2 files changed, 5060 insertions, 5443 deletions
diff --git a/50062-0.txt b/50062-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..b1927cc
--- /dev/null
+++ b/50062-0.txt
@@ -0,0 +1,5060 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 50062 ***
+
+
+
+
+
+
+
+                              EN QVINNA
+                              AF VÅR TID
+
+
+                          KARAKTERSTECKNING
+                                  AF
+                                STELLA
+
+                             HELSINGFORS
+                    THEODOR SEDERHOLMS BOKTRYCKERI
+                              MDCCCLXVII
+
+                      Företedt: _L. Heimbürger_
+
+
+
+
+                                  I
+                     MELLAN GAMLA OCH NYA VERLDEN
+
+
+-- Det förvånar mig att er fru kan vara så modig ehuru hon blott är en
+qvinna, sade gamla miss Brown, som satt på däcket af ett från Amerika
+till Liverpool återvändande ångfartyg. I natt var hon helt lugn och
+tröstade alla, då jag, som eljest ej är så lättskrämd af mig, ej kunde
+annat än uppsända en innerlig bön till vår Herre, ty på någon räddning
+vågade jag icke mera hoppas, då hela besättningen ropade att elden var
+lös. Ni må tro att det ej stod länge på innan jag var ute från sängen,
+och skyndade i bara kjolen upp på däcket, men när jag kom dit och såg
+det vida hafvet rundtomkring, och blott hörde gråt och kommandorop, samt
+såg kaptenen blek som ett spöke, stackars karl! då kommo tårarne mig i
+halsen, ty ni skall veta, miss, att jag alltid, då jag ser någon gråta,
+erfar en så märkvärdig känsla att jag måste börja gråta med; men det är
+ej heller någonting att undra öfver, ty jag har blifvit så vek om
+hjertat allt sedan den gudfruktige missionären m:r Johns så vackert
+talade med mig om Gud och våra kristliga skyldigheter. Men i natt, då
+alla skreko och vredo sina händer, såg jag med ens er fru helt lugn gå
+öfver däcket och tala några ord med kaptenen, och då hon återvände
+derifrån, var hennes ansigte så fridfullt, att jag trodde all fara var
+förbi; men se nej, hon gick blott till de mest förtviflade och tröstade
+dem; hon talade om Gud, som hjelper i nöden och om mod i faran, och sade
+så många vackra saker att jag riktigt fick lust att bedja. När kaptenen
+sedan efter en stund kom framspringande och ropade att elden var släckt,
+tog hon helt lugnt fram en liten bibel ur sin ficka och sade att hon
+ämnade gå ned i salongen för att läsa ett kapitel derur samt tacka Gud
+för den hjelp han sändt oss i nödens stund, och frågade om ej någon
+ville förena sig med henne. Och läsa och bedja, det kunde hon som en hel
+missionär, och då jag såg hennes ansigte, som var liksom förklaradt,
+kände jag mig helt underlig till mods. Många andra gånger har jag
+dessutom äfven sett henne tala och handla alldeles som en karl, så
+bestämdt och så lugnt, att jag just undrat hvad hon kan vara för en som
+reser en så lång väg så der alldeles allena. Är hon enka eller far hon
+för att möta sin man?
+
+Det fruntimmer som talat var en typ af gamla ogifta engelska qvinnor.
+Huru sköna de än i sin ungdom må ha varit, så blifva de dock, då de
+kommit öfver medelåldern utan att gifta sig, med ens torra och gula samt
+få orimligt stora tänder och utstående ögon. Man ser visserligen
+undantag från denna regel, men vi tro dock att gamla ogifta engelskor i
+allmänhet följa denna lag; för öfrigt var hon klädd i en snäf svart
+klädning utan någon hvit krage eller ärmar; en svart sammets ridikyl
+hängde vid venstra armen, och i handen höll hon en liten bibel, hvilken
+blott då begge händerna voro upptagna lades åsido med en andäktig min.
+Så väl af hennes drägt som ansigtsuttryck kunde man sluta till att hon
+hörde till den sekt man hos oss kallar läsare.
+
+Den unga amerikanskan som hon tilltalat, var en vacker flicka af omkring
+25 års ålder, med ett klokt och behagligt utseende. Hon åhörde med stolt
+tillfredsställelse dessa loford öfver sin matmoder, dock icke utan
+undran att man fann det så förvånande att en qvinna i farans stund
+bibehöll sitt mod och sin själsnärvaro.
+
+När miss Brown slutat att tala, tycktes hon med otålighet vänta på
+svaret, men Mary höjde blott på axlarne och sade med ett visst förakt
+uti rösten:
+
+-- Hvarföre skulle Mylady just vara pjåkig? Att hon har mod när det
+behöfs, vet jag nog, annars vore jag icke här, och hade icke för hennes
+skuld lemnat allt det käraste jag eger, för att följa henne, vore det
+ock till verldens ända. Nog finnes det dem som ej tycka om Mylady, utan
+kalla henne blåstrumpa, karl i krinolin, och mycket annat dylikt, men
+jag vet att en bättre qvinna än hon är, vill jag aldrig känna.
+
+-- Ja, ja, det kan jag tro, men är hon enka, eller huru? Så ung och
+redan ha genomgått så hårda pröfningar; ja derföre kan hon också så bra
+förklara Guds ord!
+
+-- Hvad vet ni om de pröfningar Mylady genomgått? frågade Mary något
+häftigt. Tycker ni att hon ser olycklig ut? eller huru? Icke har jag
+åtminstone ofta sett henne gråta, och när det händer, så är det för
+sådant som skulle komma andra att mista förståndet.
+
+-- Men är hon enka, eller huru? upprepade miss Brown för tredje gången,
+med illa dold otålighet.
+
+-- Nej, det är hon icke.
+
+-- Så rysligt! stackars unga fru, tillade miss Brown, som ej var
+fullkomligt tillfreds med svaret och tyckte att bästa sättet att få veta
+något mera var att bege sig ut på gissningarnes område. Så rysligt, att
+ensam fara så långa vägar öfver hafvet för att återfinna sin man!
+
+-- Har jag någonsin sagt att Mylady var gift?
+
+-- Det har ni visst icke, men annat kan man väl ej förmoda än att hon
+endera är enka eller gift.
+
+-- Jag tycker ej om att prata så der om Mylady, sade Mary, i det hon
+steg upp; vill ni veta något mera, så fråga henne sjelf. Farväl derföre
+tills i afton, efter jag har den äran att vara er hyttkamrat! Jag måste
+gå och se om Mylady behöfver mig.
+
+Miss Brown satt ännu en lång stund orörlig, följande Mary med ögonen
+till dess hon försvann; derpå sade hon till sig sjelf: Det är
+besynnerligt ... men jag måste få reda på det! ... hvarefter hon
+försjönk i djupa tankar, till dess hon åter lyftade sina ögon till
+himlen, tog en nål ur sitt bälte, stack den mellan bladen uti sin bibel,
+samt öppnade den på det ställe, försynen sålunda anvisat henne.
+
+Emellertid hade Mary kommit till fördäcket och närmat sig ett
+fruntimmer, som med fötterna insvepta i en stor, rutig shawl satt
+fördjupad i läsningen af en bok. Hon bar på hufvudet en liten rund hatt
+med ett ljusgrått flor, hvilket utan att täcka ansigtet, gaf det ett
+uttryck som hade man sett det genom en lätt poetisk dimma. När Marys
+gestalt stadnade framför henne, lyftade hon upp två stora, blåa ögon med
+ett uttryck af liflighet, hvilket sällan förekommer hos ögon af denna
+färg då de med ens falla på ett nytt föremål; de bruka lifvas, men
+sällan genast vara lifliga. Kring hennes vackra, välbildade läppar lekte
+ett eget slags leende, som utan att vara gladt, var liksom ett återsken
+af en i hennes hjerta för hela menskligheten inneboende välvilja. Uti
+detta leende fanns icke heller den enformiga artighet, som den fina
+uppfostran och verldsvanan trycker på mången qvinnas läppar och som
+nästan lika möter en vän och en person som hon föraktar. För att få en
+klarare föreställning om denna qvinna, så låtom oss läsa fragmentet af
+ett bref som ganska troget återger hennes person.
+
+"... Slutligen skulle jag göra Lady S. bekantskap och blef införd till
+henne af min vän L. Hennes tant var icke hemma, men efter att hafva
+låtit anmäla oss, blefvo vi visade till en liten salong, hvilken jag
+hade tid att betrakta under det vi väntade på templets gudinna. Rummet
+bar en underlig prägel af qvinlig och artistisk smak, samt manlig
+verksamhet. Det var ett slags boudoar genre Pompadour, hvitt siden med
+rosor; en mängd små saker, alla artistiska och smakfulla, voro der
+uppställda, statyetter, små taflor, fina thé-serviser, kinesiska vaser;
+det var en sammansättning af olika genrer och ändock fanns uti det hela
+en trefnad som visade att den, som bebodde detta rum, hade ordnat allt
+för att behaga sina ögon och ej af fåfänga -- bevis på en sjelfständig
+natur, som känner ingen annan lag för sin smak, än sin egen ingifvelse.
+Men särdeles anslog mig ett bord, som upptog hälften af en vägg och som
+bokstafligen var öfverlastadt med böcker, porträtter, blommor och
+kringspridda papper: en hel liten verld af konst och intelligens.
+Ingenting var ordnadt med afsigt, en fri anda var upphofvet till allt
+detta. Man kunde sluta att det var hon sjelf som återspeglade sig uti
+det hela, och jag medger att allt hvad jag hade hört sägas om henne
+ingaf mig en stor otålighet att se detta rum upplifvas af själen, som
+tills nu blott sväfvade deri. Men då jag stod och väntade, började jag
+bäfva; är hon en engel eller en demon? hvilketdera? ty endera måste hon
+vara. Jag hade än hört henne prisas till ytterlighet, än grymt förtalas
+och jag ville sjelf dömma. Om jag bäfvade, var det derföre att jag var
+rädd att finna henne under min förväntan, icke stor nog eller icke nog
+förskräcklig.
+
+Frasandet af en klädning underrättade mig med ens om hennes ankomst;
+mitt hjerta klappade, dörren öppnades och hon trädde in. Hennes första
+åsyn lät mig skåda ett temmeligen vanligt ansigte; en medelmåttig längd,
+ett öppet uttryck, samt den ledighet uti sättet att föra sig, som nästan
+alltid förvärfvas genom mycken verldsvana. Hon ursäktade sig artigt
+öfver att hafva låtit oss vänta, emedan hon ej haft hjerta att låta sina
+stackars blommor försmäkta af törst. Hon hade en vänlig blick för oss
+båda, och uti hennes leende, uti hennes ansigtsuttryck fanns något som
+befriade en ifrån allt onödigt tvång. Jag tyckte mig förut hafva sett
+detta ansigte endera på någon tafla eller uti en dröm; hvilketdera,
+kunde jag ej minnas.
+
+Så länge samtalet rörde sig kring vanliga ämnen, hade hon ett likgiltigt
+uttryck; hon lyssnade uppmärksamt, men talade litet.
+
+Så snart fråga väcktes om intressantare ämnen, följde jag med spänd
+nyfikenhet hennes ansigtsspel, som blef allt mera själfullt; ögonen
+blixtrade och liksom ofrivilligt upptog hon frågan och tycktes lyssna
+till sin egen röst, som var full af klang; de ord hon talade voro ej
+utsökta men förde rakt till målet. Mig föreföll hon som en prestinna som
+höll sanningens vågskål i sin hand. Vi hörde på; man kunde ej tvifla,
+hon måste ha rätt, tyckte man, om hon äfven hade orätt. Hennes ord voro
+klara och bevisande, ty det hon sade kom från en varm och fast grundad
+öfvertygelse.
+
+Medan jag lyssnade till hennes ord, roade jag mig med att studera denna
+intressanta varelse.
+
+Hennes drag voro ej egentligen vackra, ty de voro hvarken regelbundna,
+eller bestämdt utpräglade; ansigtet var ovalt och munnen var särdeles
+välbildad; den kunde lika väl uttrycka indignation och förakt som ömhet
+och beundran. Ett par stora och vackra, ehuru icke artistiskt sköna ögon
+voro infattade i långa ögonhår, hvilka beskuggade kinden då blicken
+sänktes nedåt. Dessa ögon hade ett vexlande men alltid godt uttryck,
+hvilket stod i fullkomlig harmonie med hennes ord; de kunde ibland
+blixtra till som diamanter, och ögonblicket derpå blott tala om ömhet
+och kärlek. Hennes ljusa lockiga hår gaf ett ljuft utseende åt det lilla
+hufvudet, som aldrig höll sig stilla; äfven det talade själens språk.
+Två små välbildade och hvita händer voro i ständig rörelse och sökte
+alltid någonting att leka med; en penna, en pappersknif, hvad som fanns
+till hands, blef snart af hennes lifliga hand förvandlad till en spira,
+den hon lekfullt hotade med, eller smekande förde öfver kinden. En den
+finaste lilla fot smög sig fram under den vida klädningen som nedföll i
+rika veck.
+
+Sådan föreföll hon mig vid första bekantskapen. Men hvem kan beskrifva
+hennes karakter, denna lefvande gåta? Så god att hon vill alla väl, är
+hon ibland sarkastisk och bitande qvick på andras bekostnad, dock aldrig
+så, att det hon säger skulle qvarlemna ett dåligt eller löjligt intryck
+af den omtalade personen. Till ytterlighet enthusiastisk för allt skönt
+och ädelt, kan hon dock emellanåt försvara de orimligaste påståenden.
+Tillbedjande dygden och för det mesta sträng ända till puritanism, är
+hon ändock ofta full af koketta infall, hvilka äro i stånd att förvrida
+hufvudet på andra. Hon kunde ha varit en drottning, men hon kan lika väl
+finna sig uti att sköta sitt hushåll och vårda blomstersängar. Glad ända
+till ytterlighet, så att hon kan få ett helt sällskap att skratta, kan
+hon en annan gång med ett enda ord föra äfven den lättsinnigaste på de
+mest allvarliga tankar. Hos hvarje karakter förstår hon att finna den
+förmånligaste sidan och utforskar hvar och ens idéer, med en mine som
+tänkte hon på någonting helt annat. Hon är med ett ord en oförklarlig
+qvinna. Man måste endera hålla mycket af henne, beundra, tillbedja eller
+vända sig ifrån henne. Hon är endera en stor kokett eller en qvinna som
+ännu icke funnit sin rätta bestämmelse här i verlden och som icke
+arbetat sig upp till höjden af sina gåfvor. Hon kan ej ljuga, ej handla
+till hälften; hon är så uppriktig att man ibland kan misstänka henne för
+att icke tala sanning, så rättfram, att man vore frestad att beskylla
+henne för falskhet, då man icke känner henne.
+
+För att låta bli att älska eller hata henne, måste man göra såsom jag --
+studera henne -- och ehuru jag redan sen någon tid gör det, sysselsätter
+jag mig dermed ännu med samma intresse ..."
+
+Dessa rader kunna gifva ett begrepp om det intryck, hon hos mången
+framkallat, och vi måste tillägga att Lady S. aldrig fick företaga sig
+någonting obemärkt, ehuru hon sjelf trodde det, ty hvarhelst hon befann
+sig, väckte hon intresse, och två läger bildade sig genast, det ena för
+att beundra, det andra för att klandra henne.
+
+Mary tilltalade Lady S. med en vänskapsfull förtrolighet, men uti hennes
+sätt röjde sig tillika en stor tillgifvenhet och beundran; uti det
+småleende och den blick, hvarmed Ladyn såg på henne, kunde man läsa att
+det förhållande, hvaruti de stodo till hvarandra, mindre var det af
+tjenarinna och matmoder, än emellan tvenne förtrogna som hvardera vilja
+bibehålla sin rätta plats, och den glömde Mary aldrig, ty hon var alltid
+uppmärksam och tjenstaktig. Lady S. yttrade sin önskan att så tidigt som
+möjligt lägga sig, före sina hyttkamrater, och hon gick derföre öfver
+däck med ett vänligt leende och en böjning på hufvudet åt de längre
+aflägsna, samt en handtryckning åt sina närmare bekanta. Hennes gång var
+lätt och ädel, icke förnäm; och man såg att hon, ehuru egande mycken
+verldsvana, dock gerna ville vara obemärkt.
+
+När hon öppnade sin hytt-dörr och fann att Mary ensam var der, stängde
+hon den hastigt, kastade lifligt hatt och shawl af sig och utropade:
+
+-- Nå, Mary, hvad tycker du om denna sjöresa? jag för min del finner den
+odräglig, ty att evigt se dessa samma ansigten, som alla äro lika
+obekanta, blir i längden outhärdeligt! Jag längtar så till det kära
+Europa, till den älskade stranden, som jag kommer att se blott i
+förbifarten. Sedan jag återsett Englands jord, får jag mera tålamod, och
+då flyga vi; icke så, Mary? vi flyga, fria fåglar, till de länder vi
+önska se. O! Mary! jag tänker visst ibland att min fader blir orolig
+öfver min bortvaro. Men nej! du vet att jag ej kan förmå mig att
+återvända till honom, att instängas på det ensliga slottet och lefva som
+fastkedjad. Nej! tusen gånger nej! när man har kraft, mod och förstånd,
+skall man ej som en docka sitta hemma och brodera i båge för att
+sysselsätta sina fingrar. Dessutom är jag ej skapad att vara en så
+förnäm lords arftagerska; nej, min far är alltför rik för mig. Jag vill
+vara fri, fri liksom lejonet i skogen! jag vill ej veta af något tvång
+... men, jag började med en fråga och har nu utan att vänta på svar, för
+hundrade gången låtit dig höra dessa uttryck af min oro och min längtan.
+
+-- Mylady vet nog att jag ej kan fördraga sjön, men hvad gör det? Till
+allt behöfves litet vana; dessutom är sådant så obetydligt att jag ej
+dugde att vara med er Mylady, om jag klagade för så litet. Men vet
+Mylady, hvad jag tröstar mig med? Jo! det är att se huru mycket man
+sysselsätter sig med er, och att höra så många berömma er. I afton fick
+den gamla miss Brown tag uti mig och ville nödvändigt veta hvem Mylady
+är och hvar ni lemnat er man?"
+
+Lady S. som just börjat ordna sitt hår, vände sig om och brast ut i ett
+klingande skratt, som hon på en lång stund ej kunde hämma.
+
+-- Min man, ha, ha, ha! Nej! min kära miss Brown, någon sådan hvarken
+har eller tänker jag taga mig. Min man! nej, det låter för löjligt, men
+hvad svarade du?
+
+-- Jag svarade som vanligt, att det ej anstod mig att tala om Myladys
+angelägenheter, och rådde henne att fråga eder sjelf.
+
+-- Hvarföre det, Mary?
+
+-- Emedan jag tyckte det var bäst att låta dem tro er vara gift, ty det
+sägs ju att man i Europa så mycket skall undra öfver, när ogifta
+fruntimmer resa ensamna. Så många hafva redan frågat mig, och utan att
+vilja säga en osanning, låter jag dem tänka hvad de vilja.
+
+-- Nej, snälla Mary, jag bryr mig så litet om hvad andra menniskor tänka
+om mig, ty jag har intet att blygas för. Ingen har frågat mig, men
+skulle någon göra det, så svarar jag sanningen och den känner du.
+
+-- Vågar jag fråga, hvart Mylady ämnar resa sedan vi anländt till
+Liverpool?
+
+-- Till en början fara vi till Paris, som jag redan så länge längtat att
+få se. Jag vill njuta af friheten i hela dess herrlighet, då man
+obemärkt och okänd kan följa den väg man finner god, och der man, ehuru
+qvinna, kan ingå uti alla detaljer, se det som intresserar en, och icke
+behöfva redogöra för sina mått och steg.
+
+-- Men huru skall Mylady kunna reda sig uti en så stor stad? En ensam
+qvinna, vacker som Mylady är, blir aldrig obemärkt.
+
+-- Mary! Mary! känner du mig ej ännu? vet jag någonsin något omöjligt?
+nej, händelserna måste böja sig för min vilja, icke jag böja mig för
+dem.
+
+-- Och ändå, tillade Mary tveksamt, är Mylady rädd att återvända till
+sin fader, och att bli tvungen att gifta sig?
+
+-- Rädd? -- nej, barn, jag är icke rädd att bli tvungen, men jag vill så
+länge som möjligt ihågkomma det fjerde budet: "Du skall hedra din fader
+och din moder." Jag känner min fader, men han förstår mig ej och jag
+vill ej yppa för honom mitt förakt för den man, som han bestämt till min
+make. Blott i yttersta nödfall skall jag göra det. Lyckligtvis har min
+moders förmögenhet satt mig i stånd att lefva oberoende, så att jag kan
+följa mitt hjertas lag och den väg som mitt förstånd anvisat. Dessutom
+har du lofvat mig ett blindt förtroende. Framtiden står i stora drag
+tecknad för mig, men detaljerna känner jag icke. På Gud beror allt det,
+som min vilja är oförmögen att åstadkomma eller förhindra.
+
+-- Ja, Mylady, jag har lofvat att lyda blindt; jag tror på er mera än på
+mig sjelf.
+
+-- Snart komma vi till vårt första mål, Liverpool, derifrån vi
+omedelbart komma att fortsätta vår färd till Paris med nödiga
+försigtighets mått. Försigtighet är visdomens lag. Icke feghet, rädsla,
+utan den oberoende försigtigheten, som man mindre är tvungen till genom
+omständigheterna, än genom ingifvelsen utaf egen erfarenhet, utaf egna
+tankar.
+
+Under detta samtal hade Lady S. emellertid klädt af sig och sedan hon
+läst högt ett kapitel ur bibeln, hvilket hon hvarken morgon eller afton
+försummade att göra, tog hon godnatt af sin trogna följeslagarinna och
+försjönk snart uti en djup och lugn sömn. Man säger att endast
+fullkomligt rena samveten kunna njuta en lugn hvila, men detta anse vi i
+allmänhet vara ett stort misstag. Här var dock fallet sådant, ty Lady S.
+kände inga samvetsförebråelser, emedan hon handlade efter en fast
+öfvertygelse, och då kunde hon ej förebrå sig någonting.
+
+Vi vilja emellertid låta henne fortsätta sin resa, som erbjöd intet
+anmärkningsvärdt, ty vi anse ej som sådan den nyfikenhet hon åstadkom
+bland alla passagerare.
+
+Sedan miss Brown, efter många öfverläggningar med andra, öfver Marys
+svar, hopspunnit den mest intressanta romantiska historie, fick Lady S.
+i allas ögon den prägel af öfverlägsenhet, som nyfikenheten så ofta
+tillegnar dem, den hedrar med sin uppmärksamhet.
+
+
+
+
+                                  II
+                              ABBEY-HALL
+
+
+I närheten af Liverpool ligger det ståtliga Abbey-Hall, tillhörande lord
+Suffridge. Sjelfva slottsbyggnaden är omgifven af en sorgfälligt vårdad
+park, vittnande om hög ålder. Utanför densamma ligga eleganta farms och
+rika fält; sjelfva herrgården, som är mycket stor, är omgifven af en hög
+stenmur och vid den tunga jernporten, som öppnas för besökande, ligger
+ett litet kapell, som nu användes till boning för portvakten. Ofvanför
+dörren synes en ännu icke fullkomligt utplånad fresco-målning,
+föreställande den heliga jungfrun, som uppenbarar sig i skyn för några
+på knä bedjande munkar. Parken bär en dyster och föråldrad prägel;
+slottet är en mossbelupen, tvåvånings gråstens byggnad, med stora i de
+sekelgamla murarne oregelbundet infattade fönster; två torn höja sig vid
+hvardera ändan och öfverst på dem resa sig jernkors, vittnande om den
+tid då detta slott varit ett kloster. Den tunga dörren var af massivt
+jern och förde tanken tillbaka till tider, då den för de arma qvinnor
+som dvaldes derinne, ofta blott öppnades för att föra dem från grafven
+ofvan, till grafven under jord.
+
+Uti en af de stora salarne satt lord Suffridge framför en antik
+marmorkamin, med i naturlig storlek uthuggna hjeltefigurer. Lorden var
+en man af omkring femtio år; hans profil hade kunnat tjena en
+bildhuggare till modell, men hans lifliga, oroliga ögon stämde illa
+öfverens med det silfverhvita håret, som knappast mera betäckte hjessan.
+Hans klädsel var oklanderlig och bar prägeln af den äkta gentlemannen,
+som hedrar sitt eget sällskap lika mycket som andras. Klockan var sju;
+och rummet, upplyst af endast några få ljus, hade ett dystert utseende;
+på ett litet bord invid lorden brunno två vaxljus uti en fint arbetad
+stake med blå skärm. Lord Suffridge höll en bok i handen, men hans
+tankar voro synbarligen långt borta, hvilket syntes af den stirrande
+blick, han riktade mot ett af rummets mörka hörn. Plötsligt tycktes han
+vakna ur sina drömmar, reste sig häftigt upp samt började med oroliga
+steg mäta det stora rummet. Vid hvarje af dessa steg hördes ett doft
+återljud från väggarne och de ord, han utan sammanhang yttrade, genljödo
+hemskt omkring honom.
+
+-- Hvad jag saknar henne! utbrast han, förande handen öfver pannan och
+den kala hjessan. Ensamheten, ja ensamheten är allt, hvad jag för min
+ålderdom vunnit; ... gift, åter gift och ännu engång gift och dock
+ensam!
+
+Han gjorde åter flere slag i rummet, fördjupad i sina dystra tankar.
+Småningom öfvergick hans ansigtsuttryck nästan till förtviflan; han
+kastade sig uti den stora länstolen, med hufvudet tillbakalutadt, och
+hans bittra skratt tycktes liksom söka ett gensvar i den storm som
+hemskt hven genom fönstren.
+
+Till hvad har jag kommit efter att hela mitt lif hafva sökt lyckan? Tre
+gånger har jag genom äktenskapet trott mig finna henne och lika ofta ha
+mina förhoppningar blifvit svikna; en son hade jag ock, men honom ryckte
+döden ur mina armar, och den enda, som återstår af dem, som stodo mig
+närmast, är långt ifrån att uppfylla de förhoppningar jag ställt på
+henne; vi förstå ej hvarandra och dock är hon mig så kär; hennes
+oböjliga sinne påminner mig om mitt eget, men jag känner, att hon eger
+det som jag alltid saknat, ett rent samvete och en fast tro på allt
+godt. Hon är mig öfverlägsen och dock är hon mitt eget barn; denna tanke
+är olidlig, men hon måste lyda mig; kan jag ej på annat sätt försona
+hvad jag brutit, så skall det åtminstone ske genom att kufva en själ,
+som är lika oböjlig som min egen. Hon måste blifva hans hustru, annars
+skall jag få ingen ro för hämdens vreda makter ...
+
+Några minuter förflöto under tystnad. Hans ansigte uttryckte en allt
+djupare förskräckelse och blicken irrade oroligt omkring. -- Jag vet ej
+hvaraf det kommer sig, fortfor han, att jag dessa sednare tider allt
+jemt känt någonting liknande fruktan; om natten vaknar jag plötsligt,
+gripen af fasa; flere gånger har jag drömt, huru jag springer efter min
+Lucy, men att hon sväfvande undflyr mig tills jag vanmäktig faller till
+jorden, då jag hör en röst, ja den rösten som jag mest af alla bäfvar
+för, ropa till mig: "Ingen försoning kan utplåna det förflutna;" en
+isande kyla genombäfvar mig; och jag vaknar. Förr har jag aldrig trott
+på någonting så dåraktigt som drömmar, men tanken kan man ej betvinga
+och nu har jag icke längre Lucy här, som med sin englalika röst lugnar
+min oro. Jag gaf vika för hennes önskan att få tillbringa ett år hos sin
+gudmor i Amerika; ja väl -- men härnäst måste hon vika för min vilja.
+Men om Lucy icke mera skulle återkomma? nej, omöjligt! Hon är visst rik
+nog, sedan jag lemnade hennes möderne-arf i hennes händer ... men nej,
+det kan hon icke göra, så hårdt kan jag ej blifva straffad och så mycket
+kan hon ej likna mig. Snart borde posten komma och med den måhända bref
+om hennes återkomst. Jag emotser denna stund både med längtan och
+förskräckelse, ty jag anar att svåra strider förestå mig.
+
+Vid de sista orden hördes på afstånd rullandet af en vagn som snart
+stannade. Lord Suffridge reste sig häftigt, men återsjönk snart på sin
+plats. Hans båda händer omfattade krampaktigt stolen; ögonen riktades
+emot dörren; han vågade ej andas, ej röra sig. Några minuter förflöto
+sålunda, hvarefter dörren öppnades och en gammal trotjenare inträdde,
+som anmälte, att unga baronet Edvard Glithingham just nu ankommit och
+önskade att få träffa lorden.
+
+En suck ur lordens bröst lät ana ett sviket hopp, men när han svarade
+att baroneten var välkommen, hade hans ansigte samt hela hans sätt
+antagit ett lugnt och gladt utseende och det var med utsträckta armar
+och ett utrop af glädje, som han tog ett steg emot sin gäst.
+
+Några ord om sir Edvard äro här nödvändiga, förrän vi förklara ändamålet
+med hans besök. Han var stor och väl vext; och hans ansigte hade
+någonting nobelt och intagande; hans ögon hade ett godt uttryck och
+kring munnen spelade ett vemodigt leende, då den ej uttryckte förakt
+eller vrede. Vid en flyktig bekantskap kunde man känna sig frestad att
+anse honom för en särdeles god och hederlig menniska, ehuru något
+inskränkt på förståndets vägnar. Men ju längre man såg och ju mera man
+var tillsammans med honom, desto mera klart framstod hans dubbla
+karakter, hvilken var en blandning af de mest låga känslor i förening
+med en vana att uttala upphöjdare grundsatser. Sjelf ansåg han sig för
+en framstående man, men hans handlingar bildade en skarp motsats
+härtill.
+
+Han lefde med sin mor i Sussexshire; tidigt hade han förlorat sin fader,
+som fallit ett offer för en okänd mördares hand, hvarefter han uppvext,
+vårdad af en alltför svag och olycklig moder, utan att några band lades
+på hans sinnes vildhet. Redan för halftannat år sedan hade lord
+Suffridge lofvat honom sin dotter Lucys hand, ehuru han mer än väl
+visste, att hon icke hyste någon ömhet för denne sin blifvande make. Men
+i denna fråga skulle inga böner förmå lorden till eftergift, dessutom
+hade Lucy ett för stolt sinne för att knäböja ens för sin fader.
+
+Med ett utseende af liflig glädje kastade sig sir Edvard uti sin
+tillkommande svärfars armar och utropade "Jag kan ej säga, huru glad jag
+känner mig att få återse eder, mylord, och huru högt jag uppskattar
+lyckan att ha rönt ett sådant emottagande från eder sida. Men jag erfor
+nyligen den smärtsamma nyheten att min dyra fästmö ännu ej återkommit;
+när väntar ni henne, mylord?
+
+-- Innan jag svarar, måste jag bedja dig, min bäste Edvard, taga plats,
+svarade lorden som var blek och darrande. Sedan de båda männen satt sig
+ned, fortfor han: -- Jag kan icke med säkerhet bestämma, när min Lucy
+återkommer, emedan hennes hemresa är beroende af många omständigheter,
+framför allt af passande ressällskap, men längre än en månad torde vi ej
+behöfva vänta på henne.
+
+-- En månad! utropade Edvard; ännu en hel evighet efter denna långa
+pröfningstid, som varit mig så svår att uthärda; hade ej den ljufvaste
+framtid lett emot mig och hade ej min älskade Lucys förbud att uppsöka
+henne före hennes återkomst qvarhållit mig, skulle jag längesedan styrt
+min kosa till det land, som innesluter hela min framtid.
+
+Vid dessa sista ord hade lord Suffridges ansigte antagit ett mörkt
+uttryck.
+
+-- Har hon förbjudit dig att återse henne före hennes hemkomst?
+besynnerligt, mycket besynnerligt ...
+
+-- Hvad finner ni, mylord, för besynnerligt häruti? afbröt honom sir
+Edvard, som med synbar oro följt lordens ansigtsspel. Ingenting, min
+gode Edvard, ingenting, det var blott en ofrivillig tanke, som ett
+ögonblick fick rum inom mig. Jag förmodar att det blott varit en
+försigtighet af henne, emedan Lady Rush ofta tillbringar sin tid på
+resor och du sålunda kunnat få resa förgäfves utan att träffa dem hemma.
+
+Denna förklaring var visserligen ganska sökt, men tycktes dock
+fullkomligt tillfredsställa Edvard, som på sin blifvande svärfaders
+fråga, huru lång tid han ämnade skänka honom, svarade, att han gerna
+skulle tillbringa några dagar på Abbey-Hall, för att med lorden hinna
+tala angående framtiden. Lord Suffridge ringde; samma gamle trotjenare
+trädde in, och erhöll befallning att iordningställa den röda kammaren i
+öfre våningen; denna förklarades dock icke vara uti det skick att den
+kunde hysa Abbey-Halls blifvande herrskare. Intet annat rum fanns att
+tillgå för denna natt än "gröna kammaren" i samma våning. Då detta rum
+nämndes, bleknade lorden åter.
+
+-- Det är denna kammare, som Lucy har så kär och mest uppehåller sig
+uti; och ehuru jag för min del ej just tycker om det, låter jag dock
+hålla den, liksom min dotters öfriga våning, i ordning. Det är en liten
+nyck hos henne, som jag ej vill sätta mig emot. Rummet är icke beqvämt,
+men för en natt hoppas jag, du ursäktar mig, då din ankomst var så
+oväntad.
+
+-- Min bäste lord, detta rum har blifvit mig dubbelt kärt, sedan jag
+hört, att min fästmö har en skild förkärlek derför, svarade Edvard
+hvarefter den gamle Anders gick ut för att verkställa den honom gifna
+befallningen; uti hela hans väsende kunde man dock tydligt läsa ett
+slags ovilja, eller någonting liknande förargelse öfver det honom gifna
+uppdraget.
+
+-- Hvad har han här att göra? mumlade han för sig sjelf, och jag som
+icke hade något annat rum i ordning ... men nu är det för sent ... och
+detta rum, som Mylady håller så kärt, skall nu under hennes frånvaro
+bebos! Hvad jag kan vara uppbragt på mig sjelf! Huru skall jag kunna
+möta Myladys blick, när hon ser på mig med sina stora blå ögon och mild
+som en engel säger: -- Anders, hvarför har du låtit någon bo uti det
+rum, som jag mest älskade? När hon talar så der, så önskade jag, att hon
+någon gång blefve riktigt ledsen, men nej, det blir hon aldrig! Alltid
+är hon mild, blott när hon hör en osanning eller får veta af en sådan,
+blir hon helt röd i ansigtet; hennes ögon tåras af smärta och den
+medlidsamma blick hvarmed hon då betraktar den felande, kommer honom att
+känna sig förkrossad af sitt eget samvetes förebråelse. Huru skulle jag
+ej längta efter hennes återkomst, om ej detta giftermål med sir Edvard
+skulle komma i fråga! Nej, jag kan ej fördraga honom, och det kan Mylady
+ej heller, fastän hon kan beherrska sin motvilja, men förställa sig, det
+kan den engeln aldrig!
+
+Under denna monolog hade Anders hunnit till sitt rum, och sedan han ur
+ett skåp framtagit flere nycklar, tändt ett ljus, som han satt i en
+lykta, begaf han sig ut i den långa korridoren, der han stannade utanför
+en dörr, på hvilken han knackade. En röst inifrån bad honom stiga in,
+efter att först hafva gjort sig underrättad om hvem det var. Uti ett
+litet nätt och prydligt rum, satt en gammal qvinna i soffan, framför ett
+sybord och stickade på sin strumpa.
+
+-- En stor nyhet, mrs Johns, började Anders, men icke sådan vi önska;
+sir Edvard är här och skall tillbringa denna natt i gröna kammaren.
+
+-- Gud barmhertig! utbrast mrs Johns, lyftande sina ögon från arbetet
+och aftagande sina glasögon; aldrig kan det vara möjligt, att baroneten
+skulle bebo Myladys rum, -- nej, Anders har blott velat skrämma mig.
+
+-- Nej, bästa mrs Johns, intet skämt kommer nu tyvärr i fråga. Det är
+visst mitt fel, men intet annat rum var så i ordning att det kunde
+begagnas till sofrum, och baroneten kom öfver oss liksom från skyarne.
+
+-- Ja, det var mycket illa gjort utaf er, mr Black, att ställa så till.
+Men sålunda går det, när jag är sjuk och icke kan ha tillsyn öfver allt;
+nog skulle jag alltid hållit ett rum i beredskap för oförutsedda
+händelser. Och baroneten skall nu sofva i den säng der Myladys mor, Gud
+vare hennes själ nådig! ... uppgaf sin anda? Nej, det är omöjligt!
+
+-- Nu är det ej längre tid att oroa sig häröfver, ty vi måste ställa
+allt i ordning för den blifvande arftagaren och Lady Lucys fästman ...
+nej, jag har svårt att få dessa ord öfver mina läppar. En sådan man åt
+denna engel! ... det är synd och skam att lorden skulle gifva sitt löfte
+utan Myladys samtycke, men vi känna den gamle herren och veta att det
+som engång är sagdt, det är sagdt, och icke en bokstaf deruti får
+ändras. Vill ni icke derföre, mrs Johns, vara god och kalla på eder
+qvinliga bataljon och gifva dem de förhållningsordres, som jag ej
+begriper mig på? Jag går emellertid på förhand till gröna kammaren och
+ställer undan Myladys saker, som hon visst icke önskar att sir
+Glithingham skall få röra.
+
+-- Ja, ja det skall ske, ehuru jag ej kan få ur mitt hufvud att Anders
+handlat mycket oförnuftigt och att man vid hans ålder borde hafva litet
+mera omtanke och icke så der ...
+
+-- Nog, nog mrs Johns! Nu hinner jag ej höra på mera, men sednare skall
+jag komma tillbaka, då ni kan blifva i tillfälle att få afsluta er
+vackra predikan, hvars början gifver mig en aning om fortsättningen och
+slutet. Jag måste nu gå att se efter qvällsvardens servering, ty tiden
+brådskar.
+
+Med dessa ord lemnade Anders rummet, der mrs Johns en stund förblef
+sittande med händerna i kors, försänkt i djupa tankar. Småningom började
+orden åter bana sig en väg öfver hennes läppar: -- Skall någonting
+blifva gjordt med omsorg, så måste man nödvändigt sjelf vara med, eljest
+uträttas ingenting med förstånd. Fast Anders är en bra karl, så är han
+dock blott en karl, och han förstår sig ej det minsta på sådant. Men nu
+försummar jag mig ... hvarpå hon häftigt ringde på en klocksträng, som
+hängde öfver soffan. -- Jag är mycket ledsen, fortfor hon, och kunde jag
+blott gå, så skulle jag nog hitta på någon utväg, men den förargliga
+gikten har alldeles förlamat mig. Hvad skall Mylady säga när hon kommer
+hem? Hennes egen mors rum! Stackars barn! Man kunde nästan tro att hon
+anar till alla de suckar och tårar, som uppstigit från denna sjukbädd!
+
+Medan hon ännu talade, inträdde, den ena efter den andra, sju stycken
+tjensteflickor hvilkas utseende och klädsel vittnade om deras olika
+tjenstegrader. Sedan alla voro samlade, tog mrs Johns till ordet med en
+befallande och öfverlägsen mine, hvilken hon i tjenstefolkets närvaro
+alltid påtog, ty hon fordrade mycken respekt och var lika sträng som hon
+var omtyckt, hvilket i hennes ställning är någonting ganska sällsynt.
+
+-- Nu, mina barn, skolen i raskt gripa verket an, ty den ädle baroneten
+sir Edvard Glithingham har anländt och mr Black väntar eder i gröna
+kammaren för att ställa den i ordning till hans emottagande. Jane, här
+är nyckeln till linneskåpet, tag fram, ur afdelningen för förnämare
+gäster, lakanen och örongottsvaren n:o 3 och tvenne handdukar med rosor
+och vindrufvor i bården, också n:o 3. -- Medan hon ännu talade, hade hon
+ur en stor korg på bordet framtagit en nyckel, den hon räckte åt Jane:
+-- Akta elden! Man kan aldrig vara nog försigtig med den.
+
+Jane neg och nickade till tecken att hon hade förstått, samt ilade ut.
+
+-- Du, Evelyne, fortfor mrs Johns, skall taga ljus ur den stora lådan
+och sätta dem i silfverstakarne, som redan stå i rummet, samt för resten
+ställa allt på sin plats; glöm ej dricksvattnet och tändstickorna; i
+morgon skall du i god tid se till, att röda kammaren blir eldad och
+ställd i ordning, ty baroneten skall då flytta dit. Ni andra, Bab och
+Lilly, Kate och Mary skolen alla genast begifva eder till gröna kammaren
+och der afvakta mr Blacks befallningar. Gån nu, mina barn!
+
+-- Och jag, hvad skall väl jag göra? sade en sakta röst. -- Du, Alice
+lilla, har också någonting, som du måste uträtta, du skall öfver allt se
+efter om några af Myladys saker ligga framme, mr Black skall visst lägga
+dem undan, men aldrig kan man i sådana fall lita på en karl; sedan skall
+du vackert lägga dem i ordning i någon tom byrå i Myladys rum. Du är
+Myladys kammarjungfru, och får derföre detta förtroendeuppdrag.
+
+-- Goda mrs Johns, törs jag fråga hvarföre baroneten just skall få bebo
+Myladys älsklingsrum, då så många andra finnas här på slottet och Mylady
+icke gerna vill att någon skall beträda det? Det är ju blott ni mrs
+Johns, mr Black och jag, som hafva tillstånd att få störa henne, då hon
+ibland för långa stunder instänger sig uti detsamma.
+
+-- Det vet jag nog, men med en fästman är det helt annat, ty honom unnar
+man gerna det bästa, och dessutom så är det Mylord som bestämt det och
+honom måste man lyda. Gå nu, min snälla Alice, och visa att du kan göra
+heder åt ditt kön, genom att snabbt och väl uträtta hvad jag sagt.
+
+-- Det kan ni lita på, mrs Johns, allt som rör Mylady uträttar jag
+mycket fortare och bättre än annat; jag skall skynda mig!
+
+-- Kom sedan hit tillbaka, kära barn, det är så trefligt, när du är här
+och håller mig sällskap, ty mr Black, som eljest brukar läsa för mig,
+har mycket att göra i qväll. Hon gaf den unga flickan ett tecken att
+aflägsna sig och snart hörde man hennes lätta steg genomila den långa
+korridoren.
+
+Sednare på qvällen hade mrs Johns den glädjen att se gamle Anders stiga
+in till henne, och länge sutto de gamla och talade om fordna gemensamt
+upplefda minnen.
+
+Ungefär vid samma tid satt lord Suffridge uti sitt kabinett, med dörren
+till sängkammaren öppen. Detta rum var upplyst af flere i kronan
+brinnande ljus, utom andra som öfverallt voro upptända så att icke en
+enda vrå var skum. På skrifbordet, framför hvilket lorden hade tagit
+plats, brann en sjuarmad kandelaber och vid hans fötter låg en stor
+Newfoundlands-hund, som med sina blickar uppmärksamt följde sin herres
+rörelser. Lorden satt och skref; pannan låg i djupa veck och hans mun
+var krampaktigt sluten. Emellanåt såg han upp från sitt arbete och
+kastade en misstrogen blick mot sängkammardörren, hvarvid äfven hunden
+oroligt blickade åt samma håll. Länge satt lorden så och skref, och allt
+starkare blef derunder det uttryck af bäfvan och tilltagande skygghet
+hvarmed han såg omkring sig. Men vi lemna honom vid hans arbete för att
+kasta en blick uti gröna kammaren, Lady Suffridges älsklingsrum, som nu
+upptogs af hennes föga älskvärde fästman.
+
+Hvarmed var väl han sysselsatt? Jo, han låg försänkt i en tung och djup
+sömn, hvarom de ljudliga och föga poetiska snarkningar, som regelbundet
+hördes bakom de tunga sidenförhängena kring hans säng, aflade ett
+ojäfaktigt vittnesbörd.
+
+Sjelfva rummet var möbleradt i gammaldags smak och väggarne beklädda med
+mörkgrönt damast, med förgyllda panelningar. Taket, liksom dörrarne
+pryddes af storartade målningar. I taket såg man Gud Fader sittande på
+en thron omgifven af englar, som flögo omkring, blåsande i basuner. På
+en af dörrarne syntes en mängd ansigten, hvilka voro liksom förklarade
+af det sken som utgick från höjden, och vid deras skuldror voro vingar
+fästade, större och mindre, allt efter den olika höjd de hade nått. På
+den motsatta dörren trängdes en massa förfärade anleten, hvilka med fasa
+sågo dit upp; och dessa varelser, hvilka voro utrustade med horn och
+långa klor, fasthöllo sig af alla krafter vid jorden. På den tredje
+dörren, emellan de båda andra, såg man en prelat i påfve-skrud; i den
+ena handen höll han en ofantlig nyckel hörande förmodligen till
+himmelrikets portar; denna höll han utsträckt mot den sida der de
+förklarade befunno sig, medan han åt de andra gjorde en afvisande
+åtbörd. Alla dessa i sammanhang med hvarandra stående taflor, voro
+konstnärligt utförda samt buro prägeln af katholicism och vittnade om,
+att klostret varit rikt och inom sina murar slutit stora förmågor, som
+för konsten blifvit förlorade; osäkert är, om de derföre blifvit vunna
+för himlen. Men låtom oss hoppas att den goda viljan tynger i Guds
+vågskål, samt att ett lif af bön och försakelse har någon betydelse i
+den stund då hjertats hemligaste känslor skola komma i dagen.
+
+För öfrigt hade rummet intet anmärkningsvärdt. Ett stort skrifbord,
+hvilket liksom alla de öfriga möblerna var af förgylldt träd, en
+gammalmodig säng, en högkarmad soffa och några stolar, var allt hvad det
+innehöll. Invid detsamma låg ett litet toilettrum, hvilket gjorde att
+det icke så mycket påminte om sin egenskap af sofrum.
+
+Men låtom oss för en tid lemna Abbey-Halls innevånare och återvända till
+vår gamla bekantskap, Lady S., som nu anlände till Liverpool.
+
+
+
+
+                                 III
+                     TVENNE SVIKNA FÖRHOPPNINGAR
+
+
+Att det fruntimmer, som på ångbåten väckte så mycket intresse, icke var
+någon annan än Lucy, lord Suffridges enda dotter, arftagerska till
+Abbey-Hall och sir Edvard Glithinghams trolofvade, hafva mina läsare
+tvifvelsutan redan gissat.
+
+För att kunna förklara många egenheter uti hennes karakter, hvilka
+eljest kunna synas alltför öfverdrifna, måste vi gå tillbaka till hennes
+tidigare lif.
+
+Hon var lord Suffridges enda barn, med hans första hustru, den älskvärda
+Lady Lucy, hvars namn hon äfven i dopet erhållit. Om lord Suffridges
+ungdom hade berättats många underliga saker, nu nästan glömda. Ofta
+inträffar det att förflutna händelser småningom försvinna i det dunkla
+framfarna, och endast qvarlefva uti några äldre personers minne,
+derifrån de dock ibland, likt från grafven uppstående vålnader,
+plötsligt framstiga i dagen, för att störa både dödas och lefvandes ro.
+
+Man omtalade, att han emot sin faders vilja hade velat gifta sig, och
+att denne då hotat göra honom arflös, samt att sonen det oaktadt flytt
+från hemmet, men blifvit tillbakavisad af den qvinna, han älskade,
+hvilken emellertid gift sig med en annan. Trogen denna sin kärlek,
+berättade man, hade han förföljt föremålet för densamma, som mycket
+hastigt blifvit enka, och med sin späda son nödgats gömma sig undan
+honom. Nästan samtidigt härmed förlorade han sin fader och blef till
+allas öfverraskning -- herre till Abbey-Hall.
+
+Några månader efter det han tillträdt denna besittning, gifte han sig
+med lord Earlys sköna dotter, som blef en älskvärd värdinna uti hans
+hus, samt en mild och trogen maka. Oaktadt alla hennes bemödanden att
+sprida glädje och trefnad omkring honom, lyckades hon ej skingra hans
+dystra lynne, som var oöfvervinneligt. Mången gång utbröt det tillochmed
+i anfall liknande vansinne, och då vakade hans hustru, med de trogne
+tjenarne Anders Black och mrs Johns, långa veckor vid den sjukes säng.
+En gång då hon ensam satt vid sin sjuke makes sida, hade hon blifvit så
+uppskrämd -- om det sedan var af hans ord, eller vilda uppförande,
+känner man ej -- att hon häftigt insjuknade. Innan hon föll uti den
+svåra hjerninflammation som slutade hennes dagar, bad hon att ingen
+annan än mrs Johns och Black, som äfven vårdade lorden, skulle få sköta
+henne, och för att de måtte kunna härda ut dermed, lät hon dem föra sig
+till det rum som låg närmast till hennes makes. Men då de trogna
+tjenarene märkte att den enas yrsel försämrade den andras, återförde de
+den medvetslösa Ladyn till den gröna kammaren i öfre våningen, förenad
+med lordens rum genom en spiraltrappa. Deras tillgifvenhet kände inga
+gränsor och deras sorg var derföre djup då de sågo sin älskade matmoder
+dö uti deras armar.
+
+När lord Suffridge ändtligen tillfrisknade från sin svåra sjukdom, som
+var det häftigaste anfall af vansinne han hittills haft, vågade man ej
+på länge meddela honom detta hårda slag. Emellertid hvilade Lady Lucy
+redan se'n länge uti den praktfulla familjegrafven som prydde
+Abbey-Halls kyrkogård. Åt lorden sade man att hon rest bort, och att hon
+snart skulle återkomma, men för att lugna det raseri, hvaruti denna
+underrättelse försatte honom, blefvo de tvungna att säga ut hela den
+hårda sanningen. Han åhörde den lugnt och hans första tanke var att taga
+reda på, om begrafvningen varit ståtlig, och hans andra, att utforska
+hvad hans sjukvaktare möjligen kunnat uppsnappa om hans förflutna lif.
+Men allt hvad han under sin yrsel talat, hade varit dunkelt, och intet
+namn hade derunder undfallit honom; blott afbrutna ord hade låtit dem
+ana att han dolde någon dyster hemlighet inom sig. Man lät honom
+åtminstone förblifva i denna tro. Inom sig fattade han dock det fasta
+beslutet att aldrig släppa de begge tjenarne ifrån sig, ty han kunde
+säkrast räkna på deras tystlåtenhet, då han hade dem under sin uppsigt
+på det aflägsna slottet.
+
+Mången afton sutto dock hofmästaren och mrs Johns under ifriga
+rådplägningar om de skulle stadna qvar hos lorden, eller lemna hans
+tjenst. Sannolikt skulle de hafva bestämt sig för det sednare, om icke
+den lilla sjuåriga Lucy, som af sin döende moder blifvit anförtrodd i
+deras vård, på dem hade utöfvat en stark dragningskraft. De beslöto
+således att för barnets skull stadna qvar, emedan de ej vågade lemna
+henne ensam, med den till hälften vansinnige fadren. Länge kände lord
+Suffridge liksom en viss afsky för det moderlösa barnet, som emellertid
+inom de dystra murarne och de sekelgamla trädens skugga, utvecklade sig
+till en frisk och glad blomma. Omhuldad af de båda trotjenarnes
+kärleksfulla vård, uppfostrad utan någon gifven plan, uppvexte hon fri,
+utan sorger, och utan någon aning om att det kunnat vara annorlunda. För
+sin fader erfor hon städse en viss rädsla och var alltid i hans närvaro
+tyst och lydig; detta lade dock intet tvång på hennes lif, ty hon såg
+honom endast några minuter under dagens lopp, då hon fick komma och
+kyssa hans hand, hvarefter hon genast, efter erhållen tillåtelse att
+aflägsna sig, skyndsamt försvann genom dörren, der någon af hennes gamla
+vänner alltid väntade på henne. Blott ett enda annat barn fanns på
+slottet och det var den lilla Alice, hvars bekantskap vi redan gjort i
+mrs Johns rum. Hon var dotter till den första Ladyns fordna
+kammarjungfru, och det leende barnaansigtet hade en sådan tjusning på
+Lucy, att man slutligen ej kunde uttänka något hårdare straff, än att på
+en hel dag ej låta henne få se Alice. Lucy var tio år gammal då lord
+Suffridge en dag, efter återkomsten från den första utflykt från hemmet
+han företagit sedan sin hustrus död, förkunnade mrs Johns att allt på
+slottet skulle ställas i ordning, emedan han snart ämnade hemföra en ny
+Lady Suffridge. Detta skulle de underrätta den lilla Lucy om, samt
+tillika lära henne att kalla sin nya styfmoder mamma.
+
+När de båda trogna tjenarne efter att ha hört denna nyhet, lemnade
+lordens rum, sågo de förskräckta på hvarandra. Black följde mrs Johns
+tätt i spåren, då hon med brådskande steg ilade upp till sitt rum; väl
+anlända dit, stannade de och betraktade en stund hvarandra under ljudlös
+tystnad, hvilken slutligen bröts af Black i det han sade:
+
+-- Hvad tänker ni härom?
+
+-- Hvad jag tänker? Alldeles detsamma som ni sjelf, mr Black, att vi
+aldrig hade tänkt oss möjligheten att lorden ännu engång skulle företaga
+sig någonting dylikt. En fru i huset som skall intaga Lady Lucys plats!
+och som jag skall måsta niga för; nej, det gör jag då bestämdt icke. Jag
+kan lefva ett oberoende och bekymmerslöst lif och lemnar derföre utan
+vidare detta hus. Ni, mr Black, kan göra hvad ni behagar, men jag
+stannar icke qvar.
+
+Black närmade sig mrs Johns, fattade hennes hand uti sin och sade mildt:
+
+-- Tror ni, mrs Johns, att jag känner mig tillfreds vid tanken att lyda
+under en annan matmoder än Lady Lucys dotter; ty det har alltid varit
+mitt hopp att lefva så länge att jag finge se det lilla englabarnet
+såsom min värdinna; men nu lemnar jag huset mindre än någonsin, ty Lucy
+behöfver oss bättre än förr. Hvad skall det blifva af det stackars
+barnet och hvem vet, hurudan den nya Ladyn blir, ty af en styfmoder har
+man litet att hoppas. Och skulle vi väl nu glömma hvad den andra vid sin
+död bad oss om? Nej, icke kan ni, mrs Johns, hafva hjerta att lemna det
+arma barnet, så länge vi kunna vara henne nyttiga. Gud och den älskade
+Lady Lucy se ned ifrån himmelen och vilja att vi skola vårda barnet, som
+vore det vårt eget. Endast döden kan rycka oss från den plats vi här
+hafva intagit, icke sant, mrs Johns? Hade jag icke uti min ungdom begått
+den dumheten att gifta mig med en kokett flicka, innan ni, mrs Johns,
+var enka, och hade jag ej varit så gammal då hon dog och lemnade mig
+ensam utan barn att sörja för, så skulle jag för längesedan sagt till
+eder:
+
+-- Mrs Johns, låtom oss blifva man och hustru, och sålunda i kärlek vara
+far och mor för den unga Lucy, men nu ...
+
+-- Är det för sent, slutade mrs Johns, och blickade på Anders med ett
+par ännu lifliga och vackra ögon, och Anders såg helt lycklig ut vid den
+tanken, att om de begge varit yngre, skulle han sannolikt fått ett
+jakande svar.
+
+-- Nå, huru är det nu med ert beslut? Lemnar ni Abbey-Hall?
+
+-- Ack, så den Anders kan tala, sade hon, aftorkande en tår som långsamt
+rullade ned för kinden. Ehuru det nu är för sent att begå en sådan
+galenskap som att gifta sig, så vilja vi dock besluta att aldrig
+öfvergifva vårt gemensamma verk. Så länge Lucy behöfver oss, skola vi
+icke lemna henne, och liksom jag i egenskap af er hustru icke skulle ha
+gjort det, skola vi äfven nu som gamla, goda vänner ständigt följas åt.
+
+-- Tack, min länge älskade, trogna vän Jenny! Efter att hafva sagt dessa
+ord, rodnade han öfver sin djerfhet och kysste hennes magra hand, för
+att dölja den sinnesrörelse som bemäktigat sig honom.
+
+Mrs Johns åter, tycktes en stund hafva förflyttat sig tillbaka till sin
+ungdom och brast ut i en konvulsivisk gråt, sannolikt för det
+möjligheten att blifva lycklig, hade för sent inträffat. Anders, som
+mera än någonting annat fruktade för att visa sina tårar, afbröt det
+rörande uppträdet: -- Nej, nu måste jag skynda mig till vårt älskade
+barn för att lära henne säga det rysliga ordet; måhända faller det
+Lorden i morgon in att fråga om hon vet det och då kunde hon dyrt få
+plikta för vår försummelse.
+
+-- Ni har rätt, Anders, sade mrs Johns, ännu svagt snyftande; gå ni
+förut, jag kommer snart efter.
+
+De båda gamla hade ständigt lärt Lucy att hennes moder var i himlen och
+icke kunde återkomma till jorden, samt att hon aldrig mera kunde få en
+moder, sedan denna, hennes skyddsengel var borta. Det blef nu för dem
+ett mycket svårt arbete att med ens förklara för henne det en ny moder
+skulle uppstå, som hon måste mycket hålla af. Det var långtifrån med
+glädje och öfvertygelse som de gamla meddelade henne detta, och liksom
+instinktmässigt stretade äfven hon emot all lärdom uti detta afseende.
+Sedan hon en stund helt tåligt lyssnat härtill, brukade hon lugnt fråga:
+-- Hvarföre skall det nu med ens vara så? Jenny och Anders ha ju ofta
+sagt att jag aldrig skall säga något, som jag ej begriper och nu viljen
+j att jag skall förstå att, ehuru min mamma är död och icke mera kan
+lefva, jag dock skall hafva en mamma, som kommer hit och som lefver?
+Anders och Jenny brukade då helt rådvilla se på hvarandra.
+
+Emellertid hade lord Suffridge rest, efter att hafva lemnat ytterligare
+befallningar om anordningarne för emottagandet af den nya värdinnan, som
+han efter en månad skulle ditföra. Lady Lucys våning skulle putsas upp,
+ehuru ingenting der behöfde ändras; lyckligtvis fick gröna kammaren
+lemnas orörd, emedan den ej hörde till Myladys rum, utan utgjorde ett af
+de många gästrum som slottet hade att bjuda på. Detta rum höllo de begge
+gamla trotjenarene heligt och de sörjde nog för att ingen fick bebo det.
+För Lucy var det välbekant, liksom de målningar som prydde detsamma, dem
+mrs Johns ofta förklarat för henne, dervid hon dock sällan underlät att
+tillägga, att det blott var en styggelse af menniskorna att framställa
+Gud med stort skägg och blå mantel samt påfven med nycklarne till
+himlens portar. Detta rum hade blifvit Lucy kärt och der älskade hon att
+tillbringa långa timmar, endera alldeles allena eller i sällskap med
+Alice, då de begge lyssnade till gamla Jennys berättelser om modrens
+död, om Guds nåd och rättvisa samt om påfvens oförskämdhet att tro sig
+vara en så helig man, ehuru han ej var annat än en skamfläck för
+kristenheten. Lucys lynne var mycket stämdt för religionen och det var
+underbart att se huru allt nytt, hon i detta ämne fick höra, gaf hennes
+barnsliga tankar sysselsättning, och huru ofta för hennes ålder
+öfverraskande anmärkningar förvånade hennes gamla lärare och lärarinna.
+
+En månad hade förflutit, sedan lord Suffridges afresa, när ett bref från
+honom anlände till mr Black, deruti denne underrättades att de efter en
+vecka finge invänta sitt herrskap. Allt var i ordning, och nu voro de
+gamla ifrigt sysselsatta att ställa så till, att Lucy skulle göra ett
+godt intryck på sin styfmoder. Huru många timmar hade ej de båda gamla
+tillbragt under allvarsamma rådplägningar om hurudana kläder de skulle
+låta göra åt den lilla flickan; Myladys gamla garderob hade blifvit
+framdragen och bland hennes klädningar och spetsar hade man utvalt dem
+som bäst ansågos passa för Lucy. Nu voro alla i ordning att emottaga
+sitt väntade herrskap; betjenterne stodo iklädde sina galadrägter; mr
+Black hade prydt sina gamla vador med ett par silkesstrumpor, sina skor
+med stålspännen; resten af kostymen utgjordes af svarta sammets
+knäbyxor, rock af samma tyg, samt hvit väst och halsduk. Mrs Johns hade
+påtagit sin svarta sidenklädning och hvita tyllmössa samt höll vid
+handen den lilla Lucy, hvars blonda lockar nedföllo på en bländande hvit
+hals. Henne hade de klädt uti en blå sammetsklädning med bred spets i
+kanten och korta genombrutna strumpor, som läto se ett par präktiga om
+helsa och styrka vittnande ben. Hon var vacker som en dag och den goda
+mrs Johns ögon hvilade ömsom med stolthet på det älskade barnet ömsom på
+den ståtligt utstyrde Anders.
+
+De hade icke väntat länge, innan de sågo en vagn rulla längs den stora
+alléen och stadna vid porten. Betjenterne ilade på en vink af Anders de
+kommande till mötes, men han sjelf gick med en viss stolthet ned för de
+få trappstegen till gården och anlände just i rättan tid för att hjelpa
+ut lord Suffridge, som efter en kort helsning i sin tur hjelpte sin unga
+maka att stiga ned. Han bjöd henne med mycken högtidlighet armen och
+presenterade mr Black, som bugade sig just så mycket som tillfället
+tvingade honom att göra. Kommen uppför trappan, tog lord Suffridge utan
+att skänka Lucy eller mrs Johns en enda blick, sin hustrus hand, förde
+den till sina läppar och sade:
+
+-- Ett hjertligt och innerligt välkommen, min dyra Lady Suffridge! detta
+är nu ert hem, och jag vill hoppas att ni der skall finna trefnad. Nu
+blef han varse mrs Johns som med Lucy hade närmat sig och tillade: --
+Här får jag presentera min dotter Lucy och den förträffliga mrs Johns.
+Lucy, kyss din moders hand. Barnet lydde, men man såg att hon gjorde det
+med fruktan. Lady Elvine omslöt henne i sina armar, blickade henne sedan
+in i ansigtet och sade:
+
+-- Älskade barn, jag kommer visst att hålla mycket af dig, ty du ser så
+snäll ut! Derpå räckte hon mrs Johns sin hand och tillade: "Jag har
+hört, att ni för det kära barnet varit en annan moder; nu få vi
+tillsammans dela lyckan att uppfostra henne. Dessa få ord voro nog för
+att komma den lilla Lucy att vänligt se upp till sin nya moder, slå sina
+armar kring hennes hals och utbrista: "Nu vill jag gerna kalla dig
+mamma, ehuru det först kändes så svårt".
+
+Mrs Johns och Black, som äfven hade hört Lady Elvines ord, ljusnade
+hastigt upp, deras långa och missnöjda ansigten öfvergjötos af ett
+glädjeskimmer som gaf hela betjeningen ett annat sinne. Hittills hade
+allt blifvit gjordt med en viss ceremoniös etikett, men nu blef det med
+ens annat af, och endast lorden tycktes med otålighet afvakta slutet på
+en scen som, i hans tycke, alltför länge uppehöll dem vid den öppna
+dörren till salongen.
+
+När Elvine fått af sig sina öfverplagg, tog hon sin mans arm, räckte den
+högra handen åt Lucy som fick följa med, och sålunda gjorde den unga
+värdinnan sitt första inträde uti det hus, der hennes ankomst med så
+mycken fruktan blifvit emotsedd.
+
+Lord Suffridge förde henne med samma högtidlighet till en soffa i den
+ståtliga och väl upplysta salongen, samt bad henne nu riktigt taga huset
+i besittning och komma ihåg att allt der stod till hennes disposition.
+Elvine tryckte med rörd tacksamhet hans hand och drog Lucy närmare till
+sig samt kysste henne med värme. När hon gjorde det, syntes en rynkning
+på lordens panna och han anmärkte att tiden nu vore inne att skicka Lucy
+till sängs. Elvine kastade en bedjande blick på sin man, som tillade att
+det nog fanns tillräckligt många dagar och aftnar qvar och att man ej
+behöfde störa barnets vanor.
+
+Elvine omfamnade hjertligt den lilla flickan, som slog sina armar kring
+hennes hals och började bittert gråta.
+
+-- Hvarföre gråter du, Lucy? frågade Elvine sakta:
+
+-- För att jag är så lycklig i afton.
+
+-- Elvine, skäm ej bort barnet, jag kan ej fördraga tårar och pjunk; kom
+nu barn och kyss min hand och gå sedan och lägg dig.
+
+Lucy tycktes vara ännu mera rädd än förr för sin fader, samt lydde
+darrande och återhållande sina tårar och ilade derefter, utan att se sig
+tillbaka, till dörren, öppnade den häftigt och först sedan hon åter
+befann sig hos mrs Johns, utbrast hon igen uti en konvulsivisk gråt. Mrs
+Johns som sällan sett Lucy gråta, undrade hvad som händt, men fick blott
+veta "att mamma var så god och att hon var så rädd för pappa".
+
+Lady Elvine var en sexton års gammal, oerfaren och blyg flicka, då
+hennes fader förkunnade henne att lord Suffridge, som några veckors tid
+vistats hos dem för att jaga, anhållit om hennes hand, samt redan fått
+ett jakande svar.
+
+Elvine, som ända till sin äldsta systers giftermål blifvit hållen i
+barnkammaren, hade först nyligen fått börja äta vid föräldrarnes
+middagsbord och deltaga uti slottets nöjen; hon hade blifvit uppfostrad
+med fåfänga, men egde ett godt hjerta.
+
+Lord Suffridges giftermålsanbud fyllde föräldrarnes hjertan med omätlig
+glädje och stolthet, och Elvine sjelf tycktes det som den högsta lycka
+hon kunde eftersträfva att få ett stort namn och rikedom. En dålig
+uppfostran kan dock ej utrota allt det goda som hjertat innesluter, och
+dertill kan man räkna den friskhet som ungdomen eger uti sina
+föreställningar om lifvet. Fåfänga, egenkärlek och lättsinne kunna lätt
+bemäktiga sig ett ungt hjerta, men i djupet deraf finnes dock en längtan
+qvar efter den rena lyckan, till dess att ofta den sorgliga erfarenheten
+bortplockar derifrån ända till den sista förhoppningens blomma. Den
+första tiden efter denna underrättelse befann sig Elvine liksom uti en
+glädjeyrsel. Att blifva Lady Suffridge, ega ett slott, att hafva
+förvridit hjernan på den dystre, högmodige lorden och det redan vid
+första anblicken, ehuru hon, som hennes moder brukade säga, ännu nästan
+var ett barn, allt detta var mer än lycka, det var en triumf. Men då
+lord Suffridge återkom och på hennes finger tryckte förlofningsringen,
+då hon ej af honom hörde ett ord om kärlek och ej kände sitt eget hjerta
+klappa, blef det tomt i hennes inre. Hon började omedvetet ana att ett
+slott och Lady-titeln icke voro allt hvad hon önskat sig. När hennes
+fästman första gången sade att han hade en dotter, blef Elvine förtjust,
+ty hon hade alltid tyckt om dockor och nu kunde hon långa stunder sitta
+framför spegeln och göra moderliga miner och hålla förmaningar för sin
+blifvande dotter, den nioåriga Lucy, som hon ännu ej hade sett. Detta
+förklarar den glädje hon erfor, då hon första gången hörde barnet kalla
+henne "mamma".
+
+Man kan svårligen föreställa sig det intryck, som styfmodrens hjertliga
+helsning gjorde på Lucy. Denna lycka fick dock ej vara länge, ty allt
+dystrare och hårdare blefvo fadrens blickar och snart vågade Elvine ej
+mera visa Lucy någon vänlighet, utom ibland då lorden var bortrest eller
+då de händelsevis sammanträffade uti parken eller trädgården; vid dessa
+liksom förstulna ögonblick skänkte hon henne en hjertlig kyss, hvarvid
+barnet visade en sådan glädje att det framlockade tårar ur Elvines ögon.
+
+Huru oerfaren Elvine än var, insåg hon dock att den uppfostran Lucy
+erhöll, var långtifrån den rätta och hon försökte derföre att förmå sin
+man att endera sända dottern uti en pension, eller gifva henne en
+guvernant; men lorden ville aldrig höra talas om sådant, emedan han
+befarade att ej kunna qvarhålla mrs Johns och Black, om Lucy lemnade
+hemmet; skulle åter en fremmande person komma till i huset, så fruktade
+han att några förflugna ord kunde undfalla de gamla. Detta var icke att
+frukta angående husets tjenare, men en större likhet utaf uppfostran
+kunde lättare bringa ett närmande, lorden var så försigtig, att han
+äfven hade ställt så till, att hans hustru icke medförde någon enda
+tjenare från sitt eget hem.
+
+Emellertid fortsattes Lucys uppfostran af Jenny och Anders och man måste
+gifva dem det rättvisa erkännande att de gjorde allt hvad i deras
+förmåga stod, för att värdigt uppfylla detta svåra och ansvarsfulla
+kall.
+
+Lucy var ett ovanligt klokt barn och hade dessutom en så brinnande lust
+att lära sig, att hon nästan slukade alla de böcker hon kom öfver; men
+Johns, som nog kunde vägleda henne uti den engelska litteraturen, var
+deremot alldeles oförmögen att vara henne behjelplig hvad den franska
+angick; detta språk, som Lucy lärt sig af sin moder, talade hon
+fullkomligt rent. Sålunda utvecklade hon sig, allt efter som hon vexte
+upp, uti en riktning som var alldeles egen. Samma uppfostran kan på
+olika karakterer utöfva en alldeles olika verkan; denna
+uppfostringsmethod som i grund kunnat förstöra ett barn med andra
+naturanlag, stadgade, om man så kan säga, Lucys förstånd.
+
+Liksom hennes fader, hade hon en mycket stark vilja, en så fast vilja
+man tillochmed sällan anträffar hos män, men liksom för att mildra de
+skadliga inverkningar den med en uppfostran, sådan som hennes, kunnat
+utöfva, hade hon af sin moder ärft en ovanligt stor mildhet, hvilken
+redan som barn gjorde henne till ett föremål för hennes omgifnings
+beundran. Sin starka vilja använde hon mest på sig sjelf, men hon
+utöfvade ett förunderligt inflytande på alla som omgåfvo henne, eller
+som med henne kommo i någon närmare beröring.
+
+Alltefter som hon vexte till i ålder och förstånd, vexte hon, så att
+säga, ur de gamla trotjenarnes händer. All den läsning hon med så stor
+ifver och utan någon ledning sysselsatte sig med, hvilken dessutom
+underhjelptes af ett utomordentligt godt minne, gjorde att hon
+förvärfvade sig ett verkligt kaos af kunskaper. Vi glömde att säga det
+Abbey-Hall egde ett ovanligt rikt bibliotek, der alla slags arbeten på
+olika språk voro samlade. Utom sitt modersmål och franskan, som hon
+grundligt kände, hade hon äfven lärt sig tyska, italienska samt
+tillochmed roat sig med att studera latin och grekiska. Hon kunde på
+alla dessa språk läsa de förnämsta skaldestycken och allt detta
+sammanlagdt gjorde att hennes principer, ehuru fasta och rena, voro en
+blandning af gamla hedniska och kristna läror; uti sin karakter förenade
+hon den antika stoicismen med den kristna tron och mildheten. Hennes
+grundsats var att utforska allting och att icke antaga något som hon ej
+från alla sidor lärt sig känna. Underbart var att hon härigenom ej
+förlorat någonting af sin tro på den kristna läran, hvilket eljest
+nästan alltid plägar vara fallet, då menniskan vill sätta sitt förstånd
+i främsta rummet. Lucy hade studerat alla de läror som äro mest egnade
+att förstöra all barnslig tillit och förtröstan på ett högre väsende, på
+en frälsande Gud, men af allt detta hade hon blott vunnit en mera
+orubblig tro än om den utan strid och utan pröfning inkommit uti hennes
+själ. Å andra sidan hade hon äfven med den mest enthusiastiska
+begärlighet insupit alla idéer om frihet och sjelfständighet. Hon kunde
+ej begripa eller ens såsom en möjlighet tänka sig något individuelt
+tvång; hon ansåg alla menniskor lika i alla andra afseenden utom hvad
+angick förståndets utveckling. Liksom för alla, som hafva ett
+sjelfständigt lynne, en stark vilja, energi och kunskaper, var oförmågan
+att uträtta någonting nyttigt för menskligheten, i hvilken form denna
+nytta än skulle hafva uppenbarat sig, för Lucy en verklig plåga, ty hon
+ansåg sig förnedrad deraf, då hon inom sig kände de krafter som skulle
+erfordras dertill; men hennes olycka var, att den uppfostran hon fått
+gifvit henne en mängd kunskaper utan sammanhang; de hade icke ledts i
+någon viss riktning och hon sjelf var ännu alltför oerfaren att kunna
+lägga band på sin förmågas mångengång vilda och oordnade utbrott.
+
+Vi ha nu gått händelserna i förväg genom att skildra Lucys uppfostran
+och idéer till den tid då hon första gången lemnade hemmet. Efter denna
+öfverblick öfver hela hennes tidigare lif, som låtit läsaren uppfatta
+hennes intellektuella utveckling, måste vi nu åter förflytta oss till
+lordens familjelif.
+
+Emellan den tid då vi sist sågo Lucy i den svåra ställningen att icke
+kunna utbyta några tillgifvenhets bevis med sin stjufmor och hennes resa
+till Amerika hade många händelser egt rum. Efter en fyraårig förening
+med lord Suffridge, dog Elvine, som hade varit länge sjuk och hvars
+lidande varit mera moraliskt än fysiskt. Hon led af en tärande sorg,
+ledsnad; hon var en qvinna hvars hela lefnads lycka blott hade bestått
+uti att icke lefva. Så länge hon hade lefvat ett barnsligt, obekymradt,
+tanklöst lif, hade hon varit lycklig, fastän mera passift. Den dag då
+ett inre lif hade vaknat inom henne, blef hon olycklig; man kan
+bokstafligen säga att då hon lemnade barnkammarens sorglösa verld, hade
+hon begynt att lida.
+
+Under de fyra år som förgått sedan denna förändring, hade hon icke i sin
+omgifning kännt ett enda återljud af kärlek, godhet eller intresse, om
+man undantager de få förstulna ögonblick då hon, rädd att blifva
+öfverraskad, kunde utbyta några ord eller smekningar med den lilla Lucy.
+Allt var stelt, kallt, ceremoniöst omkring henne och lord Suffridge
+tycktes ha anordnat allt så, att intet från den omgifvande verlden kunde
+nå henne. Om man dertill lägger en alldeles ytlig uppfostran mera egnad
+för salongen än för ensligheten, kan man lätt fatta att Lady Elvine
+Suffridge led på allt sätt och att det var bäst för henne att dö ifrån
+detta lidande, som icke ens var ett smärtsamt lidande, utan endast ett
+långsamt aftynande.
+
+Lord Suffridge tycktes vara mera förtretad än sorgsen vid sin andra
+hustrus död, och denna känsla är naturlig, med ett hjerta, så kallt och
+egoistiskt som hans.
+
+Han önskade sig en arfvinge till sitt namn och detta hopp hade för andra
+gången svikit honom.
+
+
+
+
+                                  IV
+                             KANSKE? ...
+
+
+Nu stod han åter ensam med sina dystra tankar, oåtkomlig för alla, och
+mer och mer hängifvande sig åt sina bizzarra, mångengång vansinniga
+infall. Hans sjukdom hade ej fullkomligt vikit ifrån honom och många
+svåra stunder måste Black och mrs Johns utstå med den rasande lorden.
+
+Sådana tjenare äro lika sällsynta som beundransvärda; de stadnade
+fortfarande qvar uti familjen och voro, mera än den olyckliga fadren,
+såsom föräldrar för det enda barnet. Med förenade krafter arbetade de på
+det gemensamma målet att åstadkomma ett närmare förhållande mellan
+fadren och dottren samt att skänka den sednare den plats som tillkom
+henne och den hon så orättvist varit beröfvad. Just derigenom hade hon
+tvungits att lefva uti en krets, föga passande för hennes intelligens
+och hennes ställning uti lifvet. Nu var dock den rätta tidpunkten för
+ernående af detta mål ännu icke inne, ty lord Suffridge beherrskades af
+en fix, alla andra öfverväldigande idé, som upptog hela hans själ. Han
+ville nemligen lemna sitt namn åt en son och för att ernå detta mål,
+måste han ånyo börja se sig om efter en tredje hustru.
+
+Men nu såg det ut som om de gråa dystra murarne på Abbey-Hall skulle
+hafva hviskat någonting om det sorgliga lifvet derinne, ty då lorden så
+snart anständigheten tillät honom det, åter började sina frieri-försök,
+märkte han att han trots sin rang och sin ädla hållning icke hade så
+lätt att få sin önskan uppfylld. Man började anse honom såsom en riddar
+Blåskägg och föräldrarne ville ej för hans rikedomar uppoffra sina barns
+lycka. Man visste intet bestämdt ondt om honom, men man anade att icke
+allt stod rätt till. Således fann han sig tvungen att längre bort söka
+det, som han eftersträfvade, med andra ord en hustru; hvilket verkligen
+efter en kort tid äfven lyckades honom, ty snart hemförde han sin tredje
+maka.
+
+Den nya Lady Suffridge liknade i intet afseende sina båda
+företrädarinnor. Hon var tjugofem år gammal, utmärkt skön samt derjemte
+fullkomligt medveten om hvad denna skönhet förmådde verka, samt i stånd
+att till sin egen fördel begagna sig af denna förmon. Hon hade gift sig,
+emedan hon önskade blifva herrskarinna på ett stort slott, samt föra ett
+lysande lif, och ehuru hennes man förberedt henne på sin smak för
+stillhet och familjelifvets behag, lät hon ingalunda afskräcka sig
+deraf, utan litade på att allt nog skulle foga sig efter hennes vilja;
+hon var van att alltid blifva åtlydd och kände sig derföre fullt
+förvissad om, att förhållandet äfven framdeles skulle förblifva
+detsamma. Dock kunde hon icke beräkna alla de hinder hon skulle måsta
+besegra och erfor äfven en obehaglig känsla då hon första gången
+beträdde det dystra Abbey-Hall. Men hon hade mod nog att icke efter en
+första felslagen förhoppning låta afskräcka sig och för första gången
+fick lorden lära känna en makt som liknade hans egen. Det låg ingalunda
+uti Lady Marys planer att obemärkt låta sin skönhet blekna bort på det
+ensliga slottet; Abbey-Hall hade många grannar; dessa skulle nu bjudas
+och deras besök besvaras. De länge obegagnade vagnarne sattes uti
+brukbart skick, hästarne ersattes med nya, möbleringen restaurerades,
+dock icke uti de stora salongerna, och de gamla salarne, ty i afseende
+på dem, var lorden obeveklig, men uti Myladys stora våning. Och för att
+få vara i fred måste lord Suffridge gifva efter för hennes önskningar.
+Hans lynne blef derunder allt mera dystert och menniskofiendtligt, och
+det uti en så hög grad, att hans hustru måste taga alla en värds
+skyldigheter uppå sig, emedan han sjelf var urståndsatt att uppfylla
+dem. Emellertid hade Lucy nu blifvit femton år, och således redan kunnat
+vara ett passande sällskap för styfmodren; men denne hade ej någon tid
+att egna henne. Emellanåt fick hon dock deltaga uti några nöjen när det
+fanns ungdom bland de besökande, och vid dessa tillfällen var Lucy
+alltid klädd med yttersta omsorg, samt lofvade blifva en skönhet af
+första ordningen; men snart såg Ladyn med oro den rival hon erhållit uti
+henne, ty ehuru ännu nästan ett barn, slöt sig dock en beundrande krets
+omkring henne. Hennes förstånd som var utveckladt långt öfver hennes år
+gaf hennes sätt och samtal en ledighet som fängslade alla som kommo i
+hennes närhet; och hennes person hade någonting tjusande, så väl för
+gamla som unga, för män som för qvinnor, hvilka alla oemotståndligt
+kände sig dragna till henne.
