diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/52291-8.txt | 7148 | ||||
| -rw-r--r-- | old/52291-8.zip | bin | 145747 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 7148 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..2e4bfaf --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #52291 (https://www.gutenberg.org/ebooks/52291) diff --git a/old/52291-8.txt b/old/52291-8.txt deleted file mode 100644 index 04f0d23..0000000 --- a/old/52291-8.txt +++ /dev/null @@ -1,7148 +0,0 @@ -The Project Gutenberg eBook, Om medeltidens skådespel, by Gustaf Edvard -Ingelius - - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - - - - -Title: Om medeltidens skådespel - - -Author: Gustaf Edvard Ingelius - - - -Release Date: June 10, 2016 [eBook #52291] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - - -***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OM MEDELTIDENS SKÅDESPEL*** - - -E-text prepared by Jari Koivisto - - - -OM MEDELTIDENS SKÅDESPEL - -och deras fortgång till sednare tider, -med särskildt fästadt afseende vid -Finlands äldste dramatiske författare -_Jakob Pehrsson Chronander_. - - -Akademisk afhandling - hvilken, -med den vidtberömda Historisk-Filologiska Fakultetens -vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland tillstånd, -till offentlig granskning framställes - - af - -D:r Gustaf Edvard Ingelius, -Vice Bibliothekarie, -uti historisk-filologiska lärosalen -den 25 September 1861 -p.v.t.f.m. - - - - - - -Kristendomen är lifsgrunden för menniskoslägtets högsta andeliga -utveckling. På en tid då ett allmänt sedligt förfall hade genomträngt -det verldsbeherrskande romerska riket, då den menskliga anden, -omtöcknad af mörker, förgäfves sökte en lösning af lifvets djupaste -frågor, kom "i tidens fullbordan" "ett ljus till hedningarnas -omvändelse", "vägen, sanningen och lifvet." - -Ur denna lifgifvande källa begynte den moderna vetenskapen och konsten -att framvälla. Men detta skedde först småningom under seklers tysta -arbete. Allt vetande har sin historiska kontinuitet. Derföre fortlefde -ock, efter kristendomens uppträdande i verlden, den hedniska litterära -kulturen ännu länge, ehuru alltmer vissnande och vanställd. Slutligen -funno antikens engång så herrliga litterära alster sin graf under den -nedstörtande romerska verldskolossens ruiner. Blott några fragmenter af -vetandets skatter räddades från gruset af den allmänna förstörelsen. - -Romarene kände sig aldrig rätt hemmastadde i konstens ideala verld. -Skönhetsbegreppet uppnådde hos dem aldrig någon högre sjelfständig -utveckling, jemförlig med den hos Grekerne, sånggudinnornas och -gracernas förklarade gunstlingar. Men behofvet af litteraturens och -konstens lifvet förädlande njutningar blef dock på längden oafvisligt. -Och Romarene voro lycklige nog att i sådana saker, dem de sjelfve icke -förmådde frambringa, finna de värdigaste föremål att efterlikna i -Hellas' ovanskliga snillefoster. Dramatiken, som klarare än något annat -afspeglar det nationela medvetandet hos folken, kan äfven derföre sägas -vara den högsta konstarten, om den ock icke alltid utvecklar sin -blomkrona skönast och herrligast då folkanden i politiskt och socialt -afseende uppnått sin höjdpunkt, utan stundom förr, stundom sednare. -Emellertid sammanföll i Grekland, den antika konstens mönsterland, -dramatikens kulmination med det politiska lifvets högsta utveckling. -Med den politiska frihetens och den sedliga kraftens förfall aftynade -det grekiska dramat. Rom ärfde det besegrade folkets kultur, men den -grekiska inspirationens skaparekraft i diktens underverld kunde hon ej -ärfva. Derföre blef äfven Roms dramatiska poesi i allmänhet -osjelfständig. - -Medeltidens skådespel kunna icke rätt uppfattas utan -kännedom om och sammanhang med den hedniska theatern, sådan den -företedde sig under de första kristna seklerna, då polytheismen var -herrskande, samt ännu en längre tid derefter. Derföre torde ock en kort -framställning af denna theaters tillstånd, så vidt detta blir möjligt -ur de torftiga underrättelser, man härom äger i behåll, här försvara -sitt rum. - -Efter den romerska republikens undergång, och sedan -riket erhållit ett monarkiskt statsskick, undanträngdes den -efter grekiskt mönster bildade tragedin och komedin nästan -helt och hållet af _pantomimen_. En öfvergång till dessa -dramatiska föreställningar utgjorde _mimerna_, ursprungligen -åtbördsspel med dans, hvartill längre fram fogades monolog eller -dialog. De voro ett slags till en del skrifna, till en del -improviserade farcer, föreställande scener ur det romerska folklifvet, -med nog grofkornigt skämt, gränsande till det obscena. Dessa små dramer -uppfördes af skådespelare utan masker. Qvinnorolerna spelades nästan -alltid af qvinnor. På Caesars tid synas mimerna erhållit en större -regelbundenhet samt ett mera bildadt språk än tillförene. De förekomma -ännu i det fjerde seklet.[1] - -Pantomimen, hvilken sedan kejsaretiden såges blifvit införd, var -väsendtligen åtbördsspel. Med förtjusning sågos pantomimerna, dessa -lefvande statyer, hvilka med talande mimik konstnärligt kunde uttrycka -de finaste nyanser af de lidelser som uppröra ett menskligt hjerta, -samt utföra en dramatisk handling med en sanning, som gjorde det talade -ordet umbärligt. Också slösa flere författare de mest öfverdrifna -loford på pantomim-skådespelarenas talang. Så såger t.ex. Cassiodorus: -"His sunt additae orchestarum loquacissimae manus, linguosi -digiti, silentium clamosum, expositio tacita", samt "Quibusdam -gesticulationibus facit intelligi quod vix narrante lingua aut -scripturae textu possit agnosci." Och Cyprianus uttrycker sig angående -samma sak: "Cui ars sit _verba_ manibus expedire".[2] Men ehuru -pantomimen förnämligast genom sitt åtbördsspel i förening med dans vann -sin stora ryktbarhet, ingick, såsom beståndsdel i skådespelet, äfven en -text benämnd _canticum_, som afsjöngs med musikaliskt accompagnement, -hvadan uttrycket: _agere, saltare canticum_ begagnades i betydelsen af -uppföra en pantomim. Stundom, ehuru mycket sällan, utfördes -representationen utan musik och _canticum_, hvilken sistnämnda vanligen -lånades ur tragiska och episka poeter samt äfven annorstädes ifrån.[3] - -Uti pantomim-balletten, som uppnådde den högsta elegans och -fullkomlighet i sitt slag, uppträdde i sednare tider äfven aktriser, -med de mest obeslöjade behag. Sådana representationer förekommo äfven i -enskilda hus vid festmåltider. Danserskor från Grekland, Syrien, -Spanien och andra länder infunno sig på sådana banketter. Ännu i fjerde -och tillochmed femte seklet synas pantomimerna, hvilka funnos till ett -otroligt stort antal, hafva åtnjutit publikens oförminskade ynnest.[4] -Men denna smak var i sedligt afseende ytterst förderflig både för Rom -och provinserna, ty öfverallt hade den passionerade förkärleken för -pantomimen inträngt. Också söka många författare i pantomim-spelen en -af de väsendtligaste orsakerna till det stora rikets gränslösa -sedeförderf.[5] - -Men ehuru nu pantomimerna, hvilka genom sitt talande åtbördsspråk -lyckades göra sig begripliga för alla de talrika massor af menniskor -af olika nationalitet som strömmade till Rom, företrädesvis omhuldades, -och härjemte smaken för gladiators- och djurstrider samt kappränningar -var allmän och liflig, fortfor dock äfven komedin oafbrutet under de -tre första kristna seklerna samt förekommer ännu i det fjerde. -Tillochmed den antika äfvensom den derefter bildade tragedin, ehuru -beröfvad den fordna choren, hade under nämnda tid ännn icke utdött -Först efter förra hälften af det femte seklet synes hon spårlöst -försvinna. Till bevis för dessa sceniska föreställningars tillvaro kan -anföras, att Lactantius upphäfver sig emot sin tids komedi och tragedi -för deras osedliga innehåll, att Claudianus omnämner tragedin och -komedin, samt att Chrysostomus omtalar särskilda roler som aktörerna -spelade. Men dessutom finnas i behåll två komedier från det fjerde -seklet: _Ludus septem sapientium_ och _Querolus_. Den förra, författad -af Ausonius, är en liten pjes, bestående blott af på hvarandra följande -monologer, utan handling och upplösning.[6] Den sednare, Querolus, "det -sista stora monumentet af den antika komedin",[7] såsom Magnin säger, -enligt styckets prolog en imitation af Plauti _Aulularia_, innehåller -många kristna tankar samt afspeglar det fjerde seklets seder lifligare -än något annat arbete. "Cet ouvrage", såsom han vidare yttrar sig "est -à la fois une comédie de caractère, de moeurs et d'intrigue, -étincelante d'esprit, de verve et de poésie".[8] Dessutom återstå -fragmenter af ännu några andra skådespel.[9] - -Sålunda fortforo så väl _ludi circenses_ som _ludi scenici_ ännu under -loppet af det fjerde seklet. Polytheismen var för djupt inrotad i -tänkesätt och seder för att de gamla skådespelen, för hvilka den stora -massan vurmade, skulle kunnat utan den största svårighet utplånas. -Dualismen mellan den nya verldsomskapande kristendomen och den gamla -hedniska traditionen upphörde blott långsamt med den sednares -utrotande. Detta låg i sakens natur. Också förestafvade de förste -kristne kejsarnes politik skonandet af hedniska seder och bruk så vidt -möjligt var. Äfven theatern tolererades, ehuru man ej härvid förfor -konseqvent. Först under Gratianus och Valentinianus begynte ett mera -systematiskt anfall emot den hedniska theatern. Den förra förbjöd alla -spektakel på de stora kyrkohögtiderna samt söndagarna. Ett dylikt -förbud finnes utfärdadt äfven af Theodosius. Men folkets passion för -dessa nöjen ville icke vika. Derföre finner man ock att ännu Honorius -auktoriserade de gamla skådespelen, likväl med förbud emot offer och -hednisk vidskepelse. Under honom blefvo dock gladiatorstriderna, hvilka -redan Constantinus, ehuru utan verkan, hade förbjudit, nästan utrotade. -Endast några spår häraf förefinnas ännu sednare.[10] - -Att den förderfvade hedniska theatern skulle från kristligt-moralisk -synpunkt blifva ett föremål för det högsta ogillande, är sjelfklart. -Också underläto icke kyrkofäderna att med värma och kraft uppträda emot -alla arter af de antika skådespelen. Tertullianus anför i sin skrift -"de spectaculis" bland annat, att, ehuru han medger det den heliga -skrift på intet ställe uttryckligen förbjuder skådespel, den kristne -genom dopet afsvurit sig djefvulen och allt hans väsende samt derföre -borde afhålla sig från förlustelser, uti hvilka hedniskt afguderi så -väsendtligen ingick. Den kristnes hjerta borde vara den heliga andes -fridlysta tempel, aflägsnadt från lidelsernas strider. Man skulle -derföre afhålla sig från den farliga scenen, der syndiga tankar och -handlingar drefvo sitt demoniska spel. Och äfven i konstnärligt -afseende borde man ringakta representationer, hvilkas idkare voro -belagda med allmän infami.[11] Clemens Alexandrinus finner likaså i -lidelsernas väckande samt särskildt i komediernas och pantomimernas -upprörande obsceniteter ett kraftigt skäl att förklara sig -emot theatern. Cyprianus säger, att mimerna helt oförtäckt -lära äktenskapsbrott och otukt. Med kraft ifrar Lactantius -emot de sedeförderfvande skådespelen; emot komedin med dess -företrädesvis erotiska motiver, ett gift så mycket farligare, som -språkets och formens behag kastade en förförisk slöja öfver -sinligheten; emot tragedin, som befläckades af mord, blodskam och andra -gräsligheter; samt emot histrionernas och mimernas all sedlighetskänsla -på det gröfsta hånande framställningar. Derföre och emedan de gamla -skådespelen stodo i den innersta förening med den hedniskt-religiösa -kulten, borde de undflys, såsom afledande sinnet från den ende, sanne -Gudens dyrkan. Hufvudsakligen samma skäl anför Chrysostomus emot -theatern. Kristendomen hade då redan någon tid varit statsreligion, men -passionen för skådespel derigenom ingalunda aftagit. Tvertom uppträdde -kristne sjelfve såsom skådespelare. Äfven Augustinus hänrycktes i sin -ungdom af den herrskande theaterlusten, såsom orden: _rapiebant me -spectacula theatrica_ uti hans _Confessiones_ utvisa. Men sednare -ogillade han högeligen dessa nöjen såsom närande hedendomen i -menniskans hjerta. -- Dylika bevekelsegrunder som kyrkofäderne anfört -emot den antika theatern, hafva äfven andra andeliga uttalat.[12] - -Öfverhufvud befinnes den gamla kristna kyrkan hafva fördömt theatern -såsom hednisk och förderfvad.[13] Tillochmed åtskilliga kyrkomöten -fattade stränga beslut emot densamma. Skådespelare fingo icke blifva -kristne förrän de hade öfvergifvit sitt yrke, och blefvo uteslutna ur -den kristna kyrkans gemenskap om de återgingo till scenen. Efter -allvarlig bot och ånger kunde de dock blifva befriade från en sådan -exkommunikation, mot vilkor att icke mer återvända till denna djupt -föraktade samhällsklass, hvars medlemmar icke blott af allmänna -opinionen utan äfven genom af högsta makten utfärdade edikter -stämplades såsom _inhonestae personae_, och ansågos såsom utan -räddning förlorade varelser.[14] - -Undergräfna, såsom vi hafva sett, af staten och kyrkan, synas efterhand -mest alla skådespel upphört i det vestra romerska rikets provinser, -under loppet af det femte seklet. De med allt skäl fördömda demoniska -lustbarheterna funno icke mer någon tillflyktsort. Öfverallt ramlade -theatrarna, och tidens armod mägtade ej ur gruset återuppresa dessa -kolossala konst-monumenter, hvilka blifvit oskärade af en helgerånande -oren ande.[15] Blott i Rom och Ravenna qvarstodo theatrarna något -längre,[16] utan att den antika konstens bättre ande, som hade vikit -samtidigt med försvinnandet af Roms sedliga kraft, någonsin mer kunde -frammanas. - -Det var de stora folkvandringarna som fulländade den hedniska theaterns -ruin. De vilde krigarena räckte en hjelpsam hand att utföra det -katholska presterskapets straffdomar emot densamma, helst förstörandet -af dessa hedendomens stamhåll förklarades för en Gudi behaglig gerning. -Inträdande uti en helt ny krets af idéer, uti en verld, för -hvars kultur de utan traditionens upplysande fackla voro alldeles -fremmande, öfverlemnade sig de barbariska horderna åt en blind -förstöringsdrift. Också lyckades det förträffligt att tillintetgöra -konstskapelser som nnmera saknade all lifgifvande princip. Och den -antika theaterns öde att upphöra såsom konstanstalt var härigenom -afgjordt, helst dess förstörare saknade allt begrepp om densamma såsom -sådan, och dessutom voro nästan fullkomligt obekanta med -dess prestationer. Med rätta uttrycker sig derföre Magnin: -"Le moyen âge n'a pas connu le grand théâtre antique: à peine les -barbares ont-ils entrevu la dernière ombre de ces admirables -solennités, et entendu le dernier écho de la dernière comédie grecque -ou latine".[17] Dock alldeles spårlöst försvunno likväl icke alla den -antika dramatikens elementer. Men härom länge fram. - -Med medeltiden inträdde ett nytt, vigtigt tidskifte i den -menskliga andens utvecklings-process. Såsom sjelfva namnet -utmärker, var det medeltidens mission att förmedla den antika -bildningen med den moderna. Väl har detta påstående skenet emot sig. Ty -den vandalism, med hvilken man öfverhufvud förfor emot antikens -litteratur- och konstalster, synes hellre vittna om en förödelsens -styggelse än om en traditionel anknytning vid en föregående -kultur. Men den ännu i sina ruiner vördnadsbjudande grekiskt-romerska -civilisationen, förädlad och helgad genom kristendomens -verldsombildande makt, inympades icke dessmindre tyst och omedvetet hos -de talrika nya folk som nu uppträdde på den europeiska verldstheatern, -för att i brokig, ofta fantastisk, färgskiftning afspegla de gryende -nationaliteterna. Den allmänna menskliga bildningen, då högst -representerad af den antika, utvecklades sålunda på nationel grund och -botten. Väl är det uti det halfdunkel som höljer medeltidens hela -bildningsprocess mycket svårt att upptäcka alla de källsprång, ur -hvilka den antika knlturen inströmmat i det moderna medvetandet. Men -derföre är man icke berättigad att förneka den traditionela bildningens -allmänna lag. Och skulle icke kulturen så hafva fortgått, vore äfven -den såkallade "renaissancens" tidehvarf oförklarligt. - -Men huru är det med denna bildningens historiska kontinuitet i -dramatiskt hänseende sedan den antika theatern, såsom här ofvan -nämndes, hade försvunnit? Besvarandet af denna fråga inleder oss i -utredningen af dramats ursprung. - -Den mimiska instinkten är dramats källa. En sådan imitations-drift -förefinnes i alla tider och hos alla folkslag, äfven dem som stå på den -lägsta grad af bildning. Upplyste resande intyga, att de tillochmed hos -vildarne i det inre Afrika och på söderhafvets öar samt annorstädes -sett små dramer uppföras, stundom beledsagade af sång och dans samt -pantomim-spel. Det dramatiska sinnet synes derföre vara menniskonaturen -medfödt. Det är en plastisk drift som röjes äfven hos barn, hvilka -gerna i sina lekar efterhärma fullväxta personer eller ock återgifva -scener ur sin egen lilla verld.[18] - -Men emedan all skön konst ursprungligen utgår ur religiös grund, bära -äfven de äldsta dramatiska föreställningarna prägeln af detta ursprung. -Och det är presterskapet som i samhällenas första tider, icke blott hos -antikens kulturfolk, utan öfverallt, såsom innehafvare af all -intelligens och gudomens tolkar, haft det största inflytande äfven på -dramats utbildning.[19] Hvarje folk har således halt sitt sacerdotala -drama. Och ju innerligare presterskapet beherrskat folkets tänkesätt -och inbillningskraft, desto mer uteslutande har ock dramat varit bundet -vid den religiösa kulten. Derföre synes ock Judarnes dramatik hafva -inskränkt sig till dramatiska elementer i deras gudstjenst: en -praktfull tempel- och offertjenst, tempelmusik, offerdanser och -dramatisk vexelsång. För öfrigt hafva Judarna, hvilka liksom -Muhammedanerna afsky bilderdyrkan och anse hvarje afbildning af Gud -och af menniskogestalten, emedan denna är skapad efter Guds beläte, -för syndig och hednisk, i likhet med de sednare motvilja för den -imiterande dramatiska konsten.[20] Med förbigående af andra folkslag, -i hvilkas religiösa kult man upptäckt dramatiska elementer, bör här -omnämnas, att äfven hos Grekerna, den antika bildningens högsta -representanter, dramat utgått ur samma källa. I den lyriska chorsången -i förening med dans, ur hvilken detsamma ursprungligen härflutit, -röjer sig en religiös betydelse. Denna sång var en vexelsång emellan -chorföraren och hans följeslagare, uti hvilken den förre reciterade -Dionysos' öden och choren uttryckte i dithyramber de känslor af sorg -och glädje, som härunder framkallades. Och emedan Dionysos benämnes -"befriaren" från jordlifvets tvång och vedermödor, kan man icke undgå -att i denna myth finna "det personifierade uttrycket af en hedendomens -dunkla längtan efter den som komma skulle", ehuru icke i kristendomens -rent andliga mening.[21] - -I grund af detta dramats allmänna religiösa ursprung, bör det icke -förvåna att äfven en kristlig dramatik skulle uppstå. I sjelfva verket -finner man spår häraf i litterära produktioner redan från det andra -kristna seklet. Och från det fjerde århundradet äger man en tragedi, -Khristos paskon, tillskrifven Gregorius Nazianzenus. Detta dramatiska -alster, hvilket till en betydlig del är lånadt från åtskilliga af -Euripides' tragedier, söker att i klassisk form ingjuta ett kristligt -innehåll, ehuru detta tillfölje af nämnda lån måste blifva nog -grumladt. Också förtäljes sjelfva handlingen blott genom budbärare. -Chorens idé är den antika. Marias klagan öfver Frälsarens lidande, som -framstår såsom styckets egentliga medelpunkt, är icke utan drag af hög -pathos. Denna tragedi, som icke var bestämd för scenen, innehåller -embryoniskt det ämne som framdeles utgjorde kärnan af det kristna -dramat.[22] - -Det är i den fornkristna _gudstjensten_, med dess återlösningsverket -betecknande symboler, man bör söka ursprunget till ett kristligt drama. -För att fästa ett vid hedendomens sinliga åskådningssätt traditionelt -bundet folk vid den nya läran, var det nödvändigt att gifva den kristna -kulten en så vidt möjligt var till ögat och fantasin talande gestalt. -En sådan framställde ock den kristna urliturgin, efter hvilken alla -följande liturgier, ehuru i förkortad form, äro bildade. Föremålet för -detta storartade symboliska drama var, såsom antyddes, en sinnebildlig -framställning af Kristi hela återlösningsverk. Derföre ingingo -häri, såsom momenter, redan skapelsen och syndafallet. Längtan efter -förlossning, profetiorna om densamma, samt deras fullbordan genom -Kristi födelse äro lifligt betecknade. Likaså Frälsarens läroembete -samt hans död såsom ett försoningsoffer för mensklighetens synder.[23] -Väl är det sannt, att dessa symboler ännu icke utgöra drama, i ordets -egentliga betydelse. Men _vexelsångerna_ emellan presterskapet, cboren -och församlingen -- de så kallade antiphonierna och responsorierna -- -samt _vexeltalen_ emellan biskopen, presbytererne och diakonerne, -innehålla redan, jemte förenämnda symboler, dramatiska elementer,[24] -som erhöllo en högre utbildning i sednare hälften af sjette seklet, -genom Gregorius den Store, uti nattvardsmessan.[25] - -Ur dessa elementer på kristligt-religiös grund och botten uppstod -medeltidens drama under sjelfva tempelhvalfvet.[26] Man åtnöjde sig -icke på längden med en blott symbolisk liturgi, så imponerande den än -var. Icke heller var det tillräckligt att man i religionens tjenst -dessutom hade införlifvat poesin, musiken, målarekonsten och -skulpturen, för att gifva ett rikare, mångsidigare uttryck åt de -kristna idéerna. Den lifliga och naturfriska fantasin fordrade en ännu -större Åskådlighet. Och detta föranledde formliga dramatiska -framställningar, förnämligast af Kristi lefverneshistoria, -föranstaltade af presterskapet, sedan det icke mer kunde stäfja -massornas oemotståndliga skådelystnad. Det var sjelffallet att sådana -skådespel, som utgingo ur kyrkans eget sköte, äfven skulle ställas -under dess presters omedelbara tillsyn och ledning. Dramats heliga -föremål hade i annat fall så lätt kunnat oskäras. Också uppträdde, så -vidt kändt är, endast personer tillhörande det andliga ståndet länge -uteslutande på den nya scenen. Men var ens sådane skådespelares -uppträdande berättigadt? kunde man härvid fråga. Hvarföre icke? -Kristendomen innehåller intet emot skön konst fiendtligt. Hon qväfver -och dödar icke det sinliga, utan genomtränger detsamma renande, -helgande, förklarande. Hon är en förmedling af det sinligt sköna och -det andligt sanna. Och detta begrepp är verkliggjordt såsom ideal i -Guds menniskovordne son, hos hvilken "gudomens fullhet bodde -lekamligen." Ur denna sublima dogm har, liksom hela den moderna sköna -konsten, äfven den moderna theatern härflutit och har i densamma sitt -berättigande.[27] - -Tiden, när de första skådespelen uppfördes i kyrkorna, kan väl aldrig, -i anseende till det ogenomträngliga dunkel, uti hvilket den äldre -medeltiden är insvept, noga utredas. Också är det omöjligt att till -punkt och pricka utpeka på verldsuret den stund då en bildningsart, -vare sig hvilken som helst, först uppträder. Vetenskapen, konsten, -samhällsinstitutionerna, -- äro alla i detta hänseende oupplösliga -gåtor. - -Vi hafva i det föregående antydt, att hvarje folk haft -sin hierarkiska period, då presterskapet i religionens namn -beherrskade all intelligens. Så hafva äfven de kristna folken haft sin -hierarki, och denna ganska långvarig. Ända från den tid då kristendomen -upphöjdes till statsreligion, samt isynnerhet efter det de germaniska -folkslagen hade bildat stater på det vest-romerska rikets ruiner, -fortfor denna hierarki, visserligen stundom tillochmed häftigt -bestridd, men aldrig besegrad, att äga bestånd till utgången af det -trettonde seklet, samt att äfven derefter, ehuru till sitt innersta -undergräfd, vara den makt som gaf grundtonen åt medeltidens idéer ända -till dess reformationen ohjelpligen bröt den katholska enheten och -inledde den menskliga anden uti en väsendtligen modifierad -begreppssfer. Dessa allmänna konturer äro här uppdragna, för att inom -denna ram kunna gifva en teckning af medeltidens theater. - -Medeltidens andliga skådespel, utgångna, såsom vi hafva sett, ur -liturgin, hade, liksom den sistnämnda, ursprungligen till föremål en -framställning af Kristi återlösningsverk. Men emedan dramat icke kunde, -såsom den blott symboliskt betecknande liturgin, på engång återgifva -alla facerna i detsamma, inskränkte man sig till att på de -högtidsdagar, då särskilda momenter ur Frälsarens lif och -verksamhet utgjorde gudstjenstens föremål, liksom i skilda -akter, en för hvarje helgedag, dramatisera den motsvarande -bibeltexten. Derföre återfinnas ock i dessa skådespel högtidsdagarnas -kyrkotext antingen helt och hållet eller till en del. Och för alla de -kyrkofester som särskildt behandla Jesu lefverne, ända från julen till -Kristi himmelsfärd, äger man i behåll religiösa skådespel, hvilka -utgöra medeltids-dramats hufvudcykel.[28] - -Ämnet var det sublimaste, man kunnat välja för dramatisk behandling. -Härom yttrar sig en författare: "Zuerst im Advent die Vorbereitung, -gleichsam der Prolog zu dem ergreifenden Schauspiel, dann im -Weihnachtsfest die Geburt des göttlichen Helden; in dem der -unschuldigen Kinder und der Epiphanien die bedeutsamsten Momente, -welche seine Wiege umgeben und sein Jugendleben erfüllen; hierauf in -jedem der einzelnen Festtage, welche den Ostercyklus bilden, die -Gedächtnissfeier der Passion und Auferstehung in ihren wichtigsten -Umständen; im Himmelfabrtsfeste zuletzt der Schlussact des göttlichen -Lebens: hier haben wir ein Ganzes von höchst dramatischer Gestalt, und -das geistliche Schauspiel musste durch Anschliessen an diesen Typus von -selbst zu weiterer Ausbildung gelangen".[29] Men detta skådespel, -sådant det uppfördes, företer en väsendtligen episk karakter, i det -detsamma, fullkomligt obekymradt om de så kallade dramatiska enheterna, -i antik och modern mening, framställer en cykel af handlingar såsom ett -helt, och hvarje särskild handling, från början till slut omständligt -utförd, såsom en del af det hela. Uti en sådan handlingarnas -gruppering, så vidt möjligt var, i organiskt sammanhang i -öfverensstämmelse med bibelordet, hvilken måste betraktas såsom den -enda möjliga enheten i medeltidens andeliga drama, öfverensstämmer -detta med tidehvarfvets skulptur och måleri, som äfven älskar att i -grupper framställa hela den heliga historien.[30] En sådan på episoder -rik mångfald är väl, äfven i dramatiskt hänseende, icke fremmande för -den romantiska poesin öfverbufvud, men dennas sjelfständighet, att i -sig upptaga samt med fantasins rätt och frihet gestalta och utbilda -verklighetens stoff, hvaraf hon eljest är bunden,[31] saknade det -religiösa medeltidsdramat, så länge det strängt höll sig till -bibelordet. Derföre kunna icke heller de esthetiska konsttheorierna -tillämpas uppå detsamma. - -De bibliska skådespelen, hvilka ursprungligen öfverallt i de katholska -länderna voro affattade på det latinska kyrkospråket och utgjorde en -del af sjelfva kulten, fortforo, till en del ännu i det trettonde -seklet, att på nämnda språk uppföras af personer tillhörande det -andeliga ståndet. Det latinska andeliga dramat uppnådde tillika med -hierarkin under loppet af det elfte, tolfte och början af det -trettonde århundradet sin höjdpunkt. Det var äfven då måleriet, -skulpturen och musiken, i kyrkans tjenst, i de vördnadsbjudande -göthiska domerna -- dessa medeltidens mästerverk -- lifiigast uttryckte -den kyrkligt-hierarkiska idékretsen.[32] Men någon högre utbildning -kunde, af skäl som redan blifvit antydda, sådana skådespel likväl icke -uppnå. Det latinska språket, som var okändt af den stora mängden, var -härtill äfven en väsendtlig orsak, ibland annat derföre, att den -nödvändiga vexelverkan emellan scenen och publiken härigenom stördes. -Dessutom gjorde de spelandes ringa antal, att ingen mera komplicerad -dramatisk handling kunde utföras. - -Också innehöllo oftanämnda skådespel i början ganska ringa af det man -kunde benämna dramatiskt. De voro då kanske endast mimiska -framställningar af ritual-böckernas texter, hvarmed stundom förenades -profeterande scener ur gamla testamentet samt visioner ur Johannis -uppenbarelsebok, utförda af de spelande såsom tableaux vivants. -De liturgiska vexelsångerna, antiphonierna och responsorierna, gåfvo -härtill en slags musikalisk-dramatisk dialog, hvilken först sednare -erhöll en större utsträckning, sedan ritualtexterna, förbundna med -bibelställen, utbildats till mera sammanhängande episkt-dramatiska -berättelser uti recitativet (_cantitatio_) och den egentliga -kyrkosången (_cantus_). Genom de föredragandes gående fram och tillbaka -erhöll taflan mera lif och rörelse, hvarigenom en dramatiskt framställd -handling upprann.[33] Ur denna musikalisk-lithurgiska grund utvecklades -småningom det andeliga skådespelet. - -Såsom förut blifvit nämndt, utgjorde de särskilda kyrkofesterna till -åminnelse af Frälsarens lefverneshistoria det första och förnämsta -ämnet för den kristna dramatiken. Redan i slutet af det fjerde -århundradet skall en hymn, uppstämd af presten i englarnes samt -besvarad af folket i herdarnes namn, varit nästan allmänt införd i -kyrkorna.[34] Och sedan ett halfbarbariskt folk blifvit det herrskande, -begynte presterskapet, för att tillfredsställa dess vid sinliga bilder -bundna fantasi, att, till minne af Kristi födelse, i kyrkorna under -julhelgen inrätta en krubba -- _praesepe_ --, för att kunna gifva de -händelser som inträffade vid Kristi vagga en dramatisk form. Uti samma -helgade rum framställdes likaledes på ett theatraliskt sätt de tre -konungarnes tillbedjan af Kristusbarnet samt huru desamme åt den -nyssfödde Frälsaren framburo sina håfvor. Äfven magernes stjerna -figurerade vid detta tillfälle. Och redan från fjerde seklet äger man -en vexelsång emellan Maria och magerne, tvifvelsutan bestämd att -utföras i kyrkan.[35] Sådana julspel befinnas stundom haft ett -vidsträckt omfång. Så förekomma i dem än menniskans skapelse, än -syndafallet, än profetior om återlösarens ankomst m.m. Dessa -skådespel slutas icke heller, alltid med Kristi födelse och dermed -närmast förenade omständigheter. Man har exempel uppå, att desamma -utsträckts till den heliga familjens flykt till Egypten samt Guds -befallning om dess återvändande. De gammaltestamentliga parallelerna, -hvilka i julspelen användas, förefalla ofta nog sökta: t.ex. paradiset -såsom en motbild af stallet i Bethlehem, Rachels klagan öfver sina barn -såsom en förklang af Marias klagan, det bethlehemitiska barnamordet, -såsom förebildande Kristi lidande, återvändandet från flykten till -Egypten, hans uppståndelse från de döda o.s.v.[36] - -Men ibland kyrkohögtiderna erbjöd Påsken, som redan på Constantin den -Stores tider firades med synnerlig prakt, under många festliga dagar -sjelfmant anledning till uppförande af talrikare andeliga skådespel än -någon af de öfriga högtiderna. Också insåg presterskapet, under den -hierarkiska perioden, ganska väl nödvändigheten af att efter den långa -fastan upplifva sina åhörares sinnen äfven genom dramatiska -representationer, hvilka derjemte voro egnade att genom lefvande -åskådning djupare inskärpa kristendomens dogmer hos ett folk som var -genomträngdt af en lågande, ehuru blind auktoritetstro. Derföre -erhöll ock det så kallade påskspelet, _ludus paschae_, efterhand en -utsträckning, som omfattade icke blott Kristi lidande, död och -uppståndelse samt stundom äfven hans himmelsfärd, ja någongång -tillochmed sjelfva yttersta domen, utan härtill ännu icke mindre -Frälsarens hela öfriga lefnadshistoria än profetiorna om hans ankomst -till verlden.[37] - -Det torde blifva omöjligt att afgöra, hvilken af de kristna -kyrkohögtiderna först blifvit dramatiskt framställd. Kanske voro flera -ibland desamma nära nog samtidigt föremål för en sådan behandling. Men -de äldsta och talrikaste till gudstjensten sig hänförande -skådespelstexter, man känner, äro de latinska påskspelen.[38] Dessa -synas närmast blifvit föranledda af en symbolisk handling, -föreställande Kristi grafläggning, hvilken förekommer såsom en -mycket gammal sed i den kristna kyrkan. Man plägade nemligen -långfredagseftermiddagen nedlägga crucifixet uti ett inom sjelfva -templet iuredt grafkapell, för att derifrån, påskmorgonen under -högtidlig sång, upplyfta detsamma. Folket sammanströmmade -i täta massor för att åse denna Kristi uppståndelse betecknande -korsupphöjelse-ceremoni. Men emedan den vidskepliga tron hade rotfästat -sig hos mängden, att hvarochen som med egna ögon kunde vara vittne till -detta upplyftande af crucifixet icke skulle dö under det löpande året, -blef det en nödvändighet att besluta, det denna ceremoni skulle -förrättas af presterskapet inom lyckta dörrar före folkets inträdande i -kyrkan.[39] Härifrån var öfvergången lätt till ett dramatiskt utförande -af Kristi uppståndelse. Också äger man åtminstone redan från det -elfte seklet en anvisning härtill uti ett latinskt _Mysterium -Resurrectionis_. Saken gäller den scenen, då qvinnorna framgingo till -Kristi graf, hvilken utfördes af tre andelige män uti en drägt som -skulle föreställa de tre Mariornas: _Primum procedant tres fratres -praeparati et vestiti in similitudinem trium Mariarum.[40] Den -dramatiska tillgången härvid framlyser klarare uti följande mera -omständliga framställning: Duo sacerdotes se cappis induunt, sumentes -duo thuribula, et humeraria in capita ponent, intrantes chorum, -paulatim euntes versus sepulchrum, voce mediocri cantantes: _quis -revolvet nobis lapidem_, quos diaconus, qui debet esse retro -sepulchrum, interroget psallendo: _quem quaeritis_, deinde illi: _Jesum -Nazarenum_, quibus diaconus respoudet: _non est hic_. Mox incensent -sepulchrum et dicente diacono: _ite, nuntiate_, vertent se ad chorum, -remanentes super gradum, et cantent: _surrexit dominus de sepulchro_ -usqve in finem. Finita antiphona domnus abbas incipiat: _te deum -laudamus_ in medio ante altare, moxque campanae sonentur in -angularibus.[41] Ifrån det tolfte århundradet har man en teckning af -meranämnde scen, uti hvilken man ser tre prester klädde som qvinnor, -bärande rökelsefat, samt engeln, sittande på den toma grafven.[42] Mone -har meddelat ännu åtskilliga andra, mera utvidgade, påskspelstexter -ifrån det trettonde och fjortonde århundradet. Uti några af dem -uppträda, utom förut nämnda personer, äfven Frälsaren (dominica -persona) och flere eller färre apostlar, samt uti ett stycke dessutom -profeterna. Dessa skådespel innehålla jemte kyrkotexten oftast äfven -rimmade verser, hvilka sistnämnda, ehuru af kyrkan icke auktoriserade, -likväl tolererades, med vilkor att de voro affattade i kyrkostil. Härom -upplyses man af ett i de fransyska kyrkorna hållet latinskt påskspel, -från det trettonde århundradet, uti hvilket följande anvisning lemnas: -"si qui autem habent versus, de hac repraesentatione compositos, licet -non autenticos, non improbamus_".[43] Såsom profstycke af ett påskspel, -samt för att härjemte ännu närmare belysa det ofvansagda, må här -meddelas följande, hufvudsakligen af kyrkotext bestående, dramatisering -af scenen vid grafven. - -_In reeurrectione_. - -Angelus dicit. -Quem quaeritis in sepulchro, o christicolae? - -Mulieres respondent. -Jesum Nazarenum crucifixum, o coelicola. -Angelus dicit. -Non est hic, surrexit sicut praedixerat; ite, nuntiate, -quia surrexit de sepulchro. - -Mulier secum cantat. -Quis revolvet nobis ab ostio lapidem, quem tegere -sanctum cernimus sepulchrum? - -Angelus inquirit. -Quem quaeritis, o tremulae mulieres, in hoc tumulo plorantes? - -Respondent mulieres. -Ihesum Nazarenum crucifixum quaerimus. - -Angelus dicit. -Non est hic, surrexit, sed cito euntes dicite discipulis -ejus et Petro, quia surrexit Ihesus. - -Mulieres redeuntes secum cantant. -Dicant nunc Judaei, quomodo milites custodientes -sepulchrum perdiderunt regem ad lapidis positionem? quare -non servabant petram justiciae? aut sepultum reddant, aut -resurgentem adorent nobiscum, dicentes alleluja. - -Venientes autem ad discipulos dicunt. -Ad monumentum venimus plorantes, angelum domini sedentem vidimus -ac dicentem, quia surrexit Ihesus. - -Chorus. -Te deum laudamus.[44] - -Till de skådespel som behandla Jesu lefverne, och utgöra hufvudcykeln -af medeltidens andeliga dramer, ansluta sig närmast de så kallade -"Mariaspelen." Det var ett älsklingsämne för medeltidens skalder, att -med bildrika ord söka uttrycka den heliga Jungfruns klagan vid sin -Sons kors. Den berömdaste latinska Marieklagan är _Stabat mater_. Dessa -_planctus b. Mariae virginis_, ehuru dialogiserade, äro likväl mera -blott lyriska utgjutelser af en djup och innerlig känsla än egentligen -dramatiska alster, hvarföre de äfven oftast befinnas förbundna, såsom -rörande episoder, med Kristi dramatiserade korsfästelse och begrafning. -Dock förekommer en och annan Marieklagan såsom särskildt dramatiskt -stycke, äfvensom Mariehimmelsfärd, grundad på legenden.[45] Men -dessutom uppfördes andeliga skådespel äfven vid andra katholska -religiösa fester. Också voro några söndagsevangelier, t.ex. -domsöndagens, dramatiserade. Likaså några apokryfiska evangelier. -Och en särskild dramatisk krets, äfven den af väsendtligen andeligt -innehåll, ehuru ofta innerst uppgrumladt af djup vidskepelse, utgick ur -helgona-legenderna.[46] - -Ehuru denna afhandling har en öfverhufvud alltför allmän karakter för -att här tillåta ett mera specielt skärskådande af några enskilda -dramatiska arbeten, vore den likväl nog för mycket ofullständig, om den -alldeles med stillatigande förbiginge en författarinna, hvars rykte hos -hennes landsmän varit så stort, att tillochmed de mest betydande -män skänkt henne en gärd af beundran, och att man benämnt henne _den -tionde sånggudinnan_. Om detta fruntimmer, Hrotsvitha, en nunna i det -saxiska benediktinerklostret Gandersheim, yttrar sig en af -hennes gamle biografer: "Rara avis in Saxonia visa est." Och Magnin, -som egnat hennes dramer, dem han utgifvit i fransysk öfversättning, -en kritisk forskning, säger om henne: "Cette Sapho chrétienne, ... -comme l'appellent ses compatriotes, ne fut pas seulement une merveille -pour la Saxe, elle est une gloire pour l'Europe entière. Dans la nuit -du moyenâge, on trouverait difficilement une étoile poétique plus -éclatante".[47] - -Hrotsvitha uppträdde såsom författarinna under sednare hälften af det -tionde seklet, -- ett århundrade, som man är van att anse för -medeltidens stjernlösa midnatt. Så mycket större uppmärksamhet förtjena -derföre litterära prestationer, hvilka erbjuda bilden af en oas uti en -öcken, helst de förråda en nära bekantskap med Horatius, Virgilius, -Ovidius, och framför allt med Plautus och Terentius.[48] Utom -åtskilliga i poetisk form troget återgifna legender, samt några -historiska qväden, har Hrotsvitha efterlemnat sex dramer, af Celtes och -andra, men ej af författarinnan, benämnda komedier, ehuru deras -innehåll är väsendtligen af tragisk art. Dessa dramatiska arbeten äro -alla, liksom hennes öfriga litterära qvarlåtenskap, författade på -latin. Uti Hrotsvithas eget företal till sina dramer finner man -anledningen uppgifven till deras författande. Hon säger nemligen, att -många funnos, som hänförda af den klassiska litteraturens bildade språk -föredrogo de hedniska böckerna framför de heliga skrifterna. Detta -gällde isynnerhet läsningen af Terentii komedier, så befläckade dessa -än voro med lättfårdiga skildringar af fallna qvinnors osedliga vandel. -För att afleda en sådan för det kristliga sinnet förderflig lecture, -hade hon föresatt sig att, i motsats till den hedniske poeten, -dramatiskt afmåla heliga jungfrurs kyskhet (sacrarum castimonia -virginum), utan att likväl derföre sky en imitation af den omtyckte -Terentii skrifsätt.[49] Men denna imitation är af alldeles negativ art. -Den består förnämligast blott i ofvannämnda motsats: ett förherrligande -af den af kristendomen genomträngda qvinnans seger öfver frestelsen i -stället för den hedniska och omoraliska qvinnans, sådan hon tecknas i -Terentii komedier, fall och undergång. Situationerna äro stundom ganska -ömtåliga. Men hennes innerligt religiösa sinnelag afspeglar öfverallt -en skär, jungfrulig kyskhet. Diktionenn röjer intet spår af en genom -sinliga lidelser grumlad fantasi.[50] - -Hrotsvithas sex dramer äro: Gallicanus, Dulcitius, Calimachus, Abraham, -Paphnutius, samt Sapientia. Dessa grunda sig på legender, hvilkas -innehåll öfverhufvud troget återgifves, så att inventionen förnämligast -inskränker sig till detaljerna. Orts- och tidsenheten är i allmänhet -icke iakttagen. Ehuru scenen är förlagd till kristendomens äldre -martyrperiod, befinnes dock det tionde seklets lokal- och tidsfärg -troget anbragt i dessa dramer, hvilka redan såsom den tyska dramatikens -äldsta kända minnesmärken äga en större betydelse.