Add 48656 from ibiblio

63 files changed, 5489 insertions, 6301 deletions

diff --git a/48656-0.txt b/48656-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..be7ae9d
--- /dev/null
+++ b/48656-0.txt
@@ -0,0 +1,2717 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 48656 ***
+
+  -------------------------------------------------------------------------
+                                 BARNAVÄNNEN
+  -------------------------------------------------------------------------
+   N:o 22 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.
+  1 Juni. |           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
+  -------------------------------------------------------------------------
+
+
+
+
+Kristi Himmelsfärd.
+
+Apg. 1: 4-11.
+
+
+Wi minnas från berättelsen om Kristi förklaring, att frälsaren då nått den
+fullkomning, att han utan död kunnat öfvergå till det himmelska och
+oförgängliga lifvet genom en himmelsfärd. Men vi minnas också, att han af
+kärlek till oss stannade kvar på jorden för att genom lidande och död
+blifva försoningen för våra och all världens synder, och att genom sin
+uppståndelse bära fram lif och oförgänglighet för oss. Nu först var hans
+verk här nere fulländadt, nu kunde han och nu ville han återtaga den
+härlighet, som han ägt hos Fadren, förrän denna världen var skapad, nu
+kunde han och nu ville han genom en himmelsfärd intaga sitt rum på Fadrens
+högra sida i himmelen. Från denna härlighet verkar han nu för att draga oss
+människor upp till sig. Han vill höja och lyfta oss upp ur synd och
+förnedring till ljus och frihet och lycka.
+
+Men hans apostlar och alla hans lärjungar skulle jämväl de verka för samma
+höga och stora mål. Fördenskull hade Fadren gifvit löftet om Andens
+utgjutande öfver församlingen. Detta löftes uppfyllande skulle nu
+apostlarna förbida i Jerusalem. Då skulle de erhålla den kraft af höjden,
+som de behöfde för att eröfra världen åt Kristus och sätta den i rörelse på
+väg uppåt till Gud. Äfven vi få taga till oss Guds löfte och bedja om hans
+Helige Ande, på det att vi må kunna varda Herrens små tjänare och
+tjänarinnor. Herrens första lärjungar trodde, att frälsaren efter
+uppståndelsen skulle upprätta det rike, han så många gånger talat med dem
+om under sitt jordelif. Men deras föreställningar om Guds rike voro ännu
+uppblandade med judisk villfarelse. Kristus skall nog en gång förvisso
+upprätta sitt rike på jorden, men därinne skall församlas icke blott
+troende judar, utan troende från alla folk och släkten och tungomål.
+Kristus tillhör nu icke blott Israel utan han tillhör alla folk. Han är nu
+allas vår frälsare. Det var ett sådant evangelium, en sådan frälsare,
+apostlarne skulle gå ut att förkunna i Jerusalem, Judeen, Samarien och
+sedan intill jordens ände. Alla människor skola höra frälsningens
+evangelium för att blifva i tillfälle att tro på Jesus till frälsning.
+
+Och när han utvecklat för apostlarne, hvilken uppgift de skulle fylla i
+världen och omtalat för dem huru de skulle varda skickliggjorda för detta
+stora värf, då uppfor Herren Kristus till himlen i allas deras åsyn. Under
+det de böja sig ned i tillbedjan, lyftes han upp ifrån dem, i det han
+sträcker sina händer till välsignelse öfver den troende skaran. En ljus sky
+döljer honom snart för deras lekamliga öga, men i sina hjärtan känna de,
+att han är när de sina alla dagar intill tidsålderns slut.
+
+Dock--innan lärjungarna återvända till Jerusalem från Oljoberget, sänder
+frälsaren dem en sista hälsning genom två himmelska budbärare, som säga,
+att Jesus Kristus en gång skall återkomma i synlig måtto till jorden. Det
+är då han här skall upprätta sitt rike, ett rike af rätt och rättfärdighet.
+Det är då jorden skall återfå paradisets fägring och mänskligheten edens
+frid och lycka i sina hjärtan.
+
+Men under det vi vänta på denna härliga tid, skola vi alla söka det eviga
+och himmelska, på det att vi måtte få vara med i detta härliga rike.
+
+_J. B. G._
+
+
+----
+
+Broderskärlek.
+
+(Forts. fr. föreg. n:r)
+
+
+Men en vacker januarimorgon stannade baronens vagn därute för att föra fru
+Henriksson och hennes dotter samt doktorn till järnvägsstationen. Doktorn
+ville icke afstå från rättigheten att följa sin lilla patient till
+sjukhuset och öfverlämna henne åt sin berömde ämbetsbroder samt beskrifva
+för denne förloppet af sjukdomen i foten.
+
+*       *       *
+
+En härlig vårdag närmar sig sitt slut. De försvinnande solstrålarna glittra
+mot de silfverbeslagna seldonen på två hästar, hvilka liksom på lek springa
+framför en vagn på den dammiga landsvägen. De båda kvinnliga resenärerna
+äro klädda i djup sorgdräkt. Vi känna dem väl, det är fru Henriksson och
+hennes dotter, Anna. Den sistnämnda har dock förändrat sig mycket, det
+lilla ansiktet blickar så friskt och rosigt fram ur sin ram af ljust,
+lockigt hår. Ögonen stråla af hälsa och lefnadslust och blicka gladt och
+lifligt omkring sig i den vackra nejden. Hon gör modern uppmärksam på allt
+som möter dem; hvarje nylöfvadt träd, hvarje liten blomma vid den sorlande
+bäcken aflockar henne ett litet utrop af glädje, och omedvetet vänder hon
+moderns tankar från de sorgliga minnena.
+
+Fru Henriksson ser också ovanligt kry ut, om äfven det smärtfyllda draget
+vid munnen samt hennes grånade hår bära vittne om, att den djupa sorgen
+ännu icke är helt öfvervunnen. Men Annas blomstrande hälsa och friska
+glädtighet uppmuntrar henne alltid, när smärtan öfver förlusten af hennes
+gosse vill trycka ned henne.
+
+Hon har ju också stor orsak att vara tacksam mot Gud. Behandlingen af Annas
+sjuka fot har lyckats fullkomligt, och hon kan nu springa så muntert
+omkring som hvilket annat barn som helst.
+
+Nu viker vagnen af in i en skuggrik lindallé, som går förbi kyrkogården in
+i byn. Där ber fru Henriksson kusken stanna och stiger ur tillika med
+dottern. Vagnen rullar vidare, medan mor och dotter öppna kyrkogårdsporten
+och långsamt gå dit in. Deras första vandring gäller deras älsklings graf.
+Snart hafva de funnit den. Kärleksfulla händer hafva prydt kullen med
+blommor och kransar och ett hvitt marmorkors lyser emot dem. Det reser sig
+ur blommorna, och på korsets fot stå med gyllene bokstäfver orden:
+"Kärleken upphör aldrig".
+
+Länge stå de båda tysta framför den lilla kullen, som gömmer det käraste de
+ägt på jorden, och varma tårar droppa ned i blommorna. Det är likväl icke
+endast sorgens tårar, som rulla utför moderns kinder,--det är också tårar
+af tacksamhet för Guds nådefulla hjälp, och denna känsla förvandlar den
+bittra smärtan till mildt vemod.
+
+Slutligen bemannar sig fru Henriksson. Solen är nära att gå ned och man
+måste lämna den kära platsen. Ännu en gång fara moderns händer liksom
+smekande öfver blomsterkullen, sedan lämnar hon och Anna kyrkogården. Vid
+porten vända de sig om. De flyende solstrålarna kyssa det hvita
+marmorkorset, och tröstefullt liksom ett framtidslöfte lysa orden vid dess
+fot ännu en gång emot dem:
+
+"Kärleken upphör aldrig".
+
+Slut.
+
+
+----
+
+Lilla Berta.
+
+Med teckning.
+
+
+Berta är en skärgårdsflicka, rödblommig och stark, flink i vändningarna och
+munter som en liten lärka. När isen ligger blank och säker öfver sunden vid
+jul- och nyårstid, då fröjdas hon åt den och ilar öfver de blanka bryggorna
+på skridskor som en hvirfvelvind. Och när så snön faller djup och gör slut
+på den leken, då pröfvar hon i stället sina skidor utför de branta
+strandsluttningarna. Men när på vårsidan isen ligger där grå och spröd utan
+att hvarken bära eller brista, då tycker Berta det är trist. Vinden blåser
+då vanligen kall och rå, och flickan längtar så innerligt efter böljeslag
+mot strand och vågglitter därute på sundet. Men hon talar ingenting därom
+och går där och väntar så rysligt, att hon ser allvarsam ut som en gammal
+människa. Lyser då solen varm en dag, eller faller där vårregn öfver skär
+och öar, ser Berta helt triumferande ut genom fönstret och tänker: "Nu får
+du allt stryk, du gråa istäcke därute; snart måste du nog ge dig af från
+vår strand". Men så komma där kalla nätter, och isen blir åter stark. Då
+ser Berta så ledsen ut och sjunger bara i moll hela dagen vid sitt arbete:
+
+  "O strand, där aldrig en drifva snöat!
+  Du Sveriges frostiga, sena vår!"
+
+Men när Berta nunnat om och om igen dessa ord några dussin gånger, suckar
+lilla Bertas mor och säger helt bekymrad, fastän ett leende leker i
+ögonvrån: "Du längtar nog bort, du liten, från vårt Stenvik till någon
+strand på söderhafvets öar. Eller hur, Berta min?" Men då springer Berta
+upp och tar mor i famn. "Mor, om du visste! Vår strand är den vackraste i
+hela världen, och Stenvik är det vackraste ställe i hela Sverige. Men om du
+visste, hvad jag längtar efter att se sundet i sol och böljeglitter."
+
+Vanligen är det hvarken solen eller regnet, som bryter isens välde i sundet
+utanför Stenvik, utan en frisk västanstorm. Och nu var isen borta och solen
+sken och vågorna lekte och glittrade, och solen göt sitt guld öfver den
+vackra fjärden. Och nu var Berta glad, nu log hon och sjöng och njöt af sin
+vår. Hon satt långa stunder och såg drömmande in i böljeglittret därute.
+Det var som om vågorna kommo just till henne och berättade om sin glädje
+och sina äfventyr under den långa vintern. Och Berta lyssnade och kände sig
+så oändligt lycklig. Men ändå längtade hon. Hon visste inte riktigt själf
+hvarefter. Men hon kände, att hon behöfde en varmare sol, en klarare våg
+och en vår, som evigt varar, ett hjärta så rent och så hvitt som snö.
+
+[Illustration]
+
+Det blef för trångt och för kvaft därinne. Hon måste ut, ut till stranden
+och ned i fars stora båt, och där sjöng hon:
+
+  "Gör mig ren, o Herre, ren som snö,
+  Låt allt ondt, allt orent hos mig dö,
+  Gör mig ren, o Herre, ren som snö!
+
+  Gör mig såsom liljan ren och skär,
+  Rena hvarje tanke, hvart begär,
+  Gör mig såsom liljan ren och skär!
+
+  Gör mig ren som solens hvita ljus;
+  Höj min själ från jordens stoft och grus,
+  Gör mig ren som solens hvita ljus!"
+
+
+----
+
+Barnsligt.
+
+Med två teckningar.
+
+
+När jag var en liten flicka, var jag god vän med alla kor och kalfvar i
+fars ladugård. Jag gaf dem alltid en bit bröd, då jag kunde komma åt,
+smekte dem och gaf dem de allra mest välklingande namn, såsom Gullros och
+Gullkrona o. dyl.
+
+En dag gick jag med lilla Gullkrona munter och glad i ängsbacken. Hon var
+en brokig kviga, utan horn i nacken, men hon kunde likväl hoppa och springa
+som den morskaste häst.
+
+Ja, där gick hon, och jag kom till henne vid stängslet och hade som vanligt
+ett stycke bröd att undfägna henne med. Men under det jag gaf Gullkrona
+brödet, så flög det genom mitt hufvud en tanke, som kom blodet att sjuda i
+mina ådror: "Skulle icke Gullkrona kunna springa omkring i hagen med mig på
+ryggen såsom ryttarinna?" Jo naturligtvis. Och i ett nu hade jag från
+stängslet kastat mig upp på hennes rygg.
+
+[Illustration]
+
+Jo, visst kunde Gullkrona springa och hoppa, men det gick inte i någon
+vanlig ridtakt. Det var en galopp, som jag icke förstod, och därför började
+jag skrika af alla krafter, under det jag låg raklång utefter ryggen på
+Gullkrona och höll mig fast, så godt jag kunde.
+
+Det blef en ridt, som kunde hafva blifvit farlig nog för både mig och den
+förskräckta kvigan, men lyckligtvis hade mitt skrik kallat hjälpare till
+platsen för mitt äfventyr. Gullkrona kom undan utan en bruten rygg, och jag
+utan att hafva brutit nacken af mig, men aldrig glömde jag den ridten, och
+aldrig frestade den till vidare försök i den vägen.
+
+[Illustration]
+
+Nu är jag gamla människan och behöfver ej blygas att tala om detta äfventyr
+från den tid, jag var en liten yrhätta. Men som barnen ännu i dag hafva
+barnsliga tankar, och någon liten gosse eller flicka kunde komma att
+frestas till samma slags tokerier som jag, så ville jag med denna lilla
+berättelse varna eder från att försöka en dylik ridt, ty det är icke så
+säkert, att I sluppen ifrån den lika helskinnad som jag.
+
+
+----
+
+
+Skyddsängeln.
+
+Af _Ad. Gründler._
+
+
+En vacker vårdag sprungo två små barn omkring på ängen och plockade blommor
+till hvarsin bukett, ty i morgon var ju mors födelsedag. På äkta barnavis
+plockade den lilla flickan bara gullvifvor med korta stjälkar och pressade
+dem hårdt tillsammans i de små knubbiga fingrarna. Äfven brodern, fastän
+han var något äldre, förstod icke, huru mycket behagligare de små blommorna
+skulle tagit sig ut, om de tvånglöst och fritt fått sticka upp ur sitt
+gröna omhölje. Men han hade åtminstone något mera omväxling af färger i sin
+bukett.
+
+När barnen tyckte sig hafva fått tillräckligt med blommor, lade de dem
+försiktigt i skuggan under några buskar för att ännu en stund få leka i det
+varma solskenet. Kristel kastade på lek tistlar på sin lilla syster, och
+när de fastnade i hennes hår, skrattade de båda af hjärtans grund. Han tog
+sedan försiktigt bort dem och flätade ihop dem till en krans, som han
+varsamt tryckte ned på hennes guldglänsande hår.
+
+Den lilla flickan med kransen på hufvudet bildade verkligen en älsklig
+tafla. Det lilla rosiga ansiktet med de allvarliga bruna ögonen, som
+skyddades af mörka ögonfransar, den skälmskt leende munnen och groparna i
+kinden tog sig förträffligt ut med den gröna kransen på det lockiga håret.
+
+"Nu är du alldeles lik älfvadrottningen i sagan", ropade gossen och drog
+sin lilla syster med sig fram till bäcken, för att hon skulle få se sin
+bild i vattnet. Men när Maria skrattande nickade emot sin spegelbild
+därnere, höll han henne sorgfälligt fast, så att hon icke skulle halka ner.
+
+"Var inte rädd, Kristel", skrattade hon sorglöst, "jag faller inte i
+vattnet. Vet du inte, att vi ha en ängel, som beskyddar oss? Mamma har ju
+ofta talat om detta. Om natten sitter han bredvid vår säng, så att intet
+ondt må hända oss, och du minns ju, hur vi sågo en tafla, där han stod
+framför två barn, som lågo och sofvo under alarna vid dammen, så att de
+inte skulle falla i vattnet under sömnen. Nu står han nog också bredvid mig
+och håller mig fast."
+
+Kristel skakade tviflande på hufvudet. "Jag ser ingen ängel", sade han,
+"och för resten minns jag ju, hur mjölnarens Karin för en tid sedan
+drunknade här i bäcken. Hvart hade då ängeln tagit vägen?"
+
+Den lilla flickan var ett ögonblick tyst och eftertänksam.
+
+"Ja, ser du", sade hon långsamt, "Karin var en sådan yrhätta, hon frågade
+säkert inte efter ängeln utan slet sig lös ifrån honom. Men om ett snällt
+barn faller i vattnet, då går ängeln med och visar det så mycket vackert
+därnere på sjöbottnen, och så för han barnet hem till mor igen."
+
+Kristel svarade intet. Systern var ju ännu så liten och oförståndig, hon
+hade ändå inte kunnat förstå honom, tänkte han. Hon trodde ju ännu på
+julgubben och påskharen, men det hade Kristel för längesedan kommit ifrån.
+Han visste redan, att man själf måste arbeta med sina händer här i lifvet,
+om man skall komma någon hvart, och att man icke får vänta på änglars
+hjälp. Hos honom var redan gossens medvetande om kraft och förmåga
+lefvande.
+
+"När jag blir stor, Maja, då skall jag vara din riddare och beskydda dig
+med mitt svärd", sade han, och hans ögon lyste af stridslust.
+
+Med stora, förvånade blickar såg Maria på honom. "Hvem skulle väl vilja
+göra mig något ondt, Kristel?" sade hon, och i hennes ögon låg ett uttryck
+af så helig, ren oskuld som i änglarnas på taflan, som hängde i pastorns
+arbetsrum.
+
+Förvirrad slog Kristel ned sina ögon. Ja, för hvad hade han då velat
+beskydda lilla Maja?--Troll och drakar, om hvilka han läst i sagorna,
+funnos ju inte; att tro på sådana vore ju ännu barnsligare än att liksom
+Maria tro på en skyddsängel! Han tyckte sig i detta ögonblick ej vara
+mycket klokare än sin lilla syster.
+
+"Kom", sade han, "vi måste nu gå hem."
+
+De båda barnen togo upp sina blommor, Kristel löste försiktigt
+tistelkransen ur Marias hår, och så gingo båda hand i hand till hemmet utan
+att ana, hvilken sorglig anblick här skulle möta dem.
+
+Fadern, som var spårväxlare på bergbanans lilla station, låg stönande på
+sin säng, och under häftiga tårar baddade modern hans värkande lemmar. Ett
+järnvägståg hade råkat in på orätt spår och med fruktansvärd hastighet kört
+öfver den plikttrogne tjänstemannen. Under det barnen nyss lekte och gladt
+sprungo omkring på den soliga ängen, hade en så förfärlig olycka drabbat
+den lilla familjen. Läkaren, som genast tillkallats, gaf föga hopp. Allt
+hvad han kunde göra var att gifva den krossade mannen ett rogifvande medel
+för att lindra hans plågor. Han föll verkligen i en lätt slummer, ehuru han
+emellanåt jämrade sig i sömnen.
+
+Kristel och Maria stodo förskrämda i ett hörn. De hade aldrig förr hört en
+klagan från sin kraftfulle fars läppar och knappt sett sin mor gråta, nu
+kände de därför en oförklarlig ångest vid allt det ovanliga, som här mötte
+dem. Den lilla flickan började gråta hon också. Men Kristel stirrade mörkt
+på fadern och pressade hårdt sina läppar tillsammans.
+
+"Det finns ingen skyddsängel!" mumlade han trotsigt, "annars hade han
+säkert beskyddat far. Han gick då aldrig till sitt arbete utan att hafva
+bedit sin morgonbön, det vet jag."
+
+"Säg inte så där!" hviskade Maria och såg ängsligt bort till modern; men
+denna gaf ej nu akt på barnen.
+
+De vackra blommorna, som Kristel och Maria hade plockat till moderns
+födelsedag, fingo nu pryda faderns sista hvilobädd. Redan följande natt
+hade han förlossats från sina plågor. Och när han låg där i sin hvita
+svepning, märkte man ej mer något tecken till smärta på det bleka ansiktet.
+Han såg så mild och vänlig ut, som han alltid gjort under sitt lif, och man
+tyckte sig till och med se ett drag af glädje och frid hvila däröfver.
+
+På begrafningen talade pastorn så många vackra och tröstefulla ord om den
+redlige mannen, huru han skördats midt under utöfvandet af sitt arbete, men
+huru till sist efter ett svårt lidande Herrens ängel fattat hans hand och
+stilla fört hans ande in i den himmelska friden, där han nu säkerligen vore
+prydd med lifvets ovanskliga krona. Så skulle nu också Herren, som icke
+förgäter änkor och faderlösa, sända sin ängel till den lilla sörjande
+familjen och jämna deras lefnadsväg.
+
+Vid dessa ord strålade lilla Marias ögon. Hon tryckte förstulet sin brors
+hand såsom ville hon säga: "Hör du?"
+
+Men gossen höll hela tiden sina ögon sänkta mot marken, ingen människa
+visste, hvilka tankar gingo genom hans hufvud.
+
+*       *       *
+
+När man i ett soligt rum stänger fönsterluckorna, blir det på en gång mörkt
+och dystert därinne. Och om i ett hem tvenne ögon slutas, hvilka strålat af
+kärlek och godhet, så blir där plötsligt så mörkt och glädjelöst. Så gick
+det nu också i växlaren Huberts hem.
+
+(Forts.)
+
+
+
+
+Barnavännens Sommarnummer
+
+
+utkommer i början af Juni och sändes till alla våra prenumeranter såsom n:o
+23 af årgången 1905.
+
+BARNAVÄNNENS SOMMARNUMMER innehåller 16 sidor i samma format som öfriga
+nummer, rikt illustreradt och med bidrag af Fr. Engelke, Onkel Erik, Elsa
+Beskow, Anna H--m Preinitz, Ella, J. B. G. m. fl.
+
+Vid rekvisition af minst 20 ex. lämnas Barnavännens sommarnummer för 8 öre
+ex.
+
+Tagas 100 ex. och därutöfver på en hand, nedsättes priset till 7 öre. ex.
+
+Sommarnumret sändes FRITT till närmaste post- eller järnvägsstation.
+
+Rekvirera helst genom postanvisning och om möjligt före Maj månads utgång.
+
+Uppsala i Maj 1905.
+
+REDAKTIONEN.
+
+
+----
+
+
+_Bibelläsning_
+
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 5-11 Juni 1905.
+
+  M. 5. Apg. 2: 37-47. KYRKANS GRUNDLÄGGNING.
+
+  T. 6. v. 37.  _Folket frågar efter frälsning._
+
+  O. 7. v. 38-40.  _Petrus undervisar dem om frälsningens väg._
+
+  T. 8. v. 41.  _Tretusen taga ut steget till frälsning._
+
+  F. 9. v. 42-43. _Folket befästes på frälsningens väg._
+
+  L. 10. v. 44-45. _Deras kärlekslif._
+
+  S. 11. v. 46-47. _Deras gudstjänstlif._
+
+_Söndagsskoltext för den 11 Juni._
+
+Apg. 2: 37-47.
+
+  _Minnesvers_: Gal. 5: 22. Men Andens frukt är kärlek, fröjd, frid,
+  långmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmodighet, återhållsamhet.
+
+
+
+  -------------------------------------------------------------------------
+                                 BARNAVÄNNEN
+  -------------------------------------------------------------------------
+   N:o 23 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.
+  8 Juni. |           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
+  -------------------------------------------------------------------------
+
+
+
+
+_VÃ¥ren._
+
+[Illustration]
+
+  Vårens blomma, vän och skär,
+  Smyckad står på ängen,
+  Björk och pil sin vårdräkt bär--
+  Mjuka, vackra hängen.
+  Säg, hvem kläder äng och lund?
+  Hvem har löst i fjärd och sund
+  Liten våg från vinterbojan--
+  Liten våg från bojan?
+
+  Himlens Herre kläder så
+  Jorden skön om våren
+  För att fröjda barnen små,
+  Torka sorgetåren.
+  Han, som allt i fägring klär,
+  Han ett fadershjärta bär,
+  Honom vill jag alltid lofva--
+  Honom vill jag lofva.
+
+_J. B. G._
+
+
+----
+
+
+_Kyrkans grundläggning._
+
+
+Guds helige Ande hade på pingstens dag utrustat en skara män och kvinnor
+för det heliga arbetet att verka för själars frälsning. De hade ingen yttre
+lärdom, voro endast fattige fiskare och publikaner, men hade blifvit lärda
+af Gud. Petrus, som särskildt omtalas i vår text, hade genom Guds Ande fått
+lära, huru han skulle utföra det viktiga uppdraget: »_Föd mina lamm!_»
+Denna andeuppfyllelse, denna innerliga tro och kärlek, som blifvit gifven
+åt den lilla lärjungaskaran, var villkoret för ett framgångsrikt arbete i
+Herrens vingård.
+
+Så höll då Petrus sin första predikan. Vi märka den lefvande hänförelse och
+öfvertygande visshet, som genomgår den. Vi märka också, att den visade
+genast sin verkan däruti att människorna, som hörde den, blefvo oroliga. De
+frågade med synbart bekymmer: I män och bröder, hvad skola vi göra? Petrus
+sade till dem: »Gören bättring och hvar och en af eder låte sig döpas i
+Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, och I skolen undfå den helige
+Andes gåfva.»
+
+Så visade Petrus dem frälsningens väg. Den första väckelsen hade börjat,
+och tre tusen blefvo genom den förda till Herren. Det verk som Gud utförde
+på denna underbara pingstdag var skönare och härligare än själfva
+skapelsens under. Dessa människor hade måhända några veckor förut ropat:
+korsfäst Kristus. De hade valt Barrabas i stället för sin Frälsare. Men nu
+göra de ett nytt val. De ångra djupt att de förkastat honom, som dog af
+kärlek till dem. De se med bäfvan, att de gjort en förskräcklig synd, då de
+korsfäst härlighetens Herre. Då kommer ordet om syndaförlåtelse till dem
+såsom ett tröstens och välsignelsens ord. De kunde nu räddas ur syndens
+djup, och vi märka, att en underbar förändring försiggår med dem. De blifva
+förda från syndens mörker till Guds underbara ljus. De blifva Jesu hängifna
+lärjungar och frimodiga bekännare. De blifva nu passande för Guds saliga
+gemenskap på jorden och i himmelen, och denna gemenskap tager sig uttryck i
+deras innerliga syskonkärlek, då de hvarje dag komma tillsammans för att
+bedja med och för hvarandra. Deras hem blifva förvandlade, föräldrarna
+varda ett föredöme för barnen i gudsfruktan och barnen lära sig af dem att
+känna och älska den store Barnavännen.
+
+Älskade barn, en sådan väckelse är hvad vi behöfva i vår tid. Vi behöfva,
+att Guds Ande kraftigt verkar i våra söndagsskolor, så att barnen blifva i
+sanning Jesu lärjungar och hans efterföljare. Vi behöfva den i hemmet, så
+att barnen där lära sig utföra det sköna budet: »I barn, varen edra
+föräldrar lydiga i Herren». Vi behöfva den väckelsen i samhället, så att de
+människor som nu vandra i hat och ondska må förvandlas till kärleksfulla
+och fördragsamma människor. Vi behöfva den väckelsen, och vi kunna få den,
+om vi af hjärtat bedja därom. Ty den första väckelsen likasom alla senare
+hafva kommit såsom svar på Guds barns böner. Så vilja vi då bedja:
+
+  "Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud,
+  Tillkomme ditt rike på jorden!
+  Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
+  Sänd ut dem till södern och norden,
+  Att kalla och bjuda all världen."
+
+_Fr. E._
+
+[Illustration: MIN LYRA]
+
+
+
+
+Ett barndomsminne.
+
+
+  Ett barndomsminne är liksom ett flarn,
+  som hvirflar upp, när aftonvinden susar,
+  som både lockar, skrämmer och förtjusar
+  likt sagorna, vi hörde såsom barn.
+
+  Det väcker ofta någon känslosträng
+  uti vårt bröst och för vårt öga målar
+  i regnbågsfärger eller månestrålar
+  en skimrande och bildrik gobeläng.--
+
+  Alltnog, så minnes jag en månljus kväll.--
+  I hörnet af den stora, vackra salen
+  stod ett piano, och invid pedalen
+  låg jag en pilt i fagra drömmar säll.
+
+  O, hur jag smekte dessa strängars gull,
+  o, hur jag älskade pedalens lyra,
+  och huru var ej i poetisk yra
+  min sagovärld af tappra hjältar full!
+
+  Hvad klang af svärd! Hvad tinnar och hvad torn,
+  hvad bålda riddare och blanka vapen,
+  och tärnor, räddade ur fångenskapen
+  af pager, blåsande i silfverhorn!
+
+  Ã…h, hur jag frossade i fantasi'n,
+  och huru stormande ljöd ej pedalen,
+  och som ett féslott lyste hela salen,
+  när månen göt sitt trolska sken därin!
+
+  Då hände det en kväll, när som min håg
+  mig omotståndligt dragit till min lyra,
+  att husets dotter syntes kosan styra
+  till instrumentet, hvarest gömd jag låg.
+
+  Hon slår det an: Men ack, hvad spelas det?
+  I stället för den ystra dansmusiken
+  jag hör ett sus, liksom från andens riken
+  så känsligt ljuda ifrån ebenträt.
+
+  O, hur jag lyssnade! Hur hjärtat slog,
+  då ut i salen lik en dufva flyger
+  den lilla sången: "fram en suck sig smyger".
+  O, hur den sången barnahjärtat tog!
+
+  När stundom se'n jag till min lyra smög,
+  jag mer och mer min riddarsaga glömde
+  och i en annan värld mig ljufligt drömde,
+  dit bönens dufva med min längtan flög.
+
+  Dit flyr jag än. Och när min dag blir grå
+  jag söker upp min barndoms vackra lyra
+  och sjunger om Guds kärlek evigt dyra,
+  som ännu famnar stora barn och små.
+                                  _Eric._
+
+
+----
+
+Hon vann seger.
+
+Berättelse af _Anna H----m Preinitz_.  Med 3 teckningar af _Elsa Hagström_.
+
+
+En tolfårig, spenslig flicka ilade skogsstigen framåt med snabba steg. Det
+var som om hon velat skynda bort från någon, som förföljde henne. Hennes
+ansikte var uppsväldt af gråt, och då och då skakade hennes gestalt af en
+undertryckt snyftning. Kommen djupt in i skogen kastade hon sig ned i
+mossan och grät, som om hennes hjärta skulle brista.
+
+[Illustration]
+
+»Jag går aldrig mer tillbaka dit, aldrig, aldrig. Mamma, lilla kära mamma,
+hvarför skulle du dö ifrån mig!»
+
+Så småningom afstannade dock snyftningarna, och då kommo tankarna och föllo
+som långa, mörka skuggor öfver den lilla. Hvarför skulle hon vara så ensam?
+Hvarför fanns det ingen, som älskade henne? Vinden susade i trädens kronor,
+och Karin tyckte, att de suckade: »Ingen, ingen». Men så började solen att
+lysa på furornas stammar, och mellan de höga, vajande kronorna såg Karin en
+skymt af den vackra aftonhimmeln.
+
+--Ingen som älskar mig----jo visst, kanske ändå. Men kanske var det endast
+de snälla och goda han brydde sig om, och Karin hade varit så ond, så ond.
+Men allt efter som hon blickade upp mot det blåa himlahvalfvet, kom en
+ljuflig stillhet öfver henne. Hon kände, att Jesus visste allt, och så föll
+hon på knä där ute i skogen och bad: »Käre Herre Jesus förlåt mig och rena
+mig i ditt blod, och säg mig äfven, hvad jag skall göra, och hvart jag
+skall gå, ty jag har ingen annan än dig.»
+
+[Illustration]
+
+Karin lyssnade efter svaret, men hon var så trött af den själsskakning hon
+gått igenom, att hon somnade in. Och sommarnattens lätta skymning föll
+öfver skogen, och vinden saktade af och det blef så tyst och stilla.
+
+*       *       *
+
+  "Här en källa rinner,
+  Säll den henne finner
+  Hon är djup men klar,
+  Gömd men uppenbar.
+
+  Om du där dig tvager,
+  Hon hvar fläck borttager,
+  Ty den källan god
+  Är Immanuels blod."
+
+Drömde hon, eller var hon vaken? Karin låg med slutna ögon och lyssnade. Då
+böjde någon sig ned öfver henne och strök henne smekande öfver håret:
+»Karin, min lilla Karin, hvarför ligger du här? Hvad har händt?»
+
+Då förstod Karin, att hon ej drömt. Yrvaken, men med glädjestrålande ögon
+blickade hon in i det kärleksfulla ansikte, som var lutadt öfver henne.
+
+»Jag drömde, att jag hörde så vacker sång, och så vaknade jag, och då var
+fröken här.»
+
+»Det var nog jag, som sjöng, Karin. Morgonen var så härlig, och Gud är så
+god. Jag vaknade så tidigt i morse, ty fåglarne sjöngo jublande gladt
+utanför mitt fönster, och som Gud gifvit mig en stor glädje, var äfven mitt
+hjärta stämdt till att tacka och lofva Herren. Jag klädde mig därför
+hastigt och tog en lång promenad i skogen, och då förstår du, huru förvånad
+jag blef, när jag fann dig sofvande här ute. Berätta nu, kära barn, huru
+detta kommer sig!»
+
+»Jag sprang bort i går eftermiddag, jag kunde icke stanna hos dem där borta
+längre. Det var ett så förfärligt uppträde, och hon slog mig och sade så
+stygga saker.»
+
+Harmens rodnad steg åter upp på Karins kinder, och ögonen riktigt
+blixtrade, när hon tänkte på den oförrätt man begått mot henne. Fröken
+Ström drog henne lugnande intill sig och sade: »Tala om allt, Karin!
+Hvarför slog mor Jonsson dig?»
+
+»Jo, jag stod ute på förstukvisten och tvättade strumpor, och så skulle jag
+på samma gång ha tillsyn öfver småbarnen, som lekte nedanför. Då kom John
+och kastade sand i vattnet, och ju mer jag bad honom låta bli, dess värre
+blef han, och till slut röck han tag i baljan, så att den for öfver ände
+och alla strumporna, som jag haft så mycket arbete med, föllo ned på
+sanden. Och till råga på olyckan fick lillan såpvatten i ögonen och började
+skrika. Jag fick tag i John och skakade honom allt hvad jag orkade, men då
+bet han mig så förfärligt i armen. Se här, fröken», sade Karin, och drog
+upp den tunna klädningsärmen, och fröken Ström såg då blåa märken efter
+gossens tänder. »Men när mor Jonsson kom ut, gaf han sig till att skrika
+och sade, att jag slagit honom. Hon brydde sig inte om att ta reda på, hur
+det var, utan trodde honom, och hon slet mig i håret och slog mig, tills
+jag lyckades komma lös och sprang till skogen. Och jag går aldrig dit mer,
+aldrig, aldrig.»
+
+[Illustration]
+
+»Karin lilla», sade fröken Ström, »låt oss sitta ned här och rådgöra om,
+hur du skall handla, men innan dess låt oss också hämta råd från vår käre
+himmelske fader!» Och så stego bönerna i den sköna sommarmorgonen upp till
+Guds tron, och en tung börda föll från ett sorgset, bedröfvadt litet
+barnahjärta.
+
+*       *       *
+
+Mor Jonsson skuggade med handen för ögonen och blickade bort åt vägen. Hon
+tyckte nästan att hon såg någon komma där borta i kröken, men det var nog
+ingen, som brydde sig om henne nu, när hon satt som en stackars sjukling
+och ej kunde hjälpa sig själf ur fläcken. Hon ville ej tänka, mor Jonsson,
+men hur det var, gingo tankarna gång på gång till en föräldralös liten
+flicka, som hon en dag genom sin hårdhet jagat bort. Det var fyra år sedan
+den dagen nu. Hvar kunde Karin vara?
+
+Hon hade ibland liksom känt en aning, att pastorn visste det, men hennes
+onda samvete hindrade henne att fråga, och ibland hade hon också tänkt, att
+flickan kanske omkommit i skogen, och då for en rysning genom henne.
+
+Men nu kom verkligen någon där borta på stigen. En ung, smärt flickgestalt
+stod snart vid hennes sida, och en vänlig röst hälsade: God dag, mor
+Jonsson! Känner Ni icke igen Karin?»
+
+»Åh, är det du? Och så stor och fin du blifvit, du är ju en riktig fröken
+nu. Men hvarför kommer du hit? Det är väl för att visa, att du har reda på
+min olycka och för att håna mig, kan jag tro. Ja, du har då all anledning
+att vara belåten, ty nog är eländet tillräckligt stort alltid.»
+
+Så bitter och hård hon var ännu. Tårarna stodo Karin i ögonen, men så kom
+hon ihåg, hvad hennes kära vän sagt till henne, just innan de skildes: »Kom
+ihåg, Karin, att för hvar gång du vinner seger öfver dig själf, så tar du
+in ett nytt stycke af landet». Det var ju därför hon kommit för att med
+kärlek och själfförsakelse gå i sin Mästares fotspår och på så sätt söka
+att vinna dem för honom. Icke skulle hon då ge tapt vid första försöket.
+Josua fick ju icke uppge striden genast han kommit in i Kanans land, han
+skulle hvarje dag taga in nya stycken af landet. Och så sade hon vänligt:
+»Jag hade fått höra, att Ni blifvit så svårt sjuk, mor Jonsson, och så
+tänkte jag, att jag kanske kunde vara Er till någon nytta, och om Ni vill,
+skall jag stanna här i sommar och hjälpa Er, så godt jag kan.»
+
+Mor Jonsson såg förbryllad ut. Menade flickan allvar? Men så kom en
+misstänksam glans i hennes ögon, och hon sade: »Åhå, jag förstår, du har
+väl blifvit bortkörd från din fina plats, hvar du nu har varit, och då
+tänkte du spela barmhärtiga samariten här.»
+
+Harmens rodnad flög upp på Karins kinder, och hon var nära att vända om.
+Hvad tjänade det till, att hon uppoffrade sig för denna elaka kvinna, som i
+hennes själfuppoffring endast såg låga bevekelsegrunder. Men åter ringde
+orden 'ett nytt stycke af landet' för henne. Och så sade hon: »Jag förstår,
+att Ni är förvånad att se mig här, mor Jonsson, och Ni kan väl undra, hvar
+jag varit, och hur det kommer sig, att jag nu är här. Den dagen jag lämnade
+Er, sprang jag på måfå djupt in i skogen. Jag kände mig så ensam och
+bedröfvad, och så grät jag mig till sömns där ute till slut. Morgonen därpå
+fann fröken Ström mig sofvande i skogen. Hon tog mig med sig hem. Hon var
+så lycklig, ty hon hade just dagen förut fått veta, att hennes fästman fått
+pastoratet i X. och att de kunde få hålla bröllop till hösten.»
+
+»Ett par dagar stannade jag hos henne, medan vi väntade svar på ett bref,
+som hon skrifvit till sin trolofvade, och när det svaret kom, tog hon mig
+med sig och reste. Öfver sommaren fick jag stanna hos fru W., en vän till
+pastor G., men sedan min fröken på hösten gift sig, fick jag komma till
+dem. Jag har fått gå i skola, och just för några dagar sedan profvade jag
+till seminariet i K., och kom in. I höst skall jag börja där, men nu
+önskade jag så gärna att få vara er till hjälp i sommar. Snälla mor
+Jonsson, jag menar verkligen ingenting annat och hoppas, att Ni icke visar
+af mig.»
+
+Det skimrade fuktigt för mor Jonssons ögon, men hon sade endast: »Visste
+pastorn hvar du var?»
+
+»Ja, fröken Ström talade om det för honom med det samma. Jag trodde, att
+han talat om det för mor Jonsson.»
+
+»Nej, han tyckte väl, att det var lagom åt mig att gå och ängsla mig, kan
+jag tro.»
+
+»Åh, kära mor Jonsson, har Ni varit orolig för mig, då bryr Ni Er ändå lite
+om mig, och då vet jag att jag får stanna.» Och med ens var Karin inne i
+stugan. Snart flammade elden i spisen, och kaffepannan stod på. Fönstren
+öppnades, den rena luften strömmade in och sopkvast och skurborste kommo i
+flitig rörelse.
+
+När mor Jonsson, där hon satt i sin stol ute i trädgården, hörde den unga
+flickan sjunga under arbetet och såg hennes af glädje strålande ansikte
+skymta förbi ibland och nicka uppmuntrande till henne, mumlade hon gång på
+gång för sig själf: »Hvarför har hon gjort det, hvarför har hon gjort det?»
+
+Och när Karin, rosig och varm, kom ut till henne med det goda kaffet, då
+kunde hon ej tillbakahålla den frågan längre: »Hvarför kom du tillbaka,
+Karin? Ha de gjort så mycket för dig, då förstår jag väl, att de gärna
+behållit dig, men hvarför kom du då tillbaka till mig, som varit så hård
+emot dig, jag förstår det inte.»
+
+»Kära mor Jonsson, Gud har ju gifvit mig så mycket godt, och jag är så
+tacksam till honom därför, och det ville jag så gärna visa honom. Jag
+tänkte då, att om jag kunde vara till nytta här, så skulle Han förstå, att
+jag vill tjäna honom. Mor Jonsson får nog vara snäll och ha öfverseende med
+mig ibland, men jag vill verkligen göra mitt bästa.»
+
+Då runno ett par tårar utför mor Jonssons kinder. »Ja, det är nog ovant för
+mig att säga, men vill du förlåta mig, Karin? De här åren, då jag icke har
+vetat, hvar du var, de ha tagit på mina krafter. Jag tyckte jag hörde dig
+gråta i skogen om nätterna, och så trodde jag du var död. Pastorn kunde
+allt ha varit lite barmhärtigare mot mig, än han var, så kanske jag inte
+hade varit den stackare jag är nu.»
+
+Vid de orden gjorde den unga flickan något, som hon väl aldrig drömt om,
+att det skulle kunna hända. Hon böjde sig ned och kysste den sjuka och
+hviskade: »Mor Jonsson skall bli bra nu, det skola vi bedja Gud om».
+
+När barnen kommo hem från skolan, gjorde de stora ögon. John, nu en
+tioårig, solbränd pojke, såg litet generad ut, ty han kände genast igen
+Karin. Men när hon inte tycktes göra min af att påminna honom om deras
+sista sammanträffande utan intresserad frågade honom om hans uppgifter till
+skolan, blef han genast frimodigare, och en stund senare hörde Karin honom
+säga till Maja: »Hon är allt vådligt bussig, den där. Kom, så kila vi efter
+ved och vatten åt henne». Karin log, och hon var så innerligt glad. Nog
+skulle hon få mycket att beställa, det förstod hon, men kanske skulle hon
+kunna ta in ett stort stycke af landet, kanske skulle hon kunna vinna några
+själar för sin älskade Mästare.
+
+Och det blef en både glädjerik och pröfvande sommar för Karin, men när
+krafterna och modet ville svikta ibland, då läste hon på nytt Jos. 13: 1.
+»Af landet står ännu mycket åter, som skall intagas», och så tog hon åter
+nya tag. Hon ville taga in mycket af landet, hon ville försaka sig själf
+och vinna hjärtan för Jesus.
+
+
+----
+
+Gult och blått--Svenskt och godt.
+
+Med teckning.
+
+
+  Blågul fanan är
+  I vår fosterbygd.
+  Den oss är så kär,
+  Gifve Gud den skygd!
+
+  Blå vår himmel är,
+  Blå den lugna vik
+  Blåa blommor bär
+  Sveas bygd så rik.
+
+  På vårt åkerfält
+  Täck syns blåklint stå,
+  Där sig sammanställt
+  Har vårt gula-blå.
+
+  Blåa klockor bär
+  Linet på sitt strå.
+  Första sippan är
+  Också den ju blå.
+
+  Vår sitt intåg gör
+  I vårt nordanland,
+  Då den rikligt strör
+  Guld med öppen hand.
+
+  Tussilago slår
+  Med sitt blyga bud:
+  "Nu så är det vår,
+  Se min gyllne skrud!"
+
+  Vårlök öppnar snart
+  Gula kalken sin.
+  Vifvan skjuter fart,
+  Står där rak och fin.
+
+  Gul är vårens färg,
+  Blå den är också.
+  Då i dal, på berg
+  Sveriges färger stå
+
+  Under höstens tid
+  Gula färgen rår.
+  I den fagra lid
+  Guldgul björken står.
+
+  Blågul fana bär
+  Detta fagra land,
+  Den oss binder här
+  Med sitt starka band.
+
+  Må vi höja den
+  Högt mot himlen opp!
+  Må den svaja än,
+  Ge oss mod och hopp!
+         ELLA BESKOW.
+
+[Illustration: GULT OCH BLÃ…TT--SVENSKT OCH GODT]
+
+
+Blomsterförsäljerskan.
+
+Med teckning.
+
+
+»Tusenskön--vacker tusenskön!» Så ljöd en vacker sommardag en späd, klar
+barnaröst på gatan i en liten landsortsstad. Vid ljudet af den ovanligt
+välklingande rösten stannade de förbigående och betraktade med förvåning
+den lilla flickan, som med sitt guldlockiga hår och sina stora, mörka ögon
+syntes dem älskligare än själfva de vackra blommorna, som hon höll i
+handen. Visserligen voro hennes små fötter bara liksom ock hennes knubbiga
+armar, men hon såg i alla fall så prydlig och fin ut, att folk sade till
+hvarandra: »Hvem kan den där lilla flickan vara?»
+
+[Illustration]
+
+En herre stannade framför henne och frågade litet tvärt och med rynkad
+panna: »Hvad gör du här, liten? Är du ute och leker?»
+
+Den lilla flickan skakade på hufvudet. »Jag leker inte. Jag måste försöka
+förtjäna några slantar», sade hon och hennes ögon blickade nästan
+förebrående upp på främlingen. »Vill inte herrn köpa några blommor af mig?»
+fortfor hon. »Se, så vackra de äro!»
+
+»Hör du barn, du måste tala sanning, förstår du», sade den främmande herrn
+strängt. »Sådana här fina, hvita händer har inte en vanlig blomsterflicka.
+Du har säkert något upptåg för dig.---Hvad heter du?» frågade han och såg
+forskande på henne.
+
+»Jag heter Nita», svarade hon allvarsamt. »Men jag tycker inte att ni är
+snäll mot mig. Vill ni inte köpa blommor, så kan jag inte hjälpa det»,
+tillade hon.
+
+Främlingen log och räckte fram sin hand. »Jag skall köpa alla blommor du
+har och betala hvad du begär», sade han, »men då måste du i stället låta
+mig följa med dig hem.»
+
+Nita fäste sina stora, själfulla ögon på främlingen. Sedan räknade hon
+omsorgsfullt sina buketter.
+
+»Det är tolf», sade hon. »Då blir det jämnt en krona.»
+
+Främlingen räckte henne slanten. Med en stråle af fröjd i de underbara
+ögonen tog hon emot den och räckte honom korgen.
+
+Men han sköt undan den. »Du skall få ge mig blommorna sedan», sade han. »Nu
+gå vi hem.»
+
+Utan att säga ett ord lade hon förtroendefullt sin hand i främlingens, och
+följda af många nyfikna blickar gingo de därifrån.
+
+Slutligen kommo de till en utkant af staden, och Nita gick in i ett litet
+hus, torftigt men rent och prydligt liksom hon själf. Främlingen gick med
+in och såg huru barnet störtade fram och slog armarna omkring en ung, blek
+kvinna, som satt på en stol och höll ögonen sänkta mot marken.
+
+»Min lilla Nita!» utropade hon med en obeskriflig ömhet i rösten. »Har du
+redan sålt dina blommor?»
+
+»Ja», svarade Nita med en suck som liknade en snyftning, »men alla
+människor stirrade på mig så förfärligt. Och här är en herre, som
+nödvändigt ville följa mig hem, ty han trodde visst att jag inte talade
+sanning, när jag sade att jag ville förtjäna en slant.»
+
+»Ack, min herre», sade nu modern och slog upp sina stora, mörka ögon, »hvem
+ni än må vara, så vill jag säga er, att min lilla flicka här är ett godt
+barn. Hon är min enda tröst, skall ni veta. Jag är blind och måste sitta
+här alldeles hjälplös, men då försöker hon i sin barnsliga kärlek tänka ut
+ett sätt att förtjäna något. »Hon är så god.»--Den blinda moderns röst
+darrade, och hon brast i gråt.
+
+»Ellen!--Det är ju min syster Ellen!» utropade främlingen. »Åh, nu förstår
+jag, hvarför jag inte kunde gå förbi den här lilla flickan. Det var dina
+drag jag såg i hennes barnansikte. Ack, min stackars, kära syster, att jag
+skulle återfinna dig i sådana omständigheter!» Han böjde sina knän framför
+henne och gömde sitt hufvud i hennes knä, medan hans tårar droppade ned på
+hennes händer.
+
+»Robert», hviskade hon, »är det möjligt? Och jag som trodde, att jag inte
+ägde en enda vän på jorden, sedan min man dog! Men när nöden är störst, är
+hjälpen närmast.»
+
+Brodern såg sig omkring i det lilla rummet med dess torftiga bohag, och
+slutligen stannade hans blick vid den unga, bleka kvinnan samt det
+ofullständigt klädda barnet.
+
+»Och jag som kom tillbaka från Indien för två år sedan och icke kunnat
+finna dig förr, min enda, kära syster!» utropade han. »Jag har dock aldrig
+upphört att söka dig, fastän jag hittills aldrig kunnat finna ett spår af
+dig. Ingen visste, hvart du tog vägen när din man dog och ditt hem
+skingrades. Jag fruktade, att du var död och förtviflade om att någonsin
+återfinna dig.»
+
+»Du hade måhända heller aldrig lyckats, om ej min lilla flicka i sin
+barnsliga tillit till frälsarens hjälp gått ut för att sälja sina blommor,
+som vuxit i hennes lilla trädgårdssäng härute. Hon har bedt mig om lof att
+få gå ut förr, men jag har aldrig kunnat besluta mig för att låta henne gå.
+Jag hade nog icke gjort det i dag heller, men--nöden har ingen lag, som du
+vet, min bror», sade hon med ett svagt leende.
+
+Robert Malm lade sin hand på den lilla flickans lockiga hår. »Gud välsigne
+dig, min lilla flicka», sade han. Jag hoppas dock detta varit både första
+och sista gången du gått ut för att sälja blommor. Nu skola vi resa
+härifrån och taga med oss din stackars mamma till en vacker trakt, där sol
+och värme och kärleksfull vård skall göra henne frisk igen och där hon
+skall kunna återfå sin syn, om Gud välsignar läkarens behandling.»
+
+Så kom det sig att man aldrig mera såg den älskliga flickan bjuda ut sina
+blommor på den lilla stadens gator.
+
+Ingen kommer på skam som förbidar Herrens hjälp.
+
+[Illustration: EN PRESENTATION.]
+
+
+
+
+En presentation.
+
+Med teckning.
+
+
+  _Den lilla Lisa har ögon blå
+  Och mun, som beständigt vill skratta,
+  Och hvad härnäst hon skall hitta på,
+  Det är ej så lätt just att fatta.
+  Nu Tello och kisse hon sammanför
+  Att stifta vänskap, som man ju bör._
+
+  _Men kisse, den stackarn, han fräste till,
+  Och håren sig reste på ände.
+  Han sade:  "Jam, jam! Jag inte vill.
+  Det är då ett riktigt elände.
+  Jag skälfver i hela min stackars kropp,
+  Ty tänk, om den hunden mig äter opp!"_
+
+  _Men Tello satt där så sur och tvär,
+  Och sade:  "Så kattorna gnälla.
+  Man kan rent få örsprång utaf det här,
+  Och aldrig de lära sig skälla.
+  För vänskap behöfs det väl sympati,
+  Men vän med en tocken kan ingen bli."_
+
+  _"Usch Tello", sad' Lisa och tassen tog,
+  "Det är väl ej vackert att gnälla.
+  Men är du förståndig, du inser nog
+  Det passar ej alltid att skälla.
+  Du är ju min vän, det är kisse me'
+  Och så bli vi vänner nu alla tre."_
+                _ANNA H--M PREINITZ._
+
+
+----
+
+Lärkans hemlighet.
+
+Af _J. B. Cherman._
+Med teckning.
+
+
+Elsa var en blyg liten flicka, som jämte en syster bodde hos mormor i en
+liten by vid hafvet.
+
+När lilla Elsa föddes, fick hon af Gud en skön gåfva--en klar och vacker
+röst. Den rösten var så mjuk och klangfull, att den som en gång hört
+flickan sjunga, längtade att åter få höra henne. Men just ingen mer än
+mormor och syster Betty fick lyssna till hennes sång, ty, som sagdt, Elsa
+var mycket blyg.
+
+Till slut kom likväl ett tillfälle, då hon måste försöka att vara modig.
+Ett nytt kapell skulle vid pingsten invigas i den lilla byn. Det var en
+stor händelse och den skulle göras riktigt vacker och högtidlig. Äfven
+barnen måste vara med. Det gafs tillkänna, att alla barnen skulle samlas i
+kapellet för att af skolläraren pröfvas i sång. De som kunde sjunga bäst
+fingo sedan vara med i en barnkör, som under flera veckor skulle öfvas.
+
+Åh, hvilket tillfälle för Elsa! Det skulle hon då sannerligen icke gå miste
+om, och så bestämdes det, att Elsa följande dag skulle gå med de andra
+barnen.
+
+»Ja, det är verkligen ett gynnsamt tillfälle», sade mormor, »och jag
+hoppas, att du nu skall försöka vara modig, min flicka, och låta höra din
+röst, ty tänk hvilken förmån det blir för dig att få vara med om
+öfningarna. Måhända skall du en gång komma att sjunga och drilla som lärkan
+därinne, men då måste din röst öfvas, förstår du.»
+
+»Men min stackars lärka sjunger ju inte alls, sen hon kom in i buren.
+Kanske mår hon inte bra af de frön hon får.»--
+
+Nästa dag på utsatt timme var Elsa vid kapellet, och dit kommo skaror af
+barn äfven från de närliggande byarna, alla väntade de ifrigt att läraren
+skulle komma.
+
+Och när han slutligen kom, hvilket spännande ögonblick! Alla stodo där med
+klappande hjärtan, och då var det ej underligt att Elsa darrade af fruktan.
+Hennes väntan att blifva uppropad, var henne som en plågsam dröm.
+
+Slutligen var det hennes tur, och hon fäste sina allvarliga ögon på den
+fruktade läraren.
+
+Men då hände något ledsamt.  Trots alla hennes föresatser svek modet henne.
+De klara, höga tonerna, som kommo så lätt därhemma blefvo nu till blott en
+darrande snyftning. Man kunde ej annat än känna deltagande för henne och
+själfva den allvarsamme läraren var bedröfvad. Det var förbi--allt var
+förbi.
+
+[Illustration]
+
+Elsa var nu på väg hem. Hon försökte kväfva sina snyftningar så godt hon
+kunde, men hennes ögon skymdes så af tårar, att hon icke gaf akt på de
+andra barnen, som skyndade förbi henne på väg mot sina hem.
+
+Men hvad var det som rörde vid hennes axel? En vänlig hand var det, som
+stannade henne. Det var verkligen läraren. Han bad henne inte vara ledsen
+utan vara välkommen igen till nästa pröfning.
+
+Således var tillfället ändå icke alldeles förloradt för henne. Men huru
+skulle hon lära sig att vara frimodig?
+
+Långt in på natten låg liten Elsa vaken och grubblade. Hennes lilla syster
+sof och allt var tyst, endast lärkan i buren rörde på sig i sömnen.
+
+»Lilla lärka», hviskade Elsa, »huru är det med dig? Kan inte heller du
+sjunga mer?»
+
+Åter rörde lärkan på sig. Men Elsa var nu mycket sömnig. Var det månskenet
+som gjorde det, eller nickade fågeln verkligen åt henne? Ögonlocken blefvo
+allt tyngre, och Elsa visste inte längre, om hon drömde eller om lärkan
+talade med henne. Jo, nu hörde hon tydligt att hon talade, fastän rösten
+var svag.
+
+»Kära Elsa», sade lärkan, »jag vill tala om en hemlighet för dig. Du
+frågar, hvarför jag ej sjunger. Men har du aldrig tänkt på, att man inte
+kan sjunga i ett fängelse? Gif mig friheten åter, lilla Elsa, så skall du
+få veta min hemlighet. Ja, jag vill säga, huru jag sjunger och huru också
+du måste sjunga.»
+
+Elsa satte sig upp på armbågen. »Ack så roligt», sade hon. »Tala om bara,
+tala om din hemlighet, och jag lofvar, att du i morgon skall slippa ut ur
+buren.»
+
+Lärkan hoppade till sidan af buren och såg ned på Elsa.
+
+»Har du aldrig gifvit akt på», sade hon, »att när jag sjunger, blickar jag
+alltid upp till den blåa himmeln? Vi sjunga för solen och för den friska,
+rena luften, men först och sist för den gode himmelske fadren. Ser du,
+härinne kan jag inte sjunga, inte för burens väggar och ej för dess tak kan
+jag sjunga. Och du kan inte heller sjunga för kyrkväggarna eller för folket
+därinne, lilla Elsa. Men tänk på den sköna skapelsen och på honom, som
+skapat allt och sjung som fåglarna sjunga. Då skall du lyckas.»
+
+Elsa var mycket förtjust och försökte klappa i händerna, men vid denna
+rörelse förändrades allting. Solen sken nu klart in genom fönstret och
+syster Betty stod bredvid för att väcka henne. Men lärkan såg ut, som om
+hon vore medveten om deras samtal och Elsa hade svårt att tro, att det
+varit blott en dröm.
+
+»Jag har lofvat dig någonting», sade hon till lärkan. Och efter frukosten,
+sedan hon talat om allt för mormor och Betty, togo de två flickorna buren
+med sig ut på ängen, där de släppte lärkan i frihet. Och se, lärkan som
+varit stum så länge, hade knappast hunnit ur »fängelset», förrän hon höjde
+sig mot himlen och brast ut i en jublande sång. De båda flickorna höllo
+andan och lyssnade. Något så gripande vackert hade de aldrig hört. Allt
+högre steg fågeln mot solen och ljuset, ännu hörde de hennes sång, fastän
+de icke sågo henne, och nu förstod barnet, att nattens händelse icke var
+bara en dröm.
+
+När Elsa den dagen gick till kapellet, ljöd ännu lärkans sång i hennes öra,
+och när hon själf steg fram för att sjunga, var det alldeles tyst därinne.
+Hon såg rakt upp genom det höga, öppnade fönstret och mot den vackra, blåa
+vårhimmeln och sjöng som lärkan hade sjungit, sjöng af glädje och lust med
+hjärtat fullt af lycka, och nu klingade sången mera ljufligt än någonsin
+förr.
+
+Då hon slutat, var det ännu alldeles tyst i kapellet. Barnen sågo på henne
+med förvåning, och läraren--ja, i hans ögon glänste tårepärlor, och sedan
+han fått rösten klar, gjorde han Elsa nästan hjärtängslig genom att säga
+att hon--just hon, lilla Elsa var bestämd att sjunga solot i en af
+körerna.--
+
+Men lärkan då? Ja, det var det besynnerligaste af allt, att när Elsa kom
+hem, satt lärkan på trädgårdsplanket och såg så innerligen vänligt på
+henne, som om hon velat säga: »Var det inte det jag sade, att det skulle gå
+att sjunga, blott du lyfte hjärta och öga uppåt?»
+
+Så kretsade hon ett par gånger omkring flickans hufvud, steg mot höjden och
+sjöng så klart och friskt som den sjunger som har glädje och lofsång i
+tonen.
+
+
+----
+
+Krig.
+
+
+Som ni alla veta, rasar för närvarande ett blodigt krig mellan Ryssland och
+Japan. Både i bibliska historien och världshistorien, ja, äfven från vårt
+lands historia ha vi läst om krig, men vi hafva läst det såsom en läxa, om
+någonting som hände för länge sedan--det var bara ett nöje att läsa om de
+stora slagen och de tappra hjältarna. Men det blefve annorlunda, om vi
+själfva skulle upplefva det. Tänk bara på, att kanske i dag tusentals käcka
+unga män, som stiga upp friska och glada, som likasom vi fröjda sig åt
+vårsol och blommor, innan kvällen ligga döda eller lemlästade i
+fruktansvärda kval! Tänk om din far hade varit med ibland dem! Då förstå vi
+att kriget är någonting fasansfullt.
+
+»Men hvarför slåss de?» fråga ni. Ja, hvarför slog Johan Karl, då han tog
+bollen ifrån honom? Liksom det är ondskan som gör att två små gossar slåss,
+så är det också ondskan, som gör att det blir krig emellan två folk. Det
+första tar någonting från det andra, och det andra vill icke godvilligt
+lämna det han äger.
+
+Men kan då ingen göra slut på detta stora slagsmål?
+
+Ja, hvad säger mor, när två af hennes gossar varit ovänner? Hon säger: »Bed
+Gud, att han måtte gifva eder ett nytt, kärleksfullt hjärta». Vi ha intet
+annat medel vi heller. Låt oss då--alla söndagsskolebarn i hela vårt land,
+i hela världen--låt oss gå till Gud och bedja på våra knän: »Gode Gud, gör
+slut på kriget! Sänd din helige ande, fridens ande, och låt honom
+öfvervinna ofridens och hatets onda ande, som vill härska öfver
+människorna! Hjälp både små och stora, amen.»
+
+*       *       *
+
+Ryssland är ju vårt grannland, och det är icke svårt att komma dit. Till
+Japan är det längre, och därför känna vi kanske ej så mycket till folket
+där. Japanerna äro ett småväxt folk; de hafva svart hår, gul hudfärg och
+något sneda ögon. De äro mycket arbetsamma; alla barn i Japan gå numera i
+skola, och de måste lära lika mycket som ni. Men de äro icke blott flitiga,
+de äro förnöjsamma, och det kommer dem nu till godo under kriget. Ty ni
+förstå nog, att det är icke så godt att hvarje dag skaffa mat till flera
+hundra tusen män, och det i främmande land. Ty kriget föres ju icke i
+själfva Japan utan på fastlandet och vid dess kuster. Japanernas viktigaste
+föda är ris, kokt i vatten. Kött använda de mycket litet, men torkad fisk
+tycka de om, och frukt äta de gärna, när de bara kunna få.
+
+I Nagasaki, en af Japans större städer, blef en resande mycket förvånad
+öfver den hastighet, hvarmed japanerna langade kol från en pråm till ett
+skepp. I en tät rad stodo de, män och kvinnor, gossar och flickor, och de
+små kolkorgarne gingo såsom bollar från hand till hand. Det var såsom lek
+för dem. Men på detta sätt fyllde de en stor ångare på elfva timmar.
+
+Då klockan blef tolf, stannade de litet för att äta frukost. En hade ett
+äpple, en tomat eller en lök. En annan hade omkring tre matskedar kokt ris.
+En tredje två tomater och en liten riskaka. De resande gingo bort till
+mannen som hade löken.
+
+»Är detta hela din frukost», frågade de.
+
+»Ja visst», svarade japanen, »jag bryr mig icke om att äta mera just nu. Ty
+jag har ännu fyra timmars arbete i eftermiddag.»
+
+»Hvad åt du i morse då?»
+
+»Åh, någonting riktigt fint, kokt ris med torkad fisk.»
+
+»Och hvad skall du äta i kväll, när du slutar ditt arbete?»
+
+»Jag tänker det blir litet kokt färsk fisk med en tomat eller gurka till.»
+
+Vid en så lätt kost äro de vanda ända från barndomen. Men trots den äro de
+mycket uthålliga. Sedan de gått en hel dag i ansträngande marscher, fordra
+de således icke mera än en handfull ris och en kanna kokande vatten till
+kvällsmat.
+
+Japanerna äro ännu ett hedniskt folk. Men äfven där arbetar missionen. Och
+likasom japanen längtar efter upplysning och kunskaper, så har han också
+börjat längta efter en lefvande frälsare. Många hafva redan öfvergifvit
+sina hedniska gudar och börjat söka himmelens Gud.
+
+Och vi hoppas, att den dag ej skall vara aflägsen, då äfven Japan skall
+höra med till de folk, som bekänna sig vilja tillhöra Kristus.
+
+
+----
+
+
+Brefväxling med de små.
+
+Prisuppgift N:o 1.
+
+
+  Om _mitt första_ klang sången i julenatt
+  Ifrån himmeln af änglarnas skara.
+  För den stormfyllda jorden en härlig skatt
+  Till oss, arma, den skulle ju vara.
+
+  Och _mitt andra_ jag såg uti sommarens tid
+  Uppå susande vingar sig höja.
+  Lägg därtill blott ett a, och en flicka så blid
+  För din tanke i folkdräkt ses dröja.
+
+  Och _mitt hela_ det var ju en nordisk brud,
+  Men en brud uti drottningakrona.
+  Och när nordiska land stod i vårfager skrud,
+  Hon vigdes att folken försona.
+
+
+----
+
+
+_Bibelläsning_
+
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 12-18 Juni 1905.
+
+  M. 12. Apg. 8: 26-38. FILIPPUS OCH ETIOPIERN.
+
+  T. 13. v. 26.  _Filippus i öknen_.
+
+  O. 14. v. 27-28. _Etiopiern närmar sig_.
+
+  T. 15. v. 29-31. _Mötet mellan de två männen_.
+
+  F. 16. v. 32-33. _Hvad etiopiern hade läst_.
+
+  L. 17. v. 34-35. _Filippus undervisar_.
+
+  S. 18. v. 36-38. _Etiopiern tror och varder döpt_.
+
+
+_Söndagsskoltext för den 18 Juni._
+
+Apg. 8: 26-38.
+
+  _Minnesvers_: Jerem. 29: 13, 14 a.
+
+
+
+  -------------------------------------------------------------------------
+                                 BARNAVÄNNEN
+  -------------------------------------------------------------------------
+   N:o 24 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.
+  15 Juni.|           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
+  -------------------------------------------------------------------------
+
+
+
+
+_Filippus och etiopiern._
+
+Apg. 8: 26-38.
+
+
+Pingstens Helige Ande hade uppfyllt den unga församlingen i Jerusalem med
+segerkraft och hänförelse, med lydnad för Guds vilja och heligt nit att
+tända himmelsk eld i människornas hjärtan.
+
+Det är till den tiden vår berättelse förflyttar oss, ty det var då Filippus
+sammanträffade med drottning Kandaces af Etiopien finansminister.
+
+Dessa två människors sammanträffande förmedlades af Gud själf, som bjöd
+Filippus att bege sig af ut i den Syriska öknen, som skiljer Palästina och
+Egypten.
+
+Det var förvisso en underlig väg för diakonen Filippus, men hans lust var
+att lyda Gud, och denna gudslydnad skulle för honom blifva en hans skönaste
+lifserfarenhet. Öknen skulle varda en ljuflig lustgård, ty här skulle han
+få föra ett efter Gud sökande och törstande hjärta till den eviga
+lifskällan.
+
+Ej länge har Filippus vandrat i den glödheta ökensanden, där ingen blomma
+doftar och ingen fågel sjunger, förrän han får se ett ståtligt följe närma
+sig. Först komma väpnade ryttare på hvita arabiska hästar, så en präktig
+vagn, och efter vagnen åter en väpnad trupp. I vagnen sitter den förnäme
+etiopiern och läser i en pergamentsrulle. Han hade nämligen varit till
+Jerusalem och där i Jehovas tempel sökt den lefvande Guden. Visserligen
+hade han ännu icke funnit hvad han sökte, men han var angelägen om att nå
+fram till sin längtans mål, och därför satt han nu och läste i en helig
+skrift profetian om den lidande Messias.
+
+Filippus anar nu, att det är just för denne mannens bästa, som han kommit
+ut i öknen, och genom en Andens maning närmar han sig vagnen och hör
+etiopiern läsa högt det 53:dje kapitlet af profeten Esaias bok. Efter att
+höfviskt hafva hälsat frågar Filippus om hofmannen förstod den
+hemlighetsfulla profetian. Denna fråga innebär ju en outtalad försäkran om
+att han, diakonen, gjorde det.
+
+Hofmannen tyckte väl, att Filippus kom såsom sänd från himmeln. Intet
+kärare ressällskap kunde han önskat sig, och därför beder han honom stiga
+upp och taga plats bredvid honom i vagnen. Hofmannen tillstår helt öppet,
+att han ej förstod profetians ord och han frågar Filippus om dess
+betydelse. Det är ingen skam att bekänna sin okunnighet, när man är en
+sådan som vill lära. Fråga äfven du, liten, dina föräldrar och lärare, om
+det du ej förstår. De skola glädja sig däröfver och med innerlig
+tillfredsställelse undervisa dig.
+
+Så gör nu äfven Filippus. Han säger hofmannen, att den om hvilken profeten
+skrifvit, enligt Guds löfte nu var kommen, att han gifvit sitt lif i döden
+till försoning för vår synd och att han nu var uppstånden för att bringa
+oss i lifsgemenskap med Gud samt till hjärtefrid och lycka. Filippi
+predikan står icke i vår bibel, men ljufligt skulle det hafva varit att få
+vara med i vagnen och lyssna. Ty så klart och öfvertygande, så varmt och
+vinnande talade han om Jesus, att där föddes tro i hofmannens hjärta och en
+djup längtan efter att helt blifva en Jesu lärjunge och en sann kristen.
+Han trodde, fick förvissning och blef döpt i Jesu namn, innan de två männen
+och vännerna skildes för alltid ifrån hvarandra i detta lifvet.
+
+Men hofmannens omvändelse blef förvisso af utomordentlig betydelse för hela
+hans fosterland. Han var en man, som visste hvad han ville, full af
+hänförelse och kraft, och vi vilja tro, att tusenden af Etiopiens folk
+genom honom lyftes högt upp ur hedendomens natt till lif och ljus.
+
+Och att en man med en så utpräglad gudslydnad och hänförelse som Filippus
+skulle vinna många själar för sin frälsare, det kunna vi lätt förstå. Nu
+hafva dessa två älskliga människor för längesedan återfunnit hvarandra i
+det himmelska fadershuset omkring Guds och Lammets tron. Men vi böra lära
+af dem att blifva sanna Jesu efterföljare, som i lydnad och med hänförelse
+själfva gå på Guds vägar och söka att få många med oss.
+
+_J. B. G._
+
+
+----
+
+Hvad vänlighet förmådde.
+
+
+Doktor Walther satt en dag i sitt mottagningsrum och läste. Han var en
+jämförelsevis ung man och en duktig läkare. Medan han läste, ringde det på
+tamburklockan. Han lade ifrån sig boken och gick för att öppna, men då han
+såg hvem det var, mörknade hans ansikte. Där stod nämligen en liten trasig,
+smutsig pojke, känd under namnet Hammar-Janne. Det var en sådan gosse, som
+alla andra varnades för--en gosse, som blef kallad tjuf och odåga, och
+hvilkens förbättring ingen ansåg det löna mödan att vinnlägga sig om, ty
+hans största nöje tycktes vara att göra folk rädda för honom. Hans verkliga
+namn var John Ammerton. För resten kände ingen hans far, och hans mor var
+död.
+
+Nu stod han emellertid i doktorns förstuga med ett både smutsigt och
+blodigt ansikte. Det var också blod på hans kläder.
+
+"Jag skulle fråga, om doktorn ville vara snäll och hjälpa mig litet, jag
+har fått ett sår i hufvudet."
+
+"Hvad är det för slags sår?" sporde doktorn.
+
+"Jag är rädd det är farligt, vet doktorn", sade gossen med en suck. "En
+karl kastade sten på mig.--Aj!"
+
+"Hvarför kastade han sten på dig då?"
+
+"Jag vet inte", sade pojken och såg med skygg blick ned mot golfvet.
+
+"Jo, det vet du. Hvarför kastade han sten på dig?"
+
+"Jag tog ett äpple under ett af hans träd."
+
+Doktorn ville icke röra gossens hufvud med sitt finger. Det behöfdes icke.
+Han såg, att det blott var ett skrubbsår, och att blodet hade upphört att
+rinna.
+
+"Gå hem och se till att du får ditt hufvud tvättadt och en ren bindel om",
+sade han.
+
+"Jag har ingenstans att gå, och ingen som vill hjälpa mig heller", mumlade
+gossen.
+
+"Men du har väl något tillhåll i alla fall?"
+
+"Ja, jag är i fattighuset, men ibland så köra de ut mig därifrån också."
+
+"Nå, ja, du dör då inte af detta, pojke. Gå nu och bed någon tvätta ditt
+hufvud, eller ock får du tvätta det själf och binda om en ren näsduk."
+
+"Ursäkta doktorn, men jag har inte någon--"
+
+"Se så, pojke, gå din väg, jag har inte tid att stå här. Det gör ingenting
+om du inte får någonting om, bara du tvättar dig."
+
+Och därmed stängde doktorn dörren och gick tillbaka till sin bok. Han hade
+icke ämnat vara hård, men han tyckte verkligen icke att hans hjälp
+behöfdes, och säkert var han icke heller angelägen att få den gossen in i
+sitt rum.
+
+Men doktor Walther hade icke varit den enda, som visste om gossens
+besök--hans unga hustru hade ock varit vittne därtill. Hennes hjärta var
+ömt, ty hon hade lidit. Hon hade inga barn i lifvet, men två små grafvar på
+kyrkogården påminde henne, att hon hade någon i himmelen, som kunde kalla
+henne mor. Hon var van att handla efter sin första ingifvelse, och så
+gjorde hon äfven denna gång. Hon sprang ned efter gossen och bad honom gå
+upp köksvägen, hvarefter hon tog honom med sig in i badrummet. Han kom,
+trasig och smutsig som han var, förundrad öfver hvad hon ville. Den milda
+rösten, som hade kallat på honom, hade icke skrämt honom. Han stod bara och
+såg på henne.
+
+"Sitt ned nu, min gosse", sade hon.
+
+Han satte sig.
+
+"Om jag nu hjälper dig, vill du då försöka bli en snäll gosse?"
+
+"Jag kan inte bli snäll."
+
+"Hvarför det?"
+
+"För att jag inte kan. Jag har det inte i mig, det säger alla människor."
+
+"Men kan du inte försöka?"
+
+"Jag vet inte."
+
+"Om jag skulle försöka hjälpa dig, ville du då göra som jag bad dig?"
+
+"Ja--kanhända."
+
+Fru Walther hämtade ett handfat med vatten och en svamp och tvättade därmed
+försiktigt gossens hufvud och ansikte. Därpå klippte hon bort det krusiga,
+tofviga håret från såret och såg då, att det verkligen ej var något farligt
+sår. Hon tvättade det rent och lade vadd öfver det. Därpå strök hon håret
+tillbaka från gossens panna och såg honom in i ögat.
+
+Det var icke ett elakt ansikte hon hade framför sig. Nu då det ej var
+öfverdraget med smuts, var det till och med ett vackert ansikte.
+
+"Hvad heter du, min gosse?"
+
+"Hammar-Janne. Ibland också tras-Janne."
+
+"Nej, jag menar ditt dopnamn."
+
+"Hvad för något?"
+
+[Illustration: TRE GENERATIONER.]
+
+[Illustration: ETT FARLIGT DJUR. DEN AMERIKANSKE BISONOXEN.]
+
+"Vet du inte, hvilket namn dina föräldrar gåfvo dig?"
+
+"Jo då. John Ammerton, det står i föreståndarens bok."
+
+"Jaså John. Nå ja, såret är inte farligt, och om du aktar dig för att rifva
+af förbandet, skall det snart vara läkt. Är du hungrig?"
+
+"Ja, jag har inte ätit någonting alls i dag."
+
+Fru Walther gaf honom smörgås och mjölk i köket. Medan han åt, betraktade
+hon honom med en forskande blick. När hon icke såg på hans trasiga,
+smutsiga kläder utan endast på det glänsande håret, som hon hade strukit
+vackert öfver det välformade hufvudet, och lade märke till ansiktet med de
+strålande ögonen, måste hon erkänna, att gossen var vacker.
+
+Janne hade nu slutat äta och reste sig upp.
+
+"John", sade hon, "när du är hungrig och icke har något att äta, skall du
+få komma hit och få mat. Jag vill inte att du skall gå och svälta."
+
+"Tack, jag vill gärna komma."
+
+"Och om jag ger dig mat hvarje gång du är hungrig, vill du då för min skull
+försöka bli en snäll gosse?"
+
+John hängde hufvudet och funderade. En annan skulle kanske hafva förundrat
+sig öfver att han inte svarade genast, som en tacksam gosse borde hafva
+gjort, men fru Walther förstod, att han funderade huru han skulle svara för
+att vara uppriktig.
+
+"Om de andra vilja låta mig försöka, frun, men det vilja de inte", svarade
+han till sist och såg henne trohjärtadt in i ögonen.
+
+"Vill du försöka i alla fall?"
+
+"Ja, det vill jag."
+
+Fru Walther gaf gossen mat i ett papper och klappade hans hufvud. Han sade
+ingenting, men hon kunde icke tro att han ej kände någon tacksamhet--hon
+såg den lysa ur hans ögon.
+
+(Forts.)
+
+
+----
+
+Tre generationer.
+
+Med teckning.
+
+
+  _Det är en glädje att dem se,
+  De äro präktiga alla tre;
+  Men farfar, jag tror han år bäst ändå,
+  Jag kan inte hjälpa jag tänker så._
+
+  _Han ser så mildt på gossen ner,
+  Hans vackra öga vänligt ler.
+  Ej bitter han blifvit i lifvets strid,
+  I ögat bor kärlek, på pannan frid._
+
+  _Jag tror han sagt dem båda två:
+  "På Herrens väg I skolen gå!
+  Då kan man väl böjas i lifvets strid,
+  Men aldrig man mister sin barnafrid._
+
+  _Till lösen 'Uppåt, framåt' tag!
+  Då går det hemåt hvarje dag.
+  Och fortare går det, än mången tror,
+  Att ung blifver gammal och liten stor."_
+                     _ANNA H--M PREINITZ._
+
+
+----
+
+Ett farligt djur
+
+eller den amerikanske bison.
+
+Med teckning.
+
+
+I forna tider lefde i vår världsdel tvenne oxarter, den ene var uroxen, den
+andre visenten eller bisonoxen.  Dessa väldiga djur funnos jämväl i vårt
+land för många hundrade år sedan. Detta veta vi däraf, att man funnit
+skelett af dem i utgräfda torfmossar. Uroxen finnes nu mera ingenstädes.
+Han är utdöd. Bisonoxen förekommer på några få ställen i Europa och Asien.
+Men i Amerika lefver en släkting till de förra som kallas den amerikanske
+bisonoxen eller buffeln, och huru han ser ut visar vår teckning.
+
+Buffeln fanns ännu för femtio år sedan öfver nästan hela Nordamerika, men
+år efter år har han försvunnit från den ena staten efter den andra.
+Europeer, indianer och vargar hjälpas åt att utrota honom. På de stora
+stepperna i de västra staterna finnas de väl ännu kvar i millioner, men den
+tid torde icke vara allt för aflägsen, då det gått honom som det gått hans
+släktingar i Europa.
+
+Buffeln är emellertid jätten bland Amerikas landtdjur. Han kan mäta öfver
+manken två meter i höjd och längen kan uppgå ända till tre meter. Hufvudet
+är väldigt och väpnadt med kraftiga horn. Pälsen är långhårig och lurfvig,
+gråbrun om vintern och något ljusare sommartiden.
+
+Bisonoxen är ett mycket sällskapligt djur och därför träffar man stundom
+tusentals af dem tillsammans betande på de stora prärierna under sommaren.
+Om vintern draga de i stora hjordar inåt skogarna. Vanligen gå de en efter
+en i en lång rad under dessa vandringar, och alltid på en bestämd väg i rak
+riktning. Därunder trampa de upp präktiga vägar, som äfven af resande
+människor användas och äro kända under namn af "_buffelvägarna_".
+
+Vintertiden är för buffeln en hård tid. Då måste han nöja sig med torra,
+vissnade växter, bark och knoppar af löfträden, isynnerhet asp och ask.
+Under sommaren har han ett rikt bord dukadt öfverallt på de stora
+grässlätterna.
+
+I läraktighet och vakenhet står buffeln öfver sin europeiske släkting
+visenten. Försök att tämja honom ha ej sällan lyckats. Han visar
+tillgifvenhet för sin vårdare, men han har svårt att öfvervinna sin
+skygghet för människan.
+
+Buffeljakten är en tilldragande sport såväl för europeer och amerikaner som
+för indianerna. Han har ett förträffligt kött och en dyrbar hud, ullen är
+präktig och de vackra hornen äro icke att förakta.
+
+Man har lyckats att öfverföra buffeln äfven till Europas djurgårdar, där
+han synes trifvas godt och föröka sig bättre än han gör till och med i sitt
+fria lif på prärien.
+
+_J. B. G._
+
+
+----
+
+Skyddsängeln.
+
+_Af Ad. Gründler._
+(Forts. fr. n:o 22.)
+
+
+Modern var ju visserligen kvar hos de faderlösa barnen, och mors ögon gömma
+alltid en skatt af kärlek för hvarje barnahjärta. Men fru Hubert var själf
+så förkrossad af det hårda slag, som drabbat henne, att hon den första
+tiden nästan ständigt grät tyst för sig själf. Och sorgen gräfde ett djupt
+veck i hennes panna.
+
+Den lilla pension som beviljades henne räckte visserligen till ett mycket
+anspråkslöst underhåll för henne och hennes barn, men Kristel borde dock få
+lära sig någonting för att kunna vara till någon nytta i världen. Det hade
+hans far alltid önskat. Men huru skulle fru Hubert kunna göra detta
+möjligt?
+
+Då kom liksom genom Guds skickelse ett anbud om en friplats för honom i en
+offentlig anstalt, som bekostades af staten, där gossar uppfostrades och
+där de från början fingo vänja sig vid nästan militärisk ordning.
+
+Visserligen krympte hennes hjärta samman af vemod, när hon tänkte på att
+hon skulle nödgas skicka bort sin gosse--långt bort i en främmande
+omgifning, och att af den en gång så lyckliga familjen hon och Maria skulle
+vara ensamma kvar. Men modershjärtat kan ju gifva det svåraste offer, när
+det gäller barnets väl. Sålunda fick då Kristel stanna hemma blott så länge
+att han fick hjälpa modern flytta ifrån den bostad, där de framlefvat så
+lyckliga dagar, till en liten stuga i närheten. Sedan skulle för gossen
+börja ett nytt lifsskede--ute i världen.
+
+Kristel hade väl på barnavis ofta önskat att en gång få resa långt ut i
+världen med tåget, som många gånger om dagen ilade förbi hans barndomshem.
+Ty huru sköna än hans hembygds berg voro, så lockade honom dock den okända
+världen bortom dessa berg med en ännu större tjusning.
+
+Nu skulle då ändtligen hans önskan uppfyllas. Men nu gladde honom ej
+vissheten därom så mycket som han förut hoppats, ja, han kunde ej dölja för
+sig själf, att han kände det såsom en stor lättnad, när hans resa till
+institutet blef uppskjuten tills i augusti för sommarferiernas skull. Men
+äfven dessa få veckor gingo så fort, och ju närmare afskedets dag kom, ju
+närmare slöt han sig till modern och allt mera hjärtlig och vänlig blef han
+mot lilla Maria.
+
+Den sista aftonen i hemmet var hans hjärta i synnerhet tungt. Hans lilla
+syster sof redan godt i sin säng, men modern bad sin gosse sitta uppe en
+stund hos henne. Hon smekte kärleksfullt hans hufvud och såg honom så varmt
+in i ögonen. Därpå öppnade hon den gamla bibeln, ur hvilken hans far hvarje
+dag läst ett kapitel för de sina. Hon slog upp Tobias' bok och läste för
+sin gosse om den unge Tobias' afsked från sina föräldrar och upprepade med
+darrande röst den gamle faderns välsignelse öfver sin son: "Så drag då dina
+färde, Gud vare med dig på vägen och hans ängel ledsage dig!"
+
+Kristel satt tyst en stund, därpå såg han på en gång rakt in i sin mors
+ögon och frågade: "Mor, finns det verkligen änglar? Jag kan inte tro det."
+
+Modern häpnade. "Hvarför tror du inte det, min gosse?"
+
+"Jo, för att jag aldrig har sett någon.--Du brukade säga för oss, när vi
+voro små, att en ängel satt vid vår säng om natten för att beskydda oss.
+Ser du, jag önskade då så ofta, att jag bara en enda gång hade fått se en
+ängel, och om jag någon gång vaknade på natten, brukade jag ligga alldeles
+stilla utan att röra mig liksom om jag sof, och så--öppnade jag ögonen
+alldeles tvärt. Men aldrig satt där någon ängel bredvid sängen. Nej, det är
+alldeles säkert, att där icke fanns någon, ty månen sken så klart in genom
+fönstret, att jag tydligt kunde se allting. Och så hastigt kunde väl inte
+ängeln flyga därifrån."
+
+"Hvarför inte? Menar du, att en helig ängel vill dröja kvar om ock blott en
+sekund hos ett barn, som med afsikt förställer sig och tänker bedraga
+honom? Kära min gosse, när ett barn kommit så långt, att det icke längre
+vill tro på änglar, då är dess bästa ängel redan viken ifrån det."
+
+"Ja, men jag _kan_ inte tro det, mamma."
+
+(Forts.)
+
+
+----
+
+
+_Bibelläsning_
+
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 19-25 Juni 1905.
+
+  M. 19. Apg. 12: 5-17. PETRUS BEFRIAS UR FÄNGELSET.
+
+  T. 20. v. 5-6.  _Petrus sofver i fängelset._
+
+  O. 21. v. 7-8. _En ängel väcker och löser honom._
+
+  T. 22. v. 9-10. _Ängeln för honom ur fängelset._
+
+  F. 23. v. 11-12. _Petrus söker upp den troende församlingen._
+
+  L. 24. v. 13-16. _Församlingen blir förbryllad af den oväntade
+  bönhörelsen._
+
+  S. 25. v. 17. _Petrus berättar om Guds ingripande och lämnar Jerusalem._
+
+
+_Söndagsskoltext för den 25 Juni._
+
+Apg. 12: 5-17.
+
+  _Minnesvers_: Ps. 91: 11. Ty han skall gifva sina änglar befallning om
+  dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.
+
+
+
+  -------------------------------------------------------------------------
+                                 BARNAVÄNNEN
+  -------------------------------------------------------------------------
+   N:o 25 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.
+  22 Juni.|           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
+  -------------------------------------------------------------------------
+
+
+
+
+_Förbönen och Guds hjälp._
+
+Apg. 12: 5-17.
+
+
+Det var sent på aftonen i staden Jerusalem. Gatularmet hade tystnat och
+husen stodo som mörka skildtvakter utefter de trånga gatorna. Vi kunna dock
+skönja här och där några vandrare, som tyckas hafva samma mål, ett litet
+hus, hvarest Maria, Johannes moder, bor. Här i detta kristna hem, hvarest
+Petrus så ofta vistats, hade man den sena timmen samlats till bönemöte. Det
+var Jerusalems församling, som bad för aposteln, för det utkorade redskapet
+till mångas frälsning.
+
+Under det detta bönemöte pågick, låg Petrus fängslad mellan två
+krigsknektar i det herodianska palatsets fängelser. Han hade ådragit sig de
+mäktiges hat genom sin förkunnelse af evangelium. Nu är han dömd till döden
+och väntar att följande dag blifva afrättad. Men församlingen beder, och
+Gud hör deras böner.
+
+Midt i natten kommer en ängel in i fängelset. Han går utan svårighet genom
+murar och lyckta dörrar, emedan han är en ande. Han uppenbarar sig dock i
+mänsklig gestalt och utför sitt uppdrag att befria Petrus på ett sätt, som
+vittnar om Guds underbara makt att hjälpa ur all svårighet. Petrus sof, men
+ängeln väckte honom och sade: Stå genast upp! Då Petrus lydde denna
+uppmaning, föllo kedjorna af hans händer, och nu var fången lös från sina
+bojor. Men den starka, väl igenlåsta järndörren och väktarne därutanför
+tycktes vara obevekliga hinder för hans befrielse. Dock--på en vink af
+ängeln öppnar sig järndörren, och väktarne, som ligga och sofva, märka
+icke, att Petrus i ängelns sällskap går ut ur fängelset. Så för honom
+ängeln genom korridorer och gårdar, till dess de komma till den tunga
+ytterporten. Liksom af osynliga händer lyftas bommarne af och portarne
+öppnas, så att Petrus utan svårighet kan komma ut. Hade han vändt sig om,
+skulle han hafva fått se, huru porten lika hemlighetsfullt tillslöts, så
+att man ej kunde märka att den blifvit öppnad.
+
+Emellertid ledsagar honom ängeln in i staden, och då Petrus nu ej längre
+behöfde hans ledning, så försvinner han lika plötsligt som han kommit.
+
+Då Petrus hunnit sansa sig, söker han upp det bekanta huset, Marias hus,
+hvarest bönemötet ännu pågick. Jag föreställer mig huru rädda de blefvo där
+inne, då de midt i natten hörde ifriga klappningar på porten. De tänkte
+måhända, att det var Herodes utskickade, som ville fängsla äfven dem. En
+ung flicka går till porten och frågar hvem det var. Huru glad och förvånad
+blef hon icke, då hon kände Petri röst. I sin häpenhet glömde hon att
+öppna, men då dörren slutligen öppnades, kunde Petrus säga: "Herren har
+utsändt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt, hvad
+judarnes folk har väntat."
+
+Så handlar vår Gud. Han hör bön och gör under. Han befriar de sina ur nöd
+såsom svar på bön. Han sänder sina änglar till deras hjälp, då de bedja
+honom. Hvilken maning till tro och bön utgör icke detta!
+
+_Fr. E._
+
+
+----
+
+Hvad vänlighet förmådde.
+
+(Forts. fr. föreg. n:r.)
+
+
+Sedan berättade hon för sin man, hvad hon hade gjort, och han skrattade åt
+henne.
+
+"Tror du, att din vänlighet kan hjälpa det där eländiga hittebarnet?" sade
+han.
+
+"Jag tror åtminstone inte att den skall skada honom", svarade hon.
+
+Sedan kom Janne ofta och fick mat, och fru Walther gaf akt på att han såg
+renare ut för hvarje gång. Till slut fick fru Walther underrättelse om att
+en vän skulle resa ut till västern för att taga land och bygga sig en farm
+där. Då kom den tanken för henne, att detta möjligen kunde vara ett godt
+tillfälle för John Ammerton, och hon skref till sin vän och bad honom taga
+gossen med.
+
+Ett år därefter hörde hon, att han tyckte bra om gossen. Två år senare
+skref hennes vän, att John var en riktig skatt. Fru Walther visade sin man
+brefvet, och han log och kysste sin lilla hustru och sade, att det gladde
+honom mycket.
+
+Han hade nu också en annan källa till glädje--hans hustru hade skänkt honom
+en frisk, präktig pojke, som lofvade godt för framtiden.
+
+*       *       *
+
+Åren gingo och fru Walther hörde icke mera till John Ammerton. Den sista
+underrättelse hon fick om honom var fem år efter hans flyttning till
+västern, och då hade han farit till guldminorna.
+
+Men i fru Walthers lif hade kommit en glädje, som växte och blef allt
+starkare. Hennes gosse, Filip, växte upp till en lofvande yngling, en
+präktig, godhjärtad gosse, som alla höllo af, föräldrarna naturligtvis
+mest. Vid sjutton år kom Filip Walther till universitetet och vid tjuguett
+år tog han sin examen med heder. Men det hade tagit hårdt på hans krafter.
+Hans mor såg det och oroade sig mycket. Hans far såg det också och ville
+att han skulle resa bort för att uppfriska sig. Han skaffade honom plats på
+ett ställe, där han skulle kunna hämta styrka till både kropp och själ.
+
+Resan gick genom västerns ödemarker. Filip skref ofta hem och gaf lifliga
+skildringar af sin resa, på samma gång han berättade, att hans hälsa blef
+bättre dag för dag.
+
+Föräldrarna läste med glädje om hans resor och hans arbete, men plötsligt
+upphörde brefven. Hvar fanns Filip? Hvarför skref han icke?
+
+En dag kom doktor Walther hem med en tidning hopskrynklad i handen. Där
+berättades om det sorgliga öde, som drabbat det sällskap, med hvilket Filip
+reste, huru det blifvit angripet af en hop indianer och huru de som icke
+dödats hade tagits tillfånga.
+
+Stackars föräldrar! Modern böjde sitt hufvud i stum förtviflan och hennes
+hjärta var nästan brustet. Glädjen hade drifvits bort ur hennes lif och
+tjockt mörker hade lägrat sig omkring henne.
+
+Så gick ett halft år, då postbudet en dag förde med sig ett bref med den
+gamla, välkända stilen. Fru Walther slet upp det och ögnade igenom
+innehållet. Hvilken glädje! Hennes gosse lefde, var frisk och på väg hem
+till dem.
+
+DÃ¥ doktor Walther kom hem, fann han sin hustru afsvimmad med brefvet i
+handen. Sedan det första glädjeruset lagt sig, satte de sig vid hvarandras
+sida och läste följande bref: "Gud vare tack, som låtit mig finna en sann
+vän eller rättare--låtit en vän finna mig", skref han sedan han först hade
+berättat om hvad han upplefvat och huru han blifvit räddad. "Hade icke den
+vännen funnit mig, skulle jag nu varit död. Han fick veta mitt namn, och då
+han hörde att jag var son till doktor Walther, gjorde han allt för att
+rädda mig. Han använde tusentals kronor för att utrusta män till denna
+expedition och han öfvervann den grymme man, som höll mig fången. Sedan tog
+han mig under sin vård och sitt beskydd. Gud välsigne honom! Jag hoppas
+också, att far och mor må vara redo att välsigna honom, ty han följer nu
+med mig hem."
+
+De lyckliga föräldrarna tackade på sina knän Gud för hans godhet och bad
+honom välsigna sin sons räddare.
+
+Och deras Filip kom, frisk och stark--en kraftig, ofördärfvad man. Med
+honom följde en medelålders herre med ett vackert, öppet ansikte, gråa ögon
+och krusigt hår.
+
+"Detta är min räddare", sade sonen, "känna ni igen honom?"
+
+Doktorn skakade på hufvudet, men hans hustrus blick hvilade forskande på
+mannens ansikte. "Är det han?" hviskade hon, och räckte fram sina båda
+händer, "är det John Ammerton?"
+
+"Ja, jag är John Ammerton", sade den främmande, "och jag tackar Gud, att
+han gifvit mig ett tillfälle att visa, att jag med tacksamhet kommer ihåg
+den vänlighet ni visat mig. Ni har varit mer än en mor för mig."
+
+Och han tryckte hennes hand till sina läppar. "Gud välsigne er!" utropade
+han. "Ni var den enda i hela vida världen, som ansåg att det lönade mödan
+att försöka lyfta den stackars öfvergifne, föraktade gossen upp ur dyn.
+Utan er godhet hade jag varit förlorad."
+
+Då fru Walther den kvällen satt vid sin mans sida, tog hon hans hand och
+hviskade: "Det var en gång en liten sten, som kastades ut i sanden. En
+skattsökare fick öga på den, och då han hade tvättat af smutsen, började
+han slipa den med sin mejsel. Han bröt igenom omhöljet och fick se--en ren
+och strålande diamant."
+
+Doktorn kysste sin fru på pannan--i hans ögon glänste tårar.
+
+(Slut.)
+
+
+----
+
+[Illustration]
+
+
+
+
+Röfvare.
+
+
+  _Stackars lilla fågelmor!--
+  Hit till norden glad du for,
+  byggde här ett litet näste,
+  högt i trädet du det fäste,
+  och du var så glad och nöjd,
+  allt var jubel blott och fröjd,
+  och du tänkte: "Ingen fara
+  kan för bo och ägg här vara"._
+
+  _Sommarfröjden nu är slut,
+  glädjesången sjungits ut,
+  liten fågel blott kan klaga
+  öfver röfvare, som taga
+  hemmets lycka, frid och ro
+  bort från litet fågelbo.
+  Ty ett litet fågelhjärta,
+  det kan också känna smärta._
+                        _ELLA._
+
+
+----
+
+I solvarm sommar.
+
+
+Här ser då hvar och en, att barnen ha sommarlof, och att solen skiner och
+att ljumma fläktar smeka.
+
+[Illustration]
+
+Här på teckningen öfverst äro gossarna i färd med att bygga en stark
+fästning med vallar och torn, från hvilka Sveriges blågula flagga vajar i
+vinden. Det blir allt en bussig fästning när allt blir färdigt, ty början
+är verkligen god, och jag ser att gossarna få mycket roligt af detta arbete
+under fristunderna från sommararbetet.
+
+[Illustration]
+
+På den andra teckningen leker en grupp småttingar på sjöstranden. Några af
+dem äro 'till häst'. Det är 'våra allra minsta', som agera ryttare på sina
+bröders starka skuldror. Hela sällskapet får sig präktiga fotbad under
+leken på den mjuka sanden. Jag är icke fullt viss, om de lärt sig denna
+badkonst af fader Kneipp från Wörishofen eller om det icke snarare är han
+som lärt sig åtskilliga kneippkurer af dessa eller andra små.
+
+[Illustration]
+
+Å den nedersta teckningen ha de minsta blifvit kuskar i stället för ryttare
+och andra ha spänt sig för vagnen. Leken går friskt såväl till sjös som
+till lands, glädje och hälsa, förnöjelse och munterhet lyser ur allas ögon.
+Måhända kunna våra läsare ha något att lära af de präktiga barnen å dessa
+teckningar. Ty så mycket har jag sett af barnen i lek och arbete, att jag
+vet, att de som leka bra, pläga också arbeta bra. Och de som äro flitiga
+och duktiga i arbetet pläga ofta kunna leka såsom barn böra leka. Lycka
+till i både arbete och lek! önskar Barnavännens.
+
+_Farbror._
+
+
+----
+
+
+Skyddsängeln.
+
+Af _Ad. Gründler._
+(Forts. fr. föreg. n:r.)
+
+
+Fru Hubert drog sin gosse allt närmare intill sig. "Tror du inte heller,
+min gosse, det som står skrifvet i bibeln om de kära änglarna, huru de
+sjöngo i Betlehemsängden den första julnatten och huru de på påskdagens
+morgon förkunnade, att Jesus var uppstånden? Vill du inte tro det heller,
+min stackars Kristel?"
+
+"Ack, jo, visst tror jag det, mor--det står ju i bibeln. Men jag menar
+bara, att _nu_ finns det inga änglar mer, åtminstone få de inte längre
+komma ner till jorden för att bevara oss. Huru skulle de då kunnat tillåta,
+att far blef öfverkörd och krossad af tåget?"
+
+"Min käre gosse", moderns röst darrade märkbart--"det gifves många gåtor,
+hvilkas lösning vi först i evigheten skola finna. Men det vet jag förvisso,
+att om det varit Guds vilja, skulle han med största lätthet kunnat skicka
+ner en ängel från sin himmel för att skydda vår älskade far för den
+förfärliga olyckan."
+
+Tviflande skakade gossen på hufvudet. "Har _du_ någonsin sett en ängel,
+mor?" frågade han.
+
+"Nej, visserligen icke på det sätt som du menar, min gosse, icke någon
+ängel med lysande kläder och hvita vingar. Kanske äro mina ögon genom
+synden förmörkade, så att jag icke kan se de himmelska sändebuden, utan de
+sväfva osedda förbi mig. Men det finnes också andra, som få göra
+änglatjänst, Kristel, och dessa hoppas jag att du ofta må se spåren af på
+din lefnadsväg. De äro icke strålande och härliga såsom de himmelska
+budbärare, som bibeln beskrifver för oss, och hvilka vi ej äro värdiga att
+få se, men de få ändock vittna om Guds trofasta vård om oss. De äro ofta
+klädda i enkla, jordiska omhöljen, men de få likväl det uppdraget af Gud
+att bevara, trösta och leda oss, så att vi ej må gå vilse. Gif akt på dessa
+änglaröster, min gosse, och följ dem, men framför allt följ den rösten, som
+vill göra sig hörd i ditt eget hjärta. Det är Guds egen röst, följ den, ty
+den är din bästa skyddsängel."
+
+"Säg mig mer om detta, mor", bad Kristel enträget, "jag förstår dig redan
+bättre."
+
+"Ser du, min gosse, världen är så stor och skön, att du aldrig med din
+blick kan omfatta den, och vår himmelske fader är så rik och mäktig och
+kärleksfull, att du aldrig riktigt kan förstå det. Han har medel och
+utvägar att erinra sina glömska människobarn om deras himmelska hem, så att
+de icke alldeles fördjupa sig i jordetingen här nere. På det viset kunna
+händelserna i lifvet få blifva änglar, som visa uppåt så väl som
+vårblommorna på ängen, när de i sin ljufliga fägring prisa Guds
+skaparevishet. En sång från din barndomstid kan i en frestelsestund ljuda
+för ditt öra och därigenom få blifva medel till att bevara dig från det
+onda, eller minnet af din far, hvilken du bör söka efterfölja i gudsfruktan
+och plikttrohet--allt detta skall kunna göra dig änglatjänster. Och väl
+dig, min gosse, om Gud sänder dig goda människor till följeslagare på din
+lefnadsväg--sådana människor, som i din svaghet och oerfarenhet kunna få
+blifva goda änglar för dig."
+
+Och under djup rörelse skref modern på första bladet i den nya bibeln,
+hennes enda gåfva till sin gosse, såsom tänkespråk Tob. 5: 21 och
+därinunder orden:
+
+  "Guds änglar från vår barndomsdag
+  Oss skydda och bevara."
+
+Men hon talade icke om en annan skyddsvakt, som städse skulle lägra sig
+omkring hennes barn ute i världen--ett trofast modershjärtas oaflåtliga
+bön.
+
+*       *       *
+
+Tidigt följande morgon tog Kristel ett kort men hjärtligt farväl af sin
+nyvakna lilla syster och skyndade ifrigt med modern till stationen. Den
+friska, klara morgonrodnaden hade jagat bort alla sorgsna tankar ur hans
+sinne, och gladt viftade han från kupéfönstret åt modern med sin lilla
+halmhatt, när tåget satte sig i rörelse.
+
+I öfver åtta timmar måste han åka, innan han uppnådde sin bestämmelseort.
+Till en början var han mycket road af bullret och stötarna på tåget,
+lokomotivets pipande och uppehållet vid stationerna. Han gnolade för sig
+själf den ena melodien efter den andra, och bullret af hjulen slog
+beredvilligt takten till hvarje melodi. Hans reskamrater tyckte mycket om
+den muntre lille pojken, hvilkens klara ögon blickade så leende ut i
+världen, som om där funnes blott lust och gamman öfverallt.
+
+Nu brusade tåget fram ur bergsbygden, och obegränsade slätter utbredde sig
+inför gossens häpna ögon. Småningom upphörde de doftande ängarna och de
+gröna löfskogarna allt mer, och i deras ställe syntes stora ljunghedar
+omväxlande med barrskog. De små röda ljungblommorna skulle han gärna velat
+se på nära håll, så vackra tyckte han de voro. Och däri hade han rätt. Hela
+naturen vittnar om skaparens väldiga kraft, antingen hon prunkar i
+Schweizerbergens majestätiska prakt eller kläder sig i hedens enformighet.
+
+Men till slut tröttnade dock Kristel vid att se sig omkring. Då tog han
+fram ur sin resväska smörgåsarna, som modern lagt ner åt honom till matsäck
+på vägen, och de smakade honom nu förträffligt. En vänlig herre, som satt
+midt emot honom och leende såg på med hvilken aptit han åt sina smörgåsar,
+köpte vid nästa station en kopp kaffe åt honom, så att han också skulle få
+någonting att dricka.
+
+Kristel var till en början nästan förskräckt och visste icke, om han finge
+taga emot en så oväntad godhet af en främling, men denne nickade så
+öfvertygande och hjärtligt och såg så vänligt på honom, att gossens blyghet
+försvann. Han tackade hjärtligt och tog emot kaffekoppen, hvilken han
+begärligt drack ur. Detta tycktes mycket roa den främmande herrn, och sedan
+nu isen en gång var bruten, berättade Kristel för sin vänlige reskamrat
+allt hvad han under sitt korta lif upplefvat, och att han nu för första
+gången var stadd på resa ut i världen, för hvilken han redan började känna
+en viss fruktan. Då klappade den främmande herrn honom på hufvudet och
+sökte intala honom mod. Han försäkrade, att han mycket väl kände till
+anstalten, där gossen skulle uppfostras tillsammans med många, många andra
+gossar, och han visste, att de alla brukade trifvas godt där.
+
+Denna lugnande försäkran såväl som sommardagens middagshetta vaggade
+småningom vår pratsamme Kristel till sömns. Tågets buller blandade sig i
+hans drömmar, så att han tyckte sig sitta på en ångbåt och vagga upp och
+ned på höga, brusande vågor. Han började slutligen frukta, att fartyget
+skulle gå under, men då räcktes ut emot honom en hand, liknande en ängels
+hand. Då Kristel såg nogare efter, var det likväl icke en ängel utan bara
+den främmande herrn, som nyss varit så vänlig emot honom och bjudit honom
+på kaffe.
+
+Yrvaken for gossen upp ur sina drömmar och såg sig omkring. Där låg den
+vänlige herrn midt emot honom på bänken, pustande och snarkande--i sanning
+icke någon änglauppenbarelse.
+
+Kristel måste skratta för sig själf, men sedan somnade han på nytt och sof
+så godt, att han vaknade först när hans vän gaf honom en knuff i sidan och
+förklarade, att nu vore han snart framme.
+
+Gossen hann ej mera än tacka den främmande herrn för hans vänlighet och
+sedan springa ut ur kupén, förrän tåget åter rullade därifrån, och Kristel
+stod ensam med sin kappsäck på stationen.
+
+Han såg sig sökande omkring, om ej någon vore honom till mötes, men där
+fanns ingen. Hade icke modern skrifvit till institutet, att hennes Kristel