+
+Att detta dock icke utan undantag gällde för alla, faller af sig sjelf,
+ty alltid finnes det mödrar och unga flickor som känna sig svartsjuka
+öfver en sådan framgång, eller som hylla så stränga principer angående
+unga flickors uppförande och sätt, att de finna anledning till förtal
+och klander om de på något vis öfverskrida de trånga gränsor, de för dem
+utstakat. Dock var antalet af hennes beundrare alltid mycket större, än
+deras som klandrade henne. För lord Suffridge tycktes emellertid en
+aning hafva uppgått att det hos Lucy fanns någonting som han aldrig
+drömt om. Snart blef hon dock af modren tvungen att återvända till
+barnkammaren, under förevändning att sällskapslifvet på hennes karakter
+utöfvade ett menligt inflytande.
+
+Som man ser, hade det inre lifvet på Abbey-Hall antagit en helt annan
+karakter än förut, och gamla Black och mrs Johns voro alldeles
+förbluffade öfver den vändning sakerna tagit. Men då de sågo att Lucys
+intressen kunde bevaras genom den nya regimen, gingo de villigt öfver på
+Myladys sida. Då Lucy dock snart tvangs att återgå till sitt fordna
+obemärkta lif, vände de sig deremot med förenade krafter emot Lady Marys
+bemödanden, hvaraf följden var, att hon på allt vis sökte förmå sin man
+att aflägsna de besvärliga antiqviteterna från slottet. Men i denna sak,
+liksom i fråga om de antika rummens omändring, var lorden obeveklig. De
+båda gamla trotjenarne stannade qvar, men småningom lyckades dock Ladyn
+i sina bemödanden att inskränka deras makt, för hvilken förlust de dock
+rikligen ersattes genom den kärlek de hyste för den unga Lucy och den
+hon i så fullt mått återgäldade.
+
+
+
+
+                                  V
+                        EN GRAF OCH TVÅ VAGGOR
+
+
+De båda gamla började med en viss oro för familjefreden, hvilken
+hittills underbart nog kunnat bibehållas, varseblifva att lorden
+småningom började tröttna vid sin hustrus extravaganta infall. Han hade
+af naturen ett mycket svartsjukt lynne och han kunde ej med likgiltighet
+åskåda all den svärmande ungdom som nu öfversvämmade hans hus. Dock
+måste man göra Mary den rättvisan att säga, att ehuru hon visserligen
+älskade ett bullrande verldslif, munterhet och rörelse, dock ej var
+lättsinnig. Hennes kalla hjerta hade ej rum för känslighet, det tyckte
+blott om att roa sig, utan att offra någonting åt känslornas lif. Tjocka
+moln sammanskockade sig derunder allt mera öfver det gamla slottet; lord
+Suffridge dukade åter under för nya anfall af sitt fordna raseri,
+derunder Mary ej tilläts inträda uti hans rum, lika litet som att
+emottaga några besök eller att sjelf lemna huset. Lucy skulle gerna
+velat vårda sin sjuke fader, för hvilken hon numera hyste mindre
+fruktan, sedan medvetandet om eget värde vaknat hos henne. Hon älskade
+honom icke, det kunde hon ej, men hon ansåg det såsom sin skyldighet att
+vårda sin lidande fader; detta tilläts henne icke och hon såg sig
+tvungen att underkasta sig sina trogna rådgifvares vilja, hvilka alls ej
+ville höra talas derom.
+
+En stor glädje väntade emellertid den sjuke lorden, som småningom åter
+tycktes öfvervinna sin sjukdom; hans hustru skulle måhända skänka honom
+en arfvinge, och vid detta hopp fäste han nu alla sin själs krafter.
+Alla moln voro med ens skingrade; Mary fick göra allt hvad hon behagade
+utan att minsta hinder lades i vägen för hennes infall. Lorden hade
+emellertid så införlifvat sig med tanken på den blifvande lyckan, att
+något annat aldrig föll honom in än att det skulle blifva en son som
+komme att skänkas honom, och skulle någon hafva tviflat derpå, hade han
+ansett det som en dårskap. Ju närmare tiden för den väntade arfvingens
+ankomst nalkades, desto större tillrustningar gjordes det för hans
+emottagande. Dyrbara barnkläder förskrefvos från London, läkare
+tillkallades, kyrkan iordningställdes till dopet och blott den väntade
+lilla lorden saknades ännu för att allt skulle vara fullkomligt.
+
+Lord Suffridge hade gifvit befallning om att man genast skulle
+underrätta honom om den vigtiga stundens annalkande. En natt väcktes han
+derföre af underrättelsen att Mylady låtit väcka läkaren. Hans glädje
+kände inga gränsor, ty icke ett ögonblicks tvifvel om en lycklig utgång
+hade ännu uppstått uti hans själ, och nu stod han bakom dörren till den
+sjukas rum, lyssnande efter den nyföddes första skrik. Snart uppfångade
+äfven hans öra det efterlängtade ljudet och öppnande försigtigt dörren,
+frågade han om gossen var stor och frisk.
+
+Men vid det lika oväntade, som förkrossande svaret att det var en
+flicka, bäfvade hela hans varelse tillsammans och som en vansinnig
+rusade han under hotande åtbörder fram till sin hustrus säng, hvarvid
+hon uppgaf ett hjertslitande nödrop. Men de kringstående, som märkte
+hans raseri, lyckades snart med förenade krafter bortföra honom.
+
+Hade lorden blott kunnat beherrska sin otålighet skulle allt detta
+kunnat undvikas, ty en stund sednare förkunnade åter ett nytt skrik att
+en ny verldsborgare sett dagen, och denna gång var det verkeligen en
+gosse.
+
+Olyckligtvis hade Ladyn blifvit så uppskrämd af sin makes vilda
+uppförande att hon blott några dagar öfverlefde de små tvillingarnes
+födelse, och sålunda förlorade lord Suffridge åter sin tredje hustru.
+
+Hans eget lif sväfvade i stor fara och hans förstånd var så förvirradt,
+att underrättelsen om den så efterlängtade sonens födelse af honom icke
+kunde fattas. Detta var nu den andra hustrun som han genom utbrottet af
+sitt vilda lynne hade fört i grafven, samt den andra Lady Suffridge som
+begrofs i den stolta familjegrafven, utan att han hade en aning om
+hennes död.
+
+Lordens svåra sjukdom varade i flere månaders tid och då han småningom
+återvaknade till medvetande, var det blott med yttersta försigtighet som
+dessa händelser fingo meddelas honom.
+
+Lucy önskade att vara den som åtog sig det svåra kallet att meddela
+honom såväl den glada som den sorgliga underrättelsen; hennes gamla
+vänner, som trodde att detta var en af Gud anvisad väg, för att närma
+fadrens och dottrens hjertan till hvarandra, gingo in härpå. Lucy fick
+således vårda den tillfrisknande, som först med motvilja, sedan
+likgiltigt emottog hennes hjelp. Icke en enda gång frågade han efter sin
+hustru eller sitt barn, hvilket bevisade att minnet af det sista
+sorgliga uppträdet återvändt, att han antingen blygdes öfver sitt
+uppförande, eller att han ännu kände sig förbittrad emot henne för sitt
+svikna hopp.
+
+Lucys älskvärda, men bestämda väsende började småningom att utöfva ett
+underbart inflytande på den sjuke; man kunde nästan säga att hon
+beherrskade honom, så att han ofta mot sin vilja kände sig tvungen att
+lyda henne.
+
+En dag då han var bättre stämd och lugnare än vanligt, beslöt Lucy att
+börja det ämne hon så länge, på sina vänners inrådan uppskjutit att
+vidröra, ty för sin egen del kunde hon ej förstå huru det vore möjligt
+att frukta för meddelandet af en sanning, huru svår och bitter den än
+kunde vara. Hon egde sjelf alltför stor själsstyrka för att kunna fatta
+moralisk svaghet, men han var likväl hennes fader och hon ville ej
+tillåta sig att dömma honom.
+
+Lorden låg på en soffa med hufvudet tillbakalutadt mot en mjuk dyna,
+hvilken Lucy just samma afton hade skänkt honom; för denna omtanke hade
+han visat sig tacksam och med mindre sträng röst än vanligt sagt något
+som gjorde henne stor glädje.
+
+Han yttrade nemligen att det påminte honom om hennes moder, som dock
+varit en engel. Lucy hade just återkommit från sina rum, af hvilka hon
+låtit inreda ett bredvid sitt eget för sina små syskon.
+
+De lågo båda bredvid hvarandra uti sina små vackra vaggor, som voro
+invändigt stoppade för att hindra barnen från att stöta sig. De voro
+begge ovanligt vackra, ehuru något klena och späda. Sedan deras moders
+död hade Lucy ersatt hennes plats och innerligt fästat sig vid de små
+värnlösa syskonen. Det låg eljest icke uti Lucys natur att gerna
+sysselsätta sig med de ständiga omsorger deras späda barndom påkallade;
+men hon tyckte att deras inträde uti lifvet varit så sorgligt att hennes
+goda hjerta manade henne att hängifva sig åt dem.
+
+Nu knäböjde hon vid deras vaggor och upplyftade sitt hjerta till Gud för
+att hos Honom bönfalla om mod och styrka att kunna meddela sin fader
+allt, utan att förorsaka en för stark sinnesrörelse, ty Black hade
+förberedt henne på de svåra följder en sådan kunde medföra vid lordens
+sjukliga lynne.
+
+När Lucy, stärkt af denna bön, inträdde uti fadrens rum, ställde sig mr
+Black och mrs Johns bakom dörren till detsamma, färdiga att ila till
+hennes bistånd.
+
+Lorden märkte ej sin dotters närvaro, emedan han satt försjunken uti
+sina dystra tankar. Lucy såg det, men ville väcka hans uppmärksamhet,
+hon ville att han skulle se på henne.
+
+Ända hittills hade hon ej vågat visa sig i sorgdrägt, men nu hade hon
+med afsigt påtagit en hvit cachemirs klädning, garnerad med svarta band.
+Hennes rika hår nedföll i långa, gratiösa lockar på hennes välformade
+hals, och en lätt svart slöja fulländade en toalett som genom denna
+underliga sammanställning af färger ej kunde undgå att väcka förvåning
+hos den sjuke. Plötsligt ljöd hennes klara stämma, lik en stilla
+susning. Det var en ballad; någon gång förut hade hon sjungit för sin
+fader då hans sinnesstämning var mer än vanligt dyster, och alltid hade
+hennes röst då lugnat hans oro. När hon nu började, öppnade han till
+hälften sina ögon, men slöt dem genast åter och någonting liknande ett
+leende aftecknade sig på hans läppar. Sången var följande:
+
+   Uti det gamla slottet, som sköljs af Temsens våg,
+   Den stolte Graham sitter, så dyster i sin håg;
+   Han tänker hemska tankar, hans lif är tungt och grått
+   Och gråta kan han icke, men sucka, sucka blott.
+
+   Och under suckar talar han dessa sorgsna ord:
+   En graf bland grafvar går jag allena här på jord,
+   Af Gud är jag förskjuten, af menskor likaså,
+   Ej finns ett enda hjerta, som hörs för Graham slå.
+
+   Jag aldrig någon älskat, förutom en ... en man;
+   Och honom ha de dödat -- så dyr mig var dock han,
+   Så fager som en stjerna, som korpens svart hans hår,
+   Hans ögon som demanter, hans själ som sol och vår.
+
+   Och denne, som de dödat, min ende son han var,
+   Af himlen ändtligt unnad för böner natt och dag
+   En ensam pilgrim sitter jag nu i lifvets qväll
+   Och suckar dåft som vinden i mörka skogens tjäll.
+
+Vid de sista orden greps lord Suffridge af en våldsam skälfning och hans
+kind blef hvit som snö.
+
+-- Nog Lucy, nog! hvarföre sjunger du denna hemska sång? Vill du göra
+mig ännu mera sorgsen än jag är? Lucy, jag vill ej höra denna visa -- du
+måste återtaga hvad du sjungit.
+
+-- Det kan jag ej, min far, men jag kan göra det som är bättre, ty jag
+kan fortsätta och då skall du nog sjelf finna huru vacker den är.
+
+-- Lucy, du vet ej hvad du säger, jag vill ej höra mera! skall jag ej
+kunna få mitt eget barn till lydnad? du _måste_ lyda!
+
+-- Min far, du vet huru gerna jag eljest gör det, men denna gång är det
+mig omöjligt och du måste höra mig till slut. Balladen är ej lång;
+lyssna nu blott, fader. Och utan att invänta svar, fortfor hon:
+
+   När så lord Graham talat och sänkt sitt hufvud ned,
+   Från himlen steg en vålnad och fram mot honom skred:
+   O, Graham! så hon sade, hur djerfs du klaga så?
+   Blott den, som kärlek gifver, kan kärlek återfå.
+
+   Men Gud, ehuru rättvis, är äfven full af nåd,
+   Han sett ditt hjertas ängslan och vändt sitt stränga råd,
+   Din son du aldrig älskat förrän han rycktes hän,
+   Men nu har Gud dig pröfvat, och ... Edvard lefver än!
+
+   Vid dessa ord lord Graham, högt ropte och sprang opp:
+   O vålnad, om du gäckar mig med ett svekfullt hopp,
+   Min själ jag mörkret säljer, men talar sanning du,
+   Så har du mina skatter och min tillbedjan nu.
+
+   O, stolte lord! så talte den, som en engel var,
+   Guds nåd med guld ej löses. Ej jag dig gäckat har.
+   Du skådar här din maka, som plågad grymt af dig,
+   Fann frid, då Gud barmhertig mig lyfte upp till sig.
+
+   Men då min blick såg neder från himlens ljusa sal,
+   Begrät jag dina synder och dina sorgers tal.
+   Ditt lif, på kärlek blottadt, var som en sollös höst,
+   Och jag bad Gud dig pröfva och sedan skänka tröst.
+
+   Nu får din son du åter, men mins: han är från Gud;
+   Böj knä, och låt ditt hjerta få luft i bönens ljud.
+   Gud tacka, icke henne, som, sänd af Honom, för
+   Till dig det glada budskap, som nu dig lycklig gör.
+
+   Och lorden, som hon lofvat, sin son nu återfår
+   Som på en valplats lemnats med ett och tjugu sår --
+   Han kommer och han slutes så varmt i faders famn,
+   Och under kärlekstårar de prisa Herrans namn.
+
+Under de sista verserna hade lord Suffridge långsamt lyftat sitt hufvud
+från den dyna mot hvilken det hvilade, hans ögon stirrade i rymden,
+händerna voro hårdt sammanpressade och han tycktes lida förfärligt.
+
+-- Fader, sade Lucy, hvad går åt dig? tyckte du ej om min sång? var den
+ej vacker, och hade ej lord Graham stor anledning att tacka Gud som
+återskänkte honom den son han trodde sig hafva förlorat? Min far, du har
+sagt mig att du önskade dig en son; om Gud nu skulle skänka dig en
+sådan, hvad skulle du då säga?
+
+-- Barn, jag hoppas ej mera derpå, ty huru många år har jag ej önskat
+och hoppats förgäfves; men nu tror jag ingenting mer. Men hvarföre
+vidröra ett ämne, som du vet att är mig så smärtsamt? hvarföre?
+
+Vid dessa ord föllo hans ögon på dottern och han fäste sig genast vid
+hennes klädsel och sade tvärt:
+
+-- Hvad är det för en drägt du iklädt dig? den skulle bättre anstå Lady
+Marys salong än mitt sjukrum.
+
+Det var första gången sedan de sista tilldragelserna som han nämnde sin
+hustrus namn.
+
+-- Åh, det är länge sedan jag för den skull behöft kläda mig! sade Lucy
+suckande.
+
+-- Du tyckes beklaga dig öfver att ej hafva fått vara tillräckligt ute i
+år? men det har alldeles varit i sin ordning och dessutom _min_ vilja.
+
+-- O nej, min fader, så menade jag icke, jag ville säga någonting helt
+annat dermed.
+
+-- Hvad ville du då säga? tala ut, du vet att jag ej kan lida väntan,
+sade lorden något otåligt.
+
+-- Är din styfmoder sjuk? eller har någonting ovanligt inträffat?
+
+ -- Ja, min fader, hvad jag med dessa ord menade
+är mycket sorgligt, men ändå tänker jag
+på en sak som skänker mig stor glädje ...
+
+-- Hvad vill det säga? hvad menar du? är min hustru ... sjuk? frågade
+han något bäfvande.
+
+-- Hon har varit sjuk, mycket sjuk, min far, men nu är hon det ej mera
+...
+
+-- Är hon ... lorden uttalade med synbar svårighet det sista ordet ...
+död?
+
+Till svar härpå tog Lucy hans hand, kysste den ömt och gjorde med
+hufvudet ett jakande tecken.
+
+Lorden grep med begge händerna om sitt hufvud och mumlade halfhögt:
+
+-- Den tredje! således intet hopp för mig! Nå ja, det ges personer som
+äro födda under en olycklig stjerna.
+
+Lyckligtvis förblef dessa ords betydelse dunkel för Lucy; hon tyckte att
+han nu blott behöfde tröst och sade derföre:
+
+-- Fader, tala icke så! du borde hellre falla ned på dina knän och tacka
+Gud för den stora lycka Han skänker dig uti din smärta och hvilken du ej
+ens känner eller kan ana.
+
+-- Lucy, Lucy, hvad menar du? du ser så hemlighetsfull ut ... hvad är
+det? hvilken lycka kan ännu finnas till för mig?
+
+-- Den efterlängtade sonen, svarade Lucy lugnt.
+
+Nu reste sig lord Suffridge upp, såg stirrande på sin dotter och tycktes
+tvifla på hennes förstånd. Hon såg det och tillade:
+
+-- Min fader, vill du följa mig, så skall jag visa dig något som kommer
+ditt hjerta att klappa af glädje?
+
+-- Lucy, Lucy, du gäckas med mig! var allt hvad den sjuke tid efter
+annan förmådde frambringa.
+
+Men Lucy var ej den som ville lemna ett halfgjordt verk ofulländadt; hon
+svarade intet på fadrens utrop, utan förmådde honom blott att stiga upp
+och följa henne. Snart såg man den unga flickan, med den bestämda klara
+blicken och det milda ansigtet, stödjande sin fader gå genom den stora
+salen, der Anders, som följt samtalets gång, med en ljustake i handen
+lyste vägen för dem. Lord Suffridge gjorde ej längre något motstånd,
+tvärtom tycktes han påskynda sina steg, ty en nervös öfverspänning
+förlänade honom krafter. Slutligen kommo de till den dörr, som ledde
+till Lucys våning; ett barnskri hördes. Lord Suffridge betraktade sin
+dotter med en vild frågande blick.
+
+-- Kom min fader, sade hon, betraktande med sina milda leende ögon den
+gamles bäfvande ansigte. Lord Graham! kasta dig på knä emellan din
+dotters och din sons vagga!
+
+Nu följde ett uppträde på hvars möjlighet mången kan komma att tvifla,
+ty lugna, sjelfbeherrskande naturer kunna ej fatta uttrycken af vilda
+passionerade lynnen, som ej kunna lägga band på sig, eller sätta en damm
+för sina öfversvallande känslor. Han öppnade dörren på glänt, lade sitt
+öra till, och, med återhållen andedrägt, med händerna sammanpressade
+emot hjertat för att tysta dess slag, med ögonen stirrande utan mål,
+stod han der och lyssnade. Några ögonblick förgingo sålunda. Lucy och
+Anders vexlade oroliga blickar; den gamle tjenaren darrade, ty han
+mindes en annan gång, då lorden äfvenledes stod bakom en dörr och
+lyssnade, samt det hemska uppträde som derpå följde. Lucy åter
+betraktade fadren med förvåning; hon förstod måhända den känsla som
+beherrskade honom, men ett var henne oklart, obegripligt och det var
+orsaken till allt detta. Sedan länge visste hon att han önskat sig en
+son, men att det för honom kunde vara en sådan lifsfråga, det kunde
+hennes förstånd ej fatta, men hon dömde honom icke. Uti hennes nuvarande
+känslor för fadren, intog medlidandet ett framstående rum, hon kände för
+honom liksom ett slags moderlig ömhet. Det är denna känsla som hvarje
+moraliskt stark menniska måste erfara vid anblicken af svagheten som är
+oförmögen att beherrska sig. Det är orätt att förakta den svage; ty han
+är endast värd medlidande; med samma skäl kunde den friske förakta den
+lidande.
+
+Nu hördes ett starkt skri ifrån rummet innanföre, som snart efterföljdes
+af ett annat. Då tog Lucy sin faders arm och sade med ett lugnt och
+bestämdt uttryck: -- Kom in, min far, det är tid att ni får se edra
+tvillingar, de likna så mycket hvarandra att man knappt kan skilja dem
+åt. Flickan heter Mary och gossen, såsom ni, Robert.
+
+Dessa ord liksom skingrade den berusning uti hvilken lorden befann sig
+och följande sin dotter inträdde han uti det rum der de begge vaggorna
+uppenbarade sig för hans blickar. Skola vi försöka skildra det som nu
+försiggick derinne? Nej, vi känna oss oförmögna att återgifva det
+intryck af lycka som frambryter ur ett hjerta, hvars hela lif hittills
+varit blott kall egoism, fattigdom på allt varmt och godt; denna
+öfvergång är herrlig, den är ett återsken af den himmelska glädjen. Jag
+föreställer mig att den liknar den stund då den trötte vandraren i
+lifvets mörker ser begreppet om evigheten klarna, då hans ögon mattade
+af sorg, sjukdom, kanske förskräckelse vid dödens annalkande, ser trons
+stjerna lysa och otrons dimmor blifva allt mera genomskinliga. Hjertat
+har ibland sådana strålande, ljufligt gudomliga stunder, då allt är
+skönt, klart, herrligt, då alla menniskor tyckas vara goda, alla föremål
+belysta af ett ljuft skimmer. Hvad är det väl som kan framtrolla denna
+oförlikneliga hänryckning? -- Kärleken.
+
+Kärlek! du sköna ord, när du står på den höjd Gud anvisat dig, när du
+icke ryckes ned för att blifva stoft, som de menniskor, hvilka vanhelga
+dig! Du är den axel, omkring hvilken jorden vänder sig; vore du
+alltigenom af ädel metall, vore jorden ej mera jord, den vore paradiset;
+lifvet vore ej mera lif, det vore evigheten -- evig sällhet, ja evig, ty
+döden kunde då ej mera finnas, -- döden är ju stoftets arfvedel.
+
+
+
+
+                                  VI
+                          ULFVEN I FÅRAHUSET
+
+
+Efter denna dag började, om man så kan säga, ett nytt lif på Abbey-Hall.
+Lucy hade småningom vunnit ett stort herravälde öfver sin fader. Den
+dystre egoistiske lorden, som hela lifvet igenom ej fordrat annat än
+lydnad, kände sig nu fängslad af den älskliga engel, hvilken med den
+moraliska styrka hon egde, ej kunde annat än beherrska den svage mannen,
+som hela lifvet dårat sig med den tron, att hans despotism skulle kunna
+kufva andras andliga frihet; men dem emellan fanns ingen kärlek, intet
+moraliskt band som skulle närmat dem till hvarandra; Lucy trodde sig
+visst kunna vara sin far nyttig, men hon visste också, att hvilken annan
+qvinlig hand som helst kunnat ersätta henne. Det var ingen länk som
+förenade dessa tvenne hjertan. Lorden var oförmögen att uppfatta denna
+brist, men hos Lucy uppväckte detta en djup ledsnad; denna rôle af
+fångvaktare var för henne odräglig. Med en energisk natur, van att
+betrakta verlden som sitt fosterland, kände hon behof af handling;
+stillastående var död för henne; lugn beröfvade henne lugnet. Alla
+naturer äro ej skapade att förstå de fredliga dygder, som åtnöja sig med
+det inflytande, deras milda handlingssätt kan åstadkomma. Naturen,
+Skaparens fullkomligaste verk gifver oss ett exempel härpå. Är den lugna
+bäcken som banar sig en väg i den grönskande ängen och uti hvilken
+häggen doppar sina grenar, mer eller mindre värd vår beundran än det
+brusande vattenfallet som vid det motstånd berget gör, rusar fram och
+liksom hotande kastar sitt skum emot höjden, för att sedan fortsätta sin
+bana tills dess ett nytt föremål uppväcker dess raseri? Hvilken blomma
+är skönare, den anspråkslösa förgät-mig-ej'n, den blyga violen, eller
+den doftande och fagra rosen, den stolta och högmodiga liljan, den
+originella och vilda passionsblomman? Allting som är, har orsak att
+vara; allt som ej är moraliskt dåligt, har ett försvar uti sig sjelf.
+
+Lucy hade intet som kunde bekymra henne; nu hade fadrens motvilja för
+henne gifvit vika, hennes gamla vänner betraktade henne såsom deras
+lefnads dyrbaraste perla och kunde ej nog fägnas af hennes åsyn; men
+nej, här kunde hon icke lefva, hon hade ledsamt. Det var icke de nöjen
+hon redan en tid under Lady Marys lefnad deltagit uti, som lockade
+henne; stora verldens nöjen voro i hennes ögon endast de sysslolösas
+tidsfördrif. Nej! det var menskligheten hon ville tillhöra genom att
+arbeta med densamma.
+
+En afton då lord Suffridge och Lucy sutto uti hennes rum, som nu var
+det, der hon bäst trifdes, hördes buller utifrån; de betraktade
+hvarandra med förvånade blickar. Det var någonting så ovanligt att de
+knappast kunde tro sina ögon; den lilla fyraåriga Robert, som på sin
+käpphäst red genom rummet, stannade tvärt och påstod att det var åskan
+som gick. Vi böra här i korthet omnämna att hans tvillingssyster redan
+för tre år sedan aflidit. Men nej, det var ej åska, ty Anders inträdde
+nu helt andtruten med underrättelse att en gammal fru och en ung herre
+anländt, hvilka anhöllo om att få se lorden och fröken Lucy. Nästan
+omedelbart derpå inträdde de besökande och den gamla frun presenterade
+sig sjelf och sin följeslagare på följande sätt:
+
+-- Min bästa kusin Robert, ni känner icke igen mig och derpå undrar jag
+alldeles icke, och ändå var jag på edert bröllop. Mitt namn är Anna
+Rush, köttslig kusin till Lucy, er första hustru, och tante till det
+söta barnet här; och gumman slöt vid dessa ord Lucy i sin famn och
+tryckte henne innerligt till sitt hjerta. Hvad hon liknar sin mor! det
+är alldeles underbart! -- Men jag glömmer att presentera min unge vän,
+baronet Edvard Glithingham.
+
+Den unge mannen bugade sig och sedan de vanliga, alltför tråkiga
+inträdesfraserna voro vexlade, finna vi dem alla fyra trefligt sittande
+omkring en stor brasa.
+
+-- Hvarifrån kommer ni, min goda tante? frågade Lucy, sedan hon gifvit
+sina befallningar om théet.
+
+-- Jag? Ja, min lilla vän, det vore en lång historie att berätta! Jag
+kommer från Amerika, ehuru icke direkte, emedan jag sednast varit i
+Sussex, der jag besökt en gammal ungdomsvän, baronet Glithinghams moder;
+derifrån åtföljde han mig, ty vi skola begge begifva oss till London. På
+vägen hörde vi att ni voro hemma och beslöto derföre att vika in och
+helsa på eder.
+
+-- Det var mycket vänligt gjordt, svarade Lucy, som ensam talade, ty
+fadren, som alltid var tyst och sluten, var nu dystrare än vanligt, och
+höll sina ögon ofrånvändt riktade på den unge mannen, som helt ogeneradt
+deltog samtalet.
+
+-- Min nådiga fröken, sade denne med inställsam artighet, om icke fru
+Rush lofvat taga mig under sina vingars skugga, skulle jag aldrig vågat
+beträda detta slott.
+
+-- Den, som min mors vän införer i vårt hem, kan vara säker på att som
+en gerna sedd gäst emottagas, svarade Lucy, och jag är öfvertygad om att
+min far delar min mening, tillade hon lätt vidrörande den gamle, som
+fortfarande satt tyst och icke kunde taga sina ögon ifrån den nya
+gästen.
+
+-- Mycket riktigt, svarade han, då han kände dottrens hand på sin arm
+och hörde de sista orden.
+
+Vi hafva redan tecknat Edvards porträtt uti ett af de föregående
+kapitlen, och det återstår oss derföre blott att göra fru Rush's
+bekantskap. Hon hörde till den klass menniskor som icke göra stora
+anspråk på andras uppmärksamhet, men hvilka äro välkomna hvarhelst de
+visa sig. Man såg att hon hade varit vacker och ett drag af
+utomordentlig godhet låg utbredt öfver hela hennes ansigte och i hennes
+ögon. Det finnes ett drag öfver munnen som aldrig bedrager och hvad
+ögonen beträffar, är det svårt att finna en bättre liknelse än den så
+kända: ögat är själens spegel. Mrs Rush hade varit en god vän till Lucys
+mor, hade gift sig med en amerikanare och lefde sedan i hans hemland
+lycklig och ansedd. Nu var hon enka och hade beslutit att göra en liten
+resa till sitt fädernesland. Vi hafva intet vidare att säga om hennes
+person.
+
+De några dagar hon ämnat tillbringa på Abbey-Hall voro tillräckliga att
+närma henne och Lucy till hvarandra och den sednare ville ej höra talas
+om, att hon skulle fullfölja sin plan att så snart lemna slottet.
+Sålunda förflöto några veckor och den gamla tanten och den unga
+baroneten talade ännu icke om någon afresa. Lord Suffridge hade äfven
+småningom vant sig vid sina nya gäster, och då han såg huru lycklig Lucy
+var att få behålla fru Rush, förenade han sina böner med hennes.
+
+Dessa några veckor hade, utan att några vigtiga händelser inträffat,
+likväl medfört förändring i många förhållanden. Den unge Edvard tycktes
+ha blifvit så intagen uti Lucy, att han vid hvarje lägligt tillfälle
+sökte öfvertala fru Rush att förlänga vistelsen på slottet.
+
+Det har redan blifvit sagdt att han hade ett intagande utseende och att
+man lätt kunde misstaga sig på hans inre värde, och ändock kände Lucy en
+instinktlik motvilja för honom. Hon arbetade visserligen emot dessa
+känslor, som hon ansåg vara högst oriktiga att hysa mot en person om
+hvilken hon ej visste något ondt, men hon kunde dock ej öfvervinna dem.
+Hennes fader, som de första dagarne synts dystrare och svårmodigare än
+förut och alltjemnt följt Edvard med sina förfärade blickar, hade
+småningom vänjt sig vid hans åsyn och visade sig nu vänligare emot honom
+än man kunnat vänta.
+
+Lucy, som på allt vis inom dessa gamla murar sökte sprida trefnad för
+sina gäster, hade nu en jemn sysselsättning, hvilken långt ifrån att
+vara den hon önskade, likväl utgjorde en näring för hennes tankar. Hon
+hade ofta långa samtal med sin tante, hvilken förstod hennes längtan och
+sträfvanden, och gerna ville utfinna en plan för att rycka henne bort
+ifrån detta ensliga dystra lif. Edvard Glithinghams känslor voro ej en
+hemlighet för den goda frun, som redan drömde om att på detta sätt få se
+sin önskan uppfylld. Det händer ofta att gamla fruar, som blott minnas
+de stunder af glädje de upplefvat då de älskade och drömde om lycka,
+icke anse sig bättre kunna bevisa sin kärlek till en ung flicka, än
+genom att söka förena henne med en ung man, som de tycka borde passa för
+henne. Men Lucy var alltför fri och sjelfständig uti sina åsigter för
+att andras mening lätt skulle kunnat utöfva något inflytande på henne;
+dessutom fanns det någonting uti Edvards sätt som föreföll henne
+dunkelt, och denna skugga som alltjemt omgaf hans person, var
+tillräcklig att sätta Lucy på sin vakt.
+
+Lucy fick en dag genomgå en af dessa små pröfningar dem en qvinna som
+icke är sentimental, ogerna fördrager, -- nemligen en kärleksförklaring
+af en man den hon icke bryr sig om, som hon tvertom hyser motvilja för.
+
+I närheten af slottet fanns en brunn, en qvarlefva från äldre tider.
+Denna brunn var högst egendomlig; den var byggd öfver en källa, hvars
+djup var omätligt, ehuru vattnet som forssade uti den var så
+kristallklart, att bottnet syntes liksom vore det helt nära ytan.
+Brunnen, byggd i form af ett kapell, var invändigt af marmor; några
+pelare, likaledes af marmor, bildade en halfcirkel och panelningarna
+deremellan voro målade uti den gamla tidens anda: knäböjande gubbar,
+qvinnor och barn, lama, blinda och sjuka vittnade om att detta vatten
+fordomdags ansetts för heligt. Marmorbänkar löpte längs väggarne och
+Lucy hade valt detta ställe till sin älsklingsplats, då värmen derute
+var för stor. Det var isynnerhet ett visst slag af böcker hon tyckte om
+att läsa på detta ställe. Gamla klassiska arbeten, tyckte hon, stodo i
+fullkomlig harmoni med detta antika tempel.
+
+En morgon, då hon helt tidigt med Eneiden i handen gått ut, iklädd en
+lätt hvit musslins drägt och med en liten rund hatt på hufvudet, hörde
+hon steg på afstånd och igenkände snart, att de voro Edvards. Hon
+påskyndade sin gång för att ej uppnås af honom och trädde in uti detta
+helsans tempel, som hon helt hedniskt benämnde "Minerva-salongen",
+emedan hon påstod att hon alltid var förnuftigast då hon vistades der.
+Hon hade knappt hunnit taga plats på en bänk och öppna sin bok, innan
+dörren gick upp och Edvard inträdde. Detta föreföll henne något
+besynnerligt och hon yttrade ganska bestämdt:
+
+-- Jag tror, herr baronet, att våra tankar hafva sammanträffat, ty vi
+tyckas båda två hafva sökt ensligheten uti detta Minervas tempel.
+
+-- Om förlåtelse, min fröken, men jag var långt ifrån att söka ensamhet;
+jag sökte efter tillfälle att obehindradt få tala med eder, och har nu
+valt denna plats dertill.
+
+-- Herr baron, kan jag vara er till någon tjenst, så säg, och är det
+någonting förnuftigt, så är det visst här jag bäst känner mig
+inspirerad.
+
+Edvard närmade sig Lucy med några bestämda och häftiga steg, satte
+handen på hjertat och sade:
+
+-- Fröken Lucy, ni talar om inspiration, ni talar om Minerva! Nej, var
+hellre en stund denna källas fordna gudinna och gör det underverket att
+hela ett blödande hjerta, att hugsvala en menniska som ej vill något
+annat i lifvet än ...
+
+-- Att få dricka friskt vatten? ... Det kan jag gifva eder, ty jag bär
+alltid en bägare med mig, inföll Lucy skämtande.
+
+-- Skratta ej, min fröken! Jag är olycklig, ty jag vet ej om ni kommer
+att förlåta min djerfhet. Lucy, jag älskar er; om ni försmår min kärlek,
+är jag en förlorad menniska!
+
+-- Herr baronet, svarade Lucy med mycken köld, ni har illa valt stället
+och stunden. I Minervas tempel, med Virgilius i handen är jag bra litet
+disponerad för ett blad ur en hvardagsroman. Jag trodde ni ville bedja
+mig om något råd och jag skulle efter bästa förmåga sökt tjena er, men
+då ni kommit fram med en kärleksförklaring, vill jag göra er den
+tjensten att söka glömma den.
+
+-- Lucy, Lucy! Jag dödar mig, om ni talar på detta sätt! Ser ni då ej
+huru gräsligt olycklig jag är?
+
+-- Herr baronet, för det första ber jag er kalla mig Lady Suffridge, för
+det andra vet ni redan att jag håller Eneiden i handen och just nu läser
+om Trojas belägring; jag befinner mig således i alltför höga regioner
+för att tro på sjelfmord efter en sådan olycka. Herr baronet, låtom oss
+tala förnuft! Ni känner mig sedan tre veckor och ni talar om att döda er
+för min skull. Nej, jag kan ej tro er vara så bedröfvad, ty er olycka
+har ej kunnat så hastigt antaga dessa proportioner. Hvad ert yttrande om
+att döda er angår, vill jag hoppas att jag missförstått er.
+
+-- Hvarföre så, min fröken? Ni missförstod mig alldeles icke. Tror ni
+mig sakna mod att göra det? frågade Edvard stolt.
+
+-- Ni kallar det mod, att döda sig, men jag kallar det feghet.
+
+-- Feghet! Nej, icke vid min ålder; ty då binder oss lifvet med så
+starka trådar, att det fordras mod för att afslita dem.
+
+-- Den, som ej förmår lida eller beherrska sig, är feg. Jag vill ej att
+ni tager detta uttryck såsom riktadt blott mot eder, ty det kunde synas
+förolämpande; jag har dessutom tänkt detsamma förr än i dag och vill ni
+blott begrunda hvad jag sagt, kommer ni utan tvifvel att tänka som jag.
+
+Edvard stod som slagen af åskan; han kände sig generad, och insåg att
+han förlorat terräng, samt att det vore svårt att återvinna densamma,
+men han återtog:
+
+-- Fröken Suffridge, ni är en stark, en hjeltemodig qvinna, derföre kan
+ni ej förstå svagheten. Kanske ni icke heller någonsin har lidit och
+icke kan fatta hjertats fordringar, då det funnit föremålet för sin
+längtan.
+
+-- Ni har kanske rätt, herr baronet. Jag har aldrig älskat något annat
+än Gud, min moders minne, och friheten; ej heller har jag någon lust att
+öka antalet af föremålen för min kärlek. Dock är jag hvarken oerfaren
+eller öfvermodig nog att tro mig säker att ej förlora mitt hjertas
+frihet; men ännu är jag herre öfver det, och måste bedja er, herr
+baronet, att icke bygga några förhoppningar på dess svaghet.
+
+-- Kunna då ej min dyrkan, mina böner beveka detta hjerta?
+
+-- Dyrkan! böner! Kan väl hjertat vinnas af dylikt? Nej, de kunna
+uppväcka medömkan, men icke kärlek. Jag tänker mig att den rätta
+kärleken lugnt och värdigt bemäktigar sig vårt hjerta, steg för steg
+intagande det rike, den kommer att ega. Det hjerta, som omedelbart låter
+vinna sig, är liksom ett svagt hufvud under champagnens inflytande.
+
+-- Ni är grym, fröken! Ni nekar mig icke allenast er kärlek, utan äfven
+tron på uppriktigheten utaf min.
+
+-- Jag har icke betviflat er uppriktighet; nej, men jag tror att edra
+känslor skola försvinna såsom ett rus. Men hvartill tjenar det att tala
+vidare härom? Ni har olyckligtvis egnat mig er kärlek, jag besvarar den
+ej, låtom oss icke derföre blifva ovänner. Ett så nytt sår kan snart
+helna. Jag ber er, tänk ej annorlunda på mig än som på en vän.
+
+-- Jag, ej mera älska er! nej, det är omöjligt! Låt mig hoppas, låt mig
+uppoffra hela mitt lif för er, låt mig i tysthet tillbedja er, och till
+belöning derför begär jag blott er aktning och emellanåt ett vänligt
+ord!
+
+-- Nog, min herre! Ord bevisa ingenting. Jag upprepar ännu engång att
+jag tror på uppriktigheten af edra känslor, men betviflar deras
+varaktighet; åtminstone vill jag hoppas det. Men nu måste vi hem, ty
+frukosttiden är snart inne. Men då hon märkte hans förtviflade utseende
+tillade hon mildare: Ännu ett ord till sist. Förtviflan kan väcka
+medlidande, men modet väcker aktning; en sann stolthet vill ej veta af
+den förra känslan, utan sträfvar att uppväcka den andra. Bjud mig nu er
+arm, herr baronet! Och Lucy reste sig upp för att gå.
+
+Sålunda promenerade de upp till slottet, Edvard med ett dystert ansigte,
+som illa öfverensstämde med det lifliga samtal Lucy inledt för att
+förskingra det obehag uppträdet i templet framkallat. Då de inträdde i
+slottet, kysste Edvard Lucys hand och sade suckande:
+
+-- Huru stora förändringar kunna ej några minuter åstadkomma! för en
+half timme sedan gick jag full af hopp ut från denna dörr, nu återkommer
+jag med brustet hjerta!
+
+Lucy stannade, och blickande honom öppet och bestämdt i ögat yttrade
+hon:
+
+-- Herr baronet, vill ni som en vän qvarstanna hos oss, så vidrör icke
+detta ämne; endast så kan jag glömma det obehagliga uti vårt nuvarande
+förhållande.
+
+-- Jag lyder! svarade Edvard, men då Lucy före honom gick in, var det
+med en hotfull blick han följde henne.
+
+Då Lucy inträdde i förstugan, märkte hon med förundran, att betjeningen
+ej var der som vanligt, ty det rådde alltid en sträng etikett på
+slottet. Hon hörde hastiga steg i trapporna och kände liksom en jernhand
+klämma hennes bröst; hon anade att någonting händt, ilade uppför
+trapporna och var i nästa ögonblick inne uti salen, der fru Rush mötte
+henne med en förfärad mine.
+
+-- Hvad har händt? frågade Lucy häftigt.
+
+-- Lilla Robert har illa skadat sig med en knif och man har skickat
+efter läkaren.
+
+-- Hvar finnes han?
+
+-- I sin faders rum.
+
+
+
+
+                                 VII
+                            NEMESIS DIVINA
+
+
+Utan att svara, ilade Lucy till det anvista rummet, der hon fann gossen
+liggande på en soffa, badande uti sitt blod. Lord Suffridge stod der
+bredvid, stum, blek, orörlig, med blicken fästad på såret; mrs Johns
+sökte att hämma blodet, men utan att lyckas. Hastigt, utan att yttra ett
+ord, och med ett beundransvärdt lugn, närmade sig Lucy barnet, såg på
+såret och förenande sina ansträngningar med mrs Johns', bemödade hon sig
+att få blodet att stanna. Knifven hade träffat i sidan och barnet låg
+blekt och kraftlöst, utan att kunna öppna ögonen. Slutligen anlände
+läkaren och lyckades förbinda det blodkäril som blifvit afskuret. Då
+fattade Lucy sin faders arm, och förde honom, utan att yttra ett ord,
+till ett annat rum, der hon förmådde honom att slå sig ner i en
+hvilstol. Den gamle lydde som en automat, sade ej ett ord utan stirrade
+endast framför sig. Plötsligt grep han med begge händerna om sitt hufvud
+och utropade med en dof, nästan graflik röst:
+
+-- Blod! blod! på samma ställe, med samma knif! ... Åh Lucy! det är
+ohyggligt ... Hämden hämden! ... Guds straff ...!
+
+-- Min far, lugna er, sade Lucy, som förskräcktes öfver fadrens ord och
+de hemska blickar han riktade mot rummet der barnet låg. Lugna er,
+kanske blir det ingenting!
+
+-- Ingenting, upprepade lorden, ingenting? nej, han dör, jag vet det, ty
+det var på samma sätt, med samma knif! -- Det är Guds straff, --
+afgrundsandars lek! Ha ha ha! Det är hämden -- ja, du vet det icke, men
+det är hämden.
+
+I detsamma inträdde Black och kallade Lucy till läkaren samt lofvade att
+under tiden stanna inne hos lorden.
+
+-- Han yrar, Anders, sade Lucy oroligt.
+
+-- Ja, ja, fröken, nog känner jag till detta, det är ej så farligt, gå
+ni bara!
+
+Lucy gick, och då hon kom till rummet der barnet låg, gick doktorn emot
+henne, tog hennes hand och sade med en sorgsen blick:
+
+-- Jag tror det är min skyldighet att säga er sanningen. Gud är
+allsmäktig; men här kan jag intet göra; medicin verkar icke,
+bloduttömningen har varit för stark och jag befarar att blott få stunder
+återstå innan dödens engel bortför detta barn.
+
+Lucy närmade sig den lilla Robert, knäböjde vid hans sida och började
+halfhögt bedja: Min Gud, han skall hafva det bäst hos dig; jag vågar ej
+bedja dig låta honom lefva, men trösta dem som blifva qvar, låt
+oskuldens välsignelse sänka sig ned öfver detta hus!
+
+Vid dessa ord inträdde fru Rush och Edvard, och böjde knä vid barnets
+bädd; då öppnade den döende ögonen och hviskade nästan ohörbart:
+
+-- Gode Gud, tag mig till dig! Farväl, älskade syster ... goda pappa ...
+jag somnar i Jesu famn ...
+
+Läkaren, som höll fingret på barnets puls, lyssnade ännu en stund och
+vände sig sedan till de kringstående med dessa ord:
+
+-- Kroppen är blott stoft, själen är odödlig; lycklig den som dör utan
+fruktan, utan att hafva kännt otrons giftiga stygn!
+
+Lucy närmade sig det döda barnet, tryckte en lång kyss på den redan
+kallnade pannan, tog den ännu mjuka kroppen i sina armar och sade
+slutande den till sitt hjerta: "Låtom oss föra honom härifrån, ty min
+far bör ej skrämmas. Nu är det han som har behof af vår omsorg; denne
+behöfver den ej mer".
+
+Och nu tågade den lilla processionen genom den stora salen, prydd med
+gamla familjeporträtter, uppför den praktfulla marmortrappan med
+förgylld ledstång, och steg in uti det rum, der för fem år sedan detta
+samma barn, som nu var ett liflöst stoft, hade sett dagen och uppfyllt
+sin faders hjerta med omätlig glädje. Lucy tryckte honom ännu engång uti
+sin famn, och det grep henne underbart att känna sitt hjerta slå emot
+ett annat, hvilket för några timmar sedan klappat fullt af lif och nu --
+ja, nu hade tystnat; endast skrinet fanns qvar -- juvelen hade
+obefläckad nått det högsta målet.
+
+När liket blifvit lagdt på sin bädd och iklädt den sista skruden,
+önskade Lucy gå in till sin fader, men gamle Black och fru Johns ville
+på inga vilkor låta henne slippa in. Lucy lydde ej gerna, men det var
+henne omöjligt att emotstå sina gamla vänners bestämda och tillika
+bedjande enträgenhet.
+
+Lord Suffridge var i full yrsel och de afbrutna ord och meningar han
+framstammade kommo blodet att stelna i de gamlas ådror. Han befann sig i
+samma tillstånd som förr, och af det han sade, förstodo hans väktare att
+han önskade få veta namnet på Edvards mor. Emellanåt tviflade de på
+huruvida hans ord voro yrsel eller ej, emedan det fanns ett visst
+sammanhang uti hvad han yttrade, men de ville dock helst tro att de
+endast voro fantasier af en svag hjerna, hvilken rubbats af ett allt för
+våldsamt slag.
+
+I den stora salen satt emellertid Lucy med sin tant och Edvard. Hon var
+mycket blek, men hade ej ett ögonblick förlorat sin fattning; hon var
+lugn, men blicken var, om man så kan säga, djupare är vanligt; rösten
+hade förlorat något af sin klang och hennes gestalt var stelare än
+annars. Allt hade tilldragit sig så hastigt, att tanken knappast
+förmådde uppfatta händelserna i deras helhet.
+
+-- Det är förskräckligt, utbrast slutligen fru Rush.
+
+-- Ja, svarade Lucy, men säg mig huru allt detta tilldrog sig.
+
+-- Det hände ju nästan midt för våra ögon! Då jag kommit ned, gick jag
+som vanligt före frukosten fram och tillbaka i rummet. När Lord
+Suffridge sedan kom in, satte vi oss båda framför dörren till balkongen,
+och sköterskan hemtade in barnet, som var friskt och muntert; då
+tillsade Lorden flickan att lemna gossen hos oss. Lilla Robert lekte
+mycket snällt och vi började tala om ett och annat; småningom leddes
+vårt samtal på baroneten, och jag berättade att han hette Glithingham
+efter sin onkel, som dog barnlös och lemnade sitt namn och sin
+förmögenhet åt den närmaste slägtingen. Han frågade mig just er mors
+namn, sir Edvard, då vi med ens hörde ett buller och ett häftigt skrik
+från Lordens rum. Vi skyndade dit och funno lilla Robert utsträckt på
+golfvet. Dörren hade stått öppen; han hade gått in och bland Lordens
+vapen tagit en knif, på hvilken han sedan måste hafva fallit, ty han
+hade ett djupt sår i sidan. Hans fader upplyftade honom genast, drog
+knifven ur såret och lade honom på den soffa der han sedan dog. Blodet
+strömmade ur det öppna såret, jag ropade på hjelp ... resten känner ni
+sjelf. Jag ämnade visst om ett par dagar resa bort, men nu, min kära
+Lucy, kan jag ej lemna dig på detta sätt och jag hoppas att du ej heller
+har någonting emot, att sir Edvard stannar qvar; vid tillfällen som
+detta, kan det vara ganska bra att hafva ett manligt bistånd, och jag
+vet, att han ingenting högre önskar än att kunna vara dig till någon
+tjenst. Icke sannt, herr baron?
+
+-- Om fröken icke försmår den ringa nytta jag kan göra, skulle jag
+skatta mig lycklig att kunna visa min tillgifvenhet.
+
+-- Jag tackar er, svarade Lucy lugnt. Ni gör oss ett nöje genom att
+stanna, tillade hon med ett tonfall och en blick liksom för att påminna
+honom om vilkoren derför.
+
+Lord Suffridges sjukdom, hvilken i början antagit samma hotande karakter
+som någon gång förut, upphörde efter de första våldsamma paroxysmerna.
+Han emottog underrättelsen om sonens död med ett utbrott af tårar, som
+lättade hans hjerta. De gamla tjenarne förklarade denna oväntade
+vändning uti hans tillstånd såsom en följd af Lucys välgörande
+inflytelse. Han var dock uti ett svaghetstillstånd som hindrade honom
+att följa sorgetåget, hvilket till grafven ledsagade den engång så varmt
+efterlängtade, nu döda sonen.
+
+En vecka hade sålunda förflutit sedan den tragiska händelsen, då Lord
+Suffridge en dag tillkallade Black:
+
+-- Hör, min vän, började han, jag begär en tjenst af dig! Sök att af sir
+Glithinghams eller fru Rushs betjening få reda på det namn baroneten
+hade, innan han antog sin onkels titel, och säg det sedan åt mig då jag
+är ensam; försök att snabbt och utan att väcka uppseende ombesörja denna
+sak.
+
+Black aflägsnade sig, och nu satt Lorden orörlig, väntande på svaret och
+likväl bäfvande för detsamma. Ty ehuru han ej kunde låta bli att stirra
+mot dörren, darrade han hvarje gång han hörde någon rörelse eller något
+steg derutanför. Nu inträdde gamle Black.
+
+-- Vet du det? frågade Lorden. Svara! men säg icke namnet!
+
+-- Ja, jag vet.
+
+-- Af hvem?
+
+-- Af fru Rushs tjenare.
+
+-- Hör mig, Black, säg mig icke namnet, utan tag ett papper, skrif det
+derpå, och gif det sedan åt mig!
+
+Black lydde, under det han emellanåt betraktade Lorden, liksom om han
+befarat att förståndet ånyo flytt sin kos. Efter att hafva skrifvit,
+lemnade han pappret åt Lorden, som, utan att se derpå, gömde det uti sin
+hand.
+
+-- Gå ut nu, Black; lemna mig. Gå, säger jag. Jag vill vara ensam. Gå,
+skynda dig!
+
+Nu blef Lorden ensam; när tjenarens steg ej mera hördes, såg han på sin
+venstra hand, som hårdt sammanknuten omslöt pappret, hvilket tycktes
+väcka en så stor förskräckelse och nyfikenhet hos honom. Han betraktade
+länge sin hand utan att göra en rörelse för att öppna den.
+
+-- Hvad innehåller du? sade han slutligen. Har jag anat rätt? Denna
+likhet! denna röst! -- det kan också vara en villa, huru många
+fullkomligt fremmande personer likna ej hvarandra? Men om det ändock
+vore så? Jag skall se ... nej, jag har ej mod dertill.
+
+Och nu börjades en pantomim, som varit nästan löjlig, om ej det dystra
+ansigtet, dessa bleka drag, och denna förskräckta blick hade gjort den
+hemsk. Han ville öppna handen och så snart pappret syntes, sammanknöt
+han den åter hastigt och såg bort. Slutligen, då denna strid hade räckt
+nog länge, tillslöt han ögonen, och ställande pappret så, att det genast
+skulle träffa hans blick, såg han hastigt upp.
+
+-- Starling ... Starling, framstammade han kraftlöst. Det var således
+sannt! det var han!
+
+Han tillslöt åter ögonen och satt länge på detta sätt; plötsligt steg
+han upp och gick häftigt flere hvarf omkring rummet.
+
+-- Edvard Starling ... Jane Starling! nu hämnens J på mig!
+
+Han fortsatte sin vandring och stannade framför en stor spegel; länge
+stod han så, betraktande sig sjelf; derpå utbrast han, liksom talande
+till sin egen bild:
+
+-- Robert Suffridge, vet du att du i ditt hus har Edvard och Jane
+Starlings son? Nå, du bleknar icke? nej. Dina kinder äro dertill förut
+redan alltför bleka. Han fortfor med allt större häftighet: -- Robert
+Suffridge, Lord Suffridge af Abbey-Hall, begriper du då icke att hans
+son, att deras son är här och älskar din dotter? Känner du ej blod på
+dina händer? Har du ej mer något samvete? Är du icke mera en menniska?
+Är du en sten? Känner du ingen ångest? Kan ditt hjerta ännu klappa? Har
+du glömt allt, -- den hemska natten, den dystra skogen? -- -- En man
+gick ensam längs allén ... natten var mörk ... du följde honom ... han
+hade röfvat din lycka, du skulle hämnas, du skulle genomborra hans
+hjerta. Minnes du det? Du framtog knifven ur din barm, der du hade den
+gömd. Du kastade dig öfver honom, du stötte till ... blodet sprutade mot
+ditt ansigte ... då ryste du; men natten var mörk ... plötsligt trädde
+månen fram ifrån ett moln och blickade på dig ifrån himlen, liksom ett
+stort öga ... Du började springa och då du upphann din boning, trädde du
+in der liksom en tjuf, för att ej blodet måtte ses på ditt ansigte och
+dina händer. Hvad vann du, Lord Suffridge? ... Intet! ... Men då den
+dödes minne förföljde dig, lyckades du bringa ditt samvete till tystnad;
+och nu ser du på dig sjelf, på mördaren, och du ryser icke? O Suffridge!
+Suffridge! du fruktar då icke något? Om han med ens komme och sade till
+dig: "gif mig ditt blod, ty du har tagit mitt?"
+
+Allt eftersom Lorden talade, blef hans blick mer och mer förfärad; han
+såg sig förstulet omkring åt alla sidor.
+
+Det är för mörkt här! Jag vill ha ljus! Och nu började han med
+feberaktig skyndsamhet upptända ljus i kronan samt i rummets alla hörn
+och vrår. Han ringde; Black fick hemta mera ljus och nu blefvo båda hans
+rum upplysta. Då satte han sig ned vid sitt skrifbord, stödde sin kind
+mot handen och började småningom lugnas. Hans anlete klarnade efterhand
+och sedan han nära en timmas tid suttit orörlig, såg han med ens upp och
+yttrade med triumferande blick:
+
+-- Ja, han är en bra karl, han älskar Lucy, hon skall blifva hans
+hustru; sålunda skall mitt barn försona mitt brott!
+
+Sedan denna dag, tycktes Lord Suffridge bli allt lugnare och gladare;
+han var mycket vänlig emot alla, och visade en särdeles välvilja för den
+unga sir Edvard. Men om aftnarne, sedan sällskapet skingrat sig,
+återföll han i sitt svårmod; då skulle allt vara ljust, och låg ett hörn
+af rummet i skugga, så skulle det belysas. Hans nätter voro oroliga, och
+det var vanligen först emot morgonen han fick sömn. Han förskref sig
+ifrån London en Newfoundlands-hund, hvilken snart lärde sig att följa
+sin herre och vaka vid hans fötter. Det trogna djuret liksom förstod den
+dyra pligten att bevaka sin herres lugn, ty den tycktes snart hafva lärt
+sig att fatta Lordens oroliga sinne.
+
+
+
+
+                                 VIII
+                      TVÅ ELEMENTER I STRID MED
+                              HVARANDRA
+
+
+Nu afreste fru Rush med Edvard till London. Hon lofvade återkomma på ett
+kort besök innan hon skulle anträda återfärden; och Edvard inbjöds af
+Lorden på det enträgnaste att göra detsamma. Vare det sagdt utan att
+gälla som en beskyllning emot Lucy, att hon efter fru Rushs afresa
+begynte känna ensamhetens tyngd. Vi vilja ej härmed säga att hon hade
+ledsamt; en sådan känsla erfara endast de, hvilka icke inom sig sjelfva
+finna näring för utvecklingen af sina gåfvor. Endast lättja, fåfänga,
+brist på kunskaper och bildning kunna framkalla denna känsla. Nej, det
+hade hon icke, men hon hade mera tid än förr att tänka och hon började
+derföre längta efter den verld, hon aldrig hade sett, men hvilken hon
+föreställde sig oändligt stor, mäktig och fri. Hon skapade i
+inbillningen en verld efter sina egna krafter och hon trodde den
+verkligen vara sådan, som hon önskade att finna den. Härtill kommer att
+hon förlorat den kära sysselsättning, hvarvid hon blifvit van, nemligen
+Roberts uppfostran. Solskenet var borta och Lorden hade dessutom mycket
+förändrat sig. Stundtals kunde han vara glad, pratsam, tillochmed
+skämtande och en annan stund åter dystrare än förut. Flere gånger hade
+han med Lucy begynnt tala om baronet Glithingham, men alltid hos henne
+funnit en stor motvilja för detta ämne. Lucy förstod så väl att leda
+samtalet in på andra ämnen, att hennes far, hvars karakter öfvergått
+till en blandning, af stark vilja och slafviskhet, alltjemt förlorade
+samtalets tråd och icke vågade börja en öppen strid med sin dotter, men
+han tröstade sig med, att hans vilja ändock slutligen skulle blifva den
+segrande. Fru Rush hade yttrat sin önskan att få se Lucy hos sig i
+New-York, till hvilket förslag Lorden ingenting svarat, men Lucy närde i
+tysthet hoppet att få se denna dröm förverkligad. Ofta, då hon om
+aftnarne återvändt till sitt rum, började hon i tankarne lefva sig in
+uti andra sferer, andra förhållanden. Hon gick hela timmar af och an i
+rummet; hennes själ fick vingar, hennes tanke liksom genomträngde
+rymden; der, i det okända fjerran, lefde andra menniskor, der fanns
+någonting stort att uträtta. I hennes inbillning var hela luften
+uppfylld af politiska, vetenskapliga, af litterära och stora idéer, de
+korsade hvarandra, de stridde med hvarann, de omfamnade hvarann.
+
+Der är mitt hem, tänkte hon, der finnes för mig det förlofvade landet.
+Till hvad skulle väl forntiden, historien, skalderna, de stora männen
+hafva tjenat, om icke till att vidga kretsen för intelligensen, att
+bilda en verld, till hvilken tanken skall sträfva? -- Jag vet på hvad
+min fader syftar -- han vill gifta mig med Glithingham. Nej, nej, tusen
+gånger nej! Jag är icke född för att tillbringa mitt lif i den stora
+verldens trånga kretsar. Det finnes menniskor, hvilkas själar sakna
+vingar; det finnes andra olyckliga, hvilka genom uppfostran och
+ogynnsamma förhållanden fått sina vingar afklippta, må de trifvas inom
+den hvardagliga prosans sfer, må de tala om qvinnans pligt att inskränka
+användandet af sina gåfvor till den husliga trefnaden. Jag högaktar dem;
+men skall väl deras dygd falla som en förbannelse öfver dem, hvilka
+uppfatta lifvet annorlunda, och hvilkas hjertan förmå sträcka sin kärlek
+längre utåt? -- Det är möjligt att Glithingham är en bra karl, men
+hurudan han än annars må vara, så är han dock småsinnt och detta är ett
+fel som är ohjelpligt.
+
+En dag sutto Lorden och hans dotter tillsammans i trädgården; det var en
+vacker eftermiddag, solen belyste parken och alléerna med varma,
+glödande färger; den fina sanden på gångarne tycktes liksom uppblandad
+med mångfärgade ädla stenar. En näktergal i den stora eken sände genom
+luften en hög, vibrerande ton. En annan svarade på långt håll, och nu
+börjades i herrliga drillar en ljuft klingande konsert; det fortfor så
+en stund, och menniskan teg för att låta naturens halleluja uppstiga
+till skaparens lof. En snöhvit ros, som nyss blifvit vattnad, tycktes
+lyssna till naturens melodi; och en droppe vatten, hvilken hängde vid
+kanten af ett blad, var liksom rädd att falla för att icke störa
+andakten. Med ens brast förtrollningen; steg hördes närma sig ... Posten
+hade medfört ett bref till Lorden och ett till Lucy, båda ifrån fru
+Rush. Hon skref vidt och bredt om sin vistelse i London, det nöje hoppet
+att få återse Abbey-Hall skänkte henne, och framställde slutligen sin
+önskan att få föra Lucy med sig till Amerika. I sitt bref till Lucy
+behandlade hon samma ämne, men på ett annat sätt. Hon försökte att
+ingifva Lucy mod att utverka sin faders tillstånd dertill; alldeles som
+om det varit mod som fattades henne.
+
+Hade Lucy med sitt lifliga lynne ej haft ett så godt hjerta eller hyst
+en mindre kärlek för allt, som tog det i anspråk, så hade hon gått till
+sitt mål utan att se sig om, utan att ett ögonblick tveka, men nu
+utgjorde tanken på den sorg hennes handlingssätt möjligen kunde
+framkalla, den tygel, hvilken qvarhöll henne på sin post. Tvifvelaktigt
+är det huru länge denna tygel skulle kunna hålla emot alla de känslor
+som stredo inom henne. Hon kände sjelf, att sedan hon engång uttaga det
+första steget, skulle hon tillhöra sin egen fria natur.
+
+-- Lucy, mitt barn, började Lorden, du vet nog huru kär du är för mitt
+hjerta och huru jag nu inser det onaturliga uti den känsla jag förut
+hyste för dig. Den dag jag lärde mig förstå dig, blef du allt för mig,
+du är det ännu mer nu, då jag ser skiljsmessan nalkas, ty vid din ålder
+tillhör det ju qvinnan att lemna sitt förra hem för att bilda ett annat.
+Jag vill gå rakt till målet: baron Glithingham älskar dig, jag kan ej
+önska mig en bättre son och jag hoppas, (han lade en särdeles tonvigt på
+dessa ord) att min dotter ej har någonting att invända emot sin faders
+vilja.
+
+Lucy hade åhört fadrens ord utan att en muskel rört sig i hennes
+ansigte. Hennes klara blick var fästad på honom, man såg att hon blott
+afvaktade slutet, ty hennes svar var färdigt.
+
+-- Min far, jag vill icke uppehålla mig vid det som ni först yttrade;
+erkänslan kläder sig illa i ord; och hvad det öfriga angår, så har jag
+blott ett svar att gifva derpå: Jag älskar icke sir Glithingham; jag kan
+icke blifva hans hustru.
+
+-- Se så, der har vi åter den sekelgamla visan: icke älska! liksom vore
+detta en nödvändighet! Kärleken tillhör blott det inre lifvet och
+giftermålet är en konventionel, en social fråga. Lagen vet ej af
+kärleken, och äktenskapet är en laglig institution!
+
+Dessa ord hade Lord Suffridge yttrat, liksom hade han framkastat den
+mest vanliga satts. En allt större och större förvåning stod att läsas
+uti Lucys ögon; nu steg hon upp, ställde sig med korslagda armar framför
+honom, med ett till hälften allvarligt, till hälften skämtsamt utseende.
+
+-- Vill ni sätta mina principer på prof, min fader? eller har jag
+missförstått er? Jag inser icke nödvändigheten för mig att blifva gift;
+jag känner ännu ingen man, för hvilken jag ville uppoffra min frihet;
+hvad åter angår den åtskillnad ni gör emellan giftermål och kärlek, så
+vet jag, att en sådan finnes, men för min del är jag ingen anhängare af
+den skola, som vill göra dem båda oberoende af hvarandra. Låtom oss icke
+mera tala om sir Glithingham; hans hustru blir jag aldrig.
+
+Dessa ord verkade liksom en gnista, kastad uti den torra skogen. Lorden
+steg upp, hans ögon flammade; han fattade häftigt Lucys arm och gick
+emot slottet med hastiga, bestämda steg; det var som om han haft mycket
+skyndsamt att komma till sitt rum. När han inträdt och reglat dörren,
+först då såg han upp till Lucy, hvilken följt honom lugnt och utan att
+hans uppförande det ringaste förskräckt henne. Det finnes karakterer,
+hvilka liksom finna sin rätta näring i striden.
+
+-- Lucy, utbrast Lord Suffridge, du vet icke hvad du sagt! Du måste
+återtaga dina ord, ty jag _vill_, att du blir hans hustru, och du känner
+mig nog, för att veta hvad det betyder, när jag säger: jag vill!
+
+-- Min far, ni kan icke vilja se mig olycklig?
+
+-- Mitt barn, du bedårar dig sjelf, du drömmer. Tror du då att lyckan
+finnes på jorden? Nej, den har aldrig funnits annat än i böcker. Jag
+vill ditt väl, jag vill sörja för din framtid, jag vill gifva dig en god
+make, och du ... du vågar säga, att jag vill din olycka! Lucy, gif noga
+akt på mina ord: du måste, du skall blifva hans hustru.
+
+-- Min far, är då sir Edvard just den ende, hvilken ni skulle önska se
+mig förenad med?
+
+-- Ja! det finnes ingen annan ... tala ej derom! Du vet icke hvad du
+säger, du förstår icke huru dåraktig du är. Lucy, efter några dagar
+kommer han hit och då ger jag honom mitt löfte.
+
+-- Ni får icke göra det, ty jag samtycker icke till denna förening och
+kommer aldrig att göra det.
+
+Lorden åhörde dessa ord med ett slags bäfvan; han hade anat det, men
+blef först nu förvissad om, att han hade att göra med en vilja, lika
+stark som hans egen. Han gick af och an i rummet, tryckte hårdt sitt
+hufvud mellan sina båda händer, liksom om han velat qvarhålla sitt
+förstånd, färdigt att öfvergifva honom. Med ens stannade han framför sin
+dotter, som helt lugn satt uti ett soffhörn och lekte med sina lockar.
+
+-- Lucy, sade han, du är hård; du är grym! Vill du döda din fader?
+
+Hon såg upp med förvåning.
+
+-- Min far, jag förstår ej huru det så kan uppröra er, att jag vägrar
+att blifva sir Glithinghams hustru?
+
+-- Du förstår icke, -- nej, du får icke förstå, du får icke veta det!
+nej, aldrig! Men jag ber dig! Se, din fader ber dig på sina knän derom.
+
+Och han kastade sig ned för henne, kysste med vildhet hennes händer, och
+omfamnade hennes knän, liksom en älskare i afskedsstunden utgjuter hela
+sitt hjertas ömhet i ett utbrott af omätlig kärlek. Lucy slet sig lös
+och, ställande sig på afstånd ifrån sin fader, sade hon:
+
+-- Min far, ni är sjuk! -- Jag skall tillkalla Black. Ni behöfver säkert
+hvila.
+
+-- Hvila? sjuk? -- nej, men jag blir galen, om du motsätter dig min
+vilja. Fordrar du något offer af mig? säg! Vill du först på ett år resa
+till Amerika med din tante? Res, jag ger dig mitt samtycke! Du vill här
+inrätta en skola? jag ger dig penningar dertill! Jag öfverlemnar dig
+ditt mödernearf; du får använda det som du vill, men säg ja, säg, att du
+vill försöka att försona dig med denna tanke! Lucy, säg ja, jag ber! jag
+är icke sjuk, icke galen, som det kunde tyckas; jag är blott olycklig!
+Om du visste Lucy, huru grymt det är att bönfalla om en sak, hvilken man
+har rätt att fordra! men du är mig så kär, jag kan icke befalla dig ...
+men nej, dåra dig icke med något hopp! ... Om du icke viker för mina
+böner, så skall jag tvinga dig, var förvissad derom! Barn äro skyldiga
+sina föräldrar lydnad.
+
+Han gick häftigt fram till sitt skrifbord och framdrog derur en bundt
+papper och fortfor: här är din förmögenhet!
+
+-- Min far, det ser nästan ut som om ni ville köpa mitt samtycke.
+
+-- Nej, Lucy, jag hade redan förut ämnat göra det; jag är rik nog, du
+får använda det huru du vill och dessutom behöfver du det till din resa.
+Gå nu, Lucy, gå, jag ber dig, -- jag skall sedan tala med dig -- nu, kan
+jag det icke. Lucy, jag vill icke att du skall se, det jag ser i detta
+rum! Gå, gå, säger jag! Han fattade henne i axeln och förde henne till
+dörren, hvilken han öppnade och reglade efter henne.
+
+Så snart Lucy kommit ut, gaf hon befallning om att man skulle sadla
+hennes ridhäst, och en qvart timme derpå satt hon på det ädla djuret,
+hennes vän, hennes följeslagare på alla hennes utflygter.
+
+Det hör i England till qvinnans uppfostran att hon skall lära sig rida;
+det är för henne icke blott ett nöje, det är ett behof.
+
+Den, som rätt uppfattar den tanke som kan ligga uti denna ädla konst,
+kan ibland påminna sig en promenad till häst, såsom man minnes en
+vigtigare tilldragelse uti lifvet. Då ryttare och häst känna hvarann, då
+djuret hör till de intelligenta, kan en sådan ridt likna skaldens dikt.
+Upprörda tankar lugnas, vilda känslor gifva sig luft i den berusande
+farten. Betrakta det ädla djuret, som känner sin betydenhet, då sadeln
+hvilar på dess rygg, som biter sitt betsel -- ett tecken på dess
+underdånighet för verldens konung -- menniskan! Han står; han väntar; nu
+kommer ryttaren, hoppar upp i sadeln och fattar tyglarne. Den ädla
+gångaren vet nu huru den skall bete sig, han slår taktmessigt, jemt och
+bestämdt, sina hofvar i marken, han håller det vackra hufvudet ädelt
+upplyftadt, han spetsar sina öron, hans ögon blicka lugnt omkring sig;
+han står der i hela sin ädla naturs fullhet. Men scenen förändras. Det
+är icke nu den stolte mannen som nalkas gångaren, utan en qvinna. Hon
+ordnar den långa kjorteln, jemkar handskarne, håller behagfullt i
+ridspöet, medan tyglarnes ändar vackert nedfalla från handen; en lätt
+rörelse på hufvudet ... och hästen har förstått: nu kröker sig halsen
+till en båge, fötterna vidröra knappast marken, en kokett rörelse med
+kroppen; den hoppar på ett ställe, den låtsar vara olydig, ostyrig, för
+att gifva sin herskarinna nöjet att få honom tam, och nu börjar den
+vackraste lek: koketta infall, kloka miner; och se huru den blickar
+omkring sig, huru den emellanåt vänder sina ögon, liksom för att fråga
+om allt är som det skall vara. Men nu blir det annat af! En lätt gestalt
+hvilar på dess rygg, tyglarne ha fattats med bestämdhet, ryttarinnan
+klappar djurets hals hon ger det ett tecken att flyga af, ty hon är
+otålig; hon vill bort ... då upplyfter hästen sitt hufvud, inandas
+våldsamt luften, ögonen färgas i rödt, fötterna kastas högt upp, den far
+af, den klyfver vinden. Mahnen skiljer sig ifrån halsen; en darrning
+genomilar alla dess muskler och nu genomfar han rymden, han vill ej
+vidröra marken, han synes ha vingar; han har icke blott förstått sin
+ryttarinnas önskan, han delar den. Han vill ej veta af andra menniskor,
+blott en vill han föra bort, bort! Farten blir allt starkare, han hinner
+knappast se hvartåt det bär; han skälfver, han blir utom sig; men när
+slutligen den mjuka handen återhåller tyglarne, hejdar det ädla djuret
+sitt lopp; det kan lika litet stanna tvärt, som ryttarinnan med ens kan
+få sina upprörda känslor att lugnas.
+
+Lucys ridhäst, Fancy, var en snöhvit gångare af ädlaste blod. Från
+födseln hvita hästar äro en sällsynthet, men detta är icke den enda
+orsak hvarföre de äro eftersökta, ty de hafva dessutom någonting
+alldeles egendomligt. Deras hår skiftar i silfver, och det röda hullet,
+de blåa ådrorna skina igenom. Fancy var en klok, eldig häst; den kände
+Lucy på rösten, den var trogen som en hund, och förstod att böja sin
+natur efter sin sköna herrskarinnas. I dag, då Lucy lätt hoppade på dess
+rygg, efter den vänliga smekningen på den mjuka halsen, och gaf den
+vanliga signalen utan att ha tid att jemka sin drägt, blef Fancy nöjd.
+Den behöfde icke återhålla sin lust att springa; nu gällde det att ila
+framåt. Några ögonblick -- och den hade kommit förbi jerngrinden och
+fördjupade sig Lucy nu i skogen lemnande vägen åt sidan. Hon var
+särdeles upprörd, hennes små händer omfattade krampaktigt ridspöet; hon
+bar hufvudet högt och andades tungt.
+
+-- Fancy, Fancy! utbrast hon med ens; spring, så långt du kan! För mig
+bort, -- frihet, det är hvad jag behöfver. Förstår du, Fancy? jag vill
+vara fri!
+
+Småningom blef farten mindre, hon tänkte, hennes hjerta blef lugnare.
+
+-- Stackars du, sade hon slutligen, du är ej heller fri! Ingen
+fullkomlig frihet finnes till! Jo men, den finnes dock! -- Hvarföre är
+du tam? Icke derföre, att du är rädd för menniskan, utan derföre, att du
+känner en kraft öfver dig, och du böjer dig för medvetandet af din
+moraliska svaghet. Icke heller vill jag böja mig för någon annan än för
+Gud, och uppoffrar jag någonsin min frihet i lifvet, så blir det endast
+i medvetandet om en annans moraliska öfverlägsenhet. Hvad felas min
+fader? hvarföre vill han gifta mig just med Glithingham? Derunder ligger
+någon hemlighet och denna måste jag få veta, -- men huru? I alla fall är
+det bäst att lugna honom.
+
+Lucy red länge utan att följa någon banad väg, utan att veta hvar hon
+befann sig. Aftonen var herrlig, skogen var liksom inhöljd i poesi och
+hemlighet. Med ens stannade hon tvärt; för hennes ögon låg den mest
+förtjusande tafla. En stor ek stod ensam i midten af en grön plan,
+hvilken liksom bildade en sal uti skogen; en sten lutade emot dess stam
+och emellan dem rann en klar källa. Hon hoppade ned ifrån hästen,
+kastade tyglarne på dess nacke och lät den gå fri. Fancy var van vid det
+och höll sig alltid i närheten, till dess han återkallades. Lucys
+exalterade tillstånd var nu förbi; i stället var hon nu stämd till
+vemod. Den vackra tafla, hon med ens såg, stod i harmoni med hennes
+tankar; hon närmade sig källan, släckte sin törst i den och kastade sig
+ned på den gröna mattan. Hon lade hatten bredvid sig, lutade sitt hufvud
+emot handen och skådade framför sig. Plötsligt kände hon en rörelse i
+sin närhet; jag säger kände, ty det händer ofta att man ingenting hör,
+men instinkten säger, att man ej är ensam. Hon blickade omkring sig och
+blef helt förvånad att på en trädstam ett stycke derifrån varsna en
+jägare, som höll en stor vindthund vid halsbandet.
+
+
+
+
+                                  IX
+                    EN ENGELSK OCH EN SVENSK FANCY
+
+
+Jägaren steg upp och gick emot det ställe der Lucy satt, ty vid hans
+åsyn hade hon upprest sig ifrån sin liggande ställning. Han gjorde en
+artig bugning.
+
+-- Förlåt om jag skrämt er, och om jag visat mig mindre grannlaga, då
+jag ej förut tillkännagaf min närvaro.
+
+-- Er ursäkt är öfverflödig, min herre, ty för det första är jag icke
+lätt skrämd och för det andra höra naturens salar alla till. Hvilken
+förtjusande vacker hund, sade Lucy, i det hon smekte hunden, som nalkats
+henne och lagt sitt hufvud på hennes knän. Hans namn?
+
+-- Fancy.
+
+-- Åh? liksom min häst!
+
+-- Jag vet mig aldrig hafva sett ett så vackert djur, återtog jägaren;
+den tyckes vara mycket pålitlig, då ni icke behöfver fastbinda den.
+
+-- Nej, den känner mig så väl och har ej något emot att bära sin
+herrskarinna; derföre håller den sig alltid i min närhet. Men på ert
+uttal, min herre, hör jag att ni ej är engelsman, ehuru ni med stor
+ledighet talar vårt språk ...
+
+-- Ni har ej misstagit er; äfven jag är nordbo, men ifrån ett annat
+land, vida mindre frikostigt på naturskönhet än detta. Jag är svensk och
+nyss hit anländ från Finland, der min mors slägtingar lefva.
+
+-- Är det möjligt? sade Lucy, hvars ögon lyste af nyfikenhet. Ni är
+ifrån höga norden! ni kommer ifrån Finland? Hvad det vore roligt att få
+höra något om dessa länder. Jag ville gerna hvila ut en stund i denna
+sommarvärme, och jag ser att Fancy ej heller har någonting emot det.
+
+-- Jag skall med största nöje tillfredsställa er nyfikenhet i detta
+afseende -- och nu satte han sig på stenen och lade bössan bredvid sig.
+-- Den är ej laddad, det är ingen fara, sade han.
+
+Lucy började hjertligt skratta.
+
+-- Äro qvinnorna i Sverige och Finland rädda för bössor? Jag för min del
+tycker att i de flesta fall faran ligger i inbillningen. Allt och
+ingenting är farligt.
+
+-- Om också icke alla qvinnor hos oss äro lika modiga, så var öfvertygad
+om, att det bland dem finnes sådana, som ej hysa någon fruktan, hvarken
+för den materiella eller den moraliska faran.
+
+-- Det var ingen anmärkning, det var blott en fråga. Jag känner nästan
+intet om Finland och medger att jag vore högst intresserad att få några
+upplysningar om ert fosterland. Men af hvilken anledning befinner ni er
+här; är det första gången ni besöker England?
+
+-- Nej, jag har flere gånger under min studietid varit i detta land, och
+har af detsamma bibehållit ett så angenämt minne, att jag, så ofta jag
+blott kan, återkommer hit.
+
+-- Min herre, jag måste för er förklara det som måhända förefaller er
+besynnerligt i mina frågor, liksom det sätt, hvarpå jag betraktat er;
+men jag måste tillstå min okunnighet, mina förvända idéer: jag är helt
+förvånad att se, att ni liknar mina landsmän, ty jag har alltid
+förestält mig Finland som en ödemark.
+
+-- Det förundrar mig icke det ringaste, ty ni är icke den första som
+gjort denna anmärkning ock likväl är det besynnerligt huru mycket
+Finland om icke liknar, så åtminstone sträfvar till att likna England,
+ty i grunden af de båda nationernas karakter råder en stor
+likstämmighet. En mängd omständigheter äro olika, såväl till följd af
+olika klimat och natur, som till följd af sociala och politiska
+förhållanden. Får jag vara djerf nog att göra er en fråga, ty vi Finnar
+älska öppenhet: är ni lady Suffridge?
+
+-- Ja, det är jag; huru kan ni veta det?
+
+-- Deri ligger ingenting besynnerligt; jag vistas hos en god vän, egaren
+till Sidney-Hall, hvilken talat om er.
+
+-- Jag ville gerna ställa samma fråga till er?
+
+-- Baron Oskar Lejonstjerna.
+
+Nu steg Lucy upp, räckte honom sin hand och sade: -- Jag måste bege mig
+hem, men i min faders namn ber jag er anse Abbey-Halls skogar, som
+gränsa härintill, såsom stående till ert förfogande; de äro särdeles
+rika på villebråd. Om ni ville göra oss nöjet att berätta oss något om
+ert land, så är ni välkommen hos oss ... Fancy! Fancy! ropade hon.
