NormalizeHEADmain

5 files changed, 17 insertions, 7148 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..d7b82bc
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,4 @@
+*.txt text eol=lf
+*.htm text eol=lf
+*.html text eol=lf
+*.md text eol=lf
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..2e4bfaf
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #52291 (https://www.gutenberg.org/ebooks/52291)
diff --git a/old/52291-8.txt b/old/52291-8.txt
deleted file mode 100644
index 04f0d23..0000000
--- a/old/52291-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,7148 +0,0 @@
-The Project Gutenberg eBook, Om medeltidens skådespel, by Gustaf Edvard
-Ingelius
-
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
-
-
-
-
-Title: Om medeltidens skådespel
-
-
-Author: Gustaf Edvard Ingelius
-
-
-
-Release Date: June 10, 2016  [eBook #52291]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-
-***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OM MEDELTIDENS SKÅDESPEL***
-
-
-E-text prepared by Jari Koivisto
-
-
-
-OM MEDELTIDENS SKÅDESPEL
-
-och deras fortgång till sednare tider,
-med särskildt fästadt afseende vid
-Finlands äldste dramatiske författare
-_Jakob Pehrsson Chronander_.
-
-
-Akademisk afhandling
-      hvilken,
-med den vidtberömda Historisk-Filologiska Fakultetens
-vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland tillstånd,
-till offentlig granskning framställes
-
-        af
-
-D:r Gustaf Edvard Ingelius,
-Vice Bibliothekarie,
-uti historisk-filologiska lärosalen
-den 25 September 1861
-p.v.t.f.m.
-
-
-
-
-
-
-Kristendomen är lifsgrunden för menniskoslägtets högsta andeliga
-utveckling. På en tid då ett allmänt sedligt förfall hade genomträngt
-det verldsbeherrskande romerska riket, då den menskliga anden,
-omtöcknad af mörker, förgäfves sökte en lösning af lifvets djupaste
-frågor, kom "i tidens fullbordan" "ett ljus till hedningarnas
-omvändelse", "vägen, sanningen och lifvet."
-
-Ur denna lifgifvande källa begynte den moderna vetenskapen och konsten
-att framvälla. Men detta skedde först småningom under seklers tysta
-arbete. Allt vetande har sin historiska kontinuitet. Derföre fortlefde
-ock, efter kristendomens uppträdande i verlden, den hedniska litterära
-kulturen ännu länge, ehuru alltmer vissnande och vanställd. Slutligen
-funno antikens engång så herrliga litterära alster sin graf under den
-nedstörtande romerska verldskolossens ruiner. Blott några fragmenter af
-vetandets skatter räddades från gruset af den allmänna förstörelsen.
-
-Romarene kände sig aldrig rätt hemmastadde i konstens ideala verld.
-Skönhetsbegreppet uppnådde hos dem aldrig någon högre sjelfständig
-utveckling, jemförlig med den hos Grekerne, sånggudinnornas och
-gracernas förklarade gunstlingar. Men behofvet af litteraturens och
-konstens lifvet förädlande njutningar blef dock på längden oafvisligt.
-Och Romarene voro lycklige nog att i sådana saker, dem de sjelfve icke
-förmådde frambringa, finna de värdigaste föremål att efterlikna i
-Hellas' ovanskliga snillefoster. Dramatiken, som klarare än något annat
-afspeglar det nationela medvetandet hos folken, kan äfven derföre sägas
-vara den högsta konstarten, om den ock icke alltid utvecklar sin
-blomkrona skönast och herrligast då folkanden i politiskt och socialt
-afseende uppnått sin höjdpunkt, utan stundom förr, stundom sednare.
-Emellertid sammanföll i Grekland, den antika konstens mönsterland,
-dramatikens kulmination med det politiska lifvets högsta utveckling.
-Med den politiska frihetens och den sedliga kraftens förfall aftynade
-det grekiska dramat. Rom ärfde det besegrade folkets kultur, men den
-grekiska inspirationens skaparekraft i diktens underverld kunde hon ej
-ärfva. Derföre blef äfven Roms dramatiska poesi i allmänhet
-osjelfständig.
-
-Medeltidens skådespel kunna icke rätt uppfattas utan
-kännedom om och sammanhang med den hedniska theatern, sådan den
-företedde sig under de första kristna seklerna, då polytheismen var
-herrskande, samt ännu en längre tid derefter. Derföre torde ock en kort
-framställning af denna theaters tillstånd, så vidt detta blir möjligt
-ur de torftiga underrättelser, man härom äger i behåll, här försvara
-sitt rum.
-
-Efter den romerska republikens undergång, och sedan
-riket erhållit ett monarkiskt statsskick, undanträngdes den
-efter grekiskt mönster bildade tragedin och komedin nästan
-helt och hållet af _pantomimen_. En öfvergång till dessa
-dramatiska föreställningar utgjorde _mimerna_, ursprungligen
-åtbördsspel med dans, hvartill längre fram fogades monolog eller
-dialog. De voro ett slags till en del skrifna, till en del
-improviserade farcer, föreställande scener ur det romerska folklifvet,
-med nog grofkornigt skämt, gränsande till det obscena. Dessa små dramer
-uppfördes af skådespelare utan masker. Qvinnorolerna spelades nästan
-alltid af qvinnor. På Caesars tid synas mimerna erhållit en större
-regelbundenhet samt ett mera bildadt språk än tillförene. De förekomma
-ännu i det fjerde seklet.[1]
-
-Pantomimen, hvilken sedan kejsaretiden såges blifvit införd, var
-väsendtligen åtbördsspel. Med förtjusning sågos pantomimerna, dessa
-lefvande statyer, hvilka med talande mimik konstnärligt kunde uttrycka
-de finaste nyanser af de lidelser som uppröra ett menskligt hjerta,
-samt utföra en dramatisk handling med en sanning, som gjorde det talade
-ordet umbärligt. Också slösa flere författare de mest öfverdrifna
-loford på pantomim-skådespelarenas talang. Så såger t.ex. Cassiodorus:
-"His sunt additae orchestarum loquacissimae manus, linguosi
-digiti, silentium clamosum, expositio tacita", samt "Quibusdam
-gesticulationibus facit intelligi quod vix narrante lingua aut
-scripturae textu possit agnosci." Och Cyprianus uttrycker sig angående
-samma sak: "Cui ars sit _verba_ manibus expedire".[2] Men ehuru
-pantomimen förnämligast genom sitt åtbördsspel i förening med dans vann
-sin stora ryktbarhet, ingick, såsom beståndsdel i skådespelet, äfven en
-text benämnd _canticum_, som afsjöngs med musikaliskt accompagnement,
-hvadan uttrycket: _agere, saltare canticum_ begagnades i betydelsen af
-uppföra en pantomim. Stundom, ehuru mycket sällan, utfördes
-representationen utan musik och _canticum_, hvilken sistnämnda vanligen
-lånades ur tragiska och episka poeter samt äfven annorstädes ifrån.[3]
-
-Uti pantomim-balletten, som uppnådde den högsta elegans och
-fullkomlighet i sitt slag, uppträdde i sednare tider äfven aktriser,
-med de mest obeslöjade behag. Sådana representationer förekommo äfven i
-enskilda hus vid festmåltider. Danserskor från Grekland, Syrien,
-Spanien och andra länder infunno sig på sådana banketter. Ännu i fjerde
-och tillochmed femte seklet synas pantomimerna, hvilka funnos till ett
-otroligt stort antal, hafva åtnjutit publikens oförminskade ynnest.[4]
-Men denna smak var i sedligt afseende ytterst förderflig både för Rom
-och provinserna, ty öfverallt hade den passionerade förkärleken för
-pantomimen inträngt. Också söka många författare i pantomim-spelen en
-af de väsendtligaste orsakerna till det stora rikets gränslösa
-sedeförderf.[5]
-
-Men ehuru nu pantomimerna, hvilka genom sitt talande åtbördsspråk
-lyckades göra sig begripliga för alla de talrika massor af menniskor
-af olika nationalitet som strömmade till Rom, företrädesvis omhuldades,
-och härjemte smaken för gladiators- och djurstrider samt kappränningar
-var allmän och liflig, fortfor dock äfven komedin oafbrutet under de
-tre första kristna seklerna samt förekommer ännu i det fjerde.
-Tillochmed den antika äfvensom den derefter bildade tragedin, ehuru
-beröfvad den fordna choren, hade under nämnda tid ännn icke utdött
-Först efter förra hälften af det femte seklet synes hon spårlöst
-försvinna. Till bevis för dessa sceniska föreställningars tillvaro kan
-anföras, att Lactantius upphäfver sig emot sin tids komedi och tragedi
-för deras osedliga innehåll, att Claudianus omnämner tragedin och
-komedin, samt att Chrysostomus omtalar särskilda roler som aktörerna
-spelade. Men dessutom finnas i behåll två komedier från det fjerde
-seklet: _Ludus septem sapientium_ och _Querolus_. Den förra, författad
-af Ausonius, är en liten pjes, bestående blott af på hvarandra följande
-monologer, utan handling och upplösning.[6] Den sednare, Querolus, "det
-sista stora monumentet af den antika komedin",[7] såsom Magnin säger,
-enligt styckets prolog en imitation af Plauti _Aulularia_, innehåller
-många kristna tankar samt afspeglar det fjerde seklets seder lifligare
-än något annat arbete. "Cet ouvrage", såsom han vidare yttrar sig "est
-à la fois une comédie de caractère, de moeurs et d'intrigue,
-étincelante d'esprit, de verve et de poésie".[8] Dessutom återstå
-fragmenter af ännu några andra skådespel.[9]
-
-Sålunda fortforo så väl _ludi circenses_ som _ludi scenici_ ännu under
-loppet af det fjerde seklet. Polytheismen var för djupt inrotad i
-tänkesätt och seder för att de gamla skådespelen, för hvilka den stora
-massan vurmade, skulle kunnat utan den största svårighet utplånas.
-Dualismen mellan den nya verldsomskapande kristendomen och den gamla
-hedniska traditionen upphörde blott långsamt med den sednares
-utrotande. Detta låg i sakens natur. Också förestafvade de förste
-kristne kejsarnes politik skonandet af hedniska seder och bruk så vidt
-möjligt var. Äfven theatern tolererades, ehuru man ej härvid förfor
-konseqvent. Först under Gratianus och Valentinianus begynte ett mera
-systematiskt anfall emot den hedniska theatern. Den förra förbjöd alla
-spektakel på de stora kyrkohögtiderna samt söndagarna. Ett dylikt
-förbud finnes utfärdadt äfven af Theodosius. Men folkets passion för
-dessa nöjen ville icke vika. Derföre finner man ock att ännu Honorius
-auktoriserade de gamla skådespelen, likväl med förbud emot offer och
-hednisk vidskepelse. Under honom blefvo dock gladiatorstriderna, hvilka
-redan Constantinus, ehuru utan verkan, hade förbjudit, nästan utrotade.
-Endast några spår häraf förefinnas ännu sednare.[10]
-
-Att den förderfvade hedniska theatern skulle från kristligt-moralisk
-synpunkt blifva ett föremål för det högsta ogillande, är sjelfklart.
-Också underläto icke kyrkofäderna att med värma och kraft uppträda emot
-alla arter af de antika skådespelen. Tertullianus anför i sin skrift
-"de spectaculis" bland annat, att, ehuru han medger det den heliga
-skrift på intet ställe uttryckligen förbjuder skådespel, den kristne
-genom dopet afsvurit sig djefvulen och allt hans väsende samt derföre
-borde afhålla sig från förlustelser, uti hvilka hedniskt afguderi så
-väsendtligen ingick. Den kristnes hjerta borde vara den heliga andes
-fridlysta tempel, aflägsnadt från lidelsernas strider. Man skulle
-derföre afhålla sig från den farliga scenen, der syndiga tankar och
-handlingar drefvo sitt demoniska spel. Och äfven i konstnärligt
-afseende borde man ringakta representationer, hvilkas idkare voro
-belagda med allmän infami.[11] Clemens Alexandrinus finner likaså i
-lidelsernas väckande samt särskildt i komediernas och pantomimernas
-upprörande obsceniteter ett kraftigt skäl att förklara sig
-emot theatern. Cyprianus säger, att mimerna helt oförtäckt
-lära äktenskapsbrott och otukt. Med kraft ifrar Lactantius
-emot de sedeförderfvande skådespelen; emot komedin med dess
-företrädesvis erotiska motiver, ett gift så mycket farligare, som
-språkets och formens behag kastade en förförisk slöja öfver
-sinligheten; emot tragedin, som befläckades af mord, blodskam och andra
-gräsligheter; samt emot histrionernas och mimernas all sedlighetskänsla
-på det gröfsta hånande framställningar. Derföre och emedan de gamla
-skådespelen stodo i den innersta förening med den hedniskt-religiösa
-kulten, borde de undflys, såsom afledande sinnet från den ende, sanne
-Gudens dyrkan. Hufvudsakligen samma skäl anför Chrysostomus emot
-theatern. Kristendomen hade då redan någon tid varit statsreligion, men
-passionen för skådespel derigenom ingalunda aftagit. Tvertom uppträdde
-kristne sjelfve såsom skådespelare. Äfven Augustinus hänrycktes i sin
-ungdom af den herrskande theaterlusten, såsom orden: _rapiebant me
-spectacula theatrica_ uti hans _Confessiones_ utvisa. Men sednare
-ogillade han högeligen dessa nöjen såsom närande hedendomen i
-menniskans hjerta. -- Dylika bevekelsegrunder som kyrkofäderne anfört
-emot den antika theatern, hafva äfven andra andeliga uttalat.[12]
-
-Öfverhufvud befinnes den gamla kristna kyrkan hafva fördömt theatern
-såsom hednisk och förderfvad.[13] Tillochmed åtskilliga kyrkomöten
-fattade stränga beslut emot densamma. Skådespelare fingo icke blifva
-kristne förrän de hade öfvergifvit sitt yrke, och blefvo uteslutna ur
-den kristna kyrkans gemenskap om de återgingo till scenen. Efter
-allvarlig bot och ånger kunde de dock blifva befriade från en sådan
-exkommunikation, mot vilkor att icke mer återvända till denna djupt
-föraktade samhällsklass, hvars medlemmar icke blott af allmänna
-opinionen utan äfven genom af högsta makten utfärdade edikter
-stämplades såsom _inhonestae personae_, och ansågos såsom utan
-räddning förlorade varelser.[14]
-
-Undergräfna, såsom vi hafva sett, af staten och kyrkan, synas efterhand
-mest alla skådespel upphört i det vestra romerska rikets provinser,
-under loppet af det femte seklet. De med allt skäl fördömda demoniska
-lustbarheterna funno icke mer någon tillflyktsort. Öfverallt ramlade
-theatrarna, och tidens armod mägtade ej ur gruset återuppresa dessa
-kolossala konst-monumenter, hvilka blifvit oskärade af en helgerånande
-oren ande.[15] Blott i Rom och Ravenna qvarstodo theatrarna något
-längre,[16] utan att den antika konstens bättre ande, som hade vikit
-samtidigt med försvinnandet af Roms sedliga kraft, någonsin mer kunde
-frammanas.
-
-Det var de stora folkvandringarna som fulländade den hedniska theaterns
-ruin. De vilde krigarena räckte en hjelpsam hand att utföra det
-katholska presterskapets straffdomar emot densamma, helst förstörandet
-af dessa hedendomens stamhåll förklarades för en Gudi behaglig gerning.
-Inträdande uti en helt ny krets af idéer, uti en verld, för
-hvars kultur de utan traditionens upplysande fackla voro alldeles
-fremmande, öfverlemnade sig de barbariska horderna åt en blind
-förstöringsdrift. Också lyckades det förträffligt att tillintetgöra
-konstskapelser som nnmera saknade all lifgifvande princip. Och den
-antika theaterns öde att upphöra såsom konstanstalt var härigenom
-afgjordt, helst dess förstörare saknade allt begrepp om densamma såsom
-sådan, och dessutom voro nästan fullkomligt obekanta med
-dess prestationer. Med rätta uttrycker sig derföre Magnin:
-"Le moyen âge n'a pas connu le grand théâtre antique: à peine les
-barbares ont-ils entrevu la dernière ombre de ces admirables
-solennités, et entendu le dernier écho de la dernière comédie grecque
-ou latine".[17] Dock alldeles spårlöst försvunno likväl icke alla den
-antika dramatikens elementer. Men härom länge fram.
-
-Med medeltiden inträdde ett nytt, vigtigt tidskifte i den
-menskliga andens utvecklings-process. Såsom sjelfva namnet
-utmärker, var det medeltidens mission att förmedla den antika
-bildningen med den moderna. Väl har detta påstående skenet emot sig. Ty
-den vandalism, med hvilken man öfverhufvud förfor emot antikens
-litteratur- och konstalster, synes hellre vittna om en förödelsens
-styggelse än om en traditionel anknytning vid en föregående
-kultur. Men den ännu i sina ruiner vördnadsbjudande grekiskt-romerska
-civilisationen, förädlad och helgad genom kristendomens
-verldsombildande makt, inympades icke dessmindre tyst och omedvetet hos
-de talrika nya folk som nu uppträdde på den europeiska verldstheatern,
-för att i brokig, ofta fantastisk, färgskiftning afspegla de gryende
-nationaliteterna. Den allmänna menskliga bildningen, då högst
-representerad af den antika, utvecklades sålunda på nationel grund och
-botten. Väl är det uti det halfdunkel som höljer medeltidens hela
-bildningsprocess mycket svårt att upptäcka alla de källsprång, ur
-hvilka den antika knlturen inströmmat i det moderna medvetandet. Men
-derföre är man icke berättigad att förneka den traditionela bildningens
-allmänna lag. Och skulle icke kulturen så hafva fortgått, vore äfven
-den såkallade "renaissancens" tidehvarf oförklarligt.
-
-Men huru är det med denna bildningens historiska kontinuitet i
-dramatiskt hänseende sedan den antika theatern, såsom här ofvan
-nämndes, hade försvunnit? Besvarandet af denna fråga inleder oss i
-utredningen af dramats ursprung.
-
-Den mimiska instinkten är dramats källa. En sådan imitations-drift
-förefinnes i alla tider och hos alla folkslag, äfven dem som stå på den
-lägsta grad af bildning. Upplyste resande intyga, att de tillochmed hos
-vildarne i det inre Afrika och på söderhafvets öar samt annorstädes
-sett små dramer uppföras, stundom beledsagade af sång och dans samt
-pantomim-spel. Det dramatiska sinnet synes derföre vara menniskonaturen
-medfödt. Det är en plastisk drift som röjes äfven hos barn, hvilka
-gerna i sina lekar efterhärma fullväxta personer eller ock återgifva
-scener ur sin egen lilla verld.[18]
-
-Men emedan all skön konst ursprungligen utgår ur religiös grund, bära
-äfven de äldsta dramatiska föreställningarna prägeln af detta ursprung.
-Och det är presterskapet som i samhällenas första tider, icke blott hos
-antikens kulturfolk, utan öfverallt, såsom innehafvare af all
-intelligens och gudomens tolkar, haft det största inflytande äfven på
-dramats utbildning.[19] Hvarje folk har således halt sitt sacerdotala
-drama. Och ju innerligare presterskapet beherrskat folkets tänkesätt
-och inbillningskraft, desto mer uteslutande har ock dramat varit bundet
-vid den religiösa kulten. Derföre synes ock Judarnes dramatik hafva
-inskränkt sig till dramatiska elementer i deras gudstjenst: en
-praktfull tempel- och offertjenst, tempelmusik, offerdanser och
-dramatisk vexelsång. För öfrigt hafva Judarna, hvilka liksom
-Muhammedanerna afsky bilderdyrkan och anse hvarje afbildning af Gud
-och af menniskogestalten, emedan denna är skapad efter Guds beläte,
-för syndig och hednisk, i likhet med de sednare motvilja för den
-imiterande dramatiska konsten.[20] Med förbigående af andra folkslag,
-i hvilkas religiösa kult man upptäckt dramatiska elementer, bör här
-omnämnas, att äfven hos Grekerna, den antika bildningens högsta
-representanter, dramat utgått ur samma källa. I den lyriska chorsången
-i förening med dans, ur hvilken detsamma ursprungligen härflutit,
-röjer sig en religiös betydelse. Denna sång var en vexelsång emellan
-chorföraren och hans följeslagare, uti hvilken den förre reciterade
-Dionysos' öden och choren uttryckte i dithyramber de känslor af sorg
-och glädje, som härunder framkallades. Och emedan Dionysos benämnes
-"befriaren" från jordlifvets tvång och vedermödor, kan man icke undgå
-att i denna myth finna "det personifierade uttrycket af en hedendomens
-dunkla längtan efter den som komma skulle", ehuru icke i kristendomens
-rent andliga mening.[21]
-
-I grund af detta dramats allmänna religiösa ursprung, bör det icke
-förvåna att äfven en kristlig dramatik skulle uppstå. I sjelfva verket
-finner man spår häraf i litterära produktioner redan från det andra
-kristna seklet. Och från det fjerde århundradet äger man en tragedi,
-Khristos paskon, tillskrifven Gregorius Nazianzenus. Detta dramatiska
-alster, hvilket till en betydlig del är lånadt från åtskilliga af
-Euripides' tragedier, söker att i klassisk form ingjuta ett kristligt
-innehåll, ehuru detta tillfölje af nämnda lån måste blifva nog
-grumladt. Också förtäljes sjelfva handlingen blott genom budbärare.
-Chorens idé är den antika. Marias klagan öfver Frälsarens lidande, som
-framstår såsom styckets egentliga medelpunkt, är icke utan drag af hög
-pathos. Denna tragedi, som icke var bestämd för scenen, innehåller
-embryoniskt det ämne som framdeles utgjorde kärnan af det kristna
-dramat.[22]
-
-Det är i den fornkristna _gudstjensten_, med dess återlösningsverket
-betecknande symboler, man bör söka ursprunget till ett kristligt drama.
-För att fästa ett vid hedendomens sinliga åskådningssätt traditionelt
-bundet folk vid den nya läran, var det nödvändigt att gifva den kristna
-kulten en så vidt möjligt var till ögat och fantasin talande gestalt.
-En sådan framställde ock den kristna urliturgin, efter hvilken alla
-följande liturgier, ehuru i förkortad form, äro bildade. Föremålet för
-detta storartade symboliska drama var, såsom antyddes, en sinnebildlig
-framställning af Kristi hela återlösningsverk. Derföre ingingo
-häri, såsom momenter, redan skapelsen och syndafallet. Längtan efter
-förlossning, profetiorna om densamma, samt deras fullbordan genom
-Kristi födelse äro lifligt betecknade. Likaså Frälsarens läroembete
-samt hans död såsom ett försoningsoffer för mensklighetens synder.[23]
-Väl är det sannt, att dessa symboler ännu icke utgöra drama, i ordets
-egentliga betydelse. Men _vexelsångerna_ emellan presterskapet, cboren
-och församlingen -- de så kallade antiphonierna och responsorierna --
-samt _vexeltalen_ emellan biskopen, presbytererne och diakonerne,
-innehålla redan, jemte förenämnda symboler, dramatiska elementer,[24]
-som erhöllo en högre utbildning i sednare hälften af sjette seklet,
-genom Gregorius den Store, uti nattvardsmessan.[25]
-
-Ur dessa elementer på kristligt-religiös grund och botten uppstod
-medeltidens drama under sjelfva tempelhvalfvet.[26] Man åtnöjde sig
-icke på längden med en blott symbolisk liturgi, så imponerande den än
-var. Icke heller var det tillräckligt att man i religionens tjenst
-dessutom hade införlifvat poesin, musiken, målarekonsten och
-skulpturen, för att gifva ett rikare, mångsidigare uttryck åt de
-kristna idéerna. Den lifliga och naturfriska fantasin fordrade en ännu
-större Åskådlighet. Och detta föranledde formliga dramatiska
-framställningar, förnämligast af Kristi lefverneshistoria,
-föranstaltade af presterskapet, sedan det icke mer kunde stäfja
-massornas oemotståndliga skådelystnad. Det var sjelffallet att sådana
-skådespel, som utgingo ur kyrkans eget sköte, äfven skulle ställas
-under dess presters omedelbara tillsyn och ledning. Dramats heliga
-föremål hade i annat fall så lätt kunnat oskäras. Också uppträdde, så
-vidt kändt är, endast personer tillhörande det andliga ståndet länge
-uteslutande på den nya scenen. Men var ens sådane skådespelares
-uppträdande berättigadt? kunde man härvid fråga. Hvarföre icke?
-Kristendomen innehåller intet emot skön konst fiendtligt. Hon qväfver
-och dödar icke det sinliga, utan genomtränger detsamma renande,
-helgande, förklarande. Hon är en förmedling af det sinligt sköna och
-det andligt sanna. Och detta begrepp är verkliggjordt såsom ideal i
-Guds menniskovordne son, hos hvilken "gudomens fullhet bodde
-lekamligen." Ur denna sublima dogm har, liksom hela den moderna sköna
-konsten, äfven den moderna theatern härflutit och har i densamma sitt
-berättigande.[27]
-
-Tiden, när de första skådespelen uppfördes i kyrkorna, kan väl aldrig,
-i anseende till det ogenomträngliga dunkel, uti hvilket den äldre
-medeltiden är insvept, noga utredas. Också är det omöjligt att till
-punkt och pricka utpeka på verldsuret den stund då en bildningsart,
-vare sig hvilken som helst, först uppträder. Vetenskapen, konsten,
-samhällsinstitutionerna, -- äro alla i detta hänseende oupplösliga
-gåtor.
-
-Vi hafva i det föregående antydt, att hvarje folk haft
-sin hierarkiska period, då presterskapet i religionens namn
-beherrskade all intelligens. Så hafva äfven de kristna folken haft sin
-hierarki, och denna ganska långvarig. Ända från den tid då kristendomen
-upphöjdes till statsreligion, samt isynnerhet efter det de germaniska
-folkslagen hade bildat stater på det vest-romerska rikets ruiner,
-fortfor denna hierarki, visserligen stundom tillochmed häftigt
-bestridd, men aldrig besegrad, att äga bestånd till utgången af det
-trettonde seklet, samt att äfven derefter, ehuru till sitt innersta
-undergräfd, vara den makt som gaf grundtonen åt medeltidens idéer ända
-till dess reformationen ohjelpligen bröt den katholska enheten och
-inledde den menskliga anden uti en väsendtligen modifierad
-begreppssfer. Dessa allmänna konturer äro här uppdragna, för att inom
-denna ram kunna gifva en teckning af medeltidens theater.
-
-Medeltidens andliga skådespel, utgångna, såsom vi hafva sett, ur
-liturgin, hade, liksom den sistnämnda, ursprungligen till föremål en
-framställning af Kristi återlösningsverk. Men emedan dramat icke kunde,
-såsom den blott symboliskt betecknande liturgin, på engång återgifva
-alla facerna i detsamma, inskränkte man sig till att på de
-högtidsdagar, då särskilda momenter ur Frälsarens lif och
-verksamhet utgjorde gudstjenstens föremål, liksom i skilda
-akter, en för hvarje helgedag, dramatisera den motsvarande
-bibeltexten. Derföre återfinnas ock i dessa skådespel högtidsdagarnas
-kyrkotext antingen helt och hållet eller till en del. Och för alla de
-kyrkofester som särskildt behandla Jesu lefverne, ända från julen till
-Kristi himmelsfärd, äger man i behåll religiösa skådespel, hvilka
-utgöra medeltids-dramats hufvudcykel.[28]
-
-Ämnet var det sublimaste, man kunnat välja för dramatisk behandling.
-Härom yttrar sig en författare: "Zuerst im Advent die Vorbereitung,
-gleichsam der Prolog zu dem ergreifenden Schauspiel, dann im
-Weihnachtsfest die Geburt des göttlichen Helden; in dem der
-unschuldigen Kinder und der Epiphanien die bedeutsamsten Momente,
-welche seine Wiege umgeben und sein Jugendleben erfüllen; hierauf in
-jedem der einzelnen Festtage, welche den Ostercyklus bilden, die
-Gedächtnissfeier der Passion und Auferstehung in ihren wichtigsten
-Umständen; im Himmelfabrtsfeste zuletzt der Schlussact des göttlichen
-Lebens: hier haben wir ein Ganzes von höchst dramatischer Gestalt, und
-das geistliche Schauspiel musste durch Anschliessen an diesen Typus von
-selbst zu weiterer Ausbildung gelangen".[29] Men detta skådespel,
-sådant det uppfördes, företer en väsendtligen episk karakter, i det
-detsamma, fullkomligt obekymradt om de så kallade dramatiska enheterna,
-i antik och modern mening, framställer en cykel af handlingar såsom ett
-helt, och hvarje särskild handling, från början till slut omständligt
-utförd, såsom en del af det hela. Uti en sådan handlingarnas
-gruppering, så vidt möjligt var, i organiskt sammanhang i
-öfverensstämmelse med bibelordet, hvilken måste betraktas såsom den
-enda möjliga enheten i medeltidens andeliga drama, öfverensstämmer
-detta med tidehvarfvets skulptur och måleri, som äfven älskar att i
-grupper framställa hela den heliga historien.[30] En sådan på episoder
-rik mångfald är väl, äfven i dramatiskt hänseende, icke fremmande för
-den romantiska poesin öfverbufvud, men dennas sjelfständighet, att i
-sig upptaga samt med fantasins rätt och frihet gestalta och utbilda
-verklighetens stoff, hvaraf hon eljest är bunden,[31] saknade det
-religiösa medeltidsdramat, så länge det strängt höll sig till
-bibelordet. Derföre kunna icke heller de esthetiska konsttheorierna
-tillämpas uppå detsamma.
-
-De bibliska skådespelen, hvilka ursprungligen öfverallt i de katholska
-länderna voro affattade på det latinska kyrkospråket och utgjorde en
-del af sjelfva kulten, fortforo, till en del ännu i det trettonde
-seklet, att på nämnda språk uppföras af personer tillhörande det
-andeliga ståndet. Det latinska andeliga dramat uppnådde tillika med
-hierarkin under loppet af det elfte, tolfte och början af det
-trettonde århundradet sin höjdpunkt. Det var äfven då måleriet,
-skulpturen och musiken, i kyrkans tjenst, i de vördnadsbjudande
-göthiska domerna -- dessa medeltidens mästerverk -- lifiigast uttryckte
-den kyrkligt-hierarkiska idékretsen.[32] Men någon högre utbildning
-kunde, af skäl som redan blifvit antydda, sådana skådespel likväl icke
-uppnå. Det latinska språket, som var okändt af den stora mängden, var
-härtill äfven en väsendtlig orsak, ibland annat derföre, att den
-nödvändiga vexelverkan emellan scenen och publiken härigenom stördes.
-Dessutom gjorde de spelandes ringa antal, att ingen mera komplicerad
-dramatisk handling kunde utföras.
-
-Också innehöllo oftanämnda skådespel i början ganska ringa af det man
-kunde benämna dramatiskt. De voro då kanske endast mimiska
-framställningar af ritual-böckernas texter, hvarmed stundom förenades
-profeterande scener ur gamla testamentet samt visioner ur Johannis
-uppenbarelsebok, utförda af de spelande såsom tableaux vivants.
-De liturgiska vexelsångerna, antiphonierna och responsorierna, gåfvo
-härtill en slags musikalisk-dramatisk dialog, hvilken först sednare
-erhöll en större utsträckning, sedan ritualtexterna, förbundna med
-bibelställen, utbildats till mera sammanhängande episkt-dramatiska
-berättelser uti recitativet (_cantitatio_) och den egentliga
-kyrkosången (_cantus_). Genom de föredragandes gående fram och tillbaka
-erhöll taflan mera lif och rörelse, hvarigenom en dramatiskt framställd
-handling upprann.[33] Ur denna musikalisk-lithurgiska grund utvecklades
-småningom det andeliga skådespelet.
-
-Såsom förut blifvit nämndt, utgjorde de särskilda kyrkofesterna till
-åminnelse af Frälsarens lefverneshistoria det första och förnämsta
-ämnet för den kristna dramatiken. Redan i slutet af det fjerde
-århundradet skall en hymn, uppstämd af presten i englarnes samt
-besvarad af folket i herdarnes namn, varit nästan allmänt införd i
-kyrkorna.[34] Och sedan ett halfbarbariskt folk blifvit det herrskande,
-begynte presterskapet, för att tillfredsställa dess vid sinliga bilder
-bundna fantasi, att, till minne af Kristi födelse, i kyrkorna under
-julhelgen inrätta en krubba -- _praesepe_ --, för att kunna gifva de
-händelser som inträffade vid Kristi vagga en dramatisk form. Uti samma
-helgade rum framställdes likaledes på ett theatraliskt sätt de tre
-konungarnes tillbedjan af Kristusbarnet samt huru desamme åt den
-nyssfödde Frälsaren framburo sina håfvor. Äfven magernes stjerna
-figurerade vid detta tillfälle. Och redan från fjerde seklet äger man
-en vexelsång emellan Maria och magerne, tvifvelsutan bestämd att
-utföras i kyrkan.[35] Sådana julspel befinnas stundom haft ett
-vidsträckt omfång. Så förekomma i dem än menniskans skapelse, än
-syndafallet, än profetior om återlösarens ankomst m.m. Dessa
-skådespel slutas icke heller, alltid med Kristi födelse och dermed
-närmast förenade omständigheter. Man har exempel uppå, att desamma
-utsträckts till den heliga familjens flykt till Egypten samt Guds
-befallning om dess återvändande. De gammaltestamentliga parallelerna,
-hvilka i julspelen användas, förefalla ofta nog sökta: t.ex. paradiset
-såsom en motbild af stallet i Bethlehem, Rachels klagan öfver sina barn
-såsom en förklang af Marias klagan, det bethlehemitiska barnamordet,
-såsom förebildande Kristi lidande, återvändandet från flykten till
-Egypten, hans uppståndelse från de döda o.s.v.[36]
-
-Men ibland kyrkohögtiderna erbjöd Påsken, som redan på Constantin den
-Stores tider firades med synnerlig prakt, under många festliga dagar
-sjelfmant anledning till uppförande af talrikare andeliga skådespel än
-någon af de öfriga högtiderna. Också insåg presterskapet, under den
-hierarkiska perioden, ganska väl nödvändigheten af att efter den långa
-fastan upplifva sina åhörares sinnen äfven genom dramatiska
-representationer, hvilka derjemte voro egnade att genom lefvande
-åskådning djupare inskärpa kristendomens dogmer hos ett folk som var
-genomträngdt af en lågande, ehuru blind auktoritetstro. Derföre
-erhöll ock det så kallade påskspelet, _ludus paschae_, efterhand en
-utsträckning, som omfattade icke blott Kristi lidande, död och
-uppståndelse samt stundom äfven hans himmelsfärd, ja någongång
-tillochmed sjelfva yttersta domen, utan härtill ännu icke mindre
-Frälsarens hela öfriga lefnadshistoria än profetiorna om hans ankomst
-till verlden.[37]
-
-Det torde blifva omöjligt att afgöra, hvilken af de kristna
-kyrkohögtiderna först blifvit dramatiskt framställd. Kanske voro flera
-ibland desamma nära nog samtidigt föremål för en sådan behandling. Men
-de äldsta och talrikaste till gudstjensten sig hänförande
-skådespelstexter, man känner, äro de latinska påskspelen.[38] Dessa
-synas närmast blifvit föranledda af en symbolisk handling,
-föreställande Kristi grafläggning, hvilken förekommer såsom en
-mycket gammal sed i den kristna kyrkan. Man plägade nemligen
-långfredagseftermiddagen nedlägga crucifixet uti ett inom sjelfva
-templet iuredt grafkapell, för att derifrån, påskmorgonen under
-högtidlig sång, upplyfta detsamma. Folket sammanströmmade
-i täta massor för att åse denna Kristi uppståndelse betecknande
-korsupphöjelse-ceremoni. Men emedan den vidskepliga tron hade rotfästat
-sig hos mängden, att hvarochen som med egna ögon kunde vara vittne till
-detta upplyftande af crucifixet icke skulle dö under det löpande året,
-blef det en nödvändighet att besluta, det denna ceremoni skulle
-förrättas af presterskapet inom lyckta dörrar före folkets inträdande i
-kyrkan.[39] Härifrån var öfvergången lätt till ett dramatiskt utförande
-af Kristi uppståndelse. Också äger man åtminstone redan från det
-elfte seklet en anvisning härtill uti ett latinskt _Mysterium
-Resurrectionis_. Saken gäller den scenen, då qvinnorna framgingo till
-Kristi graf, hvilken utfördes af tre andelige män uti en drägt som
-skulle föreställa de tre Mariornas: _Primum procedant tres fratres
-praeparati et vestiti in similitudinem trium Mariarum.[40] Den
-dramatiska tillgången härvid framlyser klarare uti följande mera
-omständliga framställning: Duo sacerdotes se cappis induunt, sumentes
-duo thuribula, et humeraria in capita ponent, intrantes chorum,
-paulatim euntes versus sepulchrum, voce mediocri cantantes: _quis
-revolvet nobis lapidem_, quos diaconus, qui debet esse retro
-sepulchrum, interroget psallendo: _quem quaeritis_, deinde illi: _Jesum
-Nazarenum_, quibus diaconus respoudet: _non est hic_. Mox incensent
-sepulchrum et dicente diacono: _ite, nuntiate_, vertent se ad chorum,
-remanentes super gradum, et cantent: _surrexit dominus de sepulchro_
-usqve in finem. Finita antiphona domnus abbas incipiat: _te deum
-laudamus_ in medio ante altare, moxque campanae sonentur in
-angularibus.[41] Ifrån det tolfte århundradet har man en teckning af
-meranämnde scen, uti hvilken man ser tre prester klädde som qvinnor,
-bärande rökelsefat, samt engeln, sittande på den toma grafven.[42] Mone
-har meddelat ännu åtskilliga andra, mera utvidgade, påskspelstexter
-ifrån det trettonde och fjortonde århundradet. Uti några af dem
-uppträda, utom förut nämnda personer, äfven Frälsaren (dominica
-persona) och flere eller färre apostlar, samt uti ett stycke dessutom
-profeterna. Dessa skådespel innehålla jemte kyrkotexten oftast äfven
-rimmade verser, hvilka sistnämnda, ehuru af kyrkan icke auktoriserade,
-likväl tolererades, med vilkor att de voro affattade i kyrkostil. Härom
-upplyses man af ett i de fransyska kyrkorna hållet latinskt påskspel,
-från det trettonde århundradet, uti hvilket följande anvisning lemnas:
-"si qui autem habent versus, de hac repraesentatione compositos, licet
-non autenticos, non improbamus_".[43] Såsom profstycke af ett påskspel,
-samt för att härjemte ännu närmare belysa det ofvansagda, må här
-meddelas följande, hufvudsakligen af kyrkotext bestående, dramatisering
-af scenen vid grafven.
-
-_In reeurrectione_.
-
-Angelus dicit.
-Quem quaeritis in sepulchro, o christicolae?
-
-Mulieres respondent.
-Jesum Nazarenum crucifixum, o coelicola.
-Angelus dicit.
-Non est hic, surrexit sicut praedixerat; ite, nuntiate,
-quia surrexit de sepulchro.
-
-Mulier secum cantat.
-Quis revolvet nobis ab ostio lapidem, quem tegere
-sanctum cernimus sepulchrum?
-
-Angelus inquirit.
-Quem quaeritis, o tremulae mulieres, in hoc tumulo plorantes?
-
-Respondent mulieres.
-Ihesum Nazarenum crucifixum quaerimus.
-
-Angelus dicit.
-Non est hic, surrexit, sed cito euntes dicite discipulis
-ejus et Petro, quia surrexit Ihesus.
-
-Mulieres redeuntes secum cantant.
-Dicant nunc Judaei, quomodo milites custodientes
-sepulchrum perdiderunt regem ad lapidis positionem? quare
-non servabant petram justiciae? aut sepultum reddant, aut
-resurgentem adorent nobiscum, dicentes alleluja.
-
-Venientes autem ad discipulos dicunt.
-Ad monumentum venimus plorantes, angelum domini sedentem vidimus
-ac dicentem, quia surrexit Ihesus.
-
-Chorus.
-Te deum laudamus.[44]
-
-Till de skådespel som behandla Jesu lefverne, och utgöra hufvudcykeln
-af medeltidens andeliga dramer, ansluta sig närmast de så kallade
-"Mariaspelen." Det var ett älsklingsämne för medeltidens skalder, att
-med bildrika ord söka uttrycka den heliga Jungfruns klagan vid sin
-Sons kors. Den berömdaste latinska Marieklagan är _Stabat mater_. Dessa
-_planctus b. Mariae virginis_, ehuru dialogiserade, äro likväl mera
-blott lyriska utgjutelser af en djup och innerlig känsla än egentligen
-dramatiska alster, hvarföre de äfven oftast befinnas förbundna, såsom
-rörande episoder, med Kristi dramatiserade korsfästelse och begrafning.
-Dock förekommer en och annan Marieklagan såsom särskildt dramatiskt
-stycke, äfvensom Mariehimmelsfärd, grundad på legenden.[45] Men
-dessutom uppfördes andeliga skådespel äfven vid andra katholska
-religiösa fester. Också voro några söndagsevangelier, t.ex.
-domsöndagens, dramatiserade. Likaså några apokryfiska evangelier.
-Och en särskild dramatisk krets, äfven den af väsendtligen andeligt
-innehåll, ehuru ofta innerst uppgrumladt af djup vidskepelse, utgick ur
-helgona-legenderna.[46]
-
-Ehuru denna afhandling har en öfverhufvud alltför allmän karakter för
-att här tillåta ett mera specielt skärskådande af några enskilda
-dramatiska arbeten, vore den likväl nog för mycket ofullständig, om den
-alldeles med stillatigande förbiginge en författarinna, hvars rykte hos
-hennes landsmän varit så stort, att tillochmed de mest betydande
-män skänkt henne en gärd af beundran, och att man benämnt henne _den
-tionde sånggudinnan_. Om detta fruntimmer, Hrotsvitha, en nunna i det
-saxiska benediktinerklostret Gandersheim, yttrar sig en af
-hennes gamle biografer: "Rara avis in Saxonia visa est." Och Magnin,
-som egnat hennes dramer, dem han utgifvit i fransysk öfversättning,
-en kritisk forskning, säger om henne: "Cette Sapho chrétienne, ...
-comme l'appellent ses compatriotes, ne fut pas seulement une merveille
-pour la Saxe, elle est une gloire pour l'Europe entière. Dans la nuit
-du moyenâge, on trouverait difficilement une étoile poétique plus
-éclatante".[47]
-
-Hrotsvitha uppträdde såsom författarinna under sednare hälften af det
-tionde seklet, -- ett århundrade, som man är van att anse för
-medeltidens stjernlösa midnatt. Så mycket större uppmärksamhet förtjena
-derföre litterära prestationer, hvilka erbjuda bilden af en oas uti en
-öcken, helst de förråda en nära bekantskap med Horatius, Virgilius,
-Ovidius, och framför allt med Plautus och Terentius.[48] Utom
-åtskilliga i poetisk form troget återgifna legender, samt några
-historiska qväden, har Hrotsvitha efterlemnat sex dramer, af Celtes och
-andra, men ej af författarinnan, benämnda komedier, ehuru deras
-innehåll är väsendtligen af tragisk art. Dessa dramatiska arbeten äro
-alla, liksom hennes öfriga litterära qvarlåtenskap, författade på
-latin. Uti Hrotsvithas eget företal till sina dramer finner man
-anledningen uppgifven till deras författande. Hon säger nemligen, att
-många funnos, som hänförda af den klassiska litteraturens bildade språk
-föredrogo de hedniska böckerna framför de heliga skrifterna. Detta
-gällde isynnerhet läsningen af Terentii komedier, så befläckade dessa
-än voro med lättfårdiga skildringar af fallna qvinnors osedliga vandel.
-För att afleda en sådan för det kristliga sinnet förderflig lecture,
-hade hon föresatt sig att, i motsats till den hedniske poeten,
-dramatiskt afmåla heliga jungfrurs kyskhet (sacrarum castimonia
-virginum), utan att likväl derföre sky en imitation af den omtyckte
-Terentii skrifsätt.[49] Men denna imitation är af alldeles negativ art.
-Den består förnämligast blott i ofvannämnda motsats: ett förherrligande
-af den af kristendomen genomträngda qvinnans seger öfver frestelsen i
-stället för den hedniska och omoraliska qvinnans, sådan hon tecknas i
-Terentii komedier, fall och undergång. Situationerna äro stundom ganska
-ömtåliga. Men hennes innerligt religiösa sinnelag afspeglar öfverallt
-en skär, jungfrulig kyskhet. Diktionenn röjer intet spår af en genom
-sinliga lidelser grumlad fantasi.[50]
-
-Hrotsvithas sex dramer äro: Gallicanus, Dulcitius, Calimachus, Abraham,
-Paphnutius, samt Sapientia. Dessa grunda sig på legender, hvilkas
-innehåll öfverhufvud troget återgifves, så att inventionen förnämligast
-inskränker sig till detaljerna. Orts- och tidsenheten är i allmänhet
-icke iakttagen. Ehuru scenen är förlagd till kristendomens äldre
-martyrperiod, befinnes dock det tionde seklets lokal- och tidsfärg
-troget anbragt i dessa dramer, hvilka redan såsom den tyska dramatikens
-äldsta kända minnesmärken äga en större betydelse.[51] Men härtill
-kommer ännu deras inre värde i och för sig. Uti desamma framblixtra
-drag af djup och innerlig känsla samt med psykologisk sanning utförd
-karaktersteckning. Men emedan här icke är tillfälle att ingå uti en
-detaljerad framställning af deras innehåll, må endast följande yttrande
-af Magnin om Calimachus anföras: "La troisième comédie, _Callimaque_...
