NormalizeHEADmain

5 files changed, 17 insertions, 1584 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..d7b82bc
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,4 @@
+*.txt text eol=lf
+*.htm text eol=lf
+*.html text eol=lf
+*.md text eol=lf
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..f0ef820
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #52752 (https://www.gutenberg.org/ebooks/52752)
diff --git a/old/52752-8.txt b/old/52752-8.txt
deleted file mode 100644
index 97fc577..0000000
--- a/old/52752-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,1584 +0,0 @@
-The Project Gutenberg EBook of En konungasons öde, by J. O. Åberg
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-
-Title: En konungasons öde
-       Skildringar från Erik XIV:s sons lif
-
-Author: J. O. Åberg
-
-Release Date: August 8, 2016 [EBook #52752]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN KONUNGASONS ÖDE ***
-
-
-
-
-Produced by Tapio Riikonen
-
-
-
-
-
-
-EN KONUNGASONS ÖDE
-
-Skildringar ur Erik XIV:s sons lif
-
-
-AF
-
-J. O. ÅBERG
-
-
-
-
-
-Stockholm,
-F. & G. Beijers förlag,
-1891.
-
-
-
-
-INNEHÅLL:
-
- Lejdebrefvet.
- "Den irrande fogeln" finner sitt bo.
-
-
-
-
-Lejdebrefvet.
-
-
-I.
-
-Skulle man någonsin tillämpa ordspråket "lifvet vexlar", så är det utan
-den ringaste gensägelse på Gustaf Eriksson, Erik XIV:s och Katarina
-Månsdotters son. Med allt skäl kan man säga att han af lifvets vindkast
-slungades omkring som en boll från det ena landet till till det andra.
-Än spåra vi honom i Tyskland, der haa dock utstod de svåraste lidanden,
-hans lefnad var underkastad; än finna vi honom i Sverige vid mötet med
-systern, än i Ryssland, i hvilket land ödet ändtligen förunnade honom
-en graf. Erik XIV var en folkets konung. Hans son var och är en i
-folkets ögon kär personlighet, kring hvilken en mystisk slöja drager
-ett djupt poetiskt skimmer. Född arfvinge till svenska kronan, men
-genom farbroderns, den illistige Johan III:s ränker utstött derifrån,
-måste konungasonen landsflyktig irra omkring i främmande länder, och så
-godt som lifnära sig af andra furstars gifmildhet. Ett vackert drag i
-Sigismunds karaktär är det, att han på alla möjliga sätt omhuldade
-Gustaf, och det oaktadt Johan III alls icke på något otvetydigt sätt
-lät förstå, att brorsonens uudanrödjande skulle ligga honom särdeles
-varmt om hjertat.
-
-Se här Gustaf Erikssons korta, men oändligt vackra saga, hvars senare
-del utgör ämnet för vår lilla berättelse.
-
-När upprorsförsöken mot Johan III blefvo allt tätare, begynte han,
-såsom man säger, draga öronen åt sig med afseende på hufvadmännen för
-uppviglingarne. Alldeles utan skäl misstänkte han brorsonen, som var
-naturlig arfvinge till kronan, för indirekta stämplingar, oaktadt han
-ännu var bara barnet, och konungen beslöt för den skull att skaffa
-honom ur vägen. Den hofbetjent, som erhöll i uppdrag att af dagataga
-den unge fursten, blef, såsom vi veta antastad af en Sparre. Denne
-fattade nemligen misstankar och undersökte betjentens börda. Derpå
-sände Sparre den unge Gustaf till främmande land. Så lyder en
-berättelse.
-
-Den andra är den, att Gustaf redan vid sju års ålder blifvit aflägsnad
-från fäderneslandet och satt i jesuitskolan i Braunsberg. Detta sista
-antagandet har de största skäl för sig, ty Gustaf hade ända från
-barndomen varit uppfostrad i katolska läran, den han också blef trogen
-så länge han lefde.
-
-Rörande är det att känna den unge furstens lefnad i de tidigaste
-ungdomsåren. Vetgirig som han var, sysselsatte han sig uteslutande med
-studier, och då nöden mången gång stod för dörren, måste han tillgripa
-de ytterste åtgärder för ätt skydda sig för undergång. Så berätta
-häfdatecknarne, att han, ifrigt studerande om nätterna, måste använda
-dagarne till kroppsligt arbete för att kunna uppehålla lifvet. De
-gröfsta och simplaste arbeten skydde han icke heller. Än såg man honom
-såsom skoputsare på värdshusen; än såsom ryktare i stallen. Det var
-isynnerhet i Wilna som hans mödosammaste tid förflöt. Så hände det
-omsider, att han för att lifnära sig måste för bröd pantsätta sin
-faders dagbok för åren 1566 och 1567.
-
-Men under det tidens stormar brusade omkring honom; under det
-farbroderns ränker omvärfde honom och mången gång hotade att störta
-honom i forderf, framstod ändock prins Gustaf såsom en personlighet,
-vida höjd öfver menniskornas usla småsinne. Detta bevisas bäst derutaf,
-att kärleken till hans fädernesland, hvarifrån han tidt och ofta fick
-röna så mycket ondt, likväl bibehöll sig ren i hans själ. Aldrig, äfven
-vid de största frestelser, tvekade han i valet, och hans vägran att
-ingå på ryska czarens anbud, då han varit tvungen att uppträda såsom
-Sveriges fiende, bevisar tydligt, att hans själ var ren som ett barns,
-som en ynglings, hvilken håller minnet af föräldrar och fädernesland
-såsom dess käraste skatt.
-
-Svensken känner allt för litet Gustaf Eriksson. Måtte dessa enkla rader
-lära honom att inse att i vår historia finnes en uppenbarelse, en ny
-Hamlet, värd det svenska folkets kärlek; en vemodig, poetisk natur,
-hvilkens snillegåfvor erkändes af hans samtid, som också för hans djupa
-insigt i kemin benämde honom: den andre Paracelsus.
-
-Det skulle blifva allt för långt att här redogöra för Gustafs alla
-öden. Vi inskränka oss för den skull att omnämna, det han omsider
-lyckades få träffa systern Sigrid på en ö i Stockholms skärgård och
-under stark bevakning, samt något senare, modern i Reval. Derefter
-måste han på den hämdgirige Johans befallning återvända till Polen,
-hvarifrån han medelst ett kejserligt lejdebref inbjöds till czar Boris
-Gudunows hof i Moskwa. Gustaf anträdde också resan dit, och det är
-denna hans vistelse i den gamla Kremlstaden, som vi här vilja teckna.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Regnet piskade obarmhertigt kejsarstadens gator och palats, och i det
-starkt rådande mörkret tog sig "staden med de hvita stenarne", såsom
-Moskwa benämnes, alldeles ut som en underskön nymf, badande sig i
-regnskurarne. Det var ödsligt på gatorna. Endast då och då syntes en
-dwornik i någon portgång. Med sömniga ögon kikade han en stund längs
-gatan, liksom för att förvissa sig om, hur länge det skulle förunnas
-honom att vara ensam och i ro njuta af den förledande wotkan, som
-gjorde honom så innerligt säll och lät honom glömma alla
-förtretligheter, till och med Maritschas störtskurar af ovett.
-Säkerligen tyckte också den gamle portvakten, vi få verkligen syn på en
-dylik, som i denna berättelse kommer att öppna raden af personligheter,
-att himmelens skurar vore en riktig välsignelse i motsats till
-Maritschas, det kunde man se på hans förnöjda uppsyn, då han sträckte
-ut det kala hufvudet och en ganska lång stund lät det sköljas af
-regnet.
-
-Sedan han en god stund hållit på med denna rensköljningsmetod, drog han
-sig småningom tillbaka men tittade ännu en gång ut och spejade längs
-gatan, hvarunder dessa halfhögt uttalade ord förnummos från hans
-läppar.
-
-"De ä' ute i qväll, båda två. Ack det är en förnäm och god herre, som
-aldrig sagt ett enda ondt ord till mig. Manin, brukar han ofta säga, du
-är en bra gubbe, och du skulle vara ännu bättre, om du inte hade din
-trätgiriga hustru att dragas med. När qvinnor få lust att träta, så
-rinna orden ur halsen på dem liksom vattnet genom ett såll. Ja, nog har
-han rätt, den förnäme herrn, som man påstår att vår fader czaren vill
-ha till man åt den sköna prinsessan Axinia", fortfor Manin med en suck
-och for med handen öfver den kalla hjessan. "Men, det var besynnerligt,
-att inte _han_ kommer på sin vanliga tid. _Hon_ stannar nog borta så
-länge hos furst Grenin, och så blir det väl äfven min lott i qväll, att
-få åtfölja honom när han hemtar henne. Ack", och härvid suckade Manin
-ånyo, "om Maritscha vore så ung, så skön och så god som hans hustru.
-Ack... ja, då vore hon nog inte hustru åt den fattige dworniken Manin,
-som nu inte har ett enda hår på sitt hufvud. Dina fingrar, Maritscha,
-ha gjort min hjessa kal som Ukraines stepper. Dina vredgade ord... men
-tyst, jag hör fotsteg", afbröt han sig sjelf och stack ånyo ut hufvudet
-genom porten. "Tänk om det skulle vara..."
