett ord, bär hit ett annat,
+    Låt i ro ett tredje talas."
+
+    Båten var nu Wäinämöinens,
+    Den evärdelige sångarns,
+    Och den nalkades till stranden,
+    Närmade sig till ett samtal,
+    Tog ett ord, bar bort ett annat,
+    Lät i ro ett tredje talas.
+
+    Det var holmens jungfru Anni,
+    Smeden Ilmarinens syster,
+    Talte så till vandringsmannen,
+    Sporde honom om hans resa:
+    "Hvart, o Wäinämöinen far du,
+    Styr din kosa, vattnets älskling.
+    Far så grannklädd, landets prydnad?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Har mig ämnat ut på laxfångst,
+    Ville se, hur fisken leker
+    Der vid Tuoni-elfvens stränder,
+    Uti Manala det låga."
+
+    Holmens jungfru Anni åter
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Lätt en bakslug man jag känner,
+    Märker den som osannt talar.
+    Annorlunda förr min fader,
+    Annorlunda gamle farfar
+    Plägade på laxfångst fara,
+    Lade ut att fånga taimen.
+    Utaf nät hans farkost fylldes,
+    Full var båten utaf bragder;
+    Stötel-stängerna på bottnet,
+    Ljuster-jernen under bågen,
+    Gyllne nålarna i fören.
+    Hvart då far du Wäinämöinen,
+    Färdas nu Uvantolainen?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Ämnade mig ut på gåsjagt,
+    For till skimmervingars lekort
+    För att fånga dregelnäbbar
+    Från de sund, der köpmän fördas,
+    Från det vida, öppna hafvet"
+
+    Åter sade jungfrun Anni,
+    Tennbriskprydda flickan talte:
+    "Så en bakslug man jag känner,
+    Märker den, som osannt talar;
+    Annorlunda förr min fader,
+    Annorlunda gamle farfar
+    Plägade till gåsjagt färdas,
+    For till skimmervinge-leken
+    För att fånga dregelnäbbar.
+    Dragen var då sköna bågen,
+    Starka fjäder-stålet tillspändt,
+    Gråa skallet låg i båten,
+    Kopplad var den svarta hunden,
+    Men kring stränderna sprang rackan,
+    Valpen flög längs strandens stenar.
+    Hvart då far du Wäinämöinen,
+    Färdas nu Uvantolainen?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Kom, o flicka, ned i båten,
+    Stig uti min farkost, jungfru!
+    Då vill sanningen jag säga,
+    Tala verklig, sveklös sanning."
+
+    Anni fortfor oupphörligt,
+    Tennbriskprydda flickan talte:
+    "Stormen i din båt må komma,
+    Vårens ilar i din farkost.
+    Upp och ned jag båten vänder,
+    Låter så af vattnet drifvas,
+    Om jag ej bestämdt får veta,
+    Hvart du Wäinämöinen färdas.
+    Säg då en gång verklig sanning,
+    Låt mig mer ej lögner höra."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Också vill jag sanning tala,
+    Litet gäckades jag endast:
+    Jag har farit för att fria
+    Till den hårbeprydda jungfrun
+    Uti Pohjola det mörka,
+    I det mulna Sariola,
+    I den by, der männer dräpas,
+    Hjeltar dränkas uti hafvet."
+
+    Det var holmens jungfru Anni,
+    Smeden Ilmarinens syster,
+    När hon sanningen förnummit,
+    Hört en verklig, sveklös sanning,
+    Lemnade sitt byke obykt,
+    Hann ej kläderna mer skölja.
+    Samlade sin klädnings-fållar,
+    Bar dem upp med sina händer,
+    Sprang så hem förutan dröjsmål,
+    Ilade åstad på gården,
+    Gick från gården in i stugan,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Hör mig smed, o Ilmarinen,
+    Frände, barn af samma moder!
+    Smid mig nu en liten spole,
+    Smid mig några granna ringar,
+    Två par eller tre örhängen,
+    Fem, sex kedjor till min gördel,
+    Och jag säger sanna saker,
+
+    Yppar för dig verklig sanning.
+    Långa sommarn skor du hästen,
+    Smider hofjern hela vintern,
+    Ämnar dig på färd att fria,
+    Tänker fara hän till Pohja;
+    Men en mera slug nu färdas,
+    Förekommer dig och bortför
+    Den med hundra marker lösta,
+    Den med tusende betalta,
+    Den du vintrar två har tingat,
+    Friat till i trenne somrar.
+    Der nu fördas Wäinämöinen,
+    Far uppå det blåa hafvet
+    Uti båtens gyllne bakstam.
+    Stödd mot rodrets krökta ända,
+    Bort till Pohjola det mörka,
+    Till det mulna Sariola."
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Släggan slintade ur handen,
+    Tången föll ifrån hans fingrar
+    Och han hof sin röst och sade:
+    "Anni du min lilla syster!
+    Smida vill jag dig en spole,
+    Prydliga och nätta ringar,
+    Två par eller tre örhängen,
+    Fem, sex kedjor till din gördel;
+    Men ett bad i hast du tillred,
+    Så att det ej någon märker,
+    Skaffa äfven lut en smula,
+    Laga litet slipprig såpa,
+    Hvarmed denna bofink tvår sig,
+    Denna snösparf ren sig tvättar
+    Från höstgamla smidje-sotet,
+    Vinterstjocka hammar-slagget."
+
+    Det var holmens jungfru Anni,
+    Smeden Ilmarinens syster,
+    Eldade med snabbhet badstu'n,
+    Utan att det någon märkte;
+    Värmde den med aspveds klabbar,
+    Med småklufna, korta spjelkar,
+    Bar så vatten ifrån källan,
+    Från den vasslesöta källan,
+    Bröt en qvast från unga skogen,
+    Liten kärleks-qvast ur lunden;
+    Gjorde sedan lut af surmjölk,
+    Lagade af benmärg såpa,
+    Såpa, som var lätt att löddras,
+    Kunde mannens hufvud rentvå.
+
+    Sjelf gick smeden Ilmarinen
+    Skyndsamt in uti sin smidja,
+    Smidde snart, hvad jungfrun önskat,
+    Färdiggjorde gördel-krokar,
+    Under det man badstu'n värmde,
+    Medan man om bad besörjde.
+    Sedan badar han tillräckligt,
+    Sköljer sig med vatten, renas
+    Från höstgamla smidje-sotet,
+    Vinterstjocka hammar-slagget,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Anni du min lilla syster!
+    Hemta hit en linne-skjorta
+    För min kropp från svett befriad,
+    För det obetäckta hullet;
+    Hemta sedan snäfva byxor
+    Uppå mina torra vador,
+    Mina ben från såpa fria;
+    Gif mig ock min blåa klädning
+    Öfver fina linne-skjortan;
+    Gif kaftanen utaf kläde
+    Ofvanpå den blåa rocken;
+    Tag ännu mitt lena bälte
+    Till att gjorda om kaftanen;
+    Hemta sist min sammets-mössa,
+    Hvilken upp i molnen susar,
+    Som igenom skogen skymtar,
+    Sök den för mitt torra hufvud."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Tog af guld hvad mössan rymde,
+    Tog hattkupan full af silfver;
+    Stack sin fåle nu i redet,
+    Eldröd häst emellan stänger.
+    Sjelf sig så i släden satte,
+    Höjde sig i granna korgen,
+    Manade sin häst att springa,
+    Den hvitmanige att skynda.
+    Hingsten sprang, det led med färden,
+    Släden rördes, stranden fräste.
+
+    Åker fram med gny och buller
+    Längsmed reflarna i hafvet,
+    Färdas invid Simo-sunden,
+    På de albevuxna höjder,
+    Och nu skäller gråa hunden,
+    Borgens portvakt höres gläffsa.
+
+    Tog då Pohjas värd till orda:
+    "Gå nu ut och se, min dotter,
+    Hvarför gråa hunden skäller,
+    Hvarför borgens portvakt gläffsar."
+    Dottren svarade och sade:
+    "Ej jag hinner nu min fader,
+    Stor är stenen, som jag malar,
+    Stenen stor, men fint är mjölet,
+    Sjelf är orklös den, som malar."
+
+    Åter sade Pohja-värden:
+    "Gå då du att se, min hustru,
+    Hvarför gråa hunden skäller,
+    Hvarför borgens portvakt gläffsar."
+
+    Hustrun svarade och sade:
+    "Gerna skulle jag ej hinna,
+    Tjockt är brödet, som jag bakar,
+    Brödet tjockt, men fint är mjölet,
+    Sjelf är orklös den, som bakar."
+
+    Yttrade nu Pohja-värden:
+    "Alltid har ju brådt en qvinna
+    Och en flicka att bestyra,
+    Om hon ock på sängen låge;
+    Gå derför att se, du gosse."
+
+    Gossen svarade och sade:
+    "Gå du sjelf och se, min fader,
+    Ty jag hinner ändå icke,
+    Har en trafve stor att hugga,
+    Trafve stor och fina klabbar,
+    Sjelf är huggarn svag och orklös."
+
+    Ännu skällde gråa hunden,
+    Borgens ullsvans gnällde flitigt,
+    Klaga hördes holmens gårdvard,
+    Sittande på åker-renen,
+    Svängande sin svans mot jorden.
+
+    Tog till orda Pohja-värden:
+    "Fåfängt skäller ej vår grå hund,
+    Fåfängt borgens vakt ej gläffsar,
+    Gnäller icke utan orsak,
+    Morrar ej åt skogens furur."
+
+    Går nu sjelf att se och vandrar
+    Till den sista åker-renen,
+    Till det längst belägna fältet
+    Kastade sin blick åt vester,
+    Vände hufvudet mot solen;
+    Ser nu klart och tydligt skälet,
+    Hvarför gråa hunden skällde,
+    Markens täckhet hördes klaga
+    Och den svarta svansen svängdes.
+    Man med brokig släde åker,
+    Far om Simo-holmen landvärts,
+    Och med väldigt fartyg seglar
+    Sjövärts utom Lempi-viken.
+
+    Derpå värden sjelf i Pohja
+    Skyndsamt in i stugan stiger,
+    Träder under takets hvälfning,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Främmande nu till oss nalkas,
+    Komma på det blåa hafvet."
+
+    Pohja-dottren, Pohja-hustrun
+    Skyndsamt ut på gården gingo,
+    Skådade åt stora fjärden,
+    Hufvudet åt solen vände,
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Främmande, som der nu komma,
+    Komma till oss för att fria.
+    Hvem, min dotter, vill du taga?
+    Den som der med hästen åker,
+    Ilar fram i brokig släde,
+    Far om Simo-holmen landvärts,
+    Han är smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn;
+    Medför guld, hvad mössan rymmer,
+    Har hattkupan full af silfver.
+    Den som stora båten styrer,
+    Seglar på det röda skeppet,
+    Sjövarts utom Lempi-viken,
+    Är den gamle Wäinämöinen,
+    Den evärdelige siarn;
+    Medför penningar på skeppet,
+    Hemtar skatter med sitt fartyg.
+    Må du taga den, min dotter,
+    Som för penningar på skeppet.
+    Hemtar skatter med sitt fartyg;
+    Mera rådfull är den gamle,
+    Om mer rask den unge synes."
+
+    Jungfrun svarade och sade:
+    "O min moder, som mig fostrat,
+    Du som vårdat har min barndom!
+    Ännu ej till denna dagen
+    Man för penningar oss bortsålt;
+    Utan penningar vi lemnats
+    Åt de männer, som begärt oss,
+    Karlar, hvilka till oss friat.
+    Den jag ville ta, min moder!
+    Som det goda Sampo hopsmidt.
+    Hvilken granna locket hamrat."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Hinner förr till Pohja-gården,
+    Skyndsamt in i stugan stiger,
+    Träder under takets hvälfning,
+    Börjar sedan sjelf att orda
+    Framför dörren, under sparren,
+    Der man kittlarna betäcker,
+    Tager mössan af sitt hufvud,
+    Handskarna från handen löser.
+    Höjande sin röst han sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Finnes här för mig en jungfru,
+    Flicka till min lifstids maka,
+    Till en dufva vid min sida,
+    För att bädden åt mig reda,
+    Ordna vackert hufvud-kudden?"
+
+    Nu den sköna Pohja-dottren,
+    Landets ära, vattnets prydnad,
+    Skyndade sig sjelf att svara:
+    "Föga prisar jag en sjöman
+    Och en ålderstegen gubbe;
+    Hafvets stormar rubba sinnet,
+    Vårens ilar skada hjernan,
+    Till förtret man tar en gammal,
+    Till besvär en åldrig make.
+    Här ej finnes någon jungfru,
+    Flicka till din lifstids maka,
+    Till en dufva vid din sida,
+    För att åt dig bädden reda,
+    Ordna vackert hufvud-kudden."
+
+
+
+
+Tolfte Runan.
+
+
+    Sjelf nu smeden Ilmarinen
+    Skyndsamt in i stugan stiger,
+    Träder under takets hvälfning,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Är nu redo mön, för den jag
+    Vakat har och skulle vaka?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Redo flickan är, för den du
+    Vakat har och skulle vaka,
+    När du huggorms-åkern plöjer,
+    Vänder ormuppfylda fältet.
+    Samma åker redan ofta
+    Hiisi börjat på att plöja
+    Med af koppar smidda billar,
+    Med den hvassa eldbetts-plogen;
+    Städse dock min son, den arme
+    Lemnat åkern plöjd till hälften."
+
+    Nu ej vågar Ilmarinen
+    Gripa verket an med fingrar,
+    Arbetet med händer öfva,
+    Utan jernbesmidda vantar,
+    Handskar utaf stenar gjorda.
+    Tager jernbesmidda vantar,
+    Handskar utaf stenar gjorda;
+    Sedan smider han sig jernskor,
+    Gör af stål till benen brynjor,
+    Kläder sig i koppar-skjorta,
+    Stålsmidt bälte på sig spänner.
+    Så han plöjer huggorms-åkern,
+    Fårar ormuppfylda fältet
+    Och med plogens billar lyftar
+    Ormar på de vända tegar.
+    Säger dädan återkommen:
+    "Plöjt jag har nu huggorms-åkern,
+    Fårat ormuppfylda marken.
+    Fältet vändt det ormbetäckta,
+    Är nu redo mön, för den jag
+    Vakat har och skulle vaka?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Redo flickan är, för den du
+    Vakat har och skulle vaka,
+    När du skogens vargar betslar,
+    Tyglar björnarna på fältet
+    Ständigt mina kor de skingrat,
+    Dödat stoen för mig arma."
+
+    Straxt nu smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn
+    Gör af stål åt djuren betsel
+    Och af jern dem grimmor smider.
+    Betslade så skogens vargar,
+    Band med grimma fältets björnar,
+    Stack i vargars munnar betslen,
+    Grimmorna kring björnars hufvun,
+    Sade dädan återkommen:
+    "Plöjt jag har nu huggorms-åkern,
+    Fältet vändt det ormbetäckta,
+    Ormuppfylda marken fårat;
+    Skogens vargar har jag betslat,
+    Tyglat björnarna på fältet.
+    Är nu redo mön, för den jag
+    Vakat har och skulle vaka?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Redo flickan är, för den du
+    Vakat har och skulle vaka,
+    När du fångar först en fjällfisk.
+    Väldig gädda, snabb att simma,
+    Ifrån Tuoni-flodens bölja,
+    Ifrån Manala det låga,
+    Fångat nät och not förutan,
+    Utan alla andra redskap;
+    Hundra männer har den slukat,
+    Bragt om lifvet tusen hjeltar."
+
+    Ren i trångmål råkar smeden
+    Finner arbetet besvärligt.
+    Hamrar sig en eldig hafs-örn,
+    Fogel stark och hvit till färgen;
+    Örnens klor af jern han smidde
+    Bildade af stål dess tänger,
+    Band sig sedan fast vid vingen,
+    Der som vingens ben sig slutar.
+
+    Flaxande nu örnen flyger,
+    Ilar bort till Tuoni-elfven.
+    Ena vingen klyfver vattnet,
+    Himlarna den andra vidrör,
+    Näbben stöter emot klippor
+    Och till hafvet klorna räcka.
+    Flög nu hän att fånga gäddan,
+    Fisken med de grymma tänder.
+
+    Slingrande ses gäddan komma,
+    Vattnets hund i bugter skrida.
+    Gäddan är ej af de minsta,
+    Icke heller af de största;
+    Tvenne yxskaft lång är tungan,
+    Tänderna af räfsans storlek,
+    Gapet är som trenne forssar,
+    Forssar sju dess ryggrad liknar.
+
+    Örnen flyger, stadnar stundom,
+    Luftens fogel ned sig svingar.
+    Örnen är ej af de minsta,
+    Icke heller af de största.
+    Hundra famnar vid är munnen
+    Örnens gap sex forssar liknar,
+    Af fem yxskafts längd är tungan,
+    Klorna med fem lior lika.
+    Ena vingen himlen vidrör
+    Och den andra vattnets yta.
+
+    Flyger ömsom, ömsom stadnar,
+    Vänder sig, med ögat spejar,
+    Varsnar så den stora gäddan,
+    Rörliga och feta fisken.
+    Efter den nu örnen spänner,
+    Rusar på dess rygg med klorna.
+
+    Stora fjällbelagda gäddan,
+    Rörliga och feta fisken
+    Trycker örnens starka vingben
+    Ned inunder klara vattnet.
+    Örnen stiger upp mot himlen,
+    Höjer sig i luftens rymder.
+    Lyftar af det svarta gruset
+    Ofvan klara vattnets yta.
+
+    Flyger ömsom, ömsom stadnar
+    Än en annan gång försöker;
+    Högg af sina klor den ena
+    Fast i grymma gäddans skuldror,
+    Uti vatten-hundens refben;
+    Högg af sina klor den andra
+    Vid en klippas fasta jernvägg,
+    In i sidan af ett stålberg.
+    Men dess klo från stenen slintar,
+    Återstudsar ifrån klippan;
+    Gäddan dyker ned i vågen.
+    Vattnets starka djur sig sliter
+    Ifrån klorna uppå örnen,
+    Från den starka fogelns näfvar.
+
+    Örnen med de starka jernklor
+    Tredje gången än försöker;
+    Lyckades nu hugga säkert,
+    Högg med sina klor i fisken.
+    Fick så gäddan uti klorna
+    Vatten-banden uti näfven;
+    Lyftar så den stora gäddan
+    Drager vattnets djur, det starka,
+    Ifrån flodens djupa böljor
+    På det klara vattnets yta.
+
+    Lyftar gäddan högre uppåt,
+    Höjer ännu derutöfver,
+    Upp på ollon-ekens grenar,
+    Uti breda tallens krona.
+
+    För så gäddan högre uppåt,
+    Lyftar fisken ifrån trädet
+    Upp till långa molnets ända,
+    Randen af den långa bågen.
+    Skyar rördes, himlar hveno,
+    Luftens lock i lutning bragtes,
+    Sönder brast för Ukko bågen
+    Och behornad spets för Månen.
+
+    Fick så smeden Ilmarinen
+    Stora, fjällbelagda gäddan,
+    Rörliga och feta fisken
+    Ifrån Tuoni-flodens böljor,
+    Ifrån Manala, det låga.
+    Vattnet liknade ej vatten
+    För de fjäll, som gäddan lemnat,
+    Luften såsom luft ej kändes
+    För de fjädrar, örnen bortfällt.
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Drager fram sin knif ur slidan,
+    För att gäddans hufvud lösa
+    Och dess mage sönderklyfva;
+    Smakar sedan sjelf på fisken
+    Och dess bröstben skär i stycken.
+
+    Skär så af dess hela hufvud
+    Och till Pohja-stugan förde
+    Som en gåfva åt sin svärmor,
+    Tog till orda då och sade:
+    "Det för alla tider dugde
+    Till en stol i Pohja-stugan."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Plöjt jag har nu huggorms-åkrar,
+    Ormuppfylda fält jag omvändt,
+    Betslat vargar uti skogen,
+    Tyglat björnar uppå fältet.
+    Stora gäddor har jag fångat,
+    Rörliga och feta fiskar
+    Ifrån Tuoni-flodens böljor,
+    Ifrån Manala, det låga.
+    Är nu redo mön, för den jag
+    Vakat har och skulle vaka?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Illa du dig ock betedde,
+    När du fiskens hufvud afskar,
+    Gäddans mage sönderklyfde
+    Och dess bröstben slet i stycken,
+    Smakade jemväl på köttet."
+
+    Dervid smeden Ilmarinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Utan fel ej bytet fångas
+    Äfven ifrån bättre ställen,
+    Mindre än från Tuoni-elfven,
+    Ifrån Manala det låga.
+    Är nu redo mön, för den jag
+    Vakat har och skulle vaka?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Redo flickan är, för den du
+    Vakat har och skulle vaka.
+    Sköna jungfrun är nu vunnen,
+    Såld den hår-beprydda flickan
+    Bort åt smeden Ilmarinen
+    Till en dufva invid sidan,
+    Till en maka för hans lifstid."
+
+    Gaf så bort sin egen dotter
+    Yttrande med dessa orden:
+    "Hvaraf visste du min älskling,
+    Hörde det, mitt gyllne äpple,
+    Att här föddes denna jungfru,
+    Att en sådan flicka växte,
+    När hon är, vår unga jungfru,
+    Först en späd och liten dufva?"
+
+    Qvad ett barn så ifrån golfvet,
+    Ifrån härden liten gosse:
+    "Deraf visste det din älskling,
+    Hörde det ditt gyllne äpple:
+    Fadren har ett frejdadt rykte
+    Ut ifrån det gyllne hafvet,
+    Der hans båtar ofta seglat,
+    Lagt till rygga vida fjärdar,
+    Återvändande till hemmet
+    Lastade med gods och skatter.
+
+    Deraf visste det din älskling,
+    Hörde det ditt gyllne äpple:
+    Modren har ett frejdadt rykte
+    Från det sköna, gyllne hemmet;
+    Vänligt fram hon bröd har burit,
+    Skyndsamt mat åt gäster gifvit.
+
+    Hon gått lutad fram i tågen,
+    Nedböjd uti ladugårdar.
+    Goda kon har bölat tidigt,
+    Ganska tidigt hvarje morgon;
+    Tidigt bräkt har vårens tacka,
+    Tidigt lammet, födt om våren,
+    Längtande att redan komme
+    Den som fina höet räcker,
+    Som förbättrar matens smulor.
+
+    Deraf visste det din älskling,
+    Hörde det ditt gyllne äpple:
+    Ganska tidigt hvarje morgon
+    Sotet snörrätt upp sig svingat,
+    Röken flytt i tjocka lager
+    Från berömda jungfruns boning;
+    Spolen farit fram och åter,
+    Som bland stenar hermelinen;
+    Så väfskedens tenar surrat,
+    Som en hackspik invid trädet;
+    Väfvens bom så hastigt vändt sig,
+    Som i grenig fura ekorn."
+
+    Derpå Pohjolas värdinna
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Långa hösten jag ju sade,
+    Yrkade den hela våren:
+    Låt ett hemligt loft oss timra,
+    Bygga upp en liten stuga,
+    Der sin väfnad jungfrun sköter,
+    Väfver sina hundra alnar.
+
+    Låt ett litet loft oss timra
+    Litet loft med dolda gluggar,
+    Hvarest jungfrun vi fördölja,
+    Fostra upp den hår-beprydda.
+    Svår en jungfru är att gömma,
+    Lockig mö att rätt förvara;
+    Lättare man hästen döljer,
+    Tagelprydda fålen aktar."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Bort till hemmet återvänder,
+    Yttrar då ett ord och säger:
+    "Icke må det folk, som födes,
+    Icke J, dess söners söner,
+    Er bege på trots att simma,
+    Kasta er för vad i vattnet
+    Och till mö i täfling fria
+    Jemte smeden Ilmarinen!"
+
+
+
+
+Trettonde Runan.
+
+
+    Derpå bröllop man bereder,
+    Börjar gästabud anordna,
+    Bröllop uti Pohjas stugor.
+    Gästabud i Pimentola.
+
+    Hvad har man väl kunnat hemta
+    Och hvad allt tillvägabringa
+    Till det goda Pohjas bröllop,
+    Sariolas dryckesgille,
+    För att mätta goda folket,
+    Ge till mat åt ymnig skara?
+    Hemtad är en frodig oxe,
+    Väldig tjur man dit har skaffat.
+
+    Oxe växte i Karelen,
+    Frodades en tjur i Finland,
+    Oxen var ej af de största,
+    Icke heller af de minsta,
+    Tavastland såg svansen flägta,
+    Hufvudet i Kemi rördes,
+    En fot i Olonets trampar,
+    Uppå Turjas fjäll den andra,
+    Bort vid Wuoksens fors den tredje
+    Och den fjerde uti Lappland.
+    Svalan flög en dag på vägen
+    Oxens båda horn emellan,
+    Sommar-ekorn lopp en månad
+    Ifrån svansens ena ända
+    Utan att den andra hinna,
+    Måste midt på vägen rasta,
+    Hvila ut en natt på svansen.
+
+    Efter slagtare man söker,
+    Söker karl att oxen fälla
+    Ända från det lugna Ryssland,
+    Ifrån Karjala det sköna,
+    Ifrån Suomis vida bygder
+    Och från Sveas djerfva rike,
+    Som med detta rike tvistar,
+    Som förföljer detta välde.
+
+    Ukko sig beger att slagta,
+    Palvonen att hornen hålla,
+    Wirokannas till att skära.
+    Oxen svänger på sitt hufvud
+    Och de svarta ögon blänger;
+    Ukko springer upp i granen,
+    Palvonen i videt hoppar,
+    Wirokannas flyr på stubben.
+
+    Ukko väsnar ifrån granen,
+    Palvonen från vide-busken,
+    Wirokannas ifrån stubben:
+    "När en annan gång jag kommer
+    Tör af dig jag få till byte
+    Kött, som hundra såar fyller,
+    Blod i båtar sju att tappas
+    Och af fett sex fulla tunnor."
+    Men han kom ej mera åter,
+    Kom ej efter denna resan.
+
+    Efter slagtare man söker,
+    Söker karl att oxen fälla
+    Ifrån Tuoni-Gudens boning,
+    Under jorden i Manala,
+    Söker, men man finner icke,
+    Letar, men man blir ej varse.
+
+    Liten man ur hafvet uppsteg,
+    Hjelte sig från böljan höjde,
+    Hjelten är ej af de minsta,
+    Icke heller af de största:
+    Upprätt tummes längd han äger,
+    Har en höjd af trenne fingrar,
+    Ryms att ligga under skålen,
+    Ryms att stå inunder sållet.
+    Skägget räcker fram till knäna,
+    Ned till hälarna når håret,
+    Bär på hufvet stenig mössa.
+    Skor af sten på sina fötter,
+    Har en gyllne knif i handen.
+    Silfver-slida vid sin gördel.
+    Der sin bane oxen träffar,
+    Finner den, som honom fäller.
+
+    Mannen knappt sitt byte märker,
+    Innan han på nacken rusar,
+    Trycker tjuren ned på knäna,
+    Böjer sidan emot marken.
+
+    Fick deraf han ymnigt byte?
+    Blott ett ringa byte fick han:
+    Köttet hundra såar fyllde,
+    Korfvens längd var hundra famnar.
+    Bloden upp sju båtar fyllde,
+    Och af fett sex tunnor erhölls
+    För det goda Pohjas bröllop,
+    Sariolas dryckesgille.
+
+    Derpå Pohjolas värdinna
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Hvaraf skola öl vi göra,
+    Hvaraf må vi spisöl brygga
+    För det bröllop, som skall firas,
+    För det gästbud, som skall gifvas?
+    Ej jag vet, hur spisöl brygges,
+    Känner icke ölets ursprung."
+
+    Humlan susar ifrån trädet,
+    Vattnet ifrån strömmen sorlar,
+    Kornet hviskar ifrån åkern:
+    "När må vi tillsamman komma,
+    Komma samman och i jäsning?"
+
+    Osmotar, som öl bereder,
+    Skicklig bryggerska af spisöl
+    Eftersinnar och begrundar:
+    "Hvad monn deraf kunde blifva,
+    Ställde grytan jag på elden,
+    Hade koket till att sjuda?"
+
+    Gick att plocka korn ur åkern
+    Tog sex korn från sädes-axet,
+    Knoppar sju från humlans stängel,
+    Öste åtta slefvar vatten,
+    Ställde grytan uppå elden,
+    Hade så sitt kok att sjuda.
+
+    Stenar hettades en månad,
+    Vatten kokades en sommar,
+    Trädrik skog till bränsle öddes --
+    All den skog en holme frambragt.
+    Detta nu allt folk betraktar,
+    Ser och spritter till af undran:
+    "Hvadan må den röken stiga,
+    Svinga sig i höga rymden?"
+
+    Derifrån den röken stiger,
+    Svingar sig i höga rymden:
+    Elden brinner uppå holmen,
+    Lågan flammar uppå udden,
+    Alltför liten till en vakteld,
+    Alltför stor till herdens brasa.
+
+    Osmotar, som öl bereder,
+    Skicklig bryggerska af spisöl
+    Brygger öl den hela sommarn,
+    Spisöl vintern om bereder,
+    Brygger korn-öl och det lägger
+    I ett käril nyss tillagadt.
+
+    Brygdt hon fick omsider ölet,
+    Men ej fick hon det att jäsa,
+    Eftersinnar och begrundar,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Hvad skall härtill nu man hemta,
+    Hvad skall hit ännu man skaffa,
+    För att ölet måtte jäsa
+    Och i skumning drycken komma?"
+
+    Pohjas mö, den goda flicka,
+    Flickan med de nätta fingrar,
+    Som med snabbhet städse röres,
+    Som är alltid lätt på foten,
+    Rörde sig vid golfvets fogning,
+    Uti stugans midt sig svängde,
+    Ett och annat der bestyrde
+    Midt emellan tvenne kittlar.
+    Ser en sticka uppå golfvet,
+    Tager stickan opp från golfvet.
+
+    Vänder och betraktar stickan:
+    "Hvad monn deraf kunde blifva
+    Uti sköna kapos händer,
+    I den goda jungfruns fingrar?"
+    För den så i kapos händer,
+    I den goda jungfruns fingrar.
+
+    Kapo gnuggar sina händer,
+    Gnuggar sina begge händer,
+    Föddes så en hvit ekorre.
+
+    Börjar nu att barnet lära,
+    Undervisa lilla ekorn:
+    "Ekorre, min lilla fogel,
+    Du mitt barn, som far ej äger!
+    Spring nu hädan, dit jag bjuder,
+    Dit jag bjuder och dig manar,
+    Bort till Metsola det ljufva,
+    Det vaksamma Tapiola.
+    I ett litet träd så klättra,
+    Uppstig varsamt i dess krona,
+    Att dig örnen icke griper,
+    Luftens fogel dig ej spänner.
+    Bit en kotte under färden,
+    Hemta kottar två i tassen;
+    Bringa dem i kapos händer,
+    Bär till Osmo-dottrens skuldra."
+
+    Ekorn nog förstod att springa,
+    Färdas kunde markens täckhet,
+    Sprang i hast den långa vägen,
+    Ilade de korta hällen,
+    Sprang längs backar, sprang tvärsöfver,
+    Sprang ock öfver dem på snedden;
+    Sprang till Metsola det ljufva,
+    Det vaksamma Tapiola.
+    Ökengranar tre der funnos,
+    Funnos fyra smärre granar,
+    I ett litet träd han klängde,
+    Uppsteg varsamt i dess krona,
+    Utan att af örnen gripas,
+    Spännas utaf luftens fogel.
+    Bröt från trädet tvenne kottar,
+    Skar från qvisten af dess spetsar;
+    Gömde kottarna i klorna
+    Slöt dem uti sina tassar;
+    Förde så i kapos händer,
+    I den goda flickans fingrar.
+    Kapo kastar dem i ölet,
+    Osmo-dottren i sitt spisöl.
+    Ölet börjar ej att jäsa,
+    Färska drycken vill ej skummas.
+
+    Eftersinnar och begrundar:
+    "Hvad skall hit ännu man hemta,
+    För att ölet måtte jäsa,
+    Drycken uti skumning komma?"
+
+    Pohjas mö, den goda flicka,
+    Som är alltid lätt på foten,
+    Rörde sig vid golfvets fogning,
+    Uti stugans midt sig svängde,
+    Ett och annat der bestyrde
+    Midt emellan tvenne kittlar.
+    Ser en spån på golfvets tilja,
+    Tager spånen tipp från golfvet.
+
+    Vänder och betraktar spånen:
+    "Hvad monn deraf kunde blifva
+    Uti sköna kapos händer,
+    I den goda jungfruns fingrar?"
+    För den så i kapos händer,
+    I den goda jungfruns fingrar.
+
+    Kapo gnuggar sina händer,
+    Gnuggar sina begge händer,
+    Mård med gyllne bröst då födde.
+
+    Börjar nu att mården lära,
+    Undervisa arma barnet:
+    "O du mård, min lilla fogel,
+    Du mitt barn, som far ej äger!
+    Gå nu hädan dit jag bjuder,
+    Dit jag bjuder och dig manar,
+    Spring till björnens stenrös-grotta,
+    Björnens gård i öde-skogen.
+    Björnarna der häftigt tagas,
+    Lefva uti all sin vildhet.
+    Samla dregel uti näfven,
+    Fradga låt i handen rinna,
+    Hemta så i kapos händer,
+    Bär till Osma-dottrens skuldra."
+
+    Mården nog förstod att springa,
+    Ila kunde gyllne fogeln,
+    Sprang i hast den långa vägen,
+    Ilade de korta hällen,
+    Sprang längs elfvar, sprang tvärsöfver,
+    Sprang ock öfver dem på snedden,
+    Sprang till björnens stenrös-grotta,
+    Gården utaf hällar formad.
+    Björnarna der häftigt togos,
+    Lefde uti all sin vildhet
+    På en häll af fasta jernet,
+    På ett berg af hårda stålet;
+    Ifrån björnars mun rann dregel,
+    Fradga dröp från deras käftar.
+    Samlar dregel uti näfven,
+    Fradga uti handen upptar,
+    Bär så uti kapos händer
+    I den goda jungfruns fingrar;
+    Kapo blandar det i ölet,
+    Osmo-dottren i sitt spisöl.
+    Ölet börjar ej att jäsa,
+    Färska drycken vill ej skummas.
+
+    Eftersinnar och begrundar:
+    "Hvad skall hit nu mera bringas
+    För att ölet måtte jäsa,
+    Drycken uti skumning komma?"
+
+    Pohjas mö, den goda flicka,
+    Som är alltid lätt på foten,
+    Rörde sig vid golfvets fogning,
+    Uti stugans midt sig svängde,
+    Ett och annat der bestyrde
+    Midt emellan tvenne kittlar.
+    Märker så ett löf på golfvet,
+    Tager löfvet upp från golfvet.
+
+    Vänder och betraktar löfvet,
+    "Hvad monn deraf kunde blifva
+    Uti sköna kapos händer,
+    I den goda jungfruns fingrar?"
+    För det så i kapos händer,
+    I den goda jungfruns fingrar.
+
+    Kapo gnuggar sina händer,
+    Gnuggar sina begge händer
+    Och ett bi så födas låter.
+
+    Börjar att sin fogel lära,
+    Undervisa Mehiläinen:
+    "Mehiläinen, sköna fogel,
+    Du mitt barn, som far ej äger!
+    Flyg nu hädan, dit jag bjuder,
+    Dit jag bjuder och dig manar:
+    Öfver hela nio hafven
+    Och till hälften öfver tio.
+    Hemta honung med din vinge,
+    Ljuflig saft i din beklädnad,
+    Ifrån ljusa gräsets ända,
+    Ifrån gyllne blommans krona,
+    Hemta hit i kapos händer,
+    Bär till Osmo-dottrens skuldra."
+
+    Mehiläinen, hon vår fogel,
+    Färdades med största snabbhet,
+    Flög i hast den långa vägen,
+    Ilade de korta hällen,
+    Flög längs haf, och flög tvärsöfver,
+    Flög ock öfver dem på snedden.
+    Flög så öfver hafven nio
+    Och det tionde till hälften,
+    Bort till Tuuris nya stuga,
+    Palvonens ej täckta boning.
+    Der i sömn en jungfru sjunkit,
+    Koppargördlad mö inslumrat.
+    Hade gyllne gräs vid landen
+    Silfver-blommor vid sin gördel,
+    Invid sidan ljufva örter,
+    Honungs-gräs i sina fållar.
+
+    Mehiläinen, hon vår fogel
+    Väter vingarna i honung,
+    Fuktar dem med ljufva saften,
+    Saften i det ljusa gräset,
+    I de gyllne blommors krona,
+    För så honung med sin vinge,
+    Ljuflig saft i sin beklädnad,
+    Bringar uti kapos fingrar,
+    I den goda jungfruns fingrar.
+    Kapo blandar det i ölet,
+    Osmo-dottren i sitt spisöl;
+    Ölet började nu jäsa,
+    Färska drycken kom i skumning
+    Uti kärlet nyss tillagadt,
+    Uti sån af björkträd fogad.
+    Pöste jemnhögt med dess handtag
+    Fräste öfver kärlets bräddar,
+    Ville ned på marken strömma,
+    Forssa uppå golfvets tiljor.
+
+    Lades så det röda ölet,
+    Sköna drycken lät man rinna,
+    I en kagg af ekträd fogad,
+    I en ganska liten tunna,
+    Inom koppar-tappens stängsel,
+    Ned i källaren så förde.
+
+    Ölet stötte uti tunnan,
+    Drycken uti källarn pöste:
+    "Om ändock man skulle komma
+    Att mig dricka, mig förtära,
+    Skulle äfven skickligt sjunga,
+    Låta goda qväden ljuda."
+
+    Sångare man sedan söker,
+    Söker sångare förträfflig,
+    Den som skickligt kunde qväda,
+    Kunde vackra toner drilla.
+
+    Hemtad är en lax att sjunga,
+    Gädda till att skickligt qväda.
+    Laxen duger ej att sjunga,
+    Dregelkäften kan ej qväda;
+    Laxens käftar äro sneda,
+    Glesa äro gäddans tänder.
+
+    Sångare man sedan söker,
+    Söker sångare förträfflig,
+    Den som skickligt kunde qväda,
+    Kunde vackra toner drilla.
+
+    Hemtadt är ett barn att sjunga,
+    Gosse förd att skickligt qväda.
+    Barnet duger ej att sjunga,
+    Dregelmunnen kan ej qväda;
+    Hesnat rösten har för barnet,
+    Gossens mål i munnen fastnat.
+
+    Yttrade nu röda ölet,
+    Färska drycken häftigt utfor
+    Uti kaggen gjord af ekträd,
+    Inom koppar-tappens stängsel:
+    "Om man icke genast hemtar
+    Hit en sångare förträfflig,
+    För att sånger skickligt qväda,
+    För att vackra toner drilla,
+    Alla band jag söndersparkar,
+    Väsnar så, att bottnet brister."
+
+    Straxt nu Pohjolas värdinna
+    Bragte bjudningar i omlopp,
+    Tog till orda då och sade:
+    "Hör nu mig, min lilla tärna,
+    Min beständiga trälinna!
+    Gå att bjuda folk tillsamman,
+    Männers hop till dryckeslaget.
+    Fattiga du bjud och rika,
+    Bjud hit lytta, bjud ock lama,
+    Släpa lytta uti slädar
+    Lama för på hästars ryggar,
+    Ro de blinda uti båtar.
+    Bjud den gamle Wäinämöinen
+    Till en sångare förträfflig.
+    Bjud dock icke Kaukomieli,
+    Bjud ej muntre Lemminkäinen,
+    Ty den muntre Lemminkäinen
+    Städse är på kif begifven."
+
+    Tog till orda nu trälinnan,
+    Spörjande af sin värdinna:
+    "Hvaraf skall jag Ahti känna,
+    Känna muntre Lemminkäinen?
+    Ej jag känner Ahtis boning,
+    Sköna Kaukomielis hemgård."
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Lätt du känner Kaukomieli;
+    Ahti bor uppå en holme,
+    Skalken invid vattnets närhet,
+    Vid den bugt, sig bredast vidgar
+    Uti Kauko-uddens krökning.
+    Vindt är Kaukomielis öga,
+    Käften lång på Lemminkäinen,
+    Ahtis mun på sned är vriden,
+    Skalken har en trubbig näsa."
+
+    Det var Pohjas lilla tärna,
+    Lejd för pengar att arbeta,
+    Gick att bjuda folk tillsamman,
+    Männers hop till dryckeslaget.
+    Bjuder fattiga och usla,
+    Bjuder lytta, bjuder lama,
+    Släpar lytta uti slädar
+    För på hästars ryggar lama,
+    Ror de blinda uti båtar.
+    Bjuder gamle Wäinämöinen,
+    Den evärdelige sångarn;
+    Men den sköna Kaukomieli,
+    Honom hon objuden lemnar.
+
+
+
+
+Fjortonde Runan.
+
+
+    Sjelf hon Pohja-gårds värdinnan
+    Råkade nu vara ute,
+    Röra sig vid gårdens grindar,
+    Hörde så ett gny från tåget,
+    Slädors rassel ifrån stranden,
+    Kastade sin blick åt vester,
+    Vände hufvudet mot solen;
+    Ser nu folk i antåg vara,
+    Mågens folk till gården nalkas,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Vinden der jag blåsa trodde,
+    Trodde någon vedrad ramla,
+    Vågen brusa emot stranden,
+    Eller smärre stenar skramla.
+    Men ej var det vind, som blåste,
+    Der ej ramlade en vedrad,
+    Våg ej brusade mot stranden,
+    Skramlade ej smärre stenar.
+    Det är mågens folk, som kommer,
+    Hundratal med honom följa.
+
+    Mågen är ej bland de främsta,
+    Icke heller bland de sista.
+    Mågen åker midt i hopen,
+    Midt i goda bröllops-skaran.
+    Hvaraf känner jag min svärson?
+    Deraf känner jag min svärson:
+    Han med svarta hästen åker,
+    Hvilken liknar glupska vargen,
+
+    Korpen, som med rofvet flyger,
+    Lärkan, som med snabbhet ilar.
+    Gyllne gökar sex der finnas,
+    Galande på mågens loka,
+    Blåa foglar sju der sitta,
+    Sjungande på mågens roma."
+
+    Hördes nu ett gny från tåget,
+    Slädors rassel ifrån vägen;
+    Mågen kommer fram till gården,
+    Kommer med sin hela skara.
+    Satt ett litet barn i stugan.
+    Satt en gosse uppå golfvet;
+    Barnet qväder uti stugan,
+    Gossen uppå golfvet talar:
+    "Upp J männer, ut J kämpar,
+    Längsta karlar ut på gården,
+    För att hästars remmar lösa,
+    För att lösa deras romor!"
+
+    Kämparne sig ut begåfvo,
+    Männerna på gården gingo.
+    Der nu Pohjolas värdinna
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Byens gossar, unga dufvor!
+    Spännen mågens hingst ur redet,
+    Ur sitt rede utaf koppar.
+    Ur de jernbesmidda romor,
+    Tagen lös dess vide-loka
+    Och dess tömmar utaf silke,
+    Så att hästen får sig vältra
+    På den mjuka, jemna gården,
+    Uppå honungsrika lindan,
+    På den mark, som lefvern liknar,
+    Utan att ett hårstrå krökes,
+    Halfva håret ens förkommer.
+
+    Byens gossar, unga dufvor!
+    Mågens vackra hingst J vattnen
+    Med den gyllne brunnens vatten,
+    Vatten ur den söta källan,
+    Som sig tömmer, fylles åter,
+    Källan, hvilken sakta sqvalpar
+    Under granens blomster-krona,
+    Under tallens rika grenar.
+    Gen åt mågens häst till foder
+    Skrädadt bröd och renad kornsäd,
+    Gifven kokadt sommar-hvete,
+    Sommar-råg, af stampen krossadt.
+
+    Byens gossar, unga dufvor!
+    Mågens vackra hingst J bringen
+    Ytterst uti boskaps-gården,
+    Till den öfversta bland spiltor,
+    Ställen den vid koppar-asken,
+    Framför det förgyllda skrinet.
+    Mågens vackra hingst J binden
+    Fast i sköna gyllne ringar,
+    Vid den jernbesmidda kroken
+    Uti stolpen gjord af ekträd.
+
+    Ryms väl mågen in i stugan,
+    Om man dörrens post ej höjer,
+    Sänker tröskeln lägre neder,
+    Tager bort den främre väggen,
+    Flyttar sido-väggen undan
+    Och den inre sönderrifver?
+
+    Mågen ryms ej in i stugan,
+    Utan att man posten höjer,
+    Sänker tröskeln lägre neder,
+    Tager bort den främre väggen,
+    Flottar sido-väggen undan
+    Och den inre sönderrifver.
+    Mågen är ett hufvud högre,
+    Skjuter öfver med ett öra.
+
+    Posterna må upp sig höja,
+    Utan att han mössan lyftar,
+    Tager hatten af sitt hufvud!
+    Trösklarna må ned sig sänka
+    Att ej skorna måtte nötas,
+    Mantelns fina fållar släpa.
+    Dörrarna må upp sig låta,
+    Utan att af händer röras,
+    Utan att med tummen gripas!"
+
+    Mågen in i stugan stiger,
+    Träder under takets hvälfning:
+    "Monne bänkarna man tvättat,
+    Monne golfven man har sopat,
+    Har man golfvens bräder städat,
+    Ställt på tallrickarne skedar?
+    Visst har bänkarna man tvättat,
+    Visst har golfven här man sopat,
+    Golfvens alla bräder städat,
+    Ställt på tallrickarne skedar.
+
+    Ej jag känner denna stuga,
+    Af hvad träd den blifvit timrad,
+    Hvarifrån man huset skaffat;
+    Hundra famnar lång är stugan,
+    Tusen famnar bredt är pörtet.
+
+    Sido-väggen är af sil-ben
+    Och den inre är af ren-ben,
+    Utaf filfras-ben den främre,
+    Dörrens öfra post af lam-ben.
+
+    Sparrarne man gjort af apel
+    Och af hassel ugnens stolpe,
+    Ugnens bräder utaf näckblad,
+    Takets hvalf af fjäll från braxen.
+
+    Golfvet är med vatten renadt
+    Och med guld är bordet siradt,
+    Utaf jern är långa bänken,
+    Utaf smått mynt andra bänkar.
+
+    Ugnen är af tegel-stenar,
+    Härden utaf Tyska hällar,
+    Ugnens tak af hafvets stenar,
+    Främre delen pryds af rönnar."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Sjelf sig tränger fram i stugan:
+    "Frid, o Gud, ock hit förläna,
+    Uti detta furu-huset,
+    Detta pörte utaf tallar,
+    Under vidt berömda åsen."
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Hell ock dig, som nu har kommit
+    Hit till detta ringa boet,
+    Uti denna låga hydda.
+
+    Byens gossar, unga dufvor!
+    Bjuden nu vår måg att sitta
+    Med sin rygg åt blåa väggen
+    Hufvudet mot röda bordet,
+    Röda, guldbeprydda bordet,
+    Bröstet vändt åt christna skaran.
+
+    Byens flickor, unga dufvor!
+    Eld J hit med näfver bären,
+    Bringen med en tjärvedsticka,
+    Att jag såge mågens ögon,
+    Äro blå de, eller röda,
+    Eller hvita såsom vadmal.
+    Eld man hemtade med näfver,
+    Bragte med en tjärvedsticka;
+    Elden sprakade ur näfret,
+    Svart steg röken ifrån stickan.
+
+    Byens flickor, unga dufvor!
+    Eld J hit med ljus nu bären,
+    Lysen rummet upp med vax-ljus,
+    Att jag såge mågens ögon,
+    Äro blå de, eller röda.
+    Eller hvita, såsom vadmal.
+
+    Jag nu ser min svärsons ögon,
+    Blå ej äro de, ej röda,
+    Icke hvita såsom vadmal,
+    Men som vattnets fradga ljusa,
+    Liksom rör i hafvet bruna,
+    Sköna såsom säf i vattnet.
+    Vid hans sida passar siken,
+    Dufvo-bäret i hans armar.
+
+    Hör mig, du min lilla tärna,
+    Byens bästa tjensteflicka!
+    Hemta öl med vackra kannan,
+    Kannan med sitt dubbla handtag,
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Att de kära gäster hedra.
+    Skäl för sig låt stopet göra,
+    Fembandskärlet flitigt röras,
+    Låt från sparren ölet rinna,
+    Mjödet ifrån spikars gömmen
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Att de kära gäster hedra.
+    Länge bryggd har drycken varit,
+    Goda ölet länge färdigt
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Att de kära gäster hedra."
+
+    Det är byens lilla tärna,
+    Den för pengar lönta flickan,
+    Hemtar öl med vackra kannan,
+    Kannan med sitt dubbla handtag,
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Att de kära gäster hedra.
+    Kannan lät hon gå kring skaran,
+    Fembandskärlet flitigt röras,
+    Lät från sparren ölet rinna,
+    Mjödet ifrån spikars gömmen
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Att de kära gäster hedra.
+
+    Der fann nu det goda ölet
+    Dem som drucko, dem som sjöngo,
+    Sångare det fann der goda,
+    Män, som kunde herrligt qväda.
+    Men den gamle Wäinämöinen,
+    Ett evärdligt stöd för sången,
+    Var bland sångare de bästa,
+    Bland de skickligaste skalder.
+
+    Först han öl ur stopet tömmer;
+    Sedan börjar han att qväda,
+    Sig till sångens värf förfogar.
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Värdarna sig här förundra
+    Och värdinnorna de tänka:
+    Monne usel dryck jag gjorde,
+    Monne dåligt öl jag bryggde.
+    När ej sångare nu sjunga,
+    Goda skalder icke qväda,
+    Ljud ej ge gyllne gäster,
+    Glädje-gökar sig ej fröjda?
+
+    Hvem skall här då sången sköta,
+    Hvem skall med sin tunga qväda
+    Uti detta Pohjas gästbud,
+    Detta lag i Sariola?
+    Golfven här visst icke sjunga,
+    Om ej de, som stå på golfven;
+    Här sig fönstren icke fröjda,
+    Om ej de, som rå om fönstren;
+    Borden larma här ej heller
+    Om ej de, vid borden sitta.
+
+    Om ej andra feta sjunga,
+    Raskare ej vilja qväda,
+    Sjunger jag, en mager gosse,
+    Qväder man med bleka kinder,
+    Sjunger ur det magra hullet,
+    Ur de istertoma sidor,
+    För att denna afton glädja,
+    Frejdad dag med sånger pryda.
+
+    Finnes väl bland denna ungdom,
+    Ibland denna sköna ungdom,
+    Uti detta höga slägte,
+    Bland den store fadrens söner,
+    Den som lade hand i handen,
+    Haka fogade i haken,
+    För att goda sånger sjunga,
+    Lägga fram de bästa qväden?
+
+    O du gode Ilmarinen,
+    Frände, barn utaf min moder!
+    Sjelf du kom att med mig sjunga,
+    Låt oss nu tillhopa qväda,
+    Mun du äger, mun jag äger,
+    Ljuflig tunga ha vi begge.
+    Hvad som godt är, talar munnen,
+    Och till detta lyssnar örat,
+    Tungan under-ting förtäljer,
+    Detta minnet sen förvarar.
+    Dålig man gör dåligt från sig,
+    Det en bättre man förbättrar."
+
+    Der nu smeden Ilmarinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Vi af samma moder födde,
+    Burna utaf samma qvinna.
+    Utaf samma bofink tvagna,
+    Vårdade af samma knipa,
+    Sällan komma vi tillsamman,
+    Börja samtal med hvarandra
+    Uti dessa Pohjas gästbud,
+    Sariolas dryckesgillen.
+
+    Sjunga skulle jag och kunde,
+    Om jag uti hemmet vore,
+    Men i byn jag blygs att sjunga,
+    Bya-flickor kunde skratta,
+    Bya-tärnor kunde gäcka,
+    Männerna i byn mig skymfa.
+
+    Du en sångare evärdlig,
+    Sångens stöd i alla tider,
+    Sjelf du sånger sammanfoga,
+    Sjelf du framlägg sköna qväden,
+    Att de häpna, som dem höra,
+    De jemväl, som icke höra.
+    Du kom en natt förr i dagen,
+    Jag en dag derefter föddes."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Om ej någon annan kommer
+    Att med mig tillsamman sjunga,
+    Ensam börjar jag då qväda.
+    Att de ädle månde höra,
+    Sångens vänner det förnimma,
+    Bland den ungdom, som här uppgår,
+    Bland den skara, här nu växer.
+
+    Gif, o Gud, ock hädanefter
+    Unna Skapare, du sanne,
+    Att på detta vis man lefver,
+    Att på sådant sätt man larmar
+    Uti dessa Pohjas gästhud,
+    Sariolas dryckesgillen.
+
+    Gif, o Gud, ock hädanefter,
+    Unna Skapare, du sanne,
+    Att i floder ölet rinner,
+    Mjödet uti strömmar flyter
+    Här i Pohja-gårdens stugor,
+    Uti Sariolas timring,
+    Under vidt berömda åsen,
+    Under detta sköna taket,
+    Medan denna värd än lefver
+    Och värdinnan är vid lifvet.
+
+    Skaparn gifve vedergällning,
+    Gud belöningen må ställa
+    Uti farstun åt värdinnan
+    Och åt värden fram på bordet,
+    Uppå pörtets bänk åt sonen
+    Och åt dottern uti sländan,
+    Att ej framdeles de ångra,
+    Efter nattens slut ej häpna
+    Öfver bröllopet, som firas
+    Gästabudet, som nu hålles.
+
+    Här jag intet mer förtjenar,
+    Kan ej heller skickligt sjunga,
+    Kanske hör jag upp och stadnar,
+    Slutar nu med mina qväden.
+    Sången sjöng jag, gjorde qvädet.
+    Grenar qvistade, fann vägen.
+    Sångerna uti ett nystan,
+    I en bundt jag sammanhvälfver,
+    Ställer den på visthus-skullen,
+    Inom lås af ben den gömmer,
+    Att de derifrån ej slippa,
+    Sig i detta lif ej reda,
+    Blott ben-låset icke rubbas,
+    Om ej käken blifver utbredd,
+    Tänderna i munnen skiljas.
+    Tungan af och an sig slingrar."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjunger en dag, sjunger tvenne.
+    Sjunger än på tredje dagen.
+    Men uppå den tredje dagen,
+    Gick för skalden släden sönder,
+    Brast för sångaren hans mede
+    Uti detta Pohjas gästbud,
+    Sariolas dryckesgille.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Finnes väl bland denna ungdom,
+    Ibland denna sköna ungdom,
+    Den som hemtar borr från Tuoni,
+    Nafvare ifrån Manala,
+    Att en släde ny jag reder
+    Och en häst för släden spänner."
+
+    Svarade så väl de unge,
+    Såsom ock de gamle sade:
+    "Icke finns bland denna ungdom,
+    Uti detta höga slägte,
+    Den som hemtar borr från Tuoni,
+    Nafvare ifrån Manala,
+    Att du släde ny dig reder
+    Och en häst för släden spänner."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen,
+    Den evärdelige sångarn,
+    Gick att hemta borr från Tuoni,
+    Nafvare ifrån Manala.
+    Men värdinnan sjelf i Pohja
+    Fägnar väl de bjudna gäster,
+    Att de kära gäster hedra.
+
+    Deras mun i smör sig rörde,
+    Näfvarna bland fisk-piroger,
+    Och framför dem voro satta
+    Goda skifvor utaf laxen,
+    Utaf fläsket feta bitar.
+    Smöret smuladt var i stycken
+    Och det feta fläsket skiradt.
+
+    Oköpt var det goda ölet,
+    Mjödet ej betaldt med pengar
+    Uti detta Pohjas gästbud,
+    Goda skarans dryckesgille.
+    Ölet rann från sparrens ända,
+    Mjödet ifrån spikars gömmen,
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Till de kära gästers heder.
+
+
+
+
+Femtonde Runan.
+
+
+    Länge ren man bröllop hållit,
+    Firat gästabud ren länge,
+    Haft i Pohjola ett bröllop,
+    Gästabud i Pimentola.
+    Sade Pohjolas värdinna
+    Då till smeden Ilmarinen:
+    "Hvarför sitter du, min frände,
+    Vakar du min äldsta broder?
+    Sitter du för värdens godhet,
+    Eller för värdinnans huldhet,
+    Bröllops-skarans fägring, eller
+    För det nätta pörtets skimmer?
+    Ej för värdens skull du sitter,
+    Eller för värdinnans huldhet,
+    Ej för bröllops-skarans fägring,
+    För det nätta pörtets skimmer;
+    Nej för jungfruns skull du sitter,
+    För den unga flickans huldhet,
+    För den sköna älsklings skimmer.
+    För den unga dufvans fägring.
+    Brudgum, länge ren du väntat,
+    Vänta än, min gode broder;
+    Än är ej din älskling färdig,
+    Ej din lifstids vän i ordning;
+    Håret är till hälften flätadt,
+    Hälften återstår att flätas.
+    Brudgum, länge ren du väntat,
+    Vänta än, min gode broder;
+    Än är ej din älskling färdig,
+    Ej din lifstids vän i ordning;
+    Nyss är ena ärmen påträdd,
+    Ännu återstår den andra.
+    Brudgum, länge ren du väntat.
+    Vänta än, min gode broder;
+    Än är ej din älskling färdig,
+    Ej din lifstids vän i ordning;
+    Nyss är ena foten påskodd,
+    Ännu återstår den andra.
+    Brudgum, länge ren du väntat,
+    Vänta än, min gode broder;
+    Än är ej din älskling färdig.
+    Ej din lifstids vän i ordning;
+    Nyss är ena handen påklädd,
+    Ännu återstår den andra.
+
+    Brudgum, du min gode broder,
+    Nu är ren din älskling färdig,
+    Är din lifstids vän i ordning.
+    Gå då nu, du köpta jungfru,
+    Följ då med, försålda flicka,
+    Efter penningar du älskat,
+    Varit snar att räcka handen,
+    Snabb att ta emot en brudskänk.
+    Unga flicka, ingalunda
+    Har du vetat alltför mycket,
+    Sett åt båda sidor om dig;
+    Om ett ångradt köp du slutit,
+    Lifvet ut det blir att gråta,
+    Året ut det blir att klaga,
+    Att din faders hus du lemnat,
+    Flyttat bort från fosterjorden,
+    Från din moders boningsorter,
+    Från din fostrarinnas gårdar.
+    Hvad betog dig då din klokhet,
+    Kom din fjärhet att ge vika,
+    Du, den alltför mycket kloka,
+    Du, i hela byn, den visa,
+    När du gick ifrån din fader,
+    Från din egen moders närhet?
+    Så är dottren hos sin fader,
+    Som uti sitt slott en konung;
+    Så svärdottren hos sin make,
+    Som en fånge uti Ryssland.
+    För en natt du tänkte vandra,
+    Ville för en dag bege dig,
+    Hoppades en månad dröja,
+    Eller blott en half bli borta. --
+    Ej dock för en natt du vandrat,
+    Kunnat för en dag bege dig,
+    Eller dröja blott en månad,
+    Eller blott en half bli borta.
+    Nej för längre tid du vandrat,
+    Bortgått för en menskoålder,
+    Från din faders hem för alltid,
+    För din lifstid från din moder.
+
+    Fästmö, du min unga syster,
+    Du min sång, min gröna stängel,
+    Gråt nu näftals dina tårar,
+    Göpentals din trånads vatten.
+    På din faders rena gårdar,
+    Droppar gråt på fostrarns gårdar,
+    På din faders stuggolf sjöar!
+    Gården räcker ett steg längre,
+    Farstun är ett spann förstorad
+    Och ett stockhvarf högre tröskeln.
+    När en gång härnäst du kommer."
+
+    Flickan suckade, den arma,
+    Drog med suckar efter andan,
+    Sorg i hennes barm sig lade,
+    Tåren steg i hennes öga.
+    Näftals gret hon sina tårar,
+    Göpentals sin trånads vatten
+    På sin faders rena gårdar,
+    Gret på fostrarns gårdar droppar,
+    På sin faders stuggolf sjöar;
+    Men i ord hon talte detta:
+    "Väl jag visste, väl jag trodde,
+    Väl jag tyckte i min lefnad,
+    Sade i min blomningsålder:
+    Icke är du än en jungfru
+    Under egen moders vårdnad,
+    Vid din fostrarinnas sköte;
+    Då först vore du en jungfru,
+    När en make hem du följde,
+    Satt din ena fot på tröskeln
+    Och den andra i hans släde,
+    Då först sköte du i höjden,
+    Blefve du ett hufvud högre.
+    Sådant var mitt hopp i lifvet,
+    Var mitt mål i blomningsåldern,
+    Som ett bördigt år förväntadt,
+    Motsedt som en vacker sommar.
+    Nu är ren min bortgång nära,
+    Och mitt hopp är nu besannadt,
+    Ena foten är på tröskeln,
+    Andra i min fästmans släde.
+    Dock ej vandrar jag med glädje,
+    Eller skiljer mig med jubel
+    Bort ifrån det gyllne hemmet,
+    Der jag sutit i min ungdom.
+    Med bekymmer far jag, späda,
+    Skiljer mig med saknad hädan,
+    Går i famnen af en höstnatt,
+    Färdas på en glansig våris,
+    Att ett spår ej syns på isen,
+    Icke fotens steg på halkan,
+    Ej min klädnings fläkt på drifvan,
+    Att min mor ej hör min stämma,
+    Ej min far min gråt förnimmer.
+    Hurdant tör då andras sinne,
+    Andra brudars sinne vara?
+    Sådant är de sällas sinne,
+    Som en gryning är om våren;
+    Men mitt sinne, mitt den armas,
+    Är som hästens, då den säljes,
+    Stoets, när det går i handel,
+    Eller hingstens, då den köpes.
+    Så mitt sinne är, den armas,
+    Som en dunkel natt om hösten,
+    Som en mulen dag om vintern."
+
+    Så till dottren sade modren,
+    Talte till sitt barn den gamla:
+    "Flicka, var ej alls bekymrad,
+    Frukt utaf din moder, sörj ej!
+    Icke till ett kärr du föres,
+    Icke till en bäck du tages.
+    Nej, du fick en man, den bästa.
+    Fick den ypperste af kämpar,
+    Den i smide högst förfarne,
+    I sin slöjd förståndigaste --
+    Rena kakor äter smeden,
+    Ännu renare hans hustru --
+    Fick en man, som trifs i skogen.
+    Ströfvar käck i ödemarken.
+    Ej hans hundar ligga hemma,
+    Ej på strån hans valpar hvila.
+    Denna vår ren trenne gånger
+    Har han vid en stockeld vaknat,
+    Uppstått från ett granrisläger.
+    Denna vår ren trenne gånger
+    Hafva barr hans hufvud kammat.
+    Torra qvistar borstat honom.
+
+    Flicka, var ej alls bekymrad,
+    Frukt utaf din moder, sörj ej!
+    Se din fästman äger hjordar,
+    Hundrade med horn i pannan,
+    Tusende med fulla jufver,
+    Tusende med ull betäckta.
+
+    Flicka, var ej alls bekymrad.
+    Frukt utaf din moder, sörj ej!
+    Icke äger denna fästman
+    Någon åbredd utan kornskörd,
+    Någon slätt, der hafra saknas,
+    Någon strand, ej sådd med hvete.
+    Se han har ju, denna fästman,
+    Vid hvar bäck en lår med spannmål.
+    Sädesstackar vid hvart svedland,
+    Alskog, der sitt bröd han bergar,
+    Småskog, der hans hvete frodas,
+    Mynt han får ur hvarje röse,
+    Och af klapperstenar pengar.
+
+    Flicka, var ej alls bekymrad,
+    Frukt utaf din moder, sörj ej!
+    Se han har ju, denna fästman,
+    Hjerpar, som med buller flyga.
+    Fladdrande, omkring hans loka,
+    Gyllne gökar, sex till talet,
+    Som uppå hans rankor sväfva,
+    Trastar, som med glädje dröja
+    Sjungande på okets remmar.
+
+    Ännu råder jag min dotter,
+    Lär mitt barn, som från mig skiljes:
+    Fästmö du min unga syster,
+    Du min sång, min gröna stängel!
+    Höra må du, hvad jag säger,
+    Hvad den gamla qvinnan talar:
+    Till en annan gård du kommer
+    Der en annan mor befaller,
+    Kommer i ett okändt hushåll;
+    Annat är i andras gårdar,
+    Der en annan mor befaller,
+    Annat i ett okändt hushåll,
+    Ej som i den egnas boning,
+    Egna fostrarinnans vårdnad.
+
+    Aldrig må du i din lefnad,
+    Under månens gyllne klarhet,
+    Nalkas gården utan seder,
+    Utan make mannens boning
+    Seder efterfrågar gården,
+    Seder, om den än är dålig,
+    Lynnet efterkänner mannen,
+    Lynnet, om han än är duglös.
+
+    Sådant bör du noggrannt väja;
+    Gubbens käke hvass och benig,
+    Gubbens tunga, skarp som stenen,
+    Svågerns kalla ord, och systerns
+    Spotska kastning med sin nacke.
+    Om en varg i vrån är gubben,
+    Gumman som en björn i stugan,
+    Svågern som en orm på tröskeln,
+    Systern som en spik i dörren;
+    Bör dock samma aktning gifvas,
+    Samma ödmjukhet bevisas,
+    Som i eget hem tillförne,
+    I din egen moders vårdnad,
+    Samma vördnad för den gamle
+    Och för brödren samma aktning.
+
+    Hör då jungfru hvad jag säger,
+    Hvad den gamla qvinnan talar:
+    Lyss med mössets skarpa öra,
+    Rörs med harens snabba fötter,
+    Håll den unga barmen smidig,
+    Böj den rena hvita halsen,
+    Som sin topp den friska häggen.
+    Sina qvistar enen böjer.
+    Rör dig icke utan klädning,
+    Stöka icke utan linne,
+    Gå ej utan skor på foten.
+
+    Hör då ännu hvad jag säger,
+    Hvad den gamla qvinnan talar:
+    Laga dina ylle-kjortlar
+    Af en enda tapp af ullen,
+    Koka ock ett mustigt kornöl,
+    En till smaken ljuflig maltdryck,
+    Af ett enda korn i brygden,
+    Med blott trenne trän till brasa.
+    Tvätta bänkar qväll och morgon,
+    Bordet äfven midt på dagen,
+    Skölj också med vatten golfvet,
+    Allrasist när veckan slutat.
+
+    Hör då ännu hvad jag säger,
+    Hvad den gamla qvinnan talar:
+    Ej har gårdsvärdinnan stunder
+    Att i pörtet ständigt vistas.
+    Nedböjd skall hon trampa tågen,
+    Lutad i sin ladgård syssla,
+    Dädan sen till stugan skynda,
+    Der har barnet börjat gråta,
+    Späda barnet i sitt täcke.
+    Icke kan det arma tala,
+    Icke har det ord att säga,
+    Om det fryser eller hungrar,
+    Förr än den bekanta kommer,
+    Moderns röst dess öra hinner.
+
+    Hör då ännu, hvad jag säger,
+    Hvad den gamla qvinnan talar:
+    Håll i räkning dina skedar,
+    Haf på dina käril reda,
+    Att ej kattor dem må släpa,
+    Luftens fåglar gömma bort dem.
+    Helgade må gårdens rönnar,
+    Qvistarna på dem dig vara,
+    Ännu heligare bären.
+
+    Brudgum, du min gode broder!
+    Ej må du vår unga dufva
+    Föra till en nödbröds mortel,
+    Ställa för att stampa barkbröd,
+    Att af agnar baka kakor,
+    Eller tallens safva krossa.
+    Nej vår dufva må du föra,
+    Till en tufva rik på näring,
+    Till att ösa korn ur lårar
+    Och i bitar skära rätter;
+    Nej vår dufva må du ställa,
+    För att grädda tjocka kakor,
+    För att baka bröd af hvete,
+    För att klappa rena degar.
+
+    Brudgum, du min gode broder!
+    Ej må du vår unga dufva
+    Visa väg med slafvens piske,
+    Tvinga med en rem att klaga,
+    Med en knippa ris att qvida,
+    Med din töm att yttra jämmer.
+    Såg du flickan, såg du jungfrun,
+    Såg du flickans unga sinne!
+    Visa henne då du hvilar,
+    Lär vid sluten dörr den unga,
+    Fortfar så ett år igenom,
+    Ett år lär med ord allenast,
+    Blott med ögats blink, det andra,
+    Trampa foten lätt, det tredje.
+
+    Om hon detta icke aktar,
+    Icke efterföljer sådant,
+    Tag dig då ett rör ur hvassen,
+    Tag ett starrgräs då från fältet,
+    Stöt med stängelns spetsar henne,
+    Aga henne med ett skäfte,
+    Med en piske af ett rörstrå,
+    Med ett ris af ylle viradt.
+
+    Om hon då ej aktar detta,
+    Icke efterföljer sådant,
+    Tag dig då ett ris ur skogen,
+    Tag ur dälden då en björkqvist,
+    Bär den under pelsens skörte,
+    Att en annan gård ej ser den.
+    Värm med detta hennes skuldror
+    Och gör ryggen mjuk med detta.
+    Rigta ej ett slag mot ögat,
+    Och vid örat rör ej heller;
+    Dervid kunde svågern fråga,
+    Dervid ock en svärfar mena:
+    Monne vargen henne rifvit,
+    Eller björnen skrapat henne?"
+
+    Flickan suckade, den arma,
+    Drog med suckar efter andan,
+    Sorg i hennes barm sig lade,
+    Tåren steg i hennes öga;
+    Och hon brast i gråt och talte,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Icke var jag dock tillförne
+    Mörkare än andra jungfrur,
+    Blekare än vattnets fiskar;
+    Mörkare jag blef än andra,
+    Blekare än vattnets fiskar.
+
+    Hur betalar jag min moders
+    Mjölk, och hur min faders godhet?
+    Dig jag säger tack, min fader,
+    För min hittills funna bergning,
+    För de bästa bitars gåfva,
+    För den föda förr jag njutit!
+
+    Dig jag säger tack, min moder,
+    Som mig vaggat i min barndom,
+    Burit mig som späd i famnen,
+    Och din barm mig räckt till näring.
+
+    Er jag tackar, gårdens husfolk,
+    Goda barndomsvänner alla,
+    Jemte hvilka här jag lefvat,
+    Vuxit i min blomningsålder!
+
+    Nu alltså jag måste resa,
+    Fara från det gyllne hemmet,
+    Från min faders sal, min moders
+    Alltid gästfritt öppna boning.
+
+    Blif då qvar i lugn, o pörte,
+    Pörte, med ditt tak af bräder,
+    Godt det blir att återkomma,
+    Kärt att en gång än här vandra.
+    Blif då qvar i lugn, o farstu,
+    Farstu, med ditt golf af bräder,
+    Blif i ostörd ro der ute
+    Gård, med dina ljufva rönnar.
+    Er i fridens hägn jag lemnar
+    Länder, bäruppfyllda skogar,
+    Träsk, med edra hundra holmar,
+    Hedar med er ljung bevuxna."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Slängde flickan i sin släde,
+    Tog till ordet sjelf och sade:
+    "Far då väl, du Pohjas boning!
+    Blifven alla qvar i trefnad,
+    Alla backens smärre tallar,
+    Alla höga trän i skogen,
+    Alla enar uppå fälten,
+    Bär, som växa uppå marken,
+    Telningar, som gro i vattnet,
+    Alens qvistar, björkens näfver,
+    Granens rötter, furans stubbar!"
+
+    Och med dån han färdas framåt,
+    Åker öfver Pohjas stränder,
+    Längsmed Simosalmis bräddar,
+    Längsmed skuldrorna af åsen.
+    Med sin ena hand vid tömmen,
+    Och vid flickans barm den andra,
+    Ena foten utom slädan,
+    Och vid flickans knä den andra.
+
+    Flickan suckade, den arma,
+    Drog med suckar efter andan:
+    "Kallt mig tyckes under fållen,
+    Kulet uti släden vara."
+
+    Och han far ett stycke framåt,
+    Åker blott ett litet stycke;
+    Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
+    Talar då och säger detta:
+    "Hvem har sprungit här tvärsöfver.
+    Hvilken usling har här vandrat?"
+
+    Sjelf då smeden Ilmarinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Haren sprungit här tvärsöfver,
+    Harens son har trampat spåren."
+
+    Jungfrun tog till ordet åter:
+    "Bättre vore det att vara,
+    Bättre stod jag ut att vara
+    I den snabba harens fotspår,
+    På hans viga fötters stigar,
+    Än som här i friarns släde."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Vred sin mun och rörde hufvet,
+    Skakade det svarta håret,
+    Och med dån han åker framåt,
+    Och han far ett stycke framåt,
+    Åker blott ett litet stycke,
+    Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
+    Talar då och säger detta:
+    "Hvem har sprungit här tvärsöfver,
+    Hvilken usling har här vandrat?"
+
+    Det är smeden Ilmarinen,
+    Sjelf han yttrar sig och säger:
+    "Räfven sprungit här tvärsöfver,
+    Räfven på sin färd här skridit."
+
+    Jungfrun tog till ordet åter:
+    "Bättre vore det att vara,
+    Bättre stod jag ut att vara
+    I den qvicka räfvens fardon,
+    I hans kälke under färden,
+    Än som här i friarns släde."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Vred sin mun och rörde hufvet,
+    Skakade det svarta håret,
+    Och med dån han åker framåt,
+    Och han far ett stycke framåt,
+    Åker blott ett litet stycke;
+    Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
+    Frågar då och säger detta:
+    "Hvem har sprungit här tvärsöfver,
+    Hvilken usling har här vandrat?"
+
+    Sjelf då smeden Ilmarinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Björnen sprungit här tvärsöfver,
+    Ohto på sin färd här lunkat"
+
+    Jungfrun tog till ordet åter:
+    "Bättre vore det att vara,
+    Bättre stod jag ut att vara,
+    Uti björnens stenrösgrotta,
+    I hans kammare af hällar,
+    Än som här i friarns släde."
+
+    Sjelf då smeden Ilmarinen
+    Vred sin mun och rörde hufvet,
+    Skakade det svarta håret,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Var ej sorgsen, arma jungfru,
+    När du hinner friarns boning,
+    Kött förutan knif du äter,
+    Dricker öl förutan skopa."
+
+    Och han åker fram med buller
+    Öfver Wäinös svedjelunder,
+    Öfver Kalevalas slätter.
+    Trafvarn sprang och färden framled,
+    Släden skrann och vägen aftog,
+    Buller gaf den hårda meden,
+    Björken ljöd i fimmelstången,
+    Häggen knarrade i fjättran. --
+    Om en stund är hemmet synligt,
+    Stiger rök ur egna stugor.
+
+
+
+
+Sextonde Runan.
+
+
+    Nu ett gny från tåget hördes,
+    Nära piskens smällar ljödo,
+    Slädens rassel ljöd från stranden,
+    Stängers brak från gårdens brunnsväg.
+
+    Sjelf nu Ilmarinens moder
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Det är sonens vackra släde,
+    Ren från Pohjola han kommer.
+    Vackra gökarna de gala
+    Fram uppå den granna korgen,
+    Ekorrarna skyndsamt ila
+    Längsmed stängerna af lönnträd,
+    Sköna orrarna de kuttra
+    På hans loka, gjord af almen.
+
+    Byn har bidt på månens skifte,
+    Solens uppgång folket väntat,
+    Barnen mark med smultron färgad,
+    Rullarna en tjärad farkost;
+    Jag min son allenast väntat,
+    Sonen och hans unga hustru.
+
+    Nu du må dig hitåt vända,
+    Komma hit till dessa gårdar.
+    Stugor af din fader byggda,
+    Redda af den ålderstegna."
+
+    Sjelf han smeden Ilmarinen
+    Vänder nu sin kosa hemåt,
+    Till af fadren byggda gårdar,
+    Af den ålderstegne redda.
+    Slädens begge sidor prydas
+    Utaf nystan blå och röda,
+    Mellan dem en räf är målad.
+
+    Sade Ilmarinens moder:
+    "Brudgum, du min gode broder!
+    Har nu frisk och sund du färdats,
+    Har du gjort en ljuflig resa?
+    Fick du jungfrun, vann du borgen,
+    Krossade du stridens portar?
+    Fick du hundarna att skälla,
+    Fick du borgens mör att gråta,
+    Fick du flickan till att skratta,
+    Vann du unga jungfruns kärlek,
+    När din svärmor du besökte,
+    Då du dröjde hos din svärfar?
+
+    Men jag ser det, hvarför fråga?
+    Märker det, hvarför då spörja?
+    Visst är knipan i din väljo,
+    Dufvan uti dina armar.
+
+    Hvem bar hit det falska budskap,
+    Att vår fästman tom har kommit,
+    Att förgäfves hästen sprungit?
+    Tom ej kom vår fästman åter,
+    Hästen icke sprang förgäfves.
+    Något hingsten har att draga,
+    Den hvitmanige att föra.
+
+    Stig, du sköna, nu ur släden,
+    Ur dess korg, du goda gåfva;
+    Res dig, utan att du lyftas,
+    Höj dig, utan att du höjes,
+    Om han är for ung, som lyftar,
+    Och för stolt, som höjer upp dig.
+    Ställ på meden ena foten
+    Och den andra uppå tvärträ't,
+    Gå uppå den dunkla vägen,
+    På den lefverlika marken,
+    Som är slätad utaf suggan,
+    Trampad utaf lilla grisen,
+    Utaf fårets fötter jemnad
+    Och af hästars manar gniden.
+
+    Stig med dufvans nätta fötter,
+    Trippa som en årta trippar,
+    Uppå dessa rena gårdar,
+    Gårdar herrliga och sköna,
+    Hvilka här din svärfar tillredt
+    Och din svärmor bragt i ordning.
+    Ofta svågern på dem vandrat,
+    Svägerskan beträdt dem ständigt.
+
+    Gå nu i den släta farstun.
+    Farstun utaf andben fogad.
+    Redan uppå denna sommar,
+    Sommarn, som så långsamt skridit,
+    Dörrarna sig städse öppnat,
+    Väntande på öppnarinna;
+    Dörrars handtag ofta knarrat
+    Efter ringprydd slutarinna
+    Trösklarna sig städse nedböjt
+    För den stoltas fina fållar.
+
+    Redan uppå denna sommar,
+    Sommarn, som så långsamt skridit,
+    Här sig farstun sidlängs flyttat,
+    Väntande på städarinna;
+    Stugan vändt sig om af längtan
+    Efter den, som golfvet sopar.
+
+    Redan uppå denna sommar,
+    Sommarn, som så långsamt skridit,
+    Andbens golfvet ofta ljudit
+    För den, som skall stå på golfvet;
+    Gyllne taket ofta klingat
+    För den, som skall gå derunder;
+    Fönstren öfver den sig fröjdat,
+    om skall invid fönstren sitta.
+
+    Redan uppå denna sommar,
+    Sommarn, som så långsamt skridit,
+    Loften sänkt sig ofta neder
+    För den, som skall loften öppna;
+    Boskaps-ställen ofta närmat
+    Sig till den, som dem skall sköta,
+    Fähusgårdar vikit undan
+    För den årta, dem skall trampa.
+
+    Redan uppå denna sommar.
+    Sommarn, som så långsamt skridit,
+    Goda kon här tidigt bölat
+    Mot den, som skall knippen gifva,
+    Vårens lam har bräkt här tidigt
+    Mot den, som skall maten öka;
+    Sommar-tackan ropat efter
+    Den, som fina hö't skall räcka.
+
+    Hell dig gård med all din fullhet,
+    Hell er gäster uppå gården,
+    Hell er yttre gårdens kämpar!
+
+    Hell dig trappa med din fullhet,
+    Hell er gäster uppå trappan,
+    Hell dig skara under taket!
+
+    Hell dig stuga med din fullhet,
+    Hell er gäster uti stugan,
+    Hell er barn inunder taket!
+
+    Hell dig måne, hell dig konung,
+    Hell dig unga bröllops-skara!
+    Icke har förut här varit,
+    Icke förr, i går ej heller,
+    Sådan stolt och prydlig skara
+    Och en folkhop, skön som denna.
+
+    Brudgum, du min gode broder!
+    Visa fram din köpta maka,
+    Den med hundra marker lösta,
+    Den med tusende betalta.
+    Har du hemtat, den du ärnat?
+    Dufva ärnade du hemta,
+    Mjellhvit mö i landet välja,
+    Bringa med dig fager blomma.
+    Men jag ser det, hvarför fråga?
+    Märker det, hvarför då spörja?
+    Visst har du en dufva hemtat,
+    Mjellhvit mö i landet utvalt,
+    Bragt med dig en fager blomma.
+
+    Goda fästmö, sköna fästmö,
+    Du mjellhvita, fagra fästmö!
+    Väl du var i hemmet frejdad,
+    Flicka än i faders huset;
+    Låt dig alltid väl bli frejdad,
+    Såsom gift, i mannens boning."
+
+    Derpå Ilmarinens moder
+    Fägnade med mat och drycker
+    Alla bjudna bröllopsgäster,
+    Att de kära gäster hedra.
+    Deras mun i smör sig rörde,
+    Näfvarna bland fisk-piroger.
+    Länge bryggd ren drycken varit,
+    Goda ölet länge färdigt
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Till de kära gästers heder.
+    Rågade der kärlen voro,
+    Faten upp till brädden fyllda;
+    Der fanns ymnigt till att äta,
+    Till att äta, till att dricka
+    För de bjudna bröllopsgäster,
+    Till de kära gästers heder.
+
+    Humlans saft nu munnen sköljde,
+    Hvitt af ölets skum var skägget,
+    Ölet rann från sparrens ända,
+    Mjödet ifrån spikars gömmen
+    Åt de bjudna bröllopsgäster,
+    Till de kära gästers heder.
+
+    Hvem blef der väl bedd att sjunga,
+    Redd att sånger skickligt qväda?
+    Gamle trygge Wäinämöinen,
+    Den evärdelige sångarn,
+    Sjelf han börjar på att qväda,
+    Sig till sångens värf förfogar.
+    Höjande sin röst han säger
+    Och med dessa orden talar:
+    "Icke har förut här varit,
+    Tör härnäst ej heller komma
+    Sådan stor och ståtlig fästman
+    Och en brud så nätt som denna,
+    Icke sådan prydlig skara,
+    Ej en ungdom så behaglig.
+
+    Hvem skall här jag först nu prisa?
+    Först må jag värdinnan prisa;
+    Hvem är gunstiga värdinnan?
+    Det är Ilmaris värdinna.
+    Hon af korn har bryggt oss ölet,
+    Gjort af malt den ljufva drycken.
+    Hennes säd är söt och smaklig,
+    Smakligt är hos henne maltet;
+    Ej värdinnans säd är smaklös,
+    Ej är maltet kärft och unket.
+
+    Hvarken fruktade hon vargar,
+    Eller andra skogens villdjur,
+    När hon gick att se på maltet,
+    Hastade till rökfull stuga.
+    Ej med krok hon maltet rörde,
+    Rörde alltid om med händer,
+    Vände det med sina näfvar,
+    Jemkade med sina fingrar.
+
+    Sjelf hon bakat stora bröden
+    Och de tjocka kakor klappat
+    Till den goda skarans gille,
+    För att fröjda goda folket;
+    Skyndsamt har hon maten framlagt,
+    Gladt och vänligt bröden burit.
+
+    Nu jag har värdinnan prisat,
+    Skall så värden sjelf ock prisa.
+    Hvem är hufvudet for skaran,
+    Det mot solen vända äpplet?
+    Ilmari den store värden,
+    Han är hufvudet för skaran,
+    Det mot solen vända äpplet.
+
+    Han ju hit hat husen skaffat
+    Och allt virke till dem hemtat.
+    Släpat väggarna från skogen,
+    Stockarna från stora backen,
+    Takets bräder ifrån bärmon,
+    Näfret från hägghergets höjder,
+    Sprötena från stenig jordmon,
+    Mossan från de öppna kärren;
+    Har af buskar bänken lagat,
+    Ställt den på ett lämpligt ställe,
+    På en stadig plats den fästat.
+
+    Så jag värden sjelf har prisat,
+    Skall nu ock vår talman prisa.
+    Hvem är här till talman utsedd,
+    Hvem är väld att vägen visa?
+    Talman är i byn den bäste,
+    Byens sällhet vägen visar.
+
+    Denna talman bär på kroppen
+    Skjorta utaf fina linnet
+    Och en blå kaftan af vadmal.
+    På den fina linne-skjortan.
+    Fållarna i sanden släpa,
+    På den lefverlika marken.
+
+    Gördel fin har denna talman
+    Kring den blåa vadmals-rocken --
+    Gördel väfd af Månens dotter
+    Och af Solens dotter spunnen
+    Utaf fjun från sommar-tackan,
+    Utaf ull från vinter-föret
+    På en tid, då eld ej lyste,
+    Då man ens om eld ej visste.
+
+    Visst har äfven denna talman
+    Skägget uti gyllne flätor,
+    Håret uti gyllne lockar,
+    Gyllne mössa på sitt hufvud,
+    Uppå sina gyllne lockar.
+    Mössan upp i molnen susar,
+    Skymtar fram bland trädens toppar.
+
+    Nu jag har vår talman prisat,
+    Skall så prisa brudens tärna.
+    Hvadan fick man brudens tärna,
+    Hvadan tog man hjelparinnan?
+    Dädan fick man brudens tärna,
+    Dädan tog man hjelparinnan:
+    Bak Tanika-borgens fästen,
+    Utanför den nya borgen.
+    Derifrån är hon ej hemtad --
+    Ej den minsta grund det äger --
+    Hvadan fick man brudens tärna,
+    Hvadan tog man hjelparinnan?
+    Dädan fick man brudens tärna,
+    Dädan tog man hjelparinnan:
+    Ifrån vattnen ofvan Dvina,
+    Från de vida, öppna fjärdar.
+    Ej ens dädan är hon hemtad --
+    Ej den minsta grund det äger --
+    Hvadan fick man brudens tärna,
+    Hvadan tog man hjelparinnan?
+    Fanns ett smultron uppå backen,
+    Fanns ett lingon-bär på fältet,
+    Ljusgrönt gräs på åkern växte,
+    Gyllne blomma uti lunden.
+    Dädan fick man brudens tärna
+    Dädan tog man hjelparinnan.
+
+    Munnen är för brudens tärna
+    Nätt som spolen uti Finland,
+    Ögonen på henne tindra
+    Såsom stjernorna på fästet.
+    Hög är hennes hufvudbonad
+    Som en upprätt spets af molnet,
+    Hennes nätta skor, de likna
+    Gässen på en vatten-ruska.
+    Brudens tärna har på balsen
+    Klingande och klara perlor,
+    Händerna af guldband prydas,
+    Fingrarna af gyllne ringar,
+    Öronen af gyllne hängen,
+    Ögonhåren utaf perlor.
+
+    Nu jag prisat brudens tärna,
+    Skall så hela skaran prisa.
+    Icke har förut här varit,
+    Icke förr, i går ej heller,
+    Sådan skön och prydlig skara
+    Och en ungdom så behaglig.
+    Så är folket klädt i vadmal,
+    Såsom skogen uti rimfrost --
+    Nedantill likt morgonrodnad,
+    Ofvantill likt dagens gryning.
+
+    Godt förråd på silfver funnits,
+    Penning-påsar här på fälten
+    Hos de bjudna bröllopsgäster,
+    Gästerna till pris och heder.
+    Mynt på mark och vägar legat,
+    Halfva rubels mynt för gossar,
+    Tre kopeks för gamla qvinnor
+    Och för jungfrur fyra grivners."
+
+
+
+
+
+
+Sednare Delen.
+
+
+
+
+Sjuttonde Runan
+
+
+    Ahti bor uppå en holme,
+    Kauko vid en uddes krökning,
+    Håller på att plöja åkern,
+    Draga fåror på sitt plogland
+    Vid den dimomhöljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen;
+    Ahti har ett säkert öra,
+    Hör de allraminsta ljuden.
+    Hörde bjudna gäster fördas,
+    Ryttar-hästar hoptals springa,
+    Fick en tanke i sitt hufvud,
+    Olyckstanke i sin hjerna:
+    Pohjola nu firar bröllop,
+    Håller gästabud i lönndom.
+    Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
+    Skakade det svarta håret,
+    Slutade på stund sin plöjning,
+    Afbröt fåran midt på åkern.
+    Steg på hästens rygg från marken,
+    Skyndade sig hem till gården,
+    Till sin alltid kära moder,
+    Till den ålderstigna qvinnan.
+    Kommen hem ett ord han sade,
+    Talte till sin gamla moder:
+    "O min moder, gamla qvinna!
+    Mat i största hast nu framlägg
+    För den hungrige att äta,
+    För den lystne till att tugga;
+    Oförmärkt så badstu'n elda,
+    Värm den upp med största snabbhet,
+    Att sig mannen tvätta finge,
+    Hjeltars prydnad ansa om sig."
+
+    Det var Lemminkäinens moder,
+    Mat i största hast hon lade
+    För den hungrige att äta,
+    För den lystne till att tugga,
+    Under det man badstu'n värmde,
+    Medan man om bad besörjde.
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Gör i största hast sin måltid,
+    Går så oförmärkt till badstu'n,
+    Sig beger till värmda badet.
+    Der nu mannen ren sig tvättar,
+    Hjeltars prydnad ansar om sig.
+    Säger dädan återkommen:
+    "O min moder, gamla qvinna!
+    Hemta hit min pansar-skjorta,
+    Bär till mig min stridsbetäckning,
+    Hvarmed förr i krig jag färdats,
+    Svängt mig uppå farans bröllopp."
+
+    Modren straxt af honom spörjer:
+    "Hvart skall nu, min son, du fara?
+    Monn till skogen, monn på hafvet,
+    Monne för att elgar fånga,
+    Eller ut till stora striden,
+    Hvarest männers hufvu'n jemnas?"
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "O min mor, min fostrarinna!
+    Ej till skogen, ej på hafvet,
+    Icke för att elgar fånga,
+    Icke ut till stora striden,
+    Hvarest männers hufvu'n jemnas,
+    Jag nu far till Pohjas bröllop,
+    Som i hemlighet man håller.
+    Hemta hit min pansar-skjorta,
+    Bär till mig min stridsbetäckning,
+    Att på bröllopet mig pryda,
+    Att vid gästabudet bäras."
+
+    Modren varnar nu sin gosse
+    Och sin make varnar hustrun,
+    Varnade så tvenne menskor
+    Och naturens döttrar trenne
+    Lemminkäinen att ej fara
+    Till det goda Pohjas gästbud:
+    "Du ju dit ej blifvit bjuden
+    Och ej lär man der dig sakna."
+
+    Nu sig yttrar Lemminkäinen:
+    "Hunden kommer när den kallas,
+    Utan bjudning går den gode;
+    Der en evig bjudning finnes,
+    Der på egget af mitt eldsvärd,
+    Uppå spetsen af min klinga.
+    Bringa hit min pansar-skjorta,
+    Gif mig straxt min stridsbetäckning."
+
+    Derpå Lemminkäinens moder
+    Fortfar än att honom varna:
+    "O min son, ej må du fara
+    Hän till Pohjola det mörka.
+    Vägen dit är rik på under,
+    Stora, oerhörda under;
+    Tre förderf dock svårast äro,
+    Och de bringa död och ofärd."
+
+    Yttrade nu Lemminkäinen:
+    "O min mor, min fostrarinna!
+    Säg det första bland förderfven,
+    Säg det första, säg det sista."
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Det förderfvet är det första;
+    När ett stycke väg du färdas,
+    Ändar första dagens resa,
+    Du då kommer till en eldfors,
+    Eldfull klippa står i forssen,
+    Eldfull björk på klippan växer,
+    Eldig örn i björken sitter,
+    Elden gnistrar ifrån klorna,
+    Elden frustar ifrån munnen,
+    Elden flammar utur gapet
+    Och af eld dess fjädrar höljas.
+    Natten om den slipar tänder,
+    Hvässer klor den hela dagen
+    Emot främlingen, som kommer,
+    Emot vandraren, som nalkas."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Deremot ett råd jag finner,
+    Minns en konst, ett medel känner,
+    Trollar fram en häst af alträd,
+    Qväder utaf al en hjelte
+    För att vid min sida vandra,
+    Dykar sjelf som and i vattnet,
+    Såsom alla ned i böljan,
+    Undan vingbroskstarka örnen,
+    Undan stora fogelns fötter;
+    Säg det medlersta förderfvet."
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Det förderfvet är det andra;
+    När ett stycke väg du färdas,
+    Ändar andra dagens resa,
+    Du då kommer till en eldsjö,
+    Eldfull ö ur sjön sig höjer,
+    Glödhett badrum finns på eldön
+    Och en eldgraf under rummet --
+    Den är full af heta stenar,
+    Full af hällar, hvilka glöda.
+    Männer hundrade dit kommit,
+    Tusen hästar sjunkit neder."
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Deremot ett råd jag finner,
+    Minns en konst, ett medel känner:
+    Bildar mig en man af alträd,
+    Gör en kämpe utaf furu,
+    Att uti den heta badstu'n
+    Med en qvast af jern sig bada
+    På den jernbesmidda lafven.
+    Sjelf jag bad åt honom kastar
+    Och mig håller under lafven;
+    Säg det sista bland förderfven."
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Det förderfvet är det tredje,
+    När ett stycke väg du vandrat,
+    Lagt till rygga än en dagsfärd,
+    Ser du Pohjas portar lysa,
+    Jernbesmidda dörrar rassla.
+    Der man gjort af jern ett gärde,
+    Utaf stål ett stängsel tillredt
+    Ifrån jorden upp till himlen,
+    Ifrån himlen ned till jorden,
+    Stuckit spjut till gärdets störar,
+    Dem med ormar sammanfogat,
+    Lindat om med etter-ormar
+    Och ihop med ödlor bundit.
+    Stjertarna att hänga lemnats
+    Uppå gärdets inre sida,
+    Men uppå dess yttre sida
+    Hufvuden man ställt att hväsa.
+    Ännu andra stora ormar
+    Äro staplade på marken;
+    Sträcka tungan upp och hväsa,
+    Svänga nedåt sina stjertar;
+    Men en orm på marken ligger,
+    Sträckt på tvären framför porten,
+    Längre än den längsta fura,
+    Tjockare än stugans stolpe,
+    Sträcker tungan upp, med hväsning,
+    För att döda Lemminkäinen."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Nyss jag huggorms-åkern plöjde,
+    Fårade ormfulla marken,
+    Ormbetäckta fältet vände
+    Med helt obetäckta händer.
+    Deraf än ej ofärd länder,
+    Det ej är en hjeltes bane.
+
+    Tar jag mina huggorms-handskar,
+    Tager mina orma-vantar,
+    Och med dem de leda krossar,
+    Klämmer ormarna för evigt.
+    Tiotal af etter-ormar
+    Binder jag med klafve, spänner
+    Ormar hundrade i redet.
+    Hemta hit min pansar-skjorta,
+    Bär till mig min strids-betäckning;
+    Jag nu far till Pohjas gästbud,
+    Som i hemlighet man firar."
+
+    Derpå Lemminkäinens moder
+    Fortfar än att honom varna:
+    "O min son, far ändock icke
+    Hän till Pohja-gårdens gästbud.
+    Redan funnos många faror,
+    Stora underting på vägen,
+    Många finnas än på stället,
+    Vid din resas mål de värsta;
+    Tre bland dem dock svårast äro,
+    Två förderf de gräsligaste.
+
+    Utmed Pohjas tåg du vandrar,
+    Går längsefter boskapsgården,
+    Der en varg i betselringar
+    Och en björn med jernked bunden
+    Äro satta framför porten,
+    [Invid Ahti-gärdets vändning].
+    Fram den grymma vargen springer,
+    Björnen upp till anfall rusar;
+    Redan hundra män de slukat,
+    Bragt om lifvet tusen hjeltar,
+    Äfven dig de kunna sluka
+    Och min höga ätt förgöra."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Såsom färsk må tackan ätas,
+    Fåret slitas, då det lefver,
+    Ej en man, om ock en sämre,
+    Om en svagare det vore.
+    Jag på männers vis är gördlad,
+    Är försedd med männers hakar
+    Och med hjeltars spännen bunden.
+    Icke tör så lätt jag komma
+    Uti Pohja-ulfvars munnar,
+    I de vilda djurens käftar,
+    Tämjer vargarna med betsel,
+    Björnarna med jernked binder,
+    Kommer så från denna fara."
+
+    Städse honom modren varnar:
+    "O min son, far ändock icke,
+    Du i Pohjas stuga kommer,
+    Inom Sariolas väggar;
+    Svärdomgjordade der äro
+    Alla män och stridsbeklädde,
+    Ruset dem beröfvat sansen,
+    Onda de af drycker blifvit.
+    Dig de störta med sitt qväde
+    Mot din egen skarpa klinga,
+    Mot det egg, som sjelf du bildat,
+    Mot det svärd, du bär vid sidan.
+    Qvädet förr har tappra störtat,
+    Öfvervunnit stora hjeltar
+    Och besegrat starka kämpar.
+    Hvad är du, en sparf, bland dessa,
+    Du utaf en ringa moder,
+    Af en kraftlös qvinna vaggad,
+    Ännu opp från strömmen lyftad,
+    Utur forssen sammanburen?
+
+    Hundra störar stå på backen,
+    Tusen stolpar uppå gården,
+    På hvar stör ett hufvud sitter,
+    Tom blott är en enda blefven,
+    Och ditt hufvud tör man ställa
+    Upp på spetsen utaf denna."
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Fattade sin egen klinga,
+    Stötte spetsen emot golfvet;
+    I hans hand sig svärdet höjde,
+    Liksom häggens friska krona,
+    Eller som den unga enen.
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Ej der finns, den klingor mätte,
+    Den som svärd beskåda ville,
+    Uti dessa Pohjas stugor,
+    Inom Sariolas väggar."
+
+    Tog nu skyndsamt ock sin båge,
+    Vände den i sina händer,
+    Höjande sin röst han sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Den en man jag skulle kalla,
+    Skulle för en hjelte hålla,
+    Som min båge kunde spänna,
+    Draga upp det böjda stålet,
+    Uti dessa Pohjas stugor,
+    Inom Sariolas väggar."
+
+    Ren för muntre Lemminkäinen
+    Nalkas tiden till att fara.
+    Handen bjuder, handen nekar
+    Och hans finger-senor värka.
+    Nu han får sin pansar-skjorta,
+    Får sin fordna stridsbetäckning.
+
+    Men sin son förmanar modren,
+    Så sitt barn den gamla varnar,
+    Framför dörren, under sparren,
+    Der man kittlarna betäcker:
+    "Yngre du af mina söner,
+    Du mitt barn af mera styrka!
+    Om till dryckeslag du kommer,
+    Råkar uti något samqväm,
+    Töm din kanna blott till hälften,
+    Men den andra sämre hälften
+    Må du gifva åt en sämre.
+    Så kan karl utaf dig blifva
+    Och du reda dig till kämpe
+    Uti kämpa-skarors samqväm."
+
+    Ännu varnar hon sin gosse,
+    Omsorgsfullt sitt barn förmanar
+    Vid den längst belägna åkern,
+    Vid de mest aflägsna leder:
+    "Om i dryckeslag du råkar,
+    Kommer uti något samqväm,
+    Intag blott det halfva sätet,
+    Stig med halfva steget endast,
+    Men den andra sämre hälften
+    Må du gifva åt en sämre.
+    Så kan karl utaf dig blifva
+    Och du till en kämpe duga
+    I en skara utaf kämpar,
+    I en krets af tappra männer."
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Straxt ur hemmet sig begifver,
+    Stiger så den första dagen,
+    Och han kommer till en eldfors,
+    Eldfull klippa står i forssen,
+    Eldfull björk på klippan växer,
+    Eldig örn i björken sitter,
+    Elden gnistrar ifrån klorna,
+    Elden trastar ifrån munnen,
+    Elden flammar utur gapet.
+    Natten om den slipar tänder,
+    Hvässer klor den hela dagen
+    Emot främlingen, som kommer,
+    Emot vandraren, som nalkas.
+
+    Ängslig var ej Lemminkäinen,
+    Börjar i sin ficka leta,
+    Söka i den lilla pungen,
+    Derifrån orr-fjädrar tager,
+    Gnuggar fjädrarna och smular
+    Mellan sina begge händer,
+    Inom tio fingrars fogning.
+    Deraf föddes fram en orr-skock,
+    Den till flygt sig plötsligt höjde,
+    Orrarna i löf-trän flögo,
+    Tjäderhonorna i björkar.
+
+    Tog från löf-trän sina orrar,
+    Tjäderhonorna från björkar,
+    Slängde dem i örnens käftar,
+    Uti gapet på den gluppske.
+    Tog till orda sjelf och sade:
+    "Du min örn, min sköna fogel!
+    Vänd åt annat håll ditt hufvud,
+    Tillslut dina skarpa ögon,
+    Låt så vandringsmänner färdas,
+    Framför andra Lemminkäinen."
+    Dermed slapp han denna fara,
+    Dermed kom han fram en dagsfärd.
+
+    Färdas än ett litet stycke,
+    Vandrar fram ett väga-stycke,
+    Och en eldsjö är på vägen,
+    Eldfull ö ur sjön sig höjer.
+    Glödhett badrum finns på eldön
+    Och en eldgraf under rummet;
+    Den är full af heta stenar,
+    Full af hällar, hvilka glöda,
+    För den främling, hvilken kommer,
+    För den vandrare, som nalkas.
+
+    Ängslig var ej Lemminkäinen,
+    Sände upp en bön till Ukko:
+    "O du Ukko, högst bland Gudar,
+    O du fader uti himlen!
+    Höj ifrån sydvest en molnsky,
+    Sänd en annan ifrån vester,
+    Låt en tredje gro i öster,
+    Upp ifrån nordost den lyfta;
+    Stöt tillhopa molnens kanter,
+    Mot hvarann de toma ställen,
+    Sänd en stafs höjd snö från molnen,
+    Låt till spjutskafts djup den sjuda
+    Ned uppå de heta stenar,
+    Uppå hällar, hvilka glöda?"
+
+    Snö då sände Ukko neder,
+    Sände af den fina yrsnö,
+    Lät den till en stafs höjd falla,
+    Lät till spjutskafts djup den sjuda
+    Ned uppå de heta stenar,
+    Uppå hällar, hvilka glödde.
+
+    Sjelf den muntre Lemminkäinen
+    Qvad en jernstör, för att löpa
+    Öfver elduppfyllda grafven
+    Och från kant till kant sig sträcka.
+    Dermed slapp han denna fara,
+    Dermed kom han fram en dagsfärd.
+
+    Vandrar så ett väga-stycke,
+    Färdas fram ännu en dagsfärd,
+    Redan synas Pohjas portar
+    Och de onda gångjern rassla.
+    Der man gjort af jern ett gärde
+    Och af stål ett stängsel tillredt
+    Ifrån jorden upp till himlen,
+    Ifrån himlen ned till jorden,
+    Stuckit spjut till gärdets störar,
+    Dem med ormar sammanfogat,
+    Lindat om med etter-ormar
+    Och ihop med ödlor bundit.
+    Stjertarna att hänga lemnats
+    Uppå gärdets inre sida,
+    Men uppå den yttre sidan
+    Hufvuden man ställt att hväsa.
+    Ännu andra stora ormar
+    Äro staplade på marken.
+    Sträcka tungan upp och hväsa,
+    Svänga nedåt sina stjertar;
+    Men en orm på marken ligger,
+    Sträckt på tvären framför porten,
+    Längre än den längsta fura,
+    Tjockare än stugans stolpe,
+    Sträcker tungan upp med hväsning,
+    För att döda Lemminkäinen.
+
+    Ängslig var ej Lemminkäinen,
+    Tager fram sin knif från sidan,
+    Grymma jernet ur dess slida,
+    Hugger dermed uti gärdet,
+    Uti hägnaden af ormar;
+    Gärdet föll åt tvenne sidor
+    Gärdsgårdsbanden fem emellan,
+    Mellan störar sju i gärdet.
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    På de andra ormar träter:
+    "Svarta kräk, som jorden tillhör,
+    Mark, den dödens färg betäcker,
+    Du som slingrar dig i gräset,
+    Vid näckblommans rötter vistas,
+    Krälar ibland trädets rötter,
+    Uti murkna stubbar gräfver!
+    Hvem har skickat dig från gräset,
+    Fram ur trädets rötter manat,
+    För att slingra dig på vägen,
+    För att ofvan jorden kräla?
+    Monn din fader, monn din moder,
+    Monn den äldsta ibland bröder,
+    Den bland dina systrar yngsta,
+    Eller andra höga fränder?
+    In i torfven är din stuga
+    Och din gård inunder stubben,
+    Under gärdet är din bostad
+    Och din lägerplats i tufvan.
+
+    Slut din mun och hölj ditt hufvud,
+    Undangöm din lätta tunga,
+    Mun af ull du har och hufvud,
+    Har af ull fem dina tänder,
+    Ullig är din lätta tunga,
+    Ulligt kräk är sjelf du äfven.
+    Rör dig som en ylle-flaga,
+    Färdas fram som bönans skida,
+    Till en bundt dig sammanrulla,
+    Vrid ihop dig till en knippe,
+    Stick ditt hufvud in i torfven,
+    Stoppa det i tufvan neder.
+    Om du lyftar upp ditt hufvud,
+    Så skall Ukko det förkrossa
+    Med sitt jernbetyngda hagel,
+    Som ur moln han låter falla."
+
+    Dermed muntre Lemminkäinen
+    Får ock denna dagsfärd ändad,
+    Vandrar fram ett väga-stycke,
+    Kommer så till Pohja-gården.
+    Der en varg i betsel-ringar
+    Och en björn med jernked bunden
+    Äro satta framför porten.
+    Redan hundra män de slukat,
+    Bragt om lifvet tusen hjeltar,
+    Ville sluka Lemminkäinen.
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Börjar leta uti fickan,
+    Söka i den lilla pungen,
+    Tar så litet ull från fickan.
+    Gnuggar ullen, rullar tappar
+    Mellan sina begge händer.
+    Inom tio fingrars fogning
+    Och en fåra-hjord så uppstod,
+    Föddes fram en ymnig får-skock,
+    Alstrades en krusig skara,
+    Att af Pohjas ulfvar frätas,
+    Slukas af de bistra djuren.
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Sjelf sig tränger in i stugan,
+    Träder under takets hvälfning,
+    Men han stadnar framför dörren,
+    Framför dörren, under sparren,
+    Der man kittlarna betäcker,
+    Tager mössan af sitt hufvud,
+    Handskarna från handen löser.
+    Höjde nu sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Präktig är den bjudne gästen,
+    Präktigare den objudne."
+
+    Dervid Pohjolas värdinna
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "O du son af Lemminkäinen!
+    Ej ditt gästande mig gläder,
+    Hit du kom att mig förtrampa,
+    Kom att trycka ned mitt sinne,
+    Ölet än som korn förvaras,
+    Såsom malt den ljufva drycken,
+    Ej är hvetebrödet bakadt,
+    Ej är köttet ännu kokadt.
+    Måtte en natt förr du kommit,
+    Eller ock en dag härefter."
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
+    Skakade det svarta håret,
+    Tog till orda sjelf och sade:
+    "Så är maten här då äten,
+    Alla dryckerna förtärda,
+    Öl med ymnigt mått man utdelt,
+    Bjudit spisöl uti kannor,
+    Lagt så kannorna tillhopa,
+    Staplat stopena i högar.
+
+    Bjudningar du låtit kringgå,
+    Låtit ryttar-hästar springa,
+    Folk af alla slag du bjudit,
+    Bjudit blinda, bjudit arma,
+    Bjudit lama, bjudit lytta,
+    Mig allenast du ej bjudit.
+
+    Hvarför har mig detta drabbat,
+    Då här mitt likväl var kornet,
+    Säden af mig sjelf förärad?
+    Andra buro säd med slefvar,
+    Andra läto sparsamt rinna,
+    Men med stora mått jag mätte,
+    Gjorde blott med lår mitt tillskott
+    Af min egen korn-besparing,
+    Af den säd, som sjelf jag utsått.
+    Icke tör en gäst jag vara,
+    Om här icke något tillreds,
+    Om man ej en gumse slagtar,
+    För en oxe hit i stugan,
+    Hemtar in en grofbent oxe,
+    Och ej öl å nyo brygger,
+    Att den hungrige får äta,
+    Den som sprungit, törsten släcka."
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Du min lilla, nätta tärna,
+    Min beständiga trälinna!
+    Ställ nu grytan uppå elden,
+    Hemta öl också åt gästen."
+
+    Lilla flickan, arma barnet,
+    Sämst att tvätta kärlen rena,
+    Sämst att torka sina skedar,
+    Sämst att skura sina slefvar,
+    Lade nu ett kok i grytan
+    Utaf ben och fiskars hufvun,
+    Utaf gamla, torra rofblad
+    Och af skal från hårda kakor.
+    Bar så öl med vackra kannan,
+    Kannan med sitt dubbla handtag;
+    Nederst dragg och öfverst vatten,
+    Etter-ormar uti midten,
+    Invid kanten kräla ormar,
+    Ödlor sprattla uti ölet.
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "O du öl, o dryck, du röda!
+    Nu i dåligt skick du kommit,
+    Råkat i ett uselt läge,
+    Men det dugliga må drickas,
+    Dräggen ned på marken kastas
+    Med den venstra handens tumme,
+    Med det ej benämnda fingret."
+
+    Börjar leta i sin ficka,
+    Söka i den lilla pungen,
+    Tager så en krok från pungen,
+    Tar sitt eldstål ifrån fickan,
+    Sänker uti ölet neder.
+    Ormar fastnade i kroken,
+    Etter-ormar uti jernet;
+    Upp han drager hundra grodor,
+    Lyftar tusen svarta ormar,
+    Dricker sedan öl med fräsning,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Icke såsom gäst jag äras,
+    Om man öl mig icke gifver,
+    Om ej bättre dryck man hemtar,
+    Och med ymnig hand det skänker
+    I ett rymligare käril.
+    Hör mig son af Pohjolainen,
+    Sjelf du värd i Pohja-gården!
+    Gif mig öl emot betalning,
+    Låt mig få för reda pengar."
+
+    Straxt nu värden uti Pohja
+    Vredgades och qvad förtörnad
+    Uppå stugans golf en insjö
+    Att den tappre mannen dränka.
+
+    Men den muntre Lemminkäinen
+    Qvad en oxe uppå golfvet
+    Att ur insjön vattnet dricka.
+
+    Värden uti Pohja gården
+    Qväder så en varg på golfvet
+    Att om lifvet oxen bringa.
+
+    Lemminkäinen, muntre mannen,
+    Hare hvit på golfvet qväder
+    För att slukas upp af vargen.
+
+    Värden uti Pohja-gården
+    Qvad en hund, om käften krokig,
+    Ännu till förderf åt haren.
+
+    Lemminkäinen, muntre mannen,
+    Qvad en ekorre att springa
+    Uppå sparrens ända, hunden
+    Qvad han att på ekorn skälla.
+
+    Derpå värden uti Pohja
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Gästabudet ej förbättras,
+    Om ej gästerna förminskas;
+    Arbetet i gården jagar
+    Gästen ock från goda gillen."
+
+    Tager så sin egen klinga,
+    Rycker fram det hvassa eld-egg,
+    Yttrande med dessa orden:
+    "Hör mig son af Lemminkäinen!
+    Må vi mäta våra klingor.
+    Må vi våra svärd beskåda."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Hvartill duger väl min klinga,
+    Som mot ben har blifvit bruten,
+    Krossad emot hufvud-skålar?
+    Men ändock mitt sinne bjuder,
+    Om här ej blir bättre gästbud,
+    Att dem mäta och beskåda.
+    Den som har en längre klinga,
+    Har ett svärd, som mer förfärar,
+    Han må första hugget gifva."
+
+    Sina svärd man börjar mäta,
+    Börjar klingorna beskåda;
+    Råkade nu Pohja-värden
+    Ha en litet längre klinga,
+    Blott så mycket som ett kornfrö,
+    Som en smutsrand under nageln.
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Visst har du en längre klinga,
+    Ditt alltså är första hugget."
+
+    Derpå värden uti Pohja
+    Börjar på att svärdshugg dela,
+    Hugger en gång uti sparren,
+    Slår i stugans öfre dörrpost.
+
+    Sade muntre Lemminkäinen.
+    "Ledsam är en strid i stugan,
+    Svår en blodig lek i pörtet,
+    Nya stugan vi förderfva,
+    Smutsa golfven uti pörtet,
+    Söla ned de tvådda bänkar.
+    Må vi träda ut på gården,
+    Bättre bloden är der ute,
+    Vackrare den är på gården
+    Prydligare uppå drifvan."
+
+    Man så trädde ut på gården,
+    Råkade en kohud finna,
+    Bredde den så ut på gården
+    Och sig ställde uppå huden.
+
+    Tog till orda Lemminkäinen:
+    "Hör mig, nu du Pohjas kämpe!
+    Väl du har en längre klinga,
+    Har ett svärd, som mer förfärar,
+    Men du lär det ock behöfva,
+    Förr än härifrån vi skiljas,
+    Förr än dagen når sin ända,
+    Hugg då till, du Pohjolainen."
+
+    Och nu hugger Pohja-kämpen,
+    Hugger en gång, hugger tvenne,
+    Hugger än den tredje gången,
+    Men han skadar ej ens köttet,
+    Ej en blodig rispa gör han,
+    Tar ej bort det yttre hullet.
+
+    Får så äfven Lemminkäinen,
+    Den förvägne sällen hugga.
+    Slår nu muntre Lemminkäinen,
+    Hugger den förvägne sällen,
+    Hugger mannen med sin klinga,
+    Ger ett hurtigt slag med svärdet.
+    Slår nu en gång, svärdet blixtrar,
+    Afhögg hufvudet från skuldran,
+    Skallen från sitt smala ställe,
+    Högg den af liksom ett rofblad,
+    Eller såsom fiskens fena.
+    lår så mannen andra gången,
+    Högg hans kropp i trenne delar,
+    Skar som skifvor utaf fläsket.
+
+    Backen var med störar uppfylld,
+    Full var gården utaf stolpar,
+    På dem alla fanns ett hufvud,
+    Tom var blott en enda lemnad,
+    Ställde arme mannens hufvud
+    Upp på spetsen utaf denna.
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Qväder Pohja-gårdens husfolk
+    Uti klangfullt guld och silfver,
+    Blott en enda han ej qväder.
+    Sjelfva Pohjolas värdinna
+    Lemnar han att pörtet städa,
+    Sopa golfvets tiljor rena,
+    Bära öl omkring med kannan
+    Och försorg om maten hafva.
+
+    Louhi Pohjolas värdinna
+    Vredgas nu och börjar qväda,
+    Tjutande hörs Louhi qväda,
+    Vildt den leda hexan skrika,
+    Qvad så svärdbeklädde männer,
+    Hjeltar uti vapenrustning,
+    Till att döda Lemminkäinen,
+    Att förgöra Kaukomieli.
+
+    Nu ett buller hörs från tåget,
+    Hörs ett dån från närmsta gården,
+    Och det börjar tröttsamt blifva,
+    Blifva mer och mer besvärligt,
+    Att i Pohja fira bröllop,
+    Gästabud i Pimentola.
+
+
+
+
+Adertonde Runan.
+
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Upp till häst från marken stiger
+    Och beger sig straxt till hemmet,
+    Till den mor, som honom fostrat,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Med åt sidan lutad mössa.
