initial commit of ebook 29935HEADmain

8 files changed, 15658 insertions, 0 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/29935-8.txt b/29935-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..d8c52ec
--- /dev/null
+++ b/29935-8.txt
@@ -0,0 +1,6275 @@
+The Project Gutenberg EBook of Inferno, by August Strindberg
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Inferno
+
+Author: August Strindberg
+
+Release Date: September 8, 2009 [EBook #29935]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK INFERNO ***
+
+
+
+
+Produced by Jens Sadowski, and Projekt Runeberg for
+providing the scanned facsimiles.
+
+
+
+
+
+Transcribers note:
+
+This e-text was produced from Project Runeberg's
+digital facsimile edition of
+  Samlade Verk #28: Inferno och Legender
+printed in 1914 and available at http://runeberg.org/strindbg/inferno/
+
+Strindberg wrote this book originally in French. The Swedish translation
+was done by Eugène Fahlstedt.
+
+This text has been edited so that this document only contains the book
+Inferno.
+The table of content has been moved to the start of the book.
+
+Text that was s p a c e d - o u t in the original text has been
+changed to use _italics_.
+
+Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
+Learn more at =http://runeberg.org/=
+
+INFERNO
+
+AV
+
+AUGUST STRINDBERG
+
+STOCKHOLM
+ALBERT BONNIERS FÖRLAG
+
+
+
+
+_Copyright. Albert Bonnier 1914._
+
+STOCKHOLM
+ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1914
+
+
+
+
+INNEHÅLL.
+
+
+_Inferno._
+ 1. Den Osynliges hand .................................   7
+ 2. Ludvig den helige gör mig bekant med salig Orfila ..  21
+ 3. Demonen frestar ....................................  27
+ 4. Det återvunna paradiset ............................  33
+ 5. Fallet och det förlorade paradiset .................  36
+ 6. Skärselden .........................................  42
+ 7. Helvetet ...........................................  93
+ 8. Beatrice ........................................... 122
+ 9. Swedenborg ......................................... 131
+10. Utdrag ur en fördömds dagbok ....................... 149
+11. Den Evige har talat ................................ 163
+12. Helvetet lössläppt ................................. 168
+13. Pilgrimsfärd och försoning ......................... 178
+14. Återlösaren ........................................ 184
+15. Vedermödor ......................................... 190
+16. Vartåt pekar vår väg? .............................. 197
+Epilog ................................................. 203
+Bibliografi ............................................ 206
+
+
+
+
+Motto: 1) Courbe la tête, fier Sicambre!
+          Adore ce que tu as brûlé,
+          Brûle ce que tu as adoré!
+
+       2) Och jag skall vända mitt anlete emot en sådan
+          man och slå honom med förfäran, så att han
+          skall bliva en varnagel och ett åtlöje bland
+          folket.
+
+                                        Hesekiel XIV: 8.
+
+       3) Och bland dessa äro Hymeneus och Alexander,
+          vilka jag har överlämnat åt Satan, på det att
+          de genom denna tuktan skulle lära sig att icke
+          mera försmäda.
+
+                                     1:sta Timot. I: 20.
+
+
+
+
+I.
+
+Den Osynliges hand.
+
+
+Det var med en känsla av vild glädje jag återvände från Nordbanans
+station, sedan jag där avlämnat min lilla hustru, vilken skulle fara till
+vårt barn, som insjuknat i fjärran land. Fullbordat var alltså offret av
+mitt hjärta! Våra avskedsord: När ses vi igen? -- Snart! återljödo ännu
+såsom osanningar, vilkas bedräglighet man icke vill tillstå för sig; en
+aning sade mig, att det var för alltid vi nu hade skilts. Detta farväl,
+som vi utbytte i november månad 1894, blev verkligen också det sista, ty
+till denna stund, i maj 1897, har jag ännu icke återsett min kära
+hustru.
+
+När jag hunnit till Café de la Régence, slog jag mig ned vid det bord,
+där jag förut brukat sitta med min hustru, min vackra fångvaktarinna, som
+dag och natt spionerade på min själ, gissade till mina hemliga tankar,
+bevakade mina idéers lopp, svartsjukt iakttog min andes strävan mot det
+okända.
+
+Återskänkt åt friheten, erfar jag med ens en expansion av själens
+innestängda kraft och lyftes upp över småaktigheterna i storstaden, denna
+skådeplats för intellektuella strider, där jag nyss vunnit en seger, i
+sig själv futtig, men för mig oerhört stor, då den utgjorde uppfyllelsen
+av en ungdomsdröm, som drömts av alla samtida skriftställare i mitt
+hemland, men förverkligats allenast av mig -- nämligen att bliva spelad
+på en Paris-scen. Teatern ingav mig nu avsmak liksom allt vad man har
+ernått, och vetenskapen lockade mig. Ställd i valet mellan kärlek och
+vetande, hade jag bestämt mig för att söka nå kunskapens höjder, och i
+det jag brände å båle min tillgivenhet, glömde jag det oskyldiga offret
+för min ärelystnad eller min kallelse.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Väl anländ på nytt till mitt eländiga studentrum i Quartier latin, grävde
+jag i min koffert och drog fram ur deras gömställe sex deglar av fint
+porslin, i förväg köpta för pengar som jag hade stulit från mig själv. En
+eldtång och ett paket rent svavel fullbordade laboratoriets inredning.
+Sedan var det bara att göra upp en smältugnseld i kaminen, stänga dörren
+och fälla ner gardinerna, ty tre månader efter Caserios avrättning var
+det farligt att syssla med kemiska redskap i Paris.
+
+Natten faller på, svavlet brinner med avgrundslågor, och mot morgonsidan
+har jag konstaterat närvaron av kolämne i denna för enkel ansedda kropp,
+som kallas svavel, och därmed tror jag mig ha löst det stora problemet,
+kullkastat den härskande kemin och vunnit den odödlighet, som är de
+dödliga medgiven.
+
+Men huden på mina händer, som blivit stekt framför den starka elden,
+lossnar och faller av i fjäll, och den smärta, som framkallas av
+händernas möda vid avklädningen, påminner mig om vad min seger kostat.
+Ensam i sängen, där ännu en doft av kvinna dröjer kvar, finner jag mig
+säll till mods; en känsla av psykisk renhet, av manlig jungfrulighet gör
+att jag skådar på mitt förflutna äktenskapsliv såsom något orent, och jag
+är ledsen att ej äga någon, till vilken jag kan frambära min tacksamhet
+för befrielsen från dessa förnedrande bojor, dem jag brutit utan vidare
+omständigheter. Jag har nämligen blivit ateist under årens lopp, när jag
+märkt hur de okända makterna lämnat världen åt dess öde utan att giva ett
+livstecken ifrån sig.
+
+Någon att tacka! Det finnes ingen tillstädes, och min tvungna otacksamhet
+trycker mig som en börda!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Svartsjukt mån om min upptäckt, tar jag inga mått och steg för att
+utsprida den. I min skygghet vänder jag mig ej till auktoriteterna och
+akademierna. Emellertid fortsätter jag mina experiment, allt under det
+att sprickorna på händerna förvärras, öppna sig och fyllas med
+kokssmulor, så att blod sipprar ut och plågorna bli outhärdliga. Allt jag
+vidrör framkallar smärtor, och ursinnig över denna pina, som jag är hågad
+tillskriva de okända makter, vilka i så många år förföljt mig och lagt
+hinder för mina bemödanden, undviker och försummar jag människors
+sällskap, ger återbud till bjudningar, stöter vänner ifrån mig. Tystnad
+och enslighet breda sig omkring mig, ett ökenlugn, högtidligt och
+förfärande, uti vilket jag på trots utmanar den osynlige, brottas kropp
+mot kropp, själ mot själ. Jag har bevisat närvaron av kolämne i svavlet;
+nu skall jag uppvisa väte och syre, ty de måste finnas däri. Apparaterna
+räcka ej mera till, jag står utan pengar, händerna äro svärtade och
+blödande, svarta som nöden, blödande som mitt hjärta. Ty samtidigt
+underhöll jag en brevväxling med min hustru och berättade för henne om
+mina kemiska framgångar, på vilket hon svarade med bulletiner om vår
+dotter och strödde in små förmaningar om det fåfängliga i min vetenskap
+och om dåraktigheten i att vräka bort pengar på slikt.
+
+I ett anfall av rättmätig stolthet, gripen av ett rasande begär att göra
+mig själv illa, begår jag självmord, i det jag avskickar ett skändligt,
+oförlåtligt brev och säger farväl till hustru och barn, låtande förstå
+att en ny förbindelse lagt beslag på mina tankar.
+
+Skottet har träffat. Min hustru svarar med en ansökan om skilsmässa.
+
+Ensam, självmördare och lönnmördare, glömmer jag det brottsliga i saken
+för grämelsen och bekymren. Ingen kommer och besöker mig, och jag kan ej
+söka upp någon, då jag stött mig med alla.
+
+Jag känner mig lösgjord, drivande på ytan av ett hav efter att ha
+avskurit ankartåget utan att äga några segel.
+
+Emellertid uppenbarar sig nöden i form av den obetalda hyresräkningen och
+avbryter mina vetenskapliga arbeten och metafysiska grubblerier genom att
+kalla mig åter till jorden.
+
+På detta sätt nalkas julen. Jag har något tvärt avslagit en inbjudning
+till en skandinavisk familj, däri atmosfären misshagar mig på grund av
+ett visst självsvåld, som plågar mig. På kvällen, när jag sitter ensam,
+ångrar jag mig och går dit ändå. Genast som man satt sig till bords,
+börjar midnattskalaset med stoj och översvämmande glädje bland de unga
+konstnärer, som där i huset äro som hemma hos sig. En förtrolighet, som
+frånstöter mig, åtbörder och miner, med ett ord en ton, som ej smakar av
+familjekrets, inger mig en obeskrivlig vantrevnad, och mitt uppe i
+saturnalierna framtrollar mitt svårmod för min inre syn min hustrus
+fridsamma boning. I en vision ser jag plötsligt salen, julträdet,
+misteln, min lilla flicka och hennes övergivna moder . . .
+Samvetskvalen gripa mig, jag reser mig, förebär ett illamående och går
+min väg.
+
+Jag passerar den förskräckliga rue de la Gaieté, där mängdens konstlade
+glädje verkar sårande, samt den dystra och tysta rue Delambre, en gata
+som mer än någon annan i kvarteret kan göra en förtvivlad; jag viker av
+på boulevard Montparnasse och sjunker ned på en stol utanför Brasserie
+des Lilas.
+
+En god absint tröstar mig under några minuter, därefter anfalles jag av
+ett följe kokotter och studenter, som slå mig i ansiktet med spön, och
+liksom jagad av furier lämnar jag min absint i sticket och skyndar att
+skaffa mig en ny i kafét François Premier vid boulevard Saint-Michel.
+
+Det var att råka ur askan i elden; en annan tropp flinar åt mig: Se på
+den enstöringen! och jag flyr, piskad av eumeniderna, till mitt hem med
+nidrefrängernas retsamma fanfarer i öronen.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Tanken på en tuktan såsom följden av ett brott inställer sig icke. Inför
+mig själv spelar jag rollen av oskyldig, föremål för en orättvis
+förföljelse. De okända hindrade mig i att fullfölja mitt stora verk, och
+det var nödvändigt att bryta hindren innan segerkronan kunde vinnas.
+
+Jag har haft orätt, och ändå har jag rätt och skall få rätt!
+
+Denna julnatt sov jag illa. En kall luftström strök upprepade gånger över
+mitt ansikte, och ljudet av en mungiga väckte mig allt emellanåt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En begynnande orklöshet får småningom makt med mig. De svarta och
+blödande händerna hindra mig vid klädseln att vårda mitt yttre. Rädslan
+för hyresräkningen lämnar mig ej mer någon ro, och jag går fram och åter
+i rummet som ett vilddjur i sin bur.
+
+Jag har upphört att intaga regelbundna måltider, och pensionsvärden råder
+mig att lägga mig på sjukhus, vilket leder till ingenting, då sådant är
+dyrt och man måste betala i förskott.
+
+Då yppar sig en uppsvällning av armådrorna, ett tecken till
+blodförgiftning. Detta var nådestöten, och ryktet därom sprider sig bland
+mina landsmän, så att en afton den goda kvinnan, från vars julkalas jag
+hade brutit upp på ett ohövligt sätt, hon, som ingett mig antipati och
+nära nog förakt, söker upp mig, får reda på min olycka och ångest samt
+under tårar anvisar mig sjukhuset som den enda räddningen.
+
+Döm om min hjälplöshet och förkrosselse, när en vältalig tystnad gör
+klart för henne att jag står utan tillgångar. Då fattas hon av medömkan
+vid att se mig så nedsjunken i elände.
+
+Hon förklarar, att hon skall göra insamling bland skandinaviska
+sällskapet, hon skall söka församlingens pastor; för egen del är hon
+fattig och tyngd av bekymmer för den dagliga utkomsten.
+
+Synderskan har känt medlidande med den man, som just övergivit sin äkta
+maka.
+
+Bragt till tiggeri, ännu en gång, anropande barmhärtigheten genom en
+kvinnas förmedling, börjar jag ana tillvaron av en osynlig hand som styr
+händelsernas oemotståndliga logik. Jag kryper ihop för stormvinden,
+besluten att resa mig på nytt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En vagn kör mig till Saint-Louis-sjukhuset. På vägen dit stiger jag ur
+vid rue de Rennes för att köpa två vita skjortor.
+
+Svepningen! för min sista timme!
+
+Tankarne vända sig verkligen kring min nära förestående död, omöjligt att
+förklara varföre.
+
+Intagen som patient, förbjuden att gå ut annat än efter erhållet
+tillstånd, och med händerna inlindade så att all slags sysselsättning
+omöjliggöres, tycker jag mig vara inspärrad i fängelse.
+
+Ett abstrakt sjukrum, kalt, försett med det nödtorftigaste, utan tecken
+till skönhetssträvan, beläget nära gemensamhetssalen, där man röker och
+spelar kort från morgon till kväll.
+
+Frukostklockan ljuder, och vid bordet finner jag mig i ett sällskap av
+spöken. Ansikten som dödsskallar eller döendes; här felas det en näsa,
+där ett öga, på en tredje är läppen kluven eller kinden förmultnad. Här
+sitta också två individer, som ej se sjuka ut, men ha en vresig och
+förtvivlad uppsyn. Det är ett par stortjuvar av god familj, som genom
+mäktiga relationer sluppit lösa ur fängelset under förevändning av
+sjukdom. En äcklande lukt av jodoform tar bort aptiten för mig, och som
+mina händer äro bundna måste jag anlita mina sidokamraters biträde för
+att skära brödet och slå i drycken. Och runt omkring denna sköna samling
+av brottslingar och dödsdömde rör sig vår goda moder, föreståndarinnan, i
+sin klosterlika dräkt av svart och vitt, och fördelar åt en var hans
+giftbemängda läkedryck. I en bägare arsenik dricker jag med en dödskalle,
+som skålar tillbaka i digitalis. Det är bedrövligt, och ändå får man vara
+tacksam, något som gör mig ursinnig. Behöva vara tacksam för en så ringa
+och därtill så obehaglig sak!
+
+Man kläder på och av mig, vårdar mig likt ett barn, och
+barmhärtighetssystern fattar bevågenhet för mig, behandlar mig som ett
+småbarn och kallar mig sin gosse, under det att jag liksom alla de andra
+benämner henne: min mor.
+
+Vad det känns skönt att uttala detta ord moder, som ej gått över mina
+läppar på trettio år! Den gamla, som tillhör S:t Augustinerorden och bär
+de dödas dräkt därför att hon aldrig har levat livet, är mild som
+försakelsen och lär oss att le åt våra lidanden som vore de fröjder, ty
+hon vet hur välgörande smärtan kan vara. Icke ett förebrående ord, inga
+förmaningar eller predikningar. Hon känner sin instruktion, den som
+gäller för de sekulariserade sjukhusen, och hon förstår att bevilja små
+friheter åt sjuklingarna, icke åt sig själv. Sålunda tillåter hon mig
+röka i mitt rum och erbjuder sig att rulla cigarretter åt mig, vilket jag
+avböjer. Hon skaffar mig tillstånd att gå ut på extra tider, och då hon
+upptäckt att jag sysslar med kemi, lagar hon att jag blir föreställd för
+sjukhusets lärde apotekare, som lånar mig böcker och sedan han fått del
+av min teori om grundämnenas beskaffenhet, inbjuder mig att arbeta i sitt
+laboratorium. Denna nunna har spelat en roll i mitt liv, och jag börjar
+försona mig med mitt öde, i det jag prisar min goda otur, som förde mig
+under detta välsignade tak.
+
+Den första bok jag tagit med mig från apotekarens bibliotek faller upp av
+sig själv, och min blick slår ner som en falk på en rad i kapitlet
+Fosfor.
+
+I få ord förtäljer författaren, att kemisten Lockyer hade medelst
+spektralanalys uppvisat, att fosforn icke vore någon enkel kropp, och att
+redogörelsen för hans experiment ingivits till vetenskapsakademien i
+Paris, vilken icke hade förnekat sakförhållandet.
+
+Styrkt av detta oväntade stöd går jag ut i staden medförande mina deglar
+med återstoden av det ofullständigt förbrända svavlet. Jag överlämnar dem
+till en kemisk byrå, där man utlovar åt mig till följande dags morgon
+intyget över verkställd analys.
+
+Det var min födelsedag. Vid återkomsten till sjukhuset väntar mig ett
+brev från min hustru. Hon begråter min iråkade olycka, hon vill åter fara
+till mig för att vårda och älska mig.
+
+Lyckan att vara älskad trots allt framkallar ett behov att rikta min tack
+till någon . . . vilken? Till den okände, som i så långa år hade dolt
+sig?
+
+Mitt hjärta smälter, jag bekänner den nedriga lögnen om min otrohet,
+begär hennes förlåtelse, och i en handvändning är jag å nyo stadd i
+utbyte av kärleksbrev med min egen hustru, allt under det jag uppskjuter
+vår återförening till en lämpligare tidpunkt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Nästa morgon skyndar jag till min kemist vid boulevard Magenta.
+
+I förseglat kuvert bär jag med mig till sjukhuset intyget på hans analys.
+När jag går förbi Ludvig den heliges staty på innergården, drar jag mig
+till minnes helgonets trenne verk, nämligen den stora blindasylen Les
+Quinze-Vingt, Sorbonne och Sainte-Chapelle, eller såsom jag översatte
+det: från lidandet, igenom vetenskapen, fram till botgöring.
+
+Innestängd på mitt rum öppnar jag kuvertet, som skall avgöra min framtid,
+och jag läser:
+
+»Det pulver, som lämnats oss till undersökning, företer följande
+caracteristica:
+
+Färg: gråsvart. Lämnar spår på papperet.
+
+Täthet: betydlig, överlägsen medeltätheten hos grafit; ämnet synes vara
+en hård grafit.
+
+-- -- -- -- --
+
+Kemisk undersökning:
+
+Detta pulver brinner lätt och utvecklar därvid koloxid och kolsyra. Det
+innehåller alltså _kol_.»
+
+-- -- -- -- --
+
+Rent svavel innehåller kol!
+
+Jag är räddad, från denna stund förmår jag bevisa mina vänner och
+anförvanter, att jag icke är galen. Bestyrkta äro de teorier jag framlade
+i mitt arbete Antibarbarus, som utgavs ett år tidigare och behandlades av
+tidningarna som ett verk av en kvacksalvare eller dåre, vilket hade till
+följd att jag utstöttes ur min familj såsom en odåga, ett slags
+Cagliostro.
+
+Nu tror jag ni äro krossade så det förslår, mina värda motståndare! Mitt
+jag sväller av rättmätigt högmod, jag vill lämna lasarettet, ropa högt på
+gatorna, vråla framför Institutet, riva ner Sorbonne . . . men
+händerna äro fortfarande i band, och utkommen på gården råder mig det
+höga gallret till tålamod.
+
+Apotekaren, åt vilken jag meddelar resultatet av analysen, föreslår att
+åvägabringa en kommission, inför vilken jag skulle med direkta experiment
+uppvisa problemets lösning.
+
+Emellertid, hellre än att vänta och medveten om min försagdhet inför en
+offentlig samling, hopskriver jag en uppsats i ämnet och skickar den till
+»Le Temps», som för in den inom två dagar.
+
+Lösen är given, man svarar mig från olika håll utan att förneka sakens
+riktighet. Jag har fått anhängare, anmodas att lämna artiklar till en
+kemisk tidskrift och invecklas i en brevväxling, som ger näring åt mina
+fortsatta undersökningar.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En söndag, den sista som jag vistades i Saint-Louis-skärselden, sitter
+jag vid fönstret och iakttar vad som försiggår nere på gården. De två
+tjuvarne promenera med sina hustrur och barn, kyssa dem allt emellanåt
+och se så lyckliga ut, när de värma sig vid den kärlek, som underblåsts
+av deras olyckor.
+
+Min egen ensamhet vilar tungt på mig, jag förbannar mitt öde, som jag
+finner orättvist, i det jag glömmer att mitt brott överträffar deras i
+nedrighet.
+
+Postbudet kommer med ett brev från min hustru. Det är isande kyligt; min
+framgång har sårat henne och hon låtsas ej tro därpå, då hon nämligen
+rådfrågat en yrkeskemist; hon tillfogar goda råd angående det farliga i
+illusioner, som kunna leda till hjärnkriser. För övrigt, vad vinner jag
+väl med allt detta? Kan jag föda en familj med min kemi?
+
+Återigen detta alternativ: kärlek eller vetenskap! Utan att tveka krossar
+jag henne med ett sista avskedsbrev.
+
+På aftonen tar jag mig en promenad i det dystra kvarteret och passerar
+Saint-Martin-kanalen, vilken är svart som en grav och tyckes enkom gjord
+att dränka sig uti. Jag stannar vid hörnen av rue Alibert. Varför
+Alibert? Vem är han? Var det ej så att den grafit, som kemisten funnit i
+mitt svavelprov, kallades Alibert-grafit? . . . Än sedan? Det är
+narraktigt, men jag kan ej hjälpa att intrycket av någonting oförklarligt
+dröjer kvar i mitt sinne. Vidare rue Dieu. Varföre Gud, då han är
+avskaffad av republiken, som har ägnat Pantheon åt en annan bestämmelse
+än dess ursprungliga . . . Rue Beaurepaire. Just ett »vackert tillhåll»
+för missdådare . . . Rue de Bondy . . . Ledes jag av en demon?
+. . . Jag slutar att läsa gatskyltarna; går vilse, försöker vända om
+samma väg utan att dock finna den, ryggar tillbaka inför ett ofantligt
+skjul, som stinker av rått kött och unkna grönsaker, i synnerhet surkål
+. . . Misstänkta figurer snudda förbi mig och låta plumpa ord falla
+. . . jag är rädd för det okända, viker av åt höger, åt vänster, råkar
+in i en smutsig återvändsgränd, som tyckes vara hemvist för sopor, laster
+och brott. Gatnymfer spärra vägen för mig, ligapojkar flina åt mig.
+Scenen från julkalaset upprepas: _Væ soli!_ Vem är det, som ställer i
+ordning dessa försåt för mig så fort jag lösgör mig från världen och
+människorna? Det är någon, som har låtit mig falla i denna snara! Var
+finns han, så att jag kan få brottas med honom? . . .
+
+Ett regn blandat med snöslask faller just som jag börjar springa . . .
+i bakgrunden av en kort gata tecknar sig mot himlavalvet en svart port,
+ofantligt stor, ett verk av cykloper, en port utan något palats till,
+vilken öppnar sig åt ett hav av ljus . . . Jag frågar en polisbetjänt
+var jag befinner mig.
+
+-- Porte Saint-Martin, min herre.
+
+Med några få steg är jag ute på de stora boulevarderna och går nedför
+dem. Teateruret anger att klockan är en kvart över sex. Just
+absinttimmen, och vännerna vänta som vanligt i café Napolitain. Jag
+fortsätter dit ned med påskyndade steg och glömmer sjukhuset, grämelsen,
+fattigdomen. Men utanför café du Cardinal råkar jag stöta mot ett bord,
+vid vilket en herre sitter. Jag känner honom endast till namnet, men han
+känner mig, och i en sekund ha hans ögon sagt mig: Ni här? Ni ligger
+alltså inte på sjukhus? Det var således bara prat, den där historien!
+
+Och jag känner på mig att denne man är en av mina okända välgörare, att
+han tecknat bidrag åt mig och att jag är en tiggare, som ej har rättighet
+att gå på kaféer. Tiggare! Det är rätta ordet; det ringer i öronen på mig
+och jagar upp på mina kinder en brännande rodnad, skammens,
+förödmjukelsens och raseriets rodnad!
+
+Tänka sig, att sex veckor förut satt jag här vid borden; min
+teaterdirektör lät bjuda sig av mig och tilltalade mig med käre mästare;
+tidningsmän ävlades om att interviewa mig, fotografen utbad sig äran att
+få sälja mitt porträtt. Och nu: tiggare, en brännmärkt man, utstött ur
+folks umgänge!
+
+Piskad, ryggbruten, jagad till döds stryker jag utefter boulevarden som
+en nattsvärmare och drar mig tillbaka i min håla hos de pestsmittade. Här
+stänger jag in mig på mitt rum; här är mitt hem.
+
+Då jag reflekterar över mitt öde, märker jag den osynliga handen, som
+tuktar mig, med spöslag driver mig fram mot ett mål, som jag ännu icke
+kan gissa mig till. Han skänker mig ära på samma gång han vägrar mig en
+hedrad ställning i världen; han förödmjukar mig i det han upphöjer mig,
+kröker mig i stoftet för att lyfta min själ.
+
+Då uppdyker åter hos mig den föreställningen att försynen har bestämt mig
+för en mission här i världen och att det är uppfostran därtill som på
+detta vis tager sin början.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+I februari lämnar jag sjukhuset, utan att ha kunnat bli botad men kurerad
+för världens frestelser. Vid skilsmässan hade jag velat kyssa handen på
+vår goda moder, som utan något predikande lärt mig korsets väg, men en
+känsla av vördnad, liksom för något, som ej får vanhelgas, höll mig
+tillbaka.
+
+Må hon i andanom emottaga denna gärd av tacksamhet från en vilsegången
+främling, som nu dväljes undangömd i ett fjärrbeläget land.
+
+
+
+
+II.
+
+Ludvig den helige gör mig bekant med
+salig Orfila.
+
+
+I en anspråkslös möblerad lägenhet, som jag hyrt mig, fullföljer jag mina
+kemiska arbeten vintern ut, stannande hemma ända till aftonen, då jag går
+att äta middag på ett crémerie där konstnärer av flera olika
+nationaliteter ha bildat ett kotteri. Efter middagen besöker jag den
+familj, som jag den där gången gav återbud i ett ögonblick av rigorism.
+Hela kretsen av anarkistiska konstnärer träffas där, och jag känner mig
+dömd att utstå allt det jag hade velat slippa se och höra: ogenerade
+seder, löslig moral, gudlöshet med berått mod. Där finnes samlad mycken
+talang, oändligt mycken kvickhet, en bland dem har en verkligt genialisk
+naturbegåvning och har skaffat sig ett ansett namn.
+
+Hur som helst är man som en familj där, man håller av mig, och jag är dem
+tack skyldig, så att jag gör mig blind och döv inför deras små privata
+affärer, som ej angå mig.
+
+Ifall det hade varit oberättigat högmod, som kommit mig att undvika dessa
+människor, skulle straffet varit väl avvägt, men i detta fall, där min
+tillbakadragenhet härflöt ur en strävan att rena min individualitet, att
+förädla min personlighet i ett ensligt levernes självprövning, förstår
+jag icke försynens tillvägagångssätt, enär mitt skaplynne är mjukt och
+gärna anpassar sig efter omgivningen av pur umgängessamhet och fruktan
+för att vara otacksam. Utesluten ur societeten på grund av min ynkliga
+och skandalösa fattigdom, var jag lycklig att finna en tillflyktsort
+under de långa vinterkvällarne, ehuru den mycket fria samtalstonen sårade
+mig i hjärtat.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Efter upptäckten av den osynliga handen, som styr mina fjät på den
+skrovliga stigen, känner jag mig icke längre ensam, och jag vakar med
+sträng uppmärksamhet över mina handlingar och ord utan att dock alltid
+lyckas. Men så snart jag syndat, gripes jag genast på bar gärning, och
+straffet infinner sig med en noggrannhet och ett raffinemang, som ej
+lämnar något tvivel övrigt angående mellankomsten av en makt, vilken
+tuktar för att förbättra. Den okände har blivit för mig en personlig
+bekantskap, som jag talar till och tackar, begär råd av. Stundtals
+föreställer jag honom som min tjänsteande, motsvarande Sokrates' daimon;
+och medvetandet av att äga de okändas stöd återskänker mig en energi och
+en förtröstan, som egga mig till bemödanden sådana som jag ej förr varit
+mäktig av.
+
+Bankrutt i sällskapslivet, lever jag upp på nytt i en annan värld, dit
+ingen kan följa mig. Händelser, som förr saknat betydelse, draga nu min
+uppmärksamhet till sig, nattens drömmar ikläda sig formen av
+förutsägelser, jag betraktar mig som hädangången, och mitt liv förflyter
+i en ny sfär.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Sedan jag nu bevisat förekomsten av kolämne i svavlet, återstår för mig
+att uppvisa väte och syre, som enligt analogi förmodligen skola finnas
+däri.
+
+Två månader förflyta under beräkningar och begrundan, men de för
+experiment erforderliga apparaterna felas mig. En vän råder mig att gå
+till det analytiska laboratoriet vid Sorbonne, som står öppet även för
+främlingar. I min folkskygghet vågar jag ej tänka därpå, så att mina
+arbeten avstanna och ett ögonblicks vila uppstår. Dock, en vacker
+vårmorgon stiger jag upp vid gott lynne, går utför rue de la Grande
+Chaumière och når rue de Fleurus, som öppnar sig till
+Luxembourgträdgården. Den lilla vackra gatan ligger där tyst, den
+stora kastanjeallén är lysande grön, bred och rak som en rännarbana, med
+Davids kolonn ställd mitt i bakgrunden som en målsten, och i fjärran
+höjande sig över det andra och snuddande vid molnen Pantheons kupol med
+det gyllene korset överst.
+
+Jag stannar hänryckt över den symboliska åsynen, men då jag drager
+blicken därifrån varseblir jag till höger om mig en färgeriskylt vid rue
+de Fleurus. Sannerligen! visionens verklighet är oförneklig. Målade på
+butikfönstret finner jag initialbokstäverna till mitt namn: A. S.
+svävande på ett vitt silvermoln och där ovan en regnbåge. _Omen accipio_
+i det jag påminner mig ett ställe i Genesis:
+
+»Min båge har jag satt i skyn, och han skall vara tecknet till ett
+förbund mellan mig och jorden.»
+
+Jag går icke längre på marken, jag simmar i luften, och med bevingade
+steg träder jag in i trädgården, där det ej finns någon människa. I denna
+tidiga morgontimme är parken min, rosengården tillhör mig, jag känner
+alla mina blommor på rabatterna, chrysanthemumarterna, järnörterna,
+begonierna.
+
+Inkommen på rännarbanan uppnår jag målstenen, går ut genom gallerporten
+åt rue Soufflot, vänder åt boulevard Saint-Michel till, stannar framför
+Blanchards öppna antikvariska boklåda, tager utan att tänka därpå en
+gammal kemi av Orfila, slår upp den på måfå och läser: »Svavlet har
+blivit intaget under de enkla ämnena. Davys och den yngre Berthollets
+sinnrika experiment synas dock bevisa, att det håller väte, syre och en
+särskild _bas_, som man ännu icke lyckats isolera.»
+
+Man kan tänka sig vilken hänryckning av snart sagt religiös art, som
+fattade mig inför en sådan nästan underbar avslöjning. Davy och
+Berthollet hade uppvisat syre och väte, jag kolämne. Det tillkom således
+mig att giva svavlets formel.
+
+Några dagar senare var jag inskriven i naturvetenskapliga fakulteten vid
+(Ludvig den heliges!) Sorbonne med rättighet att arbeta i analytiska
+laboratoriet.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Den morgon jag begav mig till Sorbonne var för mig liksom en högtidsfest.
+Ehuru jag ej närde några illusioner angående möjligheten att övertyga
+professorerna, vilka hade mottagit mig med den kyliga artighet man visar
+främlingen, som tränger sig in, erfor jag en mild och lugn glädje, varur
+jag hämtade ett mod likt martyrens, då han tar upp striden mot en mängd
+fiender, ty för mig vid min ålder var ungdomen den naturliga fienden.
+
+Anländ till platsen för den lilla kyrkan, som hör till Sorbonne, finner
+jag porten öppen och går in utan att egentligen veta varför. Den heliga
+modern och barnet hälsa mig med ett milt leende; den korsfäste,
+obegriplig som alltid, lämnar mig kall.
+
+Min nya bekantskap, Ludvig den helige, de eländes och pestsmittades vän,
+låter presentera unga teologer för sig. -- Är den helige Ludvig månne min
+skyddspatron, min goda ängel, som drev mig till lasarettet för att gå
+igenom ångestens eld innan jag skulle vinna vanhederns och föraktets
+törnekrona . . . är det han som skickade mig till Blanchards boklåda,
+och som drog mig hit?
+
+Det är ju märkvärdigt hur jag nu har från ateismen fallit ner i den
+fullständigaste vidskepelse.
+
+Vid åsynen av votivskänkerna för lycklig utgång av examina avlägger jag
+det högtidliga löftet, att jag i händelse av framgång ej någonsin skall
+emottaga förtjänstens världsliga utmärkelsetecken.
+
+Klockan slår, jag går gatlopp mellan rader av obarmhärtiga ungdomar, som
+bespotta mig, på förhand underrättade om den chimäriska uppgift jag satt
+mig före.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Omkring två veckor ha förflutit, och jag har erhållit oomtvistliga bevis
+på att svavel är en ternär förening, sammansatt av kolämne, syre och
+väte.[A]
+
+Jag frambär min tack till laboratoriets föreståndare, som låtsar icke
+intressera sig för mina angelägenheter, och jag lämnar denna nya skärseld
+med en outsäglig invärtes glädje.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Jag tar min morgonpromenad på Montparnassekyrkogården så ofta jag icke
+besöker Luxembourgträdgården. Några dagar efter det jag slutat min
+undersökning vid Sorbonne, får jag nära den öppna runda platsen på
+kyrkogården syn på ett gravmonument av klassisk skönhet. En vit
+marmormedaljong återgiver de ädla dragen av en vis åldring, som
+inskriften på sockeln presenterar för mig såsom -- Orfila, kemist,
+toxikolog. Det var min beskyddande vän, som sedermera mången gång har
+väglett mig genom de kemiska operationernas labyrint.
+
+En vecka efteråt, när jag gick utför rue d'Assas, tvärstannade jag
+framför ett hus med klosterlikt utseende. En stor skylt gav mig
+upplysning om byggnadens bestämmelse: Hotell Orfila.
+
+Åter och återigen Orfila!
+
+I de följande kapitlen skall jag förtälja om allt som tilldrog sig i
+detta gamla hus, dit den osynliga handen jagade mig för att bliva tuktad,
+undervisad och -- varför icke -- upplyst av ett inre ljus!
+
+-----
+  [A]  Om de närmare detaljerna se: »Tryckt och otryckt»,
+       Stockholm 1897. -- »Sylva sylvarum», Paris 1896. --
+       »L'Hyperchimie», Paris 1897. [Anm. av Strindberg.]
+       Ifrågavarande uppsatser komma att införas i Strindbergs
+       Samlade skrifter, Del 27.
+
+
+
+
+III.
+
+Demonen frestar.
+
+
+Skilsmässeprocessen gick mycket långsamt, tid efter annan avbruten av ett
+kärleksbrev, ett skri av saknad, löften om försoning. Och så ett tvärt
+farväl oåterkalleligen för alltid.
+
+Jag älskar henne och hon mig, och vi hata varandra med ett vildsint hat
+av kärlek, som stegras genom det långa avståndet.
+
+Emellertid, och för att avslita ett olycksdigert band, söker jag
+tillfälle att överflytta mitt ömhetsbehov på ett annat föremål, och
+genast bliva mina ohederliga önskningar bönhörda.
+
+På det förut omtalade middagsstället uppenbarar sig en engelska, en
+bildhuggarinna. Hon ställer först talet till mig och behagar mig
+ögonblickligen. Hon är förtjusande vacker, distingerad, smakfullt klädd
+och förledande genom sitt obesvärade konstnärsskick. Kort sagt, en
+lyxupplaga av min hustru, vars bild hon återgiver förfinad och
+förstorad.
+
+För att göra mig ett nöje inbjuder den ansedde konstnär, som är doyen i
+vår middagskrets, den engelska damen till de torsdagssoaréer han anordnar
+i sin ateljé. Jag går dit, men håller mig tillbakadragen, emedan jag
+endast motvilligt ger mina känslor till pris för en skvalleraktig
+publik.
