NormalizeHEAD main

author: nfenwick <nfenwick@pglaf.org> 2025-02-06 22:08:43 -0800
committer: nfenwick <nfenwick@pglaf.org> 2025-02-06 22:08:43 -0800
commit: 8faec5fecc56d3c7dee8bcf0156d3df0a99cbb2f (patch)
tree: 28aa6d4bd9b2e3cdf4f5a3421907f94998b5bc30
parent: 98ef675828d229c5f0af39a05cd8b9b80c116483 (diff)
72 files changed, 17 insertions, 7974 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..d7b82bc
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,4 @@
+*.txt text eol=lf
+*.htm text eol=lf
+*.html text eol=lf
+*.md text eol=lf
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..210f41b
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #54184 (https://www.gutenberg.org/ebooks/54184)
diff --git a/old/54184-8.txt b/old/54184-8.txt
deleted file mode 100644
index d3908a2..0000000
--- a/old/54184-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,3259 +0,0 @@
-The Project Gutenberg EBook of Sn�vit barnens julkalender 1918, by Various
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-
-Title: Sn�vit barnens julkalender 1918
-       Illustrerad l�sning ur verklighetens och sagans v�rld
-
-Author: Various
-
-Illustrator: Various
-
-Release Date: February 17, 2017 [EBook #54184]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SN�VIT BARNENS JULKALENDER 1918 ***
-
-
-
-
-Produced by Lars-H�kan Svensson, Eva Eriksson, Haragos P�l
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-                   SN�VIT. BARNENS JULKALENDER 1918
-
-                            [Illustration]
-
-                          ILLUSTRERAD L�SNING
-                                  UR
-                   =VERKLIGHETENS OCH SAGANS V�RLD=
-
-
-
-                          UNDER MEDVERKAN AV
-                 FRAMST�ENDE F�RFATTARE OCH KONSTN�RER
-
-                              UTGIVEN AV
-                        =JULKLOCKANS REDAKTION=
-
-
-                            19:de �RG�NGEN
-
-                            [Illustration]
-
-                               STOCKHOLM
-                 AKTIEBOLAGET FOLKSKOLANS V�NS F�RLAG
-
-
-
-
-                            STOCKHOLM 1918
-                      NORDISKA BOKINDUSTRI A.-B.
-
-
-
-
-                      _Till alla Sveriges barn!_
-
-
-_Eder k�ra =Sn�vit= kommer nu f�r =nittonde= g�ngen och hoppas
-p� g�stfritt mottagande i edra hem. Hon �r lika vacker och
-inneh�llsrik som f�rr. Endast priset har m�st �kas n�got, d� alla
-tillverkningskostnader stigit s� oerh�rt. Men allt �r f�rstklassigt som
-f�rr._
-
-_F�rra julen r�nte =Sn�vit= s� livlig efterfr�gan, att vartenda
-exemplar gick �t. Ja, �ven alla resterna av �ldre �rg�ngar str�ko med,
-s� att en del rekvirenter blevo utan._
-
-_D�rf�r ha =vi h�jt upplagan i �r=, s� att den som vill och rekvirerar
-i tid kan f� sitt ex. av denna verkligt goda bok._
-
-_=Sn�vits= yngre syskon =Lilla Sessan= och =Svenska Gossar= samt den
-f�rgrika och trevliga =Julklockan= komma ut �ven i �r, likas� fars och
-mors pr�ktiga julbok =Hemmets Kalender=._
-
-_Gl�m inte k�pa den �t far och mor och bed dem vackert f� k�pa
-=Julklockan=, =Sn�vit= och alla hennes sm� f�ljeslagare. De �ro goda
-och vackra allasammans._
-
-
-    _=En mycket god och framf�r allt fridfull jul!=
-    till�nskas eder alla._
-
-    _Stockholm i oktober 1918._
-
-                                             _JULKLOCKANS REDAKTION._
-
-
-
-
-                         INNEH�LLSF�RTECKNING.
-
-
-  Sid.
-
-  Till alla Sveriges barn. Av _Julklockans Redaktion_                   3
-
-  Maria med Jesusbarnet. Helsidesplansch                                5
-
-  Johan och den l�nade bibeln. Ber�ttelse av _Anna Blomqvist_
-      Med teckningar av _J. Swedin_                                     7
-
-  Sn�vits ord av _Novir_                                               22
-
-  Vallflickan och r�varen. Saga av _Alfred Smedberg_. Med teckningar
-      av _Einar Torsslow_                                              24
-
-  Birgittas juldr�m. Ber�ttelse av _Gewe_. Med teckningar av
-      _Nils Kjellberg_                                                 38
-
-  Mormors k�ngor. Ber�ttelse av _Alfred Smedberg_. Med teckningar
-      av _Alfr. Frijs_                                                 45
-
-  En fridsstiftare. Ber�ttelse av _Arvid Ohlsson_. Med teckningar
-      av _J. Swedin_                                                   56
-
-  Gossen och enst�ringen. Julber�ttelse av _Farbror Nils_. Med
-      teckningar av _Nils Kjellberg_                                   70
-
-  Lilla Trummis. Ber�ttelse med teckningar av _Carl Riddersporre_      79
-
-  En k�rlekstj�nst. Julskiss av _Ernst Jotson_. Med teckningar av
-      _Einar Torsslow_                                                 92
-
-  I vissnad lund. Poem av _Lars Lunell_                               102
-
-  Barfota-Lisa. Ber�ttelse av _Helfrid Sj�gren_. Med teckning av
-      _Tycko �dberg_                                                  103
-
-  Stj�rnedansen. Ett 50-�rsminne av _Lars Lunell_. Med teckning
-      av _Einar Torsslow_                                             106
-
-  Julvisa. Musik av _Einar Ehrnstr�m_ till text av _Z. Topelius_      110
-
-
-[Illustration]
-
-[Illustration: MARIA MED JESUSBARNET.]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                     Johan och den l�nade bibeln.
-
-                    F�r Sn�vit av _Anna Blomqvist_.
-
-
-Det var en kulen novemberdag �r 1838. Det enda rummet i stugan i
-Skogstorp var alldeles fullt av m�nniskor, som sutto p� b�nkar och
-stolar, p� soffor och br�den, ja, till och med i s�ngarna och i den
-stora �ppna spisen. D�r var gubbar och gummor, husb�nder och matm�drar,
-dr�ngar och pigor, gossar och flickor. Det var husf�rh�r i roten i dag,
-och d� m�ste alla vara med.
-
-Prosten var d�r, f�rst�s. Han satt l�ngst framme vid bordet, d�r den
-stora husf�rh�rsboken l�g. Katekesen och Nya testamentet l�go d�r
-ocks�, och de ungas blickar foro ofta h�n till de d�r b�ckerna. Ty i
-dag skulle prosten anst�lla f�rh�r med dem i deras kristendomskunskap
-och deras f�rdighet att l�sa innantill. Mer �n en darrade inv�rtes, ty
-prosten var en str�ng man, som icke sparade p� bannor och f�rmaningar.
-Men var det n�gon, som gjorde sin sak bra, s� sparade han inte p� ber�m
-heller.
-
-Nu slog prosten igen den stora boken och tog Nya testamentet i hand.
-Innanl�sningen skulle b�rja. Alla de unga fingo komma fram i tur och
-ordning och l�sa n�gra verser. P� den tiden fanns ingen folkskola, utan
-f�r�ldrarna fingo sj�lva undervisa sina barn i l�sning. D�rf�r var det
-ganska olika med f�rdigheten. Somliga l�ste r�tt s� bra, andra kunde
-knappt stava sig fram.
-
-[Illustration: ALLA DE UNGA FINGO KOMMA FRAM.]
-
-D�r var en pojke, som hette Nisse. Han var redan aderton �r gammal och
-tre alnar l�ng, men hade �nnu icke f�tt deltaga i nattvardsl�sningen,
-f�r att han ej kunde l�sa innantill. Tv� �r � rad hade han kommit
-till prosten f�r att f� l�sa med de andra barnen men varje �r blivit
-hemskickad igen.
-
-Nu skulle Nisse fram och l�sa. R�dd var han f�rut, och inte blev det
-b�ttre, n�r han stod inf�r den str�nge prosten, som tittade s� skarpt
-genom glas�gonen.
-
--- Jas�, �r det du, Nisse, sa' prosten. -- L�t oss nu h�ra, om du
-b�ttrat dig, se'n sist vi tr�ffades.
-
-Och Nisse l�ste, men det gick lika illa som vanligt.
-
--- Jaha, d� blir det ingenting av med din konfirmation i �r heller,
-sade prosten.
-
-Men d� begynte Nisse gr�ta och be:
-
--- S�ta, sn�lla, goda prosten, l�t mig g� med. Jag �r ju s� stor och
-gammal nu, och ingen vill ha mig till dr�ng, f�r att jag inte har l�st
-mig fram.
-
--- Ja, du m� v�l gr�ta, som �r s� stor och s� dum, tyckte prosten.
-
-�ntligen var det slut med l�sningen och f�rh�ret i katekesen. Prosten
-lade ifr�n sig b�ckerna. Men d� fick hans skarpa �ga syn p� ett par sm�
-pysar, som h�llo till borta i spiselvr�n. Med stora vakna bl� �gon hade
-de uppm�rksamt f�ljt med under hela tiden.
-
--- Kom hit, ni sm� pojkar d�rborta, ropade prosten.
-
-De b�gge piltarna klevo fram, s� gott de kunde i tr�ngseln och st�llde
-sig frimodigt framf�r prosten.
-
--- Vad heter du? sporde han den st�rste av dem.
-
--- Jag heter Johan.
-
--- Och hur gammal �r du?
-
--- Sju �r sedan i april.
-
--- �n du d�, vad heter du?
-
--- Anders.
-
--- Och hur gammal �r du?
-
--- Jag �r ett �r yngre �n bror min, svarade Anders k�ckt.
-
--- Jas�. Ni kan v�l inte l�sa n�got, ni b�da?
-
--- Jo, det kan vi. Mor har l�rt oss, f�rklarade Johan.
-
--- L�t h�ra d�, sade prosten och slog upp en sida i sitt Nya testamente
-och r�ckte det �t Johan.
-
-Johan l�ste h�gt och tydligt alldeles flytande halva kapitlet.
-
-Prosten myste s� gott.
-
--- Det var bra, du, sade han. L�t nu bror din forts�tta.
-
-Anders l�ste, n�stan lika s�kert som Johan, kapitlet till slut.
-
-D� klappade prosten honom p� huvudet och sade:
-
--- Det var riktigt duktigt gjort. Se h�r, denna f�r du till bel�ning.
-Du f�r dela den med din bror, h�lften var.
-
-Anders kilade bort till Johan, som redan �terv�nt till spiselvr�n, och
-visade honom skatten. Det var en 24-skilling.
-
-S� stora pengar hade pojkarna aldrig f�rut �gt, och deras gl�dje var
-stor.
-
-N�r husf�rh�ret var slut och prosten lagade sig till att resa, m�ste
-gossarna fram till honom f�r att bocka och tacka f�r vad de f�tt.
-
--- Det var ett par pigga pojkar ni har, fader Johannes, sade prosten
-till deras far. Dem kan det bli n�gonting av med tiden.
-
-De d�r orden h�rde Johan, och de f�ste sig i hans minne och sinne.
-
-[Illustration: BARNEN ST�LLDE SIG I HALVCIRKEL FRAMF�R TABELLEN.]
-
-N�r Johan var nio �r, fick han b�rja g� i skola. Baronen, som �gde den
-stora herrg�rden, hade inr�ttat en skola f�r socknens barn framme vid
-kyrka. Det var mer �n en halv mil fr�n Johans hem fram till kyrkan, men
-Johan gick med gl�dje den l�nga v�gen. Nu skulle han ju f� l�sa -- l�sa
-s� mycket han ville.
-
-I skolan undervisades barnen efter v�xelundervisningsmetoden. Det
-vill s�ga, att de mera f�rsigkomna l�rjungarna fingo hj�lpa till att
-undervisa de yngre och mindre f�rsigkomna. Stavningen inl�rdes fr�n
-tabeller, som h�ngde p� v�ggarna. Barnen st�llde sig i en halvcirkel
-framf�r tabellen. En av de duktigaste, som kallades monit�r, stod med
-en pekpinne i handen och pekade f�r de andra ord f�r ord, rad f�r rad,
-allt medan n�gon av dem stavade h�gt. Johan blev snart upph�jd till
-monit�r och sk�tte sin pekpinne med s�kerhet.
-
-Men n�r han fyllt tolv �r, var det slut med skolg�ngen. Prosten sade
-visserligen till hans far vid sista examen:
-
--- Den h�r pojken borde ni l�ta studera, fader Johannes.
-
-Men fader Johannes hade ej r�d att l�ta sin gosse studera. Han var ej
-rik p� n�gonting annat �n p� barn. D�rav hade han stugan full, och
-n�stan vart �r kom d�r en ny, s� att han till sist hade dussinet j�mt
-fullt. Och Johan var den �ldste i den stora skaran. Han m�ste nu vara
-hemma och hj�lpa far med arbetet.
-
-S� ofta han fick en ledig stund, l�ste han. Han l�ste allt vad han kom
-�ver, men det var just icke s� mycket. Det fanns ej ett s�dant �verfl�d
-p� b�cker d� som i v�ra dagar. De enda b�cker, som funnos i Johans hem,
-voro Nya testamentet, psalmboken, almanackan och en stor postilla. I
-dessa b�cker l�ste Johan, till dess han kunde l�nga stycken av dem
-utantill. I skolan hade han ju f�tt l�sa katekesen ocks�, och den kunde
-han fr�n p�rm till p�rm, �som ett rinnande vatten�.
-
-Det var ju egentligen lusten att l�sa, som drev Johan, men det uppstod
-snart i hans sj�l en l�ngtan att f� veta mera om de heliga ting, som
-han l�ste om i sina b�cker. S�rskilt �nskade han att f� l�sa bibeln i
-sin helhet. Hemma hade de bara det Nya testamentet, och Johan �nskade
-s� mycket att ocks� f� l�sa det Gamla, om vars underbara ber�ttelser
-han h�rt ett och annat i skolan och i kyrkan.
-
-Helt n�ra intill Johans hem bodde en bonde, som hette M�ns. Han var
-mycket sparsam och kallades d�rf�r Sn�l-M�ns. M�ns var rik men tyckte
-�nd�, att han ej hade r�d att hava en dr�ng. En s�dan �t alltf�r
-mycket, menade han. N�r han d�rf�r beh�vde hj�lp till arbetet, lejde
-han n�gon av grannarnas pojkar. Johan fick ofta g� till M�ns och hj�lpa
-honom att tr�ska. D� m�ste han stiga upp klockan fyra de m�rka h�st-
-och vintermorgnarna och h�lla i med slagan �nda till kv�llen. Nog h�nde
-det d�, att b�de rygg och armar v�rkte.
-
-Vid m�ltidstimmarna fick Johan g� med M�ns in i stugan och f� mat samt
-rasta en stund. M�ns lade sig att sova i s�ngen, men Johan tittade
-hellre p� M�ns bokhylla. Ty b�cker hade han skaffat sig, den gamla
-sn�lvargen. N�r M�ns s�g, huru beg�rligt Johan betraktade hans b�cker,
-gav han honom lov att l�sa i dem under rastetimmen. Men den timmen blev
-alltid f�r kort f�r Johan. N�r han sedan stod d�r ute p� logen och l�t
-sin slaga h�lla j�mn takt med M�ns, dr�jde hans tankar kvar inne hos
-b�ckerna, och han �nskade ibland, att han vore s� rik som M�ns. D�
-skulle han k�pa b�cker -- rara b�cker.
-
-M�ns stora bibel med b�de Gamla och Nya testamentet samt de apokryfiska
-b�ckerna, var den bok, som allra mest f�ngslade Johan.
-
--- Ack, om jag hade en s�dan h�r bibel hemma, suckade han en dag, d�
-han f�rdjupat sig i en av de heliga ber�ttelserna och M�ns kom och
-manade p� honom att f�lja med ut p� logen.
-
--- Efter du s� g�rna vill l�sa den, s� kan du v�l f� l�na hem den, om
-du aktar den v�l, sade M�ns.
-
-Johan blev alldeles r�d i ansiktet av gl�dje och �verraskning.
-
--- F�r jag det? F�r jag verkligen l�na hem bibeln? Visst skall jag vara
-r�dd om den. Men vad skall jag g�ra er i st�llet d�?
-
-M�ns mumlade n�got i sk�gget, som Johan ej kunde uppfatta. Han blev
-r�dd, att M�ns skulle �ngra sitt l�fte och skyndade d�rf�r att s�ga:
-
--- Om ni vill, skall jag komma hit och tr�ska �t er utan betalning ett
-par dar, om jag f�r ha bibeln hemma, tills jag l�st ut den.
-
--- N�, det var bra, det kan du f�, svarade M�ns bel�ten. Nu hade han ju
-gjort en god aff�r, tyckte han.
-
-Men Johan tyckte i alla fall, att han gjort den b�sta aff�ren, n�r han
-hj�rteglad ilade hem�t med den stora bibeln under armen.
-
-Nu var det Johan, som blev sn�l -- sn�l om varje minut, som han kunde
-f� r� om sj�lv. Det var ett riktigt g�stabud f�r honom att f� s�tta sig
-ned och l�sa i den l�nade bibeln.
-
-Han fick nu g�ra bekantskap med de heliga Guds m�n, vars bilder det
-Gamla testamentet s� levande framst�ller f�r oss. Han l�ste om Josef,
-om Samuel, om David och Daniel, och en l�ngtan f�ddes inom honom att
-kunna likna dessa i deras gudsfruktan, deras tro och tillit till Gud.
-
-[Illustration: JOHAN MED BIBELN UNDER ARMEN.]
-
-N�r han l�ste om Samuel, som redan vid sin f�delse blev avskild till
-Herrens tj�nst, och som sedan blev en Herrens pr�st och profet, kom
-med ny styrka �ver honom den d�r tanken, som han i hemlighet burit
-p�, allt sedan den dagen, d� prosten sagt, att det kunde bli n�got av
-den pojken, om han fick studera. Den tanken, att han en dag skulle
-bli pr�st och f� l�sa s� m�nga b�cker han n�gonsin ville, blev allt
-starkare.
-
-N�r sommaren kom, fick Johan komma till herrg�rden och valla f�ren.
-N�r han d� gick d�rute p� f�lten ensam med f�ren, sysslade hans tankar
-oftast med ber�ttelserna han l�st i M�ns stora bibel. Han t�nkte p�
-David, som ocks� varit en f�raherde, men som blev en stor och m�ktig
-konung. Samme Gud, som var m�ktig att av den ena herdegossen g�ra en
-konung, var v�l ock m�ktig att av den andra herdegossen g�ra en pr�st.
-S� t�nkte Johan.
-
-Ofta b�jde han sina kn�n d�rute i ensamheten och omtalade f�r Gud sitt
-hj�rtas �nskan. Under denna sommar, d� Johan gick i vall med f�ren,
-l�rde han att bedja, s�som han aldrig f�rut gjort. Han k�nde, att han
-talade till en, som var honom n�ra och h�rde hans b�n.
-
-En dag fram p� sensommaren hade Johan som vanligt p� kv�llen f�rt in
-f�ren i f�rstallet. Han skulle just st�nga igen den stora porten, d�
-det �vre g�ngj�rnet lossnade p� den ena av de stora d�rrarna. Den tunga
-d�rren st�rtade ned och f�ll �ver Johan, som ej hann att springa undan.
-Ett par karlar, som voro i n�rheten, h�rde braket och skyndade dit. Med
-stor anstr�ngning lyckades de lyfta upp d�rren och befria Johan. Han
-f�rs�kte kravla sig upp p� benen, men det gjorde s� f�rskr�ckligt ont.
-Han kunde ej alls st�dja p� det h�gra benet, det var avbrutet uppe vid
-h�ften.
-
-I hast st�lldes nu i ordning ett �kdon, och s� fick Johan fara den en
-mil l�nga v�gen till klockarfar i grannsocknen, som var k�nd f�r sin
-skicklighet att s�tta ihop avbrutna armar och ben. Med benet ordentligt
-spj�lkat och ombundet skjutsades Johan s� hem till Skogstorp, d�r han
-nu m�ste ligga stilla i sin s�ng, till dess benet blev l�kt igen.
-
-Nu blev det en l�ng och pl�gsam tid f�r Johan, men det var n�got, som
-f�rtog ledsnaden f�r honom -- han hade ju nu tid att l�sa. De gamla
-b�ckerna togos �ter fram, men n�r Johan l�st dem, l�ngtade han efter
-mer.
-
-Just som han s� l�g d�r och tr�nade efter n�got att l�sa, �ppnades
-d�rren, och grannen M�ns tr�dde in med sin stora bibel under armen.
-
--- God kv�ll, Johan. Huru st�r det till med dig?
-
--- �h, det g�r v�l an. Det �r bara s� l�ngsamt att ligga j�mt.
-
--- Ja, det var det jag t�nkte, och d�rf�r tog jag med mig bibeln h�r.
-Jag vet du �r s� glad �t att l�sa i den.
-
-Johan s�g p� M�ns, glad och �verraskad. Det var ju alldeles som om M�ns
-hade kunnat l�sa hans tankar alldeles nyss. Nej, t�nkte Johan, det �r
-nog Gud, som sett min l�ngtan och skickat honom till mig med bibeln.
-
-Den k�ra boken blev nu Johans s�llskap under de m�nga, l�nga veckor,
-han �nnu hade kvar att ligga stilla i sin s�ng. M�ns kom d� och d� till
-honom med n�gon av sina b�cker och satt g�rna och spr�kade en stund med
-Johan. Det m�rktes d�, att han b�de l�st mycket och visste mycket mer,
-�n folk trodde honom om. Johan hade uppt�ckt en god och vacker sida hos
-den knarrige Sn�l-M�ns, och de b�da voro fr�n denna tid riktigt goda
-v�nner.
-
-S� gick tiden, tills Johan blev sexton �r och l�ste sin
-nattvardsl�sning f�r prosten. Prosten l�rde sig snart nog, till vem
-han skulle v�nda sig, n�r han ville ha ett klart och s�kert svar. Det
-h�nde till och med, att Johan fick hj�lpa prostens egen son Wilhelm med
-svaren ibland.
-
-Konfirmations dagen var inne. Den h�gtidliga akten i kyrkan var slut,
-och fader Johannes i Skogstorp stod redo att begiva sig hem med sin
-Johan. D� kom prosten ut ur sakristian och vinkade �t honom. Han gick
-dit f�r att h�ra, vad prosten ville.
-
-[Illustration: JOHAN STOD KVAR BORTA VID D�RREN.]
-
--- Fader Johannes skall ta sin Johan med sig och komma upp i
-pr�stg�rden. Jag har n�got att tala med er om.
-
-Undrande f�ljde Johan sin far uppf�r pr�stg�rdsbacken. Vad kunde
-prosten vilja dem. Johans hj�rta bultade h�rt. Kunde prosten p� n�got
-s�tt vara missn�jd med honom?
-
-�ntligen kom d� prosten och f�rde dem in i sitt arbetsrum. Det var
-med en h�gtidlig k�nsla Johan tr�dde in i detta rum och s�g det stora
-skrivbordet och sk�pen och hyllorna fulla av b�cker.
-
-Prosten slog sig ner i sin skrivstol och bj�d fader Johannes att taga
-plats i stolen mitt emot. Johan stod kvar borta vid d�rren och kramade
-sin m�ssa i handen.
-
--- Jag ville tala ett ord med er om pojken d�r, sade prosten med sin
-vanliga, n�got barska ton.
-
-Vad m�nde det nu vilja bli av? Johan tyckte, att golvet br�nde under
-f�tterna, d�r han stod.
-
-Prosten fortsatte:
-
--- Ni minns nog, vad jag sagt er om pojken, fader Johannes. Att ni
-borde l�ta honom f� studera.
-
--- Ja, jag minns nog det. Men ser v�rdig prosten, det �r mig alldeles
-om�jligt att kosta n�gon l�rdom p� pojken, s� g�rna jag det ville.
-
--- Ja, jag vet. Men nu �r det s�, att min �ldste son Wilhelm skall
-beredas f�r gymnasiet, och jag har f�rdenskull anskaffat en informator,
-som skall l�sa med honom h�r hemma under ett �rs tid. Nu tror b�de jag
-och magistern, att det vore bra f�r min gosse, om han hade en kamrat
-till s�llskap i studierna. Wilhelm t�nkte d� genast p� Johan, som han
-l�rt k�nna b�de i skolan och under nattvardsl�sningen. Allts� �r mitt
-f�rslag detta: Vill ni l�ta Johan komma hit till pr�stg�rden och l�sa
-tillsammans med Wilhelm? B�cker, mat och husrum skall han f�, och tukt
-och f�rmaning �ven d�r s� beh�ves.
-
-Johan stod som en dr�mmande. Var det verklighet detta, att han nu
-skulle f� b�rja l�sa -- l�sa p� allvar. Vad skulle nu far svara? Men
-fader Johannes satt tyst och s�g fundersam ut.
-
--- N�, vad s�ger ni om mitt f�rslag, �tertog prosten, n�r varken far
-eller son sade ett ord.
-
--- Vad annat kan jag s�ga, v�rdig prosten, �n stor tack f�r en s�dan
-godhet mot min pojke. Det �r bara en sak jag t�nker p�. Om han nu f�r
-b�rja att studera och liksom f�r smak p� kunskapens b�gare och han
-sedan inte kan f� forts�tta, d� blir det kanske bara sv�rare f�r honom,
-�n om han aldrig f�tt b�rja d�rmed.
-
--- Kommer dag, s� kommer r�d, s�ger ju ordspr�ket. L�t honom b�rja, s�
-f� vi t�nka p� forts�ttningen sedan. Men vad s�ger du sj�lv om det h�r
-f�rslaget, Johan.
-
-[Illustration: NU SATT HAN VID SITT SKRIVBORD.]
-
-Denne ville svara, men sinnesr�relsen kv�vde orden, innan de kommo
-fram, och stora t�rar stodo honom i �gonen.
-
-Prosten f�rstod honom gott. Han gick bort till honom, klappade honom
-v�nligt p� huvudet och sade:
-
--- S� v�lkommen d� i Guds namn! Och m� Gud v�lsigna dig nu och allt
-framgent.
-
-S� b�rjade Johan att studera p� fullt allvar, och efter flera �rs
-tr�get arbete uppn�dde han sin l�ngtans m�l.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-I en liten pr�stg�rd l�ngt inne i Sm�lands bygder finna vi honom nu
-sittande vid sitt skrivbord. Ty �ven han har nu ett skrivbord och
-en bokhylla med icke s� f� b�cker. Men den stora bibeln, som ligger
-uppslagen p� bordet framf�r honom, den �r s� lik M�ns stora bibel. Ja,
-det �r verkligen M�ns bibel, men nu mera icke l�nad, utan Johans egen
-tillh�righet. N�r M�ns f�r n�gra �r tillbaka hade d�tt, befanns det,
-att han testamenterat alla sina b�cker samt en summa penningar till
-Johan. Pengarna voro ju mycket v�lkomna, men �nnu mycket st�rre v�rde
-satte Johan p� den gamla f�r honom s� k�r vordna bibeln. Ur denna hade
-han som barn h�mtat sina b�sta kunskaper. Nu ville han som man och som
-en Herrens tj�nare forts�tta att h�mta ur samma rika skattkammare, f�r
-att sedan dela med sig �t hungrande, t�rstande m�nniskosj�lar. Det
-hade blivit en levande sanning f�r honom, det ordet som han l�st i den
-gamla bibeln: �_Jag fann dina ord, och de blevo min spis, de blevo mitt
-hj�rtas gl�dje och fr�jd_.�
-
-
-                                         Illustrat�r: _J. Swedin_.
-
-
-
-
-                             _Sn�vits ord_
-
-                        _till en liten parvel._
-
-
-    Nu flammar brasan p� h�llen.
-    Jag sitter i lugn och l�
-    i skymmande vinterkv�llen.
-    D� kryper du upp i mitt kn�
-    och s�tter dig d�r tillr�tta
-    och ber mig s� vackert: ber�tta.
-    D� v�ljer jag ut det b�sta,
-    jag minns av saga och s�ng,
-    Se'n sj�lv jag som barn fick g�sta
-    i sagornas land en g�ng.
-
-    D� t�ljer jag dig en saga
-    om mandom och morske m�n,
-    som fj�rran i h�rnad draga
-    och komma med �ra igen.
-    Jag t�ljer om ung prinsessa
-    med krona p� lockig hj�ssa.
-    Hon l�nge fick sitta och bida,
-    tills riddar'n med frejdigt mod
-    drog sv�rdet ur gyllene skida
-    och kr�vde drakarnas blod.
-
-    S� sitter jag och ber�ttar,
-    vad minnet har i beh�ll
-    av sagor om dv�rgar och j�ttar,
-    prinsessor och drakar och troll.
-    Och brokigt sig bilderna m�la
-    f�r blickar, som gl�nsa och str�la. --
-    Din barndoms saga skall sluta
-    som alla sagor en g�ng.
-    Ack, finge du g�van att njuta
-    fast vuxen av saga och s�ng!
-
-                                        _Novir._
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                       Vallflickan och r�varen.
-
-                Saga f�r _Sn�vit_ av _Alfred Smedberg_.
-
-
-L�ngt, l�ngt inne i djupa skogen l�g ett gammalt slott. Egentligen var
-det bara ruinerna av ett slott, f�r det var s� gammalt och f�rfallet,
-att ingen m�nniska hade kunnat bo i det p� mer �n hundra �r. D� kan man
-veta, hur skr�pligt det var.
-
-I forna tider hade slottet dock varit en st�tlig riddarborg med torn
-och vallgravar, praktfulla salar, sovkamrar och gemak. Och d� hade
-v�ggarna genljudit av glada r�ster fr�n riddare, lansknektar, svenner
-och v�pnare. I de vackra gemaken sutto adliga damer och stickade p�
-v�ggbonader och riddarrustningar med silke och guldtr�d. Ystra gossar
-och v�na flickor sprungo lekande omkring i parken d�r utanf�r, unga
-kammart�rnor dukade fram kostliga r�tter p� silverfat, och vid portarna
-till borgen stodo harneskkl�dda slottsknektar p� vakt.
-
-Men s� kommo fienderna in i landet. De d�dade eller f�rjagade
-inv�narna, sk�vlade planteringarna och br�nde slottet. Och eftersom
-ingen m�nniska l�ngre tog v�rd om den f�rst�rda parken, v�xte vilda
-skogen s� sm�ningom �nda fram till de nedrasade murarna.
-
-Bland dessa kvarstod emellertid �nnu ett torn med tjocka murar och
-skottgluggar h�r och d�r. D� nu ingen �gare till slottet l�ngre fanns
-i livet, och ingen annan m�nniska kunde trivas d�r, tog en elak r�vare
-sin boning i det �vergivna tornet.
-
-R�varen var grym och f�rvildad. Han roffade till sig mat och penningar,
-guld, silver och andra dyrbarheter, var och n�r han kunde komma i
-tillf�lle d�rtill. En l�ng tid var han en skr�ck f�r folket i orten,
-och ingen v�gade nalkas tornet, d�r han bodde. Det skulle heller inte
-varit s� l�tt att driva bort honom, f�r tornet hade starka j�rnd�rrar,
-som han alltid h�ll v�l tillbommade, och fr�n skottgluggarna kunde han
-skjuta ihj�l var och en, som kom i n�rheten.
-
-Ingen visste, vad r�varen hette, och ingen hade n�gonsin talat med
-honom. Men folk hade ofta sett honom, n�r han tidigt om morgonen kom
-hem fr�n sina r�varf�rder och med de stulna skatterna sm�g sig genom
-skogen till sin boning i slottstornet.
-
-Bortom skogen l�g en betesmark, och om somrarna gick d�r en ung flicka
-och vallade f�r. Hon hette Helfrid och var en sn�ll och godhj�rtad
-flicka, glad och flitig i arbete och trogen i v�rden om sin lilla
-hjord. Hon r�kade en g�ng falla i r�varens klor, och huru det gick till
-samt huru hon blev r�ddad, d�rom skola vi nu ber�tta.
-
-En sommarafton satt Helfrid p� en tuva i beteshagen och stickade p�
-en strumpa, allt under det hon noga gav akt p� f�ren. Det g�llde att
-s�rskilt se efter de sp�da lammen, s� att intet av dem sprang bort och
-f�rvillade sig i skogen kring r�varborgen. Medan hon stickade och s�g
-efter hjorden, sj�ng hon sin visa:
-
-
-    �Tussi, tussi, mina f�r,
-    Lika m�nga som i g�r.
-          Lyckan ger
-          Kanske fler --
-    Sju i fjol och tolv i �r.
-
-    Tussi, tussi, lammen sm�,
-    R�ven skall er inte f�.
-          Varg och lo,
-          Hur de sno,
-    F� sin v�g med skammen g�.
-
-    Tussi, tussi, f�r och lamm --
-    Svansen bak och nosen fram.
-          Stackars sm�
-          Tr�tta g�,
-    Men jag �r s� glad �nd�.�
-
-
-R�tt som flickan satt d�r och sj�ng, fick hon se en stor, grov och
-sk�ggig karl st� bakom en buske och betrakta henne. Hon s�g genast, att
-det var r�varen, f�r hon hade en g�ng f�rut sett honom komma ut ur det
-gamla tornet och lunka bort genom skogen.
-
-Att den lilla vallflickan k�nde hj�rtat b�rja bulta av f�rskr�ckelse,
-kan man inte f�rundra sig �ver. Hon f�rstod mycket v�l, att r�varen kom
-f�r att g�ra henne illa och sk�vla hennes hjord. Och hur skulle hon, en
-svag och v�rnl�s flicka, kunna f�rsvara sig eller f�ren mot en stor och
-stark karl?
-
-Men s� kom hon ih�g, att hon p� morgonen anbefallt sig sj�lv och sina
-skyddslingar i Guds h�nder, vilket hon f�r resten gjorde alla dagar,
-s�v�l morgon som afton. D� blev hon strax lugnare. Och n�r hon s�
-ytterligare upps�nt en tyst b�n till Gud om hj�lp och beskydd, var hon
-alldeles s�ker p�, att ingen utan hans vilja skulle kunna g�ra henne
-n�got ont. Med glatt mod fortfor hon att sjunga:
-
-
-    �Tussi, tussi, mina f�r.
-    R�varen oss inte n�r.
-          Herren �r
-          Alltid n�r,
-    S� i dag som sist i g�r.�
-
-
-[Illustration: VAD �R DET F�R FOLK DU HAR OMKRING DIG? FR�GADE HAN.]
-
-Just som Helfrid sj�ng de sista orden, st�rtade r�varen fram f�r
-att gripa henne. Men d� han kommit p� tre eller fyra stegs avst�nd,
-tv�rstannade han och stirrade framf�r sig med vid�ppen mun.
-
--- Vad �r det f�r folk du har omkring dig? fr�gade han h�pen.
-
--- Jag har ingen annan omkring mig �n mina f�r, svarade flickan blygt.
-
--- Jo, det st�r tv� vitkl�dda gestalter alldeles bredvid dig, brummade
-r�varen.
-
--- Jag ser inte till n�gon, genm�lde flickan f�rv�nad. Finns h�r n�gra,
-s� �r det v�l Guds �nglar, kan jag tro.
-
--- Tyst, tyst, n�mn inte det namnet, viskade r�varen �ngsligt. Har du
-alltid de d�r varelserna i s�llskap?
-
--- Det vet jag inte, men det kan allt h�nda. Ty varje morgon och afton
-ber jag Gud om hj�lp och beskydd.
-
--- Tyst, s�ger jag! skrek r�varen f�rf�rad, varp� han tv�rt v�nde
-flickan ryggen och sprang in i skogen. Han t�lde inte att h�ra Guds
-namn.
-
-Nu skyndade han raka v�gen till en gammal h�xa, som bodde i en jordh�la
-bortom skogen.
-
--- God dag, gamla trollpacka! h�lsade r�varen.
-
--- God dag igen, ditt leda r�varetroll! svarade h�xan.
-
--- Du f�r allt lov att hj�lpa mig i ett bekymmer, sa' r�varen.
-
--- Vad kan det vara f�r ett bekymmer? sporde h�xan.
-
--- Jo, det g�r en flicka bortom skogen och vallar f�r. Hon skulle passa
-bra till att koka min mat, st�da min tornkammare och laga mina strumpor.
-
--- N�, s� tag henne d�! sa' h�xan vresigt.
-
-[Illustration: VAD KAN DET VARA F�R BEKYMMER? SPORDE H�XAN.]
-
--- Nej, det kan jag inte, f�r hon har �nglavakt omkring sig. Kan du
-inte laga s�, att den kommer bort?
-
--- Det g�r inte f�r sig. Ingen kan jaga bort den vakten mer �n flickan
-sj�lv.
-
--- Aj, s� f�rsm�dligt! Hon vill nog inte mista den.
-
--- Nej, det �r klart. Men hon kan narras till att handla s�, att vakten
-�verger henne.
-
--- S�jer du det? F�r all del hj�lp mig d�!
-
--- Ja, vad vill du ge mig, om jag styr om s�, att flickan mister den
-d�r vakten? fr�gade h�xan med ett ondskefullt grin.
-
--- Du skall f� en hel sk�ppa guld, svarade r�varen.
-
--- N�, kom d� hit i morgon med guldet, s� ska jag hj�lpa dig.
-
-R�varen blev glad, och f�ljande morgon gick han till h�xan med en hel
-sk�ppa guld.
-
--- Det var hederligt av en r�varegubbe, sa' h�xan. H�r ska du f� en
-flaska med en trolldryck, som jag kokat ihop �t dig. Om du kan narra
-flickan att dricka litet av den, s� gl�mmer hon bort sin Gud. D� upph�r
-hon ocks� att bedja sina morgon- och aftonb�ner, och d� f�rsvinner
-�nglavakten.
-
--- Tack ska du ha, gamla trollpacka! sa' r�varen.
-
--- Tack sj�lv, ditt leda �b�ke! svarade h�xan. Men det var sant. Du
-m�ste vakta flickan mycket v�l, s� att hon inte kommer n�ra intill
-n�gon tornglugg, som �r v�nd mot kyrkan. F�r om hon f�r h�ra klockorna
-ringa, s� �terf�r hon sitt minne. D� beder hon till sin Gud, och d� har
-du inte l�ngre n�gon makt �ver henne.
-
--- Var du lugn, grinade r�varen. Jag skall nog vakta henne.
-
-Och s� gick han till betesmarken, d�r Helfrid satt bland sina f�r och
-stickade strumpor. Han b�rjade prata med henne s� v�nligt han kunde,
-och s� tog han upp sin flaska och drack en klunk. Han var inte r�dd f�r
-att gl�mma Gud, han.
-
--- Man blir s� rysligt t�rstig i den h�r v�rmen, sade han. Vill du inte
-smaka min goda hallonsaft? Jag skall sl� en t�r i din mugg, som du har
-d�r bredvid dig.
-
--- Nej, tack, tack! sade Helfrid. Jag har friskt vatten i en k�lla d�r
-borta i skogskanten.
-
--- Det kan v�l vara, smilade r�varen. Men saften �r s� god, och s�
-sl�cker den t�rsten mycket b�ttre. Drick du! Det �r dig s� innerligen
-v�l unnat.
-
-Och s� fyllde han muggen �nda till br�dden.
-
-Flickan b�rjade fundera p� saken. Hon k�nde sig ganska t�rstig, f�r
-det var tryckande varmt, och r�varen s�g nu inte alls elak ut, tyckte
-hon. Det vore kanske illa att g�ra honom f�rargad med att s�ga nej till
-bjudningen. Hon tog emot den fyllda muggen och f�rde den till l�pparna.
-
-D� var det som om n�gon hade viskat i hennes �ra:
-
--- Drick inte! Det �r synd att g�ra det, som en ogudaktig m�nniska vill
-locka dig till.
-
-Helfrid visste alls inte, att det var hennes skydds�ngel, som viskade
-detta till henne, ty hon s�g inte de b�da �nglarna. Hon tyckte det var
-bara pj�sk och blev n�stan lite f�rargad.
-
--- Vad var det f�r en dum tanke jag nu fick? sade hon f�r sig sj�lv.
-Inte kan det v�l vara n�gon synd att dricka, n�r man �r t�rstig, fast
-det �r en r�vare, som bjuder.
-
-Och s� smakade hon p� trolldrycken. Den var b�de frisk och s�t, och
-hon fick en s�dan beg�relse efter den, att hon t�mde muggen �nda till
-bottnen.
-
-De tv� �nglarna s�nkte sina huvuden i sorg. De hade inte kunnat hindra
-flickan fr�n att dricka, eftersom hon sj�lv ville det. De hade endast
-f�tt makt att beskydda henne f�r faror utifr�n, s� l�nge hon vandrade
-p� Guds v�gar.
-
--- Tack s� mycket f�r den rara drycken! sade Helfrid, i det hon r�ckte
-fram sin hand och neg f�r r�varen.
-
--- V�l bekommet! nickade denne och gick sin v�g med en bel�ten
-grymtning.
-
-Men hade Helfrid vetat, hur farlig den drycken var, s� hade hon nog
-aldrig smakat den. Nu gick det som h�xan hade sagt. Flickan f�rlorade
-p� en g�ng minnet av Gud och alla hans varningar och budord, l�ften och
-v�lg�rningar. Fr�n den stunden hon druckit av trolldrycken, kom hon
-inte l�ngre ih�g, att hon hade en fader i himmelen. Det var som om hon
-aldrig h�rt talas om honom. Hon blev i andliga ting lika okunnig som en
-hedning.
-
-[Illustration: HON T�MDE MUGGEN �NDA TILL BOTTNEN.]
-
-Den kv�llen gick Helfrid till s�ngs utan n�gon b�n till Gud. Hur skulle
-hon ocks� kunna bedja till den, som hon inte l�ngre k�nde till? P�
-morgonen blev det likas�. Hon steg upp och kl�dde sig samt gick till
-betesmarken med sina f�r alldeles som vanligt. Men n�gon morgonb�n kom
-inte ifr�ga, eftersom hon gl�mt bort, att det fanns en Gud.
-
-Framp� dagen kom r�varen f�r att ta reda p�, om trolldrycken hade haft
-n�gon verkan. Han uppgav ett gl�djerop, d� han fick se, att de tv�
-�nglarna voro borta. Som en tiger st�rtade han fram, grep flickan om
-livet och sl�pade henne med sig till det gamla slottstornet i skogen.
-
-Ja, det var verkligen inte roligt f�r lilla Helfrid. Hon brast i gr�t
-och vred sina h�nder i f�rtvivlan, d� hon sl�pades bort och kastades in
-i den m�rka tornkammaren. Ty fast hon gl�mt Gud, kom hon likv�l ih�g
-allting annat. Hon kom ih�g sina f�r�ldrar och syskon, sina f�r och
-allt, som hon f�tt l�ra sig i hemmet och i skolan. Det var endast Gud
-hon hade gl�mt.
-
-Hos r�varen fick nu Helfrid utf�ra de gr�vsta sysslor som en riktig
-slavinna. D�lig mat fick hon, ofta hugg och slag, och det v�rsta var,
-att hon natt och dag h�lls innest�ngd i tornet som en el�ndig f�nge.
-Hade hon blott kunnat bedja till Gud, skulle detta ha varit henne till
-stor hj�lp och tr�st. Men det kunde hon ju inte, eftersom hon icke
-l�ngre visste om n�gon Gud. Nu kunde hon bara gr�ta.
-
-Man kan begripa, att det blev oro i hemmet, d� Helfrid p� kv�llen inte
-kom hem med f�ren, som hon alltid brukade g�ra. Hennes �ldsta bror gick
-p� natten till betesmarken och fann f�ren st� i en klunga, modl�sa och
-t�tt ihopkrupna, men flickan s�g han icke till.
-
-F�ljande dagen gingo alla ut i skogen och letade. Det h�llo de p� med
-dag efter dag en hel veckas tid, men n�got sp�r efter flickan kunde
-icke uppt�ckas. D� f�rstodo alla, att hon fallit i r�varens h�nder.
-
-Ja, hur skulle man nu b�ra sig �t? Att befria Helfrid ur f�ngenskapen
-i tornet kunde inte g� p� n�got annat s�tt �n genom att bryta upp
-j�rnd�rrarna, och d�rtill beh�vdes mycket folk. Ty komme blott n�gra
-f�, skulle r�varen skjuta ihj�l dem genom gluggarna p� tornet.
-
-Flickans fader gav sig d�rf�r ut i bygden f�r att skaffa hj�lp. Under
-tiden sm�g sig brodern bort till tornet, d�r han st�llde sig utmed
-v�ggen f�r att lyssna. Han hoppades m�jligen f� h�ra n�got ljud ifr�n
-sin syster. Efter en stund fick han h�ra henne sjunga med en sorgsen
-och klagande r�st. S�ngen avbr�ts ofta av gr�t och snyftningar, och han
-kunde blott urskilja f�ljande ord:
-
-
-    �Tussi, tussi mina f�r!
-    Dagen tung och natten sv�r.
-            Aldrig mer
-            Ser jag er.
-    Stackars den, som vilse g�r!�
-
-
-N�r Helfrid slutat sjunga, ropade brodern sakta hennes namn. Hon spratt
-till och skyndade till torngluggen f�r att lyssna. Brodern ber�ttade
-nu, att deras far snart skulle komma med mycket folk och taga henne ut
-ur tornet. Helfrid darrade av glad �verraskning. Hon v�gade dock inte
-tala till brodern, f�r d� kunde r�varen uppt�cka honom. Men hon kunde
-sjunga det hon ville s�ga honom. S�ngen brydde sig n�mligen r�varen
-inte om att lyssna p�. Och s� sj�ng hon:
-
-
-    �Sorgsna rop fr�n skogen h�ras,
-    Vem �r det, som klagar s�?�
-
-
-Brodern svarade:
-
-
-    �Ropen, som med vinden f�ras,
-    G� fr�n lammen dina sm�.�
-
-
-Helfrid v�ntade �ngsligt p�, att den utlovade hj�lpen skulle komma, och
-s� fortsatte hon att sjunga:
-
-
-    �Hj�rtat bultar ideligen,
-    Ser du ingen komma �n?�
-
-
-Brodern svarade:
-
-
-    �Kv�llen skymmer, m�rk �r stigen.
-    Ingen, ingen ser jag �n.�
-
-
-Men nu hade r�varen �ntligen begripit, att n�gon talade med flickan.
-Han rusade fram och ryckte henne ifr�n torngluggen.
-
--- Sl�pp mig! ropade Helfrid gr�tande. Far kommer snart med mycket folk
-och r�ddar mig h�rifr�n.
-
--- Ha, �r det p� det viset! skrek r�varen ursinnig. D� �r jag d�dens
-man, men d� skall du ocks� d�.
-
-Och s� sl�pade han flickan med sig uppf�r en trappa till en glugg, som
-var s� vid, att man kunde komma ut genom den. Helfrid gr�t och ropade
-�n en g�ng till brodern d�r utanf�r:
-
-
-    �R�ven sl�par mig till d�den.
-    Ser du ingen komma �n?�
-
-
-[Illustration: HAN SL�PPTE FLICKAN OCH TUMLADE BAKL�NGES.]
-
-Brodern svarade:
-
-
-    �Jo, nu f�r du hj�lp i n�den.
-    Se, h�r kommer hundra m�n.�
-
-
-S� var det ocks�. En stor folkskara skyndade fram ur skogen och angrep
-tornporten med klubbor, sl�ggor och j�rnspett. R�varen h�rde bullret
-och f�rstod, att hans sista stund var kommen. Han grep flickan om livet
-f�r att kasta henne ut genom torngluggen.
-
-D� b�rjade i detsamma kyrkklockorna ringa till helgsm�l, ty det var en
-l�rdagsafton. S� snart Helfrid h�rde klockorna, �terfick hon minnet av
-Gud. I �ngesten kn�ppte hon h�nderna och ropade:
-
--- K�re Herre Gud, hj�lp mig, fr�ls mig fr�n r�varen och d�den!
-
-Vid dessa ord blev r�varen likblek i ansiktet. Han sl�ppte flickan och
-tumlade bakl�nges.
-
--- Ve mig, ve mig! utbrast han f�rf�rad. Flickan har �terf�tt minnet av
-den, som jag inte vill n�mna. Hon har �kallat honom, och nu st� de tv�
-�nglarna �ter vid hennes sida. Jag �r f�rlorad.
-
-I det samma h�rdes ett brak fr�n den inslagna j�rnporten, och folket
-rusade uppf�r trappan. R�varen tog ett spr�ng och kastade sig ut genom
-torngluggen samt slog ihj�l sig mot stenarna p� marken d�r utanf�r. Med
-fr�jd och gl�djerop f�rdes flickan hem, och fr�n den dagen hade man
-aldrig ont av r�varen i det gamla slottstornet.
-
-                                        Illustrat�r: _Einar Torsslow._
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                          Birgittas juldr�m.
-
-                        F�r _Sn�vit_ av _Gewe_.
-
-
-Den fr�jdefulla julkv�llen var till�nda.
-
-Ingen hade kunnat gl�dja sig mer �n lilla Birgitta. Den disharmoni,
-som ofta gjorde sig k�nnbar inom familjen Kruse, hade man enats om att
-denna afton utest�nga. Den tolv�riga Birgitta hade f�r en g�ng k�nt sig
-fullt lycklig och s� glad, som det endast f�runnas ett barn att vara.
-
-Hennes f�r�ldrar, baron Kruses, bebodde en stor, n�got avsides liggande
-egendom, d�r de f�rde ett g�stfritt hus. V�nner och bekanta anl�nde och
-reste �ter i en oavbruten f�ljd.
-
-I detta hem, fullt av omv�xling, fanns dock en, vilken bar
-ensamhetsk�nslan i hj�rtat. Det var lilla Birgitta. Hennes inre
-harmonierade ingalunda med det r�rliga livet omkring henne. Mest
-berodde detta kanske p�, att hon vanligen saknade j�mn�rigas s�llskap,
-en brist, som heller aldrig gjordes n�got f�r att avhj�lpa.
-
-Hennes b�da systrar voro betydligt �ldre �n hon sj�lv, och med syskons
-sj�lvtagna och ofta despotiska r�tt sk�to de den yngsta systern �t
-sidan och l�to henne alltid veta, att hon var i v�gen, om hon n�gon
-g�ng s�kte deras s�llskap.
-
-Modern kanske icke lade m�rke till detta, i allt fall l�tsades hon
-vara omedveten om, att icke allt var, som det borde vara, med lilla
-Birgittas st�llning inom hemmet.
-
-Sj�lv sjuklig och nerv�s, hade hon aldrig i n�mnv�rd grad tagit sig an
-sina barn, och s�rskilt g�llde detta yngsta dottern.
-
-Strax efter f�delsen hade Birgitta l�mnats i en tj�narinnas v�rd.