+
+Hunden, som igenkände sitt namn, hoppade upp och satte sina båda
+framtassar på hennes axlar. Den unga mannen var helt förlägen deröfver,
+men Lucy sade skrattande:
+
+-- Det finnes ingenting så förledande som instinkten; den blef alls icke
+förvånad öfver att jag kallade den; djuren känna så väl när man har
+sympathi för dem. -- Emellertid hade hästen ställt sig bredvid henne och
+utan att emottaga baronens hand, hoppade hon lätt upp i sadeln ... En
+vänlig helsning, en återupprepad inbjudning och Fancy försvann med den
+älskvärda ryttarinnan, i det den stolt uppbar sitt vackra hufvud.
+
+Baron Oskar Lejonstjerna var en man af ungefär trettio års ålder. Han
+hade en ståtlig hållning, svart hår, stora intelligenta ögon, ett hufvud
+som enligt Lavaters lära vittnade om kunskaper och själsstyrka. Han hade
+ett vackert, manligt ansigte, regelbundna drag och en öppen god blick;
+hans händer hade något som tvang en att se på dem. -- Händerna inverka i
+allmänhet mycket på det första intryck en menniska utöfvar; deras form,
+det sätt hvarpå de begagna och hålla i en sak, ange alltid vissa
+karaktersdrag. Huru mycket säger icke ofta en handtryckning? huru gifver
+icke handen, om också icke en vacker hand, helhet åt det föremål den
+håller uti. Ser jag en alldeles okänd person, så ger jag akt på hans
+ögon, panna och hand; då har jag med detsamma inhemtat de förnämsta
+dragen af hans karakter.
+
+Då Oskar blef ensam, satte han sig ned under eken, och snart såg man
+honom försjunken i djupa tankar. Solens sista strålar kastade redan sitt
+afskedsskimmer på trädtopparne, då han såg på sitt ur och hastigt reste
+sig upp:
+
+-- Fancy! dålig jagt, men en skön afton! icke sannt? Nu må vi skynda
+hem. Hvar sak har sin tid, och nu är det icke värdt att drömma.
+
+Sednare på aftonen satt Oskar Lejonstjerna ensam på sitt rum. Hans
+tankar kunde öfversättas ungefär så här: -- Den äkta engelska typen, ett
+Keepsake-ansigte, engladrag; fin, spenslig, en sylfid och på samma gång
+så rask, djerf och fullkomligt fri ifrån qvinnans vanliga blyghet, men
+icke utan den vackra qvinnans omedvetna koketteri. Jag tycker om dessa
+karakterer; jag känner många, hvilka vid ett dylikt tillfälle, vid
+åsynen af en främmande karl, skulle funnit sig högst förlägna öfver att
+ha blifvit öfverraskade hvilande i gräset, hvilka skulle rodnat,
+framstammat några otydliga ord och skyndat sig bort. Hon ser icke
+romantisk ut, men hon tycktes vara högst intresserad af denna oväntade
+händelse, att tillfälligtvis träffa på en menniska, kommen så långt
+ifrån. Vore jag en drömmare, kunde jag i min inbillning teckna henne som
+ett ideal; vore jag dessutom yngre, kunde jag tillochmed hafva trott mig
+deruti se försynens finger. Våra begge följeslagares lika namn, vår
+förtjusning öfver samma ställe, allt detta kunde bli en god början till
+en roman. Ja, jag måste dock erkänna, att det kanske är lyckligt för mig
+att hafva tagit farväl af alla kärleksdrömmar.
+
+Några dagar derefter gjorde Oskar Lejonstjerna sitt första besök på
+Abbey-Hall. Det rådde åter frid på slottet; Lucy hade lyckats lugna sin
+fader utan att vidröra den ömtåliga frågan: den gamle var uti sitt inre
+öfvertygad om att Lucy skulle gifva vika för hans vilja. Hon hade
+förberedt fadren på den unga svenskens besök och han blef emottagen med
+ett hjertligt välkommen. Abbey-Halls dysterhet förhöjde ännu mera Lucys
+älskvärdhet och den, som såg henne i dessa dystra, antika salar bredvid
+den gamle, nästan spöklike Lorden, kunde ej låta bli att erfara ett
+uppfriskande, nästan exalteradt intryck.
+
+Tre veckor hade förgått, fru Rush var åter der med den unge Glithingham,
+hvilken hon nu tycktes behandla med mycket större försigtighet, ja nära
+nog med motvilja. Efter ett samtal som en dag egde rum mellan Lorden och
+Edvard, började den sednare med Lucy antaga ett mera ogeneradt sätt, som
+från hennes sida möttes med en tillbakavisande artighet. En dag, då han
+efter frukosten, i allas närvaro, yttrat något rörande deras gemensamma
+framtid, hade hon lemnat rummet med dessa ord:
+
+-- Herr Baron, jag önskar att tala med er i dag; efter en timme kan ni
+finna mig på balkongen härutanför.
+
+Det vore onödigt att återgifva detta samtal uti dess helhet; de sista
+orden kunna vara tillfyllest:
+
+-- Herr Baron, sade Lucy, lemnande det sätt hon hade antagit. Ni vet
+mina känslor, de hafva icke förändrat sig sedan ni första gången
+meddelat mig edra. Ni påstår att, då min fader samtyckt till edra
+planer, ni har rätt att anse mig såsom er trolofvade. Jag upprepar hvad
+jag sagt er: ert handlingsätt är mer än oridderligt; ensamt det kan
+ingifva mig afsky för er. Min far är sjuk, och derföre vill jag ej
+framkalla några häftiga sinnesrörelser genom en öppen vägran; men
+tvingar ni mig dertill, så måste jag våga detta ... Er hustru blir jag
+aldrig, baron Glithingham, det har ni mitt ord uppå.
+
+-- Mylady, svarade Edvard hvars läppar darrade af harm, ni är alltför
+klok för att tro att jag som älskar er, så lätt kommer att afstå ifrån
+hoppet att ega er. Chancerna för mig tyckas vara goda, fastän ni ej vill
+uppfylla er fars och min önskan. Äfven jag har en jernvilja, en oböjlig
+karakter och låter mig tämjas af ingen. Denne främling ni emottagit i
+ert hus synes ha förvridit hufvudet på er, men jag ämnar icke låta denna
+inkräktare tillegna sig min eröfring.
+
+-- Herr baron, jag anser mig icke skyldig någon förklaring öfver mina
+känslor. Tyd som ni vill min afsky för er; det är mig fullkomligt
+likgiltigt, men jag tror, att ni kommer sanningen närmare, om ni söker
+dess orsak endast i er egen person.
+
+Dagen före detta samtal hade Oskar Lejonstjerna gjort ett afskedsbesök
+på slottet. Han hade ofta varit der under de sista tiderna och nu var
+det med en känsla af smärta han såg sig tvungen att lemna bakom sig i
+glömska de känslor han, den likgiltige mannen, som han sjelf kallade
+sig, hade kännt sig bemäktigad af. Lorden hade en afton då de voro
+ensamma berättat honom, att Lucy var nästan förlofvad och då först blef
+det kanske honom klart hvad han ännu ej för sig sjelf velat erkänna, att
+åter ett blad i hans hjerta vissnat. Han kände det med saknad, med
+smärta, ty han hade just börjat en skön dröm och nu var den förbi; det
+var tid att resa. Oskar hade uti sina ådror finskt blod, uti sitt hufvud
+finskt förnuft. Jag tror mig rätt hafva uppfattat den finska karakteren
+i fråga om kärlek, då jag antager att först förnuftet och sedan hjertat
+talar, om det förra gifvit sitt bifall. Det är visserligen den rena,
+goda principen och det är en hyllning jag egnar finnarne, då jag säger
+det. Det är en lycklig gåfva som äfven många andra nationer borde äga.
+Lucys afsked ifrån Oskar gjorde på honom ett ännu smärtsammare intryck.
+Hon hade alltid som en god vän emottagit honom, såsom en person, för
+hvilken aktningen och intresset visar sig i hvarje ord. Nu var hon kall
+och återhållsam och den stund han befann sig uti deras familjekrets, var
+hon mest hela tiden upptagen af att med sin fader diskutera om de
+reparationer hon ansåg vara nödiga för att, som hon sade, göra parken
+mindre hemsk.
+
+Då han steg upp och tackade Lord Suffridge och Lucy för deras
+vänskapliga emottagande, yttrade Lucy, knappast seende på honom:
+
+-- Tack för de angenäma geografiska och historiska lektioner jag fått af
+er! När ni återkommer till England, hoppas jag ni ej glömmer bort detta
+ställe. Likna edra landsmän er, så måste de vara mycket intressanta!
+
+Ännu några artiga afskedsord och Oskar lemnade Abbey-Hall; då jerndörren
+slöts bakom honom, erfor han som en beklämning i hjertat; han tryckte
+det med handen: -- Lappri! sade han; hon älskar denne man; jag hoppas
+hon blir lycklig, hon förtjenar det väl. En engel är hon och en vacker
+engel dessutom. Se så, Oskar, kom ihåg din moders land! var stark, var
+icke en narr!
+
+Edvard Glithingham var på det högsta missnöjd med Lucys resa till
+Amerika; Lord Suffridge tycktes ej heller vara utan farhågor, men han
+lugnade sig sjelf med tanken att, då han nu gaf efter hennes önskan,
+skulle hon utan tvifvel gifva efter för hans, och han beslöt att
+tillsvidare ej mera tala om en sak, som han redan betraktade såsom
+afgjord. Lucy var strålande af glädje öfver att få resa till Amerika,
+detta förlofvade land för alla frihetsälskare, detta eldorado för alla
+drömmare om storhet.
+
+Fru Johns och Black, hvilka greto, då de voro ensamma, jublade ändock
+öfver att få se sin älskling slippa ut ur dessa trånga murar. Vi hafva
+annars på länge ingenting sagt om dem; de voro lika ömma tillsammans som
+förut, lika krökta af ålder, och Lucy tycktes nu som alltid höra dem
+litet till. Hon hade också för dem bibehållit sin förra vördnad och
+kärlek; de voro för henne icke tjenare utan goda rådgifvare och vänner;
+och de kände äfven den svåra ställning, hvaruti hon befann sig till sir
+Glithingham. -- Med Guds hjelp skall allt gå väl, brukade Black säga, om
+vi lefva tills Mylady återkommer. Och då blandade Lucy sina tårar med
+deras, ty blott med dem gret hon; det hände sällan, men det hände
+ändock.
+
+Ändtligen blef allt färdigt och afskedsdagen var inne. Lord Suffridge
+var som ett barn, han höll Lucy vid kjolfållen; då hon kysst och redan
+tagit afsked af honom, började han åter afskedsomfamningarne. Detta
+gjorde hennes hjerta ondt och hon tänkte flere gånger uppoffra sin
+glädje och stanna hemma, men då ville han åter att hon skulle resa.
+Allting har ett slut och det är mången gång en stor lycka. Lucy tog
+plats i vagnen bredvid fru Rush, ännu några hjertliga kyssar åt fadren
+och de gamla vännerna som höllo hvarandras händer, emedan de annars ej
+skulle haft mod att se henne resa -- och det bar af.
+
+
+
+
+                                  X
+                      ULFVEN I ETT ANNAT FÅRAHUS
+
+
+Efter Lucys afresa, hade Edvard uppoffrat några dagar åt Lord Suffridge,
+och sedan återvände han till sin moder. Lady Starling var då femtio år;
+hon hade ett ståtligt utseende och man såg att hon hade varit
+utomordentligt skön. Men sorgen hade lemnat sin prägel på dessa bleka
+kinder, i dessa stora genomträngande ögon. Hon delade sin tid emellan de
+fattiga, som anlitade hennes hjelp, samt husliga sysselsättningar och
+läsning af andliga böcker. Till sällskap hade hon en ung flicka, med
+hvars uppfostran hon hade sysselsatt sig och som nu var sjutton år.
+
+Ett mera englalikt ansigte än Alice's kan man svårligen se; hon var
+mindre skön än vacker, mindre vacker än förtjusande. I hela hennes
+väsende lästes liksom ett poem af godhet, renhet och milda känslor. Ett
+litet hufvud omstråladt af blonda lockar, en god, klar blick, en smidig
+gestalt -- ja, hon var obeskriflig.
+
+De sutto båda två i ett litet trefligt och varmt rum. En oljelampa spred
+kring dem sitt milda sken. Alice läste och hennes milda röst klingade
+som en sång. Med ens stannade hon tvärt och båda två sågo åt dörren
+till. Ett buller hördes utifrån och Alice sprang ut för att se hvad det
+var.
+
+De båda qvinnorna hade vid första ljud gissat rätt. Det var Edvard som
+anlände.
+
+Den som gifvit akt på Alice hade kunnat märka en liflig rodnad
+öfverhölja hennes ansigte. Förrän hon åter inträdde i rummet, för att
+gifva förklaring öfver det de hade hört, stannade hon bakom dörren; man
+såg att hon kämpade med en stark sinnesrörelse; men nu inträdde hon och
+sade med en omärklig darrning i rösten:
+
+-- Det är baron Glithingham, Mylady.
+
+-- Ändtligen! sade Lady Starling, då Edvard inträdde uti rummet, kysste
+modrens hand och helsade Alice med en öm blick, som genomträngde
+flickans hjerta.
+
+-- Huru mår ni här, min mor, och ni Alice? frågade han. Bra, ser jag.
+Jag har längtat att återkomma. Fru Rush bad om sin helsning; hon har
+rest till Amerika.
+
+Ungefär en half timmes tid egnades nu åt de ömma frågor och svar, hvilka
+hvarandra tillgifna personer efter en tids skilsmessa längta att utbyta.
+
+-- Gå in i ditt rum, Alice, mitt barn, sade nu Lady Starling med ett
+småleende; jag önskar tala med min son. Den unga flickan steg, liksom om
+hon afvaktat dessa ord, hastigt upp och lemnade moder och son ensamme.
+
+-- Edvard, berätta mig hvad som är å färde, sade modern, med en rynkning
+i pannan. Anna Rush har vidrört en sak som jag väntar att få veta af
+dig. Är det sannt, att du friar till Lord Suffridges dotter?
+
+-- Ja, min mor, det är ungefär sanningen eller rättare sagdt: jag tror
+att det är de som fria till mig. Men den unga Lucy är verkligen rätt
+söt.
+
+-- Det är mycket underligt! det vore verkligen en ödets skickelse! Har
+den gamle Lorden någonsin talat om mig?
+
+-- Jag tror väl. Känner ni honom?
+
+-- Åh, sedan fordna tider då vi ännu båda voro unga. Han gjorde mig två
+gånger anbud om sin hand; första gången då jag redan älskade din fader,
+och andra gången sedan jag blifvit enka.
+
+-- Hvarföre gifte ni er icke med honom?
+
+-- Emedan jag ej kunde fördraga honom; han var en vild, egenkär
+menniska. Det fanns i hela hans väsende något som kom mig att rysa, då
+jag såg honom, isynnerhet den sista gången då jag, för att undkomma
+honom, fann mig tvungen att fly med dig, utan att för någon våga
+uppgifva min nya vistelseort. Hurudan är han nu?
+
+-- En gammal, sjuklig, spöklik gubbe. Han kan nu blott fördragas för sin
+dotters och sina rikedomars skuld.
+
+-- Älskar dig Lucy?
+
+-- Förmodligen, eljest skulle jag väl ej vara så förföljd af familjens
+gunst. Jag är icke nog rik att för den skull vara eftersökt. Men, min
+mor, tala ej med någon om mina planer, ej ens med Alice, jag ber er
+derom.
+
+-- Efter du så vill, skall jag ej göra det, ehuru Alice skulle vara
+högst intresserad deraf; men det är din hemlighet.
+
+Mera blef icke yttradt om denna sak.
+
+Dagen derpå satt Alice med en bok i handen uti en berceau i trädgården;
+men hennes ögon riktades alltjemt åt alléen till, der hon plötsligt
+varsnade något som förmodligen var mycket vigtigt, ty hon darrade
+synbarligen och ett uttryck af lycka öfverhöljde hela hennes ansigte.
+Några sekunder förgingo sålunda, steg närmade sig och Edvard inträdde
+uti berceauen.
+
+-- Jag längtade att säga dig huru kär du är för mig, sade den
+inträdande; -- derföre bad jag dig om ett samtal här.
+
+-- O Edvard, Edvard, hvad jag är lycklig; ni har då icke glömt mig, ni
+älskar mig ännu. Jag var så ängslig under er frånvaro; dystra drömmar,
+hemska aningar förföljde mig. Förlåt mig, Edvard, ty jag ser i edra ögon
+att jag för er är lika kär.
+
+-- Min dyra Alice, huru har du ens ett ögonblick kunnat misstänka mig
+för trolöshet? Jag, som lefver blott genom din kärlek, din ömhet, du,
+min älskade!
+
+-- Edvard, jag vill nu tala med er om en sak som är mycket vigtig. Jag
+kan ej längre för den goda Lady Starling förtiga vår ömsesidiga kärlek;
+jag tycker mig derigenom begå en synd och hade jag icke gifvit mitt
+löfte, skulle mina känslor många gånger ha förrådt mig. Säg, hvarföre
+denna hemlighetsfullhet? Skall man bäfva för att utsäga något, hvari
+intet ondt ligger?
+
+-- Alice, hör mig! du känner mig tillräckligt för att veta, att vore jag
+icke af nödvändigheten tvungen att dölja mina känslor, hade jag länge
+sedan tagit dig till min maka, och begärt min moders välsignelse. Jag
+lider lika mycket som du af denna svåra ställning, men jag måste
+underkasta mig denna pröfning. Alice, har du då så litet förtroende till
+din vän, att du ej kan underkasta dig att följa hans råd, utan att
+alltid befara någonting? Tror du på min kärlek?
+
+-- Ja, Edvard, jag gör det, när jag ser er.
+
+-- Hvarföre då frukta?
+
+-- Jag fruktar icke, jag tycker blott att det är illa af mig att icke åt
+Mylady, som varit som en mor för mig, meddela det som rör mig så nära.
+
+-- Hvad ondt ligger deruti? Ditt hjerta hör dig till, Alice, och du
+behöfver ej redogöra för dess inre lif för någon annan än för mig.
+
+-- Är du säker, Edvard, att detta är rätt?
+
+-- Alice, min lilla, dyra vän, då du har så litet förtroende för mig,
+törs jag knappast säga hvad jag har att meddela dig.
+
+-- Nej, säg ut, Edvard; jag tror på dig; du är så ädel, du är så god,
+att jag litar på dig som på ... ja, som på Gud sjelf.
+
+-- Tack, dyra Alice! hör på mig och haf mod. Jag kommer att stanna här
+en liten tid, och sedan är jag tvungen att företaga en längre resa. Du
+får icke oroa dig; jag ber dig vara lugn och trygg. Vid min återkomst
+skall jag genast bevisa dig min tacksamhet genom att göra dig till min
+maka.
+
+-- Fastän hvarje dag, då du är borta, är ett sekel för mig, skall jag
+tåligt invänta dig, men mitt hjerta, det följer med dig.
+
+-- Min älskling! sade Edvard och slöt den smärta flickan i sin famn,
+tryckande en lång passionerad kyss på hennes vackra läppar. Alice, du är
+en engel, tro på mig och allt skall nog bli bra.
+
+Alice hade för första gången känt sig maktlös att slita sig ur hans
+armar; hon var så lycklig, det ljöd en så herrlig sång af innerlig
+hänryckning i hennes själ. Lefva och dö i hans armar, var allt hvad hon
+önskade i denna stund.
+
+Det var han som slet sig lös ur hennes armar, och skyndade in i sitt
+rum.
+
+-- Förbannadt dumt! utbrast han, nu gäller det att skickligt styra sin
+båt; jag måste få henne härifrån, ty annars kunde hon blanda bort mina
+kort. Fördömda flicka! som på fullt allvar älskar mig och tror på mina
+löften att gifta mig med henne! Liksom om baron Edvard Glithingham
+skulle gifta sig med en fattig flicka, en miss Brown! Det är alltför
+lätt att narra flickan, det lönar knappast mödan. Lucy Suffridge är
+också alldeles öfvertygad om att jag är pinkär i henne. Jaha, fortfor
+han med ett hemskt skratt; visst är jag kär uti ditt vackra slott! Tag
+på dig dina stora miner, dina bestämda karl-façoner, men Lady
+Suffridge-Glithingham blir du ändock, om icke på fredlig väg, så ... jag
+vet nog hvad jag menar!
+
+Han satte sig ned och skref följande bref:
+
+   Min Charles!
+
+   Nu är stunden inne då jag måste sätta din tillgifvenhet på prof.
+   Jag befinner mig uti en f--n så svår belägenhet. Jag måste
+   meddela dig hvad som händt.
+
+   Min mor har hos sig en ung flicka, Alice Brown, dotter till en
+   slägtinge, som emot familjens samtycke gifte sig och som nu
+   befinner sig uti knappa omständigheter. Flickan är mycket söt
+   och jag tillstår att jag varit litet kär i henne, fast än du väl
+   kan förstå, att jag aldrig ämnat gifta mig med henne. Men nu är
+   olyckan den, att hon förälskat sig i mig och påstår att jag
+   lofvat taga henne till hustru. Nu är jag dock så godt som
+   förlofvad med Lady Lucy Suffridge och anar på förhand de mest
+   rörande scener och förebråelser öfver min trolöshet. Du känner
+   min mor, hon tar naturligtvis flickans parti och då börja åter
+   de ändlösa förmaningar, med hvilka min mor öfvermättat mig sedan
+   min barndom.
+
+   Jag måste få Alice bort härifrån och det är på dig jag räknar för
+   att rädda mig ur den svåra ställningen. Lucy Suffridge har på ett
+   år rest till Amerika och innan hennes återkomst måste allt
+   detta vara undanstökadt. Flickan har en böjlig karaktär och tror
+   allt hvad jag säger; detta förenklar saken betydligt.
+
+   Lefde vi i fordna tider, vore ingenting lättare än att göra en
+   enlevering, vidare skulle icke behöfvas. Men nu måste du, såsom
+   mera van vid alla slags äfventyr, gifva mig ett godt råd.
+
+   Kan jag på ett års tid få henne bort härifrån, så hinner jag
+   gifta mig. Sedan är saken klar. Jag kommer att vistas någon tid
+   hos min mor och hoppas att snart få svar af dig.
+
+                                                               Din vän
+                                                   Edvard Glithingham.
+
+
+
+
+                                  XI
+                      HVAD SOM KAN HÄNDA NÄR MAN
+                               SVIMNAR
+
+
+Den 1:sta Februari var nu inne; vintern var kall och det yrde alldeles
+oerhördt.
+
+Uti det trefliga förmaket, sutto Lady Starling, Edvard Glithingham och
+den unga Alice. Den sistnämnde var särdeles glad denna dag. Sedan en
+längre tid, hade hon blifvit lugnare till sinnet, ty Edvard hade lofvat
+att snart underrätta modren om deras ömsesidiga böjelse.
+
+Samma dag på morgonen hade Edvard sagt åt Alice, att han om aftonen
+ville tala med henne om någonting mycket vigtigt, och bad henne komma
+ned uti en liten sluten veranda som låg i jemnhöjd med trädgården; det
+var Alices älsklingsställe; om sommarn var der svalt, och om vintern
+höll den sig särdeles varm.
+
+Alice afvaktade med otålighet tioslaget, då Lady Starling plägade gå
+till sängs.
+
+Sedan några dagar hade Edvard varit så utomordentligt god och öm emot
+henne, dessutom hyste hon för honom ett så obegränsadt förtroende, att
+hon ej förstod att det kunde ligga något orätt uti att bevilja honom
+hemliga möten. Hon ansåg honom såsom sitt lifs herre, och af hvem kunde
+hon väl vänta mera aktning än af den, hvars hustru hon en dag skulle
+blifva.
+
+Edvard hade hela aftonen följt henne med sina blickar, hvilka liksom
+magnetiserade henne.
+
+Baroneten var, såsom man sett, en usling, och som sådan beherrskades han
+af de vildaste passioner. Alices oskuld och rena hjerta hade utgjort
+hennes bästa vapen emot honom. Hon kände intet af en storartad
+sjelfbeherrskning; instinkten, en barnslig tro på Gud och en upphöjd
+ande, det var allt hvad hon egde till försvar för sin oskuld; men
+hittills hade detta varit nog, för att emotstå Edvards inflytande.
+
+Kanske var det också allt detta som gjorde, att på samma gång han
+uppoffrade henne för sin egennytta, beherrskades han af ett vildt raseri
+vid tanken på att förlora henne.
+
+Klockan hade slagit tio och Lady Starling lemnade rummet åtföljd af
+Alice, hvilken, då hon skulle taga godnatt af den goda frun, kände en
+underlig sinnesrörelse bemäktiga sig henne. Hvarföre? Det förstod hon
+ej, och det kan blott den fatta, som emot alla förnuftets lagar fått
+erfara aningars makt.
+
+Alice gick in uti sitt rum, men då hon skulle lemna det, vände hon om,
+tog en liten bibel som låg vid hennes säng, och satte den uti sin ficka.
+Hon sade intet, hennes tankar hade vid denna handling ingen bestämd
+form; men då hon tog den, tryckte hon den hårdt till sitt hjerta liksom
+om hon känt det för svagt och haft behof af dess beskydd.
+
+Efter en stund ilade hon ned för den mörka trappan; hennes hjerta
+klappade, hon stannade flere gånger och var nära att vända om. Hvarföre
+erfor hon just denna afton alla dessa känslor?
+
+Kanske hade Edvards blick genomträngt hennes väsende med en underlig
+känsla? Kanske var det hennes goda engel, som ville beskydda henne emot
+det som skulle ske?
+
+Hvem vet, om icke samvetets röst fått makt öfver henne, om hon icke hade
+återvändt -- såvida hon ej med ens hört steg i sin närhet och känt sig
+omfattad af två starka armar. En brinnande kyss tystade det utrop som
+ville gå öfver hennes läppar; hon kände ett hjerta klappa emot sitt och
+då var hon icke mera rädd, hon erfor blott en outsäglig känsla af
+sällhet.
+
+-- Alice, Alice, hvad du är skön, hvad du är förtjusande! jag kunde icke
+återhålla min längtan efter dig, derföre kom jag. Alice, kom först upp i
+mitt rum; kom, jag ber dig.
+
+Edvard hviskade alla dessa ord uti Alices öra; han tog henne som ett
+barn uti sina armar; han var liksom ursinnig.
+
+-- Nej, Edvard, nej, sade Alice svagt. Jag vill icke att du skall kyssa
+mig, ty det är synd; icke förrän vi äro gifta. Det är redan andra gången
+jag begår denna synd. Edvard, jag är rädd för dig ... Edvard, släpp mig
+... Edvard ... Dessa ord dogo på hennes läppar och nu låg hon afsvimnad
+i sin älskares armar.
+
+Han ilade med vild fart ned för trapporna, stannade först framför sin
+egen dörr, öppnade den sakta, och lade den sanslösa flickan på en soffa.
+
+Hade någon dålig känsla bemäktigat sig hans själ, måste den vika för den
+englalika bild, som nu hvilade framför honom.
+
+I samma ögonblick, knackade man på dörren och på tillsägelsen att stiga
+in, inträdde en karl hvars ansigte var fullkomligt undangömdt af en stor
+och en hög kappkrage.
+
+-- Nils, sade Edvard, fort! tag henne! ödet har hjelpt oss; hon är
+afsvimnad. Här är kappa, shawlar -- fort, fort, vi ha icke en stund att
+förlora!
+
+I ett nu var Alice insvept uti en stor skinnkappa och mannen, som
+försigtigt fattat uti henne, skyndade ut.
+
+Edvard, som lyssnade helt darrande, hörde rullandet af ett åkdon; då
+sjönk han ned på samma soffa der Alice för en stund sedan legat, och
+brast ut i en konvulsivisk gråt.
+
+I allmänhet äro de mest moraliskt dåliga menniskor vid vissa tillfällen
+lättast underkastade sinnesrörelser. Menniskan är född med synd och utom
+den goda instinkten som visserligen finnes hos några, fordras det
+sjelfbeherrskning för att kunna följa en väg, som så ofta afviker från
+den naturliga böjelsen. Den, som icke öfvar sin karaktärsstyrka för det
+goda, är sina ingifvelsers slaf. -- Sinnesrörelse är ofta blott en
+fattigdom på styrka; ohejdade utbrott af densamma äro alltid en brist på
+sjelfbeherrskning.
+
+Edvard befann sig nu uti ett verkligt eländigt tillstånd; han var
+olycklig. Ja, denne samme man, som lugnt hade utfört sina djefvulska
+planer, var nu olycklig, ty han kände med ens det som hvarje menniska
+åtminstone någongång i sitt lif måste erfara -- en inre röst, som vaknar
+och anklagar en sjelf.
+
+Man kan lätt förstå den villervalla som Alices försvinnande förorsakade.
+Edvard spelade sin rôle förträffligt; han låtsade ej veta af något och
+var tillochmed den första att föreslå efterspaningar, hvilka
+naturligtvis förblefvo utan resultat.
+
+Emellertid hade Alice anländt till ett ställe i skogen undangömdt för
+allas ögon. Det stackars barnet var uti ett förfärligt tillstånd. Resan,
+som varade inemot ett dygn, var nära att taga lifvet af henne. Sittande
+bredvid sin följeslagare, som var stum vid alla hennes frågor, trodde
+hon sig ibland vara ett rof för någon elak dröm och väntade den stund då
+den skulle upphöra.
+
+Det var nästan medvetslös hon ankom. Mannen, hvilken Edvard kallat Nils,
+lyftade henne ur åkdonet och nästan bar henne in, ty hon kunde knappt
+stå på sina fötter.
+
+Rummet, i hvilket hon nu fördes, var ett litet uselt kyffe. Hon kastade
+sig på en säng och gaf luft åt sina snyftningar, dem hon hittills sökt
+qväfva. Alice var en af dessa svaga naturer som ej kunna gå emot
+strömmen, hvilka ej ens försöka det, ty de känna sina krafter vara för
+ringa dertill.
+
+En stund hade förgått, då en gammal gumma inträdde och med sträf stämma
+frågade, om hon ej ville komma in och dela deras måltid.
+
+Alice hade icke ätit på hela dygnet, men nekade dock äfven nu att göra
+det. Hon betraktade den gamla gumman med fasa och utbrast:
+
+-- Säg mig, hvarför ha de fört mig hit? hvem har gjort det? hvarföre är
+jag här? hvad vilja de mig?
+
+-- Tyst barn, fråga ej mig. Jag vet det ej, men sannolikt har ni gjort
+någonting mycket illa och är derföre här.
+
+-- Illa? hvad för illa har jag gjort? och hennes tårar strömmade åter.
+
+Några dagar förgingo på detta sätt. Alices öfverspända sinnesstämning
+började lägga sig, och innerligt tackade hon Gud för det hon medtagit
+sin bibel, som nu var henne så kär och gaf henne så mycken tröst.
+
+Gumman, som var den enda med hvilken hon egentligen kom i beröring,
+kunde icke förklara mera än hvad hon först hade sagt. Utom henne fanns
+uti den fattiga stugan blott en enda person, en fjortonårs flicka, till
+hvilken Alice kände sig dragen; men gumman hade förbjudit dem att tala
+med hvarandra; hon sade, att den unga missen skulle lära henne sina
+konster. Alice, som hade på sitt samvete blott en enda sak, och äfven
+detta tvifvelaktigt: att hafva älskat Edvard med så mycket förtroende,
+förstod icke hvad allt detta ville säga. Det är kanske för mycket sagdt,
+att samvetet förebrådde henne hennes kärlek till Edvard, men hon hade så
+mycket tänkt på gummans första ord, att hon blott kunde upptäcka ett
+begånget fel, och hvilket annat kunde väl detta vara, än att hon
+underkastat sig hans vilja?
+
+Hennes fängelse var en hård pröfning för henne, isynnerhet derföre, att
+hon ej visste hvad som skulle inträffa sedan, eller huru länge det
+skulle komma att räcka. Småningom uppstod liksom ett hemligt förstånd
+emellan den unga Martha och den olyckliga Alice, och en dag lofvade
+denna åtaga sig framskaffandet af ett bref, adresseradt till fru
+Starling, hvilket gumman nekat att afsända. Vi kunna straxt säga, att
+detta bref, som visserligen ankom till sin adressort, dock aldrig föll i
+Lady Starlings händer. Det hade blott till följd, att Alice blef bevakad
+med ännu större stränghet än förr; men ändock lefde hon i hoppet, att
+någon räddning för henne skulle finnas. Hon trodde alltid, att då Lady
+Starling skulle få hennes bref, Edvard skulle ila till hennes räddning.
+Icke en stund hade hennes hjerta anklagat honom att hafva haft sin hand
+med i detta dåd.
+
+Hennes tro på honom var orubblig, och det var en lycka, ty hon hörde
+till dem, för hvilka ingen olycka kan finnas då de älska, och för hvilka
+döden är tusendefaldt lättare än förlusten af tron på den, hvilken de
+gifvit sitt hjerta.
+
+Kort efter dessa tilldragelser for Edvard till Abbey-Hall, der vi redan
+sågo honom uppträda i egenskap af fästman.
+
+Han insåg visst det vådliga uti hela detta företag och så som alla
+uslingar, kände han sig feg vid tanken på dess möjliga följder. Han
+underlät icke uti sina samtal med den gamle Lorden, att ingifva honom
+mod att påskynda hans förening med Lucy; en sak som ock ej var någon
+svårighet att få Lorden att lofva.
+
+
+
+
+                                 XII
+                          NEW-YORK OCH PARIS
+
+
+Vi skola i korthet redogöra för Lucys resa till Amerika och hennes
+vistelse i New-York. Berusningen var fullständig, allt hvad hon såg
+öfvergick hennes drömmar. Med hennes karakter var det icke underligt,
+att hon i de amerikanska kretsarne blef synnerligen väl emottagen. Om
+hon liknade qvinnorna der, så hade hon ännu något, hvari hon
+öfverträffade dem; hon hade kommit till samma slutsatser som de, men
+icke genom yttre omständigheter eller genom andras inflytelser, utan
+genom en långsam inverkan af studier och läsning. Hon var mera qvinlig,
+mera artistisk; allt, som var skönt och sannt, fann ögonblickligen ett
+genljud inom henne. I detta sköna land, som med så stora steg kommit
+till full insigt af det rätta, insög hon de praktiska idéerna om den
+individuella friheten. Hittills hade dessa funnits inom henne blott
+såsom principer, men nu kände hon, huru hennes vingar växte och voro
+färdiga att breda sig ut till flygt. Fru Rush omgaf henne med kärlek och
+med all den trefnad den sanna ömheten kan uttänka. Lucys trefliga
+salong, hvilken vi redan känna genom det bref vi meddelat från en af
+hennes beundrare, såg ett utvaldt sällskap samla sig omkring den
+älskvärda värdinnan. För att begagna ett engelskt uttryck, var det en
+verklig steeplechase, som egde rum för att bli emottagen i detta lilla
+trefnadens tempel. Lucy kände sig i sin rätta sfer och den utveckling
+som engång hade börjats inom henne i lady Marys salong, fick nu blomma
+ut i hela sin prakt. Men huru än ett sådant lif behagade henne, var
+hennes intelligens alltför kraftig, för att icke behöfva någon mäktigare
+föda. Hon kastade sig begärligt öfver allt som kunde öka hennes
+kunskaper. M:r R., en af New-Yorks framstående målare, beledsagade henne
+i tafvelgallerierna och i målares och skulptörers atelierer, och han
+kunde icke nog förundra sig öfver den fina smak, med hvilken hon bedömde
+konstnärernas skapelser i deras stora, liksom i deras mindre detaljer.
+M:r Wight var lycklig att kunna föra henne upp till de mera intressanta
+förhandlingarne uti lagstiftande kammaren, och Lucy njöt med berusning
+af detta politiska och intellektuella lif, som omgaf henne. Flere gånger
+då hon var ensam, började hon skratta åt sina egna underliga tankar. Hon
+glömde sig sjelf, sin personlighet, alla de förhållanden, som binda
+menniskan lik en träl vid konventionella lagar; hon valde sig ett yrke,
+hon såg sig i sin inbillning verksam deri, men i ett nu var hägringen
+borta och -- hon var åter en qvinna. Men den dröm, hvari hon med den
+största förtjusning invaggade sig, var den, att med några likasinnade
+vänner börja ett upplysningens korståg uti det gamla Europa, så inrotadt
+uti sina gamla seder, sina gamla idéer, att det barnsligt upprepar
+frihetens skri, utan att förstå det, och ändock betraktar Columbias ädla
+folk som ett öfverdådigt barn. Hvad dessa drömmar voro sköna! De hade
+blixtens kraft, som genomtränger rymden -- hvarföre skulle de ej vara
+annat än drömmar! Mången kan tycka, att uti allt detta låg en hög grad
+af Don-Quixoterie, men låt vara! förtjenar Cervantes verkligen de lagrar
+en efterverld skänkt honom, ty hvad gjorde han? Han förlöjligade en
+stor, en upphöjd, mäktig känsla, ridderligheten, en känsla, som, o ve!
+af honom blifvit till grunden afmejad. De nuvarande generationerna anse
+det slafviskt att vara ridderlig, men de ha icke besinnat, att det är
+vida mera slafviskt att icke våga vara ridderlig. Vi tro oss icke kunna
+lyckas att beröfva Cervantes hans lagrar för att förflytta dem på Don
+Quixotes hufvud och vilja blott säga, att så länge menniskan blir
+tvungen att böja sitt hufvud under godtyckliga despotiska lagar, så
+länge hon icke vågar handla efter sitt samvete, utan att derföre blifva
+utpekad, kan icke ens den transatlantiska kabeln förena den gamla
+verlden med den nya.
+
+Lucy var en af dessa förtärande intelligenser, som kunna omfatta allt,
+intressera sig för allt, ingå i de mest praktiska detaljer och ändock
+genomsvinga verlden i inbillningens drömmar ...!
+
+Den tid, hon ämnat stanna i Amerika, förgick med blixtens snabbhet; hon
+lemnade detta land med förnyade krafter. Då hon rest från Abbey-Hall,
+var hon ett tidigt utveckladt barn, nu egde hon en sannt qvinlig
+tillförsigt.
+
+Om mina läsare ännu erinra sig de scener, som försiggingo på ångbåten
+Arabia och samtalet emellan Lucy och hennes amerikanska kammarjungfru
+Mary, så kunna de uppfatta hennes framtids planer. Vi hafva någonstädes
+sagt, att så snart Lucy tagit de första stegen på frihetens väg, en kamp
+komme att uppstå emellan henne och hennes fria ande, hennes fria idéer;
+tvifvel underkastadt vore hvem som komme att segra. Nu var för Lucy
+tanken att återkomma till Abbey-Hall mer än svår, den var omöjlig; hon
+kände sig oförmögen att åter inträda inom den krets af kedjor, hvilken
+hon engång hade brutit. Hennes faders vilja att gifta bort henne,
+hvilket hon tillskref hans sinnessvaghet, afskräckte henne ifrån hemmet.
+Hon var ej rädd för strid, men hon bäfvade tillbaka för tanken, att
+denna strid måste utkämpas emot hennes fader, och isynnerhet emot en,
+hvilken var så moraliskt svag. Att uppoffra hela sin framtid för en idé,
+som hon ansåg sakna förnuftiga skäl och lefva med en menniska, som hon
+ej kunde fördraga -- nej, det var dock ännu omöjligare än allt annat.
+
+
+
+
+                                 XIII
+                          EN ÅTERFUNNEN VÄN
+
+
+Nu befann hon sig sedan någon tid i Paris och der njöt hon af allt, som
+denna stad har att erbjuda. Paris är riktigt intressant, tycka vi,
+endast för dem, som vilja lära sig något och när förhållandena gynna
+tillfredsställandet af denna smak. Kommer man dit utan att kunna
+intränga i alla detaljer af detta samhälle, som är så mångfaldigt
+sammansatt, kan man ej vara fullkomligt tillfredsställd. Det blir då som
+med hvarje sak till hvars djup man ej tränger.
+
+Allting här i verlden kan bli intressant då man är i stånd att tillegna
+sig en djupare kännedom deraf. Ingen lära är torr, blott man intresserar
+sig för den. Och huru uppkommer intresset? jo, genom kännedom om den
+grund, på hvilken denna lära stöder sig. Huru många säga t. ex. icke,
+att mathematik, astronomi, mineralogi, språkkunskap etc. äro torra ämnen
+för förståndet, men de hafva orätt. Hvarje menniska vill uti det,
+hvarmed hon sysselsätter sig, inlägga någonting utaf sig sjelf, och sker
+detta icke genom upptäckter och afhandlingar hvilket är ett privilegium
+för de högre begåfvade, så sker det genom omdömen, eller åtminstone
+genom det arbete tanken haft att utföra, för att kunna anse den
+förvärfvade kunskapen såsom sin egen.
+
+Huru kan man då i våra dagar begära, att qvinnan skall kunna stå på den
+ståndpunkt, man vill se henne intaga, för att anse henne vara förmögen
+att uppfatta mera vidsträckta och svåra kunskaper? Theorien felar genom
+brist på helhet, praktiken har samma brist och huru kan man då förvärfva
+sig en omfattande öfversigt af det?
+
+Lucy hade lyckan att kunna göra hvad henne behagade, se allt som
+intresserade henne och lära sig allt som hon hade lust att veta. Vi
+hafva redan antydt att hon ville vara nyttig, att hon ville arbeta för
+menskligheten, såsom hon i sitt sköna oförstånd, full af tro på det
+goda, yttrade sig. Men hvad ville hon uträtta? till hvad ämnade hon
+använda sina krafter? "Till allt det goda", det var det svar hon skulle
+hafva gifvit på dessa frågor.
+
+Ett sådant svar kan förefalla barnsligt, men är det likväl ej; att det
+endast var drömmerier, det förtjenar vårt medlidande hellre än någon
+annan känsla. Den starka viljan, energien, önskan att verka och vara
+nyttig, till hvad skulle den tjena, om man ej hade ett mål, någonting
+bestämdt att uträtta? Men hvari låg då felet, ty det måste hafva funnits
+ett något, som hindrade uppfyllelsen af det hela? Alla materialier
+funnos i rikt mått, men det, som saknades, var -- en uppfostran i
+harmoni med de skatter denna karakter bar inom sig. Kunskaper funnos
+äfven, ty hon hade läst mycket, kände flere språk, hade gjort sig
+förtrogen med många läror och idéer, hvilka skänkt stadga åt hennes
+tankar och förstånd. Om detta icke var nog för att fullända hennes
+karakter -- hvad var då mera egnadt derför? Hvad? En planmessig riktning
+i hennes uppfostran, en större ordning och reda i hennes kunskaper och
+ett mera praktiskt omdöme om de sociala förhållandena.
+
+Huru många krafter ha icke gått förlorade genom detta fel, under det
+martyrerna derför sjelfva äro oskyldiga? Martyrer? Ja, detta ord
+vidhålla vi, trots mången kanske kommer att finna det öfverdrifvet. Är
+det då ej ett martyrskap att, när man kommit till den ålder då man kunde
+blifva nyttig, finna att det är omöjligt, att hela ens lif är förfeladt?
+Man ser andra arbeta och göra sig nyttiga, man sträfvar sjelf till samma
+mål, men till hvad man än söker använda sina krafter, kännes fångens
+tunga kedja fasthålla en vid den pelare, ifrån hvilken man ej kan
+aflägsna sig mer än vissa, afmätta steg -- pelaren det är samhällets
+anspråk på qvinnan -- kedjan, den uppfostran detta samma samhälle
+bestämt för henne.
+
+Det jag nu sagt hade Lucy ännu ej kommit till insigt af, hon hade blott
+en aning derom; erfarenheten skulle komma att gifva hennes illusioner
+hårda slag. Men hon var nu ännu lycklig, hon njöt af lifvet, hon drömde;
+ja -- låtom oss icke missunna henne denna lycka. Huru herrligt är det ej
+ibland att lefva ofvanom den kalla verkligheten. Ofta är en stund af
+lycka, vore den också blott fostrad af inbillningen, en skatt, hvilken
+under hela ens lefnad förvaras i hjertats djup.
+
+Åt hvilket håll vände Lucy väl först sina tankar? Till den sköna
+konsten, för hvilken hvarje högsinnad menniska uti någon vrå af sin
+varelse eger en större eller mindre ömhet.
+
+Lucy erfor ett slags feberaktigt behof att göra sig bekant med allt det
+märkvärdiga, som hon visste Paris hade att erbjuda. Hon hängaf sig äfven
+här med tjusning åt allt det stora och det snillrika, som fann ett så
+villigt återljud uti hennes själ. Hon gjorde sig bekant med Frankrikes
+litterära förhållanden och kände sig nu vara uti den krets hon alltid
+drömt sig; hon hade liksom aflagt alla gamla tankar, alla gamla
+fördomsfulla idéer, hon njöt af lifvet i dess fullhet.
+
+Visst återvände hennes tankar emellanåt till Abbey-Hall, der hon såg sin
+gamle fader förgäfves väntande henne. En inre dämpad röst lät stundom
+höra sig, men hon tillskref densamma en gammal vana och genom uppfostran
+framkallade fördomar, ty när hon rådfrågade sitt samvete, fann hon
+alltid något giltigt skäl till försvar för sitt handlingssätt.
+
+En dag, då Lucy företagit sig att bestiga Vendôme-kolonnen, blef hon
+öfverraskad af att der på platformen igenkänna sin gamla bekantskap,
+baron Lejonstjerna. Hon helsade honom helt ogeneradt, men märkte tillika
+den illa dolda sinnesrörelse hennes oväntade åsyn hos honom framkallade.
+Efter att hafva vexlat några frågor angående vistelsen i Paris,
+åtskildes de.
+
+-- Herr baron, sade Lucy, jag bad er sednast att icke glömma bort oss på
+Abbey-Hall; nu upprepar jag min bjudning, men det är nu i Paris jag
+måste taga emot er, och hon lemnade honom sin adress.
+
+-- Är det lady Glithingham jag bör fråga efter?
+
+-- Huru? har detta rykte äfven nått edra öron? Nej, herr baron, det är
+ännu samma Lucy Suffridge, hvilken nu efter många äfventyr befinner sig
+ensam i Paris, liksom ni första gången såg henne ensam under den stora
+eken. -- Hon log härvid något skälmskt emot honom och försvann med lätta
+steg, innan Oskar Lejonstjerna hann hemta sig från sin förvåning.
+
+Denne glömde emellertid allt som omgaf honom och gick med fasta steg
+till sitt hem. Det var först då han kom till det hus han bebodde, som
+han afkastade det yttre lugn han hittills pålagt sig. I ett nu var han
+uti sitt rum, der han häftigt kastade sig i en soffa.
+
+-- Detta fattades! sade han till sig sjelf. Jag hade just börjat blifva
+förnuftig, då den ljufva och på samma gång plågsamma bilden åter
+lifslefvande står för mina ögon! Det kan man kalla en ödets skickelse.
+Hvad betydde väl hennes ord, ty hennes fader talade om hennes
+förlofning, såsom om någonting fullkomligt afgjordt? -- Hade han kanske
+gissat mina känslor? -- Ville han aflägsna mig? -- och af hvad skäl? --
+Nej, allt detta förefaller otroligt. -- Sak samma -- -- Hon skrattade åt
+min fråga, och det bevisar att hon är fri ... Se så, gamle narr, har du
+kämpat så mycket och dock ej hunnit längre ... Det är visst intet
+lysande bevis på en utomordentlig själsstyrka hos dig, min käre Oskar.
+Studerandet af gamla manuskripter synes hafva föryngrat ditt hjerta. --
+Men för tusan! jag må väl ej glömma min middag för det ... Men hvarföre
+befinner hon sig då här ensam?
+
+Nu satte sig Oskar åter, ehuru han redan fattat sin hatt, lade armarna i
+kors och försjönk ånyo i djupa tankar. Flere gånger framtog han sin
+klocka ur vestfickan, öppnade mekaniskt locket, såg medvetslöst på den
+och lade den tillbaka. Efter en stund steg han upp, närmade sig kaminen,
+jemkade ljusstakarne, flyttade några böcker på sitt skrifbord, vid
+hvilket han derefter nedsatte sig och började skrifva. Middagen tycktes
+derunder blifva glömd, ty ännu flere timmar sednare finna vi honom i
+samma ställning.
+
+Dagen derpå stannade Oskar Lejonstjerna utanför Lucys dörr. Det var icke
+utan en stark hjertklappning han inträdde i den trefliga salongen, der
+hon emottog honom. Ehuru hon blott en kort tid hade bebott den, hade hon
+dock hunnit meddela någonting af sin egen karakter åt alla dess föremål.
+Uti en vas på bordet stod en artistiskt sammansatt bukett af rosor och
+liljor; en vacker lithografi af Müllers André Chénier stod på ett
+staffli och då han inträdde, höll Lucy just på att ställa den i den
+förmånligaste dagern. Hon helsade honom såsom en gammal vän och en stund
+derpå voro de inbegripna i ett lifligt samtal. Efter hvad mina läsare
+redan känna om Lucys karakter, kunna de lätt förstå, att hon ej kände
+sig det ringaste generad af det ovanliga i sin ställning.
+
+Oskar Lejonstjerna erfor, så frisinnad han än var, en oförklarlig känsla
+som sade honom att den belägenhet, i hvilken Lucy nu befann sig, icke
+var rätt passande för en så ung, så förtjusande qvinna. Kanske var det
+den fara, hvari hans hjerta befann sig, som gjorde att deras rôler
+ombyttes; det var han som kände sig blyg, hon åter var fullkomligt fri
+ifrån allt tvång. Männens bedömmande af den bildade qvinnan är ofta nog
+skeft, kanske till en del derför, att deras umgänge ej inskränker sig
+till dessa. Oskar var icke en exalterad menniska, ej heller hade han
+förlorat sitt hjertas friskhet; han var en allvarlig rättänkande man.
+Sedan sin barndom hade han lärt att beherrska sig sjelf och kanske hade
+det legat ett visst öfvermod i den lugna blick, hvarmed han betraktat
+sin framtid. Han hade trott sig hålla sitt hjerta i sin hand och ej
+velat gifva det åt någon annan än den han dömt värdig att blifva hans
+lefnads följeslagarinna, och nu hade det blifvit taget innan han hunnit
+fråga sig sjelf om denna var den rätta. Kanske var det emedan hans
+hjerta talat, förrän det föll honom in att rådfråga sitt förstånd.
+Kärleken, denna underbara konstnär, hvilken målar de vackraste taflor
+utan att det finnes en enda skugga i dem, hade i hans ögon ställt Lucy
+på en piedestal, der han betraktade henne med vördnadsfull beundran. Han
+älskade ej blott, han dyrkade, men såsom alla grundliga män, var han
+medveten om, att han frivilligt ställt henne på denna höjd.
+
+Några veckor hade nu förflutit och Oskar, som hade många vänner och
+bekanta i Paris, aflägsnade från Lucy olägenheterna af hennes ensamma
+ställning, utan att hon sjelf märkte det.
+
+Oskar var ädel i alla sina principer, fast uti sina föresatser och
+dessutom i hög grad förbehållsam uti allt som rörde kärlek; han hade
+aldrig ens med det aflägsnaste ord häntydt på den känsla han närde för
+Lucy. Ju mer han var i tillfälle att lära känna henne, desto mer hade
+den luftiga bild som under ett års tid föresväfvat honom, öfvergått till
+en verklighet. Hos Lucy fanns en poesi som fullkomligt omedvetet omgaf
+henne, och hvilken egentligen blott var ett uttryck af hennes älskliga
+väsende, af ett så okonstladt sätt att vara, att drömmerier alldeles
+icke kommo i fråga. Den kärlek, en närmare bekantskap med henne ingaf,
+var lika litet idealisk som den var materiel; det var en intellektuel
+kärlek, blandad med poesi. Hon var så snillrik och ändock så
+förtjusande, att man knappt visste hvad man hellre ville: se på henne
+eller höra hennes ord, men man föredrog dock alltid det sednare. Med ett
+ord, Oskar började känna sig sjelf, sina idéer, sina tankar så
+införlifvade med henne, att han var idel öra och öga när han befann sig
+i hennes närhet, och idel beundran när han tänkte på henne.
+
+Men hvad skola vi säga om Lucy? Var då hennes hjerta så väl bepansradt
+mot kärlekens angrepp, att Oskars upphöjda karakter ej kunde få det att
+klappa? Var hon då så fri från all qvinlig svaghet, att den
+vördnadsfulla beundran hon läste i hans blick ej gjorde det minsta
+intryck på henne? Nej! Lucy var stark, men hon var blott menniska; hon
+var en ovanlig qvinna, det vill säga: den manliga riktningen i hennes
+karakter hade icke utplånat den enthusiastiska beundran för det ädla och
+det goda, hvilken ofta efter att hafva varit blott en allmän känsla
+slutar med att hänföra sig till en enda personlighet. Aldrig hade hon
+ännu till sig sjelf ställt den frågan: "älskar jag honom?" och svårligen
+hade hon kunnat besvara den om någon annan framställt den för henne.
+Kanske hade hon dock sagt: -- Då man gör sig reda för att en sträng
+vibrerar inom en vid åskådandet af ett konstens mästerverk, är väl detta
+kärlek? Då man förtröstansfullt höjer sin blick till det som man känner
+stå öfver sig, är detta kärlek? Det intresse man hyser att kunna
+uppfatta en annans idéer, lyckan att hafva funnit det ideal
+förverkligadt som man drömt sig, är allt detta kärlek? -- då älskar jag.
+
+
+
+
+                                 XIV
+                      EN SVENSK JULAFTON I PARIS
+
+
+Oskar vistades i Paris för att på stället studera de återstående minnena
+af den tid, då franska revolutionen uppträdde som den första påskyndande
+stöten Europa erhöll på en väg, som det sedan denna tid fortfarande
+följer och hvars mål är frihet. Han höll sedan några år på med
+författandet af ett arbete, hvars syfte var att med historiska fakta
+bevisa verldens framåtskridande emot lösningen af det stora problemet:
+erkännandet af den individuella friheten. Vi sade redan att han ej var
+någon drömmare, han var en djup tänkare; hans naturliga gåfvor, hans
+sträfvan efter det goda inom möjlighetens gräns, jemte en grundlig
+uppfostran, hade utstakat den bana, längs hvilken hans lif skulle skrida
+fram.
+
+Lucy hade vid sin ankomst till Paris afsändt ett bref till sin fader, i
+hvilket hon öppet och logiskt utvecklade sin karakter och sina idéers
+riktning. Brefvet var ömt, och i varma uttryck framställde hon huru
+hennes inre var upproriskt, såväl emot att återvända till Abbey-Hall,
+som emot giftermålet med baroneten. På detta bref väntade hon nu ett
+svar och begynnte redan blifva orolig öfver att hon icke fått det. Hon
+hade nu vistats några månader i den hänförande staden och hade, tack
+vare Oskar Lejonstjerna, gjort några högst angenäma bekantskaper. Mycket
+ofta samlade sig ett litet intressant sällskap, bestående af svenskar,
+engelsmän, och några finnar än hos den ena, än åter hos den andra af de
+familjer, hvilka utgjorde en föreningspunkt för den lilla intelligenta
+nordiska verld, som bildat sig inom detta stora Babylon.
+
+Det var den 24 December och Lucy var af en af dessa familjer inbjuden
+att bivista en af dessa för hjertat så kära familjefester, hvilkas
+medelpunkt utgöres af den beprydda julgranen. Lucys ungdomliga sinne, så
+emottagligt för allt godt och rent, hade vid första anblicken af den
+förenande kraft som låg uti denna sed, blifvit gripen af en
+sinnesrörelse, hvilken hon icke ansträngde sig att dölja. Alla voro
+högtidligt stämda, en del påmintes genom den om hemmet, fosterlandet,
+frånvarande vänner; och de, för hvilka den ej hade samma betydelse,
+erforo dock en känsla af värme, som spred sina strålar omkring dem. Den
+trefliga julgubben, öfverströdd med puder för att påminna om hemlandets
+snö, utdelade åt de närvarande några mer eller mindre anspråkslösa
+gåfvor. Ingen hade blifvit glömd och Lucy blef helt öfverraskad att med
+ens se sitt namn på en lång, temmeligen stor låda. Hennes hand darrade
+af nyfikenhet och intresse, då hon afklippte snöret, borttog omslaget
+och öppnade locket på lådan. I densamma lågo de finaste lithografier af
+hennes älsklingstaflor. Lådan stod på golfvet då hon öppnade den, och
+det var på knä framför den, som hon satte dess innehåll i dagen. Nu
+upplyfte hon sitt vackra hufvud och hennes ögon ilade spejande omkring
+till alla de församlade. Då de föllo på Oskar, hvilken vi måste tillstå,
+att hennes tankar genast utmärkt som gifvaren och hvilken stod till
+hälften dold af granen, derifrån han oroligt betraktade henne, blixtrade
+hennes ögon till och stigande hastigt upp, gick hon fram till honom. --
+Tack! sade hon. -- Det var allt. Men huru mycken mening inlade icke
+röstens upprörda klang i detta ord! Hon återvände derpå till lådan,
+upptog försigtigt dess innehåll och, bärande det varsamt till ett bord,
+invid hvilket Oskar ännu stod orörlig, öfverlycklig försänkt i
+betraktande, vände hon sig med ett själfullt leende till honom och sade:
+
+-- Herr baron, kom, låtom oss tillsammans genomgå dessa vackra bilder!
+Allt vackert vinner ännu mera på att betraktas af tvenne dess beundrare!
+
+Under hela återstoden af aftonen var Lucy ännu mera förtrollande än
+vanligt. Hela hennes väsende hade fått en tillökning af tjusningskraft.
+Hon var så qvinlig, så vemodig, så omotståndligt älskvärd, att hennes
+blotta åsyn bidrog att ännu mera förhöja hela sällskapets stämning.
+Oskar var icke mera hvad man kallar kär, han var hänförd. Det föreföll
+honom som hade hans själ genljudat af en herrlig, öfverjordisk sång.
+
+Alla de församlade beslöto att sluta aftonen med en liten promenad längs
+bulevarderna, hvilka denna tid erbjuda en så egendomlig anblick. Längs
+trottoirerna stå små trädtält, der hvarjehanda goda saker försäljas, och
+de, hvilka kanske omkring sig församla de flesta köparne, äro "_les
+marchands de gaufres_"[1]. Då man närmar sig dessa sistnämnda butiker,
+får man för några sous en stor förträffligt tillredd voffla, beströdd
+med fint socker, och ständigt möter man välklädda personer, enhvar med
+en sådan i handen, i hvilken de helt förnöjda bita. Men denna afton
+skulle också hafva ett slut; man följde Lucy till hennes hem och då
+Oskar bar upp julgåfvan i hennes rum, räckte hon honom handen och sade:
+
+[Fotnot 1: Voffelförsäljarne.]
+
+-- Herr baron, tillåt mig ännu engång att uttrycka den djupaste
+tacksamhet för den tanke ni fäst vid denna gåfva. Den blir mig mycket
+kär, och ett vackert minne ifrån Paris och af vår bekantskap.
+
+Då hon räckte honom sin hand, den han vördnadsfullt tryckte till sina
+läppar, höll Lucy i den andra ett bref, hvilket Mary vid hennes inträde
+i salongen lemnat henne. Detta ögonblik stod sedan ofta klart för dem,
+då de påminnte sig huru Lucy då i den ena handen höll framtidens
+förhoppningar och i den andra den kalla verkligheten. Hvem har ej haft
+sådana erfarenheter i lifvet? Ja, det händer ibland, att ödet liksom
+utväljer just de lyckligaste stunder i vårt lif för att åter rycka oss
+ned till det som utgör lifvets öfvervägande beståndsdel -- olyckan.
+
+Då hon blef ensam, vände hon sig långsamt bort ifrån dörren, genom
+hvilken Oskar just nu försvunnit och vandrade flere hvarf i rummet med
+handen tryckt emot pannan. Derpå stannade hon framför några blommor och
+efter att en stund hafva betraktat dem, utbrast hon liksom med en klagan
+i sin röst:
+
+-- Denna ros har också engång, full af styrka, hållit sig rak på sin
+stam, men alltefter som den öppnade sin kalk, lutade den sitt hufvud ned
+mot jorden. Är icke jag nära nog i samma belägenhet? Jag höjde stolt
+mina tankar emot verldsalltets obegränsade regioner; jag trodde mig
+kunna inslå en ny väg, på hvilken så mången strandat och nu, har jag
+icke dag för dag känt min sjelfständighet förminskas under det jag
+upptagit andra idéer, hvilkas tjusningskraft jag förut ej ens anat? Kan
+jag då ej strida mer? Har jag tappat bort mig sjelf? Nej, o nej! det kan
+ej, det får ej vara så! Jag har aldrig ännu känt kärlekens förvillande
+kraft, jag vet ej om det är just denna känsla jag erfar, jag vet blott,
+att jag gerna ville likna honom!
+
+Då ljudet af dessa sista ord nådde hennes öra, verkade de liksom en
+brytning i den vemodiga stämning, hvari hon befann sig, och ställande
+blommorna, dem hon ännu höll uti sin hand, tillbaka på bordet, tillade
+hon med lifligare röst:
+
+-- Jag tror nästan jag höll på att bli svärmisk! Gud bevare mig från
+sådant! Oskar Lejonstjerna är blott en god allvarlig vän, hvilken
+Försynen ställt i min väg för att hjelpa mig att reda mina något
+förvirrade tankar om lifvet och att bringa en helsosam klarhet i mina
+alltför mållösa sträfvanden.
+
+I det hon yttrade de sista orden antydde ett uttrycksfullt ansigtsspel,
+att hon hade glömt det bref hon höll i handen, och nu öppnade hon det.
+Lucys sinnesstämning måste ha varit särdeles öfverraskande för henne
+sjelf, då hon så kunnat förbise en så vigtig händelse som emottagandet
+af det så länge väntade brefvet. Det inträffar ibland med de mest lugna
+personer, att en oväntad känsla som med ens tar öfverhand hos dem,
+tvingar dem att begifva sig ut på spaningar efter sig sjelfva. Och vid
+denna plågsamma tankeansträngning är allt annat, som är fremmande för
+det egentliga målet, ett _non est_.
+
+Då Lucy, som nu återkommit till verkligheten, kastade sina blickar på
+brefvet, greps hon af en häftig sinnesrörelse. Handstilen var Anders
+Black's och brefvet var undertecknadt af honom och Jenny. Hon läste:
+
+   "Högt älskade och vördade Lady Lucy!
+
+   Abbey-Hall ser ut som en graf, sedan dess engel flugit sin kos.
+   Vi förstå nog huru svårt det är för er, fröken Lucy, att
+   återvända till dessa murar, men gamle Anders och Jenny bedja dock
+   deras älsklings-barn att ej glömma bort en gammal olycklig far,
+   som ej har någon annan än sin dotter, för att trösta honom. Lord
+   Suffridge blef vid ankomsten af ert bref alldeles utom sig; han
+   talade om att skicka efter er, att hindra er att fly, och
+   slutligen insjuknade han, sannolikt öfverväldigad af sina egna
+   plågsamma tankar. Han yrar alltemellanåt och då ropar han på er
+   och säger att hans själs salighet beror på er. Hvad vi kunnat
+   få reda på, är att han är förskräckligt plågad af en tanke, som
+   alltjemt förföljer honom och som ni skall försona. Han fäster en
+   gränslös vigt vid ert samtycke till giftermålet med Sir
+   Glithingham.
+
+   Skulle vi ännu få tala till er såsom till det förra älskliga
+   barnet, hvilket våra hjertan höllo så kärt och som hade
+   förtroende till sina gamla vänner, skulle vi säga: -- Vi förstå
+   den svåra ställning, hvari ni befinner er, men lord Suffridge
+   är er fader och Gud vill att barnen, sålänge det ej strider emot
+   Hans bud, skola lyda sina föräldrar. Om ni icke kan blifva Sir
+   Glithinghams hustru, hvilket vi rätt väl kunna fatta, så visa
+   åtminstone er fader, att det är en stark öfvertygelse, som
+   hindrar er från att uppoffra er sjelf, och att ni i allt annat
+   vill visa honom barnslig tillgifvenhet. Låt ert hjerta tala och
+   strid ej emot dess röst! -- Så skulle vi hafva sagt då, fröken
+   Lucy, och nu hoppas vi, Mylady, att ni ej misstycker vårt fria
+   språk, utan kommer hit.
+
+                            Edra gamla orubbliga vänner och trotjenare
+                                          Anders Black -- Jenny Johns.
+
+   Abbey-Hall den 19 December 186 . ."
+
+Då Mary en stund sednare inträdde i salongen, förskräcktes hon vid
+åsynen af Lucys upprörda sinnesstämning, det var liksom hade den unga
+starka flickan blifvit krossad; hon gret utan tårar och det var blott
+dofva snyftningar som frambröto ur hennes bröst, hvilka gåfvo tillkänna
+hennes sinnesrörelse. I ena handen höll hon ännu brefvet, med den andra
+tryckte hon sitt hjerta, liksom hon velat återhålla dess vilda slag.
+
+-- Hvad har händt? frågade Mary med förfäran, ty hon hade aldrig sett
+sin matmor så uppskakad. Dessa ord återkallade Lucy till medvetande af
+sig sjelf; med ett mildt leende räckte hon handen åt Mary, liksom hade
+hon känt behof af ett menskligt beskydd emot sig sjelf.
+
+-- Nu vet jag hvad det vill säga, att lida, sade hon, nu förstår jag
+hvad ordet "olycka" betyder.
+
+Hon nekade att uppfylla Marys bön att lägga sig och sedan hon skickat
+denna till hvila, kämpade hon ännu länge en strid med sig sjelf. Med ens
+gick hon till sitt skrifbord, framtog ett kort med Oskar Lejonstjernas
+porträtt, betraktade det länge och fattande ett raskt beslut, skref hon
+följande rader:
+
+   "Herr baron! Jag befinner mig i en belägenhet då ett godt råd är
+   ovärderligt. Vill ni vara den, som gifver mig det?
+
+                                                      Lady Suffridge".
+
+Sedan Lucy förseglat denna biljett, kände hon sig mycket lugnare och
+gick nu att söka hvila efter att först hafva väckt Mary och tillsagt
+henne att på morgonen afsända brefvet.
+
+
+
+
+                                  XV
+                    EN AFHANDLING OM SKYLDIGHETER
+
+
+Då Lucy vaknade, kände hon sig en stund orolig, icke för att hon inom
+sig skulle ogillat sin handling, utan derföre, att hon ej visste huru
+Lejonstjerna skulle betrakta den. Hon satte sig i sin salong och sökte
+återvinna jemnvigten i själen; hon hade fullkomligt lyckats häri, då
+Lejonstjerna inträdde, mycket blek och orolig. Med hastiga steg gick han
+genom rummet och när hon räckte honom handen till helsning, kunde han
+knappt uti denna lugna, värdiga qvinna igenkänna den vemodiga och
+hjertliga varelse han dagen förut hade sett.
+
+-- Herr baron, har ni förvånats öfver mitt bref, så kom ihåg, att det
+icke ligger i mitt lynne att trampa den vanliga stråten. Ni har flere
+gånger försäkrat mig om er vänskap och nu frågar jag er öppet, vill ni
+gifva mig ett godt råd? Vill ni vara mitt samvete? Jag vet ej huru ni
+bedömt mig -- kanske mycket strängt och jag erkänner, att ni haft orsak
+dertill. Ni känner ej de förhållanden i hvilka jag befinner mig, allt
+hvad ni vet, är att den dag, då jag för er redogjorde om min uppfattning
+om friheten och ni frågade till hvilket mål jag sträfvade, jag ej
+förmådde svara er annat, än: till frihet! Det var af er jag hörde de
+första ord om skyldighet, ni sade, att hvarje menniska har ett mål, till
+hvilket hon bör sträfva och att vår lycka mycket beror deraf, om vi valt
+den rätta vägen, och att det är genom uppfyllandet af våra pligter som
+vi säkrast kunna nå densamma.
+
+-- Lady Suffridge, då jag försäkrade er om min tillgifvenhet, var det i
+hopp att ni någongång skulle taga den i anspråk och sätta mig i
+tillfälle att bevisa dess djup. Jag har ej bedömt er illa, det vete Gud!
+och ehuru det i edra idéer funnits ett och annat som jag ej kunnat
+uppfatta, har jag alltid ansett felet ligga hos mig sjelf. Det är visst
+sannt, att jag ibland undrat huru ni kunnat blifva så stark, huru ni
+kunnat uppnå en så hög grad af sjelfbeherrskning, då ni blott hade en
+dunkel aning om de sträfvanden ni ville egna ert lif åt. Men ni sade mig
+engång: qvinnans uppfostran är grundad på framtiden, hon uppfostras ej
+så att hon skulle kunna följa en viss riktning, hon måste afvakta, att
+den ställning hon slutligen kommer att intaga i lifvet, skall utstaka
+banan för henne. Ni sade, att en underlig ödets skickelse hade kommit er
+att förfela ert lif, emedan ni lärt för mycket för att ej syfta högt,
+för litet åter för att lätt kunna finna ett mål för ert lif! Sedan jag
+hört denna förklaring, blef er karakter tydlig för mig. Lucy Suffridge,
+jag högaktar, beundrar och värderar er för mycket för att någonsin kunna
+bedömma er ofördelaktigt.
+
+-- Ni skulle ha rätt att gifva mig förebråelser herr baron, ty jag vet
+sjelf huru barnslig jag är; men tro för all del icke att det är lust
+till arbete som saknas mig; ni vet, att jag gjort flere försök i olika
+riktningar, men det som omger mig är ännu så nytt, så fullt af intresse
+för mig, att jag icke kunnat lugna mig tillräckligt för att följa edra
+förmaningar och välja mig en bestämd verkningskrets. Dessutom har jag
+knappast haft någon ungdom och jag vill njuta af lifvet innan jag
+allvarligt och oåterkalleligt beträder den väg, hvars svårigheter jag
+ännu hvarken förmår att i hela deras vidd uppfatta eller har lust att
+bekämpa. Ni känner icke, ni, som är en man, hvad det vill säga att hela
+sin ungdom igenom ha törstat, utan att dock få en droppe från den
+efterlängtade källan. Den dag, då man ändtligen närmar sina läppar
+dertill, liknar man en person, som efter en långvarig sjukdom ser ett
+bord dignande af öfverflöd. I ett liknande fall befinner jag mig nu. Men
+låt mig nu begära ert råd.
+
+-- Var försäkrad om, att jag skall råda er så godt jag kan.
+
+-- Tack, herr baron! Då jag vänder mig till er, så sker det emedan jag
+känner mig oförmögen att sjelf och ensam lösa de gåtor, som framställa
+sig för mig. Det händer mig kanske för första gången att jag nödgas
+anlita en annans omdöme. Jag har varit öfvermodig och jag straffas nu
+derför, ty jag känner mig ur stånd att sjelf se klart i det som rör mig.
+
+Lucy, som hade tagit plats i ett soffhörn, fattade nu uti en blyerzpenna
+och i ett nu var den afbruten. Det var icke en känsla af häftighet, som
+ledt henne dertill, det var blott ett slags yttring af en vanmäktig
+kraft. Det var liksom hade hon genom denna rörelse aflägsnat resten af
+den tvekan hon ännu hyste; eller måhända ville hon genom detta utbrott
+dämpa den alltför starka röst, som talade i hennes inre. Under samtalets
+gång hände det ibland, att hennes ögon under långa stunder irrade utan
+ett bestämdt mål, men undvikande att möta Oskars; en annan gång åter var
+hennes klara blick lugnt fästad på hans då hon talade, liksom sökte hon
+i den kraft och mod. Det ges personer, hvilkas uttryck och gester lätt
+kunna återgifvas; det finnes åter andra, lifliga naturer, hvilkas tankar
+ständigt återspeglas i deras anleten; ögonens vexlande skiftning,
+hufvudets rörelser, läpparnes uttryckfulla krökning, händernas lifliga
+språk, allt detta är för beskrifvaren nästan omöjligt att återge, han
+måste lita på läsarens förmåga att föreställa sig den talande, hvars
+själfulla pantomim förstärker ordens mening. Lucy var en af dessa. Sedan
+hon hunnit aflägga det allvarsamma utseende hon hade i början af sitt
+samtal med Oskar, blef hon åter lik sig sjelf, naturlig, okonstlad,
+ströende omkring sig pikanta och förtjusande infall.
+
+-- Låt mig veta hvarom fråga är, yttrade Oskar, måhända kunna vi med
+förenade krafter förmå dessa förvirrade tankar att komma till klarhet.
+
+-- Nej, vänta, vänta! Ni skall få veta allt! Men först måste jag få göra
+er några frågor. Säg mig, hvilken betydelse fäster ni vid ordet
+skyldighet? Huru vidsträckt är den mening ni ger detta ord? frågade
+Lucy.
+
+Oskar syntes en stund betänka sig.
+
+-- Det är en ganska svår fråga, min fröken, och jag vet ej om jag blir i
+stånd att besvara den i dess helhet. Hvad skyldighet är? Jo, det är
+denna oundvikliga raka linie, hvilken antingen till följd af vårt eget
+beslut eller genom omständigheterna ställer sig som en gräns för vår
+handlingsfrihet. Ordet har, genom ett ofta oriktigt begagnande, blifvit
+missförstådt. Man kan tänka sig skyldigheter som bjuda oss att göra
+något och andra, som bjuda oss att underlåta något. Dessutom ha vi
+skyldigheter emot naturens lagar och emot oss sjelfva.
+
+-- Ja, jag förstår det, sade Lucy, men huru skall man igenkänna sina
+skyldigheter, det är det svåra? Nu, till exempel måste jag handla. En
+röst manar mig att återvända till min fader, emedan han behöfver mig,
+emedan han är min fader. En annan hviskar åter till mig: -- Du är
+menniska, satt på jorden för att begagna de gåfvor du fått, så
+obetydliga de än må vara; du får ej förspilla ditt lif i overksamhet, du
+får icke onyttigt begrafva den kraft som bor inom dig. Då du kan vara
+nyttig åt flere, bör du föredraga det, framför att vara nyttig åt en.
+Säg, herr baron, förstår ni detta?
+
+-- Ja, men skall jag vara uppriktig, så måste jag säga, att jag anser
+detta räsonnemang vara falskt. Naturens lagar kunna ej omintetgöras, det
+finnes en moral, som ej heller kan försvinna. Det, som är, måste
+föredragas framför det, som kan blifva. Den skyldighet, som är utstakad
+för er af naturen, får ej förbises för den ni ännu drömmer om att skapa
+er. Dessutom -- hvilka skyldigheter har ni väl här? På hvilket verk
+arbetar ni?
+
+-- Jag kan ej svara annat än det jag sagt förut: jag måste blifva
+förtrogen med mensklighetens lif och idéer för att engång blifva nyttig
+för mina medmenniskor.
+
+-- Min fröken, ni tyckes engång gilla de inkast jag gjorde, till följd
+af ett nästan dylikt samtal.
+
+-- Ja, ni påstod att den, som antingen har flere mål för sig eller ett
+dunkelt, sällan kan vara säker på att ej råka in på en omväg, hvilken
+han ej tagit med i beräkningen.
+
+-- Jag medger, sade Oskar, att det fanns en tid, då jag ansåg qvinnan
+icke äga rättighet att välja en väg utom den familje-krets, hvilken
+nästan alltid omger henne. Jag såg i henne endast dottern, makan eller
+modern. Jag ansåg henne ej behöfva andra grundsatser än dem, hvilka
+erfordras för att fylla dessa kall. Jag förbisåg den vigtiga frågan, att
+det utan harmoni ej finnes någon helhet, att brist på utveckling hos den
+tänkande menniskan ofta kan förorsaka oförmåga att strängt följa vissa
+gifna principer. Sedan dess har jag lärt mig förstå, att det första
+vilkoret för att qvinnan skall kunna handla rätt, är det, att hon har
+fasta öfvertygelser, och öfvertygelsen är ett verk af tankens harmoniska
+utveckling.
+
+-- Herr baron, jag måste säga er hvad det är som förer mig till alla
+dessa frågor. Jag har aldrig för er omnämnt, att, då jag återkom från
+Amerika, jag i stället för att återvända till min fader, direkte kom
+hit. Jag kunde ej längre lefva inom de murar, som ej blott höllo min
+person fängslad, utan äfven alla mina själsförmögenheter. Det var en
+långsam död och jag ville ej frivilligt uppoffra mig, utan att derigenom
+gagna någon menniska. Förstår ni det?
+
+-- Allt för väl, min fröken; ty jag anade mycket af allt detta då jag
+besökte er på Abbey-Hall. Men då uppstod en tanke inom mig, en tanke som
+jag nu vill kläda i ord. Fanns der i ert grannskap icke en enda
+menniska, som skulle behöft er? fanns der ingen olycklig, ingen sjuk,
+intet fader- eller moderlöst barn, ingen af sina föräldrar vanvårdad
+varelse, som behöfde er för att blifva tröstad, hjelpt, eller
+undervisad? Säg, hade ni ej kunnat lifva ert döda lif genom att sprida
+något af dess innehåll öfver dem? Jag säger icke, att ni, om ni ägt full
+frihet att välja, kunnat tillfredsställa er själs och er intelligens
+behof uteslutande med detta. Nej! Ni har ett alltför lifligt, modigt och
+vidsträckt sträfvande för att fot för fot, nej linie för linie följa en
+väg, hvilken visserligen tar i anspråk ett hjerta, så varmt som ert, men
+som äfven fordrar mera lugn, mera tålamod, ja mera ihärdighet. Men denna
+verksamhet hade dock varit åtminstone något. Förlåt, fröken Lucy, jag är
+kanske för uppriktig, men ni ville ju höra en vän, och en sådans
+skyldighet är att vara sann. Dessutom beundrar jag er för mycket -- och
+vid dessa ord blef hans röst osäker -- för att jag skulle behöfva frukta
+att öppet uttala mig om edra handlingar och edra tankar.
+
+-- Beundran, upprepade Lucy, liksom hade hon talat för sig sjelf, denna
+känsla vore jag aldrig värd att ingifva, vänskap, tillgifvenhet kanske;
+något annat -- nej, dertill är jag alltför långt ifrån fullkomlighet. --
+Jag är dömd att alltid vara en orolig själ, som vill flyga högre än
+vingarne bära!
+
+-- Lady Suffridge, sade nu Oskar och fattade hennes hand, den hon ej
+sökte draga tillbaka, tala ej så! När man på sin lott fått så mycket som
+ni, så får man ej se lifvet från en så dyster sida. Fröken Lucy, äfven
+jag har varit en orolig själ, jag har aldrig trott mig kunna finna den,
+som kunde väcka min beundran, röra de strängar, hvilka legat liksom
+afsomnade i mitt bröst, men nu säger jag: -- ni är en qvinna, hvars like
+jag aldrig sett!
+
+Under hela det sista yttrandet hade Lucy följt Oskar med ögonen; hon var
+som förstenad, hon återhöll sin andedrägt, hon insöp med ett slags
+hänförelse hvarje enda af hans ord och blickar. Vid hans sista ord steg
+hon häftigt upp från soffan, sprang till sitt skrifbord och fattade det
+bref hon dagen förut emottagit och räckte det åt honom.
+
+-- Läs, jag ber er och säg mig sedan hvad jag bör göra! och nu gick hon
+bort till fönstret, tryckte hårdt sitt ansigte emot rutan, gick derpå i
+sitt inre rum, för att osedd bekämpa sin häftiga sinnesrörelse samt
+återvände derefter med lugna steg till Oskar.
+
+
+
+
+                                 XVI
+                          EN SVÅR SKYLDIGHET
+
+
+Men hvad förehade Oskar undertiden Lucy stred mot sina upprörda känslor?
+Färgen på hans kinder hade flere gånger öfvergått ifrån en hög rodnad
+till dödlig blekhet. Sedan han läst brefvet, stödde han sin armbåge emot
+bordshörnet, lutade sitt vackra hufvud deremot och tillslöt sina ögon.
+Man såg, genom den mask han hade pålagt sig, en förfärlig kamp i hans
+inre. Då han hörde Lucys steg närma sig, bäfvade han till, men han
+återvann snart makt öfver sig sjelf, steg upp och återlemnade brefvet
+med ett allvarligt uttryck och stela anletsdrag. Han såg ut som om han
+blifvit förvandlad till en bild af sten.
+
+En längre tystnad rådde och man såg att båda ville tala, utan att orden
+kommo öfver deras läppar. Det gifves sådana stunder i lifvet då man med
+ens ville skapa nya uttryck, ty de vanliga synas alltför betydelselösa
+för situationen; språket förefaller fremmande och oegentligt. Slutligen
+afbröt dock Oskar denna tystnad.