-est de tous les drames de Hrosvita, celui qui, par la délicatesse
-passionnée des sentimens, l'exaltation du langage et le romanesque de
-la légende, se rapproche le plus du drame de nos jours. On a dit
-souvent que l'amour est un sentiment moderne, né en Occident, du
-mélange de la mysticité chrétienne et de l'enthousiasme naturel aux
-races dites barbares. Toujours est-il bien remarquable que ce soit
-Hrosvita, une religieuse allemande, contemporaine des Othons, qui nous
-ait legué la première et une des plus vives peintures de cette passion,
-peinture sur laquelle prés de neuf cents ans ont passé et qu'on dirait
-d'hier, tant nous y trouvons déjà les subtilités, la mélancolie, le
-délire de l'ame et des sens, et jusqu'à cette fatale inclination au
-suicide et à l'adultère, attributs presque inséparables de l'amour au
-XIX siècle".[52] Också finner Magnin, samt med honom Barack, en
-öfverraskande likhet emellan Hrotsvithas "Calimachus och Drusiana" samt
-Shakespeares "Romeo och Julia".[53] -- Föröfrigt må här anmärkas, att
-skådespel till de heliga martyrernas ära -- likartade med Hrotsvithas
-dramer, såsom äfven grundade på legender, men deruti olika, att de
-synas haft till föremål endast af kyrkan kanoniserade helgon -- äro
-ganska gamla, törhända samtida med de i det föregående omtalade, med
-kyrkofester förbundna, latinska andeliga skådespelen. Dessa martyrspel,
-icke mindre rika på underverk än Hrotsvithas så kallade komedier, stodo
-i sammanhang med de pompösa processioner och de kyrkliga ceremonier som
-tillhörde helgonfesternas begående. Munken Geoffroy föranstaltade i
-England redan omkring 1110 uppförandet af ett skådespel, hvarom det
-heter: "apud Dunestapliam, quemdam ludum de sanctâ Katerinâ _quem
-miracula vulgariter appellamus_, fecit." Och en engelsk författare,
-ifrån sistnämnda sekel, Stephanides säger i en beskrifning öfver
-London: "Lundoniae pro spectaculis theatralibus, pro ludis scenicis,
-ludos habent sanctiores, representationes miraculorum quae sancti
-confessores operati sunt, seu repraesentationes passionum quibus
-claruit constantia martyrym".[54]
-
-Ibland de många uti kulten efterhand införda ceremonierna, benämndes
-en, nemligen korsupphöjelsen, såsom förut blifvit nämndt,
-_resurrectionis mysterium_. Det sista ordets grundbetydelse af det
-dolda, det hemlighetsfulla, egnade sig väl att uttrycka Guds rikes
-hemligheter i allmänhet, samt särskildt och ursprungligen den gudomliga
-mandomsannammelsen samt återlösningen; derföre betecknades
-ock med ordet mysterium en dramatiserad framställning af Frälsarens
-lif, men förnämligast af hans lidande och död samt uppståndelse ifrån
-de döda.[55] Annu i trettonde och fjortonde seklerna kallades endast
-sistnämnda skådespel mysterier.[56] Härefter begynte bibliska skådespel
-i allmänhet äfvensom de på helgonlegender grundade att erhålla detta
-namn. Och slutligen erhöllo mysterierna en ännn mera omfattande
-betydelse, så att äfven verldsliga skådespel af allvarligare innehåll
-erhöllo denna benämning.[57]
-
-Mysterierna -- till sitt begrepp således ursprungligen identiska med
-påskspelen -- synas från det elfte seklet varit allmänna i Frankrike,
-Tyskland, England, Italien och Spanien.[58] Uti hvilket af dessa
-länder, de först uppstått, är icke tillräckligt utredt. Men likartade
-principer framkalla öfverallt likartade fenomener. Och religionen var
-under medeltiden den medelpunkt, från hvilken alla så väl det enskilda
-som det offentliga lifvets facer såsom radier utgingo. Man kunde
-derföre deraf sluta, att mysterierna framträdt något så när samtidigt
-uti ofvansagda länder. Dock hafva några författare, med afseende å
-deras uppkomst, tillerkänt Frankrike förstfödslorätten. Så säger
-Sismondi, att Fransoserne framför alla andra moderna folkslag hafva
-"esprit inventif", att det tillhört dem att "découvrir les premiers
-cette vie nouvelle qu'on pouvait donner aux ouvrages de l'esprit, par
-la représentation dramatique", samt att "ce furent eux encore qui dans
-le temps où le théâtre des anciens était complétement oublié, songèrent
-les premiers à mettre sous les yeux de spectateurs rassemblés, ou les
-grands événemens, qui ont accompagné l'établissement de la religion
-chrétienne, ou les mystères dont elle ordonne la croyance".[59] Hase
-yttrar sig i detta afseende: "Die erste Entwicklung dieser geistlichen
-Spiele im 11 Jahrhunderte ist bis jetzt für Frankreich beurkundet", men
-tillägger: "bald haben alle germanische und romanische Völker daran
-theilgenommen".[60] Och Mone icke allenast anför flera drag af fransyska
-förebilder i de tyska mysterierna, utan finner dessutom uti medeltidens
-skådespel åtskilliga beröringspunkter med den gallikanska liturgin från
-det sjette århundradet, hvilka han anser förtjena uppmärksamhet,
-emedan, såsom han säger: "solche Andeutungen ... können zu dem Beweise
-führen, dass in Frankreich das Schauspiel des Mittelalters entstanden
-ist".[61]
-
-Vi hafva i det föregående försökt att i allmänna drag karakterisera det
-latinska andeliga dramat, sådant det var under medeltidens hierarkiska
-period. Vi komma nu till den tidpunkt då detta sacerdotala drama icke
-längre tillfredsställde den stora mängdens sceniska behof. Man begynte
-fordra mera handling än den ringa tillstymmelse som härtills förefanns,
-samt ett rikare innehåll än kyrkotexten allena kunde meddela. Men genom
-tillfredsställandet af sådana fordringar, beträddes en farlig väg. Ty
-ju mer mysterierna nu öfverskredo den af kyrkan föreskrifna lithurgin,
-desto vidsträcktare fält öppnades för missbruk och villfarelser af
-hvarjehanda slag. De heliga dogmernas innehåll begynte profaneras genom
-godtyckliga tillsatser, de åt Gud invigda templen oskäras på ett
-himmelskriande sätt genom menniskofunder af den förderfligaste art.
-Derföre sökte äfven påfven och enskilda synoder, under loppet af det
-trettonde århundradet, att genom allvarliga påbud forvisa sådana
-förfärligt urartade skådespel från Herrans hus.[62] Derifrån försvunno
-de ock slutligen, men blott för att framställas af andra aktörer och på
-andra språk samt på en annan scène under bar himmel, utan att
-derföre förneka sitt ursprungliga, andeliga grundväsende. Men
-öfvergången till detta nya stadium, som synes hafva erfordrat en lång
-tid, förbereddes likväl i sjelfva kyrkorna, under kleresiets uppsigt
-och medverkan. Jemte och i bredd med det latinska språket infördes nu
-äfven modersmålet. De gamla latinska kyrkohymnerna fortforo att sjungas
-såsom forut, äfvensom den heliga skrifts ord att reciteras på latin,
-men de sednare erhöllo omedelbart härpå en utläggning på folkspråket
-Spelordningen var fortfarande länge affattad på latin, och åtskilliga
-roler, isyhnerhet heliga personers, utfördes af klerker. Men lekmän
-öfvertogo dock de flesta rolerna. Och följden häraf blef den, att
-skådespelet slutligen alldeles förverldsligades samt att de andelige
-afträdde från all befattning med detsamma.[63]
-
-Förr än vi skrida till en närmare utredning af nämnda förändrade
-dramatiska förhållanden, torde det vara lämpligast att här vidröra en
-art af dåtidens skådespel, uti hvilken man igenkänner ett starkt
-genljud af tidehvarfvets religiösa grundton, med tillblandning af dess
-fantastiska tros- och begreppsförvirring. Det sublima och det
-groteskt-komiska gingo ofta hand i hand vid sådana representationer.
-Och en anspelning af bitande satir öfver tidens så väl andliga som
-verldsliga förhållanden vågade här och der framsmyga sig, än lekande,
-än med utmanande djerfhet.
-
-Pilgrimsfärder till det heliga landet under korstågsperioden synas
-hafva gifvit den första väckelsen till dessa skådespel. De återvändande
-botgörarena framställde, på öppna platser och gator, för sina
-hemmavarande, af lågande trosnit och den lifligaste nyfikenhet
-genomträngda landsmän scener ur den underverld, de med egua ögon
-skådat, samt dessutom och framförallt scener ur Kristi lefnads- och
-lidandeshistoria. Man tror att sådana representationer blifvit gifna i
-det tolfte eller åtminstone det trettonde seklet.[64] Och ifrån sednare
-hälften af sistnämnda århundrade var det brukligt, åtminstone i
-Frankrike, att vid furstliga fester, under bar himmel, uppföra
-skådespel, som af Villemain karakteriseras sålunda: "Ces
-représentations étaient fort simples: tout le monde y jouait, on
-allait, on venait dans un certain ordre; on changeait deux, ou trois
-fois de costume. Le peuple était chargé de representer le peuple; on le
-divisait quelquefois en Chretiens et en Sarrasins, en Romains et en
-Jnifs. C'était une pantomime å laquelle on mélait le jeu de quelques
-machines".[65] Huru det heliga och det profana sammanfördes i brokig
-förvirring uti dessa vidunderliga representationer, framlyser lifligt
-uti skildringen af den fest, Philip den Sköne gaf år 1313 vid det
-tillfälle, han gaf ridderslaget åt sina tre söner. En samtida poet,
-Godefroy de Paris, qväder härom, ibland annat, följande:
-
-    "Là vit-on Dieu sa mère rire,
-    Renart fisicien et mire;
-    Et si virent lors mains preudommes,
-    Nostre Seingnor mengier des pommes;
-    Et nostre Dame sans esloingne,
-    Ovec les trois roys de Conloingne,
-    Et les anges en paradis
-    Bien entor quatre vingt et dis;
-    Et les ames dedens chanter...
-    Dyables i ot plus de cent...
-    Là vit-on Dieu et ses apostres,
-    Qui disoient leurs patenostres
-    Et là les inocena ocire,
-    Et saint Jehan, mettre à martire
-    Véoir pot on et décoler...
-    Et Renart chanter une épître
-    Là fu véu et évangile...
-    Et d'autre part
-    Adan et Ève,
-    Et Pilate qui ses mains lève...
-    Mestre Renart i fu evesque
-    Véü, et pape, et arcevesque".[66]
-
-Ännu åtskilliga andra scener erbjuder detta regellöaa
-spektakel. Ingen dialog förepörjes. Personerna röra sig
-blott såsom stumma figuranter.
-
-Med förbigående af andra exempel på likartade dramatiska upptåg, må här
-ännu anföras en scène vid konung Carl VI:s gemål Isabellas af Baiern
-högtidliga intåg i Paris år 1389, naivt och färgrikt målande, som
-vanligt, framställd af Froissart, som var, såsom han sjelf säger,
-närvarande "à toutes ces choses." Man såg der "un ciel nu et
-tout estellé très richement, et Dieu, par figure, séant en sa
-majesté, le Père, le Fils et le Saint-Esprit; et là, dedans
-ce ciel, jeunes enfans de choeur, lesquels chantoient moult
-doucement, en formes d'anges, laquelle chose on véoit et
-oyoit moult volontiere. Et à ce que la roine passa dedans
-sa litière dessous, la porte de paradis ouvrit et deux anges
-issirent hors; et tenoient en leurs mains une très riche couronne d'or
-garnie de pierres précieuses, et la mirent les deux anges et l'assirent
-moult doucement sur le chef de la roine, en chantant tels vers:
-
-    "Dame enclose entre flenre de lis,
-    Roïne estes vous de Paris,
-    De France et de tout le pays.
-    Nous en rallons en paradis".[67]
-
-Genom modersmålens införande uti de latinska andliga skådespelen,[68]
-erhöllo de mera färg och lif. Väl är det sannt, att den latinska
-bibelöfversättningens, den af kyrkan sanktionerade Vulgatas, ord
-återgåfvos i början så troget som möjligt på de moderna språken, men
-det låg i sakens natur att en friare parafras af bibelordet skulle
-inträda ju mer lekmannainflytandet lyckades att göra sig gällande. Och
-detta inträffade i samma mån som hierarkins makt och betydelse begynte
-sjunka. Den omedelbart efter den latinska bibeltexten följande
-öfversättningen på folkspråket skulle ursprungligen vara en
-_bibelförklaring_, hvars betydelse, såsom sådan, icke bör underkännas.
-Denna sistnämnda version var ock jemförelsevis trogen så länge prester
-och klosterbröder med sina lärjungar uteslutande uppförde de, af de
-andelige sjelfve författade, till omfånget ännu inskränkta bibliska
-dramerna. Men förhållandet blef mycket förändradt sedan lekmän begynte
-uppträda på scenen.[69] De andeliga skådespelen erhöllo nu efterhand
-ett oerhördt omfång. Aktörernas antal uppgick snart till hundradetal.
-Lekmännen förstodo icke latin. Derföre måste allt flera delar, och
-slutligen hela pjeserna öfversättas till modersmålet. Bearbetningarna
-tillväxte i antal och blefvo iochmed detsamma allt friare. Styckena
-erhöllo en nationel och lokal prägel, som de andeliga dramerna förut
-alldeles hade saknat. Men härtill kom ännu en tillsats af det
-groteskt-komiska, det burleska, hvilket slutligen gaf det ytterst
-urartade religiösa skådespelet sin bane. Till detta komiska element,
-som spelade en vigtig rol i medeltidens sednare dramatiska alster,
-skola vi längre fram återkomma.
-
-Såsom ett kort profstycke på den ofvannämnda bibelparafraseringen,
-hvilken alltid synes varit på rimmad vers, må här anföras, ur ett tyskt
-påskspel från fjortonde seklet, den scen då Kristus efter nattvardens
-instiktelse företager fottvagningen med sina lärjungar. Denna föregås
-uti den af Mone införda skådespels-texten omedelbart af Frälsarens ord:
-"Ett nytt bud gifver jag eder, att j älsken eder inbördes, såsom jag
-hafver älskat eder, på det j ock skolen älska eder inbördes."
-
-_Ihesus cantet: mandatum novum etc. et dicat_. (Joh. 33, 34.)
-
-     Ich wil uch geben ein nuwe gebot,
-     daz ir nit brechent dorch keine not,
-     ir sollent einander lieb han,
-     rehte als ich uch han gedan.
-
-_Tunc praecingens se linteo et apprehensâ pelvi cum
-aquâ lavet pedes singulorum et cum pervenerit ad Petrum,
-cantet Petrus: non lavabis, et dicat_ (Joh. 13, 6-9.)
-
-    Herre meister, ez sal nit sin,
-    daz dü waschest die vüze min.
-
-_Reepondet Ihesus cantant: si non lavero tibi etc. et dicat_.
-
-    Lezest du dir die vüze nit
-    waschen hie zü dirre zit,
-    so inhast du sicherlich
-    kein deil an mime rich.
-
-_Respondet Petrue cantans: domine, non tantum pedes
-etc. et dicat_.
-
-    Herre, die rede sai nit sin,
-    wasche nit alleine die vüze min,
-    wasche mir daz heubet und auch die haut,
-    e ich so dure worde gepant.
-
-_Post lotionem resedeant, cantat: scitis quid fecerim_
-[dicat Ihesus] (Joh. 13, 12-15.) o.s.v.[70]
-
-Förestående utdrag är ur det icke mindre än trettonhundra fyrtio verser
-långa skådespelet "Leben Jesu".[71] Detta berör allt det hufvudsakliga
-af Kristi offentliga uppträdande, ifrån hans dop till hans
-uppståndelse. Inga rimmade latinska verser, såsom i många andra
-skådespel, utan blott kyrkohymner eller bibelord förekomma i detta i
-allvarlig kyrkostil hållna stycke, som dessutom uti bemödandet att
-jemförelsevis strängt hålla sig till dogmerna röjer en författare af
-det andliga ståndet. Ehuru det tyska språket i detta skådespel finnes
-genomgående infördt, är dock spelordningen, såsom äfven föregående
-profstycke utvisar, antydd på latin, äfvensom den latinska kyrkotexten
-på många etållen angifven.[72] Orden "dicat" och "cantet", som på många
-ställen förekomma, tillkännagifva, att kyrkotexterna och hymnerna
-sjöngos, men parafrasen på modersmålet blott lästes. Men att ingå uti
-närmare detaljer af detta skådespels innehåll, förbjuder ej mindre
-utrymmet än planen för denna afhandling. Må här blott tilläggas, att
-författarne till de så kallade mysterierna i allmänhet icke förtjena
-all den ringaktning, de särdeles i slutet af det föregående och början
-af det närvarande århundradet fått röna. Ty de ådagalägga stundom en
-stor skicklighet uti att sammanställa evangelisternas berättelser i ett
-organiskt sammanhang, hvilket bevises äfven af sistnämnda skådespels
-anordning.[73] Mone säger om de forntyska skådespelen: "Manche
-derselben haben eine tief gedachte Gruppirung der Personen und ihrer
-Geschihten, und fassen die innern Beziehungen des geschichtlichen
-Zusammenhangs in so gedankenvoller Betrachtung auf, dass sie auch in
-dieser Hinsicht ihren alten Namen Mysterien verdienen".[74]
-
-Angående mysteriernas musikaliska beståndsdel må ännu nämnas, att
-musiken, tillfölje af det som i det föregående ofta blifvit antydt, uti
-dessa skådespel obestridligt spelat en vigtig rol, ehuru de författare,
-som berört detta ämne, härom lemnat högst sparsamma underrättelser.
-Deandeliga skådespelen voro mest melodramer, med omvexlande tal och
-sång, samt hade musikaliska ouverturer. Vanligast öppnades skådespelet
-med hymnen _Veni Sancte Spiritus_, hvari jemväl åskådarena instämde.
-Äfven körerna, hvilka ofta förekomma, synas icke blifvit utförda utan
-all konst. Chorgossarne torde väl oftast hafva sjungit dessa körer, men
-äfven hela den församlade menigheten, hänförd af religiös känsla,
-utbrast emellanåt i sådana samljud. "Tout à coup", yttrar sig Le Roy
-(l.c. pp. 117-118), "au milieu du spectacle, où l'orgue tenait lieu
-d'orchestre, des cantiques étaient entonnés par les acteurs et répétés
-en choeur par toute l'assemblée:
-
-    "Allons faire nostre _Oremus_,
-    Chantons _Te Deum laudamus_.
-
-"Tel est, à peu près, le _final_ de tous les miracles et mystères qui
-nous ont été conservés".[75]
-
-Huruvida choren är en väsendtlig beståndsdel af det kristna
-medeltidsdramat, liksom den fordom var det i den grekiska tragedin, är
-en fråga som här icke bör med tystnad forbigås. Den antika choren
-tillhörde den bildningsperiod, då hvarken statens lagar eller religionens
-dogmer ännu förmådde att fjettra den individuela handlingens sjelfviska
-godtycke. Under de sedliga förvecklingar, som härigenom nödvändigt måste
-uppstå, framgår choren, såsom representant af det substantielt allmänna,
-utan att likväl ingripa i handlingens fria gång, blott uttalande sitt
-omdöme, än beklagande, än varnande, än vädjande till de höge gudarnes
-makt och rättvisa. Choren är sålunda lyrisk, ehuru den derföre icke
-förlorar den episka karakteren af substantiel allmänhet.[76] Men
-chorens införande, i grekisk mening, uti den romantiska tragedin har
-misslyckats. Kristendomen har gifvit icke mindre de menskliga än de
-gudomliga tingen en högre förklaring. Derföre äro ock den antika
-chorens dunkla orakelspråk icke längre berättigade. Äfven den handlande
-personens sjelfviska trots emot ett blindt fatum har försvunnit. Hon
-kan nu med subjektiv innerlighet hängifva sig åt en tingens ordning,
-uti hvilken hon igenkänner en gudomligt ledande försyn. Också
-framställa medeltidens mysterier ingen handling uti den ursprungligt
-grekiska meningen.[77] Och choren i dessa dramer -- ursprungligen
-tillhörande gudstjensten samt efter mysteriernas förflyttning från
-kyrkan ännu bibehållen i desamma -- var blott ett lyriskt uttryck af
-den religiösa samkänsla, som på andaktens vingar i toner uppsvingade
-sig mot himlen.
-
-Äfven toner af verldsligt innehåll ljuda någongång i de andeliga
-skådespelen, t.ex. såsom kärleksqväde i Maria Magdalenas eller hennes
-tillbedjares mun.[78] Hennes person framhålles eljest med afgjord
-förkärlek framför andra uti mysterierna förekommande individer. Hon
-framstår der såsom en typ af det åt en ohejdad verldslust hängifna
-sinnet. Än är det yttre prydnad och grannlåt, som på ett barnsligt --
-naivt sätt fängslar hennes håg, än nöjenas hvirfvel, som kommer henne
-att glömma lifvets högre allvar. Utan qvinlig blygsamhet föreställes
-hon slutligen, isynnerhet i några franska påskspel, såsom djupt fallen
-och på branten af sin undergång. Men då, ångerfull och förkrossad,
-nedkastar sig den botfärdiga Magdalena till Frälsarens fötter, som full
-af förbarmande emottager synderskan med dessa trösterika ord:
-
-    Lève -- toy, femme, va en paiz,
-    Pardonnez te sont tes meffaits,
-    Ta parfaite foy t'a saulvée.[79]
-
-Såsom profstycke må anföras nedanstående dialog emellan Magdalena, ännu
-i sorglös verldslust, och den allvarliga, kärleksfullt varnande Martha:
-
-_Tunc Maria Magdalena cum una puella et II juvenibus curizet dicens_.
-
-    Ich bin ein ledig junges wip
-    unt tragen einen stolzen lip,
-    ich wil mit freuden vrolich sin,
-    zu danzen stet das gemude min.
-    weme freude ist swere,
-    daz ist mir gar unmere.
-
-_Tunc dicat ad eam Marta_.
-
-    "Maria liebe swester min,
-    gesteme den wilden mude din,
-    gedenke, daz uns got hat gegeben
-    in dirre werlet ein krankes leben,
-    in dem wir gedienen sollen
-    godes riche, ob wir ez wollen;
-    dar ume wende dinen müt,
-    daz ist dir an der selen gut".[80]
-
-Magdalenas historia, kort före hennes omvändelse, är i de dramatiska
-mysterierna utspäckad med en mängd scener af ganska verldslig
-beskaffenhet. Detta bevisar det profana elementets inträngande
-i skådespel, hvilka ursprungligen voro fremmande för detsamma.
-Härigenom erhöllo mysterierna ett efterhand allt mer och mer
-omfattande innehåll. Och sedan klerkerne upphört att författa
-sådana dramer, blefvo, ehuru äfven desse hade gjort sig skyldige
-till många verldsliga tillblandningar, genom troubadourer och andra
-lekmän, till det nu starkt travesterade bibelämnet tillagda många
-dramatiserade scener ur romantiken och nationalhistorien, hvilka allt
-efter omständigheterna lokaliserades.[81] Dessa redan förut antydda
-förhållanden föranleda oss att, med särskildt fästadt afseende vid
-det groteskt-komiska och satiriska i medeltidens dramer söka belysa
-vårt ämne från en annan, men detsamma likväl väsendtligen tillhörande
-synpunkt.
-
-Menniskonaturen har sina kontraster. Visheten och dårskapen finna
-tillräckligt utrymme inom samma individ. Ifrån den sublimaste
-hänförelse kan hon så lätt nedsjunka tillochmed till ett
-förlöjligande af det, åt hvilket hon kort förut egnat sin tillbedjan.
-Derföre bör det förefalla mindre oväntadt, att äfven det komiska
-elementet insmygt sig i det andeliga medeltidsdramat. Länge förr
-än detta skedde, hade likväl redan några dramatiska upptåg, hvilka
-stodo i förening med traditioner om de romerska saturnalierna, banat
-sig väg ända in i kyrkan. Den kristna julhögtiden inföll nemligen på
-samma tid som Romarne firade sin fröjdefest till minne af Saturni
-gyllene ålder. Folket ville icke heller nu försaka den fröjd som
-åtföljde den fordna hedniska festen. Förtryckt, som det var,
-slafvande under dagens tunga och hetta, fordrade dock äfven det att
-åtminstone en gång om året få njuta sin "libertas decembris".[82] Och
-emedan allt under medeltiden gerna antog en kristligt-andelig prägel,
-blef den hedniska gudstjensten i början ett föremål för gyckel.
-Man iklädde sig hvarjehanda masker, mest föreställande vilda djurs
-skepnader, emedan djurfäktningar vanligen hade stått i förbindelse
-med de hedniska festerna. Den hedniske offerpresten uppträdde och
-begycklades. Men sedan minnet af hedendomens religiösa orgier hade
-utplånats, öfvergick gycklet på den kristna kulten. Icke blott de
-liturgiska ceremonierna, äfven sjelfva kyrkotexten och musiken
-parodierades. Men i stället för den fordne offerpresten, uppträdde nu
-en "narrbiskop", utstyrd med kåpa, mitra, kräckla och kors. Festen
-öppnades högtidligt med orden: "silete, silentium habete", hvarpå
-församlingen lika högtidligt svarade: "Deo gratias." Narrbiskopen
-förrättade härefter messan, uti hvilken det heliga upplöste sig i
-ett burleskt charivari. Den allvarliga, högstämda kyrkosången var
-förvisad för tillfället. I dess ställe hördes skärande dissonancer
-af jamningar, hvisslingar, tjut. Och härunder ringdes kyrkans
-klockor med full fart. Uti en vild yrsel strömmade man ur kyrkan,
-och med den uttågande massan förenade sig på gatorna hvarjehanda
-gyckelmakare, sjungande satiriska kupletter. Denna _narrfest_
-(festum stultorum, fatuorum), hvilken är urgammal, emedan redan
-Augustinus befinnes hafva ifrat emot densamma, firades icke allenast
-i kyrkorna af prester och andra tempeltjenare, utan äfven i munk- och
-nunnekloster.[83] Ett narrfesten liknande upptåg, ehuru jemförelsevis
-af menlös art, var "la fête des Innocents", då messan förrättades
-af en "barnbiskop", och den hierarkiska ordningen föröfrigt för
-tillfället var omvänd, så att det högre presterskapet hade de lägre
-förrättningarna.[84]
-
-En annan, äfven ganska gammal religiös farce var _åsnefesten_, som
-synes blifvit firad till minne af Jungfru Marias flykt till Egypten.
-En präktigt utstyrd flicka, med ett barn i sin famn, fördes på
-ryggen af en åsna i procession till kyrkan. Åsnan framleddes till
-högaltaret. Härpå firades messan med pomp och ståt. Efter dess slut
-härmar presten tre gånger åsnans skriande, hvilket af folket i chorus
-besvarades lika många gånger med _hinham, hinham, hinham_. Till slut
-uppstämdes "Sire Asnes" till ära en halft latinsk, halft fransysk
-sång, hvaraf första versen lydde:
-
-    Orientis partibus
-    Adventavit Asinus;
-    Pulcher et fortissimus,
-    Sarcinis aptissimus.
-    Hez, Sire Asnes, car chantez,
-    Belle bouche rechignez,
-    Vous aurez du foin assez,
-    Et de l'avoine à plantez.
-
-Dialog ooh sång omvexlade i denna farce, uti hvilken flera bibliska
-personer uppträdde, t.ex. Moses, Aron, Bileam ridande på en åsna,
-m.fl.[85].
-
-Sådana ursinniga orgier, föröfvades uti Guds hus. Uti några af dessa,
-såsom narrfesten, förmärkas tydliga spår af djupt inrotad hedendom. Men
-härtill komma, på en annan scen, ännu andra dramatiska företeelser af
-grotesk-komisk art, hvilka äfven hafva sin upprinnelse i hedendomen och
-ådagalägga huru denna traditionelt fortlefde hos medeltidens folk.
-Dessa företeelser förtjena uppmärksamhet icke allenast ur allmän
-kulturhistorisk synpunkt, utan äfven särskildt i dramatiskt hänseende,
-emedan de utgöra den antika scenens anslutningspunkt till den
-moderna.[86]
-
-Men man bör härvid erinra sig, hvad förut blifvit nämndt, att den
-antika dramatiken i högre mening, länge undergräfd, hade, vid
-medeltidens ingång, genom folkvandringarne förlorat sin sista
-lifsgnista. Det är derföre en annan källa, man måste uppsöka, för att
-uppfånga bilden af antikens dramatiska genius, sådan den i bizarr,
-fantastisk gestalt afspeglade sig för nya på verldstheatern uppträdande
-nationer, hvilka, emedan deras verldsåskådning ursprungligen
-var rotfäst på hednisk grund, uti gamla romerska traditioner länge
-förnummo kära genljud af egna fornminnen.
-
-Det var på den regellösa folktheatern, i vidsträcktaste betydelse,
-antikens dramatiska minnen fortplantades hos de kristna folken. Det var
-genom denna alla folk i alla tider tillhöriga theater, den klassiska
-hedendomens dramatiska spel och lekar, såvidt görligt var, blefvo
-omedelbart förbundna med de elementer till dylika, som förefunnos hos
-de celtiska och germaniska folkslagen.[87] Och sedan kristendomen
-ibland dem blifvit utbredd, torde äfven den nya läran icke varit utan
-allt inflytande på de gamla sceniska bruken.[88] Men vare sig härmed
-huru som helst är det åtminstone säkert, att den stora massan
-synnerligen omhuldade de eljest, såsom förut blifvit omordadt, af stat
-oeh kyrka förskjutne komedianterna. Deras gyckelspel skänkte folket på
-torg och andra öppna platser, en kär förströelse. Äfven rika och
-förnäma personer befinnas hafva gerna åsett deras dramatiska
-prestationer, hvarmed de förra plägade hemma i sina hus roa sina
-gäster. Allvarliga varningar emot dylika förlustelser uteblefvo väl
-icke. Så skrifver t.ex. Alcuin på Carl den Stores tid; "Nescit homo,
-qui histriones et mimos et saltatores introducit in domum suam quam
-magna eos immundorum sequitur turba spirituum." Men sådana varningar
-blefvo utan verkan. Icke långt derefter omtalar en erkebiskop Agobard,
-att man ända till öfvermått undfägnade skändliga gyckelmakare med
-starka drycker, under det man lät församlingens fattiga dö af hunger:
-"Inebriat histriones, mimos turpissimosque et vanissimos joculatores,
-quum pauperes Ecclesiae fame discruciati intereant." Tillochmed säges
-det hafva varit vanligt, att sådana aktörer, bildande en art trupper,
-erhöllo tillträde till furstliga fester, der de ofta begåfvades med
-dyrbara skänker, ehuru dock icke exempel saknas derpå, att de äfven
-blifvit rätt snöpligen affärdade från sådana samqväm.[89] Dessa
-gyckelmakare, hvilka vanligen förbundo sina sceniska upptåg med sång
-och spel på något instrument, voro ett kringirrande slägte -- _homines
-vagi_, såsom de äfven benämndes -- från den ena staden samt furste- och
-adelsborgen till den andra. Det finnes omtaldt, att de någongång ända
-till hundradetal varit församlade från skilda länder. Och ända till
-Skandiens bygder framträngde "the _gärande_" "aff mongom landom", såsom
-rim-krönikan säger, och erhöllo dyrbara gåfvor, t.ex. vid hertigarne
-Waldemars och Eriks förmätningar:
-
-    "The gärande fingo ther dyra hafvor,
-    Örs ok gangare ok andra gafvor,
-    Kläde ok Sölf ok alle handa,
-    Sva at the foro gladi hem till landa".[90]
-
-Öfverallt i Europa, och synnerligen i dess sydliga länder, förekommo
-sådana spelmän och komedianter, under hvarjehanda benämningar, hvilka
-dock såväl i södern som norden synas haft en likartad betydelse af
-gyckelmakeri. Kydqvist, som lemnat en intressant filologisk-historisk
-undersökning öfver detta föga utredda ämne, uppräknar en stor mängd
-benämningar på dessa scenens enfans perdus. Utom de latinska orden:
-_histriones, mimi, ministelli, thymelici, scurrae, joculatores,
-ludiones, lusores,_ förekomma i hans afhandling: _juglator, joglar,
-jogleor, jngler, jongleur, guchelare, kokeler, giocolatore, giocolare,
-ludrer, minstrel, leikari, lekare, loddare, lyddare, lakara, kocklare,
-göcklare, gycklare, gärande, spilman, pipare, bombare, trumpare,
-fidlare o.s.v._[91] Spelman och gycklare synas öfverhufvud varit
-identiska begrepp under medeltiden. Och "det allmänna omdömet fästade
-vid spelmans-egenskapen någonting löjligt, tillochmed då den var parad
-med hjeltebedriften".[92] Endast troubadourerne, stundom förnäma och
-högtbildade personer, hvilka med accompagnement af harpa, som ansågs
-ädlare än andra instrumenter, afsjöngo sina sånger, synas aldrig varit
-underkastade det allmänna åtlöjet, men så mycket mer drabbade detsamma
-deras beledsagare jonglörerna, hvilka uppträdde med burleska danser,
-taskspelerier och andra upptåg.[93] Ehuru man gerna såg dem öfva sina
-konster, voro likväl de och deras vederlikar hemfallna under det
-föraktliga löjets gissel. Men icke nog härmed, äfven den medborgerliga
-rättslösheten låg tung öfrer dessa föraktade varelser, så att t.ex.,
-såsom det uppgifves i Sachsenspiegel, mansboten för spelmän utgjordes
-"af en mans skugga." (Spilleuten und allen den, die sich zu eigen
-geben, den gibt man zu bus den schatten eines manns).[94] Äfven i
-Sverige var lagen lika hård emot sådana personer, som kan ses af
-Vestgötha-Lagens "Lekare-Rätt", der det är stadgadt: "Varder Lekare
-slagen, det skall alltid ogildt vara".[95]
-
-Alla förut anförda latinska namn på gycklare, äfvensom _jongleur,
-minstrel, spilman,_ m.fl., hvarifrån Sveriges lekare och dylika icke
-synas göra undantag, "voro under medeltiden stående rubriker för allt
-slags putsmakare, jemväl hofnarrar och folknarrar".[96] De så kallade
-hofnarrarne, hvilka voro anställde i tjenst icke blott vid furstliga
-hof utan i allmänhet hos förnäma personer, äfven af det andeliga
-ståndet, och bibehöllos långt in på nyare tider, buro en egen löjlig
-drägt, hvartill ibland annat hörde åsneöron, bjellror och narrstaf,
-samt tvenne horn på hufvudet.[97] Icke sällan uppträdde äfven
-medeltidens gycklare, ifrån hvilkas krets ofvannämnde narrar
-ursprungligen utgått, under hvarjehanda förklädningar, än i
-djurskepnader, än såsom spöken, tomtegubbar, jättar och onda andar m.m.
-Med danser, ofta nog obscena, lindansarekonster och taskspelerier, allt
-beledsagadt af sällsamma åtbörder, roade dessa nomadiserande
-upptågsmakare både hög och låg. Men de hade härtill ännu andra
-befattningar. De utbjödo till salu örter och andra läkemedel, hvilka
-folket under den magiska medicinens månghundraåriga tidehvarf ansåg
-besitta en undergörande kraft, sedan de under sång, besvärjelser och
-mystiska ceremonier blifvit behörigen beredda. Och dessa jonglörer, uti
-hvilkas sånger många vidskepliga fornminnen, ända från den gråa
-hedendomen, genljödo, ansågos par préférence vara synnerligen väl
-qvalificerade farmaceuter och läkare. Möjligt nog, att verkan af deras
-lifselixir emellanåt betviflades. Men emellertid förtjenar
-detta deras qvacksalveri uppmärksamhet, emedan uti medeltidens andeliga
-skådespel läkaren, som tillika är köpman, åtföljd af narren, spelar en
-framstående rol.[98]
-
-Att presterskapet skulle ifra emot gycklarena och deras konster, är
-sjelffallet, helst hednisk vantro och vidskepelse derigenom underhöllos
-hos folket. Dessutom närdes hedendomen hos de nyeuropeiska nationerna,
-hvilka länge blott till namnet voro kristna, genom de qväden ur den
-episka folksagan, som sjöngos af oftanämnde menniskor, och
-hvartill den stora massan med begärlighet lyssnade. Men om ock de
-fleste andelige stämplade gycklarena såsom djefvulens anhang, utföll
-likväl domen stundom mildare. Så sade t.ex. Thomas Aqvinas, denne
-_doctor angelicus_, som på sin tid gällde som ett orakel, sin åsigt
-vara, att histrionernas spelyrke i och för sig icke vore förkastligt,
-blott detsamma med sans och hof utöfvades, och det så mycket mindre,
-som menniskonaturen kräfde en sådan vederqvickelse. Klokheten och
-psykologisk erfarenhet manade till eftergift för ett folknöje, som hade
-slagit för djupa rötter för att genom stränga förbud kunna utrotas.[99]
-
-Uti kulturhistoriskt hänseende är en undersökning om gyckelspelarnes
-sociala ställning icke oberättigad, helst äfven härigenom något ljus
-sprides öfver den europeiska medeltids-odlingens äldre tider. Men det
-är icke så mycket denna sakens allmänna sida, vi afsett med föregående
-framställning, som särskildt den omständighet, att gyckelmakarne, såsom
-i det föregående redan blifvit antydt, omedelbart förbundo antikens
-skådespel med medeltidens,[100] samt att deras spel innehåller en
-tillstymmelse till komisk dramatik. Dessa personer uppträdde dessutom,
-såsom vi straxt få se, äfven på en helt annan scen, men deras
-prestationer förnekade icke heller der sitt grundväsende. Och det var
-just ur denna källa, det grotesk-komiska elementet hufvudsakligen
-inströmmade i medeltidens andeliga skådespel, mysterierna, till hvilka
-vi nu återvända.
-
-Att det sublimt-tragiska, som tillhörde mysteriernas begrepp, kunde
-befläckas af tillsatser af grotesk-komisk art, förefaller vid
-första påseendet nog oväntadt och besynnerligt. Väl har man allmänt
-sökt förklaringen till detta sällsamma fenomen i menniskonaturens
-väsende, der ytterligheter beröra hvarandra så nära, att den fina
-gränslinjen emellan desamma med största lätthet öfverträdes. Men
-om man ock icke kan bestrida sanningen af denna psykologiska
-grundsats, borde åtminstone det heligas område vara fridlyst emot
-all besmittelse. Och likväl --, så har det icke varit. Medeltidens
-kyrkliga förhållanden öfverhufvud erbjuda de mest ojäfaktiga bevis
-på en upprörande sammanblandning af det heliga och det profana.
-Hvad under då, att tidehvarfvets dramatik framställde en likartad
-tafla! Det vidunderliga, det fantastiska, det groteska låg innerst
-i ett folkmedvetande, hvarest hedendomens skuggor långsamt veko för
-kristendomens gryende ljus.
-
-Vi hafva sett, att sådana religiösa farcer som narr- och åsnefesten
-blifvit uppförda i kyrkorna. Och emedan dessa skändliga uppträden, af
-eftergift för de barbariska folkens råa föreställningssätt, redan under
-den tidigare medeltiden kunde äga rum i sjelfva Guds hus, är det icke
-osannolikt att äfven det sacerdotala dramat, som behandlade
-mysterierna, af samma orsak varit behäftadt med någon burlesk oart, så
-mycket det än i allmänhet synes varit presterskapets allvarliga
-sträfvande att utestänga allt sådant ofog från helgedomen. Ehuru
-bevisen för detta antagande äro få, må likväl anföras, att en
-byzantinsk författare från elfte seklet omtalar, det en art
-skådespelare, med biskopens tillstånd, fått inträda uti en kyrka i
-Konstantinopel samt att sålunda genom oanständiga danser, sånger, tal
-och åtbörder de heliga hymnerna och ceremonierna blifvit störda.[101]
-Mera bevisande äro dock påfven Innocentii III:s samt några synoders
-förbud emot likartade dramatiska upptåg i kyrkorna, hvarom förut
-blifvit nämndt. Men först efter det att de andeliga skådespelen
-icke mer gåfvos i kyrkor, sedan theatern blifvit uppslagen på
-vida, öppna platser och lekmän hade, på modersmålet, i mängd
-uppträdt på scenen, synes det komiska elementet vunnit en allt större
-utsträckning, ju längre det led. Och hvilka kunde väl nu anses
-vara lämpligare att utföra de komiska rolerna, än företrädesvis
-_gycklarena_, hvilka ända från hedenhös genom skicklighet i sitt
-fack hade tillvunnit sig en allmännare uppmärksamhet. Också
-synas de blifvit använde redan förrän det andeliga dramat
-helt och hållet hade emanciperet sig från sacerdotal ledning.[102] Och
-denna association knnde utan svårighet verkställas, helst dessa
-jonglörer, långt ifrån att vara fremmande för det andeliga skådespelet,
-tvcrtom tillocbmcd på egen hand skola uppfört mysterier.[103]
-
-Men hvilket var det komiska stoffet par préférence i medeltidens
-mysterier? I det föregående är förut omnämndt, att djurmaskeringar, ett
-arf från antiken, användes vid narrfestens kristna saturnalier, samt
-att gycklarene plägade bland annat uti djurskepnader uppträda med
-sina konstmakerier. Också var den herrskande lusten för dylika
-metamorfoser ett betecknande uttryck af föreställningssättet hos
-menniskor som stodo naturlifvet mycket närmare än civiliserade
-nationer. Derföre var ock djurfabeln mycket en vogue hos medeltidens
-folk. Häraf synes äfven lättast kunna förklaras, att den personifierade
-onda principen, djefvulen, uti folkföreställningen framstod med
-svans, horn, bockfötter, svart och luden kropp m.m. Fantasin
-utrustade den bizarre gestalten med ännu flere andra attributer, hvilka
-varierade efter omständigheterna. Djefvulen framställde öfverhufvud,
-genom en förening af det förfärande och det groteska, bilden af det
-idealiskt fula.[104] Härigenom blef han, såsom en, ehuru karrikerad,
-fantasibild af det onda, en poetisk person,[105] införd i dramat, att
-trots all sin förskräcklighet, vara det nyare komiska elementets första
-ock förnämsta representant.[106] Såsom sådan fortfor han, till folkets
-omätliga förlustelse, under medeltiden och ännu längre att vara
-hjelten icke mindre i de mest sorgliga dramer än i de tokroligaste
-komedier.[107] För öfrigt är han i sina handlingar icke bunden af några
-den fysiska eller moraliska verldens lagar. Frestaren kan efter behag
-antaga hvilken skepnad som helst. Besvärjelser, trolldom, list och lögn
-användas allt efter omständigheternas kraf. Också lyckas hans
-förderfliga anlag utomordentligt väl. Gud sjelf kan, efter medeltidens
-begrepp, icke alltid skydda sina tillbedjare. Endast vid den heliga
-jungfruns förmedling stannar den onde rådvill och maktlös. Och derföre
-är ock det första vilkoret för hvarje förbund med djefvulen, att
-afsvärja Jungfru Maria.[108]
-
-För att närmare förtydliga de förkroppsligade onda andarnes uppträdande
-uti de dramatiska mysterierna, må här ur det fransyska skådespelet
-_Mystère de la Passion_ följande scen anföras:
-
-Gud Fader sitter på sin thron, omgifven af sina englar. Han vill att
-alla menniskor skola saliga varda. Men hans rättvisa kräfver att
-saligheten skall förvärfvas. Då uppstår en lång debatt öfver denna sak
-emellan Guds personifierade egenskaper: Mildheten och Barmhertigheten å
-den ena sidan, samt Rättvisan och Sannfärdigheten å den andra,
-hvarefter Gud af sin oändliga godhet besluter att utgifva sin enfödde
-Son till ett försoningsoffer för menniskornas synder. Men då öppnas
-afgrundens gap, och ut störtar derifrån Lucifer, som i raseri öfver den
-Högstes beslut framkallar sina tjensteandar med följande energiska
-skymford:
-
-    "Diables d'enfer horribles et cornus,
-    Gros et menus, aus regardz basiliques,
-    Infames chiens, qu'estes-vous devenus?
-    Saillez tous nudz, vieulx, jeunes et charnus,
-    Bossus, tortus, serpens diaboliques,
-    Aspidiques, rebelles tyranniques,
-    Vos pratiques de jour en jour perdez.
-    Traistres, larrons, d'enfer sortez, vuidez...
-    Venez à moy, mauldis espritz dampnez!"[109]
-
-Uti en annan scen i samma mysterium framställes Maria, såsom ett
-treårigt barn, uti templet samtalande i andeliga ämnen med sina
-leksystrar.[110] Det englalika uti hela hennes väsen upprör det
-innersta hos Satan, som, i dyster förkänsla af den stundande gudomliga
-återlösningen, orolig framrusar på skådeplatsen och samtalar med
-Lucifer och Belial:
-
-_Sathan_.
-
-    Hau! Lucifer, prince des dyables!...
-
-_Lucifer_.
-
-    Et qu'y a-t-il, Sathan?
-
-_Sathan_.
-
-                            Je voy
-    Ce que jamais diable ne vit.
-
-_Bélial_.
-
-    Sathan, Sathan, rappaise-toy;
-    Conte à Lucifer nostre roy
-    Que c'est que ton esprit ravit.
-
-_Sathan_.
-
-    Je croy quant ja lui auray dit
-    Que de despit il crevera...
-    Tout nostre enfer destruit sera,
-    Nostre renom s'abolira,
-    Et bref nous serons destruits tous.
-
-_Lucifer_.
-
-    Sathan, qu'y a-t-il, dis-le nous!
-
-_Sathan_.
-
-    Une vierge sur terre est née,
-    Si saige et si morigenée,
-    Et en vertus si très parfaicte!...
-
-_Lucifer_.
-
-    Et que est-elle?...
-
-_Sathan_.
-
-    Elle est plus belle que Lucresse,
-    Plus que Sara dévote et saige,
-    C'est une Judic en couraige,
-    Une Hester en humilité,
-    Et Rachel en honnesteté,
-    En langaige est aussi benigne
-    Que la Sibille Tiburtine.
-    Plus que Pallas a de prudence;
-    De Minerve elle a la loquence.
-    C'est la non pareille qui soit;
-    Et suppose que Dieu pensoit
-    Rachepter tout l'humain lignaige
-    Quant il la fist.[111]
-
-Uti det tyska mysterium _De resurrectione_ inledes "das Teufelspiel"
-genom den latinska rubriken: _Tunc diaboli educunt Luciferum,
-catenatum, qui sedens in dolio lamentando dicit_. Uti denna jämmerliga
-belägenhet håller Lucifer först en monolog, uti hvilken han med
-bitterhet, blandad med vemod, klagar öfver förlusten af de från Hades
-bortryckta själarne, hvilka ingingo i det rike, derifrån han och hans
-olyckskamrater blifvit uteslutne:
-
-    "Patriarchen unt propheten
-    unt alle, de dar mynschen heten,
-    se weren sundich edder nicht,
-    we nemen se al an unse richt,
-    de sint uns al to male untswunden,
-    wente Ihesus heft se untbunden
-    unt brochte se an synes vader rike,
-    dar wy armen al ghelike
-    worden schemeliken afgheslaghen.
-    Nu mote wy an der helle plaghen."
-
-Men detta qvalfulla vemod aflöses omedelbart af begäret att uti det på
-jorden lefvande menniskoslägtets förderfvande finna en ersättning för
-förlusten af egen sällhet:
-
-    "Doch wille we wesen unvordraten
-    unt nummer ave laten.
-    nu uns de hilgen aldus untslyken,
-    So wille wy na den sunderen kyken."
-
-Och nu afsänder Lucifer sina tjenare, ibland hvilka han anser Satanas
-för sin förnämsta handtlangare, såsom efter hans mening den slugaste,
-ehuru denne i skådespelet föreställes såsom en dum djefvul, på jagt
-efter menniskor af alla stånd och yrken, hvilkas synder han härjemte på
-ett löjligt sätt uppräknar. De onde englarne sprida sig åt alla
-väderstreck. Men knapt voro de borta, förrän Lucifer blir orolig och
-kallar dem tillbaka. Men de höra honom icke, ehuru han anstränger sitt
-rytande till det yttersta. Slutligen återvänder dock Satanas, klagande
-deröfver att han och hans medtjenare, genom återkallandet i förtid,
-gått miste om det åsyftade rofvet. Lucifers oro ökas. Han återkallar
-ännu engång de öfrige afgrundsandarna, hvilka nu inställa sig och
-erhålla nya förhållningsorder. Astrot, som säger sig lupit väl hundra
-hvarf hela verlden omkring, men förgäfves, får derföre uppbära skarpa
-förebråelser, helst han för ingen del motsvarat de föreställningar,
-Lucifer gjort sig om honom:
-
-    "Ik mende, gy weret ducent -- kunste -- heren,
-    nu mach ik jw noch wol anders leren".[112]
-
-Komiska drag hafva icke saknats uti de föregående situationerna,
-isynnerhet uti Lucifers satir öfver de herrskande lasterna hos skilda
-stånd. Men nu blir satiren lokaliserad. En luminös idée uppstår i
-Lucifers hjerna. Man behöfde icke löpa veriden ikring för att erhålla
-erforderliga subjekter, då sådana funnos på nära håll i -- Lybeck. Der,
-menade afgrundsfursten, erbjöds ett ypperligt tillfälle att "vele zelen
-vorwerven", så väl klerker som lekmän af alla klasser.[113] Och
-omedelbart härpå skyndade sig tjensteandarne, utan motsägelse, till den
-anvista orten. Der ansattes förnämligast näringsidkare, såsom bagare,
-slagtare, värdshusvärdar, skomakare, skräddare, väfvare o.s.v. Efter
-välförrättade ärender återkommo de utskickade, "et sic portant animas
-ad Luciferum." Denne anställer räfst och ransakning med de fångne,
-hvilka för honom bekänna sina synder och bedja om nåd, som naturligtvis
-icke beviljades. Alla budbärare hade återvändt, med undantag endast af
-Satanas. Lucifer ser sig omkring, med oroliga blickar. Kunde väl
-Satanas plågas af gikt eller någon annan krämpa, han, som förut varit
-så flink och färdig?
-
-    "An kunsten was he jo de beste,
-    o wig nu is he de leste."
-
-Då infinner sig ändtligen Lucifers gunstling, "portans clericum", såsom
-det står skrifvet i skådespelet. Den sistnämnde hade, läsande i sitt
-breviarium, blifvit anfångad af den onde anden. Framförd till Lucifers
-tribunal erhåller klerken bitande tillvitelser derföre, att han, som
-bordt visa salighetens väg åt andra menniskor, nu sjelf kommit till
-afgrunden. Men den andliges närvaro väcker dock en brännande ängslan
-hos Lucifer, helst presten plågade honom med scholastisk dialektik samt
-derjemte "drecht dat wigwater an der nesen." Derföre säger Lucifer: "de
-pape heft my de har vorsenghet", och tillägger:
-
-    "Satanas, lat den papen gan,
-    ik enkan van hette nicht lengber stan."