+skulle komma med dagens tåg? Och ändå bekymrade sig ingen om honom.--Om
+ändå mor varit med!--Den stackars gossen började nu få en aning om hvad det
+vill säga att vara alldeles ensam i en främmande värld.
+
+Då kände han, huru någon sakta ryckte honom i armen och en röst frågade:
+"Är du Kristian Hubert?" Då han vände sig om, stodo två uniformsklädda
+gossar framför honom.
+
+"Ja, det är jag", svarade han gladt, "och man kallar mig vanligen Kristel.
+Huru kunde ni få reda på mig?"
+
+"Åh, det var då inte svårt", sade den ene af gossarne, en liten pigg pys,
+"här fanns ingen mer pojke, som såg så gråtfärdig och modstulen ut som du."
+
+Kristel kände sig mycket harmfull, pojken i honom reste sig, men han fann
+icke något ord till svar.
+
+"Bry dig inte om honom", sade den andre gossen, som tycktes vara
+förståndigare och äfven tjänstvilligt tog ifrån Kristel hans kappsäck för
+att bära den, "han menar inte så illa som det låter. Han är bara så
+odygdig, och det måste vi alla hålla till godo med."
+
+Kristel gick nu tyst midt emellan de båda gossarne, till dess den längste
+af dem stannade. "Här är vårt institut", sade han.
+
+Det var en gammal, vördnadsvärd slottsbyggnad med många torn och
+framspringande hörn och gaflar. Det var en sällsam motsats mellan de
+allvarsamma gråa murarne och de muntra skrattsalfvorna från ett par hundra
+pojkar, som lekte på gården. De buro alla en sorts uniform med blanka
+knappar, och Kristel i sin gråa dräkt och hvita halmhatt stack bjärt af mot
+de andra.
+
+"Här är en ny rekryt!" skreko pojkarne, och det föreföll Kristel, som om de
+mönstrande blickarne stucko honom som spjut från alla sidor. Men den
+störste kamraten, som ännu bar hans kappsäck, fattade nu hans hand och drog
+honom med sig öfver lekplatsen bort till den stora porten. Det föreföll
+Kristel alldeles som om han gick vid en ängels sida midt igenom ett
+fientligt läger.
+
+Följande dag fick också Kristel uniform, så att nu var ingen skillnad
+längre mellan honom och kamraterna. Men de betraktade honom ändå med
+forskande, nyfikna blickar, så att han kände sig mycket illa till mods. Och
+en gång, när majoren, som var chef för institutet, kom gående öfver gården
+och alla gossarne reste sig upp, ville också Kristel vara riktigt höflig
+och tog af sig mössan samt bockade sig djupt. Då skrattade de andra
+gossarna åt honom, så att han kunde ej hjälpa, att tårarna kommo honom i
+ögonen. Men majoren frågade honom vänligt efter hans namn och hans hemort.
+"Behåll du din mössa på en annan gång, lilla linhufvud", sade han, "du
+skall nog snart lära dig taga seden dit du kommer."
+
+(Forts.)
+
+
+----
+
+
+_Bibelläsning_
+
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 26 Juni-2 Juli 1905.
+
+  M. 26. 1 Petri 1: 14-25. FÖRMANINGSORD.
+
+  T. 27. v. 14-16. _Maning till helighet_,
+
+  O. 28. v. 17.  _till sann gudsfruktan._
+
+  T. 29. v. 18-19. _Vi äro dyrt återlösta_,
+
+  F. 30. v. 20-21. _böra därför äga tro och hopp till Gud._
+
+  L.  1. v. 22-23. _vi böra älska hvarandra._
+
+  S.  2. v. 24-25. _och hålla oss stadigt till Guds ord._
+
+_Söndagsskoltext för den 2 Juli._
+
+1 Petri 1: 14-19.
+
+  _Minnesvers_: Matt. 5: 48. Varen fördenskull I fullkomlige, såsom eder
+  himmelske Fader är fullkomlig.
+
+
+
+  -------------------------------------------------------------------------
+                                 BARNAVÄNNEN
+  -------------------------------------------------------------------------
+   N:o 26 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.
+  29 Juni.|           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
+  -------------------------------------------------------------------------
+
+
+
+
+_Förmaningsord_
+
+till lydnad för Gud.
+
+1 Petr. 1: 14-19.
+
+
+Om du har en god moder i ditt hem, så vet du, att hon för din välfärds
+skull då och då säger dig ett förmaningens ord, huru du skall skicka dig
+såsom det anstår ett godt barn. Du behöfver påminnas om huru du skall
+skicka dig väl i hemmet bland dina syskon, i skolan bland dina kamrater och
+i lifvet bland människor i allmänhet. Om du då lyder och tager i akt en god
+moders maningsord, blir du ett godt barn, som kan skicka dig anständigt och
+väl i lifvets alla förhållanden.
+
+Men likasom vi hafva ett jordiskt hem under vårt lif här nere på jorden, så
+hafva vi ock ett himmelskt, dit vi gå ifrån denna jorden. Och det är för
+oss alla, såväl barn som äldre, af den allra största vikt att få veta, huru
+vi skola lefva vårt lif här nere för att blifva passande för hemmet
+däruppe. Ty än är det ett barn, hvars lif slocknar i döden, än en yngling
+eller en jungfru, som dör i lifvets vår, än en man eller en kvinna i
+lifvets sommartid, än en grånad jordevandrare, som kallas hädan.
+
+Vår text innehåller några maningsord, som lära oss, huru vi skola skicka
+oss, för att varda passande för det himmelska hemmet. Han, som är husfadern
+i detta hem, är den helige Guden. Om vi vilja vara hans barn, så måste vi
+vandra heligt i all vår umgängelse här i världen. Ty han säger till sina
+barn: "Varen helige, såsom jag är helig".
+
+Hvad innebär det då att vara helig? Gud har sändt sin son åt oss till en
+frälsare. Han har i sitt lif visat oss, hvad det innebär att vara helig. Du
+bör taga fram ditt nya testamente och läsa där om Jesu lif. Du märker
+snart, huru olikt hans lif var emot alla andras. Hans lif var heligt. Du
+bör då söka i allt likna honom. Du bör aldrig göra något som är fult och
+styggt och syndigt, utan i stället såsom Jesus vara god, mild, barmhärtig
+och kärleksfull. Du bör vara hjälpsam och bemöda dig om dina likars väl som
+han gjorde. Då blir äfven du helig i all din umgängelse.
+
+Och om du understundom känner dig såsom ett armt och ofullkomligt litet
+barn, så får du bedja din frälsare om förlåtelse och hjälp. Han är äfven
+vår hjälpare. Men när du så beder till din frälsare och till din himmelske
+fader, så bör du veta, att du är ett litet Guds barn, öfver hvilket Herrens
+välbehag hvilar, att du är en af de många, som i gudsfruktan går med
+stapplande steg mot det himmelska fadershemmet. Du bör veta, att du då går
+på den rätta vägen och aldrig behöfver vända om för din svaghets eller
+ofullkomlighets skull.
+
+Ty ser du, Jesus har lidit döden här på jorden och utgjutit sitt blod såsom
+ett försoningsoffer för dina synder och icke allenast för dina utan för
+hela världens. Däraf kan du ytterligare förstå, huru innerligt han älskar
+dig och huru han vill hjälpa dig på vägen hem till fadershuset i Guds
+himmel.
+
+Knäpp du barnsligt dina händer och bed i Jesu namn om allt det du behöfver,
+var from och flitig och gudfruktig! Då blir du ett passande barn för det
+himmelska hemmet, och när du en gång dör, skola himmelens änglar föra dig
+dit upp till klarhet och stor härlighet.
+
+_J. B. G._
+
+
+----
+
+Eva.
+
+
+"Hvarför skulle jag heta Eva?" frågade en liten flicka, som en dag hade
+hört sina föräldrar berätta om syndafallet i Edens lustgård.
+
+"Jo, för att din kära farmor hette så", svarade fadern.
+
+"Jaså", sade lilla Eva betänksamt, "men farmor var ju så snäll?"
+
+"Ja, din farmor var riktigt snäll, min lilla flicka", sade Evas mamma. "Jag
+ville önska, att du icke allenast fått hennes namn, utan att du måtte
+blifva lika god och kärleksfull som hon var."
+
+Den lilla var tyst ett ögonblick, därefter frågade hon: "Hvarför blef
+farmor kallad Eva?"
+
+"Det kan jag inte säga dig", svarade modern, "men hvarför ville du veta
+det?"
+
+Eva svarade icke genast.  Men så talade hon om att det var den sorgliga
+berättelsen om Adam och Eva, som drefvos ut ur paradiset, som hade kommit
+henne att tycka, att det var mycket ledsamt att kallas Eva. "Ack, mamma",
+sade hon till slut, "om inte Eva ändå ätit det där äpplet! Hvarför lydde
+hon den stygga ormen och icke den gode Guden i himmeln?"
+
+"Därpå kan jag icke svara dig", svarade modern.
+
+"Jag tror, att de flesta skulle ha gjort på samma sätt som Eva, om de varit
+i hennes ställe", sade fadern.
+
+"Åh, pappa, hur kan du tro så illa om oss!" sade den lilla förnärmad. "Min
+lilla rara mamma skulle då säkert varit klokare, och jag--ja, jag skulle
+inte heller gjort det. Jag är så ledsen att jag heter Eva. Jag sade det
+till lärarinnan i dag, men hon bara skrattade åt mig."
+
+"Det betyder ingenting hvad du heter, min lilla flicka", svarade fadern.
+"Men kom ihåg också hvilket löfte Eva fick--hon skulle få blifva stammoder
+åt honom, som skulle krossa ormens hufvud, vår dyre frälsare."
+
+Eva tänkte visserligen på faderns ord, men det dröjde länge, innan hon
+kunde glömma, att hon hette Eva.
+
+Den lilla flickans pappa hade nyligen köpt ett vackert hus, hvartill hörde
+en liten trädgård. Träden voro ännu ganska små, men när de på våren
+knoppades och blommade, blef det stor glädje i hela familjen. Eva sprang
+hvarje dag ned till dem och gladde sig i tankarna åt de härliga päron och
+äpplen, som hon skulle få på hösten.
+
+"Ack pappa, se bara!" sade hon en dag, "detta lilla träd har redan
+körsbär."
+
+"Ja, bara det nu blir varmt, så bli de snart mogna", sade fadern.
+
+Då modern nu också kom dit, fortfor han: "Jag tror det är stora och goda
+körsbär, nu måste vi sköta om dem riktigt väl, så att vi alla kunna få
+smaka dem."
+
+Hvarje dag gick Eva ned till det lilla trädet, och--mycket riktigt--bären
+blefvo småningom allt större och rödare. Hon räknade också körsbären,
+liksom fadern hade gjort, och det var och förblef sexton. Eva var mycket
+beställsam med att se efter körsbären. Föräldrarna kommo naturligtvis icke
+så ofta ner i trädgården som hon. Och när de kommo dit, tänkte de på många
+andra saker än på körsbären.
+
+Emellertid blef Eva småningom bekant med grannarnas barn, och föräldrarna
+tilllät henne taga dem med sig och leka i trädgården. Och de muntra,
+lifliga små flickorna trifdes riktigt godt hos Eva.
+
+"Vet du af, att det redan finns mogna körsbär i trädgården?" sade Emma en
+dag.
+
+"Ja, men dem få vi inte röra", svarade Eva. "De skola bli riktigt mogna
+först, och så vill pappa smaka dem. Han har också räknat dem, för att ingen
+skall taga bort dem."
+
+(Forts.)
+
+
+----
+
+En kindergarten
+
+eller en blomstergård för små barn.
+
+Med teckning.
+
+
+Den här lilla gruppen af barn är icke samlad i ett hem och inte heller i en
+skola, utan i en anstalt, som vill vara någonting midt emellan hemmet och
+skolan. Det är en kindergarten eller barnträdgård.
+
+Som du själf ser äro barnen allesammans för små för att i egentlig mening
+kunna besöka en skola. Vidare äro de allesammans för jämnstora för att
+kunna vara syskon och allesammans den där kvinnans barn, som sitter där med
+handarbetet till höger å teckningen.
+
+Men nog se de så älskliga ut, som om de vore mer än syskon och arbeta och
+leka och tala om sagor för hvarann, som om de aldrig kunde vara stygga. Ja,
+det är just detta barnen få lära sig i en kindergarten.
+
+Dit samlas nämligen barn, som äro fem à sex år gamla. En eller flera
+lärarinnor taga där hand om dem ett par tre timmar om dagen. Och här få de
+små lära sig att vara goda, vänliga och tålmodiga mot hvarann, de få lära
+sig leka snällt och sjunga vackra visor. De få lära sig att sy och virka
+små saker, de få lära sig att läsa små sagor och sånger, som lärarinnan
+berättar för dem och mycket, mycket annat, som kan vara lämpligt för sådana
+små barn, hvilka ännu icke kunna taga i tu med skolarbetet på allvar.
+
+På vägen till och ifrån kindergarten få småttingarne regelbundna promenader
+och tillfällen att vistas ute i den friska luften. Och medan de äro borta,
+får mor hvila sig litet i sitt uppfostringsarbete, och både mor och barn få
+lära sig att riktigt längta efter hvarann. Ty den blomstergård där de små
+barnen bäst växa och blomma och dofta är ändå under en moders varma blickar
+och i närheten af hennes älskande hjärta.
+
+_J. B. G._
+
+[Illustration: EN KINDERGARTEN.]
+
+
+----
+
+
+
+
+Jesus, Mästare!
+
+
+  _"Jesus, Mästare, barnavän,
+  Lisar du smärtan?
+  Har du glädje och tröst att ge
+  Sörjande hjärtan?
+  Helar du såren?
+  Torkar du tåren?_
+
+  _Jesus, Mästare, barnavän,
+  Ändtligt vi funnit
+  Rätta vägen, och vid din fot
+  MÃ¥let vi hunnit.
+  Trötta vi digna.
+  Herre, välsigna!"_
+
+[Illustration]
+
+  _Så de bådo, och vid hans fot
+  Barnet de lade.
+  Jesu blick blef så varm och ljus,
+  Huldrikt han sade:
+  "Jag öfver arma
+  Vill mig förbarma"._
+
+  _Och när solen i väster sjönk,
+  Gick där en skara
+  Hemåt med jubel och tack och sång.
+  Men på den bara
+  Marken han dignat,
+  Han, som välsignat._
+                 _ANNA H--M PREINITZ._
+
+
+----
+
+Karl och Greta.
+
+Med teckning.
+
+
+Karl och Greta voro kungens barn. Drottningen hade skänkt dem lifvet på
+samma dag. De voro lika gamla och lika stora, vackra och goda som solens
+ljus och som rosornas doft.
+
+Prinsen och prinsessan fingo under sina barnaår lära sig mångahanda, men
+först och sist skulle de lära sig att blifva goda människor. Det budet hade
+kungen gifvit deras lärare.
+
+I slottets stora trädgård fingo de se så många vackra växter och lyssna
+till fåglarnas sång, när det var vår i världen. Konungens trädgård var för
+de två syskonen en den allra skönaste bok, och i den läste de hvarje dag om
+blommor och fåglar och fjärilar och blänkande fiskar i dammarna. Det var en
+naturlära utan like. Och när läraren tydde för de små de olika varelsernas
+uppgift i världen och huru vi människor måste söka lära oss att förstå Guds
+mening med allt och vara goda mot alla varelser, då tindrade barnens ögon
+så stora och klara, och deras kinder glödde af lust och hänförelse att
+blifva goda människor.
+
+Men de fingo också leka i den stora trädgården och på gräsmattorna rundt
+omkring slottet. En dag voro de därute och sökte efter blommor, som icke
+funnos i trädgården. Då fingo de se två gossar, som de icke kände. Dessa
+kastade sten efter sångfåglarna för att döda dem, och fångade fjärilar samt
+sleto af de granna vingarna och kastade upp de skadade små djuren i luften
+och skrattade åt dem, när de föllo ned. Gossarne hade åter lyckats fånga en
+fjäril, men nu sprang prinsen fram och bad dem inte skada den lilla
+stackaren, utan gifva den åt honom och hans syster, den lilla prinsessan.
+Prinsen fick fjäriln, den var något skadad, flämtade och var så rädd, att
+den skälfde. Men Karl talade så vänligt till den och lofvade taga honom med
+in i trädgården, där ingen skulle skada den. Prinsessan frågade de två
+gossarna om de icke fått lära sig att vara goda mot alla Guds skapade
+varelser? Och då såg hon på dem så mildt med sina stora, vackra ögon, att
+gossarne blygdes och lofvade att aldrig mer kasta sten på fåglarna, eller
+plundra deras bon. Inte heller ville de mera slita vingarna af fjärilar och
+flugor eller binda trådar om deras ben och släppa dem att flyga på detta
+sätt.
+
+[Illustration]
+
+Gossarne bekände en hel hop af synder, som de begått mot de stackars
+djuren. De kunde ej annat, ty prinsessan såg på dem såsom en Guds ängel,
+och inför en ängels ögon kan ingen människa dölja en synd eller vilja göra
+en synd.
+
+Men prinsen och prinsessan följdes åt in i konungens stora trädgård. Där
+satte de fjäriln försiktigt på en liten gren och önskade honom hälsa och
+granna vingar till att flyga med omkring bland blommor och blad i solsken
+och sommarglädje.
+
+Men de två gossarne hade af Karl och Greta fått en så god lärdom, att de
+icke blott själfva blefvo snälla mot djuren, utan de började också inverka
+på sina kamrater. Och var det någon, som inte ville, så frågade de, om de
+ville följa dem till kungens slott och låta prinsessan se på dem och tala
+med dem. DÃ¥ skulle de genast vilja bli goda barn.
+
+Och en och annan följde verkligen med. Men den som fått se in i prinsessans
+stora, klara ögon och hört hennes ord om att älska och vara goda mot alla,
+han fick ingen lust mer att vara elak och ond.
+
+_J. B. G._
+
+
+----
+
+Skyddsängeln.
+
+Af _Ad. Gründler._
+(Forts. fr. föreg. n:r.)
+
+
+Kristel såg denna första dag så mycket nytt, att syn och hörsel tycktes
+förgå honom. Där voro långa sofsalar med många järnsängar; där var ett
+jättestort tvättrum med tvättfat stora som baljor och en handduk för hvarje
+gosse. Och så fanns där en matsal med långa bord, fyra gånger så långa som
+kyrkan därhemma och många skolsalar jämte gymnastiksalar och lekplatser.
+
+Därjämte funnos ock många lärare, och Kristel bäfvade, när han tänkte på
+huru han skulle kunna skicka sig rätt emot dem alla. Han försökte
+visserligen göra efter det som han såg sina kamrater göra, och så kom han
+då något så när lyckligt igenom den första dagen. Han fick naturligtvis
+komma i en af de lägre klasserna, och där redde han sig bra med både
+läsning, räkning och skrifning.
+
+Sålunda höll han modet uppe hela dagen ända till kvällen.
+
+Då ställdes alla gossarna upp på skolgården, och i den vackra, månljusa
+augustikvällen hölls där aftonbön, hvarefter man sjöng en psalm. Därpå ljöd
+trumman, och de olika afdelningarna marscherade till sina sofrum.
+
+När Kristel några minuter senare låg på sin hårda madrass, kom plötsligt en
+häftig hemlängtan öfver honom. Han tänkte på huru han och hans lilla syster
+Maria om kvällarna brukade läsa just den psalm, som nyss sjungits af de
+många gossarne därnere:
+
+  "När allt omkring mig hvilar,
+  till dig min ande ilar
+  O, Gud, och lofvar dig.
+  När världens larm försvinner
+  och jag mig ensam finner,
+  Är du, barmhärtige, när mig.
+
+  När mörker jorden höljer
+  och all dess prakt fördöljer
+  Jag till ditt rike ser.
+  Jag ser det kring de dina
+  af nåd och sanning skina
+  Uti ett ljus, som ej går ner."
+
+Och så gömde han ansiktet i händerna och grät.
+
+Huru länge han legat så, visste han icke. Slutligen for han upp, förskräckt
+för sina egna snyftningar. Han var rädd att de andra hade hört honom gråta.
+Men öfverallt omkring honom var det tyst, och blott de lugna, djupa
+andetagen buro vittne om ungdomens lyckliga förmåga af sömn. Men vid foten
+af Kristels säng satt en hvit, orörlig gestalt, klart belyst af månskenet.
+
+Kristel satte sig upp. Var det en tomte, som satt där uppkrupen? Eller--var
+de en skyddsängel, en af de himmelska budbärarne, om hvilkas beskydd han
+nyss tillsammans med sina kamrater bedit?
+
+Då vände gestalten ansiktet emot honom, och Kristel kände igen den vänlige
+gossen, som kvällen förut hade mött honom vid stationen.
+
+"Tyst, tyst", hviskade han och lade fingret på läpparna. "Det är egentligen
+icke tillåtet att prata i sofrummet, men det gjorde mig ondt om dig, ty jag
+förstod, att du kände hemlängtan."
+
+Då vaknade åter inom Kristel en pojkaktig känsla af trots och blygsel. "Åh
+nej", sade han tveksamt och osäkert, "hemlängtan är det just inte."
+
+Det var godt för honom, att månen icke lyste på hans ansikte just nu, ty
+han kände huru han rodnade öfver den osanning hans läppar uttalade.
+
+"Inte?--Hvarför grät du då?"
+
+"Jo, ser du, här är allting så främmande för mig. Pojkarne stirra på mig
+som på ett underdjur från Afrika. Om jag bara säger 'skrifbok' i stället
+för 'häfte', så skratta de åt mig, och allesammans kalla mig 'Huber' eller
+på sin höjd 'Kristian', ingen säger Kristel åt mig såsom hemma."
+
+"Jag tänkte det var just detta man kallade hemlängtan", sade den andre
+leende. Men han tillade godmodigt: "Jag vill gärna kalla dig Kristel, om du
+önskar det--eller hur?"
+
+"Ack ja, gör det", bad Kristel. "Du var så snäll emot mig från början. Hvad
+heter du då?"
+
+"Steffen heter jag.--Steffen Brun. Gossarne kalla mig ofta på skämt
+Steffke."
+
+"Men hvad kallade din mor dig, när du var hemma?"
+
+"Jag har ingen mor och intet hem. Mina föräldrar äro döda.--Men godnatt nu,
+Kristel, sof godt."
+
+Tyst smög sig Steffen bort till sin egen bädd. Båda gossarne somnade den
+natten med tårar i ögonen--den ene full af längtan efter ett nyss lämnadt
+hem, den andre af saknad efter ett hem, som han aldrig ägt.
+
+Från den kvällen var vänskapen mellan Kristel och Steffen fast beseglad.
+Kristels tacksamma hjärta kunde aldrig glömma, med hvilket deltagande hans
+kamrat förstått och tröstat honom i hans första svåra sorg därute på den
+främmande platsen. Så ofta han slog upp sin bibel--och det gjorde han
+hvarje dag--så läste han där på första bladet de ord, som hans mor
+skrifvit:
+
+  "Guds änglar från vår barndomsdag
+  Oss skydda och bevara."
+
+Och då tänkte han alltid på Steffen.
+
+Visserligen hade Steffens långa, magra gestalt och hans bleka ansikte med
+de djupt liggande ögonen ingenting änglalikt hos sig, men han var en god,
+präktig gosse, öppen och redbar, gudfruktig och trofast som guld. Och det
+är mera värdt än all yttre skönhet.
+
+Kristel blef snart hemmastadd i anstalten, där han i början känt sig så
+beklämd. Lärare och kamrater voro belåtna med honom, och därför kände han
+sig också lycklig och väl till mods. Visserligen kommo ibland dagar och
+timmar af djup hemlängtan, och i synnerhet brukade den plötsligt komma
+öfver honom på söndagseftermiddagarna. Då kunde han midt under leken
+springa in i en tom skolsal för att riktigt få gråta ut. Men då dröjde det
+aldrig länge, förrän Steffen oförmärkt stod bakom honom och sökte trösta
+honom.
+
+"Steffen", sade Kristel en gång vid ett sådant tillfälle, då han gifvit
+sina tårar fritt lopp, "jag kan aldrig glömma mitt hem."
+
+"Det skall du inte heller, Kristel. Den som kunde glömma sitt hem, vore
+icke värd att äga ett sådant."
+
+"Stackars Steffen", hviskade Kristel medlidsamt, "du har intet hem."
+
+I Steffens mörka ögon lyste en egendomlig glans. "Jo, Kristel", sade han,
+"det skönaste hemmet hafva vi gemensamt, och det hemmet vilja vi båda
+aldrig glömma."
+
+En sällsam rysning genomfor Kristel vid dessa kamratens allvarliga ord, men
+efter barns vanliga sed hade han snart åter skakat af sig detta intryck.
+
+Några veckor hade gått, sedan Kristel kom till anstalten, då man en dag
+förkunnade att det var stor brefskrifning, det vill säga, hvarje gosse fick
+på en bestämd dag skrifva hem. Kristel hade länge gladt sig åt detta, men
+när han nu satt framför det oskrifna arket, visste han icke huru han skulle
+börja, och huru han skulle ordna sina frågor och sina beskrifningar.
+
+(Forts.)
+
+
+----
+
+
+_Bibelläsning_
+
+eller hvad står det i nästa söndags text?
+
+Veckan 3-9 Juli 1905.
+
+
+  M. 3. 1 Petri 5: 5-11. ÖDMJUKHET OCH VAKSAMHET.
+
+  T. 4. v. 5.  _Ödmjukhet är de ungas prydnad._
+
+  O. 5. v. 6.  _Ödmjukhetens välsignelse._
+
+  T. 6. v. 7.  _Ödmjukheten fostrar en frimodig ande._
+
+  F. 7. v. 8.  _Vaksamhet är nödvändig._
+
+  L. 8. v. 9.  _Ståndaktigheten likaså._
+
+  S. 9. v. 10-11 _Vi hafva en mäktig hjälpare mot fienden._
+
+_Söndagsskoltext för den 9 Juli._
+
+1 Petr. 5: 5-11.
+
+  _Minnesvers_: 1 Tess. 5: 5, 6. I ären alla ljusets barn och dagens barn;
+  vi höra icke natten eller mörkret till. Låtom oss därför icke sofva såsom
+  de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.
+
+UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-06, by Various
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 48656 ***
diff --git a/48656-h/48656-h.htm b/48656-h/48656-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..e476fe2
--- /dev/null
+++ b/48656-h/48656-h.htm
@@ -0,0 +1,2772 @@
+<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">
+<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="sv" lang="sv">
+<head>
+  <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=UTF-8" />
+  <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" />
+  <title>
+    Barnavännen 1905-06
+  </title>
+
+  <style type="text/css">
+  /*---------------------------------------- Default settings for tags -------------------------------------*/
+  a:hover                       { color:red }
+  a:link                        { color:blue;text-decoration:none; }
+  a:visited                     { color:blue;text-decoration:none; }
+  body                          { margin-left:14%; margin-right:10%; text-align:justify; }
+  h1, h2                        { text-align:center; font-size:100%; font-weight:normal; margin-bottom:3ex; margin-top:0ex; }
+  img                           { border:0; margin-bottom:0ex; margin-top:0ex; }
+  hr                            { margin-bottom:3ex; margin-left:auto; margin-right:auto; display:block; }
+  p                             { margin-bottom:3ex; margin-top:0ex; }
+  table                         { border-collapse:collapse; }
+  td                            { padding:0 0.5em; text-align:left; vertical-align:top; border:0;}
+  /*------------------------------------------- Paragraph spacings -----------------------------------------*/
+  .smaller>p                    { margin-bottom:1.5ex; }
+  p.sp0                         { margin-bottom:0ex; }
+  p.stanza                      { margin-top:2ex; }
+  .poem>p                       { margin-bottom:0ex; padding-left:3em; text-indent:-3em; text-align:left; }
+  .sp2, div.sp2                 { margin-bottom:3ex; }
+  .sp3, div.sp3                 { margin-bottom:4.5ex; }
+  .sp5, div.sp5, table.sp5      { margin-bottom:7.5ex; }
+  /*---------------------------------------------- Font sizing ---------------------------------------------*/
+  .sc                           { font-variant:small-caps; }
+  .xx-smaller                   { font-size:58%; }
+  .x-smaller                    { font-size:69%; }
+  .smaller                      { font-size:83%; }
+  .larger                       { font-size:120%; }
+  .x-larger                     { font-size:144%; }
+  /*-------------------------------------------- Text Decoration -------------------------------------------*/
+  .gsp                          { letter-spacing:0.2em }
+  /*-------------------------------------- Non-Table Text Positioning --------------------------------------*/
+  .bq1                          { margin-left:3%; margin-right:3%; }
+  .fcenter                      { margin:auto; }
+  .pagenum                      { position:absolute; right:5%; font-size:83%; text-align:right; font-style:normal; }
+  .smaller .pagenum             { font-size:100%; }
+  /*---------------------------------------- Table Text Positioning ----------------------------------------*/
+  .ac, .ac>p                    { text-align:center;}
+  .ar                           { text-align:right;}
+  .mc                           { margin:0 auto; max-width:99%; }
+  /*----------------------------------------------- Borders ------------------------------------------------*/
+  td.bld                        { border-left:4px double black; }
+  td.brd                        { border-right:4px double black; }
+  .btd>td                       { border-top:4px double black; }
+  .bbd>td                       { border-bottom:4px double black; }
+  /*-------------------------------------- Media-selective formatting --------------------------------------*/
+  @media screen,print {
+  span.handonly                 { display:none; }
+  img.nothand                   { display:inline; }
+  .poem                         { margin-left:8em; margin-right:8em; margin-bottom:3ex; text-align:left; }
+  .w10                          { width:10%; }
+  .w15                          { width:15%; }
+  .w20                          { width:20%; }
+  .w25                          { width:25%; }
+  .w30                          { width:30%; }
+  .w35                          { width:35%; }
+  .w40                          { width:40%; }
+  .w45                          { width:45%; }
+  .w50                          { width:50%; }
+  .w55                          { width:55%; }
+  .w70                          { width:70%; }
+  .w75                          { width:75%; }
+  .w85                          { width:85%; }
+  .w100                         { width:100%; }
+  div.poemc11                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:11em; }
+  div.poemc12                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:12em; }
+  div.poemc13                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:13em; }
+  div.poemc14                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:14em; }
+  div.poemc16                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:16em; }
+  div.poemc17                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:17em; }
+  div.poemc18                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:18em; }
+  div.poemc19                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:19em; }
+  div.poemc25                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:25em; }
+  }
+  @media handheld {
+  body                          { margin-left:1%; margin-right:1%; }
+  span.handonly                 { display:inline; }
+  img.nothand                   { display:none; }
+  .poem                         { margin-left:1em; margin-right:1em; margin-bottom:3ex; text-align:left; }
+  div.w10                       { width:20%; }
+  div.w15                       { width:30%; }
+  div.w20                       { width:40%; }
+  div.w25                       { width:50%; }
+  div.w30                       { width:60%; }
+  div.w35                       { width:70%; }
+  div.w40                       { width:80%; }
+  div.w45                       { width:90%; }
+  div.w50                       { width:99%; }
+  div.w55                       { width:99%; }
+  div.w75, table.w75            { width:99%; }
+  div.w85                       { width:99%; }
+  div.poemc11                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:14em; }
+  div.poemc12                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:15em; }
+  div.poemc13                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:16em; }
+  div.poemc14                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:17em; }
+  div.poemc16                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:20em; }
+  div.poemc17                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:21em; }
+  div.poemc18                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:22em; }
+  div.poemc19                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:23em; }
+  div.poemc25                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:30em; }
+  }
+  </style>
+</head>
+<body>
+<div>*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 48656 ***</div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page169">{169}</span></div>
+
+  <h1 class="ac" title="1 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span
+  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>
+
+  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">
+    <tr>
+      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img
+      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>
+    </tr>
+    <tr class="btd bbd">
+      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 22</span><br/>
+      1 Juni.</td>
+      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och
+      Hemmet.</span><br/>
+      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>
+      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>
+      1905</td>
+    </tr>
+  </table>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Kristi Himmelsfärd.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Apg. 1: 4-11.</span></p>
+
+  <p><img src="images/ornate_w2.jpg" class="nothand" style="float:left; height:15.5em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="W"/><span class="handonly">W</span>i minnas från berättelsen om Kristi
+  förklaring, att frälsaren då nått den fullkomning, att han utan död kunnat öfvergå till det
+  himmelska och oförgängliga lifvet genom en himmelsfärd. Men vi minnas också, att han af kärlek
+  till oss stannade kvar på jorden för att genom lidande och död blifva försoningen för våra och all
+  världens synder, och att genom sin uppståndelse bära fram lif och oförgänglighet för oss. Nu först
+  var hans verk här nere fulländadt, nu kunde han och nu ville han återtaga den härlighet, som han
+  ägt hos Fadren, förrän denna världen var skapad, nu kunde han och nu ville han genom en
+  himmelsfärd intaga sitt rum på Fadrens högra sida i himmelen. Från denna härlighet verkar han nu
+  för att draga oss människor upp till sig. Han vill höja och lyfta oss upp ur synd och förnedring
+  till ljus och frihet och lycka.</p>
+
+  <p>Men hans apostlar och alla hans lärjungar skulle jämväl de verka för samma höga och stora mål.
+  Fördenskull hade Fadren gifvit löftet om Andens utgjutande öfver församlingen. Detta löftes
+  uppfyllande skulle nu apostlarna förbida i Jerusalem. Då skulle de erhålla den kraft af höjden,
+  som de behöfde för att eröfra världen åt Kristus och sätta den i rörelse på väg uppåt till Gud.
+  Äfven vi få taga till oss Guds löfte och bedja om hans Helige Ande, på det att vi må kunna varda
+  Herrens små tjänare och tjänarinnor. <span class="pagenum" id="page170">{170}</span>Herrens första
+  lärjungar trodde, att frälsaren efter uppståndelsen skulle upprätta det rike, han så många gånger
+  talat med dem om under sitt jordelif. Men deras föreställningar om Guds rike voro ännu uppblandade
+  med judisk villfarelse. Kristus skall nog en gång förvisso upprätta sitt rike på jorden, men
+  därinne skall församlas icke blott troende judar, utan troende från alla folk och släkten och
+  tungomål. Kristus tillhör nu icke blott Israel utan han tillhör alla folk. Han är nu allas vår
+  frälsare. Det var ett sådant evangelium, en sådan frälsare, apostlarne skulle gå ut att förkunna i
+  Jerusalem, Judeen, Samarien och sedan intill jordens ände. Alla människor skola höra frälsningens
+  evangelium för att blifva i tillfälle att tro på Jesus till frälsning.</p>
+
+  <p>Och när han utvecklat för apostlarne, hvilken uppgift de skulle fylla i världen och omtalat för
+  dem huru de skulle varda skickliggjorda för detta stora värf, då uppfor Herren Kristus till himlen
+  i allas deras åsyn. Under det de böja sig ned i tillbedjan, lyftes han upp ifrån dem, i det han
+  sträcker sina händer till välsignelse öfver den troende skaran. En ljus sky döljer honom snart för
+  deras lekamliga öga, men i sina hjärtan känna de, att han är när de sina alla dagar intill
+  tidsålderns slut.</p>
+
+  <p>Dock&mdash;innan lärjungarna återvända till Jerusalem från Oljoberget, sänder frälsaren dem en
+  sista hälsning genom två himmelska budbärare, som säga, att Jesus Kristus en gång skall återkomma
+  i synlig måtto till jorden. Det är då han här skall upprätta sitt rike, ett rike af rätt och
+  rättfärdighet. Det är då jorden skall återfå paradisets fägring och mänskligheten edens frid och
+  lycka i sina hjärtan.</p>
+
+  <p>Men under det vi vänta på denna härliga tid, skola vi alla söka det eviga och himmelska, på det
+  att vi måtte få vara med i detta härliga rike.</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>
+
+  <div class="ac w25 fcenter sp2">
+    <a href="images/d170.png"><img style="width:100%" src="images/d170.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Broderskärlek.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">(Forts. fr. föreg.
+  n:r)</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_m.png" class="nothand" style="float:left; height:3.7em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="M"/><span class="handonly">M</span>en en vacker januarimorgon stannade
+  baronens vagn därute för att föra fru Henriksson och hennes dotter samt doktorn till
+  järnvägsstationen. Doktorn ville icke afstå från rättigheten att följa sin lilla patient till
+  sjukhuset och öfverlämna henne åt sin berömde ämbetsbroder samt beskrifva för denne förloppet af
+  sjukdomen i foten.</p>
+
+  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>
+
+  <p>En härlig vårdag närmar sig sitt slut. De försvinnande solstrålarna glittra mot de
+  silfverbeslagna seldonen på två hästar, hvilka liksom på lek springa framför en vagn på den
+  dammiga landsvägen. De båda kvinnliga resenärerna äro klädda i djup sorgdräkt. Vi känna dem väl,
+  det är fru Henriksson och hennes dotter, Anna. Den sistnämnda har dock förändrat sig mycket, det
+  lilla ansiktet blickar så friskt och rosigt fram ur sin ram af ljust, lockigt hår. Ögonen stråla
+  af hälsa och lefnadslust och blicka gladt och lifligt omkring sig i den vackra nejden. Hon gör
+  modern uppmärksam på allt som möter dem; hvarje nylöfvadt träd, hvarje liten blomma vid den
+  sorlande bäcken aflockar henne ett litet utrop af glädje, och omedvetet vänder hon moderns tankar
+  från de sorgliga minnena.</p>
+
+  <p>Fru Henriksson ser också ovanligt kry ut, om äfven det smärtfyllda draget vid munnen samt
+  hennes grånade hår bära vittne om, att den djupa sorgen ännu icke är helt öfvervunnen. Men Annas
+  blomstrande hälsa och friska glädtighet uppmuntrar henne alltid, när smärtan öfver <span
+  class="pagenum" id="page171">{171}</span>förlusten af hennes gosse vill trycka ned henne.</p>
+
+  <p>Hon har ju också stor orsak att vara tacksam mot Gud. Behandlingen af Annas sjuka fot har
+  lyckats fullkomligt, och hon kan nu springa så muntert omkring som hvilket annat barn som
+  helst.</p>
+
+  <p>Nu viker vagnen af in i en skuggrik lindallé, som går förbi kyrkogården in i byn. Där ber fru
+  Henriksson kusken stanna och stiger ur tillika med dottern. Vagnen rullar vidare, medan mor och
+  dotter öppna kyrkogårdsporten och långsamt gå dit in. Deras första vandring gäller deras älsklings
+  graf. Snart hafva de funnit den. Kärleksfulla händer hafva prydt kullen med blommor och kransar
+  och ett hvitt marmorkors lyser emot dem. Det reser sig ur blommorna, och på korsets fot stå med
+  gyllene bokstäfver orden: "Kärleken upphör aldrig".</p>
+
+  <p>Länge stå de båda tysta framför den lilla kullen, som gömmer det käraste de ägt på jorden, och
+  varma tårar droppa ned i blommorna. Det är likväl icke endast sorgens tårar, som rulla utför
+  moderns kinder,&mdash;det är också tårar af tacksamhet för Guds nådefulla hjälp, och denna känsla
+  förvandlar den bittra smärtan till mildt vemod.</p>
+
+  <p>Slutligen bemannar sig fru Henriksson. Solen är nära att gå ned och man måste lämna den kära
+  platsen. Ännu en gång fara moderns händer liksom smekande öfver blomsterkullen, sedan lämnar hon
+  och Anna kyrkogården. Vid porten vända de sig om. De flyende solstrålarna kyssa det hvita
+  marmorkorset, och tröstefullt liksom ett framtidslöfte lysa orden vid dess fot ännu en gång emot
+  dem:</p>
+
+  <p>"Kärleken upphör aldrig".</p>
+
+  <p class="sp3 ar">Slut.</p>
+
+  <div class="ac w15 fcenter sp2">
+    <a href="images/d171.png"><img style="width:100%" src="images/d171.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Lilla Berta.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_b.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="B"/><span class="handonly">B</span>erta är en skärgårdsflicka,
+  rödblommig och stark, flink i vändningarna och munter som en liten lärka. När isen ligger blank
+  och säker öfver sunden vid jul- och nyårstid, då fröjdas hon åt den och ilar öfver de blanka
+  bryggorna på skridskor som en hvirfvelvind. Och när så snön faller djup och gör slut på den leken,
+  då pröfvar hon i stället sina skidor utför de branta strandsluttningarna. Men när på vårsidan isen
+  ligger där grå och spröd utan att hvarken bära eller brista, då tycker Berta det är trist. Vinden
+  blåser då vanligen kall och rå, och flickan längtar så innerligt efter böljeslag mot strand och
+  vågglitter därute på sundet. Men hon talar ingenting därom och går där och väntar så rysligt, att
+  hon ser allvarsam ut som en gammal människa. Lyser då solen varm en dag, eller faller där vårregn
+  öfver skär och öar, ser Berta helt triumferande ut genom fönstret och tänker: "Nu får du allt
+  stryk, du gråa istäcke därute; snart måste du nog ge dig af från vår strand". Men så komma där
+  kalla nätter, och isen blir åter stark. Då ser Berta så ledsen ut och sjunger bara i moll hela
+  dagen vid sitt arbete:</p>
+
+  <div class="poem poemc16">
+    <p>"O strand, där aldrig en drifva snöat!</p>
+    <p>Du Sveriges frostiga, sena vår!"</p>
+  </div>
+
+  <p>Men när Berta nunnat om och om igen dessa ord några dussin gånger, suckar lilla Bertas mor och
+  säger helt bekymrad, fastän ett leende leker i ögonvrån: "Du längtar nog bort, du liten, från vårt
+  Stenvik till någon strand på söderhafvets öar. Eller hur, Berta min?" Men då springer Berta upp
+  och tar mor i famn. "Mor, om du visste! Vår strand är den vackraste i hela världen, och Stenvik är
+  det vackraste ställe i hela Sverige. Men om du visste, hvad jag längtar efter att se sundet i sol
+  och böljeglitter."</p>
+
+  <p>Vanligen är det hvarken solen eller regnet, som bryter isens välde i sundet utanför Stenvik,
+  utan en frisk västanstorm. <span class="pagenum" id="page172">{172}</span>Och nu var isen borta
+  och solen sken och vågorna lekte och glittrade, och solen göt sitt guld öfver den vackra fjärden.
+  Och nu var Berta glad, nu log hon och sjöng och njöt af sin vår. Hon satt långa stunder och såg
+  drömmande in i böljeglittret därute. Det var som om vågorna kommo just till henne och berättade om
+  sin glädje och sina äfventyr under den långa vintern. Och Berta lyssnade och kände sig så oändligt
+  lycklig. Men ändå längtade hon. Hon visste inte riktigt själf hvarefter. Men hon kände, att hon
+  behöfde en varmare sol, en klarare våg och en vår, som evigt varar, ett hjärta så rent och så
+  hvitt som snö.</p>
+
+  <div class="ac w45 fcenter sp2">
+    <a href="images/i172.jpg"><img style="width:100%" src="images/i172.jpg" alt="Berta och fars båt"
+    title="Berta och fars båt"/></a>
+  </div>
+
+  <p>Det blef för trångt och för kvaft därinne. Hon måste ut, ut till stranden och ned i fars stora
+  båt, och där sjöng hon:</p>
+
+  <div class="poem poemc17 sp3">
+    <p>"Gör mig ren, o Herre, ren som snö,</p>
+    <p>Låt allt ondt, allt orent hos mig dö,</p>
+    <p>Gör mig ren, o Herre, ren som snö!</p>
+    <p class="stanza">Gör mig såsom liljan ren och skär,</p>
+    <p>Rena hvarje tanke, hvart begär,</p>
+    <p>Gör mig såsom liljan ren och skär!</p>
+    <p class="stanza">Gör mig ren som solens hvita ljus;</p>
+    <p>Höj min själ från jordens stoft och grus,</p>
+    <p>Gör mig ren som solens hvita ljus!"</p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w25 fcenter sp2">
+    <a href="images/d172.png"><img style="width:100%" src="images/d172.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page173">{173}</span></div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Barnsligt.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med två
+  teckningar.</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_n.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="N"/><span class="handonly">N</span>är jag var en liten flicka, var jag
+  god vän med alla kor och kalfvar i fars ladugård. Jag gaf dem alltid en bit bröd, då jag kunde
+  komma åt, smekte dem och gaf dem de allra mest välklingande namn, såsom Gullros och Gullkrona o.
+  dyl.</p>
+
+  <p>En dag gick jag med lilla Gullkrona munter och glad i ängsbacken. Hon var en brokig kviga, utan
+  horn i nacken, men hon kunde likväl hoppa och springa som den morskaste häst.</p>
+
+  <p>Ja, där gick hon, och jag kom till henne vid stängslet och hade som vanligt ett stycke bröd att
+  undfägna henne med. Men under det jag gaf Gullkrona brödet, så flög det genom mitt hufvud en
+  tanke, som kom blodet att sjuda i mina ådror: "Skulle icke Gullkrona kunna springa omkring i hagen
+  med mig på ryggen såsom ryttarinna?" Jo naturligtvis. Och i ett nu hade jag från stängslet kastat
+  mig upp på hennes rygg.</p>
+
+  <div class="ac w50 fcenter sp2">
+    <a href="images/i173.jpg"><img style="width:100%" src="images/i173.jpg" alt="Flicka och kviga"
+    title="Flicka och kviga"/></a>
+  </div>
+
+  <p>Jo, visst kunde Gullkrona springa och hoppa, men det gick inte i någon vanlig ridtakt. Det var
+  en galopp, som jag icke förstod, och därför började jag skrika af alla krafter, under det jag låg
+  raklång utefter ryggen på Gullkrona och höll mig fast, så godt jag kunde.</p>
+
+  <p>Det blef en ridt, som kunde hafva blifvit farlig nog för både mig och den förskräckta kvigan,
+  men lyckligtvis hade mitt skrik kallat hjälpare till platsen för mitt äfventyr. Gullkrona kom
+  undan utan en bruten rygg, och jag utan att hafva brutit <span class="pagenum"
+  id="page174">{174}</span>nacken af mig, men aldrig glömde jag den ridten, och aldrig frestade den
+  till vidare försök i den vägen.</p>
+
+  <div class="ac w55 fcenter sp2">
+    <a href="images/i174.jpg"><img style="width:100%" src="images/i174.jpg" alt="Flicka och kviga"
+    title="Flicka och kviga"/></a>
+  </div>
+
+  <p class="sp3">Nu är jag gamla människan och behöfver ej blygas att tala om detta äfventyr från
+  den tid, jag var en liten yrhätta. Men som barnen ännu i dag hafva barnsliga tankar, och någon
+  liten gosse eller flicka kunde komma att frestas till samma slags tokerier som jag, så ville jag
+  med denna lilla berättelse varna eder från att försöka en dylik ridt, ty det är icke så säkert,
+  att I sluppen ifrån den lika helskinnad som jag.</p>
+
+  <div class="ac w20 fcenter sp3">
+    <a href="images/d174.png"><img style="width:100%" src="images/d174.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>Ad.
+  Gründler.</i></span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_e.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="E"/><span class="handonly">E</span>n vacker vårdag sprungo två små barn
+  omkring på ängen och plockade blommor till hvarsin bukett, ty i morgon var ju mors födelsedag. På
+  äkta barnavis plockade den lilla flickan bara gullvifvor med korta stjälkar och pressade dem hårdt
+  tillsammans i de små knubbiga fingrarna. Äfven brodern, fastän han var något äldre, förstod icke,
+  huru mycket behagligare de små blommorna skulle tagit sig ut, om de tvånglöst och fritt fått
+  sticka upp ur sitt gröna omhölje. <span class="pagenum" id="page175">{175}</span>Men han hade
+  åtminstone något mera omväxling af färger i sin bukett.</p>
+
+  <p>När barnen tyckte sig hafva fått tillräckligt med blommor, lade de dem försiktigt i skuggan
+  under några buskar för att ännu en stund få leka i det varma solskenet. Kristel kastade på lek
+  tistlar på sin lilla syster, och när de fastnade i hennes hår, skrattade de båda af hjärtans
+  grund. Han tog sedan försiktigt bort dem och flätade ihop dem till en krans, som han varsamt
+  tryckte ned på hennes guldglänsande hår.</p>
+
+  <p>Den lilla flickan med kransen på hufvudet bildade verkligen en älsklig tafla. Det lilla rosiga
+  ansiktet med de allvarliga bruna ögonen, som skyddades af mörka ögonfransar, den skälmskt leende
+  munnen och groparna i kinden tog sig förträffligt ut med den gröna kransen på det lockiga
+  håret.</p>
+
+  <p>"Nu är du alldeles lik älfvadrottningen i sagan", ropade gossen och drog sin lilla syster med
+  sig fram till bäcken, för att hon skulle få se sin bild i vattnet. Men när Maria skrattande
+  nickade emot sin spegelbild därnere, höll han henne sorgfälligt fast, så att hon icke skulle halka
+  ner.</p>
+
+  <p>"Var inte rädd, Kristel", skrattade hon sorglöst, "jag faller inte i vattnet. Vet du inte, att
+  vi ha en ängel, som beskyddar oss? Mamma har ju ofta talat om detta. Om natten sitter han bredvid
+  vår säng, så att intet ondt må hända oss, och du minns ju, hur vi sågo en tafla, där han stod
+  framför två barn, som lågo och sofvo under alarna vid dammen, så att de inte skulle falla i
+  vattnet under sömnen. Nu står han nog också bredvid mig och håller mig fast."</p>
+
+  <p>Kristel skakade tviflande på hufvudet. "Jag ser ingen ängel", sade han, "och för resten minns
+  jag ju, hur mjölnarens Karin för en tid sedan drunknade här i bäcken. Hvart hade då ängeln tagit
+  vägen?"</p>
+
+  <p>Den lilla flickan var ett ögonblick tyst och eftertänksam.</p>
+
+  <p>"Ja, ser du", sade hon långsamt, "Karin var en sådan yrhätta, hon frågade säkert inte efter
+  ängeln utan slet sig lös ifrån honom. Men om ett snällt barn faller i vattnet, då går ängeln med
+  och visar det så mycket vackert därnere på sjöbottnen, och så för han barnet hem till mor
+  igen."</p>
+
+  <p>Kristel svarade intet. Systern var ju ännu så liten och oförståndig, hon hade ändå inte kunnat
+  förstå honom, tänkte han. Hon trodde ju ännu på julgubben och påskharen, men det hade Kristel för
+  längesedan kommit ifrån. Han visste redan, att man själf måste arbeta med sina händer här i
+  lifvet, om man skall komma någon hvart, och att man icke får vänta på änglars hjälp. Hos honom var
+  redan gossens medvetande om kraft och förmåga lefvande.</p>
+
+  <p>"När jag blir stor, Maja, då skall jag vara din riddare och beskydda dig med mitt svärd", sade
+  han, och hans ögon lyste af stridslust.</p>
+
+  <p>Med stora, förvånade blickar såg Maria på honom. "Hvem skulle väl vilja göra mig något ondt,
+  Kristel?" sade hon, och i hennes ögon låg ett uttryck af så helig, ren oskuld som i änglarnas på
+  taflan, som hängde i pastorns arbetsrum.</p>
+
+  <p>Förvirrad slog Kristel ned sina ögon. Ja, för hvad hade han då velat beskydda lilla
+  Maja?&mdash;Troll och drakar, om hvilka han läst i sagorna, funnos ju inte; att tro på sådana vore
+  ju ännu barnsligare än att liksom Maria tro på en skyddsängel! Han tyckte sig i detta ögonblick ej
+  vara mycket klokare än sin lilla syster.</p>
+
+  <p>"Kom", sade han, "vi måste nu gå hem."</p>
+
+  <p>De båda barnen togo upp sina blommor, Kristel löste försiktigt tistelkransen ur Marias hår, och
+  så gingo båda hand i hand till hemmet utan att ana, hvilken sorglig anblick här skulle möta
+  dem.</p>
+
+  <p>Fadern, som var spårväxlare på bergbanans lilla station, låg stönande på sin säng, och under
+  häftiga tårar baddade modern hans värkande lemmar. Ett järnvägståg hade råkat in på orätt spår och
+  med fruktansvärd hastighet kört öfver den plikttrogne tjänstemannen. Under det barnen nyss lekte
+  och gladt sprungo omkring på den soliga ängen, hade en så <span class="pagenum"
+  id="page176">{176}</span>förfärlig olycka drabbat den lilla familjen. Läkaren, som genast
+  tillkallats, gaf föga hopp. Allt hvad han kunde göra var att gifva den krossade mannen ett
+  rogifvande medel för att lindra hans plågor. Han föll verkligen i en lätt slummer, ehuru han
+  emellanåt jämrade sig i sömnen.</p>
+
+  <p>Kristel och Maria stodo förskrämda i ett hörn. De hade aldrig förr hört en klagan från sin
+  kraftfulle fars läppar och knappt sett sin mor gråta, nu kände de därför en oförklarlig ångest vid
+  allt det ovanliga, som här mötte dem. Den lilla flickan började gråta hon också. Men Kristel
+  stirrade mörkt på fadern och pressade hårdt sina läppar tillsammans.</p>
+
+  <p>"Det finns ingen skyddsängel!" mumlade han trotsigt, "annars hade han säkert beskyddat far. Han
+  gick då aldrig till sitt arbete utan att hafva bedit sin morgonbön, det vet jag."</p>
+
+  <p>"Säg inte så där!" hviskade Maria och såg ängsligt bort till modern; men denna gaf ej nu akt på
+  barnen.</p>
+
+  <p>De vackra blommorna, som Kristel och Maria hade plockat till moderns födelsedag, fingo nu pryda
+  faderns sista hvilobädd. Redan följande natt hade han förlossats från sina plågor. Och när han låg
+  där i sin hvita svepning, märkte man ej mer något tecken till smärta på det bleka ansiktet. Han
+  såg så mild och vänlig ut, som han alltid gjort under sitt lif, och man tyckte sig till och med se
+  ett drag af glädje och frid hvila däröfver.</p>
+
+  <p>På begrafningen talade pastorn så många vackra och tröstefulla ord om den redlige mannen, huru
+  han skördats midt under utöfvandet af sitt arbete, men huru till sist efter ett svårt lidande
+  Herrens ängel fattat hans hand och stilla fört hans ande in i den himmelska friden, där han nu
+  säkerligen vore prydd med lifvets ovanskliga krona. Så skulle nu också Herren, som icke förgäter
+  änkor och faderlösa, sända sin ängel till den lilla sörjande familjen och jämna deras
+  lefnadsväg.</p>
+
+  <p>Vid dessa ord strålade lilla Marias ögon. Hon tryckte förstulet sin brors hand såsom ville hon
+  säga: "Hör du?"</p>
+
+  <p>Men gossen höll hela tiden sina ögon sänkta mot marken, ingen människa visste, hvilka tankar
+  gingo genom hans hufvud.</p>
+
+  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>
+
+  <p>När man i ett soligt rum stänger fönsterluckorna, blir det på en gång mörkt och dystert
+  därinne. Och om i ett hem tvenne ögon slutas, hvilka strålat af kärlek och godhet, så blir där
+  plötsligt så mörkt och glädjelöst. Så gick det nu också i växlaren Huberts hem.</p>
+
+  <p class="sp5 ar">(Forts.)</p>
+
+  <div class="ac w40 fcenter sp3">
+    <a href="images/bs.png"><img style="width:100%" src="images/bs.png"
+    alt="Barnavännens Sommarnummer" title="Barnavännens Sommarnummer"/></a>
+  </div>
+
+  <p>utkommer i början af Juni och sändes till alla våra prenumeranter såsom n:o 23 af årgången
+  1905.</p>
+
+  <p><b>Barnavännens sommarnummer</b> innehåller 16 sidor i samma format som öfriga nummer, rikt
+  illustreradt och med bidrag af Fr. Engelke, Onkel Erik, Elsa Beskow, Anna H&mdash;m Preinitz,
+  Ella, J. B. G. m. fl.</p>
+
+  <p>Vid rekvisition af minst 20 ex. lämnas Barnavännens sommarnummer för 8 öre ex.</p>
+
+  <p>Tagas 100 ex. och därutöfver på en hand, nedsättes priset till 7 öre. ex.</p>
+
+  <p>Sommarnumret sändes <b>fritt</b> till närmaste post- eller järnvägsstation.</p>
+
+  <p>Rekvirera helst genom postanvisning och om möjligt före Maj månads utgång.</p>
+
+  <p>Uppsala i Maj 1905.</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><b>Redaktionen.</b></p>
+
+<hr style="width:10em"/>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa
+  söndags text?</span></p>
+
+  <p class="ac">Veckan 5-11 Juni 1905.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp2">
+    <p>M. 5. Apg. 2: 37-47. <b>Kyrkans grundläggning.</b></p>
+    <p>T. 6. v. 37.  <i>Folket frågar efter frälsning.</i></p>
+    <p>O. 7. v. 38-40.  <i>Petrus undervisar dem om frälsningens väg.</i></p>
+    <p>T. 8. v. 41.  <i>Tretusen taga ut steget till frälsning.</i></p>
+    <p>F. 9. v. 42-43. <i>Folket befästes på frälsningens väg.</i></p>
+    <p>L. 10. v. 44-45. <i>Deras kärlekslif.</i></p>
+    <p class="sp0">S. 11. v. 46-47. <i>Deras gudstjänstlif.</i></p>
+  </div>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 11
+  Juni.</i></span></p>
+
+  <p class="ac">Apg. 2: 37-47.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp3">
+    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Gal. 5: 22. Men Andens frukt är kärlek, fröjd, frid,
+    långmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmodighet, återhållsamhet.</p>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page177">{177}</span></div>
+
+  <h1 class="ac" title="8 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span
+  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>
+
+  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">
+    <tr>
+      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img
+      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>
+    </tr>
+    <tr class="btd bbd">
+      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 23</span><br/>
+      8 Juni.</td>
+      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och
+      Hemmet.</span><br/>
+      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>
+      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>
+      1905</td>
+    </tr>
+  </table>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>VÃ¥ren.</i></span></h2>
+
+  <div class="ac w25 fcenter sp2">
+    <a href="images/i177.jpg"><img style="width:100%" src="images/i177.jpg" alt="Maskros"
+    title="Maskros"/></a>
+  </div>
+
+  <div class="poem poemc14">
+    <p>Vårens blomma, vän och skär,</p>
+    <p>Smyckad står på ängen,</p>
+    <p>Björk och pil sin vårdräkt bär&mdash;</p>
+    <p>Mjuka, vackra hängen.</p>
+    <p>Säg, hvem kläder äng och lund?</p>
+    <p>Hvem har löst i fjärd och sund</p>
+    <p>Liten våg från vinterbojan&mdash;</p>
+    <p>Liten våg från bojan?</p>
+    <p class="stanza">Himlens Herre kläder så</p>
+    <p>Jorden skön om våren</p>
+    <p>För att fröjda barnen små,</p>
+    <p>Torka sorgetåren.</p>
+    <p>Han, som allt i fägring klär,</p>
+    <p>Han ett fadershjärta bär,</p>
+    <p>Honom vill jag alltid lofva&mdash;</p>
+    <p>Honom vill jag lofva.</p>
+  </div>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page178">{178}</span></div>
+
+  <div class="ac w85 fcenter sp3">
+    <a href="images/d178.png"><img style="width:100%" src="images/d178.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Kyrkans
+  grundläggning.</i></span></h2>
+
+  <p><img src="images/initial_g.png" class="nothand" style="float:left; height:3.5em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="G"/><span class="handonly">G</span>uds helige Ande hade på pingstens dag
+  utrustat en skara män och kvinnor för det heliga arbetet att verka för själars frälsning. De hade
+  ingen yttre lärdom, voro endast fattige fiskare och publikaner, men hade blifvit lärda af Gud.
+  Petrus, som särskildt omtalas i vår text, hade genom Guds Ande fått lära, huru han skulle utföra
+  det viktiga uppdraget: »<i>Föd mina lamm!</i>» Denna andeuppfyllelse, denna innerliga tro och
+  kärlek, som blifvit gifven åt den lilla lärjungaskaran, var villkoret för ett framgångsrikt arbete
+  i Herrens vingård.</p>
+
+  <p>Så höll då Petrus sin första predikan. Vi märka den lefvande hänförelse och öfvertygande
+  visshet, som genomgår den. Vi märka också, att den visade genast sin verkan däruti att
+  människorna, som hörde den, blefvo oroliga. De frågade med synbart bekymmer: I män och bröder,
+  hvad skola vi göra? Petrus sade till dem: »Gören bättring och hvar och en af eder låte sig döpas i
+  Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, och I skolen undfå den helige Andes gåfva.»</p>
+
+  <p>Så visade Petrus dem frälsningens väg. Den första väckelsen hade börjat, och tre tusen blefvo
+  genom den förda till Herren. Det verk som Gud utförde på denna underbara pingstdag var skönare och
+  härligare än själfva skapelsens under. Dessa människor hade måhända några veckor förut ropat:
+  korsfäst Kristus. De hade valt Barrabas i stället för sin Frälsare. Men nu göra de ett nytt val.
+  De ångra djupt att de förkastat honom, som dog af kärlek till dem. De se med bäfvan, att de gjort
+  en förskräcklig synd, då de korsfäst härlighetens Herre. Då kommer ordet om syndaförlåtelse till
+  dem såsom ett tröstens och välsignelsens ord. De kunde nu räddas ur syndens djup, och vi märka,
+  att en underbar förändring försiggår med dem. De blifva förda från syndens mörker till Guds
+  underbara ljus. De blifva Jesu hängifna lärjungar och frimodiga bekännare. De blifva nu passande
+  för Guds saliga gemenskap på jorden och i himmelen, och denna gemenskap tager sig uttryck i deras
+  innerliga syskonkärlek, då de hvarje dag komma tillsammans för att bedja med och för hvarandra.
+  Deras hem blifva förvandlade, föräldrarna varda ett föredöme för barnen i gudsfruktan och barnen
+  lära sig af dem att känna och älska den store Barnavännen.</p>
+
+  <p>Älskade barn, en sådan väckelse är hvad vi behöfva i vår tid. Vi behöfva, att Guds Ande
+  kraftigt verkar i våra söndagsskolor, så att barnen blifva i sanning Jesu lärjungar och hans
+  efterföljare. Vi behöfva den i hemmet, så att barnen där lära sig utföra det sköna budet: »I barn,
+  varen edra föräldrar lydiga i Herren». Vi behöfva den väckelsen i samhället, så att de människor
+  som nu vandra i hat och ondska må förvandlas till kärleksfulla och fördragsamma människor. Vi
+  behöfva den väckelsen, och vi kunna få den, om vi af hjärtat bedja därom. Ty den första väckelsen
+  likasom alla senare hafva kommit såsom svar på Guds barns böner. Så vilja vi då bedja:</p>
+
+  <div class="poem poemc18">
+    <p>"Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud,</p>
+    <p>Tillkomme ditt rike på jorden!</p>
+    <p>Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,</p>
+    <p>Sänd ut dem till södern och norden,</p>
+    <p>Att kalla och bjuda all världen."</p>
+  </div>
+
+  <p class="ar"><i>Fr. E.</i></p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page179">{179}</span></div>
+
+  <div class="ac w55 fcenter sp5">
+    <a href="images/i179.jpg"><img style="width:100%" src="images/i179.jpg" alt="Min lyra"
+    title="Min lyra"/></a>
+    <div class="smaller ac">
+      <p class="sp0">MIN LYRA</p>
+    </div>
+  </div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Ett
+  barndomsminne.</span></h2>
+
+  <div class="poem poemc25 sp3">
+    <p>Ett barndomsminne är liksom ett flarn,</p>
+    <p>som hvirflar upp, när aftonvinden susar,</p>
+    <p>som både lockar, skrämmer och förtjusar</p>
+    <p>likt sagorna, vi hörde såsom barn.</p>
+    <p class="stanza">Det väcker ofta någon känslosträng</p>
+    <p>uti vårt bröst och för vårt öga målar</p>
+    <p>i regnbågsfärger eller månestrålar</p>
+    <p>en skimrande och bildrik gobeläng.&mdash;</p>
+    <p class="stanza">Alltnog, så minnes jag en månljus kväll.&mdash;</p>
+    <p>I hörnet af den stora, vackra salen</p>
+    <p>stod ett piano, och invid pedalen</p>
+    <p>låg jag en pilt i fagra drömmar säll.</p>
+    <p class="stanza">O, hur jag smekte dessa strängars gull,</p>
+    <p>o, hur jag älskade pedalens lyra,</p>
+    <p>och huru var ej i poetisk yra</p>
+    <p>min sagovärld af tappra hjältar full!</p>
+    <p class="stanza"><span class="pagenum" id="page180">{180}</span>Hvad klang af svärd! Hvad
+    tinnar och hvad torn,</p>
+    <p>hvad bålda riddare och blanka vapen,</p>
+    <p>och tärnor, räddade ur fångenskapen</p>
+    <p>af pager, blåsande i silfverhorn!</p>
+    <p class="stanza">Ã…h, hur jag frossade i fantasi'n,</p>
+    <p>och huru stormande ljöd ej pedalen,</p>
+    <p>och som ett féslott lyste hela salen,</p>
+    <p>när månen göt sitt trolska sken därin!</p>
+    <p class="stanza">Då hände det en kväll, när som min håg</p>
+    <p>mig omotståndligt dragit till min lyra,</p>
+    <p>att husets dotter syntes kosan styra</p>
+    <p>till instrumentet, hvarest gömd jag låg.</p>
+    <p class="stanza">Hon slår det an: Men ack, hvad spelas det?</p>
+    <p>I stället för den ystra dansmusiken</p>
+    <p>jag hör ett sus, liksom från andens riken</p>
+    <p>så känsligt ljuda ifrån ebenträt.</p>
+    <p class="stanza">O, hur jag lyssnade! Hur hjärtat slog,</p>
+    <p>då ut i salen lik en dufva flyger</p>
+    <p>den lilla sången: "<span class="gsp">fram en suck sig smyger</span>".</p>
+    <p>O, hur den sången barnahjärtat tog!</p>
+    <p class="stanza">När stundom se'n jag till min lyra smög,</p>
+    <p>jag mer och mer min riddarsaga glömde</p>
+    <p>och i en annan värld mig ljufligt drömde,</p>
+    <p>dit bönens dufva med min längtan flög.</p>
+    <p class="stanza">Dit flyr jag än. Och när min dag blir grå</p>
+    <p>jag söker upp min barndoms vackra lyra</p>
+    <p>och sjunger om Guds kärlek evigt dyra,</p>
+    <p>som ännu famnar <span class="gsp">stora barn</span> och <span class="gsp">små</span>.</p>
+    <p style="margin-left:11.20em"><i>Eric.</i></p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Hon vann seger.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Berättelse af <i>Anna
+  H&mdash;&mdash;m Preinitz</i>.  Med 3 teckningar af <i>Elsa Hagström</i>.</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_e.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="E"/><span class="handonly">E</span>n tolfårig, spenslig flicka ilade
+  skogsstigen framåt med snabba steg. Det var som om hon velat skynda bort från någon, som förföljde
+  henne. Hennes ansikte var uppsväldt af gråt, och då och då skakade hennes gestalt af en
+  undertryckt snyftning. Kommen djupt in i skogen kastade hon sig ned i mossan och grät, som om
+  hennes hjärta skulle brista.</p>
+
+  <div class="ac w40 fcenter sp2">
+    <a href="images/i180.jpg"><img style="width:100%" src="images/i180.jpg" alt="Karin på mossan"
+    title="Karin på mossan"/></a>
+  </div>
+
+  <p>»Jag går aldrig mer tillbaka dit, aldrig, aldrig. Mamma, lilla kära mamma, hvarför skulle du dö
+  ifrån mig!»</p>
+
+  <p>Så småningom afstannade dock snyftningarna, och då kommo tankarna och föllo som långa, mörka
+  skuggor öfver den lilla. Hvarför skulle hon vara så ensam? Hvarför fanns det ingen, som älskade
+  henne? Vinden susade i trädens kronor, och Karin tyckte, att de suckade: »Ingen, ingen». Men så
+  började solen att lysa på furornas stammar, och mellan de höga, vajande kronorna såg Karin en
+  skymt af den vackra aftonhimmeln.</p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page181">{181}</span></div>
+
+  <p>&mdash;Ingen som älskar mig&mdash;&mdash;jo visst, kanske ändå. Men kanske var det endast de
+  snälla och goda han brydde sig om, och Karin hade varit så ond, så ond. Men allt efter som hon
+  blickade upp mot det blåa himlahvalfvet, kom en ljuflig stillhet öfver henne. Hon kände, att Jesus
+  visste allt, och så föll hon på knä där ute i skogen och bad: »Käre Herre Jesus förlåt mig och
+  rena mig i ditt blod, och säg mig äfven, hvad jag skall göra, och hvart jag skall gå, ty jag har
+  ingen annan än dig.»</p>
+
+  <div class="ac w55 fcenter sp2">
+    <a href="images/i181.png"><img style="width:100%" src="images/i181.png"
+    alt="Karin och fröken Ström" title="Karin och fröken Ström"/></a>
+  </div>
+
+  <p>Karin lyssnade efter svaret, men hon var så trött af den själsskakning hon gått igenom, att hon
+  somnade in. Och sommarnattens lätta skymning föll öfver skogen, och vinden saktade af och det blef
+  så tyst och stilla.</p>
+
+  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>
+
+  <div class="poem poemc12">
+    <p>"Här en källa rinner,</p>
+    <p>Säll den henne finner</p>
+    <p>Hon är djup men klar,</p>
+    <p>Gömd men uppenbar.</p>
+    <p class="stanza">Om du där dig tvager,</p>
+    <p>Hon hvar fläck borttager,</p>
+    <p>Ty den källan god</p>
+    <p>Är Immanuels blod."</p>
+  </div>
+
+  <p>Drömde hon, eller var hon vaken? Karin låg med slutna ögon och lyssnade. Då böjde någon sig ned
+  öfver henne och strök henne smekande öfver håret: »Karin, min lilla Karin, hvarför ligger du här?
+  Hvad har händt?»</p>
+
+  <p>Då förstod Karin, att hon ej drömt. Yrvaken, men med glädjestrålande ögon blickade hon in i det
+  kärleksfulla ansikte, som var lutadt öfver henne.</p>
+
+  <p>»Jag drömde, att jag hörde så vacker sång, och så vaknade jag, och då var fröken här.»</p>
+
+  <p>»Det var nog jag, som sjöng, Karin. Morgonen var så härlig, och Gud är så god. Jag vaknade så
+  tidigt i morse, ty fåglarne sjöngo jublande gladt utanför mitt fönster, och som Gud gifvit mig en
+  stor glädje, var äfven mitt hjärta stämdt till att tacka och lofva Herren. Jag klädde mig därför
+  hastigt och tog en lång promenad i skogen, och då förstår du, huru förvånad jag blef, när jag fann
+  dig sofvande här ute. Berätta nu, kära barn, huru detta kommer sig!»</p>
+
+  <p>»Jag sprang bort i går eftermiddag, jag kunde icke stanna hos dem där borta längre. Det var ett
+  så förfärligt uppträde, och hon slog mig och sade så stygga saker.»</p>
+
+  <p>Harmens rodnad steg åter upp på Karins kinder, och ögonen riktigt blixtrade, när hon tänkte på
+  den oförrätt man begått mot henne. Fröken Ström drog henne lugnande intill sig och sade: »Tala om
+  allt, Karin! Hvarför slog mor Jonsson dig?»</p>
+
+  <p>»Jo, jag stod ute på förstukvisten och tvättade strumpor, och så skulle jag på samma gång ha
+  tillsyn öfver småbarnen, som lekte nedanför. Då kom John och kastade sand i vattnet, och ju mer
+  jag bad honom låta bli, dess värre blef han, och till slut röck han tag i baljan, så att den for
+  öfver ände och alla strumporna, som jag haft så mycket arbete med, föllo ned på sanden. Och till
+  råga på olyckan fick <span class="pagenum" id="page182">{182}</span>lillan såpvatten i ögonen och
+  började skrika. Jag fick tag i John och skakade honom allt hvad jag orkade, men då bet han mig så
+  förfärligt i armen. Se här, fröken», sade Karin, och drog upp den tunna klädningsärmen, och fröken
+  Ström såg då blåa märken efter gossens tänder. »Men när mor Jonsson kom ut, gaf han sig till att
+  skrika och sade, att jag slagit honom. Hon brydde sig inte om att ta reda på, hur det var, utan
+  trodde honom, och hon slet mig i håret och slog mig, tills jag lyckades komma lös och sprang till
+  skogen. Och jag går aldrig dit mer, aldrig, aldrig.»</p>
+
+  <div class="ac w40 fcenter sp2">
+    <a href="images/i182.png"><img style="width:100%" src="images/i182.png" alt="Mor Jonsson"
+    title="Mor Jonsson"/></a>
+  </div>
+
+  <p>»Karin lilla», sade fröken Ström, »låt oss sitta ned här och rådgöra om, hur du skall handla,
+  men innan dess låt oss också hämta råd från vår käre himmelske fader!» Och så stego bönerna i den
+  sköna sommarmorgonen upp till Guds tron, och en tung börda föll från ett sorgset, bedröfvadt litet
+  barnahjärta.</p>
+
+  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>
+
+  <p>Mor Jonsson skuggade med handen för ögonen och blickade bort åt vägen. Hon tyckte nästan att
+  hon såg någon komma där borta i kröken, men det var nog ingen, som brydde sig om henne nu, när hon
+  satt som en stackars sjukling och ej kunde hjälpa sig själf ur fläcken. Hon ville ej tänka, mor
+  Jonsson, men hur det var, gingo tankarna gång på gång till en föräldralös liten flicka, som hon en
+  dag genom sin hårdhet jagat bort. Det var fyra år sedan den dagen nu. Hvar kunde Karin vara?</p>
+
+  <p>Hon hade ibland liksom känt en aning, att pastorn visste det, men hennes onda samvete hindrade
+  henne att fråga, och ibland hade hon också tänkt, att flickan kanske omkommit i skogen, och då for
+  en rysning genom henne.</p>
+
+  <p>Men nu kom verkligen någon där borta på stigen. En ung, smärt flickgestalt stod snart vid
+  hennes sida, och en vänlig röst hälsade: God dag, mor Jonsson! Känner Ni icke igen Karin?»</p>
+
+  <p>»Åh, är det du? Och så stor och fin du blifvit, du är ju en riktig fröken nu. Men hvarför
+  kommer du hit? Det är väl för att visa, att du har reda på min olycka och för att håna mig, kan
+  jag tro. Ja, du har då all anledning att vara belåten, ty nog är eländet tillräckligt stort
+  alltid.»</p>
+
+  <p>Så bitter och hård hon var ännu. Tårarna stodo Karin i ögonen, men så kom hon ihåg, hvad hennes
+  kära vän sagt till henne, just innan de skildes: »Kom ihåg, Karin, att för hvar gång du vinner
+  seger öfver dig själf, så tar du in ett nytt stycke af landet». Det var ju därför hon kommit för
+  att med kärlek och själfförsakelse gå i sin Mästares fotspår och på så sätt söka att vinna dem för
+  honom. Icke skulle hon då ge tapt vid första försöket. Josua fick ju icke uppge striden genast han
+  kommit in i Kanans land, han skulle hvarje dag taga in nya stycken af landet. Och så sade hon
+  vänligt: »Jag hade fått höra, att Ni blifvit så svårt sjuk, mor Jonsson, och så tänkte jag, att
+  jag kanske kunde vara Er till någon nytta, <span class="pagenum" id="page183">{183}</span>och om
+  Ni vill, skall jag stanna här i sommar och hjälpa Er, så godt jag kan.»</p>
+
+  <p>Mor Jonsson såg förbryllad ut. Menade flickan allvar? Men så kom en misstänksam glans i hennes
+  ögon, och hon sade: »Åhå, jag förstår, du har väl blifvit bortkörd från din fina plats, hvar du nu
+  har varit, och då tänkte du spela barmhärtiga samariten här.»</p>
+
+  <p>Harmens rodnad flög upp på Karins kinder, och hon var nära att vända om. Hvad tjänade det till,
+  att hon uppoffrade sig för denna elaka kvinna, som i hennes själfuppoffring endast såg låga
+  bevekelsegrunder. Men åter ringde orden 'ett nytt stycke af landet' för henne. Och så sade hon:
+  »Jag förstår, att Ni är förvånad att se mig här, mor Jonsson, och Ni kan väl undra, hvar jag
+  varit, och hur det kommer sig, att jag nu är här. Den dagen jag lämnade Er, sprang jag på måfå
+  djupt in i skogen. Jag kände mig så ensam och bedröfvad, och så grät jag mig till sömns där ute
+  till slut. Morgonen därpå fann fröken Ström mig sofvande i skogen. Hon tog mig med sig hem. Hon
+  var så lycklig, ty hon hade just dagen förut fått veta, att hennes fästman fått pastoratet i X.
+  och att de kunde få hålla bröllop till hösten.»</p>
+
+  <p>»Ett par dagar stannade jag hos henne, medan vi väntade svar på ett bref, som hon skrifvit till
+  sin trolofvade, och när det svaret kom, tog hon mig med sig och reste. Öfver sommaren fick jag
+  stanna hos fru W., en vän till pastor G., men sedan min fröken på hösten gift sig, fick jag komma
+  till dem. Jag har fått gå i skola, och just för några dagar sedan profvade jag till seminariet i
+  K., och kom in. I höst skall jag börja där, men nu önskade jag så gärna att få vara er till hjälp
+  i sommar. Snälla mor Jonsson, jag menar verkligen ingenting annat och hoppas, att Ni icke visar af
+  mig.»</p>
+
+  <p>Det skimrade fuktigt för mor Jonssons ögon, men hon sade endast: »Visste pastorn hvar du
+  var?»</p>
+
+  <p>»Ja, fröken Ström talade om det för honom med det samma. Jag trodde, att han talat om det för
+  mor Jonsson.»</p>
+
+  <p>»Nej, han tyckte väl, att det var lagom åt mig att gå och ängsla mig, kan jag tro.»</p>
+
+  <p>»Åh, kära mor Jonsson, har Ni varit orolig för mig, då bryr Ni Er ändå lite om mig, och då vet
+  jag att jag får stanna.» Och med ens var Karin inne i stugan. Snart flammade elden i spisen, och
+  kaffepannan stod på. Fönstren öppnades, den rena luften strömmade in och sopkvast och skurborste
+  kommo i flitig rörelse.</p>
+
+  <p>När mor Jonsson, där hon satt i sin stol ute i trädgården, hörde den unga flickan sjunga under
+  arbetet och såg hennes af glädje strålande ansikte skymta förbi ibland och nicka uppmuntrande till
+  henne, mumlade hon gång på gång för sig själf: »Hvarför har hon gjort det, hvarför har hon gjort
+  det?»</p>
+
+  <p>Och när Karin, rosig och varm, kom ut till henne med det goda kaffet, då kunde hon ej
+  tillbakahålla den frågan längre: »Hvarför kom du tillbaka, Karin? Ha de gjort så mycket för dig,
+  då förstår jag väl, att de gärna behållit dig, men hvarför kom du då tillbaka till mig, som varit
+  så hård emot dig, jag förstår det inte.»</p>
+
+  <p>»Kära mor Jonsson, Gud har ju gifvit mig så mycket godt, och jag är så tacksam till honom
+  därför, och det ville jag så gärna visa honom. Jag tänkte då, att om jag kunde vara till nytta
+  här, så skulle Han förstå, att jag vill tjäna honom. Mor Jonsson får nog vara snäll och ha
+  öfverseende med mig ibland, men jag vill verkligen göra mitt bästa.»</p>
+
+  <p>Då runno ett par tårar utför mor Jonssons kinder. »Ja, det är nog ovant för mig att säga, men
+  vill du förlåta mig, Karin? De här åren, då jag icke har vetat, hvar du var, de ha tagit på mina
+  krafter. Jag tyckte jag hörde dig gråta i skogen om nätterna, och så trodde jag du var död.
+  Pastorn kunde allt ha varit lite barmhärtigare mot mig, än han var, så kanske jag inte hade varit
+  den stackare jag är nu.»</p>
+
+  <p>Vid de orden gjorde den unga flickan något, som hon väl aldrig drömt om, att det skulle kunna
+  hända. Hon böjde sig ned och kysste den sjuka och hviskade: »Mor Jonsson skall bli bra nu, det
+  skola vi bedja Gud om».</p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page184">{184}</span></div>
+
+  <p>När barnen kommo hem från skolan, gjorde de stora ögon. John, nu en tioårig, solbränd pojke,
+  såg litet generad ut, ty han kände genast igen Karin. Men när hon inte tycktes göra min af att
+  påminna honom om deras sista sammanträffande utan intresserad frågade honom om hans uppgifter till
+  skolan, blef han genast frimodigare, och en stund senare hörde Karin honom säga till Maja: »Hon är
+  allt vådligt bussig, den där. Kom, så kila vi efter ved och vatten åt henne». Karin log, och hon
+  var så innerligt glad. Nog skulle hon få mycket att beställa, det förstod hon, men kanske skulle
+  hon kunna ta in ett stort stycke af landet, kanske skulle hon kunna vinna några själar för sin
+  älskade Mästare.</p>
+
+  <p class="sp3">Och det blef en både glädjerik och pröfvande sommar för Karin, men när krafterna
+  och modet ville svikta ibland, då läste hon på nytt Jos. 13: 1. »Af landet står ännu mycket åter,
+  som skall intagas», och så tog hon åter nya tag. Hon ville taga in mycket af landet, hon ville
+  försaka sig själf och vinna hjärtan för Jesus.</p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d184.png"><img style="width:100%" src="images/d184.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Gult och blått&mdash;Svenskt
+  och godt.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>
+
+  <div class="poem poemc11">
+    <p>Blågul fanan är</p>
+    <p>I vår fosterbygd.</p>
+    <p>Den oss är så kär,</p>
+    <p>Gifve Gud den skygd!</p>
+    <p class="stanza">Blå vår himmel är,</p>
+    <p>Blå den lugna vik</p>
+    <p>Blåa blommor bär</p>
+    <p>Sveas bygd så rik.</p>
+    <p class="stanza">På vårt åkerfält</p>
+    <p>Täck syns blåklint stå,</p>
+    <p>Där sig sammanställt</p>
+    <p>Har vårt gula-blå.</p>
+    <p class="stanza">Blåa klockor bär</p>
+    <p>Linet på sitt strå.</p>
+    <p>Första sippan är</p>
+    <p>Också den ju blå.</p>
+    <p class="stanza">Vår sitt intåg gör</p>
+    <p>I vårt nordanland,</p>
+    <p>Då den rikligt strör</p>
+    <p>Guld med öppen hand.</p>
+    <p class="stanza">Tussilago slår</p>
+    <p>Med sitt blyga bud:</p>
+    <p>"Nu så är det vår,</p>
+    <p>Se min gyllne skrud!"</p>
+    <p class="stanza">Vårlök öppnar snart</p>
+    <p>Gula kalken sin.</p>
+    <p>Vifvan skjuter fart,</p>
+    <p>Står där rak och fin.</p>
+    <p class="stanza">Gul är vårens färg,</p>
+    <p>Blå den är också.</p>
+    <p>Då i dal, på berg</p>
+    <p>Sveriges färger stå</p>
+    <p class="stanza">Under höstens tid</p>
+    <p>Gula färgen rår.</p>
+    <p>I den fagra lid</p>
+    <p>Guldgul björken står.</p>
+    <p class="stanza">Blågul fana bär</p>
+    <p>Detta fagra land,</p>
+    <p>Den oss binder här</p>
+    <p>Med sitt starka band.</p>
+    <p class="stanza">Må vi höja den</p>
+    <p>Högt mot himlen opp!</p>
+    <p>Må den svaja än,</p>
+    <p>Ge oss mod och hopp!</p>
+    <p style="margin-left:2.45em"><b>Ella Beskow.</b></p>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page185">{185}</span></div>
+
+  <div class="ac w55 fcenter sp3">
+    <a href="images/i185.jpg"><img style="width:100%" src="images/i185.jpg"
+    alt="Gult och blått&mdash;Svenskt och godt" title="Gult och blått&mdash;Svenskt och godt"/></a>
+    <div class="smaller ac">
+      <p class="sp0"><span class="sc">Gult och blått&mdash;Svenskt och godt</span></p>
+    </div>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page186">{186}</span></div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Blomsterförsäljerskan.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>
+
+  <p><span class="handonly">»</span><img src="images/initial_t.png" class="nothand"
+  style="float:left; height:3.2em; margin-right:0.5ex;" alt="T"/><span
+  class="handonly">T</span>usenskön&mdash;vacker tusenskön!» Så ljöd en vacker sommardag en späd,
+  klar barnaröst på gatan i en liten landsortsstad. Vid ljudet af den ovanligt välklingande rösten
+  stannade de förbigående och betraktade med förvåning den lilla flickan, som med sitt guldlockiga
+  hår och sina stora, mörka ögon syntes dem älskligare än själfva de vackra blommorna, som hon höll
+  i handen. Visserligen voro hennes små fötter bara liksom ock hennes knubbiga armar, men hon såg i
+  alla fall så prydlig och fin ut, att folk sade till hvarandra: »Hvem kan den där lilla flickan
+  vara?»</p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/i186.jpg"><img style="width:100%" src="images/i186.jpg" alt="Blomsterflicka"
+    title="Blomsterflicka"/></a>
+  </div>
+
+  <p>En herre stannade framför henne och frågade litet tvärt och med rynkad panna: »Hvad gör du här,
+  liten? Är du ute och leker?»</p>
+
+  <p>Den lilla flickan skakade på hufvudet. »Jag leker inte. Jag måste försöka förtjäna några
+  slantar», sade hon och hennes ögon blickade nästan förebrående upp på främlingen. »Vill inte herrn
+  köpa några blommor af mig?» fortfor hon. »Se, så vackra de äro!»</p>
+
+  <p>»Hör du barn, du måste tala sanning, förstår du», sade den främmande herrn strängt. »Sådana här
+  fina, hvita händer har inte en vanlig blomsterflicka. Du har säkert något upptåg för
+  dig.&mdash;-Hvad heter du?» frågade han och såg forskande på henne.</p>
+
+  <p>»Jag heter Nita», svarade hon allvarsamt. »Men jag tycker inte att ni är snäll mot mig. Vill ni
+  inte köpa blommor, så kan jag inte hjälpa det», tillade hon.</p>
+
+  <p>Främlingen log och räckte fram sin hand. »Jag skall köpa alla blommor du har och betala hvad du
+  begär», sade han, »men då måste du i stället låta mig följa med dig hem.»</p>
+
+  <p>Nita fäste sina stora, själfulla ögon på främlingen. Sedan räknade hon omsorgsfullt sina
+  buketter.</p>
+
+  <p>»Det är tolf», sade hon. »Då blir det jämnt en krona.»</p>
+
+  <p>Främlingen räckte henne slanten. Med en stråle af fröjd i de underbara ögonen tog hon emot den
+  och räckte honom korgen.</p>
+
+  <p>Men han sköt undan den. »Du skall <span class="pagenum" id="page187">{187}</span>få ge mig
+  blommorna sedan», sade han. »Nu gå vi hem.»</p>
+
+  <p>Utan att säga ett ord lade hon förtroendefullt sin hand i främlingens, och följda af många
+  nyfikna blickar gingo de därifrån.</p>
+
+  <p>Slutligen kommo de till en utkant af staden, och Nita gick in i ett litet hus, torftigt men
+  rent och prydligt liksom hon själf. Främlingen gick med in och såg huru barnet störtade fram och
+  slog armarna omkring en ung, blek kvinna, som satt på en stol och höll ögonen sänkta mot
+  marken.</p>
+
+  <p>»Min lilla Nita!» utropade hon med en obeskriflig ömhet i rösten. »Har du redan sålt dina
+  blommor?»</p>
+
+  <p>»Ja», svarade Nita med en suck som liknade en snyftning, »men alla människor stirrade på mig så
+  förfärligt. Och här är en herre, som nödvändigt ville följa mig hem, ty han trodde visst att jag
+  inte talade sanning, när jag sade att jag ville förtjäna en slant.»</p>
+
+  <p>»Ack, min herre», sade nu modern och slog upp sina stora, mörka ögon, »hvem ni än må vara, så
+  vill jag säga er, att min lilla flicka här är ett godt barn. Hon är min enda tröst, skall ni veta.
+  Jag är blind och måste sitta här alldeles hjälplös, men då försöker hon i sin barnsliga kärlek
+  tänka ut ett sätt att förtjäna något. »Hon är så god.»&mdash;Den blinda moderns röst darrade, och
+  hon brast i gråt.</p>
+
+  <p>»Ellen!&mdash;Det är ju min syster Ellen!» utropade främlingen. »Åh, nu förstår jag, hvarför
+  jag inte kunde gå förbi den här lilla flickan. Det var dina drag jag såg i hennes barnansikte.
+  Ack, min stackars, kära syster, att jag skulle återfinna dig i sådana omständigheter!» Han böjde
+  sina knän framför henne och gömde sitt hufvud i hennes knä, medan hans tårar droppade ned på
+  hennes händer.</p>
+
+  <p>»Robert», hviskade hon, »är det möjligt? Och jag som trodde, att jag inte ägde en enda vän på
+  jorden, sedan min man dog! Men när nöden är störst, är hjälpen närmast.»</p>
+
+  <p>Brodern såg sig omkring i det lilla rummet med dess torftiga bohag, och slutligen stannade hans
+  blick vid den unga, bleka kvinnan samt det ofullständigt klädda barnet.</p>
+
+  <p>»Och jag som kom tillbaka från Indien för två år sedan och icke kunnat finna dig förr, min
+  enda, kära syster!» utropade han. »Jag har dock aldrig upphört att söka dig, fastän jag hittills
+  aldrig kunnat finna ett spår af dig. Ingen visste, hvart du tog vägen när din man dog och ditt hem
+  skingrades. Jag fruktade, att du var död och förtviflade om att någonsin återfinna dig.»</p>
+
+  <p>»Du hade måhända heller aldrig lyckats, om ej min lilla flicka i sin barnsliga tillit till
+  frälsarens hjälp gått ut för att sälja sina blommor, som vuxit i hennes lilla trädgårdssäng
+  härute. Hon har bedt mig om lof att få gå ut förr, men jag har aldrig kunnat besluta mig för att
+  låta henne gå. Jag hade nog icke gjort det i dag heller, men&mdash;nöden har ingen lag, som du
+  vet, min bror», sade hon med ett svagt leende.</p>
+
+  <p>Robert Malm lade sin hand på den lilla flickans lockiga hår. »Gud välsigne dig, min lilla
+  flicka», sade han. Jag hoppas dock detta varit både första och sista gången du gått ut för att
+  sälja blommor. Nu skola vi resa härifrån och taga med oss din stackars mamma till en vacker trakt,
+  där sol och värme och kärleksfull vård skall göra henne frisk igen och där hon skall kunna återfå
+  sin syn, om Gud välsignar läkarens behandling.»</p>
+
+  <p>Så kom det sig att man aldrig mera såg den älskliga flickan bjuda ut sina blommor på den lilla
+  stadens gator.</p>
+
+  <p>Ingen kommer på skam som förbidar Herrens hjälp.</p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page188">{188}</span></div>
+
+  <div class="ac w50 fcenter sp5">
+    <a href="images/i188.jpg"><img style="width:100%" src="images/i188.jpg" alt="En presentation"
+    title="En presentation"/></a>
+    <div class="smaller ac">
+      <p class="sp0">EN PRESENTATION.</p>
+    </div>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page189">{189}</span></div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">En presentation.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>
+
+  <div class="poem poemc17 sp3">
+    <p><i>Den lilla Lisa har ögon blå</i></p>
+    <p><i>Och mun, som beständigt vill skratta,</i></p>
+    <p><i>Och hvad härnäst hon skall hitta på,</i></p>
+    <p><i>Det är ej så lätt just att fatta.</i></p>
+    <p><i>Nu Tello och kisse hon sammanför</i></p>
+    <p><i>Att stifta vänskap, som man ju bör.</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Men kisse, den stackarn, han fräste till,</i></p>
+    <p><i>Och håren sig reste på ände.</i></p>
+    <p><i>Han sade:  "Jam, jam! Jag inte vill.</i></p>
+    <p><i>Det är då ett riktigt elände.</i></p>
+    <p><i>Jag skälfver i hela min stackars kropp,</i></p>
+    <p><i>Ty tänk, om den hunden mig äter opp!"</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Men Tello satt där så sur och tvär,</i></p>
+    <p><i>Och sade:  "Så kattorna gnälla.</i></p>
+    <p><i>Man kan rent få örsprång utaf det här,</i></p>
+    <p><i>Och aldrig de lära sig skälla.</i></p>
+    <p><i>För vänskap behöfs det väl sympati,</i></p>
+    <p><i>Men vän med en tocken kan ingen bli."</i></p>
+    <p class="stanza"><i>"Usch Tello", sad' Lisa och tassen tog,</i></p>
+    <p><i>"Det är väl ej vackert att gnälla.</i></p>
+    <p><i>Men är du förståndig, du inser nog</i></p>
+    <p><i>Det passar ej alltid att skälla.</i></p>
+    <p><i>Du är ju min vän, det är kisse me'</i></p>
+    <p><i>Och så bli vi vänner nu alla tre."</i></p>
+    <p style="margin-left:4.90em"><i><b>Anna H&mdash;m Preinitz.</b></i></p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d189.png"><img style="width:100%" src="images/d189.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Lärkans hemlighet.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>J. B.
+  Cherman.</i><br/>
+  Med teckning.</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_e.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="E"/><span class="handonly">E</span>lsa var en blyg liten flicka, som
+  jämte en syster bodde hos mormor i en liten by vid hafvet.</p>
+
+  <p>När lilla Elsa föddes, fick hon af Gud en skön gåfva&mdash;en klar och vacker röst. Den rösten
+  var så mjuk och klangfull, att den som en gång hört flickan sjunga, längtade att åter få höra
+  henne. Men just ingen mer än mormor och syster Betty fick lyssna till hennes sång, ty, som sagdt,
+  Elsa var mycket blyg.</p>
+
+  <p>Till slut kom likväl ett tillfälle, då hon måste försöka att vara modig. Ett nytt kapell skulle
+  vid pingsten invigas i den lilla byn. Det var en stor händelse och den skulle göras riktigt vacker
+  och högtidlig. Äfven barnen måste vara med. Det gafs tillkänna, att alla barnen skulle samlas i
+  kapellet för att af skolläraren pröfvas i sång. De som kunde sjunga bäst fingo sedan vara med i en
+  barnkör, som under flera veckor skulle öfvas.</p>
+
+  <p>Åh, hvilket tillfälle för Elsa! Det skulle hon då sannerligen icke gå miste om, och så
+  bestämdes det, att Elsa följande dag skulle gå med de andra barnen.</p>
+
+  <p>»Ja, det är verkligen ett gynnsamt tillfälle», sade mormor, »och jag hoppas, att du nu skall
+  försöka vara modig, min flicka, och låta höra din röst, ty tänk hvilken förmån det blir för dig
+  att få vara med om öfningarna. Måhända skall du en gång komma att sjunga och drilla som lärkan
+  därinne, men då måste din röst öfvas, förstår du.»</p>
+
+  <p>»Men min stackars lärka sjunger ju inte alls, sen hon kom in i buren. Kanske mår hon inte bra
+  af de frön hon får.»&mdash;</p>
+
+  <p>Nästa dag på utsatt timme var Elsa vid kapellet, och dit kommo skaror af barn äfven från de
+  närliggande byarna, alla väntade de ifrigt att läraren skulle komma.</p>
+
+  <p>Och när han slutligen kom, hvilket spännande ögonblick! Alla stodo där med klappande hjärtan,
+  och då var det ej underligt att Elsa darrade af fruktan. Hennes väntan att blifva uppropad, var
+  henne som en plågsam dröm.</p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page190">{190}</span></div>
+
+  <p>Slutligen var det hennes tur, och hon fäste sina allvarliga ögon på den fruktade läraren.</p>
+
+  <p>Men då hände något ledsamt.  Trots alla hennes föresatser svek modet henne. De klara, höga
+  tonerna, som kommo så lätt därhemma blefvo nu till blott en darrande snyftning. Man kunde ej annat
+  än känna deltagande för henne och själfva den allvarsamme läraren var bedröfvad. Det var
+  förbi&mdash;allt var förbi.</p>
+
+  <div class="ac w40 fcenter sp2">
+    <a href="images/i190.jpg"><img style="width:100%" src="images/i190.jpg" alt="Elsa och Betty"
+    title="Elsa och Betty"/></a>
+  </div>
+
+  <p>Elsa var nu på väg hem. Hon försökte kväfva sina snyftningar så godt hon kunde, men hennes ögon
+  skymdes så af tårar, att hon icke gaf akt på de andra barnen, som skyndade förbi henne på väg mot
+  sina hem.</p>
+
+  <p>Men hvad var det som rörde vid hennes axel? En vänlig hand var det, som stannade henne. Det var
+  verkligen läraren. Han bad henne inte vara ledsen utan vara välkommen igen till nästa
+  pröfning.</p>
+
+  <p>Således var tillfället ändå icke alldeles förloradt för henne. Men huru skulle hon lära sig att
+  vara frimodig?</p>
+
+  <p>Långt in på natten låg liten Elsa vaken och grubblade. Hennes lilla syster sof och allt var
+  tyst, endast lärkan i buren rörde på sig i sömnen.</p>
+
+  <p>»Lilla lärka», hviskade Elsa, »huru är det med dig? Kan inte heller du sjunga mer?»</p>
+
+  <p>Åter rörde lärkan på sig. Men Elsa var nu mycket sömnig. Var det månskenet som gjorde det,
+  eller nickade fågeln verkligen åt henne? Ögonlocken blefvo allt tyngre, och Elsa visste inte
+  längre, om hon drömde eller om lärkan talade med henne. Jo, nu hörde hon tydligt att hon talade,
+  fastän rösten var svag.</p>
+
+  <p>»Kära Elsa», sade lärkan, »jag vill tala om en hemlighet för dig. Du frågar, hvarför jag ej
+  sjunger. Men har du aldrig tänkt på, att man inte kan sjunga i ett fängelse? Gif mig friheten
+  åter, lilla Elsa, så skall du få veta min hemlighet. Ja, jag vill säga, huru jag sjunger och huru
+  också du måste sjunga.»</p>
+
+  <p>Elsa satte sig upp på armbågen. »Ack så roligt», sade hon. »Tala om bara, tala om din
+  hemlighet, och jag lofvar, att du i morgon skall slippa ut ur buren.»</p>
+
+  <p>Lärkan hoppade till sidan af buren och såg ned på Elsa.</p>
+
+  <p>»Har du aldrig gifvit akt på», sade hon, »att när jag sjunger, blickar jag alltid upp till den
+  blåa himmeln? Vi sjunga för solen och för den friska, rena luften, men först och sist för den gode
+  himmelske fadren. Ser du, härinne kan jag inte sjunga, inte för burens väggar och ej för dess tak
+  kan jag sjunga. Och du kan inte heller sjunga för kyrkväggarna eller för folket därinne, lilla
+  Elsa. Men tänk på den sköna skapelsen och på honom, som skapat allt och <span class="pagenum"
+  id="page191">{191}</span>sjung som fåglarna sjunga. Då skall du lyckas.»</p>
+
+  <p>Elsa var mycket förtjust och försökte klappa i händerna, men vid denna rörelse förändrades
+  allting. Solen sken nu klart in genom fönstret och syster Betty stod bredvid för att väcka henne.
+  Men lärkan såg ut, som om hon vore medveten om deras samtal och Elsa hade svårt att tro, att det
+  varit blott en dröm.</p>
+
+  <p>»Jag har lofvat dig någonting», sade hon till lärkan. Och efter frukosten, sedan hon talat om
+  allt för mormor och Betty, togo de två flickorna buren med sig ut på ängen, där de släppte lärkan