-
-Längre kom han icke med sina tankar, emedan en groflemmad karl i
-detsamma stod framför honom, och sade med undertryckt stämma:
-
-"Är prinsen hemma i qväll?"
-
-Dworniken mönstrade nyfiket och på samma gång misstroget nykomlingen,
-och han var synbarligen mycket tvehågsen med sig sjelf hvad han skulle
-svara, ty den okändes hemlighetsfulla uppträdande förekom den
-genomhederlige Manin såsom just icke på sin plats. Dworniken ämnade
-också utan att svara slå igen porten midt för näsan på den okände, när
-denne med en hastig rörelse hindrade Manin från att utföra sin
-föresats.
-
-"Jag frågade dig om prinsen är hemma i qväll", sade den okände på nytt
-och nu med högre stämma, hvari ett tydligt missnöje låg. "Har du inte
-fått mål i munnen att svara när man frågar, gamle gråskägg, så vet jag
-ett medel att göra dig meddelsam. Se här! Tag det här! Det är
-visserligen en obetydlig summa, bara femtio gyllen, men nog kan du
-förskaffa dig något nöje med dem och din hustru med, ifall du är så
-lycklig att ega en sådan. Nå, är prinsen hemma i qväll?"
-
-Manin visste icke rigtigt hvad han skulle svara. Den tunga börsen vägde
-han betänkligt i ena handen, under det han med den andra tidt och ofta
-ref sig bakom örat. Han visste icke om han skulle mottaga guldet eller
-ej.
-
-"Prinsen är inte hemma", mumlade han och betraktade den okände, och ju
-mera han såg på honom, desto mera tyckte han sig märka, att det var en
-förnäm herre. Det kunde ju icke heller vara annat, när han hade
-tillfälle att så der kasta bort femtio gyllen.
-
-"Hvar är han då?" frågade den okände vidare.
-
-"Jag vet ej. Förmodligen hos czaren, den Gud och den heliga jungfrun
-beskydde!"
-
-Den okände gjorde en omärklig rörelse af otålighet.
-
-"Är hans maka hemma?"
-
-"Nej."
-
-"Hvar är hon?"
-
-"Hos furst..."
-
-"Säg ut, karl!" dundrade den okände och darrade af feberaktig
-otålighet. "Jag måste veta det!"
-
-Manin ämnade just svara, då med ens en tredje person oombedd trädde
-emellan. Det var Maritscha, dwornikens maka. Hon hade genast med sin
-naturliga skarpsynthet upptäckt huru det stod till.
-
-"Jaså, du står här och låter besticka dig", skrek hon och ryckte med en
-snabb rörelse börsen ifrån Manin. "Har du inte annat att göra, du, än
-att stå här och sladdra med hvem som helst. Du skulle få hand om de här
-penningarne, du! Heliga jungfru, om jag då skulle få se dig nykter en
-enda timme på dagen så länge penningarne räckte, så vill jag ensam
-utstå alla menniskors qval i skärselden. Bättre kunna de användas i min
-hand. Gå du in, odåga, och laga skorna åt mig, annars ska' jag börja
-med ditt skägg också, och det smakar, som du vet."
-
-Med dessa ord knuffade den modiga qvinnan sin man åt sidan och slog med
-en häftig rörelse igen porten. Allt hade gått så fort, att den okände
-icke kunde hindra det. Sedan han hört, att Maritscha och hennes man
-aflägsnat sig, satte han ena handen till läpparne och lät höra ett
-skarpt ljud, liknande det när vinden far igenom en trång springa. Många
-ögonblick förgingo ej, förr än en karl närmade sig med hastiga steg och
-vördnadsfullt helsade den förstnämde.
-
-"Du stannar här", sade denne med befallande ton, "och ger noga akt på
-när prinsen går ut. Snart kommer han väl hem. Du får ändå inte aflägsna
-dig, utan vänta till dess han senare går ut. När han kommer ut, ger du
-mig genast signalen, men du måste akta dig noga så att du ej blir
-upptäckt. I synnerhet får du ej visa dig för dworniken i huset."
-
-"Ska ske som ni befaller, nådig herre", sade tjenaren och bugade djupt.
-
-"Tecknet vet du", sade hans herre.
-
-"Ja."
-
-Tjenaren blef ensam. När ljudet af hans herres steg förklingat, tog han
-upp en liten flaska, satte den för munnen och tömde den till hälften i
-ett enda tag. Ryssens ögon glänste då af fröjd och han mumlade för sig
-sjelf långa meningar, hvilka alla uttryckte den sällhet han erfor af
-wotkaflaskans innehåll. Sedan han en stund sett sig omkring, lutade han
-sig makligt mot porten och snart började hufvudet att allt mer och mer
-sjunka ned mot bröstet. Det var den obevekliga sömnen, som spelade
-väktaren detta lilla spratt.
-
-
-II.
-
-För att få upplysning på det föregående, måste vi bedja läsaren följa
-oss några dagar tillbaka i tiden.
-
-Vi begifva oss då till den borg, der Boris Gudunow residerade. Denne
-kejsare var en kraftfull man, som länge tyglade de vilda passionerna
-hos sitt folk, och hans regering var för landet ganska lyckosam. Men,
-liksom alls ryssar, hade han den älsklingstanken att utvidga riket
-på sina grannars, i synnerhet Sveriges bekostnad. De bördiga
-östersjöprovinserna lågo honom mycket nära om hjertat. Slutligen trodde
-han sig ha fått en idé, som, om den blefve utförd, skulle föra honom
-till målet och förskaffa honom de eftertraktade länderna. Han fick
-nemligen höra, ätt en brorson till Johan III var i Polen vid Sigismunds
-hof, Och när det också kom till hans vetskap, att prins Gustaf var den
-egentliga arfvingen till svenska kronan, som genom farbrödernes, Johans
-och Karls ränker blifvit honom frånryckt, lät han genast sända bud till
-prinsen och bedja honom komma till sitt hof. Gustaf, som hoppades att 1
-Ryssland vara befriad från den list och de försåt, som i Polen hotade
-hans lif, antog med tacksamhet inbjudningen och begaf sig till Moskwa.
-Der blef han mottagen med all den prakt, som tillkom honom såsom
-konungason, och han var daglig gäst vid det ryska hofvet, hvars
-förnämsta prydnad han snart blef. Han öfvergick också alla i manlig
-skönhet och i snille. Detta gjorde också, att den intagande prinsessan
-Axinia snart fästade sig med en verklig kärlek vid Gustaf. Han märkte
-visserligen detta förhållande och det smärtade honom, emedan han med
-hela sin själ fästhängde vid den qvinna, som i Tyskland blifvit hans
-maka, och hvilken hade åtföljt honom till Moskwa. Det tjenade till
-ingenting, att han yppade detta förhållande för czar Boris. Denne
-kullkastade genast hans betänkligheter med de orden, att kyrkan kunde
-upplösa hans äktenskap. Huruvida Gustaf sjelf var benägen därför, det
-känner man icke med visshet. Men i betraktande af hans redbara
-karakter, måste man anse, att han icke skulle varit i stånd att svika
-den qvinna, vid hvilken hans varma själ fästat sig. Nej, det var helt
-andra orsaker, som blefvo ämnen till den söndring, som snart nog
-uppstod mellan honom och czaren, och som till slut beredde hans
-undergång.
-
-Det var ett par dagar före händelsen i första kapitlet. I sitt
-arbetsrum gick czar Gudunow häftigt fram och tillbaka. Starka
-sinnesrörelser skiftade hastigt om hvarandra i hans djupt markerade
-anlete, och ofta ljungade ur de stora ögonen en eld, som tydligt
-ådagalade, att vreden bodde inom den mäktige mannen. Sedan han en stund
-gått fram och tillbaka tog han plats vid ett litet bord och lät
-hufvudet sjunka ned mot bröstet, under det han stödde ena armen mot
-bordskifvan. Hvad tänkte han på? Grubblade han på hvilka eröfringar han
-skulle göra härnäst? Om han skulle anfalla Polen eller Sverige?
-
-På intet af detta tänkte han nu.
-
-"Han vågar trotsa mig", utbrast czaren efter en stund och sprang upp.
-"Ah, det är också den förste som gör det? Är jag ej herre här? Har jag
-ej makten att låta honom omkomma när jag behagar? Och hvem skall
-någonsin bry sig om honom? Ingen, Kung Johan skall tvärtom känna glädje
-öfver att hans brorson kommit ur verlden. Ha", utbrast den vredgade
-herskaren ånyo och stampade med foten, "de fördelar jag erbjudit honom,
-dem..."
-
-I detsamma öppnades dörren försigtigt och furst Grenin anmäldes. Vid
-ljudet af detta namn spred sig en svag ljusning öfver czarens stränga
-drag, och han sade med en ton, som röjde icke blott en viss otålighet,
-utan äfven tillfredsställelse:
-
-"För in fursten!"