+
+När klockan blir inemot 11, reser damen sig och ger mig ett tecken med
+ögonen. På ett ganska tafatt sätt bryter jag likaledes upp, tar avsked,
+och sedan jag bett att få göra sällskap följer jag den unga damen till
+dörren, medan samlingen av oblyga ungdomar slår till ett skratt.
+
+Förlöjligade inför varandra, avlägsna vi oss utan att få fram ett ord,
+föraktande oss själva, som hade vi blivit avklädda inpå bara kroppen
+inför en hånande folkhop.
+
+Därtill kom att vi måste passera rue de la Gaieté, där kokotterna och
+deras manlige hantlangare örfilade oss med smädliga skymford, tagande oss
+för två av deras förlorade likar.
+
+Det är ej lätt att vara älskvärd när man är ursinnig, ställd vid
+skampålen; och böjd under gisselslagen finner jag ingen utväg att åter
+räta på mig. När vi hunnit till boulevard Raspail, överfallas vi av ett
+fint regn, som sticker oss i ansiktet likt spörapp. Utan paraply som vi
+äro, blir det förståndigaste att söka skydd på ett varmt och väl upplyst
+kafé, och med en åtbörd som en grand seigneur pekar jag på den
+elegantaste av restauranterna. Vi gå tvärs över boulevarden, lyckliga,
+med lätta fjät . . . pang, pang! Tanken att jag inte har en sou på mig
+slog ned på min skalle som hammarslag.
+
+Nu har jag glömt huru jag drog mig ur förlägenheten, men aldrig skall jag
+glömma de känslor, för vilka jag var ett rov under natten, sedan jag
+avlämnat engelskan vid hennes port.
+
+Ehuru straffet var strängt och ögonblickligt, utdelat av en skicklig
+hand, som jag ej kunde undgå att igenkänna, föreföll det mig
+otillräckligt. Utfattig, med ouppfyllda skyldigheter mot hustru och barn,
+hade jag velat inleda en förbindelse, vanhederlig för en otadlig flicka
+av familj. Det var helt enkelt ett brott, och jag ålade mig vederbörlig
+botgöring. Jag avstår från kvällsammankomsterna på crémeriet, jag fastar
+och undviker allt, som kan sporra den olycksdigra passionen.
+
+Men frestaren vakar. På en ateljéfest återfinner jag den tillbedda, och
+till i österländsk dräkt, som förhöjer hennes skönhet, så att jag kan bli
+galen. Men i hennes närhet får jag ej ett ord på tungan, jag sitter där
+som en tölp, och kommen på det klara med att denna kvinna är värd endast
+en ärlig och uppriktig förklaring: jag åtrår er, går jag min väg, förtärd
+av en oren låga.
+
+Följande dag infinner jag mig å nyo på matstället. Hon är där, är
+bedårande, och smeker mig med sin insmickrande röst, kittlar mig med sina
+kattlika ögon. Samtalet kommer i gång, och allt går utmärkt, då just i
+det kritiska ögonblicket den unga Minna gör sitt bullersamma inträde. Det
+var en artistnymf, modell, älskarinna, med litterära intressen, godsint,
+gärna sedd i olika kretsar. Även jag kände henne, och en afton hade vi
+blivit goda vänner utan att överskrida gränserna för det passande. Nog
+sagt, hon kommer in, kastar sig i mina armar -- hon var något onykter --
+kysser mig på kinderna och duar mig.
+
+Engelskan stiger upp, betalar för sig och går. Och därmed var det slut,
+på allvar. Hon kom aldrig igen! Tack vare Minna, som för övrigt hade
+varnat mig för denna dam, av skäl som inte höra hit.
+
+Slut med kärlek! makternas lösen är mottagen, och jag underkastar mig,
+förvissad om att en högre försyn döljer sig härbakom liksom i allting
+annat.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Uppmuntrad genom min framgång med Svavlet tar jag itu med Joden, och
+sedan jag kastat in i »Le Temps» en uppsats om en av jodens synteser, får
+jag på mitt hotell besök av en obekant herre. Han presenterar sig såsom
+ombud för alla jodfabriker i Europa, har just läst min artikel och
+utlovar, att i samma ögonblick affären avslutas skola vi åstadkomma en
+börskrasch med åtföljande vinst av millioner för oss, om vi bara först
+taga ut ett patent.
+
+Jag gav honom till svar, att det icke var någon industriell uppfinning
+jag hade gjort, utan endast en vetenskaplig upptäckt, som ännu ej var
+mogen, att den kommersiella sidan av saken icke intresserade mig
+tillräckligt för att förmå mig lägga hand vid närmare operationer.
+
+Han gick. Hotellvärdinnan, som förr varit bekant med den okände herrn,
+erfor ur hans egen mun den stora nyheten, och i två hela dagar
+betraktades jag i huset som en blivande millionär.
+
+Köpmannen återkom, denna gång mera het på saken än nyss förut. Han hade
+skaffat sig underrättelser, och som han blivit övertygad om att
+upptäckten kunde göras inbringande, sökte han förmå mig att resa med till
+Berlin för att omsätta den i praktiken.
+
+Jag betackade mig och rådde honom att låta företaga erforderliga analyser
+innan han gick vidare.
+
+Han erbjöd mig 100,000 francs innan aftonen, om jag ville följa honom.
+
+Jag bad att få bli lämnad i fred, då jag vädrade galgstreck.
+
+Nere hos värdinnan lät han förstå att jag var galen.
+
+De följande dagarna blevo lugna, och därunder fick jag tid att överväga.
+Hotande nöd, obetalta skulder, en otrygg framtid å ena sidan; å den andra
+lockade oberoendet, frihet att fullfölja mina studier, ett liv utan
+bekymmer. Och dessutom, en god idé är ju sin lön värd.
+
+Ångern fick makt med mig, men jag hade icke mod att återknyta
+förbindelserna, då en skrivelse från köpmannen underrättade mig om att en
+assistent i kemi vid medicinska fakulteten och en deputerad, som redan då
+gjort sig ett namn och numera är mer än önskligt beryktad, intresserade
+sig för jodproblemet.
+
+Då började jag en serie av regelbundna laborationer med oföränderligt
+samma resultat, som gingo i riktning att visa, hurusom jod kunde härledas
+ur benzin.
+
+Emellertid, och efter ett samtal med kemisten, utsättes en dag för en
+sammankomst, då avgörande experiment skola äga rum.
+
+På den morgon, som i ett slag skall bringa saken till slut, för jag i ett
+åkdon mina retorter och reagentier till mötesplatsen hos köpmannen i
+kvarteret du Marais. Han var tillstädes hemma, men kemisten, som erinrat
+sig att det var helgdag, hade ursäktat sig och uppskjutit sammanträdet
+till en följande dag.
+
+Det var pingstdagen, vilket jag ej hade vetat av. Det snuskiga kontoret,
+som vette åt den mörka och smutsiga gatan, stack mig i hjärtat.
+Barndomsminnen väcktes: pingsten, hänryckningens helg, då den lilla
+kyrkan prydd med grönt, med tulpaner, liljor och konvaljer, öppnade sig
+för nattvardsbarnen, flickorna vitklädda som änglar . . . orgeln
+. . . klockringningen . . .
+
+En känsla av skam bemäktigade sig min själ, och jag återvände hem
+upprörd, fast besluten att bryta med varje frestelse till att driva
+geschäft med vetenskapen. Jag började stöka undan apparaterna och
+reagentierna, som belamrade mitt rum; jag sopade, dammade, röjde undan;
+skickade och köpte blommor, framför allt narcisser. Sedan jag därefter
+tagit ett bad och fått på mig en ren skjorta, tyckte jag mig vara luttrad
+från skamfläckarna. Gick så ut att promenera på Montparnasse-kyrkogården,
+där en frid sänkte sig i själen med milda tankar och en ruelse sådan som
+jag sällan erfarit.
+
+_O crux ave spes unica!_ Med dessa ord gåvo gravvårdarna en förutsägelse
+om mitt öde. Slut med kärleken! slut med vinning och hedersbetygelser!
+Korsets stig, den enda som leder till Visheten!
+
+
+
+
+IV.
+
+Det återvunna paradiset.
+
+
+Sommaren och hösten år 1895 räknar jag -- trots allt -- bland de lyckliga
+rastställena i mitt oroliga liv. Allt som jag företar mig lyckas, okända
+vänner bära till mig föda liksom korparne gjorde åt Elias. Pengar flyga
+mig i handen: jag kan köpa böcker, naturalhistoriska föremål och bland
+annat ett mikroskop, som avslöjar för mig livets hemligheter.
+
+Död för världen genom att försaka Paris' tomma nöjen stannar jag inom
+mitt kvarter, där jag varje morgon besöker de hädangångna på
+Montparnassekyrkogården och därefter går ned till Luxembourgträdgården
+för att hälsa på mina blommor. Emellanåt kommer en resande landsman på
+besök för att bjuda mig ut att frukostera eller se en teaterpjäs på andra
+sidan om floden. Jag säger nej, emedan högra stranden är förbjudet område
+för mig, då den utgör världen i egentlig mening, de levandes och
+fåfänglighetens värld.
+
+I själva verket har ett slags religion vuxit fram hos mig, ehuru jag icke
+skulle förmå uttrycka den i formler. Ett själstillstånd snarare än någon
+på teorier grundad åsikt; en brokig blandning av förnimmelser, som mer
+eller mindre förtätas till idéer.
+
+En gammal romersk-katolsk bönbok, som jag kommit över, läser jag med
+eftertanke; Gamla testamentet tröstar och bestraffar mig på ett något
+oklart sätt, medan det Nya lämnar mig kall. Dock gör ett buddhaistiskt
+arbete starkare intryck än alla de andra heliga böckerna, eftersom det
+sätter det positiva lidandet högre än avhållsamheten. Buddha visar det
+modet att avstå från hustru och barn, då han står i blomman av sin
+livskraft och njuter äktenskaplig lycka, då däremot Kristus undviker
+varje gemenskap med denna världens tillåtna fröjder.
+
+För övrigt grubblar jag icke över de känslor som uppstå hos mig; jag
+håller mig opartisk, låter saken ha sin gång och tillstädjer mig själv
+samma frihet som jag är skyldig att låta andra äga.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Säsongens stora tilldragelse i Paris var kritikern Brunetières härskri om
+vetenskapens bankrutt. Hemmastadd i naturvetenskaperna sedan barndomen,
+sedermera anhängare av Darwin, hade jag upptäckt det otillfredsställande
+i denna naturvetenskapliga metod, som erkände världsalltets förträffliga
+mekanism utan att medgiva tillvaron av mekanikern. Systemets svaghet
+röjde sig i en allmän urartning av vetenskapen, vilken hade utstakat för
+sig en gränslinje, utöver vilken man icke finge gå vidare. _Vi_ ha löst
+alla problem. Universum har inga gåtor mera. Denna inbilska lögn hade
+retat mig redan omkring år 1880, och under de femton följande åren hade
+jag företagit en revision av naturvetenskaperna. Sålunda hade jag 1884
+satt i tvivel atmosfärens sammansättning och identiteten av det kväve,
+som finns i luften, och det kväve, som fås genom sönderdelning av en
+kväveförening. 1891 går jag på fysiska laboratoriet i Lund för att
+jämföra dessa två olika kvävearters spektra. Behöver jag säga, vilket
+mottagande jag fick av de lärde mekanisterna? Men nu kommer detta år 1895
+med upptäckten av argon, som bekräftade mina tidigare antaganden och gav
+ny fart åt mina undersökningar, vilka avbrutits genom ett förhastat
+giftermål.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Vetenskapen gjorde ej bankrutt, men den förlegade, vanställda vetenskapen
+måste ge upp staten, herr Brunetière fick rätt, fast han hade orätt.
+
+Emellertid, och enär alla voro ense om att erkänna materiens enhet och
+kallade sig monister utan att vara det, gick jag vidare, drog de sista
+konsekvenserna av läran och sökte borttaga gränserna mellan materien och
+den så kallade anden. Sålunda hade jag 1894 i boken Antibarbarus
+avhandlat Svavlets psykologi, som jag förändrade till dess ontogeni,
+d. v. s. Svavlets embryonala utveckling.
+
+Den intresserade hänvisas vidare till min i början av 1896 utgivna skrift
+Sylva Sylvarum, där jag i stolt känsla av klärvoyant kraft trängde
+skapelsens hemligheter inpå livet särskilt inom växt- och djurrikena,
+samt min studie På kyrkogården (intagen i »Tryckt och otryckt», 1897),
+som visar hur jag under ensamhet och lidanden återföres till ett svävande
+begrepp om Gud och odödlighet.
+
+
+
+
+V.
+
+Fallet och det förlorade paradiset.
+
+
+Sedan jag trängt in i denna nya värld, dit ingen kan följa mig, fattar
+jag avsmak för människors umgänge och känner ett oemotståndligt begär att
+avsöndra mig från min omgivning. Följaktligen lät jag mina vänner förstå,
+att jag ämnade slå mig ned för någon tid i Meudon för att skriva en bok,
+som erfordrade ensamhet och tystnad. Samtidigt ledde tvister om
+obetydliga saker till en brytning med mitt kotteri på matstället, så att
+jag en vacker dag fann mig fullkomligt isolerad. Första påföljden därav
+blev en oerhörd expansion av mina inre sinnen: en psykisk kraftkänsla,
+som krävde att uppenbara sig i det yttre. Jag tyckte mig äga gränslösa
+krafter, och högmodet ingav mig den dåraktiga tanken att försöka göra
+underverk.
+
+I ett tidigare skede och vid de stora kriserna i mitt liv hade jag
+iakttagit, att jag förmådde på avstånd utöva ett inflytande på
+frånvarande vänner. Av folksägnerna framgår att man fordom sysselsatte
+sig mycket med sådana problem som telepati och förgöring. Jag vill ej
+göra mig själv orätt och icke heller rentvätta mig från en brottslig
+handling, men nu tror jag mig veta att min onda vilja dock icke stod i
+proportion till det bakslag som drabbade mig själv. En osund nyfikenhet,
+ett utbrott av förvänd kärlek, framkallat av min förskräckliga ensamhet,
+ingav mig en häftig åstundan att återknyta med min hustru och mitt barn,
+ty jag älskade dem begge. Huru finna utvägar därtill, då rättegången om
+skilsmässa pågick? Någon utomordentlig tilldragelse, en gemensam olycka,
+såsom att åskan sloge ned, eller en eldsvåda, eller översvämning . . .
+med ett ord någon katastrof som kunde återförena två hjärtan, såsom det
+går till i romanerna, där fientliga händer mötas vid ett sjukläger -- där
+har jag just vad som behövs! Ett sjukdomsfall! Småbarn bruka alltid vara
+litet sjuka på ett eller annat vis; moderns känsloömhet överdriver faran;
+ett telegram, och allt är klart.
+
+Ehuru jag var okunnig om magiens enklaste begrepp, viskade en
+fördärvbringande instinkt i mitt öra vad jag borde företaga med min lilla
+innerligt avhållna dotters porträtt, hon som senare blev min enda tröst i
+en fördömd tillvaro.
+
+Längre fram skall jag berätta följderna av ett tilltag, där det onda
+syftet tycktes verka med det symboliska förfaringssättet såsom medium.
+
+Emellertid läto följderna vänta på sig, och jag fortsatte mina arbeten,
+men erfor ett dunkelt obehag och en därmed följande förkänsla av nya
+olyckor.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En afton då jag i min ensamhet satt med mikroskopet framför mig,
+inträffade någonting som jag icke då begrep, men som likafullt gjorde
+ett starkt intryck på mig.
+
+Sedan jag låtit en valnöt gro i fyra dagar, lösgjorde jag embryot, som i
+form av ett hjärta icke större än en päronkärna sitter infogat mellan de
+två hjärtbladen, vilka likna en människohjärna. Döm om min sinnesrörelse
+då jag på mikroskopets platta får se två små händer, alabastervita, lyfta
+och hopknäppta såsom till bön. Är det en vision, en hallucination? Nej,
+ingalunda! En förkrossande verklighet, som fyller mig med fasa. Orörliga,
+utsträckta mot mig likasom besvärjande, jag kan räkna deras fem fingrar,
+tummen kortare än de övriga, riktiga kvinno- eller barnhänder!
+
+En vän, som överraskade mig under det jag häpen och huvudyr skådade på
+detta, inbjöds att bestyrka företeelsens riktighet, och han behövde icke
+vara en klärvoyant för att se de två händerna, som anropade iakttagaren
+om barmhärtighet.
+
+Vad det var för slag? De två första rudimentära bladen till ett
+valnötträd, Juglans regia, Jupiters ollon. Ingenting annat. Och ändock,
+det var ett oförnekligt faktum att de tio fingrarna av mänsklig form
+hopknäpptes till en bönfallande åtbörd: de profundis clamavi ad te!
+
+Ännu alltför klentrogen, och fördummad av en empirisk uppfostran, lät jag
+saken ligga.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Mitt fall har ägt rum! Jag förnimmer de okända makternas onåd vila tungt
+på mig. Den osynliges hand är lyftad, och slagen falla tätt på min
+hjässa.
+
+Till en början inträffar det att min anonyme vän, som hittills har lämnat
+mig existensmedel, drar sig tillbaka, sårad av ett högmodigt brev, så att
+jag står där utan några tillgångar.
+
+Och när jag erhållit korrekturark på Sylva Sylvarum, upptäcker jag att
+texten är ombruten i sidor ungefär som en väl blandad kortlek. Icke blott
+att sidorna äro omkastade och orätt numrerade, utan bokens olika
+avdelningar äro hoprörda huller om buller, så att de på ett ironiskt vis
+symbolisera teorien om »den stora oordningen» som råder i naturen. Efter
+dröjsmål och uppskov utan ände blir häftet färdigt, men boktryckaren
+presenterar mig då en räkning, som uppgår till mer än dubbla beloppet av
+den överenskomna summan. Ehuru ogärna måste jag skicka till
+pantlåneinrättningen mitt mikroskop, frackkostymen och de få dyrbarheter
+jag har i behåll, men min bok är i alla fall tryckt, och första gången i
+mitt liv är jag säker om att ha sagt något nytt, stort och skönt. Det är
+då lätt att förstå, hur förmäten jag kände mig när jag bar exemplaren
+till posten. Med en föraktfull åtbörd mot himmelen kastar jag korsbanden
+i lådan, och hånande de fientliga makterna tänker jag:
+
+-- Hör hit, du Sfinx där! Jag har löst din gåta! och jag trotsar dig!
+
+Återkommen till mitt privathotell fann jag där före mig hyresräkningen
+med ett åtföljande brev.
+
+Retad av denna oväntade stöt, då jag var hyresgäst där sedan ett år
+tillbaka, börjar jag lägga märke till småsaker, som jag förut ej brytt
+mig om. En sådan är att tre pianon i de angränsande rummen trakteras alla
+på en gång.
+
+Jag håller troligt att det är en intrig, satt i gång av dessa
+skandinaviska fruntimmer, vilkas umgängeskrets jag dragit mig ifrån.
+
+Tänk, tre pianon, och jag kan inte byta om bostad av brist på pengar.
+
+Jag somnar ursinnig på de där fruntimren och på ödet och med en
+förbannelse mot himmelen. Följande morgon väcks jag plötsligt av ett
+buller. Man hamrar på en spik i rummet bredvid min säng. Därefter hamrar
+nian på den andra sidan.
+
+Tydligen en komplott, dum såsom de där artistfruarna, och vilken jag ej
+mera anser värd att spilla någon vrede på.
+
+Men när jag efter frukosten skall som vanligt ta mig en lur på sängen,
+blir det ett oväsen i rummet över alkoven, så att takgipsen faller ned på
+mitt huvud.
+
+Jag går ned och söker värdinnan, beklagar mig över hyresgästernas
+uppförande. Hon påstår, mycket artigt för resten, att hon ingenting hört;
+hon lovar att köra bort var och en, som vågar störa mig, ty hon hölle
+mycket på att få ha mig kvar i sitt hotell, som inte gick särdeles bra.
+
+Utan att sätta tro till en kvinnas ord litade jag på hennes egennytta, då
+det låg i hennes intresse att behandla mig väl.
+
+Emellertid fortfar bullrandet, och jag tror mig förstå att de där
+fruntimren vilja inbilla mig att det är klappandar. Sådana enfaldiga
+slughuvuden!
+
+Men i samma veva ändra kamraterna på crémeriet sitt uppförande mot mig,
+och en dolsk fientlighet yppar sig i anspelningar och sneda blickar.
+Trött på strider, flyttar jag från hotellet och matstället, uthackad och
+plundrad, lämnande böcker och annat smått i sticket, naken som en liten
+Johannes Döpare. Och jag gjorde mitt inträde i hotell Orfila den 21
+februari 1896.
+
+
+
+
+VI.
+
+Skärselden.
+
+
+Hotell Orfila ser ut som ett kloster och är ett inackorderingsställe för
+studenter tillhörande katolska föreningen. Tillsynen utövas av en abbé,
+blid och älskvärd i sitt sätt. Tystnad, ordning och goda seder råda här.
+Och, en tröst för mig efter så många trakasserier, kvinnor mottagas ej
+där.
+
+Det är ett gammalt hus med låga rum, skumma korridorer och labyrintiskt
+ringlande trätrappor. En atmosfär av mystik genomfläktar denna byggnad,
+som länge har utövat dragning på mig. Mitt rum vetter åt ett slags
+återvändsgränd, så att utsikten från mitten av kammaren endast företer en
+mossbelupen mur med två små ovala fönster. Men när jag sitter vid mitt
+bord framför fönstret, skådar jag ut över ett förtjusande landskap, som
+man icke skulle ha väntat sig här. En murgrönsklädd mur och en
+klostergård för unga kvinnliga pensionärer, plataner, Paulownier,
+Robinier. Ett kapell i utsökt korsbågsstil. Längre bort höga murar med
+oräkneliga små gallerfönster, som framkalla fantasier om ett kloster; i
+fortsättningen av dalsträckan en skog av skorstenar, som kröna gamla
+till hälften dolda hus; och i fjärran tornet till kyrkan Notre-Dame des
+Champs, med korset och överst på detta tuppen.
+
+I mitt rum har jag en etsad bild av helgonet Vincent de Paul, och en
+annan, som framställer Petrus, hänger i alkoven ovanför min säng.
+Väktaren vid himmelrikets port! Vilken skärande ironi för mig, som har
+förlöjligat aposteln i ett fantastiskt drama för några år sedan.
+
+Mycket belåten med mitt rum, sover jag bra den första natten.
+
+Dagen därpå upptäcker jag, att bekvämlighetsinrättningen är belägen på
+den trånga gården nedanför mitt fönster och så nära att man kan höra
+varje gång järnlocket på fjölen slås igen. Vidare utspanar jag, att de
+två oxögonen mittför höra till dylika kabinett, och inom kort får jag
+visshet om att de hundra småfönstren längre bort i bakgrunden
+tillkännagiva befintligheten av hundra kabinett, förlagda till baksidan
+av en hel rad boningshus. I början blir jag rasande, men som jag ej har
+medel att komma loss, ger jag mig till tåls, under förbannelser mot
+ödet.
+
+Vid ett-tiden kommer uppassaren in med frukosten, och då jag ej är hågad
+att rubba sakerna på mitt skrivbord, ställer han brickan på
+nattduksbordet, vari nattkärlet står. Jag gjorde en anmärkning, och
+gossen ursäktade sig med att det inte fanns något annat bord att duka på.
+Han såg hygglig och icke elak ut, så att jag förlät honom, men kärlet
+fick han taga undan.
+
+Om jag i det ögonblicket hade känt Swedenborg, skulle jag ha begripit att
+jag fann mig av makterna dömd till exkrement-helvetet.[B] Nu
+förgrymmades jag av den ihållande otur, som förföljt mig i så många år;
+sedan lugnade jag mig och böjde dystert resignerad nacken under ödet. Jag
+sökte uppbyggelse i läsningen av Jobs bok, övertygad att den Evige hade
+lämnat mig i Satans våld för att pröva mig. Denna tanke bragte tröst, och
+jag gladde mig åt lidandet såsom ett vittnesbörd om förtroende från den
+Allsmäktiges sida.
+
+Från denna tid vidtager en serie av uppenbarelser, som jag icke kan
+förklara utan att taga min tillflykt till mellankomsten av okända makter,
+och alltifrån detta ögonblick gör jag anteckningar, som småningom hopa
+sig och bilda en dagbok; det är utdrag ur denna som jag här
+offentliggör.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En otrevlig tystnad har brett sig kring mina kemiska undersökningar. För
+att resa mig på nytt och slå ett avgörande slag griper jag mig an med
+problemet att göra guld. Utgångspunkten gav sig i ett spörsmål: varför
+fäller järnsulfat metalliskt guld i en lösning av ett guldsalt? Svaret
+utföll sålunda: därför att järn och svavel ingå i guldets sammansättning.
+Beviset: alla i naturen förekommande svavelföreningar med järn innehålla
+mer eller mindre guld. Jag begynte följaktligen arbeta med lösningar av
+järnsulfat.
+
+En morgon vaknar jag med en obestämd lust att göra en utflykt till
+landet, något som stred mot min smak och mina vanor. Halvt på måfå kommer
+jag till Montparnasse-bangården och sätter mig på tåget till Meudon,
+stiger av vid själva småstaden, där jag ej förr varit, går uppför stora
+gatan, viker av åt höger i en gränd, som går fram mellan två murar. Tjugu
+steg framför mig höjer sig över marken en romersk riddare i järngrå
+rustning, till hälften begraven i jorden. Ehuru figuren är ganska
+prydligt modellerad i miniatyr, misstar jag mig dock ej på dess
+beskaffenhet att vara arbetad av sten helt simpelt. Sett på närmare håll,
+visar sig föremålet vara en synvilla, men jag stannar framför det och
+fasthåller med flit illusionen, som roar mig. Riddaren betraktar muren
+bredvid, och vägledd av hans blick får jag se en inskrift i kol på en
+vitrappad vägg. De sammanflätade bokstäverna F och S komma mig att tänka
+på initialerna till min hustrus namn. -- Hon håller av mig alltjämt! I
+nästa sekund slår mig tanken på de kemiska tecknen för järnet (Fer) och
+svavlet (Soufre), och bokstäverna, som löst sig för min syn, utbreda för
+mina ögon guldets hemlighet.
+
+Emellertid undersöker jag marken och hittar två blystämplar, förenade
+medelst segelgarn. Den ena stämpeln är märkt med bokstäverna V. P., den
+andra med en kunglig krona.
+
+Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig, återvänder jag till Paris
+med ett livligt intryck av något underbart.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+I kaminen bränner jag sådana där kol som man benämner munkskallar för
+deras runda och släta form. En dag, då brasan slocknat innan den var
+fullt utbränd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en
+fantastisk figur. Ett tupphuvud med präktig kam; bålen snarare av en
+människa med förvridna lemmar; den liknade en av dessa demoner, som
+uppträdde på medeltidens häxsabbater.
+
+Dagen därpå plockar jag fram en ypperlig grupp av två rusiga tomtar, som
+omfamna varandra med böljande kläder. Det är ett mästerverk av primitiv
+bildhuggarkonst.
+
+Tredje dagen är det en madonna med barnet, i bysantinsk stil, ojämförlig
+vad konturerna beträffar.
+
+Jag låter alla tre ligga på mitt bord, efter att ha ritat av dem. En
+målare av mina vänner kommer på besök; han betraktar med växande
+nyfikenhet de tre statyetterna och frågar: Vern har gjort de här?
+
+Gjort? -- För att sätta honom på prov nämner jag en norsk skulptör.
+
+-- Jaså, ja det kan jag tro, medger han. Annars skulle jag vilja gissa på
+Kittelsen, den berömde illustratören av skandinaviska sagor.
+
+Jag trodde icke på tillvaron av demoner, men nyfiken att se vilket
+intryck mina skulpturer skulle göra på sparvarna, som brukade få
+brödsmulor utanför mitt fönster, sätter jag ut figurerna på taket.
+
+Sparvarna bli förskräckta och hålla sig undan. Det finnes alltså en
+likhet, som till och med djuren kunna märka, och det finnes en verklighet
+bakom denna lek mellan den tröga materien och elden.
+
+Solen värmer mina små figurer, så att demonen med tuppkam spricker, och
+jag minnes därvid allmogesägnen om hur dvärgarne spricka om de fördröja
+sig ute till soluppgången.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Det händer i hotellet saker som oroa mig. Dagen efter min ankomst finner
+jag på svarta tavlan i tamburen, där rumsnycklarna upphängas, ett brev
+adresserat till en herr X., student och med samma namn som min hustru.
+Frimärket är avstämplat Dornach, namnet på den österrikiska by där min
+hustru med vårt barn bor. Men som jag är säker på att intet postkontor
+finns i Dornach, förblir saken gåtlik.
+
+Detta brev, ditsatt på ett utmanande sätt och liksom i avsikt att bli
+bemärkt, följes av flere andra. Det nästa är adresserat till herr doktor
+Bitter och avstämplat Wien. Ett tredje bär det uppdiktade polska namnet
+Schmulachowsky.
+
+Det är djävulen som nu har ett finger med i spelet, ty detta namn är
+travesterat och jag begriper vart man vill leda mina tankar, nämligen på
+en min dödsfiende, som bor i Berlin.
+
+En annan gång är det ett svenskt namn, som erinrar mig om en fiende i
+mitt hemland. Slutligen ett i Wien frimärkt brev, som i trycktyper anger
+doktor Eders kemisk-analytiska byrå. Det vill säga att man spionerar på
+min guldsyntes. Intet tvivel mera, här spinnes en intrig, men djävulen
+har blandat korten för de falskspelarne. Att laga så att mina misstankar
+irra kring all världens kanter, det är alltför påhittigt för vanliga
+inskränkta dödliga.
+
+Då jag av uppassaren begär upplysningar om denne herr X., ger han det
+enfaldiga svaret att det är en elsassare. Längre kommer jag ej. En gång,
+då jag återvänt efter min morgonpromenad, satt ett brevkort i facket
+alldeles vid min nyckel. Ett ögonblick greps jag av frestelsen att lösa
+gåtan genom att kasta en blick på kortet, men min goda ängel förlamade
+min hand just i samma sekund som en ung man trädde fram från sitt
+gömställe bakom dörren.
+
+Jag ser honom i ansiktet, och han är lik min hustru, Vi hälsa varandra
+utan att säga ett ord och gå var åt sitt håll.
+
+Jag har aldrig kunnat utreda denna komplott och känner icke ännu de
+medspelande däri, då min hustru har varken bröder eller manliga kusiner.
+
+Ovissheten, den ständiga hotelsen med hämnd utgjorde en tillräcklig
+tortyr under ett halvår. Jag utstod den och allt det andra såsom ett
+straff för kända och okända synder.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Med nyåret uppenbarade sig en främling på vårt matställe. Målare och
+amerikan, kom han i rättan tid för att friska upp vår tynande
+sällskaplighet. En vaken, kosmopolitisk, djärv ande och med vinnande
+sätt, ingav han mig dock ett obestämt misstroende. Trots hans säkra
+uppträdande vädrade jag att hans ställning var dålig.
+
+Kraschen kom fortare än jag kunnat förmoda. En afton inträdde den
+olycklige i mitt rum och bad om lov att få stanna där en stund. Han såg
+ut som en förlorad man och han var det.
+
+Utkörd från sin ateljé av hyresvärden; övergiven av sin älskarinna;
+översållad med skulder och ansatt av björnar; okvädad på gatorna av
+soutenörer åt kvinnliga modeller, som ej fått betalt. Vad som
+fullständigt krossade honom var hyresvärdens grymhet att lägga beslag på
+hans tavla, som var ämnad för Salongen på Marsfältet, och vars framgång
+han hade räknat på, då ämnet syntes honom vara nytt och starkt. Det var
+den fria kvinnan, i havande tillstånd korsfäst och förbannad av
+folkhopen.
+
+Han var skyldig även på matstället, var på fastande mage och fann sig
+utkastad på gatan.
+
+Efter den första bekännelsen fullständigade han sitt vittnesmål med att
+tillstå sig ha tagit morfin tillräckligt för två, men döden hade ännu ej
+velat ha honom.
+
+Sedan vi avhandlat saken på allvar, kommo vi överens om att han måste
+flytta till ett annat ställe, och att vi på tu man hand skulle intaga vår
+middag på ett värdshus, som de andra ej kände till, så att ej bristen på
+vänner skulle beröva honom modet att göra färdig en annan duk för De
+oberoendes Salong.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Denne man har nu blivit min ende kamrat, och hans olycksöde kommer mig
+att lida dubbelt, i det jag ikläder mig hans kval. Jag gör det på trots,
+men hämtar ock därur en erfarenhet av stort värde. Han avslöjar för mig
+hela sitt förflutna liv; tysk till börden, har han vistats i Amerika sju
+år till följd av en olycka, som övergått hans familj, och en i ungdomlig
+obetänksamhet utgiven hädisk ströskrift, för vilken han blivit domfälld.
+
+Jag uppdagar hos honom en intelligens över vanliga måttet, ett svårmodigt
+temperament, en tygellös sinnlighet. Men bakom denna människomask, vars
+egendomliga drag avnötts genom en kosmopolitisk uppfostran, skymtar jag
+ett underlag, som bryr mina tankar, och som jag väntar att upptäcka förr
+eller senare.
+
+Jag väntar i två månader, under loppet av vilka jag hopsmälter min
+tillvaro med denne främlings, så att jag ånyo genomgår all den nöd en
+konstnär har att kämpa mot, så länge han ännu ej slagit igenom, och jag
+glömmer att jag själv redan brutit min bana, att mitt namn har något att
+betyda till och med i »Tout-Paris» och i de dramatiska författarnes
+samfund i Paris, något som nu har förlorat allt värde för kemisten. För
+övrigt, så länge jag sticker under stol med mina vunna framgångar håller
+kamraten av mig, men när jag nödgas i förbigående vidröra dem, blir han
+sårad, ser så olycklig och stukad ut att jag av barmhärtighet talar om
+mig själv som ett gammalt vrak. På så sätt förnedras jag så småningom och
+omärkligt, under det han, som har en framtid för sig, åter reser sig i
+höjden på min bekostnad. Jag gör mig till ett lik, begravet under
+rötterna av ett träd, som skjuter upp och suger sin näring ur de i
+upplösning stadda lämningarna.
+
+Mitt vid samma tid idkade studium av buddhaistiska skrifter ger mig
+anledning beundra min självförnekelse att så där offra mig för en annans
+skull. En god gärning skall få sin lön, och jag vann följande.
+
+En dag bringar Revue des revues mig ett porträtt av den amerikanske
+siaren och helbrägdagöraren Francis Schlatter, som år 1895 botade 5,000
+sjuka och därefter försvann utan att någonsin åter bli sedd på jorden.
+
+Men nu befanns det, att denne persons drag företedde en förunderlig
+likhet med min kamrats. För att få bevis därpå tar jag tidskriften med
+mig till Café de Versailles, där en svensk bildhuggare inväntade mig.
+Han lägger märke till likheten och påpekar några egendomligt
+sammanträffande omständigheter: att bägge två voro av tysk härkomst och
+att de verkade i Amerika. Än mera, Schlatters försvinnande sammanföll
+till tiden med vår väns uppträdande i Paris. En smula förtrogen som jag
+numera var med ockultismens termer, framkastade jag det antagandet att
+denne Francis Schlatter vore vår mans »dubbelgångare», som fanns till
+oberoende av honom och utan att han visste det.
+
+När jag uttalade ordet dubbelgångare, gjorde min bildhuggare stora ögon
+och fäste min uppmärksamhet på att vår man alltid bodde på två ställen,
+det ena på högra och det andra på vänstra sidan om Seine, För resten fick
+jag veta, att min hemlighetsfulle vän levde en dubbel tillvaro i den
+mening att han, efter att ha tillbragt aftonen med mig fördjupad i
+filosofiska och religiösa tankeutbyten, alltid på natten var synlig i
+danslokalen Bullier.
+
+Det fanns ett tillförlitligt medel att bevisa identiteten mellan dessa
+dubbelgångare, eftersom Francis Schlatters sista brev fanns återgivet i
+facsimile i tidskriften.
+
+-- Kom och ät middag med mig i afton, föreslog jag, så skall jag låta
+honom efter diktamen skriva Schlatters brev. Om handstilen på båda är
+lika och framför allt namnteckningarna, bör detta vara bevis nog.
+
+Vid middagen samma afton bekräftas allt; stilen är densamma,
+namnteckningen och slängen därpå, allt finnes där.
+
+En smula förvånad underkastar målaren sig vår examen; till slut frågar
+han:
+
+-- Vart vill ni komma med det här?
+
+-- Känner ni Francis Schlatter?
+
+-- Jag har aldrig hört talas om honom.
+
+-- Kommer ni inte ihåg den där helbrägdagöraren, i Amerika, i fjol?
+
+-- Jo, nu minns jag! Den där charlatanen!
+
+Han kommer ihåg; jag visar honom porträttet och facsimilet.