+
+    Honom kom till möte modren,
+    Hon sig skyndade att fråga:
+    "Yngre du af mina söner,
+    Du mitt barn af mera styrka!
+    Hvarför är du så bedröfvad,
+    När från Pohjola du kommer?
+    Monn med dryckes-stop man kränkt dig?
+    Om med dryckes-stop man kränkt dig,
+    Skall ett bättre stop jag gifva,
+    Som din far i fejden tagit,
+    Träffat på i kämpa-striden."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "O min mor, min fostrarinna!
+    Om med dryckes-stop jag kränktes,
+    Skulle värdarna jag kränka,
+    Skulle kränka hundra kämpar,
+    Skulle tusen männer trotsa."
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Hvarför är du så bedröfvad,
+    När från Pohjola du kommer?
+    Blef för qvinnors skull du gäckad?
+    Om för qvinnors skull du gäckats,
+    Äkta då en bättre qvinna,
+    Tag en fager mö från Ryssland,
+    Vacker flicka från Karelen."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "O min mor, min fostrarinna!
+    Om för qvinnors skull jag gäckats,
+    Värdarna jag gäcka skulle,
+    Skulle gäcka hundra hustrur,
+    Tusen andra qvinnor trotsa."
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Hvarför är du så bedröfvad?
+    Blef för hästars skull du skymfad?
+    Om för hästars skull du skymfats,
+    Må en bättre häst du köpa
+    Med din fars förvärfda medel,
+    Med hans samlade förråder."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "O min mor, min fostrarinna!
+    Om för hästars skull jag skymfats,
+    Värdarna jag skymfa skulle,
+    Skulle hundra ston förderfva,
+    Tusen andra hästar trotsa.
+
+    O min mor, min fostrarinna!
+    Lägg nu vägkost uti påsen,
+    Fyll med mjöl en liten lärft-säck,
+    Skär så mycket smör i asken,
+    Att ett år det för mig räcker,
+    Skär för andra året svinkött.
+
+    Bort jag flyr för mina nidverk,
+    Går att dölja mig för missdåd;
+    Sina klingor männer hvässa,
+    Sina lansar spetsa hjeltar."
+
+    Modren skyndar sig att fråga,
+    Ålderstigna qvinnan spörjer:
+    "Hvarför hvässa de nu klingor,
+    Hvarför spetsa de nu lansar?"
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Der ett sago-verk har timat,
+    Uti detta Pohjas gästhud,
+    Sariolas dryckes-gille:
+    Jag en man, en hjelte slagit,
+    Sjelfva värden uti Pohja,
+    Dödat honom med min klinga.
+    Derför hvässa männer svärden,
+    Derför lansarna de spetsa.
+    Ej jag känner något ställe,
+    Der en niding sig kan dölja,
+    Der en brottsling tillflykt finner.
+    O min mor, min fostrarinna!
+    Säg, hvar kan jag mig fördölja?"
+
+    Modren nu till ordet tager,
+    Till sitt barn den gamla talar:
+    "Jag ju sade det, min gosse!
+    Jag ju varnade dig ifrigt,
+    Städse bjöd jag till att hindra
+    Dig från färden bort till Pohja.
+    Du bordt blifva vid det rätta
+    Och i modrens stugor stadna,
+    Under egen moders vårdnad,
+    I din fostrarinnas gårdar.
+
+    Gå nu bort att dig fördölja,
+    Gå att stå som tall på backen,
+    Som ett enträd uppå heden.
+    Äfven der dig ofärd drabbar;
+    Ofta tallen uppå backen
+    Fälls och blir till pärtved huggen,
+    Ofta enarna på heden
+    Man till gärdsgårds-störar skalar.
+
+    Eller väx som björk i dälden,
+    Der jemväl dig ofärd drabbar;
+    Ofta björken uti dälden
+    Spjelkes och i trafven radas,
+    Blir till klabbar sönderhuggen.
+
+    Om du blir ett bär i landen.
+    Blir ett lingon uppå fältet.
+    Smultron uti egna nejder,
+    Blåbär uti andra nejder,
+    Der jemväl dig ofärd drabbar;
+    Du af unga jungfrur plockas,
+    Tages bort af tennbriskprydda.
+
+    Blir en gädda du i hafvet,
+    Kommer du i lakens lefver,
+    Blir en stjert åt röda laxen,
+    Der jemväl dig ofärd drabbar,
+    Ty en man så mörk, som hafvet,
+    Är beständigt stadd på mete,
+    Visstas alltid uppå notdrägt,
+    Fiskar städse med sin handnot.
+
+    Går du åter att dig dölja
+    Uti björnens stenrös-grottor,
+    Gårdar utaf hällar gjorda;
+    Der jemväl dig ofärd drabbar,
+    Ty en ung, en sothöljd kämpe
+    Slipar flitigt der sin yxe
+    Och sitt spjut med spets belägger,
+    För att björnen gå till möte,
+    Fälla björnen uti skogen."
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Sjelf jag vet de värsta ställen,
+    Känner sjelf de vidrigaste;
+    O min mor, min fostrarinna,
+    Du som vårdat har min barndom!
+    Hvart mig råder du att undfly.
+    Hvart mig råder och förmanar,
+    Der ej illa far mitt hufvud,
+    Fina håret icke faller,
+    Der ej luggen går förlorad,
+    Halsen ej alldeles afhuggs?
+    Än en dag, en stund skall komma,
+    Då det mannens hufvud gäller,
+    Ty nu hvassa männer svärden,
+    Hjeltar spetsa sina lansar."
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Väl ett stycke land jag känner,
+    Vet utaf ett ringa ställe,
+    Icke betadt, icke slaget,
+    Ej besökt af männers klingor;
+    Men med kraftig ed mig lofva,
+    Att i krig ej mera färdas,
+    Aldrig uppå tio somrar,
+    Icke ens af lust till silfver,
+    Eller om du guld behöfde."
+
+    Der den muntre Lemminkäinen
+    Med en kraftig ed nu lofvar
+    Att i krig ej mera färdas,
+    Aldrig under tio somrar,
+    Icke ens af lust till silfver,
+    Eller om han guld behöfde.
+
+    Sade Lemminkäinens moder:
+    "Far nu hän att dig fördölja
+    Öfver hela nio hafven
+    Och till hälften öfver tio,
+    Till den ej benämnda udden,
+    Holmen, den ej ord beteckna.
+    Der din far sig fordom dolde,
+    Dolde sig och fann en tillflykt
+    Under krigets långa somrar,
+    Under svåra fejde-åren.
+    Idel mjöd der hafven äro,
+    Öl i alla floder rinner,
+    Smör från alla höjder dryper,
+    Svinkött är hvarenda klippa.
+    Der för dig är godt att vara,
+    Ljuft din tid du der förnöter."
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Far åstad och färdas skyndsamt,
+    Far att fly för sina nidverk,
+    Dölja sig för sina missdåd.
+    Skjuter båten ut på vattnet,
+    Skeppet uppå hafvets böljor,
+    Ifrån bron af koppar bildad,
+    Från de jernbesmidda rullar.
+    Hissar segel upp i masten,
+    Såsom granar på en kulle,
+    Sjelf sig sätter ned i aktern,
+    Ställer sig att båten styra,
+    Stödd emot den böjda björken,
+    Lutad mot sitt koppar-roder.
+    Vinden vaggade hans farkost,
+    Skeppet utaf vågen framdrefs;
+    Öfver hela nio hafven
+    Och till hälften öfver tio,
+    Till den ej benämnda udden,
+    Holmen, den ej ord beteckna.
+
+    Der nu muntre Lemminkäinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Monn här rum på holmen finnes,
+    Plats på holmens fasta botten,
+    Att mitt skepp jag drar på landet,
+    Stjelper båten på det torra,
+    På min fäders fordna rullar,
+    På den gamles landnings-ställen?"
+
+    Svarade nu holmens tärnor,
+    Uddens jungfrur hördes säga:
+    "Nog här finnes rum på holmen,
+    Plats på holmens fasta botten,
+    Om du äfven hundra båtar,
+    Tusen fartyg drar på landet."
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Drog sin farkost upp på landet,
+    Stjelpte båten på det torra,
+    Tog till orda sjelf och sade:
+    "Monn här rum på holmen finnes,
+    Plats på holmens fasta botten,
+    Der en brottsling sig kan dölja,
+    Der en svag kan finna tillflykt?"
+
+    Svarade nu holmens tärnor,
+    Uddens jungfrur hördes säga:
+    "Nog här rum på holmen finnes,
+    Plats på holmens fasta botten,
+    Der en brottsling sig kan dölja,
+    Der en svag kan finna tillflykt."
+
+    Åter muntre Lemminkäinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Monn här rum på holmen finnes,
+    Plats på holmens fasta botten,
+    Icke bredare än ryggen,
+    Icke större, än ett skäppland,
+    Så att jag mig kan förlusta,
+    Att jag dansa kan på fältet,
+    Uti jungfrurs glada lekar,
+    Uti flickors ljufva samqväm?"
+
+    Svarade nu holmens tärnor
+    Uddens jungfrur hördes säga:
+    "Holmens flickor äro magra,
+    Feta äro hästars fålar."
+
+    Ängslig var ej Lemminkäinen,
+    Han från by till by blott vandrar,
+    Går till jungfrurs glada lekar,
+    Sköna flickors ljufva samqväm.
+    Icke fanns den by på holmen,
+    Der ej funnos tio gårdar,
+    Icke fanns den gård i byen,
+    Der ej funnos tio flickor,
+    Icke fanns en enda flicka,
+    Ej en enda moders dotter,
+    Vid hvars sida han ej hvilar
+    Och hvars arm han icke tröttar.
+    Tusen brudar han beveker,
+    Hundra enkors sinnen böjer,
+    Blidkar hundra gifta qvinnor,
+    På en enda natt om sommarn,
+    Under loppet af en höstnatt.
+    Blott en enda fanns bland tio,
+    Tvenne högst bland hundra funnos,
+    Ibland tusen qvinnor trenne,
+    Som han icke kunde dåra,
+    Som han ej förleda kunde.
+
+    Så nu muntre Lemminkäinen
+    Alla uddens jungfrur blidkar,
+    Alla holmens tärnor fröjdar,
+    Blott en enda blir ej blidkad.
+
+    Utan tupp han sig försofver,
+    Vaknar icke utan kyckling,
+    Men en dag han gör det löfte,
+    Fattar det beslut en afton,
+    Att på samma gång som månen,
+    Att vid solens uppgång stiga.
+    Steg ren förr än han beslutat,
+    Tidigare än han ärnat,
+    Ifrån by till by så vandrar,
+    Att ock denna tärna blidka.
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Blef en enda gård, ej varse,
+    Hvarest stugor tre ej funnos,
+    Blef ej varse någon stuga,
+    Hvarest kämpar tre ej funnos,
+    Blef ej varse någon kämpe,
+    Som ej hvässade sin klinga,
+    Som ej slipade sin yxe.
+
+    Dervid muntre Lemminkäinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Nu den ljusa dagen uppgått,
+    Nu den milda solen stigit
+    Öfver mig beklagansvärda,
+    Öfver halsen af mig arma."
+
+    Hinner mer ej jungfrur famna,
+    Hvila vid de skönas sida,
+    Hän till skeppet sig begifver.
+    Går till båten nu den arma,
+    Men den var förbränd till aska,
+    Var till stoft alltren förvandlad.
+
+    Märkte ofärd honom hota,
+    Nödens dag förhanden vara,
+    Börjar att en båt sig bygga,
+    Att en farkost ny sig timra,
+    Men till båten tryter virke,
+    Till hans farkost saknas bräder.
+    Får så ganska litet virke,
+    Får helt obetydligt bräder
+    Af en gammal sländas bitar,
+    Af en sönderbruten rockten.
+
+    Timrar båt af sländans bitar,
+    Bygger utaf tenens stycken
+    Fogar af dem sido-bräder,
+    Hugger äfven båtens vränger,
+    Reder ännu roddar-säten,
+    Gör till slut af dem ock årar.
+    Får så båten färdig timrad,
+    Får sin farkost sammanfogad,
+    Skjuter båten hän på vattnet,
+    Nya skeppet ut på böljan,
+    Från de glatta furu-stockar,
+    Ifrån hala, jemna rullar.
+
+    For åstad nu Lemminkäinen,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Att ej mer få nätter vistas,
+    Få förnöta sina dagar
+    Uti jungfrurs glada lekar,
+    Sköna flickors ljufva samqväm.
+    Sjelf han sätter sig vid styret,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Flyt du båt på sjön, som bläddra,
+    Som ett näckrosblad på böljan."
+
+    Kom en vind, som förde båten,
+    Kom en våg, som dref hans farkost
+    Ut på hafvets blåa yta,
+    På de vida, öppna fjärdar;
+    Och nu gråta holmens tärnor,
+    Uddens unga flickor klaga,
+    När ej masten mera synes,
+    Roddar-haken icke skymtar.
+    Ej för mastens skull de gråta,
+    Sakna icke roddar-haken,
+    Men den man, som är vid masten,
+    Och som roddar-haken äger.
+
+    Sjelf gret äfven Lemminkäinen,
+    Klagade den arme mannen,
+    När ej holmen mera syntes
+    Och ej skymtade dess åsar.
+    Ej för holmens skull han gråter,
+    Holmens åsar han ej saknar,
+    Men han saknar holmens tärnor,
+    Längtar efter uddens jungfrur.
+
+    Derpå muntre Lemminkäinen
+    Styrde på det blåa hafvet,
+    Styrde en dag, styrde tvenne,
+    Men uppå den tredje dagen
+    Landar han uppå en holme,
+    Lägger an invid ett stengrund.
+    Der nu börjar båten gråta,
+    Roddar-haken sorgfullt klaga:
+    "Hvarför skulle mig man foga,
+    Hvarför blef jag usla formad?
+    Ahti ror ej mer i örlig,
+    Aldrig uppå tio somrar,
+    Icke ens af lust till silfver,
+    Eller om han guld behöfde."
+
+    Detta råkar Ahti höra,
+    Ifrån nära håll förnimma,
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Sörj du icke, furu-yta,
+    Klaga ej du mastförsedda,
+    Ännu för i krig du segla,
+    Färdas uti vilda strider."
+
+    Nu till krig sig Ahti rustar
+    Tvertemot den ed han svurit,
+    Tog till orda sjelf och sade:
+    "Hvar må jag nu få en annan,
+    Annan man med annan klinga,
+    Till mitt bistånd uti striden?"
+
+    Ahti har om Tiera kunskap,
+    Hör om Kuuro städse talas,
+    Får en annan man i honom,
+    Annan man med annan klinga.
+    Ifrån by till by han färdas,
+    Vandrande till Tieras boning,
+    I behof af annan kämpe
+    Till sitt bistånd uti striden.
+
+    Fadren sitter invid gluggen
+    Täljande uppå sitt yx-skaft,
+    Modren står på bodens tröskel
+    Och gör väsen med sin kärna,
+    Bröderna vid ledets mynning
+    Timra åt sig granna slädar,
+    Systrarna vid stranden trampa
+    Byke uppå bryggans ända.
+
+    Sade fadren ifrån gluggen,
+    Modren ifrån bodens tröskel,
+    Bröderna från ledets mynning,
+    Systrarna från bryggans ända:
+    "Tiera nu i krig ej hinner,
+    Nyss han äktat har en hustru,
+    Tagit egen hus-värdinna,
+    Hennes bröst han än ej vidrört,
+    Hennes barm han icke nalkats,
+    Ej när hennes sida kommit."
+
+    Tiera ligger uppå ugnen,
+    Skor sin ena fot på ugnen
+    Och den andra uppå golfvet,
+    Sig vid portarna omgjordad,
+    Knäpper spännet fast på gården.
+    Derpå tager Tiera spjutet,
+    Ej var spjutet bland de största,
+    Icke heller bland de minsta,
+    Spjutet var af medelstorlek.
+    Der en varg stod uppå doppskon,
+
+    Längsmed skaftet sprang en fåle,
+    Katten gnällde uppå knappen.
+    Fram sitt spjut så Tiera kastar
+    Och det slänger midt bland Ahtis.
+
+    For åstad nu Ahtis farkost,
+    Utan att med armar skjutas;
+    Bort den seglade från holmen,
+    Styrde ut åt Pohja-hafvet.
+
+    Härvid Pohjolas värdinna
+    Skickade den stygga kölden,
+    Sände ut på Pohja-hafvet
+    Sjelf hon undervisar sonen,
+    Som enhvar sitt eget foster:
+    "Köld, du yngst af mina söner,
+    Skönast ibland dem, jag fostrat!
+    Far nu hän, dit jag dig beder,
+    Dit jag beder dig och manar,
+    Bort till Rutja-vikens stränder,
+    Ändelösa hafvets branter;
+    Kärr belägg med is och länder,
+    Gör till is det klara vattnet,
+    Tillslut gapet vid Kurimus,
+    Hölj med is de stygga hvirflar,
+    Låt ock den förvägnes farkost,
+    Lemminkäinens båt du frysa
+    Uppå hafvets klara yta,
+    På den stora, öppna fjärden,
+    Att den derifrån ej löses,
+    Aldrig någonsin befrias,
+    Om jag sjelf ej går att lösa,
+    Att befria Ahtis fartyg."
+
+    Kölden, yngst af hennes söner.
+    Skönast ibland dem, hon fostrat.
+    Ger sig så åstad och färdas
+    Hastigt hän till Pohja-hafvet,
+    Låter Lemminkäinen frysa,
+    Sällen fastna uppå hafvet.
+    Ren uppå den första natten
+    Ahti fastnade tillfyllest,
+    Frös med armen fast vid isen,
+    Ganska hårdt med vreda handen.
+
+    Alstrar en fullkomlig kyla,
+    Häftig frost tillvägabringar,
+    På en enda natt om sommarn,
+    Under loppet af en höstnatt.
+    Låter isen alntals frysa,
+    Låter snö till stafs höjd falla.
+
+    Ärnar låta sjelfva guden,
+    Den förvägne sällen frysa,
+    Men den muntre Lemminkäinen,
+    Sjelf den sköne Kaukomieli
+    Klippte ullen ifrån stenen,
+    Tapparna från vintersofvarn,
+    Virkade dem sen till strumpor,
+    Rullade ihop till handskar,
+    Höll med händerna i frosten,
+    Klämde till det hårda vädret,
+    Dref så frosten uti elden,
+    I det jernuppfyllda röset.
+    Höjande sin röst han sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Köld blef alstrad ibland viden,
+    Liten frost bland buskar föddes
+    Af en far, som mest förderfvar,
+    Den illparigaste moder.
+    Köld utaf en orm blef däggad,
+    Af en mask med mjölk blef vårdad
+    Ur dess magra, skrumpna vårtor,
+    Sinade och torra spenar;
+    Namn så gaf man åt den onde
+    Och med köld benämnde honom.
+
+    Vräktes sommarn om på gärden,
+    Gungade i källor vintern,
+    Mark och mossor isbelades,
+    Låt i vattnet viden frysa,
+    Kom åt knölarna på aspar,
+    Bragte värk i björkars rötter.
+
+    Nu förgrymmades den stygge,
+    Lade af all skam och blygsel,
+    Lät på elden kitteln frysa,
+    Kolen frysa uppå härden,
+    Flickans hand i degen fastna
+    Och i hästens mage fålen.
+
+    Gick att frostbelägga marken,
+    Gick att böljorna betvinga,
+    Isbetäcker vikar, dammar,
+    Hafvet likväl ej blef fruset,
+    Ej bofinken på dess fjärdar.
+    Icke frysa uppå hafvet
+    Fötterna för sädesärlan,
+    Fryser ej dess lilla hufvud.
+
+    Monn till stor du ren hann fostras,
+    Växte till och blef förfärlig,
+    När du äfven mig vill plåga,
+    Öronen till svullnad bringa,
+    Äfven pröfva mina fötter,
+    Naglarna på mina fingrar?
+
+    Köld, du son utaf Puhuri,
+    Du af ovädret bevingad!
+    Icke må du mig besvära,
+    Icke åt mitt hufvud komma,
+    Mina tår ej heller plåga,
+    Ej vid mina öron röra;
+    Nog har annat du att taga,
+    Mycket annat till att skada.
+    Drag åstad, dit jag dig manar,
+    Bort till Nordens sista ända.
+    Öppna kärr ännu der finnas,
+    Vide-buskar, som ej frusit,
+    Stenar från all smärta fria,
+    Fält, som jemnade ej blifvit.
+    Om ej det tillfyllest vore,
+    Dit skall jag då dig besvärja,
+    Midt i Hiisi-gudens lågor,
+    Uppå Lempos heta hällar;
+    Ned du sjunker der i elden,
+    Tränger dig midt in i lågan
+    För att derifrån ej komma,
+    Aldrig dig bereda utgång.
+    Eld jag stoppar i min strumpa,
+    I min sko jag bränder samlar,
+    Att ej köld må skada göra,
+    Ej ovädret öfverfalla."
+
+    Dermed muntre Lemminkäinen
+    Nu den stygga kölden tjusar,
+    Lemnar skeppet uti viken,
+    Nya båten i sitt fängsel,
+    Sjelf till skogen sig begifver,
+    Stiger upp till ödemarken,
+    Går på obebodda vägar,
+    Stigar, dem han icke känner.
+
+    Dervid muntre Lemminkäinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ve mig arma, olycksfulla!
+    I hvad läge har jag råkat?
+    Att i år och dagar irra,
+    Vistas under öppna himmeln.
+    Nu min mor i hemmet gråter,
+    Nu min fostrarinna klagar:
+    Der min gosse är, jag arma,
+    Der mitt barn, jag olycksfulla,
+    Han besår nu Tuonis tegar,
+    Kalmas fält han flitigt plöjer.
+    Icke hindrar, ve mig arma,
+    Icke hindrar nu min gosse,
+    Hjerpar att sin högtid fira,
+    Fåglar små att ymnigt frodas,
+    Fritt får hermelinen springa,
+    Ekorren för ostörd hoppa.
+
+    Ja så är det nu, min moder,
+    Så min hulda fostrarinna!
+    Upp du födde många dufvor,
+    Fostrade en svärm af svanar,
+    Kom så vinden och dem spridde,
+    Kom den onde, dem förströdde,
+    Systrars golf han ref i stycken
+    Och förstörde brödra-båten.
+    Många voro vi i sanning
+    Uti fordna bättre tider,
+    Golfvet var af systrar uppfyldt,
+    Båten lastad full med bröder;
+    Men ej finnes nu för tiden,
+    Ej en enda att tilltala.
+    Hvarje kämpe gått till striden,
+    Hvarje man bär svärd vid sidan.
+
+    Alltid minns jag det förflutna,
+    Kan ej glömma bättre tider;
+    Jag som blomma gick kring byar,
+    Skön jag var som fältets blomster,
+    Mången såg då på min skepnad,
+    Fäste vid min växt sitt öga;
+    Nu jag svartnat har af blåbär,
+    Utaf ringa bär jag mörknat.
+
+    Stället vet jag, der jag föddes,
+    Hvarje ställe, der jag uppväxt,
+    Men ej känner jag det ställe,
+    Der mig döden en gång möter.
+    Nu jag är lik harens unge,
+    Som sig sträcker ut på kärret,
+    Jemrar uppå brända sveden,
+    Springer längsmed hafvets stränder,
+    Uppå kiselstenar hoppar.
+    Sålan under skorna nötes,
+    Skört på dem blir öfverlädret,
+    Deras skaft af ålder rötas."
+
+
+
+
+Nittonde Runan.
+
+
+    Kullervo, Kalevas ättling,
+    När han af sin moder föddes
+    Och var blott tre nätter gammal,
+    Slet sin lindas bindlar sönder
+    Och sig böjde upp på täcket.
+    God han lofvade att blifva,
+    Duglighet hos gossen röjdes;
+    Man till Ryssland honom förde,
+    Sålde honom i Karelen
+    Bort åt smeden Ilmarinen.
+    Hvad gaf smeden väl för honom?
+    Mycket smeden gaf för honom:
+    Tvenne sönderbrända kittlar,
+    Trenne obrukbara grytor,
+    Fem utslitna, gamla lior,
+    Sex till spillo gifna gräftor.
+
+    Då Kalevas sköna ättling
+    Till sitt nya hemvist kommit,
+    Ren mot första dagens afton
+    Efter arbete han frågar
+    Af sin husbonde för qvällen
+    Och för morgon' af sin matmor:
+    "Till hvad verk skall nya trälen,
+    Till hvad arbete den köpta?"
+
+    Han är satt att vagga barnet,
+    Barnet med de smala fingrar,
+    Men han stinger ut dess ögon
+    Och dess föda sjelf förtärer,
+    Dödar barnet genom sjukdom,
+    Bränner upp dess lilla vagga.
+
+    Mot den andra dagens afton
+    Efter arbete han frågar
+    Af sin husbonde för qvällen
+    Och för morgon' af sin matmor:
+
+    "Till hvad verk skall nya trälen,
+    Till hvad arbete den köpta?"
+
+    Får ett svedjeland att rödja,
+    Sänds att fälla timmer-björkar;
+    Nedhögg björkar tvenne, trenne,
+    Slog sin yxe vid en stubbe.
+    Höjer så sin röst och ropar,
+    Låter gällt en hvissling ljuda:
+    "Må den dunkla skogen falla,
+    Må de stora björkar brytas,
+    När min stämma höres skalla,
+    När min gälla hvissling ljuder,
+    Nya skott må aldrig utslå,
+    Aldrig spira fram ur stubben
+    På den svedja, som är nedfälld
+    Af en man med gyllne spännen.
+    Herrlig brodd må svedjan skjuta,
+    Ax der må dock aldrig frodas."
+
+    Mot den tredje dagens afton
+    Efter arbete han frågar
+    Af sin husbonde för qvällen
+    Och för morgon' af sin matmor:
+    "Till hvad verk skall nya trälen,
+    Till hvad arbete den köpta?"
+
+    Får ett gärde till att bygga,
+    Och han bygger der sitt gärde,
+    Bryter ned de största furar,
+    Dem till gärdsel-trådor radar,
+    Tager grofva öken-granar
+    Och till gärdsgårds-störar ställer,
+    Sammanfogar dem med ormar,
+    Lindar om med etter-ormar
+    Och ihop med ödlor binder,
+    Tar till ordet sjelf och säger:
+    "Hvilken ej, som fågeln, flyger,
+    Hviner fram med tvenne vingar,
+    Må ej tänka på att komma
+    Öfver gärdet, som jag upprest."
+
+    Mot den fjerde dagens afton
+    Efter arbete han frågar
+    Af sin husbonde för qvällen
+    Och för morgon' af sin matmor:
+    "Trälens arbete må nämnas
+    Må med ord tillkännagifvas."
+
+
+    Skickas ut att ro en notbåt.
+    Nu Kalevas sköna ättling
+    Ned vid årarna sig sätter,
+    Yttrar sjelf ett ord och säger:
+    "Ror jag efter min förmåga
+    Eller blott, som saken fordrar?"
+
+    Pelonen, som satt i styret,
+    Hof sin stämma straxt till gensvar,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Ror du efter din förmåga,
+    Lägger ut din hela manskraft
+    Ringa är dock trälens styrka."
+
+    Sjelf Kalevas sköna ättling
+    Ror nu efter sin förmåga,
+    Lägger ut sin hela manskraft;
+    Båten utaf asp han söndrar,
+    Bryter vrängerna af enträd
+    Och förstör det hela fänget.
+
+    Mot den femte dagens afton
+    Efter arbete han frågar
+    Af sin husbonde för qvällen
+    Och för morgon' af sin matmor:
+    "Trälens arbete må nämnas,
+    Må med ord tillkännagifvas."
+
+    Derpå sänds han ut att pulsa,
+    Och att pulsa nu han börjar,
+    Yttrar då ett ord och säger:
+    "Pulsar jag med all min styrka,
+    Stöter med min hela manskraft,
+    Eller blott, som saken fordrar?"
+
+    Wenari, som noten drager,
+    Hof sin stämma straxt till gensvar,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Pulsar du med all din styrka,
+    Stöter med din hela manskraft,
+    Ringa är dock trälens styrka."
+
+    Nu Kalevas sköna ättling
+    Ryckte upp en tall på backen,
+    Gjorde pulsskaft af en fura
+    Och en sten i spetsen ställde,
+    Tog till pulsens knopp en klippa.
+    Pulsar så med all sin styrka,
+    Stöter med sin hela manskraft,
+    Och till blår han noten rifver,
+    Grumlar vattnet upp till velling,
+    Fisken till en slem förvandlar.
+
+    Mot den sjette dagens afton
+    Efter arbete han frågar
+    Af sin husbonde för qvällen
+    Och för morgon' af sin matmor:
+    "Trälens arbete må nämnas,
+    Må med ord tillkännagifvas."
+
+    Får en boskapsdrift att valla,
+    Får en hjord af kor att drifva;
+    Hvad får trälen på sin andel,
+    Hvad till vägkost ges åt herden?
+    Smeden Ilmaris värdinna
+    Bakade en väldig kaka,
+    Lade hafra under brödet,
+    Bredde hvetemjöl deröfver
+    Och en sten i midten gömde,
+    Gaf så den till trälens andel,
+    Gaf till vägkost åt sin herde.
+    Tog till ordet sjelf och sade:
+    "Detta må ej förr du äta,
+    Än min hjord till skogen kommit?"
+
+    Derpå Ilmaris värdinna
+    Sände hjorden ut på bete.
+    Höjande sin röst hon sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Korna sänder jag i löfskog,
+    De behornade på aspfält;
+    Suvetar, du sköna qvinna,
+    Etelä, naturens moder!
+    Gå att taga vård om hjorden,
+    Att värdinnans boskap vakta;
+    Som du under tak den vaktat,
+    Så den vakta i det fria,
+    Som du inom hus den vårdat,
+    Så i furuskog den vårda,
+    På det driften må förskönas,
+    Boskapshjorden vackert frodas,
+    Tills värdinnan går att se den,
+    Dejan går att den betrakta, --
+    Den odugliga värdinnan
+    Och den alltför stränga dejan.
+
+    Suvetar, du sköna qvinna,
+    Etelä, naturens moder!
+    Honungsmat låt hjorden äta,
+    Låt den äfven honung dricka,
+    Mata mina kor med gullgräs,
+    Gif dem silfvergräs till föda
+    Från den honungsrika lindan,
+    Fältets honungssöta tufva.
+    Tag ett vallhorn ifrån fjerran,
+    Från den häggbevuxna dälden;
+    Sen må du i hornet blåsa,
+    Låta luren mäktigt ljuda,
+    Så att kullar blomsterklädas,
+    Svedjeländers kanter prydas,
+    Kärr af idel honung drypa,
+    Vört vid källors bräddar växer.
+    För så hit det färska gräset,
+    Hemta hit de gyllne blomster
+    Ifrån strida forssars närhet,
+    Ifrån ljungens blomster-jungfrur,
+    Från de mör, som gräset vårda,
+    Mor, som bo vid himla-midten.
+    Bilda äfven gyllne brunnar
+    Uppå fältets begge sidor,
+    Att min hjord ur dem får dricka,
+    Får med ljufva honungssaften
+    Sina jufrar ymnigt fylla,
+    Spenarna till stindhet bringa.
+    Gör dess spenar du till stinda,
+    Låt dess jufrar ymnigt svälla,
+    Sätt dess mjölkrör till att sorla
+    Och dess jufrar till att sucka.
+
+    Många äro de och onda,
+    Som till Tuoni mjölken föra,
+    Kornas gåfva till Manala;
+    Ringa är de godas antal,
+    Som från Tuoni hemta mjölken,
+    Kornas gåfva från Manala.
+    Jag begär ej mjölk ur byen,
+    Vill ej ha från andra gårdar,
+    Nog jag mjölken för från Tuoni,
+    Kornas gåfva från Manala.
+
+    Suvetar, du sköna qvinna,
+    Etelä, naturens moder!
+    Hermikki med mjölk föröka.
+    Fyll på Tuorikki dess jufrar
+    Ur den vasslesöta källan,
+    Från den honungsrika tufvan,
+    Så att de med mjölkuppfyllda,
+    Stinda jufrar återkomma
+
+    Ifrån fältets gröna tufvor,
+    Från den friska betesmarken,
+    Under denna långa sommar,
+    Denna Skaparns varma sommar.
+
+    Mielikki, du skogs-värdinna,
+    Tellervo, Tapios jungfru,
+    Len om linnet, fin om fållen,
+    Med de vackra, gyllne lockar!
+    Det är du, som vaktar hjorden,
+    Som värdinnans boskap vårdar
+    Uti Metsola det ljufva,
+    Det vaksamma Tapiola;
+    Vårda den med milda händer,
+    Aga den med lätta fingrar,
+    Bringa så hvarenda afton
+    Hjorden hem med fulla spenar,
+    Spenar svällande och stinda,
+    Med af mjölk uppfyllda jufrar,
+    Till värdinnan, som den söker,
+    Som för hjorden är bekymrad.
+
+    Kuippana, du skogens konung,
+    Skogens milda, vackra gråskägg!
+    Bryt ett spö af veka rönnen,
+    Tag af enträd dig ett gissel,
+    Ända bortom Tapio-berget,
+    Ifrån Linna bergets branter,
+    Drif dermed min hjord till gården,
+    Intill dess man badstun eldar.
+    Hem må hemmets hjordar komma,
+    Skogens hjordar gå till skogen.
+
+    Sköna Ohto, skogens äpple,
+    Trinda vandrare i skogen!
+    Låt oss nu en fast förlikning,
+    Låt en sommarfred oss sluta,
+    Att bestå vår hela lifstid,
+    Räcka under all vår lefnad.
+    Ej jag nekar dig att kringgå,
+    Att beskåda mina hjordar
+    Och till boskapsdriften komma,
+    Men att röra dem med tungan,
+    Att med tänderna dem kringströ
+    Och att slita sjelfva köttet.
+    Du min vän, min goda broder,
+    O du honungstass, du sköna!
+    Krossa ej de krökta benen,
+    Korna, hvilka mjölk mig gifva.
+    När du skällans ljud förnimmer,
+    Hör den gälla klockan ljuda,
+    Rostbetäckta kläppen skrälla,
+    Hasta bort till ödemarken,
+    I din boning utaf mossa;
+    Undvik hjordens betesmarker,
+    Hemligt smyg förbi dess mjölk-fält,
+    Sky den nejd, der skällor ljuda.
+    Vandrar hjorden uppå backen,
+    Må du vandra under backen,
+    Vandrar hjorden under backen,
+    Så må du på backen vandra;
+    Siken lik förbi du hasta,
+    Drag dig undan liksom fisken,
+    Att ej driften måtte stupa,
+    Bort värdinnans boskap hasta,
+    Klena hjorden skygga undan,
+    Fredade låt kärren vara,
+    Ökenskogarna i fägring,
+    Låt de böjda hornen färdas,
+    Krökta benen makligt skrida,
+    Öfver mark och mossor vandra,
+    Vandra öfver öken-moar,
+    Utan att du alls dem vidrör,
+    Skadar dem det allraminsta.
+    Om en lust dig skulle gripa,
+    Tänderna en åtrå känna,
+    Hugg då uti murkna stubbar,
+    Gör då anfall på en myrstack.
+    Uti Metsola ett mjödkar
+    Håller på att häftigt jäsa
+    På den gulduppfyllda hympeln,
+    På den silfverrika kullen,
+    Under granens blomsterkrona,
+    Under tallens rika grenar.
+    Der har ock en glupsk att äta,
+    Har en fråssare att sluka,
+    Utan att der maten tryter,
+    Eller drycken blir förminskad.
+    Så må vi förlikning ingå
+    Och en fred för evigt sluta.
+    Samma mark, men särskild vägkost,
+    Rum i endrägt ha vi begge.
+
+    Men om du är böjd för fejder,
+    Om du vill på krigsfot lefva,
+    Så må vintrarna du kämpa,
+    Slåss, då snö än finns på marken,
+    Men då sommarn börjar nalkas,
+    Mossor tina, källor ljummas,
+    Kom ej mer till dessa nejder,
+    Till de fält, min hjord beträder.
+
+    Mark ju finns ock annorstädes,
+    Boskapsgårdar längre borta,
+    Der en sysslolös kan vandra.
+    Om en björn jag skulle vara,
+    Om en honungstass jag vore,
+    Ej på detta vis jag lefde,
+    Städse uti qvinnors fötter;
+    Du har kotte-fält att vandra,
+    Stiga på med dina tassar.
+    Spring med skyndsamhet en sträcka,
+    Ila fram uppå en gångstig
+    Hän till skogen i Manala
+    Eller bort till Kalmas moar.
+    Der är Kirjos, der är Karjos
+    Uti jernbesmidda remmar,
+    Uti tiotal af klafband;
+    Der bli magra äfven feta,
+    Frodas de, som ben blott äro.
+
+    Mina kor till sten må bytas,
+    Må de sköna blifva stubbar,
+    Vid det Kuusiainen färdas,
+    Mausiainen är på vandring.
+
+    Om till dessa fält du kommer,
+    Råkar gå till dessa öknar,
+    Qvinnor kunniga här finnas,
+    Finnas åldriga värdinnor,
+    Hvilka nog din väg förderfva
+    Och så illa dig behandla,
+    Att ej någonsin du skadar,
+    Ej ens i din grymma vildhet,
+    Tvertemot den högstes vilja,
+    Utan tillstånd af den sälle.
+
+
+    Blidkens skogar, blidkens lunder,
+    Var mig blid, du dunkla öken,
+    Fred åt hjordarna förunna,
+    Lef med mina kor i endrägt,
+    Under denna långa sommar,
+    Denna Skaparns varma sommar.
+    Kuippana, du skogens konung,
+    Hongatar, du öknens drottning!
+    Tagen vård om edra hundar,
+    Edra rackor väl bevaren,
+    Döljen hundarna i grottan,
+    Binden fast de onda rackor
+    Uti guldbesmidda halsband,
+    Uti sköna silfver-remmar.
+    Gömmen klorna inom håret,
+    Betarna i deras tandkött.
+    Drifven sedan in en gullstång
+    Genom benuppfyllda käften,
+    Så att käftens ben ej rubbas,
+    Tänderna i munnen skiljas.
+    Binden än ett band af rönnen
+    Rundt omkring den platta nosen;
+    Om ej rönnen skulle hålla,
+    Gjuten då ett band af koppar;
+    Vore kopparn icke stadig,
+    Utaf jern då bandet reden;
+    Om de jernet sönderslita,
+    Ännu detta band förderfva,
+    Må då eld i munnen bringas,
+    Lempos lås för käften sättas,
+    Att ej deras käftben vidgas,
+    Att ej tänderna må skiljas."
+
+    Dermed Ilmaris värdinna
+    Sände korna ut på bete,
+    De behornade på aspfält,
+    Hade herden att dem valla.
+
+    Kullervo, Kalevas ättling,
+    Drifver korna fram längs mossan,
+    Sjelf på torra heden springer,
+    Sätter sig på kullens tufva,
+    På en plats för solen öppen,
+    Qväder der och säger detta:
+    "Gå nu ned, du sol, i granskog,
+    Rulla dig till hvete-landet,
+    Ibland enrisbuskar hasta,
+    Herden släpp till hemmet åter."
+
+    Men från hemmet qvad värdinnan,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Det är tid för nya trälen,
+    För den köpta att sig mätta."
+
+    Nu Kalevas sköna ättling
+    Tager brödet fram ur barmen,
+    Drar ifrån sin gördel knifven
+    För att sönderskära brödet.
+    Skar så med sin knif i stenen,
+    Ristade mot hårda klippan,
+    Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
+    Skakade det svarta håret,
+    Tog till ordet sjelf och sade:
+    "Hur skall qvinnans hån jag gälda,
+    Gälda qvinnans spott och löje,
+    Min värdinnas usla fägnad?
+    Så jag gäldar, som jag mäktar:
+    Korna skingrar jag i skogen,
+    Kör i kärret krökta benen,
+    Jagar driften uppå svedjan,
+    Drifver björnar hem till gården,
+    Binder vargar fast med klafve."
+
+    Solen sjunker ned i granskog,
+    Rullar sig till hvete-landet,
+    Ibland enrisbuskar hastar;
+    Korna han i granskog skingrar,
+    Kör i kärret krökta benen,
+    Jagar driften uppå svedjan,
+    Drifver björnar så till hemmet,
+    Jagar vargar uppå gården.
+    Undervisar sina björnar,
+    Talar så till sina vargar:
+    "Sliten låret af värdinnan,
+    Biten af den halfva vaden."
+
+    Gjorde så en lur af koben,
+    Utaf oxens horn en pipa,
+    Herda-flöjt utaf en kalffot.
+    Och han spelar dermed skickligt,
+    Låter luren vackert ljuda
+    Uppå hemmets berg tre gånger,
+    Gånger sex vid tågets ända.
+
+    Sade Ilmaris värdinna:
+    "Nu, o Gud, du prisad vare,
+    Luren ljuder, hjorden kommer,
+    Men hvar fick väl trälen hornet,
+    Hvar fick smeden släta luren?
+    Öronhinnorna den spränger,
+    Rister tvert igenom hufvet."
+
+    Nu Kalevas sköna ättling
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Trälen tog sin lur från kärret,
+    Från den häggbevuxna skogen,
+    Gå värdinna nu att mjölka,
+    Gå att mätta boskapshjorden."
+
+    Derpå Ilmaris värdinna
+    Beder gamla mor att mjölka:
+    "Gå du, gamla mor, att mjölka,
+    Gå att mätta boskapshjorden."
+
+    Hon till orda tog och sade:
+    "Städse sjelf en god värdinna
+    Fordom sina kor ju mjölkat,
+    Sjelf hon skött om boskapshjorden."
+
+    Derpå Ilmaris värdinna
+    Sig beger att korna mjölka,
+    Går att mätta boskapshjorden:
+    "Ve dock mina kor, de sköna,
+    Alla varglons hull de hafva,
+    De med villdjurs hår betäckas,
+    Bära fjun af skogens tacka.
+    Stinda äro deras jufrar,
+    Deras spenar ymnigt svällda."
+
+    Lutade sig ned att mjölka,
+    Böjde sig för att beskåda,
+    Björnen hugger uti hälen,
+    Vargen griper i med munnen,
+    Rifver låret af värdinnan,
+    Alla hälens senor sliter.
+
+    Kullervo, Kalevas ättling,
+    Dermed qvinnans hån nu gäldar,
+    Gäldar hennes spott och löje,
+    Onda qvinnans lön betalar,
+    Sticker piporna i säcken,
+    Sig med spel till krig begifver,
+    Vandrar tutande till härnad.
+
+    Derpå Ilmaris värdinna
+    Sänder upp en bön till Ukko:
+    "O du Ukko, högst bland Gudar!
+    Tag Kalevas son af daga,
+    Sargad utaf jerntungt hagel,
+    Nålars stålbesmidda spetsar,
+    Uppå fasansfulla stridsfält.
+    Vid de svåra härnads-tågen."
+
+    Men Kalevas sköna ättling
+    Råkade förnimma detta,
+    Sände då en bön till Ukko:
+    "O du Ukko, högst bland Gudar!
+    Döda Ilmaris värdinna,
+    Sargad utaf jerntungt hagel,
+    Nålars stålbesmidda spetsar,
+    Uppå hennes trånga gårdar,
+    Framför hennes egen stuga."
+
+    Och han drager nu till örlig,
+    Spelar vid sin färd på kärret,
+    Tutar uppå svedje-fältet,
+    Blåser i sin lur på heden.
+    Kärret skakas, marken dånar,
+    Genljud skallar ifrån heden.
+
+    Bud man efter honom sände:
+    "Hemma dog din kära moder,
+    Skynda dit, att du får skåda,
+    Hur den döda läggs i grafven."
+
+    Men Kalevas sköna ättling
+    Svarar straxt och yttrar detta:
+    "Om hon dog, min kära moder,
+    Finnes väl ett sto der hemma,
+    Hvarmed hon till grafven föres,
+    Sänkes ned i jordens sköte."
+
+    Spelar vid sin färd på kärret,
+    Blåser i sin lur på heden;
+    Bud man efter honom sände:
+    "Hemma dog din kära fader.
+    Skynda dit, att du får skåda,
+    Hur den döda förs i jorden."
+
+    Men Kalevas sköna ättling
+    Svarar straxt och yttrar detta:
+    "Om han dog, min kära fader,
+    Finns en vallak väl der hemma,
+    Hvarmed han i grafven föres,
+    Sänkes ned i jordens sköte."
+
+    Spelar vid sin färd på kärret,
+    Tutar vandrande på heden;
+    Bud man efter honom sände:
+    "Nu din hustru dött der hemma,
+    Skynda dit, att du får skåda,
+    Huru hon i mullen lägges."
+
+    Men Kalevas sköna ättling
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Om min hustru dött i hemmet,
+    Har en häst der hemma funnits,
+    Hvarmed hon kan fås i jorden,
+    Sänkas ned i Kalmas boning."
+
+    Och han drar med spel till örlig,
+    Färdas tutande till härnad,
+    Spelar uppå svedje-fältet,
+    Blåser i sin lur på heden.
+
+
+
+
+Tjugonde Runan.
+
+
+    Gret så smeden Ilmarinen,
+    Gret och sörjde hvarje afton,
+    Ännu mer han gret om natten,
+    Suckade till ljusa dagen,
+    Då hans maka var försvunnen
+    Och i mullen lagd den sköna.
+    Icke rördes uti handen
+    Hammarns skaft, det kopparsmidda,
+    Icke alls den första dagen,
+    Ej den första, ej den andra.
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Ve mig arme man! jag vet ej,
+    Hur att vara, hur att lefva;
+    Natten ligger jag och vakar,
+    Ringa är min kraft, min insigt
+    Svag och mödosamt mitt arbet'."
+
+    Går att plocka guld ur hafvet,
+    Silfver ifrån djupa böljan,
+    Samlar träd i stora högar,
+    Fulla tretti' lass han släpar,
+    Bränner så till kol dem alla
+    Och i essjan vräker kolen.
+    Föser sedan guld i elden,
+    Silfver ibland brända kolen,
+    Med ett får om hösten lika,
+    Lika med en vinter-hare.
+
+    Tar så trälar till att pusta,
+    Lönta drängar till att trycka.
+    Trälar pusta oförtrutet,
+    Raskt de lönta drängar trycka --
+    Utan handskar uppå handen,
+    Utan hattar öfver hjessan,
+    Under kalla vinter-himmeln.
+    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
+    Smider sig af guld en hustru,
+    Vill en brud af silfver bilda.
+
+    Men nu pusta trälar dåligt,
+    Kraftlöst trycka lönta drängar.
+    Sjelf han tar sig för att pusta,
+    Hurtigt pustar Ilmarinen,
+    Pustar en gång, pustar tvenne,
+    Redan efter tredje gången
+    Skådar han i essjans botten,
+    Synar långsåt bälgens bräddar.
+
+    Spratt ur elden fram en klinga,
+    Gyllne klinga utur glöden.
+    Skön är klingan till att skåda,
+    Men den har dock onda seder:
+    Dödar en man alla dagar,
+    Dödar tvenne på de bästa.
+    Trälarne åt klingan gladdes,
+    * Men af harm greps smedens sinne.
+
+    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
+    Stack sitt svärd i elden åter,
+    Gyllne klingan uti glöden,
+    Bragte mera guld i elden --
+    Guld, så mycket mössan rymde
+    Och hattkupan full af silfver.
+    Tog så trälar till att pusta,
+    Lönta drängar till att trycka.
+    Trälar pusta oförtrutet,
+    Raskt de lönta drängar trycka --
+    Utan handskar uppå handen,
+    Utan hattar öfver hjessan,
+    Under kalla vinter-himmeln.
+    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
+    Smider sig af guld en hustru,
+    Vill en brud af silfver bilda.
+
+    Men nu pusta trälar dåligt,
+    Kraftlöst trycka lönta drängar;
+    Sjelf han tar sig för att pusta,
+    Hurtigt pustar Ilmarinen,
+    Pustar en gång, pustar tvenne,
+    Redan efter tredje gången
+    Skådar han i essjans botten,
+    Synar långsåt bälgens bräddar.
+
+    Spratt ur elden fram en fåle,
+    Hingst med gyllne man ur glöden;
+    Skön är hingsten till att skåda,
+    Ilskefullt dock är dess sinne:
+    Dödar ett sto alla dagar,
+    Dödar tvenne på de bästa.
+    Trälarne åt hingsten gladdes,
+    * Men af harm greps smedens sinne.
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Körde hingsten uti elden,
+    Den guldmanige i glödet.
+    Bragte mera guld i elden --
+    Guld, så mycket mossan rymde.
+    Ock hattkupan full af silfver.
+    Tog så trälar till att pusta,
+    Lönta drängar till att trycka.
+    Trälar pusta oförtrutet,
+    Raskt de lönta drängar trycka --
+    Utan handskar uppå handen,
+    Utan hattar öfver hjessan,
+    Under kalla vinter-himmeln.
+    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
+    Smider sig af guld en hustru,
+    Vill en brud af silfver bilda.
+
+    Trälar pusta oförtrutet,
+    Pusta dagar, hvila nätter;
+    Ej blir gyllne bilden färdig,
+    Silfver-bruden ej fullbordad.
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Sjelf sig tager för att pusta.
+    Pustar dagar, rastar icke,
+    Pustar nätter, hvilar icke,
+    Pustar en dag, pustar tvenne,
+    Men uppå den tredje dagen
+
+    Skådar han i essjans botten,
+    Synar långsåt bälgens bräddar.
+
+    Spratt ur elden fram en jungfru,
+    Mö med gyllne hår ur glöden;
+    Flickan gladde smedens sinne,
+    Men af harm de andre grepos.
+
+    Vänder henne, skådar henne,
+    Ser ej mun och ser ej ögon,
+    Ej de qvinliga behagen;
+    Smider mun och smider ögon,
+    Smider qvinliga behagen,
+    Ordet kan han icke gifva.
+
+    Skön är jungfrun till att skåda,
+    Hennes seder han ej känner.
+    Tog så smeden Ilmarinen
+    Jungfrun på sin bädd till natten;
+    Kyla sprider röda guldet,
+    Kyla sprider hvita silfret.
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Åt hvem månde guldmön duga?
+    Åt den gamle Wäinämöinen
+    Till en maka för hans lifstid."
+
+    Sjelf den gamle Wäinämöinen
+    Hvilar straxt den första natten --
+    Uppå sköna hufvud-kuddar,
+    Uppå mjuka fjäder-dynor --
+    Vid den unga jungfruns sida,
+    Hvilken utaf guld var formad,
+    Som var tecknad utaf silfver.
+
+    Der nu gamle Wäinämöinen
+    Skyddar sig med ull-betäckning,
+    Sveper sig i tjocka pelsen,
+    Täcken breder öfver kroppen --
+    Tvenne, trenne björnars hudar,
+    Dertill fem, sex ylle-täcken.
+
+    Lagom varm var ena sidan.
+    Den som låg i täcket insvept,
+    Uti mjuka ylle-klädet.
+    Den åt jungfrun vända sidan
+    Så när hade blifvit frusen,
+    Stelnat till en snöig massa,
+    Sig till hafvets is förvandlat
+    Och till stenens hårdhet styfnat.
+
+    Då nu gamle Wäinämöinen
+    Blott en enda natt sig hvilat
+    Invid gyllne jungfruns sida,
+    Bredvid bruden utaf silfver,
+    Höjde han sin röst och talte,
+    Yttrade med orden detta:
+    "Aldrig må du, unga slägte,
+    Aldrig J, dess söners söner!
+    Ej så länge tiden varar,
+    Klara månen ännu lyser,
+    Utaf guld en qvinna bilda,
+    Vilja brud af silfver smida.
+    Kyla sprider röda guldet,
+    Kyla sprider hvita silfret,
+    Lagom varm var ena sidan,
+    Den i gamla täcket svepta,
+    Men till is den ville stelna,
+    Som var vänd åt unga jungfrun."
+
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Med åt sidan lutad mössa,
+    For nu smeden Ilmarinen
+    Fjerran hän till Pohja-gården,
+    For med hopp om annan flicka,
+    Hänförd af en jungfrus fägring.
+
+    Kom så in i Pohja-stugan,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Gumma gif åt mig din dotter,
+    Gif åt mig en fager fästmö,
+    Den bland dina döttrar yngre,
+    Den bland barnen allrabästa."
+
+    Louhi, Pohjolas värdinna,
+    Tog till orda nu och sade:
+    "Här är ingen flicka vaggad,
+    Ingen dotter närd och fostrad
+    För din släde, o du vräkling,
+    För din bädd, du glupske blodhund,
+    Du som fräter kött med benen,
+    Slukar i dig råa bloden.
+    Hellre lemnar jag min dotter,
+    Slungad till Förderfvets munsbit,
+    Uti gapet på en springvarg,
+    Uti bistra björnens käftar."
+
+    Dädan fick han ingen flicka,
+    Ingen ung och fager fästmö.
+    Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
+    Skakade det svarta håret,
+    For så bort från Pohja-gården,
+    Färdades till egna nejder.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Möter honom uppå vägen,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Hör mig smed, du Ilmarinen,
+    Frände, barn af samma moder!
+    Hvarför är du så bedröfvad,
+    Låter snedt din mössa hänga,
+    När från Pohjola du kommer?
+    Säg, hur lefver man i Pohja."
+
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Lätt i Pohja är att lefva,
+    Då der Sampo finns, som maler,
+    Granna locket, som sig rullar;
+    Mol på en dag säd att ätas,
+    På den andra till att säljas,
+    På den tredje att förvaras.
+
+    Ja, det säger jag i sanning:
+    Lätt i Pohja är att lefva,
+    Då i Pohja Sampo finnes;
+    Der är plöjning, der är såning,
+    Der är all slags växt och gröda,
+    Der, just der en evig lycka."
+
+
+
+
+Tjuguförsta Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Hör mig, broder Ilmarinen!
+    Låt oss nu till Pohja fara
+    För att taga goda Sampo,
+    För att skåda granna locket."
+
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Svårt det blir att Sampo taga,
+    Svårt att få det granna locket
+    Ifrån Pohjola det mörka.
+    Der är Sampo förd att gömmas,
+    Granna locket att förvaras,
+    In i Pohja-gårdens stenberg,
+    Inom kopparbergets gömmor,
+    Bakom nio lås och riglar,
+    Och dess rötter har man fästat
+    På ett djup af nio famnar;
+    En är fästad ned i jorden,
+    Invid vattnets rand den andra
+    Och i hemmets berg den tredje."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Kom blott du att Sampo taga,
+    Hem det granna locket föra
+    Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
+    Ifrån kopparbergets gömmor,
+    Från de nio låsens stängsel.
+    Först dock hamra mig en klinga,
+    Ett eldeggadt svärd mig bilda,
+    Hvarmed hundarna jag tuktar,
+    Jagar Pohja-skaran undan,
+    När vi gå att taga Sampo,
+    När till kalla byn vi komma,
+    Bort till Pohjola det mörka,
+    Till det mulna Sariola."
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Föste skyndsamt jern i elden,
+    Bragte hastigt kol i essjan,
+    Tog så trälar till att pusta,
+    Lönta drängar till att trycka.
+    Trälar pusta oförtrutet,
+    Raskt de lönta drängar trycka;
+    Såsom välling vidgas jernet,
+    Såsom jernslagg fräser stålet.
+
+    Derpå smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Ned uti sin essja skådar,
+    Synar långsåt bälgens bräddar.
+    Spratt nu fram ett svärd ur elden,
+    Sprang en klinga upp ur glöden.
+
+    Sjelf nu smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Bildade af guld dess fäste,
+    Gjorde handtag utaf silfver;
+    Såsom deg sig guldet töjde,
+    Silfret såsom hafvets fradga,
+    Uti essjan, uppå städet,
+    Under slagen utaf hammarn.
+
+    Nu är svärdet färdigbildadt,
+    Och den gamle Wäinämöinen
+    Griper i eldeggad klinga,
+    Fattar tag med högra handen,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Passar klingan ock för mannen,
+    Skickar svärdet sig för bärarn?"
+
+    Klingan passade för mannen,
+    Skickade sig väl för bärarn,
+    Månen lyste uppå spetsen,
+    På dess fäste glänste solen,
+    Hästen gnäggade på bettet,
+    Katten gnällde uppå knappen
+    Och i slidan låg en hundvalp.
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Väpnar sig och sig omgjordar,
+    Kläder sig i jernsmidd skjorta,
+    Stålsmidt bälte på sig spänner,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Mannen är i pansar bättre,
+    Starkare i jernsmidd skjorta,
+    Fastare i stålsmidt bälte."
+
+    Tiden nalkas nu att fara,
+    Vandrings-stunden är förhanden.
+    En var gamle Wäinämöinen,
+    Ilmarinen var den andre,
+    Gingo nu att hästen söka,
+    Söka ett års gamla fålen,
+    Buro betslet invid gördeln,
+    Fålens seldon uppå ryggen.
+    Stigande längsefter vägen,
+    Kring den dunkla ökenskogen,
+    Hörde de ett fartyg gråta
+    Och en båt vid stranden klaga.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Der ett fartyg höres gråta,
+    Der en båt vid stranden klagar.
+    Kanske att vi fara sjöleds,
+    Färdas fram med båt på vattnet,
+    Eller monn till lands vi resa,
+    Ridande på hafvets stränder?"
+
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Säkrare till lands är färden,
+    Döden gånge ut på hafvet,
+    Der oss skulle stormen skaka.
+    Vädrets ilar våldsamt kasta,
+    Våra fingrar blefve åror,
+    Våra flata händer styren."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Säkrare till lands är färden,
+    Säkrare, men mer besvärlig,
+    Ännu vida mera krokig,
+    Och det är en fröjd för båten,
+    När den flyter uppå vattnet,
+    Stryker fram på vida hafvet,
+    Följer åt de störa fjärdar,
+    När den vaggas utaf blåsten,
+    Gungas utaf vestan vinden,
+    Föres fram af sunnanfläkten."
+
+    Slängde grimman ned på marken,
+    Hingstens betsel uppå mossan,
+    Fålens seldon uti lunden.
+    Vandrar sedan till sin trädbåt,
+    Båten, som vid stranden gråter,
+    Talar och af båten spörjer:
+    "Hvarför gråter du, min trädbåt,
+    Jemrar dig, du årfästrika?
+    Smärtar dig, att tung du gjordes,
+    Att så grof du blifvit timrad?"
+
+    Svarade nu trädstams-skeppet,
+    Årfästrika båten talte:
+    "Båtens håg är ut på böljan
+    Äfven ifrån smorda rullar,
+    Flickans håg till mannens boning
+    Äfven ifrån höga hemmet.
+    För min tyngds skull jag ej gråter,
+    Ej för det, att grof jag gjordes;
+    Derför gråter jag, ett trädskepp,
+    Klagar båt af tallar timrad:
+    Sades nog, då man mig gjorde,
+    Att jag till en stridsbåt reddes,
+    Rustades till örlogsfartyg,
+    Att med gods och skatter lastad
+    Jag till hemmet skulle vända;
+    Men ej kom jag ut till striden,
+    Fördes ej på hafvets böljor.
+    Andra båtar, sämsta fartyg,
+    Färdas städse uti örlig,
+    Vilda fejders stråt beträda
+    Och förskaffa mera medel,
+    Än en konung får på sex år,
+    På sju somrar smeden vinner.
+    Jag, som är till farkost bilad,
+    Redd af gamle Wäinämöinen,
+    Ruttnar jemt på mina spånor,
+    Vräkes här på timmer-platsen.
+    Markens allrasämsta maskar
+    Bo inunder mina vränger,
+    De bland luftens foglar värsta
+    Bygga på mig sina nästen.
+    Tvåfaldt vackrare det vore,
+    Vore två- och trefaldt bättre,
+    Att en tall på backen vara,
+    Stå på heden som en fura,
+    På hvars qvistar ekorn springer,
+    Barrträdsfågeln vingen flaxar."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Är du Wäinämöinens fartyg,
+    Må du löpa ifrån stapeln,
+    Utan att af händer röras,
+    Utan att med armar skjutas."
+
+    Skickligt svarar trädstams-skeppet,
+    Årfästrika båten talar:
+    "Löper ej mitt hela slägte,
+    Ej de andra brödra-båtar,
+    Utan att af händer röras,
+    Utan att med armar skjutas."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Om jag dig på böljan skjuter,
+    Monne utan rodd du löper,
+    Utan årors tillhjelp skrider,
+    Stryker fram förutan myndning,
+    Utan vind, som seglet fyller?"
+
+    Skickligt svarar trädstams-skeppet,
+    Årfästrika båten talar:
+    "Löper ej mitt hela slägte,
+    Ej de andra brödra-båtar,
+    Om man dem med rodd ej drifver,
+    Bringar fram med årors tillhjelp,
+    Myndar med de smärre åror,
+    Och om vind ej seglet fyller."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Löper du med rodd då drifven,
+    Om man hjelper till med åror,
+    Med de smärre åror myndar,
+    Och om vinden seglet fyller?"
+
+    Skickligt svarar trädstams-skeppet,
+    Årfästrika båten talar:
+    "Löper ju mitt hela slägte,
+    Löpa alla brödra-båtar,
+    Om med rodd de framåt drifvas,
+    Om man hjelper till med åror,
+    Med de smärre åror myndar,
+    Och om vinden seglet fyller."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sköt nu båten ut på vattnet,
+    Qvad sin farkost uppå böljan.
+    Qvad en sida full med flickor,
+    Fagra tennbriskprydda flickor,
+    Unga mör med messingsgördlar,
+    Ringbeprydda, nätta jungfrur;
+    Qvad den andra full med fästmän,
+    Unge män med sträfva lockar,
+    Sträfva lockar, hårda händer,
+    Sporrbeprydde, stolte karlar.
+
+    Ännu qväder Wäinämöinen
+    Tofterna i båten fulla
+    Med en ålderstigen skara,
+    Med ett slägte, tärdt af tiden; --
+    Ringa rum för det var öfrigt,
+    Då han först de unga qvädit.
+
+    Sjelf han sätter sig vid rodret.
+    Ställer sig att styra båten
+    Uti björkens höjda bakstam,
+    Stödd emot det krökta styret.
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+
+    "Flyt i trädlös trakt, du fartyg,
+    Lägg till rygga vida fjärdar,
+    Flyt på hafvet som en bläddra,
+    Som ett näckrosblad på böljan."
+
+    Ordnade till rodd de gamle,
+    Gamle ro och hufvun darra,
+    Glädjen sämjes ej med glädje.
+    Rodden sig till rodd ej fogar.
+
+    Ordnade till rodd de unga,
+    Ställde dem att åror sköta,
+    Unge ro och fingren knaka,
+    Glädjen sämjes ej med glädje,
+    Rodden sig till rodd ej fogar.
+
+    Sjelf nu smeden Ilmarinen
+    Tog sin plats på roddar-bänken,
+    Satte sig att åror sköta;
+    Nu med glädje glädjen sämjes
+    Och till rodd sig rodden fogar.
+    Rodde smeden Ilmarinen,
+    Rodde med de hårda fingrar;
+    Nu sig svänger trädstams-skeppet,
+    Furu-båtens bräder böjas,
+    Tofter skakas, åror knaka,
+    Årors skaft som hjerpar pipa,
+    Årors blad som orrar kuttra,
+    Fören susar liksom svanen,
+    Aktern skränar till likt korpen,
+    Såsom gäss rodd-hakar ljuda.
+    Sjelf den gamle Wäinämöinen
+    Styr sin farkost genom svallet
+    Vid den dimomhöljda udden,
+    Vid den skogbeväxta holmen.
+
+    Ahti bodde uppå holmen,
+    Kauko uti uddens krökning.
+    Han sitt usla läge sörjer,
+    Han sin ringa lott begråter,
+    Trånga boden honom grämer.
+
+    Kastade sin blick åt vester,
+    Vände hufvudet åt söder;
+    Ut åt fjerran ser den sköne,
+    Kämpen skådar öfver hafvet,
+    Långe mannen bortom molnen.
+    Ser en ganska liten molnsky,
+    Ser i skyn en vattendroppe,
+    Ser en liten sjö i droppen
+    Och på sjön en liten ökstock,
+    Varsnar litet folk i stocken,
+    Ser i båtens stam en hjelte,
+    Annan kämpe vid dess åror.
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Ej jag känner detta fartyg,
+    Känner ej den goda båten,
+    Som med rodd från Suomi kommer,
+    Drifs med årslag ifrån öster,
+    Har sitt styre vändt mot vester."
+
+    Nu han höjde upp sin stämma,
+    Hof ett mäktigt skri vid udden,
+    Sporde ropande bak kullen:
+    "Hvems är båten uppå vattnet,
+    Skeppet, som på böljan flyter?"
+
+    Männerna från båten tala,
+    Qvinnorna det gensvar gifva:
+    "Hvem är du, som står bak kullen,
+    Kämpe der i ödemarken,
+    Här du Skaparns båt ej känner,
+    Sjelfva Wäinö-gårdens farkost,
+    Känner icke båtens styrman,
+    Har om roddaren ej kunskap?"
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Redan styrmannen jag känner,
+    Känner roddaren i båten:
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf vid båtens styre sitter,
+    Roddaren är Ilmarinen.
+    Hvart, J männer, gäller resan,
+    Hvart är kosan ställd, J hjeltar?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Rakt åt norr är kosan rigtad,
+    Gent emot de stora vågor,
+    Mot de skumbeklädda böljor
+    Fara vi att Sampo taga,
+    Att det granna locket hemta
+    Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
+    Ifrån kopparbergets gömmor."
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "O du gamle Wäinämöinen!
+    Tag ock mig på dina färder,
+    Äfven jag en man der vore,
+    Vore der en tredje hjelte,
+    När du går att lyfta Sampo,
+    Att det granna locket bära
+    Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
+    Ifrån kopparbergets gömmor."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Tog så kämpen med på färden,
+    Tog i båten raske mannen.
+    Det är muntre Lemminkäinen,
+    Vandrar stigande med snabbhet,
+    Går med lätta steg till stranden,
+    Hemtar med sig sido-bräder
+    Uti Wäinämöinens farkost.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Vore lagom träd i båten,
+    Sido-bräder i min farkost,
+    Vore äfven tyngd tillfyllest,
+    Hvarför bär du ifrån skogen
+    Ännu mera träd i båten?"
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Ej förrådet stjelper båten,
+    Stacken ej förstörs af stödet,
+    Ofta ju på Pohja-hafvet
+    Vinden pröfvar sido-bräder,
+    Motvind starka sqvättbord fordrar."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Derför är ock smedens farkost
+    Redd med jernbeslagna sidor,
+    Att ej båten drifs af vinden,
+    Ej af vårens ilar kastas."
+
+
+
+
+Tjuguandra Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Styrde sedan fram sin farkost
+    Från den dimomhöljda udden,
+    Från den skogbeväxta holmen.
+    Styrde en dag längsmed floder,
+    Andra dagen längsmed sjöar
+    Och den tredje utför forssar.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade
+    Ofvan fallet af eldforssen,
+    Vid den helga flodens hvirfvel:
+    "Jungfru, du forsfallets granne,
+    Flicka invid strida strömmen!
+    Drag ditt snöre ut på vattnet,
+    Drag ditt blåa garn på böljan,
+    När den röda båten kommer,
+    Tjärubringan framåt stryker.
+    Midt i floden står en klippa,
+    Der som forssen starkast brusar,
+    Ligger framför röda båten,
+    Är i vägen för min farkost.
+    Vrid i klippan hål med borren,
+    Bryt den sönder med ditt huggjern,
+    Så att båten fritt kan löpa,
+    Tjärubringan framåt stryka.
+    Båtens bog till jern förvandla,
+    Byt till mossa stenens sida,
+    Då jag far i forssens brusning,
+    Färdas fram bland strida böljor.
+    Samla bränningar med näfven,
+    Vänd dem om med dina händer,
+    Vågor välf med famnen undan,
+    Att mot bröstet de ej fräsa,
+    Att mot mig de icke brusa.
+
+    O du Ukko, Gud i höjden!
+    Du som är mitt enda bistånd,
+    Sträck ditt blanka svärd i böljan,
+    Styr min farkost med din klinga,
+    Så att båten fritt kan löpa,
+    Furu-stocken framåt stryka."
+
+    Der dock stadnar trädstams-båten,
+    Fastnar Wäinö-gårdens farkost,
+    Hårdt sig fäster trädstams-skeppet,
+    Röda båten röres icke.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Börjar tänka och begrunda:
+    "Hvarvid fäste sig nu båten,
+    Stadnade den röda stocken?
+    Monne vid en sten, en ruska,
+    Eller vid ett koppar-röse?"
+
+    Lutade sig ned att skåda:
+    "Icke vid en sten, en ruska,
+    Eller vid ett koppar-röse,
+    Men på stora gäddans skuldror,
+    Uppå vattenhundens refben."
+
+    Det var muntre Lemminkäinen,
+    Stack sitt svärd i flodens bölja,
+    Stafven ned inunder skeppet,
+    Båten börjar ej att löpa,
+
+    Svärdet splittrades i stycken,
+    Fisken var dock frisk och oskadd.
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Stack sitt svärd i flodens bölja,
+    Stafven ned inunder skeppet,
+    Båten börjar ej att löpa,
+    Löses icke ur sitt fängsel.
+    Svärdet splittrades i stycken,
+    Frisk och oskadd var dock fisken.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Drager svärdet från sin sida,
+    Grymma jernet utur slidan,
+    Sticker det i gäddans skuldror,
+    Uti vattenhundens refben.
+
+    Lyfter fisken ifrån hafvet,
+    Drager hufvudet i båten,
+    Stjerten sänkes ned i bottnet.
+    Vänder fisken, den betraktar,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Ett och annat finns i floder,
+    Der finns ruskor, der finns gäddor.
+    Hvem bland svenner är den äldste?
+    Han må sönderdela gäddan,
+    Skära fisken uti stycken."
+
+    Männerna ur båten svara,
+    Qvinnorna ifrån dess sidor:
+    "Renast äro fiskarns händer,
+    Heligast hans egna fingrar."
+
+    Båten började nu löpa,
+    Skeppet ur sitt fängsel löstes.
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Styrde båten till en holme,
+    Drog så knifven ur sin slida,
+    Som på venstra sidan hängde.
+    Dermed skar han gäddan sönder,
+    Klyfde den i tvenne delar,
+    Tog till orda se'n och sade:
+
+    "Hvad ej kunde deraf blifva,
+    Af den stora gäddans tänder,
+    Utaf vattenhundens refben,
+    Om de fördes till en smidja,
+    Om till skicklig smed de bragtes,
+    Bragtes till en kunnig konstnär?"
+
+    Sade smeden Ilmarinen:
+    "Hvad kan utaf skräpet blifva,
+    Hvad af lumpna tinget göras,
+    Utaf fiskbens-skrädet bildas,
+    Om det ock till smidjan föres,
+    Om till skicklig smed det bringas,
+    Bringas till en kunnig konstnär?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Det ju vore harpans början,
+    Om till skicklig smed det fördes,
+    Bragtes till en kunnig konstnär."
+
+    Men der fanns ej kunnig konstnär,
+    Fanns ej man med sådan insigt,
+    Att han kunnat harpan foga.
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Tager sjelf sig för att foga,
+    Börjar sjelf att harpan bilda.
+    Hvadan fick han ljudfullt botten?
+    Från den häggbevuxna dalen,
+    Från den genljudsfulla granen.
+    Hvadan fick han harpans skrufvar?
+    Af den stora gäddans tänder,
+    [Utaf Tuoni-trälens borrar.]
+
+    Ännu felas något litet,
+    Sköna harpan är i saknad
+    Af en sträng, af tvenne tagel.
+    Hvaraf voro harpans strängar?
+    Utaf hår från Hiisi-hästen,
+    Utaf Lempo-fålens klädnad.
+
+    Nu var strängaspelet färdigt,
+    Stora gäddbens instrumentet,
+    Harpan utaf fiskens fenor.
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Bjöd de gamle till att spela;
+    Gamle spela, hufvun darra,
+    Glädjen ej med glädje sämjes,
+    Spelet sig till spel ej fogar.
+    Bjöd de unge till att spela,
+    Unge spela, fingren knaka,
+    Ej är ljudet rätta ljudet,
+    Glädjen gäller ej för glädje.
+    Spelar muntre Lemminkäinen,
+    Spelar smeden Ilmarinen,
+    Glädjen ej med glädje sämjes,
+    Spelet sig till spel ej höjer.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Skickar harpan så till Pohja,
+    Kantele till Kalevala.
+    Spelar Pohja-gårds värdinnan,
+    Spela Pohja-gårdens svenner,
+    Spela svenner, spela jungfrur,
+    Spela ock de unga flickor,
+    Spela de ogifta männer,
+    Spela äfven gifta männer.
+    Vända harpan om och vrida,
+    Hålla den i sina fingrar,
+    Äga ej den rätta konsten.
+    Strängarna i oskick bragtes,
+    När de tvenne skilda folkslag
+    Spelade med sina fingrar;
+    Taglen gåfvo skränfullt läte,
+    Skärande och sträfva toner,
+    Harpan skrålade förfärligt.
+
+    Gubben vaknade på ugnen,
+    Spratt ur sömnen upp den gamle,
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Hören upp omsider, tystnen!
+    Detta skär mig allt till benen,
+    Spränger mina örons hinnor,
+    Ristar tvert igenom hufvet,
+    Störer sömnen för en vecka.
+    Om det Finska folkets harpa
+    Icke bättre åstadkommer,
+    Ej försänker uti slummer,
+    Vräken den då ut på vattnet,
+    Sänken ned i flodens bölja;
+    Eller bringen den tillbaka,
+    Fören uti mästarns händer,
+    Uti konstnärns egna fingrar."
+
+    Plötsligt ifrån harpans strängar
+    Dessa ord till gensvar ljuda:
+    "Ej jag bör i floden vräkas,
+    Icke ut på böljan kastas,
+    Ännu spelar jag hos mästarn,
+    Ljuder uti konstnärns händer."
+
+    Nu man harpan varsamt förde,
+    Bragte kantele försigtigt,
+    Bar den uti mästarns händer,
+    Uti konstnärns egna fingrar.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Tvättar sina tummar rena,
+    Fingrarna i ordning lagar,
+    Sätter sig på glädje-stenen,
+    På en klippa invid stranden,
+    Ned på silfverrika backen,
+    På den gyllne kullens hympel,
+    Tar i fingrarna sin harpa,
+    Lägger böjda trä't på knäna,
+    Kantele inunder handen.
+    Höjde nu sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Ho som förr ej har förnummit
+    Fröjden af de höga runor,
+    Ej till harpans toner lyssnat,
+    Han må komma för att höra."
+
+    Spelar gamle Wäinämöinen,
+    Spelar på en gång och sjunger,
+    Fingrarna sig böjligt höjde,
+
+    Rördes af och an på harpan,
+    Lätt steg tummen ifrån strängen.
+    Nu med glädje glädjen sämjes
+    Och till spel sig spelet höjer,
+    Ymnigt ljud ger gäddbens harpan,
+    Harpan gjord af fiskens ryggben,
+    Hingstens tagel mäktigt ljuda,
+    Hästens tagel toner bilda.
+
+    Ej fanns något djur i skogen,
+    Springande på fyra fötter,
+    Ej en varelse i luften,
+    Som nu icke kom att höra,
+    Undra öfver ljufva spelet.
+    Vargen sjelf i kärret vaknar,
+    Björnen stiger upp från heden,
+    Ur sitt ide utaf tallar,
+    Ur sin kula utaf granar.
+    Hoppar hastigt uppå gärdet,
+    Kryper derifrån till ledet,
+    Gärdet faller kull på klippan,
+    Ledet rullar ned i lunden,
+    Björnen hoppar upp i granen,
+    Skyndsamt sig i tallen svänger,
+    Medan fadren glädje skapar,
+    Wäinämöinen spelet sköter.
+
+    Dunkelskäggig skogens gubbe,
+    Frejdad konung öfver djuren
+    Och den hela Tapio-skaran
+    Gingo att på spelet höra.
+    Äfven sjelfva skogs-värdinnan,
+    Tapiolas trägna qvinna
+    Klädde sig i blåa strumpor,
+    Snörde röda band om skorna,
+    Steg så opp i björkens knyla,
+    Hvilade i alens krökning,
+    För att harpans toner höra
+    och på stränga-spelet lyssna.
+
+    Ej fanns lefvande i skogen,
+    Resligt djur på fyra fötter,
+    Ingen varelse i luften,
+    Hvinande med tvenne vingar,
+    Ej en fogelskock så präktig,
+    Att den ej från luften yrde,
+    Ilande med snabbhet neder,
+    För att herrlig tonkonst höra,
+    Undra öfver ljufva spelet.
+    Örnen flög från höga rymden,
+    Höken midt igenom molnen,
+    Allan kom från djupa böljan,
+    Knipan ifrån kärrets bräddar,
+    Svanorna från öppna kärren.
+    Qvittrade ock smärre finkar,
+    Nära tusende af lärkor
+    Och af siskor ännu flere
+    På den gamle mannens skuldror.
+
+    Sjelf den sköna luftens tärna,
+    Den på fägring rika Solen
+    Och den vackra, milda Månen
+    Suto, en på luftens loka,
+    Lysande på himla-bågen
+    Och den andra på en molnsky,
+    Herrligt strålande vid kanten.
+    Der sin väf af guld de väfde,
+    Vårdade om silfver-tyget
+    Med en gyllne väf-skottspole,
+    Med en sked af silfver bildad;
+    Förde skeden fram och åter,
+    Läto skaften höjas, sänkas.
+    Men då sällsamt ljud de hörde,
+    Hjeltens ljufva spel förnummo,
+    For från handen väfvar-skeden,
+    Flög från deras fingrar spolen,
+    Väfvens gyllne trådar brusto,
+    Af dess silfver-trådar sprungo.
+
+    Fanns ej lefvande i vattnet,
+    Som med fenor sex sig rörer,
+    Ilar fram med åtta fenor,
+    Ej af fisk en svärm så herrlig,
+    Att den icke kom att höra,
+    Undra öfver ljufva spelet.
+    Kommo laxar, kommo sikar,
+    Gäddor sig med snabbhet slängde,
+    Vattenhundar skyndsamt skredo.
+    Äfven andra smärre fiskar
+    Kommo simmande mot gräset,
+    Sträfvade än längre framåt,
+    För att höra Wäinös sånger,
+    Undra öfver ljufva spelet.
+
+    Ahto, konung öfver böljor,
+    Gräsbeskäggad vattnets gubbe
+    Drager sig till vattenbrynet,
+    På ett näckrosblad sig smyger.
+    Sjelf den sköna vattnets drottning
+    Vattnets ymniga värdinna
+    Håller på att kamma håret,
+    Borsta sina långa lockar
+    Med den guldbeprydda kammen,
+    Med sin borste utaf silfver.
+    Men när sällsamt ljud hon hörde,
+    Hörde ljufva Suomi-spelet,
+    Föll ur handen gyllne kammen,
+    Flög från hennes fingrar borsten.
+    Bort sig flyttade den arma,
+    Sökte sig ett annat ställe,
+    Spratt med bröstet opp från vattnet,
+    Drog sig så till vattu-stenen,
+    Lade bröstet emot klippan,
+    För att lyss uppå de toner,
+    Tonerna från Wäinös harpa,
+    Parade med sångens toner,
+    När så underbart var ljudet
+    Och så ljufligt harpo-spelet.
+
+    Icke fanns en sådan hjelte,
+    Ej en man så fast i sinnet,
+    Ej en man och minst en qvinna,
+    Som det ej till tårar rörde.
+    Greto unga, greto gamla,
+    Greto de ogifta männer,
+    Greto äfven gifta männer,
+    Greto medelålders svenner,
+    Greto svenner, greto jungfrur.
+    Greto äfven smärre flickor,
+    När så underbart var ljudet
+    och så ljufligt Suomi-spelet.
+    Till och med för Wäinämöinen
+    Tåre-källan ymnigt svällde,
+    Vattnet flöt utur hans ögon,
+    Tårar digrare än tranbär,
+    Digrare än svalors hufvu'n,
+    Tårar mer än hjerpägg trinda
+    Föllo på hans breda kinder,
+    Rullade från breda kinder
+    Ned uppå det hvälfda bröstet,
+    Rullade från hvälfda bröstet
+    Ned uppå de fasta knäna,
+    Rullade från fasta knäna
+    Ned uppå de höga vrister,
+    Rullade från höga vrister
+    Under fötterna på marken.
+    Vattendropparna de runno
+    Genom fem hans ylle-kjortlar,
+    Genom sex hans gyllne gördlar,
+    Blåa skjortor sju igenom,
+    Genom åtta vallmars jackor.
+
+    Så i floder tårar runno
+    Hän från gamle Wäinämöinen
+    Till det blåa hafvets stränder,
+    Och från blåa hafvets stränder
+    Ned inunder klara vattnet,
+    Ofvanpå det svarta gruset.
+    Der de frodades förträffligt,
+    Bildades till ädelstenar,
+    För att kunga-smycken blifva,
+    Höga männer evigt fröjda.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Monn bland denna ungdom finnes,
+    I den sköna ungdoms skaran,
+    Uti detta höga slägte,
+    Bland den store fadrens söner,
+    Den som plockar mina tårar
+    Under hafvets klara vatten,
+    Ofvanfrån det svarta gruset?"
+
+    Svarade så väl de unge,
+    Som de gamle äfven sade:
+    "Icke finns bland denna ungdom,
+    I den sköna ungdoms skaran,
+    Uti detta höga slägte,
+    Bland den store fadrens söner,
+    Den som plockar dina tårar
+    Under hafvets klara vatten,
+    Ofvanfrån det svarta gruset."
+
+    Kommer så den blåa knipan --
+    Ofta ju den blåa knipan
+    Doppar näbben ned i böljan,
+    Svalkar sig i kalla vattnet --
+    Denna plockar ädelstenar,
+    Plockar Wäinämöinens tårar
+    Under hafvets klara vatten,
+    Ofvanfrån det svarta gruset.
+
+
+
+
+Tjugrutredje Runan.
+
+
+    En var gamle Wäinämöinen,
+    Ilmarinen var den andre
+    Och den tredje Lemminkäinen,
+    De till Pohjas stugor kommo.
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Hvarom veta männer tälja,
+    Hvilken nyhet bringa hjeltar?"
+
+    Sjelf den gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Vi om Sampo ha att tälja,
+    Orda om det granna locket;
+    Komma hit att Sampo dela,
+    Att det granna locket skåda."
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Hermelinen kan ej delas,
+    Ekorn ej förslår åt trenne."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Börjar spela på sin harpa,
+    Locka toner ur dess strängar.
+    Tröttar det förmätna folket,
+    Sömnens tyngd deröfver sprider,
+    Känner efter i sin ficka,
+    Letar i den lilla pungen,
+    Derur sömnens nålar tager,
+    Sofver in det tvära folket,
+    Sänker hedna-skaran neder
+    Uti Pohjola det mörka,
+    I det mulna Sariola.
+    Går så för att Sampo taga,
+    Föra bort det granna locket
+    Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
+    Ifrån kopparbergets gömmor,
+    Från de nio låsens stängsel.
+
+    Sjelf den gamle Wäinämöinen
+    Låter sångens toner ljuda,
+    Och då röras borgens portar,
+    Borgens fasta gångjern skakas.
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Borgens lås med smör bestryker,
+    Rosten bort med ister tager,
+    Vrider låsen upp med fingrar,
+    Stenarna med gräfta rödjar.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "O du Lempi-son den muntre,
+    Du bland mina vänner ypperst!
+    Gå att goda Sampo taga,
+    Bära bort det granna locket."
+
+    Det var muntre Lemminkäinen, --
+    Alltid redo och benägen
+    Att ett gifvet värf förrätta --
+    Sig beger att Sampo taga,
+    Bära bort det granna locket.
+    Fattar med sin famn om Sampo,
+    Stödjande sitt knä mot marken;
+    Får ej Sampo till att röras,
+    Kan ej rubba granna locket.
+
+    Finns en oxe god i Pohja
+    Ett behornadt djur i gården;
+    Oxens sidor äro starka,
+    Fasta kroppens alla lemmar
+    Och dess senor ganska sega.
+
+    Det är muntre Lemminkäinen,
+    Tar nu oxen ifrån betet,
+    Tar en plog från åker-renen,
+    Plöjer sedan Sampos rötter,
+    Granna lockets starka fängsel,
+    Med en hundrahornad oxe,
+    Med ett tusenhöfdadt villdjur.
+    Plöjer dem med eldbetts-plogen,
+    Med dess kopparsmidda billar,
+    Får så Sampo till att röras,
+    Får i lutning granna locket.
+
+    En var gamle Wäinämöinen,
+    Ilmarinen var den andre
+    Och den tredje Lemminkäinen,
+    Grepo med sin famn om Sampo,
+    Vände den i sina armar,
+    Släpade till vackra båten,
+    Lade så uti sin farkost.
+
+    Frågar smeden Ilmarinen:
+    "Hvart skall goda Sampo föras,
+    Hvart det granna locket forslas
+    Uti Wäinämöinens farkost?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Jag en liten jordfläck känner,
+    Vet utaf ett ringa ställe --
+    Icke betadt, icke slaget,
+    Ej besökt af männers klingor --
+    Vid den dimomhöljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen;
+    Dit må goda Sampo föras,
+    Dit det granna locket bringas."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Styrde båten genom svallet
+    På det blåa hafvets yta,
+    Styrde öfver Pohja-hafvet.
+
+    Sade muntre Lemminkäinen:
+    "Du ej qväder Wäinämöinen,
+    Sjunger icke ädelborne,
+    Fast du goda Sampo vunnit,
+    Fast du gjort en lycklig resa."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Svarar yttrande med klokhet:
+    "Än för tidigt är att sjunga,
+    Bittida att glädje väcka,
+    Medan Pohjas portar synas
+    Och de onda gångjern glimma.
+    Först då är det tid att sjunga,
+    Då är glädjen på sitt ställe,
+    När vi egna dörrar skåda,
+    Egna portars rassel höra,
+    Borta bakom hundra fjärdar,
+    Sen i fem da'rs tid vi seglat."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Styrde på det blåa hafvet,
+    Styrde en dag, styrde tvenne,
+    Styrde än på tredje dagen,
+    Och nu synas egna dörrar,
+    Egna portar höras rassla
+    På den dimomhöljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Låter sångens toner ljuda,
+    Mannen röres, skägget darrar,
+    Men ej vrida sig hans käkar.
+
+    Tranan satt uppå en stubbe,
+    Ofvanpå en fuktig tufva,
+    Uti Pohjola det mörka,
+    I det mulna Sariola;
+    Tranan räknar finger-benen,
+    Räknar talet utaf tårna.
+    Hörde underbara ljudet,
+    Hörde Wäinämöinen sjunga,
+    Öppnade sin vida strupe,
+    Upphof sen ett gräsligt läte,
+    Hvaraf hela Pohja vaknar,
+    Onda väldet väcks ur sömnen.
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma
+    Ilar straxt att Sampo finna,
+    Efterse det granna locket
+    Uti Pohja-gårdens stenberg,
+    Inom kopparbergets gömmor.
+    Sade sedan dit hon kommit:
+    "Ve nu mina dar, jag arma!
+    Hvem har här väl låsen söndrat,
+    Sönderbrutit alla gångjern,
+    Öppnat alla slottets dörrar,
+    Alla borgens portar rubbat?
+    Kunde Sampo vara bortförd,
+    Granna locket hädan buret?
+
+    Ja, visst är nu Sampo bortförd,
+    Visst är granna locket buret
+    Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
+    Ifrån kopparbergets gömmor,
+    Från de nio låsens stängsel."
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma,
+    Sänder upp en bön till Ukko,
+    Dunder-guden så anropar:
+    "Ukko, sänd en häftig stormvind,
+    Väder-ilar oerhörda,
+    Lyfta upp det svarta gruset
+    Ofvan hafvets klara bölja,
+    Att ej Wäinö slipper undan,
+    Att ej vattnets vän kan färdas."
+
+    Det var Ukko, öfver-guden,
+    Bjöd nu vindarna att blåsa,
+    Luftens stränder till att brusa.
+    Vindarna att blåsa väcktes,
+    Luftens stränder till att brusa;
+    Häftigt blåste vestanvinden,
+    Sydvestvinden for med styrka,
+    Starkare ännu for sunnan,
+    Östanvinden hven ohyggligt,
+    Nordan dånade förfärligt.
+    Barren blåste de från träden,
+    Blåste blommorna från ljungen,
+    Hylsorna kring frö't från gräsen,
+    Blåste äfven gäddbens harpan,
+    Harpan gjord af fiskens fenor,
+    Bort från Wäinämöinens fartyg.
+    Ahto harpan såg på böljan,
+    Bergade den snart och förde
+    Till sin fiskuppfyllda boning.
+
+    Sade smeden Ilmarinen.
+    "Visst har håret vind fått känna,
+    Skägget röna onda dagar
+    Äfven uppå dessa fjärdar;
+    Sällan lära dock de pröfvat
+    En så mäktig storm, som denna.
+    Ve nu mina dar, jag arme,
+    Som for ut på vida hafvet,
+    Mig begaf på öppna fjärdar,
+    Trampade på träd, som rullar,
+    Stödde mig på qvist, som skälfver.
+    Vinden är nu mig en tillflykt
+    Och förbarmaren är böljan."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ej att gråta uti båten,
+    Jemra sig uti en farkost;
+    Gråten hjelper ej ur nöden,
+    Jemmern ej från onda dagar."
+
+    Det var muntre Lemminkäinen,
+    Hvarken gret han, eller gladdes,
+    Kom i håg sitt förra läge,
+    Mindes väl sitt fordna trångmål;
+    Ökade blott sido-bräder,
+    Redde sqvättbord uti båten
+    Till en höjd af trenne famnar.
+    Vinden fick nu skaka båten,
+    Böljorna den kasta, rycka;
+    Höjd i båten fanns tillräckligt,
+    Nog förråd uti dess sqvättbord.
+
+    Sjelf nu Pohjolas värdinna
+    Rustar Pohjas båt i ordning.
+    Tacklar upp ett örlogsfartyg,
+    Radar männer uti skeppet,
+    Liksom knipan sina ungar,
+    Årtan sina foster ordnar.
+    Ställer hundra män att staka,
+    Tusen till att åror sköta,
+    Hundra män förutan klingor,
+    Tusen svärdbeklädde kämpar.
+    Hissar sedan upp ett segel,
+    Som ett utsträckt moln att skåda,
+    Ger sig så åstad och skyndar
+    Att förfölja Wäinämöinen.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen,
+    Som på blåa hafvet styrde,
+    Höjde nu sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "O du Lempi-son, den muntre,
+    Du bland mina vänner ypperst!
+    Stig i toppen utaf masten,
+    Klättra opp på skeppets råstång,
+    Se åt öster, se åt vester.
+    Speja vidt kring Pohjas stränder."
+
+    Det är muntre Lemminkäinen --
+    Städse redo och benägen
+    Att ett gifvet värf förrätta --
+    Steg i toppen utaf masten,
+    Klättrade i skeppets råstång.
+    Ser åt öster, ser åt vester,
+    Spejar vidt kring Pohjas stränder,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Asparna af hökar hvimla,
+    Björkarna af örnar skymmas."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Monne du ej osannt talar?
+    Icke må de hökar vara,
+    Icke fläckbeströdda örnar,
+    Männer äro de från Pohja,
+    Speja noga andra gången."
+
+    Spejar noga andra gången,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Der en sky från norr sig böjer,
+    Från nordvest en molnkant stiger."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Monne du ej osannt talar?
+    Icke lär en sky det vara,
+    Ej en molnkant, som sig böjer;
+    Det ett fartyg är i segel,
+    Speja noga tredje gången."
+
+    Spejade den tredje gången,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "O du gamle Wäinämöinen!
+    Der nu kommer Pohja-båten,
+    Hundraroddar-skeppet stampar,
+    Hundra karlar stå och staka,
+    Tusen män vid åror sitta;
+    Hundra karlar sakna klingor,
+    Tusen bära svärd vid sidan."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Rena sanningen försporde,
+    Hörde obestridlig talan,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Ro nu på, du Ilmarinen,
+    Ro du muntre Lemminkäinen,
+    Ron J alla här i båten!"
+
+    Rodde smeden Ilmarinen,
+    Rodde muntre Lemminkäinen,
+    Rodde alla uti båten,
+    Men ej skrider trädstams-skeppet,
+    Wäinö-båten går ej framåt.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Märker ofärd honom hota,
+    Nödens dag förhanden vara,
+    Börjar tänka och begrunda,
+    Hur att vara, hur att lefva,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Bot jag finner än mot detta,
+    Mins en konst, ett medel känner."
+
+    Börjar söka efter fnöske,
+    Leta uti sina elddon,
+    Tager så en liten flinta,
+    Tar en liten bit af fnöske.
+    Detta slänger han i hafvet
+    Upp från högra skulderbladet,
+    Genom venstra armens krökning,
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Stige der en eld-upphöjning,
+    Växe upp en hemlig holme,
+    Ock mot den må Pohja-båten,
+    Hundraroddar-skeppet klyfvas."
+
+    Skapas så en eld-upphöjning,
+    Trollas fram en hemlig holme,
+    Lång som tiden emot öster,
+    Utan ända emot vester,
+    Obegränsadt lång åt norden,
+    Mot den lopp nu Pohja-båten,
+    Klyfdes hundraroddar-skeppet.
+
+    Louhi, Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma
+    Kunde sig till annat byta,
+    Dristade förändra skepnad,
+    Svängde årorna till vingar,
+    Gjorde sig en stjert af styret;
+    Derpå börjar hon att flyga,
+    Höjer upp sig liksom örnen.
+
+    Flyger flaxande i luften,
+    Ofvan hafvets klara yta,
+    På den vida, öppna fjärden;
+    Hundra män inunder vingen,
+    Tusen kämpar uppå stjerten,
+    Hundra män förutan klingor,
+    Tusen svärdbeklädde kämpar.
+
+    Flyger ömsom, ömsom stadnar,
+    Såsom örn hon upp sig svingar,
+    Sätter sig vid mastens ända,
+    Slår sig ned på segel-stången
+    Uti Wäinämöinens farkost.
+    Båten hade nästan kantrat,
+    Nästan störtat öfverända.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "O du Pohjolas värdinna!
+    Kommer du att Sampo dela
+    Till den dimomböljda udden,
+    Till den skogbeväxta holmen?"
+
+    Sade Pohjolas värdinna:
+    "Ej jag går att dela Sampo
+    Jemte dig, du afskyvärde,
+    I ditt följe, Wäinämöinen."
+    Sjelf hon söker taga Sampo
+    Ifrån Wäinämöinens farkost.
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Drog nu med den högra handen
+    Fram sitt eget svärd ur slidan,
+    Som på venstra sidan hängde.
+    Hugger dermed örnens näfvar,
+    Klorna på den starka fogeln,
+    Hugger en gång, hugger tvenne,
+    Hugger än den tredje gången,
+    Men ej skadar han det minsta,
+    Sårar ens ej yttre hullet.
+
+    Nu den muntre Lemminkäinen
+    Drager svärdet från sin sida,
+    Grymma jernet utur slidan.
+    Tog till orda Pohja-gumman,
+    Talande från båtens mast-topp:
+    "Ve dig Lempi-son, den muntre!
+    Nu din moder har du svikit,
+    Har din gamla mor bedragit,
+    Lofvade i krig ej färdas,
+    Aldrig under tio somrar,
+    Om du äfven guld behöfde,
+    Eller finge lust till silfver."
+
+    Men den gamle Wäinämöinen
+    Drager ej sitt svärd ur slidan,
+    Rycker icke fram sitt eldbett,
+    Höjer endast upp sitt styre,
+    Lyftar ekens spån från böljan,
+    Slår dermed på örnens vingar,
+    Sönderkrossar så dess fötter,
+    Att af dem ej mera qvarblef
+    Än ett litet finger endast.
+
+    Männerna i hafvet störta,
+    Falla ned från örnens vingar,
+    Hundra männer ifrån vingen,
+    Tusen karlar ifrån stjerten,
+    Tio ifrån hvarje fjäder.
+    Sjelf hon Pohjolas värdinna
+    Damp från masten ned i båten,
+    Liksom, träffad utaf pilen,
+    Tjädern dimper ifrån trädet,
+    Ekorn ifrån granens qvistar.
+
+    Griper sedan tag i Sampo
+    Med det ej benämnda fingret,
+    Vräker Sampo så i hafvet,
+    Granna locket ut på böljan,
+    Ut på hafvets klara yta,
+    På den vida, öppna fjärden.
+    Gick nu Sampo der i stycken,
+    Granna locket uti bitar.
+    Dessa vaggades af vinden,
+    Drefvos hit och dit af stormen
+    På det blåa hafvets yta.
+    Alla stycken, som af Sampo
+    Sjönko under klara vattnet,
+    Ofvanpå det svarta gruset,
+    Byttes der till hafvets rikdom,
+    Ahti-barnens dolda skatter.
+    Hafvet rikedom ej saknar,
+    Skatter tryta ej för Ahti. --
+    Endast några smärre stycken
+    Blefvo förda hän till stranden
+    Af det isbeströdda hafvet;
+    Deraf plöjning, deraf såning,
+    Deraf all slags växt och gröda,
+    Deraf en evärdlig lycka
+    På den dimomhöljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen.
+
+    Sjelf hon Pohjolas värdinna
+    Fick till Pohja endast locket,
+    Bar till Sariola grepen
+    Med det ej benämnda fingret,
+    Men ej fick hon andra stycken.
+    Derför är i Pohja jemmer,
+    Är ett brödlöst lif i Lappland.
+
+
+
+
+Tjugufjerde Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Finner bitar utaf Sampo,
+    Stycken af det granna locket,
+    Invid stranden utaf hafvet.
+    Vid en brokig klippas sida,
+    Vid en kant af tjocka hällen,
+    Bär dem så till uddens ända
+    På den skogbeväxta holmen.
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade
+    Åt den unga Pellervoinen:
+    "Sampsa, unga Pellervoinen!
+    Gif dig att befröda jorden,
+    Gå att göra fältet fruktbart,
+    Så sex skilda sädesarter,
+    Fröslag sju på marken kringsprid,
+    Så att mina stränder frodas,
+    Mina ägor ymnigt växa."
+
+    Unge Sampsa Pellervoinen
+    Tog sex skilda sädesarter,
+    Tog sju fröslag och dem lade
+    I ett enda litet mårdskinn,
+    Uti sommar-ekorns benling,
+    Gick så att befröda marken,
+    Gick att göra fältet fruktbart,
+    Tog till orda sjelf och sade:
+    "Säd jag sprider kring på marken
+    Genom Skaparns öppna fingrar,
+    Genom starka allmakts handen.
+    Gumma, du som bor i jorden,
+    Son i åkerns djup förborgad,
+    Jordens moder, markens herre!
+    Bringen torfven till att drifva,
+    Feta marken till att skjuta,
+    Tusental af ax upplyften,
+    Breden hundrafalt med grenar
+    Ur min såning, ur min plöjning,
+    Ur den möda, som jag nedlagt.
+    Må en axrik brodd sig höja,
+    Brodd till färgen lik med stubben,
+    Ur den mjuka åker-jorden,
+    Ur den lefverlika marken.
+    Styrka saknar icke jorden,
+    Ej så länge tiden varar,
+    Om det blott af gifvarinnor,
+    Af naturens döttrar unnas.
+
+    O du Ukko, högst bland Gudar,
+    Fader i den höga himlen,
+    Du som skyarna beherrskar,
+    Råder öfver himlens strömoln!
+
+    Håll en sammankomst i molnen,
+    Håll ett råd bland solens strålar.
+    Skicka från sydvest en molnkant,
+    Sänd en annan ifrån vester,
+    Låt en tredje gro i öster,
+    Slunga skyndsamt ifrån söder.
+    Och om marken väta fordrar,
+    Stänk då vatten ifrån molnen
+    Ned på brodden, som sig böjer,
+    Uppå sådden, hvilken ryker."
+
+    Så nu Sampsa Pellervoinen
+    Spridde frön omkring på marken,
+    Täckte kullarna med granskog,
+    Hedarna med ljung besådde,
+    Sådde björkar uti dälder,
+    Sådde tallar uppå höjder,
+    Häggar uti våta nejder,
+    Videträn i sanka mossor,
+    Rönnar uppå helga ställen,
+    Uppå hårda ställen pilar,
+    Enar uti stenig jordmon,
+    Ekar invid floders bräddar.
+
+    Skaffar sig en plog med eldbett,
+    Plog med kopparsmidda billar,
+    Tager sen en väldig oxe,
+    Wäinös tjur med krökta benen.
+    Oxen hade sega sidor,
+    Stadigt bygda kroppens lemmar,
+    Horn utaf den största styrka.
+    Plöjde så de sådda tegar,
+    Drog i ödemarken fåror,
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Fåror ristar jag på marken
+    Med den hvassa eldbettsplogen,
+    Med de kopparsmidda billar."
+
+    Plöjde alla usla länder,
+    Vände dem och lösa gjorde,
+    [Alla kärr med ljung besådde,]
+    Plöjde dälder, björkar stego,
+    Plöjde backar, tallar skjöto,
+    Plöjde kullar, granar växte,
+    Häggar böjde sig på våta,
+    Videträn på sanka marker,
+    Rönnar uppå helga ställen,
+    Uppå hårda ställen pilar,
+    Enar uti stenig jordmon.
+    Eken dock ej börjar växa,
+    Guda-trädet sig ej rotar.
+
+    Lemnar fri den fula oxen
+    För att af sin sällhet njuta.
+    Skredo nätter tvenne, trenne,
+    Skredo lika många dagar,
+    Gick så att befrakta trädet:
+    "Monne eken nu har vuxit,
+    Har sig Guda-trädet rotat?"
+    Ännu har ej eken vuxit,
+    Guda-trädet sig ej rotat.
+
+    [Lemnar fri den fula oxen
+    För att af sin sällhet njuta;]
+    Bidde åter trenne nätter,
+    Bidde lika många dagar,
+    Gick så att betrakta trädet,
+    Sedan högst en vecka skridit:
+    "Monne eken nu har vuxit,
+    Har sig Guda-trädet rotat?"
+
+    Nu har eken ändtligt vuxit,
+    Guda-trädet har sig rotat,
+    Lummiga dess grenar äro,
+    Ymnigt sprida sig dess qvistar,
+    Ekens topp till himlen stiger,
+    Qvistarna i rymden bredas,
+    Hindra skyarna att skrida,
+    Hindra molnen att sig röra,
+    Undanskymma solens strålar,
+    Månens ljusa sken förtaga.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ledsnad menskorna betager,
+    När ej solen strålar sprider,
+    Milda månen mer ej lyser.
+    Monn bland denna ungdom finnes,
+    I den sköna ungdoms-skaran,
+    Den som kunde eken falla,
+    Hugga ned det raka trädet?"
+
+    Ekens bane nu man söker,
+    Söker den som trädet fällde,
+    Uti Finland, uti Ryssland,
+    Mellan hvardera Karelen,
+    Inom trenne rikens stridsland;
+    Men ej fanns en sådan hjelte,
+    Ej en man med sådan styrka,
+    Att han kunnat eken falla,
+    Hugga ned det stora trädet.
+
+    Steg en liten man ur hafvet,
+    Steg en hjelte ifrån böljan,
+    Föga bättre än en liflös,
+    Ej mer skön än en försvunnen.
+    Hjelten var ej af de större,
+    Var ej heller af de mindre;
+    Längden var som mannens qvarter,
+    Eller som ett spann hos qvinnan.
+    Bar en koppar-hatt på hufvet,
+    Hade koppar-skor på foten,
+    Koppar-handskar uppå handen,
+    Uti handsken koppar-vantar,
+    Koppar-gördel omkring lifvet
+    Och vid gördeln koppar-yxe.
+    Yxens skaft var gjordt af koppar,
+    Men på knappen blänkte silfver;
+    Skaftet var en aln i längden,
+    Yxens blad ett spann i höjden.
+
+    Börjar nu att yxen hvassa,
+    Slipade det jemna bladet
+    Med fem stenar ifrån Estland,
+    Med sex hårda hvätje-stenar.
+    Med sju mjuka brynstens-ändar.
+
+    Fick så yxen hvässt och slipad,
+    Fick den uti bästa ordning;
+    Nu blef hjelte först af hjelten,
+    Blef en duglig man af mannen.
+    Foten svänger uppå marken,
+    Hufvudet till molnen hinner,
+    Skägget räcker fram till knäna,
+    Ned till hälarna når håret.
+    Med en famn hans smalben mätes,
+    Med halfannan knäets omkrets
+    Och med famnar tre hans höfter.
+
+    Börjar stiga på med snabbhet,
+    Vandrar fram med lätta fötter,
+    Träder med den ena foten
+    Uppå sandbeströdda fältet,
+    Träder med den andra foten
+    Uppå lefverlika marken,
+    Kommer så med tredje steget
+    Fram till fasta pilens rötter,
+    Tätt intill den stora eken.
+
+    Hugger eken med sin yxe,
+    Hugger med det jemna bladet,
+    Hugger en gång, hugger tvenne,
+    Spånor flögo kring från trädet,
+    Elden flydde ifrån eken,
+    Gnistor sprakade från yxen.
+    Redan med det tredje hugget
+    Mäktade han eken fälla,
+    Böja ned det goda trädet,
+    Raka trädet sönderkrossa.
+    Fällde toppen emot öster,
+    Emot vester stammen vände.
+    Den som tog en gren från trädet,
+    Tog åt sig en evig lycka,
+    Den som trädets topp fick bryta,
+    Bröt ett städse lyckligt tecken,
+    Den som skar ett blad från eken,
+    Skar åt sig en evig sällhet.
+    Af de spånor, hvilka spriddes
+    Uppå hafvets klara yta,
+    Bildade besvärjarn pilar,
+    Skytten sina onda redskap,
+    Pirolainen styngets verktyg.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Genom honom eken fäller,
+    Hugger ned det gröna trädet,
+    Raka trädet sönderkrossar,
+    Får så solen till att lysa,
+    Månen att sin klarhet sprida.
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Strödde frön igenom sållen,
+    Spridde dem omkring på marken.
+    Hundrafaldt hvart såll föröktes,
+    Tiofaldt hvar ask, som såddes,
+    På den dimomböljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Hit med plöjning, hit med såning,
+    Hit med all slags växt och gröda,
+    Till de arma nordanländer,
+    Suomis vidt utsträckta nejder,
+    Hit du måne till att lysa,
+    Hit du sol att värme sprida,
+    Hit J solens milda strålar."
+
+    Sade Pohjolas värdinna.
+    "Ännu minnes jag ett medel,
+    Hittar på ett litet hinder
+    Mot din plöjning, mot din såning,
+    Emot alt din växt och gröda.
+    Sköna månen skall jag bringa
+    I en sten med brokig sida,
+    I en häll med fasta väggar,
+    Och den milda solen sätta
+    Att i ståluppfyllda berget,
+    I en jernfast klippa lysa
+    Och ej dädan mera slippa.
+    Aldrig utgång sig bereda.
+
+    Låter stränga froster skada,
+    Kylig väderlek fördröja
+    All din plöjning, all din såning,
+    Allt hvad du med möda odlat.
+    Låter jern från luften regna,
+    Hagel utaf stål bereder,
+    Att på dina svedjeländer,
+    Dina åkrar häftigt störta.
+
+    Trollar björnen ifrån heden,
+    Ifrån lunden vilda katten,
+    Krökta tassen ifrån öknen,
+    Ifrån mon den glesa tanden,
+    För att rifva dina hästar,
+    Dina ston om lifvet bringa,
+    Boskapshjordarna förstöra,
+    Skingra korna vidt kring fältet,
+    Eller låter sjukdom döda
+    Alla dina boskapsdrifter,
+    Dräper menniskorna sjelfva
+    Och din stora ätt föröder."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Mig förmår ej Lappen trolla,
+    Mig ej Turjalainen skadar.
+    Sjelf jag himlens staf besitter,
+    Har hos mig min lyckas nycklar,
+    Ej i afundsmannens händer,
+    Olycksstiftarns finger-ändar."
+
+    Åter gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Store Skapare bevara,
+    Milde Gud, ditt hägn förläna
+    Emot männers onda anslag
+    Och mot stämplingar af qvinnor.
+    Krossa afundsmän på landet,
+    Kufva leda troll i vattnet,
+    Håll med dina egna söner,
+    Städse dina barn beskärma,
+    Att till men ej solen lyser,
+    Att ej månens ljus må skada,
+    Vinden icke våldsamt blåsa.
+    Afvänd alla stränga froster,
+    Låt ovädret icke nalkas.
+
+    Tillred utaf jern ett gärde,
+    Foga hop en borg af stenar
+    Omkring alla mina ägor,
+    Uppå gårdens begge sidor,
+    Ifrån jorden upp till himlen,
+    Ifrån himlen ned till jorden,
+    Nyttja stål till gärdsgårds-störar,
+    Dem med markens maskar fastbind,
+    Fäst med ormar dem tillhopa
+    och med ödlor sammanfoga,
+    Att ej björnen må för mycket,
+    Fienden för ymnigt fräta.
+    Hvad nu trollmän än må trolla,
+    Må uppå dem sjelfva falla.
+
+    Nu du Pohjolas värdinna
+    Drif förderfven in i stenen,
+    Tryck i klippan allt det onda,
+    Samla plågorna i berget,
+    Men ej må du månen röra,
+    Aldraminst åt solen komma.
+    Låt de stränga froster skada,
+    Låt ovädret uppehålla
+    Egna kornbesådda åkrar,
+    Sådden, hvilken sjelf du odlar.
+    Låt ock jern från höjden falla,
+    Hagel strö af fasta stålet
+    Ned på tågen uti Pohja,
+    Uppå Pohjas boskapsgårdar.
+
+    Trolla björnen ifrån heden,
+    Ifrån lunden vilda katten,
+    Krökta tassen ifrån öknen,
+    Ifrån mon den glesa tanden
+    Bort till Pohja-gårdens åkrar,
+    Hvarest Pohjas hjordar trampa."
+
+    Än den gamle Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Låt nu Suomi, ljufva, hulda!
+    Ymnighet på marken herrska
+    Och i luften mildhet råda,
+    Att jag kan i dälder sjunga;
+    Leka uti gröna lunder,
+    På den jemna marken dansa."
+
+
+
+
+Tjugufemte Runan.
+
+
+    -- -- -- -- -- -- -- -- --
+    -- -- -- -- -- -- -- -- --
+    Louhiatar gamla qvinnan,
+    Gamla skökan uti Pohja
+    Föder sedan söner nio,
+    Bringar tio barn till verlden,
+    Under badet en gång gifvet,
+    Uti badstun, en gång eldad.
+    Alla på en gång hon föder,
+    På en enda natt om sommarn.
+
+    Sina söner hon benämner
+    Och med samma omsorg vårdar,
+    Som enhvar sitt eget foster.
+    En till håll och styng hon danar,
+    Ammar upp till gikt en annan,
+    Fostrar till kolik en tredje
+    Och en fjerde gör till tvinsot.
+    Der hon utslags-sjukdom närer,
+    Daggar ock den grymma pesten,
+    Skapar leda troll i vattnet,
+    Afundsmän på alla ställen,
+    Trollmän uti sanka dälder.
+
+    Sjelf hon råder sina söner,
+    Sjelf hon undervisar barnen
+    Att till annan nejd sig draga,
+    Till den dimomhöljda udden,
+    Till den skogbeväxta holmen.
+
+    Så nu Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma
+    Sände gräsliga förderfven,
+    Dref de oerhörda plågor
+    Till den dimomhöljda udden,
+    Till den skogbeväxta holmen.
+
+    Wäinö-gårdens söner sjukna,
+    Luoto-folket börjar täras
+    Af en icke vanlig sjukdom,
+    En till namnet okänd smitta.
+    Nedantill förmultna golfven,
+    Ofvan ruttna takets bräder.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen,
+    Den evärdelige siarn
+    Hör att Luoto-folket sjuknat,
+    Hör att Wäinös söner täras
+    Af en icke vanlig sjukdom,
+    En till namnet okänd smitta.
+    Värmer badstun upp med snabbhet,
+    Eldar i en hast sitt pörte,
+    För en qvast uti sin värjo,
+    I sitt skygd en honungsvinge,
+    Värmer honungsrika qvasten,
+    Mjukar upp dess hundra qvistar,
+    Torkar bort de helga plågor
+    Och de helga smärtor döfvar
+    Med den honungsrika viqgen,
+    Med den lena honungsqvasten,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Är af Skaparn plågan alstrad,
+    Monne Gud förderfvet hitsändt?
+    Eller är för lön det tingadt,
+    Rustadt ut emot betalning?
+
+    Sjukdom, stig till himla-rymden,
+    Plåga, höj dig upp till molnen,
+    Far i luften varma imma,
+    För att utaf vinden vaggas,
+    Drifvas af det hårda vädret
+    Hän till långt aflägsna Pohja,
+    Der ej sol, ej måne finnes,
+    Icke luft, som hullet fägnar.
+
+    Smärtorna jag äfven manar
+    In i källare af stenar,
+    In i jernuppfyllda rösen.
+    Svårt det är att smärtor lida,
+    Plågsamt att af sjukdom täras.
+
+    Kivutar, du plågors moder,
+    Du som smärtor sammanföser
+    I ett litet, brokigt käril,
+    I en ask af koppar bildad,
+    Du med handskar utaf plågor,
+    Du med plågo-skor på foten!
+    Kom nu hit, då du behöfves,
+    Vandra hit, då man dig kallar,
+    Borttag från de svåra smärtor
+    Deras kraft och deras styrka,
+    Att den sjuke sig får hvila,
+    Att den svage lugnt kan sofva,
+    Den betryckte lindring njuta,
+    Sjuklingen sin sans behålla.
+    Samla smärtorna i skrinet,
+    I den vackra koppar-asken;
+    Koka så de svåra smärtor
+    I en ganska liten kittel,
+    Hvilken trenne fingrar rymmer,
+    Der blott rum för tummen finnes,
+    Koka dem på plågo-backen,
+    Högst på spetsen utaf berget.
+
+    Midt på backen står en klippa
+    Och ett hål finns midt i klippan,
+    Hålet är med nafvarn vridet,
+    Med ett huggjern genomborradt
+    Nio famnar djupt i berget
+    Och en aln än derutöfver.
+    Dit fördrifvas alla plågor,
+    Alla smärtor dit förjagas;
+    Stenen qvider ej af smarta,
+    Klippan ej af plåga klagar,
+    Om dit äfven skulle bringas
+    Oberäkneliga smärtor,
+    Qval, dem man ej tälja mäktar.
+
+    O du Ukko, högst bland Gudar,
+    O du gamle man i höjden.
+    Kom nu hit, då du behöfves,
+    Vandra hit, då man dig kallar,
+    Kom att helsa åstadkomma,
+    Frid och ro tillvägabringa.
+    Blås, o Gud, med helga munnen,
+    Med den varma andedrägten,
+    Att ej någon son förloras,
+    Ej en moders barn försvinner
+    Från det tal, som Skaparn danat,
+    Som med omsorg Gud har vårdat."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Ställde grytan uppå elden,
+    Hade så sitt kok att sjuda.
+    Full var grytan af de örter,
+    Hvarur saft på marken dryper,
+    Honungs-droppar rinna neder.
+
+    Fräsande nu grytan sjuder
+    Uti trenne sommar-dagar
+    Och i fulla trenne nätter.