-
-Mor Karin var �nka och m�ste f�r sin utkomst s�ka sig en plats. Med
-gl�dje mottog hon anbudet att p� eget ansvar v�rda lilla Birgitta. En
-plikt, som hon ocks� samvetsgrant uppfyllde.
-
-S� sm�ningom gjorde mor Karin sig oumb�rlig i det Kruseska hemmet.
-F�ljden blev, att hon d�r kom att kvarstanna, �ven sedan Birgitta icke
-l�ngre direkt beh�vde hennes v�rd.
-
-Mor Karin var Birgittas b�sta v�n, och barnet visste intet b�ttre �n
-att f� vara tillsammans med henne.
-
-Ingen kunde ber�tta s� vackra sagor eller f�rt�lja s� mycket av
-intresse som mor Karin. En tacksammare �h�rare �n Birgitta kunde hon
-icke �nska sig. Nu s�rskilt tiden f�re jul hade hon ber�ttat om allt
-det myckna �vernaturliga, som tilldrager sig under julnatten.
-
-Bland mycket annat hade mor Karin f�rt�ljt om, huru djuren i ladug�rden
-den natten mellan 12-1 erh�lla f�rm�gan att liksom m�nniskor samtala
-med varandra. Ingen borde d� st�ra dem, hade hon sagt, ty de skulle
-unnas ro den enda timme p� �ret, som en mild f�rsyn givit dem
-talf�rm�ga. Dessutom var det f�renat med en stor risk att just d�
-under �sp�ktimmen� betr�da ladug�rden.
-
-[Illustration: EN TACKSAMMARE �H�RARE KUNDE HON INTE T�NKA SIG.]
-
-Denna ber�ttelse hade gjort ett s� djupt intryck p� Birgitta, att
-tanken d�rp� icke l�mnat henne ro varken dag eller natt.
-
-Att det var sant, tvivlade hon icke ett �gonblick p�. Mor Karin, som
-var s� klok och visste allting mycket b�ttre �n andra, m�ste ju ocks�
-veta detta. -- -- -- --
-
-Julafton, Birgittas gladaste dag p� �ret, �r som n�mnts till�nda.
-Birgitta har sagt godnatt till f�r�ldrar och syskon och befinner sig p�
-sitt eget lilla rum, tillsagd att g� till vila.
-
-Det lilla huvudet �r emellertid fullt av funderingar, och f�rst och
-sist t�nker hon p�, att snart �r den f�runderliga timme inne, d� djuren
-b�rja tala. Visserligen har mor Karin sagt, att de p� inga villkor
-f� st�ras, men t�nk, om hon likv�l skulle v�ga smyga sig ditut i den
-stj�rnklara natten. M�rkr�dd �r hon d� alls icke, och om hon g�r p�
-t� riktigt tyst och f�rsiktigt, kanske de aldrig ens komma att m�rka
-henne. Om de likv�l f� syn p� henne, kunna de �nd� om�jligt bli onda,
-ty hon �r ju s� god v�n med dem och brukar dagligen bes�ka ladug�rden.
-
-Att komma obem�rkt ut genom husets stora port skall nog g� ganska l�tt,
-ty Birgitta �r van att �ppna och st�nga den.
-
-Precis klockan tolv skall hon smyga sig ut. Visst �r hon nu litet
-s�mnig, men det g�r ingenting. Hon kan g�rna krypa upp i soffh�rnet och
-vila en stund, medan hon v�ntar p� tolvslaget. Nu har hon det riktigt
-bekv�mt. Pappa brukar s�ga, att om man blott vill vakna p� ett best�mt
-klockslag, s� g�r man det ocks�. Nog vill Birgitta det alltid, och sin
-lilla klocka h�ller hon h�rt sluten i handen.
-
--- -- -- -- S� d�r ja. Vart har tiden tagit v�gen? Tornurets tolvslag
-ljuda redan genom det stora huset. Nu �r tiden inne. Det k�nns litet
-kusligt, men Birgitta vill icke avst� fr�n sitt beslut.
-
-S� i ett nu befinner hon sig i sin fars stora ladug�rd, och det utan
-alla besv�r.
-
-Birgitta st�r alldeles nere vid d�rren, och hon trycker sig s� h�rt hon
-kan intill v�ggen. Vad hon ser, kommer henne att p� en g�ng fr�jdas och
-f�rskr�ckas. Ett starkt ljussken, ett s�dant hon aldrig f�rr sk�dat,
-m�ter hennes blick, och hon m�ste skugga med handen f�r �gonen f�r
-att ej alldeles bl�ndas. Det tyckes henne, som om ljusk�llan vore i
-sj�lva himmelen, ja, hon har en f�rnimmelse av att sj�lv befinna sig
-d�r. Hon vet, att detta �r fars ladug�rd, och likv�l ser hon nu icke
-vare sig v�ggar eller tak. Rummet �r icke mer begr�nsat, och det tyckes
-Birgitta, som om det vore gjort av renaste guld.
-
-Djuren finnas d�r alla. Hon k�nner dem var och en, och dock �ro de
-sig s� olika. De st� p� sina gamla platser, men inga tunga kedjor
-hindra dem nu mer fr�n att r�ra sig, som de sj�lva behaga. O, vad de
-�ro vackra! Sk�nast av dem alla str�lar dock Birgittas �lsklingskossa
-�Sol�ga�.
-
-Nu ville Birgitta smyga sig bort. Hon tror icke, att n�gon m�rkt
-hennes n�rvaro. D� v�nder sig pl�tsligt �Sol�ga� mot henne. Birgitta
-b�rjar att darra och sk�lva i hela sin lilla kropp. M�nne hon nu skall
-f� bannor! Men hon har ju ej alls menat illa, och �Sol�ga� har hon
-alltid tyckt s� mycket om. Birgitta st�r som fastvuxen och kan icke
-r�ra sig eller fly, som hon �mnat. D� h�res �Sol�ga� tala: �Du goda,
-�lskliga barn, som v�gat dig ensam hit denna tid p� dygnet, som de
-dumma m�nniskorna kalla �sp�ktimmen�, du skall veta, att v�lsignelse
-st�dse skall f�lja dina sp�r, ty du har ett hj�rta, som �mmar och
-bl�der f�r alla v�rnl�sa. Du vill icke skada n�gon utav oss. Jag minns
-din lena, mjuka hand, med vilken du str�k mig och gav mig lindring, n�r
-den grymma dr�ngen nyligen slagit mig. Forts�tt att vara god mot alla
-varelser, som �ro i m�nniskans v�ld. Du skall icke g�ra det f�rg�ves.
-Lycka och v�lsignelse skola f�lja dina sp�r.
-
-[Illustration: D� V�NDER SIG PL�TSLIGT SOL�GA MOT HENNE.]
-
-En hemlighet vill jag ocks� uppenbara f�r dig. N�got som icke
-m�nniskorna f�rst�. Just d�rf�r att de �ro grymma och or�ttvisa mot
-oss v�rnl�sa varelser, har Gud f�rh�rdat deras hj�rtan och l�tit
-dem i sin f�rblindelse v�nda sig mot varandra. D�rf�r rasar nu det
-allt f�rh�rjande v�rldskriget. Kom ih�g att s�ga dem, att f�r varje
-handling, som av k�rlek g�res mot oss arma �ver vilka de r�da, minskas
-i n�gon m�n deras skuldregister, och m�jlighet gives, att Gud �ter kan
-f�rbarma sig �ver jordens folk och l�ta dem k�nna den l�nge saknade
-freden.� -- -- -- -- --
-
--- Birgitta vakna! h�res mor Karins r�st i d�rren, det �r tid att stiga
-upp, om Birgitta vill hinna bli f�rdig att �ka med till julottan. Men
-vad t�nker mitt k�ra barn p�? H�r ligger hon fullt p�kl�dd p� soffan
-i st�llet f�r att vila i sin mjuka b�dd, och d�rtill har hon lampan
-brinnande och st�lld s�, att skenet faller mitt i hennes �gon.
-
-Birgitta ber�ttar i all hast sin dr�m f�r den uppm�rksamt lyssnande mor
-Karin. Sedan dr�jer det icke l�nge, innan hon �r f�rdig att resa till
-julottan.
-
-N�r Birgitta sedan sitter i det rikt upplysta templet och st�mmer in
-med f�rsamlingen i den sk�na julpsalmen, lever hon p� nytt i tankarna
-om sitt dr�mda bes�k i fars ladug�rd.
-
-En s� h�gtidlig julmorgon, tycker hon sig aldrig f�rr ha upplevat, och
-den underbara dr�mmen bevarar Birgitta alltj�mt i trogen h�gkomst.
-
-                                        Illustrat�r: _Nils Kjellberg._
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                            Mormors k�ngor.
-
-             Ber�ttelse f�r _Sn�vit_ av _Alfred Smedberg_.
-
-
-Lilla Malin satt ihopkrupen p� den okl�dda tr�soffan bredvid f�nstret,
-och hon var mycket f�rtretad. Ja, hon var s� ond, att hon skulle kunnat
-sparka och sl� den d�r stora och drumliga gossen, som hade burit sig s�
-skamligt �t mot hennes sn�lla mormor. Det ryckte i mungiporna, och hon
-var n�ra att brista i gr�t.
-
-Malin var i sitt �ttonde �r och hade nyss f�tt l�ra sig l�sa. Hennes
-mamma hade d�tt n�gra �r f�rut, och d� hade hon f�tt komma till sina
-morf�r�ldrar, som bodde i en liten n�tt och trevlig stuga bredvid
-landsv�gen. D�r fick hon l�ra sig allt, som var nyttigt och gott, f�r
-b�de morfadern och mormodern voro kunniga, sn�lla och gudfruktiga
-m�nniskor. Malin var ocks� en mycket sn�ll och l�raktig flicka, som
-str�vade efter att p� alla s�tt vara de gamla morf�r�ldrarna till
-gl�dje och trevnad.
-
-Men nu var hon som sagt riktigt ond, och det var inte s� alldeles utan,
-att hon hade sina goda sk�l d�rtill. Vi skola i det f�ljande ber�tta om
-de tilldragelser, som gjorde henne s� f�rtretad.
-
-Det h�nde sig en dag framp� senh�sten, att en fattig torparpojke kom
-in i stugan till de gamla och bad att f� v�rma sina f�tter. Han hade
-s� trasiga skor och strumpor, att nakna t�rna stucko ut, och s� var
-det ett f�rskr�ckligt sn�slask ute p� v�garna. Pojken hade varit i
-handelsboden och g�tt och p�lat i det djupa sn�slasket, s� att skor och
-strumpor voro alldeles genomsura och t�rna r�da som en tuppkam.
-
-Den sn�lla gumman drog genast skorna av pojken, tv�ttade, gned och
-v�rmde hans r�dfrusna f�tter och l�t honom ta p� sig ett par torra och
-varma strumpor, medan hans egna torkades framf�r brasan i spisen.
-
-Gubben tog de trasiga skorna och tittade p� dem. Han var skicklig i
-litet av varje, den gamle hedersmannen, och hade i sin ungdom �ven f�tt
-l�ra sig g�ra skor, fast han egentligen var jordbrukare till yrket.
-
--- Jag skulle allt kunna laga de h�r skorna, s� att inte t�rna krypa
-ut och g� sin v�g, sade han med ett sm�leende. Om du vill sitta h�r en
-stund, min k�re Kalle, s� kan du f� med dig dem b�de hela och torra,
-n�r du g�r hem.
-
-Ja, det hade pojken ingenting emot, och s� fick han l�na gummans
-nya k�ngor att ha p� f�tterna, medan han satt d�r och v�ntade.
-Vardagsskorna hade gumman sj�lv p� sig, s� det var hennes kyrkk�ngor
-han fick l�na.
-
-Med lagningen gick det emellertid l�ngsammare �n gubben hade t�nkt,
-f�r n�r han en g�ng �tagit sig arbetet, ville han g�ra det riktigt
-ordentligt med b�de t�h�ttor, halvsulning och klackning. Skorna kunde
-d�rf�r inte bli f�rdiga f�rr�n p� kv�llen, och Kalle ville inte
-v�nta, tills det blev m�rkt. Han fick g� hem i gummans nya k�ngor.
-Hon hade visserligen ett �gonblick t�nkt p�, att l�ta honom f� ta
-sina vardagsskor i st�llet, f�r att k�ngorna inte skulle bli sura och
-otrevliga. Men s� tyckte hon, att sn�slasket var alldeles f�r djupt.
-Det skulle s�kert ha g�tt �ver de l�ga skorna.
-
-[Illustration: JAG SKULLE ALLT KUNNA LAGA DE H�R SKORNA, SADE HAN.]
-
--- Men jag �r r�dd om mina k�ngor, sa' gumman, s� du f�r g� hit igen
-med dem i morgon bittida. D� f�r du dina lagade skor i st�llet.
-
-Ja, det lovade pojken f�rst�s, och s� gick han utan att s�ga tack f�r
-den hj�lp han f�tt.
-
--- Mormor! sade lilla Malin f�rv�nad. Har inte Kalle f�tt l�ra sig
-tacka, n�r han f�r n�got?
-
--- Nej, det �r nog det ledsammaste med m�nga av barnen fr�n de allra
-fattigaste hemmen, att de inte l�rt sig vara tacksamma, svarade gumman.
-D�rf�r ha de ingen v�lsignelse av det de f�, och s� bli de allt
-fattigare och fattigare.
-
--- Bli de fattiga d�rf�r, att de inte tacka, n�r de f� n�got?
-
--- Ja, otacksamheten har ofta det straffet med sig. Den som �r tacksam
-mot Gud och hj�lpsamma m�nniskor beh�ver aldrig r�ka i n�gon verklig
-fattigdom, s�vida han annars �r arbetsam och ordentlig.
-
--- Jag t�nker, han tackar v�l, n�r han kommer tillbaka med k�ngorna och
-f�r se, hur fina och vackra morfar har gjort hans trasiga skor, sade
-Malin f�rtr�stansfullt.
-
-Men den som inte kom tillbaka, det var allt pojken. Gumman v�ntade
-f�rg�ves den f�ljande dagen och ytterligare tre eller fyra dagar. N�r
-d� ingen Kalle h�rdes av, gick gubben sj�lv till torpet f�r att l�mna
-de lagade skorna och f� igen k�ngorna. Men d�r tr�ffade han ingen hemma
-utan fick �terv�nda med of�rr�ttat �rende.
-
-Ytterligare en vecka gick -- det gick tv�, ja det gick tre, och ingen
-pojke h�rdes av. Gumman kunde inte komma till kyrkan, eftersom hon
-ingenting annat hade p� f�tterna �n sina l�ga vardagsskor. Hon blev
-tvungen att ge sig av till torpet f�r att h�ra efter sina k�ngor. D�
-var folket hemma, men munsj�r Kalle var ute p� sina str�vt�g och hade
-naturligtvis k�ngorna p� sig.
-
--- Ja, se han fick lov te' g� ett �rende, sade torparhustrun, men i
-morron ska han f� g� tebaks med k�ngorna, nu se'n han f�tt sina skor
-lagade.
-
--- De ha legat f�rdiga d�r hemma n�ra en hel m�nad, upplyste gumman,
-och vi ha v�ntat p� Kalle varenda dag.
-
--- Jas�, ha ni det? Ja, i morron ska han komma.
-
--- Har han g�tt med mina k�ngor, alltse'n han fick l�na dem?
-
--- Nej, visst inte! Han har haft tr�skorna i slasket. Men nu fick han
-ta k�ngorna, f�r det var l�ng v�g, och s� var det torrt p� marken.
-
-Gumman gick hem ganska missbel�ten, men hon hade inte hj�rta att banna
-upp torparhustrun f�r deras f�rsumlighet och slarv.
-
-F�ljande dagen kom Kalle och l�mnade igen de l�nade k�ngorna. De voro
-nu s� smutsiga, slitna och illa medfarna, att man inte kunde k�nna igen
-dem. Men gossen sprang sin v�g s� hastigt, att ingen i stugan hann s�ga
-n�got �t honom.
-
-Gumman blev s� ledsen �ver att ha f�tt sina b�sta skor f�rd�rvade, att
-hon n�ra p� ville gr�ta. K�ngorna m�ste nu b�de lappas och halvsulas,
-innan hon kunde begagna dem.
-
-Det var d� Malin blev s� ond. Hon h�ll innerligt av sin sn�lla mormor,
-och n�r hon s�g, hur usla k�ngorna voro och hur ledsen gumman var, och
-n�r hon av allt som h�nt kunde f�rst�, hur illa pojken hade l�nat de
-gamlas godhet mot honom, kn�t hon sin lilla n�ve i f�rbittring.
-
--- En s�'n pojke, en s�'n ot�ck pojke! fr�ste hon. Han skall ha stryk,
-ja, han skulle ha stryk i �tta dar.
-
--- Nej, k�ra barn! sade gumman allvarsamt. S� f�r du inte tala. Gossen
-har inte f�rst�tt b�ttre, och vi b�ra f�rl�ta honom.
-
-[Illustration: EN S�'N OT�CK POJKE! FR�STE HON.]
-
--- Ja, men, mormor, s� skamligt som han har burit sig �t.
-
--- Det har han visst gjort, men det har han mesta skadan av sj�lv,
-stackars gosse! Om vi inte f�rl�ta honom, s� kunna vi inte bedja v�r
-aftonb�n i kv�ll.
-
--- Varf�r inte, mormor?
-
--- Jo, d�rf�r att om vi icke f�rl�ta dem, som gjort oss emot, s� kan
-v�r himmelske Fader icke heller f�rl�ta oss v�ra m�nga och stora
-synder. Det har Jesus sj�lv sagt, och han talade alltid sanning. Du
-minns v�l, vad som st�r i femte b�nen av Fader v�r?
-
--- Ja, sade Malin. �F�rl�t oss v�ra skulder, s�som ock vi f�rl�ta dem
-oss skyldiga �ro!�
-
--- S� st�r det, ja, och det �r Herren Jesus, som l�rt oss bedja s�. Han
-vill inte, att vi skola g� och vara onda p� n�gon av v�ra medm�nniskor,
-f�r alla ha vi syndat mycket mer emot Gud, �n n�gon m�nniska kan ha
-syndat emot oss.
-
-Malin teg, men vreden satt i alla fall kvar i hj�rtat. Hon tyckte, att
-Kalle hade handlat s� illa mot hennes sn�lla mormor, att man inte g�rna
-kunde f�rl�ta honom.
-
-N�r hon p� aftonen skulle krypa ner i sin b�dd, ville mormodern, att
-hon utom den vanliga aftonb�nen �ven skulle l�sa Herrens b�n. Malin
-kn�ppte h�nderna och l�ste b�nen, tills hon kom till orden: �s�som ock
-vi f�rl�ta dem oss skyldige �ro�. D� stannade hon tv�rt och b�rjade om
-igen. Men n�r hon f�r andra g�ngen kom till de n�mnda orden, stannade
-hon p� nytt, och s� brast hon i gr�t. Hon k�nde, att hon inte av
-hj�rtat kunde f�rl�ta den slarvige gossen, och d� f�rstod hon, att Gud
-inte kunde vara n�jd med hennes b�n.
-
-Mormodern, som mycket v�l f�rstod, hur det var fatt, ville nu inte
-s�ga n�got �t flickan. Hon tyckte det var b�st att l�ta henne sj�lv i
-ensamheten f� t�nka �ver, vad som blivit talat f�rut under dagen.
-
-N�gra veckor f�rgingo, och s� var det julafton. Malin hade nu hunnit
-alldeles gl�mma bort den ledsamma h�ndelsen med mormors k�ngor, d� hon
-helt pl�tsligt blev p�mind d�rom.
-
-Kalles mor kom n�mligen p� morgonen in i stugan till de gamla och
-ber�ttade med t�rar i �gonen, att Kalle i fjorton dagar legat sjuk och
-blivit s�mre f�r var dag.
-
-Malin kom genast ih�g h�ndelsen med k�ngorna, och den gamla vreden,
-som f�r l�nge sedan var gl�md, blossade nu hastigt upp igen.
-
--- Det �r r�tt �t honom, t�nkte hon. Men hon v�gade inte s�ga det h�gt.
-
-Mormodern tycktes emellertid ha gissat hennes tankar, ty n�r kvinnan
-g�tt sin v�g, fr�gade hon Malin, om hon ville f�lja med upp till torpet
-och se, hur de hade det d�r.
-
-Ja, det ville Malin, och s� gjorde de b�da s�llskap till det fattiga
-skogstorpet. D�r s�g armt och el�ndigt ut, inte det minsta julfint
-s�som hemma hos morf�r�ldrarna, och inte heller syntes d�r vara
-tillagad n�got slags mat till den stundande h�gtiden. Kalle l�g med ett
-trasigt lappt�cke �ver sig och f�ref�ll alldeles utmagrad av sjukdom,
-vanv�rd och sv�lt.
-
--- Det v�rsta �r, klagade torparkvinnan, att vi inte kunna ge honom den
-mat, han l�ngtar efter. Se vi ha ingenting annat �n grovt br�d och sill
-och potatis, och det r�r han inte med, s� sjuk och klen som han �r.
-
--- Vad l�ngtar han d� efter? fr�gade Malins mormor.
-
--- Jo, han s�ger, han skulle kunna �ta, om han finge honungssm�rg�s.
-Men var ska vi ta honung ifr�n, n�r det ingen finns att f� h�r i
-trakten? Och f�r resten ha vi intet att k�pa f�r.
-
-Malin ryckte sin mormor i kjorteln och s�g menande p� henne.
-
--- Ja, ja, viskade gumman, jag f�rst�r dig, barn lilla! Vi ska tala om
-det sedan.
-
-S� fort de kommit ut ur stugan, b�rjade Malin med st�rsta iver tigga
-och be f�r den sjuke gossen.
-
--- Sn�lla mormor! sade hon och blickade b�nfallande upp i gummans
-ansikte. Vi ha ju lite honung, som morfar fick ur bikupan i h�stas. Och
-s� ha vi vetebullar och julskinka och julost och mycket annat gott och
-rart. Skulle vi inte kunna ge Kalle lite s�dan mat, som han tycker om
-och kan �ta?
-
--- Jo, det ska vi visst g�ra, svarade gumman, som blev mycket glad �ver
-Malins f�r�ndrade sinnelag mot gossen. �r du nu inte l�ngre ond p�
-Kalle?
-
--- Nej, inte alls, mormor. Jag tycker det �r s� stor synd om honom nu.
-
--- Skulle du vilja g� dit en g�ng till i dag?
-
--- O, ja, det vill jag s� g�rna, s� g�rna.
-
-[Illustration: SE H�R, OCH SE H�R! ROPADE HON IVRIGT.]
-
-Sedan de kommit hem, fyllde mormodern en korg med �tskillig god julmat,
-varibland �ven fanns en kopp med honung. Malin lade dessutom i korgen
-ett halvt tjog av de �pplen, hon f�tt p� h�sten, och som hon sparat och
-g�mt f�r att h�nga i julgranen. S� ilade hon av upp till skogstorpet
-med sin matkorg, som f�r hennes sm� krafter blev en r�tt f�rsvarlig
-b�rda.
-
-Pustande och r�d om kinden intr�dde Malin i det fattiga torparhemmet
-och st�llde sin korg p� en stol bredvid Kalles s�ng.
-
--- Se h�r, och se h�r, och se h�r! ropade hon ivrigt, i det hon radade
-upp p� bordet de saker hon haft med sig.
-
-Kalles bleka, avt�rda ansikte livades av en m�rkbar rodnad, n�r han
-fick se �pplen och vetebullar. Och d� han sedan fick en skiva mjukt
-vetebr�d med honung p�, kom det glans i de f�rut s� matta �gonen. Han
-�t med strykande matlust ett par stycken dylika sm�rg�sar och fick
-sedan till efterr�tt ett saftigt och v�lsmakande alexander�pple.
-
--- Tack ska du ha, Malin lilla! sade han med en hj�rtlighet, som han
-f�rut aldrig f�rst�tt att visa. Det var rysligt sn�llt, att du kom hit
-med allt det goda, du hade i korgen. Nu blir jag snart frisk, ska du f�
-se. H�lsa och tacka din sn�lla mormor s� rysligt mycket!
-
-Malin var n�ra att ge till ett utrop av glad �verraskning. T�nk, att
-Kalle hade l�rt sig tacka! Det var d� f�r innerligen roligt. Nu skulle
-han s�kert f� Guds v�lsignelse och inte l�ngre bli s� fattig och
-el�ndig, som de otacksamma f� vara.
-
-I jublande spr�ng ilade Malin hem f�r att tala om, hur glad och tacksam
-Kalle var, samt f�r att hj�lpa till med att pynta julgranen, som
-morfar huggit och burit hem fr�n skogen. Hon hade nu visserligen inte
-kvar mer �n h�lften av sina �pplen att h�nga i den, men det var lika
-roligt i alla fall.
-
-Det blev f�r lilla Malin den gladaste jul hon upplevat, �tminstone
-sedan hennes mamma g�tt bort. Hon var glad �ver att ha f�tt hj�lpa den
-stackars sjuke gossen och �ver att denne gosse blivit sn�ll och l�rt
-sig att vara tacksam. Men allra mest gladde hon sig �ver att ha sluppit
-ifr�n den stygga vrede, hon hyst emot Kalle f�r hans v�rdsl�shet med
-mormors k�ngor. Nu skulle hon �ter av hj�rtat kunna bedja den femte
-b�nen i Fader v�r: �F�rl�t oss v�ra skulder, s�som ock vi f�rl�ta dem
-oss skyldiga �ro!�
-
-                                        Illustrat�r: _Alfr. Frijs._
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                           En fridsstiftare.
-
-                   F�r _Sn�vit_ av _Arvid Ohlsson_.
-
-
-G�rdarna l�go d�r uppe p� var sitt backkr�n -- r�dm�lade och vitrandade
--- lika varandra som tv� b�r. Emellan de b�da familjerna hade alltid
-r�tt ett enast�ende gott f�rh�llande. Man kunde i sanning s�ga, att
-de delade b�de ljuvt och lett med varandra. De hj�lptes �t i arbetet,
-de gingo �ver till varandra p� lediga stunder, de turades om med b�de
-kyrkskjuts, mj�lkskjuts och kvarnskjuts. B�ten vid sj�n var byggd f�r
-att b�ra b�da familjerna, och den vackra bers�n p� bergssluttningen
-hade de hj�lpts �t att plantera och m�blera. D�r drucko de gemensamt
-kaffe p� b�de f�delse- och namnsdagar, d�r l�stes postillan, och d�r
-h�llos sym�ten p� sommaren. D�r hade de en avskild vr� undan slit och
-sl�p, och m�nga gemensamma h�gtidsstunder hade de d�r haft. N�r vintern
-kom, stormen ven och k�lden gnistrade, hade b�da familjerna stora, goda
-s�ttugnar med sprakande brasor att samlas omkring, och julaftonsbordet
-med alla dess godsaker dukades aldrig mer �n i ena hemmet. �ven d�
-turades de om.
-
-F�rsynen hade tilldelat dem allt s� besynnerligt lika. Troed J�nsson
-hade visserligen en pojke och M�rten Olsson en flicka, men inte
-avundades de varandra f�r det. Kanske l�g d�r mening bakom. G�rdarna
-voro ju bara �ttingar och kunde gott brukas som en fj�rding, och hur
-det �r, s� blir ju �nd� blodet tjockare �n vattnet. I skolan h�llo
-barnen j�mna steg liksom p� v�gen dit och hem. Det var riktigt vackert
-att m�ta dessa b�da, d� de hand i hand sm�pratande eller sjungande
-sprungo mot skolan. M�rtens Malena var ett �r �ldre �n Troeds Torkel,
-och s� var han ju starka modiga pojken, och alltid k�nde Malena sig
-trygg b�de mot hornbaggar och gl�vsande hundar, och Torkel ville visa
-sig modig f�r Malena, om han ock var r�dd sj�lv, s� att benen ville
-vika sig.
-
-S� en v�rdag kom Troed helt of�rmodat hem med en vaktgosse, eller
-kanske han kunde kallas en liten dr�ng. Det skulle Troed aldrig ha
-gjort utan att f�rst r�dfr�gat M�rten.
-
--- Jas�! sa' denne f�r sig sj�lv. B�rjar du nu p� den trallen. �r nu
-pojken din f�r god att vakta och g�ra grovsysslor? Kanske skall han i
-glassk�p och visas f�r pengar. D� �r han inte v�rd att h�lla min flicka
-i handen l�ngre. En ann �r lika god som en ann. -- --
-
-Anst�llandet av en vallgosse gav upphovet till en fnurra p�
-v�nskapstr�den, som fort nog �vergick till en knut. V�gsk�larna mellan
-familjerna v�gde inte j�mt l�ngre.
-
-Men Troed hade sannerligen inga s�dana undermeningar, d� han stadde
-lille Johan. Denne var ett sockenbarn, som �r fr�n �r skuffats fr�n
-g�rd till g�rd.
-
-[Illustration: S� EN V�RDAG KOM TROED HEM MED EN VAKTGOSSE.]
-
-Det var p� konfirmationsdagen, och nu var han sin egen. Socknen hade
-gjort sitt. Johan s�g s� �vergiven och sorgsen ut, d�r han en stund
-p� kyrkog�rden -- ett stycke ned�t bland gr�na gravkullar -- dr�jde
-f�r sig sj�lv. Alla hans kamrater f�ngades vid kyrkd�rren av anh�rigas
-varma blickar och k�rleksfulla h�nder. Ingen hade en v�nlig tanke eller
-ett gott ord till honom. Troed, som varit med p� f�rh�ret, r�kade
-iakttaga Johan och tyckte s�dan synd om honom. Det var som om n�gon
-viskat i hans inre: �Det I g�ren en av dessa mina minsta, det g�ren I
-ock mig�.
-
-Troed gick till Johan, tog honom vid handen, och s� gingo de bort och
-satte sig p� en soffa. D� stadde han Johan f�r sommaren. Det var Troeds
-hj�rta, som fordrade det. Visst inte f�r att Johan precis var beh�vlig
-hemma.
-
-Men M�rten kunde inte se saken s�, oaktat att Troed vid hemkomsten sa'
-det var, f�r att han tyckte synd om pojken.
-
--- Bara en bra vr� att krypa i, mente M�rten, och s� b�rjade luften
-kring de b�da r�da g�rdarna urladda sig till �skv�der. Och en varm
-sommardag brast det l�st. Troeds kor hade g�tt �ver M�rtens d�liga
-st�ngsel och en stund betat p� kl�vervallen. D� grep M�rten tillf�llet
-och l�ste lagen �ver Troed och hans vaktgosse. Orden riktigt haglade.
-Johan, som var med, b�rjade gr�ta, och Troed f�rsvarade sig inte
-heller. Det l�nade sig inte, det k�nde han.
-
-Fr�n den stunden vart ett svalg bef�st mellan familjerna. Vad de k�nde
-det underligt och tryckande p� �mse sidor! Att undvika varandra och
-b�rja leta upp varandras fel, det var s� onaturligt p� b�da h�llen.
-Synnerligast hos m�drarna och barnen.
-
-Att inte mer f� ha s�llskap till skolan eller komma �ver till varandra
-p� kaffe och lekstunder, det var sorgligt. Den gemensamma lekstugan
-fick st� or�rd, likas� den lilla dammen med b�tarna och Torkels
-stolthet, vattenhjulet vid b�ckringeln, dunkade f�rg�ves p� det gamla
-grytlocket -- �garen kom inte.
-
-Det var inte roligt l�ngre med n�gonting. Delad gl�dje hade varit
-dubbel gl�dje, det k�nde de och saknade den.
-
-[Illustration: DEN STORA FAMILJEB�TEN L�G OBEGAGNAD.]
-
-Den stora familjeb�ten l�g obegagnad hela sommaren, och i den vackra
-bers�n kunde man nog se, att vanlig veckost�dning f�rekom inte. Det var
-en sorglig tid. Mammorna ville, att allt skulle gl�mmas och f�rl�tas,
-men gubbarna satte sig b�da p� sina h�ga h�star.
-
--- Jag har v�l ingenting att be om f�rl�telse f�r? Det var v�l inte min
-skuld, -- s� sade b�da. -- Men inte skall jag kasta undan en utr�ckt
-hand, inte.
-
-Den som led lika mycket som n�gon annan, om �n han bar det inom sig,
-det var vallgossen Johan. Han hade liksom f�tt en aning om att han var
-tvistefr�et. Hur m�nga halva n�tter l�g han inte vaken och gr�t! Borde
-han inte samla tillsammans sina sm� tillh�righeter och tyst f�rsvinna.
-En g�ng hade han till och med gjort det, men d� han skulle �ppna
-d�rren, kunde han inte g� utan f�ll gr�tande p� kn� vid sitt lilla
-knyte. Vart skulle han v�l taga v�gen. H�r hade han ett hem, s�dant
-som han aldrig haft, h�r hade han r�nt k�rlek och v�nlighet, h�r hade
-han under dessa m�nader v�xt s� fast med sitt unga hj�rta, att bara
-tanken p� att n�dgas rymma d�rifr�n kom det att liksom krympa samman
-av sm�rta. O, s� brinnande han bad till Gud, att han ville g�ra det
-gott mellan de b�da grannarna igen. Men det tycktes inte hj�lpa. Tiden
-gick. Det blev b�de h�st och vinter, och muren stod d�r lika h�g och
-obestigbar.
-
-Johan skulle vara kvar hos Troeds julen �ver �tminstone. Det var
-en s�ndag i adventet. Johan och Torkel brukade f�ljas �t till
-s�ndagsskolan nere i byn, men p� natten hade det sn�at s�, att fader
-Troed tyckte, att Torkel borde vara hemma, och s� fick Johan g� ensam.
-
-L�rarinnan talade om julen s�som en fridens och f�rbr�dringens h�gtid,
-d� Jesus -- fridsstiftaren och fridsgivaren -- p� ett s�rskilt s�tt
-ville g�sta v�ra hem. Frid p� jorden stod det i �nglah�lsningen f�re
-l�ftet om ett gott behag till m�nniskorna. L�t oss inte fira jul med
-hat i hj�rtat till n�gon m�nniska, ty d� f� vi ingen jul. Inte kan
-fridsfursten sj�lv g�sta ett hem, d�r hatet har f�ste. Men Jesus b�de
-kan och vill anv�nda oss till sm� fridsbudb�rare icke endast i egna hem
-utan �ven i v�ra medm�nniskors.
-
-[Illustration: GR�TANDE F�LL HAN P� KN� VID SITT KNYTE.]
-
-Johan var idel �ra. Fridsbudb�rare. Det ordet ringde i hans hj�rta, d�
-han efter s�ndagsskolans slut skulle bege sig mot hemmet. �Jesus g�r
-mig till en s�dan�, bad han i sitt inre. Men hur skulle det g� till.
-Inte tordes han g� �ver till M�rtens g�rd f�r allt i v�rlden, och inte
-skulle det tj�na till n�got heller. Men t�nk, om Jesusbarnet skulle
-vara utest�ngt i b�da hemmen. Inte kunde det d� bli jul. Och s� som
-Torkel l�ngtade. Det fick inte g� s�. Johan stannade i sn�n. Kanske
-visste l�rarinnan r�d? Men tordes han g� tillbaka? Tordes han tala
-om alltsammans f�r henne? Visst tordes han. Hon skulle s�kert f�rst�
-honom. Hon, som sj�lv sagt, att vi skulle bli fridsbudb�rare, ville nog
-�ven hj�lpa, om hon kunde.
-
-L�rarinnan kom sj�lv och �ppnade samt drog den lille f�rsagde Johan
-bort i en stor l�ndstol vid den varma brasan.
-
--- Vad �r det, min lille v�n? sa' hon s� v�nligt. Var nu riktigt
-f�rtrolig med mig, det f�r du. --
-
-Detta gav Johan mod.
-
--- Jo, menade l�rarinnan, att de inte kunde h�lla jul, som inte vore
-riktigt goda v�nner med varandra?
-
--- Visst, menade jag det. Nog kunna de jula i det yttre men inte i
-hj�rtat, och det �r ju huvudsaken.
-
-Johan fick t�rar i �gonen.
-
--- D� blir d�r ingen jul varken hemma eller hos M�rtens.
-
-Johan fick nu omtala allt han visste om f�rh�llandet, som r�rde de
-b�gge familjerna.
-
--- Det var tr�kigt och riktigt synd, synnerligast om Torkel och
-Malena. De ha ju h�llit av varandra som syskon, sa' l�rarinnan.
-
--- Men jag ville s� g�rna bli en fridsbudb�rare mellan dem, om
-l�rarinnan ville hj�lpa mig, mente Johan.
-
--- Nog ville jag, om jag kunde. Men min k�re Johan, det �r l�ttare
-sagt �n gjort. Jag tror inte, vi kunna g�ra n�got b�ttre �n bedja f�r
-dem. Och det vill jag hj�lpa dig med. G�ra vi det i tro och av verklig
-k�rlek, s� skall b�nh�relsen visst inte utebli.
-
--- Ja, men jag har bedit d�rom hela sommaren, och det har inte gjort
-n�gon nytta.
-
--- S�g inte det, du Johan. Gud h�ller kanske b�st p� med att nu
-f�rbereda jordm�nen. Guds tid �r kanske inte inne �n. Hans tankar och
-v�gar �ro inte v�ra. Bed du bara. Kanske f�r du b�nh�relse just nu till
-julen.
-
-Men Johan var inte n�jd.
-
--- Kunde inte l�rarinnan t�nka ut n�got s�tt, p� vilket man kunde g�ra
-det gott emellan familjerna. Ville m�nne inte Gud, att vi skulle handla
-ocks�?
-
--- Visst ville han det. _T�nk_, du Johan! Kunde du f� en b�n om
-f�rl�telse sagd av ena parten, s� vore det nog ett f�rl�sande ord. B�da
-vilja kanske, att det skulle s�gas, men de v�nta p� varandra. S�dana
-�ro vi.
-
-Johan var p� hemv�gen. -- T�nk, du Johan! hade l�rarinnan sagt, och
-det gjorde han ocks�. Dag gick efter dag. Och s� kom da'n f�r da'n f�r
-doppareda'n.
-
-Det var en s�ndag. Troeds familj var samlad i den varma stugan, men d�r
-vilade liksom en tryckt st�mning �ver dem. Torkel gr�t, och det hade
-han visst inte brukat s� n�ra jul de andra �ren.
-
--- Inte blir h�r n�gon jul, om inte M�rtens f�r komma hit, sa' han. Vi
-voro ju hos dem sista julafton. Kunde inte �tminstone Malena f� komma?
-
--- De f� komma allesamman, om de vill, sa' Troed. Men inte bjuder jag
-dem inte. Finge v�l bara en duvning igen s�som i somras -- -- --
-
--- Kanske komma de likv�l, inflikade mor Anna.
-
--- M� de komma d�, och jag vill ta handen med gl�dje.
-
--- Ja, men far! Om du skulle av dig sj�lv r�cka ut den.
-
--- Det menar du v�l inte, mor? En f�ror�ttad karl b�r v�l ha n�gon
-sj�lvk�nsla. Kanske finge jag bara ett nytt slag i ansiktet.
-
--- Det kunde du allt ta med h�gburet huvud. Du finge Gud och ett gott
-samvete p� din sida. Det �r mera v�rt �n en os�rad egenk�rlek.
-
-Johan satt i kakelugnsb�nken och h�rde p�.
-
-Det var bara ett f�rl�sande ord, som fattades, hade l�rarinnan sagt.
-Johan f�rstod nog, hon hade r�tt. Men att f� det sagt var nog inte att
-t�nka. Johans vackra tanke p� att f� bli en liten fridsstiftare, hade
-n�stan m�st l�mnas. S� p� eftermiddagen kom posten och medf�rde ett par
-julh�lsningar till Troed med familj. Det var vackra jul�nskningar om
-julfrid och gl�dje.
-
--- Vi f� v�l vi ocks� skicka n�gra julh�lsningar, sa' Troed.
-
--- Du Torkel k�pte ju julkort h�r om dagen. Fram med dem nu! Skriv s�
-vackert och kludda inte!
-
-[Illustration: OCH S� SKREV HAN RAKT P� SAK.]
-
-D� blev d�r liv i Torkel, och det smittade p� Johan. Han hade ju
-ocks� ett par julkort. Men vem skulle han v�l skriva till. Sina enda
-v�nner hade han ju omkring sig, och inte kunde han v�l skriva till
-dem? D� fl�g en rapp tanke genom hans lilla huvud. Kunde han d� inte
-skriva det, som om det vore fr�n M�rten? Skulle han v�ga? Vad skulle
-han skriva? Han fick riktig hj�rtklappning, ty han k�nde att det var
-en stor men v�gsam tanke. Men d� gick det inte an att sitta inne vid
-bordet. Johan tog sina kort under rocken, och med pennan i handen
-sm�g han sig ut och bort till boden, d�r han visste fanns en bra l�r
-till bord. Det var nog ett av Johans st�rsta �gonblick i livet. Borde
-d� inte ocks� M�rten ha ett kort av Troed? Jo visst. Men vad skulle
-han skriva? Kanske n�got mera �n en julh�lsning. M�nne en b�n om
-f�rl�telse. Men kanske d� ocks� en �nskan om att f� tr�ffas i ensamhet
-n�gon stans f�re jul. Han kunde kanske inte skriva s�dant p� ett
-julkort. Postbudet skulle se det. Vore nog inte bra. Men Johan hade
-papper och kuvert ocks�, och de offrade han g�rna. Och s� skrev han
-rakt p� sak.
-
-
-  �Jag M�rten Olsson �nskar dig Troed J�nsson en god och fridfull jul
-  och beder dig om f�rl�telse f�r allt det gamla och fr�gar dig, om
-  jag finge tr�ffa dig i v�r gamla bers� i skymningen p� julafton.
-  Sen kanske vi kunde jula tillsammans som f�rr.�
-
-
-D� Johan pr�ntat b�da breven, f�ll han p� kn� och bad s� innerligt, att
-Gud ville v�lsigna hans g�rning. Sen sprang han ned till posten med
-breven i all tysthet.
-
-Troed hade f�tt sin post p� julafton ute p� vedbacken och �ppnat sitt
-brev. Han stirrade l�nge p� det. Inte var det skrivet av M�rten, det
-s�g han, men kanske av Malena och efter M�rtens diktamen. D� skulle han
-slippa f�rg�ves leta efter det gamla v�nskapsbandet.
-
-D� julgranarna vid trappstenen voro nedsatta, julk�rven p� st�ngen
-och alla redskap, som p�minde om vardagsliv och sl�p voro undansatta,
-b�rjade det skymma. Mor Anna hade b�rjat rusta med kaffepannan,
-f�rv�llt grynen och tagit upp fisken, d� Troed tittade in genom
-k�ksd�rren och sa', att de kunde v�nta med kaffet en stund, ty han
-hade ett litet �rende att g�. Och s� gick han. Men mor Anna tyckte, att
-�rendet m�tte inte ha varit s� litet, ty det var n�stan nedm�rkt, d�
-hon h�rde honom stampa av sig sn�n p� f�rstugubron. Kaffebordet v�ntade
-r�gat av godsaker.
-
-[Illustration: TROED HADE F�TT SIN POST P� JULAFTON.]
-
--- Har du inte dukat f�r M�rtens, mor? sa' Troed, d� han kom. De �ro
-h�r om en liten stund.
-
-Mor Anna h�ll alldeles p� att komma av sig.
-
--- Menar du det, far?
-
--- Visst menar jag det.
-
-Mor Anna riktigt str�lade till och kunde inte underl�ta att ta sin
-gubbe om halsen. Han var ju �nd� bra pr�ktig. Men Troed viskade sin
-gumma n�got i �rat, som kom henne att med blicken stanna vid Johan, som
-var ivrigt sysselsatt att hj�lpa Torkel med granen.
-
-Det blev en v�lsignad julkv�ll, vars make ingen upplevat. Fridsfursten
-var mitt ibland dem. Alla voro glada som aldrig f�rr, men �nd� allra
-mest lille Johan. Han sm�g sig ut och f�ll p� kn� �n en g�ng vid sin
-skrivbordsl�r och tackade s� varmt och barnsligt f�r b�nh�relsen. Vid
-julbordet fick Johan en hedersplats emellan Torkel och Malena, och n�r
-julklapparna kommo fram, fick Johan visst inte minst.
-
-                                          Illustrat�r: _J. Swedin_.
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                        Gossen och enst�ringen.
-
-                     F�r Sn�vit av _Farbror Nils_.
-
-
-Det var julafton, en riktig julafton med sn� och yrv�der till och med.
-Flingorna kommo neddansande s� t�tt, att man knappt kunde se skenet
-fr�n lyktorna, och bl�sten ven om �ronen p� �kande och g�ende, som
-br�dskande tr�ngdes om varandra p� gatorna. En �kta stockholmare skulle
-inte tycka, att det vore jul, om han inte hade br�ttom, s� att han
-n�stan t�rnar emot folk b�de till h�ger och v�nster och n�tt och j�mt
-hinner taga av sig hatten f�r m�tande bekanta. Ja, alla hade br�ttom
-och alla s�go glada ut och buro p� sm� och stora paket.
-
-Men den som inte s�g glad och bel�ten ut var gamle doktor Berg, som
-stod vid ett av f�nstren i sin m�rka v�ning och med en viss f�rargelse
-s�g ned p� de �tokiga m�nniskorna�, som kunde ge sig ut i ett s�dant
-v�der f�r rakt ingenting. Han kunde inte fatta, varf�r det regelbundet
-en g�ng om �ret skulle v�ndas upp och ned p� hela v�rlden och varf�r
-alla m�nniskor blevo som mindre vetande. Han gl�mde alldeles bort, att
-det funnits en tid, d� han sj�lv var s� glad �ver julen. Nu hade han
-blivit gammal och klok, och han tyckte alltsammans var dumheter, en
-riktig d�rskap var det ju att hugga ned s� mycken pr�ktig ungskog, f�r
-att det sedan skulle ligga vissna granruskor �verallt p� g�rdarna. Och
-s� detta att kasta ut pengar p� onyttiga presenter, som i m�nga fall
-mottogos med missn�je, d� de oftast inte passade f�r mottagaren. Och
-all denna julmat sedan, som bara f�rd�rvade magarna. Han kastade en
-f�rsm�dlig blick mot sk�nken, d�r Johanna, hans gamla hush�llerska,
-satt in en stor t�rta. Den gamla m�nniskan hade nu g�tt till sin syster
-f�r att �ta julgr�t kan t�nka!
-
-K�lden blev allt skarpare, och detta f�rargade ocks� gamle Berg, liksom
-allt annat. Han skulle v�l nu f� igen sin gamla reumatism, som han nyss
-blivit av med -- -- --, men vad var det? Han lyssnade in�t rummet -- --
--- det var n�got besynnerligt ljud han h�rt, som om n�gon suckat eller
-gr�tit -- han gick motstr�vigt ut i tamburen och �ppnade d�rren till
-f�rstugan.
-
-Ute i trappan, p� �versta trappsteget satt en liten gosse, som med sina
-bl�frusna h�nder h�ll om sin ena fot.
-
--- Vad �r du f�r en, och vad �r det med dig? fr�gade doktor Berg
-argsint.
-
--- Jag har gjort mig s� illa, jag kan inte g�, mumlade gossen.
-
--- Prat, skr�p, tiggarknep f�rst�s! Laga dig bara h�rifr�n! S� tog han
-den lille parveln med ett h�rt tag i ryggen och f�rs�kte resa p� honom,
-men gossen f�ll genast ned igen och gav till ett skri av sm�rta, ty han
-hade, d� han f�ll, f�tt foten under sig.
-
--- Det g�r s� ont, j�mrade han sig och snyftade, som om hj�rtat velat
-brista.
-
-Den gamle stod villr�dig. Han var alldeles r�d av f�rl�genhet, blandad
-med harm, och k�rde fingrarna g�ng p� g�ng genom de gr� h�rtestarna.
-Slutligen tycktes han ha fattat ett beslut, ty med ett raskt grepp
-lyfte han upp pojken och bar honom in p� soffan, varefter han p� ett
-visst nerv�st och h�gst fnurrigt s�tt b�rjade unders�ka foten.
-
--- Hm! Jas� det var d� ingen tiggarl�gn. Just ett snyggt spektakel det
-h�r. H�r du, varf�r har du g�tt och vrickat foten p� dig?
-
-Detta sista yttrades i en gr�lsjuk ton, som inte alls svarade mot
-den varsamhet, varmed han lade ett kallt omslag kring den uppsvullna
-vristen.
-
--- Tack, sn�lla herrn! �h s� sk�nt! sade pojken utan att besvara fr�gan.
-
--- Sk�nt, ja, det tror jag nog. Men hur skall du komma hem, tror du?
-Eller inbillar du dig, att h�r �r n�got fattigh�rb�rge?
-
--- Nej, tack, goa herrn. Jag skall nog g�, bara jag f�r vila litet.
-
--- G�! Doktorn gav honom en ilsken blick. Man g�r inte med en s�dan d�r
-fot, det skall jag ha �ran att s�ga. F�r resten bor du naturligtvis vid
-v�rldens �nda.
-
--- I Hagalund, inv�nde pojken f�rsagd.
-
--- Ja, det �r ungef�r detsamma. Mamma �r v�l sjuk, och pappa d�d, och
-ni �' sju syskon minst, s� att du m�ste ut och tigga p� julafton? Jo,
-man k�nner till det d�r.
-
--- Nej, det �r mamma, som �r d�d; pappa lever nog.
-
-Det l�g n�got betryckt i gossens r�st, d� han svarade.
-
--- Syskonen d�? fr�gade doktorn.
-
--- Jag har inga.
-
--- N�, varf�r har du g�tt och tiggt i dag?
-
--- F�r att f� litet mat.
-
--- Kunde inte din far ge dig det d�?
-
--- Han har inte varit hemma sedan i g�r.
-
--- S��. -- Han slarvar v�l d�? Va?
-
-Gossen svarade inte, men det var n�got i hans blick och darrningen
-kring l�pparna, som kom den gamle doktorn att avbryta f�rh�ret.
-
--- N�, fick du mat sedan? tillade han efter en stund i n�got mindre
-tv�r ton.
-
--- Ja, jag k�pte en bulle, men jag gav h�lften �t Bj�rn.
-
--- Vem �r Bj�rn?
-
--- Det �r en hund, som aldrig f�r n�gon mat av sin husbonde. Han brukar
-alltid f�lja mig, och d� dela vi; men nu har jag tappat bort honom i
-folktr�ngseln.
-
--- Hm! �r du hungrig?
-
--- �h-ja. Det kom fram litet tveksamt.
-
--- Naturligtvis, menar du. H�r har du d�. Doktorn satte hastigt, som om
-han sk�mts d�r�ver, litet sk�pmat p� bordet.
-
--- Tack, sn�lla herrn!
-
-Gossens �gon tindrade, men han tordes tydligen inte r�ra det framsatta.
-
-
--- N�, vad krusar du f�r? Skall man kanske servera dig?
-
-Doktorn lagade under tiden verkligen i ordning en sm�rg�s och sk�t fram
-den till pojken.
-
--- Ska' jag hj�lpa dig att �ta den ocks�, kanske?