+  i frihet. Och se, lärkan som varit stum så länge, hade knappast hunnit ur »fängelset», förrän hon
+  höjde sig mot himlen och brast ut i en jublande sång. De båda flickorna höllo andan och lyssnade.
+  Något så gripande vackert hade de aldrig hört. Allt högre steg fågeln mot solen och ljuset, ännu
+  hörde de hennes sång, fastän de icke sågo henne, och nu förstod barnet, att nattens händelse icke
+  var bara en dröm.</p>
+
+  <p>När Elsa den dagen gick till kapellet, ljöd ännu lärkans sång i hennes öra, och när hon själf
+  steg fram för att sjunga, var det alldeles tyst därinne. Hon såg rakt upp genom det höga, öppnade
+  fönstret och mot den vackra, blåa vårhimmeln och sjöng som lärkan hade sjungit, sjöng af glädje
+  och lust med hjärtat fullt af lycka, och nu klingade sången mera ljufligt än någonsin förr.</p>
+
+  <p>Då hon slutat, var det ännu alldeles tyst i kapellet. Barnen sågo på henne med förvåning, och
+  läraren&mdash;ja, i hans ögon glänste tårepärlor, och sedan han fått rösten klar, gjorde han Elsa
+  nästan hjärtängslig genom att säga att hon&mdash;just hon, lilla Elsa var bestämd att sjunga solot
+  i en af körerna.&mdash;</p>
+
+  <p>Men lärkan då? Ja, det var det besynnerligaste af allt, att när Elsa kom hem, satt lärkan på
+  trädgårdsplanket och såg så innerligen vänligt på henne, som om hon velat säga: »Var det inte det
+  jag sade, att det skulle gå att sjunga, blott du lyfte hjärta och öga uppåt?»</p>
+
+  <p class="sp3">Så kretsade hon ett par gånger omkring flickans hufvud, steg mot höjden och sjöng
+  så klart och friskt som den sjunger som har glädje och lofsång i tonen.</p>
+
+  <div class="ac w20 fcenter sp2">
+    <a href="images/d174.png"><img style="width:100%" src="images/d174.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Krig.</span></h2>
+
+  <p><img src="images/initial_s.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="S"/><span class="handonly">S</span>om ni alla veta, rasar för närvarande
+  ett blodigt krig mellan Ryssland och Japan. Både i bibliska historien och världshistorien, ja,
+  äfven från vårt lands historia ha vi läst om krig, men vi hafva läst det såsom en läxa, om
+  någonting som hände för länge sedan&mdash;det var bara ett nöje att läsa om de stora slagen och de
+  tappra hjältarna. Men det blefve annorlunda, om vi själfva skulle upplefva det. Tänk bara på, att
+  kanske i dag tusentals käcka unga män, som stiga upp friska och glada, som likasom vi fröjda sig
+  åt vårsol och blommor, innan kvällen ligga döda eller lemlästade i fruktansvärda kval! Tänk om din
+  far hade varit med ibland dem! Då förstå vi att kriget är någonting fasansfullt.</p>
+
+  <p>»Men hvarför slåss de?» fråga ni. Ja, hvarför slog Johan Karl, då han tog bollen ifrån honom?
+  Liksom det är ondskan som gör att två små gossar slåss, så är det också ondskan, som gör att det
+  blir krig emellan två folk. Det första tar någonting från det andra, och det andra vill icke
+  godvilligt lämna det han äger.</p>
+
+  <p>Men kan då ingen göra slut på detta stora slagsmål?</p>
+
+  <p>Ja, hvad säger mor, när två af hennes gossar varit ovänner? Hon säger: »Bed Gud, att han måtte
+  gifva eder ett nytt, kärleksfullt hjärta». Vi ha intet annat medel vi heller. Låt oss
+  då&mdash;alla söndagsskolebarn i hela vårt land, i hela världen&mdash;låt oss gå till Gud och
+  bedja på våra knän: »Gode Gud, gör slut på kriget! <span class="pagenum"
+  id="page192">{192}</span>Sänd din helige ande, fridens ande, och låt honom öfvervinna ofridens och
+  hatets onda ande, som vill härska öfver människorna! Hjälp både små och stora, amen.»</p>
+
+  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>
+
+  <p>Ryssland är ju vårt grannland, och det är icke svårt att komma dit. Till Japan är det längre,
+  och därför känna vi kanske ej så mycket till folket där. Japanerna äro ett småväxt folk; de hafva
+  svart hår, gul hudfärg och något sneda ögon. De äro mycket arbetsamma; alla barn i Japan gå numera
+  i skola, och de måste lära lika mycket som ni. Men de äro icke blott flitiga, de äro förnöjsamma,
+  och det kommer dem nu till godo under kriget. Ty ni förstå nog, att det är icke så godt att hvarje
+  dag skaffa mat till flera hundra tusen män, och det i främmande land. Ty kriget föres ju icke i
+  själfva Japan utan på fastlandet och vid dess kuster. Japanernas viktigaste föda är ris, kokt i
+  vatten. Kött använda de mycket litet, men torkad fisk tycka de om, och frukt äta de gärna, när de
+  bara kunna få.</p>
+
+  <p>I Nagasaki, en af Japans större städer, blef en resande mycket förvånad öfver den hastighet,
+  hvarmed japanerna langade kol från en pråm till ett skepp. I en tät rad stodo de, män och kvinnor,
+  gossar och flickor, och de små kolkorgarne gingo såsom bollar från hand till hand. Det var såsom
+  lek för dem. Men på detta sätt fyllde de en stor ångare på elfva timmar.</p>
+
+  <p>Då klockan blef tolf, stannade de litet för att äta frukost. En hade ett äpple, en tomat eller
+  en lök. En annan hade omkring tre matskedar kokt ris. En tredje två tomater och en liten riskaka.
+  De resande gingo bort till mannen som hade löken.</p>
+
+  <p>»Är detta hela din frukost», frågade de.</p>
+
+  <p>»Ja visst», svarade japanen, »jag bryr mig icke om att äta mera just nu. Ty jag har ännu fyra
+  timmars arbete i eftermiddag.»</p>
+
+  <p>»Hvad åt du i morse då?»</p>
+
+  <p>»Åh, någonting riktigt fint, kokt ris med torkad fisk.»</p>
+
+  <p>»Och hvad skall du äta i kväll, när du slutar ditt arbete?»</p>
+
+  <p>»Jag tänker det blir litet kokt färsk fisk med en tomat eller gurka till.»</p>
+
+  <p>Vid en så lätt kost äro de vanda ända från barndomen. Men trots den äro de mycket uthålliga.
+  Sedan de gått en hel dag i ansträngande marscher, fordra de således icke mera än en handfull ris
+  och en kanna kokande vatten till kvällsmat.</p>
+
+  <p>Japanerna äro ännu ett hedniskt folk. Men äfven där arbetar missionen. Och likasom japanen
+  längtar efter upplysning och kunskaper, så har han också börjat längta efter en lefvande frälsare.
+  Många hafva redan öfvergifvit sina hedniska gudar och börjat söka himmelens Gud.</p>
+
+  <p class="sp3">Och vi hoppas, att den dag ej skall vara aflägsen, då äfven Japan skall höra med
+  till de folk, som bekänna sig vilja tillhöra Kristus.</p>
+
+  <div class="ac w10 fcenter sp3">
+    <a href="images/d192.png"><img style="width:100%" src="images/d192.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Brefväxling med de
+  små.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac">Prisuppgift N:o 1.</p>
+
+  <div class="poem poemc19 sp3">
+    <p>Om <i>mitt första</i> klang sången i julenatt</p>
+    <p>Ifrån himmeln af änglarnas skara.</p>
+    <p>För den stormfyllda jorden en härlig skatt</p>
+    <p>Till oss, arma, den skulle ju vara.</p>
+    <p class="stanza">Och <i>mitt andra</i> jag såg uti sommarens tid</p>
+    <p>Uppå susande vingar sig höja.</p>
+    <p>Lägg därtill blott ett a, och en flicka så blid</p>
+    <p>För din tanke i folkdräkt ses dröja.</p>
+    <p class="stanza">Och <i>mitt hela</i> det var ju en nordisk brud,</p>
+    <p>Men en brud uti drottningakrona.</p>
+    <p>Och när nordiska land stod i vårfager skrud,</p>
+    <p>Hon vigdes att folken försona.</p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w10 fcenter sp3">
+    <a href="images/d192a.png"><img style="width:100%" src="images/d192a.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa
+  söndags text?</span></p>
+
+  <p class="ac">Veckan 12-18 Juni 1905.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp3">
+    <p>M. 12. Apg. 8: 26-38. <b>Filippus och Etiopiern</b>.</p>
+    <p>T. 13. v. 26.  <i>Filippus i öknen</i>.</p>
+    <p>O. 14. v. 27-28. <i>Etiopiern närmar sig</i>.</p>
+    <p>T. 15. v. 29-31. <i>Mötet mellan de två männen</i>.</p>
+    <p>F. 16. v. 32-33. <i>Hvad etiopiern hade läst</i>.</p>
+    <p>L. 17. v. 34-35. <i>Filippus undervisar</i>.</p>
+    <p class="sp0">S. 18. v. 36-38. <i>Etiopiern tror och varder döpt</i>.</p>
+  </div>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 18
+  Juni.</i></span></p>
+
+  <p class="ac">Apg. 8: 26-38.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp3">
+    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Jerem. 29: 13, 14 a.</p>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page193">{193}</span></div>
+
+  <h1 class="ac" title="15 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span
+  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>
+
+  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">
+    <tr>
+      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img
+      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>
+    </tr>
+    <tr class="btd bbd">
+      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 24</span><br/>
+      15 Juni.</td>
+      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och
+      Hemmet.</span><br/>
+      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>
+      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>
+      1905</td>
+    </tr>
+  </table>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Filippus och
+  etiopiern.</i></span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Apg. 8: 26-38.</span></p>
+
+  <p><img src="images/ornate_p.jpg" class="nothand" style="float:left; height:11.1em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="P"/><span class="handonly">P</span>ingstens Helige Ande hade uppfyllt
+  den unga församlingen i Jerusalem med segerkraft och hänförelse, med lydnad för Guds vilja och
+  heligt nit att tända himmelsk eld i människornas hjärtan.</p>
+
+  <p>Det är till den tiden vår berättelse förflyttar oss, ty det var då Filippus sammanträffade med
+  drottning Kandaces af Etiopien finansminister.</p>
+
+  <p>Dessa två människors sammanträffande förmedlades af Gud själf, som bjöd Filippus att bege sig
+  af ut i den Syriska öknen, som skiljer Palästina och Egypten.</p>
+
+  <p>Det var förvisso en underlig väg för diakonen Filippus, men hans lust var att lyda Gud, och
+  denna gudslydnad skulle för honom blifva en hans skönaste lifserfarenhet. Öknen skulle varda en
+  ljuflig lustgård, ty här skulle han få föra ett efter Gud sökande och törstande hjärta till den
+  eviga lifskällan.</p>
+
+  <p>Ej länge har Filippus vandrat i den glödheta ökensanden, där ingen blomma doftar och ingen
+  fågel sjunger, förrän han får se ett ståtligt följe närma sig. Först komma väpnade ryttare på
+  hvita arabiska hästar, så en präktig vagn, och efter vagnen åter en väpnad trupp. I vagnen sitter
+  den förnäme etiopiern och läser i en pergamentsrulle. Han hade nämligen varit till Jerusalem och
+  där i Jehovas tempel sökt den lefvande Guden. Visserligen hade han ännu icke <span class="pagenum"
+  id="page194">{194}</span>funnit hvad han sökte, men han var angelägen om att nå fram till sin
+  längtans mål, och därför satt han nu och läste i en helig skrift profetian om den lidande
+  Messias.</p>
+
+  <p>Filippus anar nu, att det är just för denne mannens bästa, som han kommit ut i öknen, och genom
+  en Andens maning närmar han sig vagnen och hör etiopiern läsa högt det 53:dje kapitlet af profeten
+  Esaias bok. Efter att höfviskt hafva hälsat frågar Filippus om hofmannen förstod den
+  hemlighetsfulla profetian. Denna fråga innebär ju en outtalad försäkran om att han, diakonen,
+  gjorde det.</p>
+
+  <p>Hofmannen tyckte väl, att Filippus kom såsom sänd från himmeln. Intet kärare ressällskap kunde
+  han önskat sig, och därför beder han honom stiga upp och taga plats bredvid honom i vagnen.
+  Hofmannen tillstår helt öppet, att han ej förstod profetians ord och han frågar Filippus om dess
+  betydelse. Det är ingen skam att bekänna sin okunnighet, när man är en sådan som vill lära. Fråga
+  äfven du, liten, dina föräldrar och lärare, om det du ej förstår. De skola glädja sig däröfver och
+  med innerlig tillfredsställelse undervisa dig.</p>
+
+  <p>Så gör nu äfven Filippus. Han säger hofmannen, att den om hvilken profeten skrifvit, enligt
+  Guds löfte nu var kommen, att han gifvit sitt lif i döden till försoning för vår synd och att han
+  nu var uppstånden för att bringa oss i lifsgemenskap med Gud samt till hjärtefrid och lycka.
+  Filippi predikan står icke i vår bibel, men ljufligt skulle det hafva varit att få vara med i
+  vagnen och lyssna. Ty så klart och öfvertygande, så varmt och vinnande talade han om Jesus, att
+  där föddes tro i hofmannens hjärta och en djup längtan efter att helt blifva en Jesu lärjunge och
+  en sann kristen. Han trodde, fick förvissning och blef döpt i Jesu namn, innan de två männen och
+  vännerna skildes för alltid ifrån hvarandra i detta lifvet.</p>
+
+  <p>Men hofmannens omvändelse blef förvisso af utomordentlig betydelse för hela hans fosterland.
+  Han var en man, som visste hvad han ville, full af hänförelse och kraft, och vi vilja tro, att
+  tusenden af Etiopiens folk genom honom lyftes högt upp ur hedendomens natt till lif och ljus.</p>
+
+  <p>Och att en man med en så utpräglad gudslydnad och hänförelse som Filippus skulle vinna många
+  själar för sin frälsare, det kunna vi lätt förstå. Nu hafva dessa två älskliga människor för
+  längesedan återfunnit hvarandra i det himmelska fadershuset omkring Guds och Lammets tron. Men vi
+  böra lära af dem att blifva sanna Jesu efterföljare, som i lydnad och med hänförelse själfva gå på
+  Guds vägar och söka att få många med oss.</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>
+
+  <div class="ac w25 fcenter sp2">
+    <a href="images/d170.png"><img style="width:100%" src="images/d170.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Hvad vänlighet
+  förmådde.</span></h2>
+
+  <p><img src="images/initial_d.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="D"/><span class="handonly">D</span>oktor Walther satt en dag i sitt
+  mottagningsrum och läste. Han var en jämförelsevis ung man och en duktig läkare. Medan han läste,
+  ringde det på tamburklockan. Han lade ifrån sig boken och gick för att öppna, men då han såg hvem
+  det var, mörknade hans ansikte. Där stod nämligen en liten trasig, smutsig pojke, känd under
+  namnet Hammar-Janne. Det var en sådan gosse, som alla andra varnades för&mdash;en gosse, som blef
+  kallad tjuf och odåga, och hvilkens förbättring ingen ansåg det löna mödan att vinnlägga sig om,
+  ty hans största nöje tycktes vara att göra folk rädda för honom. Hans verkliga namn var John <span
+  class="pagenum" id="page195">{195}</span>Ammerton. För resten kände ingen hans far, och hans mor
+  var död.</p>
+
+  <p>Nu stod han emellertid i doktorns förstuga med ett både smutsigt och blodigt ansikte. Det var
+  också blod på hans kläder.</p>
+
+  <p>"Jag skulle fråga, om doktorn ville vara snäll och hjälpa mig litet, jag har fått ett sår i
+  hufvudet."</p>
+
+  <p>"Hvad är det för slags sår?" sporde doktorn.</p>
+
+  <p>"Jag är rädd det är farligt, vet doktorn", sade gossen med en suck. "En karl kastade sten på
+  mig.&mdash;Aj!"</p>
+
+  <p>"Hvarför kastade han sten på dig då?"</p>
+
+  <p>"Jag vet inte", sade pojken och såg med skygg blick ned mot golfvet.</p>
+
+  <p>"Jo, det vet du. Hvarför kastade han sten på dig?"</p>
+
+  <p>"Jag tog ett äpple under ett af hans träd."</p>
+
+  <p>Doktorn ville icke röra gossens hufvud med sitt finger. Det behöfdes icke. Han såg, att det
+  blott var ett skrubbsår, och att blodet hade upphört att rinna.</p>
+
+  <p>"Gå hem och se till att du får ditt hufvud tvättadt och en ren bindel om", sade han.</p>
+
+  <p>"Jag har ingenstans att gå, och ingen som vill hjälpa mig heller", mumlade gossen.</p>
+
+  <p>"Men du har väl något tillhåll i alla fall?"</p>
+
+  <p>"Ja, jag är i fattighuset, men ibland så köra de ut mig därifrån också."</p>
+
+  <p>"Nå, ja, du dör då inte af detta, pojke. Gå nu och bed någon tvätta ditt hufvud, eller ock får
+  du tvätta det själf och binda om en ren näsduk."</p>
+
+  <p>"Ursäkta doktorn, men jag har inte någon&mdash;"</p>
+
+  <p>"Se så, pojke, gå din väg, jag har inte tid att stå här. Det gör ingenting om du inte får
+  någonting om, bara du tvättar dig."</p>
+
+  <p>Och därmed stängde doktorn dörren och gick tillbaka till sin bok. Han hade icke ämnat vara
+  hård, men han tyckte verkligen icke att hans hjälp behöfdes, och säkert var han icke heller
+  angelägen att få den gossen in i sitt rum.</p>
+
+  <p>Men doktor Walther hade icke varit den enda, som visste om gossens besök&mdash;hans unga hustru
+  hade ock varit vittne därtill. Hennes hjärta var ömt, ty hon hade lidit. Hon hade inga barn i
+  lifvet, men två små grafvar på kyrkogården påminde henne, att hon hade någon i himmelen, som kunde
+  kalla henne mor. Hon var van att handla efter sin första ingifvelse, och så gjorde hon äfven denna
+  gång. Hon sprang ned efter gossen och bad honom gå upp köksvägen, hvarefter hon tog honom med sig
+  in i badrummet. Han kom, trasig och smutsig som han var, förundrad öfver hvad hon ville. Den milda
+  rösten, som hade kallat på honom, hade icke skrämt honom. Han stod bara och såg på henne.</p>
+
+  <p>"Sitt ned nu, min gosse", sade hon.</p>
+
+  <p>Han satte sig.</p>
+
+  <p>"Om jag nu hjälper dig, vill du då försöka bli en snäll gosse?"</p>
+
+  <p>"Jag kan inte bli snäll."</p>
+
+  <p>"Hvarför det?"</p>
+
+  <p>"För att jag inte kan. Jag har det inte i mig, det säger alla människor."</p>
+
+  <p>"Men kan du inte försöka?"</p>
+
+  <p>"Jag vet inte."</p>
+
+  <p>"Om jag skulle försöka hjälpa dig, ville du då göra som jag bad dig?"</p>
+
+  <p>"Ja&mdash;kanhända."</p>
+
+  <p>Fru Walther hämtade ett handfat med vatten och en svamp och tvättade därmed försiktigt gossens
+  hufvud och ansikte. Därpå klippte hon bort det krusiga, tofviga håret från såret och såg då, att
+  det verkligen ej var något farligt sår. Hon tvättade det rent och lade vadd öfver det. Därpå strök
+  hon håret tillbaka från gossens panna och såg honom in i ögat.</p>
+
+  <p>Det var icke ett elakt ansikte hon hade framför sig. Nu då det ej var öfverdraget med smuts,
+  var det till och med ett vackert ansikte.</p>
+
+  <p>"Hvad heter du, min gosse?"</p>
+
+  <p>"Hammar-Janne. Ibland också tras-Janne."</p>
+
+  <p>"Nej, jag menar ditt dopnamn."</p>
+
+  <p>"Hvad för något?"</p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page196">{196}</span></div>
+
+  <div class="ac w55 fcenter sp2">
+    <a href="images/i196.jpg"><img style="width:100%" src="images/i196.jpg" alt="Tre generationer"
+    title="Tre generationer"/></a>
+    <div class="smaller ac">
+      <p class="sp0">TRE GENERATIONER.</p>
+    </div>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page197">{197}</span></div>
+
+  <div class="ac w75 fcenter sp2">
+    <a href="images/i197.jpg"><img style="width:100%" src="images/i197.jpg"
+    alt="Ett farligt djur. Den amerikanske
+    bisonoxen." title="Ett farligt djur. Den amerikanske
+    bisonoxen."/></a>
+    <div class="smaller ac">
+      <p class="sp0">ETT FARLIGT DJUR. DEN AMERIKANSKE BISONOXEN.</p>
+    </div>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page198">{198}</span></div>
+
+  <p>"Vet du inte, hvilket namn dina föräldrar gåfvo dig?"</p>
+
+  <p>"Jo då. John Ammerton, det står i föreståndarens bok."</p>
+
+  <p>"Jaså John. Nå ja, såret är inte farligt, och om du aktar dig för att rifva af förbandet, skall
+  det snart vara läkt. Är du hungrig?"</p>
+
+  <p>"Ja, jag har inte ätit någonting alls i dag."</p>
+
+  <p>Fru Walther gaf honom smörgås och mjölk i köket. Medan han åt, betraktade hon honom med en
+  forskande blick. När hon icke såg på hans trasiga, smutsiga kläder utan endast på det glänsande
+  håret, som hon hade strukit vackert öfver det välformade hufvudet, och lade märke till ansiktet
+  med de strålande ögonen, måste hon erkänna, att gossen var vacker.</p>
+
+  <p>Janne hade nu slutat äta och reste sig upp.</p>
+
+  <p>"John", sade hon, "när du är hungrig och icke har något att äta, skall du få komma hit och få
+  mat. Jag vill inte att du skall gå och svälta."</p>
+
+  <p>"Tack, jag vill gärna komma."</p>
+
+  <p>"Och om jag ger dig mat hvarje gång du är hungrig, vill du då för min skull försöka bli en
+  snäll gosse?"</p>
+
+  <p>John hängde hufvudet och funderade. En annan skulle kanske hafva förundrat sig öfver att han
+  inte svarade genast, som en tacksam gosse borde hafva gjort, men fru Walther förstod, att han
+  funderade huru han skulle svara för att vara uppriktig.</p>
+
+  <p>"Om de andra vilja låta mig försöka, frun, men det vilja de inte", svarade han till sist och
+  såg henne trohjärtadt in i ögonen.</p>
+
+  <p>"Vill du försöka i alla fall?"</p>
+
+  <p>"Ja, det vill jag."</p>
+
+  <p>Fru Walther gaf gossen mat i ett papper och klappade hans hufvud. Han sade ingenting, men hon
+  kunde icke tro att han ej kände någon tacksamhet&mdash;hon såg den lysa ur hans ögon.</p>
+
+  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d198.png"><img style="width:100%" src="images/d198.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Tre generationer.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>
+
+  <div class="poem poemc17 sp3">
+    <p><i>Det är en glädje att dem se,</i></p>
+    <p><i>De äro präktiga alla tre;</i></p>
+    <p><i>Men farfar, jag tror han år bäst ändå,</i></p>
+    <p><i>Jag kan inte hjälpa jag tänker så.</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Han ser så mildt på gossen ner,</i></p>
+    <p><i>Hans vackra öga vänligt ler.</i></p>
+    <p><i>Ej bitter han blifvit i lifvets strid,</i></p>
+    <p><i>I ögat bor kärlek, på pannan frid.</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Jag tror han sagt dem båda två:</i></p>
+    <p><i>"På Herrens väg I skolen gå!</i></p>
+    <p><i>Då kan man väl böjas i lifvets strid,</i></p>
+    <p><i>Men aldrig man mister sin barnafrid.</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Till lösen 'Uppåt, framåt' tag!</i></p>
+    <p><i>Då går det hemåt hvarje dag.</i></p>
+    <p><i>Och fortare går det, än mången tror,</i></p>
+    <p><i>Att ung blifver gammal och liten stor."</i></p>
+    <p style="margin-left:6.65em"><i><b>Anna H&mdash;m Preinitz.</b></i></p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w35 fcenter sp2">
+    <a href="images/d212.png"><img style="width:100%" src="images/d212.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Ett farligt djur</span></h2>
+
+  <p class="ac">eller den amerikanske bison.</p>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_i.png" class="nothand" style="float:left; height:3.1em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="I"/><span class="handonly">I</span> forna tider lefde i vår världsdel
+  tvenne oxarter, den ene var uroxen, den andre visenten eller bisonoxen.  Dessa väldiga djur funnos
+  jämväl i vårt land för många hundrade år sedan. Detta veta vi däraf, att man funnit skelett af
+  <span class="pagenum" id="page199">{199}</span>dem i utgräfda torfmossar. Uroxen finnes nu mera
+  ingenstädes. Han är utdöd. Bisonoxen förekommer på några få ställen i Europa och Asien. Men i
+  Amerika lefver en släkting till de förra som kallas den amerikanske bisonoxen eller buffeln, och
+  huru han ser ut visar vår teckning.</p>
+
+  <p>Buffeln fanns ännu för femtio år sedan öfver nästan hela Nordamerika, men år efter år har han
+  försvunnit från den ena staten efter den andra. Europeer, indianer och vargar hjälpas åt att
+  utrota honom. På de stora stepperna i de västra staterna finnas de väl ännu kvar i millioner, men
+  den tid torde icke vara allt för aflägsen, då det gått honom som det gått hans släktingar i
+  Europa.</p>
+
+  <p>Buffeln är emellertid jätten bland Amerikas landtdjur. Han kan mäta öfver manken två meter i
+  höjd och längen kan uppgå ända till tre meter. Hufvudet är väldigt och väpnadt med kraftiga horn.
+  Pälsen är långhårig och lurfvig, gråbrun om vintern och något ljusare sommartiden.</p>
+
+  <p>Bisonoxen är ett mycket sällskapligt djur och därför träffar man stundom tusentals af dem
+  tillsammans betande på de stora prärierna under sommaren. Om vintern draga de i stora hjordar inåt
+  skogarna. Vanligen gå de en efter en i en lång rad under dessa vandringar, och alltid på en
+  bestämd väg i rak riktning. Därunder trampa de upp präktiga vägar, som äfven af resande människor
+  användas och äro kända under namn af "<i>buffelvägarna</i>".</p>
+
+  <p>Vintertiden är för buffeln en hård tid. Då måste han nöja sig med torra, vissnade växter, bark
+  och knoppar af löfträden, isynnerhet asp och ask. Under sommaren har han ett rikt bord dukadt
+  öfverallt på de stora grässlätterna.</p>
+
+  <p>I läraktighet och vakenhet står buffeln öfver sin europeiske släkting visenten. Försök att
+  tämja honom ha ej sällan lyckats. Han visar tillgifvenhet för sin vårdare, men han har svårt att
+  öfvervinna sin skygghet för människan.</p>
+
+  <p>Buffeljakten är en tilldragande sport såväl för europeer och amerikaner som för indianerna. Han
+  har ett förträffligt kött och en dyrbar hud, ullen är präktig och de vackra hornen äro icke att
+  förakta.</p>
+
+  <p>Man har lyckats att öfverföra buffeln äfven till Europas djurgårdar, där han synes trifvas godt
+  och föröka sig bättre än han gör till och med i sitt fria lif på prärien.</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>
+
+  <div class="ac w20 fcenter sp2">
+    <a href="images/d199.png"><img style="width:100%" src="images/d199.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller"><i>Af Ad.
+  Gründler.</i><br/>
+  (Forts. fr. n:o 22.)</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_m.png" class="nothand" style="float:left; height:3.7em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="M"/><span class="handonly">M</span>odern var ju visserligen kvar hos de
+  faderlösa barnen, och mors ögon gömma alltid en skatt af kärlek för hvarje barnahjärta. Men fru
+  Hubert var själf så förkrossad af det hårda slag, som drabbat henne, att hon den första tiden
+  nästan ständigt grät tyst för sig själf. Och sorgen gräfde ett djupt veck i hennes panna.</p>
+
+  <p>Den lilla pension som beviljades henne räckte visserligen till ett mycket anspråkslöst
+  underhåll för henne och hennes barn, men Kristel borde dock få lära sig någonting för att kunna
+  vara till någon nytta i världen. Det hade hans far alltid önskat. Men huru skulle fru Hubert kunna
+  göra detta möjligt?</p>
+
+  <p>Då kom liksom genom Guds skickelse ett anbud om en friplats för honom i en offentlig anstalt,
+  som bekostades af staten, där gossar uppfostrades och där de från början fingo vänja sig vid
+  nästan militärisk ordning.</p>
+
+  <p>Visserligen krympte hennes hjärta samman af vemod, när hon tänkte på att hon skulle nödgas
+  skicka bort sin gosse&mdash;långt bort i en främmande omgifning, och att af den en gång så
+  lyckliga <span class="pagenum" id="page200">{200}</span>familjen hon och Maria skulle vara ensamma
+  kvar. Men modershjärtat kan ju gifva det svåraste offer, när det gäller barnets väl. Sålunda fick
+  då Kristel stanna hemma blott så länge att han fick hjälpa modern flytta ifrån den bostad, där de
+  framlefvat så lyckliga dagar, till en liten stuga i närheten. Sedan skulle för gossen börja ett
+  nytt lifsskede&mdash;ute i världen.</p>
+
+  <p>Kristel hade väl på barnavis ofta önskat att en gång få resa långt ut i världen med tåget, som
+  många gånger om dagen ilade förbi hans barndomshem. Ty huru sköna än hans hembygds berg voro, så
+  lockade honom dock den okända världen bortom dessa berg med en ännu större tjusning.</p>
+
+  <p>Nu skulle då ändtligen hans önskan uppfyllas. Men nu gladde honom ej vissheten därom så mycket
+  som han förut hoppats, ja, han kunde ej dölja för sig själf, att han kände det såsom en stor
+  lättnad, när hans resa till institutet blef uppskjuten tills i augusti för sommarferiernas skull.
+  Men äfven dessa få veckor gingo så fort, och ju närmare afskedets dag kom, ju närmare slöt han sig
+  till modern och allt mera hjärtlig och vänlig blef han mot lilla Maria.</p>
+
+  <p>Den sista aftonen i hemmet var hans hjärta i synnerhet tungt. Hans lilla syster sof redan godt
+  i sin säng, men modern bad sin gosse sitta uppe en stund hos henne. Hon smekte kärleksfullt hans
+  hufvud och såg honom så varmt in i ögonen. Därpå öppnade hon den gamla bibeln, ur hvilken hans far
+  hvarje dag läst ett kapitel för de sina. Hon slog upp Tobias' bok och läste för sin gosse om den
+  unge Tobias' afsked från sina föräldrar och upprepade med darrande röst den gamle faderns
+  välsignelse öfver sin son: "Så drag då dina färde, Gud vare med dig på vägen och hans ängel
+  ledsage dig!"</p>
+
+  <p>Kristel satt tyst en stund, därpå såg han på en gång rakt in i sin mors ögon och frågade: "Mor,
+  finns det verkligen änglar? Jag kan inte tro det."</p>
+
+  <p>Modern häpnade. "Hvarför tror du inte det, min gosse?"</p>
+
+  <p>"Jo, för att jag aldrig har sett någon.&mdash;Du brukade säga för oss, när vi voro små, att en
+  ängel satt vid vår säng om natten för att beskydda oss. Ser du, jag önskade då så ofta, att jag
+  bara en enda gång hade fått se en ängel, och om jag någon gång vaknade på natten, brukade jag
+  ligga alldeles stilla utan att röra mig liksom om jag sof, och så&mdash;öppnade jag ögonen
+  alldeles tvärt. Men aldrig satt där någon ängel bredvid sängen. Nej, det är alldeles säkert, att
+  där icke fanns någon, ty månen sken så klart in genom fönstret, att jag tydligt kunde se allting.
+  Och så hastigt kunde väl inte ängeln flyga därifrån."</p>
+
+  <p>"Hvarför inte? Menar du, att en helig ängel vill dröja kvar om ock blott en sekund hos ett
+  barn, som med afsikt förställer sig och tänker bedraga honom? Kära min gosse, när ett barn kommit
+  så långt, att det icke längre vill tro på änglar, då är dess bästa ängel redan viken ifrån
+  det."</p>
+
+  <p>"Ja, men jag <i>kan</i> inte tro det, mamma."</p>
+
+  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>
+
+<hr style="width:10em"/>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa
+  söndags text?</span></p>
+
+  <p class="ac">Veckan 19-25 Juni 1905.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp3">
+    <p>M. 19. Apg. 12: 5-17. <b>Petrus befrias ur fängelset.</b></p>
+    <p>T. 20. v. 5-6.  <i>Petrus sofver i fängelset.</i></p>
+    <p>O. 21. v. 7-8. <i>En ängel väcker och löser honom.</i></p>
+    <p>T. 22. v. 9-10. <i>Ängeln för honom ur fängelset.</i></p>
+    <p>F. 23. v. 11-12. <i>Petrus söker upp den troende församlingen.</i></p>
+    <p>L. 24. v. 13-16. <i>Församlingen blir förbryllad af den oväntade bönhörelsen.</i></p>
+    <p class="sp0">S. 25. v. 17. <i>Petrus berättar om Guds ingripande och lämnar Jerusalem.</i></p>
+  </div>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 25
+  Juni.</i></span></p>
+
+  <p class="ac">Apg. 12: 5-17.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp3">
+    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Ps. 91: 11. Ty han skall gifva sina änglar befallning om dig,
+    att de skola bevara dig på alla dina vägar.</p>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page201">{201}</span></div>
+
+  <h1 class="ac" title="22 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span
+  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>
+
+  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">
+    <tr>
+      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img
+      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>
+    </tr>
+    <tr class="btd bbd">
+      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 25</span><br/>
+      22 Juni.</td>
+      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och
+      Hemmet.</span><br/>
+      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>
+      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>
+      1905</td>
+    </tr>
+  </table>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Förbönen och Guds
+  hjälp.</i></span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Apg. 12: 5-17.</span></p>
+
+  <p><img src="images/ornate_d2.jpg" class="nothand" style="float:left; height:10.1em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="D"/><span class="handonly">D</span>et var sent på aftonen i staden
+  Jerusalem. Gatularmet hade tystnat och husen stodo som mörka skildtvakter utefter de trånga
+  gatorna. Vi kunna dock skönja här och där några vandrare, som tyckas hafva samma mål, ett litet
+  hus, hvarest Maria, Johannes moder, bor. Här i detta kristna hem, hvarest Petrus så ofta vistats,
+  hade man den sena timmen samlats till bönemöte. Det var Jerusalems församling, som bad för
+  aposteln, för det utkorade redskapet till mångas frälsning.</p>
+
+  <p>Under det detta bönemöte pågick, låg Petrus fängslad mellan två krigsknektar i det herodianska
+  palatsets fängelser. Han hade ådragit sig de mäktiges hat genom sin förkunnelse af evangelium. Nu
+  är han dömd till döden och väntar att följande dag blifva afrättad. Men församlingen beder, och
+  Gud hör deras böner.</p>
+
+  <p>Midt i natten kommer en ängel in i fängelset. Han går utan svårighet genom murar och lyckta
+  dörrar, emedan han är en ande. Han uppenbarar sig dock i mänsklig gestalt och utför sitt uppdrag
+  att befria Petrus på ett sätt, som vittnar om Guds underbara makt att hjälpa ur all svårighet.
+  Petrus sof, men ängeln väckte honom och sade: Stå genast upp! Då Petrus lydde denna uppmaning,
+  föllo kedjorna af hans händer, och nu var fången lös från sina bojor. Men den starka, väl
+  igenlåsta järndörren och väktarne därutanför tycktes vara obevekliga hinder för hans befrielse.
+  Dock&mdash;på en vink af ängeln öppnar sig järndörren, och väktarne, som ligga och sofva, märka
+  icke, att Petrus i ängelns <span class="pagenum" id="page202">{202}</span>sällskap går ut ur
+  fängelset. Så för honom ängeln genom korridorer och gårdar, till dess de komma till den tunga
+  ytterporten. Liksom af osynliga händer lyftas bommarne af och portarne öppnas, så att Petrus utan
+  svårighet kan komma ut. Hade han vändt sig om, skulle han hafva fått se, huru porten lika
+  hemlighetsfullt tillslöts, så att man ej kunde märka att den blifvit öppnad.</p>
+
+  <p>Emellertid ledsagar honom ängeln in i staden, och då Petrus nu ej längre behöfde hans ledning,
+  så försvinner han lika plötsligt som han kommit.</p>
+
+  <p>Då Petrus hunnit sansa sig, söker han upp det bekanta huset, Marias hus, hvarest bönemötet ännu
+  pågick. Jag föreställer mig huru rädda de blefvo där inne, då de midt i natten hörde ifriga
+  klappningar på porten. De tänkte måhända, att det var Herodes utskickade, som ville fängsla äfven
+  dem. En ung flicka går till porten och frågar hvem det var. Huru glad och förvånad blef hon icke,
+  då hon kände Petri röst. I sin häpenhet glömde hon att öppna, men då dörren slutligen öppnades,
+  kunde Petrus säga: "Herren har utsändt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt,
+  hvad judarnes folk har väntat."</p>
+
+  <p>Så handlar vår Gud. Han hör bön och gör under. Han befriar de sina ur nöd såsom svar på bön.
+  Han sänder sina änglar till deras hjälp, då de bedja honom. Hvilken maning till tro och bön utgör
+  icke detta!</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>Fr. E.</i></p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Hvad vänlighet
+  förmådde.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">(Forts. fr. föreg.
+  n:r.)</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_s.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="S"/><span class="handonly">S</span>edan berättade hon för sin man, hvad
+  hon hade gjort, och han skrattade åt henne.</p>
+
+  <p>"Tror du, att din vänlighet kan hjälpa det där eländiga hittebarnet?" sade han.</p>
+
+  <p>"Jag tror åtminstone inte att den skall skada honom", svarade hon.</p>
+
+  <p>Sedan kom Janne ofta och fick mat, och fru Walther gaf akt på att han såg renare ut för hvarje
+  gång. Till slut fick fru Walther underrättelse om att en vän skulle resa ut till västern för att
+  taga land och bygga sig en farm där. Då kom den tanken för henne, att detta möjligen kunde vara
+  ett godt tillfälle för John Ammerton, och hon skref till sin vän och bad honom taga gossen
+  med.</p>
+
+  <p>Ett år därefter hörde hon, att han tyckte bra om gossen. Två år senare skref hennes vän, att
+  John var en riktig skatt. Fru Walther visade sin man brefvet, och han log och kysste sin lilla
+  hustru och sade, att det gladde honom mycket.</p>
+
+  <p>Han hade nu också en annan källa till glädje&mdash;hans hustru hade skänkt honom en frisk,
+  präktig pojke, som lofvade godt för framtiden.</p>
+
+  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>
+
+  <p>Åren gingo och fru Walther hörde icke mera till John Ammerton. Den sista underrättelse hon fick
+  om honom var fem år efter hans flyttning till västern, och då hade han farit till guldminorna.</p>
+
+  <p>Men i fru Walthers lif hade kommit en glädje, som växte och blef allt starkare. Hennes gosse,
+  Filip, växte upp till en lofvande yngling, en präktig, godhjärtad gosse, som alla höllo af,
+  föräldrarna naturligtvis mest. Vid sjutton år kom Filip Walther till universitetet och vid
+  tjuguett år tog han sin examen med heder. Men det hade tagit hårdt på hans krafter. Hans mor såg
+  det och oroade sig mycket. Hans far såg det också och ville att han skulle resa bort för att
+  uppfriska sig. Han skaffade honom plats på ett ställe, där han skulle kunna hämta styrka till både
+  kropp och själ.</p>
+
+  <p>Resan gick genom västerns ödemarker. Filip skref ofta hem och gaf lifliga <span class="pagenum"
+  id="page203">{203}</span>skildringar af sin resa, på samma gång han berättade, att hans hälsa blef
+  bättre dag för dag.</p>
+
+  <p>Föräldrarna läste med glädje om hans resor och hans arbete, men plötsligt upphörde brefven.
+  Hvar fanns Filip? Hvarför skref han icke?</p>
+
+  <p>En dag kom doktor Walther hem med en tidning hopskrynklad i handen. Där berättades om det
+  sorgliga öde, som drabbat det sällskap, med hvilket Filip reste, huru det blifvit angripet af en
+  hop indianer och huru de som icke dödats hade tagits tillfånga.</p>
+
+  <p>Stackars föräldrar! Modern böjde sitt hufvud i stum förtviflan och hennes hjärta var nästan
+  brustet. Glädjen hade drifvits bort ur hennes lif och tjockt mörker hade lägrat sig omkring
+  henne.</p>
+
+  <p>Så gick ett halft år, då postbudet en dag förde med sig ett bref med den gamla, välkända
+  stilen. Fru Walther slet upp det och ögnade igenom innehållet. Hvilken glädje! Hennes gosse lefde,
+  var frisk och på väg hem till dem.</p>
+
+  <p>Då doktor Walther kom hem, fann han sin hustru afsvimmad med brefvet i handen. Sedan det första
+  glädjeruset lagt sig, satte de sig vid hvarandras sida och läste följande bref: "Gud vare tack,
+  som låtit mig finna en sann vän eller rättare&mdash;låtit en vän finna mig", skref han sedan han
+  först hade berättat om hvad han upplefvat och huru han blifvit räddad. "Hade icke den vännen
+  funnit mig, skulle jag nu varit död. Han fick veta mitt namn, och då han hörde att jag var son
+  till doktor Walther, gjorde han allt för att rädda mig. Han använde tusentals kronor för att
+  utrusta män till denna expedition och han öfvervann den grymme man, som höll mig fången. Sedan tog
+  han mig under sin vård och sitt beskydd. Gud välsigne honom! Jag hoppas också, att far och mor må
+  vara redo att välsigna honom, ty han följer nu med mig hem."</p>
+
+  <p>De lyckliga föräldrarna tackade på sina knän Gud för hans godhet och bad honom välsigna sin
+  sons räddare.</p>
+
+  <p>Och deras Filip kom, frisk och stark&mdash;en kraftig, ofördärfvad man. Med honom följde en
+  medelålders herre med ett vackert, öppet ansikte, gråa ögon och krusigt hår.</p>
+
+  <p>"Detta är min räddare", sade sonen, "känna ni igen honom?"</p>
+
+  <p>Doktorn skakade på hufvudet, men hans hustrus blick hvilade forskande på mannens ansikte. "Är
+  det han?" hviskade hon, och räckte fram sina båda händer, "är det John Ammerton?"</p>
+
+  <p>"Ja, jag är John Ammerton", sade den främmande, "och jag tackar Gud, att han gifvit mig ett
+  tillfälle att visa, att jag med tacksamhet kommer ihåg den vänlighet ni visat mig. Ni har varit
+  mer än en mor för mig."</p>
+
+  <p>Och han tryckte hennes hand till sina läppar. "Gud välsigne er!" utropade han. "Ni var den enda
+  i hela vida världen, som ansåg att det lönade mödan att försöka lyfta den stackars öfvergifne,
+  föraktade gossen upp ur dyn. Utan er godhet hade jag varit förlorad."</p>
+
+  <p>Då fru Walther den kvällen satt vid sin mans sida, tog hon hans hand och hviskade: "Det var en
+  gång en liten sten, som kastades ut i sanden. En skattsökare fick öga på den, och då han hade
+  tvättat af smutsen, började han slipa den med sin mejsel. Han bröt igenom omhöljet och fick
+  se&mdash;en ren och strålande diamant."</p>
+
+  <p>Doktorn kysste sin fru på pannan&mdash;i hans ögon glänste tårar.</p>
+
+  <p class="sp3 ar">(Slut.)</p>
+
+  <div class="ac w35 fcenter sp2">
+    <a href="images/d203.png"><img style="width:100%" src="images/d203.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page204">{204}</span></div>
+
+  <div class="ac w45 fcenter sp5">
+    <a href="images/i204.jpg"><img style="width:100%" src="images/i204.jpg" alt="Röfvare"
+    title="Röfvare"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Röfvare.</span></h2>
+
+  <div class="poem poemc13 sp3">
+    <p><i>Stackars lilla fågelmor!&mdash;</i></p>
+    <p><i>Hit till norden glad du for,</i></p>
+    <p><i>byggde här ett litet näste,</i></p>
+    <p><i>högt i trädet du det fäste,</i></p>
+    <p><i>och du var så glad och nöjd,</i></p>
+    <p><i>allt var jubel blott och fröjd,</i></p>
+    <p><i>och du tänkte: "Ingen fara</i></p>
+    <p><i>kan för bo och ägg här vara".</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Sommarfröjden nu är slut,</i></p>
+    <p><i>glädjesången sjungits ut,</i></p>
+    <p><i>liten fågel blott kan klaga</i></p>
+    <p><i>öfver röfvare, som taga</i></p>
+    <p><i>hemmets lycka, frid och ro</i></p>
+    <p><i>bort från litet fågelbo.</i></p>
+    <p><i>Ty ett litet fågelhjärta,</i></p>
+    <p><i>det kan också känna smärta.</i></p>
+    <p style="margin-left:7.70em"><i><b>Ella.</b></i></p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w25 fcenter sp2">
+    <a href="images/d204.png"><img style="width:100%" src="images/d204.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page205">{205}</span></div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">I solvarm
+  sommar.</span></h2>
+
+  <p><img src="images/initial_h.png" class="nothand" style="float:left; height:4.1em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="H"/><span class="handonly">H</span>är ser då hvar och en, att barnen ha
+  sommarlof, och att solen skiner och att ljumma fläktar smeka.</p>
+
+  <div class="ac w35 fcenter sp2">
+    <a href="images/i205-1.jpg"><img style="width:100%" src="images/i205-1.jpg"
+    alt="Gossarna i färd med att bygga en
+    fästning" title="Gossarna i färd med att bygga en
+    fästning"/></a>
+  </div>
+
+  <p>Här på teckningen öfverst äro gossarna i färd med att bygga en stark fästning med vallar och
+  torn, från hvilka Sveriges blågula flagga vajar i vinden. Det blir allt en bussig fästning när
+  allt blir färdigt, ty början är verkligen god, och jag ser att gossarna få mycket roligt af detta
+  arbete under fristunderna från sommararbetet.</p>
+
+  <div class="ac w40 fcenter sp2">
+    <a href="images/i205-2.jpg"><img style="width:100%" src="images/i205-2.jpg"
+    alt="En grupp småttingar på sjöstranden" title="En grupp småttingar på sjöstranden"/></a>
+  </div>
+
+  <p>På den andra teckningen leker en grupp småttingar på sjöstranden. Några af dem äro 'till häst'.
+  Det är 'våra allra minsta', som agera ryttare på sina bröders starka skuldror. Hela sällskapet får
+  sig präktiga fotbad under leken på den mjuka sanden. Jag är icke fullt viss, om de lärt sig denna
+  badkonst af fader Kneipp från Wörishofen eller om det icke snarare är han som lärt sig åtskilliga
+  kneippkurer af dessa eller andra små.</p>
+
+  <div class="ac w40 fcenter sp2">
+    <a href="images/i205-3.jpg"><img style="width:100%" src="images/i205-3.jpg"
+    alt="De minsta blifvit kuskar i stället för
+    ryttare och andra ha spänt sig för
+    vagnen" title="De minsta blifvit kuskar i stället för
+    ryttare och andra ha spänt sig för
+    vagnen"/></a>
+  </div>
+
+  <p>Å den nedersta teckningen ha de minsta blifvit kuskar i stället för ryttare och andra ha spänt
+  sig för vagnen. Leken går friskt såväl till sjös som till lands, glädje och hälsa, förnöjelse och
+  munterhet lyser ur allas ögon. Måhända kunna våra läsare ha något att lära af de präktiga barnen å
+  dessa teckningar. Ty så mycket har jag sett <span class="pagenum" id="page206">{206}</span>af
+  barnen i lek och arbete, att jag vet, att de som leka bra, pläga också arbeta bra. Och de som äro
+  flitiga och duktiga i arbetet pläga ofta kunna leka såsom barn böra leka. Lycka till i både arbete
+  och lek! önskar Barnavännens.</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>Farbror.</i></p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp3">
+    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>Ad.
+  Gründler.</i><br/>
+  (Forts. fr. föreg. n:r.)</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_f.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="F"/><span class="handonly">F</span>ru Hubert drog sin gosse allt närmare
+  intill sig. "Tror du inte heller, min gosse, det som står skrifvet i bibeln om de kära änglarna,
+  huru de sjöngo i Betlehemsängden den första julnatten och huru de på påskdagens morgon förkunnade,
+  att Jesus var uppstånden? Vill du inte tro det heller, min stackars Kristel?"</p>
+
+  <p>"Ack, jo, visst tror jag det, mor&mdash;det står ju i bibeln. Men jag menar bara, att <i>nu</i>
+  finns det inga änglar mer, åtminstone få de inte längre komma ner till jorden för att bevara oss.
+  Huru skulle de då kunnat tillåta, att far blef öfverkörd och krossad af tåget?"</p>
+
+  <p>"Min käre gosse", moderns röst darrade märkbart&mdash;"det gifves många gåtor, hvilkas lösning
+  vi först i evigheten skola finna. Men det vet jag förvisso, att om det varit Guds vilja, skulle
+  han med största lätthet kunnat skicka ner en ängel från sin himmel för att skydda vår älskade far
+  för den förfärliga olyckan."</p>
+
+  <p>Tviflande skakade gossen på hufvudet. "Har <i>du</i> någonsin sett en ängel, mor?" frågade
+  han.</p>
+
+  <p>"Nej, visserligen icke på det sätt som du menar, min gosse, icke någon ängel med lysande kläder
+  och hvita vingar. Kanske äro mina ögon genom synden förmörkade, så att jag icke kan se de
+  himmelska sändebuden, utan de sväfva osedda förbi mig. Men det finnes också andra, som få göra
+  änglatjänst, Kristel, och dessa hoppas jag att du ofta må se spåren af på din lefnadsväg. De äro
+  icke strålande och härliga såsom de himmelska budbärare, som bibeln beskrifver för oss, och hvilka
+  vi ej äro värdiga att få se, men de få ändock vittna om Guds trofasta vård om oss. De äro ofta
+  klädda i enkla, jordiska omhöljen, men de få likväl det uppdraget af Gud att bevara, trösta och
+  leda oss, så att vi ej må gå vilse. Gif akt på dessa änglaröster, min gosse, och följ dem, men
+  framför allt följ den rösten, som vill göra sig hörd i ditt eget hjärta. Det är Guds egen röst,
+  följ den, ty den är din bästa skyddsängel."</p>
+
+  <p>"Säg mig mer om detta, mor", bad Kristel enträget, "jag förstår dig redan bättre."</p>
+
+  <p>"Ser du, min gosse, världen är så stor och skön, att du aldrig med din blick kan omfatta den,
+  och vår himmelske fader är så rik och mäktig och kärleksfull, att du aldrig riktigt kan förstå
+  det. Han har medel och utvägar att erinra sina glömska människobarn om deras himmelska hem, så att
+  de icke alldeles fördjupa sig i jordetingen här nere. På det viset kunna händelserna i lifvet få
+  blifva änglar, som visa uppåt så väl som vårblommorna på ängen, när de i sin ljufliga fägring
+  prisa Guds skaparevishet. En sång från din barndomstid kan i en frestelsestund ljuda för ditt öra
+  och därigenom få blifva medel till att bevara dig från det onda, eller minnet af din far, hvilken
+  du bör söka efterfölja i gudsfruktan och plikttrohet&mdash;allt detta skall kunna göra dig
+  änglatjänster. Och väl dig, min gosse, om Gud sänder dig goda människor till följeslagare på din
+  lefnadsväg&mdash;sådana människor, som i din svaghet och oerfarenhet kunna få blifva goda änglar
+  för dig."</p>
+
+  <p>Och under djup rörelse skref modern på första bladet i den nya bibeln, hennes enda gåfva till
+  sin gosse, såsom tänkespråk Tob. 5: 21 och därinunder orden:</p>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page207">{207}</span></div>
+
+  <div class="poem poemc16">
+    <p>"Guds änglar från vår barndomsdag</p>
+    <p>Oss skydda och bevara."</p>
+  </div>
+
+  <p>Men hon talade icke om en annan skyddsvakt, som städse skulle lägra sig omkring hennes barn ute
+  i världen&mdash;ett trofast modershjärtas oaflåtliga bön.</p>
+
+  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>
+
+  <p>Tidigt följande morgon tog Kristel ett kort men hjärtligt farväl af sin nyvakna lilla syster
+  och skyndade ifrigt med modern till stationen. Den friska, klara morgonrodnaden hade jagat bort
+  alla sorgsna tankar ur hans sinne, och gladt viftade han från kupéfönstret åt modern med sin lilla
+  halmhatt, när tåget satte sig i rörelse.</p>
+
+  <p>I öfver åtta timmar måste han åka, innan han uppnådde sin bestämmelseort. Till en början var
+  han mycket road af bullret och stötarna på tåget, lokomotivets pipande och uppehållet vid
+  stationerna. Han gnolade för sig själf den ena melodien efter den andra, och bullret af hjulen
+  slog beredvilligt takten till hvarje melodi. Hans reskamrater tyckte mycket om den muntre lille
+  pojken, hvilkens klara ögon blickade så leende ut i världen, som om där funnes blott lust och
+  gamman öfverallt.</p>
+
+  <p>Nu brusade tåget fram ur bergsbygden, och obegränsade slätter utbredde sig inför gossens häpna
+  ögon. Småningom upphörde de doftande ängarna och de gröna löfskogarna allt mer, och i deras ställe
+  syntes stora ljunghedar omväxlande med barrskog. De små röda ljungblommorna skulle han gärna velat
+  se på nära håll, så vackra tyckte han de voro. Och däri hade han rätt. Hela naturen vittnar om
+  skaparens väldiga kraft, antingen hon prunkar i Schweizerbergens majestätiska prakt eller kläder
+  sig i hedens enformighet.</p>
+
+  <p>Men till slut tröttnade dock Kristel vid att se sig omkring. Då tog han fram ur sin resväska
+  smörgåsarna, som modern lagt ner åt honom till matsäck på vägen, och de smakade honom nu
+  förträffligt. En vänlig herre, som satt midt emot honom och leende såg på med hvilken aptit han åt
+  sina smörgåsar, köpte vid nästa station en kopp kaffe åt honom, så att han också skulle få
+  någonting att dricka.</p>
+
+  <p>Kristel var till en början nästan förskräckt och visste icke, om han finge taga emot en så
+  oväntad godhet af en främling, men denne nickade så öfvertygande och hjärtligt och såg så vänligt
+  på honom, att gossens blyghet försvann. Han tackade hjärtligt och tog emot kaffekoppen, hvilken
+  han begärligt drack ur. Detta tycktes mycket roa den främmande herrn, och sedan nu isen en gång
+  var bruten, berättade Kristel för sin vänlige reskamrat allt hvad han under sitt korta lif
+  upplefvat, och att han nu för första gången var stadd på resa ut i världen, för hvilken han redan
+  började känna en viss fruktan. Då klappade den främmande herrn honom på hufvudet och sökte intala
+  honom mod. Han försäkrade, att han mycket väl kände till anstalten, där gossen skulle uppfostras
+  tillsammans med många, många andra gossar, och han visste, att de alla brukade trifvas godt
+  där.</p>
+
+  <p>Denna lugnande försäkran såväl som sommardagens middagshetta vaggade småningom vår pratsamme
+  Kristel till sömns. Tågets buller blandade sig i hans drömmar, så att han tyckte sig sitta på en
+  ångbåt och vagga upp och ned på höga, brusande vågor. Han började slutligen frukta, att fartyget
+  skulle gå under, men då räcktes ut emot honom en hand, liknande en ängels hand. Då Kristel såg
+  nogare efter, var det likväl icke en ängel utan bara den främmande herrn, som nyss varit så vänlig
+  emot honom och bjudit honom på kaffe.</p>
+
+  <p>Yrvaken for gossen upp ur sina drömmar och såg sig omkring. Där låg den vänlige herrn midt emot
+  honom på bänken, pustande och snarkande&mdash;i sanning icke någon änglauppenbarelse.</p>
+
+  <p>Kristel måste skratta för sig själf, men sedan somnade han på nytt och sof så godt, att han
+  vaknade först när hans vän gaf honom en knuff i sidan och förklarade, att nu vore han snart
+  framme.</p>
+
+  <p>Gossen hann ej mera än tacka den främmande herrn för hans vänlighet och sedan <span
+  class="pagenum" id="page208">{208}</span>springa ut ur kupén, förrän tåget åter rullade därifrån,
+  och Kristel stod ensam med sin kappsäck på stationen.</p>
+
+  <p>Han såg sig sökande omkring, om ej någon vore honom till mötes, men där fanns ingen. Hade icke
+  modern skrifvit till institutet, att hennes Kristel skulle komma med dagens tåg? Och ändå
+  bekymrade sig ingen om honom.&mdash;Om ändå mor varit med!&mdash;Den stackars gossen började nu få
+  en aning om hvad det vill säga att vara alldeles ensam i en främmande värld.</p>
+
+  <p>Då kände han, huru någon sakta ryckte honom i armen och en röst frågade: "Är du Kristian
+  Hubert?" Då han vände sig om, stodo två uniformsklädda gossar framför honom.</p>
+
+  <p>"Ja, det är jag", svarade han gladt, "och man kallar mig vanligen Kristel. Huru kunde ni få
+  reda på mig?"</p>
+
+  <p>"Åh, det var då inte svårt", sade den ene af gossarne, en liten pigg pys, "här fanns ingen mer
+  pojke, som såg så gråtfärdig och modstulen ut som du."</p>
+
+  <p>Kristel kände sig mycket harmfull, pojken i honom reste sig, men han fann icke något ord till
+  svar.</p>
+
+  <p>"Bry dig inte om honom", sade den andre gossen, som tycktes vara förståndigare och äfven
+  tjänstvilligt tog ifrån Kristel hans kappsäck för att bära den, "han menar inte så illa som det
+  låter. Han är bara så odygdig, och det måste vi alla hålla till godo med."</p>
+
+  <p>Kristel gick nu tyst midt emellan de båda gossarne, till dess den längste af dem stannade. "Här
+  är vårt institut", sade han.</p>
+
+  <p>Det var en gammal, vördnadsvärd slottsbyggnad med många torn och framspringande hörn och
+  gaflar. Det var en sällsam motsats mellan de allvarsamma gråa murarne och de muntra
+  skrattsalfvorna från ett par hundra pojkar, som lekte på gården. De buro alla en sorts uniform med
+  blanka knappar, och Kristel i sin gråa dräkt och hvita halmhatt stack bjärt af mot de andra.</p>
+
+  <p>"Här är en ny rekryt!" skreko pojkarne, och det föreföll Kristel, som om de mönstrande
+  blickarne stucko honom som spjut från alla sidor. Men den störste kamraten, som ännu bar hans
+  kappsäck, fattade nu hans hand och drog honom med sig öfver lekplatsen bort till den stora porten.
+  Det föreföll Kristel alldeles som om han gick vid en ängels sida midt igenom ett fientligt
+  läger.</p>
+
+  <p>Följande dag fick också Kristel uniform, så att nu var ingen skillnad längre mellan honom och
+  kamraterna. Men de betraktade honom ändå med forskande, nyfikna blickar, så att han kände sig
+  mycket illa till mods. Och en gång, när majoren, som var chef för institutet, kom gående öfver
+  gården och alla gossarne reste sig upp, ville också Kristel vara riktigt höflig och tog af sig
+  mössan samt bockade sig djupt. Då skrattade de andra gossarna åt honom, så att han kunde ej
+  hjälpa, att tårarna kommo honom i ögonen. Men majoren frågade honom vänligt efter hans namn och
+  hans hemort. "Behåll du din mössa på en annan gång, lilla linhufvud", sade han, "du skall nog
+  snart lära dig taga seden dit du kommer."</p>
+
+  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>
+
+<hr style="width:10em"/>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa
+  söndags text?</span></p>
+
+  <p class="ac">Veckan 26 Juni-2 Juli 1905.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp2">
+    <p>M. 26. 1 Petri 1: 14-25. <b>Förmaningsord.</b></p>
+    <p>T. 27. v. 14-16. <i>Maning till helighet</i>,</p>
+    <p>O. 28. v. 17.  <i>till sann gudsfruktan.</i></p>
+    <p>T. 29. v. 18-19. <i>Vi äro dyrt återlösta</i>,</p>
+    <p>F. 30. v. 20-21. <i>böra därför äga tro och hopp till Gud.</i></p>
+    <p>L.  1. v. 22-23. <i>vi böra älska hvarandra.</i></p>
+    <p class="sp0">S.  2. v. 24-25. <i>och hålla oss stadigt till Guds ord.</i></p>
+  </div>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 2
+  Juli.</i></span></p>
+
+  <p class="ac">1 Petri 1: 14-19.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp3">
+    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Matt. 5: 48. Varen fördenskull I fullkomlige, såsom eder
+    himmelske Fader är fullkomlig.</p>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page209">{209}</span></div>
+
+  <h1 class="ac" title="29 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span
+  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>
+
+  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">
+    <tr>
+      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img
+      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>
+    </tr>
+    <tr class="btd bbd">
+      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 26</span><br/>
+      29 Juni.</td>
+      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och
+      Hemmet.</span><br/>
+      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>
+      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>
+      1905</td>
+    </tr>
+  </table>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Förmaningsord</i></span></h2>
+
+  <p class="ac">till lydnad för Gud.</p>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">1 Petr. 1:
+  14-19.</span></p>
+
+  <p><img src="images/ornate_o.jpg" class="nothand" style="float:left; height:18.1em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="O"/><span class="handonly">O</span>m du har en god moder i ditt hem, så
+  vet du, att hon för din välfärds skull då och då säger dig ett förmaningens ord, huru du skall
+  skicka dig såsom det anstår ett godt barn. Du behöfver påminnas om huru du skall skicka dig väl i
+  hemmet bland dina syskon, i skolan bland dina kamrater och i lifvet bland människor i allmänhet.
+  Om du då lyder och tager i akt en god moders maningsord, blir du ett godt barn, som kan skicka dig
+  anständigt och väl i lifvets alla förhållanden.</p>
+
+  <p>Men likasom vi hafva ett jordiskt hem under vårt lif här nere på jorden, så hafva vi ock ett
+  himmelskt, dit vi gå ifrån denna jorden. Och det är för oss alla, såväl barn som äldre, af den
+  allra största vikt att få veta, huru vi skola lefva vårt lif här nere för att blifva passande för
+  hemmet däruppe. Ty än är det ett barn, hvars lif slocknar i döden, än en yngling eller en jungfru,
+  som dör i lifvets vår, än en man eller en kvinna i lifvets sommartid, än en grånad jordevandrare,
+  som kallas hädan.</p>
+
+  <p>Vår text innehåller några maningsord, som lära oss, huru vi skola skicka oss, för att varda
+  passande för det himmelska hemmet. Han, som är husfadern i detta hem, är den helige Guden. Om vi
+  vilja vara hans barn, så måste vi vandra heligt i all vår umgängelse här i världen. Ty han säger
+  till sina <span class="pagenum" id="page210">{210}</span>barn: "Varen helige, såsom jag är
+  helig".</p>
+
+  <p>Hvad innebär det då att vara helig? Gud har sändt sin son åt oss till en frälsare. Han har i
+  sitt lif visat oss, hvad det innebär att vara helig. Du bör taga fram ditt nya testamente och läsa
+  där om Jesu lif. Du märker snart, huru olikt hans lif var emot alla andras. Hans lif var heligt.
+  Du bör då söka i allt likna honom. Du bör aldrig göra något som är fult och styggt och syndigt,
+  utan i stället såsom Jesus vara god, mild, barmhärtig och kärleksfull. Du bör vara hjälpsam och
+  bemöda dig om dina likars väl som han gjorde. Då blir äfven du helig i all din umgängelse.</p>
+
+  <p>Och om du understundom känner dig såsom ett armt och ofullkomligt litet barn, så får du bedja
+  din frälsare om förlåtelse och hjälp. Han är äfven vår hjälpare. Men när du så beder till din
+  frälsare och till din himmelske fader, så bör du veta, att du är ett litet Guds barn, öfver
+  hvilket Herrens välbehag hvilar, att du är en af de många, som i gudsfruktan går med stapplande
+  steg mot det himmelska fadershemmet. Du bör veta, att du då går på den rätta vägen och aldrig
+  behöfver vända om för din svaghets eller ofullkomlighets skull.</p>
+
+  <p>Ty ser du, Jesus har lidit döden här på jorden och utgjutit sitt blod såsom ett försoningsoffer
+  för dina synder och icke allenast för dina utan för hela världens. Däraf kan du ytterligare
+  förstå, huru innerligt han älskar dig och huru han vill hjälpa dig på vägen hem till fadershuset i
+  Guds himmel.</p>
+
+  <p>Knäpp du barnsligt dina händer och bed i Jesu namn om allt det du behöfver, var from och flitig
+  och gudfruktig! Då blir du ett passande barn för det himmelska hemmet, och när du en gång dör,
+  skola himmelens änglar föra dig dit upp till klarhet och stor härlighet.</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Eva.</span></h2>
+
+  <p><span class="handonly">"</span><img src="images/initial_hq.png" class="nothand"
+  style="float:left; height:4.2em; margin-right:0.5ex;" alt="H"/><span
+  class="handonly">H</span>varför skulle jag heta Eva?" frågade en liten flicka, som en dag hade
+  hört sina föräldrar berätta om syndafallet i Edens lustgård.</p>
+
+  <p>"Jo, för att din kära farmor hette så", svarade fadern.</p>
+
+  <p>"Jaså", sade lilla Eva betänksamt, "men farmor var ju så snäll?"</p>
+
+  <p>"Ja, din farmor var riktigt snäll, min lilla flicka", sade Evas mamma. "Jag ville önska, att du
+  icke allenast fått hennes namn, utan att du måtte blifva lika god och kärleksfull som hon
+  var."</p>
+
+  <p>Den lilla var tyst ett ögonblick, därefter frågade hon: "Hvarför blef farmor kallad Eva?"</p>
+
+  <p>"Det kan jag inte säga dig", svarade modern, "men hvarför ville du veta det?"</p>
+
+  <p>Eva svarade icke genast.  Men så talade hon om att det var den sorgliga berättelsen om Adam och
+  Eva, som drefvos ut ur paradiset, som hade kommit henne att tycka, att det var mycket ledsamt att
+  kallas Eva. "Ack, mamma", sade hon till slut, "om inte Eva ändå ätit det där äpplet! Hvarför lydde
+  hon den stygga ormen och icke den gode Guden i himmeln?"</p>
+
+  <p>"Därpå kan jag icke svara dig", svarade modern.</p>
+
+  <p>"Jag tror, att de flesta skulle ha gjort på samma sätt som Eva, om de varit i hennes ställe",
+  sade fadern.</p>
+
+  <p>"Åh, pappa, hur kan du tro så illa om oss!" sade den lilla förnärmad. "Min lilla rara mamma
+  skulle då säkert varit klokare, och jag&mdash;ja, jag skulle inte heller gjort det. Jag är så
+  ledsen att jag <span class="pagenum" id="page211">{211}</span>heter Eva. Jag sade det till
+  lärarinnan i dag, men hon bara skrattade åt mig."</p>
+
+  <p>"Det betyder ingenting hvad du heter, min lilla flicka", svarade fadern. "Men kom ihåg också
+  hvilket löfte Eva fick&mdash;hon skulle få blifva stammoder åt honom, som skulle krossa ormens
+  hufvud, vår dyre frälsare."</p>
+
+  <p>Eva tänkte visserligen på faderns ord, men det dröjde länge, innan hon kunde glömma, att hon
+  hette Eva.</p>
+
+  <p>Den lilla flickans pappa hade nyligen köpt ett vackert hus, hvartill hörde en liten trädgård.
+  Träden voro ännu ganska små, men när de på våren knoppades och blommade, blef det stor glädje i
+  hela familjen. Eva sprang hvarje dag ned till dem och gladde sig i tankarna åt de härliga päron
+  och äpplen, som hon skulle få på hösten.</p>
+
+  <p>"Ack pappa, se bara!" sade hon en dag, "detta lilla träd har redan körsbär."</p>
+
+  <p>"Ja, bara det nu blir varmt, så bli de snart mogna", sade fadern.</p>
+
+  <p>Då modern nu också kom dit, fortfor han: "Jag tror det är stora och goda körsbär, nu måste vi
+  sköta om dem riktigt väl, så att vi alla kunna få smaka dem."</p>
+
+  <p>Hvarje dag gick Eva ned till det lilla trädet, och&mdash;mycket riktigt&mdash;bären blefvo
+  småningom allt större och rödare. Hon räknade också körsbären, liksom fadern hade gjort, och det
+  var och förblef sexton. Eva var mycket beställsam med att se efter körsbären. Föräldrarna kommo
+  naturligtvis icke så ofta ner i trädgården som hon. Och när de kommo dit, tänkte de på många andra
+  saker än på körsbären.</p>
+
+  <p>Emellertid blef Eva småningom bekant med grannarnas barn, och föräldrarna tilllät henne taga
+  dem med sig och leka i trädgården. Och de muntra, lifliga små flickorna trifdes riktigt godt hos
+  Eva.</p>
+
+  <p>"Vet du af, att det redan finns mogna körsbär i trädgården?" sade Emma en dag.</p>
+
+  <p>"Ja, men dem få vi inte röra", svarade Eva. "De skola bli riktigt mogna först, och så vill
+  pappa smaka dem. Han har också räknat dem, för att ingen skall taga bort dem."</p>
+
+  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d184.png"><img style="width:100%" src="images/d184.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">En kindergarten</span></h2>
+
+  <p class="ac">eller en blomstergård för små barn.</p>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_d.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="D"/><span class="handonly">D</span>en här lilla gruppen af barn är icke
+  samlad i ett hem och inte heller i en skola, utan i en anstalt, som vill vara någonting midt
+  emellan hemmet och skolan. Det är en kindergarten eller barnträdgård.</p>
+
+  <p>Som du själf ser äro barnen allesammans för små för att i egentlig mening kunna besöka en
+  skola. Vidare äro de allesammans för jämnstora för att kunna vara syskon och allesammans den där
+  kvinnans barn, som sitter där med handarbetet till höger å teckningen.</p>
+
+  <p>Men nog se de så älskliga ut, som om de vore mer än syskon och arbeta och leka och tala om
+  sagor för hvarann, som om de aldrig kunde vara stygga. Ja, det är just detta barnen få lära sig i
+  en kindergarten.</p>
+
+  <p>Dit samlas nämligen barn, som äro fem à sex år gamla. En eller flera lärarinnor taga där hand
+  om dem ett par tre timmar om dagen. Och här få de små lära sig att vara goda, vänliga och
+  tålmodiga mot hvarann, de få lära sig leka snällt och sjunga vackra visor. De få lära sig att sy
+  och virka små saker, de få lära sig att läsa små sagor och sånger, som lärarinnan berättar för dem
+  och mycket, mycket annat, som kan vara lämpligt <span class="pagenum" id="page212">{212}</span>för
+  sådana små barn, hvilka ännu icke kunna taga i tu med skolarbetet på allvar.</p>
+
+  <p>På vägen till och ifrån kindergarten få småttingarne regelbundna promenader och tillfällen att
+  vistas ute i den friska luften. Och medan de äro borta, får mor hvila sig litet i sitt
+  uppfostringsarbete, och både mor och barn få lära sig att riktigt längta efter hvarann. Ty den
+  blomstergård där de små barnen bäst växa och blomma och dofta är ändå under en moders varma
+  blickar och i närheten af hennes älskande hjärta.</p>
+
+  <p class="ar"><i>J. B. G.</i></p>
+
+  <div class="ac w50 fcenter sp3">
+    <a href="images/i212.jpg"><img style="width:100%" src="images/i212.jpg" alt="En kindergarten"
+    title="En kindergarten"/></a>
+    <div class="smaller ac">
+      <p class="sp0">EN KINDERGARTEN.</p>
+    </div>
+  </div>
+
+  <div class="ac w35 fcenter sp5">
+    <a href="images/d212.png"><img style="width:100%" src="images/d212.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page213">{213}</span></div>
+
+  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Jesus, Mästare!</span></h2>
+
+  <div class="poem poemc13">
+    <p><i>"Jesus, Mästare, barnavän,</i></p>
+    <p><i>Lisar du smärtan?</i></p>
+    <p><i>Har du glädje och tröst att ge</i></p>
+    <p><i>Sörjande hjärtan?</i></p>
+    <p><i>Helar du såren?</i></p>
+    <p><i>Torkar du tåren?</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Jesus, Mästare, barnavän,</i></p>
+    <p><i>Ändtligt vi funnit</i></p>
+    <p><i>Rätta vägen, och vid din fot</i></p>
+    <p><i>MÃ¥let vi hunnit.</i></p>
+    <p><i>Trötta vi digna.</i></p>
+    <p><i>Herre, välsigna!"</i></p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w50 fcenter sp2">
+    <a href="images/i213.jpg"><img style="width:100%" src="images/i213.jpg" alt="Jesus, Mästare"
+    title="Jesus, Mästare"/></a>
+  </div>
+
+  <div class="poem poemc16 sp3">
+    <p><i>Så de bådo, och vid hans fot</i></p>
+    <p><i>Barnet de lade.</i></p>
+    <p><i>Jesu blick blef så varm och ljus,</i></p>
+    <p><i>Huldrikt han sade:</i></p>
+    <p><i>"Jag öfver arma</i></p>
+    <p><i>Vill mig förbarma".</i></p>
+    <p class="stanza"><i>Och när solen i väster sjönk,</i></p>
+    <p><i>Gick där en skara</i></p>
+    <p><i>Hemåt med jubel och tack och sång.</i></p>
+    <p><i>Men på den bara</i></p>
+    <p><i>Marken han dignat,</i></p>
+    <p><i>Han, som välsignat.</i></p>
+    <p style="margin-left:5.25em"><i><b>Anna H&mdash;m Preinitz.</b></i></p>
+  </div>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d189.png"><img style="width:100%" src="images/d189.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page214">{214}</span></div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Karl och Greta.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac">Med teckning.</p>
+
+  <p><img src="images/initial_k.png" class="nothand" style="float:left; height:4.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="K"/><span class="handonly">K</span>arl och Greta voro kungens barn.
+  Drottningen hade skänkt dem lifvet på samma dag. De voro lika gamla och lika stora, vackra och
+  goda som solens ljus och som rosornas doft.</p>
+
+  <p>Prinsen och prinsessan fingo under sina barnaår lära sig mångahanda, men först och sist skulle
+  de lära sig att blifva goda människor. Det budet hade kungen gifvit deras lärare.</p>
+
+  <p>I slottets stora trädgård fingo de se så många vackra växter och lyssna till fåglarnas sång,
+  när det var vår i världen. Konungens trädgård var för de två syskonen en den allra skönaste bok,
+  och i den läste de hvarje dag om blommor och fåglar och fjärilar och blänkande fiskar i dammarna.
+  Det var en naturlära utan like. Och när läraren tydde för de små de olika varelsernas uppgift i
+  världen och huru vi människor måste söka lära oss att förstå Guds mening med allt och vara goda
+  mot alla varelser, då tindrade barnens ögon så stora och klara, och deras kinder glödde af lust
+  och hänförelse att blifva goda människor.</p>
+
+  <p>Men de fingo också leka i den stora trädgården och på gräsmattorna rundt omkring slottet. En
+  dag voro de därute och sökte efter blommor, som icke funnos i trädgården. Då fingo de se två
+  gossar, som de icke kände. Dessa kastade sten efter sångfåglarna för att döda dem, och fångade
+  fjärilar samt sleto af de granna vingarna och kastade upp de skadade små djuren i luften och
+  skrattade åt dem, när de föllo ned. Gossarne hade åter lyckats fånga en fjäril, men nu sprang
+  prinsen fram och bad dem inte skada den lilla stackaren, utan gifva den åt honom och hans syster,
+  den lilla prinsessan. Prinsen fick fjäriln, den var något skadad, flämtade och var så rädd, att
+  den skälfde. Men Karl talade så vänligt till den och lofvade taga honom med in i trädgården, där
+  ingen skulle skada den. Prinsessan frågade de två gossarna om de icke fått lära sig att vara goda
+  mot alla Guds skapade varelser? Och då såg hon på dem så mildt med sina stora, vackra ögon, att
+  gossarne blygdes och lofvade att aldrig mer kasta sten på fåglarna, eller plundra deras bon. Inte
+  heller ville de mera slita vingarna af fjärilar och flugor eller binda trådar om deras ben och
+  släppa dem att flyga på detta sätt.</p>
+
+  <div class="ac w50 fcenter sp2">
+    <a href="images/i214.png"><img style="width:100%" src="images/i214.png" alt="Karl och Greta"
+    title="Karl och Greta"/></a>
+  </div>
+
+  <p>Gossarne bekände en hel hop af synder, som de begått mot de stackars djuren. De kunde ej annat,
+  ty prinsessan såg på dem såsom en Guds ängel, och inför en ängels ögon kan ingen människa dölja en
+  synd eller vilja göra en synd.</p>
+
+  <p>Men prinsen och prinsessan följdes åt in i konungens stora trädgård. Där satte de fjäriln
+  försiktigt på en liten gren och önskade honom hälsa och granna vingar till att flyga med omkring
+  bland blommor och blad i solsken och sommarglädje.</p>
+
+  <p>Men de två gossarne hade af Karl och Greta fått en så god lärdom, att de icke blott själfva
+  blefvo snälla mot djuren, utan de började också inverka på sina kamrater. Och var det någon, som
+  inte ville, så frågade de, om de ville följa dem till kungens slott och låta prinsessan se på dem
+  och tala med dem. DÃ¥ skulle de genast vilja bli goda barn.</p>
+
+  <p>Och en och annan följde verkligen med. Men den som fått se in i prinsessans stora, klara ögon
+  och hört hennes ord om att älska och vara goda mot alla, han fick ingen lust mer att vara elak och
+  ond.</p>
+
+  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>
+
+  <div class="ac w30 fcenter sp2">
+    <a href="images/d187.png"><img style="width:100%" src="images/d187.png" alt="Dekoration"
+    title="Dekoration"/></a>
+  </div>
+
+  <div><span class="pagenum" id="page215">{215}</span></div>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>
+
+  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>Ad.
+  Gründler.</i><br/>
+  (Forts. fr. föreg. n:r.)</span></p>
+
+  <p><img src="images/initial_k.png" class="nothand" style="float:left; height:4.3em;
+  margin-right:0.5ex;" alt="K"/><span class="handonly">K</span>ristel såg denna första dag så mycket
+  nytt, att syn och hörsel tycktes förgå honom. Där voro långa sofsalar med många järnsängar; där
+  var ett jättestort tvättrum med tvättfat stora som baljor och en handduk för hvarje gosse. Och så
+  fanns där en matsal med långa bord, fyra gånger så långa som kyrkan därhemma och många skolsalar
+  jämte gymnastiksalar och lekplatser.</p>
+
+  <p>Därjämte funnos ock många lärare, och Kristel bäfvade, när han tänkte på huru han skulle kunna
+  skicka sig rätt emot dem alla. Han försökte visserligen göra efter det som han såg sina kamrater
+  göra, och så kom han då något så när lyckligt igenom den första dagen. Han fick naturligtvis komma
+  i en af de lägre klasserna, och där redde han sig bra med både läsning, räkning och skrifning.</p>
+
+  <p>Sålunda höll han modet uppe hela dagen ända till kvällen.</p>
+
+  <p>Då ställdes alla gossarna upp på skolgården, och i den vackra, månljusa augustikvällen hölls
+  där aftonbön, hvarefter man sjöng en psalm. Därpå ljöd trumman, och de olika afdelningarna
+  marscherade till sina sofrum.</p>
+
+  <p>När Kristel några minuter senare låg på sin hårda madrass, kom plötsligt en häftig hemlängtan
+  öfver honom. Han tänkte på huru han och hans lilla syster Maria om kvällarna brukade läsa just den
+  psalm, som nyss sjungits af de många gossarne därnere:</p>
+
+  <div class="poem poemc13">
+    <p>"När allt omkring mig hvilar,</p>
+    <p>till dig min ande ilar</p>
+    <p>O, Gud, och lofvar dig.</p>
+    <p>När världens larm försvinner</p>
+    <p>och jag mig ensam finner,</p>
+    <p>Är du, barmhärtige, när mig.</p>
+    <p class="stanza">När mörker jorden höljer</p>
+    <p>och all dess prakt fördöljer</p>
+    <p>Jag till ditt rike ser.</p>
+    <p>Jag ser det kring de dina</p>
+    <p>af nåd och sanning skina</p>
+    <p>Uti ett ljus, som ej går ner."</p>
+  </div>
+
+  <p>Och så gömde han ansiktet i händerna och grät.</p>
+
+  <p>Huru länge han legat så, visste han icke. Slutligen for han upp, förskräckt för sina egna
+  snyftningar. Han var rädd att de andra hade hört honom gråta. Men öfverallt omkring honom var det
+  tyst, och blott de lugna, djupa andetagen buro vittne om ungdomens lyckliga förmåga af sömn. Men
+  vid foten af Kristels säng satt en hvit, orörlig gestalt, klart belyst af månskenet.</p>
+
+  <p>Kristel satte sig upp. Var det en tomte, som satt där uppkrupen? Eller&mdash;var de en
+  skyddsängel, en af de himmelska budbärarne, om hvilkas beskydd han nyss tillsammans med sina
+  kamrater bedit?</p>
+
+  <p>Då vände gestalten ansiktet emot honom, och Kristel kände igen den vänlige gossen, som kvällen
+  förut hade mött honom vid stationen.</p>
+
+  <p>"Tyst, tyst", hviskade han och lade fingret på läpparna. "Det är egentligen icke tillåtet att
+  prata i sofrummet, men det gjorde mig ondt om dig, ty jag förstod, att du kände hemlängtan."</p>
+
+  <p>Då vaknade åter inom Kristel en pojkaktig känsla af trots och blygsel. "Åh nej", sade han
+  tveksamt och osäkert, "hemlängtan är det just inte."</p>
+
+  <p>Det var godt för honom, att månen icke lyste på hans ansikte just nu, ty han kände huru han
+  rodnade öfver den osanning hans läppar uttalade.</p>
+
+  <p>"Inte?&mdash;Hvarför grät du då?"</p>
+
+  <p>"Jo, ser du, här är allting så främmande för mig. Pojkarne stirra på mig som på ett underdjur
+  från Afrika. Om jag bara säger 'skrifbok' i stället för 'häfte', så skratta de åt mig, och
+  allesammans kalla mig 'Huber' eller på sin höjd 'Kristian', ingen säger Kristel åt mig såsom
+  hemma."</p>
+
+  <p>"Jag tänkte det var just detta man kallade hemlängtan", sade den andre leende. Men han tillade
+  godmodigt: "Jag <span class="pagenum" id="page216">{216}</span>vill gärna kalla dig Kristel, om du
+  önskar det&mdash;eller hur?"</p>
+
+  <p>"Ack ja, gör det", bad Kristel. "Du var så snäll emot mig från början. Hvad heter du då?"</p>
+
+  <p>"Steffen heter jag.&mdash;Steffen Brun. Gossarne kalla mig ofta på skämt Steffke."</p>
+
+  <p>"Men hvad kallade din mor dig, när du var hemma?"</p>
+
+  <p>"Jag har ingen mor och intet hem. Mina föräldrar äro döda.&mdash;Men godnatt nu, Kristel, sof
+  godt."</p>
+
+  <p>Tyst smög sig Steffen bort till sin egen bädd. Båda gossarne somnade den natten med tårar i
+  ögonen&mdash;den ene full af längtan efter ett nyss lämnadt hem, den andre af saknad efter ett
+  hem, som han aldrig ägt.</p>
+
+  <p>Från den kvällen var vänskapen mellan Kristel och Steffen fast beseglad. Kristels tacksamma
+  hjärta kunde aldrig glömma, med hvilket deltagande hans kamrat förstått och tröstat honom i hans
+  första svåra sorg därute på den främmande platsen. Så ofta han slog upp sin bibel&mdash;och det
+  gjorde han hvarje dag&mdash;så läste han där på första bladet de ord, som hans mor skrifvit:</p>
+
+  <div class="poem poemc16">
+    <p>"Guds änglar från vår barndomsdag</p>
+    <p>Oss skydda och bevara."</p>
+  </div>
+
+  <p>Och då tänkte han alltid på Steffen.</p>
+
+  <p>Visserligen hade Steffens långa, magra gestalt och hans bleka ansikte med de djupt liggande
+  ögonen ingenting änglalikt hos sig, men han var en god, präktig gosse, öppen och redbar,
+  gudfruktig och trofast som guld. Och det är mera värdt än all yttre skönhet.</p>
+
+  <p>Kristel blef snart hemmastadd i anstalten, där han i början känt sig så beklämd. Lärare och
+  kamrater voro belåtna med honom, och därför kände han sig också lycklig och väl till mods.
+  Visserligen kommo ibland dagar och timmar af djup hemlängtan, och i synnerhet brukade den
+  plötsligt komma öfver honom på söndagseftermiddagarna. Då kunde han midt under leken springa in i
+  en tom skolsal för att riktigt få gråta ut. Men då dröjde det aldrig länge, förrän Steffen
+  oförmärkt stod bakom honom och sökte trösta honom.</p>
+
+  <p>"Steffen", sade Kristel en gång vid ett sådant tillfälle, då han gifvit sina tårar fritt lopp,
+  "jag kan aldrig glömma mitt hem."</p>
+
+  <p>"Det skall du inte heller, Kristel. Den som kunde glömma sitt hem, vore icke värd att äga ett
+  sådant."</p>
+
+  <p>"Stackars Steffen", hviskade Kristel medlidsamt, "du har intet hem."</p>
+
+  <p>I Steffens mörka ögon lyste en egendomlig glans. "Jo, Kristel", sade han, "det skönaste hemmet
+  hafva vi gemensamt, och det hemmet vilja vi båda aldrig glömma."</p>
+
+  <p>En sällsam rysning genomfor Kristel vid dessa kamratens allvarliga ord, men efter barns vanliga
+  sed hade han snart åter skakat af sig detta intryck.</p>
+
+  <p>Några veckor hade gått, sedan Kristel kom till anstalten, då man en dag förkunnade att det var
+  stor brefskrifning, det vill säga, hvarje gosse fick på en bestämd dag skrifva hem. Kristel hade
+  länge gladt sig åt detta, men när han nu satt framför det oskrifna arket, visste han icke huru han
+  skulle börja, och huru han skulle ordna sina frågor och sina beskrifningar.</p>
+
+  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>
+
+<hr style="width:10em"/>
+
+  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa
+  söndags text?</span></p>
+
+  <p class="sp3 ac">Veckan 3-9 Juli 1905.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp2">
+    <p>M. 3. 1 Petri 5: 5-11. <b>Ödmjukhet och vaksamhet.</b></p>
+    <p>T. 4. v. 5.  <i>Ödmjukhet är de ungas prydnad.</i></p>
+    <p>O. 5. v. 6.  <i>Ödmjukhetens välsignelse.</i></p>
+    <p>T. 6. v. 7.  <i>Ödmjukheten fostrar en frimodig ande.</i></p>
+    <p>F. 7. v. 8.  <i>Vaksamhet är nödvändig.</i></p>
+    <p>L. 8. v. 9.  <i>Ståndaktigheten likaså.</i></p>
+    <p class="sp0">S. 9. v. 10-11 <i>Vi hafva en mäktig hjälpare mot fienden.</i></p>
+  </div>
+
+  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 9
+  Juli.</i></span></p>
+
+  <p class="ac">1 Petr. 5: 5-11.</p>
+
+  <div class="bq1 smaller sp2">
+    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: 1 Tess. 5: 5, 6. I ären alla ljusets barn och dagens barn; vi
+    höra icke natten eller mörkret till. Låtom oss därför icke sofva såsom de andra, utan låtom oss
+    vaka och vara nyktra.</p>
+  </div>
+
+  <p class="sp0 ac">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p>
+
+<div>*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 48656 ***</div>
+</body>
+</html>
diff --git a/48656/48656-h/images/bs.png b/48656-h/images/bs.png
index 37245f4..37245f4 100644
--- a/48656/48656-h/images/bs.png
+++ b/48656-h/images/bs.png
diff --git a/48656/48656-h/images/cover.jpg b/48656-h/images/cover.jpg
index 0cd9558..0cd9558 100644
--- a/48656/48656-h/images/cover.jpg
+++ b/48656-h/images/cover.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/d170.png b/48656-h/images/d170.png
index 3c45a47..3c45a47 100644
--- a/48656/48656-h/images/d170.png
+++ b/48656-h/images/d170.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d171.png b/48656-h/images/d171.png
index 66e6920..66e6920 100644
--- a/48656/48656-h/images/d171.png
+++ b/48656-h/images/d171.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d172.png b/48656-h/images/d172.png
index fde8b8b..fde8b8b 100644
--- a/48656/48656-h/images/d172.png
+++ b/48656-h/images/d172.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d174.png b/48656-h/images/d174.png
index 1fc21bb..1fc21bb 100644
--- a/48656/48656-h/images/d174.png
+++ b/48656-h/images/d174.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d178.png b/48656-h/images/d178.png
index 5e7e80c..5e7e80c 100644
--- a/48656/48656-h/images/d178.png
+++ b/48656-h/images/d178.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d180.png b/48656-h/images/d180.png
index 7adb8d4..7adb8d4 100644
--- a/48656/48656-h/images/d180.png
+++ b/48656-h/images/d180.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d184.png b/48656-h/images/d184.png
index f5a9ccc..f5a9ccc 100644
--- a/48656/48656-h/images/d184.png
+++ b/48656-h/images/d184.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d187.png b/48656-h/images/d187.png
index ab28cb2..ab28cb2 100644
--- a/48656/48656-h/images/d187.png
+++ b/48656-h/images/d187.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d189.png b/48656-h/images/d189.png
index 11c3f00..11c3f00 100644
--- a/48656/48656-h/images/d189.png
+++ b/48656-h/images/d189.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d192.png b/48656-h/images/d192.png
index 3c769f1..3c769f1 100644
--- a/48656/48656-h/images/d192.png
+++ b/48656-h/images/d192.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d192a.png b/48656-h/images/d192a.png
index a1a794e..a1a794e 100644
--- a/48656/48656-h/images/d192a.png
+++ b/48656-h/images/d192a.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d198.png b/48656-h/images/d198.png
index 308250b..308250b 100644
--- a/48656/48656-h/images/d198.png
+++ b/48656-h/images/d198.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d199.png b/48656-h/images/d199.png
index b582503..b582503 100644
--- a/48656/48656-h/images/d199.png
+++ b/48656-h/images/d199.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d203.png b/48656-h/images/d203.png
index c1a430c..c1a430c 100644
--- a/48656/48656-h/images/d203.png
+++ b/48656-h/images/d203.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d204.png b/48656-h/images/d204.png
index 63d6511..63d6511 100644
--- a/48656/48656-h/images/d204.png
+++ b/48656-h/images/d204.png
diff --git a/48656/48656-h/images/d212.png b/48656-h/images/d212.png
index c7ee667..c7ee667 100644
--- a/48656/48656-h/images/d212.png
+++ b/48656-h/images/d212.png
diff --git a/48656/48656-h/images/i172.jpg b/48656-h/images/i172.jpg
index dc84280..dc84280 100644
--- a/48656/48656-h/images/i172.jpg
+++ b/48656-h/images/i172.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i173.jpg b/48656-h/images/i173.jpg
index a550a94..a550a94 100644
--- a/48656/48656-h/images/i173.jpg
+++ b/48656-h/images/i173.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i174.jpg b/48656-h/images/i174.jpg
index d3e1819..d3e1819 100644
--- a/48656/48656-h/images/i174.jpg
+++ b/48656-h/images/i174.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i177.jpg b/48656-h/images/i177.jpg
index c842e99..c842e99 100644
--- a/48656/48656-h/images/i177.jpg
+++ b/48656-h/images/i177.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i179.jpg b/48656-h/images/i179.jpg
index 68063d7..68063d7 100644
--- a/48656/48656-h/images/i179.jpg
+++ b/48656-h/images/i179.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i180.jpg b/48656-h/images/i180.jpg
index 33cae29..33cae29 100644
--- a/48656/48656-h/images/i180.jpg
+++ b/48656-h/images/i180.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i181.png b/48656-h/images/i181.png
index a9e8ec3..a9e8ec3 100644
--- a/48656/48656-h/images/i181.png
+++ b/48656-h/images/i181.png
diff --git a/48656/48656-h/images/i182.png b/48656-h/images/i182.png
index f082476..f082476 100644
--- a/48656/48656-h/images/i182.png
+++ b/48656-h/images/i182.png
diff --git a/48656/48656-h/images/i185.jpg b/48656-h/images/i185.jpg
index 567fd71..567fd71 100644
--- a/48656/48656-h/images/i185.jpg
+++ b/48656-h/images/i185.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i186.jpg b/48656-h/images/i186.jpg
index 81426fd..81426fd 100644
--- a/48656/48656-h/images/i186.jpg
+++ b/48656-h/images/i186.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i188.jpg b/48656-h/images/i188.jpg
index be2f1e0..be2f1e0 100644
--- a/48656/48656-h/images/i188.jpg
+++ b/48656-h/images/i188.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i190.jpg b/48656-h/images/i190.jpg
index 76a6dee..76a6dee 100644
--- a/48656/48656-h/images/i190.jpg
+++ b/48656-h/images/i190.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i196.jpg b/48656-h/images/i196.jpg
index a1cd72e..a1cd72e 100644
--- a/48656/48656-h/images/i196.jpg
+++ b/48656-h/images/i196.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i197.jpg b/48656-h/images/i197.jpg
index b10c983..b10c983 100644
--- a/48656/48656-h/images/i197.jpg
+++ b/48656-h/images/i197.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i204.jpg b/48656-h/images/i204.jpg
index 44c60ea..44c60ea 100644
--- a/48656/48656-h/images/i204.jpg
+++ b/48656-h/images/i204.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i205-1.jpg b/48656-h/images/i205-1.jpg
index 07ebcc2..07ebcc2 100644
--- a/48656/48656-h/images/i205-1.jpg
+++ b/48656-h/images/i205-1.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i205-2.jpg b/48656-h/images/i205-2.jpg
index f65d163..f65d163 100644
--- a/48656/48656-h/images/i205-2.jpg
+++ b/48656-h/images/i205-2.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i205-3.jpg b/48656-h/images/i205-3.jpg
index 846575a..846575a 100644
--- a/48656/48656-h/images/i205-3.jpg
+++ b/48656-h/images/i205-3.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i212.jpg b/48656-h/images/i212.jpg
index f4ac9db..f4ac9db 100644
--- a/48656/48656-h/images/i212.jpg
+++ b/48656-h/images/i212.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i213.jpg b/48656-h/images/i213.jpg
index 310e03a..310e03a 100644
--- a/48656/48656-h/images/i213.jpg
+++ b/48656-h/images/i213.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/i214.png b/48656-h/images/i214.png
index 0a21f2a..0a21f2a 100644
--- a/48656/48656-h/images/i214.png
+++ b/48656-h/images/i214.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_b.png b/48656-h/images/initial_b.png
index 2d67735..2d67735 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_b.png
+++ b/48656-h/images/initial_b.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_d.png b/48656-h/images/initial_d.png
index 136af4e..136af4e 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_d.png
+++ b/48656-h/images/initial_d.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_e.png b/48656-h/images/initial_e.png
index e13e648..e13e648 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_e.png
+++ b/48656-h/images/initial_e.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_f.png b/48656-h/images/initial_f.png
index ccdc690..ccdc690 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_f.png
+++ b/48656-h/images/initial_f.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_g.png b/48656-h/images/initial_g.png
index cc58532..cc58532 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_g.png
+++ b/48656-h/images/initial_g.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_h.png b/48656-h/images/initial_h.png
index 15a85be..15a85be 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_h.png
+++ b/48656-h/images/initial_h.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_hq.png b/48656-h/images/initial_hq.png
index e3b89f7..e3b89f7 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_hq.png
+++ b/48656-h/images/initial_hq.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_i.png b/48656-h/images/initial_i.png
index a8fdd90..a8fdd90 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_i.png
+++ b/48656-h/images/initial_i.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_k.png b/48656-h/images/initial_k.png
index 2a1552e..2a1552e 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_k.png
+++ b/48656-h/images/initial_k.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_m.png b/48656-h/images/initial_m.png
index c4695b3..c4695b3 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_m.png
+++ b/48656-h/images/initial_m.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_n.png b/48656-h/images/initial_n.png
index be38e27..be38e27 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_n.png
+++ b/48656-h/images/initial_n.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_s.png b/48656-h/images/initial_s.png
index 320655c..320655c 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_s.png
+++ b/48656-h/images/initial_s.png
diff --git a/48656/48656-h/images/initial_t.png b/48656-h/images/initial_t.png
index 1edd4db..1edd4db 100644
--- a/48656/48656-h/images/initial_t.png
+++ b/48656-h/images/initial_t.png
diff --git a/48656/48656-h/images/masthead.jpg b/48656-h/images/masthead.jpg
index 669201c..669201c 100644
--- a/48656/48656-h/images/masthead.jpg
+++ b/48656-h/images/masthead.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/ornate_d2.jpg b/48656-h/images/ornate_d2.jpg
index 524d1df..524d1df 100644
--- a/48656/48656-h/images/ornate_d2.jpg
+++ b/48656-h/images/ornate_d2.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/ornate_o.jpg b/48656-h/images/ornate_o.jpg
index 414becd..414becd 100644
--- a/48656/48656-h/images/ornate_o.jpg
+++ b/48656-h/images/ornate_o.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/ornate_p.jpg b/48656-h/images/ornate_p.jpg
index 261c42f..261c42f 100644
--- a/48656/48656-h/images/ornate_p.jpg
+++ b/48656-h/images/ornate_p.jpg
diff --git a/48656/48656-h/images/ornate_w2.jpg b/48656-h/images/ornate_w2.jpg
index 8f776f6..8f776f6 100644
--- a/48656/48656-h/images/ornate_w2.jpg
+++ b/48656-h/images/ornate_w2.jpg
diff --git a/48656/48656-8.txt b/48656/48656-8.txt
deleted file mode 100644
index 42f0413..0000000
--- a/48656/48656-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,3110 +0,0 @@
-The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-06, by Various