-
-Fall af harm efterkommer Satanas sin herres befallning. Den andlige
-blir fri och aflägsnande sig slungar han en exorcism emot satan,
-hvilken med jämmer erfar dess kraft, och blir tillika hånad af Lucifer:
-
-    "Haddestu den papen bytiden heten gan,
-    so droftestu nicht so schemeliken stan."
-
-Men också denne sjelf undgår icke prestens hot:
-
-    "Kumpt Ihesus noch ens vor dyre doren,
-    he schal de ganzen helle vorstoren."
-
-Detta synes i början mindre upprört afgrundsfursten, än medvetandet af
-den eviga fördömelse, uti hvilken han och hans anhang, för högmodet som
-är alla synders urgrund, blifvit försänkta. Och det är derföre han
-"lamentando" utbrister:
-
-    "Dor mynen homut bun ik vorlaren,
-    o wig dat ik je wart ghebaren!
-    o we wafen my vil armen!
-    we schal sik over my vorbarmen?
-       -- -- -- -- -- -- -- --
-    homud is en ambegyn aller sunde,
-    homud heft uns duvele senket in afgrunde,
-    de mynsche is to den vrouden karen,
-    de we duvele hebben vorlaren."
-
-Då nu så var, återstod blott att i ilsken förtviflan bringa i afgrunden
-så många syndare som möjligt:
-
-    "He si leye edder pape,
-    here, ridder edder knape,
-    bischop, Cardinal edder pawes,
-    Hyntzke, Hermen edder Clawes,
-    klostemunne edder bagyne,
-    se si eyslik edder fine,
-    wan se de sunde hebben dan,
-    se scholen myt uns duvelen to der hellen gan."
-
-Men plötsligt begynner prestens hotelse att plåga Lucifers inbillning.
-Skrämd deraf vill han hasta till sin afgrund för att i förening med
-sina demoner väl förvara helvetets portar och de innelyckta själarne.
-Dock, sjuk som han var och utmattad af själsqval måste han bedja sina
-tjensteandar släpa sig fram:
-
-    "O knechte, myn jamer is so lank,
-    von kummer bun ik worden krank,
-    wolde gy my to der helle dreghen?"
-
-Hånande framsläpa desse sin herre till hans bostad. Och sålunda ändas
-"das Teufelspiel".[114] Omedelbart härefter afslutas hela skådespelet
-af "Conclusor" med en uppmaning till alla de församlade att akta sig
-för djefvulens arga list. Men emedan det eviga lifvets hopp var beredt
-genom Frälsarens uppståndelse, skulle härjemte alla förena sig uti en
-fröjdesång:
-
-    "Des wille wy uns vrowen in allen landen
-    unt synghen: Christus is up ghestanden".[115]
-
-En sådan oerhörd sammanblandning af det burleska med det allra
-heligaste uppstod genom det komiska mellanspelet, som efterhand insmög
-sig uti det andeliga dramat. Ett sådant intermezzo framkallades af de
-marknader och folkförlustelser som voro förenade med de stora
-kyrkofesterna. Isynnerhet erbjöd påskhögtiden, efter den långa fastan,
-ett efterlängtadt tillfälle att gifva luft åt en länge återhållen
-lefhadslust. Deraf förklaras äfven närmast tillkomsten af åtskilliga,
-ofta ganska råa pöbelscener, hvilka uti den mest skärande motsats till
-mysteriernas högstämda innehåll afbröto det religiösa skådespelets
-sammanhang. Ibland figuranterna uti denna pöbelkomedi, hvarest
-prygelscener, skymford och grofva tvetydigheter utgjorde den förnämsta
-kryddan, bör, utom hin Onde och hans följe, förnämligast omnämnas den
-redan förut omtalade qvacksalvaren-krämaren, hvilken jemte sin tjenare
-_Rubin_ förehade allehanda bouffonnerier. Men emedan utrymmet förbjuder
-att detaljera desamma, och de föröfrigt stå utom allt förnuftigt
-sammanhang med mysterierna, skola vi härom endast anföra, att uti
-påskspelena allmänt förekommer en scen, der _Mercator_ -- "eyn arczt
-wit bekant, meister Ypocras", som "hat durchfaren manche lant, Hollant,
-Probant, Russenlant, Prussenlant" o.s.v. -- säljer salfvor åt qvinnorna
-som voro på väg till Herrans graf. Men hvilken vidrig kontrast emellan
-qvinnornas fromma sånger, af hvilka en lyder:
-
-    "Sed eamus et ad ejus
-    properemus tumulum,
-    si dileximus viventem,
-    diligamus mortuum
-    et ungamus corpus ejus
-    oleo sanctissimo",
-
-samt det derpå följande köpslageriet, hvarvid Mercator och Rubin
-framstå såsom listige och snikne krämare och qvinnorna -- pruta![116]
-Efter den långa, af Mercator inledda, profana episoden[117] vidtager
-åter den fromma handlingen vid qvinnornas ankomst till den Uppståndnes
-graf.
-
-För att tillfredsställa den stora massans smak, gick man slutligen så
-långt, att man tillät tillochmed det allra heligaste antaga en burlesk
-anstrykning, ehuru man derföre icke synes föreställt sig att detta
-skulle oskära andakten. Så framställer sig Frälsaren, uti ett
-tyskt mysterium från femtonde seklet, för de tre Mariorna i en
-örtagårdsmästares skepnad, och ger dem tillvitelser för det de så
-tidigt om morgonen drefvo omkring. Och då de spörja honom om deras
-herre, svarar han:
-
-    "Ich kann dein ja nicht gewarten,
-    Ich muss graben mein garten.
-    Ich bereite mein pastarnack
-    Und stopfe den in meinen sack
-    Und will damit zu markte lauffen
-    Und mir des Brodes kaufen".[118]
-
-Någongånsg kunde det plumpa skämtet urarta till de gröfsta
-anstötligheter, såsom t.ex. då uti ett fransyskt mysterium Gud Fader
-sågs sofvande på sin thron under Kristi korsfästelse och grafläggning,
-samt uppväcktes af en engel med ord uti den råaste pöbelton.[119]
-
-För öfrigt bör anmärkas, att alla medeltidens litteratur- och
-konstalster bära en skarpt markerad prägel af tidehvarfvets
-åskådningssätt. Det chaos, uti hvilket all forntid låg för medeltidens
-folk, gjorde att äfven personer från antiken måste ikläda sig en för
-dem fremmande kostym. Men en sådan anakronism företer sig icke endast
-uti den yttre drägten. Äfven institutioner, som icke tillhörde den
-klassiska hedendomen, öfverfördes på densamma utan all tvekan. Så t.ex.
-skänker en uti skådespelet "Himmelfart Maria" uppträdande konung åt
-sina krigare ridderlig drägt och insignier, hvilkes symboliska
-betydelse han förklarar, samt lägger de dubbade riddarena på hjertat en
-sannskyldig riddares pligter. Om ridderlighet tala föröfrigt krigarne
-uti detta skådespel jemnt och samt. Och uti ett annat ("Auferstehung
-Christi") svära väktarena vid Frälsarens graf "by unsern ritterlichen
-eren".[120] Derföre finnas i mysterierna så många situationer, hvilka
-förefalla oss löjliga, ehuru de i den naiva okunnighetens tidehvarf
-icke så uppfattades. Men när vi i våra dagar läsa, att Paulus
-titulerades _Monseigneur Saint Paul_; att Gud Fader kallade Adam i
-paradiset: _beau frère_; att Kristus vid nattvardens instiktelse sjöng
-sin första messa, samt kallade krigsknektarne som grepo honom _beauls
-seigneurs_; att Nero, äfvensom Frankernes konung Chlodwig och den
-heliga Ignatius, svuro vid Muhammed[121] m.m.m.m., kan man svårligen
-undertrycka utropet: o sancta simplicitas!
-
-Mysterierna, hvilkas ursprung och väsende vi i det föregående sökt
-utreda, hade under tidernas lopp allt mer och mer förlorat sin
-lithurgiskt-kyrkliga karakter samt iochmed detsamma till det mesta
-emanciperat sig från sacerdotal ledning. Detta sammanhängde, såsom
-förut blifvit nämndt, med det kyrkliga lifvets förfall i allmänhet. Men
-härtill kom en annan väsendtlig orsak. Det _tredje ståndet_ hade under
-korstågs-perioden tillkämpat sig en social emancipation samt bildat
-_kommuner_. Borgerskapet inom dem hade fördelat sig i särskilda
-_skrå_-korporationer. Och det var nu till desse sistnämnde, ledningen
-af de dramatiska mysterierne förnämligast öfvergick i det trettonde
-århundradet. Med utomordentligt intresse omfattades dessa skådespel,
-som numera gåfvos på modersmålet,[122] och utbreddes isynnerhet från
-förenämnde tid, i alla kristna länder.[123] Huru likväl det latinska
-språket delvis ännu länge derefter bibehölls i mysterierna, är på sina
-ställen omtaladt. Men i alla fall blef i hvarje land modersmålet det
-öfvervägande, sedan skrå-brödraskapen begynt uppföra andeliga
-skådespel, hvilka på särskilda tider hos särskilda nationer erhöllo en
-alltmer verldslig karakter, och tidigast såsom det synes, hos
-Fransoserne, hvilkas religiösa drama redan i det trettonde seklet visar
-sig fullkomligt fritt från kyrkligt inflytande.[124]
-
-De äldsta dramatiska föreningar af ofvansagde art, vi funnit omnämnda,
-äro brödraskapet _del Gonfalone_ i Rom, år 1261, och sällskapet
-_Batutti_ i Treviso, år 1264. Medlemmarne uti dessa begge föreningar,
-hvilka uppförde passionshistorien, synas, åtminstone de i det sednare
-sällskapet, nästan uteslutande hafva bestått af lekmän.[125] Men den
-mest bekanta och tillika den ryktbaraste dramatiska associationen under
-medeltiden var _la Confrérie de la Passion_, stadfästad af franska
-konungen Carl VI år 1402.[126] Detta är den första formligen
-sanktionerade organisation, theatern erhållit.[127] Aktörerna uti detta
-dramatiska samfund, hvilka af konungen behedrades med titel af hans
-"_chers et bien-aimés confrères_", och till största delen bestodo af
-borgare och handtverkare, inredde sin theater uti "l'hôpital de la
-Trinité".[128]
-
-Uppförandet af ett mysterium var ett evenement för en provins, ja
-tillocbmed utom densamma.[129] Ty sådana skådespel kunde blott sällan
-gifvas, emedan härtill erfordrades en ofantligt stor personal, som
-skulle inöfvas i sina roler, samt för öfrigt stora tillrustningar.
-Också åtnöjde sig icke menniskorna i medeltiden med dramatiska
-mysterier, som skulle hafva räckt endast några timmar. Nej, flera dagar
-å rad, stundom bela veckor fortsattes dessa skådespel, hvilka icke voro
-indelade i akter, utan i "dagsverk" (journées).[130] Och dagsverk, i
-ordets egentliga mening, voro äfven dessa sceniska representationer, ty
-de fortforo ofta både för- och eftermiddagar, med endast några timmars
-afbrott. Men så behöfdes ock den långa tiden alltför väl, då de
-andeliga dramerna stundom börjades med verldens skapelse eller
-syndafallet ocb slutades någongång först med -- yttersta domen. Hvilken
-ofantlig mängd af bibliska personer måste icke uppträda på en sådan
-scen! Och då härtill kommo englar, både goda och onda, skaror af helgon
-och martyrer, samt dessutom ännu en hop mythologiska, klassiska ocb
-fingerade personer -- låt ock vara att många bland dem icke hade något
-att säga, utan voro endast stumma figuranter --, kan man lätt
-föreställa sig, att flere dagsverk erfordrades till fullbordandet af
-detta vidlyftiga arbete. Och sedan hvilken omständlighet så väl i
-monolog som dialog! Ty det var en samvetssak att göra bibelparafrasen
-så uttömmande som möjligt. Mysteriernas grotesk-komiska intermezzo
-bidrog ock uti icke ringa mån att förlänga skådespelen. Men framför
-allt förlängdes desamma genom de i stor mängd inflätade hymnerna samt
-öfriga sångpartier.
-
-Så långa och vidunderliga dessa sceniska framställningar än voro, synes
-likväl åskådarenas tålamod hafva varit outtröttligt. I våra dagar
-förefaller detta nog sällsamt. Men man såg saken med helt andra ögon i
-medeltiden och ännu någon tid derefter. Då betraktades sådana skådespel
-såsom verksamma medel till from uppbyggelse, gemensam för åskådare och
-aktörer. Derföre ansågos de äfven såsom andra religiösa fester, under
-hvilka man, så länge de varade, borde afhålla sig från verldsligt
-arbete. Då "Mystère de Saint Martin" 1496 gafs uti staden Seurre,
-hade man utfärdat det påbud, "que nul ne fût si osé ni si hardi de
-faire oeuvre mécanique en ladite ville l'espace de trois jours, pendant
-lesquels on devait jouer le mystère".[131] Mysterierna voro härjemte en
-"charge communale", jemförlig på sätt och vis med "la choragie
-antique", såsom sistnämnde författare yttrar sig.[132] För aktörerne
-voro dessa representationer stundom förenade med ganska drygt ansvar
-och otrolig ansträngning, ty det finnes antecknadt att desamme
-förbundit sig "par corps et sur leurs biens, à parfaire l'emprise; item
-étoient ténus de faire serment et eulx obligier par devant hommes de
-fiefs et jurez de cattel et notaires, de jouer ès jours ordonnez par
-supérintendantz." Och emedan den dramatiska handlingen så naturtroget
-som möjligt skulle utföras, inträffade fall då i den fromma ifvern
-sjelfva lifvet sattes på spel. Så hände år 1437, då passions-mysterium
-gafs i Metz, att en prest, som spelade Frälsarens rol, "fat presque
-mort en la croix, s'il n'avoit esté secouru; et convient que un autre
-prestre fat mis en la croix pour parfaire le personnage du
-crucifiement." Och om en annan prest, som vid samma tillfälle
-föreställde Judas, säges det, att han "fat presque mort en pendant,
-car le coeur lui faillit, et fat bien hastivement despendu,
-et porté en voye".[133]
-
-Medeltiden saknade en utvecklad konst-poesi. Derföre var ock, i
-dramatiskt hänseende, den idéens och formens sammangjutning till en
-harmonisk enhet, som är ett oeftergifligt vilkor förr all skön konst,
-okänd i detta tidehvarf. Mysteriernas sublima tanke framskymtar väl här
-och der, men den kaotiska formen insveper densamma åter snart i dunkla
-moln. Det hela förlorar sig uti en brokig mångfald af episoder och
-enskildheter, framställda i episk bredd, hvarigenom den dramatiska
-handlingens trådar brista. Härigenom uppstår en följd af särskilda
-handlingar, allt lösare sammanbundna, ju flera de äro. Visserligen är
-grupperingen af det bibliska stoffet stundom rätt sinnrikt utförd, men
-strängt bundne, som dramaturgerne det voro, vid bibelordets
-ordningsföljd, hvilken så litet som möjligt borde rubbas, kunde de med
-bästa vilja icke åstadkomma annat än en blott approximativ dramatisk
-enhet uti de andliga skådespelen. Och hvad den sceniska framställningen
-beträffar, hvarigenom dramat erhåller kött och blod, en andligt
-förkroppsligad gestalt, måste densamma naturligtvis stå uti ett
-omedelbart sammanhang med texten och sålunda förete en sällsam anblick.
-Härom hafva vi väl redan i det föregående meddelat några notiser, men
-skola nu till slut, i sammanhang med beskrifningen om scenens yttre,
-tekniska inrättning, härtill bifoga åtskilligt som närmare belyser
-nämnda sak.
-
-Huruvida några sceniska tilbedelser blifvit gjorda i kyrkorna, så
-länge de religiösa skådespelen derstädes uppfördes, är väl icke
-tillräckligt utredt; men man har dock anledning att förmoda, att
-någon liten flyttbar theater äfven der blifvit uppställd, äfvensom
-på kyrkogårdarna, dit scenen först förflyttades från templet.[134]
-Sedan torg och andra öppna platser härefter blefvo den skådebana,
-på hvilken mysterierna uppfördes, gjordes naturligtvis mycket
-större tillrustningar. Ehuru underrättelserna härom öfverhufvud äro
-sparsamma, kan man dock af dem göra sig en allmän föreställning
-om theaterns inrättning, hvilken hufvudsakligen synes hafva varit
-likartad i alla kristna länder under medeltiden. Scenen bestod af tre
-afsatser eller våningar, till hvilka man stundom uppklef på stegar.
-Uti den öfversta, i fonden belägna, afdelningen thronade den heliga
-Treenigheten, omgifven af englar och helgon. Gud Fader sågs hvitklädd
-och med krona på hufvudet. Freden, Rättvisan, Barmhertigheten och
-Sanningen stodo vid hans sida. Denna lokal föreställde det himmelska
-paradiset, med grönskande träd. Den medlersta våningen, som var den
-vidsträcktaste, var den jordiska vädjobanan med många särskilda
-lokaler, hvilkas benämning stundom var skriftligen påtecknad.[135]
-Den nedersta afsatsen var helvetet, som vanligen utgjordes af ett
-draksvalg, hvilket efter behof öppnade och tillslöt sig.[136] Men
-stundom fick den Onde åtnöja sig med ett stort kar, "darin ein und
-aus zu springen, als der rechte Höllenhund".[137]
-
-Kallelsen till sådana skådespel skedde stundom genom ett högtidligt
-trumpetskall (le cri du jeu). Skådespelarne framträdde i procession
-på scenen och uppstämde en andelig hymn, hvarefter de fördelade sig
-i grupper. Härpå uppträdde härolden, som förekommer under många
-benämningar, såsom _Herold, exlamator, proclamator, argumentator,
-actor, præcursor, expositor ludi, meneur du jeu_. Denne person,
-som var en slags theaterdirektör eller regissör, hvilken ledde
-anordningen af skådespelet, utlade i en prolog styckets innehåll
-samt lät åskådarena veta hvilken rol hvarje aktör hade att utföra.
-Någongång saknades dock härolden, i hvilket fall skådespelarne
-presenterade sig sjelfva. Härolden, ehuru icke uppträdande som aktör,
-måste likväl hafva haft en ganska besvärlig befattning. Ty det var
-jemväl hans sak att mana åskådarena till tystnad och uppmärksamhet
-genom ett esomoftast upprepadt _silete, silentium habete_. Och detta
-var sannerligen ingen lätt sak med en af tusentals personer bestående
-folkskara. Dessutom var det häroldens åliggande, att, så mycket
-möjligt var, för åskådarena förtydliga bibeldramemas sammanhang
-genom kommentarier, som anbragtes emellan särskilda scener. Äfven
-slutade han icke mindre hvarje "journée" med en from uppmaning till
-folket, att allvarligen besinna hvad de under dagens förlopp hade
-sett uppföras, än det hela med en likartad epilog, som på sätt och
-vis uttalade styckets moral; hvarefter församlingen skildes sedan den
-afsjungit en hymn, vanligast _Te Deum laudamus_.[138]
-
-Skådespelarne fördelte i grupper, såsom sagdt blifvit, intogo platser
-inom särskilda afdelningar, der de förblefvo sittande tilldess turen
-kom till dem att uppträda på scenen, "donec ordo eum tangat". Då ägde
-de hvar för sig att uppstiga från sina platser, "sargat a loco suo",
-samt träda fram, hvarefter de återvände dit, derifrån de hade kommit.
-Ehuru åskådarena under dagar och veckor voro i tillfälle att se sina
-aktörer, skulle de ändock naturligtvis anses vara frånvarande alltid
-då de icke agerade. Ingen egentlig scenförändring ägde rum. Också
-fanns intet theaterperspektiv, emedan kulisser saknades. Lokalenoch
-dekorationerna -- uti hvilka sistnämnda stundom, isynnerhet hos
-Fransoserne, utvecklades icke ringa prakt -- förblefvo öfverhufvud
-desamma. Dock synas emellanåt lokaliteter, som under en dag icke
-behöfdes, på någon följande blifvit tillsatta. Handlingarnas mängd
-var emellertid så stor, att hvarochen af dem icke kunde förrättas uti
-sin särskildt erforderliga lokal. Derföre omtalas ock uti ett tyskt
-"Passionsspiel" "eine gemeine burge, dar in man kront, geislet, das
-nachtmal und ander ding volbringt." Eljest fordrade man att allting
-skulle framställas med största möjliga naturtrohet. Derföre förblef
-äfven åsnan, som användes vid Kristi intåg till Jerusalem, under hela
-denna dag stående på theatern. För öfrigt bortburos icke saker, som
-ej mera behöfdes, utan ställdes blott åsido, såsom t.ex. bordsservis
-och öfverblifna anrättningar efter en måltid. Men då många handlingar
-icke kunde i verkligheten utföras, måste man åtnöja sig med
-symboliska antydningar. Så föreställdes det att djefvulen hade gått
-in i Judas, genom en lefvande svart fågel, hvilken han fasthöll i
-fötterna och lät flaxa framför sin mun. De aflidnes själar i Hades
-föreställdes genom hvita linnetyg, som drogos öfver de spelande,
-o.s.v.[139]
-
-Den ursprungliga theater-kostymen, så länge skådespelen gåfvos
-i kyrkorna, var den vanliga prestkåpan samt för heliga personer
-mess-skruden. Och äfven sednare synas de som utfört sistnämnda
-roler begagnat presterlig drägt. Så vidt bekant är, uppträdde inga
-qvinnor på scenen under medeltiden. Alla qvinnoroler spelades förthy
-af personer af det manliga könet. All slags maskering var föröfrigt
-mycket omtyckt uti detta fantastiska tidehvarf. Och dåtidens
-pittoreska drägter voro redan iochförsig så målande, att de erbjödo
-en theatralisk anblick.[140]
-
-Mysteriernas innehåll, sådant det företedde sig vid medeltidens
-utgång, var så allmänt omfattande, att det i sig upptog hvarje art
-af dåtidens dramatik. Bibehållande sin ursprungliga musikaliska
-och historiska natur, hade mysterierna härjemte redan tidigt
-infört pantomimen uti många tableaux vivants, hvilka ur det gamla
-testamentet framställde förebilder till det som fullbordades i
-det nya förbundets tider. Dessutom hade genom det grotesk-komiska
-mellanspelet farcen efterhand inträngt i det andliga skådespelet. Och
-härtill kommo ännu elementer af de dramatiska _Moraliteterna_,[141]
-hvilkas väsende vi nu gå att betrakta.
-
-Hos hvart och ett folk, som äger en litteratur, synes, isynnerhet
-uti dess litterära bildnings äldre stadier, allegorien hafva spelat
-en vigtig rol. Behofvet att åskådliggöra abstrakta begrepp uti
-en konkret form är oafvisligt för menniskor som på naturlifvets
-ståndpunkt ännu dväljas i andens sömn, ehuru det härmed icke är
-sagdt, att en mera utvecklad bildning skulle helt och hållet
-utesluta det allegoriska åskådningssättet. Ty äfven den klassiska
-antiken, tillochmed på höjden af sin utveckling, var icke fremmande
-för detsamma. Men öfverhufvnd torde dock ett sådant åskådningssätt
-företrädesvis tillhöra hvarje litteraturs barndom. Och hvad de
-ny-europeiska folken vidkommer, hos hvilka "barbariet var engång
-fosterländskt" under långa sekler, måste bildningsarbetet, äfven i
-språkligt hänseende, isynnerhet hos de nationer hvilkas tungomål
-utgått ur flera stridiga elementer, hafva varit så svårt, att
-användandet af allegorin för att uttrycka abstrakta begrepp redan
-derföre ofta blef en nödvändig nödfalls-utväg.
-
-Allegorin inträngde äfven uti medeltidens uppspirande konst. Måleriet
-och skulpturen framställde allegoriska grupper. Men också poesin i
-allmänhet, och särskildt den dramatiska, införde allegorin. Denna
-förekommer redan uti Hrotsvitha's dram "Sapientia", om hvilken
-Magnin yttrar sig: "Ce drame _allegorique_ est un des premiers et
-sans contredit un des plus remarquables modèles de ce qu'on a appélé
-dans la suite _moralités_".[142] Och uti mysterierna i allmänhet
-förekomma allegoriska personer på flera ställen. Förut är omtaladt
-huru uti dessa Guds egenskaper föreställas personifierade. Men äfven
-andra abstrakta begrepp uppträda i desamma under personlig gestalt.
-Uti en tysk dram från tolfte seklet: "Ludus paschalis de adventu
-et interitu Antichristi", framställes på sådant sätt icke blott
-Antichrist -- "denna fantastiskt tänkta personifiering af alla emot
-kristendomen fiendtliga makter" --, utan härtill ännu Hedendomen,
-Synagogan, Kyrkan, Tron, Kätteriet med flera.[143] Uti "Mystère de
-la Passion" plågas Judas, efter sitt förräderi, af den allegoriska
-personen Désespérance.[144] Och synnerligen personifieras uti
-mysterierna enskilda laster. De onda andarne framträda vanligen såsom
-representanter hvar för sig af särskilda arter af personifierad ilska
-och förderf.[145]
-
-För att lätta uppfattningen af de sällsamma dramatiska moraliteternas
-uppkomst och utbildning, är det nödigt att ännu förutsända
-några upplysningar. Uti den äldsta franska moderna litteraturen
-bör det mönster uppsökas hvarefter de öfriga romaniska folkens
-nationallitteratur bildats. Och hvad särskildt det allegoriska
-elementet beträffar, synes tillochmed Dante hafva från de franska
-trouvérernas skola lånat sina "majestueuses allégories" och uti
-"le Roman de la Rose" funnit en förebild, hvilken han dock,
-väsendtligen ledd af sin egen mäktiga genius, vida öfverträffat.[146]
-Nämnde Roman de la Rose, börjad af Guillaume de Lorris, på
-Ludvig den Heliges tid, och fortsatt af Jean de Meung, under Filip
-den Skönes regering, åtnjöt ända till renaissancens tidehvarf det
-allra högsta anseende. Detta ofantligt vidlyftiga allegoriska
-poem var den chevalereska kärlekens och galanteriets verkliga
-codex. Men utom det fantastiska, mystiska och sentimentala, uti
-hvilket allt en sinlig glöd framlyser, innehåller denna dikt,
-synnerligen uti dess ofvannämnde fortsättning, en den skarpaste
-satir öfver tidens sociala, politiska och religiösa förhållanden.
-Och allt detta var insvept i allegorisk drägt.[147] "Une muse ou
-plutôt une fée régnait: l'allégorie", yttrar sig Philarète Chasles om
-denna tids mani för allegorier.[148] Dygder, laster, alla känslor
-uti de finaste nuancer, äfvensom de mest klyftiga distinktioner i
-allmänhet, uppträda personifierade, och åtnjuta alla feodaladliga
-företrädesrättigheter, såsom sistnämnde författare säger: "Ces
-personnagea imaginaires jouissent du privilége de la noblesse: chacun
-d'eux a ses chapelains, ses destriers, ses clercs, ses châteaux
-et ses oratoires." Vurmen för den allegoriska genren stegrades
-slutligen till den smaklösaste öfverdrift, exempelvis då Olivier de
-la Marche uti sin "le Triomphe et Parement des Dames" yttrar, att en
-rättskaffens qvinnas drägt bör hafva _ceinture de chasteté, tablier
-de diligence, et pantoufles d'humilité_.[149]
-
-Troubadourer och Trouvèrer underhöllo och lifvade genom egna
-skönlitterära alster smaken för allegorier, hvilken genom _Cours
-d'Amour_ och andra derefter bildade poetiska föreningar än vidare
-utvecklades. De bekanta _Jeux Floraux_, sedan 1324, bidrogo ock
-väsendtligen att utbreda det allegoriska skriftställeriet. Och
-följden af allt detta blef, att furstliga och andra förnäma
-personer författade rimmade afhandlingar, _"beaux dictiez"_, uti
-hvilka täflingssånger i den "glada vetenskapen" satiren sällade sig
-till allegorin. Uti hof och slott samtalade man i allegorier. Vid
-fêter och tornerspel komplimenteredes bålde riddare af allegoriska
-personer.[150] I de feodala slotten plägade man uppföra smärre
-pantomimer, uti hvilka så väl bibliska, klassiska och moderna, som
-ock allegoriska personer uppträdde i kostym. Dessa förvandlades
-efterhand till talpjeser.[151] De såkallade _jeux-partis_ och
-_entremets_, hvilka uppfördes i de aristokratiska borgarne i det
-tolfte och trettonde seklet, torde hafva varit sådana skådespel.[152]
-Men vid slutet af det fjortonde seklet omtalas i Frankrike
-allegoriska dramer under ett nytt namn, de såkallade _Moralités_.[153]
-Och det var först med dessa skådespel, allegorin, hvilken redan
-länge förut hade beherrskat den romantiska litteraturen, i stort
-inkom på den dramatiska scenen.
-
-Moraliteterna synas ursprungligen varit rent allegoriska skådespel,
-af religiös och moralisk tendens. Derföre uppträda i desamma
-dygder och laster, känslor, lidelser m.m. personifierade. Men
-det karakteristiska i dessa allegoriska dramer är, att alla dessa
-abstrakta personifikationer stå i strid emot hvarandra. Det Ondas och
-det Godas makter kämpa om segern öfver den menskliga anden. Genom
-den konflikt emellan motsatta lidelser, som tillhör moraliteternas
-väsende, äro de mera dramatiska än de episkt beskrifvande
-mysterierna, helst de sednare, bundna af bibelordets textsammanhang,
-innehålla en rad af på hvarandra följande handlingar. Dramat fordrar
-en vida strängare concentrering än mysteriernas nästan vers för
-vers och ord för ord fortlöpande bibelparafras. Och dessutom är
-den dramatiska handlingen väsendtligen beroende af de kollisioner,
-som uppstå derigenom att särskilda individer söka att verkliggöra
-sina sjelfmant förelagda ändamål.[154] Mysterierna sakna väl icke
-heller dylika konflikter, men dessa framstå der fragmentariskt
-infogade uti episoder, som störande afbryta handlingens erforderliga
-enhet och utveckling. Uti de religiösa moraliteterna är deremot
-den dramatiska sammanhållningen jemförelsevis större i det att de
-sceniskt framställa innehållet af den kristna sedoläran, efter fri
-bearbetning. Också voro moraliteterna, vid valet af motiver, icke
-uteslutande bundna vid bibeln; ty de behandlade härjemte redan tidigt
-äfven jordlifvets konflikter i allmänhet, skärskådade från allmänt
-sedlig synpunkt.[155]
-
-Hen ehuru nu moraliteterna på ofvansagda sätt hade ett friare
-utrymme än mysterierna, kunde de likväl icke, så länge de endast
-framställde en personifiering af abstrakta begrepp, tillvinna sig
-den stora mängdens bifall, emedan de uti dessa skådespel uppträdande
-allegoriska gestalterna saknade dramatiskt lif och rörelse. Sådana
-bleka, blodlösa hamnar kunde hvarken anslå känslan eller fattas
-af tanken. Det var icke möjligt att gifva åt desamma en utpräglad
-individualitet, hvilka attributer man än använde för att söka göra
-dem begripliga, medan bibeldramernas älskade gestalter stodo varma
-och lefvande för folkets ögon. De, uti sådant skick, så impopulära
-moraliteterna skulle väl ock snart hafva spårlöst försvunnit, om
-ej nya lifgifvande elementer från mysterierna hade inkommit i
-desamma. Det behöfdes härtill mera bibliskt stoff än blott moraliska
-abstraktioner. Verkliga personer med kött och blod måste derföre
-införas. Och emedan i sådant afseende den bibliska parabeln närmast
-öfverensstämde med moraliteternas begrepp, ställde man vid sidan af
-de allegoriska personerna äfven bibelns rike man och Lazarus, de
-visa och fåvitska jungfrurna,[156] m.fl. Men icke engång denna
-brokiga samling förmådde tillräckligt fängsla åskådarenas sinnen.
-Härtill erfordrades ännu nya omskapande elementer, hvilka i det
-följande skola beröras, sedan förut några prof på de rent abstrakta
-moraliteterna blifvit framställda.
-
-De religiösa moraliteterna äro stundom genomträngda af mysticism.
-Så är föremålet för en moralitet själens förmälning med Jesus. De
-uti densamma förekommande personerna äro Jesus, Själen, _Charitas_,
-_Veritas_, Goda Ingifvelsen, Synderna, Rättvisan och Zions
-döttrar.[157] En annan moralitet framställer de nio grader, hvarigenom
-den i synd fallna menniskan inkommer i paradiset, på sätt som följande
-innehållsförteckning utvisar: "L'homme produit de nature au monde,
-qui demande le chemin de Paradis et y va par neuf journées; la
-première de nature à pêché, la seconde, de pêché à pénitence
-passant par liberal arbitre, la troisième, de pénitence aux divins
-commendemens, la quatrième, des commendemens aux conseils, la
-cinquième, des conseils aux vertus, la sixième, des vertus aux
-sept dons du St. Esprit, la septième, des dons aux béatitudes, la
-huitième, des béatitudes aux fruits du St. Esprit, la neuvième, des
-fruits du St. Esprit au jugement et Paradis".[158]
-
-Den fransyska moraliteten: "Bien-Advisé et Mal-Advisé" personifierar
-dygden och lasten. Bien-Advisé och Mal-Advisé föreställas hvardera
-vandrande på sin särskilda väg, den ena ledande till salighet, den
-andra till förderf. Den förre, efter att hafva tagit råd af Tro
-och Förnuft, träffar på sin väg Ånger, Bön och Ödmjukhet. Dessa
-allegoriska personer, iklädda qvinnodrägt, understödja Bien-Advisé
-uti dennes bemödanden att för förvärfvande af himmelska håfvor
-beröfva sig alla jordiska egodelar. Tillochmed mantel och skor måste
-derföre afklädas. Mal-Advisé faller, under sin vandring, i dåliga
-rådgifverskors våld. Dessa äro Förmätenhet, Yppighet, Uppror, Dårskap
-och Hyckleri, hvilka släpa sitt offer till en krog, der de slutligen
-öfverlemna Mal-Advisé, med ett rep om halsen, åt Förtviflan, som för
-honom rakt fram till Dåligtslut.[159]
-
-De gamla engelska moraliteterna (moral plays, moralities) äro,
-liksom andra länders, af religiöst-moralisk natur. En ibland de
-mest bekanta är _Every Man_. Moraliteten begynnes med en af
-Bndbäraren (messenger) framförd prolog, som i korthet redogör för
-styckets innehåll. Härpå uppträder Gud Fader på scenen, klagar
-öfver menniskornas urartande, kallar på Döden och befaller honom
-att frambringa Every Man (Hvarochen), som representerar hela
-menniskoslägtet, inför den gudomliga domstolen. Bäfvande söker då
-Every Man, i sin nöd, skydd hos Godtsällskap, Förvandtskap och
-Kikedom. Men då dessa, den ena efter den andra, öfvergifva honom,
-vänder han sig till Godgerning. Efter att hafva förebrått Every Man
-för långvarig försummelse att anlita henne, förer Godgerning honom
-till sin syster Kunskap, och denna till Bekännelse, en helig man, som
-älägger honom en botgörelse, hvilken han verkställer på skådeplatsen;
-hvarefter han annammar sakramentet. Nu öfvergifves han af Styrka,
-Skönhet, Öfverläggning och slutligen Besinning, alla allegoriska
-personer, men Godgerning qvarstår vid hans sida tilldess han dör.
-Härpå nedstiger en engel och sjunger Reqviem. Moraliteten afslutas
-sedan af "Doctor" med en epilog, som inskärper styckets moral.[160]
-
-Men moraliteterna afsågo icke uteslutande själens välfärd. Äfven
-kroppens helsa var någongång deras föremål. En sådan medicinsk
-moralitet är den fransyska: _la condemnation de Banquet_. Hos Banquet
-samlas till gästabud åtskilliga personer: Frossen, Läckerhet,
-Jag-dricker-eder-till (Je-bois-à-vous) och andra. Vid ett fönster
-utanför matsalen visa sig Slagfluss, Gikt, Kolik m.fl. Äfven dessa
-inkallas af Banquet. Men nu uppstår en så häftig strid emellan de
-förra gästerna och de sednast ankomna, att af de förstnämnda fyra
-nedfalla döda på valplatsen. De återstående instämma derföre Banquet
-till rättegång inför domaren Erfarenhet, hvilken ådömer Souper ett
-straff, derföre att denne frambragt alltför många fat, med tillagd
-hotelse att låta hänga honom, om han understode sig att nalkas Diner
-på närmare afstånd än sex lieues. Härefter befaller Diète, en torr
-och gravitetisk personlighet, att arrestera Banquet och döma honom
-till döden. Läkemedel, en allegorisk person liksom alla de andra, är
-ålagd att uppläsa domslutet:
-
-    "Que le Banquet par sa faulte excessive
-    En commettant cruelle occision,
-    Sera pendu à grant confusion".[161]
-
-Sådana voro de ursprungliga, rent _allegoriska_ moraliteterne, hvilka
-öfverhufvud buro prägeln af en religiös anda och ett sedligt allvar.
-Detta framlyser t.ex. ur prologen till "Bien-Advisé et Mal-Advisé":
-
-    "Nous faisons protestacion
-    Que n'est point notre intencion
-    De rien dire contre la foy,
-    Contre Dieu ne contre la loy".[162]
-
-Också afsågo moraliteterna att väcka andelig uppbyggelse hos åskådare
-och skådespelare. Lifvade af en gemensam andakt, afsjöngo så väl de
-förre som de sednare hymner till den Högstes ära, på samma sätt som i
-mysterierna.[163] Men profana elementer inträngde tidigt i sistnämnda
-skådespel. Och samma fall inträffade med moraliteterna. De erhöllo en
-burlesk-komisk tillsats i likhet med bibeldramerna. Härigenom uppstod
-en lika förvirrad sammanblandning af det sublima och det groteska, som
-i mysterierna. Djefvulen, som var mysteriernas förnämsta lustiga
-person, erhöll samma rol äfven i moraliteterne, der han vanligen
-åtföljdes af en allegorisk figur: Lasten (Vice), hvilken såsom narr och
-rolighetsmakare dref sitt spel med menniskor och afgrundsandar. Så
-sammanflöt i femtonde och sextonde århundradet föreställningen om den
-onda principen med den om det löjliga i allmänhet.[164] Den satiriska
-farcen, lokaliserad, är gemensam för mysterierna och moraliteterna, af
-hvilka de sednare ännu mindre än bibeldramerna kunde umbära ett sådant
-bihang, emedan åskådarenas intresse i motsatt fall svårligen kunnat
-hållas vaket.
-
-Men den stora hopens sceniska behof tillfredsställdes icke nog af de af
-kyrkan auktoriserade mysterierna, icke ens sedan en utväxt af burlesk
-komik anslutit sig till det andeliga skådespelet. Ännu mindre kunde, af
-här ofvan uppgifven anledning, moraliteterna, hvilka förnämligast
-senterades af de jemförelsevis mera bildade klasserna, uppfylla nämnda
-behof. Också erfordrades så stora tillrustningar och kostnader till
-hvardera slaget af dessa representationer, att de blott sällan, vid en
-eller annan högtidlig fest, kunde uppföras. Derfore, och till följe af
-den naturliga dramatiska instinktens kraf, stod, alla kyrkans förbud
-oaktadt, den stora folktheatern på torg och gator alltid öppen för den
-skådelystna mängden, som härvid af hjertans grund fröjdade sig öfver de
-förut beskrifna gycklarenas prestationer.[165] Men vi skola icke längre
-uppehålla oss vid dessa jonglörer. Det kan vara nog att endast tillägga
-det de synas blifvit använde såsom skådespelare äfven uti
-moraliteternas komiska partier,[166] samt att för öfrigt dessa
-vagabonder, hvilka innästlade sig hos både höga och låga, voro
-kolportörer af de idéer som rörde sig på samhällets djup. Allt, så väl
-profant som heligt, var ett föremål för deras skoningslösa gyckel. Det
-feodala samhällets personer och institutioner mönstrades af denna
-farliga areopag, så mycket farligare, som den sorglöst ringaktades af
-de privilegierade klasserna, hvilka icke synas hafva anat att de
-föraktade gyckelmakarnes satir var ett uttryck af _vox populi_.
-
-Sedan folket kommit till något medvetande af sin sociala ställning,
-upprördes dess känsla af de skärande dissonancerna uti samhällets hela
-organisation. Sålänge den religiösa hänförelsen ännu var lefvande och
-chevaleriet samtidigt bibehöll sin ursprungliga idealiska karakter,
-varsnade man mindre dessa missförhållanden. Men så snart kyrkans
-tjenare begynte att allt mer och mer förverldsligas, och feodaladelns
-rofgirighet att tillväxa, alstrade det stigande fortrycket hos massorna
-en motsvarande förbittring, hvilken stundom öfvergick till öppet våld,
-men dock oftast gaf sig luft i satiren. Medeltidens folksång och saga
-bära vittne härom. Det är i satirens drägt, medeltidens tänkesätt
-friast och fullständigast uppenbarar sig. Vi hafva förut antydt hvilket
-inflytande "le Roman de la Rose" i sådant afseende utöfvade. Om
-fortsättaren af detta berömda verk, Jean de Meung, yttrar sig Lenient:
-"Il est véritablement l'Homére de la satire au moyen âge".[167] Men på
-ett djupare, innerligare och mera omfattande sätt uttrycker dock ett
-annat litterärt alster från medeltiden denna epoks idéer.
-Detta verk, seklers arbete, är "Reineke Fuchs" (Reinardus
-Vulpes, le Renart, Reinaert), hvars första uppkomst åtskilliga nationer
-tillegnat sig. Rikt och snart sagdt obegränsadt är innehållet af denna
-allmänt bekanta folkbok,[168] hvilken, under den i medeltiden så
-omtyckta djurfabelns form, parodierar icke mindre kyrkan och statens
-institutioner än skilda samhällsklasser och enskilda personer, samt
-ingriper i alla lefnadsförhållanden på ett oförargeligt, men
-likväl djupt och kraftigt sätt; hvarom Lenient (l.c. p.
-149) ibland annat träffande uttrycker sig: "Tout ce que le
-moyen âge a vénéré, pratiqué avec foi, avec amour, pélerinages,
-croisades, miracles, pieuses légendes, duels judiciaires, confession,
-chevalerie, papauté, se retrouve là parodié sans éclat, sans violence,
-avec une ironie douce et legère, qui n'est pour cela ni moins vive, ni
-moins profonde." Reineke framrullar taflor, der verldslige och andelige
-potentater ingalunda äro tecknade med ljusa färger. Isynnerhet
-får presterskapet uppbära skulden för det mesta onda.[169]
-Men grundkarakteren i denna satiriska folkdikt är, såsom
-redan sjelfva namnet tillkännagifver, en utläggning af huru
-fintlighet och list förmå besegra den råa styrkan, samt huru
-omöjligt det är, att göra lycka i verlden utan dessa egenskaper.[170]
-
-Medeltidens samhällsförhållanden gåfvo ett rikt ämne
-för den satir, vi i det föregående funnit genomgå le Roman
-de la Rose och le Renart. Men ett ännu friare fält än litteraturen,
-erbjöd theatern för dess gissel. Också hafva vi redan funnit huru
-satiren röjde sig uti mysterierna och moraliteterna. Dessa dramers
-allvarliga grundämne föreskref dock någon gräns för dess lopp. Men
-otyglad deremot kunde densamma alltid framrusa på jonglörernas scen.
-Och härtill öppnades ännu, under medeltidens sista århundrade, en ny
-bana för det satiriska elementets verksamhet: uti den från de bibliska
-och moraliska skådespelen emanciperade _Farcen_.[171]
-
-Farcen utgick närmast ur de fransyska _fabliaux_ och _contes_,[172]
-hvilka företrädesvis behandla hvardagslifvets tilldragelser. Slotts-,
-stads- och kloster-anekdoter af hvarjehanda slag, men framför allt
-kärleks- och äktenskapshistorier utgöra det förnämsta föremålet för
-dessa berättelser, en genre, uti hvilken fordna tiders Fransmän
-isynnerhet excellerade. Qvinnan är själen i dessa fabliaux. Den äkta
-mannen framställes gemenligen såsom dum och bedragen. Munken och
-presten spela en vigtig rol. Den vinningslystne krämaren är icke
-bortglömd. Äfven den lifegne bonden, visserligen grof och tölpig, men
-med ett elakt, satiriskt smålöje på läppen och ett träffande ordspråk i
-munnen, finner en plats i dessa naiva, men stundom nog obscena
-historier, hvilka för öfrigt icke heller utesluta ädlingen, ehuru de
-företrädesvis röra sig inom den borgerliga medelklassen.[173] Den
-fransyska farcen bestod i en dramatisering af de särskilda
-samhällsklassernas seder och lefnadssätt, uti en yrt lekande och
-öfverdådig form, ehuru utan konstnärlig utbildning. Dessa bouffonnerier
-berörde med all fransysk liflighet och glädtighet det sociala lifvets
-svaga sidor. Intet stånd skonades. Klerker och lekmän af alla klasser
-voro lika utsatta för den satiriska farcens anfall. Och dagens
-chronique scandaleuse erbjöd ett önskadt tillfälle att gifva ett
-skarpare eftertryck, en lifligare farg åt det hela.
-
-Les clercs de la Basoche insågo snart att de torra,
-abstrakta moraliteterna icke kunde behaga åskådarena. De
-begynte derföre att äfven uppföra farcer. Men vid samma
-tid uppstod ett annat dramatiskt samfund, priviligieradt af
-franska konungen Carl VI, _les Enfants sans soucy_. Medlemmarne
-uti detta skådespelaresällskap bestodo af ungt, sysslolöst folk, till
-större delen tillhörande de högre samhällsklasserna.[174] Denna glada,
-sorglösa ungdom förlustade sig sjelf och andra med farcer som benämndes
-soties.[175] Direktören för detta sällskap, som bar en capuchon beprydd
-med två åsneöron, kallade sig _le Prince_ eller _le Roi
-des Sots_.[176] Dessa i början rivaliserande sällskap kommo
-snart väl öfverens och voro sedan ofta förenade. Åtskilliga
-andra dylika föreningar sammanslöto sig efterhand med la Basoche
-och les Enfants sans soucy.[177] Religion, politik, moral,
-samhällsinstitutioner, privatlifvet, -- allt underkastades
-dessa farceurers dom. Det var derfore icke underligt, att de ådrogo sig
-många enskilda personers och äfven parlamentets vrede. Dock befinnes
-Ludvig XII hafva uppmuntrat den censur, la Basoche genom sitt spel
-utöfvade öfver laster och missbruk. Också lät han les Enfants sans
-soucy år 1511 uppföra Gringore's emot påfven Julius II rigtade bitande
-farce "la Chasse du Cerf des cerfs", en ordlek öfver den antagna
-påfvetiteln: _Servus servorurn Dei_. Men under Frans I:s regering
-blefvo dessa representationer inställda "sous peine _de la hart_" samt
-upphörde derefter för alltid.[178]
-
-Ehuru Italien är den katholska kristenhetens stamsäte, synas likväl den
-klassiska antikens hedniska traditioner, hvilka i detta land voro
-nationela, hafva derstädes fortlefvat i folkmedvetandet långt in i
-medeltiden. Derföre är det ock sannolikt, att Italienarnes eå omtyckta
-urgamla, mest improviserade lustspel (commedia dell' arte) härleder sig
-från de gamle Romarnes mimer.[179] Också framlyser detta burleska spels
-omedelbara samband med antiken deraf, att den italienska farcens
-förnämsta komiska person, Arlecchino, är kostymerad i likhet med de
-romerska mimer, som benämndes _planipedes_, hvilka med bara fotter
-(planis pedibus) uppträdde på proscenium, samt dessutom hade rakade
-hufvuden, svärtade ansigten, och en brokig drägt. Ty äfven den moderna
-Harlekin bär en mångfärgad drägt, som bildande ett sammanhängande helt
-saknar egentlig fotbeklädnad, samt dessutom en svart mask och en liten
-hatt som knapt betäcker det rakade hufvudet. Den italienska
-folktheatern har ännu åtskilliga andra stående komiska roler, hvüka
-erinra om dylika i den romerska antiken. En sådan är t.ex. Scapino,
-hvilken jemte Arlecchino af toskanska skriftställare benämnts Zanni,
-ett ord, sannolikt härledt af det latinska Sannio, och betecknande
-egenskaper som tillhöra Harlekin, enligt Cicero's (de Oratore lib. II.