-
--- Nej, tack, sn�lla herrn. Den hungrige gossen kn�ppte f�rst samman
-sina h�nder och grep sedan verket an, medan den gamle ungkarlen
-betraktade honom med en min, som skulle f�rest�lla bister, men som p�
-det hela taget var ganska godmodig.
-
--- D�r har du en till. Doktorn bredde p� en ny skiva. -- N�, g�r det
-inte i dig, din stackare? tillade han, d� gossen tycktes tveka.
-
--- Jo, men -- -- --
-
--- Men vad?
-
--- Kunde jag inte f� g�mma den till Bj�rn?
-
--- �t du, det kan nog bli �ver �t hundkr�ket ocks�.
-
--- Tack, sn�lla herrn!
-
-Gossen tog nu glatt itu med den andra sm�rg�sen.
-
--- Vad ser du efter? fr�gade doktorn, ty hans lilla g�sts �gon v�nde
-sig oupph�rligt �t f�nstret.
-
--- �h, d�r �r en s�'n vacker julgran mitt emot, svarade denne n�got
-blygt -- I fjor hade _vi_ ocks� julljus, ett v�ldigt grannt ett, med
-r�da och bl� pappersremsor. D� levde mamma. Han suckade litet.
-
--- Och hon �r d�d nu?
-
--- Ja, hon �r i himmelen.
-
--- Himmelen? Vad vet du om den? Doktorn skrattade en smula kort.
-
--- �h, mycket! Mamma talade j�mt om den och om �nglarna och Gud. Hon
-sade, att om man ber Gud riktigt om hj�lp, n�r man beh�ver den, s�
-hj�lper han ocks�. Och det �r nog sant. Jag bad s� mycket, n�r jag satt
-i trappan och inte kunde r�ra mig, och s� kom herrn.
-
-[Illustration: DU KUNDE F�RS�KA SOVA I ST�LLET.]
-
-Doktorn rynkade ihop �gonbrynen. -- Tror du inte, att Gud har annat att
-g�ra �n hj�lpa dumma ungar som du?
-
--- Gud hj�lper alla m�nniskor. Vet inte herrn det? Gossen s�g upp med
-ett par �gon, som uttryckte djup f�rv�ning �ver en s�dan okunnighet.
-
--- N�, ja visst, det f�rst�s, nog _vet_ jag v�l _det_ -- -- --
-
--- H�r du, vill du ha en sm�rg�s till?
-
--- Nej tack, jag skall v�l g� nu.
-
--- G�! Det blir ingenting av. G�, har man h�rt p� maken! Du kunde
-f�rs�ka sova i st�llet. L�gg upp benet! S� d�r. Och h�r har du
-nattrocken �ver dig.
-
--- Tack sn�lla herrn!
-
--- Ja, det d�r kan jag nu! Jag g�r ut ett slag.
-
-Den gamle doktorn hade pl�tsligt kommit i gott lynne, s� gott, att
-han n�stan sm�skrattade f�r sig sj�lv, medan han tog p� sig den litet
-gammalmodiga �verrocken och p�lsm�ssan, men han skulle ha blivit
-h�geligen f�rgrymmad, om n�gon sagt honom det.
-
-Det bl�ste duktigt, och drivorna l�go fotsh�ga. Men doktorn drog upp
-rockkragen, stoppade h�nderna i fickorna och gav sig modigt i v�g i det
-slags spr�ngmarsch, som stark k�ld alltid ber�ttigar. Han tycktes ha
-ett best�mt m�l och h�rde s�ledes ej till de tokiga m�nniskorna, som
-kunde ge sig ut i ett s�dant v�der f�r rakt ingenting.
-
-Framf�r ett br�dmagasin stannade han, knuffade upp d�rren efter ett par
-h�rda slag, ty den var n�stan igenfrusen, stampade sn�n av f�tterna och
-klev in.
-
-D� han steg ut p� gatan igen, var han s� lastad med paket, att man
-kunnat taga honom f�r en riktig julgubbe.
-
-[Illustration: D:R B. EN RIKTIG JULGUBBE.]
-
-Gossen sov djupt och tryggt, d� doktor Berg kom tillbaka efter sin
-utflykt. Han stannade en stund framf�r b�dden och betraktade det lilla
-avmagrade ansiktet och de smutsiga r�da fingrarna, som i s�mnen gripit
-om tovsarna p� nattrocken. Om man v�gar p�st�, att den gamle s�g r�rd
-ut, s� gjorde han det nu. Men s� v�nde han sig �t stolen, d�r paketen
-l�go, gnuggade h�nderna och sm�myste, slugt och bel�tet.
-
-Och nu kommer det m�rkligaste av hela historien: den l�rde, v�rlds-
-och julf�raktaren, vecklade f�rsiktigt ur ett papper n�got, som han
-sedan st�llde p� bordet, och det var -- ett julljus, och -- �nnu
-obegripligare, framf�r ljuset lade han upp �pplen och n�tter, en bulle,
-en pepparkaksgris och en julbock. N�r detta var gjort, t�nde han
-ljusen, gick bakl�nges f�r att beundra sitt verk, och slutligen v�ckte
-han pojken.
-
-Men vad hade d� den gamle enst�ringen underg�tt f�r en m�rklig
-f�r�ndring? Vem vet? Kanske densamma, som de stela sn�flingorna, d�
-v�rsolen b�rjar lysa mot dem -- det kan ligga mycket sol i ett par
-barna�gon ibland.
-
-Pojken slog emellertid yrvaken upp sina �gon, sl�t dem genast �ter,
-bl�ndad av ljuset, och saknade ord f�r sin f�rtjusning.
-
--- O, s� vackert! sade han slutligen, d� han f�r sin h�nryckning fick
-fram ett ord. -- Tack sn�lla, sn�lla herrn!
-
--- H�ll mun, din byting, det �r egentligen jag, som borde tacka dig,
-f�r att jag har f�tt lite jul i kv�ll. N�, vad s�ger du om grisen? Det
-duger att ha ett f�rgyllt tryne, skulle jag tro.
-
--- Ack ja! Tack goa, sn�lla -- -- --
-
--- Eller sn�lla goa herrn! Doktorn skrattade sitt f�rsta hj�rtliga
-skratt sedan mycket l�ng tid tillbaka.
-
-Men ute p� gatan var det inte l�ngre s� livligt. Yrv�dret hade
-upph�rt. Flingorna l�go uppkastade i draperier kring gaslyktorna,
-och sn�n var gnistrande vit. Stj�rnorna tittade stora och klara ned
-�ver skorstenarna, bodarna voro tillbommade, men ljusen fr�n f�nstren
-str�lade muntert ut p� de �dsliga gatorna -- �ven fr�n den gamle
-enst�ringens, doktor Bergs lilla v�ning, d�r nu sutto tv� lyckliga
-m�nniskor, doktorn och hans lilla julg�st.
-
-                                  Illustrat�r: _Nils Kjellberg_.
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                            Lilla Trummis.
-
-                  F�r Sn�vit av _Carl Riddersporre_.
-
-
-Det var v�r, och solen sken s� varmt genom det lilla soldattorpets sm�
-f�nster, men soldat Fr�jd, som l�g sjuk i s�ngen inne i kammaren, fr�s,
-s� att han skakade. Tre veckor hade han legat och v�ntat, att sjukdomen
-skulle ge med sig, men nu hade han blivit s�mre. Han k�nde s� v�l, att
-det led mot slutet.
-
-Ute i k�ket st�kade gamla Anna-Greta, granngumman, som sk�tt hans
-hush�ll, alltsedan han blev �nkling f�r fyra �r sedan. Han l�g och
-h�rde p�, huru hon klampade och gick d�rute, huru hon slamrade med
-koppar och fat. Hans feberheta huvud v�rkte, men han f�rs�kte dock reda
-tankarna, f�rs�kte t�nka sig in i, huru det skulle bli, n�r han var
-borta.
-
--- Det �r bra synd om Janne, t�nkte han, s� ung, bara 13 �r, och utan
-b�de far och mor. Vem skulle ta hand om honom? Nog kunde det v�l h�nda,
-att d�ttrarna hans, som rest till Amerika och nu voro gifta d�r, skulle
-ta sig an gossen, men d� skulle han f�rst�s dit�ver ocks�, och se, det
-_ville_ inte Fr�jd.
-
-Han hade misstroende till sina d�ttrar, hade varit emot deras resa,
-och s� hade de blivit s� kallsinniga d�rute. De hade nog inte mycken
-k�nsla kvar f�r sitt gamla hem, det f�rstod han redan av deras brev, d�
-gumman hans d�tt. Nej, till dem skulle inte Janne. Om de ocks� skulle
-kunna ha litet k�nsla f�r sin lille bror, s� vem visste, hurudana
-deras m�n voro? Det kunde bli v�rre f�r Janne att komma dit �n till
-fr�mlingar h�rhemma. Kanh�nda var gamla Anna-Gretas f�rslag det b�sta.
-Hon hade erbjudit sig att ta Janne hem till sin stuga, om s� olyckligt
-skulle ske, att Fr�jd f�lle ifr�n. Tv�r och konstig var ju gumman, men
-en redbar m�nniska i alla fall, det visste han, och snart skulle ju
-gossen vara s� stor, att han kunde s�rja f�r sig sj�lv. Fr�jd kn�ppte
-sakta sina h�nder och suckade. �h -- vad det var tungt! Om han blott
-f�tt leva ett par �r till f�r gossens skull, gossen, som han var s�
-f�stad vid, som han f�tt vara b�de far och mor f�r under dessa fyra �r,
-som han varit ensam. Hur roligt hade de inte haft det tillsammans h�r
-hemma och p� regementet, dit han tagit honom med, och d�r han hyrt ett
-litet rum f�r dem b�da. Den sjuke l�g och f�ljde med blicken solskenets
-lek p� tapeten, medan han s� i tankarna genomlevde de �r, som han och
-gossen vuxit sig samman i k�rlek. D� m�rkte han, huru d�rren till
-kammaren sakta �ppnades, och Janne tr�dde in. Med tysta steg sm�g han
-sig fram till faderns b�dd och fr�gade �mt och stilla:
-
--- Huru �r det med dig far? Du �r v�l inte s�mre?
-
-Ett matt leende drog �ver den sjukes ansikte.
-
--- S�tt dig gosse, viskade Fr�jd. Jag har n�got att s�ga dig.
-
-[Illustration: FADERN SMEKTE SAKTA HANS HUVUD.]
-
-Janne satte sig p� s�ngkanten, och fadern b�rjade tala med honom om det
-sv�ra, oundvikliga, som nu upptog hans tankar.
-
-En f�rf�rande bekl�mning grep gossen, men han kunde inte, ville inte
-tro, att far skulle g� bort. Nej han _kunde_ inte fatta detta. Tyst,
-utan ett ord, b�jde han sig ned mot t�cket och gr�t stilla. S� l�g han
-l�nge och k�nde, huru fadern sakta smekte hans huvud. S� grep han den
-smekande, t�rda handen och n�stan skrek:
-
--- Far, du _f�r_ inte g� bort! Vart skulle jag taga v�gen utan dig?
-
--- Guds vilja kunna vi icke �ndra gosse, viskade den sjuke. Gamla
-Anna-Greta har lovat att ta hand om dig, tills du blir s� stor, att
-du kan ordna f�r dig sj�lv, och fast hon �r gammal och underlig, �r
-hon dock b�ttre �n de flesta. Bliv en �rlig och r�ttskaffens gosse, s�
-g�r det dig v�l i livet! N�r jag �r borta, skall du skriva till dina
-systrar i Amerika och tala om huru det �r, men, h�r du Janne, om de d�
-skriva och bedja dig komma �ver till dem, s� res inte -- h�r du det --
-res inte!
-
-                   *       *       *       *       *
-
-En dag, flera m�nader efter sedan soldaten Fr�jd g�mdes i jorden,
-satt den lilla fader- och moderl�sa Janne tyst och tankfull i mor
-Anna-Gretas lilla stuga. Han hade upph�rt att gr�ta nu, men han tyckte
-sorgen k�ndes dubbelt s� tung, d� den ej fick utlopp i t�rar. Nog
-gjorde den gamla gumman, vad hon kunde f�r honom, och han s�g, att hon
-ville honom v�l, men hon var dyster och trumpen, och han var n�stan
-skygg f�r henne. S� gott han kunde, s�kte han hj�lpa henne f�r att p�
-s� s�tt g�ra litet r�tt f�r sig, men han k�nde dock, att han var den
-bistra gumman mera till besv�r �n gagn, och detta pl�gade honom. Hon
-hade ocks� p� sista tiden sagt till honom, att han borde s�ka f� tag i
-n�got arbete, och nu satt han och t�nkte p�, huru han skulle st�lla det
-f�r sig. D� �ppnades d�rren, och den nya knekten, som tagit nummer och
-namn efter hans far, steg in i stugan. -- Jag kommer fr�n handelsboden
-och har ett brev till dig Janne, sade han och r�ckte gossen ett brev
-med utl�ndskt frim�rke. Det klack till i Janne. Det var systrarnas
-brev, som han s� l�nge v�ntat p�. Han br�t det med darrande h�nder och
-l�ste. Inneh�llet var fr�mmande och kallt, knappt ett ord uttryckte
-sorg �ver faderns d�d, men s� mycket mer stod d�r om, huru bra de
-hade det d�rute i Amerika, d�r m�jligheterna voro s� stora. Till sist
-f�ljde ett erbjudande till honom, att, om han ville, skulle respengar
-s�ndas honom, s� att �ven _han_ kunde f� komma ut till det fj�rran
-lyckolandet. Han skulle f� det s� bra hos dem, och v�l avl�nat arbete
-skulle det ocks� bli! Om och om igen l�ste Janne brevet. Var dock
-icke detta en utv�g f�r honom? Skulle han icke, d� hans egna systrar
-erbj�do honom hj�lp, taga emot? Men fars sista vilja var, att han inte
-skulle resa. Kunde det vara r�tt att bryta d�remot? Han talade vid mor
-Anna-Greta om saken, men hon svarade k�rvt, att i detta fall finge han
-sj�lv best�mma. Han k�nde sig oviss och �ngslig. �h, vad det var sv�rt
-att vara s� ensam i v�rlden!
-
-P� kv�llen gick Janne till sitt gamla hem. Han hade den sista tiden
-ofta varit d�r, dels emedan platsen var honom k�r, och dels emedan han
-tyckte mycket om den unga, muntra soldaten, som nu bebodde den v�lk�nda
-stugan.
-
-Janne ber�ttade om det erbjudande han f�tt men �ven om sin fars sista
-vilja.
-
--- Du skulle v�l inte vara klok, sade den muntra knekten, om du inte
-toge emot ett s�dant erbjudande. Vad har du att v�nta h�rhemma? Sl�p
-och slit bara och d�ligt betalt. D�rute betalas arbete, �ven det
-l�ttaste, h�gt. D�r kan du p� n�gra �r bli en b�rgad man. Vore jag som
-du, nog reste _jag_. De satte sig p� den gr�nm�lade b�nken, som Jannes
-far en g�ng satt upp under det stora �ppeltr�det. Kv�llen led, medan de
-sutto d�r och resonerade, skymningen sm�g fram �ver bygden, och allt
-blev s� fagert och s� stilla. Den unge soldaten talade och talade om
-Amerikas rikedomar och om den lycka, som d�r vinkade var och en, som
-ville bjuda till, men Janne blev allt mera tyst, till sist h�rde han
-knappt, varom Fr�jd talade, han satt bara och f�rundrades �ver, huru
-fagert allt var. Skogen stod s� skyddande, h�g och m�rk bakom hans
-barndomshem. Himmeln v�lvde sig gul och lysande efter solnedg�ngen,
-skymningen sm�g s� mjuk och stilla �ver barndomshemmets tegar. O, s�
-vackert allt var! Det blev s� varmt inne i br�stet. Aldrig hade han
-sett hembygdens sk�nhet s� rik som nu. Aldrig, aldrig, det k�nde han,
-skulle han i det fj�rran landet finna en plats s� vacker som denna.
-Nej, han kunde inte resa bort fr�n allt detta.
-
-Han vaknade upp ur sina tankar, d� soldaten slog honom p� axeln och
-fr�gade:
-
--- N�, visst reser du v�l, Janne?
-
-Gossen s�g upp.
-
--- Nej, sade han sakta och best�mt, jag reser _inte_. Far var emot det,
-och -- och -- s� �r det s� vackert h�rhemma.
-
--- Vackert, tja, visst �r det vackert h�r, sade Fr�jd, men inte lever
-man p� det. Men du kanske �r en s�dan, som skulle l�ngta, om du komme
-ditut och se, d� ginge det galet, ty det har jag h�rt m�nga ber�tta,
-att om en svensk kommer till Amerika och d�r gripes av hemsjukan, d�
-g�r han helt och h�llet under. S�, �r du av _den_ sorten, �r det allt
-b�st, att du stannar.
-
--- Ja, jag stannar, sade Janne, jag skulle aldrig kunna finna n�gon
-lycka d�rborta. Han sade farv�l till soldaten och var snart �ter
-tillbaka i mor Anna-Gretas stuga. Han var lugn nu, d� han fattat
-sitt beslut. Bara han nu hade ett gott arbete, s� skulle v�l allt s�
-sm�ningom ljusna. Med dessa tankar somnade Janne den kv�llen.
-
-En dag framp� v�ren fick Janne tag i en tidning, d�r han bland
-andra annonser fann en om anst�llning av trumslagarpojkar vid samma
-regemente, d�r hans far tj�nat. Kanske kunde det vara n�got f�r honom.
-Hela vintern hade han varit s� gott som utan arbete, och gumman var
-trumpnare �n vanligt. Toge han nu tj�nst som trumslagare, s� fick han
-�tminstone kl�der och mat en del av �ret. P� kv�llen gick han till den
-unge soldaten och fr�gade honom till r�ds.
-
--- Det �r nog inte s� dumt du, sa' Fr�jd, du kan ju alltid f�rs�ka. Och
-s� begav det sig, att Janne en solig och vacker majdag blev inskriven
-s�som trumslagare vid sin fars gamla regemente.
-
-L�rotiden var l�ng och besv�rlig, men Janne var en s�dan d�r pr�ktig
-pojke, som inte ger sig i f�rsta taget, och s� h�nde det sig, att han
-p� kortare tid �n sina kamrater blev en riktigt duktig trumslagare.
-
-Nu b�rjade ett friskt och muntert liv. Huru lustigt var det inte att
-p� l�nga marscher g� f�re trupperna och sl� den ena muntra takten
-efter den andra f�r de tr�tta soldaterna. Sj�lv tr�ttnade han aldrig.
-Han var liten men sp�nstig och stark, och hans armar voro unga och
-mjuka. �Lilla Fr�jden� blev snart allas favorit. B�de officerare och
-manskap spr�kade s� kamratligt med honom, och han tyckte om dem alla,
-mest dock om dem, som varit hans fars gamla kamrater, och som talade
-om gamle Fr�jd och sade, att han varit en riktig hedersman. Bland
-Jannes n�rmaste kamrater fanns det dock n�gra, som icke gillade honom,
-det var s�dana pojkar, som aldrig i arbetet g�ra sitt b�sta, och som,
-d� de hava ledigt, samla sig kring kortleken. Dessa pojkar kunde inte
-t�la Jannes plikttrohet, ej heller att han p� sin lediga tid tog sig
-till med n�got, som i deras �gon var mycket dumt -- han l�ste. Vid
-regementet fanns n�mligen ett stort bibliotek, d�r var och en fick l�na
-b�cker, och sedan Janne b�rjat begagna sig av denna f�rm�nsr�tt, fann
-han snart, att b�cker �ro ett gott och trevligt s�llskap. S� fort han
-hade en ledig stund, l�ste han; p� matrasterna, p� kv�llarna, under
-lediga stunder vid vakttj�nstg�ring, ja till och med d� under marsch
-truppen fick endast n�gra minuters vila. En dag, d� Janne var p� vakt,
-l�g han p� magen i gr�set och l�ste Sveriges historia. Tiden var inne
-att sl� virveln, men Janne var s� intresserad av vad han l�ste, att han
-den g�ngen alldeles gl�mde bort sig. D� fick han h�ra dagl�jtnantens
-barska r�st:
-
--- N� Fr�jd, hur l�ter trumman? Blossande r�d sl�ngde gossen boken,
-grep trumman och l�t virveln g�. Han v�gade inte se p� l�jtnanten.
-T�nk, om han nu skulle bli straffad f�r f�rsta g�ngen f�r sin
-f�rsumlighet. Men d� virveln var slut, gick l�jtnanten fram och
-klappade Janne p� axeln -- Var nu inte r�dd, lilla Fr�jd, sade han. Du
-sk�ter trumman som en hel karl, s� liten du �r. H�r du, du tycker visst
-om att l�sa. Vad �r det f�r en bok du har? L�t se!
-
-I stram giv-akt �verl�mnade Janne boken, och nu v�gade han se upp
-i l�jtnantens ansikte. Det var ett ungt och v�nligt ansikte med
-glittrande bl� �gon.
-
-[Illustration: GOSSEN SL�NGDE BOKEN OCH L�T VIRVELN.]
-
--- Minns du n�got av vad du l�ser d�? fr�gade l�jtnanten.
-
--- Ja, l�jtnant, svarade Janne.
-
--- L�t h�ra d�! Och s� b�rjade l�jtnanten f�rh�ra Janne, och vad han �n
-fr�gade, s� visste gossen att ge besked.
-
--- H�r du, du �r ju en styv gosse, du. Har du kanske l�st andra b�cker
-lika grundligt? Kom och s�tt dig h�r, f�r jag h�ra, sade l�jtnanten och
-f�rde Janne med sig bort till en b�nk, d�r de b�da satte sig, och s�
-fick gossen redog�ra f�r litet av varje, och det gjorde han s� v�l,
-att l�jtnanten snart kom under fund med, att �Lilla Fr�jden� var en
-ovanligt beg�vad gosse, som b�ttre passade f�r boken �n f�r trumman,
-och n�r han sedan fick veta, huru ensam Janne stod i v�rlden, gl�nste
-n�got klart och fuktigt i officerens bl� �gon. Han satt tyst en stund
-och s�g p� gossen, och s� fr�gade han pl�tsligt:
-
--- Vill du studera Fr�jd, s� skall jag ordna det f�r dig? Men d� m�ste
-du flytta in till staden och g� d�r i skola, f�rst�r du, men det g�r
-nog bra, ty om du vill, s� f�r du ett hem hos mig.
-
-Det glittrade i Jannes �gon, hela hans ansikte sken av fr�jd. -- �h,
-om jag finge det, s� roligt det skulle vara! jublade han. Han gl�mde
-alldeles bort, att det var hans f�rman, som satt d�r bredvid honom, han
-k�nde blott, att det var en god m�nniska, som ville honom v�l. D�rf�r
-gl�mde han ocks� att g�ra stram milit�risk st�llning, n�r l�jtnanten
-reste sig f�r att g�, och det beh�vdes inte heller, ty som en �ldre
-kamrat och v�n r�ckte den unge officeren trumslagargossen handen och
-sade:
-
--- D� �r det avgjort d�, n�r m�tet �r slut, resa vi hem, Janne.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-D� milit�r�vningarna f�r �ret voro slut, sade Janne farv�l till
-trumman, icke utan saknad, ty den hade blivit honom k�r, och s� f�ljde
-han l�jtnant Sprengel in i staden och sattes d�r i skola. Sprengel
-var en rik man och d�rtill god. Han k�nde en innerlig gl�dje �ver att
-kunna hj�lpa den lille fattige och f�r�ldral�se trumslagargossen och
-ville, att han skulle k�nna sig riktigt hemmastadd hos honom, men
-detta hade Janne sv�rt f�r i b�rjan, respekten f�r l�jtnanten satt i,
-och s� var det s� fint och f�rn�mt �verallt. Mest f�rtrolig blev han
-med fru Sprengel, en vacker och moderligt god kvinna och med lilla
-Elsa, som var 9 �r och spenslig och blek men yr som en pojke. Hon
-ville fr�n allra f�rsta dagen ha Janne till lekkamrat och l�t honom
-ej vara i fred, f�rr�n han f�ljt med och sett p� alla rum och p� alla
-hennes leksaker. �Lilla Trummis�, som hon kallade honom, blev snart
-hennes allra b�sta v�n, och d� han var i skolan, gick hon bara och
-l�ngtade efter honom. Den glada lilla flickan jagade till slut bort
-Jannes blyghet, s� att han b�rjade k�nna sig som barn i huset i det
-f�rn�ma hemmet. Flitig som han var och d�rtill beg�vad gick det bra f�r
-honom i skolan, och vid varje termins slut kom han hem med de b�sta
-betyg. S� gingo �ren, och han blev student, och s� st�lldes f�rden
-till Uppsala, till �Den eviga ungdomens stad�. Och nu l�mna vi honom
-d�r i den av ungdom och s�ng uppfyllda staden, d�r han sitter i sin
-lilla studerkammare och l�ser och gnor, och f�rflytta oss flera tiotal
-�r fram�t i tiden, �nda fram till v�ra dagar, och vi g� tillbaka till
-den plats, d�r v�r ber�ttelse b�rjar, till det lilla soldattorpet i
-skogsbrynet.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-De gamla indelta soldaterna finnas icke mer, och deras torp hava
-s�lts till f�rste b�ste k�pare. Den som k�pt Fr�jdtorpet �r en gammal
-bekant, det �r Janne Fr�jd, nu en ber�md och l�rd doktor, som, eljest
-bosatt i huvudstaden, tillbringar sina somrar h�r i sitt gamla
-barndomshem. N�ra intill har han l�tit bygga en vacker vit villa, d�r
-hans sv�rf�r�ldrar, �versten och �verstinnan Sprengel, bo. Det �r
-kanske litet sv�rt till en b�rjan att i den h�greste gr�nade officeren
-igenk�nna den unge l�jtnanten ifr�n f�rr, men Janne som �nnu �r i sin
-b�sta manna�lder k�nna vi genast igen, och hans fru �r lika glad och
-munter, som d� hon som liten flicka lekte med Janne och kallade honom
-�lilla Trummis�.
-
-[Illustration: -- PAPPA, SL� EN VIRVEL F�R OSS, BER JANNE.]
-
-Allt �r sig likt vid det gamla Fr�jdtorpet. Tr�d och buskar v�xa som
-f�rr, till och med den gr�nm�lade b�nken under �ppeltr�det st�r kvar.
-D�r sitta i de tysta och vackra sommarkv�llarna de gamla makarna
-Sprengel och doktorn och doktorinnan Fr�jd, och �ro doktorns sm�ttingar
-med, s� sitta de nedanf�r i gr�set, ty de f� icke rum p� b�nken. D� kan
-det h�nda, att yngsta pysen Janne, som absolut vill bli milit�r som
-morfar, tigger och ber:
-
--- Pappa, sl� en virvel f�r oss, och d� ler doktor Fr�jd s� ljust och
-gott och g�r in i kammaren efter sin gamla trumma, och s� l�ter han
-takter och virvlar ljuda, s� att det ekar l�ngt bort i skogen, och
-medan han s� r�r pinnarna, st�r han och ser ut �ver sin v�na hembygd
-och t�nker p�, huru lyckligt det var, att han den d�r kv�llen, d�
-amerikabrevet kommit, l�t sig f�ngas och h�llas fast av sin hembygds
-sk�nhet och sin faders sista vilja.
-
-                              Illustrat�r: _Carl Riddersporre_.
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                           En k�rlekstj�nst.
-
-               En julskiss f�r Sn�vit av _Ernst Jotson_.
-
-
-En julafton f�r m�nga �r sedan, n�r �frid p� jorden, och m�nniskorna en
-god vilja�, r�dde mera i v�rlden, �n nu tyckes vara fallet, gav Margit
-Ekgren fr�n vindskupan i ett h�gt hus akt p�, hur de duniga flingorna
-f�llo l�tt ned p� de omgivande taken och skorstenarna och bekl�dde dem
-med en bl�ndande renhet. Jorden inf�rde sig en vit h�gtidsskrud f�r att
-v�lkomna Kristusbarnet, och snart skulle talrika julgranar, tindrande
-med m�nga ljus, upplysa de olika hemmen, prydda och smyckade f�r Jesu
-ankomst.
-
-Skulle han komma �ven till denna kulna vindskupa? Margit gjorde sig
-denna fr�ga och suckade tvivlande. Det f�ref�ll om�jligt.
-
--- Men julen �r underverkens tid! mumlade hon f�rhoppningsfullt.
-
--- Vad s�ger du, Margit? fr�gade en klagande r�st fr�n den torftiga
-s�ngen i rummets bortersta h�rn, d�r en ung flicka kastade sig
-oupph�rligt av och an och gr�t �ver sin n�d och sjukdom.
-
--- Jag t�nkte, att nu var r�tta tiden f�r ett underverk att h�nda. Min
-far sade alltid, att Kristus kom till oss alla p� julafton.
-
--- Han kommer ej hit, sade den tr�tta r�sten retligt. Naturligtvis,
-eftersom du �r pr�stdotter, tror du p� s�dant. Jag g�r det ej. Det �r
-bara inbillning, k�ra du. Ett hopp mot allt hopp!
-
--- Nej, nej, nej. Margit l�mnade f�nstret f�r att kn�b�ja bredvid
-s�ngen. Vi hava f�rlorat allting utom tron, Gertrud. L�t oss beh�lla
-den.
-
-[Illustration: VI HA F�RLORAT ALLT UTOM TRON, GERTRUD.]
-
--- Jag kan det ej l�ngre, snyftade den andra vid Margits br�st och i
-Margits tr�stande armar. Vi ha studerat s�ng s� flitigt och s� l�nge
-och utgivit allt vad vi hade f�r att l�ra. Och likv�l ha vi ej lyckats
-skaffa oss n�gon anst�llning ens som korister. Nu sv�lta vi och bliva
-snart utkastade p� gatan, emedan vi ej kunna betala v�r hyra.
-
--- �h, fullt ut s� farligt �r det v�l ej, Gertrud lilla, sade Margit
-lugnande. Fru Str�m l�ter oss nog stanna en vecka till. Hon sade mig
-det i g�r, och vi hava �nnu tio kronor kvar till mat.
-
--- Men n�r de �ro slut, vad d�? utbrast Gertrud och satte sig upp med
-ett f�rtvivlat uttryck i sitt unga ansikte.
-
--- N�got skall h�nda, k�ra du, det �r jag s�ker p�.
-
--- �h, det �r endast prat, genm�lte den sjuka ot�ligt. Det �r endast
-din enfaldiga tro. Vem skulle vilja hj�lpa tv� stackars f�r�ldral�sa
-flickor. Vi ha ingen v�n!
-
--- Vi ha en v�n, yttrade Margit best�mt, och han skall komma och hj�lpa
-oss i afton. Jag vet det. Jag k�nner det som visst i mitt hj�rta.
-
--- Varf�re g�r du d� ej ut och m�ter honom? sporde Gertrud sn�sigt.
-
-Margit tog sin hatt och kappa.
-
--- Kanske skall jag finna honom, sade hon, mera till sig sj�lv. N�gra
-kalla honom slumpen; jag kallar honom Gud.
-
--- Gud!
-
-Gertrud stirrade. D�rp� skrattade hon bittert.
-
--- Du �r tokig, Margit -- alldeles tokig.
-
--- Men det finns metod i min galenskap, svarade Margit och svepte
-v�l om sin v�ninna och kysste henne �mt. -- Jag skall g� ut f�r att
-k�pa oss litet t� och kakor, s� att vi ocks� m� komma i ett slags
-festst�mning.
-
--- Den enda festst�mning, som jag �nskar, �r en anst�llning. Direkt�r
-Kruse arbetar p� kyrkos�ngens h�jande, uppf�r ett nytt oratorium i
-n�sta vecka. Men det �r f�r sent, st�nade Gertrud. Alla st�mmor ha
-blivit besatta vid den h�r tiden. G� ej Margit. Vi ha ej r�d att best�
-oss med t� och kakor.
-
--- Vi skola likafullt best� oss d�rmed, sade den andra leende. En kopp
-t� skall ge dig mera mod och tillit. Farv�l, k�ra, jag skall vara
-tillbaka om en halvtimma. Och kanske, fortsatte Margit halvt skrattande
-och halvt gr�tande, kan jag vid min �terkomst ber�tta f�r dig, att jag
-m�tt honom p� v�gen.
-
--- Margit! Margit! Men Margit var borta, och bristande ut i bittra
-t�rar begrov patienten sitt magra anlete i kudden. Hon trodde ej p�
-julen, ej heller p� underverk eller p� n�got annat �n sin n�d.
-
--- Jag �nskar, vi voro d�da, snyftade hon.
-
-Hade det ej varit f�r sin tro, skulle Margit ha �nskat detsamma, ty
-st�llningen var hj�rtslitande, och trots sina muntra ord kunde den unga
-flickan ej se n�gon utv�g till b�ttring. Vad vore ocks� tv� ensamma, om
-�n kunniga flickor i st�nd att utr�tta i den stora staden, utan v�nner,
-inflytande eller penningar? Margit skulle hava gr�tit av f�rtvivlan,
-hade ej hennes uppfostran i ett kristligt, lantligt hem st�lsatt henne
-mot motg�ngen. Hj�lp m�ste komma, m�ste komma. Gjorde den det ej snart,
-skulle Gertrud d�, och sedan stod hon alldeles ensam i den h�rda bittra
-v�rlden. Hon hade anropat Gud, men intet svar hade kommit p� hennes
-b�ner. De klappade, s� f�ref�ll det n�stan, f�f�ngt p� himlens st�ngda
-portar. Nio flickor utav tio skulle ha tappat modet, men Margit h�ll
-sig f�rtvivlat fast vid sin tro, fast�n ej uppeh�llen av n�got synbart
-bevis. Hj�lp skulle komma, och det snart. P� julens kv�ll nedsteg
-barmh�rtighetens Herre i skepnaden av ett litet barn. Margit och
-Gertrud skulle helt s�kert f� sin del i den v�lsignelsen. Han v�rdade
-sig om de f�r�ldral�se. Han hj�lpte de fattiga och betryckta. Han
-helade de sjuka och tr�stade de �vergivna. Vid h�rnet av en tyst gata
-lyfte Margit upp sitt bleka ansikte och bad tyst:
-
-[Illustration: MARGIT LYFTE UPP SITT BLEKA ANSIKTE OCH BAD.]
-
--- �h, Herre, hj�lp oss! V�r lit st�r till dig. L�t mig f� taga hem
-goda nyheter till Gertrud, s� att hon m� k�nna, att dina k�rleksfulla
-armar st�dse �ro omkring oss. Julafton, det �r julafton. �h, hj�lp oss,
-hj�lp oss!
-
-Men fortfarande kom det intet svar. Fr�n den tunga skyn rent av �ste
-sn�n ned, och frusen och hungrig lutade sig Margit mot en v�gg, medan
-en sjuklig �ngslan grep om hennes v�rkande hj�rta. I denna vita,
-sn��ken k�nde hon sig allena och �vergiven. Hon undrade, om det fanns
-n�gon olyckligare varelse �n hon i hela huvudstaden.
-
-Jo, det fanns en. P� trottoaren stod en trasig, tolv �rs flicka och
-f�rs�kte att sjunga f�r att draga uppm�rksamheten och givmildheten
-till sig. Men hennes r�st var s� svag och s� kv�vd av t�rar, att de
-f�rbig�ende ej aktade p� henne. Vid �synen av Margit antog den lilla
-flickans ansikte ett f�rhoppningsfullare uttryck, och hon sj�ng sin
-s�ng litet h�gre �n f�rut, fast�n den alltj�mt l�t blott som en
-f�gelunges pip. En hel vers sj�ng hon tappert, men vid den andra versen
-kv�vde snyftningar hennes st�mma, och hon utbrast klagande, i det hon
-torkade sin stackars bl�frusna n�sa och sina t�rade �gon med fliken av
-en tunn sjal, n�stan det enda varma plagg hon �gde:
-
--- Sn�lla fr�ken, ge mej en slant. Mamma kommer att sl� mej f�rd�rvad,
-om jag kommer tomh�nt hem.
-
-Margit hade ej r�d att sk�nka bort n�gonting, men flickans el�nde gick
-henne s� till hj�rtat, att hon tog fram sin magra b�rs.
-
-Men pl�tsligt kom det en ingivelse till Margit, och hon stack �ter ned
-sina slantar. Hon skulle hj�lpa denna lilla stackare p� ett b�ttre
-s�tt och r�dda henne fr�n den hotande misshandeln. En psalm, som hon
-f�r l�nge sedan hade l�rt sig vid sin moders kn�, d�k upp i hennes
-minne, och hon r�rde vid flickans skuldra f�r att f� henne att h�lla
-sig tyst. I n�sta �gonblick stannade m�nga av de f�rbig�ende och
-tittade ned�t den sn�iga gatan. En h�rlig r�st manade dem att lyssna.
-
-[Illustration: HON SJ�NG DEN VACKRA PSALMEN MED HOPKN�PPTA H�NDER.]
-
-Den silverklara r�sten klingade h�rligt ut i den bitande luften, medan
-hon sj�ng den vackra psalmen med hopkn�ppta h�nder och upplyftat
-ansikte. M�n och kvinnor och barn slogo en ring runt kring Margit f�r
-att lyssna till detta himmelska budskap och denna underbara s�ng, som
-gick rakt till deras hj�rtan. M�nga sm�logo lyckligt av f�rtjusning
-�ver den medryckande melodien, medan andra gr�to p� grund av de minnen,
-den �terkallade, men alla blevo p� n�got outrannsakligt s�tt pl�tsligt
-medvetna om, att det var verkligen och sannerligen jul. Ej en blott
-vanlig h�gtid, angiven i almanackan, utan en hj�rtats h�gtid, i vilken
-barmh�rtighetens och k�rlekens ande gjorde sitt intr�de. Kristusbarnet
-skulle stiga ned, och hans h�rolder f�rberedde hans v�g. -- �Frid p�
-jorden, och m�nniskorna en god vilja.� Guds r�st andades genom den
-hymnen, sjungen p� en tr�ng gata bland fallande sn�.
-
-Margit tystnade och slantar haglade ned i den lilla flickans trasiga
-f�rkl�de, som hon h�ll upp f�r att insamla den ov�ntade rikedomen. �nnu
-mera folk tillstr�mmade och b�do att f� h�ra s�ngen �n en g�ng. Margit
-gjorde dem till viljes, och n�r hon hade slutat, inh�stade den fattiga
-flickan en s� riklig sk�rd, att hon raskt sprang sig v�g och gl�mde i
-sin iver att tacka sin v�lg�rarinna. Margit brydde sig ej om hennes
-flykt, ty hon visste, att flickan var utom sig av gl�dje. Hon hade i
-sj�lva verket ej tid att t�nka l�ngre, ty en gr�h�rig herre, kl�dd i en
-tjock p�ls, tr�ngde sig pl�tsligt fram till henne, grep hennes arm och
-drog henne burdus med sig ett stycke v�g.
-
--- Vem �r ni? Vad �r ni? sporde han den f�rv�nade Margit i en uppr�rd
-ton. Och var har ni h�llit eder g�md med denna underbara r�st?
-
-Margit kunde i sin f�rvirring och sitt svaghetstillst�nd knappt
-framstamma ett svar.
-
--- Jag �r s�ngerska, som s�ker anst�llning. Mitt namn �r Margit.
-
-Den gr�h�rige mannen v�ntade ej p� att h�ra mera. Kom med mig! utbrast
-han, i det han �nyo grep om hennes arm. Att t�nka sig, att om jag ej
-hade g�tt f�rbi h�r, skulle jag aldrig hava uppt�ckt denna enast�ende
-r�st. Jag �r direkt�r Kruse!
-
--- Direkt�r Kruse? n�stan skrek Margit.
-
--- Kom! Kom! Han ryckte henne br�dst�rtat med sig -- n�stan bar henne
-till rykte och lycka, bekv�mlighet och �verfl�d.
-
-[Illustration: P� GOLVET SATT MARGIT, OMGIVEN AV PAKET.]
-
-I det kalla vindsrummet hade Gertrud snyftat sig till s�mn. N�r hon
-�ppnade sina �gon uppt�ckte hon, att kammaren str�lade av ljus. Ej
-allenast en lampa fanns d�r, utan ocks� ett grenljus, som upplyste det
-pr�ktigt dukade bordet, upp� vilket s�gos allehanda matvaror, frukter
-och s�tsaker. P� golvet satt Margit, omgiven av paket, som hon var
-upptagen med att ordna. Strumpor, skor, blusar, handskar. Gertrud
-�ppnade sina �gon p� vid gavel och trodde sig dr�mma.
-
--- Margit! fl�mtade hon och satte sig upp i s�ngen.
-
--- K�ra! K�ra! Margit hoppade upp, sprang fram till s�ngen och tryckte
-Gertrud i sina armar.
-
--- Jag ville ej v�cka dig, f�rr�n --
-
--- Margit, avbr�t Gertrud och stirrade p� de utbredda rikedomarna, var
-har du f�tt --?
-
-Nu var det Margits tur att avbryta, och hon svarade v�rdnadsfullt i en
-l�g r�st:
-
--- Jag m�tte honom och vad jag gjorde honom, det gjorde han ocks� mig!
-Nej, jag �r icke tokig. Lyssna, och du skall f� h�ra, huru min tro har
-blivit r�ttf�rdigad.
-
-Hela den underbara ber�ttelsen var snart omtalad, och Gertrud fick
-veta, att direkt�r Kruse hade ej allenast fast anst�llt Margit som
-solist f�r sin kyrkok�r och givit henne ett v�lbeh�vligt f�rskott, utan
-�ven, n�r han fick h�ra de b�da flickornas historia, lovat att anst�lla
-Gertrud vid k�ren, s� snart hon hade tillfrisknat.
-
--- Hur underbart! viskade Gertrud, sedan Margit hade slutat, och
-kn�ppte ihop sina h�nder, full av helig b�van. Ocks� i hennes hj�rta
-hade tron nu gjort sitt int�g.
-
-                                       Illustrat�r: _Einar Torsslow_.
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                           _I vissnad lund._
-
-                     _F�r Sn�vit av Lars Lunell._
-
-
-    Du lilla blomma, som, mot jorden b�jd,
-    Nu gr�ter bort din sista t�r.
-    L�r dig att vissna glad och n�jd,
-    N�r livets h�st mig ocks� n�r!
-
-
-[Illustration]
-
-
-    Du lilla f�gel uti skogens tr�n,
-    Som flyttar bort till palmers land,
-    L�r dig att l�ngta bort, ja l�ngta h�n
-    Till ljusets s�lla, sk�na strand!
-
-
-[Illustration]
-
-
-    Du vackra stj�rna, som d�r uppe ler,
-    Du sk�na underbara ljus,
-    L�r mig att blicka upp�t mer och mer
-    Ja, blicka hem till Faderns hus.
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                             Barfota-Lisa.
-
-                   F�r Sn�vit av _Helfrid Sj�gren_.
-
-
-Barfota-Lisa fr�n backstugan hade inte r�d att f� sig n�gra nya skor,
-som annat folk hade, utan j�mt gick hon barfota hela somrarna igenom,
-och om vintern hade hon tr�skor, bara tr�skor. --
-
-Men frisk och stark var hon och alltid glad som en l�rka. De f�rm�gna,
-v�lkl�dda bondbarnen f�raktade henne nog ibland. Men Lisa hade sina
-v�nner �nd� ibland kor och kalvar, f�r och grisar, och de b�sta
-b�rst�llena visste hon om, ty dem s�g hon, n�r hon gick f�r att mj�lka,
-och ingen kunde sjunga och drilla s� vackert som hon, n�r hon k�rde
-korna i vall. Snart var Lisa vuxen och vacker som en majblomma. Och
-nu skulle hon �ntligen f� sig ett par nya skor, riktigt nya skor, ty
-byskomakaren hade tagit m�tt av henne till ett par s�dana, och Lisa var
-nu hela femton �r, s� det var just p� tiden, att hon blev lite hygglig
-om f�tterna -- sa' moran, d�r hon tj�nte sommarpiga.
-
-Men n�r skorna kom p�, s� voro de rent f�r sm�.
-
--- Jag ska se efter, om mor har n�gra skor -- sa' Lisa -- annars f�r
-hon dessa, och nog kan jag g� barfota lite till; det g�r mig rakt
-ingenting. Kor och kalvar tycka inte s�mre om mig f�r det, och n�gra
-andra v�nner har jag inte, � mor �lskar mig d� inte mindre -- t�nkte
-Lisa.
-
-[Illustration: LISA K�RDE KORNA I VALL.]
-
-Och s� fick mor skorna, ty hon hade mindre f�tter. Och �nnu en sommar
-gick Lisa barfota. Men nu var hon sexton �r och skulle �l�sa fram sig�.
-Och d� m�ste hon ha skor. Men n�r hon kom hem och fick se, hur mor, som
-var �nka, och de sju sm�syskonen hade det, s� hade hon rakt inte hj�rta
-att sj�lv beh�lla alla de penningar, hon tagit upp p� sin l�n f�r att
-k�pa sig ett par nya skor, utan hon k�pte ett par gamla och begagnade i
-st�llet, fast de voro f�r stora och just som lite snedg�ngna.
-
--- Ska jag d� aldrig f� se dig hygglig om f�tterna? -- tyckte moran,
-som hon tj�nte hos. -- Folk tror v�l, att du inte f�r n�'n l�n, efter
-du j�mt sir ut som en slase, � v�rst om f�tterna.
-
--- Det g�r mig rakt ingenting -- sa Lisa -- f�r jag tror, att Gud
-tycker b�ttre om mig, om jag ger mor det hon beh�ver -- s� har jag
-fattat det fj�rde budet.
-
-Och nu var Lisa stor. Hon hade �l�st fram sig�. Den s�ndagen fick hon
-vara hemma hos mor och alla sm�syskonen i den lilla gr� backstugan. Hon
-beh�vde inte ens g� och mj�lka. I stugan var det l�vat och fint, och de
-slitna men rena helgdagskl�derna sutto p�. Mor bj�d p� kaffe och dopp
--- vofflor! alldeles som n�r far levde.
-
--- Du har alltid varit min gl�dje, s� Gud v�lsigne dig, barn, sade
-modern med t�rade �gon.
-
-Och den v�lsignelsen blev grundstenen till eget bo och m�nga par nya
-k�ngor f�r �Barfota-Lisa� fr�n backstugan.
-
-                                      Illustrat�r: _Tycho �dberg_.
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                            Stj�rnedansen.
-
-                   Ett 50-�rsminne av _Lars Lunell_.
-
-
-Det s�g bekymmersamt ut i Dalabygderna �r 1868. Under den flydda
-sommaren hade det p� sj�lva midsommardagen sn�at, s� att bergen voro
-vita, och n�r h�sten kom, blev det mycket litet korn och k�rna. Och nu
-kom han igen, den k�ra julh�gtiden, med sina heliga minnen, och man s�g
-�ven nu sm�, av n�den blekta barn, draga �stad med sina k�lkar f�r att
-h�mta julgranar. De hade n�dbr�d, berett av islandslav, i sina hem, men
-julen skulle dock komma lika minnesrik, lika ljus och betydelsefull
-trots all jordens n�d. �ven de �ldres drag ljusnade, n�r julveckan kom,
-ehuru mj�lpundet kostade fem riksdaler, och den enda samf�rdsleden
-genom allt �ster- och V�sterdalarna, landsv�gen, lade stora hinder i
-v�gen att f� livsmedel �ven f�r dem, som hade penningar. Barmh�rtiga
-m�nniskor i s�dra Sverige -- Gud signe dem alla -- hade till Dalarnes
-fattiga s�nt �tskilligt med matvaror f�r att i n�gon m�n lindra n�den.
-Men det r�ckte ej l�ngt i de torvtiga hemmen, d�r rikedom d� som alltid
-fanns p� matfriska barnamunnar.
-
-Vad nu s�rskilt mitt hem betr�ffade, s� var det �ven d�r bekymmersamt
-i den lilla, r�da stugan, som innesl�t mor och syskon sm�. En rik
-bryggare i socknen, det minnes jag, sk�nkte oss m�sk, och d�rav blev s�
-gott br�d, tyckte vi, som f�rut i sm�barnsskolan �tit n�dbr�d. Men �ven
-till v�r hydda vid det skyh�ga bergets fot skulle julen komma med sina
-heliga minnen, och var man fattig p� allt annat, s� var man dock rik p�
-barnagl�dje.
-
-En dag inkom till oss -- det var strax f�re jul -- en fattig gumma,
-som, jagad ut av den allm�nna n�den, beg�rde br�d till h�gtiden. Bland
-annat, som hon vid brasan ber�ttade, var �ven det, att stj�rnorna,
-himmelens vackra stj�rnor, dansade av fr�jd under �den heliga natten�,
-d� vi fira minnet av Fr�lsarens f�delse.
-
-Detta lyssnade liten pilt upp�. Detta var n�got f�r det livliga
-barnasinnet, som �nnu trodde p� allt underbart. Den sk�na sagan g�mde
-jag f�r mig sj�lv, och �nnu mera l�ngtade jag till jul.
-
-N�r s� �ntligen julaftonen var kommen, julaftonen med sitt sparsamma
-br�d och sin rikt tilltagna julbrasa, gick jag i den bistra kv�llen ut
-f�r att se, huru de blida ljusen d�r uppe dansade. Jag tvivlade ej, man
-tvivlar ej i livets v�r, och jag ans�g det ej just s� orimligt, att
-�ven stj�rnorna voro glada �ver Gudabarnets s�ndning till sm�rtornas
-jord. Jag k�nde mitt eget lilla hj�rta s� varmt, s� fullt vid den
-tanken, att han, som skapat alla dessa myriader v�rldar, varit fattig
-�ven han p� denna jord, ja, kanske varit utan br�d som vi; jag k�nde
-mig r�rd vid tanken p� v�r l�rares ber�ttelse, huru han, som �r
-v�rldens juleljus, varit en fattig timmermans son, �p� det vi genom
-hans fattigdom skulle rika varda�.
-
-[Illustration: MED V�RDNAD OCH H�PNAD S�G JAG UPP MOT STJ�RNEDANSEN.]
-
-L�nge stod jag d�r vid hemmets knut och blickade h�nryckt upp p� den
-ej synnerligen stora del av himlapellen, som de skyh�ga bergen runt
-omkring l�mnade synlig, och hur det nu var, om min barnatro det gjorde
-eller om isiga dimmor f�rvillade �gat eller om det var tr�tthet, nog
-av: alla den djupbl� dukens v�nliga stj�rnor, dansade, som gumman
-hade sagt, av fr�jd �ver att den fallna v�rlden f�tt en Fr�lsare. Med
-v�rdnad och h�pnad s�g jag upp till stj�rnedansen, och decembernattens
-k�ld gl�mdes alldeles av. Mitt hj�rta klappade av fr�jd d�r�ver, att
-sagan var sann, jag k�nde mig mycket lycklig, d�r jag stod under
-hemmets h�gbl� himmel, ty det visste jag, att m�nniskobarnen stodo �nnu
-n�rmare Guds Son �n de vackra stj�rnorna.