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Efterser sitt läkemedel:
+    "Är min salva tillförlitlig,
+    Är mitt läkemedel säkert?"
+
+    Ej är salvan tillförlitlig,
+    Ej hans läkemedel säkert.
+    Ställde grytan uppå elden,
+    Hade så sitt kok att sjuda,
+    Bragte dit än mera örter,
+    Gräs af många skilda arter.
+
+    Fräsande nu grytan sjuder
+    Uti fulla trenne nätter
+    Och i trenne sommar-dagar.
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Lyftar grytan ifrån elden
+    Och beskådar läkemedlet;
+    "Ar min salva tillförlitlig,
+    Är mitt lekemedel säkert?"
+
+    Ej ar salvan tillförlitlig,
+    Ej hans läkemedel säkert.
+    Ställde grytan uppå elden,
+    Hade så sitt kok att sjuda,
+    Bragte dit än mera örter,
+    Gräs af många skilda arter,
+    Som från annan nejd man hemtat,
+    Tagit ifrån byn den kalla,
+    Fått af nio vise männer,
+    Åtta insigtsfulla trollmän.
+
+    Fräsande nu grytan sjuder
+    Uti fulla trenne nätter
+    Och i trenne sommar-dagar.
+    Trenne gossar flitigt vårda
+    Det som i en panna kokas;
+    Trädrik skog till bränsle öddes --
+    All den skog, en holme frambragt --
+    Blott för koket i en panna.
+    Fastnade så sten vid stenen,
+    Klippa sig vid klippan fäste.
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Lyftar grytan ifrån elden
+    Och beskådar läkemedlet:,
+    "Är min salva tillförlitlig,
+    Är mitt läkemedel säkert?"
+
+    Visst är salvan tillförlitlig,
+    Visst är läkemedlet säkert.
+
+    Smorde så med denna salva,
+    Med det goda läkemedlet,
+    Smorde ofvantill och nedan,
+    Smorde midtuppå tillika,
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Herren må sin hjelp förläna,
+    Ifrån Gud må bistånd komma,
+    Sen jag smort med mina händer,
+    Sen jag med min mun har talat.
+
+    Hvart ej mina händer komma,
+    Dit må Skaparns händer komma;
+    Hvart ej mina fingrar passa,
+    Dit må Skaparns fingrar passa;
+    Hvart ej mina ord sig sträcka,
+    Dit må Skaparns ord sig sträcka.
+    O du Ukko, högst bland Gudar,
+    O du gamle man i höjden!
+    Gör den sjuke frisk om natten,
+    Lifva honom upp om dagen,
+    Att ej ofvantill käns plåga,
+    Att ej smärtan tär det inre,
+    Att ej värken flyr till bröstet.
+    Låt ej någon smärta kännas,
+    Ej den aldraminsta plåga,
+    Medan tiden ännu varar
+    Och den klara månen lyser."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen,
+    Den evärdelige siarn
+    Trollad sjukdom dermed bortdref
+    Och en pålagd sjukdom läkte.
+
+
+
+
+Tjugusjette Runan.
+
+
+    Louhi Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma
+    Qväder månen, att ej lysa,
+    I en sten med brokig sida,
+    Qväder solen, att ej stråla,
+    In i hårda bergets sköte,
+    Inom klippans fasta väggar.
+
+    Var nu natt förutan ända,
+    Oupphörligt mörker rådde
+    På den dimomhöljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen.
+    Natten fem år redan varat,
+    Uti sex år solen saknats,
+    Månen man ej sett på åtta,
+    Karlavagnen ej på nio,
+    Stjernorna på tio årtal.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Hör mig broder Ilmarinen!
+    Låt oss gå att se på månen,
+    Att den sköna solen skåda
+    Att betrakta Karlavagnen --
+    Gå att efterse, hvad under
+    Sol och måne undanskymmer,
+    När ej månen mera lyser,
+    När ej solen sprider strålar
+    Öfver oss beklagansvärda,
+    Af elände undertryckta."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Och hans broder Ilmarinen
+    Gingo så att se på månen,
+    Att den sköna solen skåda,
+    Att betrakta karlavagnen.
+    Stego upp till höga himlen
+    På det sjette stjernehvalfvet,
+    * Ofvan åtta himla-fästen.
+
+    Ilmarinen eld nu uppslår,
+    Wäinämöinen gnistor sprider
+    Med sin kopparsmidda svärdspets,
+    Med sin blanka klingas eldbett,
+    På det sjette stjernehvalfvet,
+    * Ofvanpå de åtta himlar.
+
+    Satt en mö på långa molnet,
+    Satt en flicka invid bågen.
+    Flickan träget vaggar elden,
+    Gungar flitigt ljusa lågan
+    I en vacker, gyllne vagga,
+    Som på silfver-remmar hängde.
+    Silfver-remmarna de hveno,
+    Gyllne vaggan klang i luften
+    Under vaggningen af flamman,
+    Under gungandet af lågan.
+    Plötsligt elden föll från vaggan
+    För den ovarsamma flickan.
+    Elden ilade med snabbhet,
+    Hastigt flög den röda gnistan
+    Genom åtta himla-fästen,
+    Granna locken sex igenom.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Och hans broder Ilmarinen
+    Gå att spana efter elden,
+    Söka upp den flydda gnistan.
+
+    Bygga farkost först på berget,
+    Timra uti ökenskogen;
+    Sig en båt med trenne vränger.
+    Sampsa, son af Pellervoinen,
+    Gjorde styren utaf granar,
+    Stänger utaf furu redde.
+
+    Föra båten ut på vattnet,
+    Ro den makligt fram och färdas
+    Af och an på Neva-elfven,
+    Rundt kring Neva-flodens udde.
+    Kom en qvinna dem till möte,
+    Talade dem till och sporde:
+    "Hvadan ären J, o männer?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Från den medlersta bland rymder,
+    Ifrån himlars midt vi äro."
+
+    "Hvart, o männer, gäller resan,
+    Hvart er färd, beklagansvärde?"
+
+    "Vi begifvit oss att elden,
+    Att den flydda gnistan söka;
+    Hvadan är du arma qvinna?"
+
+    "Hvadan är jag arma qvinna?
+    Jag bland qvinnor är den äldsta.
+    Är de första menskors moder,
+    Har fem gånger hustru varit
+    Och som brud sex gånger fästad. --
+    Ni begifvit er att elden,
+    Att den flydda gnistan söka;
+    Svårt det blir att elden finna,
+    Få om flydda gnistan kunskap.
+    Grymma ting har elden vållat,
+    Lågan mycken ofärd alstrat.
+    Elden ilade med snabbhet,
+    Hastigt flög den röda gnistan
+    Ofvanfrån den höga himlen,
+    Från det sjette stjernehvalfvet,
+    Flög igenom luftens rymder,
+    Kom så genom sotigt draghål
+    Till den ljufva kärleksbädden
+    Uti Tuuris nya stuga,
+    Palvonens ej täckta boning.
+
+    Modren gaf från bröstet näring
+    Åt sitt barn i usla vaggan,
+    Uti Tuuris nya stuga,
+    Palvonens ej täckta boning.
+
+    Eldens gnista kom i stugan,
+    Brände knät på späda barnet,
+    Brände barmen af dess moder,
+    Skadade för qvinnan bröstet.
+    Ned till Manala gick barnet,
+    Gossen for till Tuonis boning,
+    Ty han var till döden danad,
+    Var bestämd att falla undan.
+    Modren visste dock dess mera,
+    Ej till Manala gick modren.
+    Hon förstod att tjusa elden,
+    Att fördrifva ljusa lågan
+    Ned i vattnets vilda vågor,
+    I Aluejärvis böljor.
+
+    Nu den vilda insjön brusar
+    På en sommar-natt tre gånger,
+    Nio gånger på en höst-natt,
+    Svallar upp till granens toppar.
+    Sjuder öfver alla bräddar,
+
+    För den röda eldens plågor,
+    För den ljusa lågans smärtor.
+    Drifver fiskarna på landet,
+    Abbor-skaran på det torra;
+    Dervid fiskarna besinna,
+    Abborrarna eftertänka,
+    Hur att vara, hur att lefva
+    Uti dessa eldens plågor,
+    Dessa lågans svåra smärtor.
+
+    Abborn med sin krökta nacke
+    Kom och satte efter gnistan.
+    Gnistan fås dock ej af abborn;
+    Kommer så den blåa siken,
+    Siken sväljer eldens gnista.
+
+    Lopp en liten tid till ända,
+    Då af smärta sväljarn gripes,
+    Slukarn råkar uti vånda,
+    Uti nöd den alltför mätta.
+    Samm från udde bort till udde,
+    Från en holme till en annan,
+    Hvarje udde hördes råda,
+    Hvarje holme underrätta:
+    Hvarken finns i lugna vattnet,
+    Eller i det vilda, låga,
+    Den mig arma skulle höra,
+    Mig eländiga förgöra
+    Uti dessa eldens plågor,
+    Dessa lågans svåra smärtor.
+
+    Kommer så den röda laxen,
+    Slukar upp den blåa siken.
+    Lopp en liten tid till ända,
+    Då af plåga sväljarn gripes,
+    Slukarn råkar uti vånda,
+    Uti nöd den alltför mätta.
+    Samm från udde bort till udde,
+    Från en holme till en annan,
+    Hvarje udde hördes råda,
+    Hvarje holme underrätta:
+    Hvarken finns i lugna vattnet,
+    Eller i det vilda, låga,
+    Den mig arma skalle höra,
+    Mig eländiga förgöra
+    Uti dessa eldens plågor,
+    Dessa lågans svåra smärtor.
+
+    Kommer så den gråa gäddan,
+    Slukar upp den röda laxen.
+    Lopp en liten tid till ända,
+    Då af plåga sväljarn gripes,
+    Slukarn råkar uti vånda,
+    Uti nöd den alltför mätta.
+    Samm från udde bort till udde,
+    Från en holme till en annan;
+    Hvarje udde hördes råda,
+    Hvarje holme underrätta:
+    Hvarken finns i lugna vattnet,
+    Eller i det vilda, låga,
+    Den mig arma skulle höra,
+    Mig eländiga förgöra
+    Uti dessa eldens plågor,
+    Dessa lågans svåra smärtor."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Finnes här den linet sådde,
+    Sådde linet, plöjde marken,
+    På en enda natt om sommarn,
+    Midt emellan tvenne dagar?
+    Jag ett nät nu ville göra,
+    Hundraögdad not mig laga,
+    För att arma fisken döda,
+    Den eländiga förgöra."
+
+    Sedan brände man ett fartyg,
+    Man en liten båt förstörde
+    Invid fallet af eldforssen,
+    Vid den helga flodens hvirfvel.
+    Deraf fick man litet aska,
+    Sådde linet ibland askan,
+    Sådde linet, plöjde marken.
+    Der en herrlig växt nu frodas,
+    Utan måtta linet stiger,
+    Höjer upp sig utan leder,
+    Midt emellan tvenne dagar,
+    På en enda natt om sommarn.
+
+    I en hast man linet rensar,
+    Plockar i en hast och stryker,
+    För det i en hast i vattnet,
+    I en hast ur vattnet lyftar,
+    Torkar i en hast och bråkar,
+    Midt emellan tvenne dagar,
+    På en enda natt om sommarn.
+
+    Systrarna så linet spinna,
+    Svägerskorna trä' på nålen,
+    Bröderna tillhopa knyta,
+    Fäderna vid tåget fästa,
+    Midt emellan tvenne dagar,
+    På en enda natt om sommarn.
+
+    Blef så nätet färdiglagadt,
+    Noten med sin trådtel fogad.
+    Bröderna sig nu begifva
+    Ut med noten för att fiska.
+    Notens ena tel blir kastad
+    Vid en holme uppå fjärden,
+    Vid ett land, der träd ej växte,
+    Notens andra tel blir kastad
+    Fjerran uti Tuoni-elfven,
+    Vid den helga flodens hvirfvel,
+    Notens kil man sedan kastar
+    Dit på Kalevalas stengrund,
+    Vid den gamle Wäinös båtplats.
+
+    Noten kastad var i vattnet,
+    Och nu börjar man att draga;
+    Afvigt var dock noten kastad,
+    Illa blir den äfven dragen.
+    Fisk af alla slag man fångar,
+    Men den fisken får man icke,
+    För hvars skull man noten tillredt,
+    Fogat nätet med sin trådtel.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Än en annan gång försöker.
+    Notens ena tel blir kastad
+    Uti Sarjo-sundets mynning,
+    Tätt invid lax-öars uddar,
+    Notens andra tel blir kastad
+    Uti Lapplands vik, den vida,
+    Nära vid sik-öars stränder,
+    Notens kil man sedan kastar
+    Invid Kalevala-näset,
+    Nära intill ängens udde.
+
+    Noten kastad var i vattnet
+    Och nu börjar man att draga;
+    Afvigt var dock noten kastad,
+    Illa blir den äfven dragen.
+    Fisk af alla slag man fångar,
+    Men den fisken får man icke,
+    För hvars skull man noten tillredt,
+    Fogat nätet med sin trådtel.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Noten ännu mer förstorar,
+    Skarfvar telarna på nätet,
+    Dem med famnar fem föröker,
+    Öker tågets längd med tio,
+    Yttrar sjelf ett ord och säger:
+    "Låt oss ro vår not på djupet,
+    Föra längre ut på fjärden;
+    Må ännu en gång vi draga,
+    Med ett tredje varp försöka."
+
+    Noten roddes så på djupet,
+    Fördes längre ut på böljan;
+    En gång nu man noten drager,
+    Med ett tredje varp försöker.
+
+    Hvem är roddaren i båten,
+    Hvem vid årors tullar sitter?
+    Sjelfve smeden Ilmarinen,
+    Han är roddaren i båten,
+    Han vid årors tullar sitter.
+    Hvem drar noten upp från vattnet,
+    Lyfter nätet med sin trådtel?
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Drager noten upp från vattnet,
+    Lyfter nätet med sin trådtel.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Wellamo du vattnets drottning,
+    O du vattnets gamla rörbröst!
+    Kom nu hit att byta skjorta,
+    Kom att ömsa andra kläder.
+    Du en skjorta har af hafsrör,
+    Bär på dig af skum en mantel;
+    Jag af lärft en skjorta skänker,
+    Ger åt dig af lin en mantel,
+    Som är väfd af Månens jungfru,
+    Utaf Solens jungfru spunnen.
+
+    Wellamo du vattnets drottning,
+    O du vattnets gamla rörbröst!
+    Tag uppå dig lycko-kläder,
+    Kläd dig uti gåfvo-skjorta,
+    Under dina gåfvo-tider,
+    Uppå mina fångste-dagar.
+    Dina gåfvor mig förläna,
+    Skyndsamt gif utaf ditt villbråd.
+    Väck ett sorl af fiskars fenor,
+    Jaga hit en svärm af fiskar,
+    Der vi noten skola lyfta,
+    Draga upp dess hundra flöten
+    Ned från djupa fjärdars botten,
+    Ofvanfrån det svarta gruset."
+
+    Derpå Solens son, den starke,
+    Hoppar plötsligt ned från kullen,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Monne här behöfves någon,
+    Som med långa stören pulsar?"
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Här behöfs i sanning någon,
+    Som med långa stören pulsar."
+
+    Derpå Solens son, den starke,
+    Ryckte upp en tall på kullen,
+    Gjorde puls-skaft af en fura,
+    Men till spets han tog en klippa,
+    Redde knopp af fasta hällen.
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Pulsar jag med all min styrka,
+    Stöter med min hela manskraft,
+    Eller blott som saken fordrar?"
+
+    Sjelf den vise Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Pulsar du, som saken fordrar,
+    Mycket har du då att pulsa?"
+
+    Kom så Solens son, den starke,
+    Uti båten för att pulsa.
+    Pulsar nu, som saken fordrar,
+    Allt slags fiskar dit förjagar,
+    Hvarest noten man skall lyfta,
+    Draga upp dess hundra flöten.
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Der nu är en svärm af fiskar,
+    Är ett sorl af fiskars fenor,
+    Hvarest noten man skall lyfta,
+    Draga upp dess hundra flöten?"
+
+    Noten drager man och släpar,
+    Lyfter sedan upp från vattnet,
+    Gör den ren och tömmer fångsten
+    Uti Wäinämöinens farkost.
+    Fångas så den gråa gäddan,
+    För hvars skull man noten tillredt,
+    Fogat nätet med sin trådtel.
+    Men ej vågar Wäinämöinen
+    Taga den i sina händer
+    Handskar brokiga förutan,
+    Utan handskar, jernbesmidda,
+    Vantar utaf koppar gjorda.
+
+    Derpå Solens son, den starke,
+    Tager fisken straxt i famnen,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Må en knif från himlen rulla,
+    Falla må en knif med guldskaft
+    Och med hett af silfver bildadt.
+    Hvarmed gäddan jag kan klyfva,
+    Skära uti tvenne delar."
+
+    Rullar så en knif från himlen,
+    Faller ned en knif med guldskaft
+    Och med hett af silfver bildadt,
+    Faller vid den gråa gäddan.
+
+    Straxt nu Solens son, den starke,
+    Griper i dess skaft med handen:
+    "Blif uti min hand, du knifskaft,
+    Håll dig, udd, i Skaparns slida?"
+
+    Dermed klyfver han nu gäddan,
+    Vidgar dermed munnens öppning.
+    I den gråa gäddans mage
+    Finner man den röda laxen.
+    Klyfver så den röda laxen,
+    In i röda laxens mage
+    Finner man den blåa siken.
+    Klyfver så den blåa siken,
+    I den blåa sikens mage
+    Finner man det blåa nystan,
+    In uti den trånga tarmen,
+    Der den gör sin tredje slingring.
+
+    Öppnade det blåa nystan,
+    Ifrån nystanet det blåa
+    Föll ett nystan rödt till färgen.
+
+    Öppnade det röda nystan,
+    Midt från nystanet det röda
+    Spratt nu plötsligt fram den gnista,
+    Som från himlen hade fallit,
+    Ilat tvert igenom molnen
+    Ofvanfrån de åtta fästen,
+    Genom luftens nio rymder.
+    Lös från Solens son kom gnistan,
+    Ilade ifrån hans fingrar
+    Fram ett litet väga-stycke,
+    Ofvanom Aluejärvi,
+    Tätt förbi sik-öars stränder,
+    Mellan sund, der laxar fångas.
+    Gnistan flyr till enris-skogen,
+    Bränner enarna på fältet,
+    Höjer sig så upp i granen,
+    Bränner straxt den torra granen.
+    Lågan oerhördt sig breder,
+    Växer till och blir förfärlig,
+    Bränner halfva Pohja-landet,
+    Långa sträckor utaf Savo,
+    Karjala å ömse sidor.
+
+    Sjelf han smeden Ilmarinen
+    Satt vid årorna i båten;
+    Elden brände der hans kindben,
+    Svedde äfven veka lifvet.
+    Smeden råkar nu i vånda,
+    Gripes af en smärtsam plåga.
+
+    Springer så till knät i vattnet
+    Ut i sjön till strumpebandet,
+    Intill midjan ned i vågen,
+    Söker der att släcka elden,
+    Att den ljusa lågan hämma.
+    Höjande sin röst han sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Sköna eld, som Gud har danat.
+    Låga utaf Skaparn frambragt!
+    Göm dig undan i din aska,
+    Dölj dig inom dina gnistor,
+    Att du må om dagen brukas,
+    Men om natten ligga bortgömd
+    In uti en kolnad stubbe,
+    Ned i spisen ibland aska.
+
+    Om det ej tillfyllest vore,
+    Panu son af sköna solen,
+    Barn utaf den milda dagen!
+    Lyfta elden upp till himlen,
+    Ställ den midt i gyllne ringen,
+    In i koppar-klippans gömma;
+    Bär den upp, som barnet bäres
+    Till sin mor, sin vårdarinna.
+    Ställ den att om dagen lysa
+    Och att hvila under natten,
+    Låt den hvarje morgon uppgå,
+    Hvarje afton sjunka neder.
+
+    Hvarmed skall jag släcka elden,
+    Hvarmed må jag hämma lågan?
+    Uti Pohja finns en gosse,
+    Uti kalla byn en hjelte,
+    Reslig man i Pimentola,
+    Hög som granen uti öknen,
+    Stor som tallen uti kärret.
+    Med en famn hans smalben mätes,
+    Med halfannan knäets omkrets.
+    Och med tvenne famnar höften.
+    Rimmiga hans handskar äro
+    Och hans skor med rim betäckas,
+    Rimmig hatten är på hufvet,
+    Rimmig gördeln omkring lifvet.
+    Hemta rimfrost ifrån Pohja,
+    Bringa is från byn den kalla,
+    Mycken rimfrost finns i Pohja,
+    Mycken is och mycken rimfrost,
+    Rim i floden, is i sjöar,
+    Glanskis marken der betäcker,
+    Sjelfva luften är i halka.
+
+    Rimfrostklädda harar springa,
+    Isomhöljda björnar tumla
+    Midt på snöbetäckta berget,
+    Tätt invid snö-borgens tinnar.
+    Rimfrostklädda hökar flyga,
+    Isomhöljda änder simma
+    Midt i snöbetäckta elfven,
+    Invid fallet af snö-forssen,
+
+    Kom, o gosse, ifrån Pohja,
+    Ända bortom Pohja-gården.
+    Släpa rimfrost med din kälke,
+    Hemta is uti din släde
+    Från det vilda fjällets hjessa,
+    Från det fasta bergets kanter,
+    Genom snöbetäckta borgen,
+    Slottets isomhöljda portar,
+    Drag i släden rimmig kittel,
+    För en isig slef i kitteln.
+    När du sedan hit har hunnit,
+    Uppnått målet för din resa,
+    Kasta af det kalla vattnet,
+    Ös utaf det våta snöslagg
+    Uppå de förbrända ställen,
+    Ställen, hvilka elden skadat.
+
+    Hvarmed skall jag elden släcka,
+    Hvarmed må jag lågan hämma?
+    Uti Pohja finns en jungfru,
+    Uti kalla byn en flicka;
+    Rimfrosthöljd är hennes mössa,
+    Skjortan isig uppå kroppen,
+    Skon är rimmig, strumpan isig,
+    Frusna hennes klädningsfållar,
+    Isbetäckt är skjortans krage.
+    Kom, o flicka, ifrån Pohja,
+    Från det innersta af Lappland,
+    Stig från frusna sonens läger,
+    Isomhöljda barnets sida,
+    Tag din klädning ifrån kölden,
+    Tag din kjortel ifrån frosten.
+    När du sedan hit har kommit,
+    Uppnått målet för din resa,
+    Kasta kjorteln ned på knäna,
+    Till ett täcke åt den sjuke,
+    För att eldens mun tillsluta,
+    Trycka Panus hufvud neder.
+    Linda elden uti vecken,
+    Uti flikarna lägg lågan,
+    Göm den uti rena kjorteln,
+    I din hvita klädebonad.
+
+    Om ej det tillfyllest vore,
+    O du Ukko, gyllne konung,
+    Du som skyarna beherrskar,
+    Råder öfver himlens strömoln!
+    Låt en molnsky gro i öster,
+    Sänd en annan ifrån vester,
+    Stöt med famnen moln tillhopa
+    Sammanfoga deras kanter
+    Och förena mellanrummen.
+    Låt så regna is och rimfrost
+    Helande och goda salvor,
+    Uppå de förbrända ställen,
+    Ställen, hvilka elden skadat.
+    Gör så elden svag och kraftlös
+    Tag från lågan bort dess styrka.
+    Ifrån Panu manna-kraften."
+
+    Dermed smeden Ilmarinen,
+    Släckte ut den röda elden,
+    Hämmade den ljusa lågan;
+    Gjorde elden svag och kraftlös,
+    Tog från lågan bort dess styrka,
+    Ifrån Panu manna-kraften.
+
+
+
+
+Tjugusjunde Runan.
+
+
+    Ledsnad herrskade bland menskor,
+    Ledsnad ock bland foglar rådde,
+    Svårt det var för vattnets fiskar
+    Och för skogens hjord besvärligt,
+    När ej solen mera lyste
+    Och ej sken den milda månen.
+
+    Gäddan känner gropens botten,
+    Foglars flygt blir örnen varse,
+    Vinden vet af gässens dagsfärd.
+    Men ej vet den arma menskan,
+    När dock morgonen är inne,
+    Eller natten börjar nalkas
+    På den dimomhöljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen.
+
+    Rådslag hålla då de unge,
+    Medelålders männer tänka.
+    Hur man utan sol och måne,
+    Utan karlavagn må lefva.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Vandrar hän till smedens verkstad,
+    Träder under smidjans dörrpost,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Upp du smed der invid väggen,
+    Upp du hamrare bak stenen,
+    För att nu en måne smida
+    Och en solring sammanfoga.
+    Lång är tiden eld förutan,
+    Ledsam, då ej månen lyser,
+    Då ej solen strålar sprider."
+
+    Steg så smeden upp vid väggen,
+    Hamrarn reste sig bak stenen
+    För att straxt en måne smida
+    Och en solring sammanfoga.
+    Utaf guld han smider månen
+    Och af silfver nya solen;
+    Får så månen smidd och formad,
+    Får ock solen färdigbildad.
+    Nu de lyfta dem med glädje,
+    Bära vackert och försigtigt
+    Upp till himmelen den höga,
+    På det sjette stjernehvalfvet,
+    * Ofvanpå de åtta fästen.
+
+    Svetten dröp från Skaparns hufvud.
+    Vattnet rann från Gudens panna
+    Vid det alltför svåra verket,
+    Vid den mödosamma lyftning,
+    Då man forslar nya solen,
+    Då man bär en ring för månen
+    Upp till midten utaf himmeln,
+    Till den nionde bland rymder.
+
+    Månen fingo de så forslad,
+    Fingo äfven solen fästad
+    I den nionde bland rymder,
+    Vid den medlersta bland himlar;
+    Men som måne sken ej guldet,
+    Silfret såsom sol ej lyste.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Om jag far till Pohja-gården,
+    Mig beger till Pohjas söner,
+    Visst jag månen får att lysa,
+    Gyllne solen till att stråla."
+
+    Far åstad och färdas skyndsamt
+    Hän till Pohjola det mörka;
+    Stiger en dag, stiger tvenne,
+    Redan på den tredje dagen
+    Synas Pohja-gårdens portar,
+    Pohja-gårdens dörrar rassla
+    Och de onda gångjern glimma.
+
+    Kommen fram till Pohja-floden
+    Ropar gamle Wäinämöinen:
+    "Hemta båt, du son i Pohja,
+    Att jag slipper öfver elfven."
+
+    Pohja-sonen hördes svara:
+    "Här är ingen båt nu ledig,
+    Ro dig fram med dina fingrar,
+    Styr med dina flata händer
+    Öfver floden här i Pohja."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sänker fingrarna i vattnet,
+    Flata händerna i böljan,
+    Drar sig på en vatten-ruska,
+    På en tall-stock sig förfogar,
+    Låter så en hvissling ljuda;
+    Kom en vind och förde honom
+    Öfver floden uti Pohja.
+
+    Pohja-folket höres ropa,
+    Onda skaran häftigt larma:
+    "Stig nu med den ena foten
+    Ifrån elfven upp till stranden."
+    Steg med sina begge fötter
+    Ifrån elfven upp till stranden.
+
+    Pohja-folket höres ropa,
+    Onda skaran häftigt larma:
+    "Träd nu fram till Pohja-gården."
+    Trädde fram till Pohja-gården.
+
+    Pohja-folket höres ropa,
+    Onda skaran häftigt larma:
+    "Kom nu in i Pohja-stugan."
+    Gick så in i Pohja-stugan.
+
+    Männerna der mjöd förtära,
+    Mätta sig med ljufva drycken.
+    Hvarje man bär svärd vid sidan,
+    Stridsbeklädd är hvarje kämpe,
+    För att döda Wäinämöinen,
+    Vattnets vän om lifvet bringa.
+    Männerna af honom spörja:
+    "Hvad är usle mannens budskap,
+    Hvad vet vandrarn att förtälja?"
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Hvart har solen från oss flyktat,
+    Hvart har månen tagit vägen?"
+
+    Pohja-folket höres ropa,
+    Onda skaran häftigt larma;
+    "Dit från eder solen flyktat,
+    Dit har månen tagit vägen:
+    Solen kommit ned i klippan,
+    In i ståluppfyllda berget,
+    Sköna månen har försvunnit
+    I en sten med brokig sida;
+    Aldrig derifrån de slippa,
+    Aldrig utgång sig bereda."
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Låt oss mäta våra klingor,
+    Låt oss våra svärd beskåda.
+    Skall ej månen fås ur stenen
+    Solen ifrån klippan frias?
+    Den som har en längre klinga,
+    Har ett svärd, mer skönt att skåda,
+    Må det första hugget gifva."
+
+    Sina svärd nu männer mäta
+    Och beskåda sina klingor.
+    Litet längre än de andres
+    Var den gamle Wäinös klinga,
+    Blott så mycket som ett kornfrö,
+    Eller som ett ringa halmstrå.
+    Månen lyste uppå spetsen,
+    På dess fäste glänste solen,
+    Hästen gnäggade på bettet,
+    Katten gnällde uppå knappen
+    Och en hundvalp låg i slidan.
+
+    Man så träder ut på gården
+    Och emot hvarann sig ställer.
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Slog en gång med blanka svärdet,
+    Slog en gång och slog en annan,
+    Skalade, som rofvors strängar,
+    Hufvuden af Pohjas söner.
+
+    Går så att beskåda månen,
+    Vandrar hän att solen lösa
+    Och befria karlavagnen
+    Från den fläckbeströdda stenen,
+    In ifrån stål-bergets sköte,
+    Från den jernuppfyllda klippan.
+    Men der finnas tio dörrar
+    Och hvarenda ibland dessa
+    Har med tio lås man fastlåst;
+    Han ej slipper in i klippan.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Återvänder nu till hemmet,
+    Träder uti smedens verkstad,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Hör mig smed, du Ilmarinen,
+    Frände, barn af samma moder!
+    Hamra mig tregrenig gräfta,
+    Smid ett dussin hvassa billar,
+    Smid en väldig knippe nycklar,
+    Att jag månen får ur stenen,
+    Solen lösa kan från klippan."
+
+    Derpå smider Ilmarinen
+    Allt hvad mannen har af nöden,
+    Smider en dag, smider tvenne,
+    Smider än den tredje dagen.
+    Men uppå den tredje dagen
+    Stiger Pohjolas värdinna,
+    Pohja-gårds tandglesa gumma,
+    Ganska tidigt upp en morgon
+    Och sig tager för att flyga.
+    Flyger upp med lärkans fjädrar,
+    Höjer sig på siskans vingar,
+    Flög till Ilmarinens smidja,
+    Satte sig vid gluggen neder.
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Tog till orda nu och sade:
+    "Hur är, fogel, du vid gluggen
+    Ren på morgonen så tidigt?"
+
+    Fogeln med sin tunga talar,
+    Så den lilla siskan qvittrar:
+    "Hör mig smed, o Ilmarinen,
+    O du hamrare evärdlig!
+    Du just är en kunnig konstnär,
+    Är en hamrare förträfflig."
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Derför är jag kunnig konstnär,
+    Är en hamrare förträfflig,
+    Att jag har den store Guden
+    Länge uti skägget skådat,
+    Medan förr jag himmel smidde,
+    Hamrade ett lock för luften."
+
+    Fogeln med sin tunga talar,
+    Så den lilla lärkan qvittrar:
+    "Hvad är det, du smed nu hamrar,
+    O hvad smider du nu, konstnär?"
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Svarade härtill och sade:
+    "Det en halsring är, jag smider,
+    Åt den stygga Pohja-gumman."
+
+    Flög nu Pohjolas värdinna,
+    Flög och ilade med snabbhet
+    Ifrån Ilmarinens smidja,
+    Flög som lärka bort till hemmet.
+    Börjar tänka och begrunda,
+    I sitt sinne öfverlägga,
+    Hur sin bals hon, usla qvinna,
+    Onda hexa, månde värja.
+
+    Märker ofärd henne hota,
+    Nödens dag förhanden vara.
+    Steg så upp en morgon tidigt,
+    Ren i dagens första gryning,
+    Flög till Ilmarinens smidja,
+    Kom, som dufva, uppå tröskeln.
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Hur är dufva du på tröskeln
+    Ren på morgonen så tidigt?"
+
+    Dufvan med sin tunga talar,
+    Fogeln så till gensvar qvittrar:
+    "Derför må jag stå på tröskeln,
+    Att dig detta budskap bringa:
+    Månen stigit har ur stenen,
+    Solen ut ur klippan sluppit."
+
+    Derpå smeden Ilmarinen
+    Går till dörren af sin smidja,
+    Skådar noga upp mot himlen,
+    Ser på fästet månen lysa,
+    Ser den sköna solen stråla.
+    Gick till gamle Wäinämöinen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "O du gamle Wäinämöinen,
+    Du en sångare evärdlig!
+    Kom nu att beskåda månen,
+    Kom att se på sköna solen,
+    Då de nu på fästet stigit,
+    Kommit till sitt förra ställe."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Skyndade sig ut på gården,
+    Lyfte genast upp sitt hufvud,
+    Höjde blicken emot himlen:
+    Månen uppå fästet stigit,
+    Solen hade himlen funnit.
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf sig tager för att tala,
+    Höjande sin röst han säger
+    Och med dessa orden talar:
+    "Hell dig måne, att du lyser,
+    Att ditt anlete du viser,
+    Hell dig gyllne dag, som randas,
+    Hell dig sol, som åter uppgår!
+
+    Du guldmåne slapp ur stenen,
+    Sköna sol, du steg från klippan,
+    Såsom gyllne gök du uppsteg,
+    Höjde dig som silfver-dufva.
+    Så du må hvar morgon stiga
+    Äfven efter denna dagen,
+    Och hvar gång, då hit du kommer,
+    Må du ymnig helsa bringa,
+    Hopa håfvor uppå håfvor,
+    Föra lycka till vår metkrok,
+    Hemta fångst åt våra fingrar.
+    Vandra nu din väg med helsa,
+    Lägg din bana frisk till rygga,
+    Gör din båge skön och vacker.
+    Gå om aftonen till glädje."
+
+
+
+
+Tjuguåttonde Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Nu man borde björnen fånga,
+    Borde fälla gyllne djuret
+    Uti Metsola det ljufva,
+    Det vaksamma Tapiola,
+    Att ej Ohto mina hästar,
+    Mina ston om lifvet bringar.
+    Icke dödar mina hjordar,
+    Och ej korna strör kring marken.
+
+    Också jag i fordna tider
+    Var så god som mången annan.
+    Då man gjorde val af männer,
+    Då man karlarna fördelte,
+    Mönstrade de bästa kämpar;
+    Jag då steg till björnens dörrar,
+    Till den platta nosens gårdar.
+    Nu en annan tid är inne:
+    Monne, arme man, jag redan
+    Kunnat blifva alltför gammal,
+    Mera tvekande än andra?
+    Kanske är det så, men sinnet
+    Lockande mig likväl bjuder
+    Att till Metsola nu vandra,
+    För att njuta af dess honung.
+
+    Så jag vandrar hän till skogen,
+    Går till sysslor utom huset.
+    Mielikki, du skogsvärdinna,
+    Tellervo, Tapios dotter!
+    Lägg nu band på dina hundar,
+    Ordna vackert dina valpar
+    I det trybevuxna tåget,
+    I den lilla ekträdskojan.
+    Bind för björnens ögon silke,
+    Vira flätor om hans hufvud,
+    Stryk uppå hans tänder honung
+    Och på munnen rena smöret,
+    Att han icke vädrar mannen,
+    Icke känner andedrägten,
+    När jag kommer till hans gårdar,
+    Till den ädle Ohtos dörrar.
+
+    Vackra Ohto, skogens äpple,
+    Skogens sköna, runda knotter!
+    När du hör, att mannen nalkas,
+    Stolta karlen till dig träder,
+    Göm då klorna in i tassen,
+    Tänderna uti ditt tandkött,
+    Att de aldrig måtte såra,
+    Ej ens i sin vighet skada.
+    Så må du dig, Ohto, röra,
+    Så du, honungstass, dig vända,
+    Som i boet hjerpen rör sig,
+    Gåsen liggande sig vänder?"
+
+    Sjelf den gamle Wäinämöinen
+    Stötte nu på sköna Ohto,
+    Rubbade så sidenbädden,
+    Slog omkull den gyllne sängen;
+    Höjde upp sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Nu, o Gud, du lofvad vare,
+    Skapare allena prisad,
+    När du gaf mig sköna Ohto,
+    Gaf mig skogens guld till byte.
+    Träder jag för Ohtos dörrar,
+    Går till släta tassens gårdar,
+    Vandrar till plir-ögats koja,
+    För att der mitt guld betrakta --
+    Kort är foten, böjdt är knäet,
+    Nosen trubbig, som ett nystan.
+
+    Du min enda, vackra Ohto,
+    O min honungstass, du sköna!
+    Blif ej ens på skämt förtörnad,
+    Jag var icke den dig fällde,
+    Sjelf du halkade på grenen,
+    Snafvade på barrträdsqvisten,
+    Sönderslet din granrisklädnad,
+    Ref i tu din barrbetäckning;
+    Hösten är så hal och slipprig,
+    Höstens nätter äro mörka.
+
+    Du min enda, vackra Ohto,
+    O min honungstass, du sköna!
+    Än du måste gå en sträcka,
+    Måste vandra på en sandhed.
+    Kom berömde, börja färden,
+    Vandra hän du skogens stolthet,
+    Skrid blå-strumpa fram med snabbhet,
+    Stig lättfotade med brådska
+    Ifrån dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala stigar,
+    Till en skara utaf kämpar,
+    Till en talrik karla-samling.
+    Länge ren der stått ett visthus,
+    Uppå silfver-fötter timradt,
+    Bygdt på sköna gyllne stolpar;
+    Dit vår ädle gäst vi leda.
+    Föra in vår gyllne främling.
+    Illa blir han der ej fägnad,
+    Honung får han till att äta,
+    Får det färska mjöd att dricka.
+
+    Kom nu, såsom ock du kommer.
+    Ifrån detta trånga näste,
+    Lemna dynorna af ruskor,
+    Öfvergif din bädd af granris,
+    Lägg dig uppå röda bolster,
+    Uppå mjuka siden-bädden,
+    Under åsen den berömda,
+    Under takets vackra fogning.
+    Rör dig uppå fältets drifvor,
+    Som ett näckrosblad på böljan,
+    Sväfva öfver skogens ruskor,
+    Som på qvisten ekorn sväfvar."
+
+    Och nu vandrar Wäinämöinen
+    Under spel i svedjelunder,
+    Under hornets ljud på fältet,
+    Vandrar med den ädle Ohto.
+    Sjelf han spelar skönt och skickligt,
+    Låter hornet herrligt ljuda,
+    Blåste gånger fem för porten,
+    Blåste tre på hemmets kullar.
+    Ljudet hördes in i stugan,
+    Skallade inunder åsen.
+
+    Folket talade i stugan,
+    Så den sköna skaran sade:
+    "Hören ljudet nu der ute,
+    Som från jägarhornet skallar,
+    Hören kotte-fogelns läte,
+    Hören Tapio-tärnans pipa!"
+
+    Folket hastade ur stugan,
+    Sköna skaran sprang på gården?
+    "Gaf ett honungsdjur er skogen,
+    Gaf ett lodjur skogens herre,
+    Då med sång J återkommen,
+    Skriden jublande på skidor?"
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Oss en utter är till talets,
+    Är till sångens ämne gifven;
+    Derföre med glam vi komma,
+    Jublande på skidor nalkas.
+    Men det är dock ej en utter,
+    Ej en utter, ej ett lodjur;
+    Sjelf den frejdade här vandrar,
+    Skogens dimma hit nu sväfvar.
+    Skogens fradga hitåt rinner,
+    Ohto nalkas svept i kläde.
+    Nu med Gud jag helsar eder
+    Här på dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala vägar,
+    Gångar trampade af tärnor,
+    Jemnade af gårdens qvinnor.
+    Mindre kär kanske är gästen,
+    Må man husets dörr då sluta,
+    Men är gästen efterlängtad,
+    Så må dörren hållas öppen."
+
+    Folket svarade och sade,
+    Så den sköna skaran talte:
+    "Nu, o Gud, du lofvad vare,
+    Skapare allena prisad,
+    Då du gaf den sköna Ohto,
+    Skänkte skogens guld till byte.
+    Hell dig Ohto, du som kommit,
+    Hell dig honungstass, som vandrat
+    Hit till dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala gångar.
+    All min lifstid har jag längtat,
+    Väntat all min blomningsålder,
+    Att dock skogens silfver komme,
+    Skogens guld sig skulle närma
+    Hit till dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala gångar,
+    Att jag hörde Tapio-hornet,
+    Hörde skogens pipa ljuda.
+    Detta har jag städse väntat,
+    Som ett bördigt år man väntar,
+    Såsom skidan väntar drifvor,
+
+    Längtar efter präktig skara,
+    Och som flickan väntar fästman,
+    Den rödkindade en make.
+    Aftnarna jag satt i fönstret,
+    Morgnarna på visthus-trappan,
+    Månaderna invid tåget,
+    Vintrarna på fähusbacken.
+    Der jag stod, tills snön förhårdnat,
+    Tills den hårda snön blef uppsmält,
+    Marken bar och höljd med sandgrus,
+    Gruset öfvertäckt med mylla,
+    Myllan grönskande af nygräs."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Finns här ingen man, som mottar,
+    Ingen kämpe, som välkomnar,
+    När från Metsola jag kommer,
+    Vänder hem från Tapios boning?"
+
+    Folket svarade och sade,
+    Så den sköna skaran talte;
+    "Nog här finnas män, som motta,
+    Finnas kämpar som välkomna,
+    När från Metsola du kommer,
+    Vänder hem från Tapios boning.
+    Länge brygd har drycken varit,
+    Ölet redan länge färdigt
+    För den främling, som nu kommer,
+    För den gäst, som till oss nalkas."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Hvart skall främlingen nu föras,
+    Hvart den gyllne gästen ledas
+    Ifrån dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala gångar?"
+
+    Folket svarade och sade,
+    Så den sköna skaran talte:
+    "Dit må främlingen nu föras,
+    Dit må gyllne gästen ledas,
+    Uti stugan, gjord af tallar,
+    Uti huset, bygdt af furu,
+    Under åsen, den berömda,
+    Under takets vackra fogning."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Du min enda, vackra Ohto,
+    O min honungstass, du sköna!
+    Allt ännu du måste vandra,
+    Måste fördas fram i lunden.
+    Gif, mitt guld, dig nu på färden.
+    Tåga fram, mitt vackra silfver,
+    Vandra genom gyllne tåget,
+    Gå längsefter silfver-spången,
+    Träd i stugan, gjord af tallar,
+    Uti huset, bygdt af furu,
+    Under åsen, den berömda,
+    Under takets vackra fogning.
+
+    Sen nu till J stackars qvinnor,
+    Att ej driften må förskräckas,
+    Klena hjorden ej förfäras
+    Ej värdinnans boskap skadas,
+    När till stugan Ohto kommer,
+    När det skäggbetäckta trynet,
+    Platta nosen sticker in sig.
+
+    Gossar, gifven rum i förstun,
+    Stån ej flickor framför dörren,
+    När till stugan hjelten träder,
+    När den stolta mannen kommer.
+
+    Bry dig ej om våra flickor,
+    Frukta ej för våra qvinnor,
+    Räds ej för de mössbetäckta,
+    De om hasen strumpbeklädda.
+    Allt hvad qvinna är i stugan,
+    Må nu längst i vrån sig draga,
+    När i stugan mannen träder,
+    När den stolta karlen kommer.
+
+    Frid du Gud ock hit förläna,
+    Hit i denna ringa stuga,
+    Uti denna låga hydda,
+    Under åsen den berömda,
+    Under takets vackra fogning.
+    Hvart skall nu mitt guld jag föra,
+    Hvar min lilla fogel ställa?"
+
+    Folket svarade och sade,
+    Så den sköna skaran talte:
+    "Hell ock dig, som hit har kommit,
+    Hell dig honungstass, som stigit
+    Uti denna ringa stuga,
+    Uti denna låga hydda,
+    Under åsen den berömda,
+    Under takets vackra fogning!
+    Dit må nu ditt guld du föra,
+    Ställa der din lilla fogel,
+    Invid hörnet af vår jernbänk,
+    Vid den fasta plankans ända.
+
+    Du min enda, vackra Ohto,
+    O min honungstass, du sköna!
+    Nu din pels man måste skåda,
+    Vackra håret undersöka;
+    Var dock icke alls bekymrad,
+    Illa skall man dig ej hålla,
+    Skall ditt ludna skinn ej gifva
+    Att hos usla männer vräkas,
+    Att bepryda ringa karlar?"
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Hvart må sen vår gäst vi föra,
+    Hvart ledsaga vandringsmannen
+    Från det långa jernbänks hörnet,
+    Från den fasta plankans ända?"
+
+    Folket svarade och sade,
+    Så den sköna skaran talte:
+    "Dit må nu din gäst du föra,
+    Vandringsmannen dit ledsaga,
+    Till förgyllda koppar-kärlet,
+    Grytan med sin koppar-botten.
+    Länge grytan stält på elden,
+    Koppar-sidan invid lågan;
+    Länge ren har vattnet väntat --
+    Vattnet hemtades från fjerran,
+    Togs ur vasslesöta källan,
+    Den till brädden fyllda brunnen.
+    Saltet ifrån fjerran söktes,
+    Från de djupa sund i Tyskland,
+    Roddes hit igenom saltsund,
+    Lastades så ut ur skeppet.
+    Veden har man fällt i skogen,
+    Huggit längesen i öknen,
+    Hemtat hit från Tuomivaara,
+    Släpat ifrån höga kullar.
+    Elden har från himlen fallit,
+    Ilat ned från himla-midten,
+    Ofvan från de åtta himlar,
+    Från den nionde bland rymder."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Du min enda, vackra Ohto,
+    O min honungstass, du sköna!
+    Allt ännu du måste vandra,
+    Måste gå ett litet stycke.
+    Börja frejdade nu färden,
+    Skrid nu fram du gamle kämpe
+    Från det långa jernbänks hörnet,
+    Från den fasta plankans ända,
+    Till förgyllda koppar-kärlet,
+    Grytan med sin koppar-botten."
+
+    Fräsande börs grytan koka,
+    Med det färska köttet uppfylld,
+    Kokar trenne hela nätter,
+    Kokar lika många dagar.
+
+    Sen nu köttet blifvit kokadt,
+    Kittlarna från elden tagna,
+    Kopparsidorna från lågan,
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Höjde upp sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Hvart skall nu mitt guld jag föra,
+    Hvart min lilla fogel bringa
+    Från förgyllda koppar-kärlet,
+    Grytan med sin koppar-botten?"
+
+    Folket svarade och sade,
+    Så den sköna skaran talte:
+    "Dit må nu ditt guld du föra,
+    Gyllne fogeln må du bringa
+    Inuti den gyllne koppen,
+    Inom koppar-fatets bräddar,
+    Fram på vackra furu-bordet.
+    Borden äro här af furu,
+    Fat af koppar stå på borden
+    Och vid faten äro satta
+    Gyllne koppar, silfver-skedar.
+    Dit må nu ditt guld du föra,
+    Der din lilla fogel ställa,
+    Att med mjöd den får sig mätta,
+    Får af goda ölet dricka."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ohto, du min lilla fogel,
+    O min honungstass, du sköna!
+    Allt ännu du måste vandra.
+    Måste gå ett litet stycke,
+    Kom mitt guld och börja färden,
+    Skrid nu fram, du gyllne Ohto,
+    Från förgyllda koppar-kärlet,
+    Grytan med sin koppar-sida
+    Inuti den gyllne koppen,
+    Inom koppar-fatets bräddar,
+    Fram på bordet utaf furu."
+
+    Rågade nu kärlen stodo,
+    Faten upp till brädden fyllda.
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Skogens honungsrika moder
+    O du skogens gyllne konung,
+    Tellervo, du Tapios jungfru,
+    Skogens lilla, sköna tärna!
+    Kommen nu till Ohtos bröllop,
+    Till det långa hårets högtid.
+    Ymnigt finns här till att äta,
+    Till att äta, till att dricka,
+    Att för egen del behålla
+    Och att dela ut i byen."
+
+    Dervid folket tog till orda,
+    Så den sköna skaran talte:
+    "Hvarest föddes sköna Ohto,
+    Hvarest växte glesa håret,
+    Hvadan är den trinda hemtad,
+    Hvar den blåa svansen funnen?
+    Monne väl på badstu-vägen,
+    Eller uppå brunnens gångstig?"
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Ohto föds ej uppå halmen,
+    Ej på båset invid rian,
+    Der den ädla Ohto föddes,
+    Der det glesa håret växte,
+    Nära månen, invid solen,
+    Uppå karlavagnens axlar,
+    På den stora björnens skuldra.
+    Ukko himlens gyllne konung,
+    Gamle mannen upp i höjden,
+    Kastar litet ull på vattnet,
+    Blott ett hårstrå uppå böljan.
+    Detta vaggades af vinden,
+    Skakades af vädrets flägtar,
+    Gungades af vattnets imma,
+    Fördes så af hafvets bölja
+    Hän till blomster-holmens stränder,
+    Till den honungsrika udden.
+
+    Mielikki, den väna skogsfrun,
+    Tapiolas trägna qvinna
+    Sprang i hafvet upp till knäna,
+    Sprang i böljan intill gördeln.
+    Ryckte håret upp från vattnet,
+    Fina ullen ifrån böljan,
+    Vaggade uti sitt sköte,
+    Rörde om i sina kläder.
+    Sedan förde hon sin fogel,
+    Lade ned sin gyllne älskling
+    I en liten korg af silfver,
+    I en vacker gyllne vagga.
+    Fästade så lindans bindlar,
+    Band det stora barnets vagga
+    Vid den största qvist af trädet,
+    Vid den lummigaste grenen.
+
+    Nu sin vän hon troget vaggar,
+    Gungar omsorgsfullt sin älskling
+    I den vackra gyllne vaggan,
+    Som på silfver-remmar hängde,
+    Under granens blomsterkrona,
+    Blomsterkrona, gyllne grenar.
+    Der hon vårdade sin Ohto,
+    Fostrade det glesa håret
+    Invid låga granars rötter,
+    I en liten, nödväxt tallskog,
+    Ibland honungsrika buskar,
+    I den dunkla ökenskogen.
+
+    Ännu saknar Ohto tänder,
+    Ännu fela klor för björnen.
+    Mielikki den väna skogsfrun,
+    Tapiolas trägna qvinna,
+    Sjelf hon går att söka tänder,
+    Söka klor till björnens tassar.
+    Letade bland hårda stammar.
+    Sökte ibland svedda stubbar,
+    Uppå fältets gröna hymplar,
+    På de ljungbevuxna hedar.
+    Växte så en tall på heden,
+    Reste sig en gran på kullen,
+    Fanns en silfverqvist i tallen,
+    Fanns en gyllne gren i granen.
+    Kave dem med handen ryckte,
+    Gjorde klor af dem åt Ohto,
+    Bildade åt björnen tänder.
+    Byggde så af hägg en stuga,
+    Fogade af barr en boning,
+    Bad der björnen bo om vintern,
+    Hvila sig den värsta tiden
+    Och ej genomvada kärren,
+    Icke stryka genom skogen,
+    Vandra irrande på heden,
+    Flacka kring de öppna fälten.
+    Derifrån kom nu vårt silfver,
+    Hemtades den gyllne gästen."
+
+    Unga skaran tog till orda
+    Och det gamla folket talte:
+    "Hur blef skogen dock så nådig,
+    Öknen denna gång så gifmild,
+    Hur bevektes skogens herre,
+    Blidkades den gode Tapio?
+    Monn med spjutet Ohto fälldes,
+    Eller dignade för skottet?"
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Skogen var oss ganska nådig,
+    Ökenskogen ganska gifmild,
+    Lätt bevektes skogens herre,
+    Blidkades den gode Tapio.
+    Mielikki, den väna skogsfrun,
+    Tellervo, Tapios dotter,
+    Lemnade sitt hemvist öde,
+    Öfvergaf sitt boningsställe,
+    Hastade att visa vägen,
+    Gick att hugga vägamärken,
+    Fästa stakar invid vägen,
+    Att den rätta kosan lära.
+    Uthögg märken genom skogen,
+    Ristade i bergen skåror,
+    Var beredd sitt guld att byta,
+    Ta vårt silfver, ge sitt eget.
+    Ohto fälldes ej med spjutet,
+    Dignade ej ned för skottet;
+    Sjelf han halkade från grenen,
+    Snafvade från barrträds-qvisten,
+    Föll och gyllne kräfvan sprängdes,
+    Bäruppfyllda buken klyfdes,
+    Bröstet sönderslets mot ruskor,
+    Buken refs af barrträds-qvistar."
+
+    "Du min enda, vackra Ohto,
+    O min honungstass, du sköna!
+    Nu är benens gny förhanden,
+    Benens gny och skallens läte,
+    Häftigt skallra dina tänder.
+    Näsan tog jag nu af Ohto,
+    Ingen lukt han mera känner,
+    Örat tog jag nu af Ohto,
+    Intet ljud han mer förnimmer,
+    Sist jag ögat tar af Ohto,
+    Ögat ser nu aldrig mera."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Den en karl jag skulle nämna,
+    Skulle för en hjelte hålla,
+    Hvilken björnens tänder löste,
+    Toge bort de fasta betar,
+    Ryckte ut dem med sin jernhand,
+    Stödd med knät mot björnens skalle."
+
+    Sjelf han björnens tänder löser,
+    Tager bort de fasta betar,
+    Rycker ut dem med sin jernhand,
+    Stödd med knät mot björnens skalle.
+
+    Tog så tänderna af Ohto,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Vackra Ohto, skogens äpple,
+    Skogens sköna, runda knotter!
+    Än du måste gå ett stycke,
+    Måste vandra uti öknen;
+    Kom, berömde, börja färden,
+    Tåga hän, du gyllne Ohto,
+    Ifrån denna ringa boning,
+    Ifrån denna låga hydda;
+    Svårt det blir att bo i stugan,
+    Ledsamt att i värmen vistas.
+
+    Här vår väg nu tar sin början,
+    Här begynnas nya stigar,
+    Som åt skoghevuxna kullen,
+    Åt det höga berget leda,
+    Leda till en liten fura,
+    Till en tall med hundra qvistar;
+    Godt för dig är der att vistas,
+    Ljuft du der förnöter tiden.
+    Karpen jagas dit af vinden,
+    Abborn förs till dig af vågen,
+    Vid din sida är en sik-ö,
+    Tätt invid dig fångas laxen.
+    Säg när hem du återkommit,
+    Vändt till Metsola tillbaka:
+    Illa blef jag der ej fägnad,
+    Uti denna karla-samling,
+    Denna skara utaf kämpar;
+    Honung gaf man mig att äta
+    Och till dryck blef färska mjödet,
+    Blef det goda ölet framlagdt."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Nu till hemmet återvände;
+    Unga folket tog till orda,
+    Så den sköna skaran sporde:
+    "Säg, hvart förde du väl fångsten,
+    Bragte nu din ringa andel?
+    Lemnade kanske på isen
+    Dränkte ibland snö och vatten,
+    Tryckte in i sanka kärret,
+    Eller gräfde ned i heden."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Om jag uppå isen lemnat,
+    Dränkt mitt byte uti sörjan,
+    Skulle det af hundar rubbas,
+    Utaf luftens foglar sudlas;
+    Hade jag det sänkt i kärret,
+    Eller nedgräft uti heden,
+    Skulle det af maskar skadas,
+    Täras utaf svarta myror.
+    Ej jag lemnade på isen,
+    Dränkte bytet ej i sörjan,
+    Tryckte icke in i kärret,
+    Grof ej heller ned i heden.
+    Dit min fångst jag beledsagat,
+    Bringat dit min ringa andel,
+    Högst uppå den gyllne kullen,
+    Uppå koppar-åsens skuldra,
+    Uti helga trädets krona,
+    I en gran med hundra qvistar,
+    På den största ibland grenar,
+    På den yfvigaste qvisten.
+    Tänderna jag ställt åt öster,
+    ögonen åt vester riktat,
+    Vändt dem litet emot norden.
+    Lade ej för högt i toppen,
+    Skulle der af stormen skadas,
+    Utaf vårens vind förderfvas."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Gif, o Gud, ock hädanefter,
+    Unna Skapare, du sanne,
+    Att på sådant sätt man lefver,
+    Att på detta vis man jublar
+    Vid skogsmannens stora bröllop,
+    Vid skogsnymfens glada högtid!
+
+    Gif, o Gud, ock hädanefter,
+    Unna Skapare, du sanne,
+    Att i skogen vägen stakas,
+    Märken skäras uti träden
+    För vårt goda jägarfölje,
+    För vår stora kämpa-skara!
+
+    Gif, o Gud, ock hädanefter,
+    Unna Skapare, du sanne,
+    Att Tapios pipa ljuder,
+    Att man skogens pipa hörer
+    Uppå dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala stigar!"
+
+
+
+
+Tjugunionde Runan
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Eftertänker i sitt sinne:
+    "Skönt det vore nu att spela,
+    Att ur toner glädje locka
+    Här på dessa trånga gårdar,
+    Dessa alltför smala stigar,
+    Men min harpa har försvunnit,
+    Glädjen flytt från mig för evigt
+    Hän till fiskens djupa salar,
+    Laxarnes ojemna stengrund,
+    Att af Ahtis gäddor egas,
+    Af Wellamos ätt besittas.
+    Sällan ock ifrån sig lemnar
+    Ahti, hvad han en gång fångat."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Gick så ned till smedens verkstad,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Hör mig smed, o Ilmarinen!
+    Smid åt mig af jern en räfsa,
+    Gjut dertill ett skaft af koppar,
+    Att jag hafven upp må harfva,
+    Hopa vågorna tillsamman,
+    För att finna gäddbens harpan,
+    Kantele af fiskben lagad,
+    Ifrån fiskens djupa salar,
+    Laxarnes ojemna stengrund."
+
+    Det var smeden Ilmarinen,
+    Den evärdelige hamrarn,
+    Smidde snart af jern en räfsa,
+    Redde dertill skaft af koppar;
+    Skaftets längd femhundra famnar
+    Var, och pinnarnas etthundra.
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Tog sin jernbesmidda räfsa
+    Och på öppna sjön begaf sig,
+    Ut på hafvets vida fjärdar.
+    Räfsar sedan strandens ruskor,
+    Räfsar säf och hafsrörs toppar,
+    Hafvet upp i högar föser,
+    Lägger vågorna i hopar.
+    Fann dock icke, såg ej heller
+    Nånsin mer' sin gäddbens harpa.
+    Kantele, som gått förlorad,
+    Glädjen, som för evigt flyktat.
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Började att hemåt vandra,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Med åt sidan lutad mössa.
+    Stadnar så i svedjelanden,
+    Ser sig rundtomkring och lyssnar,
+    Och han hör en björk, som gråter,
+    Ser, hur masurträdet tåras.
+
+    Men han spörjer och han frågar:
+    "Hvarför gråter, gröna björk du,
+    Qvider högljudt löfskottrika,
+    Klagar du med hvita gördeln?
+    Icke ut i krig du föres,
+    Tvingas ej i härnad heller."
+
+    Skickligt honom björken svarar,
+    Masurträdet höres säga:
+    "Sådant många om mig säga,
+    Flere i sitt sinne tänka,
+    Att i glädje blott jag lefver,
+    Uti fröjd och jubel endast;
+    Arme jag, som äfven under
+    All min sorg och saknad fröjdas,
+    Klagar blott, då värst jag lider.
+
+    Nu, så arm, mitt hårda öde
+    Och min tomhet jag begråter,
+    Att så lottlös helt och hållet
+    Och så utan skygd jag lemnats
+    Här på detta svåra ställe,
+    På det öppna betesfältet.
+
+    Ofta mig beklagansvärda,
+    Ofta mig så djupt betryckta
+    Herdarne om sommarn sarga,
+    Rista i min hvita klädnad,
+    Sugande all saft ifrån mig.
+    Ofta jag beklagansvärda,
+    Ofta jag så djupt betryckta
+    Blir på detta svåra ställe,
+    På det öppna betesfältet,
+    Qvistad och till svedja huggen,
+    Eller ock till kastved splittrad.
+    Trenne gånger ren i sommar,
+    Under denna långa sommar,
+    I min kronas skygd sig männer
+    Lägrat, hvässande sin yxa
+    Mot mitt olycksburna hufvud,
+    Mot min hals, jag ömkansvärda.
+
+    Derför all min tid jag gråter,
+    Sörjer nu min hela lefnad,
+    Att så lottlös helt och hållet
+    Och så utan skygd jag lemnats
+    Här för svåra vädret blottställd,
+    Då den stränga vintern nalkas.
+
+    Hvarje år så tidigt sedan
+    Sorgen min gestalt förändrar,
+    Hufvet fylles af bekymmer,
+    Och mitt hela anlet' bleknar,
+    Medan på de kulna dagar,
+    På den onda tid jag tänker.
+    Plågor så mig stormen bringar,
+    Kölden för de värsta dagar --
+    Stormen, som min pels omskakar,
+    Alla löf ifrån mig röfvar,
+    Så att jag alldeles naken
+    Fryser i det hårda vädret,
+    Lemnad i den skarpa köldens,
+    I den vilda stormens händer."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Gröna björk, ej må du gråta,
+    Qvida högljudt löfskottrika,
+    Klaga du med hvita gördeln!
+    Jag i fröjd din gråt förvandlar,
+    Byter sorgen mot ett bättre,
+    Gör till glädje ditt bekymmer."
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Masurn högg omkull och täljde
+    Utaf hårda trä't en kupa,
+    Kantele af sköna björken.
+    Täljde nu en dag om sommarn,
+    Formade åt sig en harpa
+    På den dimomhöljda udden,
+    På den skogbeväxta holmen.
+    Häraf fick sin kupa harpan,
+    Fick sitt grundträd nya glädjen;
+    Och af hållig björk är kupan,
+    Grundträ't af den fasta masur.
+
+    Derpå gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Harpan nu sin kupa äger,
+    Nya glädjen har sitt grundträd,
+    Och af hållig träd är kupan,
+    Grundträ't af den fasta masur.
+    Hvadan må nu skrufvar tagas,
+    Hvadan goda pinnar hemtas?"
+
+    Reste sig en ek på tåget,
+    Stod vid gårdens ända högrest.
+    Eken hade jemna qvistar,
+    På hvar qvist ett äpple syntes,
+    Uppå äpplet satt ett guldklot
+    Och en gök på gyllne klotet.
+    Höjde så sin stämma göken,
+    Gifvande fem ljud ifrån sig,
+    Galande det sjette äfven.
+    Guld då flödade ur munnen,
+    Silfver rann från gökens läppar
+    Ned uppå den gyllne kullen,
+    På den silfverrika backen.
+    Häraf skrufvarne i harpan,
+    Finnarne i strängaspelet.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Tog till ordet då och sade:
+    "Skrufvar kantele nu fått sig,
+    Strängaspelet goda pinnar
+    Från den gyllne gökens tunga,
+    Silfver-fogelns ljufva läten,
+    Men än saknas här dock litet,
+    Strängar fem i harpan fela;
+    Hvadan månde dessa tagas,
+    Hvadan taglen fås till harpan?"
+
+    Gret en mö i svedjelunden,
+    Fager jungfru uti dälden.
+    Mön dock icke gret fullkomligt,
+    Men fullt glad var hon ej heller;
+    Sjöng blott att sin qväll fördrifva,
+    Tills att solen hunne bergas,
+    Under hopp att få en make,
+    Få en man i famnen sluta.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Hör den unga flickans klagan,
+    Täcka barnets sorgsna stämma,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "Unna mig en skänk, o flicka,
+    Jungfru, gif åt mig en hårlock,
+    Gif fem strån af sköna håret,
+    Räck mig dertill än ett sjette,
+    Att min harpa strängar finge.
+    Ljud min evigt unga glädje."
+
+    Flickan gaf en skänk åt honom,
+    Gaf en skänk utaf sin hårlock,
+    Gaf fem strån af sköna håret,
+    Dertill än ett sjette räckte.
+    Häraf strängarne i harpan,
+    Ljuden i hans unga glädje.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf nu började att sjunga,
+    Satte sig att glädje locka
+    Uppå trappan byggd af stenar,
+    Uppå sätet gjordt af furu,
+    På jernbänkens främsta ända.
+
+    Här sitt strängaspel han skötte,
+    Skötte ock sin sång tillika,
+    Spelade med fulla toner
+    Och till sång sin stämma höjde.
+    Ljufligt ljudade nu masurn,
+    Jublade skottrika björken,
+    Klang så äfven gökens guldskänk,
+    Ljöd i fröjd ungjungfruns hårlock.
+
+    Så nu spelte Wäinämöinen,
+    Mäktigt klingade hans harpa;
+    Dalar höjdes, höjder sänktes,
+    Sänkte sig de höga kullar,
+    Höjde sig de låga dalar,
+    Kopparbergen häftigt skälfde,
+    Alla klippor gåfvo genljud,
+    Stubbarna i dans sig rörde,
+    Stenarne på stranden sprucko,
+    Furarne af fröjd betogos.
+
+    Vida bördes ljufva spelet,
+    Hördes till sex byar ända,
+    Hördes ända till sju socknar.
+    Foglar nu i stora flockar
+    Flögo tätt till Wäinämöinen,
+    Att till hjeltesångarn lyssna.
+
+    Örnen, då i höga nästet
+    Suomis ljufva spel hon hörde,
+    Glömde ungarne i boet,
+    Och till obesökta trakter
+    Flög att kantele få höra,
+    Få beundra sådan glädje.
+
+    Skogens drott med ludet följe
+    Dansade på tvenne fötter,
+    Medan fadren glädje väckte,
+    Medan Wäinämöinen spelte.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen,
+    Här nog underbart han spelte,
+    Anslog alltför sköna toner;
+    Likså när han hemma spelte,
+    I sitt hus af furu timradt,
+    Ljudade de höga taken,
+    Dallrade af glädje fönstren,
+    Klang det benbelagda golfvet,
+    Genljöd husets gyllne takhvalf.
+    Åter när han gick bland granar,
+    Vandrade bland höga furar,
+    Grenarne sig ödmjukt krökte.
+    Tallarne sig vänligt vände;
+    Kottarna till marken flögo
+    Och kring roten barren spriddes.
+    När han lunderna besökte,
+    Dessa straxt till glädje väcktes;
+    När han steg till svedjelunden,
+    Blommorna af kärlek tjustes;
+    Telningarna ned sig böjde.
+
+
+
+
+Trettionde Runan.
+
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Lugnt sin väg tillryggalägger,
+    Unge mannen Joukahainen
+    Färdas fram med gny och buller.
+
+    De på vägen sammanstöta,
+    Sela fäster sig vid sela,
+    Stängerna tillhopa häfta,
+    Loka sitter fast vid loka,
+    Vattnet rinner ifrån lokan,
+    Ifrån selan flyter istret.
+
+    Der nu stadnar Wäinämöinen,
+    Tar till ordet sjelf och säger:
+    "Vik åt sidan Joukahainen,
+    Ty du är till åren yngre."
+
+    Det var unge Joukahainen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Här ej båtar mannens ungdom,
+    Mannens ungdom, mannens ålder;
+    Den i vishet öfverlägsne
+    Må nu stadna qvar på vägen,
+    Den i vishet underlägsne
+    Vike undan för den andra."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Då du är mig öfverlägsen,
+    Käre, säg att jag för höra,
+    Hvad du mer än jag må veta."
+
+    Sade unge Joukahainen;
+    "Kanske vet jag ett och annat:
+    Renen drager plog i norden,
+    Hästen i det södra landet,
+    Längst i Lappland elephanten (?).
+    Sikens åkrar äro släta,
+    Årtans tak är jemnt och rundadt,
+    Lätt att lefva är för själen,
+    Dricker vatten, der han ligger,
+    Äter laxar rundtomkring sig,
+    Slukar sikar vid sin sida.
+    Gäddan leker uti kölden,
+    Styggmundt fisk i hårda vädret,
+    Abboren, den skygga våtstjert,
+    Simmar hösten om på djupet,
+    Leker sommarn på det grunda,
+    Mörten far och slänger stjerten,
+    Laxen konstigt framåt skrider?"
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Sjelf till ordet tog och sade:
+    "Och hvad vet du ännu mera,
+    Anar också derutöfver?"
+
+    Sade unge Joukahainen:
+    "Sen ock vet jag ännu något,
+    Anar också derutöfver:
+    Höga trän har Pisa-backen,
+    Horna-klippan stora tallar.
+    Videt är det första trädslag
+    Och den äldsta jordart torfven,
+    Ibland fiskar äldst är girsen,
+    Finken ibland foglars skara,
+    Kyytöläinen ibland ormar.
+    Elden alstrades i himmeln,
+    Vattnet uti klippan föddes,
+    Ifrån rost är jernets ursprupg."
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sjelf till ordet tog och sade:
+    "Men hvad vet du ännu mera,
+    Anar också derutöfver?
+    Tala du blott verklig sanning,
+    Minnen ifrån fordna tider."
+
+    Sade unge Joukahainen:
+    "Sen ock vet jag ännu något,
+    Mins ifrån aflägsna tider,
+    Mins, när hafvets fåror plöjdes,
+    Fiske-slägtets gömslen gräfdes,
+    Grunda ställen gjordes djupa.
+    Slätterna på marken mättes,
+    Höjderna med mull betäcktes,
+    Bergen staplades tillhopa,
+    Posterna i rymden ställdes,
+    Himla-fästets bågar restes,
+    Stjernorna på himlen ströddes."
+
+    Sjelf den gamle Wäinämöinen
+    Tog till ordet nu och sade:
+    "Barnets kunskap, barnets minne,
+    Ej en skäggig hjelte-gubbes.
+    Det var jag, som plöjde hafven,
+    Uthögg oceanens hålor,
+    Gröpte fiske-slägtets gömslen,
+    Gjorde grunda ställen djupa,
+    Slätterna på marken mätte,
+    Höjderna med mull betäckte.
+    Bergen staplade tillhopa.
+    Såsom tredje man jag deltog
+    I att rymdens poster fästa,
+    i att bära himla-bågen
+    Och att fästets stjernor utströ."
+
+    Nu den unge Joukahainen
+    Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
+    Skakade det svarta håret,
+    Tog till ordet så och sade:
+    "Sen ock vet jag ännu något,
+    Vet och inser derutöfver:
+    Trollar den förmätne mannen
+    Att som spån på vattnet flyta,
+    Såsom näckrosblad på böljan."
+
+    Häraf vredgas Wäinämöinen,
+    Häraf vredgas han och harmas;
+    Sjelf han tar sig för att qväda,
+    Sjelf han börjar på att orda.
+    Qvädet är ej barna-joller,
+    Barna-joller, qvinno-sladder,
+    Qvädet är en skäggig hjeltes,
+    Och ej alla barn det sjunga,
+    Icke hälften ibland svenner,
+    Ej en tredjedel af fästmän
+
+    Bland den ungdom, som nu växer,
+    Bland det slägte, som nu uppgår.
+    Sjunger gamle Wäinämöinen,
+    Hafvet svallar, jorden skälfver,
+    Kopparbergen häftigt skakas,
+    Klippans fasta hällar dåna.
+    Starka borgars tinnar skakas,
+    Ned till marken tornen ramla,
+    Portarna i Pohja remna,
+    Fästets bågar brista sönder.
+
+    Unge Joukahainen qvad han
+    Intill midjan uti kärret,
+    Intill bröstet uti ängen
+    Och till armarna i sandmon.
+
+    Qväder sedan uppå hunden
+    Tassarna i kalla stenen,
+    Tänderna i vatten-ruskan.
+    Qväder Joukahainens båge
+    Till en båge öfver vattnet;
+    Qväder Joukahainens pilar
+    Att som snabba hökar ila,
+    Qväder ock den höga hjelmen
+    Uppå karlavagnens skuldror,
+    Qväder än den blåa manteln
+    Till ett strömoln uppå fästet,
+    Och det fina ylle-bältet
+    Uppå himlens rund till stjernor.
+
+    Så stod unge Joukahainen
+    Nu i kärret intill midjan,
+    Intill bröstet uti ängen
+    Och till armarna i sandmon.
+    Blir deröfver ganska misslynt,
+    Råkar slutligen i vånda,
+    Höjde då sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "O du vise Wäinämöinen,
+    Du en siare evärdlig!
+    Tag igen de helga orden,
+    Återkalla dina qväden,
+    Hjelp mig utur detta trångmål,
+    Ifrån denna nöd mig fria."
+
+    Nu den vise Wäinämöinen,
+    Tog till ordet sjelf och sade:
+    "Nå hvad vill du mig då gifva,
+    Om jag helga orden löser,
+    Återkallar mina qväden?"
+
+    Sade unge Joukahainen:
+    "Tro mig, jag har tvenne bågar,
+    Säkert skjuter ena bågen,
+    Flinkt far pilen från den andra;
+    Du må taga, den dig lyster."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Bryr jag mig om dina bågar,
+    Aktar dem det minsta, dåre?
+    Sjelf jag äger ock en båge,
+    Tvåfaldt dyrare än dina,
+    Två- och trefaldt bättre äfven.
+
+    Har ej nå'n att bära båge
+    Och att återhemta pilar.
+    Säg; hvad ger du mig i lösen?"
+
+    Sade unge Joukahainen:
+    "Också har jag tvenne hingstar,
+    Säkert går den ena hingsten,
+    Snabb den andra är att stiga;
+    Du må taga, den dig lyster,
+    Hjelp mig blott ur detta trångmål,
+    Ifrån denna nöd mig fria."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Bryr jag mig om dina hingstar,
+    Aktar schäckarna det minsta?
+    Sjelf också en hingst jag äger,
+    Som är två- och trefaldt bättre,
+    Fem- och sexfaldt lifligare;
+    Har en insjö uppå gumpen,
+    Klara vattnet uppå ryggen,
+    Äter hö från källans bräddar,
+    Dricker vatten ifrån molnet.
+
+    Har ej nå'n, som hingsten fasttar.
+    Som min fåle skulle betsla
+    Och till åker-tegen leda;
+    Säg, hvad ger du mig i lösen?"
+
+    Sade unge Joukahainen:
+    "Jag i hemmet har en syster,
+    Skön hon är och vackert formad;
+    Enda systern ger jag åt dig,
+    Lånar dig min moders dotter
+    Till en maka för din lifstid,
+    Till ditt stöd på gamla dagar.
+    Fråntag nu de helga orden,
+    Återkalla dina qväden,
+    Hjelp mig utur detta trångmål,
+    Ifrån denna nöd mig fria."
+
+    Sjelf den gamle Wäinämöinen
+    Löser nu de helga orden,
+    Återkallar sina qväden.
+    Men den unge Joukahainen
+    Återvänder så till hemmet,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Med åt sidan lutad mössa,
+    Under gråt och strida tårar.
+
+    Fadren sitter invid fönstret,
+    Modren står på bodens trappa,
+    Modren skyndar sig att fråga,
+    Gamla qvinnan hinner spörja;
+    "Hvarför gråter du, min gosse,
+    Sörjer du, mig kostat möda?"
+
+    Sade unge Joukahainen:
+    "O min moder, som mig burit,
+    Som mig lyftat har i famnen!
+    Har jag icke skäl att gråta,
+    Sorger, hvilka tårar pressa?
+    Derför all min tid jag gråter,
+    Sörjer nu min hela lefnad,
+    Att jag gaf min enda syster,
+    Lånade min moders dotter
+    Åt den gamle Wäinämöinen,
+    Den evärdelige siarn,
+    Gaf till stöd åt gamle mannen,
+    Till ett värn åt skröplig gubbe."
+
+    Modren gnuggar sina händer,
+    Gnäggar sina begge händer,
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "O gråt ej min son, du kära,
+    Här är icke skäl att gråta,
+    Se det har jag städse önskat,
+    Längtat under all min lefnad:
+    Få till frände store mannen,
+    Ha en måg i Wäinämöinen,
+    Uti sångaren en svärson?"
+
+
+
+
+Trettieförsta Runan.
+
+
+    Unge Joukahainens syster,
+    Enda barnet af sin moder,
+    Gick att bryta qvast ur skogen,
+    Löf till qvastar ifrån träden.
+    Bröt så en qvast åt sin fader,
+    Bröt en annan åt sin moder,
+    Skulle bryta tredje qvasten
+    Åt sin allrayngsta broder;
+    Kom då gamle Wäinämöinen,
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Flicka, väx med mig i hågen,
+    Tänk på andra yngre män ej,
+    Väx i nätt tillskurna kläder,
+    Uti yllne kjortlar granna,
+    Lef af limpans bästa bitar,
+    Utaf hvetebrödets skifvor."
+
+    Jungfrun ilar hem och gråter,
+    Kommer snyftande på gården.
+    Fadren spörjer invid fönstret,
+    Der han täljer på sitt yxskaft:
+    "Hvarför gråter du, min flicka,
+    Stackars flicka, unga jungfru?"
+
+    "Har jag icke skäl att gråta,
+    Sorger, hvilka tårar pressa?
+    Derför gråter jag, o fader!
+    Tappade mitt kors från bröstet,
+    Fällde spännet ifrån gördeln --
+    Silfver-korset ifrån bröstet,
+    Gyllne spännet ifrån gördeln."
+
+    Spörja bröderna vid ledet,
+    Der de foga sina slädar:
+    "Hvarför gråter stackars syster,
+    Stackars syster, unga jungfru?"
+
+    "Har jag icke skäl att gråta,
+    Sorger, hvilka tårar pressa?
+    Derför gråter jag, o bröder!
+    Tappade min ring från fingret,
+    Fällde perlorna från halsen --
+    Gyllne ringen ifrån fingret,
+    Silfver-perlorna från halsen."
+
+    Spörja systrarna på golfvet,
+    Der de väfva gyllne gördlar:
+    "Hvarför gråter stackars syster,
+    Stackars syster, unga jungfru?"
+
+    "Har jag icke skäl att gråta,
+    Sorger, hvilka tårar pressa?
+    Derför gråter jag, o systrar!
+    Fällde guldet från mitt änne,
+    Silfver-smyckena från håret,
+    Blåa handen ifrån pannan
+    Och de röda från mitt hufvud."
+
+    Spörjer modren ifrån boden,
+    På hvars tröskel smör hon kärnar:
+    "Hvarför gråter du, min flicka,
+    Stackars flicka, unga jungfru?"
+
+    "Har jag icke skäl att gråta,
+    Sorger, hvilka tårar pressa?
+    Derför gråter jag, o moder!
+    Gick att bryta qvast ur skogen.
+    Löf till qvastar ifrån träden,
+    Bröt så en qvast åt min fader,
+    Bröt en annan åt min moder,
+    Skulle bryta tredje qvasten
+    Åt min allräyngsta broder,
+    Steg då Osmonen från dälden,
+    Kalevainen ifrån mossan:
+    Flicka, väx med mig i hågen,
+    Tänk på andra yngre män ej,
+    Väx i nätt tillskurna kläder,
+    Uti yllne kjortlar granna,
+    Lef af limpans bästa bitar,
+    Utaf hvetebrödets skifvor."
+
+    "Flicka, var ej alls bekymrad,
+    Frukt utaf din moder, sörj ej,
+    Gå i boden uppå backen,
+    Skynda dig, spring ut på gården.
+    Bodar tre på backen finnas,
+    Öppna allrabästa boden;
+    När dig der ett år af smöret,
+    Mer än andra blir du frodig;
+    Lef af kött det andra året,
+    Mer än andra blir du liflig;
+    Ät piroger tredje året,
+    Mer än andra blir du vacker.
+    Der står kista uppå kista,
+    Ena skrinet vid det andra,
+    Öppna allrabästa kistan,
+    Lyfta upp det granna locket.
+    Gyllne gördlar sex der finnas,
+    Finnas sju blå kjortlar äfven.
+    Kläd uppå dig allt det bästa,
+    Tag det grannaste om halsen,
+    På ditt bröst det prydligaste,
+    Det mest lysande på kroppen."
+
+    Flickan går så bort och gråter,
+    Kommer snyftande på gården,
+    Gråter aftnarna i fönstret,
+    Morgnarna på bodens tröskel,
+    Hela dagar uppå gården,
+    Månader vid tågens öppning.
+    Höjde nu sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Också jag var icke fordom
+    Svartare än andra flickor,
+    Blekare än vattnets fiskar,
+    Blef nu svartare än andra,
+    Blekare än vattnets fiskar."
+
+    Modren gick att henne skåda,
+    Sedan trenne nätter vikit:
+    "Hvarför gråter du, min flicka,
+    Klagar tidigt födda dotter?"
+
+    "Har jag icke skäl att gråta,
+    Sorger, hvilka tårar pressa?
+    Derför gråter jag, o moder!
+    Ville ej till gubben komma,
+    För att den utgamle värna,
+    För att stöda skröplig gubbe,
+    Hafva vård om ugnens granne.
+    Hellre ginge jag i hafvet,
+    Djupt inunder vida fjärdar,
+    För att blifva sikens syster,
+    Fiskens syster uti hafvet.
+    Godt ju är i hafvet vistas
+    och att bo inunder böljan,
+    Att som sikens syster lefva,
+    Fiskens syster uti vattnet.
+    Ansigtet der siken tvättar
+    Och af gäddan kammas håret."
+
+    Går i boden uppå backen,
+    Kommer gråtande på gården.
+    Bodar tre på backen finnas,
+    Öppnar allrabästa boden.
+    Der fanns kista uppå kista,
+    Ena skrinet vid det andra,
+    Hon slog upp den bästa kistan,
+    Granna locket klang och uppfor;
+    Fann deri sex gyllne gördlar,
+    Fann der äfven sju blå kjortlar.
+    Fäste guld uppå sitt änne
+    Silfver-prydnader i håret,
+    Blåa band uppå sin panna,
+    Röda trådar kring sitt hufvud,
+    Klädde på sig allt det bästa,
+    Tog det grannaste om halsen.
+    På sitt bröst det prydligaste,
+    Det mest lysande på kroppen.
+    Derpå ilar hon i hafvet,
+    Djupt inunder vida fjärdar,
+    För att blifva sikens syster,
+    Fiskens syster uti vattnet.
+
+    Kom så modren uti boden,
+    Sedan trenne nätter vikit:
+    "O hvart är min flicka svunnen?
+    Dött har nu min stackars flicka,
+    Hon har gått i våta hafvet,
+    Djupt inunder vida fjärdar,
+    För att blifva sikens syster,
+    Fiskens syster uti vattnet;
+    Sikarna sin syster äta
+    Och sin frände vattnets fiskar."
+
+    Började så modren gråta,
+    Gjuta ut sin tårekälla,
+    Göt en tår och göt en annan,
+    Vattnet rann i strida tårar
+    Uppå byn, den tårbestänkta,
+    Uppå anletet, det fagra,
+    Rann på arma modrens kinder.
+
+    Göt en tår och göt en annan,
+    Vattnet rann i strida tårar
+    Öfver arma modrens kinder,
+    Ned på det beprydda bröstet.
+
+    Göt en tår och göt en annan,
+    Vattnet rann i strida tårar
+    Öfver det beprydda bröstet,
+    Ned på fina klädningsfållar.
+
+    Göt en tår och göt en annan,
+    Vattnet rann i strida tårar
+    Öfver fina klädningsfållar,
+    Ned på strumporna af silke.
+
+    Göt en tår och göt en annan,
+    Vattnet rann i strida tårar,
+    Öfver strumporna af silke,
+    Ned på sirligt sydda kängor.
+
+    Göt en tår och göt en annan,
+    Vattnet rann i strida tårar,
+    Öfver sirligt sydda kängor,
+    Ned inunder hennes fötter.
+    Rann på marken till dess nytta,
+    Rann i vattnet, att det öka.
+
+    Bildades så elfvar trenne
+    Af en enda menskas tårar,
+    Tårar, dem en qvinna gjutit.
+    Bildades i alla elfvar
+    Trenne mäktigt strida forssar;
+    Höjde sig så trenne klippor
+    Uti alla forssars brusning;
+    Växte äfven trenne björkar
+    Invid kanten af hvar klippa.
+    Kommo sedan gökar trenne
+    Att på björkars qvistar gala;
+    En af dem gol kärlek, kärlek!
+    Åt den kärlekslösa flickan;
+    * Glädje, glädje! gol den andra
+    Åt den glädjelösa modren;
+    Fästman, fästmän! gol den tredje
+    Åt den fästmanslösa flickan.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Sig begaf på sjön att meta,
+    Att med handnot fiskar fånga
+    Vid den dimomhöljda udden,
+    Vid den skogbeväxta holmen.
+    Tog en krok ifrån sin ficka,
+    Tog ett hullingsjern ur väskan.
+    Med sin krok han sedan metar,
+    Fiskar med det krökta jernet,
+    Dervid darrar koppar-spöet,
+    Dervid hviner silfver-refven,
+    Gyllne linan höres klinga.
+
+    Hände så en dag omsider,
+    Fogade sig någon morgon,
+    Att en fisk på kroken nappar,
+    Fastnar på det krökta jernet.
+    Drager den uti sin farkost,
+    Bringar ned på båtens botten.
+
+    Vänder och betraktar fisken,
+    Yttrar så ett ord och säger;
+    "Hvem har detta under bildat?
+    Jag den fisken icke känner.
+    Mera slät den är, än siken,
+    Mera brokig, än forellen,
+    Mera gråbesprängd än gäddan,
+    Är till moderfisk för fenlös,
+    Är till menniska för sällsynt.
+    Har som själ ej några fötter,
+    Har, som jungfru, ingen bindel,
+    Såsom Wäinös mö ej gördel,
+    Såsom ko allsinga öron.
+    Monn till lax den blifvit danad?"
+
+    Wäinö tar sin knif från gördeln,
+    Silfver-skaftet ifrån slidan,
+    För att sönderskära laxen,
+    Fisken uti bitar stycka,
+    Till en morgon-måltids smulor,
+    Till en middags-måltids delar,
+    Till en fastetids förtäring.
+    Börjar nu att skära laxen,
+    Fisken upp med knifven rista;
+    Laxen hoppar då i vattnet,
+    Vackra fisken hastigt spritter
+    Upp ifrån den röda båten,
+    Ifrån bottnet på hans farkost.
+    Lyfte sedan upp sitt hufvud,
+    Högra axelbladet höjde,
+    Sträckte ut de venstra tårna,
+    De namnlösa fingren framstack
+    Vid den femte väder-ilen,
+    Vid den sjette vågens hvälfning.
+    Lyfte än den högra handen,
+    Visade den venstra foten
+    På den sjunde ibland fjärdar,
+    På den nionde bland böljor.
+    Yttrar så ett ord och säger:
+    "O du gubbe i din dårskap!
+    Du förstod ej att behålla
+    Wellamos vågsköljda jungfru,
+    Vattnets allrayngsta dotter
+    Och det enda Ahti-barnet.
+    Icke var jag röda laxen,
+    Jag var Joukahainens syster,
+    Den dn ständigt sökt att vinna,
+    All din lifstid efterlängtat.
+    Icke heller var jag kommen
+    Att af dig som lax bli klufven,
+    Att som fisk bli sönderdelad,
+    Eller uti bitar styckad,
+    Och till frukost sedan framlagd,
+    Till en morgon-måltids smulor,
+    Till en middags-måltids bitar,
+    Till en fastetids förtäring."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Hvarför kom du då, o jungfru?"
+
+    "Hvarföre, om ej att blifva
+    På din arm en fager dufva,
+    Sitta städse vid din sida
+    Och en maka åt dig vara,
+    Till ditt stöd jag kom, o gubbe,
+    Till ditt bistånd, ålderstigne!
+    Kom att bädden åt dig reda,
+    Ordna vackert hufvud-kudden,
+    Att det nätta pörtet städa,
+    Sopa golfvets tiljor rena,
+    Hemta eld i mörka stugan,
+    Tända brasan uti spisen,
+    Bära kring den fyllda kannan,
+    Maten fram på hordet lägga."
+
+    Sade gamle Wäinämöinen,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud:
+    "O du Joukahainens syster!
+    Ack att en gång än du komme?"
+
+    Men hon kom dock icke mera.
+    Dök i hafvets bölja neder,
+    Hastigt sjönk inunder vågen,
+    Flyktande från vattnets yta
+    I en sten med brokig sida,
+    I en lefverfärgad klippa.
+
+    Gamle trygge Wäinämöinen
+    Nu till hemmet återvänder,
+    Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
+    Med åt sidan lutad mössa.
+    Yttrar der ett ord och säger:
+    "O min fånighet, jag dåre,
+    O min svaghet till förståndet!
+    Äfven mig förstånd var gifvet,
+    Tankens kraft var mig förlänad,
+    Stort och högsindt hjerta medfödt.
+    Så det var i fordna dagar,
+    Är ej mer i dessa tider;
+    Nu är sinnet ren förslöadt,
+    Tankarna ej mycket värda,
+    Hågen spridd och driften borta.
+    Den jag städse sökt att vinna,
+    All min lifstid efterlängtat,
+    Kom och nappade på kroken,
+    Fastnade på krökta jernet.
+    Men jag visste ej behålla
+    Wellamos vågsköljda jungfru,
+    Vattnets allrayngsta dotter
+    Och det enda Ahti-barnet.
+
+    Untamo, du landets vräkling,
+    Yppa för mig dina drömmar,
+    Säg, hvar Ahti-folket dväljes,
+    Hvar Wellamos jungfrur hvila."
+
+    Untamo, han landets vräkling,
+    Yppade då sina drömmar:
+    "Se, der dväljes Ahti-folket,
+    Der Wellamos jungfrur hvila,
+    Djupt inunder vida fjärdar,
+    Under blåa hafvets yta,
+    I en sten med brokig sida,
+    I en lefverfärgad klippa.
+    Se der dväljes Ahti-folket,
+    Der Wellamos jungfrur hvila,
+    I ett ganska litet pörte,
+    I en föga rymlig boning,
+    Bakom hundra lås, som stängas
+    Fast med tusental af nycklar."
+
+
+
+
+Trettieandra Runan.
+
+
+    Mariatta, vackra barnet,
+    Växte i det höga hemmet,
+    Nötte en stock ned på tröskeln
+    Med de fina klädningsfållar,
+    Tvenne stockar ofvan dörren
+    Med de vackra hufvudbindlar,
+    Nötte tiljorna på golfvet
+    Med de nätta kängors klackar.
+
+    Mariatta, vackra barnet,
+    Som i oskuld alltid lefvat,
+    Som sin kyskhet städse vårdat,
+    Skickas nu att mjölka korna.
+    Mjölkar korna mildt och vänligt,
+    Alla kor hon troget mjölkar,
+    Men den lemnar hon omjölkad,
+    Som ej varit skygg för tjurar.
+
+    Mariatta, vackra harnet,
+    Som i oskuld alltid lefvat,
+    Som sin kyskhet städse vårdat,
+    Skulle sen till kyrkan fara.
+    Man en hingst i redet spänner,
+    Fåle röd för släden hemtar,
+    Hon ej steg i hingstens släde.
+    Spännes så ett sto i redet,
+    Mörkbrun häst för släden hemtas,
+    Steg ej i det stoets släde,
+    Som med hingstar hade sprungit.
+    Nu en vallak spänns i redet,
+    Menlös häst för släden hemtas;
+    I dess släde hon sig sätter
+    Och med den till kyrkan åker.
+
+    Mariatta, vackra barnet,
+    Som i oskuld alltid lefvat,
+    Som sin kyskhet städse vårdat,
+    Sänds att valla boskaps-driften,
+    Springa efter fåra-hjorden.
+    Svårt det är att boskap valla,
+    Allravärst dock för en flicka;
+    Ormen krälar uti gräset,
+    Ödlor slingra sig på marken.
+
+    Nu en orm dock icke krälar,
+    Nu ej slingrar sig en ödla.
+    Fanns ett litet bär på backen,
+    Fanns ett lingon rödt på heden;
+    Bäret ropar uppå backen,
+    Röda lingonet på heden:
+    "Kom, o jungfru, att mig plocka,
+    Tennbriskprydda mö, att taga,
+    Koppargördlade, att välja,
+    Förr än masken äter upp mig
+    Och den svarta ormen kysser."
+
+    Mariatta, vackra barnet,
+    Går nu att beskåda bäret,
+    Röda lingonbäret plocka,
+    Fann ett litet bär på backen,
+    Fann ett lingon uppå heden:
+    "Formen af ett bär det äger,
+    Är till sin natur ett lingon,
+    Men jag når det ej från marken,
+    Når ej heller ifrån trädet."
+
+    Ryckte upp en stör från fältet,
+    Dermed lingon-bäret nedtog.
+    Bäret faller ned på backen,
+    Stadnar sedan uppå backen.
+
+    "Stig, o bär, på mina fållar!"
+    Bäret steg på hennes fållar.
+
+    "Stig, o bär, uppå min gördel!"
+    Bäret steg på hennes gördel.
+
+    "Stig, o bär, nu uppå bröstet!"
+    Bäret steg så uppå bröstet.
+
+    "Stig, o bär, på mina läppar!"
+    Bäret steg på bennes läppar,
+    Steg från läpparna på tungan,
+    Steg från tungan in i halsen,
+    Sjönk så ned i bennes mage.
+
+    Mariatta, vackra barnet,
+    Blef nu hafvande af bäret,
+    Af ett lingon-bär befruktad,
+    Och hon börjar så att frodas.
+    Bar ett foster i sitt sköte,
+    Bar det med besvär och plåga,
+    Nio månader till ända
+    Och den tionde till hälften.
+
+    På den tionde så händer,
+    Att hon röner qvinnors plåga,
+    Känner värk uti sitt sköte,
+    Finner fostret sig besvära.
+
+    Började nu Mariatta
+    Eftertänka och begrunda,
+    Hvart hon månde sig begifva,
+    Hvadan bad åt sig begära.
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Piltti, du min lilla tärna!
+    Gå nu hän till Sariola,
+    För att bad i byn begära,
+    Der den svaga finge lättnad,
+    Den betryckta hjelp och bistånd,"
+
+    Piltti, minst bland hennes tärnor,
+    Den bland tjenstehjonen bästa,
+    God och villig till att tjena,
+    Skyndsamt lydig hvar befallning,
+    Samlade sin klädnings fållar,
+    Bar dem upp med sina händer,
+    Sprang så hän med största snabbhet,
+    Kom till fule Rodes' stuga.
+
+    Der Herodes sjelf, den fule,
+    Åt och drack i bordets ända,
+    Klädd i fina linne-skjortan.
+    Men den fule Rodes' hustru
+    Rörde sig vid golfvets fogning,
+    Uti stugans midt sig svängde,
+    Lefde, som en god det egnar.
+    Sade Piltti, lilla tärnan:
+    "Jag har kommit, for att bedja
+    Om ett bad i Sariola,
+    Der den svaga finge lättnad,
+    Den betryckta hjelp och bistånd."
+
+    Men den fule Rodes' hustru
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Hvem är det, som bad skall hafva,
+    Hvem behöfver hjelp och bistånd?"
+
+    Sade Piltti, lilla tärnan:
+    "Det värdinnan är der hemma."
+
+    Nu den fule Rodes' hustru
+    Yttrade ett ord och sade:
+    "Badet är hos oss ej ledigt,
+    Men på höga Kytö-berget
+    Finns i furuskog ett badhus,
+    Hvarest skökor afla söner,
+    Vindens flottor foster föda."
+
+    Piltti, minst bland bennes tärnor,
+    Sprang så hän med största snabbhet;
+    Sade, sen hon hade kommit
+    Åter hem till sin värdinna:
+    "Bad ej finns i byn der borta,
+    Badhus ej i Sariola.
+    Der Herodes sjelf, den fule,
+    Åt och drack i bordets ända,
+    Klädd i fina linne-skjortan,
+    Men den fule Rodes' hustru
+    Rörde sig vid golfvets fogning,
+    Uti stugans midt sig svängde,
+    Lefde, som en god det egnar.
+
+    Jag till ordet tog och sade:
+    Hit jag kommit har att bedja
+    Om ett bad i Sariola,
+    Der den svaga finge lättnad,
+    Den betryckta hjelp och bistånd.
+    Men den fule Rodes' hustru
+    Yttrade ett ord och sade:
+    Hvem är det, som bad skall hafva,
+    Hvem behöfver hjelp och bistånd?
+    Jag till ordet tog och sade:
+    Det värdinnan är der hemma.
+    Nu den fule Rodes' hustru
+    Yttrade ett ord och sade:
+    Badet är hos oss ej ledigt,
+    Men på höga Kytö-berget
+    Finns i furuskog ett badbus,
+    Hvarest skökor afla söner,
+    Vindens flottor foster föda."
+
+    Nu vår goda Mariatta
+    Sjelf till orda tog och sade:
+    "Jag åstad mig måste gifva,
+    Liksom annars lego-hjonet,
+    Eller ock den lönta trälen."
+
+    Bär en qvast uti sin värjo,
+    I den honungsljufva famnen,
+    Vandrar fram med lätta fötter,
+    Hän till huset, bygdt bland furar,
+    Stallet på Tapio-berget.
+
+    Höjde nu sin röst och sade,
+    Talade med dessa orden:
+    "Må du goda häst nu andas,
+    Må du starka fåle flåsa
+    Mot mitt plågofulla sköte.
+    Pusta ut en ljuflig imma,
+    Gif åt mig ett bad, som värmer,
+    Att den svaga finge lättnad,
+    Den betryckta hjelp och bistånd."
+
+    Andades den goda hästen,
+    Starka fålen väldigt fläste
+    På det plågofulla skötet.
+    Hästens flåsande med munnen
+    Badet är, som henne gifves,
+    Helga vattnet, hvilket kastas.
+
+    Der nu fick vår Mariatta
+    Bad, så mycket hon behöfde,
+    Ymnig värme för sitt sköte.
+    Födde så en liten gosse
+    I den tagelpryddas krubba,
+    Uppå hö om sommarn slaget.
+    Nu vår goda Mariatta
+    Lyfter gossen uppå knäna,
+    Tager barnet uti famnen,
+    Fostrar så sin lilla gosse,
+    Gyllne äpplet, silfver-stafven,
+    Under sållet, hvarmed siktas,
+    Under stäfvan, hvarmed bäres,
+    Under stenen, hvilken maler,
+    Under meden, hvilken löper.
+
+    Åt vår goda Mariatta
+    Växte så en vacker gosse,
+    Men man känner ej hans ursprung;
+    Kallas Ilmori af fadren,
+    Efterlängtad son af modren,
+    Sysslolös af sina bröder,
+    Krigets hjelte utaf systrar,
+    Namnlös utaf alla andra.
+
+    Nu man söker den som kristnar,
+    Den som döper späda barnet.
+    Kommer så en prest att kristna,
+    Wirokannas till att döpa,
+    Palvonen att barnet bära.
+    Han till orda tog och sade:
+    "Hvem skall hemtas hit att döma
+    Öfver detta stackars barnet?"
+
+    Hemtas gamle Wäinämöinen,
+    Den evärdelige siarn.
+    Sade gamle Wäinämöinen:
+    "Gossen må på kärret föras,
+    Hufvudet på honom krossas,
+    Sönderbråkas med en klubba."
+
+    Sade nu den späda gossen,
+    Tvenne veckors gamla barnet:
+    "O du gubbe ifrån fjerran,
+    Du en trollkarl från Karelen!
+    Nu du fällt ett dårligt domslut,
+    Nu du lagen orätt tolkat."
+
+    Presten kristnade så barnet,
+    Gjorde gossen uti dopet
+    Till en konung öfver skogen,
+    Vårdare af penningholmen
+
+    Nu den gamle Wäinämöinen
+    Vredgades och greps af blygsel.
+    Qväder så för sista gången,
+    Och han qvad en koppar-skuta,
+    Qvad en båt med jernsmidt botten.
+    Seglar sedan genom svallet
+    Med sin skuta utaf koppar,
+    Seglar bort till högre rymder,
+    Färdas han till lägre himlar.
+
+    Der han stadnade med båten,
+    Der han fastnade med skeppet,
+    Lemnade dock qvar sin harpa
+    Och de höga runo-sånger
+    Till en evig fröjd för Finland.
+
+              ------
+
+    Monn jag nu hör upp att qväda,
+    Stadnar här med mina sånger,
+    Eller monn först nu jag börjar?
+    Hundra ord än skulle finnas,
+    Tusen ämnen att besjunga,
+    Hvilka alla barn ej qväda,
+    Samma männer ej begripa,
+    Qvinnorna alls icke fatta.
+    Men ej ens den strida forssen
+    Låter allt sitt vatten rinna,
+    Och ej heller goda sångarn
+    Qväder alla sina sånger.
+    Många andra sorger finnas,
+    Sorger för den dag, som stundar;
+    Hungern hos mig så förtäljer:
+    "Nöt förutan guld ej munnen,
+    Slit ej utan lön din tunga,
+    Het för sångaren blir gommen,
+    Strupen torr för den som qväder,
+    Men ej tröttnar hörarns öra."
+
+    Dock har jag en sång nu sjungit,
+    Har ett qväde sammanfogat,
+    Qvistat träden, stakat vägen.
+    Här nu tar en väg sin början,
+    Här begynnas nya stigar
+    För de män, som bättre qväda,
+    För mer insigtsfulla skalder,
+    Bland den ungdom, som nu växer,
+    Bland det slägte, som nu uppgår.
+
+
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Kalevala, by Anonymous
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 56421 ***
diff --git a/56421-8.txt b/56421-8.txt
deleted file mode 100644
index eca672f..0000000
--- a/56421-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,14775 +0,0 @@
-The Project Gutenberg EBook of Kalevala, by Anonymous
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
-
-
-
-Title: Kalevala
-
-Author: Anonymous
-
-Translator: Matthias Alexander Castr�n
-
-Release Date: January 24, 2018 [EBook #56421]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK KALEVALA ***
-
-
-
-
-Produced by Jari Koivisto
-
-
-
-
-
-
-
-
-KALEVALA.
-
-�fversatt af
-
-M. A. Castr�n.
-
-
-
-
-
-Helsingfors,
-J. Simelii Enka,
-1841.
-
-
-
-
-
-
-        Imprimatur: J. M. af Tengstr�m.
-
-
-
-
-
-
-F�rste Delen.
-
-
-
-
-F�RORD.
-
-
-Likasom f�rtjensten att undan f�rg�ngelsen hafva r�ddat Finlands
-historiska minnen n�stan uteslutande tillh�r Porthan, likas� hafva
-nationens mythiska qvarlefvor hufvudsakligast genom D:r L�nnrots
-verksamhet blifvit framkallade i ljuset. Alldeles obanad var v�l
-icke heller den v�g, han betr�dde; men, hvad man f�re honom gjort,
-�r liksom det icke vore till, sedan Kalevala och Kanteletar tr�dt
-i dagen. De f� dessf�rinnan gjorda runo-samlingar hafva numera
-betydelse endast i den mon, som de tjenat till att framkalla dessa
-�tminstone f�r Finland evigt dyrbara skatter. Men ur denna synpunkt
-betraktade hafva de ett stort, historiskt v�rde, och vi anse af s�dan
-anledning f�r en pligt att omn�mna de f�rn�msta bland dem, som f�r
-D:r L�nnrot banat v�gen. -- Den som f�rst f�stade uppm�rksamheten
-vid v�r inhemska poesi, var Porthan -- den Finska litteraturens
-heros. Man tror, att Porthan det oaktadt icke alltf�r h�gt uppskattat
-de mythiska s�ngerna; men han samlade dem icke desto mindre, och
-genom hans f�resyn v�cktes �fven andra, i synnerhet Ganander, att
-fortg� p� samma bana. Gananders f�rtjenst best�r dock icke s� mycket
-i gjorda runo-samlingar, som i bem�dandet att tillv�gabringa en
-Finsk Mythologi. V�l s�ger han sig "_i flere �r hafva genomg�tt
-alla tillg�ngliga och i landet m�jligen existerande Runor_", men
-ur dedicationen i hans arbete framlyser, att de till st�rre delen
-blifvit af Porthan honom meddelade. Detsamma torde i �nnu h�gre
-grad g�lla om Lenqvist, hvars mythologiska arbete f�r �frigt vida
-�fvertr�ffar Gananders. I allm�nhet synes man vid denna tid �nnu
-icke varit bet�nkt p� utgifvandet af en fullst�ndig runo-samling,
-utan ans�g det till en b�rjan vara n�dv�ndigare att bearbeta en
-mythologi, s�som "clavis po�seos Fennicae" (Gan.). -- Efter Porthans
-d�d stod den Finska litteraturen en l�ng tid stilla, s�rjande blott
-den h�dang�ngne. Men med �r 1809 vaknade hon �ter till nytt lif. Vid
-denna tid eller �tminstone kort derefter upptr�dde m�nga utm�rkta
-litterat�rer, och under den tidrymd, som sedan till�ndalupit,
-r�knar den Finska litteraturen flere bearbetare, �n under hela det
-f�reg�ende seklet. Ibland dem hafva de flesta i st�rre eller mindre
-mon egnat sin uppm�rksamhet �t folkpoesien. Mest f�rtjent �r i detta
-afseende D:r Topelius, hvilken i fem s�rskildta h�ften utgifvit en
-samling af �ldre och nyare runor. Honom tillh�r �fven f�rtjensten
-att hafva angifvit de orter, hvarest de Finska s�ngerna renast och i
-st�rsta m�ngd bibeh�llit sig. Han s�ger i f�retalet till femte h�ftet
-af sin samling: "P� f� st�llen och n�stan ingenst�des i Finland
-finnas fullst�ndiga och of�rderfvade forntida qv�den. -- --
-Ett enda st�lle p� jorden, som �fven �r utom Finlands gr�ns, nemligen
-n�gra Socknar i Archangelska Guvernementet samt i synnerhet,
-Wuokkiniemi F�rsamling, r�ddar �nnu fordna seder och den fordna
-hjelte-�ttens minnen i deras rena och of�rfalskade dr�gt. -- --
-Derifr�n har �fven jag med icke ringa m�da f�rskaffat mina b�sta
-s�nger." -- �r 1820 f�retog sig Prof. v. Becker i Turun Wiikko-Sanomat
-att till enhet bringa en m�ngd s�nger om W�in�m�inen. Detta f�rs�k, s�
-obetydligt det �fven var, f�rtjenar likv�l uppm�rksamhet, s�som det
-f�rsta i sitt slag. Emellertid synes man i b�rjan icke f�stat n�gon
-uppm�rksamhet vid denna vink. S�ledes fortfor Topelius att utgifva
-sin samling i fragmentarisk form. Samma, method f�ljdes af D:r
-L�nnrot i "Kantele", ehuru, han i f�retalet till Kalevala s�ger
-sig redan �r 1826 vid f�rfattandet af sin academiska afhandling om
-W�in�m�inen hafva kommit p� den tanken, att de f�rhanden varande
-S�ngerna om W�in�m�inen, Ilmarinen och Lemmink�inen m.�. sannolikt
-voro fragmenter ur l�ngre cykler. Men de runor han samlade under sina
-vandringar i Finland �ren 1828 och 1831, voro alltf�r obetydliga f�r
-att gifva anledning till ett combinations-f�rs�k. F�rst sedan han
-1832 och f�ljande �ren bes�kt de af Topelius anvista orter utom
-Finska gr�nsen, b�rjade han utf�ra sin storartade plan att till
-enhet bringa alla Fornfinska s�nger af episkt inneh�ll. [Ehuru den
-ursprungligt Finska folkpoesien �r s� charakterristisk, att deri
-icke en enda rad kan infuskas, utan att hvar och en, som gjort dess
-n�rmare bekantskap, genast urskiljer det �kta och ursprungliga fr�n
-all o�kta afvel, s� hafva likv�l �tskilliga Pseudo-critici i mjugg
-s�kt insinuera den oskyldiga f�rmodan, att D:r L�nnrot, f�r att
-f� sin id� realiserad, sjelf completterat Kalevala. Skulle dessa
-aff�llingar vilja i n�der sk�nka sitt fosterland en tusende del af
-den k�rlek, hvarmed de sannolikt omfatta sina egna, h�ga personer,
-s� vore det f�r dem, om icke l�tt, �tminstone m�jligt att �fvertyga
-sig derom, att icke en enda af D:r L�nnrot sjelf f�rfattad vers
-f�rekommer i hela Kalevala. Vare det likv�l l�ngt ifr�n mig att f�r
-den Finska Litteraturen vilja g�ra proselyter af dessa petrificater.]
-Huru han lyckats i detta f�retag, m� blifva ett problem f�r kommande
-tider, d�, s�som vi hoppas, ett �nnu st�rre antal af forntida qv�den
-kommit i dagsljuset. Emellertid vore det �nskligt, att D:r L�nnrot
-skulle redog�ra f�r sammanhanget i Kalevala och �dagal�gga den enhet,
-han trott sig finna deri. Af de �sigter, han uttalat i sitt f�retal
-till Kalevala, synes h�rflyta, att han icke anser detta qv�de kunna
-g�ra anspr�k p� enhet i h�gre mening. Han s�ger bland annat: "Enligt
-min mening hafva dessa runor uppst�tt sm�ningom och i samma ordning,
-som h�ndelserna tilldragit sig. De skilda s�ngerna om W�in�m�inen,
-Ilmarinen och Lemmink�inen torde icke vara f�rfattade af en enda,
-utan ett verk af m�nga. Den ena anf�rtrodde �t minnet en, den andra
-en annan tilldragelse och skildrade, hvad han sjelf hade sett eller
-h�rt." Utan att inl�ta oss i n�gon kritik �fver dessa p�st�enden,
-vilja vi allenast anm�rka, att, enligt D:r L�nnrots �sigt om runornas
-historiska uppkomst, enheten i Kalevala kommer att bero derp�, att de
-skilda tilldragelserna ordnas i beh�rig tidsf�ljd. Det var sannolikt
-�fven denna �sigt, som f�rm�dde honom att i Kalevala inf�ra runorna
-28-32, hvilka till sitt inneh�ll p� intet vis sammanh�nga med de
-�friga. -- Men huru D:r L�nnrot �fven m� hafva uppfattat sammanhanget
-i Kalevala, s� �r i hvarje fall den mening obefogad, som finnes
-uttalad i f�retalet till Runola, att Kalevala endast inneh�ller en
-m�ngd stympade runo-fragmenter. Hvem medger icke, att m�ngen runa
-under tidernas lopp kunnat stympas och f�r�ndras, ja till och med
-f�rsvinna? Men en hvar, som ej l�ter f�rblinda sig af f�rdomar, b�r
-finna i Kalevala vida mer �n fragmenter. �fvers�ttaren skall, f�r
-att icke g�ra sig skyldig till maktspr�k af motsatt beskaffenhet,
-lemna en kort �fversigt af arbetets inneh�ll, s� att l�saren b�ttre
-kan sammanh�lla det hela och l�ttare inse sammanhanget emellan de
-s�rskildta partierna. -- Det �r i fr�ga om detta sammanhang icke
-likgiltigt, hvilken ordning runo-s�ngarne sjelfva iakttaga. De flesta
-f�lja naturligtvis ingen ordning, utan recitera ett stycke allt
-eftersom det faller dem i minnet. Men de flesta bland dem jag under
-mina vandringar i Olonetska och Archangelska Guvernementen varit
-i tillf�lle att h�ra, sjunga runorna om Sampo i ett sammanhang.
-W�in�m�inens, Ilmarinens och Lemmink�inens Pohjola-f�rder betrakta
-de �ter s�som skilda cykler. Men d� Pohjas fagra m� var m�let f�r
-dessa f�rder, s� kunna �fven dessa cykler betraktas s�som ett inom sig
-slutet helt. S�lunda erbjuder Kalevala tvenne v�sendtliga afdelningar,
-hvilka �ter hafva ett ganska n�ra inb�rdes sammanhang derigenom, att
-Pohjolas v�rdinna hade utf�stat sin dotter s�som bel�ning f�r den, som
-kunde smida Sampo. Detta underbara redskap f�rf�rdigas af Ilmarinen.
-Ehuru s�ledes flickan hade bordt tillh�ra honom, ledsnade han likv�l
-vid lifvet i Pohjola, f�rr �n det lyckats honom att tillvinna sig
-hennes k�rlek, och �terv�nde s� till sin hembygd. Emellertid s�kte
-�fven W�in�m�inen och Lemmink�inen att vinna hennes ynnest; men
-slutligen segrade dock Ilmarinen -- Genom de runor, som besjunga dessa
-trenne hjeltars Pohjola-f�rder, afs�ndrar D:r L�nnrot Sampo-cykeln
-i tvenne afdelningar. Han l�ter frieri-runorna begynna, s� snart Sampo
-var hopsmidd, och Ilmarinen �terv�nde till hemmet. Denna f�rdelning kan
-ur flere sk�l f�rsvaras. F�rst och fr�mst tr�da Kalevala och Pohjola
-i den sednare afdelningen af Sampo-cykeln i ett s� fiendtligt
-f�rh�llande till hvarandra, att n�gra frieri-f�rder ifr�n den ena
-orten till den �ndra derefter ej kunna t�nkas �ga rum. Vidare �r
-det ganska naturligt, att fiendtligheterna f�rst d� taga sin b�rjan,
-sedan Ilmarinens hustru blifvit d�dad, och Pohja-dottren icke
-mera utgjorde ett f�reningsband emellan Pohjolas och Kalevalas
-folk. Ett vigtigt sk�l f�r ifr�gavarande f�rdelning �r �fven det,
-att Lemmink�inens �den i den sednare afdelningen af Sampo-cykeln
-f�ruts�ttas s�som bekanta?
-
--- Vi inskr�nka oss nu till dessa anm�rkningar och g� att lemna den
-utlofvade �fversigten af inneh�llet i Kalevala samt bifoga dertill
-hvarjehanda anm�rkningar. Till vinnande af redighet indela vi qv�de
-i sm�rre cykler.
-
-
-
-1. Pohjola kommer i besittning af Sampo. (R. I-V).
-
-
-Likasom enligt Grekernas Gudal�ra vishetens Gudinna alldrig
-framtr�der som ett barn, utan kommer till verlden i full rustning, s�
-var �fven hos Finnarne den "vise" W�in�m�inen redan vid f�delsen
-en hjelte, och kom sjelfmant i dagen, sedan han i trettio somrar och
-trettio vintrar legat i modrens sk�te och f�rg�fves anropat Solen,
-M�nen och Karlavagnen att l�ta honom �ndtligen f� sk�da dagens
-ljus. W�in�m�inen f�ds om natten, g�r i smidjan f�ljande dagen,
-smider sig en h�st, l�tt som ett halmstr�, och rider med den ut p�
-hafvets vida fj�rdar. En vind�gd Lappman hyser gammalt agg till
-W�in�m�inen och st�ller sig i f�rs�t f�r honom vid "eldforssens
-fall, den helga flodens hvirfvel", afskjuter fruktl�st tvenne pilar,
-men tr�ffar h�sten med den tredje, hvarefter W�in�m�inen drifves
-omkring p� det vida hafvet -- en kastboll f�r vind och v�g. P� dessa
-irrf�rder skapar han holmar, uddar, vikar, grund, m.m. Pl�tsligt
-kom fr�n Turjaland en �rn, bygde sitt bo och lade n�gra �gg p�
-W�in�m�inens kn�. W�in�m�inen k�nner sina leder v�rmas; han r�r
-sig; �ggen nedfalla i hafvet. Af dem skapar han sol och m�ne, jord
-och stjernor. -- Derefter fortfar W�in�m�inen allt �nnu att irra p�
-hafvet, bedr�fvad och r�dvill, hvad han m�nde f�retaga sig: "bygga
-en stuga i luften, eller timra den p� b�ljan." Sydvest-vinden kastar
-honom till grannskapet af det m�rka, m�nner f�r�dande Pohjola.