+
+Han skrattar med ett skeptiskt, lugnt, likgiltigt ansiktsuttryck.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Några dagar efteråt, bäst som min hemlighetsfulle vän och jag sutto i god
+ro vid en absint på terrassen till Café de Versailles, stannar en
+arbetsklädd karl med elak uppsyn framför vårt bord och börjar utan
+föregående varning ställa till ett uppträde mitt ibland gästerna. Vänd
+mot min kamrat hojtar han av alla krafter:
+
+-- Nu tror jag ändå jag knep dig, din förbannade skojare! Vad är det för
+ett sätt, att gå och beställa av mig ett kors för trettio francs, och så
+låta mig leverera det, och så smita! Fähund, tror ni att ett kors gör sig
+självt . . .
+
+Han gick på i oändlighet, och när kyparne försökte avlägsna honom, hotade
+han att gå efter polis, under det att den stackars gäldenären satt där
+orörlig, stum, tillintetgjord som en fördömd, utskämd inför denna publik
+av konstnärer, med vilka han var mer eller mindre bekant.
+
+När uppträdet var över, frågade jag honom, huvudyr som framför en
+häxsabbat:
+
+-- Ett kors? Vilket kors för trettio francs? Jag förstår inte ett ord.
+
+-- Jo, det var Jeanne d'Arcs kors, modellen ni vet, den där maskinen till
+min tavla, den korsfästa kvinnan.
+
+-- Men han var ju fan själv, den där arbetaren!
+
+Och efter en stunds tystnad fortfor jag:
+
+-- Komiskt var det i alla fall, på sätt och vis, men korset är inte att
+leka med, och inte Jeanne d'Arc heller.
+
+-- Tror ni på det där, ni?
+
+-- Jag vet inte! Jag vet just inte någonting numera! -- Men de trettio
+silverpenningarna!
+
+-- Nog, nog! utropade han sårad.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+På långfredagen fann jag vid min ankomst till matserveringen min
+olyckskamrat insomnad vid bordet.
+
+I ett anfall av munterhet väckte jag honom och frågade i förvånad ton:
+
+-- Ni här?
+
+-- Än sen?
+
+-- Jag tänkte att ni hängde kvar på korset åtminstone ända till klockan
+sex, så här på långfredagen.
+
+-- Till klockan sex! Ja, jag har verkligen sovit hela dagen ända till
+klockan sex i afton utan att förstå hur det kommer till.
+
+-- Men jag förstår, jag.
+
+-- Naturligtvis: astralkroppen är ute och går i Amerika, eller hur? och
+så vidare.
+
+Från och med denna afton insmyger sig oförmärkt en kylighet oss emellan,
+sedan vi idkat bekantskap i fyra förfärliga månader, under vilka min
+kamrat undergick en ny uppfostran och fick tid att byta om metod i sitt
+måleri, med den påföljd att han kom därhän att rata sin korsfästa kvinna
+såsom gammalt skräp. Han hade godtagit lidandet som en bitter dryck, men
+den enda hälsosamma i livet, och resignationen infann sig i dess följe.
+En hjälte i att härda ut! Jag beundrade honom när han på en och samma dag
+gick två gånger till fots mellan Montrouge och Hallarna, fram och åter,
+med nedkippade skodon, utan att ha smakat en bit. På kvällen, efter
+sjutton uppvaktningar på illustrerade tidningars redaktioner, hade han
+blivit av med tre teckningar, men utan kontanter på fickan gick han att
+dansa i Bullier sedan han tuggat för två sous bröd.
+
+Slutligen och liksom på gemensam tyst överenskommelse lösgjorde vi oss ur
+denna förening för inbördes hjälp. En egen känsla sade oss båda, att vi
+fått nog av varandra, att vi på skilda håll skulle gå mot uppfyllelsen av
+våra öden, och när vi sista gången sade varandra farväl, visste jag att
+det var för sista gången.
+
+Jag har aldrig sedan återsett denne man eller hört vad det blivit av
+honom.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+På våren, medan jag trycktes av mina egna och min kamrats motgångar,
+fick jag ett brev från mina barn i första äktenskapet, däri de berättade
+för mig att de hade varit allvarsamt sjuka och måst intagas på
+sjukhus. Då jag jämförde tidpunkten för denna händelse med mina
+skadegörare-experiment, greps jag av fasa för mig själv. Sedan jag lekt
+med de hemliga krafterna, av rent lättsinne, hade den onda viljan sin
+gång, men styrd av den osynliga handen, drabbade den mig själv mitt i
+bröstet.
+
+Jag vill ej söka ursäkter, men ber endast läsaren fasthålla detta faktum,
+för den händelse han skulle få lust att utöva magien, särskilt den art
+därav som kallas förgöring eller trolldom i egentlig mening, och som
+Rochas[C] har bevisat kunna äga rum och verkligen ha ägt rum.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Jag vaknar en söndagsmorgon inemot påsk; promenerar i
+Luxembourgträdgården, som jag går tvärs igenom; skrider över gatan och
+träder in under Odéonteaterns arkader; stannar orörlig framför Balzacs
+blåa romanhäften; tar på måfå hans Séraphita. Varför just den?
+
+Ett halvmedvetet minne måhända, vilket läsningen av tidskriften
+»L'Initiation» hade efterlämnat när man där i kritiken över min bok Sylva
+Sylvarum hade kallat mig en landsman till Swedenborg.
+
+Återkommen hem öppnade jag boken, som var för mig nästan okänd, eftersom
+det gått så många år sedan jag första gången läste den.
+
+Det var alldeles nytt för mig, och nu när mitt sinne var i förväg berett,
+slukade jag innehållet i denna utomordentliga bok. Jag, som aldrig hade
+läst något av Swedenborg, vilken i sitt och mitt hemland hölls för en
+charlatan, en tok med lösaktig inbillning, greps nu av hänförd beundran
+vid att höra denna änglalike jätte från förra seklet, tolkad av det
+djupaste bland franska snillen.
+
+Men som jag läser med andaktsfull uppmärksamhet, kommer jag till sidan
+16, där Swedenborgs dödsdag uppgives till den 29 mars. Jag stannar,
+tänker efter, slår upp almanackan. Riktigt, det är den innevarande dagen,
+29 mars, och därtill palmsöndag.
+
+Sålunda uppenbarade Swedenborg sig i mitt liv, där han har spelat en
+ofantlig roll som tuktoande, och han kom på själva årsdagen av sin död,
+bärande till mig palmer -- månne segerns eller martyrskapets?
+
+Séraphita blir nu för mig ett evangelium, bringar mig att återknyta
+förbindelsen med en högre värld, och det vid en tidpunkt då livet inger
+mig avsmak och himmelen drar mig till sig med en oemotståndlig
+hemlängtans åtrå. Intet tvivel, jag är beredd för en högre tillvaro. Jag
+föraktar jorden, denna orena värld, människorna och människors verk. Jag
+ser i mig den rättfärdige mannen, som den Evige har sänt prövningar, och
+som jordlivets skärseld skall göra värdig en snart förestående
+befrielse.
+
+Detta högmod, som framkallats genom förtrolig ställning till makterna,
+växer alltjämt då jag upptäcker att mina lärda mödor gynnas av framgång.
+Sålunda lyckas jag göra guld enligt mina egna beräkningar och i
+överensstämmelse med metallurgernas rön; och jag tilltror mig att kunna
+bevisa det. Prov insändas till en kemist i Rouen, med vilken jag står på
+vänskaplig fot. Han bevisar mig motsatsen av vad jag styrkt, och jag har
+under en veckas tid intet svar att ge. Då bläddrar jag i min skyddspatron
+Orfilas kemi och finner där hemligheten av mitt förfaringssätt.
+
+Denna gamla glömda och föraktade kemi från 1830 har blivit mitt orakel,
+som bistår mig i kritiska ögonblick. Mina vänner Orfila och Swedenborg
+beskydda, uppmuntra och bestraffa mig. Jag ser dem icke, men förnimmer
+deras närvaro; de visa sig ej i andanom eller i visioner eller
+hallucinationer, men små dagligen inträffande händelser, som jag lägger
+märke till, uppenbarar deras ingripande i min levnads skiften.
+
+Andarne ha blivit positivister liksom den innevarande tiden och nöja sig
+ej med att ställa till visioner.
+
+Det må vara nog med att berätta följande, som ej låter förklara sig genom
+begreppet sammanträffande omständigheter.
+
+Sedan jag lyckats frambringa guldfläckar på papper, sökte jag vinna samma
+utbyte i stort på torra vägen och genom eld. Tvåhundra experiment ledde
+till ingen påföljd, och förtvivlande om saken nedlade jag blåsröret. En
+morgonpromenad för mig till observatorieavenyen, varifrån jag ofta
+beundrar gruppen De fyra väderstrecken, av det hemliga skälet att den
+behagfullaste bland Carpeaux' kvinnofigurer liknar min hustru. Hon vilar
+under Fiskarnes tecken nedanför himmelsgloben, och sparvar ha byggt bo
+bakom hennes rygg.
+
+Vid foten av monumentet får jag se två ovala pappstycken, det ena med
+talet 207 påtryckt, det andra med numret 28. Vilket betyder Bly (atomvikt
+207) och Silicium (atomvikt 28). Jag tar upp fyndet och gömmer det bland
+mina kemiska anteckningar. Hemkommen börjar jag en serie experiment med
+bly, men låter silicium vara tills vidare.
+
+Som metallurgien lärt mig, att bly avdrivet i en degel, fodrad med
+benaska, alltid avgivit en smula silver och att detta silver lika
+oföränderligen innehållit en helt ringa mängd guld, drog jag den slutsats
+att kalciumfosfat såsom förnämsta beståndsdelen i benaska borde utgöra
+den väsentliga faktorn vid gulds framställande ur bly.
+
+Det visade sig verkligen ock, att bly smält på en bädd av kalkfosfat
+alltid färgades guldgult på underytan. Makternas ogunst avbröt
+experimentens fullbordande.
+
+Ett år efteråt, då jag vistades i Lund i Sverige, fick jag av en
+bildhuggare, som arbetade i den finare lergodstillverkningen, en glasyr
+sammansatt av bly och Silicium, varur jag genom behandling över elden
+fick fram ett mineraliserat guld för första gången och av fulländad
+skönhet.
+
+I det jag tackade honom, lät jag honom se de två pappbitarna märkta med
+207 och 28. Kan man tala om slump eller sammanträffande omständigheter i
+denna händelse, som bär prägeln av en orubblig logik?
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Ännu en gång, jag hemsöktes aldrig av visioner, men väl kunde verkliga
+föremål ikläda sig mänskliga former av ofta storartad effekt.
+
+Sålunda fann jag en gång mitt örngott, som blivit hopknycklat av
+middagsluren, modellerat till likhet med marmorhuvuden i Michel-Angelos
+stil. En afton då jag kom hem i sällskap med den amerikanske
+helbrägdagörarens dubbelgångare, upptäckte jag i alkovens halvskugga en
+gigantisk Zevs vilande på min säng. Inför denna oförmodade anblick står
+min kamrat gripen av en nästan andaktsfull skräck. Konstnär som han är,
+uppfattar han genast skönheten i linjerna:
+
+-- Det är ju den stora, försvunna konsten, som här har återfötts. Minsann
+en riktig ritakademi!
+
+Ju mer man betraktar, dess mera levande och fruktansvärd förkroppsligas
+uppenbarelsen.
+
+-- Tydligen ha andarne blivit realister liksom vi människor.
+
+Det är icke längre någon tillfällighet, eftersom örngottet vissa dagar
+framställer hiskliga odjur, götiska drakhuvuden -- och en natt då jag
+varit ute och festat, välkomnades jag av den onde, djävulen själv, i
+medeltidsstil, med bockhuvud o. s. v. Jag blev aldrig rädd, därtill var
+det hela alltför naturligt, men intrycket av någonting sällsamt, till
+hälften övernaturligt inplantades i min själ.
+
+Min vän bildhuggaren, som jag kallat till vittne, blev ej överraskad,
+utan bad mig komma med till sin ateljé, där en på väggen hängande
+blyertsteckning frapperade mig genom linjernas skönhet.
+
+-- Varifrån har ni fått den här? En madonna?
+
+-- Ja, en madonna från Versailles, ritad efter de flytande vattenväxterna
+i schweizarnes damm.
+
+En ny konst upptäckt, och en efter naturen! En naturalistisk klärvoyans!
+Varför spotta på naturalismen, när den så inviger ett nytt stadium och
+begåvats med möjligheten att växa och utveckla sig? Gudarne återkomma
+till oss, och det alarmrop som höjes av skriftställare och konstnärer:
+tillbaka till Pan! har återstudsat så mångfaldigt att naturen vaknat upp
+igen efter sin sekellånga slummer! Ingenting sker här i världen utan
+makternas samtycke, och naturalismen blev till, så vare då naturalismen,
+vare den återfödelsen av harmonien mellan materie och ande.
+
+Bildhuggaren ser syner. Han berättar för mig att han sett Orfevs och
+Kristus modellerade tillsammans i en klippa i Bretagne och att han ämnar
+fara dit igen och betjäna sig av modellerna för en grupp till Salongen.
+
+En afton då jag gick nedför rue de Rennes med min synska vän,
+tvärstannade han framför ett bokhandelsfönster, vari färglagda
+fotografier voro utställda. Det var en följd scener, där människofigurer
+uppträdde med styvmorsblommor i huvudenas ställe. Ehuru en van iakttagare
+av växtvärlden hade jag aldrig upptäckt penséns likhet med ett
+människoansikte. Men min kamrat kunde inte hämta sig från sin förvåning,
+till vilken han hade dubbla skäl.
+
+-- Kan ni tänka er, att i går afton, när jag kommer hem, betraktar mig
+penséerna i mitt fönster på ett gäckande sätt, och plötsligt såg jag i
+deras ställe mänskliga ansikten, men jag var övertygad om att det var en
+vision, som härledde sig av nervositet. Och nu i dag återfinner jag detta
+tryckt och utgivet för längesedan; det är alltså ingen illusion, utan
+verklighet, eftersom den okände artisten har gjort samma iakttagelse före
+mig.
+
+Vi gjorde framsteg som skådare, och i min tur såg jag Napoleon och hans
+marskalkar på Invaliddomens kupol. Om man kommer från Montparnasse in på
+boulevard des Invalides, avslöjar sig kupolen i all sin glans över rue
+Oudinot i solnedgången, varvid kapitälen och de andra framspringande
+delarna på domens tambur antaga form av människosilhuetter, som växla
+alltefter som synpunkten flyttas mer eller mindre långt bort. Napoleon
+finns där, Bernadotte och Berthier också, och min vän har ritat av dem
+»efter naturen».
+
+-- Hur vill ni förklara detta fenomen?
+
+-- Förklara? Har man någonsin kunnat förklara någonting? Genom att
+omskriva en hop ord med en hop andra ord?
+
+-- Tror ni inte att arkitekten har arbetat de där partierna med en halvt
+medveten avsikt . . .
+
+-- Hör på, käre vän, Jules Mansard som byggde domen 1706 kunde omöjligen
+förutse silhuetten av Bonaparte, vilken var född år 1769 . . . behöver
+jag säga mer?
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Emellanåt har jag om natten drömmar, som förutsäga framtiden, giva mig
+försvarsmedel mot faror, yppa hemligheter. Sålunda uppträder i en dröm en
+längesedan avliden vän och har med sig ett silvermynt av ovanlig storlek.
+På min fråga, var myntet vore ifrån, svarade han: Amerika, och försvann
+så med skatten.
+
+Dagen därpå får jag ett brev med amerikanskt frimärke, skickat från en
+därvarande vän, som jag icke hade sett på tjugu år, och vari denne
+meddelar mig, att en beställning å text till Chicagoexpositionen förgäves
+hade sökt mig i hela Europa. Det gällde ett arvode av 12,000 francs, en
+ofantlig summa i min förtvivlade belägenhet vid det tillfället, och som
+sålunda gått mig ur händerna. Dessa 12,000 francs skulle då ha för mig
+varit detsamma som en betryggad framtid, men ingen annan än jag kan ha
+vetat, att förlusten av dessa pengar var ett straff, som pålades mig för
+en dålig handling, begången i ett ögonblick av vrede, som väckts av en
+litterär medtävlares falskhet.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En annan dröm med en större räckvidd visade mig Jonas Lie sysslande med
+en pendyl av guldbrons, vars ornament voro rätt ovanliga.
+
+Några dagar senare, när jag promenerade på boulevard Saint-Michel, drog
+ett urmakarefönster min uppmärksamhet till sig.
+
+-- Där är Jonas Lies pendyl, utropade jag.
+
+Det var verkligen samma en: krönt av en himmelsglob, mot vilken två
+kvinnor lutade sig, vilade hjulverket på fyra pelare. På globen fanns en
+datumvisare infogad, som angav den 13 augusti.
+
+Till ett kommande kapitel skall jag uppskjuta att berätta vad ödesdigert
+detta datum den 13 augusti bar i skötet för mig. Sådant smått och mycket
+annat av liknande art inträffade under min vistelse i hotell Orfila
+mellan den 6 februari och den 19 juli 1896.
+
+Jämnsides med och inflickat i dessa händelser fortgick med mellantider
+följande äventyr, som hade till påföljd min utdrivning från hotellet och
+inledde ett nytt skede av mitt liv.
+
+Våren har kommit; den tårarnas dal, som utbreder sig nedanför mitt
+fönster, grönskar och blommar på nytt. Det gröna lövverket övertäcker
+marken och döljer smutsen, så att detta Gehenna förvandlas till Sarons
+dal, där icke blott liljorna blomstra, utan även syrener, Robinier,
+Paulownier.
+
+Jag är bedrövad till döden, men de glada skratten från unga flickor, som
+osynliga leka där nere under träden, stiga upp till mig och röra mitt
+hjärta, återväcka mig till livet. Min levnad förrinner och ålderdomen
+nalkas. Hustru, barn, egen härd, allt är skövlat; höst inne, vår därute!
+
+Jobs bok och Jeremias klagovisor trösta mig, emedan det finnes en viss
+överensstämmelse åtminstone mellan Jobs öde och mitt eget. Är jag icke
+slagen med onda bölder; har icke fattigdomen fallit tung på mig; mina
+vänner övergivit mig?
+
+»I sorgdräkt går jag, utan sol. Jag har blivit schakalers broder och
+strutsars anförvant. Huden på min kropp har svartnat, och mina ben brinna
+av hetta. Och min harpa tjänar till sorgelåt, och min flöjt till
+klagoljud.»
+
+Så Job! Och Jeremia uttrycker i två ord hela min avgrundsdjupa
+bedrövelse:
+
+»Jag har glömt bort vad lycka var!»
+
+I denna sinnesförfattning får jag under en trög eftermiddag, då jag
+sitter böjd över mitt arbete, höra ljuden från ett piano bakom lövverket
+i dalen under mitt fönster. Jag spetsar örat såsom stridshästen vid
+trumpetens skall; jag rätar på mig, känner själen omstämd och andas
+djupt. Det är Schumanns _Aufschwung_. Och vad mera är, det är helt visst
+_han_ som spelar! Min vän, ryssen, min lärjunge, som kallade mig fader,
+därför att han hade lärt allt av mig, min famulus, som gav mig
+mästarenamnet och kysste mina händer, därför att hans liv tilltog där
+mitt började avtaga. Det är han som har anlänt från Berlin till Paris
+för att döda mig såsom han dödade mig i Berlin, och av vad skäl . . .
+Jo, därför att ödet hade velat så att hans nuvarande maka var min
+älskarinna innan han blev bekant med henne. Var det kanske mitt fel att
+detta fogat sig på det viset? Naturligtvis icke, men likafullt fattade
+han ett dödligt hat till mig, förtalade mig, hindrade mig att få mina
+dramer antagna vid teatrarna, spann intriger, som berövade mig de
+inkomster jag behövde för att kunna existera. I ett anfall av raseri slår
+jag honom rakt i bröstet, på ett brutalt och fegt sätt, så fegt att jag
+led därav som om jag begått ett lönnmord.
+
+Nu, då han kommit för att döda mig, känner jag detta som en lisa, ty
+endast döden kan befria mig från samvetskvalen.
+
+Det var väl alltså han som oroade mig genom breven med falska adresser
+där nere hos portvakten. Gott! må slaget komma, jag skall icke försvara
+mig! eftersom han har rätt och livet är av noll och intet värde för mig.
+
+Han spelar alltjämt Aufschwung, och så han kan spela, bättre än någon!
+Osynlig bakom den grönskande muren, och de tjusande harmonierna höja sig
+över de blommande klängena, så att jag tycker mig se dem fladdra likt
+fjärilar i solskenet.
+
+Varför spelar han? För att underrätta mig om sin ankomst med syfte att
+förskräcka mig och jaga mig på flykten?
+
+Detta önskar jag få veta på matstället, där de andra ryssarna länge
+förkunnat sin landsmans ankomst. Jag går dit samma afton att spisa
+middag, och redan i dörren möter jag fientliga blickar. På förhand
+underrättat om min ovänskap med ryssen, har hela sällskapet gått i
+förbund mot mig. För att avväpna dem öppnar jag elden själv.
+
+-- Popoffsky är ju i Paris? frågar jag med bekräftande av faktum.
+
+-- Nej, inte ännu, ger någon till svar.
+
+-- Jo, försäkrar en annan, han har varit synlig på Mercure de Frances
+redaktion.
+
+Man motsäger det från olika håll, och det hela slutar med att jag ej fått
+klart besked om saken, men i alla fall låtsar tro vad man berättar. Den
+blott alltför tydliga avogheten mot mig gjorde att jag svor att undvika
+stället, dock ogärna, eftersom där fanns folk som jag verkligen trivdes
+bra med. Ännu en gång isolerad, utdriven av denne fördömde fiende, fattar
+jag agg till honom; och hatet stinger, förgiftar mig. Jag avstår från att
+dö, jag vill ej falla för en som är mig underlägsen, det skulle vara en
+alltför djup förödmjukelse för mig och för hög ära för honom, Jag vill
+upptaga tvekampen, försvara mig, och i syfte att skaffa mig klarhet i
+saken går jag till rue de la Santé bakom Val de Grâce för att träffa en
+dansk målare, som är förtrolig vän med Popoffsky. Denne man, som förr
+stått på vänskaplig fot med mig, hade kommit till Paris för sex veckor
+sedan, och då jag mötte honom på gatan hade han hälsat på ett främmande,
+nästan ovänligt sätt. Antagligen för att överskyla detta besökte han mig
+dagen därpå och inbjöd mig till sin ateljé, i det han sade mig artigheter
+alltför granna för att icke kvarlämna intrycket av en falsk vän. När jag
+då frågade honom om han hört något från Popoffsky, blev han förbehållsam
+och slingrade sig, men bestyrkte ryktet om dennes förestående ankomst
+till Paris.
+
+-- För att mörda mig! ifyllde jag.
+
+-- Säkerligen. Var på er vakt!
+
+Den morgon jag öppnade porten till det hus där min dansk bodde, för att
+återgälda hans visit, låg en jättestor dansk dogg -- vilken
+tillfällighet! -- med utseende av ett odjur på gårdens stenläggning och
+spärrade vägen för mig. Ofrivilligt, utan att överlägga eller tveka gick
+jag genast ut på gatan igen och återvände samma väg jag kommit, inom mig
+tackande makterna för att de varnat mig, så viss var jag på att ha
+undkommit en okänd fara. Några dagar senare, när jag ville förnya
+besöket, satt ett barn på tröskeln till den öppna porten och höll ett
+spelkort i handen. Erkännande min vidskeplighet, kastade jag en blick på
+kortet. Det var spader tia!
+
+-- Elakt spel! i det här huset.
+
+Och jag drog mig tillbaka utan att stiga in.
+
+Denna afton var jag efter vad som tilldragit sig på middagsstället fast
+besluten att trotsa både Cerberus och tian, men ödet ville annorlunda,
+och på Brasserie des Lilas anträffade jag den jag sökte. Han var förtjust
+att se mig, och vi slogo oss ned vid ett bord på terrassen.
+
+Under det vi upplivade våra gemensamma minnen från Berlin återföll han i
+sin gamla roll av förtrogen umgängesvän och talade sig varm, glömde små
+misshälligheter, tillstod riktigheten av åtskilligt, som han offentligen
+hade förnekat -- -- -- Plötsligt tycktes han erinra sig någon plikt eller
+något givet löfte; blir stum, kylig, fientlig, förtretad över att han
+låtit locka ur sig hemligheter.
+
+När jag rent ut frågade om Popoffsky fanns i Paris, svarade han nej så
+tvärt att lögnen föreföll mig uppenbar, och vi skildes åt.
+
+Här är att märka, hurusom denne dansk hade varit fru Popoffskys älskare
+tidigare än jag och att han därifrån bar agg över att hans älskarinna
+hade övergivit honom för mig. Nu spelade han rollen av vän i huset tack
+vare Popoffskys smaklöshet, som väl kände till i vilket förhållande hans
+hustru stått till »vackra Henrik».
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Schumanns Aufschwung klingar över de lummiga trädkronorna, och den
+spelande är fortfarande osynlig, lämnande mig i ovisshet om var han bor.
+Musiken fortsattes en hel månad, och alltid mellan klockan 4 och 5
+eftermiddagen.
+
+En morgon då jag går rue de Fleurus fram för att styrka mig med anblicken
+av min regnbåge i färgarens fönster, träder jag in i Luxembourgträdgården,
+som nu står i full blomning, vacker som en fesaga, och där hittar jag på
+marken två förtorkade kvistar, som brutits av blåsten. De återgåvo
+formerna av två grekiska bokstäver p och y. Jag tog upp dem, och
+kombinationen P--y, förkortning av namnet Popoffsky, framställde sig i
+min hjärna. Det var således han som förföljde mig, och makterna ville
+öppna mina ögon för faran. En oro fattar mig oaktat detta tecken på den
+osynliges bevågenhet. Jag anropar försynens beskydd, jag reciterar
+Davids psalmer mot mina fiender, jag hatar min fiende med ett religiöst,
+gammaltestamentligt hat, under det jag saknar mod att begagna svarta
+magiens medel, som jag nyligen studerat mig in i. »Gud, rädda mig! Herre,
+skynda till min hjälp! Må de komma på skam och blygas, de som stå efter
+mitt liv, rygge tillbaka och varde till skam de som vilja mig ont! Må de
+av blygsel vända tillbaka, de som säga: Gott, gott!»
+
+Denna bön tycktes mig då vara rättskaffens, och Nya testamentets
+barmhärtighet föreföll mig som en feghet.
+
+Till vilken okänd min åkallan fann vägen, vet jag icke; fortsättningen av
+detta äventyr skall åtminstone visa att bönhörelse följde.
+
+_Utdrag ur min dagbok under år 1896_.
+
+Den 13 maj. Fick brev från min hustru, som av tidningarna inhämtat, att
+en herr S. skall fara till Nordpolen i ballong, och höjer ett ångestskri,
+tillstår att hon oföränderligen älskar mig, ber mig på sina knän att
+avstå från ett företag, som är liktydigt med självmord.
+
+Jag upplyser henne om misstaget, och att det är en son till min kusin som
+ämnar våga livet för en stor vetenskaplig upptäckts skull.
+
+Den 14 maj. Jag har haft en dröm i natt. Ett avskuret huvud vart fäst på
+en mans bål, och han såg ut som en försupen aktör. Huvudet började tala;
+jag blev rädd och slog omkull min skärm i det jag sköt en ryss framför
+mig till skydd mot den ursinnige mannens angrepp.
+
+Samma natt sticker en mygga mig och jag slår ihjäl den. På morgonen är
+min högra hand blodbestänkt.
+
+Under en promenad på Port-Royal-boulevarden såg jag levrat blod på
+trottoaren. Sparvar ha byggt bo i röret till min kamin. De kvittra
+hemtrevligt som om de bodde i mitt rum.
+
+Den 17 maj och följande. Absinten klockan sex på terrassen till Brasserie
+des Lilas bakom marskalk Ney har blivit min enda last, min sista fröjd.
+Då, när dagens arbeten äro avslutade, kropp och själ uttröttade,
+återhämtar jag mig vid den gröna drycken, en cigarrett, samt Le Temps och
+Journal des débats. Vad livet ändå är ljuvligt, när ett lindrigt rus drar
+sin töckenslöja över tillvarons elände. Det ser ut som om makterna skulle
+avundas mig denna timme av inbillad lycksalighet mellan klockan 6 och 7;
+ty från och med denna afton störes sällheten av en serie ledsamheter, som
+jag nu ej är sinnad att skriva på slumpens räkning.
+
+Den 17 maj alltså finner jag min plats upptagen, som jag brukat ha för
+mig själv sedan nära två år; och ingen stol ledig. Jag måste gå till ett
+annat kafé, något som gör mig outsägligt nedslagen.
+
+Den 18. På Lilas är min sköna vrå tom; jag är nöjd, rent av lycklig under
+mitt kastanjeträd bakom marskalken. Absinten är framsatt och lämpligen
+vattenblandad, cigarretten tänd, Le Temps uppbruten . . . Se! där går
+en full karl förbi; han ser motbjudande och otäck ut och fäster på mig en
+dolsk och gäckande blick, som plågar mig. Ansiktet rött som vindrägg,
+näsan berlinerblå, elaka ögon. Jag avsmakar min absint, lycklig över att
+inte se ut som denne drinkare . . . Utan att jag ännu vet hur det gick
+till, är mitt glas omkullstjälpt och tomt. Utan pengar att beställa in
+ett nytt för, betalar jag, stiger upp och lämnar kafét, tänkande att det
+var den onde som förhäxat mig.
+
+Den 19 maj. Jag vågar inte gå på kafét.
+
+Den 20 maj. Efter att en stund ha strövat omkring Lilas finner jag min
+vrå ledig. Man måste slåss med hin onde, och jag tar upp striden.
+Absinten är bryggd, cigarretten i full fart, Le Temps har stora nyheter
+att förtälja -- men vad nu? Tro mig, läsare, jag ljuger ej. Ovanför mitt
+huvud, i samma hus som kafét, utbryter en skorstenseld. Allmän panik. Jag
+sitter kvar, efter jag en gång är där. Men en vilja, som är starkare än
+jag, låter ett moln av sot falla ned, och så bra mattat att två stora
+flingor lägga sig i mitt glas. Modfälld går jag min väg, men vill ej tro
+något eller tvivlar åtminstone.
+
+Den 1 juni. Efter en längre tids avhållsamhet anfalles jag åter av
+begäret att trösta mig under kastanjeträdet. Mitt bord är upptaget, och
+jag tar ett annat, där jag är för mig själv och i fred. Man måste slåss
+med hin onde -- -- -- vad nu? En familj småborgare slår sig ned nära
+intill mig; medlemmarna av denna familj äro oräkneliga, och
+förstärkningar anlända om och om igen; fruntimmer som stöta mot min stol,
+barn som uträtta sina små behov ogenerat framför mig; ungherrar som ta
+tändstickor från mitt bord utan att be om ursäkt. Kringvärvd av en
+stojande och påflugen skara, vill jag ändock inte vika från min plats. Då
+följer ett uppträde, som utan allt tvivel tillställts av de osynliges
+skickliga hand, ty det var för bra hopkommet för att kunna kvarlämna
+någon misstanke om intrig från personers sida, för vilka jag var
+fullständigt okänd.
+
+En ung herre lägger en sou på mitt bord med en åtbörd, som jag icke
+begrep. Som främling och ensam i en människohop vågar jag ej bråka. Jag
+bara sitter där förblindad av vrede och söker reda ut för mig vad som
+tilldragit sig.
+
+Han ger en sou åt mig som åt en tiggare!
+
+Tiggare! Det var den dolk, som jag borrar in i mitt bröst. Tiggare! ja,
+ty du förtjänar ingenting och du . . .
+
+Kyparen kommer och erbjuder mig en bekvämare plats, och jag låter slanten
+ligga på bordet. Kyparen bär den till mig, vilken skymf! och låter mig i
+hövliga ordalag veta att den unge mannen hade hittat penningen under mitt
+bord och trodde att den var min.
+
+Jag skämdes! och för att stilla min vrede beställer jag en absint till.
+
+Absinten är kommen, och jag har det bra, då en otäck stank av
+svavelammonium kväver mig.
+
+Vad det var? Någonting helt naturligt, intet mirakel, icke ett spår av
+elakhet -- -- -- bara en kloaköppning vid kanten av trottoaren, där min
+stol stod. Då först började jag fatta, att goda andar åsyftade min
+frigörelse från en last som för till dårhuset. Välsigna försynen som
+räddat dig!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Den 25 maj. Oaktat hotellets ordningsregler, som utestänga kvinnor, har
+en familj inhysts i rummet bredvid mitt. Ett lindebarn som skriker dag
+och natt gör mig verkligt nöje, erinrar mig om den gamla goda tiden, det
+blommande livet mellan trettio och fyrtio år.
+
+Den 26 maj. Familjen bredvid träter, barnet stormtjuter. Vad det här är
+sig likt, och hur ljuvt det är -- numera.
+
+På aftonen återsåg jag den engelska damen. Hon var förtjusande och log
+mot mig med ett sådant där gott moderligt leende. Hon har målat en
+serpentindansös, som liknar en valnöt eller en hjärna, Tavlan sitter
+nästan dold där den hänger bakom m:me Charlottes skänkdisk på crémeriet.
+
+Den 29 maj. Ett brev från mina barn i första giftet underrättar mig att
+de fått en skrivelse, som kallar dem till Stockholm för att närvara vid
+avskedsfesten före min avfärd till nordpolen i ballong. De kunna ej
+begripa detta. Inte jag heller, om det ej är ett misstag. Ett sådant
+fatalt misstag!
+
+Tidningarna kungöra ödeläggelsen i Saint-Louis (Saint-Louis!) i Amerika,
+där cyklonen har dödat tusen människor.
+
+Den 2 juni. På observatorieavenyen hittade jag två kiselstenar, formade
+precis som hjärtan. På aftonen fann jag i en rysk målares trädgård det
+tredje hjärtat, lika stort och fullkomligt likt de två andra. Schumanns
+Aufschwung hörs nu ej mera, vilket gör mig lugn igen.
+
+Den 4 juni. Jag besöker den danske målaren vid rue de la Santé. Den stora
+hunden är borta, ingången fri. Vi gå för att få oss middag på en terrass
+vid boulevard Port-Royal. Min vän fryser, känner sig olustig; som han har
+glömt sin ytterrock, lägger jag min över hans axlar. Detta verkar genast
+rogivande på honom; han fogar sig efter mig, och jag betvingar honom.
+Han vågar ej längre spjärna; vi ha samma åsikter om allting; han tillstår
+att Popoffsky är en missdådare och att jag har denne att tacka för mina
+motgångar. Plötsligt angripes han av nervositet, han darrar som ett
+medium under hypnotisörens inflytande; flyttar oroligt på sig, skakar av
+sig överrocken; upphör att äta, lägger ner gaffeln, reser sig och säger
+farväl efter att ha lämnat ifrån sig min rock.
+
+Vad var det? Nessusmanteln! Mitt nervfluidum, som var magasinerat i
+plagget, och vars motsatta polaritet underkuvade honom?
+
+Är det väl detta som Hesekiel åsyftar i kapitlet 13, vers 18:
+
+»Så säger Herren, Herren: Ve eder, I kvinnor, som syn dynor åt alla
+armbågar och gören kuddar åt huvuden av varje storlek _för att jaga efter
+själar_ -- -- -- Si, jag skall slita dessa kuddar bort undan edra armar
+och släppa de själar fria, efter vilka I haven jagat såsom efter fåglar.»
+Har jag månn tro blivit en trollkarl utan att veta det?
+
+Den 7 juni. Jag hälsade på hos min vän dansken för att få se på hans
+tavlor. När jag kom var han kry och livlig, men efter en halv timme fick
+han en nervattack, som tilltog så starkt att han måste kläda av sig och
+lägga sig till sängs.
+
+Vad går åt honom? Dåligt samvete?
+
+Den 14 juni. Söndag. Jag hittar ett fjärde kiselhjärta, denna gång i
+Luxembourgträdgården, men till formen alldeles likt de föregående. En
+guldgul paljett är fastlimmad på stenen. Jag kan ej lösa gåtan, men anar
+en förutsägelse. Jag jämför dessa fyra stenar framför det öppna
+fönstret, då klockorna i Saint-Sulpice börja ringa; därefter den stora
+brumbasen i Notre-Dame, och mitt igenom denna vanliga ringning tränger en
+tung högtidlig tonvirvel likasom utgången ur jordens inälvor.
+
+Uppassaren, som kommer med min post, frågar jag vad detta har att
+betyda.
+
+-- Det är storklockan i kyrkan Sacré-Coeur på Montmartre.
+
+-- Det är alltså det Heliga hjärtats fest i dag? -- Och jag betraktar
+mina fyra stenhjärtan, en smula berörd av detta uppenbara
+sammanträffande.
+
+Jag hör göken från det håll där kyrkan Notre-Dame des Champs ligger,
+vilket är en omöjlighet; eller ha mina öron blivit så utomordentligt
+känsliga, att jag kan förnimma ljud, som frambringas ända borta i
+Meudonskogen?
+
+Den 15 juni. Jag går ned i staden för att förvandla en bankanvisning i
+sedlar och guld. Quai Voltaire gungar under mina fötter, vilket förvånar
+mig fastän jag väl vet att Carrouselbron oscillerar under vagnarnas
+tyngd. Men nu denna morgon fortsättes rörelsen på Tuileriesgården och
+ända fram till operaavenyen. Helt visst skakar alltid en stad något, men
+för att märka det måste man ha förfinade nerver.