-
-N�r alla hade lagt sig och de anspr�ksl�sa talgljusen p� bordet voro
-sl�ckta, skrapade jag bort isen fr�n f�nsterrutan vid min b�dd f�r
-att �nnu en g�ng blicka upp�t. De dansade �nnu, de klara stj�rnorna,
-dansade p� sin h�ga stig.
-
-Sk�na barnasyn i signad julekv�ll! Jag skall aldrig mera se dig h�r
-nere. D�rtill har mitt tros�ga blivit f�r dunkelt, men jag kan minnas,
-sakna och l�ngta efter dig, till dess en g�ng allt jordiskt slagg �r
-borta, alla fl�ckar, som v�rldens f�f�nglighet st�nkt p� sj�lens vinge,
-�ro borttagna, och jag st�r d�r bland de tall�sa evighetsbarnen kring
-det stora juleljuset, allf�rbarmaren, som h�r str�cker sina armar och
-sin genomstungna barm mot en fallen v�rld.
-
-                                      Illustrat�r: _Einar Torsslow_.
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-[Illustration]
-
-
-
-
-                               Julvisa.
-
-        Musik av _Einar Ehrnstr�m_ till text av _Z. Topelius_.
-
-
-    1. Ute m�rknar himmelen, brasan t�nds p� h�llen.
-    Kommer du till oss igen, k�ra jul, i kv�llen?
-    Natt bet�cker land och stad, men du kommer lika glad,
-    lika ljus tillbaka med din klapp och kaka.
-
-    2. O, hur vi ha v�ntat dig, r�knat dag och timma!
-    Solen har f�rsovit sig, m�nen kr�p i dimma,
-    men du visste nog din tid, kom igen med morgonfrid
-    och med aftonstj�rna, kom till oss s� g�rna.
-
-    3. F�rr n�r far var liten pilt, mor en liten flicka,
-    kom du lika glatt och milt att dem klappar skicka.
-    Nu s� b�rjar far bli gr�, mor har oss att t�nka p�,
-    skura rent och damma, men du �r densamma.
-
-    4. Du blir aldrig gammal, du, aldrig gr� i h�ren,
-    alltid �r du barn �nnu med de gamla �ren.
-    Alltid fejar du v�rt hus, alltid t�nder du ditt ljus,
-    alltid kan du sjunga, leka med oss unga.
-
-    5. K�ra jul, jag vet din stig! Inga �r dig binda.
-    Jesusbarnet �r med dig, barnet i sin linda.
-    Han densamme som i g�r, han �r �n om tusen �r
-    barnens v�n den b�sta och hos dem vill g�sta.
-
-    6. Milde Jesus, kom i kv�ll, kom, n�r ljusen t�ndas,
-    och f�r med till slott och tj�ll fr�jd, som aldrig �ndas!
-    Utan dig flyr friden bort, utan dig �r gl�djen kort,
-    v�rlden m�rk och kulen: d�r _du_ �r, �r julen.
-
-[Illustration]
-
-                   *       *       *       *       *
-
-
-
-                                           _I varje bokhandel_:
-
-
-
-                             =JULKLOCKAN=
-
-              SVERIGES BARN TILL�GNAD AV FOLKSKOLANS V�N
-
-St�r fr�mst i ledet bland jultidningar f�r barn. 16 stora, vackra
-sidor, utvalda textbidrag och akvareller. Pris 45 �re. D� minst 25 ex.
-tagas, l�mnas 25 % rabatt.
-
-
-                            =LILLA SESSAN=
-
-                       SM�TTINGARNAS JULKALENDER
-
-Rikt illustrerade sagor och ber�ttelser, 112 sidor. Pris 45 �re. D�
-minst 25 ex. tagas, l�mnas 25 % rabatt.
-
-
-                           =SVENSKA GOSSAR=
-
-                       V�RA POJKARS JULKALENDER
-
-Rikt illustrerade sagor och ber�ttelser, 64 sidor. Pris 65 �re. D�
-minst 25 ex. tagas, l�mnas 25 % rabatt.
-
-
-                          =HEMMETS KALENDER=
-
-                        L�SNING F�R UPPFOSTRARE
-
-Enast�ende, omv�xlande och inneh�llsrik. Vill fr�mja kristligt hemliv
-och sann folkbildning. Borde finnas i varje hem. Pris: h�ft. 2 kr.,
-bunden 2:50. D� flera ex. tagas, l�mnas god rabatt.
-
-
-              AKTIEBOLAGET FOLKSKOLANS V�NS F�RLAG, STHLM
-
-
-
-
-Transcriber's Note:
-
-
-Italics are indicated by _underscores_.
-Bolds are indicated by =equal signs=.
-Gesperred are indicated by =equal signs=.
-A number of minor spelling errors have been corrected without note.
-
-
-
-
-
-End of Project Gutenberg's Sn�vit barnens julkalender 1918, by Various
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SN�VIT BARNENS JULKALENDER 1918 ***
-
-***** This file should be named 54184-8.txt or 54184-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/4/1/8/54184/
-
-Produced by Lars-H�kan Svensson, Eva Eriksson, Haragos P�l
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions
-will be renamed.
-
-Creating the works from public domain print editions means that no
-one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
-(and you!) can copy and distribute it in the United States without
-permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
-set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
-copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
-protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
-Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
-charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
-do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
-rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
-such as creation of derivative works, reports, performances and
-research.  They may be modified and printed and given away--you may do
-practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
-subject to the trademark license, especially commercial
-redistribution.
-
-
-
-*** START: FULL LICENSE ***
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
-Gutenberg-tm License (available with this file or online at
-http://gutenberg.org/license).
-
-
-Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
-electronic works
-
-1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
-all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
-If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
-Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
-terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
-entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
-
-1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement.  See
-paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
-and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
-works.  See paragraph 1.E below.
-
-1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
-or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
-Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
-collection are in the public domain in the United States.  If an
-individual work is in the public domain in the United States and you are
-located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
-copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
-works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
-are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
-Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
-freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
-this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
-the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
-keeping this work in the same format with its attached full Project
-Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
-
-1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
-a constant state of change.  If you are outside the United States, check
-the laws of your country in addition to the terms of this agreement
-before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
-creating derivative works based on this work or any other Project
-Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
-the copyright status of any work in any country outside the United
-States.
-
-1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
-access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
-whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
-phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
-Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
-copied or distributed:
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
-from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
-posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
-and distributed to anyone in the United States without paying any fees
-or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
-with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
-work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
-through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
-Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
-1.E.9.
-
-1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
-terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
-to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
-permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
-
-1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
-word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
-distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
-"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
-posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
-you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
-copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
-request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
-form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
-License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
-that
-
-- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
-     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
-     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
-     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
-     must be paid within 60 days following each date on which you
-     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
-     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
-     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
-     address specified in Section 4, "Information about donations to
-     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
-
-- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-     License.  You must require such a user to return or
-     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
-     and discontinue all use of and all access to other copies of
-     Project Gutenberg-tm works.
-
-- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
-     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
-     of receipt of the work.
-
-- You comply with all other terms of this agreement for free
-     distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
-electronic work or group of works on different terms than are set
-forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
-both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
-Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
-Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
-collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
-works, and the medium on which they may be stored, may contain
-"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
-corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
-property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
-computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
-your equipment.
-
-1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from.  If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium with
-your written explanation.  The person or entity that provided you with
-the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
-refund.  If you received the work electronically, the person or entity
-providing it to you may choose to give you a second opportunity to
-receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
-is also defective, you may demand a refund in writing without further
-opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
-WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
-WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
-If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
-law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
-interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
-the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
-provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
-
-1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
-with this agreement, and any volunteers associated with the production,
-promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
-harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
-that arise directly or indirectly from any of the following which you do
-or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
-work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
-Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
-
-
-Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of computers
-including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
-because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
-people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
-To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
-and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
-
-
-Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
-Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
-http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
-permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
-Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
-throughout numerous locations.  Its business office is located at
-809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
-business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
-information can be found at the Foundation's web site and official
-page at http://pglaf.org
-
-For additional contact information:
-     Dr. Gregory B. Newby
-     Chief Executive and Director
-     gbnewby@pglaf.org
-
-
-Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements.  We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance.  To
-SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
-particular state visit http://pglaf.org
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations.
-To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
-
-
-Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
-works.
-
-Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
-concept of a library of electronic works that could be freely shared
-with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
-Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
-
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
-unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
-keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
-
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
-
-     http://www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/old/54184-8.zip b/old/54184-8.zip
deleted file mode 100644
index 6765d91..0000000
--- a/old/54184-8.zip
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h.zip b/old/54184-h.zip
deleted file mode 100644
index 7c953f8..0000000
--- a/old/54184-h.zip
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/54184-h.htm b/old/54184-h/54184-h.htm
deleted file mode 100644
index 64d6df0..0000000
--- a/old/54184-h/54184-h.htm
+++ /dev/null
@@ -1,4715 +0,0 @@
-<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN"
-    "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">
-<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="en" lang="en">
-  <head>
-    <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=iso-8859-1" />
-    <meta http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css" />
-    <title>
-      The Project Gutenberg eBook of /* Sn&ouml;vit,barnens julkalender 1918.
-    </title>
-
-    <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" />
-
-    <style type="text/css">
-
-body {
-    margin-left: 10%;
-    margin-right: 10%;
-}
-
-    h1,h2 {
-    text-align: center; /* all headings centered */
-    clear: both;
-}
-
-p {
-    margin-top: .51em;
-    text-align: justify;
-    margin-bottom: .49em;
-}
-
-.p02 {
-    margin-top: 0em;
-    text-align: center;
-    margin-bottom: 2em;
-}
-
-.pr2 {
-    margin-top: 0em;
-    text-align: right;
-    margin-bottom: 2em;
-    margin-right: 10%;
-}
-
-
-
-hr {
-    width: 33%;
-    margin-top: 2em;
-    margin-bottom: 2em;
-    margin-left:33.5%;
-    margin-right: 33.5%;
-    clear: both;
-}
-
-hr.sm   {width: 15%; margin-left: 42.5%; margin-right: 42.5%; margin-top: 1em; margin-bottom: 1em;}
-hr.tb   {width: 45%; margin-left: 27.5%; margin-right: 27.5%;}
-hr.chap {width: 65%; margin-left: 17.5%; margin-right: 17.5%;}
-
-
-
-
-.chapter-beginning   {
-    text-align: center;
-    margin-left: 10%;
-    margin-right: 10%;
-    page-break-before: always;
-}
-
-  h2.no-break  {
-    page-break-before: avoid;
-    padding-top: 0;
-  }
-
-
-
-
-
-table {
-    margin-left: auto;
-    margin-right: auto;
-}
-
-
-
-/* TOC format */
-table.toc { margin: 2em auto;
-            width: 80%;
-    margin-left: 10%;
-    margin-right: 10%;
-}
-
-.toctit { text-align: left; vertical-align: top; padding-left: 2em; text-indent: -1em; }
-.tocpag { text-align:right; vertical-align: bottom; padding-left: 2em; }
-
-
-
-/* poem format */
-table.poem { margin: 2em auto;
-            width: 45%;
-    margin-left: 35%;
-    margin-right: 20%;
-}
-
-table.poem1 { margin: 2em auto;
-            width: 50%;
-    margin-left: 30%;
-    margin-right: 20%;
-}
-
-.tpoem1 { text-align: left; vertical-align: top; padding-left: 2em; text-indent: -1em; }
-
-
-.pagenum { /* uncomment the next line for invisible page numbers */
-    /*  visibility: hidden;  */
-    position: absolute;
-    left: 92%;
-    font-size: smaller;
-    text-align: right;
-} /* page numbers */
-
-
-.blockquot {
-    margin-left: 5%;
-    margin-right: 10%;
-}
-
-
-
-.center   {text-align: center;}
-
-.right   {text-align: right;}
-
-.smcap    {font-variant: small-caps;}
-
-
-.gesperrt
-{
-    letter-spacing: 0.2em;
-    margin-right: -0.2em;
-}
-
-em.gesperrt
-{
-    font-style: normal;
-}
-
-.caption  {font-weight: bold; font-size: small;}
-
-/* Images */
-.figcenter   {
-    margin: auto;
-    text-align: center;
-}
-
-
-.figright {
-    float: right;
-    clear: right;
-    margin-left: 1em;
-    margin-bottom:
-    1em;
-    margin-top: 1em;
-    margin-right: 0;
-    padding: 0;
-    text-align: center;
-}
-
-
-.figdrop {
-    float: left;
-    clear: left;
-    margin-left: 0;
-    margin-bottom: 0.3em;
-    margin-top: 0em;
-    margin-right: 0.3em;
-    padding: 0;
-    text-align: center;
-}
-
-
-@media handheld {
-
-.figright {
-    float: none;
-    margin-bottom: 1em;
-    margin-top: 1em;
-    margin-left:30%;
-    margin-right:30%;
-    text-align: center;
-}
-}
-
-
-
-
-
-/* Poetry */
-.poem {
-    margin-left:10%;
-    margin-right:10%;
-    text-align: left;
-}
-
-.poem br {display: none;}
-
-.poem .stanza {margin: 1em 0em 1em 0em;}
-
-
-    .poem span.i0     {display: block; margin-left: 0em; padding-left: 3em; text-indent: -3em;}
-    .poem span.i6     {display: block; margin-left: 3em; padding-left: 3em; text-indent: -3em;}
-    .poem span.i8     {display: block; margin-left: 4em; padding-left: 3em; text-indent: -3em;}
-    .poem span.i30     {display: block; margin-left: 16em; padding-left: 3em; text-indent: -3em;}
-    </style>
-  </head>
-
-
-<body>
-
-
-<pre>
-
-The Project Gutenberg EBook of Sn�vit barnens julkalender 1918, by Various
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-
-Title: Sn�vit barnens julkalender 1918
-       Illustrerad l�sning ur verklighetens och sagans v�rld
-
-Author: Various
-
-Illustrator: Various
-
-Release Date: February 17, 2017 [EBook #54184]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SN�VIT BARNENS JULKALENDER 1918 ***
-
-
-
-
-Produced by Lars-H�kan Svensson, Eva Eriksson, Haragos P�l
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-
-
-
-
-
-</pre>
-
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 70%" >
-<img src="images/cover.jpg" alt="Cover" style="width: 70%" />
-</div>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/003.jpg" alt="Cover" style="width: 60%" />
-</div>
-
-
-
-
-<h1>SN&Ouml;VIT<br />
-
-BARNENS JULKALENDER 1918 </h1>
-
-
-<p class="center">ILLUSTRERAD L&Auml;SNING<br />
-
-<small>UR</small><br />
-
-<b>VERKLIGHETENS OCH SAGANS V&Auml;RLD</b></p>
-
-
-<hr class="sm" />
-
-
-<p class="center"><small>UNDER MEDVERKAN AV</small><br />
-
-<small>FRAMST&Aring;ENDE F&Ouml;RFATTARE OCH KONSTN&Auml;RER</small><br />
-
-<small>UTGIVEN AV</small><br />
-
-<b>JULKLOCKANS REDAKTION</b></p>
-
-
-<hr class="sm" />
-
-
-<p class="center">19:de &Aring;RG&Aring;NGEN</p>
-
-
-<hr class="sm" />
-
-
-<p class="center">STOCKHOLM<br />
-
-<small>AKTIEBOLAGET FOLKSKOLANS V&Auml;NS F&Ouml;RLAG</small></p>
-
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-
-
-<p class="center">STOCKHOLM 1918<br />
-NORDISKA BOKINDUSTRI A.-B.</p>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-
-
-<h2><a name="Till" id="Till"><i>Till alla Sveriges barn!</i></a></h2>
-
-
-<p><i>Eder k&auml;ra <b>Sn&ouml;vit</b> kommer nu f&ouml;r <b>nittonde</b> g&aring;ngen och hoppas
-p&aring; g&auml;stfritt mottagande i edra hem. Hon &auml;r lika vacker och
-inneh&aring;llsrik som f&ouml;rr. Endast priset har m&aring;st &ouml;kas n&aring;got, d&aring;
-alla tillverkningskostnader stigit s&aring; oerh&ouml;rt. Men allt &auml;r f&ouml;rstklassigt
-som f&ouml;rr.</i></p>
-
-<p><i>F&ouml;rra julen r&ouml;nte <b>Sn&ouml;vit</b> s&aring; livlig efterfr&aring;gan, att vartenda
-exemplar gick &aring;t. Ja, &auml;ven alla resterna av &auml;ldre &aring;rg&aring;ngar
-str&ouml;ko med, s&aring; att en del rekvirenter blevo utan.</i></p>
-
-<p><i>D&auml;rf&ouml;r ha <b>vi h&ouml;jt upplagan i &aring;r</b>, s&aring; att den som vill och
-rekvirerar i tid kan f&aring; sitt ex. av denna verkligt goda bok.</i></p>
-
-<p><i><b>Sn&ouml;vits</b> yngre syskon <b>Lilla Sessan</b> och <b>Svenska Gossar</b> samt
-den f&auml;rgrika och trevliga <b>Julklockan</b> komma ut &auml;ven i &aring;r, likas&aring;
-fars och mors pr&auml;ktiga julbok <b>Hemmets Kalender</b>.</i></p>
-
-<p><i>Gl&ouml;m inte k&ouml;pa den &aring;t far och mor och bed dem vackert f&aring;
-k&ouml;pa <b>Julklockan</b>, <b>Sn&ouml;vit</b> och alla hennes sm&aring; f&ouml;ljeslagare. De
-&auml;ro goda och vackra allasammans.</i></p>
-
-<p class="center"><i><b>En mycket god och framf&ouml;r allt fridfull jul!</b><br />
-till&ouml;nskas eder alla.</i></p>
-
-<p><i>Stockholm i oktober 1918.</i></p>
-
-<p class="pr2"><i>JULKLOCKANS REDAKTION.</i></p>
-
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-<h2>INNEH&Aring;LLSF&Ouml;RTECKNING.</h2>
-
-
-
-<table class="toc" summary="Contents">
-<tr>
-  <th class="toctit"></th>
-  <th class="tocpag">Sid.</th>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#Till">Till alla Sveriges barn. Av <i>Julklockans Redaktion</i></a></td>
-  <td class="tocpag">3</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#I">Maria med Jesusbarnet. Helsidesplansch</a></td>
-  <td class="tocpag">5</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#II">Johan och den l&aring;nade bibeln. Ber&auml;ttelse av <i>Anna Blomqvist</i>
-Med teckningar av <i>J. Swedin</i></a></td>
-  <td class="tocpag">7</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#III">Sn&ouml;vits ord av <i>Novir</i></a></td>
-  <td class="tocpag">22</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#IV">Vallflickan och r&ouml;varen. Saga av <i>Alfred Smedberg</i>. Med teckningar
-av <i>Einar Torsslow</i></a></td>
-  <td class="tocpag">24</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#V">Birgittas juldr&ouml;m. Ber&auml;ttelse av <i>Gewe</i>. Med teckningar av
-<i>Nils Kjellberg</i></a></td>
-  <td class="tocpag">38</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#VI">Mormors k&auml;ngor. Ber&auml;ttelse av <i>Alfred Smedberg</i>. Med teckningar
-av <i>Alfr. Frijs</i></a></td>
-  <td class="tocpag">45</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#VII">En fridsstiftare. Ber&auml;ttelse av <i>Arvid Ohlsson</i>. Med teckningar
-av <i>J. Swedin</i></a></td>
-  <td class="tocpag">56</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#VIII">Gossen och enst&ouml;ringen. Julber&auml;ttelse av <i>Farbror Nils</i>. Med
-teckningar av <i>Nils Kjellberg</i></a></td>
-  <td class="tocpag">70</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#IX">Lilla Trummis. Ber&auml;ttelse med teckningar av <i>Carl Riddersporre</i></a></td>
-  <td class="tocpag">79</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#X">En k&auml;rlekstj&auml;nst. Julskiss av <i>Ernst Jotson</i>. Med teckningar av
-<i>Einar Torsslow</i></a></td>
-  <td class="tocpag">92</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#XI">I vissnad lund. Poem av <i>Lars Lunell</i></a></td>
-  <td class="tocpag">102</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#XII">Barfota-Lisa. Ber&auml;ttelse av <i>Helfrid Sj&ouml;gren</i>. Med teckning av
-<i>Tycko &Ouml;dberg</i></a></td>
-  <td class="tocpag">103</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#XIII">Stj&auml;rnedansen. Ett 50-&aring;rsminne av <i>Lars Lunell</i>. Med teckning
-av <i>Einar Torsslow</i></a></td>
-  <td class="tocpag">106</td>
-</tr><tr>
-  <td class="toctit"><a href="#XIV">Julvisa. Musik av <i>Einar Ehrnstr&ouml;m</i> till text av <i>Z. Topelius</i></a></td>
-  <td class="tocpag">110</td>
-</tr>
-</table>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-
-<p><a name="I"></a></p>
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/007.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">MARIA MED JESUSBARNET.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_7" id="Page_7">[Pg 7]</a></span></p>
-
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="II"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/009.jpg" alt="Johan" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Johan och den l&aring;nade bibeln.</h2>
-
-<p class="p02">F&ouml;r Sn&ouml;vit av <i>Anna Blomqvist</i>.</p>
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/009a.jpg" alt="D" style="width: 100%" />
-</div>
-
-<p>et var en kulen novemberdag
-&aring;r 1838. Det enda rummet i stugan i Skogstorp
-var alldeles fullt av m&auml;nniskor, som
-sutto p&aring; b&auml;nkar och stolar, p&aring; soffor och
-br&auml;den, ja, till och med i s&auml;ngarna och i
-den stora &ouml;ppna spisen. D&auml;r var gubbar och gummor,
-husb&ouml;nder och matm&ouml;drar, dr&auml;ngar och pigor, gossar
-och flickor. Det var husf&ouml;rh&ouml;r i roten i dag, och d&aring;
-m&aring;ste alla vara med.</p>
-
-<p>Prosten var d&auml;r, f&ouml;rst&aring;s. Han satt l&auml;ngst framme
-vid bordet, d&auml;r den stora husf&ouml;rh&ouml;rsboken l&aring;g. Katekesen
-och Nya testamentet l&aring;go d&auml;r ocks&aring;, och de
-ungas blickar foro ofta h&auml;n till de d&auml;r b&ouml;ckerna. Ty
-i dag skulle prosten anst&auml;lla f&ouml;rh&ouml;r med dem i deras
-kristendomskunskap och deras f&auml;rdighet att l&auml;sa innantill.
-Mer &auml;n en darrade inv&auml;rtes, ty prosten var
-en str&auml;ng man, som icke sparade p&aring; bannor och f&ouml;rmaningar.
-Men var det n&aring;gon, som gjorde sin sak
-bra, s&aring; sparade han inte p&aring; ber&ouml;m heller.</p>
-
-<p>Nu slog prosten igen den stora boken och tog Nya
-<span class="pagenum"><a name="Page_8" id="Page_8">[Pg 8]</a></span>testamentet i hand. Innanl&auml;sningen skulle b&ouml;rja.
-Alla de unga fingo komma fram i tur och ordning
-och l&auml;sa n&aring;gra verser. P&aring; den tiden fanns ingen folkskola,
-utan f&ouml;r&auml;ldrarna fingo sj&auml;lva undervisa sina
-barn i l&auml;sning. D&auml;rf&ouml;r var det ganska olika med f&auml;rdigheten.
-Somliga l&auml;ste r&auml;tt s&aring; bra, andra kunde
-knappt stava sig fram.</p>
-
-<p>D&auml;r var en pojke, som hette Nisse. Han var redan
-aderton &aring;r gammal och tre alnar l&aring;ng, men hade &auml;nnu
-icke f&aring;tt deltaga i nattvardsl&auml;sningen, f&ouml;r att han ej
-kunde l&auml;sa innantill. Tv&aring; &aring;r &aring; rad hade han kommit
-till prosten f&ouml;r att f&aring; l&auml;sa med de andra barnen men
-varje &aring;r blivit hemskickad igen.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/010.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">ALLA DE UNGA FINGO KOMMA FRAM.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_9" id="Page_9">[Pg 9]</a></span></p>
-<p>Nu skulle Nisse fram och l&auml;sa. R&auml;dd var han f&ouml;rut,
-och inte blev det b&auml;ttre, n&auml;r han stod inf&ouml;r den str&auml;nge
-prosten, som tittade s&aring; skarpt genom glas&ouml;gonen.</p>
-
-<p>&mdash; Jas&aring;, &auml;r det du, Nisse, sa' prosten. &mdash; L&aring;t oss
-nu h&ouml;ra, om du b&auml;ttrat dig, se'n sist vi tr&auml;ffades.</p>
-
-<p>Och Nisse l&auml;ste, men det gick lika illa som vanligt.</p>
-
-<p>&mdash; Jaha, d&aring; blir det ingenting av med din konfirmation
-i &aring;r heller, sade prosten.</p>
-
-<p>Men d&aring; begynte Nisse gr&aring;ta och be:</p>
-
-<p>&mdash; S&ouml;ta, sn&auml;lla, goda prosten, l&aring;t mig g&aring; med. Jag
-&auml;r ju s&aring; stor och gammal nu, och ingen vill ha mig till
-dr&auml;ng, f&ouml;r att jag inte har l&auml;st mig fram.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, du m&aring; v&auml;l gr&aring;ta, som &auml;r s&aring; stor och s&aring; dum,
-tyckte prosten.</p>
-
-<p>&Auml;ntligen var det slut med l&auml;sningen och f&ouml;rh&ouml;ret
-i katekesen. Prosten lade ifr&aring;n sig b&ouml;ckerna. Men
-d&aring; fick hans skarpa &ouml;ga syn p&aring; ett par sm&aring; pysar, som
-h&ouml;llo till borta i spiselvr&aring;n. Med stora vakna bl&aring; &ouml;gon
-hade de uppm&auml;rksamt f&ouml;ljt med under hela tiden.</p>
-
-<p>&mdash; Kom hit, ni sm&aring; pojkar d&auml;rborta, ropade prosten.</p>
-
-<p>De b&auml;gge piltarna klevo fram, s&aring; gott de kunde i
-tr&auml;ngseln och st&auml;llde sig frimodigt framf&ouml;r prosten.</p>
-
-<p>&mdash; Vad heter du? sporde han den st&ouml;rste av dem.</p>
-
-<p>&mdash; Jag heter Johan.</p>
-
-<p>&mdash; Och hur gammal &auml;r du?</p>
-
-<p>&mdash; Sju &aring;r sedan i april.</p>
-
-<p>&mdash; &Auml;n du d&aring;, vad heter du?</p>
-
-<p>&mdash; Anders.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_10" id="Page_10">[Pg 10]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Och hur gammal &auml;r du?</p>
-
-<p>&mdash; Jag &auml;r ett &aring;r yngre &auml;n bror min, svarade Anders
-k&auml;ckt.</p>
-
-<p>&mdash; Jas&aring;. Ni kan v&auml;l inte l&auml;sa n&aring;got, ni b&aring;da?</p>
-
-<p>&mdash; Jo, det kan vi. Mor har l&auml;rt oss, f&ouml;rklarade Johan.</p>
-
-<p>&mdash; L&aring;t h&ouml;ra d&aring;, sade prosten och slog upp en sida
-i sitt Nya testamente och r&auml;ckte det &aring;t Johan.</p>
-
-<p>Johan l&auml;ste h&ouml;gt och tydligt alldeles flytande halva
-kapitlet.</p>
-
-<p>Prosten myste s&aring; gott.</p>
-
-<p>&mdash; Det var bra, du, sade han. L&aring;t nu bror din forts&auml;tta.</p>
-
-<p>Anders l&auml;ste, n&auml;stan lika s&auml;kert som Johan, kapitlet
-till slut.</p>
-
-<p>D&aring; klappade prosten honom p&aring; huvudet och sade:</p>
-
-<p>&mdash; Det var riktigt duktigt gjort. Se h&auml;r, denna
-f&aring;r du till bel&ouml;ning. Du f&aring;r dela den med din bror,
-h&auml;lften var.</p>
-
-<p>Anders kilade bort till Johan, som redan &aring;terv&auml;nt
-till spiselvr&aring;n, och visade honom skatten. Det var
-en 24-skilling.</p>
-
-<p>S&aring; stora pengar hade pojkarna aldrig f&ouml;rut &auml;gt, och
-deras gl&auml;dje var stor.</p>
-
-<p>N&auml;r husf&ouml;rh&ouml;ret var slut och prosten lagade sig
-till att resa, m&aring;ste gossarna fram till honom f&ouml;r att
-bocka och tacka f&ouml;r vad de f&aring;tt.</p>
-
-<p>&mdash; Det var ett par pigga pojkar ni har, fader Johannes,
-sade prosten till deras far. Dem kan det bli
-n&aring;gonting av med tiden.</p>
-
-<p>De d&auml;r orden h&ouml;rde Johan, och de f&auml;ste sig i hans
-minne och sinne.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_11" id="Page_11">[Pg 11]</a></span></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/013.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">BARNEN ST&Auml;LLDE SIG I HALVCIRKEL FRAMF&Ouml;R TABELLEN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>N&auml;r Johan var nio &aring;r, fick han b&ouml;rja g&aring; i skola.
-Baronen, som &auml;gde den stora herrg&aring;rden, hade inr&auml;ttat
-en skola f&ouml;r socknens barn framme vid kyrka.
-Det var mer &auml;n en halv mil fr&aring;n Johans hem fram till
-kyrkan, men Johan gick med gl&auml;dje den l&aring;nga v&auml;gen.
-Nu skulle han ju f&aring; l&auml;sa &mdash; l&auml;sa s&aring; mycket han ville.</p>
-
-<p>I skolan undervisades barnen efter v&auml;xelundervisningsmetoden.
-Det vill s&auml;ga, att de mera f&ouml;rsigkomna
-l&auml;rjungarna fingo hj&auml;lpa till att undervisa de yngre
-och mindre f&ouml;rsigkomna. Stavningen inl&auml;rdes fr&aring;n
-tabeller, som h&auml;ngde p&aring; v&auml;ggarna. Barnen st&auml;llde
-sig i en halvcirkel framf&ouml;r tabellen. En av de dukti<span class="pagenum"><a name="Page_12" id="Page_12">[Pg 12]</a></span>gaste,
-som kallades monit&ouml;r, stod med en pekpinne
-i handen och pekade f&ouml;r de andra ord f&ouml;r ord, rad f&ouml;r
-rad, allt medan n&aring;gon av dem stavade h&ouml;gt. Johan
-blev snart upph&ouml;jd till monit&ouml;r och sk&ouml;tte sin pekpinne
-med s&auml;kerhet.</p>
-
-<p>Men n&auml;r han fyllt tolv &aring;r, var det slut med skolg&aring;ngen.
-Prosten sade visserligen till hans far vid sista
-examen:</p>
-
-<p>&mdash; Den h&auml;r pojken borde ni l&aring;ta studera, fader
-Johannes.</p>
-
-<p>Men fader Johannes hade ej r&aring;d att l&aring;ta sin gosse
-studera. Han var ej rik p&aring; n&aring;gonting annat &auml;n p&aring;
-barn. D&auml;rav hade han stugan full, och n&auml;stan vart &aring;r
-kom d&auml;r en ny, s&aring; att han till sist hade dussinet j&auml;mt
-fullt. Och Johan var den &auml;ldste i den stora skaran.
-Han m&aring;ste nu vara hemma och hj&auml;lpa far med arbetet.</p>
-
-<p>S&aring; ofta han fick en ledig stund, l&auml;ste han. Han l&auml;ste
-allt vad han kom &ouml;ver, men det var just icke s&aring; mycket.
-Det fanns ej ett s&aring;dant &ouml;verfl&ouml;d p&aring; b&ouml;cker d&aring;
-som i v&aring;ra dagar. De enda b&ouml;cker, som funnos i Johans
-hem, voro Nya testamentet, psalmboken, almanackan
-och en stor postilla. I dessa b&ouml;cker l&auml;ste Johan,
-till dess han kunde l&aring;nga stycken av dem utantill.
-I skolan hade han ju f&aring;tt l&auml;sa katekesen ocks&aring;, och
-den kunde han fr&aring;n p&auml;rm till p&auml;rm, &raquo;som ett rinnande
-vatten&raquo;.</p>
-
-<p>Det var ju egentligen lusten att l&auml;sa, som drev
-Johan, men det uppstod snart i hans sj&auml;l en l&auml;ngtan
-att f&aring; veta mera om de heliga ting, som han l&auml;ste om
-i sina b&ouml;cker. S&auml;rskilt &ouml;nskade han att f&aring; l&auml;sa bibeln
-<span class="pagenum"><a name="Page_13" id="Page_13">[Pg 13]</a></span>i sin helhet. Hemma hade de bara det Nya testamentet,
-och Johan &ouml;nskade s&aring; mycket att ocks&aring; f&aring; l&auml;sa
-det Gamla, om vars underbara ber&auml;ttelser han h&ouml;rt
-ett och annat i skolan och i kyrkan.</p>
-
-<p>Helt n&auml;ra intill Johans hem bodde en bonde, som
-hette M&aring;ns. Han var mycket sparsam och kallades
-d&auml;rf&ouml;r Sn&aring;l-M&aring;ns. M&aring;ns var rik men tyckte &auml;nd&aring;,
-att han ej hade r&aring;d att hava en dr&auml;ng. En s&aring;dan &aring;t
-alltf&ouml;r mycket, menade han. N&auml;r han d&auml;rf&ouml;r beh&ouml;vde
-hj&auml;lp till arbetet, lejde han n&aring;gon av grannarnas pojkar.
-Johan fick ofta g&aring; till M&aring;ns och hj&auml;lpa honom
-att tr&ouml;ska. D&aring; m&aring;ste han stiga upp klockan fyra de
-m&ouml;rka h&ouml;st- och vintermorgnarna och h&aring;lla i med
-slagan &auml;nda till kv&auml;llen. Nog h&auml;nde det d&aring;, att b&aring;de
-rygg och armar v&auml;rkte.</p>
-
-<p>Vid m&aring;ltidstimmarna fick Johan g&aring; med M&aring;ns in i
-stugan och f&aring; mat samt rasta en stund. M&aring;ns lade
-sig att sova i s&auml;ngen, men Johan tittade hellre p&aring; M&aring;ns
-bokhylla. Ty b&ouml;cker hade han skaffat sig, den gamla
-sn&aring;lvargen. N&auml;r M&aring;ns s&aring;g, huru beg&auml;rligt Johan betraktade
-hans b&ouml;cker, gav han honom lov att l&auml;sa i
-dem under rastetimmen. Men den timmen blev alltid
-f&ouml;r kort f&ouml;r Johan. N&auml;r han sedan stod d&auml;r ute p&aring;
-logen och l&auml;t sin slaga h&aring;lla j&auml;mn takt med M&aring;ns,
-dr&ouml;jde hans tankar kvar inne hos b&ouml;ckerna, och han
-&ouml;nskade ibland, att han vore s&aring; rik som M&aring;ns. D&aring;
-skulle han k&ouml;pa b&ouml;cker &mdash; rara b&ouml;cker.</p>
-
-<p>M&aring;ns stora bibel med b&aring;de Gamla och Nya testamentet
-samt de apokryfiska b&ouml;ckerna, var den bok,
-som allra mest f&auml;ngslade Johan.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_14" id="Page_14">[Pg 14]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Ack, om jag hade en s&aring;dan h&auml;r bibel hemma,
-suckade han en dag, d&aring; han f&ouml;rdjupat sig i en av de
-heliga ber&auml;ttelserna och M&aring;ns kom och manade p&aring;
-honom att f&ouml;lja med ut p&aring; logen.</p>
-
-<p>&mdash; Efter du s&aring; g&auml;rna vill l&auml;sa den, s&aring; kan du v&auml;l f&aring;
-l&aring;na hem den, om du aktar den v&auml;l, sade M&aring;ns.</p>
-
-<p>Johan blev alldeles r&ouml;d i ansiktet av gl&auml;dje och
-&ouml;verraskning.</p>
-
-<p>&mdash; F&aring;r jag det? F&aring;r jag verkligen l&aring;na hem bibeln?
-Visst skall jag vara r&auml;dd om den. Men vad skall jag
-g&ouml;ra er i st&auml;llet d&aring;?</p>
-
-<p>M&aring;ns mumlade n&aring;got i sk&auml;gget, som Johan ej kunde
-uppfatta. Han blev r&auml;dd, att M&aring;ns skulle &aring;ngra sitt
-l&ouml;fte och skyndade d&auml;rf&ouml;r att s&auml;ga:</p>
-
-<p>&mdash; Om ni vill, skall jag komma hit och tr&ouml;ska &aring;t
-er utan betalning ett par dar, om jag f&aring;r ha bibeln
-hemma, tills jag l&auml;st ut den.</p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, det var bra, det kan du f&aring;, svarade M&aring;ns
-bel&aring;ten. Nu hade han ju gjort en god aff&auml;r, tyckte han.</p>
-
-<p>Men Johan tyckte i alla fall, att han gjort den b&auml;sta
-aff&auml;ren, n&auml;r han hj&auml;rteglad ilade hem&aring;t med den stora
-bibeln under armen.</p>
-
-<p>Nu var det Johan, som blev sn&aring;l &mdash; sn&aring;l om varje
-minut, som han kunde f&aring; r&aring; om sj&auml;lv. Det var ett
-riktigt g&auml;stabud f&ouml;r honom att f&aring; s&auml;tta sig ned och
-l&auml;sa i den l&aring;nade bibeln.</p>
-
-<p>Han fick nu g&ouml;ra bekantskap med de heliga Guds
-m&auml;n, vars bilder det Gamla testamentet s&aring; levande
-framst&auml;ller f&ouml;r oss. Han l&auml;ste om Josef, om Samuel,
-om David och Daniel, och en l&auml;ngtan f&ouml;ddes inom
-<span class="pagenum"><a name="Page_15" id="Page_15">[Pg 15]</a></span>honom att kunna
-likna dessa i deras
-gudsfruktan, deras
-tro och tillit till Gud.</p>
-
-
-
-<div class="figright" style="width: 25%" >
-<img src="images/017.jpg" alt="" style="width: 100%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">JOHAN MED BIBELN UNDER ARMEN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>N&auml;r han l&auml;ste om
-Samuel, som redan
-vid sin f&ouml;delse blev
-avskild till Herrens
-tj&auml;nst, och som sedan
-blev en Herrens pr&auml;st
-och profet, kom med
-ny styrka &ouml;ver honom
-den d&auml;r tanken,
-som han i hemlighet
-burit p&aring;, allt sedan
-den dagen, d&aring; prosten sagt, att det kunde bli n&aring;got av
-den pojken, om han fick studera. Den tanken, att han
-en dag skulle bli pr&auml;st och f&aring; l&auml;sa s&aring; m&aring;nga b&ouml;cker
-han n&aring;gonsin ville, blev allt starkare.</p>
-
-<p>N&auml;r sommaren kom, fick Johan komma till herrg&aring;rden
-och valla f&aring;ren. N&auml;r han d&aring; gick d&auml;rute p&aring;
-f&auml;lten ensam med f&aring;ren, sysslade hans tankar oftast
-med ber&auml;ttelserna han l&auml;st i M&aring;ns stora bibel. Han
-t&auml;nkte p&aring; David, som ocks&aring; varit en f&aring;raherde, men
-som blev en stor och m&auml;ktig konung. Samme Gud,
-som var m&auml;ktig att av den ena herdegossen g&ouml;ra en
-konung, var v&auml;l ock m&auml;ktig att av den andra herdegossen
-g&ouml;ra en pr&auml;st. S&aring; t&auml;nkte Johan.</p>
-
-<p>Ofta b&ouml;jde han sina kn&auml;n d&auml;rute i ensamheten och
-omtalade f&ouml;r Gud sitt hj&auml;rtas &ouml;nskan. Under denna<span class="pagenum"><a name="Page_16" id="Page_16">[Pg 16]</a></span>
-sommar, d&aring; Johan gick i vall med f&aring;ren, l&auml;rde han att
-bedja, s&aring;som han aldrig f&ouml;rut gjort. Han k&auml;nde, att han
-talade till en, som var honom n&auml;ra och h&ouml;rde hans b&ouml;n.</p>
-
-<p>En dag fram p&aring; sensommaren hade Johan som
-vanligt p&aring; kv&auml;llen f&ouml;rt in f&aring;ren i f&aring;rstallet. Han skulle
-just st&auml;nga igen den stora porten, d&aring; det &ouml;vre g&aring;ngj&auml;rnet
-lossnade p&aring; den ena av de stora d&ouml;rrarna. Den
-tunga d&ouml;rren st&ouml;rtade ned och f&ouml;ll &ouml;ver Johan, som
-ej hann att springa undan. Ett par karlar, som voro
-i n&auml;rheten, h&ouml;rde braket och skyndade dit. Med stor
-anstr&auml;ngning lyckades de lyfta upp d&ouml;rren och befria
-Johan. Han f&ouml;rs&ouml;kte kravla sig upp p&aring; benen, men
-det gjorde s&aring; f&ouml;rskr&auml;ckligt ont. Han kunde ej alls
-st&ouml;dja p&aring; det h&ouml;gra benet, det var avbrutet uppe
-vid h&ouml;ften.</p>
-
-<p>I hast st&auml;lldes nu i ordning ett &aring;kdon, och s&aring; fick
-Johan fara den en mil l&aring;nga v&auml;gen till klockarfar i
-grannsocknen, som var k&auml;nd f&ouml;r sin skicklighet att
-s&auml;tta ihop avbrutna armar och ben. Med benet ordentligt
-spj&auml;lkat och ombundet skjutsades Johan
-s&aring; hem till Skogstorp, d&auml;r han nu m&aring;ste ligga stilla i
-sin s&auml;ng, till dess benet blev l&auml;kt igen.</p>
-
-<p>Nu blev det en l&aring;ng och pl&aring;gsam tid f&ouml;r Johan,
-men det var n&aring;got, som f&ouml;rtog ledsnaden f&ouml;r honom &mdash; han
-hade ju nu tid att l&auml;sa. De gamla b&ouml;ckerna
-togos &aring;ter fram, men n&auml;r Johan l&auml;st dem, l&auml;ngtade
-han efter mer.</p>
-
-<p>Just som han s&aring; l&aring;g d&auml;r och tr&aring;nade efter n&aring;got att
-l&auml;sa, &ouml;ppnades d&ouml;rren, och grannen M&aring;ns tr&auml;dde in
-med sin stora bibel under armen.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_17" id="Page_17">[Pg 17]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; God kv&auml;ll, Johan. Huru st&aring;r det till med dig?</p>
-
-<p>&mdash; &Aring;h, det g&aring;r v&auml;l an. Det &auml;r bara s&aring; l&aring;ngsamt
-att ligga j&auml;mt.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, det var det jag t&auml;nkte, och d&auml;rf&ouml;r tog jag med
-mig bibeln h&auml;r. Jag vet du &auml;r s&aring; glad &aring;t att l&auml;sa i den.</p>
-
-<p>Johan s&aring;g p&aring; M&aring;ns, glad och &ouml;verraskad. Det var
-ju alldeles som om M&aring;ns hade kunnat l&auml;sa hans tankar
-alldeles nyss. Nej, t&auml;nkte Johan, det &auml;r nog Gud,
-som sett min l&auml;ngtan och skickat honom till mig med
-bibeln.</p>
-
-<p>Den k&auml;ra boken blev nu Johans s&auml;llskap under de
-m&aring;nga, l&aring;nga veckor, han &auml;nnu hade kvar att ligga
-stilla i sin s&auml;ng. M&aring;ns kom d&aring; och d&aring; till honom med
-n&aring;gon av sina b&ouml;cker och satt g&auml;rna och spr&aring;kade en
-stund med Johan. Det m&auml;rktes d&aring;, att han b&aring;de l&auml;st
-mycket och visste mycket mer, &auml;n folk trodde honom
-om. Johan hade uppt&auml;ckt en god och vacker sida
-hos den knarrige Sn&aring;l-M&aring;ns, och de b&aring;da voro fr&aring;n
-denna tid riktigt goda v&auml;nner.</p>
-
-<p>S&aring; gick tiden, tills Johan blev sexton &aring;r och l&auml;ste
-sin nattvardsl&auml;sning f&ouml;r prosten. Prosten l&auml;rde sig
-snart nog, till vem han skulle v&auml;nda sig, n&auml;r han ville
-ha ett klart och s&auml;kert svar. Det h&auml;nde till och med,
-att Johan fick hj&auml;lpa prostens egen son Wilhelm
-med svaren ibland.</p>
-
-<p>Konfirmations dagen var inne. Den h&ouml;gtidliga akten
-i kyrkan var slut, och fader Johannes i Skogstorp
-stod redo att begiva sig hem med sin Johan. D&aring; kom
-prosten ut ur sakristian och vinkade &aring;t honom. Han
-gick dit f&ouml;r att h&ouml;ra, vad prosten ville.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_18" id="Page_18">[Pg 18]</a></span></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/020.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">JOHAN STOD KVAR BORTA VID D&Ouml;RREN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>&mdash; Fader Johannes skall ta sin Johan med sig och
-komma upp i pr&auml;stg&aring;rden. Jag har n&aring;got att tala
-med er om.</p>
-
-<p>Undrande f&ouml;ljde Johan sin far uppf&ouml;r pr&auml;stg&aring;rdsbacken.
-Vad kunde prosten vilja dem. Johans hj&auml;rta
-bultade h&aring;rt. Kunde prosten p&aring; n&aring;got s&auml;tt vara missn&ouml;jd
-med honom?</p>
-
-<p>&Auml;ntligen kom d&aring; prosten och f&ouml;rde dem in i sitt
-arbetsrum. Det var med en h&ouml;gtidlig k&auml;nsla Johan
-tr&auml;dde in i detta rum och s&aring;g det stora skrivbordet
-och sk&aring;pen och hyllorna fulla av b&ouml;cker.</p>
-
-<p>Prosten slog sig ner i sin skrivstol och bj&ouml;d fader<span class="pagenum"><a name="Page_19" id="Page_19">[Pg 19]</a></span>
-Johannes att taga plats i stolen mitt emot. Johan stod
-kvar borta vid d&ouml;rren och kramade sin m&ouml;ssa i handen.</p>
-
-<p>&mdash; Jag ville tala ett ord med er om pojken d&auml;r,
-sade prosten med sin vanliga, n&aring;got barska ton.</p>
-
-<p>Vad m&aring;nde det nu vilja bli av? Johan tyckte, att
-golvet br&auml;nde under f&ouml;tterna, d&auml;r han stod.</p>
-
-<p>Prosten fortsatte:</p>
-
-<p>&mdash; Ni minns nog, vad jag sagt er om pojken, fader
-Johannes. Att ni borde l&aring;ta honom f&aring; studera.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, jag minns nog det. Men ser v&ouml;rdig prosten,
-det &auml;r mig alldeles om&ouml;jligt att kosta n&aring;gon l&auml;rdom
-p&aring; pojken, s&aring; g&auml;rna jag det ville.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, jag vet. Men nu &auml;r det s&aring;, att min &auml;ldste son
-Wilhelm skall beredas f&ouml;r gymnasiet, och jag har f&ouml;rdenskull
-anskaffat en informator, som skall l&auml;sa med
-honom h&auml;r hemma under ett &aring;rs tid. Nu tror b&aring;de
-jag och magistern, att det vore bra f&ouml;r min gosse, om
-han hade en kamrat till s&auml;llskap i studierna. Wilhelm
-t&auml;nkte d&aring; genast p&aring; Johan, som han l&auml;rt k&auml;nna b&aring;de
-i skolan och under nattvardsl&auml;sningen. Allts&aring; &auml;r
-mitt f&ouml;rslag detta: Vill ni l&aring;ta Johan komma hit till
-pr&auml;stg&aring;rden och l&auml;sa tillsammans med Wilhelm?
-B&ouml;cker, mat och husrum skall han f&aring;, och tukt och
-f&ouml;rmaning &auml;ven d&auml;r s&aring; beh&ouml;ves.</p>
-
-<p>Johan stod som en dr&ouml;mmande. Var det verklighet
-detta, att han nu skulle f&aring; b&ouml;rja l&auml;sa &mdash; l&auml;sa p&aring; allvar.
-Vad skulle nu far svara? Men fader Johannes
-satt tyst och s&aring;g fundersam ut.</p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, vad s&auml;ger ni om mitt f&ouml;rslag, &aring;tertog prosten,
-n&auml;r varken far eller son sade ett ord.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_20" id="Page_20">[Pg 20]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Vad annat kan jag s&auml;ga, v&ouml;rdig prosten, &auml;n
-stor tack f&ouml;r en s&aring;dan godhet mot min pojke. Det &auml;r
-bara en sak jag t&auml;nker p&aring;. Om han nu f&aring;r b&ouml;rja att
-studera och liksom f&aring;r smak p&aring; kunskapens b&auml;gare
-och han sedan inte kan f&aring; forts&auml;tta, d&aring; blir det kanske
-bara sv&aring;rare f&ouml;r honom, &auml;n om han aldrig f&aring;tt b&ouml;rja
-d&auml;rmed.</p>
-
-<p>&mdash; Kommer dag, s&aring; kommer r&aring;d, s&auml;ger ju ordspr&aring;ket.
-L&aring;t honom b&ouml;rja, s&aring; f&aring; vi t&auml;nka p&aring; forts&auml;ttningen
-sedan. Men vad s&auml;ger du sj&auml;lv om det h&auml;r
-f&ouml;rslaget, Johan.</p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/022.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">NU SATT HAN VID SITT SKRIVBORD.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>Denne ville svara, men sinnesr&ouml;relsen kv&auml;vde orden,<span class="pagenum"><a name="Page_21" id="Page_21">[Pg 21]</a></span>
-innan de kommo fram, och stora t&aring;rar stodo honom i
-&ouml;gonen.</p>
-
-<p>Prosten f&ouml;rstod honom gott. Han gick bort till
-honom, klappade honom v&auml;nligt p&aring; huvudet och sade:</p>
-
-<p>&mdash; S&aring; v&auml;lkommen d&aring; i Guds namn! Och m&aring; Gud
-v&auml;lsigna dig nu och allt framgent.</p>
-
-<p>S&aring; b&ouml;rjade Johan att studera p&aring; fullt allvar, och efter
-flera &aring;rs tr&auml;get arbete uppn&aring;dde han sin l&auml;ngtans m&aring;l.</p>
-
-<hr class="tb" />
-
-<p>I en liten pr&auml;stg&aring;rd l&aring;ngt inne i Sm&aring;lands bygder
-finna vi honom nu sittande vid sitt skrivbord. Ty
-&auml;ven han har nu ett skrivbord och en bokhylla med
-icke s&aring; f&aring; b&ouml;cker. Men den stora bibeln, som ligger
-uppslagen p&aring; bordet framf&ouml;r honom, den &auml;r s&aring; lik M&aring;ns
-stora bibel. Ja, det &auml;r verkligen M&aring;ns bibel, men
-nu mera icke l&aring;nad, utan Johans egen tillh&ouml;righet.