-cap. 61.) härom meddelade beskrifning: "Quid enim potest tam ridiculum
-esse quam Sannio est? qui ore, vultu, imitandis moribus, vocibus,
-denique corpore ridetur ipso?" En annan burlesk gestalt, Pulcinella,
-synes omedelbart härstamma från den latinska Maceus.[180] Dock har man
-först från medlet af det femtonde århundradet säker underrättelse om
-den italienska farcen.[181]
-
-Emedan burlesk-komiska elementer redan tidigt hade orenat Spaniens,
-liksom andra länders, andeliga skådespel, samt dessutom jokulatorer
-äfven i detta land finnas omtalade,[182] torde väl ock den egentliga
-farcen, såsom en särskild dramatisk art, der hafva varit bekant under
-medeltiden. Men med säkerhet kan detta dock icke afgöras, emedan hela
-den spanska medeltidslitteraturens öden äro insvepta i mörker.[183]
-Först hos dramatikern Juan de la Encina (f. 1468, d. 1534) finnes en
-bestämd åtskilnad emellan andeliga och verldsliga skådespel, de
-sedermera benämnda comedias _divinas_ och _humanas_. Och ibland
-de sednare förekomma två dramer, hvilka tillhöra farcen.[184]
-
-Underrättelserna om den engelska farcen under medeltiden äro sväfvande
-och dunkla. Men helt säkert existerade äfven då detta slags skådespel i
-England, helst detsamma i det sextonde seklet befinnes hafva på det
-högsta förtjusat hela det engelska folket samt skänkte den
-store Shakespeare's snille rika ingifvelser. Hof- och folknarrar
-uttryckte då i sina bouffonnerier, Iigs, sådant som i folkets innersta
-medvetande fann en allmän genklang. Också voro på denna tid
-dessa tokroliga figurer, hos hvilka humorn spelade på djupet,
-theaterpublikens älsklingsgestalter.[185] Det vore intressant
-att uti aflägsnare tider kunna uppspåra utvecklingsgången af dessa
-grotesk-komiska företeelser, hvilka i England hade en så framstående
-nationel betydelse. Men af förenämnda skäl, samt emedan detta för
-öfrigt öfverskrider vår förmåga, inskränke vi oss till endast några
-antydningar. Vid medeltidens banketter i förnäma hus uppfördes en art
-små allegoriska dramer, som i Frankrike benämndes _entremets_,
-_intérludes_. Ifrån detta land öfverkommo de till England. Dessa pjeser
-afsågo förnämligast ett underhållande skämt. Men emedan den allegoriska
-formen var för mycket sväfvande och abstrakt, aflade man densamma
-slutligen, och inkom härigenom mer och mer på det verkliga lifvets
-konkreta område. En komisk-satirisk, till karikatyr gränsande, teckning
-af personer och förhållanden, äfven från det lägre folklifvet,
-utmärkte efterhand dessa dramatiska stycken, hvilka, i saknad
-af all egentlig handling, på ett fullkomligt fritt och obundet sätt
-uttalade befängda infall och qvickheter, utan att derföre sakna en
-didaktisk-moraliserande rigtning. En ibland de förnämsta författare
-till sådana farcer är John Heywood, som var mycket gynnad af konung
-Henrik VIII. Hans dramatiska kompositioner skola, ehuru i en något
-högre utbildning, hafva stor likhet med dem af samma art, tysken Hans
-Sachs diktat. Att dylika prestationer inom de lägre samhällsregionerna
-skulle ikläda sig en ännu mera karikerad gestalt än vid hofvet och hos
-de förnäma, synes kunna antagas såsom sjelffallet.[186]
-
-I Tyskland framträdde medeltidsfarcen under namn af _Fastlagsspel_
-(Fastnachtsspiel). Detta regellösa skådespel utgick ur förklädningar
-som voro sedvanliga under karnavalen, då maskerade personer gingo från
-gård till gård hos sina bekanta, der de tillställde hvarjehanda upptåg.
-De uppförde äfven små dramer, hvilka i början torde hafva inskränkt sig
-till endast en mimisk representation. Men efterhand uppstodo ett slags
-karaktersmasker med dialog. Aktörerna, som tillhörde den borgerliga
-samhällsklassen och förnämligast voro handtverkare, dramatiserade
-scener ur hvardagslifvet, sådana desamma presenterade sig inom deras
-sfer. Situationerna uti dessa troligen mest improviserade dramatiska
-upptåg voro komiskt-burleska. Om den sceniska apparaten bekymrade man
-sig icke det ringaste.
-
-Efter väl förrättadt värf samt erhållen undfägnad, förflyttade sig det
-lustiga sällskapet till en annan gård, hvarest samma upptåg, med för
-tillfället erforderlig variation, blef förnyadt. Men så menlösa och
-okonstlade voro fastlagsspelen icke alltid. Det hände ock att man hade
-väl öfvertänkt sina roler, att de husliga sederna träffades af satirens
-gissel, samt att de inrotade missbruken, i socialt, kyrkligt och
-politiskt afseende, underkastades en sträng censur. Och isynnerhet
-blefvo kyrkans förderfvade tjenare af desse fastlagsgycklare så hårdt
-angripne, att reformationens luttringseld derigenom uti icke ringa mån
-förbereddes.[187]
-
-De genom handel och näringsflit uppblomstrande tyska riksstäderne,
-framför allt Nürnberg, voro stamhållet för sådana fastlagsspel. Det var
-ock i sistnämnde stad, der mästaresången tidigast utbildades, en
-"Meistersänger" Hans Rosenplüt, som lefde vid medlet af femtonde
-seklet, utom en mängd rimmade komiska berättelser och sånger,
-efterlemnat äfven fastlagsspel, hvilka, jemte dylika af hans samtida
-Hans Folz, som ock lefde i Nürnberg, äro de äldsta med säkerhet kända
-dramatiska alster af nyssnämnde art. Men dessa kompositioner sakna allt
-konstnärligt värde. Språket är rått. Ett ytterst plumpt och grofkornigt
-skämt utgör deras förnämsta krydda. De behandla med förkärlek erotiska
-föremål. Det hela bär prägeln af en inskränkt kälkborgerlighet, utan
-några spår till idealisk lyftning.[188] Uti reformationstidehvarfvet
-antog fastlagsspelet en polemisk-dogmatisk karakter, förenad med den
-skarpaste satir öfver de kyrkliga missbruken. I sådant afseende utmärka
-sig isynnerhet Niclas Manuel's två fastlagsspel, uppförda i Bern år
-1522. Deras tendens röjes redan af namnet på de personer som uppträdde
-i hans "_Todtenfresser_" -- så benämnes den ena af de nyssnämnda
-dramerna --, utgående ur själamessans indrägtighet för det andeliga
-ståndet. Ibland dessa personer må anföras: abboten Nimmergnug, dekanten
-Scbindebauern, prosten Geizsack, pastorn Wetterleich, biskopen
-Wolfsmagen, kardinalen Hochmuth samt påfven Entchristelo. Såsom prof på
-den bitande skärpa som genomgår hela detta skådespel gäller följande:
-
-_Pabst Entchristelo_:
-
-    Der Tod ist mir ein gut Wildpret,
-    Dadurch mein' Diener und mein Räth
-    Mögen führen hohe Pracht
-    In allem Wollust Tag und Nacht
-    Dieweil wirs haben gebracht dahin,
-    Dass man nit anders ist im Sinn,
-    Dann dass ich also gewaltig sei,
-    Wiewohl ich leb von Büberei.
-    Noch mög ich die Seel in Himmel lupfen,
-    Dadurch ich manchen Vogel rupfen.
-    Auch wähnen sie, ich hab den Gwalt,
-    In die Höll zu binden, wer mir gefallt...
-
-Pastor Wetterleich klagar för påfven öfver den nödställda belägenhet,
-uti hvilken påfvedömet råkat genom bibelöfversättningen:
-
-    O heiliger Vater, nu hilf und rath,
-    Damit wir bleiben bei unserm Staat --
-    Die Layen merken unsre List,
-    Wo Du nit unser Helfer bist --
-    Der Teufel nehm die Druckergesellen,
-    Die alle Ding in Deutsch stellen,
-    Das alt und neu Testament,
-    Ach, wären sie halb verbrennt...
-    Unsre Kunst die hilft nit meh,
-    Paulus thut uns Leiden web,
-    Mit sein' tief gegründten Episteln,
-    Die schmecken mir gleich wie grob Disteln,
-    Wo man nit mag mit Bannbriefen schaffen,
-    Dass sie nit thäten wider uns Pfaffen.
-
-Detta skådespel gjorde ett så djupt intryck på sinnena, att, såsom
-krönikeskrifvaren Anshelm förtäljer, "durch diss wunderliche und vor
-nie als gotteslästerlich gedachte Anschauwungen ward ein gross Volk
-bewegt, christliche Fryheit und bäbstliche Knechtschaft ze bedenken und
-ze underscheiden".[189] Theatern var i reformationsseklet ett ofta
-anlitadt och verksamt medel för den protestantiska lärans inskärpande,
-icke allenast i Tyskland och Schweitz utan äfven i England och
-Skottland. Också de inre stridigheterna inom den nya kyrkan blefvo
-dramatiskt framställda. Från katholikernas sida uppträdde man sällan på
-scenen till försvar af den gamla samt vederläggning af den nya läran.
-Dock skedde sådant någongång.[190]
-
-Genom den upplifvade bekantskapen med antiken uppstod i Italien det
-lärda skådespelet, _Commedia erudita_, hvilket till största delen
-inskränkte sig till öfversättningar eller efterbildning af grekiska och
-romerska dramatiker. Men emedan detta icke utöfvade något märkbart
-inflytande uppå medeltidens skådespelsväsende i allmänhet, kan det vara
-nog att endast omnämna, det åtskilliga på latin skrifna theaterstycken
-föregått Politiani dram "Orfeo", som blifvit kallad för den första
-tragedi på italienska språket samt uppförd 1472; hvartill kan tilläggas
-Bibiena's "Calandra", författad omkring 1490, hvilken man anser för den
-första komedi på italiensk prosa.[191] Dock, ehurn den klassiska
-dramatiken iochförsig är fremmande för vårt ämne, bör det likväl icke
-med tystnad förbigås, att ett nytt slag af skådespel, som kan betraktas
-såsom en mellanlänk emellan det andliga och det lärda dramat, i latinsk
-drägt uppstod vid medeltidens utgång. Dessa skådespel, hvilka äro kända
-under namn af _skolkomedier_, och synas närmast haft skolelevernes
-behof af praktisk kunskap i latinska språket att tacka för sin
-uppkomst, infördes veterligen först i Tyskland, af de såkallade
-humanisterne. Den äldsta dramatiska produkt af sådant slag, vi funnit
-omnämnd, är Reuchlins' "Henno", en komedi i fem akter, spelad af
-studenter -- ty äfven desse plägade uppträda såsom aktörer i skoldramer
--- år 1497. En annan representation af samma pjes föranstaltades
-sednare af Melanchton till Reuchlins ära.[192]
-
-I början synas förnämligast Terentii komedier hafva blifvit
-uppförda.[193] Skolföreståndarene afsågo härvid hufvudsakligen det
-latinska språkets inpräglande i elevernes minne, men härjemte äfven ett
-ledigare skick hos desamma, samt frimodighet att uppträda infor en
-större allmänhet. De betänkligheter och skäl, som möjligen kunde
-anföras emot sådana representationer, måste vika, di äfven Luther
-förklarade skolkomedierna vara nyttiga.[194] Också befinnas studenterne
-i Wittenberg under Luthers lifstid hafva uppfört latinska
-theaterstycken utan att han haft något att anmärka deremot.[195]
-
-Det skulle på längden hafva blifvit nog enformigt att inskränka sig
-till endast Terentii sex samt härtill möjligen ännu några af Plauti
-komedier. Derföre begynte skollärarene sjelfva författa latinska
-komedier, hvilkas representationer de torde hafva ledt såsom
-regissörer. Äfven synas de hafva uppträdt i prolog och epilog. Sådana
-skådespel befinnas stundom hafva blifvit gifna såsom ett fastlagsnöje.
-Afven föranleddes dessa dramatiska öfningar af de årliga skolexamina
-samt andra högtidligheter. Elevernes föräldrar och syskon funno ett
-stort behag uti åskådandet af dessa föreställningar, hvilket än mera
-förökades derigenom, att, i likhet med det som hade skett med de gamla
-latinska mysterierna, äfven en öfversättning eller förklaring på
-modersmålet efterhand bifogades. Slutligen gåfvos dessa dramer helt och
-hållet på modersmålet. Ehuru de icke hade något konstnärligt värde,
-inverkade dock deras författares förtroligare bekantskap med antiken
-åtminstone i någon mån uppå skoldramats formela utbildning. Men
-skolkomedierna erhöllo snart ett väsendtligen förändradt innehåll.
-Reformationen blef en häfstång för tidens alla ideela intressen. Allt,
-äfven dramatiken indrogs uti denna krets. Också hade tidehvarfvet
-sjelft ett dramatiskt skaplynne. Stora karakterer uppträdde då i
-storartade konflikter emot hvarandra. Intet under derföre, att ock
-skolkomedierna gingo i polemisk-dogmatisk härnad emot katholicismen.
-Men sedan äfven den stridande protestantismen sjelf hade stelnat uti en
-nog kärf orthodoxi, förlorade äfven dramat sin spänstighet och
-rörlighet. Allmänna moraliska betraktelser, med en strängt didaktisk
-rigtning, samt härjemte bibliska historien, till största delen gamla
-testamentets, utgjorde härefter föremål för skolkomediernas
-dramatisering. Allegoriska och klassiska personer fingo plats jemte de
-bibliska. Äfven det burlesk-komiska elementet var icke alldeles
-uteslutet, ehuru icke blott skollärare utan ock pastorer voro
-skolkomediernas författare. Dock synes djefvulen och andra
-vederstyggliga masker efterhand hafva försvunnit från skolans
-dramatiska scen. Åtminstone voro sådana figurer förbjudna att der
-uppträda genom en förordning af hertig Albrecht af Preussen år 1585.
-Men många slippriga saker, grofkorniga och obscena, tillät man i
-nyssnämnde sekel och ännu långt sednare halka öfver de unge aktörernes
-läppar.[196]
-
-Ibland de talrika uti skolkomedierna dramatiserade bibliska ämnena,
-hvilka vanligen framställdes uti en långsläpig omskrifning af
-bibelordet, utan poetiskt fri lyftning, med tillkännagifven afsigt att
-gälla såsom en dygde- och lastspegel, må exempelvis omnämnas
-berättelserna om Abrahams offer, Sodoms undergång, profeten Jonas,
-Daniel i lejonkulan, den vise Salomo, den tappra Judith, den fromme
-Tobias, Jakob och hans tolf söner, den kyske Joseph, samt den
-gudfruktiga Susanna. Denna sistnämnde "komedi", som var särdeles
-omtyckt och äfven blifvit uppförd i kyrkor, framställde dock många
-ganska verldsliga scener. Ur nya testamentet dramatiserades
-förnämligast några parabler, såsom den om den förlorade sonen, den rike
-mannen och Lazarus m.fl. Inblandade enskilda sånger och körer gåfvo
-någon omvexling åt dessa enformiga skolkomedier, hvilka, så
-bristfälliga de än voro, dock ännu i det sjuttonde århundradet voro
-mycket omtyckta och upphörde icke förr än mot slutet af det adertonde
-seklet. Dock synas uti sistnämnde sekel nästan endast verldsliga
-stycken hafva blifvit uppförda i skolorna. Beträffande skolkomedierna
-kan här till slut tilläggas, att ämnet till desamma äfven togs från
-skol- samt isynnerhet studentlifvet.[197]
-
-Också Jesuiterne läto uppföra skådespel uti sina udervisningsanstalter.
-Grundämnet var bibliskt, men så utblandadt med klassiskt-mythologiska
-och profanhistoriska tillsatser, att det andeliga innehållet härigenom
-blef alldeles förflyktigadt, helst operan och balletten äfven inmängdes
-uti dessa sinneberusande dramatiska kompositioner. Allt var beräknadt
-på yttre effekt: de praktfulla kostymerna och dekorationerna, det
-konstrika maschineriet m.m. Också uppfördes dessa skådespel inför en
-publik, der tillochmed kejsare, konungar och andra furstliga personer
-sågos bland åskådarena, af en ungdom som tillhörde den högsta
-aristokratin. Jesuiterordens upplösning gjorde ett slut på dessa
-representationer.[198]
-
-Medeltidens andeliga skådespel, mysterierna, fortforo i det sextonde
-århundradet nästan öfverallt att åtnjuta den stora allmänhetens bifall.
-Dock var reformationens inflytande på dessa dramer i protestantiska
-länder genomgripande. De erhöllo der en företrädesvis evangelisk
-karakter. Helgonalegender jemte dithörande underverk samt öfverhufvud
-många den katholska kyrkans dogmer försvnnno derföre efterhand från
-protestanternas dramatiska scen. Men mysterierna i inskränktare
-betydelse, den dramatiserade passionshistorien, uppfördes numera
-sällan. Och detta gäller icke mindre den katholska än den
-protestantiska församlingen. Öfverallt valdes de bibliska motiverna
-förnämligast från gamla testamentets historiska skrifter samt till en
-del från nya testamentets parabler. Dock befinnas äfven
-Apostlagerningarna dramatiserade, ehuru någongång på ett ursinnigt
-sätt. Så uppfördes dessa "Actes des Apôtres" i Frankrike[199] "moult
-triomphantement." Fyrahundra åttatio aktörer visa sig på scenen. Om
-hvarandra figurera heliga och profana personer. Djefvulen och narren
-saknas icke heller. Ingen begränsad tanke eller handling genomgår det
-hela. Hastiga dödsfall och uppståndelse från de döda, mord, brand,
-krig, förbannelser, trolldom, slippriga kärleksscener omvexla, i den
-mest fantastiska förvirring, med martyrers lidanden. Blixt och dunder
-och jordbäfning förekomma i alla akter af detta vidunderliga skådespel,
-som slutas med den yttersta domen.[200]
-
-I Frankrike och Italien bibehöll det religiösa skådespelet, så länge
-det der hade en tillvaro, en väsendtligen katholsk karakter. Men redan
-före den nyare tidens ingång synes detsamma hafva upphört i sistnämnda
-land, hvarest dramatiken, öfvergifvande sitt religiöst-kristna
-ursprung, härefter utgick ur en efterbildning af den upplifvade
-klassiska antiken. Äfven i Frankrike öfvergick man, under renaissancens
-tidebvarf, från "mystère" till klassisk tragedi. Dock fortlefde
-härjemte det religiösa skådespelet derstädes under hela detta
-sekel,[201] förnämligast uppfördt af "les confrères de la
-passion", hvilka foro omkring i städerna för att gifva sina
-representationer,[202] ehuru dessa "tragédies saintes", mest af
-gammaltestamentligt innehåll -- af hvilka en stor mängd tillochmed från
-det sjuttonde århundradet kunde uppgräfvas ur arkivernas gömmor, om det
-eljest lönade mödan -- icke voro fria från inflytelse af antik
-förebild. Härtill kommer ett stort antal religiösa dramer på latin,
-förnämligast af jesuiter.[203] Och ytterst kan tilläggas, att äfven det
-franska klassiska dramats heroer, Corneille och Racine, upptagit många
-det andeliga skådespelet tillhörande motiver.[204]
-
-I Spanien utvecklades, på äkta nationel grund och botten, en yppigt
-blomstrande dramatisk litteratur. Hvad det nyare spanska andeliga
-dramat vidkommer, utgick detsamma omedelbart ur mysterierna, och
-i formelt hänseende, förnämligast ur moraliteterna. Dock benämnas
-dessa religiösa skådespel redan i det femtonde seklet _Autos_ --
-akter, heliga handlingar --, såsom _Autos al nascimiento_, motsvarande
-de gamla julspelena. _Autos sacramentales_, hvilka trädde i stället
-för de gamla påskspelen, egentligen till förherrligande af den
-katholska "festum corporis Christi", hade företrädesvis allegoriska
-personer. Guds egenskaper, dygder, laster, döden, kyrkan, kätteriet,
-judendomen, Islam, afgudatjensten, verldsdelarne, naturen, årstiderna,
-ljuset, mörkret m.m. äro här personifierade. Också historiska
-personer förekomma i autos, men äfven dessa gerna i en kristligt
-allegorisk beslöjning, på samma sätt som de i nämnda skådespel från
-den antika mythen uppträdande Amor, Psyche och andra, hvilka alla
-representera kristligt-religiösa föreställningar. Lope de Vega --
-denne utomordentligt produktive dramaturg, som skall hafva författat
-adertonhundra dramer af dels komiskt dels tragiskt inneh&ll, indelade
-liksom Calderon's skådespel i tre akter (Jornadas), samt fyrahundra
-autos sacramentales -- har uti sina andeliga skådespel (comedias
-divinas) "framställt alla schatteringar af sitt folks religiösa
-egendomlighet: obetingad undertro, drömmande mystik, försänkning
-i öfvermenskliga smärtor eller fröjder, barnslig trosnaivetet,
-tillspetsad trossubtilitet och dyster förföljelselystnad." Och
-Calderon, som i de finaste nuancer gestaltat det menskliga lifvets
-äflan uti sitt beundransvärda intrigspel, har dock ur religionen
-inandats sin egentliga lifsluft samt "äfven i några komedier med
-snillets visa måtta framställt sitt folks religiösa känslor." Också
-uti åtskilliga af hans rent verldsliga skådespel förnimmes en
-religiös grundton. Och sålunda sammanfaller ännu i det sjuttonde
-seklet blomman af Spaniens nationalpoesi med det andliga dramat.[205]
-
-Några mysterier uppfördes i England ännu under loppet af det sextonde
-seklet.[206] I Tyskland synes på samma tid antalet af uppförda
-andeliga skådespel hafva varit vida större. Den spelande personalen,
-som bestod af unge män af borgareståndet, var stundom mycket talrik.
-Så uppträdde t.ex. år 1571 uti Holzwart's "schön neu Spiel vom
-Saul" icke mindre än hundra talande och femhundra stumma personer.
-Men såsom offentliga folkskådespel torde mysterierna hafva npphört
-i detta land redan mot slutet af sistnämnda århundrade.[207] Hurn
-de religiösa skoldramerna, hvilkas innehåll var enahanda med det i
-nyssnämnda offentliga skådespel, ännu länge härefter, såsom enskilda
-amatörsspektakel, fortforo att gifvas af skolelever och studenter, är
-redan i det föregående omnämndt.
-
-Så upphörde efterhand det andeliga skådespelet. Men folktraditionen
-är underbart minnesgod. Skulle man väl kunna föreställa sig
-att ännu i vårt århundrade, liksom i den kristna dramatikens
-ursprungstider, herdarnes tillbedjan, offrandet vid krubban samt
-scener ur passionshistorien blifvit dramatiskt uppförda uti några
-kyrkor i franska Flandern. Men så har det likväl varit, hvarföre
-biskopen i Cambrai såg sig föranlåten att år 1834 formligen förbjuda
-alla sådana representationer. Dock finnes det antecknadt, att
-passions-dramat ännu det följande året blifvit uppfördt på många
-orter i nämnde provins.[208] I Tyrolen, Kärnthen och Steiermark
-hafva likartade skådespel blifvit framställda af landtfolket
-derstädes ännu uti innevarande sekel. Men större uppmärksamhet än
-något annat dylikt, har det andeliga skådespelet i byn Oberammergau
-uti bajerska höglandet väckt bland talrika åskådare af alla
-samhällsklasser. Detta passionsspel, hvilket sedan 1633, endast
-med färre afbrott blifvit uppfördt hvarje tionde år, gafs sednast
-i fjol. Under spelåren 1830, 1840 och 1850 räknade man på hvarje
-spektakeldag (sistnämnde år tolf till antalet) fem à sextusen
-åskådare. De spelande, alla Oberammergauare, voro tre à fyrahundra,
-från dibarnet till åttioåringen. För ändamålet har man inrättat en
-sommartheater, emedan det är under sommarmånaderna och då mest på
-söndagar, dessa representationer förefalla. Askådarenas bänkar,
-utan ryggstöd, höja sig amfitheatraliskt öfver hvarandra under bar
-himmel, men omgifna af ett brädskrank. Den sceniska inrättningen
-med rideau, kulisser, särskilda rum och gator m.m. är sinnrikt
-uttänkt. -- Den ursprungliga texten är 1811 omarbetad. Härigenomhafva
-djefvulen med sitt anhang, de personifierade synderna och döden
-försvunnit. Ingen narr eller såkallad lustig person förekommer. Men
-ehuru stycket sålunda är moderniseradt, återstår dock tillräckligt
-för att gifva detta skådespel en äkta medeltidskarakter. Rimmade
-sångstycken afsjungas emellan särskilda scener af choren, af folket
-kallad skyddsandarne, hvilka dessutom inledningsvis framställa i
-tableauz vivants gammaltestamentliga förebilder till den evangeliska
-historien. Det gamla testamentets rika innehåll indrages i
-evangelierna för att härigenom uti stundom nog vågade och sökta
-paralleler visa huru allt hänvisar på återlösningsverket. Den sceniska
-framställningen af passions-historien, som begynner med Hosiannah
-vid Kristi högtidliga intåg till Jerusalem, upptager i biblisk
-ordningsföljd de förnämsta momenterna af densamma samt afslutas,
-emedan himmelsfärden, af brist på erforderligt maschineri, icke kunde
-visas, med en tableau, föreställande Frälsaren i triumf, omgifven
-af sina trogna bekännare i tillbedjan. Det hela har gjort ett djupt
-intryck på den talrika församlingen.[209]
-
-Det komiska elementet gick i arf från medeltida-mysterierna till
-likartade dramatiska alster i nyare tider. Djefvulen, som uti de
-förra parade begreppet af det förskräckliga och det löjliga, var
-äfven i de sednare en i ordets egentliga bemärkelse förskräckligt
-löjlig figur. Han uppträdde på scenen vanligen åtföljd af flera
-andra afgrundsandar. Också synes deras antal hafva varit alldeles
-godtyckligt. Så finnes det uti företalet till en dramatisk
-bearbetning af parabeln om rike mannen och Lasarus, från 16
-seklet, visserligen sagdt att "sechs scheusliche Teufel" skulle
-uppträda, men tillägget: "allhier mag man auch wohl noch mer Teufel
-verordnen",[210] bevisar nogsamt att man icke just så noga brydde sig
-om antalet. Äfven Döden, personifierad, spelar i de seduare
-medeltidsdramerna en tragi-komisk rol.[211] Uti nyare dramer af
-religiöst-moraliskt innehåll synes Döden ännu oftare med samma
-karakter.[212] Men det är egentligen Narren som uti sistnämnde
-skådespel spelar den mest framstående komiska rol. Han förekommer
-redan i medeltideu, som förut blifvit nämndt, såsom hof- och
-folknarr. Men först sednare afträder hin Onde, hvilken under tidernas
-lopp förvandlades till ett sceniskt bihang och slutligen alldeles
-försvann från skådeplatsen, sin komiska hufvudrol åt narren, som i
-sjelfva verket var af större betydenhet än man vid första påseendet
-skulle föreställa sig. Utgången ur samhällets lägsta regioner, der
-de mägtiges förtryck herrskade, var han i en ständig opposition
-emot det bestående statsskicket, hvars invecklade förhållanden han
-väl icke mägtade fatta, men hvars svaga sidor och utväxter voro
-tillräckligt i ögonen fallande för att mana till tadel och anfall,
-och derföre af narren angrepos med plumpa stickord och gäckerier.
-För öfrigt är anmärkningsvärdt, att, emedan tillfredsställandet af
-lifvets oundgängligaste materiela behof stod i det omedelbaraste
-samband med den slafvande hopens existens, narren erhöll benämniug
-efter särskilda nationers älsklingsrätter. Så erhöllo italienarne
-sin Signor Maccaroni, engelsmännen sin Jack Pudding, fransmännen
-sin Jean Potage, tyskarne sin Hauswurst o.s.v. Genom allt detta
-inflätades i mysterierna och moraliteterna, ja någongång tillochmed i
-skolkomedierna ett komiskt intermezzo, som urartade till en verklig
-pöbel-farce, hvars själ narren var. Åt denna dramatiska figur har
-endast Shakespeare gifvit en konstnärligt utbildad gestalt. Stundom
-synes det dock hafva lyckats äfven för Calderon att i den komiska
-personnagen inlägga en djupare betydelse genom att framställa
-densamma såsom representant af den prosaiska verkligheten i motsats
-till idealet, genom att göra Gracioso till hjeltens karikatyr. Men
-öfverhufvud nådde narren icke någon högre utbildning. Ju längre
-det led, desto mer blef han en blott abstraktion, utan sammanhang
-med handlingen, förvandlades slutligen till ett improviseradt
-fantasistycke, samt försvann såsom sådant från den dramatiska
-scenen.[213]
-
-Likasom medeltidens mysterier hade uti sig upptagit hvarochen
-då existerande dramatisk art, så att en strängt karakteristisk
-åtskillnad emellan mysterier, moraliteter och farcer vid detta
-tidehvarfs utgång icke kan uppdragas, så erhöllo äfven den nyare
-tidens moraliteter ett allt omfattande innehåll. Väl uppfördes ännu
-under loppet af det sextonde seklet talrika bibeldramer i många
-europeiska länder, ja tillochmed sednare förekomma dylika här och
-der; men behandlingen af det religiösa ämnet hade blifvit en annan
-än den ursprungliga. En ofta dogmatisk och polemisk rigtning gaf
-mysterierna under reformationstidehvarfvet en förändrad karakter.
-Moraliteterna -- förnämligast de som innehöllo bibliskt stoff, --
-hvilka redan från början hade en dualistisk tendens, voro egnade
-att i dramatiskt hänseende yttrycka denna nya religiösa rigtning.
-Och äfven de moraliteter som rörde sig inom det allmänt sedligas
-område, äfvensom de hvilka med förkärlek behandlade konflikterna
-inom det medborgerliga sambällslifvet, skärskådade allt detta ur en
-religiöst-moralisk synpunkt. Också inskärptes den praktiska moralen
-icke mindre uti de långa, i predikostil hållna prologerna, än i
-sjelfva styckena och epilogerna. Dessa skådespel erhöllo härigenom,
-synnerligen i de protestantiska länderna, en mycket didaktisk
-natur. Ehuru den allegoriska formen, hvilken de allt fortfarande
-företrädesvis bibehöllo, icke mägtade gifva nog lif och rörelse åt
-de färglösa gestalter, de framställde på scenen, fortlefde dessa
-dramer emellertid på skådeplatsen under hela det sextonde seklet.
-Också voro de icke utan inflytande på åtskilliga romantiska skådespel
-och historiska dramer, ty dessa innehålla i mängd elementer från
-moraliteterne. Och ännu i det sjuttonde seklet hade dessa skådespel
-icke upphört. Så äro t.ex. Calderons allegoriska autos sacramentales
-icke blott i formelt hänseende, utan äfven till sitt inre väsende,
-förnämligast moraliteter.[214]
-
-Hvad i det föregående blifvit sagdt om det burleskt-komiska
-mellanspelet, narren m.m. i mysterierna, gäller äfven moraliteterne.
-
-I det föregående hafva vi sökt gifva en bild af medeltidens skådespel
-samt af de derur i nyare tider omedelbart utgångna dramatiska
-alstren. Emedan den skandinaviska, och synnerligen den svenska,
-dramatiken under nämnda epoker närmast ansluter sig till vårt
-speciela ämne, hafva vi ända hittills uppskjutit att beröra Danmarks
-och Sveriges skådespel, för att härigenom bereda den naturligaste
-öfvergång till sagde ämne.
-
-Danmarks skådespelsväsende under medeltiden är nästan alldeles
-okändt. Men emedan mysterierna i grannlandet Tyskland voro mycket
-gamla, och detta lands dramatik isynnerhet utöfvat inflytande på de
-äldsta danska dramaturgerne, kan man väl antaga såsom helt säkert
-att andliga skådespel blifvit uppförda i Danmark redan långt före
-konung Hans' regeringstid, ehuru de första kända representationerna
-af "komedier" -- den vanligaste benämningen för skådespel i allmänhet
-på femton- och sexton hundratalet -- skedde först år 1501. Dessa,
-sistnämnde år, af skolelever uppförda komedier voro sannolikt
-"Efterligninger af Mysterierne".[215] Under reformationstidehvarfvet
-synes theatern i Danmark på samma sätt som i andra protestantiska
-länder blifvit använd till utbredande och befästande af kyrkoläran.
-Också gåfvos skådespel ofta i sjelfva kyrkorna. Detta skedde ännu i
-sjuttonde seklet, såsom t.ex. 1635 i domkyrkan i Sleswig och 1690 uti
-domkyrkan i Bergen, på hvilket sistnämnda ställe passionshistorien
-och andra bibliska historier blefvo dramatiskt framställda af
-kathedralskolans elever.[216] Ämnen till dessa i Danmark mycket
-omtyckta skolkomedier, hvilka, liksom i Tyskland, ursprungligen voro
-affattade på latin, samt äfven sednare, efter det modersmålet begynt
-användas, ofta förekommo på förstnämnda språk, valdes dels ur bibeln
-dels ur den grekiska och romerska antiken. Men äfven bibeldramerna
-blefvo utstofferade med många klassiska zirater, mest ur
-mythologin.[217] Skoleleverne torde företrädesvis hafva uppfört
-skådespel på danska, under det studenterne, hvilka år 1574 befinnas
-blifvit ålagde att på sina konventer uppföra Terentii komedier, "holdt
-sig til Latinen, rimeligtviis forde de ikke ansaae det för Provectiores
-anstaendigt at producere sig i Landets Tungemaal." Men om ock
-studenterne jemförelsevis oftare än skolans lärjungar begagnade
-romarespråket till dramatiska representationer, synas likväl äfven
-de sednare kunnat med stor ledighet uttrycka sig på latin, då de
-uppförde skolkomedier på detta språk. En latinsk komedi af denna art,
-"Susanna" uppfördes 1574 af skolan i Viborg "der havde den AEre,
-iblandt Tilskuerne at have Kongen selv, som fandt sig saa synderlig
-tilfreds med Udførelsen, at han til Skolen forærede 20 Læster korn
-til 30 Disciples Underhold." En sednare representation af "Susanna"
-ägde rum vid en fest med anledning af Christian den fjerdes födelse,
-1577. Då blefvo "den anden Dag nogle af de Høilærde (Professorerne
-ved Kjøbenhavns Universitet) med deres Studentere opfordrede til
-(paa Kjøbenhavns Slot i Gaarden) at lade see en Comedie, som dennem
-var bleven befalet at agere, og blev den Historie om Susannæ
-Uskyldighed antagen og yudeligen ageret; Siden blev og en mærkelig
-moriansk Daaredands anstiftet. Om Tirsdageftermiddag bleve atter de
-tilforordnede Høilærde igjen opkaldede og legede den mærkelige Seir,
-som Kong David haver indlagt sig over den mægtige Kæmpe og Philister
-Goliath; derefter blev ogsaa bestilt en mærkelig Pygmeers Kamp med
-Tranerne".[218]
-
-Ibland de ganska talrika danska skolkomedierna, hvilke ända till
-sednare hälften af det sjuttonde århundradet allmänt omhuldades af
-publikens ynnest och utgjorde en hufvudsaklig förlustelse vid de
-förnämas fester, synnerligen vid bröllop, förekomma äfven några
-moraliteter. En sådan var t.ex. i sednare hälften af sextonde seklet
-"Kortvending" med allegoriska personer. Efter enhvar af dess tre
-akter följde sång och dans.
-
-En religiös grundton synes genomgå denna dram, att döma af slutorden
-uti epilogen:
-
-    "Thy wille wy alle gladelig quede,
-    Oc Bede gud alle ssammen,
-    Att handtt will giffue oss hymmerigs glede;
-    Ther till siger alle Amen!"
-
-En annan moralitet, "de Mundo et Paupere" som uppfördes i början
-på sjuttonde seklet, skall, enligt Rahbek, hafva någon likhet med
-den af oss förut omnämnda franska moraliteten "Bien-advisé et
-Mal-advisé".[219]
-
-Äfven uti de danska mysterierna från nyare tider, hvilka i likhet med
-andra länders religiösa skådespel, under reformationstidehvarfvet och
-sednare, nästan uteslutande tyckas behandlat bibliska ämnen ur gamla
-testamentet, saknas icke burlesk-komiska elementer. Så uppträder
-uti "Kong Salomons Hylding", som uppfördes inför det kungliga huset
-vid Christian den fjerdes hyllning 1584, utom en djefvul, hvars
-rol troligen här såsom annorstädes hade en komisk anstrykning, en
-hofnarr, benämnd Krage, med ett ofta groft och plumpt skämt. En annan
-narr, Brynke, utöser en lång rad plumpa skällsord i "den gudfrygtige
-Tobiæ Giftefærd", uppförd 1635 vid ett förnämt bröllop, hvilket
-Christian IV behedrade med sin närvaro.[220] Men emedan dessa råa
-utvexter i bibeldramerna, utan allt sammanhang med handlingen, redan
-förut blifvit skärskådade, torde en vidare utläggning häraf vara
-obehöfiig. -- Att farcer, liknande de tyska fastlagsspelen, också i
-Danmark förekommit, torde kunna antagas, emedan "Fastelavnsløben"
-var de danske studenterne förbjudet.[221] Men sådana farcer voro
-sannolikt mest alla improviserade.
-
-De danska skolkomedierna, hvilka till största delen lära varit
-öfversättningar eller bearbetningar af tyska mönster, voro en slags
-sammanblandning af mysterier och moraliteter samt mångfaldiga från
-den klassiska lärdomens rustkammare för särskilda tillfällen anbragta
-tillbehör. Om dessa på rimmad vers, med oregelbundet omvexlande
-outbildade trochæer, jamber, anapæster och daktyler, affattade
-dramer yttrar sig Överskon sannt och träffande med följande ord,
-hvarmed vi kunna afsluta skolkomediernas karakteristik: "Deres Kjærne
-var i Almindelighed lange Taler, hvori Personerne mere beskreve
-end udtrykte deres Følelser og derhos lode sig det være vigtigt
-at fremkomme med saa mange Allusioner, Lærdomme og Sententser,
-som Författaren havde kunnet finde paa. Fablen var yderst simpel,
-og Savnet af Handling søgtes ofte erstattet ved Sange, Dandse
-og langstrakte, i Comedien aldeles vilkaarligt indlagte platte
-Episoder, som undertiden gik over til at blive egne Smaastykker,
-der sønderlemmedes og fortsattes paa hvilket Sted Författaren
-ansaae det godt at give Tilskuerne nogen Afvexling. I de senere
-Stykker maatte Narren ikke savnes, men han stod ikke i mindste
-Forbindelse med Handlingen, hvorimod han ikke sjelden brugtes, som
-de Gamles Chor, til at fremsætte Reflexioner over Personernes Ord
-og Foretagender. Fro Mysterierne beholdt endeel af Skolestykkerne,
-uagtet Reformationen, lige til deres Undergang mange Træk, som
-levende erindrede om Catholicismen".[222]
-
-Den svenska medeltidsdramatiken är, liksom den danska, insvept
-i mörker. Men tillvaron af skådespel i Sverige, under nämnda
-tidskifte, kan derföre icke bestridas. Väl är det sannt, att en
-lyrisk stämning är förherrskande hos den svenska nationen. Men om
-ock svensken, hängifven åt en lyriskt-subjektiv innerlighet, med en
-ansats af didaktik, är "en monologisk natur", som "mera discurerar
-än samtalar",[223] samt derföre äfven i diktens verld icke utan
-svårighet frambringar en dialog med utpräglad karaktersteckning;
-saknar han likväl icke ursprungliga dramatiska anlag. Också har
-redan den skandinaviska mythen en afgjord dramatisk karakter.[224]
-Äfven de svenska folkvisorna, dessa omedelbara utgjutelser
-af det nationela medvetandets allmänna innehåll, hafva stundom ett
-dramatiskt skaplynne, tillochmed dialogiserad uppställning.[225]
-Men detta gäller i högre grad om de svenska folklekarna, hvilka äro
-än endast mimiska och symboliska, än härjemte i dialog uttryckande
-någon konstlöst enkel handling från hvardagslifvets sfer, samt ofta
-åtföljda af sång och dans.[226] På folkfester ända från uråldriga
-tider, såsom den första maj, midsommarsdagen, jultiden o.s.v.,
-plägade man roa sig med sceniska lekar och danser.[227] Och ännu
-i våra dagar fortlefva dessa lekar och ringdanser, förnämligast
-jultiden, till en del äfven i vårt land. Med allt detta hafva vi
-endast velat antyda, att det svenska folket, i likhet med öfriga
-nationer, icke kunnat vara i saknad af skådespel under medeltiden.
-Att i sådant hänseende den andeliga dramatiken då äfven i Sverige
-hufvudsakligen blifvit bearbetad, framgår ur det vi förut varit i
-tillfälle att utlägga, ehuru blott ytterst få fragmenter af likartade
-skådespel från denna tid i sistnämnda land förefinnas. Ett sådant
-synes vara ett samtal om Kristi korsfästelse mellan en bedjande
-kristen och jungfru Maria, der det långa svar, "Bedjaren" ger åt "Vår
-Fru", är utmärkt af en rörande skönhet och, såsom Wieselgren säger,
-"eger ett natursannare pathos än moderskänslans uttryck i många nya
-dramatiska försök." Såsom ett annat dylikt torde man kunna anse
-"Trætte imellum Jesum af Nazareth och Belial." "Jesus nederfor till
-helvete med en hvit fana och rödt kors; Patriarcherne börja ropa,
-då han nalkas, att han ville förlossa dem ur förborgen. Emellertid
-förordnar Herren en domstol, som först med sin dom kunde visa att
-nåden vore rättvis. Kring domarbordet ser man nu, hvad man väntat,
-Moses, Salomon, Joseph o.a. men helt oväntadt insänder vördnaden
-för klassikens mästerverk äfven en Virgilius, en Aristoteles, en
-Hippokrates. Men desse jäfvar Satan." Möjligen kan ock hit räknas:
-"Aff huru kroppin och själen thrätte." Detta "samtal emellan en
-kropp och själ i helvete" är, enligt Hammarsköld, "till sitt innehåll
-en moraliserande vision, enligt den tidens smak, i hvilken man mycket
-igenkänner af andan i la Divina Comedia, ehurn naturligtvis detta
-lilla stycke ej uthärdar någon jemförelse med Dantes stora, himmel
-och helvete omfattande, mästerstycke".[228]
-
-Den poetiska medeltidens bisarra, fantastiska skapelser i litteratur
-och konst förbleknade och bortdogo efterhand, isynnerhet i
-protestantiska länder, under inflytelsen af den strängt dogmatiska
-och kärft polemiska begreppsutveckling, reformationen framkallade.
-För den didaktiskt-moraliserande rigtning, som nu inträdde, måste
-den uppsluppna fantasins ystra lekar flykta. Men ehuru af denna
-orsak en vresig stämning emot vitterheten öfverhufvud var märkbar,
-begagnade likväl äfven reformationens befordrare och vänner den
-dramatiska dikten såsom ett verksamt medel till den renade lärans
-belastande och utbredande. Utom Luther, hvilken, såsom vi hafva sett,
-fri från all trångbröstad ensidighet, gaf den dramatiska konsten
-dess berättigande, var äfven den svenske reformatorn Olaus Petri
-öfvertygad om nyttan af skådespel, naturligtvis förutsatt att den
-kristna religionens och moralens läror uti desamma icke oskärades,
-utan tvertom rent och klart framställdes. Ett interessant bevis
-härpå bibringar sistnämnde utmärkte man uti företalet till sin _Tobie
-Comedia_, det första med säkerhet kända och tryckta dramatiska verk på
-svenska.[229] Emedan man härjemte ur detta företal erhåller upplysande
-antydningar om tillvaron af en äldre svensk dramatik, tveka vi icke att
-afskrifva följande längre utdrag af detsamma: "Lika mycket, hvad man
-får veta Guds vilja, under enfaldig ord eller konsteliga dikter, all
-then tid thet är ju Guds vilje som vi få veta... Och såsom man seer
-skeedt wara när Gudz almogha, så seer man ock wara skeedt ibland
-förståndigha Heedningar, att lärde män som mera haffua besinnat
-hwadh godha sedher och itt ärligit liffuerne kraffdt haffuer, än
-then menighe man, the haffua brukat mong sett, ther the haffua lätit
-then menighe hopen förstå medh, hwadh rett eller orett giordt war,
-Somlighe brukadhe slätt och enfaldigh ord och taal ther til, Somlighe
-wijsor, ordspråk, och mongahanda Poetiska dichter, för them ther
-hahde lust til, Somlighe brukadhe Spel eller Comedier och Tragedier
-på vppenbara spelplatzer eller skodoplatzer, på thet at the som
-lust hadhe til at se vppå huru the som spelet driffuo, hadhe (vnder
-fremmande klädhebonat) vnderligha åthäffuor, skulle ock ther bredho
-widh någhot lära thet them nyttigt wore, antingen at göra eller låta,
-Så at hwar och en fick ju någhor rettelse vnder thet sett som han
-hahde lust til. Thet samma haffua ock wåre förfähder brukat så här j
-landet som j annor land, sedhan Christendomen hijt kom, medh vijsor,
-rijm och Comedier om helgha män, som föregafiz til godh exempel, om
-tbe ellies hadhe altijdh så rett drabbat sanningen, som the thersådana
-dichtadhe, synas haffua hafft meningen godh, Så haffuer man nu
-här utsatt på rijm i Comedie wijs, för them som ther haffua lust til,
-Tobie Historie" etc.[230]
-
-Man finner af ofvan anförda företal att andeliga skådespel äfven i
-Sverige under medeltiden verkligen ägt rum.[231] Och att desamma
-också derstädes liksom i andra länder haft ett lithurgiskt ursprung,
-framstår såsom en naturlig följd af det som förut blifvit sagdt
-om det kristna dramata upprinnelse. Också hade den påfliga kulten
-öfverallt såsom Wieselgren säger, ett "theatraliskt väsende".[232]
-Under reformationstiden var den intellektuela verksamheten i
-Sverige med afgjordt företräde vänd åt det andeliga hållet, och
-detta förnämligast i polemisk-dogmatisk rigtning. Hvad den svenska
-dramatiska litteraturen under detta tidskifte vidkommer, känner man,
-efter Tobiæ Comedia, från sednare hälften af femtonhundratalet
-endast följande trenne skådespel, alla i handskrift: _Comoedia
-Studiosorum, Holofernis och Juditz Historia samt De Creatione Mundi
-eller Om Meniskiones Skapelse och hennes Fall_.[233] Men ehuru så
-få spår af dramatiska kompositioner qvarstå från denna tid, har
-deras antal likväl sannolikt varit vida större. Från det följande
-århundradet förefinnas talrikare så väl andliga som verldsliga
-skådespel.[234]
-
-På sextonhundratalet hafva, så vidt vi kunnat finna, följande
-skådespel, af andeligt innehåll, blifvit tryckta dels i Sverige dels
-i Finland, samt troligen alla uppförda: _Josephi Historia_ och
-_Konnungh Dawidhz Historia_, begge sannolikt af Thomas Petri
-Gevaliensis;[235] _En lijten andelig Tragoedia om the 3 vijsa Män_,
-af Olffsson; _Salutaris Jesu Christi Nativitas_, af Pachius, på tyska,
-(spelt inför Drottning Christina); _Acta et Martyria Apostolorum. Thet
-är Een Tragico-Comoedia om Apostlarnes gärningar och jämmerliga
-marteringar_, af Brask; _Itt gudeligit Samtaal eller andelig
-Prosopopoeiae Dicht, aff then helige Bernhardo Componerat, verterat och
-på Rijm affsatt aff Josepho Chaerbero; Genesis Aetherea eller Jesu
-Christi Födelse_, af Kolmodin, uppfördt i Åbo år 1659, _Rebecca_, en ny
-och andelig Comoedia, af Beronins; samt slutligen _Thet Himmelske
-Consistorium tilhoopa kallat, för våra förste Föräldrars ynkeliga
-affall skull: vthi een lijten Skohle öfning och Comoedia medh någre
-Skohle-gåssar, närwarande Höge sampt Lägre Ståndz-Personer, uppå
-Wijborghs Slott repräsenteradh och förestält Anno 1674_; af
-Carstenius.[236] I det sjuttonde seklet uppfördes äfven skådespel på
-latin. Och under sednare hälften af detta århundrade synes man
-isynnerhet i Åbo bafva interesserat sig för sådana dramatiska
-representationer, af andligt innehåll, enligt Wieselgrens ord: "På
-latinska andliga komedier skaffade man sig bättre tillgång i Åbo genom
-att 1670 upplägga, utur 'Corn. Schonæi Terentius Christianus s.