-

-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most

-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions

-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of

-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at

-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have

-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

-

-Title: Barnavännen, 1905-06

-       Illustrerad Veckotidning för de Små

-

-Author: Various

-

-Editor: J. B. Gauffin

-

-Release Date: April 7, 2015 [EBook #48656]

-

-Language: Swedish

-

-Character set encoding: ISO-8859-1

-

-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-06 ***

-

-

-

-

-Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online

-Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

-

-

-

-

-

-  -------------------------------------------------------------------------

-                                 BARNAVÄNNEN

-  -------------------------------------------------------------------------

-   N:o 22 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.

-  1 Juni. |           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905

-  -------------------------------------------------------------------------

-

-

-

-

-Kristi Himmelsfärd.

-

-Apg. 1: 4-11.

-

-

-Wi minnas från berättelsen om Kristi förklaring, att frälsaren då nått den

-fullkomning, att han utan död kunnat öfvergå till det himmelska och

-oförgängliga lifvet genom en himmelsfärd. Men vi minnas också, att han af

-kärlek till oss stannade kvar på jorden för att genom lidande och död

-blifva försoningen för våra och all världens synder, och att genom sin

-uppståndelse bära fram lif och oförgänglighet för oss. Nu först var hans

-verk här nere fulländadt, nu kunde han och nu ville han återtaga den

-härlighet, som han ägt hos Fadren, förrän denna världen var skapad, nu

-kunde han och nu ville han genom en himmelsfärd intaga sitt rum på Fadrens

-högra sida i himmelen. Från denna härlighet verkar han nu för att draga oss

-människor upp till sig. Han vill höja och lyfta oss upp ur synd och

-förnedring till ljus och frihet och lycka.