-N&auml;r M&aring;ns f&ouml;r n&aring;gra &aring;r tillbaka hade d&ouml;tt, befanns det,
-att han testamenterat alla sina b&ouml;cker samt en summa
-penningar till Johan. Pengarna voro ju mycket v&auml;lkomna,
-men &auml;nnu mycket st&ouml;rre v&auml;rde satte Johan
-p&aring; den gamla f&ouml;r honom s&aring; k&auml;r vordna bibeln. Ur
-denna hade han som barn h&auml;mtat sina b&auml;sta kunskaper.
-Nu ville han som man och som en Herrens tj&auml;nare
-forts&auml;tta att h&auml;mta ur samma rika skattkammare,
-f&ouml;r att sedan dela med sig &aring;t hungrande, t&ouml;rstande
-m&auml;nniskosj&auml;lar. Det hade blivit en levande
-sanning f&ouml;r honom, det ordet som han l&auml;st i den gamla
-bibeln: &raquo;<i>Jag fann dina ord, och de blevo min spis, de
-blevo mitt hj&auml;rtas gl&auml;dje och fr&ouml;jd</i>.&raquo;</p>
-
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>J. Swedin</i>.</p>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_22" id="Page_22">[Pg 22]</a></span></p>
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="III"></a></p>
-
-
-
-<h2 class="no-break"><i>Sn&ouml;vits ord</i></h2>
-
-
-<p class="p02"><i>till en liten parvel.</i></p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0"><i>Nu flammar brasan p&aring; h&auml;llen.</i></span>
-  <span class="i0"><i>Jag sitter i lugn och l&auml;</i></span>
-  <span class="i0"><i>i skymmande vinterkv&auml;llen.</i></span>
-  <span class="i0"><i>D&aring; kryper du upp i mitt kn&auml;</i></span>
-  <span class="i0"><i>och s&auml;tter dig d&auml;r tillr&auml;tta</i></span>
-  <span class="i0"><i>och ber mig s&aring; vackert: ber&auml;tta.</i></span>
-  <span class="i0"><i>D&aring; v&auml;ljer jag ut det b&auml;sta,</i></span>
-  <span class="i0"><i>jag minns av saga och s&aring;ng,</i></span>
-  <span class="i0"><i>Se'n sj&auml;lv jag som barn fick g&auml;sta</i></span>
-  <span class="i0"><i>i sagornas land en g&aring;ng.</i></span>
-</div>
-<div class="stanza">
-  <span class="i0"><i>D&aring; t&auml;ljer jag dig en saga</i></span>
-  <span class="i0"><i>om mandom och morske m&auml;n,</i></span>
-  <span class="i0"><i>som fj&auml;rran i h&auml;rnad draga</i></span>
-  <span class="i0"><i>och komma med &auml;ra igen.</i></span>
-  <span class="i0"><i>Jag t&auml;ljer om ung prinsessa</i></span>
-  <span class="i0"><i>med krona p&aring; lockig hj&auml;ssa.</i></span>
-  <span class="i0"><i>Hon l&auml;nge fick sitta och bida,</i></span>
-  <span class="i0"><i>tills riddar'n med frejdigt mod</i></span>
-  <span class="i0"><i>drog sv&auml;rdet ur gyllene skida</i></span>
-  <span class="i0"><i>och kr&auml;vde drakarnas blod.</i></span>
-<span class="pagenum"><a name="Page_23" id="Page_23">[Pg 23]</a></span>
-</div>
-<div class="stanza">
-  <span class="i0"><i>S&aring; sitter jag och ber&auml;ttar,</i></span>
-  <span class="i0"><i>vad minnet har i beh&aring;ll</i></span>
-  <span class="i0"><i>av sagor om dv&auml;rgar och j&auml;ttar,</i></span>
-  <span class="i0"><i>prinsessor och drakar och troll.</i></span>
-  <span class="i0"><i>Och brokigt sig bilderna m&aring;la</i></span>
-  <span class="i0"><i>f&ouml;r blickar, som gl&auml;nsa och str&aring;la.</i> &mdash;</span>
-  <span class="i0"><i>Din barndoms saga skall sluta</i></span>
-  <span class="i0"><i>som alla sagor en g&aring;ng.</i></span>
-  <span class="i0"><i>Ack, finge du g&aring;van att njuta</i></span>
-  <span class="i0"><i>fast vuxen av saga och s&aring;ng!</i></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-<div class="stanza">
-  <span class="i30"><i>Novir.</i><br /></span>
-</div>
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 15%" >
-<img src="images/025.jpg" alt="ornament" style="width: 60%" />
-</div>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_24" id="Page_24">[Pg 24]</a></span></p>
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="IV"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/026.jpg" alt="Vallflickan" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Vallflickan och r&ouml;varen.</h2>
-
-<p class="p02">Saga f&ouml;r <i>Sn&ouml;vit</i> av <i>Alfred Smedberg</i>.</p>
-
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/026a.jpg" alt="L" style="width: 100%" />
-</div>
-
-<p>&aring;ngt, l&aring;ngt inne i djupa skogen
-l&aring;g ett gammalt slott. Egentligen var
-det bara ruinerna av ett slott, f&ouml;r det var
-s&aring; gammalt och f&ouml;rfallet, att ingen m&auml;nniska
-hade kunnat bo i det p&aring; mer &auml;n hundra &aring;r.
-D&aring; kan man veta, hur skr&ouml;pligt det var.</p>
-
-<p>I forna tider hade slottet dock varit en st&aring;tlig riddarborg
-med torn och vallgravar, praktfulla salar, sovkamrar
-och gemak. Och d&aring; hade v&auml;ggarna genljudit av
-glada r&ouml;ster fr&aring;n riddare, lansknektar, svenner och v&auml;pnare.
-I de vackra gemaken sutto adliga damer och
-stickade p&aring; v&auml;ggbonader och riddarrustningar med silke
-och guldtr&aring;d. Ystra gossar och v&auml;na flickor sprungo
-lekande omkring i parken d&auml;r utanf&ouml;r, unga kammart&auml;rnor
-dukade fram kostliga r&auml;tter p&aring; silverfat, och vid
-portarna till borgen stodo harneskkl&auml;dda slottsknektar
-p&aring; vakt.</p>
-
-<p>Men s&aring; kommo fienderna in i landet. De d&ouml;dade eller
-f&ouml;rjagade inv&aring;narna, sk&ouml;vlade planteringarna och br&auml;nde
-slottet. Och eftersom ingen m&auml;nniska l&auml;ngre tog v&aring;rd<span class="pagenum"><a name="Page_25" id="Page_25">[Pg 25]</a></span>
-om den f&ouml;rst&ouml;rda parken, v&auml;xte vilda skogen s&aring; sm&aring;ningom
-&auml;nda fram till de nedrasade murarna.</p>
-
-<p>Bland dessa kvarstod emellertid &auml;nnu ett torn med
-tjocka murar och skottgluggar h&auml;r och d&auml;r. D&aring; nu ingen
-&auml;gare till slottet l&auml;ngre fanns i livet, och ingen annan
-m&auml;nniska kunde trivas d&auml;r, tog en elak r&ouml;vare sin boning
-i det &ouml;vergivna tornet.</p>
-
-<p>R&ouml;varen var grym och f&ouml;rvildad. Han roffade till sig
-mat och penningar, guld, silver och andra dyrbarheter,
-var och n&auml;r han kunde komma i tillf&auml;lle d&auml;rtill. En
-l&aring;ng tid var han en skr&auml;ck f&ouml;r folket i orten, och ingen
-v&aring;gade nalkas tornet, d&auml;r han bodde. Det skulle heller
-inte varit s&aring; l&auml;tt att driva bort honom, f&ouml;r tornet hade
-starka j&auml;rnd&ouml;rrar, som han alltid h&ouml;ll v&auml;l tillbommade,
-och fr&aring;n skottgluggarna kunde han skjuta ihj&auml;l var och
-en, som kom i n&auml;rheten.</p>
-
-<p>Ingen visste, vad r&ouml;varen hette, och ingen hade n&aring;gonsin
-talat med honom. Men folk hade ofta sett honom,
-n&auml;r han tidigt om morgonen kom hem fr&aring;n sina r&ouml;varf&auml;rder
-och med de stulna skatterna sm&ouml;g sig genom skogen
-till sin boning i slottstornet.</p>
-
-<p>Bortom skogen l&aring;g en betesmark, och om somrarna
-gick d&auml;r en ung flicka och vallade f&aring;r. Hon hette
-Helfrid och var en sn&auml;ll och godhj&auml;rtad flicka, glad och
-flitig i arbete och trogen i v&aring;rden om sin lilla hjord.
-Hon r&aring;kade en g&aring;ng falla i r&ouml;varens klor, och huru det
-gick till samt huru hon blev r&auml;ddad, d&auml;rom skola vi
-nu ber&auml;tta.</p>
-
-<p>En sommarafton satt Helfrid p&aring; en tuva i beteshagen
-och stickade p&aring; en strumpa, allt under det hon noga gav
-akt p&aring; f&aring;ren. Det g&auml;llde att s&auml;rskilt se efter de sp&auml;da<span class="pagenum"><a name="Page_26" id="Page_26">[Pg 26]</a></span>
-lammen, s&aring; att intet av dem sprang bort och f&ouml;rvillade
-sig i skogen kring r&ouml;varborgen. Medan hon stickade och
-s&aring;g efter hjorden, sj&ouml;ng hon sin visa:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0">&raquo;Tussi, tussi, mina f&aring;r,<br /></span>
-  <span class="i0">Lika m&aring;nga som i g&aring;r.<br /></span>
-  <span class="i6">Lyckan ger<br /></span>
-  <span class="i6">Kanske fler &mdash;<br /></span>
-  <span class="i0">Sju i fjol och tolv i &aring;r.<br /></span>
-</div><div class="stanza">
-  <span class="i0">Tussi, tussi, lammen sm&aring;,<br /></span>
-  <span class="i0">R&auml;ven skall er inte f&aring;.<br /></span>
-  <span class="i6">Varg och lo,<br /></span>
-  <span class="i6">Hur de sno,<br /></span>
-  <span class="i0">F&aring; sin v&auml;g med skammen g&aring;.<br /></span>
-</div><div class="stanza">
-  <span class="i0">Tussi, tussi, f&aring;r och lamm &mdash;<br /></span>
-  <span class="i0">Svansen bak och nosen fram.<br /></span>
-  <span class="i6">Stackars sm&aring;<br /></span>
-  <span class="i6">Tr&ouml;tta g&aring;,<br /></span>
-  <span class="i0">Men jag &auml;r s&aring; glad &auml;nd&aring;.&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-
-<p>R&auml;tt som flickan satt d&auml;r och sj&ouml;ng, fick hon se en
-stor, grov och sk&auml;ggig karl st&aring; bakom en buske och betrakta
-henne. Hon s&aring;g genast, att det var r&ouml;varen, f&ouml;r
-hon hade en g&aring;ng f&ouml;rut sett honom komma ut ur det
-gamla tornet och lunka bort genom skogen.</p>
-
-<p>Att den lilla vallflickan k&auml;nde hj&auml;rtat b&ouml;rja bulta av
-f&ouml;rskr&auml;ckelse, kan man inte f&ouml;rundra sig &ouml;ver. Hon f&ouml;rstod
-mycket v&auml;l, att r&ouml;varen kom f&ouml;r att g&ouml;ra henne illa
-och sk&ouml;vla hennes hjord. Och hur skulle hon, en svag
-och v&auml;rnl&ouml;s flicka, kunna f&ouml;rsvara sig eller f&aring;ren mot
-en stor och stark karl?</p>
-
-<p>Men s&aring; kom hon ih&aring;g, att hon p&aring; morgonen anbefallt
-sig sj&auml;lv och sina skyddslingar i Guds h&auml;nder, vilket hon<span class="pagenum"><a name="Page_27" id="Page_27">[Pg 27]</a></span>
-f&ouml;r resten gjorde alla dagar, s&aring;v&auml;l morgon som afton.
-D&aring; blev hon strax lugnare. Och n&auml;r hon s&aring; ytterligare
-upps&auml;nt en tyst b&ouml;n till Gud om hj&auml;lp och beskydd, var
-hon alldeles s&auml;ker p&aring;, att ingen utan hans vilja skulle
-kunna g&ouml;ra henne n&aring;got ont. Med glatt mod fortfor
-hon att sjunga:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-<span class="i0">&raquo;Tussi, tussi, mina f&aring;r.<br /></span>
-<span class="i0">R&ouml;varen oss inte n&aring;r.<br /></span>
-<span class="i6">Herren &auml;r<br /></span>
-<span class="i6">Alltid n&auml;r,<br /></span>
-<span class="i0">S&aring; i dag som sist i g&aring;r.&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/029.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">VAD &Auml;R DET F&Ouml;R FOLK DU HAR OMKRING DIG? FR&Aring;GADE HAN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_28" id="Page_28">[Pg 28]</a></span></p>
-<p>Just som Helfrid sj&ouml;ng de sista orden, st&ouml;rtade r&ouml;varen
-fram f&ouml;r att gripa henne. Men d&aring; han kommit p&aring; tre
-eller fyra stegs avst&aring;nd, tv&auml;rstannade han och stirrade
-framf&ouml;r sig med vid&ouml;ppen mun.</p>
-
-<p>&mdash; Vad &auml;r det f&ouml;r folk du har omkring dig? fr&aring;gade
-han h&auml;pen.</p>
-
-<p>&mdash; Jag har ingen annan omkring mig &auml;n mina f&aring;r,
-svarade flickan blygt.</p>
-
-<p>&mdash; Jo, det st&aring;r tv&aring; vitkl&auml;dda gestalter alldeles bredvid
-dig, brummade r&ouml;varen.</p>
-
-<p>&mdash; Jag ser inte till n&aring;gon, genm&auml;lde flickan f&ouml;rv&aring;nad.
-Finns h&auml;r n&aring;gra, s&aring; &auml;r det v&auml;l Guds &auml;nglar, kan jag tro.</p>
-
-<p>&mdash; Tyst, tyst, n&auml;mn inte det namnet, viskade r&ouml;varen
-&auml;ngsligt. Har du alltid de d&auml;r varelserna i s&auml;llskap?</p>
-
-<p>&mdash; Det vet jag inte, men det kan allt h&auml;nda. Ty varje
-morgon och afton ber jag Gud om hj&auml;lp och beskydd.</p>
-
-<p>&mdash; Tyst, s&auml;ger jag! skrek r&ouml;varen f&ouml;rf&auml;rad, varp&aring; han
-tv&auml;rt v&auml;nde flickan ryggen och sprang in i skogen. Han
-t&aring;lde inte att h&ouml;ra Guds namn.</p>
-
-<p>Nu skyndade han raka v&auml;gen till en gammal h&auml;xa, som
-bodde i en jordh&aring;la bortom skogen.</p>
-
-<p>&mdash; God dag, gamla trollpacka! h&auml;lsade r&ouml;varen.</p>
-
-<p>&mdash; God dag igen, ditt leda r&ouml;varetroll! svarade h&auml;xan.</p>
-
-<p>&mdash; Du f&aring;r allt lov att hj&auml;lpa mig i ett bekymmer, sa'
-r&ouml;varen.</p>
-
-<p>&mdash; Vad kan det vara f&ouml;r ett bekymmer? sporde h&auml;xan.</p>
-
-<p>&mdash; Jo, det g&aring;r en flicka bortom skogen och vallar f&aring;r.
-Hon skulle passa bra till att koka min mat, st&auml;da min
-tornkammare och laga mina strumpor.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_29" id="Page_29">[Pg 29]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, s&aring; tag henne d&aring;! sa' h&auml;xan vresigt.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/031.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">VAD KAN DET VARA F&Ouml;R BEKYMMER? SPORDE H&Auml;XAN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>&mdash; Nej, det kan jag inte, f&ouml;r hon har &auml;nglavakt omkring
-sig. Kan du inte laga s&aring;, att den kommer bort?</p>
-
-<p>&mdash; Det g&aring;r inte f&ouml;r sig. Ingen kan jaga bort den
-vakten mer &auml;n flickan sj&auml;lv.</p>
-
-<p>&mdash; Aj, s&aring; f&ouml;rsm&auml;dligt! Hon vill nog inte mista den.</p>
-
-<p>&mdash; Nej, det &auml;r klart. Men hon kan narras till att
-handla s&aring;, att vakten &ouml;verger henne.</p>
-
-<p>&mdash; S&auml;jer du det? F&ouml;r all del hj&auml;lp mig d&aring;!</p>
-
-<p>&mdash; Ja, vad vill du ge mig, om jag styr om s&aring;, att
-flickan mister den d&auml;r vakten? fr&aring;gade h&auml;xan med ett
-ondskefullt grin.</p>
-
-<p>&mdash; Du skall f&aring; en hel sk&auml;ppa guld, svarade r&ouml;varen.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_30" id="Page_30">[Pg 30]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, kom d&aring; hit i morgon med guldet, s&aring; ska jag
-hj&auml;lpa dig.</p>
-
-<p>R&ouml;varen blev glad, och f&ouml;ljande morgon gick han till
-h&auml;xan med en hel sk&auml;ppa guld.</p>
-
-<p>&mdash; Det var hederligt av en r&ouml;varegubbe, sa' h&auml;xan.
-H&auml;r ska du f&aring; en flaska med en trolldryck, som jag
-kokat ihop &aring;t dig. Om du kan narra flickan att dricka
-litet av den, s&aring; gl&ouml;mmer hon bort sin Gud. D&aring; upph&ouml;r
-hon ocks&aring; att bedja sina morgon- och aftonb&ouml;ner, och
-d&aring; f&ouml;rsvinner &auml;nglavakten.</p>
-
-<p>&mdash; Tack ska du ha, gamla trollpacka! sa' r&ouml;varen.</p>
-
-<p>&mdash; Tack sj&auml;lv, ditt leda &aring;b&auml;ke! svarade h&auml;xan. Men
-det var sant. Du m&aring;ste vakta flickan mycket v&auml;l, s&aring;
-att hon inte kommer n&auml;ra intill n&aring;gon tornglugg, som
-&auml;r v&auml;nd mot kyrkan. F&ouml;r om hon f&aring;r h&ouml;ra klockorna
-ringa, s&aring; &aring;terf&aring;r hon sitt minne. D&aring; beder hon till sin
-Gud, och d&aring; har du inte l&auml;ngre n&aring;gon makt &ouml;ver henne.</p>
-
-<p>&mdash; Var du lugn, grinade r&ouml;varen. Jag skall nog
-vakta henne.</p>
-
-<p>Och s&aring; gick han till betesmarken, d&auml;r Helfrid satt
-bland sina f&aring;r och stickade strumpor. Han b&ouml;rjade prata
-med henne s&aring; v&auml;nligt han kunde, och s&aring; tog han upp
-sin flaska och drack en klunk. Han var inte r&auml;dd f&ouml;r
-att gl&ouml;mma Gud, han.</p>
-
-<p>&mdash; Man blir s&aring; rysligt t&ouml;rstig i den h&auml;r v&auml;rmen, sade
-han. Vill du inte smaka min goda hallonsaft? Jag
-skall sl&aring; en t&aring;r i din mugg, som du har d&auml;r bredvid dig.</p>
-
-<p>&mdash; Nej, tack, tack! sade Helfrid. Jag har friskt vatten
-i en k&auml;lla d&auml;r borta i skogskanten.</p>
-
-<p>&mdash; Det kan v&auml;l vara, smilade r&ouml;varen. Men saften<span class="pagenum"><a name="Page_31" id="Page_31">[Pg 31]</a></span>
-&auml;r s&aring; god, och s&aring; sl&auml;cker den t&ouml;rsten mycket b&auml;ttre.
-Drick du! Det &auml;r dig s&aring; innerligen v&auml;l unnat.</p>
-
-<p>Och s&aring; fyllde han muggen &auml;nda till br&auml;dden.</p>
-
-<p>Flickan b&ouml;rjade fundera p&aring; saken. Hon k&auml;nde sig
-ganska t&ouml;rstig, f&ouml;r det var tryckande varmt, och r&ouml;varen
-s&aring;g nu inte alls elak ut, tyckte hon. Det vore kanske
-illa att g&ouml;ra honom f&ouml;rargad med att s&auml;ga nej till bjudningen.
-Hon tog emot den fyllda muggen och f&ouml;rde
-den till l&auml;pparna.</p>
-
-<p>D&aring; var det som om n&aring;gon hade viskat i hennes &ouml;ra:</p>
-
-<p>&mdash; Drick inte! Det &auml;r synd att g&ouml;ra det, som en ogudaktig
-m&auml;nniska vill locka dig till.</p>
-
-<p>Helfrid visste alls inte, att det var hennes skydds&auml;ngel,
-som viskade detta till henne, ty hon s&aring;g inte de b&aring;da
-&auml;nglarna. Hon tyckte det var bara pj&aring;sk och blev n&auml;stan
-lite f&ouml;rargad.</p>
-
-<p>&mdash; Vad var det f&ouml;r en dum tanke jag nu fick? sade
-hon f&ouml;r sig sj&auml;lv. Inte kan det v&auml;l vara n&aring;gon synd
-att dricka, n&auml;r man &auml;r t&ouml;rstig, fast det &auml;r en r&ouml;vare,
-som bjuder.</p>
-
-<p>Och s&aring; smakade hon p&aring; trolldrycken. Den var b&aring;de
-frisk och s&ouml;t, och hon fick en s&aring;dan beg&auml;relse efter den,
-att hon t&ouml;mde muggen &auml;nda till bottnen.</p>
-
-<p>De tv&aring; &auml;nglarna s&auml;nkte sina huvuden i sorg. De hade
-inte kunnat hindra flickan fr&aring;n att dricka, eftersom hon
-sj&auml;lv ville det. De hade endast f&aring;tt makt att beskydda
-henne f&ouml;r faror utifr&aring;n, s&aring; l&auml;nge hon vandrade p&aring;
-Guds v&auml;gar.</p>
-
-<p>&mdash; Tack s&aring; mycket f&ouml;r den rara drycken! sade Helfrid,
-i det hon r&auml;ckte fram sin hand och neg f&ouml;r r&ouml;varen.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_32" id="Page_32">[Pg 32]</a></span></p>
-<p>&mdash; V&auml;l bekommet! nickade denne och gick sin v&auml;g med
-en bel&aring;ten grymtning.</p>
-
-<p>Men hade Helfrid vetat, hur farlig den drycken var,
-s&aring; hade hon nog aldrig smakat den. Nu gick det som
-h&auml;xan hade sagt. Flickan f&ouml;rlorade p&aring; en g&aring;ng minnet
-av Gud och alla hans varningar och budord, l&ouml;ften och
-v&auml;lg&auml;rningar. Fr&aring;n den stunden hon druckit av trolldrycken,
-kom hon inte l&auml;ngre ih&aring;g, att hon hade en fader
-i himmelen. Det var som om hon aldrig h&ouml;rt talas om
-honom. Hon blev i andliga ting lika okunnig som en
-hedning.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/034.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center"> HON T&Ouml;MDE MUGGEN &Auml;NDA TILL BOTTNEN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>Den kv&auml;llen gick Helfrid till s&auml;ngs utan n&aring;gon b&ouml;n
-till Gud. Hur skulle hon ocks&aring; kunna bedja till den,
-<span class="pagenum"><a name="Page_33" id="Page_33">[Pg 33]</a></span>som hon inte l&auml;ngre k&auml;nde till? P&aring; morgonen blev det
-likas&aring;. Hon steg upp och kl&auml;dde sig samt gick till betesmarken
-med sina f&aring;r alldeles som vanligt. Men n&aring;gon
-morgonb&ouml;n kom inte ifr&aring;ga, eftersom hon gl&ouml;mt bort, att
-det fanns en Gud.</p>
-
-<p>Framp&aring; dagen kom r&ouml;varen f&ouml;r att ta reda p&aring;, om
-trolldrycken hade haft n&aring;gon verkan. Han uppgav ett
-gl&auml;djerop, d&aring; han fick se, att de tv&aring; &auml;nglarna voro borta.
-Som en tiger st&ouml;rtade han fram, grep flickan om livet
-och sl&auml;pade henne med sig till det gamla slottstornet
-i skogen.</p>
-
-<p>Ja, det var verkligen inte roligt f&ouml;r lilla Helfrid. Hon
-brast i gr&aring;t och vred sina h&auml;nder i f&ouml;rtvivlan, d&aring; hon
-sl&auml;pades bort och kastades in i den m&ouml;rka tornkammaren.
-Ty fast hon gl&ouml;mt Gud, kom hon likv&auml;l ih&aring;g allting
-annat. Hon kom ih&aring;g sina f&ouml;r&auml;ldrar och syskon,
-sina f&aring;r och allt, som hon f&aring;tt l&auml;ra sig i hemmet och i
-skolan. Det var endast Gud hon hade gl&ouml;mt.</p>
-
-<p>Hos r&ouml;varen fick nu Helfrid utf&ouml;ra de gr&ouml;vsta sysslor
-som en riktig slavinna. D&aring;lig mat fick hon, ofta
-hugg och slag, och det v&auml;rsta var, att hon natt och dag
-h&ouml;lls innest&auml;ngd i tornet som en el&auml;ndig f&aring;nge. Hade
-hon blott kunnat bedja till Gud, skulle detta ha varit
-henne till stor hj&auml;lp och tr&ouml;st. Men det kunde hon ju
-inte, eftersom hon icke l&auml;ngre visste om n&aring;gon Gud. Nu
-kunde hon bara gr&aring;ta.</p>
-
-<p>Man kan begripa, att det blev oro i hemmet, d&aring; Helfrid
-p&aring; kv&auml;llen inte kom hem med f&aring;ren, som hon alltid
-brukade g&ouml;ra. Hennes &auml;ldsta bror gick p&aring; natten till
-betesmarken och fann f&aring;ren st&aring; i en klunga, modl&ouml;sa
-och t&auml;tt ihopkrupna, men flickan s&aring;g han icke till.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_34" id="Page_34">[Pg 34]</a></span></p>
-
-<p>F&ouml;ljande dagen gingo alla ut i skogen och letade. Det
-h&ouml;llo de p&aring; med dag efter dag en hel veckas tid, men
-n&aring;got sp&aring;r efter flickan kunde icke uppt&auml;ckas. D&aring; f&ouml;rstodo
-alla, att hon fallit i r&ouml;varens h&auml;nder.</p>
-
-<p>Ja, hur skulle man nu b&auml;ra sig &aring;t? Att befria Helfrid
-ur f&aring;ngenskapen i tornet kunde inte g&aring; p&aring; n&aring;got
-annat s&auml;tt &auml;n genom att bryta upp j&auml;rnd&ouml;rrarna, och d&auml;rtill
-beh&ouml;vdes mycket folk. Ty komme blott n&aring;gra f&aring;,
-skulle r&ouml;varen skjuta ihj&auml;l dem genom gluggarna p&aring;
-tornet.</p>
-
-<p>Flickans fader gav sig d&auml;rf&ouml;r ut i bygden f&ouml;r att
-skaffa hj&auml;lp. Under tiden sm&ouml;g sig brodern bort till
-tornet, d&auml;r han st&auml;llde sig utmed v&auml;ggen f&ouml;r att lyssna.
-Han hoppades m&ouml;jligen f&aring; h&ouml;ra n&aring;got ljud ifr&aring;n sin
-syster. Efter en stund fick han h&ouml;ra henne sjunga med
-en sorgsen och klagande r&ouml;st. S&aring;ngen avbr&ouml;ts ofta av
-gr&aring;t och snyftningar, och han kunde blott urskilja f&ouml;ljande
-ord:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0">&raquo;Tussi, tussi mina f&aring;r!<br /></span>
-  <span class="i0">Dagen tung och natten sv&aring;r.<br /></span>
-  <span class="i8">Aldrig mer<br /></span>
-  <span class="i8">Ser jag er.<br /></span>
-  <span class="i0">Stackars den, som vilse g&aring;r!&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-
-<p>N&auml;r Helfrid slutat sjunga, ropade brodern sakta hennes
-namn. Hon spratt till och skyndade till torngluggen
-f&ouml;r att lyssna. Brodern ber&auml;ttade nu, att deras far
-snart skulle komma med mycket folk och taga henne
-ut ur tornet. Helfrid darrade av glad &ouml;verraskning.
-Hon v&aring;gade dock inte tala till brodern, f&ouml;r d&aring; kunde
-r&ouml;varen uppt&auml;cka honom. Men hon kunde sjunga det<span class="pagenum"><a name="Page_35" id="Page_35">[Pg 35]</a></span>
-hon ville s&auml;ga honom. S&aring;ngen brydde sig n&auml;mligen
-r&ouml;varen inte om att lyssna p&aring;. Och s&aring; sj&ouml;ng hon:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0">&raquo;Sorgsna rop fr&aring;n skogen h&ouml;ras,<br /></span>
-  <span class="i0">Vem &auml;r det, som klagar s&aring;?&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<p>Brodern svarade:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0">&raquo;Ropen, som med vinden f&ouml;ras,<br /></span>
-  <span class="i0">G&aring; fr&aring;n lammen dina sm&aring;.&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<p>Helfrid v&auml;ntade &auml;ngsligt p&aring;, att den utlovade hj&auml;lpen
-skulle komma, och s&aring; fortsatte hon att sjunga:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0">&raquo;Hj&auml;rtat bultar ideligen,<br /></span>
-  <span class="i0">Ser du ingen komma &auml;n?&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-
-<p>Brodern svarade:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0">&raquo;Kv&auml;llen skymmer, m&ouml;rk &auml;r stigen.<br /></span>
-  <span class="i0">Ingen, ingen ser jag &auml;n.&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<p>Men nu hade r&ouml;varen &auml;ntligen begripit, att n&aring;gon
-talade med flickan. Han rusade fram och ryckte henne
-ifr&aring;n torngluggen.</p>
-
-<p>&mdash; Sl&auml;pp mig! ropade Helfrid gr&aring;tande. Far kommer
-snart med mycket folk och r&auml;ddar mig h&auml;rifr&aring;n.</p>
-
-<p>&mdash; Ha, &auml;r det p&aring; det viset! skrek r&ouml;varen ursinnig.
-D&aring; &auml;r jag d&ouml;dens man, men d&aring; skall du ocks&aring; d&ouml;.</p>
-
-<p>Och s&aring; sl&auml;pade han flickan med sig uppf&ouml;r en trappa
-till en glugg, som var s&aring; vid, att man kunde komma ut
-genom den. Helfrid gr&auml;t och ropade &auml;n en g&aring;ng till
-brodern d&auml;r utanf&ouml;r:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-<span class="i0">&raquo;R&auml;ven sl&auml;par mig till d&ouml;den.<br /></span>
-<span class="i0">Ser du ingen komma &auml;n?&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_36" id="Page_36">[Pg 36]</a></span></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/038.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">HAN SL&Auml;PPTE FLICKAN OCH TUMLADE BAKL&Auml;NGES.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>Brodern svarade:</p>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-<span class="i0">&raquo;Jo, nu f&aring;r du hj&auml;lp i n&ouml;den.<br /></span>
-<span class="i0">Se, h&auml;r kommer hundra m&auml;n.&raquo;<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<p>S&aring; var det ocks&aring;. En stor folkskara skyndade fram
-ur skogen och angrep tornporten med klubbor, sl&auml;ggor
-och j&auml;rnspett. R&ouml;varen h&ouml;rde bullret och f&ouml;rstod, att
-hans sista stund var kommen. Han grep flickan om
-livet f&ouml;r att kasta henne ut genom torngluggen.</p>
-
-<p>D&aring; b&ouml;rjade i detsamma kyrkklockorna ringa till helgsm&aring;l,
-ty det var en l&ouml;rdagsafton. S&aring; snart Helfrid h&ouml;rde
-klockorna, &aring;terfick hon minnet av Gud. I &aring;ngesten
-kn&auml;ppte hon h&auml;nderna och ropade:</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_37" id="Page_37">[Pg 37]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; K&auml;re Herre Gud, hj&auml;lp mig, fr&auml;ls mig fr&aring;n r&ouml;varen
-och d&ouml;den!</p>
-
-<p>Vid dessa ord blev r&ouml;varen likblek i ansiktet. Han
-sl&auml;ppte flickan och tumlade bakl&auml;nges.</p>
-
-<p>&mdash; Ve mig, ve mig! utbrast han f&ouml;rf&auml;rad. Flickan
-har &aring;terf&aring;tt minnet av den, som jag inte vill n&auml;mna.
-Hon har &aring;kallat honom, och nu st&aring; de tv&aring; &auml;nglarna &aring;ter
-vid hennes sida. Jag &auml;r f&ouml;rlorad.</p>
-
-<p>I det samma h&ouml;rdes ett brak fr&aring;n den inslagna j&auml;rnporten,
-och folket rusade uppf&ouml;r trappan. R&ouml;varen tog
-ett spr&aring;ng och kastade sig ut genom torngluggen samt
-slog ihj&auml;l sig mot stenarna p&aring; marken d&auml;r utanf&ouml;r. Med
-fr&ouml;jd och gl&auml;djerop f&ouml;rdes flickan hem, och fr&aring;n den
-dagen hade man aldrig ont av r&ouml;varen i det gamla
-slottstornet.</p>
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Einar Torsslow.</i></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_38" id="Page_38">[Pg 38]</a></span></p>
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="V"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/040.jpg" alt="Brigittas" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Birgittas juldr&ouml;m.</h2>
-
-<p class="p02">F&ouml;r <i>Sn&ouml;vit</i> av <i>Gewe</i>.</p>
-
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/040a.jpg" alt="D" style="width: 100%" />
-</div>
-
-
-<p>en fr&ouml;jdefulla julkv&auml;llen var
-till&auml;nda.</p>
-
-<p>Ingen hade kunnat gl&auml;dja sig mer &auml;n lilla
-Birgitta. Den disharmoni, som ofta gjorde
-sig k&auml;nnbar inom familjen Kruse, hade man
-enats om att denna afton utest&auml;nga. Den tolv&aring;riga
-Birgitta hade f&ouml;r en g&aring;ng k&auml;nt sig fullt lycklig och s&aring;
-glad, som det endast f&ouml;runnas ett barn att vara.</p>
-
-<p>Hennes f&ouml;r&auml;ldrar, baron Kruses, bebodde en stor, n&aring;got
-avsides liggande egendom, d&auml;r de f&ouml;rde ett g&auml;stfritt
-hus. V&auml;nner och bekanta anl&auml;nde och reste &aring;ter i en
-oavbruten f&ouml;ljd.</p>
-
-<p>I detta hem, fullt av omv&auml;xling, fanns dock en, vilken
-bar ensamhetsk&auml;nslan i hj&auml;rtat. Det var lilla Birgitta.
-Hennes inre harmonierade ingalunda med det r&ouml;rliga
-livet omkring henne. Mest berodde detta kanske
-p&aring;, att hon vanligen saknade j&auml;mn&aring;rigas s&auml;llskap, en
-brist, som heller aldrig gjordes n&aring;got f&ouml;r att avhj&auml;lpa.</p>
-
-<p>Hennes b&aring;da systrar voro betydligt &auml;ldre &auml;n hon sj&auml;lv,
-och med syskons sj&auml;lvtagna och ofta despotiska r&auml;tt sk&ouml;to
-de den yngsta systern &aring;t sidan och l&auml;to henne alltid veta,<span class="pagenum"><a name="Page_39" id="Page_39">[Pg 39]</a></span>
-att hon var i v&auml;gen, om hon n&aring;gon g&aring;ng s&ouml;kte deras
-s&auml;llskap.</p>
-
-<p>Modern kanske icke lade m&auml;rke till detta, i allt fall
-l&aring;tsades hon vara omedveten om, att icke allt var, som det
-borde vara, med lilla Birgittas st&auml;llning inom hemmet.</p>
-
-<p>Sj&auml;lv sjuklig och nerv&ouml;s, hade hon aldrig i n&auml;mnv&auml;rd
-grad tagit sig an sina barn, och s&auml;rskilt g&auml;llde detta
-yngsta dottern.</p>
-
-<p>Strax efter f&ouml;delsen hade Birgitta l&auml;mnats i en tj&auml;narinnas
-v&aring;rd.</p>
-
-<p>Mor Karin var &auml;nka och m&aring;ste f&ouml;r sin utkomst s&ouml;ka
-sig en plats. Med gl&auml;dje mottog hon anbudet att p&aring; eget
-ansvar v&aring;rda lilla Birgitta. En plikt, som hon ocks&aring;
-samvetsgrant uppfyllde.</p>
-
-<p>S&aring; sm&aring;ningom gjorde mor Karin sig oumb&auml;rlig i det
-Kruseska hemmet. F&ouml;ljden blev, att hon d&auml;r kom att
-kvarstanna, &auml;ven sedan Birgitta icke l&auml;ngre direkt beh&ouml;vde
-hennes v&aring;rd.</p>
-
-<p>Mor Karin var Birgittas b&auml;sta v&auml;n, och barnet visste
-intet b&auml;ttre &auml;n att f&aring; vara tillsammans med henne.</p>
-
-<p>Ingen kunde ber&auml;tta s&aring; vackra sagor eller f&ouml;rt&auml;lja s&aring;
-mycket av intresse som mor Karin. En tacksammare
-&aring;h&ouml;rare &auml;n Birgitta kunde hon icke &ouml;nska sig. Nu s&auml;rskilt
-tiden f&ouml;re jul hade hon ber&auml;ttat om allt det myckna
-&ouml;vernaturliga, som tilldrager sig under julnatten.</p>
-
-<p>Bland mycket annat hade mor Karin f&ouml;rt&auml;ljt om, huru
-djuren i ladug&aring;rden den natten mellan 12-1 erh&aring;lla f&ouml;rm&aring;gan
-att liksom m&auml;nniskor samtala med varandra.
-Ingen borde d&aring; st&ouml;ra dem, hade hon sagt, ty de skulle
-unnas ro den enda timme p&aring; &aring;ret, som en mild f&ouml;rsyn
-givit dem talf&ouml;rm&aring;ga. Dessutom var det f&ouml;renat med
-<span class="pagenum"><a name="Page_40" id="Page_40">[Pg 40]</a></span>en stor risk att just d&aring; under &raquo;sp&ouml;ktimmen&raquo; betr&auml;da
-ladug&aring;rden.</p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/042.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">EN TACKSAMMARE &Aring;H&Ouml;RARE KUNDE HON INTE T&Auml;NKA SIG.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>Denna ber&auml;ttelse hade gjort ett s&aring; djupt intryck p&aring;
-Birgitta, att tanken d&auml;rp&aring; icke l&auml;mnat henne ro varken
-dag eller natt.</p>
-
-<p>Att det var sant, tvivlade hon icke ett &ouml;gonblick p&aring;.
-Mor Karin, som var s&aring; klok och visste allting mycket
-b&auml;ttre &auml;n andra, m&aring;ste ju ocks&aring; veta detta. &mdash; &mdash; &mdash; &mdash;</p>
-
-<p>Julafton, Birgittas gladaste dag p&aring; &aring;ret, &auml;r som n&auml;mnts
-till&auml;nda. Birgitta har sagt godnatt till f&ouml;r&auml;ldrar och syskon
-och befinner sig p&aring; sitt eget lilla rum, tillsagd att
-g&aring; till vila.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_41" id="Page_41">[Pg 41]</a></span></p>
-<p>Det lilla huvudet &auml;r emellertid fullt av funderingar,
-och f&ouml;rst och sist t&auml;nker hon p&aring;, att snart &auml;r den f&ouml;runderliga
-timme inne, d&aring; djuren b&ouml;rja tala. Visserligen
-har mor Karin sagt, att de p&aring; inga villkor f&aring; st&ouml;ras, men
-t&auml;nk, om hon likv&auml;l skulle v&aring;ga smyga sig ditut i den
-stj&auml;rnklara natten. M&ouml;rkr&auml;dd &auml;r hon d&aring; alls icke, och
-om hon g&aring;r p&aring; t&aring; riktigt tyst och f&ouml;rsiktigt, kanske de
-aldrig ens komma att m&auml;rka henne. Om de likv&auml;l f&aring; syn
-p&aring; henne, kunna de &auml;nd&aring; om&ouml;jligt bli onda, ty hon &auml;r ju
-s&aring; god v&auml;n med dem och brukar dagligen bes&ouml;ka ladug&aring;rden.</p>
-
-<p>Att komma obem&auml;rkt ut genom husets stora port skall
-nog g&aring; ganska l&auml;tt, ty Birgitta &auml;r van att &ouml;ppna och
-st&auml;nga den.</p>
-
-<p>Precis klockan tolv skall hon smyga sig ut. Visst &auml;r
-hon nu litet s&ouml;mnig, men det g&ouml;r ingenting. Hon kan
-g&auml;rna krypa upp i soffh&ouml;rnet och vila en stund, medan
-hon v&auml;ntar p&aring; tolvslaget. Nu har hon det riktigt bekv&auml;mt.
-Pappa brukar s&auml;ga, att om man blott vill vakna
-p&aring; ett best&auml;mt klockslag, s&aring; g&ouml;r man det ocks&aring;. Nog
-vill Birgitta det alltid, och sin lilla klocka h&aring;ller hon
-h&aring;rt sluten i handen.</p>
-
-<p>&mdash; &mdash; &mdash; &mdash; S&aring; d&auml;r ja. Vart har tiden tagit v&auml;gen?
-Tornurets tolvslag ljuda redan genom det stora huset.
-Nu &auml;r tiden inne. Det k&auml;nns litet kusligt, men Birgitta
-vill icke avst&aring; fr&aring;n sitt beslut.</p>
-
-<p>S&aring; i ett nu befinner hon sig i sin fars stora ladug&aring;rd,
-och det utan alla besv&auml;r.</p>
-
-<p>Birgitta st&aring;r alldeles nere vid d&ouml;rren, och hon trycker
-sig s&aring; h&aring;rt hon kan intill v&auml;ggen. Vad hon ser, kommer
-henne att p&aring; en g&aring;ng fr&ouml;jdas och f&ouml;rskr&auml;ckas. Ett<span class="pagenum"><a name="Page_42" id="Page_42">[Pg 42]</a></span>
-starkt ljussken, ett s&aring;dant hon aldrig f&ouml;rr sk&aring;dat, m&ouml;ter
-hennes blick, och hon m&aring;ste skugga med handen f&ouml;r
-&ouml;gonen f&ouml;r att ej alldeles bl&auml;ndas. Det tyckes henne,
-som om ljusk&auml;llan vore i sj&auml;lva himmelen, ja, hon har en
-f&ouml;rnimmelse av att sj&auml;lv befinna sig d&auml;r. Hon vet, att
-detta &auml;r fars ladug&aring;rd, och likv&auml;l ser hon nu icke vare
-sig v&auml;ggar eller tak. Rummet &auml;r icke mer begr&auml;nsat,
-och det tyckes Birgitta, som om det vore gjort av renaste
-guld.</p>
-
-<p>Djuren finnas d&auml;r alla. Hon k&auml;nner dem var och
-en, och dock &auml;ro de sig s&aring; olika. De st&aring; p&aring; sina gamla
-platser, men inga tunga kedjor hindra dem nu mer fr&aring;n
-att r&ouml;ra sig, som de sj&auml;lva behaga. O, vad de &auml;ro vackra!
-Sk&ouml;nast av dem alla str&aring;lar dock Birgittas &auml;lsklingskossa
-&raquo;Sol&ouml;ga&raquo;.</p>
-
-<p>Nu ville Birgitta smyga sig bort. Hon tror icke, att
-n&aring;gon m&auml;rkt hennes n&auml;rvaro. D&aring; v&auml;nder sig pl&ouml;tsligt
-&raquo;Sol&ouml;ga&raquo; mot henne. Birgitta b&ouml;rjar att darra och sk&auml;lva
-i hela sin lilla kropp. M&aring;nne hon nu skall f&aring; bannor!
-Men hon har ju ej alls menat illa, och &raquo;Sol&ouml;ga&raquo; har hon
-alltid tyckt s&aring; mycket om. Birgitta st&aring;r som fastvuxen
-och kan icke r&ouml;ra sig eller fly, som hon &auml;mnat. D&aring;
-h&ouml;res &raquo;Sol&ouml;ga&raquo; tala: &raquo;Du goda, &auml;lskliga barn, som v&aring;gat
-dig ensam hit denna tid p&aring; dygnet, som de dumma m&auml;nniskorna
-kalla &raquo;sp&ouml;ktimmen&raquo;, du skall veta, att v&auml;lsignelse
-st&auml;dse skall f&ouml;lja dina sp&aring;r, ty du har ett hj&auml;rta,
-som &ouml;mmar och bl&ouml;der f&ouml;r alla v&auml;rnl&ouml;sa. Du vill icke
-skada n&aring;gon utav oss. Jag minns din lena, mjuka
-hand, med vilken du str&ouml;k mig och gav mig lindring,
-n&auml;r den grymma dr&auml;ngen nyligen slagit mig. Forts&auml;tt
-att vara god mot alla varelser, som &auml;ro i m&auml;nniskans<span class="pagenum"><a name="Page_43" id="Page_43">[Pg 43]</a></span>
-v&aring;ld. Du skall icke g&ouml;ra det f&ouml;rg&auml;ves. Lycka och v&auml;lsignelse
-skola f&ouml;lja dina sp&aring;r.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/045.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">D&Aring; V&Auml;NDER SIG PL&Ouml;TSLIGT SOL&Ouml;GA MOT HENNE.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>En hemlighet vill jag ocks&aring; uppenbara f&ouml;r dig. N&aring;got
-som icke m&auml;nniskorna f&ouml;rst&aring;. Just d&auml;rf&ouml;r att de &auml;ro
-grymma och or&auml;ttvisa mot oss v&auml;rnl&ouml;sa varelser, har Gud
-f&ouml;rh&auml;rdat deras hj&auml;rtan och l&aring;tit dem i sin f&ouml;rblindelse
-v&auml;nda sig mot varandra. D&auml;rf&ouml;r rasar nu det allt f&ouml;rh&auml;rjande
-v&auml;rldskriget. Kom ih&aring;g att s&auml;ga dem, att f&ouml;r
-varje handling, som av k&auml;rlek g&ouml;res mot oss arma &ouml;ver
-vilka de r&aring;da, minskas i n&aring;gon m&aring;n deras skuldregister<span class="pagenum"><a name="Page_44" id="Page_44">[Pg 44]</a></span>,
-och m&ouml;jlighet gives, att Gud &aring;ter kan f&ouml;rbarma sig &ouml;ver
-jordens folk och l&aring;ta dem k&auml;nna den l&auml;nge saknade
-freden.&raquo;&mdash; &mdash; &mdash; &mdash; &mdash;</p>
-
-<p>&mdash; Birgitta vakna! h&ouml;res mor Karins r&ouml;st i d&ouml;rren, det
-&auml;r tid att stiga upp, om Birgitta vill hinna bli f&auml;rdig
-att &aring;ka med till julottan. Men vad t&auml;nker mitt k&auml;ra barn
-p&aring;? H&auml;r ligger hon fullt p&aring;kl&auml;dd p&aring; soffan i st&auml;llet f&ouml;r
-att vila i sin mjuka b&auml;dd, och d&auml;rtill har hon lampan
-brinnande och st&auml;lld s&aring;, att skenet faller mitt i hennes
-&ouml;gon.</p>
-
-<p>Birgitta ber&auml;ttar i all hast sin dr&ouml;m f&ouml;r den uppm&auml;rksamt
-lyssnande mor Karin. Sedan dr&ouml;jer det icke l&auml;nge,
-innan hon &auml;r f&auml;rdig att resa till julottan.</p>
-
-<p>N&auml;r Birgitta sedan sitter i det rikt upplysta templet
-och st&auml;mmer in med f&ouml;rsamlingen i den sk&ouml;na julpsalmen,
-lever hon p&aring; nytt i tankarna om sitt dr&ouml;mda bes&ouml;k
-i fars ladug&aring;rd.</p>
-
-<p>En s&aring; h&ouml;gtidlig julmorgon, tycker hon sig aldrig f&ouml;rr
-ha upplevat, och den underbara dr&ouml;mmen bevarar Birgitta
-alltj&auml;mt i trogen h&aring;gkomst.</p>
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Nils Kjellberg.</i><br />
-</p>
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_45" id="Page_45">[Pg 45]</a></span></p>
-
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="VI"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/047.jpg" alt="Mormors" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Mormors k&auml;ngor.</h2>
-
-<p class="p02">Ber&auml;ttelse f&ouml;r <i>Sn&ouml;vit</i> av <i>Alfred Smedberg</i>.</p>
-
-
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/047a.jpg" alt="L" style="width: 100%" />
-</div>
-
-
-
-<p>illa Malin satt ihopkrupen p&aring;
-den okl&auml;dda tr&auml;soffan bredvid f&ouml;nstret, och
-hon var mycket f&ouml;rtretad. Ja, hon var s&aring;
-ond, att hon skulle kunnat sparka och sl&aring;
-den d&auml;r stora och drumliga gossen, som hade
-burit sig s&aring; skamligt &aring;t mot hennes sn&auml;lla mormor. Det
-ryckte i mungiporna, och hon var n&auml;ra att brista i gr&aring;t.</p>
-
-<p>Malin var i sitt &aring;ttonde &aring;r och hade nyss f&aring;tt l&auml;ra
-sig l&auml;sa. Hennes mamma hade d&ouml;tt n&aring;gra &aring;r f&ouml;rut, och
-d&aring; hade hon f&aring;tt komma till sina morf&ouml;r&auml;ldrar, som
-bodde i en liten n&auml;tt och trevlig stuga bredvid landsv&auml;gen.