+
+Andra sidan om floden är för oss Montparnassebor en främmande värld. Nära
+ett år har gått sedan jag sist var där, och jag kommer ej längre än till
+Crédit Lyonnais eller Café de la Régence. På boulevard des Italiens
+fattar mig hemlängtan, och jag skyndar mig att komma tillbaka till
+floden, där åsynen av rue des Saints-Pères kryar upp mig.
+
+Nära kyrkan Saint-Germain-des-Prés möter jag en likvagn och därefter två
+kolossala madonnabilder forslade på en vagn; den ena, som knäböjde med
+knäppta händer och ögonen mot himmelen, gjorde ett starkt intryck på
+mig.
+
+Den 16 juni. På boulevard Saint-Michel köper jag en papperspress av
+marmor, prydd med en glaskula, som innesluter madonnan i Lourdes med den
+ryktbara grottan som ram omkring och där framför en beslöjad knäböjande
+dam. När jag ställer bilden i solen, kastar den förunderliga skuggor.
+Bakpå grottan har gipsen bildat ett Kristushuvud, genom en tillfällighet,
+som skulptören ej förutsett.
+
+Den 18 juni. Den danske vännen träder in i mitt rum tillintetgjord,
+darrande i hela kroppen. Popoffsky har blivit arresterad i Berlin,
+anklagad för mord på en kvinna och två barn, hans älskarinna och hans
+barn före äktenskapet. Efter den första överraskningen, blandad med
+uppriktig medömkan för en vän, som förr hade visat mig en så efterhängsen
+tillgivenhet, sänkte sig ro i mitt sinne, som jäktats av de sedan flere
+månader överhängande hotelserna.
+
+Oförmögen att dölja min rättmätiga själviskhet ger jag fritt lopp åt mina
+känslor:
+
+-- Det är fasaväckande, och ändå känns det för mig som en lisa, när jag
+tänker på den fara jag undsluppit. Hans drivfjäder? Låt oss säga: den
+legitima hustruns svartsjuka mot den oäkta familjen och de omkostnader
+denna medförde. Kanhända till och med . . .
+
+-- Vad då?
+
+-- Kanhända att hans blodtörstiga instinkter, som nyligen missat här i
+Paris, ha sökt sig ett annat utlopp, likgiltigt var.
+
+Inom mig tänker jag: är det möjligt att mina brinnande böner ha kunnat
+avvända dolken och att jag parerat stöten så att den har träffat mördaren
+mitt i hjärtat?
+
+Jag lämnar analysen åt sitt värde och föreslår, ädelmodig som en
+segrare:
+
+-- Låt oss åtminstone rädda vår väns litterära anseende. Jag sätter ihop
+en artikel om hans förtjänster som skriftställare; ni ritar ett porträtt,
+som tar sig bra ut, och vi söka få in det i Revue blanche.
+
+I danskens ateljé (hunden bevakar den icke längre) stå vi och betrakta
+ett porträtt av Popoffsky, målat för två år sedan. Det är endast huvudet,
+med en sky nedanför, och därunder ett par korslagda benknotor som på
+gravskrifter. Det avskurna huvudet kommer oss att rysa, och den dröm jag
+hade den 14 maj dyker upp för mig likt ett spöke.
+
+-- Var fick ni idén med den där halshuggningen?
+
+-- Svårt att säga: men det låg något ödesdigert över denna fina
+begåvning, som hade drag av ett visst artificiellt snille och som
+traktade efter ärans höjder utan att vilja betala priset därför. Livet
+lämnar oss endast valet, lagern eller vällusten.
+
+-- Jaså, ni har upptäckt det, till slut?
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Den 23 juni. Jag hittar en nål av oäkta guld med en oäkta pärla i.
+Uppfiskade ett guldhjärta ur badet för guldsyntesen.
+
+Under aftonpromenaden på rue de Luxembourg ser jag i fonden av första
+högerallén och ovanför träden en hind tecknad på himmelen. Bäst jag
+beundrar dess förträfflighet i konturer och färg, gör den tecken med
+huvudet, i riktning åt sydost (Donau!).
+
+Också har under de senaste dagarna, efter katastrofen med ryssen, en ny
+oro fått makt med mig. Det förefaller mig som om man någonstädes
+sysselsatte sig med mig, och jag anförtror åt den danske målaren, att den
+arresterade ryssens hat gör ont i mig likasom strömmen från en
+elektricitetsmaskin.
+
+Det ges ögonblick då jag har förkänning av att min vistelse i Paris snart
+skall ta ett slut och att en ny omkastning i mitt öde väntar mig.
+
+Tuppen på korset till Notre-Dame des Champs tyckes mig flaxa med vingarna
+som ville han flyga bort i riktning mot norr.
+
+I förkänslan av min nära förestående avfärd skyndar jag att avsluta mina
+studier vid Jardin des Plantés.
+
+Ett zinkbad, vari jag gör guldsynteser på våta vägen, visar på innersidan
+ett landskap bildat av de fördunstade järnsalterna. Jag uppfattar det som
+ett varsel, men bemödar mig fåfängt att gissa ut varest detta ovanliga
+landskap är till finnandes. Kullar klädda med barrträd, i synnerhet
+granar; mellan de små bergshöjderna slätter med fruktträd och fält,
+allting angivande närheten av en flod. En av kullarna, med brådstup av
+lagrad formation, krönes med en ruin av en borg.
+
+Jag känner ej ännu igen mig här, men skall inom kort göra det.
+
+Den 25 juni. Bjuden till ledaren för den vetenskapliga ockultismen,
+redaktören av »L'Initiation». Anländ till Marolles en Erie i sällskap med
+doktorn, mötas vi av tre dåliga nyheter. En vessla har bitit ihjäl
+ankorna; en barnflicka har blivit sjuk; den tredje saken har jag nu glömt
+vad det var.
+
+Återkommen till Paris på aftonen läser jag i en tidning berättelsen om
+det efteråt så beryktade spökhuset i Valence-en-Brie.
+
+Brie? I min starka misstänksamhet fruktar jag att de som bo i samma
+hotell som jag skola draga sina slutsatser av min utflykt till Brie och
+tänka att det varit jag som ställt till denna mystifikation eller kanske
+rättare sagt detta häxeri, i samband med mina alkemistiska arbeten.
+
+Jag har köpt ett radband. Varför? Det är vackert, och den onde är rädd
+för korset. För övrigt förklarar jag ej mera för mig drivfjädrarna till
+mina handlingar. Jag handlar improviserat; livet blir lustigare på det
+viset!
+
+I avseende på rättegången mot Popoffsky har en vändning skett. Hans vän
+dansken börjar bestrida sannolikheten av att han begått brottet,
+åberopande att rannsakningen icke har bestyrkt anklagelsen. I följd därav
+har vår artikel blivit uppskjuten, och det förra kyliga förhållandet har
+åter inträtt. Samtidigt uppenbarade sig ånyo det där odjuret till hund;
+ett memento för mig att vara på min vakt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+På eftermiddagen bryter ett oväder lös när jag sitter och skriver vid
+mitt bord framför fönstret. De första regndropparna falla på mitt
+manuskript och sudda ner det så att bokstäverna som bilda ordet _alp_
+flyta ut till en bläckplump, som antar konturerna av ett jättehuvud. Jag
+gömmer teckningen, som liknar den japanska åskguden, sådan den kan ses i
+Camille Flammarions arbete L'Atmosphère.
+
+Den 28 juni. Jag har sett min hustru i en dröm. Hennes framtänder voro
+borta; hon gav mig en gitarr, som liknade Donaubåtarna.
+
+Samma dröm hotade mig med fängelse.
+
+På morgonen hittade jag på rue d'Assas en bit papper i regnbågsfärger.
+
+På eftermiddagen rev jag kvicksilver, tenn, svavel och klorammonium på
+ett papp. Då massan borttogs, bevarade pappet avtrycket av ett ansikte,
+som var fullkomligt likt min hustrus i föregående nattens dröm.
+
+Den 1 juli. Jag avvaktar en eruption, en jordbävning, ett åskslag, utan
+att veta varifrån. Nervös som hästarna då vargar äro nära, vädrar jag
+faran, packar mina kappsäckar för flykt, utan att kunna komma loss.
+
+Ryssen har släppts fri ur fängelset av brist på bevis; hans vän dansken
+har blivit min fiende. Sällskapet på matstället förföljer mig. Min
+senaste middag där serverades på gården, för värmens skull. Bordet
+dukades mellan soplåren och bekvämlighetshusen. Ovanför soplåren är min
+forne vän amerikanens tavla, den korsfästa kvinnan, upphängd till hämnd
+för att konstnären givit sig av utan att betala sin skuld. Nära bordet ha
+ryssarne ställt en statyett av en krigare, beväpnad med den folkliga
+lien. För att skrämma mig! En pojke, som bor i huset, går på avträdet
+bakom min rygg i den illa dolda avsikten att förarga mig. Gården är trång
+som en brunn och släpper ej ner solen mellan de omåttligt höga murarna.
+Kokotterna, som inhyst sig litet varstans i våningarna ovanför, ha öppnat
+fönstren och låta oanständigheter hagla ner över oss; barnjungfrurna
+komma med hinkar och tömma orenlighet i soplåren. -- Det är helvetet
+självt! Och mina två bordsgrannar, kända såsom perversa herrar,
+underhålla ett motbjudande samtal för att söka gräl med mig.
+
+Varför jag är här? Ensamheten tvingar mig att söka upp mänskliga
+varelser, höra människoröster.
+
+Då, när min själstortyr drivits till sin spets, får jag syn på några
+blommande penséer på den smala rabatten. De skaka på huvudet liksom för
+att göra mig uppmärksam på en fara, och en av dessa blommor med
+barnansikte tecknar åt mig med sina stora, djupa och lysande ögon:
+
+-- Gå härifrån!
+
+Jag reser mig, betalar, och när jag går hälsar den där pojken mig med
+dolska tillmälen, som äcklade mig, men ej framkallade min vrede.
+
+Jag ömkade mig själv och blygdes å de andras vägnar.
+
+Jag förlåter de skyldige såsom varande demoner, vilka fylla sin plikt.
+
+Emellertid är försynens misshag alltför uppenbart, och hemkommen på mitt
+rum börjar jag granska mitt debet och kredit. Hittills, och däri har min
+styrka legat, har jag omöjligen kunnat underkasta mig att ge rätt åt
+andra; nu då jag är krossad av den osynliges hand försöker jag att giva
+mig själv orätt, och när jag rannsakar min vandel under de sista veckorna
+gripes jag av fruktan. Samvetet avkläder mig utan barmhärtighet.
+
+Jag hade syndat av övermod, _hybris_, den enda last, som gudarna icke
+förlåta. Uppmuntrad med vänskap av doktor Papus, som hade berömt mina
+forskningar, inbillade jag mig att ha tytt sfinxens gåta. Medtävlare
+till Orfevs, hade jag fått till uppgift att levandegöra naturen, som dött
+under händerna på de lärde.
+
+I medvetande om makternas beskydd smickrade jag mig med att ej kunna
+övervinnas av mina fiender, och det gick så långt att jag trotsade
+blygsamhetens enklaste begrepp.
+
+Här är ett lämpligt ställe att inskjuta historien om min ockulte vän, som
+skulle spela en avgörande roll i mitt liv såsom mentor, rådgivare,
+tröstare, bestraffare och icke minst såsom den där var mitt stöd och
+försåg mig med medel till uppehälle under emellanåt inträffande tider av
+nöd. Redan så tidigt som 1890 skrev han ett brev till mig med anledning
+av en bok, som jag utgav. Han hade funnit beröringspunkter mellan mina
+idéer och teosofernas, och han bad att få veta min åsikt om ockultismen
+och Isisprästinnan fru Blavatsky. Den tämligen höga tonen i hans brev
+misshagade mig, något som jag ej dolde i mitt svar. Efter fyra års
+förlopp utgiver jag Antibarbarus, och i det mest kritiska ögonblicket i
+mitt liv får jag från den okände ett andra brev, i en lyftad, nästan
+profetisk ton, vari han förespår mig en framtid rik på lidande och ära.
+Tillika framställer han motiverna till denna återknutna brevväxling, som
+föranletts av en aning hos honom om att jag i detta ögonblick genomgick
+en själskris och att ett tröstens ord vore oundgängligen av nöden. Till
+sist erbjöd han mig materiell hjälp, vilken jag avböjde, mån om mitt
+oberoende mitt i eländet.
+
+Hösten 1895 är det jag som tar och skriver honom till för att söka hans
+bistånd såsom utgivare av mina naturhistoriska skrifter. Alltifrån den
+dagen underhålla vi per post de mest vänskapliga och intima förbindelser,
+om man undantager en kortvarig brytning, förorsakad av det sårande språk
+han förde, när han tog sig till att undervisa mig om kända saker eller
+läxade upp mig i övermodiga uttryck angående min brist på blygsamhet.
+
+Emellertid, sedan vi åter försonats, delgav jag honom alla mina
+iakttagelser och lössläppte mina förtroenden mera än klokt var. För denne
+man, som jag aldrig hade sett, biktade jag mig; jag tålde från honom de
+strängaste förmaningar, därför att jag i honom såg snarare en idé än en
+person; han var en budbärare från försynen, min paraklet.
+
+Men nu fanns det emellan oss tvenne grundskiljaktigheter i åsikter, vilka
+brukade leda till meningsbyten, som blevo mycket livliga utan att urarta
+till bitterhet och trätor. Såsom teosof predikade han Karma: det vill
+säga den abstrakta summan av människoöden, vilka inbördes utjämna
+varandra för att åstadkomma ett slags Nemesis. Han var alltså en mekanist
+och en epigon av den så kallade materialistiska skolan. För mig hade
+makterna uppenbarat sig såsom en eller flera konkreta, levande,
+individualiserade personer, vilka styrde världens gång och människornas
+levnadsbana medvetet och hypostatiskt som teologerna uttrycka det. Den
+andra meningsstriden rörde sig om jagets förnekelse och dödande, vilket
+för mig var och fortfarande är en galenskap.
+
+Allt eller det lilla som jag möjligen vet härflyter från mitt jag såsom
+centralpunkt. Väl icke kulten, men kultiverandet av detta jag framställer
+sig följaktligen som tillvarons högsta och slutliga mål. Mitt avgörande
+och ständiga svar på hans invändningar formulerades på detta sätt: jagets
+dödande är självmord.
+
+För övrigt, inför vem skall jag böja mig? För teosoferna? Aldrig! Inför
+den Evige, makterna, försynen söker jag kuva mina dåliga instinkter,
+alltjämt, varje dag, så vitt möjligt är. Att kämpa för vidmakthållandet
+av mitt jag gentemot alla inflytelser, som en sekts eller ett partis
+härsklystnad kan vilja påtvinga mig, det är för mig en plikt, förestavad
+av det samvete jag förvärvat genom mina gudomliga beskyddares nåd.
+
+Emellertid, på grund av egenskaper hos denne osynlige man, som jag älskar
+och beundrar, fördrager jag hans mästrande ton, när han behandlar mig som
+en underlägsen varelse. Jag besvarar alltid hans skrivelser och döljer
+icke min motvilja för teosofien.
+
+Till slut -- det var mitt i äventyret med Popoffsky -- talar han ett så
+högdraget språk att tyranniet blir outhärdligt för mig, då jag fruktar
+att han betraktar mig som galen. Han kallar mig Simon Magus, utövare av
+svarta magien, och han anbefaller mig att läsa fru Blavatsky. Till svar
+lät jag honom förstå, att jag icke behövde fru B. och att ingen hade
+något att lära mig. Han hotar mig, med vad? Han skall laga så att jag
+åter föres in på den goda vägen, med bistånd av makter som äro starkare
+än dem jag bekänner. Då ber jag honom att icke komma med sin hand vid
+mitt öde, som övervakas så väl av denna försynens hand, vilken alltid har
+lett mig. Och för att göra min tro klarare för honom genom ett exempel,
+berättar jag för honom följande historia, en detalj av mitt liv, som
+varit så rikt på providentiella tilldragelser, och förutskickar den
+anmärkningen att jag fruktar att utlämna min hemlighet av farhåga det
+Nemesis själv skall drabba mig.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Det var för tio år sedan, mitt under min litterära banas mest bullersamma
+skede, när jag for hårt fram mot kvinnorörelsen, vilken alla i
+Skandinavien stödde undantagandes jag ensam. Jag lät mig dragas med av
+stridens hetta och överskred gränserna för det passande så långt att mina
+landsmän trodde jag var galen.
+
+Jag bodde i Bajern med min första hustru och våra barn, då ett brev från
+en ungdomsvän inbjöd mig att vila ut ett år hos honom, jag och barnen. Om
+min hustru nämnde han icke något.
+
+Detta brevs beskaffenhet ingav mig misstankar, både genom den uppskruvade
+stilen och genom gjorda strykningar och rättelser, som angåvo att
+författaren tvekat i valet av sina förebragta skäl. Vädrande en snara,
+avböjde jag hans erbjudande i obestämda och erkännsamma uttryck.
+
+Tvenne år ha förrunnit, skilsmässan från min första hustru är avgjord
+sak, och jag bjuder mig ensam till min vän, som bor på en ö i Östersjöns
+yttre skärgård såsom tulluppsyningsman.
+
+Mottagandet är hjärtligt, men det råder där en atmosfär av osanningar och
+dubbeltydiga ord, en samtalston av poliskommissarie, och efter en natts
+eftertanke har jag fått saken klar för mig. Denne man, vars egenkärlek
+jag hade sårat i en av mina romaner, bär agg till mig därför trots den
+sympati han eljes känner för mig. Ytterligt despotiskt anlagd, vill han
+tumma på mitt öde, tämja mitt sinne och kuva mig för att såmedelst bevisa
+sin överlägsenhet.
+
+Alls icke noggrann i valet av medel, pinar han mig en vecka, förgiftar
+mig genom förtal och lögnhistorier, som han uppfunnit enkom för
+tillfället, men så klumpigt att jag får i behåll övertygelsen om att den
+snara han förra gången utlade avsåg min inspärrning såsom sinnesrubbad.
+
+Jag låter honom hållas utan att göra motstånd, överlåtande åt min goda
+stjärna att befria mig när tiden är inne.
+
+Till följd av min skenbara underkastelse fattar bödeln tillgivenhet för
+mig, och avskild från världen som han länge varit på sin ö i havet, illa
+omtyckt av sina grannar och underordnade, ger han vika för behovet att
+anförtro sig åt någon. Med en naivitet, obegriplig hos en man i
+femtioårsåldern, berättar han mig att hans syster förliden vinter mist
+förståndet och i ett anfall av vansinne bränt upp sina sparade
+penningar.
+
+Nästa dag ger han mig nya förtroenden: jag får då veta att hans bror är
+internerad på landet såsom sinnesrubbad.
+
+Jag frågar inom mig: är det av detta skäl och för att hämnas på ödet som
+han traktar efter att få mig insatt också?
+
+Emellertid beklagade jag livligt hans familjeolyckor och vann hans
+tillgivenhet fullt ut, så att jag kunde lämna ön och hyra mig en bostad
+på en ö i närheten, där jag fick de mina till mig. Efter loppet av en
+månad kallar ett brev mig till min »vän», som var nedbruten av sorg över
+att hans bror i ett anfall av galenskap krossat huvudet på sig. Jag
+tröstar honom, min bödel, och till råga på allt förtror hans hustru mig
+under tårar, hurusom hon länge väntat att hennes man skall förr eller
+senare falla offer för samma öde som syskonen.
+
+Ett år senare står det i tidningarna att en äldre broder till min vän
+tagit livet av sig under omständigheter, som tydde på sinnesförvirring.
+Alltså tre tordönsslag på denne mans hjässa, han som velat leka med
+åskan!
+
+Vilket egendomligt sammanträffande, skall man utropa!
+
+Och vad mera är: vilket olyckligt sammanträffande, att varje gång som jag
+berättat denna historia har jag blivit straffad därför.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Den starka julihettan har inträtt; livet är outhärdligt; allting stinker,
+och de hundra bekvämlighetshusen icke minst.
+
+Jag väntar en katastrof utan att kunna säga hur den skall gestalta sig.
+
+På gatan hittar jag en papperslapp med ordet mård, och på en annan gata
+en med ordet gam, skrivet av samma hand. Popoffsky liknar fullständigt en
+mård och hans hustru en gam. Ha de anlänt till Paris för att döda mig?
+Han, en fullkomligt fördomsfri mördare, är i stånd till vad som helst,
+sedan han nu förgiftat hustru och barn.
+
+Jag läser den sköna lilla skriften: Om glädjen att dö, och den väcker hos
+mig en håg att lämna denna världen. För att utforska gränslinjen mellan
+liv och död lutar jag mig på sängen, tager proppen ur flaskan med en
+cyanförening uti och låter denna sprida sina förödande dofter. Han
+nalkas, liemannen, mild och förförisk, men i sista ögonblicket inträffar
+alltid någon eller något som bryter tvärt av; upppassaren med något
+ärende; en geting som flyger in genom fönstret.
+
+Makterna förvägra mig den enda glädjen, och jag böjer mig för deras
+vilja.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+I början av juli blev hotellet övergivet av studenterna, som reste bort
+över ferierna. Därför väcktes min nyfikenhet genom ankomsten av en
+främling, som inlogerades i rummet intill mitt arbetsbord. Den okände
+hörs aldrig tala ett ord; han tycks vara sysselsatt med skrivgöra bakom
+brädväggen, som skiljer oss. Lustigt är det i alla fall att han skjuter
+tillbaka sin stol för varje gång som jag flyttar min. Han upprepar mina
+rörelser och härmar mig som om han ville förarga mig.
+
+Detta fortfar i tre dagar. På den fjärde gör jag följande iakttagelser.
+När jag går och lägger mig, lägger sig den andre i rummet närmast mitt
+bord, men väl i säng hör jag honom lägga sig i det andra rummet och
+intaga sängen, som står sida om sida med min. Jag hör hur han ligger och
+sträcker sig paralellt med mig: han bläddrar i en bok, släcker därefter
+lampan, drar djupa andetag, vänder sig och somnar in.
+
+En fullständig tystnad råder i rummet bredvid bordet. Han bor alltså i
+bägge två. Det är obehagligt att vara belägrad från två håll.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Ensam, alldeles ensam intager jag min middag på en bricka i mitt rum, och
+jag äter så litet att den beskedlige uppassarpojken är otröstlig däröver.
+Jag har icke hört min egen stämma på en hel vecka, och av brist på övning
+börjar ljudet att försvinna. Jag har inte ett öre på fickan; tobak och
+frimärken felas mig.
+
+Då samlar jag min vilja till en sista ansträngning. Jag vill göra guld på
+torra vägen och med tillhjälp av elden. Pengar anskaffas, ugnen,
+deglarna, kolen, pusten, tängerna. Värmen är omåttlig, och naken ända ned
+till midjan som en smed svettas jag framför den öppna elden. Men
+sparvarna ha byggt bo i kaminen, och kolångorna tränga ut i kammaren. Jag
+blir ursinnig efter första försöket, till följd av både huvudvärken och
+det fåfängliga i mina operationer, eftersom allt går bakvänt. Sedan jag
+omsmält massan tre gånger över eldhärden, ser jag efter i degelns inre.
+Boraxen har bildat en dödskalle med två lysande ögon, vilka skära igenom
+min själ som en övernaturlig ironi.
+
+Ingen metallisk bottensats! Och jag avstår från att fortsätta.
+
+Sittande i länstolen läser jag bibeln, som jag slagit upp på måfå:
+
+»Ingen går in i sig själv och har vare sig kunskap eller förstånd till
+att säga: jag har bränt hälften av det här i elden och jag har jämväl
+gräddat bröd därav över kolen; jag har rostat kött och ätit därav; och
+för övrigt månne jag därav skulle göra en styggelse? Skulle jag tillbedja
+en trädgren? Han när sig med aska, och hans förförda hjärta leder honom
+vilse; och han skall icke förlossa sin själ och skall icke säga: det som
+är i min högra hand är det icke en falskhet . . . Så har den Evige
+sagt, din Återlösare, han som har danat dig allt ifrån moderlivet: Jag är
+den Evige som haver gjort alla ting, som ensam har utsträckt himlarne och
+som haver av mig själv lagt jorden jämn: _Som förstör de lögnares tecken
+och gör spåmännen dåraktiga; som överändakastar de vises vett och gör att
+deras vetenskap bliver till en galenskap_.»
+
+För första gången uppdök hos mig ett tvivel på mina vetenskapliga
+undersökningar! Om det skulle vara en dårskap, ack! då har jag för ett
+hjärnspöke uppoffrat min levnads lycka och makas och barns likaså.
+
+Ve mig, dåre! Och svalget mellan avskedet från de mina och detta
+ögonblick, som går, öppnar sig! Ett och ett halvt år, så många dagar och
+så många nätter, så många smärtor för ingenting!
+
+Nej! det kan icke vara så! Det är icke så!
+
+Vilsegången i svarta skogen? Nej, ljusbringaren har väglett mig på en
+rätt stig mot de lycksaligas ö, och det är demonen som frestar mig! Det
+är ett straff man pålägger mig! --
+
+Jag sjunker ned i länstolen; sinnet tynges av en tröghet, som jag sällan
+känt; det förekommer mig som om ett magnetiskt fluidum utginge från
+skiljeväggen, och en sömntyngd smyger sig på lemmarna. Samlande mina
+krafter reser jag mig för att skynda ut i det fria. Då hör jag vid
+gåendet genom korridoren två röster som viska i rummet bredvid mitt bord.
+
+Varför viska de? För att hålla sig dolda för mig.
+
+Jag går utför rue d'Assas och kommer in i Luxembourgträdgården. Jag
+släpar benen efter mig, känner mig förlamad från höfterna till
+fotabjället och faller ned på en bänk bakom Adam och hans familj.
+
+Jag är förgiftad! Denna tanke uppstod först hos mig. Och Popoffsky, som
+har dödat hustru och barn med giftig gas, har anlänt hit. Det är han som
+har skickat en gasström tvärsigenom väggen, ett ryktbart experiment av
+Pettenkofer. Vad är att göra? Gå till poliskommissarien? Nej, om bevis
+saknas, skall man spärra in mig som galen.
+
+Væ soli! Ve den ensamme, en sparv på taket! Aldrig har min tillvaros
+elände varit större, och jag gråter likt ett övergivet barn, som är
+mörkrätt.
+
+På aftonen vågar jag ej mera sitta vid mitt bord av fruktan för ett nytt
+attentat. Jag går till sängs, men vågar icke somna in. Natten är inne,
+och lampan brinner. På muren utanför mitt fönster ser jag skuggan av en
+mänsklig gestalt teckna sig, ovisst om man eller kvinna, men den hågkomst
+jag har kvar därav i detta ögonblick lutar åt att det var en kvinna.
+
+När jag stiger upp för att spionera, nerfälles gardinen med brådska och
+buller. Därefter hör jag den okända inträda i rummet till vänster om min
+alkov; och det blir tyst.
+
+I tre timmar ligger jag vaken utan att kunna somna, vilket eljest icke
+plägar dröja länge. Då smyger sig en oroande känning genom min
+lekamen; jag är föremål för en elektrisk ström, ledd emellan de två
+angränsande rummen. Spänningen tilltager alltmera, och oaktat det
+motstånd jag uppbjuder, måste jag stiga ur sängen, besatt av den enda
+föreställningen:
+
+-- Man dödar mig! Jag vill inte bli dödad.
+
+Jag går ut för att få tag på uppassaren, som bor i ändan av korridoren.
+Men han finns dess värre inte inne. Alltså bortskickad, håller sig undan,
+hemlig medbrottsling, köpt!
+
+Då går jag utför trapporna och genom olika korridorer för att väcka
+värden. Med en sinnesnärvaro, som jag icke trodde mig mäktig av, förebär
+jag ett illamående, påkommet i följd av dunsterna från kemikalier, och
+ber att få ett annat rum för natten.
+
+Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad försyn, är det enda lediga
+rummet beläget mitt under min fiendes.
+
+Bliven ensam, öppnar jag fönstret och inandas stjärnenattens friska luft.
+Ovan taken vid rue d'Assas och rue de Madame äro Karlavagnen och
+polstjärnan synliga.
+
+-- Mot norden, alltså! Omen accipio!
+
+I det jag drar för alkovens gardiner hör jag huru fienden ovanför mitt
+huvud stiger ur sängen och släpper ned ett tungt föremål i en kappsäck,
+vars lock han låser med nyckel.
+
+Följaktligen är det någonting han döljer; kanhända elektricitetsmaskinen!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Dagen därefter, som är en söndag, packar jag in och förebär en utflykt
+till havskusten.
+
+Till körsvennen ropar jag Gare Saint Lazare, men framme vid Odéon
+tillsäger jag honom att köra mig till rue de la Clef nära Jardin des
+Plantés, där jag vill stanna inkognito för att avsluta mina pågående
+studier innan jag reser till Sverige.
+
+-----
+  [B]  Swedenborg: Arcana Coelestia
+
+  [C]  L'Extériorisation de la sensibilité
+
+
+
+
+VII.
+
+Helvetet.
+
+
+Äntligen en tids stillestånd i mina kval. Sittande i en länstol på
+trappavsatsen till paviljongen betraktar jag i timtal trädgårdens växter
+och begrundar det förflutna. Det lugn som inträtt efter min flykt utgör
+bevis på att det icke är någon sjukdom, som träffat mig, utan att jag
+varit förföljd av fiender. Jag arbetar om dagen, sover lugnt om natten.
+Befriad från förra ställets osnygga omgivningar, känner jag mig föryngrad
+vid anblicken av stockrosorna, min ungdoms blommor.
+
+Och Paris' underverk, som är okänt för parisarna, Jardin des Plantés, har
+blivit min egen park. Hela skapelsen samlad inom en inhägnad, Noaks ark,
+det återvunna paradiset, där jag lustvandrar utan fara mitt ibland
+vilddjuren: det är en alltför stor lycka. Utgående från mineralierna
+genomvandrar jag växt- och djurrikena för att komma fram till människan,
+bakom vilken jag upptäcker skaparen. Skaparen, denne store konstnär som
+utvecklar sig själv under skapandet, i det han gör utkast som han ratar,
+tar ånyo upp ofullgångna idéer, fullkomnar, mångfaldigar de primitiva
+formerna. För visso, detta är skapat för hand. Ofta gör han ofantliga
+framsteg, i det han uppfinner arierna, och då kommer vetenskapen sedan
+och konstaterar befintligheten av luckor, felande länkar, och inbillar
+sig att det har funnits mellanformer, som nu försvunnit.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Emellertid, som jag är viss om att vara i gott skydd mot mina förföljare,
+skickar jag min nya adress till hotell Orfila för att åter träda i
+förbindelse med den yttre världen genom postförsändelser, som ej kommit
+mig till hända sedan min flykt.
+
+Dagen efter det jag avslöjat mitt inkognito brytes freden. Ett och annat
+börjar hända, som oroar mig, och samma känsla av obehag som förr tynger
+nu på mig. Det börjar med att i rummet bredvid mitt på nedre bottnen,
+vilket står ledigt och omöblerat, hopas saker, vilkas bruk ej är mig
+möjligt att förklara. En gammal herre med grå och elaka ögon som en björn
+bär dit tomma varulådor, järnbleckplåtar och andra föremål, som ej kunna
+definieras.
+
+Samtidigt börjar bullrandet från rue de la Grande Chaumière över mitt
+huvud; man släpar trossar, man bultar med hammare alldeles som om
+uppsättandet av en helvetesmaskin efter nihilisternas metod förbereddes.
+
+Vid samma tid blir värdinnan, som var högeligen förekommande i början av
+min vistelse där, mera avmätt i sitt sätt, spionerar på mig och inlägger
+någonting försmädligt i sin hälsning.
+
+Vidare kommer det nya hyresgäster i våningen en trappa upp ovanför mig.
+En gammal tystlåten herre, vars tunga steg jag väl kände igen, är ej
+kvar. Han, som lever på pengar i lugn och rö, har bott där i huset många
+år; han har inte rest bort, utan bara bytt om rum. Varför det?
+
+Tjänarinnan, som städar åt mig och serverar mina måltider, har fått en
+allvarsam min och kastar förstulet blickar fulla av medömkan på mig.
+
+Nu har man ovanför mig fått upp ett hjul, som hela dagen går runt, runt.
+Dömd till döden! Det är mitt bestämda intryck. Av vem? Ryssarna? I vilken
+egenskap? Eller av pietisterna, katoliker, jesuiter, teosofer? Såsom
+trollkarl eller svartkonstutövare?
+
+Eller kanske av polisen! Som anarkist? -- vilket är en ofta tillgripen
+anklagelse för att komma åt personliga fiender.
+
+I detta nu, då jag skriver, vet jag icke vad som förehades denna julinatt
+när döden störtade in på mig, men jag känner väl och skall aldrig glömma
+den läxa, som jag därifrån har i behåll för hela livet.
+
+Om de i hemligheten invigda en gång skulle vidgå och erkänna att det var
+verkningen av en mot mig riktad komplott, hyser jag intet agg till dem
+för den saken, övertygad som jag nu är att en annan, starkare hand satte
+deras i rörelse, dem själva ovetande och mot deras vilja.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Å andra sidan, antaget att ingen intrig var med i spelet: då är det jag
+som har med tillhjälp av inbillningskraften skapat dessa tuktoandar för
+att straffa mig själv. Vi få i det följande se huru pass mycken
+sannolikhet som finnes för detta antagande.
+
+Sista dagens morgon stiger jag upp med en resignation, som jag skulle
+vilja kalla religiös; ingenting binder mig längre vid livet. Jag har
+ordnat mina papper, skrivit de nödvändigaste brev, bränt vad som bort
+förstöras.
+
+Därefter tar jag en promenad i Jardin des Plantes för att säga farväl åt
+skapelsen.
+
+De svenska blocken av magnetisk järnmalm framför mineralogiska museet
+hälsa mig från mitt fädernesland. Robins akacia, Libanons ceder;
+minnesmärken från den ännu levande vetenskapens stora epoker; jag hälsar
+dem. Jag köper bröd och körsbär för att undfägna mina vänner. Den gamle
+Martin, björnen, han som alltid känner igen mig därför att jag är den
+ende som bjudit honom på körsbär när han vaknar och när han skall till
+att somna. Jag räcker brödet åt elefantungen, som spottar mig i ansiktet
+när han har ätit upp allt, en otacksam och och trolös ungdom.
+
+Farväl, gamar, himlabebyggare som man inneslutit i en smutsig bur;
+farväl, bisonoxe, farväl, flodhäst, fjättrade demon; faren väl, mansälar,
+väl sammanbragta par, som den äktenskapliga kärleken tröstar över
+förlusten av havet och de vida horisonterna; faren väl, stenar, växter,
+blommor, träd, fjärilar, fåglar, ormar, alla skapade av en god Guds hand.
+Och I store män, Bernardin de Saint-Pierre, Linné, Geoffroy
+Saint-Hilaire, Haüy, vilkas namn äro ristade i guld på tempelfrisen --
+farväl! nej: vi träffas snart!
+
+Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att Séraphitas sublima ord rinna
+mig i hågen: farväl, arma jord! Farväl!
+
+Återkommen till hotellets trädgård vädrar jag närvaron av någon, som har
+kommit under det jag varit ute. Jag ser honom icke, men jag känner på mig
+att han är där.
+
+Vad som ökar min oro är den synbara förändring, som försiggått med rummet
+näst intill mitt. Till en början är ett skynke utspänt över ett rep,
+sannolikt i syfte att dölja något. På kaminutsprånget har man hopat
+staplar av metallskivor isolerade genom träslåar. Ovanpå varje stapel har
+man lagt ett fotografialbum eller någon bok, tydligen för att förläna ett
+oskyldigt utseende åt dessa helvetesmaskiner, vilka jag skulle vilja
+beteckna som ackumulatorer! Till råga på allt får jag se två arbetare
+uppklängda på ett tak vid rue Censier, alldeles mitt emot den flygel jag
+bor i. Vad de föreha däruppe kan jag inte se, men de utpeka mitt fönster
+under det de handskas med föremål, som man ej kan tydligt urskilja.
+
+Varför jag icke flyr? -- Därför att jag är för stolt därtill; och emedan
+det oundvikliga måste utstås.
+
+Jag rustar mig alltså till natten. Jag tar ett bad och är mycket noga med
+att mina fötter bli vita, något som jag håller på, därför att min mor när
+jag var barn inpräntade hos mig, att smutsiga fötter äro ett kännemärke
+på vanheder.
+
+Jag rakar mig, parfymerar min bröllopsskjorta, köpt för tre år sedan i
+Wien . . . En dödsdömds toalett.
+
+Jag läser i bibeln Davids psalmer, vari han nedkallar den Eviges hämnd
+över sina fienders huvud.
+
+Men botpsalmerna då? Nej, jag har ingen rätt att ångra mig, ty det är
+icke jag som har styrt mina öden; jag har aldrig gjort det onda för dess
+egen skull, utan endast till personligt försvar. Att ångra sig är att
+kritisera försynen, som pålägger oss synden såsom ett lidande i syfte att
+luttra oss genom den avsmak som den dåliga handlingen ingiver.
