diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/52752-8.txt | 1584 | ||||
| -rw-r--r-- | old/52752-8.zip | bin | 31507 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 1584 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..f0ef820 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #52752 (https://www.gutenberg.org/ebooks/52752) diff --git a/old/52752-8.txt b/old/52752-8.txt deleted file mode 100644 index 97fc577..0000000 --- a/old/52752-8.txt +++ /dev/null @@ -1,1584 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of En konungasons öde, by J. O. Åberg - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - - -Title: En konungasons öde - Skildringar från Erik XIV:s sons lif - -Author: J. O. Åberg - -Release Date: August 8, 2016 [EBook #52752] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN KONUNGASONS ÖDE *** - - - - -Produced by Tapio Riikonen - - - - - - -EN KONUNGASONS ÖDE - -Skildringar ur Erik XIV:s sons lif - - -AF - -J. O. ÅBERG - - - - - -Stockholm, -F. & G. Beijers förlag, -1891. - - - - -INNEHÅLL: - - Lejdebrefvet. - "Den irrande fogeln" finner sitt bo. - - - - -Lejdebrefvet. - - -I. - -Skulle man någonsin tillämpa ordspråket "lifvet vexlar", så är det utan -den ringaste gensägelse på Gustaf Eriksson, Erik XIV:s och Katarina -Månsdotters son. Med allt skäl kan man säga att han af lifvets vindkast -slungades omkring som en boll från det ena landet till till det andra. -Än spåra vi honom i Tyskland, der haa dock utstod de svåraste lidanden, -hans lefnad var underkastad; än finna vi honom i Sverige vid mötet med -systern, än i Ryssland, i hvilket land ödet ändtligen förunnade honom -en graf. Erik XIV var en folkets konung. Hans son var och är en i -folkets ögon kär personlighet, kring hvilken en mystisk slöja drager -ett djupt poetiskt skimmer. Född arfvinge till svenska kronan, men -genom farbroderns, den illistige Johan III:s ränker utstött derifrån, -måste konungasonen landsflyktig irra omkring i främmande länder, och så -godt som lifnära sig af andra furstars gifmildhet. Ett vackert drag i -Sigismunds karaktär är det, att han på alla möjliga sätt omhuldade -Gustaf, och det oaktadt Johan III alls icke på något otvetydigt sätt -lät förstå, att brorsonens uudanrödjande skulle ligga honom särdeles -varmt om hjertat. - -Se här Gustaf Erikssons korta, men oändligt vackra saga, hvars senare -del utgör ämnet för vår lilla berättelse. - -När upprorsförsöken mot Johan III blefvo allt tätare, begynte han, -såsom man säger, draga öronen åt sig med afseende på hufvadmännen för -uppviglingarne. Alldeles utan skäl misstänkte han brorsonen, som var -naturlig arfvinge till kronan, för indirekta stämplingar, oaktadt han -ännu var bara barnet, och konungen beslöt för den skull att skaffa -honom ur vägen. Den hofbetjent, som erhöll i uppdrag att af dagataga -den unge fursten, blef, såsom vi veta antastad af en Sparre. Denne -fattade nemligen misstankar och undersökte betjentens börda. Derpå -sände Sparre den unge Gustaf till främmande land. Så lyder en -berättelse. - -Den andra är den, att Gustaf redan vid sju års ålder blifvit aflägsnad -från fäderneslandet och satt i jesuitskolan i Braunsberg. Detta sista -antagandet har de största skäl för sig, ty Gustaf hade ända från -barndomen varit uppfostrad i katolska läran, den han också blef trogen -så länge han lefde. - -Rörande är det att känna den unge furstens lefnad i de tidigaste -ungdomsåren. Vetgirig som han var, sysselsatte han sig uteslutande med -studier, och då nöden mången gång stod för dörren, måste han tillgripa -de ytterste åtgärder för ätt skydda sig för undergång. Så berätta -häfdatecknarne, att han, ifrigt studerande om nätterna, måste använda -dagarne till kroppsligt arbete för att kunna uppehålla lifvet. De -gröfsta och simplaste arbeten skydde han icke heller. Än såg man honom -såsom skoputsare på värdshusen; än såsom ryktare i stallen. Det var -isynnerhet i Wilna som hans mödosammaste tid förflöt. Så hände det -omsider, att han för att lifnära sig måste för bröd pantsätta sin -faders dagbok för åren 1566 och 1567. - -Men under det tidens stormar brusade omkring honom; under det -farbroderns ränker omvärfde honom och mången gång hotade att störta -honom i forderf, framstod ändock prins Gustaf såsom en personlighet, -vida höjd öfver menniskornas usla småsinne. Detta bevisas bäst derutaf, -att kärleken till hans fädernesland, hvarifrån han tidt och ofta fick -röna så mycket ondt, likväl bibehöll sig ren i hans själ. Aldrig, äfven -vid de största frestelser, tvekade han i valet, och hans vägran att -ingå på ryska czarens anbud, då han varit tvungen att uppträda såsom -Sveriges fiende, bevisar tydligt, att hans själ var ren som ett barns, -som en ynglings, hvilken håller minnet af föräldrar och fädernesland -såsom dess käraste skatt. - -Svensken känner allt för litet Gustaf Eriksson. Måtte dessa enkla rader -lära honom att inse att i vår historia finnes en uppenbarelse, en ny -Hamlet, värd det svenska folkets kärlek; en vemodig, poetisk natur, -hvilkens snillegåfvor erkändes af hans samtid, som också för hans djupa -insigt i kemin benämde honom: den andre Paracelsus. - -Det skulle blifva allt för långt att här redogöra för Gustafs alla -öden. Vi inskränka oss för den skull att omnämna, det han omsider -lyckades få träffa systern Sigrid på en ö i Stockholms skärgård och -under stark bevakning, samt något senare, modern i Reval. Derefter -måste han på den hämdgirige Johans befallning återvända till Polen, -hvarifrån han medelst ett kejserligt lejdebref inbjöds till czar Boris -Gudunows hof i Moskwa. Gustaf anträdde också resan dit, och det är -denna hans vistelse i den gamla Kremlstaden, som vi här vilja teckna. - - * * * * * - -Regnet piskade obarmhertigt kejsarstadens gator och palats, och i det -starkt rådande mörkret tog sig "staden med de hvita stenarne", såsom -Moskwa benämnes, alldeles ut som en underskön nymf, badande sig i -regnskurarne. Det var ödsligt på gatorna. Endast då och då syntes en -dwornik i någon portgång. Med sömniga ögon kikade han en stund längs -gatan, liksom för att förvissa sig om, hur länge det skulle förunnas -honom att vara ensam och i ro njuta af den förledande wotkan, som -gjorde honom så innerligt säll och lät honom glömma alla -förtretligheter, till och med Maritschas störtskurar af ovett. -Säkerligen tyckte också den gamle portvakten, vi få verkligen syn på en -dylik, som i denna berättelse kommer att öppna raden af personligheter, -att himmelens skurar vore en riktig välsignelse i motsats till -Maritschas, det kunde man se på hans förnöjda uppsyn, då han sträckte -ut det kala hufvudet och en ganska lång stund lät det sköljas af -regnet. - -Sedan han en god stund hållit på med denna rensköljningsmetod, drog han -sig småningom tillbaka men tittade ännu en gång ut och spejade längs -gatan, hvarunder dessa halfhögt uttalade ord förnummos från hans -läppar. - -"De ä' ute i qväll, båda två. Ack det är en förnäm och god herre, som -aldrig sagt ett enda ondt ord till mig. Manin, brukar han ofta säga, du -är en bra gubbe, och du skulle vara ännu bättre, om du inte hade din -trätgiriga hustru att dragas med. När qvinnor få lust att träta, så -rinna orden ur halsen på dem liksom vattnet genom ett såll. Ja, nog har -han rätt, den förnäme herrn, som man påstår att vår fader czaren vill -ha till man åt den sköna prinsessan Axinia", fortfor Manin med en suck -och for med handen öfver den kalla hjessan. "Men, det var besynnerligt, -att inte _han_ kommer på sin vanliga tid. _Hon_ stannar nog borta så -länge hos furst Grenin, och så blir det väl äfven min lott i qväll, att -få åtfölja honom när han hemtar henne. Ack", och härvid suckade Manin -ånyo, "om Maritscha vore så ung, så skön och så god som hans hustru. -Ack... ja, då vore hon nog inte hustru åt den fattige dworniken Manin, -som nu inte har ett enda hår på sitt hufvud. Dina fingrar, Maritscha, -ha gjort min hjessa kal som Ukraines stepper. Dina vredgade ord... men -tyst, jag hör fotsteg", afbröt han sig sjelf och stack ånyo ut hufvudet -genom porten. "Tänk om det skulle vara..." - -Längre kom han icke med sina tankar, emedan en groflemmad karl i -detsamma stod framför honom, och sade med undertryckt stämma: - -"Är prinsen hemma i qväll?" - -Dworniken mönstrade nyfiket och på samma gång misstroget nykomlingen, -och han var synbarligen mycket tvehågsen med sig sjelf hvad han skulle -svara, ty den okändes hemlighetsfulla uppträdande förekom den -genomhederlige Manin såsom just icke på sin plats. Dworniken ämnade -också utan att svara slå igen porten midt för näsan på den okände, när -denne med en hastig rörelse hindrade Manin från att utföra sin -föresats. - -"Jag frågade dig om prinsen är hemma i qväll", sade den okände på nytt -och nu med högre stämma, hvari ett tydligt missnöje låg. "Har du inte -fått mål i munnen att svara när man frågar, gamle gråskägg, så vet jag -ett medel att göra dig meddelsam. Se här! Tag det här! Det är -visserligen en obetydlig summa, bara femtio gyllen, men nog kan du -förskaffa dig något nöje med dem och din hustru med, ifall du är så -lycklig att ega en sådan. Nå, är prinsen hemma i qväll?" - -Manin visste icke rigtigt hvad han skulle svara. Den tunga börsen vägde -han betänkligt i ena handen, under det han med den andra tidt och ofta -ref sig bakom örat. Han visste icke om han skulle mottaga guldet eller -ej. - -"Prinsen är inte hemma", mumlade han och betraktade den okände, och ju -mera han såg på honom, desto mera tyckte han sig märka, att det var en -förnäm herre. Det kunde ju icke heller vara annat, när han hade -tillfälle att så der kasta bort femtio gyllen. - -"Hvar är han då?" frågade den okände vidare. - -"Jag vet ej. Förmodligen hos czaren, den Gud och den heliga jungfrun -beskydde!" - -Den okände gjorde en omärklig rörelse af otålighet. - -"Är hans maka hemma?" - -"Nej." - -"Hvar är hon?" - -"Hos furst..." - -"Säg ut, karl!" dundrade den okände och darrade af feberaktig -otålighet. "Jag måste veta det!" - -Manin ämnade just svara, då med ens en tredje person oombedd trädde -emellan. Det var Maritscha, dwornikens maka. Hon hade genast med sin -naturliga skarpsynthet upptäckt huru det stod till. - -"Jaså, du står här och låter besticka dig", skrek hon och ryckte med en -snabb rörelse börsen ifrån Manin. "Har du inte annat att göra, du, än -att stå här och sladdra med hvem som helst. Du skulle få hand om de här -penningarne, du! Heliga jungfru, om jag då skulle få se dig nykter en -enda timme på dagen så länge penningarne räckte, så vill jag ensam -utstå alla menniskors qval i skärselden. Bättre kunna de användas i min -hand. Gå du in, odåga, och laga skorna åt mig, annars ska' jag börja -med ditt skägg också, och det smakar, som du vet." - -Med dessa ord knuffade den modiga qvinnan sin man åt sidan och slog med -en häftig rörelse igen porten. Allt hade gått så fort, att den okände -icke kunde hindra det. Sedan han hört, att Maritscha och hennes man -aflägsnat sig, satte han ena handen till läpparne och lät höra ett -skarpt ljud, liknande det när vinden far igenom en trång springa. Många -ögonblick förgingo ej, förr än en karl närmade sig med hastiga steg och -vördnadsfullt helsade den förstnämde. - -"Du stannar här", sade denne med befallande ton, "och ger noga akt på -när prinsen går ut. Snart kommer han väl hem. Du får ändå inte aflägsna -dig, utan vänta till dess han senare går ut. När han kommer ut, ger du -mig genast signalen, men du måste akta dig noga så att du ej blir -upptäckt. I synnerhet får du ej visa dig för dworniken i huset." - -"Ska ske som ni befaller, nådig herre", sade tjenaren och bugade djupt. - -"Tecknet vet du", sade hans herre. - -"Ja." - -Tjenaren blef ensam. När ljudet af hans herres steg förklingat, tog han -upp en liten flaska, satte den för munnen och tömde den till hälften i -ett enda tag. Ryssens ögon glänste då af fröjd och han mumlade för sig -sjelf långa meningar, hvilka alla uttryckte den sällhet han erfor af -wotkaflaskans innehåll. Sedan han en stund sett sig omkring, lutade han -sig makligt mot porten och snart började hufvudet att allt mer och mer -sjunka ned mot bröstet. Det var den obevekliga sömnen, som spelade -väktaren detta lilla spratt. - - -II. - -För att få upplysning på det föregående, måste vi bedja läsaren följa -oss några dagar tillbaka i tiden. - -Vi begifva oss då till den borg, der Boris Gudunow residerade. Denne -kejsare var en kraftfull man, som länge tyglade de vilda passionerna -hos sitt folk, och hans regering var för landet ganska lyckosam. Men, -liksom alls ryssar, hade han den älsklingstanken att utvidga riket -på sina grannars, i synnerhet Sveriges bekostnad. De bördiga -östersjöprovinserna lågo honom mycket nära om hjertat. Slutligen trodde -han sig ha fått en idé, som, om den blefve utförd, skulle föra honom -till målet och förskaffa honom de eftertraktade länderna. Han fick -nemligen höra, ätt en brorson till Johan III var i Polen vid Sigismunds -hof, Och när det också kom till hans vetskap, att prins Gustaf var den -egentliga arfvingen till svenska kronan, som genom farbrödernes, Johans -och Karls ränker blifvit honom frånryckt, lät han genast sända bud till -prinsen och bedja honom komma till sitt hof. Gustaf, som hoppades att 1 -Ryssland vara befriad från den list och de försåt, som i Polen hotade -hans lif, antog med tacksamhet inbjudningen och begaf sig till Moskwa. -Der blef han mottagen med all den prakt, som tillkom honom såsom -konungason, och han var daglig gäst vid det ryska hofvet, hvars -förnämsta prydnad han snart blef. Han öfvergick också alla i manlig -skönhet och i snille. Detta gjorde också, att den intagande prinsessan -Axinia snart fästade sig med en verklig kärlek vid Gustaf. Han märkte -visserligen detta förhållande och det smärtade honom, emedan han med -hela sin själ fästhängde vid den qvinna, som i Tyskland blifvit hans -maka, och hvilken hade åtföljt honom till Moskwa. Det tjenade till -ingenting, att han yppade detta förhållande för czar Boris. Denne -kullkastade genast hans betänkligheter med de orden, att kyrkan kunde -upplösa hans äktenskap. Huruvida Gustaf sjelf var benägen därför, det -känner man icke med visshet. Men i betraktande af hans redbara -karakter, måste man anse, att han icke skulle varit i stånd att svika -den qvinna, vid hvilken hans varma själ fästat sig. Nej, det var helt -andra orsaker, som blefvo ämnen till den söndring, som snart nog -uppstod mellan honom och czaren, och som till slut beredde hans -undergång. - -Det var ett par dagar före händelsen i första kapitlet. I sitt -arbetsrum gick czar Gudunow häftigt fram och tillbaka. Starka -sinnesrörelser skiftade hastigt om hvarandra i hans djupt markerade -anlete, och ofta ljungade ur de stora ögonen en eld, som tydligt -ådagalade, att vreden bodde inom den mäktige mannen. Sedan han en stund -gått fram och tillbaka tog han plats vid ett litet bord och lät -hufvudet sjunka ned mot bröstet, under det han stödde ena armen