-

-Men hans apostlar och alla hans lärjungar skulle jämväl de verka för samma

-höga och stora mål. Fördenskull hade Fadren gifvit löftet om Andens

-utgjutande öfver församlingen. Detta löftes uppfyllande skulle nu

-apostlarna förbida i Jerusalem. Då skulle de erhålla den kraft af höjden,

-som de behöfde för att eröfra världen åt Kristus och sätta den i rörelse på

-väg uppåt till Gud. Äfven vi få taga till oss Guds löfte och bedja om hans

-Helige Ande, på det att vi må kunna varda Herrens små tjänare och

-tjänarinnor. Herrens första lärjungar trodde, att frälsaren efter

-uppståndelsen skulle upprätta det rike, han så många gånger talat med dem

-om under sitt jordelif. Men deras föreställningar om Guds rike voro ännu

-uppblandade med judisk villfarelse. Kristus skall nog en gång förvisso

-upprätta sitt rike på jorden, men därinne skall församlas icke blott

-troende judar, utan troende från alla folk och släkten och tungomål.

-Kristus tillhör nu icke blott Israel utan han tillhör alla folk. Han är nu

-allas vår frälsare. Det var ett sådant evangelium, en sådan frälsare,

-apostlarne skulle gå ut att förkunna i Jerusalem, Judeen, Samarien och

-sedan intill jordens ände. Alla människor skola höra frälsningens

-evangelium för att blifva i tillfälle att tro på Jesus till frälsning.

-

-Och när han utvecklat för apostlarne, hvilken uppgift de skulle fylla i

-världen och omtalat för dem huru de skulle varda skickliggjorda för detta

-stora värf, då uppfor Herren Kristus till himlen i allas deras åsyn. Under

-det de böja sig ned i tillbedjan, lyftes han upp ifrån dem, i det han

-sträcker sina händer till välsignelse öfver den troende skaran. En ljus sky

-döljer honom snart för deras lekamliga öga, men i sina hjärtan känna de,

-att han är när de sina alla dagar intill tidsålderns slut.

-

-Dock--innan lärjungarna återvända till Jerusalem från Oljoberget, sänder

-frälsaren dem en sista hälsning genom två himmelska budbärare, som säga,

-att Jesus Kristus en gång skall återkomma i synlig måtto till jorden. Det

-är då han här skall upprätta sitt rike, ett rike af rätt och rättfärdighet.

-Det är då jorden skall återfå paradisets fägring och mänskligheten edens

-frid och lycka i sina hjärtan.

-

-Men under det vi vänta på denna härliga tid, skola vi alla söka det eviga

-och himmelska, på det att vi måtte få vara med i detta härliga rike.

-

-_J. B. G._

-

-

-----

-

-Broderskärlek.

-

-(Forts. fr. föreg. n:r)

-

-

-Men en vacker januarimorgon stannade baronens vagn därute för att föra fru

-Henriksson och hennes dotter samt doktorn till järnvägsstationen. Doktorn

-ville icke afstå från rättigheten att följa sin lilla patient till

-sjukhuset och öfverlämna henne åt sin berömde ämbetsbroder samt beskrifva

-för denne förloppet af sjukdomen i foten.

-

-*       *       *

-

-En härlig vårdag närmar sig sitt slut. De försvinnande solstrålarna glittra

-mot de silfverbeslagna seldonen på två hästar, hvilka liksom på lek springa

-framför en vagn på den dammiga landsvägen. De båda kvinnliga resenärerna

-äro klädda i djup sorgdräkt. Vi känna dem väl, det är fru Henriksson och

-hennes dotter, Anna. Den sistnämnda har dock förändrat sig mycket, det

-lilla ansiktet blickar så friskt och rosigt fram ur sin ram af ljust,

-lockigt hår. Ögonen stråla af hälsa och lefnadslust och blicka gladt och

-lifligt omkring sig i den vackra nejden. Hon gör modern uppmärksam på allt

-som möter dem; hvarje nylöfvadt träd, hvarje liten blomma vid den sorlande

-bäcken aflockar henne ett litet utrop af glädje, och omedvetet vänder hon

-moderns tankar från de sorgliga minnena.

-

-Fru Henriksson ser också ovanligt kry ut, om äfven det smärtfyllda draget

-vid munnen samt hennes grånade hår bära vittne om, att den djupa sorgen

-ännu icke är helt öfvervunnen. Men Annas blomstrande hälsa och friska

-glädtighet uppmuntrar henne alltid, när smärtan öfver förlusten af hennes

-gosse vill trycka ned henne.

-

-Hon har ju också stor orsak att vara tacksam mot Gud. Behandlingen af Annas

-sjuka fot har lyckats fullkomligt, och hon kan nu springa så muntert

-omkring som hvilket annat barn som helst.

-

-Nu viker vagnen af in i en skuggrik lindallé, som går förbi kyrkogården in

-i byn. Där ber fru Henriksson kusken stanna och stiger ur tillika med

-dottern. Vagnen rullar vidare, medan mor och dotter öppna kyrkogårdsporten

-och långsamt gå dit in. Deras första vandring gäller deras älsklings graf.

-Snart hafva de funnit den. Kärleksfulla händer hafva prydt kullen med

-blommor och kransar och ett hvitt marmorkors lyser emot dem. Det reser sig

-ur blommorna, och på korsets fot stå med gyllene bokstäfver orden:

-"Kärleken upphör aldrig".

-

-Länge stå de båda tysta framför den lilla kullen, som gömmer det käraste de

-ägt på jorden, och varma tårar droppa ned i blommorna. Det är likväl icke

-endast sorgens tårar, som rulla utför moderns kinder,--det är också tårar

-af tacksamhet för Guds nådefulla hjälp, och denna känsla förvandlar den

-bittra smärtan till mildt vemod.

-

-Slutligen bemannar sig fru Henriksson. Solen är nära att gå ned och man

-måste lämna den kära platsen. Ännu en gång fara moderns händer liksom

-smekande öfver blomsterkullen, sedan lämnar hon och Anna kyrkogården. Vid

-porten vända de sig om. De flyende solstrålarna kyssa det hvita

-marmorkorset, och tröstefullt liksom ett framtidslöfte lysa orden vid dess

-fot ännu en gång emot dem:

-

-"Kärleken upphör aldrig".

-

-Slut.

-

-

-----

-

-Lilla Berta.

-

-Med teckning.

-

-

-Berta är en skärgårdsflicka, rödblommig och stark, flink i vändningarna och

-munter som en liten lärka. När isen ligger blank och säker öfver sunden vid

-jul- och nyårstid, då fröjdas hon åt den och ilar öfver de blanka bryggorna

-på skridskor som en hvirfvelvind. Och när så snön faller djup och gör slut

-på den leken, då pröfvar hon i stället sina skidor utför de branta

-strandsluttningarna. Men när på vårsidan isen ligger där grå och spröd utan

-att hvarken bära eller brista, då tycker Berta det är trist. Vinden blåser

-då vanligen kall och rå, och flickan längtar så innerligt efter böljeslag

-mot strand och vågglitter därute på sundet. Men hon talar ingenting därom

-och går där och väntar så rysligt, att hon ser allvarsam ut som en gammal

-människa. Lyser då solen varm en dag, eller faller där vårregn öfver skär

-och öar, ser Berta helt triumferande ut genom fönstret och tänker: "Nu får

-du allt stryk, du gråa istäcke därute; snart måste du nog ge dig af från

-vår strand". Men så komma där kalla nätter, och isen blir åter stark. Då

-ser Berta så ledsen ut och sjunger bara i moll hela dagen vid sitt arbete:

-

-  "O strand, där aldrig en drifva snöat!

-  Du Sveriges frostiga, sena vår!"

-

-Men när Berta nunnat om och om igen dessa ord några dussin gånger, suckar

-lilla Bertas mor och säger helt bekymrad, fastän ett leende leker i

-ögonvrån: "Du längtar nog bort, du liten, från vårt Stenvik till någon

-strand på söderhafvets öar. Eller hur, Berta min?" Men då springer Berta

-upp och tar mor i famn. "Mor, om du visste! Vår strand är den vackraste i

-hela världen, och Stenvik är det vackraste ställe i hela Sverige. Men om du

-visste, hvad jag längtar efter att se sundet i sol och böljeglitter."

-

-Vanligen är det hvarken solen eller regnet, som bryter isens välde i sundet

-utanför Stenvik, utan en frisk västanstorm. Och nu var isen borta och solen

-sken och vågorna lekte och glittrade, och solen göt sitt guld öfver den

-vackra fjärden. Och nu var Berta glad, nu log hon och sjöng och njöt af sin

-vår. Hon satt långa stunder och såg drömmande in i böljeglittret därute.

-Det var som om vågorna kommo just till henne och berättade om sin glädje

-och sina äfventyr under den långa vintern. Och Berta lyssnade och kände sig

-så oändligt lycklig. Men ändå längtade hon. Hon visste inte riktigt själf

-hvarefter. Men hon kände, att hon behöfde en varmare sol, en klarare våg

-och en vår, som evigt varar, ett hjärta så rent och så hvitt som snö.

-

-[Illustration]

-

-Det blef för trångt och för kvaft därinne. Hon måste ut, ut till stranden

-och ned i fars stora båt, och där sjöng hon:

-

-  "Gör mig ren, o Herre, ren som snö,

-  Låt allt ondt, allt orent hos mig dö,

-  Gör mig ren, o Herre, ren som snö!

-

-  Gör mig såsom liljan ren och skär,

-  Rena hvarje tanke, hvart begär,

-  Gör mig såsom liljan ren och skär!

-

-  Gör mig ren som solens hvita ljus;

-  Höj min själ från jordens stoft och grus,

-  Gör mig ren som solens hvita ljus!"

-

-

-----

-

-Barnsligt.

-

-Med två teckningar.

-

-

-När jag var en liten flicka, var jag god vän med alla kor och kalfvar i

-fars ladugård. Jag gaf dem alltid en bit bröd, då jag kunde komma åt,

-smekte dem och gaf dem de allra mest välklingande namn, såsom Gullros och

-Gullkrona o. dyl.

-

-En dag gick jag med lilla Gullkrona munter och glad i ängsbacken. Hon var

-en brokig kviga, utan horn i nacken, men hon kunde likväl hoppa och springa

-som den morskaste häst.

-

-Ja, där gick hon, och jag kom till henne vid stängslet och hade som vanligt

-ett stycke bröd att undfägna henne med. Men under det jag gaf Gullkrona

-brödet, så flög det genom mitt hufvud en tanke, som kom blodet att sjuda i

-mina ådror: "Skulle icke Gullkrona kunna springa omkring i hagen med mig på

-ryggen såsom ryttarinna?" Jo naturligtvis. Och i ett nu hade jag från

-stängslet kastat mig upp på hennes rygg.

-

-[Illustration]

-

-Jo, visst kunde Gullkrona springa och hoppa, men det gick inte i någon

-vanlig ridtakt. Det var en galopp, som jag icke förstod, och därför började

-jag skrika af alla krafter, under det jag låg raklång utefter ryggen på

-Gullkrona och höll mig fast, så godt jag kunde.

-

-Det blef en ridt, som kunde hafva blifvit farlig nog för både mig och den

-förskräckta kvigan, men lyckligtvis hade mitt skrik kallat hjälpare till

-platsen för mitt äfventyr. Gullkrona kom undan utan en bruten rygg, och jag

-utan att hafva brutit nacken af mig, men aldrig glömde jag den ridten, och

-aldrig frestade den till vidare försök i den vägen.

-

-[Illustration]

-

-Nu är jag gamla människan och behöfver ej blygas att tala om detta äfventyr

-från den tid, jag var en liten yrhätta. Men som barnen ännu i dag hafva

-barnsliga tankar, och någon liten gosse eller flicka kunde komma att

-frestas till samma slags tokerier som jag, så ville jag med denna lilla

-berättelse varna eder från att försöka en dylik ridt, ty det är icke så

-säkert, att I sluppen ifrån den lika helskinnad som jag.

-

-

-----

-

-

-Skyddsängeln.

-

-Af _Ad. Gründler._

-

-

-En vacker vårdag sprungo två små barn omkring på ängen och plockade blommor

-till hvarsin bukett, ty i morgon var ju mors födelsedag. På äkta barnavis

-plockade den lilla flickan bara gullvifvor med korta stjälkar och pressade

-dem hårdt tillsammans i de små knubbiga fingrarna. Äfven brodern, fastän

-han var något äldre, förstod icke, huru mycket behagligare de små blommorna

-skulle tagit sig ut, om de tvånglöst och fritt fått sticka upp ur sitt

-gröna omhölje. Men han hade åtminstone något mera omväxling af färger i sin

-bukett.

-

-När barnen tyckte sig hafva fått tillräckligt med blommor, lade de dem

-försiktigt i skuggan under några buskar för att ännu en stund få leka i det

-varma solskenet. Kristel kastade på lek tistlar på sin lilla syster, och

-när de fastnade i hennes hår, skrattade de båda af hjärtans grund. Han tog

-sedan försiktigt bort dem och flätade ihop dem till en krans, som han

-varsamt tryckte ned på hennes guldglänsande hår.

-

-Den lilla flickan med kransen på hufvudet bildade verkligen en älsklig

-tafla. Det lilla rosiga ansiktet med de allvarliga bruna ögonen, som

-skyddades af mörka ögonfransar, den skälmskt leende munnen och groparna i

-kinden tog sig förträffligt ut med den gröna kransen på det lockiga håret.

-

-"Nu är du alldeles lik älfvadrottningen i sagan", ropade gossen och drog

-sin lilla syster med sig fram till bäcken, för att hon skulle få se sin

-bild i vattnet. Men när Maria skrattande nickade emot sin spegelbild

-därnere, höll han henne sorgfälligt fast, så att hon icke skulle halka ner.

-

-"Var inte rädd, Kristel", skrattade hon sorglöst, "jag faller inte i

-vattnet. Vet du inte, att vi ha en ängel, som beskyddar oss? Mamma har ju

-ofta talat om detta. Om natten sitter han bredvid vår säng, så att intet

-ondt må hända oss, och du minns ju, hur vi sågo en tafla, där han stod

-framför två barn, som lågo och sofvo under alarna vid dammen, så att de

-inte skulle falla i vattnet under sömnen. Nu står han nog också bredvid mig

-och håller mig fast."

-

-Kristel skakade tviflande på hufvudet. "Jag ser ingen ängel", sade han,

-"och för resten minns jag ju, hur mjölnarens Karin för en tid sedan

-drunknade här i bäcken. Hvart hade då ängeln tagit vägen?"

-

-Den lilla flickan var ett ögonblick tyst och eftertänksam.

-

-"Ja, ser du", sade hon långsamt, "Karin var en sådan yrhätta, hon frågade

-säkert inte efter ängeln utan slet sig lös ifrån honom. Men om ett snällt

-barn faller i vattnet, då går ängeln med och visar det så mycket vackert

-därnere på sjöbottnen, och så för han barnet hem till mor igen."

-

-Kristel svarade intet. Systern var ju ännu så liten och oförståndig, hon

-hade ändå inte kunnat förstå honom, tänkte han. Hon trodde ju ännu på

-julgubben och påskharen, men det hade Kristel för längesedan kommit ifrån.

-Han visste redan, att man själf måste arbeta med sina händer här i lifvet,

-om man skall komma någon hvart, och att man icke får vänta på änglars

-hjälp. Hos honom var redan gossens medvetande om kraft och förmåga

-lefvande.

-

-"När jag blir stor, Maja, då skall jag vara din riddare och beskydda dig

-med mitt svärd", sade han, och hans ögon lyste af stridslust.

-

-Med stora, förvånade blickar såg Maria på honom. "Hvem skulle väl vilja

-göra mig något ondt, Kristel?" sade hon, och i hennes ögon låg ett uttryck

-af så helig, ren oskuld som i änglarnas på taflan, som hängde i pastorns

-arbetsrum.

-

-Förvirrad slog Kristel ned sina ögon. Ja, för hvad hade han då velat

-beskydda lilla Maja?--Troll och drakar, om hvilka han läst i sagorna,

-funnos ju inte; att tro på sådana vore ju ännu barnsligare än att liksom

-Maria tro på en skyddsängel! Han tyckte sig i detta ögonblick ej vara

-mycket klokare än sin lilla syster.

-

-"Kom", sade han, "vi måste nu gå hem."

-

-De båda barnen togo upp sina blommor, Kristel löste försiktigt

-tistelkransen ur Marias hår, och så gingo båda hand i hand till hemmet utan

-att ana, hvilken sorglig anblick här skulle möta dem.

-

-Fadern, som var spårväxlare på bergbanans lilla station, låg stönande på

-sin säng, och under häftiga tårar baddade modern hans värkande lemmar. Ett

-järnvägståg hade råkat in på orätt spår och med fruktansvärd hastighet kört

-öfver den plikttrogne tjänstemannen. Under det barnen nyss lekte och gladt

-sprungo omkring på den soliga ängen, hade en så förfärlig olycka drabbat

-den lilla familjen. Läkaren, som genast tillkallats, gaf föga hopp. Allt

-hvad han kunde göra var att gifva den krossade mannen ett rogifvande medel

-för att lindra hans plågor. Han föll verkligen i en lätt slummer, ehuru han

-emellanåt jämrade sig i sömnen.

-

-Kristel och Maria stodo förskrämda i ett hörn. De hade aldrig förr hört en

-klagan från sin kraftfulle fars läppar och knappt sett sin mor gråta, nu

-kände de därför en oförklarlig ångest vid allt det ovanliga, som här mötte

-dem. Den lilla flickan började gråta hon också. Men Kristel stirrade mörkt

-på fadern och pressade hårdt sina läppar tillsammans.

-

-"Det finns ingen skyddsängel!" mumlade han trotsigt, "annars hade han

-säkert beskyddat far. Han gick då aldrig till sitt arbete utan att hafva

-bedit sin morgonbön, det vet jag."

-

-"Säg inte så där!" hviskade Maria och såg ängsligt bort till modern; men

-denna gaf ej nu akt på barnen.

-

-De vackra blommorna, som Kristel och Maria hade plockat till moderns

-födelsedag, fingo nu pryda faderns sista hvilobädd. Redan följande natt

-hade han förlossats från sina plågor. Och när han låg där i sin hvita

-svepning, märkte man ej mer något tecken till smärta på det bleka ansiktet.

-Han såg så mild och vänlig ut, som han alltid gjort under sitt lif, och man

-tyckte sig till och med se ett drag af glädje och frid hvila däröfver.

-

-På begrafningen talade pastorn så många vackra och tröstefulla ord om den

-redlige mannen, huru han skördats midt under utöfvandet af sitt arbete, men

-huru till sist efter ett svårt lidande Herrens ängel fattat hans hand och

-stilla fört hans ande in i den himmelska friden, där han nu säkerligen vore

-prydd med lifvets ovanskliga krona. Så skulle nu också Herren, som icke

-förgäter änkor och faderlösa, sända sin ängel till den lilla sörjande

-familjen och jämna deras lefnadsväg.

-

-Vid dessa ord strålade lilla Marias ögon. Hon tryckte förstulet sin brors

-hand såsom ville hon säga: "Hör du?"

-

-Men gossen höll hela tiden sina ögon sänkta mot marken, ingen människa

-visste, hvilka tankar gingo genom hans hufvud.

-

-*       *       *

-

-När man i ett soligt rum stänger fönsterluckorna, blir det på en gång mörkt

-och dystert därinne. Och om i ett hem tvenne ögon slutas, hvilka strålat af

-kärlek och godhet, så blir där plötsligt så mörkt och glädjelöst. Så gick

-det nu också i växlaren Huberts hem.

-

-(Forts.)

-

-

-

-

-Barnavännens Sommarnummer

-

-

-utkommer i början af Juni och sändes till alla våra prenumeranter såsom n:o

-23 af årgången 1905.

-

-BARNAVÄNNENS SOMMARNUMMER innehåller 16 sidor i samma format som öfriga

-nummer, rikt illustreradt och med bidrag af Fr. Engelke, Onkel Erik, Elsa

-Beskow, Anna H--m Preinitz, Ella, J. B. G. m. fl.

-

-Vid rekvisition af minst 20 ex. lämnas Barnavännens sommarnummer för 8 öre

-ex.

-

-Tagas 100 ex. och därutöfver på en hand, nedsättes priset till 7 öre. ex.

-

-Sommarnumret sändes FRITT till närmaste post- eller järnvägsstation.

-

-Rekvirera helst genom postanvisning och om möjligt före Maj månads utgång.

-

-Uppsala i Maj 1905.

-

-REDAKTIONEN.

-

-

-----

-

-

-_Bibelläsning_

-

-eller hvad står det i nästa söndags text?

-

-Veckan 5-11 Juni 1905.

-

-  M. 5. Apg. 2: 37-47. KYRKANS GRUNDLÄGGNING.

-

-  T. 6. v. 37.  _Folket frågar efter frälsning._

-

-  O. 7. v. 38-40.  _Petrus undervisar dem om frälsningens väg._

-

-  T. 8. v. 41.  _Tretusen taga ut steget till frälsning._

-

-  F. 9. v. 42-43. _Folket befästes på frälsningens väg._

-

-  L. 10. v. 44-45. _Deras kärlekslif._

-

-  S. 11. v. 46-47. _Deras gudstjänstlif._

-

-_Söndagsskoltext för den 11 Juni._

-

-Apg. 2: 37-47.

-

-  _Minnesvers_: Gal. 5: 22. Men Andens frukt är kärlek, fröjd, frid,

-  långmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmodighet, återhållsamhet.

-

-

-

-  -------------------------------------------------------------------------

-                                 BARNAVÄNNEN

-  -------------------------------------------------------------------------

-   N:o 23 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.

-  8 Juni. |           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905

-  -------------------------------------------------------------------------

-

-

-

-

-_Våren._

-

-[Illustration]

-

-  Vårens blomma, vän och skär,

-  Smyckad står på ängen,

-  Björk och pil sin vårdräkt bär--

-  Mjuka, vackra hängen.

-  Säg, hvem kläder äng och lund?

-  Hvem har löst i fjärd och sund

-  Liten våg från vinterbojan--

-  Liten våg från bojan?

-

-  Himlens Herre kläder så

-  Jorden skön om våren

-  För att fröjda barnen små,

-  Torka sorgetåren.

-  Han, som allt i fägring klär,

-  Han ett fadershjärta bär,

-  Honom vill jag alltid lofva--

-  Honom vill jag lofva.

-

-_J. B. G._

-

-

-----

-

-

-_Kyrkans grundläggning._

-

-

-Guds helige Ande hade på pingstens dag utrustat en skara män och kvinnor

-för det heliga arbetet att verka för själars frälsning. De hade ingen yttre

-lärdom, voro endast fattige fiskare och publikaner, men hade blifvit lärda

-af Gud. Petrus, som särskildt omtalas i vår text, hade genom Guds Ande fått

-lära, huru han skulle utföra det viktiga uppdraget: »_Föd mina lamm!_»

-Denna andeuppfyllelse, denna innerliga tro och kärlek, som blifvit gifven

-åt den lilla lärjungaskaran, var villkoret för ett framgångsrikt arbete i

-Herrens vingård.

-

-Så höll då Petrus sin första predikan. Vi märka den lefvande hänförelse och

-öfvertygande visshet, som genomgår den. Vi märka också, att den visade

-genast sin verkan däruti att människorna, som hörde den, blefvo oroliga. De

-frågade med synbart bekymmer: I män och bröder, hvad skola vi göra? Petrus

-sade till dem: »Gören bättring och hvar och en af eder låte sig döpas i

-Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, och I skolen undfå den helige

-Andes gåfva.»

-

-Så visade Petrus dem frälsningens väg. Den första väckelsen hade börjat,

-och tre tusen blefvo genom den förda till Herren. Det verk som Gud utförde

-på denna underbara pingstdag var skönare och härligare än själfva

-skapelsens under. Dessa människor hade måhända några veckor förut ropat:

-korsfäst Kristus. De hade valt Barrabas i stället för sin Frälsare. Men nu

-göra de ett nytt val. De ångra djupt att de förkastat honom, som dog af

-kärlek till dem. De se med bäfvan, att de gjort en förskräcklig synd, då de

-korsfäst härlighetens Herre. Då kommer ordet om syndaförlåtelse till dem

-såsom ett tröstens och välsignelsens ord. De kunde nu räddas ur syndens

-djup, och vi märka, att en underbar förändring försiggår med dem. De blifva

-förda från syndens mörker till Guds underbara ljus. De blifva Jesu hängifna

-lärjungar och frimodiga bekännare. De blifva nu passande för Guds saliga

-gemenskap på jorden och i himmelen, och denna gemenskap tager sig uttryck i

-deras innerliga syskonkärlek, då de hvarje dag komma tillsammans för att

-bedja med och för hvarandra. Deras hem blifva förvandlade, föräldrarna

-varda ett föredöme för barnen i gudsfruktan och barnen lära sig af dem att

-känna och älska den store Barnavännen.

-

-Älskade barn, en sådan väckelse är hvad vi behöfva i vår tid. Vi behöfva,

-att Guds Ande kraftigt verkar i våra söndagsskolor, så att barnen blifva i

-sanning Jesu lärjungar och hans efterföljare. Vi behöfva den i hemmet, så

-att barnen där lära sig utföra det sköna budet: »I barn, varen edra

-föräldrar lydiga i Herren». Vi behöfva den väckelsen i samhället, så att de

-människor som nu vandra i hat och ondska må förvandlas till kärleksfulla

-och fördragsamma människor. Vi behöfva den väckelsen, och vi kunna få den,

-om vi af hjärtat bedja därom. Ty den första väckelsen likasom alla senare

-hafva kommit såsom svar på Guds barns böner. Så vilja vi då bedja:

-

-  "Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud,

-  Tillkomme ditt rike på jorden!

-  Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,

-  Sänd ut dem till södern och norden,

-  Att kalla och bjuda all världen."

-

-_Fr. E._

-

-[Illustration: MIN LYRA]

-

-

-

-

-Ett barndomsminne.

-

-

-  Ett barndomsminne är liksom ett flarn,

-  som hvirflar upp, när aftonvinden susar,

-  som både lockar, skrämmer och förtjusar

-  likt sagorna, vi hörde såsom barn.

-

-  Det väcker ofta någon känslosträng

-  uti vårt bröst och för vårt öga målar

-  i regnbågsfärger eller månestrålar

-  en skimrande och bildrik gobeläng.--

-

-  Alltnog, så minnes jag en månljus kväll.--

-  I hörnet af den stora, vackra salen

-  stod ett piano, och invid pedalen

-  låg jag en pilt i fagra drömmar säll.

-

-  O, hur jag smekte dessa strängars gull,

-  o, hur jag älskade pedalens lyra,

-  och huru var ej i poetisk yra

-  min sagovärld af tappra hjältar full!

-

-  Hvad klang af svärd! Hvad tinnar och hvad torn,

-  hvad bålda riddare och blanka vapen,

-  och tärnor, räddade ur fångenskapen

-  af pager, blåsande i silfverhorn!

-

-  Åh, hur jag frossade i fantasi'n,

-  och huru stormande ljöd ej pedalen,

-  och som ett féslott lyste hela salen,

-  när månen göt sitt trolska sken därin!

-

-  Då hände det en kväll, när som min håg

-  mig omotståndligt dragit till min lyra,

-  att husets dotter syntes kosan styra

-  till instrumentet, hvarest gömd jag låg.

-

-  Hon slår det an: Men ack, hvad spelas det?

-  I stället för den ystra dansmusiken

-  jag hör ett sus, liksom från andens riken

-  så känsligt ljuda ifrån ebenträt.

-

-  O, hur jag lyssnade! Hur hjärtat slog,

-  då ut i salen lik en dufva flyger

-  den lilla sången: "fram en suck sig smyger".

-  O, hur den sången barnahjärtat tog!

-

-  När stundom se'n jag till min lyra smög,

-  jag mer och mer min riddarsaga glömde

-  och i en annan värld mig ljufligt drömde,

-  dit bönens dufva med min längtan flög.

-

-  Dit flyr jag än. Och när min dag blir grå

-  jag söker upp min barndoms vackra lyra

-  och sjunger om Guds kärlek evigt dyra,

-  som ännu famnar stora barn och små.

-                                  _Eric._

-

-

-----

-

-Hon vann seger.

-

-Berättelse af _Anna H----m Preinitz_.  Med 3 teckningar af _Elsa Hagström_.

-

-

-En tolfårig, spenslig flicka ilade skogsstigen framåt med snabba steg. Det

-var som om hon velat skynda bort från någon, som förföljde henne. Hennes

-ansikte var uppsväldt af gråt, och då och då skakade hennes gestalt af en

-undertryckt snyftning. Kommen djupt in i skogen kastade hon sig ned i

-mossan och grät, som om hennes hjärta skulle brista.

-

-[Illustration]

-

-»Jag går aldrig mer tillbaka dit, aldrig, aldrig. Mamma, lilla kära mamma,

-hvarför skulle du dö ifrån mig!»

-

-Så småningom afstannade dock snyftningarna, och då kommo tankarna och föllo

-som långa, mörka skuggor öfver den lilla. Hvarför skulle hon vara så ensam?

-Hvarför fanns det ingen, som älskade henne? Vinden susade i trädens kronor,

-och Karin tyckte, att de suckade: »Ingen, ingen». Men så började solen att

-lysa på furornas stammar, och mellan de höga, vajande kronorna såg Karin en

-skymt af den vackra aftonhimmeln.

-

---Ingen som älskar mig----jo visst, kanske ändå. Men kanske var det endast

-de snälla och goda han brydde sig om, och Karin hade varit så ond, så ond.

-Men allt efter som hon blickade upp mot det blåa himlahvalfvet, kom en

-ljuflig stillhet öfver henne. Hon kände, att Jesus visste allt, och så föll

-hon på knä där ute i skogen och bad: »Käre Herre Jesus förlåt mig och rena

-mig i ditt blod, och säg mig äfven, hvad jag skall göra, och hvart jag

-skall gå, ty jag har ingen annan än dig.»

-

-[Illustration]

-

-Karin lyssnade efter svaret, men hon var så trött af den själsskakning hon

-gått igenom, att hon somnade in. Och sommarnattens lätta skymning föll

-öfver skogen, och vinden saktade af och det blef så tyst och stilla.

-

-*       *       *

-

-  "Här en källa rinner,

-  Säll den henne finner

-  Hon är djup men klar,

-  Gömd men uppenbar.

-

-  Om du där dig tvager,

-  Hon hvar fläck borttager,

-  Ty den källan god

-  Är Immanuels blod."

-

-Drömde hon, eller var hon vaken? Karin låg med slutna ögon och lyssnade. Då

-böjde någon sig ned öfver henne och strök henne smekande öfver håret:

-»Karin, min lilla Karin, hvarför ligger du här? Hvad har händt?»

-

-Då förstod Karin, att hon ej drömt. Yrvaken, men med glädjestrålande ögon

-blickade hon in i det kärleksfulla ansikte, som var lutadt öfver henne.

-

-»Jag drömde, att jag hörde så vacker sång, och så vaknade jag, och då var

-fröken här.»

-

-»Det var nog jag, som sjöng, Karin. Morgonen var så härlig, och Gud är så

-god. Jag vaknade så tidigt i morse, ty fåglarne sjöngo jublande gladt

-utanför mitt fönster, och som Gud gifvit mig en stor glädje, var äfven mitt

-hjärta stämdt till att tacka och lofva Herren. Jag klädde mig därför

-hastigt och tog en lång promenad i skogen, och då förstår du, huru förvånad

-jag blef, när jag fann dig sofvande här ute. Berätta nu, kära barn, huru

-detta kommer sig!»

-

-»Jag sprang bort i går eftermiddag, jag kunde icke stanna hos dem där borta

-längre. Det var ett så förfärligt uppträde, och hon slog mig och sade så

-stygga saker.»

-

-Harmens rodnad steg åter upp på Karins kinder, och ögonen riktigt

-blixtrade, när hon tänkte på den oförrätt man begått mot henne. Fröken

-Ström drog henne lugnande intill sig och sade: »Tala om allt, Karin!

-Hvarför slog mor Jonsson dig?»

-

-»Jo, jag stod ute på förstukvisten och tvättade strumpor, och så skulle jag

-på samma gång ha tillsyn öfver småbarnen, som lekte nedanför. Då kom John

-och kastade sand i vattnet, och ju mer jag bad honom låta bli, dess värre

-blef han, och till slut röck han tag i baljan, så att den for öfver ände

-och alla strumporna, som jag haft så mycket arbete med, föllo ned på

-sanden. Och till råga på olyckan fick lillan såpvatten i ögonen och började

-skrika. Jag fick tag i John och skakade honom allt hvad jag orkade, men då

-bet han mig så förfärligt i armen. Se här, fröken», sade Karin, och drog

-upp den tunna klädningsärmen, och fröken Ström såg då blåa märken efter

-gossens tänder. »Men när mor Jonsson kom ut, gaf han sig till att skrika

-och sade, att jag slagit honom. Hon brydde sig inte om att ta reda på, hur

-det var, utan trodde honom, och hon slet mig i håret och slog mig, tills

-jag lyckades komma lös och sprang till skogen. Och jag går aldrig dit mer,

-aldrig, aldrig.»

-

-[Illustration]

-

-»Karin lilla», sade fröken Ström, »låt oss sitta ned här och rådgöra om,

-hur du skall handla, men innan dess låt oss också hämta råd från vår käre

-himmelske fader!» Och så stego bönerna i den sköna sommarmorgonen upp till

-Guds tron, och en tung börda föll från ett sorgset, bedröfvadt litet

-barnahjärta.

-

-*       *       *

-

-Mor Jonsson skuggade med handen för ögonen och blickade bort åt vägen. Hon

-tyckte nästan att hon såg någon komma där borta i kröken, men det var nog

-ingen, som brydde sig om henne nu, när hon satt som en stackars sjukling

-och ej kunde hjälpa sig själf ur fläcken. Hon ville ej tänka, mor Jonsson,

-men hur det var, gingo tankarna gång på gång till en föräldralös liten

-flicka, som hon en dag genom sin hårdhet jagat bort. Det var fyra år sedan

-den dagen nu. Hvar kunde Karin vara?

-

-Hon hade ibland liksom känt en aning, att pastorn visste det, men hennes

-onda samvete hindrade henne att fråga, och ibland hade hon också tänkt, att

-flickan kanske omkommit i skogen, och då for en rysning genom henne.

-

-Men nu kom verkligen någon där borta på stigen. En ung, smärt flickgestalt

-stod snart vid hennes sida, och en vänlig röst hälsade: God dag, mor

-Jonsson! Känner Ni icke igen Karin?»

-

-»Åh, är det du? Och så stor och fin du blifvit, du är ju en riktig fröken

-nu. Men hvarför kommer du hit? Det är väl för att visa, att du har reda på

-min olycka och för att håna mig, kan jag tro. Ja, du har då all anledning

-att vara belåten, ty nog är eländet tillräckligt stort alltid.»

-

-Så bitter och hård hon var ännu. Tårarna stodo Karin i ögonen, men så kom

-hon ihåg, hvad hennes kära vän sagt till henne, just innan de skildes: »Kom

-ihåg, Karin, att för hvar gång du vinner seger öfver dig själf, så tar du

-in ett nytt stycke af landet». Det var ju därför hon kommit för att med

-kärlek och själfförsakelse gå i sin Mästares fotspår och på så sätt söka

-att vinna dem för honom. Icke skulle hon då ge tapt vid första försöket.

-Josua fick ju icke uppge striden genast han kommit in i Kanans land, han

-skulle hvarje dag taga in nya stycken af landet. Och så sade hon vänligt:

-»Jag hade fått höra, att Ni blifvit så svårt sjuk, mor Jonsson, och så

-tänkte jag, att jag kanske kunde vara Er till någon nytta, och om Ni vill,

-skall jag stanna här i sommar och hjälpa Er, så godt jag kan.»

-

-Mor Jonsson såg förbryllad ut. Menade flickan allvar? Men så kom en

-misstänksam glans i hennes ögon, och hon sade: »Åhå, jag förstår, du har

-väl blifvit bortkörd från din fina plats, hvar du nu har varit, och då

-tänkte du spela barmhärtiga samariten här.»

-

-Harmens rodnad flög upp på Karins kinder, och hon var nära att vända om.

-Hvad tjänade det till, att hon uppoffrade sig för denna elaka kvinna, som i

-hennes själfuppoffring endast såg låga bevekelsegrunder. Men åter ringde

-orden 'ett nytt stycke af landet' för henne. Och så sade hon: »Jag förstår,

-att Ni är förvånad att se mig här, mor Jonsson, och Ni kan väl undra, hvar

-jag varit, och hur det kommer sig, att jag nu är här. Den dagen jag lämnade

-Er, sprang jag på måfå djupt in i skogen. Jag kände mig så ensam och

-bedröfvad, och så grät jag mig till sömns där ute till slut. Morgonen därpå

-fann fröken Ström mig sofvande i skogen. Hon tog mig med sig hem. Hon var

-så lycklig, ty hon hade just dagen förut fått veta, att hennes fästman fått

-pastoratet i X. och att de kunde få hålla bröllop till hösten.»

-

-»Ett par dagar stannade jag hos henne, medan vi väntade svar på ett bref,

-som hon skrifvit till sin trolofvade, och när det svaret kom, tog hon mig

-med sig och reste. Öfver sommaren fick jag stanna hos fru W., en vän till

-pastor G., men sedan min fröken på hösten gift sig, fick jag komma till

-dem. Jag har fått gå i skola, och just för några dagar sedan profvade jag

-till seminariet i K., och kom in. I höst skall jag börja där, men nu

-önskade jag så gärna att få vara er till hjälp i sommar. Snälla mor

-Jonsson, jag menar verkligen ingenting annat och hoppas, att Ni icke visar

-af mig.»

-

-Det skimrade fuktigt för mor Jonssons ögon, men hon sade endast: »Visste

-pastorn hvar du var?»

-

-»Ja, fröken Ström talade om det för honom med det samma. Jag trodde, att

-han talat om det för mor Jonsson.»

-

-»Nej, han tyckte väl, att det var lagom åt mig att gå och ängsla mig, kan

-jag tro.»

-

-»Åh, kära mor Jonsson, har Ni varit orolig för mig, då bryr Ni Er ändå lite

-om mig, och då vet jag att jag får stanna.» Och med ens var Karin inne i

-stugan. Snart flammade elden i spisen, och kaffepannan stod på. Fönstren

-öppnades, den rena luften strömmade in och sopkvast och skurborste kommo i

-flitig rörelse.

-

-När mor Jonsson, där hon satt i sin stol ute i trädgården, hörde den unga

-flickan sjunga under arbetet och såg hennes af glädje strålande ansikte

-skymta förbi ibland och nicka uppmuntrande till henne, mumlade hon gång på

-gång för sig själf: »Hvarför har hon gjort det, hvarför har hon gjort det?»

-

-Och när Karin, rosig och varm, kom ut till henne med det goda kaffet, då

-kunde hon ej tillbakahålla den frågan längre: »Hvarför kom du tillbaka,

-Karin? Ha de gjort så mycket för dig, då förstår jag väl, att de gärna

-behållit dig, men hvarför kom du då tillbaka till mig, som varit så hård

-emot dig, jag förstår det inte.»

-

-»Kära mor Jonsson, Gud har ju gifvit mig så mycket godt, och jag är så

-tacksam till honom därför, och det ville jag så gärna visa honom. Jag

-tänkte då, att om jag kunde vara till nytta här, så skulle Han förstå, att

-jag vill tjäna honom. Mor Jonsson får nog vara snäll och ha öfverseende med

-mig ibland, men jag vill verkligen göra mitt bästa.»

-

-Då runno ett par tårar utför mor Jonssons kinder. »Ja, det är nog ovant för

-mig att säga, men vill du förlåta mig, Karin? De här åren, då jag icke har

-vetat, hvar du var, de ha tagit på mina krafter. Jag tyckte jag hörde dig

-gråta i skogen om nätterna, och så trodde jag du var död. Pastorn kunde

-allt ha varit lite barmhärtigare mot mig, än han var, så kanske jag inte

-hade varit den stackare jag är nu.»

-

-Vid de orden gjorde den unga flickan något, som hon väl aldrig drömt om,

-att det skulle kunna hända. Hon böjde sig ned och kysste den sjuka och

-hviskade: »Mor Jonsson skall bli bra nu, det skola vi bedja Gud om».

-

-När barnen kommo hem från skolan, gjorde de stora ögon. John, nu en

-tioårig, solbränd pojke, såg litet generad ut, ty han kände genast igen

-Karin. Men när hon inte tycktes göra min af att påminna honom om deras

-sista sammanträffande utan intresserad frågade honom om hans uppgifter till

-skolan, blef han genast frimodigare, och en stund senare hörde Karin honom

-säga till Maja: »Hon är allt vådligt bussig, den där. Kom, så kila vi efter

-ved och vatten åt henne». Karin log, och hon var så innerligt glad. Nog

-skulle hon få mycket att beställa, det förstod hon, men kanske skulle hon

-kunna ta in ett stort stycke af landet, kanske skulle hon kunna vinna några

-själar för sin älskade Mästare.

-

-Och det blef en både glädjerik och pröfvande sommar för Karin, men när

-krafterna och modet ville svikta ibland, då läste hon på nytt Jos. 13: 1.

-»Af landet står ännu mycket åter, som skall intagas», och så tog hon åter

-nya tag. Hon ville taga in mycket af landet, hon ville försaka sig själf

-och vinna hjärtan för Jesus.

-

-

-----

-

-Gult och blått--Svenskt och godt.

-

-Med teckning.

-

-

-  Blågul fanan är

-  I vår fosterbygd.

-  Den oss är så kär,

-  Gifve Gud den skygd!

-

-  Blå vår himmel är,

-  Blå den lugna vik

-  Blåa blommor bär

-  Sveas bygd så rik.

-

-  På vårt åkerfält

-  Täck syns blåklint stå,

-  Där sig sammanställt

-  Har vårt gula-blå.

-

-  Blåa klockor bär

-  Linet på sitt strå.

-  Första sippan är

-  Också den ju blå.

-

-  Vår sitt intåg gör

-  I vårt nordanland,

-  Då den rikligt strör

-  Guld med öppen hand.

-

-  Tussilago slår

-  Med sitt blyga bud:

-  "Nu så är det vår,

-  Se min gyllne skrud!"

-

-  Vårlök öppnar snart

-  Gula kalken sin.

-  Vifvan skjuter fart,

-  Står där rak och fin.

-

-  Gul är vårens färg,

-  Blå den är också.

-  Då i dal, på berg

-  Sveriges färger stå

-

-  Under höstens tid

-  Gula färgen rår.

-  I den fagra lid

-  Guldgul björken står.

-

-  Blågul fana bär

-  Detta fagra land,

-  Den oss binder här

-  Med sitt starka band.

-

-  Må vi höja den

-  Högt mot himlen opp!

-  Må den svaja än,

-  Ge oss mod och hopp!

-         ELLA BESKOW.

-

-[Illustration: GULT OCH BLÅTT--SVENSKT OCH GODT]

-

-

-Blomsterförsäljerskan.

-

-Med teckning.

-

-

-»Tusenskön--vacker tusenskön!» Så ljöd en vacker sommardag en späd, klar

-barnaröst på gatan i en liten landsortsstad. Vid ljudet af den ovanligt

-välklingande rösten stannade de förbigående och betraktade med förvåning

-den lilla flickan, som med sitt guldlockiga hår och sina stora, mörka ögon

-syntes dem älskligare än själfva de vackra blommorna, som hon höll i

-handen. Visserligen voro hennes små fötter bara liksom ock hennes knubbiga

-armar, men hon såg i alla fall så prydlig och fin ut, att folk sade till

-hvarandra: »Hvem kan den där lilla flickan vara?»

-

-[Illustration]

-

-En herre stannade framför henne och frågade litet tvärt och med rynkad

-panna: »Hvad gör du här, liten? Är du ute och leker?»

-

-Den lilla flickan skakade på hufvudet. »Jag leker inte. Jag måste försöka

-förtjäna några slantar», sade hon och hennes ögon blickade nästan

-förebrående upp på främlingen. »Vill inte herrn köpa några blommor af mig?»

-fortfor hon. »Se, så vackra de äro!»

-

-»Hör du barn, du måste tala sanning, förstår du», sade den främmande herrn

-strängt. »Sådana här fina, hvita händer har inte en vanlig blomsterflicka.

-Du har säkert något upptåg för dig.---Hvad heter du?» frågade han och såg

-forskande på henne.

-

-»Jag heter Nita», svarade hon allvarsamt. »Men jag tycker inte att ni är

-snäll mot mig. Vill ni inte köpa blommor, så kan jag inte hjälpa det»,

-tillade hon.

-

-Främlingen log och räckte fram sin hand. »Jag skall köpa alla blommor du

-har och betala hvad du begär», sade han, »men då måste du i stället låta

-mig följa med dig hem.»

-

-Nita fäste sina stora, själfulla ögon på främlingen. Sedan räknade hon

-omsorgsfullt sina buketter.

-

-»Det är tolf», sade hon. »Då blir det jämnt en krona.»

-

-Främlingen räckte henne slanten. Med en stråle af fröjd i de underbara

-ögonen tog hon emot den och räckte honom korgen.

-

-Men han sköt undan den. »Du skall få ge mig blommorna sedan», sade han. »Nu

-gå vi hem.»

-

-Utan att säga ett ord lade hon förtroendefullt sin hand i främlingens, och

-följda af många nyfikna blickar gingo de därifrån.

-

-Slutligen kommo de till en utkant af staden, och Nita gick in i ett litet

-hus, torftigt men rent och prydligt liksom hon själf. Främlingen gick med

-in och såg huru barnet störtade fram och slog armarna omkring en ung, blek

-kvinna, som satt på en stol och höll ögonen sänkta mot marken.

-

-»Min lilla Nita!» utropade hon med en obeskriflig ömhet i rösten. »Har du

-redan sålt dina blommor?»

-

-»Ja», svarade Nita med en suck som liknade en snyftning, »men alla

-människor stirrade på mig så förfärligt. Och här är en herre, som

-nödvändigt ville följa mig hem, ty han trodde visst att jag inte talade

-sanning, när jag sade att jag ville förtjäna en slant.»

-

-»Ack, min herre», sade nu modern och slog upp sina stora, mörka ögon, »hvem

-ni än må vara, så vill jag säga er, att min lilla flicka här är ett godt

-barn. Hon är min enda tröst, skall ni veta. Jag är blind och måste sitta

-här alldeles hjälplös, men då försöker hon i sin barnsliga kärlek tänka ut

-ett sätt att förtjäna något. »Hon är så god.»--Den blinda moderns röst

-darrade, och hon brast i gråt.

-

-»Ellen!--Det är ju min syster Ellen!» utropade främlingen. »Åh, nu förstår

-jag, hvarför jag inte kunde gå förbi den här lilla flickan. Det var dina

-drag jag såg i hennes barnansikte. Ack, min stackars, kära syster, att jag

-skulle återfinna dig i sådana omständigheter!» Han böjde sina knän framför

-henne och gömde sitt hufvud i hennes knä, medan hans tårar droppade ned på

-hennes händer.

-

-»Robert», hviskade hon, »är det möjligt? Och jag som trodde, att jag inte

-ägde en enda vän på jorden, sedan min man dog! Men när nöden är störst, är

-hjälpen närmast.»

-

-Brodern såg sig omkring i det lilla rummet med dess torftiga bohag, och

-slutligen stannade hans blick vid den unga, bleka kvinnan samt det

-ofullständigt klädda barnet.

-

-»Och jag som kom tillbaka från Indien för två år sedan och icke kunnat

-finna dig förr, min enda, kära syster!» utropade han. »Jag har dock aldrig

-upphört att söka dig, fastän jag hittills aldrig kunnat finna ett spår af

-dig. Ingen visste, hvart du tog vägen när din man dog och ditt hem

-skingrades. Jag fruktade, att du var död och förtviflade om att någonsin

-återfinna dig.»

-

-»Du hade måhända heller aldrig lyckats, om ej min lilla flicka i sin

-barnsliga tillit till frälsarens hjälp gått ut för att sälja sina blommor,

-som vuxit i hennes lilla trädgårdssäng härute. Hon har bedt mig om lof att

-få gå ut förr, men jag har aldrig kunnat besluta mig för att låta henne gå.

-Jag hade nog icke gjort det i dag heller, men--nöden har ingen lag, som du

-vet, min bror», sade hon med ett svagt leende.

-

-Robert Malm lade sin hand på den lilla flickans lockiga hår. »Gud välsigne

-dig, min lilla flicka», sade han. Jag hoppas dock detta varit både första

-och sista gången du gått ut för att sälja blommor. Nu skola vi resa

-härifrån och taga med oss din stackars mamma till en vacker trakt, där sol

-och värme och kärleksfull vård skall göra henne frisk igen och där hon

-skall kunna återfå sin syn, om Gud välsignar läkarens behandling.»

-

-Så kom det sig att man aldrig mera såg den älskliga flickan bjuda ut sina

-blommor på den lilla stadens gator.

-

-Ingen kommer på skam som förbidar Herrens hjälp.

-

-[Illustration: EN PRESENTATION.]

-

-

-

-

-En presentation.

-

-Med teckning.

-

-

-  _Den lilla Lisa har ögon blå

-  Och mun, som beständigt vill skratta,

-  Och hvad härnäst hon skall hitta på,

-  Det är ej så lätt just att fatta.

-  Nu Tello och kisse hon sammanför

-  Att stifta vänskap, som man ju bör._

-

-  _Men kisse, den stackarn, han fräste till,

-  Och håren sig reste på ände.

-  Han sade:  "Jam, jam! Jag inte vill.

-  Det är då ett riktigt elände.

-  Jag skälfver i hela min stackars kropp,

-  Ty tänk, om den hunden mig äter opp!"_

-

-  _Men Tello satt där så sur och tvär,

-  Och sade:  "Så kattorna gnälla.

-  Man kan rent få örsprång utaf det här,

-  Och aldrig de lära sig skälla.

-  För vänskap behöfs det väl sympati,

-  Men vän med en tocken kan ingen bli."_

-

-  _"Usch Tello", sad' Lisa och tassen tog,

-  "Det är väl ej vackert att gnälla.

-  Men är du förståndig, du inser nog

-  Det passar ej alltid att skälla.

-  Du är ju min vän, det är kisse me'

-  Och så bli vi vänner nu alla tre."_

-                _ANNA H--M PREINITZ._

-

-

-----

-

-Lärkans hemlighet.

-

-Af _J. B. Cherman._

-Med teckning.

-

-

-Elsa var en blyg liten flicka, som jämte en syster bodde hos mormor i en

-liten by vid hafvet.

-

-När lilla Elsa föddes, fick hon af Gud en skön gåfva--en klar och vacker

-röst. Den rösten var så mjuk och klangfull, att den som en gång hört

-flickan sjunga, längtade att åter få höra henne. Men just ingen mer än

-mormor och syster Betty fick lyssna till hennes sång, ty, som sagdt, Elsa

-var mycket blyg.

-

-Till slut kom likväl ett tillfälle, då hon måste försöka att vara modig.

-Ett nytt kapell skulle vid pingsten invigas i den lilla byn. Det var en

-stor händelse och den skulle göras riktigt vacker och högtidlig. Äfven

-barnen måste vara med. Det gafs tillkänna, att alla barnen skulle samlas i

-kapellet för att af skolläraren pröfvas i sång. De som kunde sjunga bäst

-fingo sedan vara med i en barnkör, som under flera veckor skulle öfvas.

-

-Åh, hvilket tillfälle för Elsa! Det skulle hon då sannerligen icke gå miste

-om, och så bestämdes det, att Elsa följande dag skulle gå med de andra

-barnen.

-

-»Ja, det är verkligen ett gynnsamt tillfälle», sade mormor, »och jag

-hoppas, att du nu skall försöka vara modig, min flicka, och låta höra din

-röst, ty tänk hvilken förmån det blir för dig att få vara med om

-öfningarna. Måhända skall du en gång komma att sjunga och drilla som lärkan

-därinne, men då måste din röst öfvas, förstår du.»

-

-»Men min stackars lärka sjunger ju inte alls, sen hon kom in i buren.

-Kanske mår hon inte bra af de frön hon får.»--

-

-Nästa dag på utsatt timme var Elsa vid kapellet, och dit kommo skaror af

-barn äfven från de närliggande byarna, alla väntade de ifrigt att läraren

-skulle komma.

-

-Och när han slutligen kom, hvilket spännande ögonblick! Alla stodo där med

-klappande hjärtan, och då var det ej underligt att Elsa darrade af fruktan.

-Hennes väntan att blifva uppropad, var henne som en plågsam dröm.

-

-Slutligen var det hennes tur, och hon fäste sina allvarliga ögon på den

-fruktade läraren.

-

-Men då hände något ledsamt.  Trots alla hennes föresatser svek modet henne.

-De klara, höga tonerna, som kommo så lätt därhemma blefvo nu till blott en

-darrande snyftning. Man kunde ej annat än känna deltagande för henne och

-själfva den allvarsamme läraren var bedröfvad. Det var förbi--allt var

-förbi.

-

-[Illustration]

-

-Elsa var nu på väg hem. Hon försökte kväfva sina snyftningar så godt hon

-kunde, men hennes ögon skymdes så af tårar, att hon icke gaf akt på de

-andra barnen, som skyndade förbi henne på väg mot sina hem.

-

-Men hvad var det som rörde vid hennes axel? En vänlig hand var det, som

-stannade henne. Det var verkligen läraren. Han bad henne inte vara ledsen

-utan vara välkommen igen till nästa pröfning.

-

-Således var tillfället ändå icke alldeles förloradt för henne. Men huru

-skulle hon lära sig att vara frimodig?

-

-Långt in på natten låg liten Elsa vaken och grubblade. Hennes lilla syster

-sof och allt var tyst, endast lärkan i buren rörde på sig i sömnen.

-

-»Lilla lärka», hviskade Elsa, »huru är det med dig? Kan inte heller du

-sjunga mer?»

-

-Åter rörde lärkan på sig. Men Elsa var nu mycket sömnig. Var det månskenet

-som gjorde det, eller nickade fågeln verkligen åt henne? Ögonlocken blefvo

-allt tyngre, och Elsa visste inte längre, om hon drömde eller om lärkan

-talade med henne. Jo, nu hörde hon tydligt att hon talade, fastän rösten

-var svag.

-

-»Kära Elsa», sade lärkan, »jag vill tala om en hemlighet för dig. Du

-frågar, hvarför jag ej sjunger. Men har du aldrig tänkt på, att man inte

-kan sjunga i ett fängelse? Gif mig friheten åter, lilla Elsa, så skall du

-få veta min hemlighet. Ja, jag vill säga, huru jag sjunger och huru också

-du måste sjunga.»

-

-Elsa satte sig upp på armbågen. »Ack så roligt», sade hon. »Tala om bara,

-tala om din hemlighet, och jag lofvar, att du i morgon skall slippa ut ur

-buren.»

-

-Lärkan hoppade till sidan af buren och såg ned på Elsa.

-

-»Har du aldrig gifvit akt på», sade hon, »att när jag sjunger, blickar jag

-alltid upp till den blåa himmeln? Vi sjunga för solen och för den friska,

-rena luften, men först och sist för den gode himmelske fadren. Ser du,

-härinne kan jag inte sjunga, inte för burens väggar och ej för dess tak kan

-jag sjunga. Och du kan inte heller sjunga för kyrkväggarna eller för folket

-därinne, lilla Elsa. Men tänk på den sköna skapelsen och på honom, som

-skapat allt och sjung som fåglarna sjunga. Då skall du lyckas.»

-

-Elsa var mycket förtjust och försökte klappa i händerna, men vid denna

-rörelse förändrades allting. Solen sken nu klart in genom fönstret och

-syster Betty stod bredvid för att väcka henne. Men lärkan såg ut, som om

-hon vore medveten om deras samtal och Elsa hade svårt att tro, att det

-varit blott en dröm.

-

-»Jag har lofvat dig någonting», sade hon till lärkan. Och efter frukosten,

-sedan hon talat om allt för mormor och Betty, togo de två flickorna buren

-med sig ut på ängen, där de släppte lärkan i frihet. Och se, lärkan som

-varit stum så länge, hade knappast hunnit ur »fängelset», förrän hon höjde

-sig mot himlen och brast ut i en jublande sång. De båda flickorna höllo

-andan och lyssnade. Något så gripande vackert hade de aldrig hört. Allt

-högre steg fågeln mot solen och ljuset, ännu hörde de hennes sång, fastän

-de icke sågo henne, och nu förstod barnet, att nattens händelse icke var

-bara en dröm.

-

-När Elsa den dagen gick till kapellet, ljöd ännu lärkans sång i hennes öra,

-och när hon själf steg fram för att sjunga, var det alldeles tyst därinne.

-Hon såg rakt upp genom det höga, öppnade fönstret och mot den vackra, blåa

-vårhimmeln och sjöng som lärkan hade sjungit, sjöng af glädje och lust med

-hjärtat fullt af lycka, och nu klingade sången mera ljufligt än någonsin

-förr.

-

-Då hon slutat, var det ännu alldeles tyst i kapellet. Barnen sågo på henne

-med förvåning, och läraren--ja, i hans ögon glänste tårepärlor, och sedan

-han fått rösten klar, gjorde han Elsa nästan hjärtängslig genom att säga

-att hon--just hon, lilla Elsa var bestämd att sjunga solot i en af

-körerna.--

-

-Men lärkan då? Ja, det var det besynnerligaste af allt, att när Elsa kom

-hem, satt lärkan på trädgårdsplanket och såg så innerligen vänligt på

-henne, som om hon velat säga: »Var det inte det jag sade, att det skulle gå

-att sjunga, blott du lyfte hjärta och öga uppåt?»

-

-Så kretsade hon ett par gånger omkring flickans hufvud, steg mot höjden och

-sjöng så klart och friskt som den sjunger som har glädje och lofsång i

-tonen.

-

-

-----

-

-Krig.

-

-

-Som ni alla veta, rasar för närvarande ett blodigt krig mellan Ryssland och

-Japan. Både i bibliska historien och världshistorien, ja, äfven från vårt

-lands historia ha vi läst om krig, men vi hafva läst det såsom en läxa, om

-någonting som hände för länge sedan--det var bara ett nöje att läsa om de

-stora slagen och de tappra hjältarna. Men det blefve annorlunda, om vi

-själfva skulle upplefva det. Tänk bara på, att kanske i dag tusentals käcka

-unga män, som stiga upp friska och glada, som likasom vi fröjda sig åt

-vårsol och blommor, innan kvällen ligga döda eller lemlästade i

-fruktansvärda kval! Tänk om din far hade varit med ibland dem! Då förstå vi

-att kriget är någonting fasansfullt.

-

-»Men hvarför slåss de?» fråga ni. Ja, hvarför slog Johan Karl, då han tog

-bollen ifrån honom? Liksom det är ondskan som gör att två små gossar slåss,

-så är det också ondskan, som gör att det blir krig emellan två folk. Det

-första tar någonting från det andra, och det andra vill icke godvilligt

-lämna det han äger.

-

-Men kan då ingen göra slut på detta stora slagsmål?

-

-Ja, hvad säger mor, när två af hennes gossar varit ovänner? Hon säger: »Bed

-Gud, att han måtte gifva eder ett nytt, kärleksfullt hjärta». Vi ha intet

-annat medel vi heller. Låt oss då--alla söndagsskolebarn i hela vårt land,

-i hela världen--låt oss gå till Gud och bedja på våra knän: »Gode Gud, gör

-slut på kriget! Sänd din helige ande, fridens ande, och låt honom

-öfvervinna ofridens och hatets onda ande, som vill härska öfver

-människorna! Hjälp både små och stora, amen.»

-

-*       *       *

-

-Ryssland är ju vårt grannland, och det är icke svårt att komma dit. Till

-Japan är det längre, och därför känna vi kanske ej så mycket till folket

-där. Japanerna äro ett småväxt folk; de hafva svart hår, gul hudfärg och

-något sneda ögon. De äro mycket arbetsamma; alla barn i Japan gå numera i

-skola, och de måste lära lika mycket som ni. Men de äro icke blott flitiga,

-de äro förnöjsamma, och det kommer dem nu till godo under kriget. Ty ni

-förstå nog, att det är icke så godt att hvarje dag skaffa mat till flera

-hundra tusen män, och det i främmande land. Ty kriget föres ju icke i

-själfva Japan utan på fastlandet och vid dess kuster. Japanernas viktigaste

-föda är ris, kokt i vatten. Kött använda de mycket litet, men torkad fisk

-tycka de om, och frukt äta de gärna, när de bara kunna få.

-

-I Nagasaki, en af Japans större städer, blef en resande mycket förvånad

-öfver den hastighet, hvarmed japanerna langade kol från en pråm till ett

-skepp. I en tät rad stodo de, män och kvinnor, gossar och flickor, och de

-små kolkorgarne gingo såsom bollar från hand till hand. Det var såsom lek

-för dem. Men på detta sätt fyllde de en stor ångare på elfva timmar.

-

-Då klockan blef tolf, stannade de litet för att äta frukost. En hade ett

-äpple, en tomat eller en lök. En annan hade omkring tre matskedar kokt ris.

-En tredje två tomater och en liten riskaka. De resande gingo bort till

-mannen som hade löken.

-

-»Är detta hela din frukost», frågade de.

-

-»Ja visst», svarade japanen, »jag bryr mig icke om att äta mera just nu. Ty

-jag har ännu fyra timmars arbete i eftermiddag.»

-

-»Hvad åt du i morse då?»

-

-»Åh, någonting riktigt fint, kokt ris med torkad fisk.»

-

-»Och hvad skall du äta i kväll, när du slutar ditt arbete?»

-

-»Jag tänker det blir litet kokt färsk fisk med en tomat eller gurka till.»

-

-Vid en så lätt kost äro de vanda ända från barndomen. Men trots den äro de

-mycket uthålliga. Sedan de gått en hel dag i ansträngande marscher, fordra

-de således icke mera än en handfull ris och en kanna kokande vatten till

-kvällsmat.

-

-Japanerna äro ännu ett hedniskt folk. Men äfven där arbetar missionen. Och

-likasom japanen längtar efter upplysning och kunskaper, så har han också

-börjat längta efter en lefvande frälsare. Många hafva redan öfvergifvit

-sina hedniska gudar och börjat söka himmelens Gud.

-

-Och vi hoppas, att den dag ej skall vara aflägsen, då äfven Japan skall

-höra med till de folk, som bekänna sig vilja tillhöra Kristus.

-

-

-----

-

-

-Brefväxling med de små.

-

-Prisuppgift N:o 1.

-

-

-  Om _mitt första_ klang sången i julenatt

-  Ifrån himmeln af änglarnas skara.

-  För den stormfyllda jorden en härlig skatt

-  Till oss, arma, den skulle ju vara.

-

-  Och _mitt andra_ jag såg uti sommarens tid

-  Uppå susande vingar sig höja.

-  Lägg därtill blott ett a, och en flicka så blid

-  För din tanke i folkdräkt ses dröja.

-

-  Och _mitt hela_ det var ju en nordisk brud,

-  Men en brud uti drottningakrona.

-  Och när nordiska land stod i vårfager skrud,

-  Hon vigdes att folken försona.

-

-

-----

-

-

-_Bibelläsning_

-

-eller hvad står det i nästa söndags text?

-

-Veckan 12-18 Juni 1905.

-

-  M. 12. Apg. 8: 26-38. FILIPPUS OCH ETIOPIERN.

-

-  T. 13. v. 26.  _Filippus i öknen_.

-

-  O. 14. v. 27-28. _Etiopiern närmar sig_.

-

-  T. 15. v. 29-31. _Mötet mellan de två männen_.

-

-  F. 16. v. 32-33. _Hvad etiopiern hade läst_.

-

-  L. 17. v. 34-35. _Filippus undervisar_.

-

-  S. 18. v. 36-38. _Etiopiern tror och varder döpt_.

-

-

-_Söndagsskoltext för den 18 Juni._

-

-Apg. 8: 26-38.

-

-  _Minnesvers_: Jerem. 29: 13, 14 a.

-

-

-

-  -------------------------------------------------------------------------

-                                 BARNAVÄNNEN

-  -------------------------------------------------------------------------

-   N:o 24 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.

-  15 Juni.|           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905

-  -------------------------------------------------------------------------

-

-

-

-

-_Filippus och etiopiern._

-

-Apg. 8: 26-38.

-

-

-Pingstens Helige Ande hade uppfyllt den unga församlingen i Jerusalem med

-segerkraft och hänförelse, med lydnad för Guds vilja och heligt nit att

-tända himmelsk eld i människornas hjärtan.

-

-Det är till den tiden vår berättelse förflyttar oss, ty det var då Filippus

-sammanträffade med drottning Kandaces af Etiopien finansminister.

-

-Dessa två människors sammanträffande förmedlades af Gud själf, som bjöd

-Filippus att bege sig af ut i den Syriska öknen, som skiljer Palästina och

-Egypten.

-

-Det var förvisso en underlig väg för diakonen Filippus, men hans lust var

-att lyda Gud, och denna gudslydnad skulle för honom blifva en hans skönaste

-lifserfarenhet. Öknen skulle varda en ljuflig lustgård, ty här skulle han

-få föra ett efter Gud sökande och törstande hjärta till den eviga

-lifskällan.

-

-Ej länge har Filippus vandrat i den glödheta ökensanden, där ingen blomma

-doftar och ingen fågel sjunger, förrän han får se ett ståtligt följe närma

-sig. Först komma väpnade ryttare på hvita arabiska hästar, så en präktig

-vagn, och efter vagnen åter en väpnad trupp. I vagnen sitter den förnäme

-etiopiern och läser i en pergamentsrulle. Han hade nämligen varit till

-Jerusalem och där i Jehovas tempel sökt den lefvande Guden. Visserligen

-hade han ännu icke funnit hvad han sökte, men han var angelägen om att nå

-fram till sin längtans mål, och därför satt han nu och läste i en helig

-skrift profetian om den lidande Messias.

-

-Filippus anar nu, att det är just för denne mannens bästa, som han kommit

-ut i öknen, och genom en Andens maning närmar han sig vagnen och hör

-etiopiern läsa högt det 53:dje kapitlet af profeten Esaias bok. Efter att

-höfviskt hafva hälsat frågar Filippus om hofmannen förstod den

-hemlighetsfulla profetian. Denna fråga innebär ju en outtalad försäkran om

-att han, diakonen, gjorde det.

-

-Hofmannen tyckte väl, att Filippus kom såsom sänd från himmeln. Intet

-kärare ressällskap kunde han önskat sig, och därför beder han honom stiga

-upp och taga plats bredvid honom i vagnen. Hofmannen tillstår helt öppet,

-att han ej förstod profetians ord och han frågar Filippus om dess

-betydelse. Det är ingen skam att bekänna sin okunnighet, när man är en

-sådan som vill lära. Fråga äfven du, liten, dina föräldrar och lärare, om

-det du ej förstår. De skola glädja sig däröfver och med innerlig

-tillfredsställelse undervisa dig.

-

-Så gör nu äfven Filippus. Han säger hofmannen, att den om hvilken profeten

-skrifvit, enligt Guds löfte nu var kommen, att han gifvit sitt lif i döden

-till försoning för vår synd och att han nu var uppstånden för att bringa

-oss i lifsgemenskap med Gud samt till hjärtefrid och lycka. Filippi

-predikan står icke i vår bibel, men ljufligt skulle det hafva varit att få

-vara med i vagnen och lyssna. Ty så klart och öfvertygande, så varmt och

-vinnande talade han om Jesus, att där föddes tro i hofmannens hjärta och en

-djup längtan efter att helt blifva en Jesu lärjunge och en sann kristen.

-Han trodde, fick förvissning och blef döpt i Jesu namn, innan de två männen

-och vännerna skildes för alltid ifrån hvarandra i detta lifvet.

-

-Men hofmannens omvändelse blef förvisso af utomordentlig betydelse för hela

-hans fosterland. Han var en man, som visste hvad han ville, full af

-hänförelse och kraft, och vi vilja tro, att tusenden af Etiopiens folk

-genom honom lyftes högt upp ur hedendomens natt till lif och ljus.

-

-Och att en man med en så utpräglad gudslydnad och hänförelse som Filippus

-skulle vinna många själar för sin frälsare, det kunna vi lätt förstå. Nu

-hafva dessa två älskliga människor för längesedan återfunnit hvarandra i

-det himmelska fadershuset omkring Guds och Lammets tron. Men vi böra lära

-af dem att blifva sanna Jesu efterföljare, som i lydnad och med hänförelse

-själfva gå på Guds vägar och söka att få många med oss.

-

-_J. B. G._

-

-

-----

-

-Hvad vänlighet förmådde.

-

-

-Doktor Walther satt en dag i sitt mottagningsrum och läste. Han var en

-jämförelsevis ung man och en duktig läkare. Medan han läste, ringde det på

-tamburklockan. Han lade ifrån sig boken och gick för att öppna, men då han

-såg hvem det var, mörknade hans ansikte. Där stod nämligen en liten trasig,

-smutsig pojke, känd under namnet Hammar-Janne. Det var en sådan gosse, som

-alla andra varnades för--en gosse, som blef kallad tjuf och odåga, och

-hvilkens förbättring ingen ansåg det löna mödan att vinnlägga sig om, ty

-hans största nöje tycktes vara att göra folk rädda för honom. Hans verkliga

-namn var John Ammerton. För resten kände ingen hans far, och hans mor var

-död.

-

-Nu stod han emellertid i doktorns förstuga med ett både smutsigt och

-blodigt ansikte. Det var också blod på hans kläder.

-

-"Jag skulle fråga, om doktorn ville vara snäll och hjälpa mig litet, jag

-har fått ett sår i hufvudet."

-

-"Hvad är det för slags sår?" sporde doktorn.

-

-"Jag är rädd det är farligt, vet doktorn", sade gossen med en suck. "En

-karl kastade sten på mig.--Aj!"

-

-"Hvarför kastade han sten på dig då?"

-

-"Jag vet inte", sade pojken och såg med skygg blick ned mot golfvet.

-

-"Jo, det vet du. Hvarför kastade han sten på dig?"

-

-"Jag tog ett äpple under ett af hans träd."

-

-Doktorn ville icke röra gossens hufvud med sitt finger. Det behöfdes icke.

-Han såg, att det blott var ett skrubbsår, och att blodet hade upphört att

-rinna.

-

-"Gå hem och se till att du får ditt hufvud tvättadt och en ren bindel om",

-sade han.

-

-"Jag har ingenstans att gå, och ingen som vill hjälpa mig heller", mumlade

-gossen.

-

-"Men du har väl något tillhåll i alla fall?"

-

-"Ja, jag är i fattighuset, men ibland så köra de ut mig därifrån också."

-

-"Nå, ja, du dör då inte af detta, pojke. Gå nu och bed någon tvätta ditt

-hufvud, eller ock får du tvätta det själf och binda om en ren näsduk."

-

-"Ursäkta doktorn, men jag har inte någon--"

-

-"Se så, pojke, gå din väg, jag har inte tid att stå här. Det gör ingenting

-om du inte får någonting om, bara du tvättar dig."

-

-Och därmed stängde doktorn dörren och gick tillbaka till sin bok. Han hade

-icke ämnat vara hård, men han tyckte verkligen icke att hans hjälp

-behöfdes, och säkert var han icke heller angelägen att få den gossen in i

-sitt rum.

-

-Men doktor Walther hade icke varit den enda, som visste om gossens

-besök--hans unga hustru hade ock varit vittne därtill. Hennes hjärta var

-ömt, ty hon hade lidit. Hon hade inga barn i lifvet, men två små grafvar på

-kyrkogården påminde henne, att hon hade någon i himmelen, som kunde kalla

-henne mor. Hon var van att handla efter sin första ingifvelse, och så

-gjorde hon äfven denna gång. Hon sprang ned efter gossen och bad honom gå

-upp köksvägen, hvarefter hon tog honom med sig in i badrummet. Han kom,

-trasig och smutsig som han var, förundrad öfver hvad hon ville. Den milda

-rösten, som hade kallat på honom, hade icke skrämt honom. Han stod bara och

-såg på henne.

-

-"Sitt ned nu, min gosse", sade hon.

-

-Han satte sig.

-

-"Om jag nu hjälper dig, vill du då försöka bli en snäll gosse?"

-

-"Jag kan inte bli snäll."

-

-"Hvarför det?"

-

-"För att jag inte kan. Jag har det inte i mig, det säger alla människor."

-

-"Men kan du inte försöka?"

-

-"Jag vet inte."

-

-"Om jag skulle försöka hjälpa dig, ville du då göra som jag bad dig?"

-

-"Ja--kanhända."

-

-Fru Walther hämtade ett handfat med vatten och en svamp och tvättade därmed

-försiktigt gossens hufvud och ansikte. Därpå klippte hon bort det krusiga,

-tofviga håret från såret och såg då, att det verkligen ej var något farligt

-sår. Hon tvättade det rent och lade vadd öfver det. Därpå strök hon håret

-tillbaka från gossens panna och såg honom in i ögat.

-

-Det var icke ett elakt ansikte hon hade framför sig. Nu då det ej var

-öfverdraget med smuts, var det till och med ett vackert ansikte.

-

-"Hvad heter du, min gosse?"

-

-"Hammar-Janne. Ibland också tras-Janne."

-

-"Nej, jag menar ditt dopnamn."

-

-"Hvad för något?"

-

-[Illustration: TRE GENERATIONER.]

-

-[Illustration: ETT FARLIGT DJUR. DEN AMERIKANSKE BISONOXEN.]

-

-"Vet du inte, hvilket namn dina föräldrar gåfvo dig?"

-

-"Jo då. John Ammerton, det står i föreståndarens bok."

-

-"Jaså John. Nå ja, såret är inte farligt, och om du aktar dig för att rifva

-af förbandet, skall det snart vara läkt. Är du hungrig?"

-

-"Ja, jag har inte ätit någonting alls i dag."

-

-Fru Walther gaf honom smörgås och mjölk i köket. Medan han åt, betraktade

-hon honom med en forskande blick. När hon icke såg på hans trasiga,

-smutsiga kläder utan endast på det glänsande håret, som hon hade strukit

-vackert öfver det välformade hufvudet, och lade märke till ansiktet med de

-strålande ögonen, måste hon erkänna, att gossen var vacker.

-

-Janne hade nu slutat äta och reste sig upp.

-

-"John", sade hon, "när du är hungrig och icke har något att äta, skall du

-få komma hit och få mat. Jag vill inte att du skall gå och svälta."

-

-"Tack, jag vill gärna komma."

-

-"Och om jag ger dig mat hvarje gång du är hungrig, vill du då för min skull

-försöka bli en snäll gosse?"

-

-John hängde hufvudet och funderade. En annan skulle kanske hafva förundrat

-sig öfver att han inte svarade genast, som en tacksam gosse borde hafva

-gjort, men fru Walther förstod, att han funderade huru han skulle svara för

-att vara uppriktig.

-

-"Om de andra vilja låta mig försöka, frun, men det vilja de inte", svarade

-han till sist och såg henne trohjärtadt in i ögonen.

-

-"Vill du försöka i alla fall?"

-

-"Ja, det vill jag."

-

-Fru Walther gaf gossen mat i ett papper och klappade hans hufvud. Han sade

-ingenting, men hon kunde icke tro att han ej kände någon tacksamhet--hon

-såg den lysa ur hans ögon.

-

-(Forts.)

-

-

-----

-

-Tre generationer.

-

-Med teckning.

-

-

-  _Det är en glädje att dem se,

-  De äro präktiga alla tre;

-  Men farfar, jag tror han år bäst ändå,

-  Jag kan inte hjälpa jag tänker så._

-

-  _Han ser så mildt på gossen ner,

-  Hans vackra öga vänligt ler.

-  Ej bitter han blifvit i lifvets strid,

-  I ögat bor kärlek, på pannan frid._

-

-  _Jag tror han sagt dem båda två:

-  "På Herrens väg I skolen gå!

-  Då kan man väl böjas i lifvets strid,

-  Men aldrig man mister sin barnafrid._

-

-  _Till lösen 'Uppåt, framåt' tag!

-  Då går det hemåt hvarje dag.

-  Och fortare går det, än mången tror,

-  Att ung blifver gammal och liten stor."_

-                     _ANNA H--M PREINITZ._

-

-

-----

-

-Ett farligt djur

-

-eller den amerikanske bison.