+
+Min räkning med livet avslutades sålunda: låt det vara jämnt om jämnt! Om
+jag har syndat, så har jag sannerligen undergått tillräckligt med straff
+därför, den saken är då säker! Vara rädd för helvetet? Men jag har ju
+gått igenom tusen helveten i detta livet utan att stappla, mer än nog för
+att väcka en glödande åtrå efter att få lämna fåfängligheterna och de
+bedrägliga njutningarna i denna värld, som jag alltid avskytt. Född med
+hemlängtan till himlen, grät jag som barn över tillvarons smutsighet,
+kände mig som en främling bland mina anförvanter och i samhället. Jag har
+sökt min Gud alltifrån barndomen och har funnit demonen. Jag har burit
+Kristi kors i min ungdom, och jag har förnekat en Gud, som nöjer sig med
+att härska över slavar, som krypa för sina bödlar.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Då jag fäller ner gardinen för min glasdörr, märker jag i enskilda
+salongen ett sällskap damer och herrar, som dricka champagne. Tydligen
+resande som anlänt samma afton. Men det är icke ett lustparti, eftersom
+de alla se allvarsamma ut, diskutera, framställa förslag och meddela sig
+lågmält med varandra liksom sammansvurne. Till råga på mina marter vända
+de sig på sina stolar och peka i riktning åt mitt rum.
+
+Klockan tio är min lampa släckt, och jag somnar, lugn och resignerad likt
+en som ligger i själatåget.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Jag vaknar upp; klockan slår två från en pendyl, en dörr smälles igen och
+. . . jag är ur sängen liksom lyft av en pump, som suger mitt hjärta.
+Knappt har jag satt fötterna på golvet förrän en elektrisk dusch utgjutes
+över min nacke och pressar mig mot jorden. Jag reser mig igen, rafsar åt
+mig kläderna och störtar ut i trädgården, ett rov för den förfärligaste
+hjärtklappning.
+
+När jag fått kläderna på mig, är min första rediga tanke den att gå och
+uppsöka poliskommissarien och låta företaga en husvisitation.
+
+Men porten till huset är stängd nu, portvaktarrummet likaså; jag trevar
+mig fram, öppnar en dörr till höger, kommer in i köket där en nattlampa
+är tänd; jag råkar slå omkull den och blir stående i nattsvarta mörkret.
+
+Rädslan bringar mig åter till sans, och jag går tillbaka till mitt rum
+vägledd av denna tanke: om jag har misstagit mig, är jag förlorad.
+
+Jag släpar ut en länstol i trädgården, och sittande under stjärnevalvet
+eftertänker jag vad som tilldragit sig.
+
+En sjukdom? Omöjligt, emedan jag mådde förträffligt ända till avslöjandet
+av mitt inkognito. Ett attentat? Ja, ty förberedelserna verkställdes
+inför mina ögon. Dessutom känner jag mig ju återställd här i trädgården,
+där jag kommit utom räckhåll för mina fiender, och hjärtats funktioner
+äro fullkomligt normala. Mitt under dessa reflektioner hör jag någon
+hosta i rummet bredvid mitt. Genast svarar en lätt hosta från rummet
+ovanför. Sannolikt signaler och just desamma som jag hade hört sista
+natten i hotell Orfila. Jag går fram och försöker spränga glasdörren till
+rummet på nedre bottnen, men låset står emot.
+
+Trött på den gagnlösa striden mot de osynliga sjunker jag ned i
+länstolen, där sömnen förbarmar sig över mig så att jag bedövas under den
+vackra sommarnattens stjärnor, medan stockrosorna susa för den svaga
+julibrisen.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Solen väcker mig, och tackande försynen som har räddat mig ur döden till
+livet packar jag mina ringa tillhörigheter för att fara till Dieppe och
+söka ett skydd hos vänner, vilka jag försummat liksom jag gjort med alla
+andra, men som äro överseende och ädelmodiga mot de vanlottade och
+skeppsbrutna.
+
+När jag frågar efter hotellvärdinnan, håller hon sig undan och förebär
+ett illamående, något som jag väntade mig av henne, vilken jag höll för
+medbrottsling.
+
+Vid avfärden från hotellet slungar jag en förbannelse över illdådarnes
+huvuden, vädjande till himlen att sända sin eld ner på denna rövarekula,
+om med rätta eller icke, vem kan säga det?
+
+                  *       *       *       *       *
+
+När jag anländer till Dieppe, bli mina hyggliga vänner förskräckta vid
+att se mig komma klättrande uppför kullen till orkidévillan och släpa på
+min kappsäck, tung av manuskript.
+
+-- Varifrån kommer ni, olycksfågel?
+
+-- Jag kommer från döden.
+
+-- Jag misstänkte det, eftersom ni ser ut som ett lik.
+
+Den snälla och intagande frun i huset tar mig vid handen och leder mig
+till en spegel för att jag själv skall få skåda hur jag ser ut. Ansiktet
+svart av stenkolsröken på tåget, kinderna ihåliga, håret fuktigt av svett
+och gråsprängt, ögonen hemskt stirrande, skjortbröstet solkigt: det var
+en ömklig åsyn.
+
+Men när jag lämnats ensam i ett toalettrum av den älskvärda frun, vilken
+behandlade mig som ett sjukt och övergivet barn, granskade jag mitt
+ansikte nogare. Det fanns i dragen ett uttryck, som väckte min fasa. Det
+var icke dödens, icke lastens märke, det var någonting annat ändå. Om jag
+hade läst Swedenborg då, skulle prägeln som den onde anden intryckt där
+hava upplyst mig om mitt själstillstånd och om de senaste veckornas
+tilldragelser.
+
+Nu kände jag blygsel och fasa för mig själv, och dåligt samvete över att
+ha varit otacksam mot en familj, som förr hade öppnat denna räddande hamn
+för mig och så många andra skeppsbrutna.
+
+Det är en syndabot att ha blivit jagad dit av furierna. Ett vackert
+konstnärshem, välmåga, äktenskaplig lycka, förtjusande barn, lyx och
+trevnad, en gästfrihet utan gränser, fri humanitet i åsikter, en atmosfär
+av skönhet och hjärtegodhet, som bränner mig i själen och vari jag känner
+mig bortkommen som en fördömd i paradiset. Där börjar jag upptäcka att
+jag är en dålig varelse.
+
+För mina ögon utbreder sig allt vad livet kan erbjuda av lycksalighet,
+och som jag har förspillt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Jag har fått mig anvisat ett vindsrum med utsikt åt kullens topp, där en
+asyl för ålderstigna är belägen. På aftonen får jag se två män, som
+stödda mot trädgårdsmuren bespeja vår villa och med åtbörder utpeka
+platsen för mitt fönster. Föreställningen att vara förföljd av
+elektricitetsförfarna fiender anfäktar mig på nytt.
+
+Natten mellan den 25 och 26 juli 1896 faller på. Mina vänner ha gjort vad
+de kunnat för att lugna mig; vi ha tillsammans synat alla vindskuporna i
+närheten av min, till och med vinden för att försäkra mig om att ingen
+gömmer sig där i brottsligt syfte. Det enda är att vid öppnandet av
+dörren till en skräpkammare ett i sig själv indifferent föremål har gjort
+på mig ett modfällande intryck. Det är en isbjörnshud, som tjänar till
+matta; men det uppspärrade gapet, de hotfulla hörntänderna, de gnistrande
+ögonen verka utmanande på mig. Varför skulle detta odjur just ligga där i
+detta ögonblick?
+
+Påklädd lägger jag mig på sängen, besluten att invänta det ödesdigra
+tvåslaget.
+
+Jag väntar till midnatt sysselsatt med läsning. En timme har gått, och
+hela huset sover lugnt. Äntligen slår klockan två! Ingenting händer! I
+trotsigt mod och för att utmana de osynliga, kanske också i syfte att
+göra ett fysikaliskt experiment, stiger jag då upp, öppnar bägge
+fönstren, tänder två ljus. Sittande vid bordet med ljusstakarna framför
+mig och erbjudande mig som skottavla, med obetäckt bröst, eggar jag de
+okända:
+
+-- Här han I mig nu, edra fånar!
+
+Då förnam jag en kvasielektrisk ström, i början svag. Jag ser på
+kompassen, som jag anordnat till indikator, men ej ett spår till
+missvisning står att upptäcka, följaktligen finns här ingen
+elektricitet.
+
+Men spänningen tilltar nu, mitt hjärta slår starkt; jag gör motstånd, men
+blixtsnabbt laddas min kropp med ett fluidum, som kväver mig och suger ut
+hjärtat.
+
+Jag störtade utför trapporna för att komma in i salongen på nedre
+bottnen, där man hade ställt i ordning en provisorisk bädd åt mig för den
+händelse den skulle behövas. Där låg jag i fem minuter och samlade
+tankarna. Kan det vara strålande elektricitet? Nej, ty kompassen har
+förnekat det. En sjukdom, som åter framkallats av rädslan för tvåslaget?
+Nej, eftersom mod ej tröt mig då jag trotsade angreppen. Varför skulle
+det då behövas att tända på ljusen för att draga dit det okända fluidum,
+som anfäktar mig?
+
+Utan att finna ett svar, förlorad i en labyrint anstränger jag mig för
+att kunna somna, men då griper mig en urladdning likt en cyklon, den
+lyfter mig ur sängen, och -- jakten är i gång. Jag döljer mig bakom
+väggar, jag lägger mig ner vid dörrkamrarna, framför kaminerna. Överallt,
+överallt leta furierna reda på mig. Själsångesten tar överhand, den
+paniska förskräckelsen för allt och ingenting får makt med mig så att jag
+flyr från rum till rum och slutar min flykt ute på balkongen, där jag
+stannar hopkrupen.
+
+Den gulgråa daggryningen och de sepiafärgade molnen avslöja sällsamma,
+vidunderliga former, som öka min förtvivlan. Jag söker upp ateljén (min
+vän var målare), lägger mig där på en matta och sluter ögonen. Efter fem
+minuter väcker mig ett irriterande ljud. En råtta tittar på mig med
+tydlig lust att komma närmare. Jag schasar bort den, men den kommer
+tillbaka med en till. Store Gud, har jag delirium, jag som ej druckit mig
+rusig på de tre sista åren? (Dagen därpå övertygade jag mig om att det
+verkligen fanns råttor i ateljén. Ett sammanträffande av omständigheter
+alltså, men arrangerat av vem, och i vilken avsikt?)
+
+Jag byter plats och lägger mig på mattan i tamburen. Den barmhärtiga
+sömnen sänker sig ned över min plågade själ, och jag förlorar medvetandet
+om mitt lidande, kanske under en halvtimme.
+
+Ett tydligt artikulerat utrop: Alp! kommer mig att spritta upp.
+
+Alp! Det är tyska benämningen på maran. Alp! det är det ord som av
+slagregnets droppar ritades på mitt manuskript i hotell Orfila.
+
+Vem är det som ropar? Ingen, ty husets invånare sova. En lek av demoner!
+Detta är bara en poetisk bild, som dock kanske innesluter hela
+sanningen.
+
+Jag går uppför trappan ända till mitt vindsrum. Ljusen ha brunnit ned,
+allt är tyst.
+
+Då ringer det till Angelus. Det är helgdag.
+
+Jag får fatt på den katolska bönboken och läser: De profundis clamavi ad
+Te, domine. Tröstad sjunker jag sedan ned på sängen som en död.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Söndagen den 26 juli 1896. En cyklon förhärjar Jardin des Plantes.
+Tidningarna skildra detaljerna därav, vilka på ett egendomligt sätt
+intressera mig, jag vet inte av vad skäl. Det är i dag som Andrées
+ballong skall stiga upp för att söka nå nordpolen; men tecknen båda ej
+gott. Cyklonen har slagit till jorden åtskilliga ballonger, som på skilda
+ställen uppstigit, och flere luftseglare ha ljutit döden. Elisée Reclus
+har brutit benen av sig. Samtidigt inberättas, att i Berlin en person vid
+namn Pieska begått självmord under ovanliga omständigheter, genom att
+skära upp magen på japanskt sätt: ett helt blodsdrama.
+
+Följande dag lämnar jag Dieppe och denna gång med en välsignelse över
+huset, vars välförtjänta lycka fördystrats av mina ångestkänslor.
+
+Tanken på att andemakter haft sin hand med i spelet tillbakavisade jag
+alltjämt och inbillade mig att vara angripen av en nervsjukdom.
+Fördenskull var jag nu besluten att fara till Sverige och söka en läkare
+där, som jag var vän med.
+
+Till minne av Dieppe medför jag en sten, bestående av en järnmalm och
+formad som ett väpplingsblad i likhet med götiska kyrkfönster samt märkt
+med ett malteserkors. Jag erhöll stenen av ett barn som hittat den på
+stranden; den lille berättade att sådana stenar äro fallna från himmelen
+och uppkastade av vågsvallet.
+
+Jag vill gärna tro vad han förmäler, och jag behåller gåvan som en
+talisman, vars betydelse ännu är fördold för mig.
+
+(Vid kusten av Bretagne bruka strandborna efter stormar plocka stenar i
+form av kors, vilka se ut som guld. Det är ett metalliskt mineral,
+benämnt Staurotid.)
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Längst söder i Sverige ligger den lilla staden vid havskusten; ett
+gammalt sjörövare- och lurendrejarenäste, som bevarar exotiska spår från
+alla delar av världen, intryckta av vittbefarne sjömän.
+
+Sålunda företer min läkares boning anblicken av ett buddhaistiskt
+kloster. Byggnadens fyra flyglar, en våning höga, innesluta en fyrkantig
+gård, och mitt på denna står ett uthus i kupolform, en efterhärmning av
+Tamerlans grav i Samarkand. Takåsens struktur och beläggning med
+kinesiska tegel erinra om yttersta Orienten. En apatisk sköldpadda kryper
+på stenläggningen och försjunker bland ogräset i ett nirvana som
+förlänges i oändlighet.
+
+En tät häck av bengaliska rosor pryder yttermuren av östra flygeln, där
+jag bor ensam. Vägen mellan gården och husets två trädgårdar leder över
+en bakgård med ett kastanjeträd och svarta höns, som alltid äro ilskna,
+en mörk och fuktig gata.
+
+I blomsterträdgården finns ett lusthus i pagodstil övervuxet med
+aristolochier.
+
+Detta kloster med oräkneligt många rum är bebott av allenast en mänsklig
+varelse, distriktets lasarettsläkare. Änkling, enstöring, oberoende har
+han gått igenom livets hårda skola och ser ner på människorna med det
+starka och förnäma förakt, som härflyter ur en djup kännedom om den
+relativa värdelösheten hos allt, det egna jaget däri inbegripet,
+
+Denne mans uppträdande på mitt livs skådebana var av en så oväntad art
+att jag är frestad räkna det till teaterkupperna _ex machina_.
+
+Nu, vid vårt första sammanträffande då jag kom från Dieppe, fixerade han
+mig med en prövande blick och utbrast:
+
+-- Vad är det åt dig? Nevros! Gott! -- Men det finns någonting annat
+under. Du har onda ögon, och det känner jag inte igen hos dig. Vad har du
+gjort? Utsvävningar, laster, mistade illusioner, religion? Berätta, gamle
+gosse!
+
+Men jag berättar ingenting, därför att den första föreställning som
+bemäktigar sig mitt misstänksamma sinne, är följande: Han är på förhand
+intagen emot mig, måste ha fått upplysningar från något håll, och jag
+blir insatt på dårhus.
+
+Jag förebär sömnlöshet, nervositet, maran, och därefter tala vi om
+varjehanda andra saker.
+
+Inhyst i en liten lägenhet hos doktorn, lägger jag genast märke till den
+amerikanska järnsängen med fyra stolpar slutande i mässingskulor, vilka
+likna konduktorerna i en elektricitetsmaskin. När därtill lägges den
+elastiska madrassen med fjädrar av koppartråd till resårer, alldeles som
+spiralerna i Rhumkorffs induktionsrulle, så kan man tänka sig hur
+ursinnig jag skulle bli inför denna djävulska slump. Omöjligt att begära
+ett ombyte av säng, ty det kunde väcka misstankar om vansinne. För att
+förvissa mig om att ingenting dolde sig ovanför mitt huvud gick jag upp
+på vinden. Till råga på oturen fanns där uppe blott ett enda föremål,
+nämligen en ofantlig brynja av hopslingrad järntråd, placerad mitt
+ovanför min säng. Detta är en ackumulator, tänkte jag. Om ett oväder
+utbryter, vilket mycket ofta händer här på orten, skall järnnätet draga
+till sig blixten, och jag nödgas ligga på konduktorn utan att våga
+knysta. Samtidigt oroar mig det jämna bullret från någon maskin. Nu är
+det så att en susning i öronen förföljer mig alltsedan jag lämnade hotell
+Orfila; den liknar stampningen av ett vattenhjul. I mitt tvivel på
+verkligheten av det nämnda maskinbullret frågar jag vad det är.
+
+Pressen i tryckeriet här bredvid.
+
+Allt får sin naturliga och enkla förklaring, och likväl gör just denna
+enkelhet mig galen och förskräcker mig.
+
+Natten kommer, och jag är rädd. Himmeln är mulen, luften tung; man väntar
+ett oväder. Jag törs ej gå till sängs; tillbringar två timmar med
+brevskrivning. Krossad av trötthet kläder jag av mig och kryper ner
+mellan lakanen. En förfärlig tystnad råder i huset, när jag släcker
+lampan. Jag känner att någon bespejar mig i dunklet, snuddar vid mig,
+trevar på mitt hjärta, och suger.
+
+Oförtövat kastar jag mig ur sängen, öppnar fönstret och störtar ut på
+gården -- men rosenbuskarna stå där, och min skjorta skyddar mig alls
+icke mot taggarnas gissel. Söndersargad, blödande går jag över gården,
+och med de nakna fötterna flådda på kiselstenar, rivna av tistlar, brända
+av nässlor, halkande på föremål av obekant art, uppnår jag köksdörren som
+leder till läkarens våning. Jag bultar! Intet svar! Då först märker jag
+att det regnar. O, djup av elände! Vad har jag gjort för att förtjäna
+dessa marter? Det är tydligen helvetet självt! Miserere! Miserere!
+
+Jag bultar om och om igen!
+
+Det är mer än besynnerligt att aldrig någon står att upptäcka när jag
+blir anfallen.
+
+Alltid har man alibi, det är alltså en komplott och alla äro
+medbrottsliga!
+
+Då hörs doktorns röst:
+
+-- Vem är det?
+
+-- Det är jag, som är sjuk! Öppna eller jag dör!
+
+Han öppnar.
+
+-- Hur är det med dig!
+
+Jag börjar min berättelse med attentatet vid rue de la Clef, vilket jag
+påbördar elektriker, som äro mina fiender.
+
+-- Tig, olycklige; du är angripen av en sinnessjukdom!
+
+-- Prata smörja! Undersök min intelligens bara; läs vad jag dagligen
+skriver och som blir tryckt . . .
+
+-- Tyst! Inte ett ord till någon! Dårhusjournalerna känna mycket väl till
+de där historierna om elektriker!
+
+-- Fan ock! Jag bryr mig litet om edra dårjournaler, och för att få
+klarhet i saken far jag i morgon dag in till hospitalet i Lund och låter
+undersöka mig!
+
+-- Om du det gör, är du förlorad! Inte ett ord mera, och gå nu och lägg
+dig i rummet här bredvid!
+
+Jag envisas och fordrar att han skall höra på mig. Han vägrar, vill
+ingenting höra.
+
+Ensam igen, frågar jag mig: är det möjligt att en vän, en hedersman, som
+hållit sig oberörd av smutsiga affärer, nu har slutat sin berömvärda bana
+med att ge vika för frestelsen? Av vem? Svaret tryter mig, men antaganden
+i mängd framställa sig!
+
+Every man his price, var man står till buds för sitt pris. Men här har
+det behövts en styv summa, som står i proportion till dygden. I vilket
+ändamål? En vanlig hämnd betalar icke omåttligt! Det måste vara ett
+omåttligt stort intresse inblandat här! Stopp, jag har det! -- Jag har
+gjort guld; doktorn har erkänt det till hälften, men han har i dag
+förnekat att han eftergjort mina experiment, som jag hade meddelat honom
+i brev. Han har nekat, och ändå har jag på aftonen hittat provstycken av
+hans egen tillverkning spridda på gårdens stenläggning. Alltså har han
+ljugit!
+
+För resten har han samma afton talat vitt och brett om de sorgliga
+följderna för mänskligheten ifall tillverkningen av guld skulle bekräfta
+sig. Världsbankrutt, allmän förvirring, anarki, världens undergång.
+
+Det bleve nödvändigt att döda guldmakaren. -- Det var hans sista ord.
+
+Vidare, på tal om min väns ekonomiska ställning, som är ganska
+anspråkslös, blev jag förvånad över att höra honom nämna att han i
+närmaste framtiden ämnade inköpa den egendom han bebodde. Skuldsatt, nära
+nog i klämma, drömmer han om att bli husägare.
+
+Allt sammanstämmer för att göra min gode vän misstänkt inför mig.
+
+Förföljelsemani! Må så vara, men anstiftaren, som smider dessa
+infernaliska syllogismers länkar, var finns han?
+
+Det bleve nödvändigt att döda honom! -- Detta är den sista tanke mitt
+marterade sinne kan fasthålla innan jag somnar fram emot soluppgången.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Vi ha börjat en kallvattensbehandling, och jag har fått ett annat rum för
+nätterna, som nu äro tämligen lugna, om än ett och annat återfall
+inträffar.
+
+En afton får doktorn se bönboken på mitt nattduksbord och far ut i fullt
+raseri:
+
+-- Fortfarande den där religionen! Det är ett symptom, begriper du!
+
+-- Eller ett behov som andra!
+
+-- Stopp! Jag är inte någon ateist, men jag tänker att den Allsmäktige
+inte mer vill veta av sådan där förtrolighet som i forna dar. Det är slut
+nu med det där fjäsandet för den Evige, och jag håller på muhammedanens
+grundsats att ej bedja om någonting annat än att med undergivenhet kunna
+bära tillvarons börda.
+
+Stora ord, ur vilka jag vaskar några guldkorn. Han tar ifrån mig bönboken
+och bibeln.
+
+-- Läs likgiltiga saker, av sekundärt intresse, världshistoria, mytologi,
+och låt de ihåliga drömmarna fara; framför allt akta dig för ockultismen,
+denna vetenskap mot alla regler. Det är förbjudet att utspana Skaparens
+hemligheter, och ve dem som uppsnappa dem!
+
+På min invändning att i Paris en ockult skola har bildats, vrålar han:
+
+-- Ve dem!
+
+På aftonen ger han mig Viktor Rydbergs Germanska mytologi, men utan någon
+baktanke, det kan jag svära på.
+
+-- Se här har du något, som man kan somna av på stående fot. Det här är
+styvare än sulfonal.
+
+Om min förträfflige vän hade vetat vilken stubintråd han nu antände,
+skulle han hellre räckt mig vad som helst.
+
+Mytologien, i två band om inalles ett tusen sidor, har knappt lämnats mig
+i händerna förrän den faller upp av sig själv så att säga, och min blick
+fäster sig omedelbart på följande rader, inristade i min hågkomst med
+eldskrift: »Enligt legenden hade den av sin gudomlige fader undervisade
+Bhrigu blivit stolt över sitt vetande och trott sig däri överträffa även
+sin lärare; denne sände honom till de osaliges dödsrike, där han till sin
+stolthets förödmjukelse fick bevittna många och förskräckliga ting, om
+vilka han förut icke hade haft någon kunskap.»
+
+Det var alltså fallet med mig: övermodet, självklokheten, hybris
+(\υ\β\ρ\ι\ς) straffade av min fader och mästare.
+Och jag befann mig i helvetet! förjagad dit av makterna. Vem var då min
+mästare? Swedenborg?
+
+Jag fortsätter att bläddra i den underbara boken.
+
+»Man jämföre härmed den germanska myten om törnefält, som sarga de
+orättfärdiges fötter . . .»
+
+Nog, nog! -- Således törnena också! -- Det här är mig för starkt!
+
+Inget tvivel mera, jag är i helvetet! Och i själva verket bekräftar
+realiteten på ett så rimligt sätt denna inbillning, att jag till slut
+tror därpå.
+
+Doktorn tyckes mig slitas mellan de mest olika känslor. Ibland är han
+tankfull, betraktar mig förstulet och behandlar mig med en förödmjukande
+brutalitet; ibland själv en olycklig vårdar och tröstar han mig som ett
+sjukt barn. En annan gång gör han sig en njutning av att kunna trampa
+under fötterna en man av värde, vilken han förut burit aktning för. Då
+spelar han bödel och läxar upp mig:
+
+-- Man får lov att arbeta, man måste göra kol på sin överdrivna
+ärelystnad; man får lov att uppfylla sina plikter mot sitt fädernesland
+och sin familj. Låt du kemien ligga; det är en chimär, och det finns så
+gott om specialister däri -- -- auktoriteter, yrkeslärde som förstå sin
+sak . . .
+
+En dag föreslår han mig att skriva i den sämsta bland Stockholms sämre
+tidningar.
+
+-- Man betalar bra där!
+
+Jag genmäler, att jag inte behöver skriva artiklar för den sämsta bland
+tidningarna i Stockholm, då den förnämsta tidning i Paris och i världen
+har öppnat sina spalter för mig. Då ställer han sig tvivlande, behandlar
+mig som skrävlare, fastän han har läst mina artiklar i »Le Figaro» och
+själv har låtit översätta en min ledare i »Gil Blas».
+
+Jag är ej ond på honom för det; han har spelat sin roll som försynen
+pålagt honom.
+
+Det kostade mig dock ansträngning att undertrycka ett uppspirande hat
+till denne oförmodade plågoande, och jag förbannade ödet som bar våld på
+mina känslor av tacksamhet, så att de urartade till otacksamhet mot en
+ädelmodig vän.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Det händer obetydligheter, som oupphörligt blåsa nytt liv i mina
+misstankar angående doktorns illvilliga avsikter.
+
+I dag har han ställt alldeles nya och obegagnade yxor, sågar, hammare på
+verandan åt trädgården. Två gevär och en revolver i sitt sovrum och i
+korridoren ännu en samling yxor, för stora för att tjäna till
+hushållsbruk. Vilken satanisk slump, denna bödels- och tortyrapparat,
+utlagd till mitt beskådande, oroande på grund av det gagnlösa och
+ovanliga däri.
+
+Nätterna ha blivit ganska lugna för mig, medan däremot doktorn börjar
+företaga störande vandringar. Så väckes jag av ett bösskott mitt i
+mörkaste natten. Av grannlägenhet låtsar jag icke höra något. På morgonen
+ger han en förklaring över saken och skyller på en flock skator som
+kommit in i trädgården och stört hans sömn.
+
+En annan gång är det hushållerskan som uppger hesa skri efter midnatt.
+Åter en annan är det doktorn som kvider, suckar djupt och anropar »Herre
+Sebaot».
+
+Är detta ett spökhus, och vem har sänt mig hit?
+
+Jag kunde ej låta bli att le när jag såg hur maran, som red mig, slog ned
+på min fångvaktare. Min gudlösa glädje drog genast straffet efter sig.
+Ett förfärligt anfall kom över mig, och jag väcktes ur en slummer i det
+jag hörde några ord, som jag har antecknat i min dagbok. En okänd röst
+utropade namnet: »Luthardt droghandlaren».
+
+Droghandlaren! Kanhända man förgiftar mig långsamt med alkaloider som
+framkalla yrselanfall, såsom bolmört, haschisch, digitalis, daturin?
+
+Jag vet icke; men från den stunden fördubblas mina misstankar. Man vågar
+ej döda mig, utan endast göra mig galen genom förstuckna medel för att
+sedan låta mig försvinna bakom dårhusets portar. Skenet talar ännu
+starkare emot doktorn. Jag upptäcker att han har utvecklat min
+guldsyntes så att han vet mera därom än jag själv. För övrigt, allt som
+han säger motsäges i nästa ögonblick; och när jag så har att göra med en
+lögnare, tager min fantasi betslet mellan tänderna och flyger i väg
+bortom förnuftets gränser.
+
+Den 8 augusti tar jag en morgonpromenad utanför staden. Nära landsvägen
+sjunger det i en telegrafstolpe; jag går intill den, lyssnar och står som
+förhäxad. Vid foten av stolpen ligger en tappad hästsko. Jag tar upp den
+som ett lyckobringande fynd och bär den med mig hem.
+
+Den 10 augusti. På kvällen säger jag god natt åt doktorn, vars beteende
+under de senaste dagarna har oroat mig mer än någonsin. Han har sett
+hemlighetsfull ut och liksom kämpat invärtes med sig själv; hans ansikte
+är blygrått, blicken slocknad. Han sjunger eller visslar dagen lång; det
+har kommit ett brev, som gjort ett starkt intryck på honom.
+
+På eftermiddagen kom han hem med händerna nerblodade efter en operation
+och hade med sig ett två månaders foster. Han såg ut som en slaktare och
+uttryckte sig på ett obehagligt sätt om modrens förlossning.
+
+-- De svaga må dödas och de starka skyddas! Bort med ömsintheten, som gör
+att människosläktet degenererar!
+
+Jag intogs av fasa för honom, och efter det vi sagt god natt åt varandra
+på tröskeln mellan våra rum, fortsätter jag att spionera på honom. Först
+går han ut i trädgården utan att jag kan höra vad han företar sig där.
+Han kommer tillbaka och stannar på verandan som gränsar till mitt sovrum.
+Han handskas med ett mycket tungt föremål och drager upp en fjäder, som
+icke utgör del av något ur. Allt verkställdes på ett försiktigt sätt, som
+antyder hemlighetsmakeri eller tvetydiga manövrer.
+
+Till hälften avklädd, inväntar jag verkningen av dessa mystiska
+förberedelser, stående orörlig utan att draga andan.
+
+Då känner jag hur igenom skiljeväggen vid min säng det vanliga elektriska
+flödet strålar ut, hur det söker mitt hjärta efter att ha trevat på
+bröstet. Spänningen ökas . . . jag griper mina kläder, smyger ut genom
+fönstret, och kommen utanför porten kläder jag på mig.
+
+Utstött i natten på gatan, på hårda stenläggningen ännu en gång, med min
+sista tillflykt, min ende vän bakom mig. Jag går och går, framåt, på
+måfå; sedan tankarne klarat sig något tar jag därefter raka vägen till
+stadsläkaren. Jag måste ringa på, vänta, och under tiden bereda mig på
+vad jag skall säga utan att anklaga min vän.
+
+Äntligen blev läkaren synlig. Jag bad honom ursäkta detta nattliga besök;
+men sömnlösheten och svimningsanfallen hos en sjuk som hade mist
+förtroendet till sin läkare o. s. v. Min förträfflige vän, vars
+gästfrihet jag har mottagit, behandlar mig som en inbillad sjuk och vill
+inte lyssna till mig.
+
+Då, som om han hade väntat att jag förr eller senare skulle komma,
+inbjuder doktorn mig att taga en stol, en cigarr och ett glas vin.
+
+Det känns som en befrielse för mig att bli mottagen som en väluppfostrad
+person efter att ha blivit hunsad som en fullfjädrad idiot. Vi sitta och
+språka i två timmar, och läkaren befinnes vara teosof, så att jag kan
+delgiva honom allt utan att kompromettera mig.
+
+Till slut, när det redan lidit över midnatt, stiger jag upp för att gå
+och söka mig rum på hotell. Doktorn råder mig att återvända hem.
+
+-- Aldrig! Han skulle vara i stånd till att döda mig.
+
+-- Men om jag följer med er?
+
+-- I så fall skola vi tillsammans få uthärda fiendens eld. Men han skall
+aldrig förlåta mig!
+
+-- Låt oss gå dit, i alla fall.
+
+Nog av, jag återvände samma väg jag kommit; och då jag fann porten
+stängd, bultade jag på.
+
+När min vän efter en minut öppnar, är det min tur att fattas av medömkan.
+Han, kirurgen, van att tillfoga andra ont utan spår av medlidande, denne
+förkunnare av det överlagda mordet, han ser så ömklig ut, blek som ett
+lik, han skälver, stammar, och vid åsynen av doktorn bakom mig sjunker
+han ihop gripen av skräck, som förfärar mig mer än alla de föregående
+rysligheterna.
+
+Är det möjligt att denne man har åsyftat ett mord och att han fruktade
+för upptäckt? Det är omöjligt, och jag tillbakavisar denna tanke såsom
+gudlös.
+
+Efter att ha utbytt några meningslösa fraser, som å min sida voro rent
+löjliga, skildes vi åt för att söka vilan.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Det inträffar i livet händelser så fasaväckande att själen vägrar bevara
+märket därav för stunden, men intrycket kvarbliver och framträder snart
+åter med oemotståndlig styrka.
+
+Sålunda, när jag kommit hem igen, återväcks i min hågkomst en scen, som i
+ett förbiilande ögonblick tilldrog sig i doktorns salong under mitt besök
+där på natten.
+
+Doktorn lämnar mig för att hämta in vin; ensam i rummet, betraktar jag
+ett skåp med pannåer, vars inläggning var arbetad i valnöt eller al (jag
+minns ej vilket). Som vanligt bilda träets fibrer olika figurer. Och här
+visar sig nu ett bockhuvud, mästerligt gjort, och jag vänder genast
+ryggen till. Pan i egen person sådan antikens sägner skildra honom och
+sådan han sedermera ombildades till medeltidens djävul.
+
+Jag inskränker mig till att berätta faktum; läkaren, som rår om skåpet,
+skulle göra den ockulta vetenskapen en tjänst med att fotografera
+pannåen. Doktor Marc Haven har i »L'Initiation» (Novemberhäftet 1896)
+avhandlat dessa företeelser, som äro så vanliga i naturens alla riken,
+och jag anbefaller åt läsaren att noga betrakta det ansikte som står
+tecknat på krabbans ryggskal.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Efter detta äventyr yttrar sig en uppenbar fiendskap mellan min vän och
+mig. Han låter mig förstå att jag är en odåga och att min därvaro är
+överflödig. Jag låter honom veta att jag är hågad taga in på ett hotell
+medan jag väntar på angelägna brev. Då spelar han förolämpad.
+
+I själva verket kan jag icke komma ur stället av brist på pengar, och för
+övrigt har jag förkänsla av en snart inträffande förändring i mitt öde.
+
+Men min hälsa är nu återställd, och jag sover lugnt om natten samt
+arbetar om dagen.
+
+Försynens misshag tycks ha uppskjutit att vidare yttra sig, och mina
+bemödanden lyckas i allo. Om jag på slump tar en bok i doktorns
+bibliotek, finnes alltid däri den upplysning jag velat ha. Så finner jag
+i en gammal kemi hemligheten i mitt förfaringssätt för att göra guld, så
+att jag kan medelst metallurgien bevisa med beräkningar och analogier,
+att jag har gjort guld och att man alltid har fått guld när man har gått
+så till väga.
+
+En uppsats, som jag författat över ämnet, skickas till en fransk
+tidskrift, som genast för in den. Jag skyndar att visa den för doktorn,
+som röjer avoghet, när han icke kan förneka faktum.
+
+Då måste jag tillstå för mig själv att han icke längre är min vän,
+eftersom mina framgångar plåga honom.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Den 12 augusti. Jag köper i boklådan ett slags anteckningsbok med
+praktband i pressat och förgyllt läder. Figurerna därå tilldraga sig min
+uppmärksamhet, och eget nog bilda de en förutsägelse, vars uttydning
+skall lämnas i det följande. Den konstnärligt utförda kompositionen
+framställer: till vänster nymånen i första kvarteret omgiven av en
+blommande gren; tre hästhuvuden (trijugum) skjuta fram ur månen; därovan
+en lagerkvist; nedtill tre spärrar (3 gånger 3); till höger en klocka, ur
+vilken blomstersirat välla fram; ett hjul i solform o. s. v.
+
+Den 13 augusti, den dag som förutsades av pendylen vid boulevard Saint
+Michel, har infallit. Jag väntar någon tilldragelse, men förgäves;
+likafullt är jag viss på att någonting har hänt någonstädes, vars
+resultat skola inom kort meddelas mig.
+
+Den 14 augusti. På gatan hittar jag ett blad, lösrivet ur en
+kontorsalmanack; därå står tryckt med stora typer: den 13 augusti
+(pendylens datum). Undertill med små bokstäver: »Gör aldrig i löndom det
+som du icke skulle kunna göra offentligen.» (Svartkonsten!)
+
+Den 15 augusti. Brev från min hustru. Hon begråter mitt öde; hon älskar
+mig alltjämt, hon har vårt barn hos sig och hoppas för dess skull på att
+det skall bli bättre för oss. Hennes släktingar, som förut hatat mig, äro
+icke okänsliga för mina lidanden, och jag erbjudes att komma och hälsa på
+min dotter, en liten ängel som bor på landet hos mormodern.