mot -bordskifvan. Hvad tänkte han på? Grubblade han på hvilka eröfringar han -skulle göra härnäst? Om han skulle anfalla Polen eller Sverige? - -På intet af detta tänkte han nu. - -"Han vågar trotsa mig", utbrast czaren efter en stund och sprang upp. -"Ah, det är också den förste som gör det? Är jag ej herre här? Har jag -ej makten att låta honom omkomma när jag behagar? Och hvem skall -någonsin bry sig om honom? Ingen, Kung Johan skall tvärtom känna glädje -öfver att hans brorson kommit ur verlden. Ha", utbrast den vredgade -herskaren ånyo och stampade med foten, "de fördelar jag erbjudit honom, -dem..." - -I detsamma öppnades dörren försigtigt och furst Grenin anmäldes. Vid -ljudet af detta namn spred sig en svag ljusning öfver czarens stränga -drag, och han sade med en ton, som röjde icke blott en viss otålighet, -utan äfven tillfredsställelse: - -"För in fursten!" - -Strax derefter inträdde furst Grenin, en liten spenslig figur med ett -ständigt smil på de tunna läpparne. Sedan han vördnadsfullt helsat -Boris Gudunow, som med ett pröfvande uttryck stadigt hade sina blickar -fästade på hans anlete, sade han i låg ton, som hade han fruktat -lyssnare: - -"Har eders majestät kommit längre med den halsstarrige svensken?" - -Det syntes tydligt, att czaren väntat sig denna fråga, ty han blef icke -alls öfverraskad deraf, utan svarade med fullkomligt lugn: - -"Nej, min bäste furste. Jag blef just glad öfver att ni kom, ty ni -brukar kunna gifva rätt goda råd. Hvad skall jag göra med prinsen? Alla -de fördelar jag erbjuder honom, förkastar han. Om det nu är, såsom han -säger, af kärlek till sitt fädernesland, inom hvars gränser det aldrig -mera förunnas honom att komma, eller af tillgifvenhet för den qvinna -han äktat i Tyskland, det kan jag icke rigtigt förstå. Om det sista -antagandet vore det rätta, då... då..." - -Czaren uttalade icke meningen. De våldsamt knutna händerna och de -flammande blickarna talade likväl till fyllest. Furst Grenin sade också -genast: - -"Jag antager bådadera ers majestät. Dock är det svårt att behandla -prinsen på annat sätt än som sker, åtminstone så länge han eger i sitt -våld det lejdebref, som ers majestät gaf honom utom..." - -"Ah, ni framkastade med er vanliga slughet en vink åt mig, min käre -furste", afbröt czaren lifligt. "Lejdebrefvet, ja! Skulle det icke -finnas bland Moskwas befolkning någon person, nog djerf och nog -förslagen att i hemlighet bemäktiga sig detta bref, som binder mina -händer. Sök upp en sådan, furste, och hans belöning skall blifva -riklig." - -Furst Grenin försjönk en stund i djupa tankar, och under allt detta -gick czaren långsamt fram och tillbaka öfver golfvet. Hans armar voro -korslagda öfver bröstet, och blickarne envist sänkta ned mot jorden. - -"Nu har jag en", sade ändtligen fursten och upplyfte hufvudet. - -"Bra, bra", utbrast czaren och gnuggade händerna. "Tror ni er kunna -lita fullkomligt på honom?" - -"Ja, ers majestät. Som på mig sjelf." - -"Hans namn?" - -"Repnolsky." - -"Ah, kaptenen vid mitt garde?" - -"Ja." - -"Det är en käck karl, jag vet det", sade Boris Gudunow med synbar -tillfredsställelse. "Jag har många gånger sett honom utföra handlingar, -deri mod och förslagenhet spelat hufvudrolerna. Vill ni, furste, gifva -honom i uppdrag, att bemäktiga sig lejdebrefvet?" - -"Som ers majestät befaller", svarade furst Grenin och reste sig upp. - -"Nå, nå, inföll czaren leende, det är icke så brådtom min bäste Grenin. -Ser ni, jag väntar i hvarje minut prins Gustaf hit. Ännu en gång, och -det i dag, vill jag framlägga mitt förslag för honom. Nekar han äfven -nu; nåväl, då måste det ske som vi nu kommit öfverens om. Stanna qvar, -furste! Det skall troligtvis intressera er att närvara vid ett så -afgörande ögonblick." - -Fursten bugade sig utan att svara. En stunds tystnad uppstod. Härunder -tänkte Boris Gudunow uteslutande på det stundande mötet med Gustaf och -utgången deraf och han kunde icke betvinga den lätta oro, som besjälade -honom. Furst Grenin deremot tänkte alldeles icke derpå. Han sysselsatte -sig helt och hållet med att utfundera bästa sättet att vinna kapten -Repnolsky för ändamålet. Kaptenen var en stolt och oböjlig natur, som -kanske icke så lätt skulle låta beveka sig. "Ah, jag har det nu", -tänkte fursten, och smilet kring läpparne bredde ut sig, "en högre post -vid regementet och, om detta icke hjelper, högre adelskap, se der de -snaror, i hvilka jag skall fånga min man." - -Slutligen anmäldes prins Gustaf. Ledigt och obesväradt inträdde den -landsflyktige konungasonen. Allvaret tronade på hans vackra panna. -Vemodet låg kring de hårdt sammanpressade läpparne, och i de vackra -ögonen, dessa ljufva minnen af Norden och af den älskade modern, låg en -sorgsenhet, som derifrån spred sig öfver hela det regelbundna, manligt -sköna ansigtet. Hans smärta och väl proportionerliga gestalt böjde sig -lätt för czar Boris Gudunow, under det han med välljudande stämma -uttalade dessa ord: - -"Ni har låtit kalla mig hit. Jag är till er tjenst." - -Det låg någonting i Gustafs ton, som kom czaren att spritta till, och -äfven furst Grenin kände sig obehagligt berörd af de skarpt uttalade -orden. Han fruktade ett stormande uppträde. - -"Ni anar tvifvelsutan hvad det är frågan om", sade ändtligen Boris -Gudunow och bjöd Gustaf intaga platsen bredvid honom. "Jag förnyar i -dag inför er mitt förslag. Betänk er, min prins, innan ni för alltid -stänger lyckans dörr bakom er." - -"Jag har betänkt mig", svarade Gustaf icke utan en ansträngning, som -framlockade stora svettdroppar på hans panna. "Jag är eders majestät af -hjertat tacksam för all den välvilja jag här åtnjutit, men jag kan icke -för att göra er till viljes, uppoffra mina åsigter." - -Ju längre Gustaf talade, dess mera uttrycksfullt blef hans sköna -ansigte. Det hördes tydligt på den lätta vibreringen i rösten, och det -syntes lika tydligt af glansen i hans vackra ögon, att de ord han -uttalade, kommo rakt från hjertat, och voro förestafvade af den -innerligaste öfvertygelse. Han fortfor: - -"Ni bjuder mig er sköna dotter, prinsessan Axinia, till gemål. Er -dotter är verkligen en qvinna, som skulle pryda hvilket glänsande hof -som helst och der utgöra den dyrbaraste perlan, men jag kan ändå icke -ingå på att äkta henne. Ni vet orsaken. Den älskliga qvinna, som i -Wilna blef min maka, har allt för djupt intagit mitt hjerta, att jag -skulle kunna förskjuta henne. Ack", fortfor han med hänförelse, "om det -funnes någon plats i den stora verlden, der jag i enkelhet kunde få -tillbringa mina dagar med henne, utan att behöfva frukta list och -ränker hvart jag än går! Men, min lefnad har varit och skall väl alltid -blifva en kedja af oupphörliga olyckor. Vidare bjuder ni mig att -afsvärja min barndomstro. Jag säger er ännu en gång, och det kanske den -sista, att jag icke _kan_ det. Jag _vill_ det icke heller, ty jag -skulle då få tillnamnet affällingen, och min mor skulle icke utan -blygsel kunna tänka på sin son." - -"Slutligen bjuder ni mig att i spetsen för en här eröfra -östersjöprovinserna, för att sedan erhålla dem såsom hertigdöme. Ers -majestät", utropade Gustaf eldigt och med hänförelse, samt reste sig -upp, "en usling är den, som bär vapen mot sitt fädernesland. -Förrädarens namn skulle brännmärka mig och jag skulle aldrig kunna -blicka någon menniska, vore det också den simplaste af rikets föraktade -slafvar, i ögonen. Jemt skulle ordet fosterlandsförrädare ljuda i mina -öron. Nej, ers majestät, jag kan icke annat