-D&auml;r fick hon l&auml;ra sig allt, som var nyttigt och
-gott, f&ouml;r b&aring;de morfadern och mormodern voro kunniga,
-sn&auml;lla och gudfruktiga m&auml;nniskor. Malin var ocks&aring; en
-mycket sn&auml;ll och l&auml;raktig flicka, som str&auml;vade efter att
-p&aring; alla s&auml;tt vara de gamla morf&ouml;r&auml;ldrarna till gl&auml;dje
-och trevnad.</p>
-
-<p>Men nu var hon som sagt riktigt ond, och det var inte
-s&aring; alldeles utan, att hon hade sina goda sk&auml;l d&auml;rtill. Vi
-skola i det f&ouml;ljande ber&auml;tta om de tilldragelser, som
-gjorde henne s&aring; f&ouml;rtretad.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_46" id="Page_46">[Pg 46]</a></span></p>
-
-<p>Det h&auml;nde sig en dag framp&aring; senh&ouml;sten, att en fattig
-torparpojke kom in i stugan till de gamla och bad att f&aring;
-v&auml;rma sina f&ouml;tter. Han hade s&aring; trasiga skor och strumpor,
-att nakna t&aring;rna stucko ut, och s&aring; var det ett f&ouml;rskr&auml;ckligt
-sn&ouml;slask ute p&aring; v&auml;garna. Pojken hade varit
-i handelsboden och g&aring;tt och p&ouml;lat i det djupa sn&ouml;slasket,
-s&aring; att skor och strumpor voro alldeles genomsura och
-t&aring;rna r&ouml;da som en tuppkam.</p>
-
-<p>Den sn&auml;lla gumman drog genast skorna av pojken,
-tv&auml;ttade, gned och v&auml;rmde hans r&ouml;dfrusna f&ouml;tter och l&auml;t
-honom ta p&aring; sig ett par torra och varma strumpor, medan
-hans egna torkades framf&ouml;r brasan i spisen.</p>
-
-<p>Gubben tog de trasiga skorna och tittade p&aring; dem. Han
-var skicklig i litet av varje, den gamle hedersmannen,
-och hade i sin ungdom &auml;ven f&aring;tt l&auml;ra sig g&ouml;ra skor, fast
-han egentligen var jordbrukare till yrket.</p>
-
-<p>&mdash; Jag skulle allt kunna laga de h&auml;r skorna, s&aring; att
-inte t&aring;rna krypa ut och g&aring; sin v&auml;g, sade han med ett
-sm&aring;leende. Om du vill sitta h&auml;r en stund, min k&auml;re
-Kalle, s&aring; kan du f&aring; med dig dem b&aring;de hela och torra,
-n&auml;r du g&aring;r hem.</p>
-
-<p>Ja, det hade pojken ingenting emot, och s&aring; fick han
-l&aring;na gummans nya k&auml;ngor att ha p&aring; f&ouml;tterna, medan
-han satt d&auml;r och v&auml;ntade. Vardagsskorna hade gumman
-sj&auml;lv p&aring; sig, s&aring; det var hennes kyrkk&auml;ngor han fick l&aring;na.</p>
-
-<p>Med lagningen gick det emellertid l&aring;ngsammare &auml;n
-gubben hade t&auml;nkt, f&ouml;r n&auml;r han en g&aring;ng &aring;tagit sig arbetet,
-ville han g&ouml;ra det riktigt ordentligt med b&aring;de t&aring;h&auml;ttor,
-halvsulning och klackning. Skorna kunde d&auml;rf&ouml;r
-inte bli f&auml;rdiga f&ouml;rr&auml;n p&aring; kv&auml;llen, och Kalle ville
-inte v&auml;nta, tills det blev m&ouml;rkt. Han fick g&aring; hem i gum<span class="pagenum"><a name="Page_47" id="Page_47">[Pg 47]</a></span>mans
-nya k&auml;ngor. Hon hade visserligen ett &ouml;gonblick
-t&auml;nkt p&aring;, att l&aring;ta honom f&aring; ta sina vardagsskor i st&auml;llet,
-f&ouml;r att k&auml;ngorna inte skulle bli sura och otrevliga. Men
-s&aring; tyckte hon, att sn&ouml;slasket var alldeles f&ouml;r djupt. Det
-skulle s&auml;kert ha g&aring;tt &ouml;ver de l&aring;ga skorna.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/049.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">JAG SKULLE ALLT KUNNA LAGA DE H&Auml;R SKORNA, SADE HAN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>&mdash; Men jag &auml;r r&auml;dd om mina k&auml;ngor, sa' gumman, s&aring;
-du f&aring;r g&aring; hit igen med dem i morgon bittida. D&aring; f&aring;r
-du dina lagade skor i st&auml;llet.</p>
-
-<p>Ja, det lovade pojken f&ouml;rst&aring;s, och s&aring; gick han utan att
-s&auml;ga tack f&ouml;r den hj&auml;lp han f&aring;tt.</p>
-
-<p>&mdash; Mormor! sade lilla Malin f&ouml;rv&aring;nad. Har inte Kalle
-f&aring;tt l&auml;ra sig tacka, n&auml;r han f&aring;r n&aring;got?</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_48" id="Page_48">[Pg 48]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Nej, det &auml;r nog det ledsammaste med m&aring;nga av
-barnen fr&aring;n de allra fattigaste hemmen, att de inte l&auml;rt
-sig vara tacksamma, svarade gumman. D&auml;rf&ouml;r ha de
-ingen v&auml;lsignelse av det de f&aring;, och s&aring; bli de allt fattigare
-och fattigare.</p>
-
-<p>&mdash; Bli de fattiga d&auml;rf&ouml;r, att de inte tacka, n&auml;r de
-f&aring; n&aring;got?</p>
-
-<p>&mdash; Ja, otacksamheten har ofta det straffet med sig.
-Den som &auml;r tacksam mot Gud och hj&auml;lpsamma m&auml;nniskor
-beh&ouml;ver aldrig r&aring;ka i n&aring;gon verklig fattigdom, s&aring;vida
-han annars &auml;r arbetsam och ordentlig.</p>
-
-<p>&mdash; Jag t&auml;nker, han tackar v&auml;l, n&auml;r han kommer tillbaka
-med k&auml;ngorna och f&aring;r se, hur fina och vackra
-morfar har gjort hans trasiga skor, sade Malin f&ouml;rtr&ouml;stansfullt.</p>
-
-<p>Men den som inte kom tillbaka, det var allt pojken.
-Gumman v&auml;ntade f&ouml;rg&auml;ves den f&ouml;ljande dagen och ytterligare
-tre eller fyra dagar. N&auml;r d&aring; ingen Kalle h&ouml;rdes
-av, gick gubben sj&auml;lv till torpet f&ouml;r att l&auml;mna de lagade
-skorna och f&aring; igen k&auml;ngorna. Men d&auml;r tr&auml;ffade han
-ingen hemma utan fick &aring;terv&auml;nda med of&ouml;rr&auml;ttat &auml;rende.</p>
-
-<p>Ytterligare en vecka gick &mdash; det gick tv&aring;, ja det gick
-tre, och ingen pojke h&ouml;rdes av. Gumman kunde inte
-komma till kyrkan, eftersom hon ingenting annat hade
-p&aring; f&ouml;tterna &auml;n sina l&aring;ga vardagsskor. Hon blev tvungen
-att ge sig av till torpet f&ouml;r att h&ouml;ra efter sina k&auml;ngor.
-D&aring; var folket hemma, men munsj&ouml;r Kalle var ute p&aring;
-sina str&ouml;vt&aring;g och hade naturligtvis k&auml;ngorna p&aring; sig.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, se han fick lov te' g&aring; ett &auml;rende, sade torparhustrun,
-men i morron ska han f&aring; g&aring; tebaks med k&auml;ngorna,
-nu se'n han f&aring;tt sina skor lagade.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_49" id="Page_49">[Pg 49]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; De ha legat f&auml;rdiga d&auml;r hemma n&auml;ra en hel m&aring;nad,
-upplyste gumman, och vi ha v&auml;ntat p&aring; Kalle varenda dag.</p>
-
-<p>&mdash; Jas&aring;, ha ni det? Ja, i morron ska han komma.</p>
-
-<p>&mdash; Har han g&aring;tt med mina k&auml;ngor, alltse'n han fick
-l&aring;na dem?</p>
-
-<p>&mdash; Nej, visst inte! Han har haft tr&auml;skorna i slasket.
-Men nu fick han ta k&auml;ngorna, f&ouml;r det var l&aring;ng v&auml;g, och
-s&aring; var det torrt p&aring; marken.</p>
-
-<p>Gumman gick hem ganska missbel&aring;ten, men hon hade
-inte hj&auml;rta att banna upp torparhustrun f&ouml;r deras f&ouml;rsumlighet
-och slarv.</p>
-
-<p>F&ouml;ljande dagen kom Kalle och l&auml;mnade igen de l&aring;nade
-k&auml;ngorna. De voro nu s&aring; smutsiga, slitna och illa medfarna,
-att man inte kunde k&auml;nna igen dem. Men gossen
-sprang sin v&auml;g s&aring; hastigt, att ingen i stugan hann s&auml;ga
-n&aring;got &aring;t honom.</p>
-
-<p>Gumman blev s&aring; ledsen &ouml;ver att ha f&aring;tt sina b&auml;sta
-skor f&ouml;rd&auml;rvade, att hon n&auml;ra p&aring; ville gr&aring;ta. K&auml;ngorna
-m&aring;ste nu b&aring;de lappas och halvsulas, innan hon kunde
-begagna dem.</p>
-
-<p>Det var d&aring; Malin blev s&aring; ond. Hon h&ouml;ll innerligt
-av sin sn&auml;lla mormor, och n&auml;r hon s&aring;g, hur usla k&auml;ngorna
-voro och hur ledsen gumman var, och n&auml;r hon av allt
-som h&auml;nt kunde f&ouml;rst&aring;, hur illa pojken hade l&ouml;nat de
-gamlas godhet mot honom, kn&ouml;t hon sin lilla n&auml;ve i f&ouml;rbittring.</p>
-
-<p>&mdash; En s&aring;'n pojke, en s&aring;'n ot&auml;ck pojke! fr&auml;ste hon.
-Han skall ha stryk, ja, han skulle ha stryk i &aring;tta dar.</p>
-
-<p>&mdash; Nej, k&auml;ra barn! sade gumman allvarsamt. S&aring; f&aring;r
-du inte tala. Gossen har inte f&ouml;rst&aring;tt b&auml;ttre, och vi
-b&ouml;ra f&ouml;rl&aring;ta honom.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_50" id="Page_50">[Pg 50]</a></span></p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/052.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">EN S&Aring;'N OT&Auml;CK POJKE! FR&Auml;STE HON.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>&mdash; Ja, men, mormor, s&aring; skamligt som han har burit
-sig &aring;t.</p>
-
-<p>&mdash; Det har han visst gjort, men det har han mesta
-skadan av sj&auml;lv, stackars gosse! Om vi inte f&ouml;rl&aring;ta
-honom, s&aring; kunna vi inte bedja v&aring;r aftonb&ouml;n i kv&auml;ll.</p>
-
-<p>&mdash; Varf&ouml;r inte, mormor?</p>
-
-<p>&mdash; Jo, d&auml;rf&ouml;r att om vi icke f&ouml;rl&aring;ta dem, som gjort
-oss emot, s&aring; kan v&aring;r himmelske Fader icke heller f&ouml;rl&aring;ta
-oss v&aring;ra m&aring;nga och stora synder. Det har Jesus
-sj&auml;lv sagt, och han talade alltid sanning. Du minns
-v&auml;l, vad som st&aring;r i femte b&ouml;nen av Fader v&aring;r?</p>
-
-<p>&mdash; Ja, sade Malin. &raquo;F&ouml;rl&aring;t oss v&aring;ra skulder, s&aring;som
-ock vi f&ouml;rl&aring;ta dem oss skyldiga &auml;ro!&raquo;</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_51" id="Page_51">[Pg 51]</a></span></p>
-<p>&mdash; S&aring; st&aring;r det, ja, och det &auml;r Herren Jesus, som l&auml;rt
-oss bedja s&aring;. Han vill inte, att vi skola g&aring; och vara
-onda p&aring; n&aring;gon av v&aring;ra medm&auml;nniskor, f&ouml;r alla ha vi
-syndat mycket mer emot Gud, &auml;n n&aring;gon m&auml;nniska kan
-ha syndat emot oss.</p>
-
-<p>Malin teg, men vreden satt i alla fall kvar i hj&auml;rtat.
-Hon tyckte, att Kalle hade handlat s&aring; illa mot hennes
-sn&auml;lla mormor, att man inte g&auml;rna kunde f&ouml;rl&aring;ta honom.</p>
-
-<p>N&auml;r hon p&aring; aftonen skulle krypa ner i sin b&auml;dd, ville
-mormodern, att hon utom den vanliga aftonb&ouml;nen &auml;ven
-skulle l&auml;sa Herrens b&ouml;n. Malin kn&auml;ppte h&auml;nderna och
-l&auml;ste b&ouml;nen, tills hon kom till orden: &raquo;s&aring;som ock vi f&ouml;rl&aring;ta
-dem oss skyldige &auml;ro&raquo;. D&aring; stannade hon tv&auml;rt och
-b&ouml;rjade om igen. Men n&auml;r hon f&ouml;r andra g&aring;ngen kom
-till de n&auml;mnda orden, stannade hon p&aring; nytt, och s&aring; brast
-hon i gr&aring;t. Hon k&auml;nde, att hon inte av hj&auml;rtat kunde
-f&ouml;rl&aring;ta den slarvige gossen, och d&aring; f&ouml;rstod hon, att Gud
-inte kunde vara n&ouml;jd med hennes b&ouml;n.</p>
-
-<p>Mormodern, som mycket v&auml;l f&ouml;rstod, hur det var fatt,
-ville nu inte s&auml;ga n&aring;got &aring;t flickan. Hon tyckte det var
-b&auml;st att l&aring;ta henne sj&auml;lv i ensamheten f&aring; t&auml;nka &ouml;ver, vad
-som blivit talat f&ouml;rut under dagen.</p>
-
-<p>N&aring;gra veckor f&ouml;rgingo, och s&aring; var det julafton. Malin
-hade nu hunnit alldeles gl&ouml;mma bort den ledsamma h&auml;ndelsen
-med mormors k&auml;ngor, d&aring; hon helt pl&ouml;tsligt blev
-p&aring;mind d&auml;rom.</p>
-
-<p>Kalles mor kom n&auml;mligen p&aring; morgonen in i stugan till
-de gamla och ber&auml;ttade med t&aring;rar i &ouml;gonen, att Kalle i
-fjorton dagar legat sjuk och blivit s&auml;mre f&ouml;r var dag.</p>
-
-<p>Malin kom genast ih&aring;g h&auml;ndelsen med k&auml;ngorna, och
-<span class="pagenum"><a name="Page_52" id="Page_52">[Pg 52]</a></span>den gamla vreden, som f&ouml;r l&auml;nge sedan var gl&ouml;md, blossade
-nu hastigt upp igen.</p>
-
-<p>&mdash; Det &auml;r r&auml;tt &aring;t honom, t&auml;nkte hon. Men hon v&aring;gade
-inte s&auml;ga det h&ouml;gt.</p>
-
-<p>Mormodern tycktes emellertid ha gissat hennes tankar,
-ty n&auml;r kvinnan g&aring;tt sin v&auml;g, fr&aring;gade hon Malin, om
-hon ville f&ouml;lja med upp till torpet och se, hur de hade
-det d&auml;r.</p>
-
-<p>Ja, det ville Malin, och s&aring; gjorde de b&aring;da s&auml;llskap till
-det fattiga skogstorpet. D&auml;r s&aring;g armt och el&auml;ndigt ut,
-inte det minsta julfint s&aring;som hemma hos morf&ouml;r&auml;ldrarna,
-och inte heller syntes d&auml;r vara tillagad n&aring;got slags mat
-till den stundande h&ouml;gtiden. Kalle l&aring;g med ett trasigt
-lappt&auml;cke &ouml;ver sig och f&ouml;ref&ouml;ll alldeles utmagrad av sjukdom,
-vanv&aring;rd och sv&auml;lt.</p>
-
-<p>&mdash; Det v&auml;rsta &auml;r, klagade torparkvinnan, att vi inte
-kunna ge honom den mat, han l&auml;ngtar efter. Se vi ha
-ingenting annat &auml;n grovt br&ouml;d och sill och potatis, och
-det r&aring;r han inte med, s&aring; sjuk och klen som han &auml;r.</p>
-
-<p>&mdash; Vad l&auml;ngtar han d&aring; efter? fr&aring;gade Malins mormor.</p>
-
-<p>&mdash; Jo, han s&auml;ger, han skulle kunna &auml;ta, om han finge
-honungssm&ouml;rg&aring;s. Men var ska vi ta honung ifr&aring;n, n&auml;r det
-ingen finns att f&aring; h&auml;r i trakten? Och f&ouml;r resten ha vi
-intet att k&ouml;pa f&ouml;r.</p>
-
-<p>Malin ryckte sin mormor i kjorteln och s&aring;g menande
-p&aring; henne.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, ja, viskade gumman, jag f&ouml;rst&aring;r dig, barn lilla!
-Vi ska tala om det sedan.</p>
-
-<p>S&aring; fort de kommit ut ur stugan, b&ouml;rjade Malin med
-st&ouml;rsta iver tigga och be f&ouml;r den sjuke gossen.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_53" id="Page_53">[Pg 53]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Sn&auml;lla mormor! sade hon och blickade b&ouml;nfallande
-upp i gummans ansikte. Vi ha ju lite honung, som morfar
-fick ur bikupan i h&ouml;stas. Och s&aring; ha vi vetebullar
-och julskinka och julost och mycket annat gott och rart.
-Skulle vi inte kunna ge Kalle lite s&aring;dan mat, som han
-tycker om och kan &auml;ta?</p>
-
-<p>&mdash; Jo, det ska vi visst g&ouml;ra, svarade gumman, som
-blev mycket glad &ouml;ver Malins f&ouml;r&auml;ndrade sinnelag mot
-gossen. &Auml;r du nu inte l&auml;ngre ond p&aring; Kalle?</p>
-
-<p>&mdash; Nej, inte alls, mormor. Jag tycker det &auml;r s&aring; stor
-synd om honom nu.</p>
-
-<p>&mdash; Skulle du vilja g&aring; dit en g&aring;ng till i dag?</p>
-
-<p>&mdash; O, ja, det vill jag s&aring; g&auml;rna, s&aring; g&auml;rna.</p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/055.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">SE H&Auml;R, OCH SE H&Auml;R! ROPADE HON IVRIGT.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_54" id="Page_54">[Pg 54]</a></span></p>
-<p>Sedan de kommit hem, fyllde mormodern en korg med
-&aring;tskillig god julmat, varibland &auml;ven fanns en kopp med
-honung. Malin lade dessutom i korgen ett halvt tjog av
-de &auml;pplen, hon f&aring;tt p&aring; h&ouml;sten, och som hon sparat och
-g&ouml;mt f&ouml;r att h&auml;nga i julgranen. S&aring; ilade hon av upp
-till skogstorpet med sin matkorg, som f&ouml;r hennes sm&aring;
-krafter blev en r&auml;tt f&ouml;rsvarlig b&ouml;rda.</p>
-
-<p>Pustande och r&ouml;d om kinden intr&auml;dde Malin i det
-fattiga torparhemmet och st&auml;llde sin korg p&aring; en stol bredvid
-Kalles s&auml;ng.</p>
-
-<p>&mdash; Se h&auml;r, och se h&auml;r, och se h&auml;r! ropade hon ivrigt,
-i det hon radade upp p&aring; bordet de saker hon haft med sig.</p>
-
-<p>Kalles bleka, avt&auml;rda ansikte livades av en m&auml;rkbar
-rodnad, n&auml;r han fick se &auml;pplen och vetebullar. Och d&aring;
-han sedan fick en skiva mjukt vetebr&ouml;d med honung p&aring;,
-kom det glans i de f&ouml;rut s&aring; matta &ouml;gonen. Han &aring;t med
-strykande matlust ett par stycken dylika sm&ouml;rg&aring;sar och
-fick sedan till efterr&auml;tt ett saftigt och v&auml;lsmakande
-alexander&auml;pple.</p>
-
-<p>&mdash; Tack ska du ha, Malin lilla! sade han med en hj&auml;rtlighet,
-som han f&ouml;rut aldrig f&ouml;rst&aring;tt att visa. Det var
-rysligt sn&auml;llt, att du kom hit med allt det goda, du hade
-i korgen. Nu blir jag snart frisk, ska du f&aring; se. H&auml;lsa
-och tacka din sn&auml;lla mormor s&aring; rysligt mycket!</p>
-
-<p>Malin var n&auml;ra att ge till ett utrop av glad &ouml;verraskning.
-T&auml;nk, att Kalle hade l&auml;rt sig tacka! Det var d&aring;
-f&ouml;r innerligen roligt. Nu skulle han s&auml;kert f&aring; Guds v&auml;lsignelse
-och inte l&auml;ngre bli s&aring; fattig och el&auml;ndig, som
-de otacksamma f&aring; vara.</p>
-
-<p>I jublande spr&aring;ng ilade Malin hem f&ouml;r att tala om,
-hur glad och tacksam Kalle var, samt f&ouml;r att hj&auml;lpa
-<span class="pagenum"><a name="Page_55" id="Page_55">[Pg 55]</a></span>till med att pynta julgranen, som morfar huggit och
-burit hem fr&aring;n skogen. Hon hade nu visserligen inte
-kvar mer &auml;n h&auml;lften av sina &auml;pplen att h&auml;nga i den, men
-det var lika roligt i alla fall.</p>
-
-<p>Det blev f&ouml;r lilla Malin den gladaste jul hon upplevat,
-&aring;tminstone sedan hennes mamma g&aring;tt bort. Hon var
-glad &ouml;ver att ha f&aring;tt hj&auml;lpa den stackars sjuke gossen
-och &ouml;ver att denne gosse blivit sn&auml;ll och l&auml;rt sig att vara
-tacksam. Men allra mest gladde hon sig &ouml;ver att ha
-sluppit ifr&aring;n den stygga vrede, hon hyst emot Kalle f&ouml;r
-hans v&aring;rdsl&ouml;shet med mormors k&auml;ngor. Nu skulle hon
-&aring;ter av hj&auml;rtat kunna bedja den femte b&ouml;nen i Fader
-v&aring;r: &raquo;F&ouml;rl&aring;t oss v&aring;ra skulder, s&aring;som ock vi f&ouml;rl&aring;ta dem
-oss skyldiga &auml;ro!&raquo;</p>
-
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Alfr. Frijs.</i></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_56" id="Page_56">[Pg 56]</a></span></p>
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="VII"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/058.jpg" alt="En fridsstiftare." style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">En fridsstiftare.</h2>
-
-<p class="p02">F&ouml;r <i>Sn&ouml;vit</i> av <i>Arvid Ohlsson</i>.</p>
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/058a.jpg" alt="G" style="width: 100%" />
-</div>
-
-
-<p>&aring;rdarna l&aring;go d&auml;r uppe p&aring; var
-sitt backkr&ouml;n &mdash; r&ouml;dm&aring;lade och vitrandade &mdash;
-lika varandra som tv&aring; b&auml;r. Emellan de b&aring;da
-familjerna hade alltid r&aring;tt ett enast&aring;ende gott
-f&ouml;rh&aring;llande. Man kunde i sanning s&auml;ga, att
-de delade b&aring;de ljuvt och lett med varandra. De hj&auml;lptes
-&aring;t i arbetet, de gingo &ouml;ver till varandra p&aring; lediga stunder,
-de turades om med b&aring;de kyrkskjuts, mj&ouml;lkskjuts
-och kvarnskjuts. B&aring;ten vid sj&ouml;n var byggd f&ouml;r att b&auml;ra
-b&aring;da familjerna, och den vackra bers&aring;n p&aring; bergssluttningen
-hade de hj&auml;lpts &aring;t att plantera och m&ouml;blera. D&auml;r
-drucko de gemensamt kaffe p&aring; b&aring;de f&ouml;delse- och namnsdagar,
-d&auml;r l&auml;stes postillan, och d&auml;r h&ouml;llos sym&ouml;ten p&aring;
-sommaren. D&auml;r hade de en avskild vr&aring; undan slit och
-sl&auml;p, och m&aring;nga gemensamma h&ouml;gtidsstunder hade de d&auml;r
-haft. N&auml;r vintern kom, stormen ven och k&ouml;lden gnistrade,
-hade b&aring;da familjerna stora, goda s&auml;ttugnar med sprakande
-brasor att samlas omkring, och julaftonsbordet
-med alla dess godsaker dukades aldrig mer &auml;n i ena hemmet.
-&Auml;ven d&aring; turades de om.</p>
-
-<p>F&ouml;rsynen hade tilldelat dem allt s&aring; besynnerligt lika.
-<span class="pagenum"><a name="Page_57" id="Page_57">[Pg 57]</a></span>Troed J&ouml;nsson hade visserligen en pojke och M&aring;rten Olsson
-en flicka, men inte avundades de varandra f&ouml;r det.
-Kanske l&aring;g d&auml;r mening bakom. G&aring;rdarna voro ju bara
-&aring;ttingar och kunde gott brukas som en fj&auml;rding, och hur
-det &auml;r, s&aring; blir ju &auml;nd&aring; blodet tjockare &auml;n vattnet. I skolan
-h&ouml;llo barnen j&auml;mna steg liksom p&aring; v&auml;gen dit och hem.
-Det var riktigt vackert att m&ouml;ta dessa b&aring;da, d&aring; de hand
-i hand sm&aring;pratande eller sjungande sprungo mot skolan.
-M&aring;rtens Malena var ett &aring;r &auml;ldre &auml;n Troeds Torkel, och
-s&aring; var han ju starka modiga pojken, och alltid k&auml;nde
-Malena sig trygg b&aring;de mot hornbaggar och gl&auml;vsande
-hundar, och Torkel ville visa sig modig f&ouml;r Malena, om
-han ock var r&auml;dd sj&auml;lv, s&aring; att benen ville vika sig.</p>
-
-<p>S&aring; en v&aring;rdag kom Troed helt of&ouml;rmodat hem med en
-vaktgosse, eller kanske han kunde kallas en liten dr&auml;ng.
-Det skulle Troed aldrig ha gjort utan att f&ouml;rst r&aring;dfr&aring;gat
-M&aring;rten.</p>
-
-<p>&mdash; Jas&aring;! sa' denne f&ouml;r sig sj&auml;lv. B&ouml;rjar du nu p&aring; den
-trallen. &Auml;r nu pojken din f&ouml;r god att vakta och g&ouml;ra
-grovsysslor? Kanske skall han i glassk&aring;p och visas f&ouml;r
-pengar. D&aring; &auml;r han inte v&auml;rd att h&aring;lla min flicka i handen
-l&auml;ngre. En ann &auml;r lika god som en ann.&mdash; &mdash;</p>
-
-<p>Anst&auml;llandet av en vallgosse gav upphovet till en
-fnurra p&aring; v&auml;nskapstr&aring;den, som fort nog &ouml;vergick till en
-knut. V&aring;gsk&aring;larna mellan familjerna v&auml;gde inte j&auml;mt
-l&auml;ngre.</p>
-
-<p>Men Troed hade sannerligen inga s&aring;dana undermeningar,
-d&aring; han stadde lille Johan. Denne var ett sockenbarn,<span class="pagenum"><a name="Page_58" id="Page_58">[Pg 58]</a></span>
-som &aring;r fr&aring;n &aring;r skuffats fr&aring;n g&aring;rd till g&aring;rd.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 50%" >
-<img src="images/060.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">S&Aring; EN V&Aring;RDAG KOM TROED HEM MED EN VAKTGOSSE.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>Det var p&aring; konfirmationsdagen, och nu var han sin
-egen. Socknen hade gjort sitt. Johan s&aring;g s&aring; &ouml;vergiven
-och sorgsen ut, d&auml;r han en stund p&aring; kyrkog&aring;rden &mdash; ett
-stycke ned&aring;t bland gr&ouml;na gravkullar &mdash; dr&ouml;jde f&ouml;r sig
-sj&auml;lv. Alla hans kamrater f&aring;ngades vid kyrkd&ouml;rren av
-anh&ouml;rigas varma blickar och k&auml;rleksfulla h&auml;nder. Ingen
-hade en v&auml;nlig tanke eller ett gott ord till honom. Troed,
-som varit med p&aring; f&ouml;rh&ouml;ret, r&aring;kade iakttaga Johan och
-tyckte s&aring;dan synd om honom. Det var som om n&aring;gon
-<span class="pagenum"><a name="Page_59" id="Page_59">[Pg 59]</a></span>viskat i hans inre: &raquo;Det I g&ouml;ren en av dessa mina minsta,
-det g&ouml;ren I ock mig&raquo;.</p>
-
-<p>Troed gick till Johan, tog honom vid handen, och s&aring;
-gingo de bort och satte sig p&aring; en soffa. D&aring; stadde han
-Johan f&ouml;r sommaren. Det var Troeds hj&auml;rta, som fordrade
-det. Visst inte f&ouml;r att Johan precis var beh&ouml;vlig
-hemma.</p>
-
-<p>Men M&aring;rten kunde inte se saken s&aring;, oaktat att Troed
-vid hemkomsten sa' det var, f&ouml;r att han tyckte synd om
-pojken.</p>
-
-<p>&mdash; Bara en bra vr&aring; att krypa i, mente M&aring;rten, och
-s&aring; b&ouml;rjade luften kring de b&aring;da r&ouml;da g&aring;rdarna urladda
-sig till &aring;skv&auml;der. Och en varm sommardag brast det
-l&ouml;st. Troeds kor hade g&aring;tt &ouml;ver M&aring;rtens d&aring;liga st&auml;ngsel
-och en stund betat p&aring; kl&ouml;vervallen. D&aring; grep M&aring;rten
-tillf&auml;llet och l&auml;ste lagen &ouml;ver Troed och hans vaktgosse.
-Orden riktigt haglade. Johan, som var med, b&ouml;rjade
-gr&aring;ta, och Troed f&ouml;rsvarade sig inte heller. Det l&ouml;nade
-sig inte, det k&auml;nde han.</p>
-
-<p>Fr&aring;n den stunden vart ett svalg bef&auml;st mellan familjerna.
-Vad de k&auml;nde det underligt och tryckande p&aring;
-&ouml;mse sidor! Att undvika varandra och b&ouml;rja leta upp
-varandras fel, det var s&aring; onaturligt p&aring; b&aring;da h&aring;llen. Synnerligast
-hos m&ouml;drarna och barnen.</p>
-
-<p>Att inte mer f&aring; ha s&auml;llskap till skolan eller komma
-&ouml;ver till varandra p&aring; kaffe och lekstunder, det var sorgligt.
-Den gemensamma lekstugan fick st&aring; or&ouml;rd, likas&aring;
-den lilla dammen med b&aring;tarna och Torkels stolthet,
-vattenhjulet vid b&auml;ckringeln, dunkade f&ouml;rg&auml;ves p&aring; det
-gamla grytlocket &mdash; &auml;garen kom inte.</p>
-
-<p>Det var inte roligt l&auml;ngre med n&aring;gonting. Delad
-<span class="pagenum"><a name="Page_60" id="Page_60">[Pg 60]</a></span>gl&auml;dje hade varit dubbel gl&auml;dje, det k&auml;nde de och saknade
-den.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 50%" >
-<img src="images/062.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">DEN STORA FAMILJEB&Aring;TEN L&Aring;G OBEGAGNAD.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>Den stora familjeb&aring;ten l&aring;g obegagnad hela sommaren,
-och i den vackra bers&aring;n kunde man nog se, att vanlig
-veckost&auml;dning f&ouml;rekom inte. Det var en sorglig tid.
-Mammorna ville, att allt skulle gl&ouml;mmas och f&ouml;rl&aring;tas,
-men gubbarna satte sig b&aring;da p&aring; sina h&ouml;ga h&auml;star.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_61" id="Page_61">[Pg 61]</a></span></p>
-<p>&mdash; Jag har v&auml;l ingenting att be om f&ouml;rl&aring;telse f&ouml;r?
-Det var v&auml;l inte min skuld, &mdash; s&aring; sade b&aring;da. &mdash; Men
-inte skall jag kasta undan en utr&auml;ckt hand, inte.</p>
-
-<p>Den som led lika mycket som n&aring;gon annan, om &auml;n
-han bar det inom sig, det var vallgossen Johan. Han
-hade liksom f&aring;tt en aning om att han var tvistefr&ouml;et. Hur
-m&aring;nga halva n&auml;tter l&aring;g han inte vaken och gr&auml;t! Borde
-han inte samla tillsammans sina sm&aring; tillh&ouml;righeter och
-tyst f&ouml;rsvinna. En g&aring;ng hade han till och med gjort
-det, men d&aring; han skulle &ouml;ppna d&ouml;rren, kunde han inte
-g&aring; utan f&ouml;ll gr&aring;tande p&aring; kn&auml; vid sitt lilla knyte. Vart
-skulle han v&auml;l taga v&auml;gen. H&auml;r hade han ett hem, s&aring;dant
-som han aldrig haft, h&auml;r hade han r&ouml;nt k&auml;rlek
-och v&auml;nlighet, h&auml;r hade han under dessa m&aring;nader v&auml;xt
-s&aring; fast med sitt unga hj&auml;rta, att bara tanken p&aring; att n&ouml;dgas
-rymma d&auml;rifr&aring;n kom det att liksom krympa samman
-av sm&auml;rta. O, s&aring; brinnande han bad till Gud, att
-han ville g&ouml;ra det gott mellan de b&aring;da grannarna igen.
-Men det tycktes inte hj&auml;lpa. Tiden gick. Det blev b&aring;de
-h&ouml;st och vinter, och muren stod d&auml;r lika h&ouml;g och obestigbar.</p>
-
-<p>Johan skulle vara kvar hos Troeds julen &ouml;ver &aring;tminstone.
-Det var en s&ouml;ndag i adventet. Johan och
-Torkel brukade f&ouml;ljas &aring;t till s&ouml;ndagsskolan nere i byn,
-men p&aring; natten hade det sn&ouml;at s&aring;, att fader Troed tyckte,
-att Torkel borde vara hemma, och s&aring; fick Johan g&aring;
-ensam.</p>
-
-<p>L&auml;rarinnan talade om julen s&aring;som en fridens och f&ouml;rbr&ouml;dringens
-h&ouml;gtid, d&aring; Jesus &mdash; fridsstiftaren och fridsgivaren<br />
-<span style="margin-left: 0.5em;">&mdash; p&aring; ett s&auml;rskilt s&auml;tt ville g&auml;sta v&aring;ra hem. Frid</span><br />
-p&aring; jorden stod det i &auml;nglah&auml;lsningen f&ouml;re l&ouml;ftet om ett
-<span class="pagenum"><a name="Page_62" id="Page_62">[Pg 62]</a></span>gott behag till m&auml;nniskorna. L&aring;t oss inte fira jul med
-hat i hj&auml;rtat till n&aring;gon m&auml;nniska, ty d&aring; f&aring; vi ingen jul.
-Inte kan fridsfursten sj&auml;lv g&auml;sta ett hem, d&auml;r hatet har
-f&auml;ste. Men Jesus b&aring;de kan och vill anv&auml;nda oss till sm&aring;
-fridsbudb&auml;rare icke endast i egna hem utan &auml;ven i v&aring;ra
-medm&auml;nniskors.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 50%" >
-<img src="images/064.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">GR&Aring;TANDE F&Ouml;LL HAN P&Aring; KN&Auml; VID SITT KNYTE.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_63" id="Page_63">[Pg 63]</a></span></p>
-<p>Johan var idel &ouml;ra. Fridsbudb&auml;rare. Det ordet ringde
-i hans hj&auml;rta, d&aring; han efter s&ouml;ndagsskolans slut skulle
-bege sig mot hemmet. &raquo;Jesus g&ouml;r mig till en s&aring;dan&raquo;,
-bad han i sitt inre. Men hur skulle det g&aring; till. Inte
-tordes han g&aring; &ouml;ver till M&aring;rtens g&aring;rd f&ouml;r allt i v&auml;rlden,
-och inte skulle det tj&auml;na till n&aring;got heller. Men t&auml;nk,
-om Jesusbarnet skulle vara utest&auml;ngt i b&aring;da hemmen.
-Inte kunde det d&aring; bli jul. Och s&aring; som Torkel l&auml;ngtade.
-Det fick inte g&aring; s&aring;. Johan stannade i sn&ouml;n. Kanske
-visste l&auml;rarinnan r&aring;d? Men tordes han g&aring; tillbaka? Tordes
-han tala om alltsammans f&ouml;r henne? Visst tordes
-han. Hon skulle s&auml;kert f&ouml;rst&aring; honom. Hon, som sj&auml;lv
-sagt, att vi skulle bli fridsbudb&auml;rare, ville nog &auml;ven
-hj&auml;lpa, om hon kunde.</p>
-
-<p>L&auml;rarinnan kom sj&auml;lv och &ouml;ppnade samt drog den
-lille f&ouml;rsagde Johan bort i en stor l&auml;ndstol vid den varma
-brasan.</p>
-
-<p>&mdash; Vad &auml;r det, min lille v&auml;n? sa' hon s&aring; v&auml;nligt. Var
-nu riktigt f&ouml;rtrolig med mig, det f&aring;r du. &mdash;</p>
-
-<p>Detta gav Johan mod.</p>
-
-<p>&mdash; Jo, menade l&auml;rarinnan, att de inte kunde h&aring;lla jul,
-som inte vore riktigt goda v&auml;nner med varandra?</p>
-
-<p>&mdash; Visst, menade jag det. Nog kunna de jula i det
-yttre men inte i hj&auml;rtat, och det &auml;r ju huvudsaken.</p>
-
-<p>Johan fick t&aring;rar i &ouml;gonen.</p>
-
-<p>&mdash; D&aring; blir d&auml;r ingen jul varken hemma eller hos
-M&aring;rtens.</p>
-
-<p>Johan fick nu omtala allt han visste om f&ouml;rh&aring;llandet,
-som r&ouml;rde de b&auml;gge familjerna.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_64" id="Page_64">[Pg 64]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Det var tr&aring;kigt och riktigt synd, synnerligast om
-Torkel och Malena. De ha ju h&aring;llit av varandra som
-syskon, sa' l&auml;rarinnan.</p>
-
-<p>&mdash; Men jag ville s&aring; g&auml;rna bli en fridsbudb&auml;rare mellan
-dem, om l&auml;rarinnan ville hj&auml;lpa mig, mente Johan.</p>
-
-<p>&mdash; Nog ville jag, om jag kunde. Men min k&auml;re Johan,
-det &auml;r l&auml;ttare sagt &auml;n gjort. Jag tror inte, vi kunna
-g&ouml;ra n&aring;got b&auml;ttre &auml;n bedja f&ouml;r dem. Och det vill jag
-hj&auml;lpa dig med. G&ouml;ra vi det i tro och av verklig k&auml;rlek,
-s&aring; skall b&ouml;nh&ouml;relsen visst inte utebli.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, men jag har bedit d&auml;rom hela sommaren, och
-det har inte gjort n&aring;gon nytta.</p>
-
-<p>&mdash; S&auml;g inte det, du Johan. Gud h&aring;ller kanske b&auml;st
-p&aring; med att nu f&ouml;rbereda jordm&aring;nen. Guds tid &auml;r kanske
-inte inne &auml;n. Hans tankar och v&auml;gar &auml;ro inte v&aring;ra. Bed
-du bara. Kanske f&aring;r du b&ouml;nh&ouml;relse just nu till julen.</p>
-
-<p>Men Johan var inte n&ouml;jd.</p>
-
-<p>&mdash; Kunde inte l&auml;rarinnan t&auml;nka ut n&aring;got s&auml;tt, p&aring; vilket
-man kunde g&ouml;ra det gott emellan familjerna. Ville
-m&aring;nne inte Gud, att vi skulle handla ocks&aring;?</p>
-
-<p>&mdash; Visst ville han det. <i>T&auml;nk</i>, du Johan! Kunde du
-f&aring; en b&ouml;n om f&ouml;rl&aring;telse sagd av ena parten, s&aring; vore det
-nog ett f&ouml;rl&ouml;sande ord. B&aring;da vilja kanske, att det skulle
-s&auml;gas, men de v&auml;nta p&aring; varandra. S&aring;dana &auml;ro vi.</p>
-
-<p>Johan var p&aring; hemv&auml;gen. &mdash; T&auml;nk, du Johan! hade
-l&auml;rarinnan sagt, och det gjorde han ocks&aring;. Dag gick
-efter dag. Och s&aring; kom da'n f&ouml;r da'n f&ouml;r doppareda'n.</p>
-
-<p>Det var en s&ouml;ndag. Troeds familj var samlad i den
-varma stugan, men d&auml;r vilade liksom en tryckt st&auml;mning
-&ouml;ver dem. Torkel gr&auml;t, och det hade han visst inte
-brukat s&aring; n&auml;ra jul de andra &aring;ren.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_65" id="Page_65">[Pg 65]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Inte blir h&auml;r n&aring;gon jul, om inte M&aring;rtens f&aring;r komma
-hit, sa' han. Vi voro ju hos dem sista julafton.
-Kunde inte &aring;tminstone Malena f&aring; komma?</p>
-
-<p>&mdash; De f&aring; komma allesamman, om de vill, sa' Troed.
-Men inte bjuder jag dem inte. Finge v&auml;l bara en duvning
-igen s&aring;som i somras&mdash; &mdash; &mdash;</p>
-
-<p>&mdash; Kanske komma de likv&auml;l, inflikade mor Anna.</p>
-
-<p>&mdash; M&aring; de komma d&aring;, och jag vill ta handen med
-gl&auml;dje.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, men far! Om du skulle av dig sj&auml;lv r&auml;cka
-ut den.</p>
-
-<p>&mdash; Det menar du v&auml;l inte, mor? En f&ouml;ror&auml;ttad karl
-b&ouml;r v&auml;l ha n&aring;gon sj&auml;lvk&auml;nsla. Kanske finge jag bara
-ett nytt slag i ansiktet.</p>
-
-<p>&mdash; Det kunde du allt ta med h&ouml;gburet huvud. Du
-finge Gud och ett gott samvete p&aring; din sida. Det &auml;r
-mera v&auml;rt &auml;n en os&aring;rad egenk&auml;rlek.</p>
-
-<p>Johan satt i kakelugnsb&auml;nken och h&ouml;rde p&aring;.</p>
-
-<p>Det var bara ett f&ouml;rl&ouml;sande ord, som fattades, hade
-l&auml;rarinnan sagt. Johan f&ouml;rstod nog, hon hade r&auml;tt. Men
-att f&aring; det sagt var nog inte att t&auml;nka. Johans vackra
-tanke p&aring; att f&aring; bli en liten fridsstiftare, hade n&auml;stan
-m&aring;st l&auml;mnas. S&aring; p&aring; eftermiddagen kom posten och medf&ouml;rde
-ett par julh&auml;lsningar till Troed med familj. Det
-var vackra jul&ouml;nskningar om julfrid och gl&auml;dje.</p>
-
-<p>&mdash; Vi f&aring; v&auml;l vi ocks&aring; skicka n&aring;gra julh&auml;lsningar, sa'
-Troed.</p>
-
-<p>&mdash; Du Torkel k&ouml;pte ju julkort h&auml;r om dagen. Fram
-med dem nu! Skriv s&aring; vackert och kludda inte!</p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 50%" >
-<img src="images/068.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">OCH S&Aring; SKREV HAN RAKT P&Aring; SAK.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>D&aring; blev d&auml;r liv i Torkel, och det smittade p&aring; Johan.
-Han hade ju ocks&aring; ett par julkort. Men vem skulle han
-v&auml;l skriva till. Sina enda v&auml;nner hade han ju omkring
-<span class="pagenum"><a name="Page_66" id="Page_66">[Pg 66]</a></span>sig, och inte kunde han v&auml;l skriva till dem? D&aring; fl&ouml;g
-en rapp tanke genom hans lilla huvud. Kunde han d&aring;
-inte skriva det, som om det vore fr&aring;n M&aring;rten? Skulle
-han v&aring;ga? Vad skulle han skriva? Han fick riktig
-hj&auml;rtklappning, ty han k&auml;nde att det var en stor men v&aring;gsam
-tanke. Men d&aring; gick det inte an att sitta inne vid
-<span class="pagenum"><a name="Page_67" id="Page_67">[Pg 67]</a></span>bordet. Johan tog sina kort under rocken, och med pennan
-i handen sm&ouml;g han sig ut och bort till boden, d&auml;r
-han visste fanns en bra l&aring;r till bord. Det var nog ett
-av Johans st&ouml;rsta &ouml;gonblick i livet. Borde d&aring; inte ocks&aring;
-M&aring;rten ha ett kort av Troed? Jo visst. Men vad skulle
-han skriva? Kanske n&aring;got mera &auml;n en julh&auml;lsning.
-M&aring;nne en b&ouml;n om f&ouml;rl&aring;telse. Men kanske d&aring; ocks&aring; en
-&ouml;nskan om att f&aring; tr&auml;ffas i ensamhet n&aring;gon stans f&ouml;re
-jul. Han kunde kanske inte skriva s&aring;dant p&aring; ett julkort.
-Postbudet skulle se det. Vore nog inte bra. Men Johan
-hade papper och kuvert ocks&aring;, och de offrade han g&auml;rna.
-Och s&aring; skrev han rakt p&aring; sak.</p>
-
-
-<p class="blockquot">&raquo;Jag M&aring;rten Olsson &ouml;nskar dig Troed J&ouml;nsson en god och fridfull
-jul och beder dig om f&ouml;rl&aring;telse f&ouml;r allt det gamla och fr&aring;gar dig,
-om jag finge tr&auml;ffa dig i v&aring;r gamla bers&aring; i skymningen p&aring; julafton.
-Sen kanske vi kunde jula tillsammans som f&ouml;rr.&raquo;</p>
-
-<p>D&aring; Johan pr&auml;ntat b&aring;da breven, f&ouml;ll han p&aring; kn&auml; och
-bad s&aring; innerligt, att Gud ville v&auml;lsigna hans g&auml;rning.
-Sen sprang han ned till posten med breven i all tysthet.</p>
-
-<p>Troed hade f&aring;tt sin post p&aring; julafton ute p&aring; vedbacken
-och &ouml;ppnat sitt brev. Han stirrade l&auml;nge p&aring; det.
-Inte var det skrivet av M&aring;rten, det s&aring;g han, men kanske
-av Malena och efter M&aring;rtens diktamen. D&aring; skulle han
-slippa f&ouml;rg&auml;ves leta efter det gamla v&auml;nskapsbandet.</p>
-
-<p>D&aring; julgranarna vid trappstenen voro nedsatta, julk&auml;rven
-p&aring; st&aring;ngen och alla redskap, som p&aring;minde om vardagsliv
-och sl&auml;p voro undansatta, b&ouml;rjade det skymma.
-Mor Anna hade b&ouml;rjat rusta med kaffepannan, f&ouml;rv&auml;llt
-grynen och tagit upp fisken, d&aring; Troed tittade in genom
-k&ouml;ksd&ouml;rren och sa', att de kunde v&auml;nta med kaffet en
-<span class="pagenum"><a name="Page_68" id="Page_68">[Pg 68]</a></span>stund, ty han hade ett litet &auml;rende att g&aring;. Och s&aring; gick
-han. Men mor Anna tyckte, att &auml;rendet m&aring;tte inte ha
-varit s&aring; litet, ty det var n&auml;stan nedm&ouml;rkt, d&aring; hon h&ouml;rde
-honom stampa av sig sn&ouml;n p&aring; f&ouml;rstugubron. Kaffebordet
-v&auml;ntade r&aring;gat av godsaker.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 50%" >
-<img src="images/070.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">TROED HADE F&Aring;TT SIN POST P&Aring; JULAFTON.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_69" id="Page_69">[Pg 69]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Har du inte dukat f&ouml;r M&aring;rtens, mor? sa' Troed,
-d&aring; han kom. De &auml;ro h&auml;r om en liten stund.</p>
-
-<p>Mor Anna h&ouml;ll alldeles p&aring; att komma av sig.</p>
-
-<p>&mdash; Menar du det, far?</p>
-
-<p>&mdash; Visst menar jag det.</p>
-
-<p>Mor Anna riktigt str&aring;lade till och kunde inte underl&aring;ta
-att ta sin gubbe om halsen. Han var ju &auml;nd&aring; bra
-pr&auml;ktig. Men Troed viskade sin gumma n&aring;got i &ouml;rat, som
-kom henne att med blicken stanna vid Johan, som var
-ivrigt sysselsatt att hj&auml;lpa Torkel med granen.</p>
-
-<p>Det blev en v&auml;lsignad julkv&auml;ll, vars make ingen upplevat.
-Fridsfursten var mitt ibland dem. Alla voro
-glada som aldrig f&ouml;rr, men &auml;nd&aring; allra mest lille Johan.
-Han sm&ouml;g sig ut och f&ouml;ll p&aring; kn&auml; &auml;n en g&aring;ng vid sin
-skrivbordsl&aring;r och tackade s&aring; varmt och barnsligt f&ouml;r b&ouml;nh&ouml;relsen.
-Vid julbordet fick Johan en hedersplats emellan
-Torkel och Malena, och n&auml;r julklapparna kommo fram,
-fick Johan visst inte minst.</p>
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>J. Swedin</i>.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_70" id="Page_70">[Pg 70]</a></span></p>
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="VIII"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 70%" >
-<img src="images/072.jpg" alt="Gossen" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Gossen och enst&ouml;ringen.</h2>
-
-<p class="p02">F&ouml;r Sn&ouml;vit av <i>Farbror Nils</i>.</p>
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/072a.jpg" alt="D" style="width: 100%" />
-</div>
-
-
-<p>et var julafton, en riktig julafton
-med sn&ouml; och yrv&auml;der till och med.
-Flingorna kommo neddansande s&aring; t&auml;tt, att
-man knappt kunde se skenet fr&aring;n lyktorna,
-och bl&aring;sten ven om &ouml;ronen p&aring; &aring;kande och
-g&aring;ende, som br&aring;dskande tr&auml;ngdes om varandra p&aring; gatorna.
-En &auml;kta stockholmare skulle inte tycka, att det
-vore jul, om han inte hade br&aring;ttom, s&aring; att han n&auml;stan
-t&ouml;rnar emot folk b&aring;de till h&ouml;ger och v&auml;nster och n&auml;tt
-och j&auml;mt hinner taga av sig hatten f&ouml;r m&ouml;tande bekanta.