-
-Strax derefter inträdde furst Grenin, en liten spenslig figur med ett
-ständigt smil på de tunna läpparne. Sedan han vördnadsfullt helsat
-Boris Gudunow, som med ett pröfvande uttryck stadigt hade sina blickar
-fästade på hans anlete, sade han i låg ton, som hade han fruktat
-lyssnare:
-
-"Har eders majestät kommit längre med den halsstarrige svensken?"
-
-Det syntes tydligt, att czaren väntat sig denna fråga, ty han blef icke
-alls öfverraskad deraf, utan svarade med fullkomligt lugn:
-
-"Nej, min bäste furste. Jag blef just glad öfver att ni kom, ty ni
-brukar kunna gifva rätt goda råd. Hvad skall jag göra med prinsen? Alla
-de fördelar jag erbjuder honom, förkastar han. Om det nu är, såsom han
-säger, af kärlek till sitt fädernesland, inom hvars gränser det aldrig
-mera förunnas honom att komma, eller af tillgifvenhet för den qvinna
-han äktat i Tyskland, det kan jag icke rigtigt förstå. Om det sista
-antagandet vore det rätta, då... då..."
-
-Czaren uttalade icke meningen. De våldsamt knutna händerna och de
-flammande blickarna talade likväl till fyllest. Furst Grenin sade också
-genast:
-
-"Jag antager bådadera ers majestät. Dock är det svårt att behandla
-prinsen på annat sätt än som sker, åtminstone så länge han eger i sitt
-våld det lejdebref, som ers majestät gaf honom utom..."
-
-"Ah, ni framkastade med er vanliga slughet en vink åt mig, min käre
-furste", afbröt czaren lifligt. "Lejdebrefvet, ja! Skulle det icke
-finnas bland Moskwas befolkning någon person, nog djerf och nog
-förslagen att i hemlighet bemäktiga sig detta bref, som binder mina
-händer. Sök upp en sådan, furste, och hans belöning skall blifva
-riklig."
-
-Furst Grenin försjönk en stund i djupa tankar, och under allt detta
-gick czaren långsamt fram och tillbaka öfver golfvet. Hans armar voro
-korslagda öfver bröstet, och blickarne envist sänkta ned mot jorden.
-
-"Nu har jag en", sade ändtligen fursten och upplyfte hufvudet.
-
-"Bra, bra", utbrast czaren och gnuggade händerna. "Tror ni er kunna
-lita fullkomligt på honom?"
-
-"Ja, ers majestät. Som på mig sjelf."
-
-"Hans namn?"
-
-"Repnolsky."
-
-"Ah, kaptenen vid mitt garde?"
-
-"Ja."
-
-"Det är en käck karl, jag vet det", sade Boris Gudunow med synbar
-tillfredsställelse. "Jag har många gånger sett honom utföra handlingar,
-deri mod och förslagenhet spelat hufvudrolerna. Vill ni, furste, gifva
-honom i uppdrag, att bemäktiga sig lejdebrefvet?"
-
-"Som ers majestät befaller", svarade furst Grenin och reste sig upp.
-
-"Nå, nå, inföll czaren leende, det är icke så brådtom min bäste Grenin.
-Ser ni, jag väntar i hvarje minut prins Gustaf hit. Ännu en gång, och
-det i dag, vill jag framlägga mitt förslag för honom. Nekar han äfven
-nu; nåväl, då måste det ske som vi nu kommit öfverens om. Stanna qvar,
-furste! Det skall troligtvis intressera er att närvara vid ett så
-afgörande ögonblick."
-
-Fursten bugade sig utan att svara. En stunds tystnad uppstod. Härunder
-tänkte Boris Gudunow uteslutande på det stundande mötet med Gustaf och
-utgången deraf och han kunde icke betvinga den lätta oro, som besjälade
-honom. Furst Grenin deremot tänkte alldeles icke derpå. Han sysselsatte
-sig helt och hållet med att utfundera bästa sättet att vinna kapten
-Repnolsky för ändamålet. Kaptenen var en stolt och oböjlig natur, som
-kanske icke så lätt skulle låta beveka sig. "Ah, jag har det nu",
-tänkte fursten, och smilet kring läpparne bredde ut sig, "en högre post
-vid regementet och, om detta icke hjelper, högre adelskap, se der de
-snaror, i hvilka jag skall fånga min man."
-
-Slutligen anmäldes prins Gustaf. Ledigt och obesväradt inträdde den
-landsflyktige konungasonen. Allvaret tronade på hans vackra panna.
-Vemodet låg kring de hårdt sammanpressade läpparne, och i de vackra
-ögonen, dessa ljufva minnen af Norden och af den älskade modern, låg en
-sorgsenhet, som derifrån spred sig öfver hela det regelbundna, manligt
-sköna ansigtet. Hans smärta och väl proportionerliga gestalt böjde sig
-lätt för czar Boris Gudunow, under det han med välljudande stämma
-uttalade dessa ord:
-
-"Ni har låtit kalla mig hit. Jag är till er tjenst."
-
-Det låg någonting i Gustafs ton, som kom czaren att spritta till, och
-äfven furst Grenin kände sig obehagligt berörd af de skarpt uttalade
-orden. Han fruktade ett stormande uppträde.
-
-"Ni anar tvifvelsutan hvad det är frågan om", sade ändtligen Boris
-Gudunow och bjöd Gustaf intaga platsen bredvid honom. "Jag förnyar i
-dag inför er mitt förslag. Betänk er, min prins, innan ni för alltid
-stänger lyckans dörr bakom er."
-
-"Jag har betänkt mig", svarade Gustaf icke utan en ansträngning, som
-framlockade stora svettdroppar på hans panna. "Jag är eders majestät af
-hjertat tacksam för all den välvilja jag här åtnjutit, men jag kan icke
-för att göra er till viljes, uppoffra mina åsigter."
-
-Ju längre Gustaf talade, dess mera uttrycksfullt blef hans sköna
-ansigte. Det hördes tydligt på den lätta vibreringen i rösten, och det
-syntes lika tydligt af glansen i hans vackra ögon, att de ord han
-uttalade, kommo rakt från hjertat, och voro förestafvade af den
-innerligaste öfvertygelse. Han fortfor:
-
-"Ni bjuder mig er sköna dotter, prinsessan Axinia, till gemål. Er
-dotter är verkligen en qvinna, som skulle pryda hvilket glänsande hof
-som helst och der utgöra den dyrbaraste perlan, men jag kan ändå icke
-ingå på att äkta henne. Ni vet orsaken. Den älskliga qvinna, som i
-Wilna blef min maka, har allt för djupt intagit mitt hjerta, att jag
-skulle kunna förskjuta henne. Ack", fortfor han med hänförelse, "om det
-funnes någon plats i den stora verlden, der jag i enkelhet kunde få
-tillbringa mina dagar med henne, utan att behöfva frukta list och
-ränker hvart jag än går! Men, min lefnad har varit och skall väl alltid
-blifva en kedja af oupphörliga olyckor. Vidare bjuder ni mig att
-afsvärja min barndomstro. Jag säger er ännu en gång, och det kanske den
-sista, att jag icke _kan_ det. Jag _vill_ det icke heller, ty jag
-skulle då få tillnamnet affällingen, och min mor skulle icke utan
-blygsel kunna tänka på sin son."
-
-"Slutligen bjuder ni mig att i spetsen för en här eröfra
-östersjöprovinserna, för att sedan erhålla dem såsom hertigdöme. Ers
-majestät", utropade Gustaf eldigt och med hänförelse, samt reste sig
-upp, "en usling är den, som bär vapen mot sitt fädernesland.
-Förrädarens namn skulle brännmärka mig och jag skulle aldrig kunna
-blicka någon menniska, vore det också den simplaste af rikets föraktade
-slafvar, i ögonen. Jemt skulle ordet fosterlandsförrädare ljuda i mina
-öron. Nej, ers majestät, jag kan icke annat än anslå edra anbud, och
-böjer mig dessutom undergifvet för er vilja. Gör med mig hvad ni
-behagar. Men ännu, så länge det lejdebref, som ni gifvit mig, är i mina
-händer, går jag med upprätt hufvud omkring på Moskwas gator."
-
-Boris Gudunow hade sprungit upp vid Gustafs sista ord. Hans kinder voro
-hvita som snö. Hela hans kropp skälfde af förbittring och ögonen
-tycktes i hvarje sekund vilja tränga sig ut ur sina hålor.
-
-"Gå, gå!" utbrast han slutligen med hes stämma. "Jag skall låta er se,
-att det trots ni visat czar Boris Gudunow icke skall blifva
-ostraffadt."
-
-Prins Gustaf afträdde med en stolt bugning.
-
-Mellan czaren och furst Grenin uppstod nu en lång öfverläggning, och
-följden deraf blef den, att fursten genast lät efterskicka kapten
-Repnolsky. Det var i ett litet rum i en af slottets flyglar, som
-Repnolsky mottog sina instruktioner. Men de båda herrarne hade icke
-talat utan vittnen. En af Axinias hofdamer hade af en händelse råkat få
-höra hvad som afhandlades. Utan att förlora ett enda ögonblick omtalade
-hon genast allt för prinsessan.