-H�r brister han ut i klagan och gr�t. Louhi, Pohjolas v�rdinna,
-f�rnimmer hjeltens klagan, hastar till hans hjelp, f�r honom i land,
-och undf�gnar mannen med mat och dryck. H�r b�rjar W�in�m�inen
-�ter att klaga och jemra sig af l�ngtan till det �lskade hemmet.
-Pohjolas v�rdinna lofvar s�nda honom dit, om han f�rst smider Sampo
-och bildar den af ett svan-fj�der, ett ullstr�, ett kornfr� och en
-s�ndrig sl�ndas stycken. W�in�m�inen s�ger sig icke kunna smida, men
-lofvar efter sin hemkomst s�nda smeden Ilmarinen f�r att ihopsmida
-Sampo. Med detta l�fte befriar han sig ifr�n Pohjola. -- P� sin
-hemf�rd ser W�in�m�inen Pohjas sk�na dotter sitta och sk�ta sin v�f
-p� f�stets b�ge. W�in�m�inen ber henne stiga ned i hans sl�de. Hen
-jungfrun �l�gger honom, att med en uddl�s knif klyfva ett tagel och
-sl� i knut ett �gg utan �tt knuten igenk�nnes. Sedan W�in�m�inen
-lyckligen utf�rt dessa prof, �l�gges han �nnu att timra en b�t af
-sl�ndans stycken, utan att yxan vidr�r klippan. Nu styrde Hiisi yxan
-f�rst mot klippan och derefter i kn�t p� W�in�m�inen. -- Ur st�nd
-att bota s�ret, emedan han f�rg�tit n�gra vigtiga besv�rjelse-ord,
-upps�ker W�in�m�inen en trollkarl, som besv�rjer pl�gorna och botar
-W�in�m�inen, s� att han blir friskare �n han f�rr ens varit. --
-Derefter ger han sig �ter �stad. Kommen till W�in�l�s lunder qv�der
-han en gran, i granens topp m�nen och p� dess grenar Karlavagnen.
-Derp� m�ter han smeden Ilmarinen, sin broder, och uppmanar honom att
-begifva sig till Pohjola f�r att smida Sampo och i bel�ning vinna
-Pohjas jungfru. Men d� Ilmarinen v�grar att n�gonsin fara till den
-m�nner f�r�dande orten, lockar W�in�m�inen honom upp i tr�det f�r
-att nedtaga m�nen och karlavagnen. Derefter qv�der han en h�ftig
-stormvind, som f�r smeden till Pohjola. Pohjolas v�rdinna undf�gnar
-g�stv�nligt den komne. Sin dotter befaller hon kl�da p� sig det b�sta
-hon �ger. Ilmarinen smider om dagarna p� Sampo; n�tterna hvilar han
-vid jungfruns sida. Innan kort var Sampo hopsmidd, men flickans
-k�rlek kunde smeden icke vinna, utan n�dgades �terv�nda hem utan sin
-m�das l�n.
-
-Den f�rsta runan erbjuder n�gra genast i �gonen fallande
-mots�gelser. Redan i moderlifvet anropar W�in�m�inen Solen, M�nen
-och Karlavagnen, derefter rider han i W�in�l�s lunder, p� Kalevalas
-moar, och f�rst sedan han i m�nga �r drifvit kring p� hafvets
-fj�rdar, skapas himmel och jord, sol, m�ne och stjernor. Vidare
-omtalas h�r en Lapp, som skall hyst ett _l�ngvarigt_ agg till
-W�in�m�inen, och runan ger likv�l icke anledning till n�gon annan
-uttydning, �n att W�in�m�inen kort efter sin f�delse r�kade ut
-f�r Lappen. �nnu en tredje mots�gelse best�r deri, att W�in�m�inen
-i den f�rsta runan skapar verlden och i den andra omanligt klagar.
--- De tvenne f�rstn�mnda mots�gelserna hafva sin grund antingen i
-n�gon f�rvexling af personer, eller mera sannolikt i en felaktig
-combination samt m�jligen �fven deri, att enskildta partier i den
-f�rsta runan p� en sednare tid tillkommit. Till den f�rsta f�rmodan
-f�ranleder Gananders Mythologi, hvarest qv�det om W�in�m�inens
-f�delse �r till�mpadt p� hans fader, Ukko ben�mnd. Men d� en
-"Kave Ukko, Nordens herre" �r alldeles fremmande f�r den Finska
-Mythologien, s� torde varianten i Kalevala vara att f�redraga,
-helst den i allm�nhet �terspeglar W�in�m�inens personlighet. Att
-W�in�m�inen h�r s�ges smida sig en h�st, men f�r �frigt, ja redan i
-den tredje runan skildras s�som alldeles okunnig i konsten, �r en
-oegentlighet, s�dana man i folk-po�sien ofta antr�ffar och l�tt
-�fverser. -- Den f�rmodan, att n�gra partier i den f�rsta runan
-p� en sednare tid uppst�tt, vinner bekr�ftelse af s�ttet, hvarp�
-jag ofta h�rt verldens skapelse ber�ttelsevis utl�ggas. I tidens
-begynnelse skulle endast funnits vatten och en �rn, samt W�in�m�inen,
-som drefs omkring p� hafvet. �rnen flyger i �ster och vester, s�kande
-f�rg�fves ett st�lle f�r sitt bo, varsnar slutligen W�in�m�inen,
-bygger sitt bo p� hans kn� och l�gger n�gra �gg i boet. Af dem skapade
-enligt n�gra W�in�m�inen, enligt andra �rnen sjelf verldsaltet. --
-S�dan var sannolikt ursprungliga uppr�nningen till den f�rsta
-runan. Men man �tn�jde sig icke med denna kunskap, utan ville �fven
-veta, huru W�in�m�inen kommit p� hafvet, och invecklade sig genom
-s�ttet, hvarp� denna sak utreddes, i uppenbara mots�gelser.
--- I det f�reg�ende upptogo vi en mots�gelse, best�ende deri,
-att W�in�m�inen i den f�rsta runan framst�lles s�som verldens
-skapare och i den f�ljande knappt �ger vanlig hjelte-kraft. D� denna
-mots�gelse hufvudsakligast beror derp�, att �fven i den Finska
-Mythologien Skapare-kraft vore detsamma som Guda-kraft, s� �r det
-n�digt att vi n�got unders�ka detta �mne. S� mycket �r uppenbart,
-att enligt Fornfinnarnes f�rest�llningss�tt skapandet af enskildta
-f�rem�l icke �fverstiger mensklig f�rm�ga. S� skapar uti 13:de
-runan �lbryggerskan Osmotar en ekorre, en m�rd, ett bi. Lemmink�inen
-och Pohjolas v�rd frambringa i 17:de S�ngen genom trollqv�den orrar,
-f�r, oxar, vargar, m.m. I den tredje runan s�ger en trollkarl
-skrytsamt, att han med n�gra ursprungsord tillslutit floder och
-tr�sk, hejdat forssars svall, �tskilt fj�rdar och f�renat n�s. --
-Det �r ganska sannolikt, att W�in�m�inen t�nktes hafva frambragt
-hela verlden genom sin utomordentliga trollvishet. Till denna
-f�rmodan f�ranleda n�gra i den f�rsta runan f�rekommande uttryck.
-Det heter der ibland annat, att W�in�m�inen _l�ser_, genom l�sning
-frambringar (lukevi) hafven, och att han s�ger, medelst ord skapar
-(saneli) holmar. Orden _lukia_, och _sanoa_, freqvent _sanella_,
-hafva i runorna n�stan alltid betydelsen af _besv�rja_. Af verbet
-_lukia_ h�rst�mmar n.s. _luku_, hvilket ord mig vetterligt i pluralis
-(luvut) icke har n�gon annan betydelse, �n den af besv�rjelse.
-Samma betydelse har �fven ofta sanat af _sanoa_. S�ledes betecknas
-med _tulen sanat_ eldens besv�rjelse, med _raudan sanat_ jernets
-besv�rjelse, o.s.v. -- Att man trodde W�in�m�inen genom en magisk
-handling hafva frambragt verlden, upplyses �fven af sista verserna
-i den f�rsta runan, hvilka �ga formen af en vanlig besv�rjelse.
-Denna v�r f�rmodan st�r f�r �frigt i n�rmaste �fverensst�mmelse
-med W�in�m�inens hela v�sen. Allt hvad s�ngen tilldelar honom, g�r
-ut p� att f�rherrliga hans vishet. Men d� v�ra f�rf�der skattade
-trollvisheten h�gre, �n all annan kunskap, s� kunde man naturligtvis
-icke undg� att tilldela denna egenskap �t sjelfva vishetens ideal
--- den gamle W�in�m�inen. �r han nu i sjelfva verket ingen Gud, ja!
-�r icke ens hjeltekraft den egenskap, som Skalderna f�retr�desvis
-�lskade prisa hos honom, s� ljuder den �ldriges klagan i sanning icke
-oangen�mt fr�n hafvets vida fj�rdar.
-
-
-
-2. Lemmink�inens f�rd till Pohjola. (R. VI-VIII.)
-
-
-Hu rustar sig Lemmink�inen till en Pohjola-f�rd. Den sk�na
-b�ner �fvertala honom att stadna hemma och icke begifva sig till
-Pohjas trollm�n, hvilka ofelbart skola bringa honom i f�rderfvet.
-Lemmink�inen aktar ej sin moders b�ner och varningar, han kastar sin
-borste p� sparren och yttrar dervid:
-
-    "D� �r Lemmink�inens bane,
-    Arme mannens of�rd kommen,
-    N�r ur borsten bloden flyter,
-    Rinner ned i r�da str�lar."
-
-Derefter v�pnar han sig, far �stad och kommer efter tre dagars f�rd
-till Pohja-g�rden. H�r qv�da trollm�n Lappska s�nger; Lemmink�inen
-b�rjar �fven att qv�da och bringar of�rd �fver samteliga Pohjas
-trollm�n. Blott en enda -- Ulappalas gamla gubbe -- lemnar han
-af f�rakt ovidr�rd. Vredgad �fver denna skymf sprang gubben till
-Tuonelas elf, f�r att der bida Lempi-sonen. -- Nu beg�r Lemmink�inen
-af Pohjolas v�rdinna hennes dotter till �kta. Gumman f�rel�gger
-honom s�som ett vilkor att f�rst f�nga en elg bakom Hiisis f�lt.
-Efter flera motg�ngar lyckas det honom att fasttaga elgen. Derp�
-skickas han att f�nga Hiisis fradga frustande h�st. �fven detta v�rf
-utf�r han lyckligt. Sist f�r han sig f�relagdt, att skjuta en svan
-i Tuonelas flod. Men n�r Lemmink�inen kommer till elfven, trollar
-Ulappalas gamla gubbe ett tillslutet r�r (en orm?) fr�n b�ljan och
-drifver det genom Lemmink�inens hjerta. Derp� kastar han honom i
-elfven, och Lemmink�inen bortf�res af str�mmen till Tuonis (d�dens)
-boning, hvarest Tuoni-sonen hugger honom i stycken med sin klinga. --
-Emellertid b�rjar Lemmink�inens moder l�ngta efter sin son, hvilken
-hon finner dr�ja alltf�r l�nge p� sin friar-f�rd. Lemmink�inen
-egde en redan f�rut �ktad maka. Hon ser alla aftnar och morgnar p�
-borsten, finner en g�ng, att bloden rinner derur och yppar detta
-f�r modren. Bedr�fvad af det olycksb�dande tecknet, flyger modren
-med l�rkans vingar till Pohjola och fr�gar af v�rdinnan, hvart hon
-skickat Lemmink�inen. Endast genom hotelser f�rm�s Louhi att bek�nna,
-hvilka v�rf hon f�relagt honom. Derefter s�ker modren somrar och
-vintrar "sitt gyllne �pple, sin silfver-staf", och f�r omsider af
-solen veta det �de, som drabbat hennes olyckliga son. Sedan l�ter hon
-smida sig en r�fsa af jern och flyger med den till Tuoni-elfven. H�r
-r�fsar hon ur flodens botten h�nder, f�tter och andra delar af den
-arma Lemmink�inen, fogar alla stycken tillsamman och vaggar s� den
-illa farne mannen till lifs igen.
-
-Lemmink�inen �r den m�rkv�rdigaste f�reteelse, som den allvarsamma
-Finska S�nggudinnan fostrat. Han �r en gladlynt, l�ttsinnig,
-of�rv�gen man, utan h�llning (lieto), klok ber�kning, omtanke
-och f�rsigtighet. Han kallas ofta Kaukomieli, den till fjerran
-l�ngtande, emedan han var b�jd f�r �fventyr och st�dse vistades p�
-vikinga-f�rder. Han skildras vidare s�som en sk�n, intagande man,
-och hans f�rm�ga att vinna qvinno-gunst prisas h�gt i runorna.
-Sjelf s�tter han ett icke ringa v�rde p� sitt utseende. Han ansar
-med omsorg sina l�nga lockar, skryter med sina m�rka �gonbryn och
-sin lediga g�ng. Han �r, med f� ord, W�in�m�inens fulla motsats.
-W�in�m�inen skildras s�som en gammal, vis och erfaren man, hvilken
-icke kastar sig i faror och �fventyr utan stora sk�l och vigtiga
-�ndam�l. Hans planer �ro vanligen s� v�l anlagda, att de s�llan
-misslyckas. Endast i sina frierier �r den �ldrige vise alltid utsatt
-f�r motg�ngar. Joukahainens syster blir hellre "sikens syster i
-hafvet, �n ett st�d f�r den gamle." Oaktadt sitt �ldriga utseende
-och styfva skick �r W�in�m�inen likv�l Runotars �lskling. Den i
-�tta vadmalsrockar svepta gubben l�ter hon ur harpans str�ngar
-framlocka toner, till hvilka icke blott Gudar och menniskor, utan
-�fven skogens vilddjur, luftens foglar och vattnets fiskar med undran
-lyssna. Deremot roar det henne icke s�llan att g�ckas med den sk�na
-Lempi-sonen. Utan skonsamhet l�ter hon hans l�nga lockar f�rvandlas
-till tranb�r p� k�rret, f�tterna till vide-grenar, hufvudet till en
-tufva o.s.v. Man skulle harmas �fver hennes gyckel, om hon icke till
-f�rsoning beg�fvade Lemmink�inen �ter med lif och en �nnu utm�rktare
-sk�nhet.
-
-Sammanhanget emellan dessa tre runor �r ganska naturligt, med
-undantag likv�l af den 7:de runan, deri D:r L�nnrot hopat tillsamman
-s� m�nga Skogsmanna-s�nger, att enheten till n�gon del g�r f�rlorad.
--- Den �ttonde runan synes vara en imitation af ett qv�de, hvari
-Fr�lsarens d�d och uppst�ndelse besjungas. S�som Lemmink�inens moder
-h�r s�ker sin son, alldeles p� samma s�tt f�rest�lles Maria s�ka
-Fr�lsaren. "Hiisis moar, den onda maktens l�gor" �ro f�rest�llningar,
-l�nade ur Christi lidandes historia, likasom id�n om Lemmink�inens
-p�nyttf�delse naturligast kan f�rklaras genom Christi uppst�ndelse.
-Men en s�dan f�rklaring f�ruts�tter likv�l, att den sjunde runan
-ursprungligen icke slutats med Lemmink�inens d�d, s� vida han �nnu
-ofta upptr�der i de f�ljande runorna.
-
-
-
-3. W�in�m�inens och Ilmarinens friar-f�rder till Pohjola. (R. IX-XII.)
-
-
-I afsigt att begifva sig till Pohjola, b�rjar W�in�m�inen timra sig
-en b�t medelst s�ng, men r�kar dervid i f�rl�genhet om tre ord. Efter
-s�rskildta misslyckade f�rs�k att skaffa sig dem, besluter han att
-g�ra en f�rd till Tuonela. Anl�nd till Tuoni-floden ropar han efter
-b�t. Tuonelas d�ttrar svara fr�n den motsatta stranden, att b�ten ej
-f�rr skulle hemtas �fver elfven, �n han yppat orsaken, som v�llat
-hans f�rd till Tuonela. I b�rjan s�ker W�in�m�inen genom falska
-f�regifvanden f�rvilla Tuonelas d�ttrar; men d� det icke lyckas honom
-att f�ra dem bakom ljuset, yppar han slutligen sanningen, och s�ger
-sig hafva kommit till Tuonela f�r att f� de beh�fliga orden. Nu
-bringas han �fver elfven, kommer till Tuonis boning, undf�gnas f�rst
-med mat och dryck och f�res s� att hvila. Under natten spinner man i
-Tuonela ett n�t af jern, kastar det tv�rs�fver och l�ngs efter elfven
-f�r att f�nga W�in�m�inen vid �terf�rden. Under allt detta hade
-W�in�m�inen varit vaken, ehuru han l�tsat sofva, och gifvit akt p� de
-st�mplingar, som f�rehades. Han undkommer derigenom, att han s�som
-sten rullar sig i floden och sedan i orma-skepnad slingrar sig genom
-n�tet. -- Hemkommen b�rjade han �ter t�nka p� sin farkost och n�gon
-utv�g att f�rskaffa sig n�diga trollord. Han visste v�l, att i Antero
-Wipunens, den �ldrige Kalevas mun skulle finnas ord till tusendetal,
-men v�gen till honom var m�dosam och �fventyrlig. Den gick �fver
-flickors n�lsuddar, �fver m�nners sv�rds�gg och hjeltars stridsyxor.
-Icke desto mindre besluter han att antr�da f�rden. Utrustad med skor,
-skjorta och handskar af jern samt en jernst�ng ger han sig �stad och
-kommer lyckligt fram till sitt m�l. Wipunen hade redan hvilat s�
-l�nge i jorden, att en tjock skog v�xte �fver hans graf. W�in�m�inen
-f�ller skogen och drifver sin jernst�ng in i Wipunens mun, som genast
-vaknar ur sin s�mn och, efter ett misslyckadt f�rs�k att afbita
-st�ren, uppslukar W�in�m�inen. I Wipunens mage anordnar W�in�m�inen
-af sin skjorta en smidja, g�r bl�sb�lg af skjortans �rmar, nyttjar
-sina kn�n som st�d, armb�garna som hamrar och lillfingren som t�nger;
-smider s� med den styrka, att Wipunen r�kar i v�nda och n�d. Han
-s�ker med en trolls�ng befria sig fr�n sin obehagliga g�st; men d�
-W�in�m�inen icke viker, utan tv�rtom hotar att f�r alltid qvarstadna
-der han �r och der det �r honom godt att vara, n�dgas Wipunen omsider
-�ppna sitt ordf�rr�d. Han sjunger dagar och n�tter. Sol, M�ne och
-Karlavagn stadna f�r att lyssna till hans s�ng; haf och floder h�ra
-upp att svalla. Rikligen f�rsedd med ord �terv�nder W�in�m�inen hem
-och full�ndar sin nya b�t. -- Dermed begifver han sig nu till Pohjola
-f�r att fria till den fagra flickan. N�r han seglade p� n�got afst�nd
-fr�n den udde, hvarest Ilmarinen hade sin g�rd, s�g dennes syster
-Annikki, som stod vid stranden och sk�ljde byke, n�got bl�tt skymta
-ute p� fj�rden. Hon eftersinnar, hvad det m�nde vara, gissar �n p�
-ett, �n p� ett annat, faller slutligen p� den tanken, att det kunde
-vara W�in�m�inens farkost, och �nskar, att den m�tte komma till
-stranden. S� skedde �fven. Annikki sp�rjer W�in�m�inen om anledningen
-till hans resa. W�in�m�inen s�ker i b�rjan h�lla sina afsigter dolda,
-men n�dgas slutligen yppa verkliga f�rh�llandet. Straxt afbryter Anni
-sitt g�rom�l och hastar att underr�tta sin broder om W�in�m�inens
-upps�t att bem�ktiga sig den vidt frejdade flickan, f�r hvars skull
-Ilmarinen redan gjort s� stora uppoffringar. I en hast g�r sig smeden
-resf�rdig och beger sig landv�gen till Pohjola, rikligt f�rsedd med
-silfver och guld. W�in�m�inen och Ilmarinen anl�nda p� samma g�ng
-till Pohjola. D� man h�r ser dem nalkas, och Pohjolas v�rdinna genast
-anar, i hvilken afsigt de komma, s�ker hon �fvertala sin dotter att,
-med �sidos�ttande af Ilmarinens ungdomliga behag, taga den f�rm�gne
-W�in�m�inen till sin make. Men flickan f�rbeh�ller sig att, enligt
-hvad f�rut varit bruket i Pohjola, f� sjelf best�mma sitt val och
-s�ger sig vara b�jd f�r den, som hopsmidt Sampo. W�in�m�inen
-hinner i stugan f�rr�n Ilmarinen, han andrager sitt �rende och f�r
-afslag. -- Derefter tr�der Ilmarinen in och fr�gar utan omsvep, om
-den m�, till hvilken han s� l�nge hade friat, �nnu icke vore beredd
-att f�lja honom. Modren s�ger henne vara redobogen, men f�rel�gger
-honom f�rst trenne v�rf: att pl�ja en af ormar uppfylld �ker, tygla
-vargar och bj�rnar, samt f�nga en g�dda i Tuonelas elf utan n�gra
-fisk-redskap. Ilmarinen utf�r lyckligt dessa bragder, och f�r sedan
-af Pohjolas v�rdinna hennes dotter till sin "lifstids maka." Men den
-gamle W�in�m�inen �terv�nder hem med bedr�fvadt sinne och ger �t
-andra det r�d, att alldrig fria i t�fling med smeden Ilmarinen.
-
-Ehuru namnen Antero och Annikki (Anders och Anna) i den 10:de och
-11:te runan samt dessutom ett och annat st�lle i Wipunens besv�rjelse
-�ro af christligt ursprung, s� hafva dessa runor likv�l i det hela
-en hednisk charakter. Id�n om de d�das uppv�ckande, som i den
-10:de runan f�rekommer, h�r i sjelfva verket till de ur�ldsta, som
-menskligheten frambragt, och synes i synnerhet hafva gjort sig
-g�llande hos nordliga folkslag. I allm�nhet synes man hafva trott,
-att de d�da kunde uppv�ckas genom besv�rjelser. Men detta medel kunde
-den trollvise W�in�m�inen icke begagna, emedan han nu var ordfattig
-och just hade kommit till Wipunen f�r att f�rskaffa sig nya f�rr�der.
-S�ledes brokar han endast sin armkraft f�r att v�cka den slumrande,
-och det �r sannolikt icke blott f�r att pl�ga, utan fastmer f�r att
-upplifva Wipunen, som W�in�m�inen b�rjar smida i hans mage.
-
-I 11:te och 12:te runan har l�saren f�r andra g�ngen gjort bekantskap
-med Ilmarinen. Han framtr�der h�r s�som en of�rskr�ckt hjelte,
-redobogen att utf�ra de fruktansv�rda v�rf, Pohjolas v�rdinna �l�gger
-honom. Annars skildras han blott s�som en fyndig smed och hans
-f�rn�msta verk �r det underbara Sampo. I runan II: 18-185 och V:
-220-224 s�ges han hafva "smidt p� himmel", men detta torde vara ett
-af de Orientaliska uttryck, hvaraf den Finska po�sien �fverfl�dar.
-Det h�r p� anf�rda st�llen till saken att upph�ja Ilmarinens f�rm�ga
-s�som smed. Men n�r den Finska s�ngm�n vill prisa sitt f�rem�l, s� �r
-hon alldrig karg p� ber�m, likasom hon ej heller l�ter tadel tryta,
-d� s�dant �r af n�den. I W�in�l� glimmar allt af silfver och guld;
-i Pohjola finnas endast vargar, bj�rnar, etter-ormar, nidingar,
-afskyv�rda trollm�n m.m. Dessutom m�ste man h�r taga i betraktande,
-att i den Finska po�sien allt framtr�der i concret form, i lefvande
-gestalt. Att Ilmarinen �r en "skicklig smed" (r. II: 181), -- ett
-s�dant uttryck ljuder i och f�r sig matt f�r ett Finskt �ra; men n�r
-dertill kommer, att han "smidt p� himlalocket, utan att hvarken sp�r
-af hammare eller m�rken efter t�nger �ro synliga", d� f�rst begriper
-man, att hans skicklighet var stor, utan att likv�l n�gon bland
-folket t�nker h�rvid, att Ilmarinen deltagit i skapelse-acten.
-
-
-
-4. Ilmarinens br�llop. (R. XIII-XVI.)
-
-
-Nu b�rjar man tillreda br�llop i Pohjola. F�rst afskaffas en oxe,
-s� stor, att inom Rysslands, Finlands och Sveriges landam�ren icke
-fanns den man, som hade kunnat f�lla oxen. Sedan man �fverallt, ja
-till och med i Tuonela s�kt men ej funnit dess baneman, uppstiger
-slutligen ur hafvet en liten k�mpe, som d�dar det oerh�rda djuret.
-Derp� brygger man �l, men vill ej f� det att j�sa. En ekorre och en
-m�rd utskickas f�r att anskaffa j�snings�mne, men �let b�rjar ej att
-j�sa, f�rr�n _mehil�inen_ flyger �nda bortom nio haf och derifr�n
-hemtar honung. �let j�ser nu med styrka och hotar s�nderbryta
-alla k�rlets band och utsparka dess botten, om man icke anskaffar
-en skicklig s�ngare. D� s�nder v�rdinnan sin tr�linna att bjuda
-br�llopsg�ster, med befallning, att hon �fven skall bjuda fattiga och
-usla, blinda, lytta och lama. W�in�m�inen skulle bjudas till s�ngare,
-men den ob�ndige Lemmink�inen lemnas objuden. -- Pohjolas v�rdinna
-h�r ett gny fr�n t�get, hon kastar sin blick �t vester och ser en
-stor skara br�llopsg�ster vara i ant�g. Midt i skaran �ker m�gen.
-Pohjolas v�rdinna v�lkomnar honom, f�r honom i stugan och beundrar
-hans vackra, ljusa �gon. Festen b�rjas och W�in�m�inen sk�ter s�ngens
-v�rf. -- N�r br�llopet nalkas sitt slut, erinrar Pohjolas v�rdinna
-sin dotter om skilsmessan ifr�n hemmet och f�rebr�r henne att s�
-l�ttsinnigt hafva �fvergifvit sina f�r�ldrars boning. D� stiger t�ren
-i flickans �ga, och hon s�ger sig icke skiljas med gl�dje ur det
-gyllne hemmet; hennes sinne �r "som en dunkel natt om h�sten, som en
-mulen dag om vintern." Modren s�ker nu tr�sta henne med tanken p� den
-st�tliga maken ooh det nya, herrliga hemmet. Derefter p�minner hon
-sin dotter om alla de pligter, hon i sin nya st�llning skall s�ka
-att uppfylla, och varnar jemv�l Ilmarinen att med l�mpa och klokhet
-behandla sin hustru. Slutligen tackar bruden sin moder, som v�rdat
-hennes barndom, tackar g�rdens husfolk och alla barndomsv�nner,
-s�tter sig i Ilmarinens sl�de och reser bedr�fvad bort till sitt nya
-hem. -- Ilmarinens moder emottager sin sv�rdotter med gl�dje. Ett
-g�stabud tillreder, hvarvid W�in�m�inen �ter f�gnar g�sterna med s�ng.
-
-D� bruket att sjunga vid br�llop blott synes hafva �gt rum i de
-�stra delarna af landet, s� �r det troligt, att denna pl�gsed �r ett
-l�n ifr�n Ryssland, hvarest samma bruk �nnu i dag skall fortlefva.
-Men om sjelfva id�n �fven �r utifr�n l�nad, s� �ro i alla fall de
-i Finland g�ngse s�nger rena skapelser af den Finska s�ngm�n. De i
-Kalevala intagna br�llops-s�nger r�ja likv�l mycket af en sednare
-tids bildning, och Pohjola skildras h�r p� ett s�tt, som �r alldeles
-of�renligt med den ursprungliga f�rest�llningen derom.
-
-
-
-5. Lemmink�inens br�llopsf�rd. (R. XVII-XVIII).
-
-
-D� Lemmink�inen f�rnam, att man firade br�llop i Pohjola, besl�t
-han att objuden fara till g�stabudet. Han ber modren framl�gga mat,
-elda badstugan och gifva honom hans fordna stridsrustning. Modren
-s�ker afr�da sin son ifr�n denna f�rd, f�rest�llande honom de m�nga
-faror, som m�ta s� v�l p� v�gen, som i sjelfva Pohjola, om han
-�ndtligen skulle komma fram. Lemmink�inen l�ter icke afskr�cka sig;
-han tager sitt goda sv�rd och sin snabba b�ge, ger sig � f�rde,
-undslipper lyckligt alla faror och kommer s� till Pohjolas stugor.
-H�r var br�llopet redan firadt. Lemmink�inen yttrar sin f�rtrytelse
-der�fver, att han icke blifvit bjuden till br�llopet, och befaller,
-att man skall brygga �l p� nytt och slagta en oxe till hans
-undf�gnande. Louhi skickar sin tr�linna att tillreda mat och hemta
-�l �t Lemmink�inen. Den onda tr�linnan kokar en soppa p� fiskhufvun,
-rofstr�ngar m.m.; i �let l�gger hon etter-ormar och �dlor. F�ga
-n�jd med denna v�lf�gnad, beg�r Lemmink�inen �l f�r betalning af
-Pohjolas v�rd. F�rgrymmad �fver en s�dan skymf, s�ker denne genom
-hexerier f�rg�ra Lempi-sonen; men d� detta icke lyckas, utmanar
-han honom p� envig. I f�rsta hugget skar Lemmink�inen hufvudet af
-Pohjolas v�rd och bragte derefter of�rd �fver Pohja-folket, men
-Louhi manade fram nya hjeltar att f�rf�lja den flyende Lemmink�inen.
--- Hemkommen f�rt�ljer Lemmink�inen f�r sin moder med bedr�fvelse
-h�ndelsen i Pohjola och fr�gar af henne, hvar han kunde finna en
-s�ker tillflyktsort. Sedan modren aftvingat Lemmink�inen den ed,
-att alldrig mera f�rdas i �rlig, s�nder hon honom till en holme,
-der �fven hans fader h�llit sig f�rdold. Lemmink�inen blir med
-v�lvilja emottagen af holmens jungfrur och tillbringar alt sin tid
-i deras samqv�m. Men d� han en morgon skall g� f�r att helsa p� en
-af jungfrurna, blir han varse, att p� hela holmen icke fanns den
-man, som ej slipade sitt sv�rd till men f�r hans hufvud. Utan att
-ens hinna omfamna sina �lskarinnor, hastar Lemmink�inen p� flykten.
-Kommen till stranden ser han sin b�t vara f�rbr�nd till aska; han
-timrar i hast en ny, s�tter sig i b�tens bakstam och afseglar fr�n
-holmen, bedr�fvad �fver skilsmessan ifr�n de sk�na. Efter tre dagars
-segling l�gger han i land vid en klippig holme. H�r b�rjar b�ten
-beklaga sig �fver sitt olycks�de att alldrig mera komma ut i �rlig.
-
-Gripen af b�tens klagan besluter Lemmink�inen att tv�rtemot sin ed
-gifva sig p� h�rnadst�g. Han tager Tiera till vapenbroder och seglar
-ut p� Pohjolas haf. Pohjolas v�rdinna s�nder en frost, s� h�ftig, att
-b�ten fryser fast ute p� hafvet. Lemmink�inen n�dgas lemna b�ten och
-undkommer sjelf med m�da. Derp� ger han sig att vandra i skog och
-�demark, hvarest hogkomsten af hemmet, af hans s�rjande moder och
-ljufva ungdomsdagar l�gger sig djupt upp� hans sinne.
-
-Uti denna episod och s�rdeles i 17:de runan framtr�der den Finska
-hjelte-kraften i en ovanlig gestalt. Som bekant �r, �lskade
-fornfinnarne hos sina heroer mera andens �n armens kraft. Om �fven
-den sednare egenskapen ans�gs n�dv�ndig hos en frejdad man, s�
-best�mdes dock alltid hans verkliga storhet efter m�ttet af hans
-andliga f�rm�ga -- hans vishet, och en med andans vapen f�rv�rfvad
-seger skattades vida h�gre �n den, som blifvit tillk�mpad med
-sv�rdet. �fven i dessa runor utf�r Lemmink�inen -- h�r vanligen
-Ahti [Ahti (eller Ahto) �r �fven namnet p� hafvets gud] ben�mnd --
-de flesta bragder genom sin trollkonst, och griper icke f�rr till
-sv�rdet, �n han af Pohjolas v�rd blifvit manad till strids; men hans
-hela beteende r�jer dock ett mod och en of�rskr�ckthet, som l�ter
-f�rmoda, att Finnarne redan i forntiden varit mera hemmastadde i
-vapenbragder, �n man velat medgifva.
-
-
-
-6. Ilmarinen f�rlorar sin hustru. (R. XIX-XX.)
-
-
-Kullervo hette en son af Kaleva, som blott tre n�tter gammal s�ndrade
-sin lindas bindlar. Han f�rdes till Karelen och s�ldes �t smeden
-Ilmarinen f�r n�gra lumpna redskap. Straxt den f�rsta dagen beg�rde
-han arbete af sitt v�rdsfolk. Man hade honom att v�rda ett barn.
-Kullervo d�dade barnet och uppbr�nde vaggan. S�nd den andra dagen
-att f�lla en svedja, f�rtrollade han marken att ej n�gonsin blifva
-skogbev�xt, ej heller frambringa s�d. Hvad helst man honom p�lade,
-utf�rde han det alltid tv�rtemot befallning. P� sjette dagen af sin
-tjenstetid skickas han att valla boskap. V�rdinnan bakar �t honom
-till v�gkost ett br�d och g�mmer deri en sten. N�r Kullervo skall
-sk�ra br�det, tar hans knif i stenen. Han besluter att h�mnas,
-f�rst�r Hjorden och �terv�nder hem med vargar och bj�rnar, hvilka
-sarga v�rdinnan till d�ds. Derefter beger sig Kullervo till krig; --
-men Ilmarinen begr�ter n�tter och dagar sin f�rlorade hustru, och
-faller slutligen p� den tanken att af silfver och guld bilda en ny.
-Bruden blir sk�n att sk�da; men Ilmarinen kan icke f�rl�na henne
-ordet, och d� han tager den guldsmidda m�n bredvid sig till natten,
-m�rker han, �tt dess gyllne sida sprider kyla. Han sk�nker bruden
-�t den gamle W�in�m�inen till "ev�rdelig maka." Men n�r W�in�m�inen
-�fven hvilat en natt vid hennes sida, ger han �t kommande sl�gter det
-r�d att alldrig t�nka p� en brud af silfver och guld; ty, s�ger han,
-
-    Kyla sprider r�da guldet,
-    Kyla sprider hvita Silfret,
-    Lagom varm var ena sidan,
-    Den i ylle-t�cket svepta,
-    Men till is den ville stelna,
-    Som var v�nd �t unga jungfrun.
-
-Derefter g�r Ilmarinen �ter en f�rd till Pohjola f�r alt fria till
-en yngre syster, men n�dgas �terv�nda hem med of�rr�ttade �render.
-W�in�m�inen sp�rjer honom vid �terkomsten om tillst�ndet i Pohjola.
-Ilmarinen genm�ler:
-
-    L�tt i Pohja �r att lefva,
-    D� i Pohja Sampo finnes;
-    Der �r pl�jning, der �r s�ning,
-    Der �r all slags v�xt och gr�da,
-    Der, just der en evig lycka.
-
-�fvers�ttaren har redan tillf�rene vid n�got tillf�lle anm�rkt den
-�fverensst�mmelse, som �ger rum emellan den 20:de runan i Kalevala
-och en Esthnisk folks�ng, som finnes �fversatt bland "Herders
-Stimmen der V�lker in Liedern", samt tillika angifvit de sk�l,
-som v�llat uppkomsten af en vid f�rsta anblicken s� ovanlig id�.
-Pohjola var nemligen den enda ort, derifr�n Kalevalas innev�nare
-valde sig hustrur. Men d� Ilmarinen efter olyckan med sin f�rsta maka
-f�rlorat allt hopp att vidare r�na n�gon framg�ng p� detta h�ll,
-faller det sig icke orimligt, att Sampos m�stare g�r ett f�rs�k att
-dana en m� af silfver och guld. -- F�r �frigt l�nder ifr�gavarande
-�fverensst�mmelse till bevis p� runans �lder, emedan den sannolikt
-uppkommit p� en tid, d� Finnar och Esthar �nnu utgjorde ett och samma
-folk.
-
-Arhippa, den st�rsta nu lefvande s�ngare i Ryska Karelen, l�ter
-Ilmarinen efter f�rlusten af sin f�rsta hustru ej mera f�retaga sig
-en ny friar-f�rd till Pohjola. Han slutar 20:de runan med W�in�m�inens
-r�d till kommande sl�gter, och combinerar icke denna runa med den
-21:sta, utan f�renar, s�som f�rut �r anm�rkt, den 5:te och den
-21:sta s�ngen med hvarandra. Skulle man i en framtid anse sk�ligt
-att �terf�rena dessa runor och bringa Sampo-cykeln i ett fortg�ende
-sammanhang, s� b�ra w. 203-224 i 20:de runan substitueras i st�lle
-f�r vv. 337-350 i den 5:te; ty endast s�lunda sluta sig dessa runor
-naturligen till hvarandra.
-
-
-
-9. Pohjola f�rlorar Sampo. F�ljderna af denna f�rlust. (R. XXI-XXVII.)
-
-
-D� W�in�m�inen h�rde, hurudan v�lmakt Sampos �gande hade beredt
-Pohjolas folk, f�reslog han f�r Ilmarinen, att de skulle fara till
-Pohjola och bem�ktiga sig detta medel f�r lycka och v�lst�nd.
-Ilmarinen yttrar farh�gor i afseende � framg�ngen af ett s�dant
-f�retag, alldenstund Sampo var v�l f�rvarad inom Pohjolas
-koppar-berg. Men W�in�m�inen l�ter icke afskr�cka sig. Han anmodar
-Ilmarinen att smida sig ett sv�rd, Pohjas s�ner till skr�ck. N�r
-klingan var f�rdig, fann W�in�m�inen, att den i allo anstod en
-hjelte. Sedan �fven Ilmarinen kl�dt sig i stridsrustning, g� br�derna
-att s�ka sig h�st, men h�ra under v�gen W�in�s b�t jemra och beklaga
-sig �fver sitt miss�de att alldrig foras ut i �rlig. D� f�resl�r
-W�in�m�inen, att Pohjola-f�rden skall g�ras sj�ledes. Ogerna g�r
-Ilmarinen in p� f�rslaget, emedan han anser en sj�resa vara f�renad
-med st�rre faror och besv�rligheter. W�in�m�inen sjunger b�ten ut
-p� b�ljan, qv�der den full med menniskor, unga och gamla, m�n och
-qvinnor, ordnar dem till rodd och s�tter sig sjelf vid styret. Under
-f�rden antr�ffas Lemmink�inen; han s�llar sig till de �friga. -- Man
-f�rdas vidare, men under f�rden utf�r "eldforssen" fastnar b�ten vid
-en oerh�rd g�ddas skuldror. W�in�m�inen d�dar g�ddan och kommer vid
-betraktandet af dess t�nder p� uppfinningen af kantele. Sedan den var
-f�rdig, l�ter W�in�m�inen allt folk spela derp�, men ingen f�rstod
-att derur framlocka r�tta toner. Slutligen sl�r W�in�m�inen sjelf p�
-harpans str�ngar, och det fanns ej ett lefvande v�sen, som icke kom
-att lyssna till de underbara ljuden. W�in�m�inen sjelf h�nf�res af
-tonernas makt; t�rar, stora som tranb�r, rulla utf�r hans kinder. --
-Vid de tre hjeltarnas ankomst till Pohjola sp�rjer v�rdinnan, hvad
-nytt de hafva att t�lja. W�in�m�inen s�ger utan omsvep, att de kommit
-f�r att dela Sampo med henne, men Pohjolas v�rdinna yttrat h�rvid:
-
-    Hermelinen kan ej delas,
-    Ekorn �r �t tre f�r ringa.
-
-W�in�m�inen sprider nu en djup s�mn �fver Pohjolas befolkning.
-Derefter begifva sig hjeltarna att borttaga Sampo. Genom W�in�m�inens
-s�ng och Ilmarinens konst �ppnas den igenrostade porten till borgen,
-hvarest Sampo f�rvarades. Man borttager Sampo, f�r den i b�ten och
-antr�der �terf�rden. Efter trenne dagars resa ser man redan egna
-portar glimma. D� begynner W�in�m�inen att sjunga. En trana i Pohjola
-f�rnimmer s�ngen. �fverraskad af ljudet ger hon ett anskri, hvaraf
-hela Pohjola vaknar. Louhi g�r att efterse Sampo och finner den vara
-bortr�fvad. Hon anropar Ukko att uppv�cka en storm, som f�rhindrar
-W�in�m�inens f�rd. Ukko h�r hennes b�n och s�nder en stormvind,
-som uppr�r hafvet och till och med bortf�r kantele. Medan stormen
-fortfar, b�rjar Ilmarinen yttra klagan der�fver, att han gifvit sig
-ut p� det os�kra hafvet; men W�in�m�inen s�ger med lugn:
-
-    T�rar hjelpa ej ur n�den,
-    Jemmern ej fr�n onda dagar.
-
-Lemmink�inen yttrar hvarken gl�dje eller sorg; han blott reder
-sqv�ttbord till b�ten. Emellertid utrustar Pohjolas v�rdinna ett
-fartyg f�r att dermed f�rf�lja W�in�m�inen. D� det b�rjar nalkas,
-skapar W�in�m�inen ett stengrund, hvaremot Pohjas b�t s�nderkrossas.
-Louhi f�rvandlar sig till en �rn, tager alla m�nner under sina vingar
-och flyger upp p� masten af W�in�m�inens b�t, hvilken dervid h�ll p�
-att kullstjelpas. Derp� hugger hon tag i Sampo och bem�dar sig att
-f� den ifr�n b�ten. F�rg�fves s�ka Ilmarinen och Lemmink�inen med
-sv�rdet afb�ja hennes upps�t. W�in�m�inen drager icke sitt sv�rd; med
-blotta styr-�ran utdelar han s� v�ldiga hugg, att m�nnerna dimpa i
-hafvet och Louhi sjelf, efter att hafva f�rlorat alla sina fingrar,
-med undantag af ett lill-finger, lik en af pilen tr�ffad fogel
-faller i b�ten. Med det qvarblifna lill-fingret lyckas det henne
-likv�l att vr�ka Sampo i hafvet och f� den i bitar. En del af Sampos
-stycken nedsj�nk i hafsbottnen, -- af dem fick Ahti sina skatter; en
-ringa del f�rdes af stormen till hafs-stranden, -- deraf v�lmakt i
-Kalevala; men Pohjolas v�rdinna fick endast locket, --
-
-    Derf�r �r i Pohja jemmer
-    Och ett br�dl�st lif i Lappland.
-
-W�in�m�inen hopsamlar de stycken af Sampo, som stormen drifvit till
-stranden, gifver dem �t Sampsa Pellervoinen och ber honom befr�da
-marken. Sampsa uts�r skiljaktiga fr�slag, och nu uppv�xa alla slags
-tr�d, med undantag af eken, som icke vill frodas. Men d� den omsider
-f�s att skjuta skott, h�jer den sin krona �nda upp till skyarna,
-hindrar dem i deras lopp och undanskymmer sol och m�ne med sina
-grenar. Man besluter att f�lla eken; men det fanns ingen k�mpe, som
-hade f�rm�tt nedhugga den. Slutligen uppsteg en qvarters-h�g k�mpe
-fr�n hafvet och nedh�gg "Guda-tr�det." Derefter full�ndas s�dden och
-allt frodas f�rtr�ffligt. Men Louhi, afundsjuk �fver den v�lmakt,
-som herrskade i Kalevala, hotar att tillintetg�ra W�in�m�inens �dla
-verk. -- Hon framf�der sjukdomar och s�nder dem att pl�ga Kalevalas
-folk; men W�in�m�inen f�rjagar dem till Kipuvuori. -- Derefter
-trollar hon sol och m�ne in i Pohjolas h�lleberg. W�in�m�inen och
-Ilmarinen uppstiga p� det �fversta himlahvalfvet f�r att unders�ka,
-hvad som kunde undamskymma solens och m�nens ljus. [Det som nu f�ljer,
-tyckes, allt intill 27:de runan, ej h�ra till Kalevala.] Dit komne
-f�retaga de sig att sl� upp eld. En jungfru uppe i molnet skall
-vagga gnistorna (till l�ga?), men genom hennes oaktsamhet faller en
-gnista p� jorden. Br�derna begifva sig att upps�ka den; de tr�ffa p�
-v�gen en qvinna, som s�ger sig vara den �ldsta bland qvinnor. Hon
-ber�ttar, att gnistan tillfogat stora olyckor p� jorden och omsider
-genom f�rtrollning kommit i Aluej�rvi, samt der blifvit uppslukad
-af en abborre, abborren af en sik, siken af en lax och laxen af en
-g�dda. W�in�m�inen l�ter i hast tillreda en not, och dermed uppf�ngas
-g�ddan; men d� den blir klufven, kommer elden �ter l�s, anst�ller stora
-f�r�delser och skadar sjelfva Ilmarinen, som dock botar sig medelst en
-besv�rjelse. -- Emellertid fortfara sol och m�ne att vara osynliga.
-W�in�m�inen tr�der till Ilmarinens smidja och ber honom smida dem af
-silfver och guld. Ilmarinen l�gger straxt hand vid verket, och d� de
-�ro f�rdiga, b�ra br�derna dem upp p� f�stet; men de sprida ej ljus.
-Nu besluter W�in�m�inen att begifva sig till Pohjola, f�r att f� veta,
-hvart man bragt solen och m�nen. Han kommer bland Pohjas bev�pnade
-hjeltar och fr�gar trotsigt, hvart sol och m�ne f�rsvunnit. Man svarar,
-att de blifvit inneslutna i ett berg, och i all evighet icke skola
-komma derur. W�in�m�inen utmanar Pohjolas m�n till strid. Klingorna
-m�tas; W�in�m�inens �r en h�rsmon l�ngre. Honom tillkom s�ledes det
-f�rsta hugget. "S�som rofstr�ngar skalar W�in�m�inen hufvuden af Pohjas
-s�ner." Derp� g�r han att befria sol och m�ne ur sitt f�ngelse, men
-slipper icke in i klippe-borgen. Han �terv�nder hem och her Ilmarinen
-smida sig s�dana redskap, som bana v�gen till berget. Medan Ilmarinen
-�r sysselsatt dermed, kommer Louhi i skepnaden af en l�rka till
-smidjan, s�tter sig vid gluggen och fr�gar, hvad Ilmarinen smidde.
-"Halsring �t Pohjolas v�rdinna", var svaret. Best�rt flyger Louhi
-hem, bringar sol och m�ne p� f�stet, flyger s� i dufvo-skepnad till
-Ilmarinens smidja och ger honom den underr�ttelse, att sol och m�ne
-�ter stigit p� f�stet. Ilmarinen bringar budskapet till W�in�m�inen,
-som v�lkomnar de l�nge saknade med f�ljande helsning:
-
-    "Hell dig m�ne, att du lyser,
-    Att ditt anlete du visar,
-    Hell dig gyllne dag, som randas,
-    Hell dig sol, som �ter uppg�r!
-
-    Du guldm�ne slapp ur stenen,
-    Sk�na sol, du steg ur klippan;
-    S�som gyllne g�k du uppsteg,
-    H�jde dig som silfver-dufva.
-    S� du m� hvar morgon stiga
-    �fven efter denna dagen,
-    Och hvar g�ng, d� hit du kommer,
-    M� du ymnig helsa bringa,
-    Hopa h�fvor upp� h�fvor,
-    F�ra lycka till v�r metkrok,
-    Hemta f�ngst �t v�ra fingrar.
-
-    Vandra nu din v�g med helsa,
-    L�gg din bana frisk till rygga,
-    G�r din b�ge sk�n och vacker,
-    G� om aftonen till hvila."
-
-Med denna herrliga sols�ng �ndas Kalevala, om man med detta namn
-betecknar _samtliga de s�nger, som skildra det f�rh�llande, hvari
-Kalevala och Pohjola st� till hvarandra._ Detta f�rh�llande �r
-till det mesta fiendtligt, det �r, om man s� vill, en ljusets strid
-med m�rkret. V�l skimrar �fver Pohjolas dunkla himmel ett ljus,
-som f�rherrligar de dystra f�rem�len i denna vederstyggliga nejd och
-stiftar f�rsoning emellan Kalevalas s�ner och Pohjolas folk; men
-sedan detta ljus f�rsvunnit, s� �r Pohjola ett hem blott f�r leda
-troll, afskyv�rda nidingar, m.m. Louhi st�r i spetsen f�r detta
-vidriga sl�gte. Hon s�ker med trolldomens giftiga medel samka f�rderf
-�fver Kalevala. W�in�m�inen beh�fver all sin vishet f�r att afv�rja
-hennes st�mplingar. Striden �r l�nge oviss, men �ndas dock slutligen
-med W�in�m�inens seger �fver Louhi, Kalevalas �fver Pohjola, ljusets
-�fver m�rkret.
-
-Man har varit af stridiga meningar, huru striden emellan Kalevala
-och Pohjola vore att betraktas; antingen s�som historisk, grundad
-p� verkliga tilldragelser, eller s�som mythiskt-ethisk och, i detta
-fall, en strid emellan fiendtliga principer, representerade af
-W�in�m�inen � ena sidan och Louhi � den andra. -- Den f�rra �sigten
-kan lika litet bevisas som vederl�ggas, och den sednare �r s� vida
-falsk, som den f�r mythen antager en ethisk grund. Ifr�gavarande
-strid, som n�stan uteslutande hv�lfver sig kring Sampo, afser
-p�tagligen yttre v�lst�nd. Detta bevisar redan Sampos bildande af
-en svanfj�der, ett ullstr�, ett kornfr� och en sl�ndas bitar. N�gra
-s�ngare till�gga �nnu ko-mj�lk. H�raf synes, att de �mnen, af hvilka
-Sampo bildades, �ro tagna ifr�n f�rem�l, som f�r Finnarnes yttre
-v�lst�nd voro af vigt och v�rde. Sedan Sampo var hopsmidd, s�ges den
-i dagens gryning hafva malat en l�r att �tas hemma, en annan att
-s�ljas och en tredje att f�rvaras, och i 20:de runan f�rt�ljes, att
-genom Sampos besittning tillv�gabragtes pl�jning, s�ning, all slags
-v�xt och en evinnerlig lycka. N�r Sampo blef s�ndersplittrad p�
-Pohjolas haf, s� f�rvandlades de stycken, hvilka nedsj�nko i hafvet,
-till Ahti-gudens skatter, de �ter, som af stormen drefvos till
-stranden, �stadkommo der en utomordentlig fruktbarhet. Deremot s�ges
-el�nde och ett br�dl�st lif hafva drabbat Pohjola genom f�rlusten af
-Sampo. Louhi s�ker h�mnas denna f�rlust, och hennes st�mplingar
-g� �fverhufvud ut p� att ber�fva Kalevala dess genom Sampo vunna
-v�lmakt. Med f� ord allt hvad runorna f�rt�lja om Sampo, afser endast
-det _yttre goda_.
-
-D:r L�nnrot har framkastat den gissning, att Sampo vore Bjarmernas
-Jumala-bild. Pohjola vore d� Bjarmaland, och Guda-bildens dervaro
-skulle v�llat rikedomen i detta sagans land. Denna hypothes har icke
-blifvit godk�nd af den historiska kritiken, och mythen ger allsingen
-anledning till en s�dan f�rmodan. Sampo �r, enligt Finnarnes mythiska
-f�rest�llning derom, ett magiskt medel -- en talisman, och spelar i
-denna egenskap en vigtig role i den Finska Mythologien. Finnarne hade,
-allt intill Christendomens inf�rande, i sin religi�sa utveckling icke
-hunnit vida �fver Magiens st�ndpunkt. V�l framskymtar i runorna h�r och
-der en skugglik Guda-gestalt, men Gudarnes makt �fver menniskan �r s�
-ringa erk�nd, att de, i st�lle f�r att anropas, vanligen endast
-besv�rjas och begagnas af menniskan s�som medel f�r hennes enskilda
-�nskningar och �ndam�l. Hon har �nnu icke kommit till insigt af sitt
-beroende af n�got h�gre v�sen. S�ledes frambringar hon sjelf medlet f�r
-sin lycka och v�lg�ng. Visst ligger uti mythen om Sampo uttryckt, att
-menniskan icke omedelbart beherrskar naturen; -- deri visar sig ett
-erk�nnande af n�got objectivt, men detta �r ej uppfattadt s�som ett
-�fver menniskan upph�jdt v�sen, utan som ett af henne sjelf frambragt
-yttre ting. Sampo �r s�ledes ett foster af magisk cultur, men utg�r
-tillika ett vigtigt moment i magiens utveckling till Gudal�ra. -- En
-mera utvecklad framst�llning af �mnet h�r icke till detta forum.
-
-I de fem �terst�ende S�nger skildras olikartade �mnen. I 28:de
-runan f�ngar W�in�m�inen en bj�rn, och i den 29:de bildar han en ny
-kantele. Runorna 30-31 hafva till �mne en strid emellan W�in�m�inen
-och Joukahainen, som slutas p� det s�tt, att Joukahainen m�ste
-lofva sin enda syster till hustru �t W�in�m�inen. Men flickan "g�r
-hellre i hafvet" f�r att der vara "en syster �t siken", �n hon blir
-den �ldriges v�rn. I 32:dra runan skildras Fr�lsarens f�delse och den
-gamle W�in�m�inens h�danf�rd.
-
-Denna runa utg�r en del af ett st�rre epos, som besjunger Fr�lsarens
-f�delse och seger �fver den Finska Hedendomen. Detta epos f�rekommer
-utf�rligare, ehuru ej i sin helhet, uti 3:dje delen af Kanteletar.
-
-Det var �fvers�ttarens ursprungliga afsigt, att i f�retalet �fven
-lemna en allm�n �fversigt af den Finska Gudal�rans natur; men emedan
-en s�dan framst�llning, om den icke utg�r ett torrt register, skulle
-leda till alltf�r stor vidlyftighet, s� m�ste den af s�dan anledning
-uteblifva. -- M�ngen l�sare hade kanske �fven �nskat att h�r finna
-n�gra anm�rkningar ang�ende de m�jliga historiska f�rh�llanden, som
-ligga till grund f�r Kalevala; men det �r min of�rgripeliga tanke, att
-mythen �r en svag och oftast vilseledande stjerna f�r historien, och
-jag �lskar f�r �frigt icke att i mythen s�ka n�gon annan verklighet,
-�n mythens egen.
-
-Hvad nu sjelfva �fvers�ttningen [Det torde kanske icke vara
-�fverfl�digt att omn�mna, det b�rjan af 1:sta runan, hela 5:te,
-11:te, 15:de och 29:de samt en stor del af den 28:de redan
-tillf�rene blifvit af andra �fversatta, och med f� f�r�ndringar
-af mig begagnade.] betr�ffar, s� m� den g�lla f�r hvad den kan.
-Meningen har varit att p� en g�ng g�ra den s� trogen och s� ledig,
-som m�jligt. Der begge dessa syftem�l ej kunnat vinnas, har
-ordagrannheten blifvit �sidosatt, s� framt ingen s�rskild vigt
-legat i det enskildta uttrycket. S�dana skildringar, som i svensk
-dr�gt hade kunnat s�ra anst�ndigheten alltf�r mycket, hafva blifvit
-mildrade, och b�rjan af 25:te runan, som till sin natur �r s�dan, att
-den icke kan modifieras, �r alldeles utjemnad. Af samma anledning
-saknas i �fvers�ttningen den i 13:de runan n�gra g�nger f�rekommande
-versen: "molempihin reisihihin." Likv�l b�r anm�rkas, att den Finska
-s�nggudinnan �fverhufvud �r ytterst kysk och sedesam. -- �tskilliga
-parallela verser hafva, i brist p� synonymer i Svenskan, blifvit
-�sidosatta. N�gon g�ng har �fvers�ttaren �fven varit n�dsakad
-att f�r andemeningens skull utbyta en f�rest�llning emot en helt
-annan. S� t.ex. har ordet g�s, der det i originalet begagnas s�som
-ett ber�mmande epithet f�r flickor, blifvit �fversatt med dufva.
-Ytterst sparsamt �ro varianter (Varianterna �ro i �fvers. utm�rkta
-med *, och [ ] betecknar s�dana verser, som ej st� i sitt r�tta
-sammanhang.) begagnade, och bland dem finnes blott en enda, som ej
-�r af D:r L�nnrot angifven. Men att uppr�kna de sm�rre afvikelserna
-ifr�n originalet, skulle leda till det o�ndliga. De �ro ett malum
-necessarium vid hvarje �fvers�ttning, och om de i st�rre m�ngd skulle
-antr�ffas h�r, �n i �tskilliga andra versioner, s� b�r det �fven
-tagas i betraktande, att Finska och Svenska spr�ken �ro himmelsvidt
-skilda fr�n hvarandra. Ty f�r att ej tala om den olikhet, som �r en
-f�ljd af begge folkslagens ursprungligt olika f�rest�llningss�tt, s�
-har Svenskan redan f�r mycket utbildat sig inom reflexionens omr�de,
-f�r att ega ett naturspr�ks musikaliska harmoni. Reflexionen har det
-med sig, att den f�rvandlar spr�ket till ett aggregat af termer och
-utm�nstrar allt, hvad den ej kan fylla med sin egen injections-massa.
-Hvad ang�r det f�rst�ndet, huru vinden susar och l�rkan sjunger
-och b�cken sorlar? Det �r allt of�rnuftigt; deri ligger alls ingen
-tanke. Men just s�dant ang�r natur-po�sien, och hvad mera �r: den
-l�ter ur den ringaste sm�sak, ur en "g�rdsg�rdsst�r", en "vidja", en
-"vatten-ruska" ljuda en ton, som f�r tillf�llet f�rherrligar dessa
-och dylika hvardagsf�rem�l. S�dant f�rm� ej v�ra moderna spr�k. �fven
-f�r det musikaliska i alliterationen har v�r tid ingen smak, och i
-Kalevala finnas likv�l otaliga verser, hvilkas sk�nhet blott beror
-p� alliterationen. -- Vi hafva h�rigenom velat antyda, att m�nga
-brister i v�r �fvers�ttning ligga i sjelfva sakens natur. �nnu flere
-�ro troligen af �fvers�ttaren sjelf f�rv�llade. Men vi hoppas dock,
-att l�saren, af k�rlek till den Finska s�ngm�n, gerna �fverser det
-bristf�lliga i �fvers�ttningen.
-
-Helsingfors den 9 Junii 1841.
-
-M. A. Castr�n
-
-
-
-
-
-
-F�rsta Runan.
-
-
-    Nu mig g�res lust i h�gen,
-    I mitt hufvud bor en tanke,
-    Lust jag har att b�rja runor,
-    Laga mig till reds att sjunga.
-    Du min v�n, min gode broder,
-    �dle spr�k-kamrat, ej ofta
-    H�nder, att vi h�r f�renas,
-    B�rja samtal med hvarandra,
-    Har i dessa �de-trakter,
-    Dessa sorgsna nordanl�nder.
-    L�gg d� hand i hand och foga
-    Haka i den andra haken,
-    F�r att sjunga goda qv�den,
-    Fram de b�sta s�nger l�gga,
-    Att de �dle dem m� h�ra,
-    S�ngens v�nner dem f�rnimma
-    Bland den ungdom, nu h�r uppg�r,
-    Bland den skara, som h�r v�xer --
-    Dessa ord som g�fva f�ngna,
-    Dessa ljufva s�nger, tagna
-    Fr�n den gamle W�in�s b�lte,
-    Under Ilmarinens �ssja,
-    Ned fr�n Kaukomielis sv�rdsudd,
-    Joukahainens b�ges bane,
-    Fr�n det innersta af Pohja
-    Och fr�n Kalevalas moar.
-
-    Dessa sj�ng min fader fordom,
-    D� till yxan skaft han t�ljde,
-    Dessa l�rde mig min moder,
-    Qvad f�r mig min fostrarinna,
-    Under det hon vred sin sl�nda.
-    Bringade sin ten i rullning.
-
-    �nnu andra ord det finnes,
-    Dem jag f�ngat, dem jag l�rt mig,
-    Plockat upp vid v�gens sidor,
-    Dem jag brutit har fr�n ljungen,
-    Rifvit l�s fr�n skogens ruskor,
-    Fr�n de sp�da skotten dragit,
-    Under det jag gick att valla,
-    Gick som barn att vakta hjorden,
-    P� de honungsrika tufvor,
-    Upp� f�ltets gyllne kullar,
-    Efter Muurikki den svarta,
-    Den med fl�ckar m�rkta Kimmo.
-
-    Hundra ord jag hemtat d�dan,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga;
-    S�ngerna uti ett nystan,
-    I en bundt jag sammanhv�lfde,
-    Lade nystanet p� k�lken,
-    Bundten i min lilla sl�de.
-    L�nge har min s�ng i k�lden,
-    L�nge i det dolda varit;
-    Nu jag s�ngen vill ur kylan,
-    Visorna ur k�lden hemta
-    Hit till h�rnet af v�r jernb�nk,
-    Andan af den fasta plankan,
-    Under dessa sk�na sparrar,
-    Denna vidtber�mda tak�s,
-    Lossande mitt nystans �nda,
-    Knuten l�sande af bundten.
-
-    S� en vacker s�ng jag sjunger,
-    L�ter v�l en herrlig ljuda,
-    Sen jag r�gens k�rna njutit
-    Och med kornet mig f�rfriskat.
-    Om ej �l f�rhanden finnes,
-    Om ej spis�l mer �r �frigt,
-    Sjunger jag med torra l�ppar,
-    Drillar vid en droppe vatten,
-    Att den sk�na qv�llen �nda,
-    Aftonskymningen f�rjaga,
-    Kanske n�sta morgon m�ta,
-    N�sta gryning �n f�rljufva.
-
-              ----
-
-    S� jag h�rde fordom s�gas,
-    S� man s�ngen f�rr begynte:
-    En i sender kommer natten,
-    En i sender ljusnar dagen,
-    Ensam f�ddes W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige s�ngarn.
-
-    Kave Ukko, Nordens herre,
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    L�g uti sin moders sk�te,
-    Dvaldes der i tretti somrar
-    Och i vintrar lika m�nga.
-    Tyckte tiden l�ngsamt skrida.
-    K�nde ledsnad vid sin lefnad,
-    N�r han ej fick m�nen sk�da
-    Och ej solens ljus betrakta.
-
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "L�s o M�ne, Sol befria,
-    Och du Karlavagn ledsaga
-    Mannen fr�n ej k�nda d�rrar,
-    Genom obekanta leder,
-    Ifr�n dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala g�ngar.
-    Hjelpen mig att m�nen sk�da
-    Och att solens ljus betrakta,
-    L�ra karlavagnen k�nna,
-    Gl�dja mig af fria luften."
-
-    N�r ej M�nen honom l�ser,
-    Honom Solen ej befriar,
-    Sjelf han f�r sig ledet �ppnar
-    Med det ej ben�mnda fingret,
-    Sparkar upp den r�da porten
-    Med en t� p� venstra foten,
-    G�r p� h�nderna till tr�skeln,
-    Fram till farstu-d�rrn p� kn�na
-    Och p� f�tterna till g�rden.
-    Kom s� ut att m�nen sk�da
-    Och att solens ljus betrakta,
-    L�ra karlavagnen k�nna,
-    Gl�dja sig af fria luften.
-
-    W�in�m�inen f�ds om natten,
-    G�r i smidjan andra dagen.
-    Smider hamrande med sl�ggan,
-    St�det klingar under slagen;
-    Smider sig en halmlik f�le,
-    H�st, s�m liknar �rtens st�ngel.
-
-    Stryker h�sten l�ngsmed ryggen,
-    Klappar f�len upp� hullet:
-    "Dugde att p� ryggen sitta,
-    Gunga p� det mjuka hullet."
-    Sjelf han s�tter sig p� ryggen,
-    Gr�nsle sig p� h�sten kastar,
-    Rider, s� att marken d�nar,
-    Och tillryggal�gger v�gen
-    P� sin h�st, som halmen liknar,
-    P� den �rtskaftlika f�len.
-
-    Red i W�in�-g�rdens lunder,
-    Upp� Kalevalas moar,
-    H�sten sprang, det led med f�rden,
-    Hemmet blef och v�gen aftog.
-    Red s� ut p� hafvets yta,
-    P� den vida, �ppna fj�rden.
-    Icke v�tas hingstens hofvar,
-    H�stens leder fuktas icke.
-
-    Var en Lapp med skefva �gon,
-    Som af gammalt ilska hyste,
-    N�rde agg fr�n fordna dagar
-    Mot den gamle W�in�m�inen.
-    Fogade en eldsnabb b�ge,
-    Bildade ett st�tligt vapen.
-    Utaf jern han b�gen smider
-    Och dess rygg af koppar gjuter.
-    Dem med guld han sedan pryder,
-    Smyckar omsorgsfullt med silfver;
-    F�r s� b�gen f�rdig bildad,
-    Snabba vapnet sammanfogadt.
-    Sk�n var b�gen till att sk�da
-    Och dess v�rde icke ringa.
-    Der en h�st stod bak p� ryggen,
-    L�ngsmed stocken sprang en f�le,
-    [Kapo hvilade p� b�gen]
-    och vid trissan l�g en hare.
-
-    T�ljer nu en skock af pilar,
-    Fj�drade p� trenne sidor.
-    Hvarje pil, han f�rdig t�ljer,
-    Blir af s�nerna befj�drad
-    Med sm� fj�drar utaf svalan
-    Och med sparfvens l�tta vingar.
-
-    Hvarmed h�rdas dessa pilar,
-    Hvarmed h�rdas och bestrykas?
-    Med en ormsl�s svarta v�tskor,
-    Skarpa ettern af en huggorm.
-
-    Hvadan fick han fj�der-sn�ren,
-    Hvadan str�ngen till sin b�ge?
-    Der han fick sig fj�der-sn�ren,
-    Der han fick en str�ng till b�gen:
-    Ifr�n h�r af Hiisi-h�sten,
-    Ifr�n Lempo-f�lens kl�dnad.
-
-    Sedan pilarna man svarfvat
-    Och med fj�drar dem omgifvit,
-    Han till fots sin v�g betr�der,
-    Vandrar stigande med snabbhet:
-    Goda b�gen under armen,
-    Kogret pil-uppfyldt p� ryggen;
-    G�r till fallet af eld-forssen,
-    Till den helga flodens hvirfvel.
-
-    Spejar morgon, spejar afton,
-    Spejar hela middagstiden,
-    Om ej W�in�m�inen komme,
-    Om ej vattnets v�n anl�nde.
-
-    N�r en dag det �ter h�nde,
-    Fogade sig n�gon morgon
-    Att sin blick han hof mot vester,
-    V�nde hufvudet �t solen,
-    S�g han gamle W�in�m�inen
-    P� det bl�a hafvets yta.
-
-    Fattade i eldsnabb b�ge,
-    Tog sitt allra sk�nsta vapen,
-    Sp�nde s� det snabba vapnet,
-    Drog den starka koppar-b�gen
-    Upp emot det venstra kn�et,
-    H�ll i b�geln h�gra foten.
-    Grep en pil utur sitt koger,
-    Fj�drad pil ur djurskinnsh�lstret;
-    Tog den rakaste bland pilar,
-    Valde ut det b�sta skaftet.
-
-    Skyndsamt nu han b�gen sp�nner,
-    V�nder den i sina h�nder;
-    F�r till �rat eldig b�ge,
-    Vid sin h�gra hand den st�ller
-    F�r att d�da W�in�m�inen,
-    Vattnets v�n om lifvet bringa.
-
-
-    Modren nekar, hustrun nekar,
-    Tvenne menskor honom neka,
-    Neka tre naturens d�ttrar
-    Att ej W�in�m�inen skjuta:
-    "Ej du skjute W�in�m�inen,
-    Son �r W�in� till din faster."
-
-    Sk�t �ndock, han lydde icke,
-    Tog till orda sjelf och sade.
-    "Allt som handen riktar h�gre,
-    I den mon m� pilen s�nkas;
-    Allt som handen riktar l�gre,
-    I den mon m� pilen h�jas."
-
-    Sk�t s� af den f�rsta pilen,
-    Allt f�r h�gt den pilen flydde,
-    �fver hufvudet till himlen;
-    Himlen hade n�ra brustit,
-    Luftens b�gar sprungit s�nder.
-
-    Sk�t s� af den andra pilen,
-    Allt f�r l�gt den pilen flydde,
-    For i l�ga moder-jorden;
-    Den till Manala vill sjunka
-    Och dess �sar n�stan brista.
-
-    Sk�t s� af den tredje pilen,
-    Och den tredje pilen tr�ffar
-    Uti bl�a elgens mj�lte
-    Under gamle W�in�m�inen.
-    Pilen for igenom k�ttet
-    Upp� h�stens venstra skuldra.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Kom med h�nderna i vattnet,
-    F�ll med fingrarna i b�ljan
-    Damp med n�fvarna i svallet,
-    Sj�nk ifr�n den bl�a elgen,
-    Fr�n den �rtskaftlika h�sten.
-
-    Lappen med de skefva �gon
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ej du gamle W�in�m�inen
-    Skall uti din lefnad mera,
-    Ej s� l�nge tiden varar,
-    Klara m�nen �nnu lyser,
-    W�in�-g�rdens f�lt betr�da,
-    Kalevalas moar trampa."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sen omkring i sex �r vr�kes,
-    Hit och dit sju somrar drifves,
-    Irrar af och an i �tta
-    Upp� hafvets stora yta,
-    P� den vida, �ppna fj�rden.
-    Under honom flyter vattnet,
-    Ofvan hv�lfves bl�a himlen.
-
-    H�r nu mannen t�ljer hafven,
-    Hjelten b�ljorna begrundar;
-    Hvar han h�jer upp sitt hufvud,
-    Der med ord han holmar skapar;
-    Hvar han r�kar v�nda handen,
-    Der han reder till en udde;
-    Hvarest foten m�ter bottnet,
-    Gr�fver han f�r fisken gropar;
-    Hvarest land till land sig n�rmar,
-    Signar han f�r notvarp st�llen;
-    Hvar han stadnar upp� fj�rden,
-    L�ter han sm� klippor f�das,
-    Dolda grund i vattnet v�xa,
-    Emot hvilka skeppen styras,
-    K�pm�nnen sitt lif f�rlora.
-
-    Kom en �rn fr�n Turja-landet.
-    Fogel sig fr�n Lappland s�nkte,
-    Flyger �msom, �msom stadnar;
-    Fl�g i �ster, fl�g i vester,
-    Fl�g s� l�ngt sydvest sig str�cker
-    Och till nordens sista gr�nser.
-    S�ker f�r sitt bo ett st�lle,
-    Plats, hvarest hon vistas kunde.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    H�jde upp sitt kn� ur hafvet,
-    Att en h�rik tufva vara,
-    Str�bevuxen, vissnad torfve.
-
-    �rnen ifr�n Turja-landet
-    Fann nu plats att bo sig bygga,
-    M�rkte tufvan uti hafvet,
-    Upp� b�ljan bl�a strimman.
-    Flyger �msom, �msom stadnar,
-    S�nker sig p� kn�ets �nda,
-    Utaf h�et bo sig fogar,
-    Fl�tar af det torra gr�set;
-    L�gger s� sex �gg i boet,
-    Gyllne voro de sex �ggen,
-    Men ett sjunde var ett jern-�gg.
-
-    Ligger sedan upp� �ggen,
-    Kn�ets �nda �rnen v�rmer.
-    Deraf gamle W�in�m�inen
-    K�nde hetta uti kn�et,
-    R�jde att hans leder v�rmdes.
-    Pl�tsligt r�rde han p� kn�na,
-    Skakade om sina leder,
-    �ggen rullade i vattnet,
-    Skramlade emot ett stengrund,
-    �ggen splittrades i stycken,
-    �rnen h�jde sig i luften.
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    N�gra ord allenast sade:
-    "Nedra delen utaf �gget
-    Till den l�ga jord m� varda,
-    �fra delen utaf �gget
-    M� till h�ga himlen bytas.
-    Hvad som hvitt i �gget finnes,
-    M� som sol p� f�stet lysa,
-    Men det gula uti �gget
-    M� som m�ne m�rkret skingra.
-    �ggets andra sm�rre stycken
-    Bytas m� till himlens stjernor."
-
-
-
-
-Andra Runan.
-
-
-    �ndock nalkas onda dagar,
-    Of�rd hotar W�in�m�inen.
-    Som en stubbe utaf furu,
-    L�ngsmed �ar, dem han skapat,
-    Holmar, hvilka sjelf han frambragt
-    Ruskan �r till men i vattnet,
-    Fattig man f�r rik i v�gen.
-
-    Der nu gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ve mig arme, olycksfulle,
-    Af el�nde undertryckte!
-    Hurudant �r nu mitt l�ge,
-    Hvart �r jag, en hjelte, kommen?
-    Att i �r och dar kringdrifvas,
-    Irra under �ppna himlen,
-    Kastas af och an af stormen,
-    Hit och dit af b�ljor vrakas
-    Upp� dessa vida vattnen,
-    Upp� hafvets breda b�ljor.
-
-    Icke vet jag, olycksfulle,
-    Uti dessa onda dagar,
-    Dessa m�dofulla tider,
-    Invid lifvets gr�ns, som flyktar,
-    Om min stuga jag i vinden,
-    Eller uti vattnet timrar;
-    G�r min stuga jag i vinden,
-    Intet st�d i vinden finnes;
-    Om jag den i vattnet timrar
-    Vattnet bortf�r, hvad jag timrat."
-
-    Bl�ste fr�n sydvest en stormvind,
-    B�ljorna fr�n vester drefvos,
-    F�rde gamle W�in�m�inen
-    Bort till Pohjola, det m�rka,
-    Till den ort, som m�nner slukar,
-    Hjeltar uti v�gen dr�nker.
-    Der nu gr�ter W�in�m�inen,
-    Gr�ter och sig h�gljudt jemrar,
-    Hundra s�r han har i sidan,
-    Tusen hugg af vinden gifna.
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Ve att ifr�n egna nejder
-    Bort jag samm beklagansv�rde
-    Och kom hit till andra l�nder.
-    Onda �ro dessa trakter,
-    Inga v�gar af mig k�nda,
-    H�r mig rifva alla tr�den,
-    Alla barrtr�dsruskor s�ra,
-    Alla qvistar sl� mig arme,
-    Mot mig rasar allt det v�rsta
-    Uti dessa usla nejder,
-    Dessa arma nordanl�nder.
-
-    Icke kan jag finna v�gen,
-    Vet, som fr�mling, ej af kosan
-    Att till hemmet �terv�nda,
-    Komma till bekanta nejder.
-    V�gen leder ut �t skogen,
-    Onkelvoinen f�r mig vilse.
-    Teppo, du om v�gen r�der,
-    Kom att kosan �t mig visa,
-    Att med stakar v�gen teckna,
-    M�rken sk�ra uti tr�den,
-    Att i skogar mannen hittar,
-    Hjelten sig ur �knen letar,
-    N�r han om till hemmet v�nder,
-    Sig beger till egna nejder."
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma
-    Vaknade en morgon tidigt
-    Och i dagens gryning uppsteg.
-    Eldar i en hast sin stuga,
-    Samlar kolen upp� h�rden
-    St�dar s� sin lilla stuga,
-    Sopar golfvets tiljor rena,
-    Torkar med sin lilla risqvast
-    Af l�frika qvistar fogad.
-    Soporna hon sedan �ser
-    I en ask af koppar gjuten,
-    B�r dem ut igenom d�rren,
-    F�r p� �kern �fver g�rden.
-    Stadnar pl�tsligt f�r att lyssna,
-    F�r att lyssna, f�r att h�ra,
-    P� det l�ngst bel�gna f�ltet,
-    P� den mest afl�gsna �kern;
-    H�r ett gr�tande p� hafvet,
-    Jern rande tv�rs�fver floden:
-    "Barna-gr�t �r icke gr�ten,
-    Jemmern ej en qvinnas jemmer;
-    Gr�ten �r en sk�ggig hjeltes,
-    Jemmern af Uvantolainen."
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma
-    Sk�t sin farkost ut p� vattnet,
-    Treb�rdsb�ten upp� b�ljan.
-    Ror s� h�n till W�in�m�inen,
-    Fram till hjelten, som sig jemrar.
-
-    Der nu gr�ter W�in�m�inen,
-    Jemrar sig Uvantolainen,
-    Munnen r�res, sk�gget darrar,
-    Men ej vrida sig hans l�ppar,
-    Icke skiljas �t hans t�nder.
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma,
-    G�r p� mannens gr�t en �nde,
-    Hjelten ifr�n jemmern fr�lsar;
-    St�ller honom uti styret,
-    Sjelf vid �rorna sig s�tter.
-    S� till Pohjola hon rodde,
-    Framf�r Pohja-g�rdens portar.
-    L�ter mannen �ta, dricka,
-    Fr�lsar honom ifr�n d�den;
-    Sedan tager hon till orda,
-    Talar och af hjelten sp�rjer:
-    "Hvarf�r gr�ter du o W�in�,
-    Jemrar dig Uvantolainen?"
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ledsnaden mig h�r betager,
-    Ingen ro den �t mig lemnar,
-    D� jag fr�mling �r i landet,
-    Ok�nd man ibland ej k�nda.
-    Derf�r all min tid jag gr�ter,
-    S�rjer genom hela lifvet,
-    Att jag samm fr�n egna l�nder,
-    Mig begaf fr�n k�nda nejder
-    Hit till obekanta d�rrar,
-    Portar, dem jag icke k�nner."
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna
-    Tog till orda nu och sade:
-    "Ej du gr�te W�in�m�inen,
-    Jemre dig Uvantolainen.
-    H�r f�r dig �r godt att lefva,
-    Att ditt hela lif tillbringa,
-    Uti Pohja-s�ners g�rdar,
-    P� de ljufva boningsst�llen,
-    �ta k�tt, som f�r dig s�ttes,
-    Dricka �l ur fulla stopet."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Borta b�tar maten ringa,
-    Om man �fven v�l undf�gnas.
-    Mannen i sitt land �r b�ttre,
-    H�gre �r hans v�rde hemma.
-    O du Skapare f�runna,
-    Att till eget land jag kommer;
-    B�ttre �r i egna l�nder
-    Dricka vatten ur en rifva,
-    �n att uti andra l�nder
-    T�mma �l ur fulla stopet."
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "N� hvad skulle du mig gifva,
-    Om jag dig till hemmet bragte,
-    Bort till egna �kergrenar,
-    Sp�norna p� egen backe?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Hvad vill du af mig beg�ra,
-    Om du bringar mig till nejder,
-    Der min hembygds g�kar gala,
-    Hvarest egen tupp jag h�rer,
-    Der min egen stuga eldas?"
-
-    Sade Pohja-g�rds v�rdinnan:
-    "O du vise W�in�m�inen!.
-    Kan �t mig du Sampo smida,
-    Sira ut det granna locket,
-    Bilda af en svane-fj�der,
-    G�ra af ett litet ullstr�,
-    Af ett enda litet kornfr�
-    Och en s�ndrig sl�ndas stycken;
-    Med en m� jag l�nar m�dan,
-    Arbetet med fager flicka,
-    Bringar �fven dig till nejder,
-    Der din hembygds g�kar gala,
-    Hvarest egen tupp du h�rer,
-    Der din egen stuga eldas."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Sjelf jag ej f�rst�r att smida,
-    Kan ej sira granna locket,
-    Men en smed i hemmet finnes,
-    Hamrare med fyndigt sinne,
-    Hvilken �fven smidt p� himmel,
-    Som p� luftens lock har hamrat;
-    Hvarken synas sp�r af hammarn,
-    Eller m�rken efter t�nger."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma:
-    "Den som Sampo �t mig smidde,
-    Kunde granna locket, sira,
-    Bilda af en svane-fj�der,
-    G�ra af ett litet ullstr�,
-    Af ett enda litet kornfr�
-    Och en s�ndrig sl�ndas stycken,
-    Finge jungfrun f�r sin m�da,
-    F�r sitt arbet' fagra flickan."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Om du mig till hemmet bringar,
-    Ger jag smeden Ilmarinen,
-    Som det goda Sampo smider,
-    Sirar ut det granna locket,
-    Jungfrurs sinnen �fven blidkar,
-    Tennbriskprydda flickor eldar."
-
-    Derp� Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma
-    Satte hingsten till att springa,
-    Hvita manen till att r�ras.
-    Gamle, trygge W�in�m�inen
-    Sjelf sig uti sl�den s�tter,
-    H�jer sig i granna korgen,
-    �ker bort med gny och buller
-    Ifr�n Pohjola det m�rka,
-    Fr�n det mulna Sariola.
-
-
-
-
-Tredje Runan.
-
-
-    Det var Pohjas m� den sk�na,
-    Landets �ra, vattnets prydnad,
-    Kl�dde sig i r�da strumpor,
-    Lade granna skor p� foten,
-    Prydde sig med allt det b�sta,
-    Tog det vackraste om halsen,
-    P� sitt br�st det prydligaste,
-    Det mest lysande om kroppen;
-    Satte sig p� luftens loka,
-    Str�lande p� himla-b�gen,
-    I den allra rensta dr�gten,
-    I en lysande bekl�dnad.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    F�rdas fram med gny och buller
-    Ifr�n Pohjola det m�rka,
-    Fr�n det mulna Sariola;
-    Kastade sin blick mot himlen,
-    B�ge sk�n p� f�stet lyste,
-    Fager jungfru upp� h�gen,
-    Vid dess rand en vacker flicka.
-    Der sin v�f af guld hon v�fde,
-    V�rdade om silfver-tyget
-    Med en gyllne v�f-skottspole,
-    Med en v�fvar-sked af silfver,
-    F�rde skeden fram och �ter,
-    Skaften l�t hon h�jas, s�nkas.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Kom, o flicka, i min sl�de,
-    S�nk dig ned i granna korgen!"
-
-    Flickan svarar honom fyndigt:
-    "D� jag man dig skulle kalla,
-    Skulle dig f�r hjelte h�lla,
-    Om du taglet klyfva kunde
-    Med en knif, som udd ej �ger,
-    Och i saknad �r af spetsen;
-    Om ett �gg i knut du sloge,
-    Utan att man knuten m�rker."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Skar i tvenne delar taglet
-    Med en knif, som udd ej �gde,
-    Och i saknad var af spetsen;
-    Slog jemv�l en knut p� �gget,
-    Utan att man knuten m�rkte.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Se nu har jag taglet klufvit
-    Med en knif, som udd ej �ger,
-    Och i saknad �r af spetsen;
-    Har en knut p� �gget slagit,
-    Utan att man knuten m�rker.
-    Kom, o flicka, i min sl�de,
-    S�nk dig ned i granna korgen!"
-
-    Flickan svarar honom fyndigt,
-    Yttrande med dessa orden:
-    "I din sl�de jag ej kommer,
-    F�rr�n liten b�t du timrar,
-    G�r den af min sl�ndas bitar,
-    Fogar hop af tenens stycken;
-    Yxen f�r ej tr�ffa stenen,
-    Ej dess blad mot klippan klinga."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Reser upp sig ifr�n sl�den;
-    Bitar s� af sl�ndan tager,
-    Samlar tenens sneda stycken,
-    B�rjar timra b�t p� berget,
-    Hugga p� den h�rda h�llen.
-    Hugger en dag, hugger tvenne,
-    Hugger �n p� tredje dagen;
-    Yxen tr�ffar icke stenen,
-    Ej dess blad mot klippan klingar.
-    H�nde sig den tredje dagen,
-    Att p� knappen Piru r�rde,
-    Lempo ryckte upp� bettet,
-    Hiisi skakade p� skaftet;
-    Yxen tr�ffade nu stenen,
-    Bladet klingade mot klippan.
-    Yxen s� fr�n stenen slintar,
-    �terstudsar ifr�n klippan,
-    Tr�ffar kn�t p� arme mannen,
-    T�n p� gamle W�in�m�inen.
-    Lempo den vid k�ttet fogar,
-    Hiisi styr den till hans �dror,
-    Yxens egg i k�ttet biter
-    Och dess skaft af bloden slukar;
-    Bettet �ter r�a k�ttet,
-    Skaftet varma bloden slukar.
-    Nu i str�mmar bloden rinner,
-    Brusar fram i strida forssar.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige vise,
-    Hvilken alla ord besitter,
-    �ger icke ord mot s�dant.
-    Sjelf han tar sig f�r att trolla,
-    Sjelf han b�rjar att besv�rja;
-    L�ser ursprungsord grundenligt,
-    Enligt �mnet vishetsrunor.
-    N�gra ord han dock ej minnes,
-    Stora ord, som bloden h�mma,
-    Hvaraf bom han kunnat bilda
-    Och ett stadigt l�s bereda
-    F�r de st�llen, jernet skurit,
-    Och den bl�a munnen bitit,
-    Till att d�mma blodens fl�de,
-    H�mma den i strida loppet.
-
-    Nu i str�mmar bloden rinner,
-    Brusar fram i strida forssar
-    Ifr�n kn�t p� trygge mannen.
-    Ifr�n t�n p� W�in�m�inen.
-    Icke fanns en flod, s� ymnig,
-    Allraminst bland b�ckar n�gon,
-    Hvilken ej blef �fversv�mmad
-    Af det alltf�r stora fl�det;
-    Icke fanns en s�dan kulle,
-    Ej en s�dan kulles hympel,
-    Icke af den h�jd en bergstopp,
-    Att den ej blef �fversv�mmad
-    Ifr�n kn�t p� helga mannen,
-    Ifr�n t�n p� W�in�m�inen.
-
-    Sv�rare nu k�nnes sm�rtan,
-    B�rjar blifva mer besv�rlig,
-    Mera pl�gsam att f�rdraga,
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Stack sin f�le uti redet,
-    Bruna trafvaren f�r sl�den,
-    Sjelf i den sig h�jde sedan,
-    Satte sig i granna korgen.
-
-    Slog sin snabba h�st med sp�et,
-    Sm�lde till med perle-snerten.
-    Hingsten sprang, det led med f�rden,
-    Sl�den skrann och v�gen aftog.
-
-    �ker l�ngsmed �ppna v�gen
-    Till den nedersta bland g�rdar,
-    Sp�rjer sedan �fver tr�skeln,
-    Fr�gar efter kunnig trollkarl:
-    "Monn' i denna g�rden finnes
-    Den som jernets verk besk�dar,
-    Som kan denna flod f�rd�mma,
-    H�mma blodens strida fl�de?"
-
-    Var ett litet barn i stugan,
-    Satt ett di-barn upp� golfvet.
-    Barnet svarade ur stugan,
-    Di-barnet fr�n golfvet talte:
-    "Icke finns i denna g�rden,
-    Den som k�nner hjeltens pl�ga,
-    Hvilken jernets verk besk�dar,
-    Som p� tr�dets sp�r kan bl�sa.
-    Der i andra g�rden finnes,
-    K�r din h�st till andra g�rden."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Slog sin snabba h�st med sp�et,
-    Sm�llde till med perle-snerten,
-    K�rde fram med gny och buller
-    L�ngsmed v�gen, som var �fverst,
-    Till den �fversta bland g�rdar;
-    Sp�rjer sedan �fver tr�skeln,
-    Fr�gar s� inunder gluggen:
-    "Monn' i denna g�rden finnes
-    Den som jernets verk besk�dar,
-    Som kan denna flod f�rd�mma,
-    H�mma blodens strida fl�de?"
-
-    L�g en gumma under t�cket,
-    Pladdrerska vid h�llens �nda,
-    Gammal gumma med tre t�nder,
-    F�rr v�rdinna uti g�rden;
-    Gumman sig till gluggen n�rmar,
-    Yttrar s� ett ord ock s�ger:
-    "Icke finns i denna g�rden
-    Den som k�nner mannens pl�ga,
-    Som f�rm�r hans sm�rtor stilla,
-    Hvilken d�mmer �der-forssen,
-    Kan det starka blod-regn hindra,
-    H�mma blodens strida fl�de;
-    Der i andra g�rden finnes,
-    K�r din h�st till andra g�rden."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Slog sin snabba h�st med sp�et,
-    Sm�llde till med perle-snerten,
-    K�rde fram med gny och buller
-    L�ngsmed v�gen, som var ytterst,
-    Till den yttersta bland g�rdar;
-    Sp�rjer sedan �fver tr�skeln,
-    Talar s� vid sk�rmtaks stolpen:
-    "Monn' i denna g�rden finnes
-    Den som jernets verk besk�dar,
-    Som kan denna flod f�rd�mma,
-    H�mma blodens strida fl�de?"
-
-    Upp� ugnen bor en gubbe,
-    Gr�sk�ggsman inunder �sen,
-    Gubben ryter ofvan ugnen,
-    Gr�sk�gget p� muren ropar:
-    "St�rre floden har man h�mmat,
-    D�mmt i loppet mera strida,
-    �fvervunnit st�rre hinder,
-    M�ktigare ting besegrat
-    Blott med trenne ord af Skaparn,
-    Med de helga ursprungsorden;
-    Floder d�mmt och sj�ars utlopp,
-    Strida forssars svall betvingat,
-    Fj�rdar har man skilt fr�n fj�rdar
-    Och med n�s man n�s f�renat."
-
-
-
-
-Fjerde Runan.
-
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf ifr�n sin sl�de stiger;
-    Ohjelpt stiger han ur sl�den,
-    Reser sig med egna krafter.
-    Sedan tr�der han i stugan,
-    Under taket sig begifver.
-
-    H�r ett silfver-stop man bringar,
-    Hemtar fram en gyllne kanna.
-    Kannan �r dock alltf�r ringa,
-    Rymmer ej den minsta delen
-    Utaf bloden fr�n den gamle,
-    �dle guden W�in�m�inen.
-
-    Gubben ryter ofvan ugnen,
-    Gr�sk�gget p� muren ropar:
-    "Hvem kan du bland m�nner vara,
-    Hvilken utur hjeltars skara,
-    N�r af blod sju fulla b�tar,
-    Hela �tta stora s�ar
-    Fr�n ditt kn�, du arme, flutit
-    Och p� golfvet runnit neder.
-    Andra ord jag skulle minnas,
-    Stora ord, som bloden h�mma,
-    Men jag minnes icke b�rjan,
-    Vet ej, hvarest jernet f�ddes."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Sjelf jag k�nner jernets ursprung
-    Tror mig veta st�lets b�rjan;
-    �ldst bland br�derna �r vattnet,
-    Jernet �r den yngsta brodren
-    Ock i ordning mellerst elden.
-
-    Elden b�rjar sansl�st rasa
-    L�gan of�rv�get f�rdas,
-    Upp sig �fvermodigt svingar,
-    V�xer till och blir f�rf�rlig,
-    Br�nner k�rr och br�nner l�nder,
-    M�nga k�rr och m�nga l�nder,
-    Det der stora torko-�ret,
-    Sommaren, d� allt f�rbr�ndes
-    Och ej elden sl�ckas kunde.
-    Jernet lyckas dock sig g�mma,
-    G�mma sig och finna tillflykt."
-
-    Gubben ryter ofvan ugnen,
-    Yttrar der ett ord och s�ger:
-    "Hvarest g�mde sig d� jernet,
-    G�mde sig och fann en tillflykt
-    P� det stora torko-�ret,
-    Sommaren d� allt f�rbr�ndes?"
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Se, der g�mde sig d� jernet,
-    G�mde sig och fann en tillflykt;
-    Vid det l�nga molnets �nda,
-    I den sl�ta ekens krona,
-    Uti unga jungfru barmen
-    Hos en �n ej fullv�xt flicka.
-
-    Fyra m�r i molnet funnos,
-    Trenne jungfrur, sk�na brudar,
-    Jungfrur tre med br�st, som sv�llde,
-    Och med spenar, hvilka v�rkte.
-
-    Mj�lken gj�to de p� marken,
-    T�mde ut de fyllda br�sten;
-    Svart kom mj�lken fr�n den ena,
-    Hvit den fl�t ifr�n den andra,
-    R�d den tredjes var som elden.
-
-    Af den svarta jungfru-mj�lken
-    Alstrades det mjuka jernet,
-    Af den hvita jungfru-mj�lken
-    Har man f�tt det spr�da jernet,
-    Och utaf eldr�da mj�lken
-    Har man �ter st�let bildat.
-
-    Derp� jernet sig f�rdolde,
-    Dolde sig ett �r och tvenne
-    Uti sanka mossans k�lla,
-    I en �der uti gungflyn,
-    Upp� k�rrets l�ngsta str�ckning,
-    P� det vilda fj�llets hjessa,
-    Hvarest svanor �ggen l�gga,
-    G�ssen kl�cka sina ungar.
-
-    Vargen spr�ng l�ngsefter k�rret,
-    Bj�rnen ilade p� heden,
-    Vargen lyftar mull fr�n k�rret,
-    Bj�rnen sparkar jern ur heden.
-
-    Guden r�kar g� p� v�gen,
-    M�rker d� det svarta gruset,
-    Der som vargen lyftat foten,
-    Bj�rnen sina h�lar f�stat,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    'Ve dig jern, beklagansv�rda,
-    Hvad du �r i uselt l�ge,
-    I en l�g och �mklig boning,
-    Under vargens ben p� mossan,
-    St�dse under bj�rnens fotsp�r!'
-
-    Men allt efter denna dagen
-    Vaskas jernet upp fr�n mossan,
-    Ifr�n jordens smuts befrias,
-    Ryckes upp ifr�n det bl�ta."
-
-    Gubben ryter ofvan ugnen,
-    Yttrande med dessa orden:
-    "Deraf allts� f�ddes jernet,
-    Deraf alstrades d� st�let."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Deraf �n ej jernet f�ddes,
-    Nej deraf alldeles icke;
-    Ej det arma jernet f�des
-    Utan vilda eldens tillhjelp,
-    Icke heller blir det h�rdadt,
-    Utan att i vattnet v�tas.
-
-    Bragtes uti smedens smidja,
-    Ned i Ilmarinens �ssja.
-    Sade smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn:
-    'Om jag dig i elden bringar,
-    Drifver ned uti min �ssja,
-    Alltf�r �fvermodig blir du,
-    V�xer till och blir f�rf�rlig,
-    Hugger v�l �nnu din broder,
-    S�rar barn af egen moder'.
-
-    Eden svor nu arma jernet,
-    Jernet svor den sv�ra eden
-    Uti �ssjan, upp� st�det,
-    Under slagen utaf hammarn:
-    'Finns ju tr�d f�r mig att �ta,
-    Stenens hjerta till att bita,
-    Att jag ej min broder hugger,
-    S�rar barn af egen moder'.
-
-    Derp� smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn
-    Bringar jernet ned i l�gan,
-    Drifver det uti sin �ssja.
-    F�rst uppmjukade han jernet,
-    H�rdade det sen i vatten.
-    Pr�fvar vattnet med sin tunga;
-    Mycket gerna smeden smakar
-    V�ttskorna, der st�let bildas,
-    Vattnet, hvari jernet h�rdas.
-    Sade smeden Ilmarinen;
-    'Ej �r detta vatten tjenligt,
-    Att deri jag bildar st�let,
-    Att jag jernet der bereder.
-    Mehil�inen, du v�r fogel,
-    Flyg nu h�n med l�tta vingar
-    �fver hela nio hafven
-    Och det tionde till h�lften,
-    Ila �fver f�lt och mossor,
-    Flyg p� snedden �fver hafven;
-    Bringa honung med din vinge,
-    Honung med din tunga hemta,
-    Tag ifr�n sju gr�s-str�ns spetsar,
-    Skaffa fr�n sex blomster-toppar
-    Till det st�l, som h�r beredes,
-    Jernet, som jag nu tillverkar'.
-
-    Herhil�inen, Hiisis fogel
-    Lyssnar noga och betraktar,
-    Under takets list besk�dar,
-    Tittar fram i skygd af n�fret,
-    Medan smeden jern bereder,
-    Ilmarinen st�l tillverkar.
-
-    Bar s� ormens skarpa etter,
-    Bragte maskens svarta v�tskor
-    Och de ting, som �dlan �gnat,
-    �fven hemligt gift af grodan,
-    Till det st�l som nu bereddes,
-    Jernet, som af smeden smiddes.
-    Dervid smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn
-    Trodde, att hon bringat honung,
-    Hemtat af de s�ta safter,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    'Se det h�r �r godt och tjenligt,
-    Att deri jag bildar st�let,
-    Att jag jernet den bereder'.
-
-    Gick en liten tid till �nda,
-    Ganska ringa tid var liden;
-    Se d� vredgas arma jernet,
-    Jernet vredgas och f�rargas,
-    Bryter eden som det svurit,
-    �ter som en hund sin �ra:
-    Hugger i sin egen broder,
-    S�rar barn af samma moder.
-    Jernet studsade i k�ttet,
-    Tog i kn�t p� arme mannen,
-    Fick s� bloden till att flyta,
-    Till att flyta, till att frusta."
-
-    Gubben ryter ofvan ugnen,
-    Sk�gget sjunger, hufvet skakas:
-    "Nu jag jernets ursprung k�nner,
-    K�nner ock dess v�rsta �den.
-    Ve dig jern, beklagansv�rda,
-    Stackars jern, du usla smidslagg!
-    Monn' till stor du ren hann fostras,
-    V�xte alltf�r stor och v�ldig,
-    N�r mot din natur du brutit
-    Och din sl�gt med munnen fattat.
-
-    Icke var du stor den tiden,
-    Icke stor och icke liten,
-    Icke var du alltf�r vacker
-    Och ej heller mycket sm�rtsam,
-    N�r du s�som mj�lk l�g stilla,
-    N�r �nnu du, fl�t som s�tmj�lk
-    Uti unga jungfru-br�stet,
-    Hos en icke fullv�xt flicka,
-    Vid det l�nga molnets �nda,
-    I den sl�ta ekens krona.
-
-    Icke var du stor den tiden,
-    Icke stor och icke liten,
-    N�r du hvilade som v�tska,
-    Stod �nnu som vatten stilla
-    Uti sanka mossans k�lla,
-    I en �der uti gungflyn,
-    Upp� k�rrets l�ngsta str�ckning,
-    P� det vilda fj�llets hjessa.
-
-    Icke var du stor den tiden,
-    Icke stor och icke liten,
-    N�r du vaskades fr�n mossan.
-    Rycktes upp ifr�n det bl�ta,
-    Blef fr�n jordens smuts befriad,
-    Renad ifr�n lerans blandning,
-    Utan att ens handen v�ttes,
-    Utan att en t� blef fuktad.
-
-    Icke var du stor den tiden,
-    Icke stor och icke liten,
-    N�r du s�som smidslagg fr�ste
-    Och din ed, du usla, gjorde,
-    Uti �ssjan, upp� st�det,
-    Under slagen utaf hammarn.
-
-    Sedan blef du ond i sinnet,
-    Blef f�rderfvad af din pl�ga,
-    Br�t den ed, som du besvurit,
-    �t som hunden, upp din �ra.
-
-    Hvem har bedt till onda verket,
-    Hvem har r�dt till usla bragden?
-    Monn' din fader, eller moder,
-    Monn' den �ldsta ibland br�der,
-    Den bland dina systrar yngsta
-    Eller andra h�ga fr�nder?
-    Ej din fader, ej din moder,
-    Ej den �ldsta ibland br�der,
-    Ej den yngsta ibland systrar.
-    Icke andra h�ga fr�nder,
-    Sjelf du gjorde onda verket,
-    Kalmas bragd du sjelf f�rr�ttat.
-
-    Kom att se den bragd, du �fvat,
-    Att ditt onda verk f�rb�ttra,
-    F�rr�n jag �t modren s�ger,
-    Yppar allt inf�r den gamla.
-    Mer f�r modren d� att g�ra,
-    St�rre blir den gamlas m�da,
-    N�r det onda sonen �fvar,
-    N�r sig barnet illa uppf�r.
-
-    Hvem bland m�nnerna �r skicklig,
-    Hvilken ibland hjeltar vuxen
-    Att p� bloden sluta munnen,
-    Att dess strida fl�de h�mma?
-
-    Skulle man i mig ej finnas,
-    Ej i Ukkos son en hjelte,
-    Till att detta fl�de hejda,
-    Till att d�mma �der-forssen,
-    S� har Lempo feta h�nder,
-    Onde mannen tjocka fingrar
-    Till att h�mma detta fl�de,
-    Hindra bloden fr�n att forssa.
-    Foga nu det feta fingret,
-    Tryck din tjocka tummes �nda
-    Till en bom i grymma h�let,
-    Tili en lapp f�r stygga porten.
-
-    Stadna blod, h�r upp att flyta,
-    Hejda dig i snabba farten,
-    St� or�rlig s�som v�ggen,
-    Som en g�rdsg�rd, p� ditt st�lle,
-    S�som sv�rdet st�r i hafvet
-    Och p� mossig tufva starren,
-    H�llen upp� �ker-renen,
-    Furu-tr�det uti skogen.
-
-    Men om sinnet dig vill bjuda
-    Att med st�rsta snabbhet r�ras,
-    M� du r�ras uti k�ttet,
-    Kroppens ben igenomstr�mma.
-    B�ttre �r f�r dig derinne,
-    Sk�nare f�r dig att l�pa
-    Under hullet, inom senor,
-    Och att uti benen flyta,
-    �n att rinna ned p� marken,
-    Der du utaf stoft besudlas.
-
-    In i hjertat �r ditt st�lle,
-    Och din k�llare i lungan;
-    Drag dig skyndsamt dit tillbaka,
-    Ila hastigt till din boning.
-    H�r o dyre! upp att drypa,
-    L�t o r�da blod! dig h�mma,
-    Eller m� du sjelfmant stadna;
-    Sjelfva Tyrj�-fors ju d�mdes,
-    Stadnade ock Jordan-floden,
-    Torrt blef hafvet, torr blef himlen
-    Upp� sommaren den torra,
-    D� ej elden sl�ckas kunde.
-
-    Om ej det tillfyllest vore,
-    �nnu minns jag annan utv�g,
-    Ropar mig en Hiisis gryta,
-    Ifr�n Helvetet en kittel,
-    Hvaruti man bloden kokar,
-    V�rmer upp den r�da v�tskan,
-    Att den ej p� marken rinner,
-    F�r p� jorden forssa neder."
-
-    Derp� band han �dror samman,
-    Kn�t tillhopa deras �ndar.
-    R�knar alla �der-str�ngar,
-    Och med dessa orden talar:
-    "O du �drornas Gudinna,
-    Suonetar, du vackra qvinna!
-    Du som spinner �dror skickligt,
-    Spinner med den n�tta tenen,
-    Med din sl�nda utaf koppar,
-    Hjulet, som af jern �r hopsmidt:
-    Kom nu hit, d� du beh�fves,
-    Vandra hit, n�r du anropas.
-    Tag i famn en knippe �dror
-    Och af hull en bundt p� armen,
-    F�r att �dror sammanfoga,
-    �ndorna tillhopaknyta.
-
-    Tuonis son med r�da kinder!
-    Af det r�da garnet tvinna,
-    Tvinna mot det venstra l�ret
-    Ned inunder h�gra handen,
-    Att dermed jag �dror binder,
-    �ndorna tillhopaknyter."
-
-    Dermed hop han �dror fogar
-    Och f�renar deras �ndar.
-    Stora �dror och arterer
-    F�ster han emot hvarandra,
-    Vid hvarandra sm�rre �dror.
-    S�nder s� sin son i smedjan,
-    F�r att goda salvor g�ra,
-    Och tillreda l�kemedel
-    Utaf fr�skal ifr�n gr�sen,
-    Af de tusen blomster-knoppar,
-    Som man bragt fr�n andra l�nder.
-    Fjerran ifr�n byn den kalla.
-    Icke h�rt, ej sett man hafver
-    Gr�s-slag alla, som der v�xa.
-
-    Sonen kommer s� ur smedjan,
-    Der han goda salvor lagat
-    Och tillverkat l�kemedel;
-    Bragte dem i Gubbens h�nder.
-    Denne smorde W�in�m�inen,
-    Helade den illa farne,
-    Smorde nedan, smorde ofvan,
-    Smorde midtupp� tillika;
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Ifr�n Gudar komme bist�nd,
-    Hjelp ifr�n grund�mnens modrar!
-    Gode skapare bevara,
-    Milde Gud du oss beskydda,
-    Att vi ej i lyten bringas
-    Och af pl�gor ej besv�ras.
-    Sjelf o Gud, du uppenbare,
-    Sp�nn i rede dina f�lar.
-    Dina h�star st�ll i ordning;
-    K�r s� med din granna sl�de
-    Genom ben och genom leder,
-    Genom k�ttet, som �r skadadt,
-    Genom �n ej knutna �dror.
-    L�gg i benens gropar silfver,
-    Guld, der �dern �r f�rderfvad,
-    Ben, der k�ttet �r ihopkl�mdt,
-    Blod, der �dern blifvit knuten.
-    Hvarest hullet s�nderbrustit,
-    Der m� hull du l�ta v�xa:
-    Hvarest ben har slintat undan,
-    M� du �ter ben ins�tta;
-    Der som �dern blifvit vrickad,
-    M� du nya �dror knyta;
-    Hvarest bloden har afrunnit,
-    Dit du l�te bloden rinna;
-    Och der k�ttet blifvit skadadt,
-    Dit du �ter k�tt m� foga."
-
-    Derp� band han om med silke,
-    Lindade med sk�na tr�den
-    Kn�et p� den arme mannen,
-    T�rna upp� W�in�m�inen;
-    H�jde s� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Bandet vare Skaparns silke,
-    Herrens hull m� blifva linda,
-    Kringom detta goda kn�et
-    Dessa t�r, som �ro fasta."
-
-    N�r nu sm�rjelsen var p�lagd,
-    P�lagdt s�kra l�kemedlet,
-    N�r med silke kn�t var bundet,
-    Lindadt om med sk�na tr�den,
-    Svimnar n�stan W�in�m�inen,
-    Dras tillsamman utaf sm�rta.
-
-    Gubben manade nu pl�gor
-    Och f�rdref de sv�ra sm�rtor
-    H�n till pl�go-backens kulle,
-    Toppen utaf sjukdoms-berget,
-    F�r att bringa stenar sm�rta,
-    Hafva h�llar till att v�rka.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Deraf verklig hjelp f�rsporde,
-    �terst�ldes snart till helsan.
-    K�ttet v�xte och blef vackert,
-    Blef aldeles heladt nedtill,
-    Midtupp� fr�n sm�rta friadt,
-    Blef p� alla sidor felfritt.
-    Ofvantill fullkomligt botadt,
-    Mera friskt �n tillf�rene,
-    B�ttre �n det f�rr ens varit.
-
-    Nu en tacksam blick han s�nder
-    Upp emot den h�ga himmel;
-    H�jande sin r�st han s�ger,
-    Och med dessa orden talar:
-    "D�n ju n�den st�dse utg�r,
-    D�dan komma k�nda tecken:
-    Upp ifr�n den h�ga himmel,
-    Fr�n den makt, som allt ting skapat.
-    Nu o Gud, du uppenbare,
-    Som med �mhet v�rdar lifvet,
-    Har mig hjelp och bist�nd gifvit
-    Uti dessa sv�ra sm�rtor,
-    Dessa jernets onda pl�gor,
-    Skador utaf st�let gjorda."
-
-
-
-
-Femte Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Straxt sin hemf�rd nu begynner;
-    Sp�nde f�len uti redet,
-    Bruna trafvaren f�r sl�den.
-    Sjelf i den sig satte sedan,
-    H�jde sig i granna korgen.
-    Slog sin snabba h�st med sp�et.
-    Sm�llde till med perle-snerten;
-    H�sten sprang, det led med f�rden,
-    Sl�den skrann och v�gen aftog,
-    Men bj�rkmeden h�rdes knaka,
-    Knarra sl�dens gyllne sittkorg.
-    S� han �ker fram med buller,
-    �fver W�in�-g�rdens lundar,
-    �fver Kalevalas moar,
-    Yttrar d� ett ord och s�ger:
-    "Ulf, du dr�mmaren m� sluka,
-    Sjukdom, vr�nga Lappen d�da!
-    Hvilken sade mig ej hemmet
-    Mer med dessa �gon sk�da,
-    Sad' att jag i lifvet aldrig,
-    Aldrig i min lefnads dagar,
-    Skulle W�in�-g�rdens lundar,
-    Kalevalas moar hinna."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjunger och sin vishet �fvar;
-    Sj�ng en gran med blommig krona
-    Och med sk�na gyllne grenar,
-    Styrde toppen upp mot himlen,
-    H�jde tv�rs igenom molnen,
-    Spridde grenarna i luften,
-    �fver himmelen dem bredde.
-
-    Sjunger och sin vishet �fvar,
-    Sj�ng s� m�nen upp att lysa,
-    Uti granens gyllne krona,
-    P� dess qvistar karlavagnen.
-
-    Och han far �stad med buller
-    V�gen fram �t gyllne hemmet,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Att han smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Lofvat bort f�r sig till l�sen,
-    F�r att eget lif befria,
-    Bort till Pohjola det m�rka,
-    Till det mulna Sariola.
-
-    Men till m�te kommer smeden:
-    "O du gamle W�in�m�inen,
-    Hvarf�r �r du s� bedr�fvad,
-    L�ter snedt din m�ssa h�nga?"
-
-    H�rvid gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "O du broder Ilmarinen,
-    Fr�nde, barn af samma moder!
-    Far att dig en flicka taga,
-    V�lja m� med sk�na lockar
-    Ifr�n Pohjola det m�rka,
-    Fr�n det mulna Sariola;
-    Vet, i Pohja finns en jungfru,
-    I den kalla byn en flicka,
-    Som f�r svenner icke �mmar,
-    Ej de b�ste m�n ens aktar;
-    Halfva Pohjola dock henne
-    Prisar som sin sk�nsta t�rna;
-    Genom hullet skimrar benet,
-    Genom benet lyser m�rgen.
-    Om du Sampo smida m�ktar,
-    Kan det granna locket sira,
-    F�r du jungfrun f�r din m�da,
-    F�r ditt arbet' sk�na flickan."
-
-    Sjelf nu smeden Ilmarinen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Du d� lofvat har och offrat
-    Mig till Pohjola det m�rka
-    F�r att s� ditt lif befria,
-    Att dig sjelf ur d�den fr�lsa!
-    Vet dock, jag i lifvet aldrig,
-    Aldrig i min lefnads dagar
-    Pohjas stugor vill bes�ka,
-    Sariolas knutar nalkas,
-    Orten se, der m�nner dr�pas,
-    Hjeltar uti hafvet dr�nkas."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade,
-    "H�r du smed o Ilmarinen!
-    G� dock �tt besk�da granen.
-    Hvilken himmelsh�gt har stigit,
-    H�jt sig tv�rs igenom molnen,
-    Grenarna i luften utbredt,
-    �fver himmelen sig spridit.
-    Underting du der skall finna,
-    Se hur nya m�nen lyser
-    Upp i granens gyllne krona,
-    P� dess qvistar karlavagnen."
-
-    Begge s� att granen sk�da
-    Sig till W�in�s sved beg�fvo,
-    Ut till Kalevalas skogsmark.
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Nu du smed, min gode broder,
-    Kl�ttra upp att hemta m�nen
-    Och att karlavagnen taga
-    Ifr�n granens gyllne krona."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Kl�ttrade i h�ga tr�det,
-    Upp emot den h�ga himlen;
-    Klef att m�nen hemta neder,
-    Och att karlavagnen taga
-    Ifr�n granens gyllne krona.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjunger h�jande sin st�mma,
-    Sjunger vinden upp att hvirfla,
-    Luften att f�rbittrad rasa.
-    Derp� tager han till orda,
-    Brister ut och s�ger detta:
-    "Vind, du honom tag i b�ten,
-    V�rens fl�gt uti din farkost,
-    F�r att b�ra skyndsamt h�dan
-    Bort till Pohjola det m�rka."
-
-    Honom vinden tog i b�ten,
-    V�rens fl�gt uti sin farkost
-    F�r att b�ra skyndsamt d�dan,
-    Bort till Pohjola det m�rka.
-
-    S� nu smeden Ilmarinen
-    F�rdades och kom med snabbhet
-    Bort till Pohjola det m�rka,
-    Till det mulna Sariola.
-    Samma v�g han for som vinden,
-    Samma str�t som v�rens fl�gtar,
-    Ofvan m�nen, nedom solen,
-    Utmed karlavagnens skuldror;
-    F�rst p� Pohjas g�rd han stadnar,
-    Upp� Sariolas badv�g,
-    Att ej hundarne ens h�ra,
-    Valparne ej honom varsna.
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma,
-    Sjelf nu ut p� g�rden tr�der,
-    S� tilltalande den komne:
-    "Hvem kan du bland m�nner vara,
-    Hvilken utur hjeltars skara;
-    Hit du kom p� vindens v�gar,
-    P� den str�t som v�rens fl�gtar,
-    Och p� dig ej hundar sk�lla,
-    Ingen ullsvans mot dig gl�ffsar."
-
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "Icke har jag kommit heller,
-    Att af byens hundar slitas,
-    Af ullsvansarne f�rf�ljas
-    Vid ej f�rr bes�kta d�rrar,
-    Portar, dem jag icke k�nner."
-
-    Derp� Pohjolas v�rdinna
-    Sp�rjer s� den komne g�sten:
-    "Monne du har l�rt att k�nna,
-    Eller p� din v�g f�tt tr�ffa
-    Den der smeden Ilmarinen,
-    Honom konsterfarna hamrarn?"
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Jag �r smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn."
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja g�rds tandglesa gumma
-    Skyndsamt in i stugan tr�dde,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Du min egen yngsta dotter,
-    Du af mina barn mig k�rast,
-    Kl�d upp� dig allt det b�sta,
-    Tag det vackraste om halsen,
-    P� ditt br�st det prydligaste,
-    Det mest lysande om kroppen;
-    Nu har smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Kommit hit att Sampo smida,
-    Sira ut det granna locket."
-
-    Det var Pohjas m� den sk�na,
-    Landets �ra, vattnets prydnad,
-    Gick i boden upp� backen;
-    Bodar tre p� backen stodo,
-    En tillh�rde hennes moder,
-    Och den boden var den b�sta.
-    Der fanns kista upp� kista,
-    Ena skrinet vid det andra,
-    �ppnade den b�sta kistan,
-    Granna locket klang och uppfor,
-    Fann deri sex gyllne g�rdlar,
-    Fann fem yllne kjortlar �fven;
-    Kl�dde p� sig allt det b�sta
-    Tog det grannaste om halsen,
-    P� sitt br�st det prydligaste,
-    Det mest lysande om kroppen.