-Ja, alla hade br&aring;ttom och alla s&aring;go glada ut och buro
-p&aring; sm&aring; och stora paket.</p>
-
-<p>Men den som inte s&aring;g glad och bel&aring;ten ut var gamle
-doktor Berg, som stod vid ett av f&ouml;nstren i sin m&ouml;rka
-v&aring;ning och med en viss f&ouml;rargelse s&aring;g ned p&aring; de &raquo;tokiga
-m&auml;nniskorna&raquo;, som kunde ge sig ut i ett s&aring;dant v&auml;der
-f&ouml;r rakt ingenting. Han kunde inte fatta, varf&ouml;r det
-<span class="pagenum"><a name="Page_71" id="Page_71">[Pg 71]</a></span>regelbundet en g&aring;ng om &aring;ret skulle v&auml;ndas upp och
-ned p&aring; hela v&auml;rlden och varf&ouml;r alla m&auml;nniskor blevo som
-mindre vetande. Han gl&ouml;mde alldeles bort, att det funnits
-en tid, d&aring; han sj&auml;lv var s&aring; glad &ouml;ver julen. Nu hade
-han blivit gammal och klok, och han tyckte alltsammans
-var dumheter, en riktig d&aring;rskap var det ju att
-hugga ned s&aring; mycken pr&auml;ktig ungskog, f&ouml;r att det sedan
-skulle ligga vissna granruskor &ouml;verallt p&aring; g&aring;rdarna. Och
-s&aring; detta att kasta ut pengar p&aring; onyttiga presenter, som
-i m&aring;nga fall mottogos med missn&ouml;je, d&aring; de oftast inte
-passade f&ouml;r mottagaren. Och all denna julmat sedan,
-som bara f&ouml;rd&auml;rvade magarna. Han kastade en f&ouml;rsm&auml;dlig
-blick mot sk&auml;nken, d&auml;r Johanna, hans gamla hush&aring;llerska,
-satt in en stor t&aring;rta. Den gamla m&auml;nniskan
-hade nu g&aring;tt till sin syster f&ouml;r att &auml;ta julgr&ouml;t kan
-t&auml;nka!</p>
-
-<p>K&ouml;lden blev allt skarpare, och detta f&ouml;rargade ocks&aring;
-gamle Berg, liksom allt annat. Han skulle v&auml;l nu
-f&aring; igen sin gamla reumatism, som han nyss blivit av
-med&mdash; &mdash; &mdash;, men vad var det? Han lyssnade in&aring;t
-rummet&mdash; &mdash; &mdash; det var n&aring;got besynnerligt ljud han
-h&ouml;rt, som om n&aring;gon suckat eller gr&aring;tit &mdash; han gick motstr&auml;vigt
-ut i tamburen och &ouml;ppnade d&ouml;rren till f&ouml;rstugan.</p>
-
-<p>Ute i trappan, p&aring; &ouml;versta trappsteget satt en liten
-gosse, som med sina bl&aring;frusna h&auml;nder h&ouml;ll om sin
-ena fot.</p>
-
-<p>&mdash; Vad &auml;r du f&ouml;r en, och vad &auml;r det med dig? fr&aring;gade
-doktor Berg argsint.</p>
-
-<p>&mdash; Jag har gjort mig s&aring; illa, jag kan inte g&aring;, mumlade
-gossen.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_72" id="Page_72">[Pg 72]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Prat, skr&auml;p, tiggarknep f&ouml;rst&aring;s! Laga dig bara
-h&auml;rifr&aring;n! S&aring; tog han den lille parveln med ett h&aring;rt
-tag i ryggen och f&ouml;rs&ouml;kte resa p&aring; honom, men gossen f&ouml;ll
-genast ned igen och gav till ett skri av sm&auml;rta, ty han
-hade, d&aring; han f&ouml;ll, f&aring;tt foten under sig.</p>
-
-<p>&mdash; Det g&ouml;r s&aring; ont, j&auml;mrade han sig och snyftade, som
-om hj&auml;rtat velat brista.</p>
-
-<p>Den gamle stod villr&aring;dig. Han var alldeles r&ouml;d av
-f&ouml;rl&auml;genhet, blandad med harm, och k&ouml;rde fingrarna g&aring;ng
-p&aring; g&aring;ng genom de gr&aring; h&aring;rtestarna. Slutligen tycktes han
-ha fattat ett beslut, ty med ett raskt grepp lyfte han
-upp pojken och bar honom in p&aring; soffan, varefter han p&aring;
-ett visst nerv&ouml;st och h&ouml;gst fnurrigt s&auml;tt b&ouml;rjade unders&ouml;ka
-foten.</p>
-
-<p>&mdash; Hm! Jas&aring; det var d&aring; ingen tiggarl&ouml;gn. Just ett
-snyggt spektakel det h&auml;r. H&ouml;r du, varf&ouml;r har du g&aring;tt
-och vrickat foten p&aring; dig?</p>
-
-<p>Detta sista yttrades i en gr&auml;lsjuk ton, som inte alls
-svarade mot den varsamhet, varmed han lade ett kallt
-omslag kring den uppsvullna vristen.</p>
-
-<p>&mdash; Tack, sn&auml;lla herrn! &Aring;h s&aring; sk&ouml;nt! sade pojken utan
-att besvara fr&aring;gan.</p>
-
-<p>&mdash; Sk&ouml;nt, ja, det tror jag nog. Men hur skall du
-komma hem, tror du? Eller inbillar du dig, att h&auml;r &auml;r
-n&aring;got fattigh&auml;rb&auml;rge?</p>
-
-<p>&mdash; Nej, tack, goa herrn. Jag skall nog g&aring;, bara jag f&aring;r
-vila litet.</p>
-
-<p>&mdash; G&aring;! Doktorn gav honom en ilsken blick. Man g&aring;r
-inte med en s&aring;dan d&auml;r fot, det skall jag ha &auml;ran att s&auml;ga.
-F&ouml;r resten bor du naturligtvis vid v&auml;rldens &auml;nda.</p>
-
-<p>&mdash; I Hagalund, inv&auml;nde pojken f&ouml;rsagd.</p>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_73" id="Page_73">[Pg 73]</a></span></p>
-
-<p>&mdash; Ja, det &auml;r ungef&auml;r detsamma. Mamma &auml;r v&auml;l sjuk,
-och pappa d&ouml;d, och ni &auml;' sju syskon minst, s&aring; att du
-m&aring;ste ut och tigga p&aring; julafton? Jo, man k&auml;nner till det
-d&auml;r.</p>
-
-<p>&mdash; Nej, det &auml;r mamma, som &auml;r d&ouml;d; pappa lever nog.</p>
-
-<p>Det l&aring;g n&aring;got betryckt i gossens r&ouml;st, d&aring; han svarade.</p>
-
-<p>&mdash; Syskonen d&aring;? fr&aring;gade doktorn.</p>
-
-<p>&mdash; Jag har inga.</p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, varf&ouml;r har du g&aring;tt och tiggt i dag?</p>
-
-<p>&mdash; F&ouml;r att f&aring; litet mat.</p>
-
-<p>&mdash; Kunde inte din far ge dig det d&aring;?</p>
-
-<p>&mdash; Han har inte varit hemma sedan i g&aring;r.</p>
-
-<p>&mdash; S&aring;&aring;. &mdash; Han slarvar v&auml;l d&aring;? Va?</p>
-
-<p>Gossen svarade inte, men det var n&aring;got i hans blick
-och darrningen kring l&auml;pparna, som kom den gamle doktorn
-att avbryta f&ouml;rh&ouml;ret.</p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, fick du mat sedan? tillade han efter en stund
-i n&aring;got mindre tv&auml;r ton.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, jag k&ouml;pte en bulle, men jag gav h&auml;lften &aring;t
-Bj&ouml;rn.</p>
-
-<p>&mdash; Vem &auml;r Bj&ouml;rn?</p>
-
-<p>&mdash; Det &auml;r en hund, som aldrig f&aring;r n&aring;gon mat av
-sin husbonde. Han brukar alltid f&ouml;lja mig, och d&aring; dela
-vi; men nu har jag tappat bort honom i folktr&auml;ngseln.</p>
-
-<p>&mdash; Hm! &Auml;r du hungrig?</p>
-
-<p>&mdash; &Aring;h-ja. Det kom fram litet tveksamt.</p>
-
-<p>&mdash; Naturligtvis, menar du. H&auml;r har du d&aring;. Doktorn
-satte hastigt, som om han sk&auml;mts d&auml;r&ouml;ver, litet
-sk&aring;pmat p&aring; bordet.</p>
-
-<p>&mdash; Tack, sn&auml;lla herrn!</p>
-
-<p>Gossens &ouml;gon tindrade, men han tordes tydligen inte
-r&ouml;ra det framsatta.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_74" id="Page_74">[Pg 74]</a></span></p>
-<p>&mdash; N&aring;, vad krusar du f&ouml;r? Skall man kanske servera
-dig?</p>
-
-<p>Doktorn lagade under tiden verkligen i ordning en
-sm&ouml;rg&aring;s och sk&ouml;t fram den till pojken.</p>
-
-<p>&mdash; Ska' jag hj&auml;lpa dig att &auml;ta den ocks&aring;, kanske?</p>
-
-<p>&mdash; Nej, tack, sn&auml;lla herrn. Den hungrige gossen
-kn&auml;ppte f&ouml;rst samman sina h&auml;nder och grep sedan verket
-an, medan den gamle ungkarlen betraktade honom med
-en min, som skulle f&ouml;rest&auml;lla bister, men som p&aring; det
-hela taget var ganska godmodig.</p>
-
-<p>&mdash; D&auml;r har du en till. Doktorn bredde p&aring; en ny
-skiva. &mdash; N&aring;, g&aring;r det inte i dig, din stackare? tillade
-han, d&aring; gossen tycktes tveka.</p>
-
-<p>&mdash; Jo, men &mdash; &mdash; &mdash;</p>
-
-<p>&mdash; Men vad?</p>
-
-<p>&mdash; Kunde jag inte f&aring; g&ouml;mma den till Bj&ouml;rn?</p>
-
-<p>&mdash; &Auml;t du, det kan nog bli &ouml;ver &aring;t hundkr&auml;ket ocks&aring;.</p>
-
-<p>&mdash; Tack, sn&auml;lla herrn!</p>
-
-<p>Gossen tog nu glatt itu med den andra sm&ouml;rg&aring;sen.</p>
-
-<p>&mdash; Vad ser du efter? fr&aring;gade doktorn, ty hans lilla
-g&auml;sts &ouml;gon v&auml;nde sig oupph&ouml;rligt &aring;t f&ouml;nstret.</p>
-
-<p>&mdash; &Aring;h, d&auml;r &auml;r en s&aring;'n vacker julgran mitt emot, svarade
-denne n&aring;got blygt &mdash; I fjor hade <i>vi</i> ocks&aring; julljus,
-ett v&auml;ldigt grannt ett, med r&ouml;da och bl&aring; pappersremsor.
-D&aring; levde mamma. Han suckade litet.</p>
-
-<p>&mdash; Och hon &auml;r d&ouml;d nu?</p>
-
-<p>&mdash; Ja, hon &auml;r i himmelen.</p>
-
-<p>&mdash; Himmelen? Vad vet du om den? Doktorn skrattade
-en smula kort.</p>
-
-<p>&mdash; &Aring;h, mycket! Mamma talade j&auml;mt om den och om
-&auml;nglarna och Gud. Hon sade, att om man ber Gud rik<span class="pagenum"><a name="Page_75" id="Page_75">[Pg 75]</a><br /><a name="Page_76" id="Page_76">[Pg 76]</a></span>tigt
-om hj&auml;lp, n&auml;r man beh&ouml;ver den, s&aring; hj&auml;lper han ocks&aring;.
-Och det &auml;r nog sant. Jag bad s&aring; mycket, n&auml;r jag
-satt i trappan och inte kunde r&ouml;ra mig, och s&aring; kom
-herrn.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 50%" >
-<img src="images/077.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">DU KUNDE F&Ouml;RS&Ouml;KA SOVA I ST&Auml;LLET.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>Doktorn rynkade ihop &ouml;gonbrynen. &mdash; Tror du inte,
-att Gud har annat att g&ouml;ra &auml;n hj&auml;lpa dumma ungar
-som du?</p>
-
-<p>&mdash; Gud hj&auml;lper alla m&auml;nniskor. Vet inte herrn det?
-Gossen s&aring;g upp med ett par &ouml;gon, som uttryckte djup
-f&ouml;rv&aring;ning &ouml;ver en s&aring;dan okunnighet.</p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, ja visst, det f&ouml;rst&aring;s, nog <i>vet</i> jag v&auml;l <i>det</i>
-&mdash; &mdash; &mdash;</p>
-
-<p>&mdash; H&ouml;r du, vill du ha en sm&ouml;rg&aring;s till?</p>
-
-<p>&mdash; Nej tack, jag skall v&auml;l g&aring; nu.</p>
-
-
-<div class="figright" style="width: 20%" >
-<img src="images/079.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">D:R B. EN RIKTIG JULGUBBE.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>&mdash; G&aring;! Det blir ingenting av. G&aring;, har man h&ouml;rt p&aring;
-maken! Du kunde f&ouml;rs&ouml;ka sova i st&auml;llet. L&auml;gg upp benet!
-S&aring; d&auml;r. Och h&auml;r har du nattrocken &ouml;ver dig.</p>
-
-<p>&mdash; Tack sn&auml;lla herrn!</p>
-
-<p>&mdash; Ja, det d&auml;r kan jag nu! Jag g&aring;r ut ett slag.</p>
-
-<p>Den gamle doktorn hade pl&ouml;tsligt kommit i gott lynne,
-s&aring; gott, att han n&auml;stan sm&aring;skrattade f&ouml;r sig sj&auml;lv, medan
-han tog p&aring; sig den litet gammalmodiga &ouml;verrocken och
-p&auml;lsm&ouml;ssan, men han skulle ha blivit h&ouml;geligen f&ouml;rgrymmad,
-om n&aring;gon sagt honom det.</p>
-
-<p>Det bl&aring;ste duktigt, och drivorna l&aring;go fotsh&ouml;ga. Men
-doktorn drog upp rockkragen, stoppade h&auml;nderna i fickorna
-och gav sig modigt i v&auml;g i det slags spr&aring;ngmarsch,
-som stark k&ouml;ld alltid ber&auml;ttigar. Han tycktes ha ett
-best&auml;mt m&aring;l och h&ouml;rde s&aring;ledes ej till de tokiga m&auml;nniskorna,
-som kunde ge sig ut i ett s&aring;dant v&auml;der f&ouml;r rakt
-ingenting.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_77" id="Page_77">[Pg 77]</a></span></p>
-<p>Framf&ouml;r ett br&ouml;dmagasin stannade han, knuffade upp
-d&ouml;rren efter ett par h&aring;rda slag, ty den var n&auml;stan igenfrusen,
-stampade sn&ouml;n av f&ouml;tterna och klev in.</p>
-
-<p>D&aring; han steg ut p&aring; gatan
-igen, var han s&aring; lastad med
-paket, att man kunnat taga
-honom f&ouml;r en riktig julgubbe.</p>
-
-<p>Gossen sov djupt och
-tryggt, d&aring; doktor Berg kom
-tillbaka efter sin utflykt.
-Han stannade en stund framf&ouml;r
-b&auml;dden och betraktade
-det lilla avmagrade ansiktet
-och de smutsiga r&ouml;da fingrarna,
-som i s&ouml;mnen gripit
-om tovsarna p&aring; nattrocken.
-Om man v&aring;gar p&aring;st&aring;, att den
-gamle s&aring;g r&ouml;rd ut, s&aring; gjorde
-han det nu. Men s&aring; v&auml;nde
-han sig &aring;t stolen, d&auml;r paketen
-l&aring;go, gnuggade h&auml;nderna
-och sm&aring;myste, slugt
-och bel&aring;tet.</p>
-
-<p>Och nu kommer det m&auml;rkligaste
-av hela historien:
-den l&auml;rde, v&auml;rlds- och julf&ouml;raktaren,
-vecklade f&ouml;rsiktigt
-ur ett papper n&aring;got, som
-han sedan st&auml;llde p&aring; bordet,
-och det var &mdash; ett julljus,
-<span class="pagenum"><a name="Page_78" id="Page_78">[Pg 78]</a></span>och &mdash; &auml;nnu obegripligare,
-framf&ouml;r ljuset lade han upp &auml;pplen och n&ouml;tter, en bulle,
-en pepparkaksgris och en julbock. N&auml;r detta var gjort,
-t&auml;nde han ljusen, gick bakl&auml;nges f&ouml;r att beundra sitt verk,
-och slutligen v&auml;ckte han pojken.</p>
-
-<p>Men vad hade d&aring; den gamle enst&ouml;ringen underg&aring;tt
-f&ouml;r en m&auml;rklig f&ouml;r&auml;ndring? Vem vet? Kanske densamma,
-som de stela sn&ouml;flingorna, d&aring; v&aring;rsolen b&ouml;rjar
-lysa mot dem &mdash; det kan ligga mycket sol i ett par
-barna&ouml;gon ibland.</p>
-
-<p>Pojken slog emellertid yrvaken upp sina &ouml;gon, sl&ouml;t
-dem genast &aring;ter, bl&auml;ndad av ljuset, och saknade ord f&ouml;r
-sin f&ouml;rtjusning.</p>
-
-<p>&mdash; O, s&aring; vackert! sade han slutligen, d&aring; han f&ouml;r sin
-h&auml;nryckning fick fram ett ord. &mdash; Tack sn&auml;lla, sn&auml;lla
-herrn!</p>
-
-<p>&mdash; H&aring;ll mun, din byting, det &auml;r egentligen jag, som
-borde tacka dig, f&ouml;r att jag har f&aring;tt lite jul i kv&auml;ll.
-N&aring;, vad s&auml;ger du om grisen? Det duger att ha ett f&ouml;rgyllt
-tryne, skulle jag tro.</p>
-
-<p>&mdash; Ack ja! Tack goa, sn&auml;lla &mdash; &mdash; &mdash;</p>
-
-<p>&mdash; Eller sn&auml;lla goa herrn! Doktorn skrattade sitt f&ouml;rsta
-hj&auml;rtliga skratt sedan mycket l&aring;ng tid tillbaka.</p>
-
-<p>Men ute p&aring; gatan var det inte l&auml;ngre s&aring; livligt. Yrv&auml;dret
-hade upph&ouml;rt. Flingorna l&aring;go uppkastade i draperier
-kring gaslyktorna, och sn&ouml;n var gnistrande vit.
-Stj&auml;rnorna tittade stora och klara ned &ouml;ver skorstenarna,
-bodarna voro tillbommade, men ljusen fr&aring;n f&ouml;nstren str&aring;lade
-muntert ut p&aring; de &ouml;dsliga gatorna &mdash; &auml;ven fr&aring;n den
-gamle enst&ouml;ringens, doktor Bergs lilla v&aring;ning, d&auml;r nu
-sutto tv&aring; lyckliga m&auml;nniskor, doktorn och hans lilla julg&auml;st.</p>
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Nils Kjellberg</i>.</p>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_79" id="Page_79">[Pg 79]</a></span></p>
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="IX"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/081.jpg" alt="Lilla" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Lilla Trummis.</h2>
-
-<p class="p02">F&ouml;r Sn&ouml;vit av <i>Carl Riddersporre</i>.</p>
-
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/081a.jpg" alt="D" style="width: 100%" />
-</div>
-
-<p>et var v&aring;r, och solen sken s&aring;
-varmt genom det lilla soldattorpets sm&aring;
-f&ouml;nster, men soldat Fr&ouml;jd, som l&aring;g sjuk i
-s&auml;ngen inne i kammaren, fr&ouml;s, s&aring; att han skakade.
-Tre veckor hade han legat och v&auml;ntat,
-att sjukdomen skulle ge med sig, men nu hade han blivit
-s&auml;mre. Han k&auml;nde s&aring; v&auml;l, att det led mot slutet.</p>
-
-<p>Ute i k&ouml;ket st&ouml;kade gamla Anna-Greta, granngumman,
-som sk&ouml;tt hans hush&aring;ll, alltsedan han blev &auml;nkling
-f&ouml;r fyra &aring;r sedan. Han l&aring;g och h&ouml;rde p&aring;, huru
-hon klampade och gick d&auml;rute, huru hon slamrade med
-koppar och fat. Hans feberheta huvud v&auml;rkte, men han
-f&ouml;rs&ouml;kte dock reda tankarna, f&ouml;rs&ouml;kte t&auml;nka sig in i, huru
-det skulle bli, n&auml;r han var borta.</p>
-
-<p>&mdash; Det &auml;r bra synd om Janne, t&auml;nkte han, s&aring; ung,
-bara 13 &aring;r, och utan b&aring;de far och mor. Vem skulle
-ta hand om honom? Nog kunde det v&auml;l h&auml;nda, att d&ouml;ttrarna
-hans, som rest till Amerika och nu voro gifta d&auml;r,
-skulle ta sig an gossen, men d&aring; skulle han f&ouml;rst&aring;s dit&ouml;ver
-ocks&aring;, och se, det <i>ville</i> inte Fr&ouml;jd.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_80" id="Page_80">[Pg 80]</a></span></p>
-<p>Han hade misstroende till sina d&ouml;ttrar, hade varit emot
-deras resa, och s&aring; hade de blivit s&aring; kallsinniga d&auml;rute.
-De hade nog inte mycken k&auml;nsla kvar f&ouml;r sitt gamla
-hem, det f&ouml;rstod han redan av deras brev, d&aring; gumman
-hans d&ouml;tt. Nej, till dem skulle inte Janne. Om de ocks&aring;
-skulle kunna ha litet k&auml;nsla f&ouml;r sin lille bror, s&aring; vem
-visste, hurudana deras m&auml;n voro? Det kunde bli v&auml;rre
-f&ouml;r Janne att komma dit &auml;n till fr&auml;mlingar h&auml;rhemma.
-Kanh&auml;nda var gamla Anna-Gretas f&ouml;rslag det b&auml;sta.
-Hon hade erbjudit sig att ta Janne hem till sin stuga,
-om s&aring; olyckligt skulle ske, att Fr&ouml;jd f&ouml;lle ifr&aring;n. Tv&auml;r
-och konstig var ju gumman, men en redbar m&auml;nniska
-i alla fall, det visste han, och snart skulle ju gossen vara
-s&aring; stor, att han kunde s&ouml;rja f&ouml;r sig sj&auml;lv. Fr&ouml;jd kn&auml;ppte
-sakta sina h&auml;nder och suckade. &Aring;h &mdash; vad det var tungt!
-Om han blott f&aring;tt leva ett par &aring;r till f&ouml;r gossens skull,
-gossen, som han var s&aring; f&auml;stad vid, som han f&aring;tt vara
-b&aring;de far och mor f&ouml;r under dessa fyra &aring;r, som han varit
-ensam. Hur roligt hade de inte haft det tillsammans
-h&auml;r hemma och p&aring; regementet, dit han tagit honom med,
-och d&auml;r han hyrt ett litet rum f&ouml;r dem b&aring;da. Den sjuke
-l&aring;g och f&ouml;ljde med blicken solskenets lek p&aring; tapeten,
-medan han s&aring; i tankarna genomlevde de &aring;r, som han och
-gossen vuxit sig samman i k&auml;rlek. D&aring; m&auml;rkte han, huru
-d&ouml;rren till kammaren sakta &ouml;ppnades, och Janne tr&auml;dde
-in. Med tysta steg sm&ouml;g han sig fram till faderns
-b&auml;dd och fr&aring;gade &ouml;mt och stilla:</p>
-
-<p>&mdash; Huru &auml;r det med dig far? Du &auml;r v&auml;l inte s&auml;mre?</p>
-
-<p>Ett matt leende drog &ouml;ver den sjukes ansikte.</p>
-
-<p>&mdash; S&auml;tt dig gosse, viskade Fr&ouml;jd. Jag har n&aring;got att
-s&auml;ga dig.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_81" id="Page_81">[Pg 81]</a></span></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/083.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">FADERN SMEKTE SAKTA HANS HUVUD.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>Janne satte sig p&aring; s&auml;ngkanten, och fadern b&ouml;rjade tala
-med honom om det sv&aring;ra, oundvikliga, som nu upptog
-hans tankar.</p>
-
-<p>En f&ouml;rf&auml;rande bekl&auml;mning grep gossen, men han kunde
-inte, ville inte tro, att far skulle g&aring; bort. Nej han
-<i>kunde</i> inte fatta detta. Tyst, utan ett ord, b&ouml;jde han
-sig ned mot t&auml;cket och gr&auml;t stilla. S&aring; l&aring;g han l&auml;nge och
-k&auml;nde, huru fadern sakta smekte hans huvud. S&aring; grep
-han den smekande, t&auml;rda handen och n&auml;stan skrek:</p>
-
-<p>&mdash; Far, du <i>f&aring;r</i> inte g&aring; bort! Vart skulle jag taga
-v&auml;gen utan dig?</p>
-
-<p>&mdash; Guds vilja kunna vi icke &auml;ndra gosse, viskade den
-sjuke. Gamla Anna-Greta har lovat att ta hand om dig,
-<span class="pagenum"><a name="Page_82" id="Page_82">[Pg 82]</a></span>tills du blir s&aring; stor, att du kan ordna f&ouml;r dig sj&auml;lv, och
-fast hon &auml;r gammal och underlig, &auml;r hon dock b&auml;ttre
-&auml;n de flesta. Bliv en &auml;rlig och r&auml;ttskaffens gosse, s&aring;
-g&aring;r det dig v&auml;l i livet! N&auml;r jag &auml;r borta, skall du
-skriva till dina systrar i Amerika och tala om huru
-det &auml;r, men, h&ouml;r du Janne, om de d&aring; skriva och bedja
-dig komma &ouml;ver till dem, s&aring; res inte &mdash; h&ouml;r du det &mdash;
-res inte!</p>
-
-<hr class="tb" />
-
-<p>En dag, flera m&aring;nader efter sedan soldaten Fr&ouml;jd
-g&ouml;mdes i jorden, satt den lilla fader- och moderl&ouml;sa
-Janne tyst och tankfull i mor Anna-Gretas lilla stuga.
-Han hade upph&ouml;rt att gr&aring;ta nu, men han tyckte sorgen
-k&auml;ndes dubbelt s&aring; tung, d&aring; den ej fick utlopp i t&aring;rar.
-Nog gjorde den gamla gumman, vad hon kunde f&ouml;r honom,
-och han s&aring;g, att hon ville honom v&auml;l, men hon var
-dyster och trumpen, och han var n&auml;stan skygg f&ouml;r
-henne. S&aring; gott han kunde, s&ouml;kte han hj&auml;lpa henne f&ouml;r
-att p&aring; s&aring; s&auml;tt g&ouml;ra litet r&auml;tt f&ouml;r sig, men han k&auml;nde
-dock, att han var den bistra gumman mera till besv&auml;r
-&auml;n gagn, och detta pl&aring;gade honom. Hon hade ocks&aring; p&aring;
-sista tiden sagt till honom, att han borde s&ouml;ka f&aring; tag
-i n&aring;got arbete, och nu satt han och t&auml;nkte p&aring;, huru han
-skulle st&auml;lla det f&ouml;r sig. D&aring; &ouml;ppnades d&ouml;rren, och den
-nya knekten, som tagit nummer och namn efter hans
-far, steg in i stugan. &mdash; Jag kommer fr&aring;n handelsboden
-och har ett brev till dig Janne, sade han och r&auml;ckte
-gossen ett brev med utl&auml;ndskt frim&auml;rke. Det klack till
-i Janne. Det var systrarnas brev, som han s&aring; l&auml;nge
-v&auml;ntat p&aring;. Han br&ouml;t det med darrande h&auml;nder och l&auml;ste.
-<span class="pagenum"><a name="Page_83" id="Page_83">[Pg 83]</a></span>Inneh&aring;llet var fr&auml;mmande och kallt, knappt ett ord uttryckte
-sorg &ouml;ver faderns d&ouml;d, men s&aring; mycket mer stod
-d&auml;r om, huru bra de hade det d&auml;rute i Amerika, d&auml;r
-m&ouml;jligheterna voro s&aring; stora. Till sist f&ouml;ljde ett erbjudande
-till honom, att, om han ville, skulle respengar
-s&auml;ndas honom, s&aring; att &auml;ven <i>han</i> kunde f&aring; komma ut till
-det fj&auml;rran lyckolandet. Han skulle f&aring; det s&aring; bra hos
-dem, och v&auml;l avl&ouml;nat arbete skulle det ocks&aring; bli! Om
-och om igen l&auml;ste Janne brevet. Var dock icke detta
-en utv&auml;g f&ouml;r honom? Skulle han icke, d&aring; hans egna
-systrar erbj&ouml;do honom hj&auml;lp, taga emot? Men fars sista
-vilja var, att han inte skulle resa. Kunde det vara r&auml;tt
-att bryta d&auml;remot? Han talade vid mor Anna-Greta om
-saken, men hon svarade k&auml;rvt, att i detta fall finge han
-sj&auml;lv best&auml;mma. Han k&auml;nde sig oviss och &auml;ngslig. &Aring;h,
-vad det var sv&aring;rt att vara s&aring; ensam i v&auml;rlden!</p>
-
-<p>P&aring; kv&auml;llen gick Janne till sitt gamla hem. Han hade
-den sista tiden ofta varit d&auml;r, dels emedan platsen var
-honom k&auml;r, och dels emedan han tyckte mycket om den
-unga, muntra soldaten, som nu bebodde den v&auml;lk&auml;nda
-stugan.</p>
-
-<p>Janne ber&auml;ttade om det erbjudande han f&aring;tt men &auml;ven
-om sin fars sista vilja.</p>
-
-<p>&mdash; Du skulle v&auml;l inte vara klok, sade den muntra
-knekten, om du inte toge emot ett s&aring;dant erbjudande.
-Vad har du att v&auml;nta h&auml;rhemma? Sl&auml;p och slit bara
-och d&aring;ligt betalt. D&auml;rute betalas arbete, &auml;ven det l&auml;ttaste,
-h&ouml;gt. D&auml;r kan du p&aring; n&aring;gra &aring;r bli en b&auml;rgad man.
-Vore jag som du, nog reste <i>jag</i>. De satte sig p&aring; den
-gr&ouml;nm&aring;lade b&auml;nken, som Jannes far en g&aring;ng satt upp
-under det stora &auml;ppeltr&auml;det. Kv&auml;llen led, medan de
-<span class="pagenum"><a name="Page_84" id="Page_84">[Pg 84]</a></span>sutto d&auml;r och resonerade, skymningen sm&ouml;g fram &ouml;ver
-bygden, och allt blev s&aring; fagert och s&aring; stilla. Den unge
-soldaten talade och talade om Amerikas rikedomar och
-om den lycka, som d&auml;r vinkade var och en, som ville
-bjuda till, men Janne blev allt mera tyst, till sist
-h&ouml;rde han knappt, varom Fr&ouml;jd talade, han satt bara
-och f&ouml;rundrades &ouml;ver, huru fagert allt var. Skogen stod
-s&aring; skyddande, h&ouml;g och m&ouml;rk bakom hans barndomshem.
-Himmeln v&auml;lvde sig gul och lysande efter solnedg&aring;ngen,
-skymningen sm&ouml;g s&aring; mjuk och stilla &ouml;ver barndomshemmets
-tegar. O, s&aring; vackert allt var! Det blev s&aring; varmt
-inne i br&ouml;stet. Aldrig hade han sett hembygdens sk&ouml;nhet
-s&aring; rik som nu. Aldrig, aldrig, det k&auml;nde han, skulle
-han i det fj&auml;rran landet finna en plats s&aring; vacker som
-denna. Nej, han kunde inte resa bort fr&aring;n allt detta.</p>
-
-<p>Han vaknade upp ur sina tankar, d&aring; soldaten slog
-honom p&aring; axeln och fr&aring;gade:</p>
-
-<p>&mdash; N&aring;, visst reser du v&auml;l, Janne?</p>
-
-<p>Gossen s&aring;g upp.</p>
-
-<p>&mdash; Nej, sade han sakta och best&auml;mt, jag reser <i>inte</i>.
-Far var emot det, och &mdash; och &mdash; s&aring; &auml;r det s&aring; vackert
-h&auml;rhemma.</p>
-
-<p>&mdash; Vackert, tja, visst &auml;r det vackert h&auml;r, sade Fr&ouml;jd,
-men inte lever man p&aring; det. Men du kanske &auml;r en s&aring;dan,
-som skulle l&auml;ngta, om du komme ditut och se, d&aring; ginge
-det galet, ty det har jag h&ouml;rt m&aring;nga ber&auml;tta, att om en
-svensk kommer till Amerika och d&auml;r gripes av hemsjukan,
-d&aring; g&aring;r han helt och h&aring;llet under. S&aring;, &auml;r du av
-<i>den</i> sorten, &auml;r det allt b&auml;st, att du stannar.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, jag stannar, sade Janne, jag skulle aldrig
-kunna finna n&aring;gon lycka d&auml;rborta. Han sade farv&auml;l till
-<span class="pagenum"><a name="Page_85" id="Page_85">[Pg 85]</a></span>soldaten och var snart &aring;ter tillbaka i mor Anna-Gretas
-stuga. Han var lugn nu, d&aring; han fattat sitt beslut. Bara
-han nu hade ett gott arbete, s&aring; skulle v&auml;l allt s&aring; sm&aring;ningom
-ljusna. Med dessa tankar somnade Janne den
-kv&auml;llen.</p>
-
-<p>En dag framp&aring; v&aring;ren fick Janne tag i en tidning, d&auml;r
-han bland andra annonser fann en om anst&auml;llning av
-trumslagarpojkar vid samma regemente, d&auml;r hans far
-tj&auml;nat. Kanske kunde det vara n&aring;got f&ouml;r honom. Hela
-vintern hade han varit s&aring; gott som utan arbete, och
-gumman var trumpnare &auml;n vanligt. Toge han nu tj&auml;nst
-som trumslagare, s&aring; fick han &aring;tminstone kl&auml;der och mat
-en del av &aring;ret. P&aring; kv&auml;llen gick han till den unge soldaten
-och fr&aring;gade honom till r&aring;ds.</p>
-
-<p>&mdash; Det &auml;r nog inte s&aring; dumt du, sa' Fr&ouml;jd, du kan ju
-alltid f&ouml;rs&ouml;ka. Och s&aring; begav det sig, att Janne en solig
-och vacker majdag blev inskriven s&aring;som trumslagare vid
-sin fars gamla regemente.</p>
-
-<p>L&auml;rotiden var l&aring;ng och besv&auml;rlig, men Janne var en
-s&aring;dan d&auml;r pr&auml;ktig pojke, som inte ger sig i f&ouml;rsta taget,
-och s&aring; h&auml;nde det sig, att han p&aring; kortare tid &auml;n sina
-kamrater blev en riktigt duktig trumslagare.</p>
-
-<p>Nu b&ouml;rjade ett friskt och muntert liv. Huru lustigt
-var det inte att p&aring; l&aring;nga marscher g&aring; f&ouml;re trupperna
-och sl&aring; den ena muntra takten efter den andra f&ouml;r de
-tr&ouml;tta soldaterna. Sj&auml;lv tr&ouml;ttnade han aldrig. Han var
-liten men sp&auml;nstig och stark, och hans armar voro unga
-och mjuka. &raquo;Lilla Fr&ouml;jden&raquo; blev snart allas favorit.
-B&aring;de officerare och manskap spr&aring;kade s&aring; kamratligt med
-honom, och han tyckte om dem alla, mest dock om dem,
-som varit hans fars gamla kamrater, och som talade om
-<span class="pagenum"><a name="Page_86" id="Page_86">[Pg 86]</a></span>gamle Fr&ouml;jd och sade, att han varit en riktig hedersman.
-Bland Jannes n&auml;rmaste kamrater fanns det dock n&aring;gra,
-som icke gillade honom, det var s&aring;dana pojkar, som aldrig
-i arbetet g&ouml;ra sitt b&auml;sta, och som, d&aring; de hava ledigt,
-samla sig kring kortleken. Dessa pojkar kunde inte t&aring;la
-Jannes plikttrohet, ej heller att han p&aring; sin lediga tid tog
-sig till med n&aring;got, som i deras &ouml;gon var mycket dumt<br />
-<span style="margin-left: 0.5em;">&mdash; han l&auml;ste. Vid regementet fanns n&auml;mligen ett stort</span><br />
-bibliotek, d&auml;r var och en fick l&aring;na b&ouml;cker, och sedan
-Janne b&ouml;rjat begagna sig av denna f&ouml;rm&aring;nsr&auml;tt, fann
-han snart, att b&ouml;cker &auml;ro ett gott och trevligt s&auml;llskap.
-S&aring; fort han hade en ledig stund, l&auml;ste han; p&aring; matrasterna,
-p&aring; kv&auml;llarna, under lediga stunder vid vakttj&auml;nstg&ouml;ring,
-ja till och med d&aring; under marsch truppen
-fick endast n&aring;gra minuters vila. En dag, d&aring; Janne var
-p&aring; vakt, l&aring;g han p&aring; magen i gr&auml;set och l&auml;ste Sveriges
-historia. Tiden var inne att sl&aring; virveln, men Janne var
-s&aring; intresserad av vad han l&auml;ste, att han den g&aring;ngen alldeles
-gl&ouml;mde bort sig. D&aring; fick han h&ouml;ra dagl&ouml;jtnantens
-barska r&ouml;st:</p>
-
-<p>&mdash; N&aring; Fr&ouml;jd, hur l&aring;ter trumman? Blossande r&ouml;d
-sl&auml;ngde gossen boken, grep trumman och l&auml;t virveln g&aring;.
-Han v&aring;gade inte se p&aring; l&ouml;jtnanten. T&auml;nk, om han nu
-skulle bli straffad f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen f&ouml;r sin f&ouml;rsumlighet.
-Men d&aring; virveln var slut, gick l&ouml;jtnanten fram och
-klappade Janne p&aring; axeln &mdash; Var nu inte r&auml;dd, lilla
-Fr&ouml;jd, sade han. Du sk&ouml;ter trumman som en hel karl,
-s&aring; liten du &auml;r. H&ouml;r du, du tycker visst om att l&auml;sa.
-Vad &auml;r det f&ouml;r en bok du har? L&aring;t se!</p>
-
-<p>I stram giv-akt &ouml;verl&auml;mnade Janne boken, och nu v&aring;<span class="pagenum"><a name="Page_87" id="Page_87">[Pg 87]</a></span>gade
-han se upp i l&ouml;jtnantens ansikte. Det var ett ungt
-och v&auml;nligt ansikte med glittrande bl&aring; &ouml;gon.</p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/089.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">GOSSEN SL&Auml;NGDE BOKEN OCH L&Auml;T VIRVELN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>&mdash; Minns du n&aring;got av vad du l&auml;ser d&aring;? fr&aring;gade l&ouml;jtnanten.</p>
-
-<p>&mdash; Ja, l&ouml;jtnant, svarade Janne.</p>
-
-<p>&mdash; L&aring;t h&ouml;ra d&aring;! Och s&aring; b&ouml;rjade l&ouml;jtnanten f&ouml;rh&ouml;ra
-Janne, och vad han &auml;n fr&aring;gade, s&aring; visste gossen att ge
-besked.</p>
-
-<p>&mdash; H&ouml;r du, du &auml;r ju en styv gosse, du. Har du
-kanske l&auml;st andra b&ouml;cker lika grundligt? Kom och s&auml;tt
-dig h&auml;r, f&aring;r jag h&ouml;ra, sade l&ouml;jtnanten och f&ouml;rde Janne
-med sig bort till en b&auml;nk, d&auml;r de b&aring;da satte sig, och
-s&aring; fick gossen redog&ouml;ra f&ouml;r litet av varje, och det gjorde
-<span class="pagenum"><a name="Page_88" id="Page_88">[Pg 88]</a></span>han s&aring; v&auml;l, att l&ouml;jtnanten snart kom under fund med,
-att &raquo;Lilla Fr&ouml;jden&raquo; var en ovanligt beg&aring;vad gosse, som
-b&auml;ttre passade f&ouml;r boken &auml;n f&ouml;r trumman, och n&auml;r han
-sedan fick veta, huru ensam Janne stod i v&auml;rlden, gl&auml;nste
-n&aring;got klart och fuktigt i officerens bl&aring; &ouml;gon. Han satt
-tyst en stund och s&aring;g p&aring; gossen, och s&aring; fr&aring;gade han
-pl&ouml;tsligt:</p>
-
-<p>&mdash; Vill du studera Fr&ouml;jd, s&aring; skall jag ordna det f&ouml;r
-dig? Men d&aring; m&aring;ste du flytta in till staden och g&aring; d&auml;r
-i skola, f&ouml;rst&aring;r du, men det g&aring;r nog bra, ty om du vill,
-s&aring; f&aring;r du ett hem hos mig.</p>
-
-<p>Det glittrade i Jannes &ouml;gon, hela hans ansikte sken
-av fr&ouml;jd. &mdash; &Aring;h, om jag finge det, s&aring; roligt det skulle
-vara! jublade han. Han gl&ouml;mde alldeles bort, att det
-var hans f&ouml;rman, som satt d&auml;r bredvid honom, han
-k&auml;nde blott, att det var en god m&auml;nniska, som ville honom
-v&auml;l. D&auml;rf&ouml;r gl&ouml;mde han ocks&aring; att g&ouml;ra stram milit&auml;risk
-st&auml;llning, n&auml;r l&ouml;jtnanten reste sig f&ouml;r att g&aring;, och
-det beh&ouml;vdes inte heller, ty som en &auml;ldre kamrat och
-v&auml;n r&auml;ckte den unge officeren trumslagargossen handen
-och sade:</p>
-
-<p>&mdash; D&aring; &auml;r det avgjort d&aring;, n&auml;r m&ouml;tet &auml;r slut, resa vi
-hem, Janne.</p>
-
-<hr class="tb" />
-
-<p>D&aring; milit&auml;r&ouml;vningarna f&ouml;r &aring;ret voro slut, sade Janne
-farv&auml;l till trumman, icke utan saknad, ty den hade blivit
-honom k&auml;r, och s&aring; f&ouml;ljde han l&ouml;jtnant Sprengel in i staden
-och sattes d&auml;r i skola. Sprengel var en rik man och
-d&auml;rtill god. Han k&auml;nde en innerlig gl&auml;dje &ouml;ver att kunna
-hj&auml;lpa den lille fattige och f&ouml;r&auml;ldral&ouml;se trumslagargos<span class="pagenum"><a name="Page_89" id="Page_89">[Pg 89]</a></span>sen
-och ville, att han skulle k&auml;nna sig riktigt hemmastadd
-hos honom, men detta hade Janne sv&aring;rt f&ouml;r i b&ouml;rjan,
-respekten f&ouml;r l&ouml;jtnanten satt i, och s&aring; var det s&aring; fint
-och f&ouml;rn&auml;mt &ouml;verallt. Mest f&ouml;rtrolig blev han med fru
-Sprengel, en vacker och moderligt god kvinna och med
-lilla Elsa, som var 9 &aring;r och spenslig och blek men yr
-som en pojke. Hon ville fr&aring;n allra f&ouml;rsta dagen ha
-Janne till lekkamrat och l&auml;t honom ej vara i fred, f&ouml;rr&auml;n
-han f&ouml;ljt med och sett p&aring; alla rum och p&aring; alla hennes
-leksaker. &raquo;Lilla Trummis&raquo;, som hon kallade honom, blev
-snart hennes allra b&auml;sta v&auml;n, och d&aring; han var i skolan,
-gick hon bara och l&auml;ngtade efter honom. Den glada lilla
-flickan jagade till slut bort Jannes blyghet, s&aring; att han
-b&ouml;rjade k&auml;nna sig som barn i huset i det f&ouml;rn&auml;ma hemmet.
-Flitig som han var och d&auml;rtill beg&aring;vad gick det
-bra f&ouml;r honom i skolan, och vid varje termins slut kom
-han hem med de b&auml;sta betyg. S&aring; gingo &aring;ren, och han
-blev student, och s&aring; st&auml;lldes f&auml;rden till Uppsala, till
-&raquo;Den eviga ungdomens stad&raquo;. Och nu l&auml;mna vi honom
-d&auml;r i den av ungdom och s&aring;ng uppfyllda staden, d&auml;r
-han sitter i sin lilla studerkammare och l&auml;ser och gnor,
-och f&ouml;rflytta oss flera tiotal &aring;r fram&aring;t i tiden, &auml;nda fram
-till v&aring;ra dagar, och vi g&aring; tillbaka till den plats, d&auml;r
-v&aring;r ber&auml;ttelse b&ouml;rjar, till det lilla soldattorpet i skogsbrynet.</p>
-
-<hr class="tb" />
-
-<p>De gamla indelta soldaterna finnas icke mer, och deras
-torp hava s&aring;lts till f&ouml;rste b&auml;ste k&ouml;pare. Den som k&ouml;pt
-Fr&ouml;jdtorpet &auml;r en gammal bekant, det &auml;r Janne Fr&ouml;jd,
-nu en ber&ouml;md och l&auml;rd doktor, som, eljest bosatt i huvud<span class="pagenum"><a name="Page_90" id="Page_90">[Pg 90]</a></span>staden,
-tillbringar sina somrar h&auml;r i sitt gamla barndomshem.
-N&auml;ra intill har han l&aring;tit bygga en vacker
-vit villa, d&auml;r hans sv&auml;rf&ouml;r&auml;ldrar, &ouml;versten och &ouml;verstinnan
-Sprengel, bo. Det &auml;r kanske litet sv&aring;rt till en
-b&ouml;rjan att i den h&ouml;greste gr&aring;nade officeren igenk&auml;nna
-den unge l&ouml;jtnanten ifr&aring;n f&ouml;rr, men Janne som &auml;nnu &auml;r
-i sin b&auml;sta manna&aring;lder k&auml;nna vi genast igen, och hans
-fru &auml;r lika glad och munter, som d&aring; hon som liten
-flicka lekte med Janne och kallade honom &raquo;lilla Trummis&raquo;.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/092.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">&mdash; PAPPA, SL&Aring; EN VIRVEL F&Ouml;R OSS, BER JANNE.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>Allt &auml;r sig likt vid det gamla Fr&ouml;jdtorpet. Tr&auml;d och
-buskar v&auml;xa som f&ouml;rr, till och med den gr&ouml;nm&aring;lade
-<span class="pagenum"><a name="Page_91" id="Page_91">[Pg 91]</a></span>b&auml;nken under &auml;ppeltr&auml;det st&aring;r kvar. D&auml;r sitta i de tysta
-och vackra sommarkv&auml;llarna de gamla makarna Sprengel
-och doktorn och doktorinnan Fr&ouml;jd, och &auml;ro doktorns
-sm&aring;ttingar med, s&aring; sitta de nedanf&ouml;r i gr&auml;set, ty de f&aring;
-icke rum p&aring; b&auml;nken. D&aring; kan det h&auml;nda, att yngsta pysen
-Janne, som absolut vill bli milit&auml;r som morfar, tigger
-och ber:</p>
-
-<p>&mdash; Pappa, sl&aring; en virvel f&ouml;r oss, och d&aring; ler doktor
-Fr&ouml;jd s&aring; ljust och gott och g&aring;r in i kammaren efter
-sin gamla trumma, och s&aring; l&aring;ter han takter och virvlar
-ljuda, s&aring; att det ekar l&aring;ngt bort i skogen, och medan
-han s&aring; r&ouml;r pinnarna, st&aring;r han och ser ut &ouml;ver sin v&auml;na
-hembygd och t&auml;nker p&aring;, huru lyckligt det var, att han
-den d&auml;r kv&auml;llen, d&aring; amerikabrevet kommit, l&auml;t sig f&aring;ngas
-och h&aring;llas fast av sin hembygds sk&ouml;nhet och sin
-faders sista vilja.</p>
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Carl Riddersporre</i>.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_92" id="Page_92">[Pg 92]</a></span></p>
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="X"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/094.jpg" alt="En_karlekstjanst" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">En k&auml;rlekstj&auml;nst.</h2>
-
-<p class="p02">En julskiss f&ouml;r Sn&ouml;vit av <i>Ernst Jotson</i>.</p>
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/094a.jpg" alt="E" style="width: 100%" />
-</div>
-
-
-<p>n julafton f&ouml;r m&aring;nga &aring;r sedan,
-n&auml;r &raquo;frid p&aring; jorden, och m&auml;nniskorna en god
-vilja&raquo;, r&aring;dde mera i v&auml;rlden, &auml;n nu tyckes
-vara fallet, gav Margit Ekgren fr&aring;n vindskupan
-i ett h&ouml;gt hus akt p&aring;, hur de duniga
-flingorna f&ouml;llo l&auml;tt ned p&aring; de omgivande taken och skorstenarna
-och bekl&auml;dde dem med en bl&auml;ndande renhet.
-Jorden inf&ouml;rde sig en vit h&ouml;gtidsskrud f&ouml;r att v&auml;lkomna
-Kristusbarnet, och snart skulle talrika julgranar, tindrande
-med m&aring;nga ljus, upplysa de olika hemmen, prydda
-och smyckade f&ouml;r Jesu ankomst.</p>
-
-<p>Skulle han komma &auml;ven till denna kulna vindskupa?
-Margit gjorde sig denna fr&aring;ga och suckade tvivlande.
-Det f&ouml;ref&ouml;ll om&ouml;jligt.</p>
-
-<p>&mdash; Men julen &auml;r underverkens tid! mumlade hon f&ouml;rhoppningsfullt.</p>
-
-<p>&mdash; Vad s&auml;ger du, Margit? fr&aring;gade en klagande r&ouml;st
-fr&aring;n den torftiga s&auml;ngen i rummets bortersta h&ouml;rn, d&auml;r
-en ung flicka kastade sig oupph&ouml;rligt av och an och
-gr&auml;t &ouml;ver sin n&ouml;d och sjukdom.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_93" id="Page_93">[Pg 93]</a></span></p>
-<p>&mdash; Jag t&auml;nkte, att nu var r&auml;tta tiden f&ouml;r ett underverk
-att h&auml;nda. Min far sade alltid, att Kristus kom
-till oss alla p&aring; julafton.</p>
-
-<p>&mdash; Han kommer ej hit, sade den tr&ouml;tta r&ouml;sten retligt.
-Naturligtvis, eftersom du &auml;r pr&auml;stdotter, tror du p&aring; s&aring;dant.
-Jag g&ouml;r det ej. Det &auml;r bara inbillning, k&auml;ra du.
-Ett hopp mot allt hopp!</p>
-
-<p>&mdash; Nej, nej, nej. Margit l&auml;mnade f&ouml;nstret f&ouml;r att
-kn&auml;b&ouml;ja bredvid s&auml;ngen. Vi hava f&ouml;rlorat allting utom
-tron, Gertrud. L&aring;t oss beh&aring;lla den.</p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/095.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">VI HA F&Ouml;RLORAT ALLT UTOM TRON, GERTRUD.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>&mdash; Jag kan det ej l&auml;ngre, snyftade den andra vid
-Margits br&ouml;st och i Margits tr&ouml;stande armar. Vi ha
-studerat s&aring;ng s&aring; flitigt och s&aring; l&auml;nge och utgivit allt
-<span class="pagenum"><a name="Page_94" id="Page_94">[Pg 94]</a></span>vad vi hade f&ouml;r att l&auml;ra. Och likv&auml;l ha vi ej lyckats
-skaffa oss n&aring;gon anst&auml;llning ens som korister. Nu
-sv&auml;lta vi och bliva snart utkastade p&aring; gatan, emedan
-vi ej kunna betala v&aring;r hyra.</p>
-
-<p>&mdash; &Aring;h, fullt ut s&aring; farligt &auml;r det v&auml;l ej, Gertrud lilla,
-sade Margit lugnande. Fru Str&ouml;m l&aring;ter oss nog stanna
-en vecka till. Hon sade mig det i g&aring;r, och vi hava
-&auml;nnu tio kronor kvar till mat.</p>
-
-<p>&mdash; Men n&auml;r de &auml;ro slut, vad d&aring;? utbrast Gertrud
-och satte sig upp med ett f&ouml;rtvivlat uttryck i sitt unga
-ansikte.</p>
-
-<p>&mdash; N&aring;got skall h&auml;nda, k&auml;ra du, det &auml;r jag s&auml;ker p&aring;.</p>
-
-<p>&mdash; &Aring;h, det &auml;r endast prat, genm&auml;lte den sjuka ot&aring;ligt.