[51] Men härtill -kommer ännu deras inre värde i och för sig. Uti desamma framblixtra -drag af djup och innerlig känsla samt med psykologisk sanning utförd -karaktersteckning. Men emedan här icke är tillfälle att ingå uti en -detaljerad framställning af deras innehåll, må endast följande yttrande -af Magnin om Calimachus anföras: "La troisième comédie, _Callimaque_... -est de tous les drames de Hrosvita, celui qui, par la délicatesse -passionnée des sentimens, l'exaltation du langage et le romanesque de -la légende, se rapproche le plus du drame de nos jours. On a dit -souvent que l'amour est un sentiment moderne, né en Occident, du -mélange de la mysticité chrétienne et de l'enthousiasme naturel aux -races dites barbares. Toujours est-il bien remarquable que ce soit -Hrosvita, une religieuse allemande, contemporaine des Othons, qui nous -ait legué la première et une des plus vives peintures de cette passion, -peinture sur laquelle prés de neuf cents ans ont passé et qu'on dirait -d'hier, tant nous y trouvons déjà les subtilités, la mélancolie, le -délire de l'ame et des sens, et jusqu'à cette fatale inclination au -suicide et à l'adultère, attributs presque inséparables de l'amour au -XIX siècle".[52] Också finner Magnin, samt med honom Barack, en -öfverraskande likhet emellan Hrotsvithas "Calimachus och Drusiana" samt -Shakespeares "Romeo och Julia".[53] -- Föröfrigt må här anmärkas, att -skådespel till de heliga martyrernas ära -- likartade med Hrotsvithas -dramer, såsom äfven grundade på legender, men deruti olika, att de -synas haft till föremål endast af kyrkan kanoniserade helgon -- äro -ganska gamla, törhända samtida med de i det föregående omtalade, med -kyrkofester förbundna, latinska andeliga skådespelen. Dessa martyrspel, -icke mindre rika på underverk än Hrotsvithas så kallade komedier, stodo -i sammanhang med de pompösa processioner och de kyrkliga ceremonier som -tillhörde helgonfesternas begående. Munken Geoffroy föranstaltade i -England redan omkring 1110 uppförandet af ett skådespel, hvarom det -heter: "apud Dunestapliam, quemdam ludum de sanctâ Katerinâ _quem -miracula vulgariter appellamus_, fecit." Och en engelsk författare, -ifrån sistnämnda sekel, Stephanides säger i en beskrifning öfver -London: "Lundoniae pro spectaculis theatralibus, pro ludis scenicis, -ludos habent sanctiores, representationes miraculorum quae sancti -confessores operati sunt, seu repraesentationes passionum quibus -claruit constantia martyrym".[54] - -Ibland de många uti kulten efterhand införda ceremonierna, benämndes -en, nemligen korsupphöjelsen, såsom förut blifvit nämndt, -_resurrectionis mysterium_. Det sista ordets grundbetydelse af det -dolda, det hemlighetsfulla, egnade sig väl att uttrycka Guds rikes -hemligheter i allmänhet, samt särskildt och ursprungligen den gudomliga -mandomsannammelsen samt återlösningen; derföre betecknades -ock med ordet mysterium en dramatiserad framställning af Frälsarens -lif, men förnämligast af hans lidande och död samt uppståndelse ifrån -de döda.[55] Annu i trettonde och fjortonde seklerna kallades endast -sistnämnda skådespel mysterier.[56] Härefter begynte bibliska skådespel -i allmänhet äfvensom de på helgonlegender grundade att erhålla detta -namn. Och slutligen erhöllo mysterierna en ännn mera omfattande -betydelse, så att äfven verldsliga skådespel af allvarligare innehåll -erhöllo denna benämning.[57] - -Mysterierna -- till sitt begrepp således ursprungligen identiska med -påskspelen -- synas från det elfte seklet varit allmänna i Frankrike, -Tyskland, England, Italien och Spanien.[58] Uti hvilket af dessa -länder, de först uppstått, är icke tillräckligt utredt. Men likartade -principer framkalla öfverallt likartade fenomener. Och religionen var -under medeltiden den medelpunkt, från hvilken alla så väl det enskilda -som det offentliga lifvets facer såsom radier utgingo. Man kunde -derföre deraf sluta, att mysterierna framträdt något så när samtidigt -uti ofvansagda länder. Dock hafva några författare, med afseende å -deras uppkomst, tillerkänt Frankrike förstfödslorätten. Så säger -Sismondi, att Fransoserne framför alla andra moderna folkslag hafva -"esprit inventif", att det tillhört dem att "découvrir les premiers -cette vie nouvelle qu'on pouvait donner aux ouvrages de l'esprit, par -la représentation dramatique", samt att "ce furent eux encore qui dans -le temps où le théâtre des anciens était complétement oublié, songèrent -les premiers à mettre sous les yeux de spectateurs rassemblés, ou les -grands événemens, qui ont accompagné l'établissement de la religion -chrétienne, ou les mystères dont elle ordonne la croyance".[59] Hase -yttrar sig i detta afseende: "Die erste Entwicklung dieser geistlichen -Spiele im 11 Jahrhunderte ist bis jetzt für Frankreich beurkundet", men -tillägger: "bald haben alle germanische und romanische Völker daran -theilgenommen".[60] Och Mone icke allenast anför flera drag af fransyska -förebilder i de tyska mysterierna, utan finner dessutom uti medeltidens -skådespel åtskilliga beröringspunkter med den gallikanska liturgin från -det sjette århundradet, hvilka han anser förtjena uppmärksamhet, -emedan, såsom han säger: "solche Andeutungen ... können zu dem Beweise -führen, dass in Frankreich das Schauspiel des Mittelalters entstanden -ist".[61] - -Vi hafva i det föregående försökt att i allmänna drag karakterisera det -latinska andeliga dramat, sådant det var under medeltidens hierarkiska -period. Vi komma nu till den tidpunkt då detta sacerdotala drama icke -längre tillfredsställde den stora mängdens sceniska behof. Man begynte -fordra mera handling än den ringa tillstymmelse som härtills förefanns, -samt ett rikare innehåll än kyrkotexten allena kunde meddela. Men genom -tillfredsställandet af sådana fordringar, beträddes en farlig väg. Ty -ju mer mysterierna nu öfverskredo den af kyrkan föreskrifna lithurgin, -desto vidsträcktare fält öppnades för missbruk och villfarelser af -hvarjehanda slag. De heliga dogmernas innehåll begynte profaneras genom -godtyckliga tillsatser, de åt Gud invigda templen oskäras på ett -himmelskriande sätt genom menniskofunder af den förderfligaste art. -Derföre sökte äfven påfven och enskilda synoder, under loppet af det -trettonde århundradet, att genom allvarliga påbud forvisa sådana -förfärligt urartade skådespel från Herrans hus.[62] Derifrån försvunno -de ock slutligen, men blott för att framställas af andra aktörer och på -andra språk samt på en annan scène under bar himmel, utan att -derföre förneka sitt ursprungliga, andeliga grundväsende. Men -öfvergången till detta nya stadium, som synes hafva erfordrat en lång -tid, förbereddes likväl i sjelfva kyrkorna, under kleresiets uppsigt -och medverkan. Jemte och i bredd med det latinska språket infördes nu -äfven modersmålet. De gamla latinska kyrkohymnerna fortforo att sjungas -såsom forut, äfvensom den heliga skrifts ord att reciteras på latin, -men de sednare erhöllo omedelbart härpå en utläggning på folkspråket -Spelordningen var fortfarande länge affattad på latin, och åtskilliga -roler, isyhnerhet heliga personers, utfördes af klerker. Men lekmän -öfvertogo dock de flesta rolerna. Och följden häraf blef den, att -skådespelet slutligen alldeles förverldsligades samt att de andelige -afträdde från all befattning med detsamma.[63] - -Förr än vi skrida till en närmare utredning af nämnda förändrade -dramatiska förhållanden, torde det vara lämpligast att här vidröra en -art af dåtidens skådespel, uti hvilken man igenkänner ett starkt -genljud af tidehvarfvets religiösa grundton, med tillblandning af dess -fantastiska tros- och begreppsförvirring. Det sublima och det -groteskt-komiska gingo ofta hand i hand vid sådana representationer. -Och en anspelning af bitande satir öfver tidens så väl andliga som -verldsliga förhållanden vågade här och der framsmyga sig, än lekande, -än med utmanande djerfhet. - -Pilgrimsfärder till det heliga landet under korstågsperioden synas -hafva gifvit den första väckelsen till dessa skådespel. De återvändande -botgörarena framställde, på öppna platser och gator, för sina -hemmavarande, af lågande trosnit och den lifligaste nyfikenhet -genomträngda landsmän scener ur den underverld, de med egua ögon -skådat, samt dessutom och framförallt scener ur Kristi lefnads- och -lidandeshistoria. Man tror att sådana representationer blifvit gifna i -det tolfte eller åtminstone det trettonde seklet.[64] Och ifrån sednare -hälften af sistnämnda århundrade var det brukligt, åtminstone i -Frankrike, att vid furstliga fester, under bar himmel, uppföra -skådespel, som af Villemain karakteriseras sålunda: "Ces -représentations étaient fort simples: tout le monde y jouait, on -allait, on venait dans un certain ordre; on changeait deux, ou trois -fois de costume. Le peuple était chargé de representer le peuple; on le -divisait quelquefois en Chretiens et en Sarrasins, en Romains et en -Jnifs. C'était une pantomime å laquelle on mélait le jeu de quelques -machines".[65] Huru det heliga och det profana sammanfördes i brokig -förvirring uti dessa vidunderliga representationer, framlyser lifligt -uti skildringen af den fest, Philip den Sköne gaf år 1313 vid det -tillfälle, han gaf ridderslaget åt sina tre söner. En samtida poet, -Godefroy de Paris, qväder härom, ibland annat, följande: - - "Là vit-on Dieu sa mère rire, - Renart fisicien et mire; - Et si virent lors mains preudommes, - Nostre Seingnor mengier des pommes; - Et nostre Dame sans esloingne, - Ovec les trois roys de Conloingne, - Et les anges en paradis - Bien entor quatre vingt et dis; - Et les ames dedens chanter... - Dyables i ot plus de cent... - Là vit-on Dieu et ses apostres, - Qui disoient leurs patenostres - Et là les inocena ocire, - Et saint Jehan, mettre à martire - Véoir pot on et décoler... - Et Renart chanter une épître - Là fu véu et évangile... - Et d'autre part - Adan et Ève, - Et Pilate qui ses mains lève... - Mestre Renart i fu evesque - Véü, et pape, et arcevesque".[66] - -Ännu åtskilliga andra scener erbjuder detta regellöaa -spektakel. Ingen dialog förepörjes. Personerna röra sig -blott såsom stumma figuranter. - -Med förbigående af andra exempel på likartade dramatiska upptåg, må här -ännu anföras en scène vid konung Carl VI:s gemål Isabellas af Baiern -högtidliga intåg i Paris år 1389, naivt och färgrikt målande, som -vanligt, framställd af Froissart, som var, såsom han sjelf säger, -närvarande "à toutes ces choses." Man såg der "un ciel nu et -tout estellé très richement, et Dieu, par figure, séant en sa -majesté, le Père, le Fils et le Saint-Esprit; et là, dedans -ce ciel, jeunes enfans de choeur, lesquels chantoient moult -doucement, en formes d'anges, laquelle chose on véoit et -oyoit moult volontiere. Et à ce que la roine passa dedans -sa litière dessous, la porte de paradis ouvrit et deux anges -issirent hors; et tenoient en leurs mains une très riche couronne d'or -garnie de pierres précieuses, et la mirent les deux anges et l'assirent -moult doucement sur le chef de la roine, en chantant tels vers: - - "Dame enclose entre flenre de lis, - Roïne estes vous de Paris, - De France et de tout le pays. - Nous en rallons en paradis".[67] - -Genom modersmålens införande uti de latinska andliga skådespelen,[68] -erhöllo de mera färg och lif. Väl är det sannt, att den latinska -bibelöfversättningens, den af kyrkan sanktionerade Vulgatas, ord -återgåfvos i början så troget som möjligt på de moderna språken, men -det låg i sakens natur att en friare parafras af bibelordet skulle -inträda ju mer lekmannainflytandet lyckades att göra sig gällande. Och -detta inträffade i samma mån som hierarkins makt och betydelse begynte -sjunka. Den omedelbart efter den latinska bibeltexten följande -öfversättningen på folkspråket skulle ursprungligen vara en -_bibelförklaring_, hvars betydelse, såsom sådan, icke bör underkännas. -Denna sistnämnda version var ock jemförelsevis trogen så länge prester -och klosterbröder med sina lärjungar uteslutande uppförde de, af de -andelige sjelfve författade, till omfånget ännu inskränkta bibliska -dramerna. Men förhållandet blef mycket förändradt sedan lekmän begynte -uppträda på scenen.[69] De andeliga skådespelen erhöllo nu efterhand -ett oerhördt omfång. Aktörernas antal uppgick snart till hundradetal. -Lekmännen förstodo icke latin. Derföre måste allt flera delar, och -slutligen hela pjeserna öfversättas till modersmålet. Bearbetningarna -tillväxte i antal och blefvo iochmed detsamma allt friare. Styckena -erhöllo en nationel och lokal prägel, som de andeliga dramerna förut -alldeles hade saknat. Men härtill kom ännu en tillsats af det -groteskt-komiska, det burleska, hvilket slutligen gaf det ytterst -urartade religiösa skådespelet sin bane. Till detta komiska element, -som spelade en vigtig rol i medeltidens sednare dramatiska alster, -skola vi längre fram återkomma. - -Såsom ett kort profstycke på den ofvannämnda bibelparafraseringen, -hvilken alltid synes varit på rimmad vers, må här anföras, ur ett tyskt -påskspel från fjortonde seklet, den scen då Kristus efter nattvardens -instiktelse företager fottvagningen med sina lärjungar. Denna föregås -uti den af Mone införda skådespels-texten omedelbart af Frälsarens ord: -"Ett nytt bud gifver jag eder, att j älsken eder inbördes, såsom jag -hafver älskat eder, på det j ock skolen älska eder inbördes." - -_Ihesus cantet: mandatum novum etc. et dicat_. (Joh. 33, 34.) - - Ich wil uch geben ein nuwe gebot, - daz ir nit brechent dorch keine not, - ir sollent einander lieb han, - rehte als ich uch han gedan. - -_Tunc praecingens se linteo et apprehensâ pelvi cum -aquâ lavet pedes singulorum et cum pervenerit ad Petrum, -cantet Petrus: non lavabis, et dicat_ (Joh. 13, 6-9.) - - Herre meister, ez sal nit sin, - daz dü waschest die vüze min. - -_Reepondet Ihesus cantant: si non lavero tibi etc. et dicat_. - - Lezest du dir die vüze nit - waschen hie zü dirre zit, - so inhast du sicherlich - kein deil an mime rich. - -_Respondet Petrue cantans: domine, non tantum pedes -etc. et dicat_. - - Herre, die rede sai nit sin, - wasche nit alleine die vüze min, - wasche mir daz heubet und auch die haut, - e ich so dure worde gepant. - -_Post lotionem resedeant, cantat: scitis quid fecerim_ -[dicat Ihesus] (Joh. 13, 12-15.) o.s.v.[70] - -Förestående utdrag är ur det icke mindre än trettonhundra fyrtio verser -långa skådespelet "Leben Jesu".[71] Detta berör allt det hufvudsakliga -af Kristi offentliga uppträdande, ifrån hans dop till hans -uppståndelse. Inga rimmade latinska verser, såsom i många andra -skådespel, utan blott kyrkohymner eller bibelord förekomma i detta i -allvarlig kyrkostil hållna stycke, som dessutom uti bemödandet att -jemförelsevis strängt hålla sig till dogmerna röjer en författare af -det andliga ståndet. Ehuru det tyska språket i detta skådespel finnes -genomgående infördt, är dock spelordningen, såsom äfven föregående -profstycke utvisar, antydd på latin, äfvensom den latinska kyrkotexten -på många etållen angifven.[72] Orden "dicat" och "cantet", som på många -ställen förekomma, tillkännagifva, att kyrkotexterna och hymnerna -sjöngos, men parafrasen på modersmålet blott lästes. Men att ingå uti -närmare detaljer af detta skådespels innehåll, förbjuder ej mindre -utrymmet än planen för denna afhandling. Må här blott tilläggas, att -författarne till de så kallade mysterierna i allmänhet icke förtjena -all den ringaktning, de särdeles i slutet af det föregående och början -af det närvarande århundradet fått röna. Ty de ådagalägga stundom en -stor skicklighet uti att sammanställa evangelisternas berättelser i ett -organiskt sammanhang, hvilket bevises äfven af sistnämnda skådespels -anordning.[73] Mone säger om de forntyska skådespelen: "Manche -derselben haben eine tief gedachte Gruppirung der Personen und ihrer -Geschihten, und fassen die innern Beziehungen des geschichtlichen -Zusammenhangs in so gedankenvoller Betrachtung auf, dass sie auch in -dieser Hinsicht ihren alten Namen Mysterien verdienen".[74] - -Angående mysteriernas musikaliska beståndsdel må ännu nämnas, att -musiken, tillfölje af det som i det föregående ofta blifvit antydt, uti -dessa skådespel obestridligt spelat en vigtig rol, ehuru de författare, -som berört detta ämne, härom lemnat högst sparsamma underrättelser. -Deandeliga skådespelen voro mest melodramer, med omvexlande tal och -sång, samt hade musikaliska ouverturer. Vanligast öppnades skådespelet -med hymnen _Veni Sancte Spiritus_, hvari jemväl åskådarena instämde. -Äfven körerna, hvilka ofta förekomma, synas icke blifvit utförda utan -all konst. Chorgossarne torde väl oftast hafva sjungit dessa körer, men -äfven hela den församlade menigheten, hänförd af religiös känsla, -utbrast emellanåt i sådana samljud. "Tout à coup", yttrar sig Le Roy -(l.c. pp. 117-118), "au milieu du spectacle, où l'orgue tenait lieu -d'orchestre, des cantiques étaient entonnés par les acteurs et répétés -en choeur par toute l'assemblée: - - "Allons faire nostre _Oremus_, - Chantons _Te Deum laudamus_. - -"Tel est, à peu près, le _final_ de tous les miracles et mystères qui -nous ont été conservés".[75] - -Huruvida choren är en väsendtlig beståndsdel af det kristna -medeltidsdramat, liksom den fordom var det i den grekiska tragedin, är -en fråga som här icke bör med tystnad forbigås. Den antika choren -tillhörde den bildningsperiod, då hvarken statens lagar eller religionens -dogmer ännu förmådde att fjettra den individuela handlingens sjelfviska -godtycke. Under de sedliga förvecklingar, som härigenom nödvändigt måste -uppstå, framgår choren, såsom representant af det substantielt allmänna, -utan att likväl ingripa i handlingens fria gång, blott uttalande sitt -omdöme, än beklagande, än varnande, än vädjande till de höge gudarnes -makt och rättvisa. Choren är sålunda lyrisk, ehuru den derföre icke -förlorar den episka karakteren af substantiel allmänhet.[76] Men -chorens införande, i grekisk mening, uti den romantiska tragedin har -misslyckats. Kristendomen har gifvit icke mindre de menskliga än de -gudomliga tingen en högre förklaring. Derföre äro ock den antika -chorens dunkla orakelspråk icke längre berättigade. Äfven den handlande -personens sjelfviska trots emot ett blindt fatum har försvunnit. Hon -kan nu med subjektiv innerlighet hängifva sig åt en tingens ordning, -uti hvilken hon igenkänner en gudomligt ledande försyn. Också -framställa medeltidens mysterier ingen handling uti den ursprungligt -grekiska meningen.[77] Och choren i dessa dramer -- ursprungligen -tillhörande gudstjensten samt efter mysteriernas förflyttning från -kyrkan ännu bibehållen i desamma -- var blott ett lyriskt uttryck af -den religiösa samkänsla, som på andaktens vingar i toner uppsvingade -sig mot himlen. - -Äfven toner af verldsligt innehåll ljuda någongång i de andeliga -skådespelen, t.ex. såsom kärleksqväde i Maria Magdalenas eller hennes -tillbedjares mun.[78] Hennes person framhålles eljest med afgjord -förkärlek framför andra uti mysterierna förekommande individer. Hon -framstår der såsom en typ af det åt en ohejdad verldslust hängifna -sinnet. Än är det yttre prydnad och grannlåt, som på ett barnsligt -- -naivt sätt fängslar hennes håg, än nöjenas hvirfvel, som kommer henne -att glömma lifvets högre allvar. Utan qvinlig blygsamhet föreställes -hon slutligen, isynnerhet i några franska påskspel, såsom djupt fallen -och på branten af sin undergång. Men då, ångerfull och förkrossad, -nedkastar sig den botfärdiga Magdalena till Frälsarens fötter, som full -af förbarmande emottager synderskan med dessa trösterika ord: - - Lève -- toy, femme, va en paiz, - Pardonnez te sont tes meffaits, - Ta parfaite foy t'a saulvée.[79] - -Såsom profstycke må anföras nedanstående dialog emellan Magdalena, ännu -i sorglös verldslust, och den allvarliga, kärleksfullt varnande Martha: - -_Tunc Maria Magdalena cum una puella et II juvenibus curizet dicens_. - - Ich bin ein ledig junges wip - unt tragen einen stolzen lip, - ich wil mit freuden vrolich sin, - zu danzen stet das gemude min. - weme freude ist swere, - daz ist mir gar unmere. - -_Tunc dicat ad eam Marta_. - - "Maria liebe swester min, - gesteme den wilden mude din, - gedenke, daz uns got hat gegeben - in dirre werlet ein krankes leben, - in dem wir gedienen sollen - godes riche, ob wir ez wollen; - dar ume wende dinen müt, - daz ist dir an der selen gut".[80] - -Magdalenas historia, kort före hennes omvändelse, är i de dramatiska -mysterierna utspäckad med en mängd scener af ganska verldslig -beskaffenhet. Detta bevisar det profana elementets inträngande -i skådespel, hvilka ursprungligen voro fremmande för detsamma. -Härigenom erhöllo mysterierna ett efterhand allt mer och mer -omfattande innehåll. Och sedan klerkerne upphört att författa -sådana dramer, blefvo, ehuru äfven desse hade gjort sig skyldige -till många verldsliga tillblandningar, genom troubadourer och andra -lekmän, till det nu starkt travesterade bibelämnet tillagda många -dramatiserade scener ur romantiken och nationalhistorien, hvilka allt -efter omständigheterna lokaliserades.[81] Dessa redan förut antydda -förhållanden föranleda oss att, med särskildt fästadt afseende vid -det groteskt-komiska och satiriska i medeltidens dramer söka belysa -vårt ämne från en annan, men detsamma likväl väsendtligen tillhörande -synpunkt. - -Menniskonaturen har sina kontraster. Visheten och dårskapen finna -tillräckligt utrymme inom samma individ. Ifrån den sublimaste -hänförelse kan hon så lätt nedsjunka tillochmed till ett -förlöjligande af det, åt hvilket hon kort förut egnat sin tillbedjan. -Derföre bör det förefalla mindre oväntadt, att äfven det komiska -elementet insmygt sig i det andeliga medeltidsdramat. Länge förr -än detta skedde, hade likväl redan några dramatiska upptåg, hvilka -stodo i förening med traditioner om de romerska saturnalierna, banat -sig väg ända in i kyrkan. Den kristna julhögtiden inföll nemligen på -samma tid som Romarne firade sin fröjdefest till minne af Saturni -gyllene ålder. Folket ville icke heller nu försaka den fröjd som -åtföljde den fordna hedniska festen. Förtryckt, som det var, -slafvande under dagens tunga och hetta, fordrade dock äfven det att -åtminstone en gång om året få njuta sin "libertas decembris".[82] Och -emedan allt under medeltiden gerna antog en kristligt-andelig prägel, -blef den hedniska gudstjensten i början ett föremål för gyckel. -Man iklädde sig hvarjehanda masker, mest föreställande vilda djurs -skepnader, emedan djurfäktningar vanligen hade stått i förbindelse -med de hedniska festerna. Den hedniske offerpresten uppträdde och -begycklades. Men sedan minnet af hedendomens religiösa orgier hade -utplånats, öfvergick gycklet på den kristna kulten. Icke blott de -liturgiska ceremonierna, äfven sjelfva kyrkotexten och musiken -parodierades. Men i stället för den fordne offerpresten, uppträdde nu -en "narrbiskop", utstyrd med kåpa, mitra, kräckla och kors. Festen -öppnades högtidligt med orden: "silete, silentium habete", hvarpå -församlingen lika högtidligt svarade: "Deo gratias." Narrbiskopen -förrättade härefter messan, uti hvilken det heliga upplöste sig i -ett burleskt charivari. Den allvarliga, högstämda kyrkosången var -förvisad för tillfället. I dess ställe hördes skärande dissonancer -af jamningar, hvisslingar, tjut. Och härunder ringdes kyrkans -klockor med full fart. Uti en vild yrsel strömmade man ur kyrkan, -och med den uttågande massan förenade sig på gatorna hvarjehanda -gyckelmakare, sjungande satiriska kupletter. Denna _narrfest_ -(festum stultorum, fatuorum), hvilken är urgammal, emedan redan -Augustinus befinnes hafva ifrat emot densamma, firades icke allenast -i kyrkorna af prester och andra tempeltjenare, utan äfven i munk- och -nunnekloster.[83] Ett narrfesten liknande upptåg, ehuru jemförelsevis -af menlös art, var "la fête des Innocents", då messan förrättades -af en "barnbiskop", och den hierarkiska ordningen föröfrigt för -tillfället var omvänd, så att det högre presterskapet hade de lägre -förrättningarna.[84] - -En annan, äfven ganska gammal religiös farce var _åsnefesten_, som -synes blifvit firad till minne af Jungfru Marias flykt till Egypten. -En präktigt utstyrd flicka, med ett barn i sin famn, fördes på -ryggen af en åsna i procession till kyrkan. Åsnan framleddes till -högaltaret. Härpå firades messan med pomp och ståt. Efter dess slut -härmar presten tre gånger åsnans skriande, hvilket af folket i chorus -besvarades lika många gånger med _hinham, hinham, hinham_. Till slut -uppstämdes "Sire Asnes" till ära en halft latinsk, halft fransysk -sång, hvaraf första versen lydde: - - Orientis partibus - Adventavit Asinus; - Pulcher et fortissimus, - Sarcinis aptissimus. - Hez, Sire Asnes, car chantez, - Belle bouche rechignez, - Vous aurez du foin assez, - Et de l'avoine à plantez. - -Dialog ooh sång omvexlade i denna farce, uti hvilken flera bibliska -personer uppträdde, t.ex. Moses, Aron, Bileam ridande på en åsna, -m.fl.[85]. - -Sådana ursinniga orgier, föröfvades uti Guds hus. Uti några af dessa, -såsom narrfesten, förmärkas tydliga spår af djupt inrotad hedendom. Men -härtill komma, på en annan scen, ännu andra dramatiska företeelser af -grotesk-komisk art, hvilka äfven hafva sin upprinnelse i hedendomen och -ådagalägga huru denna traditionelt fortlefde hos medeltidens folk. -Dessa företeelser förtjena uppmärksamhet icke allenast ur allmän -kulturhistorisk synpunkt, utan äfven särskildt i dramatiskt hänseende, -emedan de utgöra den antika scenens anslutningspunkt till den -moderna.[86] - -Men man bör härvid erinra sig, hvad förut blifvit nämndt, att den -antika dramatiken i högre mening, länge undergräfd, hade, vid -medeltidens ingång, genom folkvandringarne förlorat sin sista -lifsgnista. Det är derföre en annan källa, man måste uppsöka, för att -uppfånga bilden af antikens dramatiska genius, sådan den i bizarr, -fantastisk gestalt afspeglade sig för nya på verldstheatern uppträdande -nationer, hvilka, emedan deras verldsåskådning ursprungligen -var rotfäst på hednisk grund, uti gamla romerska traditioner länge -förnummo kära genljud af egna fornminnen. - -Det var på den regellösa folktheatern, i vidsträcktaste betydelse, -antikens dramatiska minnen fortplantades hos de kristna folken. Det var -genom denna alla folk i alla tider tillhöriga theater, den klassiska -hedendomens dramatiska spel och lekar, såvidt görligt var, blefvo -omedelbart förbundna med de elementer till dylika, som förefunnos hos -de celtiska och germaniska folkslagen.[87] Och sedan kristendomen -ibland dem blifvit utbredd, torde äfven den nya läran icke varit utan -allt inflytande på de gamla sceniska bruken.[88] Men vare sig härmed -huru som helst är det åtminstone säkert, att den stora massan -synnerligen omhuldade de eljest, såsom förut blifvit omordadt, af stat -oeh kyrka förskjutne komedianterna. Deras gyckelspel skänkte folket på -torg och andra öppna platser, en kär förströelse. Äfven rika och -förnäma personer befinnas hafva gerna åsett deras dramatiska -prestationer, hvarmed de förra plägade hemma i sina hus roa sina -gäster. Allvarliga varningar emot dylika förlustelser uteblefvo väl -icke. Så skrifver t.ex. Alcuin på Carl den Stores tid; "Nescit homo, -qui histriones et mimos et saltatores introducit in domum suam quam -magna eos immundorum sequitur turba spirituum." Men sådana varningar -blefvo utan verkan. Icke långt derefter omtalar en erkebiskop Agobard, -att man ända till öfvermått undfägnade skändliga gyckelmakare med -starka drycker, under det man lät församlingens fattiga dö af hunger: -"Inebriat histriones, mimos turpissimosque et vanissimos joculatores, -quum pauperes Ecclesiae fame discruciati intereant." Tillochmed säges -det hafva varit vanligt, att sådana aktörer, bildande en art trupper, -erhöllo tillträde till furstliga fester, der de ofta begåfvades med -dyrbara skänker, ehuru dock icke exempel saknas derpå, att de äfven -blifvit rätt snöpligen affärdade från sådana samqväm.[89] Dessa -gyckelmakare, hvilka vanligen förbundo sina sceniska upptåg med sång -och spel på något instrument, voro ett kringirrande slägte -- _homines -vagi_, såsom de äfven benämndes -- från den ena staden samt furste- och -adelsborgen till den andra. Det finnes omtaldt, att de någongång ända -till hundradetal varit församlade från skilda länder. Och ända till -Skandiens bygder framträngde "the _gärande_" "aff mongom landom", såsom -rim-krönikan säger, och erhöllo dyrbara gåfvor, t.ex. vid hertigarne -Waldemars och Eriks förmätningar: - - "The gärande fingo ther dyra hafvor, - Örs ok gangare ok andra gafvor, - Kläde ok Sölf ok alle handa, - Sva at the foro gladi hem till landa".[90] - -Öfverallt i Europa, och synnerligen i dess sydliga länder, förekommo -sådana spelmän och komedianter, under hvarjehanda benämningar, hvilka -dock såväl i södern som norden synas haft en likartad betydelse af -gyckelmakeri. Kydqvist, som lemnat en intressant filologisk-historisk -undersökning öfver detta föga utredda ämne, uppräknar en stor mängd -benämningar på dessa scenens enfans perdus. Utom de latinska orden: -_histriones, mimi, ministelli, thymelici, scurrae, joculatores, -ludiones, lusores,_ förekomma i hans afhandling: _juglator, joglar, -jogleor, jngler, jongleur, guchelare, kokeler, giocolatore, giocolare, -ludrer, minstrel, leikari, lekare, loddare, lyddare, lakara, kocklare, -göcklare, gycklare, gärande, spilman, pipare, bombare, trumpare, -fidlare o.s.v._[91] Spelman och gycklare synas öfverhufvud varit -identiska begrepp under medeltiden. Och "det allmänna omdömet fästade -vid spelmans-egenskapen någonting löjligt, tillochmed då den var parad -med hjeltebedriften".[92] Endast troubadourerne, stundom förnäma och -högtbildade personer, hvilka med accompagnement af harpa, som ansågs -ädlare än andra instrumenter, afsjöngo sina sånger, synas aldrig varit -underkastade det allmänna åtlöjet, men så mycket mer drabbade detsamma -deras beledsagare jonglörerna, hvilka uppträdde med burleska danser, -taskspelerier och andra upptåg.[93] Ehuru man gerna såg dem öfva sina -konster, voro likväl de och deras vederlikar hemfallna under det -föraktliga löjets gissel. Men icke nog härmed, äfven den medborgerliga -rättslösheten låg tung öfrer dessa föraktade varelser, så att t.ex., -såsom det uppgifves i Sachsenspiegel, mansboten för spelmän utgjordes -"af en mans skugga." (Spilleuten und allen den, die sich zu eigen -geben, den gibt man zu bus den schatten eines manns).[94] Äfven i -Sverige var lagen lika hård emot sådana personer, som kan ses af -Vestgötha-Lagens "Lekare-Rätt", der det är stadgadt: "Varder Lekare -slagen, det skall alltid ogildt vara".[95] - -Alla förut anförda latinska namn på gycklare, äfvensom _jongleur, -minstrel, spilman,_ m.fl., hvarifrån Sveriges lekare och dylika icke -synas göra undantag, "voro under medeltiden stående rubriker för allt -slags putsmakare, jemväl hofnarrar och folknarrar".[96] De så kallade -hofnarrarne, hvilka voro anställde i tjenst icke blott vid furstliga -hof utan i allmänhet hos förnäma personer, äfven af det andeliga -ståndet, och bibehöllos långt in på nyare tider, buro en egen löjlig -drägt, hvartill ibland annat hörde åsneöron, bjellror och narrstaf, -samt tvenne horn på hufvudet.[97] Icke sällan uppträdde äfven -medeltidens gycklare, ifrån hvilkas krets ofvannämnde narrar -ursprungligen utgått, under hvarjehanda förklädningar, än i -djurskepnader, än såsom spöken, tomtegubbar, jättar och onda andar m.m. -Med danser, ofta nog obscena, lindansarekonster och taskspelerier, allt -beledsagadt af sällsamma åtbörder, roade dessa nomadiserande -upptågsmakare både hög och låg. Men de hade härtill ännu andra -befattningar. De utbjödo till salu örter och andra läkemedel, hvilka -folket under den magiska medicinens månghundraåriga tidehvarf ansåg -besitta en undergörande kraft, sedan de under sång, besvärjelser och -mystiska ceremonier blifvit behörigen beredda. Och dessa jonglörer, uti -hvilkas sånger många vidskepliga fornminnen, ända från den gråa -hedendomen, genljödo, ansågos par préférence vara synnerligen väl -qvalificerade farmaceuter och läkare. Möjligt nog, att verkan af deras -lifselixir emellanåt betviflades. Men emellertid förtjenar -detta deras qvacksalveri uppmärksamhet, emedan uti medeltidens andeliga -skådespel läkaren, som tillika är köpman, åtföljd af narren, spelar en -framstående rol.[98] - -Att presterskapet skulle ifra emot gycklarena och deras konster, är -sjelffallet, helst hednisk vantro och vidskepelse derigenom underhöllos -hos folket. Dessutom närdes hedendomen hos de nyeuropeiska nationerna, -hvilka länge blott till namnet voro kristna, genom de qväden ur den -episka folksagan, som sjöngos af oftanämnde menniskor, och -hvartill den stora massan med begärlighet lyssnade. Men om ock de -fleste andelige stämplade gycklarena såsom djefvulens anhang, utföll -likväl domen stundom mildare. Så sade t.ex. Thomas Aqvinas, denne -_doctor angelicus_, som på sin tid gällde som ett orakel, sin åsigt -vara, att histrionernas spelyrke i och för sig icke vore förkastligt, -blott detsamma med sans och hof utöfvades, och det så mycket mindre, -som menniskonaturen kräfde en sådan vederqvickelse. Klokheten och -psykologisk erfarenhet manade till eftergift för ett folknöje, som hade -slagit för djupa rötter för att genom stränga förbud kunna utrotas.[99] - -Uti kulturhistoriskt hänseende är en undersökning om gyckelspelarnes -sociala ställning icke oberättigad, helst äfven härigenom något ljus -sprides öfver den europeiska medeltids-odlingens äldre tider. Men det -är icke så mycket denna sakens allmänna sida, vi afsett med föregående -framställning, som särskildt den omständighet, att gyckelmakarne, såsom -i det föregående redan blifvit antydt, omedelbart förbundo antikens -skådespel med medeltidens,[100] samt att deras spel innehåller en -tillstymmelse till komisk dramatik. Dessa personer uppträdde dessutom, -såsom vi straxt få se, äfven på en helt annan scen, men deras -prestationer förnekade icke heller der sitt grundväsende. Och det var -just ur denna källa, det grotesk-komiska elementet hufvudsakligen -inströmmade i medeltidens andeliga skådespel, mysterierna, till hvilka -vi nu återvända. - -Att det sublimt-tragiska, som tillhörde mysteriernas begrepp, kunde -befläckas af tillsatser af grotesk-komisk art, förefaller vid -första påseendet nog oväntadt och besynnerligt. Väl har man allmänt -sökt förklaringen till detta sällsamma fenomen i menniskonaturens -väsende, der ytterligheter beröra hvarandra så nära, att den fina -gränslinjen emellan desamma med största lätthet öfverträdes. Men -om man ock icke kan bestrida sanningen af denna psykologiska -grundsats, borde åtminstone det heligas område vara fridlyst emot -all besmittelse. Och likväl --, så har det icke varit. Medeltidens -kyrkliga förhållanden öfverhufvud erbjuda de mest ojäfaktiga bevis -på en upprörande sammanblandning af det heliga och det profana. -Hvad under då, att tidehvarfvets dramatik framställde en likartad -tafla! Det vidunderliga, det fantastiska, det groteska låg innerst -i ett folkmedvetande, hvarest hedendomens skuggor långsamt veko för -kristendomens gryende ljus. - -Vi hafva sett, att sådana religiösa farcer som narr- och åsnefesten -blifvit uppförda i kyrkorna. Och emedan dessa skändliga uppträden, af -eftergift för de barbariska folkens råa föreställningssätt, redan under -den tidigare medeltiden kunde äga rum i sjelfva Guds hus, är det icke -osannolikt att äfven det sacerdotala dramat, som behandlade -mysterierna, af samma orsak varit behäftadt med någon burlesk oart, så -mycket det än i allmänhet synes varit presterskapets allvarliga -sträfvande att utestänga allt sådant ofog från helgedomen. Ehuru -bevisen för detta antagande äro få, må likväl anföras, att en -byzantinsk författare från elfte seklet omtalar, det en art -skådespelare, med biskopens tillstånd, fått inträda uti en kyrka i -Konstantinopel samt att sålunda genom oanständiga danser, sånger, tal -och åtbörder de heliga hymnerna och ceremonierna blifvit störda.[101] -Mera bevisande äro dock påfven Innocentii III:s samt några synoders -förbud emot likartade dramatiska upptåg i kyrkorna, hvarom förut -blifvit nämndt. Men först efter det att de andeliga skådespelen -icke mer gåfvos i kyrkor, sedan theatern blifvit uppslagen på -vida, öppna platser och lekmän hade, på modersmålet, i mängd -uppträdt på scenen, synes det komiska elementet vunnit en allt större -utsträckning, ju längre det led. Och hvilka kunde väl nu anses -vara lämpligare att utföra de komiska rolerna, än företrädesvis -_gycklarena_, hvilka ända från hedenhös genom skicklighet i sitt -fack hade tillvunnit sig en allmännare uppmärksamhet. Också -synas de blifvit använde redan förrän det andeliga dramat -helt och hållet hade emanciperet sig från sacerdotal ledning.[102] Och -denna association knnde utan svårighet verkställas, helst dessa -jonglörer, långt ifrån att vara fremmande för det andeliga skådespelet, -tvcrtom tillocbmcd på egen hand skola uppfört mysterier.[103] - -Men hvilket var det komiska stoffet par préférence i medeltidens -mysterier? I det föregående är förut omnämndt, att djurmaskeringar, ett -arf från antiken, användes vid narrfestens kristna saturnalier, samt -att gycklarene plägade bland annat uti djurskepnader uppträda med -sina konstmakerier. Också var den herrskande lusten för dylika -metamorfoser ett betecknande uttryck af föreställningssättet hos -menniskor som stodo naturlifvet mycket närmare än civiliserade -nationer. Derföre var ock djurfabeln mycket en vogue hos medeltidens -folk. Häraf synes äfven lättast kunna förklaras, att den personifierade -onda principen, djefvulen, uti folkföreställningen framstod med -svans, horn, bockfötter, svart och luden kropp m.m. Fantasin -utrustade den bizarre gestalten med ännu flere andra attributer, hvilka -varierade efter omständigheterna. Djefvulen framställde öfverhufvud, -genom en förening af det förfärande och det groteska, bilden af det -idealiskt fula.[104] Härigenom blef han, såsom en, ehuru karrikerad, -fantasibild af det onda, en poetisk person,[105] införd i dramat, att -trots all sin förskräcklighet, vara det nyare komiska elementets första -ock förnämsta representant.[106] Såsom sådan fortfor han, till folkets -omätliga förlustelse, under medeltiden och ännu längre att vara -hjelten icke mindre i de mest sorgliga dramer än i de tokroligaste -komedier.[107] För öfrigt är han i sina handlingar icke bunden af några -den fysiska eller moraliska verldens lagar. Frestaren kan efter behag -antaga hvilken skepnad som helst. Besvärjelser, trolldom, list och lögn -användas allt efter omständigheternas kraf. Också lyckas hans -förderfliga anlag utomordentligt väl. Gud sjelf kan, efter medeltidens -begrepp, icke alltid skydda sina tillbedjare. Endast vid den heliga -jungfruns förmedling stannar den onde rådvill och maktlös. Och derföre -är ock det första vilkoret för hvarje förbund med djefvulen, att -afsvärja Jungfru Maria.[108] - -För att närmare förtydliga de förkroppsligade onda andarnes uppträdande -uti de dramatiska mysterierna, må här ur det fransyska skådespelet -_Mystère de la Passion_ följande scen anföras: - -Gud Fader sitter på sin thron, omgifven af sina englar. Han vill att -alla menniskor skola saliga varda. Men hans rättvisa kräfver att -saligheten skall förvärfvas. Då uppstår en lång debatt öfver denna sak -emellan Guds personifierade egenskaper: Mildheten och Barmhertigheten å -den ena sidan, samt Rättvisan och Sannfärdigheten å den andra, -hvarefter Gud af sin oändliga godhet besluter att utgifva sin enfödde -Son till ett försoningsoffer för menniskornas synder. Men då öppnas -afgrundens gap, och ut störtar derifrån Lucifer, som i raseri öfver den -Högstes beslut framkallar sina tjensteandar med följande energiska -skymford: - - "Diables d'enfer horribles et cornus, - Gros et menus, aus regardz basiliques, - Infames chiens, qu'estes-vous devenus? - Saillez tous nudz, vieulx, jeunes et charnus, - Bossus, tortus, serpens diaboliques, - Aspidiques, rebelles tyranniques, - Vos pratiques de jour en jour perdez. - Traistres, larrons, d'enfer sortez, vuidez... - Venez à moy, mauldis espritz dampnez!"[109] - -Uti en annan scen i samma mysterium framställes Maria, såsom ett -treårigt barn, uti templet samtalande i andeliga ämnen med sina -leksystrar.