än anslå edra anbud, och -böjer mig dessutom undergifvet för er vilja. Gör med mig hvad ni -behagar. Men ännu, så länge det lejdebref, som ni gifvit mig, är i mina -händer, går jag med upprätt hufvud omkring på Moskwas gator." - -Boris Gudunow hade sprungit upp vid Gustafs sista ord. Hans kinder voro -hvita som snö. Hela hans kropp skälfde af förbittring och ögonen -tycktes i hvarje sekund vilja tränga sig ut ur sina hålor. - -"Gå, gå!" utbrast han slutligen med hes stämma. "Jag skall låta er se, -att det trots ni visat czar Boris Gudunow icke skall blifva -ostraffadt." - -Prins Gustaf afträdde med en stolt bugning. - -Mellan czaren och furst Grenin uppstod nu en lång öfverläggning, och -följden deraf blef den, att fursten genast lät efterskicka kapten -Repnolsky. Det var i ett litet rum i en af slottets flyglar, som -Repnolsky mottog sina instruktioner. Men de båda herrarne hade icke -talat utan vittnen. En af Axinias hofdamer hade af en händelse råkat få -höra hvad som afhandlades. Utan att förlora ett enda ögonblick omtalade -hon genast allt för prinsessan. - -Axinia älskade verkligen, såsom förut blifvit nämdt, prins Gustaf. När -hon då fick vetskap om de ränker, som smiddes mot honom, blef hon -nästan utom sig af ångest. Hvad skulle hon nu göra för att hindra -anläggningen? Skulle hon sjelf eller genom andra låta varna prinsen? -Hon beslöt sig för att sjelf göra det. Härvid måste hon likväl gå -försigtigt till väga, ty spioner omgåfvo henne öfver allt. - - * * * * * - -Furst Grenin var, såsom ofvan antyddes, en listig man, som icke gerna -ville släppa tillfället ur händerna att komma i ännu större gunst hos -czar Boris Gudunow. Sedan han lyckligt och väl fått kapten Repnolsky -att åtaga sig att stjäla bort prins Gustafs lejdebref, mot det att haa -(kaptenen) skulle erhålla högre befattning vid det regemente, han -tillhörde, öfverlade fursten med sin lika sluga och ränkfulla maka om -bästa sättet att aflägsna Gustaf från hemmet den dag stölden skulle ega -rum. Nu var händelsen den, att Theresia, så hette den unga prinsessan, -ganska ofta brukade komma på besök hos furstinnan Grenin, emedan denna -visat den landsflyktiga en särdeles varm vänskap, och dessutom var en -bildad qvinna, med hvilken Theresia, som sjelf egde djupa kunskaper och -ett sinne, öppet och mottagligt för alla lifvets förhållanden, helst -önskade att umgås. På denna omständighet byggde de furstliga makarne -sin nedriga plan. Bud sändes till prins Gustafs ädla maka med en -bjudning. Theresia ville ej neka, ehuru hon den dagen helst velat vara -hemma. Hon gick således, dock först sedan hon erhållit Gustafs löfte, -att han på aftonen skulle afhemta henne. Furst Grenin underrättade -genast kapten Repnolsky om förhållandet. Denne tog för den skull sina -mått och steg, och läsaren har förmodligen reda gissat, att det var -kaptenen, med hvilken han fick göra bekantskap i början. Så var det -också. - - -III. - -Knappt hade kaptenens handtlangare, en bestucken soldat vid gardet, -slumrat på sin post, förr än snabba steg längre upp på gatan -tillkännagåfvo, att en person, som hade brådtom, nalkades. Vare sig nu -att soldatens rus icke var så grundligt, att det helt och hållet -förmådde betaga honom medvetandet, eller att tanken på hans skyldighet -och det oförsonliga straff han skulle ådraga sig, om han försummade -tjensten, höll hans själ i så stark spänning, att den var urståndsatt -att njuta någon hvila -- nog af: när den okände personen kom närmare, -spratt soldaten upp ur sin halfslummer, ruskade på sig några ögonblick -och gick derpå fram till den anländande som, efter att en stund ha -betraktat huset, stannade framför porten, synnerligen tvehågsen om han -skulle knacka på eller ej. Soldatens framträdande kom honom att spritta -till. - -"Hvem söker du här i huset?" sporde soldaten med myndig ton. - -"Jag har bref till den främmande prinsen." - -Soldaten var en mäkta klippsk figur, som ville taga tillfället i akt -att visa sin påpasslighet för kaptenen och derigenom komma i gunst hos -honom. Han sade för den skull, i det han slog den okände budbäraren -lätt och med en viss förtrolighet på skuldran: - -"Lemna du mig brefvet. Jag är dwornik här i huset och väntar just nu på -att prinsen ska' komma hem." - -Den främmande betraktade, så godt sig göra lät, soldaten närmare och -icke utan misstroende. - -"Om du är dwornik, hvarför sitter du här ute i regnet?" sade han. "Har -du ej något tak att krypa in under?" - -"Visst har jag det", svarade den falske dworniken med ett tilltvunget -leende, "men ser du", och vid dessa ord sänkte han rösten till en låg -hviskning, "jag fick alltför mycket wotka i går, och bakruset gör, att -jag helst dväljes utom hus, isynnerhet när det regnar som nu. Ah, det -är särdeles skönt, när vattnet så här svalkar pannan." - -Med dessa ord aftog den listige soldaten mössan och lät regnet -öfverskölja hufvudet. Och han fortfor, sedan han ånyo satt på sig -hufvudbonaden: - -"Men har du inte smakat en tår wotka i dag, så kan du få här. Jag har -väl så mycket öfver, att du kan få dig en dugtig klunk." - -Med dessa ord drog han upp den till hälften tömda flaskan och -öfverräckte den till främlingen. Denne, som tillförene betraktat -soldaten med misstrogna blickar, förändrade nu hastigt uppförande, och -knappt hade wotkan fuktat hans läppar, förrän han blef ganska meddelsam -af sig. - -"I förtroende skall jag omtala för dig", sade han och lutade sig intill -soldaten, "att jag hört att brefvet är från prinsessan. Om du nu vill -framlemna det till prinsen, så ska' du få en del af den belöning jag -får. Jag har brådtom jag, ska' du veta. Katinka väntar mig. Det är -besynnerligt med henne vet du. Hon kan aldrig lägga sig om qvällarne -förrän jag kommit hem. Också är hon ju bara barnet ännu, inte mera än -tjugo år. Se här är brefvet! Lemna prinsen det och nu farväl!" - -Sedan han först visligen tömt flaskan så noga, att ingen kunde göra det -bättre, aflägsnade han sig med skyndsamma steg. - -"Den var inte svår att fånga", mumlade soldaten och gnuggade händerna -af förnöjelse. "Undrar just hvad den här lilla breflappen kan -innehålla... Ah, der kommer en person till! Han är af samma -kroppsstorlek som prinsen! Ja, det är han." - -Soldaten tryckte sig så nära väggen han kunde. Prins Gustaf, ty det var -han, gick den gömde så nära att han nästan vidrörde honom med armbågen, -slog lätt på porten och blef snart insläppt. Då först kunde soldaten -andas ut igen. - -"Ja nu är han hemma, men hur länge ska' det dröja innan han kommer ut -igen", tänkte soldaten. "Här kanske jag kan få posta hela natten." - -Ensamheten på den folktomma gatan jemte regndropparnes melankoliska -plaskande mot marken gjorde att han ånyo försjönk i en lätt dvala, der -han stod lutad mot den kalla och fuktiga väggen. Sålunda förgick -ungefär en timme. Då gnisslade den tunga porten ånyo på sina gångjern -och uppväckte soldaten, som denna gång slumrat till hårdare. - -"Der är han, och den gamle dworniken är med honom i afton också", -mumlade soldaten, när prins Gustaf och Manin trädde ut samt togo vägen -åt det håll, der furst Grenins ansenliga palats var beläget. "Nu kan -det vara på tid att låta höra signalen." - -Med dessa ord satte han båda händerna för munnen och lät höra ett -likadant ljud som det, hvarmed kaptenen lockat honom till sig, men -soldatens signal var mera dämpad, för att icke väcka alltför stor -uppmärksamhet, alldenstund prins Gustaf och Manin ännu voro inom -hörhåll. Knappt hade