+
+-- Jag har läst brefvet och är af samma mening som förut. Ni måste
+återvända till er sjuke fader.
+
+-- Och gifta mig med Glithingham! utbrast Lucy med en förrädisk
+liflighet. Blifva hustru åt en man, som jag ej kan högakta, ej ens
+fördraga, en man, som älskar blott min förmögenhet, som endast
+eftersträfvar lyckan att blifva lord till Abbey-Hall? Är det möjligt?
+Nej, nej, aldrig!
+
+-- I den saken kan jag ej råda er, sade Oskar med ansträngning. Att döma
+af brefvets innehåll, synes som om er fader hade vigtiga skäl att önska
+denna förening. Kanske ni lättare kan besluta er, sedan ni inhemtat
+dessa. Det är allt hvad en uppriktig vän kan säga er.
+
+Nu steg Oskar upp och fattade sin hatt; han skyndade att lemna detta
+rum, i hvilket han kände sig qväfvas. Han kunde ej längre beherrska sig
+och närmande sig Lucy, fattade han hennes hand, kysste den och sade utan
+släppa den:
+
+-- Jag önskar er mod att handla rätt, jag ville göra mycket för att
+kunna rädda er ur denna svåra belägenhet; men det står utom min förmåga.
+En sak blott anhåller jag om, ifall det icke synes er för djerft, lofva
+mig vid minnet af den vänskap ni bevisat mig att underrätta mig om ert
+giftermål kommer att ega rum, eller låt mig veta om sakerna tagit en
+annan vändning!
+
+-- Jag lofvar er det; jag lemnar i morgon Paris. Farväl! tack för allt!
+Helsa våra gemensamma vänner ifrån mig; jag har ej mod att taga afsked
+af dem.
+
+-- O, nu -- om det vore möjligt, skulle jag högakta er ännu mera än
+förut! och huru kall jag än må synas, så kommer dock mitt hjerta att
+följa er.
+
+Utan att afvakta ett svar, gick Oskar till dörren, bugade sig ännu
+engång och lemnade henne.
+
+Då han var borta, stod Lucy ännu en lång stund med ögonen fästade på
+dörren; hon hörde honom pålägga sina öfverplagg, öppna den yttre dörren
+och -- nu var han borta. På länge kunde hon ej förmå sig, att göra en
+rörelse; det var liksom hade hon velat förbli vid detta intryck, och
+aldrig göra ett steg mera i lifvet.
+
+Slutligen brast hon ut i gråt, men dessa tårar voro välgörande, sådana
+som hon bra sällan hade fällt. Det finnes tårar, hvilka komma direkte
+från ett hjerta som känner sig så vekt, så krossadt, att det ej kan
+utgjuta sig på annat sätt. Men hon stod orörlig, hon gjorde intet för
+att hindra detta utbrott af sina känslor, och först sedan denna paroxysm
+af känslighet lugnat sig, vände hon sig bort ifrån dörren och gick till
+soffan.
+
+-- Mary! ropade hon; och när denna inträdde, sade hon: -- om någon
+kommer, tar jag ej emot. Dessutom -- packa in våra saker och begär våra
+räkningar, ty vi resa i morgon till England. Hvarför står du liksom
+slagen af åskan? Ja, Mary, min far kallar mig och jag måste till honom.
+Säg ingenting, min vän, förtag mig icke mitt mod! Jag ber dig göra hvad
+du kan för att allt må vara färdigt i god tid! Lita icke på mig, Mary,
+-- jag är trött, jag mår ej väl.
+
+Och det var sannt; hon var så litet van vid starka sinnesrörelser, att
+hon var alldeles uppskakad. Flere timmar förgingo och Lucy hade icke
+lemnat sitt rum; hon hade icke lagt hand vid inpackningen, om vi
+undantaga hennes kära lithografier; dem fick ingen annan röra; och det
+var icke utan en stark sinnesrörelse hon vidrörde hvarochen af dessa
+kära minnen. Men vi skola ej forska efter hvad som föregick inom hennes
+själ. Det är bättre att lemna henne i den ensamhet hon söker. Vi kunde
+eljest måhända få se henne, den starka själen, krossad under sorgens,
+under kärlekens makt. Strider emellan hjertat och viljan äro ofta
+förfärliga strider! Hvem kan väl påstå, så stark han än må vara, att
+viljan aldrig fått gifva vika? Och det var då icke alltid derföre, att
+det var omöjligt för den att segra, utan derföre, att motståndaren var
+så kraftlös, så blödande, så pinad, att en längre fortsatt strid skulle
+varit ett mord, sedan den besegrade hjelten sjelf hellre ville lida än
+längre fortfara att kämpa?
+
+Kan väl det högre väsende, som skapat menniskan med hennes svagheter och
+ofullkomligheter, och som kastat henne i denna stora verld, så full af
+frestelser, fälla domen öfver ett hjerta som älskat för mycket? Må
+orättvisa gerningar varda fördömda; må den syndiga kärleken, som ej vet
+att upprätthålla menniskans värdighet, tusenfaldt varda fördömd, men rör
+ej vid den sanna kärleken, den är helig, den är stor! Tvenne hjertan,
+som genom denna trollmakt lefva i kärlek för hvarandra; ett hjerta, som
+i den stora menskligheten slutligen funnit sin vän, sin like, den, för
+hvilken det vill lefva och dö, -- o, rör ej vid en sådan kärlek med
+förtal eller med dom! Gud kunde det ej, huru skulle då menniskan göra
+det? Må hafvet åtskilja dem, må alla lagens och samhällets fordringar
+kasta sten på denna kärlek, den förblir ändock stor, den förblir ändock
+helig! De, hvilka ej vilja tro på den rena kärleken, veta ej hvad detta
+ord betyder. Att veta det man är allt för den, som är allt för en, att
+veta, att då blickarna mötas, är tanken förenad; att veta, det den enas
+tårar, sorger, glädje och sällhet finna ett återljud uti den andras
+hjerta, att en handtryckning, ett ord, som för alla andra är ofattligt,
+blott är klart för två, är icke det ljuft, skönt, herrligt? Hafva
+cheruberna ett annat sätt att tolka sina känslor för hvarandra? Skulle
+englarne ha något emot det? O nej, det tror jag icke -- icke ens Gud!
+
+Jag undrar öfver, att menniskorna aldrig hittat på ett annat ord än
+kärlek, för att skilja den vanliga jordiska kärleken ifrån den upphöjda,
+som visserligen är sällsynt, men hvilken dock finnes.
+
+Jag ville ej gifva detta vanliga namn åt de känslor, hvilka den qvinna
+hyser, hvilken under åratal troget bevarar minnet af en älskare, en
+make, fjerran skiljd från henne; åt den, som under långa år ombildar sin
+karakter och försöker omskapa sig för att blifva värd det hjerta hon
+önskar ega; åt den, hvilken utaf hela sin själ älskar en, hvilken ej
+besvarar denna ömhet; eller slutligen åt den, som uti sitt hjerta bär
+hågkomsten af en kärlek, hvilken hon genom tvång blifvit nödsakad att
+vara otrogen. Det är ej mera en jordisk kärlek, som så kan hängifva sig.
+Det är gudomlighetsgnistan inom menniskan. Döm derföre ej den rena
+kärleken!
+
+
+
+
+                                 XVII
+                        EN LITEN TALANDE KORG
+
+
+Men återvändom till Lucy, som utan tvifvel blir oss tacksam för det vi
+ej varit vittnen till hennes strider. Det måste vara en den
+förfärligaste känsla att erfara sin egen svaghet, då man förtröstat på
+sin styrka.
+
+Andra dagen var Lucy i ordning för afresan och tog plats uti en vaggon.
+Hon hoppades ännu engång återse Oskar, men nu återstod endast några
+minuter och hon förlorade detta hopp. Med ens kom en liten gosse till
+vagnsdörren och lemnade henne en liten förtjusande blomsterkorg.
+
+-- En herre bad mig lemna detta åt Lady Suffridge, sade han.
+
+-- Huru visste du, att jag var den personen?
+
+-- Han stod bakom glasdörren och visade mig er.
+
+-- Finns han der ännu?
+
+-- Nej, han gick bort sedan han förvissat sig om, att jag ej skulle
+misstaga mig.
+
+Lucy gaf honom ett guldstycke, som gossen helt förnöjd emottog.
+
+-- Lika mycket fick jag just af herrn, sade han. Stor tack! min gamla
+blinda mor blir nog lycklig deröfver; och sedan så köper jag mig några
+cigarrer ... och med dessa ord sprang han sin väg.
+
+Lucy hade äfven utan denna ledning kunnat gissa hvem det var som sändt
+henne detta afsked. Blommorna lågo i korgen i en viss artistisk ordning,
+som var alldeles olik det vanliga sättet att lägga dem tillsammans;
+dessutom voro de på ett egendomligt sätt valda och en del voro sällsynta
+för denna årstid. En aning sade henne, att det ej var utan afsigt de
+blifvit sålunda sammanförda.
+
+Men en hvissling hördes och tåget satte sig i rörelse. Lucy kastade en
+lång, innerlig blick åt den stad, som inneslöt hennes käraste vän. Hon
+tyckte, att hennes hjerta stannade qvar, ty sorgen gjorde henne nu
+fullkomligt oförmögen att känna något. Men snart började hennes ögon
+åter forska efter betydelsen af denna korg. I midten fanns en stor ros,
+och rosen är ju symbolen af vänskap, tillgifvenhet; bredvid den lågo uti
+en liten knippa några nejlikor, hvilka betyda trohet; en hortensia,
+hoppet, hvilade förnöjd uti ett hörn, stödjande sig emot en balsamin,
+hvilket vill säga: var lycklig! I den andra sidan af korgen lågo om
+hvarandra några grenar cactus, beundran, tillsammans med vintergrön, som
+talar om en lycklig, förfluten tid.
+
+-- Han försäkrar mig ännu engång om sin trogna vänskap; han hoppas, att
+jag blir lycklig! Om han ej hade sagt det i går, skulle jag ej våga
+tänka på den beundran, hvilken några af dessa blommor tala om, liksom
+för att påminna mig om en lycklig tid, som nu -- ack! är förfluten.
+
+
+
+
+                                XVIII
+                            HON HAR LOFVAT
+
+
+Uti den allt lika upplysta sängkammaren på Abbey-Hall, finna vi lord
+Suffridge hvilande på sin säng; bredvid honom sitta Lucy och Edvard
+Glithingham. Några ord äro nödvändiga för att förklara orsaken, hvarföre
+vi just på denna dag återtaga berättelsens tråd. Sex månader hafva
+förflutit sedan Lucy åter trädde in i sitt dystra fängelse. Det var med
+ett beklämdt hjerta hon emotsåg sin framtid, men då hon greps af alltför
+upproriska känslor, behöfde hon endast i minnet återgå till det sista
+samtal hon haft med Oskar, för att åter känna sig lugnare.
+
+Hon fann vid hemkomsten sin fader sjuk, men han blef snart något
+återställd. Man märkte likväl, att han småningom blifvit allt svagare
+och att sjukdomsanfallen, om också ej så häftiga som förut, dock oftare
+återkommo. Sedan den dag, han af orsaker dem vi känna, beslöt att gifta
+sin dotter med sir Edvard, tycktes han hafva hakat sig fast vid denna
+tanke och endast uppehålla sina krafter genom hoppet om dess fullbordan.
+Lucys afresa till kontinenten hade varit ett svårt slag för honom och
+hennes återkomst en desto större glädje, ty han hade fruktat att ej mera
+få återse henne. Han förstod rätt väl, att det var motviljan för det
+giftermål han ville förmå henne till, som skrämt henne bort ifrån
+hemmet, men att åter öfvergifva denna tanke, det var för honom omöjligt.
+Han önskade försona sitt brott genom att förena sin enda dotter med
+sonen till den förr så hatade Starling.
+
+Då lord Suffridge några dagar efter Lucys återkomst talade med henne om
+brölloppet, svarade hon, att det ännu var en fullkomligt oafgjord sak
+och att hon kände sig ur stånd att ingå en så afskräckande förening.
+Lorden blef utom sig och blott för att lugna honom, bad Lucy, att han
+skulle låta denna fråga ännu några månader hvila, hvartill den gamle
+samtyckte.
+
+Edvard hade några gånger besökt Abbey-Hall och derunder visat mycken
+otålighet att påskynda sakens gång. Han var orolig öfver Alices
+bortförande och trodde sig kunna finna ro, först när allt var
+oåterkalleligen afgjordt.
+
+Samma dag vi återfinna Lucy och Edvard vid lordens säng, var denne åter
+sämre; hans krafter tycktes vara i aftagande och hans blick var orolig
+och bäfvande. Slutligen fattade han Lucys hand och började med osäker
+stämma:
+
+-- Mitt barn, du har länge nog låtit mig vänta på ditt svar och du kan
+ej tro huru mycket du derigenom plågat mig. Nu vill jag hafva det
+bestämdt. Edvard, Lucy! jag har just afvaktat denna dag för att förena
+edra händer, och för att gifva er min faderliga välsignelse. Kom,
+Edvard!
+
+-- Nej, nej, nej, min far, det är omöjligt, utbrast Lucy, förskräckt
+öfver den hastighet, hvarmed lorden gripit saken an, och hon drog sin
+hand ur sin faders. -- Det är omöjligt! o, min far, jag ber dig, var
+icke obeveklig! Lyssna till din Lucys bön! Fader, jag ber, jag
+bönfaller, att du måtte afstå från denna tanke! Jag kan ej samtycka, --
+ack, gör mig icke så gränslöst olycklig!
+
+Under det Lucy talade, hade Lorden satt sig upp i sängen med vildt
+uppspärrade ögon.
+
+-- Du må bedja mig så mycket du vill; jag förblir dock obeveklig. Du
+skall, du måste gifta dig med Edvard; han älskar dig och jag vill det.
+
+-- Herr baron, sade Edvard med inställsam röst, då jag ser den motvilja,
+fröken Lucy hyser mot mig, vill jag ej tvinga hennes känslor.
+
+-- Edvard! också du? Men var ej rädd, det är blott en nyck af Lucy; hon
+vill nog blifva din hustru; du skall få se att hon samtycker!
+
+-- Omöjligt, min fader! Baron Glithingham vet redan sen länge de känslor
+jag hyser för honom.
+
+-- Lucy, återtog fadren med häftighet, nog med detta! När jag säger, att
+jag vill, anstår dig blott att lyda. Gifven mig edra händer, att jag må
+trolofva er med hvarandra.
+
+-- Fader, fader! hvarföre önskar du detta så enträget? hvarföre vill du
+uppoffra hela mitt lif! Icke kan du derigenom blifva lyckligare och du
+kommer säkert en dag att ångra dig!
+
+-- Lyckligare! jo, jag blir lycklig och jag skall aldrig ångra det! Hör
+mig, efter du vill veta allt. Edvard, aflägsna dig på en stund; jag vill
+tala med Lucy och du skall få se, att hon sedan frivilligt samtycker!
+
+Baroneten aflägsnade sig med en misstrogen blick. Han började nu i sin
+ordning bäfva. Det, som föregick omkring honom, föreföll honom så
+besynnerligt, att han begynte befara, att någon olycka kunde dölja sig
+derunder. Men det var ej längre tid att stadna, saken hade redan gått
+alltför långt och han hade dessutom inga bestämda skäl för sin oro.
+
+När far och dotter blifvit ensamma, såg lorden förstulet omkring sig,
+fattade Lucys hand och bad henne sätta sig på sängkanten nära till
+honom.
+
+-- O, Lucy, det är någonting förfärligt, som du tvingar mig att meddela!
+Det är rysligt! Så hör då ... det är mycket länge sedan ... just denna
+samma dag ... det var också om aftonen ... jag ... nej, Lucy! det är
+omöjligt; jag kan ej säga dig det! jag kan det ej! Nej, du bör blott
+veta, att jag står i en stor skuld till Glithingham! Jag känner på mig,
+att jag ej skall lefva länge mera ... vill du väl, att min själ, för din
+skull, för din olydnads skull, skall evinnerligt pinas? Du kan försona
+mig med Gud, du och ingen annan. Denna försoning kan ej köpas genom
+något annat än genom din förening med Glithingham.
+
+-- Ack, min far, är det blott icke ett foster af er upprörda inbillning?
+Huru kunde min olycka försona er med Gud? Det måste ges ett bättre sätt
+att godtgöra hvad ni brutit.
+
+-- Nej, och tusen gånger nej! Det är dig Försynen utvalt dertill. Om du
+ej samtycker, gapar helfvetet emot mig, der jag evigt skall pinas. Vill
+du det?
+
+-- Min far, ni bedrar er! Det är icke jag, utan edra egna känslor, som
+kunna rädda er. Ångern är det enda, som kan frälsa er ifrån de qval,
+hvilka nu förfölja er.
+
+-- Ha, du vill undandraga dig offret? Lucy, jag ber, jag besvär dig,
+mitt barn, skänk mig det lif, som jag först skänkt åt dig! I din mors
+namn, i namnet af den kärlek du måste hysa för din fader, i namnet af
+Gud, som jag ej vågar se eller känna innan mitt brott är försonadt, ber
+jag dig att bönhöra mig! Hör du, fortfor han derefter hviskande, jag
+skall döda mig, om du ej samtycker, det svär jag heligt! och han
+framdrog härvid en knif ur en bordslåda invid sängen. -- Det är just
+denna knif ... detta stål skall ännu engång dricka blod om du icke
+lofvar! -- Han höjde med detsamma handen liksom för att stöta knifven i
+sitt hjerta.
+
+Lucy uppgaf ett skri och fattande sin faders hand, kastade hon
+mordvapnet till rummets andra ända, i det hon utropade:
+
+-- Jag lofvar! jag lofvar!
+
+Vid dessa ord sågs lorden en stund återhålla sin andedrägt; derpå
+sammanknöt han sina händer med krampaktig häftighet och utbröt i ett
+vansinnigt skratt, under hvilket man blott otydligt hörde orden: -- Hon
+lofvar! hon lofvar!
+
+Detta fasansfulla uppträde varade några sekunder. Med ens grep han sin
+dotters båda händer och höljde dem med tårar och kyssar.
+
+Lucy åter tycktes ej rätt kunna fatta hvad som händt; de sista ord hon
+yttrat ljödo hemskt i hennes öron; men de voro utsagda och det återstod
+henne intet annat, än att böja sig under omständigheterna. Hennes faders
+tacksamhet lemnade hennes hjerta fullkomligt kallt. Hon kände ej annat,
+än att hon fallit i en mörk afgrund.
+
+Hon slet sig derefter lös ifrån fadrens tacksamhetsyttringar och anhöll
+om en timmas ostörd ensamhet, innan hon i hans närvaro skulle meddela
+baron Glithingham sitt samtycke.
+
+
+
+
+                                 XIX
+                          DEN FÖRSTA KYSSEN
+
+
+Lorden kände sin dotter; han visste, att han kunde vara trygg, sedan hon
+gifvit sitt löfte.
+
+Lucy lemnade sin faders rum med lugna steg; hon var blek och liksom
+känslolös; med möda kunde hon stiga upp för trappan. Då hon inkom i sin
+kära gröna kammare, som bevittnat så många hennes tankar och drömmar,
+och som inneslöt så många minnen för henne, gick hon fram till sin
+moders säng och nedsjönk der på sina knän. I denna ställning förblef hon
+en lång stund; ej ett ljud hördes från hennes läppar och hon liknade,
+der hon låg knäböjande, en marmorstod på en graf. Slutligen steg hon
+upp; ett förklaradt uttryck hvilade öfver hennes anlete; hon såg upp mot
+höjden och sade halfhögt:
+
+-- Offret står inför dig, Herre Gud! Låt mig alltid vara lika fast
+besluten, som nu, att glömma mig sjelf!
+
+Hon gick derpå till sitt skrifbord, framtog ur en låda ett hvitt blad
+samt en penna, och sade:
+
+-- Med denna min moders penna, skall jag skicka min sista helsning till
+honom, den enda menniska, jag efter min mors död har älskat. Det är den
+sista stunden jag ännu kan tillåta mig att tänka på honom, och nu kan
+jag säga honom, att jag förstår hvad pligt är. Det är min sista gärd åt
+lifvet, innan jag träder fram till offeraltaret.
+
+Hennes penna ilade nu öfver pappret, hastigt, lätt; hon stannade ej ett
+ögonblick innan hon tecknat sitt namn under helsningen.
+
+-- O, sade hon, må detta vara den sista gången jag nedskrifver det namn,
+jag ännu bär, men hvilket jag snart skall utbyta emot ett annat afskydt.
+Dock ... jag eger ej mera qvar ens rättigheten att uttala mig så. Offret
+får icke knota. -- Nu är jag bruten, nu är min stolthet tillintetgjord.
+-- O, Gud, hvarföre skänkte du menniskan kraft, då det endast var för
+att bryta den?
+
+Sedan hon ännu engång igenomläst brefvet, förseglade hon det.
+
+-- Detta är det sista fria steg jag uttager, sade hon. O, Gud, hvad det
+är lätt att tala om uppoffring, men hvad den är svår att fullborda! --
+O, Oskar, fortfor hon, i det hon framtog samma porträtt vi sett henne
+ega redan i Paris. Oskar, låt mig sluta mitt hjerta till ditt, engång,
+den första, den sista! Låt mina läppar trycka din bild, och må hela min
+kärlek för dig förseglas i denna kyss, och må den sedan ej vara annat än
+ett minne! minnet af en herrlig dröm!
+
+Men Lucys lugn var nära att svika henne nu, då afskedsstunden var inne;
+hon gömde hastigt undan porträttet och skyndade ut ur rummet. En stund
+sednare finna vi henne i fru Johns rum, der efter vanligheten äfven den
+gamle Black befann sig. Han hade sett Lucy komma ut ur lordens rum och
+af hennes utseende anat en del af sanningen. Vid Edvard Glithinghams
+inträde till den gamle lorden, hade denne med glädjestrålande ansigte
+underrättat honom, att Lucy nu frivilligt gifvit sitt samtycke. Vid
+denna underrättelse, hade Anders genast lemnat rummet, begifvit sig upp
+till sig, hastigt skrifvit några rader, dem han genast afsände. Sedan
+detta var gjordt, besökte han väninnan, åt hvilken han meddelade hvad
+som händt. De höllo just på att öfverlägga om hvad de borde företaga
+sig, då Lucy inträdde.
+
+Hennes upprörda utseende satte dem i förtviflan och då Lucy nedkastade
+sig på soffan bredvid Jane och gömde sitt hufvud i hennes knän, gråtande
+som ett barn, visste de gamla intet bättre råd, än att blanda sina tårar
+med hennes.
+
+Vi lemna dem nu för att uppsöka några af de öfriga personer, hvilka
+läsaren sett framträda såsom fondmålningar på vår tafla.
+
+
+
+
+                                  XX
+                         NÄR HJERTAT BRISTER
+
+
+Vi lemnade sist Alice i en förtviflad ställning i den lilla stugan i
+skogen, gråtande och undrande öfver, hvarför man bortfört henne. Vi
+omnämnde äfven de bref hon lyckats skrifva, ehuru utan någon påföljd,
+samt om det förbud gumman gifvit den unga Martha att hafva någon
+gemenskap med Alice.
+
+Månader hade sålunda förgått, utan att medföra någon förändring i hennes
+belägenhet. Hon hölls alldeles som en fånge och hade ingen att samtala
+med, än den unga bondflickan, med hvilken hon någongång i smyg fick
+utbyta några ord. Våren stod i hela sin prakt, men Alice fick ej njuta
+af den annat än vid det öppnade fönstret.
+
+En plan hade dock till en viss grad utvecklat sig inom hennes hufvud,
+nemligen att förmå Martha att rymma med ett bref till lady Starling.
+
+Den gamla qvinnan ingaf ingen annan känsla än rädsla; och Martha var
+derföre ej svår att öfvertala. Alice bad henne så varmt, och hennes
+tårar voro så vältaliga, att Martha en vacker dag spårlöst försvann. I
+början blef gumman orolig, men snart förrådde Alices uttryck, hvilka
+vittnade om en dämpad glädje, sanningen för henne. Intet stod emellertid
+att göra; förfölja rymmerskan kunde gumman ej, ty då hade fogeln under
+tiden kunnat flyga ur buren. Alice räknade emellertid nu dagar och
+timmar. Hon visste nog, att Marthas färd skulle räcka länge, ty den
+penningesumma, hennes börs innehöll och hvilken hon gaf flickan, var
+ganska obetydlig, men hon lofvade henne derjemte en stor ersättning om
+hon riktigt skulle framkomma.
+
+Vi vilja emellertid förflytta oss några veckor framåt och besöka lady
+Starling. Hon sitter i en berceau i den vackra trädgården. En bok ligger
+uppslagen framför henne, men hennes ögon hvila ej derpå. Hon fäller
+tårar dem hon dock söker dölja för en annan person, som i en hvilstol
+sitter bredvid henne. Denna bleka, aftärda gestalt, är ingen annan än
+den unga Alice, som nyligen återkommit till fru Starling.
+
+Befrielsen från ensamhet och fångenskap, hvilken hon hoppats på såsom
+den största lycka, blef i sjelfva verket den smärtsammaste stöt för
+hennes hjerta.
+
+Vi vilja i korthet berätta hvad som försiggått. Martha hade efter en
+mödosam vandring anländt till *** hall, och utan hinder lyckats
+framkomma och öfverlemna brefvet i fru Starlings händer, ty baroneten
+fanns då ej på stället. Då ladyn erfor Alices besynnerliga bortförande,
+uppstod en dunkel misstanke om rätta förhållandet i hennes inre. Hon
+älskade sin son, men, huru blind hon än var för honom, hade hon dock
+ofta bekymrats öfver hans grundsatser och uppförande. Hon befarade äfven
+straxt, att han ej varit fremmande för detta dåd, ehuru hon var långt
+ifrån att kunna fatta sanningen i hela dess vidd.
+
+Omedelbart efter denna underrättelse, företog hon en resa, för att
+återföra den så länge fåfängt eftersökta Alice, och efter några dagar
+lyckades hon deri, ehuru icke utan möda, ty den gamla gumman påstod, att
+den unga Missen af sina föräldrar blifvit ditsänd för att straffas.
+
+När Alices första glädjeutbrott något lugnat sig, begynnte fru Starling
+taga reda på alla de förhållanden, som kunde upplysa henne om sanningen.
+Det var till en början icke lätt att förmå Alice att förråda den
+hemlighet, som var hennes hjerta så kär, men då dess blad efterhand
+blefvo allt mera läsliga, stelnade den gamla fruns hjerta af sorg och
+fasa. Sonens låga handlingssätt framstod i sin fulla dager för den
+ärliga och rättänkande frun, och hennes sorg var så mycket häftigare,
+som hon måste erkänna, att hennes eget barn, denne son, hvilken hon med
+så mycken kärlek uppfostrat, hvilken hon velat rikta med alla skatter ur
+hennes egen älskande själ, var en föraktlig usling.
+
+Lady Starling var en af dessa rättänkande personer, hvilka aldrig skygga
+tillbaka för sanningen, huru bitter den än må vara, och hon meddelade
+Alice den smärtsamma upptäckten, hvilken för detta hjerta skulle blifva
+sönderslitande -- hennes idols trolöshet.
+
+Alice var, såsom man redan kunnat finna, en af dessa finkänsliga
+naturer, som ombilda sig efter omständigheterna; upprätta, då ett stöd
+upprätthåller dem, brutna vid beröring af en fläkt. Hon hade lefvat
+endast af sin barnsliga kärlek till Edvard, allt annat i hennes lif hade
+varit en bisak, ett intet, som ej fattat rot inom henne. Under
+inflytelsen af denna känsla, som frisk, ungdomlig utvecklats i hennes
+hjerta, hade hon lefvat sjungande som en glad fogel; verlden hade tedt
+sig herrlig och skön för henne. Aldrig hade en misstanke vaknat inom
+henne, och hela hennes lif berodde på denna tro. Hade hon älskat en
+dygdig, rättskaffens man, och af honom älskats tillbaka, skulle hon
+liksom det mjuka vaxet låtit ombilda sig under hans hand, men nu var det
+annorlunda. Sedan hennes kärlek engång sammanstörtat, måste hon sjelf
+dragas med i dess fall. Den förändring, den oväntade upptäckten af
+Edvards trolöshet verkade på henne, var densamma, som inträffar med den
+friska, sköna rosen, då dess stam brytes: rosen dör, förvissnar. Det var
+icke utan strid hon dukade under; hon försökte att kämpa, men hennes
+pulsslag blefvo allt svagare och hennes hjerta stelnade bort.
+
+Fru Starling förskräcktes i början af det förkrossande intryck sanningen
+gjort på den svaga varelsen, men hon invaggade sig dock i den
+förhoppning, att Alice, sedan den första smärtan vore förbi, skulle
+återvinna helsa och krafter. Hon insåg nödvändigheten att handla, att
+förmå sonen att söka försona sitt brott, och ehuru hon aldrig förr tänkt
+sig möjligheten af en förening emellan Edvard och Alice, ville hon nu
+gerna, att den skulle försiggå, sedan den för honom blifvit en pligt.
+
+Lady Starling kunde ej nu lemna Alice ensam i ett så förfärligt
+tillstånd, ty det var smärtsamt att se den unga, till utseendet nästan
+liflösa flickan, hvars ögon afspeglade grafvens intet, hvars kinder ej
+vittnade om en gnista lifsvärme, och hvars brutna kropp ej mera kunde
+lyda den brutna viljan.
+
+Vi återfunno vid början af detta kapitel fru Starling i en berceau, och
+bredvid henne, halfliggande i en hvilstol, Alice, med ögonen tillslutna.
+En tung och häftig andedrägt samt då och då en maktlös rörelse med
+handen voro de enda tecken, som ännu vittnade om, att hon lefde.
+
+Lady Starling kunde vid blotta tanken på allt detta ej återhålla sina
+tårar; det rådde ett kaos inom henne; hon hade tusen gånger tänkt
+skrifva till sin son, men ett något, hon visste ej hvad, återhöll henne
+derifrån. Hon ville hellre se honom, tala till hans goda känslor, väcka
+dem, som endast slumrade, såsom hon i sin moderliga kärlek ännu
+hoppades. Med ens hördes rullandet af en vagn, som tycktes köra in på
+gården.
+
+Fru Starling återhöll sin andedrägt, och en dödlig blekhet betäckte
+hennes kinder. I detsamma slog Alice upp sitt öga och stirrade vildt
+omkring sig; en hög rodnad öfverhöljde hennes bleka anlete och hon
+uppgaf ett hjertskärande skri, mera högljudt än man från denna svaga
+varelse kunnat vänta.
+
+-- O, mylady, fräls mig från hans åsyn! Nåd, nåd, mylady! ropade hon,
+och derpå sjönk hon åter blek tillbaka uti stolen, efter ett vanmäktigt
+försök att resa sig upp. Hon låg liflös, med hufvudet lutadt åt sidan
+och med händerna sammanknäppta liksom till bön.
+
+Lady Starling hade vid Alices första ord ilat till henne och hon
+försökte nu att återkalla henne till lif.
+
+I detsamma framträdde en betjent och anmälde, att miss Brown, Alices
+moster, hade anländt. Så mycket fru Starling än önskat att se sin son,
+var det dock en lättnad för henne, då hon hörde, att det ej var han som
+kommit. Hon lät bedja miss Brown stiga in i salen och sysselsatte sig
+emellertid med att återkalla Alice till medvetande. Flickan förflyttades
+derpå in i sitt eget rum, der hon lades på sin bädd och lemnades under
+tillsyn af en af husets trogna tjenarinnor.
+
+
+
+
+                                 XXI
+                       NÄR HJERTAT HAR BRUSTIT
+
+
+Fru Starling begaf sig nu till sin gäst, men innan hon inträdde i rummet
+der denna befann sig, stannade hon ett ögonblick. Hon måste öfvertänka
+hvad hon borde säga miss Brown, hvars pratsjuka var henne välbekant. Men
+huru skulle hon, den brottsliges moder, förklara orsaken till Alices
+sjukdom?
+
+Vid hennes inträde, neg miss Brown flere gånger mycket djupt. Hon var
+sig fullkomligt lik, sådan vi sist sågo henne på ångbåten, på återfärden
+från Amerika, dit hon rest för att lyfta ett arf. Lady Starling intog
+sin vanliga plats och bad den gamla missen sätta sig.
+
+-- Jag får först så hjertligt gratulera, yttrade denna, ty jag har hört,
+att herr baroneten fått sig en så vacker och rik fästmö. Men huru mår
+min snälla Alice, som mylady varit så god emot? Har hon varit snäll och
+lydig, det kära barnet? Gud signe henne!
+
+-- Hon är för det närvarande sjuk, svarade lady Starling, med en lätt
+darrning i rösten.
+
+-- Sjuk? Herre Gud, hvad det var ledsamt! Är hon mycket sjuk? har hon
+gifvit mylady mycket besvär? Och flickan som var så frisk! Ja, det är så
+med den ungdomen, de äro alla sjuka nu för tiden; jag, som trodde, att
+Alice hade en så stark helsa. Hon var visst ett klent barn, då hennes
+mor, min salig syster, dog. Hon förstod Guds ord, hon, ehuru ej så
+strängt som man borde, men hon dog ändock i frid med Gud och menniskor,
+och det lilla barnet, ja, det var så klent och skrek så ofta; om
+nätterna hade jag mången gång ingen ro för det. Men Gud gifve barnet sin
+nåd, ty hon blef ändå en bra flicka, så mjuk om hjertat; och så lärde
+jag henne Guds ord, så att hon genast kunde svara, då jag frågade henne
+något kapitel eller någon vers ifrån evangelierna eller psalmerna. Men
+huru mår mylady sjelf? Mylady är alltid så rask, men litet blek bara.
+Ja, ja, ålderdomen är en besvärlig sak, den kommer utan att man ens
+tänker derpå. Men lyckligt är det, då man har mera tid här på jorden för
+att läsa och begrunda evighetens herrliga löften och bilder!
+
+Lady Starling kände af gammalt miss Browns ohejdbara tunga, men ehuru
+hennes pratsamhet under sådana förhållanden som de nuvarande var pinsam
+för henne, gaf den henne åtminstone tid att öfverväga huru hon borde
+lägga sina ord vid det svåra meddelande, som förestod henne.
+
+-- Miss Brown, sade hon, då en paus, förorsakad af en suck, lemnade
+henne tillfälle dertill; Alice är mera allvarsamt sjuk än jag i början
+trodde. Det stackars barnet har en stor sorg, och det smärtar mig djupt.
+
+-- En sorg! utbrast miss Brown och slog händerna tillsammans. En sorg,
+då mylady varit så utomordentligt god emot henne? Hvad skulle kunna
+fattas henne? Ack dessa barn, alltid otacksamma!
+
+-- Ni har intet att förebrå henne, miss Brown; hon är ej otacksam, hon
+är olycklig.
+
+-- Olycklig? Huru skulle jag ej förebrå henne det, då mylady endast
+varit alltför god emot henne! Ja, så är det; vår tids ungdom är så
+besynnerlig! Det är alldeles som med en ung lady, jag såg på resan, då
+jag kom från Amerika. Jag var mycket intresserad af henne; hon såg så
+hygglig ut och tycktes förstå Guds ord; men det var ej den rätta
+gudsfruktan, det. Jag trodde det först, men den Onde antar också ibland
+en sådan skepnad. Jag ville emellertid veta mera om henne, ty jag
+trodde, att hon var en bra flicka, men jag kom till min gamla
+erfarenhet. Ungdomen är alltid missnöjd nuförtiden. Den unga lady ...
+lady ... nej, nu har jag glömt hennes namn igen, men hon kallades alltid
+lady Lucy ... men här står jag och pratar om allt möjligt, och mylady
+blir säkert otålig ...
+
+-- Nej, nej! fortsätt, sade Lady Starling, som just börjat bli
+uppmärksam, ty det föll henne in, att det möjligen kunde vara fråga om
+Lucy Suffridge.
+
+-- Ja, hvad sade jag nu? Jo, jag talade om den unga lady Lucy, som var
+förlofvad med en hygglig ung man, en rik lord, sades det; hon rymde från
+sin far, reste utan vidare till Paris, och blef sedan genom polisen
+tvungen att komma hem, och nu vill hon ändå ej gifta sig med den unga
+lorden, som skall vara så vacker, efter hvad man säger. Allt detta har
+jag hört genom min brorson, som har en fästmö på slottet, hos den unga
+ladyns fader. Ja, så litet kan man lita på utseendet! -- Ack, min Gud,
+men törs jag fråga när mylady får sin vackra svärdotter hit? Ack, hvad
+det för ett modershjerta måste kännas ljuft! Och sedan när de små
+pysslingarne komma i huset! -- Jag har aldrig velat gifta mig, men min
+gamla moder sade, att man alltid älskar sina barnabarn mera än sina
+egna.
+
+Under hela den sednare delen af detta ordflöde hade lady Starling sett
+tankfull ut och i stället att svara, frågade hon:
+
+-- Hvad heter det ställe, der er brorsons fästmö bor?
+
+-- Ack, min Gud! om jag det mindes! Känner mylady den unga ladyn? --
+Ack, nej! det är omöjligt! -- Det heter ... jo, något på Abbey var det
+... der lär förut ha varit ett kloster.
+
+-- Tack, miss Brown, sade lady Starling. Men nu får ni ursäkta, att jag
+lemnar er, ty jag måste upp och se huru det är med Alice. Ni kan ännu ej
+få se henne, men kanske sednare. -- Med dessa ord gick lady Starling
+hastigt ur rummet, lemnande miss Brown helt förbluffad öfver hennes
+plötsliga bortgång.
+
+Då lady Starling gick uppför trappan, möttes hon af Alices vårdarinna,
+som helt darrande skyndade emot henne och ropade:
+
+-- Skynda, skynda mylady! jag tror visst, att miss Alice håller på att
+dö!
+
+Vid dessa ord sprang lady Starling, utan afseende på sin ålderdom, till
+Alices rum, der den unga flickan, med öppna och mot höjden stirrande
+ögon, med svårighet tycktes draga efter andan; det syntes vara
+dödskampen.
+
+-- Fort, rid efter läkaren! tag tvenne hästar, att han må kunna komma
+med den ena! Baronetens bästa ridhästar! Giggen efter pastorn! befallte
+lady Starling.
+
+-- Baroneten! -- baroneten! hviskade den sjuka, hvilken dessa ord
+tycktes ha återväckt till ett slags medvetande. -- Ack, ja, han kommer,
+ja, Edvard, du kommer snart och då få vi yppa allt för din mor! -- Dessa
+afbrutna ord voro knappt hörbara och nu tillslöt den sjuka åter sina
+ögon och försjönk i en dvala.
+
+Lady Starling fattade hennes hand, och på knä bredvid henne bad hon ur
+hjertats innersta djup för den arma själen, som tycktes utkämpa en strid
+emellan den förfärliga verkligheten och den måhända efterlängtade
+glömskan af all jordisk sorg.
+
+Nu återkom tjenarinnan.
+
+-- Kalla på miss Brown, men bed henne vara tyst och gå sakta.
+
+Den sjuka spratt plötsligt till och uppgaf ett hjertslitande skri. -- O,
+nej, fräls mig ifrån att se honom! Jag vill minnas den jag älskade, ej
+återse den trolöse! -- Mylady, tack för allt! Bed för det arma barn, ni
+varit så god emot, bed att det må få dö i Guds armar! och hon tryckte
+härvid lady Starlings hand emot sina läppar.
+
+-- Alice, jag skall träffa honom; om han älskar dig, skall jag välsigna
+er!
+
+-- Om han ... också sade, att han ännu älskar ... skulle jag ... ej tro
+... det är ... försent. -- Det sista ordet dog nästan ohörbart på hennes
+läppar; hon slöt sina händer tillsammans och lyfte ögonen emot en
+Kristusbild, som hängde på väggen. Efter en stund, sedan miss Brown
+äfven inträdt och knäböjt vid sängen, hördes Alice åter tala:
+
+-- Jag förlåter honom ... min sista bön skall vara för den, som gjort
+mig den största smärta!
+
+När några timmar sednare inträffade presten och läkaren; de kommo för
+sent, ty Alices ande hade flytt till det land, der ro är gifven de
+sörjande själar.
+
+
+
+
+                                 XXII
+                         FÖRSONING UTAN OFFER
+
+
+Sedan Lucy hos sina gamla vänner gifvit ett fritt lopp åt sin häftiga
+sinnesrörelse, steg hon plötsligt upp.
+
+-- Nu är det ej mer tid att hängifva sig åt förtviflan, sade hon. Intet
+återstår mera att göra. Jag har behof af mod, och tårar borttaga modet.
+
+-- Mylady, sade Black, det är ej tid för tårar, det är sannt, utan för
+handling. Ni får ej samtycka till detta giftermål! Nu är det min tur att
+handla. Stadna här, jag går att tala med mylord.
+
+-- Nej, Black, jag har redan lofvat, och jag återtager ej mitt gifna
+ord. Det återstår mig blott att upprepa mitt löfte för baroneten. --
+Mina vänner, borttagen ej mitt mod, det ber jag er! Jag kom för att än
+engång tacka er, och när mitt hjerta blir alltför fullt, hvilket väl
+ofta ännu kommer att ske, får jag ju den trösten att i edra hjertan
+utgjuta öfvermåttet af min känsla. Black, en tjenst begär jag af dig: i
+gröna kammaren på mitt skrifbord finnes ett bref, tag det och sänd af
+det! Farväl, bedjen för mig!
+
+Lucy gick med långsamma, tunga steg nedför trappan. I midten af densamma
+stannade hon plötsligt, lutade sig mot väggen och förblef en stund
+orörlig, med handen hårdt pressad emot hjertat.
+
+-- Ack, hvad jag ändock är svag! sade hon. Det är bäst att göra striden
+kort, och nu nästan sprang hon till sin faders rum.
+
+Hon erfor dock ännu en stund af svaghet, då hon satte handen på låset,
+men det var den sista, och hon nalkades fadrens säng, utan att ens kasta
+en blick på Glithingham, som satt der bredvid.
+
+Lord Suffridge låg med ögonen tillslutna; ett förnöjdt leende lekte på
+hans läppar och han märkte ej i första ögonblicket sin dotters ankomst.
+Hon närmade sig honom och stod en stund orörlig. Rummets belysning
+smärtade hennes förgråtna ögon och hon skyddade dem med handen. Edvard
+var orolig och hostade, för att väcka de närvarandes uppmärksamhet. Nu
+slog lorden upp sina ögon och då han varsnade sin dotter, satte han sig
+upp i sängen och fattade hennes hand. Han gjorde tillika ett tecken åt
+Glithingham att närma sig. Efter en stunds besinnande sade han:
+
+-- Baronet Edvard Glithingham, ni har anhållit om min dotters hand, och
+då hon samtyckt och denna förening skänker mig en stor glädje, vill jag
+förena edra händer till en trolofning.
+
+-- Men jag sätter mig deremot! hördes plötsligt ifrån dörren en röst,
+som icke tillhörde någon annan än Lady Starling.
+
+Vid ljudet af denna stämma, ryggade Edvard några steg tillbaka och
+stödde sig blek och darrande mot väggen.
+
+Lucy, som ej kände den inträdande, anade dock uti henne ett tröstens
+budskap, sändt till hennes hjelp, men lorden som i första ögonblicket
+förstummats och släppt sin dotters hand, utbrast med thordönsstämma:
+
+-- Hvem är det, som djerfves höja sin röst emot min vilja?
+
+-- Jag, baronet Glithinghams moder!
+
+Vid dessa ord begynnte lordens hela kropp skälfva; hans tänder slogo så
+våldsamt mot hvarandra, att Lucy med outsäglig bäfvan gjorde ett steg
+emot fadrens säng; hon fruktade följderna af detta uppträde. Plötsligt
+betäckte han sina ögon med båda händerna, med det förfärade utseendet af
+ett barn, som tror sig se ett spöke.
+
+-- Jane Starling! utropade han med skärande röst; ni kommer för att af
+mig återfordra det blod jag är er skyldig. Jag vill gifva er min dotter,
+men ni fordrar mer? Ha, Lucy, gif mig knifven, som du tog ifrån mig! Det
+är samma knif ... stöt mig i sidan här ... här ..., så blir ni hämnad!
+Edvard Starlings blod ropar efter hämd!
+
+Dessa ord, dem lorden utropade i full feberyrsel, kommo blodet att
+stelna både i den gamla fruns och i Lucys ådror; Edvard åter stod
+fortfarande orörlig på samma ställe, blek som en brottsling.
+
+-- Min far yrar; det händer honom ofta, sade Lucy till Lady Starling,
+jag nödgas tillkalla hjelp.
+
+-- Behöfs icke, fröken Lucy, jag är här ... sade Black, hvilken
+alltsedan lady Starlings inträde stått vid dörren. Jag känner till detta
+af gammalt och tror mig nu förstå alltihop.
+
+-- Hvad då, Black?
+
+-- Gå, fröken lilla, jag måste en stund vara ensam med lorden och
+mylady.
+
+-- Nej, Black, min gamle vän, jag går ej bort. Jag fruktar icke att höra
+hvad helst det må vara.
+
+-- Jag vet det nog, men det ges saker, dem Black icke vill omtala för
+lordens dotter, men hvilka han måste meddela åt denna lady. Gå, lilla
+fröken, ni får snart komma tillbaka. Er, mylady, ber jag, att ni måtte
+anmoda baroneten att lemna detta rum.
+
+-- Baron Glithingham, sade lady Starling, fästande på sonen en
+genomträngande blick, lemna oss. Derpå tillade hon hviskande: -- Alice
+dog i förrgår i mina armar.
+
+Edvard sammanknöt trotsigt sina händer och lemnade rummet med stora
+steg, utan att möta modrens blick.
+
+När Black blifvit ensam med lady Starling och den gamle lorden, som låg
+medvetslös med tillslutna ögon, sade han:
+
+-- Mylady, jag önskade veta om er man hette Edvard och huru han dog?
+
+-- Äfven jag, mister Black, börjar nu förstå allt! sade lady Starling,
+och under det hon betraktade den sjuke lorden, hennes mans mördare,
+begynnte tårarne långsamt rinna nedför hennes kinder. -- Store Gud, huru
+underbart! efter så många år upptäckes då det botten, hvarpå mina
+sorgers tråd varit nystad!
+
+-- Mylady, sade Black, det är nu tjugo år sedan jag först fick veta, att
+en hemlighet tyngde på detta hjerta, och först nu är allt klart för mig.
+Tjugo års ånger och qval, äro de icke nog för att ur ert hjerta utplåna
+allt hat emot honom, den arma, svaga själen, som dukat under för bördan
+af sitt brott?
+
+I stället för svar, gick lady Starling till sängen och nedföll på sina
+knän; man såg, att hon bad ur hjertats djup. Ibland ilade hennes blickar
+från höjden, der hon sökte den, till hvilken bönen uppsändes, ned till
+den, för hvilken hon bad. Ingen annan känsla än ett djupt medlidande
+stod att läsa i den blick, hvilken hon fästade på mannen, som förstört
+hela hennes jordiska sällhet. Hon fattade lordens hand, som vid denna
+rörelse tycktes återvakna till medvetande. Han såg sig omkring, och
+stirrande emot rummets aflägsnaste hörn, utbrast han med ens:
+
+-- Der är hon, dödens svarta engel! Hon vill föra mig till afgrundens
+lågor, till mina likars hem.
+
+-- Nej, Robert Suffridge, det är ej dit hon vill föra dig; hon vill
+blott påminna dig om försoningens stund som nalkas. Än är det tid!
+
+-- Försoning, försoning! o nej! den har halkat undan mig! jag är evigt
+fördömd!
+
+Allt mera förskräckta blefvo hans blickar, ögonen antogo en
+genomskinligt glasaktig färg; de uttryckte en oblandad förskräckelse,
+och fasa för döden.
+
+-- Lord Suffridge, det finnes en annan jordisk försoning än den ni
+uttänkt, och den kommer jag nu för att erbjuda er.
+
+-- Hvem är du? hvad vill du mig? hvilken försoning skulle det ännu
+gifvas för mig?
+
+-- Jane Starling, Edvard Starlings hustru bjuder er förlåtelse och frid.
+Med den kan ni träda inför det högsta Väsendets thron, för att hos Honom
+söka Hans nåd och er själs salighet.
+
+Dessa ord uttalade Lady Starling med hög stämma och med eftertryck på
+hvarje ord. Ännu genomilades lorden af en häftig skälfning, ännu
+stirrade han en stund på henne, men snart blef hans blick allt mera lugn
+och mild. Han tog sig om hufvudet liksom för att reda sina tankar och
+hviskade halfhögt:
+
+-- Är det väl möjligt?
+
+Plötsligt reste han sig upp i sängen, fattade lady Starlings hand,
+tryckte den häftigt emot sitt hjerta och brast ut i en konvulsivisk
+gråt.
+
+Då detta utbrott lugnats, sade han, med lady Starlings hand allt ännu
+sluten i sin:
+
+-- Känner ni, o känner ni hvad ni gjort? Tack, o tack! Stormen derinne
+börjar lugna sig, hela lifvets våldsamma storm! och han nedföll utmattad
+på dynan, hans andedrägt blef hastigare, men ansigtet bibehöll sitt
+fridfulla uttryck.
+
+-- Lucy, Lucy, mitt barn! ropade han med ens. Jag vill se henne!
+
+Då hon inträdde, tryckte han henne hårdt mot sitt hjerta.
+
+-- Mitt arma barn, kan du förlåta din dåraktige fader! Var fri! Var
+lycklig!
+
+Lord Suffridge var utmattad, hans ögon slötos och han låg orörlig. Flere
+timmar förgingo sålunda; ett storartadt arbete syntes försiggå inom
+honom, ty detta ansigte, hvilket under så många år burit prägeln af
+förtviflan, blef efterhand allt mera förklaradt af ett inre sken. Med
+ens förde han häftigt handen till sitt hjerta.
+
+-- O, hvad det är skönt! sade han, lifvet slocknar, hvilan nalkas. O,
+Gud, om du är rättvis, så är du ock nådig! Låt mig få skåda din
+herrlighet, låt mig blifva delaktig af en gnista af din godhet! -- Efter
+en stunds hvila öppnade han åter sina ögon, betraktade stilla lady
+Starling och sade: -- Engel, sänd utaf Gud! Jag känner att jag på andra
+sidan grafven skall kunna möta din make, ty min skuld är mig tillgifven.
+Farväl, mina vänner!
+
+Ännu några andetag och den stolte lord Suffridge hade afsomnat. Det lif,
+så fullt af strider, var slutadt, slutadt i frid med Gud och menniskor.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Dagen efter lord Suffridges död lemnade lady Starling Abbey-Hall,
+åtföljd af sin son. För att ej mera behöfva återkomma till denne usling,
+må vi här säga, att han i Londonlifvets hvirfvel försökte att nedtysta
+sitt samvetes röst. Kanske lyckades han ej bättre än lord Suffridge i
+sina unga dagar hade gjort det, och måhända skall Alices bild en dag
+träda för honom för att förebrå äfven honom ett mord.
+
+Men återvändom till Lucy. Begrafningen hade försiggått och två veckor
+hade förflutit sedan lordens död, då Black en dag närmade sig den unga
+flickan, som satt ensam i den stora salen, försjunken i tankar.
+
+-- Jag har ännu icke afsändt det der brefvet, sade han och bakom hans
+allvarliga hållning kunde man märka ett fördoldt skämt.
+
+Vid dessa ord spratt Lucy till. Hon sörjde visserligen sin fader, men
+just då Black tilltalade henne, hade Oskars bild försväfvat hennes
+tankar.
+
+-- Hvilket bref? Ah! Tack, min goda Black, det var rätt bra. Jag skall
+skrifva ett annat.
+
+-- Det behöfver ej skickas långt, mylady, bara två mil.
+
+-- Huru? hvad menar du?
+
+-- Baron Oskar Lejonstjerna befinner sig på Sidney-Ham, der han för två
+år sedan tillbragte sommaren.
+
+-- Huru vet du det?
+
+-- Jag vet det, mylady; det är ju nog, det.
+
+
+
+
+                                XXIII
+                           TVENNE DEPESCHER
+
+
+Efter den strid vi sist sågo Oskar utkämpa i Paris och ur hvilken han
+utgick segrande, -- striden emellan pligten och hjertat -- följde ännu
+många svåra sådana; han var nöjd med sin egen handling, men den hade
+förkrossat honom. Han ville vara stark, han ville glömma, men detta var
+honom omöjligt; Lucys ljufva, älskade bild sväfvade omkring honom och
+förföljde honom. Hans förr honom så kära studier föreföllo honom nu
+mållösa, ty hans tanke kunde icke mera följa sitt fria lopp. Bilden af
+_en_ menniska undanskymde för honom menskligheten. Några veckor
+förgingo, och en ny plåga förökade hans olycka: att sålunda förblifva
+utan alla underrättelser från detta enda ställe, som inneslöt hans hela
+verld, var ett grymt qval. Han beslöt att skrifva till sin vän på
+Sidney-Ham för att, om möjligt, af honom få veta något.
+
+Charles, som lifligt intresserade sig för de båda unga, försökte att i
+detta afseende tillfredsställa honom och fick snart en hemlig
+bundsförvandt i den gamle, gode Black.
+
+En dag, efter en olidligt lång väntan på bref, erhöll han i en depesch
+det förkrossande budskapet, att Lucy hade samtyckt till en trolofning
+samma dag med sir Glithingham.
+
+Oskar blef förtviflad och beslöt att lemna Paris, denna stad, som så
+lifligt påminte honom om det, som för honom hade kunnat blifva hans
+lefnads lycka, men som nu blifvit hans djupaste sorg.
+
+Några timmar voro tillräckliga för att ställa alla hans affärer i
+ordning och nu stod han färdig att lemna detta arbetsrum, der han
+invaggat sig i så många poetiska drömmar.
+
+Det var till Italien, Oskar till en början ämnade resa. Han var blek,
+och en viss feberaktighet röjde sig i alla hans rörelser, men ehuru
+sorgen hade lemnat en dyster prägel på hans anlete, hade det ej förlorat
+något af sitt förra ädla, starka, manliga uttryck.
+
+Betjenten trädde in; Oskar emottog likgiltigt ett kuvert, som denne
+räckte honom.
+
+Några timmar förut skulle han med brinnande otålighet ha kastat sig
+öfver hvarje budskap, men nu hade han ingenting mera att frukta och
+någonting glädjande hade han också icke mera att vänta sig.
+
+Med ens banade sig ett doft, återhållet skri ur hans bröst; han grep sig
+med handen om pannan.
+
+-- Är det möjligt? framstammade han. Lucy, Lucy! jag har återfått dig!
+
+Oskar reste, men icke till Italien, utan till Sidney-Ham, der han
+afbidade den lägliga stunden för att besöka Abbey-Hall.
+
+
+
+
+                                 XXIV
+                           LIFVETS SANNING
+
+
+Då Lucy genom Black erfor, att Oskar befann sig i hennes närhet, utbröt
+en verklig storm inom henne.
+
+Kärleken, glädjen att återse den man, som hon högst af alla älskade, var
+en af de starka elementer, som bragte i svallning vågorna från djupet af
+hennes hjertas haf. Det andra elementet utgjordes af hennes oroliga
+tankar. Kärleken till honom och kärleken till friheten kämpade emot
+hvarandra. Hjertat försvarade den enas rättigheter, hufvudet den andras.
+Hade hon icke älskat så outsägligt, så hade denna strid aldrig kommit i
+fråga. Men nu ville hon förvissa sig om enderas seger, innan Oskar genom
+sin närvaro kunde inverka på dess utgång.
+
+Lucy hade icke lemnat rummet, der Black för några timmar sedan meddelat
+henne den underrättelse, som inom henne framkallat den afgörande
+stormen. Hon befann sig i samma stora sal, der vi första gången funno
+Lord Suffridge i strid med tankar, ännu dystrare än den nattsvarta
+himmel som bevittnade den.
+
+Men Lucys kamp belystes af en klar varm sol.
+
+Under en flere timmars tystnad, hade Lucy ömsom för sitt inre framkallat
+hela sitt fordna lifs sträfvanden, den närvarande tidens ovisshet och
+framtidens olösta gåta. Småningom blef tystnaden och ensamheten
+tryckande för henne; hon steg upp, gjorde några steg i rummet och
+stannade derpå med ens. Tankarne hade åter öfverväldigat henne.
+
+Hon böjde sitt vackra hufvud, riktade den blåa, klara blicken framför
+sig, men öfver den låg skymten af en skugga. Man kunde ana, att det hon
+såg ej fanns inom den yttre synkretsen. Småningom -- långsamt -- knappt
+märkbart böjde hon sig framåt; hennes hand höjde sig allt mer och mer,
+den tycktes frambesvärja en osynlig gestalt; hon kastade sitt hufvud
+bakåt, ögonen blixtrade och hon utbrast med hänryckt exaltation:
+
+-- O, hvem kan säga mig om min kärlek för honom är stark nog för att
+qväfva min frihetsdyrkan? O, att jag aldrig komme att ångra det val, som
+nu förestår mig!
+
+-- Och hvarför skulle ni göra ett val? ljöd en röst invid henne.
+
+Lucy utstötte ett skri, och det eko som det framkallade ur den stora
+salens sekelgamla murar, bortdog med Oskars namn.
+
+-- Lucy, låt kärleken segra!
+
+-- O, jag ville det, men jag fruktar ...
+
+-- Fruktar? för hvad, Lucy? för att nödgas afstå från edra
+frihetsdrömmar? nej, min dyra vän; tillbed, dyrka friheten, men dyrka
+den tillsammans med mig. Förenade, lifvande hvarandras mod, skola vi
+söka att på frihetens gyllene vingar uppnå det höga målet: _Lifvets
+Sanning!_
+
+
+
+
+                               INNEHÅLL
+
+
+       I.  Mellan gamla och nya verlden           3
+      II.  Abbey-Hall                            22
+     III.  Tvenne svikna förhoppningar           43
+      IV.  Kanske?                               68
+       V.  En graf och två vaggor                75
+      VI.  Ulfven i fårahuset                    93
+     VII.  Nemesis Divina                       110
+    VIII.  Två elementer i strid med hvarandra  123
+      IX.  En engelsk och en svensk Fancy       140
+       X.  Ulfven i ett annat fårahus           153
+      XI.  Hvad som kan hända när man svimnar   163
+     XII.  New-York och Paris                   173
+    XIII.  En återfunnen vän                    179
+     XIV.  En svensk julafton i Paris           191
+      XV.  En afhandling om skyldigheter        202
+     XVI.  En svår skyldighet                   214
+    XVII.  En liten talande korg                222
+   XVIII.  Hon har lofvat                       225
+     XIX.  Den första kyssen                    233
+      XX.  När hjertat brister                  237
+     XXI.  När hjertat har brustit              245
+    XXII.  Försoning utan offer                 253
+   XXIII.  Tvenne depescher                     264
+    XXIV.  Lifvets sanning                      267
+
+
+
+
+Noteringar:
+
+
+Betoning är kännetecknat med _understreck_.
+
+Originalets stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal
+uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):
+
+   [s. 33]: (flera fall)
+   ... -- Gud barmhertig! utbrast mrs John, lyftande ...
+   ... -- Gud barmhertig! utbrast mrs Johns, lyftande ...
+
+   [s. 36]: 
+   ... hennes sällning är någonting ganska sällsynt. ...
+   ... hennes ställning är någonting ganska sällsynt. ...
+
+   [s. 36]: 
+   ... an, ty den ädle baroneten sir Edvard Glithinghamn ...
+   ... an, ty den ädle baroneten sir Edvard Glithingham ...
+
+   [s. 60]: 
+   ... sade att han hade en dotter, blef Elvina förtjust, ...
+   ... sade att han hade en dotter, blef Elvine förtjust, ...
+
+   [s. 65]: 
+   ... lif, som låtit läsaren uppfatta hennes intelektuella ...
+   ... lif, som låtit läsaren uppfatta hennes intellektuella ...
+
+   [s. 84]: (flera fall)
+   ... Men nu har Gud dig pröfvat, och ... Edward lefver än! ...
+   ... Men nu har Gud dig pröfvat, och ... Edvard lefver än! ...
+
+   [s. 120]: (flera fall)
+   ... Abbey-hall, begriper du då icke att hans son, att ...
+   ... Abbey-Hall, begriper du då icke att hans son, att ...
+
+   [s. 167]: 
+   ... shavlar -- fort, fort, vi ha icke en stund att ...
+   ... shawlar -- fort, fort, vi ha icke en stund att ...
+
+   [s. 173]: 
+   ... VII ...
+   ... XII ...
+
+   [s. 176]: 
+   ... på Don Qvixotes hufvud och vilja blott säga, att ...
+   ... på Don Quixotes hufvud och vilja blott säga, att ...
+
+   [s. 196]: 
+   ... i salongon lemnat henne. Detta ögonblik stod ...
+   ... i salongen lemnat henne. Detta ögonblik stod ...
+
+
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of En qvinna af vår tid, by Marie Linder
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 50062 ***
diff --git a/50062-8.txt b/50062-8.txt
deleted file mode 100644
index 9e0780b..0000000
--- a/50062-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,5443 +0,0 @@
-The Project Gutenberg EBook of En qvinna af v�r tid, by Marie Linder
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with 
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-
-Title: En qvinna af v�r tid
-       Karaktersteckning
-
-Author: Marie Linder
-
-Release Date: September 26, 2015 [EBook #50062]
-[Last updated: October 1, 2015]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN QVINNA AF V�R TID ***
-
-
-
-
-Produced by Jari Koivisto, Matti J�rvinen, Jens Sadowski, and the
-Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net.
-
-
-
-
-                              EN QVINNA
-                              AF V�R TID
-
-
-                          KARAKTERSTECKNING
-                                  AF
-                                STELLA
-
-                             HELSINGFORS
-                    THEODOR SEDERHOLMS BOKTRYCKERI
-                              MDCCCLXVII
-
-                      F�retedt: _L. Heimb�rger_
-
-
-
-
-                                  I
-                     MELLAN GAMLA OCH NYA VERLDEN
-
-
--- Det f�rv�nar mig att er fru kan vara s� modig ehuru hon blott �r en
-qvinna, sade gamla miss Brown, som satt p� d�cket af ett fr�n Amerika
-till Liverpool �terv�ndande �ngfartyg. I natt var hon helt lugn och
-tr�stade alla, d� jag, som eljest ej �r s� l�ttskr�md af mig, ej kunde
-annat �n upps�nda en innerlig b�n till v�r Herre, ty p� n�gon r�ddning
-v�gade jag icke mera hoppas, d� hela bes�ttningen ropade att elden var
-l�s. Ni m� tro att det ej stod l�nge p� innan jag var ute fr�n s�ngen,
-och skyndade i bara kjolen upp p� d�cket, men n�r jag kom dit och s�g
-det vida hafvet rundtomkring, och blott h�rde gr�t och kommandorop, samt
-s�g kaptenen blek som ett sp�ke, stackars karl! d� kommo t�rarne mig i
-halsen, ty ni skall veta, miss, att jag alltid, d� jag ser n�gon gr�ta,
-erfar en s� m�rkv�rdig k�nsla att jag m�ste b�rja gr�ta med; men det �r
-ej heller n�gonting att undra �fver, ty jag har blifvit s� vek om
-hjertat allt sedan den gudfruktige mission�ren m:r Johns s� vackert
-talade med mig om Gud och v�ra kristliga skyldigheter. Men i natt, d�
-alla skreko och vredo sina h�nder, s�g jag med ens er fru helt lugn g�
-�fver d�cket och tala n�gra ord med kaptenen, och d� hon �terv�nde
-derifr�n, var hennes ansigte s� fridfullt, att jag trodde all fara var
-f�rbi; men se nej, hon gick blott till de mest f�rtviflade och tr�stade
-dem; hon talade om Gud, som hjelper i n�den och om mod i faran, och sade
-s� m�nga vackra saker att jag riktigt fick lust att bedja. N�r kaptenen
-sedan efter en stund kom framspringande och ropade att elden var sl�ckt,
-tog hon helt lugnt fram en liten bibel ur sin ficka och sade att hon
-�mnade g� ned i salongen f�r att l�sa ett kapitel derur samt tacka Gud
-f�r den hjelp han s�ndt oss i n�dens stund, och fr�gade om ej n�gon
-ville f�rena sig med henne. Och l�sa och bedja, det kunde hon som en hel
-mission�r, och d� jag s�g hennes ansigte, som var liksom f�rklaradt,
-k�nde jag mig helt underlig till mods. M�nga andra g�nger har jag
-dessutom �fven sett henne tala och handla alldeles som en karl, s�
-best�mdt och s� lugnt, att jag just undrat hvad hon kan vara f�r en som
-reser en s� l�ng v�g s� der alldeles allena. �r hon enka eller far hon
-f�r att m�ta sin man?
-
-Det fruntimmer som talat var en typ af gamla ogifta engelska qvinnor.
-Huru sk�na de �n i sin ungdom m� ha varit, s� blifva de dock, d� de
-kommit �fver medel�ldern utan att gifta sig, med ens torra och gula samt
-f� orimligt stora t�nder och utst�ende �gon. Man ser visserligen
-undantag fr�n denna regel, men vi tro dock att gamla ogifta engelskor i
-allm�nhet f�lja denna lag; f�r �frigt var hon kl�dd i en sn�f svart
-kl�dning utan n�gon hvit krage eller �rmar; en svart sammets ridikyl
-h�ngde vid venstra armen, och i handen h�ll hon en liten bibel, hvilken
-blott d� begge h�nderna voro upptagna lades �sido med en and�ktig min.
-S� v�l af hennes dr�gt som ansigtsuttryck kunde man sluta till att hon
-h�rde till den sekt man hos oss kallar l�sare.
-
-Den unga amerikanskan som hon tilltalat, var en vacker flicka af omkring
-25 �rs �lder, med ett klokt och behagligt utseende. Hon �h�rde med stolt
-tillfredsst�llelse dessa loford �fver sin matmoder, dock icke utan
-undran att man fann det s� f�rv�nande att en qvinna i farans stund
-bibeh�ll sitt mod och sin sj�lsn�rvaro.
-
-N�r miss Brown slutat att tala, tycktes hon med ot�lighet v�nta p�
-svaret, men Mary h�jde blott p� axlarne och sade med ett visst f�rakt
-uti r�sten:
-
--- Hvarf�re skulle Mylady just vara pj�kig? Att hon har mod n�r det
-beh�fs, vet jag nog, annars vore jag icke h�r, och hade icke f�r hennes
-skuld lemnat allt det k�raste jag eger, f�r att f�lja henne, vore det
-ock till verldens �nda. Nog finnes det dem som ej tycka om Mylady, utan
-kalla henne bl�strumpa, karl i krinolin, och mycket annat dylikt, men
-jag vet att en b�ttre qvinna �n hon �r, vill jag aldrig k�nna.
-
--- Ja, ja, det kan jag tro, men �r hon enka, eller huru? S� ung och
-redan ha genomg�tt s� h�rda pr�fningar; ja derf�re kan hon ocks� s� bra
-f�rklara Guds ord!
-
--- Hvad vet ni om de pr�fningar Mylady genomg�tt? fr�gade Mary n�got
-h�ftigt. Tycker ni att hon ser olycklig ut? eller huru? Icke har jag
-�tminstone ofta sett henne gr�ta, och n�r det h�nder, s� �r det f�r
-s�dant som skulle komma andra att mista f�rst�ndet.
-
--- Men �r hon enka, eller huru? upprepade miss Brown f�r tredje g�ngen,
-med illa dold ot�lighet.
-
--- Nej, det �r hon icke.
-
--- S� rysligt! stackars unga fru, tillade miss Brown, som ej var
-fullkomligt tillfreds med svaret och tyckte att b�sta s�ttet att f� veta
-n�got mera var att bege sig ut p� gissningarnes omr�de. S� rysligt, att
-ensam fara s� l�nga v�gar �fver hafvet f�r att �terfinna sin man!
-
--- Har jag n�gonsin sagt att Mylady var gift?
-
--- Det har ni visst icke, men annat kan man v�l ej f�rmoda �n att hon
-endera �r enka eller gift.
-
--- Jag tycker ej om att prata s� der om Mylady, sade Mary, i det hon
-steg upp; vill ni veta n�got mera, s� fr�ga henne sjelf. Farv�l derf�re
-tills i afton, efter jag har den �ran att vara er hyttkamrat! Jag m�ste
-g� och se om Mylady beh�fver mig.
-
-Miss Brown satt �nnu en l�ng stund or�rlig, f�ljande Mary med �gonen
-till dess hon f�rsvann; derp� sade hon till sig sjelf: Det �r
-besynnerligt ... men jag m�ste f� reda p� det! ... hvarefter hon
-f�rsj�nk i djupa tankar, till dess hon �ter lyftade sina �gon till
-himlen, tog en n�l ur sitt b�lte, stack den mellan bladen uti sin bibel,
-samt �ppnade den p� det st�lle, f�rsynen s�lunda anvisat henne.
-
-Emellertid hade Mary kommit till f�rd�cket och n�rmat sig ett
-fruntimmer, som med f�tterna insvepta i en stor, rutig shawl satt
-f�rdjupad i l�sningen af en bok. Hon bar p� hufvudet en liten rund hatt
-med ett ljusgr�tt flor, hvilket utan att t�cka ansigtet, gaf det ett
-uttryck som hade man sett det genom en l�tt poetisk dimma. N�r Marys
-gestalt stadnade framf�r henne, lyftade hon upp tv� stora, bl�a �gon med
-ett uttryck af liflighet, hvilket s�llan f�rekommer hos �gon af denna
-f�rg d� de med ens falla p� ett nytt f�rem�l; de bruka lifvas, men
-s�llan genast vara lifliga. Kring hennes vackra, v�lbildade l�ppar lekte
-ett eget slags leende, som utan att vara gladt, var liksom ett �tersken
-af en i hennes hjerta f�r hela menskligheten inneboende v�lvilja. Uti
-detta leende fanns icke heller den enformiga artighet, som den fina
-uppfostran och verldsvanan trycker p� m�ngen qvinnas l�ppar och som
-n�stan lika m�ter en v�n och en person som hon f�raktar. F�r att f� en
-klarare f�rest�llning om denna qvinna, s� l�tom oss l�sa fragmentet af
-ett bref som ganska troget �terger hennes person.
-
-"... Slutligen skulle jag g�ra Lady S. bekantskap och blef inf�rd till
-henne af min v�n L. Hennes tant var icke hemma, men efter att hafva
-l�tit anm�la oss, blefvo vi visade till en liten salong, hvilken jag
-hade tid att betrakta under det vi v�ntade p� templets gudinna. Rummet
-bar en underlig pr�gel af qvinlig och artistisk smak, samt manlig
-verksamhet. Det var ett slags boudoar genre Pompadour, hvitt siden med
-rosor; en m�ngd sm� saker, alla artistiska och smakfulla, voro der
-uppst�llda, statyetter, sm� taflor, fina th�-serviser, kinesiska vaser;
-det var en sammans�ttning af olika genrer och �ndock fanns uti det hela
-en trefnad som visade att den, som bebodde detta rum, hade ordnat allt
-f�r att behaga sina �gon och ej af f�f�nga -- bevis p� en sjelfst�ndig
-natur, som k�nner ingen annan lag f�r sin smak, �n sin egen ingifvelse.
-Men s�rdeles anslog mig ett bord, som upptog h�lften af en v�gg och som
-bokstafligen var �fverlastadt med b�cker, portr�tter, blommor och
-kringspridda papper: en hel liten verld af konst och intelligens.
-Ingenting var ordnadt med afsigt, en fri anda var upphofvet till allt
-detta. Man kunde sluta att det var hon sjelf som �terspeglade sig uti
-det hela, och jag medger att allt hvad jag hade h�rt s�gas om henne
-ingaf mig en stor ot�lighet att se detta rum upplifvas af sj�len, som
-tills nu blott sv�fvade deri. Men d� jag stod och v�ntade, b�rjade jag
-b�fva; �r hon en engel eller en demon? hvilketdera? ty endera m�ste hon
-vara. Jag hade �n h�rt henne prisas till ytterlighet, �n grymt f�rtalas
-och jag ville sjelf d�mma. Om jag b�fvade, var det derf�re att jag var
-r�dd att finna henne under min f�rv�ntan, icke stor nog eller icke nog
-f�rskr�cklig.
-
-Frasandet af en kl�dning underr�ttade mig med ens om hennes ankomst;
-mitt hjerta klappade, d�rren �ppnades och hon tr�dde in. Hennes f�rsta
-�syn l�t mig sk�da ett temmeligen vanligt ansigte; en medelm�ttig l�ngd,
-ett �ppet uttryck, samt den ledighet uti s�ttet att f�ra sig, som n�stan
-alltid f�rv�rfvas genom mycken verldsvana. Hon urs�ktade sig artigt
-�fver att hafva l�tit oss v�nta, emedan hon ej haft hjerta att l�ta sina
-stackars blommor f�rsm�kta af t�rst. Hon hade en v�nlig blick f�r oss
-b�da, och uti hennes leende, uti hennes ansigtsuttryck fanns n�got som
-befriade en ifr�n allt on�digt tv�ng. Jag tyckte mig f�rut hafva sett
-detta ansigte endera p� n�gon tafla eller uti en dr�m; hvilketdera,
-kunde jag ej minnas.
-
-S� l�nge samtalet r�rde sig kring vanliga �mnen, hade hon ett likgiltigt
-uttryck; hon lyssnade uppm�rksamt, men talade litet.
-
-S� snart fr�ga v�cktes om intressantare �mnen, f�ljde jag med sp�nd
-nyfikenhet hennes ansigtsspel, som blef allt mera sj�lfullt; �gonen
-blixtrade och liksom ofrivilligt upptog hon fr�gan och tycktes lyssna
-till sin egen r�st, som var full af klang; de ord hon talade voro ej
-uts�kta men f�rde rakt till m�let. Mig f�ref�ll hon som en prestinna som
-h�ll sanningens v�gsk�l i sin hand. Vi h�rde p�; man kunde ej tvifla,
-hon m�ste ha r�tt, tyckte man, om hon �fven hade or�tt. Hennes ord voro
-klara och bevisande, ty det hon sade kom fr�n en varm och fast grundad
-�fvertygelse.
-
-Medan jag lyssnade till hennes ord, roade jag mig med att studera denna
-intressanta varelse.
-
-Hennes drag voro ej egentligen vackra, ty de voro hvarken regelbundna,
-eller best�mdt utpr�glade; ansigtet var ovalt och munnen var s�rdeles
-v�lbildad; den kunde lika v�l uttrycka indignation och f�rakt som �mhet
-och beundran. Ett par stora och vackra, ehuru icke artistiskt sk�na �gon
-voro infattade i l�nga �gonh�r, hvilka beskuggade kinden d� blicken
-s�nktes ned�t. Dessa �gon hade ett vexlande men alltid godt uttryck,
-hvilket stod i fullkomlig harmonie med hennes ord; de kunde ibland
-blixtra till som diamanter, och �gonblicket derp� blott tala om �mhet
-och k�rlek. Hennes ljusa lockiga h�r gaf ett ljuft utseende �t det lilla
-hufvudet, som aldrig h�ll sig stilla; �fven det talade sj�lens spr�k.
-Tv� sm� v�lbildade och hvita h�nder voro i st�ndig r�relse och s�kte
-alltid n�gonting att leka med; en penna, en pappersknif, hvad som fanns
-till hands, blef snart af hennes lifliga hand f�rvandlad till en spira,
-den hon lekfullt hotade med, eller smekande f�rde �fver kinden. En den
-finaste lilla fot sm�g sig fram under den vida kl�dningen som nedf�ll i
-rika veck.
-
-S�dan f�ref�ll hon mig vid f�rsta bekantskapen. Men hvem kan beskrifva
-hennes karakter, denna lefvande g�ta? S� god att hon vill alla v�l, �r
-hon ibland sarkastisk och bitande qvick p� andras bekostnad, dock aldrig
-s�, att det hon s�ger skulle qvarlemna ett d�ligt eller l�jligt intryck
-af den omtalade personen. Till ytterlighet enthusiastisk f�r allt sk�nt
-och �delt, kan hon dock emellan�t f�rsvara de orimligaste p�st�enden.
-Tillbedjande dygden och f�r det mesta str�ng �nda till puritanism, �r
-hon �ndock ofta full af koketta infall, hvilka �ro i st�nd att f�rvrida
-hufvudet p� andra. Hon kunde ha varit en drottning, men hon kan lika v�l
-finna sig uti att sk�ta sitt hush�ll och v�rda blomsters�ngar. Glad �nda
-till ytterlighet, s� att hon kan f� ett helt s�llskap att skratta, kan
-hon en annan g�ng med ett enda ord f�ra �fven den l�ttsinnigaste p� de
-mest allvarliga tankar. Hos hvarje karakter f�rst�r hon att finna den
-f�rm�nligaste sidan och utforskar hvar och ens id�er, med en mine som
-t�nkte hon p� n�gonting helt annat. Hon �r med ett ord en of�rklarlig
-qvinna. Man m�ste endera h�lla mycket af henne, beundra, tillbedja eller
-v�nda sig ifr�n henne. Hon �r endera en stor kokett eller en qvinna som
-�nnu icke funnit sin r�tta best�mmelse h�r i verlden och som icke
-arbetat sig upp till h�jden af sina g�fvor. Hon kan ej ljuga, ej handla
-till h�lften; hon �r s� uppriktig att man ibland kan misst�nka henne f�r
-att icke tala sanning, s� r�ttfram, att man vore frestad att beskylla
-henne f�r falskhet, d� man icke k�nner henne.
-
-F�r att l�ta bli att �lska eller hata henne, m�ste man g�ra s�som jag --
-studera henne -- och ehuru jag redan sen n�gon tid g�r det, syssels�tter
-jag mig dermed �nnu med samma intresse ..."
-
-Dessa rader kunna gifva ett begrepp om det intryck, hon hos m�ngen
-framkallat, och vi m�ste till�gga att Lady S. aldrig fick f�retaga sig
-n�gonting obem�rkt, ehuru hon sjelf trodde det, ty hvarhelst hon befann
-sig, v�ckte hon intresse, och tv� l�ger bildade sig genast, det ena f�r
-att beundra, det andra f�r att klandra henne.
-
-Mary tilltalade Lady S. med en v�nskapsfull f�rtrolighet, men uti hennes
-s�tt r�jde sig tillika en stor tillgifvenhet och beundran; uti det
-sm�leende och den blick, hvarmed Ladyn s�g p� henne, kunde man l�sa att
-det f�rh�llande, hvaruti de stodo till hvarandra, mindre var det af
-tjenarinna och matmoder, �n emellan tvenne f�rtrogna som hvardera vilja
-bibeh�lla sin r�tta plats, och den gl�mde Mary aldrig, ty hon var alltid
-uppm�rksam och tjenstaktig. Lady S. yttrade sin �nskan att s� tidigt som
-m�jligt l�gga sig, f�re sina hyttkamrater, och hon gick derf�re �fver
-d�ck med ett v�nligt leende och en b�jning p� hufvudet �t de l�ngre
-afl�gsna, samt en handtryckning �t sina n�rmare bekanta. Hennes g�ng var
-l�tt och �del, icke f�rn�m; och man s�g att hon, ehuru egande mycken
-verldsvana, dock gerna ville vara obem�rkt.
-
-N�r hon �ppnade sin hytt-d�rr och fann att Mary ensam var der, st�ngde
-hon den hastigt, kastade lifligt hatt och shawl af sig och utropade:
-
--- N�, Mary, hvad tycker du om denna sj�resa? jag f�r min del finner den
-odr�glig, ty att evigt se dessa samma ansigten, som alla �ro lika
-obekanta, blir i l�ngden outh�rdeligt! Jag l�ngtar s� till det k�ra
-Europa, till den �lskade stranden, som jag kommer att se blott i
-f�rbifarten. Sedan jag �tersett Englands jord, f�r jag mera t�lamod, och
-d� flyga vi; icke s�, Mary? vi flyga, fria f�glar, till de l�nder vi
-�nska se. O! Mary! jag t�nker visst ibland att min fader blir orolig
-�fver min bortvaro. Men nej! du vet att jag ej kan f�rm� mig att
-�terv�nda till honom, att inst�ngas p� det ensliga slottet och lefva som
-fastkedjad. Nej! tusen g�nger nej! n�r man har kraft, mod och f�rst�nd,
-skall man ej som en docka sitta hemma och brodera i b�ge f�r att
-syssels�tta sina fingrar. Dessutom �r jag ej skapad att vara en s�
-f�rn�m lords arftagerska; nej, min far �r alltf�r rik f�r mig. Jag vill
-vara fri, fri liksom lejonet i skogen! jag vill ej veta af n�got tv�ng
-... men, jag b�rjade med en fr�ga och har nu utan att v�nta p� svar, f�r
-hundrade g�ngen l�tit dig h�ra dessa uttryck af min oro och min l�ngtan.