-Comoediae sacrae': _Comoed. Dyscoli, Josephus, Pentecoste, Triumphus
-Christi, Daniel_".[237] Slutligen bör tilläggas att några skådespel af
-religiöst innehåll finnas i handskrift, såsom t.ex. _Judas Redivivus,
-thet är en christelig Tragico-Comoedia_ -- enligt Rydqvist (a st., s.
-235) den utmärktaste och friast behandlade af alla här ofvan nämnda
-religiösa dramer på svenska, innehållande några äkta tragiska
-beståndsdelar --;[238] _Christianus Redivivus eller Christtrognas
-Dygdespegel, i en lustig comoedia författat_, af Lundius; samt
-_Josephus venditus, en svensk comoedia_, af Brask.[239]
-
-Dessa religiöst-moraliska skådespel äro till innehållet
-öfverensstämmaude med andra kristna länders mysterier, sådana
-de framstå efter medeltidens utgång. De bibliska dramerna följa
-öfverhufvud troget bibeltexten.[240] Men någongång tilläggas dock
-saker som äro alldeles fremmande för den tid och de personer, dramen
-behandlar. Huru sällsamt låter det t.ex. icke att få höra den man,
-Josef möter, då han på sin faders befallning utgått för att uppsöka
-sina bröder i Sichern, sjunga en svensk folkvisa, der Frälsarens namn
-förekommer:
-
-Joseph.
-
-    Käre Fadher iagh gåår nu åstadh,
-    Och wil beställat, som tu migh badh.
-
-_Hic errat in solitudine_, Och honom möter een bondbe.
-
-    Min käre Wen, höör migh itt ordh,
-    Wijss migh rätte wäghen til min Fadhers hiordh.
-
-Rostiens.
-
-    Thenna wäghen skal tw rätt framgåå,
-    Ingen annan wägh tu pass vppå.
-
-Joseph.
-
-    Faar wäl min wen, iagh tackar tigh,
-    At tu rättan wägh, wijste migh.
-
-Rusticus.
-
-    Faar och tu wäl min wen så from,
-      Rätt nu han på wäghen kom.
-    Ty gåår iagh min koss j fagre wädher,
-      Så gladeligb iagh een wijsa quädher.
-    _Duffuan sitter på Lilie quist, gudh rådhe,
-      Hon siunger så fagert om Jesu Christ
-    Men Gudh giffue oss sina nådher_.[241]
-
-Någon dramatisk enhet söker man förgäfves i dessa skådespel. Så
-finner man t.ex. uti Josepbi Historia omedelbart efter Jakobs
-välönskningar för sina söners förnyade resa till Egypten Ruben
-samtala med Josef och adressera till honom följande ord:
-
-Ruben.
-
-    Hell wari tigh tu Förste godh,
-    Gudh giffue tigh altijdh itt frit modh.
-
-Joseph.
-
-    I ähre nu alle komne igen,
-      Löp min drengh och waar ey seen.
-    Lät maat tilpynta, lät all tingh wara rede,
-      Och lätt duken på bordhet bredhes.
-    Leffuer edher gamble Fadher än,
-      Heller hwadh seije j fremmande Män,
-    Ähr thetta Benjamin eder yngste broder,
-      Som haffuer födt Josephs Modher?
-
-_Här skijndar han sig från them för gråt skull_.
-
-Ruben.
-
-    Ja, nådighe Herre, wår Fadher måår wäll,
-    Han önskadhe E. N. wara hell och säll. o.s.v.[242]
-
-Ibland de anförda svenska skådespelen stå, enligt Rydqvist,
-"Prosopopoeiae Dicht" och "Thet Himmelske Consistorium" på
-gränsen mellan mysterier och moraliter.[243] Och i sjelfva
-verket utmärker redan sjelfva titeln på det förstnämnda stycket,
-hvars innehåll vi föröfrigt icke känne, att pjesen är en religiös
-moralitet. Ty berörde titel lyder sålunda: "Itt gudeligit Samtaal
-eller andelig Prosopopoeiæ Dicht, vthi hvilken the Gudhomlighe
-Egenskaperne, Rättfärdigbeten, Sanningen, Barmhertigheten, Fridhen
-och Allvijsheten, med Gudh Alzvoldigh, om Menniskiones Fall och
-Vprättelse, vthi Discours-vijs anförde blifva".[244]
-
-Till samma art af skådespel hör äfven det ofvan nämnda i Finland
-uppförda "Himmelske Consistorium." Dess innehåll, som för oss har
-ett inhemskt intresse, är i korthet följande. Adam och Eva beklaga
-sig öfver syndafallet. Den sednare, som nu för sent önskar att hon
-"hade smakat något annat i ställe för detta förbannade äplet",
-menar att Adam icke hade bort tillstädja henne en sådan dårskap,
-eller åtminstone icke sjelf följa exemplet. Men härtill svarar Adam
-helt artigt: "Mitt eendaste Hjerta! skulle iagh så grymm och afwogh
-stella migh emoot tigh, som så mången kärleks glädje och lust i
-tigh altijd funnit hafwer, at iagh tigh i någor måtto mootsträfwa
-skolie. Håller du migb tå _för een beest_ eller omeniskligh, at iagh
-tiu kärleek wärt umgänge icke lijda och efterfölia måtte." Gud
-Fader, efter att i en lång monolog hafva ådagalagt menniskornas
-otacksamhet och brottslighet, sammankallar af medömkan öfver de
-fallna sitt Consistorium, sina _Himmelske Möör_, på det att han, såsom
-orden lyda, "förnimma må hvad står til görande", samt presiderar uti
-andra akten i rådet, med Freden, Nåden, Mildheten, Långmodigheten m.fl.
-till venster om sig, och till höger Rättfärdigheten, Strängheten,
-Stadigheten, Heligheten och Sanningen. Consistorium uppmanas att
-yttra sina åsigter om "desse ynckelige persohner, som för wåra ögon
-ståå", Adam och Eva, hvilka under rådplägningen äro tillstädes
-äfven som Mensklige slechtets eländighet, deras advokat, samt
-Lucifer, deras anklagare. Freden talar till menniskornas förmån.
-Med henne instämmer Enigheten. Men derföre får den sistnämnda en
-skarp tillrättavisning af Rättfärdigheten, som frågar henne om hon
-är _klok eller nöchter_. Rättfärdigheten och Strängheten yrka på hårdt
-ansvar, hvilket naturligtvis också Lucifer tillstyrker. Vänligheten
-vill ännu lägga sig ut för menniskornas sak, men blir snäst af
-Lucifer med orden: "Tig du näsvisa qvinna, war tyst tu owettige
-och krysta läpparna tilsamman." I tredje aktens början instörtar
-Lucifer med tjenare för att basta och binda Adam och Eva, sägande:
-"Jo, jo! mina trognaste camrater! Tager Cerberi kädjor, glömmer
-intet Handklofvarna. Slår, binder, sargar, skonar intet." Under det
-befallningen verkställes, heter det om Consistoriales: Dessemellan
-sucka samptelige Himmelens Möör. Men Nåden förhindrar menniskoparets
-bortsläpande, med en sång, hvars första strof begynnes med orden:
-"Lät bli, lät bli, tu arge skalker, Tag bort tiu näbb tu glupig
-falker." Adams och Evas sak utföres allt fortfarande pro et contra.
-Den för menniskorna bönfallande Mildheten yttrar bland annat: _Ack!
-käre, lät migh icke fåå repuls!_ Rättfärdigheten, häröfver förgrymmad,
-är obevekligt sträng, och vill att man "gäntzligen" skall "vräka och
-upphäfva" Freden och Mildheten. Med henne förena sig Stadigheten och
-Heligheten. Lucifer "_gillar theras tahl_", sägande: "Herr Domare,
-desse hafva icke så galit dömbt. _Eija förty, o mine käre, krapser them
-i ett huj härifrån med eder_." Men då Långmodigheten, Sachtmodigheten,
-Alsmechtigheten, Godheten och Mensklige Slechtets Eländighet med
-kraft tala för menniskornas förskoning, samt äfven Änglarnes Chor
-instämmer i förbön för desamma, bevekes slutligen Fadren att säga
-till Lucifer: "Tag bort tin band, tu förbannade, och gack bort til
-dit herberge: ännu är menniskjan tig icke tildömbd." I fjerde akten
-fortsättes Consistorii öfverläggning med all ifver. Äfven dogmatiska
-bevisningsgrunder användas. Och då ändtligen menniskornas sak börjar
-ljusna, "_begynna Adam och Eva se gladlynt ut; men deremot taga
-djeflarna på rasa_." Slutligen håller Visheten ett tal, hvaruti hon
-dogmatiskt bevisar, att menniskornas Frälsare måste vara både Gud
-och menniska. Consistoriales förundrade öfver detta tal, "foga sina
-hufvuden tilhopa." Uti fortsättningen af talet framställer Visheten
-förslaget om Guds Sons menniskoblifvande, samt förenar sig med hela
-den venstra sidan af rådsförsamligen uti en bön härom, på vers, till
-Sonen. Han, som härpå uppstiger, förklarar sig villig att blifva
-ett försoningsoffer för menniskornas synder, samt erhåller Fadrens
-samtycke till återlösningsverkets utförande. Sedan härefter de
-systrar som framför andra gynnat de fallna dödliga, hade på latin
-afsjungit _ära vare Gud i höjdene_, tillslutes skådeplatsen. Dock visa
-sig ännu "i öpningen" Adam och Eva, yttrande sin tacksamhet samt
-instämmande i psalmen: _O Jesu Christ som mandom tog_.[245]
-
-Detta allegoriska stycke, som lifligt erinrar om de gamla
-medeltidsmysterierna, uti hvilka, såsom vi hafva sett, Guds egenskaper
-likaledes framställas personifierade, har äfven ett mellanspel,
-inflätadt i de skilda akterna. Detta mellanspel är delvis lånadt ur
-Stjernhjelms ballet _Then fångne Cupido_. Cupido, Venus och Diana med
-sina Nympher, Pallas, Aesculapius, två Satyrer, drengen Doris, samt
-herdarne Tityräs och Melibäus uppträda häruti på scenen.[246]
-
-Att icke heller de svenska mysterierna och moraliteterna sakna
-groteskt-komiska partier, ses af ofvanstående på sina ställen nog
-grofkorniga dramatiska komposition. Men öfverhufvud öfverträffa
-dock Nordens religiösa och moraliska skådespel i sedligt allvar
-det mellersta och synnerligen det södra Europas. Det nordiska
-folklynnet var för mycket inåtvändt, för att kunna känna en hjertlig
-lust och fröjd vid sådana dramatiska bouffonnerier, som förtjuste
-de sydligare, lättrörligare nationerna. Derföre forekomma ock
-dylika afarter blott sparsamt i de svenska dramerna af religiöst
-innehåll. Stundom saknas det komiska elementet helt och hållet,
-såsom t.ex. i Josephi Historia. Naturligtvis orenades de katholska
-andeliga medeltidsskådespelen i Sverige mera än de protestantiska
-af burleska tillsatser. Då Olaus Petri uti företalet till sin Tobiæ
-Comoedia säger om föregående svenska dramatiska skribenter: "Om
-the ellies hadhe altijdh så rett drabbat sanningen", torde han
-härmed närmast hafva åsyftat inblandningen af profana, det heliga
-sårande föremål i de andliga dramerna.[247] Men helt och hållet utan
-sådana andakten störande utväxter voro dessa skådespel icke heller
-efter reformationens införande i Sverige. Härpå lemnar det förut
-anförda bevis. Och vi kunna tillägga följande exempel. Uti Olffssons
-"Tragoedia om the tree wisa Män" förekomma, efter första aktens slut,
-dessa ord: "1 medler tijdh figurers eller något annat kortt wijl"
-(kurzweile); hvarmed afses, enligt Rydqvist, "förmodligen skuggspel,
-pantomim eller annat upptag".[248] Att för öfrigt slika roligheter
-vanligen iörekommo i de verldsliga skådespelen, synes deraf, att
-samteliga Messenii dramer voro försedda med en såkallad _lustig
-person_.[249] Och kanske uppträdde, äfven uti andliga spel, narren i
-Sverige, liksom annorstädes, med diverse improvisationer.
-
-Beträffande farcen, så är det i det föregående omnämndt, att
-gycklare, jemväl från utlandet, under medeltiden med framgång
-uppträdt i Sverige, och med all sannolikhet kan antagas, att
-deras prestationer der såsom annorstädes varit till största delen
-improviserade. Må det ock äga sin riktighet, att, såsom Rydqvist
-(Skandia VII, 214) säger, Sverige, så vidt kändt är, icke "haft
-någon egentligen lokaliserad folkmask", och att detta lands "Dummer
-Jöns, Jon Blund och andra personifikationer af vissa svagheter äro
-blotta abstraktioner, utan åskådlighet och dramatisk bestämdhet;"
-så finnas likväl af både in- och utländske författare åtskilliga
-burleska varelser omtalade, hvilka i narrkostym i Sverige,
-ännu på femton- och sextonhundratalet, uppträdde vid särskilda
-tillfällen såsom gycklare (Skandia VII. 206, 207). Dessa voro
-hof- eller folknarrar. Och härtill komma åtskilliga intyg från
-reformations-seklet, hvilka ovedersägligen ådagalägga tillvaron af
-en gammal folkförlustelse i meranämnda land, jemförlig med Tyskarnes
-fastlagsspel. Vi hafva förut omnämnt, att hvarjehanda maskeringar
-voro vanliga vid dessa dramatiska lustbarheter. Så skedde äfven i
-Sverige. Olaus Magnus säger, att man under de sex sista dagarne
-före fastan plägade derstädes anställa maskrader, hvilka stundom
-voro så ohöfviska, att de väckte allmän förargelse. Och att man
-äfven vid den svenska karnavalen, liksom vid den tyska, tillåtit sig
-satiriskt skämt och hån, framgår ur det begrepp, ordet "Fastelagen"
-fordom synes inneburit. Till närmare förklaring häraf bifogas några
-historiska upplysningar. Gustaf I tillstadde att man så skymfligen
-behandlade Peder Sunnanväder och Mäster Knut, till straff för deras
-brottslighet, att de "bleffue införde i Stockholm genom Norra Port
-medh en _Fastelagen_, them til Försmädelse, Hån och Spott, och wore
-klädde i gambla uthnötte och slarffuota Chorkåpor, åther affuoga
-satte på suultna Hästar", den förre "medh en Halm Crona på Hoffuudet
-och ett Träswärd widh Sijdhon", den sednare "medh en Biskopz Hatt
-aff Näffuer, och fölgde them en stoor hoop i Larffua klädher"
-(maskerade personer), "som ropade ti Folcket." Och när delinqventerne
-schavotterade, "wordo monga Rijm them til stoor Spott ther upläsne
-aff them, som i Larffua kläderne wore".[250] Tegel berättar
-äfvenledes, att Biskop Brask gjorde "sigh sjelff til Fastelagen",
-för att genom ett slikt gyckelspel roa Gustaf I, då denne konung var
-hans gäst i Linköping.[251] Äfven sjelfva konungen fruktade, såsom
-det heter i Vesterås Recess 1527, "att slige fastelagen företoges
-med honom, som mz mongom androm skedt är", samt ville hellre afstå
-sin spira "enn att man skall tagha sig nogon ny _fastelagen_ för mz
-honum".[252] Ännu kan tilläggas, det Olaus Petri klagar, att af
-gudstjensten blifvit "fögho better än en _fastelaghen_".[253] Häraf
-synes följa, att "Fastelagen", som ursprungligen utmärkte aftonen
-och natten före fastan, och sedermera i vidsträcktare mening hela
-karnavalstiden, under tidernas lopp äfven särskildt betecknat
-hufvudpersonen i karnavalsmaskraderna samt slutligen ett hånfullt
-gäckeri i allmänhet.[254]
-
-Reformationstidehvarfvet synes småningom hafva utrotat den gamla,
-på katholsk grund hvilande svenska farcen, hvars beskaffenhet
-eljest är foga känd, emedan densamma veterligen icke hunnit att
-från improvisation träda i skrift.[255] -- Att för öfrigt farcen
-öfverallt blifvit modifierad efter skilda tiders och nationers
-skaplynne, samt ännu i dag fortlefver, behöfver en gång för alla
-blott antydas.
-
-Liksom de danska religiösa och moraliska skådespelen, voro äfven de
-dermed nära beslägtade svenska[256] enligt all sannolikhet till
-det mesta skolkomedier, uppförda af djeknarne vid landets skolor
-och gymnasier. Från det sjuttonde seklets början fanns, såsom
-Wieselgren (Sv. Sk. Litten III, 508) säger, "en theater möjligtvis
-i hvarje schola." Men äfven vid rikets universiteter förehades
-dramatiska öfningar.[257] Så uppfördes t.ex. Messend "Disa" i
-Upsala af studenter år 1611.[258] Och Åbo Akademies sjelfva
-invignings-högtidligheter afslötes, den 17 Juli 1640, med en under
-professor Wexionii inseende af studenterne uti högskolans auditorium
-superius uppförd "Comoedia", benämnd _Studentes_. Detta moraliska
-skådespel, som gafs under lifliga bifallsyttringar af de talrikt
-närvarande åskådarne och åskådariunorna, afsåg det akademiska lifvet
-samt föreställde "huru somlige föräldrar visa sig mycket knappe att
-bestå penningar åt sina söner, hvilka då gemenligen blifva flitige;
-men andre bestå dem allt hvad de åstunda, genom hvilken obetänksamma
-frikostighet sönerne blifva försummelige, ohörsamma och förlorade:
-huru somlige ynglingar slå sig till yppighet, spel och andra laster,
-samt blifva förderfvade; men andre beflita sig om vetenskaper, dygd
-och Gudsfruktan, samt blifva berömlige och ypperlige män".[259]
-
-Skolkomedierna (i ordets vidsträcktaste betydelse omfattande
-äfven skådespelen vid universiteterna) förekomma väl, såsom förut
-blifvit sagdt, ännu under loppet af det adertonde seklet, men vid
-medlet af det sjuttonde århundradet synas de upphört att omhuldas
-med lika allmänt intresse som tiilförene. Åtminstone rigtades de
-högre samsällsklassernas håg mot representationer af en helt annan
-art. Dessa voro de icke allenast i Italien, utan äfven i Spanien,
-Frankrike, Tyskland och annorstädes mycket omtyckta herdaspelen.
-Efter det trettioåriga krigets fasor älskade man att i diktens verld
-framtrolla ett Arkadien, der herdar och herdinnor i idyllisk
-frid figurerade vid sidan af gudar och gudinnor. Äfven allegoriska
-personer uppträdde. Musik, dans, präktiga kostymer och dekorationer
-voro ett bihang till dessa vid hofven och förnäma privatfester
-vanliga representationer. Härtill kommo de så kallade _värdskaperna_
--- ett slags hofmaskrader, hvarest furstliga värdar och värdinnor,
-för ställande brudföräldrar vid ett bondbröllop eller dylikt,
-uudfägnade sina gäster, tillhörande hofkretsen, men för tillfället
-utklädde till bönder o.s.v., -- samt balletter och operor.[260]
-Likartade dramatiska förlustelser infördes samtidigt äfven i Danmark
-och Sverige. Uti sistnämnda land utgaf Stjernhjelm, på flera språk,
-sina balletter -- "ett slags uppränningar till operor", uti hvilka
-mest klassiskt-mythologiska och allegoriska personer uppträdde --
-för den konst- och praktälskande drottning Christinas hoffester,
-äfvensom _upptåg_, "allegoriska representationer utan dans, med en
-blandning af vers och prosa." Äfven skådespel på italienska språket
-gåfvos vid Christinas hof.[261] Af ofvan nämnda orsaker begynte, vid
-sagde tid, de andliga ooh sedolärande skådespelen öfverallt småningom
-aftyna. Men emedan den europeiska civilisationen rotfästades
-jemförelseviv sent uti Norden, hade denna ock i sjelfva verket en
-längre medeltid än det öfriga Europa. Derföre torde det icke sakna
-allt intresse, att se huru den från sistnämnda tidehvarf härstammande
-dramatiken hade gestaltat sig uti vårt undangömda fosterland då när
-mysterierna och moraliteterna öfverhufvud icke mera voro annat än ett
-svagt genljud blott från den långt aflägsna bildningsperiod, ur hvars
-sköte de hade upprunnit. Men saken har härjemte ett ännu mera specielt
-intresse. Ty vi komma härigenom till den svensk-finska dramatikens
-vagga, då vi nu gå att skrifva om Finlands förste kände dramaturg.
-
-
-
-
-Jakob Pehrsson Chronander.[262]
-
-
-Finlands litterära häfder återspegla troget det nationala armodet.
-Dess vitterhet, vare sig på det ena eller det andra af landets tvenne
-tungomål, är i stånd att uppvisa så få utmärkta namn, att i forskarens
-ögon äfven en ringare förmåga måste tillvinna sig åtminstone en relativ
-betydenhet. Det torde derföre rätt väl kunna försvaras att bland
-Finlands minnesvärde män upptaga dess till tiden förste, ehuru till
-snillet föga utmärkte dramatiske skald, utan afseende derpå att han
-till börden var svensk. Ty mannens poetiska verksamhet inrymmes hel och
-hållen inom de år han tillbragte vid akademien i Åbo, och hans minne
-skulle för efterverlden äga ingen betydelse, vore det ej för några,
-under hans ungdomslif vid Auras stränder företagna ströftåg inom
-"sånggudinnornas" område. Dessa vittra öfningar hafva förvärfvat honom
-ett rum i alla svenska litteraturhistorier, ehuru dessa om hans öfriga
-värf och lefnadsöden hafva mycket litet att förmäla. Icke heller har
-det velat lyckas oss att vinna synnerlig upplysning om hans personliga
-förhållanden, oaktadt mycken härpå använd tid och möda, mera kanske än
-hela saken varit värd, ty de förhoppniugar, hvartill den unge skalden
-och vetenskapsidkaren i Åbo berättigade sin samtid, tyckas icke gått i
-fullbordan under hans sednare obemärkta embetsmannabana. Hvad vi om
-hans lefnad kunnat inhemta, består i följande:
-
-Jacobus Petri Chronander var född i Vestergöthland. Hans föräldrar
-äro obekanta, liksom hans födelseår, ehuru detta sannolikt kan
-utsättas till början af 1620-talet. Han begaf sig i sin ungdom till
-Åbo, der han inskrefs som student år 1643.[263] Här tycks han
-forvärfvat sig flere vänner och gynnare, deribland den på sin tid
-ansedde professoren Mich.[264] Wexionius, hvilken ock, att döma af
-den "Censura" som i det följande skall anföras, synes haft ganska
-fördelaktiga tankar om Chronanders litterära förmåga. Tor hända
-hade han i främsta rummet sin dramatiska talang att tacka för det
-att han blifvit bemärkt äfven på samhällets höjder. För denna
-förmodan talar åtminstone den omständighet, att hans _Bele Snack_,
-dedicerad till riksrådet och presidenten i Abo Hofrätt Jöns Kurck
-"till Laucko, Anoila, Kiulaholm och Klackeberg etc.", samt dennes
-fru Christina Horn "till Humblesund och Runagård etc.", blifvit,
-enligt författarens egen utsago, tryckt på nyssnämnde förnäma
-personers bekostnad samt tvenne gånger uppförd till firande af deras
-bröllopsfest. Med afseende barn, samt för öfrigt för att antyda
-rigtningen af hans i Åbo idkade studier, torde följande afskrift ur
-dedikationen här förtjena att införas, helst vi om hans personliga
-förhållanden under vistelsen i Finland, utom det förut sagda, inga
-andra underrättelser äga, än de meranämnde dedikation jemte en
-annan till hans vän Johannes Wassenius,[265] och ännu en dylik
-till assessorn Petrus Vigelius, äfvensom åtskillige hans vänners
-lyckönskningsverser innehålla.[266] Chronander "Tilskrijfwer och
-Dedicerar Vndertienstligen" sin _Comoedia_ Bele Snack till sin "Nådige
-Herre och Gunstige Patron så ock Hans Nådes kärälskande Hws Frw" på
-följande sätt:
-
-"Eders Nåde Wälb. Herre är Jagh icke ringa förorsakat
-Vndertienstligen betacka, när Jagh rätteligen hoos mig öfwerlägger,
-the Nådige och Höggunstige, vthaff E. N:dea medfödde Höghbeprijselige
-mildbeet, Jagb så wäl som månge andre Studerande Personer ehrfarit och
-rönt hafwer. I synnerheet kan, eller må jag icke forbij gåå den höga
-Gunst aff E. N:de Mig wederfaren är, i thet mig såsom det berömliga
-Studii Juridici ringa Dyrckare, bleff för en tijd sedan, jempte mina
-Stndia Academica effterlåtet E. N:des och thet Konglige Hoffrättz
-Höglofl. Collegii Högwijse taal, nyttige Discurser och skarpsinniga
-Jndicia höra och bijwistas, och altså Theoriam med Praxi sammanfoga,
-hwilket Jagh med tacksampt Hierta bekänner, migh, vthi min ringa
-Progress, icke lijtet till Fordeel och fortsättiande warit. Nu såsom
-Jagh ödmiukeligen altijd der hän hafwer trachtat och åtänckt, huru och
-på hwadh sätt E. N:de Jagh något Vnderdånigt tacksamheetz Tekn kunde
-see låta, Föresatte jag mig til E. K:des gladelige och Högthijdelige
-Brölloppz-Fäst, med then Ädle och Wälborne Frw, Frw Christina Horn,
-bägges E. N:der til Ähra och ödmiuk Tienst, een ny Comoedia att
-sammansättia, och den sedan Agera låta, om sådan Materia, som med
-sielfwe tijdhen sigh bäst lämpar och beqwämer. Hafwer altså thetta
-mitt ringa Wärck vnder bägges E. N:ders' Kampn aff Trycket welat
-låta vthgåå, deelss min skyldiga vnderdåniga Tienst at afläggia,
-deels at Comoedien medh E. N:ders bekåstnadt är afftryckt, deels
-och, såsom förnämhligast är, E. N:ders hugneliga Heders-Dagh, med
-innerligh Lyckönskan, Heder och Prydnadt at Celebrera. Bedher
-altså med Vndertienstligh tilförsicht ödmiukeligen, at thetta
-Mitt ringa doch wälmeenta Wärck aff E. Nåde Nådigst vptagas, som
-thet Vnderdånigst offereras." Härefter nedkallar författaren den
-Högstes välsignelse till detta äktenskap, samt innesluter sig uti de
-högförnäma makarnes "beskydd" och "Waanlige höghbeprijslige Gunst och
-Benägenheet" Här kan ock nämnas, att prologen till detta stycke är
-dedicerad till grefve Pehr Brahe och ofvannämnde riksråd Jöns Kurck.
--- Synnerligen omhuldad tycks Chronander varit af assessorn i Åbo
-Hofrätt Petrus Vigelius, adlad Ekenberg, som "ansågs för en utmärkt
-lärd och skicklig man".[267] Ty då Chronander tillegnade nyssnämnda
-disputation "Maecenati propensissimo ac _nutritio_ meo liberalissimo",
-såsom han benämner Vigelius, innebär detta, att han ansåg honom
-för sin verklige fosterfader. Så sparsamma dessa underrättelser om
-vår författares enskilda förhållanden än äro, ådagalägga de likväl
-tillräckligt, att han genom tacksamhetens och tillgifvenhetens band,
-under sin vistelse i Finland, varit fästad vid åtskillige utmärkte
-män.
-
-Chronanders förnämste gynnare, Kurck, Wexionius (berömd på sin tid
-äfven såsom rättslärd) och Vigelius, äfvensom hans förtrogne vän
-Wassenius, voro alla jurister. Också var det åt rättsvetenskapen, han
-egnade sin verksamhet och det med sådan framgång, att han blef en af
-de sex som under det sjuttonde århundradet veterligen tillvunnit sig
-juridisk fakultetsgrad vid Finlands universitet.[268] Tvenne examina,
-"unum privatum, alterum publicum", berättigade enligt Konung Karl X
-Gustafs Constitutiones för Upsala Akademi, af år 1655, gällande äfven
-för den i Åbo, i äldre tider till erhållande af fakultetsgrader vid
-de svenska universiteterna. Om och när Chronander undergått det förra
-lärdomsprofvet, bestående uti ett enskildt förhör inför fakulteten
-(den juridiska i Åbo då representerad af en enda professor), äross
-obekant. Vi veta icke heller om ett sådant förhör, som medförde
-kandidatgrad i den fakultet, inför hvilken det anställdes, före
-nämnde konstitutioners införande erfordrades. Dock är detta sannolikt
-Licentiatgraden finnes "icke ens vara omnämnd och än mindre någon
-tidpunkt för dess inträdande bestämd." Dock kan i sjelfva verket
-"publicum examen", som "consistet in disputationibus, orationibus
-ac lectionibus",[269] anses motsvara sistnämnda grad. Chronander
-disputerade är 1651 för juridisk grad under præsidium af M.
-Gyllenstolpe, den förenämnde Wexionius, som 1650 blifvit adlad,[270]
-"de obligationibus ex contractu vel quasi contractu".[271] Axelson
-uti sin disp. "de primordiis et incrementis poeseos svecanae",
-utg. i Upsala 1748 under Hydréns praesidium, benämner Chronander
-Jur. Licent. Hammarsköld, uti sitt ofta citerade arbete, sid. 66,
-säger ock att han blef juris licentiat i Åbo. Denna titel ger honom
-äfven Stiernman, i sin "Aboa literata", p. 37. Och Babenius, uti
- sitt programm till juris doktors-promotionen i Upsala 1818, säger
-att Chronander blifvit utnämnd till juris doktor i Åbo, dock utan
-promotionsakt.
-
-Utom förenämnde gradualdisputation har vår författare, på latin,
-skrifvit "Oratio Amplissimæ Regionis Westrc-Gothiae, descriptionem,
-veraque ac digna encomia repraesentans, 1646 in fol".[272] samt
-"Fasciculus Juridicus, praecipua Digestorum contenta, secundum seriem
-Titulorum, novem disputationibus comprehendens, cum collatione Juris
-Svecani. Quem sub moderamine -- -- -- Mich. Gyllenstålpe Wexionii
--- -- -- publice in Academia Christinea, quae Aboae est, disputando
-proposuit et intra biennium consumavit Jacobus Pet. Chronander, W.
-Gothus. Aboae 1651".[273]
-
-Efter sistnämnda år ända till slutet af år 1660 hafva vi ingen annan
-kännedom om Chronanders lif och verksamhet än att han under denna tid
-(huru länge, veta vi icke), enligt Stiernman (Aboa lit. p. 37) och
-andra författare, varit justitiae administrator i Pommern. Men af en
-"Kongl. May:tts Resolution gifwen des Häradhz höfdingh på Gåttlandh
-wällb. Jacob Chronander", daterad Hamburgh 28 Sept 1667 och förvarad
-i Svenska riksarkivet, inhemtas att han den 22 December 1660 fått
-fullmakt på denna häradshöfdingetjenst och nu konfirmeras dervid.
-Samma resolution innehåller härjemte, att Chronander begärt "nu
-såsom tillförna om een Nådig Dimission ifrån Praesidentz Tiensten",
-emedan häradshöfdinge- och presidentssysslorna i förening voro
-för mycket att sköta. H.K.M. samtyckte till denna begäran, dock
-så att Chron. skulle behålla presidentsplatsen hela året 1667 och
-njuta fulla lönen. Till sistnämnde plats, som möjligen varit ett
-öfverborgmästareembete, kom Chr. åtminstone redan i början af
-1661. Ty "Wisby Rådstugfu-Rätts" protokoll 1661 innehåller härom
-följande underrättelse. "Anno 1661 den 11 Februarij höltz allmänna
-Rådstugu, öfwerwarande Hr Gouverneuren Wälb:ne Peer Flemming, sampt
-och samptllige Borgemästare och Rådh. Giorde, effter föregångne
-wanhlige Ceremonier, Hr Jacobus Chronander sin Borgemästare Eedh,
-att wara Wijsby Stadz Praesident, och hans fullmacht i samptlige
-Borgerskapetz närwaro oplästes." Han, som sålunda nära nog samtidigt
-hade erhållit begge de förenämnde tjensterna, höll, såsom 1661 års
-dombok för Gottlund utvisar, den 4, 5 och 6 februari "lagha tingh
-mädh menighe man aff norra tredinghen" samt tillkännagaf, "tå nu
-Nembdhen satt war och tingh lijst", att honom blifvit allernådigst
-anförtrodd "Häredtzhöffdingz tiänsten öffwer Gothland, såsom
-giffna fullmacht i Bookstaffwen uthwijser, then han begäradhe, att
-Befaldningz Mannen wille låta för Allmoghen, såsom sedwanligit ähr,
-vpläse." Vidare upplyses, att edens afläggande, enligt guvernören
-Fritz' muntligen gifna befallning, skulle uppskjutas till dennes
-ankomst, som "tå effter afflagdh Eedh honom wärkeligh jnstallera
-skole; medler tidh eij mindhre såsom sedermehra betrachta sin
-ämbetess plicht och en rättsinnigh domare Eedh, ther han och
-för dhetta i sitt förrigha domare ämbete, och afflagt hadhe."
-Beträffande åter presidentstjensten i Wisby, från hvilken, såsom
-sagdt, afsked beviljades åt Chron. 1667, befullmäktigades, enligt
-svenska riksregistraturet, Pedher Gråå till densamma den 6 Mars 1669.
-Emedan uti denna fullmakt säges, att "embetet nyligen är vordet
-vacant och ledigt", torde Chron. ända till den 17 Juni sistn. år, då
-Gråå, enligt Wisby rådst.rätts prot., presenterade sin fullmakt och
-aflade ed, fortfarit med förvaltningen af detsamma. Ehuru Chron.
-blifvit utnämnd till häradshöfding öfver hela Gottland, befinnes
-domsagan likväl redan under hans tjenstetid såsom domare derstädes
-blifvit delad, och han förthy inskränkt till häradshöfding endast
-för södra befallningen, uti hvilken befattning han qvarstod till mot
-slotet af 1689, då den 6 November Daniel Lindelii fullmakt att vara
-häradshöfding öfver södra befallningen på Gottland publicerades.
-Denne utnämndes till sagde tjenst, "emedan ett häradshöfdings ställe
-upå Gottland är kommit att blifwa ledigt, förmedelst det at den förre
-häradshöfdingen därsammastädes -- -- -- Chronander för sin ålder ock
-andre tilstötande swagheters skuld sitt ämbete som sig bör, icke
-aldeles förmår at förträda." (Riksreg. 1689 Aug.)[274] Chronanders
-lefnadsomständigheter efter denna tid äro okända.
-
-Chronanders efterlemnade dramatiska skrifter äro de redan nämnda
-_Surge_ och _Bele Snack_. Vi skola nu i texten ordagrannt meddela
-det oss gifna utdraget af förstnämnda skådespel, med uteslutande
-endast af några få ställen, hvilka synats oss alltför mycket såra
-anständigheten. De särskilda scenernas innehåll införas äfven från
-Törnegrenska manuskriptet i oförändradt skick. I noterna bifogas
-några tillägg ur den från K. bibliotheket i Stockholm godhetsfulIt
-meddelade fullständiga afskriften af i fråga varande skådespel.
-
-
-
-
-
-
-SURGE
-
-Eller
-
-Flijt ooh Oflitighetz Skode Spegel
-
-Författat vthi een Lustigh Comoedia.
-
-I hwilken Lättia och Flijtigheet, besynnerligen bland studerande
-Personer, med sine rätte Färgor, brede widh begges theras
-åtskilliga vtgång beskrifwes:
-
-Hwar vtinnan och Lärdom och skickeligheet, som aff bokligha
-konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre förwanskelighe
-håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres.
-
-Hwilken bleff vtij Åbo An. 1647
-den 6 Maji, som war 2. Daghar effter at the
-XVIII PHIL. CANDIDATI Gradum Magisterij med stoor Solennitet
-antogho, hollen och Celebrerat.
-
-Sammansatt, AUTHORE
-
-JACOBO P. CHRONANDRO,
-
-W-Gotho, Reg. ibid. Acad. Alumno.
-Sumptibus Anthoris
-Tryckt aff Peder Wald, Åhr 1647.
-
-
-
-        Viro Iuveni
-        Politissimo ac Clarissimo
-        DN. H. JOHANNI S. WASSENIO
-        VV-GOTHO,
-
-    Min Högtährade Trogne Broder
-
-    Wil iagh bafwa thenna min
-    Skode-Spegel till itt fast
-    broderligit wenskaps tekn
-    ocb Congratulation    dedicerat och förährat.
-
-
-
-Clarissime Dn. M. Wasseni.
-
-Jagh håller onödigt thenne min ringa Invention och Dicht vrsächta:
-ty först är nogsamt kunnogt at liufliga Comoediers vpdichtande
-är en gammal och lofligh plägseed, hwilken en part meena at the
-berömlighe Athenienser haffwa först vpfunnit, thet och sedan många
-fömemlighe Philosophi haffwa effterfölgt, sig ther med itt odödeligit
-nampn förwerffwandes. Ther til med förer en höfligh Comoedia ey
-ringa nyttigheet medh sigh. Ty hon är intet annat än en affmålning
-hwilken oss föreställer huru vthi werlden tilgår, hwar aff wij
-kunna menniskiornes leffwerne lijka såsom vthi en Spegel beskoda,
-altså ther igenom ransaka oss sielffwa, och ey sällan wachta oss
-för tilstundande olycka. Hennes nyttigheet består och ther vthinnan
-at aff Comoediers Speelandc Corrigeres och rättes ohöflige och
-Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter och Taal, Hwilket ey
-är en ringa nyttigheet.
-
-Hwad lust och liufligheet, ther hon höffligen brukas, vpwäckes, kan
-hwar och en som på sådanna speel haffwer tilstädes warit, hoos sigh
-besluta.
-
-Thet synes och en deels nödigt wara, at höfliga Comoedier bland then
-studerande vngdomen framställes: Ty han haffwer träffwat sanningen
-then som sade:
-
-    Interpone tuis interdum gaudia curis,
-    Ut possis animo quemvis sufferre laborem.
-
-Item Johannes Lauterbachius säger:
-
-    Seria non semper tractare negotia prodest,
-    Sint quandoq' bono seria mixta sale.
-
-Ja aff Comoediers Speelaade wederqwekes och vpfriskes ens studerande
-Persons Sinne och Minne, hwilket vndertijden aff långwarachtig
-studeringar mycket förswages och forderfwes, och om en Studiosus wil
-med frucht sina studier handla så moste han wara frisk, lustigh och
-gladh.
-
-För tesse bemelte orsaker syntes migh och loflight wara mit ringa
-ingenium vthi samma öffning pröffwa och lita en Comoediam, aff
-giffwen lägenheet publicera och vtgå, angåendes mäst oss, som i thet
-studerande ståndet wistas.
-
-Så emädan Tua Claritas, Clarissime Wasseni är med sådant förstånd
-och högha gåfwor aff Gudi beprydd at Tua Cl. är aff Vendå facul:
-Phil: nu ibland the Aderto mz stort beröm Philosophiae Magister
-solenniter ythropat och Krönt, och thet mz Tuae Cl. bekantes
-alsomstörsta Congratulation: Ty är iagh i synnerheet förorsakat at
-glädias öffwer Tae Cl. lyckelige success, besinnandes then liuflige
-broderkärlige och ovplöselighe wenskap som wij ifrån wår barndom
-hafft och än dagheligen haffwa, tilägnar altså mig then wälgång
-och lycka, såsom och (hwilket Gudh affwende) olycka, som tigh
-wederfares, effter wij til personerna, oansedt Twå doch til sinnen
-för wår ståndachtighe samdrächtigheet En ära. Hwad är liufligare ja
-nyttigare än haffwa en sådaa trogen wen, then haa, såsom sig sielf
-troo och i moot och medgång sigh på fördrista kan? En sådan wenskap
-är migh aff Ta Cl. stedze wederfaren, altså fordrar wår broderligha
-wenskap at iagh thenna min wälmenta Dicht til itt brodertaksamhets
-tekn och Congratulation vthi sönnerheet Tae Clti offerera skal,
-intet tvijflandes vthan Ta Cl. thenna til ähra och Fraternitatis
-monumentum giffwen skänck, för tin wanlige broderlighe affection
-vptaghandes warder. Gudh som tig höga gåffwor förlänt haffwer, styre
-them til sins nampns ähro och än wijdare förmeere, Tig til odödeligt
-nampn, Mig til stadig frögd och hugnat
-
-                                       T:ae Cl:ti
-
-                                          Trogne Broder Altijdh
-
-                                              Chronander.
-
-Skriffwit i Åbo S. Johannis Dagh 1647.
-
-
-
-Censura.
-
-Tria hominum genera esse svavissimus Graecorum poëtarum Hesiodus jam
-olim, et ex illo summus iste philosophorum Coryphaeus Stagirites
-observarunt: Primum videlicet eorum qui suâ sponte quid agendum
-perspiciunt idq' vel sine monitore agunt, et alacriter exequuntur:
-Secundum eorum, qui licet ipsi quid gerendum et faciendum per se non
-intelligant, alios tamen bene monentes et sana consilia propinantes
-lubentes gratoq' animo audiunt ijsdemq' obsequuntur: Tertium vero
-omnium deterrimum ac plane deploratum eorum est, qui nec ipsi quid
-designandum aut qvomodo vivendum ex se ipsis assequuntur, nec
-alios honesta et utilia svadentes ullatenus admittunt aut sanis
-et utilibus admonitionib' locum relinquunt. Isti ut omninm etia
-hoc tempore rarissimi; illi freqventiores: Ita hi proh nefas! plus
-satis freqventes. Et ne longius abeatur, vel in hâc ipsa regiâ et
-florentissimâ Acad. per Dei gratiam non desunt felicissima ingenia ex
-variis nationibus, quae ad omnigenae virtutis solidaeq': eruditionis
-arcem plenis passibus grassantur, Alij Ductores suos haud segniter
-nec absq'; successu consequuntur; ita, quod dolendum est, hic
-ut in omni loco, conditione atq': officio inveniuntur, q' omnes
-bene monentes spernunt suis moerorem intolerabilem sibiq'; ipsis
-indubitatum exitium attrahentes. Illos quippe et istos gloria, decus
-et praemia manent; Hosce pudor, dedecus et extrema miseria expectat.
-Quae omnia ingeniose satis inter regiae hujus universitatis alumnos
-Praestantissimus Juvenis Dn Jacobus P. Chronander W-G praesenti hac
-comoediâ expresserat; proinde haud indigna videtur, quae non tantum à
-liberalium artium studiosis relegatur, sed etiam à quovis mediocris
-conditionis ponderetur. Neminem lacessit; nisi vitia ijsdemq deditos:
-et cumprimis Negligentiae. Legat igitur in officio diligens et
-recreabitur. Legat et relegat etia negligens et, si modo emendabilis,
-emendabitur. Etiam atq'; etiam candid' lector valeat
-
-                                          Mich: O. Wexion'.
-                                      p.p. et Fac. Phil. p.t Dec.
-
-
-
-Prologus.
-
-    Edle, Wälborne, Gunstighe,
-    Höglärde män, förståndighe
-    Frwer, Jungfrver, Matroner,
-    Wäll Studerande Personer.
-    Hwarföre wij så gladeligh
-    Ära hijt komna eendräkteligh,
-    Kan nogh förståås vthan många ord,
-    Fast man intet blifver kundgiord,
-    Een Comoediam wij nu akta
-    Medh wår Sermon här betrakta,
-    Hwilken är stält eenfaldeligh,
-    För några dagar hasteligh
-    Til een ringa tienst och behagh
-    Wåre Vnge Magister i dagh,
-    Och wilia medh thetta wårt Speel,
-    Glädias medh them, öfwer then deel,
-    Sampt heder och så stoora ähra,
-    Som Gudh monde them beskära, etc. etc.[275]
-
-
-
-
-Act. I. Scena I. Diligentia.[276]
-
-
-Scena II.
-
-    Negligentia, Circejus, Tubbe, Nimmergodt, Dragwaal, Styrbiörn.
-
-Neglig.
-
-    Sälsamme ordh iagh här hörer,
-    Them Diligentia förer,
-    Skammeligh hon mig förtalar
-    Ähndoch iagh alla hugswalar.
-    Hon skäms ey att Ungdomen råda
-    Sigh att tiena vthan all wåda,
-    I synnerheet hon locka will
-    Studenterna från migh här till.
-    The som henne troo äre dårar
-    Och fälla medh tijden tårar.
-    Hoo will låta sigh bedragha
-    Medh Studering så förswagha?
-    Therföre O Yngling hör mit taal,
-    War ey så lätt holla tigh faal,
-    Ty hwad gagnar så högeligh
-    Studera här bedröfweligh?
-    Werldzlig Wijsheet förbudin är
-    Aff Gudi Skriften Witne bär.
-    Ja, mången wijs blifwer een took
-    När han förmodar blifwa klook,
-    Lärdom kommer trättor åstaadh,
-    Een olärd lefwer trygh och gladh.
-    Sedan när tu tå omsider döör
-    Käre hwem troo tigh ähra gör?
-    Therföre tigh ingen lyder
-    Hwilket iagh Styrker ocb biuder.
-    Men hören ynglingar käre
-    I min tienst i tienligha äre,
-    Här fån i lustighe dagar
-    Och alt hwad eder behagar,
-    Dansa, Springa och så spassera
-    Sköna kläder ehr stoffera,
-    Hwar dagh dricka will iagh lofwa,
-    Sedan till middagen soffwa,
-    Frukost skal strax ferdigh wara,
-    Jagh will för ehr intet spara.
-    Medh arbeet iagh ingen möder,
-    Men i wellust mina föder,
-    Circejus witner thet samma,
-    Willen i hans ord anamma.
-
-Studenten Circejus, bönderne Tubbe[277] och Nimmergodt följa hennes
-råd. Förgäfves varna Styrbiörn och Dragwaal, samt hota med Fogden som
-will kräfva skatten.
-
-
-Scena III.
-
-Stndenten Falladius frestas af Negligentia biträdd af Circejus,
-men afhålles genom Diligentias råd.
-
-Chorus.
-
-    Vivat ter felix Christina Augusta perennis.
-    Regnet ter felix Regina Togaq' Sagoq'.
-    Vivat fundatrix nostri nutrixq' Lycei.
-
-Facetiae Intercalares.
-
-Tubbe och Nimmergodt äro pä en krog och dricka "Altrakant"
-(l. "Alekant"). Cellarius gör räkningen till 1 Rdr,[278] men
-gräl uppstår och han fär slag af yxhammaren.
-
-
-
-
-Act II.
-
-
-Scen. I.
-
-    Circejus, Virgo, Pediseqva, Cupido, Cellarius.
-
-Circ.
-
-    Nv äre the bäste Vngdomsdagar
-    Ware Lustigh migh behagar,
-    Guld och Penningar ey feelar:
-    Ty them migh Fadher meddeelar.
-    Hwadh Fadher itt helt Åhr samkar
-    Medh arbete och swåre tanckar,
-    Spenderar iagh een lustigh Qwäll
-    På Speleman, Wijn, Miödh rätt wäll.
-    Häraff är iagh i stoor Respect,
-    Alt hwad iagh gör thet synes tächt.
-    Bröder alla wara wilia
-    Och ingen migh från sigh skilia.
-    Doch intet iagh studerar högt,
-    Ther till är ey mitt hierta bögt,
-    Bättre Dagher haffwer iagh fört
-    Än swälta misereres törst
-    När andra the läsa och waka,
-    Monde iagh på Wijnet smaka.
-    Om någon han Disputerar,
-    Strax min näfwe praesiderar,
-    Och när iagh blifwer Opponent,
-    Will ingen wara Respondent;
-    Ty fåår iagh fram itt Argument,
-    Thet andra kan han swara sent;
-    Doch om näfwen ey haar framgång,
-    Skall iagh lijkewäl göra bång:
-    Ty Archipraeses iagh widh sijdan bär,
-    Han får strax Heus vthan beswär.
-    Men een Jungfrw migh beweeker,
-    Medh then jagh dansar och leeker.
-    Sardanapalus een Konung
-    War ooh lustigh, När han war vng.
-    Ach sij iagh seer en Jungfrw Skön!
-    Till henne steller iagh min bön.
-    War sund och säll tu fijn Damme.
-
-Virgo.
-
-    Jagh önsker Ehr och thet samme.
-
-Circ.
-
-    Täckes min Jungfrw hwijla en stund
-    Mädan att wij göra förbund.
-
-Virgo.