+
+Det är för mig som att återkallas till livet! Mitt barn, min dotter har
+försteget framför makan. Att få omfamna den oskyldiga lilla stackaren,
+som jag har velat tillfoga ont, att bedja henne om förlåtelse, göra
+hennes tillvaro gladare genom små omsorger av en fader, ivrig att slösa
+sin ömhet, som han har måst samla i förråd under åratal. Jag börjar känna
+mig pånyttföda, vid uppvaknandet ur en lång och ond dröm, och jag fattar
+den goda viljan hos den stränge Mästare, som har straffat mig med hård
+och av högre förstånd ledd hand. Nu begriper jag Jobs dunkla och sublima
+ord: O hur lycklig är den man, som Gud straffar!
+
+Lycklig, ty de »andra» bekymrar han sig icke om.
+
+Utan att veta om jag skall finna min hustru där nere vid Donau, vilket
+har blivit nästan likgiltigt för mig på grund av en obestämbar brist på
+överensstämmelse i våra lynnen, förbereder jag min pilgrimsfärd, nogsamt
+medveten om att den företages som en botgöring och att nya korsfästelser
+äro mig förbehållna.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Trettio dagars tortyr, och jag skall nu snart slippa ut genom
+kättaredomstolens portar. Jag skiljes utan bitterhet från min vän bödeln,
+eftersom han har varit försynens gissel.
+
+O hur lycklig är den man, som Gud straffar!
+
+
+
+
+VIII.
+
+Beatrice.
+
+
+En droska för mig från Stettin- till Anhaltlinjens bangård i Berlin.
+Denna genomfart på en halvtimme ter sig likt en färd tvärs igenom en
+törnhäck, så som de förkroppsligade hågkomsterna där stinga mig i
+hjärtat. Först far jag den gata, där min vän Popoffsky bodde med sin
+första hustru, okänd och misskänd, i kamp mot fattigdom och passioner. Nu
+har hustrun dött, barnet dött. i det där huset till vänster; vår vänskap
+har urartat till styggt hat.
+
+Här till höger artisternas och skriftställarnas ölkneipe, skådeplatsen
+för så många intelligens- och kärleksorgier.
+
+Där ligger Cantina Italiana, plats för mötena med min dåvarande fästmö
+för tre år sedan, där vi förvandlade i Chiantivin mina första italienska
+författarerättigheter.
+
+Där Schiffbauerdamm med pensionatet Fulda, där vi bodde som nygifta. Här
+min teater, min bokhandel, min skräddare, min apotekare.
+
+Vad är det för en nedrig instinkt som driver kusken att föra mig på denna
+_via dolorosa_, stenlagd med jordade minnen, vilka vid denna nattliga
+timme återuppväckas som spöken? Jag kan icke förklara varför han kör just
+denna gränd, där vårt förfriskningsställe Svarta Grisen ligger, fordom
+ryktbart såsom favoritlokal för Heine och E. T. A. Hoffmann. Värden står
+där själv, på trappan under odjuret, vilket är uthängt såsom skylt. Han
+betraktar mig utan att se mig! Och i en enda sekund skjuter ljuskronan
+därinne ut strålar, färgade av de hundra utställda buteljerna, och låter
+mig åter uppleva ett år av mitt liv, rikare än andra på sorger och
+glädje, på vänskap och kärlek. Och samtidigt känner jag livligt att allt
+detta är slut, att det bör förbliva begravet för att lämna rum för nytt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Sedan jag denna natt sovit i Berlin, vaknar jag på morgonsidan, och
+ovanför taken hälsar mig på östra himmeln ett rosenskimmer, men med
+högröd rosenfärg. Då erinrar jag mig att jag iakttagit samma rosenfärg i
+Malmö aftonen före min avresa. Jag lämnar detta Berlin, som blev mitt
+andra fädernesland, där jag genomlevat min _seconda primavera_ och min
+sista. På Anhaltbangården lämnar jag jämte minnena varje hopp om
+förnyelsen av en vår och en kärlek, som aldrig, aldrig skall återkomma.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Efter att ha tillbragt en natt i Tabor, dit det röda skenet förföljer
+mig, nedstiger jag genom Böhmerwald till Donau. Där upphör järnvägen, och
+med ett åkdon fördjupar jag mig i detta lågland, som följer utmed Donau
+ända till Grein; emellan äppleträd och päronträd, sädesfält och gröna
+ängar föres jag framåt; då varseblir jag i fjärran å en kulle på andra
+sidan om floden den lilla kyrkan, som jag aldrig varit inne i, men som
+bildade den mest framträdande punkten i den landskapsvy, vilken erbjöd
+sig utanför den stuga, där min dotter föddes, denna outplånliga maj månad
+för två år sedan. Jag far igenom byar, förbi borgar och kloster, en väg
+som är kantad med oräkneliga försoningskapell, Calvarieberg,
+löftesskänker, minnesvårdar till åminnelse av olyckshändelser, av åskslag
+och plötsliga dödsfall. Helt visst, vid slutpunkten i fjärran av denna
+pilgrimsfärd vänta mig Golgatas tolv stationer.
+
+Och den korsfäste med törnekronan hälsar mig vid vart hundrade steg,
+styrker mitt mod och inbjuder mig till korset och marterna.
+
+Nu dödar jag mitt kött, på förhand intalande mig att hon icke skall
+finnas där, vilket jag redan visste. Men när nu min hustru icke finns
+tillstädes för att avvända de stormiga familjeuppträdena, måste jag utstå
+repressalier av de gamla släktingarna, som jag sist lämnade under sårande
+omständigheter, så att jag till och med vägrade taga avsked av dem. Jag
+anländer alltså i syfte att bliva straffad för att återvinna friden, och
+när jag lagt bakom mig den sista byn och det sista krucifixet, känner jag
+i förväg en fördömds kval.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Det var ett småbarn, endast sex veckor gammalt, jag hade lämnat; nu
+återfinner jag en flicka på två och ett halvt år. Vid första mötet
+rannsakar hon mig ända ner i själens djup med en allvarlig, men icke
+sträng uppsyn, synbarligen för att se om jag kommit för hennes eller
+moderns skull. Sedan hon förvissat sig, låter hon kyssa sig och flätar
+sina små armar om min hals.
+
+Det är doktor Fausts återuppväckelse till det jordiska livet, men
+ljuvligare och renare; jag kan ej sluta att bära den lilla i min famn och
+känna hennes lilla hjärta slå emot mitt. Att älska ett barn är för en man
+att bliva kvinna, det är att avlägga det manliga, att erfara
+himlainnevånarnes könlösa kärlek, såsom Swedenborg kallar det. På den
+vägen börjar min uppfostran för himmelen. Men först försona vad jag
+brutit!
+
+Situationen är i få ord denna: min hustru bor på annan ort hos sin gifta
+syster, eftersom hennes mormor, vilken sitter inne med arvet, har svurit
+att vårt äktenskap skall bli upplöst, sådan ovilja hyser hon för mig på
+grund av min otacksamhet och annat därtill. Jag är välkommen att vara hos
+barnet, som aldrig kan upphöra att vara mitt, och jag är gäst hos min
+svärmor på obestämd tid. Jag fogar mig i situationen sådan den nu är, och
+gör det med nöje. Min svärmor har förlåtit mig allt, med det blida och
+undergivna sinnelaget hos en djupt religiös kvinna.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Den 1 september 1896. Jag bor i det rum där min hustru har tillbragt de
+två åren av vår skilsmässa. Det är där hon har lidit under det att jag
+pinades i Paris. Stackars, stackars min hustru! Är det straffet för brott
+som vi begått när vi lekt med kärleken?
+
+                  *       *       *       *       *
+
+På aftonen vid kvällsmåltiden hände följande. För att hjälpa min dotter,
+som icke kan servera sig själv, vidrör jag hennes hand och det helt sakta
+i den vänligaste avsikt. Den lilla skriker till, drar tillbaka sin hand
+och ger mig en blick full av fasa. Då mormodern frågar vad det är, svarar
+lillan:
+
+-- Han gör mig illa!
+
+Jag sitter där försagd och kan icke få fram ett ord. Gör jag nu ont utan
+att vilja det, huru mycket ont har jag icke gjort av ond vilja?
+
+På natten har jag denna dröm: en örn hackar min hand till straff för
+någonting som jag icke vet.
+
+På morgonen kommer min dotter och hälsar på mig, öm, kärleksfull,
+smeksam. Hon dricker kaffe med mig och får stanna vid mitt skrivbord, där
+jag visar henne tavelböcker. Vi ha redan blivit goda vänner, och min
+svärmor är förtjust över att ha fått en hjälp vid den lillas uppfostran.
+Om aftonen måste jag närvara vid min ängels sängläggning och höra henne
+läsa sina böner. Hon är katolik, och när hon uppfordrar mig att bedja och
+göra korstecknet, kan jag ingenting svara, då jag ju är protestant.
+
+Den 2 september. Allmän uppståndelse. Min svärmors mor, som bor vid
+flodstranden några kilometer härifrån, har nu givit order om min
+utdrivning. Hon vill att jag genast skall ge mig av och hotar att göra
+sin dotter arvlös i händelse man ej åtlyder. Min svärmors syster, en
+hjärtegod kvinna, skild från sin man hon också, inbjuder mig att bo hos
+sig i grannbyn till dess stormen får lägga sig. För detta ändamål kommer
+hon och hämtar mig. Man far uppför en två kilometer lång backe, och
+ankommen till höjden ser man utöver en rund dal, som ligger inpackad där
+nedanför, och varest otaliga kullar resa sig likt vulkankratrar och äro
+taggiga av granträd. I mitten av denna tratt ligger byn med sin kyrka,
+och uppe på ett brant berg slottet i medeltida borgstil; här och där fält
+och ängar inströdda, vattnade av en bäck, som borrar ner sig i en hålväg
+nedanför borgen.
+
+Jag frapperades genast av detta sällsamma och i sitt slag ensamstående
+landskap, och det gick upp för mig att jag sett det förr, men var, var?
+
+Jo, i det där zinkbadet i hotell Orfila! Uppritat i järnoxid. Det är
+samma landskap, utan gensägelse!
+
+Min tant åker med mig utför till byn, där hon har en bostad om tre rum i
+en stor byggnad, som inrymmer ett bageri, ett slakteri och ett värdshus.
+Huset är beväpnat med en åskledare, därför att åskan antänt vinden där
+året förut. När min goda tant, som är djupt gudfruktig liksom systern,
+förde in mig i det rum hon bestämt åt mig, stannade jag på tröskeln
+upprörd liksom inför en vision. Väggarna äro målade i rosafärg, rosig på
+samma sätt som denna morgonrodnad, vilken förföljde mig under min resa.
+Gardinerna i rosafärg, och fönstren fullsatta med blommor, som insläppa
+ljuset färgat. En utomordentlig renlighet råder här, och den antika
+sängen med sitt tak på fyra pelare är en ungmös viloläger. Hela rummet
+och det sätt varpå det är möblerat utgör ett skaldestycke, diktat av en
+själ, som endast till hälften bor på jorden. Den korsfäste finnes där ej,
+men väl den Heliga jungfrun, och vigvattensskålen värnar ingången mot
+onda andar.
+
+En känsla av skam fattar mig, jag är rädd att besudla denna fantasi av
+en ren själ, som har rest detta tempel åt den Heliga Modern på griften av
+sin enda kärlek, begraven sedan mer än tio år, och jag söker avböja ett
+så ädelmodigt anbud i tafatta ordvändningar.
+
+Men den goda gamla kvinnan är envis:
+
+-- Det här skall göra dig gott att offra din jordiska kärlek för kärleken
+till Gud och den ömhet du hyser för ditt barn. Tro mig, denna kärlek utan
+törnen skall ge dig hjärtefrid och sinnesro, och under jungfruns hägn
+skall du sova lugnt om natten.
+
+Jag kysser hennes hand till tecken på erkänsla för det offer hon erbjudit
+mig, och med en ruelse, som jag ej tilltrott mig, fogar jag mig i
+anordningen, förvissad om att vara benådad av makterna, vilka tyckas ha
+uppskjutit straffen, som tillärnats för min förbättring.
+
+Men av något skäl förbehåller jag mig rätten att få sova en sista natt i
+Saxen och förhala flyttningen till följande dag. Jag återvänder
+följaktligen till mitt barn i sällskap med min tant. När vi kommit ut på
+bygatan, upptäcker jag att åskledaren med sin ledningstråd är fäst rakt
+ovanför min sängplats.
+
+Vilken djävulsk slump, som för mig verkar såsom en personlig
+förföljelse!
+
+Vidare lägger jag märke till att utsikten framför mina fönster består av
+ingenting mindre än fattighuset, befolkat med frigivna före detta
+brottslingar och med sjuka, varibland åtskilliga lågo i själatåget. Ett
+bedrövligt sällskap, en dyster framtid att ha ställd inför ögonen.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Återkommen till Saxen plockar jag ihop mina saker och förbereder
+avfärden. Det gör mig ont att flytta från min dotter, som blivit mig så
+kär. Den gamla damens grymhet att skilja mig från hustru och barn väcker
+min förtrytelse, och i ett anfall av vrede lyfter jag min knutna hand mot
+hennes porträtt i olja, som hänger över min säng. En dov förbannelse
+beledsagar åtbörden.
+
+Två timmar senare bryter ett fruktansvärt oväder löst över byn; blixtarna
+korsa varandra under hällregn, och himlen är svart.
+
+Följande morgon anländ till Klam, där rosenrummet står färdigt för mig,
+varseblir jag ett drakformat moln som simmar över min tants hus. Vidare
+berättar man mig att åskeld har satt i brand en by alldeles i närheten
+och att skyfallet har härjat i vår kommun, ödelagt hövolmarna och
+bortfört broarna.
+
+(Den 10 september har en cyklon farit fram i Paris, och under egendomliga
+omständigheter. Först börjar den mitt under vindstilla bakom
+Saint-Sulpice vid Luxembourgträdgården, gör en avstickare till
+Châteletteatern och polisprefekturen och upplöser sig vid
+Saint-Louissjukhuset efter att ha nedbrutit femtio meter järngaller. På
+grund av denna cyklon och den föregående i Jardin des Plantes skriver min
+vän teosofen till mig:
+
+-- Vad är cyklonen för slag? Böljor av hat, vågrörelser från passioner,
+andeutströmningar?
+
+Därefter tillägger han: äro Papus' anhängare medvetna om sina
+manifestationer? -- Och, en slump som var mera än slump, i ett brev,
+vilket gick om hans på vägen, ställer jag till honom, som var invigd i
+hinduernas hemligheter, följande fråga rent ut formulerad:
+
+-- Kunna de visa hinduerna _göra_ cykloner?
+
+Jag började nämligen då misstänka magiens adepter för att förfölja mig på
+grund av mitt guldmakeri eller min envishet att alldeles vägra underkasta
+mig deras samfund. Och genom läsning av Rydbergs Germaniska mytologi samt
+Hyltén-Cavallius' »Wärend och Wirdarne» hade jag inhämtat, att häxorna
+emellanåt roade sig med att uppträda i en storm eller i en kort och
+häftig vindstöt.
+
+Jag nämner detta för att kasta ljus över mitt själstillstånd vid denna
+tid före bekantskapen med Swedenborgs läror.)
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Helgedomen står tillrustad i vitt och rosa, och helgonet skall nu snart
+taga boning hos sin lärjunge, som kallats hit från bägges gemensamma
+fädernesland för att återväcka minnet av den man, som mer än någon annan
+av kvinna född i nyare tider utrustats med nådegåvor.
+
+Frankrike sände Ansgarius för att döpa Sverige; ett tusen år senare sände
+Sverige Swedenborg för att omdöpa Frankrike genom förmedling av hans
+lärjunge Saint-Martin. Martinisternas orden, som vet av sin roll vid
+grundandet av ett nytt Frankrike, skall icke underkänna räckvidden av
+dessa ord, och ännu mindre betydelsen av de tusen åren i det nämnda
+årtusendet.
+
+
+
+
+IX.
+
+Swedenborg.
+
+
+Min svärmor och min tant, som äro tvillingsystrar och fullkomligt likna
+varandra, med samma karaktär, smak och antipatier, se i varandra sina
+dubbelgångare. När jag talar till den ena i den andras frånvaro, är den
+frånvarande genast inne i vad jag sagt, så att jag kan fortsätta mina
+förtroenden med vilkendera som helst utan omsvep. Därför blandar jag ihop
+dem i denna berättelse, som icke är någon roman med anspråk i avseende på
+stil och litterär planläggning.
+
+Den första aftonen biktar jag sålunda för dem mina oförklarliga äventyr,
+mina tvivel och ångestkänslor. Bägge två få en min av tillfredsställelse
+och utropa med en mun:
+
+-- Tänk, du har ju haft samma väg att gå, som vi ha genomvandrat!
+
+Med utgångspunkt i samma likgiltighet för religionen hade de studerat
+ockultismen. Därav hade kommit sömnlösa nätter, mystiska händelser
+åtföljda av dödlig ängslan, och till slut nattliga anfall, så att de
+emellanåt fördes till gränsen av vansinne. De osynliga furierna jaga dem
+oavlåtligt framför sig ända till den räddande hamnen: religionen. Men
+innan de nå fram dit, uppenbarar sig skyddsängeln, som är ingen mindre
+än Swedenborg. De antaga oriktigt nog att jag är grundligt förtrogen med
+min landsman, och överraskade av min okunnighet lämna de goda fruntimren
+mig i händerna en gammal tysk bok, men med förbehåll.
+
+-- Tag och läs den här, men bliv icke rädd!
+
+-- Rädd? För vad?
+
+Ensam i min rosenröda kammare, slår jag upp luntan på höft, och jag
+läser.
+
+Det må överlämnas åt läsaren att gissa vad jag erfor, då mina blickar
+fäste sig vid beskrivningen på ett helvete och jag där fann landskapet
+vid Klam, landskapet från mitt zinkbad, tecknat som efter naturen, med
+den instängda dalen, de granklädda bergkullarna, de dystra skogarna,
+hålvägen med bäcken, byn, kyrkan, fattighuset, gödselhögarna, dyngpölen,
+svingården. Allt återfinnes där.
+
+Helvete? Men jag är uppfostrad i det djupaste förakt för helvetet såsom
+ett inbillningsfoster, kastat på sophögen med andra gamla fördomar. Och
+ändå kan jag icke förneka faktum, det enda är att jag måste på följande
+nya sätt förklara de så kallade eviga straffen: vi befinna oss redan där
+nere! Det är jorden som är helvetet, detta med överlägsen klokhet byggda
+fängelse, där jag icke kan taga ett steg utan att giva sår åt andras
+lycka, och där mina medvarelser ej kunna förbli lyckliga utan att
+tillfoga mig ont.
+
+Sålunda tecknar Swedenborg, kanske utan att veta det, jordelivet i det
+han framställer helvetet.
+
+Helvetets eld, det är begäret att komma sig fram i världen; makterna
+uppväcka begäret och tillstädja de fördömda att ernå vad de eftertrakta.
+Men så snart målet är hunnet, önskningarna uppfyllda, befinnes allt vara
+värdelöst och segern har ingenting att betyda! Fåfängligheters
+fåfänglighet, allt är fåfänglighet. Då, sedan den första illusionen
+brustit, underblåsa makterna begärets, ärelystnadens eld, och det är icke
+den ostillade hungern som plågar mest, utan det är den tillfredsställda
+lystnaden, vilken inger avsmak för allt. Och på detta sätt får demonen
+undergå ett ändlöst straff därför att han erhåller allt, som han önskar,
+och erhåller det ögonblickligen, så att han icke mera förmår njuta.
+
+Då jag jämför Swedenborgs beskrivning på helvetet med de plågor den
+germanska mytologien omtalar, finner jag en ögonskenlig överensstämmelse,
+men för min egen personliga del det nakna faktum, att dessa två böcker
+kommit över mig i rätta ögonblicket och att kärnpunkten är till finnandes
+där. Jag är i helvetet, och fördömelsen vilar tungt på mig. Då jag
+rannsakar mitt förflutna liv, återser jag min barndom, hur redan den
+varit inrättad som ett häkte, ett inkvisitionstribunal, och för att
+förklara den tortyr, som ett oskyldigt barn underkastades, hjälper intet
+annat än att taga sin tillflykt till antagandet av en föruttillvaro, från
+vilken vi blivit försatta hit ned för att lida följderna av förseelser,
+som vi ej ha någon hågkomst av. Till följd av en vekhet i sinnet, som
+endast är alltför vanlig, stöter jag ner i själens djupaste gömslen de
+motbjudande intryck, som läsningen av Swedenborg framkallat. Men makterna
+lämna mig ej längre någon rast.
+
+På en vandring i byns omgivningar leder den lilla bäcken mig till
+hålvägen mellan de två bergen. Den verkligt storslagna ingången dit
+mellan nedrasade klippblock lockar mig med en alldeles säregen
+dragningskraft. Det berg, som uppbär den öde borgen, stupar lodrätt i
+djupet och bildar porten till den ravin, där bäcken gör kvarnfallet.
+Genom en naturens lek är klippan modellerad till ett turkhuvud, så likt
+att all traktens befolkning lagt märke därtill.
+
+Nedanför tager mjölnarens vagnslider stöd mot bergväggen. På låset till
+dess port är ett bockhorn upphängt, som innehåller vagnssmörjan, och tätt
+bredvid lutar sig en kvast.
+
+Ehuru allt detta är helt naturligt och som sig bör, frågar jag mig vad
+det är för en djävul som har satt ut dessa två insignier för häxor,
+bockhornet och kvasten, just där och särskilt denna morgon i min väg.
+
+Jag går framåt på den fuktiga och mörka stigen, illa till mods, och en
+träbyggnad av ovanligt utseende hejdar mig. Det är en avlång och låg låda
+med sex ugnsluckor . . . Ugnar!
+
+-- Store Gud, var är jag då?
+
+Bilden av Dantes helvete, kistorna med syndare som rödglödgas, spökar för
+mig -- -- -- och de sex ugnsluckorna! Rides jag av maran? Nej, det är den
+anspråkslösa verkligheten, vilken röjer sig genom en hisklig stank, en
+flod av gyttja och en korus av grymtningar, som utgå från svingården.
+Vägen tränger ihop sig till en smal gång mellan mjölnarens hus och
+berget, rakt nedanför turkhuvudet.
+
+Jag går på, men i bakgrunden varseblir jag en väldig dansk dogg med färg
+som en varg, en avbild av det odjur som vaktade ateljén vid rue de la
+Santé i Paris.
+
+Jag ryggar tillbaka ett par steg; men erinrande mig Jacques Coeurs
+valspråk: »för ett tappert hjärta intet omöjligt», intränger jag i
+avgrunden. Cerberus låtsar ej se mig, och jag marscherar på, nu mellan
+två rader låga och mörka hus. En svart höna utan stjärt och med tuppkam;
+en kvinna, som vid första anblicken synes vara vacker och i pannan bär
+ett märke likt en blodröd halvmåne; på närmare håll är hon tandlös och
+ful.
+
+Vattenfallet och kvarnen; bullret liknar den öronsusning, som förföljer
+mig alltifrån de första oroliga nätterna i Paris. Mjölnarpojkarne, vita
+som de otrogna änglarna, sköta maskinens hjulverk likt bödlar, och det
+stora skovelhjulet utför sitt Sisyfusarbete med att låta vattnet rinna
+ned och oupphörligt rinna ned.
+
+Längre fram smedjan, med nakna och svarta smeder, beväpnade med
+eldtänger, kniptänger, släggor, mitt ibland eld och gnistor, glödgat järn
+och smält bly; ett larm som skakar hjärnan på dess fasta stöd och kommer
+hjärtat att hoppa i bröstkorgen.
+
+Därnäst sågverket och den stora sågen som gnisslar med tänderna då den
+torterar på pinbänken de jättelika trädstammarna, medan det genomskinliga
+blodet rinner ner på den klibbiga marken.
+
+Hålvägen fortsattes längs med bäcken, härjad av slagregnet och
+virvelstormen; översvämningen har kvarlämnat ett lager av grågrön smuts,
+som övertäcker de skarpa kiselstenarna, på vilka man slinter och gör
+fötterna illa. Jag önskar komma över vattendraget, men spången är
+bortförd, och jag stannar under ett bråddjup, där den överhängande
+klippan hotar att falla ned på en madonnabild, som ensam uppbär på sina
+svaga och gudomliga skuldror det undergrävda berget.
+
+Jag återvänder samma väg jag kommit, försänkt i begrundningar över denna
+fogning av tillfälligheter, vilka sammanlagda bilda ett stort helt,
+underbart utan att vara övernaturligt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Åtta dagar och åtta nätter förflyta lugnt i Rosenkammaren. Hjärtefriden
+återkommer vid min dotters dagliga påhälsning, hon som älskar mig, älskas
+tillbaka och är älskvärd, och jag omhuldas av mina släktingar likt ett
+olyckligt barn, som man skämmer bort.
+
+Läsningen av Swedenborg upptager min dag, och den förkrossar mig genom
+sin naturalism i beskrivningar. Allt återfinner jag där, alla mina
+iakttagelser, intryck, tankar, så att dessa visioner synas mig upplevda,
+verkliga mänskliga dokument. Det är icke frågan om att tro blint, det är
+nog att läsa och jämföra sina egna livserfarenheter.
+
+Skada bara att den bok jag har tillgång till bildar endast ett utdrag.
+Andelivets huvudsakliga gåtor skall jag först senare finna lösning på,
+när originalarbetet Arcana Coelestia faller i mina händer.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Emellertid hämtar jag mitt i de skrupler, som väckts av övertygelsen om
+att det finnes en Gud och straff för synder, tröst ur några rader av
+Swedenborg, och genast infinna sig självurskuldandet och övermodet. När
+jag på aftonen biktade mig för min svärmor, sade jag därför till henne:
+
+-- Du tror att jag är en fördömd?
+
+-- Nej, och ändock har jag aldrig sett ett människoöde likt ditt. Men du
+har ännu inte funnit den goda vägen, som skall föra dig till Herren.
+
+-- Minns du Swedenborg och hans principer om himmelen? Först: lusten att
+härska med ett högt mål i sikte. Detta är det förhärskande sinnelaget hos
+mig, då jag ju aldrig har eftersträvat samhällets hedersbetygelser eller
+oktrojerade makt. Vidare kärleken till välstånd och rikedom för att kunna
+befrämja det allmänna bästa. Du vet att jag har brytt mig föga om vinning
+och föraktat penningen. Om jag gör guld eller en gång skall göra sådant,
+har jag högtidligen lovat makterna att vinsten, ifall det blir någon,
+skall användas för humanitära, vetenskapliga och religiösa ändamål. Till
+sist: den äktenskapliga kärleken. Behöver jag säga, att alltifrån unga år
+mina varma känslor för en kvinna koncentrerade sig omkring äktenskapets,
+familjens och makans idé. Det att livet förbehållit mig den lotten att
+gifta mig med änkan till en ännu levande man, är en ödets ironi, som jag
+ej kan få klar för mig, och vad beträffar ungkarlens oregelbundenheter,
+räknar jag dem icke med.
+
+Den gamla satt ett ögonblick eftersinnande:
+
+-- Jag kan icke neka till att det du säger är riktigt, och vid läsning av
+dina skrifter har jag funnit en själ med höga syften, vilka alltid
+misslyckats trots uppbjudande av all kraft. Helt visst får du göra bot
+för synder, som du begått innan du föddes hit till världen. Du torde ha
+varit en stor mannadödare i ett föregående liv, och därför skall du lida
+dödens ångest tusen gånger utan att dö förrän syndaboten är fullkomnad.
+Nu, när du är gudfruktig, grip dig verket an!
+
+-- Du menar jag skall underkasta mig den katolska kyrkans bruk?
+
+-- Ja, det gör jag!
+
+-- Swedenborg har sagt, att det icke är rätt att övergiva sina förfäders
+religion, eftersom var människa tillhör det andliga landområde där hennes
+folk är fött.
+
+-- Den katolska religionen är en högre nåd, som beviljas var och en som
+söker den.
+
+-- Jag nöjer mig med en lägre rang, och i värsta fall ställer jag mig
+inför tronen bakom judarna och muhammedanerna, vilka släppts fram de
+också. Jag håller i med att vara blygsam.
+
+-- Nådens tillstånd är dig erbjudet, och framför förstfödslorätten
+föredrar du en grynvälling.
+
+-- För tjänstekvinnans son är förstfödslorätten för mycket, alldeles för
+mycket!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Från det ögonblicket inbillade jag mig, upprättad av Swedenborg, ännu en
+gång att jag var Job, den rättsinnige och oförvitlige mannen, prövad av
+den Evige för att visa de ondskefulla huru en redlig man kan uthärda
+orättvist tillfogade lidanden.
+
+Denna föreställning biter in sig i mitt sinne, som sväller av from
+fåfänga. Jag räknar mig till beröm de motgångar med vilka jag blivit
+benådad, och jag tröttnar icke att upprepa: se hur jag har lidit! Och jag
+beklagar mig över att jag har det så bra hos mina släktingar; rosenrummet
+är ett bittert begabberi; man förhånar min uppriktiga ruelse genom att
+överhopa mig med välgärningar och livets små njutningar. Kort sagt, jag
+är en utvald, det har Swedenborg sagt, och försäkrad om den Eviges
+beskydd utmanar jag demonerna . . .
+
+                  *       *       *       *       *
+
+På åttonde dagen av min vistelse i rosenrummet kommer underrättelse om
+att mormorsmor vid Donaus strand har blivit sjuk. Angripen av en
+leversjukdom åtföljd av kräkningar och sömnlöshet med nattliga
+affektioner åt hjärtat. Den tant, vars gästfrihet jag åtnjuter, kallas
+dit ned, och jag inbjudes att återvända till min svärmor.
+
+På mina invändningar att den gamla har förbjudit det ger man till svar,
+att hon har återkallat sin utdrivningsorder och att det står mig fritt
+att bo var jag behagar.
+
+Denna plötsliga omkastning i det en gång fattade beslutet hos henne, som
+bär agg till mig, väcker min förvåning, och jag vågar icke skriva denna
+gynnsamma kursförändring på räkningen av den iråkade sjukdomsnöden.
+
+Följande dag berättar man att den sjuka blivit sämre. Min svärmor
+överlämnar åt mig en blombukett från sin mor till tecken på förlikning
+och anförtror mig, att den gamla tror sig ha fått en orm i magen och
+andra dylika inbillningar.
+
+Nästa bulletin: en stöld på 2,000 mark är begången hos den sjuka, som
+misstänker sin trotjänarinna därför. Denna har harmats djupt över en så
+orättvis misstanke och ärnar stämma matmodern för ärekränkning, så att
+husfriden är störd hos en orkeslös sjukling, som hade dragit sig från
+världen för att få dö i frid.
+
+Varje budbärare har med sig till oss blommor, frukt eller villebråd,
+fasaner, kycklingar, gäddor . . .
+
+Är det den gudomliga rättvisan som drabbar, och har den sjuka medvetande
+därom? Minns hon att hon en annan gång kört ut mig på stora landsvägen,
+som förde mig till sjukhuset?
+
+Eller är hon kanske vidskeplig? Tror hon mig vara i stånd till att ha
+förhäxat henne, och äro de skickade gåvorna endast mutor, kastade i
+ansiktet på trollkarlen för att stilla hans hämndtörst?
+
+Olyckligtvis kommer en bok i magi mig till hända från Paris just i detta
+ögonblick och undervisar mig om de förfaringssätt som kallas förgöringar,
+och författaren råder läsaren att icke tro sig vara fritagen från skuld
+därför att han undviker de magiska konster, som gå ut på att skada någon;
+man måste övervaka sin onda vilja, som förslår att inverka på en annan
+till och med om denne är frånvarande.
+
+Av denna upplysning drog jag en dubbel slutsats: först angående mina
+samvetsbetänkligheter i förevarande fall, när jag i vredesmod hade lyft
+handen mot porträttet under uttalande av en förbannelse, vidare den gamla
+återväckta misstanken att jag själv var föremål för hemliga nidingsdåd
+från ockultisternas eller teosofernas sida.
+
+Å ena sidan samvetskval, å den andra fruktan; och de två kvarnstenarna
+börja mala mig sönder och samman.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Så här målar Swedenborg helvetet. Den fördömde får bo i ett hänförande
+vackert palats, finner livet skönt där och tror sig tillhöra de utvalda.
+Småningom börja behagligheterna på att försvinna som dunster, och den
+olycklige finner sig vara instängd i ett eländigt kyffe omgivet av
+exkrementer (se det följande).
+
+Farväl Rosenrum! När jag träder in i den stora kammaren vid sidan av min
+svärmors, känner jag i förväg att min vistelse där icke skall bliva
+långvarig.
+
+I själva verket ha alla småsaker som förgifta livet sammansvurit sig mot
+den ro, som mitt arbete kräver.
+
+Golvtiljorna gunga under mina fötter; stolen är rank, bordet haltar,
+kommoden vacklar, sängen knarrar, och de andra möblerna skaka när jag går
+fram och åter på golvet.
+
+Lampan ryker; bläckhornet är för trångt så att pennskaftet blir
+nersmetat; det är ett lanthus, som utdunstar gödselhög, dyngvatten,
+vätesvavlat svavelammonium, kolsvavla. Hela dagen skria korna, svinen,
+kalvarna, hönsen, kalkonerna, duvorna. Flugor och getingar oroa mig om
+dagen, myggor om natten.
+
+I byn kan man nästan ingenting få köpa hos kryddkrämaren. I brist på
+bättre måste jag hålla till godo med deras bläck, som har högröd
+rosenfärg! Eget i alla fall! Ett paket cigarrettpapper innehöll bland
+hundra vita ett rosenrött blad! (Rosenrött!) Det är helvetet med sakta
+eld, och jag, som är van att uthärda stora sorger, lider omåttligt av
+dessa futtiga nålsting, så mycket mera som min svärmor tror mig vara
+missnöjd med hennes mest grannlaga omsorger.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Den 17 september. Jag vaknar på natten och hör byklockan slå tretton
+slag. Omedelbarligen förnimmer jag den elektriska känningen och ett
+buller på vinden över mitt huvud.
+
+Den 19 september. Vid undersökning uppe på vinden får jag syn på ett
+dussin spinnrockar, vilkas hjul påminna mig om elektricitetsmaskiner. Jag
+öppnar en ofantligt stor koffert, som är tom, utom att fem svartmålade
+käppar av okänd användning äro lagda på bottnen så att de bilda ett
+pentagram . . . Vem har spelat mig detta streck, eller vad har detta
+att betyda? Jag vågar icke fråga det, och gåtan står olöst.
+
+På natten rasar ett förfärligt oväder mellan klockan tolv och tu.
+Vanligen uttömmer ett oväder inom kort sin kraft och drager bort; men det
+här stannar kvar över min by i hela två timmar, vilket jag upptager som
+ett personligt angrepp, och varje blixt siktar på mig utan att träffa.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Om aftnarna förtäljde min svärmor för mig traktens dagskrönika. En sådan
+ofantlig samling av husliga och andra tragedier! Äktenskapsbrott,
+skilsmässor, processer mellan nära anförvanter, mord, stölder,
+våldtäkter, blodskam, ärerörigt förtal. Slotten, villorna, hyddorna
+innesluta olyckliga av alla grader, och jag kan ej göra en spatsertur
+utefter vägarna utan att tänka på Swedenborgs helveten. Tiggare,
+svagsinta av båda könen, sjuka, krymplingar kanta dikena vid stora
+landsvägen, där de ligga på knä vid foten av ett krucifix, en madonna-
+eller martyrbild.
+
+Om natten irra sådana olyckliga, som lida av sömnlöshet och maran,
+omkring på ängarna och i skogarna för att ernå den trötthet, som må kunna
+återskänka dem deras sömn, och bland dessa kvalda människor finns det
+folk ur de högre klasserna, väluppfostrade fruntimmer, man räknar till
+och med en kyrkoherde bland dem.
+
+Alldeles i närheten av vårt hus ligger ett kloster, vilket tjänar som
+förbättringsanstalt för fallna kvinnor. Det är ett riktigt
+korrektionsfängelse, där den strängaste ordensregel härskar. Om vintern
+och i tjugu graders köld sova dessa botgörerskor i sina celler på
+överisade stenbänkar, då det är förbjudet att elda, så att deras fötter
+och händer betäckas med kylsår, som spricka sönder.
+
+Bland andra finns det där en kvinna, som har bedrivit synd med en andans
+man, vilket är en dödssynd. Söndermald av samvetskval, bragt till
+förtvivlan tager hon sin tillflykt till biktfadern, men denne nekar henne
+bikten och heliga sakramentet. För dödssynd gäller fördömelse. Då mister
+den olyckliga förståndet, inbillar sig vara död och irrar omkring från by
+till by, anropande prästerskapets barmhärtighet för att få bli begravd i
+vigd jord. Bannlyst och bortjagad överallt, kommer och går hon skriande
+som en hjort, och folket korsar sig och säger: där går den fördömda.
+Ingen tvivlar på att hennes själ redan är i den eviga elden medan hennes
+vålnad stryker omkring här, ett vandrande lik, för att tjäna som
+avskräckande exempel.