[110] Det englalika uti hela hennes väsen upprör det -innersta hos Satan, som, i dyster förkänsla af den stundande gudomliga -återlösningen, orolig framrusar på skådeplatsen och samtalar med -Lucifer och Belial: - -_Sathan_. - - Hau! Lucifer, prince des dyables!... - -_Lucifer_. - - Et qu'y a-t-il, Sathan? - -_Sathan_. - - Je voy - Ce que jamais diable ne vit. - -_Bélial_. - - Sathan, Sathan, rappaise-toy; - Conte à Lucifer nostre roy - Que c'est que ton esprit ravit. - -_Sathan_. - - Je croy quant ja lui auray dit - Que de despit il crevera... - Tout nostre enfer destruit sera, - Nostre renom s'abolira, - Et bref nous serons destruits tous. - -_Lucifer_. - - Sathan, qu'y a-t-il, dis-le nous! - -_Sathan_. - - Une vierge sur terre est née, - Si saige et si morigenée, - Et en vertus si très parfaicte!... - -_Lucifer_. - - Et que est-elle?... - -_Sathan_. - - Elle est plus belle que Lucresse, - Plus que Sara dévote et saige, - C'est une Judic en couraige, - Une Hester en humilité, - Et Rachel en honnesteté, - En langaige est aussi benigne - Que la Sibille Tiburtine. - Plus que Pallas a de prudence; - De Minerve elle a la loquence. - C'est la non pareille qui soit; - Et suppose que Dieu pensoit - Rachepter tout l'humain lignaige - Quant il la fist.[111] - -Uti det tyska mysterium _De resurrectione_ inledes "das Teufelspiel" -genom den latinska rubriken: _Tunc diaboli educunt Luciferum, -catenatum, qui sedens in dolio lamentando dicit_. Uti denna jämmerliga -belägenhet håller Lucifer först en monolog, uti hvilken han med -bitterhet, blandad med vemod, klagar öfver förlusten af de från Hades -bortryckta själarne, hvilka ingingo i det rike, derifrån han och hans -olyckskamrater blifvit uteslutne: - - "Patriarchen unt propheten - unt alle, de dar mynschen heten, - se weren sundich edder nicht, - we nemen se al an unse richt, - de sint uns al to male untswunden, - wente Ihesus heft se untbunden - unt brochte se an synes vader rike, - dar wy armen al ghelike - worden schemeliken afgheslaghen. - Nu mote wy an der helle plaghen." - -Men detta qvalfulla vemod aflöses omedelbart af begäret att uti det på -jorden lefvande menniskoslägtets förderfvande finna en ersättning för -förlusten af egen sällhet: - - "Doch wille we wesen unvordraten - unt nummer ave laten. - nu uns de hilgen aldus untslyken, - So wille wy na den sunderen kyken." - -Och nu afsänder Lucifer sina tjenare, ibland hvilka han anser Satanas -för sin förnämsta handtlangare, såsom efter hans mening den slugaste, -ehuru denne i skådespelet föreställes såsom en dum djefvul, på jagt -efter menniskor af alla stånd och yrken, hvilkas synder han härjemte på -ett löjligt sätt uppräknar. De onde englarne sprida sig åt alla -väderstreck. Men knapt voro de borta, förrän Lucifer blir orolig och -kallar dem tillbaka. Men de höra honom icke, ehuru han anstränger sitt -rytande till det yttersta. Slutligen återvänder dock Satanas, klagande -deröfver att han och hans medtjenare, genom återkallandet i förtid, -gått miste om det åsyftade rofvet. Lucifers oro ökas. Han återkallar -ännu engång de öfrige afgrundsandarna, hvilka nu inställa sig och -erhålla nya förhållningsorder. Astrot, som säger sig lupit väl hundra -hvarf hela verlden omkring, men förgäfves, får derföre uppbära skarpa -förebråelser, helst han för ingen del motsvarat de föreställningar, -Lucifer gjort sig om honom: - - "Ik mende, gy weret ducent -- kunste -- heren, - nu mach ik jw noch wol anders leren".[112] - -Komiska drag hafva icke saknats uti de föregående situationerna, -isynnerhet uti Lucifers satir öfver de herrskande lasterna hos skilda -stånd. Men nu blir satiren lokaliserad. En luminös idée uppstår i -Lucifers hjerna. Man behöfde icke löpa veriden ikring för att erhålla -erforderliga subjekter, då sådana funnos på nära håll i -- Lybeck. Der, -menade afgrundsfursten, erbjöds ett ypperligt tillfälle att "vele zelen -vorwerven", så väl klerker som lekmän af alla klasser.[113] Och -omedelbart härpå skyndade sig tjensteandarne, utan motsägelse, till den -anvista orten. Der ansattes förnämligast näringsidkare, såsom bagare, -slagtare, värdshusvärdar, skomakare, skräddare, väfvare o.s.v. Efter -välförrättade ärender återkommo de utskickade, "et sic portant animas -ad Luciferum." Denne anställer räfst och ransakning med de fångne, -hvilka för honom bekänna sina synder och bedja om nåd, som naturligtvis -icke beviljades. Alla budbärare hade återvändt, med undantag endast af -Satanas. Lucifer ser sig omkring, med oroliga blickar. Kunde väl -Satanas plågas af gikt eller någon annan krämpa, han, som förut varit -så flink och färdig? - - "An kunsten was he jo de beste, - o wig nu is he de leste." - -Då infinner sig ändtligen Lucifers gunstling, "portans clericum", såsom -det står skrifvet i skådespelet. Den sistnämnde hade, läsande i sitt -breviarium, blifvit anfångad af den onde anden. Framförd till Lucifers -tribunal erhåller klerken bitande tillvitelser derföre, att han, som -bordt visa salighetens väg åt andra menniskor, nu sjelf kommit till -afgrunden. Men den andliges närvaro väcker dock en brännande ängslan -hos Lucifer, helst presten plågade honom med scholastisk dialektik samt -derjemte "drecht dat wigwater an der nesen." Derföre säger Lucifer: "de -pape heft my de har vorsenghet", och tillägger: - - "Satanas, lat den papen gan, - ik enkan van hette nicht lengber stan." - -Fall af harm efterkommer Satanas sin herres befallning. Den andlige -blir fri och aflägsnande sig slungar han en exorcism emot satan, -hvilken med jämmer erfar dess kraft, och blir tillika hånad af Lucifer: - - "Haddestu den papen bytiden heten gan, - so droftestu nicht so schemeliken stan." - -Men också denne sjelf undgår icke prestens hot: - - "Kumpt Ihesus noch ens vor dyre doren, - he schal de ganzen helle vorstoren." - -Detta synes i början mindre upprört afgrundsfursten, än medvetandet af -den eviga fördömelse, uti hvilken han och hans anhang, för högmodet som -är alla synders urgrund, blifvit försänkta. Och det är derföre han -"lamentando" utbrister: - - "Dor mynen homut bun ik vorlaren, - o wig dat ik je wart ghebaren! - o we wafen my vil armen! - we schal sik over my vorbarmen? - -- -- -- -- -- -- -- -- - homud is en ambegyn aller sunde, - homud heft uns duvele senket in afgrunde, - de mynsche is to den vrouden karen, - de we duvele hebben vorlaren." - -Då nu så var, återstod blott att i ilsken förtviflan bringa i afgrunden -så många syndare som möjligt: - - "He si leye edder pape, - here, ridder edder knape, - bischop, Cardinal edder pawes, - Hyntzke, Hermen edder Clawes, - klostemunne edder bagyne, - se si eyslik edder fine, - wan se de sunde hebben dan, - se scholen myt uns duvelen to der hellen gan." - -Men plötsligt begynner prestens hotelse att plåga Lucifers inbillning. -Skrämd deraf vill han hasta till sin afgrund för att i förening med -sina demoner väl förvara helvetets portar och de innelyckta själarne. -Dock, sjuk som han var och utmattad af själsqval måste han bedja sina -tjensteandar släpa sig fram: - - "O knechte, myn jamer is so lank, - von kummer bun ik worden krank, - wolde gy my to der helle dreghen?" - -Hånande framsläpa desse sin herre till hans bostad. Och sålunda ändas -"das Teufelspiel".[114] Omedelbart härefter afslutas hela skådespelet -af "Conclusor" med en uppmaning till alla de församlade att akta sig -för djefvulens arga list. Men emedan det eviga lifvets hopp var beredt -genom Frälsarens uppståndelse, skulle härjemte alla förena sig uti en -fröjdesång: - - "Des wille wy uns vrowen in allen landen - unt synghen: Christus is up ghestanden".[115] - -En sådan oerhörd sammanblandning af det burleska med det allra -heligaste uppstod genom det komiska mellanspelet, som efterhand insmög -sig uti det andeliga dramat. Ett sådant intermezzo framkallades af de -marknader och folkförlustelser som voro förenade med de stora -kyrkofesterna. Isynnerhet erbjöd påskhögtiden, efter den långa fastan, -ett efterlängtadt tillfälle att gifva luft åt en länge återhållen -lefhadslust. Deraf förklaras äfven närmast tillkomsten af åtskilliga, -ofta ganska råa pöbelscener, hvilka uti den mest skärande motsats till -mysteriernas högstämda innehåll afbröto det religiösa skådespelets -sammanhang. Ibland figuranterna uti denna pöbelkomedi, hvarest -prygelscener, skymford och grofva tvetydigheter utgjorde den förnämsta -kryddan, bör, utom hin Onde och hans följe, förnämligast omnämnas den -redan förut omtalade qvacksalvaren-krämaren, hvilken jemte sin tjenare -_Rubin_ förehade allehanda bouffonnerier. Men emedan utrymmet förbjuder -att detaljera desamma, och de föröfrigt stå utom allt förnuftigt -sammanhang med mysterierna, skola vi härom endast anföra, att uti -påskspelena allmänt förekommer en scen, der _Mercator_ -- "eyn arczt -wit bekant, meister Ypocras", som "hat durchfaren manche lant, Hollant, -Probant, Russenlant, Prussenlant" o.s.v. -- säljer salfvor åt qvinnorna -som voro på väg till Herrans graf. Men hvilken vidrig kontrast emellan -qvinnornas fromma sånger, af hvilka en lyder: - - "Sed eamus et ad ejus - properemus tumulum, - si dileximus viventem, - diligamus mortuum - et ungamus corpus ejus - oleo sanctissimo", - -samt det derpå följande köpslageriet, hvarvid Mercator och Rubin -framstå såsom listige och snikne krämare och qvinnorna -- pruta![116] -Efter den långa, af Mercator inledda, profana episoden[117] vidtager -åter den fromma handlingen vid qvinnornas ankomst till den Uppståndnes -graf. - -För att tillfredsställa den stora massans smak, gick man slutligen så -långt, att man tillät tillochmed det allra heligaste antaga en burlesk -anstrykning, ehuru man derföre icke synes föreställt sig att detta -skulle oskära andakten. Så framställer sig Frälsaren, uti ett -tyskt mysterium från femtonde seklet, för de tre Mariorna i en -örtagårdsmästares skepnad, och ger dem tillvitelser för det de så -tidigt om morgonen drefvo omkring. Och då de spörja honom om deras -herre, svarar han: - - "Ich kann dein ja nicht gewarten, - Ich muss graben mein garten. - Ich bereite mein pastarnack - Und stopfe den in meinen sack - Und will damit zu markte lauffen - Und mir des Brodes kaufen".[118] - -Någongånsg kunde det plumpa skämtet urarta till de gröfsta -anstötligheter, såsom t.ex. då uti ett fransyskt mysterium Gud Fader -sågs sofvande på sin thron under Kristi korsfästelse och grafläggning, -samt uppväcktes af en engel med ord uti den råaste pöbelton.[119] - -För öfrigt bör anmärkas, att alla medeltidens litteratur- och -konstalster bära en skarpt markerad prägel af tidehvarfvets -åskådningssätt. Det chaos, uti hvilket all forntid låg för medeltidens -folk, gjorde att äfven personer från antiken måste ikläda sig en för -dem fremmande kostym. Men en sådan anakronism företer sig icke endast -uti den yttre drägten. Äfven institutioner, som icke tillhörde den -klassiska hedendomen, öfverfördes på densamma utan all tvekan. Så t.ex. -skänker en uti skådespelet "Himmelfart Maria" uppträdande konung åt -sina krigare ridderlig drägt och insignier, hvilkes symboliska -betydelse han förklarar, samt lägger de dubbade riddarena på hjertat en -sannskyldig riddares pligter. Om ridderlighet tala föröfrigt krigarne -uti detta skådespel jemnt och samt. Och uti ett annat ("Auferstehung -Christi") svära väktarena vid Frälsarens graf "by unsern ritterlichen -eren".[120] Derföre finnas i mysterierna så många situationer, hvilka -förefalla oss löjliga, ehuru de i den naiva okunnighetens tidehvarf -icke så uppfattades. Men när vi i våra dagar läsa, att Paulus -titulerades _Monseigneur Saint Paul_; att Gud Fader kallade Adam i -paradiset: _beau frère_; att Kristus vid nattvardens instiktelse sjöng -sin första messa, samt kallade krigsknektarne som grepo honom _beauls -seigneurs_; att Nero, äfvensom Frankernes konung Chlodwig och den -heliga Ignatius, svuro vid Muhammed[121] m.m.m.m., kan man svårligen -undertrycka utropet: o sancta simplicitas! - -Mysterierna, hvilkas ursprung och väsende vi i det föregående sökt -utreda, hade under tidernas lopp allt mer och mer förlorat sin -lithurgiskt-kyrkliga karakter samt iochmed detsamma till det mesta -emanciperat sig från sacerdotal ledning. Detta sammanhängde, såsom -förut blifvit nämndt, med det kyrkliga lifvets förfall i allmänhet. Men -härtill kom en annan väsendtlig orsak. Det _tredje ståndet_ hade under -korstågs-perioden tillkämpat sig en social emancipation samt bildat -_kommuner_. Borgerskapet inom dem hade fördelat sig i särskilda -_skrå_-korporationer. Och det var nu till desse sistnämnde, ledningen -af de dramatiska mysterierne förnämligast öfvergick i det trettonde -århundradet. Med utomordentligt intresse omfattades dessa skådespel, -som numera gåfvos på modersmålet,[122] och utbreddes isynnerhet från -förenämnde tid, i alla kristna länder.[123] Huru likväl det latinska -språket delvis ännu länge derefter bibehölls i mysterierna, är på sina -ställen omtaladt. Men i alla fall blef i hvarje land modersmålet det -öfvervägande, sedan skrå-brödraskapen begynt uppföra andeliga -skådespel, hvilka på särskilda tider hos särskilda nationer erhöllo en -alltmer verldslig karakter, och tidigast såsom det synes, hos -Fransoserne, hvilkas religiösa drama redan i det trettonde seklet visar -sig fullkomligt fritt från kyrkligt inflytande.[124] - -De äldsta dramatiska föreningar af ofvansagde art, vi funnit omnämnda, -äro brödraskapet _del Gonfalone_ i Rom, år 1261, och sällskapet -_Batutti_ i Treviso, år 1264. Medlemmarne uti dessa begge föreningar, -hvilka uppförde passionshistorien, synas, åtminstone de i det sednare -sällskapet, nästan uteslutande hafva bestått af lekmän.[125] Men den -mest bekanta och tillika den ryktbaraste dramatiska associationen under -medeltiden var _la Confrérie de la Passion_, stadfästad af franska -konungen Carl VI år 1402.[126] Detta är den första formligen -sanktionerade organisation, theatern erhållit.[127] Aktörerna uti detta -dramatiska samfund, hvilka af konungen behedrades med titel af hans -"_chers et bien-aimés confrères_", och till största delen bestodo af -borgare och handtverkare, inredde sin theater uti "l'hôpital de la -Trinité".[128] - -Uppförandet af ett mysterium var ett evenement för en provins, ja -tillocbmed utom densamma.[129] Ty sådana skådespel kunde blott sällan -gifvas, emedan härtill erfordrades en ofantligt stor personal, som -skulle inöfvas i sina roler, samt för öfrigt stora tillrustningar. -Också åtnöjde sig icke menniskorna i medeltiden med dramatiska -mysterier, som skulle hafva räckt endast några timmar. Nej, flera dagar -å rad, stundom bela veckor fortsattes dessa skådespel, hvilka icke voro -indelade i akter, utan i "dagsverk" (journées).[130] Och dagsverk, i -ordets egentliga mening, voro äfven dessa sceniska representationer, ty -de fortforo ofta både för- och eftermiddagar, med endast några timmars -afbrott. Men så behöfdes ock den långa tiden alltför väl, då de -andeliga dramerna stundom börjades med verldens skapelse eller -syndafallet ocb slutades någongång först med -- yttersta domen. Hvilken -ofantlig mängd af bibliska personer måste icke uppträda på en sådan -scen! Och då härtill kommo englar, både goda och onda, skaror af helgon -och martyrer, samt dessutom ännu en hop mythologiska, klassiska ocb -fingerade personer -- låt ock vara att många bland dem icke hade något -att säga, utan voro endast stumma figuranter --, kan man lätt -föreställa sig, att flere dagsverk erfordrades till fullbordandet af -detta vidlyftiga arbete. Och sedan hvilken omständlighet så väl i -monolog som dialog! Ty det var en samvetssak att göra bibelparafrasen -så uttömmande som möjligt. Mysteriernas grotesk-komiska intermezzo -bidrog ock uti icke ringa mån att förlänga skådespelen. Men framför -allt förlängdes desamma genom de i stor mängd inflätade hymnerna samt -öfriga sångpartier. - -Så långa och vidunderliga dessa sceniska framställningar än voro, synes -likväl åskådarenas tålamod hafva varit outtröttligt. I våra dagar -förefaller detta nog sällsamt. Men man såg saken med helt andra ögon i -medeltiden och ännu någon tid derefter. Då betraktades sådana skådespel -såsom verksamma medel till from uppbyggelse, gemensam för åskådare och -aktörer. Derföre ansågos de äfven såsom andra religiösa fester, under -hvilka man, så länge de varade, borde afhålla sig från verldsligt -arbete. Då "Mystère de Saint Martin" 1496 gafs uti staden Seurre, -hade man utfärdat det påbud, "que nul ne fût si osé ni si hardi de -faire oeuvre mécanique en ladite ville l'espace de trois jours, pendant -lesquels on devait jouer le mystère".[131] Mysterierna voro härjemte en -"charge communale", jemförlig på sätt och vis med "la choragie -antique", såsom sistnämnde författare yttrar sig.[132] För aktörerne -voro dessa representationer stundom förenade med ganska drygt ansvar -och otrolig ansträngning, ty det finnes antecknadt att desamme -förbundit sig "par corps et sur leurs biens, à parfaire l'emprise; item -étoient ténus de faire serment et eulx obligier par devant hommes de -fiefs et jurez de cattel et notaires, de jouer ès jours ordonnez par -supérintendantz." Och emedan den dramatiska handlingen så naturtroget -som möjligt skulle utföras, inträffade fall då i den fromma ifvern -sjelfva lifvet sattes på spel. Så hände år 1437, då passions-mysterium -gafs i Metz, att en prest, som spelade Frälsarens rol, "fat presque -mort en la croix, s'il n'avoit esté secouru; et convient que un autre -prestre fat mis en la croix pour parfaire le personnage du -crucifiement." Och om en annan prest, som vid samma tillfälle -föreställde Judas, säges det, att han "fat presque mort en pendant, -car le coeur lui faillit, et fat bien hastivement despendu, -et porté en voye".[133] - -Medeltiden saknade en utvecklad konst-poesi. Derföre var ock, i -dramatiskt hänseende, den idéens och formens sammangjutning till en -harmonisk enhet, som är ett oeftergifligt vilkor förr all skön konst, -okänd i detta tidehvarf. Mysteriernas sublima tanke framskymtar väl här -och der, men den kaotiska formen insveper densamma åter snart i dunkla -moln. Det hela förlorar sig uti en brokig mångfald af episoder och -enskildheter, framställda i episk bredd, hvarigenom den dramatiska -handlingens trådar brista. Härigenom uppstår en följd af särskilda -handlingar, allt lösare sammanbundna, ju flera de äro. Visserligen är -grupperingen af det bibliska stoffet stundom rätt sinnrikt utförd, men -strängt bundne, som dramaturgerne det voro, vid bibelordets -ordningsföljd, hvilken så litet som möjligt borde rubbas, kunde de med -bästa vilja icke åstadkomma annat än en blott approximativ dramatisk -enhet uti de andliga skådespelen. Och hvad den sceniska framställningen -beträffar, hvarigenom dramat erhåller kött och blod, en andligt -förkroppsligad gestalt, måste densamma naturligtvis stå uti ett -omedelbart sammanhang med texten och sålunda förete en sällsam anblick. -Härom hafva vi väl redan i det föregående meddelat några notiser, men -skola nu till slut, i sammanhang med beskrifningen om scenens yttre, -tekniska inrättning, härtill bifoga åtskilligt som närmare belyser -nämnda sak. - -Huruvida några sceniska tilbedelser blifvit gjorda i kyrkorna, så -länge de religiösa skådespelen derstädes uppfördes, är väl icke -tillräckligt utredt; men man har dock anledning att förmoda, att -någon liten flyttbar theater äfven der blifvit uppställd, äfvensom -på kyrkogårdarna, dit scenen först förflyttades från templet.[134] -Sedan torg och andra öppna platser härefter blefvo den skådebana, -på hvilken mysterierna uppfördes, gjordes naturligtvis mycket -större tillrustningar. Ehuru underrättelserna härom öfverhufvud äro -sparsamma, kan man dock af dem göra sig en allmän föreställning -om theaterns inrättning, hvilken hufvudsakligen synes hafva varit -likartad i alla kristna länder under medeltiden. Scenen bestod af tre -afsatser eller våningar, till hvilka man stundom uppklef på stegar. -Uti den öfversta, i fonden belägna, afdelningen thronade den heliga -Treenigheten, omgifven af englar och helgon. Gud Fader sågs hvitklädd -och med krona på hufvudet. Freden, Rättvisan, Barmhertigheten och -Sanningen stodo vid hans sida. Denna lokal föreställde det himmelska -paradiset, med grönskande träd. Den medlersta våningen, som var den -vidsträcktaste, var den jordiska vädjobanan med många särskilda -lokaler, hvilkas benämning stundom var skriftligen påtecknad.[135] -Den nedersta afsatsen var helvetet, som vanligen utgjordes af ett -draksvalg, hvilket efter behof öppnade och tillslöt sig.[136] Men -stundom fick den Onde åtnöja sig med ett stort kar, "darin ein und -aus zu springen, als der rechte Höllenhund".[137] - -Kallelsen till sådana skådespel skedde stundom genom ett högtidligt -trumpetskall (le cri du jeu). Skådespelarne framträdde i procession -på scenen och uppstämde en andelig hymn, hvarefter de fördelade sig -i grupper. Härpå uppträdde härolden, som förekommer under många -benämningar, såsom _Herold, exlamator, proclamator, argumentator, -actor, præcursor, expositor ludi, meneur du jeu_. Denne person, -som var en slags theaterdirektör eller regissör, hvilken ledde -anordningen af skådespelet, utlade i en prolog styckets innehåll -samt lät åskådarena veta hvilken rol hvarje aktör hade att utföra. -Någongång saknades dock härolden, i hvilket fall skådespelarne -presenterade sig sjelfva. Härolden, ehuru icke uppträdande som aktör, -måste likväl hafva haft en ganska besvärlig befattning. Ty det var -jemväl hans sak att mana åskådarena till tystnad och uppmärksamhet -genom ett esomoftast upprepadt _silete, silentium habete_. Och detta -var sannerligen ingen lätt sak med en af tusentals personer bestående -folkskara. Dessutom var det häroldens åliggande, att, så mycket -möjligt var, för åskådarena förtydliga bibeldramemas sammanhang -genom kommentarier, som anbragtes emellan särskilda scener. Äfven -slutade han icke mindre hvarje "journée" med en from uppmaning till -folket, att allvarligen besinna hvad de under dagens förlopp hade -sett uppföras, än det hela med en likartad epilog, som på sätt och -vis uttalade styckets moral; hvarefter församlingen skildes sedan den -afsjungit en hymn, vanligast _Te Deum laudamus_.[138] - -Skådespelarne fördelte i grupper, såsom sagdt blifvit, intogo platser -inom särskilda afdelningar, der de förblefvo sittande tilldess turen -kom till dem att uppträda på scenen, "donec ordo eum tangat". Då ägde -de hvar för sig att uppstiga från sina platser, "sargat a loco suo", -samt träda fram, hvarefter de återvände dit, derifrån de hade kommit. -Ehuru åskådarena under dagar och veckor voro i tillfälle att se sina -aktörer, skulle de ändock naturligtvis anses vara frånvarande alltid -då de icke agerade. Ingen egentlig scenförändring ägde rum. Också -fanns intet theaterperspektiv, emedan kulisser saknades. Lokalenoch -dekorationerna -- uti hvilka sistnämnda stundom, isynnerhet hos -Fransoserne, utvecklades icke ringa prakt -- förblefvo öfverhufvud -desamma. Dock synas emellanåt lokaliteter, som under en dag icke -behöfdes, på någon följande blifvit tillsatta. Handlingarnas mängd -var emellertid så stor, att hvarochen af dem icke kunde förrättas uti -sin särskildt erforderliga lokal. Derföre omtalas ock uti ett tyskt -"Passionsspiel" "eine gemeine burge, dar in man kront, geislet, das -nachtmal und ander ding volbringt." Eljest fordrade man att allting -skulle framställas med största möjliga naturtrohet. Derföre förblef -äfven åsnan, som användes vid Kristi intåg till Jerusalem, under hela -denna dag stående på theatern. För öfrigt bortburos icke saker, som -ej mera behöfdes, utan ställdes blott åsido, såsom t.ex. bordsservis -och öfverblifna anrättningar efter en måltid. Men då många handlingar -icke kunde i verkligheten utföras, måste man åtnöja sig med -symboliska antydningar. Så föreställdes det att djefvulen hade gått -in i Judas, genom en lefvande svart fågel, hvilken han fasthöll i -fötterna och lät flaxa framför sin mun. De aflidnes själar i Hades -föreställdes genom hvita linnetyg, som drogos öfver de spelande, -o.s.v.[139] - -Den ursprungliga theater-kostymen, så länge skådespelen gåfvos -i kyrkorna, var den vanliga prestkåpan samt för heliga personer -mess-skruden. Och äfven sednare synas de som utfört sistnämnda -roler begagnat presterlig drägt. Så vidt bekant är, uppträdde inga -qvinnor på scenen under medeltiden. Alla qvinnoroler spelades förthy -af personer af det manliga könet. All slags maskering var föröfrigt -mycket omtyckt uti detta fantastiska tidehvarf. Och dåtidens -pittoreska drägter voro redan iochförsig så målande, att de erbjödo -en theatralisk anblick.[140] - -Mysteriernas innehåll, sådant det företedde sig vid medeltidens -utgång, var så allmänt omfattande, att det i sig upptog hvarje art -af dåtidens dramatik. Bibehållande sin ursprungliga musikaliska -och historiska natur, hade mysterierna härjemte redan tidigt -infört pantomimen uti många tableaux vivants, hvilka ur det gamla -testamentet framställde förebilder till det som fullbordades i -det nya förbundets tider. Dessutom hade genom det grotesk-komiska -mellanspelet farcen efterhand inträngt i det andliga skådespelet. Och -härtill kommo ännu elementer af de dramatiska _Moraliteterna_,[141] -hvilkas väsende vi nu gå att betrakta. - -Hos hvart och ett folk, som äger en litteratur, synes, isynnerhet -uti dess litterära bildnings äldre stadier, allegorien hafva spelat -en vigtig rol. Behofvet att åskådliggöra abstrakta begrepp uti -en konkret form är oafvisligt för menniskor som på naturlifvets -ståndpunkt ännu dväljas i andens sömn, ehuru det härmed icke är -sagdt, att en mera utvecklad bildning skulle helt och hållet -utesluta det allegoriska åskådningssättet. Ty äfven den klassiska -antiken, tillochmed på höjden af sin utveckling, var icke fremmande -för detsamma. Men öfverhufvnd torde dock ett sådant åskådningssätt -företrädesvis tillhöra hvarje litteraturs barndom. Och hvad de -ny-europeiska folken vidkommer, hos hvilka "barbariet var engång -fosterländskt" under långa sekler, måste bildningsarbetet, äfven i -språkligt hänseende, isynnerhet hos de nationer hvilkas tungomål -utgått ur flera stridiga elementer, hafva varit så svårt, att -användandet af allegorin för att uttrycka abstrakta begrepp redan -derföre ofta blef en nödvändig nödfalls-utväg. - -Allegorin inträngde äfven uti medeltidens uppspirande konst. Måleriet -och skulpturen framställde allegoriska grupper. Men också poesin i -allmänhet, och särskildt den dramatiska, införde allegorin. Denna -förekommer redan uti Hrotsvitha's dram "Sapientia", om hvilken -Magnin yttrar sig: "Ce drame _allegorique_ est un des premiers et -sans contredit un des plus remarquables modèles de ce qu'on a appélé -dans la suite _moralités_".[142] Och uti mysterierna i allmänhet -förekomma allegoriska personer på flera ställen. Förut är omtaladt -huru uti dessa Guds egenskaper föreställas personifierade. Men äfven -andra abstrakta begrepp uppträda i desamma under personlig gestalt. -Uti en tysk dram från tolfte seklet: "Ludus paschalis de adventu -et interitu Antichristi", framställes på sådant sätt icke blott -Antichrist -- "denna fantastiskt tänkta personifiering af alla emot -kristendomen fiendtliga makter" --, utan härtill ännu Hedendomen, -Synagogan, Kyrkan, Tron, Kätteriet med flera.[143] Uti "Mystère de -la Passion" plågas Judas, efter sitt förräderi, af den allegoriska -personen Désespérance.[144] Och synnerligen personifieras uti -mysterierna enskilda laster. De onda andarne framträda vanligen såsom -representanter hvar för sig af särskilda arter af personifierad ilska -och förderf.[145] - -För att lätta uppfattningen af de sällsamma dramatiska moraliteternas -uppkomst och utbildning, är det nödigt att ännu förutsända -några upplysningar. Uti den äldsta franska moderna litteraturen -bör det mönster uppsökas hvarefter de öfriga romaniska folkens -nationallitteratur bildats. Och hvad särskildt det allegoriska -elementet beträffar, synes tillochmed Dante hafva från de franska -trouvérernas skola lånat sina "majestueuses allégories" och uti -"le Roman de la Rose" funnit en förebild, hvilken han dock, -väsendtligen ledd af sin egen mäktiga genius, vida öfverträffat.[146] -Nämnde Roman de la Rose, börjad af Guillaume de Lorris, på -Ludvig den Heliges tid, och fortsatt af Jean de Meung, under Filip -den Skönes regering, åtnjöt ända till renaissancens tidehvarf det -allra högsta anseende. Detta ofantligt vidlyftiga allegoriska -poem var den chevalereska kärlekens och galanteriets verkliga -codex. Men utom det fantastiska, mystiska och sentimentala, uti -hvilket allt en sinlig glöd framlyser, innehåller denna dikt, -synnerligen uti dess ofvannämnde fortsättning, en den skarpaste -satir öfver tidens sociala, politiska och religiösa förhållanden. -Och allt detta var insvept i allegorisk drägt.[147] "Une muse ou -plutôt une fée régnait: l'allégorie", yttrar sig Philarète Chasles om -denna tids mani för allegorier.[148] Dygder, laster, alla känslor -uti de finaste nuancer, äfvensom de mest klyftiga distinktioner i -allmänhet, uppträda personifierade, och åtnjuta alla feodaladliga -företrädesrättigheter, såsom sistnämnde författare säger: "Ces -personnagea imaginaires jouissent du privilége de la noblesse: chacun -d'eux a ses chapelains, ses destriers, ses clercs, ses châteaux -et ses oratoires." Vurmen för den allegoriska genren stegrades -slutligen till den smaklösaste öfverdrift, exempelvis då Olivier de -la Marche uti sin "le Triomphe et Parement des Dames" yttrar, att en -rättskaffens qvinnas drägt bör hafva _ceinture de chasteté, tablier -de diligence, et pantoufles d'humilité_.[149] - -Troubadourer och Trouvèrer underhöllo och lifvade genom egna -skönlitterära alster smaken för allegorier, hvilken genom _Cours -d'Amour_ och andra derefter bildade poetiska föreningar än vidare -utvecklades. De bekanta _Jeux Floraux_, sedan 1324, bidrogo ock -väsendtligen att utbreda det allegoriska skriftställeriet. Och -följden af allt detta blef, att furstliga och andra förnäma -personer författade rimmade afhandlingar, _"beaux dictiez"_, uti -hvilka täflingssånger i den "glada vetenskapen" satiren sällade sig -till allegorin. Uti hof och slott samtalade man i allegorier. Vid -fêter och tornerspel komplimenteredes bålde riddare af allegoriska -personer.[150] I de feodala slotten plägade man uppföra smärre -pantomimer, uti hvilka så väl bibliska, klassiska och moderna, som -ock allegoriska personer uppträdde i kostym. Dessa förvandlades -efterhand till talpjeser.[151] De såkallade _jeux-partis_ och -_entremets_, hvilka uppfördes i de aristokratiska borgarne i det -tolfte och trettonde seklet, torde hafva varit sådana skådespel.[152] -Men vid slutet af det fjortonde seklet omtalas i Frankrike -allegoriska dramer under ett nytt namn, de såkallade _Moralités_.[153] -Och det var först med dessa skådespel, allegorin, hvilken redan -länge förut hade beherrskat den romantiska litteraturen, i stort -inkom på den dramatiska scenen. - -Moraliteterna synas ursprungligen varit rent allegoriska skådespel, -af religiös och moralisk tendens. Derföre uppträda i desamma -dygder och laster, känslor, lidelser m.m. personifierade. Men -det karakteristiska i dessa allegoriska dramer är, att alla dessa -abstrakta personifikationer stå i strid emot hvarandra. Det Ondas och -det Godas makter kämpa om segern öfver den menskliga anden. Genom -den konflikt emellan motsatta lidelser, som tillhör moraliteternas -väsende, äro de mera dramatiska än de episkt beskrifvande -mysterierna, helst de sednare, bundna af bibelordets textsammanhang, -innehålla en rad af på hvarandra följande handlingar. Dramat fordrar -en vida strängare concentrering än mysteriernas nästan vers för -vers och ord för ord fortlöpande bibelparafras. Och dessutom är -den dramatiska handlingen väsendtligen beroende af de kollisioner, -som uppstå derigenom att särskilda individer söka att verkliggöra -sina sjelfmant förelagda ändamål.[154] Mysterierna sakna väl icke -heller dylika konflikter, men dessa framstå der fragmentariskt -infogade uti episoder, som störande afbryta handlingens erforderliga -enhet och utveckling. Uti de religiösa moraliteterna är deremot -den dramatiska sammanhållningen jemförelsevis större i det att de -sceniskt framställa innehållet af den kristna sedoläran, efter fri -bearbetning. Också voro moraliteterna, vid valet af motiver, icke -uteslutande bundna vid bibeln; ty de behandlade härjemte redan tidigt -äfven jordlifvets konflikter i allmänhet, skärskådade från allmänt -sedlig synpunkt.[155] - -Hen ehuru nu moraliteterna på ofvansagda sätt hade ett friare -utrymme än mysterierna, kunde de likväl icke, så länge de endast -framställde en personifiering af abstrakta begrepp, tillvinna sig -den stora mängdens bifall, emedan de uti dessa skådespel uppträdande -allegoriska gestalterna saknade dramatiskt lif och rörelse. Sådana -bleka, blodlösa hamnar kunde hvarken anslå känslan eller fattas -af tanken. Det var icke möjligt att gifva åt desamma en utpräglad -individualitet, hvilka attributer man än använde för att söka göra -dem begripliga, medan bibeldramernas älskade gestalter stodo varma -och lefvande för folkets ögon. De, uti sådant skick, så impopulära -moraliteterna skulle väl ock snart hafva spårlöst försvunnit, om -ej nya lifgifvande elementer från mysterierna hade inkommit i -desamma. Det behöfdes härtill mera bibliskt stoff än blott moraliska -abstraktioner. Verkliga personer med kött och blod måste derföre -införas. Och emedan i sådant afseende den bibliska parabeln närmast -öfverensstämde med moraliteternas begrepp, ställde man vid sidan af -de allegoriska personerna äfven bibelns rike man och Lazarus, de -visa och fåvitska jungfrurna,[156] m.fl. Men icke engång denna -brokiga samling förmådde tillräckligt fängsla åskådarenas sinnen. -Härtill erfordrades ännu nya omskapande elementer, hvilka i det -följande skola beröras, sedan förut några prof på de rent abstrakta -moraliteterna blifvit framställda. - -De religiösa moraliteterna äro stundom genomträngda af mysticism. -Så är föremålet för en moralitet själens förmälning med Jesus. De -uti densamma förekommande personerna äro Jesus, Själen, _Charitas_, -_Veritas_, Goda Ingifvelsen, Synderna, Rättvisan och Zions -döttrar.[157] En annan moralitet framställer de nio grader, hvarigenom -den i synd fallna menniskan inkommer i paradiset, på sätt som följande -innehållsförteckning utvisar: "L'homme produit de nature au monde, -qui demande le chemin de Paradis et y va par neuf journées; la -première de nature à pêché, la seconde, de pêché à pénitence -passant par liberal arbitre, la troisième, de pénitence aux divins -commendemens, la quatrième, des commendemens aux conseils, la -cinquième, des conseils aux vertus, la sixième, des vertus aux -sept dons du St. Esprit, la septième, des dons aux béatitudes, la -huitième, des béatitudes aux fruits du St. Esprit, la neuvième, des -fruits du St. Esprit au jugement et Paradis".[158] - -Den fransyska moraliteten: "Bien-Advisé et Mal-Advisé" personifierar -dygden och lasten. Bien-Advisé och Mal-Advisé föreställas hvardera -vandrande på sin särskilda väg, den ena ledande till salighet, den -andra till förderf. Den förre, efter att hafva tagit råd af Tro -och Förnuft, träffar på sin väg Ånger, Bön och Ödmjukhet. Dessa -allegoriska personer, iklädda qvinnodrägt, understödja Bien-Advisé -uti dennes bemödanden att för förvärfvande af himmelska håfvor -beröfva sig alla jordiska egodelar. Tillochmed mantel och skor måste -derföre afklädas. Mal-Advisé faller, under sin vandring, i dåliga -rådgifverskors våld. Dessa äro Förmätenhet, Yppighet, Uppror, Dårskap -och Hyckleri, hvilka släpa sitt offer till en krog, der de slutligen -öfverlemna Mal-Advisé, med ett rep om halsen, åt Förtviflan, som för -honom rakt fram till Dåligtslut.[159] - -De gamla engelska moraliteterna (moral plays, moralities) äro, -liksom andra länders, af religiöst-moralisk natur. En ibland de -mest bekanta är _Every Man_. Moraliteten begynnes med en af -Bndbäraren (messenger) framförd prolog, som i korthet redogör för -styckets innehåll. Härpå uppträder Gud Fader på scenen, klagar -öfver menniskornas urartande, kallar på Döden och befaller honom -att frambringa Every Man (Hvarochen), som representerar hela -menniskoslägtet, inför den gudomliga domstolen. Bäfvande söker då -Every Man, i sin nöd, skydd hos Godtsällskap, Förvandtskap och -Kikedom. Men då dessa, den ena efter den andra, öfvergifva honom, -vänder han sig till Godgerning. Efter att hafva förebrått Every Man -för långvarig försummelse att anlita henne, förer Godgerning honom -till sin syster Kunskap, och denna till Bekännelse, en helig man, som -älägger honom en botgörelse, hvilken han verkställer på skådeplatsen; -hvarefter han annammar sakramentet. Nu öfvergifves han af Styrka, -Skönhet, Öfverläggning och slutligen Besinning, alla allegoriska -personer, men Godgerning qvarstår vid hans sida tilldess han dör. -Härpå nedstiger en engel och sjunger Reqviem. Moraliteten afslutas -sedan af "Doctor" med en epilog, som inskärper styckets moral.[160] - -Men moraliteterna afsågo icke uteslutande själens välfärd. Äfven -kroppens helsa var någongång deras föremål. En sådan medicinsk -moralitet är den fransyska: _la condemnation de Banquet_. Hos Banquet -samlas till gästabud åtskilliga personer: Frossen, Läckerhet, -Jag-dricker-eder-till (Je-bois-à-vous) och andra. Vid ett fönster -utanför matsalen visa sig Slagfluss, Gikt, Kolik m.fl. Äfven dessa -inkallas af Banquet. Men nu uppstår en så häftig strid emellan de -förra gästerna och de sednast ankomna, att af de förstnämnda fyra -nedfalla döda på valplatsen. De återstående instämma derföre Banquet -till rättegång inför domaren Erfarenhet, hvilken ådömer Souper ett -straff, derföre att denne frambragt alltför många fat, med tillagd -hotelse att låta hänga honom, om han understode sig att nalkas Diner -på närmare afstånd än sex lieues. Härefter befaller Diète, en torr -och gravitetisk personlighet, att arrestera Banquet och döma honom -till döden. Läkemedel, en allegorisk person liksom alla de andra, är -ålagd att uppläsa domslutet: - - "Que le Banquet par sa faulte excessive - En commettant cruelle occision, - Sera pendu à grant confusion".[161] - -Sådana voro de ursprungliga, rent _allegoriska_ moraliteterne, hvilka -öfverhufvud buro prägeln af en religiös anda och ett sedligt allvar. -Detta framlyser t.ex. ur prologen till "Bien-Advisé et Mal-Advisé": - - "Nous faisons protestacion - Que n'est point notre intencion - De rien dire contre la foy, - Contre Dieu ne contre la loy".[162] - -Också afsågo moraliteterna att väcka andelig uppbyggelse hos åskådare -och skådespelare. Lifvade af en gemensam andakt, afsjöngo så väl de -förre som de sednare hymner till den Högstes ära, på samma sätt som i -mysterierna.[163] Men profana elementer inträngde tidigt i sistnämnda -skådespel. Och samma fall inträffade med moraliteterna. De erhöllo en -burlesk-komisk tillsats i likhet med bibeldramerna. Härigenom uppstod -en lika förvirrad sammanblandning af det sublima och det groteska, som -i mysterierna. Djefvulen, som var mysteriernas förnämsta lustiga -person, erhöll samma rol äfven i moraliteterne, der han vanligen -åtföljdes af en allegorisk figur: Lasten (Vice), hvilken såsom narr och -rolighetsmakare dref sitt spel med menniskor och afgrundsandar. Så -sammanflöt i femtonde och sextonde århundradet föreställningen om den -onda principen med den om det löjliga i allmänhet.[164] Den satiriska -farcen, lokaliserad, är gemensam för mysterierna och moraliteterna, af -hvilka de sednare ännu mindre än bibeldramerna kunde umbära ett sådant -bihang, emedan åskådarenas intresse i motsatt fall svårligen kunnat -hållas vaket. - -Men den stora hopens sceniska behof tillfredsställdes icke nog af de af -kyrkan auktoriserade mysterierna, icke ens sedan en utväxt af burlesk -komik anslutit sig till det andeliga skådespelet. Ännu mindre kunde, af -här ofvan uppgifven anledning, moraliteterna, hvilka förnämligast -senterades af de jemförelsevis mera bildade klasserna, uppfylla nämnda -behof. Också erfordrades så stora tillrustningar och kostnader till -hvardera slaget af dessa representationer, att de blott sällan, vid en -eller annan högtidlig fest, kunde uppföras. Derfore, och till följe af -den naturliga dramatiska instinktens kraf, stod, alla kyrkans förbud -oaktadt, den stora folktheatern på torg och gator alltid öppen för den -skådelystna mängden, som härvid af hjertans grund fröjdade sig öfver de -förut beskrifna gycklarenas prestationer.