-

-Med teckning.

-

-

-I forna tider lefde i vår världsdel tvenne oxarter, den ene var uroxen, den

-andre visenten eller bisonoxen.  Dessa väldiga djur funnos jämväl i vårt

-land för många hundrade år sedan. Detta veta vi däraf, att man funnit

-skelett af dem i utgräfda torfmossar. Uroxen finnes nu mera ingenstädes.

-Han är utdöd. Bisonoxen förekommer på några få ställen i Europa och Asien.

-Men i Amerika lefver en släkting till de förra som kallas den amerikanske

-bisonoxen eller buffeln, och huru han ser ut visar vår teckning.

-

-Buffeln fanns ännu för femtio år sedan öfver nästan hela Nordamerika, men

-år efter år har han försvunnit från den ena staten efter den andra.

-Europeer, indianer och vargar hjälpas åt att utrota honom. På de stora

-stepperna i de västra staterna finnas de väl ännu kvar i millioner, men den

-tid torde icke vara allt för aflägsen, då det gått honom som det gått hans

-släktingar i Europa.

-

-Buffeln är emellertid jätten bland Amerikas landtdjur. Han kan mäta öfver

-manken två meter i höjd och längen kan uppgå ända till tre meter. Hufvudet

-är väldigt och väpnadt med kraftiga horn. Pälsen är långhårig och lurfvig,

-gråbrun om vintern och något ljusare sommartiden.

-

-Bisonoxen är ett mycket sällskapligt djur och därför träffar man stundom

-tusentals af dem tillsammans betande på de stora prärierna under sommaren.

-Om vintern draga de i stora hjordar inåt skogarna. Vanligen gå de en efter

-en i en lång rad under dessa vandringar, och alltid på en bestämd väg i rak

-riktning. Därunder trampa de upp präktiga vägar, som äfven af resande

-människor användas och äro kända under namn af "_buffelvägarna_".

-

-Vintertiden är för buffeln en hård tid. Då måste han nöja sig med torra,

-vissnade växter, bark och knoppar af löfträden, isynnerhet asp och ask.

-Under sommaren har han ett rikt bord dukadt öfverallt på de stora

-grässlätterna.

-

-I läraktighet och vakenhet står buffeln öfver sin europeiske släkting

-visenten. Försök att tämja honom ha ej sällan lyckats. Han visar

-tillgifvenhet för sin vårdare, men han har svårt att öfvervinna sin

-skygghet för människan.

-

-Buffeljakten är en tilldragande sport såväl för europeer och amerikaner som

-för indianerna. Han har ett förträffligt kött och en dyrbar hud, ullen är

-präktig och de vackra hornen äro icke att förakta.

-

-Man har lyckats att öfverföra buffeln äfven till Europas djurgårdar, där

-han synes trifvas godt och föröka sig bättre än han gör till och med i sitt

-fria lif på prärien.

-

-_J. B. G._

-

-

-----

-

-Skyddsängeln.

-

-_Af Ad. Gründler._

-(Forts. fr. n:o 22.)

-

-

-Modern var ju visserligen kvar hos de faderlösa barnen, och mors ögon gömma

-alltid en skatt af kärlek för hvarje barnahjärta. Men fru Hubert var själf

-så förkrossad af det hårda slag, som drabbat henne, att hon den första

-tiden nästan ständigt grät tyst för sig själf. Och sorgen gräfde ett djupt

-veck i hennes panna.

-

-Den lilla pension som beviljades henne räckte visserligen till ett mycket

-anspråkslöst underhåll för henne och hennes barn, men Kristel borde dock få

-lära sig någonting för att kunna vara till någon nytta i världen. Det hade

-hans far alltid önskat. Men huru skulle fru Hubert kunna göra detta

-möjligt?

-

-Då kom liksom genom Guds skickelse ett anbud om en friplats för honom i en

-offentlig anstalt, som bekostades af staten, där gossar uppfostrades och

-där de från början fingo vänja sig vid nästan militärisk ordning.

-

-Visserligen krympte hennes hjärta samman af vemod, när hon tänkte på att

-hon skulle nödgas skicka bort sin gosse--långt bort i en främmande

-omgifning, och att af den en gång så lyckliga familjen hon och Maria skulle

-vara ensamma kvar. Men modershjärtat kan ju gifva det svåraste offer, när

-det gäller barnets väl. Sålunda fick då Kristel stanna hemma blott så länge

-att han fick hjälpa modern flytta ifrån den bostad, där de framlefvat så

-lyckliga dagar, till en liten stuga i närheten. Sedan skulle för gossen

-börja ett nytt lifsskede--ute i världen.

-

-Kristel hade väl på barnavis ofta önskat att en gång få resa långt ut i

-världen med tåget, som många gånger om dagen ilade förbi hans barndomshem.

-Ty huru sköna än hans hembygds berg voro, så lockade honom dock den okända

-världen bortom dessa berg med en ännu större tjusning.

-

-Nu skulle då ändtligen hans önskan uppfyllas. Men nu gladde honom ej

-vissheten därom så mycket som han förut hoppats, ja, han kunde ej dölja för

-sig själf, att han kände det såsom en stor lättnad, när hans resa till

-institutet blef uppskjuten tills i augusti för sommarferiernas skull. Men

-äfven dessa få veckor gingo så fort, och ju närmare afskedets dag kom, ju

-närmare slöt han sig till modern och allt mera hjärtlig och vänlig blef han

-mot lilla Maria.

-

-Den sista aftonen i hemmet var hans hjärta i synnerhet tungt. Hans lilla

-syster sof redan godt i sin säng, men modern bad sin gosse sitta uppe en

-stund hos henne. Hon smekte kärleksfullt hans hufvud och såg honom så varmt

-in i ögonen. Därpå öppnade hon den gamla bibeln, ur hvilken hans far hvarje

-dag läst ett kapitel för de sina. Hon slog upp Tobias' bok och läste för

-sin gosse om den unge Tobias' afsked från sina föräldrar och upprepade med

-darrande röst den gamle faderns välsignelse öfver sin son: "Så drag då dina

-färde, Gud vare med dig på vägen och hans ängel ledsage dig!"

-

-Kristel satt tyst en stund, därpå såg han på en gång rakt in i sin mors

-ögon och frågade: "Mor, finns det verkligen änglar? Jag kan inte tro det."

-

-Modern häpnade. "Hvarför tror du inte det, min gosse?"

-

-"Jo, för att jag aldrig har sett någon.--Du brukade säga för oss, när vi

-voro små, att en ängel satt vid vår säng om natten för att beskydda oss.

-Ser du, jag önskade då så ofta, att jag bara en enda gång hade fått se en

-ängel, och om jag någon gång vaknade på natten, brukade jag ligga alldeles

-stilla utan att röra mig liksom om jag sof, och så--öppnade jag ögonen

-alldeles tvärt. Men aldrig satt där någon ängel bredvid sängen. Nej, det är

-alldeles säkert, att där icke fanns någon, ty månen sken så klart in genom

-fönstret, att jag tydligt kunde se allting. Och så hastigt kunde väl inte

-ängeln flyga därifrån."

-

-"Hvarför inte? Menar du, att en helig ängel vill dröja kvar om ock blott en

-sekund hos ett barn, som med afsikt förställer sig och tänker bedraga

-honom? Kära min gosse, när ett barn kommit så långt, att det icke längre

-vill tro på änglar, då är dess bästa ängel redan viken ifrån det."

-

-"Ja, men jag _kan_ inte tro det, mamma."

-

-(Forts.)

-

-

-----

-

-

-_Bibelläsning_

-

-eller hvad står det i nästa söndags text?

-

-Veckan 19-25 Juni 1905.

-

-  M. 19. Apg. 12: 5-17. PETRUS BEFRIAS UR FÄNGELSET.

-

-  T. 20. v. 5-6.  _Petrus sofver i fängelset._

-

-  O. 21. v. 7-8. _En ängel väcker och löser honom._

-

-  T. 22. v. 9-10. _Ängeln för honom ur fängelset._

-

-  F. 23. v. 11-12. _Petrus söker upp den troende församlingen._

-

-  L. 24. v. 13-16. _Församlingen blir förbryllad af den oväntade

-  bönhörelsen._

-

-  S. 25. v. 17. _Petrus berättar om Guds ingripande och lämnar Jerusalem._

-

-

-_Söndagsskoltext för den 25 Juni._

-

-Apg. 12: 5-17.

-

-  _Minnesvers_: Ps. 91: 11. Ty han skall gifva sina änglar befallning om

-  dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.

-

-

-

-  -------------------------------------------------------------------------

-                                 BARNAVÄNNEN

-  -------------------------------------------------------------------------

-   N:o 25 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.

-  22 Juni.|           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905

-  -------------------------------------------------------------------------

-

-

-

-

-_Förbönen och Guds hjälp._

-

-Apg. 12: 5-17.

-

-

-Det var sent på aftonen i staden Jerusalem. Gatularmet hade tystnat och

-husen stodo som mörka skildtvakter utefter de trånga gatorna. Vi kunna dock

-skönja här och där några vandrare, som tyckas hafva samma mål, ett litet

-hus, hvarest Maria, Johannes moder, bor. Här i detta kristna hem, hvarest

-Petrus så ofta vistats, hade man den sena timmen samlats till bönemöte. Det

-var Jerusalems församling, som bad för aposteln, för det utkorade redskapet

-till mångas frälsning.

-

-Under det detta bönemöte pågick, låg Petrus fängslad mellan två

-krigsknektar i det herodianska palatsets fängelser. Han hade ådragit sig de

-mäktiges hat genom sin förkunnelse af evangelium. Nu är han dömd till döden

-och väntar att följande dag blifva afrättad. Men församlingen beder, och

-Gud hör deras böner.

-

-Midt i natten kommer en ängel in i fängelset. Han går utan svårighet genom

-murar och lyckta dörrar, emedan han är en ande. Han uppenbarar sig dock i

-mänsklig gestalt och utför sitt uppdrag att befria Petrus på ett sätt, som

-vittnar om Guds underbara makt att hjälpa ur all svårighet. Petrus sof, men

-ängeln väckte honom och sade: Stå genast upp! Då Petrus lydde denna

-uppmaning, föllo kedjorna af hans händer, och nu var fången lös från sina

-bojor. Men den starka, väl igenlåsta järndörren och väktarne därutanför

-tycktes vara obevekliga hinder för hans befrielse. Dock--på en vink af

-ängeln öppnar sig järndörren, och väktarne, som ligga och sofva, märka

-icke, att Petrus i ängelns sällskap går ut ur fängelset. Så för honom

-ängeln genom korridorer och gårdar, till dess de komma till den tunga

-ytterporten. Liksom af osynliga händer lyftas bommarne af och portarne

-öppnas, så att Petrus utan svårighet kan komma ut. Hade han vändt sig om,

-skulle han hafva fått se, huru porten lika hemlighetsfullt tillslöts, så

-att man ej kunde märka att den blifvit öppnad.

-

-Emellertid ledsagar honom ängeln in i staden, och då Petrus nu ej längre

-behöfde hans ledning, så försvinner han lika plötsligt som han kommit.

-

-Då Petrus hunnit sansa sig, söker han upp det bekanta huset, Marias hus,

-hvarest bönemötet ännu pågick. Jag föreställer mig huru rädda de blefvo där

-inne, då de midt i natten hörde ifriga klappningar på porten. De tänkte

-måhända, att det var Herodes utskickade, som ville fängsla äfven dem. En

-ung flicka går till porten och frågar hvem det var. Huru glad och förvånad

-blef hon icke, då hon kände Petri röst. I sin häpenhet glömde hon att

-öppna, men då dörren slutligen öppnades, kunde Petrus säga: "Herren har

-utsändt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt, hvad

-judarnes folk har väntat."

-

-Så handlar vår Gud. Han hör bön och gör under. Han befriar de sina ur nöd

-såsom svar på bön. Han sänder sina änglar till deras hjälp, då de bedja

-honom. Hvilken maning till tro och bön utgör icke detta!

-

-_Fr. E._

-

-

-----

-

-Hvad vänlighet förmådde.

-

-(Forts. fr. föreg. n:r.)

-

-

-Sedan berättade hon för sin man, hvad hon hade gjort, och han skrattade åt

-henne.

-

-"Tror du, att din vänlighet kan hjälpa det där eländiga hittebarnet?" sade

-han.

-

-"Jag tror åtminstone inte att den skall skada honom", svarade hon.

-

-Sedan kom Janne ofta och fick mat, och fru Walther gaf akt på att han såg

-renare ut för hvarje gång. Till slut fick fru Walther underrättelse om att

-en vän skulle resa ut till västern för att taga land och bygga sig en farm

-där. Då kom den tanken för henne, att detta möjligen kunde vara ett godt

-tillfälle för John Ammerton, och hon skref till sin vän och bad honom taga

-gossen med.

-

-Ett år därefter hörde hon, att han tyckte bra om gossen. Två år senare

-skref hennes vän, att John var en riktig skatt. Fru Walther visade sin man

-brefvet, och han log och kysste sin lilla hustru och sade, att det gladde

-honom mycket.

-

-Han hade nu också en annan källa till glädje--hans hustru hade skänkt honom

-en frisk, präktig pojke, som lofvade godt för framtiden.

-

-*       *       *

-

-Åren gingo och fru Walther hörde icke mera till John Ammerton. Den sista

-underrättelse hon fick om honom var fem år efter hans flyttning till

-västern, och då hade han farit till guldminorna.

-

-Men i fru Walthers lif hade kommit en glädje, som växte och blef allt

-starkare. Hennes gosse, Filip, växte upp till en lofvande yngling, en

-präktig, godhjärtad gosse, som alla höllo af, föräldrarna naturligtvis

-mest. Vid sjutton år kom Filip Walther till universitetet och vid tjuguett

-år tog han sin examen med heder. Men det hade tagit hårdt på hans krafter.

-Hans mor såg det och oroade sig mycket. Hans far såg det också och ville

-att han skulle resa bort för att uppfriska sig. Han skaffade honom plats på

-ett ställe, där han skulle kunna hämta styrka till både kropp och själ.

-

-Resan gick genom västerns ödemarker. Filip skref ofta hem och gaf lifliga

-skildringar af sin resa, på samma gång han berättade, att hans hälsa blef

-bättre dag för dag.

-

-Föräldrarna läste med glädje om hans resor och hans arbete, men plötsligt

-upphörde brefven. Hvar fanns Filip? Hvarför skref han icke?

-

-En dag kom doktor Walther hem med en tidning hopskrynklad i handen. Där

-berättades om det sorgliga öde, som drabbat det sällskap, med hvilket Filip

-reste, huru det blifvit angripet af en hop indianer och huru de som icke

-dödats hade tagits tillfånga.

-

-Stackars föräldrar! Modern böjde sitt hufvud i stum förtviflan och hennes

-hjärta var nästan brustet. Glädjen hade drifvits bort ur hennes lif och

-tjockt mörker hade lägrat sig omkring henne.

-

-Så gick ett halft år, då postbudet en dag förde med sig ett bref med den

-gamla, välkända stilen. Fru Walther slet upp det och ögnade igenom

-innehållet. Hvilken glädje! Hennes gosse lefde, var frisk och på väg hem

-till dem.

-

-Då doktor Walther kom hem, fann han sin hustru afsvimmad med brefvet i

-handen. Sedan det första glädjeruset lagt sig, satte de sig vid hvarandras

-sida och läste följande bref: "Gud vare tack, som låtit mig finna en sann

-vän eller rättare--låtit en vän finna mig", skref han sedan han först hade

-berättat om hvad han upplefvat och huru han blifvit räddad. "Hade icke den

-vännen funnit mig, skulle jag nu varit död. Han fick veta mitt namn, och då

-han hörde att jag var son till doktor Walther, gjorde han allt för att

-rädda mig. Han använde tusentals kronor för att utrusta män till denna

-expedition och han öfvervann den grymme man, som höll mig fången. Sedan tog

-han mig under sin vård och sitt beskydd. Gud välsigne honom! Jag hoppas

-också, att far och mor må vara redo att välsigna honom, ty han följer nu

-med mig hem."

-

-De lyckliga föräldrarna tackade på sina knän Gud för hans godhet och bad

-honom välsigna sin sons räddare.

-

-Och deras Filip kom, frisk och stark--en kraftig, ofördärfvad man. Med

-honom följde en medelålders herre med ett vackert, öppet ansikte, gråa ögon

-och krusigt hår.

-

-"Detta är min räddare", sade sonen, "känna ni igen honom?"

-

-Doktorn skakade på hufvudet, men hans hustrus blick hvilade forskande på

-mannens ansikte. "Är det han?" hviskade hon, och räckte fram sina båda

-händer, "är det John Ammerton?"

-

-"Ja, jag är John Ammerton", sade den främmande, "och jag tackar Gud, att

-han gifvit mig ett tillfälle att visa, att jag med tacksamhet kommer ihåg

-den vänlighet ni visat mig. Ni har varit mer än en mor för mig."

-

-Och han tryckte hennes hand till sina läppar. "Gud välsigne er!" utropade

-han. "Ni var den enda i hela vida världen, som ansåg att det lönade mödan

-att försöka lyfta den stackars öfvergifne, föraktade gossen upp ur dyn.

-Utan er godhet hade jag varit förlorad."

-

-Då fru Walther den kvällen satt vid sin mans sida, tog hon hans hand och

-hviskade: "Det var en gång en liten sten, som kastades ut i sanden. En

-skattsökare fick öga på den, och då han hade tvättat af smutsen, började

-han slipa den med sin mejsel. Han bröt igenom omhöljet och fick se--en ren

-och strålande diamant."

-

-Doktorn kysste sin fru på pannan--i hans ögon glänste tårar.

-

-(Slut.)

-

-

-----

-

-[Illustration]

-

-

-

-

-Röfvare.

-

-

-  _Stackars lilla fågelmor!--

-  Hit till norden glad du for,

-  byggde här ett litet näste,

-  högt i trädet du det fäste,

-  och du var så glad och nöjd,

-  allt var jubel blott och fröjd,

-  och du tänkte: "Ingen fara

-  kan för bo och ägg här vara"._

-

-  _Sommarfröjden nu är slut,

-  glädjesången sjungits ut,

-  liten fågel blott kan klaga

-  öfver röfvare, som taga

-  hemmets lycka, frid och ro

-  bort från litet fågelbo.

-  Ty ett litet fågelhjärta,

-  det kan också känna smärta._

-                        _ELLA._

-

-

-----

-

-I solvarm sommar.

-

-

-Här ser då hvar och en, att barnen ha sommarlof, och att solen skiner och

-att ljumma fläktar smeka.

-

-[Illustration]

-

-Här på teckningen öfverst äro gossarna i färd med att bygga en stark

-fästning med vallar och torn, från hvilka Sveriges blågula flagga vajar i

-vinden. Det blir allt en bussig fästning när allt blir färdigt, ty början

-är verkligen god, och jag ser att gossarna få mycket roligt af detta arbete

-under fristunderna från sommararbetet.

-

-[Illustration]

-

-På den andra teckningen leker en grupp småttingar på sjöstranden. Några af

-dem äro 'till häst'. Det är 'våra allra minsta', som agera ryttare på sina

-bröders starka skuldror. Hela sällskapet får sig präktiga fotbad under

-leken på den mjuka sanden. Jag är icke fullt viss, om de lärt sig denna

-badkonst af fader Kneipp från Wörishofen eller om det icke snarare är han

-som lärt sig åtskilliga kneippkurer af dessa eller andra små.

-

-[Illustration]

-

-Å den nedersta teckningen ha de minsta blifvit kuskar i stället för ryttare

-och andra ha spänt sig för vagnen. Leken går friskt såväl till sjös som

-till lands, glädje och hälsa, förnöjelse och munterhet lyser ur allas ögon.

-Måhända kunna våra läsare ha något att lära af de präktiga barnen å dessa

-teckningar. Ty så mycket har jag sett af barnen i lek och arbete, att jag

-vet, att de som leka bra, pläga också arbeta bra. Och de som äro flitiga

-och duktiga i arbetet pläga ofta kunna leka såsom barn böra leka. Lycka

-till i både arbete och lek! önskar Barnavännens.

-

-_Farbror._

-

-

-----

-

-

-Skyddsängeln.

-

-Af _Ad. Gründler._

-(Forts. fr. föreg. n:r.)

-

-

-Fru Hubert drog sin gosse allt närmare intill sig. "Tror du inte heller,

-min gosse, det som står skrifvet i bibeln om de kära änglarna, huru de

-sjöngo i Betlehemsängden den första julnatten och huru de på påskdagens

-morgon förkunnade, att Jesus var uppstånden? Vill du inte tro det heller,

-min stackars Kristel?"

-

-"Ack, jo, visst tror jag det, mor--det står ju i bibeln. Men jag menar

-bara, att _nu_ finns det inga änglar mer, åtminstone få de inte längre

-komma ner till jorden för att bevara oss. Huru skulle de då kunnat tillåta,

-att far blef öfverkörd och krossad af tåget?"

-

-"Min käre gosse", moderns röst darrade märkbart--"det gifves många gåtor,

-hvilkas lösning vi först i evigheten skola finna. Men det vet jag förvisso,

-att om det varit Guds vilja, skulle han med största lätthet kunnat skicka

-ner en ängel från sin himmel för att skydda vår älskade far för den

-förfärliga olyckan."

-

-Tviflande skakade gossen på hufvudet. "Har _du_ någonsin sett en ängel,

-mor?" frågade han.

-

-"Nej, visserligen icke på det sätt som du menar, min gosse, icke någon

-ängel med lysande kläder och hvita vingar. Kanske äro mina ögon genom

-synden förmörkade, så att jag icke kan se de himmelska sändebuden, utan de

-sväfva osedda förbi mig. Men det finnes också andra, som få göra

-änglatjänst, Kristel, och dessa hoppas jag att du ofta må se spåren af på

-din lefnadsväg. De äro icke strålande och härliga såsom de himmelska

-budbärare, som bibeln beskrifver för oss, och hvilka vi ej äro värdiga att

-få se, men de få ändock vittna om Guds trofasta vård om oss. De äro ofta

-klädda i enkla, jordiska omhöljen, men de få likväl det uppdraget af Gud

-att bevara, trösta och leda oss, så att vi ej må gå vilse. Gif akt på dessa

-änglaröster, min gosse, och följ dem, men framför allt följ den rösten, som

-vill göra sig hörd i ditt eget hjärta. Det är Guds egen röst, följ den, ty

-den är din bästa skyddsängel."

-

-"Säg mig mer om detta, mor", bad Kristel enträget, "jag förstår dig redan

-bättre."

-

-"Ser du, min gosse, världen är så stor och skön, att du aldrig med din

-blick kan omfatta den, och vår himmelske fader är så rik och mäktig och

-kärleksfull, att du aldrig riktigt kan förstå det. Han har medel och

-utvägar att erinra sina glömska människobarn om deras himmelska hem, så att

-de icke alldeles fördjupa sig i jordetingen här nere. På det viset kunna

-händelserna i lifvet få blifva änglar, som visa uppåt så väl som

-vårblommorna på ängen, när de i sin ljufliga fägring prisa Guds

-skaparevishet. En sång från din barndomstid kan i en frestelsestund ljuda

-för ditt öra och därigenom få blifva medel till att bevara dig från det

-onda, eller minnet af din far, hvilken du bör söka efterfölja i gudsfruktan

-och plikttrohet--allt detta skall kunna göra dig änglatjänster. Och väl

-dig, min gosse, om Gud sänder dig goda människor till följeslagare på din

-lefnadsväg--sådana människor, som i din svaghet och oerfarenhet kunna få

-blifva goda änglar för dig."

-

-Och under djup rörelse skref modern på första bladet i den nya bibeln,

-hennes enda gåfva till sin gosse, såsom tänkespråk Tob. 5: 21 och

-därinunder orden:

-

-  "Guds änglar från vår barndomsdag

-  Oss skydda och bevara."

-

-Men hon talade icke om en annan skyddsvakt, som städse skulle lägra sig

-omkring hennes barn ute i världen--ett trofast modershjärtas oaflåtliga

-bön.

-

-*       *       *

-

-Tidigt följande morgon tog Kristel ett kort men hjärtligt farväl af sin

-nyvakna lilla syster och skyndade ifrigt med modern till stationen. Den

-friska, klara morgonrodnaden hade jagat bort alla sorgsna tankar ur hans

-sinne, och gladt viftade han från kupéfönstret åt modern med sin lilla

-halmhatt, när tåget satte sig i rörelse.

-

-I öfver åtta timmar måste han åka, innan han uppnådde sin bestämmelseort.

-Till en början var han mycket road af bullret och stötarna på tåget,

-lokomotivets pipande och uppehållet vid stationerna. Han gnolade för sig

-själf den ena melodien efter den andra, och bullret af hjulen slog

-beredvilligt takten till hvarje melodi. Hans reskamrater tyckte mycket om

-den muntre lille pojken, hvilkens klara ögon blickade så leende ut i

-världen, som om där funnes blott lust och gamman öfverallt.

-

-Nu brusade tåget fram ur bergsbygden, och obegränsade slätter utbredde sig

-inför gossens häpna ögon. Småningom upphörde de doftande ängarna och de

-gröna löfskogarna allt mer, och i deras ställe syntes stora ljunghedar

-omväxlande med barrskog. De små röda ljungblommorna skulle han gärna velat

-se på nära håll, så vackra tyckte han de voro. Och däri hade han rätt. Hela

-naturen vittnar om skaparens väldiga kraft, antingen hon prunkar i

-Schweizerbergens majestätiska prakt eller kläder sig i hedens enformighet.

-

-Men till slut tröttnade dock Kristel vid att se sig omkring. Då tog han

-fram ur sin resväska smörgåsarna, som modern lagt ner åt honom till matsäck

-på vägen, och de smakade honom nu förträffligt. En vänlig herre, som satt

-midt emot honom och leende såg på med hvilken aptit han åt sina smörgåsar,

-köpte vid nästa station en kopp kaffe åt honom, så att han också skulle få

-någonting att dricka.

-

-Kristel var till en början nästan förskräckt och visste icke, om han finge

-taga emot en så oväntad godhet af en främling, men denne nickade så

-öfvertygande och hjärtligt och såg så vänligt på honom, att gossens blyghet

-försvann. Han tackade hjärtligt och tog emot kaffekoppen, hvilken han

-begärligt drack ur. Detta tycktes mycket roa den främmande herrn, och sedan

-nu isen en gång var bruten, berättade Kristel för sin vänlige reskamrat

-allt hvad han under sitt korta lif upplefvat, och att han nu för första

-gången var stadd på resa ut i världen, för hvilken han redan började känna

-en viss fruktan. Då klappade den främmande herrn honom på hufvudet och

-sökte intala honom mod. Han försäkrade, att han mycket väl kände till

-anstalten, där gossen skulle uppfostras tillsammans med många, många andra

-gossar, och han visste, att de alla brukade trifvas godt där.

-

-Denna lugnande försäkran såväl som sommardagens middagshetta vaggade

-småningom vår pratsamme Kristel till sömns. Tågets buller blandade sig i

-hans drömmar, så att han tyckte sig sitta på en ångbåt och vagga upp och

-ned på höga, brusande vågor. Han började slutligen frukta, att fartyget

-skulle gå under, men då räcktes ut emot honom en hand, liknande en ängels

-hand. Då Kristel såg nogare efter, var det likväl icke en ängel utan bara

-den främmande herrn, som nyss varit så vänlig emot honom och bjudit honom

-på kaffe.

-

-Yrvaken for gossen upp ur sina drömmar och såg sig omkring. Där låg den

-vänlige herrn midt emot honom på bänken, pustande och snarkande--i sanning

-icke någon änglauppenbarelse.

-

-Kristel måste skratta för sig själf, men sedan somnade han på nytt och sof

-så godt, att han vaknade först när hans vän gaf honom en knuff i sidan och

-förklarade, att nu vore han snart framme.

-

-Gossen hann ej mera än tacka den främmande herrn för hans vänlighet och

-sedan springa ut ur kupén, förrän tåget åter rullade därifrån, och Kristel

-stod ensam med sin kappsäck på stationen.

-

-Han såg sig sökande omkring, om ej någon vore honom till mötes, men där

-fanns ingen. Hade icke modern skrifvit till institutet, att hennes Kristel

-skulle komma med dagens tåg? Och ändå bekymrade sig ingen om honom.--Om

-ändå mor varit med!--Den stackars gossen började nu få en aning om hvad det

-vill säga att vara alldeles ensam i en främmande värld.

-

-Då kände han, huru någon sakta ryckte honom i armen och en röst frågade:

-"Är du Kristian Hubert?" Då han vände sig om, stodo två uniformsklädda

-gossar framför honom.

-

-"Ja, det är jag", svarade han gladt, "och man kallar mig vanligen Kristel.

-Huru kunde ni få reda på mig?"

-

-"Åh, det var då inte svårt", sade den ene af gossarne, en liten pigg pys,

-"här fanns ingen mer pojke, som såg så gråtfärdig och modstulen ut som du."

-

-Kristel kände sig mycket harmfull, pojken i honom reste sig, men han fann

-icke något ord till svar.

-

-"Bry dig inte om honom", sade den andre gossen, som tycktes vara

-förståndigare och äfven tjänstvilligt tog ifrån Kristel hans kappsäck för

-att bära den, "han menar inte så illa som det låter. Han är bara så

-odygdig, och det måste vi alla hålla till godo med."

-

-Kristel gick nu tyst midt emellan de båda gossarne, till dess den längste

-af dem stannade. "Här är vårt institut", sade han.

-

-Det var en gammal, vördnadsvärd slottsbyggnad med många torn och

-framspringande hörn och gaflar. Det var en sällsam motsats mellan de

-allvarsamma gråa murarne och de muntra skrattsalfvorna från ett par hundra

-pojkar, som lekte på gården. De buro alla en sorts uniform med blanka

-knappar, och Kristel i sin gråa dräkt och hvita halmhatt stack bjärt af mot

-de andra.

-

-"Här är en ny rekryt!" skreko pojkarne, och det föreföll Kristel, som om de

-mönstrande blickarne stucko honom som spjut från alla sidor. Men den

-störste kamraten, som ännu bar hans kappsäck, fattade nu hans hand och drog

-honom med sig öfver lekplatsen bort till den stora porten. Det föreföll

-Kristel alldeles som om han gick vid en ängels sida midt igenom ett

-fientligt läger.

-

-Följande dag fick också Kristel uniform, så att nu var ingen skillnad

-längre mellan honom och kamraterna. Men de betraktade honom ändå med

-forskande, nyfikna blickar, så att han kände sig mycket illa till mods. Och

-en gång, när majoren, som var chef för institutet, kom gående öfver gården

-och alla gossarne reste sig upp, ville också Kristel vara riktigt höflig

-och tog af sig mössan samt bockade sig djupt. Då skrattade de andra

-gossarna åt honom, så att han kunde ej hjälpa, att tårarna kommo honom i

-ögonen. Men majoren frågade honom vänligt efter hans namn och hans hemort.

-"Behåll du din mössa på en annan gång, lilla linhufvud", sade han, "du

-skall nog snart lära dig taga seden dit du kommer."

-

-(Forts.)

-

-

-----

-

-

-_Bibelläsning_

-

-eller hvad står det i nästa söndags text?

-

-Veckan 26 Juni-2 Juli 1905.

-

-  M. 26. 1 Petri 1: 14-25. FÖRMANINGSORD.

-

-  T. 27. v. 14-16. _Maning till helighet_,

-

-  O. 28. v. 17.  _till sann gudsfruktan._

-

-  T. 29. v. 18-19. _Vi äro dyrt återlösta_,

-

-  F. 30. v. 20-21. _böra därför äga tro och hopp till Gud._

-

-  L.  1. v. 22-23. _vi böra älska hvarandra._

-

-  S.  2. v. 24-25. _och hålla oss stadigt till Guds ord._

-

-_Söndagsskoltext för den 2 Juli._

-

-1 Petri 1: 14-19.

-

-  _Minnesvers_: Matt. 5: 48. Varen fördenskull I fullkomlige, såsom eder

-  himmelske Fader är fullkomlig.

-

-

-

-  -------------------------------------------------------------------------

-                                 BARNAVÄNNEN

-  -------------------------------------------------------------------------

-   N:o 26 | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.| 22 årg.

-  29 Juni.|           Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905

-  -------------------------------------------------------------------------

-

-

-

-

-_Förmaningsord_

-

-till lydnad för Gud.

-

-1 Petr. 1: 14-19.

-

-

-Om du har en god moder i ditt hem, så vet du, att hon för din välfärds

-skull då och då säger dig ett förmaningens ord, huru du skall skicka dig

-såsom det anstår ett godt barn. Du behöfver påminnas om huru du skall

-skicka dig väl i hemmet bland dina syskon, i skolan bland dina kamrater och

-i lifvet bland människor i allmänhet. Om du då lyder och tager i akt en god

-moders maningsord, blir du ett godt barn, som kan skicka dig anständigt och

-väl i lifvets alla förhållanden.

-

-Men likasom vi hafva ett jordiskt hem under vårt lif här nere på jorden, så

-hafva vi ock ett himmelskt, dit vi gå ifrån denna jorden. Och det är för

-oss alla, såväl barn som äldre, af den allra största vikt att få veta, huru

-vi skola lefva vårt lif här nere för att blifva passande för hemmet

-däruppe. Ty än är det ett barn, hvars lif slocknar i döden, än en yngling

-eller en jungfru, som dör i lifvets vår, än en man eller en kvinna i

-lifvets sommartid, än en grånad jordevandrare, som kallas hädan.

-

-Vår text innehåller några maningsord, som lära oss, huru vi skola skicka

-oss, för att varda passande för det himmelska hemmet. Han, som är husfadern

-i detta hem, är den helige Guden. Om vi vilja vara hans barn, så måste vi

-vandra heligt i all vår umgängelse här i världen. Ty han säger till sina

-barn: "Varen helige, såsom jag är helig".

-

-Hvad innebär det då att vara helig? Gud har sändt sin son åt oss till en

-frälsare. Han har i sitt lif visat oss, hvad det innebär att vara helig. Du

-bör taga fram ditt nya testamente och läsa där om Jesu lif. Du märker

-snart, huru olikt hans lif var emot alla andras. Hans lif var heligt. Du

-bör då söka i allt likna honom. Du bör aldrig göra något som är fult och

-styggt och syndigt, utan i stället såsom Jesus vara god, mild, barmhärtig

-och kärleksfull. Du bör vara hjälpsam och bemöda dig om dina likars väl som

-han gjorde. Då blir äfven du helig i all din umgängelse.

-

-Och om du understundom känner dig såsom ett armt och ofullkomligt litet

-barn, så får du bedja din frälsare om förlåtelse och hjälp. Han är äfven

-vår hjälpare. Men när du så beder till din frälsare och till din himmelske

-fader, så bör du veta, att du är ett litet Guds barn, öfver hvilket Herrens

-välbehag hvilar, att du är en af de många, som i gudsfruktan går med

-stapplande steg mot det himmelska fadershemmet. Du bör veta, att du då går

-på den rätta vägen och aldrig behöfver vända om för din svaghets eller

-ofullkomlighets skull.

-

-Ty ser du, Jesus har lidit döden här på jorden och utgjutit sitt blod såsom

-ett försoningsoffer för dina synder och icke allenast för dina utan för

-hela världens. Däraf kan du ytterligare förstå, huru innerligt han älskar

-dig och huru han vill hjälpa dig på vägen hem till fadershuset i Guds

-himmel.

-

-Knäpp du barnsligt dina händer och bed i Jesu namn om allt det du behöfver,

-var from och flitig och gudfruktig! Då blir du ett passande barn för det

-himmelska hemmet, och när du en gång dör, skola himmelens änglar föra dig

-dit upp till klarhet och stor härlighet.

-

-_J. B. G._

-

-

-----

-

-Eva.

-

-

-"Hvarför skulle jag heta Eva?" frågade en liten flicka, som en dag hade

-hört sina föräldrar berätta om syndafallet i Edens lustgård.

-

-"Jo, för att din kära farmor hette så", svarade fadern.

-

-"Jaså", sade lilla Eva betänksamt, "men farmor var ju så snäll?"

-

-"Ja, din farmor var riktigt snäll, min lilla flicka", sade Evas mamma. "Jag

-ville önska, att du icke allenast fått hennes namn, utan att du måtte

-blifva lika god och kärleksfull som hon var."

-

-Den lilla var tyst ett ögonblick, därefter frågade hon: "Hvarför blef

-farmor kallad Eva?"

-

-"Det kan jag inte säga dig", svarade modern, "men hvarför ville du veta

-det?"

-

-Eva svarade icke genast.  Men så talade hon om att det var den sorgliga

-berättelsen om Adam och Eva, som drefvos ut ur paradiset, som hade kommit

-henne att tycka, att det var mycket ledsamt att kallas Eva. "Ack, mamma",

-sade hon till slut, "om inte Eva ändå ätit det där äpplet! Hvarför lydde

-hon den stygga ormen och icke den gode Guden i himmeln?"

-

-"Därpå kan jag icke svara dig", svarade modern.

-

-"Jag tror, att de flesta skulle ha gjort på samma sätt som Eva, om de varit

-i hennes ställe", sade fadern.

-

-"Åh, pappa, hur kan du tro så illa om oss!" sade den lilla förnärmad. "Min

-lilla rara mamma skulle då säkert varit klokare, och jag--ja, jag skulle

-inte heller gjort det. Jag är så ledsen att jag heter Eva. Jag sade det

-till lärarinnan i dag, men hon bara skrattade åt mig."

-

-"Det betyder ingenting hvad du heter, min lilla flicka", svarade fadern.

-"Men kom ihåg också hvilket löfte Eva fick--hon skulle få blifva stammoder

-åt honom, som skulle krossa ormens hufvud, vår dyre frälsare."

-

-Eva tänkte visserligen på faderns ord, men det dröjde länge, innan hon

-kunde glömma, att hon hette Eva.

-

-Den lilla flickans pappa hade nyligen köpt ett vackert hus, hvartill hörde

-en liten trädgård. Träden voro ännu ganska små, men när de på våren

-knoppades och blommade, blef det stor glädje i hela familjen. Eva sprang

-hvarje dag ned till dem och gladde sig i tankarna åt de härliga päron och

-äpplen, som hon skulle få på hösten.

-

-"Ack pappa, se bara!" sade hon en dag, "detta lilla träd har redan

-körsbär."

-

-"Ja, bara det nu blir varmt, så bli de snart mogna", sade fadern.

-

-Då modern nu också kom dit, fortfor han: "Jag tror det är stora och goda

-körsbär, nu måste vi sköta om dem riktigt väl, så att vi alla kunna få

-smaka dem."

-

-Hvarje dag gick Eva ned till det lilla trädet, och--mycket riktigt--bären

-blefvo småningom allt större och rödare. Hon räknade också körsbären,

-liksom fadern hade gjort, och det var och förblef sexton. Eva var mycket

-beställsam med att se efter körsbären. Föräldrarna kommo naturligtvis icke

-så ofta ner i trädgården som hon. Och när de kommo dit, tänkte de på många

-andra saker än på körsbären.

-

-Emellertid blef Eva småningom bekant med grannarnas barn, och föräldrarna

-tilllät henne taga dem med sig och leka i trädgården. Och de muntra,

-lifliga små flickorna trifdes riktigt godt hos Eva.

-

-"Vet du af, att det redan finns mogna körsbär i trädgården?" sade Emma en

-dag.

-

-"Ja, men dem få vi inte röra", svarade Eva. "De skola bli riktigt mogna

-först, och så vill pappa smaka dem. Han har också räknat dem, för att ingen

-skall taga bort dem."

-

-(Forts.)

-

-

-----

-

-En kindergarten

-

-eller en blomstergård för små barn.

-

-Med teckning.

-

-

-Den här lilla gruppen af barn är icke samlad i ett hem och inte heller i en

-skola, utan i en anstalt, som vill vara någonting midt emellan hemmet och

-skolan. Det är en kindergarten eller barnträdgård.

-

-Som du själf ser äro barnen allesammans för små för att i egentlig mening

-kunna besöka en skola. Vidare äro de allesammans för jämnstora för att

-kunna vara syskon och allesammans den där kvinnans barn, som sitter där med

-handarbetet till höger å teckningen.

-

-Men nog se de så älskliga ut, som om de vore mer än syskon och arbeta och

-leka och tala om sagor för hvarann, som om de aldrig kunde vara stygga. Ja,

-det är just detta barnen få lära sig i en kindergarten.

-

-Dit samlas nämligen barn, som äro fem à sex år gamla. En eller flera

-lärarinnor taga där hand om dem ett par tre timmar om dagen. Och här få de

-små lära sig att vara goda, vänliga och tålmodiga mot hvarann, de få lära

-sig leka snällt och sjunga vackra visor. De få lära sig att sy och virka

-små saker, de få lära sig att läsa små sagor och sånger, som lärarinnan

-berättar för dem och mycket, mycket annat, som kan vara lämpligt för sådana

-små barn, hvilka ännu icke kunna taga i tu med skolarbetet på allvar.

-

-På vägen till och ifrån kindergarten få småttingarne regelbundna promenader

-och tillfällen att vistas ute i den friska luften. Och medan de äro borta,

-får mor hvila sig litet i sitt uppfostringsarbete, och både mor och barn få

-lära sig att riktigt längta efter hvarann. Ty den blomstergård där de små

-barnen bäst växa och blomma och dofta är ändå under en moders varma blickar

-och i närheten af hennes älskande hjärta.

-

-_J. B. G._

-

-[Illustration: EN KINDERGARTEN.]

-

-

-----

-

-

-

-

-Jesus, Mästare!

-

-

-  _"Jesus, Mästare, barnavän,

-  Lisar du smärtan?

-  Har du glädje och tröst att ge

-  Sörjande hjärtan?

-  Helar du såren?

-  Torkar du tåren?_

-

-  _Jesus, Mästare, barnavän,

-  Ändtligt vi funnit

-  Rätta vägen, och vid din fot

-  Målet vi hunnit.

-  Trötta vi digna.

-  Herre, välsigna!"_

-

-[Illustration]

-

-  _Så de bådo, och vid hans fot

-  Barnet de lade.

-  Jesu blick blef så varm och ljus,

-  Huldrikt han sade:

-  "Jag öfver arma

-  Vill mig förbarma"._

-

-  _Och när solen i väster sjönk,

-  Gick där en skara

-  Hemåt med jubel och tack och sång.

-  Men på den bara

-  Marken han dignat,

-  Han, som välsignat._

-                 _ANNA H--M PREINITZ._

-

-

-----

-

-Karl och Greta.

-

-Med teckning.

-

-

-Karl och Greta voro kungens barn. Drottningen hade skänkt dem lifvet på

-samma dag. De voro lika gamla och lika stora, vackra och goda som solens

-ljus och som rosornas doft.

-

-Prinsen och prinsessan fingo under sina barnaår lära sig mångahanda, men

-först och sist skulle de lära sig att blifva goda människor. Det budet hade

-kungen gifvit deras lärare.

-

-I slottets stora trädgård fingo de se så många vackra växter och lyssna

-till fåglarnas sång, när det var vår i världen. Konungens trädgård var för

-de två syskonen en den allra skönaste bok, och i den läste de hvarje dag om

-blommor och fåglar och fjärilar och blänkande fiskar i dammarna. Det var en

-naturlära utan like. Och när läraren tydde för de små de olika varelsernas

-uppgift i världen och huru vi människor måste söka lära oss att förstå Guds

-mening med allt och vara goda mot alla varelser, då tindrade barnens ögon

-så stora och klara, och deras kinder glödde af lust och hänförelse att

-blifva goda människor.

-

-Men de fingo också leka i den stora trädgården och på gräsmattorna rundt

-omkring slottet. En dag voro de därute och sökte efter blommor, som icke

-funnos i trädgården. Då fingo de se två gossar, som de icke kände. Dessa

-kastade sten efter sångfåglarna för att döda dem, och fångade fjärilar samt

-sleto af de granna vingarna och kastade upp de skadade små djuren i luften

-och skrattade åt dem, när de föllo ned. Gossarne hade åter lyckats fånga en

-fjäril, men nu sprang prinsen fram och bad dem inte skada den lilla

-stackaren, utan gifva den åt honom och hans syster, den lilla prinsessan.

-Prinsen fick fjäriln, den var något skadad, flämtade och var så rädd, att

-den skälfde. Men Karl talade så vänligt till den och lofvade taga honom med

-in i trädgården, där ingen skulle skada den. Prinsessan frågade de två

-gossarna om de icke fått lära sig att vara goda mot alla Guds skapade

-varelser? Och då såg hon på dem så mildt med sina stora, vackra ögon, att

-gossarne blygdes och lofvade att aldrig mer kasta sten på fåglarna, eller

-plundra deras bon. Inte heller ville de mera slita vingarna af fjärilar och

-flugor eller binda trådar om deras ben och släppa dem att flyga på detta

-sätt.

-

-[Illustration]

-

-Gossarne bekände en hel hop af synder, som de begått mot de stackars

-djuren. De kunde ej annat, ty prinsessan såg på dem såsom en Guds ängel,

-och inför en ängels ögon kan ingen människa dölja en synd eller vilja göra

-en synd.

-

-Men prinsen och prinsessan följdes åt in i konungens stora trädgård. Där

-satte de fjäriln försiktigt på en liten gren och önskade honom hälsa och

-granna vingar till att flyga med omkring bland blommor och blad i solsken

-och sommarglädje.

-

-Men de två gossarne hade af Karl och Greta fått en så god lärdom, att de

-icke blott själfva blefvo snälla mot djuren, utan de började också inverka

-på sina kamrater. Och var det någon, som inte ville, så frågade de, om de

-ville följa dem till kungens slott och låta prinsessan se på dem och tala

-med dem. Då skulle de genast vilja bli goda barn.

-

-Och en och annan följde verkligen med. Men den som fått se in i prinsessans

-stora, klara ögon och hört hennes ord om att älska och vara goda mot alla,

-han fick ingen lust mer att vara elak och ond.

-

-_J. B. G._

-

-

-----

-

-Skyddsängeln.

-

-Af _Ad. Gründler._

-(Forts. fr. föreg. n:r.)

-

-

-Kristel såg denna första dag så mycket nytt, att syn och hörsel tycktes

-förgå honom. Där voro långa sofsalar med många järnsängar; där var ett

-jättestort tvättrum med tvättfat stora som baljor och en handduk för hvarje

-gosse. Och så fanns där en matsal med långa bord, fyra gånger så långa som

-kyrkan därhemma och många skolsalar jämte gymnastiksalar och lekplatser.

-

-Därjämte funnos ock många lärare, och Kristel bäfvade, när han tänkte på

-huru han skulle kunna skicka sig rätt emot dem alla. Han försökte

-visserligen göra efter det som han såg sina kamrater göra, och så kom han

-då något så när lyckligt igenom den första dagen. Han fick naturligtvis

-komma i en af de lägre klasserna, och där redde han sig bra med både

-läsning, räkning och skrifning.

-

-Sålunda höll han modet uppe hela dagen ända till kvällen.

-

-Då ställdes alla gossarna upp på skolgården, och i den vackra, månljusa

-augustikvällen hölls där aftonbön, hvarefter man sjöng en psalm. Därpå ljöd

-trumman, och de olika afdelningarna marscherade till sina sofrum.

-

-När Kristel några minuter senare låg på sin hårda madrass, kom plötsligt en

-häftig hemlängtan öfver honom. Han tänkte på huru han och hans lilla syster

-Maria om kvällarna brukade läsa just den psalm, som nyss sjungits af de

-många gossarne därnere:

-

-  "När allt omkring mig hvilar,

-  till dig min ande ilar

-  O, Gud, och lofvar dig.

-  När världens larm försvinner

-  och jag mig ensam finner,

-  Är du, barmhärtige, när mig.

-

-  När mörker jorden höljer

-  och all dess prakt fördöljer

-  Jag till ditt rike ser.

-  Jag ser det kring de dina

-  af nåd och sanning skina

-  Uti ett ljus, som ej går ner."

-

-Och så gömde han ansiktet i händerna och grät.

-

-Huru länge han legat så, visste han icke. Slutligen for han upp, förskräckt

-för sina egna snyftningar. Han var rädd att de andra hade hört honom gråta.

-Men öfverallt omkring honom var det tyst, och blott de lugna, djupa

-andetagen buro vittne om ungdomens lyckliga förmåga af sömn. Men vid foten

-af Kristels säng satt en hvit, orörlig gestalt, klart belyst af månskenet.

-

-Kristel satte sig upp. Var det en tomte, som satt där uppkrupen? Eller--var

-de en skyddsängel, en af de himmelska budbärarne, om hvilkas beskydd han

-nyss tillsammans med sina kamrater bedit?

-

-Då vände gestalten ansiktet emot honom, och Kristel kände igen den vänlige

-gossen, som kvällen förut hade mött honom vid stationen.

-

-"Tyst, tyst", hviskade han och lade fingret på läpparna. "Det är egentligen

-icke tillåtet att prata i sofrummet, men det gjorde mig ondt om dig, ty jag

-förstod, att du kände hemlängtan."

-

-Då vaknade åter inom Kristel en pojkaktig känsla af trots och blygsel. "Åh

-nej", sade han tveksamt och osäkert, "hemlängtan är det just inte."

-

-Det var godt för honom, att månen icke lyste på hans ansikte just nu, ty

-han kände huru han rodnade öfver den osanning hans läppar uttalade.

-

-"Inte?--Hvarför grät du då?"

-

-"Jo, ser du, här är allting så främmande för mig. Pojkarne stirra på mig

-som på ett underdjur från Afrika. Om jag bara säger 'skrifbok' i stället

-för 'häfte', så skratta de åt mig, och allesammans kalla mig 'Huber' eller

-på sin höjd 'Kristian', ingen säger Kristel åt mig såsom hemma."

-

-"Jag tänkte det var just detta man kallade hemlängtan", sade den andre

-leende. Men han tillade godmodigt: "Jag vill gärna kalla dig Kristel, om du

-önskar det--eller hur?"

-

-"Ack ja, gör det", bad Kristel. "Du var så snäll emot mig från början. Hvad

-heter du då?"

-

-"Steffen heter jag.--Steffen Brun. Gossarne kalla mig ofta på skämt

-Steffke."

-

-"Men hvad kallade din mor dig, när du var hemma?"

-

-"Jag har ingen mor och intet hem. Mina föräldrar äro döda.--Men godnatt nu,

-Kristel, sof godt."

-

-Tyst smög sig Steffen bort till sin egen bädd. Båda gossarne somnade den

-natten med tårar i ögonen--den ene full af längtan efter ett nyss lämnadt

-hem, den andre af saknad efter ett hem, som han aldrig ägt.

-

-Från den kvällen var vänskapen mellan Kristel och Steffen fast beseglad.

-Kristels tacksamma hjärta kunde aldrig glömma, med hvilket deltagande hans

-kamrat förstått och tröstat honom i hans första svåra sorg därute på den

-främmande platsen. Så ofta han slog upp sin bibel--och det gjorde han

-hvarje dag--så läste han där på första bladet de ord, som hans mor

-skrifvit:

-

-  "Guds änglar från vår barndomsdag

-  Oss skydda och bevara."

-

-Och då tänkte han alltid på Steffen.

-

-Visserligen hade Steffens långa, magra gestalt och hans bleka ansikte med

-de djupt liggande ögonen ingenting änglalikt hos sig, men han var en god,

-präktig gosse, öppen och redbar, gudfruktig och trofast som guld. Och det

-är mera värdt än all yttre skönhet.

-

-Kristel blef snart hemmastadd i anstalten, där han i början känt sig så

-beklämd. Lärare och kamrater voro belåtna med honom, och därför kände han

-sig också lycklig och väl till mods. Visserligen kommo ibland dagar och

-timmar af djup hemlängtan, och i synnerhet brukade den plötsligt komma

-öfver honom på söndagseftermiddagarna. Då kunde han midt under leken

-springa in i en tom skolsal för att riktigt få gråta ut. Men då dröjde det

-aldrig länge, förrän Steffen oförmärkt stod bakom honom och sökte trösta

-honom.

-

-"Steffen", sade Kristel en gång vid ett sådant tillfälle, då han gifvit

-sina tårar fritt lopp, "jag kan aldrig glömma mitt hem."

-

-"Det skall du inte heller, Kristel. Den som kunde glömma sitt hem, vore

-icke värd att äga ett sådant."

-

-"Stackars Steffen", hviskade Kristel medlidsamt, "du har intet hem."

-

-I Steffens mörka ögon lyste en egendomlig glans. "Jo, Kristel", sade han,

-"det skönaste hemmet hafva vi gemensamt, och det hemmet vilja vi båda

-aldrig glömma."

-

-En sällsam rysning genomfor Kristel vid dessa kamratens allvarliga ord, men

-efter barns vanliga sed hade han snart åter skakat af sig detta intryck.

-

-Några veckor hade gått, sedan Kristel kom till anstalten, då man en dag

-förkunnade att det var stor brefskrifning, det vill säga, hvarje gosse fick

-på en bestämd dag skrifva hem. Kristel hade länge gladt sig åt detta, men

-när han nu satt framför det oskrifna arket, visste han icke huru han skulle

-börja, och huru han skulle ordna sina frågor och sina beskrifningar.

-

-(Forts.)

-

-

-----

-

-

-_Bibelläsning_

-

-eller hvad står det i nästa söndags text?

-

-Veckan 3-9 Juli 1905.

-

-

-  M. 3. 1 Petri 5: 5-11. ÖDMJUKHET OCH VAKSAMHET.

-

-  T. 4. v. 5.  _Ödmjukhet är de ungas prydnad._

-

-  O. 5. v. 6.  _Ödmjukhetens välsignelse._

-

-  T. 6. v. 7.  _Ödmjukheten fostrar en frimodig ande._

-

-  F. 7. v. 8.  _Vaksamhet är nödvändig._

-

-  L. 8. v. 9.  _Ståndaktigheten likaså._

-

-  S. 9. v. 10-11 _Vi hafva en mäktig hjälpare mot fienden._

-

-_Söndagsskoltext för den 9 Juli._

-

-1 Petr. 5: 5-11.

-

-  _Minnesvers_: 1 Tess. 5: 5, 6. I ären alla ljusets barn och dagens barn;

-  vi höra icke natten eller mörkret till. Låtom oss därför icke sofva såsom

-  de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.

-

-UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.

-

-

-

-

-

-End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-06, by Various

-

-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-06 ***

-

-***** This file should be named 48656-8.txt or 48656-8.zip *****

-This and all associated files of various formats will be found in:

-        http://www.gutenberg.org/4/8/6/5/48656/

-

-Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online

-Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

-

-Updated editions will replace the previous one--the old editions will

-be renamed.

-

-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

-law means that no one owns a United States copyright in these works,

-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United

-States without permission and without paying copyright

-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

-of this license, apply to copying and distributing Project

-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm

-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive

-specific permission. If you do not charge anything for copies of this

-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook

-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,

-performances and research. They may be modified and printed and given

-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks

-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the

-trademark license, especially commercial redistribution.

-

-START: FULL LICENSE

-

-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

-

-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

-distribution of electronic works, by using or distributing this work

-(or any other work associated in any way with the phrase "Project

-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full

-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at

-www.gutenberg.org/license.

-

-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project

-Gutenberg-tm electronic works

-

-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

-and accept all the terms of this license and intellectual property

-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

-the terms of this agreement, you must cease using and return or

-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your

-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound

-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the

-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph

-1.E.8.

-

-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

-used on or associated in any way with an electronic work by people who

-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works

-even without complying with the full terms of this agreement. See

-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this

-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm

-electronic works. See paragraph 1.E below.

-

-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the

-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual

-works in the collection are in the public domain in the United

-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

-United States and you are located in the United States, we do not

-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

-displaying or creating derivative works based on the work as long as

-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting

-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm

-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily

-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when

-you share it without charge with others.

-

-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

-in a constant state of change. If you are outside the United States,

-check the laws of your country in addition to the terms of this

-agreement before downloading, copying, displaying, performing,

-distributing or creating derivative works based on this work or any

-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no

-representations concerning the copyright status of any work in any

-country outside the United States.

-

-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

-

-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear

-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work

-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the

-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,

-performed, viewed, copied or distributed:

-

-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

-  most other parts of the world at no cost and with almost no

-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it

-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this

-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the

-  United States, you'll have to check the laws of the country where you

-  are located before using this ebook.

-

-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is

-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

-contain a notice indicating that it is posted with permission of the

-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

-the United States without paying any fees or charges. If you are

-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project

-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply

-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm

-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

-with the permission of the copyright holder, your use and distribution

-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works

-posted with the permission of the copyright holder found at the

-beginning of this work.

-

-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

-License terms from this work, or any files containing a part of this

-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

-

-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

-electronic work, or any part of this electronic work, without

-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

-active links or immediate access to the full terms of the Project

-Gutenberg-tm License.

-

-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

-any word processing or hypertext form. However, if you provide access

-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format

-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official

-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site

-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain

-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the

-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

-

-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works

-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works

-provided that

-

-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method

-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has

-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

-  within 60 days following each date on which you prepare (or are

-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg

-  Literary Archive Foundation."

-

-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm

-  License. You must require such a user to return or destroy all

-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm

-  works.

-

-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

-  receipt of the work.

-

-* You comply with all other terms of this agreement for free

-  distribution of Project Gutenberg-tm works.

-

-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than

-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The

-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm

-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

-

-1.F.

-

-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm

-electronic works, and the medium on which they may be stored, may

-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

-cannot be read by your equipment.

-

-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project

-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all

-liability to you for damages, costs and expenses, including legal

-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

-DAMAGE.

-

-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

-written explanation to the person you received the work from. If you

-received the work on a physical medium, you must return the medium

-with your written explanation. The person or entity that provided you

-with the defective work may elect to provide a replacement copy in

-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

-or entity providing it to you may choose to give you a second

-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

-without further opportunities to fix the problem.

-

-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO

-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

-

-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

-warranties or the exclusion or limitation of certain types of

-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

-violates the law of the state applicable to this agreement, the

-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

-remaining provisions.

-

-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in

-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm

-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or

-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any

-Defect you cause.

-

-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

-

-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

-electronic works in formats readable by the widest variety of

-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

-from people in all walks of life.

-

-Volunteers and financial support to provide volunteers with the

-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's

-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will

-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future

-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at

-www.gutenberg.org

-

-

-

-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

-

-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification

-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

-U.S. federal laws and your state's laws.

-

-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the

-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its

-volunteers and employees are scattered throughout numerous

-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt

-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to

-date contact information can be found at the Foundation's web site and

-official page at www.gutenberg.org/contact

-

-For additional contact information:

-

-    Dr. Gregory B. Newby

-    Chief Executive and Director

-    gbnewby@pglaf.org

-

-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

-Literary Archive Foundation

-

-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

-spread public support and donations to carry out its mission of

-increasing the number of public domain and licensed works that can be

-freely distributed in machine readable form accessible by the widest

-array of equipment including outdated equipment. Many small donations

-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

-status with the IRS.

-

-The Foundation is committed to complying with the laws regulating

-charities and charitable donations in all 50 states of the United

-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

-with these requirements. We do not solicit donations in locations

-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular

-state visit www.gutenberg.org/donate

-

-While we cannot and do not solicit contributions from states where we

-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

-against accepting unsolicited donations from donors in such states who

-approach us with offers to donate.

-

-International donations are gratefully accepted, but we cannot make

-any statements concerning tax treatment of donations received from

-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

-

-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation

-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

-ways including checks, online payments and credit card donations. To

-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

-

-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

-

-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be

-freely shared with anyone. For forty years, he produced and

-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of

-volunteer support.

-

-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

-edition.

-

-Most people start at our Web site which has the main PG search

-facility: www.gutenberg.org

-

-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

-

diff --git a/48656/48656-8.zip b/48656/48656-8.zip
deleted file mode 100644
index 79e10b4..0000000
--- a/48656/48656-8.zip
+++ /dev/null
diff --git a/48656/48656-h.zip b/48656/48656-h.zip
deleted file mode 100644
index 59e873d..0000000
--- a/48656/48656-h.zip
+++ /dev/null
diff --git a/48656/48656-h/48656-h.htm b/48656/48656-h/48656-h.htm
deleted file mode 100644
index c34f2bf..0000000
--- a/48656/48656-h/48656-h.htm
+++ /dev/null
@@ -1,3191 +0,0 @@
-<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">

-<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="sv" lang="sv">

-<head>

-  <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=iso-8859-1" />

-  <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" />

-  <title>

-    Barnavännen 1905-06

-  </title>

-

-  <style type="text/css">

-  /*---------------------------------------- Default settings for tags -------------------------------------*/

-  a:hover                       { color:red }

-  a:link                        { color:blue;text-decoration:none; }

-  a:visited                     { color:blue;text-decoration:none; }

-  body                          { margin-left:14%; margin-right:10%; text-align:justify; }

-  h1, h2                        { text-align:center; font-size:100%; font-weight:normal; margin-bottom:3ex; margin-top:0ex; }

-  img                           { border:0; margin-bottom:0ex; margin-top:0ex; }

-  hr                            { margin-bottom:3ex; margin-left:auto; margin-right:auto; display:block; }

-  p                             { margin-bottom:3ex; margin-top:0ex; }

-  table                         { border-collapse:collapse; }

-  td                            { padding:0 0.5em; text-align:left; vertical-align:top; border:0;}

-  /*------------------------------------------- Paragraph spacings -----------------------------------------*/

-  .smaller>p                    { margin-bottom:1.5ex; }

-  p.sp0                         { margin-bottom:0ex; }

-  p.stanza                      { margin-top:2ex; }

-  .poem>p                       { margin-bottom:0ex; padding-left:3em; text-indent:-3em; text-align:left; }

-  .sp2, div.sp2                 { margin-bottom:3ex; }

-  .sp3, div.sp3                 { margin-bottom:4.5ex; }

-  .sp5, div.sp5, table.sp5      { margin-bottom:7.5ex; }

-  /*---------------------------------------------- Font sizing ---------------------------------------------*/

-  .sc                           { font-variant:small-caps; }

-  .xx-smaller                   { font-size:58%; }

-  .x-smaller                    { font-size:69%; }

-  .smaller                      { font-size:83%; }

-  .larger                       { font-size:120%; }

-  .x-larger                     { font-size:144%; }

-  /*-------------------------------------------- Text Decoration -------------------------------------------*/

-  .gsp                          { letter-spacing:0.2em }

-  /*-------------------------------------- Non-Table Text Positioning --------------------------------------*/

-  .bq1                          { margin-left:3%; margin-right:3%; }

-  .fcenter                      { margin:auto; }

-  .pagenum                      { position:absolute; right:5%; font-size:83%; text-align:right; font-style:normal; }

-  .smaller .pagenum             { font-size:100%; }

-  /*---------------------------------------- Table Text Positioning ----------------------------------------*/

-  .ac, .ac>p                    { text-align:center;}

-  .ar                           { text-align:right;}

-  .mc                           { margin:0 auto; max-width:99%; }

-  /*----------------------------------------------- Borders ------------------------------------------------*/

-  td.bld                        { border-left:4px double black; }

-  td.brd                        { border-right:4px double black; }

-  .btd>td                       { border-top:4px double black; }

-  .bbd>td                       { border-bottom:4px double black; }

-  /*-------------------------------------- Media-selective formatting --------------------------------------*/

-  @media screen,print {

-  span.handonly                 { display:none; }

-  img.nothand                   { display:inline; }

-  .poem                         { margin-left:8em; margin-right:8em; margin-bottom:3ex; text-align:left; }

-  .w10                          { width:10%; }

-  .w15                          { width:15%; }

-  .w20                          { width:20%; }

-  .w25                          { width:25%; }

-  .w30                          { width:30%; }

-  .w35                          { width:35%; }

-  .w40                          { width:40%; }

-  .w45                          { width:45%; }

-  .w50                          { width:50%; }

-  .w55                          { width:55%; }

-  .w70                          { width:70%; }

-  .w75                          { width:75%; }

-  .w85                          { width:85%; }

-  .w100                         { width:100%; }

-  div.poemc11                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:11em; }

-  div.poemc12                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:12em; }

-  div.poemc13                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:13em; }

-  div.poemc14                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:14em; }

-  div.poemc16                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:16em; }

-  div.poemc17                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:17em; }

-  div.poemc18                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:18em; }

-  div.poemc19                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:19em; }

-  div.poemc25                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:25em; }

-  }

-  @media handheld {

-  body                          { margin-left:1%; margin-right:1%; }

-  span.handonly                 { display:inline; }

-  img.nothand                   { display:none; }

-  .poem                         { margin-left:1em; margin-right:1em; margin-bottom:3ex; text-align:left; }

-  div.w10                       { width:20%; }

-  div.w15                       { width:30%; }

-  div.w20                       { width:40%; }

-  div.w25                       { width:50%; }

-  div.w30                       { width:60%; }

-  div.w35                       { width:70%; }

-  div.w40                       { width:80%; }

-  div.w45                       { width:90%; }

-  div.w50                       { width:99%; }

-  div.w55                       { width:99%; }

-  div.w75, table.w75            { width:99%; }

-  div.w85                       { width:99%; }

-  div.poemc11                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:14em; }

-  div.poemc12                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:15em; }

-  div.poemc13                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:16em; }

-  div.poemc14                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:17em; }

-  div.poemc16                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:20em; }

-  div.poemc17                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:21em; }

-  div.poemc18                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:22em; }

-  div.poemc19                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:23em; }

-  div.poemc25                   { margin-left:auto; margin-right:auto; width:30em; }

-  }

-  </style>

-</head>

-<body>

-

-

-<pre>

-

-The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-06, by Various

-

-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most

-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions

-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of

-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at

-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have

-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

-

-Title: Barnavännen, 1905-06

-       Illustrerad Veckotidning för de Små

-

-Author: Various

-

-Editor: J. B. Gauffin

-

-Release Date: April 7, 2015 [EBook #48656]

-

-Language: Swedish

-

-Character set encoding: ISO-8859-1

-

-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-06 ***

-

-

-

-

-Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online

-Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

-

-

-

-

-

-

-</pre>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page169">{169}</span></div>

-

-  <h1 class="ac" title="1 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span

-  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>

-

-  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">

-    <tr>

-      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img

-      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>

-    </tr>

-    <tr class="btd bbd">

-      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 22</span><br/>

-      1 Juni.</td>

-      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och

-      Hemmet.</span><br/>

-      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>

-      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>

-      1905</td>

-    </tr>

-  </table>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Kristi Himmelsfärd.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Apg. 1: 4-11.</span></p>

-

-  <p><img src="images/ornate_w2.jpg" class="nothand" style="float:left; height:15.5em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="W"/><span class="handonly">W</span>i minnas från berättelsen om Kristi

-  förklaring, att frälsaren då nått den fullkomning, att han utan död kunnat öfvergå till det

-  himmelska och oförgängliga lifvet genom en himmelsfärd. Men vi minnas också, att han af kärlek

-  till oss stannade kvar på jorden för att genom lidande och död blifva försoningen för våra och all

-  världens synder, och att genom sin uppståndelse bära fram lif och oförgänglighet för oss. Nu först

-  var hans verk här nere fulländadt, nu kunde han och nu ville han återtaga den härlighet, som han

-  ägt hos Fadren, förrän denna världen var skapad, nu kunde han och nu ville han genom en

-  himmelsfärd intaga sitt rum på Fadrens högra sida i himmelen. Från denna härlighet verkar han nu

-  för att draga oss människor upp till sig. Han vill höja och lyfta oss upp ur synd och förnedring

-  till ljus och frihet och lycka.</p>

-

-  <p>Men hans apostlar och alla hans lärjungar skulle jämväl de verka för samma höga och stora mål.

-  Fördenskull hade Fadren gifvit löftet om Andens utgjutande öfver församlingen. Detta löftes

-  uppfyllande skulle nu apostlarna förbida i Jerusalem. Då skulle de erhålla den kraft af höjden,

-  som de behöfde för att eröfra världen åt Kristus och sätta den i rörelse på väg uppåt till Gud.

-  Äfven vi få taga till oss Guds löfte och bedja om hans Helige Ande, på det att vi må kunna varda

-  Herrens små tjänare och tjänarinnor. <span class="pagenum" id="page170">{170}</span>Herrens första

-  lärjungar trodde, att frälsaren efter uppståndelsen skulle upprätta det rike, han så många gånger

-  talat med dem om under sitt jordelif. Men deras föreställningar om Guds rike voro ännu uppblandade

-  med judisk villfarelse. Kristus skall nog en gång förvisso upprätta sitt rike på jorden, men

-  därinne skall församlas icke blott troende judar, utan troende från alla folk och släkten och

-  tungomål. Kristus tillhör nu icke blott Israel utan han tillhör alla folk. Han är nu allas vår

-  frälsare. Det var ett sådant evangelium, en sådan frälsare, apostlarne skulle gå ut att förkunna i

-  Jerusalem, Judeen, Samarien och sedan intill jordens ände. Alla människor skola höra frälsningens

-  evangelium för att blifva i tillfälle att tro på Jesus till frälsning.</p>

-

-  <p>Och när han utvecklat för apostlarne, hvilken uppgift de skulle fylla i världen och omtalat för

-  dem huru de skulle varda skickliggjorda för detta stora värf, då uppfor Herren Kristus till himlen

-  i allas deras åsyn. Under det de böja sig ned i tillbedjan, lyftes han upp ifrån dem, i det han

-  sträcker sina händer till välsignelse öfver den troende skaran. En ljus sky döljer honom snart för

-  deras lekamliga öga, men i sina hjärtan känna de, att han är när de sina alla dagar intill

-  tidsålderns slut.</p>

-

-  <p>Dock&mdash;innan lärjungarna återvända till Jerusalem från Oljoberget, sänder frälsaren dem en

-  sista hälsning genom två himmelska budbärare, som säga, att Jesus Kristus en gång skall återkomma

-  i synlig måtto till jorden. Det är då han här skall upprätta sitt rike, ett rike af rätt och

-  rättfärdighet. Det är då jorden skall återfå paradisets fägring och mänskligheten edens frid och

-  lycka i sina hjärtan.</p>

-

-  <p>Men under det vi vänta på denna härliga tid, skola vi alla söka det eviga och himmelska, på det

-  att vi måtte få vara med i detta härliga rike.</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>

-

-  <div class="ac w25 fcenter sp2">

-    <a href="images/d170.png"><img style="width:100%" src="images/d170.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Broderskärlek.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">(Forts. fr. föreg.

-  n:r)</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_m.png" class="nothand" style="float:left; height:3.7em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="M"/><span class="handonly">M</span>en en vacker januarimorgon stannade

-  baronens vagn därute för att föra fru Henriksson och hennes dotter samt doktorn till

-  järnvägsstationen. Doktorn ville icke afstå från rättigheten att följa sin lilla patient till

-  sjukhuset och öfverlämna henne åt sin berömde ämbetsbroder samt beskrifva för denne förloppet af

-  sjukdomen i foten.</p>

-

-  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>

-

-  <p>En härlig vårdag närmar sig sitt slut. De försvinnande solstrålarna glittra mot de

-  silfverbeslagna seldonen på två hästar, hvilka liksom på lek springa framför en vagn på den

-  dammiga landsvägen. De båda kvinnliga resenärerna äro klädda i djup sorgdräkt. Vi känna dem väl,

-  det är fru Henriksson och hennes dotter, Anna. Den sistnämnda har dock förändrat sig mycket, det

-  lilla ansiktet blickar så friskt och rosigt fram ur sin ram af ljust, lockigt hår. Ögonen stråla

-  af hälsa och lefnadslust och blicka gladt och lifligt omkring sig i den vackra nejden. Hon gör

-  modern uppmärksam på allt som möter dem; hvarje nylöfvadt träd, hvarje liten blomma vid den

-  sorlande bäcken aflockar henne ett litet utrop af glädje, och omedvetet vänder hon moderns tankar

-  från de sorgliga minnena.</p>

-

-  <p>Fru Henriksson ser också ovanligt kry ut, om äfven det smärtfyllda draget vid munnen samt

-  hennes grånade hår bära vittne om, att den djupa sorgen ännu icke är helt öfvervunnen. Men Annas

-  blomstrande hälsa och friska glädtighet uppmuntrar henne alltid, när smärtan öfver <span

-  class="pagenum" id="page171">{171}</span>förlusten af hennes gosse vill trycka ned henne.</p>

-

-  <p>Hon har ju också stor orsak att vara tacksam mot Gud. Behandlingen af Annas sjuka fot har

-  lyckats fullkomligt, och hon kan nu springa så muntert omkring som hvilket annat barn som

-  helst.</p>

-

-  <p>Nu viker vagnen af in i en skuggrik lindallé, som går förbi kyrkogården in i byn. Där ber fru

-  Henriksson kusken stanna och stiger ur tillika med dottern. Vagnen rullar vidare, medan mor och

-  dotter öppna kyrkogårdsporten och långsamt gå dit in. Deras första vandring gäller deras älsklings

-  graf. Snart hafva de funnit den. Kärleksfulla händer hafva prydt kullen med blommor och kransar

-  och ett hvitt marmorkors lyser emot dem. Det reser sig ur blommorna, och på korsets fot stå med

-  gyllene bokstäfver orden: "Kärleken upphör aldrig".</p>

-

-  <p>Länge stå de båda tysta framför den lilla kullen, som gömmer det käraste de ägt på jorden, och

-  varma tårar droppa ned i blommorna. Det är likväl icke endast sorgens tårar, som rulla utför

-  moderns kinder,&mdash;det är också tårar af tacksamhet för Guds nådefulla hjälp, och denna känsla

-  förvandlar den bittra smärtan till mildt vemod.</p>

-

-  <p>Slutligen bemannar sig fru Henriksson. Solen är nära att gå ned och man måste lämna den kära

-  platsen. Ännu en gång fara moderns händer liksom smekande öfver blomsterkullen, sedan lämnar hon

-  och Anna kyrkogården. Vid porten vända de sig om. De flyende solstrålarna kyssa det hvita

-  marmorkorset, och tröstefullt liksom ett framtidslöfte lysa orden vid dess fot ännu en gång emot

-  dem:</p>

-

-  <p>"Kärleken upphör aldrig".</p>

-

-  <p class="sp3 ar">Slut.</p>

-

-  <div class="ac w15 fcenter sp2">

-    <a href="images/d171.png"><img style="width:100%" src="images/d171.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Lilla Berta.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_b.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="B"/><span class="handonly">B</span>erta är en skärgårdsflicka,

-  rödblommig och stark, flink i vändningarna och munter som en liten lärka. När isen ligger blank

-  och säker öfver sunden vid jul- och nyårstid, då fröjdas hon åt den och ilar öfver de blanka

-  bryggorna på skridskor som en hvirfvelvind. Och när så snön faller djup och gör slut på den leken,

-  då pröfvar hon i stället sina skidor utför de branta strandsluttningarna. Men när på vårsidan isen

-  ligger där grå och spröd utan att hvarken bära eller brista, då tycker Berta det är trist. Vinden

-  blåser då vanligen kall och rå, och flickan längtar så innerligt efter böljeslag mot strand och

-  vågglitter därute på sundet. Men hon talar ingenting därom och går där och väntar så rysligt, att

-  hon ser allvarsam ut som en gammal människa. Lyser då solen varm en dag, eller faller där vårregn

-  öfver skär och öar, ser Berta helt triumferande ut genom fönstret och tänker: "Nu får du allt

-  stryk, du gråa istäcke därute; snart måste du nog ge dig af från vår strand". Men så komma där

-  kalla nätter, och isen blir åter stark. Då ser Berta så ledsen ut och sjunger bara i moll hela

-  dagen vid sitt arbete:</p>

-

-  <div class="poem poemc16">

-    <p>"O strand, där aldrig en drifva snöat!</p>

-    <p>Du Sveriges frostiga, sena vår!"</p>

-  </div>

-

-  <p>Men när Berta nunnat om och om igen dessa ord några dussin gånger, suckar lilla Bertas mor och

-  säger helt bekymrad, fastän ett leende leker i ögonvrån: "Du längtar nog bort, du liten, från vårt

-  Stenvik till någon strand på söderhafvets öar. Eller hur, Berta min?" Men då springer Berta upp

-  och tar mor i famn. "Mor, om du visste! Vår strand är den vackraste i hela världen, och Stenvik är

-  det vackraste ställe i hela Sverige. Men om du visste, hvad jag längtar efter att se sundet i sol

-  och böljeglitter."</p>

-

-  <p>Vanligen är det hvarken solen eller regnet, som bryter isens välde i sundet utanför Stenvik,

-  utan en frisk västanstorm. <span class="pagenum" id="page172">{172}</span>Och nu var isen borta

-  och solen sken och vågorna lekte och glittrade, och solen göt sitt guld öfver den vackra fjärden.