-
--- Mylady vet nog att jag ej kan f�rdraga sj�n, men hvad g�r det? Till
-allt beh�fves litet vana; dessutom �r s�dant s� obetydligt att jag ej
-dugde att vara med er Mylady, om jag klagade f�r s� litet. Men vet
-Mylady, hvad jag tr�star mig med? Jo! det �r att se huru mycket man
-syssels�tter sig med er, och att h�ra s� m�nga ber�mma er. I afton fick
-den gamla miss Brown tag uti mig och ville n�dv�ndigt veta hvem Mylady
-�r och hvar ni lemnat er man?"
-
-Lady S. som just b�rjat ordna sitt h�r, v�nde sig om och brast ut i ett
-klingande skratt, som hon p� en l�ng stund ej kunde h�mma.
-
--- Min man, ha, ha, ha! Nej! min k�ra miss Brown, n�gon s�dan hvarken
-har eller t�nker jag taga mig. Min man! nej, det l�ter f�r l�jligt, men
-hvad svarade du?
-
--- Jag svarade som vanligt, att det ej anstod mig att tala om Myladys
-angel�genheter, och r�dde henne att fr�ga eder sjelf.
-
--- Hvarf�re det, Mary?
-
--- Emedan jag tyckte det var b�st att l�ta dem tro er vara gift, ty det
-s�gs ju att man i Europa s� mycket skall undra �fver, n�r ogifta
-fruntimmer resa ensamna. S� m�nga hafva redan fr�gat mig, och utan att
-vilja s�ga en osanning, l�ter jag dem t�nka hvad de vilja.
-
--- Nej, sn�lla Mary, jag bryr mig s� litet om hvad andra menniskor t�nka
-om mig, ty jag har intet att blygas f�r. Ingen har fr�gat mig, men
-skulle n�gon g�ra det, s� svarar jag sanningen och den k�nner du.
-
--- V�gar jag fr�ga, hvart Mylady �mnar resa sedan vi anl�ndt till
-Liverpool?
-
--- Till en b�rjan fara vi till Paris, som jag redan s� l�nge l�ngtat att
-f� se. Jag vill njuta af friheten i hela dess herrlighet, d� man
-obem�rkt och ok�nd kan f�lja den v�g man finner god, och der man, ehuru
-qvinna, kan ing� uti alla detaljer, se det som intresserar en, och icke
-beh�fva redog�ra f�r sina m�tt och steg.
-
--- Men huru skall Mylady kunna reda sig uti en s� stor stad? En ensam
-qvinna, vacker som Mylady �r, blir aldrig obem�rkt.
-
--- Mary! Mary! k�nner du mig ej �nnu? vet jag n�gonsin n�got om�jligt?
-nej, h�ndelserna m�ste b�ja sig f�r min vilja, icke jag b�ja mig f�r
-dem.
-
--- Och �nd�, tillade Mary tveksamt, �r Mylady r�dd att �terv�nda till
-sin fader, och att bli tvungen att gifta sig?
-
--- R�dd? -- nej, barn, jag �r icke r�dd att bli tvungen, men jag vill s�
-l�nge som m�jligt ih�gkomma det fjerde budet: "Du skall hedra din fader
-och din moder." Jag k�nner min fader, men han f�rst�r mig ej och jag
-vill ej yppa f�r honom mitt f�rakt f�r den man, som han best�mt till min
-make. Blott i yttersta n�dfall skall jag g�ra det. Lyckligtvis har min
-moders f�rm�genhet satt mig i st�nd att lefva oberoende, s� att jag kan
-f�lja mitt hjertas lag och den v�g som mitt f�rst�nd anvisat. Dessutom
-har du lofvat mig ett blindt f�rtroende. Framtiden st�r i stora drag
-tecknad f�r mig, men detaljerna k�nner jag icke. P� Gud beror allt det,
-som min vilja �r of�rm�gen att �stadkomma eller f�rhindra.
-
--- Ja, Mylady, jag har lofvat att lyda blindt; jag tror p� er mera �n p�
-mig sjelf.
-
--- Snart komma vi till v�rt f�rsta m�l, Liverpool, derifr�n vi
-omedelbart komma att forts�tta v�r f�rd till Paris med n�diga
-f�rsigtighets m�tt. F�rsigtighet �r visdomens lag. Icke feghet, r�dsla,
-utan den oberoende f�rsigtigheten, som man mindre �r tvungen till genom
-omst�ndigheterna, �n genom ingifvelsen utaf egen erfarenhet, utaf egna
-tankar.
-
-Under detta samtal hade Lady S. emellertid kl�dt af sig och sedan hon
-l�st h�gt ett kapitel ur bibeln, hvilket hon hvarken morgon eller afton
-f�rsummade att g�ra, tog hon godnatt af sin trogna f�ljeslagarinna och
-f�rsj�nk snart uti en djup och lugn s�mn. Man s�ger att endast
-fullkomligt rena samveten kunna njuta en lugn hvila, men detta anse vi i
-allm�nhet vara ett stort misstag. H�r var dock fallet s�dant, ty Lady S.
-k�nde inga samvetsf�rebr�elser, emedan hon handlade efter en fast
-�fvertygelse, och d� kunde hon ej f�rebr� sig n�gonting.
-
-Vi vilja emellertid l�ta henne forts�tta sin resa, som erbj�d intet
-anm�rkningsv�rdt, ty vi anse ej som s�dan den nyfikenhet hon �stadkom
-bland alla passagerare.
-
-Sedan miss Brown, efter m�nga �fverl�ggningar med andra, �fver Marys
-svar, hopspunnit den mest intressanta romantiska historie, fick Lady S.
-i allas �gon den pr�gel af �fverl�gsenhet, som nyfikenheten s� ofta
-tillegnar dem, den hedrar med sin uppm�rksamhet.
-
-
-
-
-                                  II
-                              ABBEY-HALL
-
-
-I n�rheten af Liverpool ligger det st�tliga Abbey-Hall, tillh�rande lord
-Suffridge. Sjelfva slottsbyggnaden �r omgifven af en sorgf�lligt v�rdad
-park, vittnande om h�g �lder. Utanf�r densamma ligga eleganta farms och
-rika f�lt; sjelfva herrg�rden, som �r mycket stor, �r omgifven af en h�g
-stenmur och vid den tunga jernporten, som �ppnas f�r bes�kande, ligger
-ett litet kapell, som nu anv�ndes till boning f�r portvakten. Ofvanf�r
-d�rren synes en �nnu icke fullkomligt utpl�nad fresco-m�lning,
-f�rest�llande den heliga jungfrun, som uppenbarar sig i skyn f�r n�gra
-p� kn� bedjande munkar. Parken b�r en dyster och f�r�ldrad pr�gel;
-slottet �r en mossbelupen, tv�v�nings gr�stens byggnad, med stora i de
-sekelgamla murarne oregelbundet infattade f�nster; tv� torn h�ja sig vid
-hvardera �ndan och �fverst p� dem resa sig jernkors, vittnande om den
-tid d� detta slott varit ett kloster. Den tunga d�rren var af massivt
-jern och f�rde tanken tillbaka till tider, d� den f�r de arma qvinnor
-som dvaldes derinne, ofta blott �ppnades f�r att f�ra dem fr�n grafven
-ofvan, till grafven under jord.
-
-Uti en af de stora salarne satt lord Suffridge framf�r en antik
-marmorkamin, med i naturlig storlek uthuggna hjeltefigurer. Lorden var
-en man af omkring femtio �r; hans profil hade kunnat tjena en
-bildhuggare till modell, men hans lifliga, oroliga �gon st�mde illa
-�fverens med det silfverhvita h�ret, som knappast mera bet�ckte hjessan.
-Hans kl�dsel var oklanderlig och bar pr�geln af den �kta gentlemannen,
-som hedrar sitt eget s�llskap lika mycket som andras. Klockan var sju;
-och rummet, upplyst af endast n�gra f� ljus, hade ett dystert utseende;
-p� ett litet bord invid lorden brunno tv� vaxljus uti en fint arbetad
-stake med bl� sk�rm. Lord Suffridge h�ll en bok i handen, men hans
-tankar voro synbarligen l�ngt borta, hvilket syntes af den stirrande
-blick, han riktade mot ett af rummets m�rka h�rn. Pl�tsligt tycktes han
-vakna ur sina dr�mmar, reste sig h�ftigt upp samt b�rjade med oroliga
-steg m�ta det stora rummet. Vid hvarje af dessa steg h�rdes ett doft
-�terljud fr�n v�ggarne och de ord, han utan sammanhang yttrade, genlj�do
-hemskt omkring honom.
-
--- Hvad jag saknar henne! utbrast han, f�rande handen �fver pannan och
-den kala hjessan. Ensamheten, ja ensamheten �r allt, hvad jag f�r min
-�lderdom vunnit; ... gift, �ter gift och �nnu eng�ng gift och dock
-ensam!
-
-Han gjorde �ter flere slag i rummet, f�rdjupad i sina dystra tankar.
-Sm�ningom �fvergick hans ansigtsuttryck n�stan till f�rtviflan; han
-kastade sig uti den stora l�nstolen, med hufvudet tillbakalutadt, och
-hans bittra skratt tycktes liksom s�ka ett gensvar i den storm som
-hemskt hven genom f�nstren.
-
-Till hvad har jag kommit efter att hela mitt lif hafva s�kt lyckan? Tre
-g�nger har jag genom �ktenskapet trott mig finna henne och lika ofta ha
-mina f�rhoppningar blifvit svikna; en son hade jag ock, men honom ryckte
-d�den ur mina armar, och den enda, som �terst�r af dem, som stodo mig
-n�rmast, �r l�ngt ifr�n att uppfylla de f�rhoppningar jag st�llt p�
-henne; vi f�rst� ej hvarandra och dock �r hon mig s� k�r; hennes
-ob�jliga sinne p�minner mig om mitt eget, men jag k�nner, att hon eger
-det som jag alltid saknat, ett rent samvete och en fast tro p� allt
-godt. Hon �r mig �fverl�gsen och dock �r hon mitt eget barn; denna tanke
-�r olidlig, men hon m�ste lyda mig; kan jag ej p� annat s�tt f�rsona
-hvad jag brutit, s� skall det �tminstone ske genom att kufva en sj�l,
-som �r lika ob�jlig som min egen. Hon m�ste blifva hans hustru, annars
-skall jag f� ingen ro f�r h�mdens vreda makter ...
-
-N�gra minuter f�rfl�to under tystnad. Hans ansigte uttryckte en allt
-djupare f�rskr�ckelse och blicken irrade oroligt omkring. -- Jag vet ej
-hvaraf det kommer sig, fortfor han, att jag dessa sednare tider allt
-jemt k�nt n�gonting liknande fruktan; om natten vaknar jag pl�tsligt,
-gripen af fasa; flere g�nger har jag dr�mt, huru jag springer efter min
-Lucy, men att hon sv�fvande undflyr mig tills jag vanm�ktig faller till
-jorden, d� jag h�r en r�st, ja den r�sten som jag mest af alla b�fvar
-f�r, ropa till mig: "Ingen f�rsoning kan utpl�na det f�rflutna;" en
-isande kyla genomb�fvar mig; och jag vaknar. F�rr har jag aldrig trott
-p� n�gonting s� d�raktigt som dr�mmar, men tanken kan man ej betvinga
-och nu har jag icke l�ngre Lucy h�r, som med sin englalika r�st lugnar
-min oro. Jag gaf vika f�r hennes �nskan att f� tillbringa ett �r hos sin
-gudmor i Amerika; ja v�l -- men h�rn�st m�ste hon vika f�r min vilja.
-Men om Lucy icke mera skulle �terkomma? nej, om�jligt! Hon �r visst rik
-nog, sedan jag lemnade hennes m�derne-arf i hennes h�nder ... men nej,
-det kan hon icke g�ra, s� h�rdt kan jag ej blifva straffad och s� mycket
-kan hon ej likna mig. Snart borde posten komma och med den m�h�nda bref
-om hennes �terkomst. Jag emotser denna stund b�de med l�ngtan och
-f�rskr�ckelse, ty jag anar att sv�ra strider f�rest� mig.
-
-Vid de sista orden h�rdes p� afst�nd rullandet af en vagn som snart
-stannade. Lord Suffridge reste sig h�ftigt, men �tersj�nk snart p� sin
-plats. Hans b�da h�nder omfattade krampaktigt stolen; �gonen riktades
-emot d�rren; han v�gade ej andas, ej r�ra sig. N�gra minuter f�rfl�to
-s�lunda, hvarefter d�rren �ppnades och en gammal trotjenare intr�dde,
-som anm�lte, att unga baronet Edvard Glithingham just nu ankommit och
-�nskade att f� tr�ffa lorden.
-
-En suck ur lordens br�st l�t ana ett sviket hopp, men n�r han svarade
-att baroneten var v�lkommen, hade hans ansigte samt hela hans s�tt
-antagit ett lugnt och gladt utseende och det var med utstr�ckta armar
-och ett utrop af gl�dje, som han tog ett steg emot sin g�st.
-
-N�gra ord om sir Edvard �ro h�r n�dv�ndiga, f�rr�n vi f�rklara �ndam�let
-med hans bes�k. Han var stor och v�l vext; och hans ansigte hade
-n�gonting nobelt och intagande; hans �gon hade ett godt uttryck och
-kring munnen spelade ett vemodigt leende, d� den ej uttryckte f�rakt
-eller vrede. Vid en flyktig bekantskap kunde man k�nna sig frestad att
-anse honom f�r en s�rdeles god och hederlig menniska, ehuru n�got
-inskr�nkt p� f�rst�ndets v�gnar. Men ju l�ngre man s�g och ju mera man
-var tillsammans med honom, desto mera klart framstod hans dubbla
-karakter, hvilken var en blandning af de mest l�ga k�nslor i f�rening
-med en vana att uttala upph�jdare grundsatser. Sjelf ans�g han sig f�r
-en framst�ende man, men hans handlingar bildade en skarp motsats
-h�rtill.
-
-Han lefde med sin mor i Sussexshire; tidigt hade han f�rlorat sin fader,
-som fallit ett offer f�r en ok�nd m�rdares hand, hvarefter han uppvext,
-v�rdad af en alltf�r svag och olycklig moder, utan att n�gra band lades
-p� hans sinnes vildhet. Redan f�r halftannat �r sedan hade lord
-Suffridge lofvat honom sin dotter Lucys hand, ehuru han mer �n v�l
-visste, att hon icke hyste n�gon �mhet f�r denne sin blifvande make. Men
-i denna fr�ga skulle inga b�ner f�rm� lorden till eftergift, dessutom
-hade Lucy ett f�r stolt sinne f�r att kn�b�ja ens f�r sin fader.
-
-Med ett utseende af liflig gl�dje kastade sig sir Edvard uti sin
-tillkommande sv�rfars armar och utropade "Jag kan ej s�ga, huru glad jag
-k�nner mig att f� �terse eder, mylord, och huru h�gt jag uppskattar
-lyckan att ha r�nt ett s�dant emottagande fr�n eder sida. Men jag erfor
-nyligen den sm�rtsamma nyheten att min dyra f�stm� �nnu ej �terkommit;
-n�r v�ntar ni henne, mylord?
-
--- Innan jag svarar, m�ste jag bedja dig, min b�ste Edvard, taga plats,
-svarade lorden som var blek och darrande. Sedan de b�da m�nnen satt sig
-ned, fortfor han: -- Jag kan icke med s�kerhet best�mma, n�r min Lucy
-�terkommer, emedan hennes hemresa �r beroende af m�nga omst�ndigheter,
-framf�r allt af passande ress�llskap, men l�ngre �n en m�nad torde vi ej
-beh�fva v�nta p� henne.
-
--- En m�nad! utropade Edvard; �nnu en hel evighet efter denna l�nga
-pr�fningstid, som varit mig s� sv�r att uth�rda; hade ej den ljufvaste
-framtid lett emot mig och hade ej min �lskade Lucys f�rbud att upps�ka
-henne f�re hennes �terkomst qvarh�llit mig, skulle jag l�ngesedan styrt
-min kosa till det land, som innesluter hela min framtid.
-
-Vid dessa sista ord hade lord Suffridges ansigte antagit ett m�rkt
-uttryck.
-
--- Har hon f�rbjudit dig att �terse henne f�re hennes hemkomst?
-besynnerligt, mycket besynnerligt ...
-
--- Hvad finner ni, mylord, f�r besynnerligt h�ruti? afbr�t honom sir
-Edvard, som med synbar oro f�ljt lordens ansigtsspel. Ingenting, min
-gode Edvard, ingenting, det var blott en ofrivillig tanke, som ett
-�gonblick fick rum inom mig. Jag f�rmodar att det blott varit en
-f�rsigtighet af henne, emedan Lady Rush ofta tillbringar sin tid p�
-resor och du s�lunda kunnat f� resa f�rg�fves utan att tr�ffa dem hemma.
-
-Denna f�rklaring var visserligen ganska s�kt, men tycktes dock
-fullkomligt tillfredsst�lla Edvard, som p� sin blifvande sv�rfaders
-fr�ga, huru l�ng tid han �mnade sk�nka honom, svarade, att han gerna
-skulle tillbringa n�gra dagar p� Abbey-Hall, f�r att med lorden hinna
-tala ang�ende framtiden. Lord Suffridge ringde; samma gamle trotjenare
-tr�dde in, och erh�ll befallning att iordningst�lla den r�da kammaren i
-�fre v�ningen; denna f�rklarades dock icke vara uti det skick att den
-kunde hysa Abbey-Halls blifvande herrskare. Intet annat rum fanns att
-tillg� f�r denna natt �n "gr�na kammaren" i samma v�ning. D� detta rum
-n�mndes, bleknade lorden �ter.
-
--- Det �r denna kammare, som Lucy har s� k�r och mest uppeh�ller sig
-uti; och ehuru jag f�r min del ej just tycker om det, l�ter jag dock
-h�lla den, liksom min dotters �friga v�ning, i ordning. Det �r en liten
-nyck hos henne, som jag ej vill s�tta mig emot. Rummet �r icke beqv�mt,
-men f�r en natt hoppas jag, du urs�ktar mig, d� din ankomst var s�
-ov�ntad.
-
--- Min b�ste lord, detta rum har blifvit mig dubbelt k�rt, sedan jag
-h�rt, att min f�stm� har en skild f�rk�rlek derf�r, svarade Edvard
-hvarefter den gamle Anders gick ut f�r att verkst�lla den honom gifna
-befallningen; uti hela hans v�sende kunde man dock tydligt l�sa ett
-slags ovilja, eller n�gonting liknande f�rargelse �fver det honom gifna
-uppdraget.
-
--- Hvad har han h�r att g�ra? mumlade han f�r sig sjelf, och jag som
-icke hade n�got annat rum i ordning ... men nu �r det f�r sent ... och
-detta rum, som Mylady h�ller s� k�rt, skall nu under hennes fr�nvaro
-bebos! Hvad jag kan vara uppbragt p� mig sjelf! Huru skall jag kunna
-m�ta Myladys blick, n�r hon ser p� mig med sina stora bl� �gon och mild
-som en engel s�ger: -- Anders, hvarf�r har du l�tit n�gon bo uti det
-rum, som jag mest �lskade? N�r hon talar s� der, s� �nskade jag, att hon
-n�gon g�ng blefve riktigt ledsen, men nej, det blir hon aldrig! Alltid
-�r hon mild, blott n�r hon h�r en osanning eller f�r veta af en s�dan,
-blir hon helt r�d i ansigtet; hennes �gon t�ras af sm�rta och den
-medlidsamma blick hvarmed hon d� betraktar den felande, kommer honom att
-k�nna sig f�rkrossad af sitt eget samvetes f�rebr�else. Huru skulle jag
-ej l�ngta efter hennes �terkomst, om ej detta gifterm�l med sir Edvard
-skulle komma i fr�ga! Nej, jag kan ej f�rdraga honom, och det kan Mylady
-ej heller, fast�n hon kan beherrska sin motvilja, men f�rst�lla sig, det
-kan den engeln aldrig!
-
-Under denna monolog hade Anders hunnit till sitt rum, och sedan han ur
-ett sk�p framtagit flere nycklar, t�ndt ett ljus, som han satt i en
-lykta, begaf han sig ut i den l�nga korridoren, der han stannade utanf�r
-en d�rr, p� hvilken han knackade. En r�st inifr�n bad honom stiga in,
-efter att f�rst hafva gjort sig underr�ttad om hvem det var. Uti ett
-litet n�tt och prydligt rum, satt en gammal qvinna i soffan, framf�r ett
-sybord och stickade p� sin strumpa.
-
--- En stor nyhet, mrs Johns, b�rjade Anders, men icke s�dan vi �nska;
-sir Edvard �r h�r och skall tillbringa denna natt i gr�na kammaren.
-
--- Gud barmhertig! utbrast mrs Johns, lyftande sina �gon fr�n arbetet
-och aftagande sina glas�gon; aldrig kan det vara m�jligt, att baroneten
-skulle bebo Myladys rum, -- nej, Anders har blott velat skr�mma mig.
-
--- Nej, b�sta mrs Johns, intet sk�mt kommer nu tyv�rr i fr�ga. Det �r
-visst mitt fel, men intet annat rum var s� i ordning att det kunde
-begagnas till sofrum, och baroneten kom �fver oss liksom fr�n skyarne.
-
--- Ja, det var mycket illa gjort utaf er, mr Black, att st�lla s� till.
-Men s�lunda g�r det, n�r jag �r sjuk och icke kan ha tillsyn �fver allt;
-nog skulle jag alltid h�llit ett rum i beredskap f�r of�rutsedda
-h�ndelser. Och baroneten skall nu sofva i den s�ng der Myladys mor, Gud
-vare hennes sj�l n�dig! ... uppgaf sin anda? Nej, det �r om�jligt!
-
--- Nu �r det ej l�ngre tid att oroa sig h�r�fver, ty vi m�ste st�lla
-allt i ordning f�r den blifvande arftagaren och Lady Lucys f�stman ...
-nej, jag har sv�rt att f� dessa ord �fver mina l�ppar. En s�dan man �t
-denna engel! ... det �r synd och skam att lorden skulle gifva sitt l�fte
-utan Myladys samtycke, men vi k�nna den gamle herren och veta att det
-som eng�ng �r sagdt, det �r sagdt, och icke en bokstaf deruti f�r
-�ndras. Vill ni icke derf�re, mrs Johns, vara god och kalla p� eder
-qvinliga bataljon och gifva dem de f�rh�llningsordres, som jag ej
-begriper mig p�? Jag g�r emellertid p� f�rhand till gr�na kammaren och
-st�ller undan Myladys saker, som hon visst icke �nskar att sir
-Glithingham skall f� r�ra.
-
--- Ja, ja det skall ske, ehuru jag ej kan f� ur mitt hufvud att Anders
-handlat mycket of�rnuftigt och att man vid hans �lder borde hafva litet
-mera omtanke och icke s� der ...
-
--- Nog, nog mrs Johns! Nu hinner jag ej h�ra p� mera, men sednare skall
-jag komma tillbaka, d� ni kan blifva i tillf�lle att f� afsluta er
-vackra predikan, hvars b�rjan gifver mig en aning om forts�ttningen och
-slutet. Jag m�ste nu g� att se efter qv�llsvardens servering, ty tiden
-br�dskar.
-
-Med dessa ord lemnade Anders rummet, der mrs Johns en stund f�rblef
-sittande med h�nderna i kors, f�rs�nkt i djupa tankar. Sm�ningom b�rjade
-orden �ter bana sig en v�g �fver hennes l�ppar: -- Skall n�gonting
-blifva gjordt med omsorg, s� m�ste man n�dv�ndigt sjelf vara med, eljest
-utr�ttas ingenting med f�rst�nd. Fast Anders �r en bra karl, s� �r han
-dock blott en karl, och han f�rst�r sig ej det minsta p� s�dant. Men nu
-f�rsummar jag mig ... hvarp� hon h�ftigt ringde p� en klockstr�ng, som
-h�ngde �fver soffan. -- Jag �r mycket ledsen, fortfor hon, och kunde jag
-blott g�, s� skulle jag nog hitta p� n�gon utv�g, men den f�rargliga
-gikten har alldeles f�rlamat mig. Hvad skall Mylady s�ga n�r hon kommer
-hem? Hennes egen mors rum! Stackars barn! Man kunde n�stan tro att hon
-anar till alla de suckar och t�rar, som uppstigit fr�n denna sjukb�dd!
-
-Medan hon �nnu talade, intr�dde, den ena efter den andra, sju stycken
-tjensteflickor hvilkas utseende och kl�dsel vittnade om deras olika
-tjenstegrader. Sedan alla voro samlade, tog mrs Johns till ordet med en
-befallande och �fverl�gsen mine, hvilken hon i tjenstefolkets n�rvaro
-alltid p�tog, ty hon fordrade mycken respekt och var lika str�ng som hon
-var omtyckt, hvilket i hennes st�llning �r n�gonting ganska s�llsynt.
-
--- Nu, mina barn, skolen i raskt gripa verket an, ty den �dle baroneten
-sir Edvard Glithingham har anl�ndt och mr Black v�ntar eder i gr�na
-kammaren f�r att st�lla den i ordning till hans emottagande. Jane, h�r
-�r nyckeln till linnesk�pet, tag fram, ur afdelningen f�r f�rn�mare
-g�ster, lakanen och �rongottsvaren n:o 3 och tvenne handdukar med rosor
-och vindrufvor i b�rden, ocks� n:o 3. -- Medan hon �nnu talade, hade hon
-ur en stor korg p� bordet framtagit en nyckel, den hon r�ckte �t Jane:
--- Akta elden! Man kan aldrig vara nog f�rsigtig med den.
-
-Jane neg och nickade till tecken att hon hade f�rst�tt, samt ilade ut.
-
--- Du, Evelyne, fortfor mrs Johns, skall taga ljus ur den stora l�dan
-och s�tta dem i silfverstakarne, som redan st� i rummet, samt f�r resten
-st�lla allt p� sin plats; gl�m ej dricksvattnet och t�ndstickorna; i
-morgon skall du i god tid se till, att r�da kammaren blir eldad och
-st�lld i ordning, ty baroneten skall d� flytta dit. Ni andra, Bab och
-Lilly, Kate och Mary skolen alla genast begifva eder till gr�na kammaren
-och der afvakta mr Blacks befallningar. G�n nu, mina barn!
-
--- Och jag, hvad skall v�l jag g�ra? sade en sakta r�st. -- Du, Alice
-lilla, har ocks� n�gonting, som du m�ste utr�tta, du skall �fver allt se
-efter om n�gra af Myladys saker ligga framme, mr Black skall visst l�gga
-dem undan, men aldrig kan man i s�dana fall lita p� en karl; sedan skall
-du vackert l�gga dem i ordning i n�gon tom byr� i Myladys rum. Du �r
-Myladys kammarjungfru, och f�r derf�re detta f�rtroendeuppdrag.
-
--- Goda mrs Johns, t�rs jag fr�ga hvarf�re baroneten just skall f� bebo
-Myladys �lsklingsrum, d� s� m�nga andra finnas h�r p� slottet och Mylady
-icke gerna vill att n�gon skall betr�da det? Det �r ju blott ni mrs
-Johns, mr Black och jag, som hafva tillst�nd att f� st�ra henne, d� hon
-ibland f�r l�nga stunder inst�nger sig uti detsamma.
-
--- Det vet jag nog, men med en f�stman �r det helt annat, ty honom unnar
-man gerna det b�sta, och dessutom s� �r det Mylord som best�mt det och
-honom m�ste man lyda. G� nu, min sn�lla Alice, och visa att du kan g�ra
-heder �t ditt k�n, genom att snabbt och v�l utr�tta hvad jag sagt.
-
--- Det kan ni lita p�, mrs Johns, allt som r�r Mylady utr�ttar jag
-mycket fortare och b�ttre �n annat; jag skall skynda mig!
-
--- Kom sedan hit tillbaka, k�ra barn, det �r s� trefligt, n�r du �r h�r
-och h�ller mig s�llskap, ty mr Black, som eljest brukar l�sa f�r mig,
-har mycket att g�ra i qv�ll. Hon gaf den unga flickan ett tecken att
-afl�gsna sig och snart h�rde man hennes l�tta steg genomila den l�nga
-korridoren.
-
-Sednare p� qv�llen hade mrs Johns den gl�djen att se gamle Anders stiga
-in till henne, och l�nge sutto de gamla och talade om fordna gemensamt
-upplefda minnen.
-
-Ungef�r vid samma tid satt lord Suffridge uti sitt kabinett, med d�rren
-till s�ngkammaren �ppen. Detta rum var upplyst af flere i kronan
-brinnande ljus, utom andra som �fverallt voro uppt�nda s� att icke en
-enda vr� var skum. P� skrifbordet, framf�r hvilket lorden hade tagit
-plats, brann en sjuarmad kandelaber och vid hans f�tter l�g en stor
-Newfoundlands-hund, som med sina blickar uppm�rksamt f�ljde sin herres
-r�relser. Lorden satt och skref; pannan l�g i djupa veck och hans mun
-var krampaktigt sluten. Emellan�t s�g han upp fr�n sitt arbete och
-kastade en misstrogen blick mot s�ngkammard�rren, hvarvid �fven hunden
-oroligt blickade �t samma h�ll. L�nge satt lorden s� och skref, och allt
-starkare blef derunder det uttryck af b�fvan och tilltagande skygghet
-hvarmed han s�g omkring sig. Men vi lemna honom vid hans arbete f�r att
-kasta en blick uti gr�na kammaren, Lady Suffridges �lsklingsrum, som nu
-upptogs af hennes f�ga �lskv�rde f�stman.
-
-Hvarmed var v�l han sysselsatt? Jo, han l�g f�rs�nkt i en tung och djup
-s�mn, hvarom de ljudliga och f�ga poetiska snarkningar, som regelbundet
-h�rdes bakom de tunga sidenf�rh�ngena kring hans s�ng, aflade ett
-oj�faktigt vittnesb�rd.
-
-Sjelfva rummet var m�bleradt i gammaldags smak och v�ggarne bekl�dda med
-m�rkgr�nt damast, med f�rgyllda panelningar. Taket, liksom d�rrarne
-pryddes af storartade m�lningar. I taket s�g man Gud Fader sittande p�
-en thron omgifven af englar, som fl�go omkring, bl�sande i basuner. P�
-en af d�rrarne syntes en m�ngd ansigten, hvilka voro liksom f�rklarade
-af det sken som utgick fr�n h�jden, och vid deras skuldror voro vingar
-f�stade, st�rre och mindre, allt efter den olika h�jd de hade n�tt. P�
-den motsatta d�rren tr�ngdes en massa f�rf�rade anleten, hvilka med fasa
-s�go dit upp; och dessa varelser, hvilka voro utrustade med horn och
-l�nga klor, fasth�llo sig af alla krafter vid jorden. P� den tredje
-d�rren, emellan de b�da andra, s�g man en prelat i p�fve-skrud; i den
-ena handen h�ll han en ofantlig nyckel h�rande f�rmodligen till
-himmelrikets portar; denna h�ll han utstr�ckt mot den sida der de
-f�rklarade befunno sig, medan han �t de andra gjorde en afvisande
-�tb�rd. Alla dessa i sammanhang med hvarandra st�ende taflor, voro
-konstn�rligt utf�rda samt buro pr�geln af katholicism och vittnade om,
-att klostret varit rikt och inom sina murar slutit stora f�rm�gor, som
-f�r konsten blifvit f�rlorade; os�kert �r, om de derf�re blifvit vunna
-f�r himlen. Men l�tom oss hoppas att den goda viljan tynger i Guds
-v�gsk�l, samt att ett lif af b�n och f�rsakelse har n�gon betydelse i
-den stund d� hjertats hemligaste k�nslor skola komma i dagen.
-
-F�r �frigt hade rummet intet anm�rkningsv�rdt. Ett stort skrifbord,
-hvilket liksom alla de �friga m�blerna var af f�rgylldt tr�d, en
-gammalmodig s�ng, en h�gkarmad soffa och n�gra stolar, var allt hvad det
-inneh�ll. Invid detsamma l�g ett litet toilettrum, hvilket gjorde att
-det icke s� mycket p�minte om sin egenskap af sofrum.
-
-Men l�tom oss f�r en tid lemna Abbey-Halls innev�nare och �terv�nda till
-v�r gamla bekantskap, Lady S., som nu anl�nde till Liverpool.
-
-
-
-
-                                 III
-                     TVENNE SVIKNA F�RHOPPNINGAR
-
-
-Att det fruntimmer, som p� �ngb�ten v�ckte s� mycket intresse, icke var
-n�gon annan �n Lucy, lord Suffridges enda dotter, arftagerska till
-Abbey-Hall och sir Edvard Glithinghams trolofvade, hafva mina l�sare
-tvifvelsutan redan gissat.
-
-F�r att kunna f�rklara m�nga egenheter uti hennes karakter, hvilka
-eljest kunna synas alltf�r �fverdrifna, m�ste vi g� tillbaka till hennes
-tidigare lif.
-
-Hon var lord Suffridges enda barn, med hans f�rsta hustru, den �lskv�rda
-Lady Lucy, hvars namn hon �fven i dopet erh�llit. Om lord Suffridges
-ungdom hade ber�ttats m�nga underliga saker, nu n�stan gl�mda. Ofta
-intr�ffar det att f�rflutna h�ndelser sm�ningom f�rsvinna i det dunkla
-framfarna, och endast qvarlefva uti n�gra �ldre personers minne,
-derifr�n de dock ibland, likt fr�n grafven uppst�ende v�lnader,
-pl�tsligt framstiga i dagen, f�r att st�ra b�de d�das och lefvandes ro.
-
-Man omtalade, att han emot sin faders vilja hade velat gifta sig, och
-att denne d� hotat g�ra honom arfl�s, samt att sonen det oaktadt flytt
-fr�n hemmet, men blifvit tillbakavisad af den qvinna, han �lskade,
-hvilken emellertid gift sig med en annan. Trogen denna sin k�rlek,
-ber�ttade man, hade han f�rf�ljt f�rem�let f�r densamma, som mycket
-hastigt blifvit enka, och med sin sp�da son n�dgats g�mma sig undan
-honom. N�stan samtidigt h�rmed f�rlorade han sin fader och blef till
-allas �fverraskning -- herre till Abbey-Hall.
-
-N�gra m�nader efter det han tilltr�dt denna besittning, gifte han sig
-med lord Earlys sk�na dotter, som blef en �lskv�rd v�rdinna uti hans
-hus, samt en mild och trogen maka. Oaktadt alla hennes bem�danden att
-sprida gl�dje och trefnad omkring honom, lyckades hon ej skingra hans
-dystra lynne, som var o�fvervinneligt. M�ngen g�ng utbr�t det tillochmed
-i anfall liknande vansinne, och d� vakade hans hustru, med de trogne
-tjenarne Anders Black och mrs Johns, l�nga veckor vid den sjukes s�ng.
-En g�ng d� hon ensam satt vid sin sjuke makes sida, hade hon blifvit s�
-uppskr�md -- om det sedan var af hans ord, eller vilda uppf�rande,
-k�nner man ej -- att hon h�ftigt insjuknade. Innan hon f�ll uti den
-sv�ra hjerninflammation som slutade hennes dagar, bad hon att ingen
-annan �n mrs Johns och Black, som �fven v�rdade lorden, skulle f� sk�ta
-henne, och f�r att de m�tte kunna h�rda ut dermed, l�t hon dem f�ra sig
-till det rum som l�g n�rmast till hennes makes. Men d� de trogna
-tjenarene m�rkte att den enas yrsel f�rs�mrade den andras, �terf�rde de
-den medvetsl�sa Ladyn till den gr�na kammaren i �fre v�ningen, f�renad
-med lordens rum genom en spiraltrappa. Deras tillgifvenhet k�nde inga
-gr�nsor och deras sorg var derf�re djup d� de s�go sin �lskade matmoder
-d� uti deras armar.
-
-N�r lord Suffridge �ndtligen tillfrisknade fr�n sin sv�ra sjukdom, som
-var det h�ftigaste anfall af vansinne han hittills haft, v�gade man ej
-p� l�nge meddela honom detta h�rda slag. Emellertid hvilade Lady Lucy
-redan se'n l�nge uti den praktfulla familjegrafven som prydde
-Abbey-Halls kyrkog�rd. �t lorden sade man att hon rest bort, och att hon
-snart skulle �terkomma, men f�r att lugna det raseri, hvaruti denna
-underr�ttelse f�rsatte honom, blefvo de tvungna att s�ga ut hela den
-h�rda sanningen. Han �h�rde den lugnt och hans f�rsta tanke var att taga
-reda p�, om begrafvningen varit st�tlig, och hans andra, att utforska
-hvad hans sjukvaktare m�jligen kunnat uppsnappa om hans f�rflutna lif.
-Men allt hvad han under sin yrsel talat, hade varit dunkelt, och intet
-namn hade derunder undfallit honom; blott afbrutna ord hade l�tit dem
-ana att han dolde n�gon dyster hemlighet inom sig. Man l�t honom
-�tminstone f�rblifva i denna tro. Inom sig fattade han dock det fasta
-beslutet att aldrig sl�ppa de begge tjenarne ifr�n sig, ty han kunde
-s�krast r�kna p� deras tystl�tenhet, d� han hade dem under sin uppsigt
-p� det afl�gsna slottet.
-
-M�ngen afton sutto dock hofm�staren och mrs Johns under ifriga
-r�dpl�gningar om de skulle stadna qvar hos lorden, eller lemna hans
-tjenst. Sannolikt skulle de hafva best�mt sig f�r det sednare, om icke
-den lilla sju�riga Lucy, som af sin d�ende moder blifvit anf�rtrodd i
-deras v�rd, p� dem hade ut�fvat en stark dragningskraft. De besl�to
-s�ledes att f�r barnets skull stadna qvar, emedan de ej v�gade lemna
-henne ensam, med den till h�lften vansinnige fadren. L�nge k�nde lord
-Suffridge liksom en viss afsky f�r det moderl�sa barnet, som emellertid
-inom de dystra murarne och de sekelgamla tr�dens skugga, utvecklade sig
-till en frisk och glad blomma. Omhuldad af de b�da trotjenarnes
-k�rleksfulla v�rd, uppfostrad utan n�gon gifven plan, uppvexte hon fri,
-utan sorger, och utan n�gon aning om att det kunnat vara annorlunda. F�r
-sin fader erfor hon st�dse en viss r�dsla och var alltid i hans n�rvaro
-tyst och lydig; detta lade dock intet tv�ng p� hennes lif, ty hon s�g
-honom endast n�gra minuter under dagens lopp, d� hon fick komma och
-kyssa hans hand, hvarefter hon genast, efter erh�llen till�telse att
-afl�gsna sig, skyndsamt f�rsvann genom d�rren, der n�gon af hennes gamla
-v�nner alltid v�ntade p� henne. Blott ett enda annat barn fanns p�
-slottet och det var den lilla Alice, hvars bekantskap vi redan gjort i
-mrs Johns rum. Hon var dotter till den f�rsta Ladyns fordna
-kammarjungfru, och det leende barnaansigtet hade en s�dan tjusning p�
-Lucy, att man slutligen ej kunde utt�nka n�got h�rdare straff, �n att p�
-en hel dag ej l�ta henne f� se Alice. Lucy var tio �r gammal d� lord
-Suffridge en dag, efter �terkomsten fr�n den f�rsta utflykt fr�n hemmet
-han f�retagit sedan sin hustrus d�d, f�rkunnade mrs Johns att allt p�
-slottet skulle st�llas i ordning, emedan han snart �mnade hemf�ra en ny
-Lady Suffridge. Detta skulle de underr�tta den lilla Lucy om, samt
-tillika l�ra henne att kalla sin nya styfmoder mamma.
-
-N�r de b�da trogna tjenarne efter att ha h�rt denna nyhet, lemnade
-lordens rum, s�go de f�rskr�ckta p� hvarandra. Black f�ljde mrs Johns
-t�tt i sp�ren, d� hon med br�dskande steg ilade upp till sitt rum; v�l
-anl�nda dit, stannade de och betraktade en stund hvarandra under ljudl�s
-tystnad, hvilken slutligen br�ts af Black i det han sade:
-
--- Hvad t�nker ni h�rom?
-
--- Hvad jag t�nker? Alldeles detsamma som ni sjelf, mr Black, att vi
-aldrig hade t�nkt oss m�jligheten att lorden �nnu eng�ng skulle f�retaga
-sig n�gonting dylikt. En fru i huset som skall intaga Lady Lucys plats!
-och som jag skall m�sta niga f�r; nej, det g�r jag d� best�mdt icke. Jag
-kan lefva ett oberoende och bekymmersl�st lif och lemnar derf�re utan
-vidare detta hus. Ni, mr Black, kan g�ra hvad ni behagar, men jag
-stannar icke qvar.
-
-Black n�rmade sig mrs Johns, fattade hennes hand uti sin och sade mildt:
-
--- Tror ni, mrs Johns, att jag k�nner mig tillfreds vid tanken att lyda
-under en annan matmoder �n Lady Lucys dotter; ty det har alltid varit
-mitt hopp att lefva s� l�nge att jag finge se det lilla englabarnet
-s�som min v�rdinna; men nu lemnar jag huset mindre �n n�gonsin, ty Lucy
-beh�fver oss b�ttre �n f�rr. Hvad skall det blifva af det stackars
-barnet och hvem vet, hurudan den nya Ladyn blir, ty af en styfmoder har
-man litet att hoppas. Och skulle vi v�l nu gl�mma hvad den andra vid sin
-d�d bad oss om? Nej, icke kan ni, mrs Johns, hafva hjerta att lemna det
-arma barnet, s� l�nge vi kunna vara henne nyttiga. Gud och den �lskade
-Lady Lucy se ned ifr�n himmelen och vilja att vi skola v�rda barnet, som
-vore det v�rt eget. Endast d�den kan rycka oss fr�n den plats vi h�r
-hafva intagit, icke sant, mrs Johns? Hade jag icke uti min ungdom beg�tt
-den dumheten att gifta mig med en kokett flicka, innan ni, mrs Johns,
-var enka, och hade jag ej varit s� gammal d� hon dog och lemnade mig
-ensam utan barn att s�rja f�r, s� skulle jag f�r l�ngesedan sagt till
-eder:
-
--- Mrs Johns, l�tom oss blifva man och hustru, och s�lunda i k�rlek vara
-far och mor f�r den unga Lucy, men nu ...
-
--- �r det f�r sent, slutade mrs Johns, och blickade p� Anders med ett
-par �nnu lifliga och vackra �gon, och Anders s�g helt lycklig ut vid den
-tanken, att om de begge varit yngre, skulle han sannolikt f�tt ett
-jakande svar.
-
--- N�, huru �r det nu med ert beslut? Lemnar ni Abbey-Hall?
-
--- Ack, s� den Anders kan tala, sade hon, aftorkande en t�r som l�ngsamt
-rullade ned f�r kinden. Ehuru det nu �r f�r sent att beg� en s�dan
-galenskap som att gifta sig, s� vilja vi dock besluta att aldrig
-�fvergifva v�rt gemensamma verk. S� l�nge Lucy beh�fver oss, skola vi
-icke lemna henne, och liksom jag i egenskap af er hustru icke skulle ha
-gjort det, skola vi �fven nu som gamla, goda v�nner st�ndigt f�ljas �t.
-
--- Tack, min l�nge �lskade, trogna v�n Jenny! Efter att hafva sagt dessa
-ord, rodnade han �fver sin djerfhet och kysste hennes magra hand, f�r
-att d�lja den sinnesr�relse som bem�ktigat sig honom.
-
-Mrs Johns �ter, tycktes en stund hafva f�rflyttat sig tillbaka till sin
-ungdom och brast ut i en konvulsivisk gr�t, sannolikt f�r det
-m�jligheten att blifva lycklig, hade f�r sent intr�ffat. Anders, som
-mera �n n�gonting annat fruktade f�r att visa sina t�rar, afbr�t det
-r�rande upptr�det: -- Nej, nu m�ste jag skynda mig till v�rt �lskade
-barn f�r att l�ra henne s�ga det rysliga ordet; m�h�nda faller det
-Lorden i morgon in att fr�ga om hon vet det och d� kunde hon dyrt f�
-plikta f�r v�r f�rsummelse.
-
--- Ni har r�tt, Anders, sade mrs Johns, �nnu svagt snyftande; g� ni
-f�rut, jag kommer snart efter.
-
-De b�da gamla hade st�ndigt l�rt Lucy att hennes moder var i himlen och
-icke kunde �terkomma till jorden, samt att hon aldrig mera kunde f� en
-moder, sedan denna, hennes skyddsengel var borta. Det blef nu f�r dem
-ett mycket sv�rt arbete att med ens f�rklara f�r henne det en ny moder
-skulle uppst�, som hon m�ste mycket h�lla af. Det var l�ngtifr�n med
-gl�dje och �fvertygelse som de gamla meddelade henne detta, och liksom
-instinktm�ssigt stretade �fven hon emot all l�rdom uti detta afseende.
-Sedan hon en stund helt t�ligt lyssnat h�rtill, brukade hon lugnt fr�ga:
--- Hvarf�re skall det nu med ens vara s�? Jenny och Anders ha ju ofta
-sagt att jag aldrig skall s�ga n�got, som jag ej begriper och nu viljen
-j att jag skall f�rst� att, ehuru min mamma �r d�d och icke mera kan
-lefva, jag dock skall hafva en mamma, som kommer hit och som lefver?
-Anders och Jenny brukade d� helt r�dvilla se p� hvarandra.
-
-Emellertid hade lord Suffridge rest, efter att hafva lemnat ytterligare
-befallningar om anordningarne f�r emottagandet af den nya v�rdinnan, som
-han efter en m�nad skulle ditf�ra. Lady Lucys v�ning skulle putsas upp,
-ehuru ingenting der beh�fde �ndras; lyckligtvis fick gr�na kammaren
-lemnas or�rd, emedan den ej h�rde till Myladys rum, utan utgjorde ett af
-de m�nga g�strum som slottet hade att bjuda p�. Detta rum h�llo de begge
-gamla trotjenarene heligt och de s�rjde nog f�r att ingen fick bebo det.
-F�r Lucy var det v�lbekant, liksom de m�lningar som prydde detsamma, dem
-mrs Johns ofta f�rklarat f�r henne, dervid hon dock s�llan underl�t att
-till�gga, att det blott var en styggelse af menniskorna att framst�lla
-Gud med stort sk�gg och bl� mantel samt p�fven med nycklarne till
-himlens portar. Detta rum hade blifvit Lucy k�rt och der �lskade hon att
-tillbringa l�nga timmar, endera alldeles allena eller i s�llskap med
-Alice, d� de begge lyssnade till gamla Jennys ber�ttelser om modrens
-d�d, om Guds n�d och r�ttvisa samt om p�fvens of�rsk�mdhet att tro sig
-vara en s� helig man, ehuru han ej var annat �n en skamfl�ck f�r
-kristenheten. Lucys lynne var mycket st�mdt f�r religionen och det var
-underbart att se huru allt nytt, hon i detta �mne fick h�ra, gaf hennes
-barnsliga tankar syssels�ttning, och huru ofta f�r hennes �lder
-�fverraskande anm�rkningar f�rv�nade hennes gamla l�rare och l�rarinna.
-
-En m�nad hade f�rflutit, sedan lord Suffridges afresa, n�r ett bref fr�n
-honom anl�nde till mr Black, deruti denne underr�ttades att de efter en
-vecka finge inv�nta sitt herrskap. Allt var i ordning, och nu voro de
-gamla ifrigt sysselsatta att st�lla s� till, att Lucy skulle g�ra ett
-godt intryck p� sin styfmoder. Huru m�nga timmar hade ej de b�da gamla
-tillbragt under allvarsamma r�dpl�gningar om hurudana kl�der de skulle
-l�ta g�ra �t den lilla flickan; Myladys gamla garderob hade blifvit
-framdragen och bland hennes kl�dningar och spetsar hade man utvalt dem
-som b�st ans�gos passa f�r Lucy. Nu voro alla i ordning att emottaga
-sitt v�ntade herrskap; betjenterne stodo ikl�dde sina galadr�gter; mr
-Black hade prydt sina gamla vador med ett par silkesstrumpor, sina skor
-med st�lsp�nnen; resten af kostymen utgjordes af svarta sammets
-kn�byxor, rock af samma tyg, samt hvit v�st och halsduk. Mrs Johns hade
-p�tagit sin svarta sidenkl�dning och hvita tyllm�ssa samt h�ll vid
-handen den lilla Lucy, hvars blonda lockar nedf�llo p� en bl�ndande hvit
-hals. Henne hade de kl�dt uti en bl� sammetskl�dning med bred spets i
-kanten och korta genombrutna strumpor, som l�to se ett par pr�ktiga om
-helsa och styrka vittnande ben. Hon var vacker som en dag och den goda
-mrs Johns �gon hvilade �msom med stolthet p� det �lskade barnet �msom p�
-den st�tligt utstyrde Anders.
-
-De hade icke v�ntat l�nge, innan de s�go en vagn rulla l�ngs den stora
-all�en och stadna vid porten. Betjenterne ilade p� en vink af Anders de
-kommande till m�tes, men han sjelf gick med en viss stolthet ned f�r de
-f� trappstegen till g�rden och anl�nde just i r�ttan tid f�r att hjelpa
-ut lord Suffridge, som efter en kort helsning i sin tur hjelpte sin unga
-maka att stiga ned. Han bj�d henne med mycken h�gtidlighet armen och
-presenterade mr Black, som bugade sig just s� mycket som tillf�llet
-tvingade honom att g�ra. Kommen uppf�r trappan, tog lord Suffridge utan
-att sk�nka Lucy eller mrs Johns en enda blick, sin hustrus hand, f�rde
-den till sina l�ppar och sade:
-
--- Ett hjertligt och innerligt v�lkommen, min dyra Lady Suffridge! detta
-�r nu ert hem, och jag vill hoppas att ni der skall finna trefnad. Nu
-blef han varse mrs Johns som med Lucy hade n�rmat sig och tillade: --
-H�r f�r jag presentera min dotter Lucy och den f�rtr�ffliga mrs Johns.
-Lucy, kyss din moders hand. Barnet lydde, men man s�g att hon gjorde det
-med fruktan. Lady Elvine omsl�t henne i sina armar, blickade henne sedan
-in i ansigtet och sade:
-
--- �lskade barn, jag kommer visst att h�lla mycket af dig, ty du ser s�
-sn�ll ut! Derp� r�ckte hon mrs Johns sin hand och tillade: "Jag har
-h�rt, att ni f�r det k�ra barnet varit en annan moder; nu f� vi
-tillsammans dela lyckan att uppfostra henne. Dessa f� ord voro nog f�r
-att komma den lilla Lucy att v�nligt se upp till sin nya moder, sl� sina
-armar kring hennes hals och utbrista: "Nu vill jag gerna kalla dig
-mamma, ehuru det f�rst k�ndes s� sv�rt".
-
-Mrs Johns och Black, som �fven hade h�rt Lady Elvines ord, ljusnade
-hastigt upp, deras l�nga och missn�jda ansigten �fvergj�tos af ett
-gl�djeskimmer som gaf hela betjeningen ett annat sinne. Hittills hade
-allt blifvit gjordt med en viss ceremoni�s etikett, men nu blef det med
-ens annat af, och endast lorden tycktes med ot�lighet afvakta slutet p�
-en scen som, i hans tycke, alltf�r l�nge uppeh�ll dem vid den �ppna
-d�rren till salongen.
-
-N�r Elvine f�tt af sig sina �fverplagg, tog hon sin mans arm, r�ckte den
-h�gra handen �t Lucy som fick f�lja med, och s�lunda gjorde den unga
-v�rdinnan sitt f�rsta intr�de uti det hus, der hennes ankomst med s�
-mycken fruktan blifvit emotsedd.
-
-Lord Suffridge f�rde henne med samma h�gtidlighet till en soffa i den
-st�tliga och v�l upplysta salongen, samt bad henne nu riktigt taga huset
-i besittning och komma ih�g att allt der stod till hennes disposition.
-Elvine tryckte med r�rd tacksamhet hans hand och drog Lucy n�rmare till
-sig samt kysste henne med v�rme. N�r hon gjorde det, syntes en rynkning
-p� lordens panna och han anm�rkte att tiden nu vore inne att skicka Lucy
-till s�ngs. Elvine kastade en bedjande blick p� sin man, som tillade att
-det nog fanns tillr�ckligt m�nga dagar och aftnar qvar och att man ej
-beh�fde st�ra barnets vanor.
-
-Elvine omfamnade hjertligt den lilla flickan, som slog sina armar kring
-hennes hals och b�rjade bittert gr�ta.
-
--- Hvarf�re gr�ter du, Lucy? fr�gade Elvine sakta:
-
--- F�r att jag �r s� lycklig i afton.
-
--- Elvine, sk�m ej bort barnet, jag kan ej f�rdraga t�rar och pjunk; kom
-nu barn och kyss min hand och g� sedan och l�gg dig.
-
-Lucy tycktes vara �nnu mera r�dd �n f�rr f�r sin fader, samt lydde
-darrande och �terh�llande sina t�rar och ilade derefter, utan att se sig
-tillbaka, till d�rren, �ppnade den h�ftigt och f�rst sedan hon �ter
-befann sig hos mrs Johns, utbrast hon igen uti en konvulsivisk gr�t. Mrs
-Johns som s�llan sett Lucy gr�ta, undrade hvad som h�ndt, men fick blott
-veta "att mamma var s� god och att hon var s� r�dd f�r pappa".
-
-Lady Elvine var en sexton �rs gammal, oerfaren och blyg flicka, d�
-hennes fader f�rkunnade henne att lord Suffridge, som n�gra veckors tid
-vistats hos dem f�r att jaga, anh�llit om hennes hand, samt redan f�tt
-ett jakande svar.
-
-Elvine, som �nda till sin �ldsta systers gifterm�l blifvit h�llen i
-barnkammaren, hade f�rst nyligen f�tt b�rja �ta vid f�r�ldrarnes
-middagsbord och deltaga uti slottets n�jen; hon hade blifvit uppfostrad
-med f�f�nga, men egde ett godt hjerta.
-
-Lord Suffridges gifterm�lsanbud fyllde f�r�ldrarnes hjertan med om�tlig
-gl�dje och stolthet, och Elvine sjelf tycktes det som den h�gsta lycka
-hon kunde efterstr�fva att f� ett stort namn och rikedom. En d�lig
-uppfostran kan dock ej utrota allt det goda som hjertat innesluter, och
-dertill kan man r�kna den friskhet som ungdomen eger uti sina
-f�rest�llningar om lifvet. F�f�nga, egenk�rlek och l�ttsinne kunna l�tt
-bem�ktiga sig ett ungt hjerta, men i djupet deraf finnes dock en l�ngtan
-qvar efter den rena lyckan, till dess att ofta den sorgliga erfarenheten
-bortplockar derifr�n �nda till den sista f�rhoppningens blomma. Den
-f�rsta tiden efter denna underr�ttelse befann sig Elvine liksom uti en
-gl�djeyrsel. Att blifva Lady Suffridge, ega ett slott, att hafva
-f�rvridit hjernan p� den dystre, h�gmodige lorden och det redan vid
-f�rsta anblicken, ehuru hon, som hennes moder brukade s�ga, �nnu n�stan
-var ett barn, allt detta var mer �n lycka, det var en triumf. Men d�
-lord Suffridge �terkom och p� hennes finger tryckte f�rlofningsringen,
-d� hon ej af honom h�rde ett ord om k�rlek och ej k�nde sitt eget hjerta
-klappa, blef det tomt i hennes inre. Hon b�rjade omedvetet ana att ett
-slott och Lady-titeln icke voro allt hvad hon �nskat sig. N�r hennes
-f�stman f�rsta g�ngen sade att han hade en dotter, blef Elvine f�rtjust,
-ty hon hade alltid tyckt om dockor och nu kunde hon l�nga stunder sitta
-framf�r spegeln och g�ra moderliga miner och h�lla f�rmaningar f�r sin
-blifvande dotter, den nio�riga Lucy, som hon �nnu ej hade sett. Detta
-f�rklarar den gl�dje hon erfor, d� hon f�rsta g�ngen h�rde barnet kalla
-henne "mamma".
-
-Man kan sv�rligen f�rest�lla sig det intryck, som styfmodrens hjertliga
-helsning gjorde p� Lucy. Denna lycka fick dock ej vara l�nge, ty allt
-dystrare och h�rdare blefvo fadrens blickar och snart v�gade Elvine ej
-mera visa Lucy n�gon v�nlighet, utom ibland d� lorden var bortrest eller
-d� de h�ndelsevis sammantr�ffade uti parken eller tr�dg�rden; vid dessa
-liksom f�rstulna �gonblick sk�nkte hon henne en hjertlig kyss, hvarvid
-barnet visade en s�dan gl�dje att det framlockade t�rar ur Elvines �gon.
-
-Huru oerfaren Elvine �n var, ins�g hon dock att den uppfostran Lucy
-erh�ll, var l�ngtifr�n den r�tta och hon f�rs�kte derf�re att f�rm� sin
-man att endera s�nda dottern uti en pension, eller gifva henne en
-guvernant; men lorden ville aldrig h�ra talas om s�dant, emedan han
-befarade att ej kunna qvarh�lla mrs Johns och Black, om Lucy lemnade
-hemmet; skulle �ter en fremmande person komma till i huset, s� fruktade
-han att n�gra f�rflugna ord kunde undfalla de gamla. Detta var icke att
-frukta ang�ende husets tjenare, men en st�rre likhet utaf uppfostran
-kunde l�ttare bringa ett n�rmande, lorden var s� f�rsigtig, att han
-�fven hade st�llt s� till, att hans hustru icke medf�rde n�gon enda
-tjenare fr�n sitt eget hem.
-
-Emellertid fortsattes Lucys uppfostran af Jenny och Anders och man m�ste
-gifva dem det r�ttvisa erk�nnande att de gjorde allt hvad i deras
-f�rm�ga stod, f�r att v�rdigt uppfylla detta sv�ra och ansvarsfulla
-kall.
-
-Lucy var ett ovanligt klokt barn och hade dessutom en s� brinnande lust
-att l�ra sig, att hon n�stan slukade alla de b�cker hon kom �fver; men
-Johns, som nog kunde v�gleda henne uti den engelska litteraturen, var
-deremot alldeles of�rm�gen att vara henne behjelplig hvad den franska
-angick; detta spr�k, som Lucy l�rt sig af sin moder, talade hon
-fullkomligt rent. S�lunda utvecklade hon sig, allt efter som hon vexte
-upp, uti en riktning som var alldeles egen. Samma uppfostran kan p�
-olika karakterer ut�fva en alldeles olika verkan; denna
-uppfostringsmethod som i grund kunnat f�rst�ra ett barn med andra
-naturanlag, stadgade, om man s� kan s�ga, Lucys f�rst�nd.
-
-Liksom hennes fader, hade hon en mycket stark vilja, en s� fast vilja
-man tillochmed s�llan antr�ffar hos m�n, men liksom f�r att mildra de
-skadliga inverkningar den med en uppfostran, s�dan som hennes, kunnat
-ut�fva, hade hon af sin moder �rft en ovanligt stor mildhet, hvilken
-redan som barn gjorde henne till ett f�rem�l f�r hennes omgifnings
-beundran. Sin starka vilja anv�nde hon mest p� sig sjelf, men hon
-ut�fvade ett f�runderligt inflytande p� alla som omg�fvo henne, eller
-som med henne kommo i n�gon n�rmare ber�ring.
-
-Alltefter som hon vexte till i �lder och f�rst�nd, vexte hon, s� att
-s�ga, ur de gamla trotjenarnes h�nder. All den l�sning hon med s� stor
-ifver och utan n�gon ledning sysselsatte sig med, hvilken dessutom
-underhjelptes af ett utomordentligt godt minne, gjorde att hon
-f�rv�rfvade sig ett verkligt kaos af kunskaper. Vi gl�mde att s�ga det
-Abbey-Hall egde ett ovanligt rikt bibliotek, der alla slags arbeten p�
-olika spr�k voro samlade. Utom sitt modersm�l och franskan, som hon
-grundligt k�nde, hade hon �fven l�rt sig tyska, italienska samt
-tillochmed roat sig med att studera latin och grekiska. Hon kunde p�
-alla dessa spr�k l�sa de f�rn�msta skaldestycken och allt detta
-sammanlagdt gjorde att hennes principer, ehuru fasta och rena, voro en
-blandning af gamla hedniska och kristna l�ror; uti sin karakter f�renade
-hon den antika stoicismen med den kristna tron och mildheten. Hennes
-grundsats var att utforska allting och att icke antaga n�got som hon ej
-fr�n alla sidor l�rt sig k�nna. Underbart var att hon h�rigenom ej
-f�rlorat n�gonting af sin tro p� den kristna l�ran, hvilket eljest
-n�stan alltid pl�gar vara fallet, d� menniskan vill s�tta sitt f�rst�nd
-i fr�msta rummet. Lucy hade studerat alla de l�ror som �ro mest egnade
-att f�rst�ra all barnslig tillit och f�rtr�stan p� ett h�gre v�sende, p�
-en fr�lsande Gud, men af allt detta hade hon blott vunnit en mera
-orubblig tro �n om den utan strid och utan pr�fning inkommit uti hennes
-sj�l. � andra sidan hade hon �fven med den mest enthusiastiska
-beg�rlighet insupit alla id�er om frihet och sjelfst�ndighet. Hon kunde
-ej begripa eller ens s�som en m�jlighet t�nka sig n�got individuelt
-tv�ng; hon ans�g alla menniskor lika i alla andra afseenden utom hvad
-angick f�rst�ndets utveckling. Liksom f�r alla, som hafva ett
-sjelfst�ndigt lynne, en stark vilja, energi och kunskaper, var of�rm�gan
-att utr�tta n�gonting nyttigt f�r menskligheten, i hvilken form denna
-nytta �n skulle hafva uppenbarat sig, f�r Lucy en verklig pl�ga, ty hon
-ans�g sig f�rnedrad deraf, d� hon inom sig k�nde de krafter som skulle
-erfordras dertill; men hennes olycka var, att den uppfostran hon f�tt
-gifvit henne en m�ngd kunskaper utan sammanhang; de hade icke ledts i
-n�gon viss riktning och hon sjelf var �nnu alltf�r oerfaren att kunna
-l�gga band p� sin f�rm�gas m�ngeng�ng vilda och oordnade utbrott.
-
-Vi ha nu g�tt h�ndelserna i f�rv�g genom att skildra Lucys uppfostran
-och id�er till den tid d� hon f�rsta g�ngen lemnade hemmet. Efter denna
-�fverblick �fver hela hennes tidigare lif, som l�tit l�saren uppfatta
-hennes intellektuella utveckling, m�ste vi nu �ter f�rflytta oss till
-lordens familjelif.
-
-Emellan den tid d� vi sist s�go Lucy i den sv�ra st�llningen att icke
-kunna utbyta n�gra tillgifvenhets bevis med sin stjufmor och hennes resa
-till Amerika hade m�nga h�ndelser egt rum. Efter en fyra�rig f�rening
-med lord Suffridge, dog Elvine, som hade varit l�nge sjuk och hvars
-lidande varit mera moraliskt �n fysiskt. Hon led af en t�rande sorg,
-ledsnad; hon var en qvinna hvars hela lefnads lycka blott hade best�tt
-uti att icke lefva. S� l�nge hon hade lefvat ett barnsligt, obekymradt,
-tankl�st lif, hade hon varit lycklig, fast�n mera passift. Den dag d�
-ett inre lif hade vaknat inom henne, blef hon olycklig; man kan
-bokstafligen s�ga att d� hon lemnade barnkammarens sorgl�sa verld, hade
-hon begynt att lida.
-
-Under de fyra �r som f�rg�tt sedan denna f�r�ndring, hade hon icke i sin
-omgifning k�nnt ett enda �terljud af k�rlek, godhet eller intresse, om
-man undantager de f� f�rstulna �gonblick d� hon, r�dd att blifva
-�fverraskad, kunde utbyta n�gra ord eller smekningar med den lilla Lucy.
-Allt var stelt, kallt, ceremoni�st omkring henne och lord Suffridge
-tycktes ha anordnat allt s�, att intet fr�n den omgifvande verlden kunde
-n� henne. Om man dertill l�gger en alldeles ytlig uppfostran mera egnad
-f�r salongen �n f�r ensligheten, kan man l�tt fatta att Lady Elvine
-Suffridge led p� allt s�tt och att det var b�st f�r henne att d� ifr�n
-detta lidande, som icke ens var ett sm�rtsamt lidande, utan endast ett
-l�ngsamt aftynande.
-
-Lord Suffridge tycktes vara mera f�rtretad �n sorgsen vid sin andra
-hustrus d�d, och denna k�nsla �r naturlig, med ett hjerta, s� kallt och
-egoistiskt som hans.
-
-Han �nskade sig en arfvinge till sitt namn och detta hopp hade f�r andra
-g�ngen svikit honom.
-
-
-
-
-                                  IV
-                             KANSKE? ...
-
-
-Nu stod han �ter ensam med sina dystra tankar, o�tkomlig f�r alla, och
-mer och mer h�ngifvande sig �t sina bizzarra, m�ngeng�ng vansinniga
-infall. Hans sjukdom hade ej fullkomligt vikit ifr�n honom och m�nga
-sv�ra stunder m�ste Black och mrs Johns utst� med den rasande lorden.
-
-S�dana tjenare �ro lika s�llsynta som beundransv�rda; de stadnade
-fortfarande qvar uti familjen och voro, mera �n den olyckliga fadren,
-s�som f�r�ldrar f�r det enda barnet. Med f�renade krafter arbetade de p�
-det gemensamma m�let att �stadkomma ett n�rmare f�rh�llande mellan
-fadren och dottren samt att sk�nka den sednare den plats som tillkom
-henne och den hon s� or�ttvist varit ber�fvad. Just derigenom hade hon
-tvungits att lefva uti en krets, f�ga passande f�r hennes intelligens
-och hennes st�llning uti lifvet. Nu var dock den r�tta tidpunkten f�r
-ern�ende af detta m�l �nnu icke inne, ty lord Suffridge beherrskades af
-en fix, alla andra �fverv�ldigande id�, som upptog hela hans sj�l. Han
-ville nemligen lemna sitt namn �t en son och f�r att ern� detta m�l,
-m�ste han �nyo b�rja se sig om efter en tredje hustru.
-
-Men nu s�g det ut som om de gr�a dystra murarne p� Abbey-Hall skulle
-hafva hviskat n�gonting om det sorgliga lifvet derinne, ty d� lorden s�
-snart anst�ndigheten till�t honom det, �ter b�rjade sina frieri-f�rs�k,
-m�rkte han att han trots sin rang och sin �dla h�llning icke hade s�
-l�tt att f� sin �nskan uppfylld. Man b�rjade anse honom s�som en riddar
-Bl�sk�gg och f�r�ldrarne ville ej f�r hans rikedomar uppoffra sina barns
-lycka. Man visste intet best�mdt ondt om honom, men man anade att icke
-allt stod r�tt till. S�ledes fann han sig tvungen att l�ngre bort s�ka
-det, som han efterstr�fvade, med andra ord en hustru; hvilket verkligen
-efter en kort tid �fven lyckades honom, ty snart hemf�rde han sin tredje
-maka.
-
-Den nya Lady Suffridge liknade i intet afseende sina b�da
-f�retr�darinnor. Hon var tjugofem �r gammal, utm�rkt sk�n samt derjemte
-fullkomligt medveten om hvad denna sk�nhet f�rm�dde verka, samt i st�nd
-att till sin egen f�rdel begagna sig af denna f�rmon. Hon hade gift sig,
-emedan hon �nskade blifva herrskarinna p� ett stort slott, samt f�ra ett
-lysande lif, och ehuru hennes man f�rberedt henne p� sin smak f�r
-stillhet och familjelifvets behag, l�t hon ingalunda afskr�cka sig
-deraf, utan litade p� att allt nog skulle foga sig efter hennes vilja;
-hon var van att alltid blifva �tlydd och k�nde sig derf�re fullt
-f�rvissad om, att f�rh�llandet �fven framdeles skulle f�rblifva
-detsamma. Dock kunde hon icke ber�kna alla de hinder hon skulle m�sta
-besegra och erfor �fven en obehaglig k�nsla d� hon f�rsta g�ngen
-betr�dde det dystra Abbey-Hall. Men hon hade mod nog att icke efter en
-f�rsta felslagen f�rhoppning l�ta afskr�cka sig och f�r f�rsta g�ngen
-fick lorden l�ra k�nna en makt som liknade hans egen. Det l�g ingalunda
-uti Lady Marys planer att obem�rkt l�ta sin sk�nhet blekna bort p� det
-ensliga slottet; Abbey-Hall hade m�nga grannar; dessa skulle nu bjudas
-och deras bes�k besvaras. De l�nge obegagnade vagnarne sattes uti
-brukbart skick, h�starne ersattes med nya, m�bleringen restaurerades,
-dock icke uti de stora salongerna, och de gamla salarne, ty i afseende
-p� dem, var lorden obeveklig, men uti Myladys stora v�ning. Och f�r att
-f� vara i fred m�ste lord Suffridge gifva efter f�r hennes �nskningar.
-Hans lynne blef derunder allt mera dystert och menniskofiendtligt, och
-det uti en s� h�g grad, att hans hustru m�ste taga alla en v�rds
-skyldigheter upp� sig, emedan han sjelf var urst�ndsatt att uppfylla
-dem. Emellertid hade Lucy nu blifvit femton �r, och s�ledes redan kunnat
-vara ett passande s�llskap f�r styfmodren; men denne hade ej n�gon tid
-att egna henne. Emellan�t fick hon dock deltaga uti n�gra n�jen n�r det
-fanns ungdom bland de bes�kande, och vid dessa tillf�llen var Lucy
-alltid kl�dd med yttersta omsorg, samt lofvade blifva en sk�nhet af
-f�rsta ordningen; men snart s�g Ladyn med oro den rival hon erh�llit uti
-henne, ty ehuru �nnu n�stan ett barn, sl�t sig dock en beundrande krets
-omkring henne. Hennes f�rst�nd som var utveckladt l�ngt �fver hennes �r
-gaf hennes s�tt och samtal en ledighet som f�ngslade alla som kommo i
-hennes n�rhet; och hennes person hade n�gonting tjusande, s� v�l f�r
-gamla som unga, f�r m�n som f�r qvinnor, hvilka alla oemotst�ndligt
-k�nde sig dragna till henne.
-
-Att detta dock icke utan undantag g�llde f�r alla, faller af sig sjelf,
-ty alltid finnes det m�drar och unga flickor som k�nna sig svartsjuka
-�fver en s�dan framg�ng, eller som hylla s� str�nga principer ang�ende
-unga flickors uppf�rande och s�tt, att de finna anledning till f�rtal
-och klander om de p� n�got vis �fverskrida de tr�nga gr�nsor, de f�r dem
-utstakat. Dock var antalet af hennes beundrare alltid mycket st�rre, �n
-deras som klandrade henne. F�r lord Suffridge tycktes emellertid en
-aning hafva uppg�tt att det hos Lucy fanns n�gonting som han aldrig
-dr�mt om. Snart blef hon dock af modren tvungen att �terv�nda till
-barnkammaren, under f�rev�ndning att s�llskapslifvet p� hennes karakter
-ut�fvade ett menligt inflytande.
-
-Som man ser, hade det inre lifvet p� Abbey-Hall antagit en helt annan
-karakter �n f�rut, och gamla Black och mrs Johns voro alldeles
-f�rbluffade �fver den v�ndning sakerna tagit. Men d� de s�go att Lucys
-intressen kunde bevaras genom den nya regimen, gingo de villigt �fver p�
-Myladys sida. D� Lucy dock snart tvangs att �terg� till sitt fordna
-obem�rkta lif, v�nde de sig deremot med f�renade krafter emot Lady Marys
-bem�danden, hvaraf f�ljden var, att hon p� allt vis s�kte f�rm� sin man
-att afl�gsna de besv�rliga antiqviteterna fr�n slottet. Men i denna sak,
-liksom i fr�ga om de antika rummens om�ndring, var lorden obeveklig. De
-b�da gamla trotjenarne stannade qvar, men sm�ningom lyckades dock Ladyn
-i sina bem�danden att inskr�nka deras makt, f�r hvilken f�rlust de dock
-rikligen ersattes genom den k�rlek de hyste f�r den unga Lucy och den
-hon i s� fullt m�tt �terg�ldade.
-
-
-
-
-                                  V
-                        EN GRAF OCH TV� VAGGOR
-
-
-De b�da gamla b�rjade med en viss oro f�r familjefreden, hvilken
-hittills underbart nog kunnat bibeh�llas, varseblifva att lorden
-sm�ningom b�rjade tr�ttna vid sin hustrus extravaganta infall. Han hade
-af naturen ett mycket svartsjukt lynne och han kunde ej med likgiltighet
-�sk�da all den sv�rmande ungdom som nu �fversv�mmade hans hus. Dock
-m�ste man g�ra Mary den r�ttvisan att s�ga, att ehuru hon visserligen
-�lskade ett bullrande verldslif, munterhet och r�relse, dock ej var
-l�ttsinnig. Hennes kalla hjerta hade ej rum f�r k�nslighet, det tyckte
-blott om att roa sig, utan att offra n�gonting �t k�nslornas lif. Tjocka
-moln sammanskockade sig derunder allt mera �fver det gamla slottet; lord
-Suffridge dukade �ter under f�r nya anfall af sitt fordna raseri,
-derunder Mary ej till�ts intr�da uti hans rum, lika litet som att
-emottaga n�gra bes�k eller att sjelf lemna huset. Lucy skulle gerna
-velat v�rda sin sjuke fader, f�r hvilken hon numera hyste mindre
-fruktan, sedan medvetandet om eget v�rde vaknat hos henne. Hon �lskade
-honom icke, det kunde hon ej, men hon ans�g det s�som sin skyldighet att
-v�rda sin lidande fader; detta till�ts henne icke och hon s�g sig
-tvungen att underkasta sig sina trogna r�dgifvares vilja, hvilka alls ej
-ville h�ra talas derom.
-
-En stor gl�dje v�ntade emellertid den sjuke lorden, som sm�ningom �ter
-tycktes �fvervinna sin sjukdom; hans hustru skulle m�h�nda sk�nka honom
-en arfvinge, och vid detta hopp f�ste han nu alla sin sj�ls krafter.
-Alla moln voro med ens skingrade; Mary fick g�ra allt hvad hon behagade
-utan att minsta hinder lades i v�gen f�r hennes infall. Lorden hade
-emellertid s� inf�rlifvat sig med tanken p� den blifvande lyckan, att
-n�got annat aldrig f�ll honom in �n att det skulle blifva en son som
-komme att sk�nkas honom, och skulle n�gon hafva tviflat derp�, hade han
-ansett det som en d�rskap. Ju n�rmare tiden f�r den v�ntade arfvingens
-ankomst nalkades, desto st�rre tillrustningar gjordes det f�r hans
-emottagande. Dyrbara barnkl�der f�rskrefvos fr�n London, l�kare
-tillkallades, kyrkan iordningst�lldes till dopet och blott den v�ntade
-lilla lorden saknades �nnu f�r att allt skulle vara fullkomligt.
-
-Lord Suffridge hade gifvit befallning om att man genast skulle
-underr�tta honom om den vigtiga stundens annalkande. En natt v�cktes han
-derf�re af underr�ttelsen att Mylady l�tit v�cka l�karen. Hans gl�dje
-k�nde inga gr�nsor, ty icke ett �gonblicks tvifvel om en lycklig utg�ng
-hade �nnu uppst�tt uti hans sj�l, och nu stod han bakom d�rren till den
-sjukas rum, lyssnande efter den nyf�ddes f�rsta skrik. Snart uppf�ngade
-�fven hans �ra det efterl�ngtade ljudet och �ppnande f�rsigtigt d�rren,
-fr�gade han om gossen var stor och frisk.
-
-Men vid det lika ov�ntade, som f�rkrossande svaret att det var en
-flicka, b�fvade hela hans varelse tillsammans och som en vansinnig
-rusade han under hotande �tb�rder fram till sin hustrus s�ng, hvarvid
-hon uppgaf ett hjertslitande n�drop. Men de kringst�ende, som m�rkte
-hans raseri, lyckades snart med f�renade krafter bortf�ra honom.
-
-Hade lorden blott kunnat beherrska sin ot�lighet skulle allt detta
-kunnat undvikas, ty en stund sednare f�rkunnade �ter ett nytt skrik att
-en ny verldsborgare sett dagen, och denna g�ng var det verkeligen en
-gosse.
-
-Olyckligtvis hade Ladyn blifvit s� uppskr�md af sin makes vilda
-uppf�rande att hon blott n�gra dagar �fverlefde de sm� tvillingarnes
-f�delse, och s�lunda f�rlorade lord Suffridge �ter sin tredje hustru.
-
-Hans eget lif sv�fvade i stor fara och hans f�rst�nd var s� f�rvirradt,
-att underr�ttelsen om den s� efterl�ngtade sonens f�delse af honom icke
-kunde fattas. Detta var nu den andra hustrun som han genom utbrottet af
-sitt vilda lynne hade f�rt i grafven, samt den andra Lady Suffridge som
-begrofs i den stolta familjegrafven, utan att han hade en aning om
-hennes d�d.
-
-Lordens sv�ra sjukdom varade i flere m�naders tid och d� han sm�ningom
-�tervaknade till medvetande, var det blott med yttersta f�rsigtighet som
-dessa h�ndelser fingo meddelas honom.
-
-Lucy �nskade att vara den som �tog sig det sv�ra kallet att meddela
-honom s�v�l den glada som den sorgliga underr�ttelsen; hennes gamla
-v�nner, som trodde att detta var en af Gud anvisad v�g, f�r att n�rma
-fadrens och dottrens hjertan till hvarandra, gingo in h�rp�. Lucy fick
-s�ledes v�rda den tillfrisknande, som f�rst med motvilja, sedan
-likgiltigt emottog hennes hjelp. Icke en enda g�ng fr�gade han efter sin
-hustru eller sitt barn, hvilket bevisade att minnet af det sista
-sorgliga upptr�det �terv�ndt, att han antingen blygdes �fver sitt
-uppf�rande, eller att han �nnu k�nde sig f�rbittrad emot henne f�r sitt
-svikna hopp.
-
-Lucys �lskv�rda, men best�mda v�sende b�rjade sm�ningom att ut�fva ett
-underbart inflytande p� den sjuke; man kunde n�stan s�ga att hon
-beherrskade honom, s� att han ofta mot sin vilja k�nde sig tvungen att
-lyda henne.
-
-En dag d� han var b�ttre st�md och lugnare �n vanligt, besl�t Lucy att
-b�rja det �mne hon s� l�nge, p� sina v�nners inr�dan uppskjutit att
-vidr�ra, ty f�r sin egen del kunde hon ej f�rst� huru det vore m�jligt
-att frukta f�r meddelandet af en sanning, huru sv�r och bitter den �n
-kunde vara. Hon egde sjelf alltf�r stor sj�lsstyrka f�r att kunna fatta
-moralisk svaghet, men han var likv�l hennes fader och hon ville ej
-till�ta sig att d�mma honom.
-
-Lorden l�g p� en soffa med hufvudet tillbakalutadt mot en mjuk dyna,
-hvilken Lucy just samma afton hade sk�nkt honom; f�r denna omtanke hade
-han visat sig tacksam och med mindre str�ng r�st �n vanligt sagt n�got
-som gjorde henne stor gl�dje.
-
-Han yttrade nemligen att det p�minte honom om hennes moder, som dock
-varit en engel. Lucy hade just �terkommit fr�n sina rum, af hvilka hon
-l�tit inreda ett bredvid sitt eget f�r sina sm� syskon.