[165] Men vi skola icke längre -uppehålla oss vid dessa jonglörer. Det kan vara nog att endast tillägga -det de synas blifvit använde såsom skådespelare äfven uti -moraliteternas komiska partier,[166] samt att för öfrigt dessa -vagabonder, hvilka innästlade sig hos både höga och låga, voro -kolportörer af de idéer som rörde sig på samhällets djup. Allt, så väl -profant som heligt, var ett föremål för deras skoningslösa gyckel. Det -feodala samhällets personer och institutioner mönstrades af denna -farliga areopag, så mycket farligare, som den sorglöst ringaktades af -de privilegierade klasserna, hvilka icke synas hafva anat att de -föraktade gyckelmakarnes satir var ett uttryck af _vox populi_. - -Sedan folket kommit till något medvetande af sin sociala ställning, -upprördes dess känsla af de skärande dissonancerna uti samhällets hela -organisation. Sålänge den religiösa hänförelsen ännu var lefvande och -chevaleriet samtidigt bibehöll sin ursprungliga idealiska karakter, -varsnade man mindre dessa missförhållanden. Men så snart kyrkans -tjenare begynte att allt mer och mer förverldsligas, och feodaladelns -rofgirighet att tillväxa, alstrade det stigande fortrycket hos massorna -en motsvarande förbittring, hvilken stundom öfvergick till öppet våld, -men dock oftast gaf sig luft i satiren. Medeltidens folksång och saga -bära vittne härom. Det är i satirens drägt, medeltidens tänkesätt -friast och fullständigast uppenbarar sig. Vi hafva förut antydt hvilket -inflytande "le Roman de la Rose" i sådant afseende utöfvade. Om -fortsättaren af detta berömda verk, Jean de Meung, yttrar sig Lenient: -"Il est véritablement l'Homére de la satire au moyen âge".[167] Men på -ett djupare, innerligare och mera omfattande sätt uttrycker dock ett -annat litterärt alster från medeltiden denna epoks idéer. -Detta verk, seklers arbete, är "Reineke Fuchs" (Reinardus -Vulpes, le Renart, Reinaert), hvars första uppkomst åtskilliga nationer -tillegnat sig. Rikt och snart sagdt obegränsadt är innehållet af denna -allmänt bekanta folkbok,[168] hvilken, under den i medeltiden så -omtyckta djurfabelns form, parodierar icke mindre kyrkan och statens -institutioner än skilda samhällsklasser och enskilda personer, samt -ingriper i alla lefnadsförhållanden på ett oförargeligt, men -likväl djupt och kraftigt sätt; hvarom Lenient (l.c. p. -149) ibland annat träffande uttrycker sig: "Tout ce que le -moyen âge a vénéré, pratiqué avec foi, avec amour, pélerinages, -croisades, miracles, pieuses légendes, duels judiciaires, confession, -chevalerie, papauté, se retrouve là parodié sans éclat, sans violence, -avec une ironie douce et legère, qui n'est pour cela ni moins vive, ni -moins profonde." Reineke framrullar taflor, der verldslige och andelige -potentater ingalunda äro tecknade med ljusa färger. Isynnerhet -får presterskapet uppbära skulden för det mesta onda.[169] -Men grundkarakteren i denna satiriska folkdikt är, såsom -redan sjelfva namnet tillkännagifver, en utläggning af huru -fintlighet och list förmå besegra den råa styrkan, samt huru -omöjligt det är, att göra lycka i verlden utan dessa egenskaper.[170] - -Medeltidens samhällsförhållanden gåfvo ett rikt ämne -för den satir, vi i det föregående funnit genomgå le Roman -de la Rose och le Renart. Men ett ännu friare fält än litteraturen, -erbjöd theatern för dess gissel. Också hafva vi redan funnit huru -satiren röjde sig uti mysterierna och moraliteterna. Dessa dramers -allvarliga grundämne föreskref dock någon gräns för dess lopp. Men -otyglad deremot kunde densamma alltid framrusa på jonglörernas scen. -Och härtill öppnades ännu, under medeltidens sista århundrade, en ny -bana för det satiriska elementets verksamhet: uti den från de bibliska -och moraliska skådespelen emanciperade _Farcen_.[171] - -Farcen utgick närmast ur de fransyska _fabliaux_ och _contes_,[172] -hvilka företrädesvis behandla hvardagslifvets tilldragelser. Slotts-, -stads- och kloster-anekdoter af hvarjehanda slag, men framför allt -kärleks- och äktenskapshistorier utgöra det förnämsta föremålet för -dessa berättelser, en genre, uti hvilken fordna tiders Fransmän -isynnerhet excellerade. Qvinnan är själen i dessa fabliaux. Den äkta -mannen framställes gemenligen såsom dum och bedragen. Munken och -presten spela en vigtig rol. Den vinningslystne krämaren är icke -bortglömd. Äfven den lifegne bonden, visserligen grof och tölpig, men -med ett elakt, satiriskt smålöje på läppen och ett träffande ordspråk i -munnen, finner en plats i dessa naiva, men stundom nog obscena -historier, hvilka för öfrigt icke heller utesluta ädlingen, ehuru de -företrädesvis röra sig inom den borgerliga medelklassen.[173] Den -fransyska farcen bestod i en dramatisering af de särskilda -samhällsklassernas seder och lefnadssätt, uti en yrt lekande och -öfverdådig form, ehuru utan konstnärlig utbildning. Dessa bouffonnerier -berörde med all fransysk liflighet och glädtighet det sociala lifvets -svaga sidor. Intet stånd skonades. Klerker och lekmän af alla klasser -voro lika utsatta för den satiriska farcens anfall. Och dagens -chronique scandaleuse erbjöd ett önskadt tillfälle att gifva ett -skarpare eftertryck, en lifligare farg åt det hela. - -Les clercs de la Basoche insågo snart att de torra, -abstrakta moraliteterna icke kunde behaga åskådarena. De -begynte derföre att äfven uppföra farcer. Men vid samma -tid uppstod ett annat dramatiskt samfund, priviligieradt af -franska konungen Carl VI, _les Enfants sans soucy_. Medlemmarne -uti detta skådespelaresällskap bestodo af ungt, sysslolöst folk, till -större delen tillhörande de högre samhällsklasserna.[174] Denna glada, -sorglösa ungdom förlustade sig sjelf och andra med farcer som benämndes -soties.[175] Direktören för detta sällskap, som bar en capuchon beprydd -med två åsneöron, kallade sig _le Prince_ eller _le Roi -des Sots_.[176] Dessa i början rivaliserande sällskap kommo -snart väl öfverens och voro sedan ofta förenade. Åtskilliga -andra dylika föreningar sammanslöto sig efterhand med la Basoche -och les Enfants sans soucy.[177] Religion, politik, moral, -samhällsinstitutioner, privatlifvet, -- allt underkastades -dessa farceurers dom. Det var derfore icke underligt, att de ådrogo sig -många enskilda personers och äfven parlamentets vrede. Dock befinnes -Ludvig XII hafva uppmuntrat den censur, la Basoche genom sitt spel -utöfvade öfver laster och missbruk. Också lät han les Enfants sans -soucy år 1511 uppföra Gringore's emot påfven Julius II rigtade bitande -farce "la Chasse du Cerf des cerfs", en ordlek öfver den antagna -påfvetiteln: _Servus servorurn Dei_. Men under Frans I:s regering -blefvo dessa representationer inställda "sous peine _de la hart_" samt -upphörde derefter för alltid.[178] - -Ehuru Italien är den katholska kristenhetens stamsäte, synas likväl den -klassiska antikens hedniska traditioner, hvilka i detta land voro -nationela, hafva derstädes fortlefvat i folkmedvetandet långt in i -medeltiden. Derföre är det ock sannolikt, att Italienarnes eå omtyckta -urgamla, mest improviserade lustspel (commedia dell' arte) härleder sig -från de gamle Romarnes mimer.[179] Också framlyser detta burleska spels -omedelbara samband med antiken deraf, att den italienska farcens -förnämsta komiska person, Arlecchino, är kostymerad i likhet med de -romerska mimer, som benämndes _planipedes_, hvilka med bara fotter -(planis pedibus) uppträdde på proscenium, samt dessutom hade rakade -hufvuden, svärtade ansigten, och en brokig drägt. Ty äfven den moderna -Harlekin bär en mångfärgad drägt, som bildande ett sammanhängande helt -saknar egentlig fotbeklädnad, samt dessutom en svart mask och en liten -hatt som knapt betäcker det rakade hufvudet. Den italienska -folktheatern har ännu åtskilliga andra stående komiska roler, hvüka -erinra om dylika i den romerska antiken. En sådan är t.ex. Scapino, -hvilken jemte Arlecchino af toskanska skriftställare benämnts Zanni, -ett ord, sannolikt härledt af det latinska Sannio, och betecknande -egenskaper som tillhöra Harlekin, enligt Cicero's (de Oratore lib. II. -cap. 61.) härom meddelade beskrifning: "Quid enim potest tam ridiculum -esse quam Sannio est? qui ore, vultu, imitandis moribus, vocibus, -denique corpore ridetur ipso?" En annan burlesk gestalt, Pulcinella, -synes omedelbart härstamma från den latinska Maceus.[180] Dock har man -först från medlet af det femtonde århundradet säker underrättelse om -den italienska farcen.[181] - -Emedan burlesk-komiska elementer redan tidigt hade orenat Spaniens, -liksom andra länders, andeliga skådespel, samt dessutom jokulatorer -äfven i detta land finnas omtalade,[182] torde väl ock den egentliga -farcen, såsom en särskild dramatisk art, der hafva varit bekant under -medeltiden. Men med säkerhet kan detta dock icke afgöras, emedan hela -den spanska medeltidslitteraturens öden äro insvepta i mörker.[183] -Först hos dramatikern Juan de la Encina (f. 1468, d. 1534) finnes en -bestämd åtskilnad emellan andeliga och verldsliga skådespel, de -sedermera benämnda comedias _divinas_ och _humanas_. Och ibland -de sednare förekomma två dramer, hvilka tillhöra farcen.[184] - -Underrättelserna om den engelska farcen under medeltiden äro sväfvande -och dunkla. Men helt säkert existerade äfven då detta slags skådespel i -England, helst detsamma i det sextonde seklet befinnes hafva på det -högsta förtjusat hela det engelska folket samt skänkte den -store Shakespeare's snille rika ingifvelser. Hof- och folknarrar -uttryckte då i sina bouffonnerier, Iigs, sådant som i folkets innersta -medvetande fann en allmän genklang. Också voro på denna tid -dessa tokroliga figurer, hos hvilka humorn spelade på djupet, -theaterpublikens älsklingsgestalter.[185] Det vore intressant -att uti aflägsnare tider kunna uppspåra utvecklingsgången af dessa -grotesk-komiska företeelser, hvilka i England hade en så framstående -nationel betydelse. Men af förenämnda skäl, samt emedan detta för -öfrigt öfverskrider vår förmåga, inskränke vi oss till endast några -antydningar. Vid medeltidens banketter i förnäma hus uppfördes en art -små allegoriska dramer, som i Frankrike benämndes _entremets_, -_intérludes_. Ifrån detta land öfverkommo de till England. Dessa pjeser -afsågo förnämligast ett underhållande skämt. Men emedan den allegoriska -formen var för mycket sväfvande och abstrakt, aflade man densamma -slutligen, och inkom härigenom mer och mer på det verkliga lifvets -konkreta område. En komisk-satirisk, till karikatyr gränsande, teckning -af personer och förhållanden, äfven från det lägre folklifvet, -utmärkte efterhand dessa dramatiska stycken, hvilka, i saknad -af all egentlig handling, på ett fullkomligt fritt och obundet sätt -uttalade befängda infall och qvickheter, utan att derföre sakna en -didaktisk-moraliserande rigtning. En ibland de förnämsta författare -till sådana farcer är John Heywood, som var mycket gynnad af konung -Henrik VIII. Hans dramatiska kompositioner skola, ehuru i en något -högre utbildning, hafva stor likhet med dem af samma art, tysken Hans -Sachs diktat. Att dylika prestationer inom de lägre samhällsregionerna -skulle ikläda sig en ännu mera karikerad gestalt än vid hofvet och hos -de förnäma, synes kunna antagas såsom sjelffallet.[186] - -I Tyskland framträdde medeltidsfarcen under namn af _Fastlagsspel_ -(Fastnachtsspiel). Detta regellösa skådespel utgick ur förklädningar -som voro sedvanliga under karnavalen, då maskerade personer gingo från -gård till gård hos sina bekanta, der de tillställde hvarjehanda upptåg. -De uppförde äfven små dramer, hvilka i början torde hafva inskränkt sig -till endast en mimisk representation. Men efterhand uppstodo ett slags -karaktersmasker med dialog. Aktörerna, som tillhörde den borgerliga -samhällsklassen och förnämligast voro handtverkare, dramatiserade -scener ur hvardagslifvet, sådana desamma presenterade sig inom deras -sfer. Situationerna uti dessa troligen mest improviserade dramatiska -upptåg voro komiskt-burleska. Om den sceniska apparaten bekymrade man -sig icke det ringaste. - -Efter väl förrättadt värf samt erhållen undfägnad, förflyttade sig det -lustiga sällskapet till en annan gård, hvarest samma upptåg, med för -tillfället erforderlig variation, blef förnyadt. Men så menlösa och -okonstlade voro fastlagsspelen icke alltid. Det hände ock att man hade -väl öfvertänkt sina roler, att de husliga sederna träffades af satirens -gissel, samt att de inrotade missbruken, i socialt, kyrkligt och -politiskt afseende, underkastades en sträng censur. Och isynnerhet -blefvo kyrkans förderfvade tjenare af desse fastlagsgycklare så hårdt -angripne, att reformationens luttringseld derigenom uti icke ringa mån -förbereddes.[187] - -De genom handel och näringsflit uppblomstrande tyska riksstäderne, -framför allt Nürnberg, voro stamhållet för sådana fastlagsspel. Det var -ock i sistnämnde stad, der mästaresången tidigast utbildades, en -"Meistersänger" Hans Rosenplüt, som lefde vid medlet af femtonde -seklet, utom en mängd rimmade komiska berättelser och sånger, -efterlemnat äfven fastlagsspel, hvilka, jemte dylika af hans samtida -Hans Folz, som ock lefde i Nürnberg, äro de äldsta med säkerhet kända -dramatiska alster af nyssnämnde art. Men dessa kompositioner sakna allt -konstnärligt värde. Språket är rått. Ett ytterst plumpt och grofkornigt -skämt utgör deras förnämsta krydda. De behandla med förkärlek erotiska -föremål. Det hela bär prägeln af en inskränkt kälkborgerlighet, utan -några spår till idealisk lyftning.[188] Uti reformationstidehvarfvet -antog fastlagsspelet en polemisk-dogmatisk karakter, förenad med den -skarpaste satir öfver de kyrkliga missbruken. I sådant afseende utmärka -sig isynnerhet Niclas Manuel's två fastlagsspel, uppförda i Bern år -1522. Deras tendens röjes redan af namnet på de personer som uppträdde -i hans "_Todtenfresser_" -- så benämnes den ena af de nyssnämnda -dramerna --, utgående ur själamessans indrägtighet för det andeliga -ståndet. Ibland dessa personer må anföras: abboten Nimmergnug, dekanten -Scbindebauern, prosten Geizsack, pastorn Wetterleich, biskopen -Wolfsmagen, kardinalen Hochmuth samt påfven Entchristelo. Såsom prof på -den bitande skärpa som genomgår hela detta skådespel gäller följande: - -_Pabst Entchristelo_: - - Der Tod ist mir ein gut Wildpret, - Dadurch mein' Diener und mein Räth - Mögen führen hohe Pracht - In allem Wollust Tag und Nacht - Dieweil wirs haben gebracht dahin, - Dass man nit anders ist im Sinn, - Dann dass ich also gewaltig sei, - Wiewohl ich leb von Büberei. - Noch mög ich die Seel in Himmel lupfen, - Dadurch ich manchen Vogel rupfen. - Auch wähnen sie, ich hab den Gwalt, - In die Höll zu binden, wer mir gefallt... - -Pastor Wetterleich klagar för påfven öfver den nödställda belägenhet, -uti hvilken påfvedömet råkat genom bibelöfversättningen: - - O heiliger Vater, nu hilf und rath, - Damit wir bleiben bei unserm Staat -- - Die Layen merken unsre List, - Wo Du nit unser Helfer bist -- - Der Teufel nehm die Druckergesellen, - Die alle Ding in Deutsch stellen, - Das alt und neu Testament, - Ach, wären sie halb verbrennt... - Unsre Kunst die hilft nit meh, - Paulus thut uns Leiden web, - Mit sein' tief gegründten Episteln, - Die schmecken mir gleich wie grob Disteln, - Wo man nit mag mit Bannbriefen schaffen, - Dass sie nit thäten wider uns Pfaffen. - -Detta skådespel gjorde ett så djupt intryck på sinnena, att, såsom -krönikeskrifvaren Anshelm förtäljer, "durch diss wunderliche und vor -nie als gotteslästerlich gedachte Anschauwungen ward ein gross Volk -bewegt, christliche Fryheit und bäbstliche Knechtschaft ze bedenken und -ze underscheiden".[189] Theatern var i reformationsseklet ett ofta -anlitadt och verksamt medel för den protestantiska lärans inskärpande, -icke allenast i Tyskland och Schweitz utan äfven i England och -Skottland. Också de inre stridigheterna inom den nya kyrkan blefvo -dramatiskt framställda. Från katholikernas sida uppträdde man sällan på -scenen till försvar af den gamla samt vederläggning af den nya läran. -Dock skedde sådant någongång.[190] - -Genom den upplifvade bekantskapen med antiken uppstod i Italien det -lärda skådespelet, _Commedia erudita_, hvilket till största delen -inskränkte sig till öfversättningar eller efterbildning af grekiska och -romerska dramatiker. Men emedan detta icke utöfvade något märkbart -inflytande uppå medeltidens skådespelsväsende i allmänhet, kan det vara -nog att endast omnämna, det åtskilliga på latin skrifna theaterstycken -föregått Politiani dram "Orfeo", som blifvit kallad för den första -tragedi på italienska språket samt uppförd 1472; hvartill kan tilläggas -Bibiena's "Calandra", författad omkring 1490, hvilken man anser för den -första komedi på italiensk prosa.[191] Dock, ehurn den klassiska -dramatiken iochförsig är fremmande för vårt ämne, bör det likväl icke -med tystnad förbigås, att ett nytt slag af skådespel, som kan betraktas -såsom en mellanlänk emellan det andliga och det lärda dramat, i latinsk -drägt uppstod vid medeltidens utgång. Dessa skådespel, hvilka äro kända -under namn af _skolkomedier_, och synas närmast haft skolelevernes -behof af praktisk kunskap i latinska språket att tacka för sin -uppkomst, infördes veterligen först i Tyskland, af de såkallade -humanisterne. Den äldsta dramatiska produkt af sådant slag, vi funnit -omnämnd, är Reuchlins' "Henno", en komedi i fem akter, spelad af -studenter -- ty äfven desse plägade uppträda såsom aktörer i skoldramer --- år 1497. En annan representation af samma pjes föranstaltades -sednare af Melanchton till Reuchlins ära.[192] - -I början synas förnämligast Terentii komedier hafva blifvit -uppförda.[193] Skolföreståndarene afsågo härvid hufvudsakligen det -latinska språkets inpräglande i elevernes minne, men härjemte äfven ett -ledigare skick hos desamma, samt frimodighet att uppträda infor en -större allmänhet. De betänkligheter och skäl, som möjligen kunde -anföras emot sådana representationer, måste vika, di äfven Luther -förklarade skolkomedierna vara nyttiga.[194] Också befinnas studenterne -i Wittenberg under Luthers lifstid hafva uppfört latinska -theaterstycken utan att han haft något att anmärka deremot.[195] - -Det skulle på längden hafva blifvit nog enformigt att inskränka sig -till endast Terentii sex samt härtill möjligen ännu några af Plauti -komedier. Derföre begynte skollärarene sjelfva författa latinska -komedier, hvilkas representationer de torde hafva ledt såsom -regissörer. Äfven synas de hafva uppträdt i prolog och epilog. Sådana -skådespel befinnas stundom hafva blifvit gifna såsom ett fastlagsnöje. -Afven föranleddes dessa dramatiska öfningar af de årliga skolexamina -samt andra högtidligheter. Elevernes föräldrar och syskon funno ett -stort behag uti åskådandet af dessa föreställningar, hvilket än mera -förökades derigenom, att, i likhet med det som hade skett med de gamla -latinska mysterierna, äfven en öfversättning eller förklaring på -modersmålet efterhand bifogades. Slutligen gåfvos dessa dramer helt och -hållet på modersmålet. Ehuru de icke hade något konstnärligt värde, -inverkade dock deras författares förtroligare bekantskap med antiken -åtminstone i någon mån uppå skoldramats formela utbildning. Men -skolkomedierna erhöllo snart ett väsendtligen förändradt innehåll. -Reformationen blef en häfstång för tidens alla ideela intressen. Allt, -äfven dramatiken indrogs uti denna krets. Också hade tidehvarfvet -sjelft ett dramatiskt skaplynne. Stora karakterer uppträdde då i -storartade konflikter emot hvarandra. Intet under derföre, att ock -skolkomedierna gingo i polemisk-dogmatisk härnad emot katholicismen. -Men sedan äfven den stridande protestantismen sjelf hade stelnat uti en -nog kärf orthodoxi, förlorade äfven dramat sin spänstighet och -rörlighet. Allmänna moraliska betraktelser, med en strängt didaktisk -rigtning, samt härjemte bibliska historien, till största delen gamla -testamentets, utgjorde härefter föremål för skolkomediernas -dramatisering. Allegoriska och klassiska personer fingo plats jemte de -bibliska. Äfven det burlesk-komiska elementet var icke alldeles -uteslutet, ehuru icke blott skollärare utan ock pastorer voro -skolkomediernas författare. Dock synes djefvulen och andra -vederstyggliga masker efterhand hafva försvunnit från skolans -dramatiska scen. Åtminstone voro sådana figurer förbjudna att der -uppträda genom en förordning af hertig Albrecht af Preussen år 1585. -Men många slippriga saker, grofkorniga och obscena, tillät man i -nyssnämnde sekel och ännu långt sednare halka öfver de unge aktörernes -läppar.[196] - -Ibland de talrika uti skolkomedierna dramatiserade bibliska ämnena, -hvilka vanligen framställdes uti en långsläpig omskrifning af -bibelordet, utan poetiskt fri lyftning, med tillkännagifven afsigt att -gälla såsom en dygde- och lastspegel, må exempelvis omnämnas -berättelserna om Abrahams offer, Sodoms undergång, profeten Jonas, -Daniel i lejonkulan, den vise Salomo, den tappra Judith, den fromme -Tobias, Jakob och hans tolf söner, den kyske Joseph, samt den -gudfruktiga Susanna. Denna sistnämnde "komedi", som var särdeles -omtyckt och äfven blifvit uppförd i kyrkor, framställde dock många -ganska verldsliga scener. Ur nya testamentet dramatiserades -förnämligast några parabler, såsom den om den förlorade sonen, den rike -mannen och Lazarus m.fl. Inblandade enskilda sånger och körer gåfvo -någon omvexling åt dessa enformiga skolkomedier, hvilka, så -bristfälliga de än voro, dock ännu i det sjuttonde århundradet voro -mycket omtyckta och upphörde icke förr än mot slutet af det adertonde -seklet. Dock synas uti sistnämnde sekel nästan endast verldsliga -stycken hafva blifvit uppförda i skolorna. Beträffande skolkomedierna -kan här till slut tilläggas, att ämnet till desamma äfven togs från -skol- samt isynnerhet studentlifvet.[197] - -Också Jesuiterne läto uppföra skådespel uti sina udervisningsanstalter. -Grundämnet var bibliskt, men så utblandadt med klassiskt-mythologiska -och profanhistoriska tillsatser, att det andeliga innehållet härigenom -blef alldeles förflyktigadt, helst operan och balletten äfven inmängdes -uti dessa sinneberusande dramatiska kompositioner. Allt var beräknadt -på yttre effekt: de praktfulla kostymerna och dekorationerna, det -konstrika maschineriet m.m. Också uppfördes dessa skådespel inför en -publik, der tillochmed kejsare, konungar och andra furstliga personer -sågos bland åskådarena, af en ungdom som tillhörde den högsta -aristokratin. Jesuiterordens upplösning gjorde ett slut på dessa -representationer.[198] - -Medeltidens andeliga skådespel, mysterierna, fortforo i det sextonde -århundradet nästan öfverallt att åtnjuta den stora allmänhetens bifall. -Dock var reformationens inflytande på dessa dramer i protestantiska -länder genomgripande. De erhöllo der en företrädesvis evangelisk -karakter. Helgonalegender jemte dithörande underverk samt öfverhufvud -många den katholska kyrkans dogmer försvnnno derföre efterhand från -protestanternas dramatiska scen. Men mysterierna i inskränktare -betydelse, den dramatiserade passionshistorien, uppfördes numera -sällan. Och detta gäller icke mindre den katholska än den -protestantiska församlingen. Öfverallt valdes de bibliska motiverna -förnämligast från gamla testamentets historiska skrifter samt till en -del från nya testamentets parabler. Dock befinnas äfven -Apostlagerningarna dramatiserade, ehuru någongång på ett ursinnigt -sätt. Så uppfördes dessa "Actes des Apôtres" i Frankrike[199] "moult -triomphantement." Fyrahundra åttatio aktörer visa sig på scenen. Om -hvarandra figurera heliga och profana personer. Djefvulen och narren -saknas icke heller. Ingen begränsad tanke eller handling genomgår det -hela. Hastiga dödsfall och uppståndelse från de döda, mord, brand, -krig, förbannelser, trolldom, slippriga kärleksscener omvexla, i den -mest fantastiska förvirring, med martyrers lidanden. Blixt och dunder -och jordbäfning förekomma i alla akter af detta vidunderliga skådespel, -som slutas med den yttersta domen.[200] - -I Frankrike och Italien bibehöll det religiösa skådespelet, så länge -det der hade en tillvaro, en väsendtligen katholsk karakter. Men redan -före den nyare tidens ingång synes detsamma hafva upphört i sistnämnda -land, hvarest dramatiken, öfvergifvande sitt religiöst-kristna -ursprung, härefter utgick ur en efterbildning af den upplifvade -klassiska antiken. Äfven i Frankrike öfvergick man, under renaissancens -tidebvarf, från "mystère" till klassisk tragedi. Dock fortlefde -härjemte det religiösa skådespelet derstädes under hela detta -sekel,[201] förnämligast uppfördt af "les confrères de la -passion", hvilka foro omkring i städerna för att gifva sina -representationer,[202] ehuru dessa "tragédies saintes", mest af -gammaltestamentligt innehåll -- af hvilka en stor mängd tillochmed från -det sjuttonde århundradet kunde uppgräfvas ur arkivernas gömmor, om det -eljest lönade mödan -- icke voro fria från inflytelse af antik -förebild. Härtill kommer ett stort antal religiösa dramer på latin, -förnämligast af jesuiter.[203] Och ytterst kan tilläggas, att äfven det -franska klassiska dramats heroer, Corneille och Racine, upptagit många -det andeliga skådespelet tillhörande motiver.[204] - -I Spanien utvecklades, på äkta nationel grund och botten, en yppigt -blomstrande dramatisk litteratur. Hvad det nyare spanska andeliga -dramat vidkommer, utgick detsamma omedelbart ur mysterierna, och -i formelt hänseende, förnämligast ur moraliteterna. Dock benämnas -dessa religiösa skådespel redan i det femtonde seklet _Autos_ -- -akter, heliga handlingar --, såsom _Autos al nascimiento_, motsvarande -de gamla julspelena. _Autos sacramentales_, hvilka trädde i stället -för de gamla påskspelen, egentligen till förherrligande af den -katholska "festum corporis Christi", hade företrädesvis allegoriska -personer. Guds egenskaper, dygder, laster, döden, kyrkan, kätteriet, -judendomen, Islam, afgudatjensten, verldsdelarne, naturen, årstiderna, -ljuset, mörkret m.m. äro här personifierade. Också historiska -personer förekomma i autos, men äfven dessa gerna i en kristligt -allegorisk beslöjning, på samma sätt som de i nämnda skådespel från -den antika mythen uppträdande Amor, Psyche och andra, hvilka alla -representera kristligt-religiösa föreställningar. Lope de Vega -- -denne utomordentligt produktive dramaturg, som skall hafva författat -adertonhundra dramer af dels komiskt dels tragiskt inneh&ll, indelade -liksom Calderon's skådespel i tre akter (Jornadas), samt fyrahundra -autos sacramentales -- har uti sina andeliga skådespel (comedias -divinas) "framställt alla schatteringar af sitt folks religiösa -egendomlighet: obetingad undertro, drömmande mystik, försänkning -i öfvermenskliga smärtor eller fröjder, barnslig trosnaivetet, -tillspetsad trossubtilitet och dyster förföljelselystnad." Och -Calderon, som i de finaste nuancer gestaltat det menskliga lifvets -äflan uti sitt beundransvärda intrigspel, har dock ur religionen -inandats sin egentliga lifsluft samt "äfven i några komedier med -snillets visa måtta framställt sitt folks religiösa känslor." Också -uti åtskilliga af hans rent verldsliga skådespel förnimmes en -religiös grundton. Och sålunda sammanfaller ännu i det sjuttonde -seklet blomman af Spaniens nationalpoesi med det andliga dramat.[205] - -Några mysterier uppfördes i England ännu under loppet af det sextonde -seklet.[206] I Tyskland synes på samma tid antalet af uppförda -andeliga skådespel hafva varit vida större. Den spelande personalen, -som bestod af unge män af borgareståndet, var stundom mycket talrik. -Så uppträdde t.ex. år 1571 uti Holzwart's "schön neu Spiel vom -Saul" icke mindre än hundra talande och femhundra stumma personer. -Men såsom offentliga folkskådespel torde mysterierna hafva npphört -i detta land redan mot slutet af sistnämnda århundrade.[207] Hurn -de religiösa skoldramerna, hvilkas innehåll var enahanda med det i -nyssnämnda offentliga skådespel, ännu länge härefter, såsom enskilda -amatörsspektakel, fortforo att gifvas af skolelever och studenter, är -redan i det föregående omnämndt. - -Så upphörde efterhand det andeliga skådespelet. Men folktraditionen -är underbart minnesgod. Skulle man väl kunna föreställa sig -att ännu i vårt århundrade, liksom i den kristna dramatikens -ursprungstider, herdarnes tillbedjan, offrandet vid krubban samt -scener ur passionshistorien blifvit dramatiskt uppförda uti några -kyrkor i franska Flandern. Men så har det likväl varit, hvarföre -biskopen i Cambrai såg sig föranlåten att år 1834 formligen förbjuda -alla sådana representationer. Dock finnes det antecknadt, att -passions-dramat ännu det följande året blifvit uppfördt på många -orter i nämnde provins.[208] I Tyrolen, Kärnthen och Steiermark -hafva likartade skådespel blifvit framställda af landtfolket -derstädes ännu uti innevarande sekel. Men större uppmärksamhet än -något annat dylikt, har det andeliga skådespelet i byn Oberammergau -uti bajerska höglandet väckt bland talrika åskådare af alla -samhällsklasser. Detta passionsspel, hvilket sedan 1633, endast -med färre afbrott blifvit uppfördt hvarje tionde år, gafs sednast -i fjol. Under spelåren 1830, 1840 och 1850 räknade man på hvarje -spektakeldag (sistnämnde år tolf till antalet) fem à sextusen -åskådare. De spelande, alla Oberammergauare, voro tre à fyrahundra, -från dibarnet till åttioåringen. För ändamålet har man inrättat en -sommartheater, emedan det är under sommarmånaderna och då mest på -söndagar, dessa representationer förefalla. Askådarenas bänkar, -utan ryggstöd, höja sig amfitheatraliskt öfver hvarandra under bar -himmel, men omgifna af ett brädskrank. Den sceniska inrättningen -med rideau, kulisser, särskilda rum och gator m.m. är sinnrikt -uttänkt. -- Den ursprungliga texten är 1811 omarbetad. Härigenomhafva -djefvulen med sitt anhang, de personifierade synderna och döden -försvunnit. Ingen narr eller såkallad lustig person förekommer. Men -ehuru stycket sålunda är moderniseradt, återstår dock tillräckligt -för att gifva detta skådespel en äkta medeltidskarakter. Rimmade -sångstycken afsjungas emellan särskilda scener af choren, af folket -kallad skyddsandarne, hvilka dessutom inledningsvis framställa i -tableauz vivants gammaltestamentliga förebilder till den evangeliska -historien. Det gamla testamentets rika innehåll indrages i -evangelierna för att härigenom uti stundom nog vågade och sökta -paralleler visa huru allt hänvisar på återlösningsverket. Den sceniska -framställningen af passions-historien, som begynner med Hosiannah -vid Kristi högtidliga intåg till Jerusalem, upptager i biblisk -ordningsföljd de förnämsta momenterna af densamma samt afslutas, -emedan himmelsfärden, af brist på erforderligt maschineri, icke kunde -visas, med en tableau, föreställande Frälsaren i triumf, omgifven -af sina trogna bekännare i tillbedjan. Det hela har gjort ett djupt -intryck på den talrika församlingen.[209] - -Det komiska elementet gick i arf från medeltida-mysterierna till -likartade dramatiska alster i nyare tider. Djefvulen, som uti de -förra parade begreppet af det förskräckliga och det löjliga, var -äfven i de sednare en i ordets egentliga bemärkelse förskräckligt -löjlig figur. Han uppträdde på scenen vanligen åtföljd af flera -andra afgrundsandar. Också synes deras antal hafva varit alldeles -godtyckligt. Så finnes det uti företalet till en dramatisk -bearbetning af parabeln om rike mannen och Lasarus, från 16 -seklet, visserligen sagdt att "sechs scheusliche Teufel" skulle -uppträda, men tillägget: "allhier mag man auch wohl noch mer Teufel -verordnen",[210] bevisar nogsamt att man icke just så noga brydde sig -om antalet. Äfven Döden, personifierad, spelar i de seduare -medeltidsdramerna en tragi-komisk rol.[211] Uti nyare dramer af -religiöst-moraliskt innehåll synes Döden ännu oftare med samma -karakter.[212] Men det är egentligen Narren som uti sistnämnde -skådespel spelar den mest framstående komiska rol. Han förekommer -redan i medeltideu, som förut blifvit nämndt, såsom hof- och -folknarr. Men först sednare afträder hin Onde, hvilken under tidernas -lopp förvandlades till ett sceniskt bihang och slutligen alldeles -försvann från skådeplatsen, sin komiska hufvudrol åt narren, som i -sjelfva verket var af större betydenhet än man vid första påseendet -skulle föreställa sig. Utgången ur samhällets lägsta regioner, der -de mägtiges förtryck herrskade, var han i en ständig opposition -emot det bestående statsskicket, hvars invecklade förhållanden han -väl icke mägtade fatta, men hvars svaga sidor och utväxter voro -tillräckligt i ögonen fallande för att mana till tadel och anfall, -och derföre af narren angrepos med plumpa stickord och gäckerier. -För öfrigt är anmärkningsvärdt, att, emedan tillfredsställandet af -lifvets oundgängligaste materiela behof stod i det omedelbaraste -samband med den slafvande hopens existens, narren erhöll benämniug -efter särskilda nationers älsklingsrätter. Så erhöllo italienarne -sin Signor Maccaroni, engelsmännen sin Jack Pudding, fransmännen -sin Jean Potage, tyskarne sin Hauswurst o.s.v. Genom allt detta -inflätades i mysterierna och moraliteterna, ja någongång tillochmed i -skolkomedierna ett komiskt intermezzo, som urartade till en verklig -pöbel-farce, hvars själ narren var. Åt denna dramatiska figur har -endast Shakespeare gifvit en konstnärligt utbildad gestalt. Stundom -synes det dock hafva lyckats äfven för Calderon att i den komiska -personnagen inlägga en djupare betydelse genom att framställa -densamma såsom representant af den prosaiska verkligheten i motsats -till idealet, genom att göra Gracioso till hjeltens karikatyr. Men -öfverhufvud nådde narren icke någon högre utbildning. Ju längre -det led, desto mer blef han en blott abstraktion, utan sammanhang -med handlingen, förvandlades slutligen till ett improviseradt -fantasistycke, samt försvann såsom sådant från den dramatiska -scenen.[213] - -Likasom medeltidens mysterier hade uti sig upptagit hvarochen -då existerande dramatisk art, så att en strängt karakteristisk -åtskillnad emellan mysterier, moraliteter och farcer vid detta -tidehvarfs utgång icke kan uppdragas, så erhöllo äfven den nyare -tidens moraliteter ett allt omfattande innehåll. Väl uppfördes ännu -under loppet af det sextonde seklet talrika bibeldramer i många -europeiska länder, ja tillochmed sednare förekomma dylika här och -der; men behandlingen af det religiösa ämnet hade blifvit en annan -än den ursprungliga. En ofta dogmatisk och polemisk rigtning gaf -mysterierna under reformationstidehvarfvet en förändrad karakter. -Moraliteterna -- förnämligast de som innehöllo bibliskt stoff, -- -hvilka redan från början hade en dualistisk tendens, voro egnade -att i dramatiskt hänseende yttrycka denna nya religiösa rigtning. -Och äfven de moraliteter som rörde sig inom det allmänt sedligas -område, äfvensom de hvilka med förkärlek behandlade konflikterna -inom det medborgerliga sambällslifvet, skärskådade allt detta ur en -religiöst-moralisk synpunkt. Också inskärptes den praktiska moralen -icke mindre uti de långa, i predikostil hållna prologerna, än i -sjelfva styckena och epilogerna. Dessa skådespel erhöllo härigenom, -synnerligen i de protestantiska länderna, en mycket didaktisk -natur. Ehuru den allegoriska formen, hvilken de allt fortfarande -företrädesvis bibehöllo, icke mägtade gifva nog lif och rörelse åt -de färglösa gestalter, de framställde på scenen, fortlefde dessa -dramer emellertid på skådeplatsen under hela det sextonde seklet. -Också voro de icke utan inflytande på åtskilliga romantiska skådespel -och historiska dramer, ty dessa innehålla i mängd elementer från -moraliteterne. Och ännu i det sjuttonde seklet hade dessa skådespel -icke upphört. Så äro t.ex. Calderons allegoriska autos sacramentales -icke blott i formelt hänseende, utan äfven till sitt inre väsende, -förnämligast moraliteter.[214] - -Hvad i det föregående blifvit sagdt om det burleskt-komiska -mellanspelet, narren m.m. i mysterierna, gäller äfven moraliteterne. - -I det föregående hafva vi sökt gifva en bild af medeltidens skådespel -samt af de derur i nyare tider omedelbart utgångna dramatiska -alstren. Emedan den skandinaviska, och synnerligen den svenska, -dramatiken under nämnda epoker närmast ansluter sig till vårt -speciela ämne, hafva vi ända hittills uppskjutit att beröra Danmarks -och Sveriges skådespel, för att härigenom bereda den naturligaste -öfvergång till sagde ämne. - -Danmarks skådespelsväsende under medeltiden är nästan alldeles -okändt. Men emedan mysterierna i grannlandet Tyskland voro mycket -gamla, och detta lands dramatik isynnerhet utöfvat inflytande på de -äldsta danska dramaturgerne, kan man väl antaga såsom helt säkert -att andliga skådespel blifvit uppförda i Danmark redan långt före -konung Hans' regeringstid, ehuru de första kända representationerna -af "komedier" -- den vanligaste benämningen för skådespel i allmänhet -på femton- och sexton hundratalet -- skedde först år 1501. Dessa, -sistnämnde år, af skolelever uppförda komedier voro sannolikt -"Efterligninger af Mysterierne".[215] Under reformationstidehvarfvet -synes theatern i Danmark på samma sätt som i andra protestantiska -länder blifvit använd till utbredande och befästande af kyrkoläran. -Också gåfvos skådespel ofta i sjelfva kyrkorna. Detta skedde ännu i -sjuttonde seklet, såsom t.ex. 1635 i domkyrkan i Sleswig och 1690 uti -domkyrkan i Bergen, på hvilket sistnämnda ställe passionshistorien -och andra bibliska historier blefvo dramatiskt framställda af -kathedralskolans elever.[216] Ämnen till dessa i Danmark mycket -omtyckta skolkomedier, hvilka, liksom i Tyskland, ursprungligen voro -affattade på latin, samt äfven sednare, efter det modersmålet begynt -användas, ofta förekommo på förstnämnda språk, valdes dels ur bibeln -dels ur den grekiska och romerska antiken. Men äfven bibeldramerna -blefvo utstofferade med många klassiska zirater, mest ur -mythologin.[217] Skoleleverne torde företrädesvis hafva uppfört -skådespel på danska, under det studenterne, hvilka år 1574 befinnas -blifvit ålagde att på sina konventer uppföra Terentii komedier, "holdt -sig til Latinen, rimeligtviis forde de ikke ansaae det för Provectiores -anstaendigt at producere sig i Landets Tungemaal." Men om ock -studenterne jemförelsevis oftare än skolans lärjungar begagnade -romarespråket till dramatiska representationer, synas likväl äfven -de sednare kunnat med stor ledighet uttrycka sig på latin, då de -uppförde skolkomedier på detta språk. En latinsk komedi af denna art, -"Susanna" uppfördes 1574 af skolan i Viborg "der havde den AEre, -iblandt Tilskuerne at have Kongen selv, som fandt sig saa synderlig -tilfreds med Udførelsen, at han til Skolen forærede 20 Læster korn -til 30 Disciples Underhold." En sednare representation af "Susanna" -ägde rum vid en fest med anledning af Christian den fjerdes födelse, -1577. Då blefvo "den anden Dag nogle af de Høilærde (Professorerne -ved Kjøbenhavns Universitet) med deres Studentere opfordrede til -(paa Kjøbenhavns Slot i Gaarden) at lade see en Comedie, som dennem -var bleven befalet at agere, og blev den Historie om Susannæ -Uskyldighed antagen og yudeligen ageret; Siden blev og en mærkelig -moriansk Daaredands anstiftet. Om Tirsdageftermiddag bleve atter de -tilforordnede Høilærde igjen opkaldede og legede den mærkelige Seir, -som Kong David haver indlagt sig over den mægtige Kæmpe og Philister -Goliath; derefter blev ogsaa bestilt en mærkelig Pygmeers Kamp med -Tranerne".[218] - -Ibland de ganska talrika danska skolkomedierna, hvilke ända till -sednare hälften af det sjuttonde århundradet allmänt omhuldades af -publikens ynnest och utgjorde en hufvudsaklig förlustelse vid de -förnämas fester, synnerligen vid bröllop, förekomma äfven några -moraliteter. En sådan var t.ex. i sednare hälften af sextonde seklet -"Kortvending" med allegoriska personer. Efter enhvar af dess tre -akter följde sång och dans. - -En religiös grundton synes genomgå denna dram, att döma af slutorden -uti epilogen: - - "Thy wille wy alle gladelig quede, - Oc Bede gud alle ssammen, - Att handtt will giffue oss hymmerigs glede; - Ther till siger alle Amen!" - -En annan moralitet, "de Mundo et Paupere" som uppfördes i början -på sjuttonde seklet, skall, enligt Rahbek, hafva någon likhet med -den af oss förut omnämnda franska moraliteten "Bien-advisé et -Mal-advisé".[219] - -Äfven uti de danska mysterierna från nyare tider, hvilka i likhet med -andra länders religiösa skådespel, under reformationstidehvarfvet och -sednare, nästan uteslutande tyckas behandlat bibliska ämnen ur gamla -testamentet, saknas icke burlesk-komiska elementer. Så uppträder -uti "Kong Salomons Hylding", som uppfördes inför det kungliga huset -vid Christian den fjerdes hyllning 1584, utom en djefvul, hvars -rol troligen här såsom annorstädes hade en komisk anstrykning, en -hofnarr, benämnd Krage, med ett ofta groft och plumpt skämt. En annan -narr, Brynke, utöser en lång rad plumpa skällsord i "den gudfrygtige -Tobiæ Giftefærd", uppförd 1635 vid ett förnämt bröllop, hvilket -Christian IV behedrade med sin närvaro.[220] Men emedan dessa råa -utvexter i bibeldramerna, utan allt sammanhang med handlingen, redan -förut blifvit skärskådade, torde en vidare utläggning häraf vara -obehöfiig. -- Att farcer, liknande de tyska fastlagsspelen, också i -Danmark förekommit, torde kunna antagas, emedan "Fastelavnsløben" -var de danske studenterne förbjudet.