-  Och nu var Berta glad, nu log hon och sjöng och njöt af sin vår. Hon satt långa stunder och såg

-  drömmande in i böljeglittret därute. Det var som om vågorna kommo just till henne och berättade om

-  sin glädje och sina äfventyr under den långa vintern. Och Berta lyssnade och kände sig så oändligt

-  lycklig. Men ändå längtade hon. Hon visste inte riktigt själf hvarefter. Men hon kände, att hon

-  behöfde en varmare sol, en klarare våg och en vår, som evigt varar, ett hjärta så rent och så

-  hvitt som snö.</p>

-

-  <div class="ac w45 fcenter sp2">

-    <a href="images/i172.jpg"><img style="width:100%" src="images/i172.jpg" alt="Berta och fars båt"

-    title="Berta och fars båt"/></a>

-  </div>

-

-  <p>Det blef för trångt och för kvaft därinne. Hon måste ut, ut till stranden och ned i fars stora

-  båt, och där sjöng hon:</p>

-

-  <div class="poem poemc17 sp3">

-    <p>"Gör mig ren, o Herre, ren som snö,</p>

-    <p>Låt allt ondt, allt orent hos mig dö,</p>

-    <p>Gör mig ren, o Herre, ren som snö!</p>

-    <p class="stanza">Gör mig såsom liljan ren och skär,</p>

-    <p>Rena hvarje tanke, hvart begär,</p>

-    <p>Gör mig såsom liljan ren och skär!</p>

-    <p class="stanza">Gör mig ren som solens hvita ljus;</p>

-    <p>Höj min själ från jordens stoft och grus,</p>

-    <p>Gör mig ren som solens hvita ljus!"</p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w25 fcenter sp2">

-    <a href="images/d172.png"><img style="width:100%" src="images/d172.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page173">{173}</span></div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Barnsligt.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med två

-  teckningar.</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_n.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="N"/><span class="handonly">N</span>är jag var en liten flicka, var jag

-  god vän med alla kor och kalfvar i fars ladugård. Jag gaf dem alltid en bit bröd, då jag kunde

-  komma åt, smekte dem och gaf dem de allra mest välklingande namn, såsom Gullros och Gullkrona o.

-  dyl.</p>

-

-  <p>En dag gick jag med lilla Gullkrona munter och glad i ängsbacken. Hon var en brokig kviga, utan

-  horn i nacken, men hon kunde likväl hoppa och springa som den morskaste häst.</p>

-

-  <p>Ja, där gick hon, och jag kom till henne vid stängslet och hade som vanligt ett stycke bröd att

-  undfägna henne med. Men under det jag gaf Gullkrona brödet, så flög det genom mitt hufvud en

-  tanke, som kom blodet att sjuda i mina ådror: "Skulle icke Gullkrona kunna springa omkring i hagen

-  med mig på ryggen såsom ryttarinna?" Jo naturligtvis. Och i ett nu hade jag från stängslet kastat

-  mig upp på hennes rygg.</p>

-

-  <div class="ac w50 fcenter sp2">

-    <a href="images/i173.jpg"><img style="width:100%" src="images/i173.jpg" alt="Flicka och kviga"

-    title="Flicka och kviga"/></a>

-  </div>

-

-  <p>Jo, visst kunde Gullkrona springa och hoppa, men det gick inte i någon vanlig ridtakt. Det var

-  en galopp, som jag icke förstod, och därför började jag skrika af alla krafter, under det jag låg

-  raklång utefter ryggen på Gullkrona och höll mig fast, så godt jag kunde.</p>

-

-  <p>Det blef en ridt, som kunde hafva blifvit farlig nog för både mig och den förskräckta kvigan,

-  men lyckligtvis hade mitt skrik kallat hjälpare till platsen för mitt äfventyr. Gullkrona kom

-  undan utan en bruten rygg, och jag utan att hafva brutit <span class="pagenum"

-  id="page174">{174}</span>nacken af mig, men aldrig glömde jag den ridten, och aldrig frestade den

-  till vidare försök i den vägen.</p>

-

-  <div class="ac w55 fcenter sp2">

-    <a href="images/i174.jpg"><img style="width:100%" src="images/i174.jpg" alt="Flicka och kviga"

-    title="Flicka och kviga"/></a>

-  </div>

-

-  <p class="sp3">Nu är jag gamla människan och behöfver ej blygas att tala om detta äfventyr från

-  den tid, jag var en liten yrhätta. Men som barnen ännu i dag hafva barnsliga tankar, och någon

-  liten gosse eller flicka kunde komma att frestas till samma slags tokerier som jag, så ville jag

-  med denna lilla berättelse varna eder från att försöka en dylik ridt, ty det är icke så säkert,

-  att I sluppen ifrån den lika helskinnad som jag.</p>

-

-  <div class="ac w20 fcenter sp3">

-    <a href="images/d174.png"><img style="width:100%" src="images/d174.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>Ad.

-  Gründler.</i></span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_e.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="E"/><span class="handonly">E</span>n vacker vårdag sprungo två små barn

-  omkring på ängen och plockade blommor till hvarsin bukett, ty i morgon var ju mors födelsedag. På

-  äkta barnavis plockade den lilla flickan bara gullvifvor med korta stjälkar och pressade dem hårdt

-  tillsammans i de små knubbiga fingrarna. Äfven brodern, fastän han var något äldre, förstod icke,

-  huru mycket behagligare de små blommorna skulle tagit sig ut, om de tvånglöst och fritt fått

-  sticka upp ur sitt gröna omhölje. <span class="pagenum" id="page175">{175}</span>Men han hade

-  åtminstone något mera omväxling af färger i sin bukett.</p>

-

-  <p>När barnen tyckte sig hafva fått tillräckligt med blommor, lade de dem försiktigt i skuggan

-  under några buskar för att ännu en stund få leka i det varma solskenet. Kristel kastade på lek

-  tistlar på sin lilla syster, och när de fastnade i hennes hår, skrattade de båda af hjärtans

-  grund. Han tog sedan försiktigt bort dem och flätade ihop dem till en krans, som han varsamt

-  tryckte ned på hennes guldglänsande hår.</p>

-

-  <p>Den lilla flickan med kransen på hufvudet bildade verkligen en älsklig tafla. Det lilla rosiga

-  ansiktet med de allvarliga bruna ögonen, som skyddades af mörka ögonfransar, den skälmskt leende

-  munnen och groparna i kinden tog sig förträffligt ut med den gröna kransen på det lockiga

-  håret.</p>

-

-  <p>"Nu är du alldeles lik älfvadrottningen i sagan", ropade gossen och drog sin lilla syster med

-  sig fram till bäcken, för att hon skulle få se sin bild i vattnet. Men när Maria skrattande

-  nickade emot sin spegelbild därnere, höll han henne sorgfälligt fast, så att hon icke skulle halka

-  ner.</p>

-

-  <p>"Var inte rädd, Kristel", skrattade hon sorglöst, "jag faller inte i vattnet. Vet du inte, att

-  vi ha en ängel, som beskyddar oss? Mamma har ju ofta talat om detta. Om natten sitter han bredvid

-  vår säng, så att intet ondt må hända oss, och du minns ju, hur vi sågo en tafla, där han stod

-  framför två barn, som lågo och sofvo under alarna vid dammen, så att de inte skulle falla i

-  vattnet under sömnen. Nu står han nog också bredvid mig och håller mig fast."</p>

-

-  <p>Kristel skakade tviflande på hufvudet. "Jag ser ingen ängel", sade han, "och för resten minns

-  jag ju, hur mjölnarens Karin för en tid sedan drunknade här i bäcken. Hvart hade då ängeln tagit

-  vägen?"</p>

-

-  <p>Den lilla flickan var ett ögonblick tyst och eftertänksam.</p>

-

-  <p>"Ja, ser du", sade hon långsamt, "Karin var en sådan yrhätta, hon frågade säkert inte efter

-  ängeln utan slet sig lös ifrån honom. Men om ett snällt barn faller i vattnet, då går ängeln med

-  och visar det så mycket vackert därnere på sjöbottnen, och så för han barnet hem till mor

-  igen."</p>

-

-  <p>Kristel svarade intet. Systern var ju ännu så liten och oförståndig, hon hade ändå inte kunnat

-  förstå honom, tänkte han. Hon trodde ju ännu på julgubben och påskharen, men det hade Kristel för

-  längesedan kommit ifrån. Han visste redan, att man själf måste arbeta med sina händer här i

-  lifvet, om man skall komma någon hvart, och att man icke får vänta på änglars hjälp. Hos honom var

-  redan gossens medvetande om kraft och förmåga lefvande.</p>

-

-  <p>"När jag blir stor, Maja, då skall jag vara din riddare och beskydda dig med mitt svärd", sade

-  han, och hans ögon lyste af stridslust.</p>

-

-  <p>Med stora, förvånade blickar såg Maria på honom. "Hvem skulle väl vilja göra mig något ondt,

-  Kristel?" sade hon, och i hennes ögon låg ett uttryck af så helig, ren oskuld som i änglarnas på

-  taflan, som hängde i pastorns arbetsrum.</p>

-

-  <p>Förvirrad slog Kristel ned sina ögon. Ja, för hvad hade han då velat beskydda lilla

-  Maja?&mdash;Troll och drakar, om hvilka han läst i sagorna, funnos ju inte; att tro på sådana vore

-  ju ännu barnsligare än att liksom Maria tro på en skyddsängel! Han tyckte sig i detta ögonblick ej

-  vara mycket klokare än sin lilla syster.</p>

-

-  <p>"Kom", sade han, "vi måste nu gå hem."</p>

-

-  <p>De båda barnen togo upp sina blommor, Kristel löste försiktigt tistelkransen ur Marias hår, och

-  så gingo båda hand i hand till hemmet utan att ana, hvilken sorglig anblick här skulle möta

-  dem.</p>

-

-  <p>Fadern, som var spårväxlare på bergbanans lilla station, låg stönande på sin säng, och under

-  häftiga tårar baddade modern hans värkande lemmar. Ett järnvägståg hade råkat in på orätt spår och

-  med fruktansvärd hastighet kört öfver den plikttrogne tjänstemannen. Under det barnen nyss lekte

-  och gladt sprungo omkring på den soliga ängen, hade en så <span class="pagenum"

-  id="page176">{176}</span>förfärlig olycka drabbat den lilla familjen. Läkaren, som genast

-  tillkallats, gaf föga hopp. Allt hvad han kunde göra var att gifva den krossade mannen ett

-  rogifvande medel för att lindra hans plågor. Han föll verkligen i en lätt slummer, ehuru han

-  emellanåt jämrade sig i sömnen.</p>

-

-  <p>Kristel och Maria stodo förskrämda i ett hörn. De hade aldrig förr hört en klagan från sin

-  kraftfulle fars läppar och knappt sett sin mor gråta, nu kände de därför en oförklarlig ångest vid

-  allt det ovanliga, som här mötte dem. Den lilla flickan började gråta hon också. Men Kristel

-  stirrade mörkt på fadern och pressade hårdt sina läppar tillsammans.</p>

-

-  <p>"Det finns ingen skyddsängel!" mumlade han trotsigt, "annars hade han säkert beskyddat far. Han

-  gick då aldrig till sitt arbete utan att hafva bedit sin morgonbön, det vet jag."</p>

-

-  <p>"Säg inte så där!" hviskade Maria och såg ängsligt bort till modern; men denna gaf ej nu akt på

-  barnen.</p>

-

-  <p>De vackra blommorna, som Kristel och Maria hade plockat till moderns födelsedag, fingo nu pryda

-  faderns sista hvilobädd. Redan följande natt hade han förlossats från sina plågor. Och när han låg

-  där i sin hvita svepning, märkte man ej mer något tecken till smärta på det bleka ansiktet. Han

-  såg så mild och vänlig ut, som han alltid gjort under sitt lif, och man tyckte sig till och med se

-  ett drag af glädje och frid hvila däröfver.</p>

-

-  <p>På begrafningen talade pastorn så många vackra och tröstefulla ord om den redlige mannen, huru

-  han skördats midt under utöfvandet af sitt arbete, men huru till sist efter ett svårt lidande

-  Herrens ängel fattat hans hand och stilla fört hans ande in i den himmelska friden, där han nu

-  säkerligen vore prydd med lifvets ovanskliga krona. Så skulle nu också Herren, som icke förgäter

-  änkor och faderlösa, sända sin ängel till den lilla sörjande familjen och jämna deras

-  lefnadsväg.</p>

-

-  <p>Vid dessa ord strålade lilla Marias ögon. Hon tryckte förstulet sin brors hand såsom ville hon

-  säga: "Hör du?"</p>

-

-  <p>Men gossen höll hela tiden sina ögon sänkta mot marken, ingen människa visste, hvilka tankar

-  gingo genom hans hufvud.</p>

-

-  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>

-

-  <p>När man i ett soligt rum stänger fönsterluckorna, blir det på en gång mörkt och dystert

-  därinne. Och om i ett hem tvenne ögon slutas, hvilka strålat af kärlek och godhet, så blir där

-  plötsligt så mörkt och glädjelöst. Så gick det nu också i växlaren Huberts hem.</p>

-

-  <p class="sp5 ar">(Forts.)</p>

-

-  <div class="ac w40 fcenter sp3">

-    <a href="images/bs.png"><img style="width:100%" src="images/bs.png"

-    alt="Barnavännens Sommarnummer" title="Barnavännens Sommarnummer"/></a>

-  </div>

-

-  <p>utkommer i början af Juni och sändes till alla våra prenumeranter såsom n:o 23 af årgången

-  1905.</p>

-

-  <p><b>Barnavännens sommarnummer</b> innehåller 16 sidor i samma format som öfriga nummer, rikt

-  illustreradt och med bidrag af Fr. Engelke, Onkel Erik, Elsa Beskow, Anna H&mdash;m Preinitz,

-  Ella, J. B. G. m. fl.</p>

-

-  <p>Vid rekvisition af minst 20 ex. lämnas Barnavännens sommarnummer för 8 öre ex.</p>

-

-  <p>Tagas 100 ex. och därutöfver på en hand, nedsättes priset till 7 öre. ex.</p>

-

-  <p>Sommarnumret sändes <b>fritt</b> till närmaste post- eller järnvägsstation.</p>

-

-  <p>Rekvirera helst genom postanvisning och om möjligt före Maj månads utgång.</p>

-

-  <p>Uppsala i Maj 1905.</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><b>Redaktionen.</b></p>

-

-<hr style="width:10em"/>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa

-  söndags text?</span></p>

-

-  <p class="ac">Veckan 5-11 Juni 1905.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp2">

-    <p>M. 5. Apg. 2: 37-47. <b>Kyrkans grundläggning.</b></p>

-    <p>T. 6. v. 37.  <i>Folket frågar efter frälsning.</i></p>

-    <p>O. 7. v. 38-40.  <i>Petrus undervisar dem om frälsningens väg.</i></p>

-    <p>T. 8. v. 41.  <i>Tretusen taga ut steget till frälsning.</i></p>

-    <p>F. 9. v. 42-43. <i>Folket befästes på frälsningens väg.</i></p>

-    <p>L. 10. v. 44-45. <i>Deras kärlekslif.</i></p>

-    <p class="sp0">S. 11. v. 46-47. <i>Deras gudstjänstlif.</i></p>

-  </div>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 11

-  Juni.</i></span></p>

-

-  <p class="ac">Apg. 2: 37-47.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp3">

-    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Gal. 5: 22. Men Andens frukt är kärlek, fröjd, frid,

-    långmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmodighet, återhållsamhet.</p>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page177">{177}</span></div>

-

-  <h1 class="ac" title="8 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span

-  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>

-

-  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">

-    <tr>

-      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img

-      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>

-    </tr>

-    <tr class="btd bbd">

-      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 23</span><br/>

-      8 Juni.</td>

-      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och

-      Hemmet.</span><br/>

-      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>

-      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>

-      1905</td>

-    </tr>

-  </table>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Våren.</i></span></h2>

-

-  <div class="ac w25 fcenter sp2">

-    <a href="images/i177.jpg"><img style="width:100%" src="images/i177.jpg" alt="Maskros"

-    title="Maskros"/></a>

-  </div>

-

-  <div class="poem poemc14">

-    <p>Vårens blomma, vän och skär,</p>

-    <p>Smyckad står på ängen,</p>

-    <p>Björk och pil sin vårdräkt bär&mdash;</p>

-    <p>Mjuka, vackra hängen.</p>

-    <p>Säg, hvem kläder äng och lund?</p>

-    <p>Hvem har löst i fjärd och sund</p>

-    <p>Liten våg från vinterbojan&mdash;</p>

-    <p>Liten våg från bojan?</p>

-    <p class="stanza">Himlens Herre kläder så</p>

-    <p>Jorden skön om våren</p>

-    <p>För att fröjda barnen små,</p>

-    <p>Torka sorgetåren.</p>

-    <p>Han, som allt i fägring klär,</p>

-    <p>Han ett fadershjärta bär,</p>

-    <p>Honom vill jag alltid lofva&mdash;</p>

-    <p>Honom vill jag lofva.</p>

-  </div>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page178">{178}</span></div>

-

-  <div class="ac w85 fcenter sp3">

-    <a href="images/d178.png"><img style="width:100%" src="images/d178.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Kyrkans

-  grundläggning.</i></span></h2>

-

-  <p><img src="images/initial_g.png" class="nothand" style="float:left; height:3.5em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="G"/><span class="handonly">G</span>uds helige Ande hade på pingstens dag

-  utrustat en skara män och kvinnor för det heliga arbetet att verka för själars frälsning. De hade

-  ingen yttre lärdom, voro endast fattige fiskare och publikaner, men hade blifvit lärda af Gud.

-  Petrus, som särskildt omtalas i vår text, hade genom Guds Ande fått lära, huru han skulle utföra

-  det viktiga uppdraget: »<i>Föd mina lamm!</i>» Denna andeuppfyllelse, denna innerliga tro och

-  kärlek, som blifvit gifven åt den lilla lärjungaskaran, var villkoret för ett framgångsrikt arbete

-  i Herrens vingård.</p>

-

-  <p>Så höll då Petrus sin första predikan. Vi märka den lefvande hänförelse och öfvertygande

-  visshet, som genomgår den. Vi märka också, att den visade genast sin verkan däruti att

-  människorna, som hörde den, blefvo oroliga. De frågade med synbart bekymmer: I män och bröder,

-  hvad skola vi göra? Petrus sade till dem: »Gören bättring och hvar och en af eder låte sig döpas i

-  Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, och I skolen undfå den helige Andes gåfva.»</p>

-

-  <p>Så visade Petrus dem frälsningens väg. Den första väckelsen hade börjat, och tre tusen blefvo

-  genom den förda till Herren. Det verk som Gud utförde på denna underbara pingstdag var skönare och

-  härligare än själfva skapelsens under. Dessa människor hade måhända några veckor förut ropat:

-  korsfäst Kristus. De hade valt Barrabas i stället för sin Frälsare. Men nu göra de ett nytt val.

-  De ångra djupt att de förkastat honom, som dog af kärlek till dem. De se med bäfvan, att de gjort

-  en förskräcklig synd, då de korsfäst härlighetens Herre. Då kommer ordet om syndaförlåtelse till

-  dem såsom ett tröstens och välsignelsens ord. De kunde nu räddas ur syndens djup, och vi märka,

-  att en underbar förändring försiggår med dem. De blifva förda från syndens mörker till Guds

-  underbara ljus. De blifva Jesu hängifna lärjungar och frimodiga bekännare. De blifva nu passande

-  för Guds saliga gemenskap på jorden och i himmelen, och denna gemenskap tager sig uttryck i deras

-  innerliga syskonkärlek, då de hvarje dag komma tillsammans för att bedja med och för hvarandra.

-  Deras hem blifva förvandlade, föräldrarna varda ett föredöme för barnen i gudsfruktan och barnen

-  lära sig af dem att känna och älska den store Barnavännen.</p>

-

-  <p>Älskade barn, en sådan väckelse är hvad vi behöfva i vår tid. Vi behöfva, att Guds Ande

-  kraftigt verkar i våra söndagsskolor, så att barnen blifva i sanning Jesu lärjungar och hans

-  efterföljare. Vi behöfva den i hemmet, så att barnen där lära sig utföra det sköna budet: »I barn,

-  varen edra föräldrar lydiga i Herren». Vi behöfva den väckelsen i samhället, så att de människor

-  som nu vandra i hat och ondska må förvandlas till kärleksfulla och fördragsamma människor. Vi

-  behöfva den väckelsen, och vi kunna få den, om vi af hjärtat bedja därom. Ty den första väckelsen

-  likasom alla senare hafva kommit såsom svar på Guds barns böner. Så vilja vi då bedja:</p>

-

-  <div class="poem poemc18">

-    <p>"Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud,</p>

-    <p>Tillkomme ditt rike på jorden!</p>

-    <p>Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,</p>

-    <p>Sänd ut dem till södern och norden,</p>

-    <p>Att kalla och bjuda all världen."</p>

-  </div>

-

-  <p class="ar"><i>Fr. E.</i></p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page179">{179}</span></div>

-

-  <div class="ac w55 fcenter sp5">

-    <a href="images/i179.jpg"><img style="width:100%" src="images/i179.jpg" alt="Min lyra"

-    title="Min lyra"/></a>

-    <div class="smaller ac">

-      <p class="sp0">MIN LYRA</p>

-    </div>

-  </div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Ett

-  barndomsminne.</span></h2>

-

-  <div class="poem poemc25 sp3">

-    <p>Ett barndomsminne är liksom ett flarn,</p>

-    <p>som hvirflar upp, när aftonvinden susar,</p>

-    <p>som både lockar, skrämmer och förtjusar</p>

-    <p>likt sagorna, vi hörde såsom barn.</p>

-    <p class="stanza">Det väcker ofta någon känslosträng</p>

-    <p>uti vårt bröst och för vårt öga målar</p>

-    <p>i regnbågsfärger eller månestrålar</p>

-    <p>en skimrande och bildrik gobeläng.&mdash;</p>

-    <p class="stanza">Alltnog, så minnes jag en månljus kväll.&mdash;</p>

-    <p>I hörnet af den stora, vackra salen</p>

-    <p>stod ett piano, och invid pedalen</p>

-    <p>låg jag en pilt i fagra drömmar säll.</p>

-    <p class="stanza">O, hur jag smekte dessa strängars gull,</p>

-    <p>o, hur jag älskade pedalens lyra,</p>

-    <p>och huru var ej i poetisk yra</p>

-    <p>min sagovärld af tappra hjältar full!</p>

-    <p class="stanza"><span class="pagenum" id="page180">{180}</span>Hvad klang af svärd! Hvad

-    tinnar och hvad torn,</p>

-    <p>hvad bålda riddare och blanka vapen,</p>

-    <p>och tärnor, räddade ur fångenskapen</p>

-    <p>af pager, blåsande i silfverhorn!</p>

-    <p class="stanza">Åh, hur jag frossade i fantasi'n,</p>

-    <p>och huru stormande ljöd ej pedalen,</p>

-    <p>och som ett féslott lyste hela salen,</p>

-    <p>när månen göt sitt trolska sken därin!</p>

-    <p class="stanza">Då hände det en kväll, när som min håg</p>

-    <p>mig omotståndligt dragit till min lyra,</p>

-    <p>att husets dotter syntes kosan styra</p>

-    <p>till instrumentet, hvarest gömd jag låg.</p>

-    <p class="stanza">Hon slår det an: Men ack, hvad spelas det?</p>

-    <p>I stället för den ystra dansmusiken</p>

-    <p>jag hör ett sus, liksom från andens riken</p>

-    <p>så känsligt ljuda ifrån ebenträt.</p>

-    <p class="stanza">O, hur jag lyssnade! Hur hjärtat slog,</p>

-    <p>då ut i salen lik en dufva flyger</p>

-    <p>den lilla sången: "<span class="gsp">fram en suck sig smyger</span>".</p>

-    <p>O, hur den sången barnahjärtat tog!</p>

-    <p class="stanza">När stundom se'n jag till min lyra smög,</p>

-    <p>jag mer och mer min riddarsaga glömde</p>

-    <p>och i en annan värld mig ljufligt drömde,</p>

-    <p>dit bönens dufva med min längtan flög.</p>

-    <p class="stanza">Dit flyr jag än. Och när min dag blir grå</p>

-    <p>jag söker upp min barndoms vackra lyra</p>

-    <p>och sjunger om Guds kärlek evigt dyra,</p>

-    <p>som ännu famnar <span class="gsp">stora barn</span> och <span class="gsp">små</span>.</p>

-    <p style="margin-left:11.20em"><i>Eric.</i></p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Hon vann seger.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Berättelse af <i>Anna

-  H&mdash;&mdash;m Preinitz</i>.  Med 3 teckningar af <i>Elsa Hagström</i>.</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_e.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="E"/><span class="handonly">E</span>n tolfårig, spenslig flicka ilade

-  skogsstigen framåt med snabba steg. Det var som om hon velat skynda bort från någon, som förföljde

-  henne. Hennes ansikte var uppsväldt af gråt, och då och då skakade hennes gestalt af en

-  undertryckt snyftning. Kommen djupt in i skogen kastade hon sig ned i mossan och grät, som om

-  hennes hjärta skulle brista.</p>

-

-  <div class="ac w40 fcenter sp2">

-    <a href="images/i180.jpg"><img style="width:100%" src="images/i180.jpg" alt="Karin på mossan"

-    title="Karin på mossan"/></a>

-  </div>

-

-  <p>»Jag går aldrig mer tillbaka dit, aldrig, aldrig. Mamma, lilla kära mamma, hvarför skulle du dö

-  ifrån mig!»</p>

-

-  <p>Så småningom afstannade dock snyftningarna, och då kommo tankarna och föllo som långa, mörka

-  skuggor öfver den lilla. Hvarför skulle hon vara så ensam? Hvarför fanns det ingen, som älskade

-  henne? Vinden susade i trädens kronor, och Karin tyckte, att de suckade: »Ingen, ingen». Men så

-  började solen att lysa på furornas stammar, och mellan de höga, vajande kronorna såg Karin en

-  skymt af den vackra aftonhimmeln.</p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page181">{181}</span></div>

-

-  <p>&mdash;Ingen som älskar mig&mdash;&mdash;jo visst, kanske ändå. Men kanske var det endast de

-  snälla och goda han brydde sig om, och Karin hade varit så ond, så ond. Men allt efter som hon

-  blickade upp mot det blåa himlahvalfvet, kom en ljuflig stillhet öfver henne. Hon kände, att Jesus

-  visste allt, och så föll hon på knä där ute i skogen och bad: »Käre Herre Jesus förlåt mig och

-  rena mig i ditt blod, och säg mig äfven, hvad jag skall göra, och hvart jag skall gå, ty jag har

-  ingen annan än dig.»</p>

-

-  <div class="ac w55 fcenter sp2">

-    <a href="images/i181.png"><img style="width:100%" src="images/i181.png"

-    alt="Karin och fröken Ström" title="Karin och fröken Ström"/></a>

-  </div>

-

-  <p>Karin lyssnade efter svaret, men hon var så trött af den själsskakning hon gått igenom, att hon

-  somnade in. Och sommarnattens lätta skymning föll öfver skogen, och vinden saktade af och det blef

-  så tyst och stilla.</p>

-

-  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>

-

-  <div class="poem poemc12">

-    <p>"Här en källa rinner,</p>

-    <p>Säll den henne finner</p>

-    <p>Hon är djup men klar,</p>

-    <p>Gömd men uppenbar.</p>

-    <p class="stanza">Om du där dig tvager,</p>

-    <p>Hon hvar fläck borttager,</p>

-    <p>Ty den källan god</p>

-    <p>Är Immanuels blod."</p>

-  </div>

-

-  <p>Drömde hon, eller var hon vaken? Karin låg med slutna ögon och lyssnade. Då böjde någon sig ned

-  öfver henne och strök henne smekande öfver håret: »Karin, min lilla Karin, hvarför ligger du här?

-  Hvad har händt?»</p>

-

-  <p>Då förstod Karin, att hon ej drömt. Yrvaken, men med glädjestrålande ögon blickade hon in i det

-  kärleksfulla ansikte, som var lutadt öfver henne.</p>

-

-  <p>»Jag drömde, att jag hörde så vacker sång, och så vaknade jag, och då var fröken här.»</p>

-

-  <p>»Det var nog jag, som sjöng, Karin. Morgonen var så härlig, och Gud är så god. Jag vaknade så

-  tidigt i morse, ty fåglarne sjöngo jublande gladt utanför mitt fönster, och som Gud gifvit mig en

-  stor glädje, var äfven mitt hjärta stämdt till att tacka och lofva Herren. Jag klädde mig därför

-  hastigt och tog en lång promenad i skogen, och då förstår du, huru förvånad jag blef, när jag fann

-  dig sofvande här ute. Berätta nu, kära barn, huru detta kommer sig!»</p>

-

-  <p>»Jag sprang bort i går eftermiddag, jag kunde icke stanna hos dem där borta längre. Det var ett

-  så förfärligt uppträde, och hon slog mig och sade så stygga saker.»</p>

-

-  <p>Harmens rodnad steg åter upp på Karins kinder, och ögonen riktigt blixtrade, när hon tänkte på

-  den oförrätt man begått mot henne. Fröken Ström drog henne lugnande intill sig och sade: »Tala om

-  allt, Karin! Hvarför slog mor Jonsson dig?»</p>

-

-  <p>»Jo, jag stod ute på förstukvisten och tvättade strumpor, och så skulle jag på samma gång ha

-  tillsyn öfver småbarnen, som lekte nedanför. Då kom John och kastade sand i vattnet, och ju mer

-  jag bad honom låta bli, dess värre blef han, och till slut röck han tag i baljan, så att den for

-  öfver ände och alla strumporna, som jag haft så mycket arbete med, föllo ned på sanden. Och till

-  råga på olyckan fick <span class="pagenum" id="page182">{182}</span>lillan såpvatten i ögonen och

-  började skrika. Jag fick tag i John och skakade honom allt hvad jag orkade, men då bet han mig så

-  förfärligt i armen. Se här, fröken», sade Karin, och drog upp den tunna klädningsärmen, och fröken

-  Ström såg då blåa märken efter gossens tänder. »Men när mor Jonsson kom ut, gaf han sig till att

-  skrika och sade, att jag slagit honom. Hon brydde sig inte om att ta reda på, hur det var, utan

-  trodde honom, och hon slet mig i håret och slog mig, tills jag lyckades komma lös och sprang till

-  skogen. Och jag går aldrig dit mer, aldrig, aldrig.»</p>

-

-  <div class="ac w40 fcenter sp2">

-    <a href="images/i182.png"><img style="width:100%" src="images/i182.png" alt="Mor Jonsson"

-    title="Mor Jonsson"/></a>

-  </div>

-

-  <p>»Karin lilla», sade fröken Ström, »låt oss sitta ned här och rådgöra om, hur du skall handla,

-  men innan dess låt oss också hämta råd från vår käre himmelske fader!» Och så stego bönerna i den

-  sköna sommarmorgonen upp till Guds tron, och en tung börda föll från ett sorgset, bedröfvadt litet

-  barnahjärta.</p>

-

-  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>

-

-  <p>Mor Jonsson skuggade med handen för ögonen och blickade bort åt vägen. Hon tyckte nästan att

-  hon såg någon komma där borta i kröken, men det var nog ingen, som brydde sig om henne nu, när hon

-  satt som en stackars sjukling och ej kunde hjälpa sig själf ur fläcken. Hon ville ej tänka, mor

-  Jonsson, men hur det var, gingo tankarna gång på gång till en föräldralös liten flicka, som hon en

-  dag genom sin hårdhet jagat bort. Det var fyra år sedan den dagen nu. Hvar kunde Karin vara?</p>

-

-  <p>Hon hade ibland liksom känt en aning, att pastorn visste det, men hennes onda samvete hindrade

-  henne att fråga, och ibland hade hon också tänkt, att flickan kanske omkommit i skogen, och då for

-  en rysning genom henne.</p>

-

-  <p>Men nu kom verkligen någon där borta på stigen. En ung, smärt flickgestalt stod snart vid

-  hennes sida, och en vänlig röst hälsade: God dag, mor Jonsson! Känner Ni icke igen Karin?»</p>

-

-  <p>»Åh, är det du? Och så stor och fin du blifvit, du är ju en riktig fröken nu. Men hvarför

-  kommer du hit? Det är väl för att visa, att du har reda på min olycka och för att håna mig, kan

-  jag tro. Ja, du har då all anledning att vara belåten, ty nog är eländet tillräckligt stort

-  alltid.»</p>

-

-  <p>Så bitter och hård hon var ännu. Tårarna stodo Karin i ögonen, men så kom hon ihåg, hvad hennes

-  kära vän sagt till henne, just innan de skildes: »Kom ihåg, Karin, att för hvar gång du vinner

-  seger öfver dig själf, så tar du in ett nytt stycke af landet». Det var ju därför hon kommit för

-  att med kärlek och själfförsakelse gå i sin Mästares fotspår och på så sätt söka att vinna dem för

-  honom. Icke skulle hon då ge tapt vid första försöket. Josua fick ju icke uppge striden genast han

-  kommit in i Kanans land, han skulle hvarje dag taga in nya stycken af landet. Och så sade hon

-  vänligt: »Jag hade fått höra, att Ni blifvit så svårt sjuk, mor Jonsson, och så tänkte jag, att

-  jag kanske kunde vara Er till någon nytta, <span class="pagenum" id="page183">{183}</span>och om

-  Ni vill, skall jag stanna här i sommar och hjälpa Er, så godt jag kan.»</p>

-

-  <p>Mor Jonsson såg förbryllad ut. Menade flickan allvar? Men så kom en misstänksam glans i hennes

-  ögon, och hon sade: »Åhå, jag förstår, du har väl blifvit bortkörd från din fina plats, hvar du nu

-  har varit, och då tänkte du spela barmhärtiga samariten här.»</p>

-

-  <p>Harmens rodnad flög upp på Karins kinder, och hon var nära att vända om. Hvad tjänade det till,

-  att hon uppoffrade sig för denna elaka kvinna, som i hennes själfuppoffring endast såg låga

-  bevekelsegrunder. Men åter ringde orden 'ett nytt stycke af landet' för henne. Och så sade hon:

-  »Jag förstår, att Ni är förvånad att se mig här, mor Jonsson, och Ni kan väl undra, hvar jag

-  varit, och hur det kommer sig, att jag nu är här. Den dagen jag lämnade Er, sprang jag på måfå

-  djupt in i skogen. Jag kände mig så ensam och bedröfvad, och så grät jag mig till sömns där ute

-  till slut. Morgonen därpå fann fröken Ström mig sofvande i skogen. Hon tog mig med sig hem. Hon

-  var så lycklig, ty hon hade just dagen förut fått veta, att hennes fästman fått pastoratet i X.

-  och att de kunde få hålla bröllop till hösten.»</p>

-

-  <p>»Ett par dagar stannade jag hos henne, medan vi väntade svar på ett bref, som hon skrifvit till

-  sin trolofvade, och när det svaret kom, tog hon mig med sig och reste. Öfver sommaren fick jag

-  stanna hos fru W., en vän till pastor G., men sedan min fröken på hösten gift sig, fick jag komma

-  till dem. Jag har fått gå i skola, och just för några dagar sedan profvade jag till seminariet i

-  K., och kom in. I höst skall jag börja där, men nu önskade jag så gärna att få vara er till hjälp

-  i sommar. Snälla mor Jonsson, jag menar verkligen ingenting annat och hoppas, att Ni icke visar af

-  mig.»</p>

-

-  <p>Det skimrade fuktigt för mor Jonssons ögon, men hon sade endast: »Visste pastorn hvar du

-  var?»</p>

-

-  <p>»Ja, fröken Ström talade om det för honom med det samma. Jag trodde, att han talat om det för

-  mor Jonsson.»</p>

-

-  <p>»Nej, han tyckte väl, att det var lagom åt mig att gå och ängsla mig, kan jag tro.»</p>

-

-  <p>»Åh, kära mor Jonsson, har Ni varit orolig för mig, då bryr Ni Er ändå lite om mig, och då vet

-  jag att jag får stanna.» Och med ens var Karin inne i stugan. Snart flammade elden i spisen, och

-  kaffepannan stod på. Fönstren öppnades, den rena luften strömmade in och sopkvast och skurborste

-  kommo i flitig rörelse.</p>

-

-  <p>När mor Jonsson, där hon satt i sin stol ute i trädgården, hörde den unga flickan sjunga under

-  arbetet och såg hennes af glädje strålande ansikte skymta förbi ibland och nicka uppmuntrande till

-  henne, mumlade hon gång på gång för sig själf: »Hvarför har hon gjort det, hvarför har hon gjort

-  det?»</p>

-

-  <p>Och när Karin, rosig och varm, kom ut till henne med det goda kaffet, då kunde hon ej

-  tillbakahålla den frågan längre: »Hvarför kom du tillbaka, Karin? Ha de gjort så mycket för dig,

-  då förstår jag väl, att de gärna behållit dig, men hvarför kom du då tillbaka till mig, som varit

-  så hård emot dig, jag förstår det inte.»</p>

-

-  <p>»Kära mor Jonsson, Gud har ju gifvit mig så mycket godt, och jag är så tacksam till honom

-  därför, och det ville jag så gärna visa honom. Jag tänkte då, att om jag kunde vara till nytta

-  här, så skulle Han förstå, att jag vill tjäna honom. Mor Jonsson får nog vara snäll och ha

-  öfverseende med mig ibland, men jag vill verkligen göra mitt bästa.»</p>

-

-  <p>Då runno ett par tårar utför mor Jonssons kinder. »Ja, det är nog ovant för mig att säga, men

-  vill du förlåta mig, Karin? De här åren, då jag icke har vetat, hvar du var, de ha tagit på mina

-  krafter. Jag tyckte jag hörde dig gråta i skogen om nätterna, och så trodde jag du var död.

-  Pastorn kunde allt ha varit lite barmhärtigare mot mig, än han var, så kanske jag inte hade varit

-  den stackare jag är nu.»</p>

-

-  <p>Vid de orden gjorde den unga flickan något, som hon väl aldrig drömt om, att det skulle kunna

-  hända. Hon böjde sig ned och kysste den sjuka och hviskade: »Mor Jonsson skall bli bra nu, det

-  skola vi bedja Gud om».</p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page184">{184}</span></div>

-

-  <p>När barnen kommo hem från skolan, gjorde de stora ögon. John, nu en tioårig, solbränd pojke,

-  såg litet generad ut, ty han kände genast igen Karin. Men när hon inte tycktes göra min af att

-  påminna honom om deras sista sammanträffande utan intresserad frågade honom om hans uppgifter till

-  skolan, blef han genast frimodigare, och en stund senare hörde Karin honom säga till Maja: »Hon är

-  allt vådligt bussig, den där. Kom, så kila vi efter ved och vatten åt henne». Karin log, och hon

-  var så innerligt glad. Nog skulle hon få mycket att beställa, det förstod hon, men kanske skulle

-  hon kunna ta in ett stort stycke af landet, kanske skulle hon kunna vinna några själar för sin

-  älskade Mästare.</p>

-

-  <p class="sp3">Och det blef en både glädjerik och pröfvande sommar för Karin, men när krafterna

-  och modet ville svikta ibland, då läste hon på nytt Jos. 13: 1. »Af landet står ännu mycket åter,

-  som skall intagas», och så tog hon åter nya tag. Hon ville taga in mycket af landet, hon ville

-  försaka sig själf och vinna hjärtan för Jesus.</p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d184.png"><img style="width:100%" src="images/d184.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Gult och blått&mdash;Svenskt

-  och godt.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>

-

-  <div class="poem poemc11">

-    <p>Blågul fanan är</p>

-    <p>I vår fosterbygd.</p>

-    <p>Den oss är så kär,</p>

-    <p>Gifve Gud den skygd!</p>

-    <p class="stanza">Blå vår himmel är,</p>

-    <p>Blå den lugna vik</p>

-    <p>Blåa blommor bär</p>

-    <p>Sveas bygd så rik.</p>

-    <p class="stanza">På vårt åkerfält</p>

-    <p>Täck syns blåklint stå,</p>

-    <p>Där sig sammanställt</p>

-    <p>Har vårt gula-blå.</p>

-    <p class="stanza">Blåa klockor bär</p>

-    <p>Linet på sitt strå.</p>

-    <p>Första sippan är</p>

-    <p>Också den ju blå.</p>

-    <p class="stanza">Vår sitt intåg gör</p>

-    <p>I vårt nordanland,</p>

-    <p>Då den rikligt strör</p>

-    <p>Guld med öppen hand.</p>

-    <p class="stanza">Tussilago slår</p>

-    <p>Med sitt blyga bud:</p>

-    <p>"Nu så är det vår,</p>

-    <p>Se min gyllne skrud!"</p>

-    <p class="stanza">Vårlök öppnar snart</p>

-    <p>Gula kalken sin.</p>

-    <p>Vifvan skjuter fart,</p>

-    <p>Står där rak och fin.</p>

-    <p class="stanza">Gul är vårens färg,</p>

-    <p>Blå den är också.</p>

-    <p>Då i dal, på berg</p>

-    <p>Sveriges färger stå</p>

-    <p class="stanza">Under höstens tid</p>

-    <p>Gula färgen rår.</p>

-    <p>I den fagra lid</p>

-    <p>Guldgul björken står.</p>

-    <p class="stanza">Blågul fana bär</p>

-    <p>Detta fagra land,</p>

-    <p>Den oss binder här</p>

-    <p>Med sitt starka band.</p>

-    <p class="stanza">Må vi höja den</p>

-    <p>Högt mot himlen opp!</p>

-    <p>Må den svaja än,</p>

-    <p>Ge oss mod och hopp!</p>

-    <p style="margin-left:2.45em"><b>Ella Beskow.</b></p>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page185">{185}</span></div>

-

-  <div class="ac w55 fcenter sp3">

-    <a href="images/i185.jpg"><img style="width:100%" src="images/i185.jpg"

-    alt="Gult och blått&mdash;Svenskt och godt" title="Gult och blått&mdash;Svenskt och godt"/></a>

-    <div class="smaller ac">

-      <p class="sp0"><span class="sc">Gult och blått&mdash;Svenskt och godt</span></p>

-    </div>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page186">{186}</span></div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Blomsterförsäljerskan.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>

-

-  <p><span class="handonly">»</span><img src="images/initial_t.png" class="nothand"

-  style="float:left; height:3.2em; margin-right:0.5ex;" alt="T"/><span

-  class="handonly">T</span>usenskön&mdash;vacker tusenskön!» Så ljöd en vacker sommardag en späd,

-  klar barnaröst på gatan i en liten landsortsstad. Vid ljudet af den ovanligt välklingande rösten

-  stannade de förbigående och betraktade med förvåning den lilla flickan, som med sitt guldlockiga

-  hår och sina stora, mörka ögon syntes dem älskligare än själfva de vackra blommorna, som hon höll

-  i handen. Visserligen voro hennes små fötter bara liksom ock hennes knubbiga armar, men hon såg i

-  alla fall så prydlig och fin ut, att folk sade till hvarandra: »Hvem kan den där lilla flickan

-  vara?»</p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/i186.jpg"><img style="width:100%" src="images/i186.jpg" alt="Blomsterflicka"

-    title="Blomsterflicka"/></a>

-  </div>

-

-  <p>En herre stannade framför henne och frågade litet tvärt och med rynkad panna: »Hvad gör du här,

-  liten? Är du ute och leker?»</p>

-

-  <p>Den lilla flickan skakade på hufvudet. »Jag leker inte. Jag måste försöka förtjäna några

-  slantar», sade hon och hennes ögon blickade nästan förebrående upp på främlingen. »Vill inte herrn

-  köpa några blommor af mig?» fortfor hon. »Se, så vackra de äro!»</p>

-

-  <p>»Hör du barn, du måste tala sanning, förstår du», sade den främmande herrn strängt. »Sådana här

-  fina, hvita händer har inte en vanlig blomsterflicka. Du har säkert något upptåg för

-  dig.&mdash;-Hvad heter du?» frågade han och såg forskande på henne.</p>

-

-  <p>»Jag heter Nita», svarade hon allvarsamt. »Men jag tycker inte att ni är snäll mot mig. Vill ni

-  inte köpa blommor, så kan jag inte hjälpa det», tillade hon.</p>

-

-  <p>Främlingen log och räckte fram sin hand. »Jag skall köpa alla blommor du har och betala hvad du

-  begär», sade han, »men då måste du i stället låta mig följa med dig hem.»</p>

-

-  <p>Nita fäste sina stora, själfulla ögon på främlingen. Sedan räknade hon omsorgsfullt sina

-  buketter.</p>

-

-  <p>»Det är tolf», sade hon. »Då blir det jämnt en krona.»</p>

-

-  <p>Främlingen räckte henne slanten. Med en stråle af fröjd i de underbara ögonen tog hon emot den

-  och räckte honom korgen.</p>

-

-  <p>Men han sköt undan den. »Du skall <span class="pagenum" id="page187">{187}</span>få ge mig

-  blommorna sedan», sade han. »Nu gå vi hem.»</p>

-

-  <p>Utan att säga ett ord lade hon förtroendefullt sin hand i främlingens, och följda af många

-  nyfikna blickar gingo de därifrån.</p>

-

-  <p>Slutligen kommo de till en utkant af staden, och Nita gick in i ett litet hus, torftigt men

-  rent och prydligt liksom hon själf. Främlingen gick med in och såg huru barnet störtade fram och

-  slog armarna omkring en ung, blek kvinna, som satt på en stol och höll ögonen sänkta mot

-  marken.</p>

-

-  <p>»Min lilla Nita!» utropade hon med en obeskriflig ömhet i rösten. »Har du redan sålt dina

-  blommor?»</p>

-

-  <p>»Ja», svarade Nita med en suck som liknade en snyftning, »men alla människor stirrade på mig så

-  förfärligt. Och här är en herre, som nödvändigt ville följa mig hem, ty han trodde visst att jag

-  inte talade sanning, när jag sade att jag ville förtjäna en slant.»</p>

-

-  <p>»Ack, min herre», sade nu modern och slog upp sina stora, mörka ögon, »hvem ni än må vara, så

-  vill jag säga er, att min lilla flicka här är ett godt barn. Hon är min enda tröst, skall ni veta.

-  Jag är blind och måste sitta här alldeles hjälplös, men då försöker hon i sin barnsliga kärlek

-  tänka ut ett sätt att förtjäna något. »Hon är så god.»&mdash;Den blinda moderns röst darrade, och

-  hon brast i gråt.</p>

-

-  <p>»Ellen!&mdash;Det är ju min syster Ellen!» utropade främlingen. »Åh, nu förstår jag, hvarför

-  jag inte kunde gå förbi den här lilla flickan. Det var dina drag jag såg i hennes barnansikte.

-  Ack, min stackars, kära syster, att jag skulle återfinna dig i sådana omständigheter!» Han böjde

-  sina knän framför henne och gömde sitt hufvud i hennes knä, medan hans tårar droppade ned på

-  hennes händer.</p>

-

-  <p>»Robert», hviskade hon, »är det möjligt? Och jag som trodde, att jag inte ägde en enda vän på

-  jorden, sedan min man dog! Men när nöden är störst, är hjälpen närmast.»</p>

-

-  <p>Brodern såg sig omkring i det lilla rummet med dess torftiga bohag, och slutligen stannade hans

-  blick vid den unga, bleka kvinnan samt det ofullständigt klädda barnet.</p>

-

-  <p>»Och jag som kom tillbaka från Indien för två år sedan och icke kunnat finna dig förr, min

-  enda, kära syster!» utropade han. »Jag har dock aldrig upphört att söka dig, fastän jag hittills

-  aldrig kunnat finna ett spår af dig. Ingen visste, hvart du tog vägen när din man dog och ditt hem

-  skingrades. Jag fruktade, att du var död och förtviflade om att någonsin återfinna dig.»</p>

-

-  <p>»Du hade måhända heller aldrig lyckats, om ej min lilla flicka i sin barnsliga tillit till

-  frälsarens hjälp gått ut för att sälja sina blommor, som vuxit i hennes lilla trädgårdssäng

-  härute. Hon har bedt mig om lof att få gå ut förr, men jag har aldrig kunnat besluta mig för att

-  låta henne gå. Jag hade nog icke gjort det i dag heller, men&mdash;nöden har ingen lag, som du

-  vet, min bror», sade hon med ett svagt leende.</p>

-

-  <p>Robert Malm lade sin hand på den lilla flickans lockiga hår. »Gud välsigne dig, min lilla

-  flicka», sade han. Jag hoppas dock detta varit både första och sista gången du gått ut för att

-  sälja blommor. Nu skola vi resa härifrån och taga med oss din stackars mamma till en vacker trakt,

-  där sol och värme och kärleksfull vård skall göra henne frisk igen och där hon skall kunna återfå

-  sin syn, om Gud välsignar läkarens behandling.»</p>

-

-  <p>Så kom det sig att man aldrig mera såg den älskliga flickan bjuda ut sina blommor på den lilla

-  stadens gator.</p>

-

-  <p>Ingen kommer på skam som förbidar Herrens hjälp.</p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page188">{188}</span></div>

-

-  <div class="ac w50 fcenter sp5">

-    <a href="images/i188.jpg"><img style="width:100%" src="images/i188.jpg" alt="En presentation"

-    title="En presentation"/></a>

-    <div class="smaller ac">

-      <p class="sp0">EN PRESENTATION.</p>

-    </div>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page189">{189}</span></div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">En presentation.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>

-

-  <div class="poem poemc17 sp3">

-    <p><i>Den lilla Lisa har ögon blå</i></p>

-    <p><i>Och mun, som beständigt vill skratta,</i></p>

-    <p><i>Och hvad härnäst hon skall hitta på,</i></p>

-    <p><i>Det är ej så lätt just att fatta.</i></p>

-    <p><i>Nu Tello och kisse hon sammanför</i></p>

-    <p><i>Att stifta vänskap, som man ju bör.</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Men kisse, den stackarn, han fräste till,</i></p>

-    <p><i>Och håren sig reste på ände.</i></p>

-    <p><i>Han sade:  "Jam, jam! Jag inte vill.</i></p>

-    <p><i>Det är då ett riktigt elände.</i></p>

-    <p><i>Jag skälfver i hela min stackars kropp,</i></p>

-    <p><i>Ty tänk, om den hunden mig äter opp!"</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Men Tello satt där så sur och tvär,</i></p>

-    <p><i>Och sade:  "Så kattorna gnälla.</i></p>

-    <p><i>Man kan rent få örsprång utaf det här,</i></p>

-    <p><i>Och aldrig de lära sig skälla.</i></p>

-    <p><i>För vänskap behöfs det väl sympati,</i></p>

-    <p><i>Men vän med en tocken kan ingen bli."</i></p>

-    <p class="stanza"><i>"Usch Tello", sad' Lisa och tassen tog,</i></p>

-    <p><i>"Det är väl ej vackert att gnälla.</i></p>

-    <p><i>Men är du förståndig, du inser nog</i></p>

-    <p><i>Det passar ej alltid att skälla.</i></p>

-    <p><i>Du är ju min vän, det är kisse me'</i></p>

-    <p><i>Och så bli vi vänner nu alla tre."</i></p>

-    <p style="margin-left:4.90em"><i><b>Anna H&mdash;m Preinitz.</b></i></p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d189.png"><img style="width:100%" src="images/d189.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Lärkans hemlighet.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>J. B.

-  Cherman.</i><br/>

-  Med teckning.</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_e.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="E"/><span class="handonly">E</span>lsa var en blyg liten flicka, som

-  jämte en syster bodde hos mormor i en liten by vid hafvet.</p>

-

-  <p>När lilla Elsa föddes, fick hon af Gud en skön gåfva&mdash;en klar och vacker röst. Den rösten

-  var så mjuk och klangfull, att den som en gång hört flickan sjunga, längtade att åter få höra

-  henne. Men just ingen mer än mormor och syster Betty fick lyssna till hennes sång, ty, som sagdt,

-  Elsa var mycket blyg.</p>

-

-  <p>Till slut kom likväl ett tillfälle, då hon måste försöka att vara modig. Ett nytt kapell skulle

-  vid pingsten invigas i den lilla byn. Det var en stor händelse och den skulle göras riktigt vacker

-  och högtidlig. Äfven barnen måste vara med. Det gafs tillkänna, att alla barnen skulle samlas i

-  kapellet för att af skolläraren pröfvas i sång. De som kunde sjunga bäst fingo sedan vara med i en

-  barnkör, som under flera veckor skulle öfvas.</p>

-

-  <p>Åh, hvilket tillfälle för Elsa! Det skulle hon då sannerligen icke gå miste om, och så

-  bestämdes det, att Elsa följande dag skulle gå med de andra barnen.</p>

-

-  <p>»Ja, det är verkligen ett gynnsamt tillfälle», sade mormor, »och jag hoppas, att du nu skall

-  försöka vara modig, min flicka, och låta höra din röst, ty tänk hvilken förmån det blir för dig

-  att få vara med om öfningarna. Måhända skall du en gång komma att sjunga och drilla som lärkan

-  därinne, men då måste din röst öfvas, förstår du.»</p>

-

-  <p>»Men min stackars lärka sjunger ju inte alls, sen hon kom in i buren. Kanske mår hon inte bra

-  af de frön hon får.»&mdash;</p>

-

-  <p>Nästa dag på utsatt timme var Elsa vid kapellet, och dit kommo skaror af barn äfven från de

-  närliggande byarna, alla väntade de ifrigt att läraren skulle komma.</p>

-

-  <p>Och när han slutligen kom, hvilket spännande ögonblick! Alla stodo där med klappande hjärtan,

-  och då var det ej underligt att Elsa darrade af fruktan. Hennes väntan att blifva uppropad, var

-  henne som en plågsam dröm.</p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page190">{190}</span></div>

-

-  <p>Slutligen var det hennes tur, och hon fäste sina allvarliga ögon på den fruktade läraren.</p>

-

-  <p>Men då hände något ledsamt.  Trots alla hennes föresatser svek modet henne. De klara, höga

-  tonerna, som kommo så lätt därhemma blefvo nu till blott en darrande snyftning. Man kunde ej annat

-  än känna deltagande för henne och själfva den allvarsamme läraren var bedröfvad. Det var

-  förbi&mdash;allt var förbi.</p>

-

-  <div class="ac w40 fcenter sp2">

-    <a href="images/i190.jpg"><img style="width:100%" src="images/i190.jpg" alt="Elsa och Betty"

-    title="Elsa och Betty"/></a>

-  </div>

-

-  <p>Elsa var nu på väg hem. Hon försökte kväfva sina snyftningar så godt hon kunde, men hennes ögon

-  skymdes så af tårar, att hon icke gaf akt på de andra barnen, som skyndade förbi henne på väg mot

-  sina hem.</p>

-

-  <p>Men hvad var det som rörde vid hennes axel? En vänlig hand var det, som stannade henne. Det var

-  verkligen läraren. Han bad henne inte vara ledsen utan vara välkommen igen till nästa

-  pröfning.</p>

-

-  <p>Således var tillfället ändå icke alldeles förloradt för henne. Men huru skulle hon lära sig att

-  vara frimodig?</p>

-

-  <p>Långt in på natten låg liten Elsa vaken och grubblade. Hennes lilla syster sof och allt var

-  tyst, endast lärkan i buren rörde på sig i sömnen.</p>

-

-  <p>»Lilla lärka», hviskade Elsa, »huru är det med dig? Kan inte heller du sjunga mer?»</p>

-

-  <p>Åter rörde lärkan på sig. Men Elsa var nu mycket sömnig. Var det månskenet som gjorde det,

-  eller nickade fågeln verkligen åt henne? Ögonlocken blefvo allt tyngre, och Elsa visste inte

-  längre, om hon drömde eller om lärkan talade med henne. Jo, nu hörde hon tydligt att hon talade,

-  fastän rösten var svag.</p>

-

-  <p>»Kära Elsa», sade lärkan, »jag vill tala om en hemlighet för dig. Du frågar, hvarför jag ej

-  sjunger. Men har du aldrig tänkt på, att man inte kan sjunga i ett fängelse? Gif mig friheten

-  åter, lilla Elsa, så skall du få veta min hemlighet. Ja, jag vill säga, huru jag sjunger och huru

-  också du måste sjunga.»</p>

-

-  <p>Elsa satte sig upp på armbågen. »Ack så roligt», sade hon. »Tala om bara, tala om din

-  hemlighet, och jag lofvar, att du i morgon skall slippa ut ur buren.»</p>

-

-  <p>Lärkan hoppade till sidan af buren och såg ned på Elsa.</p>

-

-  <p>»Har du aldrig gifvit akt på», sade hon, »att när jag sjunger, blickar jag alltid upp till den

-  blåa himmeln? Vi sjunga för solen och för den friska, rena luften, men först och sist för den gode

-  himmelske fadren. Ser du, härinne kan jag inte sjunga, inte för burens väggar och ej för dess tak

-  kan jag sjunga. Och du kan inte heller sjunga för kyrkväggarna eller för folket därinne, lilla

-  Elsa. Men tänk på den sköna skapelsen och på honom, som skapat allt och <span class="pagenum"

-  id="page191">{191}</span>sjung som fåglarna sjunga. Då skall du lyckas.»</p>

-

-  <p>Elsa var mycket förtjust och försökte klappa i händerna, men vid denna rörelse förändrades

-  allting. Solen sken nu klart in genom fönstret och syster Betty stod bredvid för att väcka henne.

-  Men lärkan såg ut, som om hon vore medveten om deras samtal och Elsa hade svårt att tro, att det

-  varit blott en dröm.</p>

-

-  <p>»Jag har lofvat dig någonting», sade hon till lärkan. Och efter frukosten, sedan hon talat om

-  allt för mormor och Betty, togo de två flickorna buren med sig ut på ängen, där de släppte lärkan

-  i frihet. Och se, lärkan som varit stum så länge, hade knappast hunnit ur »fängelset», förrän hon

-  höjde sig mot himlen och brast ut i en jublande sång. De båda flickorna höllo andan och lyssnade.

-  Något så gripande vackert hade de aldrig hört. Allt högre steg fågeln mot solen och ljuset, ännu

-  hörde de hennes sång, fastän de icke sågo henne, och nu förstod barnet, att nattens händelse icke

-  var bara en dröm.</p>

-

-  <p>När Elsa den dagen gick till kapellet, ljöd ännu lärkans sång i hennes öra, och när hon själf

-  steg fram för att sjunga, var det alldeles tyst därinne. Hon såg rakt upp genom det höga, öppnade

-  fönstret och mot den vackra, blåa vårhimmeln och sjöng som lärkan hade sjungit, sjöng af glädje

-  och lust med hjärtat fullt af lycka, och nu klingade sången mera ljufligt än någonsin förr.</p>

-

-  <p>Då hon slutat, var det ännu alldeles tyst i kapellet. Barnen sågo på henne med förvåning, och

-  läraren&mdash;ja, i hans ögon glänste tårepärlor, och sedan han fått rösten klar, gjorde han Elsa

-  nästan hjärtängslig genom att säga att hon&mdash;just hon, lilla Elsa var bestämd att sjunga solot

-  i en af körerna.&mdash;</p>

-

-  <p>Men lärkan då? Ja, det var det besynnerligaste af allt, att när Elsa kom hem, satt lärkan på

-  trädgårdsplanket och såg så innerligen vänligt på henne, som om hon velat säga: »Var det inte det

-  jag sade, att det skulle gå att sjunga, blott du lyfte hjärta och öga uppåt?»</p>

-

-  <p class="sp3">Så kretsade hon ett par gånger omkring flickans hufvud, steg mot höjden och sjöng

-  så klart och friskt som den sjunger som har glädje och lofsång i tonen.</p>

-

-  <div class="ac w20 fcenter sp2">

-    <a href="images/d174.png"><img style="width:100%" src="images/d174.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Krig.</span></h2>

-

-  <p><img src="images/initial_s.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="S"/><span class="handonly">S</span>om ni alla veta, rasar för närvarande

-  ett blodigt krig mellan Ryssland och Japan. Både i bibliska historien och världshistorien, ja,

-  äfven från vårt lands historia ha vi läst om krig, men vi hafva läst det såsom en läxa, om

-  någonting som hände för länge sedan&mdash;det var bara ett nöje att läsa om de stora slagen och de

-  tappra hjältarna. Men det blefve annorlunda, om vi själfva skulle upplefva det. Tänk bara på, att

-  kanske i dag tusentals käcka unga män, som stiga upp friska och glada, som likasom vi fröjda sig

-  åt vårsol och blommor, innan kvällen ligga döda eller lemlästade i fruktansvärda kval! Tänk om din

-  far hade varit med ibland dem! Då förstå vi att kriget är någonting fasansfullt.</p>

-

-  <p>»Men hvarför slåss de?» fråga ni. Ja, hvarför slog Johan Karl, då han tog bollen ifrån honom?

-  Liksom det är ondskan som gör att två små gossar slåss, så är det också ondskan, som gör att det

-  blir krig emellan två folk. Det första tar någonting från det andra, och det andra vill icke

-  godvilligt lämna det han äger.</p>

-

-  <p>Men kan då ingen göra slut på detta stora slagsmål?</p>

-

-  <p>Ja, hvad säger mor, när två af hennes gossar varit ovänner? Hon säger: »Bed Gud, att han måtte

-  gifva eder ett nytt, kärleksfullt hjärta». Vi ha intet annat medel vi heller. Låt oss

-  då&mdash;alla söndagsskolebarn i hela vårt land, i hela världen&mdash;låt oss gå till Gud och

-  bedja på våra knän: »Gode Gud, gör slut på kriget! <span class="pagenum"

-  id="page192">{192}</span>Sänd din helige ande, fridens ande, och låt honom öfvervinna ofridens och

-  hatets onda ande, som vill härska öfver människorna! Hjälp både små och stora, amen.»</p>

-

-  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>

-

-  <p>Ryssland är ju vårt grannland, och det är icke svårt att komma dit. Till Japan är det längre,

-  och därför känna vi kanske ej så mycket till folket där. Japanerna äro ett småväxt folk; de hafva

-  svart hår, gul hudfärg och något sneda ögon. De äro mycket arbetsamma; alla barn i Japan gå numera

-  i skola, och de måste lära lika mycket som ni. Men de äro icke blott flitiga, de äro förnöjsamma,

-  och det kommer dem nu till godo under kriget. Ty ni förstå nog, att det är icke så godt att hvarje

-  dag skaffa mat till flera hundra tusen män, och det i främmande land. Ty kriget föres ju icke i

-  själfva Japan utan på fastlandet och vid dess kuster. Japanernas viktigaste föda är ris, kokt i

-  vatten. Kött använda de mycket litet, men torkad fisk tycka de om, och frukt äta de gärna, när de

-  bara kunna få.</p>

-

-  <p>I Nagasaki, en af Japans större städer, blef en resande mycket förvånad öfver den hastighet,

-  hvarmed japanerna langade kol från en pråm till ett skepp. I en tät rad stodo de, män och kvinnor,

-  gossar och flickor, och de små kolkorgarne gingo såsom bollar från hand till hand. Det var såsom

-  lek för dem. Men på detta sätt fyllde de en stor ångare på elfva timmar.</p>

-

-  <p>Då klockan blef tolf, stannade de litet för att äta frukost. En hade ett äpple, en tomat eller

-  en lök. En annan hade omkring tre matskedar kokt ris. En tredje två tomater och en liten riskaka.

-  De resande gingo bort till mannen som hade löken.</p>

-

-  <p>»Är detta hela din frukost», frågade de.</p>

-

-  <p>»Ja visst», svarade japanen, »jag bryr mig icke om att äta mera just nu. Ty jag har ännu fyra

-  timmars arbete i eftermiddag.»</p>

-

-  <p>»Hvad åt du i morse då?»</p>

-

-  <p>»Åh, någonting riktigt fint, kokt ris med torkad fisk.»</p>

-

-  <p>»Och hvad skall du äta i kväll, när du slutar ditt arbete?»</p>

-

-  <p>»Jag tänker det blir litet kokt färsk fisk med en tomat eller gurka till.»</p>

-

-  <p>Vid en så lätt kost äro de vanda ända från barndomen. Men trots den äro de mycket uthålliga.

-  Sedan de gått en hel dag i ansträngande marscher, fordra de således icke mera än en handfull ris

-  och en kanna kokande vatten till kvällsmat.</p>

-

-  <p>Japanerna äro ännu ett hedniskt folk. Men äfven där arbetar missionen. Och likasom japanen

-  längtar efter upplysning och kunskaper, så har han också börjat längta efter en lefvande frälsare.

-  Många hafva redan öfvergifvit sina hedniska gudar och börjat söka himmelens Gud.</p>

-

-  <p class="sp3">Och vi hoppas, att den dag ej skall vara aflägsen, då äfven Japan skall höra med

-  till de folk, som bekänna sig vilja tillhöra Kristus.</p>

-

-  <div class="ac w10 fcenter sp3">

-    <a href="images/d192.png"><img style="width:100%" src="images/d192.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Brefväxling med de

-  små.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac">Prisuppgift N:o 1.</p>

-

-  <div class="poem poemc19 sp3">

-    <p>Om <i>mitt första</i> klang sången i julenatt</p>

-    <p>Ifrån himmeln af änglarnas skara.</p>

-    <p>För den stormfyllda jorden en härlig skatt</p>

-    <p>Till oss, arma, den skulle ju vara.</p>

-    <p class="stanza">Och <i>mitt andra</i> jag såg uti sommarens tid</p>

-    <p>Uppå susande vingar sig höja.</p>

-    <p>Lägg därtill blott ett a, och en flicka så blid</p>

-    <p>För din tanke i folkdräkt ses dröja.</p>

-    <p class="stanza">Och <i>mitt hela</i> det var ju en nordisk brud,</p>

-    <p>Men en brud uti drottningakrona.</p>

-    <p>Och när nordiska land stod i vårfager skrud,</p>

-    <p>Hon vigdes att folken försona.</p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w10 fcenter sp3">

-    <a href="images/d192a.png"><img style="width:100%" src="images/d192a.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa

-  söndags text?</span></p>

-

-  <p class="ac">Veckan 12-18 Juni 1905.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp3">

-    <p>M. 12. Apg. 8: 26-38. <b>Filippus och Etiopiern</b>.</p>

-    <p>T. 13. v. 26.  <i>Filippus i öknen</i>.</p>

-    <p>O. 14. v. 27-28. <i>Etiopiern närmar sig</i>.</p>

-    <p>T. 15. v. 29-31. <i>Mötet mellan de två männen</i>.</p>

-    <p>F. 16. v. 32-33. <i>Hvad etiopiern hade läst</i>.</p>

-    <p>L. 17. v. 34-35. <i>Filippus undervisar</i>.</p>

-    <p class="sp0">S. 18. v. 36-38. <i>Etiopiern tror och varder döpt</i>.</p>

-  </div>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 18

-  Juni.</i></span></p>

-

-  <p class="ac">Apg. 8: 26-38.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp3">

-    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Jerem. 29: 13, 14 a.</p>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page193">{193}</span></div>

-

-  <h1 class="ac" title="15 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span

-  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>

-

-  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">

-    <tr>

-      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img

-      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>

-    </tr>

-    <tr class="btd bbd">

-      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 24</span><br/>

-      15 Juni.</td>

-      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och

-      Hemmet.</span><br/>

-      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>

-      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>

-      1905</td>

-    </tr>

-  </table>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Filippus och

-  etiopiern.</i></span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Apg. 8: 26-38.</span></p>

-

-  <p><img src="images/ornate_p.jpg" class="nothand" style="float:left; height:11.1em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="P"/><span class="handonly">P</span>ingstens Helige Ande hade uppfyllt

-  den unga församlingen i Jerusalem med segerkraft och hänförelse, med lydnad för Guds vilja och

-  heligt nit att tända himmelsk eld i människornas hjärtan.</p>

-

-  <p>Det är till den tiden vår berättelse förflyttar oss, ty det var då Filippus sammanträffade med

-  drottning Kandaces af Etiopien finansminister.</p>

-

-  <p>Dessa två människors sammanträffande förmedlades af Gud själf, som bjöd Filippus att bege sig

-  af ut i den Syriska öknen, som skiljer Palästina och Egypten.</p>

-

-  <p>Det var förvisso en underlig väg för diakonen Filippus, men hans lust var att lyda Gud, och

-  denna gudslydnad skulle för honom blifva en hans skönaste lifserfarenhet. Öknen skulle varda en

-  ljuflig lustgård, ty här skulle han få föra ett efter Gud sökande och törstande hjärta till den

-  eviga lifskällan.</p>

-

-  <p>Ej länge har Filippus vandrat i den glödheta ökensanden, där ingen blomma doftar och ingen

-  fågel sjunger, förrän han får se ett ståtligt följe närma sig. Först komma väpnade ryttare på

-  hvita arabiska hästar, så en präktig vagn, och efter vagnen åter en väpnad trupp. I vagnen sitter

-  den förnäme etiopiern och läser i en pergamentsrulle. Han hade nämligen varit till Jerusalem och

-  där i Jehovas tempel sökt den lefvande Guden. Visserligen hade han ännu icke <span class="pagenum"

-  id="page194">{194}</span>funnit hvad han sökte, men han var angelägen om att nå fram till sin

-  längtans mål, och därför satt han nu och läste i en helig skrift profetian om den lidande

-  Messias.</p>

-

-  <p>Filippus anar nu, att det är just för denne mannens bästa, som han kommit ut i öknen, och genom

-  en Andens maning närmar han sig vagnen och hör etiopiern läsa högt det 53:dje kapitlet af profeten

-  Esaias bok. Efter att höfviskt hafva hälsat frågar Filippus om hofmannen förstod den

-  hemlighetsfulla profetian. Denna fråga innebär ju en outtalad försäkran om att han, diakonen,

-  gjorde det.</p>

-

-  <p>Hofmannen tyckte väl, att Filippus kom såsom sänd från himmeln. Intet kärare ressällskap kunde

-  han önskat sig, och därför beder han honom stiga upp och taga plats bredvid honom i vagnen.

-  Hofmannen tillstår helt öppet, att han ej förstod profetians ord och han frågar Filippus om dess

-  betydelse. Det är ingen skam att bekänna sin okunnighet, när man är en sådan som vill lära. Fråga

-  äfven du, liten, dina föräldrar och lärare, om det du ej förstår. De skola glädja sig däröfver och

-  med innerlig tillfredsställelse undervisa dig.</p>

-

-  <p>Så gör nu äfven Filippus. Han säger hofmannen, att den om hvilken profeten skrifvit, enligt

-  Guds löfte nu var kommen, att han gifvit sitt lif i döden till försoning för vår synd och att han

-  nu var uppstånden för att bringa oss i lifsgemenskap med Gud samt till hjärtefrid och lycka.

-  Filippi predikan står icke i vår bibel, men ljufligt skulle det hafva varit att få vara med i

-  vagnen och lyssna. Ty så klart och öfvertygande, så varmt och vinnande talade han om Jesus, att

-  där föddes tro i hofmannens hjärta och en djup längtan efter att helt blifva en Jesu lärjunge och

-  en sann kristen. Han trodde, fick förvissning och blef döpt i Jesu namn, innan de två männen och

-  vännerna skildes för alltid ifrån hvarandra i detta lifvet.</p>

-

-  <p>Men hofmannens omvändelse blef förvisso af utomordentlig betydelse för hela hans fosterland.