-
-    Derp� Pohjolas v�rdinna
-    F�rde smeden Ilmarinen
-    In i Pohjas boningsstuga,
-    Sariolas bygda timring;
-    H�r med mat hon mannen f�gnar,
-    F�gnar ock med goda drycker,
-    Tills af dryckerna f�rpl�gad
-    Han sig tung och s�mnig k�nde;
-    Ledde vandrarn s� att sofva
-    Vid den sk�na jungfruns sida.
-
-    Pohjolas v�rdinna sedan
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "H�r du smed, o Ilmarinen,
-    Du en hamrare ev�rdlig!
-    Kan �t mig du Sampo smida
-    Sira ut det granna locket,
-    Bilda af en svane-fj�der,
-    G�ra af ett litet ullstr�,
-    Af ett enda litet kornfr�
-    Och en s�ndrig sl�ndas stycken,
-    F�r du jungfrun f�r din m�da,
-    F�r ditt arbet' sk�na flickan."
-
-    D� tog smeden Ilmarinen
-    Sjelf till orda s� och sade:
-    "V�l jag kan dig Sampo smida,
-    Sira ut det granna locket,
-    Bilda af en svane-fj�der,
-    G�ra af ett litet ullstr�;
-    Af ett enda litet kornfr�
-    Och en s�ndrig sl�ndas stycken;
-    Smidt jag �fven har p� himmel,
-    Jag p� luftens lock har hamrat,
-    D� ej fanns den minsta b�rjan,
-    Ej ett band var f�rdiglagadt."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn;
-    Sig beger att Sampo foga,
-    Sira ut det granna locket.
-    F�rst han h�r dock efter smedja,
-    Fr�gar efter smedje-redskap;
-    Men ej smedja finns i Pohja,
-    Ej en t�ng i Pimentola,
-    Icke smedja, icke bl�sb�lg,
-    �ssja ej och st�d ej heller,
-    Icke hammare, ej skaft ens.
-
-    �ter smeden Ilmarinen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Qvinnor m� der�fver �ngslas,
-    Uslingar m� halfgjordt lemna.
-    Ej en man, om ock en s�mre,
-    Om en svagare det vore."
-
-    S�ker st�lle f�r sin �ssja
-    Och en plats f�r b�lgen l�mplig,
-    Upp� Pohja-g�rdens backe,
-    Klippan som af jern �r danad,
-    P� det h�ga fasta st�lberg.
-    Fann ocks� ett litet st�lle,
-    Fann en liten plats till grundlag,
-    Hvarest nu sin b�lg han nedslog,
-    Der sin smedje-pust han bredde
-    Och sitt st�d i ordning st�llde.
-
-    Satte tr�lar sen att pusta,
-    L�nta dr�ngar till att trycka;
-    Tr�lar pusta of�rtrutet,
-    Raskt de l�nta dr�ngar trycka;
-    Pusta en dag; pusta tvenne,
-    Pusta �n p� tredje dagen,
-    L�g s� famnsh�gt dam p� skuldran,
-    Alnsh�gt aska upp� hufvet,
-    Och p� kroppens andra delar
-    Hela spannet tjockt af kolstoft.
-
-    Redan p� den tredje dagen
-    Sk�dar smeden Ilmarinen
-    Sjelf uti sin �ssjas botten,
-    Synar l�ngs�t b�lgens br�ddar:
-    "Blir ej Sampo redan f�rdig,
-    Ej det granna locket lagadt?"
-    �nnu blir ej Sampo f�rdig,
-    Ej det granna locket lagadt.
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Tager vindarne att pusta;
-    Vindarne de v�ldigt pusta,
-    �stan pustar, pustar Vestan,
-    Sunnan �nnu mera pustar,
-    Nordanvinden m�ktigt bl�ser.
-    Pusta en dag, pusta tvenne,
-    Pusta �n upp� den tredje;
-    Men p� tredje dagen redan
-    Sk�dar smeden Ilmarinen
-    Sjelf uti sin �ssjas botten,
-    Synar l�ngs�t b�lgens br�ddar:
-    Sampo sig ur l�gan tr�nger,
-    Tr�der fram ur �ssjans botten.
-
-    Derp� smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn
-    Smider raska tag med sl�ggan,
-    Hamrar hurtigt upp� st�det,
-    Hamrar i en d�rrl�s smedja,
-    I ett rum, som gluggar saknar.
-    Dagen all han Sampo smider,
-    Hamrar p� det granna locket,
-    Hvilar natten om hos jungfrun,
-    F�r att hennes k�rlek vinna.
-    Fick omsider Sampo f�rdig,
-    Granna locket prydligt lagadt;
-    Vinnas kan dock icke flickan,
-    Unga jungfrun ej bevekas.
-    B�rjar Sampo s� att mala,
-    Granna locket flitigt sv�nga,
-    Mol en l�r i dagens gryning,
-    Mol en l�r att �tas hemma,
-    Mol en annan f�r att s�ljas,
-    �n en tredje att f�rvaras.
-
-    Detta Pohjas qvinna gl�der,
-    Och hon bringar dit sin Sampo,
-    In i koppar-bergets g�mmor,
-    Uti Pohja-g�rdens stenberg,
-    Bakom l�s och reglar nio.
-    Der hon ock dess r�tter f�ster
-    P� ett djup af nio famnar:
-    Ena roten ned i jorden,
-    Invid vattnets gr�ns den andra
-    Och i hemmets berg den tredje.
-
-    Sjelf nu smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Med �t sidan lutad m�ssa,
-    Eftert�nker och begrundar,
-    I sitt sinne �fverl�gger,
-    Hur han stode ut att lefva
-    Uti Pohjola det m�rka.
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Skulle du v�l Ilmarinen,
-    Redan l�ngta i ditt sinne
-    Att till eget hemland komma?"
-
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "Dit, ack dit jag l�ngtar endast,
-    Bort till fordna fosterjorden,
-    F�r att d� i egen hembygd."
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna
-    Rundligt mannen d� f�rpl�gar,
-    S�tter s� i b�tens bakstam,
-    V�cker vinden upp att bl�sa.
-    H�rmed smeden Ilmarinen
-    �ter till sitt hemland v�nde,
-    F�rdades �t gyllne hemmet,
-    Bort till fordna fosterjorden.
-
-    Fr�gar gamle W�in�m�inen
-    D� af smeden Ilmarinen:
-    "O du broder Ilmarinen,
-    Fr�nde, barn af samma moder!
-    Har du nya Sampo fogat,
-    Sirat ut det granna locket?"
-
-    Sade smeden Ilmarinen
-    Sjelfva m�starn tog till orda:
-    "Redan mol der nya Sampo,
-    Granna locket flitigt sv�ngde,
-    Mol en l�r i dagens gryning,
-    Mol en l�r att �tas hemma,
-    Mol en annan f�r att s�ljas,
-    �n en tredje att f�rvaras."
-
-
-
-
-Sjette Runan.
-
-
-    Sjelf den muntre Lemmink�inen,
-    Han den vackra Kaukomieli
-    Rustar ut sig till en resa,
-    L�ngtande att kunna komma
-    H�n till Pohja-s�ners h�rdar,
-    Till de f�lt, der Lappar lefva.
-
-    Skor sin h�st den l�nga sommarn,
-    Hela vintern hofjern smider;
-    Sp�nner eldig h�st f�r sl�den
-    P� det f�lt, som gnistor sprider.
-    Vattnet droppade ur redet,
-    Fettma fl�t fr�n h�stens remtyg.
-
-    Tog till orda Lemmink�inen:
-    "O min moder, gamla qvinna,
-    Om du dock min skjorta sk�ljde
-    Uti svarta ormens etter,
-    Och den torkade om sommarn!
-    Nu jag reser bort att fria
-    Till en m� i byn den kalla,
-    Flickan uti Pimentola."
-
-    Modren g�r f�rs�k att neka,
-    Gamla qvinnan honom varnar:
-    "O min son! ej m� du resa,
-    Utan att du vishet �ger,
-    �r med insigter beg�fvad,
-    H�n till Pohja-s�ners h�rdar,
-    Till de f�lt, der Lappar lefva.
-    Dig kan Lappen der besv�rja,
-    Dig kan Turjalainen trycka
-    In med hufvudet i lera
-    Och med armarna i gl�dkol,
-    N�fvarna i heta askan."
-
-    Tog till orda Lemmink�inen:
-    "Redan f�rr de s�kt mig trolla,
-    Desse trollm�n, etter-ormar;
-    Trenne Lappska trollm�n s�kte
-    Mig en sommar-natt besv�rja,
-    Nakne p� en sten i jorden,
-    Utan b�lte, utan kl�der.
-    Mer af mig de icke fingo,
-    �n fr�n stenen yxen t�ljer,
-    N�fvaren fr�n klippan l�ser,
-    V�lten ifr�n hala isen,
-    Tuoni tar ur toma stugan.
-    Om med dem jag vill mig m�ta,
-    St�lla mig i bredd med dessa,
-    Sjelf f�rm�r jag Lappen trolla
-    Och p� Turjalainen foga
-    H�nderna i Kalmas kittel,
-    N�fvarna i h�rda v�dret,
-    Kn�na att p� s�rjan dansa,
-    Benen till att isen krossa,
-    S�nderbr�ka isens skorpa.
-    Klyfver ock med s�ng hans skuldror,
-    Bl�ser l�pparna i bitar
-    Och i tu hans skjortas krage,
-    Br�stets pansar uti stycken."
-
-    Modren g�r f�rs�k att neka,
-    Gamla qvinnan honom varnar:
-    "O min gosse, far dock icke
-    Att till m�n i Pohja fria,
-    Flickan uti Pimentola.
-    Lika v�l dig n�r f�rderfvet,
-    Of�rd drabbar Lemmink�inen,
-    Dig beklagansv�rda gosse.
-    Ej kan du i s�ng-f�rm�ga
-    M�ta dig med Pohjas s�ner,
-    Icke kan du Turja-spr�ket,
-    Kan ej qv�da Lappska s�nger."
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    B�rjar p� att h�ret kamma,
-    Borsta sina l�nga lockar,
-    Att p� friarf�rder fara,
-    Sig till Pohjola begifva.
-    Sl�ngde kammen upp� sparren,
-    Upp� ugnens stolpe borsten.
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "D� �r Lemmink�inens bane,
-    Arme mannens of�rd kommen,
-    N�r ur borsten bloden dryper,
-    Hinner ned i r�da str�lar."
-
-    For �stad nu Lemmink�inen
-    Tvertemot sin moders vilja,
-    Mot sin v�rdarinnas varning.
-    Hvar tar mannen sig till vara?
-    N�got tar han sig till vara
-    Framf�r d�rren, under sparren,
-    Invid d�rrens post i stugan,
-    Vid de mest afl�gsna leder.
-    Skydd ej dessa medel sk�nka;
-    Hvar tar mannen sig till vara?
-    Ofvan fallet af eld-forssen,
-    Vid den helga flodens hvirfvel.
-    Der tar mannen sig till vara,
-    Skyddar sig och sig omgjordar,
-    Kl�der sig i jernsmidd skjorta,
-    St�lsmidt b�lte p� sig sp�nner,
-    Talar sen med dessa orden:
-    "Mannen �r i pansar b�ttre,
-    Starkare i jernsmidd skjorta,
-    St�lomgjordad mera h�rdig
-    Uti dessa trollm�ns dalar,
-    I de vise m�nners bygder --
-    S� den svage ej han fruktar,
-    Aktar icke ens den starke."
-
-    Slog sin snabba h�st med sp�et,
-    Sm�llde till med perle-snerten.
-    Hingsten sprang, det led med f�rden,
-    Sl�den skrann, och v�gen aftog.
-    K�rde en dag, k�rde tvenne,
-    K�rde �n p� tredje dagen.
-    M�ter s� en by p� v�gen,
-    F�rdas fram med gny och buller
-    Upp� v�gen, som var nederst,
-    Till den nedersta bland g�rdar.
-    Sp�rjer sedan �fver tr�skeln,
-    Talar s� bak sk�rmtaks stolpen:
-    "Monne h�r i g�rden finnes
-    Den som h�stens br�strem l�ser,
-    Fimmelst�ngerna kan f�lla,
-    Taga lokan ur dess sp�nning?"
-
-    Svarade ett barn fr�n golfvet,
-    Gosse s� fr�n trappan talte:
-    "Icke finnes h�r i g�rden
-    Den som h�stens br�strem l�ser,
-    Fimmelst�ngerna kan f�lla,
-    Taga lokan ur dess sp�nning."
-
-    �ngslig var ej Lemmink�inen,
-    Slog sin snabba h�st med sp�et,
-    Sm�llde till med perle-snerten,
-    K�rde fram med gny och buller
-    Upp� v�gen, som var medlerst,
-    Till den medlersta bland g�rdar.
-    Sporde sedan �fver tr�skeln,
-    Talte s� bak sk�rmtaks stolpen:
-    "Monne h�r i g�rden finnes
-    Den som h�stens br�strem l�ser,
-    Fimmelst�ngerna kan f�lla,
-    Taga lokan ur dess sp�nning?"
-
-    Ifr�n golfvet h�rs en gumma,
-    Sladdrerska fr�n h�rden svara:
-    "Nog du f�r fr�n denna g�rden
-    Den som h�stens br�strem l�ser,
-    Fimmelst�ngerna kan f�lla,
-    Taga lokan ur dess sp�nning.
-    Karlar f�r du, fast�n tio,
-    Hundratals, om s� du �nskar,
-    Hvilka h�dan skjuts dig skaffa,
-    Gifva dig en h�st till �kning,
-    Till att f�rdas �fver hafven,
-    �fver sm�rre sj�ar halka,
-    Att du till din husfars qv�llsvard,
-    Till din matmors frukost hinner,
-    �ter middag med allt husfolk.
-    S�som tupp du t�get uppn�r
-    Och som h�nans unge g�rden,
-    G�r med naglarna p� tr�skeln
-    Och p� tv�ren uppf�r trappan,
-    Sidl�ngs efter farstu-golfvet."
-
-    �ngslig var ej Lemmink�inen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Gumman vore v�rd att skjutas,
-    K�ringen man klubba borde."
-
-    Slog sin snabba h�st med sp�et,
-    Sm�llde till med perle-snerten,
-    K�rde fram med gny och buller
-    Upp� v�gen, som var �fverst.
-    Till den �fversta bland g�rdar.
-    Kom s� �nda fram till g�rden,
-    Slog p� marken med sin piske,
-    Dam steg upp, der pisken r�rde.
-    Och en unger man i dammet.
-    Denne l�ser h�stens br�strem,
-    Fimmelst�ngerna han f�ller,
-    Tager lokan ur dess sp�nning.
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Stadnar f�rst och lyssnar noga;
-    H�rde runor ut p� g�rden,
-    Ord igenom mossig springa,
-    H�rde qv�das bakom br�det,
-    Inom stugans v�ggar spelas.
-
-    Gick fr�n knuten nu i stugan
-    Bak fr�n h�rnet in i p�rtet,
-    S� att hundarne ej h�rde,
-    Gl�ffsarne ej honom m�rkte.
-    M�n med l�nga trutar stugan,
-    Stolta k�mpar b�nken fyllde,
-    S�ngare p� golfvet stodo,
-    Siare vid d�rrens gafvel,
-    Invid sido-v�ggen spelm�n,
-    L�ngst p� b�nken suto sp�m�n,
-    Onde trollm�n framf�r ugnen.
-    Desse sj�ngo Lappska s�nger
-    Och p� Hiisis qv�den gn�llde.
-
-    Sjelf hon Pohjolas v�rdinna
-    R�rde sig vid golfvets fogning,
-    Uti stugans midt sig sv�ngde,
-    Talte sen med dessa orden:
-    "F�rr fanns h�r ock hund i g�rden,
-    Racka jernet lik till f�rgen;
-    K�ttet �t han, fr�tte benen,
-    Slukade den r�a bloden.
-    Hvem kan du bland m�nner vara,
-    Hvilken utur hjeltars skara,
-    D� p� dig ej hundar sk�llde,
-    Gl�ffsare dig icke m�rkte?"
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Hit jag icke heller kommit,
-    Utan vett och utan seder,
-    Utan makt och utan kunskap,
-    Utan �rfda trolldoms-konsten,
-    V�rnl�s lemnad af f�r�ldrar,
-    �t Untamo ulfvars munnar,
-    �t de bistra m�nners k�ftar."
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    B�rjade att sjelf besv�rja
-    Och sin s�ngar-konst anlita.
-    Qvad bland s�ngare de b�sta
-    Att de s�msta runor sjunga,
-    Handskar qvad af sten i handen,
-    B�rdor utaf sten p� ryggen,
-    Och p� hjessan stenig m�ssa,
-    Dref i munnen hvassa stenar,
-    Flata h�llar uti halsen
-    P� de b�sta ibland skalder,
-    De bland s�ngare f�rn�msta.
-
-    Qvad s� de f�rm�tna m�nner
-    I en brokig kattas sl�de,
-    Katten qvad han h�n att ila,
-    Skyndande till fjerran trakter,
-    Bort till Nordens sista �nda,
-    Lapplands �demark den vida,
-    Der ej hjordens kl�fvar trampa,
-    H�stens f�le icke vandrar.
-
-    Qvad ock de f�rm�tna m�nner
-    Han till Lapplands vik den breda,
-    Fj�rden, hvilken m�nner fr�ter,
-    Hjeltar uti v�gen dr�nker,
-    Hvarur trollm�n dricka vatten,
-    Torra halsar t�rsten sl�cka.
-
-    Qvad ock de f�rm�tna m�nner
-    Uti strida Rutja-forssen,
-    Fradgiga och stygga gapet,
-    Dit br�dstupa tr�den falla,
-    Tallarna med r�tter rulla,
-    Furur sig med toppar st�rta.
-
-    Der nu muntre Lemmink�inen
-    Qvad de unga, qvad de gamla,
-    Qvad ock medel�lders m�nner,
-    Blott en enda qvad han icke,
-    Ulappalas gamla gubbe,
-    Gubben med de slutna �gon.
-
-    Gubben nu till orda tager:
-    "O du Lempi-son, den muntre!
-    Unga qvad du, gamla qvad du,
-    Qvad ock medel�lders m�nner,
-    Hvarf�r d� ej mig du qv�der?"
-
-    Det var muntre Lemmink�inen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Derf�r icke dig jag qv�der,
-    Att i dina yngre dagar
-    Du besof din egen moder,
-    Pl�gade din v�rdarinna.
-    Till och med du h�star bortsk�mt,
-    Sprungit efter tagelsvansar
-    L�ngs ett k�rr, vid jordens nafvel,
-    Der en slemmig massa p�ser."
-
-    Ulappalas gamle gubbe,
-    Gubben med de slutna �gon,
-    Vredgades och gick f�rt�rnad
-    Utur stugan, genom d�rren,
-    Nedf�r trappan ut p� g�rden.
-    Sprang s� bort till Tuoni-elfven,
-    Spejade der Kaukomieli,
-    Bidde l�nge Lemmink�inen.
-
-
-
-
-Sjunde Runan.
-
-
-    Nu sig yttrar Lemmink�inen:
-    "Gumma, gif �t mig din dotter.
-    F�stm� ung du mig f�rl�na;
-    Illa jag ej henne h�lle:
-    Uti famnen, d� jag �ter,
-    D� jag g�r, i mina armar,
-    D� jag stilla st�r, p� ryggen,
-    Vid min sida, n�r jag hvilar."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna,
-    "D� jag gifver dig min dotter,
-    Unga f�stm�n dig f�rl�nar,
-    N�r med skidor Hiisi-elgen
-    Bakom Hiisis f�lt du f�ngat."
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen,
-    Sjelf den sk�ne Kaukomieli
-    Sl�jdar skidor under h�sten,
-    Sommarn all dem skinnbekl�der,
-    Klyfver en dag ena stafven,
-    Dan derp� den andra sirar.
-
-    F�r s� skidorna i ordning,
-    F�r dem v�l och prydligt gjorda.
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Djur i skogen t�r ej finnas,
-    Springande p� fyra f�tter,
-    Som man upp med dem ej hinner,
-    Som man icke l�tt kan f�nga
-    Med Kaleva-sonens skidor,
-    De af Lemmink�inen gjorda."
-
-    Detta r�kar Hiisi h�ra,
-    Guden r�kar det f�rnimma;
-    B�rjar s� en elg att bygga,
-    Att ett st�tligt rendjur dana.
-    Hufvudet af tufva bildar,
-    G�r dess f�tter utaf vide
-    Och af g�rdsg�rds-st�rar benen,
-    Ryggen af en g�rdsel-tr�da,
-    Utaf n�ckrosblad dess �ron,
-    Tunna skinnet utaf granbark,
-    Af en rutten stubbe k�ttet,
-    �gonen af musslans stenar.
-
-    Klappar med sin hand p� ryggen,
-    Sjelf s� undervisar elgen,
-    Som enhvar pl�r undervisa,
-    Hvad till verlden sjelf han frambragt:
-    "Ila skyndsamt, Hiisis elg du,
-    R�r p� benen, stolta skogsdjur,
-    Spring min qvicka ren med snabbhet
-    H�n till renars kalfnings-st�llen,
-    Till de f�lt, der Lappar lefva."
-
-    Ilade s� Hiisi-elgen,
-    Hoppade det stolta djuret,
-    Sprang med snabbhet qvicka renen
-    Utmed Pohjas yttre g�rden,
-    L�ngs de f�lt, der Lappar lefva.
-    Sparkade p� k�ta-d�rren,
-    Stjelpte kittlarna p� elden,
-    V�nde upp och ned med koket,
-    Vr�kte k�ttet uti askan,
-    H�llde soppan ned p� h�rden,
-    Ilar sedan l�ngre fram�t.
-
-    Lappars barn nu till att gr�ta,
-    Lappars hundar till att sk�lla,
-    Bya-hustrur till att skratta.
-
-    Kom s� den f�rv�gne s�llen,
-    Sade vackra Kaukomieli:
-    "Hvarf�r greto h�r nyss jungfrur,
-    Hvarf�r skrattade h�r hustrur,
-    Hvarf�r gl�ffsade h�r hundar?"
-
-    "H�r f�rbi lopp Hiisi-elgen,
-    Hoppade det stolta djuret,
-    Sprang med snabbhet qvicka renen,
-    Sparkade p� k�ta-d�rren,
-    Stjelpte kittlarna p� elden,
-    V�nde upp och ned med koket,
-    Vr�kte k�ttet uti askan,
-    H�llde soppan ned p� h�rden,
-    Ilade s� l�ngre fram�t."
-
-    Sk�t nu den f�rv�gne s�llen
-    Ut p� sn�n den venstra skidan,
-    Hal som sm�rbestruken skifva,
-    Bar till hjelp sin h�gra skida,
-    Snabb som h�ken uti flygten.
-
-    Tog s� sina tvenne stafvar,
-    F�stade vid mindre skidan.
-    Hundra mark var v�rd den ena,
-    Bruna r�fvens skinn den andra.
-
-    St�ter till den f�rsta g�ngen,
-    �gat honom icke n�dde;
-    St�ter s� den andra g�ngen,
-    �rat honom icke h�rde;
-    St�ter �n den tredje g�ngen,
-    Upp han Hiisi-elgen hinner.
-
-    Reder s� af bj�rk ett ledband.
-    G�r en h�gnad utaf ekar:
-    "Hiisis elg, der m� du stadna,
-    Der ren-oxe m� du hoppa."
-
-    Stryker elgen l�ngsmed ryggen,
-    Klappar smekande p� hullet:
-    "Roligt vore der att ligga
-    Med en ung och fager flicka."
-
-    Deraf retas Hiisi-elgen,
-    Benen b�rjade att sparka,
-    Bandet utaf bj�rk f�rst�rde,
-    Stjelpte h�gnaden af ekar,
-    Ilade s� l�ngre fram�t.
-
-    Derp� den f�rv�gne s�llen
-    �nnu en g�ng fram sig sparkar;
-    Venstra skidan br�ts vid remmen
-    Och den h�gra under h�len,
-    Invid handen ena stafven,
-    Och den andra invid doppskon.
-    Sjelf sprang sedan Hiisi-elgen,
-    Att ej hufvudet ens syntes,
-    Ej en skymt f�r �gat sk�njdes
-    Och f�r �rat intet h�rdes.
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen,
-    Sjelf den sk�na Kaukomieli
-    Visste �nnu annan utv�g,
-    Hittade p� annat medel.
-    H�jande sin r�st han sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Monne jag nu skidar l�ngsamt,
-    Monne makligt fram jag skrider?
-    L�ngsamt g�r den svage mannen,
-    Kraftl�s man p� staf sig st�der.
-    Mina h�skor af jag kastar,
-    Kl�der p� mig vinter-skorna,
-    Strumporna f�r h�sten gjorda,
-    Att till Metsola nu f�rdas,
-    Mig bege till skogens t�rnor,
-    Till de bl�a jungfrurs boning,
-    Inom barrtr�ds-borgens h�gnad.
-
-    Mina skidor blifva n�tta
-    Silfver-skidorna f�rtunnas,
-    Tager Hiisis l�tta skidor
-    Lempo-gudens altr�ds skidor.
-    Upp� Hiisis mark jag skidar,
-    Sv�fvar �fver Lempos l�nder
-    H�n mot randen utaf �knen,
-    Skogen, som i fjerran skymtar,
-    D�dan skymtar �ken-skogen,
-    Bl�a randen d�dan skimrar.
-    Dit mig g�res lust i h�gen,
-    Dit mitt sinne st�dse l�ngtar,
-    Till de andra m�nners skogar,
-    K�mpars vidt afl�gsna �knar.
-
-    Tar jag mina trenne hundar,
-    Valpar fem med yllne svansar,
-    Hundar sju med ring om halsen.
-    Manar hundarna till jagten,
-    Ordnar skyndsamt mina b�gar
-    Och till mina skidor talar.
-    Skidan �r en fotens fr�nde,
-    Handens bundsf�rvandt �r b�gen,
-    Tr� �r pilen eller perta.
-
-    Byens ros, du fjerran h�rde,
-    Du min hund, far fram som nystan,
-    Kr�la som en mask, min skida.
-    S�dan p� min hund �r svansen,
-    Som den sk�nsta gran i skogen;
-    �gon har min hund s� stora,
-    Som den st�rsta ring i betslet,
-    Och dess tand jemv�l �r lika
-    Med en lie uti Estland.
-
-    Du bland mina hundar sk�nast,
-    Ibland mina djur det b�ste!
-    Spring nu h�n och skyndsamt ila
-    P� de �ppna svedje-l�nder;
-    Hasta dit �t andra nejder,
-    Bort till Metsola det ljufva,
-    Det vaksamma Tapiola.
-
-    Om ett omildt v�der skulle
-    Piska p� min lilla racka,
-    Jag helt enkelt s� blott s�ger,
-    Som min fader fordom sade:
-    'Tellervo, Tapios jungfru,
-    Mielikki, skogs-sonens hustru!
-    Lifva upp min hund att ljuda,
-    Reta v�draren att sk�lla
-    Uti dunkla �de-skogen,
-    Inuti den gyllne �knen.
-    V�nd mot b�gen vildbr�ds-lukten,
-    Kasta �ngan mot mitt vapen,
-    Imman ifr�n fjerran skicka,
-    S�nd p� afst�nd redan lukten.
-    Bringa den i hundens n�sborr
-    B�de under k�ld och v�ta,
-    Uti storm och regnigt v�der,
-    Att mot rofvet hunden l�per,
-    Springer r�tt p� villebr�det
-    Uti Metsola det ljufva,
-    Det vaksamma Tapiola'.
-
-    S� min fader fordom sade,
-    Yttrade den gamle mannen,
-    N�r hans hund ej sprang �t rofvet,
-    Misste tog om villebr�det:
-    Hvem har nu min hund f�rderfvat,
-    Hvem har skadat bruna valpen,
-    Stoppat till p� honom nosen,
-    H�mmat gyllne v�derkornet,
-    N�r ej hunden sk�ller s�kert,
-    Valpen tar om rofvet misste?
-
-    Nog jag hundens ursprung k�nner,
-    Tror mig veta valpens b�rjan.
-    Valpens k�nsel �r fr�n vinden,
-    V�rens vind har hunden alstrat.
-    Blinda sk�kan uti Pohja,
-    Ulappalas blinda qvinna
-    L�g med ryggen v�nd �t vinden,
-    Sidan emot h�rda v�dret,
-    Ryggen vette emot vester,
-    Var �t norr helt litet riktad;
-    Vinden b�jde pelsens f�llar
-    V�rens vind upp kjorteln bl�ste.
-    Hafvande hon blef af vinden,
-    Blef af v�rens vind befruktad.
-
-    Hvad �r det, hon b�r i sk�tet?
-    B�r en hund uti sitt sk�te,
-    Liten valp inunder mj�lten,
-    Markens kr�k uti sin lefver.
-
-    Hvem b�r bindlarna till lindan?
-    Barrtr�ds-gumman, vilda qvinnan,
-    Hon b�r bindlarna till lindan,
-    B�r �t barnet grofva lindan,
-    Vaggar det i linne-dukar,
-    Gungar uti kl�dnings-f�llar.
-
-    Penitar, du sk�na qvinna,
-    Ulappalas blinda sk�ka!
-    Kom att barnet nu befria,
-    Att din son till r�tta hjelpa.
-    L�s f�r hundens mun �r anbragt
-    Och en bom f�r gl�ffsarns t�nder;
-    Ifr�n hundens mun tag l�set,
-    Bommen ifr�n gl�ffsarns t�nder.
-    Bortlag rigeln ifr�n munnen,
-    Ryck ur tungans f�ste kafveln,
-    Att mot rofvet hunden l�per,
-    Springer r�tt p� villebr�det.
-
-    Ensam jag bland alla hjeltar
-    G�r i skogen ut att jaga.
-    Blidkens lundar, blidkens �knar,
-    Var mig blid, du milde Tapio,
-    Klarna upp, du Herrans v�der,
-    N�r till skogen nu jag f�rdas!
-    Till din man du skog mig tage,
-    V�lj mig Tapio till din hjelte,
-    �kenskog att pilar b�ra.
-
-    Skog p� kantele nu spela,
-    L�t, o �ken, g�ken gala,
-    S� att guldet skulle lyssna,
-    Silfret f�r mig redog�ra
-    Under granens gyllne krona,
-    Under vackra enens qvistar.
-
-    Egen makt hos mig �r ringa,
-    Ovaraktig �r min lycka.
-    Mina gyllne skidor n�tas,
-    Silfver-skidorna f�rtunnas.
-    Ledsnaden mig h�r betager,
-    Ingen ro den �t mig gifver,
-    N�r ej n�gon byter guldet,
-    Ingen finns, som silfret vexlar.
-    L�ng �r qv�llen utan gl�dje,
-    Dagen l�ng f�rutan byte.
-
-    Vredgades den store Guden
-    Blef han ond, som ullen gifver,
-    N�r ej tidtals ens han gifver,
-    Ej ens s�llan muntrar sinnet?
-    Icke m�, o Gud, du vredgas,
-    Jordens herre dig f�rifra.
-    Gif dock en g�ng i min lefnad,
-    En g�ng i mitt lif ett byte,
-    N�r s� vackert jag anropar,
-    Beder med en gyllne tunga.
-
-    Gifvare, hvi ger du icke?
-    Hvi ej starke Gud du lofvar?
-    Ej de andre �ro b�ttre,
-    Icke heligare skyttar.
-    Icke hafva andre m�nner
-    �gonbrynen mera m�rka,
-    �gonh�ret mera vackert,
-    Fotens sv�ngning mera ledig.
-    Andra f� med list sitt byte,
-    Taga rofvet bort bedr�gligt,
-    Ej med list jag ville f� det,
-    Toge icke bort bedr�gligt,
-    F�rde f�r min hafda m�da,
-    Toge f�r mitt eget arbet'.
-
-    O hur allt nu �r f�r�ndradt
-    Uti Metsola det ljufva!
-    Skogens fordna herrskarinna,
-    Hon var vacker till att sk�da.
-    Hennes br�st, det var behagligt,
-    Armarna af guldband pryddes,
-    Fingrarna af gyllne ringar,
-    Hufvudet af gyllne kransar,
-    H�ret utaf gyllne bindlar,
-    �ronen af gyllne h�ngen,
-    �gonbrynen utaf perlor.
-    Skogens nya herrskarinna,
-    Hon �r vidrig till att sk�da,
-    Hennes br�st �r vederstyggligt,
-    Risband armarna omgifva,
-    Fingrarna af risband prydas,
-    Hufvudet �r risbekransadt,
-    Ris hon har till h�rets bindlar,
-    Ris till sina �ron-h�ngen,
-    Ris till perlor upp� halsen.
-
-    Hvar �r gifverskan nu bosatt,
-    Hvar finns goda skogs-v�rdinnan,
-    R�rer sig den �dla modren?
-    Der �r gifverskan nu bosatt,
-    Der finns goda skogs-v�rdinnan,
-    R�rer sig den �dla modren:
-    Invid horn-borgens tinnar,
-    Borgens kanter uti skogen.
-    Jag i g�r gick ut i skogen,
-    Borgar tre i skogen finnas,
-    En af tr�, af ben den andra.
-    Utaf sten �r tredje borgen,
-    Denna borgen �r v�rdinnans.
-    Sex der finnas gyllne f�nster
-    Upp� borgens alla v�ggar;
-    Genom dem jag s�g i borgen,
-    Der de bo, som f�ngsten gifta,
-    De som sk�nka villebr�det.
-
-    Mielikki, du skogs-v�rdinna.
-    �dla moder, sk�n att sk�da!
-    Tag upp� dig lycko-kl�der,
-    Kl�d dig uti g�fvo-skjortor;
-    �ppna honungsfylda kistan,
-    R�r det n�tta honungs-skrinet
-    Ifr�n honungsrika tufvan,
-    Fr�n den gyllne kullens hympel.
-    Skogens �l du �t mig bringa,
-    Gif mig af dess mj�d att dricka,
-    Mycket �l i skogen finnes,
-    S�tt �r mj�det uti skogen.
-
-    Gnid nu dina begge b�nder,
-    Dina finger-spetsar gnugga,
-    Bringa guldet till att f�rdas,
-    S�nd ditt silfver ut att vandra
-    Gent emot den hvita mannen,
-    Den med bj�rken ganska lika.
-
-    Du Tapios honungs-jungfru,
-    Skogens lilla, vackra t�rna!
-    Spela p� din honungs-pipa,
-    L�t nu honungs-hornet fr�jda
-    Gunstiga v�rdinnans �ra.
-    Ej v�rdinna m� du vara,
-    Om du ingen piga h�ller,
-    Icke l�nar hundra pigor,
-    Tusen andra hjon ej �ger,
-    F�r att dina hjordar valla,
-    Flitigt vakta allt ditt vildbr�d.
-
-    Mielikki skogs-sonens hustru,
-    Tuulikki, du Tapios dotter,
-    Bryt ett sp� af veka r�nnen,
-    Tag af entr�d dig ett gissel
-    �nda bortom Tapio-berget,
-    Fr�n h�gg-bergets andra sida,
-    F�r att drifva fram ditt vildbr�d,
-    L�ngre dina hjordar jaga.
-    K�r dem n�rmare till randen,
-    Till mest �ppna svedjel�nder.
-    Den som ej �r snabb att springa,
-    Sl� med sp�et upp� gumpen;
-    Den som l�per bort fr�n v�gen,
-    Sm�ll mot �gonen med pisken,
-    Drag fr�n �ronen p� v�gen.
-
-    Kommer s� en b�ck till m�te,
-    G�r en r�nnil �fver v�gen,
-    Laga dit en bro af silke,
-    Trappa utaf r�da garnet.
-
-    Dunkelsk�ggig skogens gubbe,
-    Frejdad konung �fver djuren!
-    Skogarna med sv�rd omgjorda,
-    S�tt i �knens hand en klinga,
-    Kl�d i linne �kenskogar,
-    Andra skogar pryd med kl�de.
-    Asparna styr ut i vadmal,
-    Granarna med guld besmycka;
-    Sp�nn kring furur koppar-g�rdlar,
-    Omkring tallar silfver-b�lten,
-    Bj�rkar pryd med silfver-fransar.
-    G�r som fordom du ock gjorde.
-    Under dina g�fvo-tider
-    Och p� mina f�ngste-dagar.
-    Ty d� jag gick ut i skogen.
-    D� jag hann till �demarken
-
-    Och i �ken-skogen uppsteg,
-    Framkom �ndtligt upp p� backen:
-    M�nlikt lyste granens qvistar,
-    Furuns grenar s�som silfver,
-    Tallens toppar sollikt gl�nste,
-    Aspens toppar s�som vadmal;
-    Goda gossen sken som m�ne,
-    S�som sol den sk�na flickan.
-
-    �ppna nu ditt stora visthus,
-    Rigla upp din bodas benl�s,
-    Tag derur en gyllne klubba,
-    Hammare af koppar gjuten,
-    Hvarmed du i �knen slamrar,
-    V�snar uti �de-skogen,
-    Upp� vildbr�ds f�dslo-st�llen,
-    Der de ludna djuren v�xa,
-    S� att villebr�det skyndar,
-    Skogens hjordar m�tte rusa
-    Emot mannen, som dem s�ker,
-    Framf�r hjelten, som dem tager.
-
-    Bilda utaf guld ett g�rde,
-    G�r en g�rdsg�rd utaf silfver,
-    S� att hjorden skyndsamt springer,
-    Far fram med st�rsta snabbhet.
-    F�rdas l�ngsmed gyllne t�get,
-    Springer upp� silfver-v�gen.
-    Men om hjorden skulle rymma,
-    Villebr�det g� �t sidan,
-    S� f�rb�ttra du ditt g�rde.
-    Sk�dar hjorden �fver g�rdet,
-    S� g�r h�gre d� ditt g�rde;
-    Sk�dar hjorden under g�rdet,
-    M� du g�ra g�rdet l�gre;
-    Om ej hjorden g�r �t sidan,
-    D� m� g�rdet blifva or�rdt.
-
-    Liten son af Hiisi-Guden,
-    Som den goda h�sten rider!
-    Sadla nu din unga f�le,
-    Laga ridh�sten i ordning;
-    Tag s� dina gyllne sporrar
-    Ifr�n silfver-�sens �nda,
-    Fr�n det n�tta gyllne skrinet,
-    Fr�n den blanka koppar-asken.
-    Kittla med dem f�lens l�nder,
-    Jaga dem i h�stens sidor.
-    L�t s� f�len skyndsamt springa,
-    Ila fram med st�rsta snabbhet
-    I sitt rede utaf koppar,
-    Uti sina gyllne kedjor.
-    Om ett g�rde d� dig m�ter,
-    S�nderrif det n�rmsta stycket
-    G�rdsg�rdsbanden fem emellan,
-    Mellan st�rar sju i g�rdet,
-    Ifr�n �tta stubbars �ndar.
-
-    Tag ett fem famns sp� i handen,
-    Grip en bj�rk om trenne famnar,
-    Hvarmed du ditt vildbr�d piskar,
-    Drifver dina hjordar undan.
-    Finns ej n�ra djur tillfyllest,
-    Hemta d� fr�n l�ngre afst�nd,
-    �nda bak' Tanika-borgen,
-    Ifr�n Hiisi-borgens f�sten,
-    �t den hjelte, som h�r jagar,
-    Mannen, hvilken vackert beder.
-
-    Mimerkki, du skogs-v�rdinna,
-    Qvinna med den �dla v�xten!
-    Dunkelsk�ggig skogens gubbe,
-    Frejdad konung �fver djuren!
-    Kom nu hit att byta guldet,
-    Kom att silfret med mig vexla.
-    Gammalt �r mitt guld som m�nen,
-    Silfret �ldrigt s�som solen,
-    Af min far i krig f�rv�rfvadt,
-    Taget under stridens tummel.
-    Nu det n�tes uti pungen,
-    M�rknar i min elddons-p�se,
-    N�r ej finns, den guldet byter,
-    Den som silfret skulle vexla.
-
-    Kom att guldet af mig taga,
-    V�lja ut mitt b�sta silfver.
-    Klart �r guldet, som jag �ger,
-    Och ditt guld �r mera ludet.
-    Utbred dina vackra dukar
-    Under guldet, som jag gifver,
-    Att det ej p� marken faller,
-    Att ej silfret str�s �t sidan.
-    Guldet ger jag dig i handen,
-    Silfret uti dina fingrar."
-
-    Dermed muntre Lemmink�inen
-    Slutligt Hiisi-elgen f�ngar
-    �nda ifr�n Hiisis �krar.
-    Sjelf han kastade sin snara
-    Omkring Hiisi-elgens skuldror,
-    Omkring halsen p� kamelen,
-    Att den ej fick h�ftigt sparka,
-    D� han str�k den l�ngsmed ryggen.
-
-    Sade d�dan �terkommen,
-    N�r till Pohjola han hunnit:
-    "Nu jag Hiisi-elgen f�ngat
-    �nda ifr�n Hiisis �krar.
-    Gumma, gif �t mig din dotter,
-    Unga f�stm�n mig f�rl�na."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "D� jag dig min dotter gifver,
-    Unga f�stm�n dig f�rl�nar,
-    N�r du stora h�sten betslar,
-    Tyglar Hiisis h�st, den bruna,
-    F�len, hvilken fradga frustar,
-    Hvilkens hof af fasta jernet,
-    Utaf h�rda st�let bildas,
-    Och hvars man �r eld och l�ga."
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Tager sina gyllne tyglar
-    Och sitt grimskaft utaf silfver.
-    G�r s� h�n att s�ka h�sten,
-    Den �rsgamle efterleta
-    Ifr�n Hiisi-gudens sl�tter.
-    B�rjar stiga p� med snabbhet,
-    Vandrar fram med l�tta f�tter
-    H�n till gr�na �ngens sl�tter,
-    Till den helga �ker-renen.
-    Der han s�ker efter h�sten,
-    Sk�dar kring med sp�nda blickar;
-    B�r vid g�rdeln h�stens betsel,
-    F�lens seldon upp� axeln.
-    Hof sitt �ga emot �ster,
-    V�nde hufvudet mot solen;
-    Varsnar h�sten upp� heden,
-    Ibland granar bruna manen.
-    Fr�n dess h�r ses elden spraka,
-    R�ken frusta ifr�n manen.
-
-    Yttrade d� Lemmink�inen:
-    "Ukko, du vid himla-midten,
-    Dunder-molnets n�ra granne!
-    L�t nu himla-hvalfvet �ppnas,
-    F�stet uti stycken rifvas,
-    Luften all f�rbyt till f�nster,
-    Himlens lock till tvenne delar.
-    Sn� till skidstafs h�jd l�t falla,
-    L�t till spjutskafts djup den yra
-    Ned p� goda h�stens skuldror,
-    P� den helga bl�sens l�nder;
-    L�t ock isen alntals frysa
-    P� den helga hingstens panna."
-
-    Sn� d� l�ter Ukko falla,
-    Kastar af den fina yrsn�
-    Till en h�jd af trenne famnar
-    P� den goda h�stens skuldror,
-    Upp� helga bl�sens l�nder;
-    L�ter isen alntals frysa
-    P� den helga hingstens panna.
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Gick p� n�ra h�ll att sk�da,
-    Att betrakta Hiisi-h�sten,
-    Tog till orda sjelf och sade:
-    "H�stens ursprung �r fr�n Hiisi,
-    Ifr�n berget sk�na f�lens.
-    Hiisis h�st, som fradga frustar,
-    F�le med den bruna f�rgen!
-    Bringa hit den gyllne nosen,
-    Och ditt silfver-hufvud utstr�ck
-    Hit till mina gyllne betsel,
-    Seldonen af koppar gjorda.
-    Illa dig man h�r ej h�ller,
-    Icke alltf�r h�rdt man �ker."
-
-    Betslar dermed stora h�sten,
-    S�tter rankor p� den stolta,
-    Sp�nner Hiisis f�l i redet
-    Der p� �ngens gr�na sl�tter,
-    P� den helga �ker-renen.
-    Stack i gyllne munnen betslet,
-    Grimman upp� silfver-hufvet.
-    Sjelf han s�tter sig p� ryggen.
-    Gr�nsle sig p� h�sten kastar;
-    Slog sin snabba h�st med sp�et,
-    Sm�llde till med perle-snerten,
-    K�rde fram med gny och buller
-    Till sin sv�rmoder den str�nga;
-    Sade, sedan dit han kommit:
-    "Nu jag betslat stora h�sten,
-    Bragt p� stolta djuret rankor,
-    Sp�nnt i redet Hiisi-f�len
-    Der p� gr�na �ngens sl�tter,
-    P� den helga �ker-renen.
-    �fven Hiisis elg jag f�ngat
-    �nda ifr�n Hiisis sl�tter;
-    Gumma, gif �t mig din dotter,
-    Unga f�stm�n mig f�rl�na."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "D� jag gifver dig min dotter,
-    Unga f�stm�n dig f�rl�nar,
-    N�r du f�rst en svan har skjutit,
-    N�r du v�ldig fogel f�ngat
-    Ifr�n sv�rta Tuoni-elfven,
-    Fr�n den helga flodens hvirfvel.
-    Blott en enda g�ng du skjute,
-    En g�ng blott du m� f�rs�ka
-    Och fr�n ett och samma st�lle."
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Genast sig beger att skjuta;
-    Sk�na b�gen under armen,
-    Kogret pil-uppfyldt p� ryggen.
-    Bort han g�r till Tuoni-elfven
-    Till den helga flodens hvirfvel.
-
-    Ulappalas gamle gubbe,
-    Gubben med de slutna �gon
-    Ser omkring sig och bespejar
-    Vid den svarta Tuoni-elfven,
-    Vid den helga flodens hvirfvel,
-    Om ej komme Lemmink�inen.
-
-    L�ngt i fjerran syns den sk�ne,
-    Sk�njes bort ut�fver vattnen,
-    N�rmande sig mer och mera.
-    Gubben med de slutna �gon
-    Qvad en telning fram ur vattnet,
-    Ett tillslutet r�r ur b�ljan,
-    S�nder det i mannens hjerta,
-    In ifr�n den venstra sidan,
-    Drifver tv�rt igenom br�stet.
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Deri jag det v�rsta gjorde,
-    Att jag gl�mde bort att fr�ga
-    Af min moder, goda Kave,
-    Hur att vara, hur att lefva
-    Uti dessa onda dagar.
-    Ej jag k�nner vattnets pl�gor
-    Det tillslutna r�rets sm�rtor."
-
-    Ulappalas gamle gubbe,
-    Gubben med de slutna �gon
-    F�r s� muntre Lemmink�inen
-    Under spr�ng i elfven neder,
-    Kastar i det djupa hafvet,
-    Vr�ker honom ibland b�ljor.
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Sjelf den sk�ne Kaukomieli
-    Far med buller utf�r forssen,
-    Ilar, skymtande i str�mmen,
-    Bort till Tuoni-g�rdens stugor.
-    Blodig son af Tuoni-Guden
-    Sl�r nu mannen med sin klinga,
-    Hugger till med hvassa sv�rdet.
-    Hugger en g�ng, att det blixtrar,
-    Uti stycken fem han smulas,
-    Splittras uti �tta bitar.
-    G�r s� hufvudet till tufva,
-    F�tterna till vide-grenar,
-    K�ttet till en murlen stubbe,
-    �gonen till k�rrets tranb�r
-    Och hans h�r till torra gr�sstr�n.
-
-    Det var Lemmink�inens bane,
-    Of�rtrutne friarns �nda.
-
-
-
-
-�ttonde Runan.
-
-
-    B�rjade nu modren gr�ta,
-    Gamla qvinnan brast i klagan:
-    "Ve min son, den olycksfulle,
-    Vidt ber�mda gyllne �pplet!
-    L�nge dr�jer han och friar
-    Borta uti andra l�nder."
-
-    Fanns en fordom �ktad maka,
-    L�nge sedan k�pt v�rdinna
-    Uti Lemmink�inens boning,
-    Sk�na Kaukomielis hemg�rd.
-    Ser om aftnarna p� borsten,
-    P� dess �nda alla morgnar,
-    Ser nu blod ur borsten drypa,
-    Rinna ned i r�da str�lar.
-
-    Sade fordom �ktad maka,
-    L�nge sedan k�pt v�rdinna:
-    "Visst �r nu din son, den arma,
-    Vidt ber�mda gyllne �pplet
-    Upp� obebodda stigar,
-    V�gar, dem ej menska k�nner.
-    Se ur borsten dryper bloden,
-    Rinner ned i r�da str�lar."
-
-    Derp� Lemmink�inens moder
-    Sjelf sin blick vid borsten f�ster,
-    Brister ut i gr�t och klagan,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Ve f�r alla dar mig arma,
-    Ve ock mina barn, jag usla!
-    Nu f�rderf n�tt Lemmink�inen,
-    Of�rd drabbat olyckssonen,
-    Ty ur borsten bloden dryper,
-    Rinner ned i r�da str�lar."
-
-    Steg p� l�rkans l�tta vingar,
-    H�jde sig med siskans fj�drar,
-    Fl�g till Pohja-g�rdens stugor:
-    "O du Pohjolas v�rdinna!
-    Hvart du bringat Lemmink�inen,
-    Hvart min son, den olycksfulla?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Rikligt matade jag mannen,
-    F�gnade jemv�l med drycker,
-    Tills han blifvit v�l f�rpl�gad,
-    Satte honom s� att �ka
-    Med en eldig h�st f�r sl�den,
-    Kunde den p� isen lemnat,
-    Dr�nkt i s�rjan stackars mannen?"
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Osannt du helt visst nu talar,
-    Hvart du bringat Lemmink�inen,
-    Hvart min son, den olycksfulla?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Rikligt matade jag mannen,
-    F�gnade jemv�l med drycker,
-    Tills han blifvit v�l f�rpl�gad;
-    St�llde s� i b�tens bakstam,
-    Till att styra utf�r forssar;
-    Kanske han i str�mmen omkom,
-    Drunknade den of�rv�gne."
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Osannt du helt visst nu talar,
-    Hvart du bringat Lemmink�inen,
-    Hvart min son, den olycksfulla?
-    Tala ren och svekl�s sanning,
-    Kom till sist med dina l�gner,
-    Eller n�r dig nu f�rderfvet,
-    S�ker d�d dig genast drabbar."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "S�nde ut att elgar f�nga,
-    Taga fast de stolta renar,
-    Stora h�star �fven tygla,
-    Sp�nna hingstar uti rede;
-    S�nde s� att svanen s�ka,
-    Att den helga f�geln f�nga.
-    Icke sjelf jag ens kan ana,
-    Hvilket �de honom drabbat,
-    Hvilken d�d m� honom tr�ffat,
-    N�r ej �n han h�res komma,
-    Att en brud �t sig beg�ra,
-    Att anh�lla om en flicka."
-
-    Modren saknar den sig villat,
-    S�ker den, som �r f�rsvunnen
-    Vintrarna med hala skidor,
-    Somrarna med l�tta b�tar.
-    Icke vet den arma modren,
-    Stackars mor, som honom v�rdat,
-    Hvar nu hennes k�tt sig r�rer,
-    Hvar nu hennes blod sig rullar,
-    Far till lands han, eller sj�leds,
-    F�rdas han i stora skogen,
-    Vandrar han p� kotte-backen,
-    Upp� ljungbevuxna heden,
-    Eller �r p� hafvets fj�rdar,
-    P� de vida, stora b�ljor.
-
-    Modren efter sonen s�ker,
-    Saknar den, som �r f�rsvunnen;
-    Springer s�som varg i skogen,
-    Far i vattnet s�som utter,
-    S�som ekorre i furun,
-    Som en hermelin i stenr�s,
-    B�jer tr�den, delar gr�set,
-    Letar ibland ljungens r�tter.
-
-    V�gen henne kom till m�te.
-    Hon sig bugade f�r v�gen:
-    "O du v�g, som Gud har skapat!
-    Har du icke sett min gosse,
-    Blifvit gyllne �pplet varse,
-    Gyllne �pplet, silfver-stafven?"
-
-    Fyndigt henne v�gen svarar:
-    "Icke sett, ej h�rt jag hafver;
-    Kanske �r din son, den arme,
-    Vidt ber�mda, gyllne �pplet,
-    Upp� Hiisis br�nda moar,
-    I den onda maktens l�gor,
-    St�lld med armarna i gl�dkol,
-    N�fvarne i heta askan."
-
-    Der hon efter sonen s�ker,
-    S�ker der sitt gyllne �pple,
-    S�ker der sin staf af silfver,
-    B�jer tr�den, delar gr�set,
-    Letar ibland ljungens r�tter,
-    S�ker, men hon finner icke.
-
-    M�nen henne kom till m�te;
-    Hon sig bugade f�r m�nen:
-    "M�ne, du som Gud har skapat!
-    Har du icke sett min gosse,
-    Blifvit gyllne �pplet varse,
-    Gyllne �pplet, silfver-stafven?"
-
-    Fyndigt henne m�nen svarar:
-    "Icke sett, ej h�rt jag hafver,
-    Kanske �r din son, den arme,
-    Vidt ber�mda, gyllne �pplet,
-    Invid Nordens sista �nda,
-    Uti vidt utstr�ckta Lappland,
-    * Hoppar der med kn�n p� isen,
-    * Den med sina ben f�rkrossar
-    * Och dess skorpa s�nderbr�kar
-    I en liten fiskl�s insj�,
-    Der en abborre ej simmar."
-
-    Der hon efter sonen s�ker,
-    S�ker der sitt gyllne �pple,
-    S�ker der sin staf af silfver,
-    B�jer tr�den, delar gr�set,
-    S�ker ibland ljungens r�tter,
-    Bland det fina h�et letar.
-
-    Solen henne kom till m�te,
-    Hon sig bugade f�r solen:
-    "O du sol, som Gud har danat,
-    Str�le, alstrad utaf Skaparn!
-    Har du icke sett min gosse,
-    Blifvit gyllne �pplet varse,
-    Gyllne �pplet, silfver-stafven?"
-
-    N�got vet den sk�na dagen,
-    Milda solen s� f�rt�ljer:
-    "Der �r nu din son, den arme,
-    Vidt ber�mda gyllne �pplet,
-    Borta bakom nio hafven,
-    Och till h�lften bakom tio,
-    I den svarta Tuoni-elfven,
-    Uti Manala det l�ga.
-    Han i forssen for med buller,
-    Skymtande med str�mmen bortfl�t;
-    Tufva �r den usles hufvud,
-    Mannens f�tter vide-grenar,
-    K�ttet �r en murken stubbe,
-    Torra gr�sstr�n �ro h�ren,
-    Och hans �gon k�rrets tranb�r."
-
-    Derp� Lemmink�inens moder
-    Gick till hammar-smeders verkstad:
-    "O du smed, min gode broder!
-    Smid �t mig af jern en r�fsa
-    Med ett hundra famnars tenar
-    Och med skaft af dubbel storlek."
-
-    F�r nu der en jernsmidd r�fsa,
-    Ger sig s� �stad att flyga,
-    Binder qvastar p� till vingar,
-    Tar till stjert �t sig en spade,
-    Flyger fladdrande i luften
-    �fver hela nio hafven
-    Och det tionde till h�lften.
-    Bl� var marken, tr�den r�da,
-    K�rleksf�rg bet�ckte lundar.
-    Flyger bort till Tuoni-elfven,
-    H�n till Manala, det l�ga.
-    Tager sedan sjelf till orda:
-    "O du sol, som Gud har danat,
-    Str�le, alstrad utaf Skaparn!
-    Lys en stund med varma str�lar
-    Och en annan stund med heta,
-    Hetast lys den tredje stunden;
-    S�nk i s�mn den tv�ra skaran.
-    Tr�tta Manalas befolkning."
-
-    Solen, hvilken Gud har danat,
-    Som af Skaparen �r alstrad,
-    Fl�g som dufva utan hufvud,
-    Hade som vingl�s fogel,
-    Fl�g s� ned p� bj�rkens knyla,
-    S�nkte sig p� kr�kta alen.
-    Sken en stund med varma str�lar
-    Och en annan stund med heta,
-    Lyste hetast tredje stunden;
-    S�fde in den tv�ra skaran,
-    Tr�ttade Manala-folket.
-    Unga emot sv�rd sig st�dde,
-    Gamla emot sina stafvar,
-    Medel�lders m�n mot spjutskaft.
-    Fl�g s� fladdrande i luften
-    Till sitt gamla st�lle �ter.
-    P� den plats, der f�rr hon varit,
-    Upp p� himmelen, den jemna.
-
-    Sjelf nu Lemmink�inens moder
-    Tog den jernbesmidda r�fsan,
-    Gick i hafvet intill midjan,
-    I den �ppna sj�n till vaden,
-    Intill g�rdeln ned i b�ljan,
-    Drog s� en g�ng l�ngsmed elfven,
-    Drog en annan g�ng der�fver,
-    �n en tredje g�ng p� snedden.
-    Men den tredje g�ngen fastnar,
-    Kommen fram en s�desk�rfve,
-    Vid den jernbesmidda r�fsan.
-
-    Var dock ingen s�desk�rfve,
-    Var den muntre Lemmink�inen,
-    Sjelf den sk�ne Kaukomieli.
-    Men han saknar n�got litet,
-    Tvenne h�nder och ett hufvud,
-    M�nga andra sm�rre stycken,
-    �nnu saknar lif den arme.
-
-    �ter Lemmink�inens moder
-    B�rjar uti floden r�fsa,
-    F�rst hon r�fsar utmed str�mmen,
-    R�fsar sedan uppf�r str�mmen.
-    Hvad hon f�r af hand och hufvud,
-    Hvad af andra sm�rre stycken,
-    Deraf hon sin son nu bildar,
-    Fogar muntre Lemmink�inen.
-
-    Sade fordom �ktad maka,
-    L�nge sedan k�pt v�rdinna:
-    "Ej blir karl af h�dang�ngen,
-    Af en drunknad man ej hjelte,
-    Mannen d�tt och k�ttet ruttnat,
-    Kasta bort i Tuoni-elfven,
-    Uti Manala det l�ga."
-
-    Det �r Lemmink�inens moder,
-    Kastar ej sin son i elfven,
-    Hon sin v�n blott troget vaggar,
-    Gungar den, hon s�g s� ofta,
-    Till det lif, som f�rr han �gde,
-    �ter till sin f�rra skepnad.
-    Tager sedan sjelf till orda:
-    "Hvadan l�kedom m� l�nda,
-    Hit en honungsdroppe hemtas,
-    Hvarmed jag den matta st�rker,
-    Helar illa farna sonen?
-
-    D�dan rinne l�kedomen,
-    Drype honungsdroppen neder:
-    Ifr�n m�nen och fr�n solen,
-    Utf�r Karlavagnens skuldror.
-    Der �r tillf�rlitlig salva,
-    Botemedel alltid verksamt,
-    Ljuflig honungssaft der finnes,
-    Der finns �fven kraftig v�tska,
-    Den f�r ock en of�rm�gen,
-    Den kan ock en orkl�s taga.
-
-    Mehil�inen, luftens fogel!
-    Flyg nu dit och skyndsamt ila
-    �fver m�nen, �fver solen,
-    L�ngsmed Karlavagnens skuldror;
-    Flyg i Skaparns egna k�llrar,
-    I den stora fadrens kamrar.
-    Doppa vingen uti honung,
-    V�t din kl�dnad i det s�ta,
-    Dina fj�drar str� med �ngor.
-    N�r du sedan �terv�nder,
-    Hemta honung med din vinge,
-    P� din kl�dnad b�r det s�ta,
-    Till att bota sjuka st�llen,
-    Sk�lja bort de sv�ra pl�gor."
-
-    Derp� Lemmink�inens moder
-    Sjelf den matta mannen l�kte,
-    Botade den illa farna.
-    Smorde honom f�rsta g�ngen,
-    Nedtill var han redan helad;
-    Smorde honom andra g�ngen,
-    Midt upp� ej k�ndes pl�ga;
-    Smorde sedan sista g�ngen,
-    Ofvantill var sm�rtan svunnen.
-    Friskare han blef �n fordom,
-    B�ttre, �n han f�rr ens varit.
-
-    Kom ett st�d fr�n mossig tufva,
-    H�jde sig en man ur bottnet.
-
-
-
-
-Nionde Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Timrar sig en b�t med vishet,
-    Fogar farkost medelst s�ngen;
-    Botten-tr�d till b�ten felar,
-    Moder-tr�d till �rlogs-skeppet.
-
-    Sig begifver tr�d att s�ka,
-    Leta efter ek i skogen,
-    Hugger s� ett tr�d med yxen,
-    Ekens stam med jemna bladet;
-    Men till honom talar eken,
-    S� det goda tr�det s�ger:
-    "Jag till botten-tr�d ej duger,
-    Ej till moder-tr�d i b�ten,
-    Ty i g�r mig arma h�nde,
-    Att en mask l�g invid roten,
-    Och p� denna dagen redan
-    Satt en korp uti min krona;
-    Blodig var dess mun och hufvud,
-    Halsen all med blod besudlad."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Vandrade �n l�ngre fram�t,
-    Och han fann en tall p� backen,
-    Fann ett furu-tr�d p� klippan;
-    Fick deraf s� b�tens botten,
-    Moder-tr�d till �rlogs-skeppet.
-
-    Timrar sig en b�t med vishet,
-    Fogar farkost medelst s�ngen,
-    Sj�ng en dag och byggde bottnet,
-    Sj�ng en annan, sidan f�ste,
-    Sj�ng �nnu p� tredje dagen,
-    Under det han h�gg p� tullar,
-    Lade sido-tr�d till b�ten,
-    Timrade p� roddar-b�nkar.
-
-    Trenne ord dock honom brusto,
-    N�r han kom till sidans �nda,
-    Hann till akter-bogens fogning
-    H�gst i spetsen utaf b�ten,
-    Uti akter-st�fvens resning.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    B�rjar s� att eftert�nka.
-    Hvar han ord sig kunde l�ra,
-    Kunde f� sig goda trollord.
-
-    Honom m�ter d� en herde,
-    Denne s� till orda tager:
-    "D�dan hundra ord du finge,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga:
-    Ofvan ifr�n svalors hjessa,
-    Ofvan ifr�n g�ssens skuldror,
-    Ofvan hufvuden af svanor."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Gick nu att sig ord f�rskaffa.
-    Mycket svalor han f�r�dde,
-    D�dade en hop af svanor
-    Och af g�ss en ymnig skara.
-    Ej ett enda ord han erh�ll,
-    Fick ej halfva ordet en g�ng.
-
-    T�nker sedan och begrundar:
-    Hundra ord der skulle finnas,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga,
-    Under sommar-renens tunga,
-    P� den hvita ekorns l�ppar.
-
-    G�r att ord �t sig f�rskaffa,
-    S�ka �mnen f�r att sjunga.
-    Str�dde �kern full med renar,
-    Med ekorrar stora sparren.
-    Ej ett enda ord han erh�ll,
-    Fick ej halfva ordet en g�ng.
-
-    T�nker �ter och begrundar;
-    D�dan hundra ord jag finge,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga:
-    Ifr�n Tuoni-Gudens boning,
-    Ifr�n Manala det l�ga.
-
-    Sig till Tuonela begifver
-    F�r att goda trollord hemta;
-    Stiger fram med l�tta f�tter,
-    Stiger en dag, stiger tvenne,
-    Redan p� den tredje dagen
-    Kommer han till Tuoni-elfven.
-
-    H�jde d� sin starka st�mma,
-    Ropade vid Tuoni-elfven:
-    "Hemta b�t, du Tuonis dotter!
-    Bringa flotta �fver elfven,
-    Att jag kommer �fver sundet,
-    Att jag �fver elfven slipper."
-
-    Tuoni-d�ttrarna, de svara,
-    Barnen i Manala s�ga:
-    "B�t skall h�rifr�n v�l hemtas,
-    N�r blott orsaken f�rt�ljes,
-    Som till Manala dig bragte,
-    F�rde hit till Tuonis boning,
-    Utan att dig sjukdom d�dat,
-    Stort f�rderf dig bragt om lifvet,
-    Eller annan of�rd krossat."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Tuoni f�rt mig till Manala,
-    Tuoni bragt mig till sin boning."
-
-    Tuoni-d�ttrarna, de bannas,
-    Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
-    * "L�tt en bakslug man jag k�nner,
-    * M�rker den, som osannt talar.
-    Bragte Tuoni till Manala,
-    Tuoni f�rde, d� han kommer,
-    Manalainen, n�r han f�rdas;
-    Mullen skulle skoflas undan
-    Och en grop i jorden gr�fvas;
-    Hvad har bragt dig till Manala?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Jernet bragt mig till Manala,
-    St�let f�rt till Tuonis boning."
-
-    Tuoni-d�ttrarna, de bannas,
-    Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
-    * "L�tt en bakslug man jag k�nner,
-    * M�rker den, som osannt talar:
-    Bragte jernet till Manala,
-    St�let hit till Tuonis boning,
-    Blod fr�n kl�derna d� runne,
-    Sorlade i r�da str�lar;
-    Hvad har bragt dig till Manala?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Elden bragt mig till Manala,
-    L�gan f�rt till Tuonis honing."
-
-    Tuoni-d�ttrarna, de bannas,
-    Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
-    * "L�tt en bakslug man jag k�nner,
-    * Marker den, som osannt talar:
-    Bragte elden till Manala,
-    L�gorna till Tuonis boning,
-    Kl�derna af eld f�rbr�ndes,
-    Stode uti r�k och l�ga;
-    Hvad har bragt dig till Manala?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Vattnet bragt mig till Manala,
-    Vattnet f�rt till Tuonis boning."
-
-    Tuoni-d�ttrarna, de bannas,
-    Manas jungfrur ifrigt tr�ta:
-    * "L�tt en bakslug man jag k�nner,
-    * M�rker den, som osannt talar:
-    Bragte vattnet till Manala,
-    Vattnet utf�r f�llar runne,
-    Skulle str�mma ned i v�gor.
-    Dermed b�t man icke hemtar,
-    F�r ej farkost �fver elfven;
-    Tala verklig svekl�s sanning,
-    Kom till sist med dina l�gner.
-    Hvad har bragt dig till Manala,
-    F�rt till Tuoni-Gudens boning,
-    D� dig icke sjukdom d�dat,
-    Stort f�rderf ej bragt om lifvet,
-    Och ej annan of�rd krossat?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Ocks� vill jag sanning tala,
-    Litet g�ckades jag endast:
-    Gjorde mig en b�t med vishet,
-    Fogade med s�ng en farkost.
-    Sj�ng en dag och byggde bottnet,
-    Sj�ng en annan, sidan f�ste,
-    Sj�ng �nnu p� tredje dagen,
-    Under det jag h�gg p� tullar,
-    Lade sido-tr�d till b�ten,
-    Timrade p� roddar-b�nkar.
-    Men nu trenne ord mig brusto,
-    N�r jag kom till sidans �nda,
-    Hann till akter-bogens fogning
-    H�gst i spetsen utaf b�ten,
-    Uti akter-st�fvens resning.
-    Jag till Tuonela nu kommit,
-    F�r att goda trollord l�ra.
-    Hemta b�t, du Tuonis dotter,
-    Bringa farkost, barn af Kalma!
-    Att jag �fver sundet kommer,
-    Att jag slipper �fver elfven."
-
-    B�t nu hemtar Tuonis dotter,
-    F�r s� mannen �fver sundet,
-    �fver elfven honom hjelper.
-
-    F�gnar s� med mat och drycker,
-    L�gger vandraren att hvila,
-    Mannen ligger, l�tsar sofva.
-
-    Tuonis dotter, sned om hakan,
-    Sned om hakan, jernbefingrad,
-    Flicka, hvilken jern-tr�d spinner,
-    Hon som gjuter garn af koppar,
-    Spann en not af hundra famnar,
-    Tusen famnar l�ng den gjorde,
-    P� en enda natt om h�sten,
-    P� en enda sten i vattnet.
-
-    Tuonis son med kr�kta fingrar,
-    Kr�kta fingrar, jernbeknotad,
-    Hvilken n�t af jern-tr�d binder,
-    Han som not af koppar knyter,
-    Band en not af hundra famnar,
-    Tusen famnar l�ng den gjorde,
-    Upp� samma natt om h�sten
-    Och p� samma sten i vattnet.
-
-    Ut man sedan n�tet kastar,
-    Kastar �fver Tuoni-elfven
-    �fver elfven, l�ngsmed elfven,
-
-    Kastar �nnu snedt der�fver,
-    Att ej W�in� m�tte slippa,
-    Sig Uvantolainen reda,
-    Ej s� l�nge tiden varar,
-    Klara m�nen �nnu lyser,
-    Ifr�n Tuoni-Gudens boning,
-    Eviga Manala-hemmet.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    S�g nu of�rd honom hota,
-    N�dens dag f�rhanden vara;
-    V�gar sig till annat byta,
-    Dristar att f�r�ndra skepnad,
-    G�r i hafvet, svart till f�rgen,
-    Rullar sig som sten i vattnet,
-    S�som starr-gr�s ut i hvassen.
-
-    D�dar hundrade foreller,
-    Tusen moder-fiskens alster,
-    Kr�lar med en jern-orms skepnad,
-    Slingrar sig som etter-ormen,
-    Far s� �fver Tuoni elfven,
-    Genom n�tet, bragt i floden.
-    Sade, d�dan �terkommen,
-    N�r fr�n Tuonela han sluppit,
-    �t den ungdom, som d� v�xte,
-    �t den skara, som sig h�jde:
-    "Icke m� du unga sl�gte,
-    Icke du, som sedan kommer,
-    Efter ord till Tuoni fara,
-    S�ka trollord fr�n Manala.
-    M�nga hafva sig begifvit,
-    Men ej m�nga �terkommit
-    Ifr�n Tuoni-Gudens boning,
-    Eviga Manala-hemmet."
-
-    D�dan ej ett ord han erh�ll,
-    Fick ej halfva ordet en g�ng.
-
-
-
-
-Tionde Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen,
-    N�r han ord �nnu ej erh�ll
-    Ifr�n Tuoni-Gudens boning,
-    Eviga Manala hemmet,
-    T�nker allt uti sitt sinne,
-    I sitt hufvud jemt begrundar,
-    Hvar han ord sig kunde l�ra,
-    Kunde f� sig goda trollord.
-
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Hundra ord v�l skulle finnas,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga,
-    Der hos Antero Wipunen,
-    Hos den �ldrige Kaleva;
-    Men en v�g man dit skall f�rdas,
-    M�ste l�ngs en g�ngstig vandra.
-    Alltf�r god �r ej den v�gen:
-    F�rst skall jag en str�cka springa
-    Upp� qvinno-n�lars uddar,
-    S� skall jag en str�cka springa
-    �fver m�nners hvassa klingor,
-    �n skall jag en str�cka springa
-    �fver bett p� hjeltars yxor."
-
-    Tiden nalkas nu att fara,
-    Vandra m�ste W�in�m�inen,
-    Liksom annars legohjonet,
-    Eller ock den l�nta tr�len.
-    Gick s� uti smedens verkstad,
-    Yttrade ett ord ock sade:
-    "H�r nu smed, o Ilmarinen!
-    Smid af jern mig skor ock handskar,
-    Hamra mig af jern en skjorta,
-    Smid ocks� ihop en jern-st�ng.
-    G�r en st�l-st�r mot betalning;
-    Innantill du st�let foga,
-    Och p� yttre sidan jernet.
-    Nu jag far att ord mig l�ra,
-    G�r att hemta s�ngens �mnen
-    Ifr�n Kaleva den gamla,
-    Ifr�n Antero Wipunen."
-
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "L�nge d�d Wipunen varit,
-    L�nge Kaleva f�rsvunnen
-    Med de f�llor, dem han utlagt
-    Och de snaror, dem han gillrat.
-    Der ej t�r ett ord du l�ra,
-    F� ej halfva ordet en g�ng."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Dock begaf sig, lydde icke;
-    Steg den f�rsta dagen varsamt
-    �fver qvinno-n�lars uddar,
-    Steg med t�rdsl�s g�ng den andra
-    �fver m�nners hvassa klingor,
-    Sv�ngde sig den tredje dagen
-    �fver bett p� hjeltars yxor.
-
-    Wipunen i s�nger kunnig
-    L�nge ren i jorden legat,
-    Hvilat lifl�s uti mullen.
-    Aspen v�xte p� hans skuldror,
-    Bj�rken steg fr�n tinningarna,
-    Alen sig fr�n k�ken h�jde,
-    Vide-busken nedom sk�gget,
-    Ifr�n pannan ekorr-granen,
-    Furun barrkl�dd fr�n hans t�nder,
-    Tallen fr�n hans f�tter reslig.
-
-    Kom s� gamle W�in�m�inen
-    F�llde aspen fr�n hans skuldror,
-    Bj�rken ifr�n tinningarna,
-    H�gg fr�n k�ken stora alen,
-    Vide-busken nedom sk�gget,
-    Furu-tr�det fr�n hans t�nder,
-    Stjelpte granen ifr�n pannan,
-    Fr�n hans skuldror stora tallen,
-    Dref den jernbesmidda st�ren
-    In uti det �ppna gapet,
-    Uti k�ften, hvilken gnisslar.
-
-    Wipunen i s�nger kunnig
-    Genast upp fr�n s�mnen vaknar;
-    K�nde st�ren h�rdt sig tr�ffa,
-    Pl�gades af h�ftig sm�rta.
-    Bet det �fra, mjuka jernet
-    Upp� jernbesmidda st�ren,
-    Kunde dock ej bita st�let,
-    Icke �ta jernets hjerta.
-    �ppnade sin mun �n mera,
-    Bredde ut de vida k�ftar
-    F�r att sluka W�in�m�inen.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Kom i munnen p� den vise,
-    I den starke mannens mage.
-    Dr�jde l�nge p� hans tunga,
-    Vr�ktes af och an i svalget,
-    Sj�nk s� slutligt ned i buken.
-
-    Skjortan der till smidja reder,
-    G�r af skjortans �rmar bl�sb�lg,
-    Pelsen till en pust anordnar,
-    Ordnar byxorna till b�lgr�r,
-    Strumporna till r�rets mynning.
-    Kn�et s�som st�d han brukar,
-    S�som hammare sin armb�g'
-    Och som t�ng sitt lilla finger.
-    Smider klappande med hammarn,
-    St�det klingar under slagen,
-    I den starke mannens mage,
-    I den maktf�rseddes sk�te.
-
-    Wipunen i s�nger kunnig
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Hvem bland m�nner kan du vara,
-    Hvilken utur hjeltars skara?
-    Hundra m�nner har jag slukat,
-    Bragt om lifvet tusen hjeltar,
-    Aldrig �n din like funnit.
-    Kolen komma mig i munnen,
-    Br�nderna p� tungan sveda,
-    Jernets slagg i halsen stiger.
-
-    Hvadan, Hiisi, �r du slungad,
-    Hvadan har du kommit, stygge,
-    Hvadan, djefvul, i mig farit,
-    N�r s� samvetsl�st du kommit,
-    Vandrat utan skam och blygsel
-    F�r att bita, f�r att fr�ta,
-    F�r att �ta, f�r att gnaga?
-
-    �r du en af Skaparn alstrad,
-    En af Gud till�ten sjukdom,
-    Eller �r f�r l�n du tingad,
-    Rustad ut emot betalning?
-
-    �r du en af Skaparn alstrad
-    Och af Gud till�ten sjukdom,
-    Jag mig anf�rtror �t Skaparn
-    Och p� Gud mig fast f�rlitar.
-    Gud ej �fverger den goda,
-    Skaparn ej f�rg�r den vackra.
-
-    Men om du f�r l�n �r tingad
-    Rustad ut emot betalning,
-    T�r jag bringa dig att l�nl�s,
-    Penningl�s ifr�n mig l�pa,
-    Vika h�dan guld f�rutan.
-
-    Nog man dina anor k�nner,
-    Vet hur, listige, du uppv�xt.
-    �r du Kalma ifr�n grafven,
-    Djefvul fr�n den helga jorden,
-    Ifr�n mullen, hvilken p�ser,
-    Fr�n den ofta r�rda jorden?
-    Har du stigit upp fr�n vattnet,
-    Ifr�n hafvets fradga runnit?
-    �r du utaf vinden vaggad,
-    �r af hafvets svall du drifven?
-
-    Hvadan har du pl�ga kommit,
-    Hvadan smitta r�kat fastna?
-    Monn fr�n stenar, monn fr�n stubbar,
-    Eller ifr�n gamla platser,
-    Ifr�n b�rbevuxna r�sen,
-    Fr�n de vise m�nners nejder,
-    M�ssbekl�dde karlars v�gor,
-    L�ngst fr�n trollm�ns sanka mossor,
-    Vreda m�nners h�ga backar,
-    Fr�n de gluppska hundars hemvist,
-    Ifr�n bistra bj�rnars iden,
-    Fr�n den nejd, der r�fvar skrika,
-    Ifr�n harars parnings-st�llen?
-
-    Gif dig, under, nu � f�rde,
-    Vik ifr�n mig, landets pl�ga,
-    F�rr�n jag �t modren s�ger,
-    Yppar allt inf�r den gamla.
-    N�r jag upp din moder s�ker,
-    Finner �lderstegna qvinnan,
-    Du i dina pl�gor sv�ller,
-    Spricker �n i egna lustar,
-    Klyfs i tvenne delar, sn�de,
-    Krossas, sk�lm, i trenne stycken.
-
-    Ej min far i fordna dagar,
-    Ej den �lderstegne gubben
-    Efter trollm�ns hug sig b�jde,
-    Mutade med sk�nker Lappen,
-    Han allt vidrigt fick att vika,
-    Fick allt ondt att ta till flykten.
-
-    Skulle man i mig ej finnas,
-    Uti Ukkos son ej hjelte,
-    Finns det v�l uti min broder,
-    Hvilken skyarna beherrskar,
-    R�der �fver himlens str�moln.
-    D�dan jag om hjelp anropar,
-    D�dan beder jag om bist�nd:
-    Ofvan fr�n den h�ga himlen,
-    Ned ifr�n den l�ga jorden.
-    M�ktigt ropar jag i n�den,
-    Gifver upp ett skri, som ljuder
-    Genom jorden, genom marken,
-    Genom de sex granna locken
-    Och igenom nio himlar.
-
-    Ukko, du vid himla-midten,
-    Dunder-molnets n�ra granne!
-    Bringa hit en eldig klinga,
-    R�ck �t mig ett sv�rd som gnistrar,
-    S� att jag den onda tuktar,
-    Stillar nidingen f�r evigt.
-
-    Stig ur vattnet hafs-gudinna,
-    H�j ur b�ljan bl�a m�ssan,
-    Fina fallen upp fr�n k�llan,
-    Rena anletet ur gruset;
-    Kom �t mig till hjelp och r�ddning,
-    Till ett st�d och m�ktigt bist�nd
-    Uti dessa h�rda m�dor,
-    Uti denna sv�ra pl�ga!
-
-    Kom, o skog, med dina k�mpar,
-    �ken med ditt hela manskap,
-    Kom med allt ditt husfolk, djefvul,
-    Insj� med din barna-skara,
-    Kommen hundra man med slagsv�rd,
-    Tusen jernbekl�dde k�mpar,
-    Att den svaga hjelten skydda,
-    F�r att hjelpa klena mannen!
-
-    Om ej det tillfyllest vore,
-    Hvadan beder jag om bist�nd?
-    Finns det gammalt folk i verlden,
-    Varelser, som evigt lefvat?
-    Stig ur jorden, jordens moder,
-    Ifr�n �kern, urhusbonde,
-    Ifr�n marken alla sv�rdm�n,
-    Alla ryttare fr�n sanden,
-    F�r att hafva detta onda,
-    Denna pl�ga �fvervinna!
-
-    Kave, du naturens dotter,
-    O du herrliga, du sk�na!
-    Du som f�rr fr�n pl�gor friat,
-    Som besegrat sv�ra sm�rtor,
-    Kom att h�fva dessa pl�gor,
-    Dessa sv�ra sm�rtor kufva.
-
-    Om ej det tillfyllest vore,
-    M� hit n�gon Gud d� komma,
-    Tusental af djeflar hasta,
-    Att fr�n alla pl�gor fria,
-    Kufva alla sv�ra sm�rtor,
-    Allt det onda �fvervinna.
-
-    Vik nu stygge ur mitt sk�te,
-    Ur min lefver landets pl�ga.
-    Rum f�r dig der icke finnes,
-    Om du �fven rum beh�fde;
-    Sl� ditt l�ger annorst�des,
-    Flytta l�ngre bort din boning.
-    Hvart skall jag nu dig besv�rja,
-    Hvart dig mana och f�rvisa?
-    Om du �r af andra uts�nd,
-    �r en pil af andra skjuten,
-    S�k d� att till hemmet komma,
-    Hasta bort till g�rarns nejder,
-    I dess sk�te, som dig hits�ndt
-    R�r dig, s�som snabba hunden,
-    Ila h�n, som eldens gnista;
-    S�som tupp du flyg till t�get
-    Och till g�rden s�som kyckling,
-    St�rta h�sten uti spiltan,
-    Den behornade vid krubban,
-    Nacken vrid i krok p� �ket,
-    Nedtryck hornen uti smutsen,
-    Svansen emot f�hus-golfvet.
-    N�r du sen till stugan kommer,
-    G� p� h�nderna i tr�skeln
-    Och i farstu-d�rrn p� kn�na.
-    Ifr�n skuldfritt folk dig bortv�nd,
-    G� f�rbi dem, som ej skada,
-    Rusa mot dem, som dig mana,
-    St�rta mot dem, som dig s�nda.
-    Uti vristen dem s� fatta,
-    Hugg dem bakupp� i foten,
-    Grip i h�len, der den smalnar,
-    I de minsta t�r p� foten.
-    Kasta djeflarna i elden,
-    Husets v�rdar l�ngst fr�n h�rnet,
-    Dess v�rdinnor ifr�n d�rrvr�n
-    Och fr�n golfvets midt de sp�da.
-    Drif i elden mun och hufvud
-    St�ll mot f�ltet deras nackar,
-    �gonen i hufvet omv�nd,
-    Nackarna i blinken kringvrid,
-    Kn�da blod i deras skuldror,
-    R�r om tarmarna i magen,
-    Koka lungorna i br�stet,
-    S�tt i skakning deras hufvu'n,
-    Bringa benen uti dallring,
-    G�r ett slut p� deras fl�sning.
-
-    Men ej m� jag p� dig l�gga
-    Alltf�r fula v�rf att sk�ta;
-    Jag skall endast dig nu mana
-    Att med v�rden qv�llsvard spisa,
-    �ta frukost med v�rdinnan,
-    Med din husmor �ggets smulor,
-    Middag med allt �frigt husfolk.
-    Der har du en far, som gr�ter,
-    �lderstigen far, som klagar,
-    Broder, hvilken t�rar gjuter,
-    Och en mor, som bittert s�rjer.
-
-    Tag dig m�ssa utaf Hiisi,
-    Hufvudbonad af den onde,
-    Till att f�rdas �fver hafven,
-    �fver sm�rre sj�ar halka.
-    Skaffa dig af Hiisi skidor,
-    Altr�ds-skidor utaf Lempo
-    Och en staf af onde mannen,
-    Att p� Hiisis marker skida,
-    Sv�fva �fver Lempos lunder.
-
-    Men om skjuts du skulle �nska,
-    Bedja om en h�st till �kning,
-    Tag dig d� en h�st af Hiisi,
-    V�lj en f�le ifr�n berget.
-    St�tlig h�st hos Hiisi finnes,
-    H�st med eldr�d man i fj�llet,
-    F�r en ryttare f�rtr�fflig,
-    F�r den man, som h�rdt vill �ka.
-    H�stens eldman gnistor sprider,
-    Ifr�n munnen frusta l�gor,
-    Utaf jern dess hofvar �ro,
-    F�tterna af fasta st�let.
-    H�stens f�tter halka icke,
-    Icke snafva hingstens hofvar,
-    Hvarken uti luftens halka,
-    Eller upp� Kalmas glanskis.
-
-    Om ej det tillfyllest vore,
-    Tag af egen sl�gt dig skidor,
-    Dina anf�rvandters h�star
-    Och din broders r�da farkost,
-    Att till hemmet �terv�nda,
-    Seglande med b�t p� vattnet,
-    Farande med h�st p� landet
-    Och med skidor utf�r backar.
-
-    �r du Kalma ifr�n grafven,
-    Djefvul fr�n den helga jorden,
-    Dit skall jag d� dig besv�rja,
-    Mana dig och dig f�rvisa,
-    Uti mullen, hvilken p�ser,
-    I den jord, som ofta r�res,
-    Hvari folket nederfallit,
-    Dit den starka hopen st�rtat.
-
-    Har du upp ut vattnet stigit,
-    Runnit utur hafvets fradga,
-    Dit jag �ter dig besv�rjer,
-    Manar dig och dig f�rvisar,
-    Ut p� hafvets stora yta,
-    P� den vida �ppna fj�rden,
-    Bort till Nordens sista �nda,
-    F�r att det af vinden vaggas,
-    Bl�nka i det lugna vattnet,
-    Af den dunkla v�gen skakas.
-
-    �r du utaf vinden vaggad,
-    Drifven hit af luftens brusning,
-    M� du vindens v�g betr�da,
-    Samma str�t, som v�rens ilar.
-    B�r dig s�som snabba hunden,
-    Ila h�n som bl�a pilen,
-    Flyg, som eldens gnista flyger.
-
-    Dit jag �fven dig besv�rjer,
-    Till de f�lt, der elgar f�ngas,
-    Bort till harars parnings-st�llen,
-    Till den nejd, der r�fvar skrika,
-    Uti bj�rnars stenr�s-grottor,
-    Kamrar, gjorda utaf h�llar,
-    Bort till l�ga, sanka d�lder,
-    Till de k�rr, som aldrig tina,
-    In i st�ndigt �ppna k�llor,
-    K�llor med de mjuka br�ddar,
-    Derifr�n ej mer du slipper,
-    Aldrig n�gonsin dig reder.
-
-    Dit jag �fven dig besv�rjet,
-    Till de d�da menskors hemvist,
-    I de h�dang�ngnas boning,
-    Der i svepning liken ligga;
-    Och till Nordens sista �nda,
-    Lapplands �demark den vida,
-    Uti strida Rutja-forssen,
-    Hvirfveln, som af l�gor sjuder,
-    Dit br�dstupa tr�den falla,
-    Tallar rulla ned med r�tter,
-    Furar sig med toppar st�rta,
-    Kr�kta furar helt och h�llet,
-    Med sin rot de stora furar,
-    Tallarna med rika kronor.
-
-    Om du det �nnu ej lyder,
-    Tar jag isbelagda handskar,
-    Tager mina orma-vantar,
-    Skaffar mig af �rnen n�fvar,
-    Hvassa klor af blod-utsugarn,
-    T�nger af den gluppska fogeln,
-    Utaf h�ken fotens grenar.
-    Hvarmed jag den onda tuktar,
-    Stillar nidingen for evigt.
-
-    Nu �r tid f�r dig att vika,
-    Stunden kommen att mig lemna,
-    �gonblicket till att bortg�
-    Och ett skapadt ting ej skada,
-    Andligt v�sen ej besudla.
-
-    Gif dig, vidrige, � f�rde,
-    Drag dig, onde man, p� flykten,
-    F�rr �n dagen �ter randas,
-    Gudens morgonrodnad uppg�r,
-    Solen upp� f�stet stiger;
-    Fly f�rr �n jag orda b�rjar,
-    Sinnet mig att tala bjuder.
-
-    Kunskap m� om Gud nu komma,
-    Herren m� sin hjelp f�rl�na.
-    N�r man f�rr om Gud fick kunskap
-    Och sitt bist�nd Herren l�nte,
-    Bergen d� af sm�r blott runno,
-    Fetma fl�t fr�n klippors h�llar,
-    Sj�ar liksom h�fter dr�po.
-    H�ga l�nder ned sig s�nkte,
-    L�ga l�nder upp sig h�jde,
-    F�lten r�rdes, bergen skaktes,
-    Kopparbergen h�ftigt sk�lfde,
-    Tornen st�rtade till marken.
-
-    S� m� �fven du dig r�ra,
-    S� du onde fr�n mig vika.
-    R�r dig, n�r man om dig r�rer,
-    Skaka p� dig, n�r du skakas."
-
-    Sjelf nu gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Godt f�r mig �r h�r att lefva,
-    N�jsamt tiden jag f�rdrifver,
-    Ljufligt smakar mig din lefver,
-    God �r lungan till att koka,
-    Flottet kan som mat f�rt�ras.
-    Icke ger jag mig � f�rde,
-    Skiljes aldrig h�r i verlden,
-    Om jag ej f�r ord f�rnimma,
-    Goda trollord af dig l�ra,
-    H�ra ord, s� vidt mig lyster,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga."
-
-    Wipunen i s�nger kunnig,
-    Med en visdom stor i munnen,
-    Obegr�nsad makt i br�stet,
-    V�ldig s�ng-kraft uti magen,
-    �ppnar orduppfylda kistan,
-    L�ter upp sin s�ngar-l�da,
-    F�r att sjunga goda qv�den,
-    Fram de b�sta s�nger l�gga.
-
-    Icke tryta ord till orden,
-    S�nger genom s�ng ej minskas,
-    F�rr det tryter sten i klippor,
-    Uti floder stilla vatten,
-    Abbor-fiskar uti sj�ar
-    I Aluej�rvi b�ljor.
-
-    Sj�ng s� dagar utan �nda,
-    Ena natten p� den andra,
-    Ord af honom fordom f�ngna,
-    S�ngens �mnen, dem han l�rt sig,
-    Medan f�llorna han utlagt,
-    D� han gillrat sina snaror.
-
-    Ursprungsord han sj�ng grundenligt,
-    Enligt �mnet vishets-runor.
-    Solen stadnade att h�ra,
-    M�nen att p� honom lyssna,
-    Karlavagnen att sig l�ra:
-    Stadnade ock fj�rdens b�ljor,
-    V�gorna i vikens b�jning,
-    Floder h�rde upp att svalla,
-    Brusade ej Rutja-forssen,
-    Wuoksen hejdades i loppet,
-    Jordans b�ljor stodo stilla.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    F�r nu ord omsider h�ra,
-    F�r sig goda trollord l�ra.
-    Hundratal af ord han h�rde,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga
-    Ifr�n munnen p� Wipunen,
-    Fr�n den starke mannens sk�te,
-    Fr�n den maktf�rseddes mage.
-
-    Wipunen i s�nger kunnig
-    Spottar fr�n sin mages f�ngsel
-    Ut den gamla W�in�m�inen.
-    S� den gamle W�in�m�inen
-    Kom ur munnen p� den vise,
-    Fr�n den starke mannens sk�te,
-    Fr�n den maktf�rseddes mage.
-
-    Gick derp� i smedens verkstad,
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "Fick omsider ord du h�ra,
-    L�ra dig de goda trollord,
-    Hvarmed b�tens sida redes
-    Akterbogen sammanf�stes,
-    Br�derna i f�ren fogas?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Ord jag fick omsider h�ra,
-    Fick mig goda trollord l�ra;
-    Hundratal af ord jag h�rde,
-    Tusen �mnen f�r att sjunga."
-
-    Derp� till sin b�t han tr�der,
-    F�r sin vackra farkost f�rdig,
-    B�ten utaf tr�d i ordning.
-    Lemnar b�ten p� dess rullar,
-    Nya skeppet p� dess sp�nor.
-
-
-
-
-Elfte Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    For att fria till en jungfru,
-    Till en m� med smyckad panna
-    Uti Pohjola det m�rka,
-    I den by, der m�nner dr�pas
-    Och i hafvet hjeltar dr�nkas.
-
-    Sk�t han ut sin b�t p� vattnet,
-    Nya skeppet upp� b�ljan,
-    Ofvan fr�n de glatta rullor,
-    Fr�n de sl�ta furu-stockar.
-    Reste m�ster p� sitt fartyg,
-    Som upp� en bergsh�jd tallar,
-    Hissade i masten segel,
-    S�som granar p� en kulle.
-    Steg s� sjelf ombord p� skeppet,
-    Gick uti sitt nya fartyg,
-    Styrde sedan ut p� hafvet,
-    Kl�f den bl�a fj�rdens b�ljor
-    Med det stora vackra skeppet,
-    Med den nya, r�da b�ten.
-
-    Vinden bl�ste uti seglet,
-    V�rens vind hans fartyg framdref.
-    Redan seglar furu-skeppet,
-    Hundrabr�digt fartyg flyter
-    Vid den dimomh�ljda udden,
-    Vid den skogbev�xta holmen.
-
-    Fanns p� �n en jungfru Anni,
-    Smeden Ilmarinens syster.
-    R�kade sitt byke trampa,
-    Tv�tta kl�der invid stranden
-    P� den vackra bryggans �nda,
-    Ytterst p� den r�da f�rjan.
-
-    V�nde sig och s�g omkring sig
-    �fverallt i blida rymden;
-    Kastade sin blick p� fj�rden,
-    V�nde hufvudet �t s�der,
-    Varseblef en skymt p� hafvet,
-    S�g en strimma bl� p� b�ljan.
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Hvad kan strimma bl� du vara,
-    Som p� hafvets b�ljor skymtar?
-
-    Om du �r af g�ss en skara,
-    Eller ock en prydlig andskock,
-    Eller annan v�ldig fogel,
-    M� du breda dina vingar
-    Och mot h�ga himlen flyga.
-
-    Om du �r en sv�rm af fiskar,
-    Eller ock ett laxrikt sj�grund,
-    Eller n�gon st�rre sikart,
-    M� du simma, ner�t s�nkas,
-    Dra dig under vattenbrynet.
-
-    Skulle du ett stengrund vara,
-    N�gon klippa ut' i hafvet,
-    Eller ock en vatten-ruska,
-    M� du sk�ljas d� af vatten,
-    �fverh�ljas af en st�rtv�g.
-
-    Om du �r en b�t fr�n hemmet,
-    Farkost, som min broder timrat,
-    M� du v�nda f�ren hem�t,
-    Emot egna landnings-st�llen,
-    Aktern emot andra hamnar.
-
-    Om du �r en bya-farkost,
-    M� du �ter ut�t simma,
-    Emot andra landnings-st�llen,
-    V�ndande din bakstam hit�t.
-
-    �r du W�in�m�inens farkost,
-    Den ev�rdelige s�ngarns,
-    N�rma dig d� hit till stranden,
-    Segla n�r mig till ett samtal,
-    Tag ett ord, b�r hit ett annat,
-    L�t i ro ett tredje talas."
-
-    B�ten var nu W�in�m�inens,
-    Den ev�rdelige s�ngarns,
-    Och den nalkades till stranden,
-    N�rmade sig till ett samtal,
-    Tog ett ord, bar bort ett annat,
-    L�t i ro ett tredje talas.
-
-    Det var holmens jungfru Anni,
-    Smeden Ilmarinens syster,
-    Talte s� till vandringsmannen,
-    Sporde honom om hans resa:
-    "Hvart, o W�in�m�inen far du,
-    Styr din kosa, vattnets �lskling.
-    Far s� grannkl�dd, landets prydnad?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Har mig �mnat ut p� laxf�ngst,
-    Ville se, hur fisken leker
-    Der vid Tuoni-elfvens str�nder,
-    Uti Manala det l�ga."
-
-    Holmens jungfru Anni �ter
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "L�tt en bakslug man jag k�nner,
-    M�rker den som osannt talar.
-    Annorlunda f�rr min fader,
-    Annorlunda gamle farfar
-    Pl�gade p� laxf�ngst fara,
-    Lade ut att f�nga taimen.
-    Utaf n�t hans farkost fylldes,
-    Full var b�ten utaf bragder;
-    St�tel-st�ngerna p� bottnet,
-    Ljuster-jernen under b�gen,
-    Gyllne n�larna i f�ren.
-    Hvart d� far du W�in�m�inen,
-    F�rdas nu Uvantolainen?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "�mnade mig ut p� g�sjagt,
-    For till skimmervingars lekort
-    F�r att f�nga dregeln�bbar
-    Fr�n de sund, der k�pm�n f�rdas,
-    Fr�n det vida, �ppna hafvet"
-
-    �ter sade jungfrun Anni,
-    Tennbriskprydda flickan talte:
-    "S� en bakslug man jag k�nner,
-    M�rker den, som osannt talar;
-    Annorlunda f�rr min fader,
-    Annorlunda gamle farfar
-    Pl�gade till g�sjagt f�rdas,
-    For till skimmervinge-leken
-    F�r att f�nga dregeln�bbar.
-    Dragen var d� sk�na b�gen,
-    Starka fj�der-st�let tillsp�ndt,
-    Gr�a skallet l�g i b�ten,
-    Kopplad var den svarta hunden,
-    Men kring str�nderna sprang rackan,
-    Valpen fl�g l�ngs strandens stenar.
-    Hvart d� far du W�in�m�inen,
-    F�rdas nu Uvantolainen?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Kom, o flicka, ned i b�ten,
-    Stig uti min farkost, jungfru!
-    D� vill sanningen jag s�ga,
-    Tala verklig, svekl�s sanning."
-
-    Anni fortfor oupph�rligt,
-    Tennbriskprydda flickan talte:
-    "Stormen i din b�t m� komma,
-    V�rens ilar i din farkost.
-    Upp och ned jag b�ten v�nder,
-    L�ter s� af vattnet drifvas,
-    Om jag ej best�mdt f�r veta,
-    Hvart du W�in�m�inen f�rdas.
-    S�g d� en g�ng verklig sanning,
-    L�t mig mer ej l�gner h�ra."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Ocks� vill jag sanning tala,
-    Litet g�ckades jag endast:
-    Jag har farit f�r att fria
-    Till den h�rbeprydda jungfrun
-    Uti Pohjola det m�rka,
-    I det mulna Sariola,
-    I den by, der m�nner dr�pas,
-    Hjeltar dr�nkas uti hafvet."
-
-    Det var holmens jungfru Anni,
-    Smeden Ilmarinens syster,
-    N�r hon sanningen f�rnummit,
-    H�rt en verklig, svekl�s sanning,
-    Lemnade sitt byke obykt,
-    Hann ej kl�derna mer sk�lja.
-    Samlade sin kl�dnings-f�llar,
-    Bar dem upp med sina h�nder,
-    Sprang s� hem f�rutan dr�jsm�l,
-    Ilade �stad p� g�rden,
-    Gick fr�n g�rden in i stugan,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "H�r mig smed, o Ilmarinen,
-    Fr�nde, barn af samma moder!
-    Smid mig nu en liten spole,
-    Smid mig n�gra granna ringar,
-    Tv� par eller tre �rh�ngen,
-    Fem, sex kedjor till min g�rdel,
-    Och jag s�ger sanna saker,
-
-    Yppar f�r dig verklig sanning.
-    L�nga sommarn skor du h�sten,
-    Smider hofjern hela vintern,
-    �mnar dig p� f�rd att fria,
-    T�nker fara h�n till Pohja;
-    Men en mera slug nu f�rdas,
-    F�rekommer dig och bortf�r
-    Den med hundra marker l�sta,
-    Den med tusende betalta,
-    Den du vintrar tv� har tingat,
-    Friat till i trenne somrar.
-    Der nu f�rdas W�in�m�inen,
-    Far upp� det bl�a hafvet
-    Uti b�tens gyllne bakstam.
-    St�dd mot rodrets kr�kta �nda,
-    Bort till Pohjola det m�rka,
-    Till det mulna Sariola."
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Sl�ggan slintade ur handen,
-    T�ngen f�ll ifr�n hans fingrar
-    Och han hof sin r�st och sade:
-    "Anni du min lilla syster!
-    Smida vill jag dig en spole,
-    Prydliga och n�tta ringar,
-    Tv� par eller tre �rh�ngen,
-    Fem, sex kedjor till din g�rdel;
-    Men ett bad i hast du tillred,
-    S� att det ej n�gon m�rker,
-    Skaffa �fven lut en smula,
-    Laga litet slipprig s�pa,
-    Hvarmed denna bofink tv�r sig,
-    Denna sn�sparf ren sig tv�ttar
-    Fr�n h�stgamla smidje-sotet,
-    Vinterstjocka hammar-slagget."
-
-    Det var holmens jungfru Anni,
-    Smeden Ilmarinens syster,
-    Eldade med snabbhet badstu'n,
-    Utan att det n�gon m�rkte;
-    V�rmde den med aspveds klabbar,
-    Med sm�klufna, korta spjelkar,
-    Bar s� vatten ifr�n k�llan,
-    Fr�n den vassles�ta k�llan,
-    Br�t en qvast fr�n unga skogen,
-    Liten k�rleks-qvast ur lunden;
-    Gjorde sedan lut af surmj�lk,
-    Lagade af benm�rg s�pa,
-    S�pa, som var l�tt att l�ddras,
-    Kunde mannens hufvud rentv�.
-
-    Sjelf gick smeden Ilmarinen
-    Skyndsamt in uti sin smidja,
-    Smidde snart, hvad jungfrun �nskat,
-    F�rdiggjorde g�rdel-krokar,
-    Under det man badstu'n v�rmde,
-    Medan man om bad bes�rjde.
-    Sedan badar han tillr�ckligt,
-    Sk�ljer sig med vatten, renas
-    Fr�n h�stgamla smidje-sotet,
-    Vinterstjocka hammar-slagget,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Anni du min lilla syster!
-    Hemta hit en linne-skjorta
-    F�r min kropp fr�n svett befriad,
-    F�r det obet�ckta hullet;
-    Hemta sedan sn�fva byxor
-    Upp� mina torra vador,
-    Mina ben fr�n s�pa fria;
-    Gif mig ock min bl�a kl�dning
-    �fver fina linne-skjortan;
-    Gif kaftanen utaf kl�de
-    Ofvanp� den bl�a rocken;
-    Tag �nnu mitt lena b�lte
-    Till att gjorda om kaftanen;
-    Hemta sist min sammets-m�ssa,
-    Hvilken upp i molnen susar,
-    Som igenom skogen skymtar,
-    S�k den f�r mitt torra hufvud."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Tog af guld hvad m�ssan rymde,
-    Tog hattkupan full af silfver;
-    Stack sin f�le nu i redet,
-    Eldr�d h�st emellan st�nger.
-    Sjelf sig s� i sl�den satte,
-    H�jde sig i granna korgen,
-    Manade sin h�st att springa,
-    Den hvitmanige att skynda.
-    Hingsten sprang, det led med f�rden,
-    Sl�den r�rdes, stranden fr�ste.
-
-    �ker fram med gny och buller
-    L�ngsmed reflarna i hafvet,
-    F�rdas invid Simo-sunden,
-    P� de albevuxna h�jder,
-    Och nu sk�ller gr�a hunden,
-    Borgens portvakt h�res gl�ffsa.
-
-    Tog d� Pohjas v�rd till orda:
-    "G� nu ut och se, min dotter,
-    Hvarf�r gr�a hunden sk�ller,
-    Hvarf�r borgens portvakt gl�ffsar."
-    Dottren svarade och sade:
-    "Ej jag hinner nu min fader,
-    Stor �r stenen, som jag malar,
-    Stenen stor, men fint �r mj�let,
-    Sjelf �r orkl�s den, som malar."
-
-    �ter sade Pohja-v�rden:
-    "G� d� du att se, min hustru,
-    Hvarf�r gr�a hunden sk�ller,
-    Hvarf�r borgens portvakt gl�ffsar."
-
-    Hustrun svarade och sade:
-    "Gerna skulle jag ej hinna,
-    Tjockt �r br�det, som jag bakar,
-    Br�det tjockt, men fint �r mj�let,
-    Sjelf �r orkl�s den, som bakar."
-
-    Yttrade nu Pohja-v�rden:
-    "Alltid har ju br�dt en qvinna
-    Och en flicka att bestyra,
-    Om hon ock p� s�ngen l�ge;
-    G� derf�r att se, du gosse."
-
-    Gossen svarade och sade:
-    "G� du sjelf och se, min fader,
-    Ty jag hinner �nd� icke,
-    Har en trafve stor att hugga,
-    Trafve stor och fina klabbar,
-    Sjelf �r huggarn svag och orkl�s."
-
-    �nnu sk�llde gr�a hunden,
-    Borgens ullsvans gn�llde flitigt,
-    Klaga h�rdes holmens g�rdvard,
-    Sittande p� �ker-renen,
-    Sv�ngande sin svans mot jorden.
-
-    Tog till orda Pohja-v�rden:
-    "F�f�ngt sk�ller ej v�r gr� hund,
-    F�f�ngt borgens vakt ej gl�ffsar,
-    Gn�ller icke utan orsak,
-    Morrar ej �t skogens furur."
-
-    G�r nu sjelf att se och vandrar
-    Till den sista �ker-renen,
-    Till det l�ngst bel�gna f�ltet
-    Kastade sin blick �t vester,
-    V�nde hufvudet mot solen;
-    Ser nu klart och tydligt sk�let,
-    Hvarf�r gr�a hunden sk�llde,
-    Markens t�ckhet h�rdes klaga
-    Och den svarta svansen sv�ngdes.
-    Man med brokig sl�de �ker,
-    Far om Simo-holmen landv�rts,
-    Och med v�ldigt fartyg seglar
-    Sj�v�rts utom Lempi-viken.
-
-    Derp� v�rden sjelf i Pohja
-    Skyndsamt in i stugan stiger,
-    Tr�der under takets hv�lfning,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Fr�mmande nu till oss nalkas,
-    Komma p� det bl�a hafvet."
-
-    Pohja-dottren, Pohja-hustrun
-    Skyndsamt ut p� g�rden gingo,
-    Sk�dade �t stora fj�rden,
-    Hufvudet �t solen v�nde,
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Fr�mmande, som der nu komma,
-    Komma till oss f�r att fria.
-    Hvem, min dotter, vill du taga?
-    Den som der med h�sten �ker,
-    Ilar fram i brokig sl�de,
-    Far om Simo-holmen landv�rts,
-    Han �r smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn;
-    Medf�r guld, hvad m�ssan rymmer,
-    Har hattkupan full af silfver.
-    Den som stora b�ten styrer,
-    Seglar p� det r�da skeppet,
-    Sj�varts utom Lempi-viken,
-    �r den gamle W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige siarn;
-    Medf�r penningar p� skeppet,
-    Hemtar skatter med sitt fartyg.
-    M� du taga den, min dotter,
-    Som f�r penningar p� skeppet.
-    Hemtar skatter med sitt fartyg;
-    Mera r�dfull �r den gamle,
-    Om mer rask den unge synes."
-
-    Jungfrun svarade och sade:
-    "O min moder, som mig fostrat,
-    Du som v�rdat har min barndom!
-    �nnu ej till denna dagen
-    Man f�r penningar oss borts�lt;
-    Utan penningar vi lemnats
-    �t de m�nner, som beg�rt oss,
-    Karlar, hvilka till oss friat.
-    Den jag ville ta, min moder!
-    Som det goda Sampo hopsmidt.
-    Hvilken granna locket hamrat."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Hinner f�rr till Pohja-g�rden,
-    Skyndsamt in i stugan stiger,
-    Tr�der under takets hv�lfning,
-    B�rjar sedan sjelf att orda
-    Framf�r d�rren, under sparren,
-    Der man kittlarna bet�cker,
-    Tager m�ssan af sitt hufvud,
-    Handskarna fr�n handen l�ser.
-    H�jande sin r�st han sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Finnes h�r f�r mig en jungfru,
-    Flicka till min lifstids maka,
-    Till en dufva vid min sida,
-    F�r att b�dden �t mig reda,
-    Ordna vackert hufvud-kudden?"
-
-    Nu den sk�na Pohja-dottren,
-    Landets �ra, vattnets prydnad,
-    Skyndade sig sjelf att svara:
-    "F�ga prisar jag en sj�man
-    Och en �lderstegen gubbe;
-    Hafvets stormar rubba sinnet,
-    V�rens ilar skada hjernan,
-    Till f�rtret man tar en gammal,
-    Till besv�r en �ldrig make.
-    H�r ej finnes n�gon jungfru,
-    Flicka till din lifstids maka,
-    Till en dufva vid din sida,
-    F�r att �t dig b�dden reda,
-    Ordna vackert hufvud-kudden."
-
-
-
-
-Tolfte Runan.
-
-
-    Sjelf nu smeden Ilmarinen
-    Skyndsamt in i stugan stiger,
-    Tr�der under takets hv�lfning,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "�r nu redo m�n, f�r den jag
-    Vakat har och skulle vaka?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Redo flickan �r, f�r den du
-    Vakat har och skulle vaka,
-    N�r du huggorms-�kern pl�jer,
-    V�nder ormuppfylda f�ltet.
-    Samma �ker redan ofta
-    Hiisi b�rjat p� att pl�ja
-    Med af koppar smidda billar,
-    Med den hvassa eldbetts-plogen;
-    St�dse dock min son, den arme
-    Lemnat �kern pl�jd till h�lften."
-
-    Nu ej v�gar Ilmarinen
-    Gripa verket an med fingrar,
-    Arbetet med h�nder �fva,
-    Utan jernbesmidda vantar,
-    Handskar utaf stenar gjorda.
-    Tager jernbesmidda vantar,
-    Handskar utaf stenar gjorda;
-    Sedan smider han sig jernskor,
-    G�r af st�l till benen brynjor,
-    Kl�der sig i koppar-skjorta,
-    St�lsmidt b�lte p� sig sp�nner.
-    S� han pl�jer huggorms-�kern,
-    F�rar ormuppfylda f�ltet
-    Och med plogens billar lyftar
-    Ormar p� de v�nda tegar.
-    S�ger d�dan �terkommen:
-    "Pl�jt jag har nu huggorms-�kern,
-    F�rat ormuppfylda marken.
-    F�ltet v�ndt det ormbet�ckta,
-    �r nu redo m�n, f�r den jag
-    Vakat har och skulle vaka?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Redo flickan �r, f�r den du
-    Vakat har och skulle vaka,
-    N�r du skogens vargar betslar,
-    Tyglar bj�rnarna p� f�ltet
-    St�ndigt mina kor de skingrat,
-    D�dat stoen f�r mig arma."
-
-    Straxt nu smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn
-    G�r af st�l �t djuren betsel
-    Och af jern dem grimmor smider.
-    Betslade s� skogens vargar,
-    Band med grimma f�ltets bj�rnar,
-    Stack i vargars munnar betslen,
-    Grimmorna kring bj�rnars hufvun,
-    Sade d�dan �terkommen:
-    "Pl�jt jag har nu huggorms-�kern,
-    F�ltet v�ndt det ormbet�ckta,
-    Ormuppfylda marken f�rat;
-    Skogens vargar har jag betslat,
-    Tyglat bj�rnarna p� f�ltet.
-    �r nu redo m�n, f�r den jag
-    Vakat har och skulle vaka?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Redo flickan �r, f�r den du
-    Vakat har och skulle vaka,
-    N�r du f�ngar f�rst en fj�llfisk.
-    V�ldig g�dda, snabb att simma,
-    Ifr�n Tuoni-flodens b�lja,
-    Ifr�n Manala det l�ga,
-    F�ngat n�t och not f�rutan,
-    Utan alla andra redskap;
-    Hundra m�nner har den slukat,
-    Bragt om lifvet tusen hjeltar."
-
-    Ren i tr�ngm�l r�kar smeden
-    Finner arbetet besv�rligt.
-    Hamrar sig en eldig hafs-�rn,
-    Fogel stark och hvit till f�rgen;
-    �rnens klor af jern han smidde
-    Bildade af st�l dess t�nger,
-    Band sig sedan fast vid vingen,
-    Der som vingens ben sig slutar.
-
-    Flaxande nu �rnen flyger,
-    Ilar bort till Tuoni-elfven.
-    Ena vingen klyfver vattnet,
-    Himlarna den andra vidr�r,
-    N�bben st�ter emot klippor
-    Och till hafvet klorna r�cka.
-    Fl�g nu h�n att f�nga g�ddan,
-    Fisken med de grymma t�nder.
-
-    Slingrande ses g�ddan komma,
-    Vattnets hund i bugter skrida.
-    G�ddan �r ej af de minsta,
-    Icke heller af de st�rsta;
-    Tvenne yxskaft l�ng �r tungan,
-    T�nderna af r�fsans storlek,
-    Gapet �r som trenne forssar,
-    Forssar sju dess ryggrad liknar.
-
-    �rnen flyger, stadnar stundom,
-    Luftens fogel ned sig svingar.
-    �rnen �r ej af de minsta,
-    Icke heller af de st�rsta.
-    Hundra famnar vid �r munnen
-    �rnens gap sex forssar liknar,
-    Af fem yxskafts l�ngd �r tungan,
-    Klorna med fem lior lika.
-    Ena vingen himlen vidr�r
-    Och den andra vattnets yta.
-
-    Flyger �msom, �msom stadnar,
-    V�nder sig, med �gat spejar,
-    Varsnar s� den stora g�ddan,
-    R�rliga och feta fisken.
-    Efter den nu �rnen sp�nner,
-    Rusar p� dess rygg med klorna.
-
-    Stora fj�llbelagda g�ddan,
-    R�rliga och feta fisken
-    Trycker �rnens starka vingben
-    Ned inunder klara vattnet.
-    �rnen stiger upp mot himlen,
-    H�jer sig i luftens rymder.
-    Lyftar af det svarta gruset
-    Ofvan klara vattnets yta.
-
-    Flyger �msom, �msom stadnar
-    �n en annan g�ng f�rs�ker;
-    H�gg af sina klor den ena
-    Fast i grymma g�ddans skuldror,
-    Uti vatten-hundens refben;
-    H�gg af sina klor den andra
-    Vid en klippas fasta jernv�gg,
-    In i sidan af ett st�lberg.
-    Men dess klo fr�n stenen slintar,
-    �terstudsar ifr�n klippan;
-    G�ddan dyker ned i v�gen.
-    Vattnets starka djur sig sliter
-    Ifr�n klorna upp� �rnen,
-    Fr�n den starka fogelns n�fvar.
-
-    �rnen med de starka jernklor
-    Tredje g�ngen �n f�rs�ker;
-    Lyckades nu hugga s�kert,
-    H�gg med sina klor i fisken.
-    Fick s� g�ddan uti klorna
-    Vatten-banden uti n�fven;
-    Lyftar s� den stora g�ddan
-    Drager vattnets djur, det starka,
-    Ifr�n flodens djupa b�ljor
-    P� det klara vattnets yta.
-
-    Lyftar g�ddan h�gre upp�t,
-    H�jer �nnu derut�fver,
-    Upp p� ollon-ekens grenar,
-    Uti breda tallens krona.
-
-    F�r s� g�ddan h�gre upp�t,
-    Lyftar fisken ifr�n tr�det
-    Upp till l�nga molnets �nda,
-    Randen af den l�nga b�gen.
-    Skyar r�rdes, himlar hveno,
-    Luftens lock i lutning bragtes,
-    S�nder brast f�r Ukko b�gen
-    Och behornad spets f�r M�nen.
-
-    Fick s� smeden Ilmarinen
-    Stora, fj�llbelagda g�ddan,
-    R�rliga och feta fisken
-    Ifr�n Tuoni-flodens b�ljor,
-    Ifr�n Manala, det l�ga.
-    Vattnet liknade ej vatten
-    F�r de fj�ll, som g�ddan lemnat,
-    Luften s�som luft ej k�ndes
-    F�r de fj�drar, �rnen bortf�llt.
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Drager fram sin knif ur slidan,
-    F�r att g�ddans hufvud l�sa
-    Och dess mage s�nderklyfva;
-    Smakar sedan sjelf p� fisken
-    Och dess br�stben sk�r i stycken.