-
-    Tijden medhgifwer ey snacka,
-    Doch will iagh min Herre tacka.
-
-Circ.
-
-    Källarswen, Wijn och Miödh bästa
-    Giff' hijt, tigh lyster iagh gästa.
-
-Virgo.
-
-    För min skull thet ey behoff göre,
-    Far wäll, iagh rädes att thet spörs:
-    Förty ingen nogsampt sigh wachtar
-    För folks taal, thetta betraktar.
-    Min Modher baad och alwarligh
-    Migh igen komma rätt snarligh.
-
-Circ.
-
-    Ack Lilie green och sköne roos!
-    Gack ey hastigt från migh tin koos.
-    Een goodh Skåål iagh tigh till dricker.
-
-Virgo.
-
-    Tacksäijelse, om thet sigh skicker
-    Så dristigt hoos obekända
-    Sigh ställa, mycket kan hända.
-
-Circ.
-
-    Tu sköna Nympha är behagligh,
-    Blijf migh en Wen altijdh dagligh,
-    Migh behagar tin skön gestalt,
-    Tin sedigheet och öfwer alt.
-    Apelles ey conterfeger
-    Then sköne skapnat som tu äger:
-    Som Stiernor tin ögon Skijna,
-    Ansiktet Rubiner fijna.
-    I hwar tin kind är en Roos rödh,
-    Aldrigh borde tu blifwa dödh.
-    Aff titt taal hiertat kitlar;
-    Medusa gulhåår här glitrar.
-    Tin mun är sötare än Socker
-    Tin fingrar är små Gulddocker;
-    Som Hesperus pä Himmelen ståår
-    Pryda tigh Läppar och ögnehåår.
-    Tin hals är som hwijt Elphenbeen,
-    Brysten som Alabastersteen.
-    Som Nächtergaal klingar tin Röst,
-    När tu talar får iagh stoor tröst
-    I titt kött pryda tin senor,
-    Rödt silke äre tine små ådror;
-    Händer, Armar, alla Lemmar,
-    Aff stoor skönheet thet alt glemmar.
-    Ehwar tu träder strax en Roos
-    Yprinner, Som een skön Turkoos.
-    Jupiter aff Calistonis
-    Skönheet betogs och Junonis;
-    Men tu är fast mycket Skönare;
-    Ey war Dido prächtigare.
-    Paris han Venus tildömde
-    Äplet, och Minervam glömde:
-    Men om thet efter min dom ginge,
-    För alla tu Guldäplet finge:
-    Ty tin Skönheet migh behagar
-    Såsom hände fordom dagar,
-    Att Eyryale alla beweekte
-    Och Sthenyo, när Ögon leekte.
-    Hercules för Dejanira,
-    Pelops för Hyppodamia,
-    Æneas för Lavinia,
-    Vtstodo fältslagh, för än thee
-    Them finge, thetta märk och see!
-    Medh Löpande Hippomenes
-    Atalanta han wan, man läss;
-    Sä will iagh medh en Starck Hielte
-    Fäckta om tigh, fast han migh fälte.
-    Laertes han köpte sin brudh
-    Euryclea efter påbudh,
-    Wore tu så för fint guld faal
-    Köpte iagh tigh med liufligt taal.
-    Och Amor tu är så hätsk och gram
-    Som Enceladus geer tu flam.
-    Om tu neekar iagh förkalnar,
-    Som gräss aff Solen förfalnar.
-    Tå Anaxarete hon försköt
-    Iphis, han strax sitt lijf vtgöt;
-    Jagh troor thet samma om migh talas,
-    Om iagh ey aff tigh hugswalas,
-    Altså Cupido Bogan spänd,
-    Medh kärleek tu Jungfrwn vptänd.
-    Hade iagh Apollos Skäckta
-    Jagh tigh sköte att intet häckta;
-    Doch intet felt, som honom förtröt,
-    Tå han Cyrenes för Daphnes sköt.
-    Ach saligh then dagh vprunne!
-    Om iagh tin kärlek här wunne.
-
-Cupido.
-
-    Jagh skiuter nu medh min bogha,
-    Tu skalt känna kärleks Logha,
-    Doch thetta iagh tilkenna gifwer,
-    På sidstonne hon falsk blifwer.
-
-Virgo.
-
-    Hwadan kom thet Venus swäfwar,
-    All min kropp aff Kärleek bäfwar!
-    Jag tänckte som Orithia
-    Och Electra migh ey befrija;
-
-    Men nu skiutas kärleks Strålar,
-    Jagh fångas aff Elskogs pålar.
-    Ingen Jungfrw så kysk finnes,
-    Vthan hon aff kärleek winnes.
-    Juno, Rhea äre Gudinner,
-    Cupido them bådha hinner.
-    Fast wij subtil ära i taal och lagh,
-    Medh Venus tappa wij doch fältslagh,
-    Troo migh iagh haar thet försökt bäst,
-    Venus är een oroligh gäst:
-    Ty hon kan mootstå hans snara,
-    Therföre will iagh tigh swara:
-    Skulle nu icke tin sedhigheet
-    Beweeka migh till kärligheet,
-    Wore Hiertat en hård Demant
-    Jagh är tin tröst och edla pant
-    Marpessa hafwer Ida vtwalt,
-    Försköt Apollo när thet galt:
-    Altså för någon Vngerswen
-    Wälier iagh tigh till bäste wen.
-    Vti Tiugu Åhr Penelopes
-    Span och Wäffde för Vlysses.
-    Ems på Leander tänckte:
-    Ty för hans dödh hon sigh dränckte.
-    Helena sina ådror vpslogh
-    För Paris och sitt Lijf borttogh.
-    Cleopatra Antonius
-    Alcestis sin Wen Admetus,
-    Elskade och vtaff Hiertans grund;
-    Så kär äst tu migh vti all stund,
-    Blifwer tin Wen vti Ährligheet,
-    Här är min Hand medh sedigheet
-    Doch ey otrohet emoot migh haff,
-    Som Jason Medea öfwergaff,
-    Gör tu thet, iagh medh Porsia
-    Kortar mitt lijff och Pantea.
-
-Circ.
-
-    Haff tack Jungfrw för Liufligh Swaar,
-    All frögd migh thenna stund tilbaar.
-    Medh migh Paeana nu siunger
-    I Nymphae medh Engla tunger!
-    Om tu mitt Lilla Hiertekorn
-    Kommo vthi nödh, ia dödzens torn;
-    Som Orpheus sin Wen bäste
-    Eurydice, iagh tigh frälste,
-    Thenna guldkiäd för min skull bär,
-    Tänck vppä migh fierran och när.
-    Tolf Gylden geer iagh tin pijga,
-    Wår Kärleek skall hon förtiga.
-
-Pediseqva.
-
-    Troheet och tienst iagh bewijsar
-    Hoos hwar man tigh högt beprijsar.
-
-Virgo.
-
-    Hwad skall iagh gifwa tigh för skänk?
-
-Circ.
-
-    Ach Hiertans Wen ey ther om tänck.
-
-Virgo.
-
-    Doch itt Fampntagh, iagh är tigh hull.
-
-Circ.
-
-    Ach thet war bättre än alt mitt gull!
-    För then gunst sig hiertat gläder,
-    Tungan och frögdesång qwäder.
-    Nödigt skildes iagh från tigh bort
-    Thet moste doch skee på een tijdh kort.
-
-Virgo.
-
-    Ey behagar mig thetta taal.
-
-Circ.
-
-    Min frögd, giff tigh till ingen qwaal,
-    Möt migh igen om tree dagar.
-
-Virgo.
-
-    Thetta hans taal migh behagar;
-    Doch medh Wartekn thet stadfäst,
-    Till thes att wij mötas här näst.
-
-Circ.
-
-    See här min Ring och Armeband,
-    Tagh them medh tin snöhwijta hand.
-
-Virgo.
-
-    Far wäll, Gudh han tigh bewara,
-    Ifrån all Olycka och Fahra.
-
-Circ.
-
-    Ach hör Jungfrw lijtet bijda:
-    För tin bortgång får iagh qwijda!
-
-Virgo.
-
-    Tin wåte kinner iagh klappar,
-    War till fredz tu migh ey tappar.
-
-Circ.
-
-    Haf tack för gunst tu bewijsa,
-    Far wäll, nu fick iagh goodh lijsa.
-
-Cellarius.
-
-    Ey penningar iagh än bekom,
-    För Wijnet hör min Herre from.
-
-Circ.
-
-    Hey, Hey, käre, tagh icke pant!
-    Jagh betalar tigh wäll sielffinant
-
-Cellar.
-
-    Een sådan gäst kan behöfwas,
-    Aff honom iagh ey bedröfwas.
-    Fem kannor togh han, iagh skref Siu.
-    Så skall man skriffwa X för V.
-    Men iagh förstår then frija will,
-    Moste intet knyta pungen till.
-
-
-Scena II.
-
-    Palladiaa, Mercator, Circejus, Aulicus.
-
-Den förete, ehuru i stort behof af kläder, köper dock böcker hos en
-handlande. Circejus och en "hofbuss" köpa kort, terning, svärd, krut,
-nya kläder och gyllenduk till en tröja åt Virgo.[279] Af böcker
-värderar Circ. blott Cornel. Agrippa, som säger att lärdom är onyttig.
-Sedan göra båda narr af Pallad. och vilja ehuru förgäfves locka honom
-från sina böcker.
-
-
-Sc. III.
-
-    Palladius, Professor.
-
-Pallad. går till Prof. och klagar att han ej förstår "Philosophian"
-samt begär handledning.[280] Får derjemte uppmuntringar, och tackar.
-
-Chorus.
-
-    Crescant Sveciaci Gothiciq' Columina Regni
-    Qvina: Micent Proceres, Stemmata clara cluant.
-
-
-
-
-Actus III.
-
-
-Scena I.
-
-    Circejus, Servus, Virgo.
-
-Circejus lemnar ett gladt sällskap för att efter aftal möta Virgo;
-han begär åter sitt "Wartekn", sitt armband och sin ring, men hon
-säger sig tappat dem. Circ., dermed tillfreds, föreslår brädspel,
-sedan han skänkt henne gyllenduk, och förlorar derpå damask till en
-kjortel. Sedan dansas efter musik, och sist låter Circ. sjunga en af
-honom författad
-
-            En Ny Wijsa.
-
-        Siunges effter then Werssen
-    Frijar tu til then Rijka, För hennes Rijkedom.
-
-    1.
-
-    Intet högre bepryder
-    Een Jungfrw aff vng åhr,
-    Ähn sedigbeet och Dygder,
-    Wisserligh hon tå får,
-    Then henne högt begärer.
-    Aff Hiertat och altijd ährer
-    I Kyskheet menar iagb.
-
-    2.
-
-    På tigh altså, Mijn Lilja,
-    Jagh täncker vthan List:
-    Ingen skal oss åthskilia
-    Ty tu är then förwist,
-    Såsom Dygden högt wärderar,
-    Troheet och så praesenterar
-    Med tuckt och sedigheet.
-
-    3.
-
-    Som Diuren aff glädie springa
-    Emoot Sommaren blijdh,
-    Ty them kan tå ey tvinga
-    Winterens hårda tijdh;
-    Altså tu migh och hugswalar
-    När tu liufligt medh migh talar
-    Min Sorg förswinner bort.
-
-    4.
-
-    Herrans ord tröstrijkt sjna
-    Aff tigh och dyrkas högt,
-    Ja til Kyskheten fijna
-    Är och titt Hierta bögt;
-    Sedigt tu tigh Modererar,
-    Tin tienst och Accommoderar
-    Efter hwars Dignitet.
-
-    5.
-
-    När iagh och Skodar lenge
-    Tin Snälheet vndrar migb:
-    I taal Swaar och omgenge
-    Är tu allom liufligh,
-    Tit Gemöte migh behagar,
-    Tin Gestalt och alla dagar,
-    Dägligh är tu försan.
-
-    6.
-
-    Tina dygder vtföra,
-    Kan iagh ey Hiertans kär,
-    Doch wil iagh them kundgöra
-    Korteligh, mark nu här:
-    All sedigheet som kan falla
-    Aff Damer och Jungfrwr alla
-    Är tu begåffwat medh.
-
-    7.
-
-    Jagh märker och begrundar,
-    Ach tu fijne Coral,
-    At nu snarligh tilstundar
-    Then tijdh iagh reesa skal.
-    Lät migh tin kärleek doch winna,
-    En stadigh wen hoos tigh finna,
-    Ehwar wij mötas åht.
-
-    8.
-
-    Min ringa dicht fuländar
-    Jagh nu, O Sköna Dam,
-    Och henne tigh forsender
-    Aff stoor kärlighets flam.
-    Låt henne tigh behaga
-    Titt Hierta och til migh lagha,
-    Ach min Lust, Hiertans frögd.
-
-Hvarefter de skiljas under kärleks-försäkringar.
-
-
-Scena II.
-
-    Palladius, Circejus.
-
-Pallad. frestas åter af Circ. men gifver denne i stället goda råd,
-som han visar från sig med förakt.
-
-
-Scena III.
-
-    Professor, Circejus.
-
-Prof. grälar på Circ. för hans liderliga lefverne. Denne gör först
-svaga ursäkter, men gör sedan löfte om bättring.
-
-Chorus.
-
-    Brahaeus vigeat Magnanimus Comes
-    Cancellarius et Pieriae domus
-    Nostrae in secula cana
-    Optat nostra Academia.
-
-
-II. Facetiae Intercalares.
-
-    Styrbiörn, Dragwaal, Praetor och hans Poicke.
-
-Styrb.
-
-    Hör Granne Dragwaal, iagh hafwer förståt
-    At wår Vtridare han kommer bråt,
-    Pälsagiälan wil han af oss hafwa,
-    Landgillet, Taxen skola wij och skaffwa.
-
-Dragw.
-
-    Meera hör tu, meenar tu han glömmer
-    Smörskatten, then han så högt berömmer;
-    Tro fritt Vtridaren thet ey göret:
-    Ty han skiärmiserar dicht med smöret:
-    Jagh hörer bär kommer och Fougden wår,
-    Therföre laga, att hoos oss wäl tilstår.
-
-Styrb.
-
-    Min Kona skal rät strax bryggia och baaka,
-    Gott Brännewijn kan och Fougden smaaka.
-
-Dragw.[281]
-
-Styrb.
-
-    Tyst, sij Fougden kommer sielff nu starck,
-    Tagh myssan aff, gör kors och nigh til marck.
-
-Praetor.
-
-    Gudz frid, i Dannemän båda,
-    Eder monde iagh öfwerråda.
-    Chronans skatt migh strax nu gifwer,
-    Så mycket iagh på eder skrifwer.
-
-Styrb.
-
-    Heyle, tagh strax Husbondens Häst i stal,
-    Thet bästa Höö och Haffre tu gifwa skal.
-    Huru mycket är innevarande åhr
-    Ära wij skyldigha, Husbonden wår?
-
-Praetor.
-
-    Först 6 Daler och 10 Marck,
-    Ther til tre Daler: thetta märk,
-    Siutton daler gör thet tilhoop,
-    Skal tu förstå, tin gamble took.
-
-Styrb.
-
-    Gudh han löne wår Husbonde therför
-    Een rätt räkning han medh oss båda gör.
-    Här är therför, Husbonde wår skatt al,
-    Såsom Dragwaal och iagh vtleggia skal.
-    Jagh wil och förähra Husbondan min
-    It sköna paar Strumpor och Klippingz skin.
-
-Dragw.
-
-    Jagh gifwer och en stoor förgyltan skeed,
-    Jagh skal och senda en Oxe efter plägseed
-    Itt wäl skrifwit Supplicas iagh frambär,
-    Till Husbonden är wårt högsta begär,
-    Laga så, att wij icke meera skula
-    Skiutza och maata the Knechtarna fula.
-    För thy när the komma i wårom gåla
-    Snoka the i hwar wrå och ära snåla.
-    Heylin, Drengen och migh strax köra the vth
-    Medh sina Kroksablar och hwassa Spiut;[282]
-
-Styrb.
-
-    Hossbonde the rijda och wår Hors så fort,
-    At the på stunden kasta fölet bort
-    Haa wij ööl, til wår Dotter han frijar,
-    När thet blir alt, han oss båda hijar:
-    Han rister och skakar mitt gambla skegg,
-    Wender Foten vp, slår Hufwud i wägg.
-
-    Gode Hossbonde, iagh beder rätt Ehr,
-    At then Blårocken icke kommer meer.
-    Ty han kitlar medh sablen mongen stund,
-    At iagh wil gå både från gård och grund.
-    Wee then såsom theras Narri lijder:
-    Ty Rygknoten ther effter hårt swijder.
-
-Praetor.
-
-    Gåår bort båda: På thetta hoot
-    Skal iagh med första råda boot
-    Poicke, förwara the skäncker,
-    At löna eder iagh wist täncker.
-
-
-
-
-Act. IV.
-
-
-Sc. I.
-
-    Circejus, Palladius, Cellarius.
-
-Circ. ber Pallad. följa till källaren. Denne stöder sig på Seneca
-och menar att det ej skadar att dricka måttligt, men tror det bättre
-att taga ett rus på sitt rum än borta. Han följer dock Circ., som
-på källaren gör honom spratt och går bort, då Pallad. fordras för
-hela förtäringen, och då han ej har penningar, tages hans kappa i
-pant.[283]
-
-
-Sc. II.
-
-    Circejus, Hospes.
-
-Värden kräfver Circ. Denne begär och får slutligen anstånd och
-besluter låta en bekant skrifra till hans föräldrar och säga att han
-är sjuk och beböfver penningar till böcker.
-
-
-Sc. III.
-
-    Circeji Pater.
-
-Monolog, der gubben som fått brefvet, lofvar sända Circ. penningar.
-
-
-Sc. IV.
-
-    Palladius, Circejus, Miles, Scriba.
-
-Circ. med sitt liderliga sällskap möter Pallad. och begabbar honom.
-
-Chorus.
-
-    Ut Claris Academia baecce coepit
-    Florere artibus, ita ad astra semper
-    Nitatur magis: Inclyti Lycei
-    Doctores valeant nitore adaucti.
-    Florescant Studiosi in omne tempus.
-
-
-III. Facetiae Intercalares.
-
-Tubbe, Nimmergodt, Praetor och hans Poicke, Dragwaal.
-Tubbe och Nimmerg. få besök af Fogden, men möta honom med ovett samt
-slutligen med hugg och slag, så han med sin pojke måste taga till
-flykten (Flere tvetydigheter.)[284]
-
-
-
-
-Act V.
-
-
-Sc. I.
-
-    Miles, Aulicus, Scriba, Circejus.
-
-Circejus, som råkat i gräl med dessa sina supbröder, blir af dem med
-hugg och slag utdrifven från en källare, samt ångrar att han ej följt
-Palladii råd.
-
-
-Sc. II. Miles, Mercator, Artifex.
-
-En soldat, en köpman, en handtverkare prisa en hvar sitt yrke.
-
-
-Sc. III.
-
-    Aulicus, Scriba.
-
-En hofbuss och en skrifvare göra detsamma.[285]
-
-
-Sc. IV.
-
-     Palladius, Negligentia, Professor.
-
-Palladius klagar öfver sin fattigdom och sitt betryckta läge.
-Negligentia vill ännu fresta honom med Circeji exempel,[286] men han
-är fast. Han går i stället till Prof. och begär råd och hjelp. Denne
-lofvar honom stipendium.
-
-
-Sc. V.
-
-    Pater et Mater Circeji.
-
-Dessa, som kommit under fund med sin sons laster, klaga öfver dem och
-önska sig döden.
-
-Chorus.
-
-    Sit sacrum coeptum stimuliq' casti
-    Qveis Notos Phoebus petiit Magistros:
-    Prole foecundà beet hos celebris
-                           Sponsa Sophia.
-
-
-IV. Facetiae Intercalares.
-
-Nimmergodt, Tubbe, Praetor med sina tjenare Dromo och Smelring,
-Styrbiörn ocb Dragwaal.[287]
-
-Fogden kommer för att släpa Nimmergodt och Tubbe till tings för att
-svara för öfverfallet pä honom, då han sednast var der. De bedja om
-nåd. Han fordrar skatten för tvenne år, och då de ej kunna betala,
-fängslar han dem. Styrbiörn och Dragwaal förbarma sig öfver dem och
-blifva deras löftesmän, då de slippa lösa och lofva skaffa penningar.
-
-
-
-
-Actus VI.
-
-
-Se. I.
-
-    Circejus, Virgo, Pediseqva.
-
-(Här ombyter Circejus sine sköne kläder. Förf:s anm.)
-
-Circejus kommer illa klädd och vill besöka Virgo, men som han inga
-presenter har, blir han illa bemött. Hvarken hon eller pigan vilja
-kännas vid honom, och förgäfves påminner han dem om sina fordna
-gåfvor. Han blir utstängd och går bort, bittert moraliserande öfver
-qvinnokönets naturliga obeständighet.
-
-
-Sc. II.
-
-    Miles, Mercator, Artifei.
-
-Soldaten, lemlästad i krig, köpmannen, hvars fartyg förlist,
-handtverkaren, hrars egendom brunnit, klaga öfver fattigdom och nöd,
-samt önska sig döden.
-
-
-Sc. III.
-
-    Aulicus, Scriba.
-
-Hofbussen, skild från sin tjenst, och Skrifvaren, beträdd med
-balance, klaga sin nöd och sitt elände; de åkalla äfven döden.
-
-
-Sc. IV.
-
-    Mors.
-
-Moraliserar öfver huru sällan menniskorne i lyckan, huru ofta i
-olyckan, minnas döden. Han kommer, ej efter menniskornas åkallan, utan
-efter Guds vilja.
-
-
-Sc. V.
-
-    Palladius.
-
-Denne som nu, fri från tryckande nöd, med ifver och framgång
-studerar, prisar sig lycklig och säll.
-
-Chorus.
-
-    Exaudi Patriae tu gemitus Deus!
-    Belli Teutonici nunc facito exitum,
-    Quo nostro liceat dicere tempore:
-    Salve pax miserum spes, Salus unica.
-
-
-V. Facetiae Intercalares.
-
-Nimmergodt, Tubbe, Praetor, Dromo, Smelring, Dragwaal och Styrbiörn.
-
-De båda första ha förslöst penningarne, de lånat af sina grannar,
-till utgörande af skatten. Fogden kommer; förgäfves vilja de muta
-honom, de gripas och sättas i tornet, under klagan att de följt
-Negligentia.[288] Dragwaal och Styrbiörn deremot fröjdas ofver att
-de följt Diligentias läror.[289]
-
-
-
-
-Act VII.
-
-
-Sc. I.
-
-    Apollo, Angelus, Palladius, Philosophia medh sina sin Dotrar
-    Metaphysica, Physica, Mathesis, Ethica, Politica, Logica,
-    Rhetorica.
-
-Apollo berättar sagan om Hercules vid skiljevägen och liknar Palladius
-vid honom. Dennes belöning förkunnas: magisterkransen och förmälning
-med Philosophia, som med sina sju döttrar inträder.[290] Så väl modren,
-som döttrarne gifva underrättelse om hvartill de kunna tjena och hvad
-de innehålla en hvar.
-
-
-Sc. II.
-
-    Palladius.
-
-I en monolog uttalar Palladius sin glädje att hafva följt Diligentias
-råd. Han har, oaktadt möda och besvär i början, vunnit yttre anseende
-och inre tillfredsställelse.
-
-
-Sc. III.
-
-    Circejus.
-
-I en monolog uppträder Circejus och klagar öfver sin förra dårskap,
-sin forspilda ungdom och sin förstörda förmögenhet. På grund af
-egen erfarenhet varnar han ungdomen från utsväfningar och liderligt
-lefverne, samt lättjan. På deras korta fröjd kommer långvarig ooh
-fruktlös ånger.
-
-
-Epilogus.
-
-Författaren drager moralen ur skådespelet och framställer den, samt
-vänder sig med en slut-lyckönskan till de promoverade, och tackar
-sist Fruar, Jungfrur samt studerade personer för deras "audiens."
-
-Chorus.
-
-    Concede nobis, tu pater optime,
-    Sic hisce terris qvaerere gaudia
-    Comoediarum ludrica, ne tua
-    Perdamus illic coelica jubila.
-
-Personerne hvilka Comoediam presenterade wore thesse:
-
- Prologus, Wälb. Johannes Stierna.
- Diligentia, Flijtigheet, Hardevicus And. AEimelaeus.
- Negligentia, Oflijtigheet, Balthasar Wernle, Junior.
- Circejus, oflijtigh student, Jacobus P. Chronander, West Gothus.
- Servus, Circei tienare, Johannes Olavidi, Westman.
- Palladius, flijtigh student, Olaus Olai Wexionius.
- Virgo, Jungfrw, Gustavus Andreae AEimelaeus.
- Pediseqva, Frwstuffwepiga, Henricus B. Gråå.
- Cupido, Kärleeks Gudb, Johannes Wernle.
- Cellarius, Källarswen, Daniel p. Terserus, Wesm.
- Mercator, Köpman, Laurent Andreae Kempe, Botn.
- Aulicus, Hoffbuss, Laurentius Norganius, Suderm.
- Professor, Läsemästare, Olaus J. Naesander, Suderm.
- Miles, Krigzman, Samuel And. Bergius, Smoland.[291]
- Hospes, Circei Werd, Andreas M. Kinnoraeus, W-G.
- Senex, Circei Fader, Johan Johan. Nybelius, W-G.
- Mater, Circei Moder, Henricus Sigfridi, Nyland.
- Artifex, Handwerckzman, And. Landweter, W-G.
- Scriba, Skriffware, Ericas Andreae, Botn.
- Mors, Döden, Johannes Johan. Bruntonius, W-G.
- Apollo, Bokliga konsters Gudh, Lauren. Olai Vigelius, Wermel.
- Angelas, Engel, Laurentius Petri Vigelius.
- Philosophia, Johannes Svenonis Forsenius, Nyl.
-
-Hennes siu Dotrar:
-
- 1. Metaphysica, Ericus Clavidi Forshn.
- 2. Physica, Isacus Abrahami Hermainen, Nylan.
- 3. Mathesis, Johannes Theet, Nylandus.
- 4. Ethica, Johannes Johannis Plagman.
- 5. Politica, Johannes Petri Plagman.
- 6. Logica, Elias Eliae.
- 7. Rhetorica, Gustavus Gustavi, Nylandus.
-    Epilogus, Welb. Jacobus Swart.
-    Praetor, Fougde, Sveno Petri Torelius, W-G.
-
-Fougdekarar:
-
- Dromo, Bartholdus Jacobi.
- Smelring, Paulas Henrici Kerconius.
- Fougdens Poicke, Daniel Kort, Aboen.
-
-Bönderna:
-
-De flijtighe.
-
-Dragwaal, Johannes Clingius, Nericiencis.
-Styrbiörn, Esaias Gabr. Gammal, Botn.
-
-De oflijtighe.
-
- Nimmergot, Sveno Johannis Caliander, O-G.
- Tubbe, Sveno Petri Bohl, Smolandus.
-
-Larvatores.
-
- Eschillus Petri Stolpe, Smolandus.
- Olaus Henrici Hambrinus, Nericiensis.
-
-Til then fromme, såsom och wrångwijse Läsaren:
-
-    En from Läsare mindicht wäl vthförer:
-    Ty thet en Christeligh wenskap tilhörer:
-    Men Mome fast tu leggier en wrång dom til,
-    Jagh tigh ey sköter, gör man huru tu wil.
-    Hör Mome, Jagh sågh tigh med mig på itt byte,
-    Om iagh mins rät, slapp tu ey vthan tit lyte,
-    Tberföre ransaka först tin egen barm,
-    När thet är wäl giordt, gör tu migh ey harm.[292]
-
-Den genomgående tanken uti ofvanstående "Flijt och Oflitighez
-Skode Spegel", är tillkännagifven redan i sjelfva titeln, hvarest
-författaren säger, att i hans "Comoedia" "Lärdom och skickeligheet,
-som aff bokligha konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre
-förwanskelighe håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres."
-Utan aning om att ett konstverk kunde hafva sitt ändamål i sig
-sjelf, delade Chronander sin tids rådande åsigt, att den praktiska
-nyttan och tillämpningen på lifvets särskilda förhållanden borde i
-dramatiken i främsta rummet uttryckligen framhållas. Också säger
-han, att "en höfligh Comoedia" medför "ey ringa nyttigheet med sigh.
-Ty hon är intet annat än en affmålning hwilken oss föreställer huru
-vthi werlden tilgår, hwar aff wij kunna menniskiornes leffwerne lijka
-såsom vthi en Spegel beskoda, altså ther igenom ransaka oss sielffwa,
-och ey sällan wachta oss för tilstundande olycka." Men icke endast
-denna skådespelets moraliska nytta är afsedd. "Hennes nyttigheet
-består och ther vthinnan at aff Comoediers Speelande corrigeres och
-rättes ohöflige och Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter
-och Taal, Hwilket ey är en ringa nyttigheet." Hvardera syftemålet,
-så väl det moraliskt-didaktiska som det att befordra yttre skick och
-lefnadsvett var förherrskande särdeles i skolkomedierna. Ocb äfven
-Chronanders åsigt, att "aff Comoediers Speelade wederqwekes och
-vpfriskes ens studerande Persons Sinne och Minne", hystes af
-författarne till nämnda skolkomedier, hvartill äfven Surge bör
-hänföras.
-
-Skoldramerna voro företrädesvis antingen mysterier eller moraliteter.
-Vi skola undersöka om Surge kan räknas bland någondera af dessa
-dramatiska arter. Nyare tiders mysterier och moraliteter hade
-stundom så nära beröringspunkter med hvarandra, att man icke utan
-svårighet kan särskilja dessa begge slags skådespel. Ty ämnen ur
-bibliska historien ingå, i sådana fall, i moraliteterne och moraliska
-betraktelser m.m. i mysterierna. Men hvad nu ifrågavarande skådespel
-vidkommer, är ämnet dertill icke taget ur den heliga skrift. Dock är
-en religiös grundton förnimmbar i detsamma. Och så till vida har Surge
-någon likhet med de bibliska skådespelen, t.ex. då Professor (Act II.
-Sc. III. p. 42) säger uppmuntrande och rådande åt Palladius:
-
-    "För allting skall tu fruckta Gudh:
-    Wara lydigh effter hans Budh",
-
-och förmanande (Act III. Sc. III. p. 51) åt Circejus:
-
-    "Thetta tu rätt öfwerwäger,
-    Kom ihugh hwadh Syrach säger:
-    Lydh Föräldrarnas godha rådh,
-    Så frampt tu wilt haffua Gudz nådh;"
-
-samt då Palladius, belönad af Diligentia, slutar (Act VII. Sc. II. p.
-111) sin monolog med orden:
-
-    "O Gudh giff oss tin helga nådh,
-    At wij lyda titt helga rådb,
-    Öffwa oss i alla dygder här,
-    Och leffwa sedan medh tigh ther."
-
-Uti förenämnda hänsigt kunna äfven nedanstående lyckönskningsord af
-Epilogus (p. 116) till de promoverade magistrarne här förtjena sin
-plats:
-
-    "The vnge Magistrer lycka och frögd
-    Önska nu wij vtaff Himmels högd,
-    At Gudh them wäl bewarer
-    I thetta stand och forswarer,
-    At thet behagar Gudi först,
-    Länder fäderneslandet til tröst,
-    Hwar aff wänner och fränder stort
-    Frögdas, glädias hwar på sin ort
-    Medb stort beröm och vtsprijder
-    Edert nampn vthi alla tijder.
-    Effter döden inför Gudz Troon
-    Mötas medh frögd och heligh Croon",
-
-äfvensom Epilogi slutord:
-
-    "Hwar och en gåår nu til sit stand,
-    Regere oss Gudh then Helge And."
-
-Äfven den latinska Chorus, som omedelbart härpå afslutar skådespelet,
-är en bön till den Högste, och derföre särskildt anmärkningsvärd,
-att författaren anser fikandet efter "gaudia Comoediarum _ludrica_",
-kunna blifva så farligt, att menniskan, genom att missbruka desamma,
-äfventyrar förlusten af delaktighet i det himmelska rikets salighet.
-
-Men oaktadt meranämnda skådespels religiösa princip, kan det likväl
-icke räknas bland mysterierna, emedan inga bibliska personer
-deruti uppträda i handling. Närmare ansluter sig detsamma till
-de ursprungliga religiösa moraliteterna, emedan dess innehåll är
-sedolärande, ur kristlig grund. Men då härjemte talrika moraliska
-maximer ur hedniska författare förekomma spridda öfverallt i Surge,
-aflägsnas åter härigenom detta skådespels likhet med sistsagda
-moraliteter. Vi skola här anföra blott ett enda ställe såsom
-tillräckligt bevisande vår Cbronanders sammanblandning af kristna
-och hedniska författares grundsatser. Palladius säger uti sin nämnda
-monolog (Act VII. Sc. II. pagg. 109, 110) bland annat följande:
-
-    "Aff Epicteto har iagb lärt
-    Lijda hwad Gudh haffwer beskärt,
-    Jagh haar Gästebudh dageligb,
-    Platonis Rätter mndeligb.
-    Boëtius migh vnderwijsar
-    Wara ödmiuk thet iagh högt prijsar,
-    Menniskiors haat lijda toligh,
-    Luther binder wara roligh.
-    Medh Xenocrates iagh rustar
-    Migh emoot Kropsens onda lustar.
-    Rät bruka lyckan Ausonius,
-    Intet fruchta olyckan Tullius
-    Aldrigh högfärdas Publius,
-    Ingen smäda Nazarius,
-    At girugheet fly Enmenius,
-    Ey bedragha Lucretius,
-    Wara tacksam Valerius,
-    Ey missunna Horatius,
-    Wara rätfärdigh Lampridius,
-    Ey olydigh wara Ovidius,
-    Ey sökia fordeel Sophocles,
-    Wara barmhertigh Augustinus
-    Ey wara wredsam Iulius,
-    Gudfruchtig leffwa Basilius,
-    Omsider saligh döö Ambrosius."
-
-Rydqvist säger: "Någon svensk moralitet, i ursprunglig drägt,
-är icke bekant; men den förutnämnda komedien Surge står detta
-skaldeslag ganska nära".[293] Emot denna författare anse vi oss
-här böra anmärka, att "_Prosopopoeiae_ Dicht" och "_Thet Himmelske
-Consistorium_" mera närma sig de ursprungliga moraliteterna än Surge,
-om nemligen, såsom allmännast blifvit antaget, moraliteterne utgått
-ur mysterierna.[294] Men i alla fall är sistnämnda skådespel,
-såsom sagdt, icke utan likhet med de gamla moraliteterna. Dess
-religiöst-moraliska rigtning berättigar till detta påstående. Dock,
-emedan sjelfva ämnet icke är bibliskt, utan taget ur det allmänt
-sedligas område, der styckets handling förnämligast lefver och rör
-sig, står Surge på gränsen emellan de äldre och nyare moraliteterna.
-Och då man härtill lägger de sedliga grundsatsernas uti denna dram
-förekommande tillämpning på särskilda samhällsstånd, -- en rigtning
-som företrädesvis karakteriserade nyare moraliteter -- samt framför
-allt ett i ymnigt mått anbragt lärdomskram; röjer allt detta på ett
-omisskänneligt sätt Surges förvandtskap med de moraliska skådespelen,
-sådana desamma hade gestaltat sig efter den upplifvade bekantskapen
-med antiken. Med rätta säges derfore uti biographiskt lexicon
-öfver namnkunnige svenska män (3 Band. sid. 266), att Surge är "en
-_Moralitet_, lik de, som under slutet af medeltiden allmänt uppfördes;"
-och vi tillägge: ännu mera lik moraliteterna efter nyssnämnda periods
-utgång. Surge har äfven deruti moraliteternas väsendtliga egenskap,
-att den är ett _allegoriskt_ skådespel, ty der förekomma talrika
-_personifierade_ abstrakta begrepp. Och "Chronander är", såsom den
-svenske biografen yttrar sig, "märkvärdig, emedan om han hos oss ej
-är den enda, dock den _första författare_ till slika moraliteter".[295]
-Men för oss Finnar har han, _vår förste kände dramaturg_, såsom
-förut blifvit sagdt, ett ännu specielare intresse.
-
-Handlingen (eller handlingarne, ty de äro flere, ehuru ledande till
-samma mål) i Surge är fri, utgående ur viljans sjelfbestämning. Det
-beror af hufvudpersonernas, Palladii och Circeji, fria val att följa
-Diligentias eller Negligentias råd. Men den dramatiska handlingens
-motivering är nog svag. Circeji val är snart gjordt. Utan synbart
-betänkande öfverlemnar han sig åt Negligentia, som benämner sig
-"Voluptas' Gudinna så klaar" (Act. I. Sc. III. p. 20), i det han (Act
-I. Sc. II. pagg. 16, 17) säger:
-
-    "Tin tienst O sköna Gudinna
-    Är liufligh, kan iagh besinna;
-    Ty i wellust lefwer iagh hwar stund,
-    Tu holler titt giorda forbund.
-    Een lijten tijdh war iagh flijtigh,
-    Tå trängde migh sorgh otijdigh,
-    Men nu är iagh vtan bekymmer,
-    Frisk lustig iagh thigh berymmer."
-
-Palladius, som lyssnar till de råd, Diligentia, som säger sig vara
-"Apollos Gudinna prächtigh", framställt, har i början någon tvekan
-att beträda mödornas törnbeströdda stig, helst Negligentia och hennes
-tjenare Circejus icke underlåta att fresta honom med sinlighetens
-lockelser. Derföre, då den sistnämnde (Act. I. Sc. III. p. 21) talar:
-
-    "Skot ey flitigheten nogha,
-    I mit stalbrorskap tigh foga.
-    Låt boken fara hwart hon kan,
-    Thet råder iagh och bliff een man.
-    När andra gå att läsa och skrijfwa,
-    Wilia wij på krogen blijfwa,
-    Och ther dansa dricka och speela,
-    Troo migh, intet skall tigh feela",
-
-svarar Palladius, för ögonblicket hängifven åt den sinliga lustan ocb
-härjemte helt oväntadt groft fatalistisk:
-
-    "Thet synes wäl migh wara kärt,
-    Om Gud hafwer thet så beskärt."
-
-Men sedan Diligentia omedelbart härpå hade sagt honom:
-
-    "Ney Gudh han befaller klarligh.
-    Tu skalt studera alwarligh" o.s.v.
-
-samt att lättjan är roten till allt ondt, segrar hans goda genius, och
-han förblir härefter, ehuru åtskilliga gånger frestad till affall
-(synnerligen uti Act. V. Sc. IV), ståndaktig uti Diligentias tjenst.
-
-Styckets karakterer äro öfverhufvud föga individualiserade. Att detta
-måste gälla dess många allegoriska personligheter, är sjelffallet. Ty
-sådana karakterer äro abstrakta. Utan rotfäste uti en tänkande ocb
-kännande persons inre, äro de luftiga, sväfvande väsenden, som förlora
-sig uti allmänheten af ett begrepp. De äro fantomer, dem den
-försinligande konsten icke mägtar uppfånga. Dock synas oss så väl
-Diligentia som Negligentia, såsom bärare af allmänna moraliska satser,
-icke vara utan all förtjenst tecknade. Hvad åter de verkliga personerna
-beträffar, är Palladii karakter mera svagt hållen. Det personliga uti
-densamma är nära nog att förflyktigas af allmänna religiösa och
-moraliska betraktelser samt lärdomsprål. Också äro de situationer, uti
-hvilka han uppträder såsom handlande, nog enformiga, och konflikterna
-likaså. Circeji karakter är jemförelsevis raskt och lifligt tecknad.
-Engång hemfallen åt Voluptas och hennes gudinna Negligentia, rusar han
-hejdlöst fram på förderfvets väg, härunder sällande sig till andra
-likstämda personer samt på hvarjehanda sätt begycklande Palladius,
-såsom t.ex. (Act. III. Sc. II. p. 49) då denne, som skulle gå först
-till kyrkan och derifrån till akademien, för att på sistnämnda ställe
-hålla en "oration", hade bett honom allvarligt besinna nödvändigheten
-af att väl använda den hastigt försvinnande ungdomstiden:
-
-    "När som tu blifwer wår Domprost
-    Skal iagh skänckia tigh en stoor Ost:
-    Ty så wäl är tin Predikan giord
-    Att iagh rätt icke achtar itt titt ord,
-    Om Staden wil iagh Spassera,
-    Medh Lustige sälskap Brawera.
-    Helsa them alla tijt tu gåår
-    Medh min tienst: ty iagh sielf ey nåår."
-
-Det är numera icke endast lättsinnet som ger sig luft i Circeji tal
-och handlingar. Härtill kommer ännu ett bitande hån öfver hvarje
-allvarligt sträfvande i lifvet. Den sedliga kraften förslappas
-ju längre dess mera. En slaf af sina lidelser, bedrager han, för
-att kunna tillfredsställa desamma, slutligen sina egna föräldrar.
-De löften att förbättra sitt lefverne, han dessförinnan gifvit
-Professor, voro endast toma ord, helst hans föregående uttryck (Act
-III. Sc. III. p. 50) till densamme:
-
-    "Hwilken kan lefwa allom til lagh"
-
-bevisa frånvaro af ånger och behof af bättring. Först då han blifvit
-skymfligen behandlad af Miles, Aulicus och Scriba, ibland hvilka den
-sistnämnde (Act V. Sc. I. p. 71) säger:
-
-    "Så skal man lära en Drijfware,
-    Dricka medh Hoffbuss och Skrijfware",
-
-varsnar man en skymt af ånger hos Circejus. Men denna var intet annat
-än ett förgängligt foster af ögonblickets ängsliga belägenhet. Ännu, så
-fattig och förfallen han än var, hoppades han dock på Virgos kärlek ocb
-tillgifvenhet. Men häruti blef han förfärligt bedragen, såsom
-nedanstående utdrag ur den långa dialogen uti Act VI. Sc. I. nogsamt
-utvisar:
-
-Circ.
-
-    Min Jungfru kär, war ganska säl,
-    At iagh tigh fan war mycket wäl.
-
-Virgo.
-
-    Tu talar mächta dristigt här,
-    Säg, när bleff iagh tin Jungfru kär.
-
-Circ.
-
-    Min Roos weet wäl wår kärleek stoor,
-    Hon tröstar migh iagh wist thet troor.
-
-Virgo.
-
-    Tit taal iagh intet lijda kan,
-    Tin Roos bliffwer iagh ey försan.
-    Menar tu at iagb är lätfärdigh,
-    Smikra medh sådan owärdigh?
-    Ney, mit stand thet ey medgiffwer,
-    Tuchtigh, sedigh, kysk iagh leffwer.
-    Tu är migh aldeles obekend,
-    Tit Ansichte strax från migh wend.
-
-Circ.
-
-    Wist äst tu vpföd vthi then Buur
-    Dher Tygris boor it grymt wildiur.
-    Födh äst tu vtaff een Leyinna,
-    Och aldrigh aff någon Qwinna...
-
-Virgo.
-
-    Ay twij, twij om iagh hadhe en mun
-    Aff leer, iagh tigh kyste ingalund...
-    En Morian äst tu lijker,
-    Som Lazarus äst tu rijker.
-    Käre see huru krokot han står,
-    Hwad är för en Jungfru som tu får?
-
-Circ.
-
-    Annat loffwa tu när iagh thig
-    Gaff skäncker, ach tu lätfärdigh.
-    Jagh hoppas min hiertans lust,
-    Wårt giorda bund bär i sitt bryst.
-
-Virgo.
-
-    Skal iagh så lijtet wyrda migh,
-    At iagh bleffwe en sådan gunstigh,
-    Som står slarffwot til hand och foot,
-    Ney, packa tigh pocker emoot
-    Tu har wist speelat Panckerut,
-    Fnaska tigh strax på dören vth,
-    Eliest skal tu fast taghas,
-    Med Eldgafflen hädan jajas.
-    Then min Kärleek begära wil,
-    Skal wara rijk Munseur ther til...
-    Jagh til Fawour thenna här korg,
-    Ther i kan tu läggia tin sorg,
-    Bind honom strax vppå tin rygg,
-    Wandra ther med och war nu trygg...
-
-Circ.
-
-    Skamligh fixeras iagh forvist
-    Aff then som iagh trodde vthan list,
-    När iagh til hen skencker baar,
-    Ingen kärare än iagh tå war.
-    Therföre yngling Exempel tagh,
-    Troo intet Jnngfruns goda behagh,
-    I dagh haffwer hon lurat migh,
-    I morgon kan thet hända tigh,
-    Äst tu rijk hon wäl tigh lijder,
-    Bughar, nijger, alla tijder...
-    Men om Hiulet löper omkring,
-    Hon tigh tå känner ingen ting.
-    Jungfruns kärleek kan snarligh fås,
-    Men såsom wädret han forgås,
-    Troo frijt Jungfruns taal thet är snält,
-    Mongen yngling är ther med fält.
-    Såsom Törne Rooser hölier,
-    Altså Jungfrun hiertat dölier.
-    Jungfruns sinne är ostadigt så,
-    At hon gärna wil älska twå...
-
-Efter denna katastrof, hvars tragikomiska effekt yterligare förhöjes
-genom Pediseqva's glåpord emot Circejus, återstår för denne icke mera
-någon tröst eller något hopp. Nu ändtligen, ehuru för sent, erkänner
-han det sedligt verksamma lifvets sanna värde. Och ett föremål för
-menniskornas bespottelse samt förskjuten af alla, klagar han bittert
-öfver att dåraktigt hafva följt Negligetias råd, men tillskrifver
-dock sin ohjelpliga ofärd i främsta rummet sig sjelf. (Act. VII. Sc.
-III.) Genom viljans sjelfbestämning samt genom att tillräkna sig
-den derur härsprungna handlingens följder, framstår Circejus såsom
-en dramatisk karakter. Såsom individ går han det sjelfförvålladt
-elände till mötes: men på sin jordiska lyckas ruiner erkänner han de
-ovanskliga sedliga makternas himmelska rätt.
-
-Virgo, denna "fijn Damme", hvars dygder och behag Circejus med varma
-färger afmålar, underlåter heller icke sjelf att beprisa sin tukt och
-ärbarhet. Hon går och gäller för ett bildadt fruntimmer. Äfven på den
-klassiska lärdomens fält visar hon sig bevandrad. Men snart röjes
-dock hvars andas barn hon i sjelfva verket är, ehuru den förblindade
-Circejus först sent kom till denna erfarenhet. Nu öppnas ändtligen
-hans ögon, och han fann sin dyrkade Virgo vara en ytterligt flärdfull
-varelse, utan hjerta, utan kärlek, utan trohet. Då skyr han icke att
-framställa denna från all sann qvinlighet emanciperade menniska såsom
-en typ af hela könet. Något sådant synas åtminstone hans reflexioner
-antyda. Eller kanske gällde desamma endast denna Virgo ooh hennes
-gelikar.
-
-Uti de gamla mysterierna och moraliteterna är icke sällan en
-_bondekomedi_, utan förbindelse med handlingen, inflätad.[296] En
-dylik, benämnd _Facetiae Intercalares_, förekommer äfven i Surge,
-med andra personer än de i hufvudhandlingen. Men bihandlingen, om
-man så vill kalla den, uti dessa "facetiae" utgår ur samma idé som
-hufvudhandlingen. Bönderne, så väl de "flijtighe" som de "oflijtigbe",
-hafva samma skyddspatronessor som Palladius och Circejus, de förre
-nemligen Frw Deligensa och de sednare Frw Neglagensa. Flitens och
-lättjans motsatta följder framställas äfven här. "Mellanspelen i
-Surge utgöra en lägre, plumpare, af bönder framställd behandling af
-samma ämne, som den egentliga komedien".[297] Dessa (särdeles Fac.
-Interc. II) lemna en liflig skildring af den orättrådighet och det
-förtryck, kronans uppbördsmän och krigsfolket, såsom kändt, på den
-tiden utöfvade i vårt land emot bönderna. Uti sistnämnda Facetiae
-erlägga Styrbiörn och Dragwaal, med illa dold satir, åt fogden
-kronans orätt debiterade skatt jemte thy åtföljande skäncker, men
-Tubbe och Nimmergodt (Fac. Int. III) betala honom med annat mynt:
-
-Praetor.
-
-    Gudz frid, tagh i stallen min Häst,
-    Gif honom gryn och Hwete bäst.
-    Gif Brennewijn, lät duka Bord,
-    Hör Siik, när iagh talar itt ord.
-
-Tubbe.
-
-    Hör, stöt man pasligh Buss, Hwadan kom tu
-    Eller hwem lade tigh til wår by nu.