-  Han var en man, som visste hvad han ville, full af hänförelse och kraft, och vi vilja tro, att

-  tusenden af Etiopiens folk genom honom lyftes högt upp ur hedendomens natt till lif och ljus.</p>

-

-  <p>Och att en man med en så utpräglad gudslydnad och hänförelse som Filippus skulle vinna många

-  själar för sin frälsare, det kunna vi lätt förstå. Nu hafva dessa två älskliga människor för

-  längesedan återfunnit hvarandra i det himmelska fadershuset omkring Guds och Lammets tron. Men vi

-  böra lära af dem att blifva sanna Jesu efterföljare, som i lydnad och med hänförelse själfva gå på

-  Guds vägar och söka att få många med oss.</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>

-

-  <div class="ac w25 fcenter sp2">

-    <a href="images/d170.png"><img style="width:100%" src="images/d170.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Hvad vänlighet

-  förmådde.</span></h2>

-

-  <p><img src="images/initial_d.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="D"/><span class="handonly">D</span>oktor Walther satt en dag i sitt

-  mottagningsrum och läste. Han var en jämförelsevis ung man och en duktig läkare. Medan han läste,

-  ringde det på tamburklockan. Han lade ifrån sig boken och gick för att öppna, men då han såg hvem

-  det var, mörknade hans ansikte. Där stod nämligen en liten trasig, smutsig pojke, känd under

-  namnet Hammar-Janne. Det var en sådan gosse, som alla andra varnades för&mdash;en gosse, som blef

-  kallad tjuf och odåga, och hvilkens förbättring ingen ansåg det löna mödan att vinnlägga sig om,

-  ty hans största nöje tycktes vara att göra folk rädda för honom. Hans verkliga namn var John <span

-  class="pagenum" id="page195">{195}</span>Ammerton. För resten kände ingen hans far, och hans mor

-  var död.</p>

-

-  <p>Nu stod han emellertid i doktorns förstuga med ett både smutsigt och blodigt ansikte. Det var

-  också blod på hans kläder.</p>

-

-  <p>"Jag skulle fråga, om doktorn ville vara snäll och hjälpa mig litet, jag har fått ett sår i

-  hufvudet."</p>

-

-  <p>"Hvad är det för slags sår?" sporde doktorn.</p>

-

-  <p>"Jag är rädd det är farligt, vet doktorn", sade gossen med en suck. "En karl kastade sten på

-  mig.&mdash;Aj!"</p>

-

-  <p>"Hvarför kastade han sten på dig då?"</p>

-

-  <p>"Jag vet inte", sade pojken och såg med skygg blick ned mot golfvet.</p>

-

-  <p>"Jo, det vet du. Hvarför kastade han sten på dig?"</p>

-

-  <p>"Jag tog ett äpple under ett af hans träd."</p>

-

-  <p>Doktorn ville icke röra gossens hufvud med sitt finger. Det behöfdes icke. Han såg, att det

-  blott var ett skrubbsår, och att blodet hade upphört att rinna.</p>

-

-  <p>"Gå hem och se till att du får ditt hufvud tvättadt och en ren bindel om", sade han.</p>

-

-  <p>"Jag har ingenstans att gå, och ingen som vill hjälpa mig heller", mumlade gossen.</p>

-

-  <p>"Men du har väl något tillhåll i alla fall?"</p>

-

-  <p>"Ja, jag är i fattighuset, men ibland så köra de ut mig därifrån också."</p>

-

-  <p>"Nå, ja, du dör då inte af detta, pojke. Gå nu och bed någon tvätta ditt hufvud, eller ock får

-  du tvätta det själf och binda om en ren näsduk."</p>

-

-  <p>"Ursäkta doktorn, men jag har inte någon&mdash;"</p>

-

-  <p>"Se så, pojke, gå din väg, jag har inte tid att stå här. Det gör ingenting om du inte får

-  någonting om, bara du tvättar dig."</p>

-

-  <p>Och därmed stängde doktorn dörren och gick tillbaka till sin bok. Han hade icke ämnat vara

-  hård, men han tyckte verkligen icke att hans hjälp behöfdes, och säkert var han icke heller

-  angelägen att få den gossen in i sitt rum.</p>

-

-  <p>Men doktor Walther hade icke varit den enda, som visste om gossens besök&mdash;hans unga hustru

-  hade ock varit vittne därtill. Hennes hjärta var ömt, ty hon hade lidit. Hon hade inga barn i

-  lifvet, men två små grafvar på kyrkogården påminde henne, att hon hade någon i himmelen, som kunde

-  kalla henne mor. Hon var van att handla efter sin första ingifvelse, och så gjorde hon äfven denna

-  gång. Hon sprang ned efter gossen och bad honom gå upp köksvägen, hvarefter hon tog honom med sig

-  in i badrummet. Han kom, trasig och smutsig som han var, förundrad öfver hvad hon ville. Den milda

-  rösten, som hade kallat på honom, hade icke skrämt honom. Han stod bara och såg på henne.</p>

-

-  <p>"Sitt ned nu, min gosse", sade hon.</p>

-

-  <p>Han satte sig.</p>

-

-  <p>"Om jag nu hjälper dig, vill du då försöka bli en snäll gosse?"</p>

-

-  <p>"Jag kan inte bli snäll."</p>

-

-  <p>"Hvarför det?"</p>

-

-  <p>"För att jag inte kan. Jag har det inte i mig, det säger alla människor."</p>

-

-  <p>"Men kan du inte försöka?"</p>

-

-  <p>"Jag vet inte."</p>

-

-  <p>"Om jag skulle försöka hjälpa dig, ville du då göra som jag bad dig?"</p>

-

-  <p>"Ja&mdash;kanhända."</p>

-

-  <p>Fru Walther hämtade ett handfat med vatten och en svamp och tvättade därmed försiktigt gossens

-  hufvud och ansikte. Därpå klippte hon bort det krusiga, tofviga håret från såret och såg då, att

-  det verkligen ej var något farligt sår. Hon tvättade det rent och lade vadd öfver det. Därpå strök

-  hon håret tillbaka från gossens panna och såg honom in i ögat.</p>

-

-  <p>Det var icke ett elakt ansikte hon hade framför sig. Nu då det ej var öfverdraget med smuts,

-  var det till och med ett vackert ansikte.</p>

-

-  <p>"Hvad heter du, min gosse?"</p>

-

-  <p>"Hammar-Janne. Ibland också tras-Janne."</p>

-

-  <p>"Nej, jag menar ditt dopnamn."</p>

-

-  <p>"Hvad för något?"</p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page196">{196}</span></div>

-

-  <div class="ac w55 fcenter sp2">

-    <a href="images/i196.jpg"><img style="width:100%" src="images/i196.jpg" alt="Tre generationer"

-    title="Tre generationer"/></a>

-    <div class="smaller ac">

-      <p class="sp0">TRE GENERATIONER.</p>

-    </div>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page197">{197}</span></div>

-

-  <div class="ac w75 fcenter sp2">

-    <a href="images/i197.jpg"><img style="width:100%" src="images/i197.jpg"

-    alt="Ett farligt djur. Den amerikanske

-    bisonoxen." title="Ett farligt djur. Den amerikanske

-    bisonoxen."/></a>

-    <div class="smaller ac">

-      <p class="sp0">ETT FARLIGT DJUR. DEN AMERIKANSKE BISONOXEN.</p>

-    </div>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page198">{198}</span></div>

-

-  <p>"Vet du inte, hvilket namn dina föräldrar gåfvo dig?"</p>

-

-  <p>"Jo då. John Ammerton, det står i föreståndarens bok."</p>

-

-  <p>"Jaså John. Nå ja, såret är inte farligt, och om du aktar dig för att rifva af förbandet, skall

-  det snart vara läkt. Är du hungrig?"</p>

-

-  <p>"Ja, jag har inte ätit någonting alls i dag."</p>

-

-  <p>Fru Walther gaf honom smörgås och mjölk i köket. Medan han åt, betraktade hon honom med en

-  forskande blick. När hon icke såg på hans trasiga, smutsiga kläder utan endast på det glänsande

-  håret, som hon hade strukit vackert öfver det välformade hufvudet, och lade märke till ansiktet

-  med de strålande ögonen, måste hon erkänna, att gossen var vacker.</p>

-

-  <p>Janne hade nu slutat äta och reste sig upp.</p>

-

-  <p>"John", sade hon, "när du är hungrig och icke har något att äta, skall du få komma hit och få

-  mat. Jag vill inte att du skall gå och svälta."</p>

-

-  <p>"Tack, jag vill gärna komma."</p>

-

-  <p>"Och om jag ger dig mat hvarje gång du är hungrig, vill du då för min skull försöka bli en

-  snäll gosse?"</p>

-

-  <p>John hängde hufvudet och funderade. En annan skulle kanske hafva förundrat sig öfver att han

-  inte svarade genast, som en tacksam gosse borde hafva gjort, men fru Walther förstod, att han

-  funderade huru han skulle svara för att vara uppriktig.</p>

-

-  <p>"Om de andra vilja låta mig försöka, frun, men det vilja de inte", svarade han till sist och

-  såg henne trohjärtadt in i ögonen.</p>

-

-  <p>"Vill du försöka i alla fall?"</p>

-

-  <p>"Ja, det vill jag."</p>

-

-  <p>Fru Walther gaf gossen mat i ett papper och klappade hans hufvud. Han sade ingenting, men hon

-  kunde icke tro att han ej kände någon tacksamhet&mdash;hon såg den lysa ur hans ögon.</p>

-

-  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d198.png"><img style="width:100%" src="images/d198.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Tre generationer.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>

-

-  <div class="poem poemc17 sp3">

-    <p><i>Det är en glädje att dem se,</i></p>

-    <p><i>De äro präktiga alla tre;</i></p>

-    <p><i>Men farfar, jag tror han år bäst ändå,</i></p>

-    <p><i>Jag kan inte hjälpa jag tänker så.</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Han ser så mildt på gossen ner,</i></p>

-    <p><i>Hans vackra öga vänligt ler.</i></p>

-    <p><i>Ej bitter han blifvit i lifvets strid,</i></p>

-    <p><i>I ögat bor kärlek, på pannan frid.</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Jag tror han sagt dem båda två:</i></p>

-    <p><i>"På Herrens väg I skolen gå!</i></p>

-    <p><i>Då kan man väl böjas i lifvets strid,</i></p>

-    <p><i>Men aldrig man mister sin barnafrid.</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Till lösen 'Uppåt, framåt' tag!</i></p>

-    <p><i>Då går det hemåt hvarje dag.</i></p>

-    <p><i>Och fortare går det, än mången tror,</i></p>

-    <p><i>Att ung blifver gammal och liten stor."</i></p>

-    <p style="margin-left:6.65em"><i><b>Anna H&mdash;m Preinitz.</b></i></p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w35 fcenter sp2">

-    <a href="images/d212.png"><img style="width:100%" src="images/d212.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Ett farligt djur</span></h2>

-

-  <p class="ac">eller den amerikanske bison.</p>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_i.png" class="nothand" style="float:left; height:3.1em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="I"/><span class="handonly">I</span> forna tider lefde i vår världsdel

-  tvenne oxarter, den ene var uroxen, den andre visenten eller bisonoxen.  Dessa väldiga djur funnos

-  jämväl i vårt land för många hundrade år sedan. Detta veta vi däraf, att man funnit skelett af

-  <span class="pagenum" id="page199">{199}</span>dem i utgräfda torfmossar. Uroxen finnes nu mera

-  ingenstädes. Han är utdöd. Bisonoxen förekommer på några få ställen i Europa och Asien. Men i

-  Amerika lefver en släkting till de förra som kallas den amerikanske bisonoxen eller buffeln, och

-  huru han ser ut visar vår teckning.</p>

-

-  <p>Buffeln fanns ännu för femtio år sedan öfver nästan hela Nordamerika, men år efter år har han

-  försvunnit från den ena staten efter den andra. Europeer, indianer och vargar hjälpas åt att

-  utrota honom. På de stora stepperna i de västra staterna finnas de väl ännu kvar i millioner, men

-  den tid torde icke vara allt för aflägsen, då det gått honom som det gått hans släktingar i

-  Europa.</p>

-

-  <p>Buffeln är emellertid jätten bland Amerikas landtdjur. Han kan mäta öfver manken två meter i

-  höjd och längen kan uppgå ända till tre meter. Hufvudet är väldigt och väpnadt med kraftiga horn.

-  Pälsen är långhårig och lurfvig, gråbrun om vintern och något ljusare sommartiden.</p>

-

-  <p>Bisonoxen är ett mycket sällskapligt djur och därför träffar man stundom tusentals af dem

-  tillsammans betande på de stora prärierna under sommaren. Om vintern draga de i stora hjordar inåt

-  skogarna. Vanligen gå de en efter en i en lång rad under dessa vandringar, och alltid på en

-  bestämd väg i rak riktning. Därunder trampa de upp präktiga vägar, som äfven af resande människor

-  användas och äro kända under namn af "<i>buffelvägarna</i>".</p>

-

-  <p>Vintertiden är för buffeln en hård tid. Då måste han nöja sig med torra, vissnade växter, bark

-  och knoppar af löfträden, isynnerhet asp och ask. Under sommaren har han ett rikt bord dukadt

-  öfverallt på de stora grässlätterna.</p>

-

-  <p>I läraktighet och vakenhet står buffeln öfver sin europeiske släkting visenten. Försök att

-  tämja honom ha ej sällan lyckats. Han visar tillgifvenhet för sin vårdare, men han har svårt att

-  öfvervinna sin skygghet för människan.</p>

-

-  <p>Buffeljakten är en tilldragande sport såväl för europeer och amerikaner som för indianerna. Han

-  har ett förträffligt kött och en dyrbar hud, ullen är präktig och de vackra hornen äro icke att

-  förakta.</p>

-

-  <p>Man har lyckats att öfverföra buffeln äfven till Europas djurgårdar, där han synes trifvas godt

-  och föröka sig bättre än han gör till och med i sitt fria lif på prärien.</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>

-

-  <div class="ac w20 fcenter sp2">

-    <a href="images/d199.png"><img style="width:100%" src="images/d199.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller"><i>Af Ad.

-  Gründler.</i><br/>

-  (Forts. fr. n:o 22.)</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_m.png" class="nothand" style="float:left; height:3.7em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="M"/><span class="handonly">M</span>odern var ju visserligen kvar hos de

-  faderlösa barnen, och mors ögon gömma alltid en skatt af kärlek för hvarje barnahjärta. Men fru

-  Hubert var själf så förkrossad af det hårda slag, som drabbat henne, att hon den första tiden

-  nästan ständigt grät tyst för sig själf. Och sorgen gräfde ett djupt veck i hennes panna.</p>

-

-  <p>Den lilla pension som beviljades henne räckte visserligen till ett mycket anspråkslöst

-  underhåll för henne och hennes barn, men Kristel borde dock få lära sig någonting för att kunna

-  vara till någon nytta i världen. Det hade hans far alltid önskat. Men huru skulle fru Hubert kunna

-  göra detta möjligt?</p>

-

-  <p>Då kom liksom genom Guds skickelse ett anbud om en friplats för honom i en offentlig anstalt,

-  som bekostades af staten, där gossar uppfostrades och där de från början fingo vänja sig vid

-  nästan militärisk ordning.</p>

-

-  <p>Visserligen krympte hennes hjärta samman af vemod, när hon tänkte på att hon skulle nödgas

-  skicka bort sin gosse&mdash;långt bort i en främmande omgifning, och att af den en gång så

-  lyckliga <span class="pagenum" id="page200">{200}</span>familjen hon och Maria skulle vara ensamma

-  kvar. Men modershjärtat kan ju gifva det svåraste offer, när det gäller barnets väl. Sålunda fick

-  då Kristel stanna hemma blott så länge att han fick hjälpa modern flytta ifrån den bostad, där de

-  framlefvat så lyckliga dagar, till en liten stuga i närheten. Sedan skulle för gossen börja ett

-  nytt lifsskede&mdash;ute i världen.</p>

-

-  <p>Kristel hade väl på barnavis ofta önskat att en gång få resa långt ut i världen med tåget, som

-  många gånger om dagen ilade förbi hans barndomshem. Ty huru sköna än hans hembygds berg voro, så

-  lockade honom dock den okända världen bortom dessa berg med en ännu större tjusning.</p>

-

-  <p>Nu skulle då ändtligen hans önskan uppfyllas. Men nu gladde honom ej vissheten därom så mycket

-  som han förut hoppats, ja, han kunde ej dölja för sig själf, att han kände det såsom en stor

-  lättnad, när hans resa till institutet blef uppskjuten tills i augusti för sommarferiernas skull.

-  Men äfven dessa få veckor gingo så fort, och ju närmare afskedets dag kom, ju närmare slöt han sig

-  till modern och allt mera hjärtlig och vänlig blef han mot lilla Maria.</p>

-

-  <p>Den sista aftonen i hemmet var hans hjärta i synnerhet tungt. Hans lilla syster sof redan godt

-  i sin säng, men modern bad sin gosse sitta uppe en stund hos henne. Hon smekte kärleksfullt hans

-  hufvud och såg honom så varmt in i ögonen. Därpå öppnade hon den gamla bibeln, ur hvilken hans far

-  hvarje dag läst ett kapitel för de sina. Hon slog upp Tobias' bok och läste för sin gosse om den

-  unge Tobias' afsked från sina föräldrar och upprepade med darrande röst den gamle faderns

-  välsignelse öfver sin son: "Så drag då dina färde, Gud vare med dig på vägen och hans ängel

-  ledsage dig!"</p>

-

-  <p>Kristel satt tyst en stund, därpå såg han på en gång rakt in i sin mors ögon och frågade: "Mor,

-  finns det verkligen änglar? Jag kan inte tro det."</p>

-

-  <p>Modern häpnade. "Hvarför tror du inte det, min gosse?"</p>

-

-  <p>"Jo, för att jag aldrig har sett någon.&mdash;Du brukade säga för oss, när vi voro små, att en

-  ängel satt vid vår säng om natten för att beskydda oss. Ser du, jag önskade då så ofta, att jag

-  bara en enda gång hade fått se en ängel, och om jag någon gång vaknade på natten, brukade jag

-  ligga alldeles stilla utan att röra mig liksom om jag sof, och så&mdash;öppnade jag ögonen

-  alldeles tvärt. Men aldrig satt där någon ängel bredvid sängen. Nej, det är alldeles säkert, att

-  där icke fanns någon, ty månen sken så klart in genom fönstret, att jag tydligt kunde se allting.

-  Och så hastigt kunde väl inte ängeln flyga därifrån."</p>

-

-  <p>"Hvarför inte? Menar du, att en helig ängel vill dröja kvar om ock blott en sekund hos ett

-  barn, som med afsikt förställer sig och tänker bedraga honom? Kära min gosse, när ett barn kommit

-  så långt, att det icke längre vill tro på änglar, då är dess bästa ängel redan viken ifrån

-  det."</p>

-

-  <p>"Ja, men jag <i>kan</i> inte tro det, mamma."</p>

-

-  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>

-

-<hr style="width:10em"/>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa

-  söndags text?</span></p>

-

-  <p class="ac">Veckan 19-25 Juni 1905.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp3">

-    <p>M. 19. Apg. 12: 5-17. <b>Petrus befrias ur fängelset.</b></p>

-    <p>T. 20. v. 5-6.  <i>Petrus sofver i fängelset.</i></p>

-    <p>O. 21. v. 7-8. <i>En ängel väcker och löser honom.</i></p>

-    <p>T. 22. v. 9-10. <i>Ängeln för honom ur fängelset.</i></p>

-    <p>F. 23. v. 11-12. <i>Petrus söker upp den troende församlingen.</i></p>

-    <p>L. 24. v. 13-16. <i>Församlingen blir förbryllad af den oväntade bönhörelsen.</i></p>

-    <p class="sp0">S. 25. v. 17. <i>Petrus berättar om Guds ingripande och lämnar Jerusalem.</i></p>

-  </div>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 25

-  Juni.</i></span></p>

-

-  <p class="ac">Apg. 12: 5-17.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp3">

-    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Ps. 91: 11. Ty han skall gifva sina änglar befallning om dig,

-    att de skola bevara dig på alla dina vägar.</p>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page201">{201}</span></div>

-

-  <h1 class="ac" title="22 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span

-  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>

-

-  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">

-    <tr>

-      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img

-      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>

-    </tr>

-    <tr class="btd bbd">

-      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 25</span><br/>

-      22 Juni.</td>

-      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och

-      Hemmet.</span><br/>

-      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>

-      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>

-      1905</td>

-    </tr>

-  </table>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Förbönen och Guds

-  hjälp.</i></span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Apg. 12: 5-17.</span></p>

-

-  <p><img src="images/ornate_d2.jpg" class="nothand" style="float:left; height:10.1em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="D"/><span class="handonly">D</span>et var sent på aftonen i staden

-  Jerusalem. Gatularmet hade tystnat och husen stodo som mörka skildtvakter utefter de trånga

-  gatorna. Vi kunna dock skönja här och där några vandrare, som tyckas hafva samma mål, ett litet

-  hus, hvarest Maria, Johannes moder, bor. Här i detta kristna hem, hvarest Petrus så ofta vistats,

-  hade man den sena timmen samlats till bönemöte. Det var Jerusalems församling, som bad för

-  aposteln, för det utkorade redskapet till mångas frälsning.</p>

-

-  <p>Under det detta bönemöte pågick, låg Petrus fängslad mellan två krigsknektar i det herodianska

-  palatsets fängelser. Han hade ådragit sig de mäktiges hat genom sin förkunnelse af evangelium. Nu

-  är han dömd till döden och väntar att följande dag blifva afrättad. Men församlingen beder, och

-  Gud hör deras böner.</p>

-

-  <p>Midt i natten kommer en ängel in i fängelset. Han går utan svårighet genom murar och lyckta

-  dörrar, emedan han är en ande. Han uppenbarar sig dock i mänsklig gestalt och utför sitt uppdrag

-  att befria Petrus på ett sätt, som vittnar om Guds underbara makt att hjälpa ur all svårighet.

-  Petrus sof, men ängeln väckte honom och sade: Stå genast upp! Då Petrus lydde denna uppmaning,

-  föllo kedjorna af hans händer, och nu var fången lös från sina bojor. Men den starka, väl

-  igenlåsta järndörren och väktarne därutanför tycktes vara obevekliga hinder för hans befrielse.

-  Dock&mdash;på en vink af ängeln öppnar sig järndörren, och väktarne, som ligga och sofva, märka

-  icke, att Petrus i ängelns <span class="pagenum" id="page202">{202}</span>sällskap går ut ur

-  fängelset. Så för honom ängeln genom korridorer och gårdar, till dess de komma till den tunga

-  ytterporten. Liksom af osynliga händer lyftas bommarne af och portarne öppnas, så att Petrus utan

-  svårighet kan komma ut. Hade han vändt sig om, skulle han hafva fått se, huru porten lika

-  hemlighetsfullt tillslöts, så att man ej kunde märka att den blifvit öppnad.</p>

-

-  <p>Emellertid ledsagar honom ängeln in i staden, och då Petrus nu ej längre behöfde hans ledning,

-  så försvinner han lika plötsligt som han kommit.</p>

-

-  <p>Då Petrus hunnit sansa sig, söker han upp det bekanta huset, Marias hus, hvarest bönemötet ännu

-  pågick. Jag föreställer mig huru rädda de blefvo där inne, då de midt i natten hörde ifriga

-  klappningar på porten. De tänkte måhända, att det var Herodes utskickade, som ville fängsla äfven

-  dem. En ung flicka går till porten och frågar hvem det var. Huru glad och förvånad blef hon icke,

-  då hon kände Petri röst. I sin häpenhet glömde hon att öppna, men då dörren slutligen öppnades,

-  kunde Petrus säga: "Herren har utsändt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt,

-  hvad judarnes folk har väntat."</p>

-

-  <p>Så handlar vår Gud. Han hör bön och gör under. Han befriar de sina ur nöd såsom svar på bön.

-  Han sänder sina änglar till deras hjälp, då de bedja honom. Hvilken maning till tro och bön utgör

-  icke detta!</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>Fr. E.</i></p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Hvad vänlighet

-  förmådde.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">(Forts. fr. föreg.

-  n:r.)</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_s.png" class="nothand" style="float:left; height:3.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="S"/><span class="handonly">S</span>edan berättade hon för sin man, hvad

-  hon hade gjort, och han skrattade åt henne.</p>

-

-  <p>"Tror du, att din vänlighet kan hjälpa det där eländiga hittebarnet?" sade han.</p>

-

-  <p>"Jag tror åtminstone inte att den skall skada honom", svarade hon.</p>

-

-  <p>Sedan kom Janne ofta och fick mat, och fru Walther gaf akt på att han såg renare ut för hvarje

-  gång. Till slut fick fru Walther underrättelse om att en vän skulle resa ut till västern för att

-  taga land och bygga sig en farm där. Då kom den tanken för henne, att detta möjligen kunde vara

-  ett godt tillfälle för John Ammerton, och hon skref till sin vän och bad honom taga gossen

-  med.</p>

-

-  <p>Ett år därefter hörde hon, att han tyckte bra om gossen. Två år senare skref hennes vän, att

-  John var en riktig skatt. Fru Walther visade sin man brefvet, och han log och kysste sin lilla

-  hustru och sade, att det gladde honom mycket.</p>

-

-  <p>Han hade nu också en annan källa till glädje&mdash;hans hustru hade skänkt honom en frisk,

-  präktig pojke, som lofvade godt för framtiden.</p>

-

-  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>

-

-  <p>Åren gingo och fru Walther hörde icke mera till John Ammerton. Den sista underrättelse hon fick

-  om honom var fem år efter hans flyttning till västern, och då hade han farit till guldminorna.</p>

-

-  <p>Men i fru Walthers lif hade kommit en glädje, som växte och blef allt starkare. Hennes gosse,

-  Filip, växte upp till en lofvande yngling, en präktig, godhjärtad gosse, som alla höllo af,

-  föräldrarna naturligtvis mest. Vid sjutton år kom Filip Walther till universitetet och vid

-  tjuguett år tog han sin examen med heder. Men det hade tagit hårdt på hans krafter. Hans mor såg

-  det och oroade sig mycket. Hans far såg det också och ville att han skulle resa bort för att

-  uppfriska sig. Han skaffade honom plats på ett ställe, där han skulle kunna hämta styrka till både

-  kropp och själ.</p>

-

-  <p>Resan gick genom västerns ödemarker. Filip skref ofta hem och gaf lifliga <span class="pagenum"

-  id="page203">{203}</span>skildringar af sin resa, på samma gång han berättade, att hans hälsa blef

-  bättre dag för dag.</p>

-

-  <p>Föräldrarna läste med glädje om hans resor och hans arbete, men plötsligt upphörde brefven.

-  Hvar fanns Filip? Hvarför skref han icke?</p>

-

-  <p>En dag kom doktor Walther hem med en tidning hopskrynklad i handen. Där berättades om det

-  sorgliga öde, som drabbat det sällskap, med hvilket Filip reste, huru det blifvit angripet af en

-  hop indianer och huru de som icke dödats hade tagits tillfånga.</p>

-

-  <p>Stackars föräldrar! Modern böjde sitt hufvud i stum förtviflan och hennes hjärta var nästan

-  brustet. Glädjen hade drifvits bort ur hennes lif och tjockt mörker hade lägrat sig omkring

-  henne.</p>

-

-  <p>Så gick ett halft år, då postbudet en dag förde med sig ett bref med den gamla, välkända

-  stilen. Fru Walther slet upp det och ögnade igenom innehållet. Hvilken glädje! Hennes gosse lefde,

-  var frisk och på väg hem till dem.</p>

-

-  <p>Då doktor Walther kom hem, fann han sin hustru afsvimmad med brefvet i handen. Sedan det första

-  glädjeruset lagt sig, satte de sig vid hvarandras sida och läste följande bref: "Gud vare tack,

-  som låtit mig finna en sann vän eller rättare&mdash;låtit en vän finna mig", skref han sedan han

-  först hade berättat om hvad han upplefvat och huru han blifvit räddad. "Hade icke den vännen

-  funnit mig, skulle jag nu varit död. Han fick veta mitt namn, och då han hörde att jag var son

-  till doktor Walther, gjorde han allt för att rädda mig. Han använde tusentals kronor för att

-  utrusta män till denna expedition och han öfvervann den grymme man, som höll mig fången. Sedan tog

-  han mig under sin vård och sitt beskydd. Gud välsigne honom! Jag hoppas också, att far och mor må

-  vara redo att välsigna honom, ty han följer nu med mig hem."</p>

-

-  <p>De lyckliga föräldrarna tackade på sina knän Gud för hans godhet och bad honom välsigna sin

-  sons räddare.</p>

-

-  <p>Och deras Filip kom, frisk och stark&mdash;en kraftig, ofördärfvad man. Med honom följde en

-  medelålders herre med ett vackert, öppet ansikte, gråa ögon och krusigt hår.</p>

-

-  <p>"Detta är min räddare", sade sonen, "känna ni igen honom?"</p>

-

-  <p>Doktorn skakade på hufvudet, men hans hustrus blick hvilade forskande på mannens ansikte. "Är

-  det han?" hviskade hon, och räckte fram sina båda händer, "är det John Ammerton?"</p>

-

-  <p>"Ja, jag är John Ammerton", sade den främmande, "och jag tackar Gud, att han gifvit mig ett

-  tillfälle att visa, att jag med tacksamhet kommer ihåg den vänlighet ni visat mig. Ni har varit

-  mer än en mor för mig."</p>

-

-  <p>Och han tryckte hennes hand till sina läppar. "Gud välsigne er!" utropade han. "Ni var den enda

-  i hela vida världen, som ansåg att det lönade mödan att försöka lyfta den stackars öfvergifne,

-  föraktade gossen upp ur dyn. Utan er godhet hade jag varit förlorad."</p>

-

-  <p>Då fru Walther den kvällen satt vid sin mans sida, tog hon hans hand och hviskade: "Det var en

-  gång en liten sten, som kastades ut i sanden. En skattsökare fick öga på den, och då han hade

-  tvättat af smutsen, började han slipa den med sin mejsel. Han bröt igenom omhöljet och fick

-  se&mdash;en ren och strålande diamant."</p>

-

-  <p>Doktorn kysste sin fru på pannan&mdash;i hans ögon glänste tårar.</p>

-

-  <p class="sp3 ar">(Slut.)</p>

-

-  <div class="ac w35 fcenter sp2">

-    <a href="images/d203.png"><img style="width:100%" src="images/d203.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page204">{204}</span></div>

-

-  <div class="ac w45 fcenter sp5">

-    <a href="images/i204.jpg"><img style="width:100%" src="images/i204.jpg" alt="Röfvare"

-    title="Röfvare"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Röfvare.</span></h2>

-

-  <div class="poem poemc13 sp3">

-    <p><i>Stackars lilla fågelmor!&mdash;</i></p>

-    <p><i>Hit till norden glad du for,</i></p>

-    <p><i>byggde här ett litet näste,</i></p>

-    <p><i>högt i trädet du det fäste,</i></p>

-    <p><i>och du var så glad och nöjd,</i></p>

-    <p><i>allt var jubel blott och fröjd,</i></p>

-    <p><i>och du tänkte: "Ingen fara</i></p>

-    <p><i>kan för bo och ägg här vara".</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Sommarfröjden nu är slut,</i></p>

-    <p><i>glädjesången sjungits ut,</i></p>

-    <p><i>liten fågel blott kan klaga</i></p>

-    <p><i>öfver röfvare, som taga</i></p>

-    <p><i>hemmets lycka, frid och ro</i></p>

-    <p><i>bort från litet fågelbo.</i></p>

-    <p><i>Ty ett litet fågelhjärta,</i></p>

-    <p><i>det kan också känna smärta.</i></p>

-    <p style="margin-left:7.70em"><i><b>Ella.</b></i></p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w25 fcenter sp2">

-    <a href="images/d204.png"><img style="width:100%" src="images/d204.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page205">{205}</span></div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">I solvarm

-  sommar.</span></h2>

-

-  <p><img src="images/initial_h.png" class="nothand" style="float:left; height:4.1em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="H"/><span class="handonly">H</span>är ser då hvar och en, att barnen ha

-  sommarlof, och att solen skiner och att ljumma fläktar smeka.</p>

-

-  <div class="ac w35 fcenter sp2">

-    <a href="images/i205-1.jpg"><img style="width:100%" src="images/i205-1.jpg"

-    alt="Gossarna i färd med att bygga en

-    fästning" title="Gossarna i färd med att bygga en

-    fästning"/></a>

-  </div>

-

-  <p>Här på teckningen öfverst äro gossarna i färd med att bygga en stark fästning med vallar och

-  torn, från hvilka Sveriges blågula flagga vajar i vinden. Det blir allt en bussig fästning när

-  allt blir färdigt, ty början är verkligen god, och jag ser att gossarna få mycket roligt af detta

-  arbete under fristunderna från sommararbetet.</p>

-

-  <div class="ac w40 fcenter sp2">

-    <a href="images/i205-2.jpg"><img style="width:100%" src="images/i205-2.jpg"

-    alt="En grupp småttingar på sjöstranden" title="En grupp småttingar på sjöstranden"/></a>

-  </div>

-

-  <p>På den andra teckningen leker en grupp småttingar på sjöstranden. Några af dem äro 'till häst'.

-  Det är 'våra allra minsta', som agera ryttare på sina bröders starka skuldror. Hela sällskapet får

-  sig präktiga fotbad under leken på den mjuka sanden. Jag är icke fullt viss, om de lärt sig denna

-  badkonst af fader Kneipp från Wörishofen eller om det icke snarare är han som lärt sig åtskilliga

-  kneippkurer af dessa eller andra små.</p>

-

-  <div class="ac w40 fcenter sp2">

-    <a href="images/i205-3.jpg"><img style="width:100%" src="images/i205-3.jpg"

-    alt="De minsta blifvit kuskar i stället för

-    ryttare och andra ha spänt sig för

-    vagnen" title="De minsta blifvit kuskar i stället för

-    ryttare och andra ha spänt sig för

-    vagnen"/></a>

-  </div>

-

-  <p>Å den nedersta teckningen ha de minsta blifvit kuskar i stället för ryttare och andra ha spänt

-  sig för vagnen. Leken går friskt såväl till sjös som till lands, glädje och hälsa, förnöjelse och

-  munterhet lyser ur allas ögon. Måhända kunna våra läsare ha något att lära af de präktiga barnen å

-  dessa teckningar. Ty så mycket har jag sett <span class="pagenum" id="page206">{206}</span>af

-  barnen i lek och arbete, att jag vet, att de som leka bra, pläga också arbeta bra. Och de som äro

-  flitiga och duktiga i arbetet pläga ofta kunna leka såsom barn böra leka. Lycka till i både arbete

-  och lek! önskar Barnavännens.</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>Farbror.</i></p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp3">

-    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>Ad.

-  Gründler.</i><br/>

-  (Forts. fr. föreg. n:r.)</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_f.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="F"/><span class="handonly">F</span>ru Hubert drog sin gosse allt närmare

-  intill sig. "Tror du inte heller, min gosse, det som står skrifvet i bibeln om de kära änglarna,

-  huru de sjöngo i Betlehemsängden den första julnatten och huru de på påskdagens morgon förkunnade,

-  att Jesus var uppstånden? Vill du inte tro det heller, min stackars Kristel?"</p>

-

-  <p>"Ack, jo, visst tror jag det, mor&mdash;det står ju i bibeln. Men jag menar bara, att <i>nu</i>

-  finns det inga änglar mer, åtminstone få de inte längre komma ner till jorden för att bevara oss.

-  Huru skulle de då kunnat tillåta, att far blef öfverkörd och krossad af tåget?"</p>

-

-  <p>"Min käre gosse", moderns röst darrade märkbart&mdash;"det gifves många gåtor, hvilkas lösning

-  vi först i evigheten skola finna. Men det vet jag förvisso, att om det varit Guds vilja, skulle

-  han med största lätthet kunnat skicka ner en ängel från sin himmel för att skydda vår älskade far

-  för den förfärliga olyckan."</p>

-

-  <p>Tviflande skakade gossen på hufvudet. "Har <i>du</i> någonsin sett en ängel, mor?" frågade

-  han.</p>

-

-  <p>"Nej, visserligen icke på det sätt som du menar, min gosse, icke någon ängel med lysande kläder

-  och hvita vingar. Kanske äro mina ögon genom synden förmörkade, så att jag icke kan se de

-  himmelska sändebuden, utan de sväfva osedda förbi mig. Men det finnes också andra, som få göra

-  änglatjänst, Kristel, och dessa hoppas jag att du ofta må se spåren af på din lefnadsväg. De äro

-  icke strålande och härliga såsom de himmelska budbärare, som bibeln beskrifver för oss, och hvilka

-  vi ej äro värdiga att få se, men de få ändock vittna om Guds trofasta vård om oss. De äro ofta

-  klädda i enkla, jordiska omhöljen, men de få likväl det uppdraget af Gud att bevara, trösta och

-  leda oss, så att vi ej må gå vilse. Gif akt på dessa änglaröster, min gosse, och följ dem, men

-  framför allt följ den rösten, som vill göra sig hörd i ditt eget hjärta. Det är Guds egen röst,

-  följ den, ty den är din bästa skyddsängel."</p>

-

-  <p>"Säg mig mer om detta, mor", bad Kristel enträget, "jag förstår dig redan bättre."</p>

-

-  <p>"Ser du, min gosse, världen är så stor och skön, att du aldrig med din blick kan omfatta den,

-  och vår himmelske fader är så rik och mäktig och kärleksfull, att du aldrig riktigt kan förstå

-  det. Han har medel och utvägar att erinra sina glömska människobarn om deras himmelska hem, så att

-  de icke alldeles fördjupa sig i jordetingen här nere. På det viset kunna händelserna i lifvet få

-  blifva änglar, som visa uppåt så väl som vårblommorna på ängen, när de i sin ljufliga fägring

-  prisa Guds skaparevishet. En sång från din barndomstid kan i en frestelsestund ljuda för ditt öra

-  och därigenom få blifva medel till att bevara dig från det onda, eller minnet af din far, hvilken

-  du bör söka efterfölja i gudsfruktan och plikttrohet&mdash;allt detta skall kunna göra dig

-  änglatjänster. Och väl dig, min gosse, om Gud sänder dig goda människor till följeslagare på din

-  lefnadsväg&mdash;sådana människor, som i din svaghet och oerfarenhet kunna få blifva goda änglar

-  för dig."</p>

-

-  <p>Och under djup rörelse skref modern på första bladet i den nya bibeln, hennes enda gåfva till

-  sin gosse, såsom tänkespråk Tob. 5: 21 och därinunder orden:</p>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page207">{207}</span></div>

-

-  <div class="poem poemc16">

-    <p>"Guds änglar från vår barndomsdag</p>

-    <p>Oss skydda och bevara."</p>

-  </div>

-

-  <p>Men hon talade icke om en annan skyddsvakt, som städse skulle lägra sig omkring hennes barn ute

-  i världen&mdash;ett trofast modershjärtas oaflåtliga bön.</p>

-

-  <p class="ac">*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;*</p>

-

-  <p>Tidigt följande morgon tog Kristel ett kort men hjärtligt farväl af sin nyvakna lilla syster

-  och skyndade ifrigt med modern till stationen. Den friska, klara morgonrodnaden hade jagat bort

-  alla sorgsna tankar ur hans sinne, och gladt viftade han från kupéfönstret åt modern med sin lilla

-  halmhatt, när tåget satte sig i rörelse.</p>

-

-  <p>I öfver åtta timmar måste han åka, innan han uppnådde sin bestämmelseort. Till en början var

-  han mycket road af bullret och stötarna på tåget, lokomotivets pipande och uppehållet vid

-  stationerna. Han gnolade för sig själf den ena melodien efter den andra, och bullret af hjulen

-  slog beredvilligt takten till hvarje melodi. Hans reskamrater tyckte mycket om den muntre lille

-  pojken, hvilkens klara ögon blickade så leende ut i världen, som om där funnes blott lust och

-  gamman öfverallt.</p>

-

-  <p>Nu brusade tåget fram ur bergsbygden, och obegränsade slätter utbredde sig inför gossens häpna

-  ögon. Småningom upphörde de doftande ängarna och de gröna löfskogarna allt mer, och i deras ställe

-  syntes stora ljunghedar omväxlande med barrskog. De små röda ljungblommorna skulle han gärna velat

-  se på nära håll, så vackra tyckte han de voro. Och däri hade han rätt. Hela naturen vittnar om

-  skaparens väldiga kraft, antingen hon prunkar i Schweizerbergens majestätiska prakt eller kläder

-  sig i hedens enformighet.</p>

-

-  <p>Men till slut tröttnade dock Kristel vid att se sig omkring. Då tog han fram ur sin resväska

-  smörgåsarna, som modern lagt ner åt honom till matsäck på vägen, och de smakade honom nu

-  förträffligt. En vänlig herre, som satt midt emot honom och leende såg på med hvilken aptit han åt

-  sina smörgåsar, köpte vid nästa station en kopp kaffe åt honom, så att han också skulle få

-  någonting att dricka.</p>

-

-  <p>Kristel var till en början nästan förskräckt och visste icke, om han finge taga emot en så

-  oväntad godhet af en främling, men denne nickade så öfvertygande och hjärtligt och såg så vänligt

-  på honom, att gossens blyghet försvann. Han tackade hjärtligt och tog emot kaffekoppen, hvilken

-  han begärligt drack ur. Detta tycktes mycket roa den främmande herrn, och sedan nu isen en gång

-  var bruten, berättade Kristel för sin vänlige reskamrat allt hvad han under sitt korta lif

-  upplefvat, och att han nu för första gången var stadd på resa ut i världen, för hvilken han redan

-  började känna en viss fruktan. Då klappade den främmande herrn honom på hufvudet och sökte intala

-  honom mod. Han försäkrade, att han mycket väl kände till anstalten, där gossen skulle uppfostras

-  tillsammans med många, många andra gossar, och han visste, att de alla brukade trifvas godt

-  där.</p>

-

-  <p>Denna lugnande försäkran såväl som sommardagens middagshetta vaggade småningom vår pratsamme

-  Kristel till sömns. Tågets buller blandade sig i hans drömmar, så att han tyckte sig sitta på en

-  ångbåt och vagga upp och ned på höga, brusande vågor. Han började slutligen frukta, att fartyget

-  skulle gå under, men då räcktes ut emot honom en hand, liknande en ängels hand. Då Kristel såg

-  nogare efter, var det likväl icke en ängel utan bara den främmande herrn, som nyss varit så vänlig

-  emot honom och bjudit honom på kaffe.</p>

-

-  <p>Yrvaken for gossen upp ur sina drömmar och såg sig omkring. Där låg den vänlige herrn midt emot

-  honom på bänken, pustande och snarkande&mdash;i sanning icke någon änglauppenbarelse.</p>

-

-  <p>Kristel måste skratta för sig själf, men sedan somnade han på nytt och sof så godt, att han

-  vaknade först när hans vän gaf honom en knuff i sidan och förklarade, att nu vore han snart

-  framme.</p>

-

-  <p>Gossen hann ej mera än tacka den främmande herrn för hans vänlighet och sedan <span

-  class="pagenum" id="page208">{208}</span>springa ut ur kupén, förrän tåget åter rullade därifrån,

-  och Kristel stod ensam med sin kappsäck på stationen.</p>

-

-  <p>Han såg sig sökande omkring, om ej någon vore honom till mötes, men där fanns ingen. Hade icke

-  modern skrifvit till institutet, att hennes Kristel skulle komma med dagens tåg? Och ändå

-  bekymrade sig ingen om honom.&mdash;Om ändå mor varit med!&mdash;Den stackars gossen började nu få

-  en aning om hvad det vill säga att vara alldeles ensam i en främmande värld.</p>

-

-  <p>Då kände han, huru någon sakta ryckte honom i armen och en röst frågade: "Är du Kristian

-  Hubert?" Då han vände sig om, stodo två uniformsklädda gossar framför honom.</p>

-

-  <p>"Ja, det är jag", svarade han gladt, "och man kallar mig vanligen Kristel. Huru kunde ni få

-  reda på mig?"</p>

-

-  <p>"Åh, det var då inte svårt", sade den ene af gossarne, en liten pigg pys, "här fanns ingen mer

-  pojke, som såg så gråtfärdig och modstulen ut som du."</p>

-

-  <p>Kristel kände sig mycket harmfull, pojken i honom reste sig, men han fann icke något ord till

-  svar.</p>

-

-  <p>"Bry dig inte om honom", sade den andre gossen, som tycktes vara förståndigare och äfven

-  tjänstvilligt tog ifrån Kristel hans kappsäck för att bära den, "han menar inte så illa som det

-  låter. Han är bara så odygdig, och det måste vi alla hålla till godo med."</p>

-

-  <p>Kristel gick nu tyst midt emellan de båda gossarne, till dess den längste af dem stannade. "Här

-  är vårt institut", sade han.</p>

-

-  <p>Det var en gammal, vördnadsvärd slottsbyggnad med många torn och framspringande hörn och

-  gaflar. Det var en sällsam motsats mellan de allvarsamma gråa murarne och de muntra

-  skrattsalfvorna från ett par hundra pojkar, som lekte på gården. De buro alla en sorts uniform med

-  blanka knappar, och Kristel i sin gråa dräkt och hvita halmhatt stack bjärt af mot de andra.</p>

-

-  <p>"Här är en ny rekryt!" skreko pojkarne, och det föreföll Kristel, som om de mönstrande

-  blickarne stucko honom som spjut från alla sidor. Men den störste kamraten, som ännu bar hans

-  kappsäck, fattade nu hans hand och drog honom med sig öfver lekplatsen bort till den stora porten.

-  Det föreföll Kristel alldeles som om han gick vid en ängels sida midt igenom ett fientligt

-  läger.</p>

-

-  <p>Följande dag fick också Kristel uniform, så att nu var ingen skillnad längre mellan honom och

-  kamraterna. Men de betraktade honom ändå med forskande, nyfikna blickar, så att han kände sig

-  mycket illa till mods. Och en gång, när majoren, som var chef för institutet, kom gående öfver

-  gården och alla gossarne reste sig upp, ville också Kristel vara riktigt höflig och tog af sig

-  mössan samt bockade sig djupt. Då skrattade de andra gossarna åt honom, så att han kunde ej

-  hjälpa, att tårarna kommo honom i ögonen. Men majoren frågade honom vänligt efter hans namn och

-  hans hemort. "Behåll du din mössa på en annan gång, lilla linhufvud", sade han, "du skall nog

-  snart lära dig taga seden dit du kommer."</p>

-

-  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>

-

-<hr style="width:10em"/>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa

-  söndags text?</span></p>

-

-  <p class="ac">Veckan 26 Juni-2 Juli 1905.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp2">

-    <p>M. 26. 1 Petri 1: 14-25. <b>Förmaningsord.</b></p>

-    <p>T. 27. v. 14-16. <i>Maning till helighet</i>,</p>

-    <p>O. 28. v. 17.  <i>till sann gudsfruktan.</i></p>

-    <p>T. 29. v. 18-19. <i>Vi äro dyrt återlösta</i>,</p>

-    <p>F. 30. v. 20-21. <i>böra därför äga tro och hopp till Gud.</i></p>

-    <p>L.  1. v. 22-23. <i>vi böra älska hvarandra.</i></p>

-    <p class="sp0">S.  2. v. 24-25. <i>och hålla oss stadigt till Guds ord.</i></p>

-  </div>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 2

-  Juli.</i></span></p>

-

-  <p class="ac">1 Petri 1: 14-19.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp3">

-    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: Matt. 5: 48. Varen fördenskull I fullkomlige, såsom eder

-    himmelske Fader är fullkomlig.</p>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page209">{209}</span></div>

-

-  <h1 class="ac" title="29 Juni. 1905" style="margin-bottom:-1.1ex;"><span

-  class="xx-smaller">&nbsp;</span></h1>

-

-  <table class="sp5 mc w75" title="masthead" summary="masthead">

-    <tr>

-      <td colspan="3"><span class="ac w100 fcenter"><a href="images/masthead.jpg"><img

-      style="width:100%" src="images/masthead.jpg" alt="" title=""/></a></span></td>

-    </tr>

-    <tr class="btd bbd">

-      <td class="ac w15"><span class="larger">N:o 26</span><br/>

-      29 Juni.</td>

-      <td class="ac w70 bld brd"><span class="larger">Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och

-      Hemmet.</span><br/>

-      Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.</td>

-      <td class="ac w15"><span class="larger">22 årg.</span><br/>

-      1905</td>

-    </tr>

-  </table>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Förmaningsord</i></span></h2>

-

-  <p class="ac">till lydnad för Gud.</p>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">1 Petr. 1:

-  14-19.</span></p>

-

-  <p><img src="images/ornate_o.jpg" class="nothand" style="float:left; height:18.1em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="O"/><span class="handonly">O</span>m du har en god moder i ditt hem, så

-  vet du, att hon för din välfärds skull då och då säger dig ett förmaningens ord, huru du skall

-  skicka dig såsom det anstår ett godt barn. Du behöfver påminnas om huru du skall skicka dig väl i

-  hemmet bland dina syskon, i skolan bland dina kamrater och i lifvet bland människor i allmänhet.

-  Om du då lyder och tager i akt en god moders maningsord, blir du ett godt barn, som kan skicka dig

-  anständigt och väl i lifvets alla förhållanden.</p>

-

-  <p>Men likasom vi hafva ett jordiskt hem under vårt lif här nere på jorden, så hafva vi ock ett

-  himmelskt, dit vi gå ifrån denna jorden. Och det är för oss alla, såväl barn som äldre, af den

-  allra största vikt att få veta, huru vi skola lefva vårt lif här nere för att blifva passande för

-  hemmet däruppe. Ty än är det ett barn, hvars lif slocknar i döden, än en yngling eller en jungfru,

-  som dör i lifvets vår, än en man eller en kvinna i lifvets sommartid, än en grånad jordevandrare,

-  som kallas hädan.</p>

-

-  <p>Vår text innehåller några maningsord, som lära oss, huru vi skola skicka oss, för att varda

-  passande för det himmelska hemmet. Han, som är husfadern i detta hem, är den helige Guden. Om vi

-  vilja vara hans barn, så måste vi vandra heligt i all vår umgängelse här i världen. Ty han säger

-  till sina <span class="pagenum" id="page210">{210}</span>barn: "Varen helige, såsom jag är

-  helig".</p>

-

-  <p>Hvad innebär det då att vara helig? Gud har sändt sin son åt oss till en frälsare. Han har i

-  sitt lif visat oss, hvad det innebär att vara helig. Du bör taga fram ditt nya testamente och läsa

-  där om Jesu lif. Du märker snart, huru olikt hans lif var emot alla andras. Hans lif var heligt.

-  Du bör då söka i allt likna honom. Du bör aldrig göra något som är fult och styggt och syndigt,

-  utan i stället såsom Jesus vara god, mild, barmhärtig och kärleksfull. Du bör vara hjälpsam och

-  bemöda dig om dina likars väl som han gjorde. Då blir äfven du helig i all din umgängelse.</p>

-

-  <p>Och om du understundom känner dig såsom ett armt och ofullkomligt litet barn, så får du bedja

-  din frälsare om förlåtelse och hjälp. Han är äfven vår hjälpare. Men när du så beder till din

-  frälsare och till din himmelske fader, så bör du veta, att du är ett litet Guds barn, öfver

-  hvilket Herrens välbehag hvilar, att du är en af de många, som i gudsfruktan går med stapplande

-  steg mot det himmelska fadershemmet. Du bör veta, att du då går på den rätta vägen och aldrig

-  behöfver vända om för din svaghets eller ofullkomlighets skull.</p>

-

-  <p>Ty ser du, Jesus har lidit döden här på jorden och utgjutit sitt blod såsom ett försoningsoffer

-  för dina synder och icke allenast för dina utan för hela världens. Däraf kan du ytterligare

-  förstå, huru innerligt han älskar dig och huru han vill hjälpa dig på vägen hem till fadershuset i

-  Guds himmel.</p>

-

-  <p>Knäpp du barnsligt dina händer och bed i Jesu namn om allt det du behöfver, var from och flitig

-  och gudfruktig! Då blir du ett passande barn för det himmelska hemmet, och när du en gång dör,

-  skola himmelens änglar föra dig dit upp till klarhet och stor härlighet.</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d180.png"><img style="width:100%" src="images/d180.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Eva.</span></h2>

-

-  <p><span class="handonly">"</span><img src="images/initial_hq.png" class="nothand"

-  style="float:left; height:4.2em; margin-right:0.5ex;" alt="H"/><span

-  class="handonly">H</span>varför skulle jag heta Eva?" frågade en liten flicka, som en dag hade

-  hört sina föräldrar berätta om syndafallet i Edens lustgård.</p>

-

-  <p>"Jo, för att din kära farmor hette så", svarade fadern.</p>

-

-  <p>"Jaså", sade lilla Eva betänksamt, "men farmor var ju så snäll?"</p>

-

-  <p>"Ja, din farmor var riktigt snäll, min lilla flicka", sade Evas mamma. "Jag ville önska, att du

-  icke allenast fått hennes namn, utan att du måtte blifva lika god och kärleksfull som hon

-  var."</p>

-

-  <p>Den lilla var tyst ett ögonblick, därefter frågade hon: "Hvarför blef farmor kallad Eva?"</p>

-

-  <p>"Det kan jag inte säga dig", svarade modern, "men hvarför ville du veta det?"</p>

-

-  <p>Eva svarade icke genast.  Men så talade hon om att det var den sorgliga berättelsen om Adam och

-  Eva, som drefvos ut ur paradiset, som hade kommit henne att tycka, att det var mycket ledsamt att

-  kallas Eva. "Ack, mamma", sade hon till slut, "om inte Eva ändå ätit det där äpplet! Hvarför lydde

-  hon den stygga ormen och icke den gode Guden i himmeln?"</p>

-

-  <p>"Därpå kan jag icke svara dig", svarade modern.</p>

-

-  <p>"Jag tror, att de flesta skulle ha gjort på samma sätt som Eva, om de varit i hennes ställe",

-  sade fadern.</p>

-

-  <p>"Åh, pappa, hur kan du tro så illa om oss!" sade den lilla förnärmad. "Min lilla rara mamma

-  skulle då säkert varit klokare, och jag&mdash;ja, jag skulle inte heller gjort det. Jag är så

-  ledsen att jag <span class="pagenum" id="page211">{211}</span>heter Eva. Jag sade det till

-  lärarinnan i dag, men hon bara skrattade åt mig."</p>

-

-  <p>"Det betyder ingenting hvad du heter, min lilla flicka", svarade fadern. "Men kom ihåg också

-  hvilket löfte Eva fick&mdash;hon skulle få blifva stammoder åt honom, som skulle krossa ormens

-  hufvud, vår dyre frälsare."</p>

-

-  <p>Eva tänkte visserligen på faderns ord, men det dröjde länge, innan hon kunde glömma, att hon

-  hette Eva.</p>

-

-  <p>Den lilla flickans pappa hade nyligen köpt ett vackert hus, hvartill hörde en liten trädgård.

-  Träden voro ännu ganska små, men när de på våren knoppades och blommade, blef det stor glädje i

-  hela familjen. Eva sprang hvarje dag ned till dem och gladde sig i tankarna åt de härliga päron

-  och äpplen, som hon skulle få på hösten.</p>

-

-  <p>"Ack pappa, se bara!" sade hon en dag, "detta lilla träd har redan körsbär."</p>

-

-  <p>"Ja, bara det nu blir varmt, så bli de snart mogna", sade fadern.</p>

-

-  <p>Då modern nu också kom dit, fortfor han: "Jag tror det är stora och goda körsbär, nu måste vi

-  sköta om dem riktigt väl, så att vi alla kunna få smaka dem."</p>

-

-  <p>Hvarje dag gick Eva ned till det lilla trädet, och&mdash;mycket riktigt&mdash;bären blefvo

-  småningom allt större och rödare. Hon räknade också körsbären, liksom fadern hade gjort, och det

-  var och förblef sexton. Eva var mycket beställsam med att se efter körsbären. Föräldrarna kommo

-  naturligtvis icke så ofta ner i trädgården som hon. Och när de kommo dit, tänkte de på många andra

-  saker än på körsbären.</p>

-

-  <p>Emellertid blef Eva småningom bekant med grannarnas barn, och föräldrarna tilllät henne taga

-  dem med sig och leka i trädgården. Och de muntra, lifliga små flickorna trifdes riktigt godt hos

-  Eva.</p>

-

-  <p>"Vet du af, att det redan finns mogna körsbär i trädgården?" sade Emma en dag.</p>

-

-  <p>"Ja, men dem få vi inte röra", svarade Eva. "De skola bli riktigt mogna först, och så vill

-  pappa smaka dem. Han har också räknat dem, för att ingen skall taga bort dem."</p>

-

-  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d184.png"><img style="width:100%" src="images/d184.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">En kindergarten</span></h2>

-

-  <p class="ac">eller en blomstergård för små barn.</p>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Med teckning.</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_d.png" class="nothand" style="float:left; height:3.2em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="D"/><span class="handonly">D</span>en här lilla gruppen af barn är icke

-  samlad i ett hem och inte heller i en skola, utan i en anstalt, som vill vara någonting midt

-  emellan hemmet och skolan. Det är en kindergarten eller barnträdgård.</p>

-

-  <p>Som du själf ser äro barnen allesammans för små för att i egentlig mening kunna besöka en

-  skola. Vidare äro de allesammans för jämnstora för att kunna vara syskon och allesammans den där

-  kvinnans barn, som sitter där med handarbetet till höger å teckningen.</p>

-

-  <p>Men nog se de så älskliga ut, som om de vore mer än syskon och arbeta och leka och tala om

-  sagor för hvarann, som om de aldrig kunde vara stygga. Ja, det är just detta barnen få lära sig i

-  en kindergarten.</p>

-

-  <p>Dit samlas nämligen barn, som äro fem à sex år gamla. En eller flera lärarinnor taga där hand

-  om dem ett par tre timmar om dagen. Och här få de små lära sig att vara goda, vänliga och

-  tålmodiga mot hvarann, de få lära sig leka snällt och sjunga vackra visor. De få lära sig att sy

-  och virka små saker, de få lära sig att läsa små sagor och sånger, som lärarinnan berättar för dem

-  och mycket, mycket annat, som kan vara lämpligt <span class="pagenum" id="page212">{212}</span>för

-  sådana små barn, hvilka ännu icke kunna taga i tu med skolarbetet på allvar.</p>

-

-  <p>På vägen till och ifrån kindergarten få småttingarne regelbundna promenader och tillfällen att

-  vistas ute i den friska luften. Och medan de äro borta, får mor hvila sig litet i sitt

-  uppfostringsarbete, och både mor och barn få lära sig att riktigt längta efter hvarann. Ty den

-  blomstergård där de små barnen bäst växa och blomma och dofta är ändå under en moders varma

-  blickar och i närheten af hennes älskande hjärta.</p>

-

-  <p class="ar"><i>J. B. G.</i></p>

-

-  <div class="ac w50 fcenter sp3">

-    <a href="images/i212.jpg"><img style="width:100%" src="images/i212.jpg" alt="En kindergarten"

-    title="En kindergarten"/></a>

-    <div class="smaller ac">

-      <p class="sp0">EN KINDERGARTEN.</p>

-    </div>

-  </div>

-

-  <div class="ac w35 fcenter sp5">

-    <a href="images/d212.png"><img style="width:100%" src="images/d212.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page213">{213}</span></div>

-

-  <h2 class="sp3 ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Jesus, Mästare!</span></h2>

-

-  <div class="poem poemc13">

-    <p><i>"Jesus, Mästare, barnavän,</i></p>

-    <p><i>Lisar du smärtan?</i></p>

-    <p><i>Har du glädje och tröst att ge</i></p>

-    <p><i>Sörjande hjärtan?</i></p>

-    <p><i>Helar du såren?</i></p>

-    <p><i>Torkar du tåren?</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Jesus, Mästare, barnavän,</i></p>

-    <p><i>Ändtligt vi funnit</i></p>

-    <p><i>Rätta vägen, och vid din fot</i></p>

-    <p><i>Målet vi hunnit.</i></p>

-    <p><i>Trötta vi digna.</i></p>

-    <p><i>Herre, välsigna!"</i></p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w50 fcenter sp2">

-    <a href="images/i213.jpg"><img style="width:100%" src="images/i213.jpg" alt="Jesus, Mästare"

-    title="Jesus, Mästare"/></a>

-  </div>

-

-  <div class="poem poemc16 sp3">

-    <p><i>Så de bådo, och vid hans fot</i></p>

-    <p><i>Barnet de lade.</i></p>

-    <p><i>Jesu blick blef så varm och ljus,</i></p>

-    <p><i>Huldrikt han sade:</i></p>

-    <p><i>"Jag öfver arma</i></p>

-    <p><i>Vill mig förbarma".</i></p>

-    <p class="stanza"><i>Och när solen i väster sjönk,</i></p>

-    <p><i>Gick där en skara</i></p>

-    <p><i>Hemåt med jubel och tack och sång.</i></p>

-    <p><i>Men på den bara</i></p>

-    <p><i>Marken han dignat,</i></p>

-    <p><i>Han, som välsignat.</i></p>

-    <p style="margin-left:5.25em"><i><b>Anna H&mdash;m Preinitz.</b></i></p>

-  </div>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d189.png"><img style="width:100%" src="images/d189.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page214">{214}</span></div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Karl och Greta.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac">Med teckning.</p>

-

-  <p><img src="images/initial_k.png" class="nothand" style="float:left; height:4.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="K"/><span class="handonly">K</span>arl och Greta voro kungens barn.

-  Drottningen hade skänkt dem lifvet på samma dag. De voro lika gamla och lika stora, vackra och

-  goda som solens ljus och som rosornas doft.</p>

-

-  <p>Prinsen och prinsessan fingo under sina barnaår lära sig mångahanda, men först och sist skulle

-  de lära sig att blifva goda människor. Det budet hade kungen gifvit deras lärare.</p>

-

-  <p>I slottets stora trädgård fingo de se så många vackra växter och lyssna till fåglarnas sång,

-  när det var vår i världen. Konungens trädgård var för de två syskonen en den allra skönaste bok,

-  och i den läste de hvarje dag om blommor och fåglar och fjärilar och blänkande fiskar i dammarna.

-  Det var en naturlära utan like. Och när läraren tydde för de små de olika varelsernas uppgift i

-  världen och huru vi människor måste söka lära oss att förstå Guds mening med allt och vara goda

-  mot alla varelser, då tindrade barnens ögon så stora och klara, och deras kinder glödde af lust

-  och hänförelse att blifva goda människor.</p>

-

-  <p>Men de fingo också leka i den stora trädgården och på gräsmattorna rundt omkring slottet. En

-  dag voro de därute och sökte efter blommor, som icke funnos i trädgården. Då fingo de se två

-  gossar, som de icke kände. Dessa kastade sten efter sångfåglarna för att döda dem, och fångade

-  fjärilar samt sleto af de granna vingarna och kastade upp de skadade små djuren i luften och

-  skrattade åt dem, när de föllo ned. Gossarne hade åter lyckats fånga en fjäril, men nu sprang

-  prinsen fram och bad dem inte skada den lilla stackaren, utan gifva den åt honom och hans syster,

-  den lilla prinsessan. Prinsen fick fjäriln, den var något skadad, flämtade och var så rädd, att

-  den skälfde. Men Karl talade så vänligt till den och lofvade taga honom med in i trädgården, där

-  ingen skulle skada den. Prinsessan frågade de två gossarna om de icke fått lära sig att vara goda

-  mot alla Guds skapade varelser? Och då såg hon på dem så mildt med sina stora, vackra ögon, att

-  gossarne blygdes och lofvade att aldrig mer kasta sten på fåglarna, eller plundra deras bon. Inte

-  heller ville de mera slita vingarna af fjärilar och flugor eller binda trådar om deras ben och

-  släppa dem att flyga på detta sätt.</p>

-

-  <div class="ac w50 fcenter sp2">

-    <a href="images/i214.png"><img style="width:100%" src="images/i214.png" alt="Karl och Greta"

-    title="Karl och Greta"/></a>

-  </div>

-

-  <p>Gossarne bekände en hel hop af synder, som de begått mot de stackars djuren. De kunde ej annat,

-  ty prinsessan såg på dem såsom en Guds ängel, och inför en ängels ögon kan ingen människa dölja en

-  synd eller vilja göra en synd.</p>

-

-  <p>Men prinsen och prinsessan följdes åt in i konungens stora trädgård. Där satte de fjäriln

-  försiktigt på en liten gren och önskade honom hälsa och granna vingar till att flyga med omkring

-  bland blommor och blad i solsken och sommarglädje.</p>

-

-  <p>Men de två gossarne hade af Karl och Greta fått en så god lärdom, att de icke blott själfva

-  blefvo snälla mot djuren, utan de började också inverka på sina kamrater. Och var det någon, som

-  inte ville, så frågade de, om de ville följa dem till kungens slott och låta prinsessan se på dem

-  och tala med dem. Då skulle de genast vilja bli goda barn.</p>

-

-  <p>Och en och annan följde verkligen med. Men den som fått se in i prinsessans stora, klara ögon

-  och hört hennes ord om att älska och vara goda mot alla, han fick ingen lust mer att vara elak och

-  ond.</p>

-

-  <p class="sp3 ar"><i>J. B. G.</i></p>

-

-  <div class="ac w30 fcenter sp2">

-    <a href="images/d187.png"><img style="width:100%" src="images/d187.png" alt="Dekoration"

-    title="Dekoration"/></a>

-  </div>

-

-  <div><span class="pagenum" id="page215">{215}</span></div>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger">Skyddsängeln.</span></h2>

-

-  <p class="sp3 ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">Af <i>Ad.

-  Gründler.</i><br/>

-  (Forts. fr. föreg. n:r.)</span></p>

-

-  <p><img src="images/initial_k.png" class="nothand" style="float:left; height:4.3em;

-  margin-right:0.5ex;" alt="K"/><span class="handonly">K</span>ristel såg denna första dag så mycket

-  nytt, att syn och hörsel tycktes förgå honom. Där voro långa sofsalar med många järnsängar; där

-  var ett jättestort tvättrum med tvättfat stora som baljor och en handduk för hvarje gosse. Och så

-  fanns där en matsal med långa bord, fyra gånger så långa som kyrkan därhemma och många skolsalar

-  jämte gymnastiksalar och lekplatser.</p>

-

-  <p>Därjämte funnos ock många lärare, och Kristel bäfvade, när han tänkte på huru han skulle kunna

-  skicka sig rätt emot dem alla. Han försökte visserligen göra efter det som han såg sina kamrater

-  göra, och så kom han då något så när lyckligt igenom den första dagen. Han fick naturligtvis komma

-  i en af de lägre klasserna, och där redde han sig bra med både läsning, räkning och skrifning.</p>

-

-  <p>Sålunda höll han modet uppe hela dagen ända till kvällen.</p>

-

-  <p>Då ställdes alla gossarna upp på skolgården, och i den vackra, månljusa augustikvällen hölls

-  där aftonbön, hvarefter man sjöng en psalm. Därpå ljöd trumman, och de olika afdelningarna

-  marscherade till sina sofrum.</p>

-

-  <p>När Kristel några minuter senare låg på sin hårda madrass, kom plötsligt en häftig hemlängtan

-  öfver honom. Han tänkte på huru han och hans lilla syster Maria om kvällarna brukade läsa just den

-  psalm, som nyss sjungits af de många gossarne därnere:</p>

-

-  <div class="poem poemc13">

-    <p>"När allt omkring mig hvilar,</p>

-    <p>till dig min ande ilar</p>

-    <p>O, Gud, och lofvar dig.</p>

-    <p>När världens larm försvinner</p>

-    <p>och jag mig ensam finner,</p>

-    <p>Är du, barmhärtige, när mig.</p>

-    <p class="stanza">När mörker jorden höljer</p>

-    <p>och all dess prakt fördöljer</p>

-    <p>Jag till ditt rike ser.</p>

-    <p>Jag ser det kring de dina</p>

-    <p>af nåd och sanning skina</p>

-    <p>Uti ett ljus, som ej går ner."</p>

-  </div>

-

-  <p>Och så gömde han ansiktet i händerna och grät.</p>

-

-  <p>Huru länge han legat så, visste han icke. Slutligen for han upp, förskräckt för sina egna

-  snyftningar. Han var rädd att de andra hade hört honom gråta. Men öfverallt omkring honom var det

-  tyst, och blott de lugna, djupa andetagen buro vittne om ungdomens lyckliga förmåga af sömn. Men

-  vid foten af Kristels säng satt en hvit, orörlig gestalt, klart belyst af månskenet.</p>

-

-  <p>Kristel satte sig upp. Var det en tomte, som satt där uppkrupen? Eller&mdash;var de en

-  skyddsängel, en af de himmelska budbärarne, om hvilkas beskydd han nyss tillsammans med sina

-  kamrater bedit?</p>

-

-  <p>Då vände gestalten ansiktet emot honom, och Kristel kände igen den vänlige gossen, som kvällen

-  förut hade mött honom vid stationen.</p>

-

-  <p>"Tyst, tyst", hviskade han och lade fingret på läpparna. "Det är egentligen icke tillåtet att

-  prata i sofrummet, men det gjorde mig ondt om dig, ty jag förstod, att du kände hemlängtan."</p>

-

-  <p>Då vaknade åter inom Kristel en pojkaktig känsla af trots och blygsel. "Åh nej", sade han

-  tveksamt och osäkert, "hemlängtan är det just inte."</p>

-

-  <p>Det var godt för honom, att månen icke lyste på hans ansikte just nu, ty han kände huru han

-  rodnade öfver den osanning hans läppar uttalade.</p>

-

-  <p>"Inte?&mdash;Hvarför grät du då?"</p>

-

-  <p>"Jo, ser du, här är allting så främmande för mig. Pojkarne stirra på mig som på ett underdjur

-  från Afrika. Om jag bara säger 'skrifbok' i stället för 'häfte', så skratta de åt mig, och

-  allesammans kalla mig 'Huber' eller på sin höjd 'Kristian', ingen säger Kristel åt mig såsom

-  hemma."</p>

-

-  <p>"Jag tänkte det var just detta man kallade hemlängtan", sade den andre leende. Men han tillade

-  godmodigt: "Jag <span class="pagenum" id="page216">{216}</span>vill gärna kalla dig Kristel, om du

-  önskar det&mdash;eller hur?"</p>

-

-  <p>"Ack ja, gör det", bad Kristel. "Du var så snäll emot mig från början. Hvad heter du då?"</p>

-

-  <p>"Steffen heter jag.&mdash;Steffen Brun. Gossarne kalla mig ofta på skämt Steffke."</p>

-

-  <p>"Men hvad kallade din mor dig, när du var hemma?"</p>

-

-  <p>"Jag har ingen mor och intet hem. Mina föräldrar äro döda.&mdash;Men godnatt nu, Kristel, sof

-  godt."</p>

-

-  <p>Tyst smög sig Steffen bort till sin egen bädd. Båda gossarne somnade den natten med tårar i

-  ögonen&mdash;den ene full af längtan efter ett nyss lämnadt hem, den andre af saknad efter ett

-  hem, som han aldrig ägt.</p>

-

-  <p>Från den kvällen var vänskapen mellan Kristel och Steffen fast beseglad. Kristels tacksamma

-  hjärta kunde aldrig glömma, med hvilket deltagande hans kamrat förstått och tröstat honom i hans

-  första svåra sorg därute på den främmande platsen. Så ofta han slog upp sin bibel&mdash;och det

-  gjorde han hvarje dag&mdash;så läste han där på första bladet de ord, som hans mor skrifvit:</p>

-

-  <div class="poem poemc16">

-    <p>"Guds änglar från vår barndomsdag</p>

-    <p>Oss skydda och bevara."</p>

-  </div>

-

-  <p>Och då tänkte han alltid på Steffen.</p>

-

-  <p>Visserligen hade Steffens långa, magra gestalt och hans bleka ansikte med de djupt liggande

-  ögonen ingenting änglalikt hos sig, men han var en god, präktig gosse, öppen och redbar,

-  gudfruktig och trofast som guld. Och det är mera värdt än all yttre skönhet.</p>

-

-  <p>Kristel blef snart hemmastadd i anstalten, där han i början känt sig så beklämd. Lärare och

-  kamrater voro belåtna med honom, och därför kände han sig också lycklig och väl till mods.

-  Visserligen kommo ibland dagar och timmar af djup hemlängtan, och i synnerhet brukade den

-  plötsligt komma öfver honom på söndagseftermiddagarna. Då kunde han midt under leken springa in i

-  en tom skolsal för att riktigt få gråta ut. Men då dröjde det aldrig länge, förrän Steffen

-  oförmärkt stod bakom honom och sökte trösta honom.</p>

-

-  <p>"Steffen", sade Kristel en gång vid ett sådant tillfälle, då han gifvit sina tårar fritt lopp,

-  "jag kan aldrig glömma mitt hem."</p>

-

-  <p>"Det skall du inte heller, Kristel. Den som kunde glömma sitt hem, vore icke värd att äga ett

-  sådant."</p>

-

-  <p>"Stackars Steffen", hviskade Kristel medlidsamt, "du har intet hem."</p>

-

-  <p>I Steffens mörka ögon lyste en egendomlig glans. "Jo, Kristel", sade han, "det skönaste hemmet

-  hafva vi gemensamt, och det hemmet vilja vi båda aldrig glömma."</p>

-

-  <p>En sällsam rysning genomfor Kristel vid dessa kamratens allvarliga ord, men efter barns vanliga

-  sed hade han snart åter skakat af sig detta intryck.</p>

-

-  <p>Några veckor hade gått, sedan Kristel kom till anstalten, då man en dag förkunnade att det var

-  stor brefskrifning, det vill säga, hvarje gosse fick på en bestämd dag skrifva hem. Kristel hade

-  länge gladt sig åt detta, men när han nu satt framför det oskrifna arket, visste han icke huru han

-  skulle börja, och huru han skulle ordna sina frågor och sina beskrifningar.</p>

-

-  <p class="sp3 ar">(Forts.)</p>

-

-<hr style="width:10em"/>

-

-  <h2 class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Bibelläsning</i></span></h2>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:1.9ex;"><span class="x-smaller">eller hvad står det i nästa

-  söndags text?</span></p>

-

-  <p class="sp3 ac">Veckan 3-9 Juli 1905.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp2">

-    <p>M. 3. 1 Petri 5: 5-11. <b>Ödmjukhet och vaksamhet.</b></p>

-    <p>T. 4. v. 5.  <i>Ödmjukhet är de ungas prydnad.</i></p>

-    <p>O. 5. v. 6.  <i>Ödmjukhetens välsignelse.</i></p>

-    <p>T. 6. v. 7.  <i>Ödmjukheten fostrar en frimodig ande.</i></p>

-    <p>F. 7. v. 8.  <i>Vaksamhet är nödvändig.</i></p>

-    <p>L. 8. v. 9.  <i>Ståndaktigheten likaså.</i></p>

-    <p class="sp0">S. 9. v. 10-11 <i>Vi hafva en mäktig hjälpare mot fienden.</i></p>

-  </div>

-

-  <p class="ac" style="margin-bottom:2.6ex;"><span class="x-larger"><i>Söndagsskoltext för den 9

-  Juli.</i></span></p>

-

-  <p class="ac">1 Petr. 5: 5-11.</p>

-

-  <div class="bq1 smaller sp2">

-    <p class="sp0"><i>Minnesvers</i>: 1 Tess. 5: 5, 6. I ären alla ljusets barn och dagens barn; vi

-    höra icke natten eller mörkret till. Låtom oss därför icke sofva såsom de andra, utan låtom oss

-    vaka och vara nyktra.</p>

-  </div>

-

-  <p class="sp0 ac">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p>

-

-

-

-

-

-

-

-

-<pre>

-

-

-

-

-

-End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-06, by Various

-

-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-06 ***

-

-***** This file should be named 48656-h.htm or 48656-h.zip *****

-This and all associated files of various formats will be found in:

-        http://www.gutenberg.org/4/8/6/5/48656/

-

-Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online

-Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

-

-Updated editions will replace the previous one--the old editions will

-be renamed.

-

-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

-law means that no one owns a United States copyright in these works,

-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United

-States without permission and without paying copyright

-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

-of this license, apply to copying and distributing Project

-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm

-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive

-specific permission. If you do not charge anything for copies of this

-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook

-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,

-performances and research. They may be modified and printed and given

-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks

-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the

-trademark license, especially commercial redistribution.

-

-START: FULL LICENSE

-

-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

-

-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

-distribution of electronic works, by using or distributing this work

-(or any other work associated in any way with the phrase "Project

-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full

-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at

-www.gutenberg.org/license.

-

-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project

-Gutenberg-tm electronic works

-

-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

-and accept all the terms of this license and intellectual property

-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

-the terms of this agreement, you must cease using and return or

-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your

-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound

-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the

-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph

-1.E.8.

-

-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

-used on or associated in any way with an electronic work by people who

-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works

-even without complying with the full terms of this agreement. See

-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this

-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm

-electronic works. See paragraph 1.E below.

-

-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the

-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual

-works in the collection are in the public domain in the United

-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

-United States and you are located in the United States, we do not

-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

-displaying or creating derivative works based on the work as long as

-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting

-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm

-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily

-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when

-you share it without charge with others.

-

-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

-in a constant state of change. If you are outside the United States,

-check the laws of your country in addition to the terms of this

-agreement before downloading, copying, displaying, performing,

-distributing or creating derivative works based on this work or any

-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no

-representations concerning the copyright status of any work in any

-country outside the United States.

-

-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

-

-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear

-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work

-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the

-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,

-performed, viewed, copied or distributed:

-

-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

-  most other parts of the world at no cost and with almost no

-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it

-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this

-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the

-  United States, you'll have to check the laws of the country where you

-  are located before using this ebook.

-

-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is

-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

-contain a notice indicating that it is posted with permission of the

-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

-the United States without paying any fees or charges. If you are

-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project

-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply

-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm

-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

-with the permission of the copyright holder, your use and distribution

-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works

-posted with the permission of the copyright holder found at the

-beginning of this work.

-

-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

-License terms from this work, or any files containing a part of this

-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

-

-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

-electronic work, or any part of this electronic work, without

-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

-active links or immediate access to the full terms of the Project

-Gutenberg-tm License.

-

-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

-any word processing or hypertext form. However, if you provide access

-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format

-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official

-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site

-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain

-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the

-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

-

-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works

-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works

-provided that

-

-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method

-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has

-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

-  within 60 days following each date on which you prepare (or are

-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg

-  Literary Archive Foundation."

-

-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm

-  License. You must require such a user to return or destroy all

-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm

-  works.

-

-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

-  receipt of the work.

-

-* You comply with all other terms of this agreement for free

-  distribution of Project Gutenberg-tm works.

-

-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than

-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The

-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm

-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

-

-1.F.

-

-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm

-electronic works, and the medium on which they may be stored, may

-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

-cannot be read by your equipment.

-

-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project

-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all

-liability to you for damages, costs and expenses, including legal

-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

-DAMAGE.

-

-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

-written explanation to the person you received the work from. If you

-received the work on a physical medium, you must return the medium

-with your written explanation. The person or entity that provided you

-with the defective work may elect to provide a replacement copy in

-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

-or entity providing it to you may choose to give you a second

-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

-without further opportunities to fix the problem.

-

-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO

-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

-

-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

-warranties or the exclusion or limitation of certain types of

-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

-violates the law of the state applicable to this agreement, the

-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

-remaining provisions.

-

-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in

-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm

-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or

-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any

-Defect you cause.

-

-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

-

-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

-electronic works in formats readable by the widest variety of

-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

-from people in all walks of life.

-

-Volunteers and financial support to provide volunteers with the

-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's

-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will

-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future

-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at

-www.gutenberg.org

-

-

-

-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

-

-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification

-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

-U.S. federal laws and your state's laws.

-

-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the

-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its

-volunteers and employees are scattered throughout numerous

-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt

-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to

-date contact information can be found at the Foundation's web site and

-official page at www.gutenberg.org/contact

-

-For additional contact information:

-

-    Dr. Gregory B. Newby

-    Chief Executive and Director

-    gbnewby@pglaf.org

-

-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

-Literary Archive Foundation

-

-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

-spread public support and donations to carry out its mission of

-increasing the number of public domain and licensed works that can be

-freely distributed in machine readable form accessible by the widest

-array of equipment including outdated equipment. Many small donations

-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

-status with the IRS.

-

-The Foundation is committed to complying with the laws regulating

-charities and charitable donations in all 50 states of the United

-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

-with these requirements. We do not solicit donations in locations

-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular

-state visit www.gutenberg.org/donate

-

-While we cannot and do not solicit contributions from states where we

-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

-against accepting unsolicited donations from donors in such states who

-approach us with offers to donate.

-

-International donations are gratefully accepted, but we cannot make

-any statements concerning tax treatment of donations received from

-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

-

-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation

-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

-ways including checks, online payments and credit card donations. To

-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

-

-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

-

-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be

-freely shared with anyone. For forty years, he produced and

-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of

-volunteer support.

-

-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

-edition.

-

-Most people start at our Web site which has the main PG search

-facility: www.gutenberg.org

-

-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

-

-

-

-</pre>

-

-</body>

-</html>