-
-    Sk�r s� af dess hela hufvud
-    Och till Pohja-stugan f�rde
-    Som en g�fva �t sin sv�rmor,
-    Tog till orda d� och sade:
-    "Det f�r alla tider dugde
-    Till en stol i Pohja-stugan."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Pl�jt jag har nu huggorms-�krar,
-    Ormuppfylda f�lt jag omv�ndt,
-    Betslat vargar uti skogen,
-    Tyglat bj�rnar upp� f�ltet.
-    Stora g�ddor har jag f�ngat,
-    R�rliga och feta fiskar
-    Ifr�n Tuoni-flodens b�ljor,
-    Ifr�n Manala, det l�ga.
-    �r nu redo m�n, f�r den jag
-    Vakat har och skulle vaka?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Illa du dig ock betedde,
-    N�r du fiskens hufvud afskar,
-    G�ddans mage s�nderklyfde
-    Och dess br�stben slet i stycken,
-    Smakade jemv�l p� k�ttet."
-
-    Dervid smeden Ilmarinen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Utan fel ej bytet f�ngas
-    �fven ifr�n b�ttre st�llen,
-    Mindre �n fr�n Tuoni-elfven,
-    Ifr�n Manala det l�ga.
-    �r nu redo m�n, f�r den jag
-    Vakat har och skulle vaka?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Redo flickan �r, f�r den du
-    Vakat har och skulle vaka.
-    Sk�na jungfrun �r nu vunnen,
-    S�ld den h�r-beprydda flickan
-    Bort �t smeden Ilmarinen
-    Till en dufva invid sidan,
-    Till en maka f�r hans lifstid."
-
-    Gaf s� bort sin egen dotter
-    Yttrande med dessa orden:
-    "Hvaraf visste du min �lskling,
-    H�rde det, mitt gyllne �pple,
-    Att h�r f�ddes denna jungfru,
-    Att en s�dan flicka v�xte,
-    N�r hon �r, v�r unga jungfru,
-    F�rst en sp�d och liten dufva?"
-
-    Qvad ett barn s� ifr�n golfvet,
-    Ifr�n h�rden liten gosse:
-    "Deraf visste det din �lskling,
-    H�rde det ditt gyllne �pple:
-    Fadren har ett frejdadt rykte
-    Ut ifr�n det gyllne hafvet,
-    Der hans b�tar ofta seglat,
-    Lagt till rygga vida fj�rdar,
-    �terv�ndande till hemmet
-    Lastade med gods och skatter.
-
-    Deraf visste det din �lskling,
-    H�rde det ditt gyllne �pple:
-    Modren har ett frejdadt rykte
-    Fr�n det sk�na, gyllne hemmet;
-    V�nligt fram hon br�d har burit,
-    Skyndsamt mat �t g�ster gifvit.
-
-    Hon g�tt lutad fram i t�gen,
-    Nedb�jd uti ladug�rdar.
-    Goda kon har b�lat tidigt,
-    Ganska tidigt hvarje morgon;
-    Tidigt br�kt har v�rens tacka,
-    Tidigt lammet, f�dt om v�ren,
-    L�ngtande att redan komme
-    Den som fina h�et r�cker,
-    Som f�rb�ttrar matens smulor.
-
-    Deraf visste det din �lskling,
-    H�rde det ditt gyllne �pple:
-    Ganska tidigt hvarje morgon
-    Sotet sn�rr�tt upp sig svingat,
-    R�ken flytt i tjocka lager
-    Fr�n ber�mda jungfruns boning;
-    Spolen farit fram och �ter,
-    Som bland stenar hermelinen;
-    S� v�fskedens tenar surrat,
-    Som en hackspik invid tr�det;
-    V�fvens bom s� hastigt v�ndt sig,
-    Som i grenig fura ekorn."
-
-    Derp� Pohjolas v�rdinna
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "L�nga h�sten jag ju sade,
-    Yrkade den hela v�ren:
-    L�t ett hemligt loft oss timra,
-    Bygga upp en liten stuga,
-    Der sin v�fnad jungfrun sk�ter,
-    V�fver sina hundra alnar.
-
-    L�t ett litet loft oss timra
-    Litet loft med dolda gluggar,
-    Hvarest jungfrun vi f�rd�lja,
-    Fostra upp den h�r-beprydda.
-    Sv�r en jungfru �r att g�mma,
-    Lockig m� att r�tt f�rvara;
-    L�ttare man h�sten d�ljer,
-    Tagelprydda f�len aktar."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Bort till hemmet �terv�nder,
-    Yttrar d� ett ord och s�ger:
-    "Icke m� det folk, som f�des,
-    Icke J, dess s�ners s�ner,
-    Er bege p� trots att simma,
-    Kasta er f�r vad i vattnet
-    Och till m� i t�fling fria
-    Jemte smeden Ilmarinen!"
-
-
-
-
-Trettonde Runan.
-
-
-    Derp� br�llop man bereder,
-    B�rjar g�stabud anordna,
-    Br�llop uti Pohjas stugor.
-    G�stabud i Pimentola.
-
-    Hvad har man v�l kunnat hemta
-    Och hvad allt tillv�gabringa
-    Till det goda Pohjas br�llop,
-    Sariolas dryckesgille,
-    F�r att m�tta goda folket,
-    Ge till mat �t ymnig skara?
-    Hemtad �r en frodig oxe,
-    V�ldig tjur man dit har skaffat.
-
-    Oxe v�xte i Karelen,
-    Frodades en tjur i Finland,
-    Oxen var ej af de st�rsta,
-    Icke heller af de minsta,
-    Tavastland s�g svansen fl�gta,
-    Hufvudet i Kemi r�rdes,
-    En fot i Olonets trampar,
-    Upp� Turjas fj�ll den andra,
-    Bort vid Wuoksens fors den tredje
-    Och den fjerde uti Lappland.
-    Svalan fl�g en dag p� v�gen
-    Oxens b�da horn emellan,
-    Sommar-ekorn lopp en m�nad
-    Ifr�n svansens ena �nda
-    Utan att den andra hinna,
-    M�ste midt p� v�gen rasta,
-    Hvila ut en natt p� svansen.
-
-    Efter slagtare man s�ker,
-    S�ker karl att oxen f�lla
-    �nda fr�n det lugna Ryssland,
-    Ifr�n Karjala det sk�na,
-    Ifr�n Suomis vida bygder
-    Och fr�n Sveas djerfva rike,
-    Som med detta rike tvistar,
-    Som f�rf�ljer detta v�lde.
-
-    Ukko sig beger att slagta,
-    Palvonen att hornen h�lla,
-    Wirokannas till att sk�ra.
-    Oxen sv�nger p� sitt hufvud
-    Och de svarta �gon bl�nger;
-    Ukko springer upp i granen,
-    Palvonen i videt hoppar,
-    Wirokannas flyr p� stubben.
-
-    Ukko v�snar ifr�n granen,
-    Palvonen fr�n vide-busken,
-    Wirokannas ifr�n stubben:
-    "N�r en annan g�ng jag kommer
-    T�r af dig jag f� till byte
-    K�tt, som hundra s�ar fyller,
-    Blod i b�tar sju att tappas
-    Och af fett sex fulla tunnor."
-    Men han kom ej mera �ter,
-    Kom ej efter denna resan.
-
-    Efter slagtare man s�ker,
-    S�ker karl att oxen f�lla
-    Ifr�n Tuoni-Gudens boning,
-    Under jorden i Manala,
-    S�ker, men man finner icke,
-    Letar, men man blir ej varse.
-
-    Liten man ur hafvet uppsteg,
-    Hjelte sig fr�n b�ljan h�jde,
-    Hjelten �r ej af de minsta,
-    Icke heller af de st�rsta:
-    Uppr�tt tummes l�ngd han �ger,
-    Har en h�jd af trenne fingrar,
-    Ryms att ligga under sk�len,
-    Ryms att st� inunder s�llet.
-    Sk�gget r�cker fram till kn�na,
-    Ned till h�larna n�r h�ret,
-    B�r p� hufvet stenig m�ssa.
-    Skor af sten p� sina f�tter,
-    Har en gyllne knif i handen.
-    Silfver-slida vid sin g�rdel.
-    Der sin bane oxen tr�ffar,
-    Finner den, som honom f�ller.
-
-    Mannen knappt sitt byte m�rker,
-    Innan han p� nacken rusar,
-    Trycker tjuren ned p� kn�na,
-    B�jer sidan emot marken.
-
-    Fick deraf han ymnigt byte?
-    Blott ett ringa byte fick han:
-    K�ttet hundra s�ar fyllde,
-    Korfvens l�ngd var hundra famnar.
-    Bloden upp sju b�tar fyllde,
-    Och af fett sex tunnor erh�lls
-    F�r det goda Pohjas br�llop,
-    Sariolas dryckesgille.
-
-    Derp� Pohjolas v�rdinna
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Hvaraf skola �l vi g�ra,
-    Hvaraf m� vi spis�l brygga
-    F�r det br�llop, som skall firas,
-    F�r det g�stbud, som skall gifvas?
-    Ej jag vet, hur spis�l brygges,
-    K�nner icke �lets ursprung."
-
-    Humlan susar ifr�n tr�det,
-    Vattnet ifr�n str�mmen sorlar,
-    Kornet hviskar ifr�n �kern:
-    "N�r m� vi tillsamman komma,
-    Komma samman och i j�sning?"
-
-    Osmotar, som �l bereder,
-    Skicklig bryggerska af spis�l
-    Eftersinnar och begrundar:
-    "Hvad monn deraf kunde blifva,
-    St�llde grytan jag p� elden,
-    Hade koket till att sjuda?"
-
-    Gick att plocka korn ur �kern
-    Tog sex korn fr�n s�des-axet,
-    Knoppar sju fr�n humlans st�ngel,
-    �ste �tta slefvar vatten,
-    St�llde grytan upp� elden,
-    Hade s� sitt kok att sjuda.
-
-    Stenar hettades en m�nad,
-    Vatten kokades en sommar,
-    Tr�drik skog till br�nsle �ddes --
-    All den skog en holme frambragt.
-    Detta nu allt folk betraktar,
-    Ser och spritter till af undran:
-    "Hvadan m� den r�ken stiga,
-    Svinga sig i h�ga rymden?"
-
-    Derifr�n den r�ken stiger,
-    Svingar sig i h�ga rymden:
-    Elden brinner upp� holmen,
-    L�gan flammar upp� udden,
-    Alltf�r liten till en vakteld,
-    Alltf�r stor till herdens brasa.
-
-    Osmotar, som �l bereder,
-    Skicklig bryggerska af spis�l
-    Brygger �l den hela sommarn,
-    Spis�l vintern om bereder,
-    Brygger korn-�l och det l�gger
-    I ett k�ril nyss tillagadt.
-
-    Brygdt hon fick omsider �let,
-    Men ej fick hon det att j�sa,
-    Eftersinnar och begrundar,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Hvad skall h�rtill nu man hemta,
-    Hvad skall hit �nnu man skaffa,
-    F�r att �let m�tte j�sa
-    Och i skumning drycken komma?"
-
-    Pohjas m�, den goda flicka,
-    Flickan med de n�tta fingrar,
-    Som med snabbhet st�dse r�res,
-    Som �r alltid l�tt p� foten,
-    R�rde sig vid golfvets fogning,
-    Uti stugans midt sig sv�ngde,
-    Ett och annat der bestyrde
-    Midt emellan tvenne kittlar.
-    Ser en sticka upp� golfvet,
-    Tager stickan opp fr�n golfvet.
-
-    V�nder och betraktar stickan:
-    "Hvad monn deraf kunde blifva
-    Uti sk�na kapos h�nder,
-    I den goda jungfruns fingrar?"
-    F�r den s� i kapos h�nder,
-    I den goda jungfruns fingrar.
-
-    Kapo gnuggar sina h�nder,
-    Gnuggar sina begge h�nder,
-    F�ddes s� en hvit ekorre.
-
-    B�rjar nu att barnet l�ra,
-    Undervisa lilla ekorn:
-    "Ekorre, min lilla fogel,
-    Du mitt barn, som far ej �ger!
-    Spring nu h�dan, dit jag bjuder,
-    Dit jag bjuder och dig manar,
-    Bort till Metsola det ljufva,
-    Det vaksamma Tapiola.
-    I ett litet tr�d s� kl�ttra,
-    Uppstig varsamt i dess krona,
-    Att dig �rnen icke griper,
-    Luftens fogel dig ej sp�nner.
-    Bit en kotte under f�rden,
-    Hemta kottar tv� i tassen;
-    Bringa dem i kapos h�nder,
-    B�r till Osmo-dottrens skuldra."
-
-    Ekorn nog f�rstod att springa,
-    F�rdas kunde markens t�ckhet,
-    Sprang i hast den l�nga v�gen,
-    Ilade de korta h�llen,
-    Sprang l�ngs backar, sprang tv�rs�fver,
-    Sprang ock �fver dem p� snedden;
-    Sprang till Metsola det ljufva,
-    Det vaksamma Tapiola.
-    �kengranar tre der funnos,
-    Funnos fyra sm�rre granar,
-    I ett litet tr�d han kl�ngde,
-    Uppsteg varsamt i dess krona,
-    Utan att af �rnen gripas,
-    Sp�nnas utaf luftens fogel.
-    Br�t fr�n tr�det tvenne kottar,
-    Skar fr�n qvisten af dess spetsar;
-    G�mde kottarna i klorna
-    Sl�t dem uti sina tassar;
-    F�rde s� i kapos h�nder,
-    I den goda flickans fingrar.
-    Kapo kastar dem i �let,
-    Osmo-dottren i sitt spis�l.
-    �let b�rjar ej att j�sa,
-    F�rska drycken vill ej skummas.
-
-    Eftersinnar och begrundar:
-    "Hvad skall hit �nnu man hemta,
-    F�r att �let m�tte j�sa,
-    Drycken uti skumning komma?"
-
-    Pohjas m�, den goda flicka,
-    Som �r alltid l�tt p� foten,
-    R�rde sig vid golfvets fogning,
-    Uti stugans midt sig sv�ngde,
-    Ett och annat der bestyrde
-    Midt emellan tvenne kittlar.
-    Ser en sp�n p� golfvets tilja,
-    Tager sp�nen tipp fr�n golfvet.
-
-    V�nder och betraktar sp�nen:
-    "Hvad monn deraf kunde blifva
-    Uti sk�na kapos h�nder,
-    I den goda jungfruns fingrar?"
-    F�r den s� i kapos h�nder,
-    I den goda jungfruns fingrar.
-
-    Kapo gnuggar sina h�nder,
-    Gnuggar sina begge h�nder,
-    M�rd med gyllne br�st d� f�dde.
-
-    B�rjar nu att m�rden l�ra,
-    Undervisa arma barnet:
-    "O du m�rd, min lilla fogel,
-    Du mitt barn, som far ej �ger!
-    G� nu h�dan dit jag bjuder,
-    Dit jag bjuder och dig manar,
-    Spring till bj�rnens stenr�s-grotta,
-    Bj�rnens g�rd i �de-skogen.
-    Bj�rnarna der h�ftigt tagas,
-    Lefva uti all sin vildhet.
-    Samla dregel uti n�fven,
-    Fradga l�t i handen rinna,
-    Hemta s� i kapos h�nder,
-    B�r till Osma-dottrens skuldra."
-
-    M�rden nog f�rstod att springa,
-    Ila kunde gyllne fogeln,
-    Sprang i hast den l�nga v�gen,
-    Ilade de korta h�llen,
-    Sprang l�ngs elfvar, sprang tv�rs�fver,
-    Sprang ock �fver dem p� snedden,
-    Sprang till bj�rnens stenr�s-grotta,
-    G�rden utaf h�llar formad.
-    Bj�rnarna der h�ftigt togos,
-    Lefde uti all sin vildhet
-    P� en h�ll af fasta jernet,
-    P� ett berg af h�rda st�let;
-    Ifr�n bj�rnars mun rann dregel,
-    Fradga dr�p fr�n deras k�ftar.
-    Samlar dregel uti n�fven,
-    Fradga uti handen upptar,
-    B�r s� uti kapos h�nder
-    I den goda jungfruns fingrar;
-    Kapo blandar det i �let,
-    Osmo-dottren i sitt spis�l.
-    �let b�rjar ej att j�sa,
-    F�rska drycken vill ej skummas.
-
-    Eftersinnar och begrundar:
-    "Hvad skall hit nu mera bringas
-    F�r att �let m�tte j�sa,
-    Drycken uti skumning komma?"
-
-    Pohjas m�, den goda flicka,
-    Som �r alltid l�tt p� foten,
-    R�rde sig vid golfvets fogning,
-    Uti stugans midt sig sv�ngde,
-    Ett och annat der bestyrde
-    Midt emellan tvenne kittlar.
-    M�rker s� ett l�f p� golfvet,
-    Tager l�fvet upp fr�n golfvet.
-
-    V�nder och betraktar l�fvet,
-    "Hvad monn deraf kunde blifva
-    Uti sk�na kapos h�nder,
-    I den goda jungfruns fingrar?"
-    F�r det s� i kapos h�nder,
-    I den goda jungfruns fingrar.
-
-    Kapo gnuggar sina h�nder,
-    Gnuggar sina begge h�nder
-    Och ett bi s� f�das l�ter.
-
-    B�rjar att sin fogel l�ra,
-    Undervisa Mehil�inen:
-    "Mehil�inen, sk�na fogel,
-    Du mitt barn, som far ej �ger!
-    Flyg nu h�dan, dit jag bjuder,
-    Dit jag bjuder och dig manar:
-    �fver hela nio hafven
-    Och till h�lften �fver tio.
-    Hemta honung med din vinge,
-    Ljuflig saft i din bekl�dnad,
-    Ifr�n ljusa gr�sets �nda,
-    Ifr�n gyllne blommans krona,
-    Hemta hit i kapos h�nder,
-    B�r till Osmo-dottrens skuldra."
-
-    Mehil�inen, hon v�r fogel,
-    F�rdades med st�rsta snabbhet,
-    Fl�g i hast den l�nga v�gen,
-    Ilade de korta h�llen,
-    Fl�g l�ngs haf, och fl�g tv�rs�fver,
-    Fl�g ock �fver dem p� snedden.
-    Fl�g s� �fver hafven nio
-    Och det tionde till h�lften,
-    Bort till Tuuris nya stuga,
-    Palvonens ej t�ckta boning.
-    Der i s�mn en jungfru sjunkit,
-    Kopparg�rdlad m� inslumrat.
-    Hade gyllne gr�s vid landen
-    Silfver-blommor vid sin g�rdel,
-    Invid sidan ljufva �rter,
-    Honungs-gr�s i sina f�llar.
-
-    Mehil�inen, hon v�r fogel
-    V�ter vingarna i honung,
-    Fuktar dem med ljufva saften,
-    Saften i det ljusa gr�set,
-    I de gyllne blommors krona,
-    F�r s� honung med sin vinge,
-    Ljuflig saft i sin bekl�dnad,
-    Bringar uti kapos fingrar,
-    I den goda jungfruns fingrar.
-    Kapo blandar det i �let,
-    Osmo-dottren i sitt spis�l;
-    �let b�rjade nu j�sa,
-    F�rska drycken kom i skumning
-    Uti k�rlet nyss tillagadt,
-    Uti s�n af bj�rktr�d fogad.
-    P�ste jemnh�gt med dess handtag
-    Fr�ste �fver k�rlets br�ddar,
-    Ville ned p� marken str�mma,
-    Forssa upp� golfvets tiljor.
-
-    Lades s� det r�da �let,
-    Sk�na drycken l�t man rinna,
-    I en kagg af ektr�d fogad,
-    I en ganska liten tunna,
-    Inom koppar-tappens st�ngsel,
-    Ned i k�llaren s� f�rde.
-
-    �let st�tte uti tunnan,
-    Drycken uti k�llarn p�ste:
-    "Om �ndock man skulle komma
-    Att mig dricka, mig f�rt�ra,
-    Skulle �fven skickligt sjunga,
-    L�ta goda qv�den ljuda."
-
-    S�ngare man sedan s�ker,
-    S�ker s�ngare f�rtr�fflig,
-    Den som skickligt kunde qv�da,
-    Kunde vackra toner drilla.
-
-    Hemtad �r en lax att sjunga,
-    G�dda till att skickligt qv�da.
-    Laxen duger ej att sjunga,
-    Dregelk�ften kan ej qv�da;
-    Laxens k�ftar �ro sneda,
-    Glesa �ro g�ddans t�nder.
-
-    S�ngare man sedan s�ker,
-    S�ker s�ngare f�rtr�fflig,
-    Den som skickligt kunde qv�da,
-    Kunde vackra toner drilla.
-
-    Hemtadt �r ett barn att sjunga,
-    Gosse f�rd att skickligt qv�da.
-    Barnet duger ej att sjunga,
-    Dregelmunnen kan ej qv�da;
-    Hesnat r�sten har f�r barnet,
-    Gossens m�l i munnen fastnat.
-
-    Yttrade nu r�da �let,
-    F�rska drycken h�ftigt utfor
-    Uti kaggen gjord af ektr�d,
-    Inom koppar-tappens st�ngsel:
-    "Om man icke genast hemtar
-    Hit en s�ngare f�rtr�fflig,
-    F�r att s�nger skickligt qv�da,
-    F�r att vackra toner drilla,
-    Alla band jag s�ndersparkar,
-    V�snar s�, att bottnet brister."
-
-    Straxt nu Pohjolas v�rdinna
-    Bragte bjudningar i omlopp,
-    Tog till orda d� och sade:
-    "H�r nu mig, min lilla t�rna,
-    Min best�ndiga tr�linna!
-    G� att bjuda folk tillsamman,
-    M�nners hop till dryckeslaget.
-    Fattiga du bjud och rika,
-    Bjud hit lytta, bjud ock lama,
-    Sl�pa lytta uti sl�dar
-    Lama f�r p� h�stars ryggar,
-    Ro de blinda uti b�tar.
-    Bjud den gamle W�in�m�inen
-    Till en s�ngare f�rtr�fflig.
-    Bjud dock icke Kaukomieli,
-    Bjud ej muntre Lemmink�inen,
-    Ty den muntre Lemmink�inen
-    St�dse �r p� kif begifven."
-
-    Tog till orda nu tr�linnan,
-    Sp�rjande af sin v�rdinna:
-    "Hvaraf skall jag Ahti k�nna,
-    K�nna muntre Lemmink�inen?
-    Ej jag k�nner Ahtis boning,
-    Sk�na Kaukomielis hemg�rd."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "L�tt du k�nner Kaukomieli;
-    Ahti bor upp� en holme,
-    Skalken invid vattnets n�rhet,
-    Vid den bugt, sig bredast vidgar
-    Uti Kauko-uddens kr�kning.
-    Vindt �r Kaukomielis �ga,
-    K�ften l�ng p� Lemmink�inen,
-    Ahtis mun p� sned �r vriden,
-    Skalken har en trubbig n�sa."
-
-    Det var Pohjas lilla t�rna,
-    Lejd f�r pengar att arbeta,
-    Gick att bjuda folk tillsamman,
-    M�nners hop till dryckeslaget.
-    Bjuder fattiga och usla,
-    Bjuder lytta, bjuder lama,
-    Sl�par lytta uti sl�dar
-    F�r p� h�stars ryggar lama,
-    Ror de blinda uti b�tar.
-    Bjuder gamle W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige s�ngarn;
-    Men den sk�na Kaukomieli,
-    Honom hon objuden lemnar.
-
-
-
-
-Fjortonde Runan.
-
-
-    Sjelf hon Pohja-g�rds v�rdinnan
-    R�kade nu vara ute,
-    R�ra sig vid g�rdens grindar,
-    H�rde s� ett gny fr�n t�get,
-    Sl�dors rassel ifr�n stranden,
-    Kastade sin blick �t vester,
-    V�nde hufvudet mot solen;
-    Ser nu folk i ant�g vara,
-    M�gens folk till g�rden nalkas,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Vinden der jag bl�sa trodde,
-    Trodde n�gon vedrad ramla,
-    V�gen brusa emot stranden,
-    Eller sm�rre stenar skramla.
-    Men ej var det vind, som bl�ste,
-    Der ej ramlade en vedrad,
-    V�g ej brusade mot stranden,
-    Skramlade ej sm�rre stenar.
-    Det �r m�gens folk, som kommer,
-    Hundratal med honom f�lja.
-
-    M�gen �r ej bland de fr�msta,
-    Icke heller bland de sista.
-    M�gen �ker midt i hopen,
-    Midt i goda br�llops-skaran.
-    Hvaraf k�nner jag min sv�rson?
-    Deraf k�nner jag min sv�rson:
-    Han med svarta h�sten �ker,
-    Hvilken liknar glupska vargen,
-
-    Korpen, som med rofvet flyger,
-    L�rkan, som med snabbhet ilar.
-    Gyllne g�kar sex der finnas,
-    Galande p� m�gens loka,
-    Bl�a foglar sju der sitta,
-    Sjungande p� m�gens roma."
-
-    H�rdes nu ett gny fr�n t�get,
-    Sl�dors rassel ifr�n v�gen;
-    M�gen kommer fram till g�rden,
-    Kommer med sin hela skara.
-    Satt ett litet barn i stugan.
-    Satt en gosse upp� golfvet;
-    Barnet qv�der uti stugan,
-    Gossen upp� golfvet talar:
-    "Upp J m�nner, ut J k�mpar,
-    L�ngsta karlar ut p� g�rden,
-    F�r att h�stars remmar l�sa,
-    F�r att l�sa deras romor!"
-
-    K�mparne sig ut beg�fvo,
-    M�nnerna p� g�rden gingo.
-    Der nu Pohjolas v�rdinna
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Byens gossar, unga dufvor!
-    Sp�nnen m�gens hingst ur redet,
-    Ur sitt rede utaf koppar.
-    Ur de jernbesmidda romor,
-    Tagen l�s dess vide-loka
-    Och dess t�mmar utaf silke,
-    S� att h�sten f�r sig v�ltra
-    P� den mjuka, jemna g�rden,
-    Upp� honungsrika lindan,
-    P� den mark, som lefvern liknar,
-    Utan att ett h�rstr� kr�kes,
-    Halfva h�ret ens f�rkommer.
-
-    Byens gossar, unga dufvor!
-    M�gens vackra hingst J vattnen
-    Med den gyllne brunnens vatten,
-    Vatten ur den s�ta k�llan,
-    Som sig t�mmer, fylles �ter,
-    K�llan, hvilken sakta sqvalpar
-    Under granens blomster-krona,
-    Under tallens rika grenar.
-    Gen �t m�gens h�st till foder
-    Skr�dadt br�d och renad korns�d,
-    Gifven kokadt sommar-hvete,
-    Sommar-r�g, af stampen krossadt.
-
-    Byens gossar, unga dufvor!
-    M�gens vackra hingst J bringen
-    Ytterst uti boskaps-g�rden,
-    Till den �fversta bland spiltor,
-    St�llen den vid koppar-asken,
-    Framf�r det f�rgyllda skrinet.
-    M�gens vackra hingst J binden
-    Fast i sk�na gyllne ringar,
-    Vid den jernbesmidda kroken
-    Uti stolpen gjord af ektr�d.
-
-    Ryms v�l m�gen in i stugan,
-    Om man d�rrens post ej h�jer,
-    S�nker tr�skeln l�gre neder,
-    Tager bort den fr�mre v�ggen,
-    Flyttar sido-v�ggen undan
-    Och den inre s�nderrifver?
-
-    M�gen ryms ej in i stugan,
-    Utan att man posten h�jer,
-    S�nker tr�skeln l�gre neder,
-    Tager bort den fr�mre v�ggen,
-    Flottar sido-v�ggen undan
-    Och den inre s�nderrifver.
-    M�gen �r ett hufvud h�gre,
-    Skjuter �fver med ett �ra.
-
-    Posterna m� upp sig h�ja,
-    Utan att han m�ssan lyftar,
-    Tager hatten af sitt hufvud!
-    Tr�sklarna m� ned sig s�nka
-    Att ej skorna m�tte n�tas,
-    Mantelns fina f�llar sl�pa.
-    D�rrarna m� upp sig l�ta,
-    Utan att af h�nder r�ras,
-    Utan att med tummen gripas!"
-
-    M�gen in i stugan stiger,
-    Tr�der under takets hv�lfning:
-    "Monne b�nkarna man tv�ttat,
-    Monne golfven man har sopat,
-    Har man golfvens br�der st�dat,
-    St�llt p� tallrickarne skedar?
-    Visst har b�nkarna man tv�ttat,
-    Visst har golfven h�r man sopat,
-    Golfvens alla br�der st�dat,
-    St�llt p� tallrickarne skedar.
-
-    Ej jag k�nner denna stuga,
-    Af hvad tr�d den blifvit timrad,
-    Hvarifr�n man huset skaffat;
-    Hundra famnar l�ng �r stugan,
-    Tusen famnar bredt �r p�rtet.
-
-    Sido-v�ggen �r af sil-ben
-    Och den inre �r af ren-ben,
-    Utaf filfras-ben den fr�mre,
-    D�rrens �fra post af lam-ben.
-
-    Sparrarne man gjort af apel
-    Och af hassel ugnens stolpe,
-    Ugnens br�der utaf n�ckblad,
-    Takets hvalf af fj�ll fr�n braxen.
-
-    Golfvet �r med vatten renadt
-    Och med guld �r bordet siradt,
-    Utaf jern �r l�nga b�nken,
-    Utaf sm�tt mynt andra b�nkar.
-
-    Ugnen �r af tegel-stenar,
-    H�rden utaf Tyska h�llar,
-    Ugnens tak af hafvets stenar,
-    Fr�mre delen pryds af r�nnar."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Sjelf sig tr�nger fram i stugan:
-    "Frid, o Gud, ock hit f�rl�na,
-    Uti detta furu-huset,
-    Detta p�rte utaf tallar,
-    Under vidt ber�mda �sen."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Hell ock dig, som nu har kommit
-    Hit till detta ringa boet,
-    Uti denna l�ga hydda.
-
-    Byens gossar, unga dufvor!
-    Bjuden nu v�r m�g att sitta
-    Med sin rygg �t bl�a v�ggen
-    Hufvudet mot r�da bordet,
-    R�da, guldbeprydda bordet,
-    Br�stet v�ndt �t christna skaran.
-
-    Byens flickor, unga dufvor!
-    Eld J hit med n�fver b�ren,
-    Bringen med en tj�rvedsticka,
-    Att jag s�ge m�gens �gon,
-    �ro bl� de, eller r�da,
-    Eller hvita s�som vadmal.
-    Eld man hemtade med n�fver,
-    Bragte med en tj�rvedsticka;
-    Elden sprakade ur n�fret,
-    Svart steg r�ken ifr�n stickan.
-
-    Byens flickor, unga dufvor!
-    Eld J hit med ljus nu b�ren,
-    Lysen rummet upp med vax-ljus,
-    Att jag s�ge m�gens �gon,
-    �ro bl� de, eller r�da.
-    Eller hvita, s�som vadmal.
-
-    Jag nu ser min sv�rsons �gon,
-    Bl� ej �ro de, ej r�da,
-    Icke hvita s�som vadmal,
-    Men som vattnets fradga ljusa,
-    Liksom r�r i hafvet bruna,
-    Sk�na s�som s�f i vattnet.
-    Vid hans sida passar siken,
-    Dufvo-b�ret i hans armar.
-
-    H�r mig, du min lilla t�rna,
-    Byens b�sta tjensteflicka!
-    Hemta �l med vackra kannan,
-    Kannan med sitt dubbla handtag,
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Att de k�ra g�ster hedra.
-    Sk�l f�r sig l�t stopet g�ra,
-    Fembandsk�rlet flitigt r�ras,
-    L�t fr�n sparren �let rinna,
-    Mj�det ifr�n spikars g�mmen
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Att de k�ra g�ster hedra.
-    L�nge bryggd har drycken varit,
-    Goda �let l�nge f�rdigt
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Att de k�ra g�ster hedra."
-
-    Det �r byens lilla t�rna,
-    Den f�r pengar l�nta flickan,
-    Hemtar �l med vackra kannan,
-    Kannan med sitt dubbla handtag,
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Att de k�ra g�ster hedra.
-    Kannan l�t hon g� kring skaran,
-    Fembandsk�rlet flitigt r�ras,
-    L�t fr�n sparren �let rinna,
-    Mj�det ifr�n spikars g�mmen
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Att de k�ra g�ster hedra.
-
-    Der fann nu det goda �let
-    Dem som drucko, dem som sj�ngo,
-    S�ngare det fann der goda,
-    M�n, som kunde herrligt qv�da.
-    Men den gamle W�in�m�inen,
-    Ett ev�rdligt st�d f�r s�ngen,
-    Var bland s�ngare de b�sta,
-    Bland de skickligaste skalder.
-
-    F�rst han �l ur stopet t�mmer;
-    Sedan b�rjar han att qv�da,
-    Sig till s�ngens v�rf f�rfogar.
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "V�rdarna sig h�r f�rundra
-    Och v�rdinnorna de t�nka:
-    Monne usel dryck jag gjorde,
-    Monne d�ligt �l jag bryggde.
-    N�r ej s�ngare nu sjunga,
-    Goda skalder icke qv�da,
-    Ljud ej ge gyllne g�ster,
-    Gl�dje-g�kar sig ej fr�jda?
-
-    Hvem skall h�r d� s�ngen sk�ta,
-    Hvem skall med sin tunga qv�da
-    Uti detta Pohjas g�stbud,
-    Detta lag i Sariola?
-    Golfven h�r visst icke sjunga,
-    Om ej de, som st� p� golfven;
-    H�r sig f�nstren icke fr�jda,
-    Om ej de, som r� om f�nstren;
-    Borden larma h�r ej heller
-    Om ej de, vid borden sitta.
-
-    Om ej andra feta sjunga,
-    Raskare ej vilja qv�da,
-    Sjunger jag, en mager gosse,
-    Qv�der man med bleka kinder,
-    Sjunger ur det magra hullet,
-    Ur de istertoma sidor,
-    F�r att denna afton gl�dja,
-    Frejdad dag med s�nger pryda.
-
-    Finnes v�l bland denna ungdom,
-    Ibland denna sk�na ungdom,
-    Uti detta h�ga sl�gte,
-    Bland den store fadrens s�ner,
-    Den som lade hand i handen,
-    Haka fogade i haken,
-    F�r att goda s�nger sjunga,
-    L�gga fram de b�sta qv�den?
-
-    O du gode Ilmarinen,
-    Fr�nde, barn utaf min moder!
-    Sjelf du kom att med mig sjunga,
-    L�t oss nu tillhopa qv�da,
-    Mun du �ger, mun jag �ger,
-    Ljuflig tunga ha vi begge.
-    Hvad som godt �r, talar munnen,
-    Och till detta lyssnar �rat,
-    Tungan under-ting f�rt�ljer,
-    Detta minnet sen f�rvarar.
-    D�lig man g�r d�ligt fr�n sig,
-    Det en b�ttre man f�rb�ttrar."
-
-    Der nu smeden Ilmarinen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Vi af samma moder f�dde,
-    Burna utaf samma qvinna.
-    Utaf samma bofink tvagna,
-    V�rdade af samma knipa,
-    S�llan komma vi tillsamman,
-    B�rja samtal med hvarandra
-    Uti dessa Pohjas g�stbud,
-    Sariolas dryckesgillen.
-
-    Sjunga skulle jag och kunde,
-    Om jag uti hemmet vore,
-    Men i byn jag blygs att sjunga,
-    Bya-flickor kunde skratta,
-    Bya-t�rnor kunde g�cka,
-    M�nnerna i byn mig skymfa.
-
-    Du en s�ngare ev�rdlig,
-    S�ngens st�d i alla tider,
-    Sjelf du s�nger sammanfoga,
-    Sjelf du framl�gg sk�na qv�den,
-    Att de h�pna, som dem h�ra,
-    De jemv�l, som icke h�ra.
-    Du kom en natt f�rr i dagen,
-    Jag en dag derefter f�ddes."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Om ej n�gon annan kommer
-    Att med mig tillsamman sjunga,
-    Ensam b�rjar jag d� qv�da.
-    Att de �dle m�nde h�ra,
-    S�ngens v�nner det f�rnimma,
-    Bland den ungdom, som h�r uppg�r,
-    Bland den skara, h�r nu v�xer.
-
-    Gif, o Gud, ock h�danefter
-    Unna Skapare, du sanne,
-    Att p� detta vis man lefver,
-    Att p� s�dant s�tt man larmar
-    Uti dessa Pohjas g�sthud,
-    Sariolas dryckesgillen.
-
-    Gif, o Gud, ock h�danefter,
-    Unna Skapare, du sanne,
-    Att i floder �let rinner,
-    Mj�det uti str�mmar flyter
-    H�r i Pohja-g�rdens stugor,
-    Uti Sariolas timring,
-    Under vidt ber�mda �sen,
-    Under detta sk�na taket,
-    Medan denna v�rd �n lefver
-    Och v�rdinnan �r vid lifvet.
-
-    Skaparn gifve vederg�llning,
-    Gud bel�ningen m� st�lla
-    Uti farstun �t v�rdinnan
-    Och �t v�rden fram p� bordet,
-    Upp� p�rtets b�nk �t sonen
-    Och �t dottern uti sl�ndan,
-    Att ej framdeles de �ngra,
-    Efter nattens slut ej h�pna
-    �fver br�llopet, som firas
-    G�stabudet, som nu h�lles.
-
-    H�r jag intet mer f�rtjenar,
-    Kan ej heller skickligt sjunga,
-    Kanske h�r jag upp och stadnar,
-    Slutar nu med mina qv�den.
-    S�ngen sj�ng jag, gjorde qv�det.
-    Grenar qvistade, fann v�gen.
-    S�ngerna uti ett nystan,
-    I en bundt jag sammanhv�lfver,
-    St�ller den p� visthus-skullen,
-    Inom l�s af ben den g�mmer,
-    Att de derifr�n ej slippa,
-    Sig i detta lif ej reda,
-    Blott ben-l�set icke rubbas,
-    Om ej k�ken blifver utbredd,
-    T�nderna i munnen skiljas.
-    Tungan af och an sig slingrar."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjunger en dag, sjunger tvenne.
-    Sjunger �n p� tredje dagen.
-    Men upp� den tredje dagen,
-    Gick f�r skalden sl�den s�nder,
-    Brast f�r s�ngaren hans mede
-    Uti detta Pohjas g�stbud,
-    Sariolas dryckesgille.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Finnes v�l bland denna ungdom,
-    Ibland denna sk�na ungdom,
-    Den som hemtar borr fr�n Tuoni,
-    Nafvare ifr�n Manala,
-    Att en sl�de ny jag reder
-    Och en h�st f�r sl�den sp�nner."
-
-    Svarade s� v�l de unge,
-    S�som ock de gamle sade:
-    "Icke finns bland denna ungdom,
-    Uti detta h�ga sl�gte,
-    Den som hemtar borr fr�n Tuoni,
-    Nafvare ifr�n Manala,
-    Att du sl�de ny dig reder
-    Och en h�st f�r sl�den sp�nner."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige s�ngarn,
-    Gick att hemta borr fr�n Tuoni,
-    Nafvare ifr�n Manala.
-    Men v�rdinnan sjelf i Pohja
-    F�gnar v�l de bjudna g�ster,
-    Att de k�ra g�ster hedra.
-
-    Deras mun i sm�r sig r�rde,
-    N�fvarna bland fisk-piroger,
-    Och framf�r dem voro satta
-    Goda skifvor utaf laxen,
-    Utaf fl�sket feta bitar.
-    Sm�ret smuladt var i stycken
-    Och det feta fl�sket skiradt.
-
-    Ok�pt var det goda �let,
-    Mj�det ej betaldt med pengar
-    Uti detta Pohjas g�stbud,
-    Goda skarans dryckesgille.
-    �let rann fr�n sparrens �nda,
-    Mj�det ifr�n spikars g�mmen,
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Till de k�ra g�sters heder.
-
-
-
-
-Femtonde Runan.
-
-
-    L�nge ren man br�llop h�llit,
-    Firat g�stabud ren l�nge,
-    Haft i Pohjola ett br�llop,
-    G�stabud i Pimentola.
-    Sade Pohjolas v�rdinna
-    D� till smeden Ilmarinen:
-    "Hvarf�r sitter du, min fr�nde,
-    Vakar du min �ldsta broder?
-    Sitter du f�r v�rdens godhet,
-    Eller f�r v�rdinnans huldhet,
-    Br�llops-skarans f�gring, eller
-    F�r det n�tta p�rtets skimmer?
-    Ej f�r v�rdens skull du sitter,
-    Eller f�r v�rdinnans huldhet,
-    Ej f�r br�llops-skarans f�gring,
-    F�r det n�tta p�rtets skimmer;
-    Nej f�r jungfruns skull du sitter,
-    F�r den unga flickans huldhet,
-    F�r den sk�na �lsklings skimmer.
-    F�r den unga dufvans f�gring.
-    Brudgum, l�nge ren du v�ntat,
-    V�nta �n, min gode broder;
-    �n �r ej din �lskling f�rdig,
-    Ej din lifstids v�n i ordning;
-    H�ret �r till h�lften fl�tadt,
-    H�lften �terst�r att fl�tas.
-    Brudgum, l�nge ren du v�ntat,
-    V�nta �n, min gode broder;
-    �n �r ej din �lskling f�rdig,
-    Ej din lifstids v�n i ordning;
-    Nyss �r ena �rmen p�tr�dd,
-    �nnu �terst�r den andra.
-    Brudgum, l�nge ren du v�ntat.
-    V�nta �n, min gode broder;
-    �n �r ej din �lskling f�rdig,
-    Ej din lifstids v�n i ordning;
-    Nyss �r ena foten p�skodd,
-    �nnu �terst�r den andra.
-    Brudgum, l�nge ren du v�ntat,
-    V�nta �n, min gode broder;
-    �n �r ej din �lskling f�rdig.
-    Ej din lifstids v�n i ordning;
-    Nyss �r ena handen p�kl�dd,
-    �nnu �terst�r den andra.
-
-    Brudgum, du min gode broder,
-    Nu �r ren din �lskling f�rdig,
-    �r din lifstids v�n i ordning.
-    G� d� nu, du k�pta jungfru,
-    F�lj d� med, f�rs�lda flicka,
-    Efter penningar du �lskat,
-    Varit snar att r�cka handen,
-    Snabb att ta emot en brudsk�nk.
-    Unga flicka, ingalunda
-    Har du vetat alltf�r mycket,
-    Sett �t b�da sidor om dig;
-    Om ett �ngradt k�p du slutit,
-    Lifvet ut det blir att gr�ta,
-    �ret ut det blir att klaga,
-    Att din faders hus du lemnat,
-    Flyttat bort fr�n fosterjorden,
-    Fr�n din moders boningsorter,
-    Fr�n din fostrarinnas g�rdar.
-    Hvad betog dig d� din klokhet,
-    Kom din fj�rhet att ge vika,
-    Du, den alltf�r mycket kloka,
-    Du, i hela byn, den visa,
-    N�r du gick ifr�n din fader,
-    Fr�n din egen moders n�rhet?
-    S� �r dottren hos sin fader,
-    Som uti sitt slott en konung;
-    S� sv�rdottren hos sin make,
-    Som en f�nge uti Ryssland.
-    F�r en natt du t�nkte vandra,
-    Ville f�r en dag bege dig,
-    Hoppades en m�nad dr�ja,
-    Eller blott en half bli borta. --
-    Ej dock f�r en natt du vandrat,
-    Kunnat f�r en dag bege dig,
-    Eller dr�ja blott en m�nad,
-    Eller blott en half bli borta.
-    Nej f�r l�ngre tid du vandrat,
-    Bortg�tt f�r en mensko�lder,
-    Fr�n din faders hem f�r alltid,
-    F�r din lifstid fr�n din moder.
-
-    F�stm�, du min unga syster,
-    Du min s�ng, min gr�na st�ngel,
-    Gr�t nu n�ftals dina t�rar,
-    G�pentals din tr�nads vatten.
-    P� din faders rena g�rdar,
-    Droppar gr�t p� fostrarns g�rdar,
-    P� din faders stuggolf sj�ar!
-    G�rden r�cker ett steg l�ngre,
-    Farstun �r ett spann f�rstorad
-    Och ett stockhvarf h�gre tr�skeln.
-    N�r en g�ng h�rn�st du kommer."
-
-    Flickan suckade, den arma,
-    Drog med suckar efter andan,
-    Sorg i hennes barm sig lade,
-    T�ren steg i hennes �ga.
-    N�ftals gret hon sina t�rar,
-    G�pentals sin tr�nads vatten
-    P� sin faders rena g�rdar,
-    Gret p� fostrarns g�rdar droppar,
-    P� sin faders stuggolf sj�ar;
-    Men i ord hon talte detta:
-    "V�l jag visste, v�l jag trodde,
-    V�l jag tyckte i min lefnad,
-    Sade i min blomnings�lder:
-    Icke �r du �n en jungfru
-    Under egen moders v�rdnad,
-    Vid din fostrarinnas sk�te;
-    D� f�rst vore du en jungfru,
-    N�r en make hem du f�ljde,
-    Satt din ena fot p� tr�skeln
-    Och den andra i hans sl�de,
-    D� f�rst sk�te du i h�jden,
-    Blefve du ett hufvud h�gre.
-    S�dant var mitt hopp i lifvet,
-    Var mitt m�l i blomnings�ldern,
-    Som ett b�rdigt �r f�rv�ntadt,
-    Motsedt som en vacker sommar.
-    Nu �r ren min bortg�ng n�ra,
-    Och mitt hopp �r nu besannadt,
-    Ena foten �r p� tr�skeln,
-    Andra i min f�stmans sl�de.
-    Dock ej vandrar jag med gl�dje,
-    Eller skiljer mig med jubel
-    Bort ifr�n det gyllne hemmet,
-    Der jag sutit i min ungdom.
-    Med bekymmer far jag, sp�da,
-    Skiljer mig med saknad h�dan,
-    G�r i famnen af en h�stnatt,
-    F�rdas p� en glansig v�ris,
-    Att ett sp�r ej syns p� isen,
-    Icke fotens steg p� halkan,
-    Ej min kl�dnings fl�kt p� drifvan,
-    Att min mor ej h�r min st�mma,
-    Ej min far min gr�t f�rnimmer.
-    Hurdant t�r d� andras sinne,
-    Andra brudars sinne vara?
-    S�dant �r de s�llas sinne,
-    Som en gryning �r om v�ren;
-    Men mitt sinne, mitt den armas,
-    �r som h�stens, d� den s�ljes,
-    Stoets, n�r det g�r i handel,
-    Eller hingstens, d� den k�pes.
-    S� mitt sinne �r, den armas,
-    Som en dunkel natt om h�sten,
-    Som en mulen dag om vintern."
-
-    S� till dottren sade modren,
-    Talte till sitt barn den gamla:
-    "Flicka, var ej alls bekymrad,
-    Frukt utaf din moder, s�rj ej!
-    Icke till ett k�rr du f�res,
-    Icke till en b�ck du tages.
-    Nej, du fick en man, den b�sta.
-    Fick den ypperste af k�mpar,
-    Den i smide h�gst f�rfarne,
-    I sin sl�jd f�rst�ndigaste --
-    Rena kakor �ter smeden,
-    �nnu renare hans hustru --
-    Fick en man, som trifs i skogen.
-    Str�fvar k�ck i �demarken.
-    Ej hans hundar ligga hemma,
-    Ej p� str�n hans valpar hvila.
-    Denna v�r ren trenne g�nger
-    Har han vid en stockeld vaknat,
-    Uppst�tt fr�n ett granrisl�ger.
-    Denna v�r ren trenne g�nger
-    Hafva barr hans hufvud kammat.
-    Torra qvistar borstat honom.
-
-    Flicka, var ej alls bekymrad,
-    Frukt utaf din moder, s�rj ej!
-    Se din f�stman �ger hjordar,
-    Hundrade med horn i pannan,
-    Tusende med fulla jufver,
-    Tusende med ull bet�ckta.
-
-    Flicka, var ej alls bekymrad.
-    Frukt utaf din moder, s�rj ej!
-    Icke �ger denna f�stman
-    N�gon �bredd utan kornsk�rd,
-    N�gon sl�tt, der hafra saknas,
-    N�gon strand, ej s�dd med hvete.
-    Se han har ju, denna f�stman,
-    Vid hvar b�ck en l�r med spannm�l.
-    S�desstackar vid hvart svedland,
-    Alskog, der sitt br�d han bergar,
-    Sm�skog, der hans hvete frodas,
-    Mynt han f�r ur hvarje r�se,
-    Och af klapperstenar pengar.
-
-    Flicka, var ej alls bekymrad,
-    Frukt utaf din moder, s�rj ej!
-    Se han har ju, denna f�stman,
-    Hjerpar, som med buller flyga.
-    Fladdrande, omkring hans loka,
-    Gyllne g�kar, sex till talet,
-    Som upp� hans rankor sv�fva,
-    Trastar, som med gl�dje dr�ja
-    Sjungande p� okets remmar.
-
-    �nnu r�der jag min dotter,
-    L�r mitt barn, som fr�n mig skiljes:
-    F�stm� du min unga syster,
-    Du min s�ng, min gr�na st�ngel!
-    H�ra m� du, hvad jag s�ger,
-    Hvad den gamla qvinnan talar:
-    Till en annan g�rd du kommer
-    Der en annan mor befaller,
-    Kommer i ett ok�ndt hush�ll;
-    Annat �r i andras g�rdar,
-    Der en annan mor befaller,
-    Annat i ett ok�ndt hush�ll,
-    Ej som i den egnas boning,
-    Egna fostrarinnans v�rdnad.
-
-    Aldrig m� du i din lefnad,
-    Under m�nens gyllne klarhet,
-    Nalkas g�rden utan seder,
-    Utan make mannens boning
-    Seder efterfr�gar g�rden,
-    Seder, om den �n �r d�lig,
-    Lynnet efterk�nner mannen,
-    Lynnet, om han �n �r dugl�s.
-
-    S�dant b�r du noggrannt v�ja;
-    Gubbens k�ke hvass och benig,
-    Gubbens tunga, skarp som stenen,
-    Sv�gerns kalla ord, och systerns
-    Spotska kastning med sin nacke.
-    Om en varg i vr�n �r gubben,
-    Gumman som en bj�rn i stugan,
-    Sv�gern som en orm p� tr�skeln,
-    Systern som en spik i d�rren;
-    B�r dock samma aktning gifvas,
-    Samma �dmjukhet bevisas,
-    Som i eget hem tillf�rne,
-    I din egen moders v�rdnad,
-    Samma v�rdnad f�r den gamle
-    Och f�r br�dren samma aktning.
-
-    H�r d� jungfru hvad jag s�ger,
-    Hvad den gamla qvinnan talar:
-    Lyss med m�ssets skarpa �ra,
-    R�rs med harens snabba f�tter,
-    H�ll den unga barmen smidig,
-    B�j den rena hvita halsen,
-    Som sin topp den friska h�ggen.
-    Sina qvistar enen b�jer.
-    R�r dig icke utan kl�dning,
-    St�ka icke utan linne,
-    G� ej utan skor p� foten.
-
-    H�r d� �nnu hvad jag s�ger,
-    Hvad den gamla qvinnan talar:
-    Laga dina ylle-kjortlar
-    Af en enda tapp af ullen,
-    Koka ock ett mustigt korn�l,
-    En till smaken ljuflig maltdryck,
-    Af ett enda korn i brygden,
-    Med blott trenne tr�n till brasa.
-    Tv�tta b�nkar qv�ll och morgon,
-    Bordet �fven midt p� dagen,
-    Sk�lj ocks� med vatten golfvet,
-    Allrasist n�r veckan slutat.
-
-    H�r d� �nnu hvad jag s�ger,
-    Hvad den gamla qvinnan talar:
-    Ej har g�rdsv�rdinnan stunder
-    Att i p�rtet st�ndigt vistas.
-    Nedb�jd skall hon trampa t�gen,
-    Lutad i sin ladg�rd syssla,
-    D�dan sen till stugan skynda,
-    Der har barnet b�rjat gr�ta,
-    Sp�da barnet i sitt t�cke.
-    Icke kan det arma tala,
-    Icke har det ord att s�ga,
-    Om det fryser eller hungrar,
-    F�rr �n den bekanta kommer,
-    Moderns r�st dess �ra hinner.
-
-    H�r d� �nnu, hvad jag s�ger,
-    Hvad den gamla qvinnan talar:
-    H�ll i r�kning dina skedar,
-    Haf p� dina k�ril reda,
-    Att ej kattor dem m� sl�pa,
-    Luftens f�glar g�mma bort dem.
-    Helgade m� g�rdens r�nnar,
-    Qvistarna p� dem dig vara,
-    �nnu heligare b�ren.
-
-    Brudgum, du min gode broder!
-    Ej m� du v�r unga dufva
-    F�ra till en n�dbr�ds mortel,
-    St�lla f�r att stampa barkbr�d,
-    Att af agnar baka kakor,
-    Eller tallens safva krossa.
-    Nej v�r dufva m� du f�ra,
-    Till en tufva rik p� n�ring,
-    Till att �sa korn ur l�rar
-    Och i bitar sk�ra r�tter;
-    Nej v�r dufva m� du st�lla,
-    F�r att gr�dda tjocka kakor,
-    F�r att baka br�d af hvete,
-    F�r att klappa rena degar.
-
-    Brudgum, du min gode broder!
-    Ej m� du v�r unga dufva
-    Visa v�g med slafvens piske,
-    Tvinga med en rem att klaga,
-    Med en knippa ris att qvida,
-    Med din t�m att yttra j�mmer.
-    S�g du flickan, s�g du jungfrun,
-    S�g du flickans unga sinne!
-    Visa henne d� du hvilar,
-    L�r vid sluten d�rr den unga,
-    Fortfar s� ett �r igenom,
-    Ett �r l�r med ord allenast,
-    Blott med �gats blink, det andra,
-    Trampa foten l�tt, det tredje.
-
-    Om hon detta icke aktar,
-    Icke efterf�ljer s�dant,
-    Tag dig d� ett r�r ur hvassen,
-    Tag ett starrgr�s d� fr�n f�ltet,
-    St�t med st�ngelns spetsar henne,
-    Aga henne med ett sk�fte,
-    Med en piske af ett r�rstr�,
-    Med ett ris af ylle viradt.
-
-    Om hon d� ej aktar detta,
-    Icke efterf�ljer s�dant,
-    Tag dig d� ett ris ur skogen,
-    Tag ur d�lden d� en bj�rkqvist,
-    B�r den under pelsens sk�rte,
-    Att en annan g�rd ej ser den.
-    V�rm med detta hennes skuldror
-    Och g�r ryggen mjuk med detta.
-    Rigta ej ett slag mot �gat,
-    Och vid �rat r�r ej heller;
-    Dervid kunde sv�gern fr�ga,
-    Dervid ock en sv�rfar mena:
-    Monne vargen henne rifvit,
-    Eller bj�rnen skrapat henne?"
-
-    Flickan suckade, den arma,
-    Drog med suckar efter andan,
-    Sorg i hennes barm sig lade,
-    T�ren steg i hennes �ga;
-    Och hon brast i gr�t och talte,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Icke var jag dock tillf�rne
-    M�rkare �n andra jungfrur,
-    Blekare �n vattnets fiskar;
-    M�rkare jag blef �n andra,
-    Blekare �n vattnets fiskar.
-
-    Hur betalar jag min moders
-    Mj�lk, och hur min faders godhet?
-    Dig jag s�ger tack, min fader,
-    F�r min hittills funna bergning,
-    F�r de b�sta bitars g�fva,
-    F�r den f�da f�rr jag njutit!
-
-    Dig jag s�ger tack, min moder,
-    Som mig vaggat i min barndom,
-    Burit mig som sp�d i famnen,
-    Och din barm mig r�ckt till n�ring.
-
-    Er jag tackar, g�rdens husfolk,
-    Goda barndomsv�nner alla,
-    Jemte hvilka h�r jag lefvat,
-    Vuxit i min blomnings�lder!
-
-    Nu allts� jag m�ste resa,
-    Fara fr�n det gyllne hemmet,
-    Fr�n min faders sal, min moders
-    Alltid g�stfritt �ppna boning.
-
-    Blif d� qvar i lugn, o p�rte,
-    P�rte, med ditt tak af br�der,
-    Godt det blir att �terkomma,
-    K�rt att en g�ng �n h�r vandra.
-    Blif d� qvar i lugn, o farstu,
-    Farstu, med ditt golf af br�der,
-    Blif i ost�rd ro der ute
-    G�rd, med dina ljufva r�nnar.
-    Er i fridens h�gn jag lemnar
-    L�nder, b�ruppfyllda skogar,
-    Tr�sk, med edra hundra holmar,
-    Hedar med er ljung bevuxna."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Sl�ngde flickan i sin sl�de,
-    Tog till ordet sjelf och sade:
-    "Far d� v�l, du Pohjas boning!
-    Blifven alla qvar i trefnad,
-    Alla backens sm�rre tallar,
-    Alla h�ga tr�n i skogen,
-    Alla enar upp� f�lten,
-    B�r, som v�xa upp� marken,
-    Telningar, som gro i vattnet,
-    Alens qvistar, bj�rkens n�fver,
-    Granens r�tter, furans stubbar!"
-
-    Och med d�n han f�rdas fram�t,
-    �ker �fver Pohjas str�nder,
-    L�ngsmed Simosalmis br�ddar,
-    L�ngsmed skuldrorna af �sen.
-    Med sin ena hand vid t�mmen,
-    Och vid flickans barm den andra,
-    Ena foten utom sl�dan,
-    Och vid flickans kn� den andra.
-
-    Flickan suckade, den arma,
-    Drog med suckar efter andan:
-    "Kallt mig tyckes under f�llen,
-    Kulet uti sl�den vara."
-
-    Och han far ett stycke fram�t,
-    �ker blott ett litet stycke;
-    Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
-    Talar d� och s�ger detta:
-    "Hvem har sprungit h�r tv�rs�fver.
-    Hvilken usling har h�r vandrat?"
-
-    Sjelf d� smeden Ilmarinen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Haren sprungit h�r tv�rs�fver,
-    Harens son har trampat sp�ren."
-
-    Jungfrun tog till ordet �ter:
-    "B�ttre vore det att vara,
-    B�ttre stod jag ut att vara
-    I den snabba harens fotsp�r,
-    P� hans viga f�tters stigar,
-    �n som h�r i friarns sl�de."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Vred sin mun och r�rde hufvet,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    Och med d�n han �ker fram�t,
-    Och han far ett stycke fram�t,
-    �ker blott ett litet stycke,
-    Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
-    Talar d� och s�ger detta:
-    "Hvem har sprungit h�r tv�rs�fver,
-    Hvilken usling har h�r vandrat?"
-
-    Det �r smeden Ilmarinen,
-    Sjelf han yttrar sig och s�ger:
-    "R�fven sprungit h�r tv�rs�fver,
-    R�fven p� sin f�rd h�r skridit."
-
-    Jungfrun tog till ordet �ter:
-    "B�ttre vore det att vara,
-    B�ttre stod jag ut att vara
-    I den qvicka r�fvens fardon,
-    I hans k�lke under f�rden,
-    �n som h�r i friarns sl�de."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Vred sin mun och r�rde hufvet,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    Och med d�n han �ker fram�t,
-    Och han far ett stycke fram�t,
-    �ker blott ett litet stycke;
-    Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
-    Fr�gar d� och s�ger detta:
-    "Hvem har sprungit h�r tv�rs�fver,
-    Hvilken usling har h�r vandrat?"
-
-    Sjelf d� smeden Ilmarinen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Bj�rnen sprungit h�r tv�rs�fver,
-    Ohto p� sin f�rd h�r lunkat"
-
-    Jungfrun tog till ordet �ter:
-    "B�ttre vore det att vara,
-    B�ttre stod jag ut att vara,
-    Uti bj�rnens stenr�sgrotta,
-    I hans kammare af h�llar,
-    �n som h�r i friarns sl�de."
-
-    Sjelf d� smeden Ilmarinen
-    Vred sin mun och r�rde hufvet,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Var ej sorgsen, arma jungfru,
-    N�r du hinner friarns boning,
-    K�tt f�rutan knif du �ter,
-    Dricker �l f�rutan skopa."
-
-    Och han �ker fram med buller
-    �fver W�in�s svedjelunder,
-    �fver Kalevalas sl�tter.
-    Trafvarn sprang och f�rden framled,
-    Sl�den skrann och v�gen aftog,
-    Buller gaf den h�rda meden,
-    Bj�rken lj�d i fimmelst�ngen,
-    H�ggen knarrade i fj�ttran. --
-    Om en stund �r hemmet synligt,
-    Stiger r�k ur egna stugor.
-
-
-
-
-Sextonde Runan.
-
-
-    Nu ett gny fr�n t�get h�rdes,
-    N�ra piskens sm�llar lj�do,
-    Sl�dens rassel lj�d fr�n stranden,
-    St�ngers brak fr�n g�rdens brunnsv�g.
-
-    Sjelf nu Ilmarinens moder
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Det �r sonens vackra sl�de,
-    Ren fr�n Pohjola han kommer.
-    Vackra g�karna de gala
-    Fram upp� den granna korgen,
-    Ekorrarna skyndsamt ila
-    L�ngsmed st�ngerna af l�nntr�d,
-    Sk�na orrarna de kuttra
-    P� hans loka, gjord af almen.
-
-    Byn har bidt p� m�nens skifte,
-    Solens uppg�ng folket v�ntat,
-    Barnen mark med smultron f�rgad,
-    Rullarna en tj�rad farkost;
-    Jag min son allenast v�ntat,
-    Sonen och hans unga hustru.
-
-    Nu du m� dig hit�t v�nda,
-    Komma hit till dessa g�rdar.
-    Stugor af din fader byggda,
-    Redda af den �lderstegna."
-
-    Sjelf han smeden Ilmarinen
-    V�nder nu sin kosa hem�t,
-    Till af fadren byggda g�rdar,
-    Af den �lderstegne redda.
-    Sl�dens begge sidor prydas
-    Utaf nystan bl� och r�da,
-    Mellan dem en r�f �r m�lad.
-
-    Sade Ilmarinens moder:
-    "Brudgum, du min gode broder!
-    Har nu frisk och sund du f�rdats,
-    Har du gjort en ljuflig resa?
-    Fick du jungfrun, vann du borgen,
-    Krossade du stridens portar?
-    Fick du hundarna att sk�lla,
-    Fick du borgens m�r att gr�ta,
-    Fick du flickan till att skratta,
-    Vann du unga jungfruns k�rlek,
-    N�r din sv�rmor du bes�kte,
-    D� du dr�jde hos din sv�rfar?
-
-    Men jag ser det, hvarf�r fr�ga?
-    M�rker det, hvarf�r d� sp�rja?
-    Visst �r knipan i din v�ljo,
-    Dufvan uti dina armar.
-
-    Hvem bar hit det falska budskap,
-    Att v�r f�stman tom har kommit,
-    Att f�rg�fves h�sten sprungit?
-    Tom ej kom v�r f�stman �ter,
-    H�sten icke sprang f�rg�fves.
-    N�got hingsten har att draga,
-    Den hvitmanige att f�ra.
-
-    Stig, du sk�na, nu ur sl�den,
-    Ur dess korg, du goda g�fva;
-    Res dig, utan att du lyftas,
-    H�j dig, utan att du h�jes,
-    Om han �r for ung, som lyftar,
-    Och f�r stolt, som h�jer upp dig.
-    St�ll p� meden ena foten
-    Och den andra upp� tv�rtr�'t,
-    G� upp� den dunkla v�gen,
-    P� den lefverlika marken,
-    Som �r sl�tad utaf suggan,
-    Trampad utaf lilla grisen,
-    Utaf f�rets f�tter jemnad
-    Och af h�stars manar gniden.
-
-    Stig med dufvans n�tta f�tter,
-    Trippa som en �rta trippar,
-    Upp� dessa rena g�rdar,
-    G�rdar herrliga och sk�na,
-    Hvilka h�r din sv�rfar tillredt
-    Och din sv�rmor bragt i ordning.
-    Ofta sv�gern p� dem vandrat,
-    Sv�gerskan betr�dt dem st�ndigt.
-
-    G� nu i den sl�ta farstun.
-    Farstun utaf andben fogad.
-    Redan upp� denna sommar,
-    Sommarn, som s� l�ngsamt skridit,
-    D�rrarna sig st�dse �ppnat,
-    V�ntande p� �ppnarinna;
-    D�rrars handtag ofta knarrat
-    Efter ringprydd slutarinna
-    Tr�sklarna sig st�dse nedb�jt
-    F�r den stoltas fina f�llar.
-
-    Redan upp� denna sommar,
-    Sommarn, som s� l�ngsamt skridit,
-    H�r sig farstun sidl�ngs flyttat,
-    V�ntande p� st�darinna;
-    Stugan v�ndt sig om af l�ngtan
-    Efter den, som golfvet sopar.
-
-    Redan upp� denna sommar,
-    Sommarn, som s� l�ngsamt skridit,
-    Andbens golfvet ofta ljudit
-    F�r den, som skall st� p� golfvet;
-    Gyllne taket ofta klingat
-    F�r den, som skall g� derunder;
-    F�nstren �fver den sig fr�jdat,
-    om skall invid f�nstren sitta.
-
-    Redan upp� denna sommar,
-    Sommarn, som s� l�ngsamt skridit,
-    Loften s�nkt sig ofta neder
-    F�r den, som skall loften �ppna;
-    Boskaps-st�llen ofta n�rmat
-    Sig till den, som dem skall sk�ta,
-    F�husg�rdar vikit undan
-    F�r den �rta, dem skall trampa.
-
-    Redan upp� denna sommar.
-    Sommarn, som s� l�ngsamt skridit,
-    Goda kon h�r tidigt b�lat
-    Mot den, som skall knippen gifva,
-    V�rens lam har br�kt h�r tidigt
-    Mot den, som skall maten �ka;
-    Sommar-tackan ropat efter
-    Den, som fina h�'t skall r�cka.
-
-    Hell dig g�rd med all din fullhet,
-    Hell er g�ster upp� g�rden,
-    Hell er yttre g�rdens k�mpar!
-
-    Hell dig trappa med din fullhet,
-    Hell er g�ster upp� trappan,
-    Hell dig skara under taket!
-
-    Hell dig stuga med din fullhet,
-    Hell er g�ster uti stugan,
-    Hell er barn inunder taket!
-
-    Hell dig m�ne, hell dig konung,
-    Hell dig unga br�llops-skara!
-    Icke har f�rut h�r varit,
-    Icke f�rr, i g�r ej heller,
-    S�dan stolt och prydlig skara
-    Och en folkhop, sk�n som denna.
-
-    Brudgum, du min gode broder!
-    Visa fram din k�pta maka,
-    Den med hundra marker l�sta,
-    Den med tusende betalta.
-    Har du hemtat, den du �rnat?
-    Dufva �rnade du hemta,
-    Mjellhvit m� i landet v�lja,
-    Bringa med dig fager blomma.
-    Men jag ser det, hvarf�r fr�ga?
-    M�rker det, hvarf�r d� sp�rja?
-    Visst har du en dufva hemtat,
-    Mjellhvit m� i landet utvalt,
-    Bragt med dig en fager blomma.
-
-    Goda f�stm�, sk�na f�stm�,
-    Du mjellhvita, fagra f�stm�!
-    V�l du var i hemmet frejdad,
-    Flicka �n i faders huset;
-    L�t dig alltid v�l bli frejdad,
-    S�som gift, i mannens boning."
-
-    Derp� Ilmarinens moder
-    F�gnade med mat och drycker
-    Alla bjudna br�llopsg�ster,
-    Att de k�ra g�ster hedra.
-    Deras mun i sm�r sig r�rde,
-    N�fvarna bland fisk-piroger.
-    L�nge bryggd ren drycken varit,
-    Goda �let l�nge f�rdigt
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Till de k�ra g�sters heder.
-    R�gade der k�rlen voro,
-    Faten upp till br�dden fyllda;
-    Der fanns ymnigt till att �ta,
-    Till att �ta, till att dricka
-    F�r de bjudna br�llopsg�ster,
-    Till de k�ra g�sters heder.
-
-    Humlans saft nu munnen sk�ljde,
-    Hvitt af �lets skum var sk�gget,
-    �let rann fr�n sparrens �nda,
-    Mj�det ifr�n spikars g�mmen
-    �t de bjudna br�llopsg�ster,
-    Till de k�ra g�sters heder.
-
-    Hvem blef der v�l bedd att sjunga,
-    Redd att s�nger skickligt qv�da?
-    Gamle trygge W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige s�ngarn,
-    Sjelf han b�rjar p� att qv�da,
-    Sig till s�ngens v�rf f�rfogar.
-    H�jande sin r�st han s�ger
-    Och med dessa orden talar:
-    "Icke har f�rut h�r varit,
-    T�r h�rn�st ej heller komma
-    S�dan stor och st�tlig f�stman
-    Och en brud s� n�tt som denna,
-    Icke s�dan prydlig skara,
-    Ej en ungdom s� behaglig.
-
-    Hvem skall h�r jag f�rst nu prisa?
-    F�rst m� jag v�rdinnan prisa;
-    Hvem �r gunstiga v�rdinnan?
-    Det �r Ilmaris v�rdinna.
-    Hon af korn har bryggt oss �let,
-    Gjort af malt den ljufva drycken.
-    Hennes s�d �r s�t och smaklig,
-    Smakligt �r hos henne maltet;
-    Ej v�rdinnans s�d �r smakl�s,
-    Ej �r maltet k�rft och unket.
-
-    Hvarken fruktade hon vargar,
-    Eller andra skogens villdjur,
-    N�r hon gick att se p� maltet,
-    Hastade till r�kfull stuga.
-    Ej med krok hon maltet r�rde,
-    R�rde alltid om med h�nder,
-    V�nde det med sina n�fvar,
-    Jemkade med sina fingrar.
-
-    Sjelf hon bakat stora br�den
-    Och de tjocka kakor klappat
-    Till den goda skarans gille,
-    F�r att fr�jda goda folket;
-    Skyndsamt har hon maten framlagt,
-    Gladt och v�nligt br�den burit.
-
-    Nu jag har v�rdinnan prisat,
-    Skall s� v�rden sjelf ock prisa.
-    Hvem �r hufvudet for skaran,
-    Det mot solen v�nda �pplet?
-    Ilmari den store v�rden,
-    Han �r hufvudet f�r skaran,
-    Det mot solen v�nda �pplet.
-
-    Han ju hit hat husen skaffat
-    Och allt virke till dem hemtat.
-    Sl�pat v�ggarna fr�n skogen,
-    Stockarna fr�n stora backen,
-    Takets br�der ifr�n b�rmon,
-    N�fret fr�n h�gghergets h�jder,
-    Spr�tena fr�n stenig jordmon,
-    Mossan fr�n de �ppna k�rren;
-    Har af buskar b�nken lagat,
-    St�llt den p� ett l�mpligt st�lle,
-    P� en stadig plats den f�stat.
-
-    S� jag v�rden sjelf har prisat,
-    Skall nu ock v�r talman prisa.
-    Hvem �r h�r till talman utsedd,
-    Hvem �r v�ld att v�gen visa?
-    Talman �r i byn den b�ste,
-    Byens s�llhet v�gen visar.
-
-    Denna talman b�r p� kroppen
-    Skjorta utaf fina linnet
-    Och en bl� kaftan af vadmal.
-    P� den fina linne-skjortan.
-    F�llarna i sanden sl�pa,
-    P� den lefverlika marken.
-
-    G�rdel fin har denna talman
-    Kring den bl�a vadmals-rocken --
-    G�rdel v�fd af M�nens dotter
-    Och af Solens dotter spunnen
-    Utaf fjun fr�n sommar-tackan,
-    Utaf ull fr�n vinter-f�ret
-    P� en tid, d� eld ej lyste,
-    D� man ens om eld ej visste.
-
-    Visst har �fven denna talman
-    Sk�gget uti gyllne fl�tor,
-    H�ret uti gyllne lockar,
-    Gyllne m�ssa p� sitt hufvud,
-    Upp� sina gyllne lockar.
-    M�ssan upp i molnen susar,
-    Skymtar fram bland tr�dens toppar.
-
-    Nu jag har v�r talman prisat,
-    Skall s� prisa brudens t�rna.
-    Hvadan fick man brudens t�rna,
-    Hvadan tog man hjelparinnan?
-    D�dan fick man brudens t�rna,
-    D�dan tog man hjelparinnan:
-    Bak Tanika-borgens f�sten,
-    Utanf�r den nya borgen.
-    Derifr�n �r hon ej hemtad --
-    Ej den minsta grund det �ger --
-    Hvadan fick man brudens t�rna,
-    Hvadan tog man hjelparinnan?
-    D�dan fick man brudens t�rna,
-    D�dan tog man hjelparinnan:
-    Ifr�n vattnen ofvan Dvina,
-    Fr�n de vida, �ppna fj�rdar.
-    Ej ens d�dan �r hon hemtad --
-    Ej den minsta grund det �ger --
-    Hvadan fick man brudens t�rna,
-    Hvadan tog man hjelparinnan?
-    Fanns ett smultron upp� backen,
-    Fanns ett lingon-b�r p� f�ltet,
-    Ljusgr�nt gr�s p� �kern v�xte,
-    Gyllne blomma uti lunden.
-    D�dan fick man brudens t�rna
-    D�dan tog man hjelparinnan.
-
-    Munnen �r f�r brudens t�rna
-    N�tt som spolen uti Finland,
-    �gonen p� henne tindra
-    S�som stjernorna p� f�stet.
-    H�g �r hennes hufvudbonad
-    Som en uppr�tt spets af molnet,
-    Hennes n�tta skor, de likna
-    G�ssen p� en vatten-ruska.
-    Brudens t�rna har p� balsen
-    Klingande och klara perlor,
-    H�nderna af guldband prydas,
-    Fingrarna af gyllne ringar,
-    �ronen af gyllne h�ngen,
-    �gonh�ren utaf perlor.
-
-    Nu jag prisat brudens t�rna,
-    Skall s� hela skaran prisa.
-    Icke har f�rut h�r varit,
-    Icke f�rr, i g�r ej heller,
-    S�dan sk�n och prydlig skara
-    Och en ungdom s� behaglig.
-    S� �r folket kl�dt i vadmal,
-    S�som skogen uti rimfrost --
-    Nedantill likt morgonrodnad,
-    Ofvantill likt dagens gryning.
-
-    Godt f�rr�d p� silfver funnits,
-    Penning-p�sar h�r p� f�lten
-    Hos de bjudna br�llopsg�ster,
-    G�sterna till pris och heder.
-    Mynt p� mark och v�gar legat,
-    Halfva rubels mynt f�r gossar,
-    Tre kopeks f�r gamla qvinnor
-    Och f�r jungfrur fyra grivners."
-
-
-
-
-
-
-Sednare Delen.
-
-
-
-
-Sjuttonde Runan
-
-
-    Ahti bor upp� en holme,
-    Kauko vid en uddes kr�kning,
-    H�ller p� att pl�ja �kern,
-    Draga f�ror p� sitt plogland
-    Vid den dimomh�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen;
-    Ahti har ett s�kert �ra,
-    H�r de allraminsta ljuden.
-    H�rde bjudna g�ster f�rdas,
-    Ryttar-h�star hoptals springa,
-    Fick en tanke i sitt hufvud,
-    Olyckstanke i sin hjerna:
-    Pohjola nu firar br�llop,
-    H�ller g�stabud i l�nndom.
-    Vred sin mun, sitt hufvud r�rde,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    Slutade p� stund sin pl�jning,
-    Afbr�t f�ran midt p� �kern.
-    Steg p� h�stens rygg fr�n marken,
-    Skyndade sig hem till g�rden,
-    Till sin alltid k�ra moder,
-    Till den �lderstigna qvinnan.
-    Kommen hem ett ord han sade,
-    Talte till sin gamla moder:
-    "O min moder, gamla qvinna!
-    Mat i st�rsta hast nu framl�gg
-    F�r den hungrige att �ta,
-    F�r den lystne till att tugga;
-    Of�rm�rkt s� badstu'n elda,
-    V�rm den upp med st�rsta snabbhet,
-    Att sig mannen tv�tta finge,
-    Hjeltars prydnad ansa om sig."
-
-    Det var Lemmink�inens moder,
-    Mat i st�rsta hast hon lade
-    F�r den hungrige att �ta,
-    F�r den lystne till att tugga,
-    Under det man badstu'n v�rmde,
-    Medan man om bad bes�rjde.
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    G�r i st�rsta hast sin m�ltid,
-    G�r s� of�rm�rkt till badstu'n,
-    Sig beger till v�rmda badet.
-    Der nu mannen ren sig tv�ttar,
-    Hjeltars prydnad ansar om sig.
-    S�ger d�dan �terkommen:
-    "O min moder, gamla qvinna!
-    Hemta hit min pansar-skjorta,
-    B�r till mig min stridsbet�ckning,
-    Hvarmed f�rr i krig jag f�rdats,
-    Sv�ngt mig upp� farans br�llopp."
-
-    Modren straxt af honom sp�rjer:
-    "Hvart skall nu, min son, du fara?
-    Monn till skogen, monn p� hafvet,
-    Monne f�r att elgar f�nga,
-    Eller ut till stora striden,
-    Hvarest m�nners hufvu'n jemnas?"
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "O min mor, min fostrarinna!
-    Ej till skogen, ej p� hafvet,
-    Icke f�r att elgar f�nga,
-    Icke ut till stora striden,
-    Hvarest m�nners hufvu'n jemnas,
-    Jag nu far till Pohjas br�llop,
-    Som i hemlighet man h�ller.
-    Hemta hit min pansar-skjorta,
-    B�r till mig min stridsbet�ckning,
-    Att p� br�llopet mig pryda,
-    Att vid g�stabudet b�ras."
-
-    Modren varnar nu sin gosse
-    Och sin make varnar hustrun,
-    Varnade s� tvenne menskor
-    Och naturens d�ttrar trenne
-    Lemmink�inen att ej fara
-    Till det goda Pohjas g�stbud:
-    "Du ju dit ej blifvit bjuden
-    Och ej l�r man der dig sakna."
-
-    Nu sig yttrar Lemmink�inen:
-    "Hunden kommer n�r den kallas,
-    Utan bjudning g�r den gode;
-    Der en evig bjudning finnes,
-    Der p� egget af mitt eldsv�rd,
-    Upp� spetsen af min klinga.
-    Bringa hit min pansar-skjorta,
-    Gif mig straxt min stridsbet�ckning."
-
-    Derp� Lemmink�inens moder
-    Fortfar �n att honom varna:
-    "O min son, ej m� du fara
-    H�n till Pohjola det m�rka.
-    V�gen dit �r rik p� under,
-    Stora, oerh�rda under;
-    Tre f�rderf dock sv�rast �ro,
-    Och de bringa d�d och of�rd."
-
-    Yttrade nu Lemmink�inen:
-    "O min mor, min fostrarinna!
-    S�g det f�rsta bland f�rderfven,
-    S�g det f�rsta, s�g det sista."
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Det f�rderfvet �r det f�rsta;
-    N�r ett stycke v�g du f�rdas,
-    �ndar f�rsta dagens resa,
-    Du d� kommer till en eldfors,
-    Eldfull klippa st�r i forssen,
-    Eldfull bj�rk p� klippan v�xer,
-    Eldig �rn i bj�rken sitter,
-    Elden gnistrar ifr�n klorna,
-    Elden frustar ifr�n munnen,
-    Elden flammar utur gapet
-    Och af eld dess fj�drar h�ljas.
-    Natten om den slipar t�nder,
-    Hv�sser klor den hela dagen
-    Emot fr�mlingen, som kommer,
-    Emot vandraren, som nalkas."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Deremot ett r�d jag finner,
-    Minns en konst, ett medel k�nner,
-    Trollar fram en h�st af altr�d,
-    Qv�der utaf al en hjelte
-    F�r att vid min sida vandra,
-    Dykar sjelf som and i vattnet,
-    S�som alla ned i b�ljan,
-    Undan vingbroskstarka �rnen,
-    Undan stora fogelns f�tter;
-    S�g det medlersta f�rderfvet."
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Det f�rderfvet �r det andra;
-    N�r ett stycke v�g du f�rdas,
-    �ndar andra dagens resa,
-    Du d� kommer till en eldsj�,
-    Eldfull � ur sj�n sig h�jer,
-    Gl�dhett badrum finns p� eld�n
-    Och en eldgraf under rummet --
-    Den �r full af heta stenar,
-    Full af h�llar, hvilka gl�da.
-    M�nner hundrade dit kommit,
-    Tusen h�star sjunkit neder."
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Deremot ett r�d jag finner,
-    Minns en konst, ett medel k�nner:
-    Bildar mig en man af altr�d,
-    G�r en k�mpe utaf furu,
-    Att uti den heta badstu'n
-    Med en qvast af jern sig bada
-    P� den jernbesmidda lafven.
-    Sjelf jag bad �t honom kastar
-    Och mig h�ller under lafven;
-    S�g det sista bland f�rderfven."
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Det f�rderfvet �r det tredje,
-    N�r ett stycke v�g du vandrat,
-    Lagt till rygga �n en dagsf�rd,
-    Ser du Pohjas portar lysa,
-    Jernbesmidda d�rrar rassla.
-    Der man gjort af jern ett g�rde,
-    Utaf st�l ett st�ngsel tillredt
-    Ifr�n jorden upp till himlen,
-    Ifr�n himlen ned till jorden,
-    Stuckit spjut till g�rdets st�rar,
-    Dem med ormar sammanfogat,
-    Lindat om med etter-ormar
-    Och ihop med �dlor bundit.
-    Stjertarna att h�nga lemnats
-    Upp� g�rdets inre sida,
-    Men upp� dess yttre sida
-    Hufvuden man st�llt att hv�sa.
-    �nnu andra stora ormar
-    �ro staplade p� marken;
-    Str�cka tungan upp och hv�sa,
-    Sv�nga ned�t sina stjertar;
-    Men en orm p� marken ligger,
-    Str�ckt p� tv�ren framf�r porten,
-    L�ngre �n den l�ngsta fura,
-    Tjockare �n stugans stolpe,
-    Str�cker tungan upp, med hv�sning,
-    F�r att d�da Lemmink�inen."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Nyss jag huggorms-�kern pl�jde,
-    F�rade ormfulla marken,
-    Ormbet�ckta f�ltet v�nde
-    Med helt obet�ckta h�nder.
-    Deraf �n ej of�rd l�nder,
-    Det ej �r en hjeltes bane.
-
-    Tar jag mina huggorms-handskar,
-    Tager mina orma-vantar,
-    Och med dem de leda krossar,
-    Kl�mmer ormarna f�r evigt.
-    Tiotal af etter-ormar
-    Binder jag med klafve, sp�nner
-    Ormar hundrade i redet.
-    Hemta hit min pansar-skjorta,
-    B�r till mig min strids-bet�ckning;
-    Jag nu far till Pohjas g�stbud,
-    Som i hemlighet man firar."
-
-    Derp� Lemmink�inens moder
-    Fortfar �n att honom varna:
-    "O min son, far �ndock icke
-    H�n till Pohja-g�rdens g�stbud.
-    Redan funnos m�nga faror,
-    Stora underting p� v�gen,
-    M�nga finnas �n p� st�llet,
-    Vid din resas m�l de v�rsta;
-    Tre bland dem dock sv�rast �ro,
-    Tv� f�rderf de gr�sligaste.
-
-    Utmed Pohjas t�g du vandrar,
-    G�r l�ngsefter boskapsg�rden,
-    Der en varg i betselringar
-    Och en bj�rn med jernked bunden
-    �ro satta framf�r porten,
-    [Invid Ahti-g�rdets v�ndning].
-    Fram den grymma vargen springer,
-    Bj�rnen upp till anfall rusar;
-    Redan hundra m�n de slukat,
-    Bragt om lifvet tusen hjeltar,
-    �fven dig de kunna sluka
-    Och min h�ga �tt f�rg�ra."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "S�som f�rsk m� tackan �tas,
-    F�ret slitas, d� det lefver,
-    Ej en man, om ock en s�mre,
-    Om en svagare det vore.
-    Jag p� m�nners vis �r g�rdlad,
-    �r f�rsedd med m�nners hakar
-    Och med hjeltars sp�nnen bunden.
-    Icke t�r s� l�tt jag komma
-    Uti Pohja-ulfvars munnar,
-    I de vilda djurens k�ftar,
-    T�mjer vargarna med betsel,
-    Bj�rnarna med jernked binder,
-    Kommer s� fr�n denna fara."
-
-    St�dse honom modren varnar:
-    "O min son, far �ndock icke,
-    Du i Pohjas stuga kommer,
-    Inom Sariolas v�ggar;
-    Sv�rdomgjordade der �ro
-    Alla m�n och stridsbekl�dde,
-    Ruset dem ber�fvat sansen,
-    Onda de af drycker blifvit.
-    Dig de st�rta med sitt qv�de
-    Mot din egen skarpa klinga,
-    Mot det egg, som sjelf du bildat,
-    Mot det sv�rd, du b�r vid sidan.
-    Qv�det f�rr har tappra st�rtat,
-    �fvervunnit stora hjeltar
-    Och besegrat starka k�mpar.
-    Hvad �r du, en sparf, bland dessa,
-    Du utaf en ringa moder,
-    Af en kraftl�s qvinna vaggad,
-    �nnu opp fr�n str�mmen lyftad,
-    Utur forssen sammanburen?
-
-    Hundra st�rar st� p� backen,
-    Tusen stolpar upp� g�rden,
-    P� hvar st�r ett hufvud sitter,
-    Tom blott �r en enda blefven,
-    Och ditt hufvud t�r man st�lla
-    Upp p� spetsen utaf denna."
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Fattade sin egen klinga,
-    St�tte spetsen emot golfvet;
-    I hans hand sig sv�rdet h�jde,
-    Liksom h�ggens friska krona,
-    Eller som den unga enen.
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Ej der finns, den klingor m�tte,
-    Den som sv�rd besk�da ville,
-    Uti dessa Pohjas stugor,
-    Inom Sariolas v�ggar."
-
-    Tog nu skyndsamt ock sin b�ge,
-    V�nde den i sina h�nder,
-    H�jande sin r�st han sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Den en man jag skulle kalla,
-    Skulle f�r en hjelte h�lla,
-    Som min b�ge kunde sp�nna,
-    Draga upp det b�jda st�let,
-    Uti dessa Pohjas stugor,
-    Inom Sariolas v�ggar."
-
-    Ren f�r muntre Lemmink�inen
-    Nalkas tiden till att fara.
-    Handen bjuder, handen nekar
-    Och hans finger-senor v�rka.
-    Nu han f�r sin pansar-skjorta,
-    F�r sin fordna stridsbet�ckning.
-
-    Men sin son f�rmanar modren,
-    S� sitt barn den gamla varnar,
-    Framf�r d�rren, under sparren,
-    Der man kittlarna bet�cker:
-    "Yngre du af mina s�ner,
-    Du mitt barn af mera styrka!
-    Om till dryckeslag du kommer,
-    R�kar uti n�got samqv�m,
-    T�m din kanna blott till h�lften,
-    Men den andra s�mre h�lften
-    M� du gifva �t en s�mre.
-    S� kan karl utaf dig blifva
-    Och du reda dig till k�mpe
-    Uti k�mpa-skarors samqv�m."
-
-    �nnu varnar hon sin gosse,
-    Omsorgsfullt sitt barn f�rmanar
-    Vid den l�ngst bel�gna �kern,
-    Vid de mest afl�gsna leder:
-    "Om i dryckeslag du r�kar,
-    Kommer uti n�got samqv�m,
-    Intag blott det halfva s�tet,
-    Stig med halfva steget endast,
-    Men den andra s�mre h�lften
-    M� du gifva �t en s�mre.
-    S� kan karl utaf dig blifva
-    Och du till en k�mpe duga
-    I en skara utaf k�mpar,
-    I en krets af tappra m�nner."
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Straxt ur hemmet sig begifver,
-    Stiger s� den f�rsta dagen,
-    Och han kommer till en eldfors,
-    Eldfull klippa st�r i forssen,
-    Eldfull bj�rk p� klippan v�xer,
-    Eldig �rn i bj�rken sitter,
-    Elden gnistrar ifr�n klorna,
-    Elden trastar ifr�n munnen,
-    Elden flammar utur gapet.
-    Natten om den slipar t�nder,
-    Hv�sser klor den hela dagen
-    Emot fr�mlingen, som kommer,
-    Emot vandraren, som nalkas.
-
-    �ngslig var ej Lemmink�inen,
-    B�rjar i sin ficka leta,
-    S�ka i den lilla pungen,
-    Derifr�n orr-fj�drar tager,
-    Gnuggar fj�drarna och smular
-    Mellan sina begge h�nder,
-    Inom tio fingrars fogning.
-    Deraf f�ddes fram en orr-skock,
-    Den till flygt sig pl�tsligt h�jde,
-    Orrarna i l�f-tr�n fl�go,
-    Tj�derhonorna i bj�rkar.
-
-    Tog fr�n l�f-tr�n sina orrar,
-    Tj�derhonorna fr�n bj�rkar,
-    Sl�ngde dem i �rnens k�ftar,
-    Uti gapet p� den gluppske.
-    Tog till orda sjelf och sade:
-    "Du min �rn, min sk�na fogel!
-    V�nd �t annat h�ll ditt hufvud,
-    Tillslut dina skarpa �gon,
-    L�t s� vandringsm�nner f�rdas,
-    Framf�r andra Lemmink�inen."
-    Dermed slapp han denna fara,
-    Dermed kom han fram en dagsf�rd.
-
-    F�rdas �n ett litet stycke,
-    Vandrar fram ett v�ga-stycke,
-    Och en eldsj� �r p� v�gen,
-    Eldfull � ur sj�n sig h�jer.
-    Gl�dhett badrum finns p� eld�n
-    Och en eldgraf under rummet;
-    Den �r full af heta stenar,
-    Full af h�llar, hvilka gl�da,
-    F�r den fr�mling, hvilken kommer,
-    F�r den vandrare, som nalkas.
-
-    �ngslig var ej Lemmink�inen,
-    S�nde upp en b�n till Ukko:
-    "O du Ukko, h�gst bland Gudar,
-    O du fader uti himlen!
-    H�j ifr�n sydvest en molnsky,
-    S�nd en annan ifr�n vester,
-    L�t en tredje gro i �ster,
-    Upp ifr�n nordost den lyfta;
-    St�t tillhopa molnens kanter,
-    Mot hvarann de toma st�llen,
-    S�nd en stafs h�jd sn� fr�n molnen,
-    L�t till spjutskafts djup den sjuda
-    Ned upp� de heta stenar,
-    Upp� h�llar, hvilka gl�da?"
-
-    Sn� d� s�nde Ukko neder,
-    S�nde af den fina yrsn�,
-    L�t den till en stafs h�jd falla,
-    L�t till spjutskafts djup den sjuda
-    Ned upp� de heta stenar,
-    Upp� h�llar, hvilka gl�dde.
-
-    Sjelf den muntre Lemmink�inen
-    Qvad en jernst�r, f�r att l�pa
-    �fver elduppfyllda grafven
-    Och fr�n kant till kant sig str�cka.
-    Dermed slapp han denna fara,
-    Dermed kom han fram en dagsf�rd.
-
-    Vandrar s� ett v�ga-stycke,
-    F�rdas fram �nnu en dagsf�rd,
-    Redan synas Pohjas portar
-    Och de onda g�ngjern rassla.
-    Der man gjort af jern ett g�rde
-    Och af st�l ett st�ngsel tillredt
-    Ifr�n jorden upp till himlen,
-    Ifr�n himlen ned till jorden,
-    Stuckit spjut till g�rdets st�rar,
-    Dem med ormar sammanfogat,
-    Lindat om med etter-ormar
-    Och ihop med �dlor bundit.
-    Stjertarna att h�nga lemnats
-    Upp� g�rdets inre sida,
-    Men upp� den yttre sidan
-    Hufvuden man st�llt att hv�sa.
-    �nnu andra stora ormar
-    �ro staplade p� marken.
-    Str�cka tungan upp och hv�sa,
-    Sv�nga ned�t sina stjertar;
-    Men en orm p� marken ligger,
-    Str�ckt p� tv�ren framf�r porten,
-    L�ngre �n den l�ngsta fura,
-    Tjockare �n stugans stolpe,
-    Str�cker tungan upp med hv�sning,
-    F�r att d�da Lemmink�inen.
-
-    �ngslig var ej Lemmink�inen,
-    Tager fram sin knif fr�n sidan,
-    Grymma jernet ur dess slida,
-    Hugger dermed uti g�rdet,
-    Uti h�gnaden af ormar;
-    G�rdet f�ll �t tvenne sidor
-    G�rdsg�rdsbanden fem emellan,
-    Mellan st�rar sju i g�rdet.
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    P� de andra ormar tr�ter:
-    "Svarta kr�k, som jorden tillh�r,
-    Mark, den d�dens f�rg bet�cker,
-    Du som slingrar dig i gr�set,
-    Vid n�ckblommans r�tter vistas,
-    Kr�lar ibland tr�dets r�tter,
-    Uti murkna stubbar gr�fver!
-    Hvem har skickat dig fr�n gr�set,
-    Fram ur tr�dets r�tter manat,
-    F�r att slingra dig p� v�gen,
-    F�r att ofvan jorden kr�la?
-    Monn din fader, monn din moder,
-    Monn den �ldsta ibland br�der,
-    Den bland dina systrar yngsta,
-    Eller andra h�ga fr�nder?
-    In i torfven �r din stuga
-    Och din g�rd inunder stubben,
-    Under g�rdet �r din bostad
-    Och din l�gerplats i tufvan.
-
-    Slut din mun och h�lj ditt hufvud,
-    Undang�m din l�tta tunga,
-    Mun af ull du har och hufvud,
-    Har af ull fem dina t�nder,
-    Ullig �r din l�tta tunga,
-    Ulligt kr�k �r sjelf du �fven.
-    R�r dig som en ylle-flaga,
-    F�rdas fram som b�nans skida,
-    Till en bundt dig sammanrulla,
-    Vrid ihop dig till en knippe,
-    Stick ditt hufvud in i torfven,
-    Stoppa det i tufvan neder.
-    Om du lyftar upp ditt hufvud,
-    S� skall Ukko det f�rkrossa
-    Med sitt jernbetyngda hagel,
-    Som ur moln han l�ter falla."
-
-    Dermed muntre Lemmink�inen
-    F�r ock denna dagsf�rd �ndad,
-    Vandrar fram ett v�ga-stycke,
-    Kommer s� till Pohja-g�rden.
-    Der en varg i betsel-ringar
-    Och en bj�rn med jernked bunden
-    �ro satta framf�r porten.
-    Redan hundra m�n de slukat,
-    Bragt om lifvet tusen hjeltar,
-    Ville sluka Lemmink�inen.
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    B�rjar leta uti fickan,
-    S�ka i den lilla pungen,
-    Tar s� litet ull fr�n fickan.
-    Gnuggar ullen, rullar tappar
-    Mellan sina begge h�nder.
-    Inom tio fingrars fogning
-    Och en f�ra-hjord s� uppstod,
-    F�ddes fram en ymnig f�r-skock,
-    Alstrades en krusig skara,
-    Att af Pohjas ulfvar fr�tas,
-    Slukas af de bistra djuren.
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Sjelf sig tr�nger in i stugan,
-    Tr�der under takets hv�lfning,
-    Men han stadnar framf�r d�rren,
-    Framf�r d�rren, under sparren,
-    Der man kittlarna bet�cker,
-    Tager m�ssan af sitt hufvud,
-    Handskarna fr�n handen l�ser.
-    H�jde nu sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Pr�ktig �r den bjudne g�sten,
-    Pr�ktigare den objudne."
-
-    Dervid Pohjolas v�rdinna
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "O du son af Lemmink�inen!
-    Ej ditt g�stande mig gl�der,
-    Hit du kom att mig f�rtrampa,
-    Kom att trycka ned mitt sinne,
-    �let �n som korn f�rvaras,
-    S�som malt den ljufva drycken,
-    Ej �r hvetebr�det bakadt,
-    Ej �r k�ttet �nnu kokadt.
-    M�tte en natt f�rr du kommit,
-    Eller ock en dag h�refter."
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Vred sin mun, sitt hufvud r�rde,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    Tog till orda sjelf och sade:
-    "S� �r maten h�r d� �ten,
-    Alla dryckerna f�rt�rda,
-    �l med ymnigt m�tt man utdelt,
-    Bjudit spis�l uti kannor,
-    Lagt s� kannorna tillhopa,
-    Staplat stopena i h�gar.
-
-    Bjudningar du l�tit kringg�,
-    L�tit ryttar-h�star springa,
-    Folk af alla slag du bjudit,
-    Bjudit blinda, bjudit arma,
-    Bjudit lama, bjudit lytta,
-    Mig allenast du ej bjudit.
-
-    Hvarf�r har mig detta drabbat,
-    D� h�r mitt likv�l var kornet,
-    S�den af mig sjelf f�r�rad?
-    Andra buro s�d med slefvar,
-    Andra l�to sparsamt rinna,
-    Men med stora m�tt jag m�tte,
-    Gjorde blott med l�r mitt tillskott
-    Af min egen korn-besparing,
-    Af den s�d, som sjelf jag uts�tt.
-    Icke t�r en g�st jag vara,
-    Om h�r icke n�got tillreds,
-    Om man ej en gumse slagtar,
-    F�r en oxe hit i stugan,
-    Hemtar in en grofbent oxe,
-    Och ej �l � nyo brygger,
-    Att den hungrige f�r �ta,
-    Den som sprungit, t�rsten sl�cka."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Du min lilla, n�tta t�rna,
-    Min best�ndiga tr�linna!
-    St�ll nu grytan upp� elden,
-    Hemta �l ocks� �t g�sten."
-
-    Lilla flickan, arma barnet,
-    S�mst att tv�tta k�rlen rena,
-    S�mst att torka sina skedar,
-    S�mst att skura sina slefvar,
-    Lade nu ett kok i grytan
-    Utaf ben och fiskars hufvun,
-    Utaf gamla, torra rofblad
-    Och af skal fr�n h�rda kakor.
-    Bar s� �l med vackra kannan,
-    Kannan med sitt dubbla handtag;
-    Nederst dragg och �fverst vatten,
-    Etter-ormar uti midten,
-    Invid kanten kr�la ormar,
-    �dlor sprattla uti �let.
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "O du �l, o dryck, du r�da!
-    Nu i d�ligt skick du kommit,
-    R�kat i ett uselt l�ge,
-    Men det dugliga m� drickas,
-    Dr�ggen ned p� marken kastas
-    Med den venstra handens tumme,
-    Med det ej ben�mnda fingret."
-
-    B�rjar leta i sin ficka,
-    S�ka i den lilla pungen,
-    Tager s� en krok fr�n pungen,
-    Tar sitt eldst�l ifr�n fickan,
-    S�nker uti �let neder.
-    Ormar fastnade i kroken,
-    Etter-ormar uti jernet;
-    Upp han drager hundra grodor,
-    Lyftar tusen svarta ormar,
-    Dricker sedan �l med fr�sning,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Icke s�som g�st jag �ras,
-    Om man �l mig icke gifver,
-    Om ej b�ttre dryck man hemtar,
-    Och med ymnig hand det sk�nker
-    I ett rymligare k�ril.
-    H�r mig son af Pohjolainen,
-    Sjelf du v�rd i Pohja-g�rden!
-    Gif mig �l emot betalning,
-    L�t mig f� f�r reda pengar."
-
-    Straxt nu v�rden uti Pohja
-    Vredgades och qvad f�rt�rnad
-    Upp� stugans golf en insj�
-    Att den tappre mannen dr�nka.
-
-    Men den muntre Lemmink�inen
-    Qvad en oxe upp� golfvet
-    Att ur insj�n vattnet dricka.
-
-    V�rden uti Pohja g�rden
-    Qv�der s� en varg p� golfvet
-    Att om lifvet oxen bringa.
-
-    Lemmink�inen, muntre mannen,
-    Hare hvit p� golfvet qv�der
-    F�r att slukas upp af vargen.
-
-    V�rden uti Pohja-g�rden
-    Qvad en hund, om k�ften krokig,
-    �nnu till f�rderf �t haren.
-
-    Lemmink�inen, muntre mannen,
-    Qvad en ekorre att springa
-    Upp� sparrens �nda, hunden
-    Qvad han att p� ekorn sk�lla.
-
-    Derp� v�rden uti Pohja
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "G�stabudet ej f�rb�ttras,
-    Om ej g�sterna f�rminskas;
-    Arbetet i g�rden jagar
-    G�sten ock fr�n goda gillen."
-
-    Tager s� sin egen klinga,
-    Rycker fram det hvassa eld-egg,
-    Yttrande med dessa orden:
-    "H�r mig son af Lemmink�inen!
-    M� vi m�ta v�ra klingor.
-    M� vi v�ra sv�rd besk�da."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Hvartill duger v�l min klinga,
-    Som mot ben har blifvit bruten,
-    Krossad emot hufvud-sk�lar?
-    Men �ndock mitt sinne bjuder,
-    Om h�r ej blir b�ttre g�stbud,
-    Att dem m�ta och besk�da.
-    Den som har en l�ngre klinga,
-    Har ett sv�rd, som mer f�rf�rar,
-    Han m� f�rsta hugget gifva."
-
-    Sina sv�rd man b�rjar m�ta,
-    B�rjar klingorna besk�da;
-    R�kade nu Pohja-v�rden
-    Ha en litet l�ngre klinga,
-    Blott s� mycket som ett kornfr�,
-    Som en smutsrand under nageln.
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Visst har du en l�ngre klinga,
-    Ditt allts� �r f�rsta hugget."
-
-    Derp� v�rden uti Pohja
-    B�rjar p� att sv�rdshugg dela,
-    Hugger en g�ng uti sparren,
-    Sl�r i stugans �fre d�rrpost.
-
-    Sade muntre Lemmink�inen.
-    "Ledsam �r en strid i stugan,
-    Sv�r en blodig lek i p�rtet,
-    Nya stugan vi f�rderfva,
-    Smutsa golfven uti p�rtet,
-    S�la ned de tv�dda b�nkar.
-    M� vi tr�da ut p� g�rden,
-    B�ttre bloden �r der ute,
-    Vackrare den �r p� g�rden
-    Prydligare upp� drifvan."
-
-    Man s� tr�dde ut p� g�rden,
-    R�kade en kohud finna,
-    Bredde den s� ut p� g�rden
-    Och sig st�llde upp� huden.
-
-    Tog till orda Lemmink�inen:
-    "H�r mig, nu du Pohjas k�mpe!
-    V�l du har en l�ngre klinga,
-    Har ett sv�rd, som mer f�rf�rar,
-    Men du l�r det ock beh�fva,
-    F�rr �n h�rifr�n vi skiljas,
-    F�rr �n dagen n�r sin �nda,
-    Hugg d� till, du Pohjolainen."
-
-    Och nu hugger Pohja-k�mpen,
-    Hugger en g�ng, hugger tvenne,
-    Hugger �n den tredje g�ngen,
-    Men han skadar ej ens k�ttet,
-    Ej en blodig rispa g�r han,
-    Tar ej bort det yttre hullet.
-
-    F�r s� �fven Lemmink�inen,
-    Den f�rv�gne s�llen hugga.
-    Sl�r nu muntre Lemmink�inen,
-    Hugger den f�rv�gne s�llen,
-    Hugger mannen med sin klinga,
-    Ger ett hurtigt slag med sv�rdet.
-    Sl�r nu en g�ng, sv�rdet blixtrar,
-    Afh�gg hufvudet fr�n skuldran,
-    Skallen fr�n sitt smala st�lle,
-    H�gg den af liksom ett rofblad,
-    Eller s�som fiskens fena.
-    l�r s� mannen andra g�ngen,
-    H�gg hans kropp i trenne delar,
-    Skar som skifvor utaf fl�sket.
-
-    Backen var med st�rar uppfylld,
-    Full var g�rden utaf stolpar,
-    P� dem alla fanns ett hufvud,
-    Tom var blott en enda lemnad,
-    St�llde arme mannens hufvud
-    Upp p� spetsen utaf denna.
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Qv�der Pohja-g�rdens husfolk
-    Uti klangfullt guld och silfver,
-    Blott en enda han ej qv�der.
-    Sjelfva Pohjolas v�rdinna
-    Lemnar han att p�rtet st�da,
-    Sopa golfvets tiljor rena,
-    B�ra �l omkring med kannan
-    Och f�rsorg om maten hafva.
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna
-    Vredgas nu och b�rjar qv�da,
-    Tjutande h�rs Louhi qv�da,
-    Vildt den leda hexan skrika,
-    Qvad s� sv�rdbekl�dde m�nner,
-    Hjeltar uti vapenrustning,
-    Till att d�da Lemmink�inen,
-    Att f�rg�ra Kaukomieli.
-
-    Nu ett buller h�rs fr�n t�get,
-    H�rs ett d�n fr�n n�rmsta g�rden,
-    Och det b�rjar tr�ttsamt blifva,
-    Blifva mer och mer besv�rligt,
-    Att i Pohja fira br�llop,
-    G�stabud i Pimentola.
-
-
-
-
-Adertonde Runan.
-
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Upp till h�st fr�n marken stiger
-    Och beger sig straxt till hemmet,
-    Till den mor, som honom fostrat,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Med �t sidan lutad m�ssa.
-
-    Honom kom till m�te modren,
-    Hon sig skyndade att fr�ga:
-    "Yngre du af mina s�ner,
-    Du mitt barn af mera styrka!
-    Hvarf�r �r du s� bedr�fvad,
-    N�r fr�n Pohjola du kommer?
-    Monn med dryckes-stop man kr�nkt dig?
-    Om med dryckes-stop man kr�nkt dig,
-    Skall ett b�ttre stop jag gifva,
-    Som din far i fejden tagit,
-    Tr�ffat p� i k�mpa-striden."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "O min mor, min fostrarinna!
-    Om med dryckes-stop jag kr�nktes,
-    Skulle v�rdarna jag kr�nka,
-    Skulle kr�nka hundra k�mpar,
-    Skulle tusen m�nner trotsa."
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Hvarf�r �r du s� bedr�fvad,
-    N�r fr�n Pohjola du kommer?
-    Blef f�r qvinnors skull du g�ckad?
-    Om f�r qvinnors skull du g�ckats,
-    �kta d� en b�ttre qvinna,
-    Tag en fager m� fr�n Ryssland,
-    Vacker flicka fr�n Karelen."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "O min mor, min fostrarinna!
-    Om f�r qvinnors skull jag g�ckats,
-    V�rdarna jag g�cka skulle,
-    Skulle g�cka hundra hustrur,
-    Tusen andra qvinnor trotsa."
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Hvarf�r �r du s� bedr�fvad?
-    Blef f�r h�stars skull du skymfad?
-    Om f�r h�stars skull du skymfats,
-    M� en b�ttre h�st du k�pa
-    Med din fars f�rv�rfda medel,
-    Med hans samlade f�rr�der."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "O min mor, min fostrarinna!
-    Om f�r h�stars skull jag skymfats,
-    V�rdarna jag skymfa skulle,
-    Skulle hundra ston f�rderfva,
-    Tusen andra h�star trotsa.
-
-    O min mor, min fostrarinna!
-    L�gg nu v�gkost uti p�sen,
-    Fyll med mj�l en liten l�rft-s�ck,
-    Sk�r s� mycket sm�r i asken,
-    Att ett �r det f�r mig r�cker,
-    Sk�r f�r andra �ret svink�tt.
-
-    Bort jag flyr f�r mina nidverk,
-    G�r att d�lja mig f�r missd�d;
-    Sina klingor m�nner hv�ssa,
-    Sina lansar spetsa hjeltar."
-
-    Modren skyndar sig att fr�ga,
-    �lderstigna qvinnan sp�rjer:
-    "Hvarf�r hv�ssa de nu klingor,
-    Hvarf�r spetsa de nu lansar?"
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Der ett sago-verk har timat,
-    Uti detta Pohjas g�sthud,
-    Sariolas dryckes-gille:
-    Jag en man, en hjelte slagit,
-    Sjelfva v�rden uti Pohja,
-    D�dat honom med min klinga.
-    Derf�r hv�ssa m�nner sv�rden,
-    Derf�r lansarna de spetsa.
-    Ej jag k�nner n�got st�lle,
-    Der en niding sig kan d�lja,
-    Der en brottsling tillflykt finner.
-    O min mor, min fostrarinna!
-    S�g, hvar kan jag mig f�rd�lja?"
-
-    Modren nu till ordet tager,
-    Till sitt barn den gamla talar:
-    "Jag ju sade det, min gosse!
-    Jag ju varnade dig ifrigt,
-    St�dse bj�d jag till att hindra
-    Dig fr�n f�rden bort till Pohja.
-    Du bordt blifva vid det r�tta
-    Och i modrens stugor stadna,
-    Under egen moders v�rdnad,
-    I din fostrarinnas g�rdar.
-
-    G� nu bort att dig f�rd�lja,
-    G� att st� som tall p� backen,
-    Som ett entr�d upp� heden.
-    �fven der dig of�rd drabbar;
-    Ofta tallen upp� backen
-    F�lls och blir till p�rtved huggen,
-    Ofta enarna p� heden
-    Man till g�rdsg�rds-st�rar skalar.
-
-    Eller v�x som bj�rk i d�lden,
-    Der jemv�l dig of�rd drabbar;
-    Ofta bj�rken uti d�lden
-    Spjelkes och i trafven radas,
-    Blir till klabbar s�nderhuggen.
-
-    Om du blir ett b�r i landen.
-    Blir ett lingon upp� f�ltet.
-    Smultron uti egna nejder,
-    Bl�b�r uti andra nejder,
-    Der jemv�l dig of�rd drabbar;
-    Du af unga jungfrur plockas,
-    Tages bort af tennbriskprydda.
-
-    Blir en g�dda du i hafvet,
-    Kommer du i lakens lefver,
-    Blir en stjert �t r�da laxen,
-    Der jemv�l dig of�rd drabbar,
-    Ty en man s� m�rk, som hafvet,
-    �r best�ndigt stadd p� mete,
-    Visstas alltid upp� notdr�gt,
-    Fiskar st�dse med sin handnot.
-
-    G�r du �ter att dig d�lja
-    Uti bj�rnens stenr�s-grottor,
-    G�rdar utaf h�llar gjorda;
-    Der jemv�l dig of�rd drabbar,
-    Ty en ung, en soth�ljd k�mpe
-    Slipar flitigt der sin yxe
-    Och sitt spjut med spets bel�gger,
-    F�r att bj�rnen g� till m�te,
-    F�lla bj�rnen uti skogen."
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Sjelf jag vet de v�rsta st�llen,
-    K�nner sjelf de vidrigaste;
-    O min mor, min fostrarinna,
-    Du som v�rdat har min barndom!
-    Hvart mig r�der du att undfly.
-    Hvart mig r�der och f�rmanar,
-    Der ej illa far mitt hufvud,
-    Fina h�ret icke faller,
-    Der ej luggen g�r f�rlorad,
-    Halsen ej alldeles afhuggs?
-    �n en dag, en stund skall komma,
-    D� det mannens hufvud g�ller,
-    Ty nu hvassa m�nner sv�rden,
-    Hjeltar spetsa sina lansar."
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "V�l ett stycke land jag k�nner,
-    Vet utaf ett ringa st�lle,
-    Icke betadt, icke slaget,
-    Ej bes�kt af m�nners klingor;
-    Men med kraftig ed mig lofva,
-    Att i krig ej mera f�rdas,
-    Aldrig upp� tio somrar,
-    Icke ens af lust till silfver,
-    Eller om du guld beh�fde."
-
-    Der den muntre Lemmink�inen
-    Med en kraftig ed nu lofvar
-    Att i krig ej mera f�rdas,
-    Aldrig under tio somrar,
-    Icke ens af lust till silfver,
-    Eller om han guld beh�fde.
-
-    Sade Lemmink�inens moder:
-    "Far nu h�n att dig f�rd�lja
-    �fver hela nio hafven
-    Och till h�lften �fver tio,
-    Till den ej ben�mnda udden,
-    Holmen, den ej ord beteckna.
-    Der din far sig fordom dolde,
-    Dolde sig och fann en tillflykt
-    Under krigets l�nga somrar,
-    Under sv�ra fejde-�ren.
-    Idel mj�d der hafven �ro,
-    �l i alla floder rinner,
-    Sm�r fr�n alla h�jder dryper,
-    Svink�tt �r hvarenda klippa.
-    Der f�r dig �r godt att vara,
-    Ljuft din tid du der f�rn�ter."
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Far �stad och f�rdas skyndsamt,
-    Far att fly f�r sina nidverk,
-    D�lja sig f�r sina missd�d.
-    Skjuter b�ten ut p� vattnet,
-    Skeppet upp� hafvets b�ljor,
-    Ifr�n bron af koppar bildad,
-    Fr�n de jernbesmidda rullar.
-    Hissar segel upp i masten,
-    S�som granar p� en kulle,
-    Sjelf sig s�tter ned i aktern,
-    St�ller sig att b�ten styra,
-    St�dd emot den b�jda bj�rken,
-    Lutad mot sitt koppar-roder.
-    Vinden vaggade hans farkost,
-    Skeppet utaf v�gen framdrefs;
-    �fver hela nio hafven
-    Och till h�lften �fver tio,
-    Till den ej ben�mnda udden,
-    Holmen, den ej ord beteckna.
-
-    Der nu muntre Lemmink�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Monn h�r rum p� holmen finnes,
-    Plats p� holmens fasta botten,
-    Att mitt skepp jag drar p� landet,
-    Stjelper b�ten p� det torra,
-    P� min f�ders fordna rullar,
-    P� den gamles landnings-st�llen?"
-
-    Svarade nu holmens t�rnor,
-    Uddens jungfrur h�rdes s�ga:
-    "Nog h�r finnes rum p� holmen,
-    Plats p� holmens fasta botten,
-    Om du �fven hundra b�tar,
-    Tusen fartyg drar p� landet."
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Drog sin farkost upp p� landet,
-    Stjelpte b�ten p� det torra,
-    Tog till orda sjelf och sade:
-    "Monn h�r rum p� holmen finnes,
-    Plats p� holmens fasta botten,
-    Der en brottsling sig kan d�lja,
-    Der en svag kan finna tillflykt?"
-
-    Svarade nu holmens t�rnor,
-    Uddens jungfrur h�rdes s�ga:
-    "Nog h�r rum p� holmen finnes,
-    Plats p� holmens fasta botten,
-    Der en brottsling sig kan d�lja,
-    Der en svag kan finna tillflykt."
-
-    �ter muntre Lemmink�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Monn h�r rum p� holmen finnes,
-    Plats p� holmens fasta botten,
-    Icke bredare �n ryggen,
-    Icke st�rre, �n ett sk�ppland,
-    S� att jag mig kan f�rlusta,
-    Att jag dansa kan p� f�ltet,
-    Uti jungfrurs glada lekar,
-    Uti flickors ljufva samqv�m?"
-
-    Svarade nu holmens t�rnor
-    Uddens jungfrur h�rdes s�ga:
-    "Holmens flickor �ro magra,
-    Feta �ro h�stars f�lar."