-
-De l�go b�da bredvid hvarandra uti sina sm� vackra vaggor, som voro
-inv�ndigt stoppade f�r att hindra barnen fr�n att st�ta sig. De voro
-begge ovanligt vackra, ehuru n�got klena och sp�da. Sedan deras moders
-d�d hade Lucy ersatt hennes plats och innerligt f�stat sig vid de sm�
-v�rnl�sa syskonen. Det l�g eljest icke uti Lucys natur att gerna
-syssels�tta sig med de st�ndiga omsorger deras sp�da barndom p�kallade;
-men hon tyckte att deras intr�de uti lifvet varit s� sorgligt att hennes
-goda hjerta manade henne att h�ngifva sig �t dem.
-
-Nu kn�b�jde hon vid deras vaggor och upplyftade sitt hjerta till Gud f�r
-att hos Honom b�nfalla om mod och styrka att kunna meddela sin fader
-allt, utan att f�rorsaka en f�r stark sinnesr�relse, ty Black hade
-f�rberedt henne p� de sv�ra f�ljder en s�dan kunde medf�ra vid lordens
-sjukliga lynne.
-
-N�r Lucy, st�rkt af denna b�n, intr�dde uti fadrens rum, st�llde sig mr
-Black och mrs Johns bakom d�rren till detsamma, f�rdiga att ila till
-hennes bist�nd.
-
-Lorden m�rkte ej sin dotters n�rvaro, emedan han satt f�rsjunken uti
-sina dystra tankar. Lucy s�g det, men ville v�cka hans uppm�rksamhet,
-hon ville att han skulle se p� henne.
-
-�nda hittills hade hon ej v�gat visa sig i sorgdr�gt, men nu hade hon
-med afsigt p�tagit en hvit cachemirs kl�dning, garnerad med svarta band.
-Hennes rika h�r nedf�ll i l�nga, grati�sa lockar p� hennes v�lformade
-hals, och en l�tt svart sl�ja full�ndade en toalett som genom denna
-underliga sammanst�llning af f�rger ej kunde undg� att v�cka f�rv�ning
-hos den sjuke. Pl�tsligt lj�d hennes klara st�mma, lik en stilla
-susning. Det var en ballad; n�gon g�ng f�rut hade hon sjungit f�r sin
-fader d� hans sinnesst�mning var mer �n vanligt dyster, och alltid hade
-hennes r�st d� lugnat hans oro. N�r hon nu b�rjade, �ppnade han till
-h�lften sina �gon, men sl�t dem genast �ter och n�gonting liknande ett
-leende aftecknade sig p� hans l�ppar. S�ngen var f�ljande:
-
-   Uti det gamla slottet, som sk�ljs af Temsens v�g,
-   Den stolte Graham sitter, s� dyster i sin h�g;
-   Han t�nker hemska tankar, hans lif �r tungt och gr�tt
-   Och gr�ta kan han icke, men sucka, sucka blott.
-
-   Och under suckar talar han dessa sorgsna ord:
-   En graf bland grafvar g�r jag allena h�r p� jord,
-   Af Gud �r jag f�rskjuten, af menskor likas�,
-   Ej finns ett enda hjerta, som h�rs f�r Graham sl�.
-
-   Jag aldrig n�gon �lskat, f�rutom en ... en man;
-   Och honom ha de d�dat -- s� dyr mig var dock han,
-   S� fager som en stjerna, som korpens svart hans h�r,
-   Hans �gon som demanter, hans sj�l som sol och v�r.
-
-   Och denne, som de d�dat, min ende son han var,
-   Af himlen �ndtligt unnad f�r b�ner natt och dag
-   En ensam pilgrim sitter jag nu i lifvets qv�ll
-   Och suckar d�ft som vinden i m�rka skogens tj�ll.
-
-Vid de sista orden greps lord Suffridge af en v�ldsam sk�lfning och hans
-kind blef hvit som sn�.
-
--- Nog Lucy, nog! hvarf�re sjunger du denna hemska s�ng? Vill du g�ra
-mig �nnu mera sorgsen �n jag �r? Lucy, jag vill ej h�ra denna visa -- du
-m�ste �tertaga hvad du sjungit.
-
--- Det kan jag ej, min far, men jag kan g�ra det som �r b�ttre, ty jag
-kan forts�tta och d� skall du nog sjelf finna huru vacker den �r.
-
--- Lucy, du vet ej hvad du s�ger, jag vill ej h�ra mera! skall jag ej
-kunna f� mitt eget barn till lydnad? du _m�ste_ lyda!
-
--- Min far, du vet huru gerna jag eljest g�r det, men denna g�ng �r det
-mig om�jligt och du m�ste h�ra mig till slut. Balladen �r ej l�ng;
-lyssna nu blott, fader. Och utan att inv�nta svar, fortfor hon:
-
-   N�r s� lord Graham talat och s�nkt sitt hufvud ned,
-   Fr�n himlen steg en v�lnad och fram mot honom skred:
-   O, Graham! s� hon sade, hur djerfs du klaga s�?
-   Blott den, som k�rlek gifver, kan k�rlek �terf�.
-
-   Men Gud, ehuru r�ttvis, �r �fven full af n�d,
-   Han sett ditt hjertas �ngslan och v�ndt sitt str�nga r�d,
-   Din son du aldrig �lskat f�rr�n han rycktes h�n,
-   Men nu har Gud dig pr�fvat, och ... Edvard lefver �n!
-
-   Vid dessa ord lord Graham, h�gt ropte och sprang opp:
-   O v�lnad, om du g�ckar mig med ett svekfullt hopp,
-   Min sj�l jag m�rkret s�ljer, men talar sanning du,
-   S� har du mina skatter och min tillbedjan nu.
-
-   O, stolte lord! s� talte den, som en engel var,
-   Guds n�d med guld ej l�ses. Ej jag dig g�ckat har.
-   Du sk�dar h�r din maka, som pl�gad grymt af dig,
-   Fann frid, d� Gud barmhertig mig lyfte upp till sig.
-
-   Men d� min blick s�g neder fr�n himlens ljusa sal,
-   Begr�t jag dina synder och dina sorgers tal.
-   Ditt lif, p� k�rlek blottadt, var som en soll�s h�st,
-   Och jag bad Gud dig pr�fva och sedan sk�nka tr�st.
-
-   Nu f�r din son du �ter, men mins: han �r fr�n Gud;
-   B�j kn�, och l�t ditt hjerta f� luft i b�nens ljud.
-   Gud tacka, icke henne, som, s�nd af Honom, f�r
-   Till dig det glada budskap, som nu dig lycklig g�r.
-
-   Och lorden, som hon lofvat, sin son nu �terf�r
-   Som p� en valplats lemnats med ett och tjugu s�r --
-   Han kommer och han slutes s� varmt i faders famn,
-   Och under k�rlekst�rar de prisa Herrans namn.
-
-Under de sista verserna hade lord Suffridge l�ngsamt lyftat sitt hufvud
-fr�n den dyna mot hvilken det hvilade, hans �gon stirrade i rymden,
-h�nderna voro h�rdt sammanpressade och han tycktes lida f�rf�rligt.
-
--- Fader, sade Lucy, hvad g�r �t dig? tyckte du ej om min s�ng? var den
-ej vacker, och hade ej lord Graham stor anledning att tacka Gud som
-�tersk�nkte honom den son han trodde sig hafva f�rlorat? Min far, du har
-sagt mig att du �nskade dig en son; om Gud nu skulle sk�nka dig en
-s�dan, hvad skulle du d� s�ga?
-
--- Barn, jag hoppas ej mera derp�, ty huru m�nga �r har jag ej �nskat
-och hoppats f�rg�fves; men nu tror jag ingenting mer. Men hvarf�re
-vidr�ra ett �mne, som du vet att �r mig s� sm�rtsamt? hvarf�re?
-
-Vid dessa ord f�llo hans �gon p� dottern och han f�ste sig genast vid
-hennes kl�dsel och sade tv�rt:
-
--- Hvad �r det f�r en dr�gt du ikl�dt dig? den skulle b�ttre anst� Lady
-Marys salong �n mitt sjukrum.
-
-Det var f�rsta g�ngen sedan de sista tilldragelserna som han n�mnde sin
-hustrus namn.
-
--- �h, det �r l�nge sedan jag f�r den skull beh�ft kl�da mig! sade Lucy
-suckande.
-
--- Du tyckes beklaga dig �fver att ej hafva f�tt vara tillr�ckligt ute i
-�r? men det har alldeles varit i sin ordning och dessutom _min_ vilja.
-
--- O nej, min fader, s� menade jag icke, jag ville s�ga n�gonting helt
-annat dermed.
-
--- Hvad ville du d� s�ga? tala ut, du vet att jag ej kan lida v�ntan,
-sade lorden n�got ot�ligt.
-
--- �r din styfmoder sjuk? eller har n�gonting ovanligt intr�ffat?
-
- -- Ja, min fader, hvad jag med dessa ord menade
-�r mycket sorgligt, men �nd� t�nker jag
-p� en sak som sk�nker mig stor gl�dje ...
-
--- Hvad vill det s�ga? hvad menar du? �r min hustru ... sjuk? fr�gade
-han n�got b�fvande.
-
--- Hon har varit sjuk, mycket sjuk, min far, men nu �r hon det ej mera
-...
-
--- �r hon ... lorden uttalade med synbar sv�righet det sista ordet ...
-d�d?
-
-Till svar h�rp� tog Lucy hans hand, kysste den �mt och gjorde med
-hufvudet ett jakande tecken.
-
-Lorden grep med begge h�nderna om sitt hufvud och mumlade halfh�gt:
-
--- Den tredje! s�ledes intet hopp f�r mig! N� ja, det ges personer som
-�ro f�dda under en olycklig stjerna.
-
-Lyckligtvis f�rblef dessa ords betydelse dunkel f�r Lucy; hon tyckte att
-han nu blott beh�fde tr�st och sade derf�re:
-
--- Fader, tala icke s�! du borde hellre falla ned p� dina kn�n och tacka
-Gud f�r den stora lycka Han sk�nker dig uti din sm�rta och hvilken du ej
-ens k�nner eller kan ana.
-
--- Lucy, Lucy, hvad menar du? du ser s� hemlighetsfull ut ... hvad �r
-det? hvilken lycka kan �nnu finnas till f�r mig?
-
--- Den efterl�ngtade sonen, svarade Lucy lugnt.
-
-Nu reste sig lord Suffridge upp, s�g stirrande p� sin dotter och tycktes
-tvifla p� hennes f�rst�nd. Hon s�g det och tillade:
-
--- Min fader, vill du f�lja mig, s� skall jag visa dig n�got som kommer
-ditt hjerta att klappa af gl�dje?
-
--- Lucy, Lucy, du g�ckas med mig! var allt hvad den sjuke tid efter
-annan f�rm�dde frambringa.
-
-Men Lucy var ej den som ville lemna ett halfgjordt verk ofull�ndadt; hon
-svarade intet p� fadrens utrop, utan f�rm�dde honom blott att stiga upp
-och f�lja henne. Snart s�g man den unga flickan, med den best�mda klara
-blicken och det milda ansigtet, st�djande sin fader g� genom den stora
-salen, der Anders, som f�ljt samtalets g�ng, med en ljustake i handen
-lyste v�gen f�r dem. Lord Suffridge gjorde ej l�ngre n�got motst�nd,
-tv�rtom tycktes han p�skynda sina steg, ty en nerv�s �fversp�nning
-f�rl�nade honom krafter. Slutligen kommo de till den d�rr, som ledde
-till Lucys v�ning; ett barnskri h�rdes. Lord Suffridge betraktade sin
-dotter med en vild fr�gande blick.
-
--- Kom min fader, sade hon, betraktande med sina milda leende �gon den
-gamles b�fvande ansigte. Lord Graham! kasta dig p� kn� emellan din
-dotters och din sons vagga!
-
-Nu f�ljde ett upptr�de p� hvars m�jlighet m�ngen kan komma att tvifla,
-ty lugna, sjelfbeherrskande naturer kunna ej fatta uttrycken af vilda
-passionerade lynnen, som ej kunna l�gga band p� sig, eller s�tta en damm
-f�r sina �fversvallande k�nslor. Han �ppnade d�rren p� gl�nt, lade sitt
-�ra till, och, med �terh�llen andedr�gt, med h�nderna sammanpressade
-emot hjertat f�r att tysta dess slag, med �gonen stirrande utan m�l,
-stod han der och lyssnade. N�gra �gonblick f�rgingo s�lunda. Lucy och
-Anders vexlade oroliga blickar; den gamle tjenaren darrade, ty han
-mindes en annan g�ng, d� lorden �fvenledes stod bakom en d�rr och
-lyssnade, samt det hemska upptr�de som derp� f�ljde. Lucy �ter
-betraktade fadren med f�rv�ning; hon f�rstod m�h�nda den k�nsla som
-beherrskade honom, men ett var henne oklart, obegripligt och det var
-orsaken till allt detta. Sedan l�nge visste hon att han �nskat sig en
-son, men att det f�r honom kunde vara en s�dan lifsfr�ga, det kunde
-hennes f�rst�nd ej fatta, men hon d�mde honom icke. Uti hennes nuvarande
-k�nslor f�r fadren, intog medlidandet ett framst�ende rum, hon k�nde f�r
-honom liksom ett slags moderlig �mhet. Det �r denna k�nsla som hvarje
-moraliskt stark menniska m�ste erfara vid anblicken af svagheten som �r
-of�rm�gen att beherrska sig. Det �r or�tt att f�rakta den svage; ty han
-�r endast v�rd medlidande; med samma sk�l kunde den friske f�rakta den
-lidande.
-
-Nu h�rdes ett starkt skri ifr�n rummet innanf�re, som snart efterf�ljdes
-af ett annat. D� tog Lucy sin faders arm och sade med ett lugnt och
-best�mdt uttryck: -- Kom in, min far, det �r tid att ni f�r se edra
-tvillingar, de likna s� mycket hvarandra att man knappt kan skilja dem
-�t. Flickan heter Mary och gossen, s�som ni, Robert.
-
-Dessa ord liksom skingrade den berusning uti hvilken lorden befann sig
-och f�ljande sin dotter intr�dde han uti det rum der de begge vaggorna
-uppenbarade sig f�r hans blickar. Skola vi f�rs�ka skildra det som nu
-f�rsiggick derinne? Nej, vi k�nna oss of�rm�gna att �tergifva det
-intryck af lycka som frambryter ur ett hjerta, hvars hela lif hittills
-varit blott kall egoism, fattigdom p� allt varmt och godt; denna
-�fverg�ng �r herrlig, den �r ett �tersken af den himmelska gl�djen. Jag
-f�rest�ller mig att den liknar den stund d� den tr�tte vandraren i
-lifvets m�rker ser begreppet om evigheten klarna, d� hans �gon mattade
-af sorg, sjukdom, kanske f�rskr�ckelse vid d�dens annalkande, ser trons
-stjerna lysa och otrons dimmor blifva allt mera genomskinliga. Hjertat
-har ibland s�dana str�lande, ljufligt gudomliga stunder, d� allt �r
-sk�nt, klart, herrligt, d� alla menniskor tyckas vara goda, alla f�rem�l
-belysta af ett ljuft skimmer. Hvad �r det v�l som kan framtrolla denna
-of�rlikneliga h�nryckning? -- K�rleken.
-
-K�rlek! du sk�na ord, n�r du st�r p� den h�jd Gud anvisat dig, n�r du
-icke ryckes ned f�r att blifva stoft, som de menniskor, hvilka vanhelga
-dig! Du �r den axel, omkring hvilken jorden v�nder sig; vore du
-alltigenom af �del metall, vore jorden ej mera jord, den vore paradiset;
-lifvet vore ej mera lif, det vore evigheten -- evig s�llhet, ja evig, ty
-d�den kunde d� ej mera finnas, -- d�den �r ju stoftets arfvedel.
-
-
-
-
-                                  VI
-                          ULFVEN I F�RAHUSET
-
-
-Efter denna dag b�rjade, om man s� kan s�ga, ett nytt lif p� Abbey-Hall.
-Lucy hade sm�ningom vunnit ett stort herrav�lde �fver sin fader. Den
-dystre egoistiske lorden, som hela lifvet igenom ej fordrat annat �n
-lydnad, k�nde sig nu f�ngslad af den �lskliga engel, hvilken med den
-moraliska styrka hon egde, ej kunde annat �n beherrska den svage mannen,
-som hela lifvet d�rat sig med den tron, att hans despotism skulle kunna
-kufva andras andliga frihet; men dem emellan fanns ingen k�rlek, intet
-moraliskt band som skulle n�rmat dem till hvarandra; Lucy trodde sig
-visst kunna vara sin far nyttig, men hon visste ocks�, att hvilken annan
-qvinlig hand som helst kunnat ers�tta henne. Det var ingen l�nk som
-f�renade dessa tvenne hjertan. Lorden var of�rm�gen att uppfatta denna
-brist, men hos Lucy uppv�ckte detta en djup ledsnad; denna r�le af
-f�ngvaktare var f�r henne odr�glig. Med en energisk natur, van att
-betrakta verlden som sitt fosterland, k�nde hon behof af handling;
-stillast�ende var d�d f�r henne; lugn ber�fvade henne lugnet. Alla
-naturer �ro ej skapade att f�rst� de fredliga dygder, som �tn�ja sig med
-det inflytande, deras milda handlingss�tt kan �stadkomma. Naturen,
-Skaparens fullkomligaste verk gifver oss ett exempel h�rp�. �r den lugna
-b�cken som banar sig en v�g i den gr�nskande �ngen och uti hvilken
-h�ggen doppar sina grenar, mer eller mindre v�rd v�r beundran �n det
-brusande vattenfallet som vid det motst�nd berget g�r, rusar fram och
-liksom hotande kastar sitt skum emot h�jden, f�r att sedan forts�tta sin
-bana tills dess ett nytt f�rem�l uppv�cker dess raseri? Hvilken blomma
-�r sk�nare, den anspr�ksl�sa f�rg�t-mig-ej'n, den blyga violen, eller
-den doftande och fagra rosen, den stolta och h�gmodiga liljan, den
-originella och vilda passionsblomman? Allting som �r, har orsak att
-vara; allt som ej �r moraliskt d�ligt, har ett f�rsvar uti sig sjelf.
-
-Lucy hade intet som kunde bekymra henne; nu hade fadrens motvilja f�r
-henne gifvit vika, hennes gamla v�nner betraktade henne s�som deras
-lefnads dyrbaraste perla och kunde ej nog f�gnas af hennes �syn; men
-nej, h�r kunde hon icke lefva, hon hade ledsamt. Det var icke de n�jen
-hon redan en tid under Lady Marys lefnad deltagit uti, som lockade
-henne; stora verldens n�jen voro i hennes �gon endast de sysslol�sas
-tidsf�rdrif. Nej! det var menskligheten hon ville tillh�ra genom att
-arbeta med densamma.
-
-En afton d� lord Suffridge och Lucy sutto uti hennes rum, som nu var
-det, der hon b�st trifdes, h�rdes buller utifr�n; de betraktade
-hvarandra med f�rv�nade blickar. Det var n�gonting s� ovanligt att de
-knappast kunde tro sina �gon; den lilla fyra�riga Robert, som p� sin
-k�pph�st red genom rummet, stannade tv�rt och p�stod att det var �skan
-som gick. Vi b�ra h�r i korthet omn�mna att hans tvillingssyster redan
-f�r tre �r sedan aflidit. Men nej, det var ej �ska, ty Anders intr�dde
-nu helt andtruten med underr�ttelse att en gammal fru och en ung herre
-anl�ndt, hvilka anh�llo om att f� se lorden och fr�ken Lucy. N�stan
-omedelbart derp� intr�dde de bes�kande och den gamla frun presenterade
-sig sjelf och sin f�ljeslagare p� f�ljande s�tt:
-
--- Min b�sta kusin Robert, ni k�nner icke igen mig och derp� undrar jag
-alldeles icke, och �nd� var jag p� edert br�llop. Mitt namn �r Anna
-Rush, k�ttslig kusin till Lucy, er f�rsta hustru, och tante till det
-s�ta barnet h�r; och gumman sl�t vid dessa ord Lucy i sin famn och
-tryckte henne innerligt till sitt hjerta. Hvad hon liknar sin mor! det
-�r alldeles underbart! -- Men jag gl�mmer att presentera min unge v�n,
-baronet Edvard Glithingham.
-
-Den unge mannen bugade sig och sedan de vanliga, alltf�r tr�kiga
-intr�desfraserna voro vexlade, finna vi dem alla fyra trefligt sittande
-omkring en stor brasa.
-
--- Hvarifr�n kommer ni, min goda tante? fr�gade Lucy, sedan hon gifvit
-sina befallningar om th�et.
-
--- Jag? Ja, min lilla v�n, det vore en l�ng historie att ber�tta! Jag
-kommer fr�n Amerika, ehuru icke direkte, emedan jag sednast varit i
-Sussex, der jag bes�kt en gammal ungdomsv�n, baronet Glithinghams moder;
-derifr�n �tf�ljde han mig, ty vi skola begge begifva oss till London. P�
-v�gen h�rde vi att ni voro hemma och besl�to derf�re att vika in och
-helsa p� eder.
-
--- Det var mycket v�nligt gjordt, svarade Lucy, som ensam talade, ty
-fadren, som alltid var tyst och sluten, var nu dystrare �n vanligt, och
-h�ll sina �gon ofr�nv�ndt riktade p� den unge mannen, som helt ogeneradt
-deltog samtalet.
-
--- Min n�diga fr�ken, sade denne med inst�llsam artighet, om icke fru
-Rush lofvat taga mig under sina vingars skugga, skulle jag aldrig v�gat
-betr�da detta slott.
-
--- Den, som min mors v�n inf�rer i v�rt hem, kan vara s�ker p� att som
-en gerna sedd g�st emottagas, svarade Lucy, och jag �r �fvertygad om att
-min far delar min mening, tillade hon l�tt vidr�rande den gamle, som
-fortfarande satt tyst och icke kunde taga sina �gon ifr�n den nya
-g�sten.
-
--- Mycket riktigt, svarade han, d� han k�nde dottrens hand p� sin arm
-och h�rde de sista orden.
-
-Vi hafva redan tecknat Edvards portr�tt uti ett af de f�reg�ende
-kapitlen, och det �terst�r oss derf�re blott att g�ra fru Rush's
-bekantskap. Hon h�rde till den klass menniskor som icke g�ra stora
-anspr�k p� andras uppm�rksamhet, men hvilka �ro v�lkomna hvarhelst de
-visa sig. Man s�g att hon hade varit vacker och ett drag af
-utomordentlig godhet l�g utbredt �fver hela hennes ansigte och i hennes
-�gon. Det finnes ett drag �fver munnen som aldrig bedrager och hvad
-�gonen betr�ffar, �r det sv�rt att finna en b�ttre liknelse �n den s�
-k�nda: �gat �r sj�lens spegel. Mrs Rush hade varit en god v�n till Lucys
-mor, hade gift sig med en amerikanare och lefde sedan i hans hemland
-lycklig och ansedd. Nu var hon enka och hade beslutit att g�ra en liten
-resa till sitt f�dernesland. Vi hafva intet vidare att s�ga om hennes
-person.
-
-De n�gra dagar hon �mnat tillbringa p� Abbey-Hall voro tillr�ckliga att
-n�rma henne och Lucy till hvarandra och den sednare ville ej h�ra talas
-om, att hon skulle fullf�lja sin plan att s� snart lemna slottet.
-S�lunda f�rfl�to n�gra veckor och den gamla tanten och den unga
-baroneten talade �nnu icke om n�gon afresa. Lord Suffridge hade �fven
-sm�ningom vant sig vid sina nya g�ster, och d� han s�g huru lycklig Lucy
-var att f� beh�lla fru Rush, f�renade han sina b�ner med hennes.
-
-Dessa n�gra veckor hade, utan att n�gra vigtiga h�ndelser intr�ffat,
-likv�l medf�rt f�r�ndring i m�nga f�rh�llanden. Den unge Edvard tycktes
-ha blifvit s� intagen uti Lucy, att han vid hvarje l�gligt tillf�lle
-s�kte �fvertala fru Rush att f�rl�nga vistelsen p� slottet.
-
-Det har redan blifvit sagdt att han hade ett intagande utseende och att
-man l�tt kunde misstaga sig p� hans inre v�rde, och �ndock k�nde Lucy en
-instinktlik motvilja f�r honom. Hon arbetade visserligen emot dessa
-k�nslor, som hon ans�g vara h�gst oriktiga att hysa mot en person om
-hvilken hon ej visste n�got ondt, men hon kunde dock ej �fvervinna dem.
-Hennes fader, som de f�rsta dagarne synts dystrare och sv�rmodigare �n
-f�rut och alltjemnt f�ljt Edvard med sina f�rf�rade blickar, hade
-sm�ningom v�njt sig vid hans �syn och visade sig nu v�nligare emot honom
-�n man kunnat v�nta.
-
-Lucy, som p� allt vis inom dessa gamla murar s�kte sprida trefnad f�r
-sina g�ster, hade nu en jemn syssels�ttning, hvilken l�ngt ifr�n att
-vara den hon �nskade, likv�l utgjorde en n�ring f�r hennes tankar. Hon
-hade ofta l�nga samtal med sin tante, hvilken f�rstod hennes l�ngtan och
-str�fvanden, och gerna ville utfinna en plan f�r att rycka henne bort
-ifr�n detta ensliga dystra lif. Edvard Glithinghams k�nslor voro ej en
-hemlighet f�r den goda frun, som redan dr�mde om att p� detta s�tt f� se
-sin �nskan uppfylld. Det h�nder ofta att gamla fruar, som blott minnas
-de stunder af gl�dje de upplefvat d� de �lskade och dr�mde om lycka,
-icke anse sig b�ttre kunna bevisa sin k�rlek till en ung flicka, �n
-genom att s�ka f�rena henne med en ung man, som de tycka borde passa f�r
-henne. Men Lucy var alltf�r fri och sjelfst�ndig uti sina �sigter f�r
-att andras mening l�tt skulle kunnat ut�fva n�got inflytande p� henne;
-dessutom fanns det n�gonting uti Edvards s�tt som f�ref�ll henne
-dunkelt, och denna skugga som alltjemt omgaf hans person, var
-tillr�cklig att s�tta Lucy p� sin vakt.
-
-Lucy fick en dag genomg� en af dessa sm� pr�fningar dem en qvinna som
-icke �r sentimental, ogerna f�rdrager, -- nemligen en k�rleksf�rklaring
-af en man den hon icke bryr sig om, som hon tvertom hyser motvilja f�r.
-
-I n�rheten af slottet fanns en brunn, en qvarlefva fr�n �ldre tider.
-Denna brunn var h�gst egendomlig; den var byggd �fver en k�lla, hvars
-djup var om�tligt, ehuru vattnet som forssade uti den var s�
-kristallklart, att bottnet syntes liksom vore det helt n�ra ytan.
-Brunnen, byggd i form af ett kapell, var inv�ndigt af marmor; n�gra
-pelare, likaledes af marmor, bildade en halfcirkel och panelningarna
-deremellan voro m�lade uti den gamla tidens anda: kn�b�jande gubbar,
-qvinnor och barn, lama, blinda och sjuka vittnade om att detta vatten
-fordomdags ansetts f�r heligt. Marmorb�nkar l�pte l�ngs v�ggarne och
-Lucy hade valt detta st�lle till sin �lsklingsplats, d� v�rmen derute
-var f�r stor. Det var isynnerhet ett visst slag af b�cker hon tyckte om
-att l�sa p� detta st�lle. Gamla klassiska arbeten, tyckte hon, stodo i
-fullkomlig harmoni med detta antika tempel.
-
-En morgon, d� hon helt tidigt med Eneiden i handen g�tt ut, ikl�dd en
-l�tt hvit musslins dr�gt och med en liten rund hatt p� hufvudet, h�rde
-hon steg p� afst�nd och igenk�nde snart, att de voro Edvards. Hon
-p�skyndade sin g�ng f�r att ej uppn�s af honom och tr�dde in uti detta
-helsans tempel, som hon helt hedniskt ben�mnde "Minerva-salongen",
-emedan hon p�stod att hon alltid var f�rnuftigast d� hon vistades der.
-Hon hade knappt hunnit taga plats p� en b�nk och �ppna sin bok, innan
-d�rren gick upp och Edvard intr�dde. Detta f�ref�ll henne n�got
-besynnerligt och hon yttrade ganska best�mdt:
-
--- Jag tror, herr baronet, att v�ra tankar hafva sammantr�ffat, ty vi
-tyckas b�da tv� hafva s�kt ensligheten uti detta Minervas tempel.
-
--- Om f�rl�telse, min fr�ken, men jag var l�ngt ifr�n att s�ka ensamhet;
-jag s�kte efter tillf�lle att obehindradt f� tala med eder, och har nu
-valt denna plats dertill.
-
--- Herr baron, kan jag vara er till n�gon tjenst, s� s�g, och �r det
-n�gonting f�rnuftigt, s� �r det visst h�r jag b�st k�nner mig
-inspirerad.
-
-Edvard n�rmade sig Lucy med n�gra best�mda och h�ftiga steg, satte
-handen p� hjertat och sade:
-
--- Fr�ken Lucy, ni talar om inspiration, ni talar om Minerva! Nej, var
-hellre en stund denna k�llas fordna gudinna och g�r det underverket att
-hela ett bl�dande hjerta, att hugsvala en menniska som ej vill n�got
-annat i lifvet �n ...
-
--- Att f� dricka friskt vatten? ... Det kan jag gifva eder, ty jag b�r
-alltid en b�gare med mig, inf�ll Lucy sk�mtande.
-
--- Skratta ej, min fr�ken! Jag �r olycklig, ty jag vet ej om ni kommer
-att f�rl�ta min djerfhet. Lucy, jag �lskar er; om ni f�rsm�r min k�rlek,
-�r jag en f�rlorad menniska!
-
--- Herr baronet, svarade Lucy med mycken k�ld, ni har illa valt st�llet
-och stunden. I Minervas tempel, med Virgilius i handen �r jag bra litet
-disponerad f�r ett blad ur en hvardagsroman. Jag trodde ni ville bedja
-mig om n�got r�d och jag skulle efter b�sta f�rm�ga s�kt tjena er, men
-d� ni kommit fram med en k�rleksf�rklaring, vill jag g�ra er den
-tjensten att s�ka gl�mma den.
-
--- Lucy, Lucy! Jag d�dar mig, om ni talar p� detta s�tt! Ser ni d� ej
-huru gr�sligt olycklig jag �r?
-
--- Herr baronet, f�r det f�rsta ber jag er kalla mig Lady Suffridge, f�r
-det andra vet ni redan att jag h�ller Eneiden i handen och just nu l�ser
-om Trojas bel�gring; jag befinner mig s�ledes i alltf�r h�ga regioner
-f�r att tro p� sjelfmord efter en s�dan olycka. Herr baronet, l�tom oss
-tala f�rnuft! Ni k�nner mig sedan tre veckor och ni talar om att d�da er
-f�r min skull. Nej, jag kan ej tro er vara s� bedr�fvad, ty er olycka
-har ej kunnat s� hastigt antaga dessa proportioner. Hvad ert yttrande om
-att d�da er ang�r, vill jag hoppas att jag missf�rst�tt er.
-
--- Hvarf�re s�, min fr�ken? Ni missf�rstod mig alldeles icke. Tror ni
-mig sakna mod att g�ra det? fr�gade Edvard stolt.
-
--- Ni kallar det mod, att d�da sig, men jag kallar det feghet.
-
--- Feghet! Nej, icke vid min �lder; ty d� binder oss lifvet med s�
-starka tr�dar, att det fordras mod f�r att afslita dem.
-
--- Den, som ej f�rm�r lida eller beherrska sig, �r feg. Jag vill ej att
-ni tager detta uttryck s�som riktadt blott mot eder, ty det kunde synas
-f�rol�mpande; jag har dessutom t�nkt detsamma f�rr �n i dag och vill ni
-blott begrunda hvad jag sagt, kommer ni utan tvifvel att t�nka som jag.
-
-Edvard stod som slagen af �skan; han k�nde sig generad, och ins�g att
-han f�rlorat terr�ng, samt att det vore sv�rt att �tervinna densamma,
-men han �tertog:
-
--- Fr�ken Suffridge, ni �r en stark, en hjeltemodig qvinna, derf�re kan
-ni ej f�rst� svagheten. Kanske ni icke heller n�gonsin har lidit och
-icke kan fatta hjertats fordringar, d� det funnit f�rem�let f�r sin
-l�ngtan.
-
--- Ni har kanske r�tt, herr baronet. Jag har aldrig �lskat n�got annat
-�n Gud, min moders minne, och friheten; ej heller har jag n�gon lust att
-�ka antalet af f�rem�len f�r min k�rlek. Dock �r jag hvarken oerfaren
-eller �fvermodig nog att tro mig s�ker att ej f�rlora mitt hjertas
-frihet; men �nnu �r jag herre �fver det, och m�ste bedja er, herr
-baronet, att icke bygga n�gra f�rhoppningar p� dess svaghet.
-
--- Kunna d� ej min dyrkan, mina b�ner beveka detta hjerta?
-
--- Dyrkan! b�ner! Kan v�l hjertat vinnas af dylikt? Nej, de kunna
-uppv�cka med�mkan, men icke k�rlek. Jag t�nker mig att den r�tta
-k�rleken lugnt och v�rdigt bem�ktigar sig v�rt hjerta, steg f�r steg
-intagande det rike, den kommer att ega. Det hjerta, som omedelbart l�ter
-vinna sig, �r liksom ett svagt hufvud under champagnens inflytande.
-
--- Ni �r grym, fr�ken! Ni nekar mig icke allenast er k�rlek, utan �fven
-tron p� uppriktigheten utaf min.
-
--- Jag har icke betviflat er uppriktighet; nej, men jag tror att edra
-k�nslor skola f�rsvinna s�som ett rus. Men hvartill tjenar det att tala
-vidare h�rom? Ni har olyckligtvis egnat mig er k�rlek, jag besvarar den
-ej, l�tom oss icke derf�re blifva ov�nner. Ett s� nytt s�r kan snart
-helna. Jag ber er, t�nk ej annorlunda p� mig �n som p� en v�n.
-
--- Jag, ej mera �lska er! nej, det �r om�jligt! L�t mig hoppas, l�t mig
-uppoffra hela mitt lif f�r er, l�t mig i tysthet tillbedja er, och till
-bel�ning derf�r beg�r jag blott er aktning och emellan�t ett v�nligt
-ord!
-
--- Nog, min herre! Ord bevisa ingenting. Jag upprepar �nnu eng�ng att
-jag tror p� uppriktigheten af edra k�nslor, men betviflar deras
-varaktighet; �tminstone vill jag hoppas det. Men nu m�ste vi hem, ty
-frukosttiden �r snart inne. Men d� hon m�rkte hans f�rtviflade utseende
-tillade hon mildare: �nnu ett ord till sist. F�rtviflan kan v�cka
-medlidande, men modet v�cker aktning; en sann stolthet vill ej veta af
-den f�rra k�nslan, utan str�fvar att uppv�cka den andra. Bjud mig nu er
-arm, herr baronet! Och Lucy reste sig upp f�r att g�.
-
-S�lunda promenerade de upp till slottet, Edvard med ett dystert ansigte,
-som illa �fverensst�mde med det lifliga samtal Lucy inledt f�r att
-f�rskingra det obehag upptr�det i templet framkallat. D� de intr�dde i
-slottet, kysste Edvard Lucys hand och sade suckande:
-
--- Huru stora f�r�ndringar kunna ej n�gra minuter �stadkomma! f�r en
-half timme sedan gick jag full af hopp ut fr�n denna d�rr, nu �terkommer
-jag med brustet hjerta!
-
-Lucy stannade, och blickande honom �ppet och best�mdt i �gat yttrade
-hon:
-
--- Herr baronet, vill ni som en v�n qvarstanna hos oss, s� vidr�r icke
-detta �mne; endast s� kan jag gl�mma det obehagliga uti v�rt nuvarande
-f�rh�llande.
-
--- Jag lyder! svarade Edvard, men d� Lucy f�re honom gick in, var det
-med en hotfull blick han f�ljde henne.
-
-D� Lucy intr�dde i f�rstugan, m�rkte hon med f�rundran, att betjeningen
-ej var der som vanligt, ty det r�dde alltid en str�ng etikett p�
-slottet. Hon h�rde hastiga steg i trapporna och k�nde liksom en jernhand
-kl�mma hennes br�st; hon anade att n�gonting h�ndt, ilade uppf�r
-trapporna och var i n�sta �gonblick inne uti salen, der fru Rush m�tte
-henne med en f�rf�rad mine.
-
--- Hvad har h�ndt? fr�gade Lucy h�ftigt.
-
--- Lilla Robert har illa skadat sig med en knif och man har skickat
-efter l�karen.
-
--- Hvar finnes han?
-
--- I sin faders rum.
-
-
-
-
-                                 VII
-                            NEMESIS DIVINA
-
-
-Utan att svara, ilade Lucy till det anvista rummet, der hon fann gossen
-liggande p� en soffa, badande uti sitt blod. Lord Suffridge stod der
-bredvid, stum, blek, or�rlig, med blicken f�stad p� s�ret; mrs Johns
-s�kte att h�mma blodet, men utan att lyckas. Hastigt, utan att yttra ett
-ord, och med ett beundransv�rdt lugn, n�rmade sig Lucy barnet, s�g p�
-s�ret och f�renande sina anstr�ngningar med mrs Johns', bem�dade hon sig
-att f� blodet att stanna. Knifven hade tr�ffat i sidan och barnet l�g
-blekt och kraftl�st, utan att kunna �ppna �gonen. Slutligen anl�nde
-l�karen och lyckades f�rbinda det blodk�ril som blifvit afskuret. D�
-fattade Lucy sin faders arm, och f�rde honom, utan att yttra ett ord,
-till ett annat rum, der hon f�rm�dde honom att sl� sig ner i en
-hvilstol. Den gamle lydde som en automat, sade ej ett ord utan stirrade
-endast framf�r sig. Pl�tsligt grep han med begge h�nderna om sitt hufvud
-och utropade med en dof, n�stan graflik r�st:
-
--- Blod! blod! p� samma st�lle, med samma knif! ... �h Lucy! det �r
-ohyggligt ... H�mden h�mden! ... Guds straff ...!
-
--- Min far, lugna er, sade Lucy, som f�rskr�cktes �fver fadrens ord och
-de hemska blickar han riktade mot rummet der barnet l�g. Lugna er,
-kanske blir det ingenting!
-
--- Ingenting, upprepade lorden, ingenting? nej, han d�r, jag vet det, ty
-det var p� samma s�tt, med samma knif! -- Det �r Guds straff, --
-afgrundsandars lek! Ha ha ha! Det �r h�mden -- ja, du vet det icke, men
-det �r h�mden.
-
-I detsamma intr�dde Black och kallade Lucy till l�karen samt lofvade att
-under tiden stanna inne hos lorden.
-
--- Han yrar, Anders, sade Lucy oroligt.
-
--- Ja, ja, fr�ken, nog k�nner jag till detta, det �r ej s� farligt, g�
-ni bara!
-
-Lucy gick, och d� hon kom till rummet der barnet l�g, gick doktorn emot
-henne, tog hennes hand och sade med en sorgsen blick:
-
--- Jag tror det �r min skyldighet att s�ga er sanningen. Gud �r
-allsm�ktig; men h�r kan jag intet g�ra; medicin verkar icke,
-blodutt�mningen har varit f�r stark och jag befarar att blott f� stunder
-�terst� innan d�dens engel bortf�r detta barn.
-
-Lucy n�rmade sig den lilla Robert, kn�b�jde vid hans sida och b�rjade
-halfh�gt bedja: Min Gud, han skall hafva det b�st hos dig; jag v�gar ej
-bedja dig l�ta honom lefva, men tr�sta dem som blifva qvar, l�t
-oskuldens v�lsignelse s�nka sig ned �fver detta hus!
-
-Vid dessa ord intr�dde fru Rush och Edvard, och b�jde kn� vid barnets
-b�dd; d� �ppnade den d�ende �gonen och hviskade n�stan oh�rbart:
-
--- Gode Gud, tag mig till dig! Farv�l, �lskade syster ... goda pappa ...
-jag somnar i Jesu famn ...
-
-L�karen, som h�ll fingret p� barnets puls, lyssnade �nnu en stund och
-v�nde sig sedan till de kringst�ende med dessa ord:
-
--- Kroppen �r blott stoft, sj�len �r od�dlig; lycklig den som d�r utan
-fruktan, utan att hafva k�nnt otrons giftiga stygn!
-
-Lucy n�rmade sig det d�da barnet, tryckte en l�ng kyss p� den redan
-kallnade pannan, tog den �nnu mjuka kroppen i sina armar och sade
-slutande den till sitt hjerta: "L�tom oss f�ra honom h�rifr�n, ty min
-far b�r ej skr�mmas. Nu �r det han som har behof af v�r omsorg; denne
-beh�fver den ej mer".
-
-Och nu t�gade den lilla processionen genom den stora salen, prydd med
-gamla familjeportr�tter, uppf�r den praktfulla marmortrappan med
-f�rgylld ledst�ng, och steg in uti det rum, der f�r fem �r sedan detta
-samma barn, som nu var ett lifl�st stoft, hade sett dagen och uppfyllt
-sin faders hjerta med om�tlig gl�dje. Lucy tryckte honom �nnu eng�ng uti
-sin famn, och det grep henne underbart att k�nna sitt hjerta sl� emot
-ett annat, hvilket f�r n�gra timmar sedan klappat fullt af lif och nu --
-ja, nu hade tystnat; endast skrinet fanns qvar -- juvelen hade
-obefl�ckad n�tt det h�gsta m�let.
-
-N�r liket blifvit lagdt p� sin b�dd och ikl�dt den sista skruden,
-�nskade Lucy g� in till sin fader, men gamle Black och fru Johns ville
-p� inga vilkor l�ta henne slippa in. Lucy lydde ej gerna, men det var
-henne om�jligt att emotst� sina gamla v�nners best�mda och tillika
-bedjande entr�genhet.
-
-Lord Suffridge var i full yrsel och de afbrutna ord och meningar han
-framstammade kommo blodet att stelna i de gamlas �dror. Han befann sig i
-samma tillst�nd som f�rr, och af det han sade, f�rstodo hans v�ktare att
-han �nskade f� veta namnet p� Edvards mor. Emellan�t tviflade de p�
-huruvida hans ord voro yrsel eller ej, emedan det fanns ett visst
-sammanhang uti hvad han yttrade, men de ville dock helst tro att de
-endast voro fantasier af en svag hjerna, hvilken rubbats af ett allt f�r
-v�ldsamt slag.
-
-I den stora salen satt emellertid Lucy med sin tant och Edvard. Hon var
-mycket blek, men hade ej ett �gonblick f�rlorat sin fattning; hon var
-lugn, men blicken var, om man s� kan s�ga, djupare �r vanligt; r�sten
-hade f�rlorat n�got af sin klang och hennes gestalt var stelare �n
-annars. Allt hade tilldragit sig s� hastigt, att tanken knappast
-f�rm�dde uppfatta h�ndelserna i deras helhet.
-
--- Det �r f�rskr�ckligt, utbrast slutligen fru Rush.
-
--- Ja, svarade Lucy, men s�g mig huru allt detta tilldrog sig.
-
--- Det h�nde ju n�stan midt f�r v�ra �gon! D� jag kommit ned, gick jag
-som vanligt f�re frukosten fram och tillbaka i rummet. N�r Lord
-Suffridge sedan kom in, satte vi oss b�da framf�r d�rren till balkongen,
-och sk�terskan hemtade in barnet, som var friskt och muntert; d�
-tillsade Lorden flickan att lemna gossen hos oss. Lilla Robert lekte
-mycket sn�llt och vi b�rjade tala om ett och annat; sm�ningom leddes
-v�rt samtal p� baroneten, och jag ber�ttade att han hette Glithingham
-efter sin onkel, som dog barnl�s och lemnade sitt namn och sin
-f�rm�genhet �t den n�rmaste sl�gtingen. Han fr�gade mig just er mors
-namn, sir Edvard, d� vi med ens h�rde ett buller och ett h�ftigt skrik
-fr�n Lordens rum. Vi skyndade dit och funno lilla Robert utstr�ckt p�
-golfvet. D�rren hade st�tt �ppen; han hade g�tt in och bland Lordens
-vapen tagit en knif, p� hvilken han sedan m�ste hafva fallit, ty han
-hade ett djupt s�r i sidan. Hans fader upplyftade honom genast, drog
-knifven ur s�ret och lade honom p� den soffa der han sedan dog. Blodet
-str�mmade ur det �ppna s�ret, jag ropade p� hjelp ... resten k�nner ni
-sjelf. Jag �mnade visst om ett par dagar resa bort, men nu, min k�ra
-Lucy, kan jag ej lemna dig p� detta s�tt och jag hoppas att du ej heller
-har n�gonting emot, att sir Edvard stannar qvar; vid tillf�llen som
-detta, kan det vara ganska bra att hafva ett manligt bist�nd, och jag
-vet, att han ingenting h�gre �nskar �n att kunna vara dig till n�gon
-tjenst. Icke sannt, herr baron?
-
--- Om fr�ken icke f�rsm�r den ringa nytta jag kan g�ra, skulle jag
-skatta mig lycklig att kunna visa min tillgifvenhet.
-
--- Jag tackar er, svarade Lucy lugnt. Ni g�r oss ett n�je genom att
-stanna, tillade hon med ett tonfall och en blick liksom f�r att p�minna
-honom om vilkoren derf�r.
-
-Lord Suffridges sjukdom, hvilken i b�rjan antagit samma hotande karakter
-som n�gon g�ng f�rut, upph�rde efter de f�rsta v�ldsamma paroxysmerna.
-Han emottog underr�ttelsen om sonens d�d med ett utbrott af t�rar, som
-l�ttade hans hjerta. De gamla tjenarne f�rklarade denna ov�ntade
-v�ndning uti hans tillst�nd s�som en f�ljd af Lucys v�lg�rande
-inflytelse. Han var dock uti ett svaghetstillst�nd som hindrade honom
-att f�lja sorget�get, hvilket till grafven ledsagade den eng�ng s� varmt
-efterl�ngtade, nu d�da sonen.
-
-En vecka hade s�lunda f�rflutit sedan den tragiska h�ndelsen, d� Lord
-Suffridge en dag tillkallade Black:
-
--- H�r, min v�n, b�rjade han, jag beg�r en tjenst af dig! S�k att af sir
-Glithinghams eller fru Rushs betjening f� reda p� det namn baroneten
-hade, innan han antog sin onkels titel, och s�g det sedan �t mig d� jag
-�r ensam; f�rs�k att snabbt och utan att v�cka uppseende ombes�rja denna
-sak.
-
-Black afl�gsnade sig, och nu satt Lorden or�rlig, v�ntande p� svaret och
-likv�l b�fvande f�r detsamma. Ty ehuru han ej kunde l�ta bli att stirra
-mot d�rren, darrade han hvarje g�ng han h�rde n�gon r�relse eller n�got
-steg derutanf�r. Nu intr�dde gamle Black.
-
--- Vet du det? fr�gade Lorden. Svara! men s�g icke namnet!
-
--- Ja, jag vet.
-
--- Af hvem?
-
--- Af fru Rushs tjenare.
-
--- H�r mig, Black, s�g mig icke namnet, utan tag ett papper, skrif det
-derp�, och gif det sedan �t mig!
-
-Black lydde, under det han emellan�t betraktade Lorden, liksom om han
-befarat att f�rst�ndet �nyo flytt sin kos. Efter att hafva skrifvit,
-lemnade han pappret �t Lorden, som, utan att se derp�, g�mde det uti sin
-hand.
-
--- G� ut nu, Black; lemna mig. G�, s�ger jag. Jag vill vara ensam. G�,
-skynda dig!
-
-Nu blef Lorden ensam; n�r tjenarens steg ej mera h�rdes, s�g han p� sin
-venstra hand, som h�rdt sammanknuten omsl�t pappret, hvilket tycktes
-v�cka en s� stor f�rskr�ckelse och nyfikenhet hos honom. Han betraktade
-l�nge sin hand utan att g�ra en r�relse f�r att �ppna den.
-
--- Hvad inneh�ller du? sade han slutligen. Har jag anat r�tt? Denna
-likhet! denna r�st! -- det kan ocks� vara en villa, huru m�nga
-fullkomligt fremmande personer likna ej hvarandra? Men om det �ndock
-vore s�? Jag skall se ... nej, jag har ej mod dertill.
-
-Och nu b�rjades en pantomim, som varit n�stan l�jlig, om ej det dystra
-ansigtet, dessa bleka drag, och denna f�rskr�ckta blick hade gjort den
-hemsk. Han ville �ppna handen och s� snart pappret syntes, sammankn�t
-han den �ter hastigt och s�g bort. Slutligen, d� denna strid hade r�ckt
-nog l�nge, tillsl�t han �gonen, och st�llande pappret s�, att det genast
-skulle tr�ffa hans blick, s�g han hastigt upp.
-
--- Starling ... Starling, framstammade han kraftl�st. Det var s�ledes
-sannt! det var han!
-
-Han tillsl�t �ter �gonen och satt l�nge p� detta s�tt; pl�tsligt steg
-han upp och gick h�ftigt flere hvarf omkring rummet.
-
--- Edvard Starling ... Jane Starling! nu h�mnens J p� mig!
-
-Han fortsatte sin vandring och stannade framf�r en stor spegel; l�nge
-stod han s�, betraktande sig sjelf; derp� utbrast han, liksom talande
-till sin egen bild:
-
--- Robert Suffridge, vet du att du i ditt hus har Edvard och Jane
-Starlings son? N�, du bleknar icke? nej. Dina kinder �ro dertill f�rut
-redan alltf�r bleka. Han fortfor med allt st�rre h�ftighet: -- Robert
-Suffridge, Lord Suffridge af Abbey-Hall, begriper du d� icke att hans
-son, att deras son �r h�r och �lskar din dotter? K�nner du ej blod p�
-dina h�nder? Har du ej mer n�got samvete? �r du icke mera en menniska?
-�r du en sten? K�nner du ingen �ngest? Kan ditt hjerta �nnu klappa? Har
-du gl�mt allt, -- den hemska natten, den dystra skogen? -- -- En man
-gick ensam l�ngs all�n ... natten var m�rk ... du f�ljde honom ... han
-hade r�fvat din lycka, du skulle h�mnas, du skulle genomborra hans
-hjerta. Minnes du det? Du framtog knifven ur din barm, der du hade den
-g�md. Du kastade dig �fver honom, du st�tte till ... blodet sprutade mot
-ditt ansigte ... d� ryste du; men natten var m�rk ... pl�tsligt tr�dde
-m�nen fram ifr�n ett moln och blickade p� dig ifr�n himlen, liksom ett
-stort �ga ... Du b�rjade springa och d� du upphann din boning, tr�dde du
-in der liksom en tjuf, f�r att ej blodet m�tte ses p� ditt ansigte och
-dina h�nder. Hvad vann du, Lord Suffridge? ... Intet! ... Men d� den
-d�des minne f�rf�ljde dig, lyckades du bringa ditt samvete till tystnad;
-och nu ser du p� dig sjelf, p� m�rdaren, och du ryser icke? O Suffridge!
-Suffridge! du fruktar d� icke n�got? Om han med ens komme och sade till
-dig: "gif mig ditt blod, ty du har tagit mitt?"
-
-Allt eftersom Lorden talade, blef hans blick mer och mer f�rf�rad; han
-s�g sig f�rstulet omkring �t alla sidor.
-
-Det �r f�r m�rkt h�r! Jag vill ha ljus! Och nu b�rjade han med
-feberaktig skyndsamhet uppt�nda ljus i kronan samt i rummets alla h�rn
-och vr�r. Han ringde; Black fick hemta mera ljus och nu blefvo b�da hans
-rum upplysta. D� satte han sig ned vid sitt skrifbord, st�dde sin kind
-mot handen och b�rjade sm�ningom lugnas. Hans anlete klarnade efterhand
-och sedan han n�ra en timmas tid suttit or�rlig, s�g han med ens upp och
-yttrade med triumferande blick:
-
--- Ja, han �r en bra karl, han �lskar Lucy, hon skall blifva hans
-hustru; s�lunda skall mitt barn f�rsona mitt brott!
-
-Sedan denna dag, tycktes Lord Suffridge bli allt lugnare och gladare;
-han var mycket v�nlig emot alla, och visade en s�rdeles v�lvilja f�r den
-unga sir Edvard. Men om aftnarne, sedan s�llskapet skingrat sig,
-�terf�ll han i sitt sv�rmod; d� skulle allt vara ljust, och l�g ett h�rn
-af rummet i skugga, s� skulle det belysas. Hans n�tter voro oroliga, och
-det var vanligen f�rst emot morgonen han fick s�mn. Han f�rskref sig
-ifr�n London en Newfoundlands-hund, hvilken snart l�rde sig att f�lja
-sin herre och vaka vid hans f�tter. Det trogna djuret liksom f�rstod den
-dyra pligten att bevaka sin herres lugn, ty den tycktes snart hafva l�rt
-sig att fatta Lordens oroliga sinne.
-
-
-
-
-                                 VIII
-                      TV� ELEMENTER I STRID MED
-                              HVARANDRA
-
-
-Nu afreste fru Rush med Edvard till London. Hon lofvade �terkomma p� ett
-kort bes�k innan hon skulle antr�da �terf�rden; och Edvard inbj�ds af
-Lorden p� det entr�gnaste att g�ra detsamma. Vare det sagdt utan att
-g�lla som en beskyllning emot Lucy, att hon efter fru Rushs afresa
-begynte k�nna ensamhetens tyngd. Vi vilja ej h�rmed s�ga att hon hade
-ledsamt; en s�dan k�nsla erfara endast de, hvilka icke inom sig sjelfva
-finna n�ring f�r utvecklingen af sina g�fvor. Endast l�ttja, f�f�nga,
-brist p� kunskaper och bildning kunna framkalla denna k�nsla. Nej, det
-hade hon icke, men hon hade mera tid �n f�rr att t�nka och hon b�rjade
-derf�re l�ngta efter den verld, hon aldrig hade sett, men hvilken hon
-f�rest�llde sig o�ndligt stor, m�ktig och fri. Hon skapade i
-inbillningen en verld efter sina egna krafter och hon trodde den
-verkligen vara s�dan, som hon �nskade att finna den. H�rtill kommer att
-hon f�rlorat den k�ra syssels�ttning, hvarvid hon blifvit van, nemligen
-Roberts uppfostran. Solskenet var borta och Lorden hade dessutom mycket
-f�r�ndrat sig. Stundtals kunde han vara glad, pratsam, tillochmed
-sk�mtande och en annan stund �ter dystrare �n f�rut. Flere g�nger hade
-han med Lucy begynnt tala om baronet Glithingham, men alltid hos henne
-funnit en stor motvilja f�r detta �mne. Lucy f�rstod s� v�l att leda
-samtalet in p� andra �mnen, att hennes far, hvars karakter �fverg�tt
-till en blandning, af stark vilja och slafviskhet, alltjemt f�rlorade
-samtalets tr�d och icke v�gade b�rja en �ppen strid med sin dotter, men
-han tr�stade sig med, att hans vilja �ndock slutligen skulle blifva den
-segrande. Fru Rush hade yttrat sin �nskan att f� se Lucy hos sig i
-New-York, till hvilket f�rslag Lorden ingenting svarat, men Lucy n�rde i
-tysthet hoppet att f� se denna dr�m f�rverkligad. Ofta, d� hon om
-aftnarne �terv�ndt till sitt rum, b�rjade hon i tankarne lefva sig in
-uti andra sferer, andra f�rh�llanden. Hon gick hela timmar af och an i
-rummet; hennes sj�l fick vingar, hennes tanke liksom genomtr�ngde
-rymden; der, i det ok�nda fjerran, lefde andra menniskor, der fanns
-n�gonting stort att utr�tta. I hennes inbillning var hela luften
-uppfylld af politiska, vetenskapliga, af litter�ra och stora id�er, de
-korsade hvarandra, de stridde med hvarann, de omfamnade hvarann.
-
-Der �r mitt hem, t�nkte hon, der finnes f�r mig det f�rlofvade landet.
-Till hvad skulle v�l forntiden, historien, skalderna, de stora m�nnen
-hafva tjenat, om icke till att vidga kretsen f�r intelligensen, att
-bilda en verld, till hvilken tanken skall str�fva? -- Jag vet p� hvad
-min fader syftar -- han vill gifta mig med Glithingham. Nej, nej, tusen
-g�nger nej! Jag �r icke f�dd f�r att tillbringa mitt lif i den stora
-verldens tr�nga kretsar. Det finnes menniskor, hvilkas sj�lar sakna
-vingar; det finnes andra olyckliga, hvilka genom uppfostran och
-ogynnsamma f�rh�llanden f�tt sina vingar afklippta, m� de trifvas inom
-den hvardagliga prosans sfer, m� de tala om qvinnans pligt att inskr�nka
-anv�ndandet af sina g�fvor till den husliga trefnaden. Jag h�gaktar dem;
-men skall v�l deras dygd falla som en f�rbannelse �fver dem, hvilka
-uppfatta lifvet annorlunda, och hvilkas hjertan f�rm� str�cka sin k�rlek
-l�ngre ut�t? -- Det �r m�jligt att Glithingham �r en bra karl, men
-hurudan han �n annars m� vara, s� �r han dock sm�sinnt och detta �r ett
-fel som �r ohjelpligt.
-
-En dag sutto Lorden och hans dotter tillsammans i tr�dg�rden; det var en
-vacker eftermiddag, solen belyste parken och all�erna med varma,
-gl�dande f�rger; den fina sanden p� g�ngarne tycktes liksom uppblandad
-med m�ngf�rgade �dla stenar. En n�ktergal i den stora eken s�nde genom
-luften en h�g, vibrerande ton. En annan svarade p� l�ngt h�ll, och nu
-b�rjades i herrliga drillar en ljuft klingande konsert; det fortfor s�
-en stund, och menniskan teg f�r att l�ta naturens halleluja uppstiga
-till skaparens lof. En sn�hvit ros, som nyss blifvit vattnad, tycktes
-lyssna till naturens melodi; och en droppe vatten, hvilken h�ngde vid
-kanten af ett blad, var liksom r�dd att falla f�r att icke st�ra
-andakten. Med ens brast f�rtrollningen; steg h�rdes n�rma sig ... Posten
-hade medf�rt ett bref till Lorden och ett till Lucy, b�da ifr�n fru
-Rush. Hon skref vidt och bredt om sin vistelse i London, det n�je hoppet
-att f� �terse Abbey-Hall sk�nkte henne, och framst�llde slutligen sin
-�nskan att f� f�ra Lucy med sig till Amerika. I sitt bref till Lucy
-behandlade hon samma �mne, men p� ett annat s�tt. Hon f�rs�kte att
-ingifva Lucy mod att utverka sin faders tillst�nd dertill; alldeles som
-om det varit mod som fattades henne.
-
-Hade Lucy med sitt lifliga lynne ej haft ett s� godt hjerta eller hyst
-en mindre k�rlek f�r allt, som tog det i anspr�k, s� hade hon g�tt till
-sitt m�l utan att se sig om, utan att ett �gonblick tveka, men nu
-utgjorde tanken p� den sorg hennes handlingss�tt m�jligen kunde
-framkalla, den tygel, hvilken qvarh�ll henne p� sin post. Tvifvelaktigt
-�r det huru l�nge denna tygel skulle kunna h�lla emot alla de k�nslor
-som stredo inom henne. Hon k�nde sjelf, att sedan hon eng�ng uttaga det
-f�rsta steget, skulle hon tillh�ra sin egen fria natur.
-
--- Lucy, mitt barn, b�rjade Lorden, du vet nog huru k�r du �r f�r mitt
-hjerta och huru jag nu inser det onaturliga uti den k�nsla jag f�rut
-hyste f�r dig. Den dag jag l�rde mig f�rst� dig, blef du allt f�r mig,
-du �r det �nnu mer nu, d� jag ser skiljsmessan nalkas, ty vid din �lder
-tillh�r det ju qvinnan att lemna sitt f�rra hem f�r att bilda ett annat.
-Jag vill g� rakt till m�let: baron Glithingham �lskar dig, jag kan ej
-�nska mig en b�ttre son och jag hoppas, (han lade en s�rdeles tonvigt p�
-dessa ord) att min dotter ej har n�gonting att inv�nda emot sin faders
-vilja.
-
-Lucy hade �h�rt fadrens ord utan att en muskel r�rt sig i hennes
-ansigte. Hennes klara blick var f�stad p� honom, man s�g att hon blott
-afvaktade slutet, ty hennes svar var f�rdigt.
-
--- Min far, jag vill icke uppeh�lla mig vid det som ni f�rst yttrade;
-erk�nslan kl�der sig illa i ord; och hvad det �friga ang�r, s� har jag
-blott ett svar att gifva derp�: Jag �lskar icke sir Glithingham; jag kan
-icke blifva hans hustru.
-
--- Se s�, der har vi �ter den sekelgamla visan: icke �lska! liksom vore
-detta en n�dv�ndighet! K�rleken tillh�r blott det inre lifvet och
-gifterm�let �r en konventionel, en social fr�ga. Lagen vet ej af
-k�rleken, och �ktenskapet �r en laglig institution!
-
-Dessa ord hade Lord Suffridge yttrat, liksom hade han framkastat den
-mest vanliga satts. En allt st�rre och st�rre f�rv�ning stod att l�sas
-uti Lucys �gon; nu steg hon upp, st�llde sig med korslagda armar framf�r
-honom, med ett till h�lften allvarligt, till h�lften sk�mtsamt utseende.
-
--- Vill ni s�tta mina principer p� prof, min fader? eller har jag
-missf�rst�tt er? Jag inser icke n�dv�ndigheten f�r mig att blifva gift;
-jag k�nner �nnu ingen man, f�r hvilken jag ville uppoffra min frihet;
-hvad �ter ang�r den �tskillnad ni g�r emellan gifterm�l och k�rlek, s�
-vet jag, att en s�dan finnes, men f�r min del �r jag ingen anh�ngare af
-den skola, som vill g�ra dem b�da oberoende af hvarandra. L�tom oss icke
-mera tala om sir Glithingham; hans hustru blir jag aldrig.
-
-Dessa ord verkade liksom en gnista, kastad uti den torra skogen. Lorden
-steg upp, hans �gon flammade; han fattade h�ftigt Lucys arm och gick
-emot slottet med hastiga, best�mda steg; det var som om han haft mycket
-skyndsamt att komma till sitt rum. N�r han intr�dt och reglat d�rren,
-f�rst d� s�g han upp till Lucy, hvilken f�ljt honom lugnt och utan att
-hans uppf�rande det ringaste f�rskr�ckt henne. Det finnes karakterer,
-hvilka liksom finna sin r�tta n�ring i striden.
-
--- Lucy, utbrast Lord Suffridge, du vet icke hvad du sagt! Du m�ste
-�tertaga dina ord, ty jag _vill_, att du blir hans hustru, och du k�nner
-mig nog, f�r att veta hvad det betyder, n�r jag s�ger: jag vill!
-
--- Min far, ni kan icke vilja se mig olycklig?
-
--- Mitt barn, du bed�rar dig sjelf, du dr�mmer. Tror du d� att lyckan
-finnes p� jorden? Nej, den har aldrig funnits annat �n i b�cker. Jag
-vill ditt v�l, jag vill s�rja f�r din framtid, jag vill gifva dig en god
-make, och du ... du v�gar s�ga, att jag vill din olycka! Lucy, gif noga
-akt p� mina ord: du m�ste, du skall blifva hans hustru.
-
--- Min far, �r d� sir Edvard just den ende, hvilken ni skulle �nska se
-mig f�renad med?
-
--- Ja! det finnes ingen annan ... tala ej derom! Du vet icke hvad du
-s�ger, du f�rst�r icke huru d�raktig du �r. Lucy, efter n�gra dagar
-kommer han hit och d� ger jag honom mitt l�fte.
-
--- Ni f�r icke g�ra det, ty jag samtycker icke till denna f�rening och
-kommer aldrig att g�ra det.
-
-Lorden �h�rde dessa ord med ett slags b�fvan; han hade anat det, men
-blef f�rst nu f�rvissad om, att han hade att g�ra med en vilja, lika
-stark som hans egen. Han gick af och an i rummet, tryckte h�rdt sitt
-hufvud mellan sina b�da h�nder, liksom om han velat qvarh�lla sitt
-f�rst�nd, f�rdigt att �fvergifva honom. Med ens stannade han framf�r sin
-dotter, som helt lugn satt uti ett soffh�rn och lekte med sina lockar.
-
--- Lucy, sade han, du �r h�rd; du �r grym! Vill du d�da din fader?
-
-Hon s�g upp med f�rv�ning.
-
--- Min far, jag f�rst�r ej huru det s� kan uppr�ra er, att jag v�grar
-att blifva sir Glithinghams hustru?
-
--- Du f�rst�r icke, -- nej, du f�r icke f�rst�, du f�r icke veta det!
-nej, aldrig! Men jag ber dig! Se, din fader ber dig p� sina kn�n derom.
-
-Och han kastade sig ned f�r henne, kysste med vildhet hennes h�nder, och
-omfamnade hennes kn�n, liksom en �lskare i afskedsstunden utgjuter hela
-sitt hjertas �mhet i ett utbrott af om�tlig k�rlek. Lucy slet sig l�s
-och, st�llande sig p� afst�nd ifr�n sin fader, sade hon:
-
--- Min far, ni �r sjuk! -- Jag skall tillkalla Black. Ni beh�fver s�kert
-hvila.
-
--- Hvila? sjuk? -- nej, men jag blir galen, om du mots�tter dig min
-vilja. Fordrar du n�got offer af mig? s�g! Vill du f�rst p� ett �r resa
-till Amerika med din tante? Res, jag ger dig mitt samtycke! Du vill h�r
-inr�tta en skola? jag ger dig penningar dertill! Jag �fverlemnar dig
-ditt m�dernearf; du f�r anv�nda det som du vill, men s�g ja, s�g, att du
-vill f�rs�ka att f�rsona dig med denna tanke! Lucy, s�g ja, jag ber! jag
-�r icke sjuk, icke galen, som det kunde tyckas; jag �r blott olycklig!
-Om du visste Lucy, huru grymt det �r att b�nfalla om en sak, hvilken man
-har r�tt att fordra! men du �r mig s� k�r, jag kan icke befalla dig ...
-men nej, d�ra dig icke med n�got hopp! ... Om du icke viker f�r mina
-b�ner, s� skall jag tvinga dig, var f�rvissad derom! Barn �ro skyldiga
-sina f�r�ldrar lydnad.
-
-Han gick h�ftigt fram till sitt skrifbord och framdrog derur en bundt
-papper och fortfor: h�r �r din f�rm�genhet!
-
--- Min far, det ser n�stan ut som om ni ville k�pa mitt samtycke.
-
--- Nej, Lucy, jag hade redan f�rut �mnat g�ra det; jag �r rik nog, du
-f�r anv�nda det huru du vill och dessutom beh�fver du det till din resa.
-G� nu, Lucy, g�, jag ber dig, -- jag skall sedan tala med dig -- nu, kan
-jag det icke. Lucy, jag vill icke att du skall se, det jag ser i detta
-rum! G�, g�, s�ger jag! Han fattade henne i axeln och f�rde henne till
-d�rren, hvilken han �ppnade och reglade efter henne.
-
-S� snart Lucy kommit ut, gaf hon befallning om att man skulle sadla
-hennes ridh�st, och en qvart timme derp� satt hon p� det �dla djuret,
-hennes v�n, hennes f�ljeslagare p� alla hennes utflygter.
-
-Det h�r i England till qvinnans uppfostran att hon skall l�ra sig rida;
-det �r f�r henne icke blott ett n�je, det �r ett behof.
-
-Den, som r�tt uppfattar den tanke som kan ligga uti denna �dla konst,
-kan ibland p�minna sig en promenad till h�st, s�som man minnes en
-vigtigare tilldragelse uti lifvet. D� ryttare och h�st k�nna hvarann, d�
-djuret h�r till de intelligenta, kan en s�dan ridt likna skaldens dikt.
-Uppr�rda tankar lugnas, vilda k�nslor gifva sig luft i den berusande
-farten. Betrakta det �dla djuret, som k�nner sin betydenhet, d� sadeln
-hvilar p� dess rygg, som biter sitt betsel -- ett tecken p� dess
-underd�nighet f�r verldens konung -- menniskan! Han st�r; han v�ntar; nu
-kommer ryttaren, hoppar upp i sadeln och fattar tyglarne. Den �dla
-g�ngaren vet nu huru den skall bete sig, han sl�r taktmessigt, jemt och
-best�mdt, sina hofvar i marken, han h�ller det vackra hufvudet �delt
-upplyftadt, han spetsar sina �ron, hans �gon blicka lugnt omkring sig;
-han st�r der i hela sin �dla naturs fullhet. Men scenen f�r�ndras. Det
-�r icke nu den stolte mannen som nalkas g�ngaren, utan en qvinna. Hon
-ordnar den l�nga kjorteln, jemkar handskarne, h�ller behagfullt i
-ridsp�et, medan tyglarnes �ndar vackert nedfalla fr�n handen; en l�tt
-r�relse p� hufvudet ... och h�sten har f�rst�tt: nu kr�ker sig halsen
-till en b�ge, f�tterna vidr�ra knappast marken, en kokett r�relse med
-kroppen; den hoppar p� ett st�lle, den l�tsar vara olydig, ostyrig, f�r
-att gifva sin herskarinna n�jet att f� honom tam, och nu b�rjar den
-vackraste lek: koketta infall, kloka miner; och se huru den blickar
-omkring sig, huru den emellan�t v�nder sina �gon, liksom f�r att fr�ga
-om allt �r som det skall vara. Men nu blir det annat af! En l�tt gestalt
-hvilar p� dess rygg, tyglarne ha fattats med best�mdhet, ryttarinnan
-klappar djurets hals hon ger det ett tecken att flyga af, ty hon �r
-ot�lig; hon vill bort ... d� upplyfter h�sten sitt hufvud, inandas
-v�ldsamt luften, �gonen f�rgas i r�dt, f�tterna kastas h�gt upp, den far
-af, den klyfver vinden. Mahnen skiljer sig ifr�n halsen; en darrning
-genomilar alla dess muskler och nu genomfar han rymden, han vill ej
-vidr�ra marken, han synes ha vingar; han har icke blott f�rst�tt sin
-ryttarinnas �nskan, han delar den. Han vill ej veta af andra menniskor,
-blott en vill han f�ra bort, bort! Farten blir allt starkare, han hinner
-knappast se hvart�t det b�r; han sk�lfver, han blir utom sig; men n�r
-slutligen den mjuka handen �terh�ller tyglarne, hejdar det �dla djuret
-sitt lopp; det kan lika litet stanna tv�rt, som ryttarinnan med ens kan
-f� sina uppr�rda k�nslor att lugnas.
-
-Lucys ridh�st, Fancy, var en sn�hvit g�ngare af �dlaste blod. Fr�n
-f�dseln hvita h�star �ro en s�llsynthet, men detta �r icke den enda
-orsak hvarf�re de �ro efters�kta, ty de hafva dessutom n�gonting
-alldeles egendomligt. Deras h�r skiftar i silfver, och det r�da hullet,
-de bl�a �drorna skina igenom. Fancy var en klok, eldig h�st; den k�nde
-Lucy p� r�sten, den var trogen som en hund, och f�rstod att b�ja sin
-natur efter sin sk�na herrskarinnas. I dag, d� Lucy l�tt hoppade p� dess
-rygg, efter den v�nliga smekningen p� den mjuka halsen, och gaf den
-vanliga signalen utan att ha tid att jemka sin dr�gt, blef Fancy n�jd.
-Den beh�fde icke �terh�lla sin lust att springa; nu g�llde det att ila
-fram�t. N�gra �gonblick -- och den hade kommit f�rbi jerngrinden och
-f�rdjupade sig Lucy nu i skogen lemnande v�gen �t sidan. Hon var
-s�rdeles uppr�rd, hennes sm� h�nder omfattade krampaktigt ridsp�et; hon
-bar hufvudet h�gt och andades tungt.
-
--- Fancy, Fancy! utbrast hon med ens; spring, s� l�ngt du kan! F�r mig
-bort, -- frihet, det �r hvad jag beh�fver. F�rst�r du, Fancy? jag vill
-vara fri!
-
-Sm�ningom blef farten mindre, hon t�nkte, hennes hjerta blef lugnare.
-
--- Stackars du, sade hon slutligen, du �r ej heller fri! Ingen
-fullkomlig frihet finnes till! Jo men, den finnes dock! -- Hvarf�re �r
-du tam? Icke derf�re, att du �r r�dd f�r menniskan, utan derf�re, att du
-k�nner en kraft �fver dig, och du b�jer dig f�r medvetandet af din
-moraliska svaghet. Icke heller vill jag b�ja mig f�r n�gon annan �n f�r
-Gud, och uppoffrar jag n�gonsin min frihet i lifvet, s� blir det endast
-i medvetandet om en annans moraliska �fverl�gsenhet. Hvad felas min
-fader? hvarf�re vill han gifta mig just med Glithingham? Derunder ligger
-n�gon hemlighet och denna m�ste jag f� veta, -- men huru? I alla fall �r
-det b�st att lugna honom.
-
-Lucy red l�nge utan att f�lja n�gon banad v�g, utan att veta hvar hon
-befann sig. Aftonen var herrlig, skogen var liksom inh�ljd i poesi och
-hemlighet. Med ens stannade hon tv�rt; f�r hennes �gon l�g den mest
-f�rtjusande tafla. En stor ek stod ensam i midten af en gr�n plan,
-hvilken liksom bildade en sal uti skogen; en sten lutade emot dess stam
-och emellan dem rann en klar k�lla. Hon hoppade ned ifr�n h�sten,
-kastade tyglarne p� dess nacke och l�t den g� fri. Fancy var van vid det
-och h�ll sig alltid i n�rheten, till dess han �terkallades. Lucys
-exalterade tillst�nd var nu f�rbi; i st�llet var hon nu st�md till
-vemod. Den vackra tafla, hon med ens s�g, stod i harmoni med hennes
-tankar; hon n�rmade sig k�llan, sl�ckte sin t�rst i den och kastade sig
-ned p� den gr�na mattan. Hon lade hatten bredvid sig, lutade sitt hufvud
-emot handen och sk�dade framf�r sig. Pl�tsligt k�nde hon en r�relse i
-sin n�rhet; jag s�ger k�nde, ty det h�nder ofta att man ingenting h�r,
-men instinkten s�ger, att man ej �r ensam. Hon blickade omkring sig och
-blef helt f�rv�nad att p� en tr�dstam ett stycke derifr�n varsna en
-j�gare, som h�ll en stor vindthund vid halsbandet.
-
-
-
-
-                                  IX
-                    EN ENGELSK OCH EN SVENSK FANCY
-
-
-J�garen steg upp och gick emot det st�lle der Lucy satt, ty vid hans
-�syn hade hon upprest sig ifr�n sin liggande st�llning. Han gjorde en
-artig bugning.
-
--- F�rl�t om jag skr�mt er, och om jag visat mig mindre grannlaga, d�
-jag ej f�rut tillk�nnagaf min n�rvaro.
-
--- Er urs�kt �r �fverfl�dig, min herre, ty f�r det f�rsta �r jag icke
-l�tt skr�md och f�r det andra h�ra naturens salar alla till. Hvilken
-f�rtjusande vacker hund, sade Lucy, i det hon smekte hunden, som nalkats
-henne och lagt sitt hufvud p� hennes kn�n. Hans namn?
-
--- Fancy.
-
--- �h? liksom min h�st!
-
--- Jag vet mig aldrig hafva sett ett s� vackert djur, �tertog j�garen;
-den tyckes vara mycket p�litlig, d� ni icke beh�fver fastbinda den.
-
--- Nej, den k�nner mig s� v�l och har ej n�got emot att b�ra sin
-herrskarinna; derf�re h�ller den sig alltid i min n�rhet. Men p� ert
-uttal, min herre, h�r jag att ni ej �r engelsman, ehuru ni med stor
-ledighet talar v�rt spr�k ...
-
--- Ni har ej misstagit er; �fven jag �r nordbo, men ifr�n ett annat
-land, vida mindre frikostigt p� natursk�nhet �n detta. Jag �r svensk och
-nyss hit anl�nd fr�n Finland, der min mors sl�gtingar lefva.
-
--- �r det m�jligt? sade Lucy, hvars �gon lyste af nyfikenhet. Ni �r
-ifr�n h�ga norden! ni kommer ifr�n Finland? Hvad det vore roligt att f�
-h�ra n�got om dessa l�nder. Jag ville gerna hvila ut en stund i denna
-sommarv�rme, och jag ser att Fancy ej heller har n�gonting emot det.
-
--- Jag skall med st�rsta n�je tillfredsst�lla er nyfikenhet i detta
-afseende -- och nu satte han sig p� stenen och lade b�ssan bredvid sig.
--- Den �r ej laddad, det �r ingen fara, sade han.
-
-Lucy b�rjade hjertligt skratta.
-
--- �ro qvinnorna i Sverige och Finland r�dda f�r b�ssor? Jag f�r min del
-tycker att i de flesta fall faran ligger i inbillningen. Allt och
-ingenting �r farligt.
-
--- Om ocks� icke alla qvinnor hos oss �ro lika modiga, s� var �fvertygad
-om, att det bland dem finnes s�dana, som ej hysa n�gon fruktan, hvarken
-f�r den materiella eller den moraliska faran.
-
--- Det var ingen anm�rkning, det var blott en fr�ga. Jag k�nner n�stan
-intet om Finland och medger att jag vore h�gst intresserad att f� n�gra
-upplysningar om ert fosterland. Men af hvilken anledning befinner ni er
-h�r; �r det f�rsta g�ngen ni bes�ker England?
-
--- Nej, jag har flere g�nger under min studietid varit i detta land, och
-har af detsamma bibeh�llit ett s� angen�mt minne, att jag, s� ofta jag
-blott kan, �terkommer hit.
-
--- Min herre, jag m�ste f�r er f�rklara det som m�h�nda f�refaller er
-besynnerligt i mina fr�gor, liksom det s�tt, hvarp� jag betraktat er;
-men jag m�ste tillst� min okunnighet, mina f�rv�nda id�er: jag �r helt
-f�rv�nad att se, att ni liknar mina landsm�n, ty jag har alltid
-f�rest�lt mig Finland som en �demark.
-
--- Det f�rundrar mig icke det ringaste, ty ni �r icke den f�rsta som
-gjort denna anm�rkning ock likv�l �r det besynnerligt huru mycket
-Finland om icke liknar, s� �tminstone str�fvar till att likna England,
-ty i grunden af de b�da nationernas karakter r�der en stor
-likst�mmighet. En m�ngd omst�ndigheter �ro olika, s�v�l till f�ljd af
-olika klimat och natur, som till f�ljd af sociala och politiska
-f�rh�llanden. F�r jag vara djerf nog att g�ra er en fr�ga, ty vi Finnar
-�lska �ppenhet: �r ni lady Suffridge?
-
--- Ja, det �r jag; huru kan ni veta det?
-
--- Deri ligger ingenting besynnerligt; jag vistas hos en god v�n, egaren
-till Sidney-Hall, hvilken talat om er.
-
--- Jag ville gerna st�lla samma fr�ga till er?
-
--- Baron Oskar Lejonstjerna.
-
-Nu steg Lucy upp, r�ckte honom sin hand och sade: -- Jag m�ste bege mig
-hem, men i min faders namn ber jag er anse Abbey-Halls skogar, som
-gr�nsa h�rintill, s�som st�ende till ert f�rfogande; de �ro s�rdeles
-rika p� villebr�d. Om ni ville g�ra oss n�jet att ber�tta oss n�got om
-ert land, s� �r ni v�lkommen hos oss ... Fancy! Fancy! ropade hon.
-
-Hunden, som igenk�nde sitt namn, hoppade upp och satte sina b�da
-framtassar p� hennes axlar. Den unga mannen var helt f�rl�gen der�fver,
-men Lucy sade skrattande:
-
--- Det finnes ingenting s� f�rledande som instinkten; den blef alls icke
-f�rv�nad �fver att jag kallade den; djuren k�nna s� v�l n�r man har
-sympathi f�r dem. -- Emellertid hade h�sten st�llt sig bredvid henne och
-utan att emottaga baronens hand, hoppade hon l�tt upp i sadeln ... En
-v�nlig helsning, en �terupprepad inbjudning och Fancy f�rsvann med den
-�lskv�rda ryttarinnan, i det den stolt uppbar sitt vackra hufvud.