-
-Axinia älskade verkligen, såsom förut blifvit nämdt, prins Gustaf. När
-hon då fick vetskap om de ränker, som smiddes mot honom, blef hon
-nästan utom sig af ångest. Hvad skulle hon nu göra för att hindra
-anläggningen? Skulle hon sjelf eller genom andra låta varna prinsen?
-Hon beslöt sig för att sjelf göra det. Härvid måste hon likväl gå
-försigtigt till väga, ty spioner omgåfvo henne öfver allt.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Furst Grenin var, såsom ofvan antyddes, en listig man, som icke gerna
-ville släppa tillfället ur händerna att komma i ännu större gunst hos
-czar Boris Gudunow. Sedan han lyckligt och väl fått kapten Repnolsky
-att åtaga sig att stjäla bort prins Gustafs lejdebref, mot det att haa
-(kaptenen) skulle erhålla högre befattning vid det regemente, han
-tillhörde, öfverlade fursten med sin lika sluga och ränkfulla maka om
-bästa sättet att aflägsna Gustaf från hemmet den dag stölden skulle ega
-rum. Nu var händelsen den, att Theresia, så hette den unga prinsessan,
-ganska ofta brukade komma på besök hos furstinnan Grenin, emedan denna
-visat den landsflyktiga en särdeles varm vänskap, och dessutom var en
-bildad qvinna, med hvilken Theresia, som sjelf egde djupa kunskaper och
-ett sinne, öppet och mottagligt för alla lifvets förhållanden, helst
-önskade att umgås. På denna omständighet byggde de furstliga makarne
-sin nedriga plan. Bud sändes till prins Gustafs ädla maka med en
-bjudning. Theresia ville ej neka, ehuru hon den dagen helst velat vara
-hemma. Hon gick således, dock först sedan hon erhållit Gustafs löfte,
-att han på aftonen skulle afhemta henne. Furst Grenin underrättade
-genast kapten Repnolsky om förhållandet. Denne tog för den skull sina
-mått och steg, och läsaren har förmodligen reda gissat, att det var
-kaptenen, med hvilken han fick göra bekantskap i början. Så var det
-också.
-
-
-III.
-
-Knappt hade kaptenens handtlangare, en bestucken soldat vid gardet,
-slumrat på sin post, förr än snabba steg längre upp på gatan
-tillkännagåfvo, att en person, som hade brådtom, nalkades. Vare sig nu
-att soldatens rus icke var så grundligt, att det helt och hållet
-förmådde betaga honom medvetandet, eller att tanken på hans skyldighet
-och det oförsonliga straff han skulle ådraga sig, om han försummade
-tjensten, höll hans själ i så stark spänning, att den var urståndsatt
-att njuta någon hvila -- nog af: när den okände personen kom närmare,
-spratt soldaten upp ur sin halfslummer, ruskade på sig några ögonblick
-och gick derpå fram till den anländande som, efter att en stund ha
-betraktat huset, stannade framför porten, synnerligen tvehågsen om han
-skulle knacka på eller ej. Soldatens framträdande kom honom att spritta
-till.
-
-"Hvem söker du här i huset?" sporde soldaten med myndig ton.
-
-"Jag har bref till den främmande prinsen."
-
-Soldaten var en mäkta klippsk figur, som ville taga tillfället i akt
-att visa sin påpasslighet för kaptenen och derigenom komma i gunst hos
-honom. Han sade för den skull, i det han slog den okände budbäraren
-lätt och med en viss förtrolighet på skuldran:
-
-"Lemna du mig brefvet. Jag är dwornik här i huset och väntar just nu på
-att prinsen ska' komma hem."
-
-Den främmande betraktade, så godt sig göra lät, soldaten närmare och
-icke utan misstroende.
-
-"Om du är dwornik, hvarför sitter du här ute i regnet?" sade han. "Har
-du ej något tak att krypa in under?"
-
-"Visst har jag det", svarade den falske dworniken med ett tilltvunget
-leende, "men ser du", och vid dessa ord sänkte han rösten till en låg
-hviskning, "jag fick alltför mycket wotka i går, och bakruset gör, att
-jag helst dväljes utom hus, isynnerhet när det regnar som nu. Ah, det
-är särdeles skönt, när vattnet så här svalkar pannan."
-
-Med dessa ord aftog den listige soldaten mössan och lät regnet
-öfverskölja hufvudet. Och han fortfor, sedan han ånyo satt på sig
-hufvudbonaden:
-
-"Men har du inte smakat en tår wotka i dag, så kan du få här. Jag har
-väl så mycket öfver, att du kan få dig en dugtig klunk."
-
-Med dessa ord drog han upp den till hälften tömda flaskan och
-öfverräckte den till främlingen. Denne, som tillförene betraktat
-soldaten med misstrogna blickar, förändrade nu hastigt uppförande, och
-knappt hade wotkan fuktat hans läppar, förrän han blef ganska meddelsam
-af sig.
-
-"I förtroende skall jag omtala för dig", sade han och lutade sig intill
-soldaten, "att jag hört att brefvet är från prinsessan. Om du nu vill
-framlemna det till prinsen, så ska' du få en del af den belöning jag
-får. Jag har brådtom jag, ska' du veta. Katinka väntar mig. Det är
-besynnerligt med henne vet du. Hon kan aldrig lägga sig om qvällarne
-förrän jag kommit hem. Också är hon ju bara barnet ännu, inte mera än
-tjugo år. Se här är brefvet! Lemna prinsen det och nu farväl!"
-
-Sedan han först visligen tömt flaskan så noga, att ingen kunde göra det
-bättre, aflägsnade han sig med skyndsamma steg.
-
-"Den var inte svår att fånga", mumlade soldaten och gnuggade händerna
-af förnöjelse. "Undrar just hvad den här lilla breflappen kan
-innehålla... Ah, der kommer en person till! Han är af samma
-kroppsstorlek som prinsen! Ja, det är han."
-
-Soldaten tryckte sig så nära väggen han kunde. Prins Gustaf, ty det var
-han, gick den gömde så nära att han nästan vidrörde honom med armbågen,
-slog lätt på porten och blef snart insläppt. Då först kunde soldaten
-andas ut igen.
-
-"Ja nu är han hemma, men hur länge ska' det dröja innan han kommer ut
-igen", tänkte soldaten. "Här kanske jag kan få posta hela natten."
-
-Ensamheten på den folktomma gatan jemte regndropparnes melankoliska
-plaskande mot marken gjorde att han ånyo försjönk i en lätt dvala, der
-han stod lutad mot den kalla och fuktiga väggen. Sålunda förgick
-ungefär en timme. Då gnisslade den tunga porten ånyo på sina gångjern
-och uppväckte soldaten, som denna gång slumrat till hårdare.
-
-"Der är han, och den gamle dworniken är med honom i afton också",
-mumlade soldaten, när prins Gustaf och Manin trädde ut samt togo vägen
-åt det håll, der furst Grenins ansenliga palats var beläget. "Nu kan
-det vara på tid att låta höra signalen."
-
-Med dessa ord satte han båda händerna för munnen och lät höra ett
-likadant ljud som det, hvarmed kaptenen lockat honom till sig, men
-soldatens signal var mera dämpad, för att icke väcka alltför stor
-uppmärksamhet, alldenstund prins Gustaf och Manin ännu voro inom
-hörhåll. Knappt hade soldaten gifvit signalen, så framträdde kapten
-Repnolsky med skyndsamma steg.
-
-"Är allt klart?" frågade han med undertryckt stämma.
-
-"Ja", svarade soldaten.
-
-"Godt, följ då prinsen och laga så, att han blir uppehållen så länge
-som möjligt på vägen."
-
-Soldaten aflägsnade sig med skyndsamma steg först sedan han öfverlemnat
-brefvet till kaptenen, samt omtalat den okändes förmodan, att det var
-från prinsessan.
-
-"Från prinsessan", tänkte kaptenen. "Ah, det kan inte vara annat än en
-varning. Fort nu till verket. Jag ser att lyckan gynnar mig. Porten är
-bara löst tillsluten."
-
-Med dessa ord stötte han sakta till porten, så att den gick upp utan
-buller, samt trädde in. Han kände noga till lokalen, och för den skall
-ilade han, utan att låta sig hejdas af något, upp till andra våningen,
-der prinsens rum voro belägda.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Hos furst Grenin var ett lysande sällskap församladt. Civila och
-militära personligheter trängdes om hvarandra i de glänsande, och med
-all den prakt, som en rik rysk furste kan åstadkomma, utstyrda
-salongerna. Värden och värdinnan voro sjelfva älskvärdheten och ehuru
-den tid redan hade förflutit, då prins Gustaf bort vara der, och denna
-omständighet marterade det furstliga värdfolket, kunde likväl ingen
-upptäcka i deras anleten, att en djup oro besjälade dem.