-
-    �ngslig var ej Lemmink�inen,
-    Han fr�n by till by blott vandrar,
-    G�r till jungfrurs glada lekar,
-    Sk�na flickors ljufva samqv�m.
-    Icke fanns den by p� holmen,
-    Der ej funnos tio g�rdar,
-    Icke fanns den g�rd i byen,
-    Der ej funnos tio flickor,
-    Icke fanns en enda flicka,
-    Ej en enda moders dotter,
-    Vid hvars sida han ej hvilar
-    Och hvars arm han icke tr�ttar.
-    Tusen brudar han beveker,
-    Hundra enkors sinnen b�jer,
-    Blidkar hundra gifta qvinnor,
-    P� en enda natt om sommarn,
-    Under loppet af en h�stnatt.
-    Blott en enda fanns bland tio,
-    Tvenne h�gst bland hundra funnos,
-    Ibland tusen qvinnor trenne,
-    Som han icke kunde d�ra,
-    Som han ej f�rleda kunde.
-
-    S� nu muntre Lemmink�inen
-    Alla uddens jungfrur blidkar,
-    Alla holmens t�rnor fr�jdar,
-    Blott en enda blir ej blidkad.
-
-    Utan tupp han sig f�rsofver,
-    Vaknar icke utan kyckling,
-    Men en dag han g�r det l�fte,
-    Fattar det beslut en afton,
-    Att p� samma g�ng som m�nen,
-    Att vid solens uppg�ng stiga.
-    Steg ren f�rr �n han beslutat,
-    Tidigare �n han �rnat,
-    Ifr�n by till by s� vandrar,
-    Att ock denna t�rna blidka.
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Blef en enda g�rd, ej varse,
-    Hvarest stugor tre ej funnos,
-    Blef ej varse n�gon stuga,
-    Hvarest k�mpar tre ej funnos,
-    Blef ej varse n�gon k�mpe,
-    Som ej hv�ssade sin klinga,
-    Som ej slipade sin yxe.
-
-    Dervid muntre Lemmink�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Nu den ljusa dagen uppg�tt,
-    Nu den milda solen stigit
-    �fver mig beklagansv�rda,
-    �fver halsen af mig arma."
-
-    Hinner mer ej jungfrur famna,
-    Hvila vid de sk�nas sida,
-    H�n till skeppet sig begifver.
-    G�r till b�ten nu den arma,
-    Men den var f�rbr�nd till aska,
-    Var till stoft alltren f�rvandlad.
-
-    M�rkte of�rd honom hota,
-    N�dens dag f�rhanden vara,
-    B�rjar att en b�t sig bygga,
-    Att en farkost ny sig timra,
-    Men till b�ten tryter virke,
-    Till hans farkost saknas br�der.
-    F�r s� ganska litet virke,
-    F�r helt obetydligt br�der
-    Af en gammal sl�ndas bitar,
-    Af en s�nderbruten rockten.
-
-    Timrar b�t af sl�ndans bitar,
-    Bygger utaf tenens stycken
-    Fogar af dem sido-br�der,
-    Hugger �fven b�tens vr�nger,
-    Reder �nnu roddar-s�ten,
-    G�r till slut af dem ock �rar.
-    F�r s� b�ten f�rdig timrad,
-    F�r sin farkost sammanfogad,
-    Skjuter b�ten h�n p� vattnet,
-    Nya skeppet ut p� b�ljan,
-    Fr�n de glatta furu-stockar,
-    Ifr�n hala, jemna rullar.
-
-    For �stad nu Lemmink�inen,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Att ej mer f� n�tter vistas,
-    F� f�rn�ta sina dagar
-    Uti jungfrurs glada lekar,
-    Sk�na flickors ljufva samqv�m.
-    Sjelf han s�tter sig vid styret,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Flyt du b�t p� sj�n, som bl�ddra,
-    Som ett n�ckrosblad p� b�ljan."
-
-    Kom en vind, som f�rde b�ten,
-    Kom en v�g, som dref hans farkost
-    Ut p� hafvets bl�a yta,
-    P� de vida, �ppna fj�rdar;
-    Och nu gr�ta holmens t�rnor,
-    Uddens unga flickor klaga,
-    N�r ej masten mera synes,
-    Roddar-haken icke skymtar.
-    Ej f�r mastens skull de gr�ta,
-    Sakna icke roddar-haken,
-    Men den man, som �r vid masten,
-    Och som roddar-haken �ger.
-
-    Sjelf gret �fven Lemmink�inen,
-    Klagade den arme mannen,
-    N�r ej holmen mera syntes
-    Och ej skymtade dess �sar.
-    Ej f�r holmens skull han gr�ter,
-    Holmens �sar han ej saknar,
-    Men han saknar holmens t�rnor,
-    L�ngtar efter uddens jungfrur.
-
-    Derp� muntre Lemmink�inen
-    Styrde p� det bl�a hafvet,
-    Styrde en dag, styrde tvenne,
-    Men upp� den tredje dagen
-    Landar han upp� en holme,
-    L�gger an invid ett stengrund.
-    Der nu b�rjar b�ten gr�ta,
-    Roddar-haken sorgfullt klaga:
-    "Hvarf�r skulle mig man foga,
-    Hvarf�r blef jag usla formad?
-    Ahti ror ej mer i �rlig,
-    Aldrig upp� tio somrar,
-    Icke ens af lust till silfver,
-    Eller om han guld beh�fde."
-
-    Detta r�kar Ahti h�ra,
-    Ifr�n n�ra h�ll f�rnimma,
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "S�rj du icke, furu-yta,
-    Klaga ej du mastf�rsedda,
-    �nnu f�r i krig du segla,
-    F�rdas uti vilda strider."
-
-    Nu till krig sig Ahti rustar
-    Tvertemot den ed han svurit,
-    Tog till orda sjelf och sade:
-    "Hvar m� jag nu f� en annan,
-    Annan man med annan klinga,
-    Till mitt bist�nd uti striden?"
-
-    Ahti har om Tiera kunskap,
-    H�r om Kuuro st�dse talas,
-    F�r en annan man i honom,
-    Annan man med annan klinga.
-    Ifr�n by till by han f�rdas,
-    Vandrande till Tieras boning,
-    I behof af annan k�mpe
-    Till sitt bist�nd uti striden.
-
-    Fadren sitter invid gluggen
-    T�ljande upp� sitt yx-skaft,
-    Modren st�r p� bodens tr�skel
-    Och g�r v�sen med sin k�rna,
-    Br�derna vid ledets mynning
-    Timra �t sig granna sl�dar,
-    Systrarna vid stranden trampa
-    Byke upp� bryggans �nda.
-
-    Sade fadren ifr�n gluggen,
-    Modren ifr�n bodens tr�skel,
-    Br�derna fr�n ledets mynning,
-    Systrarna fr�n bryggans �nda:
-    "Tiera nu i krig ej hinner,
-    Nyss han �ktat har en hustru,
-    Tagit egen hus-v�rdinna,
-    Hennes br�st han �n ej vidr�rt,
-    Hennes barm han icke nalkats,
-    Ej n�r hennes sida kommit."
-
-    Tiera ligger upp� ugnen,
-    Skor sin ena fot p� ugnen
-    Och den andra upp� golfvet,
-    Sig vid portarna omgjordad,
-    Kn�pper sp�nnet fast p� g�rden.
-    Derp� tager Tiera spjutet,
-    Ej var spjutet bland de st�rsta,
-    Icke heller bland de minsta,
-    Spjutet var af medelstorlek.
-    Der en varg stod upp� doppskon,
-
-    L�ngsmed skaftet sprang en f�le,
-    Katten gn�llde upp� knappen.
-    Fram sitt spjut s� Tiera kastar
-    Och det sl�nger midt bland Ahtis.
-
-    For �stad nu Ahtis farkost,
-    Utan att med armar skjutas;
-    Bort den seglade fr�n holmen,
-    Styrde ut �t Pohja-hafvet.
-
-    H�rvid Pohjolas v�rdinna
-    Skickade den stygga k�lden,
-    S�nde ut p� Pohja-hafvet
-    Sjelf hon undervisar sonen,
-    Som enhvar sitt eget foster:
-    "K�ld, du yngst af mina s�ner,
-    Sk�nast ibland dem, jag fostrat!
-    Far nu h�n, dit jag dig beder,
-    Dit jag beder dig och manar,
-    Bort till Rutja-vikens str�nder,
-    �ndel�sa hafvets branter;
-    K�rr bel�gg med is och l�nder,
-    G�r till is det klara vattnet,
-    Tillslut gapet vid Kurimus,
-    H�lj med is de stygga hvirflar,
-    L�t ock den f�rv�gnes farkost,
-    Lemmink�inens b�t du frysa
-    Upp� hafvets klara yta,
-    P� den stora, �ppna fj�rden,
-    Att den derifr�n ej l�ses,
-    Aldrig n�gonsin befrias,
-    Om jag sjelf ej g�r att l�sa,
-    Att befria Ahtis fartyg."
-
-    K�lden, yngst af hennes s�ner.
-    Sk�nast ibland dem, hon fostrat.
-    Ger sig s� �stad och f�rdas
-    Hastigt h�n till Pohja-hafvet,
-    L�ter Lemmink�inen frysa,
-    S�llen fastna upp� hafvet.
-    Ren upp� den f�rsta natten
-    Ahti fastnade tillfyllest,
-    Fr�s med armen fast vid isen,
-    Ganska h�rdt med vreda handen.
-
-    Alstrar en fullkomlig kyla,
-    H�ftig frost tillv�gabringar,
-    P� en enda natt om sommarn,
-    Under loppet af en h�stnatt.
-    L�ter isen alntals frysa,
-    L�ter sn� till stafs h�jd falla.
-
-    �rnar l�ta sjelfva guden,
-    Den f�rv�gne s�llen frysa,
-    Men den muntre Lemmink�inen,
-    Sjelf den sk�ne Kaukomieli
-    Klippte ullen ifr�n stenen,
-    Tapparna fr�n vintersofvarn,
-    Virkade dem sen till strumpor,
-    Rullade ihop till handskar,
-    H�ll med h�nderna i frosten,
-    Kl�mde till det h�rda v�dret,
-    Dref s� frosten uti elden,
-    I det jernuppfyllda r�set.
-    H�jande sin r�st han sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "K�ld blef alstrad ibland viden,
-    Liten frost bland buskar f�ddes
-    Af en far, som mest f�rderfvar,
-    Den illparigaste moder.
-    K�ld utaf en orm blef d�ggad,
-    Af en mask med mj�lk blef v�rdad
-    Ur dess magra, skrumpna v�rtor,
-    Sinade och torra spenar;
-    Namn s� gaf man �t den onde
-    Och med k�ld ben�mnde honom.
-
-    Vr�ktes sommarn om p� g�rden,
-    Gungade i k�llor vintern,
-    Mark och mossor isbelades,
-    L�t i vattnet viden frysa,
-    Kom �t kn�larna p� aspar,
-    Bragte v�rk i bj�rkars r�tter.
-
-    Nu f�rgrymmades den stygge,
-    Lade af all skam och blygsel,
-    L�t p� elden kitteln frysa,
-    Kolen frysa upp� h�rden,
-    Flickans hand i degen fastna
-    Och i h�stens mage f�len.
-
-    Gick att frostbel�gga marken,
-    Gick att b�ljorna betvinga,
-    Isbet�cker vikar, dammar,
-    Hafvet likv�l ej blef fruset,
-    Ej bofinken p� dess fj�rdar.
-    Icke frysa upp� hafvet
-    F�tterna f�r s�des�rlan,
-    Fryser ej dess lilla hufvud.
-
-    Monn till stor du ren hann fostras,
-    V�xte till och blef f�rf�rlig,
-    N�r du �fven mig vill pl�ga,
-    �ronen till svullnad bringa,
-    �fven pr�fva mina f�tter,
-    Naglarna p� mina fingrar?
-
-    K�ld, du son utaf Puhuri,
-    Du af ov�dret bevingad!
-    Icke m� du mig besv�ra,
-    Icke �t mitt hufvud komma,
-    Mina t�r ej heller pl�ga,
-    Ej vid mina �ron r�ra;
-    Nog har annat du att taga,
-    Mycket annat till att skada.
-    Drag �stad, dit jag dig manar,
-    Bort till Nordens sista �nda.
-    �ppna k�rr �nnu der finnas,
-    Vide-buskar, som ej frusit,
-    Stenar fr�n all sm�rta fria,
-    F�lt, som jemnade ej blifvit.
-    Om ej det tillfyllest vore,
-    Dit skall jag d� dig besv�rja,
-    Midt i Hiisi-gudens l�gor,
-    Upp� Lempos heta h�llar;
-    Ned du sjunker der i elden,
-    Tr�nger dig midt in i l�gan
-    F�r att derifr�n ej komma,
-    Aldrig dig bereda utg�ng.
-    Eld jag stoppar i min strumpa,
-    I min sko jag br�nder samlar,
-    Att ej k�ld m� skada g�ra,
-    Ej ov�dret �fverfalla."
-
-    Dermed muntre Lemmink�inen
-    Nu den stygga k�lden tjusar,
-    Lemnar skeppet uti viken,
-    Nya b�ten i sitt f�ngsel,
-    Sjelf till skogen sig begifver,
-    Stiger upp till �demarken,
-    G�r p� obebodda v�gar,
-    Stigar, dem han icke k�nner.
-
-    Dervid muntre Lemmink�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ve mig arma, olycksfulla!
-    I hvad l�ge har jag r�kat?
-    Att i �r och dagar irra,
-    Vistas under �ppna himmeln.
-    Nu min mor i hemmet gr�ter,
-    Nu min fostrarinna klagar:
-    Der min gosse �r, jag arma,
-    Der mitt barn, jag olycksfulla,
-    Han bes�r nu Tuonis tegar,
-    Kalmas f�lt han flitigt pl�jer.
-    Icke hindrar, ve mig arma,
-    Icke hindrar nu min gosse,
-    Hjerpar att sin h�gtid fira,
-    F�glar sm� att ymnigt frodas,
-    Fritt f�r hermelinen springa,
-    Ekorren f�r ost�rd hoppa.
-
-    Ja s� �r det nu, min moder,
-    S� min hulda fostrarinna!
-    Upp du f�dde m�nga dufvor,
-    Fostrade en sv�rm af svanar,
-    Kom s� vinden och dem spridde,
-    Kom den onde, dem f�rstr�dde,
-    Systrars golf han ref i stycken
-    Och f�rst�rde br�dra-b�ten.
-    M�nga voro vi i sanning
-    Uti fordna b�ttre tider,
-    Golfvet var af systrar uppfyldt,
-    B�ten lastad full med br�der;
-    Men ej finnes nu f�r tiden,
-    Ej en enda att tilltala.
-    Hvarje k�mpe g�tt till striden,
-    Hvarje man b�r sv�rd vid sidan.
-
-    Alltid minns jag det f�rflutna,
-    Kan ej gl�mma b�ttre tider;
-    Jag som blomma gick kring byar,
-    Sk�n jag var som f�ltets blomster,
-    M�ngen s�g d� p� min skepnad,
-    F�ste vid min v�xt sitt �ga;
-    Nu jag svartnat har af bl�b�r,
-    Utaf ringa b�r jag m�rknat.
-
-    St�llet vet jag, der jag f�ddes,
-    Hvarje st�lle, der jag uppv�xt,
-    Men ej k�nner jag det st�lle,
-    Der mig d�den en g�ng m�ter.
-    Nu jag �r lik harens unge,
-    Som sig str�cker ut p� k�rret,
-    Jemrar upp� br�nda sveden,
-    Springer l�ngsmed hafvets str�nder,
-    Upp� kiselstenar hoppar.
-    S�lan under skorna n�tes,
-    Sk�rt p� dem blir �fverl�dret,
-    Deras skaft af �lder r�tas."
-
-
-
-
-Nittonde Runan.
-
-
-    Kullervo, Kalevas �ttling,
-    N�r han af sin moder f�ddes
-    Och var blott tre n�tter gammal,
-    Slet sin lindas bindlar s�nder
-    Och sig b�jde upp p� t�cket.
-    God han lofvade att blifva,
-    Duglighet hos gossen r�jdes;
-    Man till Ryssland honom f�rde,
-    S�lde honom i Karelen
-    Bort �t smeden Ilmarinen.
-    Hvad gaf smeden v�l f�r honom?
-    Mycket smeden gaf f�r honom:
-    Tvenne s�nderbr�nda kittlar,
-    Trenne obrukbara grytor,
-    Fem utslitna, gamla lior,
-    Sex till spillo gifna gr�ftor.
-
-    D� Kalevas sk�na �ttling
-    Till sitt nya hemvist kommit,
-    Ren mot f�rsta dagens afton
-    Efter arbete han fr�gar
-    Af sin husbonde f�r qv�llen
-    Och f�r morgon' af sin matmor:
-    "Till hvad verk skall nya tr�len,
-    Till hvad arbete den k�pta?"
-
-    Han �r satt att vagga barnet,
-    Barnet med de smala fingrar,
-    Men han stinger ut dess �gon
-    Och dess f�da sjelf f�rt�rer,
-    D�dar barnet genom sjukdom,
-    Br�nner upp dess lilla vagga.
-
-    Mot den andra dagens afton
-    Efter arbete han fr�gar
-    Af sin husbonde f�r qv�llen
-    Och f�r morgon' af sin matmor:
-
-    "Till hvad verk skall nya tr�len,
-    Till hvad arbete den k�pta?"
-
-    F�r ett svedjeland att r�dja,
-    S�nds att f�lla timmer-bj�rkar;
-    Nedh�gg bj�rkar tvenne, trenne,
-    Slog sin yxe vid en stubbe.
-    H�jer s� sin r�st och ropar,
-    L�ter g�llt en hvissling ljuda:
-    "M� den dunkla skogen falla,
-    M� de stora bj�rkar brytas,
-    N�r min st�mma h�res skalla,
-    N�r min g�lla hvissling ljuder,
-    Nya skott m� aldrig utsl�,
-    Aldrig spira fram ur stubben
-    P� den svedja, som �r nedf�lld
-    Af en man med gyllne sp�nnen.
-    Herrlig brodd m� svedjan skjuta,
-    Ax der m� dock aldrig frodas."
-
-    Mot den tredje dagens afton
-    Efter arbete han fr�gar
-    Af sin husbonde f�r qv�llen
-    Och f�r morgon' af sin matmor:
-    "Till hvad verk skall nya tr�len,
-    Till hvad arbete den k�pta?"
-
-    F�r ett g�rde till att bygga,
-    Och han bygger der sitt g�rde,
-    Bryter ned de st�rsta furar,
-    Dem till g�rdsel-tr�dor radar,
-    Tager grofva �ken-granar
-    Och till g�rdsg�rds-st�rar st�ller,
-    Sammanfogar dem med ormar,
-    Lindar om med etter-ormar
-    Och ihop med �dlor binder,
-    Tar till ordet sjelf och s�ger:
-    "Hvilken ej, som f�geln, flyger,
-    Hviner fram med tvenne vingar,
-    M� ej t�nka p� att komma
-    �fver g�rdet, som jag upprest."
-
-    Mot den fjerde dagens afton
-    Efter arbete han fr�gar
-    Af sin husbonde f�r qv�llen
-    Och f�r morgon' af sin matmor:
-    "Tr�lens arbete m� n�mnas
-    M� med ord tillk�nnagifvas."
-
-
-    Skickas ut att ro en notb�t.
-    Nu Kalevas sk�na �ttling
-    Ned vid �rarna sig s�tter,
-    Yttrar sjelf ett ord och s�ger:
-    "Ror jag efter min f�rm�ga
-    Eller blott, som saken fordrar?"
-
-    Pelonen, som satt i styret,
-    Hof sin st�mma straxt till gensvar,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Ror du efter din f�rm�ga,
-    L�gger ut din hela manskraft
-    Ringa �r dock tr�lens styrka."
-
-    Sjelf Kalevas sk�na �ttling
-    Ror nu efter sin f�rm�ga,
-    L�gger ut sin hela manskraft;
-    B�ten utaf asp han s�ndrar,
-    Bryter vr�ngerna af entr�d
-    Och f�rst�r det hela f�nget.
-
-    Mot den femte dagens afton
-    Efter arbete han fr�gar
-    Af sin husbonde f�r qv�llen
-    Och f�r morgon' af sin matmor:
-    "Tr�lens arbete m� n�mnas,
-    M� med ord tillk�nnagifvas."
-
-    Derp� s�nds han ut att pulsa,
-    Och att pulsa nu han b�rjar,
-    Yttrar d� ett ord och s�ger:
-    "Pulsar jag med all min styrka,
-    St�ter med min hela manskraft,
-    Eller blott, som saken fordrar?"
-
-    Wenari, som noten drager,
-    Hof sin st�mma straxt till gensvar,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Pulsar du med all din styrka,
-    St�ter med din hela manskraft,
-    Ringa �r dock tr�lens styrka."
-
-    Nu Kalevas sk�na �ttling
-    Ryckte upp en tall p� backen,
-    Gjorde pulsskaft af en fura
-    Och en sten i spetsen st�llde,
-    Tog till pulsens knopp en klippa.
-    Pulsar s� med all sin styrka,
-    St�ter med sin hela manskraft,
-    Och till bl�r han noten rifver,
-    Grumlar vattnet upp till velling,
-    Fisken till en slem f�rvandlar.
-
-    Mot den sjette dagens afton
-    Efter arbete han fr�gar
-    Af sin husbonde f�r qv�llen
-    Och f�r morgon' af sin matmor:
-    "Tr�lens arbete m� n�mnas,
-    M� med ord tillk�nnagifvas."
-
-    F�r en boskapsdrift att valla,
-    F�r en hjord af kor att drifva;
-    Hvad f�r tr�len p� sin andel,
-    Hvad till v�gkost ges �t herden?
-    Smeden Ilmaris v�rdinna
-    Bakade en v�ldig kaka,
-    Lade hafra under br�det,
-    Bredde hvetemj�l der�fver
-    Och en sten i midten g�mde,
-    Gaf s� den till tr�lens andel,
-    Gaf till v�gkost �t sin herde.
-    Tog till ordet sjelf och sade:
-    "Detta m� ej f�rr du �ta,
-    �n min hjord till skogen kommit?"
-
-    Derp� Ilmaris v�rdinna
-    S�nde hjorden ut p� bete.
-    H�jande sin r�st hon sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Korna s�nder jag i l�fskog,
-    De behornade p� aspf�lt;
-    Suvetar, du sk�na qvinna,
-    Etel�, naturens moder!
-    G� att taga v�rd om hjorden,
-    Att v�rdinnans boskap vakta;
-    Som du under tak den vaktat,
-    S� den vakta i det fria,
-    Som du inom hus den v�rdat,
-    S� i furuskog den v�rda,
-    P� det driften m� f�rsk�nas,
-    Boskapshjorden vackert frodas,
-    Tills v�rdinnan g�r att se den,
-    Dejan g�r att den betrakta, --
-    Den odugliga v�rdinnan
-    Och den alltf�r str�nga dejan.
-
-    Suvetar, du sk�na qvinna,
-    Etel�, naturens moder!
-    Honungsmat l�t hjorden �ta,
-    L�t den �fven honung dricka,
-    Mata mina kor med gullgr�s,
-    Gif dem silfvergr�s till f�da
-    Fr�n den honungsrika lindan,
-    F�ltets honungss�ta tufva.
-    Tag ett vallhorn ifr�n fjerran,
-    Fr�n den h�ggbevuxna d�lden;
-    Sen m� du i hornet bl�sa,
-    L�ta luren m�ktigt ljuda,
-    S� att kullar blomsterkl�das,
-    Svedjel�nders kanter prydas,
-    K�rr af idel honung drypa,
-    V�rt vid k�llors br�ddar v�xer.
-    F�r s� hit det f�rska gr�set,
-    Hemta hit de gyllne blomster
-    Ifr�n strida forssars n�rhet,
-    Ifr�n ljungens blomster-jungfrur,
-    Fr�n de m�r, som gr�set v�rda,
-    Mor, som bo vid himla-midten.
-    Bilda �fven gyllne brunnar
-    Upp� f�ltets begge sidor,
-    Att min hjord ur dem f�r dricka,
-    F�r med ljufva honungssaften
-    Sina jufrar ymnigt fylla,
-    Spenarna till stindhet bringa.
-    G�r dess spenar du till stinda,
-    L�t dess jufrar ymnigt sv�lla,
-    S�tt dess mj�lkr�r till att sorla
-    Och dess jufrar till att sucka.
-
-    M�nga �ro de och onda,
-    Som till Tuoni mj�lken f�ra,
-    Kornas g�fva till Manala;
-    Ringa �r de godas antal,
-    Som fr�n Tuoni hemta mj�lken,
-    Kornas g�fva fr�n Manala.
-    Jag beg�r ej mj�lk ur byen,
-    Vill ej ha fr�n andra g�rdar,
-    Nog jag mj�lken f�r fr�n Tuoni,
-    Kornas g�fva fr�n Manala.
-
-    Suvetar, du sk�na qvinna,
-    Etel�, naturens moder!
-    Hermikki med mj�lk f�r�ka.
-    Fyll p� Tuorikki dess jufrar
-    Ur den vassles�ta k�llan,
-    Fr�n den honungsrika tufvan,
-    S� att de med mj�lkuppfyllda,
-    Stinda jufrar �terkomma
-
-    Ifr�n f�ltets gr�na tufvor,
-    Fr�n den friska betesmarken,
-    Under denna l�nga sommar,
-    Denna Skaparns varma sommar.
-
-    Mielikki, du skogs-v�rdinna,
-    Tellervo, Tapios jungfru,
-    Len om linnet, fin om f�llen,
-    Med de vackra, gyllne lockar!
-    Det �r du, som vaktar hjorden,
-    Som v�rdinnans boskap v�rdar
-    Uti Metsola det ljufva,
-    Det vaksamma Tapiola;
-    V�rda den med milda h�nder,
-    Aga den med l�tta fingrar,
-    Bringa s� hvarenda afton
-    Hjorden hem med fulla spenar,
-    Spenar sv�llande och stinda,
-    Med af mj�lk uppfyllda jufrar,
-    Till v�rdinnan, som den s�ker,
-    Som f�r hjorden �r bekymrad.
-
-    Kuippana, du skogens konung,
-    Skogens milda, vackra gr�sk�gg!
-    Bryt ett sp� af veka r�nnen,
-    Tag af entr�d dig ett gissel,
-    �nda bortom Tapio-berget,
-    Ifr�n Linna bergets branter,
-    Drif dermed min hjord till g�rden,
-    Intill dess man badstun eldar.
-    Hem m� hemmets hjordar komma,
-    Skogens hjordar g� till skogen.
-
-    Sk�na Ohto, skogens �pple,
-    Trinda vandrare i skogen!
-    L�t oss nu en fast f�rlikning,
-    L�t en sommarfred oss sluta,
-    Att best� v�r hela lifstid,
-    R�cka under all v�r lefnad.
-    Ej jag nekar dig att kringg�,
-    Att besk�da mina hjordar
-    Och till boskapsdriften komma,
-    Men att r�ra dem med tungan,
-    Att med t�nderna dem kringstr�
-    Och att slita sjelfva k�ttet.
-    Du min v�n, min goda broder,
-    O du honungstass, du sk�na!
-    Krossa ej de kr�kta benen,
-    Korna, hvilka mj�lk mig gifva.
-    N�r du sk�llans ljud f�rnimmer,
-    H�r den g�lla klockan ljuda,
-    Rostbet�ckta kl�ppen skr�lla,
-    Hasta bort till �demarken,
-    I din boning utaf mossa;
-    Undvik hjordens betesmarker,
-    Hemligt smyg f�rbi dess mj�lk-f�lt,
-    Sky den nejd, der sk�llor ljuda.
-    Vandrar hjorden upp� backen,
-    M� du vandra under backen,
-    Vandrar hjorden under backen,
-    S� m� du p� backen vandra;
-    Siken lik f�rbi du hasta,
-    Drag dig undan liksom fisken,
-    Att ej driften m�tte stupa,
-    Bort v�rdinnans boskap hasta,
-    Klena hjorden skygga undan,
-    Fredade l�t k�rren vara,
-    �kenskogarna i f�gring,
-    L�t de b�jda hornen f�rdas,
-    Kr�kta benen makligt skrida,
-    �fver mark och mossor vandra,
-    Vandra �fver �ken-moar,
-    Utan att du alls dem vidr�r,
-    Skadar dem det allraminsta.
-    Om en lust dig skulle gripa,
-    T�nderna en �tr� k�nna,
-    Hugg d� uti murkna stubbar,
-    G�r d� anfall p� en myrstack.
-    Uti Metsola ett mj�dkar
-    H�ller p� att h�ftigt j�sa
-    P� den gulduppfyllda hympeln,
-    P� den silfverrika kullen,
-    Under granens blomsterkrona,
-    Under tallens rika grenar.
-    Der har ock en glupsk att �ta,
-    Har en fr�ssare att sluka,
-    Utan att der maten tryter,
-    Eller drycken blir f�rminskad.
-    S� m� vi f�rlikning ing�
-    Och en fred f�r evigt sluta.
-    Samma mark, men s�rskild v�gkost,
-    Rum i endr�gt ha vi begge.
-
-    Men om du �r b�jd f�r fejder,
-    Om du vill p� krigsfot lefva,
-    S� m� vintrarna du k�mpa,
-    Sl�ss, d� sn� �n finns p� marken,
-    Men d� sommarn b�rjar nalkas,
-    Mossor tina, k�llor ljummas,
-    Kom ej mer till dessa nejder,
-    Till de f�lt, min hjord betr�der.
-
-    Mark ju finns ock annorst�des,
-    Boskapsg�rdar l�ngre borta,
-    Der en sysslol�s kan vandra.
-    Om en bj�rn jag skulle vara,
-    Om en honungstass jag vore,
-    Ej p� detta vis jag lefde,
-    St�dse uti qvinnors f�tter;
-    Du har kotte-f�lt att vandra,
-    Stiga p� med dina tassar.
-    Spring med skyndsamhet en str�cka,
-    Ila fram upp� en g�ngstig
-    H�n till skogen i Manala
-    Eller bort till Kalmas moar.
-    Der �r Kirjos, der �r Karjos
-    Uti jernbesmidda remmar,
-    Uti tiotal af klafband;
-    Der bli magra �fven feta,
-    Frodas de, som ben blott �ro.
-
-    Mina kor till sten m� bytas,
-    M� de sk�na blifva stubbar,
-    Vid det Kuusiainen f�rdas,
-    Mausiainen �r p� vandring.
-
-    Om till dessa f�lt du kommer,
-    R�kar g� till dessa �knar,
-    Qvinnor kunniga h�r finnas,
-    Finnas �ldriga v�rdinnor,
-    Hvilka nog din v�g f�rderfva
-    Och s� illa dig behandla,
-    Att ej n�gonsin du skadar,
-    Ej ens i din grymma vildhet,
-    Tvertemot den h�gstes vilja,
-    Utan tillst�nd af den s�lle.
-
-
-    Blidkens skogar, blidkens lunder,
-    Var mig blid, du dunkla �ken,
-    Fred �t hjordarna f�runna,
-    Lef med mina kor i endr�gt,
-    Under denna l�nga sommar,
-    Denna Skaparns varma sommar.
-    Kuippana, du skogens konung,
-    Hongatar, du �knens drottning!
-    Tagen v�rd om edra hundar,
-    Edra rackor v�l bevaren,
-    D�ljen hundarna i grottan,
-    Binden fast de onda rackor
-    Uti guldbesmidda halsband,
-    Uti sk�na silfver-remmar.
-    G�mmen klorna inom h�ret,
-    Betarna i deras tandk�tt.
-    Drifven sedan in en gullst�ng
-    Genom benuppfyllda k�ften,
-    S� att k�ftens ben ej rubbas,
-    T�nderna i munnen skiljas.
-    Binden �n ett band af r�nnen
-    Rundt omkring den platta nosen;
-    Om ej r�nnen skulle h�lla,
-    Gjuten d� ett band af koppar;
-    Vore kopparn icke stadig,
-    Utaf jern d� bandet reden;
-    Om de jernet s�nderslita,
-    �nnu detta band f�rderfva,
-    M� d� eld i munnen bringas,
-    Lempos l�s f�r k�ften s�ttas,
-    Att ej deras k�ftben vidgas,
-    Att ej t�nderna m� skiljas."
-
-    Dermed Ilmaris v�rdinna
-    S�nde korna ut p� bete,
-    De behornade p� aspf�lt,
-    Hade herden att dem valla.
-
-    Kullervo, Kalevas �ttling,
-    Drifver korna fram l�ngs mossan,
-    Sjelf p� torra heden springer,
-    S�tter sig p� kullens tufva,
-    P� en plats f�r solen �ppen,
-    Qv�der der och s�ger detta:
-    "G� nu ned, du sol, i granskog,
-    Rulla dig till hvete-landet,
-    Ibland enrisbuskar hasta,
-    Herden sl�pp till hemmet �ter."
-
-    Men fr�n hemmet qvad v�rdinnan,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Det �r tid f�r nya tr�len,
-    F�r den k�pta att sig m�tta."
-
-    Nu Kalevas sk�na �ttling
-    Tager br�det fram ur barmen,
-    Drar ifr�n sin g�rdel knifven
-    F�r att s�ndersk�ra br�det.
-    Skar s� med sin knif i stenen,
-    Ristade mot h�rda klippan,
-    Vred sin mun, sitt hufvud r�rde,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    Tog till ordet sjelf och sade:
-    "Hur skall qvinnans h�n jag g�lda,
-    G�lda qvinnans spott och l�je,
-    Min v�rdinnas usla f�gnad?
-    S� jag g�ldar, som jag m�ktar:
-    Korna skingrar jag i skogen,
-    K�r i k�rret kr�kta benen,
-    Jagar driften upp� svedjan,
-    Drifver bj�rnar hem till g�rden,
-    Binder vargar fast med klafve."
-
-    Solen sjunker ned i granskog,
-    Rullar sig till hvete-landet,
-    Ibland enrisbuskar hastar;
-    Korna han i granskog skingrar,
-    K�r i k�rret kr�kta benen,
-    Jagar driften upp� svedjan,
-    Drifver bj�rnar s� till hemmet,
-    Jagar vargar upp� g�rden.
-    Undervisar sina bj�rnar,
-    Talar s� till sina vargar:
-    "Sliten l�ret af v�rdinnan,
-    Biten af den halfva vaden."
-
-    Gjorde s� en lur af koben,
-    Utaf oxens horn en pipa,
-    Herda-fl�jt utaf en kalffot.
-    Och han spelar dermed skickligt,
-    L�ter luren vackert ljuda
-    Upp� hemmets berg tre g�nger,
-    G�nger sex vid t�gets �nda.
-
-    Sade Ilmaris v�rdinna:
-    "Nu, o Gud, du prisad vare,
-    Luren ljuder, hjorden kommer,
-    Men hvar fick v�l tr�len hornet,
-    Hvar fick smeden sl�ta luren?
-    �ronhinnorna den spr�nger,
-    Rister tvert igenom hufvet."
-
-    Nu Kalevas sk�na �ttling
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Tr�len tog sin lur fr�n k�rret,
-    Fr�n den h�ggbevuxna skogen,
-    G� v�rdinna nu att mj�lka,
-    G� att m�tta boskapshjorden."
-
-    Derp� Ilmaris v�rdinna
-    Beder gamla mor att mj�lka:
-    "G� du, gamla mor, att mj�lka,
-    G� att m�tta boskapshjorden."
-
-    Hon till orda tog och sade:
-    "St�dse sjelf en god v�rdinna
-    Fordom sina kor ju mj�lkat,
-    Sjelf hon sk�tt om boskapshjorden."
-
-    Derp� Ilmaris v�rdinna
-    Sig beger att korna mj�lka,
-    G�r att m�tta boskapshjorden:
-    "Ve dock mina kor, de sk�na,
-    Alla varglons hull de hafva,
-    De med villdjurs h�r bet�ckas,
-    B�ra fjun af skogens tacka.
-    Stinda �ro deras jufrar,
-    Deras spenar ymnigt sv�llda."
-
-    Lutade sig ned att mj�lka,
-    B�jde sig f�r att besk�da,
-    Bj�rnen hugger uti h�len,
-    Vargen griper i med munnen,
-    Rifver l�ret af v�rdinnan,
-    Alla h�lens senor sliter.
-
-    Kullervo, Kalevas �ttling,
-    Dermed qvinnans h�n nu g�ldar,
-    G�ldar hennes spott och l�je,
-    Onda qvinnans l�n betalar,
-    Sticker piporna i s�cken,
-    Sig med spel till krig begifver,
-    Vandrar tutande till h�rnad.
-
-    Derp� Ilmaris v�rdinna
-    S�nder upp en b�n till Ukko:
-    "O du Ukko, h�gst bland Gudar!
-    Tag Kalevas son af daga,
-    Sargad utaf jerntungt hagel,
-    N�lars st�lbesmidda spetsar,
-    Upp� fasansfulla stridsf�lt.
-    Vid de sv�ra h�rnads-t�gen."
-
-    Men Kalevas sk�na �ttling
-    R�kade f�rnimma detta,
-    S�nde d� en b�n till Ukko:
-    "O du Ukko, h�gst bland Gudar!
-    D�da Ilmaris v�rdinna,
-    Sargad utaf jerntungt hagel,
-    N�lars st�lbesmidda spetsar,
-    Upp� hennes tr�nga g�rdar,
-    Framf�r hennes egen stuga."
-
-    Och han drager nu till �rlig,
-    Spelar vid sin f�rd p� k�rret,
-    Tutar upp� svedje-f�ltet,
-    Bl�ser i sin lur p� heden.
-    K�rret skakas, marken d�nar,
-    Genljud skallar ifr�n heden.
-
-    Bud man efter honom s�nde:
-    "Hemma dog din k�ra moder,
-    Skynda dit, att du f�r sk�da,
-    Hur den d�da l�ggs i grafven."
-
-    Men Kalevas sk�na �ttling
-    Svarar straxt och yttrar detta:
-    "Om hon dog, min k�ra moder,
-    Finnes v�l ett sto der hemma,
-    Hvarmed hon till grafven f�res,
-    S�nkes ned i jordens sk�te."
-
-    Spelar vid sin f�rd p� k�rret,
-    Bl�ser i sin lur p� heden;
-    Bud man efter honom s�nde:
-    "Hemma dog din k�ra fader.
-    Skynda dit, att du f�r sk�da,
-    Hur den d�da f�rs i jorden."
-
-    Men Kalevas sk�na �ttling
-    Svarar straxt och yttrar detta:
-    "Om han dog, min k�ra fader,
-    Finns en vallak v�l der hemma,
-    Hvarmed han i grafven f�res,
-    S�nkes ned i jordens sk�te."
-
-    Spelar vid sin f�rd p� k�rret,
-    Tutar vandrande p� heden;
-    Bud man efter honom s�nde:
-    "Nu din hustru d�tt der hemma,
-    Skynda dit, att du f�r sk�da,
-    Huru hon i mullen l�gges."
-
-    Men Kalevas sk�na �ttling
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Om min hustru d�tt i hemmet,
-    Har en h�st der hemma funnits,
-    Hvarmed hon kan f�s i jorden,
-    S�nkas ned i Kalmas boning."
-
-    Och han drar med spel till �rlig,
-    F�rdas tutande till h�rnad,
-    Spelar upp� svedje-f�ltet,
-    Bl�ser i sin lur p� heden.
-
-
-
-
-Tjugonde Runan.
-
-
-    Gret s� smeden Ilmarinen,
-    Gret och s�rjde hvarje afton,
-    �nnu mer han gret om natten,
-    Suckade till ljusa dagen,
-    D� hans maka var f�rsvunnen
-    Och i mullen lagd den sk�na.
-    Icke r�rdes uti handen
-    Hammarns skaft, det kopparsmidda,
-    Icke alls den f�rsta dagen,
-    Ej den f�rsta, ej den andra.
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "Ve mig arme man! jag vet ej,
-    Hur att vara, hur att lefva;
-    Natten ligger jag och vakar,
-    Ringa �r min kraft, min insigt
-    Svag och m�dosamt mitt arbet'."
-
-    G�r att plocka guld ur hafvet,
-    Silfver ifr�n djupa b�ljan,
-    Samlar tr�d i stora h�gar,
-    Fulla tretti' lass han sl�par,
-    Br�nner s� till kol dem alla
-    Och i essjan vr�ker kolen.
-    F�ser sedan guld i elden,
-    Silfver ibland br�nda kolen,
-    Med ett f�r om h�sten lika,
-    Lika med en vinter-hare.
-
-    Tar s� tr�lar till att pusta,
-    L�nta dr�ngar till att trycka.
-    Tr�lar pusta of�rtrutet,
-    Raskt de l�nta dr�ngar trycka --
-    Utan handskar upp� handen,
-    Utan hattar �fver hjessan,
-    Under kalla vinter-himmeln.
-    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
-    Smider sig af guld en hustru,
-    Vill en brud af silfver bilda.
-
-    Men nu pusta tr�lar d�ligt,
-    Kraftl�st trycka l�nta dr�ngar.
-    Sjelf han tar sig f�r att pusta,
-    Hurtigt pustar Ilmarinen,
-    Pustar en g�ng, pustar tvenne,
-    Redan efter tredje g�ngen
-    Sk�dar han i essjans botten,
-    Synar l�ngs�t b�lgens br�ddar.
-
-    Spratt ur elden fram en klinga,
-    Gyllne klinga utur gl�den.
-    Sk�n �r klingan till att sk�da,
-    Men den har dock onda seder:
-    D�dar en man alla dagar,
-    D�dar tvenne p� de b�sta.
-    Tr�larne �t klingan gladdes,
-    * Men af harm greps smedens sinne.
-
-    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
-    Stack sitt sv�rd i elden �ter,
-    Gyllne klingan uti gl�den,
-    Bragte mera guld i elden --
-    Guld, s� mycket m�ssan rymde
-    Och hattkupan full af silfver.
-    Tog s� tr�lar till att pusta,
-    L�nta dr�ngar till att trycka.
-    Tr�lar pusta of�rtrutet,
-    Raskt de l�nta dr�ngar trycka --
-    Utan handskar upp� handen,
-    Utan hattar �fver hjessan,
-    Under kalla vinter-himmeln.
-    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
-    Smider sig af guld en hustru,
-    Vill en brud af silfver bilda.
-
-    Men nu pusta tr�lar d�ligt,
-    Kraftl�st trycka l�nta dr�ngar;
-    Sjelf han tar sig f�r att pusta,
-    Hurtigt pustar Ilmarinen,
-    Pustar en g�ng, pustar tvenne,
-    Redan efter tredje g�ngen
-    Sk�dar han i essjans botten,
-    Synar l�ngs�t b�lgens br�ddar.
-
-    Spratt ur elden fram en f�le,
-    Hingst med gyllne man ur gl�den;
-    Sk�n �r hingsten till att sk�da,
-    Ilskefullt dock �r dess sinne:
-    D�dar ett sto alla dagar,
-    D�dar tvenne p� de b�sta.
-    Tr�larne �t hingsten gladdes,
-    * Men af harm greps smedens sinne.
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    K�rde hingsten uti elden,
-    Den guldmanige i gl�det.
-    Bragte mera guld i elden --
-    Guld, s� mycket mossan rymde.
-    Ock hattkupan full af silfver.
-    Tog s� tr�lar till att pusta,
-    L�nta dr�ngar till att trycka.
-    Tr�lar pusta of�rtrutet,
-    Raskt de l�nta dr�ngar trycka --
-    Utan handskar upp� handen,
-    Utan hattar �fver hjessan,
-    Under kalla vinter-himmeln.
-    Sjelf han, smeden Ilmarinen,
-    Smider sig af guld en hustru,
-    Vill en brud af silfver bilda.
-
-    Tr�lar pusta of�rtrutet,
-    Pusta dagar, hvila n�tter;
-    Ej blir gyllne bilden f�rdig,
-    Silfver-bruden ej fullbordad.
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Sjelf sig tager f�r att pusta.
-    Pustar dagar, rastar icke,
-    Pustar n�tter, hvilar icke,
-    Pustar en dag, pustar tvenne,
-    Men upp� den tredje dagen
-
-    Sk�dar han i essjans botten,
-    Synar l�ngs�t b�lgens br�ddar.
-
-    Spratt ur elden fram en jungfru,
-    M� med gyllne h�r ur gl�den;
-    Flickan gladde smedens sinne,
-    Men af harm de andre grepos.
-
-    V�nder henne, sk�dar henne,
-    Ser ej mun och ser ej �gon,
-    Ej de qvinliga behagen;
-    Smider mun och smider �gon,
-    Smider qvinliga behagen,
-    Ordet kan han icke gifva.
-
-    Sk�n �r jungfrun till att sk�da,
-    Hennes seder han ej k�nner.
-    Tog s� smeden Ilmarinen
-    Jungfrun p� sin b�dd till natten;
-    Kyla sprider r�da guldet,
-    Kyla sprider hvita silfret.
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "�t hvem m�nde guldm�n duga?
-    �t den gamle W�in�m�inen
-    Till en maka f�r hans lifstid."
-
-    Sjelf den gamle W�in�m�inen
-    Hvilar straxt den f�rsta natten --
-    Upp� sk�na hufvud-kuddar,
-    Upp� mjuka fj�der-dynor --
-    Vid den unga jungfruns sida,
-    Hvilken utaf guld var formad,
-    Som var tecknad utaf silfver.
-
-    Der nu gamle W�in�m�inen
-    Skyddar sig med ull-bet�ckning,
-    Sveper sig i tjocka pelsen,
-    T�cken breder �fver kroppen --
-    Tvenne, trenne bj�rnars hudar,
-    Dertill fem, sex ylle-t�cken.
-
-    Lagom varm var ena sidan.
-    Den som l�g i t�cket insvept,
-    Uti mjuka ylle-kl�det.
-    Den �t jungfrun v�nda sidan
-    S� n�r hade blifvit frusen,
-    Stelnat till en sn�ig massa,
-    Sig till hafvets is f�rvandlat
-    Och till stenens h�rdhet styfnat.
-
-    D� nu gamle W�in�m�inen
-    Blott en enda natt sig hvilat
-    Invid gyllne jungfruns sida,
-    Bredvid bruden utaf silfver,
-    H�jde han sin r�st och talte,
-    Yttrade med orden detta:
-    "Aldrig m� du, unga sl�gte,
-    Aldrig J, dess s�ners s�ner!
-    Ej s� l�nge tiden varar,
-    Klara m�nen �nnu lyser,
-    Utaf guld en qvinna bilda,
-    Vilja brud af silfver smida.
-    Kyla sprider r�da guldet,
-    Kyla sprider hvita silfret,
-    Lagom varm var ena sidan,
-    Den i gamla t�cket svepta,
-    Men till is den ville stelna,
-    Som var v�nd �t unga jungfrun."
-
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Med �t sidan lutad m�ssa,
-    For nu smeden Ilmarinen
-    Fjerran h�n till Pohja-g�rden,
-    For med hopp om annan flicka,
-    H�nf�rd af en jungfrus f�gring.
-
-    Kom s� in i Pohja-stugan,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Gumma gif �t mig din dotter,
-    Gif �t mig en fager f�stm�,
-    Den bland dina d�ttrar yngre,
-    Den bland barnen allrab�sta."
-
-    Louhi, Pohjolas v�rdinna,
-    Tog till orda nu och sade:
-    "H�r �r ingen flicka vaggad,
-    Ingen dotter n�rd och fostrad
-    F�r din sl�de, o du vr�kling,
-    F�r din b�dd, du glupske blodhund,
-    Du som fr�ter k�tt med benen,
-    Slukar i dig r�a bloden.
-    Hellre lemnar jag min dotter,
-    Slungad till F�rderfvets munsbit,
-    Uti gapet p� en springvarg,
-    Uti bistra bj�rnens k�ftar."
-
-    D�dan fick han ingen flicka,
-    Ingen ung och fager f�stm�.
-    Vred sin mun, sitt hufvud r�rde,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    For s� bort fr�n Pohja-g�rden,
-    F�rdades till egna nejder.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    M�ter honom upp� v�gen,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "H�r mig smed, du Ilmarinen,
-    Fr�nde, barn af samma moder!
-    Hvarf�r �r du s� bedr�fvad,
-    L�ter snedt din m�ssa h�nga,
-    N�r fr�n Pohjola du kommer?
-    S�g, hur lefver man i Pohja."
-
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "L�tt i Pohja �r att lefva,
-    D� der Sampo finns, som maler,
-    Granna locket, som sig rullar;
-    Mol p� en dag s�d att �tas,
-    P� den andra till att s�ljas,
-    P� den tredje att f�rvaras.
-
-    Ja, det s�ger jag i sanning:
-    L�tt i Pohja �r att lefva,
-    D� i Pohja Sampo finnes;
-    Der �r pl�jning, der �r s�ning,
-    Der �r all slags v�xt och gr�da,
-    Der, just der en evig lycka."
-
-
-
-
-Tjuguf�rsta Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "H�r mig, broder Ilmarinen!
-    L�t oss nu till Pohja fara
-    F�r att taga goda Sampo,
-    F�r att sk�da granna locket."
-
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "Sv�rt det blir att Sampo taga,
-    Sv�rt att f� det granna locket
-    Ifr�n Pohjola det m�rka.
-    Der �r Sampo f�rd att g�mmas,
-    Granna locket att f�rvaras,
-    In i Pohja-g�rdens stenberg,
-    Inom kopparbergets g�mmor,
-    Bakom nio l�s och riglar,
-    Och dess r�tter har man f�stat
-    P� ett djup af nio famnar;
-    En �r f�stad ned i jorden,
-    Invid vattnets rand den andra
-    Och i hemmets berg den tredje."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Kom blott du att Sampo taga,
-    Hem det granna locket f�ra
-    Ifr�n Pohja-g�rdens stenberg,
-    Ifr�n kopparbergets g�mmor,
-    Fr�n de nio l�sens st�ngsel.
-    F�rst dock hamra mig en klinga,
-    Ett eldeggadt sv�rd mig bilda,
-    Hvarmed hundarna jag tuktar,
-    Jagar Pohja-skaran undan,
-    N�r vi g� att taga Sampo,
-    N�r till kalla byn vi komma,
-    Bort till Pohjola det m�rka,
-    Till det mulna Sariola."
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    F�ste skyndsamt jern i elden,
-    Bragte hastigt kol i essjan,
-    Tog s� tr�lar till att pusta,
-    L�nta dr�ngar till att trycka.
-    Tr�lar pusta of�rtrutet,
-    Raskt de l�nta dr�ngar trycka;
-    S�som v�lling vidgas jernet,
-    S�som jernslagg fr�ser st�let.
-
-    Derp� smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Ned uti sin essja sk�dar,
-    Synar l�ngs�t b�lgens br�ddar.
-    Spratt nu fram ett sv�rd ur elden,
-    Sprang en klinga upp ur gl�den.
-
-    Sjelf nu smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Bildade af guld dess f�ste,
-    Gjorde handtag utaf silfver;
-    S�som deg sig guldet t�jde,
-    Silfret s�som hafvets fradga,
-    Uti essjan, upp� st�det,
-    Under slagen utaf hammarn.
-
-    Nu �r sv�rdet f�rdigbildadt,
-    Och den gamle W�in�m�inen
-    Griper i eldeggad klinga,
-    Fattar tag med h�gra handen,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Passar klingan ock f�r mannen,
-    Skickar sv�rdet sig f�r b�rarn?"
-
-    Klingan passade f�r mannen,
-    Skickade sig v�l f�r b�rarn,
-    M�nen lyste upp� spetsen,
-    P� dess f�ste gl�nste solen,
-    H�sten gn�ggade p� bettet,
-    Katten gn�llde upp� knappen
-    Och i slidan l�g en hundvalp.
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    V�pnar sig och sig omgjordar,
-    Kl�der sig i jernsmidd skjorta,
-    St�lsmidt b�lte p� sig sp�nner,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Mannen �r i pansar b�ttre,
-    Starkare i jernsmidd skjorta,
-    Fastare i st�lsmidt b�lte."
-
-    Tiden nalkas nu att fara,
-    Vandrings-stunden �r f�rhanden.
-    En var gamle W�in�m�inen,
-    Ilmarinen var den andre,
-    Gingo nu att h�sten s�ka,
-    S�ka ett �rs gamla f�len,
-    Buro betslet invid g�rdeln,
-    F�lens seldon upp� ryggen.
-    Stigande l�ngsefter v�gen,
-    Kring den dunkla �kenskogen,
-    H�rde de ett fartyg gr�ta
-    Och en b�t vid stranden klaga.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Der ett fartyg h�res gr�ta,
-    Der en b�t vid stranden klagar.
-    Kanske att vi fara sj�leds,
-    F�rdas fram med b�t p� vattnet,
-    Eller monn till lands vi resa,
-    Ridande p� hafvets str�nder?"
-
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "S�krare till lands �r f�rden,
-    D�den g�nge ut p� hafvet,
-    Der oss skulle stormen skaka.
-    V�drets ilar v�ldsamt kasta,
-    V�ra fingrar blefve �ror,
-    V�ra flata h�nder styren."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "S�krare till lands �r f�rden,
-    S�krare, men mer besv�rlig,
-    �nnu vida mera krokig,
-    Och det �r en fr�jd f�r b�ten,
-    N�r den flyter upp� vattnet,
-    Stryker fram p� vida hafvet,
-    F�ljer �t de st�ra fj�rdar,
-    N�r den vaggas utaf bl�sten,
-    Gungas utaf vestan vinden,
-    F�res fram af sunnanfl�kten."
-
-    Sl�ngde grimman ned p� marken,
-    Hingstens betsel upp� mossan,
-    F�lens seldon uti lunden.
-    Vandrar sedan till sin tr�db�t,
-    B�ten, som vid stranden gr�ter,
-    Talar och af b�ten sp�rjer:
-    "Hvarf�r gr�ter du, min tr�db�t,
-    Jemrar dig, du �rf�strika?
-    Sm�rtar dig, att tung du gjordes,
-    Att s� grof du blifvit timrad?"
-
-    Svarade nu tr�dstams-skeppet,
-    �rf�strika b�ten talte:
-    "B�tens h�g �r ut p� b�ljan
-    �fven ifr�n smorda rullar,
-    Flickans h�g till mannens boning
-    �fven ifr�n h�ga hemmet.
-    F�r min tyngds skull jag ej gr�ter,
-    Ej f�r det, att grof jag gjordes;
-    Derf�r gr�ter jag, ett tr�dskepp,
-    Klagar b�t af tallar timrad:
-    Sades nog, d� man mig gjorde,
-    Att jag till en stridsb�t reddes,
-    Rustades till �rlogsfartyg,
-    Att med gods och skatter lastad
-    Jag till hemmet skulle v�nda;
-    Men ej kom jag ut till striden,
-    F�rdes ej p� hafvets b�ljor.
-    Andra b�tar, s�msta fartyg,
-    F�rdas st�dse uti �rlig,
-    Vilda fejders str�t betr�da
-    Och f�rskaffa mera medel,
-    �n en konung f�r p� sex �r,
-    P� sju somrar smeden vinner.
-    Jag, som �r till farkost bilad,
-    Redd af gamle W�in�m�inen,
-    Ruttnar jemt p� mina sp�nor,
-    Vr�kes h�r p� timmer-platsen.
-    Markens allras�msta maskar
-    Bo inunder mina vr�nger,
-    De bland luftens foglar v�rsta
-    Bygga p� mig sina n�sten.
-    Tv�faldt vackrare det vore,
-    Vore tv�- och trefaldt b�ttre,
-    Att en tall p� backen vara,
-    St� p� heden som en fura,
-    P� hvars qvistar ekorn springer,
-    Barrtr�dsf�geln vingen flaxar."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "�r du W�in�m�inens fartyg,
-    M� du l�pa ifr�n stapeln,
-    Utan att af h�nder r�ras,
-    Utan att med armar skjutas."
-
-    Skickligt svarar tr�dstams-skeppet,
-    �rf�strika b�ten talar:
-    "L�per ej mitt hela sl�gte,
-    Ej de andra br�dra-b�tar,
-    Utan att af h�nder r�ras,
-    Utan att med armar skjutas."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Om jag dig p� b�ljan skjuter,
-    Monne utan rodd du l�per,
-    Utan �rors tillhjelp skrider,
-    Stryker fram f�rutan myndning,
-    Utan vind, som seglet fyller?"
-
-    Skickligt svarar tr�dstams-skeppet,
-    �rf�strika b�ten talar:
-    "L�per ej mitt hela sl�gte,
-    Ej de andra br�dra-b�tar,
-    Om man dem med rodd ej drifver,
-    Bringar fram med �rors tillhjelp,
-    Myndar med de sm�rre �ror,
-    Och om vind ej seglet fyller."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "L�per du med rodd d� drifven,
-    Om man hjelper till med �ror,
-    Med de sm�rre �ror myndar,
-    Och om vinden seglet fyller?"
-
-    Skickligt svarar tr�dstams-skeppet,
-    �rf�strika b�ten talar:
-    "L�per ju mitt hela sl�gte,
-    L�pa alla br�dra-b�tar,
-    Om med rodd de fram�t drifvas,
-    Om man hjelper till med �ror,
-    Med de sm�rre �ror myndar,
-    Och om vinden seglet fyller."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sk�t nu b�ten ut p� vattnet,
-    Qvad sin farkost upp� b�ljan.
-    Qvad en sida full med flickor,
-    Fagra tennbriskprydda flickor,
-    Unga m�r med messingsg�rdlar,
-    Ringbeprydda, n�tta jungfrur;
-    Qvad den andra full med f�stm�n,
-    Unge m�n med str�fva lockar,
-    Str�fva lockar, h�rda h�nder,
-    Sporrbeprydde, stolte karlar.
-
-    �nnu qv�der W�in�m�inen
-    Tofterna i b�ten fulla
-    Med en �lderstigen skara,
-    Med ett sl�gte, t�rdt af tiden; --
-    Ringa rum f�r det var �frigt,
-    D� han f�rst de unga qv�dit.
-
-    Sjelf han s�tter sig vid rodret.
-    St�ller sig att styra b�ten
-    Uti bj�rkens h�jda bakstam,
-    St�dd emot det kr�kta styret.
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-
-    "Flyt i tr�dl�s trakt, du fartyg,
-    L�gg till rygga vida fj�rdar,
-    Flyt p� hafvet som en bl�ddra,
-    Som ett n�ckrosblad p� b�ljan."
-
-    Ordnade till rodd de gamle,
-    Gamle ro och hufvun darra,
-    Gl�djen s�mjes ej med gl�dje.
-    Rodden sig till rodd ej fogar.
-
-    Ordnade till rodd de unga,
-    St�llde dem att �ror sk�ta,
-    Unge ro och fingren knaka,
-    Gl�djen s�mjes ej med gl�dje,
-    Rodden sig till rodd ej fogar.
-
-    Sjelf nu smeden Ilmarinen
-    Tog sin plats p� roddar-b�nken,
-    Satte sig att �ror sk�ta;
-    Nu med gl�dje gl�djen s�mjes
-    Och till rodd sig rodden fogar.
-    Rodde smeden Ilmarinen,
-    Rodde med de h�rda fingrar;
-    Nu sig sv�nger tr�dstams-skeppet,
-    Furu-b�tens br�der b�jas,
-    Tofter skakas, �ror knaka,
-    �rors skaft som hjerpar pipa,
-    �rors blad som orrar kuttra,
-    F�ren susar liksom svanen,
-    Aktern skr�nar till likt korpen,
-    S�som g�ss rodd-hakar ljuda.
-    Sjelf den gamle W�in�m�inen
-    Styr sin farkost genom svallet
-    Vid den dimomh�ljda udden,
-    Vid den skogbev�xta holmen.
-
-    Ahti bodde upp� holmen,
-    Kauko uti uddens kr�kning.
-    Han sitt usla l�ge s�rjer,
-    Han sin ringa lott begr�ter,
-    Tr�nga boden honom gr�mer.
-
-    Kastade sin blick �t vester,
-    V�nde hufvudet �t s�der;
-    Ut �t fjerran ser den sk�ne,
-    K�mpen sk�dar �fver hafvet,
-    L�nge mannen bortom molnen.
-    Ser en ganska liten molnsky,
-    Ser i skyn en vattendroppe,
-    Ser en liten sj� i droppen
-    Och p� sj�n en liten �kstock,
-    Varsnar litet folk i stocken,
-    Ser i b�tens stam en hjelte,
-    Annan k�mpe vid dess �ror.
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Ej jag k�nner detta fartyg,
-    K�nner ej den goda b�ten,
-    Som med rodd fr�n Suomi kommer,
-    Drifs med �rslag ifr�n �ster,
-    Har sitt styre v�ndt mot vester."
-
-    Nu han h�jde upp sin st�mma,
-    Hof ett m�ktigt skri vid udden,
-    Sporde ropande bak kullen:
-    "Hvems �r b�ten upp� vattnet,
-    Skeppet, som p� b�ljan flyter?"
-
-    M�nnerna fr�n b�ten tala,
-    Qvinnorna det gensvar gifva:
-    "Hvem �r du, som st�r bak kullen,
-    K�mpe der i �demarken,
-    H�r du Skaparns b�t ej k�nner,
-    Sjelfva W�in�-g�rdens farkost,
-    K�nner icke b�tens styrman,
-    Har om roddaren ej kunskap?"
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Redan styrmannen jag k�nner,
-    K�nner roddaren i b�ten:
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf vid b�tens styre sitter,
-    Roddaren �r Ilmarinen.
-    Hvart, J m�nner, g�ller resan,
-    Hvart �r kosan st�lld, J hjeltar?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Rakt �t norr �r kosan rigtad,
-    Gent emot de stora v�gor,
-    Mot de skumbekl�dda b�ljor
-    Fara vi att Sampo taga,
-    Att det granna locket hemta
-    Ifr�n Pohja-g�rdens stenberg,
-    Ifr�n kopparbergets g�mmor."
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "O du gamle W�in�m�inen!
-    Tag ock mig p� dina f�rder,
-    �fven jag en man der vore,
-    Vore der en tredje hjelte,
-    N�r du g�r att lyfta Sampo,
-    Att det granna locket b�ra
-    Ifr�n Pohja-g�rdens stenberg,
-    Ifr�n kopparbergets g�mmor."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Tog s� k�mpen med p� f�rden,
-    Tog i b�ten raske mannen.
-    Det �r muntre Lemmink�inen,
-    Vandrar stigande med snabbhet,
-    G�r med l�tta steg till stranden,
-    Hemtar med sig sido-br�der
-    Uti W�in�m�inens farkost.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Vore lagom tr�d i b�ten,
-    Sido-br�der i min farkost,
-    Vore �fven tyngd tillfyllest,
-    Hvarf�r b�r du ifr�n skogen
-    �nnu mera tr�d i b�ten?"
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Ej f�rr�det stjelper b�ten,
-    Stacken ej f�rst�rs af st�det,
-    Ofta ju p� Pohja-hafvet
-    Vinden pr�fvar sido-br�der,
-    Motvind starka sqv�ttbord fordrar."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Derf�r �r ock smedens farkost
-    Redd med jernbeslagna sidor,
-    Att ej b�ten drifs af vinden,
-    Ej af v�rens ilar kastas."
-
-
-
-
-Tjuguandra Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Styrde sedan fram sin farkost
-    Fr�n den dimomh�ljda udden,
-    Fr�n den skogbev�xta holmen.
-    Styrde en dag l�ngsmed floder,
-    Andra dagen l�ngsmed sj�ar
-    Och den tredje utf�r forssar.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade
-    Ofvan fallet af eldforssen,
-    Vid den helga flodens hvirfvel:
-    "Jungfru, du forsfallets granne,
-    Flicka invid strida str�mmen!
-    Drag ditt sn�re ut p� vattnet,
-    Drag ditt bl�a garn p� b�ljan,
-    N�r den r�da b�ten kommer,
-    Tj�rubringan fram�t stryker.
-    Midt i floden st�r en klippa,
-    Der som forssen starkast brusar,
-    Ligger framf�r r�da b�ten,
-    �r i v�gen f�r min farkost.
-    Vrid i klippan h�l med borren,
-    Bryt den s�nder med ditt huggjern,
-    S� att b�ten fritt kan l�pa,
-    Tj�rubringan fram�t stryka.
-    B�tens bog till jern f�rvandla,
-    Byt till mossa stenens sida,
-    D� jag far i forssens brusning,
-    F�rdas fram bland strida b�ljor.
-    Samla br�nningar med n�fven,
-    V�nd dem om med dina h�nder,
-    V�gor v�lf med famnen undan,
-    Att mot br�stet de ej fr�sa,
-    Att mot mig de icke brusa.
-
-    O du Ukko, Gud i h�jden!
-    Du som �r mitt enda bist�nd,
-    Str�ck ditt blanka sv�rd i b�ljan,
-    Styr min farkost med din klinga,
-    S� att b�ten fritt kan l�pa,
-    Furu-stocken fram�t stryka."
-
-    Der dock stadnar tr�dstams-b�ten,
-    Fastnar W�in�-g�rdens farkost,
-    H�rdt sig f�ster tr�dstams-skeppet,
-    R�da b�ten r�res icke.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    B�rjar t�nka och begrunda:
-    "Hvarvid f�ste sig nu b�ten,
-    Stadnade den r�da stocken?
-    Monne vid en sten, en ruska,
-    Eller vid ett koppar-r�se?"
-
-    Lutade sig ned att sk�da:
-    "Icke vid en sten, en ruska,
-    Eller vid ett koppar-r�se,
-    Men p� stora g�ddans skuldror,
-    Upp� vattenhundens refben."
-
-    Det var muntre Lemmink�inen,
-    Stack sitt sv�rd i flodens b�lja,
-    Stafven ned inunder skeppet,
-    B�ten b�rjar ej att l�pa,
-
-    Sv�rdet splittrades i stycken,
-    Fisken var dock frisk och oskadd.
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Stack sitt sv�rd i flodens b�lja,
-    Stafven ned inunder skeppet,
-    B�ten b�rjar ej att l�pa,
-    L�ses icke ur sitt f�ngsel.
-    Sv�rdet splittrades i stycken,
-    Frisk och oskadd var dock fisken.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Drager sv�rdet fr�n sin sida,
-    Grymma jernet utur slidan,
-    Sticker det i g�ddans skuldror,
-    Uti vattenhundens refben.
-
-    Lyfter fisken ifr�n hafvet,
-    Drager hufvudet i b�ten,
-    Stjerten s�nkes ned i bottnet.
-    V�nder fisken, den betraktar,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Ett och annat finns i floder,
-    Der finns ruskor, der finns g�ddor.
-    Hvem bland svenner �r den �ldste?
-    Han m� s�nderdela g�ddan,
-    Sk�ra fisken uti stycken."
-
-    M�nnerna ur b�ten svara,
-    Qvinnorna ifr�n dess sidor:
-    "Renast �ro fiskarns h�nder,
-    Heligast hans egna fingrar."
-
-    B�ten b�rjade nu l�pa,
-    Skeppet ur sitt f�ngsel l�stes.
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Styrde b�ten till en holme,
-    Drog s� knifven ur sin slida,
-    Som p� venstra sidan h�ngde.
-    Dermed skar han g�ddan s�nder,
-    Klyfde den i tvenne delar,
-    Tog till orda se'n och sade:
-
-    "Hvad ej kunde deraf blifva,
-    Af den stora g�ddans t�nder,
-    Utaf vattenhundens refben,
-    Om de f�rdes till en smidja,
-    Om till skicklig smed de bragtes,
-    Bragtes till en kunnig konstn�r?"
-
-    Sade smeden Ilmarinen:
-    "Hvad kan utaf skr�pet blifva,
-    Hvad af lumpna tinget g�ras,
-    Utaf fiskbens-skr�det bildas,
-    Om det ock till smidjan f�res,
-    Om till skicklig smed det bringas,
-    Bringas till en kunnig konstn�r?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Det ju vore harpans b�rjan,
-    Om till skicklig smed det f�rdes,
-    Bragtes till en kunnig konstn�r."
-
-    Men der fanns ej kunnig konstn�r,
-    Fanns ej man med s�dan insigt,
-    Att han kunnat harpan foga.
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Tager sjelf sig f�r att foga,
-    B�rjar sjelf att harpan bilda.
-    Hvadan fick han ljudfullt botten?
-    Fr�n den h�ggbevuxna dalen,
-    Fr�n den genljudsfulla granen.
-    Hvadan fick han harpans skrufvar?
-    Af den stora g�ddans t�nder,
-    [Utaf Tuoni-tr�lens borrar.]
-
-    �nnu felas n�got litet,
-    Sk�na harpan �r i saknad
-    Af en str�ng, af tvenne tagel.
-    Hvaraf voro harpans str�ngar?
-    Utaf h�r fr�n Hiisi-h�sten,
-    Utaf Lempo-f�lens kl�dnad.
-
-    Nu var str�ngaspelet f�rdigt,
-    Stora g�ddbens instrumentet,
-    Harpan utaf fiskens fenor.
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Bj�d de gamle till att spela;
-    Gamle spela, hufvun darra,
-    Gl�djen ej med gl�dje s�mjes,
-    Spelet sig till spel ej fogar.
-    Bj�d de unge till att spela,
-    Unge spela, fingren knaka,
-    Ej �r ljudet r�tta ljudet,
-    Gl�djen g�ller ej f�r gl�dje.
-    Spelar muntre Lemmink�inen,
-    Spelar smeden Ilmarinen,
-    Gl�djen ej med gl�dje s�mjes,
-    Spelet sig till spel ej h�jer.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Skickar harpan s� till Pohja,
-    Kantele till Kalevala.
-    Spelar Pohja-g�rds v�rdinnan,
-    Spela Pohja-g�rdens svenner,
-    Spela svenner, spela jungfrur,
-    Spela ock de unga flickor,
-    Spela de ogifta m�nner,
-    Spela �fven gifta m�nner.
-    V�nda harpan om och vrida,
-    H�lla den i sina fingrar,
-    �ga ej den r�tta konsten.
-    Str�ngarna i oskick bragtes,
-    N�r de tvenne skilda folkslag
-    Spelade med sina fingrar;
-    Taglen g�fvo skr�nfullt l�te,
-    Sk�rande och str�fva toner,
-    Harpan skr�lade f�rf�rligt.
-
-    Gubben vaknade p� ugnen,
-    Spratt ur s�mnen upp den gamle,
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "H�ren upp omsider, tystnen!
-    Detta sk�r mig allt till benen,
-    Spr�nger mina �rons hinnor,
-    Ristar tvert igenom hufvet,
-    St�rer s�mnen f�r en vecka.
-    Om det Finska folkets harpa
-    Icke b�ttre �stadkommer,
-    Ej f�rs�nker uti slummer,
-    Vr�ken den d� ut p� vattnet,
-    S�nken ned i flodens b�lja;
-    Eller bringen den tillbaka,
-    F�ren uti m�starns h�nder,
-    Uti konstn�rns egna fingrar."
-
-    Pl�tsligt ifr�n harpans str�ngar
-    Dessa ord till gensvar ljuda:
-    "Ej jag b�r i floden vr�kas,
-    Icke ut p� b�ljan kastas,
-    �nnu spelar jag hos m�starn,
-    Ljuder uti konstn�rns h�nder."
-
-    Nu man harpan varsamt f�rde,
-    Bragte kantele f�rsigtigt,
-    Bar den uti m�starns h�nder,
-    Uti konstn�rns egna fingrar.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Tv�ttar sina tummar rena,
-    Fingrarna i ordning lagar,
-    S�tter sig p� gl�dje-stenen,
-    P� en klippa invid stranden,
-    Ned p� silfverrika backen,
-    P� den gyllne kullens hympel,
-    Tar i fingrarna sin harpa,
-    L�gger b�jda tr�'t p� kn�na,
-    Kantele inunder handen.
-    H�jde nu sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Ho som f�rr ej har f�rnummit
-    Fr�jden af de h�ga runor,
-    Ej till harpans toner lyssnat,
-    Han m� komma f�r att h�ra."
-
-    Spelar gamle W�in�m�inen,
-    Spelar p� en g�ng och sjunger,
-    Fingrarna sig b�jligt h�jde,
-
-    R�rdes af och an p� harpan,
-    L�tt steg tummen ifr�n str�ngen.
-    Nu med gl�dje gl�djen s�mjes
-    Och till spel sig spelet h�jer,
-    Ymnigt ljud ger g�ddbens harpan,
-    Harpan gjord af fiskens ryggben,
-    Hingstens tagel m�ktigt ljuda,
-    H�stens tagel toner bilda.
-
-    Ej fanns n�got djur i skogen,
-    Springande p� fyra f�tter,
-    Ej en varelse i luften,
-    Som nu icke kom att h�ra,
-    Undra �fver ljufva spelet.
-    Vargen sjelf i k�rret vaknar,
-    Bj�rnen stiger upp fr�n heden,
-    Ur sitt ide utaf tallar,
-    Ur sin kula utaf granar.
-    Hoppar hastigt upp� g�rdet,
-    Kryper derifr�n till ledet,
-    G�rdet faller kull p� klippan,
-    Ledet rullar ned i lunden,
-    Bj�rnen hoppar upp i granen,
-    Skyndsamt sig i tallen sv�nger,
-    Medan fadren gl�dje skapar,
-    W�in�m�inen spelet sk�ter.
-
-    Dunkelsk�ggig skogens gubbe,
-    Frejdad konung �fver djuren
-    Och den hela Tapio-skaran
-    Gingo att p� spelet h�ra.
-    �fven sjelfva skogs-v�rdinnan,
-    Tapiolas tr�gna qvinna
-    Kl�dde sig i bl�a strumpor,
-    Sn�rde r�da band om skorna,
-    Steg s� opp i bj�rkens knyla,
-    Hvilade i alens kr�kning,
-    F�r att harpans toner h�ra
-    och p� str�nga-spelet lyssna.
-
-    Ej fanns lefvande i skogen,
-    Resligt djur p� fyra f�tter,
-    Ingen varelse i luften,
-    Hvinande med tvenne vingar,
-    Ej en fogelskock s� pr�ktig,
-    Att den ej fr�n luften yrde,
-    Ilande med snabbhet neder,
-    F�r att herrlig tonkonst h�ra,
-    Undra �fver ljufva spelet.
-    �rnen fl�g fr�n h�ga rymden,
-    H�ken midt igenom molnen,
-    Allan kom fr�n djupa b�ljan,
-    Knipan ifr�n k�rrets br�ddar,
-    Svanorna fr�n �ppna k�rren.
-    Qvittrade ock sm�rre finkar,
-    N�ra tusende af l�rkor
-    Och af siskor �nnu flere
-    P� den gamle mannens skuldror.
-
-    Sjelf den sk�na luftens t�rna,
-    Den p� f�gring rika Solen
-    Och den vackra, milda M�nen
-    Suto, en p� luftens loka,
-    Lysande p� himla-b�gen
-    Och den andra p� en molnsky,
-    Herrligt str�lande vid kanten.
-    Der sin v�f af guld de v�fde,
-    V�rdade om silfver-tyget
-    Med en gyllne v�f-skottspole,
-    Med en sked af silfver bildad;
-    F�rde skeden fram och �ter,
-    L�to skaften h�jas, s�nkas.
-    Men d� s�llsamt ljud de h�rde,
-    Hjeltens ljufva spel f�rnummo,
-    For fr�n handen v�fvar-skeden,
-    Fl�g fr�n deras fingrar spolen,
-    V�fvens gyllne tr�dar brusto,
-    Af dess silfver-tr�dar sprungo.
-
-    Fanns ej lefvande i vattnet,
-    Som med fenor sex sig r�rer,
-    Ilar fram med �tta fenor,
-    Ej af fisk en sv�rm s� herrlig,
-    Att den icke kom att h�ra,
-    Undra �fver ljufva spelet.
-    Kommo laxar, kommo sikar,
-    G�ddor sig med snabbhet sl�ngde,
-    Vattenhundar skyndsamt skredo.
-    �fven andra sm�rre fiskar
-    Kommo simmande mot gr�set,
-    Str�fvade �n l�ngre fram�t,
-    F�r att h�ra W�in�s s�nger,
-    Undra �fver ljufva spelet.
-
-    Ahto, konung �fver b�ljor,
-    Gr�sbesk�ggad vattnets gubbe
-    Drager sig till vattenbrynet,
-    P� ett n�ckrosblad sig smyger.
-    Sjelf den sk�na vattnets drottning
-    Vattnets ymniga v�rdinna
-    H�ller p� att kamma h�ret,
-    Borsta sina l�nga lockar
-    Med den guldbeprydda kammen,
-    Med sin borste utaf silfver.
-    Men n�r s�llsamt ljud hon h�rde,
-    H�rde ljufva Suomi-spelet,
-    F�ll ur handen gyllne kammen,
-    Fl�g fr�n hennes fingrar borsten.
-    Bort sig flyttade den arma,
-    S�kte sig ett annat st�lle,
-    Spratt med br�stet opp fr�n vattnet,
-    Drog sig s� till vattu-stenen,
-    Lade br�stet emot klippan,
-    F�r att lyss upp� de toner,
-    Tonerna fr�n W�in�s harpa,
-    Parade med s�ngens toner,
-    N�r s� underbart var ljudet
-    Och s� ljufligt harpo-spelet.
-
-    Icke fanns en s�dan hjelte,
-    Ej en man s� fast i sinnet,
-    Ej en man och minst en qvinna,
-    Som det ej till t�rar r�rde.
-    Greto unga, greto gamla,
-    Greto de ogifta m�nner,
-    Greto �fven gifta m�nner,
-    Greto medel�lders svenner,
-    Greto svenner, greto jungfrur.
-    Greto �fven sm�rre flickor,
-    N�r s� underbart var ljudet
-    och s� ljufligt Suomi-spelet.
-    Till och med f�r W�in�m�inen
-    T�re-k�llan ymnigt sv�llde,
-    Vattnet fl�t utur hans �gon,
-    T�rar digrare �n tranb�r,
-    Digrare �n svalors hufvu'n,
-    T�rar mer �n hjerp�gg trinda
-    F�llo p� hans breda kinder,
-    Rullade fr�n breda kinder
-    Ned upp� det hv�lfda br�stet,
-    Rullade fr�n hv�lfda br�stet
-    Ned upp� de fasta kn�na,
-    Rullade fr�n fasta kn�na
-    Ned upp� de h�ga vrister,
-    Rullade fr�n h�ga vrister
-    Under f�tterna p� marken.
-    Vattendropparna de runno
-    Genom fem hans ylle-kjortlar,
-    Genom sex hans gyllne g�rdlar,
-    Bl�a skjortor sju igenom,
-    Genom �tta vallmars jackor.
-
-    S� i floder t�rar runno
-    H�n fr�n gamle W�in�m�inen
-    Till det bl�a hafvets str�nder,
-    Och fr�n bl�a hafvets str�nder
-    Ned inunder klara vattnet,
-    Ofvanp� det svarta gruset.
-    Der de frodades f�rtr�ffligt,
-    Bildades till �delstenar,
-    F�r att kunga-smycken blifva,
-    H�ga m�nner evigt fr�jda.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Monn bland denna ungdom finnes,
-    I den sk�na ungdoms skaran,
-    Uti detta h�ga sl�gte,
-    Bland den store fadrens s�ner,
-    Den som plockar mina t�rar
-    Under hafvets klara vatten,
-    Ofvanfr�n det svarta gruset?"
-
-    Svarade s� v�l de unge,
-    Som de gamle �fven sade:
-    "Icke finns bland denna ungdom,
-    I den sk�na ungdoms skaran,
-    Uti detta h�ga sl�gte,
-    Bland den store fadrens s�ner,
-    Den som plockar dina t�rar
-    Under hafvets klara vatten,
-    Ofvanfr�n det svarta gruset."
-
-    Kommer s� den bl�a knipan --
-    Ofta ju den bl�a knipan
-    Doppar n�bben ned i b�ljan,
-    Svalkar sig i kalla vattnet --
-    Denna plockar �delstenar,
-    Plockar W�in�m�inens t�rar
-    Under hafvets klara vatten,
-    Ofvanfr�n det svarta gruset.
-
-
-
-
-Tjugrutredje Runan.
-
-
-    En var gamle W�in�m�inen,
-    Ilmarinen var den andre
-    Och den tredje Lemmink�inen,
-    De till Pohjas stugor kommo.
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Hvarom veta m�nner t�lja,
-    Hvilken nyhet bringa hjeltar?"
-
-    Sjelf den gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Vi om Sampo ha att t�lja,
-    Orda om det granna locket;
-    Komma hit att Sampo dela,
-    Att det granna locket sk�da."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Hermelinen kan ej delas,
-    Ekorn ej f�rsl�r �t trenne."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    B�rjar spela p� sin harpa,
-    Locka toner ur dess str�ngar.
-    Tr�ttar det f�rm�tna folket,
-    S�mnens tyngd der�fver sprider,
-    K�nner efter i sin ficka,
-    Letar i den lilla pungen,
-    Derur s�mnens n�lar tager,
-    Sofver in det tv�ra folket,
-    S�nker hedna-skaran neder
-    Uti Pohjola det m�rka,
-    I det mulna Sariola.
-    G�r s� f�r att Sampo taga,
-    F�ra bort det granna locket
-    Ifr�n Pohja-g�rdens stenberg,
-    Ifr�n kopparbergets g�mmor,
-    Fr�n de nio l�sens st�ngsel.
-
-    Sjelf den gamle W�in�m�inen
-    L�ter s�ngens toner ljuda,
-    Och d� r�ras borgens portar,
-    Borgens fasta g�ngjern skakas.
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    Borgens l�s med sm�r bestryker,
-    Rosten bort med ister tager,
-    Vrider l�sen upp med fingrar,
-    Stenarna med gr�fta r�djar.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "O du Lempi-son den muntre,
-    Du bland mina v�nner ypperst!
-    G� att goda Sampo taga,
-    B�ra bort det granna locket."
-
-    Det var muntre Lemmink�inen, --
-    Alltid redo och ben�gen
-    Att ett gifvet v�rf f�rr�tta --
-    Sig beger att Sampo taga,
-    B�ra bort det granna locket.
-    Fattar med sin famn om Sampo,
-    St�djande sitt kn� mot marken;
-    F�r ej Sampo till att r�ras,
-    Kan ej rubba granna locket.
-
-    Finns en oxe god i Pohja
-    Ett behornadt djur i g�rden;
-    Oxens sidor �ro starka,
-    Fasta kroppens alla lemmar
-    Och dess senor ganska sega.
-
-    Det �r muntre Lemmink�inen,
-    Tar nu oxen ifr�n betet,
-    Tar en plog fr�n �ker-renen,
-    Pl�jer sedan Sampos r�tter,
-    Granna lockets starka f�ngsel,
-    Med en hundrahornad oxe,
-    Med ett tusenh�fdadt villdjur.
-    Pl�jer dem med eldbetts-plogen,
-    Med dess kopparsmidda billar,
-    F�r s� Sampo till att r�ras,
-    F�r i lutning granna locket.
-
-    En var gamle W�in�m�inen,
-    Ilmarinen var den andre
-    Och den tredje Lemmink�inen,
-    Grepo med sin famn om Sampo,
-    V�nde den i sina armar,
-    Sl�pade till vackra b�ten,
-    Lade s� uti sin farkost.
-
-    Fr�gar smeden Ilmarinen:
-    "Hvart skall goda Sampo f�ras,
-    Hvart det granna locket forslas
-    Uti W�in�m�inens farkost?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Jag en liten jordfl�ck k�nner,
-    Vet utaf ett ringa st�lle --
-    Icke betadt, icke slaget,
-    Ej bes�kt af m�nners klingor --
-    Vid den dimomh�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen;
-    Dit m� goda Sampo f�ras,
-    Dit det granna locket bringas."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Styrde b�ten genom svallet
-    P� det bl�a hafvets yta,
-    Styrde �fver Pohja-hafvet.
-
-    Sade muntre Lemmink�inen:
-    "Du ej qv�der W�in�m�inen,
-    Sjunger icke �delborne,
-    Fast du goda Sampo vunnit,
-    Fast du gjort en lycklig resa."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Svarar yttrande med klokhet:
-    "�n f�r tidigt �r att sjunga,
-    Bittida att gl�dje v�cka,
-    Medan Pohjas portar synas
-    Och de onda g�ngjern glimma.
-    F�rst d� �r det tid att sjunga,
-    D� �r gl�djen p� sitt st�lle,
-    N�r vi egna d�rrar sk�da,
-    Egna portars rassel h�ra,
-    Borta bakom hundra fj�rdar,
-    Sen i fem da'rs tid vi seglat."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Styrde p� det bl�a hafvet,
-    Styrde en dag, styrde tvenne,
-    Styrde �n p� tredje dagen,
-    Och nu synas egna d�rrar,
-    Egna portar h�ras rassla
-    P� den dimomh�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    L�ter s�ngens toner ljuda,
-    Mannen r�res, sk�gget darrar,
-    Men ej vrida sig hans k�kar.
-
-    Tranan satt upp� en stubbe,
-    Ofvanp� en fuktig tufva,
-    Uti Pohjola det m�rka,
-    I det mulna Sariola;
-    Tranan r�knar finger-benen,
-    R�knar talet utaf t�rna.
-    H�rde underbara ljudet,
-    H�rde W�in�m�inen sjunga,
-    �ppnade sin vida strupe,
-    Upphof sen ett gr�sligt l�te,
-    Hvaraf hela Pohja vaknar,
-    Onda v�ldet v�cks ur s�mnen.
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma
-    Ilar straxt att Sampo finna,
-    Efterse det granna locket
-    Uti Pohja-g�rdens stenberg,
-    Inom kopparbergets g�mmor.
-    Sade sedan dit hon kommit:
-    "Ve nu mina dar, jag arma!
-    Hvem har h�r v�l l�sen s�ndrat,
-    S�nderbrutit alla g�ngjern,
-    �ppnat alla slottets d�rrar,
-    Alla borgens portar rubbat?
-    Kunde Sampo vara bortf�rd,
-    Granna locket h�dan buret?
-
-    Ja, visst �r nu Sampo bortf�rd,
-    Visst �r granna locket buret
-    Ifr�n Pohja-g�rdens stenberg,
-    Ifr�n kopparbergets g�mmor,
-    Fr�n de nio l�sens st�ngsel."
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma,
-    S�nder upp en b�n till Ukko,
-    Dunder-guden s� anropar:
-    "Ukko, s�nd en h�ftig stormvind,
-    V�der-ilar oerh�rda,
-    Lyfta upp det svarta gruset
-    Ofvan hafvets klara b�lja,
-    Att ej W�in� slipper undan,
-    Att ej vattnets v�n kan f�rdas."
-
-    Det var Ukko, �fver-guden,
-    Bj�d nu vindarna att bl�sa,
-    Luftens str�nder till att brusa.
-    Vindarna att bl�sa v�cktes,
-    Luftens str�nder till att brusa;
-    H�ftigt bl�ste vestanvinden,
-    Sydvestvinden for med styrka,
-    Starkare �nnu for sunnan,
-    �stanvinden hven ohyggligt,
-    Nordan d�nade f�rf�rligt.
-    Barren bl�ste de fr�n tr�den,
-    Bl�ste blommorna fr�n ljungen,
-    Hylsorna kring fr�'t fr�n gr�sen,
-    Bl�ste �fven g�ddbens harpan,
-    Harpan gjord af fiskens fenor,
-    Bort fr�n W�in�m�inens fartyg.
-    Ahto harpan s�g p� b�ljan,
-    Bergade den snart och f�rde
-    Till sin fiskuppfyllda boning.
-
-    Sade smeden Ilmarinen.
-    "Visst har h�ret vind f�tt k�nna,
-    Sk�gget r�na onda dagar
-    �fven upp� dessa fj�rdar;
-    S�llan l�ra dock de pr�fvat
-    En s� m�ktig storm, som denna.
-    Ve nu mina dar, jag arme,
-    Som for ut p� vida hafvet,
-    Mig begaf p� �ppna fj�rdar,
-    Trampade p� tr�d, som rullar,
-    St�dde mig p� qvist, som sk�lfver.
-    Vinden �r nu mig en tillflykt
-    Och f�rbarmaren �r b�ljan."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ej att gr�ta uti b�ten,
-    Jemra sig uti en farkost;
-    Gr�ten hjelper ej ur n�den,
-    Jemmern ej fr�n onda dagar."
-
-    Det var muntre Lemmink�inen,
-    Hvarken gret han, eller gladdes,
-    Kom i h�g sitt f�rra l�ge,
-    Mindes v�l sitt fordna tr�ngm�l;
-    �kade blott sido-br�der,
-    Redde sqv�ttbord uti b�ten
-    Till en h�jd af trenne famnar.
-    Vinden fick nu skaka b�ten,
-    B�ljorna den kasta, rycka;
-    H�jd i b�ten fanns tillr�ckligt,
-    Nog f�rr�d uti dess sqv�ttbord.
-
-    Sjelf nu Pohjolas v�rdinna
-    Rustar Pohjas b�t i ordning.
-    Tacklar upp ett �rlogsfartyg,
-    Radar m�nner uti skeppet,
-    Liksom knipan sina ungar,
-    �rtan sina foster ordnar.
-    St�ller hundra m�n att staka,
-    Tusen till att �ror sk�ta,
-    Hundra m�n f�rutan klingor,
-    Tusen sv�rdbekl�dde k�mpar.
-    Hissar sedan upp ett segel,
-    Som ett utstr�ckt moln att sk�da,
-    Ger sig s� �stad och skyndar
-    Att f�rf�lja W�in�m�inen.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen,
-    Som p� bl�a hafvet styrde,
-    H�jde nu sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "O du Lempi-son, den muntre,
-    Du bland mina v�nner ypperst!
-    Stig i toppen utaf masten,
-    Kl�ttra opp p� skeppets r�st�ng,
-    Se �t �ster, se �t vester.
-    Speja vidt kring Pohjas str�nder."
-
-    Det �r muntre Lemmink�inen --
-    St�dse redo och ben�gen
-    Att ett gifvet v�rf f�rr�tta --
-    Steg i toppen utaf masten,
-    Kl�ttrade i skeppets r�st�ng.
-    Ser �t �ster, ser �t vester,
-    Spejar vidt kring Pohjas str�nder,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Asparna af h�kar hvimla,
-    Bj�rkarna af �rnar skymmas."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Monne du ej osannt talar?
-    Icke m� de h�kar vara,
-    Icke fl�ckbestr�dda �rnar,
-    M�nner �ro de fr�n Pohja,
-    Speja noga andra g�ngen."
-
-    Spejar noga andra g�ngen,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Der en sky fr�n norr sig b�jer,
-    Fr�n nordvest en molnkant stiger."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Monne du ej osannt talar?
-    Icke l�r en sky det vara,
-    Ej en molnkant, som sig b�jer;
-    Det ett fartyg �r i segel,
-    Speja noga tredje g�ngen."
-
-    Spejade den tredje g�ngen,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "O du gamle W�in�m�inen!
-    Der nu kommer Pohja-b�ten,
-    Hundraroddar-skeppet stampar,
-    Hundra karlar st� och staka,
-    Tusen m�n vid �ror sitta;
-    Hundra karlar sakna klingor,
-    Tusen b�ra sv�rd vid sidan."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Rena sanningen f�rsporde,
-    H�rde obestridlig talan,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Ro nu p�, du Ilmarinen,
-    Ro du muntre Lemmink�inen,
-    Ron J alla h�r i b�ten!"
-
-    Rodde smeden Ilmarinen,
-    Rodde muntre Lemmink�inen,
-    Rodde alla uti b�ten,
-    Men ej skrider tr�dstams-skeppet,
-    W�in�-b�ten g�r ej fram�t.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    M�rker of�rd honom hota,
-    N�dens dag f�rhanden vara,
-    B�rjar t�nka och begrunda,
-    Hur att vara, hur att lefva,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Bot jag finner �n mot detta,
-    Mins en konst, ett medel k�nner."
-
-    B�rjar s�ka efter fn�ske,
-    Leta uti sina elddon,
-    Tager s� en liten flinta,
-    Tar en liten bit af fn�ske.
-    Detta sl�nger han i hafvet
-    Upp fr�n h�gra skulderbladet,
-    Genom venstra armens kr�kning,
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Stige der en eld-upph�jning,
-    V�xe upp en hemlig holme,
-    Ock mot den m� Pohja-b�ten,
-    Hundraroddar-skeppet klyfvas."
-
-    Skapas s� en eld-upph�jning,
-    Trollas fram en hemlig holme,
-    L�ng som tiden emot �ster,
-    Utan �nda emot vester,
-    Obegr�nsadt l�ng �t norden,
-    Mot den lopp nu Pohja-b�ten,
-    Klyfdes hundraroddar-skeppet.
-
-    Louhi, Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma
-    Kunde sig till annat byta,
-    Dristade f�r�ndra skepnad,
-    Sv�ngde �rorna till vingar,
-    Gjorde sig en stjert af styret;
-    Derp� b�rjar hon att flyga,
-    H�jer upp sig liksom �rnen.
-
-    Flyger flaxande i luften,
-    Ofvan hafvets klara yta,
-    P� den vida, �ppna fj�rden;
-    Hundra m�n inunder vingen,
-    Tusen k�mpar upp� stjerten,
-    Hundra m�n f�rutan klingor,
-    Tusen sv�rdbekl�dde k�mpar.
-
-    Flyger �msom, �msom stadnar,
-    S�som �rn hon upp sig svingar,
-    S�tter sig vid mastens �nda,
-    Sl�r sig ned p� segel-st�ngen
-    Uti W�in�m�inens farkost.
-    B�ten hade n�stan kantrat,
-    N�stan st�rtat �fver�nda.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "O du Pohjolas v�rdinna!
-    Kommer du att Sampo dela
-    Till den dimomb�ljda udden,
-    Till den skogbev�xta holmen?"
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna:
-    "Ej jag g�r att dela Sampo
-    Jemte dig, du afskyv�rde,
-    I ditt f�lje, W�in�m�inen."
-    Sjelf hon s�ker taga Sampo
-    Ifr�n W�in�m�inens farkost.
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Drog nu med den h�gra handen
-    Fram sitt eget sv�rd ur slidan,
-    Som p� venstra sidan h�ngde.
-    Hugger dermed �rnens n�fvar,
-    Klorna p� den starka fogeln,
-    Hugger en g�ng, hugger tvenne,
-    Hugger �n den tredje g�ngen,
-    Men ej skadar han det minsta,
-    S�rar ens ej yttre hullet.
-
-    Nu den muntre Lemmink�inen
-    Drager sv�rdet fr�n sin sida,
-    Grymma jernet utur slidan.
-    Tog till orda Pohja-gumman,
-    Talande fr�n b�tens mast-topp:
-    "Ve dig Lempi-son, den muntre!
-    Nu din moder har du svikit,
-    Har din gamla mor bedragit,
-    Lofvade i krig ej f�rdas,
-    Aldrig under tio somrar,
-    Om du �fven guld beh�fde,
-    Eller finge lust till silfver."
-
-    Men den gamle W�in�m�inen
-    Drager ej sitt sv�rd ur slidan,
-    Rycker icke fram sitt eldbett,
-    H�jer endast upp sitt styre,
-    Lyftar ekens sp�n fr�n b�ljan,
-    Sl�r dermed p� �rnens vingar,
-    S�nderkrossar s� dess f�tter,
-    Att af dem ej mera qvarblef
-    �n ett litet finger endast.
-
-    M�nnerna i hafvet st�rta,
-    Falla ned fr�n �rnens vingar,
-    Hundra m�nner ifr�n vingen,
-    Tusen karlar ifr�n stjerten,
-    Tio ifr�n hvarje fj�der.
-    Sjelf hon Pohjolas v�rdinna
-    Damp fr�n masten ned i b�ten,
-    Liksom, tr�ffad utaf pilen,
-    Tj�dern dimper ifr�n tr�det,
-    Ekorn ifr�n granens qvistar.
-
-    Griper sedan tag i Sampo
-    Med det ej ben�mnda fingret,
-    Vr�ker Sampo s� i hafvet,
-    Granna locket ut p� b�ljan,
-    Ut p� hafvets klara yta,
-    P� den vida, �ppna fj�rden.
-    Gick nu Sampo der i stycken,
-    Granna locket uti bitar.
-    Dessa vaggades af vinden,
-    Drefvos hit och dit af stormen
-    P� det bl�a hafvets yta.
-    Alla stycken, som af Sampo
-    Sj�nko under klara vattnet,
-    Ofvanp� det svarta gruset,
-    Byttes der till hafvets rikdom,
-    Ahti-barnens dolda skatter.
-    Hafvet rikedom ej saknar,
-    Skatter tryta ej f�r Ahti. --
-    Endast n�gra sm�rre stycken
-    Blefvo f�rda h�n till stranden
-    Af det isbestr�dda hafvet;
-    Deraf pl�jning, deraf s�ning,
-    Deraf all slags v�xt och gr�da,
-    Deraf en ev�rdlig lycka
-    P� den dimomh�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen.
-
-    Sjelf hon Pohjolas v�rdinna
-    Fick till Pohja endast locket,
-    Bar till Sariola grepen
-    Med det ej ben�mnda fingret,
-    Men ej fick hon andra stycken.
-    Derf�r �r i Pohja jemmer,
-    �r ett br�dl�st lif i Lappland.
-
-
-
-
-Tjugufjerde Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Finner bitar utaf Sampo,
-    Stycken af det granna locket,
-    Invid stranden utaf hafvet.
-    Vid en brokig klippas sida,
-    Vid en kant af tjocka h�llen,
-    B�r dem s� till uddens �nda
-    P� den skogbev�xta holmen.
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade
-    �t den unga Pellervoinen:
-    "Sampsa, unga Pellervoinen!
-    Gif dig att befr�da jorden,
-    G� att g�ra f�ltet fruktbart,
-    S� sex skilda s�desarter,
-    Fr�slag sju p� marken kringsprid,
-    S� att mina str�nder frodas,
-    Mina �gor ymnigt v�xa."
-
-    Unge Sampsa Pellervoinen
-    Tog sex skilda s�desarter,
-    Tog sju fr�slag och dem lade
-    I ett enda litet m�rdskinn,
-    Uti sommar-ekorns benling,
-    Gick s� att befr�da marken,
-    Gick att g�ra f�ltet fruktbart,
-    Tog till orda sjelf och sade:
-    "S�d jag sprider kring p� marken
-    Genom Skaparns �ppna fingrar,
-    Genom starka allmakts handen.
-    Gumma, du som bor i jorden,
-    Son i �kerns djup f�rborgad,
-    Jordens moder, markens herre!
-    Bringen torfven till att drifva,
-    Feta marken till att skjuta,
-    Tusental af ax upplyften,
-    Breden hundrafalt med grenar
-    Ur min s�ning, ur min pl�jning,
-    Ur den m�da, som jag nedlagt.
-    M� en axrik brodd sig h�ja,
-    Brodd till f�rgen lik med stubben,
-    Ur den mjuka �ker-jorden,
-    Ur den lefverlika marken.
-    Styrka saknar icke jorden,
-    Ej s� l�nge tiden varar,
-    Om det blott af gifvarinnor,
-    Af naturens d�ttrar unnas.
-
-    O du Ukko, h�gst bland Gudar,
-    Fader i den h�ga himlen,
-    Du som skyarna beherrskar,
-    R�der �fver himlens str�moln!
-
-    H�ll en sammankomst i molnen,
-    H�ll ett r�d bland solens str�lar.
-    Skicka fr�n sydvest en molnkant,
-    S�nd en annan ifr�n vester,
-    L�t en tredje gro i �ster,
-    Slunga skyndsamt ifr�n s�der.
-    Och om marken v�ta fordrar,
-    St�nk d� vatten ifr�n molnen
-    Ned p� brodden, som sig b�jer,
-    Upp� s�dden, hvilken ryker."
-
-    S� nu Sampsa Pellervoinen
-    Spridde fr�n omkring p� marken,
-    T�ckte kullarna med granskog,
-    Hedarna med ljung bes�dde,
-    S�dde bj�rkar uti d�lder,
-    S�dde tallar upp� h�jder,
-    H�ggar uti v�ta nejder,
-    Videtr�n i sanka mossor,
-    R�nnar upp� helga st�llen,
-    Upp� h�rda st�llen pilar,
-    Enar uti stenig jordmon,
-    Ekar invid floders br�ddar.
-
-    Skaffar sig en plog med eldbett,
-    Plog med kopparsmidda billar,
-    Tager sen en v�ldig oxe,
-    W�in�s tjur med kr�kta benen.
-    Oxen hade sega sidor,
-    Stadigt bygda kroppens lemmar,
-    Horn utaf den st�rsta styrka.
-    Pl�jde s� de s�dda tegar,
-    Drog i �demarken f�ror,
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "F�ror ristar jag p� marken
-    Med den hvassa eldbettsplogen,
-    Med de kopparsmidda billar."
-
-    Pl�jde alla usla l�nder,
-    V�nde dem och l�sa gjorde,
-    [Alla k�rr med ljung bes�dde,]
-    Pl�jde d�lder, bj�rkar stego,
-    Pl�jde backar, tallar skj�to,
-    Pl�jde kullar, granar v�xte,
-    H�ggar b�jde sig p� v�ta,
-    Videtr�n p� sanka marker,
-    R�nnar upp� helga st�llen,
-    Upp� h�rda st�llen pilar,
-    Enar uti stenig jordmon.
-    Eken dock ej b�rjar v�xa,
-    Guda-tr�det sig ej rotar.
-
-    Lemnar fri den fula oxen
-    F�r att af sin s�llhet njuta.
-    Skredo n�tter tvenne, trenne,
-    Skredo lika m�nga dagar,
-    Gick s� att befrakta tr�det:
-    "Monne eken nu har vuxit,
-    Har sig Guda-tr�det rotat?"
-    �nnu har ej eken vuxit,
-    Guda-tr�det sig ej rotat.
-
-    [Lemnar fri den fula oxen
-    F�r att af sin s�llhet njuta;]
-    Bidde �ter trenne n�tter,
-    Bidde lika m�nga dagar,
-    Gick s� att betrakta tr�det,
-    Sedan h�gst en vecka skridit:
-    "Monne eken nu har vuxit,
-    Har sig Guda-tr�det rotat?"
-
-    Nu har eken �ndtligt vuxit,
-    Guda-tr�det har sig rotat,
-    Lummiga dess grenar �ro,
-    Ymnigt sprida sig dess qvistar,
-    Ekens topp till himlen stiger,
-    Qvistarna i rymden bredas,
-    Hindra skyarna att skrida,
-    Hindra molnen att sig r�ra,
-    Undanskymma solens str�lar,
-    M�nens ljusa sken f�rtaga.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ledsnad menskorna betager,
-    N�r ej solen str�lar sprider,
-    Milda m�nen mer ej lyser.
-    Monn bland denna ungdom finnes,
-    I den sk�na ungdoms-skaran,
-    Den som kunde eken falla,
-    Hugga ned det raka tr�det?"
-
-    Ekens bane nu man s�ker,
-    S�ker den som tr�det f�llde,
-    Uti Finland, uti Ryssland,
-    Mellan hvardera Karelen,
-    Inom trenne rikens stridsland;
-    Men ej fanns en s�dan hjelte,
-    Ej en man med s�dan styrka,
-    Att han kunnat eken falla,
-    Hugga ned det stora tr�det.
-
-    Steg en liten man ur hafvet,
-    Steg en hjelte ifr�n b�ljan,
-    F�ga b�ttre �n en lifl�s,
-    Ej mer sk�n �n en f�rsvunnen.
-    Hjelten var ej af de st�rre,
-    Var ej heller af de mindre;
-    L�ngden var som mannens qvarter,
-    Eller som ett spann hos qvinnan.
-    Bar en koppar-hatt p� hufvet,
-    Hade koppar-skor p� foten,
-    Koppar-handskar upp� handen,
-    Uti handsken koppar-vantar,
-    Koppar-g�rdel omkring lifvet
-    Och vid g�rdeln koppar-yxe.
-    Yxens skaft var gjordt af koppar,
-    Men p� knappen bl�nkte silfver;
-    Skaftet var en aln i l�ngden,
-    Yxens blad ett spann i h�jden.
-
-    B�rjar nu att yxen hvassa,
-    Slipade det jemna bladet
-    Med fem stenar ifr�n Estland,
-    Med sex h�rda hv�tje-stenar.
-    Med sju mjuka brynstens-�ndar.
-
-    Fick s� yxen hv�sst och slipad,
-    Fick den uti b�sta ordning;
-    Nu blef hjelte f�rst af hjelten,
-    Blef en duglig man af mannen.
-    Foten sv�nger upp� marken,
-    Hufvudet till molnen hinner,
-    Sk�gget r�cker fram till kn�na,
-    Ned till h�larna n�r h�ret.
-    Med en famn hans smalben m�tes,
-    Med halfannan kn�ets omkrets
-    Och med famnar tre hans h�fter.
-
-    B�rjar stiga p� med snabbhet,
-    Vandrar fram med l�tta f�tter,
-    Tr�der med den ena foten
-    Upp� sandbestr�dda f�ltet,
-    Tr�der med den andra foten
-    Upp� lefverlika marken,
-    Kommer s� med tredje steget
-    Fram till fasta pilens r�tter,
-    T�tt intill den stora eken.
-
-    Hugger eken med sin yxe,
-    Hugger med det jemna bladet,
-    Hugger en g�ng, hugger tvenne,
-    Sp�nor fl�go kring fr�n tr�det,
-    Elden flydde ifr�n eken,
-    Gnistor sprakade fr�n yxen.
-    Redan med det tredje hugget
-    M�ktade han eken f�lla,
-    B�ja ned det goda tr�det,
-    Raka tr�det s�nderkrossa.
-    F�llde toppen emot �ster,
-    Emot vester stammen v�nde.
-    Den som tog en gren fr�n tr�det,
-    Tog �t sig en evig lycka,
-    Den som tr�dets topp fick bryta,
-    Br�t ett st�dse lyckligt tecken,
-    Den som skar ett blad fr�n eken,
-    Skar �t sig en evig s�llhet.
-    Af de sp�nor, hvilka spriddes
-    Upp� hafvets klara yta,
-    Bildade besv�rjarn pilar,
-    Skytten sina onda redskap,
-    Pirolainen styngets verktyg.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Genom honom eken f�ller,
-    Hugger ned det gr�na tr�det,
-    Raka tr�det s�nderkrossar,
-    F�r s� solen till att lysa,
-    M�nen att sin klarhet sprida.
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Str�dde fr�n igenom s�llen,
-    Spridde dem omkring p� marken.
-    Hundrafaldt hvart s�ll f�r�ktes,
-    Tiofaldt hvar ask, som s�ddes,
-    P� den dimomb�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Hit med pl�jning, hit med s�ning,
-    Hit med all slags v�xt och gr�da,
-    Till de arma nordanl�nder,
-    Suomis vidt utstr�ckta nejder,
-    Hit du m�ne till att lysa,
-    Hit du sol att v�rme sprida,
-    Hit J solens milda str�lar."
-
-    Sade Pohjolas v�rdinna.
-    "�nnu minnes jag ett medel,
-    Hittar p� ett litet hinder
-    Mot din pl�jning, mot din s�ning,
-    Emot alt din v�xt och gr�da.
-    Sk�na m�nen skall jag bringa
-    I en sten med brokig sida,
-    I en h�ll med fasta v�ggar,
-    Och den milda solen s�tta
-    Att i st�luppfyllda berget,
-    I en jernfast klippa lysa
-    Och ej d�dan mera slippa.
-    Aldrig utg�ng sig bereda.
-
-    L�ter str�nga froster skada,
-    Kylig v�derlek f�rdr�ja
-    All din pl�jning, all din s�ning,
-    Allt hvad du med m�da odlat.
-    L�ter jern fr�n luften regna,
-    Hagel utaf st�l bereder,
-    Att p� dina svedjel�nder,
-    Dina �krar h�ftigt st�rta.
-
-    Trollar bj�rnen ifr�n heden,
-    Ifr�n lunden vilda katten,
-    Kr�kta tassen ifr�n �knen,
-    Ifr�n mon den glesa tanden,
-    F�r att rifva dina h�star,
-    Dina ston om lifvet bringa,
-    Boskapshjordarna f�rst�ra,
-    Skingra korna vidt kring f�ltet,
-    Eller l�ter sjukdom d�da
-    Alla dina boskapsdrifter,
-    Dr�per menniskorna sjelfva
-    Och din stora �tt f�r�der."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Mig f�rm�r ej Lappen trolla,
-    Mig ej Turjalainen skadar.
-    Sjelf jag himlens staf besitter,
-    Har hos mig min lyckas nycklar,
-    Ej i afundsmannens h�nder,
-    Olycksstiftarns finger-�ndar."
-
-    �ter gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Store Skapare bevara,
-    Milde Gud, ditt h�gn f�rl�na
-    Emot m�nners onda anslag
-    Och mot st�mplingar af qvinnor.
-    Krossa afundsm�n p� landet,
-    Kufva leda troll i vattnet,
-    H�ll med dina egna s�ner,
-    St�dse dina barn besk�rma,
-    Att till men ej solen lyser,
-    Att ej m�nens ljus m� skada,
-    Vinden icke v�ldsamt bl�sa.
-    Afv�nd alla str�nga froster,
-    L�t ov�dret icke nalkas.
-
-    Tillred utaf jern ett g�rde,
-    Foga hop en borg af stenar
-    Omkring alla mina �gor,
-    Upp� g�rdens begge sidor,
-    Ifr�n jorden upp till himlen,
-    Ifr�n himlen ned till jorden,
-    Nyttja st�l till g�rdsg�rds-st�rar,
-    Dem med markens maskar fastbind,
-    F�st med ormar dem tillhopa
-    och med �dlor sammanfoga,
-    Att ej bj�rnen m� f�r mycket,
-    Fienden f�r ymnigt fr�ta.
-    Hvad nu trollm�n �n m� trolla,
-    M� upp� dem sjelfva falla.
-
-    Nu du Pohjolas v�rdinna
-    Drif f�rderfven in i stenen,
-    Tryck i klippan allt det onda,
-    Samla pl�gorna i berget,
-    Men ej m� du m�nen r�ra,
-    Aldraminst �t solen komma.
-    L�t de str�nga froster skada,
-    L�t ov�dret uppeh�lla
-    Egna kornbes�dda �krar,
-    S�dden, hvilken sjelf du odlar.
-    L�t ock jern fr�n h�jden falla,
-    Hagel str� af fasta st�let
-    Ned p� t�gen uti Pohja,
-    Upp� Pohjas boskapsg�rdar.
-
-    Trolla bj�rnen ifr�n heden,
-    Ifr�n lunden vilda katten,
-    Kr�kta tassen ifr�n �knen,
-    Ifr�n mon den glesa tanden
-    Bort till Pohja-g�rdens �krar,
-    Hvarest Pohjas hjordar trampa."
-
-    �n den gamle W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "L�t nu Suomi, ljufva, hulda!
-    Ymnighet p� marken herrska
-    Och i luften mildhet r�da,
-    Att jag kan i d�lder sjunga;
-    Leka uti gr�na lunder,
-    P� den jemna marken dansa."
-
-
-
-
-Tjugufemte Runan.
-
-
-    -- -- -- -- -- -- -- -- --
-    -- -- -- -- -- -- -- -- --
-    Louhiatar gamla qvinnan,
-    Gamla sk�kan uti Pohja
-    F�der sedan s�ner nio,
-    Bringar tio barn till verlden,
-    Under badet en g�ng gifvet,
-    Uti badstun, en g�ng eldad.
-    Alla p� en g�ng hon f�der,
-    P� en enda natt om sommarn.
-
-    Sina s�ner hon ben�mner
-    Och med samma omsorg v�rdar,
-    Som enhvar sitt eget foster.
-    En till h�ll och styng hon danar,
-    Ammar upp till gikt en annan,
-    Fostrar till kolik en tredje
-    Och en fjerde g�r till tvinsot.
-    Der hon utslags-sjukdom n�rer,
-    Daggar ock den grymma pesten,
-    Skapar leda troll i vattnet,
-    Afundsm�n p� alla st�llen,
-    Trollm�n uti sanka d�lder.
-
-    Sjelf hon r�der sina s�ner,
-    Sjelf hon undervisar barnen
-    Att till annan nejd sig draga,
-    Till den dimomh�ljda udden,
-    Till den skogbev�xta holmen.
-
-    S� nu Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma
-    S�nde gr�sliga f�rderfven,
-    Dref de oerh�rda pl�gor
-    Till den dimomh�ljda udden,
-    Till den skogbev�xta holmen.
-
-    W�in�-g�rdens s�ner sjukna,
-    Luoto-folket b�rjar t�ras
-    Af en icke vanlig sjukdom,
-    En till namnet ok�nd smitta.
-    Nedantill f�rmultna golfven,
-    Ofvan ruttna takets br�der.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige siarn
-    H�r att Luoto-folket sjuknat,
-    H�r att W�in�s s�ner t�ras
-    Af en icke vanlig sjukdom,
-    En till namnet ok�nd smitta.
-    V�rmer badstun upp med snabbhet,
-    Eldar i en hast sitt p�rte,
-    F�r en qvast uti sin v�rjo,
-    I sitt skygd en honungsvinge,
-    V�rmer honungsrika qvasten,
-    Mjukar upp dess hundra qvistar,
-    Torkar bort de helga pl�gor
-    Och de helga sm�rtor d�fvar
-    Med den honungsrika viqgen,
-    Med den lena honungsqvasten,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "�r af Skaparn pl�gan alstrad,
-    Monne Gud f�rderfvet hits�ndt?
-    Eller �r f�r l�n det tingadt,
-    Rustadt ut emot betalning?
-
-    Sjukdom, stig till himla-rymden,
-    Pl�ga, h�j dig upp till molnen,
-    Far i luften varma imma,
-    F�r att utaf vinden vaggas,
-    Drifvas af det h�rda v�dret
-    H�n till l�ngt afl�gsna Pohja,
-    Der ej sol, ej m�ne finnes,
-    Icke luft, som hullet f�gnar.
-
-    Sm�rtorna jag �fven manar
-    In i k�llare af stenar,
-    In i jernuppfyllda r�sen.
-    Sv�rt det �r att sm�rtor lida,
-    Pl�gsamt att af sjukdom t�ras.
-
-    Kivutar, du pl�gors moder,
-    Du som sm�rtor sammanf�ser
-    I ett litet, brokigt k�ril,
-    I en ask af koppar bildad,
-    Du med handskar utaf pl�gor,
-    Du med pl�go-skor p� foten!
-    Kom nu hit, d� du beh�fves,
-    Vandra hit, d� man dig kallar,
-    Borttag fr�n de sv�ra sm�rtor
-    Deras kraft och deras styrka,
-    Att den sjuke sig f�r hvila,
-    Att den svage lugnt kan sofva,
-    Den betryckte lindring njuta,
-    Sjuklingen sin sans beh�lla.
-    Samla sm�rtorna i skrinet,
-    I den vackra koppar-asken;
-    Koka s� de sv�ra sm�rtor
-    I en ganska liten kittel,
-    Hvilken trenne fingrar rymmer,
-    Der blott rum f�r tummen finnes,
-    Koka dem p� pl�go-backen,
-    H�gst p� spetsen utaf berget.
-
-    Midt p� backen st�r en klippa
-    Och ett h�l finns midt i klippan,
-    H�let �r med nafvarn vridet,
-    Med ett huggjern genomborradt
-    Nio famnar djupt i berget
-    Och en aln �n derut�fver.