-Det &auml;r endast din enfaldiga tro. Vem skulle
-vilja hj&auml;lpa tv&aring; stackars f&ouml;r&auml;ldral&ouml;sa flickor. Vi ha
-ingen v&auml;n!</p>
-
-<p>&mdash; Vi ha en v&auml;n, yttrade Margit best&auml;mt, och han
-skall komma och hj&auml;lpa oss i afton. Jag vet det. Jag
-k&auml;nner det som visst i mitt hj&auml;rta.</p>
-
-<p>&mdash; Varf&ouml;re g&aring;r du d&aring; ej ut och m&ouml;ter honom? sporde
-Gertrud sn&auml;sigt.</p>
-
-<p>Margit tog sin hatt och kappa.</p>
-
-<p>&mdash; Kanske skall jag finna honom, sade hon, mera
-till sig sj&auml;lv. N&aring;gra kalla honom slumpen; jag kallar
-honom Gud.</p>
-
-<p>&mdash; Gud!</p>
-
-<p>Gertrud stirrade. D&auml;rp&aring; skrattade hon bittert.</p>
-
-<p>&mdash; Du &auml;r tokig, Margit &mdash; alldeles tokig.</p>
-
-<p>&mdash; Men det finns metod i min galenskap, svarade
-Margit och svepte v&auml;l om sin v&auml;ninna och kysste henne
-<span class="pagenum"><a name="Page_95" id="Page_95">[Pg 95]</a></span>&ouml;mt. &mdash; Jag skall g&aring; ut f&ouml;r att k&ouml;pa oss litet t� och
-kakor, s&aring; att vi ocks&aring; m&aring; komma i ett slags festst&auml;mning.</p>
-
-<p>&mdash; Den enda festst&auml;mning, som jag &ouml;nskar, &auml;r en anst&auml;llning.
-Direkt&ouml;r Kruse arbetar p&aring; kyrkos&aring;ngens h&ouml;jande,
-uppf&ouml;r ett nytt oratorium i n&auml;sta vecka. Men
-det &auml;r f&ouml;r sent, st&ouml;nade Gertrud. Alla st&auml;mmor ha
-blivit besatta vid den h&auml;r tiden. G&aring; ej Margit. Vi
-ha ej r&aring;d att best&aring; oss med t� och kakor.</p>
-
-<p>&mdash; Vi skola likafullt best&aring; oss d&auml;rmed, sade den andra
-leende. En kopp t� skall ge dig mera mod och tillit.
-Farv&auml;l, k&auml;ra, jag skall vara tillbaka om en halvtimma.
-Och kanske, fortsatte Margit halvt skrattande och halvt
-gr&aring;tande, kan jag vid min &aring;terkomst ber&auml;tta f&ouml;r dig,
-att jag m&ouml;tt honom p&aring; v&auml;gen.</p>
-
-<p>&mdash; Margit! Margit! Men Margit var borta, och
-bristande ut i bittra t&aring;rar begrov patienten sitt magra
-anlete i kudden. Hon trodde ej p&aring; julen, ej heller p&aring;
-underverk eller p&aring; n&aring;got annat &auml;n sin n&ouml;d.</p>
-
-<p>&mdash; Jag &ouml;nskar, vi voro d&ouml;da, snyftade hon.</p>
-
-<p>Hade det ej varit f&ouml;r sin tro, skulle Margit ha &ouml;nskat
-detsamma, ty st&auml;llningen var hj&auml;rtslitande, och trots
-sina muntra ord kunde den unga flickan ej se n&aring;gon
-utv&auml;g till b&auml;ttring. Vad vore ocks&aring; tv&aring; ensamma, om
-&auml;n kunniga flickor i st&aring;nd att utr&auml;tta i den stora staden,
-utan v&auml;nner, inflytande eller penningar? Margit
-skulle hava gr&aring;tit av f&ouml;rtvivlan, hade ej hennes uppfostran
-i ett kristligt, lantligt hem st&aring;lsatt henne mot
-motg&aring;ngen. Hj&auml;lp m&aring;ste komma, m&aring;ste komma. Gjorde
-den det ej snart, skulle Gertrud d&ouml;, och sedan stod
-hon alldeles ensam i den h&aring;rda bittra v&auml;rlden. Hon
-hade anropat Gud, men intet svar hade kommit p&aring;
-<span class="pagenum"><a name="Page_96" id="Page_96">[Pg 96]</a></span>hennes b&ouml;ner. De klappade, s&aring; f&ouml;ref&ouml;ll det n&auml;stan, f&aring;f&auml;ngt
-p&aring; himlens st&auml;ngda portar. Nio flickor utav tio
-skulle ha tappat modet, men Margit h&ouml;ll sig f&ouml;rtvivlat
-fast vid sin tro, fast&auml;n ej uppeh&aring;llen av n&aring;got synbart
-bevis. Hj&auml;lp skulle komma, och det snart. P&aring; julens
-kv&auml;ll nedsteg barmh&auml;rtighetens Herre i skepnaden av ett
-litet barn. Margit och Gertrud skulle helt s&auml;kert f&aring; sin
-del i den v&auml;lsignelsen. Han v&aring;rdade sig om de f&ouml;r&auml;ldral&ouml;se.
-Han hj&auml;lpte de fattiga och betryckta. Han
-helade de sjuka och tr&ouml;stade de &ouml;vergivna. Vid h&ouml;rnet
-av en tyst gata lyfte Margit upp sitt bleka ansikte och
-bad tyst:</p>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/098.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">MARGIT LYFTE UPP SITT BLEKA ANSIKTE OCH BAD.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_97" id="Page_97">[Pg 97]</a></span></p>
-<p>&mdash; &Aring;h, Herre, hj&auml;lp oss! V&aring;r lit st&aring;r till dig. L&aring;t
-mig f&aring; taga hem goda nyheter till Gertrud, s&aring; att hon m&aring;
-k&auml;nna, att dina k&auml;rleksfulla armar st&auml;dse &auml;ro omkring
-oss. Julafton, det &auml;r julafton. &Aring;h, hj&auml;lp oss, hj&auml;lp oss!</p>
-
-<p>Men fortfarande kom det intet svar. Fr&aring;n den tunga
-skyn rent av &ouml;ste sn&ouml;n ned, och frusen och hungrig
-lutade sig Margit mot en v&auml;gg, medan en sjuklig &auml;ngslan
-grep om hennes v&auml;rkande hj&auml;rta. I denna vita, sn&ouml;&ouml;ken
-k&auml;nde hon sig allena och &ouml;vergiven. Hon undrade,
-om det fanns n&aring;gon olyckligare varelse &auml;n hon i hela
-huvudstaden.</p>
-
-<p>Jo, det fanns en. P&aring; trottoaren stod en trasig, tolv
-&aring;rs flicka och f&ouml;rs&ouml;kte att sjunga f&ouml;r att draga uppm&auml;rksamheten
-och givmildheten till sig. Men hennes r&ouml;st
-var s&aring; svag och s&aring; kv&auml;vd av t&aring;rar, att de f&ouml;rbig&aring;ende
-ej aktade p&aring; henne. Vid &aring;synen av Margit antog den
-lilla flickans ansikte ett f&ouml;rhoppningsfullare uttryck, och
-hon sj&ouml;ng sin s&aring;ng litet h&ouml;gre &auml;n f&ouml;rut, fast&auml;n den alltj&auml;mt
-l&auml;t blott som en f&aring;gelunges pip. En hel vers sj&ouml;ng
-hon tappert, men vid den andra versen kv&auml;vde snyftningar
-hennes st&auml;mma, och hon utbrast klagande, i det
-hon torkade sin stackars bl&aring;frusna n&auml;sa och sina t&aring;rade
-&ouml;gon med fliken av en tunn sjal, n&auml;stan det enda varma
-plagg hon &auml;gde:</p>
-
-<p>&mdash; Sn&auml;lla fr&ouml;ken, ge mej en slant. Mamma kommer
-att sl&aring; mej f&ouml;rd&auml;rvad, om jag kommer tomh&auml;nt hem.</p>
-
-<p>Margit hade ej r&aring;d att sk&auml;nka bort n&aring;gonting, men
-flickans el&auml;nde gick henne s&aring; till hj&auml;rtat, att hon tog
-fram sin magra b&ouml;rs.</p>
-
-<p>Men pl&ouml;tsligt kom det en ingivelse till Margit, och
-hon stack &aring;ter ned sina slantar. Hon skulle hj&auml;lpa
-<span class="pagenum"><a name="Page_98" id="Page_98">[Pg 98]</a></span>denna lilla stackare p&aring; ett b&auml;ttre s&auml;tt och r&auml;dda henne
-fr&aring;n den hotande misshandeln. En psalm, som hon f&ouml;r
-l&auml;nge sedan hade l&auml;rt sig vid sin moders kn&auml;, d&ouml;k upp
-i hennes minne, och hon r&ouml;rde vid flickans skuldra f&ouml;r
-att f&aring; henne att h&aring;lla sig tyst. I n&auml;sta &ouml;gonblick stannade
-m&aring;nga av de f&ouml;rbig&aring;ende och tittade ned&aring;t den
-sn&ouml;iga gatan. En h&auml;rlig r&ouml;st manade dem att lyssna.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/100.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">HON SJ&Ouml;NG DEN VACKRA PSALMEN MED HOPKN&Auml;PPTA H&Auml;NDER.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>Den silverklara r&ouml;sten klingade h&auml;rligt ut i den bitande
-luften, medan hon sj&ouml;ng den vackra psalmen med
-hopkn&auml;ppta h&auml;nder och upplyftat ansikte. M&auml;n och
-kvinnor och barn slogo en ring runt kring Margit f&ouml;r
-<span class="pagenum"><a name="Page_99" id="Page_99">[Pg 99]</a></span>att lyssna till detta himmelska budskap och denna underbara
-s&aring;ng, som gick rakt till deras hj&auml;rtan. M&aring;nga sm&aring;logo
-lyckligt av f&ouml;rtjusning &ouml;ver den medryckande melodien,
-medan andra gr&auml;to p&aring; grund av de minnen, den
-&aring;terkallade, men alla blevo p&aring; n&aring;got outrannsakligt s&auml;tt
-pl&ouml;tsligt medvetna om, att det var verkligen och sannerligen
-jul. Ej en blott vanlig h&ouml;gtid, angiven i
-almanackan, utan en hj&auml;rtats h&ouml;gtid, i vilken barmh&auml;rtighetens
-och k&auml;rlekens ande gjorde sitt intr&auml;de. Kristusbarnet
-skulle stiga ned, och hans h&auml;rolder f&ouml;rberedde
-hans v&auml;g. &mdash; &raquo;Frid p&aring; jorden, och m&auml;nniskorna en god
-vilja.&raquo; Guds r&ouml;st andades genom den hymnen, sjungen
-p&aring; en tr&aring;ng gata bland fallande sn&ouml;.</p>
-
-<p>Margit tystnade och slantar haglade ned i den lilla
-flickans trasiga f&ouml;rkl&auml;de, som hon h&ouml;ll upp f&ouml;r att insamla
-den ov&auml;ntade rikedomen. &Auml;nnu mera folk tillstr&ouml;mmade
-och b&aring;do att f&aring; h&ouml;ra s&aring;ngen &auml;n en g&aring;ng.
-Margit gjorde dem till viljes, och n&auml;r hon hade slutat,
-inh&ouml;stade den fattiga flickan en s&aring; riklig sk&ouml;rd, att hon
-raskt sprang sig v&auml;g och gl&ouml;mde i sin iver att tacka sin
-v&auml;lg&ouml;rarinna. Margit brydde sig ej om hennes flykt,
-ty hon visste, att flickan var utom sig av gl&auml;dje. Hon
-hade i sj&auml;lva verket ej tid att t&auml;nka l&auml;ngre, ty en gr&aring;h&aring;rig
-herre, kl&auml;dd i en tjock p&auml;ls, tr&auml;ngde sig pl&ouml;tsligt
-fram till henne, grep hennes arm och drog henne burdus
-med sig ett stycke v&auml;g.</p>
-
-<p>&mdash; Vem &auml;r ni? Vad &auml;r ni? sporde han den f&ouml;rv&aring;nade
-Margit i en uppr&ouml;rd ton. Och var har ni h&aring;llit eder
-g&ouml;md med denna underbara r&ouml;st?</p>
-
-<p>Margit kunde i sin f&ouml;rvirring och sitt svaghetstillst&aring;nd
-knappt framstamma ett svar.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_100" id="Page_100">[Pg 100]</a></span></p>
-<p>&mdash; Jag &auml;r s&aring;ngerska, som s&ouml;ker anst&auml;llning. Mitt
-namn &auml;r Margit.</p>
-
-<p>Den gr&aring;h&aring;rige mannen v&auml;ntade ej p&aring; att h&ouml;ra mera.
-Kom med mig! utbrast han, i det han &aring;nyo grep om
-hennes arm. Att t&auml;nka sig, att om jag ej hade g&aring;tt
-f&ouml;rbi h&auml;r, skulle jag aldrig hava uppt&auml;ckt denna enast&aring;ende
-r&ouml;st. Jag &auml;r direkt&ouml;r Kruse!</p>
-
-<p>&mdash; Direkt&ouml;r Kruse? n&auml;stan skrek Margit.</p>
-
-<p>&mdash; Kom! Kom! Han ryckte henne br&aring;dst&ouml;rtat med
-sig &mdash; n&auml;stan bar henne till rykte och lycka, bekv&auml;mlighet
-och &ouml;verfl&ouml;d.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/102.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">P&Aring; GOLVET SATT MARGIT, OMGIVEN AV PAKET.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-
-<p>I det kalla vindsrummet hade Gertrud snyftat sig
-till s&ouml;mn. N&auml;r hon &ouml;ppnade sina &ouml;gon uppt&auml;ckte hon,
-<span class="pagenum"><a name="Page_101" id="Page_101">[Pg 101]</a></span>att kammaren str&aring;lade av ljus. Ej allenast en lampa
-fanns d&auml;r, utan ocks&aring; ett grenljus, som upplyste det
-pr&auml;ktigt dukade bordet, upp&aring; vilket s&aring;gos allehanda matvaror,
-frukter och s&ouml;tsaker. P&aring; golvet satt Margit, omgiven
-av paket, som hon var upptagen med att ordna.
-Strumpor, skor, blusar, handskar. Gertrud &ouml;ppnade sina
-&ouml;gon p&aring; vid gavel och trodde sig dr&ouml;mma.</p>
-
-<p>&mdash; Margit! fl&auml;mtade hon och satte sig upp i s&auml;ngen.</p>
-
-<p>&mdash; K&auml;ra! K&auml;ra! Margit hoppade upp, sprang fram
-till s&auml;ngen och tryckte Gertrud i sina armar.</p>
-
-<p>&mdash; Jag ville ej v&auml;cka dig, f&ouml;rr&auml;n &mdash;</p>
-
-<p>&mdash; Margit, avbr&ouml;t Gertrud och stirrade p&aring; de utbredda
-rikedomarna, var har du f&aring;tt &mdash;?</p>
-
-<p>Nu var det Margits tur att avbryta, och hon svarade
-v&ouml;rdnadsfullt i en l&aring;g r&ouml;st:</p>
-
-<p>&mdash; Jag m&ouml;tte honom och vad jag gjorde honom, det
-gjorde han ocks&aring; mig! Nej, jag &auml;r icke tokig. Lyssna,
-och du skall f&aring; h&ouml;ra, huru min tro har blivit r&auml;ttf&auml;rdigad.</p>
-
-<p>Hela den underbara ber&auml;ttelsen var snart omtalad, och
-Gertrud fick veta, att direkt&ouml;r Kruse hade ej allenast
-fast anst&auml;llt Margit som solist f&ouml;r sin kyrkok&ouml;r och givit
-henne ett v&auml;lbeh&ouml;vligt f&ouml;rskott, utan &auml;ven, n&auml;r han fick
-h&ouml;ra de b&aring;da flickornas historia, lovat att anst&auml;lla
-Gertrud vid k&ouml;ren, s&aring; snart hon hade tillfrisknat.</p>
-
-<p>&mdash; Hur underbart! viskade Gertrud, sedan Margit
-hade slutat, och kn&auml;ppte ihop sina h&auml;nder, full av helig
-b&auml;van. Ocks&aring; i hennes hj&auml;rta hade tron nu gjort
-sitt int&aring;g.</p>
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Einar Torsslow</i>.</p>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_102" id="Page_102">[Pg 102]</a></span></p>
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="XI"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/104.jpg" alt="I vissnad lund." style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">I vissnad lund.</h2>
-
-<p class="p02"><i>F&ouml;r Sn&ouml;vit av Lars Lunell.</i></p>
-
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0"><i>Du lilla blomma, som, mot jorden b&ouml;jd,</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>Nu gr&aring;ter bort din sista t&aring;r.</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>L&auml;r dig att vissna glad och n&ouml;jd,</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>N&auml;r livets h&ouml;st mig ocks&aring; n&aring;r!</i><br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 10%" >
-<img src="images/104a.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0"><i>Du lilla f&aring;gel uti skogens tr&auml;n,</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>Som flyttar bort till palmers land,</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>L&auml;r dig att l&auml;ngta bort, ja l&auml;ngta h&auml;n</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>Till ljusets s&auml;lla, sk&ouml;na strand!</i><br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 10%" >
-<img src="images/104a.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-
-<table class="poem" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0"><i>Du vackra stj&auml;rna, som d&auml;r uppe ler,</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>Du sk&ouml;na underbara ljus,</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>L&auml;r mig att blicka upp&aring;t mer och mer</i><br /></span>
-  <span class="i0"><i>Ja, blicka hem till Faderns hus.</i><br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/104b.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_103" id="Page_103">[Pg 103]</a></span></p>
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="XII"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/105.jpg" alt="Barfota-Lisa." style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Barfota-Lisa.</h2>
-
-<p class="p02">F&ouml;r Sn&ouml;vit av <i>Helfrid Sj&ouml;gren</i>.</p>
-
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/105a.jpg" alt="B" style="width: 100%" />
-</div>
-
-
-<p>arfota-Lisa fr&aring;n backstugan hade inte
-r&aring;d att f&aring; sig n&aring;gra nya skor, som annat
-folk hade, utan j&auml;mt gick hon barfota hela
-somrarna igenom, och om vintern hade hon
-tr&auml;skor, bara tr&auml;skor. &mdash;</p>
-
-<p>Men frisk och stark var hon och alltid glad som en
-l&auml;rka. De f&ouml;rm&ouml;gna, v&auml;lkl&auml;dda bondbarnen f&ouml;raktade
-henne nog ibland. Men Lisa hade sina v&auml;nner &auml;nd&aring;
-ibland kor och kalvar, f&aring;r och grisar, och de b&auml;sta b&auml;rst&auml;llena
-visste hon om, ty dem s&aring;g hon, n&auml;r hon gick
-f&ouml;r att mj&ouml;lka, och ingen kunde sjunga och drilla s&aring;
-vackert som hon, n&auml;r hon k&ouml;rde korna i vall. Snart var
-Lisa vuxen och vacker som en majblomma. Och nu
-skulle hon &auml;ntligen f&aring; sig ett par nya skor, riktigt nya
-skor, ty byskomakaren hade tagit m&aring;tt av henne till ett
-par s&aring;dana, och Lisa var nu hela femton &aring;r, s&aring; det var
-just p&aring; tiden, att hon blev lite hygglig om f&ouml;tterna &mdash;
-sa' moran, d&auml;r hon tj&auml;nte sommarpiga.</p>
-
-<p>Men n&auml;r skorna kom p&aring;, s&aring; voro de rent f&ouml;r sm&aring;.</p>
-
-<p>&mdash; Jag ska se efter, om mor har n&aring;gra skor &mdash; sa'
-<span class="pagenum"><a name="Page_104" id="Page_104">[Pg 104]</a></span>Lisa &mdash; annars f&aring;r hon dessa, och nog kan jag g&aring; barfota
-lite till; det g&ouml;r mig rakt ingenting. Kor och
-kalvar tycka inte s&auml;mre om mig f&ouml;r det, och n&aring;gra
-andra v&auml;nner har jag inte, &aring; mor &auml;lskar mig d&aring; inte
-mindre &mdash; t&auml;nkte Lisa.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 50%" >
-<img src="images/106.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">LISA K&Ouml;RDE KORNA I VALL.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_105" id="Page_105">[Pg 105]</a></span></p>
-<p>Och s&aring; fick mor skorna, ty hon hade mindre f&ouml;tter.
-Och &auml;nnu en sommar gick Lisa barfota. Men nu var
-hon sexton &aring;r och skulle &raquo;l&auml;sa fram sig&raquo;. Och d&aring; m&aring;ste
-hon ha skor. Men n&auml;r hon kom hem och fick se, hur
-mor, som var &auml;nka, och de sju sm&aring;syskonen hade det,
-s&aring; hade hon rakt inte hj&auml;rta att sj&auml;lv beh&aring;lla alla de
-penningar, hon tagit upp p&aring; sin l&ouml;n f&ouml;r att k&ouml;pa sig
-ett par nya skor, utan hon k&ouml;pte ett par gamla och begagnade
-i st&auml;llet, fast de voro f&ouml;r stora och just som lite
-snedg&aring;ngna.</p>
-
-<p>&mdash; Ska jag d&aring; aldrig f&aring; se dig hygglig om f&ouml;tterna? &mdash; tyckte moran, som hon tj&auml;nte hos. &mdash; Folk tror v&auml;l,
-att du inte f&aring;r n&aring;'n l&ouml;n, efter du j&auml;mt sir ut som en
-slase, &aring; v&auml;rst om f&ouml;tterna. </p>
-
-<p>&mdash; Det g&ouml;r mig rakt ingenting &mdash; sa Lisa &mdash; f&ouml;r jag
-tror, att Gud tycker b&auml;ttre om mig, om jag ger mor
-det hon beh&ouml;ver &mdash; s&aring; har jag fattat det fj&auml;rde budet.</p>
-
-<p>Och nu var Lisa stor. Hon hade &raquo;l&auml;st fram sig&raquo;.
-Den s&ouml;ndagen fick hon vara hemma hos mor och alla
-sm&aring;syskonen i den lilla gr&aring; backstugan. Hon beh&ouml;vde
-inte ens g&aring; och mj&ouml;lka. I stugan var det l&ouml;vat och fint,
-och de slitna men rena helgdagskl&auml;derna sutto p&aring;. Mor
-bj&ouml;d p&aring; kaffe och dopp &mdash; vofflor! alldeles som n&auml;r
-far levde.</p>
-
-<p>&mdash; Du har alltid varit min gl&auml;dje, s&aring; Gud v&auml;lsigne
-dig, barn, sade modern med t&aring;rade &ouml;gon.</p>
-
-<p>Och den v&auml;lsignelsen blev grundstenen till eget bo och
-m&aring;nga par nya k&auml;ngor f&ouml;r &raquo;Barfota-Lisa&raquo; fr&aring;n backstugan.</p>
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Tycho &Ouml;dberg</i>.</p>
-
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_106" id="Page_106">[Pg 106]</a></span></p>
-
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="XIII"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/108.jpg" alt="Stj&auml;rnedansen." style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Stj&auml;rnedansen.</h2>
-
-<p class="p02">Ett 50-&aring;rsminne av <i>Lars Lunell</i>.</p>
-
-
-
-
-<div class="figdrop" style="width: 7%" >
-<img src="images/108a.jpg" alt="D" style="width: 100%" />
-</div>
-
-
-<p>et s&aring;g bekymmersamt ut i Dalabygderna
-&aring;r 1868. Under den flydda sommaren
-hade det p&aring; sj&auml;lva midsommardagen
-sn&ouml;at, s&aring; att bergen voro vita, och n&auml;r h&ouml;sten
-kom, blev det mycket litet korn och k&auml;rna.
-Och nu kom han igen, den k&auml;ra julh&ouml;gtiden, med sina
-heliga minnen, och man s&aring;g &auml;ven nu sm&aring;, av n&ouml;den
-blekta barn, draga &aring;stad med sina k&auml;lkar f&ouml;r att h&auml;mta
-julgranar. De hade n&ouml;dbr&ouml;d, berett av islandslav, i
-sina hem, men julen skulle dock komma lika minnesrik,
-lika ljus och betydelsefull trots all jordens n&ouml;d.
-&Auml;ven de &auml;ldres drag ljusnade, n&auml;r julveckan kom, ehuru
-mj&ouml;lpundet kostade fem riksdaler, och den enda samf&auml;rdsleden
-genom allt &Ouml;ster- och V&auml;sterdalarna, landsv&auml;gen,
-lade stora hinder i v&auml;gen att f&aring; livsmedel &auml;ven
-f&ouml;r dem, som hade penningar. Barmh&auml;rtiga m&auml;nniskor
-i s&ouml;dra Sverige &mdash; Gud signe dem alla &mdash; hade till Dalarnes
-fattiga s&auml;nt &aring;tskilligt med matvaror f&ouml;r att i n&aring;gon
-m&aring;n lindra n&ouml;den. Men det r&auml;ckte ej l&aring;ngt i de
-torvtiga hemmen, d&auml;r rikedom d&aring; som alltid fanns p&aring;
-matfriska barnamunnar.</p>
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_107" id="Page_107">[Pg 107]</a></span></p>
-<p>Vad nu s&auml;rskilt mitt hem betr&auml;ffade, s&aring; var det &auml;ven
-d&auml;r bekymmersamt i den lilla, r&ouml;da stugan, som innesl&ouml;t
-mor och syskon sm&aring;. En rik bryggare i socknen,
-det minnes jag, sk&auml;nkte oss m&auml;sk, och d&auml;rav blev s&aring;
-gott br&ouml;d, tyckte vi, som f&ouml;rut i sm&aring;barnsskolan &auml;tit
-n&ouml;dbr&ouml;d. Men &auml;ven till v&aring;r hydda vid det skyh&ouml;ga
-bergets fot skulle julen komma med sina heliga minnen,
-och var man fattig p&aring; allt annat, s&aring; var man dock
-rik p&aring; barnagl&auml;dje.</p>
-
-<p>En dag inkom till oss &mdash; det var strax f&ouml;re jul &mdash;
-en fattig gumma, som, jagad ut av den allm&auml;nna n&ouml;den,
-beg&auml;rde br&ouml;d till h&ouml;gtiden. Bland annat, som hon vid
-brasan ber&auml;ttade, var &auml;ven det, att stj&auml;rnorna, himmelens
-vackra stj&auml;rnor, dansade av fr&ouml;jd under &raquo;den heliga
-natten&raquo;, d&aring; vi fira minnet av Fr&auml;lsarens f&ouml;delse.</p>
-
-<p>Detta lyssnade liten pilt upp&aring;. Detta var n&aring;got f&ouml;r
-det livliga barnasinnet, som &auml;nnu trodde p&aring; allt underbart.
-Den sk&ouml;na sagan g&ouml;mde jag f&ouml;r mig sj&auml;lv, och
-&auml;nnu mera l&auml;ngtade jag till jul.</p>
-
-<p>N&auml;r s&aring; &auml;ntligen julaftonen var kommen, julaftonen
-med sitt sparsamma br&ouml;d och sin rikt tilltagna julbrasa,
-gick jag i den bistra kv&auml;llen ut f&ouml;r att se, huru de blida
-ljusen d&auml;r uppe dansade. Jag tvivlade ej, man tvivlar
-ej i livets v&aring;r, och jag ans&aring;g det ej just s&aring; orimligt,
-att &auml;ven stj&auml;rnorna voro glada &ouml;ver Gudabarnets s&auml;ndning
-till sm&auml;rtornas jord. Jag k&auml;nde mitt eget lilla
-hj&auml;rta s&aring; varmt, s&aring; fullt vid den tanken, att han, som
-skapat alla dessa myriader v&auml;rldar, varit fattig &auml;ven
-han p&aring; denna jord, ja, kanske varit utan br&ouml;d som vi;
-jag k&auml;nde mig r&ouml;rd vid tanken p&aring; v&aring;r l&auml;rares ber&auml;ttelse,
-huru han, som &auml;r v&auml;rldens juleljus, varit en fattig
-<span class="pagenum"><a name="Page_108" id="Page_108">[Pg 108]</a></span>timmermans son, &raquo;p&aring; det vi genom hans fattigdom
-skulle rika varda&raquo;.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 60%" >
-<img src="images/110.jpg" alt="" style="width: 60%" />
-<div class="caption">
-<p class="center">MED V&Ouml;RDNAD OCH H&Auml;PNAD S&Aring;G JAG UPP MOT STJ&Auml;RNEDANSEN.</p>
-</div>
-</div>
-
-
-<p>L&auml;nge stod jag d&auml;r vid hemmets knut och blickade
-h&auml;nryckt upp p&aring; den ej synnerligen stora del av himlapellen,
-som de skyh&ouml;ga bergen runt omkring l&auml;mnade
-synlig, och hur det nu var, om min barnatro det gjorde
-eller om isiga dimmor f&ouml;rvillade &ouml;gat eller om det var
-tr&ouml;tthet, nog av: alla den djupbl&aring; dukens v&auml;nliga stj&auml;r<span class="pagenum"><a name="Page_109" id="Page_109">[Pg 109]</a></span>nor,
-dansade, som gumman hade sagt, av fr&ouml;jd &ouml;ver att
-den fallna v&auml;rlden f&aring;tt en Fr&auml;lsare. Med v&ouml;rdnad och
-h&auml;pnad s&aring;g jag upp till stj&auml;rnedansen, och decembernattens
-k&ouml;ld gl&ouml;mdes alldeles av. Mitt hj&auml;rta klappade
-av fr&ouml;jd d&auml;r&ouml;ver, att sagan var sann, jag k&auml;nde mig
-mycket lycklig, d&auml;r jag stod under hemmets h&ouml;gbl&aring;
-himmel, ty det visste jag, att m&auml;nniskobarnen stodo
-&auml;nnu n&auml;rmare Guds Son &auml;n de vackra stj&auml;rnorna.</p>
-
-<p>N&auml;r alla hade lagt sig och de anspr&aring;ksl&ouml;sa talgljusen
-p&aring; bordet voro sl&auml;ckta, skrapade jag bort isen fr&aring;n
-f&ouml;nsterrutan vid min b&auml;dd f&ouml;r att &auml;nnu en g&aring;ng blicka
-upp&aring;t. De dansade &auml;nnu, de klara stj&auml;rnorna, dansade
-p&aring; sin h&ouml;ga stig.</p>
-
-<p>Sk&ouml;na barnasyn i signad julekv&auml;ll! Jag skall aldrig
-mera se dig h&auml;r nere. D&auml;rtill har mitt tros&ouml;ga blivit
-f&ouml;r dunkelt, men jag kan minnas, sakna och l&auml;ngta efter
-dig, till dess en g&aring;ng allt jordiskt slagg &auml;r borta, alla
-fl&auml;ckar, som v&auml;rldens f&aring;f&auml;nglighet st&auml;nkt p&aring; sj&auml;lens
-vinge, &auml;ro borttagna, och jag st&aring;r d&auml;r bland de tall&ouml;sa
-evighetsbarnen kring det stora juleljuset, allf&ouml;rbarmaren,
-som h&auml;r str&auml;cker sina armar och sin genomstungna barm
-mot en fallen v&auml;rld.</p>
-
-
-<p class="pr2">Illustrat&ouml;r: <i>Einar Torsslow</i>.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<hr class="chap" />
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_110" id="Page_110">[Pg 110]</a></span></p>
-
-
-
-<div class="chapter-beginning"></div>
-
-<p><a name="XIV"></a></p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 80%" >
-<img src="images/112a.jpg" alt="Julvisa." style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<h2 class="no-break">Julvisa.</h2>
-
-<p class="p02">Musik av <i>Einar Ehrnstr&ouml;m</i> till text av <i>Z. Topelius</i>.</p>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 30%" ><a href="images/112.jpg">
-<img src="images/112th.jpg" alt="music sheet" style="width: 80%" /></a>
-</div>
-
-<p><span class="pagenum"><a name="Page_111" id="Page_111">[Pg 111]</a></span></p>
-
-<div class="figcenter" style="width: 30%" ><a href="images/113.jpg">
-<img src="images/113th.jpg" alt="music sheet" style="width: 80%" /></a>
-</div>
-
-
-
-<table class="poem1" summary="poem">
-<tr>
-  <td class="tpoem1">
-
-<div class="poem"><div class="stanza">
-  <span class="i0">1. Ute m&ouml;rknar himmelen, brasan t&auml;nds p&aring; h&auml;llen.<br /></span>
-  <span class="i0">Kommer du till oss igen, k&auml;ra jul, i kv&auml;llen?<br /></span><span class="pagenum"><a name="Page_112" id="Page_112">[Pg 112]</a></span>
-  <span class="i0">Natt bet&auml;cker land och stad, men du kommer lika glad,<br /></span>
-  <span class="i0">lika ljus tillbaka med din klapp och kaka.<br /></span>
-</div><div class="stanza">
-  <span class="i0">2. O, hur vi ha v&auml;ntat dig, r&auml;knat dag och timma!<br /></span>
-  <span class="i0">Solen har f&ouml;rsovit sig, m&aring;nen kr&ouml;p i dimma,<br /></span>
-  <span class="i0">men du visste nog din tid, kom igen med morgonfrid<br /></span>
-  <span class="i0">och med aftonstj&auml;rna, kom till oss s&aring; g&auml;rna.<br /></span>
-</div><div class="stanza">
-  <span class="i0">3. F&ouml;rr n&auml;r far var liten pilt, mor en liten flicka,<br /></span>
-  <span class="i0">kom du lika glatt och milt att dem klappar skicka.<br /></span>
-  <span class="i0">Nu s&aring; b&ouml;rjar far bli gr&aring;, mor har oss att t&auml;nka p&aring;,<br /></span>
-  <span class="i0">skura rent och damma, men du &auml;r densamma.<br /></span>
-</div><div class="stanza">
-  <span class="i0">4. Du blir aldrig gammal, du, aldrig gr&aring; i h&aring;ren,<br /></span>
-  <span class="i0">alltid &auml;r du barn &auml;nnu med de gamla &aring;ren.<br /></span>
-  <span class="i0">Alltid fejar du v&aring;rt hus, alltid t&auml;nder du ditt ljus,<br /></span>
-  <span class="i0">alltid kan du sjunga, leka med oss unga.<br /></span>
-</div><div class="stanza">
-  <span class="i0">5. K&auml;ra jul, jag vet din stig! Inga &aring;r dig binda.<br /></span>
-  <span class="i0">Jesusbarnet &auml;r med dig, barnet i sin linda.<br /></span>
-  <span class="i0">Han densamme som i g&aring;r, han &auml;r &auml;n om tusen &aring;r<br /></span>
-  <span class="i0">barnens v&auml;n den b&auml;sta och hos dem vill g&auml;sta.<br /></span>
-</div><div class="stanza">
-  <span class="i0">6. Milde Jesus, kom i kv&auml;ll, kom, n&auml;r ljusen t&auml;ndas,<br /></span>
-  <span class="i0">och f&ouml;r med till slott och tj&auml;ll fr&ouml;jd, som aldrig &auml;ndas!<br /></span>
-  <span class="i0">Utan dig flyr friden bort, utan dig &auml;r gl&auml;djen kort,<br /></span>
-  <span class="i0">v&auml;rlden m&ouml;rk och kulen: d&auml;r <i>du</i> &auml;r, &auml;r julen.<br /></span>
-</div></div>
-
-  </td>
-</tr>
-</table>
-
-
-<div class="figcenter" style="width: 20%" >
-<img src="images/ornament2.jpg" alt="ornament" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-<hr class="tb" />
-
-
-<p class="center"><i>I varje bokhandel</i>:</p>
-
-
-<p class="center"><big><b><em class="gesperrt">JULKLOCKAN</em></b></big><br />
-
-<small>SVERIGES BARN TILL&Auml;GNAD AV FOLKSKOLANS V&Auml;N</small></p>
-
-<p>St&aring;r fr&auml;mst i ledet bland jultidningar f&ouml;r barn. 16
-stora, vackra sidor, utvalda textbidrag och akvareller.
-Pris 45 &ouml;re. D&aring; minst 25 ex. tagas, l&auml;mnas 25 % rabatt.</p>
-
-
-<p class="center"><b><big><em class="gesperrt">LILLA SESSAN</em></big></b><br />
-
-<small>SM&Aring;TTINGARNAS JULKALENDER</small></p>
-
-<p>Rikt illustrerade sagor och ber&auml;ttelser, 112 sidor. Pris
-45 &ouml;re. D&aring; minst 25 ex. tagas, l&auml;mnas 25 % rabatt.</p>
-
-
-<p class="center"><big><b><em class="gesperrt">SVENSKA GOSSAR</em></b></big><br />
-
-<small>V&Aring;RA POJKARS JULKALENDER</small></p>
-
-<p>Rikt illustrerade sagor och ber&auml;ttelser, 64 sidor. Pris
-65 &ouml;re. D&aring; minst 25 ex. tagas, l&auml;mnas 25 % rabatt.</p>
-
-
-<p class="center"><big><b><em class="gesperrt">HEMMETS KALENDER</em></b></big><br />
-
-<small>L&Auml;SNING F&Ouml;R UPPFOSTRARE</small></p>
-
-<p>Enast&aring;ende, omv&auml;xlande och inneh&aring;llsrik. Vill fr&auml;mja
-kristligt hemliv och sann folkbildning. Borde finnas
-i varje hem. Pris: h&auml;ft. 2 kr., bunden 2:50. D&aring; flera
-ex. tagas, l&auml;mnas god rabatt.</p>
-
-<hr class="tb" />
-
-<p class="center">AKTIEBOLAGET FOLKSKOLANS V&Auml;NS F&Ouml;RLAG, STHLM</p>
-
-<div class="figcenter" style="width: 40%" >
-<img src="images/back.jpg" alt="back" style="width: 50%" />
-</div>
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-<pre>
-
-
-
-
-
-End of Project Gutenberg's Sn�vit barnens julkalender 1918, by Various
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SN�VIT BARNENS JULKALENDER 1918 ***
-
-***** This file should be named 54184-h.htm or 54184-h.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/4/1/8/54184/
-
-Produced by Lars-H�kan Svensson, Eva Eriksson, Haragos P�l
-and the Online Distributed Proofreading Team at
-http://www.pgdp.net
-
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions
-will be renamed.
-
-Creating the works from public domain print editions means that no
-one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
-(and you!) can copy and distribute it in the United States without
-permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
-set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
-copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
-protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
-Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
-charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
-do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
-rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
-such as creation of derivative works, reports, performances and
-research.  They may be modified and printed and given away--you may do
-practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
-subject to the trademark license, especially commercial
-redistribution.
-
-
-
-*** START: FULL LICENSE ***
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
-Gutenberg-tm License (available with this file or online at
-http://gutenberg.org/license).
-
-
-Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
-electronic works
-
-1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
-all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
-If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
-Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
-terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
-entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
-
-1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement.  See
-paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
-and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
-works.  See paragraph 1.E below.
-
-1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
-or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
-Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
-collection are in the public domain in the United States.  If an
-individual work is in the public domain in the United States and you are
-located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
-copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
-works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
-are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
-Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
-freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
-this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
-the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
-keeping this work in the same format with its attached full Project
-Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
-
-1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
-a constant state of change.  If you are outside the United States, check
-the laws of your country in addition to the terms of this agreement
-before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
-creating derivative works based on this work or any other Project
-Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
-the copyright status of any work in any country outside the United
-States.
-
-1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
-access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
-whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
-phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
-Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
-copied or distributed:
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
-from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
-posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
-and distributed to anyone in the United States without paying any fees
-or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
-with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
-work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
-through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
-Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
-1.E.9.
-
-1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
-terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
-to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
-permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
-
-1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
-word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
-distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
-"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
-posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
-you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
-copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
-request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
-form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
-License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
-that
-
-- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
-     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
-     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
-     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
-     must be paid within 60 days following each date on which you
-     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
-     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
-     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
-     address specified in Section 4, "Information about donations to
-     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
-
-- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-     License.  You must require such a user to return or
-     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
-     and discontinue all use of and all access to other copies of
-     Project Gutenberg-tm works.
-
-- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
-     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
-     of receipt of the work.
-
-- You comply with all other terms of this agreement for free
-     distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
-electronic work or group of works on different terms than are set
-forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
-both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
-Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
-Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
-collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
-works, and the medium on which they may be stored, may contain
-"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
-corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
-property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
-computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
-your equipment.
-
-1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from.  If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium with
-your written explanation.  The person or entity that provided you with
-the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
-refund.  If you received the work electronically, the person or entity
-providing it to you may choose to give you a second opportunity to
-receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
-is also defective, you may demand a refund in writing without further
-opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
-WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
-WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
-If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
-law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
-interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
-the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
-provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
-
-1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
-with this agreement, and any volunteers associated with the production,
-promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
-harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
-that arise directly or indirectly from any of the following which you do
-or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
-work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
-Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
-
-
-Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of computers
-including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
-because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
-people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
-To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
-and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
-
-
-Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
-Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
-http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
-permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
-Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
-throughout numerous locations.  Its business office is located at
-809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
-business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
-information can be found at the Foundation's web site and official
-page at http://pglaf.org
-
-For additional contact information:
-     Dr. Gregory B. Newby
-     Chief Executive and Director
-     gbnewby@pglaf.org
-
-
-Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements.  We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance.  To
-SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
-particular state visit http://pglaf.org
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations.
-To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
-
-
-Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
-works.
-
-Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
-concept of a library of electronic works that could be freely shared
-with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
-Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
-
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
-unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
-keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
-
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
-
-     http://www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-
-
-</pre>
-
-</body>
-</html>
diff --git a/old/54184-h/images/003.jpg b/old/54184-h/images/003.jpg
deleted file mode 100644
index 4dfb442..0000000
--- a/old/54184-h/images/003.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/007.jpg b/old/54184-h/images/007.jpg
deleted file mode 100644
index 1d7dbaf..0000000
--- a/old/54184-h/images/007.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/009.jpg b/old/54184-h/images/009.jpg
deleted file mode 100644
index 64552a1..0000000
--- a/old/54184-h/images/009.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/009a.jpg b/old/54184-h/images/009a.jpg
deleted file mode 100644
index ca5975e..0000000
--- a/old/54184-h/images/009a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/010.jpg b/old/54184-h/images/010.jpg
deleted file mode 100644
index 2da2846..0000000
--- a/old/54184-h/images/010.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/013.jpg b/old/54184-h/images/013.jpg
deleted file mode 100644
index 1b755ff..0000000
--- a/old/54184-h/images/013.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/017.jpg b/old/54184-h/images/017.jpg
deleted file mode 100644
index f13b1ac..0000000
--- a/old/54184-h/images/017.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/020.jpg b/old/54184-h/images/020.jpg
deleted file mode 100644
index 4368954..0000000
--- a/old/54184-h/images/020.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/022.jpg b/old/54184-h/images/022.jpg
deleted file mode 100644
index 534a708..0000000
--- a/old/54184-h/images/022.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/025.jpg b/old/54184-h/images/025.jpg
deleted file mode 100644
index 171d8ab..0000000
--- a/old/54184-h/images/025.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/026.jpg b/old/54184-h/images/026.jpg
deleted file mode 100644
index 547df64..0000000
--- a/old/54184-h/images/026.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/026a.jpg b/old/54184-h/images/026a.jpg
deleted file mode 100644
index 1e6b944..0000000
--- a/old/54184-h/images/026a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/029.jpg b/old/54184-h/images/029.jpg
deleted file mode 100644
index 4497064..0000000
--- a/old/54184-h/images/029.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/031.jpg b/old/54184-h/images/031.jpg
deleted file mode 100644
index 64560a1..0000000
--- a/old/54184-h/images/031.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/034.jpg b/old/54184-h/images/034.jpg
deleted file mode 100644
index a06187a..0000000
--- a/old/54184-h/images/034.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/038.jpg b/old/54184-h/images/038.jpg
deleted file mode 100644
index f08289e..0000000
--- a/old/54184-h/images/038.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/040.jpg b/old/54184-h/images/040.jpg
deleted file mode 100644
index a259ee4..0000000
--- a/old/54184-h/images/040.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/040a.jpg b/old/54184-h/images/040a.jpg
deleted file mode 100644
index 4296a7c..0000000
--- a/old/54184-h/images/040a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/042.jpg b/old/54184-h/images/042.jpg
deleted file mode 100644
index c009895..0000000
--- a/old/54184-h/images/042.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/045.jpg b/old/54184-h/images/045.jpg
deleted file mode 100644
index c470366..0000000
--- a/old/54184-h/images/045.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/047.jpg b/old/54184-h/images/047.jpg
deleted file mode 100644
index ba83d2f..0000000
--- a/old/54184-h/images/047.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/047a.jpg b/old/54184-h/images/047a.jpg
deleted file mode 100644
index 12481ac..0000000
--- a/old/54184-h/images/047a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/049.jpg b/old/54184-h/images/049.jpg
deleted file mode 100644
index 046966b..0000000
--- a/old/54184-h/images/049.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/052.jpg b/old/54184-h/images/052.jpg
deleted file mode 100644
index 6c30f06..0000000
--- a/old/54184-h/images/052.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/055.jpg b/old/54184-h/images/055.jpg
deleted file mode 100644
index d7c94ad..0000000
--- a/old/54184-h/images/055.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/058.jpg b/old/54184-h/images/058.jpg
deleted file mode 100644
index 05ff34a..0000000
--- a/old/54184-h/images/058.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/058a.jpg b/old/54184-h/images/058a.jpg
deleted file mode 100644
index 93ab89f..0000000
--- a/old/54184-h/images/058a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/060.jpg b/old/54184-h/images/060.jpg
deleted file mode 100644
index ea48112..0000000
--- a/old/54184-h/images/060.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/062.jpg b/old/54184-h/images/062.jpg
deleted file mode 100644
index f7ffe6e..0000000
--- a/old/54184-h/images/062.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/064.jpg b/old/54184-h/images/064.jpg
deleted file mode 100644
index 12b5676..0000000
--- a/old/54184-h/images/064.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/068.jpg b/old/54184-h/images/068.jpg
deleted file mode 100644
index c1fa87e..0000000
--- a/old/54184-h/images/068.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/070.jpg b/old/54184-h/images/070.jpg
deleted file mode 100644
index 40bd2a0..0000000
--- a/old/54184-h/images/070.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/072.jpg b/old/54184-h/images/072.jpg
deleted file mode 100644
index c5dbd9e..0000000
--- a/old/54184-h/images/072.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/072a.jpg b/old/54184-h/images/072a.jpg
deleted file mode 100644
index 36625c0..0000000
--- a/old/54184-h/images/072a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/077.jpg b/old/54184-h/images/077.jpg
deleted file mode 100644
index fdd100a..0000000
--- a/old/54184-h/images/077.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/079.jpg b/old/54184-h/images/079.jpg
deleted file mode 100644
index f175922..0000000
--- a/old/54184-h/images/079.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/081.jpg b/old/54184-h/images/081.jpg
deleted file mode 100644
index 5fc980d..0000000
--- a/old/54184-h/images/081.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/081a.jpg b/old/54184-h/images/081a.jpg
deleted file mode 100644
index 5226336..0000000
--- a/old/54184-h/images/081a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/083.jpg b/old/54184-h/images/083.jpg
deleted file mode 100644
index e1dbd97..0000000
--- a/old/54184-h/images/083.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/089.jpg b/old/54184-h/images/089.jpg
deleted file mode 100644
index 4edf099..0000000
--- a/old/54184-h/images/089.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/092.jpg b/old/54184-h/images/092.jpg
deleted file mode 100644
index 9396dd8..0000000
--- a/old/54184-h/images/092.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/094.jpg b/old/54184-h/images/094.jpg
deleted file mode 100644
index d29085e..0000000
--- a/old/54184-h/images/094.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/094a.jpg b/old/54184-h/images/094a.jpg
deleted file mode 100644
index ec55d49..0000000
--- a/old/54184-h/images/094a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/095.jpg b/old/54184-h/images/095.jpg
deleted file mode 100644
index 58a332e..0000000
--- a/old/54184-h/images/095.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/098.jpg b/old/54184-h/images/098.jpg
deleted file mode 100644
index 6fae990..0000000
--- a/old/54184-h/images/098.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/100.jpg b/old/54184-h/images/100.jpg
deleted file mode 100644
index 95bdc2b..0000000
--- a/old/54184-h/images/100.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/102.jpg b/old/54184-h/images/102.jpg
deleted file mode 100644
index dc64a82..0000000
--- a/old/54184-h/images/102.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/104.jpg b/old/54184-h/images/104.jpg
deleted file mode 100644
index dc45a95..0000000
--- a/old/54184-h/images/104.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/104a.jpg b/old/54184-h/images/104a.jpg
deleted file mode 100644
index 3d2b250..0000000
--- a/old/54184-h/images/104a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/104b.jpg b/old/54184-h/images/104b.jpg
deleted file mode 100644
index 8ae89e5..0000000
--- a/old/54184-h/images/104b.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/105.jpg b/old/54184-h/images/105.jpg
deleted file mode 100644
index 299fcbb..0000000
--- a/old/54184-h/images/105.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/105a.jpg b/old/54184-h/images/105a.jpg
deleted file mode 100644
index a6ceaae..0000000
--- a/old/54184-h/images/105a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/106.jpg b/old/54184-h/images/106.jpg
deleted file mode 100644
index e8d58b1..0000000
--- a/old/54184-h/images/106.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/108.jpg b/old/54184-h/images/108.jpg
deleted file mode 100644
index 4cd1bc2..0000000
--- a/old/54184-h/images/108.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/108a.jpg b/old/54184-h/images/108a.jpg
deleted file mode 100644
index 327ae3b..0000000
--- a/old/54184-h/images/108a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/110.jpg b/old/54184-h/images/110.jpg
deleted file mode 100644
index 77c7b71..0000000
--- a/old/54184-h/images/110.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/112.jpg b/old/54184-h/images/112.jpg
deleted file mode 100644
index 6344984..0000000
--- a/old/54184-h/images/112.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/112a.jpg b/old/54184-h/images/112a.jpg
deleted file mode 100644
index 8b764a6..0000000
--- a/old/54184-h/images/112a.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/112th.jpg b/old/54184-h/images/112th.jpg
deleted file mode 100644
index 23169d0..0000000
--- a/old/54184-h/images/112th.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/113.jpg b/old/54184-h/images/113.jpg
deleted file mode 100644
index 57a6e24..0000000
--- a/old/54184-h/images/113.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/113th.jpg b/old/54184-h/images/113th.jpg
deleted file mode 100644
index 9a747e8..0000000
--- a/old/54184-h/images/113th.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/back.jpg b/old/54184-h/images/back.jpg
deleted file mode 100644
index fe4f633..0000000
--- a/old/54184-h/images/back.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/cover.jpg b/old/54184-h/images/cover.jpg
deleted file mode 100644
index b0cfea1..0000000
--- a/old/54184-h/images/cover.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/ornament.jpg b/old/54184-h/images/ornament.jpg
deleted file mode 100644
index 4afe103..0000000
--- a/old/54184-h/images/ornament.jpg
+++ /dev/null
diff --git a/old/54184-h/images/ornament2.jpg b/old/54184-h/images/ornament2.jpg
deleted file mode 100644
index 38b3d97..0000000
--- a/old/54184-h/images/ornament2.jpg
+++ /dev/null
author	nfenwick <nfenwick@pglaf.org>	2025-02-06 22:08:43 -0800
committer	nfenwick <nfenwick@pglaf.org>	2025-02-06 22:08:43 -0800
commit	8faec5fecc56d3c7dee8bcf0156d3df0a99cbb2f (patch)
tree	28aa6d4bd9b2e3cdf4f5a3421907f94998b5bc30
parent	98ef675828d229c5f0af39a05cd8b9b80c116483 (diff)