+
+Man berättar vidare för mig, att en man vart besatt av djävulen och att
+den olycklige bytt om personlighet och tvangs av den onde att uttala
+hädelser, mot sin egen vilja. Sedan man länge sökt en andebesvärjare, får
+man tag på en ung franciskanermunk, ofördärvad och känd för sin
+hjärterenhet. Han bereder sig medelst fastor och botövningar, och när den
+stora dagen är inne, föres den besatte in i kyrkan och biktar sig inför
+folket, _coram populo_. Då skrider den unge munken till verket och genom
+böner och åkallan från morgonen till långt fram på kvällen lyckas han
+jaga ut demonen, vilken gick sina färde på sätt som de skräckslagna
+åskådarne aldrig efteråt vågade tala om. Ett år senare dog
+franciskanern.
+
+Sådana berättelser och andra därtill stärkte min övertygelse att denna
+nejd var ett till botgöring förutbestämt ställe och att det fanns en
+mystisk motsvarighet mellan detta land och de platser, dit Swedenborg
+förlägger de helveten han avmålar. Har han besökt denna del av nedre
+Österrike och i likhet med Dante, då denne skildrar trakten söder om
+Neapel, tecknat sina helveten efter naturen?
+
+-- ?
+
+-- ?
+
+En fjorton dagars rast under arbete och studier, och jag ryckes ännu en
+gång ut ur mitt läger. Vid höstens inbrott skola nämligen min tant och
+min mor flytta tillsammans i Klam, så att vi bryta upp, och för att
+bevara mitt oberoende hyr jag mig en stuga bestående av två rum, som
+ligger strax ovanför, så att jag blir nära granne till min dotter.
+
+Första aftonen efter det jag tagit min bostad i besittning erfar jag en
+ängslan som om luften vore förgiftad. Jag går ned till min mor.
+
+-- Om jag sover däruppe i natt, skola ni finna mig död i min säng i
+morgon. Härbärgera en fredlös för en natt, kära mor!
+
+Rosenrummet ställes genast till min disposition, men, gode gud, så det
+har blivit omgestaltat efter min tants utflyttning! Svarta möbler; ett
+bibliotek med tomma hyllor som vidöppna gap; blommorna borttagna ur
+fönstren; en gjutjärnskamin, hög, smal, svart som ett spöke, med hiskliga
+fantasifigurer på, salamandrar, drakar. Med ett ord en disharmoni som gör
+mig sjuk. För övrigt tar allting på mina nerver, därför att jag är en man
+med ordnade vanor, vilken gör allting på bestämda timmar. Oaktat alla
+mina bemödanden att dölja, hur ledsen jag är, förstår min mor att läsa
+mina hemliga tankar:
+
+-- Alltid missnöjd, mitt barn!
+
+Hon gör sitt bästa och mer till för att få se mig nöjd, men
+tvedräktsandarne blanda sig i spelet, och ingen bot hjälper. Hon söker
+draga sig till minnes min smak och mina vanor, men det blir alltid
+bakvänt. Sålunda är det få saker jag har sådan motvilja för som
+kalvhjärna med brynt smör.
+
+-- Här har jag någonting gott i dag särskilt för din räkning, säger hon
+åt mig.
+
+Och hon lägger för åt mig kalvhjärnan med brynt smör. Jag förstår att hon
+missmint sig, och jag äter, men med en vedervilja, som är illa dold under
+en låtsad aptit.
+
+-- Du äter ingenting!
+
+Och hon fyller min tallrik . . .
+
+Det är för mycket! -- Förr i världen tillskrev jag kvinnlig elakhet alla
+mina olyckor; nu urskuldar jag den oskyldiga och säger inom mig: det är
+djävulen!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Alltifrån ungdomen ägnar jag min morgonpromenad åt meditationer, som
+utgöra förberedelse till mitt dagsarbete. Ingen har fått ledsaga mig då,
+icke ens min hustru.
+
+I själva verket kan mitt sinne om morgonen glädja sig åt en jämvikt och
+en expansion, som kommer nära extasen; jag går icke; jag flyger; jag
+känner ej att jag har någon kropp, all sorgsenhet förflyktigas, och jag
+är helt och hållet själ. Det är för mig en den inre samlingens, en bönens
+timme, min gudstjänst.
+
+Nu när jag måste offra allt, förneka mig själv och mina mest berättigade
+tycken, nu tvinga makterna mig att avstå från detta sista och mest
+upplyftande nöje.
+
+Det är min lilla dotter som yttrar sin åstundan att få följa med mig. Jag
+avböjer hennes erbjudande med en mycket öm omfamning, men hon förstår
+icke mina förevändningar att jag behöver vara ensam med mina tankar. Hon
+gråter, och då blir hon oemotståndlig, så att jag tar henne med mig ut
+att promenera, besluten att icke oftare medgiva detta missbruk av
+rättigheter. Känner du barnet, förtjusande, medryckande genom sin
+ursprunglighet, sin hjärteglädje, sin tacksamhet för minsta sak, det vill
+säga när man har sina fristunder; men är du upptagen av dina tankar,
+frånvarande, förströdd, vad en liten byting då kan sönderslita din själ
+med sina otaliga frågor, sina påhitt och nycker! Min lilla vaktar
+svartsjukt på mina tankar som en älskande; hon lurar på det ögonblick då
+hennes pladder kommer lagom för att fördärva ett nät av skickligt
+hopspunna tankar . . . å nej, det menar hon inte, men det ser för oss
+alldeles ut som om vi vore rov för överlagda stämplingar av ett litet
+oskyldigt kräk.
+
+Jag går med långsamma steg, jag flyger icke längre; min själ är fången,
+min hjärna tom till följd av ansträngningen att sänka sig till ett barns
+ståndpunkt.
+
+Vad som plågar mig ända till tortyr äro de djupa och förebrående blickar
+hon kastar på mig då hon tror sig vara mig till besvär och inbillar sig
+att jag inte tycker om henne. Då förmörkas det lilla öppna, frimodiga,
+strålande ansiktet, blicken drar sig tillbaka, hennes sinne sluter sig,
+och jag känner mig berövad det ljus, som detta barn har kastat i min
+töckniga själ. Jag kysser henne, bär henne i mina armar, plockar blommor
+och kiselstenar åt henne; jag skär ett spö och leker att jag är kon, som
+hon skall föra ut på bete.
+
+Hon är lycklig och nöjd igen, och livet ler mot mig.
+
+Jag har offrat min samlingstimme! Det är botgöring för det onda jag en
+gång velat draga ner över denna ängels huvud, i ett ögonblick av yrsel.
+
+Att få försona ett brott med att bliva älskad! I sanning, makterna äro
+icke så grymma som vi.
+
+
+
+
+X.
+
+Utdrag ur en fördömds dagbok.
+
+
+Oktober, november 1896.
+
+Brahmanen fyller sin plikt mot livet genom att låta ett barn bliva till.
+Därefter går han ut i öknen för att ägna sig åt ensligt leverne och
+självförsakelse.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+_Min mor_: Vad har du gjort, olycklige, i din föregående inkarnation,
+eftersom ödet misshandlar dig på detta vis?
+
+_Jag_: Gissa! Erinra dig en man, som först var gift med en annans hustru,
+såsom jag, och skiljer sig från henne för att äkta en österrikiska, såsom
+jag! Och sedan sliter man ifrån honom hans lilla österrikiska, såsom man
+har berövat mig min, och deras enda barn gömmes undan på sluttningen av
+Böhmerwald, såsom mitt barn. Minns du hjälten i min roman »I havsbandet»,
+han som ömkligt omkommer på en ö mitt i havet . . .
+
+_Min mor_: Nog! Nog!
+
+_Jag_: Du vet icke, att min farmor hette Neipperg . . .
+
+_Min mor_: Tyst, olycklige!
+
+_Jag:_ . . .och att min lilla Christine liknar seklets största
+mannadödare, pannluggen inbegripen; se på henne bara, den lilla despoten,
+som kuvar män redan vid två och ett halvt års ålder . . .
+
+_Min mor:_ Du är tokig!
+
+_Jag:_ Ja väl! -- Och ni kvinnor, vad ha ni fordom begått för synder,
+eftersom er lott är grymmare än vår? Se hur rätt jag har i att kalla
+kvinnorna för våra demoner! Var och en skall ha efter förtjänst!
+
+_Min mor:_ Ja, det är det dubbla helvetet att vara kvinna!
+
+_Jag:_ . . . och kvinnan, hon är den dubbla demonen. Vad
+reinkarnationen angår, är det en kristen lära, som prästerskapet skjutit
+i skuggan. Jesus Kristus påstår att Johannes Döparen var en reinkarnation
+av Elias. Är han en auktoritet eller icke?
+
+_Min mor:_ Jo visst, men romerska kyrkan förbjuder att forska i det
+fördolda!
+
+_Jag:_ Och ockultismen tillåter det, då ju vetenskaperna äro tillåtna!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Tvedräktsandarne fara hårt fram, och oaktat vår fullständiga insikt i
+deras spel och vår ömsesidiga skuldlöshet uppstå alltemellanåt
+missförstånd, som kvarlämna bottenfällningar av bitterhet.
+
+Till råga på detta ha de båda systrarna börjat att efter sin mors
+hemlighetsfulla sjukdom misstänka min onda vilja för att ha åtgjort något
+därvidlag, och med hänsyn till det intresse jag kunde ha av att se det
+hinder utplånas, som skiljer mig från min hustru, kunna de icke
+undertrycka den mycket riktiga tanken att den gamlas död skulle göra mig
+nöje. Blotta tillvaron av denna önskan gör mig förhatlig, och jag vågar
+icke längre fråga, hur det står till med mormodern, för att icke bliva
+behandlad som en hycklare.
+
+Situationen är spänd, och mina gamla väninnor utgjuta sig i oändliga
+diskussioner om min person, min karaktär, mina åsikter och uppriktigheten
+av min kärlek till lillan. En dag tror man mig vara ett helgon, och
+sprickorna i händerna äro stigmatisationstecken. I själva verket likna
+märkena ini handen hål efter grova spikar, och för att avlägsna allt
+anspråk på helighet säger jag mig vara den gode rövaren, som nedstigit
+från korset och är stadd på vallfärd för att vinna paradiset.
+
+En annan dag då man har spekulerat över min gåta, hålles jag för att vara
+Robert le Diable. Då samverka ett par händelser till att inge mig fruktan
+för att bli stenad av befolkningen. Nakna förhållandet var detta. Min
+lilla Christine är ytterligt rädd för sotaren. En afton vid kvällsvarden
+börjar hon plötsligt stortjuta, och pekande med fingret på någon osynlig
+bakom min stol, ropar hon:
+
+-- Sotarn står där!
+
+Min mor, som tror på klärvoyans hos barn och djur, bleknade, och själv
+blev jag rädd, i synnerhet då jag såg min mor göra korstecknet över
+barnets huvud. En dödstystnad följde på denna händelse, som gjorde mitt
+hjärta beklämt.
+
+Hösten är kommen med stormar, regn och mörker. I byn och i fattighuset
+ökas antalet av elända, sjuka, döende och döda. Om natten hör man
+korgossen, som går framför det heliga sakramentet, pingla med sin lilla
+klocka. Om dagarna ljuder själaringning från kyrktornet, och liktågen
+följa tätt på varandra. Livet är dödande ledsamt och dystert. Och jag får
+igen mina nattliga anfall. Man gör förböner för mig, man läser
+pater-noster, och vigvattensskålen i min kammare fylles av kyrkoherden
+själv med vigvatten.
+
+-- Herrens hand vilar tung på dig! Det är min mor som krossar mig med
+detta skarpa tilltal.
+
+Jag böjer mig, men reser mig på nytt. I kraft av en sinnets smidighet,
+och väpnad med en inrotad skepticism, skakar jag av min själ dessa mörka
+föreställningar, och efter att ha läst vissa ockultistiska arbeten
+inbillar jag mig vara förföljd av elemental- och elementarandar, incubi,
+lamier, som med all makt söka hindra mig från att bliva färdig med mitt
+alkemistiska storverk. Enligt de initierades anvisningar skaffar jag mig
+en dalmatisk dolk och tycker mig vara väl beväpnad mot de onda andarne.
+
+En skomakare i byn, ateist och hädare, har nyss dött. Han hade ägt en
+kaja, som efter husbondens bortgång höll till på grannens tak. Under
+likvakan uppenbarade kajan sig inne i stugan, utan att de närvarande
+kunde förklara hur den kommit in. På begravningsdagen ledsagar den svarta
+fågeln likprocessionen, och på kyrkogården slår den ned på kistlocket
+under ceremonien. Om morgnarna följer detta djur mig utefter vägarna,
+vilket oroar mig på grund av befolkningens vidskeplighet. En dag, den
+sista, flyger kajan före mig genom bygatorna, utstötande fasliga skrin
+och till och med grova ord, som den lärt av hädaren. Då blanda sig två
+småfåglar, en rotgel och en sädesärla, i uppträdet och förfölja kajan
+från tak till tak. Kajan flyr ut ur byn och sätter sig på skorstenen till
+en hydda, I samma ögonblick skuttar en svart kanin framför huset och
+försvinner under gräset. Ett par dar senare får man veta att kajan är
+död. Den hade blivit ihjälslagen av några pojkar, som den förargat genom
+sin tjuvaktighet.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Emellertid tillbringar jag dagarna med arbete i min stuga. Men det ser ut
+som om makterna skulle ha undandragit mig sin gunst sedan någon tid. Ofta
+finner jag vid mitt inträde luften tjock som vore den förgiftad, och då
+måste jag arbeta för öppen dörr och öppna fönster. Klädd i en grov kappa
+och en pälsmössa sitter jag och skriver vid bordet, kämpande mot mina så
+kallade elektriska attacker, som trycka hop bröstet och stinga ryggen på
+mig. Ofta tycker jag att någon står bakom min stol. Då riktar jag
+dolkstötar bakåt och inbillar mig bekämpa en fiende. Detta varar ända
+till klockan fem på aftonen. Om jag sitter kvar över denna timme, blir
+striden fruktansvärd, och med krafterna uttömda tänder jag min lykta och
+går ner till svärmor och barnet. En enda gång, då jag utsatt mig för
+dubbelt, ja tredubbelt korsdrag, emedan luften i min kammare trots ett
+öppet fönster stod tjock och kvävande, förlänger jag striden till klockan
+sex för att avsluta en uppsats i kemi. På en blombukett klättrar en Marie
+nyckelpiga, gul med svarta fläckar, de österrikiska färgerna; den känner
+för sig och söker komma ned. Slutligen släpper hon sig ner på mitt papper
+och gör tecken med vingarna alldeles som tuppen på kyrkan Notre Dame des
+Champs i Paris. Därefter kryper hon utmed kanten av manuskriptet, tar
+fäste på min högra hand och kravlar upp på den. Hon ser på mig och flyger
+därefter mot fönstret. Kompassen på bordet visar nordlig riktning.
+
+Gott! tänker jag: till Norden alltså! Men i sakta mak och när jag får
+lust. Tills vidare stannar jag där jag är.
+
+När klockan slagit sex finnes det ingen möjlighet mer att stanna kvar i
+detta spökhus. Okända krafter lyfta mig från stolen, och jag måste slå
+igen butiken.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+På de dödas dag inemot klockan tre eftermiddagen är det solljust och
+lugnt väder. Innevånarnas procession med prästerna samt fanor och musik i
+spetsen skrider fram mot kyrkogården för att hälsa de hädangångna.
+Kyrkklockorna börja bingla och bångla. Då utbryter med ens, utan att
+något moln först visat sig på den blekblå himmeln, en storm. Fandukarna
+fladdra och smälla på sina stänger, de i processionen gående männens och
+kvinnornas kläder röras häftigt för vinden, virvlande dammoln höja sig,
+träden buga . . . Det är ett sannskyldigt underverk.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Jag är rädd för den instundande natten, och min mor är förberedd därpå.
+Hon har givit mig en amulett att bära omkring halsen. Det är en madonna
+och ett kors av heligt trä, som utgjort del av en mer än tusenårig
+kyrkbjälke. Jag mottager den som en kostbar skänk, given av gott hjärta;
+men en återstod av mina fäders religion förbjuder mig att bära den om
+halsen.
+
+Vid aftonmåltiden inemot klockan åtta, omkring den tända lampan, råder en
+olycksbådande stillhet i vår lilla krets. Ute är det kolmörkt, träden
+susa icke. Det är alltså moltyst. Då kommer en vindstöt, en enda, som
+tränger igenom fönsterspringorna och utstöter ett tjut likt ljudet av en
+mungiga. Och så är det slut.
+
+Min mor kastar en förfärad blick på mig och trycker barnet i sin famn.
+Jag fattar på sekunden vad denna blick sade mig:
+
+-- Vik hädan, fördömde, och drag icke ned hämndens demoner över
+oskyldiga!
+
+Allt störtar in omkring mig; den enda lycka som återstår, att få vara hos
+min dotter, drages undan mig, och under den sorgliga tystnaden säger jag
+i andanom mitt farväl åt livet.
+
+Efter aftonvarden drager jag mig tillbaka i rosenröda kammaren, som är
+svart nu, och bereder mig till en nattlig strid, emedan jag känner mig
+hotad. Av vem? Jag vet icke, men jag utmanar den osynlige, han månde vara
+demonen eller den Evige, och går att brottas som Jakob med Gud.
+
+Man klappar på dörren. Det är min mor, som har förkänning av en svår natt
+för mig och inbjuder mig att sova på soffan i salongen.
+
+-- Barnets närhet skall rädda dig!
+
+Jag tackar henne, men försäkrar att ingen fara är för handen och att
+ingenting kan förfära mig, då samvetet är rent.
+
+Hon säger god natt med ett småleende.
+
+Jag ikläder mig stridsmanteln, mössan och stövlarna, fast besluten att
+sova påklädd, redo att dö som en tapper krigare, vilken ser döden djärvt
+i ögonen sedan han trotsat livet. Mot elvatiden börjar luften tjockna i
+rummet, och en dödlig ångest får makt med mitt mod. Jag går och öppnar
+fönstren. Ett luftdrag hotar att släcka lampan. Jag stänger! Lampan
+börjar sjunga, kvida, gnälla. Sedan blir det tyst.
+
+Då höjer en hund i närheten veklagande tjut; det betyder begravningssång,
+enligt folksägnen.
+
+Jag ser ut igenom fönstret: Karlavagnen synes i ensamt majestät. Där nere
+ligger fattighuset, ett ljus är tänt och en gumma sitter böjd över sin
+stickning, inväntande befrielsen, kanske fruktande för sömnen och
+drömmarna.
+
+Trött sträcker jag mig på sängen och försöker sova. Genast förnyas den
+gamla leken. En elektrisk ström söker mitt hjärta, lungorna upphöra att
+funktionera, jag måste resa mig upp eller dö. Sittande på en stol,
+alltför utmattad för att orka läsa, stannar jag uppe, försänkt i slöhet,
+under en halvtimme.
+
+Då beslutar jag mig för att gå ut och vandra tills morgonen inbryter. Jag
+går ned. Natten är mörk och byn sover, men hundarna sova icke, och på den
+förstas appell omringar mig hela flocken med vidöppna gap och lysande
+ögon samt tvinga mig taga till reträtten,
+
+När jag åter kommit in och öppnat dörren till min kammare, kännes det som
+om rummet vore uppfyllt av levande och fientliga väsenden. Det ar
+proppfullt, och jag tycker mig tränga igenom skocken när jag söker uppnå
+sängen, på vilken jag faller ner, resignerad, besluten att dö. Men i
+sista ögonblicket då den osynliga gamen kväver mig under sina vingar,
+släpar någon mig ur sängen, och furiernas jakt tar sin gång. Besegrad,
+slagen till jorden, bragt utom mig, lämnar jag slagfältet och ger vika
+för de osynliga i den ojämna striden.
+
+Jag klappar på dörren till salen på andra sidan om korridoren. Min mor,
+som ännu är uppe och försänkt i bön, kommer och öppnar.
+
+Uttrycket i hennes anlete i det ögonblick hon får syn på mig inger mig en
+djup fasa för mig själv.
+
+-- Vad önskar du, mitt barn?
+
+-- Jag önskar mig döden, och sedan att bli bränd, eller brännen mig
+hellre levande!
+
+Ej ett ord vidare behövs; hon har förstått mig, och i det hon kämpar mot
+sin fasa, vinna medömkan och den religiösa barmhärtigheten överhand, så
+att hon med egen hand ställer i ordning soffan åt mig och därefter drar
+sig tillbaka i rummet innanför, där hon ligger med barnet.
+
+Av en slump -- alltid denna sataniska slump! -- står soffan mitt för
+fönstret, och samma slump har velat att det ej finnes rullgardin, så att
+den svarta fönsteröppningen, som vetter åt nattdunklet, stirrar mig i
+ansiktet, och yttermera är det just genom detta fönster som vindstöten
+pep nu i kväll, då vi sutto till bords.
+
+Maktlös sjunker jag ned på mitt läger, förbannande denna allestädes
+närvarande, oundvikliga slump, som förföljer mig i den uppenbara
+avsikten att göra mig hemfallen åt förföljelsemani.
+
+Fem minuters vila med ögonen fästa på den svarta fyrkanten, och det
+osynliga spöket smyger sig på min kropp, och jag stiger upp. Mitt i
+rummet blir jag stående i timmar som en staty . . . jag vet icke hur
+länge -- förvandlad till pelarhelgon sover jag eller sover icke.
+
+Vem är det som ger mig nya krafter att lida? Vem nekar mig att få dö och
+utlämnar mig i stället åt tortyr?
+
+Är det han, livets och dödens herre, hos vilken jag väckt anstöt när jag
+vid läsningen av skriften »Om glädjen att dö» gjorde experiment med att
+dö och trodde mig mogen för det eviga livet?
+
+Är jag Flegyas, dömd till Tartarens dödsvånda till följd av sitt övermod,
+eller Promethevs, straffad medelst den sargande örnen därför att han
+avslöjat makternas hemlighet för de dödlige?
+
+(Vid nedskrivandet av detta erinrar jag mig den scen från Jesu
+pinohistoria, då soldaterna spottade honom i ansiktet och några
+kindpustade honom, medan andra slogo honom med spön, sägande till honom:
+Kristus, profetera vem det var som slog dig!
+
+Mina ungdomskamrater torde erinra sig den orgiastiska aftonen i
+Stockholm, då författaren till denna bok spelade soldatens roll . . .)
+
+Vem det var som slog dig? Frågan utan svar, tvivlet, ovissheten, det
+hemlighetsfulla i saken, det är mitt helvete!
+
+Må han avslöja sig, och jag vill brottas med honom, jag skall bjuda honom
+spetsen!
+
+Men detta är just vad han undviker, för att slå mig med vansinne, gissla
+mig med det onda samvetet, som är tillräcklig drivfjäder för att söka
+fiender överallt. Fiender, det vill säga de som sårats av mitt onda
+viljande, så att varje gång jag uppspårar en fiende får mitt samvete en
+stöt.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Följande dag efter några timmars sömn väckes jag av min lilla Christines
+kvittrande röst, och allt är glömt; jag hängiver mig åt mina vanliga
+arbeten, som gå bra. Också trycker man genast allt som jag skriver, ett
+bevis på att mitt sunda förnuft och min intelligens äro oskadda.
+
+Emellertid utsprida tidningarna ett rykte om att en amerikansk forskare
+har uppfunnit en metod att förvandla silver till guld, vilket räddar mig
+från misstanken att vara en svartkonstnär, en dåre eller en charlatan.
+Min vän teosofen, som dittills har sänt mig penningeunderstöd, utsträcker
+då handen för att vinna mig för sin sekt.
+
+I det han skickar mig madame Blavatskys »Secret Doctrine», döljer han
+icke huru angelägen han är att få veta min mening, vilket sätter mig å
+min sida i bryderi, då jag misstänker att våra vänskapliga förbindelser
+bero av mitt svar. The secret doctrine, detta orättmätiga tillgrepp av
+alla så kallade ockulta teorier, detta uppkok på alla nyare och äldre
+vetenskapliga kätterier, av noll och intet värde när författarinnan
+uttalar sina egna enfaldiga och inbilska meningar, intressant genom
+citaten ur föga kända författare, avskyvärt genom de medvetna och
+omedvetna bedrägerierna, genom historierna om tillvaron av mahatmer. Ett
+arbete av en gynander, som velat slå mannens rekord och ger sig min av
+att ha fällt till marken naturvetenskap, religion, filosofi och uppsatt
+en Isisprästinna på den korsfästes altare.
+
+Med alla de förbehåll och den skonsamhet man är skyldig en vän låter jag
+honom förstå detta, i det jag säger ifrån att den kollektivistiska
+gudomen, karma, icke faller mig i smaken, och att jag av detta skäl ej
+kan ansluta mig till ett parti som förnekar en personlig Gud, den ende
+som tillfredsställer mina religiösa behov. Det är en trosbekännelse man
+avfordrar mig, och ehuru jag är övertygad om att mitt ord skall medföra
+en brytning och därmed följande indragning av mitt underhåll, talar jag
+rent ut.
+
+Då förbytes den redlige och ädelsinnade vännen till en hämndens demon.
+Han slungar mot mig en bannlysning, hotar med de ockulta makterna,
+skrämmer mig med förtäckta anspelningar av klandervärd art och uttalar
+besvärjelser som en hednisk offerpräst. Han slutar med att instämma mig
+inför en ockult domstol och svär att jag aldrig skall glömma den 13
+november.
+
+Min belägenhet är pinsam, då jag förlorat en vän och hotas med nöd. Av en
+djävulsk slump inträffar följande mitt under vårt krig per post.
+
+»L'Initiation» offentliggör en uppsats av mig, vari jag kritiserar det
+rådande astronomiska systemet. Tisserand, föreståndaren för
+Parisobservatoriet, dör några dagar efter uppsatsens offentliggörande. I
+ett anfall av upprymt lynne sammanställer jag dessa bägge fäkta och
+erinrar om att Pasteur dog dagen efter det min Sylva Sylvarum utsänts i
+bokhandeln. Min vän teosofen förstår icke skämt, och lättrogen i högsta
+grad, kanske också mer initierad än jag i svartkonsten, låter han
+undfalla sig uttryckliga påståenden om att jag utövar förgöringskonster.
+
+Man tänke sig min förskräckelse när efter det slutliga brevet, som
+lyktade vår korrespondens, den ryktbaraste av Sveriges astronomer dör av
+slag. Jag blev ängslig, och det med skäl. Att bli misstänkt för att
+bedriva trollkarlsfinter, det är livssak, och »varder han sjelf i thy
+dräpen, ligge ogild».
+
+Till råga på min fasa: inom loppet av en månad avlida fem mer eller
+mindre kända astronomer, den ene efter den andre.
+
+Jag kände fruktan för en fanatiker, som jag tillskrev en druids grymma
+sinnelag, förenat med de hinduiska trollkarlarnas föregivna makt att döda
+på avstånd.
+
+Ett nytt helvete av ångestkval! Och från och med den dagen glömmer jag
+demonerna för att rikta alla mina tankar på de olycksbringande
+stämplingarna från teosoferna och deras påstådda indiska magiker,
+begåvade med otroliga krafter. Nu känner jag mig vara dömd till döden,
+och jag innesluter papper i förseglat konvolut med angivelse mot mina
+mördare för den händelse jag skulle drabbas av en plötslig död. Varefter
+jag avvaktar!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Tio kilometer längre österut invid Donau ligger den lilla staden Grein
+såsom distriktets huvudort. Nu mot slutet av november, då det redan är
+full vinter, berättar man mig att en främling från Zanzibar har slagit
+sig ned där i egenskap av turist. Detta är nog för att väcka alla ett
+sjukt sinnes farhågor och mörka föreställningar. Jag söker skaffa mig
+underrättelser om främlingen, om han verkligen är afrikan, vad han har i
+sinnet och varifrån han anlänt.
+
+Man kan ingenting utröna; en hemlighetsfull slöja omhöljer den okände,
+som spökar för mig dag och natt, och ur djupet av min nöd anropar jag,
+som alltjämt står kvar inom Gamla testamentets krets, den Eviges beskydd
+och hämnd mot mina fiender.
+
+Davids psalmer uttrycka bäst min håg, och den gamle Jakob är min gud. Den
+åttiosjätte psalmen fäster sig företrädesvis i mitt sinne, och jag
+upprepar gång på gång:
+
+»Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnes hop
+står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.»
+
+»Gör ett tecken med mig och låt det gå mig väl. Och må de, som hata mig,
+se med blygd, att du, Herre, hjälper mig och tröstar mig.»
+
+Det är ett tecken jag utbeder mig, och märk, läsare, hur min bön snart
+blir hörd.
+
+
+
+
+XI.
+
+Den Evige har talat.
+
+
+Vintern har kommit med gulgrå himmel, utan en solstråle under flera
+veckor; vägarna äro så smutsiga att man ej kan gå ut; trädens löv ruttna,
+hela naturen stinker, upplöst i förruttnelse.
+
+Höstslakten har tagit sin början; hela dagarna höjas offrens skrin mot
+det skumma himlavalvet, och man trampar i blod och bland lik.
+
+Det är dödande ledsamt, och min nedstämning meddelar sig åt de båda
+barmhärtighetssystrar, vilka omhulda mig som sitt sjuka barn. Vad som
+ännu mer nedtynger mig är min fattigdom, som jag måste dölja, och de
+fåfänga försöken att avvända en hotande nöd.
+
+Man önskar att jag skall fara därifrån för min egen skull, emedan denna
+isolerade tillvaro är allt annat än naturlig för en man, och för övrigt
+äro de ense om att jag behöver en läkare.
+
+Fåfängt väntar jag de behövliga pengarna från mitt fädernesland, och jag
+bereder mig att fly till fots, trampande stora landsvägen.
+
+»Jag har blivit lik pelikanen i öknen; jag är som ugglan i dess ensliga
+tillhåll.»
+
+Min närvaro plågar mina släktingar, och vore det icke för min kärlek till
+barnet, skulle man ha kört bort mig. Nu när smutsen eller snön hindra
+henne att gå till fots ute i det fria, bär jag den lilla på mina armar
+längs vägarna, bestiger kullarna och klättrar uppför klipporna. Då
+förmana de gamla:
+
+-- Du får hjärtklappning, du ådrager dig lungsot på det här viset, du tar
+döden på dig.
+
+-- En skön död vore det!
+
+Vi sitta vid middagsbordet den tjugonde november, en grå, kulen,
+vederstygglig dag. Alldeles utbränd efter en sömnlös natt och upprepade
+nappatag med de osynliga, förbannar jag livet och klagar över att solen
+är borta.
+
+Min mor har förutsagt, att jag icke skall bli frisk före kyndelsmässan,
+då solen kommer igen.
+
+-- Här är min enda solstråle, sade jag till henne och pekade på min lilla
+Christine mitt emot mig.
+
+I samma ögonblick skingra sig de sedan veckor hopade molnen, och genom en
+rämna tränger ett ljusknippe in i salen och bestrålar mitt ansikte,
+bordduken, servisen . . .
+
+-- Titta på solen, pappa! Titta solen! utropar barnet och knäpper ihop
+händerna.
+
+Jag reser mig, förvirrad, ett rov för de mest stridiga känslor.
+
+En slump? Nej, säger jag till mig själv!
+
+Undret, tecknet? Nej, det är för mycket för en misshaglig som jag, och
+den Evige befattar sig icke med jordmaskarnas små angelägenheter.
+
+Och ändock stannar denna solstråle kvar i mitt hjärta som ett stort
+leende mitt i ansiktet på den missnöjde . . .
+
+Under de två minuter, som jag behöver för att gå till min stuga, upptorna
+molnen sig gruppvis i de äventyrligaste former, och i öster, där slöjan
+undanlyfts, är himmeln grön, smaragdgrön som en äng mitt i sommaren.
+
+Jag blir stående i min kammare och väntar på någonting obestämbart, men
+är försjunken i en ruelse, som är fridfull och ej bemängd med fruktan.
+
+Då dundrar ett åskslag, ett enda och utan föregående blixt, över mitt
+huvud. Först blev jag rädd och avvaktade det vanliga regnet och ovädret.
+Men ingenting inträffar; ett fullständigt lugn råder, och allt är över.
+
+Varför, frågar jag mig, har jag icke fallit ned och ödmjukat mig inför
+den Evige, som talat?
+
+Därför att då den Allsmäktige värdigas tala till en insekt, och det med
+majestätisk iscensättning, känner insekten sig förstorad och uppblåst av
+en sådan heder, och högmodet viskar åt honom, att han måtte vara en
+särskilt utvald varelse. Rent ut sagt fann jag mig stå i jämnhöjd med den
+Evige, utgöra en integrerande del av hans personlighet, emanerad ur hans
+väsende, ett organ i hans organism. Han behöver mig för att uppenbara
+sig, i annat fall skulle han låtit åskan slå ihjäl mig på fläcken. Varav
+kom ett så omätligt högmod hos en dödlig? Härstammar jag från seklernas
+början, då de upproriska änglarna förenade reste sig mot en härskare, som
+var nöjd med att råda över ett rike av slavar? Är det därför som min
+pilgrimsfärd på jorden gestaltat sig till ett gatlopp, där de uslaste
+bland de usla gottat sig åt att piska mig med spön, spotta på mig och
+smutskasta mig?
+
+Det finns ju icke en av alla upptänkliga förödmjukelser, som jag icke har
+prövat på; och likafullt växer alltjämt mitt högmod i direkt proportion
+till förnedringen. Vad är då detta? Jakob, som brottas med den Evige och
+utgår ur striden en smula lemmalytt, men medförande krigets äretecken.
+Job, ställd på prov och framhärdande i att rättfärdiga sig inför straff,
+som tillfogas honom oförskyllt.
+
+Sedan jag skakats av så många osammanhängande föreställningar, tvingar
+tröttheten mig att släppa tag, och mitt uppblåsta jag sjunker ihop igen,
+förminskas, så att det som tilldragit sig reduceras till ett intet: ett
+åskslag i slutet av november!
+
+Men ekot av åskdundret genljuder på nytt, och åter gripen av extas tar
+jag och öppnar bibeln på måfå, i det jag ber till Herren att han må tala
+högre för att jag skall förstå!
+
+Min blick faller genast på följande vers ur Jobs bok:
+
+»Vill du göra min dom om intet, vill du fälla mig för att själv få rätt?
+Haver du en arm såsom Gud, och _kan du låta tordönet ljuda såsom han_?»
+
+Intet tvivel mera! Den Evige har talat!
+
+-- Evige! Vad vill du mig! Säg och din tjänare lyssnar därtill.
+
+Intet svar!
+
+Gott: jag ödmjukar mig inför den Evige, som har täckts ödmjuka sig inför
+sin tjänare. Men böja knä för folket och de mäktige? Aldrig!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+På aftonen mottog min goda mor mig på ett sätt som ännu är mig gåtfullt.
+Hon betraktar mig i smyg, med en rannsakande blick som om hon ville
+utröna vilket intryck den majestätiska tilldragelsen har gjort.
+
+-- Hörde du?
+
+-- Ja! Det är egendomligt, åskan vintertid.
+
+Åtminstone har hon slutat att tro mig vara en fördömd!
+
+
+
+
+XII.
+
+Helvetet lössläppt.
+
+
+Emellertid, och för att bringa oreda i de riktiga föreställningarna om
+arten av den hemlighetsfulla sjukdom, som drabbat mig, utsprider ett
+nummer av »L'Evénement» nedanstående notis:
+
+»Den olycklige Strindberg, som kom hit till Paris med sitt kvinnohat,
+blev snart nog tvungen att ge sig av. Och sedan dess tiga hans likar,
+skräckslagna inför kvinnodömets fana.» -- »De vilja ej undergå samma öde
+som Orfevs, på vilken de tragiska bacchanterna sleto huvudet från kroppen
+. . .»
+
+Det var alltså sant, att man hade lagt ut en snara där jag bodde vid rue
+de la Clef, och att detta mordförsök medförde som följder den sjuklighet,
+vars symptom ännu yppade sig. Och dessa kvinnor! Tydligen på grund av min
+artikel om de feministiska tavlorna av min kvinnodyrkande danske vän.
+Äntligen ett faktum, en påtaglig verklighet som befriar mig från alla de
+förskräckliga farhågorna för en sinnessjukdom.
+
+Jag skyndade till min mor med den goda nyheten: se nu här att jag inte är
+galen!
+
+-- Nej, du är inte rubbad, bara sjuk, och läkaren råder dig att ta
+kroppsövningar, till exempel att hugga ved . . .
+
+-- Är det bra för kvinnorna, eller tvärtom?
+
+Vi skiljas med denna alltför skarpa replik. Jag hade glömt att ett
+kvinnligt helgon likafullt förblir kvinna, det vill säga fiende till
+mannen.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Allt är glömt, ryssarne, Rotschildarne, svartkonstnärerna, teosoferna,
+till och med den Evige. Jag är offret, Job, den oförvitlige, och
+kvinnorna ha velat döda sin Orfevs, författaren till Sylva Sylvarum,
+förnyaren av de döda naturvetenskaperna. Förvillad i en skog av
+ovissheter, skjuter jag åt sidan den nyfödda idén om ett övernaturligt
+ingripande av makterna i ett immateriellt syftemål, och jag glömmer att
+komplettera det nakna faktum, att man utfört ett attentat, med att söka
+rätt på upphovsmannen därtill.