-
-Det tillhör dem, som röra sig i den förnäma verldens salonger, att
-hyckla känslor, hvilka äro dem motbjudande. Det kallas för nobelt,
-diplomatiskt, verldsvett och mera sådant, man måste säga ett och tänka
-ett annat, så fordrar "goda tonen".
-
-I denna förställningskonst hade det furstliga värdfolket hunnit
-mästerskapet. Men hur instuderadt det ändock var i sin ädla konst,
-förmådde det likväl med möda tygla sin glädje, när anmälaren med hög
-stämma framsade:
-
-"Prins Gustaf af Sverige."
-
-Alla, som sågo glädjen lysa i furstens och furstinnans blickar, trodde
-naturligtvis, att den härledde sig från sjelfva besöket. Så trodde
-också Theresia, och den tacksamhet hon kände, blef ännu större.
-
-Prins Gustafs uppträdande väckte stor rörelse hos de församlade. De,
-som personligen kände honom, äflades att få trycka hans händer. De, som
-aldrig sett honom, trängde sig fram, för att få skåda in i det manligt
-sköna anlete, om hvars fägring de hört så mycket. Gustaf var också
-intagande i den enkla svarta drägt han bar, och när han, sedan han
-helsat på värdfolket, gick fram till Theresia och med ömhet tryckte
-henne till sitt bröst, samt kysste henne på den marmorhvita pannan, då
-kände han sig så outsäglig lycklig, som han icke känt sig på länge. Det
-var också med den hängifvenhet, som en sant älskande qvinna känner för
-den hon gifvit sin tro, som hon blickade in i hans ögon, som hon
-återgäldade honom hans omfamning, och som hon hviskade endast dessa
-betydelsefulla ord: "Min Gustaf".
-
-Bland den tidens ädla tidsfördrif räknades musiken ganska högt. Gustaf
-var också en stor älskare af denna sköna konst, som förmår stilla
-själens gnagande sorger, och uppväcka leendet kring de läppar, der
-vemodet annars tagit sin stadigvarande boning. På framställan af det
-furstliga värdfolket och sedan Theresia också bedt honom derom, sjöng
-den irrande konungasonen med manlig stämma, följande sång, den han
-sjelf skrifvit och satt melodi till:
-
-        Den irrande fogeln.
-
-    När vintern strör drifvor och snötäcket är
-    En svepning kring lilja och ros;
-    När isarne famna båd' skogar och skär,
-    Och sommarvind flyktat sin kos,
-    Den irrande fogeln sig söker ett bo,
-    Att lefva med makan i kärlek och tro
-                     uti Nord.
-
-    När isarne smälta från klipporna ner
-    Och våren har hunnit till oss;
-    När sommarens sol ifrån himmelen ler
-    Och mattadt är stjernornas bloss --
-    Den irrande fogeln sig söker ett bo,
-    Att lefva med makan i kärlek och tro
-                     uti Nord.
-
-    När fogeln ej finner det sökta i nord,
-    Till främmande land står hans håg,
-    Ack, härlig och skön är den grönskande jord,
-    Ack, härlig den djupblåa våg!
-    Snart irrande fogeln har funnit sitt bo,
-    Och snart får han slumra från kärlek och tro
-                     i sin graf.
-
-Det var så tyst i den stora samlingen, att hvar och en kunde höra sitt
-eget hjerta slå. När furstesonen slutat sin enkla visa, en anspelning
-på honom sjelf, ty med den irrande fogeln menade han sig sjelf, det
-kunde ingen undgå att märka, rådde ännu tystnad några minuter. Theresia
-var blek som om dödens kylande hand vidrört hennes kinder. Den ena
-handen var hårdt tryckt mot hjertat. Den andra omfattade troget ett
-litet porträtt af Gustaf, hvilket hon ständigt bar på sig.
-
-"Slå bort dessa vemodiga tankar, min prins", sade ändtligen furst
-Grenin och närmade sig Gustaf. "Ni bör ej tänka för mycket på dylika
-sorgliga ämnen, ty czaren, den Gud gifve ett långt lif, vill ju..."
-
-"Tala ej om czaren", afbröt Gustaf häftigt, men med undertryckt stämma.
-"Ni vet hvad som senast förefallit oss emellan. Efter detta uppträde
-kan det ej blifva godt mera. Jag känner, att jag står vid den
-skiljoväg, der jag måste välja. Men", fortfor han och kastade hufvudet
-stolt tillbaka, "aldrig skall jag välja någonting, sam ställer mig i
-harnesk mot mitt fädernesland."
-
-Furstinnan Grenin, som just nu kom fram till de samtalande, hade redan
-ett ord på tungan, då ett högt larm nedifrån gjorde hennes afsigt om
-intet. Skott föllo och en larmande folkhop började trängas i palatsets
-trappor. Furst Grenin ilade ut och kom snart tillbaka. Hans ansigte var
-likblekt.
-
-"Hvad är på färde; hvad är på färde?" ropade en del af gästerna, under
-det andra rusade ut, för att sjelfve öfvertyga sig om hvad som stod på.
-
-"Tionde regementet har gjort uppror", sade furst Grenin, "och jag
-fruktar, att mitt eget regemente snart skall följa exemplet. Hör bara!
-De ursinnige upprorsmännen plundra öfverallt."
-
-Fruntimren voro nästan halfdöda af förskräckelse. De som mest bibehöllo
-sitt lugn, voro furstinnan Grenin och Theresia. Den sistnämnda stödde
-sig mot prins Gustafs arm, och såg upp till honom med fullkomlig
-trygghet.
-
-"Kom, min älskade", sade han efter en stund och då larmet småningom
-aflägsnat sig, "vi vilja begifva oss hem; det är..."
-
-"En biljett till prins Gustaf af Sverige", ropade i detsamma en röst.
-
-Med feberaktig otålighet bröt prinsen den lilla biljetten. Vid den
-första blick han kastade på den, bleknade han och måste stödja sig mot
-en stolskarm för att icke falla. Men i nästa minut var han åter den
-stolte mannen, som trotsigt går emot lifvets stormar.
-
-"Kom", sade han och tryckte en varm kyss på den bäfvande Theresias
-läppar, "vi måste skynda hem. Kanske skall jag icke komma för sent att
-hindra det nedriga skurkstrecket."
-
-"Hvad är det; för himmelens skull hvad står på?" hviskade Theresia och
-virade sina armar kring Gustafs hals.
-
-Prinsen öfverräckte åt henne det af hans fingrar tillskrynklade
-papperet, och Theresia läste följande prydligt skrifna ord.
-
-    "Min prins. Skynda er hem. På hög befallning beröfvar man
-    er nu det lejdebref, som kejsaren gifvit er."
-
-Brefvet hade ingen underskrift. Hvem var författarinnan? Gustaf anade
-det, men han sade det icke till någon. Länge dröjde det icke förr än
-han och Theresia voro på väg till hemmet.
-
-Sedan furst Grenin sett till, att hans regemente icke deltog i de
-upproriska rörelserna, skyndade han hem. På vägen mötte han Gustaf och
-hans maka. De sågo honom icke.
-
-"Ja, skynda, skynda", mumlade den listige fursten, med ett segerleende
-på läpparne och i blickarne. "I skolen ändå komma för sent. Kapten
-Repnolsky har väl nu fullbordat sin handling."
-
-Läsaren anar nog från hvem den lilla biljetten kom. Den var från
-Axinia. Knappt hade budbäraren återkommit och prinsessan fått veta, att
-Gustaf ej var hemma, samt att biljetten blifvit lemnad till dworniken,
-förrän en oförklarlig aning sade henne, att det icke stod till så, som
-det borde. Denna oro lemnade henne icke, huru mycket hon än försökte
-att slå bort den. Slutligen blef den henne alldeles öfvermäktig. Hon
-skref en annan biljett och sände, den till furst Grenin, i tanke att
-den skulle träffa prinsen der. Men budet, en pålitlig tjenare, blef
-uppehållet genom den oreda, som uppstod i följd af upproret, och kom
-icke fram så fort som ämnadt var.
-
-Vi vilja nu följa, kapten Repnolsky på hans färd.
-
-
-IV.
-
-När kapten Repnolsky genomilade de mörka korridorerna, som man måste
-passera innan man kom till prinsens våning, kände han sig ganska illa
-till mods och stannade ofta liksom tvekade han i vissa ögonblick att
-låna sig till verktyg åt czarens hämdgiriga planer. Han kände Gustaf
-personligen och hade, äfven han, blifvit intagen af beundran och
-medlidande för den landsflyktige konungasonen. I vissa ögonblick
-tvekade han verkligen, om han skulle fortsätta eller vända tillbaka,
-men han hade redan gått för långt för att kunna återvända, det erkände
-han. De egna fördelarne lade också sina tunga vigter med i vågskålen,
-och kapten Repnolsky var icke en så ädel menniska, att han kunde
-åsidosätta dem. Och hur många finnes det väl, som vid tillfällen, då
-egna fördelar erbjudas, äfven på bekostnad af vänskapen och aktningen,
-stöter dem tillbaka? Icke en bland tusen.