soldaten gifvit signalen, så framträdde kapten -Repnolsky med skyndsamma steg. - -"Är allt klart?" frågade han med undertryckt stämma. - -"Ja", svarade soldaten. - -"Godt, följ då prinsen och laga så, att han blir uppehållen så länge -som möjligt på vägen." - -Soldaten aflägsnade sig med skyndsamma steg först sedan han öfverlemnat -brefvet till kaptenen, samt omtalat den okändes förmodan, att det var -från prinsessan. - -"Från prinsessan", tänkte kaptenen. "Ah, det kan inte vara annat än en -varning. Fort nu till verket. Jag ser att lyckan gynnar mig. Porten är -bara löst tillsluten." - -Med dessa ord stötte han sakta till porten, så att den gick upp utan -buller, samt trädde in. Han kände noga till lokalen, och för den skall -ilade han, utan att låta sig hejdas af något, upp till andra våningen, -der prinsens rum voro belägda. - - * * * * * - -Hos furst Grenin var ett lysande sällskap församladt. Civila och -militära personligheter trängdes om hvarandra i de glänsande, och med -all den prakt, som en rik rysk furste kan åstadkomma, utstyrda -salongerna. Värden och värdinnan voro sjelfva älskvärdheten och ehuru -den tid redan hade förflutit, då prins Gustaf bort vara der, och denna -omständighet marterade det furstliga värdfolket, kunde likväl ingen -upptäcka i deras anleten, att en djup oro besjälade dem. - -Det tillhör dem, som röra sig i den förnäma verldens salonger, att -hyckla känslor, hvilka äro dem motbjudande. Det kallas för nobelt, -diplomatiskt, verldsvett och mera sådant, man måste säga ett och tänka -ett annat, så fordrar "goda tonen". - -I denna förställningskonst hade det furstliga värdfolket hunnit -mästerskapet. Men hur instuderadt det ändock var i sin ädla konst, -förmådde det likväl med möda tygla sin glädje, när anmälaren med hög -stämma framsade: - -"Prins Gustaf af Sverige." - -Alla, som sågo glädjen lysa i furstens och furstinnans blickar, trodde -naturligtvis, att den härledde sig från sjelfva besöket. Så trodde -också Theresia, och den tacksamhet hon kände, blef ännu större. - -Prins Gustafs uppträdande väckte stor rörelse hos de församlade. De, -som personligen kände honom, äflades att få trycka hans händer. De, som -aldrig sett honom, trängde sig fram, för att få skåda in i det manligt -sköna anlete, om hvars fägring de hört så mycket. Gustaf var också -intagande i den enkla svarta drägt han bar, och när han, sedan han -helsat på värdfolket, gick fram till Theresia och med ömhet tryckte -henne till sitt bröst, samt kysste henne på den marmorhvita pannan, då -kände han sig så outsäglig lycklig, som han icke känt sig på länge. Det -var också med den hängifvenhet, som en sant älskande qvinna känner för -den hon gifvit sin tro, som hon blickade in i hans ögon, som hon -återgäldade honom hans omfamning, och som hon hviskade endast dessa -betydelsefulla ord: "Min Gustaf". - -Bland den tidens ädla tidsfördrif räknades musiken ganska högt. Gustaf -var också en stor älskare af denna sköna konst, som förmår stilla -själens gnagande sorger, och uppväcka leendet kring de läppar, der -vemodet annars tagit sin stadigvarande boning. På framställan af det -furstliga värdfolket och sedan Theresia också bedt honom derom, sjöng -den irrande konungasonen med manlig stämma, följande sång, den han -sjelf skrifvit och satt melodi till: - - Den irrande fogeln. - - När vintern strör drifvor och snötäcket är - En svepning kring lilja och ros; - När isarne famna båd' skogar och skär, - Och sommarvind flyktat sin kos, - Den irrande fogeln sig söker ett bo, - Att lefva med makan i kärlek och tro - uti Nord. - - När isarne smälta från klipporna ner - Och våren har hunnit till oss; - När sommarens sol ifrån himmelen ler - Och mattadt är stjernornas bloss -- - Den irrande fogeln sig söker ett bo, - Att lefva med makan i kärlek och tro - uti Nord. - - När fogeln ej finner det sökta i nord, - Till främmande land står hans håg, - Ack, härlig och skön är den grönskande jord, - Ack, härlig den djupblåa våg! - Snart irrande fogeln har funnit sitt bo, - Och snart får han slumra från kärlek och tro - i sin graf. - -Det var så tyst i den stora samlingen, att hvar och en kunde höra sitt -eget hjerta slå. När furstesonen slutat sin enkla visa, en anspelning -på honom sjelf, ty med den irrande fogeln menade han sig sjelf, det -kunde ingen undgå att märka, rådde ännu tystnad några minuter. Theresia -var blek som om dödens kylande hand vidrört hennes kinder. Den ena -handen var hårdt tryckt mot hjertat. Den andra omfattade troget ett -litet porträtt af Gustaf, hvilket hon ständigt bar på sig. - -"Slå bort dessa vemodiga tankar, min prins", sade ändtligen furst -Grenin och närmade sig Gustaf. "Ni bör ej tänka för mycket på dylika -sorgliga ämnen, ty czaren, den Gud gifve ett långt lif, vill ju..." - -"Tala ej om czaren", afbröt Gustaf häftigt, men med undertryckt stämma. -"Ni vet hvad som senast förefallit oss emellan. Efter detta uppträde -kan det ej blifva godt mera. Jag känner, att jag står vid den -skiljoväg, der jag måste välja. Men", fortfor han och kastade hufvudet -stolt tillbaka, "aldrig skall jag välja någonting, sam ställer mig i -harnesk mot mitt fädernesland." - -Furstinnan Grenin, som just nu kom fram till de samtalande, hade redan -ett ord på tungan, då ett högt larm nedifrån gjorde hennes afsigt om -intet. Skott föllo och en larmande folkhop började trängas i palatsets -trappor. Furst Grenin ilade ut och kom snart tillbaka. Hans ansigte var -likblekt. - -"Hvad är på färde; hvad är på färde?" ropade en del af gästerna, under -det andra rusade ut, för att sjelfve öfvertyga sig om hvad som stod på. - -"Tionde regementet har gjort uppror", sade furst Grenin, "och jag -fruktar, att mitt eget regemente snart skall följa exemplet. Hör bara! -De ursinnige upprorsmännen plundra öfverallt." - -Fruntimren voro nästan halfdöda af förskräckelse. De som mest bibehöllo -sitt lugn, voro furstinnan Grenin och Theresia. Den sistnämnda stödde -sig mot prins Gustafs arm, och såg upp till honom med fullkomlig -trygghet. - -"Kom, min älskade", sade han efter en stund och då larmet småningom -aflägsnat sig, "vi vilja begifva oss hem; det är..." - -"En biljett till prins Gustaf af Sverige", ropade i detsamma en röst. - -Med feberaktig otålighet bröt prinsen den lilla biljetten. Vid den -första blick han kastade på den, bleknade han och måste stödja sig mot -en stolskarm för att icke falla. Men i nästa minut var han åter den -stolte mannen, som trotsigt går emot lifvets stormar. - -"Kom", sade han och tryckte en varm kyss på den bäfvande Theresias -läppar, "vi måste skynda hem. Kanske skall jag icke komma för sent att -hindra det nedriga skurkstrecket." - -"Hvad är det; för himmelens skull hvad står på?" hviskade Theresia och -virade sina armar kring Gustafs hals. - -Prinsen öfverräckte åt henne det af hans fingrar tillskrynklade -papperet, och Theresia läste följande prydligt skrifna ord. - - "Min prins. Skynda er hem. På hög befallning beröfvar man - er nu det lejdebref, som kejsaren gifvit er." - -Brefvet hade ingen underskrift. Hvem var författarinnan? Gustaf anade -det, men han sade det icke till någon. Länge dröjde det icke förr än -han och Theresia voro på väg till hemmet. - -Sedan furst Grenin sett till, att hans regemente icke deltog i de -upproriska rörelserna, skyndade han hem. På vägen mötte han Gustaf och -hans maka. De sågo honom icke. - -"Ja, skynda, skynda", mumlade den listige fursten, med ett segerleende -på läpparne och i blickarne. "I skolen ändå komma