-
-Baron Oskar Lejonstjerna var en man af ungef�r trettio �rs �lder. Han
-hade en st�tlig h�llning, svart h�r, stora intelligenta �gon, ett hufvud
-som enligt Lavaters l�ra vittnade om kunskaper och sj�lsstyrka. Han hade
-ett vackert, manligt ansigte, regelbundna drag och en �ppen god blick;
-hans h�nder hade n�got som tvang en att se p� dem. -- H�nderna inverka i
-allm�nhet mycket p� det f�rsta intryck en menniska ut�fvar; deras form,
-det s�tt hvarp� de begagna och h�lla i en sak, ange alltid vissa
-karaktersdrag. Huru mycket s�ger icke ofta en handtryckning? huru gifver
-icke handen, om ocks� icke en vacker hand, helhet �t det f�rem�l den
-h�ller uti. Ser jag en alldeles ok�nd person, s� ger jag akt p� hans
-�gon, panna och hand; d� har jag med detsamma inhemtat de f�rn�msta
-dragen af hans karakter.
-
-D� Oskar blef ensam, satte han sig ned under eken, och snart s�g man
-honom f�rsjunken i djupa tankar. Solens sista str�lar kastade redan sitt
-afskedsskimmer p� tr�dtopparne, d� han s�g p� sitt ur och hastigt reste
-sig upp:
-
--- Fancy! d�lig jagt, men en sk�n afton! icke sannt? Nu m� vi skynda
-hem. Hvar sak har sin tid, och nu �r det icke v�rdt att dr�mma.
-
-Sednare p� aftonen satt Oskar Lejonstjerna ensam p� sitt rum. Hans
-tankar kunde �fvers�ttas ungef�r s� h�r: -- Den �kta engelska typen, ett
-Keepsake-ansigte, engladrag; fin, spenslig, en sylfid och p� samma g�ng
-s� rask, djerf och fullkomligt fri ifr�n qvinnans vanliga blyghet, men
-icke utan den vackra qvinnans omedvetna koketteri. Jag tycker om dessa
-karakterer; jag k�nner m�nga, hvilka vid ett dylikt tillf�lle, vid
-�synen af en fr�mmande karl, skulle funnit sig h�gst f�rl�gna �fver att
-ha blifvit �fverraskade hvilande i gr�set, hvilka skulle rodnat,
-framstammat n�gra otydliga ord och skyndat sig bort. Hon ser icke
-romantisk ut, men hon tycktes vara h�gst intresserad af denna ov�ntade
-h�ndelse, att tillf�lligtvis tr�ffa p� en menniska, kommen s� l�ngt
-ifr�n. Vore jag en dr�mmare, kunde jag i min inbillning teckna henne som
-ett ideal; vore jag dessutom yngre, kunde jag tillochmed hafva trott mig
-deruti se f�rsynens finger. V�ra begge f�ljeslagares lika namn, v�r
-f�rtjusning �fver samma st�lle, allt detta kunde bli en god b�rjan till
-en roman. Ja, jag m�ste dock erk�nna, att det kanske �r lyckligt f�r mig
-att hafva tagit farv�l af alla k�rleksdr�mmar.
-
-N�gra dagar derefter gjorde Oskar Lejonstjerna sitt f�rsta bes�k p�
-Abbey-Hall. Det r�dde �ter frid p� slottet; Lucy hade lyckats lugna sin
-fader utan att vidr�ra den �mt�liga fr�gan: den gamle var uti sitt inre
-�fvertygad om att Lucy skulle gifva vika f�r hans vilja. Hon hade
-f�rberedt fadren p� den unga svenskens bes�k och han blef emottagen med
-ett hjertligt v�lkommen. Abbey-Halls dysterhet f�rh�jde �nnu mera Lucys
-�lskv�rdhet och den, som s�g henne i dessa dystra, antika salar bredvid
-den gamle, n�stan sp�klike Lorden, kunde ej l�ta bli att erfara ett
-uppfriskande, n�stan exalteradt intryck.
-
-Tre veckor hade f�rg�tt, fru Rush var �ter der med den unge Glithingham,
-hvilken hon nu tycktes behandla med mycket st�rre f�rsigtighet, ja n�ra
-nog med motvilja. Efter ett samtal som en dag egde rum mellan Lorden och
-Edvard, b�rjade den sednare med Lucy antaga ett mera ogeneradt s�tt, som
-fr�n hennes sida m�ttes med en tillbakavisande artighet. En dag, d� han
-efter frukosten, i allas n�rvaro, yttrat n�got r�rande deras gemensamma
-framtid, hade hon lemnat rummet med dessa ord:
-
--- Herr Baron, jag �nskar att tala med er i dag; efter en timme kan ni
-finna mig p� balkongen h�rutanf�r.
-
-Det vore on�digt att �tergifva detta samtal uti dess helhet; de sista
-orden kunna vara tillfyllest:
-
--- Herr Baron, sade Lucy, lemnande det s�tt hon hade antagit. Ni vet
-mina k�nslor, de hafva icke f�r�ndrat sig sedan ni f�rsta g�ngen
-meddelat mig edra. Ni p�st�r att, d� min fader samtyckt till edra
-planer, ni har r�tt att anse mig s�som er trolofvade. Jag upprepar hvad
-jag sagt er: ert handlings�tt �r mer �n oridderligt; ensamt det kan
-ingifva mig afsky f�r er. Min far �r sjuk, och derf�re vill jag ej
-framkalla n�gra h�ftiga sinnesr�relser genom en �ppen v�gran; men
-tvingar ni mig dertill, s� m�ste jag v�ga detta ... Er hustru blir jag
-aldrig, baron Glithingham, det har ni mitt ord upp�.
-
--- Mylady, svarade Edvard hvars l�ppar darrade af harm, ni �r alltf�r
-klok f�r att tro att jag som �lskar er, s� l�tt kommer att afst� ifr�n
-hoppet att ega er. Chancerna f�r mig tyckas vara goda, fast�n ni ej vill
-uppfylla er fars och min �nskan. �fven jag har en jernvilja, en ob�jlig
-karakter och l�ter mig t�mjas af ingen. Denne fr�mling ni emottagit i
-ert hus synes ha f�rvridit hufvudet p� er, men jag �mnar icke l�ta denna
-inkr�ktare tillegna sig min er�fring.
-
--- Herr baron, jag anser mig icke skyldig n�gon f�rklaring �fver mina
-k�nslor. Tyd som ni vill min afsky f�r er; det �r mig fullkomligt
-likgiltigt, men jag tror, att ni kommer sanningen n�rmare, om ni s�ker
-dess orsak endast i er egen person.
-
-Dagen f�re detta samtal hade Oskar Lejonstjerna gjort ett afskedsbes�k
-p� slottet. Han hade ofta varit der under de sista tiderna och nu var
-det med en k�nsla af sm�rta han s�g sig tvungen att lemna bakom sig i
-gl�mska de k�nslor han, den likgiltige mannen, som han sjelf kallade
-sig, hade k�nnt sig bem�ktigad af. Lorden hade en afton d� de voro
-ensamma ber�ttat honom, att Lucy var n�stan f�rlofvad och d� f�rst blef
-det kanske honom klart hvad han �nnu ej f�r sig sjelf velat erk�nna, att
-�ter ett blad i hans hjerta vissnat. Han k�nde det med saknad, med
-sm�rta, ty han hade just b�rjat en sk�n dr�m och nu var den f�rbi; det
-var tid att resa. Oskar hade uti sina �dror finskt blod, uti sitt hufvud
-finskt f�rnuft. Jag tror mig r�tt hafva uppfattat den finska karakteren
-i fr�ga om k�rlek, d� jag antager att f�rst f�rnuftet och sedan hjertat
-talar, om det f�rra gifvit sitt bifall. Det �r visserligen den rena,
-goda principen och det �r en hyllning jag egnar finnarne, d� jag s�ger
-det. Det �r en lycklig g�fva som �fven m�nga andra nationer borde �ga.
-Lucys afsked ifr�n Oskar gjorde p� honom ett �nnu sm�rtsammare intryck.
-Hon hade alltid som en god v�n emottagit honom, s�som en person, f�r
-hvilken aktningen och intresset visar sig i hvarje ord. Nu var hon kall
-och �terh�llsam och den stund han befann sig uti deras familjekrets, var
-hon mest hela tiden upptagen af att med sin fader diskutera om de
-reparationer hon ans�g vara n�diga f�r att, som hon sade, g�ra parken
-mindre hemsk.
-
-D� han steg upp och tackade Lord Suffridge och Lucy f�r deras
-v�nskapliga emottagande, yttrade Lucy, knappast seende p� honom:
-
--- Tack f�r de angen�ma geografiska och historiska lektioner jag f�tt af
-er! N�r ni �terkommer till England, hoppas jag ni ej gl�mmer bort detta
-st�lle. Likna edra landsm�n er, s� m�ste de vara mycket intressanta!
-
-�nnu n�gra artiga afskedsord och Oskar lemnade Abbey-Hall; d� jernd�rren
-sl�ts bakom honom, erfor han som en bekl�mning i hjertat; han tryckte
-det med handen: -- Lappri! sade han; hon �lskar denne man; jag hoppas
-hon blir lycklig, hon f�rtjenar det v�l. En engel �r hon och en vacker
-engel dessutom. Se s�, Oskar, kom ih�g din moders land! var stark, var
-icke en narr!
-
-Edvard Glithingham var p� det h�gsta missn�jd med Lucys resa till
-Amerika; Lord Suffridge tycktes ej heller vara utan farh�gor, men han
-lugnade sig sjelf med tanken att, d� han nu gaf efter hennes �nskan,
-skulle hon utan tvifvel gifva efter f�r hans, och han besl�t att
-tillsvidare ej mera tala om en sak, som han redan betraktade s�som
-afgjord. Lucy var str�lande af gl�dje �fver att f� resa till Amerika,
-detta f�rlofvade land f�r alla frihets�lskare, detta eldorado f�r alla
-dr�mmare om storhet.
-
-Fru Johns och Black, hvilka greto, d� de voro ensamma, jublade �ndock
-�fver att f� se sin �lskling slippa ut ur dessa tr�nga murar. Vi hafva
-annars p� l�nge ingenting sagt om dem; de voro lika �mma tillsammans som
-f�rut, lika kr�kta af �lder, och Lucy tycktes nu som alltid h�ra dem
-litet till. Hon hade ocks� f�r dem bibeh�llit sin f�rra v�rdnad och
-k�rlek; de voro f�r henne icke tjenare utan goda r�dgifvare och v�nner;
-och de k�nde �fven den sv�ra st�llning, hvaruti hon befann sig till sir
-Glithingham. -- Med Guds hjelp skall allt g� v�l, brukade Black s�ga, om
-vi lefva tills Mylady �terkommer. Och d� blandade Lucy sina t�rar med
-deras, ty blott med dem gret hon; det h�nde s�llan, men det h�nde
-�ndock.
-
-�ndtligen blef allt f�rdigt och afskedsdagen var inne. Lord Suffridge
-var som ett barn, han h�ll Lucy vid kjolf�llen; d� hon kysst och redan
-tagit afsked af honom, b�rjade han �ter afskedsomfamningarne. Detta
-gjorde hennes hjerta ondt och hon t�nkte flere g�nger uppoffra sin
-gl�dje och stanna hemma, men d� ville han �ter att hon skulle resa.
-Allting har ett slut och det �r m�ngen g�ng en stor lycka. Lucy tog
-plats i vagnen bredvid fru Rush, �nnu n�gra hjertliga kyssar �t fadren
-och de gamla v�nnerna som h�llo hvarandras h�nder, emedan de annars ej
-skulle haft mod att se henne resa -- och det bar af.
-
-
-
-
-                                  X
-                      ULFVEN I ETT ANNAT F�RAHUS
-
-
-Efter Lucys afresa, hade Edvard uppoffrat n�gra dagar �t Lord Suffridge,
-och sedan �terv�nde han till sin moder. Lady Starling var d� femtio �r;
-hon hade ett st�tligt utseende och man s�g att hon hade varit
-utomordentligt sk�n. Men sorgen hade lemnat sin pr�gel p� dessa bleka
-kinder, i dessa stora genomtr�ngande �gon. Hon delade sin tid emellan de
-fattiga, som anlitade hennes hjelp, samt husliga syssels�ttningar och
-l�sning af andliga b�cker. Till s�llskap hade hon en ung flicka, med
-hvars uppfostran hon hade sysselsatt sig och som nu var sjutton �r.
-
-Ett mera englalikt ansigte �n Alice's kan man sv�rligen se; hon var
-mindre sk�n �n vacker, mindre vacker �n f�rtjusande. I hela hennes
-v�sende l�stes liksom ett poem af godhet, renhet och milda k�nslor. Ett
-litet hufvud omstr�ladt af blonda lockar, en god, klar blick, en smidig
-gestalt -- ja, hon var obeskriflig.
-
-De sutto b�da tv� i ett litet trefligt och varmt rum. En oljelampa spred
-kring dem sitt milda sken. Alice l�ste och hennes milda r�st klingade
-som en s�ng. Med ens stannade hon tv�rt och b�da tv� s�go �t d�rren
-till. Ett buller h�rdes utifr�n och Alice sprang ut f�r att se hvad det
-var.
-
-De b�da qvinnorna hade vid f�rsta ljud gissat r�tt. Det var Edvard som
-anl�nde.
-
-Den som gifvit akt p� Alice hade kunnat m�rka en liflig rodnad
-�fverh�lja hennes ansigte. F�rr�n hon �ter intr�dde i rummet, f�r att
-gifva f�rklaring �fver det de hade h�rt, stannade hon bakom d�rren; man
-s�g att hon k�mpade med en stark sinnesr�relse; men nu intr�dde hon och
-sade med en om�rklig darrning i r�sten:
-
--- Det �r baron Glithingham, Mylady.
-
--- �ndtligen! sade Lady Starling, d� Edvard intr�dde uti rummet, kysste
-modrens hand och helsade Alice med en �m blick, som genomtr�ngde
-flickans hjerta.
-
--- Huru m�r ni h�r, min mor, och ni Alice? fr�gade han. Bra, ser jag.
-Jag har l�ngtat att �terkomma. Fru Rush bad om sin helsning; hon har
-rest till Amerika.
-
-Ungef�r en half timmes tid egnades nu �t de �mma fr�gor och svar, hvilka
-hvarandra tillgifna personer efter en tids skilsmessa l�ngta att utbyta.
-
--- G� in i ditt rum, Alice, mitt barn, sade nu Lady Starling med ett
-sm�leende; jag �nskar tala med min son. Den unga flickan steg, liksom om
-hon afvaktat dessa ord, hastigt upp och lemnade moder och son ensamme.
-
--- Edvard, ber�tta mig hvad som �r � f�rde, sade modern, med en rynkning
-i pannan. Anna Rush har vidr�rt en sak som jag v�ntar att f� veta af
-dig. �r det sannt, att du friar till Lord Suffridges dotter?
-
--- Ja, min mor, det �r ungef�r sanningen eller r�ttare sagdt: jag tror
-att det �r de som fria till mig. Men den unga Lucy �r verkligen r�tt
-s�t.
-
--- Det �r mycket underligt! det vore verkligen en �dets skickelse! Har
-den gamle Lorden n�gonsin talat om mig?
-
--- Jag tror v�l. K�nner ni honom?
-
--- �h, sedan fordna tider d� vi �nnu b�da voro unga. Han gjorde mig tv�
-g�nger anbud om sin hand; f�rsta g�ngen d� jag redan �lskade din fader,
-och andra g�ngen sedan jag blifvit enka.
-
--- Hvarf�re gifte ni er icke med honom?
-
--- Emedan jag ej kunde f�rdraga honom; han var en vild, egenk�r
-menniska. Det fanns i hela hans v�sende n�got som kom mig att rysa, d�
-jag s�g honom, isynnerhet den sista g�ngen d� jag, f�r att undkomma
-honom, fann mig tvungen att fly med dig, utan att f�r n�gon v�ga
-uppgifva min nya vistelseort. Hurudan �r han nu?
-
--- En gammal, sjuklig, sp�klik gubbe. Han kan nu blott f�rdragas f�r sin
-dotters och sina rikedomars skuld.
-
--- �lskar dig Lucy?
-
--- F�rmodligen, eljest skulle jag v�l ej vara s� f�rf�ljd af familjens
-gunst. Jag �r icke nog rik att f�r den skull vara efters�kt. Men, min
-mor, tala ej med n�gon om mina planer, ej ens med Alice, jag ber er
-derom.
-
--- Efter du s� vill, skall jag ej g�ra det, ehuru Alice skulle vara
-h�gst intresserad deraf; men det �r din hemlighet.
-
-Mera blef icke yttradt om denna sak.
-
-Dagen derp� satt Alice med en bok i handen uti en berceau i tr�dg�rden;
-men hennes �gon riktades alltjemt �t all�en till, der hon pl�tsligt
-varsnade n�got som f�rmodligen var mycket vigtigt, ty hon darrade
-synbarligen och ett uttryck af lycka �fverh�ljde hela hennes ansigte.
-N�gra sekunder f�rgingo s�lunda, steg n�rmade sig och Edvard intr�dde
-uti berceauen.
-
--- Jag l�ngtade att s�ga dig huru k�r du �r f�r mig, sade den
-intr�dande; -- derf�re bad jag dig om ett samtal h�r.
-
--- O Edvard, Edvard, hvad jag �r lycklig; ni har d� icke gl�mt mig, ni
-�lskar mig �nnu. Jag var s� �ngslig under er fr�nvaro; dystra dr�mmar,
-hemska aningar f�rf�ljde mig. F�rl�t mig, Edvard, ty jag ser i edra �gon
-att jag f�r er �r lika k�r.
-
--- Min dyra Alice, huru har du ens ett �gonblick kunnat misst�nka mig
-f�r trol�shet? Jag, som lefver blott genom din k�rlek, din �mhet, du,
-min �lskade!
-
--- Edvard, jag vill nu tala med er om en sak som �r mycket vigtig. Jag
-kan ej l�ngre f�r den goda Lady Starling f�rtiga v�r �msesidiga k�rlek;
-jag tycker mig derigenom beg� en synd och hade jag icke gifvit mitt
-l�fte, skulle mina k�nslor m�nga g�nger ha f�rr�dt mig. S�g, hvarf�re
-denna hemlighetsfullhet? Skall man b�fva f�r att uts�ga n�got, hvari
-intet ondt ligger?
-
--- Alice, h�r mig! du k�nner mig tillr�ckligt f�r att veta, att vore jag
-icke af n�dv�ndigheten tvungen att d�lja mina k�nslor, hade jag l�nge
-sedan tagit dig till min maka, och beg�rt min moders v�lsignelse. Jag
-lider lika mycket som du af denna sv�ra st�llning, men jag m�ste
-underkasta mig denna pr�fning. Alice, har du d� s� litet f�rtroende till
-din v�n, att du ej kan underkasta dig att f�lja hans r�d, utan att
-alltid befara n�gonting? Tror du p� min k�rlek?
-
--- Ja, Edvard, jag g�r det, n�r jag ser er.
-
--- Hvarf�re d� frukta?
-
--- Jag fruktar icke, jag tycker blott att det �r illa af mig att icke �t
-Mylady, som varit som en mor f�r mig, meddela det som r�r mig s� n�ra.
-
--- Hvad ondt ligger deruti? Ditt hjerta h�r dig till, Alice, och du
-beh�fver ej redog�ra f�r dess inre lif f�r n�gon annan �n f�r mig.
-
--- �r du s�ker, Edvard, att detta �r r�tt?
-
--- Alice, min lilla, dyra v�n, d� du har s� litet f�rtroende f�r mig,
-t�rs jag knappast s�ga hvad jag har att meddela dig.
-
--- Nej, s�g ut, Edvard; jag tror p� dig; du �r s� �del, du �r s� god,
-att jag litar p� dig som p� ... ja, som p� Gud sjelf.
-
--- Tack, dyra Alice! h�r p� mig och haf mod. Jag kommer att stanna h�r
-en liten tid, och sedan �r jag tvungen att f�retaga en l�ngre resa. Du
-f�r icke oroa dig; jag ber dig vara lugn och trygg. Vid min �terkomst
-skall jag genast bevisa dig min tacksamhet genom att g�ra dig till min
-maka.
-
--- Fast�n hvarje dag, d� du �r borta, �r ett sekel f�r mig, skall jag
-t�ligt inv�nta dig, men mitt hjerta, det f�ljer med dig.
-
--- Min �lskling! sade Edvard och sl�t den sm�rta flickan i sin famn,
-tryckande en l�ng passionerad kyss p� hennes vackra l�ppar. Alice, du �r
-en engel, tro p� mig och allt skall nog bli bra.
-
-Alice hade f�r f�rsta g�ngen k�nt sig maktl�s att slita sig ur hans
-armar; hon var s� lycklig, det lj�d en s� herrlig s�ng af innerlig
-h�nryckning i hennes sj�l. Lefva och d� i hans armar, var allt hvad hon
-�nskade i denna stund.
-
-Det var han som slet sig l�s ur hennes armar, och skyndade in i sitt
-rum.
-
--- F�rbannadt dumt! utbrast han, nu g�ller det att skickligt styra sin
-b�t; jag m�ste f� henne h�rifr�n, ty annars kunde hon blanda bort mina
-kort. F�rd�mda flicka! som p� fullt allvar �lskar mig och tror p� mina
-l�ften att gifta mig med henne! Liksom om baron Edvard Glithingham
-skulle gifta sig med en fattig flicka, en miss Brown! Det �r alltf�r
-l�tt att narra flickan, det l�nar knappast m�dan. Lucy Suffridge �r
-ocks� alldeles �fvertygad om att jag �r pink�r i henne. Jaha, fortfor
-han med ett hemskt skratt; visst �r jag k�r uti ditt vackra slott! Tag
-p� dig dina stora miner, dina best�mda karl-fa�oner, men Lady
-Suffridge-Glithingham blir du �ndock, om icke p� fredlig v�g, s� ... jag
-vet nog hvad jag menar!
-
-Han satte sig ned och skref f�ljande bref:
-
-   Min Charles!
-
-   Nu �r stunden inne d� jag m�ste s�tta din tillgifvenhet p� prof.
-   Jag befinner mig uti en f--n s� sv�r bel�genhet. Jag m�ste
-   meddela dig hvad som h�ndt.
-
-   Min mor har hos sig en ung flicka, Alice Brown, dotter till en
-   sl�gtinge, som emot familjens samtycke gifte sig och som nu
-   befinner sig uti knappa omst�ndigheter. Flickan �r mycket s�t
-   och jag tillst�r att jag varit litet k�r i henne, fast �n du v�l
-   kan f�rst�, att jag aldrig �mnat gifta mig med henne. Men nu �r
-   olyckan den, att hon f�r�lskat sig i mig och p�st�r att jag
-   lofvat taga henne till hustru. Nu �r jag dock s� godt som
-   f�rlofvad med Lady Lucy Suffridge och anar p� f�rhand de mest
-   r�rande scener och f�rebr�elser �fver min trol�shet. Du k�nner
-   min mor, hon tar naturligtvis flickans parti och d� b�rja �ter
-   de �ndl�sa f�rmaningar, med hvilka min mor �fverm�ttat mig sedan
-   min barndom.
-
-   Jag m�ste f� Alice bort h�rifr�n och det �r p� dig jag r�knar f�r
-   att r�dda mig ur den sv�ra st�llningen. Lucy Suffridge har p� ett
-   �r rest till Amerika och innan hennes �terkomst m�ste allt
-   detta vara undanst�kadt. Flickan har en b�jlig karakt�r och tror
-   allt hvad jag s�ger; detta f�renklar saken betydligt.
-
-   Lefde vi i fordna tider, vore ingenting l�ttare �n att g�ra en
-   enlevering, vidare skulle icke beh�fvas. Men nu m�ste du, s�som
-   mera van vid alla slags �fventyr, gifva mig ett godt r�d.
-
-   Kan jag p� ett �rs tid f� henne bort h�rifr�n, s� hinner jag
-   gifta mig. Sedan �r saken klar. Jag kommer att vistas n�gon tid
-   hos min mor och hoppas att snart f� svar af dig.
-
-                                                               Din v�n
-                                                   Edvard Glithingham.
-
-
-
-
-                                  XI
-                      HVAD SOM KAN H�NDA N�R MAN
-                               SVIMNAR
-
-
-Den 1:sta Februari var nu inne; vintern var kall och det yrde alldeles
-oerh�rdt.
-
-Uti det trefliga f�rmaket, sutto Lady Starling, Edvard Glithingham och
-den unga Alice. Den sistn�mnde var s�rdeles glad denna dag. Sedan en
-l�ngre tid, hade hon blifvit lugnare till sinnet, ty Edvard hade lofvat
-att snart underr�tta modren om deras �msesidiga b�jelse.
-
-Samma dag p� morgonen hade Edvard sagt �t Alice, att han om aftonen
-ville tala med henne om n�gonting mycket vigtigt, och bad henne komma
-ned uti en liten sluten veranda som l�g i jemnh�jd med tr�dg�rden; det
-var Alices �lsklingsst�lle; om sommarn var der svalt, och om vintern
-h�ll den sig s�rdeles varm.
-
-Alice afvaktade med ot�lighet tioslaget, d� Lady Starling pl�gade g�
-till s�ngs.
-
-Sedan n�gra dagar hade Edvard varit s� utomordentligt god och �m emot
-henne, dessutom hyste hon f�r honom ett s� obegr�nsadt f�rtroende, att
-hon ej f�rstod att det kunde ligga n�got or�tt uti att bevilja honom
-hemliga m�ten. Hon ans�g honom s�som sitt lifs herre, och af hvem kunde
-hon v�l v�nta mera aktning �n af den, hvars hustru hon en dag skulle
-blifva.
-
-Edvard hade hela aftonen f�ljt henne med sina blickar, hvilka liksom
-magnetiserade henne.
-
-Baroneten var, s�som man sett, en usling, och som s�dan beherrskades han
-af de vildaste passioner. Alices oskuld och rena hjerta hade utgjort
-hennes b�sta vapen emot honom. Hon k�nde intet af en storartad
-sjelfbeherrskning; instinkten, en barnslig tro p� Gud och en upph�jd
-ande, det var allt hvad hon egde till f�rsvar f�r sin oskuld; men
-hittills hade detta varit nog, f�r att emotst� Edvards inflytande.
-
-Kanske var det ocks� allt detta som gjorde, att p� samma g�ng han
-uppoffrade henne f�r sin egennytta, beherrskades han af ett vildt raseri
-vid tanken p� att f�rlora henne.
-
-Klockan hade slagit tio och Lady Starling lemnade rummet �tf�ljd af
-Alice, hvilken, d� hon skulle taga godnatt af den goda frun, k�nde en
-underlig sinnesr�relse bem�ktiga sig henne. Hvarf�re? Det f�rstod hon
-ej, och det kan blott den fatta, som emot alla f�rnuftets lagar f�tt
-erfara aningars makt.
-
-Alice gick in uti sitt rum, men d� hon skulle lemna det, v�nde hon om,
-tog en liten bibel som l�g vid hennes s�ng, och satte den uti sin ficka.
-Hon sade intet, hennes tankar hade vid denna handling ingen best�md
-form; men d� hon tog den, tryckte hon den h�rdt till sitt hjerta liksom
-om hon k�nt det f�r svagt och haft behof af dess beskydd.
-
-Efter en stund ilade hon ned f�r den m�rka trappan; hennes hjerta
-klappade, hon stannade flere g�nger och var n�ra att v�nda om. Hvarf�re
-erfor hon just denna afton alla dessa k�nslor?
-
-Kanske hade Edvards blick genomtr�ngt hennes v�sende med en underlig
-k�nsla? Kanske var det hennes goda engel, som ville beskydda henne emot
-det som skulle ske?
-
-Hvem vet, om icke samvetets r�st f�tt makt �fver henne, om hon icke hade
-�terv�ndt -- s�vida hon ej med ens h�rt steg i sin n�rhet och k�nt sig
-omfattad af tv� starka armar. En brinnande kyss tystade det utrop som
-ville g� �fver hennes l�ppar; hon k�nde ett hjerta klappa emot sitt och
-d� var hon icke mera r�dd, hon erfor blott en outs�glig k�nsla af
-s�llhet.
-
--- Alice, Alice, hvad du �r sk�n, hvad du �r f�rtjusande! jag kunde icke
-�terh�lla min l�ngtan efter dig, derf�re kom jag. Alice, kom f�rst upp i
-mitt rum; kom, jag ber dig.
-
-Edvard hviskade alla dessa ord uti Alices �ra; han tog henne som ett
-barn uti sina armar; han var liksom ursinnig.
-
--- Nej, Edvard, nej, sade Alice svagt. Jag vill icke att du skall kyssa
-mig, ty det �r synd; icke f�rr�n vi �ro gifta. Det �r redan andra g�ngen
-jag beg�r denna synd. Edvard, jag �r r�dd f�r dig ... Edvard, sl�pp mig
-... Edvard ... Dessa ord dogo p� hennes l�ppar och nu l�g hon afsvimnad
-i sin �lskares armar.
-
-Han ilade med vild fart ned f�r trapporna, stannade f�rst framf�r sin
-egen d�rr, �ppnade den sakta, och lade den sansl�sa flickan p� en soffa.
-
-Hade n�gon d�lig k�nsla bem�ktigat sig hans sj�l, m�ste den vika f�r den
-englalika bild, som nu hvilade framf�r honom.
-
-I samma �gonblick, knackade man p� d�rren och p� tills�gelsen att stiga
-in, intr�dde en karl hvars ansigte var fullkomligt undang�mdt af en stor
-och en h�g kappkrage.
-
--- Nils, sade Edvard, fort! tag henne! �det har hjelpt oss; hon �r
-afsvimnad. H�r �r kappa, shawlar -- fort, fort, vi ha icke en stund att
-f�rlora!
-
-I ett nu var Alice insvept uti en stor skinnkappa och mannen, som
-f�rsigtigt fattat uti henne, skyndade ut.
-
-Edvard, som lyssnade helt darrande, h�rde rullandet af ett �kdon; d�
-sj�nk han ned p� samma soffa der Alice f�r en stund sedan legat, och
-brast ut i en konvulsivisk gr�t.
-
-I allm�nhet �ro de mest moraliskt d�liga menniskor vid vissa tillf�llen
-l�ttast underkastade sinnesr�relser. Menniskan �r f�dd med synd och utom
-den goda instinkten som visserligen finnes hos n�gra, fordras det
-sjelfbeherrskning f�r att kunna f�lja en v�g, som s� ofta afviker fr�n
-den naturliga b�jelsen. Den, som icke �fvar sin karakt�rsstyrka f�r det
-goda, �r sina ingifvelsers slaf. -- Sinnesr�relse �r ofta blott en
-fattigdom p� styrka; ohejdade utbrott af densamma �ro alltid en brist p�
-sjelfbeherrskning.
-
-Edvard befann sig nu uti ett verkligt el�ndigt tillst�nd; han var
-olycklig. Ja, denne samme man, som lugnt hade utf�rt sina djefvulska
-planer, var nu olycklig, ty han k�nde med ens det som hvarje menniska
-�tminstone n�gong�ng i sitt lif m�ste erfara -- en inre r�st, som vaknar
-och anklagar en sjelf.
-
-Man kan l�tt f�rst� den villervalla som Alices f�rsvinnande f�rorsakade.
-Edvard spelade sin r�le f�rtr�ffligt; han l�tsade ej veta af n�got och
-var tillochmed den f�rsta att f�resl� efterspaningar, hvilka
-naturligtvis f�rblefvo utan resultat.
-
-Emellertid hade Alice anl�ndt till ett st�lle i skogen undang�mdt f�r
-allas �gon. Det stackars barnet var uti ett f�rf�rligt tillst�nd. Resan,
-som varade inemot ett dygn, var n�ra att taga lifvet af henne. Sittande
-bredvid sin f�ljeslagare, som var stum vid alla hennes fr�gor, trodde
-hon sig ibland vara ett rof f�r n�gon elak dr�m och v�ntade den stund d�
-den skulle upph�ra.
-
-Det var n�stan medvetsl�s hon ankom. Mannen, hvilken Edvard kallat Nils,
-lyftade henne ur �kdonet och n�stan bar henne in, ty hon kunde knappt
-st� p� sina f�tter.
-
-Rummet, i hvilket hon nu f�rdes, var ett litet uselt kyffe. Hon kastade
-sig p� en s�ng och gaf luft �t sina snyftningar, dem hon hittills s�kt
-qv�fva. Alice var en af dessa svaga naturer som ej kunna g� emot
-str�mmen, hvilka ej ens f�rs�ka det, ty de k�nna sina krafter vara f�r
-ringa dertill.
-
-En stund hade f�rg�tt, d� en gammal gumma intr�dde och med str�f st�mma
-fr�gade, om hon ej ville komma in och dela deras m�ltid.
-
-Alice hade icke �tit p� hela dygnet, men nekade dock �fven nu att g�ra
-det. Hon betraktade den gamla gumman med fasa och utbrast:
-
--- S�g mig, hvarf�r ha de f�rt mig hit? hvem har gjort det? hvarf�re �r
-jag h�r? hvad vilja de mig?
-
--- Tyst barn, fr�ga ej mig. Jag vet det ej, men sannolikt har ni gjort
-n�gonting mycket illa och �r derf�re h�r.
-
--- Illa? hvad f�r illa har jag gjort? och hennes t�rar str�mmade �ter.
-
-N�gra dagar f�rgingo p� detta s�tt. Alices �fversp�nda sinnesst�mning
-b�rjade l�gga sig, och innerligt tackade hon Gud f�r det hon medtagit
-sin bibel, som nu var henne s� k�r och gaf henne s� mycken tr�st.
-
-Gumman, som var den enda med hvilken hon egentligen kom i ber�ring,
-kunde icke f�rklara mera �n hvad hon f�rst hade sagt. Utom henne fanns
-uti den fattiga stugan blott en enda person, en fjorton�rs flicka, till
-hvilken Alice k�nde sig dragen; men gumman hade f�rbjudit dem att tala
-med hvarandra; hon sade, att den unga missen skulle l�ra henne sina
-konster. Alice, som hade p� sitt samvete blott en enda sak, och �fven
-detta tvifvelaktigt: att hafva �lskat Edvard med s� mycket f�rtroende,
-f�rstod icke hvad allt detta ville s�ga. Det �r kanske f�r mycket sagdt,
-att samvetet f�rebr�dde henne hennes k�rlek till Edvard, men hon hade s�
-mycket t�nkt p� gummans f�rsta ord, att hon blott kunde uppt�cka ett
-beg�nget fel, och hvilket annat kunde v�l detta vara, �n att hon
-underkastat sig hans vilja?
-
-Hennes f�ngelse var en h�rd pr�fning f�r henne, isynnerhet derf�re, att
-hon ej visste hvad som skulle intr�ffa sedan, eller huru l�nge det
-skulle komma att r�cka. Sm�ningom uppstod liksom ett hemligt f�rst�nd
-emellan den unga Martha och den olyckliga Alice, och en dag lofvade
-denna �taga sig framskaffandet af ett bref, adresseradt till fru
-Starling, hvilket gumman nekat att afs�nda. Vi kunna straxt s�ga, att
-detta bref, som visserligen ankom till sin adressort, dock aldrig f�ll i
-Lady Starlings h�nder. Det hade blott till f�ljd, att Alice blef bevakad
-med �nnu st�rre str�nghet �n f�rr; men �ndock lefde hon i hoppet, att
-n�gon r�ddning f�r henne skulle finnas. Hon trodde alltid, att d� Lady
-Starling skulle f� hennes bref, Edvard skulle ila till hennes r�ddning.
-Icke en stund hade hennes hjerta anklagat honom att hafva haft sin hand
-med i detta d�d.
-
-Hennes tro p� honom var orubblig, och det var en lycka, ty hon h�rde
-till dem, f�r hvilka ingen olycka kan finnas d� de �lska, och f�r hvilka
-d�den �r tusendefaldt l�ttare �n f�rlusten af tron p� den, hvilken de
-gifvit sitt hjerta.
-
-Kort efter dessa tilldragelser for Edvard till Abbey-Hall, der vi redan
-s�go honom upptr�da i egenskap af f�stman.
-
-Han ins�g visst det v�dliga uti hela detta f�retag och s� som alla
-uslingar, k�nde han sig feg vid tanken p� dess m�jliga f�ljder. Han
-underl�t icke uti sina samtal med den gamle Lorden, att ingifva honom
-mod att p�skynda hans f�rening med Lucy; en sak som ock ej var n�gon
-sv�righet att f� Lorden att lofva.
-
-
-
-
-                                 XII
-                          NEW-YORK OCH PARIS
-
-
-Vi skola i korthet redog�ra f�r Lucys resa till Amerika och hennes
-vistelse i New-York. Berusningen var fullst�ndig, allt hvad hon s�g
-�fvergick hennes dr�mmar. Med hennes karakter var det icke underligt,
-att hon i de amerikanska kretsarne blef synnerligen v�l emottagen. Om
-hon liknade qvinnorna der, s� hade hon �nnu n�got, hvari hon
-�fvertr�ffade dem; hon hade kommit till samma slutsatser som de, men
-icke genom yttre omst�ndigheter eller genom andras inflytelser, utan
-genom en l�ngsam inverkan af studier och l�sning. Hon var mera qvinlig,
-mera artistisk; allt, som var sk�nt och sannt, fann �gonblickligen ett
-genljud inom henne. I detta sk�na land, som med s� stora steg kommit
-till full insigt af det r�tta, ins�g hon de praktiska id�erna om den
-individuella friheten. Hittills hade dessa funnits inom henne blott
-s�som principer, men nu k�nde hon, huru hennes vingar v�xte och voro
-f�rdiga att breda sig ut till flygt. Fru Rush omgaf henne med k�rlek och
-med all den trefnad den sanna �mheten kan utt�nka. Lucys trefliga
-salong, hvilken vi redan k�nna genom det bref vi meddelat fr�n en af
-hennes beundrare, s�g ett utvaldt s�llskap samla sig omkring den
-�lskv�rda v�rdinnan. F�r att begagna ett engelskt uttryck, var det en
-verklig steeplechase, som egde rum f�r att bli emottagen i detta lilla
-trefnadens tempel. Lucy k�nde sig i sin r�tta sfer och den utveckling
-som eng�ng hade b�rjats inom henne i lady Marys salong, fick nu blomma
-ut i hela sin prakt. Men huru �n ett s�dant lif behagade henne, var
-hennes intelligens alltf�r kraftig, f�r att icke beh�fva n�gon m�ktigare
-f�da. Hon kastade sig beg�rligt �fver allt som kunde �ka hennes
-kunskaper. M:r R., en af New-Yorks framst�ende m�lare, beledsagade henne
-i tafvelgallerierna och i m�lares och skulpt�rers atelierer, och han
-kunde icke nog f�rundra sig �fver den fina smak, med hvilken hon bed�mde
-konstn�rernas skapelser i deras stora, liksom i deras mindre detaljer.
-M:r Wight var lycklig att kunna f�ra henne upp till de mera intressanta
-f�rhandlingarne uti lagstiftande kammaren, och Lucy nj�t med berusning
-af detta politiska och intellektuella lif, som omgaf henne. Flere g�nger
-d� hon var ensam, b�rjade hon skratta �t sina egna underliga tankar. Hon
-gl�mde sig sjelf, sin personlighet, alla de f�rh�llanden, som binda
-menniskan lik en tr�l vid konventionella lagar; hon valde sig ett yrke,
-hon s�g sig i sin inbillning verksam deri, men i ett nu var h�gringen
-borta och -- hon var �ter en qvinna. Men den dr�m, hvari hon med den
-st�rsta f�rtjusning invaggade sig, var den, att med n�gra likasinnade
-v�nner b�rja ett upplysningens korst�g uti det gamla Europa, s� inrotadt
-uti sina gamla seder, sina gamla id�er, att det barnsligt upprepar
-frihetens skri, utan att f�rst� det, och �ndock betraktar Columbias �dla
-folk som ett �fverd�digt barn. Hvad dessa dr�mmar voro sk�na! De hade
-blixtens kraft, som genomtr�nger rymden -- hvarf�re skulle de ej vara
-annat �n dr�mmar! M�ngen kan tycka, att uti allt detta l�g en h�g grad
-af Don-Quixoterie, men l�t vara! f�rtjenar Cervantes verkligen de lagrar
-en efterverld sk�nkt honom, ty hvad gjorde han? Han f�rl�jligade en
-stor, en upph�jd, m�ktig k�nsla, ridderligheten, en k�nsla, som, o ve!
-af honom blifvit till grunden afmejad. De nuvarande generationerna anse
-det slafviskt att vara ridderlig, men de ha icke besinnat, att det �r
-vida mera slafviskt att icke v�ga vara ridderlig. Vi tro oss icke kunna
-lyckas att ber�fva Cervantes hans lagrar f�r att f�rflytta dem p� Don
-Quixotes hufvud och vilja blott s�ga, att s� l�nge menniskan blir
-tvungen att b�ja sitt hufvud under godtyckliga despotiska lagar, s�
-l�nge hon icke v�gar handla efter sitt samvete, utan att derf�re blifva
-utpekad, kan icke ens den transatlantiska kabeln f�rena den gamla
-verlden med den nya.
-
-Lucy var en af dessa f�rt�rande intelligenser, som kunna omfatta allt,
-intressera sig f�r allt, ing� i de mest praktiska detaljer och �ndock
-genomsvinga verlden i inbillningens dr�mmar ...!
-
-Den tid, hon �mnat stanna i Amerika, f�rgick med blixtens snabbhet; hon
-lemnade detta land med f�rnyade krafter. D� hon rest fr�n Abbey-Hall,
-var hon ett tidigt utveckladt barn, nu egde hon en sannt qvinlig
-tillf�rsigt.
-
-Om mina l�sare �nnu erinra sig de scener, som f�rsiggingo p� �ngb�ten
-Arabia och samtalet emellan Lucy och hennes amerikanska kammarjungfru
-Mary, s� kunna de uppfatta hennes framtids planer. Vi hafva n�gonst�des
-sagt, att s� snart Lucy tagit de f�rsta stegen p� frihetens v�g, en kamp
-komme att uppst� emellan henne och hennes fria ande, hennes fria id�er;
-tvifvel underkastadt vore hvem som komme att segra. Nu var f�r Lucy
-tanken att �terkomma till Abbey-Hall mer �n sv�r, den var om�jlig; hon
-k�nde sig of�rm�gen att �ter intr�da inom den krets af kedjor, hvilken
-hon eng�ng hade brutit. Hennes faders vilja att gifta bort henne,
-hvilket hon tillskref hans sinnessvaghet, afskr�ckte henne ifr�n hemmet.
-Hon var ej r�dd f�r strid, men hon b�fvade tillbaka f�r tanken, att
-denna strid m�ste utk�mpas emot hennes fader, och isynnerhet emot en,
-hvilken var s� moraliskt svag. Att uppoffra hela sin framtid f�r en id�,
-som hon ans�g sakna f�rnuftiga sk�l och lefva med en menniska, som hon
-ej kunde f�rdraga -- nej, det var dock �nnu om�jligare �n allt annat.
-
-
-
-
-                                 XIII
-                          EN �TERFUNNEN V�N
-
-
-Nu befann hon sig sedan n�gon tid i Paris och der nj�t hon af allt, som
-denna stad har att erbjuda. Paris �r riktigt intressant, tycka vi,
-endast f�r dem, som vilja l�ra sig n�got och n�r f�rh�llandena gynna
-tillfredsst�llandet af denna smak. Kommer man dit utan att kunna
-intr�nga i alla detaljer af detta samh�lle, som �r s� m�ngfaldigt
-sammansatt, kan man ej vara fullkomligt tillfredsst�lld. Det blir d� som
-med hvarje sak till hvars djup man ej tr�nger.
-
-Allting h�r i verlden kan bli intressant d� man �r i st�nd att tillegna
-sig en djupare k�nnedom deraf. Ingen l�ra �r torr, blott man intresserar
-sig f�r den. Och huru uppkommer intresset? jo, genom k�nnedom om den
-grund, p� hvilken denna l�ra st�der sig. Huru m�nga s�ga t. ex. icke,
-att mathematik, astronomi, mineralogi, spr�kkunskap etc. �ro torra �mnen
-f�r f�rst�ndet, men de hafva or�tt. Hvarje menniska vill uti det,
-hvarmed hon syssels�tter sig, inl�gga n�gonting utaf sig sjelf, och sker
-detta icke genom uppt�ckter och afhandlingar hvilket �r ett privilegium
-f�r de h�gre beg�fvade, s� sker det genom omd�men, eller �tminstone
-genom det arbete tanken haft att utf�ra, f�r att kunna anse den
-f�rv�rfvade kunskapen s�som sin egen.
-
-Huru kan man d� i v�ra dagar beg�ra, att qvinnan skall kunna st� p� den
-st�ndpunkt, man vill se henne intaga, f�r att anse henne vara f�rm�gen
-att uppfatta mera vidstr�ckta och sv�ra kunskaper? Theorien felar genom
-brist p� helhet, praktiken har samma brist och huru kan man d� f�rv�rfva
-sig en omfattande �fversigt af det?
-
-Lucy hade lyckan att kunna g�ra hvad henne behagade, se allt som
-intresserade henne och l�ra sig allt som hon hade lust att veta. Vi
-hafva redan antydt att hon ville vara nyttig, att hon ville arbeta f�r
-menskligheten, s�som hon i sitt sk�na of�rst�nd, full af tro p� det
-goda, yttrade sig. Men hvad ville hon utr�tta? till hvad �mnade hon
-anv�nda sina krafter? "Till allt det goda", det var det svar hon skulle
-hafva gifvit p� dessa fr�gor.
-
-Ett s�dant svar kan f�refalla barnsligt, men �r det likv�l ej; att det
-endast var dr�mmerier, det f�rtjenar v�rt medlidande hellre �n n�gon
-annan k�nsla. Den starka viljan, energien, �nskan att verka och vara
-nyttig, till hvad skulle den tjena, om man ej hade ett m�l, n�gonting
-best�mdt att utr�tta? Men hvari l�g d� felet, ty det m�ste hafva funnits
-ett n�got, som hindrade uppfyllelsen af det hela? Alla materialier
-funnos i rikt m�tt, men det, som saknades, var -- en uppfostran i
-harmoni med de skatter denna karakter bar inom sig. Kunskaper funnos
-�fven, ty hon hade l�st mycket, k�nde flere spr�k, hade gjort sig
-f�rtrogen med m�nga l�ror och id�er, hvilka sk�nkt stadga �t hennes
-tankar och f�rst�nd. Om detta icke var nog f�r att full�nda hennes
-karakter -- hvad var d� mera egnadt derf�r? Hvad? En planmessig riktning
-i hennes uppfostran, en st�rre ordning och reda i hennes kunskaper och
-ett mera praktiskt omd�me om de sociala f�rh�llandena.
-
-Huru m�nga krafter ha icke g�tt f�rlorade genom detta fel, under det
-martyrerna derf�r sjelfva �ro oskyldiga? Martyrer? Ja, detta ord
-vidh�lla vi, trots m�ngen kanske kommer att finna det �fverdrifvet. �r
-det d� ej ett martyrskap att, n�r man kommit till den �lder d� man kunde
-blifva nyttig, finna att det �r om�jligt, att hela ens lif �r f�rfeladt?
-Man ser andra arbeta och g�ra sig nyttiga, man str�fvar sjelf till samma
-m�l, men till hvad man �n s�ker anv�nda sina krafter, k�nnes f�ngens
-tunga kedja fasth�lla en vid den pelare, ifr�n hvilken man ej kan
-afl�gsna sig mer �n vissa, afm�tta steg -- pelaren det �r samh�llets
-anspr�k p� qvinnan -- kedjan, den uppfostran detta samma samh�lle
-best�mt f�r henne.
-
-Det jag nu sagt hade Lucy �nnu ej kommit till insigt af, hon hade blott
-en aning derom; erfarenheten skulle komma att gifva hennes illusioner
-h�rda slag. Men hon var nu �nnu lycklig, hon nj�t af lifvet, hon dr�mde;
-ja -- l�tom oss icke missunna henne denna lycka. Huru herrligt �r det ej
-ibland att lefva ofvanom den kalla verkligheten. Ofta �r en stund af
-lycka, vore den ocks� blott fostrad af inbillningen, en skatt, hvilken
-under hela ens lefnad f�rvaras i hjertats djup.
-
-�t hvilket h�ll v�nde Lucy v�l f�rst sina tankar? Till den sk�na
-konsten, f�r hvilken hvarje h�gsinnad menniska uti n�gon vr� af sin
-varelse eger en st�rre eller mindre �mhet.
-
-Lucy erfor ett slags feberaktigt behof att g�ra sig bekant med allt det
-m�rkv�rdiga, som hon visste Paris hade att erbjuda. Hon h�ngaf sig �fven
-h�r med tjusning �t allt det stora och det snillrika, som fann ett s�
-villigt �terljud uti hennes sj�l. Hon gjorde sig bekant med Frankrikes
-litter�ra f�rh�llanden och k�nde sig nu vara uti den krets hon alltid
-dr�mt sig; hon hade liksom aflagt alla gamla tankar, alla gamla
-f�rdomsfulla id�er, hon nj�t af lifvet i dess fullhet.
-
-Visst �terv�nde hennes tankar emellan�t till Abbey-Hall, der hon s�g sin
-gamle fader f�rg�fves v�ntande henne. En inre d�mpad r�st l�t stundom
-h�ra sig, men hon tillskref densamma en gammal vana och genom uppfostran
-framkallade f�rdomar, ty n�r hon r�dfr�gade sitt samvete, fann hon
-alltid n�got giltigt sk�l till f�rsvar f�r sitt handlingss�tt.
-
-En dag, d� Lucy f�retagit sig att bestiga Vend�me-kolonnen, blef hon
-�fverraskad af att der p� platformen igenk�nna sin gamla bekantskap,
-baron Lejonstjerna. Hon helsade honom helt ogeneradt, men m�rkte tillika
-den illa dolda sinnesr�relse hennes ov�ntade �syn hos honom framkallade.
-Efter att hafva vexlat n�gra fr�gor ang�ende vistelsen i Paris,
-�tskildes de.
-
--- Herr baron, sade Lucy, jag bad er sednast att icke gl�mma bort oss p�
-Abbey-Hall; nu upprepar jag min bjudning, men det �r nu i Paris jag
-m�ste taga emot er, och hon lemnade honom sin adress.
-
--- �r det lady Glithingham jag b�r fr�ga efter?
-
--- Huru? har detta rykte �fven n�tt edra �ron? Nej, herr baron, det �r
-�nnu samma Lucy Suffridge, hvilken nu efter m�nga �fventyr befinner sig
-ensam i Paris, liksom ni f�rsta g�ngen s�g henne ensam under den stora
-eken. -- Hon log h�rvid n�got sk�lmskt emot honom och f�rsvann med l�tta
-steg, innan Oskar Lejonstjerna hann hemta sig fr�n sin f�rv�ning.
-
-Denne gl�mde emellertid allt som omgaf honom och gick med fasta steg
-till sitt hem. Det var f�rst d� han kom till det hus han bebodde, som
-han afkastade det yttre lugn han hittills p�lagt sig. I ett nu var han
-uti sitt rum, der han h�ftigt kastade sig i en soffa.
-
--- Detta fattades! sade han till sig sjelf. Jag hade just b�rjat blifva
-f�rnuftig, d� den ljufva och p� samma g�ng pl�gsamma bilden �ter
-lifslefvande st�r f�r mina �gon! Det kan man kalla en �dets skickelse.
-Hvad betydde v�l hennes ord, ty hennes fader talade om hennes
-f�rlofning, s�som om n�gonting fullkomligt afgjordt? -- Hade han kanske
-gissat mina k�nslor? -- Ville han afl�gsna mig? -- och af hvad sk�l? --
-Nej, allt detta f�refaller otroligt. -- Sak samma -- -- Hon skrattade �t
-min fr�ga, och det bevisar att hon �r fri ... Se s�, gamle narr, har du
-k�mpat s� mycket och dock ej hunnit l�ngre ... Det �r visst intet
-lysande bevis p� en utomordentlig sj�lsstyrka hos dig, min k�re Oskar.
-Studerandet af gamla manuskripter synes hafva f�ryngrat ditt hjerta. --
-Men f�r tusan! jag m� v�l ej gl�mma min middag f�r det ... Men hvarf�re
-befinner hon sig d� h�r ensam?
-
-Nu satte sig Oskar �ter, ehuru han redan fattat sin hatt, lade armarna i
-kors och f�rsj�nk �nyo i djupa tankar. Flere g�nger framtog han sin
-klocka ur vestfickan, �ppnade mekaniskt locket, s�g medvetsl�st p� den
-och lade den tillbaka. Efter en stund steg han upp, n�rmade sig kaminen,
-jemkade ljusstakarne, flyttade n�gra b�cker p� sitt skrifbord, vid
-hvilket han derefter nedsatte sig och b�rjade skrifva. Middagen tycktes
-derunder blifva gl�md, ty �nnu flere timmar sednare finna vi honom i
-samma st�llning.
-
-Dagen derp� stannade Oskar Lejonstjerna utanf�r Lucys d�rr. Det var icke
-utan en stark hjertklappning han intr�dde i den trefliga salongen, der
-hon emottog honom. Ehuru hon blott en kort tid hade bebott den, hade hon
-dock hunnit meddela n�gonting af sin egen karakter �t alla dess f�rem�l.
-Uti en vas p� bordet stod en artistiskt sammansatt bukett af rosor och
-liljor; en vacker lithografi af M�llers Andr� Ch�nier stod p� ett
-staffli och d� han intr�dde, h�ll Lucy just p� att st�lla den i den
-f�rm�nligaste dagern. Hon helsade honom s�som en gammal v�n och en stund
-derp� voro de inbegripna i ett lifligt samtal. Efter hvad mina l�sare
-redan k�nna om Lucys karakter, kunna de l�tt f�rst�, att hon ej k�nde
-sig det ringaste generad af det ovanliga i sin st�llning.
-
-Oskar Lejonstjerna erfor, s� frisinnad han �n var, en of�rklarlig k�nsla
-som sade honom att den bel�genhet, i hvilken Lucy nu befann sig, icke
-var r�tt passande f�r en s� ung, s� f�rtjusande qvinna. Kanske var det
-den fara, hvari hans hjerta befann sig, som gjorde att deras r�ler
-ombyttes; det var han som k�nde sig blyg, hon �ter var fullkomligt fri
-ifr�n allt tv�ng. M�nnens bed�mmande af den bildade qvinnan �r ofta nog
-skeft, kanske till en del derf�r, att deras umg�nge ej inskr�nker sig
-till dessa. Oskar var icke en exalterad menniska, ej heller hade han
-f�rlorat sitt hjertas friskhet; han var en allvarlig r�tt�nkande man.
-Sedan sin barndom hade han l�rt att beherrska sig sjelf och kanske hade
-det legat ett visst �fvermod i den lugna blick, hvarmed han betraktat
-sin framtid. Han hade trott sig h�lla sitt hjerta i sin hand och ej
-velat gifva det �t n�gon annan �n den han d�mt v�rdig att blifva hans
-lefnads f�ljeslagarinna, och nu hade det blifvit taget innan han hunnit
-fr�ga sig sjelf om denna var den r�tta. Kanske var det emedan hans
-hjerta talat, f�rr�n det f�ll honom in att r�dfr�ga sitt f�rst�nd.
-K�rleken, denna underbara konstn�r, hvilken m�lar de vackraste taflor
-utan att det finnes en enda skugga i dem, hade i hans �gon st�llt Lucy
-p� en piedestal, der han betraktade henne med v�rdnadsfull beundran. Han
-�lskade ej blott, han dyrkade, men s�som alla grundliga m�n, var han
-medveten om, att han frivilligt st�llt henne p� denna h�jd.
-
-N�gra veckor hade nu f�rflutit och Oskar, som hade m�nga v�nner och
-bekanta i Paris, afl�gsnade fr�n Lucy ol�genheterna af hennes ensamma
-st�llning, utan att hon sjelf m�rkte det.
-
-Oskar var �del i alla sina principer, fast uti sina f�resatser och
-dessutom i h�g grad f�rbeh�llsam uti allt som r�rde k�rlek; han hade
-aldrig ens med det afl�gsnaste ord h�ntydt p� den k�nsla han n�rde f�r
-Lucy. Ju mer han var i tillf�lle att l�ra k�nna henne, desto mer hade
-den luftiga bild som under ett �rs tid f�resv�fvat honom, �fverg�tt till
-en verklighet. Hos Lucy fanns en poesi som fullkomligt omedvetet omgaf
-henne, och hvilken egentligen blott var ett uttryck af hennes �lskliga
-v�sende, af ett s� okonstladt s�tt att vara, att dr�mmerier alldeles
-icke kommo i fr�ga. Den k�rlek, en n�rmare bekantskap med henne ingaf,
-var lika litet idealisk som den var materiel; det var en intellektuel
-k�rlek, blandad med poesi. Hon var s� snillrik och �ndock s�
-f�rtjusande, att man knappt visste hvad man hellre ville: se p� henne
-eller h�ra hennes ord, men man f�redrog dock alltid det sednare. Med ett
-ord, Oskar b�rjade k�nna sig sjelf, sina id�er, sina tankar s�
-inf�rlifvade med henne, att han var idel �ra och �ga n�r han befann sig
-i hennes n�rhet, och idel beundran n�r han t�nkte p� henne.
-
-Men hvad skola vi s�ga om Lucy? Var d� hennes hjerta s� v�l bepansradt
-mot k�rlekens angrepp, att Oskars upph�jda karakter ej kunde f� det att
-klappa? Var hon d� s� fri fr�n all qvinlig svaghet, att den
-v�rdnadsfulla beundran hon l�ste i hans blick ej gjorde det minsta
-intryck p� henne? Nej! Lucy var stark, men hon var blott menniska; hon
-var en ovanlig qvinna, det vill s�ga: den manliga riktningen i hennes
-karakter hade icke utpl�nat den enthusiastiska beundran f�r det �dla och
-det goda, hvilken ofta efter att hafva varit blott en allm�n k�nsla
-slutar med att h�nf�ra sig till en enda personlighet. Aldrig hade hon
-�nnu till sig sjelf st�llt den fr�gan: "�lskar jag honom?" och sv�rligen
-hade hon kunnat besvara den om n�gon annan framst�llt den f�r henne.
-Kanske hade hon dock sagt: -- D� man g�r sig reda f�r att en str�ng
-vibrerar inom en vid �sk�dandet af ett konstens m�sterverk, �r v�l detta
-k�rlek? D� man f�rtr�stansfullt h�jer sin blick till det som man k�nner
-st� �fver sig, �r detta k�rlek? Det intresse man hyser att kunna
-uppfatta en annans id�er, lyckan att hafva funnit det ideal
-f�rverkligadt som man dr�mt sig, �r allt detta k�rlek? -- d� �lskar jag.
-
-
-
-
-                                 XIV
-                      EN SVENSK JULAFTON I PARIS
-
-
-Oskar vistades i Paris f�r att p� st�llet studera de �terst�ende minnena
-af den tid, d� franska revolutionen upptr�dde som den f�rsta p�skyndande
-st�ten Europa erh�ll p� en v�g, som det sedan denna tid fortfarande
-f�ljer och hvars m�l �r frihet. Han h�ll sedan n�gra �r p� med
-f�rfattandet af ett arbete, hvars syfte var att med historiska fakta
-bevisa verldens fram�tskridande emot l�sningen af det stora problemet:
-erk�nnandet af den individuella friheten. Vi sade redan att han ej var
-n�gon dr�mmare, han var en djup t�nkare; hans naturliga g�fvor, hans
-str�fvan efter det goda inom m�jlighetens gr�ns, jemte en grundlig
-uppfostran, hade utstakat den bana, l�ngs hvilken hans lif skulle skrida
-fram.
-
-Lucy hade vid sin ankomst till Paris afs�ndt ett bref till sin fader, i
-hvilket hon �ppet och logiskt utvecklade sin karakter och sina id�ers
-riktning. Brefvet var �mt, och i varma uttryck framst�llde hon huru
-hennes inre var upproriskt, s�v�l emot att �terv�nda till Abbey-Hall,
-som emot gifterm�let med baroneten. P� detta bref v�ntade hon nu ett
-svar och begynnte redan blifva orolig �fver att hon icke f�tt det. Hon
-hade nu vistats n�gra m�nader i den h�nf�rande staden och hade, tack
-vare Oskar Lejonstjerna, gjort n�gra h�gst angen�ma bekantskaper. Mycket
-ofta samlade sig ett litet intressant s�llskap, best�ende af svenskar,
-engelsm�n, och n�gra finnar �n hos den ena, �n �ter hos den andra af de
-familjer, hvilka utgjorde en f�reningspunkt f�r den lilla intelligenta
-nordiska verld, som bildat sig inom detta stora Babylon.
-
-Det var den 24 December och Lucy var af en af dessa familjer inbjuden
-att bivista en af dessa f�r hjertat s� k�ra familjefester, hvilkas
-medelpunkt utg�res af den beprydda julgranen. Lucys ungdomliga sinne, s�
-emottagligt f�r allt godt och rent, hade vid f�rsta anblicken af den
-f�renande kraft som l�g uti denna sed, blifvit gripen af en
-sinnesr�relse, hvilken hon icke anstr�ngde sig att d�lja. Alla voro
-h�gtidligt st�mda, en del p�mintes genom den om hemmet, fosterlandet,
-fr�nvarande v�nner; och de, f�r hvilka den ej hade samma betydelse,
-erforo dock en k�nsla af v�rme, som spred sina str�lar omkring dem. Den
-trefliga julgubben, �fverstr�dd med puder f�r att p�minna om hemlandets
-sn�, utdelade �t de n�rvarande n�gra mer eller mindre anspr�ksl�sa
-g�fvor. Ingen hade blifvit gl�md och Lucy blef helt �fverraskad att med
-ens se sitt namn p� en l�ng, temmeligen stor l�da. Hennes hand darrade
-af nyfikenhet och intresse, d� hon afklippte sn�ret, borttog omslaget
-och �ppnade locket p� l�dan. I densamma l�go de finaste lithografier af
-hennes �lsklingstaflor. L�dan stod p� golfvet d� hon �ppnade den, och
-det var p� kn� framf�r den, som hon satte dess inneh�ll i dagen. Nu
-upplyfte hon sitt vackra hufvud och hennes �gon ilade spejande omkring
-till alla de f�rsamlade. D� de f�llo p� Oskar, hvilken vi m�ste tillst�,
-att hennes tankar genast utm�rkt som gifvaren och hvilken stod till
-h�lften dold af granen, derifr�n han oroligt betraktade henne, blixtrade
-hennes �gon till och stigande hastigt upp, gick hon fram till honom. --
-Tack! sade hon. -- Det var allt. Men huru mycken mening inlade icke
-r�stens uppr�rda klang i detta ord! Hon �terv�nde derp� till l�dan,
-upptog f�rsigtigt dess inneh�ll och, b�rande det varsamt till ett bord,
-invid hvilket Oskar �nnu stod or�rlig, �fverlycklig f�rs�nkt i
-betraktande, v�nde hon sig med ett sj�lfullt leende till honom och sade:
-
--- Herr baron, kom, l�tom oss tillsammans genomg� dessa vackra bilder!
-Allt vackert vinner �nnu mera p� att betraktas af tvenne dess beundrare!
-
-Under hela �terstoden af aftonen var Lucy �nnu mera f�rtrollande �n
-vanligt. Hela hennes v�sende hade f�tt en till�kning af tjusningskraft.
-Hon var s� qvinlig, s� vemodig, s� omotst�ndligt �lskv�rd, att hennes
-blotta �syn bidrog att �nnu mera f�rh�ja hela s�llskapets st�mning.
-Oskar var icke mera hvad man kallar k�r, han var h�nf�rd. Det f�ref�ll
-honom som hade hans sj�l genljudat af en herrlig, �fverjordisk s�ng.
-
-Alla de f�rsamlade besl�to att sluta aftonen med en liten promenad l�ngs
-bulevarderna, hvilka denna tid erbjuda en s� egendomlig anblick. L�ngs
-trottoirerna st� sm� tr�dt�lt, der hvarjehanda goda saker f�rs�ljas, och
-de, hvilka kanske omkring sig f�rsamla de flesta k�parne, �ro "_les
-marchands de gaufres_"[1]. D� man n�rmar sig dessa sistn�mnda butiker,
-f�r man f�r n�gra sous en stor f�rtr�ffligt tillredd voffla, bestr�dd
-med fint socker, och st�ndigt m�ter man v�lkl�dda personer, enhvar med
-en s�dan i handen, i hvilken de helt f�rn�jda bita. Men denna afton
-skulle ocks� hafva ett slut; man f�ljde Lucy till hennes hem och d�
-Oskar bar upp julg�fvan i hennes rum, r�ckte hon honom handen och sade:
-
-[Fotnot 1: Voffelf�rs�ljarne.]
-
--- Herr baron, till�t mig �nnu eng�ng att uttrycka den djupaste
-tacksamhet f�r den tanke ni f�st vid denna g�fva. Den blir mig mycket
-k�r, och ett vackert minne ifr�n Paris och af v�r bekantskap.
-
-D� hon r�ckte honom sin hand, den han v�rdnadsfullt tryckte till sina
-l�ppar, h�ll Lucy i den andra ett bref, hvilket Mary vid hennes intr�de
-i salongen lemnat henne. Detta �gonblik stod sedan ofta klart f�r dem,
-d� de p�minnte sig huru Lucy d� i den ena handen h�ll framtidens
-f�rhoppningar och i den andra den kalla verkligheten. Hvem har ej haft
-s�dana erfarenheter i lifvet? Ja, det h�nder ibland, att �det liksom
-utv�ljer just de lyckligaste stunder i v�rt lif f�r att �ter rycka oss
-ned till det som utg�r lifvets �fverv�gande best�ndsdel -- olyckan.
-
-D� hon blef ensam, v�nde hon sig l�ngsamt bort ifr�n d�rren, genom
-hvilken Oskar just nu f�rsvunnit och vandrade flere hvarf i rummet med
-handen tryckt emot pannan. Derp� stannade hon framf�r n�gra blommor och
-efter att en stund hafva betraktat dem, utbrast hon liksom med en klagan
-i sin r�st:
-
--- Denna ros har ocks� eng�ng, full af styrka, h�llit sig rak p� sin
-stam, men alltefter som den �ppnade sin kalk, lutade den sitt hufvud ned
-mot jorden. �r icke jag n�ra nog i samma bel�genhet? Jag h�jde stolt
-mina tankar emot verldsalltets obegr�nsade regioner; jag trodde mig
-kunna insl� en ny v�g, p� hvilken s� m�ngen strandat och nu, har jag
-icke dag f�r dag k�nt min sjelfst�ndighet f�rminskas under det jag
-upptagit andra id�er, hvilkas tjusningskraft jag f�rut ej ens anat? Kan
-jag d� ej strida mer? Har jag tappat bort mig sjelf? Nej, o nej! det kan
-ej, det f�r ej vara s�! Jag har aldrig �nnu k�nt k�rlekens f�rvillande
-kraft, jag vet ej om det �r just denna k�nsla jag erfar, jag vet blott,
-att jag gerna ville likna honom!
-
-D� ljudet af dessa sista ord n�dde hennes �ra, verkade de liksom en
-brytning i den vemodiga st�mning, hvari hon befann sig, och st�llande
-blommorna, dem hon �nnu h�ll uti sin hand, tillbaka p� bordet, tillade
-hon med lifligare r�st:
-
--- Jag tror n�stan jag h�ll p� att bli sv�rmisk! Gud bevare mig fr�n
-s�dant! Oskar Lejonstjerna �r blott en god allvarlig v�n, hvilken
-F�rsynen st�llt i min v�g f�r att hjelpa mig att reda mina n�got
-f�rvirrade tankar om lifvet och att bringa en helsosam klarhet i mina
-alltf�r m�ll�sa str�fvanden.
-
-I det hon yttrade de sista orden antydde ett uttrycksfullt ansigtsspel,
-att hon hade gl�mt det bref hon h�ll i handen, och nu �ppnade hon det.
-Lucys sinnesst�mning m�ste ha varit s�rdeles �fverraskande f�r henne
-sjelf, d� hon s� kunnat f�rbise en s� vigtig h�ndelse som emottagandet
-af det s� l�nge v�ntade brefvet. Det intr�ffar ibland med de mest lugna
-personer, att en ov�ntad k�nsla som med ens tar �fverhand hos dem,
-tvingar dem att begifva sig ut p� spaningar efter sig sjelfva. Och vid
-denna pl�gsamma tankeanstr�ngning �r allt annat, som �r fremmande f�r
-det egentliga m�let, ett _non est_.
-
-D� Lucy, som nu �terkommit till verkligheten, kastade sina blickar p�
-brefvet, greps hon af en h�ftig sinnesr�relse. Handstilen var Anders
-Black's och brefvet var undertecknadt af honom och Jenny. Hon l�ste:
-
-   "H�gt �lskade och v�rdade Lady Lucy!
-
-   Abbey-Hall ser ut som en graf, sedan dess engel flugit sin kos.
-   Vi f�rst� nog huru sv�rt det �r f�r er, fr�ken Lucy, att
-   �terv�nda till dessa murar, men gamle Anders och Jenny bedja dock
-   deras �lsklings-barn att ej gl�mma bort en gammal olycklig far,
-   som ej har n�gon annan �n sin dotter, f�r att tr�sta honom. Lord
-   Suffridge blef vid ankomsten af ert bref alldeles utom sig; han
-   talade om att skicka efter er, att hindra er att fly, och
-   slutligen insjuknade han, sannolikt �fverv�ldigad af sina egna
-   pl�gsamma tankar. Han yrar alltemellan�t och d� ropar han p� er
-   och s�ger att hans sj�ls salighet beror p� er. Hvad vi kunnat
-   f� reda p�, �r att han �r f�rskr�ckligt pl�gad af en tanke, som
-   alltjemt f�rf�ljer honom och som ni skall f�rsona. Han f�ster en
-   gr�nsl�s vigt vid ert samtycke till gifterm�let med Sir
-   Glithingham.
-
-   Skulle vi �nnu f� tala till er s�som till det f�rra �lskliga
-   barnet, hvilket v�ra hjertan h�llo s� k�rt och som hade
-   f�rtroende till sina gamla v�nner, skulle vi s�ga: -- Vi f�rst�
-   den sv�ra st�llning, hvari ni befinner er, men lord Suffridge
-   �r er fader och Gud vill att barnen, s�l�nge det ej strider emot
-   Hans bud, skola lyda sina f�r�ldrar. Om ni icke kan blifva Sir
-   Glithinghams hustru, hvilket vi r�tt v�l kunna fatta, s� visa
-   �tminstone er fader, att det �r en stark �fvertygelse, som
-   hindrar er fr�n att uppoffra er sjelf, och att ni i allt annat
-   vill visa honom barnslig tillgifvenhet. L�t ert hjerta tala och
-   strid ej emot dess r�st! -- S� skulle vi hafva sagt d�, fr�ken
-   Lucy, och nu hoppas vi, Mylady, att ni ej misstycker v�rt fria
-   spr�k, utan kommer hit.
-
-                            Edra gamla orubbliga v�nner och trotjenare
-                                          Anders Black -- Jenny Johns.
-
-   Abbey-Hall den 19 December 186 . ."
-
-D� Mary en stund sednare intr�dde i salongen, f�rskr�cktes hon vid
-�synen af Lucys uppr�rda sinnesst�mning, det var liksom hade den unga
-starka flickan blifvit krossad; hon gret utan t�rar och det var blott
-dofva snyftningar som frambr�to ur hennes br�st, hvilka g�fvo tillk�nna
-hennes sinnesr�relse. I ena handen h�ll hon �nnu brefvet, med den andra
-tryckte hon sitt hjerta, liksom hon velat �terh�lla dess vilda slag.
-
--- Hvad har h�ndt? fr�gade Mary med f�rf�ran, ty hon hade aldrig sett
-sin matmor s� uppskakad. Dessa ord �terkallade Lucy till medvetande af
-sig sjelf; med ett mildt leende r�ckte hon handen �t Mary, liksom hade
-hon k�nt behof af ett menskligt beskydd emot sig sjelf.
-
--- Nu vet jag hvad det vill s�ga, att lida, sade hon, nu f�rst�r jag
-hvad ordet "olycka" betyder.
-
-Hon nekade att uppfylla Marys b�n att l�gga sig och sedan hon skickat
-denna till hvila, k�mpade hon �nnu l�nge en strid med sig sjelf. Med ens
-gick hon till sitt skrifbord, framtog ett kort med Oskar Lejonstjernas
-portr�tt, betraktade det l�nge och fattande ett raskt beslut, skref hon
-f�ljande rader:
-
-   "Herr baron! Jag befinner mig i en bel�genhet d� ett godt r�d �r
-   ov�rderligt. Vill ni vara den, som gifver mig det?
-
-                                                      Lady Suffridge".
-
-Sedan Lucy f�rseglat denna biljett, k�nde hon sig mycket lugnare och
-gick nu att s�ka hvila efter att f�rst hafva v�ckt Mary och tillsagt
-henne att p� morgonen afs�nda brefvet.
-
-
-
-
-                                  XV
-                    EN AFHANDLING OM SKYLDIGHETER
-
-
-D� Lucy vaknade, k�nde hon sig en stund orolig, icke f�r att hon inom
-sig skulle ogillat sin handling, utan derf�re, att hon ej visste huru
-Lejonstjerna skulle betrakta den. Hon satte sig i sin salong och s�kte
-�tervinna jemnvigten i sj�len; hon hade fullkomligt lyckats h�ri, d�
-Lejonstjerna intr�dde, mycket blek och orolig. Med hastiga steg gick han
-genom rummet och n�r hon r�ckte honom handen till helsning, kunde han
-knappt uti denna lugna, v�rdiga qvinna igenk�nna den vemodiga och
-hjertliga varelse han dagen f�rut hade sett.
-
--- Herr baron, har ni f�rv�nats �fver mitt bref, s� kom ih�g, att det
-icke ligger i mitt lynne att trampa den vanliga str�ten. Ni har flere
-g�nger f�rs�krat mig om er v�nskap och nu fr�gar jag er �ppet, vill ni
-gifva mig ett godt r�d? Vill ni vara mitt samvete? Jag vet ej huru ni
-bed�mt mig -- kanske mycket str�ngt och jag erk�nner, att ni haft orsak
-dertill. Ni k�nner ej de f�rh�llanden i hvilka jag befinner mig, allt
-hvad ni vet, �r att den dag, d� jag f�r er redogjorde om min uppfattning
-om friheten och ni fr�gade till hvilket m�l jag str�fvade, jag ej
-f�rm�dde svara er annat, �n: till frihet! Det var af er jag h�rde de
-f�rsta ord om skyldighet, ni sade, att hvarje menniska har ett m�l, till
-hvilket hon b�r str�fva och att v�r lycka mycket beror deraf, om vi valt
-den r�tta v�gen, och att det �r genom uppfyllandet af v�ra pligter som
-vi s�krast kunna n� densamma.
-
--- Lady Suffridge, d� jag f�rs�krade er om min tillgifvenhet, var det i
-hopp att ni n�gong�ng skulle taga den i anspr�k och s�tta mig i
-tillf�lle att bevisa dess djup. Jag har ej bed�mt er illa, det vete Gud!
-och ehuru det i edra id�er funnits ett och annat som jag ej kunnat
-uppfatta, har jag alltid ansett felet ligga hos mig sjelf. Det �r visst
-sannt, att jag ibland undrat huru ni kunnat blifva s� stark, huru ni
-kunnat uppn� en s� h�g grad af sjelfbeherrskning, d� ni blott hade en
-dunkel aning om de str�fvanden ni ville egna ert lif �t. Men ni sade mig
-eng�ng: qvinnans uppfostran �r grundad p� framtiden, hon uppfostras ej
-s� att hon skulle kunna f�lja en viss riktning, hon m�ste afvakta, att
-den st�llning hon slutligen kommer att intaga i lifvet, skall utstaka
-banan f�r henne. Ni sade, att en underlig �dets skickelse hade kommit er
-att f�rfela ert lif, emedan ni l�rt f�r mycket f�r att ej syfta h�gt,
-f�r litet �ter f�r att l�tt kunna finna ett m�l f�r ert lif! Sedan jag
-h�rt denna f�rklaring, blef er karakter tydlig f�r mig. Lucy Suffridge,
-jag h�gaktar, beundrar och v�rderar er f�r mycket f�r att n�gonsin kunna
-bed�mma er of�rdelaktigt.
-
--- Ni skulle ha r�tt att gifva mig f�rebr�elser herr baron, ty jag vet
-sjelf huru barnslig jag �r; men tro f�r all del icke att det �r lust
-till arbete som saknas mig; ni vet, att jag gjort flere f�rs�k i olika
-riktningar, men det som omger mig �r �nnu s� nytt, s� fullt af intresse
-f�r mig, att jag icke kunnat lugna mig tillr�ckligt f�r att f�lja edra
-f�rmaningar och v�lja mig en best�md verkningskrets. Dessutom har jag
-knappast haft n�gon ungdom och jag vill njuta af lifvet innan jag
-allvarligt och o�terkalleligt betr�der den v�g, hvars sv�righeter jag
-�nnu hvarken f�rm�r att i hela deras vidd uppfatta eller har lust att
-bek�mpa. Ni k�nner icke, ni, som �r en man, hvad det vill s�ga att hela
-sin ungdom igenom ha t�rstat, utan att dock f� en droppe fr�n den
-efterl�ngtade k�llan. Den dag, d� man �ndtligen n�rmar sina l�ppar
-dertill, liknar man en person, som efter en l�ngvarig sjukdom ser ett
-bord dignande af �fverfl�d. I ett liknande fall befinner jag mig nu. Men
-l�t mig nu beg�ra ert r�d.
-
--- Var f�rs�krad om, att jag skall r�da er s� godt jag kan.
-
--- Tack, herr baron! D� jag v�nder mig till er, s� sker det emedan jag
-k�nner mig of�rm�gen att sjelf och ensam l�sa de g�tor, som framst�lla
-sig f�r mig. Det h�nder mig kanske f�r f�rsta g�ngen att jag n�dgas
-anlita en annans omd�me. Jag har varit �fvermodig och jag straffas nu
-derf�r, ty jag k�nner mig ur st�nd att sjelf se klart i det som r�r mig.
-
-Lucy, som hade tagit plats i ett soffh�rn, fattade nu uti en blyerzpenna
-och i ett nu var den afbruten. Det var icke en k�nsla af h�ftighet, som
-ledt henne dertill, det var blott ett slags yttring af en vanm�ktig
-kraft. Det var liksom hade hon genom denna r�relse afl�gsnat resten af
-den tvekan hon �nnu hyste; eller m�h�nda ville hon genom detta utbrott
-d�mpa den alltf�r starka r�st, som talade i hennes inre. Under samtalets
-g�ng h�nde det ibland, att hennes �gon under l�nga stunder irrade utan
-ett best�mdt m�l, men undvikande att m�ta Oskars; en annan g�ng �ter var
-hennes klara blick lugnt f�stad p� hans d� hon talade, liksom s�kte hon
-i den kraft och mod. Det ges personer, hvilkas uttryck och gester l�tt
-kunna �tergifvas; det finnes �ter andra, lifliga naturer, hvilkas tankar
-st�ndigt �terspeglas i deras anleten; �gonens vexlande skiftning,
-hufvudets r�relser, l�pparnes uttryckfulla kr�kning, h�ndernas lifliga
-spr�k, allt detta �r f�r beskrifvaren n�stan om�jligt att �terge, han
-m�ste lita p� l�sarens f�rm�ga att f�rest�lla sig den talande, hvars
-sj�lfulla pantomim f�rst�rker ordens mening. Lucy var en af dessa. Sedan
-hon hunnit afl�gga det allvarsamma utseende hon hade i b�rjan af sitt
-samtal med Oskar, blef hon �ter lik sig sjelf, naturlig, okonstlad,
-str�ende omkring sig pikanta och f�rtjusande infall.
-
--- L�t mig veta hvarom fr�ga �r, yttrade Oskar, m�h�nda kunna vi med
-f�renade krafter f�rm� dessa f�rvirrade tankar att komma till klarhet.