-    Jagh troor wist i dagh tigh ey hugg tryter,
-    Endoch tu så stort mz orden skryter.
-
-Nimmerg.
-
-    Tu ledes widh lefwa som iagh förstår,
-    Rätt strax min Brunsbijla på tin rygg går.
-
-Praetor.
-
-    Bonden är galen som iagh weet,
-    Jagh är Fougden erh öfwerheet.
-    Skatten skolen i lefrera,
-    Ther til skäncker ytermera.
-
-Men desse låta ej skrämma sig. Praetor och hans "Poicke" blifva slagne
-och taga till flykten:
-
-Praetor.
-
-    Bonden är galen mz Yx och Knijf,
-    Medh foten frälsar iagh mitt lijf.
-
-Puer.
-
-    Jagh taar Wååtsäcken och löper til foot:
-    Förthy the basta sönder hwar min knoot.[298]
-
-Då fogden följande gången (Fac. Int. IV) besökte Tubbe och Nimmergodt,
-erinrande dem om den förra undfägnaden, säger
-
-Tubbe:
-
-    Käre Husbonde iagh har ondt i mit öra,
-    Jagh hörer ey hwadh ord i nu här föra, och
-
-Nimmerg.:
-
-    Käre Husbonde wij eder ey kände,
-    Wij wiste ey hwart edert ährande lände.
-
-Men då Praetor härtill genmäler:
-
-    Hörer bonden hwilken en skälm,
-    Bättre iagh rister tigh Grå hielm.
-    Nogh mins iagh wäl tin rustiga yx,
-    Och at iagh en gång med tigh högz,
-
-svarar Tubbe, som nu mera icke var döf, ironiskt:
-
-    Håller til godhe, ty i wore så snar,
-    Husbonden skulle bleffwet een stund qwar:
-    Förty tå begynte wij slå vpp therför,
-    Husbonde tunnan såsom eder bör.
-    Tå haden i så god wälplägning fåt,
-    At i ey skole orkat gåt eller ståt.
-    Men när wij wore lustighe som bäst,
-    Tå wille Husbonden ey bliffwa wår gäst
-
-Ur denna med mycken verve utförda dialog vilja vi ännu anföra följande,
-som omedelbart ansluter sig till det föregående:
-
-Praetor.
-
-    Nu narra the migh vpp i mund,
-    Men iagh skal löna tigh strax på stund.
-    På tin wälplägning som tu böd,
-    Jagh stod therföre bleek och rödh.
-    Til Tinget skolen i reesa,
-    Om tu wilt pipa eller wreesa.
-    Ther skal iagh lära tigh forstå,
-    Hwad thet heter at Fougden slå.
-
-Nimmerg.
-
-    Käre Husbonde skonar oss båda,
-    Ty thet hände vthaf en slump och wåda,
-    Eder rygg skola wij wäl läkia och smöria,
-    Med en Bock och Oxe först at böria.
-
-Ehuru Tubbe och Nimmergodt snart härpå fängslas af Praetors tjenare
-("Fougdekarar") Dromo[299] och Smelring, upphöra de likväl icke
-med sitt satiriska gyckel. Men sedan de af sina grannar fått låna
-penningar, dem de aldrig lofva återbetala, (Fac. Interc. V) samt
-förslöst dem "vppå ööl, wijn, toback", faller deras mod då de se
-fogden återkomma:
-
-Nimmerg.
-
-    See nu kommer Fougden manstarck och wreed,
-    Til Böneboken tu nu tigh bereed.
-
-Tubbe.
-
-    Wij loffwa och liugha såsom wij äre waan,
-    Å Herre Gudh giffwe Böffwelen haan.
-
-Men nu hjelpte icke mera de af Tubbe afsides erbjudna mutorna, helst
-Praetor, varnad af sin erfarenhet, svarade honom:
-
-    Tit skiälms hierta känner iagh rätt,
-    Tu migh ey lurar på thet sätt,
-    Wore iagh ensam skäncktes migh
-    Feeta öxhammars slengar aff tigh....
-
-Lika fruktlös var Nimmergodt's bön:
-
-    O Husbonde warer barmhertighe,
-    Och hielper oss nu både Elendighe.
-
-Och då allt hopp var förloradt, utbrister slutligen Tubbe:
-
-    Jagh seer at wår matmoor nu oss bedragher,
-    Som wäl i förstone syntes fager,
-    Ty så lenge wij arbetade dagh från dagh,
-    Hade wij alt godt effter wårt behagh o.s.v.
-
-Vi hafva omnämnt, att de nyare moraliteterna med förkärlek behandla
-de skarpt begränsade samhällsklassernas olika intressen. En sådan
-ståndsrepresentation erbjuder ock Surge. En hofman, en krigare,
-civile tjenstemän, lärde, borgare och bönder uppträda här ibland de
-handlande personerna. Men vanskligheten af deras diktan och traktan,
-af all den lycka, de jordiska sträfvandena, såsom sådana, erbjuda,
-ådagalägger författaren då han inleder en tredje handling, eller
-här rättare situation, hvars medelpunkt är Mors. Miles, Mercator,
-Artifex, Aulicus, Scriba, äfvensom Senex och Mater, alla skeppsbrutna
-seglare på lifvets haf, anropa döden om befrielse från ett tryckande
-elände. Mors, som börjar (Act VI. Sc. IV. p. 95) sin monolog:
-
-    Rädens nu all skiälfwa och bäfwa:
-    Ty nu see i döden här swäfwa,
-    See min Bogha, Pijl och Skächta,
-    Tråtz någon tör medh migh fächta,
-
-beklagar menniskornas andeliga säkerhet och forblindelse under lyckans
-dagar, samt tillägger att han, som är syndens lön, i sinom tid, när Gud
-så vill, skall verkställa sitt värf, och slutar med uppmaningen:
-
-    Warer therföre alla reedhe:
-    Ty ingen står emoot min wreede.[300]
-
-Omedelbart härpå (Act VI. Sc. V.) låter författaren Palladius uti en
-monolog yttra bland annat följande:
-
-    Pythagoras haffwer wäl lärt,
-    Alt hwadh Gudh haffwer tigh beskärt,
-    Om tu thet ey i huffwudet bär,
-    Sey ey at thet titt egit är.
-    Så wara sant, witna klarligh,
-    The män här talte vppenbarligh.
-    Alla önska dödhen öffwer sigh,
-    Men nu först leffwa lyster migh.
-
-Genom framhafvandet af denna intelligensens af hvarje yttre
-tillfällighet oberoende makt, är äfven den nyssbeskrifna eljest
-episodartade handlingen, såsom öfverensstämmande med styckets idé,
-berättigad.[301]
-
-Körerna uti Surge innehålla, liksom de gamla mysterierna och
-moraliteterna, böner till den Högste, samt härjemte till särskilda
-personer ställda välönskningar. Det är fäderneslandets lycka och
-ära, i ljusets och sanningens tjenst, som utgör det närmaste
-föremålet för dessa fromma utgjutelser. I sådan hänsigt egnas den
-första kören åt den lika segersälla som intelligenta Christina,
-"ter felix Regina togaq' eogoq', fundatrix nostri nutrixq' Lycaei."
-Och detta med rätta. Ty äfven för oss är hon "ändå den Store Gustaf
-Adolphs dotter", denna snillrika drottning, som i Finland för all
-tid rotfästat den högre upplysning, hvilken redan hennes af stora
-vyer intagne ädle fader här hade forberedt. Också den andra kören,
-för rikets fem högste embetsmäns välgång, är fullt berättigad.
-Äfven desse ifrade med värma för vårt lands sedliga och litterära
-förkofran.[302] Men ibland dem strålade dock, i nämnda hänseende,
-herrligast "Grefven", offrande sina ädlaste krafter, såsom skalden
-qväder:
-
-    Åt detta land, hvari sin själ
-    Han gjöt,
-    Som vårens flägt gjuts i den stela lunden.
-
-Det var han, Pehr Brahe, som på Auras strand, hans "fordna
-älsklingsstrand",
-
-    Den fackla utsträckt höll,
-    Hvars gnistor öfver stad och land
-    Den nya gryningen i Finland tände.
-
-Derföre egnas ock åt honom, med allt skäl, en särskild kör.
-
-Den härpå följande kören önskar, att universitetet aldrig måtte lemna
-ur sigte sitt idealiska mål, utan städse sträfva allt högre och
-högre, sedan det under lyckliga auspicier hade begynt sin verksamhet
-Vidare tillönskas dess lärare och studerande allt godt. Härefter
-egnas, i kristligt sedlig anda, en kör åt de nyss promoverade
-magistrarne, med bifogad önskan att de måtte i ymnigt mått
-lyckliggöras af Visheten, med hvilken de hade trolofvat sig. Alla nu
-nämnda körer afse öfvervägande akademien och dess sträfvanden. De
-tvenne återstående beröra andra föremål. Så ärofullt än det stora
-tyska kriget var för Sveriges vapen, kräfde dock detsamma af det
-lilla riket så smärtsamma offer, att det var nära att digna under
-bördan af sin plötsligt förvärfvade politiska storhet. Man längtade
-derföre innerligt efter en snar fred. En varm bön till den Högste
-härom utgör ock föremålet för den följande kören. Och den sista,
-hvarmed skådespelet slutas, innehåller, såsom förut blifvit sagdt, en
-bön om de vådliga dramatiska förlustelsernas rätta bruk.
-
-Larvatores uti studentkomedierna hade, såsom i det föregående nämndes,
-blifvit allvarligen tillsagde att afhålla sig från allt ofog. Men
-hvilka deras roler i allmänhet och särskildt i Surge varit, känne
-vi icke. Troligen voro de dock maskerade personer, som förehade
-hvarjehanda improviserade upptåg, liknande det då på scenen allmänt
-öfliga narrspelet. Icke mindre härigenom än genom de burleska
-facetiae intercalares -- ett slags modernt drama satyricum -- var,
-liksom i andra moraliteter, farcen införd äfven i Surge.
-
-Uti allmänt kulturhistoriskt hänseende hafva mysterierna och
-moraliteterna ett värde, som icke bör underkännas. Så äfven Surge.
-Men ingen af dessa dramer kan i konstnärligt afseende högt
-skattas. Väl innehålla de stundom någon rikedom på idéer, men de
-sakna helt och hållet en formel språkutbildning. Den innehållets
-och formens sammangjutning till en organisk totalitet, som den
-dramatiska konstens begrepp innebär, finnes icke uti dessa regellösa
-kompositioner. Reformationstidehvarfvet, samtidigt med den upplifvade
-hågen för antikens studium, hann icke gifva dessa hänsvinnande
-skådespel en utbildad konstnärlig technik. Rimmeri-vurmen, ärfd
-från medeltiden, fortgick långt in på nyare tider, utan synnerlig
-formförändring. Äfven all högre uppfattning af poesin saknades länge.
-Den svenska "Allmänheten", ännu under det sjuttonde seklet, "ansåg
-Poesien nästan endast såsom ett gyckelspel, hvilket man vid vissa
-högtidliga tillfällen skulle hafva med för praktens skull, och
-poeten sjelf såsom en Pagliazzo, hvilken alltid borde stå tillreds
-att roa den resp. Publiken. De så kallade Poeterna arbetade också
-ifrigt att underhålla denna stämning och bereda den åsigt af
-konsten, att den borde vara en tjenarinna för alla hvardagslifvets
-småbestyr".[303] Vid hvarjehanda tillfällen skulle en sådan poet rimma.
-Tillfällighetsdikten blef sålunda den herrskande. Också Chronanders
-rimmade dramer äro ingenting annat än tillfällighetsstycken.
-
-Ehuru flere författare omnämnt Chronauder bland dramatiske
-skriftställare (mest anförande endast titlarne på hans utgifna
-skådespel), har dock egentligen Hammarsköld ensam lemnat en
-karakteristik öfver honom såsom dramaturg. Efter att först ur
-författarens dedikation till Wassenius hafva citerat utläggningen
-om nyttan af skådespel, säger Hammarsköld, att Chronander valt
-hvarken något bibliskt eller historiskt ämne, utan till alla delar
-sjelf uppfunnit icke mindre Surge än Bele Snack. Härefter redogör
-han med några ord för Surges innehåll, samt slutar med följande
-karakteristik: "Kännaren skall snart upptäcka, att vår auctor velat,
-i anseende till inrättningen af sina dramer, hafva Aristophanes
-till sin förebild, hvadan här visserligen mycket händer, och
-hufvudpersonens tillstånd betydligen förändras, dock utan att här
-träffas, hvad man vanligen kallar dramatisk intrigue. Likaså uppträda
-allegoriska personer bland verkliga och lefvande, och flera händelser
-löpa bredvid sjelfva hufvudhändelsen, utan att på den något inflyta,
-fastän ledande till samma mål. Men Chronander hade på långt när
-icke den phantastiska djuphet och det rika snille, som erfordras
-för att med framgång träda i så väldiga fotspår. Hans uppfinning
-är föga sinnrik, framställningen utan qvickhet och, der den skall
-vara skämtsam, af den mest råa och ohyfsade plumphet: dictionen
-trög, opoetisk och nedtyngd af ett allestädes otidigt anbragt och
-affecteradt lärdomsskryt, och knittelversen hvarken vårdad eller
-flytande, ehuru vid den må anmärkas, såsom en egenhet, att Chronander
-understundom i den har användt daktyliska rim, och att han i sin
-Bele Snack stundom skall hafva afbrutit den versifierade dialogen
-med obundet tal. Men ej allenast i afseende på dessa nyheter i den
-yttre formen, utan äfven genom den friare, mera spelande andan i
-hela compositionen, skulle man förväntat, att Chronander -- ehuru
-han ej var ett bland dessa mägtiga snillen, som göra epoch --
-likväl på Dramatikens utveckling i Sverige bordt hafva haft ett
-mägtigt inflytande, i hänseende till den kärlek för theatraliska
-representationer och den dramatiska formen, som utmärkte Svenskarne på
-den tiden".[304]
-
-Ännu på ett annat ställe talar Hammarsköld om Chronanders "synbara
-fikande efter Aristophaniskt manér i sina båda komedier".[305]
-Hvaruti detta "fikande" skulle bestå, derom upplyser han oss icke.
-Också skall det tvifvelsutan blifva omöjligt att upptäcka denna
-"förebild." Den innerliga förbindelse med det offentliga lifvet,
-som väsendtligen utmärker Aristophanes' lustspel, förspörjes icke
-i Chronanders anspråkslösa dramatiska alster. Och hvad det sociala
-lifvet och dess konflikter vidkommer, äro de grekiska medborgerliga
-samhällsförhållandena icke heller det allra ringaste dramatiskt
-lokaliserade af vår dramaturg. Låt ock vara, att Chronander kunnat
-från Aristophanes' komedier erhålla allmänt menskliga motiver,
-äfvensom elementer till det groteskt-komiska och satiriska, --
-hvarföre beböfva uppsöka desamma från så aflägsna tider, då hans
-egen samtid och ännu mera den närmast föregående perioden, uti
-moraliteterne erbjödo en naturlig källa, hvarifrån allt detta kunde
-ösas? Obetingadt måste derföre en sådan Hammarskölds åsigt förkastas.
-För öfrigt vilja vi gerna erkänna sanningen af hans påstående, att
-Chronanders skådespel sakna dramatisk intrig, endast tilläggande,
-att en dylik sällan eller aldrig förekommer i moraliteterne. Det är
-också sannt, att författarens "uppfinning är föga sinnrik"; men "utan
-qvickhet", såsom Hammarsköld äfven säger, synes oss framställningen
-dock icke vara, särdeles i Facetiae Intercalares. Påståendet att
-diktionen är trög och opoetisk, är visserligen väl grundadt, men
-finner sin naturliga förklaring äfvensom sin ursäkt uti det af
-honom begagnade språkets då ännu outbildade skick. Att under sådant
-förhållande knittelversen kan vara "hvarken vårdad eller flytande", är
-sjelffallet. Hvad åter beträffar det anmärkta lärdomsprålet, så delar
-Chronander detta fel med alla öfrige den tidens författare af
-skolkomcdier.
-
-Af allt det föregående kan nogsamt inses, huru behäftade med
-hvarjehanda brister vår Chronanders dramatiska alster äro. Men
-med allt detta är dock "den friare, mera spelande andan i hela
-compositionen" fortjent att med beröm uppmärksammas. Der är
-verkligen ett lif, en rörlighet, som man knapt hade kunnat vänta
-sig af de eljest vanligen tungt släpande moraliteterna. Också är
-dialogen öfverhufvud icke synnerligen tröttande genom sin längd.
-Men att den oftare är "taal" (såsom Epilogus, s. 115, benämner
-hela kompositionen) än egentligt samtal, ligger i moraliteternas
-natur. För öfrigt har Chronander -- hvilket kanske är hans största
-förtjenst såsom dramaturg -- i Surge, uti parallelt löpande
-handlingar, konseqvent utfört en och samma tanke. Orättvist vore
-derföre att frånkänna honom ett namn bland diktare af moraliteter.
-Men att instämma uti Hammarskölds, med hans anförda premisser
-föga öfverensstämmande påstående, det man skulle "förväntat, att
-Chronander på Dramatikens utveckling i Sverige bordt hafva haft ett
-mägtigt inflytande", vore påtagligen att för mycket nedsätta den
-tidens dramatiska anspråk i det svenska riket, så små de än då kunde
-vara.
-
-Af förteckningen öfver "Personerne hvilka Comoediam presenterade"
-finner man, att åtminstone större delen af de aktörer som uppförde
-Surge voro studenter, att sluta af uppgiften, hvilken nation de
-agerande tillhörde. Och ehuru författaren, hvilken sjelf utförde
-hufvudrolen i denna dram, icke antecknat alla de medspelandes
-landsmanskap, följer häraf likväl icke såsom afgjordt, att de öfrige
-ej kunnat vara studenter. För öfrigt synes det nog sannolikt, att
-på denna tid, vid en dramatisk representation, hvilken anställdes
-i universitets-staden med anledning af en akademisk högtidlighet,
-endast studerande som tillhörde högskolan derstädes skulle uppträda
-såsom skådespelare.
-
-Titeln på Chronanders andra skådespel är: "Bele Snack eller een Ny
-Comoedia, Innehållande om Gifftermåhl och Frijerij åthskillelige
-Lustige Discurser och Domar; Hwilken bleff til Twenne Ädle, Wälborne,
-Höge och Fornämhlige Personers Bröllopz-Fäst, Hållen och Agerat,
-den 22 Julii och 1 Augusti 1649 på then Kongl. Academien vthi Åbo.
-Till Nådigt behagh, een wälmeent och Vnderdånigh Tienst, Stält och
-Sammansatt aff Jacobo P. Chronandro W-Gotho. Tryckt i Åbo aff Petro
-Wald." Äfven denna "Comoedia" är en moralitet, men nära gränsande
-till farcen. Ehuru den uppfördes till firande af en högaristokratisk
-familje-fest, innehåller den icke dess mindre många slipprigheter
-och grofheter, som såra nutidens ömtåligare anständighetskänsla. De
-uti skådespelet uppträdande personerna voro icke färre än sjuttio
-till antalet. Också består stycket af icke mindre än tio tryckta ark.
-Härtill kommo Facetiae Intercalares eller "Bonde-Acten", hvilken,
-ehuru uppförd då pjesen gafs, icke trycktes, "effter han något
-widhlyfftigh är", såsom författaren uttrycker sig. För öfrigt är
-Bele Snack en i alla afseenden sämre pjes än Surge. Handlingen är
-nästan ingen. En redogörelse för styckets innehåll kan derföre gerna
-utelemnas.
-
-Sist må anmärkas, att Chronanders begge dramatiska arbeten höra till
-den finska tryckpressens allra största bibliografiska sällsyntheter.
-
-
-
-
-FOTNOTERNA:
-
-
-[1] Magnin, La Comédie au IV:e siècle. Uti Revue des deux mondes,
-tome II 1835, pagg. 648, 650. Alt, Theater und Kirche, sidd. 13,
-285. Mimer kallades icke mindre skådespelarena än de af dessa
-uppförda skådespelen. Aktörerne uti förstnämnda dramer benämndes
-pantomimer.
-
-[2] Magnin, Les origines du théâtre moderne, t. I., 476, 477. Alt, 287.
-
-[3] Magnin, sist anf. a., 488 ff. Alt, 288, 289.
-
-[4] Magnin, la com. au IV:e s., 647, 648. Alt, 290.
-
-[5] Magnia, la orig. du th. mod., 473. Alt, a.a., 13.
-
-[6] Magnia, la com. au lV:e siècle, a. st. 634, 635, 651-656.
-
-[7] Magnin, De la comédie au dixième siècle, uti Revue des deux
-mondes, t. XX. 1839, pag. 441.
-
-[8] Magnin, La oom. au IV:e s., pagg. 659, 669, 673. Magnin redogör
-omständligt för innehållet af denna komedi.
-
-[9] Magnin les orig. du th. mod., XX.
-
-[10] Magnin, la com. au IV:e s., 637-640. Alt, 321-323.
-
-[11] Jmfr Alt, 310-312.
-
-[12] Jmfr Alt, 313-317. Om Augustini ungdomslust för theatern kan
-tilläggas, att han sjelf täflat såsom dramatisk diktare. "Cum mihi
-theatrici carminis certamen inire placuisset", yttrar han sig uti sina
-_Confestiones_ III. 3. Se Hase, das geistliche Schauspiel, sid. 7.
-
-[13] Magnin, les orig, du th. mod., XVIII. Villemain, Tableau de la
-littér. du Moyen Age, II., pag. 216.
-
-[14] Alt, 318-319, 323, 327.
-
-[15] Per omnes civitates cadunt theatra, cadunt et fora et moenia, in
-quibus daemonia colebantur. Unde enim cadunt, nisi inopia rerum,
-quarum lascivo et sacrilego usu constructa sunt. _Augustinus, de
-consensu evang._ L 33. Se Alt, s. 400.
-
-[16] Alt, sist anf. s. 400. I Konstantinopel bibehöll sig theatern ännu
-i det sjunde seklet, men ytterst depraverad. Villemain, a.a. 217.
-
-[17] Magnin, les orig. du. th. mod., XV.
-
-[18] Magnin, les orig, du th. mod., III-IV, XVII-XVIII, 8-9, 11,
-44 ff. Prutz, Geschichte des deutschen Theaters, 13, 44. Villemain,
-a.a., 217.
-
-[19] L'influence du clergé sur le drame, et généralement sur la poésie
-et les arts, n'est pas un fait particulier aux populations grecques et
-italiques. Cette influence est une loi sociale, absolue, universelle,
-une conséquence de l'état hiératique par lequel passe toute société.
-Magnin, les orig. du th. mod., XVII.
-
-[20] Ibid., l.c. Alt, III-IV, 4, 302. Afskyn för theatraliska
-framställningar skall i sednare tider betydligt hafva aftagit så väl
-hos Judar som Muhammedaner, hvilka hvardera uppträdt på scenen. Men
-deras stela, abstrakta monotheism sätter ett oöfverstigligt svalg
-emellan det andliga och sinliga, så att ingen skön konst i djupet af
-dem kan fattas. Alt, 303-306.
-
-[21] Alt, 4-6, 60-62, 345. Magnin, les orig. du th. mod., 21, 22, 28.
-Hase, das geistl. Sch., I.
-
-[22] Hase, a. arb., 4-7. Magnin, les orig. du th. mod., XXI.
-
-[23] Alt, 328 ff. Denne författare lemnar en varm och liflig
-framställning af den kristna urliturgins begrepp. Rörande den kristna
-dramatikens ursprung ur gndstjensten, öfverensstämma författarna
-allmänt. Se Villemain, (a.a., 218), Magnin (les orig. du tb. mod.,
-VII), Prutz (a.a. 15, 16), Mone (Altteütsche Schauspiele, 14), Hase
-(a.a., 11) m.fl.
-
-[24] Jmfr Wolf, Gesch. d. Span. u. Portugies. Nationalliteratur, s.
-567. Mone, Schauspiele des Mittelalters I, s. 6. Alt, s. 18.
-
-[25] Die Messe war seit Gregor dem Grossen eine fast dramatische
-Gedichtnissfeier des heiligen Weltschauspiels auf Golgatha, die ganze
-Tonleiter religiöser Stimmungen umfassend von schmerzensvollen
-_miserere_ bis zum Jubel des _gloria in excelsis_, daher sie nachmals
-auch so leicht zum Textbuche geworden ist für grossartige Symphonien.
-Hase, a.a., s. 11. -- En dramatisk vexelsång, behandlande Kristi
-lidande, utföres ännu i våra dagar i många katholska kyrkor under
-dymmelveckan. Så t.ex. i Vaticanska kapellet i Rom. Stämmorna
-äro fördelade. Kristus sjunger tenor, Pilatus bas, o.s.v. Sångarenas
-antal är, efter regel, så stort som de talande personernas i
-evangelii-texten. Evangelistens berättande ord framföras i recitativ.
-Folket sjunger i chor. Mone, Altt. Sch., 14. Hase, s. 11.
-
-[26] Vi kunna här omnämna, att, utom liturgins dramatiska elementer,
-spår af andra sådana förefinnas under de fem första kristna seklerna,
-t.ex.: vexelsångerna vid de så kallade kärleksmåltiderna, danser
-vid visen processioner och omkring martyrernas grafvar, samt andra
-sceniska bruk, uti hvilka, till en del hedniska, en religiös hänförelse
-uttalade sig under en liflig mimik. Magnin, les orig, du th. mod., XXI.
-
-[27] Wie die christliche Kirche, so hat auch das Theater die, das Wesen
-aller Religion und Konst ausmachende und in dem Dogma von
-den Gott-Menschen sich concentrirende Idee von einer Vereinigung
-des Göttlichen und Menschlichen zur Grundlage. Alt, a.a., s. 703.
-
-[28] Mone, Schauspiele des Mittelalters I., 4, 251. Mone har, ehuru
-blott i strödda aphorismer, införda vid de tyska skådespel, han ur
-handskrifter i tryck utgifvit, lemnat om grundlig forskning vittnande
-notiser rörande medeltidens skådespel. Men ingen vetenskapligt
-sammanhängande historia öfver medeltidens theater i allmänhet
-är, oss veterligt, ännu utgifven. Endast några särskilda länders
-theaterväsende på denna tid har, synnerligen under sednaste decennier,
-blifvit med intresse bearbetadt. Men emedan blott ett ringare
-antal af hithörande talrika manuskripter härtills blifvit tryckt, är
-det sjelffallet, att ett stort dunkel under sådana förhållanden ännu
-höljer ämnet.
-
-[29] De citerade orden äro af v. Schack (Gesch. der dramat. Lit. u.
-Kunst in Spanien) och anförda af Wolf (Gesch. d. Span. u. Portug.
-Nationallit.) s. 566.
-
-[30] Mone, Altt. Schausp., 15, 16. Mone, Scbausp. des Mittelalters I.,
-3. Alt, a.a., 358, 388.
-
-[31] Hegel, Aesthetik III., sidd. 255, 269.
-
-[32] Jmfr Magnin, les orig. du th. mod., XXI, XXII. Mone, Altt.
-Sch., 13, 14. Le Roy, Etudes sur les mystères, pag. 10.
-
-[33] Jmfr Wolf, 567. Mone, Sch. d. Mittelalt. I, 6, 7. Hase, 24, 25.
-Prinz, 28. Man bör härvid icke glömma att äfven orgeln var införd
-redan i medeltidens kathedraler.
-
-[34] Prutz, 28.
-
-[35] Magnin, les orig. du tb. mod., XVIII. Alt, 352. Hase, 20, 21.
-Prutz, 28. Såsom en from plägsed, har offrandet vid krubban länge
-fortfarit äfven ibland furstliga personer. Så gjorde t.ex. kon.
-Carl V af Frankrike årligen. Se Le Roy a.a., 3. De så kallade
-tre konungs- eller julspelen uppfördes vanligen på de tre närmaste
-dagarne efter juldagen. Mone, Sch. d. Mittelalt, I. 133. "Als
-Kindersitte", tillägger sistn. författare, (sist anf. arb. s. 138)
-"sind die Dreikönigsspiele ja bis in die neueste Zeit übrig geblieben."
-Man erinre sig härvid våra _stjerngossar_. På den sista af ofvannämnda
-tre dagar infaller Menlösa-barnsdag, hvilken äfven tidigt blifvit
-dramatiskt firad. Detsamma gäller ock Palmfesten, som firades med
-palminvigning, högtidlig procession samt dramatisk vexelsång. Prutz,
-28. Mone, Altt. Sch. 14. Alt, 346.
-
-[36] Mone, Schausp. d. Mittelalters I., 133.
-
-[37] Alt, 345. Mone, Sch. d. M:s II, 168. Jmf. Hase, 16, 17.
-
-[38] Mone, Sch. d. M:s II, 168.
-
-[39] "His itaque obviantes statuimus", innehåller ett stadgande af
-synoden i Worms år 1316, "ut Resurrectionis mysterium ante ingressum
-plebis in ecclesiam peragatur." Alt, s. 348. Hase, s. 16.
-
-[40] Le Roy, Etudes sur les mystères, pag. 4.
-
-[41] Mone, (Sch. des M:s I., 7) anför ofvanstående latinska beskrifning
-ur _Gerber's_ Veteris liturgiae Alemannicae monumenta.
-
-[42] Mone (sist anf. arb., s. 8.) lemnar en afbildning af nämnda
-teckning. Föröfrigt sägas än två än tre personer framträda till
-grafven, såsom ses kan af det ofvanstående.
-
-[43] Mone, Schausp. des Mittelalters I. 9-27.
-
-[44] Mone, s. arb., I. 12, 13.
-
-[45] Ibid. I. 27 ff., 251; II. 360, 361. Hase, a. arb. 19.
-
-[46] Jmfr Mone, I. 251. La Harpe; Cours de littérat. ancienne et
-moderne, t. VII, XV.
-
-[47] Magnin, Hrosvita. Revue d. deux mondes, t. XX, 1839, p. 449.
-Die Werke der Hrotsvitha, herausg. von K. A. Barack, Nürnb.
-1858, Vorrede. Sistn. bok är den första edit. af Hrotsvithas samtliga
-arbeten. För öfrigt kan nämnas, att Conr. Celtes, år 1501,
-utgaf den första uppl. af Hrotsvithas verk.
-
-[48] Barack, l.c. Vorrede, VI, XI.
-
-[49] Barack, l.c. XII, XIII, XIX ff., XXXII, 137-139.
-
-[50] Jmfr Barack, l.c. XIX, XXXIX, XLVI, samt Magnin, l.c. pag. 453.
-
-[51] Barack, l.c. XIII, XXXI ff. Magnin, l.c. 458. -- Fragmenter
-af latinska dramer öfver Kristi födelse, på vers, skola dock finnas
-redan från det nionde seklet uti bibliotheket i München. Hase,
-a. arb. 9.
-
-[52] Magnin, l.c., 456, 457. Må emellertid de anförda "attributs" stå
-för deras fransyske författares räkning,
-
-[53] Magnin, l.c., 457. Barack, l.c., XXXV. -- Huruvida Hrotsvithas
-dramer blifvit uppförda, synes vara oafgjordt. Magnin samt nästan
-alla andra franske författare, som behandlat detta ämne, anse att
-dessa blifvit sceniskt framställda, men Barack (l.c. XL, XL1) är af
-motsatt tanke. Några författare påstå att Hrotsvitha blifvit
-öfverdrifvet berömd, t.ex. Prutz (a. arb., 17, 25), som anser hennes
-dramer innehålla ingen egentlig handling, utan endast tal. Och
-Hase (a. arb. s. 11) säger, att inflytandet af hennes lärda komedier
-icke sträckt sig utom klostermurarne. Vare sig nu härmed huru
-som helst, förtjena dock Hrotsvithas dramatiska arbeten i alla fall
-en icke så ringa uppmärksamhet.
-
-[54] La Harpe, a. arb., t. VII, pagg. XVIII, XIX. De dramatiserade
-helgonlegenderna benämnas i England _miracles_ eller _miracle-plays_,
-emedan helgonens underverk utgöra föremålet för sådana dramer.
-Hase, d. gestl. Sch., s. 46. Att för öfrigt ännu äldre skådespel af
-detta slag förefunnits, framgår ur följande ställe hos Alt (a.a., s.
-354): "Leboeuf berichtet in seinem _Discours sur l'état des sciences
-sous Charlemagne_ von twei Handschriften alter Klosterschauspiele vom
-Jahr 815." Men ämnet för dessa skådespel är icke uppgifvet.
-
-[55] Jmfr Hase, l.c, 41, 42, samt Freytag, De initiis scenicae poesis
-apud Germanos, sidd. 34, 35.
-
-[56] Mysterium supplicii et resurrectionis in scenicam explicationem
-mutatum est, neque unquam in conciliorum, synodorum et episcoporum
-jussis saec. XIII et XIV aliis ludis sacris idem nomen datum est.
-Freytag, l.c., 36.
-
-[57] Ett Pariser-parlamentets dekret af år 1548 gör en åtskilnad
-emellan _myttèret sacrés_ och _profanes_. Se Hase, a.a., s. 48.
-
-[58] Till någon absolut visshet i afseende å tiden torde man i saknad
-af urkunder, icke kunna komma. Väl påstår Alt (a.a., s. 354), att
-man redan _före_ det elfte århundradet, i ofvannämnda länder, finner
-mysterierne "als Gegenstand der entschiedentsten Vorliebe des Volkes."
-Men han uppger icke tillräckliga skäl för detta påstående.
-Freytag deremot säger (a.a., 43): "Mysteriis sæc. X. nihil scenicae
-artis infuissa", men anser dem dock icke långt derefter blifvit "ad
-scenicam formam adacta."
-
-[59] Sismondi, De la littér. du midi de l'Europe, I. 305, 333.
-
-[60] Hase, d. geistl. Sch., s. 25.
-
-[61] Mone, Sch. d. Mitt:s, II 164-168.
-
-[62] Innocentius III stadgar år 1210: Interdum ludi fiunt in Ecclesiis
-theatrales, et non solum ad ludibriorum spectacula introducuntur
-in eis monstra larvarum, vertun etiam in aliquibus festivitatibus
-Diaconi, Presbyteri et Subdiaconi insaniae suae ludibria exercere
-praesumunt. Mandamus, quatenus, no per hujusmodi turpitudinem
-Ecclesiae inquinetur honestas, praelibatam ludibriorum consuctudinem
-vel potius corruptelam curetis e vestris Ecclesiis exstirpare.
-Concilium i Trier föreskrifver år 1227: Non permittant Sacerdotes
-ludos theatrales fieri in Ecclesia et alios ludos inhonestos. Och
-synoden i Utrecht påbjuder år 1293: Ludos theatrales, spectacula et
-larvarum ostensiones in Ecclesiis et Cimiteriis fieri prohibemus. Se
-Hase, a.a., s. 32.
-
-[63] Ibid. l.c. Jmf. Mone I. 54, 55.
-
-[64] Siamondi, a. arb., pag. 334. La Harpe, l.c., pag. 60. Alt,
-a.a. s. 554.
-
-[65] Villemain, anf. arb., pag. 227.
-
-[66] La Harpe, l.c., XX-XXII
-
-[67] Les chroniques de sire Jean Froissart, ed. Buchon, t. III. pagg.
-4, 5.
-
-[68] Man har upptäckt några spår af modersmålets tidiga införande.
-Lebeuf omnämner, enligt Alt (a.a., s. 354), i sin af oss förut anförda
-"Discours sur l'état des Sciences sous Charlemagne" dramer
-på frisiska språket af abboten Angilbert, som lefde på Carl den
-Stores tid. Men detta påstående är icke bevisande. Magnin redogör (uti
-Journal des Savants, 1846, pagg. 76-93) för ett dramatiskt stycke från
-det elfte seklet, af Raynouard benämndt "Les vierges sages et les
-vierges folies", ehuru i sjelfva handskriften endast rubriken: _Hoc est
-de mulieribus_ förekommer. Stycket består, enligt Magnin, af tre skilda
-dramer. Utom Frälsaren förekomma der de visa och fåvitska jungfrurna,
-Moses, flere profeter, David, engeln och de tre Mariorna vid grafven,
-Virgilius, Sibylla m.fl. Detta anses vara det äldsta monument af
-dramatisk poesi i Frankrike, och är skrifvet på provencaliska och
-franska samt delvis på latin. Jmfr Le Roy, a.a., 7-9, Hase, a. a., 31,
-samt Magnin, les orig. d. th. mod., 315.
-
-[69] In dem geistlichen Schauspiel gingen die lateinische Kirche and
-das teutsche Volk neben einander; im dreizehnten Jahrhundert
-hatte dieses noch wenig Antheil, im vierzehnten Jahrhundert aber
-war die Kirche nur noch Begleiterin des teutschen Textes, im
-fünfzehnten zog sie sich ganz zurück und das Schauspiel wurde weltlich.
-Mone I. 54, 55. Mutatis mutandis anse vi detta kunna tillämpas äfven på
-de andra europeiska kulturländernas dramatik under medeltiden.
-
-[70] Mone, Sch. d. Mitt:s t. 51, 99, 100. Här må nämnas, att det
-äldsta kända latinskt-tyska andeliga skådespelet är från det trettonde
-århundradet. Ibid., s. 53.
-
-[71] Detta skådespel var dock på långt när icke bland de längsta. Man
-äger tyska andeliga dramer af mer än fyratusen versers längd samt
-ännu längre fransyska skadespel af samma art. Mone, l.c., II. 154.
-
-[72] Mone, I. 51-54.
-
-[73] Alt, l.c., 357, 358.
-
-[74] Mone, I. 3.
-
-[75] Jmfr Hase, l.c., 50, 51. och Mone, Altt. Sch., 23. Alt (a. arb.,
-555) finner uti dessa andeliga sångspel _oratoriernas_ ursprung.
-Gervinus (Shakespeare I. 79) delar samma åsigt. Mankell (Medelt.
-skådesp., s. 171), har meddelat prof på tre medeltids-melodier, från
-11--1300-talet, hvilka, såsom han säger, "bevisa, att jemväl de gamlas
-sång egde, hvad hvarje godt sångmotiv borde ega, nemligen
-verklig _melodi_."
-
-[76] Jmfr Hegel, Aesthetik, III. 548. "Der Chorgesang, den
-individuellen Charakteren und ihren innern und äusseren Streit
-gegenüber, spricht die allgemeinen Gesinnungen and Empfindungen in
-einer bald gegen die Substantialität epischer Aussprüche, bald gegen
-den Schwung der Lyrik hingewendeten Weise aus." Ibid. s. 498. En
-intressant framställning af chorens betydelse samt huru densamma af
-skilde författare, ibland dem Johan Ludvig Runeberg, blifvit uppfattad,
-förekommer i ett litterärt föredrag af J.J. Wilh. Lagus.
-Se Litter. soiréer i Helsingfors, s. 184 ff.
-
-[77] Schon die ältesten sogenannten Mysterien, Moralitäten und
-sonstigen Farcen, von denen das romantische Drama ausging, stellen kein
-Handeln in jenem ursprünglich griechischen Sinne, kein Heraustreten
-aus dem unentzweiten Bewusstseyn des Lebens und des Göttlichen
-dar. Hegel, anf. arb., III. s. 549.
-
-[78] Le Roy, anf. arb., pagg. 181, 218. Mone, II. 60. Hase, 182.
-
-[79] Le Roy, 214 ff. Uti ett latinskt mysterium från tolfte seklet
-säger Frälsaren till Magdalena:
-
-   Dilexisti multum, o femina,
-   Tui fletus tua peccamina
-   Diluerunt.
-
-Se Le Roy, pag. 226. -- Hase, (a. arb. s. 82) yttrar
-sig om Maria Magdalena: "Maria Magdalena, nach der katholischen
-Tradition dieselbe nicht nur mit der salbenden Sünderin, sondern
-auch mit der Schwester der Martha, ist eine beliebte Figur der
-Osterspiele."
-
-[80] Mone, I. s. 79. Med anledning af Magdalenas här ofvan anförda
-ord bör nämnas, att äfven _danser_ förekomma i mysterierna,
-men "doch unsers Erinnerns nicht bei heiligen Personen", säger
-Hase, a.a., s. 81.
-
-[81] Jmfr Hase, a. a:, 48, 49, 84, 85.
-
-[82] Horat. Satir. lib. II. v. 4.
-
-[83] Flögel, Geschichte des Groteskekomischen, 159-167. Alt,
-415-417. Lenient, 429-432. Om det gräsliga ofog som bedrefs i kyrkan
-vid denna narrfest, säger Du Cange (Glossar. med. e. inf. lat.
-voce Kalendae): Divini ipsius officii tempore larvati, monstruosi
-vultibus aut in vestibus mulierum aut leonum vel histrionum, choreas
-ducebant, in choro cantilenas inhonestas cantabant, offas pingues supra
-cornu altaris juxta celebrantem missam comedebant, etc.
-
-[84] Lenient, La satire en France au Moyen age, pp. 432, 433.
-
-[85] Lenient, a.a., 433, 434. -- Alt, a.a., 418. -- Flögel, a.a.,
-167-170. Sistnämde författare omtalar ytterligare många andra farcer
-vid kristna fester (sidd. 170 o. ff.). Man försökte att genom
-stränga förordningar göra ett slut på dessa kyrkan vanärande upptag,
-men först långt in på nyare tider synas de fullkomligt hafva
-upphört.
-
-[86] Magnin, a. a., XI.
-
-[87] Jmfr Magnin, a. a., XV. -- Wolf, a.a., s. 365.
-
-[88] Freytag, ehuru icke underkännande den romerska bildningens stora
-inflytande, anser att Germanernas sceniska spel uppstått ur en
-sammansmältning af nationela och kristna elementer, s. 10 o. ff. Dock
-bör det icke lemnas onämndt, att Rydqvist i sin sakrika och grundliga
-afhandling om "Nordens äldsta skådespel" söker bevisa att
-medeltidens folk-theater hos nationer af germanisk härkomst
-hufvudsakligen bestod af elementer från den romerska antiken. Se
-Skandia, 7:e bandet, s. 197-202.
-
-[89] I detta afseende förtjenar att anföraa hvad Otto von Freisingen i
-sin krönika yttrar om tillgången vid kejsar Henrik II:a af Tyskland
-förmälningsfest: "Quumque ex more regio nuptias Inglinheim
-celebreret, omne balatrorum et histrionum collegium, quod, ut assolet,
-eo conflexerat, vacuum abire permisit, pauperibusque ea, quæ
-membris Diaboli subtraxerat, large distribuit." Se Alt, anf. arb.,
-401, 402.
-
-[90] Freytag, a.a. s. 18 o. ff. -- Rydqvist, anf. st., sidd. 177, 184.
-Ihre (Glosa. Suiog. I. 665) lemnar oafgjordt om ordet "görande" bör
-härledas ur _göra_, hvarigenom det blefvo liktydigt med _aktör_, eller
-ur det isländska _gä_, som betyder glädje. Rydqvist hyllar förstnämnde
-härledning, men Ihre ansluter sig närmare till den sednare,
-helst "gärande" och "lekare" befinnas använda såsom synonymer.
-I hvardera fallet torde dock gärande betyda en kringvandrande
-gyckelmakare, kanske med bibegrepp af en gästande. Se härom
-närmare Ihre, l.c. pp. 664, 665.
-
-[91] Rydqvist, Nordens äldsta skådespel, passim. -- Till ytterligare
-upplysning i saken må anföras: Glossariis IX et X sæc. nonnulla nomina
-istorum hominum germanica insunt, ut _sangari_ sive _singari_
-cantor, _svegelari_ tibicen, _fidelari_, fidicen, _trumbalari_
-tympanista, _sprangari_, saltator, _salsari_ saltator, _scirno_ scurra,
-_goukalari_ joculator, _germinari_ incantator. _Lodder_ cum nota quadam
-homo vagus nominatur, ita ut ex ipsa copia verborum id genus hominum
-notissimum et divulgatum fuisse intelligatur. Freytag, a.a, 18, 19.
-
-[92] Rydqvist, a. st., 188.
-
-[93] Rydqvist, a. st., 185-187. Alt, s. 404 o. ff.
-
-[94] Grimm, Rechts-Alterthümer, s. 677. Jmfr Rydqvist, a. st., s. 182.
-
-[95] Ibid., s. 172. Lekare karakteriseras här med orden: "den som med
-_Giga_ går, eller med Fidla far, eller trumma." Straffbestämningarna,
-rörande slika personer, voro ytterst hånfulla och komiska. Se
-härom mer på sistnämnde ställe.
-
-[96] Ibid., s. 215.
-
-[97] Ibid., s. 205, 206.
-
-[98] Jmfr Freytag, ss. 18-32.
-
-[99] Jmfr Alt, s. 402, 403, 412-415. Freytag, s. 22.
-
-[100] Gaukler, Spieler, Hofnarren und Sänger in ihren
-verschiedenartigen Productionen sind die unmittelbarsten Schöpfer
-dramatischer Aufführung und die Pfleger der Schaulust geworden.
-Gervinus, Shakespeare, I. s. 85.
-
-[101] Villemain, Littérature du Moyen âge, II. pp. 218, 219.
-
-[102] Wolf, a.a., s. 568. Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. II.
-s. 366.
-
-[103] Es fehlt nicht an Spuren, dass eben diese Banden sich auch der
-geistlichen Schauspiele, der Mysterien, bemächtigt und sie, es muss
-dahin gestellt bleiben, in welcher Gestalt und unter welchen
-Veränderungen, zu gewerbmässigen Darstellung gebracht haben. Prutz,
-Gesch. d. deutsch. Theat., s. 19.
-
-[104] Jmfr Freytag, 28, 29, samt Lenient, 411.
-
-[105] Jmfr Hase, 312.
-
-[106] Gervinus säger att djefvulen "der Satyr der neuen Zeit", är "die
-ursprünglichste Gestalt der neueren Carricatur und die komische
-Figur der himmlischen Bühne." Gervinns, Deutsch. Dicht. II. 368.
-
-[107] Lenient, 414.
-
-[108] Ibid. 180-184. Man ansäg den heliga Jungfrun kunna frälsa
-hvarochen syndare som anropade henne om hjelp. Karakteristiska äro i
-detta afseende följande ord uti en _ludus ascensionis_.
-
-    _Deinde dicit Ihesus discipulis suis_.
-
-    Ir zwölf botten, ich fragen üch gemeine,
-    was sprechent die lüt von mir und miner müter reine?
-
-    _Petrus dicit_.
-
-    Ich sprich das sicherlich,
-    das du bist gottes sun von himelrich
-    und die werdu müter din
-    die ist all der welt ein _erlöserin_.
-
-               Mone, Sch. d. M. s I. 254, 260.
-
-Märkeliga äro ock i samma hänseende de ord som uti skådedespelet
-"Himmelfart Maria" yttras af Frälsaren (Dominica persona) till sin
-moder:
-
-    Ich wil dir selbir geben balt
-    ubir alle sunder dy gewalt,
-    daz du selber [dy] _erlösen_ salt
-    von des tüfels gewalt.
-
-             Mone, Altt. Sch., 84, 85.
-
-Då Jungfru Marias förbön någongång framställdes såsom fruktlös,
-kunde de svåraste skrupler hos åskådarena uppstå, såsom bland
-annat framgår af detta Hase's (d. g. Sch., 51, 52) anförande: Zu
-Eisenach wurde nach Ostern 1322 vor Landgraf Friedrich das Spiel
-von den klugen und den thörigten Jungfrauen aufgeführt. Als nun
-die 5 Thörinnen auch durch die Fürbitte der seligen Jungfrau Maria
-nicht Gnade fanden, da fuhr der Landgraf aus: "Was ist dann
-der Christen Glaube, wenn der Sünder durch die Fürbitte der
-Mutter Gottes und aller Heiligen nicht Gnade erlangen kann!...
-Und es begann jene Verdüsterung, in welcher dieser heldenmüthige
-Fürst die letzten Jahre seines Lebens zubrachte." Ännu uti
-reformations-tidehvarfvet egnades den katholska andeliga sången
-företrädesvis åt Jungfru Maria. Se Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht.
-II. 272.
-
-[109] Le Roy, a.a., 167, 168. De onda andarne föreställas i medeltidens
-dramer alltid skymfande hvarandra.
-
-[110] Man finner att Marias rol i skådespelet måste hafva blifvit
-spelad af flera personer, emedan hon der uppträder vid tre, åtta och
-tretton års ålder, samt slutligen såsom Frälsarens moder. Le Roy,
-s. 197.
-
-[111] Le Roy, pagg. 195-197.
-
-[112] Mone, II. 19-21, 33, 71-79.