[221] Men sådana farcer voro -sannolikt mest alla improviserade. - -De danska skolkomedierna, hvilka till största delen lära varit -öfversättningar eller bearbetningar af tyska mönster, voro en slags -sammanblandning af mysterier och moraliteter samt mångfaldiga från -den klassiska lärdomens rustkammare för särskilda tillfällen anbragta -tillbehör. Om dessa på rimmad vers, med oregelbundet omvexlande -outbildade trochæer, jamber, anapæster och daktyler, affattade -dramer yttrar sig Överskon sannt och träffande med följande ord, -hvarmed vi kunna afsluta skolkomediernas karakteristik: "Deres Kjærne -var i Almindelighed lange Taler, hvori Personerne mere beskreve -end udtrykte deres Følelser og derhos lode sig det være vigtigt -at fremkomme med saa mange Allusioner, Lærdomme og Sententser, -som Författaren havde kunnet finde paa. Fablen var yderst simpel, -og Savnet af Handling søgtes ofte erstattet ved Sange, Dandse -og langstrakte, i Comedien aldeles vilkaarligt indlagte platte -Episoder, som undertiden gik over til at blive egne Smaastykker, -der sønderlemmedes og fortsattes paa hvilket Sted Författaren -ansaae det godt at give Tilskuerne nogen Afvexling. I de senere -Stykker maatte Narren ikke savnes, men han stod ikke i mindste -Forbindelse med Handlingen, hvorimod han ikke sjelden brugtes, som -de Gamles Chor, til at fremsætte Reflexioner over Personernes Ord -og Foretagender. Fro Mysterierne beholdt endeel af Skolestykkerne, -uagtet Reformationen, lige til deres Undergang mange Træk, som -levende erindrede om Catholicismen".[222] - -Den svenska medeltidsdramatiken är, liksom den danska, insvept -i mörker. Men tillvaron af skådespel i Sverige, under nämnda -tidskifte, kan derföre icke bestridas. Väl är det sannt, att en -lyrisk stämning är förherrskande hos den svenska nationen. Men om -ock svensken, hängifven åt en lyriskt-subjektiv innerlighet, med en -ansats af didaktik, är "en monologisk natur", som "mera discurerar -än samtalar",[223] samt derföre äfven i diktens verld icke utan -svårighet frambringar en dialog med utpräglad karaktersteckning; -saknar han likväl icke ursprungliga dramatiska anlag. Också har -redan den skandinaviska mythen en afgjord dramatisk karakter.[224] -Äfven de svenska folkvisorna, dessa omedelbara utgjutelser -af det nationela medvetandets allmänna innehåll, hafva stundom ett -dramatiskt skaplynne, tillochmed dialogiserad uppställning.[225] -Men detta gäller i högre grad om de svenska folklekarna, hvilka äro -än endast mimiska och symboliska, än härjemte i dialog uttryckande -någon konstlöst enkel handling från hvardagslifvets sfer, samt ofta -åtföljda af sång och dans.[226] På folkfester ända från uråldriga -tider, såsom den första maj, midsommarsdagen, jultiden o.s.v., -plägade man roa sig med sceniska lekar och danser.[227] Och ännu -i våra dagar fortlefva dessa lekar och ringdanser, förnämligast -jultiden, till en del äfven i vårt land. Med allt detta hafva vi -endast velat antyda, att det svenska folket, i likhet med öfriga -nationer, icke kunnat vara i saknad af skådespel under medeltiden. -Att i sådant hänseende den andeliga dramatiken då äfven i Sverige -hufvudsakligen blifvit bearbetad, framgår ur det vi förut varit i -tillfälle att utlägga, ehuru blott ytterst få fragmenter af likartade -skådespel från denna tid i sistnämnda land förefinnas. Ett sådant -synes vara ett samtal om Kristi korsfästelse mellan en bedjande -kristen och jungfru Maria, der det långa svar, "Bedjaren" ger åt "Vår -Fru", är utmärkt af en rörande skönhet och, såsom Wieselgren säger, -"eger ett natursannare pathos än moderskänslans uttryck i många nya -dramatiska försök." Såsom ett annat dylikt torde man kunna anse -"Trætte imellum Jesum af Nazareth och Belial." "Jesus nederfor till -helvete med en hvit fana och rödt kors; Patriarcherne börja ropa, -då han nalkas, att han ville förlossa dem ur förborgen. Emellertid -förordnar Herren en domstol, som först med sin dom kunde visa att -nåden vore rättvis. Kring domarbordet ser man nu, hvad man väntat, -Moses, Salomon, Joseph o.a. men helt oväntadt insänder vördnaden -för klassikens mästerverk äfven en Virgilius, en Aristoteles, en -Hippokrates. Men desse jäfvar Satan." Möjligen kan ock hit räknas: -"Aff huru kroppin och själen thrätte." Detta "samtal emellan en -kropp och själ i helvete" är, enligt Hammarsköld, "till sitt innehåll -en moraliserande vision, enligt den tidens smak, i hvilken man mycket -igenkänner af andan i la Divina Comedia, ehurn naturligtvis detta -lilla stycke ej uthärdar någon jemförelse med Dantes stora, himmel -och helvete omfattande, mästerstycke".[228] - -Den poetiska medeltidens bisarra, fantastiska skapelser i litteratur -och konst förbleknade och bortdogo efterhand, isynnerhet i -protestantiska länder, under inflytelsen af den strängt dogmatiska -och kärft polemiska begreppsutveckling, reformationen framkallade. -För den didaktiskt-moraliserande rigtning, som nu inträdde, måste -den uppsluppna fantasins ystra lekar flykta. Men ehuru af denna -orsak en vresig stämning emot vitterheten öfverhufvud var märkbar, -begagnade likväl äfven reformationens befordrare och vänner den -dramatiska dikten såsom ett verksamt medel till den renade lärans -belastande och utbredande. Utom Luther, hvilken, såsom vi hafva sett, -fri från all trångbröstad ensidighet, gaf den dramatiska konsten -dess berättigande, var äfven den svenske reformatorn Olaus Petri -öfvertygad om nyttan af skådespel, naturligtvis förutsatt att den -kristna religionens och moralens läror uti desamma icke oskärades, -utan tvertom rent och klart framställdes. Ett interessant bevis -härpå bibringar sistnämnde utmärkte man uti företalet till sin _Tobie -Comedia_, det första med säkerhet kända och tryckta dramatiska verk på -svenska.[229] Emedan man härjemte ur detta företal erhåller upplysande -antydningar om tillvaron af en äldre svensk dramatik, tveka vi icke att -afskrifva följande längre utdrag af detsamma: "Lika mycket, hvad man -får veta Guds vilja, under enfaldig ord eller konsteliga dikter, all -then tid thet är ju Guds vilje som vi få veta... Och såsom man seer -skeedt wara när Gudz almogha, så seer man ock wara skeedt ibland -förståndigha Heedningar, att lärde män som mera haffua besinnat -hwadh godha sedher och itt ärligit liffuerne kraffdt haffuer, än -then menighe man, the haffua brukat mong sett, ther the haffua lätit -then menighe hopen förstå medh, hwadh rett eller orett giordt war, -Somlighe brukadhe slätt och enfaldigh ord och taal ther til, Somlighe -wijsor, ordspråk, och mongahanda Poetiska dichter, för them ther -hahde lust til, Somlighe brukadhe Spel eller Comedier och Tragedier -på vppenbara spelplatzer eller skodoplatzer, på thet at the som -lust hadhe til at se vppå huru the som spelet driffuo, hadhe (vnder -fremmande klädhebonat) vnderligha åthäffuor, skulle ock ther bredho -widh någhot lära thet them nyttigt wore, antingen at göra eller låta, -Så at hwar och en fick ju någhor rettelse vnder thet sett som han -hahde lust til. Thet samma haffua ock wåre förfähder brukat så här j -landet som j annor land, sedhan Christendomen hijt kom, medh vijsor, -rijm och Comedier om helgha män, som föregafiz til godh exempel, om -tbe ellies hadhe altijdh så rett drabbat sanningen, som the thersådana -dichtadhe, synas haffua hafft meningen godh, Så haffuer man nu -här utsatt på rijm i Comedie wijs, för them som ther haffua lust til, -Tobie Historie" etc.[230] - -Man finner af ofvan anförda företal att andeliga skådespel äfven i -Sverige under medeltiden verkligen ägt rum.[231] Och att desamma -också derstädes liksom i andra länder haft ett lithurgiskt ursprung, -framstår såsom en naturlig följd af det som förut blifvit sagdt -om det kristna dramata upprinnelse. Också hade den påfliga kulten -öfverallt såsom Wieselgren säger, ett "theatraliskt väsende".[232] -Under reformationstiden var den intellektuela verksamheten i -Sverige med afgjordt företräde vänd åt det andeliga hållet, och -detta förnämligast i polemisk-dogmatisk rigtning. Hvad den svenska -dramatiska litteraturen under detta tidskifte vidkommer, känner man, -efter Tobiæ Comedia, från sednare hälften af femtonhundratalet -endast följande trenne skådespel, alla i handskrift: _Comoedia -Studiosorum, Holofernis och Juditz Historia samt De Creatione Mundi -eller Om Meniskiones Skapelse och hennes Fall_.[233] Men ehuru så -få spår af dramatiska kompositioner qvarstå från denna tid, har -deras antal likväl sannolikt varit vida större. Från det följande -århundradet förefinnas talrikare så väl andliga som verldsliga -skådespel.[234] - -På sextonhundratalet hafva, så vidt vi kunnat finna, följande -skådespel, af andeligt innehåll, blifvit tryckta dels i Sverige dels -i Finland, samt troligen alla uppförda: _Josephi Historia_ och -_Konnungh Dawidhz Historia_, begge sannolikt af Thomas Petri -Gevaliensis;[235] _En lijten andelig Tragoedia om the 3 vijsa Män_, -af Olffsson; _Salutaris Jesu Christi Nativitas_, af Pachius, på tyska, -(spelt inför Drottning Christina); _Acta et Martyria Apostolorum. Thet -är Een Tragico-Comoedia om Apostlarnes gärningar och jämmerliga -marteringar_, af Brask; _Itt gudeligit Samtaal eller andelig -Prosopopoeiae Dicht, aff then helige Bernhardo Componerat, verterat och -på Rijm affsatt aff Josepho Chaerbero; Genesis Aetherea eller Jesu -Christi Födelse_, af Kolmodin, uppfördt i Åbo år 1659, _Rebecca_, en ny -och andelig Comoedia, af Beronins; samt slutligen _Thet Himmelske -Consistorium tilhoopa kallat, för våra förste Föräldrars ynkeliga -affall skull: vthi een lijten Skohle öfning och Comoedia medh någre -Skohle-gåssar, närwarande Höge sampt Lägre Ståndz-Personer, uppå -Wijborghs Slott repräsenteradh och förestält Anno 1674_; af -Carstenius.[236] I det sjuttonde seklet uppfördes äfven skådespel på -latin. Och under sednare hälften af detta århundrade synes man -isynnerhet i Åbo bafva interesserat sig för sådana dramatiska -representationer, af andligt innehåll, enligt Wieselgrens ord: "På -latinska andliga komedier skaffade man sig bättre tillgång i Åbo genom -att 1670 upplägga, utur 'Corn. Schonæi Terentius Christianus s. -Comoediae sacrae': _Comoed. Dyscoli, Josephus, Pentecoste, Triumphus -Christi, Daniel_".[237] Slutligen bör tilläggas att några skådespel af -religiöst innehåll finnas i handskrift, såsom t.ex. _Judas Redivivus, -thet är en christelig Tragico-Comoedia_ -- enligt Rydqvist (a st., s. -235) den utmärktaste och friast behandlade af alla här ofvan nämnda -religiösa dramer på svenska, innehållande några äkta tragiska -beståndsdelar --;[238] _Christianus Redivivus eller Christtrognas -Dygdespegel, i en lustig comoedia författat_, af Lundius; samt -_Josephus venditus, en svensk comoedia_, af Brask.[239] - -Dessa religiöst-moraliska skådespel äro till innehållet -öfverensstämmaude med andra kristna länders mysterier, sådana -de framstå efter medeltidens utgång. De bibliska dramerna följa -öfverhufvud troget bibeltexten.[240] Men någongång tilläggas dock -saker som äro alldeles fremmande för den tid och de personer, dramen -behandlar. Huru sällsamt låter det t.ex. icke att få höra den man, -Josef möter, då han på sin faders befallning utgått för att uppsöka -sina bröder i Sichern, sjunga en svensk folkvisa, der Frälsarens namn -förekommer: - -Joseph. - - Käre Fadher iagh gåår nu åstadh, - Och wil beställat, som tu migh badh. - -_Hic errat in solitudine_, Och honom möter een bondbe. - - Min käre Wen, höör migh itt ordh, - Wijss migh rätte wäghen til min Fadhers hiordh. - -Rostiens. - - Thenna wäghen skal tw rätt framgåå, - Ingen annan wägh tu pass vppå. - -Joseph. - - Faar wäl min wen, iagh tackar tigh, - At tu rättan wägh, wijste migh. - -Rusticus. - - Faar och tu wäl min wen så from, - Rätt nu han på wäghen kom. - Ty gåår iagh min koss j fagre wädher, - Så gladeligb iagh een wijsa quädher. - _Duffuan sitter på Lilie quist, gudh rådhe, - Hon siunger så fagert om Jesu Christ - Men Gudh giffue oss sina nådher_.[241] - -Någon dramatisk enhet söker man förgäfves i dessa skådespel. Så -finner man t.ex. uti Josepbi Historia omedelbart efter Jakobs -välönskningar för sina söners förnyade resa till Egypten Ruben -samtala med Josef och adressera till honom följande ord: - -Ruben. - - Hell wari tigh tu Förste godh, - Gudh giffue tigh altijdh itt frit modh. - -Joseph. - - I ähre nu alle komne igen, - Löp min drengh och waar ey seen. - Lät maat tilpynta, lät all tingh wara rede, - Och lätt duken på bordhet bredhes. - Leffuer edher gamble Fadher än, - Heller hwadh seije j fremmande Män, - Ähr thetta Benjamin eder yngste broder, - Som haffuer födt Josephs Modher? - -_Här skijndar han sig från them för gråt skull_. - -Ruben. - - Ja, nådighe Herre, wår Fadher måår wäll, - Han önskadhe E. N. wara hell och säll. o.s.v.[242] - -Ibland de anförda svenska skådespelen stå, enligt Rydqvist, -"Prosopopoeiae Dicht" och "Thet Himmelske Consistorium" på -gränsen mellan mysterier och moraliter.[243] Och i sjelfva -verket utmärker redan sjelfva titeln på det förstnämnda stycket, -hvars innehåll vi föröfrigt icke känne, att pjesen är en religiös -moralitet. Ty berörde titel lyder sålunda: "Itt gudeligit Samtaal -eller andelig Prosopopoeiæ Dicht, vthi hvilken the Gudhomlighe -Egenskaperne, Rättfärdigbeten, Sanningen, Barmhertigheten, Fridhen -och Allvijsheten, med Gudh Alzvoldigh, om Menniskiones Fall och -Vprättelse, vthi Discours-vijs anförde blifva".[244] - -Till samma art af skådespel hör äfven det ofvan nämnda i Finland -uppförda "Himmelske Consistorium." Dess innehåll, som för oss har -ett inhemskt intresse, är i korthet följande. Adam och Eva beklaga -sig öfver syndafallet. Den sednare, som nu för sent önskar att hon -"hade smakat något annat i ställe för detta förbannade äplet", -menar att Adam icke hade bort tillstädja henne en sådan dårskap, -eller åtminstone icke sjelf följa exemplet. Men härtill svarar Adam -helt artigt: "Mitt eendaste Hjerta! skulle iagh så grymm och afwogh -stella migh emoot tigh, som så mången kärleks glädje och lust i -tigh altijd funnit hafwer, at iagh tigh i någor måtto mootsträfwa -skolie. Håller du migb tå _för een beest_ eller omeniskligh, at iagh -tiu kärleek wärt umgänge icke lijda och efterfölia måtte." Gud -Fader, efter att i en lång monolog hafva ådagalagt menniskornas -otacksamhet och brottslighet, sammankallar af medömkan öfver de -fallna sitt Consistorium, sina _Himmelske Möör_, på det att han, såsom -orden lyda, "förnimma må hvad står til görande", samt presiderar uti -andra akten i rådet, med Freden, Nåden, Mildheten, Långmodigheten m.fl. -till venster om sig, och till höger Rättfärdigheten, Strängheten, -Stadigheten, Heligheten och Sanningen. Consistorium uppmanas att -yttra sina åsigter om "desse ynckelige persohner, som för wåra ögon -ståå", Adam och Eva, hvilka under rådplägningen äro tillstädes -äfven som Mensklige slechtets eländighet, deras advokat, samt -Lucifer, deras anklagare. Freden talar till menniskornas förmån. -Med henne instämmer Enigheten. Men derföre får den sistnämnda en -skarp tillrättavisning af Rättfärdigheten, som frågar henne om hon -är _klok eller nöchter_. Rättfärdigheten och Strängheten yrka på hårdt -ansvar, hvilket naturligtvis också Lucifer tillstyrker. Vänligheten -vill ännu lägga sig ut för menniskornas sak, men blir snäst af -Lucifer med orden: "Tig du näsvisa qvinna, war tyst tu owettige -och krysta läpparna tilsamman." I tredje aktens början instörtar -Lucifer med tjenare för att basta och binda Adam och Eva, sägande: -"Jo, jo! mina trognaste camrater! Tager Cerberi kädjor, glömmer -intet Handklofvarna. Slår, binder, sargar, skonar intet." Under det -befallningen verkställes, heter det om Consistoriales: Dessemellan -sucka samptelige Himmelens Möör. Men Nåden förhindrar menniskoparets -bortsläpande, med en sång, hvars första strof begynnes med orden: -"Lät bli, lät bli, tu arge skalker, Tag bort tiu näbb tu glupig -falker." Adams och Evas sak utföres allt fortfarande pro et contra. -Den för menniskorna bönfallande Mildheten yttrar bland annat: _Ack! -käre, lät migh icke fåå repuls!_ Rättfärdigheten, häröfver förgrymmad, -är obevekligt sträng, och vill att man "gäntzligen" skall "vräka och -upphäfva" Freden och Mildheten. Med henne förena sig Stadigheten och -Heligheten. Lucifer "_gillar theras tahl_", sägande: "Herr Domare, -desse hafva icke så galit dömbt. _Eija förty, o mine käre, krapser them -i ett huj härifrån med eder_." Men då Långmodigheten, Sachtmodigheten, -Alsmechtigheten, Godheten och Mensklige Slechtets Eländighet med -kraft tala för menniskornas förskoning, samt äfven Änglarnes Chor -instämmer i förbön för desamma, bevekes slutligen Fadren att säga -till Lucifer: "Tag bort tin band, tu förbannade, och gack bort til -dit herberge: ännu är menniskjan tig icke tildömbd." I fjerde akten -fortsättes Consistorii öfverläggning med all ifver. Äfven dogmatiska -bevisningsgrunder användas. Och då ändtligen menniskornas sak börjar -ljusna, "_begynna Adam och Eva se gladlynt ut; men deremot taga -djeflarna på rasa_." Slutligen håller Visheten ett tal, hvaruti hon -dogmatiskt bevisar, att menniskornas Frälsare måste vara både Gud -och menniska. Consistoriales förundrade öfver detta tal, "foga sina -hufvuden tilhopa." Uti fortsättningen af talet framställer Visheten -förslaget om Guds Sons menniskoblifvande, samt förenar sig med hela -den venstra sidan af rådsförsamligen uti en bön härom, på vers, till -Sonen. Han, som härpå uppstiger, förklarar sig villig att blifva -ett försoningsoffer för menniskornas synder, samt erhåller Fadrens -samtycke till återlösningsverkets utförande. Sedan härefter de -systrar som framför andra gynnat de fallna dödliga, hade på latin -afsjungit _ära vare Gud i höjdene_, tillslutes skådeplatsen. Dock visa -sig ännu "i öpningen" Adam och Eva, yttrande sin tacksamhet samt -instämmande i psalmen: _O Jesu Christ som mandom tog_.[245] - -Detta allegoriska stycke, som lifligt erinrar om de gamla -medeltidsmysterierna, uti hvilka, såsom vi hafva sett, Guds egenskaper -likaledes framställas personifierade, har äfven ett mellanspel, -inflätadt i de skilda akterna. Detta mellanspel är delvis lånadt ur -Stjernhjelms ballet _Then fångne Cupido_. Cupido, Venus och Diana med -sina Nympher, Pallas, Aesculapius, två Satyrer, drengen Doris, samt -herdarne Tityräs och Melibäus uppträda häruti på scenen.[246] - -Att icke heller de svenska mysterierna och moraliteterna sakna -groteskt-komiska partier, ses af ofvanstående på sina ställen nog -grofkorniga dramatiska komposition. Men öfverhufvud öfverträffa -dock Nordens religiösa och moraliska skådespel i sedligt allvar -det mellersta och synnerligen det södra Europas. Det nordiska -folklynnet var för mycket inåtvändt, för att kunna känna en hjertlig -lust och fröjd vid sådana dramatiska bouffonnerier, som förtjuste -de sydligare, lättrörligare nationerna. Derföre forekomma ock -dylika afarter blott sparsamt i de svenska dramerna af religiöst -innehåll. Stundom saknas det komiska elementet helt och hållet, -såsom t.ex. i Josephi Historia. Naturligtvis orenades de katholska -andeliga medeltidsskådespelen i Sverige mera än de protestantiska -af burleska tillsatser. Då Olaus Petri uti företalet till sin Tobiæ -Comoedia säger om föregående svenska dramatiska skribenter: "Om -the ellies hadhe altijdh så rett drabbat sanningen", torde han -härmed närmast hafva åsyftat inblandningen af profana, det heliga -sårande föremål i de andliga dramerna.[247] Men helt och hållet utan -sådana andakten störande utväxter voro dessa skådespel icke heller -efter reformationens införande i Sverige. Härpå lemnar det förut -anförda bevis. Och vi kunna tillägga följande exempel. Uti Olffssons -"Tragoedia om the tree wisa Män" förekomma, efter första aktens slut, -dessa ord: "1 medler tijdh figurers eller något annat kortt wijl" -(kurzweile); hvarmed afses, enligt Rydqvist, "förmodligen skuggspel, -pantomim eller annat upptag".[248] Att för öfrigt slika roligheter -vanligen iörekommo i de verldsliga skådespelen, synes deraf, att -samteliga Messenii dramer voro försedda med en såkallad _lustig -person_.[249] Och kanske uppträdde, äfven uti andliga spel, narren i -Sverige, liksom annorstädes, med diverse improvisationer. - -Beträffande farcen, så är det i det föregående omnämndt, att -gycklare, jemväl från utlandet, under medeltiden med framgång -uppträdt i Sverige, och med all sannolikhet kan antagas, att -deras prestationer der såsom annorstädes varit till största delen -improviserade. Må det ock äga sin riktighet, att, såsom Rydqvist -(Skandia VII, 214) säger, Sverige, så vidt kändt är, icke "haft -någon egentligen lokaliserad folkmask", och att detta lands "Dummer -Jöns, Jon Blund och andra personifikationer af vissa svagheter äro -blotta abstraktioner, utan åskådlighet och dramatisk bestämdhet;" -så finnas likväl af både in- och utländske författare åtskilliga -burleska varelser omtalade, hvilka i narrkostym i Sverige, -ännu på femton- och sextonhundratalet, uppträdde vid särskilda -tillfällen såsom gycklare (Skandia VII. 206, 207). Dessa voro -hof- eller folknarrar. Och härtill komma åtskilliga intyg från -reformations-seklet, hvilka ovedersägligen ådagalägga tillvaron af -en gammal folkförlustelse i meranämnda land, jemförlig med Tyskarnes -fastlagsspel. Vi hafva förut omnämnt, att hvarjehanda maskeringar -voro vanliga vid dessa dramatiska lustbarheter. Så skedde äfven i -Sverige. Olaus Magnus säger, att man under de sex sista dagarne -före fastan plägade derstädes anställa maskrader, hvilka stundom -voro så ohöfviska, att de väckte allmän förargelse. Och att man -äfven vid den svenska karnavalen, liksom vid den tyska, tillåtit sig -satiriskt skämt och hån, framgår ur det begrepp, ordet "Fastelagen" -fordom synes inneburit. Till närmare förklaring häraf bifogas några -historiska upplysningar. Gustaf I tillstadde att man så skymfligen -behandlade Peder Sunnanväder och Mäster Knut, till straff för deras -brottslighet, att de "bleffue införde i Stockholm genom Norra Port -medh en _Fastelagen_, them til Försmädelse, Hån och Spott, och wore -klädde i gambla uthnötte och slarffuota Chorkåpor, åther affuoga -satte på suultna Hästar", den förre "medh en Halm Crona på Hoffuudet -och ett Träswärd widh Sijdhon", den sednare "medh en Biskopz Hatt -aff Näffuer, och fölgde them en stoor hoop i Larffua klädher" -(maskerade personer), "som ropade ti Folcket." Och när delinqventerne -schavotterade, "wordo monga Rijm them til stoor Spott ther upläsne -aff them, som i Larffua kläderne wore".[250] Tegel berättar -äfvenledes, att Biskop Brask gjorde "sigh sjelff til Fastelagen", -för att genom ett slikt gyckelspel roa Gustaf I, då denne konung var -hans gäst i Linköping.[251] Äfven sjelfva konungen fruktade, såsom -det heter i Vesterås Recess 1527, "att slige fastelagen företoges -med honom, som mz mongom androm skedt är", samt ville hellre afstå -sin spira "enn att man skall tagha sig nogon ny _fastelagen_ för mz -honum".[252] Ännu kan tilläggas, det Olaus Petri klagar, att af -gudstjensten blifvit "fögho better än en _fastelaghen_".[253] Häraf -synes följa, att "Fastelagen", som ursprungligen utmärkte aftonen -och natten före fastan, och sedermera i vidsträcktare mening hela -karnavalstiden, under tidernas lopp äfven särskildt betecknat -hufvudpersonen i karnavalsmaskraderna samt slutligen ett hånfullt -gäckeri i allmänhet.[254] - -Reformationstidehvarfvet synes småningom hafva utrotat den gamla, -på katholsk grund hvilande svenska farcen, hvars beskaffenhet -eljest är foga känd, emedan densamma veterligen icke hunnit att -från improvisation träda i skrift.[255] -- Att för öfrigt farcen -öfverallt blifvit modifierad efter skilda tiders och nationers -skaplynne, samt ännu i dag fortlefver, behöfver en gång för alla -blott antydas. - -Liksom de danska religiösa och moraliska skådespelen, voro äfven de -dermed nära beslägtade svenska[256] enligt all sannolikhet till -det mesta skolkomedier, uppförda af djeknarne vid landets skolor -och gymnasier. Från det sjuttonde seklets början fanns, såsom -Wieselgren (Sv. Sk. Litten III, 508) säger, "en theater möjligtvis -i hvarje schola." Men äfven vid rikets universiteter förehades -dramatiska öfningar.[257] Så uppfördes t.ex. Messend "Disa" i -Upsala af studenter år 1611.[258] Och Åbo Akademies sjelfva -invignings-högtidligheter afslötes, den 17 Juli 1640, med en under -professor Wexionii inseende af studenterne uti högskolans auditorium -superius uppförd "Comoedia", benämnd _Studentes_. Detta moraliska -skådespel, som gafs under lifliga bifallsyttringar af de talrikt -närvarande åskådarne och åskådariunorna, afsåg det akademiska lifvet -samt föreställde "huru somlige föräldrar visa sig mycket knappe att -bestå penningar åt sina söner, hvilka då gemenligen blifva flitige; -men andre bestå dem allt hvad de åstunda, genom hvilken obetänksamma -frikostighet sönerne blifva försummelige, ohörsamma och förlorade: -huru somlige ynglingar slå sig till yppighet, spel och andra laster, -samt blifva förderfvade; men andre beflita sig om vetenskaper, dygd -och Gudsfruktan, samt blifva berömlige och ypperlige män".[259] - -Skolkomedierna (i ordets vidsträcktaste betydelse omfattande -äfven skådespelen vid universiteterna) förekomma väl, såsom förut -blifvit sagdt, ännu under loppet af det adertonde seklet, men vid -medlet af det sjuttonde århundradet synas de upphört att omhuldas -med lika allmänt intresse som tiilförene. Åtminstone rigtades de -högre samsällsklassernas håg mot representationer af en helt annan -art. Dessa voro de icke allenast i Italien, utan äfven i Spanien, -Frankrike, Tyskland och annorstädes mycket omtyckta herdaspelen. -Efter det trettioåriga krigets fasor älskade man att i diktens verld -framtrolla ett Arkadien, der herdar och herdinnor i idyllisk -frid figurerade vid sidan af gudar och gudinnor. Äfven allegoriska -personer uppträdde. Musik, dans, präktiga kostymer och dekorationer -voro ett bihang till dessa vid hofven och förnäma privatfester -vanliga representationer. Härtill kommo de så kallade _värdskaperna_ --- ett slags hofmaskrader, hvarest furstliga värdar och värdinnor, -för ställande brudföräldrar vid ett bondbröllop eller dylikt, -uudfägnade sina gäster, tillhörande hofkretsen, men för tillfället -utklädde till bönder o.s.v., -- samt balletter och operor.[260] -Likartade dramatiska förlustelser infördes samtidigt äfven i Danmark -och Sverige. Uti sistnämnda land utgaf Stjernhjelm, på flera språk, -sina balletter -- "ett slags uppränningar till operor", uti hvilka -mest klassiskt-mythologiska och allegoriska personer uppträdde -- -för den konst- och praktälskande drottning Christinas hoffester, -äfvensom _upptåg_, "allegoriska representationer utan dans, med en -blandning af vers och prosa." Äfven skådespel på italienska språket -gåfvos vid Christinas hof.[261] Af ofvan nämnda orsaker begynte, vid -sagde tid, de andliga ooh sedolärande skådespelen öfverallt småningom -aftyna. Men emedan den europeiska civilisationen rotfästades -jemförelseviv sent uti Norden, hade denna ock i sjelfva verket en -längre medeltid än det öfriga Europa. Derföre torde det icke sakna -allt intresse, att se huru den från sistnämnda tidehvarf härstammande -dramatiken hade gestaltat sig uti vårt undangömda fosterland då när -mysterierna och moraliteterna öfverhufvud icke mera voro annat än ett -svagt genljud blott från den långt aflägsna bildningsperiod, ur hvars -sköte de hade upprunnit. Men saken har härjemte ett ännu mera specielt -intresse. Ty vi komma härigenom till den svensk-finska dramatikens -vagga, då vi nu gå att skrifva om Finlands förste kände dramaturg. - - - - -Jakob Pehrsson Chronander.[262] - - -Finlands litterära häfder återspegla troget det nationala armodet. -Dess vitterhet, vare sig på det ena eller det andra af landets tvenne -tungomål, är i stånd att uppvisa så få utmärkta namn, att i forskarens -ögon äfven en ringare förmåga måste tillvinna sig åtminstone en relativ -betydenhet. Det torde derföre rätt väl kunna försvaras att bland -Finlands minnesvärde män upptaga dess till tiden förste, ehuru till -snillet föga utmärkte dramatiske skald, utan afseende derpå att han -till börden var svensk. Ty mannens poetiska verksamhet inrymmes hel och -hållen inom de år han tillbragte vid akademien i Åbo, och hans minne -skulle för efterverlden äga ingen betydelse, vore det ej för några, -under hans ungdomslif vid Auras stränder företagna ströftåg inom -"sånggudinnornas" område. Dessa vittra öfningar hafva förvärfvat honom -ett rum i alla svenska litteraturhistorier, ehuru dessa om hans öfriga -värf och lefnadsöden hafva mycket litet att förmäla. Icke heller har -det velat lyckas oss att vinna synnerlig upplysning om hans personliga -förhållanden, oaktadt mycken härpå använd tid och möda, mera kanske än -hela saken varit värd, ty de förhoppniugar, hvartill den unge skalden -och vetenskapsidkaren i Åbo berättigade sin samtid, tyckas icke gått i -fullbordan under hans sednare obemärkta embetsmannabana. Hvad vi om -hans lefnad kunnat inhemta, består i följande: - -Jacobus Petri Chronander var född i Vestergöthland. Hans föräldrar -äro obekanta, liksom hans födelseår, ehuru detta sannolikt kan -utsättas till början af 1620-talet. Han begaf sig i sin ungdom till -Åbo, der han inskrefs som student år 1643.[263] Här tycks han -forvärfvat sig flere vänner och gynnare, deribland den på sin tid -ansedde professoren Mich.[264] Wexionius, hvilken ock, att döma af -den "Censura" som i det följande skall anföras, synes haft ganska -fördelaktiga tankar om Chronanders litterära förmåga. Tor hända -hade han i främsta rummet sin dramatiska talang att tacka för det -att han blifvit bemärkt äfven på samhällets höjder. För denna -förmodan talar åtminstone den omständighet, att hans _Bele Snack_, -dedicerad till riksrådet och presidenten i Abo Hofrätt Jöns Kurck -"till Laucko, Anoila, Kiulaholm och Klackeberg etc.", samt dennes -fru Christina Horn "till Humblesund och Runagård etc.", blifvit, -enligt författarens egen utsago, tryckt på nyssnämnde förnäma -personers bekostnad samt tvenne gånger uppförd till firande af deras -bröllopsfest. Med afseende barn, samt för öfrigt för att antyda -rigtningen af hans i Åbo idkade studier, torde följande afskrift ur -dedikationen här förtjena att införas, helst vi om hans personliga -förhållanden under vistelsen i Finland, utom det förut sagda, inga -andra underrättelser äga, än de meranämnde dedikation jemte en -annan till hans vän Johannes Wassenius,[265] och ännu en dylik -till assessorn Petrus Vigelius, äfvensom åtskillige hans vänners -lyckönskningsverser innehålla.[266] Chronander "Tilskrijfwer och -Dedicerar Vndertienstligen" sin _Comoedia_ Bele Snack till sin "Nådige -Herre och Gunstige Patron så ock Hans Nådes kärälskande Hws Frw" på -följande sätt: - -"Eders Nåde Wälb. Herre är Jagh icke ringa förorsakat -Vndertienstligen betacka, när Jagh rätteligen hoos mig öfwerlägger, -the Nådige och Höggunstige, vthaff E. N:dea medfödde Höghbeprijselige -mildbeet, Jagb så wäl som månge andre Studerande Personer ehrfarit och -rönt hafwer. I synnerheet kan, eller må jag icke forbij gåå den höga -Gunst aff E. N:de Mig wederfaren är, i thet mig såsom det berömliga -Studii Juridici ringa Dyrckare, bleff för en tijd sedan, jempte mina -Stndia Academica effterlåtet E. N:des och thet Konglige Hoffrättz -Höglofl. Collegii Högwijse taal, nyttige Discurser och skarpsinniga -Jndicia höra och bijwistas, och altså Theoriam med Praxi sammanfoga, -hwilket Jagh med tacksampt Hierta bekänner, migh, vthi min ringa -Progress, icke lijtet till Fordeel och fortsättiande warit. Nu såsom -Jagh ödmiukeligen altijd der hän hafwer trachtat och åtänckt, huru och -på hwadh sätt E. N:de Jagh något Vnderdånigt tacksamheetz Tekn kunde -see låta, Föresatte jag mig til E. K:des gladelige och Högthijdelige -Brölloppz-Fäst, med then Ädle och Wälborne Frw, Frw Christina Horn, -bägges E. N:der til Ähra och ödmiuk Tienst, een ny Comoedia att -sammansättia, och den sedan Agera låta, om sådan Materia, som med -sielfwe tijdhen sigh bäst lämpar och beqwämer. Hafwer altså thetta -mitt ringa Wärck vnder bägges E. N:ders' Kampn aff Trycket welat -låta vthgåå, deelss min skyldiga vnderdåniga Tienst at afläggia, -deels at Comoedien medh E. N:ders bekåstnadt är afftryckt, deels -och, såsom förnämhligast är, E. N:ders hugneliga Heders-Dagh, med -innerligh Lyckönskan, Heder och Prydnadt at Celebrera. Bedher -altså med Vndertienstligh tilförsicht ödmiukeligen, at thetta -Mitt ringa doch wälmeenta Wärck aff E. Nåde Nådigst vptagas, som -thet Vnderdånigst offereras." Härefter nedkallar författaren den -Högstes välsignelse till detta äktenskap, samt innesluter sig uti de -högförnäma makarnes "beskydd" och "Waanlige höghbeprijslige Gunst och -Benägenheet" Här kan ock nämnas, att prologen till detta stycke är -dedicerad till grefve Pehr Brahe och ofvannämnde riksråd Jöns Kurck. --- Synnerligen omhuldad tycks Chronander varit af assessorn i Åbo -Hofrätt Petrus Vigelius, adlad Ekenberg, som "ansågs för en utmärkt -lärd och skicklig man".[267] Ty då Chronander tillegnade nyssnämnda -disputation "Maecenati propensissimo ac _nutritio_ meo liberalissimo", -såsom han benämner Vigelius, innebär detta, att han ansåg honom -för sin verklige fosterfader. Så sparsamma dessa underrättelser om -vår författares enskilda förhållanden än äro, ådagalägga de likväl -tillräckligt, att han genom tacksamhetens och tillgifvenhetens band, -under sin vistelse i Finland, varit fästad vid åtskillige utmärkte -män. - -Chronanders förnämste gynnare, Kurck, Wexionius (berömd på sin tid -äfven såsom rättslärd) och Vigelius, äfvensom hans förtrogne vän -Wassenius, voro alla jurister. Också var det åt rättsvetenskapen, han -egnade sin verksamhet och det med sådan framgång, att han blef en af -de sex som under det sjuttonde århundradet veterligen tillvunnit sig -juridisk fakultetsgrad vid Finlands universitet.[268] Tvenne examina, -"unum privatum, alterum publicum", berättigade enligt Konung Karl X -Gustafs Constitutiones för Upsala Akademi, af år 1655, gällande äfven -för den i Åbo, i äldre tider till erhållande af fakultetsgrader vid -de svenska universiteterna. Om och när Chronander undergått det förra -lärdomsprofvet, bestående uti ett enskildt förhör inför fakulteten -(den juridiska i Åbo då representerad af en enda professor), äross -obekant. Vi veta icke heller om ett sådant förhör, som medförde -kandidatgrad i den fakultet, inför hvilken det anställdes, före -nämnde konstitutioners införande erfordrades. Dock är detta sannolikt -Licentiatgraden finnes "icke ens vara omnämnd och än mindre någon -tidpunkt för dess inträdande bestämd." Dock kan i sjelfva verket -"publicum examen", som "consistet in disputationibus, orationibus -ac lectionibus",[269] anses motsvara sistnämnda grad. Chronander -disputerade är 1651 för juridisk grad under præsidium af M. -Gyllenstolpe, den förenämnde Wexionius, som 1650 blifvit adlad,[270] -"de obligationibus ex contractu vel quasi contractu".[271] Axelson -uti sin disp. "de primordiis et incrementis poeseos svecanae", -utg. i Upsala 1748 under Hydréns praesidium, benämner Chronander -Jur. Licent. Hammarsköld, uti sitt ofta citerade arbete, sid. 66, -säger ock att han blef juris licentiat i Åbo. Denna titel ger honom -äfven Stiernman, i sin "Aboa literata", p. 37. Och Babenius, uti - sitt programm till juris doktors-promotionen i Upsala 1818, säger -att Chronander blifvit utnämnd till juris doktor i Åbo, dock utan -promotionsakt. - -Utom förenämnde gradualdisputation har vår författare, på latin, -skrifvit "Oratio Amplissimæ Regionis Westrc-Gothiae, descriptionem, -veraque ac digna encomia repraesentans, 1646 in fol".[272] samt -"Fasciculus Juridicus, praecipua Digestorum contenta, secundum seriem -Titulorum, novem disputationibus comprehendens, cum collatione Juris -Svecani. Quem sub moderamine -- -- -- Mich. Gyllenstålpe Wexionii --- -- -- publice in Academia Christinea, quae Aboae est, disputando -proposuit et intra biennium consumavit Jacobus Pet. Chronander, W. -Gothus. Aboae 1651".[273] - -Efter sistnämnda år ända till slutet af år 1660 hafva vi ingen annan -kännedom om Chronanders lif och verksamhet än att han under denna tid -(huru länge, veta vi icke), enligt Stiernman (Aboa lit. p. 37) och -andra författare, varit justitiae administrator i Pommern. Men af en -"Kongl. May:tts Resolution gifwen des Häradhz höfdingh på Gåttlandh -wällb. Jacob Chronander", daterad Hamburgh 28 Sept 1667 och förvarad -i Svenska riksarkivet, inhemtas att han den 22 December 1660 fått -fullmakt på denna häradshöfdingetjenst och nu konfirmeras dervid. -Samma resolution innehåller härjemte, att Chronander begärt "nu -såsom tillförna om een Nådig Dimission ifrån Praesidentz Tiensten", -emedan häradshöfdinge- och presidentssysslorna i förening voro -för mycket att sköta. H.K.M. samtyckte till denna begäran, dock -så att Chron. skulle behålla presidentsplatsen hela året 1667 och -njuta fulla lönen. Till sistnämnde plats, som möjligen varit ett -öfverborgmästareembete, kom Chr. åtminstone redan i början af -1661. Ty "Wisby Rådstugfu-Rätts" protokoll 1661 innehåller härom -följande underrättelse. "Anno 1661 den 11 Februarij höltz allmänna -Rådstugu, öfwerwarande Hr Gouverneuren Wälb:ne Peer Flemming, sampt -och samptllige Borgemästare och Rådh. Giorde, effter föregångne -wanhlige Ceremonier, Hr Jacobus Chronander sin Borgemästare Eedh, -att wara Wijsby Stadz Praesident, och hans fullmacht i samptlige -Borgerskapetz närwaro oplästes." Han, som sålunda nära nog samtidigt -hade erhållit begge de förenämnde tjensterna, höll, såsom 1661 års -dombok för Gottlund utvisar, den 4, 5 och 6 februari "lagha tingh -mädh menighe man aff norra tredinghen" samt tillkännagaf, "tå nu -Nembdhen satt war och tingh lijst", att honom blifvit allernådigst -anförtrodd "Häredtzhöffdingz tiänsten öffwer Gothland, såsom -giffna fullmacht i Bookstaffwen uthwijser, then han begäradhe, att -Befaldningz Mannen wille låta för Allmoghen, såsom sedwanligit ähr, -vpläse." Vidare upplyses, att edens afläggande, enligt guvernören -Fritz' muntligen gifna befallning, skulle uppskjutas till dennes -ankomst, som "tå effter afflagdh Eedh honom wärkeligh jnstallera -skole; medler tidh eij mindhre såsom sedermehra betrachta sin -ämbetess plicht och en rättsinnigh domare Eedh, ther han och -för dhetta i sitt förrigha domare ämbete, och afflagt hadhe." -Beträffande åter presidentstjensten i Wisby, från hvilken, såsom -sagdt, afsked beviljades åt Chron. 1667, befullmäktigades, enligt -svenska riksregistraturet, Pedher Gråå till densamma den 6 Mars 1669. -Emedan uti denna fullmakt säges, att "embetet nyligen är vordet -vacant och ledigt", torde Chron. ända till den 17 Juni sistn. år, då -Gråå, enligt Wisby rådst.rätts prot., presenterade sin fullmakt och -aflade ed, fortfarit med förvaltningen af detsamma. Ehuru Chron. -blifvit utnämnd till häradshöfding öfver hela Gottland, befinnes -domsagan likväl redan under hans tjenstetid såsom domare derstädes -blifvit delad, och han förthy inskränkt till häradshöfding endast -för södra befallningen, uti hvilken befattning han qvarstod till mot -slotet af 1689, då den 6 November Daniel Lindelii fullmakt att vara -häradshöfding öfver södra befallningen på Gottland publicerades. -Denne utnämndes till sagde tjenst, "emedan ett häradshöfdings ställe -upå Gottland är kommit att blifwa ledigt, förmedelst det at den förre -häradshöfdingen därsammastädes -- -- -- Chronander för sin ålder ock -andre tilstötande swagheters skuld sitt ämbete som sig bör, icke -aldeles förmår at förträda." (Riksreg. 1689 Aug.)