-
-"Nej, jag måste framåt", tänkte kaptenen, der han trefvade sig fram i
-korridorerna. "Jag har gifvit furst Grenin mitt hedersord på, att jag
-skall försöka att få lejdebrefvet i mina händer. Skulle jag nu svika
-detta löfte! Då skall kanske czaren i sin förbittring taga mitt lif.
-Detta är han nog i stånd till."
-
-Han var snart framme. Yttre dörren öppnade han med sitt vapen och det
-dröjde icke länge, förrän han stod i prins Gustafs arbetsrum, men här
-påkom honom ytterligare de besynnerliga tankarne, och just den tanken,
-att han liksom en simpel tjuv om natten skulle göra inbrott hos den han
-högaktade, och det på czarens befallning, marterade honom grufligast.
-Mere gånger drog han den mot chiffonieren utsträckta handen tillbaka,
-och en gång närmade han sig till och med dörren, i afsigt att gå med
-oförrättadt ärende. Men, då framhöll sjelfkärleken för honom sin
-förledande spegel, och alla betänkligheter veko, för att vid nästa
-försök ånyo dyka upp igen.
-
-"Bab, raskt till verket", utbrast han och utsträckte för tredje gången
-handen mot den chiffonier, hvari Gustaf förvarade sina angelägnaste
-papper. "Nu eller aldrig måste det ske, annars är det för sent."
-
-För en kraftig bindning af dolken sprang klaffen upp. Repnolsky
-öfverfölls af en darrning äfven nu i sista ögonblicket. Nu var det
-likväl för sent för honom att vända tillbaka med oförrättadt ärende.
-Omkring honom var det så tyst som i grafven, och det var just denna
-mystiska tystnad, som ängslade honom, den bistre krigaren, som icke
-bleknat på slagfältet. Det tycktes honom som om luftens tusen andar
-andats så kylande på honom. En kallsvett bröt fram på hans panna. Hans
-knän svigtade, och då han ändtligen efter långt sökande höll
-lejdebrefvet i sina händer, skälfde hans kropp alldeles som om en
-frossa skakat den.
-
-"Bort, bort!" mumlade han och slog igen klaffen så att det gaf eko i
-rummet. "Nu fort till fursten!"
-
-Han gick icke; han sprang icke; han bokstafligen flög genom de samma
-korridorer, der han för blott några minuter sedan måst trefva sig
-varsamt fram. Som en vansinnig störtade han trapporna utför, och skulle
-just träda ut på den lilla gården, då en gäll qvinnoröst skrek: "Jaså,
-det är tjufvar här i huset. Hjelp, hjelp!" Det var Maritscha, som
-blifvit honom varse, och nu med sina rop sökte uppväcka grannarne.
-Samtidigt stälde hon sig i vägen för honom, och det syntes tydligt, att
-hon var fast besluten att göra motstånd i det längsta.
-
-Det der hindret hade icke kaptenen beräknat. Han studsade också i
-början af öfverraskning, men snart återfick hans själ sin spänstighet,
-och han märkte alltför tydligt, att endast våldet kunde hjelpa honom ur
-knipan. Med godo skulle det aldrig lyckas, det såg han på Maritschas
-hotande uppsyn.
-
-"Låt mig passera, qvinna", sade han för den skull med så lugn stämma
-som möjligt.
-
-"Nej, säger jag", skrek dworniken Manins modiga hustru, "ni kommer inte
-fram utan öfver mitt lik, kom ihåg att Maritscha håller ord hon."
-
-"Släpp mig fram", sade kapten Repnolsky för andra gången och nu med
-mera hetta, ty han kunde ganska väl förnimma röster af annalkande
-personer, hvilka ditlockades af Maritschas skri. "Jag begrafver dolken
-i ditt bröst, om du ropar en enda gång till. Ur vägen!"
-
-Med dessa ord sprang kaptenen fram, men icke många steg, innan den
-modiga qvinnan hängde sig fast vid hans arm och släpades ett godt
-stycke ut i portgången. Hon liknade en vampyr, som sugit sig fast vid
-Repnolsky. Kaptenen var ursinnig. Skulle hans företag nu göras om intet
-af denna qvinna, som de onda makterna, enligt hans förmenande, utsändt
-till att förfölja honom, Skulle han, just då han njöt af segerns
-frukter, lida nederlag? Aldrig! Dertill var kapten Repnolsky alltför
-beslutsam och van att handla.
-
-Folket strömmade emellertid till allt ymnigare, och redan började en
-och annan att sticka in hufvudet genom den lilla till hälften öppnade
-porten. Repnolskys bröst häfde sig våldsamt och hans fingrar slöto sig
-krampaktigt omkring dolkfästet.
-
-"För sista gången frågar jag om du vill släppa mig", frampustade
-kaptenen och upplyfte dolken. "I annat fall är du dödens?"
-
-"Nej, nej, jag släpper er aldrig", skrek Maritscha. "Döda mig, men
-äfven då skall..."
-
-Längre kom hon icke, ty utan betänkande begrof Repnolsky den hvassa
-dolken i Maritschas bröst. Blott ett doft rosslande och dworniken Manin
-var befriad från det jordiska umgänget med sin trätgiriga hustru.
-
-Kapten Repnolsky störtade ut. Hans ansigte var förvridet. Han visste
-knappt åt hvilket håll han skulle gå, så förvirrad var han. Kring honom
-skränade pöbeln och det fans till och med dem, som voro så djerfva, att
-de grepo tag i honom för att hålla honom fast. Men då återvände
-Repnolskys besinning. Med kraftig arm utdelade han några slängar på
-måfå och kom undan.
-
-Knappt hade han försvunnit, då prins Gustaf, som nästan bar den
-förskräckta Theresia på sina armar, tilllika med Manin, som stött till
-honom under vägen, anlände till sin bostad. Vid åsynen af folkmassan
-studsade han tillbaka, men dworniken, som märkte hans ängslan, steg
-fram till porten och sade med hög stämma:
-
-"Hvad är på färde, go' vänner, efter I ären samlade här så många?"
-
-"Åh", sade en dwornik från ett närbeläget hus, "det är intet för annat,
-än att förkunna dig, att det varit tjufvar i huset, och att du aldrig
-mer får omfamna Maritscha."
-
-"Har hon lupit ifrån mig då", sade Manin. För sig sjelf tänkte han:
-"Jojo men, de der gyllena, de hade allt en stark dragningskraft på
-henne. Så länge de vara kan jag vara lugn för hennes skällsord."
-
-Den hederlige dworniken var, såsom vi höra, just icke en stor älskare
-af sin äkta hälfts sällskap.
-
-"Lupit bort", eftersade en mushik med långt silfverhvitt hår. "Ja, nog
-har hon lupit bort, men till det ställe, hvarifrån hon aldrig vänder
-åter. Vän Manin, din hustru har blifvit mördad."
-
-"Mördad", eftersade i sin ordning den stackars Manin. "Hvem har det
-varit, som kunde rå på henne, det vill jag fråga?"
-
-Men som ingen kände kapten Repnolsky, kunde heller ingen afgifva något
-svar på Manins fråga. Väl fuktades den hederlige dwornikens ögon af ett
-par tårar, då han betraktade sin hustrus blodiga kropp, men inom sig
-var han rätt belåten med det lugn, som han nu skulle få ega på sin
-ålderdom.
-
-Sådan är menniskonaturen: Ibland hård som klippan, ibland mjuk och vek
-som vax.
-
-"Lejdebrefvet är borta", suckade prins Gustaf, då han kom upp i sitt
-rum och undersökte papperen. "Arm och utan skydd står jag nu här i
-denna stad. Czaren hatar mig, och skall troligtvis göra allt för att
-tillfoga mig oförrätter. Till hvem skall jag vända mig?"
-
-"Till Gud", ljöd en mild och sorgsen stämma bakom fursten, och när han
-vände sig om, slöts han i Theresias, den trogna qvinnans armar. "Till
-Gud, min älskade", hviskade hon och förde Gustaf fram till en liten väl
-arbetad biktstol. "Låtom oss böja oss inför den styrande allmakten och
-anropa den heliga jungfrun om hennes förböner. Bed, min Gustaf, bed!"
-
-Och från oskuldsrenare hjertan hafva väl aldrig någonsin några böner
-uppstigit till den eviges tron! De bådo ur djupet af sina själar, och
-natten var långt framskriden, då fursten tog ett ömt "god natt" af
-Theresia för att i ensamheten klaga sina smärtor.
-
-När Gustaf vaknade nästa morgon, fann han huset omringadt af soldater.
-Han anade hvad som komma skulle, men han ville åtminstone visa sina
-förföljare så mycket lugn han kunde. Ödet hade stält så till, att det
-var kapten Repnolsky, som anförde soldaterna. När denne kom, för att i
-czarens namn fängsla Gustaf, sade denne:
-
-"Med svek och list hafven I vunnit edert mål. I hafven stulit ifrån mig
-det skyddsbref, som czaren gifvit mig, och I hafven gjort det på hans
-befallning. Här är jag. Tagen mig och gören med mig hvad I behagen. Men
-icke kunnen I väl vara så grymma, att I rycken ifrån mig den qvinna,
-som numera skall förljufva mina återstående dagar?"