-
-[113] Ibid. 21, 79, 80. "Man sieht hier den Anfang der menschlichen
-Komödie, deren Inhalt aber noch religiös bleibt... Die Spöttereien und
-Missverhältnisse zwischen Lübeck und Wismar sind als satirischer
-Zug ebenso diesem Schauspiele einverleibt, als Dante Menschen und
-Geschichten seiner Zeit in sein Werk verwebte." lbid. s. 21.
-
-[114] Mone, II. 22-26, 80-104. Lucifer och hans anhang framställa
-många drag af tragi-komisk art vid det tillfälle, då de i Hades
-bundna andarne förlossas. Lucifer i sin nöd vänder sig äfven då
-företrädesvis till Sathanas, hvilken han kallar "min vil über kumpan."
-Mone, Altt, Schansp. 118.
-
-[115] Mone, II. 105, 106.
-
-[116] Mone, Altteutschc Schausp., 17, 18, 125, 132-134. Hase, a.a.,
-78, 79.
-
-[117] Mone, Altt. Schausp., 123-138.
-
-[118] Överskon, Den danske Skueplads, I. sidd. 18, 19.
-
-[119] Père Eternel, vons avez tort,
-           Et devriez avoir vergogne.
-      Votre Fils bien-aimé est mort,
-      Et voos dormez comme un yvrogne.
-           Gott d. Vat.
-      Il est mort?
-           Der Engel.
-      D'homme de bien.
-           Gott d. Vat.
-      Diable emporte, qui en savais rien.
-
-                     Se Alt, a. a., s. 389.
-
-[120] Mone, Altt. Sch. 96-101, 115.
-
-[121] Hase, a. a., 74-76, Mono, I. 97, II. 132.
-
-[122] Magnin, les orig. du théâtre mod., XXIII-XXIV.
-
-[123] Pruts, a.a., s. 16.
-
-[124] Wolf, a.a., 568.
-
-[125] Alt, 393, 394. -- Utom af do borgerliga skråen, oppfördes
-andeliga dramer äfvcn af andra korporationer, såsom t.ex. af de
-studerande vid universiteterne, hvilka i medeltiden voro ett slags
-religiösa samfund, samt af skol-elever. La Harpe, VXI. p. XVII.
-Gervinus, 6. d. deutsch. Dicht. IL 359.
-
-[126] Le Roy, a.a., 131. Sismondi, I. 334.
-
-[127] Voilà le monument le plus ancien d'une sorte de Constitution
-regulière doncée au théätre. Villemain, a.a., p. 228.
-
-[128] Lenient, p. 337. Le Ror har genom text-kritik och andra
-undersökningar kommit till dea öfvertygelse, att man uti ett
-manuskript, som har till öfverskrift "La passion de Iesu Christ, en
-rime franchoise", äger i behåll samma mysterium som "confrères"
-uppförde i Paris. Le Roy, pp. 131 ff., 161. ff.
-
-[129] Lenient, p. 337. Le Roy, p. 115.
-
-[130] Ibland sådana långa skådespel må omnämnas "la Passion en vingt
-journées" och samma mysterium "en vingt-cinq journées." Det sednare
-uppfördes i Valenciennes år 1547, och var författadt af en
-Roland-Girard, "clercq du Béguinage en ladite rille, et fabricateur
-par son art rhétorical de toutes les dites vingt-cinq journées."
-Le Roy, pagg. 128-130.
-
-[131] Saint-Marc Girardin, Du drame religieux en France. Se Rev. d. d.
-M. 1858, t. XIII. p. 207.
-
-[132] Gurardin, a. et, p. 208. Rika och förnäma personer befinnas hafva
-offrat stora summor på de andeliga skadespelen. Men eljest synes
-inträdes-afgiften hafva varit frivillig och ringa. Overskou, s. 27.
-Hase, s. 34.
-
-[133] Le Roy, pp. 115-117.
-
-[134] Jmfr Rydqvist, a. st., s. 232.
-
-[135] Rydqvist, 232-233. Trutz, 36. Hase 35-37. Uti ett tyskt
-passionsspel från det femtonde seklet, i handskrift med bifogade
-sceniska notiser från det följande århundradet, då de andeliga
-skådespelen ännu gåfvos under bar himmel, förekommer ett stort antal af
-här ofvannämnda lokaler: "Herodes hauss", "Pilatus hauss", "Kaivas
-hus", "das huss in [dem] das nachtmal war" o.s.v. Uti samma
-teckning upptagas äfven "der himmel" och "die hel." Se Mone, II.
-154-157.
-
-[136] Rydqvist, 233. Le Roy, 167. "Et estoit la bouche d'enfer très
-bien faite, car elle ouvroit et clooit, quand les diables vouloient
-entrer et issir", heter det om det förut nämnda passionspelet i Metz
-år 1437. Se Le Roy, pag. 117.
-
-[137] Hase, 37.
-
-[138] Jmfr Mone, Altt. Sch. 21, 109, 110, 145; samt Sch. d. Mitt:s II.
-30, 31, 119, 120, 184-187, 378, 411, 412. Le Roy, 265, 266.
-Ovcrskou, 26-28. Hase, 34, 38, 39.
-
-[139] Mone, II 158-163, 184.
-
-[140] Hase, 39, 40.
-
-[141] Jmfr Gerrinus, Shakespeare, I. 90, 91.
-
-[142] Magnin, Hhrosvita, a. st., pag. 458. Barack säger väl, att nämnda
-stycke "keineswegs" är en dramatisk moralitet; men då han tillägger,
-att dramen framställer den strid och seger öfver hedendomen, en
-kristlig moder, Sapientia, samt hennes tre döttrar, Fides, Spes och
-Charitas, utstått och vunnit, samt att Hrotsvitha sökt att teckna dessa
-personer "sorgfältig ihrem Namen nach", så äro vi mera böjde att med
-Magnin antaga pjesen vara en "modèle" till de sednare utvecklade
-moraliteterna. Jmfr Barack, a. st., XXXVII.
-
-[143] Hase, 25-30.
-
-[144] Le Roy, 258.
-
-[145] Alt, 395.
-
-[146] Jmfr Sismondi, a.a., I. 346, 347.
-
-[147] Lenient, 122-128, 156-158.
-
-[148] Phil. Chasles, Etudes sur le seizième siècle en France, pag. 40.
-
-[149] Phil. Chasles, l.c., 40, 41, 43.
-
-[150] La Harpe, t. VII, pp. XXX, XXXI. Phil. Chasles, 41. Alt, 407,408.
-
-[151] La Harpe, t. VII, pp. XXVIII, XXIX. Jmfr Gervinus, Shakespeare,
-I. 86.
-
-[152] Magnia, les orig. 3. th. mod., XXX, XXXI.
-
-[153] _Les clercs de la Basoche_, som gåfvo dessa skådespel,
-privilegierades väl redan år 1303, men befinnas först på den i texten
-uppgifna tiden hafva begynt uppföra sina "Moralités." Se Magnin, uti
-Journal des Savants 1846, pag. 549. -- Dessa "Clercs de la Basoche",
-hvilka man anser vara moraliteternas egentliga uppfinnare, voro unga
-jurister och rättsbiträden åt prokuratorerne och advokaterne i Paris.
-Såsom en priviligierad dramatisk förening, bildade Basocbisterne ett
-gille, hvars hufvudman benämndes "Roi de la Basoche." Benämningen "la
-Basoche" härledes från _basilica_ såsom pretorns tribunal först
-kallades. Sismondi, I. 344. Alt, 395. Lenient, 335.
-
-[154] Jmfr Hegel's Aesthetik, III. 487, 490.
-
-[155] Jmfr Gervinus, Shakespeare, I. $1, 82.
-
-[156] Jmfr Alt. 398. Haee, 43.
-
-[157] Alt, 395. Lenient, 338, 339. Uti moraliteterna förekomma stundom
-personer med latinska namn, såsom af det ofvanstående synes. Andra
-dylika allegoriska personer äro Caro, Mundus, Demonia. Lenient, 337.
-
-[158] Alt, 395, 396.
-
-[159] Lenient, 338.
-
-[160] Alt, 396. Hase, 44, 46. Flögel, IV. 198-200. Uti medeltidens
-sednare så väl mysterier som moraliteter förekomma ofta scener i form
-af en juridisk process. Så t.ex. då den syndiga mensklighetens sak
-utageras inför den Högstes thron emellan Rättvisan och Barmhertigheten,
-hvarom förut blifvit nämndt. Då rättsväsendet vid den feodala statens
-förfall uppstod, erhöllo juristerna ett vidsträckt inflytande, äfven i
-litterärt afseende. Och emedan dramat samtidigt begynte utbildas, är af
-ofvan antydda skäl förklarligt huru t.ex. clercs de la Basoohe, hvilka
-voro idel jurister, kunde blifva moraliteternas egentliga upphofsmän.
-Dock hvad särskildt processformen i dramat vidkommer, bör densamma icke
-ensamt tillskrifvas juristerne. Äfven scholastikernes disputationer
-innehålla något likartadt. Och för öfrigt låg ett sådant
-betraktelsesätt i tidens hela anda. Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch.
-Dicht, II. 373, 374.
-
-[161] Alt, 397, 398. Lenient. 338.
-
-[162] Lenient, 340.
-
-[163] Le théâtre disait l'Ave, Maria ou chantait le Te Deum laudamus:
-c'est le finale ordinaire de toutes les moralités; le pablic disait
-Ave, Maria avec le théâtre, et chantait le Te Deum. Girardin, Du drame
-religieux en France, uti Revue des deux mondes, 1858, tome XIII, pag.
-208.
-
-[164] Gervinus, Shakespeare, I. 92, 93.
-
-[165] "Il resta toujours en dehors de l'Église un surcrôit de sève et
-de passion mimique non satisfait, qui exigea, nonobstant toutes
-défenses, le maintien dans les carrefours des farceurs et des
-baladins." Magnin, les orig. du th. mod., X.
-
-[166] Alt, 399.
-
-[167] Lenient, 156.
-
-[168] "Was sich in einem grossen Raume, was sich durch alle Klassen,
-noch mehr aber, was sich im Laufe langer Zeiten als bewährt und
-ohne Widerrede als trefflich in der öffentlichen Meinung erhält,
-dem forsche man doch ernstlich nach", säger Germinus om Reineke
-Fuchs, samt att denna populära skapelse ännu under reformationstiden
-hade en stor betydelse. Germinus, Gesch. d. deutsch. Dicht.
-II. 405, 410.
-
-[169] Ibid., sidd. 408, 409.
-
-[170] Lenient, pagg. 145, 146, 151.
-
-[171] Detta särekildta slag af skådespel, egentligen af franskt
-ursprung, har tvifvelsutan sitt namn (farces, farcituree, prosea
-farcies, épïtres farcies) af latinska ordet _farcio_, med hänseende
-till den brokiga blandning af olika språk och olika ämnen, som deri
-ingå. Jmfr Magnin, les orig. du tb. mod., pag. 304, samt Lenient, pag.
-341.
-
-[172] Lenient, pag. 324.
-
-[173] Sismondi, l.c., 317, 318. Lenient, pag. 82 ff. Hegel, Aesthetik,
-III. 412. På samma ställe yttrar sig sistnämnde författare, att
-fabliaux och contes äro "eine Gattung, welche in reinster Weise mit
-gebildeterem Geist Boccaccio zur Vollendung brachte."
-
-[174] Lenient, pag. 341.
-
-[175] Orden "farce" och "sotie" synas stundom blifvit använda om
-hvarandra. En fransysk författare, Thomas Sibillet, säger: "Le vrai
-sujet de la farce ou sottie française sont badineries, nigauderies et
-toutes sottises émouvantes à ris et à plaisirs." Lenient, pag. 342. Le
-Roy (p. 408) definierar "sotie" på följande sätt: "La sotie participe
-de la _farce_ par le ton, et de la _moralité_ par l'allégorie. Elle a
-plus que cette dernière un but satirique."
-
-[176] Lenient, pag. 342. Le Roy, pag- 303.
-
-[177] Lenient, pagg. 342-344, 386 ff.
-
-[178] Lenient, pagg. 345-350, 386. Under en annan mildare form bibehöll
-sig likväl den gamla fransyska farcen, och erbjöd ännu långt sednare
-ett rikt fält för Molière's snille. För öfrigt har denna farce
-frambragt typer, som under sekler qvarstått pä scenen. Ibid., pagg.
-344, 351.
-
-[179] Flögel, Gesch. des Groteskekom., 28.
-
-[180] Flögel, l.c, 32 ff. All, anf. a., 523-525.
-
-[181] Flögel, l.c., s. 68.
-
-[182] Jmfr Törnegren, Primordia artis scenicae Hispanorum, pagg. 20,21.
-
-[183] Ibid., pag. 20.
-
-[184] Alt, a.a., 501-504. Törnegren, l.c., pagg. 27-29.
-
-[185] Jmfr Gervinus, Shakespeare I. 88-90.
-
-[186] Jmfr Gervinus, Shakespeare I. 88-88. Flögel, Gesch. d. kom.
-Litt. IV. 206, 207.
-
-[187] Jmfr Alt, 22, 23, 421-23. Prutz, 20, 21.
-
-[188] Prutz, 21, 22, 40-43. Alt, 421, 422.
-
-[189] Alt, 426, 428, 431, 432, 449, 450. Prutz, 72, 73.
-
-[190] Haze, 99, 104-109.
-
-[191] Alt, 520, 522. Flögel, Gesch. d. kom. Litt. IV. 129-134, 136,
-137.
-
-[192] Prutz, 118, 119. Alt, 465. Alla skoldramer äro indelale i akter.
-Medeltidens mysterier och moraliteter icke mindre än farcerna sakna
-denna indelning.
-
-[193] Dock finnes äfven Plautus omnämnd. Den kursachsiaka skolordningen
-föreskrifver ännu 1580 spelandet af Plauti och Terentii komedier. Hase,
-114.
-
-[194] "Comödien zu spielen soll man umb der Knaben in der Schule willen
-nicht wehren, sondern gestatten und zulassen, erstlich, dass sie sich
-üben in der lateinischen Sprache; zum Andern, dass in Comödien fein
-künstlich erdichtet, abgemalet und fürgestellt werden solche Personen,
-dadurch die Leute unterrichtet, nnd ein Iglicher seines Ampts und
-Standes erinnert und vermahnet werde, was einem Knecht, Herrn, jungen
-Gesellen und Alten gebühre, wohl anstehe und was er thun soll, ja, es
-wird darinnen fürgehalten and für die Augen gestellt aller Dignitäten
-Grad, Aempter nnd Gebühre, wie sich ein Iglicher in seinem Stande
-halten soll im äusserlichen Wandel, wie iu einem Spiegel." Med dessa
-ord ådagalägger Luther nyttan af skådespel samt tillägger: "Und
-Christen sollen Comödien nicht ganz und gar fliehen, drumb, dass
-bisweilen grobe Zoten und Bühlerei darinnen seien, da man doch umb
-derselben willen auch die Bibel nicht dürfte lesen." (Tischreden, 6:r
-Bd., sidd. 336, 337) Dessutom anser han (uti sina "Vorreden") Judiths
-bok och Tobie bok för ursprungliga dramer, hvilka såsom sådana, jemte
-andra, skulle blifvit uppförda af Judarna: "Und mag sein, dass sie
-solch Gedicht gespielet haben, wie man bei uns die _Passio_ spielet und
-ander Heiligen [andere heilige] Geschicht." Se häröfver äfvensom
-det föregående Luther's sämmtl. Werke ed. Irmischer, Bd. 62, sidd.
-336, 337. Bd. 63, sidd. 91-93.
-
-[195] Alt, s. 464.
-
-[196] Jmfr Alt, 459 ff. Prutz, 119, 120. Hase, 114 ff.
-
-[197] Alt, 475 ff. Hase, 115 ff. Pratt, 120.
-
-[198] Jmfr Prutr, 122, 123, samt Hase, 126, 126.
-
-[199] Spelade i Bourges 1536, i Paris 1541 samt i Tours 1547. Le Roy,
-280. Phil. Chasles, 128.
-
-[200] Jmfr Phil. Chasles, XXVI, 128, 129.
-
-[201] Hase, s. 194.
-
-[202] Detta dramatiska samfund förekommer ännu 1615. Le Roy, pag. 267.
-
-[203] Hase, l.c. Saint Marc Girardin, anf. st., 206, 210.
-
-[204] Jmfr Hase, ss. 195 ff.
-
-[205] Hase, 146-151, 154, 155, 163, 192, 193. Jmfr Alt, 509,
-512-515.
-
-[206] Flögel, Gesch. d. kom. Litt., IV. 198.
-
-[207] Prutz, 115, 118. Alt, 500.
-
-[208] "Justa canones conciliorum, prohibemus rectoribus ne admittant
-spectacula, ut ficta pastorum adoratio, vulgò _Bethleem_, inter
-officium natalitiorum Christi et alia hujusmodi, ut Passionis ejusdem,
-vel unius aut alterius illius circumstantiae figurativa
-repraesentatio." Se Le Roy, 151, 152, 156.
-
-[209] Hase, 132-141. Uti Leipziger Illustrirte Zeitung für 1860
-förekommer en afbildning och beskrifning öfver Oberammergauer
-skådespelet sistnämnde år. Med oförminskadt intresse synes den stora
-mängden af åskådare af alla stånd, som äfven då sammanströmmade
-till Oberammergau, hafva öfvervarit representationerna.
-
-[210] Alt, 477, 478.
-
-[211] Le sqvelette moqueur entrelace ses tibias d'une façon grotesque
-ou solennelle; le rire contracte sa mâchoire; ses poses, ses airs
-d'importance sont ceux d'un lugubre _gracioso_. Lenient, 421.
-
-[212] Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht., III. s. 102.
-
-[213] Jmfr Prutz, 172-176. Gervinus, Gesch. d. d. Dichtung III, 100 ff.
-samt samma författares Shakespeare I. 95, 96. Hase, 191. Alt,
-473. Rydqvist, a. st., 214.
-
-[214] Jmfr Gervinus, Gesch. d. deutsch. Dicht. III. 426, 427, samt
-Shakespeare I. 84, 90-92. Sismondi, I. 344.
-
-[215] Overskou, Den danske Skuepl. I. 3, 4, 8, 33-35. Skolelever och
-studenter synas nästan uteslutande uppträdt såsom aktörer i Danmark,
-äfven offentligt, på femton- och sextonhundratalet. Men också voro
-skolgossarne då något äldre än nu för tiden. "De vare andre Karle
-end nuomstunder; Karle, som havde Been i Panden og Skjaeg paa Hagen",
-säger ännu 1723 en man om eleverne på den tiden han gick i skolan.
-Overskou, I. 34, 35.
-
-[216] Ibid., 37-39.
-
-[217] Ibid., 45, 48.
-
-[218] Ibid., 44, 48, 49.
-
-[219] Overskou, I. 42, 43, 69, 70.
-
-[220] Ibid., 56, 57, 76, 77.
-
-[221] Ibid., 80.
-
-[222] Overskou, I. 78, 70.
-
-[223] Hammarsköld, Svenska Vitterheten, andra uppl., pag. 105.
-
-[224] Atterbom, Svenske siare och skalder, II. s. 12.
-
-[225] Rydqvist, i Skandia 7. Band. sidd. 170, 171.
-
-[226] Jmfr Rydqvist, a. ut., sidd. 242-240 och Hammarsköld, anf. a.,
-s. 18.
-
-[227] Wieselgren, Sveriges sköna litteratur II, 516, 517, Rydqvist,
-a. st., 242 ff.
-
-[228] Hammarsköld, 23. Wieselgren, II. 498-503. Rydqvist, (a. st,
-228) säger att sistnämnda stycke icke "är uppstäldt i samtal" samt
-att det "har i och för sig ingenting dramatiskt." Men om likväl
-ofvan upptagne stycken verkligen blifvit sceniskt uppförda (hvilket
-ej synes oss omöjligt, emedan deras innehåll icke strider emot
-medeltidsdramernas art), kunna vi dock icke instämma uti Wieselgrens
-åsigt, att de i sådant fall böra räknas bland fastlagsspelen, emedan
-desammas hela inre väsende tillhör mysterierna. Möjligen kan dock det
-äfven af sistnämnde snillrika författare anförda "Samtal mellan Jul och
-Fasta" tillhöra karnavalsspelet, så vidt man kan döma efter
-Hammarskölds (l.c.) korta antydning af detta styckes innehåll.
-
-[229] Den första upplagan är tryckt i Stockholm år 1550. Hammarsköld,
-I. s., pag. 46.
-
-[230] Rydqvist, a. st., 237. Hammarsköld, 43, 44. Detta skådespel,
-hvilket, liksom de flesta svenska af andligt innehåll, torde vara en
-efterbildning af utländskt mönster, har prolog och epilog samt
-består af tre _delar_ (akter). Det är affattadt pä såkalladt
-knittelrim. Det kärnfulla, ehuru konstlöst enkla språket, samt den
-fromma tonen hafva ett anslående behag. Jmfr Hammarsköld, 44, 45.
-Wieselgren, III. 485, 486.
-
-[231] Jmfr Wieselgren, II. 497, 498.
-
-[232] Jmfr Sveriges Sköna Litt. I. 136, 140.
-
-[233] Se företalet till Josephs Historia, ånyo af trycket utgifven.
-Stockholm 1849. (Femte upplagan.)
-
-[234] Om de sednare, hvilka egentligen icke tillhöra vårt ämne, må i
-förbigående blott nämnas, att Johannes Messenius, vid seklets början,
-hade för afsigt att dramatisera hela den svenska historien uti ett
-galleri af femtio komedier och tragedier, ehuru han ej kom att författa
-flera än: "Disa comoedia; Svanhvita Comoedia; Signill, tragoedia; Blanka
-Märeta, tragoedia; Christmanna Comoedia; Gustaf I:s Comoedia."
-Messenius åsyftade på detta sätt att, i likhet med Shakespeare, "bilda
-ett slags dramatiskt epos af sitt fäderneslands historia", men hans
-"sannfärdiga comedier" och "lustiga tragedier" tala alldeles icke någon
-jemförelse med Shakespeare's dramer. Ty platta, prosaiska, i tunga
-knittelverser, sakna de dessutom dramatisk enhet och kostym. Men dessa
-dramer gjorde dock, för deras fosterländska innehåll, lycka på sin tid.
-Och de i desamma inflätade sångstyckena, stundom bestående i äldre
-folkvisor, stundom af författaren sjelf diktade i folkvisans manér, äro
-öfverhufvud af värde. Wieselgren, III. 483, 484. Hammarsköld, 61, 62.
-Atterbom, II. 52, 53.
-
-[235] Se företalet till den förut nämnda Josephi Historia, hvaraf
-första upplagan trycktes i Rostock 1601.
-
-[236] Hammarsköld, 59, 60, 64-66, 104. Rydqvist, a. st.. 228, 235, 236.
-Åbo Tidningar 1792, N:o 22.
-
-[237] Wieselgren, III. 502.
-
-[238] Hammarsköld, (sidd. 58-60) säger att Judas Redivivus blifvit
-uppförd den 11 Febr. 1594, samt att Hertig Carl, som mycket älskade
-theatraliska representationer (jmfr härom Atterboro, II, 52), låtit
-för sig uppföra detta stycke, men företalet till mera nämnde Josephi
-Historia lemnar den upplysning, att den enda kända handskriften deraf,
-förvarad på Kongl. Bibliotheket, uttryckligen förmäler, att detta
-skådespel är "stält och författat" först 1614.
-
-[239] Wieselgren, III. 487.
-
-[240] Jmfr Rydqvist, a. st., 235.
-
-[241] Josephi Historia, pag. 8.
-
-[242] Josephi Historia, Actus VI. pagg. 30, 31. Jmfr Genesis, kap. 43,
-verss. 14-16, 27-30.
-
-[243] Rydqvist, a. st., 236.
-
-[244] Hammarsköld, 68.
-
-[245] Åbo Tidningar 1792, N:o 22, 27-29.
-[246] Ibid., N:o 27-29.
-
-[247] Rydqvist, &. st., 238.
-
-[248] Ibid., 220.
-
-[249] Hammarsköld, 62.
-
-[250] Tegel, K. Gustaff den företes Hist., D. I. s. 137. Rydqrist,
-a. st., 220-224. Jmfr Ihres Gloss., ord. Fastelagen.
-
-[251] Tegel, l.c., pagg. 177, 178.
-
-[252] Stjernman, Riksdagars och Mötens Besluth, I. 58, 65.
-
-[253] Rydqrist, a. SU, 221.
-
-[254] Ibid., s. 222. Wieselgren (anf. arb., III, 162) omnämner
-fastlagsspel, som voro ämnade att uppföras ännu år 1558: K. Erik
-funderade på något dylikt 1558. Han besvärade sin gamle fader med
-bref frän Kalmar med allehanda ting, deribland med bön om att få
-harnesk och rustningar för uppförandet af skådespel. Det var dock
-ej fråga om annat än fastlagsspel (Skouspil i fastelagen). Den
-gamle Konungen svarade: "Vill du hafve skouspil, kan du hålle
-vapensyn med våra ryttare."
-
-[255] Jmfr Rydqvist, uti Skandia VII, sidd. 224, 225.
-
-[256] Overskou, (d. danske Skuepl., I. s. 33) säger att Sverige från
-Danmark hemtat sin gamla dramatiska litteraturs mönster, men då han
-härjemte tillägger, att de gamla danska andliga dramerna voro en
-"Efterlignelse" af de tyska, kan man med skäl tillskrifva äfven de
-svenska ett tyskt ursprung.
-
-[257] Ehuru äfven skådespel af verldsligt innehåll gåfvos vid skolor,
-gymnasier och universiteter, voro likväl de bibliskt-moraliska
-skolkomedierna öfvervägande i Sverige ännu i det sjuttonde seklet, att
-döma af Wieselgrens (a. a. I, 209, 210) ord: "Andliga poemer
-uppblomstrade rikt i detta tidehvarf. Ännu står sjelfva den dramatiska
-konsten i tempelförgården och gifver bibliska skådespel i samma tonart
-som tidens psalmer och andliga tal. Den andliga sångens orgel
-öfverbrusar alla andra toner uti diktens tempel."
-
-[258] Hammarsköld, Sv. Vitterh., 8. 63.
-
-[259] De här nfvan citerade orden, öfversatte ur Wexionii _Natales
-Academiae Aboensis_, tr. i Åbo 1648, förekomma i Grot's Calender till
-minne af K. Alex. Univ:s andra secularfest, sid. 14. -- Åbo
-universitets gamla protokoller för år 1641 innehålla följande
-underrättelser om akademiska skådespel derstädes samma år: Den 3 Mars
-1641 "bleff och taalt om _Comoedier_ och promotione." Den 22
-Maj "klagade Rådmannen Hans Plaghman på studios. Sven Petri
-Humbla, Smol., Isaac. Petri Holmens, och Johann. Soltovius, Uppland.,
-som varit _larvatores_ i nästholdne Comoedia, att de samma
-dag Rectors-ombytet skedde slagit hans fönster ut. Humbla och
-Soltovius friade sig med ed och Isaacus Petri, som erkände sig det
-ensam gjort dömdes att ersätta skadan och betala 12 Daler s.m.
-böter." "Dito. Jöran Skomakare, som bodde vid bron, klagade på
-larvatores... att de slagit in fönstren i verkstaden och jagat efter
-hans pojke. Larvatores dömdes att Jör. Skomakares fönster
-förbättra låta och förlikas med honom." "Dito. Beslöts att när
-framdeles någon Comoedia ageras skola larvatores warnas att ej göra
-någon en oförrätt om de vilja undfly straff."
-
-[260] Alt, Theater u. Kirche, 25, 20. Prutz, Gesch. d. deutsch.
-Theaters, sidd. 131-133.
-
-[261] Overskon, Den danske Skuepl., I. 107 ff. Atterhom, Sv. siare och
-skalder, II, 76, 94, 95, 204. Hammarsköld, Sv. Vitterh., s. 69. -- Den
-nationela sjelfkänslan, lifvad af medvetandet att Sverigo icke blott
-hade blifvit protestantismens hufvud utan härtill ännu uppsvingat sig
-till den europeiska nordens hufvudmakt, alstrade ett begär att äfven
-uti vetenskap och konst uppnå en framstående plats. Också ägde den
-tidens svenske ädlingar och lärde en vidsträckt klassisk belägenhet.
-Dessutom kände man den nyare tyska vitterheten i grund, och den
-italienska var på Christinas, Carl Gustafs och Carl XI:s tider mera än
-nägonsio förr eller sednare i Sverige känd och älskad. Och den
-fransyska vitterheten började mot det sjuttonde århundradets slut "med
-stora steg nalkas till sin instundande allmakt." Atterbom, II. 130-136,
-204.
-
-[262] Förrän jag öfvergår till skildringen af Chronanders lefnad och
-litterära verksamhet, är det för mig en dyr, af tacksamheten
-framkallad pligt, att meddela följande upplysningar. Framlidne
-universitetsbibliothekarien professoren _Carl Wilhelm Törnegren_, i
-förkänslan af sin snart förestående hädangång, uppmanade mig den 20
-December 1859 att ansöka den efter hans frånfälle ledig blifvande
-tjensten. Härjemte bad han mig börja tänka på ämne till erforderligt
-specimen samt yttrade den önskan, att jag skulle, för detta ändamål,
-använda såsom material ett honom tillhörigt manuskript öfver
-ofvannämnde Chronander, "om icke för annat" -- såsom orden föllo sig --
-"så åtminstone derföre, att manuskriptet innehåller för oss alldeles
-nya saker." I sammanhang härmed bad han mig studera mysterierna och
-moraliteterna. I början af det följande året erinrade mig professor
-Törnegren ytterligare om samma sak. Efter hans frånfälle erhöll jag den
-27 Februari samma år, ett till mig adresseradt konvolut, inneslutande:
-1:o ett sammandrag af Chronanders dramatiska arbeten; 2:o en öfver
-denne dramaturg påbörjad biografi, hvilken tvifvelsutan var ämnad att
-ingå i den samling af lefnadsteckningar, som under titel af "Finlands
-Minnesvärde Män" utgifvits; 3:o uppgift å några författare hvilka i
-sina skrifter omnämnt Chronander; 4:o några till ämnet hörande utdrag
-ur Åbo akademies äldsta protokoller; 5:o ett utdrag ur Kolmodins
-Genesis Aetherea; samt 6:o två bref till professor Törnegren från
-Kungl. vicebibliothekarien Klemming i Stockholm. Dessa rörande prof på
-vänskap och välvilja af en saknad förman hafva afgjort valet af mitt
-ämne.
-
-Med erkänsla bör jag härjemte omnämna, att amanuensen vid
-universitetsbibliotheket härstädes herr B.O. Schauman, under sin
-vistelse i Stockholm sommaren 1860, till följe af min hos honom derom
-gjorda anhållan, benäget förskaffat mig från K. bibliotheket i
-sistnämnde stad en fullständig afskrift af Chronanders Surge.
-
-[263] "1 dedikationen till Drottn. Christina af sitt i Maj 1651
-afslutade arbete: Fasciculus juridicus säger Chronander sig i åtta år
-studerat vid akademien i Åbo. På Univers. Bibliothcket forvaras en år
-1734 af Mag. Johan Friberg på grund af gamla matriklar uppgjord
-förteckning på i Åbo åren 1640-1713 inskiifne Vestgöthar, der
-Chronander, ursprungligen bortglömd, sedan blifvit upptagen under året
-1644. Saken är dock af ringa vigt."
-
-[264] Här slutas den af Törnegren påbörjade biografin, hvilken,
-afbruton redan i sin första början, vi här ofvan försökt att efter
-förmåga fullfölja. Att med "professoren Mich." menas prof. Michael
-Wexionius, är utom allt trifvel redan derföre, att ingen annan
-professor med detta dopnamn på Chronanders tid fanns i Åbo.
-
-[265] Denne Wassenius blef sedermera assessor i Åbo Hofrätt och adlad
-Lagermarck. Se Stiernmans Aboa Literata, pag. 39.
-
-[266] Ibland sådana verser, hvilka alla äro särdeles berömmande,
-förtjena hans innerligt tillgifne vän Wassenii att i synnerhet
-bemärkas. Wassenius, "patriotae, amico et fratri suo veré Orestes
-constans velut Pylades", egnar sin lyckönskan "politissimo magnaeque
-expectationis juveni Chronandro", uti Mich. Wexionii Collegii Ethici
-Disp. II. de Morum s. actionum humanarum ultimo fine. Resp. Jac. P.
-Chronander, 1647.
-
-[267] Lagus, Åbo Hofrätts Historia, I, sidd. 167, 168.
-
-[268] Palmén, Programm ang. d. fjerde J. U. Doktorspromotionen i
-Finland, Helsingfors 1860, sidd. 13, 14.
-
-[269] Jmfr härom samt om fakultetsgrader i allmänhet sistnämnde
-programm, s. 14.
-
-[270] Tengström, Chronol. förteckn. o. anteckn., s. 121.
-
-[271] Lidén, Catalogus Disputationum, sect. III, pag. 228.
-
-[272] Stiernman, Aboa liter., pag. 38.
-
-[273] Lidén, III, pagg. 226, 227.
-
-[274] Ofvanstående underrättelser om Chronander, hemtade förnämligast
-från svenska riksarkivet och Wisby rådhusarkiv hafva vi erhållit ur K.
-vicebibliothekarien Klemmings förut nämnda bref till professor
-Törnegren.
-
-[275] Prologus (sidd. 0-12 i det tryckta originalet) redogör för
-styckets hela innehåll.
-
-[276] Diligentia presenterar sig och utlägger huru man inom alla stånd,
-och nu med särskildt fästadt afseende vid det lärda ståndet, endast
-genom mödor och försakelser, i hennes tjenst, kommer till lycka och
-heder:
-
-    Altså O Yngling hwar wid sit nampn
-    Fölg migh, iagh är tigh een trygh hampn,
-    Offra till migh tin vngdoms floor,
-    Thet gagnar tigh om tu rätt troor. (Sidd. 12-15.)
-
-[277] Tabbe säger ibland annat:
-
-    Een böfwel bonde lengre wara will.
-    Jagh hörer i gifwa vtban arbeet maat,
-    Therföre will iagh hoos ehr wara laat. (sid. 17.)
-
-[278] Cellarius:
-
-    Een trind Rix Daler skall tu nu vpräkna
-    Eller och een tunna rogh vptekna.
-    Så skall man lära Bonden weeta huut!
-    Sluka Wijn med sin store flab och truut. (sid. 26.)
-
-[279] Uti denna scen säges icke att Aulicus skulle köpslagat med
-Mercator. Den sistnämnde yttrar sig om Circejus:
-
-    Thenne medh mlgh väl köpslagar.
-    Ty om Fyrcken han intet klagar.
-    Tolf Dukater iagh lucrera.
-    En Nar låter sig fixera. (Sid. 39.)
-
-[280] Häll, Säll, Professor gunstighe,
-      Min Befordrare mechtighe!
-      Ödminkeligh är mitt begär,
-      Att I wilien vthan besvär
-      Philosophien migh lära,
-      När iagh thet monde begära;
-      Ty ey Studerar en som thet bör
-      Om han intet Privatim gör;
-      Mitt leffverne ther til styra,
-      Sampt vngdoms tijdhen then yra. (Sidd. 41-4S.)
-
-[281] Innehåller grofva tvetydigheter. (Sid. 52.)
-
-[282] Dragwaals härpå följande ord äro obscena. Ibland hans slutord
-förekomma: "iagh arme _Mies_" -- det sistnämnda det enda finska
-ordet i skådespelet. (Sidd. 53, 64.)
-
-[283] Circejus, en routinerad kroghjelte, säger till Palladius:
-
-    "Twij skam, try åhr haar tu här warit,
-    Och ey Källaren förfarit,"
-
-samt ytterligare, begycklande den sednares ovana sätt:
-
-    "Stort löje tu här bereder
-    Medh tina åthäffwer och aeeder:
-    Som en Koo på een ny fähusdör,
-    Seer tu Källaren fram och för,
-    Täckes tigh haffwa här Qwarter,
-    Effter tu så nogha beseer."
-
-Pallad.
-
-    Oroligt är här höres roop,
-    I hwar wrå sta kannor och stoop. (Sid. 56.)
-
-[284] Tubbe kallar "Frw Neglagensa" för sin och Nimmergodts husbonde.
-(Sid. 68.)
-
-[285] Mercator, Artifex och Scriba äro besvärade af inga moraliska
-scrupler öfver tillvaron af en lycka, hvilken, såsom de sjelfva med
-välbehag skryta, är grundad på bedrägeri. Så säger bland annat
-Mercator:
-
-    Bonden kiöper för Silffwer teen.
-    Om thet haar lijten glantz och skeen.
-    Jagh rosar at mit godz är fint,
-    Doch är min idel flärd och skiempt,
-    Mongen ther med iagh fixerar,
-    Och min wällust så formerar.
-
-Och Scriba:
-
-    Min gunst alla behöffwa,
-    Jagh kan hielpa ock bedröffwa,
-    Jagh skriffwer en rad eller fem,
-    Tolff Dukater tar iagh för them.
-    V och X när iagh ombyter
-    Mångens Taska iagh tå snyter.
-    Radera kan iagh ganska wäl,
-    Ther aff bliffwer man rijk och säl.
-
-Miles säger väl ock att han "skiffter stort byte" samt "förwerffwar
-godz", men han dyrkar likväl ärans idol, då han eftersträfvar
-"it odödeligit nampn." Aulicus, en äkta epiknré, fröjdande
-sig öfver vällefnaden vid hofvet, "tar dagen som han kommer",
-"gör", för öfrigt, "reverentz med tuchtigh ord", "braverar omby",
-samt slutar med uppmaningen: "hoffwet i tin vngdoms tijd besök,
-ty ther är lyckan blijd." (Sidd. 72-75.)
-
-[286] Negligentia.
-
-      Jo thetta iagh tigh för spådde,
-      Thet dogde intet som iagh rådde.
-      Ser tu Circejus dageligh
-      Haffwer frögd wällust hierteligh,
-      Hvar är Diligentia tin Matmoor,
-      Hwij hielper hon ey när tu henne troor?
-      Beed man nu tin Metaphysica om brödh,
-      Tu kant Mathesis, hwij lijder tu nödh?
-      Ethica kallar sigh en fast borg.
-      Hwij låter hon tigh så lijda sorg?
-      Läs Logica tu bliffwer wäl mätt,
-      Tu behöffwer ingen annan rätt,
-      Gack man och see på Himmelens fäst,
-      Tå kan tu tigh föda och kläda bäst,
-      Ha, Ha, wil tu än Philosophera,
-      Och dageligh fäfengt Speculera.
-      Seer tu nu at tu är en stoor Narr,
-      Som så dageligh studerar:
-      Doch haar Voluptas migh hijt sendt,
-      Jagh beder at tu tigh omwendt,
-      Kasta från tigh boken plat,
-      Eliest blir tu förlorat (Sidd. 77, 78.)
-
-[287] Uti vår från Stockholm erhållna afskrift af Surge står: Nimmer,
-godt, Tabbe, Praetor ocb hans Tienare Dromo, Smelring, Styrbiörn, oc
-Dragwaal. (Sid. 82.) Men att Smelring i sjelfva verket var Praetors
-tjenare, framgår tydligt ur sistn. facet, intercal. äfvensom ur
-förteckningen på personerna i slutet af pjesen.
-
-[288] Så säger, bland annat, Tubbe:
-
-    Men twij wåle Neglagensa Frwa wår,
-
-Hon lärde oss wara laath åhr från åhr. (Sid. 100.)
-
-[289] Dragwaal:
-
-    Wår Frw Deligensa bör oss prijsa:
-    Dy för hennes skuld haa wij roo och lijsa. (Sid. 101.)
-
-[290] Sedan Angelus, på Apollos befallning, framkallat Philosophia med
-sina sju döttrar till Palladius, yttrar sig
-
-Philosophia:
-
-    Jagh kommer effter titt begär,
-    Mine siu Dotrar äre och här,
-    Sij iagh är tin Braudh kysk och from,
-    Som tu haar älskat aff vngdom,
-    Nu wil iagh Echtenskap ingå,
-    Effter Gudhi behagar så,
-    I kärligheet wij samman boo
-    Ingen skal göra oss meer oroo etc. (Sid. 103,104.)
-
-Emedan beskrifningen öfver det "Echtenskap" lifligt erinrar om våra
-magisterpromotioners symboliska ceremonier (hvaraf bruket att öppna och
-hopslå böcker, så vida vi kunna påminna om, sednast användes vid
-promotionen 1844), anföras här följande ord af :promotor:
-
-Apollo:
-
-    I mötas medh stoor seedigheet,
-    Then som thet seer har liuffligheet,
-    Therföre iagh ehr tilsamman
-    Foghar medh prydnad och gamman.
-    Tagh thenna Ring til goffwer,
-    Hwar medh tin Bruudh tigh trooloffwer,
-    Han är aff fint Gold som tu seer,
-    En skiön Pärla pryder ther meer,
-    Hwar medh tecknas såsom tin Brwd,
-    Är fijn, Kysk, heligh i sin skrwd,
-    Så skal til benne tin kärleek,
-    Wara och ren vthan all smäleek,
-    Hwilket skeer när tu så lärer,
-    At tu aldrigh Gudh wanährer,
-    Ey heller tin nästa stielper,
-    Men mz lärdom honom hielper.
-    Hwars mening skal tu intet lyda,
-    Men then bästa rätt vttyda.
-    Jagh antwardar tigh och en Book,
-    Hwar vthaff tu skalt blifwa klook;
-    Tänk ey at tu ey meer behöfwer
-    Wijdare nu Studera öfwer:
-    Doch thetta tu märk här fastligh,
-    Ey altijdh lööp til boken haatligh,
-    När som tu en annan skal lära,
-    Annat tit kal nu mon bära,
-    Altså boken tigh öpen fås,
-    Men strax igen hon åter slås.
-    På Hufwudet iagh Cbronan rena
-    Settier, och wil ther medh meena
-    Then frijheet tu kan bekomma
-    Ibland the lärde med fromma:
-    Ty frij äst tu för tylpachtigheet,
-    Oförstånd och oskickligheet.
-    Vthi thenna stool tu och vpstigh,
-    Hwar medh iagh then macht gifwer tigh
-    Att lära andra som tu förmå,
-    Ey lengre sittia höra på.
-    Önskar här medh aff Himmels högd
-    Tig mycken lycka medh stoor frögd. (Sidd. 106-108)
-
-[291] Uti vår förenämnda Stockholmska afskrift står: "Samuel _Jonae_
-Bergius Smolandus." (Sid. 117.)
-
-[292] Här slutas Törnegrenska manuskriptet öfver Surge.
-
-[293] Rydqvist, a. st., sid. 236. De sist citerade orden, jemte några
-andra på ett föregående ställe, äro de enda, Rydqvist har om Cbronander
-och hans Surge.
-
-[294] Dock bör medgifvas, att "Pros. Dicht" icke är en _ursprungligen_
-svensk moralitet, utan endast en svensk _öfversättning_.
-
-[295] Biogr. lex. öfver namnk. svenska män, III, $. 266.
-
-[296] Overskon, a. a., 1, 76. Uti sådana mellanspel uppträda bönder på
-bondspråk i burleskt-komiska scener. Jmfr Gervinus, Gesch. d.
-deutsch. Dicht. III, p. 101.
-
-[297] Rydqvist, a. s., 219.
-
-[298] Prygelscener förekomma vid denna tid och ännu långt sednare äfven
-i andra länders skådespel. "Ueberhaupt gehörten Prägel damals wie
-später, bis Ende des vor. Jahrh., zu den wirksamsten Bühneneffekten."
-Prutz, a. a., 214. Också grofva tvetydigheter voro vid samma tid lika
-vanliga som gouterede på scenen. Ibid., 158, 192.
-
-[299] Dromo, ursprungligen en slafrol hos Terentius, förekommer äfven
-såsom tjenare i _Judas Redivivus_. Jmfr Rydqvist, a. st., 212.
-
-[300] Döden, som eljest ofta på scenen framstår såsom "eine
-schreckhafte und scherzhafte Figur zugleich" (Gervinus, Gesch. d.
-deutsch. Dicht. III, 102) är här blott det förra.
-
-[301] Också mysterierna hafva någongång, utom det vanliga komiska
-mellanspelet, ännu en handling. Så förekomma uti "Auferstehung
-Christi", från det sextonde seklet, tvenne mellanspel: det ena, en
-farce, benämndt _das klene spil_, det andra inledt af Döden. Monc,
-Sch. d. Mitt:s, II, 418, 419.
-
-[302] År 1641 utfärdade Regeringen en skrifvelse till biskop Rothorius,
-hvars inlednings början lyder: "Eder är nogsamt vetterligen Herr
-Biskop, huruledes Vi hafve en lång tid derefter traktat, på hvad
-sätt bokeliga konster, goda seder och dygder mera än härtill måtte
-florera uti Vårt Storfurstendöme Finland, och allt barbariskt oväsende
-dersammastädes kunna stå till att afskaffa", o.s.v. Tengatröm,
-Chronolog. förteckn. o. ant., sid. 51.
-
-[303] Hammarsköld, l.c., 190. Några få författare hade likväl en högre
-stämning. Ibid., 190, 191.
-
-[304] Hammarsköld, l.c., 67, 68.
-
-[305] Ibid., 139.
-
-
-
-***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OM MEDELTIDENS SKÅDESPEL***
-
-
-******* This file should be named 52291-8.txt or 52291-8.zip *******
-
-
-This and all associated files of various formats will be found in:
-http://www.gutenberg.org/dirs/5/2/2/9/52291
-
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions will
-be renamed.
-
-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
-law means that no one owns a United States copyright in these works,
-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
-States without permission and without paying copyright
-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
-of this license, apply to copying and distributing Project
-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
-specific permission. If you do not charge anything for copies of this
-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
-performances and research. They may be modified and printed and given
-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
-trademark license, especially commercial redistribution.
-
-START: FULL LICENSE
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
-www.gutenberg.org/license.
-
-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
-Gutenberg-tm electronic works
-
-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or
-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
-1.E.8.
-
-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement. See
-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
-electronic works. See paragraph 1.E below.
-
-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
-works in the collection are in the public domain in the United
-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
-United States and you are located in the United States, we do not
-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
-displaying or creating derivative works based on the work as long as
-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
-you share it without charge with others.
-
-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
-in a constant state of change. If you are outside the United States,
-check the laws of your country in addition to the terms of this
-agreement before downloading, copying, displaying, performing,
-distributing or creating derivative works based on this work or any
-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
-representations concerning the copyright status of any work in any
-country outside the United States.
-
-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
-performed, viewed, copied or distributed:
-
-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
-  most other parts of the world at no cost and with almost no
-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
-  United States, you'll have to check the laws of the country where you
-  are located before using this ebook.
-
-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
-contain a notice indicating that it is posted with permission of the
-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
-the United States without paying any fees or charges. If you are
-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
-posted with the permission of the copyright holder found at the
-beginning of this work.
-
-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
-any word processing or hypertext form. However, if you provide access
-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
-provided that
-
-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
-  within 60 days following each date on which you prepare (or are
-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
-  Literary Archive Foundation."
-
-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-  License. You must require such a user to return or destroy all
-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
-  works.
-
-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
-  receipt of the work.
-
-* You comply with all other terms of this agreement for free
-  distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
-electronic works, and the medium on which they may be stored, may
-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
-cannot be read by your equipment.
-
-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from. If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium
-with your written explanation. The person or entity that provided you
-with the defective work may elect to provide a replacement copy in
-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
-or entity providing it to you may choose to give you a second
-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
-without further opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of
-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
-violates the law of the state applicable to this agreement, the
-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
-remaining provisions.
-
-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
-Defect you cause.
-
-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of
-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
-from people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
-www.gutenberg.org 
-
-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
-Archive Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
-U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
-volunteers and employees are scattered throughout numerous
-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
-date contact information can be found at the Foundation's web site and
-official page at www.gutenberg.org/contact
-
-For additional contact information:
-
-    Dr. Gregory B. Newby
-    Chief Executive and Director
-    gbnewby@pglaf.org
-
-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment. Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements. We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
-state visit www.gutenberg.org/donate
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations. To
-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
-
-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
-
-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
-freely shared with anyone. For forty years, he produced and
-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
-volunteer support.
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
-edition.
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search
-facility: www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-
diff --git a/old/52291-8.zip b/old/52291-8.zip
deleted file mode 100644
index 3b5fae0..0000000
--- a/old/52291-8.zip
+++ /dev/null