-    Dit f�rdrifvas alla pl�gor,
-    Alla sm�rtor dit f�rjagas;
-    Stenen qvider ej af smarta,
-    Klippan ej af pl�ga klagar,
-    Om dit �fven skulle bringas
-    Ober�kneliga sm�rtor,
-    Qval, dem man ej t�lja m�ktar.
-
-    O du Ukko, h�gst bland Gudar,
-    O du gamle man i h�jden.
-    Kom nu hit, d� du beh�fves,
-    Vandra hit, d� man dig kallar,
-    Kom att helsa �stadkomma,
-    Frid och ro tillv�gabringa.
-    Bl�s, o Gud, med helga munnen,
-    Med den varma andedr�gten,
-    Att ej n�gon son f�rloras,
-    Ej en moders barn f�rsvinner
-    Fr�n det tal, som Skaparn danat,
-    Som med omsorg Gud har v�rdat."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    St�llde grytan upp� elden,
-    Hade s� sitt kok att sjuda.
-    Full var grytan af de �rter,
-    Hvarur saft p� marken dryper,
-    Honungs-droppar rinna neder.
-
-    Fr�sande nu grytan sjuder
-    Uti trenne sommar-dagar
-    Och i fulla trenne n�tter.
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Efterser sitt l�kemedel:
-    "�r min salva tillf�rlitlig,
-    �r mitt l�kemedel s�kert?"
-
-    Ej �r salvan tillf�rlitlig,
-    Ej hans l�kemedel s�kert.
-    St�llde grytan upp� elden,
-    Hade s� sitt kok att sjuda,
-    Bragte dit �n mera �rter,
-    Gr�s af m�nga skilda arter.
-
-    Fr�sande nu grytan sjuder
-    Uti fulla trenne n�tter
-    Och i trenne sommar-dagar.
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Lyftar grytan ifr�n elden
-    Och besk�dar l�kemedlet;
-    "Ar min salva tillf�rlitlig,
-    �r mitt lekemedel s�kert?"
-
-    Ej ar salvan tillf�rlitlig,
-    Ej hans l�kemedel s�kert.
-    St�llde grytan upp� elden,
-    Hade s� sitt kok att sjuda,
-    Bragte dit �n mera �rter,
-    Gr�s af m�nga skilda arter,
-    Som fr�n annan nejd man hemtat,
-    Tagit ifr�n byn den kalla,
-    F�tt af nio vise m�nner,
-    �tta insigtsfulla trollm�n.
-
-    Fr�sande nu grytan sjuder
-    Uti fulla trenne n�tter
-    Och i trenne sommar-dagar.
-    Trenne gossar flitigt v�rda
-    Det som i en panna kokas;
-    Tr�drik skog till br�nsle �ddes --
-    All den skog, en holme frambragt --
-    Blott f�r koket i en panna.
-    Fastnade s� sten vid stenen,
-    Klippa sig vid klippan f�ste.
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Lyftar grytan ifr�n elden
-    Och besk�dar l�kemedlet:,
-    "�r min salva tillf�rlitlig,
-    �r mitt l�kemedel s�kert?"
-
-    Visst �r salvan tillf�rlitlig,
-    Visst �r l�kemedlet s�kert.
-
-    Smorde s� med denna salva,
-    Med det goda l�kemedlet,
-    Smorde ofvantill och nedan,
-    Smorde midtupp� tillika,
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Herren m� sin hjelp f�rl�na,
-    Ifr�n Gud m� bist�nd komma,
-    Sen jag smort med mina h�nder,
-    Sen jag med min mun har talat.
-
-    Hvart ej mina h�nder komma,
-    Dit m� Skaparns h�nder komma;
-    Hvart ej mina fingrar passa,
-    Dit m� Skaparns fingrar passa;
-    Hvart ej mina ord sig str�cka,
-    Dit m� Skaparns ord sig str�cka.
-    O du Ukko, h�gst bland Gudar,
-    O du gamle man i h�jden!
-    G�r den sjuke frisk om natten,
-    Lifva honom upp om dagen,
-    Att ej ofvantill k�ns pl�ga,
-    Att ej sm�rtan t�r det inre,
-    Att ej v�rken flyr till br�stet.
-    L�t ej n�gon sm�rta k�nnas,
-    Ej den aldraminsta pl�ga,
-    Medan tiden �nnu varar
-    Och den klara m�nen lyser."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige siarn
-    Trollad sjukdom dermed bortdref
-    Och en p�lagd sjukdom l�kte.
-
-
-
-
-Tjugusjette Runan.
-
-
-    Louhi Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma
-    Qv�der m�nen, att ej lysa,
-    I en sten med brokig sida,
-    Qv�der solen, att ej str�la,
-    In i h�rda bergets sk�te,
-    Inom klippans fasta v�ggar.
-
-    Var nu natt f�rutan �nda,
-    Oupph�rligt m�rker r�dde
-    P� den dimomh�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen.
-    Natten fem �r redan varat,
-    Uti sex �r solen saknats,
-    M�nen man ej sett p� �tta,
-    Karlavagnen ej p� nio,
-    Stjernorna p� tio �rtal.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "H�r mig broder Ilmarinen!
-    L�t oss g� att se p� m�nen,
-    Att den sk�na solen sk�da
-    Att betrakta Karlavagnen --
-    G� att efterse, hvad under
-    Sol och m�ne undanskymmer,
-    N�r ej m�nen mera lyser,
-    N�r ej solen sprider str�lar
-    �fver oss beklagansv�rda,
-    Af el�nde undertryckta."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Och hans broder Ilmarinen
-    Gingo s� att se p� m�nen,
-    Att den sk�na solen sk�da,
-    Att betrakta karlavagnen.
-    Stego upp till h�ga himlen
-    P� det sjette stjernehvalfvet,
-    * Ofvan �tta himla-f�sten.
-
-    Ilmarinen eld nu uppsl�r,
-    W�in�m�inen gnistor sprider
-    Med sin kopparsmidda sv�rdspets,
-    Med sin blanka klingas eldbett,
-    P� det sjette stjernehvalfvet,
-    * Ofvanp� de �tta himlar.
-
-    Satt en m� p� l�nga molnet,
-    Satt en flicka invid b�gen.
-    Flickan tr�get vaggar elden,
-    Gungar flitigt ljusa l�gan
-    I en vacker, gyllne vagga,
-    Som p� silfver-remmar h�ngde.
-    Silfver-remmarna de hveno,
-    Gyllne vaggan klang i luften
-    Under vaggningen af flamman,
-    Under gungandet af l�gan.
-    Pl�tsligt elden f�ll fr�n vaggan
-    F�r den ovarsamma flickan.
-    Elden ilade med snabbhet,
-    Hastigt fl�g den r�da gnistan
-    Genom �tta himla-f�sten,
-    Granna locken sex igenom.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Och hans broder Ilmarinen
-    G� att spana efter elden,
-    S�ka upp den flydda gnistan.
-
-    Bygga farkost f�rst p� berget,
-    Timra uti �kenskogen;
-    Sig en b�t med trenne vr�nger.
-    Sampsa, son af Pellervoinen,
-    Gjorde styren utaf granar,
-    St�nger utaf furu redde.
-
-    F�ra b�ten ut p� vattnet,
-    Ro den makligt fram och f�rdas
-    Af och an p� Neva-elfven,
-    Rundt kring Neva-flodens udde.
-    Kom en qvinna dem till m�te,
-    Talade dem till och sporde:
-    "Hvadan �ren J, o m�nner?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Fr�n den medlersta bland rymder,
-    Ifr�n himlars midt vi �ro."
-
-    "Hvart, o m�nner, g�ller resan,
-    Hvart er f�rd, beklagansv�rde?"
-
-    "Vi begifvit oss att elden,
-    Att den flydda gnistan s�ka;
-    Hvadan �r du arma qvinna?"
-
-    "Hvadan �r jag arma qvinna?
-    Jag bland qvinnor �r den �ldsta.
-    �r de f�rsta menskors moder,
-    Har fem g�nger hustru varit
-    Och som brud sex g�nger f�stad. --
-    Ni begifvit er att elden,
-    Att den flydda gnistan s�ka;
-    Sv�rt det blir att elden finna,
-    F� om flydda gnistan kunskap.
-    Grymma ting har elden v�llat,
-    L�gan mycken of�rd alstrat.
-    Elden ilade med snabbhet,
-    Hastigt fl�g den r�da gnistan
-    Ofvanfr�n den h�ga himlen,
-    Fr�n det sjette stjernehvalfvet,
-    Fl�g igenom luftens rymder,
-    Kom s� genom sotigt dragh�l
-    Till den ljufva k�rleksb�dden
-    Uti Tuuris nya stuga,
-    Palvonens ej t�ckta boning.
-
-    Modren gaf fr�n br�stet n�ring
-    �t sitt barn i usla vaggan,
-    Uti Tuuris nya stuga,
-    Palvonens ej t�ckta boning.
-
-    Eldens gnista kom i stugan,
-    Br�nde kn�t p� sp�da barnet,
-    Br�nde barmen af dess moder,
-    Skadade f�r qvinnan br�stet.
-    Ned till Manala gick barnet,
-    Gossen for till Tuonis boning,
-    Ty han var till d�den danad,
-    Var best�md att falla undan.
-    Modren visste dock dess mera,
-    Ej till Manala gick modren.
-    Hon f�rstod att tjusa elden,
-    Att f�rdrifva ljusa l�gan
-    Ned i vattnets vilda v�gor,
-    I Aluej�rvis b�ljor.
-
-    Nu den vilda insj�n brusar
-    P� en sommar-natt tre g�nger,
-    Nio g�nger p� en h�st-natt,
-    Svallar upp till granens toppar.
-    Sjuder �fver alla br�ddar,
-
-    F�r den r�da eldens pl�gor,
-    F�r den ljusa l�gans sm�rtor.
-    Drifver fiskarna p� landet,
-    Abbor-skaran p� det torra;
-    Dervid fiskarna besinna,
-    Abborrarna eftert�nka,
-    Hur att vara, hur att lefva
-    Uti dessa eldens pl�gor,
-    Dessa l�gans sv�ra sm�rtor.
-
-    Abborn med sin kr�kta nacke
-    Kom och satte efter gnistan.
-    Gnistan f�s dock ej af abborn;
-    Kommer s� den bl�a siken,
-    Siken sv�ljer eldens gnista.
-
-    Lopp en liten tid till �nda,
-    D� af sm�rta sv�ljarn gripes,
-    Slukarn r�kar uti v�nda,
-    Uti n�d den alltf�r m�tta.
-    Samm fr�n udde bort till udde,
-    Fr�n en holme till en annan,
-    Hvarje udde h�rdes r�da,
-    Hvarje holme underr�tta:
-    Hvarken finns i lugna vattnet,
-    Eller i det vilda, l�ga,
-    Den mig arma skulle h�ra,
-    Mig el�ndiga f�rg�ra
-    Uti dessa eldens pl�gor,
-    Dessa l�gans sv�ra sm�rtor.
-
-    Kommer s� den r�da laxen,
-    Slukar upp den bl�a siken.
-    Lopp en liten tid till �nda,
-    D� af pl�ga sv�ljarn gripes,
-    Slukarn r�kar uti v�nda,
-    Uti n�d den alltf�r m�tta.
-    Samm fr�n udde bort till udde,
-    Fr�n en holme till en annan,
-    Hvarje udde h�rdes r�da,
-    Hvarje holme underr�tta:
-    Hvarken finns i lugna vattnet,
-    Eller i det vilda, l�ga,
-    Den mig arma skalle h�ra,
-    Mig el�ndiga f�rg�ra
-    Uti dessa eldens pl�gor,
-    Dessa l�gans sv�ra sm�rtor.
-
-    Kommer s� den gr�a g�ddan,
-    Slukar upp den r�da laxen.
-    Lopp en liten tid till �nda,
-    D� af pl�ga sv�ljarn gripes,
-    Slukarn r�kar uti v�nda,
-    Uti n�d den alltf�r m�tta.
-    Samm fr�n udde bort till udde,
-    Fr�n en holme till en annan;
-    Hvarje udde h�rdes r�da,
-    Hvarje holme underr�tta:
-    Hvarken finns i lugna vattnet,
-    Eller i det vilda, l�ga,
-    Den mig arma skulle h�ra,
-    Mig el�ndiga f�rg�ra
-    Uti dessa eldens pl�gor,
-    Dessa l�gans sv�ra sm�rtor."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Finnes h�r den linet s�dde,
-    S�dde linet, pl�jde marken,
-    P� en enda natt om sommarn,
-    Midt emellan tvenne dagar?
-    Jag ett n�t nu ville g�ra,
-    Hundra�gdad not mig laga,
-    F�r att arma fisken d�da,
-    Den el�ndiga f�rg�ra."
-
-    Sedan br�nde man ett fartyg,
-    Man en liten b�t f�rst�rde
-    Invid fallet af eldforssen,
-    Vid den helga flodens hvirfvel.
-    Deraf fick man litet aska,
-    S�dde linet ibland askan,
-    S�dde linet, pl�jde marken.
-    Der en herrlig v�xt nu frodas,
-    Utan m�tta linet stiger,
-    H�jer upp sig utan leder,
-    Midt emellan tvenne dagar,
-    P� en enda natt om sommarn.
-
-    I en hast man linet rensar,
-    Plockar i en hast och stryker,
-    F�r det i en hast i vattnet,
-    I en hast ur vattnet lyftar,
-    Torkar i en hast och br�kar,
-    Midt emellan tvenne dagar,
-    P� en enda natt om sommarn.
-
-    Systrarna s� linet spinna,
-    Sv�gerskorna tr�' p� n�len,
-    Br�derna tillhopa knyta,
-    F�derna vid t�get f�sta,
-    Midt emellan tvenne dagar,
-    P� en enda natt om sommarn.
-
-    Blef s� n�tet f�rdiglagadt,
-    Noten med sin tr�dtel fogad.
-    Br�derna sig nu begifva
-    Ut med noten f�r att fiska.
-    Notens ena tel blir kastad
-    Vid en holme upp� fj�rden,
-    Vid ett land, der tr�d ej v�xte,
-    Notens andra tel blir kastad
-    Fjerran uti Tuoni-elfven,
-    Vid den helga flodens hvirfvel,
-    Notens kil man sedan kastar
-    Dit p� Kalevalas stengrund,
-    Vid den gamle W�in�s b�tplats.
-
-    Noten kastad var i vattnet,
-    Och nu b�rjar man att draga;
-    Afvigt var dock noten kastad,
-    Illa blir den �fven dragen.
-    Fisk af alla slag man f�ngar,
-    Men den fisken f�r man icke,
-    F�r hvars skull man noten tillredt,
-    Fogat n�tet med sin tr�dtel.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    �n en annan g�ng f�rs�ker.
-    Notens ena tel blir kastad
-    Uti Sarjo-sundets mynning,
-    T�tt invid lax-�ars uddar,
-    Notens andra tel blir kastad
-    Uti Lapplands vik, den vida,
-    N�ra vid sik-�ars str�nder,
-    Notens kil man sedan kastar
-    Invid Kalevala-n�set,
-    N�ra intill �ngens udde.
-
-    Noten kastad var i vattnet
-    Och nu b�rjar man att draga;
-    Afvigt var dock noten kastad,
-    Illa blir den �fven dragen.
-    Fisk af alla slag man f�ngar,
-    Men den fisken f�r man icke,
-    F�r hvars skull man noten tillredt,
-    Fogat n�tet med sin tr�dtel.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Noten �nnu mer f�rstorar,
-    Skarfvar telarna p� n�tet,
-    Dem med famnar fem f�r�ker,
-    �ker t�gets l�ngd med tio,
-    Yttrar sjelf ett ord och s�ger:
-    "L�t oss ro v�r not p� djupet,
-    F�ra l�ngre ut p� fj�rden;
-    M� �nnu en g�ng vi draga,
-    Med ett tredje varp f�rs�ka."
-
-    Noten roddes s� p� djupet,
-    F�rdes l�ngre ut p� b�ljan;
-    En g�ng nu man noten drager,
-    Med ett tredje varp f�rs�ker.
-
-    Hvem �r roddaren i b�ten,
-    Hvem vid �rors tullar sitter?
-    Sjelfve smeden Ilmarinen,
-    Han �r roddaren i b�ten,
-    Han vid �rors tullar sitter.
-    Hvem drar noten upp fr�n vattnet,
-    Lyfter n�tet med sin tr�dtel?
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Drager noten upp fr�n vattnet,
-    Lyfter n�tet med sin tr�dtel.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Wellamo du vattnets drottning,
-    O du vattnets gamla r�rbr�st!
-    Kom nu hit att byta skjorta,
-    Kom att �msa andra kl�der.
-    Du en skjorta har af hafsr�r,
-    B�r p� dig af skum en mantel;
-    Jag af l�rft en skjorta sk�nker,
-    Ger �t dig af lin en mantel,
-    Som �r v�fd af M�nens jungfru,
-    Utaf Solens jungfru spunnen.
-
-    Wellamo du vattnets drottning,
-    O du vattnets gamla r�rbr�st!
-    Tag upp� dig lycko-kl�der,
-    Kl�d dig uti g�fvo-skjorta,
-    Under dina g�fvo-tider,
-    Upp� mina f�ngste-dagar.
-    Dina g�fvor mig f�rl�na,
-    Skyndsamt gif utaf ditt villbr�d.
-    V�ck ett sorl af fiskars fenor,
-    Jaga hit en sv�rm af fiskar,
-    Der vi noten skola lyfta,
-    Draga upp dess hundra fl�ten
-    Ned fr�n djupa fj�rdars botten,
-    Ofvanfr�n det svarta gruset."
-
-    Derp� Solens son, den starke,
-    Hoppar pl�tsligt ned fr�n kullen,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Monne h�r beh�fves n�gon,
-    Som med l�nga st�ren pulsar?"
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "H�r beh�fs i sanning n�gon,
-    Som med l�nga st�ren pulsar."
-
-    Derp� Solens son, den starke,
-    Ryckte upp en tall p� kullen,
-    Gjorde puls-skaft af en fura,
-    Men till spets han tog en klippa,
-    Redde knopp af fasta h�llen.
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Pulsar jag med all min styrka,
-    St�ter med min hela manskraft,
-    Eller blott som saken fordrar?"
-
-    Sjelf den vise W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Pulsar du, som saken fordrar,
-    Mycket har du d� att pulsa?"
-
-    Kom s� Solens son, den starke,
-    Uti b�ten f�r att pulsa.
-    Pulsar nu, som saken fordrar,
-    Allt slags fiskar dit f�rjagar,
-    Hvarest noten man skall lyfta,
-    Draga upp dess hundra fl�ten.
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Der nu �r en sv�rm af fiskar,
-    �r ett sorl af fiskars fenor,
-    Hvarest noten man skall lyfta,
-    Draga upp dess hundra fl�ten?"
-
-    Noten drager man och sl�par,
-    Lyfter sedan upp fr�n vattnet,
-    G�r den ren och t�mmer f�ngsten
-    Uti W�in�m�inens farkost.
-    F�ngas s� den gr�a g�ddan,
-    F�r hvars skull man noten tillredt,
-    Fogat n�tet med sin tr�dtel.
-    Men ej v�gar W�in�m�inen
-    Taga den i sina h�nder
-    Handskar brokiga f�rutan,
-    Utan handskar, jernbesmidda,
-    Vantar utaf koppar gjorda.
-
-    Derp� Solens son, den starke,
-    Tager fisken straxt i famnen,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "M� en knif fr�n himlen rulla,
-    Falla m� en knif med guldskaft
-    Och med hett af silfver bildadt.
-    Hvarmed g�ddan jag kan klyfva,
-    Sk�ra uti tvenne delar."
-
-    Rullar s� en knif fr�n himlen,
-    Faller ned en knif med guldskaft
-    Och med hett af silfver bildadt,
-    Faller vid den gr�a g�ddan.
-
-    Straxt nu Solens son, den starke,
-    Griper i dess skaft med handen:
-    "Blif uti min hand, du knifskaft,
-    H�ll dig, udd, i Skaparns slida?"
-
-    Dermed klyfver han nu g�ddan,
-    Vidgar dermed munnens �ppning.
-    I den gr�a g�ddans mage
-    Finner man den r�da laxen.
-    Klyfver s� den r�da laxen,
-    In i r�da laxens mage
-    Finner man den bl�a siken.
-    Klyfver s� den bl�a siken,
-    I den bl�a sikens mage
-    Finner man det bl�a nystan,
-    In uti den tr�nga tarmen,
-    Der den g�r sin tredje slingring.
-
-    �ppnade det bl�a nystan,
-    Ifr�n nystanet det bl�a
-    F�ll ett nystan r�dt till f�rgen.
-
-    �ppnade det r�da nystan,
-    Midt fr�n nystanet det r�da
-    Spratt nu pl�tsligt fram den gnista,
-    Som fr�n himlen hade fallit,
-    Ilat tvert igenom molnen
-    Ofvanfr�n de �tta f�sten,
-    Genom luftens nio rymder.
-    L�s fr�n Solens son kom gnistan,
-    Ilade ifr�n hans fingrar
-    Fram ett litet v�ga-stycke,
-    Ofvanom Aluej�rvi,
-    T�tt f�rbi sik-�ars str�nder,
-    Mellan sund, der laxar f�ngas.
-    Gnistan flyr till enris-skogen,
-    Br�nner enarna p� f�ltet,
-    H�jer sig s� upp i granen,
-    Br�nner straxt den torra granen.
-    L�gan oerh�rdt sig breder,
-    V�xer till och blir f�rf�rlig,
-    Br�nner halfva Pohja-landet,
-    L�nga str�ckor utaf Savo,
-    Karjala � �mse sidor.
-
-    Sjelf han smeden Ilmarinen
-    Satt vid �rorna i b�ten;
-    Elden br�nde der hans kindben,
-    Svedde �fven veka lifvet.
-    Smeden r�kar nu i v�nda,
-    Gripes af en sm�rtsam pl�ga.
-
-    Springer s� till kn�t i vattnet
-    Ut i sj�n till strumpebandet,
-    Intill midjan ned i v�gen,
-    S�ker der att sl�cka elden,
-    Att den ljusa l�gan h�mma.
-    H�jande sin r�st han sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Sk�na eld, som Gud har danat.
-    L�ga utaf Skaparn frambragt!
-    G�m dig undan i din aska,
-    D�lj dig inom dina gnistor,
-    Att du m� om dagen brukas,
-    Men om natten ligga bortg�md
-    In uti en kolnad stubbe,
-    Ned i spisen ibland aska.
-
-    Om det ej tillfyllest vore,
-    Panu son af sk�na solen,
-    Barn utaf den milda dagen!
-    Lyfta elden upp till himlen,
-    St�ll den midt i gyllne ringen,
-    In i koppar-klippans g�mma;
-    B�r den upp, som barnet b�res
-    Till sin mor, sin v�rdarinna.
-    St�ll den att om dagen lysa
-    Och att hvila under natten,
-    L�t den hvarje morgon uppg�,
-    Hvarje afton sjunka neder.
-
-    Hvarmed skall jag sl�cka elden,
-    Hvarmed m� jag h�mma l�gan?
-    Uti Pohja finns en gosse,
-    Uti kalla byn en hjelte,
-    Reslig man i Pimentola,
-    H�g som granen uti �knen,
-    Stor som tallen uti k�rret.
-    Med en famn hans smalben m�tes,
-    Med halfannan kn�ets omkrets.
-    Och med tvenne famnar h�ften.
-    Rimmiga hans handskar �ro
-    Och hans skor med rim bet�ckas,
-    Rimmig hatten �r p� hufvet,
-    Rimmig g�rdeln omkring lifvet.
-    Hemta rimfrost ifr�n Pohja,
-    Bringa is fr�n byn den kalla,
-    Mycken rimfrost finns i Pohja,
-    Mycken is och mycken rimfrost,
-    Rim i floden, is i sj�ar,
-    Glanskis marken der bet�cker,
-    Sjelfva luften �r i halka.
-
-    Rimfrostkl�dda harar springa,
-    Isomh�ljda bj�rnar tumla
-    Midt p� sn�bet�ckta berget,
-    T�tt invid sn�-borgens tinnar.
-    Rimfrostkl�dda h�kar flyga,
-    Isomh�ljda �nder simma
-    Midt i sn�bet�ckta elfven,
-    Invid fallet af sn�-forssen,
-
-    Kom, o gosse, ifr�n Pohja,
-    �nda bortom Pohja-g�rden.
-    Sl�pa rimfrost med din k�lke,
-    Hemta is uti din sl�de
-    Fr�n det vilda fj�llets hjessa,
-    Fr�n det fasta bergets kanter,
-    Genom sn�bet�ckta borgen,
-    Slottets isomh�ljda portar,
-    Drag i sl�den rimmig kittel,
-    F�r en isig slef i kitteln.
-    N�r du sedan hit har hunnit,
-    Uppn�tt m�let f�r din resa,
-    Kasta af det kalla vattnet,
-    �s utaf det v�ta sn�slagg
-    Upp� de f�rbr�nda st�llen,
-    St�llen, hvilka elden skadat.
-
-    Hvarmed skall jag elden sl�cka,
-    Hvarmed m� jag l�gan h�mma?
-    Uti Pohja finns en jungfru,
-    Uti kalla byn en flicka;
-    Rimfrosth�ljd �r hennes m�ssa,
-    Skjortan isig upp� kroppen,
-    Skon �r rimmig, strumpan isig,
-    Frusna hennes kl�dningsf�llar,
-    Isbet�ckt �r skjortans krage.
-    Kom, o flicka, ifr�n Pohja,
-    Fr�n det innersta af Lappland,
-    Stig fr�n frusna sonens l�ger,
-    Isomh�ljda barnets sida,
-    Tag din kl�dning ifr�n k�lden,
-    Tag din kjortel ifr�n frosten.
-    N�r du sedan hit har kommit,
-    Uppn�tt m�let f�r din resa,
-    Kasta kjorteln ned p� kn�na,
-    Till ett t�cke �t den sjuke,
-    F�r att eldens mun tillsluta,
-    Trycka Panus hufvud neder.
-    Linda elden uti vecken,
-    Uti flikarna l�gg l�gan,
-    G�m den uti rena kjorteln,
-    I din hvita kl�debonad.
-
-    Om ej det tillfyllest vore,
-    O du Ukko, gyllne konung,
-    Du som skyarna beherrskar,
-    R�der �fver himlens str�moln!
-    L�t en molnsky gro i �ster,
-    S�nd en annan ifr�n vester,
-    St�t med famnen moln tillhopa
-    Sammanfoga deras kanter
-    Och f�rena mellanrummen.
-    L�t s� regna is och rimfrost
-    Helande och goda salvor,
-    Upp� de f�rbr�nda st�llen,
-    St�llen, hvilka elden skadat.
-    G�r s� elden svag och kraftl�s
-    Tag fr�n l�gan bort dess styrka.
-    Ifr�n Panu manna-kraften."
-
-    Dermed smeden Ilmarinen,
-    Sl�ckte ut den r�da elden,
-    H�mmade den ljusa l�gan;
-    Gjorde elden svag och kraftl�s,
-    Tog fr�n l�gan bort dess styrka,
-    Ifr�n Panu manna-kraften.
-
-
-
-
-Tjugusjunde Runan.
-
-
-    Ledsnad herrskade bland menskor,
-    Ledsnad ock bland foglar r�dde,
-    Sv�rt det var f�r vattnets fiskar
-    Och f�r skogens hjord besv�rligt,
-    N�r ej solen mera lyste
-    Och ej sken den milda m�nen.
-
-    G�ddan k�nner gropens botten,
-    Foglars flygt blir �rnen varse,
-    Vinden vet af g�ssens dagsf�rd.
-    Men ej vet den arma menskan,
-    N�r dock morgonen �r inne,
-    Eller natten b�rjar nalkas
-    P� den dimomh�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen.
-
-    R�dslag h�lla d� de unge,
-    Medel�lders m�nner t�nka.
-    Hur man utan sol och m�ne,
-    Utan karlavagn m� lefva.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Vandrar h�n till smedens verkstad,
-    Tr�der under smidjans d�rrpost,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Upp du smed der invid v�ggen,
-    Upp du hamrare bak stenen,
-    F�r att nu en m�ne smida
-    Och en solring sammanfoga.
-    L�ng �r tiden eld f�rutan,
-    Ledsam, d� ej m�nen lyser,
-    D� ej solen str�lar sprider."
-
-    Steg s� smeden upp vid v�ggen,
-    Hamrarn reste sig bak stenen
-    F�r att straxt en m�ne smida
-    Och en solring sammanfoga.
-    Utaf guld han smider m�nen
-    Och af silfver nya solen;
-    F�r s� m�nen smidd och formad,
-    F�r ock solen f�rdigbildad.
-    Nu de lyfta dem med gl�dje,
-    B�ra vackert och f�rsigtigt
-    Upp till himmelen den h�ga,
-    P� det sjette stjernehvalfvet,
-    * Ofvanp� de �tta f�sten.
-
-    Svetten dr�p fr�n Skaparns hufvud.
-    Vattnet rann fr�n Gudens panna
-    Vid det alltf�r sv�ra verket,
-    Vid den m�dosamma lyftning,
-    D� man forslar nya solen,
-    D� man b�r en ring f�r m�nen
-    Upp till midten utaf himmeln,
-    Till den nionde bland rymder.
-
-    M�nen fingo de s� forslad,
-    Fingo �fven solen f�stad
-    I den nionde bland rymder,
-    Vid den medlersta bland himlar;
-    Men som m�ne sken ej guldet,
-    Silfret s�som sol ej lyste.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Om jag far till Pohja-g�rden,
-    Mig beger till Pohjas s�ner,
-    Visst jag m�nen f�r att lysa,
-    Gyllne solen till att str�la."
-
-    Far �stad och f�rdas skyndsamt
-    H�n till Pohjola det m�rka;
-    Stiger en dag, stiger tvenne,
-    Redan p� den tredje dagen
-    Synas Pohja-g�rdens portar,
-    Pohja-g�rdens d�rrar rassla
-    Och de onda g�ngjern glimma.
-
-    Kommen fram till Pohja-floden
-    Ropar gamle W�in�m�inen:
-    "Hemta b�t, du son i Pohja,
-    Att jag slipper �fver elfven."
-
-    Pohja-sonen h�rdes svara:
-    "H�r �r ingen b�t nu ledig,
-    Ro dig fram med dina fingrar,
-    Styr med dina flata h�nder
-    �fver floden h�r i Pohja."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    S�nker fingrarna i vattnet,
-    Flata h�nderna i b�ljan,
-    Drar sig p� en vatten-ruska,
-    P� en tall-stock sig f�rfogar,
-    L�ter s� en hvissling ljuda;
-    Kom en vind och f�rde honom
-    �fver floden uti Pohja.
-
-    Pohja-folket h�res ropa,
-    Onda skaran h�ftigt larma:
-    "Stig nu med den ena foten
-    Ifr�n elfven upp till stranden."
-    Steg med sina begge f�tter
-    Ifr�n elfven upp till stranden.
-
-    Pohja-folket h�res ropa,
-    Onda skaran h�ftigt larma:
-    "Tr�d nu fram till Pohja-g�rden."
-    Tr�dde fram till Pohja-g�rden.
-
-    Pohja-folket h�res ropa,
-    Onda skaran h�ftigt larma:
-    "Kom nu in i Pohja-stugan."
-    Gick s� in i Pohja-stugan.
-
-    M�nnerna der mj�d f�rt�ra,
-    M�tta sig med ljufva drycken.
-    Hvarje man b�r sv�rd vid sidan,
-    Stridsbekl�dd �r hvarje k�mpe,
-    F�r att d�da W�in�m�inen,
-    Vattnets v�n om lifvet bringa.
-    M�nnerna af honom sp�rja:
-    "Hvad �r usle mannens budskap,
-    Hvad vet vandrarn att f�rt�lja?"
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Hvart har solen fr�n oss flyktat,
-    Hvart har m�nen tagit v�gen?"
-
-    Pohja-folket h�res ropa,
-    Onda skaran h�ftigt larma;
-    "Dit fr�n eder solen flyktat,
-    Dit har m�nen tagit v�gen:
-    Solen kommit ned i klippan,
-    In i st�luppfyllda berget,
-    Sk�na m�nen har f�rsvunnit
-    I en sten med brokig sida;
-    Aldrig derifr�n de slippa,
-    Aldrig utg�ng sig bereda."
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "L�t oss m�ta v�ra klingor,
-    L�t oss v�ra sv�rd besk�da.
-    Skall ej m�nen f�s ur stenen
-    Solen ifr�n klippan frias?
-    Den som har en l�ngre klinga,
-    Har ett sv�rd, mer sk�nt att sk�da,
-    M� det f�rsta hugget gifva."
-
-    Sina sv�rd nu m�nner m�ta
-    Och besk�da sina klingor.
-    Litet l�ngre �n de andres
-    Var den gamle W�in�s klinga,
-    Blott s� mycket som ett kornfr�,
-    Eller som ett ringa halmstr�.
-    M�nen lyste upp� spetsen,
-    P� dess f�ste gl�nste solen,
-    H�sten gn�ggade p� bettet,
-    Katten gn�llde upp� knappen
-    Och en hundvalp l�g i slidan.
-
-    Man s� tr�der ut p� g�rden
-    Och emot hvarann sig st�ller.
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Slog en g�ng med blanka sv�rdet,
-    Slog en g�ng och slog en annan,
-    Skalade, som rofvors str�ngar,
-    Hufvuden af Pohjas s�ner.
-
-    G�r s� att besk�da m�nen,
-    Vandrar h�n att solen l�sa
-    Och befria karlavagnen
-    Fr�n den fl�ckbestr�dda stenen,
-    In ifr�n st�l-bergets sk�te,
-    Fr�n den jernuppfyllda klippan.
-    Men der finnas tio d�rrar
-    Och hvarenda ibland dessa
-    Har med tio l�s man fastl�st;
-    Han ej slipper in i klippan.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    �terv�nder nu till hemmet,
-    Tr�der uti smedens verkstad,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "H�r mig smed, du Ilmarinen,
-    Fr�nde, barn af samma moder!
-    Hamra mig tregrenig gr�fta,
-    Smid ett dussin hvassa billar,
-    Smid en v�ldig knippe nycklar,
-    Att jag m�nen f�r ur stenen,
-    Solen l�sa kan fr�n klippan."
-
-    Derp� smider Ilmarinen
-    Allt hvad mannen har af n�den,
-    Smider en dag, smider tvenne,
-    Smider �n den tredje dagen.
-    Men upp� den tredje dagen
-    Stiger Pohjolas v�rdinna,
-    Pohja-g�rds tandglesa gumma,
-    Ganska tidigt upp en morgon
-    Och sig tager f�r att flyga.
-    Flyger upp med l�rkans fj�drar,
-    H�jer sig p� siskans vingar,
-    Fl�g till Ilmarinens smidja,
-    Satte sig vid gluggen neder.
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Tog till orda nu och sade:
-    "Hur �r, fogel, du vid gluggen
-    Ren p� morgonen s� tidigt?"
-
-    Fogeln med sin tunga talar,
-    S� den lilla siskan qvittrar:
-    "H�r mig smed, o Ilmarinen,
-    O du hamrare ev�rdlig!
-    Du just �r en kunnig konstn�r,
-    �r en hamrare f�rtr�fflig."
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Derf�r �r jag kunnig konstn�r,
-    �r en hamrare f�rtr�fflig,
-    Att jag har den store Guden
-    L�nge uti sk�gget sk�dat,
-    Medan f�rr jag himmel smidde,
-    Hamrade ett lock f�r luften."
-
-    Fogeln med sin tunga talar,
-    S� den lilla l�rkan qvittrar:
-    "Hvad �r det, du smed nu hamrar,
-    O hvad smider du nu, konstn�r?"
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Svarade h�rtill och sade:
-    "Det en halsring �r, jag smider,
-    �t den stygga Pohja-gumman."
-
-    Fl�g nu Pohjolas v�rdinna,
-    Fl�g och ilade med snabbhet
-    Ifr�n Ilmarinens smidja,
-    Fl�g som l�rka bort till hemmet.
-    B�rjar t�nka och begrunda,
-    I sitt sinne �fverl�gga,
-    Hur sin bals hon, usla qvinna,
-    Onda hexa, m�nde v�rja.
-
-    M�rker of�rd henne hota,
-    N�dens dag f�rhanden vara.
-    Steg s� upp en morgon tidigt,
-    Ren i dagens f�rsta gryning,
-    Fl�g till Ilmarinens smidja,
-    Kom, som dufva, upp� tr�skeln.
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Hur �r dufva du p� tr�skeln
-    Ren p� morgonen s� tidigt?"
-
-    Dufvan med sin tunga talar,
-    Fogeln s� till gensvar qvittrar:
-    "Derf�r m� jag st� p� tr�skeln,
-    Att dig detta budskap bringa:
-    M�nen stigit har ur stenen,
-    Solen ut ur klippan sluppit."
-
-    Derp� smeden Ilmarinen
-    G�r till d�rren af sin smidja,
-    Sk�dar noga upp mot himlen,
-    Ser p� f�stet m�nen lysa,
-    Ser den sk�na solen str�la.
-    Gick till gamle W�in�m�inen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "O du gamle W�in�m�inen,
-    Du en s�ngare ev�rdlig!
-    Kom nu att besk�da m�nen,
-    Kom att se p� sk�na solen,
-    D� de nu p� f�stet stigit,
-    Kommit till sitt f�rra st�lle."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Skyndade sig ut p� g�rden,
-    Lyfte genast upp sitt hufvud,
-    H�jde blicken emot himlen:
-    M�nen upp� f�stet stigit,
-    Solen hade himlen funnit.
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf sig tager f�r att tala,
-    H�jande sin r�st han s�ger
-    Och med dessa orden talar:
-    "Hell dig m�ne, att du lyser,
-    Att ditt anlete du viser,
-    Hell dig gyllne dag, som randas,
-    Hell dig sol, som �ter uppg�r!
-
-    Du guldm�ne slapp ur stenen,
-    Sk�na sol, du steg fr�n klippan,
-    S�som gyllne g�k du uppsteg,
-    H�jde dig som silfver-dufva.
-    S� du m� hvar morgon stiga
-    �fven efter denna dagen,
-    Och hvar g�ng, d� hit du kommer,
-    M� du ymnig helsa bringa,
-    Hopa h�fvor upp� h�fvor,
-    F�ra lycka till v�r metkrok,
-    Hemta f�ngst �t v�ra fingrar.
-    Vandra nu din v�g med helsa,
-    L�gg din bana frisk till rygga,
-    G�r din b�ge sk�n och vacker.
-    G� om aftonen till gl�dje."
-
-
-
-
-Tjugu�ttonde Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Nu man borde bj�rnen f�nga,
-    Borde f�lla gyllne djuret
-    Uti Metsola det ljufva,
-    Det vaksamma Tapiola,
-    Att ej Ohto mina h�star,
-    Mina ston om lifvet bringar.
-    Icke d�dar mina hjordar,
-    Och ej korna str�r kring marken.
-
-    Ocks� jag i fordna tider
-    Var s� god som m�ngen annan.
-    D� man gjorde val af m�nner,
-    D� man karlarna f�rdelte,
-    M�nstrade de b�sta k�mpar;
-    Jag d� steg till bj�rnens d�rrar,
-    Till den platta nosens g�rdar.
-    Nu en annan tid �r inne:
-    Monne, arme man, jag redan
-    Kunnat blifva alltf�r gammal,
-    Mera tvekande �n andra?
-    Kanske �r det s�, men sinnet
-    Lockande mig likv�l bjuder
-    Att till Metsola nu vandra,
-    F�r att njuta af dess honung.
-
-    S� jag vandrar h�n till skogen,
-    G�r till sysslor utom huset.
-    Mielikki, du skogsv�rdinna,
-    Tellervo, Tapios dotter!
-    L�gg nu band p� dina hundar,
-    Ordna vackert dina valpar
-    I det trybevuxna t�get,
-    I den lilla ektr�dskojan.
-    Bind f�r bj�rnens �gon silke,
-    Vira fl�tor om hans hufvud,
-    Stryk upp� hans t�nder honung
-    Och p� munnen rena sm�ret,
-    Att han icke v�drar mannen,
-    Icke k�nner andedr�gten,
-    N�r jag kommer till hans g�rdar,
-    Till den �dle Ohtos d�rrar.
-
-    Vackra Ohto, skogens �pple,
-    Skogens sk�na, runda knotter!
-    N�r du h�r, att mannen nalkas,
-    Stolta karlen till dig tr�der,
-    G�m d� klorna in i tassen,
-    T�nderna uti ditt tandk�tt,
-    Att de aldrig m�tte s�ra,
-    Ej ens i sin vighet skada.
-    S� m� du dig, Ohto, r�ra,
-    S� du, honungstass, dig v�nda,
-    Som i boet hjerpen r�r sig,
-    G�sen liggande sig v�nder?"
-
-    Sjelf den gamle W�in�m�inen
-    St�tte nu p� sk�na Ohto,
-    Rubbade s� sidenb�dden,
-    Slog omkull den gyllne s�ngen;
-    H�jde upp sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Nu, o Gud, du lofvad vare,
-    Skapare allena prisad,
-    N�r du gaf mig sk�na Ohto,
-    Gaf mig skogens guld till byte.
-    Tr�der jag f�r Ohtos d�rrar,
-    G�r till sl�ta tassens g�rdar,
-    Vandrar till plir-�gats koja,
-    F�r att der mitt guld betrakta --
-    Kort �r foten, b�jdt �r kn�et,
-    Nosen trubbig, som ett nystan.
-
-    Du min enda, vackra Ohto,
-    O min honungstass, du sk�na!
-    Blif ej ens p� sk�mt f�rt�rnad,
-    Jag var icke den dig f�llde,
-    Sjelf du halkade p� grenen,
-    Snafvade p� barrtr�dsqvisten,
-    S�nderslet din granriskl�dnad,
-    Ref i tu din barrbet�ckning;
-    H�sten �r s� hal och slipprig,
-    H�stens n�tter �ro m�rka.
-
-    Du min enda, vackra Ohto,
-    O min honungstass, du sk�na!
-    �n du m�ste g� en str�cka,
-    M�ste vandra p� en sandhed.
-    Kom ber�mde, b�rja f�rden,
-    Vandra h�n du skogens stolthet,
-    Skrid bl�-strumpa fram med snabbhet,
-    Stig l�ttfotade med br�dska
-    Ifr�n dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala stigar,
-    Till en skara utaf k�mpar,
-    Till en talrik karla-samling.
-    L�nge ren der st�tt ett visthus,
-    Upp� silfver-f�tter timradt,
-    Bygdt p� sk�na gyllne stolpar;
-    Dit v�r �dle g�st vi leda.
-    F�ra in v�r gyllne fr�mling.
-    Illa blir han der ej f�gnad,
-    Honung f�r han till att �ta,
-    F�r det f�rska mj�d att dricka.
-
-    Kom nu, s�som ock du kommer.
-    Ifr�n detta tr�nga n�ste,
-    Lemna dynorna af ruskor,
-    �fvergif din b�dd af granris,
-    L�gg dig upp� r�da bolster,
-    Upp� mjuka siden-b�dden,
-    Under �sen den ber�mda,
-    Under takets vackra fogning.
-    R�r dig upp� f�ltets drifvor,
-    Som ett n�ckrosblad p� b�ljan,
-    Sv�fva �fver skogens ruskor,
-    Som p� qvisten ekorn sv�fvar."
-
-    Och nu vandrar W�in�m�inen
-    Under spel i svedjelunder,
-    Under hornets ljud p� f�ltet,
-    Vandrar med den �dle Ohto.
-    Sjelf han spelar sk�nt och skickligt,
-    L�ter hornet herrligt ljuda,
-    Bl�ste g�nger fem f�r porten,
-    Bl�ste tre p� hemmets kullar.
-    Ljudet h�rdes in i stugan,
-    Skallade inunder �sen.
-
-    Folket talade i stugan,
-    S� den sk�na skaran sade:
-    "H�ren ljudet nu der ute,
-    Som fr�n j�garhornet skallar,
-    H�ren kotte-fogelns l�te,
-    H�ren Tapio-t�rnans pipa!"
-
-    Folket hastade ur stugan,
-    Sk�na skaran sprang p� g�rden?
-    "Gaf ett honungsdjur er skogen,
-    Gaf ett lodjur skogens herre,
-    D� med s�ng J �terkommen,
-    Skriden jublande p� skidor?"
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Oss en utter �r till talets,
-    �r till s�ngens �mne gifven;
-    Derf�re med glam vi komma,
-    Jublande p� skidor nalkas.
-    Men det �r dock ej en utter,
-    Ej en utter, ej ett lodjur;
-    Sjelf den frejdade h�r vandrar,
-    Skogens dimma hit nu sv�fvar.
-    Skogens fradga hit�t rinner,
-    Ohto nalkas svept i kl�de.
-    Nu med Gud jag helsar eder
-    H�r p� dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala v�gar,
-    G�ngar trampade af t�rnor,
-    Jemnade af g�rdens qvinnor.
-    Mindre k�r kanske �r g�sten,
-    M� man husets d�rr d� sluta,
-    Men �r g�sten efterl�ngtad,
-    S� m� d�rren h�llas �ppen."
-
-    Folket svarade och sade,
-    S� den sk�na skaran talte:
-    "Nu, o Gud, du lofvad vare,
-    Skapare allena prisad,
-    D� du gaf den sk�na Ohto,
-    Sk�nkte skogens guld till byte.
-    Hell dig Ohto, du som kommit,
-    Hell dig honungstass, som vandrat
-    Hit till dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala g�ngar.
-    All min lifstid har jag l�ngtat,
-    V�ntat all min blomnings�lder,
-    Att dock skogens silfver komme,
-    Skogens guld sig skulle n�rma
-    Hit till dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala g�ngar,
-    Att jag h�rde Tapio-hornet,
-    H�rde skogens pipa ljuda.
-    Detta har jag st�dse v�ntat,
-    Som ett b�rdigt �r man v�ntar,
-    S�som skidan v�ntar drifvor,
-
-    L�ngtar efter pr�ktig skara,
-    Och som flickan v�ntar f�stman,
-    Den r�dkindade en make.
-    Aftnarna jag satt i f�nstret,
-    Morgnarna p� visthus-trappan,
-    M�naderna invid t�get,
-    Vintrarna p� f�husbacken.
-    Der jag stod, tills sn�n f�rh�rdnat,
-    Tills den h�rda sn�n blef uppsm�lt,
-    Marken bar och h�ljd med sandgrus,
-    Gruset �fvert�ckt med mylla,
-    Myllan gr�nskande af nygr�s."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Finns h�r ingen man, som mottar,
-    Ingen k�mpe, som v�lkomnar,
-    N�r fr�n Metsola jag kommer,
-    V�nder hem fr�n Tapios boning?"
-
-    Folket svarade och sade,
-    S� den sk�na skaran talte;
-    "Nog h�r finnas m�n, som motta,
-    Finnas k�mpar som v�lkomna,
-    N�r fr�n Metsola du kommer,
-    V�nder hem fr�n Tapios boning.
-    L�nge brygd har drycken varit,
-    �let redan l�nge f�rdigt
-    F�r den fr�mling, som nu kommer,
-    F�r den g�st, som till oss nalkas."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Hvart skall fr�mlingen nu f�ras,
-    Hvart den gyllne g�sten ledas
-    Ifr�n dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala g�ngar?"
-
-    Folket svarade och sade,
-    S� den sk�na skaran talte:
-    "Dit m� fr�mlingen nu f�ras,
-    Dit m� gyllne g�sten ledas,
-    Uti stugan, gjord af tallar,
-    Uti huset, bygdt af furu,
-    Under �sen, den ber�mda,
-    Under takets vackra fogning."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Du min enda, vackra Ohto,
-    O min honungstass, du sk�na!
-    Allt �nnu du m�ste vandra,
-    M�ste f�rdas fram i lunden.
-    Gif, mitt guld, dig nu p� f�rden.
-    T�ga fram, mitt vackra silfver,
-    Vandra genom gyllne t�get,
-    G� l�ngsefter silfver-sp�ngen,
-    Tr�d i stugan, gjord af tallar,
-    Uti huset, bygdt af furu,
-    Under �sen, den ber�mda,
-    Under takets vackra fogning.
-
-    Sen nu till J stackars qvinnor,
-    Att ej driften m� f�rskr�ckas,
-    Klena hjorden ej f�rf�ras
-    Ej v�rdinnans boskap skadas,
-    N�r till stugan Ohto kommer,
-    N�r det sk�ggbet�ckta trynet,
-    Platta nosen sticker in sig.
-
-    Gossar, gifven rum i f�rstun,
-    St�n ej flickor framf�r d�rren,
-    N�r till stugan hjelten tr�der,
-    N�r den stolta mannen kommer.
-
-    Bry dig ej om v�ra flickor,
-    Frukta ej f�r v�ra qvinnor,
-    R�ds ej f�r de m�ssbet�ckta,
-    De om hasen strumpbekl�dda.
-    Allt hvad qvinna �r i stugan,
-    M� nu l�ngst i vr�n sig draga,
-    N�r i stugan mannen tr�der,
-    N�r den stolta karlen kommer.
-
-    Frid du Gud ock hit f�rl�na,
-    Hit i denna ringa stuga,
-    Uti denna l�ga hydda,
-    Under �sen den ber�mda,
-    Under takets vackra fogning.
-    Hvart skall nu mitt guld jag f�ra,
-    Hvar min lilla fogel st�lla?"
-
-    Folket svarade och sade,
-    S� den sk�na skaran talte:
-    "Hell ock dig, som hit har kommit,
-    Hell dig honungstass, som stigit
-    Uti denna ringa stuga,
-    Uti denna l�ga hydda,
-    Under �sen den ber�mda,
-    Under takets vackra fogning!
-    Dit m� nu ditt guld du f�ra,
-    St�lla der din lilla fogel,
-    Invid h�rnet af v�r jernb�nk,
-    Vid den fasta plankans �nda.
-
-    Du min enda, vackra Ohto,
-    O min honungstass, du sk�na!
-    Nu din pels man m�ste sk�da,
-    Vackra h�ret unders�ka;
-    Var dock icke alls bekymrad,
-    Illa skall man dig ej h�lla,
-    Skall ditt ludna skinn ej gifva
-    Att hos usla m�nner vr�kas,
-    Att bepryda ringa karlar?"
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Hvart m� sen v�r g�st vi f�ra,
-    Hvart ledsaga vandringsmannen
-    Fr�n det l�nga jernb�nks h�rnet,
-    Fr�n den fasta plankans �nda?"
-
-    Folket svarade och sade,
-    S� den sk�na skaran talte:
-    "Dit m� nu din g�st du f�ra,
-    Vandringsmannen dit ledsaga,
-    Till f�rgyllda koppar-k�rlet,
-    Grytan med sin koppar-botten.
-    L�nge grytan st�lt p� elden,
-    Koppar-sidan invid l�gan;
-    L�nge ren har vattnet v�ntat --
-    Vattnet hemtades fr�n fjerran,
-    Togs ur vassles�ta k�llan,
-    Den till br�dden fyllda brunnen.
-    Saltet ifr�n fjerran s�ktes,
-    Fr�n de djupa sund i Tyskland,
-    Roddes hit igenom saltsund,
-    Lastades s� ut ur skeppet.
-    Veden har man f�llt i skogen,
-    Huggit l�ngesen i �knen,
-    Hemtat hit fr�n Tuomivaara,
-    Sl�pat ifr�n h�ga kullar.
-    Elden har fr�n himlen fallit,
-    Ilat ned fr�n himla-midten,
-    Ofvan fr�n de �tta himlar,
-    Fr�n den nionde bland rymder."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Du min enda, vackra Ohto,
-    O min honungstass, du sk�na!
-    Allt �nnu du m�ste vandra,
-    M�ste g� ett litet stycke.
-    B�rja frejdade nu f�rden,
-    Skrid nu fram du gamle k�mpe
-    Fr�n det l�nga jernb�nks h�rnet,
-    Fr�n den fasta plankans �nda,
-    Till f�rgyllda koppar-k�rlet,
-    Grytan med sin koppar-botten."
-
-    Fr�sande b�rs grytan koka,
-    Med det f�rska k�ttet uppfylld,
-    Kokar trenne hela n�tter,
-    Kokar lika m�nga dagar.
-
-    Sen nu k�ttet blifvit kokadt,
-    Kittlarna fr�n elden tagna,
-    Kopparsidorna fr�n l�gan,
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    H�jde upp sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Hvart skall nu mitt guld jag f�ra,
-    Hvart min lilla fogel bringa
-    Fr�n f�rgyllda koppar-k�rlet,
-    Grytan med sin koppar-botten?"
-
-    Folket svarade och sade,
-    S� den sk�na skaran talte:
-    "Dit m� nu ditt guld du f�ra,
-    Gyllne fogeln m� du bringa
-    Inuti den gyllne koppen,
-    Inom koppar-fatets br�ddar,
-    Fram p� vackra furu-bordet.
-    Borden �ro h�r af furu,
-    Fat af koppar st� p� borden
-    Och vid faten �ro satta
-    Gyllne koppar, silfver-skedar.
-    Dit m� nu ditt guld du f�ra,
-    Der din lilla fogel st�lla,
-    Att med mj�d den f�r sig m�tta,
-    F�r af goda �let dricka."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ohto, du min lilla fogel,
-    O min honungstass, du sk�na!
-    Allt �nnu du m�ste vandra.
-    M�ste g� ett litet stycke,
-    Kom mitt guld och b�rja f�rden,
-    Skrid nu fram, du gyllne Ohto,
-    Fr�n f�rgyllda koppar-k�rlet,
-    Grytan med sin koppar-sida
-    Inuti den gyllne koppen,
-    Inom koppar-fatets br�ddar,
-    Fram p� bordet utaf furu."
-
-    R�gade nu k�rlen stodo,
-    Faten upp till br�dden fyllda.
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Skogens honungsrika moder
-    O du skogens gyllne konung,
-    Tellervo, du Tapios jungfru,
-    Skogens lilla, sk�na t�rna!
-    Kommen nu till Ohtos br�llop,
-    Till det l�nga h�rets h�gtid.
-    Ymnigt finns h�r till att �ta,
-    Till att �ta, till att dricka,
-    Att f�r egen del beh�lla
-    Och att dela ut i byen."
-
-    Dervid folket tog till orda,
-    S� den sk�na skaran talte:
-    "Hvarest f�ddes sk�na Ohto,
-    Hvarest v�xte glesa h�ret,
-    Hvadan �r den trinda hemtad,
-    Hvar den bl�a svansen funnen?
-    Monne v�l p� badstu-v�gen,
-    Eller upp� brunnens g�ngstig?"
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Ohto f�ds ej upp� halmen,
-    Ej p� b�set invid rian,
-    Der den �dla Ohto f�ddes,
-    Der det glesa h�ret v�xte,
-    N�ra m�nen, invid solen,
-    Upp� karlavagnens axlar,
-    P� den stora bj�rnens skuldra.
-    Ukko himlens gyllne konung,
-    Gamle mannen upp i h�jden,
-    Kastar litet ull p� vattnet,
-    Blott ett h�rstr� upp� b�ljan.
-    Detta vaggades af vinden,
-    Skakades af v�drets fl�gtar,
-    Gungades af vattnets imma,
-    F�rdes s� af hafvets b�lja
-    H�n till blomster-holmens str�nder,
-    Till den honungsrika udden.
-
-    Mielikki, den v�na skogsfrun,
-    Tapiolas tr�gna qvinna
-    Sprang i hafvet upp till kn�na,
-    Sprang i b�ljan intill g�rdeln.
-    Ryckte h�ret upp fr�n vattnet,
-    Fina ullen ifr�n b�ljan,
-    Vaggade uti sitt sk�te,
-    R�rde om i sina kl�der.
-    Sedan f�rde hon sin fogel,
-    Lade ned sin gyllne �lskling
-    I en liten korg af silfver,
-    I en vacker gyllne vagga.
-    F�stade s� lindans bindlar,
-    Band det stora barnets vagga
-    Vid den st�rsta qvist af tr�det,
-    Vid den lummigaste grenen.
-
-    Nu sin v�n hon troget vaggar,
-    Gungar omsorgsfullt sin �lskling
-    I den vackra gyllne vaggan,
-    Som p� silfver-remmar h�ngde,
-    Under granens blomsterkrona,
-    Blomsterkrona, gyllne grenar.
-    Der hon v�rdade sin Ohto,
-    Fostrade det glesa h�ret
-    Invid l�ga granars r�tter,
-    I en liten, n�dv�xt tallskog,
-    Ibland honungsrika buskar,
-    I den dunkla �kenskogen.
-
-    �nnu saknar Ohto t�nder,
-    �nnu fela klor f�r bj�rnen.
-    Mielikki den v�na skogsfrun,
-    Tapiolas tr�gna qvinna,
-    Sjelf hon g�r att s�ka t�nder,
-    S�ka klor till bj�rnens tassar.
-    Letade bland h�rda stammar.
-    S�kte ibland svedda stubbar,
-    Upp� f�ltets gr�na hymplar,
-    P� de ljungbevuxna hedar.
-    V�xte s� en tall p� heden,
-    Reste sig en gran p� kullen,
-    Fanns en silfverqvist i tallen,
-    Fanns en gyllne gren i granen.
-    Kave dem med handen ryckte,
-    Gjorde klor af dem �t Ohto,
-    Bildade �t bj�rnen t�nder.
-    Byggde s� af h�gg en stuga,
-    Fogade af barr en boning,
-    Bad der bj�rnen bo om vintern,
-    Hvila sig den v�rsta tiden
-    Och ej genomvada k�rren,
-    Icke stryka genom skogen,
-    Vandra irrande p� heden,
-    Flacka kring de �ppna f�lten.
-    Derifr�n kom nu v�rt silfver,
-    Hemtades den gyllne g�sten."
-
-    Unga skaran tog till orda
-    Och det gamla folket talte:
-    "Hur blef skogen dock s� n�dig,
-    �knen denna g�ng s� gifmild,
-    Hur bevektes skogens herre,
-    Blidkades den gode Tapio?
-    Monn med spjutet Ohto f�lldes,
-    Eller dignade f�r skottet?"
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Skogen var oss ganska n�dig,
-    �kenskogen ganska gifmild,
-    L�tt bevektes skogens herre,
-    Blidkades den gode Tapio.
-    Mielikki, den v�na skogsfrun,
-    Tellervo, Tapios dotter,
-    Lemnade sitt hemvist �de,
-    �fvergaf sitt boningsst�lle,
-    Hastade att visa v�gen,
-    Gick att hugga v�gam�rken,
-    F�sta stakar invid v�gen,
-    Att den r�tta kosan l�ra.
-    Uth�gg m�rken genom skogen,
-    Ristade i bergen sk�ror,
-    Var beredd sitt guld att byta,
-    Ta v�rt silfver, ge sitt eget.
-    Ohto f�lldes ej med spjutet,
-    Dignade ej ned f�r skottet;
-    Sjelf han halkade fr�n grenen,
-    Snafvade fr�n barrtr�ds-qvisten,
-    F�ll och gyllne kr�fvan spr�ngdes,
-    B�ruppfyllda buken klyfdes,
-    Br�stet s�nderslets mot ruskor,
-    Buken refs af barrtr�ds-qvistar."
-
-    "Du min enda, vackra Ohto,
-    O min honungstass, du sk�na!
-    Nu �r benens gny f�rhanden,
-    Benens gny och skallens l�te,
-    H�ftigt skallra dina t�nder.
-    N�san tog jag nu af Ohto,
-    Ingen lukt han mera k�nner,
-    �rat tog jag nu af Ohto,
-    Intet ljud han mer f�rnimmer,
-    Sist jag �gat tar af Ohto,
-    �gat ser nu aldrig mera."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Den en karl jag skulle n�mna,
-    Skulle f�r en hjelte h�lla,
-    Hvilken bj�rnens t�nder l�ste,
-    Toge bort de fasta betar,
-    Ryckte ut dem med sin jernhand,
-    St�dd med kn�t mot bj�rnens skalle."
-
-    Sjelf han bj�rnens t�nder l�ser,
-    Tager bort de fasta betar,
-    Rycker ut dem med sin jernhand,
-    St�dd med kn�t mot bj�rnens skalle.
-
-    Tog s� t�nderna af Ohto,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Vackra Ohto, skogens �pple,
-    Skogens sk�na, runda knotter!
-    �n du m�ste g� ett stycke,
-    M�ste vandra uti �knen;
-    Kom, ber�mde, b�rja f�rden,
-    T�ga h�n, du gyllne Ohto,
-    Ifr�n denna ringa boning,
-    Ifr�n denna l�ga hydda;
-    Sv�rt det blir att bo i stugan,
-    Ledsamt att i v�rmen vistas.
-
-    H�r v�r v�g nu tar sin b�rjan,
-    H�r begynnas nya stigar,
-    Som �t skoghevuxna kullen,
-    �t det h�ga berget leda,
-    Leda till en liten fura,
-    Till en tall med hundra qvistar;
-    Godt f�r dig �r der att vistas,
-    Ljuft du der f�rn�ter tiden.
-    Karpen jagas dit af vinden,
-    Abborn f�rs till dig af v�gen,
-    Vid din sida �r en sik-�,
-    T�tt invid dig f�ngas laxen.
-    S�g n�r hem du �terkommit,
-    V�ndt till Metsola tillbaka:
-    Illa blef jag der ej f�gnad,
-    Uti denna karla-samling,
-    Denna skara utaf k�mpar;
-    Honung gaf man mig att �ta
-    Och till dryck blef f�rska mj�det,
-    Blef det goda �let framlagdt."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Nu till hemmet �terv�nde;
-    Unga folket tog till orda,
-    S� den sk�na skaran sporde:
-    "S�g, hvart f�rde du v�l f�ngsten,
-    Bragte nu din ringa andel?
-    Lemnade kanske p� isen
-    Dr�nkte ibland sn� och vatten,
-    Tryckte in i sanka k�rret,
-    Eller gr�fde ned i heden."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Om jag upp� isen lemnat,
-    Dr�nkt mitt byte uti s�rjan,
-    Skulle det af hundar rubbas,
-    Utaf luftens foglar sudlas;
-    Hade jag det s�nkt i k�rret,
-    Eller nedgr�ft uti heden,
-    Skulle det af maskar skadas,
-    T�ras utaf svarta myror.
-    Ej jag lemnade p� isen,
-    Dr�nkte bytet ej i s�rjan,
-    Tryckte icke in i k�rret,
-    Grof ej heller ned i heden.
-    Dit min f�ngst jag beledsagat,
-    Bringat dit min ringa andel,
-    H�gst upp� den gyllne kullen,
-    Upp� koppar-�sens skuldra,
-    Uti helga tr�dets krona,
-    I en gran med hundra qvistar,
-    P� den st�rsta ibland grenar,
-    P� den yfvigaste qvisten.
-    T�nderna jag st�llt �t �ster,
-    �gonen �t vester riktat,
-    V�ndt dem litet emot norden.
-    Lade ej f�r h�gt i toppen,
-    Skulle der af stormen skadas,
-    Utaf v�rens vind f�rderfvas."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Gif, o Gud, ock h�danefter,
-    Unna Skapare, du sanne,
-    Att p� s�dant s�tt man lefver,
-    Att p� detta vis man jublar
-    Vid skogsmannens stora br�llop,
-    Vid skogsnymfens glada h�gtid!
-
-    Gif, o Gud, ock h�danefter,
-    Unna Skapare, du sanne,
-    Att i skogen v�gen stakas,
-    M�rken sk�ras uti tr�den
-    F�r v�rt goda j�garf�lje,
-    F�r v�r stora k�mpa-skara!
-
-    Gif, o Gud, ock h�danefter,
-    Unna Skapare, du sanne,
-    Att Tapios pipa ljuder,
-    Att man skogens pipa h�rer
-    Upp� dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala stigar!"
-
-
-
-
-Tjugunionde Runan
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Eftert�nker i sitt sinne:
-    "Sk�nt det vore nu att spela,
-    Att ur toner gl�dje locka
-    H�r p� dessa tr�nga g�rdar,
-    Dessa alltf�r smala stigar,
-    Men min harpa har f�rsvunnit,
-    Gl�djen flytt fr�n mig f�r evigt
-    H�n till fiskens djupa salar,
-    Laxarnes ojemna stengrund,
-    Att af Ahtis g�ddor egas,
-    Af Wellamos �tt besittas.
-    S�llan ock ifr�n sig lemnar
-    Ahti, hvad han en g�ng f�ngat."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Gick s� ned till smedens verkstad,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "H�r mig smed, o Ilmarinen!
-    Smid �t mig af jern en r�fsa,
-    Gjut dertill ett skaft af koppar,
-    Att jag hafven upp m� harfva,
-    Hopa v�gorna tillsamman,
-    F�r att finna g�ddbens harpan,
-    Kantele af fiskben lagad,
-    Ifr�n fiskens djupa salar,
-    Laxarnes ojemna stengrund."
-
-    Det var smeden Ilmarinen,
-    Den ev�rdelige hamrarn,
-    Smidde snart af jern en r�fsa,
-    Redde dertill skaft af koppar;
-    Skaftets l�ngd femhundra famnar
-    Var, och pinnarnas etthundra.
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Tog sin jernbesmidda r�fsa
-    Och p� �ppna sj�n begaf sig,
-    Ut p� hafvets vida fj�rdar.
-    R�fsar sedan strandens ruskor,
-    R�fsar s�f och hafsr�rs toppar,
-    Hafvet upp i h�gar f�ser,
-    L�gger v�gorna i hopar.
-    Fann dock icke, s�g ej heller
-    N�nsin mer' sin g�ddbens harpa.
-    Kantele, som g�tt f�rlorad,
-    Gl�djen, som f�r evigt flyktat.
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    B�rjade att hem�t vandra,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Med �t sidan lutad m�ssa.
-    Stadnar s� i svedjelanden,
-    Ser sig rundtomkring och lyssnar,
-    Och han h�r en bj�rk, som gr�ter,
-    Ser, hur masurtr�det t�ras.
-
-    Men han sp�rjer och han fr�gar:
-    "Hvarf�r gr�ter, gr�na bj�rk du,
-    Qvider h�gljudt l�fskottrika,
-    Klagar du med hvita g�rdeln?
-    Icke ut i krig du f�res,
-    Tvingas ej i h�rnad heller."
-
-    Skickligt honom bj�rken svarar,
-    Masurtr�det h�res s�ga:
-    "S�dant m�nga om mig s�ga,
-    Flere i sitt sinne t�nka,
-    Att i gl�dje blott jag lefver,
-    Uti fr�jd och jubel endast;
-    Arme jag, som �fven under
-    All min sorg och saknad fr�jdas,
-    Klagar blott, d� v�rst jag lider.
-
-    Nu, s� arm, mitt h�rda �de
-    Och min tomhet jag begr�ter,
-    Att s� lottl�s helt och h�llet
-    Och s� utan skygd jag lemnats
-    H�r p� detta sv�ra st�lle,
-    P� det �ppna betesf�ltet.
-
-    Ofta mig beklagansv�rda,
-    Ofta mig s� djupt betryckta
-    Herdarne om sommarn sarga,
-    Rista i min hvita kl�dnad,
-    Sugande all saft ifr�n mig.
-    Ofta jag beklagansv�rda,
-    Ofta jag s� djupt betryckta
-    Blir p� detta sv�ra st�lle,
-    P� det �ppna betesf�ltet,
-    Qvistad och till svedja huggen,
-    Eller ock till kastved splittrad.
-    Trenne g�nger ren i sommar,
-    Under denna l�nga sommar,
-    I min kronas skygd sig m�nner
-    L�grat, hv�ssande sin yxa
-    Mot mitt olycksburna hufvud,
-    Mot min hals, jag �mkansv�rda.
-
-    Derf�r all min tid jag gr�ter,
-    S�rjer nu min hela lefnad,
-    Att s� lottl�s helt och h�llet
-    Och s� utan skygd jag lemnats
-    H�r f�r sv�ra v�dret blottst�lld,
-    D� den str�nga vintern nalkas.
-
-    Hvarje �r s� tidigt sedan
-    Sorgen min gestalt f�r�ndrar,
-    Hufvet fylles af bekymmer,
-    Och mitt hela anlet' bleknar,
-    Medan p� de kulna dagar,
-    P� den onda tid jag t�nker.
-    Pl�gor s� mig stormen bringar,
-    K�lden f�r de v�rsta dagar --
-    Stormen, som min pels omskakar,
-    Alla l�f ifr�n mig r�fvar,
-    S� att jag alldeles naken
-    Fryser i det h�rda v�dret,
-    Lemnad i den skarpa k�ldens,
-    I den vilda stormens h�nder."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Gr�na bj�rk, ej m� du gr�ta,
-    Qvida h�gljudt l�fskottrika,
-    Klaga du med hvita g�rdeln!
-    Jag i fr�jd din gr�t f�rvandlar,
-    Byter sorgen mot ett b�ttre,
-    G�r till gl�dje ditt bekymmer."
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Masurn h�gg omkull och t�ljde
-    Utaf h�rda tr�'t en kupa,
-    Kantele af sk�na bj�rken.
-    T�ljde nu en dag om sommarn,
-    Formade �t sig en harpa
-    P� den dimomh�ljda udden,
-    P� den skogbev�xta holmen.
-    H�raf fick sin kupa harpan,
-    Fick sitt grundtr�d nya gl�djen;
-    Och af h�llig bj�rk �r kupan,
-    Grundtr�'t af den fasta masur.
-
-    Derp� gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Harpan nu sin kupa �ger,
-    Nya gl�djen har sitt grundtr�d,
-    Och af h�llig tr�d �r kupan,
-    Grundtr�'t af den fasta masur.
-    Hvadan m� nu skrufvar tagas,
-    Hvadan goda pinnar hemtas?"
-
-    Reste sig en ek p� t�get,
-    Stod vid g�rdens �nda h�grest.
-    Eken hade jemna qvistar,
-    P� hvar qvist ett �pple syntes,
-    Upp� �pplet satt ett guldklot
-    Och en g�k p� gyllne klotet.
-    H�jde s� sin st�mma g�ken,
-    Gifvande fem ljud ifr�n sig,
-    Galande det sjette �fven.
-    Guld d� fl�dade ur munnen,
-    Silfver rann fr�n g�kens l�ppar
-    Ned upp� den gyllne kullen,
-    P� den silfverrika backen.
-    H�raf skrufvarne i harpan,
-    Finnarne i str�ngaspelet.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Tog till ordet d� och sade:
-    "Skrufvar kantele nu f�tt sig,
-    Str�ngaspelet goda pinnar
-    Fr�n den gyllne g�kens tunga,
-    Silfver-fogelns ljufva l�ten,
-    Men �n saknas h�r dock litet,
-    Str�ngar fem i harpan fela;
-    Hvadan m�nde dessa tagas,
-    Hvadan taglen f�s till harpan?"
-
-    Gret en m� i svedjelunden,
-    Fager jungfru uti d�lden.
-    M�n dock icke gret fullkomligt,
-    Men fullt glad var hon ej heller;
-    Sj�ng blott att sin qv�ll f�rdrifva,
-    Tills att solen hunne bergas,
-    Under hopp att f� en make,
-    F� en man i famnen sluta.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    H�r den unga flickans klagan,
-    T�cka barnets sorgsna st�mma,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "Unna mig en sk�nk, o flicka,
-    Jungfru, gif �t mig en h�rlock,
-    Gif fem str�n af sk�na h�ret,
-    R�ck mig dertill �n ett sjette,
-    Att min harpa str�ngar finge.
-    Ljud min evigt unga gl�dje."
-
-    Flickan gaf en sk�nk �t honom,
-    Gaf en sk�nk utaf sin h�rlock,
-    Gaf fem str�n af sk�na h�ret,
-    Dertill �n ett sjette r�ckte.
-    H�raf str�ngarne i harpan,
-    Ljuden i hans unga gl�dje.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf nu b�rjade att sjunga,
-    Satte sig att gl�dje locka
-    Upp� trappan byggd af stenar,
-    Upp� s�tet gjordt af furu,
-    P� jernb�nkens fr�msta �nda.
-
-    H�r sitt str�ngaspel han sk�tte,
-    Sk�tte ock sin s�ng tillika,
-    Spelade med fulla toner
-    Och till s�ng sin st�mma h�jde.
-    Ljufligt ljudade nu masurn,
-    Jublade skottrika bj�rken,
-    Klang s� �fven g�kens guldsk�nk,
-    Lj�d i fr�jd ungjungfruns h�rlock.
-
-    S� nu spelte W�in�m�inen,
-    M�ktigt klingade hans harpa;
-    Dalar h�jdes, h�jder s�nktes,
-    S�nkte sig de h�ga kullar,
-    H�jde sig de l�ga dalar,
-    Kopparbergen h�ftigt sk�lfde,
-    Alla klippor g�fvo genljud,
-    Stubbarna i dans sig r�rde,
-    Stenarne p� stranden sprucko,
-    Furarne af fr�jd betogos.
-
-    Vida b�rdes ljufva spelet,
-    H�rdes till sex byar �nda,
-    H�rdes �nda till sju socknar.
-    Foglar nu i stora flockar
-    Fl�go t�tt till W�in�m�inen,
-    Att till hjeltes�ngarn lyssna.
-
-    �rnen, d� i h�ga n�stet
-    Suomis ljufva spel hon h�rde,
-    Gl�mde ungarne i boet,
-    Och till obes�kta trakter
-    Fl�g att kantele f� h�ra,
-    F� beundra s�dan gl�dje.
-
-    Skogens drott med ludet f�lje
-    Dansade p� tvenne f�tter,
-    Medan fadren gl�dje v�ckte,
-    Medan W�in�m�inen spelte.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen,
-    H�r nog underbart han spelte,
-    Anslog alltf�r sk�na toner;
-    Liks� n�r han hemma spelte,
-    I sitt hus af furu timradt,
-    Ljudade de h�ga taken,
-    Dallrade af gl�dje f�nstren,
-    Klang det benbelagda golfvet,
-    Genlj�d husets gyllne takhvalf.
-    �ter n�r han gick bland granar,
-    Vandrade bland h�ga furar,
-    Grenarne sig �dmjukt kr�kte.
-    Tallarne sig v�nligt v�nde;
-    Kottarna till marken fl�go
-    Och kring roten barren spriddes.
-    N�r han lunderna bes�kte,
-    Dessa straxt till gl�dje v�cktes;
-    N�r han steg till svedjelunden,
-    Blommorna af k�rlek tjustes;
-    Telningarna ned sig b�jde.
-
-
-
-
-Trettionde Runan.
-
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Lugnt sin v�g tillryggal�gger,
-    Unge mannen Joukahainen
-    F�rdas fram med gny och buller.
-
-    De p� v�gen sammanst�ta,
-    Sela f�ster sig vid sela,
-    St�ngerna tillhopa h�fta,
-    Loka sitter fast vid loka,
-    Vattnet rinner ifr�n lokan,
-    Ifr�n selan flyter istret.
-
-    Der nu stadnar W�in�m�inen,
-    Tar till ordet sjelf och s�ger:
-    "Vik �t sidan Joukahainen,
-    Ty du �r till �ren yngre."
-
-    Det var unge Joukahainen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "H�r ej b�tar mannens ungdom,
-    Mannens ungdom, mannens �lder;
-    Den i vishet �fverl�gsne
-    M� nu stadna qvar p� v�gen,
-    Den i vishet underl�gsne
-    Vike undan f�r den andra."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "D� du �r mig �fverl�gsen,
-    K�re, s�g att jag f�r h�ra,
-    Hvad du mer �n jag m� veta."
-
-    Sade unge Joukahainen;
-    "Kanske vet jag ett och annat:
-    Renen drager plog i norden,
-    H�sten i det s�dra landet,
-    L�ngst i Lappland elephanten (?).
-    Sikens �krar �ro sl�ta,
-    �rtans tak �r jemnt och rundadt,
-    L�tt att lefva �r f�r sj�len,
-    Dricker vatten, der han ligger,
-    �ter laxar rundtomkring sig,
-    Slukar sikar vid sin sida.
-    G�ddan leker uti k�lden,
-    Styggmundt fisk i h�rda v�dret,
-    Abboren, den skygga v�tstjert,
-    Simmar h�sten om p� djupet,
-    Leker sommarn p� det grunda,
-    M�rten far och sl�nger stjerten,
-    Laxen konstigt fram�t skrider?"
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Sjelf till ordet tog och sade:
-    "Och hvad vet du �nnu mera,
-    Anar ocks� derut�fver?"
-
-    Sade unge Joukahainen:
-    "Sen ock vet jag �nnu n�got,
-    Anar ocks� derut�fver:
-    H�ga tr�n har Pisa-backen,
-    Horna-klippan stora tallar.
-    Videt �r det f�rsta tr�dslag
-    Och den �ldsta jordart torfven,
-    Ibland fiskar �ldst �r girsen,
-    Finken ibland foglars skara,
-    Kyyt�l�inen ibland ormar.
-    Elden alstrades i himmeln,
-    Vattnet uti klippan f�ddes,
-    Ifr�n rost �r jernets ursprupg."
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sjelf till ordet tog och sade:
-    "Men hvad vet du �nnu mera,
-    Anar ocks� derut�fver?
-    Tala du blott verklig sanning,
-    Minnen ifr�n fordna tider."
-
-    Sade unge Joukahainen:
-    "Sen ock vet jag �nnu n�got,
-    Mins ifr�n afl�gsna tider,
-    Mins, n�r hafvets f�ror pl�jdes,
-    Fiske-sl�gtets g�mslen gr�fdes,
-    Grunda st�llen gjordes djupa.
-    Sl�tterna p� marken m�ttes,
-    H�jderna med mull bet�cktes,
-    Bergen staplades tillhopa,
-    Posterna i rymden st�lldes,
-    Himla-f�stets b�gar restes,
-    Stjernorna p� himlen str�ddes."
-
-    Sjelf den gamle W�in�m�inen
-    Tog till ordet nu och sade:
-    "Barnets kunskap, barnets minne,
-    Ej en sk�ggig hjelte-gubbes.
-    Det var jag, som pl�jde hafven,
-    Uth�gg oceanens h�lor,
-    Gr�pte fiske-sl�gtets g�mslen,
-    Gjorde grunda st�llen djupa,
-    Sl�tterna p� marken m�tte,
-    H�jderna med mull bet�ckte.
-    Bergen staplade tillhopa.
-    S�som tredje man jag deltog
-    I att rymdens poster f�sta,
-    i att b�ra himla-b�gen
-    Och att f�stets stjernor utstr�."
-
-    Nu den unge Joukahainen
-    Vred sin mun, sitt hufvud r�rde,
-    Skakade det svarta h�ret,
-    Tog till ordet s� och sade:
-    "Sen ock vet jag �nnu n�got,
-    Vet och inser derut�fver:
-    Trollar den f�rm�tne mannen
-    Att som sp�n p� vattnet flyta,
-    S�som n�ckrosblad p� b�ljan."
-
-    H�raf vredgas W�in�m�inen,
-    H�raf vredgas han och harmas;
-    Sjelf han tar sig f�r att qv�da,
-    Sjelf han b�rjar p� att orda.
-    Qv�det �r ej barna-joller,
-    Barna-joller, qvinno-sladder,
-    Qv�det �r en sk�ggig hjeltes,
-    Och ej alla barn det sjunga,
-    Icke h�lften ibland svenner,
-    Ej en tredjedel af f�stm�n
-
-    Bland den ungdom, som nu v�xer,
-    Bland det sl�gte, som nu uppg�r.
-    Sjunger gamle W�in�m�inen,
-    Hafvet svallar, jorden sk�lfver,
-    Kopparbergen h�ftigt skakas,
-    Klippans fasta h�llar d�na.
-    Starka borgars tinnar skakas,
-    Ned till marken tornen ramla,
-    Portarna i Pohja remna,
-    F�stets b�gar brista s�nder.
-
-    Unge Joukahainen qvad han
-    Intill midjan uti k�rret,
-    Intill br�stet uti �ngen
-    Och till armarna i sandmon.
-
-    Qv�der sedan upp� hunden
-    Tassarna i kalla stenen,
-    T�nderna i vatten-ruskan.
-    Qv�der Joukahainens b�ge
-    Till en b�ge �fver vattnet;
-    Qv�der Joukahainens pilar
-    Att som snabba h�kar ila,
-    Qv�der ock den h�ga hjelmen
-    Upp� karlavagnens skuldror,
-    Qv�der �n den bl�a manteln
-    Till ett str�moln upp� f�stet,
-    Och det fina ylle-b�ltet
-    Upp� himlens rund till stjernor.
-
-    S� stod unge Joukahainen
-    Nu i k�rret intill midjan,
-    Intill br�stet uti �ngen
-    Och till armarna i sandmon.
-    Blir der�fver ganska misslynt,
-    R�kar slutligen i v�nda,
-    H�jde d� sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "O du vise W�in�m�inen,
-    Du en siare ev�rdlig!
-    Tag igen de helga orden,
-    �terkalla dina qv�den,
-    Hjelp mig utur detta tr�ngm�l,
-    Ifr�n denna n�d mig fria."
-
-    Nu den vise W�in�m�inen,
-    Tog till ordet sjelf och sade:
-    "N� hvad vill du mig d� gifva,
-    Om jag helga orden l�ser,
-    �terkallar mina qv�den?"
-
-    Sade unge Joukahainen:
-    "Tro mig, jag har tvenne b�gar,
-    S�kert skjuter ena b�gen,
-    Flinkt far pilen fr�n den andra;
-    Du m� taga, den dig lyster."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Bryr jag mig om dina b�gar,
-    Aktar dem det minsta, d�re?
-    Sjelf jag �ger ock en b�ge,
-    Tv�faldt dyrare �n dina,
-    Tv�- och trefaldt b�ttre �fven.
-
-    Har ej n�'n att b�ra b�ge
-    Och att �terhemta pilar.
-    S�g; hvad ger du mig i l�sen?"
-
-    Sade unge Joukahainen:
-    "Ocks� har jag tvenne hingstar,
-    S�kert g�r den ena hingsten,
-    Snabb den andra �r att stiga;
-    Du m� taga, den dig lyster,
-    Hjelp mig blott ur detta tr�ngm�l,
-    Ifr�n denna n�d mig fria."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Bryr jag mig om dina hingstar,
-    Aktar sch�ckarna det minsta?
-    Sjelf ocks� en hingst jag �ger,
-    Som �r tv�- och trefaldt b�ttre,
-    Fem- och sexfaldt lifligare;
-    Har en insj� upp� gumpen,
-    Klara vattnet upp� ryggen,
-    �ter h� fr�n k�llans br�ddar,
-    Dricker vatten ifr�n molnet.
-
-    Har ej n�'n, som hingsten fasttar.
-    Som min f�le skulle betsla
-    Och till �ker-tegen leda;
-    S�g, hvad ger du mig i l�sen?"
-
-    Sade unge Joukahainen:
-    "Jag i hemmet har en syster,
-    Sk�n hon �r och vackert formad;
-    Enda systern ger jag �t dig,
-    L�nar dig min moders dotter
-    Till en maka f�r din lifstid,
-    Till ditt st�d p� gamla dagar.
-    Fr�ntag nu de helga orden,
-    �terkalla dina qv�den,
-    Hjelp mig utur detta tr�ngm�l,
-    Ifr�n denna n�d mig fria."
-
-    Sjelf den gamle W�in�m�inen
-    L�ser nu de helga orden,
-    �terkallar sina qv�den.
-    Men den unge Joukahainen
-    �terv�nder s� till hemmet,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Med �t sidan lutad m�ssa,
-    Under gr�t och strida t�rar.
-
-    Fadren sitter invid f�nstret,
-    Modren st�r p� bodens trappa,
-    Modren skyndar sig att fr�ga,
-    Gamla qvinnan hinner sp�rja;
-    "Hvarf�r gr�ter du, min gosse,
-    S�rjer du, mig kostat m�da?"
-
-    Sade unge Joukahainen:
-    "O min moder, som mig burit,
-    Som mig lyftat har i famnen!
-    Har jag icke sk�l att gr�ta,
-    Sorger, hvilka t�rar pressa?
-    Derf�r all min tid jag gr�ter,
-    S�rjer nu min hela lefnad,
-    Att jag gaf min enda syster,
-    L�nade min moders dotter
-    �t den gamle W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige siarn,
-    Gaf till st�d �t gamle mannen,
-    Till ett v�rn �t skr�plig gubbe."
-
-    Modren gnuggar sina h�nder,
-    Gn�ggar sina begge h�nder,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "O gr�t ej min son, du k�ra,
-    H�r �r icke sk�l att gr�ta,
-    Se det har jag st�dse �nskat,
-    L�ngtat under all min lefnad:
-    F� till fr�nde store mannen,
-    Ha en m�g i W�in�m�inen,
-    Uti s�ngaren en sv�rson?"
-
-
-
-
-Trettief�rsta Runan.
-
-
-    Unge Joukahainens syster,
-    Enda barnet af sin moder,
-    Gick att bryta qvast ur skogen,
-    L�f till qvastar ifr�n tr�den.
-    Br�t s� en qvast �t sin fader,
-    Br�t en annan �t sin moder,
-    Skulle bryta tredje qvasten
-    �t sin allrayngsta broder;
-    Kom d� gamle W�in�m�inen,
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Flicka, v�x med mig i h�gen,
-    T�nk p� andra yngre m�n ej,
-    V�x i n�tt tillskurna kl�der,
-    Uti yllne kjortlar granna,
-    Lef af limpans b�sta bitar,
-    Utaf hvetebr�dets skifvor."
-
-    Jungfrun ilar hem och gr�ter,
-    Kommer snyftande p� g�rden.
-    Fadren sp�rjer invid f�nstret,
-    Der han t�ljer p� sitt yxskaft:
-    "Hvarf�r gr�ter du, min flicka,
-    Stackars flicka, unga jungfru?"
-
-    "Har jag icke sk�l att gr�ta,
-    Sorger, hvilka t�rar pressa?
-    Derf�r gr�ter jag, o fader!
-    Tappade mitt kors fr�n br�stet,
-    F�llde sp�nnet ifr�n g�rdeln --
-    Silfver-korset ifr�n br�stet,
-    Gyllne sp�nnet ifr�n g�rdeln."
-
-    Sp�rja br�derna vid ledet,
-    Der de foga sina sl�dar:
-    "Hvarf�r gr�ter stackars syster,
-    Stackars syster, unga jungfru?"
-
-    "Har jag icke sk�l att gr�ta,
-    Sorger, hvilka t�rar pressa?
-    Derf�r gr�ter jag, o br�der!
-    Tappade min ring fr�n fingret,
-    F�llde perlorna fr�n halsen --
-    Gyllne ringen ifr�n fingret,
-    Silfver-perlorna fr�n halsen."
-
-    Sp�rja systrarna p� golfvet,
-    Der de v�fva gyllne g�rdlar:
-    "Hvarf�r gr�ter stackars syster,
-    Stackars syster, unga jungfru?"
-
-    "Har jag icke sk�l att gr�ta,
-    Sorger, hvilka t�rar pressa?
-    Derf�r gr�ter jag, o systrar!
-    F�llde guldet fr�n mitt �nne,
-    Silfver-smyckena fr�n h�ret,
-    Bl�a handen ifr�n pannan
-    Och de r�da fr�n mitt hufvud."
-
-    Sp�rjer modren ifr�n boden,
-    P� hvars tr�skel sm�r hon k�rnar:
-    "Hvarf�r gr�ter du, min flicka,
-    Stackars flicka, unga jungfru?"
-
-    "Har jag icke sk�l att gr�ta,
-    Sorger, hvilka t�rar pressa?
-    Derf�r gr�ter jag, o moder!
-    Gick att bryta qvast ur skogen.
-    L�f till qvastar ifr�n tr�den,
-    Br�t s� en qvast �t min fader,
-    Br�t en annan �t min moder,
-    Skulle bryta tredje qvasten
-    �t min allr�yngsta broder,
-    Steg d� Osmonen fr�n d�lden,
-    Kalevainen ifr�n mossan:
-    Flicka, v�x med mig i h�gen,
-    T�nk p� andra yngre m�n ej,
-    V�x i n�tt tillskurna kl�der,
-    Uti yllne kjortlar granna,
-    Lef af limpans b�sta bitar,
-    Utaf hvetebr�dets skifvor."
-
-    "Flicka, var ej alls bekymrad,
-    Frukt utaf din moder, s�rj ej,
-    G� i boden upp� backen,
-    Skynda dig, spring ut p� g�rden.
-    Bodar tre p� backen finnas,
-    �ppna allrab�sta boden;
-    N�r dig der ett �r af sm�ret,
-    Mer �n andra blir du frodig;
-    Lef af k�tt det andra �ret,
-    Mer �n andra blir du liflig;
-    �t piroger tredje �ret,
-    Mer �n andra blir du vacker.
-    Der st�r kista upp� kista,
-    Ena skrinet vid det andra,
-    �ppna allrab�sta kistan,
-    Lyfta upp det granna locket.
-    Gyllne g�rdlar sex der finnas,
-    Finnas sju bl� kjortlar �fven.
-    Kl�d upp� dig allt det b�sta,
-    Tag det grannaste om halsen,
-    P� ditt br�st det prydligaste,
-    Det mest lysande p� kroppen."
-
-    Flickan g�r s� bort och gr�ter,
-    Kommer snyftande p� g�rden,
-    Gr�ter aftnarna i f�nstret,
-    Morgnarna p� bodens tr�skel,
-    Hela dagar upp� g�rden,
-    M�nader vid t�gens �ppning.
-    H�jde nu sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "Ocks� jag var icke fordom
-    Svartare �n andra flickor,
-    Blekare �n vattnets fiskar,
-    Blef nu svartare �n andra,
-    Blekare �n vattnets fiskar."
-
-    Modren gick att henne sk�da,
-    Sedan trenne n�tter vikit:
-    "Hvarf�r gr�ter du, min flicka,
-    Klagar tidigt f�dda dotter?"
-
-    "Har jag icke sk�l att gr�ta,
-    Sorger, hvilka t�rar pressa?
-    Derf�r gr�ter jag, o moder!
-    Ville ej till gubben komma,
-    F�r att den utgamle v�rna,
-    F�r att st�da skr�plig gubbe,
-    Hafva v�rd om ugnens granne.
-    Hellre ginge jag i hafvet,
-    Djupt inunder vida fj�rdar,
-    F�r att blifva sikens syster,
-    Fiskens syster uti hafvet.
-    Godt ju �r i hafvet vistas
-    och att bo inunder b�ljan,
-    Att som sikens syster lefva,
-    Fiskens syster uti vattnet.
-    Ansigtet der siken tv�ttar
-    Och af g�ddan kammas h�ret."
-
-    G�r i boden upp� backen,
-    Kommer gr�tande p� g�rden.
-    Bodar tre p� backen finnas,
-    �ppnar allrab�sta boden.
-    Der fanns kista upp� kista,
-    Ena skrinet vid det andra,
-    Hon slog upp den b�sta kistan,
-    Granna locket klang och uppfor;
-    Fann deri sex gyllne g�rdlar,
-    Fann der �fven sju bl� kjortlar.
-    F�ste guld upp� sitt �nne
-    Silfver-prydnader i h�ret,
-    Bl�a band upp� sin panna,
-    R�da tr�dar kring sitt hufvud,
-    Kl�dde p� sig allt det b�sta,
-    Tog det grannaste om halsen.
-    P� sitt br�st det prydligaste,
-    Det mest lysande p� kroppen.
-    Derp� ilar hon i hafvet,
-    Djupt inunder vida fj�rdar,
-    F�r att blifva sikens syster,
-    Fiskens syster uti vattnet.
-
-    Kom s� modren uti boden,
-    Sedan trenne n�tter vikit:
-    "O hvart �r min flicka svunnen?
-    D�tt har nu min stackars flicka,
-    Hon har g�tt i v�ta hafvet,
-    Djupt inunder vida fj�rdar,
-    F�r att blifva sikens syster,
-    Fiskens syster uti vattnet;
-    Sikarna sin syster �ta
-    Och sin fr�nde vattnets fiskar."
-
-    B�rjade s� modren gr�ta,
-    Gjuta ut sin t�rek�lla,
-    G�t en t�r och g�t en annan,
-    Vattnet rann i strida t�rar
-    Upp� byn, den t�rbest�nkta,
-    Upp� anletet, det fagra,
-    Rann p� arma modrens kinder.
-
-    G�t en t�r och g�t en annan,
-    Vattnet rann i strida t�rar
-    �fver arma modrens kinder,
-    Ned p� det beprydda br�stet.
-
-    G�t en t�r och g�t en annan,
-    Vattnet rann i strida t�rar
-    �fver det beprydda br�stet,
-    Ned p� fina kl�dningsf�llar.
-
-    G�t en t�r och g�t en annan,
-    Vattnet rann i strida t�rar
-    �fver fina kl�dningsf�llar,
-    Ned p� strumporna af silke.
-
-    G�t en t�r och g�t en annan,
-    Vattnet rann i strida t�rar,
-    �fver strumporna af silke,
-    Ned p� sirligt sydda k�ngor.
-
-    G�t en t�r och g�t en annan,
-    Vattnet rann i strida t�rar,
-    �fver sirligt sydda k�ngor,
-    Ned inunder hennes f�tter.
-    Rann p� marken till dess nytta,
-    Rann i vattnet, att det �ka.
-
-    Bildades s� elfvar trenne
-    Af en enda menskas t�rar,
-    T�rar, dem en qvinna gjutit.
-    Bildades i alla elfvar
-    Trenne m�ktigt strida forssar;
-    H�jde sig s� trenne klippor
-    Uti alla forssars brusning;
-    V�xte �fven trenne bj�rkar
-    Invid kanten af hvar klippa.
-    Kommo sedan g�kar trenne
-    Att p� bj�rkars qvistar gala;
-    En af dem gol k�rlek, k�rlek!
-    �t den k�rleksl�sa flickan;
-    * Gl�dje, gl�dje! gol den andra
-    �t den gl�djel�sa modren;
-    F�stman, f�stm�n! gol den tredje
-    �t den f�stmansl�sa flickan.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Sig begaf p� sj�n att meta,
-    Att med handnot fiskar f�nga
-    Vid den dimomh�ljda udden,
-    Vid den skogbev�xta holmen.
-    Tog en krok ifr�n sin ficka,
-    Tog ett hullingsjern ur v�skan.
-    Med sin krok han sedan metar,
-    Fiskar med det kr�kta jernet,
-    Dervid darrar koppar-sp�et,
-    Dervid hviner silfver-refven,
-    Gyllne linan h�res klinga.
-
-    H�nde s� en dag omsider,
-    Fogade sig n�gon morgon,
-    Att en fisk p� kroken nappar,
-    Fastnar p� det kr�kta jernet.
-    Drager den uti sin farkost,
-    Bringar ned p� b�tens botten.
-
-    V�nder och betraktar fisken,
-    Yttrar s� ett ord och s�ger;
-    "Hvem har detta under bildat?
-    Jag den fisken icke k�nner.
-    Mera sl�t den �r, �n siken,
-    Mera brokig, �n forellen,
-    Mera gr�bespr�ngd �n g�ddan,
-    �r till moderfisk f�r fenl�s,
-    �r till menniska f�r s�llsynt.
-    Har som sj�l ej n�gra f�tter,
-    Har, som jungfru, ingen bindel,
-    S�som W�in�s m� ej g�rdel,
-    S�som ko allsinga �ron.
-    Monn till lax den blifvit danad?"
-
-    W�in� tar sin knif fr�n g�rdeln,
-    Silfver-skaftet ifr�n slidan,
-    F�r att s�ndersk�ra laxen,
-    Fisken uti bitar stycka,
-    Till en morgon-m�ltids smulor,
-    Till en middags-m�ltids delar,
-    Till en fastetids f�rt�ring.
-    B�rjar nu att sk�ra laxen,
-    Fisken upp med knifven rista;
-    Laxen hoppar d� i vattnet,
-    Vackra fisken hastigt spritter
-    Upp ifr�n den r�da b�ten,
-    Ifr�n bottnet p� hans farkost.
-    Lyfte sedan upp sitt hufvud,
-    H�gra axelbladet h�jde,
-    Str�ckte ut de venstra t�rna,
-    De namnl�sa fingren framstack
-    Vid den femte v�der-ilen,
-    Vid den sjette v�gens hv�lfning.
-    Lyfte �n den h�gra handen,
-    Visade den venstra foten
-    P� den sjunde ibland fj�rdar,
-    P� den nionde bland b�ljor.
-    Yttrar s� ett ord och s�ger:
-    "O du gubbe i din d�rskap!
-    Du f�rstod ej att beh�lla
-    Wellamos v�gsk�ljda jungfru,
-    Vattnets allrayngsta dotter
-    Och det enda Ahti-barnet.
-    Icke var jag r�da laxen,
-    Jag var Joukahainens syster,
-    Den dn st�ndigt s�kt att vinna,
-    All din lifstid efterl�ngtat.
-    Icke heller var jag kommen
-    Att af dig som lax bli klufven,
-    Att som fisk bli s�nderdelad,
-    Eller uti bitar styckad,
-    Och till frukost sedan framlagd,
-    Till en morgon-m�ltids smulor,
-    Till en middags-m�ltids bitar,
-    Till en fastetids f�rt�ring."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Hvarf�r kom du d�, o jungfru?"
-
-    "Hvarf�re, om ej att blifva
-    P� din arm en fager dufva,
-    Sitta st�dse vid din sida
-    Och en maka �t dig vara,
-    Till ditt st�d jag kom, o gubbe,
-    Till ditt bist�nd, �lderstigne!
-    Kom att b�dden �t dig reda,
-    Ordna vackert hufvud-kudden,
-    Att det n�tta p�rtet st�da,
-    Sopa golfvets tiljor rena,
-    Hemta eld i m�rka stugan,
-    T�nda brasan uti spisen,
-    B�ra kring den fyllda kannan,
-    Maten fram p� hordet l�gga."
-
-    Sade gamle W�in�m�inen,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud:
-    "O du Joukahainens syster!
-    Ack att en g�ng �n du komme?"
-
-    Men hon kom dock icke mera.
-    D�k i hafvets b�lja neder,
-    Hastigt sj�nk inunder v�gen,
-    Flyktande fr�n vattnets yta
-    I en sten med brokig sida,
-    I en lefverf�rgad klippa.
-
-    Gamle trygge W�in�m�inen
-    Nu till hemmet �terv�nder,
-    Sorgsen och med neds�nkt hufvud,
-    Med �t sidan lutad m�ssa.
-    Yttrar der ett ord och s�ger:
-    "O min f�nighet, jag d�re,
-    O min svaghet till f�rst�ndet!
-    �fven mig f�rst�nd var gifvet,
-    Tankens kraft var mig f�rl�nad,
-    Stort och h�gsindt hjerta medf�dt.
-    S� det var i fordna dagar,
-    �r ej mer i dessa tider;
-    Nu �r sinnet ren f�rsl�adt,
-    Tankarna ej mycket v�rda,
-    H�gen spridd och driften borta.
-    Den jag st�dse s�kt att vinna,
-    All min lifstid efterl�ngtat,
-    Kom och nappade p� kroken,
-    Fastnade p� kr�kta jernet.
-    Men jag visste ej beh�lla
-    Wellamos v�gsk�ljda jungfru,
-    Vattnets allrayngsta dotter
-    Och det enda Ahti-barnet.
-
-    Untamo, du landets vr�kling,
-    Yppa f�r mig dina dr�mmar,
-    S�g, hvar Ahti-folket dv�ljes,
-    Hvar Wellamos jungfrur hvila."
-
-    Untamo, han landets vr�kling,
-    Yppade d� sina dr�mmar:
-    "Se, der dv�ljes Ahti-folket,
-    Der Wellamos jungfrur hvila,
-    Djupt inunder vida fj�rdar,
-    Under bl�a hafvets yta,
-    I en sten med brokig sida,
-    I en lefverf�rgad klippa.
-    Se der dv�ljes Ahti-folket,
-    Der Wellamos jungfrur hvila,
-    I ett ganska litet p�rte,
-    I en f�ga rymlig boning,
-    Bakom hundra l�s, som st�ngas
-    Fast med tusental af nycklar."
-
-
-
-
-Trettieandra Runan.
-
-
-    Mariatta, vackra barnet,
-    V�xte i det h�ga hemmet,
-    N�tte en stock ned p� tr�skeln
-    Med de fina kl�dningsf�llar,
-    Tvenne stockar ofvan d�rren
-    Med de vackra hufvudbindlar,
-    N�tte tiljorna p� golfvet
-    Med de n�tta k�ngors klackar.
-
-    Mariatta, vackra barnet,
-    Som i oskuld alltid lefvat,
-    Som sin kyskhet st�dse v�rdat,
-    Skickas nu att mj�lka korna.
-    Mj�lkar korna mildt och v�nligt,
-    Alla kor hon troget mj�lkar,
-    Men den lemnar hon omj�lkad,
-    Som ej varit skygg f�r tjurar.
-
-    Mariatta, vackra harnet,
-    Som i oskuld alltid lefvat,
-    Som sin kyskhet st�dse v�rdat,
-    Skulle sen till kyrkan fara.
-    Man en hingst i redet sp�nner,
-    F�le r�d f�r sl�den hemtar,
-    Hon ej steg i hingstens sl�de.
-    Sp�nnes s� ett sto i redet,
-    M�rkbrun h�st f�r sl�den hemtas,
-    Steg ej i det stoets sl�de,
-    Som med hingstar hade sprungit.
-    Nu en vallak sp�nns i redet,
-    Menl�s h�st f�r sl�den hemtas;
-    I dess sl�de hon sig s�tter
-    Och med den till kyrkan �ker.
-
-    Mariatta, vackra barnet,
-    Som i oskuld alltid lefvat,
-    Som sin kyskhet st�dse v�rdat,
-    S�nds att valla boskaps-driften,
-    Springa efter f�ra-hjorden.
-    Sv�rt det �r att boskap valla,
-    Allrav�rst dock f�r en flicka;
-    Ormen kr�lar uti gr�set,
-    �dlor slingra sig p� marken.
-
-    Nu en orm dock icke kr�lar,
-    Nu ej slingrar sig en �dla.
-    Fanns ett litet b�r p� backen,
-    Fanns ett lingon r�dt p� heden;
-    B�ret ropar upp� backen,
-    R�da lingonet p� heden:
-    "Kom, o jungfru, att mig plocka,
-    Tennbriskprydda m�, att taga,
-    Kopparg�rdlade, att v�lja,
-    F�rr �n masken �ter upp mig
-    Och den svarta ormen kysser."
-
-    Mariatta, vackra barnet,
-    G�r nu att besk�da b�ret,
-    R�da lingonb�ret plocka,
-    Fann ett litet b�r p� backen,
-    Fann ett lingon upp� heden:
-    "Formen af ett b�r det �ger,
-    �r till sin natur ett lingon,
-    Men jag n�r det ej fr�n marken,
-    N�r ej heller ifr�n tr�det."
-
-    Ryckte upp en st�r fr�n f�ltet,
-    Dermed lingon-b�ret nedtog.
-    B�ret faller ned p� backen,
-    Stadnar sedan upp� backen.
-
-    "Stig, o b�r, p� mina f�llar!"
-    B�ret steg p� hennes f�llar.
-
-    "Stig, o b�r, upp� min g�rdel!"
-    B�ret steg p� hennes g�rdel.
-
-    "Stig, o b�r, nu upp� br�stet!"
-    B�ret steg s� upp� br�stet.
-
-    "Stig, o b�r, p� mina l�ppar!"
-    B�ret steg p� bennes l�ppar,
-    Steg fr�n l�pparna p� tungan,
-    Steg fr�n tungan in i halsen,
-    Sj�nk s� ned i bennes mage.
-
-    Mariatta, vackra barnet,
-    Blef nu hafvande af b�ret,
-    Af ett lingon-b�r befruktad,
-    Och hon b�rjar s� att frodas.
-    Bar ett foster i sitt sk�te,
-    Bar det med besv�r och pl�ga,
-    Nio m�nader till �nda
-    Och den tionde till h�lften.
-
-    P� den tionde s� h�nder,
-    Att hon r�ner qvinnors pl�ga,
-    K�nner v�rk uti sitt sk�te,
-    Finner fostret sig besv�ra.
-
-    B�rjade nu Mariatta
-    Eftert�nka och begrunda,
-    Hvart hon m�nde sig begifva,
-    Hvadan bad �t sig beg�ra.
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Piltti, du min lilla t�rna!
-    G� nu h�n till Sariola,
-    F�r att bad i byn beg�ra,
-    Der den svaga finge l�ttnad,
-    Den betryckta hjelp och bist�nd,"
-
-    Piltti, minst bland hennes t�rnor,
-    Den bland tjenstehjonen b�sta,
-    God och villig till att tjena,
-    Skyndsamt lydig hvar befallning,
-    Samlade sin kl�dnings f�llar,
-    Bar dem upp med sina h�nder,
-    Sprang s� h�n med st�rsta snabbhet,
-    Kom till fule Rodes' stuga.
-
-    Der Herodes sjelf, den fule,
-    �t och drack i bordets �nda,
-    Kl�dd i fina linne-skjortan.
-    Men den fule Rodes' hustru
-    R�rde sig vid golfvets fogning,
-    Uti stugans midt sig sv�ngde,
-    Lefde, som en god det egnar.
-    Sade Piltti, lilla t�rnan:
-    "Jag har kommit, for att bedja
-    Om ett bad i Sariola,
-    Der den svaga finge l�ttnad,
-    Den betryckta hjelp och bist�nd."
-
-    Men den fule Rodes' hustru
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Hvem �r det, som bad skall hafva,
-    Hvem beh�fver hjelp och bist�nd?"
-
-    Sade Piltti, lilla t�rnan:
-    "Det v�rdinnan �r der hemma."
-
-    Nu den fule Rodes' hustru
-    Yttrade ett ord och sade:
-    "Badet �r hos oss ej ledigt,
-    Men p� h�ga Kyt�-berget
-    Finns i furuskog ett badhus,
-    Hvarest sk�kor afla s�ner,
-    Vindens flottor foster f�da."
-
-    Piltti, minst bland bennes t�rnor,
-    Sprang s� h�n med st�rsta snabbhet;
-    Sade, sen hon hade kommit
-    �ter hem till sin v�rdinna:
-    "Bad ej finns i byn der borta,
-    Badhus ej i Sariola.
-    Der Herodes sjelf, den fule,
-    �t och drack i bordets �nda,
-    Kl�dd i fina linne-skjortan,
-    Men den fule Rodes' hustru
-    R�rde sig vid golfvets fogning,
-    Uti stugans midt sig sv�ngde,
-    Lefde, som en god det egnar.
-
-    Jag till ordet tog och sade:
-    Hit jag kommit har att bedja
-    Om ett bad i Sariola,
-    Der den svaga finge l�ttnad,
-    Den betryckta hjelp och bist�nd.
-    Men den fule Rodes' hustru
-    Yttrade ett ord och sade:
-    Hvem �r det, som bad skall hafva,
-    Hvem beh�fver hjelp och bist�nd?
-    Jag till ordet tog och sade:
-    Det v�rdinnan �r der hemma.
-    Nu den fule Rodes' hustru
-    Yttrade ett ord och sade:
-    Badet �r hos oss ej ledigt,
-    Men p� h�ga Kyt�-berget
-    Finns i furuskog ett badbus,
-    Hvarest sk�kor afla s�ner,
-    Vindens flottor foster f�da."
-
-    Nu v�r goda Mariatta
-    Sjelf till orda tog och sade:
-    "Jag �stad mig m�ste gifva,
-    Liksom annars lego-hjonet,
-    Eller ock den l�nta tr�len."
-
-    B�r en qvast uti sin v�rjo,
-    I den honungsljufva famnen,
-    Vandrar fram med l�tta f�tter,
-    H�n till huset, bygdt bland furar,
-    Stallet p� Tapio-berget.
-
-    H�jde nu sin r�st och sade,
-    Talade med dessa orden:
-    "M� du goda h�st nu andas,
-    M� du starka f�le fl�sa
-    Mot mitt pl�gofulla sk�te.
-    Pusta ut en ljuflig imma,
-    Gif �t mig ett bad, som v�rmer,
-    Att den svaga finge l�ttnad,
-    Den betryckta hjelp och bist�nd."
-
-    Andades den goda h�sten,
-    Starka f�len v�ldigt fl�ste
-    P� det pl�gofulla sk�tet.
-    H�stens fl�sande med munnen
-    Badet �r, som henne gifves,
-    Helga vattnet, hvilket kastas.
-
-    Der nu fick v�r Mariatta
-    Bad, s� mycket hon beh�fde,
-    Ymnig v�rme f�r sitt sk�te.
-    F�dde s� en liten gosse
-    I den tagelpryddas krubba,
-    Upp� h� om sommarn slaget.
-    Nu v�r goda Mariatta
-    Lyfter gossen upp� kn�na,
-    Tager barnet uti famnen,
-    Fostrar s� sin lilla gosse,
-    Gyllne �pplet, silfver-stafven,
-    Under s�llet, hvarmed siktas,
-    Under st�fvan, hvarmed b�res,
-    Under stenen, hvilken maler,
-    Under meden, hvilken l�per.
-
-    �t v�r goda Mariatta
-    V�xte s� en vacker gosse,
-    Men man k�nner ej hans ursprung;
-    Kallas Ilmori af fadren,
-    Efterl�ngtad son af modren,
-    Sysslol�s af sina br�der,
-    Krigets hjelte utaf systrar,
-    Namnl�s utaf alla andra.
-
-    Nu man s�ker den som kristnar,
-    Den som d�per sp�da barnet.
-    Kommer s� en prest att kristna,
-    Wirokannas till att d�pa,
-    Palvonen att barnet b�ra.
-    Han till orda tog och sade:
-    "Hvem skall hemtas hit att d�ma
-    �fver detta stackars barnet?"
-
-    Hemtas gamle W�in�m�inen,
-    Den ev�rdelige siarn.
-    Sade gamle W�in�m�inen:
-    "Gossen m� p� k�rret f�ras,
-    Hufvudet p� honom krossas,
-    S�nderbr�kas med en klubba."
-
-    Sade nu den sp�da gossen,
-    Tvenne veckors gamla barnet:
-    "O du gubbe ifr�n fjerran,
-    Du en trollkarl fr�n Karelen!
-    Nu du f�llt ett d�rligt domslut,
-    Nu du lagen or�tt tolkat."
-
-    Presten kristnade s� barnet,
-    Gjorde gossen uti dopet
-    Till en konung �fver skogen,
-    V�rdare af penningholmen
-
-    Nu den gamle W�in�m�inen
-    Vredgades och greps af blygsel.
-    Qv�der s� f�r sista g�ngen,
-    Och han qvad en koppar-skuta,
-    Qvad en b�t med jernsmidt botten.
-    Seglar sedan genom svallet
-    Med sin skuta utaf koppar,
-    Seglar bort till h�gre rymder,
-    F�rdas han till l�gre himlar.
-
-    Der han stadnade med b�ten,
-    Der han fastnade med skeppet,
-    Lemnade dock qvar sin harpa
-    Och de h�ga runo-s�nger
-    Till en evig fr�jd f�r Finland.
-
-              ------
-
-    Monn jag nu h�r upp att qv�da,
-    Stadnar h�r med mina s�nger,
-    Eller monn f�rst nu jag b�rjar?
-    Hundra ord �n skulle finnas,
-    Tusen �mnen att besjunga,
-    Hvilka alla barn ej qv�da,
-    Samma m�nner ej begripa,
-    Qvinnorna alls icke fatta.
-    Men ej ens den strida forssen
-    L�ter allt sitt vatten rinna,
-    Och ej heller goda s�ngarn
-    Qv�der alla sina s�nger.
-    M�nga andra sorger finnas,
-    Sorger f�r den dag, som stundar;
-    Hungern hos mig s� f�rt�ljer:
-    "N�t f�rutan guld ej munnen,
-    Slit ej utan l�n din tunga,
-    Het f�r s�ngaren blir gommen,
-    Strupen torr f�r den som qv�der,
-    Men ej tr�ttnar h�rarns �ra."
-
-    Dock har jag en s�ng nu sjungit,
-    Har ett qv�de sammanfogat,
-    Qvistat tr�den, stakat v�gen.
-    H�r nu tar en v�g sin b�rjan,
-    H�r begynnas nya stigar
-    F�r de m�n, som b�ttre qv�da,
-    F�r mer insigtsfulla skalder,
-    Bland den ungdom, som nu v�xer,
-    Bland det sl�gte, som nu uppg�r.
-
-
-
-
-
-
-
-
-End of the Project Gutenberg EBook of Kalevala, by Anonymous
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK KALEVALA ***
-
-***** This file should be named 56421-8.txt or 56421-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/6/4/2/56421/
-
-Produced by Jari Koivisto
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions will
-be renamed.
-
-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
-law means that no one owns a United States copyright in these works,
-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
-States without permission and without paying copyright
-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
-of this license, apply to copying and distributing Project
-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
-specific permission. If you do not charge anything for copies of this
-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
-performances and research. They may be modified and printed and given
-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
-trademark license, especially commercial redistribution.
-
-START: FULL LICENSE
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
-www.gutenberg.org/license.
-
-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
-Gutenberg-tm electronic works
-
-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or
-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
-1.E.8.
-
-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement. See
-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
-electronic works. See paragraph 1.E below.
-
-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
-works in the collection are in the public domain in the United
-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
-United States and you are located in the United States, we do not
-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
-displaying or creating derivative works based on the work as long as
-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
-you share it without charge with others.
-
-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
-in a constant state of change. If you are outside the United States,
-check the laws of your country in addition to the terms of this
-agreement before downloading, copying, displaying, performing,
-distributing or creating derivative works based on this work or any
-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
-representations concerning the copyright status of any work in any
-country outside the United States.
-
-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
-performed, viewed, copied or distributed:
-
-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
-  most other parts of the world at no cost and with almost no
-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
-  United States, you'll have to check the laws of the country where you
-  are located before using this ebook.
-
-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
-contain a notice indicating that it is posted with permission of the
-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
-the United States without paying any fees or charges. If you are
-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
-posted with the permission of the copyright holder found at the
-beginning of this work.
-
-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
-any word processing or hypertext form. However, if you provide access
-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
-provided that
-
-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
-  within 60 days following each date on which you prepare (or are
-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
-  Literary Archive Foundation."
-
-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-  License. You must require such a user to return or destroy all
-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
-  works.
-
-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
-  receipt of the work.
-
-* You comply with all other terms of this agreement for free
-  distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
-electronic works, and the medium on which they may be stored, may
-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
-cannot be read by your equipment.
-
-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from. If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium
-with your written explanation. The person or entity that provided you
-with the defective work may elect to provide a replacement copy in
-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
-or entity providing it to you may choose to give you a second
-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
-without further opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of
-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
-violates the law of the state applicable to this agreement, the
-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
-remaining provisions.
-
-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
-Defect you cause.
-
-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of
-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
-from people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
-www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
-U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
-volunteers and employees are scattered throughout numerous
-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
-date contact information can be found at the Foundation's web site and
-official page at www.gutenberg.org/contact
-
-For additional contact information:
-
-    Dr. Gregory B. Newby
-    Chief Executive and Director
-    gbnewby@pglaf.org
-
-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment. Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements. We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
-state visit www.gutenberg.org/donate
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations. To
-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
-
-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
-
-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
-freely shared with anyone. For forty years, he produced and
-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
-volunteer support.
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
-edition.
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search
-facility: www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-