för sent. Kapten -Repnolsky har väl nu fullbordat sin handling." - -Läsaren anar nog från hvem den lilla biljetten kom. Den var från -Axinia. Knappt hade budbäraren återkommit och prinsessan fått veta, att -Gustaf ej var hemma, samt att biljetten blifvit lemnad till dworniken, -förrän en oförklarlig aning sade henne, att det icke stod till så, som -det borde. Denna oro lemnade henne icke, huru mycket hon än försökte -att slå bort den. Slutligen blef den henne alldeles öfvermäktig. Hon -skref en annan biljett och sände, den till furst Grenin, i tanke att -den skulle träffa prinsen der. Men budet, en pålitlig tjenare, blef -uppehållet genom den oreda, som uppstod i följd af upproret, och kom -icke fram så fort som ämnadt var. - -Vi vilja nu följa, kapten Repnolsky på hans färd. - - -IV. - -När kapten Repnolsky genomilade de mörka korridorerna, som man måste -passera innan man kom till prinsens våning, kände han sig ganska illa -till mods och stannade ofta liksom tvekade han i vissa ögonblick att -låna sig till verktyg åt czarens hämdgiriga planer. Han kände Gustaf -personligen och hade, äfven han, blifvit intagen af beundran och -medlidande för den landsflyktige konungasonen. I vissa ögonblick -tvekade han verkligen, om han skulle fortsätta eller vända tillbaka, -men han hade redan gått för långt för att kunna återvända, det erkände -han. De egna fördelarne lade också sina tunga vigter med i vågskålen, -och kapten Repnolsky var icke en så ädel menniska, att han kunde -åsidosätta dem. Och hur många finnes det väl, som vid tillfällen, då -egna fördelar erbjudas, äfven på bekostnad af vänskapen och aktningen, -stöter dem tillbaka? Icke en bland tusen. - -"Nej, jag måste framåt", tänkte kaptenen, der han trefvade sig fram i -korridorerna. "Jag har gifvit furst Grenin mitt hedersord på, att jag -skall försöka att få lejdebrefvet i mina händer. Skulle jag nu svika -detta löfte! Då skall kanske czaren i sin förbittring taga mitt lif. -Detta är han nog i stånd till." - -Han var snart framme. Yttre dörren öppnade han med sitt vapen och det -dröjde icke länge, förrän han stod i prins Gustafs arbetsrum, men här -påkom honom ytterligare de besynnerliga tankarne, och just den tanken, -att han liksom en simpel tjuv om natten skulle göra inbrott hos den han -högaktade, och det på czarens befallning, marterade honom grufligast. -Mere gånger drog han den mot chiffonieren utsträckta handen tillbaka, -och en gång närmade han sig till och med dörren, i afsigt att gå med -oförrättadt ärende. Men, då framhöll sjelfkärleken för honom sin -förledande spegel, och alla betänkligheter veko, för att vid nästa -försök ånyo dyka upp igen. - -"Bab, raskt till verket", utbrast han och utsträckte för tredje gången -handen mot den chiffonier, hvari Gustaf förvarade sina angelägnaste -papper. "Nu eller aldrig måste det ske, annars är det för sent." - -För en kraftig bindning af dolken sprang klaffen upp. Repnolsky -öfverfölls af en darrning äfven nu i sista ögonblicket. Nu var det -likväl för sent för honom att vända tillbaka med oförrättadt ärende. -Omkring honom var det så tyst som i grafven, och det var just denna -mystiska tystnad, som ängslade honom, den bistre krigaren, som icke -bleknat på slagfältet. Det tycktes honom som om luftens tusen andar -andats så kylande på honom. En kallsvett bröt fram på hans panna. Hans -knän svigtade, och då han ändtligen efter långt sökande höll -lejdebrefvet i sina händer, skälfde hans kropp alldeles som om en -frossa skakat den. - -"Bort, bort!" mumlade han och slog igen klaffen så att det gaf eko i -rummet. "Nu fort till fursten!" - -Han gick icke; han sprang icke; han bokstafligen flög genom de samma -korridorer, der han för blott några minuter sedan måst trefva sig -varsamt fram. Som en vansinnig störtade han trapporna utför, och skulle -just träda ut på den lilla gården, då en gäll qvinnoröst skrek: "Jaså, -det är tjufvar här i huset. Hjelp, hjelp!" Det var Maritscha, som -blifvit honom varse, och nu med sina rop sökte uppväcka grannarne. -Samtidigt stälde hon sig i vägen för honom, och det syntes tydligt, att -hon var fast besluten att göra motstånd i det längsta. - -Det der hindret hade icke kaptenen beräknat. Han studsade också i -början af öfverraskning, men snart återfick hans själ sin spänstighet, -och han märkte alltför tydligt, att endast våldet kunde hjelpa honom ur -knipan. Med godo skulle det aldrig lyckas, det såg han på Maritschas -hotande uppsyn. - -"Låt mig passera, qvinna", sade han för den skull med så lugn stämma -som möjligt. - -"Nej, säger jag", skrek dworniken Manins modiga hustru, "ni kommer inte -fram utan öfver mitt lik, kom ihåg att Maritscha håller ord hon." - -"Släpp mig fram", sade kapten Repnolsky för andra gången och nu med -mera hetta, ty han kunde ganska väl förnimma röster af annalkande -personer, hvilka ditlockades af Maritschas skri. "Jag begrafver dolken -i ditt bröst, om du ropar en enda gång till. Ur vägen!" - -Med dessa ord sprang kaptenen fram, men icke många steg, innan den -modiga qvinnan hängde sig fast vid hans arm och släpades ett godt -stycke ut i portgången. Hon liknade en vampyr, som sugit sig fast vid -Repnolsky. Kaptenen var ursinnig. Skulle hans företag nu göras om intet -af denna qvinna, som de onda makterna, enligt hans förmenande, utsändt -till att förfölja honom, Skulle han, just då han njöt af segerns -frukter, lida nederlag? Aldrig! Dertill var kapten Repnolsky alltför -beslutsam och van att handla. - -Folket strömmade emellertid till allt ymnigare, och redan började en -och annan att sticka in hufvudet genom den lilla till hälften öppnade -porten. Repnolskys bröst häfde sig våldsamt och hans fingrar slöto sig -krampaktigt omkring dolkfästet. - -"För sista gången frågar jag om du vill släppa mig", frampustade -kaptenen och upplyfte dolken. "I annat fall är du dödens?" - -"Nej, nej, jag släpper er aldrig", skrek Maritscha. "Döda mig, men -äfven då skall..." - -Längre kom hon icke, ty utan betänkande begrof Repnolsky den hvassa -dolken i Maritschas bröst. Blott ett doft rosslande och dworniken Manin -var befriad från det jordiska umgänget med sin trätgiriga hustru. - -Kapten Repnolsky störtade ut. Hans ansigte var förvridet. Han visste -knappt åt hvilket håll han skulle gå, så förvirrad var han. Kring honom -skränade pöbeln och det fans till och med dem, som voro så djerfva, att -de grepo tag i honom för att hålla honom fast. Men då återvände -Repnolskys besinning. Med kraftig arm utdelade han några slängar på -måfå och kom undan. - -Knappt hade han försvunnit, då prins Gustaf, som nästan bar den -förskräckta Theresia på sina armar, tilllika med Manin, som stött till -honom under vägen, anlände till sin bostad. Vid åsynen af folkmassan -studsade han tillbaka, men dworniken, som märkte hans ängslan, steg -fram till porten och sade med hög stämma: - -"Hvad är på färde, go' vänner, efter I ären samlade här så många?" - -"Åh", sade en dwornik från ett närbeläget hus, "det är intet för annat, -än att förkunna dig, att det varit tjufvar i huset, och att du aldrig -mer får omfamna Maritscha." - -"Har hon lupit ifrån mig då", sade Manin. För sig sjelf tänkte han: -"Jojo men, de der gyllena, de hade allt en stark dragningskraft på -henne. Så länge de vara kan jag vara lugn för hennes skällsord." - -Den hederlige dworniken var, såsom vi höra, just icke en stor älskare -af sin äkta hälfts sällskap. - -"Lupit bort", eftersade en mushik med långt silfverhvitt hår. "Ja, nog -har hon lupit