[274] Chronanders -lefnadsomständigheter efter denna tid äro okända. - -Chronanders efterlemnade dramatiska skrifter äro de redan nämnda -_Surge_ och _Bele Snack_. Vi skola nu i texten ordagrannt meddela -det oss gifna utdraget af förstnämnda skådespel, med uteslutande -endast af några få ställen, hvilka synats oss alltför mycket såra -anständigheten. De särskilda scenernas innehåll införas äfven från -Törnegrenska manuskriptet i oförändradt skick. I noterna bifogas -några tillägg ur den från K. bibliotheket i Stockholm godhetsfulIt -meddelade fullständiga afskriften af i fråga varande skådespel. - - - - - - -SURGE - -Eller - -Flijt ooh Oflitighetz Skode Spegel - -Författat vthi een Lustigh Comoedia. - -I hwilken Lättia och Flijtigheet, besynnerligen bland studerande -Personer, med sine rätte Färgor, brede widh begges theras -åtskilliga vtgång beskrifwes: - -Hwar vtinnan och Lärdom och skickeligheet, som aff bokligha -konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre förwanskelighe -håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres. - -Hwilken bleff vtij Åbo An. 1647 -den 6 Maji, som war 2. Daghar effter at the -XVIII PHIL. CANDIDATI Gradum Magisterij med stoor Solennitet -antogho, hollen och Celebrerat. - -Sammansatt, AUTHORE - -JACOBO P. CHRONANDRO, - -W-Gotho, Reg. ibid. Acad. Alumno. -Sumptibus Anthoris -Tryckt aff Peder Wald, Åhr 1647. - - - - Viro Iuveni - Politissimo ac Clarissimo - DN. H. JOHANNI S. WASSENIO - VV-GOTHO, - - Min Högtährade Trogne Broder - - Wil iagh bafwa thenna min - Skode-Spegel till itt fast - broderligit wenskaps tekn - ocb Congratulation dedicerat och förährat. - - - -Clarissime Dn. M. Wasseni. - -Jagh håller onödigt thenne min ringa Invention och Dicht vrsächta: -ty först är nogsamt kunnogt at liufliga Comoediers vpdichtande -är en gammal och lofligh plägseed, hwilken en part meena at the -berömlighe Athenienser haffwa först vpfunnit, thet och sedan många -fömemlighe Philosophi haffwa effterfölgt, sig ther med itt odödeligit -nampn förwerffwandes. Ther til med förer en höfligh Comoedia ey -ringa nyttigheet medh sigh. Ty hon är intet annat än en affmålning -hwilken oss föreställer huru vthi werlden tilgår, hwar aff wij -kunna menniskiornes leffwerne lijka såsom vthi en Spegel beskoda, -altså ther igenom ransaka oss sielffwa, och ey sällan wachta oss -för tilstundande olycka. Hennes nyttigheet består och ther vthinnan -at aff Comoediers Speelandc Corrigeres och rättes ohöflige och -Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter och Taal, Hwilket ey -är en ringa nyttigheet. - -Hwad lust och liufligheet, ther hon höffligen brukas, vpwäckes, kan -hwar och en som på sådanna speel haffwer tilstädes warit, hoos sigh -besluta. - -Thet synes och en deels nödigt wara, at höfliga Comoedier bland then -studerande vngdomen framställes: Ty han haffwer träffwat sanningen -then som sade: - - Interpone tuis interdum gaudia curis, - Ut possis animo quemvis sufferre laborem. - -Item Johannes Lauterbachius säger: - - Seria non semper tractare negotia prodest, - Sint quandoq' bono seria mixta sale. - -Ja aff Comoediers Speelaade wederqwekes och vpfriskes ens studerande -Persons Sinne och Minne, hwilket vndertijden aff långwarachtig -studeringar mycket förswages och forderfwes, och om en Studiosus wil -med frucht sina studier handla så moste han wara frisk, lustigh och -gladh. - -För tesse bemelte orsaker syntes migh och loflight wara mit ringa -ingenium vthi samma öffning pröffwa och lita en Comoediam, aff -giffwen lägenheet publicera och vtgå, angåendes mäst oss, som i thet -studerande ståndet wistas. - -Så emädan Tua Claritas, Clarissime Wasseni är med sådant förstånd -och högha gåfwor aff Gudi beprydd at Tua Cl. är aff Vendå facul: -Phil: nu ibland the Aderto mz stort beröm Philosophiae Magister -solenniter ythropat och Krönt, och thet mz Tuae Cl. bekantes -alsomstörsta Congratulation: Ty är iagh i synnerheet förorsakat at -glädias öffwer Tae Cl. lyckelige success, besinnandes then liuflige -broderkärlige och ovplöselighe wenskap som wij ifrån wår barndom -hafft och än dagheligen haffwa, tilägnar altså mig then wälgång -och lycka, såsom och (hwilket Gudh affwende) olycka, som tigh -wederfares, effter wij til personerna, oansedt Twå doch til sinnen -för wår ståndachtighe samdrächtigheet En ära. Hwad är liufligare ja -nyttigare än haffwa en sådaa trogen wen, then haa, såsom sig sielf -troo och i moot och medgång sigh på fördrista kan? En sådan wenskap -är migh aff Ta Cl. stedze wederfaren, altså fordrar wår broderligha -wenskap at iagh thenna min wälmenta Dicht til itt brodertaksamhets -tekn och Congratulation vthi sönnerheet Tae Clti offerera skal, -intet tvijflandes vthan Ta Cl. thenna til ähra och Fraternitatis -monumentum giffwen skänck, för tin wanlige broderlighe affection -vptaghandes warder. Gudh som tig höga gåffwor förlänt haffwer, styre -them til sins nampns ähro och än wijdare förmeere, Tig til odödeligt -nampn, Mig til stadig frögd och hugnat - - T:ae Cl:ti - - Trogne Broder Altijdh - - Chronander. - -Skriffwit i Åbo S. Johannis Dagh 1647. - - - -Censura. - -Tria hominum genera esse svavissimus Graecorum poëtarum Hesiodus jam -olim, et ex illo summus iste philosophorum Coryphaeus Stagirites -observarunt: Primum videlicet eorum qui suâ sponte quid agendum -perspiciunt idq' vel sine monitore agunt, et alacriter exequuntur: -Secundum eorum, qui licet ipsi quid gerendum et faciendum per se non -intelligant, alios tamen bene monentes et sana consilia propinantes -lubentes gratoq' animo audiunt ijsdemq' obsequuntur: Tertium vero -omnium deterrimum ac plane deploratum eorum est, qui nec ipsi quid -designandum aut qvomodo vivendum ex se ipsis assequuntur, nec -alios honesta et utilia svadentes ullatenus admittunt aut sanis -et utilibus admonitionib' locum relinquunt. Isti ut omninm etia -hoc tempore rarissimi; illi freqventiores: Ita hi proh nefas! plus -satis freqventes. Et ne longius abeatur, vel in hâc ipsa regiâ et -florentissimâ Acad. per Dei gratiam non desunt felicissima ingenia ex -variis nationibus, quae ad omnigenae virtutis solidaeq': eruditionis -arcem plenis passibus grassantur, Alij Ductores suos haud segniter -nec absq'; successu consequuntur; ita, quod dolendum est, hic -ut in omni loco, conditione atq': officio inveniuntur, q' omnes -bene monentes spernunt suis moerorem intolerabilem sibiq'; ipsis -indubitatum exitium attrahentes. Illos quippe et istos gloria, decus -et praemia manent; Hosce pudor, dedecus et extrema miseria expectat. -Quae omnia ingeniose satis inter regiae hujus universitatis alumnos -Praestantissimus Juvenis Dn Jacobus P. Chronander W-G praesenti hac -comoediâ expresserat; proinde haud indigna videtur, quae non tantum à -liberalium artium studiosis relegatur, sed etiam à quovis mediocris -conditionis ponderetur. Neminem lacessit; nisi vitia ijsdemq deditos: -et cumprimis Negligentiae. Legat igitur in officio diligens et -recreabitur. Legat et relegat etia negligens et, si modo emendabilis, -emendabitur. Etiam atq'; etiam candid' lector valeat - - Mich: O. Wexion'. - p.p. et Fac. Phil. p.t Dec. - - - -Prologus. - - Edle, Wälborne, Gunstighe, - Höglärde män, förståndighe - Frwer, Jungfrver, Matroner, - Wäll Studerande Personer. - Hwarföre wij så gladeligh - Ära hijt komna eendräkteligh, - Kan nogh förståås vthan många ord, - Fast man intet blifver kundgiord, - Een Comoediam wij nu akta - Medh wår Sermon här betrakta, - Hwilken är stält eenfaldeligh, - För några dagar hasteligh - Til een ringa tienst och behagh - Wåre Vnge Magister i dagh, - Och wilia medh thetta wårt Speel, - Glädias medh them, öfwer then deel, - Sampt heder och så stoora ähra, - Som Gudh monde them beskära, etc. etc.[275] - - - - -Act. I. Scena I. Diligentia.[276] - - -Scena II. - - Negligentia, Circejus, Tubbe, Nimmergodt, Dragwaal, Styrbiörn. - -Neglig. - - Sälsamme ordh iagh här hörer, - Them Diligentia förer, - Skammeligh hon mig förtalar - Ähndoch iagh alla hugswalar. - Hon skäms ey att Ungdomen råda - Sigh att tiena vthan all wåda, - I synnerheet hon locka will - Studenterna från migh här till. - The som henne troo äre dårar - Och fälla medh tijden tårar. - Hoo will låta sigh bedragha - Medh Studering så förswagha? - Therföre O Yngling hör mit taal, - War ey så lätt holla tigh faal, - Ty hwad gagnar så högeligh - Studera här bedröfweligh? - Werldzlig Wijsheet förbudin är - Aff Gudi Skriften Witne bär. - Ja, mången wijs blifwer een took - När han förmodar blifwa klook, - Lärdom kommer trättor åstaadh, - Een olärd lefwer trygh och gladh. - Sedan när tu tå omsider döör - Käre hwem troo tigh ähra gör? - Therföre tigh ingen lyder - Hwilket iagh Styrker ocb biuder. - Men hören ynglingar käre - I min tienst i tienligha äre, - Här fån i lustighe dagar - Och alt hwad eder behagar, - Dansa, Springa och så spassera - Sköna kläder ehr stoffera, - Hwar dagh dricka will iagh lofwa, - Sedan till middagen soffwa, - Frukost skal strax ferdigh wara, - Jagh will för ehr intet spara. - Medh arbeet iagh ingen möder, - Men i wellust mina föder, - Circejus witner thet samma, - Willen i hans ord anamma. - -Studenten Circejus, bönderne Tubbe[277] och Nimmergodt följa hennes -råd. Förgäfves varna Styrbiörn och Dragwaal, samt hota med Fogden som -will kräfva skatten. - - -Scena III. - -Stndenten Falladius frestas af Negligentia biträdd af Circejus, -men afhålles genom Diligentias råd. - -Chorus. - - Vivat ter felix Christina Augusta perennis. - Regnet ter felix Regina Togaq' Sagoq'. - Vivat fundatrix nostri nutrixq' Lycei. - -Facetiae Intercalares. - -Tubbe och Nimmergodt äro pä en krog och dricka "Altrakant" -(l. "Alekant"). Cellarius gör räkningen till 1 Rdr,[278] men -gräl uppstår och han fär slag af yxhammaren. - - - - -Act II. - - -Scen. I. - - Circejus, Virgo, Pediseqva, Cupido, Cellarius. - -Circ. - - Nv äre the bäste Vngdomsdagar - Ware Lustigh migh behagar, - Guld och Penningar ey feelar: - Ty them migh Fadher meddeelar. - Hwadh Fadher itt helt Åhr samkar - Medh arbete och swåre tanckar, - Spenderar iagh een lustigh Qwäll - På Speleman, Wijn, Miödh rätt wäll. - Häraff är iagh i stoor Respect, - Alt hwad iagh gör thet synes tächt. - Bröder alla wara wilia - Och ingen migh från sigh skilia. - Doch intet iagh studerar högt, - Ther till är ey mitt hierta bögt, - Bättre Dagher haffwer iagh fört - Än swälta misereres törst - När andra the läsa och waka, - Monde iagh på Wijnet smaka. - Om någon han Disputerar, - Strax min näfwe praesiderar, - Och när iagh blifwer Opponent, - Will ingen wara Respondent; - Ty fåår iagh fram itt Argument, - Thet andra kan han swara sent; - Doch om näfwen ey haar framgång, - Skall iagh lijkewäl göra bång: - Ty Archipraeses iagh widh sijdan bär, - Han får strax Heus vthan beswär. - Men een Jungfrw migh beweeker, - Medh then jagh dansar och leeker. - Sardanapalus een Konung - War ooh lustigh, När han war vng. - Ach sij iagh seer en Jungfrw Skön! - Till henne steller iagh min bön. - War sund och säll tu fijn Damme. - -Virgo. - - Jagh önsker Ehr och thet samme. - -Circ. - - Täckes min Jungfrw hwijla en stund - Mädan att wij göra förbund. - -Virgo. - - Tijden medhgifwer ey snacka, - Doch will iagh min Herre tacka. - -Circ. - - Källarswen, Wijn och Miödh bästa - Giff' hijt, tigh lyster iagh gästa. - -Virgo. - - För min skull thet ey behoff göre, - Far wäll, iagh rädes att thet spörs: - Förty ingen nogsampt sigh wachtar - För folks taal, thetta betraktar. - Min Modher baad och alwarligh - Migh igen komma rätt snarligh. - -Circ. - - Ack Lilie green och sköne roos! - Gack ey hastigt från migh tin koos. - Een goodh Skåål iagh tigh till dricker. - -Virgo. - - Tacksäijelse, om thet sigh skicker - Så dristigt hoos obekända - Sigh ställa, mycket kan hända. - -Circ. - - Tu sköna Nympha är behagligh, - Blijf migh en Wen altijdh dagligh, - Migh behagar tin skön gestalt, - Tin sedigheet och öfwer alt. - Apelles ey conterfeger - Then sköne skapnat som tu äger: - Som Stiernor tin ögon Skijna, - Ansiktet Rubiner fijna. - I hwar tin kind är en Roos rödh, - Aldrigh borde tu blifwa dödh. - Aff titt taal hiertat kitlar; - Medusa gulhåår här glitrar. - Tin mun är sötare än Socker - Tin fingrar är små Gulddocker; - Som Hesperus pä Himmelen ståår - Pryda tigh Läppar och ögnehåår. - Tin hals är som hwijt Elphenbeen, - Brysten som Alabastersteen. - Som Nächtergaal klingar tin Röst, - När tu talar får iagh stoor tröst - I titt kött pryda tin senor, - Rödt silke äre tine små ådror; - Händer, Armar, alla Lemmar, - Aff stoor skönheet thet alt glemmar. - Ehwar tu träder strax en Roos - Yprinner, Som een skön Turkoos. - Jupiter aff Calistonis - Skönheet betogs och Junonis; - Men tu är fast mycket Skönare; - Ey war Dido prächtigare. - Paris han Venus tildömde - Äplet, och Minervam glömde: - Men om thet efter min dom ginge, - För alla tu Guldäplet finge: - Ty tin Skönheet migh behagar - Såsom hände fordom dagar, - Att Eyryale alla beweekte - Och Sthenyo, när Ögon leekte. - Hercules för Dejanira, - Pelops för Hyppodamia, - Æneas för Lavinia, - Vtstodo fältslagh, för än thee - Them finge, thetta märk och see! - Medh Löpande Hippomenes - Atalanta han wan, man läss; - Sä will iagh medh en Starck Hielte - Fäckta om tigh, fast han migh fälte. - Laertes han köpte sin brudh - Euryclea efter påbudh, - Wore tu så för fint guld faal - Köpte iagh tigh med liufligt taal. - Och Amor tu är så hätsk och gram - Som Enceladus geer tu flam. - Om tu neekar iagh förkalnar, - Som gräss aff Solen förfalnar. - Tå Anaxarete hon försköt - Iphis, han strax sitt lijf vtgöt; - Jagh troor thet samma om migh talas, - Om iagh ey aff tigh hugswalas, - Altså Cupido Bogan spänd, - Medh kärleek tu Jungfrwn vptänd. - Hade iagh Apollos Skäckta - Jagh tigh sköte att intet häckta; - Doch intet felt, som honom förtröt, - Tå han Cyrenes för Daphnes sköt. - Ach saligh then dagh vprunne! - Om iagh tin kärlek här wunne. - -Cupido. - - Jagh skiuter nu medh min bogha, - Tu skalt känna kärleks Logha, - Doch thetta iagh tilkenna gifwer, - På sidstonne hon falsk blifwer. - -Virgo. - - Hwadan kom thet Venus swäfwar, - All min kropp aff Kärleek bäfwar! - Jag tänckte som Orithia - Och Electra migh ey befrija; - - Men nu skiutas kärleks Strålar, - Jagh fångas aff Elskogs pålar. - Ingen Jungfrw så kysk finnes, - Vthan hon aff kärleek winnes. - Juno, Rhea äre Gudinner, - Cupido them bådha hinner. - Fast wij subtil ära i taal och lagh, - Medh Venus tappa wij doch fältslagh, - Troo migh iagh haar thet försökt bäst, - Venus är een oroligh gäst: - Ty hon kan mootstå hans snara, - Therföre will iagh tigh swara: - Skulle nu icke tin sedhigheet - Beweeka migh till kärligheet, - Wore Hiertat en hård Demant - Jagh är tin tröst och edla pant - Marpessa hafwer Ida vtwalt, - Försköt Apollo när thet galt: - Altså för någon Vngerswen - Wälier iagh tigh till bäste wen. - Vti Tiugu Åhr Penelopes - Span och Wäffde för Vlysses. - Ems på Leander tänckte: - Ty för hans dödh hon sigh dränckte. - Helena sina ådror vpslogh - För Paris och sitt Lijf borttogh. - Cleopatra Antonius - Alcestis sin Wen Admetus, - Elskade och vtaff Hiertans grund; - Så kär äst tu migh vti all stund, - Blifwer tin Wen vti Ährligheet, - Här är min Hand medh sedigheet - Doch ey otrohet emoot migh haff, - Som Jason Medea öfwergaff, - Gör tu thet, iagh medh Porsia - Kortar mitt lijff och Pantea. - -Circ. - - Haff tack Jungfrw för Liufligh Swaar, - All frögd migh thenna stund tilbaar. - Medh migh Paeana nu siunger - I Nymphae medh Engla tunger! - Om tu mitt Lilla Hiertekorn - Kommo vthi nödh, ia dödzens torn; - Som Orpheus sin Wen bäste - Eurydice, iagh tigh frälste, - Thenna guldkiäd för min skull bär, - Tänck vppä migh fierran och när. - Tolf Gylden geer iagh tin pijga, - Wår Kärleek skall hon förtiga. - -Pediseqva. - - Troheet och tienst iagh bewijsar - Hoos hwar man tigh högt beprijsar. - -Virgo. - - Hwad skall iagh gifwa tigh för skänk? - -Circ. - - Ach Hiertans Wen ey ther om tänck. - -Virgo. - - Doch itt Fampntagh, iagh är tigh hull. - -Circ. - - Ach thet war bättre än alt mitt gull! - För then gunst sig hiertat gläder, - Tungan och frögdesång qwäder. - Nödigt skildes iagh från tigh bort - Thet moste doch skee på een tijdh kort. - -Virgo. - - Ey behagar mig thetta taal. - -Circ. - - Min frögd, giff tigh till ingen qwaal, - Möt migh igen om tree dagar. - -Virgo. - - Thetta hans taal migh behagar; - Doch medh Wartekn thet stadfäst, - Till thes att wij mötas här näst. - -Circ. - - See här min Ring och Armeband, - Tagh them medh tin snöhwijta hand. - -Virgo. - - Far wäll, Gudh han tigh bewara, - Ifrån all Olycka och Fahra. - -Circ. - - Ach hör Jungfrw lijtet bijda: - För tin bortgång får iagh qwijda! - -Virgo. - - Tin wåte kinner iagh klappar, - War till fredz tu migh ey tappar. - -Circ. - - Haf tack för gunst tu bewijsa, - Far wäll, nu fick iagh goodh lijsa. - -Cellarius. - - Ey penningar iagh än bekom, - För Wijnet hör min Herre from. - -Circ. - - Hey, Hey, käre, tagh icke pant! - Jagh betalar tigh wäll sielffinant - -Cellar. - - Een sådan gäst kan behöfwas, - Aff honom iagh ey bedröfwas. - Fem kannor togh han, iagh skref Siu. - Så skall man skriffwa X för V. - Men iagh förstår then frija will, - Moste intet knyta pungen till. - - -Scena II. - - Palladiaa, Mercator, Circejus, Aulicus. - -Den förete, ehuru i stort behof af kläder, köper dock böcker hos en -handlande. Circejus och en "hofbuss" köpa kort, terning, svärd, krut, -nya kläder och gyllenduk till en tröja åt Virgo.[279] Af böcker -värderar Circ. blott Cornel. Agrippa, som säger att lärdom är onyttig. -Sedan göra båda narr af Pallad. och vilja ehuru förgäfves locka honom -från sina böcker. - - -Sc. III. - - Palladius, Professor. - -Pallad. går till Prof. och klagar att han ej förstår "Philosophian" -samt begär handledning.[280] Får derjemte uppmuntringar, och tackar. - -Chorus. - - Crescant Sveciaci Gothiciq' Columina Regni - Qvina: Micent Proceres, Stemmata clara cluant. - - - - -Actus III. - - -Scena I. - - Circejus, Servus, Virgo. - -Circejus lemnar ett gladt sällskap för att efter aftal möta Virgo; -han begär åter sitt "Wartekn", sitt armband och sin ring, men hon -säger sig tappat dem. Circ., dermed tillfreds, föreslår brädspel, -sedan han skänkt henne gyllenduk, och förlorar derpå damask till en -kjortel. Sedan dansas efter musik, och sist låter Circ. sjunga en af -honom författad - - En Ny Wijsa. - - Siunges effter then Werssen - Frijar tu til then Rijka, För hennes Rijkedom. - - 1. - - Intet högre bepryder - Een Jungfrw aff vng åhr, - Ähn sedigbeet och Dygder, - Wisserligh hon tå får, - Then henne högt begärer. - Aff Hiertat och altijd ährer - I Kyskheet menar iagb. - - 2. - - På tigh altså, Mijn Lilja, - Jagh täncker vthan List: - Ingen skal oss åthskilia - Ty tu är then förwist, - Såsom Dygden högt wärderar, - Troheet och så praesenterar - Med tuckt och sedigheet. - - 3. - - Som Diuren aff glädie springa - Emoot Sommaren blijdh, - Ty them kan tå ey tvinga - Winterens hårda tijdh; - Altså tu migh och hugswalar - När tu liufligt medh migh talar - Min Sorg förswinner bort. - - 4. - - Herrans ord tröstrijkt sjna - Aff tigh och dyrkas högt, - Ja til Kyskheten fijna - Är och titt Hierta bögt; - Sedigt tu tigh Modererar, - Tin tienst och Accommoderar - Efter hwars Dignitet. - - 5. - - När iagh och Skodar lenge - Tin Snälheet vndrar migb: - I taal Swaar och omgenge - Är tu allom liufligh, - Tit Gemöte migh behagar, - Tin Gestalt och alla dagar, - Dägligh är tu försan. - - 6. - - Tina dygder vtföra, - Kan iagh ey Hiertans kär, - Doch wil iagh them kundgöra - Korteligh, mark nu här: - All sedigheet som kan falla - Aff Damer och Jungfrwr alla - Är tu begåffwat medh. - - 7. - - Jagh märker och begrundar, - Ach tu fijne Coral, - At nu snarligh tilstundar - Then tijdh iagh reesa skal. - Lät migh tin kärleek doch winna, - En stadigh wen hoos tigh finna, - Ehwar wij mötas åht. - - 8. - - Min ringa dicht fuländar - Jagh nu, O Sköna Dam, - Och henne tigh forsender - Aff stoor kärlighets flam. - Låt henne tigh behaga - Titt Hierta och til migh lagha, - Ach min Lust, Hiertans frögd. - -Hvarefter de skiljas under kärleks-försäkringar. - - -Scena II. - - Palladius, Circejus. - -Pallad. frestas åter af Circ. men gifver denne i stället goda råd, -som han visar från sig med förakt. - - -Scena III. - - Professor, Circejus. - -Prof. grälar på Circ. för hans liderliga lefverne. Denne gör först -svaga ursäkter, men gör sedan löfte om bättring. - -Chorus. - - Brahaeus vigeat Magnanimus Comes - Cancellarius et Pieriae domus - Nostrae in secula cana - Optat nostra Academia. - - -II. Facetiae Intercalares. - - Styrbiörn, Dragwaal, Praetor och hans Poicke. - -Styrb. - - Hör Granne Dragwaal, iagh hafwer förståt - At wår Vtridare han kommer bråt, - Pälsagiälan wil han af oss hafwa, - Landgillet, Taxen skola wij och skaffwa. - -Dragw. - - Meera hör tu, meenar tu han glömmer - Smörskatten, then han så högt berömmer; - Tro fritt Vtridaren thet ey göret: - Ty han skiärmiserar dicht med smöret: - Jagh hörer bär kommer och Fougden wår, - Therföre laga, att hoos oss wäl tilstår. - -Styrb. - - Min Kona skal rät strax bryggia och baaka, - Gott Brännewijn kan och Fougden smaaka. - -Dragw.[281] - -Styrb. - - Tyst, sij Fougden kommer sielff nu starck, - Tagh myssan aff, gör kors och nigh til marck. - -Praetor. - - Gudz frid, i Dannemän båda, - Eder monde iagh öfwerråda. - Chronans skatt migh strax nu gifwer, - Så mycket iagh på eder skrifwer. - -Styrb. - - Heyle, tagh strax Husbondens Häst i stal, - Thet bästa Höö och Haffre tu gifwa skal. - Huru mycket är innevarande åhr - Ära wij skyldigha, Husbonden wår? - -Praetor. - - Först 6 Daler och 10 Marck, - Ther til tre Daler: thetta märk, - Siutton daler gör thet tilhoop, - Skal tu förstå, tin gamble took. - -Styrb. - - Gudh han löne wår Husbonde therför - Een rätt räkning han medh oss båda gör. - Här är therför, Husbonde wår skatt al, - Såsom Dragwaal och iagh vtleggia skal. - Jagh wil och förähra Husbondan min - It sköna paar Strumpor och Klippingz skin. - -Dragw. - - Jagh gifwer och en stoor förgyltan skeed, - Jagh skal och senda en Oxe efter plägseed - Itt wäl skrifwit Supplicas iagh frambär, - Till Husbonden är wårt högsta begär, - Laga så, att wij icke meera skula - Skiutza och maata the Knechtarna fula. - För thy när the komma i wårom gåla - Snoka the i hwar wrå och ära snåla. - Heylin, Drengen och migh strax köra the vth - Medh sina Kroksablar och hwassa Spiut;[282] - -Styrb. - - Hossbonde the rijda och wår Hors så fort, - At the på stunden kasta fölet bort - Haa wij ööl, til wår Dotter han frijar, - När thet blir alt, han oss båda hijar: - Han rister och skakar mitt gambla skegg, - Wender Foten vp, slår Hufwud i wägg. - - Gode Hossbonde, iagh beder rätt Ehr, - At then Blårocken icke kommer meer. - Ty han kitlar medh sablen mongen stund, - At iagh wil gå både från gård och grund. - Wee then såsom theras Narri lijder: - Ty Rygknoten ther effter hårt swijder. - -Praetor. - - Gåår bort båda: På thetta hoot - Skal iagh med första råda boot - Poicke, förwara the skäncker, - At löna eder iagh wist täncker. - - - - -Act. IV. - - -Sc. I. - - Circejus, Palladius, Cellarius. - -Circ. ber Pallad. följa till källaren. Denne stöder sig på Seneca -och menar att det ej skadar att dricka måttligt, men tror det bättre -att taga ett rus på sitt rum än borta. Han följer dock Circ., som -på källaren gör honom spratt och går bort, då Pallad. fordras för -hela förtäringen, och då han ej har penningar, tages hans kappa i -pant.[283] - - -Sc. II. - - Circejus, Hospes. - -Värden kräfver Circ. Denne begär och får slutligen anstånd och -besluter låta en bekant skrifra till hans föräldrar och säga att han -är sjuk och beböfver penningar till böcker. - - -Sc. III. - - Circeji Pater. - -Monolog, der gubben som fått brefvet, lofvar sända Circ. penningar. - - -Sc. IV. - - Palladius, Circejus, Miles, Scriba. - -Circ. med sitt liderliga sällskap möter Pallad. och begabbar honom. - -Chorus. - - Ut Claris Academia baecce coepit - Florere artibus, ita ad astra semper - Nitatur magis: Inclyti Lycei - Doctores valeant nitore adaucti. - Florescant Studiosi in omne tempus. - - -III. Facetiae Intercalares. - -Tubbe, Nimmergodt, Praetor och hans Poicke, Dragwaal. -Tubbe och Nimmerg. få besök af Fogden, men möta honom med ovett samt -slutligen med hugg och slag, så han med sin pojke måste taga till -flykten (Flere tvetydigheter.)[284] - - - - -Act V. - - -Sc. I. - - Miles, Aulicus, Scriba, Circejus. - -Circejus, som råkat i gräl med dessa sina supbröder, blir af dem med -hugg och slag utdrifven från en källare, samt ångrar att han ej följt -Palladii råd. - - -Sc. II. Miles, Mercator, Artifex. - -En soldat, en köpman, en handtverkare prisa en hvar sitt yrke. - - -Sc. III. - - Aulicus, Scriba. - -En hofbuss och en skrifvare göra detsamma.[285] - - -Sc. IV. - - Palladius, Negligentia, Professor. - -Palladius klagar öfver sin fattigdom och sitt betryckta läge. -Negligentia vill ännu fresta honom med Circeji exempel,[286] men han -är fast. Han går i stället till Prof. och begär råd och hjelp. Denne -lofvar honom stipendium. - - -Sc. V. - - Pater et Mater Circeji. - -Dessa, som kommit under fund med sin sons laster, klaga öfver dem och -önska sig döden. - -Chorus. - - Sit sacrum coeptum stimuliq' casti - Qveis Notos Phoebus petiit Magistros: - Prole foecundà beet hos celebris - Sponsa Sophia. - - -IV. Facetiae Intercalares. - -Nimmergodt, Tubbe, Praetor med sina tjenare Dromo och Smelring, -Styrbiörn ocb Dragwaal.[287] - -Fogden kommer för att släpa Nimmergodt och Tubbe till tings för att -svara för öfverfallet pä honom, då han sednast var der. De bedja om -nåd. Han fordrar skatten för tvenne år, och då de ej kunna betala, -fängslar han dem. Styrbiörn och Dragwaal förbarma sig öfver dem och -blifva deras löftesmän, då de slippa lösa och lofva skaffa penningar. - - - - -Actus VI. - - -Se. I. - - Circejus, Virgo, Pediseqva. - -(Här ombyter Circejus sine sköne kläder. Förf:s anm.) - -Circejus kommer illa klädd och vill besöka Virgo, men som han inga -presenter har, blir han illa bemött. Hvarken hon eller pigan vilja -kännas vid honom, och förgäfves påminner han dem om sina fordna -gåfvor. Han blir utstängd och går bort, bittert moraliserande öfver -qvinnokönets naturliga obeständighet. - - -Sc. II. - - Miles, Mercator, Artifei. - -Soldaten, lemlästad i krig, köpmannen, hvars fartyg förlist, -handtverkaren, hrars egendom brunnit, klaga öfver fattigdom och nöd, -samt önska sig döden. - - -Sc. III. - - Aulicus, Scriba. - -Hofbussen, skild från sin tjenst, och Skrifvaren, beträdd med -balance, klaga sin nöd och sitt elände; de åkalla äfven döden. - - -Sc. IV. - - Mors. - -Moraliserar öfver huru sällan menniskorne i lyckan, huru ofta i -olyckan, minnas döden. Han kommer, ej efter menniskornas åkallan, utan -efter Guds vilja. - - -Sc. V. - - Palladius. - -Denne som nu, fri från tryckande nöd, med ifver och framgång -studerar, prisar sig lycklig och säll. - -Chorus. - - Exaudi Patriae tu gemitus Deus! - Belli Teutonici nunc facito exitum, - Quo nostro liceat dicere tempore: - Salve pax miserum spes, Salus unica. - - -V. Facetiae Intercalares. - -Nimmergodt, Tubbe, Praetor, Dromo, Smelring, Dragwaal och Styrbiörn. - -De båda första ha förslöst penningarne, de lånat af sina grannar, -till utgörande af skatten. Fogden kommer; förgäfves vilja de muta -honom, de gripas och sättas i tornet, under klagan att de följt -Negligentia.[288] Dragwaal och Styrbiörn deremot fröjdas ofver att -de följt Diligentias läror.[289] - - - - -Act VII. - - -Sc. I. - - Apollo, Angelus, Palladius, Philosophia medh sina sin Dotrar - Metaphysica, Physica, Mathesis, Ethica, Politica, Logica, - Rhetorica. - -Apollo berättar sagan om Hercules vid skiljevägen och liknar Palladius -vid honom. Dennes belöning förkunnas: magisterkransen och förmälning -med Philosophia, som med sina sju döttrar inträder.[290] Så väl modren, -som döttrarne gifva underrättelse om hvartill de kunna tjena och hvad -de innehålla en hvar. - - -Sc. II. - - Palladius. - -I en monolog uttalar Palladius sin glädje att hafva följt Diligentias -råd. Han har, oaktadt möda och besvär i början, vunnit yttre anseende -och inre tillfredsställelse. - - -Sc. III. - - Circejus. - -I en monolog uppträder Circejus och klagar öfver sin förra dårskap, -sin forspilda ungdom och sin förstörda förmögenhet. På grund af -egen erfarenhet varnar han ungdomen från utsväfningar och liderligt -lefverne, samt lättjan. På deras korta fröjd kommer långvarig ooh -fruktlös ånger. - - -Epilogus. - -Författaren drager moralen ur skådespelet och framställer den, samt -vänder sig med en slut-lyckönskan till de promoverade, och tackar -sist Fruar, Jungfrur samt studerade personer för deras "audiens." - -Chorus. - - Concede nobis, tu pater optime, - Sic hisce terris qvaerere gaudia - Comoediarum ludrica, ne tua - Perdamus illic coelica jubila. - -Personerne hvilka Comoediam presenterade wore thesse: - - Prologus, Wälb. Johannes Stierna. - Diligentia, Flijtigheet, Hardevicus And. AEimelaeus. - Negligentia, Oflijtigheet, Balthasar Wernle, Junior. - Circejus, oflijtigh student, Jacobus P. Chronander, West Gothus. - Servus, Circei tienare, Johannes Olavidi, Westman. - Palladius, flijtigh student, Olaus Olai Wexionius. - Virgo, Jungfrw, Gustavus Andreae AEimelaeus. - Pediseqva, Frwstuffwepiga, Henricus B. Gråå. - Cupido, Kärleeks Gudb, Johannes Wernle. - Cellarius, Källarswen, Daniel p. Terserus, Wesm. - Mercator, Köpman, Laurent Andreae Kempe, Botn. - Aulicus, Hoffbuss, Laurentius Norganius, Suderm. - Professor, Läsemästare, Olaus J. Naesander, Suderm. - Miles, Krigzman, Samuel And. Bergius, Smoland.[291] - Hospes, Circei Werd, Andreas M. Kinnoraeus, W-G. - Senex, Circei Fader, Johan Johan. Nybelius, W-G. - Mater, Circei Moder, Henricus Sigfridi, Nyland. - Artifex, Handwerckzman, And. Landweter, W-G. - Scriba, Skriffware, Ericas Andreae, Botn. - Mors, Döden, Johannes Johan. Bruntonius, W-G. - Apollo, Bokliga konsters Gudh, Lauren. Olai Vigelius, Wermel. - Angelas, Engel, Laurentius Petri Vigelius. - Philosophia, Johannes Svenonis Forsenius, Nyl. - -Hennes siu Dotrar: - - 1. Metaphysica, Ericus Clavidi Forshn. - 2. Physica, Isacus Abrahami Hermainen, Nylan. - 3. Mathesis, Johannes Theet, Nylandus. - 4. Ethica, Johannes Johannis Plagman. - 5. Politica, Johannes Petri Plagman. - 6. Logica, Elias Eliae. - 7. Rhetorica, Gustavus Gustavi, Nylandus. - Epilogus, Welb. Jacobus Swart. - Praetor, Fougde, Sveno Petri Torelius, W-G. - -Fougdekarar: - - Dromo, Bartholdus Jacobi. - Smelring, Paulas Henrici Kerconius. - Fougdens Poicke, Daniel Kort, Aboen. - -Bönderna: - -De flijtighe. - -Dragwaal, Johannes Clingius, Nericiencis. -Styrbiörn, Esaias Gabr. Gammal, Botn. - -De oflijtighe. - - Nimmergot, Sveno Johannis Caliander, O-G. - Tubbe, Sveno Petri Bohl, Smolandus. - -Larvatores. - - Eschillus Petri Stolpe, Smolandus. - Olaus Henrici Hambrinus, Nericiensis. - -Til then fromme, såsom och wrångwijse Läsaren: - - En from Läsare mindicht wäl vthförer: - Ty thet en Christeligh wenskap tilhörer: - Men Mome fast tu leggier en wrång dom til, - Jagh tigh ey sköter, gör man huru tu wil. - Hör Mome, Jagh sågh tigh med mig på itt byte, - Om iagh mins rät, slapp tu ey vthan tit lyte, - Tberföre ransaka först tin egen barm, - När thet är wäl giordt, gör tu migh ey harm.[292] - -Den genomgående tanken uti ofvanstående "Flijt och Oflitighez -Skode Spegel", är tillkännagifven redan i sjelfva titeln, hvarest -författaren säger, att i hans "Comoedia" "Lärdom och skickeligheet, -som aff bokligha konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre -förwanskelighe håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres." -Utan aning om att ett konstverk kunde hafva sitt ändamål i sig -sjelf, delade Chronander sin tids rådande åsigt, att den praktiska -nyttan och tillämpningen på lifvets särskilda förhållanden borde i -dramatiken i främsta rummet uttryckligen framhållas. Också säger -han, att "en höfligh Comoedia" medför "ey ringa nyttigheet med sigh. -Ty hon är intet annat än en affmålning hwilken oss föreställer huru -vthi werlden tilgår, hwar aff wij kunna menniskiornes leffwerne lijka -såsom vthi en Spegel beskoda, altså ther igenom ransaka oss sielffwa, -och ey sällan wachta oss för tilstundande olycka." Men icke endast -denna skådespelets moraliska nytta är afsedd. "Hennes nyttigheet -består och ther vthinnan at aff Comoediers Speelande corrigeres och -rättes ohöflige och Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter -och Taal, Hwilket ey är en ringa nyttigheet." Hvardera syftemålet, -så väl det moraliskt-didaktiska som det att befordra yttre skick och -lefnadsvett var förherrskande särdeles i skolkomedierna. Ocb äfven -Chronanders åsigt, att "aff Comoediers Speelade wederqwekes och -vpfriskes ens studerande Persons Sinne och Minne", hystes af -författarne till nämnda skolkomedier, hvartill äfven Surge bör -hänföras. - -Skoldramerna voro företrädesvis antingen mysterier eller moraliteter. -Vi skola undersöka om Surge kan räknas bland någondera af dessa -dramatiska arter. Nyare tiders mysterier och moraliteter hade -stundom så nära beröringspunkter med hvarandra, att man icke utan -svårighet kan särskilja dessa begge slags skådespel. Ty ämnen ur -bibliska historien ingå, i sådana fall, i moraliteterne och moraliska -betraktelser m.m. i mysterierna. Men hvad nu ifrågavarande skådespel -vidkommer, är ämnet dertill icke taget ur den heliga skrift. Dock är -en religiös grundton förnimmbar i detsamma. Och så till vida har Surge -någon likhet med de bibliska skådespelen, t.ex. då Professor (Act II. -Sc. III. p. 42) säger uppmuntrande och rådande åt Palladius: - - "För allting skall tu fruckta Gudh: - Wara lydigh effter hans Budh", - -och förmanande (Act III. Sc. III. p. 51) åt Circejus: - - "Thetta tu rätt öfwerwäger, - Kom ihugh hwadh Syrach säger: - Lydh Föräldrarnas godha rådh, - Så frampt tu wilt haffua Gudz nådh;" - -samt då Palladius, belönad af Diligentia, slutar (Act VII. Sc. II. p. -111) sin monolog med orden: - - "O Gudh giff oss tin helga nådh, - At wij lyda titt helga rådb, - Öffwa oss i alla dygder här, - Och leffwa sedan medh tigh ther." - -Uti förenämnda hänsigt kunna äfven nedanstående lyckönskningsord af -Epilogus (p. 116) till de promoverade magistrarne här förtjena sin -plats: - - "The vnge Magistrer lycka och frögd - Önska nu wij vtaff Himmels högd, - At Gudh them wäl bewarer - I thetta stand och forswarer, - At thet behagar Gudi först, - Länder fäderneslandet til tröst, - Hwar aff wänner och fränder stort - Frögdas, glädias hwar på sin ort - Medb stort beröm och vtsprijder - Edert nampn vthi alla tijder. - Effter döden inför Gudz Troon - Mötas medh frögd och heligh Croon", - -äfvensom Epilogi slutord: - - "Hwar och en gåår nu til sit stand, - Regere oss Gudh then Helge And." - -Äfven den latinska Chorus, som omedelbart härpå afslutar skådespelet, -är en bön till den Högste, och derföre särskildt anmärkningsvärd, -att författaren anser fikandet efter "gaudia Comoediarum _ludrica_", -kunna blifva så farligt, att menniskan, genom att missbruka desamma, -äfventyrar förlusten af delaktighet i det himmelska rikets salighet. - -Men oaktadt meranämnda skådespels religiösa princip, kan det likväl -icke räknas bland mysterierna, emedan inga bibliska personer -deruti uppträda i handling. Närmare ansluter sig detsamma till -de ursprungliga religiösa moraliteterna, emedan dess innehåll är -sedolärande, ur kristlig grund. Men då härjemte talrika moraliska -maximer ur hedniska författare förekomma spridda öfverallt i Surge, -aflägsnas åter härigenom detta skådespels likhet med sistsagda -moraliteter. Vi skola här anföra blott ett enda ställe såsom -tillräckligt bevisande vår Cbronanders sammanblandning af kristna -och hedniska författares grundsatser. Palladius säger uti sin nämnda -monolog (Act VII. Sc. II. pagg. 109, 110) bland annat följande: - - "Aff Epicteto har iagb lärt - Lijda hwad Gudh haffwer beskärt, - Jagh haar Gästebudh dageligb, - Platonis Rätter mndeligb. - Boëtius migh vnderwijsar - Wara ödmiuk thet iagh högt prijsar, - Menniskiors haat lijda toligh, - Luther binder wara roligh. - Medh Xenocrates iagh rustar - Migh emoot Kropsens onda lustar. - Rät bruka lyckan Ausonius, - Intet fruchta olyckan Tullius - Aldrigh högfärdas Publius, - Ingen smäda Nazarius, - At girugheet fly Enmenius, - Ey bedragha Lucretius, - Wara tacksam Valerius, - Ey missunna Horatius, - Wara rätfärdigh Lampridius, - Ey olydigh wara Ovidius, - Ey sökia fordeel Sophocles, - Wara barmhertigh Augustinus - Ey wara wredsam Iulius, - Gudfruchtig leffwa Basilius, - Omsider saligh döö Ambrosius." - -Rydqvist säger: "Någon svensk moralitet, i ursprunglig drägt, -är icke bekant; men den förutnämnda komedien Surge står detta -skaldeslag ganska nära".[293] Emot denna författare anse vi oss -här böra anmärka, att "_Prosopopoeiae_ Dicht" och "_Thet Himmelske -Consistorium_" mera närma sig de ursprungliga moraliteterna än Surge, -om nemligen, såsom allmännast blifvit antaget, moraliteterne utgått -ur mysterierna.[294] Men i alla fall är sistnämnda skådespel, -såsom sagdt, icke utan likhet med de gamla moraliteterna. Dess -religiöst-moraliska rigtning berättigar till detta påstående. Dock, -emedan sjelfva ämnet icke är bibliskt, utan taget ur det allmänt -sedligas område, der styckets handling förnämligast lefver och rör -sig, står Surge på gränsen emellan de äldre och nyare moraliteterna. -Och då man härtill lägger de sedliga grundsatsernas uti denna dram -förekommande tillämpning på särskilda samhällsstånd, -- en rigtning -som företrädesvis karakteriserade nyare moraliteter -- samt framför -allt ett i ymnigt mått anbragt lärdomskram; röjer allt detta på ett -omisskänneligt sätt Surges förvandtskap med de moraliska skådespelen, -sådana desamma hade gestaltat sig efter den upplifvade bekantskapen -med antiken. Med rätta säges derfore uti biographiskt lexicon -öfver namnkunnige svenska män (3 Band. sid. 266), att Surge är "en -_Moralitet_, lik de, som under slutet af medeltiden allmänt uppfördes;" -och vi tillägge: ännu mera lik moraliteterna efter nyssnämnda periods -utgång. Surge har äfven deruti moraliteternas väsendtliga egenskap, -att den är ett _allegoriskt_ skådespel, ty der förekomma talrika -_personifierade_ abstrakta begrepp. Och "Chronander är", såsom den -svenske biografen yttrar sig, "märkvärdig, emedan om han hos oss ej -är den enda, dock den _första författare_ till slika moraliteter".