-
-Kapten Repnolsky vågade icke möta Gustafs blickar. Han blygdes inför
-den ädle furste, som han varit med om att störta. Utan att säga
-någonting förde han prinsen till det för honom inrättade fängelset.
-
-Nu började svek och ränker att på allvar smidas omkring den olycklige
-furstesonen. De värsta beskyllningar, man kunde hitta på, framdrogos, i
-akt och mening att fälla honom, men med det ädla sinnets öppenhjertliga
-storhet och stolthet bemötte Gustaf alla de mot honom framstälda
-anklagelserna så kraftigt och så bevisande för sin oskuld, att han icke
-kunde fällas. Han qvarhölls ändock i fängelset ett par år och hade
-under denna svåra tid, då han måste lida oerhördt, blott en tröst
-deruti, att Theresia tilläts besöka honom ibland. Denna ädla och
-uppoffrande qvinna egnade den olycklige furstesonen alla de stunder han
-kunde få, och hennes kärlek till honom minskades icke det ringaste,
-oaktadt sorgerna hopade sig med hvarje dag allt mera öfver deras
-hjessor.
-
-Huru många sådana qvinnor finnas väl?
-
-Emellertid inträffade en vigtig förändring inom Ryssland. Boris Gudunow
-störtades och en annan kejsare kom på tronen. Då inträffade också en
-vändpunkt i Gustafs lif. Han frigrafs ur fängelset och fick sin bostad
-i den lilla förtjusande staden Kaschin, dit han också flyttade, och
-derifrån han icke kom, förrän dödens hand löste de jordiska bojorna.
-Det är i nämnde stad som följande tilldrager sig.
-
-
-
-
-"Den irrande fogeln" finner sitt bo.
-
-
-I.
-
-Det var en strålande sommardag år 1607. Solen blickade så vänligt ned
-på jorden och torkade de små daggperlor, som natten utsått. Vinden
-susade i träden och bäckarnes små silfver böljor sorlade så lekfullt
-mot stränderna. Det var en skön dag, den, på hvilken vi föra läsaren
-till Kaschin, till den lilla strax söder om staden belägna lunden. Ack,
-om vi kunde förstå det mångskiftande sus, som genomgår trädens kronor,
-måhända skulle vi då kunna tyda många af lifvets gåtor. När stormen
-ryter och trädens kronor darra för den starkes andedrägt, säger oss
-icke då en inre stämma, att vi ej äro annat än flarn, annat än stoff
-korn, som slungas omkring i verlden? När det milda suset hviskar i
-löfven och dessa liksom smekande vagga för de lätta flägtarne, tycka vi
-icke då, att det finnes liksom en röst, som talar till oss om en frid,
-som bjuder de inre stormarne att lägga sig till hvila? Natur, hvem kan
-begripa dig? Hvem kan tillfyllest fatta dina storartade företeelser?
-Ingen. Men vi kunna älska dig såsom en källa till mycken inre frid; vi
-kunna älska dig såsom en del af oss sjelfva.
-
-Den ofvan nämda dagen susade vinden så mildt genom trädkronorna i
-Kaschins lund. Aftonen inbröt och med den lugnet. Strax efter
-solnedgången syntes en hög gestalt, något böjd, nalkas ett af de
-största och lummigaste träden. Några ögonblick betraktade han den sakta
-vaggande kronan, tycktes lyssna till det knappt hörbara suset i löfven,
-och satte sig derpå vid trädets fot.
-
-Denne man var Gustaf Eriksson, den irrande konungasonen.
-
-Hur förändrad var han icke nu! Fängelseluften i förening med upprepade
-bekymmer hade tagit bort hans krafter. Han var nu mera knappt annat än
-skuggan af sig sjelf.
-
-"Det lider till slutet af min lefnad", tänkte han och lät hufvudet
-sjunka ned mot bröstet. "Glädje har jag erfarit i rikt mått, ty en
-kärlek, sådan den knappt finnes har skänkts mig. Theresia", utbrast han
-med af rörelse darrande stämma, "du goda, uppoffrande qvinna, kvar
-skall du finna en fristad, när jag går hädan? Ensam lik fogeln, som
-kretsar öfver min hjessa, skall du kanske irra verlden omkring, sökande
-dig ett näste, men ej finna något sådant. Hvem skulle väl vilja upptaga
-den biltoge furstesonens maka?"
-
-När Gustaf gjorde sig dessa frågor såg han icke, att en hög, qvinlig
-gestalt nalkades honom från sidan. Han förnam icke ljudet af hennes
-lätta fjät på den saftiga gräsmattan. Då qvinnan stod alldeles invid
-honom, då lyfte han upp sina blickar och spratt till.
-
-"Ni här, min furstinna", hviskade Erik XlV:s son, och ett matt leende
-bredde sig öfver hans vackra bleka drag. "Är ni också omhvärfd af
-fiender och lömska snaror som jag? Dock", fortfor han och for med
-handen öfver den feberheta pannan, "jag glömmer att jag talar till den
-forne czaren Boris Gudunows sköna dotter. Ha, dessa minnen från den tid
-er far lefde, de bränna mig i själen, och de skola icke upphöra att
-bränna mig till dess... de förbränt mig! Dessa småsinnade krypdjur..."
-
-"Min furste", afbröt Axinia, ty det var hon, "ni dömer min fader
-alltför strängt. Det var ej hans egentliga mening att förfara så hårdt
-emot eder, fastän han af politiska skäl ansåg sig tvungen dertill."
-
-"Jaså", inföll Gustaf med bitterhet och allvarlig skärpa i tonen, "det
-var ej hans mening att medelst sina stinkande fängelsehålor suga musten
-ur mig. Det var af politiska skäl, säger ni, som han behöll mig, svage
-mask, som aldrig gjort anspråk på någon krona, i fängelse. Nej, säger
-jag. Det var af enskildt hat till mig, derför att jag icke ville äkta
-er och blifva en fosterlandsförrädare, som han lät mig undergå dessa
-års tortyr."
-
-"Det var af den orsaken, säger jag. Dock", fortfor han, och hans stämma
-blef lugnare, "jag hatar honom icke derför. Med mig är det snart slut.
-Min Iefnadslampa kan icke brinna så länge. Ser ni, min furstinna, det
-fattas olja på den, och den olja som fordras, finnes icke till att få.
-Hvad lifvet ändock tyckes skönt och hänryckande, då man står i
-beredskap att lemna det. Kanske förefaller det så derför, att man skall
-veta att rätt uppskatta dess höga värde. Men, hvad är det som
-förskaffar mig äran af ert besök, min furstinna?"
-
-Axinias ögon fyldes af tårar, då hon sade: "I morgon skall jag resa
-till Polen. Detta land får nu mottaga czar Boris Gudunows olyckliga
-dotter. Jag ville ändock se er ännu en gång, min furste, och det är för
-att säga er mitt farväl som jag uppsökt er."
-
-"Ja, det blir allt vårt sista farväl", sade Gustaf med låg stämma, och
-då prinsessan yttrade den förmodan, att sjukdomen kanske skulle gifva
-med sig, sade prinsen vemodigt: "Ah nej; jag känner att döden redan
-börjat gnaga på lifstråden. Den skall ej länge motstå angreppen. Men,
-hvem är det som kommer der? En krympling. Hvad kan han vilja? Han
-närmar sig."
-
-"Det är kapten Repnolsky, som kommer att bedja er om förlåtelse", sade
-Axinia. "I sista drabbningen med turkarne blef han lifsfarligt sårad.
-Han har icke lång tid att lefva."
-
-"Förlåtelse", upprepade furstesonen och betraktade prinsessan med
-frågande blickar. "Hvad är det för en förlåtelse som jag skall gifva
-honom? Icke har han väl något att afbedja hos mig?"
-
-"Ni får sjelf höra och döma sedan", sade prinsessan. "Kaptenen är nu
-framme."
-
-En vanmäktig krympling, se der allt hvad som återstod af den fordom
-kraftige kapten Repnolsky. Han var sig knappt lik, och Gustaf måste
-länge se på honom, innan han kunde känna igen honom. Prinsen betraktade
-honom stillatigande några ögonblick, derpå sade han, idet han vänligt
-räckte kaptenen handen:
-
-"Våra lotter äro temligen lika hvarandra, kapten Repnolsky. Båda stå vi
-på grafvens brädd. Båda äro vi söndersargade, jag till mitt inre, ni
-till ert yttre. Hvilket som mest plågar menniskan, det kan jag icke
-afgöra, men det vet jag, att när de inre stormarne brusa, är det
-förfärligt."
-
-Kaptenen svarade med en röst, som darrade af den djupa rörelse han
-erfor.
-
-"Det är sant, min furste, att våra öden äro så till vida lika, att vi
-båda snart måste skiljas hädan. Men i ett äro de likväl olika. Ni dör
-som en menniska, älskad och värderad af alla, jag deremot som en
-föraktad, såvida jag icke erhåller er förlåtelse."