bort, men till det ställe, hvarifrån hon aldrig vänder -åter. Vän Manin, din hustru har blifvit mördad." - -"Mördad", eftersade i sin ordning den stackars Manin. "Hvem har det -varit, som kunde rå på henne, det vill jag fråga?" - -Men som ingen kände kapten Repnolsky, kunde heller ingen afgifva något -svar på Manins fråga. Väl fuktades den hederlige dwornikens ögon af ett -par tårar, då han betraktade sin hustrus blodiga kropp, men inom sig -var han rätt belåten med det lugn, som han nu skulle få ega på sin -ålderdom. - -Sådan är menniskonaturen: Ibland hård som klippan, ibland mjuk och vek -som vax. - -"Lejdebrefvet är borta", suckade prins Gustaf, då han kom upp i sitt -rum och undersökte papperen. "Arm och utan skydd står jag nu här i -denna stad. Czaren hatar mig, och skall troligtvis göra allt för att -tillfoga mig oförrätter. Till hvem skall jag vända mig?" - -"Till Gud", ljöd en mild och sorgsen stämma bakom fursten, och när han -vände sig om, slöts han i Theresias, den trogna qvinnans armar. "Till -Gud, min älskade", hviskade hon och förde Gustaf fram till en liten väl -arbetad biktstol. "Låtom oss böja oss inför den styrande allmakten och -anropa den heliga jungfrun om hennes förböner. Bed, min Gustaf, bed!" - -Och från oskuldsrenare hjertan hafva väl aldrig någonsin några böner -uppstigit till den eviges tron! De bådo ur djupet af sina själar, och -natten var långt framskriden, då fursten tog ett ömt "god natt" af -Theresia för att i ensamheten klaga sina smärtor. - -När Gustaf vaknade nästa morgon, fann han huset omringadt af soldater. -Han anade hvad som komma skulle, men han ville åtminstone visa sina -förföljare så mycket lugn han kunde. Ödet hade stält så till, att det -var kapten Repnolsky, som anförde soldaterna. När denne kom, för att i -czarens namn fängsla Gustaf, sade denne: - -"Med svek och list hafven I vunnit edert mål. I hafven stulit ifrån mig -det skyddsbref, som czaren gifvit mig, och I hafven gjort det på hans -befallning. Här är jag. Tagen mig och gören med mig hvad I behagen. Men -icke kunnen I väl vara så grymma, att I rycken ifrån mig den qvinna, -som numera skall förljufva mina återstående dagar?" - -Kapten Repnolsky vågade icke möta Gustafs blickar. Han blygdes inför -den ädle furste, som han varit med om att störta. Utan att säga -någonting förde han prinsen till det för honom inrättade fängelset. - -Nu började svek och ränker att på allvar smidas omkring den olycklige -furstesonen. De värsta beskyllningar, man kunde hitta på, framdrogos, i -akt och mening att fälla honom, men med det ädla sinnets öppenhjertliga -storhet och stolthet bemötte Gustaf alla de mot honom framstälda -anklagelserna så kraftigt och så bevisande för sin oskuld, att han icke -kunde fällas. Han qvarhölls ändock i fängelset ett par år och hade -under denna svåra tid, då han måste lida oerhördt, blott en tröst -deruti, att Theresia tilläts besöka honom ibland. Denna ädla och -uppoffrande qvinna egnade den olycklige furstesonen alla de stunder han -kunde få, och hennes kärlek till honom minskades icke det ringaste, -oaktadt sorgerna hopade sig med hvarje dag allt mera öfver deras -hjessor. - -Huru många sådana qvinnor finnas väl? - -Emellertid inträffade en vigtig förändring inom Ryssland. Boris Gudunow -störtades och en annan kejsare kom på tronen. Då inträffade också en -vändpunkt i Gustafs lif. Han frigrafs ur fängelset och fick sin bostad -i den lilla förtjusande staden Kaschin, dit han också flyttade, och -derifrån han icke kom, förrän dödens hand löste de jordiska bojorna. -Det är i nämnde stad som följande tilldrager sig. - - - - -"Den irrande fogeln" finner sitt bo. - - -I. - -Det var en strålande sommardag år 1607. Solen blickade så vänligt ned -på jorden och torkade de små daggperlor, som natten utsått. Vinden -susade i träden och bäckarnes små silfver böljor sorlade så lekfullt -mot stränderna. Det var en skön dag, den, på hvilken vi föra läsaren -till Kaschin, till den lilla strax söder om staden belägna lunden. Ack, -om vi kunde förstå det mångskiftande sus, som genomgår trädens kronor, -måhända skulle vi då kunna tyda många af lifvets gåtor. När stormen -ryter och trädens kronor darra för den starkes andedrägt, säger oss -icke då en inre stämma, att vi ej äro annat än flarn, annat än stoff -korn, som slungas omkring i verlden? När det milda suset hviskar i -löfven och dessa liksom smekande vagga för de lätta flägtarne, tycka vi -icke då, att det finnes liksom en röst, som talar till oss om en frid, -som bjuder de inre stormarne att lägga sig till hvila? Natur, hvem kan -begripa dig? Hvem kan tillfyllest fatta dina storartade företeelser? -Ingen. Men vi kunna älska dig såsom en källa till mycken inre frid; vi -kunna älska dig såsom en del af oss sjelfva. - -Den ofvan nämda dagen susade vinden så mildt genom trädkronorna i -Kaschins lund. Aftonen inbröt och med den lugnet. Strax efter -solnedgången syntes en hög gestalt, något böjd, nalkas ett af de -största och lummigaste träden. Några ögonblick betraktade han den sakta -vaggande kronan, tycktes lyssna till det knappt hörbara suset i löfven, -och satte sig derpå vid trädets fot. - -Denne man var Gustaf Eriksson, den irrande konungasonen. - -Hur förändrad var han icke nu! Fängelseluften i förening med upprepade -bekymmer hade tagit bort hans krafter. Han var nu mera knappt annat än -skuggan af sig sjelf. - -"Det lider till slutet af min lefnad", tänkte han och lät hufvudet -sjunka ned mot bröstet. "Glädje har jag erfarit i rikt mått, ty en -kärlek, sådan den knappt finnes har skänkts mig. Theresia", utbrast han -med af rörelse darrande stämma, "du goda, uppoffrande qvinna, kvar -skall du finna en fristad, när jag går hädan? Ensam lik fogeln, som -kretsar öfver min hjessa, skall du kanske irra verlden omkring, sökande -dig ett näste, men ej finna något sådant. Hvem skulle väl vilja upptaga -den biltoge furstesonens maka?" - -När Gustaf gjorde sig dessa frågor såg han icke, att en hög, qvinlig -gestalt nalkades honom från sidan. Han förnam icke ljudet af hennes -lätta fjät på den saftiga gräsmattan. Då qvinnan stod alldeles invid -honom, då lyfte han upp sina blickar och spratt till. - -"Ni här, min furstinna", hviskade Erik XlV:s son, och ett matt leende -bredde sig öfver hans vackra bleka drag. "Är ni också omhvärfd af -fiender och lömska snaror som jag? Dock", fortfor han och for med -handen öfver den feberheta pannan, "jag glömmer att jag talar till den -forne czaren Boris Gudunows sköna dotter. Ha, dessa minnen från den tid -er far lefde, de bränna mig i själen, och de skola icke upphöra att -bränna mig till dess... de förbränt mig! Dessa småsinnade krypdjur..." - -"Min furste", afbröt Axinia, ty det var hon, "ni dömer min fader -alltför strängt. Det var ej hans egentliga mening att förfara så hårdt -emot eder, fastän han af politiska skäl ansåg sig tvungen dertill." - -"Jaså", inföll Gustaf med bitterhet och allvarlig skärpa i tonen, "det -var ej hans mening att medelst sina stinkande fängelsehålor suga musten -ur mig. Det var af politiska skäl, säger ni, som han behöll mig, svage -mask, som aldrig gjort anspråk på någon krona, i fängelse. Nej, säger -jag. Det var af enskildt hat till mig, derför att jag icke ville äkta -er och blifva en fosterlandsförrädare, som han lät mig undergå dessa -års tortyr." - -"Det var af den orsaken, säger jag. Dock", fortfor han, och hans stämma -blef lugnare, "jag hatar honom icke derför. Med mig är det snart slut. -Min Iefnadslampa kan icke