-
--- Nej, v�nta, v�nta! Ni skall f� veta allt! Men f�rst m�ste jag f� g�ra
-er n�gra fr�gor. S�g mig, hvilken betydelse f�ster ni vid ordet
-skyldighet? Huru vidstr�ckt �r den mening ni ger detta ord? fr�gade
-Lucy.
-
-Oskar syntes en stund bet�nka sig.
-
--- Det �r en ganska sv�r fr�ga, min fr�ken, och jag vet ej om jag blir i
-st�nd att besvara den i dess helhet. Hvad skyldighet �r? Jo, det �r
-denna oundvikliga raka linie, hvilken antingen till f�ljd af v�rt eget
-beslut eller genom omst�ndigheterna st�ller sig som en gr�ns f�r v�r
-handlingsfrihet. Ordet har, genom ett ofta oriktigt begagnande, blifvit
-missf�rst�dt. Man kan t�nka sig skyldigheter som bjuda oss att g�ra
-n�got och andra, som bjuda oss att underl�ta n�got. Dessutom ha vi
-skyldigheter emot naturens lagar och emot oss sjelfva.
-
--- Ja, jag f�rst�r det, sade Lucy, men huru skall man igenk�nna sina
-skyldigheter, det �r det sv�ra? Nu, till exempel m�ste jag handla. En
-r�st manar mig att �terv�nda till min fader, emedan han beh�fver mig,
-emedan han �r min fader. En annan hviskar �ter till mig: -- Du �r
-menniska, satt p� jorden f�r att begagna de g�fvor du f�tt, s�
-obetydliga de �n m� vara; du f�r ej f�rspilla ditt lif i overksamhet, du
-f�r icke onyttigt begrafva den kraft som bor inom dig. D� du kan vara
-nyttig �t flere, b�r du f�redraga det, framf�r att vara nyttig �t en.
-S�g, herr baron, f�rst�r ni detta?
-
--- Ja, men skall jag vara uppriktig, s� m�ste jag s�ga, att jag anser
-detta r�sonnemang vara falskt. Naturens lagar kunna ej omintetg�ras, det
-finnes en moral, som ej heller kan f�rsvinna. Det, som �r, m�ste
-f�redragas framf�r det, som kan blifva. Den skyldighet, som �r utstakad
-f�r er af naturen, f�r ej f�rbises f�r den ni �nnu dr�mmer om att skapa
-er. Dessutom -- hvilka skyldigheter har ni v�l h�r? P� hvilket verk
-arbetar ni?
-
--- Jag kan ej svara annat �n det jag sagt f�rut: jag m�ste blifva
-f�rtrogen med mensklighetens lif och id�er f�r att eng�ng blifva nyttig
-f�r mina medmenniskor.
-
--- Min fr�ken, ni tyckes eng�ng gilla de inkast jag gjorde, till f�ljd
-af ett n�stan dylikt samtal.
-
--- Ja, ni p�stod att den, som antingen har flere m�l f�r sig eller ett
-dunkelt, s�llan kan vara s�ker p� att ej r�ka in p� en omv�g, hvilken
-han ej tagit med i ber�kningen.
-
--- Jag medger, sade Oskar, att det fanns en tid, d� jag ans�g qvinnan
-icke �ga r�ttighet att v�lja en v�g utom den familje-krets, hvilken
-n�stan alltid omger henne. Jag s�g i henne endast dottern, makan eller
-modern. Jag ans�g henne ej beh�fva andra grundsatser �n dem, hvilka
-erfordras f�r att fylla dessa kall. Jag f�rbis�g den vigtiga fr�gan, att
-det utan harmoni ej finnes n�gon helhet, att brist p� utveckling hos den
-t�nkande menniskan ofta kan f�rorsaka of�rm�ga att str�ngt f�lja vissa
-gifna principer. Sedan dess har jag l�rt mig f�rst�, att det f�rsta
-vilkoret f�r att qvinnan skall kunna handla r�tt, �r det, att hon har
-fasta �fvertygelser, och �fvertygelsen �r ett verk af tankens harmoniska
-utveckling.
-
--- Herr baron, jag m�ste s�ga er hvad det �r som f�rer mig till alla
-dessa fr�gor. Jag har aldrig f�r er omn�mnt, att, d� jag �terkom fr�n
-Amerika, jag i st�llet f�r att �terv�nda till min fader, direkte kom
-hit. Jag kunde ej l�ngre lefva inom de murar, som ej blott h�llo min
-person f�ngslad, utan �fven alla mina sj�lsf�rm�genheter. Det var en
-l�ngsam d�d och jag ville ej frivilligt uppoffra mig, utan att derigenom
-gagna n�gon menniska. F�rst�r ni det?
-
--- Allt f�r v�l, min fr�ken; ty jag anade mycket af allt detta d� jag
-bes�kte er p� Abbey-Hall. Men d� uppstod en tanke inom mig, en tanke som
-jag nu vill kl�da i ord. Fanns der i ert grannskap icke en enda
-menniska, som skulle beh�ft er? fanns der ingen olycklig, ingen sjuk,
-intet fader- eller moderl�st barn, ingen af sina f�r�ldrar vanv�rdad
-varelse, som beh�fde er f�r att blifva tr�stad, hjelpt, eller
-undervisad? S�g, hade ni ej kunnat lifva ert d�da lif genom att sprida
-n�got af dess inneh�ll �fver dem? Jag s�ger icke, att ni, om ni �gt full
-frihet att v�lja, kunnat tillfredsst�lla er sj�ls och er intelligens
-behof uteslutande med detta. Nej! Ni har ett alltf�r lifligt, modigt och
-vidstr�ckt str�fvande f�r att fot f�r fot, nej linie f�r linie f�lja en
-v�g, hvilken visserligen tar i anspr�k ett hjerta, s� varmt som ert, men
-som �fven fordrar mera lugn, mera t�lamod, ja mera ih�rdighet. Men denna
-verksamhet hade dock varit �tminstone n�got. F�rl�t, fr�ken Lucy, jag �r
-kanske f�r uppriktig, men ni ville ju h�ra en v�n, och en s�dans
-skyldighet �r att vara sann. Dessutom beundrar jag er f�r mycket -- och
-vid dessa ord blef hans r�st os�ker -- f�r att jag skulle beh�fva frukta
-att �ppet uttala mig om edra handlingar och edra tankar.
-
--- Beundran, upprepade Lucy, liksom hade hon talat f�r sig sjelf, denna
-k�nsla vore jag aldrig v�rd att ingifva, v�nskap, tillgifvenhet kanske;
-n�got annat -- nej, dertill �r jag alltf�r l�ngt ifr�n fullkomlighet. --
-Jag �r d�md att alltid vara en orolig sj�l, som vill flyga h�gre �n
-vingarne b�ra!
-
--- Lady Suffridge, sade nu Oskar och fattade hennes hand, den hon ej
-s�kte draga tillbaka, tala ej s�! N�r man p� sin lott f�tt s� mycket som
-ni, s� f�r man ej se lifvet fr�n en s� dyster sida. Fr�ken Lucy, �fven
-jag har varit en orolig sj�l, jag har aldrig trott mig kunna finna den,
-som kunde v�cka min beundran, r�ra de str�ngar, hvilka legat liksom
-afsomnade i mitt br�st, men nu s�ger jag: -- ni �r en qvinna, hvars like
-jag aldrig sett!
-
-Under hela det sista yttrandet hade Lucy f�ljt Oskar med �gonen; hon var
-som f�rstenad, hon �terh�ll sin andedr�gt, hon ins�p med ett slags
-h�nf�relse hvarje enda af hans ord och blickar. Vid hans sista ord steg
-hon h�ftigt upp fr�n soffan, sprang till sitt skrifbord och fattade det
-bref hon dagen f�rut emottagit och r�ckte det �t honom.
-
--- L�s, jag ber er och s�g mig sedan hvad jag b�r g�ra! och nu gick hon
-bort till f�nstret, tryckte h�rdt sitt ansigte emot rutan, gick derp� i
-sitt inre rum, f�r att osedd bek�mpa sin h�ftiga sinnesr�relse samt
-�terv�nde derefter med lugna steg till Oskar.
-
-
-
-
-                                 XVI
-                          EN SV�R SKYLDIGHET
-
-
-Men hvad f�rehade Oskar undertiden Lucy stred mot sina uppr�rda k�nslor?
-F�rgen p� hans kinder hade flere g�nger �fverg�tt ifr�n en h�g rodnad
-till d�dlig blekhet. Sedan han l�st brefvet, st�dde han sin armb�ge emot
-bordsh�rnet, lutade sitt vackra hufvud deremot och tillsl�t sina �gon.
-Man s�g, genom den mask han hade p�lagt sig, en f�rf�rlig kamp i hans
-inre. D� han h�rde Lucys steg n�rma sig, b�fvade han till, men han
-�tervann snart makt �fver sig sjelf, steg upp och �terlemnade brefvet
-med ett allvarligt uttryck och stela anletsdrag. Han s�g ut som om han
-blifvit f�rvandlad till en bild af sten.
-
-En l�ngre tystnad r�dde och man s�g att b�da ville tala, utan att orden
-kommo �fver deras l�ppar. Det gifves s�dana stunder i lifvet d� man med
-ens ville skapa nya uttryck, ty de vanliga synas alltf�r betydelsel�sa
-f�r situationen; spr�ket f�refaller fremmande och oegentligt. Slutligen
-afbr�t dock Oskar denna tystnad.
-
--- Jag har l�st brefvet och �r af samma mening som f�rut. Ni m�ste
-�terv�nda till er sjuke fader.
-
--- Och gifta mig med Glithingham! utbrast Lucy med en f�rr�disk
-liflighet. Blifva hustru �t en man, som jag ej kan h�gakta, ej ens
-f�rdraga, en man, som �lskar blott min f�rm�genhet, som endast
-efterstr�fvar lyckan att blifva lord till Abbey-Hall? �r det m�jligt?
-Nej, nej, aldrig!
-
--- I den saken kan jag ej r�da er, sade Oskar med anstr�ngning. Att d�ma
-af brefvets inneh�ll, synes som om er fader hade vigtiga sk�l att �nska
-denna f�rening. Kanske ni l�ttare kan besluta er, sedan ni inhemtat
-dessa. Det �r allt hvad en uppriktig v�n kan s�ga er.
-
-Nu steg Oskar upp och fattade sin hatt; han skyndade att lemna detta
-rum, i hvilket han k�nde sig qv�fvas. Han kunde ej l�ngre beherrska sig
-och n�rmande sig Lucy, fattade han hennes hand, kysste den och sade utan
-sl�ppa den:
-
--- Jag �nskar er mod att handla r�tt, jag ville g�ra mycket f�r att
-kunna r�dda er ur denna sv�ra bel�genhet; men det st�r utom min f�rm�ga.
-En sak blott anh�ller jag om, ifall det icke synes er f�r djerft, lofva
-mig vid minnet af den v�nskap ni bevisat mig att underr�tta mig om ert
-gifterm�l kommer att ega rum, eller l�t mig veta om sakerna tagit en
-annan v�ndning!
-
--- Jag lofvar er det; jag lemnar i morgon Paris. Farv�l! tack f�r allt!
-Helsa v�ra gemensamma v�nner ifr�n mig; jag har ej mod att taga afsked
-af dem.
-
--- O, nu -- om det vore m�jligt, skulle jag h�gakta er �nnu mera �n
-f�rut! och huru kall jag �n m� synas, s� kommer dock mitt hjerta att
-f�lja er.
-
-Utan att afvakta ett svar, gick Oskar till d�rren, bugade sig �nnu
-eng�ng och lemnade henne.
-
-D� han var borta, stod Lucy �nnu en l�ng stund med �gonen f�stade p�
-d�rren; hon h�rde honom p�l�gga sina �fverplagg, �ppna den yttre d�rren
-och -- nu var han borta. P� l�nge kunde hon ej f�rm� sig, att g�ra en
-r�relse; det var liksom hade hon velat f�rbli vid detta intryck, och
-aldrig g�ra ett steg mera i lifvet.
-
-Slutligen brast hon ut i gr�t, men dessa t�rar voro v�lg�rande, s�dana
-som hon bra s�llan hade f�llt. Det finnes t�rar, hvilka komma direkte
-fr�n ett hjerta som k�nner sig s� vekt, s� krossadt, att det ej kan
-utgjuta sig p� annat s�tt. Men hon stod or�rlig, hon gjorde intet f�r
-att hindra detta utbrott af sina k�nslor, och f�rst sedan denna paroxysm
-af k�nslighet lugnat sig, v�nde hon sig bort ifr�n d�rren och gick till
-soffan.
-
--- Mary! ropade hon; och n�r denna intr�dde, sade hon: -- om n�gon
-kommer, tar jag ej emot. Dessutom -- packa in v�ra saker och beg�r v�ra
-r�kningar, ty vi resa i morgon till England. Hvarf�r st�r du liksom
-slagen af �skan? Ja, Mary, min far kallar mig och jag m�ste till honom.
-S�g ingenting, min v�n, f�rtag mig icke mitt mod! Jag ber dig g�ra hvad
-du kan f�r att allt m� vara f�rdigt i god tid! Lita icke p� mig, Mary,
--- jag �r tr�tt, jag m�r ej v�l.
-
-Och det var sannt; hon var s� litet van vid starka sinnesr�relser, att
-hon var alldeles uppskakad. Flere timmar f�rgingo och Lucy hade icke
-lemnat sitt rum; hon hade icke lagt hand vid inpackningen, om vi
-undantaga hennes k�ra lithografier; dem fick ingen annan r�ra; och det
-var icke utan en stark sinnesr�relse hon vidr�rde hvarochen af dessa
-k�ra minnen. Men vi skola ej forska efter hvad som f�regick inom hennes
-sj�l. Det �r b�ttre att lemna henne i den ensamhet hon s�ker. Vi kunde
-eljest m�h�nda f� se henne, den starka sj�len, krossad under sorgens,
-under k�rlekens makt. Strider emellan hjertat och viljan �ro ofta
-f�rf�rliga strider! Hvem kan v�l p�st�, s� stark han �n m� vara, att
-viljan aldrig f�tt gifva vika? Och det var d� icke alltid derf�re, att
-det var om�jligt f�r den att segra, utan derf�re, att motst�ndaren var
-s� kraftl�s, s� bl�dande, s� pinad, att en l�ngre fortsatt strid skulle
-varit ett mord, sedan den besegrade hjelten sjelf hellre ville lida �n
-l�ngre fortfara att k�mpa?
-
-Kan v�l det h�gre v�sende, som skapat menniskan med hennes svagheter och
-ofullkomligheter, och som kastat henne i denna stora verld, s� full af
-frestelser, f�lla domen �fver ett hjerta som �lskat f�r mycket? M�
-or�ttvisa gerningar varda f�rd�mda; m� den syndiga k�rleken, som ej vet
-att uppr�tth�lla menniskans v�rdighet, tusenfaldt varda f�rd�md, men r�r
-ej vid den sanna k�rleken, den �r helig, den �r stor! Tvenne hjertan,
-som genom denna trollmakt lefva i k�rlek f�r hvarandra; ett hjerta, som
-i den stora menskligheten slutligen funnit sin v�n, sin like, den, f�r
-hvilken det vill lefva och d�, -- o, r�r ej vid en s�dan k�rlek med
-f�rtal eller med dom! Gud kunde det ej, huru skulle d� menniskan g�ra
-det? M� hafvet �tskilja dem, m� alla lagens och samh�llets fordringar
-kasta sten p� denna k�rlek, den f�rblir �ndock stor, den f�rblir �ndock
-helig! De, hvilka ej vilja tro p� den rena k�rleken, veta ej hvad detta
-ord betyder. Att veta det man �r allt f�r den, som �r allt f�r en, att
-veta, att d� blickarna m�tas, �r tanken f�renad; att veta, det den enas
-t�rar, sorger, gl�dje och s�llhet finna ett �terljud uti den andras
-hjerta, att en handtryckning, ett ord, som f�r alla andra �r ofattligt,
-blott �r klart f�r tv�, �r icke det ljuft, sk�nt, herrligt? Hafva
-cheruberna ett annat s�tt att tolka sina k�nslor f�r hvarandra? Skulle
-englarne ha n�got emot det? O nej, det tror jag icke -- icke ens Gud!
-
-Jag undrar �fver, att menniskorna aldrig hittat p� ett annat ord �n
-k�rlek, f�r att skilja den vanliga jordiska k�rleken ifr�n den upph�jda,
-som visserligen �r s�llsynt, men hvilken dock finnes.
-
-Jag ville ej gifva detta vanliga namn �t de k�nslor, hvilka den qvinna
-hyser, hvilken under �ratal troget bevarar minnet af en �lskare, en
-make, fjerran skiljd fr�n henne; �t den, som under l�nga �r ombildar sin
-karakter och f�rs�ker omskapa sig f�r att blifva v�rd det hjerta hon
-�nskar ega; �t den, hvilken utaf hela sin sj�l �lskar en, hvilken ej
-besvarar denna �mhet; eller slutligen �t den, som uti sitt hjerta b�r
-h�gkomsten af en k�rlek, hvilken hon genom tv�ng blifvit n�dsakad att
-vara otrogen. Det �r ej mera en jordisk k�rlek, som s� kan h�ngifva sig.
-Det �r gudomlighetsgnistan inom menniskan. D�m derf�re ej den rena
-k�rleken!
-
-
-
-
-                                 XVII
-                        EN LITEN TALANDE KORG
-
-
-Men �terv�ndom till Lucy, som utan tvifvel blir oss tacksam f�r det vi
-ej varit vittnen till hennes strider. Det m�ste vara en den
-f�rf�rligaste k�nsla att erfara sin egen svaghet, d� man f�rtr�stat p�
-sin styrka.
-
-Andra dagen var Lucy i ordning f�r afresan och tog plats uti en vaggon.
-Hon hoppades �nnu eng�ng �terse Oskar, men nu �terstod endast n�gra
-minuter och hon f�rlorade detta hopp. Med ens kom en liten gosse till
-vagnsd�rren och lemnade henne en liten f�rtjusande blomsterkorg.
-
--- En herre bad mig lemna detta �t Lady Suffridge, sade han.
-
--- Huru visste du, att jag var den personen?
-
--- Han stod bakom glasd�rren och visade mig er.
-
--- Finns han der �nnu?
-
--- Nej, han gick bort sedan han f�rvissat sig om, att jag ej skulle
-misstaga mig.
-
-Lucy gaf honom ett guldstycke, som gossen helt f�rn�jd emottog.
-
--- Lika mycket fick jag just af herrn, sade han. Stor tack! min gamla
-blinda mor blir nog lycklig der�fver; och sedan s� k�per jag mig n�gra
-cigarrer ... och med dessa ord sprang han sin v�g.
-
-Lucy hade �fven utan denna ledning kunnat gissa hvem det var som s�ndt
-henne detta afsked. Blommorna l�go i korgen i en viss artistisk ordning,
-som var alldeles olik det vanliga s�ttet att l�gga dem tillsammans;
-dessutom voro de p� ett egendomligt s�tt valda och en del voro s�llsynta
-f�r denna �rstid. En aning sade henne, att det ej var utan afsigt de
-blifvit s�lunda sammanf�rda.
-
-Men en hvissling h�rdes och t�get satte sig i r�relse. Lucy kastade en
-l�ng, innerlig blick �t den stad, som innesl�t hennes k�raste v�n. Hon
-tyckte, att hennes hjerta stannade qvar, ty sorgen gjorde henne nu
-fullkomligt of�rm�gen att k�nna n�got. Men snart b�rjade hennes �gon
-�ter forska efter betydelsen af denna korg. I midten fanns en stor ros,
-och rosen �r ju symbolen af v�nskap, tillgifvenhet; bredvid den l�go uti
-en liten knippa n�gra nejlikor, hvilka betyda trohet; en hortensia,
-hoppet, hvilade f�rn�jd uti ett h�rn, st�djande sig emot en balsamin,
-hvilket vill s�ga: var lycklig! I den andra sidan af korgen l�go om
-hvarandra n�gra grenar cactus, beundran, tillsammans med vintergr�n, som
-talar om en lycklig, f�rfluten tid.
-
--- Han f�rs�krar mig �nnu eng�ng om sin trogna v�nskap; han hoppas, att
-jag blir lycklig! Om han ej hade sagt det i g�r, skulle jag ej v�ga
-t�nka p� den beundran, hvilken n�gra af dessa blommor tala om, liksom
-f�r att p�minna mig om en lycklig tid, som nu -- ack! �r f�rfluten.
-
-
-
-
-                                XVIII
-                            HON HAR LOFVAT
-
-
-Uti den allt lika upplysta s�ngkammaren p� Abbey-Hall, finna vi lord
-Suffridge hvilande p� sin s�ng; bredvid honom sitta Lucy och Edvard
-Glithingham. N�gra ord �ro n�dv�ndiga f�r att f�rklara orsaken, hvarf�re
-vi just p� denna dag �tertaga ber�ttelsens tr�d. Sex m�nader hafva
-f�rflutit sedan Lucy �ter tr�dde in i sitt dystra f�ngelse. Det var med
-ett bekl�mdt hjerta hon emots�g sin framtid, men d� hon greps af alltf�r
-upproriska k�nslor, beh�fde hon endast i minnet �terg� till det sista
-samtal hon haft med Oskar, f�r att �ter k�nna sig lugnare.
-
-Hon fann vid hemkomsten sin fader sjuk, men han blef snart n�got
-�terst�lld. Man m�rkte likv�l, att han sm�ningom blifvit allt svagare
-och att sjukdomsanfallen, om ocks� ej s� h�ftiga som f�rut, dock oftare
-�terkommo. Sedan den dag, han af orsaker dem vi k�nna, besl�t att gifta
-sin dotter med sir Edvard, tycktes han hafva hakat sig fast vid denna
-tanke och endast uppeh�lla sina krafter genom hoppet om dess fullbordan.
-Lucys afresa till kontinenten hade varit ett sv�rt slag f�r honom och
-hennes �terkomst en desto st�rre gl�dje, ty han hade fruktat att ej mera
-f� �terse henne. Han f�rstod r�tt v�l, att det var motviljan f�r det
-gifterm�l han ville f�rm� henne till, som skr�mt henne bort ifr�n
-hemmet, men att �ter �fvergifva denna tanke, det var f�r honom om�jligt.
-Han �nskade f�rsona sitt brott genom att f�rena sin enda dotter med
-sonen till den f�rr s� hatade Starling.
-
-D� lord Suffridge n�gra dagar efter Lucys �terkomst talade med henne om
-br�lloppet, svarade hon, att det �nnu var en fullkomligt oafgjord sak
-och att hon k�nde sig ur st�nd att ing� en s� afskr�ckande f�rening.
-Lorden blef utom sig och blott f�r att lugna honom, bad Lucy, att han
-skulle l�ta denna fr�ga �nnu n�gra m�nader hvila, hvartill den gamle
-samtyckte.
-
-Edvard hade n�gra g�nger bes�kt Abbey-Hall och derunder visat mycken
-ot�lighet att p�skynda sakens g�ng. Han var orolig �fver Alices
-bortf�rande och trodde sig kunna finna ro, f�rst n�r allt var
-o�terkalleligen afgjordt.
-
-Samma dag vi �terfinna Lucy och Edvard vid lordens s�ng, var denne �ter
-s�mre; hans krafter tycktes vara i aftagande och hans blick var orolig
-och b�fvande. Slutligen fattade han Lucys hand och b�rjade med os�ker
-st�mma:
-
--- Mitt barn, du har l�nge nog l�tit mig v�nta p� ditt svar och du kan
-ej tro huru mycket du derigenom pl�gat mig. Nu vill jag hafva det
-best�mdt. Edvard, Lucy! jag har just afvaktat denna dag f�r att f�rena
-edra h�nder, och f�r att gifva er min faderliga v�lsignelse. Kom,
-Edvard!
-
--- Nej, nej, nej, min far, det �r om�jligt, utbrast Lucy, f�rskr�ckt
-�fver den hastighet, hvarmed lorden gripit saken an, och hon drog sin
-hand ur sin faders. -- Det �r om�jligt! o, min far, jag ber dig, var
-icke obeveklig! Lyssna till din Lucys b�n! Fader, jag ber, jag
-b�nfaller, att du m�tte afst� fr�n denna tanke! Jag kan ej samtycka, --
-ack, g�r mig icke s� gr�nsl�st olycklig!
-
-Under det Lucy talade, hade Lorden satt sig upp i s�ngen med vildt
-uppsp�rrade �gon.
-
--- Du m� bedja mig s� mycket du vill; jag f�rblir dock obeveklig. Du
-skall, du m�ste gifta dig med Edvard; han �lskar dig och jag vill det.
-
--- Herr baron, sade Edvard med inst�llsam r�st, d� jag ser den motvilja,
-fr�ken Lucy hyser mot mig, vill jag ej tvinga hennes k�nslor.
-
--- Edvard! ocks� du? Men var ej r�dd, det �r blott en nyck af Lucy; hon
-vill nog blifva din hustru; du skall f� se att hon samtycker!
-
--- Om�jligt, min fader! Baron Glithingham vet redan sen l�nge de k�nslor
-jag hyser f�r honom.
-
--- Lucy, �tertog fadren med h�ftighet, nog med detta! N�r jag s�ger, att
-jag vill, anst�r dig blott att lyda. Gifven mig edra h�nder, att jag m�
-trolofva er med hvarandra.
-
--- Fader, fader! hvarf�re �nskar du detta s� entr�get? hvarf�re vill du
-uppoffra hela mitt lif! Icke kan du derigenom blifva lyckligare och du
-kommer s�kert en dag att �ngra dig!
-
--- Lyckligare! jo, jag blir lycklig och jag skall aldrig �ngra det! H�r
-mig, efter du vill veta allt. Edvard, afl�gsna dig p� en stund; jag vill
-tala med Lucy och du skall f� se, att hon sedan frivilligt samtycker!
-
-Baroneten afl�gsnade sig med en misstrogen blick. Han b�rjade nu i sin
-ordning b�fva. Det, som f�regick omkring honom, f�ref�ll honom s�
-besynnerligt, att han begynte befara, att n�gon olycka kunde d�lja sig
-derunder. Men det var ej l�ngre tid att stadna, saken hade redan g�tt
-alltf�r l�ngt och han hade dessutom inga best�mda sk�l f�r sin oro.
-
-N�r far och dotter blifvit ensamma, s�g lorden f�rstulet omkring sig,
-fattade Lucys hand och bad henne s�tta sig p� s�ngkanten n�ra till
-honom.
-
--- O, Lucy, det �r n�gonting f�rf�rligt, som du tvingar mig att meddela!
-Det �r rysligt! S� h�r d� ... det �r mycket l�nge sedan ... just denna
-samma dag ... det var ocks� om aftonen ... jag ... nej, Lucy! det �r
-om�jligt; jag kan ej s�ga dig det! jag kan det ej! Nej, du b�r blott
-veta, att jag st�r i en stor skuld till Glithingham! Jag k�nner p� mig,
-att jag ej skall lefva l�nge mera ... vill du v�l, att min sj�l, f�r din
-skull, f�r din olydnads skull, skall evinnerligt pinas? Du kan f�rsona
-mig med Gud, du och ingen annan. Denna f�rsoning kan ej k�pas genom
-n�got annat �n genom din f�rening med Glithingham.
-
--- Ack, min far, �r det blott icke ett foster af er uppr�rda inbillning?
-Huru kunde min olycka f�rsona er med Gud? Det m�ste ges ett b�ttre s�tt
-att godtg�ra hvad ni brutit.
-
--- Nej, och tusen g�nger nej! Det �r dig F�rsynen utvalt dertill. Om du
-ej samtycker, gapar helfvetet emot mig, der jag evigt skall pinas. Vill
-du det?
-
--- Min far, ni bedrar er! Det �r icke jag, utan edra egna k�nslor, som
-kunna r�dda er. �ngern �r det enda, som kan fr�lsa er ifr�n de qval,
-hvilka nu f�rf�lja er.
-
--- Ha, du vill undandraga dig offret? Lucy, jag ber, jag besv�r dig,
-mitt barn, sk�nk mig det lif, som jag f�rst sk�nkt �t dig! I din mors
-namn, i namnet af den k�rlek du m�ste hysa f�r din fader, i namnet af
-Gud, som jag ej v�gar se eller k�nna innan mitt brott �r f�rsonadt, ber
-jag dig att b�nh�ra mig! H�r du, fortfor han derefter hviskande, jag
-skall d�da mig, om du ej samtycker, det sv�r jag heligt! och han
-framdrog h�rvid en knif ur en bordsl�da invid s�ngen. -- Det �r just
-denna knif ... detta st�l skall �nnu eng�ng dricka blod om du icke
-lofvar! -- Han h�jde med detsamma handen liksom f�r att st�ta knifven i
-sitt hjerta.
-
-Lucy uppgaf ett skri och fattande sin faders hand, kastade hon
-mordvapnet till rummets andra �nda, i det hon utropade:
-
--- Jag lofvar! jag lofvar!
-
-Vid dessa ord s�gs lorden en stund �terh�lla sin andedr�gt; derp�
-sammankn�t han sina h�nder med krampaktig h�ftighet och utbr�t i ett
-vansinnigt skratt, under hvilket man blott otydligt h�rde orden: -- Hon
-lofvar! hon lofvar!
-
-Detta fasansfulla upptr�de varade n�gra sekunder. Med ens grep han sin
-dotters b�da h�nder och h�ljde dem med t�rar och kyssar.
-
-Lucy �ter tycktes ej r�tt kunna fatta hvad som h�ndt; de sista ord hon
-yttrat lj�do hemskt i hennes �ron; men de voro utsagda och det �terstod
-henne intet annat, �n att b�ja sig under omst�ndigheterna. Hennes faders
-tacksamhet lemnade hennes hjerta fullkomligt kallt. Hon k�nde ej annat,
-�n att hon fallit i en m�rk afgrund.
-
-Hon slet sig derefter l�s ifr�n fadrens tacksamhetsyttringar och anh�ll
-om en timmas ost�rd ensamhet, innan hon i hans n�rvaro skulle meddela
-baron Glithingham sitt samtycke.
-
-
-
-
-                                 XIX
-                          DEN F�RSTA KYSSEN
-
-
-Lorden k�nde sin dotter; han visste, att han kunde vara trygg, sedan hon
-gifvit sitt l�fte.
-
-Lucy lemnade sin faders rum med lugna steg; hon var blek och liksom
-k�nslol�s; med m�da kunde hon stiga upp f�r trappan. D� hon inkom i sin
-k�ra gr�na kammare, som bevittnat s� m�nga hennes tankar och dr�mmar,
-och som innesl�t s� m�nga minnen f�r henne, gick hon fram till sin
-moders s�ng och nedsj�nk der p� sina kn�n. I denna st�llning f�rblef hon
-en l�ng stund; ej ett ljud h�rdes fr�n hennes l�ppar och hon liknade,
-der hon l�g kn�b�jande, en marmorstod p� en graf. Slutligen steg hon
-upp; ett f�rklaradt uttryck hvilade �fver hennes anlete; hon s�g upp mot
-h�jden och sade halfh�gt:
-
--- Offret st�r inf�r dig, Herre Gud! L�t mig alltid vara lika fast
-besluten, som nu, att gl�mma mig sjelf!
-
-Hon gick derp� till sitt skrifbord, framtog ur en l�da ett hvitt blad
-samt en penna, och sade:
-
--- Med denna min moders penna, skall jag skicka min sista helsning till
-honom, den enda menniska, jag efter min mors d�d har �lskat. Det �r den
-sista stunden jag �nnu kan till�ta mig att t�nka p� honom, och nu kan
-jag s�ga honom, att jag f�rst�r hvad pligt �r. Det �r min sista g�rd �t
-lifvet, innan jag tr�der fram till offeraltaret.
-
-Hennes penna ilade nu �fver pappret, hastigt, l�tt; hon stannade ej ett
-�gonblick innan hon tecknat sitt namn under helsningen.
-
--- O, sade hon, m� detta vara den sista g�ngen jag nedskrifver det namn,
-jag �nnu b�r, men hvilket jag snart skall utbyta emot ett annat afskydt.
-Dock ... jag eger ej mera qvar ens r�ttigheten att uttala mig s�. Offret
-f�r icke knota. -- Nu �r jag bruten, nu �r min stolthet tillintetgjord.
--- O, Gud, hvarf�re sk�nkte du menniskan kraft, d� det endast var f�r
-att bryta den?
-
-Sedan hon �nnu eng�ng igenoml�st brefvet, f�rseglade hon det.
-
--- Detta �r det sista fria steg jag uttager, sade hon. O, Gud, hvad det
-�r l�tt att tala om uppoffring, men hvad den �r sv�r att fullborda! --
-O, Oskar, fortfor hon, i det hon framtog samma portr�tt vi sett henne
-ega redan i Paris. Oskar, l�t mig sluta mitt hjerta till ditt, eng�ng,
-den f�rsta, den sista! L�t mina l�ppar trycka din bild, och m� hela min
-k�rlek f�r dig f�rseglas i denna kyss, och m� den sedan ej vara annat �n
-ett minne! minnet af en herrlig dr�m!
-
-Men Lucys lugn var n�ra att svika henne nu, d� afskedsstunden var inne;
-hon g�mde hastigt undan portr�ttet och skyndade ut ur rummet. En stund
-sednare finna vi henne i fru Johns rum, der efter vanligheten �fven den
-gamle Black befann sig. Han hade sett Lucy komma ut ur lordens rum och
-af hennes utseende anat en del af sanningen. Vid Edvard Glithinghams
-intr�de till den gamle lorden, hade denne med gl�djestr�lande ansigte
-underr�ttat honom, att Lucy nu frivilligt gifvit sitt samtycke. Vid
-denna underr�ttelse, hade Anders genast lemnat rummet, begifvit sig upp
-till sig, hastigt skrifvit n�gra rader, dem han genast afs�nde. Sedan
-detta var gjordt, bes�kte han v�ninnan, �t hvilken han meddelade hvad
-som h�ndt. De h�llo just p� att �fverl�gga om hvad de borde f�retaga
-sig, d� Lucy intr�dde.
-
-Hennes uppr�rda utseende satte dem i f�rtviflan och d� Lucy nedkastade
-sig p� soffan bredvid Jane och g�mde sitt hufvud i hennes kn�n, gr�tande
-som ett barn, visste de gamla intet b�ttre r�d, �n att blanda sina t�rar
-med hennes.
-
-Vi lemna dem nu f�r att upps�ka n�gra af de �friga personer, hvilka
-l�saren sett framtr�da s�som fondm�lningar p� v�r tafla.
-
-
-
-
-                                  XX
-                         N�R HJERTAT BRISTER
-
-
-Vi lemnade sist Alice i en f�rtviflad st�llning i den lilla stugan i
-skogen, gr�tande och undrande �fver, hvarf�r man bortf�rt henne. Vi
-omn�mnde �fven de bref hon lyckats skrifva, ehuru utan n�gon p�f�ljd,
-samt om det f�rbud gumman gifvit den unga Martha att hafva n�gon
-gemenskap med Alice.
-
-M�nader hade s�lunda f�rg�tt, utan att medf�ra n�gon f�r�ndring i hennes
-bel�genhet. Hon h�lls alldeles som en f�nge och hade ingen att samtala
-med, �n den unga bondflickan, med hvilken hon n�gong�ng i smyg fick
-utbyta n�gra ord. V�ren stod i hela sin prakt, men Alice fick ej njuta
-af den annat �n vid det �ppnade f�nstret.
-
-En plan hade dock till en viss grad utvecklat sig inom hennes hufvud,
-nemligen att f�rm� Martha att rymma med ett bref till lady Starling.
-
-Den gamla qvinnan ingaf ingen annan k�nsla �n r�dsla; och Martha var
-derf�re ej sv�r att �fvertala. Alice bad henne s� varmt, och hennes
-t�rar voro s� v�ltaliga, att Martha en vacker dag sp�rl�st f�rsvann. I
-b�rjan blef gumman orolig, men snart f�rr�dde Alices uttryck, hvilka
-vittnade om en d�mpad gl�dje, sanningen f�r henne. Intet stod emellertid
-att g�ra; f�rf�lja rymmerskan kunde gumman ej, ty d� hade fogeln under
-tiden kunnat flyga ur buren. Alice r�knade emellertid nu dagar och
-timmar. Hon visste nog, att Marthas f�rd skulle r�cka l�nge, ty den
-penningesumma, hennes b�rs inneh�ll och hvilken hon gaf flickan, var
-ganska obetydlig, men hon lofvade henne derjemte en stor ers�ttning om
-hon riktigt skulle framkomma.
-
-Vi vilja emellertid f�rflytta oss n�gra veckor fram�t och bes�ka lady
-Starling. Hon sitter i en berceau i den vackra tr�dg�rden. En bok ligger
-uppslagen framf�r henne, men hennes �gon hvila ej derp�. Hon f�ller
-t�rar dem hon dock s�ker d�lja f�r en annan person, som i en hvilstol
-sitter bredvid henne. Denna bleka, aft�rda gestalt, �r ingen annan �n
-den unga Alice, som nyligen �terkommit till fru Starling.
-
-Befrielsen fr�n ensamhet och f�ngenskap, hvilken hon hoppats p� s�som
-den st�rsta lycka, blef i sjelfva verket den sm�rtsammaste st�t f�r
-hennes hjerta.
-
-Vi vilja i korthet ber�tta hvad som f�rsigg�tt. Martha hade efter en
-m�dosam vandring anl�ndt till *** hall, och utan hinder lyckats
-framkomma och �fverlemna brefvet i fru Starlings h�nder, ty baroneten
-fanns d� ej p� st�llet. D� ladyn erfor Alices besynnerliga bortf�rande,
-uppstod en dunkel misstanke om r�tta f�rh�llandet i hennes inre. Hon
-�lskade sin son, men, huru blind hon �n var f�r honom, hade hon dock
-ofta bekymrats �fver hans grundsatser och uppf�rande. Hon befarade �fven
-straxt, att han ej varit fremmande f�r detta d�d, ehuru hon var l�ngt
-ifr�n att kunna fatta sanningen i hela dess vidd.
-
-Omedelbart efter denna underr�ttelse, f�retog hon en resa, f�r att
-�terf�ra den s� l�nge f�f�ngt efters�kta Alice, och efter n�gra dagar
-lyckades hon deri, ehuru icke utan m�da, ty den gamla gumman p�stod, att
-den unga Missen af sina f�r�ldrar blifvit dits�nd f�r att straffas.
-
-N�r Alices f�rsta gl�djeutbrott n�got lugnat sig, begynnte fru Starling
-taga reda p� alla de f�rh�llanden, som kunde upplysa henne om sanningen.
-Det var till en b�rjan icke l�tt att f�rm� Alice att f�rr�da den
-hemlighet, som var hennes hjerta s� k�r, men d� dess blad efterhand
-blefvo allt mera l�sliga, stelnade den gamla fruns hjerta af sorg och
-fasa. Sonens l�ga handlingss�tt framstod i sin fulla dager f�r den
-�rliga och r�tt�nkande frun, och hennes sorg var s� mycket h�ftigare,
-som hon m�ste erk�nna, att hennes eget barn, denne son, hvilken hon med
-s� mycken k�rlek uppfostrat, hvilken hon velat rikta med alla skatter ur
-hennes egen �lskande sj�l, var en f�raktlig usling.
-
-Lady Starling var en af dessa r�tt�nkande personer, hvilka aldrig skygga
-tillbaka f�r sanningen, huru bitter den �n m� vara, och hon meddelade
-Alice den sm�rtsamma uppt�ckten, hvilken f�r detta hjerta skulle blifva
-s�nderslitande -- hennes idols trol�shet.
-
-Alice var, s�som man redan kunnat finna, en af dessa fink�nsliga
-naturer, som ombilda sig efter omst�ndigheterna; uppr�tta, d� ett st�d
-uppr�tth�ller dem, brutna vid ber�ring af en fl�kt. Hon hade lefvat
-endast af sin barnsliga k�rlek till Edvard, allt annat i hennes lif hade
-varit en bisak, ett intet, som ej fattat rot inom henne. Under
-inflytelsen af denna k�nsla, som frisk, ungdomlig utvecklats i hennes
-hjerta, hade hon lefvat sjungande som en glad fogel; verlden hade tedt
-sig herrlig och sk�n f�r henne. Aldrig hade en misstanke vaknat inom
-henne, och hela hennes lif berodde p� denna tro. Hade hon �lskat en
-dygdig, r�ttskaffens man, och af honom �lskats tillbaka, skulle hon
-liksom det mjuka vaxet l�tit ombilda sig under hans hand, men nu var det
-annorlunda. Sedan hennes k�rlek eng�ng sammanst�rtat, m�ste hon sjelf
-dragas med i dess fall. Den f�r�ndring, den ov�ntade uppt�ckten af
-Edvards trol�shet verkade p� henne, var densamma, som intr�ffar med den
-friska, sk�na rosen, d� dess stam brytes: rosen d�r, f�rvissnar. Det var
-icke utan strid hon dukade under; hon f�rs�kte att k�mpa, men hennes
-pulsslag blefvo allt svagare och hennes hjerta stelnade bort.
-
-Fru Starling f�rskr�cktes i b�rjan af det f�rkrossande intryck sanningen
-gjort p� den svaga varelsen, men hon invaggade sig dock i den
-f�rhoppning, att Alice, sedan den f�rsta sm�rtan vore f�rbi, skulle
-�tervinna helsa och krafter. Hon ins�g n�dv�ndigheten att handla, att
-f�rm� sonen att s�ka f�rsona sitt brott, och ehuru hon aldrig f�rr t�nkt
-sig m�jligheten af en f�rening emellan Edvard och Alice, ville hon nu
-gerna, att den skulle f�rsigg�, sedan den f�r honom blifvit en pligt.
-
-Lady Starling kunde ej nu lemna Alice ensam i ett s� f�rf�rligt
-tillst�nd, ty det var sm�rtsamt att se den unga, till utseendet n�stan
-lifl�sa flickan, hvars �gon afspeglade grafvens intet, hvars kinder ej
-vittnade om en gnista lifsv�rme, och hvars brutna kropp ej mera kunde
-lyda den brutna viljan.
-
-Vi �terfunno vid b�rjan af detta kapitel fru Starling i en berceau, och
-bredvid henne, halfliggande i en hvilstol, Alice, med �gonen tillslutna.
-En tung och h�ftig andedr�gt samt d� och d� en maktl�s r�relse med
-handen voro de enda tecken, som �nnu vittnade om, att hon lefde.
-
-Lady Starling kunde vid blotta tanken p� allt detta ej �terh�lla sina
-t�rar; det r�dde ett kaos inom henne; hon hade tusen g�nger t�nkt
-skrifva till sin son, men ett n�got, hon visste ej hvad, �terh�ll henne
-derifr�n. Hon ville hellre se honom, tala till hans goda k�nslor, v�cka
-dem, som endast slumrade, s�som hon i sin moderliga k�rlek �nnu
-hoppades. Med ens h�rdes rullandet af en vagn, som tycktes k�ra in p�
-g�rden.
-
-Fru Starling �terh�ll sin andedr�gt, och en d�dlig blekhet bet�ckte
-hennes kinder. I detsamma slog Alice upp sitt �ga och stirrade vildt
-omkring sig; en h�g rodnad �fverh�ljde hennes bleka anlete och hon
-uppgaf ett hjertsk�rande skri, mera h�gljudt �n man fr�n denna svaga
-varelse kunnat v�nta.
-
--- O, mylady, fr�ls mig fr�n hans �syn! N�d, n�d, mylady! ropade hon,
-och derp� sj�nk hon �ter blek tillbaka uti stolen, efter ett vanm�ktigt
-f�rs�k att resa sig upp. Hon l�g lifl�s, med hufvudet lutadt �t sidan
-och med h�nderna sammankn�ppta liksom till b�n.
-
-Lady Starling hade vid Alices f�rsta ord ilat till henne och hon
-f�rs�kte nu att �terkalla henne till lif.
-
-I detsamma framtr�dde en betjent och anm�lde, att miss Brown, Alices
-moster, hade anl�ndt. S� mycket fru Starling �n �nskat att se sin son,
-var det dock en l�ttnad f�r henne, d� hon h�rde, att det ej var han som
-kommit. Hon l�t bedja miss Brown stiga in i salen och sysselsatte sig
-emellertid med att �terkalla Alice till medvetande. Flickan f�rflyttades
-derp� in i sitt eget rum, der hon lades p� sin b�dd och lemnades under
-tillsyn af en af husets trogna tjenarinnor.
-
-
-
-
-                                 XXI
-                       N�R HJERTAT HAR BRUSTIT
-
-
-Fru Starling begaf sig nu till sin g�st, men innan hon intr�dde i rummet
-der denna befann sig, stannade hon ett �gonblick. Hon m�ste �fvert�nka
-hvad hon borde s�ga miss Brown, hvars pratsjuka var henne v�lbekant. Men
-huru skulle hon, den brottsliges moder, f�rklara orsaken till Alices
-sjukdom?
-
-Vid hennes intr�de, neg miss Brown flere g�nger mycket djupt. Hon var
-sig fullkomligt lik, s�dan vi sist s�go henne p� �ngb�ten, p� �terf�rden
-fr�n Amerika, dit hon rest f�r att lyfta ett arf. Lady Starling intog
-sin vanliga plats och bad den gamla missen s�tta sig.
-
--- Jag f�r f�rst s� hjertligt gratulera, yttrade denna, ty jag har h�rt,
-att herr baroneten f�tt sig en s� vacker och rik f�stm�. Men huru m�r
-min sn�lla Alice, som mylady varit s� god emot? Har hon varit sn�ll och
-lydig, det k�ra barnet? Gud signe henne!
-
--- Hon �r f�r det n�rvarande sjuk, svarade lady Starling, med en l�tt
-darrning i r�sten.
-
--- Sjuk? Herre Gud, hvad det var ledsamt! �r hon mycket sjuk? har hon
-gifvit mylady mycket besv�r? Och flickan som var s� frisk! Ja, det �r s�
-med den ungdomen, de �ro alla sjuka nu f�r tiden; jag, som trodde, att
-Alice hade en s� stark helsa. Hon var visst ett klent barn, d� hennes
-mor, min salig syster, dog. Hon f�rstod Guds ord, hon, ehuru ej s�
-str�ngt som man borde, men hon dog �ndock i frid med Gud och menniskor,
-och det lilla barnet, ja, det var s� klent och skrek s� ofta; om
-n�tterna hade jag m�ngen g�ng ingen ro f�r det. Men Gud gifve barnet sin
-n�d, ty hon blef �nd� en bra flicka, s� mjuk om hjertat; och s� l�rde
-jag henne Guds ord, s� att hon genast kunde svara, d� jag fr�gade henne
-n�got kapitel eller n�gon vers ifr�n evangelierna eller psalmerna. Men
-huru m�r mylady sjelf? Mylady �r alltid s� rask, men litet blek bara.
-Ja, ja, �lderdomen �r en besv�rlig sak, den kommer utan att man ens
-t�nker derp�. Men lyckligt �r det, d� man har mera tid h�r p� jorden f�r
-att l�sa och begrunda evighetens herrliga l�ften och bilder!
-
-Lady Starling k�nde af gammalt miss Browns ohejdbara tunga, men ehuru
-hennes pratsamhet under s�dana f�rh�llanden som de nuvarande var pinsam
-f�r henne, gaf den henne �tminstone tid att �fverv�ga huru hon borde
-l�gga sina ord vid det sv�ra meddelande, som f�restod henne.
-
--- Miss Brown, sade hon, d� en paus, f�rorsakad af en suck, lemnade
-henne tillf�lle dertill; Alice �r mera allvarsamt sjuk �n jag i b�rjan
-trodde. Det stackars barnet har en stor sorg, och det sm�rtar mig djupt.
-
--- En sorg! utbrast miss Brown och slog h�nderna tillsammans. En sorg,
-d� mylady varit s� utomordentligt god emot henne? Hvad skulle kunna
-fattas henne? Ack dessa barn, alltid otacksamma!
-
--- Ni har intet att f�rebr� henne, miss Brown; hon �r ej otacksam, hon
-�r olycklig.
-
--- Olycklig? Huru skulle jag ej f�rebr� henne det, d� mylady endast
-varit alltf�r god emot henne! Ja, s� �r det; v�r tids ungdom �r s�
-besynnerlig! Det �r alldeles som med en ung lady, jag s�g p� resan, d�
-jag kom fr�n Amerika. Jag var mycket intresserad af henne; hon s�g s�
-hygglig ut och tycktes f�rst� Guds ord; men det var ej den r�tta
-gudsfruktan, det. Jag trodde det f�rst, men den Onde antar ocks� ibland
-en s�dan skepnad. Jag ville emellertid veta mera om henne, ty jag
-trodde, att hon var en bra flicka, men jag kom till min gamla
-erfarenhet. Ungdomen �r alltid missn�jd nuf�rtiden. Den unga lady ...
-lady ... nej, nu har jag gl�mt hennes namn igen, men hon kallades alltid
-lady Lucy ... men h�r st�r jag och pratar om allt m�jligt, och mylady
-blir s�kert ot�lig ...
-
--- Nej, nej! forts�tt, sade Lady Starling, som just b�rjat bli
-uppm�rksam, ty det f�ll henne in, att det m�jligen kunde vara fr�ga om
-Lucy Suffridge.
-
--- Ja, hvad sade jag nu? Jo, jag talade om den unga lady Lucy, som var
-f�rlofvad med en hygglig ung man, en rik lord, sades det; hon rymde fr�n
-sin far, reste utan vidare till Paris, och blef sedan genom polisen
-tvungen att komma hem, och nu vill hon �nd� ej gifta sig med den unga
-lorden, som skall vara s� vacker, efter hvad man s�ger. Allt detta har
-jag h�rt genom min brorson, som har en f�stm� p� slottet, hos den unga
-ladyns fader. Ja, s� litet kan man lita p� utseendet! -- Ack, min Gud,
-men t�rs jag fr�ga n�r mylady f�r sin vackra sv�rdotter hit? Ack, hvad
-det f�r ett modershjerta m�ste k�nnas ljuft! Och sedan n�r de sm�
-pysslingarne komma i huset! -- Jag har aldrig velat gifta mig, men min
-gamla moder sade, att man alltid �lskar sina barnabarn mera �n sina
-egna.
-
-Under hela den sednare delen af detta ordfl�de hade lady Starling sett
-tankfull ut och i st�llet att svara, fr�gade hon:
-
--- Hvad heter det st�lle, der er brorsons f�stm� bor?
-
--- Ack, min Gud! om jag det mindes! K�nner mylady den unga ladyn? --
-Ack, nej! det �r om�jligt! -- Det heter ... jo, n�got p� Abbey var det
-... der l�r f�rut ha varit ett kloster.
-
--- Tack, miss Brown, sade lady Starling. Men nu f�r ni urs�kta, att jag
-lemnar er, ty jag m�ste upp och se huru det �r med Alice. Ni kan �nnu ej
-f� se henne, men kanske sednare. -- Med dessa ord gick lady Starling
-hastigt ur rummet, lemnande miss Brown helt f�rbluffad �fver hennes
-pl�tsliga bortg�ng.
-
-D� lady Starling gick uppf�r trappan, m�ttes hon af Alices v�rdarinna,
-som helt darrande skyndade emot henne och ropade:
-
--- Skynda, skynda mylady! jag tror visst, att miss Alice h�ller p� att
-d�!
-
-Vid dessa ord sprang lady Starling, utan afseende p� sin �lderdom, till
-Alices rum, der den unga flickan, med �ppna och mot h�jden stirrande
-�gon, med sv�righet tycktes draga efter andan; det syntes vara
-d�dskampen.
-
--- Fort, rid efter l�karen! tag tvenne h�star, att han m� kunna komma
-med den ena! Baronetens b�sta ridh�star! Giggen efter pastorn! befallte
-lady Starling.
-
--- Baroneten! -- baroneten! hviskade den sjuka, hvilken dessa ord
-tycktes ha �terv�ckt till ett slags medvetande. -- Ack, ja, han kommer,
-ja, Edvard, du kommer snart och d� f� vi yppa allt f�r din mor! -- Dessa
-afbrutna ord voro knappt h�rbara och nu tillsl�t den sjuka �ter sina
-�gon och f�rsj�nk i en dvala.
-
-Lady Starling fattade hennes hand, och p� kn� bredvid henne bad hon ur
-hjertats innersta djup f�r den arma sj�len, som tycktes utk�mpa en strid
-emellan den f�rf�rliga verkligheten och den m�h�nda efterl�ngtade
-gl�mskan af all jordisk sorg.
-
-Nu �terkom tjenarinnan.
-
--- Kalla p� miss Brown, men bed henne vara tyst och g� sakta.
-
-Den sjuka spratt pl�tsligt till och uppgaf ett hjertslitande skri. -- O,
-nej, fr�ls mig ifr�n att se honom! Jag vill minnas den jag �lskade, ej
-�terse den trol�se! -- Mylady, tack f�r allt! Bed f�r det arma barn, ni
-varit s� god emot, bed att det m� f� d� i Guds armar! och hon tryckte
-h�rvid lady Starlings hand emot sina l�ppar.
-
--- Alice, jag skall tr�ffa honom; om han �lskar dig, skall jag v�lsigna
-er!
-
--- Om han ... ocks� sade, att han �nnu �lskar ... skulle jag ... ej tro
-... det �r ... f�rsent. -- Det sista ordet dog n�stan oh�rbart p� hennes
-l�ppar; hon sl�t sina h�nder tillsammans och lyfte �gonen emot en
-Kristusbild, som h�ngde p� v�ggen. Efter en stund, sedan miss Brown
-�fven intr�dt och kn�b�jt vid s�ngen, h�rdes Alice �ter tala:
-
--- Jag f�rl�ter honom ... min sista b�n skall vara f�r den, som gjort
-mig den st�rsta sm�rta!
-
-N�r n�gra timmar sednare intr�ffade presten och l�karen; de kommo f�r
-sent, ty Alices ande hade flytt till det land, der ro �r gifven de
-s�rjande sj�lar.
-
-
-
-
-                                 XXII
-                         F�RSONING UTAN OFFER
-
-
-Sedan Lucy hos sina gamla v�nner gifvit ett fritt lopp �t sin h�ftiga
-sinnesr�relse, steg hon pl�tsligt upp.
-
--- Nu �r det ej mer tid att h�ngifva sig �t f�rtviflan, sade hon. Intet
-�terst�r mera att g�ra. Jag har behof af mod, och t�rar borttaga modet.
-
--- Mylady, sade Black, det �r ej tid f�r t�rar, det �r sannt, utan f�r
-handling. Ni f�r ej samtycka till detta gifterm�l! Nu �r det min tur att
-handla. Stadna h�r, jag g�r att tala med mylord.
-
--- Nej, Black, jag har redan lofvat, och jag �tertager ej mitt gifna
-ord. Det �terst�r mig blott att upprepa mitt l�fte f�r baroneten. --
-Mina v�nner, borttagen ej mitt mod, det ber jag er! Jag kom f�r att �n
-eng�ng tacka er, och n�r mitt hjerta blir alltf�r fullt, hvilket v�l
-ofta �nnu kommer att ske, f�r jag ju den tr�sten att i edra hjertan
-utgjuta �fverm�ttet af min k�nsla. Black, en tjenst beg�r jag af dig: i
-gr�na kammaren p� mitt skrifbord finnes ett bref, tag det och s�nd af
-det! Farv�l, bedjen f�r mig!
-
-Lucy gick med l�ngsamma, tunga steg nedf�r trappan. I midten af densamma
-stannade hon pl�tsligt, lutade sig mot v�ggen och f�rblef en stund
-or�rlig, med handen h�rdt pressad emot hjertat.
-
--- Ack, hvad jag �ndock �r svag! sade hon. Det �r b�st att g�ra striden
-kort, och nu n�stan sprang hon till sin faders rum.
-
-Hon erfor dock �nnu en stund af svaghet, d� hon satte handen p� l�set,
-men det var den sista, och hon nalkades fadrens s�ng, utan att ens kasta
-en blick p� Glithingham, som satt der bredvid.
-
-Lord Suffridge l�g med �gonen tillslutna; ett f�rn�jdt leende lekte p�
-hans l�ppar och han m�rkte ej i f�rsta �gonblicket sin dotters ankomst.
-Hon n�rmade sig honom och stod en stund or�rlig. Rummets belysning
-sm�rtade hennes f�rgr�tna �gon och hon skyddade dem med handen. Edvard
-var orolig och hostade, f�r att v�cka de n�rvarandes uppm�rksamhet. Nu
-slog lorden upp sina �gon och d� han varsnade sin dotter, satte han sig
-upp i s�ngen och fattade hennes hand. Han gjorde tillika ett tecken �t
-Glithingham att n�rma sig. Efter en stunds besinnande sade han:
-
--- Baronet Edvard Glithingham, ni har anh�llit om min dotters hand, och
-d� hon samtyckt och denna f�rening sk�nker mig en stor gl�dje, vill jag
-f�rena edra h�nder till en trolofning.
-
--- Men jag s�tter mig deremot! h�rdes pl�tsligt ifr�n d�rren en r�st,
-som icke tillh�rde n�gon annan �n Lady Starling.
-
-Vid ljudet af denna st�mma, ryggade Edvard n�gra steg tillbaka och
-st�dde sig blek och darrande mot v�ggen.
-
-Lucy, som ej k�nde den intr�dande, anade dock uti henne ett tr�stens
-budskap, s�ndt till hennes hjelp, men lorden som i f�rsta �gonblicket
-f�rstummats och sl�ppt sin dotters hand, utbrast med thord�nsst�mma:
-
--- Hvem �r det, som djerfves h�ja sin r�st emot min vilja?
-
--- Jag, baronet Glithinghams moder!
-
-Vid dessa ord begynnte lordens hela kropp sk�lfva; hans t�nder slogo s�
-v�ldsamt mot hvarandra, att Lucy med outs�glig b�fvan gjorde ett steg
-emot fadrens s�ng; hon fruktade f�ljderna af detta upptr�de. Pl�tsligt
-bet�ckte han sina �gon med b�da h�nderna, med det f�rf�rade utseendet af
-ett barn, som tror sig se ett sp�ke.
-
--- Jane Starling! utropade han med sk�rande r�st; ni kommer f�r att af
-mig �terfordra det blod jag �r er skyldig. Jag vill gifva er min dotter,
-men ni fordrar mer? Ha, Lucy, gif mig knifven, som du tog ifr�n mig! Det
-�r samma knif ... st�t mig i sidan h�r ... h�r ..., s� blir ni h�mnad!
-Edvard Starlings blod ropar efter h�md!
-
-Dessa ord, dem lorden utropade i full feberyrsel, kommo blodet att
-stelna b�de i den gamla fruns och i Lucys �dror; Edvard �ter stod
-fortfarande or�rlig p� samma st�lle, blek som en brottsling.
-
--- Min far yrar; det h�nder honom ofta, sade Lucy till Lady Starling,
-jag n�dgas tillkalla hjelp.
-
--- Beh�fs icke, fr�ken Lucy, jag �r h�r ... sade Black, hvilken
-alltsedan lady Starlings intr�de st�tt vid d�rren. Jag k�nner till detta
-af gammalt och tror mig nu f�rst� alltihop.
-
--- Hvad d�, Black?
-
--- G�, fr�ken lilla, jag m�ste en stund vara ensam med lorden och
-mylady.
-
--- Nej, Black, min gamle v�n, jag g�r ej bort. Jag fruktar icke att h�ra
-hvad helst det m� vara.
-
--- Jag vet det nog, men det ges saker, dem Black icke vill omtala f�r
-lordens dotter, men hvilka han m�ste meddela �t denna lady. G�, lilla
-fr�ken, ni f�r snart komma tillbaka. Er, mylady, ber jag, att ni m�tte
-anmoda baroneten att lemna detta rum.
-
--- Baron Glithingham, sade lady Starling, f�stande p� sonen en
-genomtr�ngande blick, lemna oss. Derp� tillade hon hviskande: -- Alice
-dog i f�rrg�r i mina armar.
-
-Edvard sammankn�t trotsigt sina h�nder och lemnade rummet med stora
-steg, utan att m�ta modrens blick.
-
-N�r Black blifvit ensam med lady Starling och den gamle lorden, som l�g
-medvetsl�s med tillslutna �gon, sade han:
-
--- Mylady, jag �nskade veta om er man hette Edvard och huru han dog?
-
--- �fven jag, mister Black, b�rjar nu f�rst� allt! sade lady Starling,
-och under det hon betraktade den sjuke lorden, hennes mans m�rdare,
-begynnte t�rarne l�ngsamt rinna nedf�r hennes kinder. -- Store Gud, huru
-underbart! efter s� m�nga �r uppt�ckes d� det botten, hvarp� mina
-sorgers tr�d varit nystad!
-
--- Mylady, sade Black, det �r nu tjugo �r sedan jag f�rst fick veta, att
-en hemlighet tyngde p� detta hjerta, och f�rst nu �r allt klart f�r mig.
-Tjugo �rs �nger och qval, �ro de icke nog f�r att ur ert hjerta utpl�na
-allt hat emot honom, den arma, svaga sj�len, som dukat under f�r b�rdan
-af sitt brott?
-
-I st�llet f�r svar, gick lady Starling till s�ngen och nedf�ll p� sina
-kn�n; man s�g, att hon bad ur hjertats djup. Ibland ilade hennes blickar
-fr�n h�jden, der hon s�kte den, till hvilken b�nen upps�ndes, ned till
-den, f�r hvilken hon bad. Ingen annan k�nsla �n ett djupt medlidande
-stod att l�sa i den blick, hvilken hon f�stade p� mannen, som f�rst�rt
-hela hennes jordiska s�llhet. Hon fattade lordens hand, som vid denna
-r�relse tycktes �tervakna till medvetande. Han s�g sig omkring, och
-stirrande emot rummets afl�gsnaste h�rn, utbrast han med ens:
-
--- Der �r hon, d�dens svarta engel! Hon vill f�ra mig till afgrundens
-l�gor, till mina likars hem.
-
--- Nej, Robert Suffridge, det �r ej dit hon vill f�ra dig; hon vill
-blott p�minna dig om f�rsoningens stund som nalkas. �n �r det tid!
-
--- F�rsoning, f�rsoning! o nej! den har halkat undan mig! jag �r evigt
-f�rd�md!
-
-Allt mera f�rskr�ckta blefvo hans blickar, �gonen antogo en
-genomskinligt glasaktig f�rg; de uttryckte en oblandad f�rskr�ckelse,
-och fasa f�r d�den.
-
--- Lord Suffridge, det finnes en annan jordisk f�rsoning �n den ni
-utt�nkt, och den kommer jag nu f�r att erbjuda er.
-
--- Hvem �r du? hvad vill du mig? hvilken f�rsoning skulle det �nnu
-gifvas f�r mig?
-
--- Jane Starling, Edvard Starlings hustru bjuder er f�rl�telse och frid.
-Med den kan ni tr�da inf�r det h�gsta V�sendets thron, f�r att hos Honom
-s�ka Hans n�d och er sj�ls salighet.
-
-Dessa ord uttalade Lady Starling med h�g st�mma och med eftertryck p�
-hvarje ord. �nnu genomilades lorden af en h�ftig sk�lfning, �nnu
-stirrade han en stund p� henne, men snart blef hans blick allt mera lugn
-och mild. Han tog sig om hufvudet liksom f�r att reda sina tankar och
-hviskade halfh�gt:
-
--- �r det v�l m�jligt?
-
-Pl�tsligt reste han sig upp i s�ngen, fattade lady Starlings hand,
-tryckte den h�ftigt emot sitt hjerta och brast ut i en konvulsivisk
-gr�t.
-
-D� detta utbrott lugnats, sade han, med lady Starlings hand allt �nnu
-sluten i sin:
-
--- K�nner ni, o k�nner ni hvad ni gjort? Tack, o tack! Stormen derinne
-b�rjar lugna sig, hela lifvets v�ldsamma storm! och han nedf�ll utmattad
-p� dynan, hans andedr�gt blef hastigare, men ansigtet bibeh�ll sitt
-fridfulla uttryck.
-
--- Lucy, Lucy, mitt barn! ropade han med ens. Jag vill se henne!
-
-D� hon intr�dde, tryckte han henne h�rdt mot sitt hjerta.
-
--- Mitt arma barn, kan du f�rl�ta din d�raktige fader! Var fri! Var
-lycklig!
-
-Lord Suffridge var utmattad, hans �gon sl�tos och han l�g or�rlig. Flere
-timmar f�rgingo s�lunda; ett storartadt arbete syntes f�rsigg� inom
-honom, ty detta ansigte, hvilket under s� m�nga �r burit pr�geln af
-f�rtviflan, blef efterhand allt mera f�rklaradt af ett inre sken. Med
-ens f�rde han h�ftigt handen till sitt hjerta.
-
--- O, hvad det �r sk�nt! sade han, lifvet slocknar, hvilan nalkas. O,
-Gud, om du �r r�ttvis, s� �r du ock n�dig! L�t mig f� sk�da din
-herrlighet, l�t mig blifva delaktig af en gnista af din godhet! -- Efter
-en stunds hvila �ppnade han �ter sina �gon, betraktade stilla lady
-Starling och sade: -- Engel, s�nd utaf Gud! Jag k�nner att jag p� andra
-sidan grafven skall kunna m�ta din make, ty min skuld �r mig tillgifven.
-Farv�l, mina v�nner!
-
-�nnu n�gra andetag och den stolte lord Suffridge hade afsomnat. Det lif,
-s� fullt af strider, var slutadt, slutadt i frid med Gud och menniskor.
-
-                   *       *       *       *       *
-
-Dagen efter lord Suffridges d�d lemnade lady Starling Abbey-Hall,
-�tf�ljd af sin son. F�r att ej mera beh�fva �terkomma till denne usling,
-m� vi h�r s�ga, att han i Londonlifvets hvirfvel f�rs�kte att nedtysta
-sitt samvetes r�st. Kanske lyckades han ej b�ttre �n lord Suffridge i
-sina unga dagar hade gjort det, och m�h�nda skall Alices bild en dag
-tr�da f�r honom f�r att f�rebr� �fven honom ett mord.
-
-Men �terv�ndom till Lucy. Begrafningen hade f�rsigg�tt och tv� veckor
-hade f�rflutit sedan lordens d�d, d� Black en dag n�rmade sig den unga
-flickan, som satt ensam i den stora salen, f�rsjunken i tankar.
-
--- Jag har �nnu icke afs�ndt det der brefvet, sade han och bakom hans
-allvarliga h�llning kunde man m�rka ett f�rdoldt sk�mt.
-
-Vid dessa ord spratt Lucy till. Hon s�rjde visserligen sin fader, men
-just d� Black tilltalade henne, hade Oskars bild f�rsv�fvat hennes
-tankar.
-
--- Hvilket bref? Ah! Tack, min goda Black, det var r�tt bra. Jag skall
-skrifva ett annat.
-
--- Det beh�fver ej skickas l�ngt, mylady, bara tv� mil.
-
--- Huru? hvad menar du?
-
--- Baron Oskar Lejonstjerna befinner sig p� Sidney-Ham, der han f�r tv�
-�r sedan tillbragte sommaren.
-
--- Huru vet du det?
-
--- Jag vet det, mylady; det �r ju nog, det.
-
-
-
-
-                                XXIII
-                           TVENNE DEPESCHER
-
-
-Efter den strid vi sist s�go Oskar utk�mpa i Paris och ur hvilken han
-utgick segrande, -- striden emellan pligten och hjertat -- f�ljde �nnu
-m�nga sv�ra s�dana; han var n�jd med sin egen handling, men den hade
-f�rkrossat honom. Han ville vara stark, han ville gl�mma, men detta var
-honom om�jligt; Lucys ljufva, �lskade bild sv�fvade omkring honom och
-f�rf�ljde honom. Hans f�rr honom s� k�ra studier f�ref�llo honom nu
-m�ll�sa, ty hans tanke kunde icke mera f�lja sitt fria lopp. Bilden af
-_en_ menniska undanskymde f�r honom menskligheten. N�gra veckor
-f�rgingo, och en ny pl�ga f�r�kade hans olycka: att s�lunda f�rblifva
-utan alla underr�ttelser fr�n detta enda st�lle, som innesl�t hans hela
-verld, var ett grymt qval. Han besl�t att skrifva till sin v�n p�
-Sidney-Ham f�r att, om m�jligt, af honom f� veta n�got.
-
-Charles, som lifligt intresserade sig f�r de b�da unga, f�rs�kte att i
-detta afseende tillfredsst�lla honom och fick snart en hemlig
-bundsf�rvandt i den gamle, gode Black.
-
-En dag, efter en olidligt l�ng v�ntan p� bref, erh�ll han i en depesch
-det f�rkrossande budskapet, att Lucy hade samtyckt till en trolofning
-samma dag med sir Glithingham.
-
-Oskar blef f�rtviflad och besl�t att lemna Paris, denna stad, som s�
-lifligt p�minte honom om det, som f�r honom hade kunnat blifva hans
-lefnads lycka, men som nu blifvit hans djupaste sorg.
-
-N�gra timmar voro tillr�ckliga f�r att st�lla alla hans aff�rer i
-ordning och nu stod han f�rdig att lemna detta arbetsrum, der han
-invaggat sig i s� m�nga poetiska dr�mmar.
-
-Det var till Italien, Oskar till en b�rjan �mnade resa. Han var blek,
-och en viss feberaktighet r�jde sig i alla hans r�relser, men ehuru
-sorgen hade lemnat en dyster pr�gel p� hans anlete, hade det ej f�rlorat
-n�got af sitt f�rra �dla, starka, manliga uttryck.
-
-Betjenten tr�dde in; Oskar emottog likgiltigt ett kuvert, som denne
-r�ckte honom.
-
-N�gra timmar f�rut skulle han med brinnande ot�lighet ha kastat sig
-�fver hvarje budskap, men nu hade han ingenting mera att frukta och
-n�gonting gl�djande hade han ocks� icke mera att v�nta sig.
-
-Med ens banade sig ett doft, �terh�llet skri ur hans br�st; han grep sig
-med handen om pannan.
-
--- �r det m�jligt? framstammade han. Lucy, Lucy! jag har �terf�tt dig!
-
-Oskar reste, men icke till Italien, utan till Sidney-Ham, der han
-afbidade den l�gliga stunden f�r att bes�ka Abbey-Hall.
-
-
-
-
-                                 XXIV
-                           LIFVETS SANNING
-
-
-D� Lucy genom Black erfor, att Oskar befann sig i hennes n�rhet, utbr�t
-en verklig storm inom henne.
-
-K�rleken, gl�djen att �terse den man, som hon h�gst af alla �lskade, var
-en af de starka elementer, som bragte i svallning v�gorna fr�n djupet af
-hennes hjertas haf. Det andra elementet utgjordes af hennes oroliga
-tankar. K�rleken till honom och k�rleken till friheten k�mpade emot
-hvarandra. Hjertat f�rsvarade den enas r�ttigheter, hufvudet den andras.
-Hade hon icke �lskat s� outs�gligt, s� hade denna strid aldrig kommit i
-fr�ga. Men nu ville hon f�rvissa sig om enderas seger, innan Oskar genom
-sin n�rvaro kunde inverka p� dess utg�ng.
-
-Lucy hade icke lemnat rummet, der Black f�r n�gra timmar sedan meddelat
-henne den underr�ttelse, som inom henne framkallat den afg�rande
-stormen. Hon befann sig i samma stora sal, der vi f�rsta g�ngen funno
-Lord Suffridge i strid med tankar, �nnu dystrare �n den nattsvarta
-himmel som bevittnade den.
-
-Men Lucys kamp belystes af en klar varm sol.
-
-Under en flere timmars tystnad, hade Lucy �msom f�r sitt inre framkallat
-hela sitt fordna lifs str�fvanden, den n�rvarande tidens ovisshet och
-framtidens ol�sta g�ta. Sm�ningom blef tystnaden och ensamheten
-tryckande f�r henne; hon steg upp, gjorde n�gra steg i rummet och
-stannade derp� med ens. Tankarne hade �ter �fverv�ldigat henne.
-
-Hon b�jde sitt vackra hufvud, riktade den bl�a, klara blicken framf�r
-sig, men �fver den l�g skymten af en skugga. Man kunde ana, att det hon
-s�g ej fanns inom den yttre synkretsen. Sm�ningom -- l�ngsamt -- knappt
-m�rkbart b�jde hon sig fram�t; hennes hand h�jde sig allt mer och mer,
-den tycktes frambesv�rja en osynlig gestalt; hon kastade sitt hufvud
-bak�t, �gonen blixtrade och hon utbrast med h�nryckt exaltation:
-
--- O, hvem kan s�ga mig om min k�rlek f�r honom �r stark nog f�r att
-qv�fva min frihetsdyrkan? O, att jag aldrig komme att �ngra det val, som
-nu f�rest�r mig!
-
--- Och hvarf�r skulle ni g�ra ett val? lj�d en r�st invid henne.
-
-Lucy utst�tte ett skri, och det eko som det framkallade ur den stora
-salens sekelgamla murar, bortdog med Oskars namn.
-
--- Lucy, l�t k�rleken segra!
-
--- O, jag ville det, men jag fruktar ...
-
--- Fruktar? f�r hvad, Lucy? f�r att n�dgas afst� fr�n edra
-frihetsdr�mmar? nej, min dyra v�n; tillbed, dyrka friheten, men dyrka
-den tillsammans med mig. F�renade, lifvande hvarandras mod, skola vi
-s�ka att p� frihetens gyllene vingar uppn� det h�ga m�let: _Lifvets
-Sanning!_
-
-
-
-
-                               INNEH�LL
-
-
-       I.  Mellan gamla och nya verlden           3
-      II.  Abbey-Hall                            22
-     III.  Tvenne svikna f�rhoppningar           43
-      IV.  Kanske?                               68
-       V.  En graf och tv� vaggor                75
-      VI.  Ulfven i f�rahuset                    93
-     VII.  Nemesis Divina                       110
-    VIII.  Tv� elementer i strid med hvarandra  123
-      IX.  En engelsk och en svensk Fancy       140
-       X.  Ulfven i ett annat f�rahus           153
-      XI.  Hvad som kan h�nda n�r man svimnar   163
-     XII.  New-York och Paris                   173
-    XIII.  En �terfunnen v�n                    179
-     XIV.  En svensk julafton i Paris           191
-      XV.  En afhandling om skyldigheter        202
-     XVI.  En sv�r skyldighet                   214
-    XVII.  En liten talande korg                222
-   XVIII.  Hon har lofvat                       225
-     XIX.  Den f�rsta kyssen                    233
-      XX.  N�r hjertat brister                  237
-     XXI.  N�r hjertat har brustit              245
-    XXII.  F�rsoning utan offer                 253
-   XXIII.  Tvenne depescher                     264
-    XXIV.  Lifvets sanning                      267
-
-
-
-
-Noteringar:
-
-
-Betoning �r k�nnetecknat med _understreck_.
-
-Originalets stavning och interpunktion har bibeh�llits. Ett f�tal
-uppenbarliga fel har r�ttats som f�ljande (innan/efter):
-
-   [s. 33]: (flera fall)
-   ... -- Gud barmhertig! utbrast mrs John, lyftande ...
-   ... -- Gud barmhertig! utbrast mrs Johns, lyftande ...
-
-   [s. 36]: 
-   ... hennes s�llning �r n�gonting ganska s�llsynt. ...
-   ... hennes st�llning �r n�gonting ganska s�llsynt. ...
-
-   [s. 36]: 
-   ... an, ty den �dle baroneten sir Edvard Glithinghamn ...
-   ... an, ty den �dle baroneten sir Edvard Glithingham ...
-
-   [s. 60]: 
-   ... sade att han hade en dotter, blef Elvina f�rtjust, ...
-   ... sade att han hade en dotter, blef Elvine f�rtjust, ...
-
-   [s. 65]: 
-   ... lif, som l�tit l�saren uppfatta hennes intelektuella ...
-   ... lif, som l�tit l�saren uppfatta hennes intellektuella ...
-
-   [s. 84]: (flera fall)
-   ... Men nu har Gud dig pr�fvat, och ... Edward lefver �n! ...
-   ... Men nu har Gud dig pr�fvat, och ... Edvard lefver �n! ...
-
-   [s. 120]: (flera fall)
-   ... Abbey-hall, begriper du d� icke att hans son, att ...
-   ... Abbey-Hall, begriper du d� icke att hans son, att ...
-
-   [s. 167]: 
-   ... shavlar -- fort, fort, vi ha icke en stund att ...
-   ... shawlar -- fort, fort, vi ha icke en stund att ...
-
-   [s. 173]: 
-   ... VII ...
-   ... XII ...
-
-   [s. 176]: 
-   ... p� Don Qvixotes hufvud och vilja blott s�ga, att ...
-   ... p� Don Quixotes hufvud och vilja blott s�ga, att ...
-
-   [s. 196]: 
-   ... i salongon lemnat henne. Detta �gonblik stod ...
-   ... i salongen lemnat henne. Detta �gonblik stod ...
-
-
-
-
-
-
-
-
-End of the Project Gutenberg EBook of En qvinna af v�r tid, by Marie Linder
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN QVINNA AF V�R TID ***
-
-***** This file should be named 50062-8.txt or 50062-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/0/0/6/50062/
-
-Produced by Jari Koivisto, Matti J�rvinen, Jens Sadowski, and the
-Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions
-will be renamed.
-
-Creating the works from public domain print editions means that no
-one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
-(and you!) can copy and distribute it in the United States without
-permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
-set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
-copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
-protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
-Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
-charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
-do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
-rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
-such as creation of derivative works, reports, performances and
-research.  They may be modified and printed and given away--you may do
-practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
-subject to the trademark license, especially commercial
-redistribution.
-
-
-
-*** START: FULL LICENSE ***
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
-Gutenberg-tm License (available with this file or online at
-http://gutenberg.org/license).
-
-
-Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
-electronic works
-
-1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
-all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
-If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
-Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
-terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
-entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
-
-1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement.  See
-paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
-and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
-works.  See paragraph 1.E below.
-
-1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
-or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
-Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
-collection are in the public domain in the United States.  If an
-individual work is in the public domain in the United States and you are
-located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
-copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
-works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
-are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
-Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
-freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
-this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
-the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
-keeping this work in the same format with its attached full Project
-Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
-
-1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
-a constant state of change.  If you are outside the United States, check
-the laws of your country in addition to the terms of this agreement
-before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
-creating derivative works based on this work or any other Project
-Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
-the copyright status of any work in any country outside the United
-States.
-
-1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
-access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
-whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
-phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
-Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
-copied or distributed:
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
-from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
-posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
-and distributed to anyone in the United States without paying any fees
-or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
-with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
-work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
-through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
-Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
-1.E.9.
-
-1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
-terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
-to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
-permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
-
-1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
-word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
-distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
-"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
-posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
-you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
-copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
-request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
-form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
-License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
-that
-
-- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
-     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
-     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
-     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
-     must be paid within 60 days following each date on which you
-     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
-     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
-     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
-     address specified in Section 4, "Information about donations to
-     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
-
-- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-     License.  You must require such a user to return or
-     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
-     and discontinue all use of and all access to other copies of
-     Project Gutenberg-tm works.
-
-- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
-     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
-     of receipt of the work.
-
-- You comply with all other terms of this agreement for free
-     distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
-electronic work or group of works on different terms than are set
-forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
-both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
-Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
-Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
-collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
-works, and the medium on which they may be stored, may contain
-"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
-corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
-property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
-computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
-your equipment.
-
-1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from.  If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium with
-your written explanation.  The person or entity that provided you with
-the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
-refund.  If you received the work electronically, the person or entity
-providing it to you may choose to give you a second opportunity to
-receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
-is also defective, you may demand a refund in writing without further
-opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
-WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
-WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
-If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
-law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
-interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
-the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
-provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
-
-1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
-with this agreement, and any volunteers associated with the production,
-promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
-harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
-that arise directly or indirectly from any of the following which you do
-or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
-work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
-Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
-
-
-Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of computers
-including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
-because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
-people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
-To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
-and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
-
-
-Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
-Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
-http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
-permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
-Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
-throughout numerous locations.  Its business office is located at
-809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
-business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
-information can be found at the Foundation's web site and official
-page at http://pglaf.org
-
-For additional contact information:
-     Dr. Gregory B. Newby
-     Chief Executive and Director
-     gbnewby@pglaf.org
-
-
-Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements.  We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance.  To
-SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
-particular state visit http://pglaf.org
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations.
-To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
-
-
-Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
-works.
-
-Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
-concept of a library of electronic works that could be freely shared
-with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
-Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
-
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
-unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
-keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
-
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
-
-     http://www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.