-
-Vid dessa ord föll den fordom så stolte och om verldslig storhet
-drömmande Repnolsky på knä för Gustaf, och heta tårar strömmade ur hans
-ögon.
-
-"Hvad är det för en tillgift ni begär af mig, kapten Repnolsky", sade
-Gustaf mildt och på samma gång förvånad. "Jag vet mig icke hafva något
-att förlåta er."
-
-"Ack jo, min prins", sade kaptenen med bruten stämma och sänkte pannan
-mot jorden. "Det var jag, som stal bort ert lejdebref."
-
-För ett par sekunder ryckte det till våldsamt kring Gustafs mungipor,
-men det varade icke länge, förrän lugnet återkom.
-
-"Då var det också ni, som dödade dworniken Manins hustru?"
-
-"Ja, min prins."
-
-"Öfver våra goda och onda handlingar dömer Gud", sade den ädle
-furstesonen och blickade uppåt. "För det onda ni tillfogat mig har ni
-af hjertat min förlåtelse. Men se, der kommer Manin, och det tillhör
-honom att döma i den andra saken."
-
-Med dessa ord vinkade prinsen åt den gamle dworniken, som med
-stapplande gång nalkades. I få ord omtalade Gustaf derpå huru det
-förhöll sig med Maritschas död, och att kaptenen var hennes baneman.
-När han slutat, sade den gamle dworniken med djup stämma:
-
-"Herre, jag har för länge sedan förlåtit Maritschas mördare, utan att
-veta hvem det var. Visst var det mera än sorgligt för mig att förlora
-min hustru, men när denne ädle furste flyttade hit till Kaschin, bjöd
-han mig vara honom följaktig. Ensam som jag var, antog jag tillbudet
-och nu har jag bara en bön till den heliga jungfrun, och det är den,
-att hon icke låter mig öfverlefva min ädle herre."
-
-Vid dessa ord störtade den gamle dworniken till Gustafs knä och
-öfverhöljde hans händer med kyssar.
-
-"Herre", sade han ånyo, när de första utgjutelserna voro öfver, "icke
-vill jag med min förbannelse öka edra qval i skärselden. Min förlåtelse
-har ni i rikaste mått."
-
-Ännu en god stund fortsattes samtalet, och när qvällens skuggor begynte
-sänka sig öfver staden och den lilla lunden, bröt sällskapet upp.
-
-Snart blef det öde i Kaschins lund.
-
-
-II.
-
-Åtta dagar hade gått till ända, och vid det lummiga träd, hvarunder
-Gustaf brukade sitta, var en graf uppkastad. Om vandraren frågade de
-små barnen, som lekte i lunden, hvems den grafven var, så svarade de
-alla med en mun:
-
-"Det är hans, den gode furstens."
-
-Och om man händelsevis mötte någon äldre man eller qvinna, som styrde
-sin gång ut till Kaschin, och frågade dem i hvad ärende de skulle gå
-dit, så fick man det svaret:
-
-"Vi vilja se den gode furstens sista färd."
-
-Med friden på sina läppar hade Erik XIV:s och Katarina Månsdotters son,
-den rätte arfvingen till Sveriges krona, utandats sin sista suck i den
-lilla staden Kaschin, landsflyktig från det land, som han älskat så
-högt och för hvars skull han, såsom vi känna, ådrog sig czar Boris
-Gudunows förföljelse.
-
-När den regerande czaren fick kunskap om Gustafs död, sände han en
-betydande penningesumma till hans begrafning med all den ståt en furste
-har rättighet att fordra. Men äfven nu hade det oblida ödet sin hand
-med i spelet. Stadens guvernör dolde af snikenhet penningarne och lät
-nästan i tysthet begrafva furstesonen i den vackra lunden. Och denne
-guvernör, hvem var det väl? Jo, det var samme man, i hvilkens hus i
-Moskwa Gustaf och hans maka fordom åtnjutit så stor gästfrihet så länge
-de voro uppburne vid Boris Gudunows hof. Det var också samme man, som
-på ett så lömskt sätt narrade Gustaf ifrån sitt hem, på det att kapten
-Repnolsky måtte kunna stjäla bort hans lejdebref; med ett ord, det var
-furst Grenin.
-
-Ödet skiftar så olika här i verlden. Snart störtades Grenin och måste
-tillbringa sina återstående dagar inom fängelsets murar. Var icke detta
-en Guds rättvisa, en hämnande nemesis?
-
-En liten tid uppehöll sig Theresia i Kaschin, och besökte hvarje dag
-Gustafs sista hvilorum. Ett kloster gaf ändteligen den "irrande
-fogelns" maka en lugn fristad.
-
-Gustaf Erikssons lefnadssaga är så enkel, men så full af storartade
-handlingar, vittnande om ett ädelt sinne och en trofasthet, som sällan
-söker sin like. Svenska folket känner litet eller intet om denne prins
-eller hans öde. Vi hafva för den skull försökt att med dessa få ord
-gifva det ett svagt begrepp om denne fursteson, denne irrande fogel,
-såsom han sjelf kallade sig, som i främmande land fick sitt bo.
-
-
-
-
-
-
-
-
-End of the Project Gutenberg EBook of En konungasons öde, by J. O. Åberg
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN KONUNGASONS ÖDE ***
-
-***** This file should be named 52752-8.txt or 52752-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/2/7/5/52752/
-
-Produced by Tapio Riikonen
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions
-will be renamed.
-
-Creating the works from public domain print editions means that no
-one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
-(and you!) can copy and distribute it in the United States without
-permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
-set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
-copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
-protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
-Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
-charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
-do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
-rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
-such as creation of derivative works, reports, performances and
-research.  They may be modified and printed and given away--you may do
-practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
-subject to the trademark license, especially commercial
-redistribution.
-
-
-
-*** START: FULL LICENSE ***
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
-Gutenberg-tm License (available with this file or online at
-http://gutenberg.org/license).
-
-
-Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
-electronic works
-
-1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
-all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
-If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
-Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
-terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
-entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
-
-1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement.  See
-paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
-and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
-works.  See paragraph 1.E below.
-
-1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
-or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
-Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
-collection are in the public domain in the United States.  If an
-individual work is in the public domain in the United States and you are
-located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
-copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
-works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
-are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
-Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
-freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
-this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
-the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
-keeping this work in the same format with its attached full Project
-Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
-
-1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
-a constant state of change.  If you are outside the United States, check
-the laws of your country in addition to the terms of this agreement
-before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
-creating derivative works based on this work or any other Project
-Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
-the copyright status of any work in any country outside the United
-States.
-
-1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
-access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
-whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
-phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
-Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
-copied or distributed:
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
-from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
-posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
-and distributed to anyone in the United States without paying any fees
-or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
-with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
-work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
-through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
-Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
-1.E.9.
-
-1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
-terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
-to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
-permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
-
-1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
-word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
-distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
-"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
-posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
-you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
-copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
-request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
-form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
-License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
-that
-
-- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
-     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
-     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
-     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
-     must be paid within 60 days following each date on which you
-     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
-     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
-     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
-     address specified in Section 4, "Information about donations to
-     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
-
-- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-     License.  You must require such a user to return or
-     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
-     and discontinue all use of and all access to other copies of
-     Project Gutenberg-tm works.
-
-- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
-     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
-     of receipt of the work.
-
-- You comply with all other terms of this agreement for free
-     distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
-electronic work or group of works on different terms than are set
-forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
-both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
-Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
-Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
-collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
-works, and the medium on which they may be stored, may contain
-"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
-corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
-property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
-computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
-your equipment.
-
-1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from.  If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium with
-your written explanation.  The person or entity that provided you with
-the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
-refund.  If you received the work electronically, the person or entity
-providing it to you may choose to give you a second opportunity to
-receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
-is also defective, you may demand a refund in writing without further
-opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
-WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
-WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
-If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
-law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
-interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
-the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
-provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
-
-1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
-with this agreement, and any volunteers associated with the production,
-promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
-harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
-that arise directly or indirectly from any of the following which you do
-or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
-work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
-Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
-
-
-Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of computers
-including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
-because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
-people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
-To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
-and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
-
-
-Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
-Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
-http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
-permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
-Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
-throughout numerous locations.  Its business office is located at
-809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
-business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
-information can be found at the Foundation's web site and official
-page at http://pglaf.org
-
-For additional contact information:
-     Dr. Gregory B. Newby
-     Chief Executive and Director
-     gbnewby@pglaf.org
-
-
-Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements.  We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance.  To
-SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
-particular state visit http://pglaf.org
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations.
-To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
-
-
-Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
-works.
-
-Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
-concept of a library of electronic works that could be freely shared
-with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
-Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
-
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
-unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
-keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
-
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
-
-     http://www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/old/52752-8.zip b/old/52752-8.zip
deleted file mode 100644
index 4db4e08..0000000
--- a/old/52752-8.zip
+++ /dev/null