[295] -Men för oss Finnar har han, _vår förste kände dramaturg_, såsom -förut blifvit sagdt, ett ännu specielare intresse. - -Handlingen (eller handlingarne, ty de äro flere, ehuru ledande till -samma mål) i Surge är fri, utgående ur viljans sjelfbestämning. Det -beror af hufvudpersonernas, Palladii och Circeji, fria val att följa -Diligentias eller Negligentias råd. Men den dramatiska handlingens -motivering är nog svag. Circeji val är snart gjordt. Utan synbart -betänkande öfverlemnar han sig åt Negligentia, som benämner sig -"Voluptas' Gudinna så klaar" (Act. I. Sc. III. p. 20), i det han (Act -I. Sc. II. pagg. 16, 17) säger: - - "Tin tienst O sköna Gudinna - Är liufligh, kan iagh besinna; - Ty i wellust lefwer iagh hwar stund, - Tu holler titt giorda forbund. - Een lijten tijdh war iagh flijtigh, - Tå trängde migh sorgh otijdigh, - Men nu är iagh vtan bekymmer, - Frisk lustig iagh thigh berymmer." - -Palladius, som lyssnar till de råd, Diligentia, som säger sig vara -"Apollos Gudinna prächtigh", framställt, har i början någon tvekan -att beträda mödornas törnbeströdda stig, helst Negligentia och hennes -tjenare Circejus icke underlåta att fresta honom med sinlighetens -lockelser. Derföre, då den sistnämnde (Act. I. Sc. III. p. 21) talar: - - "Skot ey flitigheten nogha, - I mit stalbrorskap tigh foga. - Låt boken fara hwart hon kan, - Thet råder iagh och bliff een man. - När andra gå att läsa och skrijfwa, - Wilia wij på krogen blijfwa, - Och ther dansa dricka och speela, - Troo migh, intet skall tigh feela", - -svarar Palladius, för ögonblicket hängifven åt den sinliga lustan ocb -härjemte helt oväntadt groft fatalistisk: - - "Thet synes wäl migh wara kärt, - Om Gud hafwer thet så beskärt." - -Men sedan Diligentia omedelbart härpå hade sagt honom: - - "Ney Gudh han befaller klarligh. - Tu skalt studera alwarligh" o.s.v. - -samt att lättjan är roten till allt ondt, segrar hans goda genius, och -han förblir härefter, ehuru åtskilliga gånger frestad till affall -(synnerligen uti Act. V. Sc. IV), ståndaktig uti Diligentias tjenst. - -Styckets karakterer äro öfverhufvud föga individualiserade. Att detta -måste gälla dess många allegoriska personligheter, är sjelffallet. Ty -sådana karakterer äro abstrakta. Utan rotfäste uti en tänkande ocb -kännande persons inre, äro de luftiga, sväfvande väsenden, som förlora -sig uti allmänheten af ett begrepp. De äro fantomer, dem den -försinligande konsten icke mägtar uppfånga. Dock synas oss så väl -Diligentia som Negligentia, såsom bärare af allmänna moraliska satser, -icke vara utan all förtjenst tecknade. Hvad åter de verkliga personerna -beträffar, är Palladii karakter mera svagt hållen. Det personliga uti -densamma är nära nog att förflyktigas af allmänna religiösa och -moraliska betraktelser samt lärdomsprål. Också äro de situationer, uti -hvilka han uppträder såsom handlande, nog enformiga, och konflikterna -likaså. Circeji karakter är jemförelsevis raskt och lifligt tecknad. -Engång hemfallen åt Voluptas och hennes gudinna Negligentia, rusar han -hejdlöst fram på förderfvets väg, härunder sällande sig till andra -likstämda personer samt på hvarjehanda sätt begycklande Palladius, -såsom t.ex. (Act. III. Sc. II. p. 49) då denne, som skulle gå först -till kyrkan och derifrån till akademien, för att på sistnämnda ställe -hålla en "oration", hade bett honom allvarligt besinna nödvändigheten -af att väl använda den hastigt försvinnande ungdomstiden: - - "När som tu blifwer wår Domprost - Skal iagh skänckia tigh en stoor Ost: - Ty så wäl är tin Predikan giord - Att iagh rätt icke achtar itt titt ord, - Om Staden wil iagh Spassera, - Medh Lustige sälskap Brawera. - Helsa them alla tijt tu gåår - Medh min tienst: ty iagh sielf ey nåår." - -Det är numera icke endast lättsinnet som ger sig luft i Circeji tal -och handlingar. Härtill kommer ännu ett bitande hån öfver hvarje -allvarligt sträfvande i lifvet. Den sedliga kraften förslappas -ju längre dess mera. En slaf af sina lidelser, bedrager han, för -att kunna tillfredsställa desamma, slutligen sina egna föräldrar. -De löften att förbättra sitt lefverne, han dessförinnan gifvit -Professor, voro endast toma ord, helst hans föregående uttryck (Act -III. Sc. III. p. 50) till densamme: - - "Hwilken kan lefwa allom til lagh" - -bevisa frånvaro af ånger och behof af bättring. Först då han blifvit -skymfligen behandlad af Miles, Aulicus och Scriba, ibland hvilka den -sistnämnde (Act V. Sc. I. p. 71) säger: - - "Så skal man lära en Drijfware, - Dricka medh Hoffbuss och Skrijfware", - -varsnar man en skymt af ånger hos Circejus. Men denna var intet annat -än ett förgängligt foster af ögonblickets ängsliga belägenhet. Ännu, så -fattig och förfallen han än var, hoppades han dock på Virgos kärlek ocb -tillgifvenhet. Men häruti blef han förfärligt bedragen, såsom -nedanstående utdrag ur den långa dialogen uti Act VI. Sc. I. nogsamt -utvisar: - -Circ. - - Min Jungfru kär, war ganska säl, - At iagh tigh fan war mycket wäl. - -Virgo. - - Tu talar mächta dristigt här, - Säg, när bleff iagh tin Jungfru kär. - -Circ. - - Min Roos weet wäl wår kärleek stoor, - Hon tröstar migh iagh wist thet troor. - -Virgo. - - Tit taal iagh intet lijda kan, - Tin Roos bliffwer iagh ey försan. - Menar tu at iagb är lätfärdigh, - Smikra medh sådan owärdigh? - Ney, mit stand thet ey medgiffwer, - Tuchtigh, sedigh, kysk iagh leffwer. - Tu är migh aldeles obekend, - Tit Ansichte strax från migh wend. - -Circ. - - Wist äst tu vpföd vthi then Buur - Dher Tygris boor it grymt wildiur. - Födh äst tu vtaff een Leyinna, - Och aldrigh aff någon Qwinna... - -Virgo. - - Ay twij, twij om iagh hadhe en mun - Aff leer, iagh tigh kyste ingalund... - En Morian äst tu lijker, - Som Lazarus äst tu rijker. - Käre see huru krokot han står, - Hwad är för en Jungfru som tu får? - -Circ. - - Annat loffwa tu när iagh thig - Gaff skäncker, ach tu lätfärdigh. - Jagh hoppas min hiertans lust, - Wårt giorda bund bär i sitt bryst. - -Virgo. - - Skal iagh så lijtet wyrda migh, - At iagh bleffwe en sådan gunstigh, - Som står slarffwot til hand och foot, - Ney, packa tigh pocker emoot - Tu har wist speelat Panckerut, - Fnaska tigh strax på dören vth, - Eliest skal tu fast taghas, - Med Eldgafflen hädan jajas. - Then min Kärleek begära wil, - Skal wara rijk Munseur ther til... - Jagh til Fawour thenna här korg, - Ther i kan tu läggia tin sorg, - Bind honom strax vppå tin rygg, - Wandra ther med och war nu trygg... - -Circ. - - Skamligh fixeras iagh forvist - Aff then som iagh trodde vthan list, - När iagh til hen skencker baar, - Ingen kärare än iagh tå war. - Therföre yngling Exempel tagh, - Troo intet Jnngfruns goda behagh, - I dagh haffwer hon lurat migh, - I morgon kan thet hända tigh, - Äst tu rijk hon wäl tigh lijder, - Bughar, nijger, alla tijder... - Men om Hiulet löper omkring, - Hon tigh tå känner ingen ting. - Jungfruns kärleek kan snarligh fås, - Men såsom wädret han forgås, - Troo frijt Jungfruns taal thet är snält, - Mongen yngling är ther med fält. - Såsom Törne Rooser hölier, - Altså Jungfrun hiertat dölier. - Jungfruns sinne är ostadigt så, - At hon gärna wil älska twå... - -Efter denna katastrof, hvars tragikomiska effekt yterligare förhöjes -genom Pediseqva's glåpord emot Circejus, återstår för denne icke mera -någon tröst eller något hopp. Nu ändtligen, ehuru för sent, erkänner -han det sedligt verksamma lifvets sanna värde. Och ett föremål för -menniskornas bespottelse samt förskjuten af alla, klagar han bittert -öfver att dåraktigt hafva följt Negligetias råd, men tillskrifver -dock sin ohjelpliga ofärd i främsta rummet sig sjelf. (Act. VII. Sc. -III.) Genom viljans sjelfbestämning samt genom att tillräkna sig -den derur härsprungna handlingens följder, framstår Circejus såsom -en dramatisk karakter. Såsom individ går han det sjelfförvålladt -elände till mötes: men på sin jordiska lyckas ruiner erkänner han de -ovanskliga sedliga makternas himmelska rätt. - -Virgo, denna "fijn Damme", hvars dygder och behag Circejus med varma -färger afmålar, underlåter heller icke sjelf att beprisa sin tukt och -ärbarhet. Hon går och gäller för ett bildadt fruntimmer. Äfven på den -klassiska lärdomens fält visar hon sig bevandrad. Men snart röjes -dock hvars andas barn hon i sjelfva verket är, ehuru den förblindade -Circejus först sent kom till denna erfarenhet. Nu öppnas ändtligen -hans ögon, och han fann sin dyrkade Virgo vara en ytterligt flärdfull -varelse, utan hjerta, utan kärlek, utan trohet. Då skyr han icke att -framställa denna från all sann qvinlighet emanciperade menniska såsom -en typ af hela könet. Något sådant synas åtminstone hans reflexioner -antyda. Eller kanske gällde desamma endast denna Virgo ooh hennes -gelikar. - -Uti de gamla mysterierna och moraliteterna är icke sällan en -_bondekomedi_, utan förbindelse med handlingen, inflätad.[296] En -dylik, benämnd _Facetiae Intercalares_, förekommer äfven i Surge, -med andra personer än de i hufvudhandlingen. Men bihandlingen, om -man så vill kalla den, uti dessa "facetiae" utgår ur samma idé som -hufvudhandlingen. Bönderne, så väl de "flijtighe" som de "oflijtigbe", -hafva samma skyddspatronessor som Palladius och Circejus, de förre -nemligen Frw Deligensa och de sednare Frw Neglagensa. Flitens och -lättjans motsatta följder framställas äfven här. "Mellanspelen i -Surge utgöra en lägre, plumpare, af bönder framställd behandling af -samma ämne, som den egentliga komedien".[297] Dessa (särdeles Fac. -Interc. II) lemna en liflig skildring af den orättrådighet och det -förtryck, kronans uppbördsmän och krigsfolket, såsom kändt, på den -tiden utöfvade i vårt land emot bönderna. Uti sistnämnda Facetiae -erlägga Styrbiörn och Dragwaal, med illa dold satir, åt fogden -kronans orätt debiterade skatt jemte thy åtföljande skäncker, men -Tubbe och Nimmergodt (Fac. Int. III) betala honom med annat mynt: - -Praetor. - - Gudz frid, tagh i stallen min Häst, - Gif honom gryn och Hwete bäst. - Gif Brennewijn, lät duka Bord, - Hör Siik, när iagh talar itt ord. - -Tubbe. - - Hör, stöt man pasligh Buss, Hwadan kom tu - Eller hwem lade tigh til wår by nu. - Jagh troor wist i dagh tigh ey hugg tryter, - Endoch tu så stort mz orden skryter. - -Nimmerg. - - Tu ledes widh lefwa som iagh förstår, - Rätt strax min Brunsbijla på tin rygg går. - -Praetor. - - Bonden är galen som iagh weet, - Jagh är Fougden erh öfwerheet. - Skatten skolen i lefrera, - Ther til skäncker ytermera. - -Men desse låta ej skrämma sig. Praetor och hans "Poicke" blifva slagne -och taga till flykten: - -Praetor. - - Bonden är galen mz Yx och Knijf, - Medh foten frälsar iagh mitt lijf. - -Puer. - - Jagh taar Wååtsäcken och löper til foot: - Förthy the basta sönder hwar min knoot.[298] - -Då fogden följande gången (Fac. Int. IV) besökte Tubbe och Nimmergodt, -erinrande dem om den förra undfägnaden, säger - -Tubbe: - - Käre Husbonde iagh har ondt i mit öra, - Jagh hörer ey hwadh ord i nu här föra, och - -Nimmerg.: - - Käre Husbonde wij eder ey kände, - Wij wiste ey hwart edert ährande lände. - -Men då Praetor härtill genmäler: - - Hörer bonden hwilken en skälm, - Bättre iagh rister tigh Grå hielm. - Nogh mins iagh wäl tin rustiga yx, - Och at iagh en gång med tigh högz, - -svarar Tubbe, som nu mera icke var döf, ironiskt: - - Håller til godhe, ty i wore så snar, - Husbonden skulle bleffwet een stund qwar: - Förty tå begynte wij slå vpp therför, - Husbonde tunnan såsom eder bör. - Tå haden i så god wälplägning fåt, - At i ey skole orkat gåt eller ståt. - Men när wij wore lustighe som bäst, - Tå wille Husbonden ey bliffwa wår gäst - -Ur denna med mycken verve utförda dialog vilja vi ännu anföra följande, -som omedelbart ansluter sig till det föregående: - -Praetor. - - Nu narra the migh vpp i mund, - Men iagh skal löna tigh strax på stund. - På tin wälplägning som tu böd, - Jagh stod therföre bleek och rödh. - Til Tinget skolen i reesa, - Om tu wilt pipa eller wreesa. - Ther skal iagh lära tigh forstå, - Hwad thet heter at Fougden slå. - -Nimmerg. - - Käre Husbonde skonar oss båda, - Ty thet hände vthaf en slump och wåda, - Eder rygg skola wij wäl läkia och smöria, - Med en Bock och Oxe först at böria. - -Ehuru Tubbe och Nimmergodt snart härpå fängslas af Praetors tjenare -("Fougdekarar") Dromo[299] och Smelring, upphöra de likväl icke -med sitt satiriska gyckel. Men sedan de af sina grannar fått låna -penningar, dem de aldrig lofva återbetala, (Fac. Interc. V) samt -förslöst dem "vppå ööl, wijn, toback", faller deras mod då de se -fogden återkomma: - -Nimmerg. - - See nu kommer Fougden manstarck och wreed, - Til Böneboken tu nu tigh bereed. - -Tubbe. - - Wij loffwa och liugha såsom wij äre waan, - Å Herre Gudh giffwe Böffwelen haan. - -Men nu hjelpte icke mera de af Tubbe afsides erbjudna mutorna, helst -Praetor, varnad af sin erfarenhet, svarade honom: - - Tit skiälms hierta känner iagh rätt, - Tu migh ey lurar på thet sätt, - Wore iagh ensam skäncktes migh - Feeta öxhammars slengar aff tigh.... - -Lika fruktlös var Nimmergodt's bön: - - O Husbonde warer barmhertighe, - Och hielper oss nu både Elendighe. - -Och då allt hopp var förloradt, utbrister slutligen Tubbe: - - Jagh seer at wår matmoor nu oss bedragher, - Som wäl i förstone syntes fager, - Ty så lenge wij arbetade dagh från dagh, - Hade wij alt godt effter wårt behagh o.s.v. - -Vi hafva omnämnt, att de nyare moraliteterna med förkärlek behandla -de skarpt begränsade samhällsklassernas olika intressen. En sådan -ståndsrepresentation erbjuder ock Surge. En hofman, en krigare, -civile tjenstemän, lärde, borgare och bönder uppträda här ibland de -handlande personerna. Men vanskligheten af deras diktan och traktan, -af all den lycka, de jordiska sträfvandena, såsom sådana, erbjuda, -ådagalägger författaren då han inleder en tredje handling, eller -här rättare situation, hvars medelpunkt är Mors. Miles, Mercator, -Artifex, Aulicus, Scriba, äfvensom Senex och Mater, alla skeppsbrutna -seglare på lifvets haf, anropa döden om befrielse från ett tryckande -elände. Mors, som börjar (Act VI. Sc. IV. p. 95) sin monolog: - - Rädens nu all skiälfwa och bäfwa: - Ty nu see i döden här swäfwa, - See min Bogha, Pijl och Skächta, - Tråtz någon tör medh migh fächta, - -beklagar menniskornas andeliga säkerhet och forblindelse under lyckans -dagar, samt tillägger att han, som är syndens lön, i sinom tid, när Gud -så vill, skall verkställa sitt värf, och slutar med uppmaningen: - - Warer therföre alla reedhe: - Ty ingen står emoot min wreede.[300] - -Omedelbart härpå (Act VI. Sc. V.) låter författaren Palladius uti en -monolog yttra bland annat följande: - - Pythagoras haffwer wäl lärt, - Alt hwadh Gudh haffwer tigh beskärt, - Om tu thet ey i huffwudet bär, - Sey ey at thet titt egit är. - Så wara sant, witna klarligh, - The män här talte vppenbarligh. - Alla önska dödhen öffwer sigh, - Men nu först leffwa lyster migh. - -Genom framhafvandet af denna intelligensens af hvarje yttre -tillfällighet oberoende makt, är äfven den nyssbeskrifna eljest -episodartade handlingen, såsom öfverensstämmande med styckets idé, -berättigad.[301] - -Körerna uti Surge innehålla, liksom de gamla mysterierna och -moraliteterna, böner till den Högste, samt härjemte till särskilda -personer ställda välönskningar. Det är fäderneslandets lycka och -ära, i ljusets och sanningens tjenst, som utgör det närmaste -föremålet för dessa fromma utgjutelser. I sådan hänsigt egnas den -första kören åt den lika segersälla som intelligenta Christina, -"ter felix Regina togaq' eogoq', fundatrix nostri nutrixq' Lycaei." -Och detta med rätta. Ty äfven för oss är hon "ändå den Store Gustaf -Adolphs dotter", denna snillrika drottning, som i Finland för all -tid rotfästat den högre upplysning, hvilken redan hennes af stora -vyer intagne ädle fader här hade forberedt. Också den andra kören, -för rikets fem högste embetsmäns välgång, är fullt berättigad. -Äfven desse ifrade med värma för vårt lands sedliga och litterära -förkofran.[302] Men ibland dem strålade dock, i nämnda hänseende, -herrligast "Grefven", offrande sina ädlaste krafter, såsom skalden -qväder: - - Åt detta land, hvari sin själ - Han gjöt, - Som vårens flägt gjuts i den stela lunden. - -Det var han, Pehr Brahe, som på Auras strand, hans "fordna -älsklingsstrand", - - Den fackla utsträckt höll, - Hvars gnistor öfver stad och land - Den nya gryningen i Finland tände. - -Derföre egnas ock åt honom, med allt skäl, en särskild kör. - -Den härpå följande kören önskar, att universitetet aldrig måtte lemna -ur sigte sitt idealiska mål, utan städse sträfva allt högre och -högre, sedan det under lyckliga auspicier hade begynt sin verksamhet -Vidare tillönskas dess lärare och studerande allt godt. Härefter -egnas, i kristligt sedlig anda, en kör åt de nyss promoverade -magistrarne, med bifogad önskan att de måtte i ymnigt mått -lyckliggöras af Visheten, med hvilken de hade trolofvat sig. Alla nu -nämnda körer afse öfvervägande akademien och dess sträfvanden. De -tvenne återstående beröra andra föremål. Så ärofullt än det stora -tyska kriget var för Sveriges vapen, kräfde dock detsamma af det -lilla riket så smärtsamma offer, att det var nära att digna under -bördan af sin plötsligt förvärfvade politiska storhet. Man längtade -derföre innerligt efter en snar fred. En varm bön till den Högste -härom utgör ock föremålet för den följande kören. Och den sista, -hvarmed skådespelet slutas, innehåller, såsom förut blifvit sagdt, en -bön om de vådliga dramatiska förlustelsernas rätta bruk. - -Larvatores uti studentkomedierna hade, såsom i det föregående nämndes, -blifvit allvarligen tillsagde att afhålla sig från allt ofog. Men -hvilka deras roler i allmänhet och särskildt i Surge varit, känne -vi icke. Troligen voro de dock maskerade personer, som förehade -hvarjehanda improviserade upptåg, liknande det då på scenen allmänt -öfliga narrspelet. Icke mindre härigenom än genom de burleska -facetiae intercalares -- ett slags modernt drama satyricum -- var, -liksom i andra moraliteter, farcen införd äfven i Surge. - -Uti allmänt kulturhistoriskt hänseende hafva mysterierna och -moraliteterna ett värde, som icke bör underkännas. Så äfven Surge. -Men ingen af dessa dramer kan i konstnärligt afseende högt -skattas. Väl innehålla de stundom någon rikedom på idéer, men de -sakna helt och hållet en formel språkutbildning. Den innehållets -och formens sammangjutning till en organisk totalitet, som den -dramatiska konstens begrepp innebär, finnes icke uti dessa regellösa -kompositioner. Reformationstidehvarfvet, samtidigt med den upplifvade -hågen för antikens studium, hann icke gifva dessa hänsvinnande -skådespel en utbildad konstnärlig technik. Rimmeri-vurmen, ärfd -från medeltiden, fortgick långt in på nyare tider, utan synnerlig -formförändring. Äfven all högre uppfattning af poesin saknades länge. -Den svenska "Allmänheten", ännu under det sjuttonde seklet, "ansåg -Poesien nästan endast såsom ett gyckelspel, hvilket man vid vissa -högtidliga tillfällen skulle hafva med för praktens skull, och -poeten sjelf såsom en Pagliazzo, hvilken alltid borde stå tillreds -att roa den resp. Publiken. De så kallade Poeterna arbetade också -ifrigt att underhålla denna stämning och bereda den åsigt af -konsten, att den borde vara en tjenarinna för alla hvardagslifvets -småbestyr".[303] Vid hvarjehanda tillfällen skulle en sådan poet rimma. -Tillfällighetsdikten blef sålunda den herrskande. Också Chronanders -rimmade dramer äro ingenting annat än tillfällighetsstycken. - -Ehuru flere författare omnämnt Chronauder bland dramatiske -skriftställare (mest anförande endast titlarne på hans utgifna -skådespel), har dock egentligen Hammarsköld ensam lemnat en -karakteristik öfver honom såsom dramaturg. Efter att först ur -författarens dedikation till Wassenius hafva citerat utläggningen -om nyttan af skådespel, säger Hammarsköld, att Chronander valt -hvarken något bibliskt eller historiskt ämne, utan till alla delar -sjelf uppfunnit icke mindre Surge än Bele Snack. Härefter redogör -han med några ord för Surges innehåll, samt slutar med följande -karakteristik: "Kännaren skall snart upptäcka, att vår auctor velat, -i anseende till inrättningen af sina dramer, hafva Aristophanes -till sin förebild, hvadan här visserligen mycket händer, och -hufvudpersonens tillstånd betydligen förändras, dock utan att här -träffas, hvad man vanligen kallar dramatisk intrigue. Likaså uppträda -allegoriska personer bland verkliga och lefvande, och flera händelser -löpa bredvid sjelfva hufvudhändelsen, utan att på den något inflyta, -fastän ledande till samma mål. Men Chronander hade på långt när -icke den phantastiska djuphet och det rika snille, som erfordras -för att med framgång träda i så väldiga fotspår. Hans uppfinning -är föga sinnrik, framställningen utan qvickhet och, der den skall -vara skämtsam, af den mest råa och ohyfsade plumphet: dictionen -trög, opoetisk och nedtyngd af ett allestädes otidigt anbragt och -affecteradt lärdomsskryt, och knittelversen hvarken vårdad eller -flytande, ehuru vid den må anmärkas, såsom en egenhet, att Chronander -understundom i den har användt daktyliska rim, och att han i sin -Bele Snack stundom skall hafva afbrutit den versifierade dialogen -med obundet tal. Men ej allenast i afseende på dessa nyheter i den -yttre formen, utan äfven genom den friare, mera spelande andan i -hela compositionen, skulle man förväntat, att Chronander -- ehuru -han ej var ett bland dessa mägtiga snillen, som göra epoch -- -likväl på Dramatikens utveckling i Sverige bordt hafva haft ett -mägtigt inflytande, i hänseende till den kärlek för theatraliska -representationer och den dramatiska formen, som utmärkte Svenskarne på -den tiden".[304] - -Ännu på ett annat ställe talar Hammarsköld om Chronanders "synbara -fikande efter Aristophaniskt manér i sina båda komedier".[305] -Hvaruti detta "fikande" skulle bestå, derom upplyser han oss icke. -Också skall det tvifvelsutan blifva omöjligt att upptäcka denna -"förebild." Den innerliga förbindelse med det offentliga lifvet, -som väsendtligen utmärker Aristophanes' lustspel, förspörjes icke -i Chronanders anspråkslösa dramatiska alster. Och hvad det sociala -lifvet och dess konflikter vidkommer, äro de grekiska medborgerliga -samhällsförhållandena icke heller det allra ringaste dramatiskt -lokaliserade af vår dramaturg. Låt ock vara, att Chronander kunnat -från Aristophanes' komedier erhålla allmänt menskliga motiver, -äfvensom elementer till det groteskt-komiska och satiriska, -- -hvarföre beböfva uppsöka desamma från så aflägsna tider, då hans -egen samtid och ännu mera den närmast föregående perioden, uti -moraliteterne erbjödo en naturlig källa, hvarifrån allt detta kunde -ösas? Obetingadt måste derföre en sådan Hammarskölds åsigt förkastas. -För öfrigt vilja vi gerna erkänna sanningen af hans påstående, att -Chronanders skådespel sakna dramatisk intrig, endast tilläggande, -att en dylik sällan eller aldrig förekommer i moraliteterne. Det är -också sannt, att författarens "uppfinning är föga sinnrik"; men "utan -qvickhet", såsom Hammarsköld äfven säger, synes oss framställningen -dock icke vara, särdeles i Facetiae Intercalares. Påståendet att -diktionen är trög och opoetisk, är visserligen väl grundadt, men -finner sin naturliga förklaring äfvensom sin ursäkt uti det af -honom begagnade språkets då ännu outbildade skick. Att under sådant -förhållande knittelversen kan vara "hvarken vårdad eller flytande", är -sjelffallet. Hvad åter beträffar det anmärkta lärdomsprålet, så delar -Chronander detta fel med alla öfrige den tidens författare af -skolkomcdier. - -Af allt det föregående kan nogsamt inses, huru behäftade med -hvarjehanda brister vår Chronanders dramatiska alster äro. Men -med allt detta är dock "den friare, mera spelande andan i hela -compositionen" fortjent att med beröm uppmärksammas. Der är -verkligen ett lif, en rörlighet, som man knapt hade kunnat vänta -sig af de eljest vanligen tungt släpande moraliteterna. Också är -dialogen öfverhufvud icke synnerligen tröttande genom sin längd. -Men att den oftare är "taal" (såsom Epilogus, s. 115, benämner -hela kompositionen) än egentligt samtal, ligger i moraliteternas -natur. För öfrigt har Chronander -- hvilket kanske är hans största -förtjenst såsom dramaturg -- i Surge, uti parallelt löpande -handlingar, konseqvent utfört en och samma tanke. Orättvist vore -derföre att frånkänna honom ett namn bland diktare af moraliteter. -Men att instämma uti Hammarskölds, med hans anförda premisser -föga öfverensstämmande påstående, det man skulle "förväntat, att -Chronander på Dramatikens utveckling i Sverige bordt hafva haft ett -mägtigt inflytande", vore påtagligen att för mycket nedsätta den -tidens dramatiska anspråk i det svenska riket, så små de än då kunde -vara. - -Af förteckningen öfver "Personerne hvilka Comoediam presenterade" -finner man, att åtminstone större delen af de aktörer som uppförde -Surge voro studenter, att sluta af uppgiften, hvilken nation de -agerande tillhörde. Och ehuru författaren, hvilken sjelf utförde -hufvudrolen i denna dram, icke antecknat alla de medspelandes -landsmanskap, följer häraf likväl icke såsom afgjordt, att de öfrige -ej kunnat vara studenter. För öfrigt synes det nog sannolikt, att -på denna tid, vid en dramatisk representation, hvilken anställdes -i universitets-staden med anledning af en akademisk högtidlighet, -endast studerande som tillhörde högskolan derstädes skulle uppträda -såsom skådespelare. - -Titeln på Chronanders andra skådespel är: "Bele Snack eller een Ny -Comoedia, Innehållande om Gifftermåhl och Frijerij åthskillelige -Lustige Discurser och Domar; Hwilken bleff til Twenne Ädle, Wälborne, -Höge och Fornämhlige Personers Bröllopz-Fäst, Hållen och Agerat, -den 22 Julii och 1 Augusti 1649 på then Kongl. Academien vthi Åbo. -Till Nådigt behagh, een wälmeent och Vnderdånigh Tienst, Stält och -Sammansatt aff Jacobo P. Chronandro W-Gotho. Tryckt i Åbo aff Petro -Wald." Äfven denna "Comoedia" är en moralitet, men nära gränsande -till farcen. Ehuru den uppfördes till firande af en högaristokratisk -familje-fest, innehåller den icke dess mindre många slipprigheter -och grofheter, som såra nutidens ömtåligare anständighetskänsla. De -uti skådespelet uppträdande personerna voro icke färre än sjuttio -till antalet. Också består stycket af icke mindre än tio tryckta ark. -Härtill kommo Facetiae Intercalares eller "Bonde-Acten", hvilken, -ehuru uppförd då pjesen gafs, icke trycktes, "effter han något -widhlyfftigh är", såsom författaren uttrycker sig. För öfrigt är -Bele Snack en i alla afseenden sämre pjes än Surge. Handlingen är -nästan ingen. En redogörelse för styckets innehåll kan derföre gerna -utelemnas. - -Sist må anmärkas, att Chronanders begge dramatiska arbeten höra till -den finska tryckpressens allra största bibliografiska sällsyntheter. - - - - -FOTNOTERNA: - - -[1] Magnin, La Comédie au IV:e siècle. Uti Revue des deux mondes, -tome II 1835, pagg. 648, 650. Alt, Theater und Kirche, sidd. 13, -285. Mimer kallades icke mindre skådespelarena än de af dessa -uppförda skådespelen. Aktörerne uti förstnämnda dramer benämndes -pantomimer. - -[2] Magnin, Les origines du théâtre moderne, t. I., 476, 477. Alt, 287. - -[3] Magnin, sist anf. a., 488 ff. Alt, 288, 289. - -[4] Magnin, la com. au IV:e s., 647, 648. Alt, 290. - -[5] Magnia, la orig. du th. mod., 473. Alt, a.a., 13. - -[6] Magnia, la com. au lV:e siècle, a. st. 634, 635, 651-656. - -[7] Magnin, De la comédie au dixième siècle, uti Revue des deux -mondes, t. XX. 1839, pag. 441. - -[8] Magnin, La oom. au IV:e s., pagg. 659, 669, 673. Magnin redogör -omständligt för innehållet af denna komedi. - -[9] Magnin les orig. du th. mod., XX. - -[10] Magnin, la com. au IV:e s., 637-640. Alt, 321-323. - -[11] Jmfr Alt, 310-312. - -[12] Jmfr Alt, 313-317. Om Augustini ungdomslust för theatern kan -tilläggas, att han sjelf täflat såsom dramatisk diktare. "Cum mihi -theatrici carminis certamen inire placuisset", yttrar han sig uti sina -_Confestiones_ III. 3. Se Hase, das geistliche Schauspiel, sid. 7. - -[13] Magnin, les orig, du th. mod., XVIII. Villemain, Tableau de la -littér. du Moyen Age, II., pag. 216. - -[14] Alt, 318-319, 323, 327. - -[15] Per omnes civitates cadunt theatra, cadunt et fora et moenia, in -quibus daemonia colebantur. Unde enim cadunt, nisi inopia rerum, -quarum lascivo et sacrilego usu constructa sunt. _Augustinus, de -consensu evang._ L 33. Se Alt, s. 400. - -[16] Alt, sist anf. s. 400. I Konstantinopel bibehöll sig theatern ännu -i det sjunde seklet, men ytterst depraverad. Villemain, a.a. 217. - -[17] Magnin, les orig. du. th. mod., XV. - -[18] Magnin, les orig, du th. mod., III-IV, XVII-XVIII, 8-9, 11, -44 ff. Prutz, Geschichte des deutschen Theaters, 13, 44. Villemain, -a.a., 217. - -[19] L'influence du clergé sur le drame, et généralement sur la poésie -et les arts, n'est pas un fait particulier aux populations grecques et -italiques. Cette influence est une loi sociale, absolue, universelle, -une conséquence de l'état hiératique par lequel passe toute société. -Magnin, les orig. du th. mod., XVII. - -[20] Ibid., l.c. Alt, III-IV, 4, 302. Afskyn för theatraliska -framställningar skall i sednare tider betydligt hafva aftagit så väl -hos Judar som Muhammedaner, hvilka hvardera uppträdt på scenen. Men -deras stela, abstrakta monotheism sätter ett oöfverstigligt svalg -emellan det andliga och sinliga, så att ingen skön konst i djupet af -dem kan fattas. Alt, 303-306. - -[21] Alt, 4-6, 60-62, 345. Magnin, les orig. du th. mod., 21, 22, 28. -Hase, das geistl. Sch., I. - -[22] Hase, a. arb., 4-7. Magnin, les orig. du th. mod., XXI. - -[23] Alt, 328 ff. Denne författare lemnar en varm och liflig -framställning af den kristna urliturgins begrepp. Rörande den kristna -dramatikens ursprung ur gndstjensten, öfverensstämma författarna -allmänt. Se Villemain, (a.a., 218), Magnin (les orig. du tb. mod., -VII), Prutz (a.a. 15, 16), Mone (Altteütsche Schauspiele, 14), Hase -(a.a., 11) m.fl. - -[24] Jmfr Wolf, Gesch. d. Span. u. Portugies. Nationalliteratur, s. -567. Mone, Schauspiele des Mittelalters I, s. 6. Alt, s. 18. - -[25] Die Messe war seit Gregor dem Grossen eine fast dramatische -Gedichtnissfeier des heiligen Weltschauspiels auf Golgatha, die ganze -Tonleiter religiöser Stimmungen umfassend von schmerzensvollen -_miserere_ bis zum Jubel des _gloria in excelsis_, daher sie nachmals -auch so leicht zum Textbuche geworden ist für grossartige Symphonien. -Hase, a.a., s. 11. -- En dramatisk vexelsång, behandlande Kristi -lidande, utföres ännu i våra dagar i många katholska kyrkor under -dymmelveckan. Så t.ex. i Vaticanska kapellet i Rom. Stämmorna -äro fördelade. Kristus sjunger tenor, Pilatus bas, o.s.v. Sångarenas -antal är, efter regel, så stort som de talande personernas i -evangelii-texten. Evangelistens berättande ord framföras i recitativ. -Folket sjunger i chor. Mone, Altt. Sch., 14. Hase, s. 11. - -[26] Vi kunna här omnämna, att, utom liturgins dramatiska elementer, -spår af andra sådana förefinnas under de fem första kristna seklerna, -t.ex.: vexelsångerna vid de så kallade kärleksmåltiderna, danser -vid visen processioner och omkring martyrernas grafvar, samt andra -sceniska bruk, uti hvilka, till en del hedniska, en religiös hänförelse -uttalade sig under en liflig mimik. Magnin, les orig, du th. mod., XXI. - -[27] Wie die christliche Kirche, so hat auch das Theater die, das Wesen -aller Religion und Konst ausmachende und in dem Dogma von -den Gott-Menschen sich concentrirende Idee von einer Vereinigung -des Göttlichen und Menschlichen zur Grundlage. Alt, a.a., s. 703. - -[28] Mone, Schauspiele des Mittelalters I., 4, 251. Mone har, ehuru -blott i strödda aphorismer, införda vid de tyska skådespel, han ur -handskrifter i tryck utgifvit, lemnat om grundlig forskning vittnande -notiser rörande medeltidens skådespel. Men ingen vetenskapligt -sammanhängande historia öfver medeltidens theater i allmänhet -är, oss veterligt, ännu utgifven. Endast några särskilda länders -theaterväsende på denna tid har, synnerligen under sednaste decennier, -blifvit med intresse bearbetadt. Men emedan blott ett ringare -antal af hithörande talrika manuskripter härtills blifvit tryckt, är -det sjelffallet, att ett stort dunkel under sådana förhållanden ännu -höljer ämnet. - -[29] De citerade orden äro af v. Schack (Gesch. der dramat. Lit. u. -Kunst in Spanien) och anförda af Wolf (Gesch. d. Span. u. Portug. -Nationallit.) s. 566. - -[30] Mone, Altt. Schausp., 15, 16. Mone, Scbausp. des Mittelalters I., -3. Alt, a.a., 358, 388. - -[31] Hegel, Aesthetik III., sidd. 255, 269. - -[32] Jmfr Magnin, les orig. du th. mod., XXI, XXII. Mone, Altt. -Sch., 13, 14. Le Roy, Etudes sur les mystères, pag. 10. - -[33] Jmfr Wolf, 567. Mone, Sch. d. Mittelalt. I, 6, 7. Hase, 24, 25. -Prinz, 28. Man bör härvid icke glömma att äfven orgeln var införd -redan i medeltidens kathedraler. - -[34] Prutz, 28. - -[35] Magnin, les orig. du tb. mod., XVIII. Alt, 352. Hase, 20, 21. -Prutz, 28. Såsom en from plägsed, har offrandet vid krubban länge -fortfarit äfven ibland furstliga personer. Så gjorde t.ex. kon. -Carl V af Frankrike årligen. Se Le Roy a.a., 3. De så kallade -tre konungs- eller julspelen uppfördes vanligen på de tre närmaste -dagarne efter juldagen. Mone, Sch. d. Mittelalt, I. 133. "Als -Kindersitte", tillägger sistn. författare, (sist anf. arb. s. 138) -"sind die Dreikönigsspiele ja bis in die neueste Zeit übrig geblieben." -Man erinre sig härvid våra _stjerngossar_. På den sista af ofvannämnda -tre dagar infaller Menlösa-barnsdag, hvilken äfven tidigt blifvit -dramatiskt firad. Detsamma gäller ock Palmfesten, som firades med -palminvigning, högtidlig procession samt dramatisk vexelsång. Prutz, -28. Mone, Altt. Sch. 14. Alt, 346. - -[36] Mone, Schausp. d. Mittelalters I., 133. - -[37] Alt, 345. Mone, Sch. d. M:s II, 168. Jmf. Hase, 16, 17. - -[38] Mone, Sch. d. M:s II, 168. - -[39] "His itaque obviantes statuimus", innehåller ett stadgande af -synoden i Worms år 1316, "ut Resurrectionis mysterium ante ingressum -plebis in ecclesiam peragatur." Alt, s. 348. Hase, s. 16. - -[40] Le Roy, Etudes sur les mystères, pag. 4. - -[41] Mone, (Sch. des M:s I., 7) anför ofvanstående latinska beskrifning -ur _Gerber's_ Veteris liturgiae Alemannicae monumenta. - -[42] Mone (sist anf. arb., s. 8.) lemnar en afbildning af nämnda -teckning. Föröfrigt sägas än två än tre personer framträda till -grafven, såsom ses kan af det ofvanstående. - -[43] Mone, Schausp. des Mittelalters I. 9-27. - -[44] Mone, s. arb., I. 12, 13. - -[45] Ibid. I. 27 ff., 251; II. 360, 361. Hase, a. arb. 19. - -[46] Jmfr Mone, I. 251. La Harpe; Cours de littérat. ancienne et -moderne, t. VII, XV. - -[47] Magnin, Hrosvita. Revue d. deux mondes, t. XX, 1839, p. 449. -Die Werke der Hrotsvitha, herausg. von K. A. Barack, Nürnb. -1858, Vorrede. Sistn. bok är den första edit. af Hrotsvithas samtliga -arbeten. För öfrigt kan nämnas, att Conr. Celtes, år 1501, -utgaf den första uppl. af Hrotsvithas verk. - -[48] Barack, l.c. Vorrede, VI, XI. - -[49] Barack, l.c. XII, XIII, XIX ff., XXXII, 137-139. - -[50] Jmfr Barack, l.c. XIX, XXXIX, XLVI, samt Magnin, l.c. pag. 453. - -[51] Barack, l.c. XIII, XXXI ff. Magnin, l.c. 458. -- Fragmenter -af latinska dramer öfver Kristi födelse, på vers, skola dock finnas -redan från det nionde seklet uti bibliotheket i München. Hase, -a. arb. 9. - -[52] Magnin, l.c., 456, 457. Må emellertid de anförda "attributs" stå -för deras fransyske författares räkning, - -[53] Magnin, l.c., 457. Barack, l.c., XXXV. -- Huruvida Hrotsvithas -dramer blifvit uppförda, synes vara oafgjordt. Magnin samt nästan -alla andra franske författare, som behandlat detta ämne, anse att -dessa blifvit sceniskt framställda, men Barack (l.c. XL, XL1) är af -motsatt tanke. Några författare påstå att Hrotsvitha blifvit -öfverdrifvet berömd, t.ex. Prutz (a. arb., 17, 25), som anser hennes -dramer innehålla ingen egentlig handling, utan endast tal. Och -Hase (a. arb. s. 11) säger, att inflytandet af hennes lärda komedier -icke sträckt sig utom klostermurarne. Vare sig nu härmed huru -som helst, förtjena dock Hrotsvithas dramatiska arbeten i alla fall -en icke så ringa uppmärksamhet. - -[54] La Harpe, a. arb., t. VII, pagg. XVIII, XIX. De dramatiserade -helgonlegenderna benämnas i England _miracles_ eller _miracle-plays_, -emedan helgonens underverk utgöra föremålet för sådana dramer. -Hase, d. gestl. Sch., s. 46. Att för öfrigt ännu äldre skådespel af -detta slag förefunnits, framgår ur följande ställe hos Alt (a.a., s. -354): "Leboeuf berichtet in seinem _Discours sur l'état des sciences -sous Charlemagne_ von twei Handschriften alter Klosterschauspiele vom -Jahr 815." Men ämnet för dessa skådespel är icke uppgifvet. - -[55] Jmfr Hase, l.c, 41, 42, samt Freytag, De initiis scenicae poesis -apud Germanos, sidd. 34, 35. - -[56] Mysterium supplicii et resurrectionis in scenicam explicationem -mutatum est, neque unquam in conciliorum, synodorum et episcoporum -jussis saec. XIII et XIV aliis ludis sacris idem nomen datum est. -Freytag, l.c., 36. - -[57] Ett Pariser-parlamentets dekret af år 1548 gör en åtskilnad -emellan _myttèret sacrés_ och _profanes_. Se Hase, a.a., s. 48. - -[58] Till någon absolut visshet i afseende å tiden torde man i saknad -af urkunder, icke kunna komma. Väl påstår Alt (a.a., s. 354), att -man redan _före_ det elfte århundradet, i ofvannämnda länder, finner -mysterierne "als Gegenstand der entschiedentsten Vorliebe des Volkes." -Men han uppger icke tillräckliga skäl för detta påstående. -Freytag deremot säger (a.a., 43): "Mysteriis sæc. X. nihil scenicae -artis infuissa", men anser dem dock icke långt derefter blifvit "ad -scenicam formam adacta." - -[59] Sismondi, De la littér. du midi de l'Europe, I. 305, 333. - -[60] Hase, d. geistl. Sch., s. 25. - -[61] Mone, Sch. d. Mitt:s, II 164-168. - -[62] Innocentius III stadgar år 1210: Interdum ludi fiunt in Ecclesiis -theatrales, et non solum ad ludibriorum spectacula introducuntur -in eis monstra larvarum, vertun etiam in aliquibus festivitatibus -Diaconi, Presbyteri et Subdiaconi insaniae suae ludibria exercere -praesumunt. Mandamus, quatenus, no per hujusmodi turpitudinem -Ecclesiae inquinetur honestas, praelibatam ludibriorum consuctudinem -vel potius corruptelam curetis e vestris Ecclesiis exstirpare. -Concilium i Trier föreskrifver år 1227: Non permittant Sacerdotes -ludos theatrales fieri in Ecclesia et alios ludos inhonestos. Och -synoden i Utrecht påbjuder år 1293: Ludos theatrales, spectacula et -larvarum ostensiones in Ecclesiis et Cimiteriis fieri prohibemus. Se -Hase, a.a., s. 32. - -[63] Ibid. l.c. Jmf. Mone I. 54, 55. - -[64] Siamondi, a. arb., pag. 334. La Harpe, l.c., pag. 60. Alt, -a.a. s. 554. - -[65] Villemain, anf. arb., pag. 227. - -[66] La Harpe, l.c., XX-XXII - -[67] Les chroniques de sire Jean Froissart, ed. Buchon, t. III. pagg. -4, 5. - -[68] Man har upptäckt några spår af modersmålets tidiga införande. -Lebeuf omnämner, enligt Alt (a.a., s. 354), i sin af oss förut anförda -"Discours sur l'état des Sciences sous Charlemagne" dramer -på frisiska språket af abboten Angilbert, som lefde på Carl den -Stores tid. Men detta påstående är icke bevisande. Magnin redogör (uti -Journal des Savants, 1846, pagg. 76-93) för ett dramatiskt stycke från -det elfte seklet, af Raynouard benämndt "Les vierges sages et les -vierges folies", ehuru i sjelfva handskriften endast rubriken: _Hoc est -de mulieribus_ förekommer. Stycket består, enligt Magnin, af tre skilda -dramer. Utom Frälsaren förekomma der de visa och fåvitska jungfrurna, -Moses, flere profeter, David, engeln och de tre Mariorna vid grafven, -Virgilius, Sibylla m.fl. Detta anses vara det äldsta monument af -dramatisk poesi i Frankrike, och är skrifvet på provencaliska och -franska samt delvis på latin. Jmfr Le Roy, a.a., 7-9, Hase, a. a., 31, -samt Magnin, les orig. d. th. mod., 315. - -[69] In dem geistlichen Schauspiel gingen die lateinische Kirche and -das teutsche Volk neben einander; im dreizehnten Jahrhundert -hatte dieses noch wenig Antheil, im vierzehnten Jahrhundert aber -war die Kirche nur noch Begleiterin des teutschen Textes, im -fünfzehnten zog sie sich ganz zurück und das Schauspiel wurde weltlich. -Mone I. 54, 55. Mutatis mutandis anse vi detta kunna tillämpas äfven på -de andra europeiska kulturländernas dramatik under medeltiden. - -[70] Mone, Sch. d. Mitt:s t. 51, 99, 100. Här må nämnas, att det -äldsta kända latinskt-tyska andeliga skådespelet är från det trettonde -århundradet. Ibid., s. 53. - -[71] Detta skådespel var dock på långt när icke bland de längsta. Man -äger tyska andeliga dramer af mer än fyratusen versers längd samt -ännu längre fransyska skadespel af samma art. Mone, l.c., II. 154. - -[72] Mone, I. 51-54. - -[73] Alt, l.c., 357, 358. - -[74] Mone, I. 3. - -[75] Jmfr Hase, l.c., 50, 51. och Mone, Altt. Sch., 23. Alt (a. arb., -555) finner uti dessa andeliga sångspel _oratoriernas_ ursprung. -Gervinus (Shakespeare I. 79) delar samma åsigt. Mankell (Medelt. -skådesp., s. 171), har meddelat prof på tre medeltids-melodier, från -11--1300-talet, hvilka, såsom han säger, "bevisa, att jemväl de gamlas -sång egde, hvad hvarje godt sångmotiv borde ega, nemligen -verklig _melodi_." - -[76] Jmfr Hegel, Aesthetik, III. 548. "Der Chorgesang, den -individuellen Charakteren und ihren innern und äusseren Streit -gegenüber, spricht die allgemeinen Gesinnungen and Empfindungen in -einer bald gegen die Substantialität epischer Aussprüche, bald gegen -den Schwung der Lyrik hingewendeten Weise aus." Ibid. s. 498. En -intressant framställning af chorens betydelse samt huru densamma af -skilde författare, ibland dem Johan Ludvig Runeberg, blifvit uppfattad, -förekommer i ett litterärt föredrag af J.J. Wilh. Lagus. -Se Litter. soiréer i Helsingfors, s. 184 ff. - -[77] Schon die ältesten sogenannten Mysterien, Moralitäten und -sonstigen Farcen, von denen das romantische Drama ausging, stellen kein -Handeln in jenem ursprünglich griechischen Sinne, kein Heraustreten -aus dem unentzweiten Bewusstseyn des Lebens und des Göttlichen -dar. Hegel, anf. arb., III. s. 549. - -[78] Le Roy, anf. arb., pagg. 181, 218. Mone, II. 60. Hase, 182. - -[79] Le Roy, 214 ff. Uti ett latinskt mysterium från tolfte seklet -säger Frälsaren till Magdalena: - - Dilexisti multum, o femina, - Tui fletus tua peccamina - Diluerunt. - -Se Le Roy, pag. 226. -- Hase, (a. arb. s. 82) yttrar -sig om Maria Magdalena: "Maria Magdalena, nach der katholischen -Tradition dieselbe nicht nur mit der salbenden Sünderin, sondern -auch mit der Schwester der Martha, ist eine beliebte Figur der -Osterspiele." - -[80] Mone, I. s. 79. Med anledning af Magdalenas här ofvan anförda -ord bör nämnas, att äfven _danser_ förekomma i mysterierna, -men "doch unsers Erinnerns nicht bei heiligen Personen", säger -Hase, a.a., s. 81. - -[81] Jmfr Hase, a. a:, 48, 49, 84, 85. - -[82] Horat. Satir. lib. II. v. 4. - -[83] Flögel, Geschichte des Groteskekomischen, 159-167. Alt, -415-417. Lenient, 429-432. Om det gräsliga ofog som bedrefs i kyrkan -vid denna narrfest, säger Du Cange (Glossar. med. e. inf. lat. -voce Kalendae): Divini ipsius officii tempore larvati, monstruosi -vultibus aut in vestibus mulierum aut leonum vel histrionum, choreas -ducebant, in choro cantilenas inhonestas cantabant, offas pingues supra -cornu altaris juxta celebrantem missam comedebant, etc. - -[84] Lenient, La satire en France au Moyen age, pp. 432, 433. - -[85] Lenient, a.a., 433, 434. -- Alt, a.a., 418. -- Flögel, a.a., -167-170. Sistnämde författare omtalar ytterligare många andra farcer -vid kristna fester (sidd. 170 o. ff.). Man försökte att genom -stränga förordningar göra ett slut på dessa kyrkan vanärande upptag, -men först långt in på nyare tider synas de fullkomligt hafva -upphört. - -[86] Magnin, a. a., XI. - -[87] Jmfr Magnin, a. a., XV. -- Wolf, a.a., s. 365. - -[88] Freytag, ehuru icke underkännande den romerska bildningens stora -inflytande, anser att Germanernas sceniska spel uppstått ur en -sammansmältning af nationela och kristna elementer, s. 10 o. ff. Dock -bör det icke lemnas onämndt, att Rydqvist i sin sakrika och grundliga -afhandling om "Nordens äldsta skådespel" söker bevisa att -medeltidens folk-theater hos nationer af germanisk härkomst -hufvudsakligen bestod af elementer från den romerska antiken. Se -Skandia, 7:e bandet, s. 197-202. - -[89] I detta afseende förtjenar att anföraa hvad Otto von Freisingen i -sin krönika yttrar om tillgången vid kejsar Henrik II:a af Tyskland -förmälningsfest: "Quumque ex more regio nuptias Inglinheim -celebreret, omne balatrorum et histrionum collegium, quod, ut assolet, -eo conflexerat, vacuum abire permisit, pauperibusque ea, quæ -membris Diaboli subtraxerat, large distribuit." Se Alt, anf. arb., -401, 402. - -[90] Freytag, a.a. s. 18 o. ff. -- Rydqvist, anf. st., sidd. 177, 184. -Ihre (Glosa. Suiog. I. 665) lemnar oafgjordt om ordet "görande" bör -härledas ur _göra_, hvarigenom det blefvo liktydigt med _aktör_, eller -ur det isländska _gä_, som betyder glädje. Rydqvist hyllar förstnämnde -härledning, men Ihre ansluter sig närmare till den sednare, -helst "gärande" och "lekare" befinnas använda såsom synonymer. -I hvardera fallet torde dock gärande betyda en kringvandrande -gyckelmakare, kanske med bibegrepp af en gästande. Se härom -närmare Ihre, l.c. pp. 664, 665. - -[91] Rydqvist, Nordens äldsta skådespel, passim. -- Till ytterligare -upplysning i saken må anföras: Glossariis IX et X sæc. nonnulla nomina -istorum hominum germanica insunt, ut _sangari_ sive _singari_ -cantor, _svegelari_ tibicen, _fidelari_, fidicen, _trumbalari_ -tympanista, _sprangari_, saltator, _salsari_ saltator, _scirno_ scurra, -_goukalari_ joculator, _germinari_ incantator. _Lodder_ cum nota quadam -homo vagus nominatur, ita ut ex ipsa copia verborum id genus hominum -notissimum et divulgatum fuisse intelligatur. Freytag, a.a, 18, 19. - -[92] Rydqvist, a. st., 188. - -[93] Rydqvist, a. st., 185-187. Alt, s. 404 o. ff. - -[94] Grimm, Rechts-Alterthümer, s. 677. Jmfr Rydqvist, a. st., s. 182. - -[95] Ibid., s. 172. Lekare karakteriseras här med orden: "den som med -_Giga_ går, eller med Fidla far, eller trumma." Straffbestämningarna, -rörande slika personer, voro ytterst hånfulla och komiska. Se -härom mer på sistnämnde ställe. - -[96] Ibid., s. 215. - -[97] Ibid., s. 205, 206. - -[98] Jmfr Freytag, ss. 18-32. - -[99] Jmfr Alt, s. 402, 403, 412-415. Freytag, s. 22. - -[100] Gaukler, Spieler, Hofnarren und Sänger in ihren -verschiedenartigen Productionen sind die unmittelbarsten Schöpfer -dramatischer Aufführung und die Pfleger der Schaulust geworden. -Gervinus, Shakespeare, I. s. 85. - -[101] Villemain, Littérature du Moyen âge, II. pp. 218, 219. - -[102] Wolf, a.a., s. 568. Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. II. -s. 366. - -[103] Es fehlt nicht an Spuren, dass eben diese Banden sich auch der -geistlichen Schauspiele, der Mysterien, bemächtigt und sie, es muss -dahin gestellt bleiben, in welcher Gestalt und unter welchen -Veränderungen, zu gewerbmässigen Darstellung gebracht haben. Prutz, -Gesch. d. deutsch. Theat., s. 19. - -[104] Jmfr Freytag, 28, 29, samt Lenient, 411. - -[105] Jmfr Hase, 312. - -[106] Gervinus säger att djefvulen "der Satyr der neuen Zeit", är "die -ursprünglichste Gestalt der neueren Carricatur und die komische -Figur der himmlischen Bühne." Gervinns, Deutsch. Dicht. II. 368. - -[107] Lenient, 414. - -[108] Ibid. 180-184. Man ansäg den heliga Jungfrun kunna frälsa -hvarochen syndare som anropade henne om hjelp. Karakteristiska äro i -detta afseende följande ord uti en _ludus ascensionis_. - - _Deinde dicit Ihesus discipulis suis_. - - Ir zwölf botten, ich fragen üch gemeine, - was sprechent die lüt von mir und miner müter reine? - - _Petrus dicit_. - - Ich sprich das sicherlich, - das du bist gottes sun von himelrich - und die werdu müter din - die ist all der welt ein _erlöserin_. - - Mone, Sch. d. M. s I. 254, 260. - -Märkeliga äro ock i samma hänseende de ord som uti skådedespelet -"Himmelfart Maria" yttras af Frälsaren (Dominica persona) till sin -moder: - - Ich wil dir selbir geben balt - ubir alle sunder dy gewalt, - daz du selber [dy] _erlösen_ salt - von des tüfels gewalt. - - Mone, Altt. Sch., 84, 85. - -Då Jungfru Marias förbön någongång framställdes såsom fruktlös, -kunde de svåraste skrupler hos åskådarena uppstå, såsom bland -annat framgår af detta Hase's (d. g. Sch., 51, 52) anförande: Zu -Eisenach wurde nach Ostern 1322 vor Landgraf Friedrich das Spiel -von den klugen und den thörigten Jungfrauen aufgeführt. Als nun -die 5 Thörinnen auch durch die Fürbitte der seligen Jungfrau Maria -nicht Gnade fanden, da fuhr der Landgraf aus: "Was ist dann -der Christen Glaube, wenn der Sünder durch die Fürbitte der -Mutter Gottes und aller Heiligen nicht Gnade erlangen kann!... -Und es begann jene Verdüsterung, in welcher dieser heldenmüthige -Fürst die letzten Jahre seines Lebens zubrachte." Ännu uti -reformations-tidehvarfvet egnades den katholska andeliga sången -företrädesvis åt Jungfru Maria. Se Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. -II. 272. - -[109] Le Roy, a.a., 167, 168. De onda andarne föreställas i medeltidens -dramer alltid skymfande hvarandra. - -[110] Man finner att Marias rol i skådespelet måste hafva blifvit -spelad af flera personer, emedan hon der uppträder vid tre, åtta och -tretton års ålder, samt slutligen såsom Frälsarens moder. Le Roy, -s. 197. - -[111] Le Roy, pagg. 195-197. - -[112] Mone, II. 19-21, 33, 71-79. - -[113] Ibid. 21, 79, 80. "Man sieht hier den Anfang der menschlichen -Komödie, deren Inhalt aber noch religiös bleibt... Die Spöttereien und -Missverhältnisse zwischen Lübeck und Wismar sind als satirischer -Zug ebenso diesem Schauspiele einverleibt, als Dante Menschen und -Geschichten seiner Zeit in sein Werk verwebte." lbid. s. 21. - -[114] Mone, II. 22-26, 80-104. Lucifer och hans anhang framställa -många drag af tragi-komisk art vid det tillfälle, då de i Hades -bundna andarne förlossas. Lucifer i sin nöd vänder sig äfven då -företrädesvis till Sathanas, hvilken han kallar "min vil über kumpan." -Mone, Altt, Schansp. 118. - -[115] Mone, II. 105, 106. - -[116] Mone, Altteutschc Schausp., 17, 18, 125, 132-134. Hase, a.a., -78, 79. - -[117] Mone, Altt. Schausp., 123-138. - -[118] Överskon, Den danske Skueplads, I. sidd. 18, 19. - -[119] Père Eternel, vons avez tort, - Et devriez avoir vergogne. - Votre Fils bien-aimé est mort, - Et voos dormez comme un yvrogne. - Gott d. Vat. - Il est mort? - Der Engel. - D'homme de bien. - Gott d. Vat. - Diable emporte, qui en savais rien. - - Se Alt, a. a., s. 389. - -[120] Mone, Altt. Sch. 96-101, 115. - -[121] Hase, a. a., 74-76, Mono, I. 97, II. 132. - -[122] Magnin, les orig. du théâtre mod., XXIII-XXIV. - -[123] Pruts, a.a., s. 16. - -[124] Wolf, a.a., 568. - -[125] Alt, 393, 394. -- Utom af do borgerliga skråen, oppfördes -andeliga dramer äfvcn af andra korporationer, såsom t.ex. af de -studerande vid universiteterne, hvilka i medeltiden voro ett slags -religiösa samfund, samt af skol-elever. La Harpe, VXI. p. XVII. -Gervinus, 6. d. deutsch. Dicht. IL 359. - -[126] Le Roy, a.a., 131. Sismondi, I. 334. - -[127] Voilà le monument le plus ancien d'une sorte de Constitution -regulière doncée au théätre. Villemain, a.a., p. 228. - -[128] Lenient, p. 337. Le Ror har genom text-kritik och andra -undersökningar kommit till dea öfvertygelse, att man uti ett -manuskript, som har till öfverskrift "La passion de Iesu Christ, en -rime franchoise", äger i behåll samma mysterium som "confrères" -uppförde i Paris. Le Roy, pp. 131 ff., 161. ff. - -[129] Lenient, p. 337. Le Roy, p. 115. - -[130] Ibland sådana långa skådespel må omnämnas "la Passion en vingt -journées" och samma mysterium "en vingt-cinq journées." Det sednare -uppfördes i Valenciennes år 1547, och var författadt af en -Roland-Girard, "clercq du Béguinage en ladite rille, et fabricateur -par son art rhétorical de toutes les dites vingt-cinq journées." -Le Roy, pagg. 128-130. - -[131] Saint-Marc Girardin, Du drame religieux en France. Se Rev. d. d. -M. 1858, t. XIII. p. 207. - -[132] Gurardin, a. et, p. 208. Rika och förnäma personer befinnas hafva -offrat stora summor på de andeliga skadespelen. Men eljest synes -inträdes-afgiften hafva varit frivillig och ringa. Overskou, s. 27. -Hase, s. 34. - -[133] Le Roy, pp. 115-117. - -[134] Jmfr Rydqvist, a. st., s. 232. - -[135] Rydqvist, 232-233. Trutz, 36. Hase 35-37. Uti ett tyskt -passionsspel från det femtonde seklet, i handskrift med bifogade -sceniska notiser från det följande århundradet, då de andeliga -skådespelen ännu gåfvos under bar himmel, förekommer ett stort antal af -här ofvannämnda lokaler: "Herodes hauss", "Pilatus hauss", "Kaivas -hus", "das huss in [dem] das nachtmal war" o.s.v. Uti samma -teckning upptagas äfven "der himmel" och "die hel." Se Mone, II. -154-157. - -[136] Rydqvist, 233. Le Roy, 167. "Et estoit la bouche d'enfer très -bien faite, car elle ouvroit et clooit, quand les diables vouloient -entrer et issir", heter det om det förut nämnda passionspelet i Metz -år 1437. Se Le Roy, pag. 117. - -[137] Hase, 37. - -[138] Jmfr Mone, Altt. Sch. 21, 109, 110, 145; samt Sch. d. Mitt:s II. -30, 31, 119, 120, 184-187, 378, 411, 412. Le Roy, 265, 266. -Ovcrskou, 26-28. Hase, 34, 38, 39. - -[139] Mone, II 158-163, 184. - -[140] Hase, 39, 40. - -[141] Jmfr Gerrinus, Shakespeare, I. 90, 91. - -[142] Magnin, Hhrosvita, a. st., pag. 458. Barack säger väl, att nämnda -stycke "keineswegs" är en dramatisk moralitet; men då han tillägger, -att dramen framställer den strid och seger öfver hedendomen, en -kristlig moder, Sapientia, samt hennes tre döttrar, Fides, Spes och -Charitas, utstått och vunnit, samt att Hrotsvitha sökt att teckna dessa -personer "sorgfältig ihrem Namen nach", så äro vi mera böjde att med -Magnin antaga pjesen vara en "modèle" till de sednare utvecklade -moraliteterna. Jmfr Barack, a. st., XXXVII. - -[143] Hase, 25-30. - -[144] Le Roy, 258. - -[145] Alt, 395. - -[146] Jmfr Sismondi, a.a., I. 346, 347. - -[147] Lenient, 122-128, 156-158. - -[148] Phil. Chasles, Etudes sur le seizième siècle en France, pag. 40. - -[149] Phil. Chasles, l.c., 40, 41, 43. - -[150] La Harpe, t. VII, pp. XXX, XXXI. Phil. Chasles, 41. Alt, 407,408. - -[151] La Harpe, t. VII, pp. XXVIII, XXIX. Jmfr Gervinus, Shakespeare, -I. 86. - -[152] Magnia, les orig. 3. th. mod., XXX, XXXI. - -[153] _Les clercs de la Basoche_, som gåfvo dessa skådespel, -privilegierades väl redan år 1303, men befinnas först på den i texten -uppgifna tiden hafva begynt uppföra sina "Moralités." Se Magnin, uti -Journal des Savants 1846, pag. 549. -- Dessa "Clercs de la Basoche", -hvilka man anser vara moraliteternas egentliga uppfinnare, voro unga -jurister och rättsbiträden åt prokuratorerne och advokaterne i Paris. -Såsom en priviligierad dramatisk förening, bildade Basocbisterne ett -gille, hvars hufvudman benämndes "Roi de la Basoche." Benämningen "la -Basoche" härledes från _basilica_ såsom pretorns tribunal först -kallades. Sismondi, I. 344. Alt, 395. Lenient, 335. - -[154] Jmfr Hegel's Aesthetik, III. 487, 490. - -[155] Jmfr Gervinus, Shakespeare, I. $1, 82. - -[156] Jmfr Alt. 398. Haee, 43. - -[157] Alt, 395. Lenient, 338, 339. Uti moraliteterna förekomma stundom -personer med latinska namn, såsom af det ofvanstående synes. Andra -dylika allegoriska personer äro Caro, Mundus, Demonia. Lenient, 337. - -[158] Alt, 395, 396. - -[159] Lenient, 338. - -[160] Alt, 396. Hase, 44, 46. Flögel, IV. 198-200. Uti medeltidens -sednare så väl mysterier som moraliteter förekomma ofta scener i form -af en juridisk process. Så t.ex. då den syndiga mensklighetens sak -utageras inför den Högstes thron emellan Rättvisan och Barmhertigheten, -hvarom förut blifvit nämndt. Då rättsväsendet vid den feodala statens -förfall uppstod, erhöllo juristerna ett vidsträckt inflytande, äfven i -litterärt afseende. Och emedan dramat samtidigt begynte utbildas, är af -ofvan antydda skäl förklarligt huru t.ex. clercs de la Basoohe, hvilka -voro idel jurister, kunde blifva moraliteternas egentliga upphofsmän. -Dock hvad särskildt processformen i dramat vidkommer, bör densamma icke -ensamt tillskrifvas juristerne. Äfven scholastikernes disputationer -innehålla något likartadt. Och för öfrigt låg ett sådant -betraktelsesätt i tidens hela anda. Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch. -Dicht, II. 373, 374. - -[161] Alt, 397, 398. Lenient. 338. - -[162] Lenient, 340. - -[163] Le théâtre disait l'Ave, Maria ou chantait le Te Deum laudamus: -c'est le finale ordinaire de toutes les moralités; le pablic disait -Ave, Maria avec le théâtre, et chantait le Te Deum. Girardin, Du drame -religieux en France, uti Revue des deux mondes, 1858, tome XIII, pag. -208. - -[164] Gervinus, Shakespeare, I. 92, 93. - -[165] "Il resta toujours en dehors de l'Église un surcrôit de sève et -de passion mimique non satisfait, qui exigea, nonobstant toutes -défenses, le maintien dans les carrefours des farceurs et des -baladins." Magnin, les orig. du th. mod., X. - -[166] Alt, 399. - -[167] Lenient, 156. - -[168] "Was sich in einem grossen Raume, was sich durch alle Klassen, -noch mehr aber, was sich im Laufe langer Zeiten als bewährt und -ohne Widerrede als trefflich in der öffentlichen Meinung erhält, -dem forsche man doch ernstlich nach", säger Germinus om Reineke -Fuchs, samt att denna populära skapelse ännu under reformationstiden -hade en stor betydelse. Germinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. -II. 405, 410. - -[169] Ibid., sidd. 408, 409. - -[170] Lenient, pagg. 145, 146, 151. - -[171] Detta särekildta slag af skådespel, egentligen af franskt -ursprung, har tvifvelsutan sitt namn (farces, farcituree, prosea -farcies, épïtres farcies) af latinska ordet _farcio_, med hänseende -till den brokiga blandning af olika språk och olika ämnen, som deri -ingå. Jmfr Magnin, les orig. du tb. mod., pag. 304, samt Lenient, pag. -341. - -[172] Lenient, pag. 324. - -[173] Sismondi, l.c., 317, 318. Lenient, pag. 82 ff. Hegel, Aesthetik, -III. 412. På samma ställe yttrar sig sistnämnde författare, att -fabliaux och contes äro "eine Gattung, welche in reinster Weise mit -gebildeterem Geist Boccaccio zur Vollendung brachte." - -[174] Lenient, pag. 341. - -[175] Orden "farce" och "sotie" synas stundom blifvit använda om -hvarandra. En fransysk författare, Thomas Sibillet, säger: "Le vrai -sujet de la farce ou sottie française sont badineries, nigauderies et -toutes sottises émouvantes à ris et à plaisirs." Lenient, pag. 342. Le -Roy (p. 408) definierar "sotie" på följande sätt: "La sotie participe -de la _farce_ par le ton, et de la _moralité_ par l'allégorie. Elle a -plus que cette dernière un but satirique." - -[176] Lenient, pag. 342. Le Roy, pag- 303. - -[177] Lenient, pagg. 342-344, 386 ff. - -[178] Lenient, pagg. 345-350, 386. Under en annan mildare form bibehöll -sig likväl den gamla fransyska farcen, och erbjöd ännu långt sednare -ett rikt fält för Molière's snille. För öfrigt har denna farce -frambragt typer, som under sekler qvarstått pä scenen. Ibid., pagg. -344, 351. - -[179] Flögel, Gesch. des Groteskekom., 28. - -[180] Flögel, l.c, 32 ff. All, anf. a., 523-525. - -[181] Flögel, l.c., s. 68. - -[182] Jmfr Törnegren, Primordia artis scenicae Hispanorum, pagg. 20,21. - -[183] Ibid., pag. 20. - -[184] Alt, a.a., 501-504. Törnegren, l.c., pagg. 27-29. - -[185] Jmfr Gervinus, Shakespeare I. 88-90. - -[186] Jmfr Gervinus, Shakespeare I. 88-88. Flögel, Gesch. d. kom. -Litt. IV. 206, 207. - -[187] Jmfr Alt, 22, 23, 421-23. Prutz, 20, 21. - -[188] Prutz, 21, 22, 40-43. Alt, 421, 422. - -[189] Alt, 426, 428, 431, 432, 449, 450. Prutz, 72, 73. - -[190] Haze, 99, 104-109. - -[191] Alt, 520, 522. Flögel, Gesch. d. kom. Litt. IV. 129-134, 136, -137. - -[192] Prutz, 118, 119. Alt, 465. Alla skoldramer äro indelale i akter. -Medeltidens mysterier och moraliteter icke mindre än farcerna sakna -denna indelning. - -[193] Dock finnes äfven Plautus omnämnd. Den kursachsiaka skolordningen -föreskrifver ännu 1580 spelandet af Plauti och Terentii komedier. Hase, -114. - -[194] "Comödien zu spielen soll man umb der Knaben in der Schule willen -nicht wehren, sondern gestatten und zulassen, erstlich, dass sie sich -üben in der lateinischen Sprache; zum Andern, dass in Comödien fein -künstlich erdichtet, abgemalet und fürgestellt werden solche Personen, -dadurch die Leute unterrichtet, nnd ein Iglicher seines Ampts und -Standes erinnert und vermahnet werde, was einem Knecht, Herrn, jungen -Gesellen und Alten gebühre, wohl anstehe und was er thun soll, ja, es -wird darinnen fürgehalten and für die Augen gestellt aller Dignitäten -Grad, Aempter nnd Gebühre, wie sich ein Iglicher in seinem Stande -halten soll im äusserlichen Wandel, wie iu einem Spiegel." Med dessa -ord ådagalägger Luther nyttan af skådespel samt tillägger: "Und -Christen sollen Comödien nicht ganz und gar fliehen, drumb, dass -bisweilen grobe Zoten und Bühlerei darinnen seien, da man doch umb -derselben willen auch die Bibel nicht dürfte lesen." (Tischreden, 6:r -Bd., sidd. 336, 337) Dessutom anser han (uti sina "Vorreden") Judiths -bok och Tobie bok för ursprungliga dramer, hvilka såsom sådana, jemte -andra, skulle blifvit uppförda af Judarna: "Und mag sein, dass sie -solch Gedicht gespielet haben, wie man bei uns die _Passio_ spielet und -ander Heiligen [andere heilige] Geschicht." Se häröfver äfvensom -det föregående Luther's sämmtl. Werke ed. Irmischer, Bd. 62, sidd. -336, 337. Bd. 63, sidd. 91-93. - -[195] Alt, s. 464. - -[196] Jmfr Alt, 459 ff. Prutz, 119, 120. Hase, 114 ff. - -[197] Alt, 475 ff. Hase, 115 ff. Pratt, 120. - -[198] Jmfr Prutr, 122, 123, samt Hase, 126, 126. - -[199] Spelade i Bourges 1536, i Paris 1541 samt i Tours 1547. Le Roy, -280. Phil. Chasles, 128. - -[200] Jmfr Phil. Chasles, XXVI, 128, 129. - -[201] Hase, s. 194. - -[202] Detta dramatiska samfund förekommer ännu 1615. Le Roy, pag. 267. - -[203] Hase, l.c. Saint Marc Girardin, anf. st., 206, 210. - -[204] Jmfr Hase, ss. 195 ff. - -[205] Hase, 146-151, 154, 155, 163, 192, 193. Jmfr Alt, 509, -512-515. - -[206] Flögel, Gesch. d. kom. Litt., IV. 198. - -[207] Prutz, 115, 118. Alt, 500. - -[208] "Justa canones conciliorum, prohibemus rectoribus ne admittant -spectacula, ut ficta pastorum adoratio, vulgò _Bethleem_, inter -officium natalitiorum Christi et alia hujusmodi, ut Passionis ejusdem, -vel unius aut alterius illius circumstantiae figurativa -repraesentatio." Se Le Roy, 151, 152, 156. - -[209] Hase, 132-141. Uti Leipziger Illustrirte Zeitung für 1860 -förekommer en afbildning och beskrifning öfver Oberammergauer -skådespelet sistnämnde år. Med oförminskadt intresse synes den stora -mängden af åskådare af alla stånd, som äfven då sammanströmmade -till Oberammergau, hafva öfvervarit representationerna. - -[210] Alt, 477, 478. - -[211] Le sqvelette moqueur entrelace ses tibias d'une façon grotesque -ou solennelle; le rire contracte sa mâchoire; ses poses, ses airs -d'importance sont ceux d'un lugubre _gracioso_. Lenient, 421. - -[212] Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht., III. s. 102. - -[213] Jmfr Prutz, 172-176. Gervinus, Gesch. d. d. Dichtung III, 100 ff. -samt samma författares Shakespeare I. 95, 96. Hase, 191. Alt, -473. Rydqvist, a. st., 214. - -[214] Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. III. 426, 427, samt -Shakespeare I. 84, 90-92. Sismondi, I. 344. - -[215] Overskou, Den danske Skuepl. I. 3, 4, 8, 33-35. Skolelever och -studenter synas nästan uteslutande uppträdt såsom aktörer i Danmark, -äfven offentligt, på femton- och sextonhundratalet. Men också voro -skolgossarne då något äldre än nu för tiden. "De vare andre Karle -end nuomstunder; Karle, som havde Been i Panden og Skjaeg paa Hagen", -säger ännu 1723 en man om eleverne på den tiden han gick i skolan. -Overskou, I. 34, 35. - -[216] Ibid., 37-39. - -[217] Ibid., 45, 48. - -[218] Ibid., 44, 48, 49. - -[219] Overskou, I. 42, 43, 69, 70. - -[220] Ibid., 56, 57, 76, 77. - -[221] Ibid., 80. - -[222] Overskou, I. 78, 70. - -[223] Hammarsköld, Svenska Vitterheten, andra uppl., pag. 105. - -[224] Atterbom, Svenske siare och skalder, II. s. 12. - -[225] Rydqvist, i Skandia 7. Band. sidd. 170, 171. - -[226] Jmfr Rydqvist, a. ut., sidd. 242-240 och Hammarsköld, anf. a., -s. 18. - -[227] Wieselgren, Sveriges sköna litteratur II, 516, 517, Rydqvist, -a. st., 242 ff. - -[228] Hammarsköld, 23. Wieselgren, II. 498-503. Rydqvist, (a. st, -228) säger att sistnämnda stycke icke "är uppstäldt i samtal" samt -att det "har i och för sig ingenting dramatiskt." Men om likväl -ofvan upptagne stycken verkligen blifvit sceniskt uppförda (hvilket -ej synes oss omöjligt, emedan deras innehåll icke strider emot -medeltidsdramernas art), kunna vi dock icke instämma uti Wieselgrens -åsigt, att de i sådant fall böra räknas bland fastlagsspelen, emedan -desammas hela inre väsende tillhör mysterierna. Möjligen kan dock det -äfven af sistnämnde snillrika författare anförda "Samtal mellan Jul och -Fasta" tillhöra karnavalsspelet, så vidt man kan döma efter -Hammarskölds (l.c.) korta antydning af detta styckes innehåll. - -[229] Den första upplagan är tryckt i Stockholm år 1550. Hammarsköld, -I. s., pag. 46. - -[230] Rydqvist, a. st., 237. Hammarsköld, 43, 44. Detta skådespel, -hvilket, liksom de flesta svenska af andligt innehåll, torde vara en -efterbildning af utländskt mönster, har prolog och epilog samt -består af tre _delar_ (akter). Det är affattadt pä såkalladt -knittelrim. Det kärnfulla, ehuru konstlöst enkla språket, samt den -fromma tonen hafva ett anslående behag. Jmfr Hammarsköld, 44, 45. -Wieselgren, III. 485, 486. - -[231] Jmfr Wieselgren, II. 497, 498. - -[232] Jmfr Sveriges Sköna Litt. I. 136, 140. - -[233] Se företalet till Josephs Historia, ånyo af trycket utgifven. -Stockholm 1849. (Femte upplagan.) - -[234] Om de sednare, hvilka egentligen icke tillhöra vårt ämne, må i -förbigående blott nämnas, att Johannes Messenius, vid seklets början, -hade för afsigt att dramatisera hela den svenska historien uti ett -galleri af femtio komedier och tragedier, ehuru han ej kom att författa -flera än: "Disa comoedia; Svanhvita Comoedia; Signill, tragoedia; Blanka -Märeta, tragoedia; Christmanna Comoedia; Gustaf I:s Comoedia." -Messenius åsyftade på detta sätt att, i likhet med Shakespeare, "bilda -ett slags dramatiskt epos af sitt fäderneslands historia", men hans -"sannfärdiga comedier" och "lustiga tragedier" tala alldeles icke någon -jemförelse med Shakespeare's dramer. Ty platta, prosaiska, i tunga -knittelverser, sakna de dessutom dramatisk enhet och kostym. Men dessa -dramer gjorde dock, för deras fosterländska innehåll, lycka på sin tid. -Och de i desamma inflätade sångstyckena, stundom bestående i äldre -folkvisor, stundom af författaren sjelf diktade i folkvisans manér, äro -öfverhufvud af värde. Wieselgren, III. 483, 484. Hammarsköld, 61, 62. -Atterbom, II. 52, 53. - -[235] Se företalet till den förut nämnda Josephi Historia, hvaraf -första upplagan trycktes i Rostock 1601. - -[236] Hammarsköld, 59, 60, 64-66, 104. Rydqvist, a. st.. 228, 235, 236. -Åbo Tidningar 1792, N:o 22. - -[237] Wieselgren, III. 502. - -[238] Hammarsköld, (sidd. 58-60) säger att Judas Redivivus blifvit -uppförd den 11 Febr. 1594, samt att Hertig Carl, som mycket älskade -theatraliska representationer (jmfr härom Atterboro, II, 52), låtit -för sig uppföra detta stycke, men företalet till mera nämnde Josephi -Historia lemnar den upplysning, att den enda kända handskriften deraf, -förvarad på Kongl. Bibliotheket, uttryckligen förmäler, att detta -skådespel är "stält och författat" först 1614. - -[239] Wieselgren, III. 487. - -[240] Jmfr Rydqvist, a. st., 235. - -[241] Josephi Historia, pag. 8. - -[242] Josephi Historia, Actus VI. pagg. 30, 31. Jmfr Genesis, kap. 43, -verss. 14-16, 27-30. - -[243] Rydqvist, a. st., 236. - -[244] Hammarsköld, 68. - -[245] Åbo Tidningar 1792, N:o 22, 27-29. -[246] Ibid., N:o 27-29. - -[247] Rydqvist, &. st., 238. - -[248] Ibid., 220. - -[249] Hammarsköld, 62. - -[250] Tegel, K. Gustaff den företes Hist., D. I. s. 137. Rydqrist, -a. st., 220-224. Jmfr Ihres Gloss., ord. Fastelagen. - -[251] Tegel, l.c., pagg. 177, 178. - -[252] Stjernman, Riksdagars och Mötens Besluth, I. 58, 65. - -[253] Rydqrist, a. SU, 221. - -[254] Ibid., s. 222. Wieselgren (anf. arb., III, 162) omnämner -fastlagsspel, som voro ämnade att uppföras ännu år 1558: K. Erik -funderade på något dylikt 1558. Han besvärade sin gamle fader med -bref frän Kalmar med allehanda ting, deribland med bön om att få -harnesk och rustningar för uppförandet af skådespel. Det var dock -ej fråga om annat än fastlagsspel (Skouspil i fastelagen). Den -gamle Konungen svarade: "Vill du hafve skouspil, kan du hålle -vapensyn med våra ryttare." - -[255] Jmfr Rydqvist, uti Skandia VII, sidd. 224, 225. - -[256] Overskou, (d. danske Skuepl., I. s. 33) säger att Sverige från -Danmark hemtat sin gamla dramatiska litteraturs mönster, men då han -härjemte tillägger, att de gamla danska andliga dramerna voro en -"Efterlignelse" af de tyska, kan man med skäl tillskrifva äfven de -svenska ett tyskt ursprung. - -[257] Ehuru äfven skådespel af verldsligt innehåll gåfvos vid skolor, -gymnasier och universiteter, voro likväl de bibliskt-moraliska -skolkomedierna öfvervägande i Sverige ännu i det sjuttonde seklet, att -döma af Wieselgrens (a. a. I, 209, 210) ord: "Andliga poemer -uppblomstrade rikt i detta tidehvarf. Ännu står sjelfva den dramatiska -konsten i tempelförgården och gifver bibliska skådespel i samma tonart -som tidens psalmer och andliga tal. Den andliga sångens orgel -öfverbrusar alla andra toner uti diktens tempel." - -[258] Hammarsköld, Sv. Vitterh., 8. 63. - -[259] De här nfvan citerade orden, öfversatte ur Wexionii _Natales -Academiae Aboensis_, tr. i Åbo 1648, förekomma i Grot's Calender till -minne af K. Alex. Univ:s andra secularfest, sid. 14. -- Åbo -universitets gamla protokoller för år 1641 innehålla följande -underrättelser om akademiska skådespel derstädes samma år: Den 3 Mars -1641 "bleff och taalt om _Comoedier_ och promotione." Den 22 -Maj "klagade Rådmannen Hans Plaghman på studios. Sven Petri -Humbla, Smol., Isaac. Petri Holmens, och Johann. Soltovius, Uppland., -som varit _larvatores_ i nästholdne Comoedia, att de samma -dag Rectors-ombytet skedde slagit hans fönster ut. Humbla och -Soltovius friade sig med ed och Isaacus Petri, som erkände sig det -ensam gjort dömdes att ersätta skadan och betala 12 Daler s.m. -böter." "Dito. Jöran Skomakare, som bodde vid bron, klagade på -larvatores... att de slagit in fönstren i verkstaden och jagat efter -hans pojke. Larvatores dömdes att Jör. Skomakares fönster -förbättra låta och förlikas med honom." "Dito. Beslöts att när -framdeles någon Comoedia ageras skola larvatores warnas att ej göra -någon en oförrätt om de vilja undfly straff." - -[260] Alt, Theater u. Kirche, 25, 20. Prutz, Gesch. d. deutsch. -Theaters, sidd. 131-133. - -[261] Overskon, Den danske Skuepl., I. 107 ff. Atterhom, Sv. siare och -skalder, II, 76, 94, 95, 204. Hammarsköld, Sv. Vitterh., s. 69. -- Den -nationela sjelfkänslan, lifvad af medvetandet att Sverigo icke blott -hade blifvit protestantismens hufvud utan härtill ännu uppsvingat sig -till den europeiska nordens hufvudmakt, alstrade ett begär att äfven -uti vetenskap och konst uppnå en framstående plats. Också ägde den -tidens svenske ädlingar och lärde en vidsträckt klassisk belägenhet. -Dessutom kände man den nyare tyska vitterheten i grund, och den -italienska var på Christinas, Carl Gustafs och Carl XI:s tider mera än -nägonsio förr eller sednare i Sverige känd och älskad. Och den -fransyska vitterheten började mot det sjuttonde århundradets slut "med -stora steg nalkas till sin instundande allmakt." Atterbom, II. 130-136, -204. - -[262] Förrän jag öfvergår till skildringen af Chronanders lefnad och -litterära verksamhet, är det för mig en dyr, af tacksamheten -framkallad pligt, att meddela följande upplysningar. Framlidne -universitetsbibliothekarien professoren _Carl Wilhelm Törnegren_, i -förkänslan af sin snart förestående hädangång, uppmanade mig den 20 -December 1859 att ansöka den efter hans frånfälle ledig blifvande -tjensten. Härjemte bad han mig börja tänka på ämne till erforderligt -specimen samt yttrade den önskan, att jag skulle, för detta ändamål, -använda såsom material ett honom tillhörigt manuskript öfver -ofvannämnde Chronander, "om icke för annat" -- såsom orden föllo sig -- -"så åtminstone derföre, att manuskriptet innehåller för oss alldeles -nya saker." I sammanhang härmed bad han mig studera mysterierna och -moraliteterna. I början af det följande året erinrade mig professor -Törnegren ytterligare om samma sak. Efter hans frånfälle erhöll jag den -27 Februari samma år, ett till mig adresseradt konvolut, inneslutande: -1:o ett sammandrag af Chronanders dramatiska arbeten; 2:o en öfver -denne dramaturg påbörjad biografi, hvilken tvifvelsutan var ämnad att -ingå i den samling af lefnadsteckningar, som under titel af "Finlands -Minnesvärde Män" utgifvits; 3:o uppgift å några författare hvilka i -sina skrifter omnämnt Chronander; 4:o några till ämnet hörande utdrag -ur Åbo akademies äldsta protokoller; 5:o ett utdrag ur Kolmodins -Genesis Aetherea; samt 6:o två bref till professor Törnegren från -Kungl. vicebibliothekarien Klemming i Stockholm. Dessa rörande prof på -vänskap och välvilja af en saknad förman hafva afgjort valet af mitt -ämne. - -Med erkänsla bör jag härjemte omnämna, att amanuensen vid -universitetsbibliotheket härstädes herr B.O. Schauman, under sin -vistelse i Stockholm sommaren 1860, till följe af min hos honom derom -gjorda anhållan, benäget förskaffat mig från K. bibliotheket i -sistnämnde stad en fullständig afskrift af Chronanders Surge. - -[263] "1 dedikationen till Drottn. Christina af sitt i Maj 1651 -afslutade arbete: Fasciculus juridicus säger Chronander sig i åtta år -studerat vid akademien i Åbo. På Univers. Bibliothcket forvaras en år -1734 af Mag. Johan Friberg på grund af gamla matriklar uppgjord -förteckning på i Åbo åren 1640-1713 inskiifne Vestgöthar, der -Chronander, ursprungligen bortglömd, sedan blifvit upptagen under året -1644. Saken är dock af ringa vigt." - -[264] Här slutas den af Törnegren påbörjade biografin, hvilken, -afbruton redan i sin första början, vi här ofvan försökt att efter -förmåga fullfölja. Att med "professoren Mich." menas prof. Michael -Wexionius, är utom allt trifvel redan derföre, att ingen annan -professor med detta dopnamn på Chronanders tid fanns i Åbo. - -[265] Denne Wassenius blef sedermera assessor i Åbo Hofrätt och adlad -Lagermarck. Se Stiernmans Aboa Literata, pag. 39. - -[266] Ibland sådana verser, hvilka alla äro särdeles berömmande, -förtjena hans innerligt tillgifne vän Wassenii att i synnerhet -bemärkas. Wassenius, "patriotae, amico et fratri suo veré Orestes -constans velut Pylades", egnar sin lyckönskan "politissimo magnaeque -expectationis juveni Chronandro", uti Mich. Wexionii Collegii Ethici -Disp. II. de Morum s. actionum humanarum ultimo fine. Resp. Jac. P. -Chronander, 1647. - -[267] Lagus, Åbo Hofrätts Historia, I, sidd. 167, 168. - -[268] Palmén, Programm ang. d. fjerde J. U. Doktorspromotionen i -Finland, Helsingfors 1860, sidd. 13, 14. - -[269] Jmfr härom samt om fakultetsgrader i allmänhet sistnämnde -programm, s. 14. - -[270] Tengström, Chronol. förteckn. o. anteckn., s. 121. - -[271] Lidén, Catalogus Disputationum, sect. III, pag. 228. - -[272] Stiernman, Aboa liter., pag. 38. - -[273] Lidén, III, pagg. 226, 227. - -[274] Ofvanstående underrättelser om Chronander, hemtade förnämligast -från svenska riksarkivet och Wisby rådhusarkiv hafva vi erhållit ur K. -vicebibliothekarien Klemmings förut nämnda bref till professor -Törnegren. - -[275] Prologus (sidd. 0-12 i det tryckta originalet) redogör för -styckets hela innehåll. - -[276] Diligentia presenterar sig och utlägger huru man inom alla stånd, -och nu med särskildt fästadt afseende vid det lärda ståndet, endast -genom mödor och försakelser, i hennes tjenst, kommer till lycka och -heder: - - Altså O Yngling hwar wid sit nampn - Fölg migh, iagh är tigh een trygh hampn, - Offra till migh tin vngdoms floor, - Thet gagnar tigh om tu rätt troor. (Sidd. 12-15.) - -[277] Tabbe säger ibland annat: - - Een böfwel bonde lengre wara will. - Jagh hörer i gifwa vtban arbeet maat, - Therföre will iagh hoos ehr wara laat. (sid. 17.) - -[278] Cellarius: - - Een trind Rix Daler skall tu nu vpräkna - Eller och een tunna rogh vptekna. - Så skall man lära Bonden weeta huut! - Sluka Wijn med sin store flab och truut. (sid. 26.) - -[279] Uti denna scen säges icke att Aulicus skulle köpslagat med -Mercator. Den sistnämnde yttrar sig om Circejus: - - Thenne medh mlgh väl köpslagar. - Ty om Fyrcken han intet klagar. - Tolf Dukater iagh lucrera. - En Nar låter sig fixera. (Sid. 39.) - -[280] Häll, Säll, Professor gunstighe, - Min Befordrare mechtighe! - Ödminkeligh är mitt begär, - Att I wilien vthan besvär - Philosophien migh lära, - När iagh thet monde begära; - Ty ey Studerar en som thet bör - Om han intet Privatim gör; - Mitt leffverne ther til styra, - Sampt vngdoms tijdhen then yra. (Sidd. 41-4S.) - -[281] Innehåller grofva tvetydigheter. (Sid. 52.) - -[282] Dragwaals härpå följande ord äro obscena. Ibland hans slutord -förekomma: "iagh arme _Mies_" -- det sistnämnda det enda finska -ordet i skådespelet. (Sidd. 53, 64.) - -[283] Circejus, en routinerad kroghjelte, säger till Palladius: - - "Twij skam, try åhr haar tu här warit, - Och ey Källaren förfarit," - -samt ytterligare, begycklande den sednares ovana sätt: - - "Stort löje tu här bereder - Medh tina åthäffwer och aeeder: - Som en Koo på een ny fähusdör, - Seer tu Källaren fram och för, - Täckes tigh haffwa här Qwarter, - Effter tu så nogha beseer." - -Pallad. - - Oroligt är här höres roop, - I hwar wrå sta kannor och stoop. (Sid. 56.) - -[284] Tubbe kallar "Frw Neglagensa" för sin och Nimmergodts husbonde. -(Sid. 68.) - -[285] Mercator, Artifex och Scriba äro besvärade af inga moraliska -scrupler öfver tillvaron af en lycka, hvilken, såsom de sjelfva med -välbehag skryta, är grundad på bedrägeri. Så säger bland annat -Mercator: - - Bonden kiöper för Silffwer teen. - Om thet haar lijten glantz och skeen. - Jagh rosar at mit godz är fint, - Doch är min idel flärd och skiempt, - Mongen ther med iagh fixerar, - Och min wällust så formerar. - -Och Scriba: - - Min gunst alla behöffwa, - Jagh kan hielpa ock bedröffwa, - Jagh skriffwer en rad eller fem, - Tolff Dukater tar iagh för them. - V och X när iagh ombyter - Mångens Taska iagh tå snyter. - Radera kan iagh ganska wäl, - Ther aff bliffwer man rijk och säl. - -Miles säger väl ock att han "skiffter stort byte" samt "förwerffwar -godz", men han dyrkar likväl ärans idol, då han eftersträfvar -"it odödeligit nampn." Aulicus, en äkta epiknré, fröjdande -sig öfver vällefnaden vid hofvet, "tar dagen som han kommer", -"gör", för öfrigt, "reverentz med tuchtigh ord", "braverar omby", -samt slutar med uppmaningen: "hoffwet i tin vngdoms tijd besök, -ty ther är lyckan blijd." (Sidd. 72-75.) - -[286] Negligentia. - - Jo thetta iagh tigh för spådde, - Thet dogde intet som iagh rådde. - Ser tu Circejus dageligh - Haffwer frögd wällust hierteligh, - Hvar är Diligentia tin Matmoor, - Hwij hielper hon ey när tu henne troor? - Beed man nu tin Metaphysica om brödh, - Tu kant Mathesis, hwij lijder tu nödh? - Ethica kallar sigh en fast borg. - Hwij låter hon tigh så lijda sorg? - Läs Logica tu bliffwer wäl mätt, - Tu behöffwer ingen annan rätt, - Gack man och see på Himmelens fäst, - Tå kan tu tigh föda och kläda bäst, - Ha, Ha, wil tu än Philosophera, - Och dageligh fäfengt Speculera. - Seer tu nu at tu är en stoor Narr, - Som så dageligh studerar: - Doch haar Voluptas migh hijt sendt, - Jagh beder at tu tigh omwendt, - Kasta från tigh boken plat, - Eliest blir tu förlorat (Sidd. 77, 78.) - -[287] Uti vår från Stockholm erhållna afskrift af Surge står: Nimmer, -godt, Tabbe, Praetor ocb hans Tienare Dromo, Smelring, Styrbiörn, oc -Dragwaal. (Sid. 82.) Men att Smelring i sjelfva verket var Praetors -tjenare, framgår tydligt ur sistn. facet, intercal. äfvensom ur -förteckningen på personerna i slutet af pjesen. - -[288] Så säger, bland annat, Tubbe: - - Men twij wåle Neglagensa Frwa wår, - -Hon lärde oss wara laath åhr från åhr. (Sid. 100.) - -[289] Dragwaal: - - Wår Frw Deligensa bör oss prijsa: - Dy för hennes skuld haa wij roo och lijsa. (Sid. 101.) - -[290] Sedan Angelus, på Apollos befallning, framkallat Philosophia med -sina sju döttrar till Palladius, yttrar sig - -Philosophia: - - Jagh kommer effter titt begär, - Mine siu Dotrar äre och här, - Sij iagh är tin Braudh kysk och from, - Som tu haar älskat aff vngdom, - Nu wil iagh Echtenskap ingå, - Effter Gudhi behagar så, - I kärligheet wij samman boo - Ingen skal göra oss meer oroo etc. (Sid. 103,104.) - -Emedan beskrifningen öfver det "Echtenskap" lifligt erinrar om våra -magisterpromotioners symboliska ceremonier (hvaraf bruket att öppna och -hopslå böcker, så vida vi kunna påminna om, sednast användes vid -promotionen 1844), anföras här följande ord af :promotor: - -Apollo: - - I mötas medh stoor seedigheet, - Then som thet seer har liuffligheet, - Therföre iagh ehr tilsamman - Foghar medh prydnad och gamman. - Tagh thenna Ring til goffwer, - Hwar medh tin Bruudh tigh trooloffwer, - Han är aff fint Gold som tu seer, - En skiön Pärla pryder ther meer, - Hwar medh tecknas såsom tin Brwd, - Är fijn, Kysk, heligh i sin skrwd, - Så skal til benne tin kärleek, - Wara och ren vthan all smäleek, - Hwilket skeer när tu så lärer, - At tu aldrigh Gudh wanährer, - Ey heller tin nästa stielper, - Men mz lärdom honom hielper. - Hwars mening skal tu intet lyda, - Men then bästa rätt vttyda. - Jagh antwardar tigh och en Book, - Hwar vthaff tu skalt blifwa klook; - Tänk ey at tu ey meer behöfwer - Wijdare nu Studera öfwer: - Doch thetta tu märk här fastligh, - Ey altijdh lööp til boken haatligh, - När som tu en annan skal lära, - Annat tit kal nu mon bära, - Altså boken tigh öpen fås, - Men strax igen hon åter slås. - På Hufwudet iagh Cbronan rena - Settier, och wil ther medh meena - Then frijheet tu kan bekomma - Ibland the lärde med fromma: - Ty frij äst tu för tylpachtigheet, - Oförstånd och oskickligheet. - Vthi thenna stool tu och vpstigh, - Hwar medh iagh then macht gifwer tigh - Att lära andra som tu förmå, - Ey lengre sittia höra på. - Önskar här medh aff Himmels högd - Tig mycken lycka medh stoor frögd. (Sidd. 106-108) - -[291] Uti vår förenämnda Stockholmska afskrift står: "Samuel _Jonae_ -Bergius Smolandus." (Sid. 117.) - -[292] Här slutas Törnegrenska manuskriptet öfver Surge. - -[293] Rydqvist, a. st., sid. 236. De sist citerade orden, jemte några -andra på ett föregående ställe, äro de enda, Rydqvist har om Cbronander -och hans Surge. - -[294] Dock bör medgifvas, att "Pros. Dicht" icke är en _ursprungligen_ -svensk moralitet, utan endast en svensk _öfversättning_. - -[295] Biogr. lex. öfver namnk. svenska män, III, $. 266. - -[296] Overskon, a. a., 1, 76. Uti sådana mellanspel uppträda bönder på -bondspråk i burleskt-komiska scener. Jmfr Gervinus, Gesch. d. -deutsch. Dicht. III, p. 101. - -[297] Rydqvist, a. s., 219. - -[298] Prygelscener förekomma vid denna tid och ännu långt sednare äfven -i andra länders skådespel. "Ueberhaupt gehörten Prägel damals wie -später, bis Ende des vor. Jahrh., zu den wirksamsten Bühneneffekten." -Prutz, a. a., 214. Också grofva tvetydigheter voro vid samma tid lika -vanliga som gouterede på scenen. Ibid., 158, 192. - -[299] Dromo, ursprungligen en slafrol hos Terentius, förekommer äfven -såsom tjenare i _Judas Redivivus_. Jmfr Rydqvist, a. st., 212. - -[300] Döden, som eljest ofta på scenen framstår såsom "eine -schreckhafte und scherzhafte Figur zugleich" (Gervinus, Gesch. d. -deutsch. Dicht. III, 102) är här blott det förra. - -[301] Också mysterierna hafva någongång, utom det vanliga komiska -mellanspelet, ännu en handling. Så förekomma uti "Auferstehung -Christi", från det sextonde seklet, tvenne mellanspel: det ena, en -farce, benämndt _das klene spil_, det andra inledt af Döden. Monc, -Sch. d. Mitt:s, II, 418, 419. - -[302] År 1641 utfärdade Regeringen en skrifvelse till biskop Rothorius, -hvars inlednings början lyder: "Eder är nogsamt vetterligen Herr -Biskop, huruledes Vi hafve en lång tid derefter traktat, på hvad -sätt bokeliga konster, goda seder och dygder mera än härtill måtte -florera uti Vårt Storfurstendöme Finland, och allt barbariskt oväsende -dersammastädes kunna stå till att afskaffa", o.s.v. Tengatröm, -Chronolog. förteckn. o. ant., sid. 51. - -[303] Hammarsköld, l.c., 190. Några få författare hade likväl en högre -stämning. Ibid., 190, 191. - -[304] Hammarsköld, l.c., 67, 68. - -[305] Ibid., 139. - - - -***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OM MEDELTIDENS SKÅDESPEL*** - - -******* This file should be named 52291-8.txt or 52291-8.zip ******* - - -This and all associated files of various formats will be found in: -http://www.gutenberg.org/dirs/5/2/2/9/52291 - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - diff --git a/old/52291-8.zip b/old/52291-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 3b5fae0..0000000 --- a/old/52291-8.zip +++ /dev/null |