brinna så länge. Ser ni, min furstinna, det -fattas olja på den, och den olja som fordras, finnes icke till att få. -Hvad lifvet ändock tyckes skönt och hänryckande, då man står i -beredskap att lemna det. Kanske förefaller det så derför, att man skall -veta att rätt uppskatta dess höga värde. Men, hvad är det som -förskaffar mig äran af ert besök, min furstinna?" - -Axinias ögon fyldes af tårar, då hon sade: "I morgon skall jag resa -till Polen. Detta land får nu mottaga czar Boris Gudunows olyckliga -dotter. Jag ville ändock se er ännu en gång, min furste, och det är för -att säga er mitt farväl som jag uppsökt er." - -"Ja, det blir allt vårt sista farväl", sade Gustaf med låg stämma, och -då prinsessan yttrade den förmodan, att sjukdomen kanske skulle gifva -med sig, sade prinsen vemodigt: "Ah nej; jag känner att döden redan -börjat gnaga på lifstråden. Den skall ej länge motstå angreppen. Men, -hvem är det som kommer der? En krympling. Hvad kan han vilja? Han -närmar sig." - -"Det är kapten Repnolsky, som kommer att bedja er om förlåtelse", sade -Axinia. "I sista drabbningen med turkarne blef han lifsfarligt sårad. -Han har icke lång tid att lefva." - -"Förlåtelse", upprepade furstesonen och betraktade prinsessan med -frågande blickar. "Hvad är det för en förlåtelse som jag skall gifva -honom? Icke har han väl något att afbedja hos mig?" - -"Ni får sjelf höra och döma sedan", sade prinsessan. "Kaptenen är nu -framme." - -En vanmäktig krympling, se der allt hvad som återstod af den fordom -kraftige kapten Repnolsky. Han var sig knappt lik, och Gustaf måste -länge se på honom, innan han kunde känna igen honom. Prinsen betraktade -honom stillatigande några ögonblick, derpå sade han, idet han vänligt -räckte kaptenen handen: - -"Våra lotter äro temligen lika hvarandra, kapten Repnolsky. Båda stå vi -på grafvens brädd. Båda äro vi söndersargade, jag till mitt inre, ni -till ert yttre. Hvilket som mest plågar menniskan, det kan jag icke -afgöra, men det vet jag, att när de inre stormarne brusa, är det -förfärligt." - -Kaptenen svarade med en röst, som darrade af den djupa rörelse han -erfor. - -"Det är sant, min furste, att våra öden äro så till vida lika, att vi -båda snart måste skiljas hädan. Men i ett äro de likväl olika. Ni dör -som en menniska, älskad och värderad af alla, jag deremot som en -föraktad, såvida jag icke erhåller er förlåtelse." - -Vid dessa ord föll den fordom så stolte och om verldslig storhet -drömmande Repnolsky på knä för Gustaf, och heta tårar strömmade ur hans -ögon. - -"Hvad är det för en tillgift ni begär af mig, kapten Repnolsky", sade -Gustaf mildt och på samma gång förvånad. "Jag vet mig icke hafva något -att förlåta er." - -"Ack jo, min prins", sade kaptenen med bruten stämma och sänkte pannan -mot jorden. "Det var jag, som stal bort ert lejdebref." - -För ett par sekunder ryckte det till våldsamt kring Gustafs mungipor, -men det varade icke länge, förrän lugnet återkom. - -"Då var det också ni, som dödade dworniken Manins hustru?" - -"Ja, min prins." - -"Öfver våra goda och onda handlingar dömer Gud", sade den ädle -furstesonen och blickade uppåt. "För det onda ni tillfogat mig har ni -af hjertat min förlåtelse. Men se, der kommer Manin, och det tillhör -honom att döma i den andra saken." - -Med dessa ord vinkade prinsen åt den gamle dworniken, som med -stapplande gång nalkades. I få ord omtalade Gustaf derpå huru det -förhöll sig med Maritschas död, och att kaptenen var hennes baneman. -När han slutat, sade den gamle dworniken med djup stämma: - -"Herre, jag har för länge sedan förlåtit Maritschas mördare, utan att -veta hvem det var. Visst var det mera än sorgligt för mig att förlora -min hustru, men när denne ädle furste flyttade hit till Kaschin, bjöd -han mig vara honom följaktig. Ensam som jag var, antog jag tillbudet -och nu har jag bara en bön till den heliga jungfrun, och det är den, -att hon icke låter mig öfverlefva min ädle herre." - -Vid dessa ord störtade den gamle dworniken till Gustafs knä och -öfverhöljde hans händer med kyssar. - -"Herre", sade han ånyo, när de första utgjutelserna voro öfver, "icke -vill jag med min förbannelse öka edra qval i skärselden. Min förlåtelse -har ni i rikaste mått." - -Ännu en god stund fortsattes samtalet, och när qvällens skuggor begynte -sänka sig öfver staden och den lilla lunden, bröt sällskapet upp. - -Snart blef det öde i Kaschins lund. - - -II. - -Åtta dagar hade gått till ända, och vid det lummiga träd, hvarunder -Gustaf brukade sitta, var en graf uppkastad. Om vandraren frågade de -små barnen, som lekte i lunden, hvems den grafven var, så svarade de -alla med en mun: - -"Det är hans, den gode furstens." - -Och om man händelsevis mötte någon äldre man eller qvinna, som styrde -sin gång ut till Kaschin, och frågade dem i hvad ärende de skulle gå -dit, så fick man det svaret: - -"Vi vilja se den gode furstens sista färd." - -Med friden på sina läppar hade Erik XIV:s och Katarina Månsdotters son, -den rätte arfvingen till Sveriges krona, utandats sin sista suck i den -lilla staden Kaschin, landsflyktig från det land, som han älskat så -högt och för hvars skull han, såsom vi känna, ådrog sig czar Boris -Gudunows förföljelse. - -När den regerande czaren fick kunskap om Gustafs död, sände han en -betydande penningesumma till hans begrafning med all den ståt en furste -har rättighet att fordra. Men äfven nu hade det oblida ödet sin hand -med i spelet. Stadens guvernör dolde af snikenhet penningarne och lät -nästan i tysthet begrafva furstesonen i den vackra lunden. Och denne -guvernör, hvem var det väl? Jo, det var samme man, i hvilkens hus i -Moskwa Gustaf och hans maka fordom åtnjutit så stor gästfrihet så länge -de voro uppburne vid Boris Gudunows hof. Det var också samme man, som -på ett så lömskt sätt narrade Gustaf ifrån sitt hem, på det att kapten -Repnolsky måtte kunna stjäla bort hans lejdebref; med ett ord, det var -furst Grenin. - -Ödet skiftar så olika här i verlden. Snart störtades Grenin och måste -tillbringa sina återstående dagar inom fängelsets murar. Var icke detta -en Guds rättvisa, en hämnande nemesis? - -En liten tid uppehöll sig Theresia i Kaschin, och besökte hvarje dag -Gustafs sista hvilorum. Ett kloster gaf ändteligen den "irrande -fogelns" maka en lugn fristad. - -Gustaf Erikssons lefnadssaga är så enkel, men så full af storartade -handlingar, vittnande om ett ädelt sinne och en trofasthet, som sällan -söker sin like. Svenska folket känner litet eller intet om denne prins -eller hans öde. Vi hafva för den skull försökt att med dessa få ord -gifva det ett svagt begrepp om denne fursteson, denne irrande fogel, -såsom han sjelf kallade sig, som i främmande land fick sitt bo. - - - - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of En konungasons öde, by J. O. Åberg - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN KONUNGASONS ÖDE *** - -***** This file should be named 52752-8.txt or 52752-8.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/2/7/5/52752/ - -Produced by Tapio Riikonen - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" -or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project -Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, "Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation's web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. diff --git a/old/52752-8.zip b/old/52752-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 4db4e08..0000000 --- a/old/52752-8.zip +++ /dev/null |