+
+Brinnande av begär att hämnas, gör jag utkast till en angivelseskrift
+ställd till polisprefekturen i Paris, en annan till Paristidningarna, då
+en väl anbragt omkastning i händelsernas lopp kommer och gör ett slut på
+det tråkiga dramat, som hotat att utmynna i en fars.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En gulgrå dag efter middagen omkring etttiden envisas min lilla Christine
+att få följa mig till min stuga, dit jag beger mig för att få min vanliga
+middagslur.
+
+Omöjligt att stå emot, och jag ger vika för hennes böner.
+
+När vi kommit dit upp, befaller min Christine fram pennor och papper.
+Vidare ger hon order om tavelböcker. Och jag måste gå henne tillhanda,
+förklara, rita.
+
+-- Inte sova, pappa!
+
+Trött, utmattad, förstår jag icke varför jag lyder ett barn, men det
+finnes i hennes röst ett tonfall, som jag ej kan motstå.
+
+Då drar en positivspelare till med en vals utanför dörren. Jag föreslår
+lillan att dansa med barnflickan, som har följt henne. Lockade av musiken
+komma grannens barn dit, och i min förstuga blir det en improviserad bal,
+sedan positivspelaren ombetts stiga in i köket.
+
+Detta räcker en timme, och min nedslagenhet går sin kos.
+
+För att förströ mig och stilla sömnbegäret tar jag bibeln, vilken tjänar
+mig som orakel, och öppnande den på måfå läser jag:
+
+»Men Herrens ande vek ifrån Saul, och en ond ande från Herren kvalde
+honom. Och Sauls tjänare sade till honom! Se, en ond ande från Gud
+kväljer dig. Må vår herre tillsäga sina tjänare, som inför dig stå, att
+de uppsöka en man, som är kunnig i harpospel, på det att, när den onda
+gudsanden kommer över dig, han må spela med sin hand, att det må varda
+bättre med dig.»
+
+En ond ande, det var just det jag misstänkte.
+
+Men mitt under barnens förlustelser har min mor kommit för att söka
+lillan, och när hon får se att man håller bal, står hon där häpen.
+
+Och hon förtäljer för mig, att just i denna timme har där nere i byn ett
+fruntimmer av bästa familj plötsligt blivit vansinnig.
+
+-- Hur beter hon sig då?
+
+-- Hon dansar, den gamla damen, dansar outtröttligt, klädd till brud, och
+inbillar sig vara Bürgers Lenore.
+
+-- Hon dansar, säger du? Och vidare?
+
+-- Hon gråter och fruktar att döden skall komma och hämta henne!
+
+Vad som ökar det rysliga i situationen är att detta fruntimmer har bott i
+det lilla hus jag hyr, och att hennes man har dött där barnbalen nu
+pågår.
+
+Förklaren detta, läkare, psykiatriker, psykologer! eller erkännen
+vetenskapens bankrutt!
+
+Min lilla dotter har besvurit den onde, och anden, som jagats på flykten
+av oskulden, har rusat på den gamla kvinnan, som skröt med att vara
+fritänkare.
+
+Spökdansen fortgår hela natten, och damen övervakas av väninnor, som
+värna henne mot dödens angrepp. Hon kallar det för döden, emedan hon
+förnekar tillvaron av onda andar. Emellanåt påstår hon till och med, att
+det är hennes avlidne make som plågar henne.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Min avresa är uppskjuten, men för att återhämta krafter efter de många
+sömnlösa nätterna flyttar jag och får ett sovrum i min tants våning på
+andra sidan om gatan.
+
+Jag lämnar alltså den rosenröda kammaren. (Vilket egendomligt
+sammanträffande, att pinofängelset i Stockholm i den gamla goda tiden
+kallades Rosenkammaren!)
+
+Första natten i ett lugnt och stilla rum, vars vitkalkade väggar äro
+fullsatta med tavlor föreställande manliga och kvinnliga helgon. Över min
+säng ett krucifix. Men andra natten börja andarne åter driva sitt spel.
+
+Jag tänder ljusen för att tillbringa tiden med läsning. En olycksbådande
+tystnad råder, och jag hör mitt hjärtas slag. Då skakar mig ett litet
+buller som en elektrisk gnista.
+
+Vad är det?
+
+En mycket stor spån, som bildat sig på stearinljuset, har fallit ned på
+golvet. Ingenting annat, men det anses vara ett dödsförebud i vårt land.
+Låt gå för döden då! Sedan jag läst en kvarts timme till, vill ja ta min
+näsduk, som jag dolt under långkudden. Den finnes ej där, men då jag
+söker, finner jag den på golvet. Jag böjer mig ned för att taga upp den.
+Någonting faller ner på mitt huvud, och då jag med fingrarna far igenom
+håret finner jag en »likspån» till.
+
+I stället för att bli förskräckt, kan jag ej tillbakahålla ett leende, så
+löjligt förefaller mig äventyret.
+
+Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om icke livet vore komiskt i sig
+självt? Så mycket bråk för så litet! Kanhända till och med att det i
+själens innersta gömmer sig ett obestämt medvetande om att allting här på
+jorden är blott en maskerad, är sken och gyckelbilder, och att gudarne
+roa sig åt våra lidanden.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Högt uppe, ovanför berget på vilket slottet är byggt, reser sig en klippa
+som behärskar de övriga och bereder utsikt över den infernoliknande
+hålvägen. Man kommer dit igenom en lund av kanske tusenåriga ekar, enligt
+sägen en druidlund, eftersom misteln ymnigt anträffas där, växande
+överallt på lindar och äppleträd. Ovanom denna park stiger vägen brant
+igenom en mörk granskog.
+
+Flere gånger har jag försökt komma till toppen, men det hände alltid
+något oförutsett, som stötte mig tillbaka. Än var det en råbock, som bröt
+tystnaden med ett oväntat hopp, än en hare, som icke liknade någon vanlig
+hare, eller en vårfågel med sitt ängslande skri. Sista morgonen, dagen
+före min avresa, trotsade jag alla hinder, och efter att ha genomträngt
+den skumma, dystra granskogen, klättrar jag ända upp till toppen. Där
+hade man en präktig utsikt över Donaudalen och de steiermarkska alperna.
+Jag andas ut för första gången på länge, sedan jag lämnat den dunkla
+trattdalen nere i djupet. Solen upplyser nejden med dess oändliga
+horisonter, och alpernas vita kammar sammangå med molnen. Det är vackert
+som i himmelen! Månne jorden inrymmer både himmelen och helvetet, så att
+det icke finnes några andra ställen för straff och belöning? Kanske! Och
+säkert är, att då jag erinrar mig mitt livs skönaste ögonblick, minnes
+jag dem såsom himmelska, liksom de värsta förete sig såsom infernaliska.
+
+Har framtiden ännu förbehållit åt mig timmar eller minuter av denna
+lycka, vilken icke låter sig köpas annat än genom bekymmer och ett
+någorlunda rent samvete?
+
+Jag dröjer kvar där uppe, föga hågad för att åter stiga ned i smärtornas
+dal, och när jag går fram över bergplatån för att beundra jordens
+skönhet, märker jag att den avskilda klippa, som bildar själva spetsen,
+har av naturens hand uthuggits till en egyptisk sfinx. På jättens huvud
+ligger en stenhop, ur vilken uppsticker en käpp, prydd med ett stycke
+vitt lärft, som skall tjäna till flagga.
+
+Utan att fråga mig vad denna ställning skall betyda, hemsökes jag av den
+enda, oemotståndliga föreställningen: Du måste taga flaggan med dig!
+
+I trots av faran, som jag föraktar, stormar jag branten och erövrar
+flaggan. I samma stund tonar oväntat från sluttningen där nere mot Donau
+en bröllopsmarsch, som spelas och beledsagas av jubelsånger. Det är ett
+brudfölje, osynligt för mig, men igenkännligt på de vid giftermål
+obligatoriska bössskotten.
+
+Tillräckligt barn i själen och nog olycklig för att kunna omsmälta till
+poesi de mest alldagliga och naturliga händelser, upptager jag detta
+såsom ett gott förebud.
+
+Och ogärna, med långsamma fjät nedstiger jag till smärtornas och dödens,
+de sömnlösa nätternas och demonernas dal, där min lilla Beatrice väntar
+mig och misteln, som jag hade lovat henne; den grönskande kvisten, som
+växer mitt ibland snön och egentligen borde avtagas med guldskära.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Redan länge hade mormodern uttryckt sin önskan att se mig, vare sig för
+att åvägabringa en försoning eller av skäl, som måhända hade sin rot i
+det ockulta, eftersom hon är en klärvoyant och visionär. Under olika
+förevändningar hade jag uppskjutit besöket, men min svärmors avresa dit,
+som var utsatt till bestämd dag, tvang mig att fara och hälsa på den
+gamla för att säga henne farväl, antagligen det sista på denna sidan
+graven.
+
+Den 26 november, en kall och klar dag, företaga min mor, barnet och jag
+pilgrimsfärden till Donau, där familjens stamgård är belägen.
+
+Vi stiga ur vid värdshuset, och medan jag avvaktar min svärmors återkomst
+-- hon har begett sig till sin mor för att anmäla mitt besök -- strövar
+jag omkring på ängarna och i lunderna, som jag icke har sett sedan två år
+tillbaka. Minnena nedtynga mig, och bilden av min hustru blandar in sig i
+allt. Och allt är skövlat av frosten och höstrusket; icke en blomma, icke
+ett grönt strå där, varest vi båda hade plockat alla vårens, sommarens
+och höstens blommor.
+
+På eftermiddagen föres jag till den gamla, som bor i den till villan
+hörande paviljongen, den stuga där mitt barn föddes. Mötet försiggår
+städat utan hjärtlighet, och man tyckes ha väntat en scen i stil med den
+förlorade sonen, vilket bär emot för mig.
+
+Jag inskränker mig till att återväcka minnena av ett försvunnet paradis.
+Det är jag och hon som ha färgstrukit dörr- och fönsterposterna till ära
+för den lilla Christines ankomst till världen. Rosorna och skogsrevorna,
+som smycka fasaden, har jag med egen hand planterat. Stora
+trädgårdsgången har jag rensat med hackan. Men valnötsträdet, som jag
+planterat dagen efter Christines födelse, har försvunnit. »Livets träd»,
+som man kallade det, är dött.
+
+Tvenne år, två evigheter ha förflutit sedan avskedsord utbyttes mellan
+henne på flodstranden och mig på ångbåten, som förde mig till Linz på väg
+till Paris.
+
+Vilkendera bär skulden för brytningen? Jo, jag som har mördat min kärlek
+och hennes. Farväl, vita hus i Dornach, törnenas fält, och rosornas!
+Farväl, Donau! Jag tröstar mig med den inbillningen att I icke voren
+annat än en dröm, kort liksom sommaren, ljuvare än verkligheten, som jag
+icke saknar.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Natten tillbringa vi på värdshuset, där min mor jämte barnet på min
+enträgna begäran har tagit nattkvarter för att beskydda mig mot dödens
+tillbud, vilka jag har förutkänt genom det sjätte sinne, som utbildats
+under inflytande av marter under sex månader i följd.
+
+Klockan tio på kvällen kommer en vindstöt och ruskar på min dörr, som går
+utåt korridoren. Jag fäster den med träkilar. Ingenting hjälper, den
+fortfar att skaka.
+
+Därefter sjunger det i fönstren, och kaminen tjuter som en hund, hela
+huset gungar som ett fartyg.
+
+Jag kan icke sova, och än är det min mor som jämrar sig, än den lilla som
+gråter.
+
+På morgonen kommer min mor ut alldeles matt efter den sömnlösa natten
+och annat, som hon döljer för mig, och hon säger:
+
+-- Res, mitt barn; jag har fått nog av detta os från helvetet!
+
+Och jag reser, till Norden, på pilgrimsfärd, för att uthärda fiendens eld
+å en annan station på försoningens väg.
+
+
+
+
+XIII.
+
+Pilgrimsfärd och försoning.
+
+
+Det finnes 90 städer i Sverige, och till den som jag avskyr mest ha
+makterna dömt mig.
+
+Jag börjar med att besöka läkarne.
+
+Den förste påstår att jag lider av nevrasteni; den andre har klart för
+sig att det är angina pectoris; den tredje paranoia, således
+sinnessjukdom; den fjärde emfysem . . . Detta är till fyllest för att
+jag kan känna mig skyddad mot att inspärras på dårhus.
+
+Emellertid måste jag för att få existensmedel skriva artiklar i en
+tidning. Men varje gång jag slår mig ned vid bordet för att fatta pennan,
+är helvetet löst. Nu har man hittat på en ny fint för att göra mig galen.
+Så fort jag tagit in på hotellet, utbryter ett larm, överensstämmande med
+det vid rue de la Grande Chaumière i Paris; man går med släpande steg och
+flyttar på möbler. Jag byter om rum, byter om hotell, bullret finns där
+ändå ovanför mitt huvud. Jag går på källare; knappt har jag valt en plats
+i matsalen förr än oväsendet börjar. Och väl att märka, jag frågar alltid
+de närvarande om de höra samma buller som jag; man svarar alltid ja och
+ger en motsvarande beskrivning därpå.
+
+Alltså är det inte någon hörselhallucination; överallt en planlagd
+intrig, säger jag till mig själv. Men en dag, då jag oförhappandes
+inträder i en skomakarebutik, begynner bullret i samma ögonblick. Alltså
+ingen överlagd intrig! Det är djävulen! Jagad från det ena hotellet till
+det andra och överallt förföljd genom elektriska trådar, som nå ända till
+kanten av min säng, överallt anfallen av dessa elektriska strömmar, som
+lyfta mig ur stolen och ur sängen, förbereder jag ett självmord efter
+konstens regler.
+
+Det är det rysligaste väder ute, och min sorgsenhet söker jag skingra
+genom dryckeslag bland vänner.
+
+En dag då jag var bragt till förtvivlan, efter en bacchanal kvällen
+förut, har jag just slutat min morgonfrukost på rummet. Brickan med
+servisen står kvar på bordet, och jag vänder ryggen åt den. Ett klanglöst
+buller drar min uppmärksamhet dit, och jag ser att en kniv har fallit ned
+på golvet. Jag tar upp den och lägger den aktsamt så, att intet skall
+kunna inträffa. Den lyftes upp av sig själv och faller.
+
+Elektricitet är alltså med i spelet!
+
+Samma morgon sitter jag och skriver ett brev till min svärmor, vari jag
+klagar över det dåliga vädret och över livet i allmänhet. Vid dessa ord:
+»jorden är smutsig, havet är smutsigt, och från himmeln regnar det gyttja
+. . .», tänke man sig min överraskning, då jag ser en droppe
+kristallrent vatten falla ned på papperet!
+
+Ingen elektricitet! Underverk!
+
+På aftonen, fortfarande vid skrivbordet, skrämmes jag av ett buller från
+det håll där kommoden står. Jag ser efter och märker att en vaxduk, som
+jag begagnar vid morgonbaden, har fallit ned. Då hänger jag, för att
+kontrollera saken, upp duken igen på ett särskilt sätt, som gör att den
+omöjligt kan falla.
+
+Den faller ändå!
+
+Vad är det?
+
+Nu rikta mina tankar sig åter på ockultisterna och deras hemliga förmåga
+till varjehanda.
+
+Jag beger mig från staden, medförande min skriftliga angivelse, och far
+till Lund, där gamla vänner, läkare, psykiatriker, till och med teosofer,
+bo, på vilkas bistånd jag räknar för min timliga frälsning.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Varför och huru har jag drivits att slå mig ned i denna lilla
+universitetsstad, beryktad såsom en relegations- eller botgöringsort för
+Uppsalastudenter, som festat för mycket till nackdel för sin kassa eller
+sin hälsa? Är det ett Canossa, varest jag bör avsvärja mina villomeningar
+inför denna ungdomsskara, som en gång har kallat mig sin banérförare, det
+var mellan 1880 och 1890? Jag vet väl hurudan situationen är, och att jag
+är lyst i bann av flertalet bland professorerna såsom en ungdomens
+förförare; att fäder och mödrar frukta för mig som för hin onde.
+
+Därtill kommer att jag har ådragit mig personlig fiendskap här; jag är
+skuldsatt här, och det under omständigheter, som kasta en mindre vacker
+dager på min karaktär; här bor Popoffskys svägerska med sin man, och som
+båda intaga en framskjuten plats i societeten, äro de i stånd till att
+skaffa mig besvärliga fiender på halsen. Här finnas till och med
+släktingar, som förnekat mig, vänner som sagt upp bekantskapen och blivit
+mina fiender. Det är med ett ord den mest illa valda plats för en
+vistelse i lugn och ro; det är helvetet, men konstruerat med en mästerlig
+följdriktighet och en gudomlig sinnrikhet. Det är här jag har att tömma
+kalken och återförena ungdomen med de vredgade makterna.
+
+Av en tillfällighet, som för resten är ganska pittoresk, har jag nyligen
+köpt mig en modern kappa med krage och kapuschong, loppbrun till färgen
+och liknande kapucinermunkarnas kåpa. I botgöraredräkt gör jag alltså
+mitt återinträde i Sverige efter sex års landsflykt.
+
+Omkring år 1885 bildades i Lund en studentförening, som kallade sig »De
+unga gubbarne», och vars litterära, vetenskapliga och sociala intressen
+kunde översättas med dess lösen, radikalism. Programmet, som anknöt sig
+till de moderna idéerna, var först socialistiskt, därefter nihilistiskt
+för att slutligen utmynna i en allmän upplösningens anda, en
+fin-de-sièclestämning, med anstrykning av satanism och dekadans.
+
+Partiets chef och den tappraste bland paladinerna, en mångårig vän till
+mig, vilken jag dock ej nu träffat på tre år, kommer och hälsar på mig.
+
+Klädd som jag i en kåpa, men grå som franciskanermunkarnes, ter han sig
+åldrad, avmagrad, med ynklig uppsyn, och berättar mig sin historia genom
+sin blotta fysionomi.
+
+-- Även du?
+
+-- Ja! Det är ute med det där, nu!
+
+Då jag vill bjuda honom ett glas vin, presenterar han sig som absolutist,
+vilken icke mer smakar något starkt!
+
+-- Och De unga gubbarne?
+
+-- De ha dött, kommit på utförsbacken, blivit brackor, inregistrerats i
+det fördömda samhället.
+
+-- Canossa?
+
+-- Canossa över hela linjen!
+
+-- Det är således någonting providentiellt i att jag har kommit hit?
+
+-- Providentiellt! Det är just rätta ordet.
+
+-- Makterna alltså erkända i Lund?
+
+-- Makterna förbereda sin återkomst.
+
+-- Kan man sova om nätterna här i Skåne?
+
+-- Inte just! Alla människor klaga över att de ha maran, bröstbeklämning,
+affektioner åt hjärtat.
+
+-- Så lägligt jag då har kommit, eftersom detsamma just är fallet med
+mig.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Vi ha samspråkat ett par timmar om de underliga saker som nu inträffa,
+och min vän har berättat mig sällsamma händelser, för vilka än den ene,
+än den andre råkat ut, och såsom en sammanfattning uttalar han det
+förmenande att den nuvarande ungdomen går och väntar på något nytt.
+
+-- Man åstundar en religion; en försoning med makterna (det är just
+ordet), ett närmande till den osynliga världen. Det naturalistiska skedet
+var kraftigt och bördigt, men har nu tjänat ut sin tid. Det finnes
+ingenting att anmärka mot den rörelsen, ingenting att ångra, eftersom
+makterna ha så velat, att vår väg skulle gå fram därigenom. Ett
+experimenterande skede, där experimenten med negativt resultat ha bevisat
+fåfängligheten av vissa teorier, som ställts på prov. En Gud, okänd tills
+vidare, vilken utvecklar sig och växer, uppenbarar sig tid efter annan
+och dessemellan tyckes lämna världen åt dess öde, likt åkerbrukaren som
+låter dårrepet och vetet frodas ända till skörden. För varje gång som han
+uppenbarar sig har han ändrat åsikter och börjar sin nya styrelse med att
+införa förbättringar, framgångna ur praktiken.
+
+Religionen skall sålunda återkomma, men under andra former, och en
+kompromiss med de gamla religionerna synes icke vara möjlig. Det är icke
+ett reaktionsskede som förestår, det är icke ett återvändande till det
+som har levat ut, det är framåtskridandet mot någonting nytt!
+
+Vad för nytt? Vi få se!
+
+Mot slutet av vårt samtal slungar jag ut en fråga såsom man skjuter en
+pil mot molnen.
+
+-- Känner du till Swedenborg?
+
+-- Nej! Men min mor har hans arbeten, och det har till och med hänt henne
+underbara saker . . .
+
+Från ateism till Swedenborg tycks det bara vara ett steg!
+
+Jag ber att få låna Swedenborgs skrifter, och min vän, denne Saulus bland
+de unga profeterna, tar med sig till mig Arcana Coelestia. Och han tar
+också med sig en ung man, som blivit benådad av makterna, ett underbarn,
+som berättar mig ett sitt livsäventyr, vilket är endast alltför likt
+mina, och då vi jämföra våra vedermödor, går ljuset upp, och vi vinna
+befrielse med bistånd av Swedenborg.
+
+Jag hembär tack åt försynen, som sänt mig till denna föraktade småstad
+för att där försona min skuld och bliva frälst.
+
+
+
+
+XIV.
+
+Återlösaren.
+
+
+När Balzac hade gjort mig bekant med min sublime landsman Emanuel
+Swedenborg, denna Nordens Buddha, i sin bok »Séraphita», hade han lärt
+mig känna den evangeliska sidan hos profeten. Nu är det lagen som slår
+mig, krossar och befriar mig.
+
+Genom ett ord, ett enda, uppgår ljuset i min själ och skingrar
+farhågorna, de fruktlösa grubblerierna om inbillade fiender, elektriker,
+utövare av svarta magien, och detta lilla ord var _Ödeläggelse_. Allt det
+som vederfarits mig återfinnes hos Swedenborg; hjärtångesten (angina
+pectoris), bröstbeklämningen, hjärtklappningen, vad jag kallade den
+elektriska gördeln, allt finnes där, och sammanfattningen av dessa
+företeelser bildar den andliga luttringen, känd redan av aposteln Paulus
+och omnämnd i breven till Korintierna och Timoteus. »Jag har dömt, att
+den, som så bedrivit, han skall överlämnas åt Satan till köttets fördärv,
+på det att anden må bliva frälst på Herren Jesu dag.» -- »Och bland dessa
+äro Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, på det att
+de genom denna tuktan skulle lära sig att icke mera försmäda.»
+
+Vid läsningen av Swedenborgs drömmar 1744, året innan hans förbindelser
+med den osynliga världen togo sin början, upptäcker jag att profeten har
+undergått samma nattliga tortyr som jag själv på senare tider lidit, och
+i sanning slående är därvid den fullkomliga överensstämmelsen i
+symptomen, vilken icke lämnar något tvivel övrigt angående arten av den
+sjukdom som träffat mig. I Arcana Coelestia förklarades gåtorna från
+dessa sista två år, och det med en så mäktig detaljtrohet, att jag, ett
+barn av det berömda nittonde århundradets senare del, därifrån hämtat en
+orubblig övertygelse om att helvetet finnes till, men här på jorden, och
+att jag nyligen genomgått det.
+
+Swedenborg förklarar för mig orsaken till min vistelse på
+Saint-Louis-sjukhuset, och det sålunda: alkemister angripas av spetälska
+och få kliande sårskorpor likt fiskfjäll. Det var den obotliga
+hudsjukdomen.
+
+Swedenborg uttolkar betydelsen av de hundra bekvämlighetshusen i hotell
+Orfila; det är exkrementhelvetet. -- Sotaren, som min lilla flicka såg i
+Österrike, finns där också: »Bland andarne urskiljer man sådana som
+kallas sotare, därför att de i själva verket hava ansiktet nedrökt och
+uppträda klädda i mörk sotfärgad dräkt -- -- -- En av dessa sotareandar
+kom till mig och låg åt mig enträget att jag skulle fälla förböner för
+att han måtte bliva insläppt i himmelen; 'jag tror mig icke,' sade han,
+'ha gjort något varmed jag förtjänat bliva utesluten därifrån: jag har
+bannat jordinnevånarne, men jag har låtit undervisning följa på snubborna
+och agan . . .'»
+
+»De sedeväktande, tuktande eller undervisande andarne fästa sig vid hans
+vänstra sida i det de luta sig mot ryggen och granska där hans minnes bok
+och läsa däri hans gärningar, ja till och med hans tankar; ty när en ande
+insmyger sig hos människan, tager den hennes minne i besittning. När de
+se någon dålig handling eller avsikt att göra något ont, straffa de henne
+därför genom en smärta i foten, i handen (!) eller omkring magtrakten,
+och de göra det med en ojämförlig färdighet. En rysning bebådar deras
+ankomst.»
+
+»Förutom smärtor i lemmarna begagna de en smärtsam beklämning omkring
+naveln, likasom förorsakad av en stickande gördel; kvävningar åt bröstet
+tid efter annan, vilka drivas ända till ångest; avsmak för all annan föda
+än bröd, under några dagar . . .»
+
+»Andra andar försöka intala mig motsatsen mot vad läroandarne sagt mig.
+Dessa motsägelseandar hade på jorden varit människor, förvista ur
+samhället på grund av sin brottslighet. Man känner deras annalkande på en
+fladdrande låga, som tyckes sänka sig framför ens ansikte; de taga plats
+nedanför ryggen på människan, varifrån de låta sig förnimmas åt lemmarna
+till.»
+
+(Dylika fladderlågor eller gnistor ha visat sig för mig två gånger, och
+alltid i upproriska stunder, då jag förkastade allting såsom tomma
+drömmar.)
+
+»De predika att man icke skall sätta tro till vad läroandarne ha sagt i
+överensstämmelse med änglarne, och att man icke skall lämpa sin vandel
+efter den undervisning man åtnjutit av dem, utan leva i allsköns
+självsvåld och frihet, efter eget behag; vanligen infinna de sig när de
+andra försvunnit; människorna känna vad de gå för och bry sig föga om
+dem, men lära sig dock därigenom vad det goda och det onda är, ty man
+förvärvar kännedom om det godas beskaffenhet genom dess motsats; och
+varje begrepp eller idé om en sak bildas genom reflexion, som går ut på
+åtskillnader, hämtade från motsatser, vilka skärskådas på olika sätt och
+ur olika synpunkter.»
+
+Läsaren torde erinra sig de människoansikten, liknande antika
+marmorskulpturer, som jag såg bildade av mitt vita örngottsvar i hotell
+Orfila. Därom säger Swedenborg:
+
+»Två kännemärken yppa för dem, att de (andarne) äro hos en människa; det
+ena är en gammal man med vitt ansikte; detta tecken förkunnar för dem,
+att de alltid böra säga sanningen och endast göra det rätta . . . Jag
+har själv sett detta antika människohuvud . . . Skinande vita och
+mycket sköna anleten, i vilka på en gång redlighet och blygsamhet
+framstråla.»
+
+(För att icke göra läsaren rädd har jag med flit dolt, att allt det jag
+här ovan citerat har avseende på inbyggarna å planeten Jupiter. Döm om
+min överraskning då jag en dag i våras fick i handen en tidskrift, som
+återgav Swedenborgs hus på planeten Jupiter, ritat av Victorien Sardou.
+Till en början: varför just Jupiter? Vilket säreget sammanträffande! Och
+har franska scenens lagerkrönte mästare lagt märke till att vänstra
+fasaden, betraktad på tillräckligt avstånd, bildar ett antikt
+människoansikte? Detta ansikte liknar mitt örngottsvars! Men på Sardous
+teckning finns det flere människosilhuetter, danade av konturerna. Har
+månne mästarens hand förts av en annan hand, så att han har givit oss
+mer än han medvetet haft klart för sig?)
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Var har Swedenborg sett dessa helveten och dessa himlar? Är det visioner,
+intuitioner, inspirationer? Jag vet knappast, men motsvarigheten mellan
+hans helvete och Dantes samt grekisk-romerska och germanska mytologiernas
+gör mig böjd för att tro, det makterna alltid betjänat sig av i det
+närmaste överensstämmande medel för sina avsikters förverkligande. Och
+makternas avsikter? Människotypens fullkomnande, framalstrandet av den
+överlägsna människan, _der Übermensch_, insatt i sin värdighet av
+Nietzsche, detta tuktospö, som i förtid blev utslitet och kastat på
+elden.
+
+Det ondas problem uppställer sig då åter, och Taines sedliga
+indifferentism faller till jorden inför de nya kraven.
+
+Demonerna följa som en konsekvens därav. Vad äro demonerna för något? Så
+snart som vi ha erkänt odödligheten, äro de döda ingenting annat än
+överlevande, som fortsätta sina förbindelser med de levande. De onda
+genierna äro följaktligen icke elaka, eftersom deras mål är ett gott, och
+det vore bättre att använda Swedenborgs ord, tuktoandar, för att avlägsna
+fruktan och förtvivlan.
+
+Djävulen som autonom personlighet och jämlike med Gud torde ej finnas
+till, och den ondes oförnekliga uppenbarelser i traditionell gestalt
+torde vara endast en skräckbild, frammanad av försynen, den enda och
+goda, som förfogar över en omätlig tjänarskara, sammansatt av
+hädangångna.
+
+Trösten eder därför, och våren stolta över den nåd som beviljas eder, I
+alle som ären bedrövade och hemsökens av sömnlöshet, maran, syner, ångest
+och hjärtklappning! Numen adest! Gud vill hava er!
+
+
+
+
+XV.
+
+Vedermödor.
+
+
+Sålunda internerad i denna lilla musernas stad utan förhoppning att
+slippa ut, genomkämpar jag det fruktansvärda slaget mot fienden, mitt
+själv.
+
+Varje morgon då jag tar min promenad på vallen under lönnarna, erinras
+jag av det ofantliga röda dårhuset om den fara jag undgått och om
+framtiden i händelse av återfall. Swedenborg har, genom att upplysa mig
+angående rätta beskaffenheten av de fasor som tillstött under sista året,
+befriat mig från elektrikerna, svartkonstnärerna, förgörarne, de
+avundsamma guldmakarne, och angående den befarade galenskapen. Han har
+anvisat mig den enda vägen till räddning: att söka demonerna i deras
+hålor, inom mig själv, och att döda dem genom . . . ånger. Balzac har
+såsom profetens adjutant lärt mig i sin Séraphita att »samvetskvalet är
+en vanmäktig känsla hos den, som kommer att åter beträda förvillelsens
+väg. Ångern ensam är en styrka, den gör ett avgörande slut på allt.»
+
+Alltså ångern! Men är det icke att jäva försynen, som hade utkorat mig
+till sitt plågoris; är det icke att säga till makterna: I haven illa lett
+mina öden; I haven låtit mig födas med en kallelse till att bestraffa,
+att kullslå avgudabilder, att anstifta uppror, och sedan undandragen I
+mig ert beskydd och låten mig stå där till ett åtlöje och återkalla vad
+jag förkunnat. Krypa till korset, göra avbön! Det är för galet med en
+sådan circulus vitiosus! vilken jag för resten har förutsett i mitt
+tjugonde år, då jag diktade mitt skådespel Mäster Olof, som blivit mitt
+eget livs tragedi. Vad tjänar det till att ha framsläpat en mödosam
+tillvaro under trettio år för att genom erfarenheter vinna det, som jag i
+förväg hade fattat i begrepp? I min ungdom var jag en uppriktigt troende,
+och I han gjort mig till fritänkare. Från fritänkare han I gjort mig till
+ateist; från ateist till religiös. Inspirerad av humanitära idéer har jag
+rosat socialismen. Fem år senare han I bevisat för mig det orimliga i
+socialismen. Allt som hänfört mig han I gjort ogiltigt! Och antaget att
+jag överlämnar mig åt religionen, så är jag viss på att I inom tio år
+skolen vederlägga religionen.
+
+Frestas man icke tro, att gudarne skämta med oss dödliga, och att det är
+därför som vi medvetna spefåglar kunna skratta i de plågsammaste
+ögonblicken av vårt liv!
+
+Huru kunnen I begära att man skall taga på allvar det som visar sig vara
+ett jättelikt skämt?
+
+Jesus Kristus, Frälsaren, vad är det som han har frälsat? Se på de mest
+kristna av alla, våra skandinaviska »läsare», dessa bleka, elaka,
+skräckslagna figurer, som ej kunna le och ha utseende av besatta. De
+tyckas bära demonen i sitt hjärta, och lägg märke till huru de flesta av
+deras ledare slutat i fängelse som missdådare. Varför har deras Herre
+överlämnat dem åt fienden?
+
+Är religionen ett straff, och är Kristus en hämnande ande?
+
+Alla gamla gudar ha förvandlats till demoner i en påföljande tid. De
+olympiska blevo onda andar, Oden, Tor, Djävulen i egen person,
+Promethevs-Lucifer, Ljusbringaren, degenererad till Satan. Förhåller det
+sig så (Gud förlåte mig!), att även Kristus omgestaltats till demon? Han
+är en dödare av förståndet, av köttet, av skönheten, glädjen,
+mänsklighetens renaste tillgivenhetskänslor. En dödare av dygder:
+frimodigheten, tapperheten, äran, kärleken och barmhärtigheten!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Solen skiner, vardagslivet går sin gilla gång, arbetarnas buller stämmer
+sinnena till glädje. Det är i sådana ögonblick som upprorsmodet stegrar
+sig, och som man slungar sin utmaning, sina tvivel mot himmelen.
+
+Men om natten falla tystnaden och ensligheten över en, övermodet
+skingras, hjärtat slår hörbart och bröstet beklämmes. Då, fall på knä i
+törnhäcken utanför ditt fönster; gå och sök läkare eller få fatt på en
+kamrat som vill sova i samma rum som du!
+
+Träd in ensam nattetid i din kammare, och du skall finna någon där före
+dig. Du ser honom icke, men du känner hans närvaro. Gå till hospitalet
+och rådfråga psykiatern; han skall säga dig varjehanda om nevrasteni,
+paranoia, angina pectoris och så vidare, men han skall aldrig bota dig.
+
+Vart gån I då, I alle som liden av sömnlöshet, som vandren omkring på
+gatorna och vänten på soluppgången?
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Världskvarnen. Guds kvarn, det är två uttryck som kommit i omlopp.
+
+Han I hört den där susningen i öronen, vilken liknar bullret från en
+vattenkvarn?
+
+Han I märkt under tystnaden nattetid eller till och med på ljusa dagen,
+huru minnena från ert förflutna liv återuppväckta röra på sig, ett i
+sänder eller gruppvis. Alla felsteg som du begått, alla förbrytelser,
+alla dumheter; de jaga upp blodet i örsnibbarna på dig, kallsvetten i
+håret, rysning utefter ryggraden. Du återupplever ditt genomlevda liv
+ända från födelsen till den dag som inne är; du lider ännu en gång alla
+genomlidna lidanden, du sväljer alla de kalkar du så ofta tömt till
+dräggen; du korsfäster ditt skelett när det icke mer finnes något kött
+att korsfästa; du bränner å båle din själ, när hjärtat är lagt i aska.
+
+Du känner till detta?
+
+Det är Herrens kvarn, som mal långsamt, men mal fint -- och svart! Du är
+upplöst i stoft, och du tror att det är slut med dig. Nej då, det skall
+börja om igen, och man låter dig åter gå igenom kvarnen! Känn dig
+lycklig! Det är helvetet här på jorden, erkänt av Luther, vilken skattar
+såsom en särskild nåd att varda pulvriserad på denna sidan om empyrén.
+
+Känn dig lycklig, och var tacksam därtill!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Vad är att göra? Ödmjuka sig!
+
+Men ödmjukar du dig inför människor, skall deras högmod väckas därav,
+enär de då tro sig vara bättre än du, huru stor än deras brottslighet må
+vara.
+
+Ödmjuka sig inför Gud, alltså? Men det är en skymf mot den Högste att
+neddraga honom till att vara en plantageägare, som härskar över slavar!
+
+Bed! Vad? Vilja tillvälla sig rätt att tumma på den Eviges vilja och
+rådslut, att på inställsamhetens och kryperiets väg få honom att ändra
+dem!
+
+Jag söker Gud, men finner djävulen. Det är vad som vederfarits mig.
+
+Jag har gjort bot, jag har bättrat mig, och så snart jag börjat omsula
+min själ, måste jag å nyo sätta på en lapp. Sätt dit nya klackar, och
+ovanlädret spricker. Det är att immerfort börja om på nytt.
+
+Jag lägger bort starka drycker och kommer hem nykter vid niotiden på
+aftonen för att förtära mitt glas mjölk. Rummet är fullproppat med alla
+slags demoner, som rycka mig ur sängen och kväva mig under täcket. Om jag
+går hem rusig omkring midnatt, somnar jag in som en ängel och vaknar kry
+som en liten gud, med krafter att arbeta som en galärslav.
+
+Jag undviker kvinnor, och osunda drömmar komma över mig om natten.
+
+Jag vänjer mig vid att tänka idel gott om mina vänner; jag anförtror dem
+mina hemligheter, mina pengar; och jag blir bedragen. Då jag förtörnas
+över en trolöshet, är det alltid jag som får uppbära straffet.
+
+Jag försöker att älska människorna i klump; jag gör mig blind för deras
+fel, och med en gränslös långmodighet förlåter jag nedrigheterna,
+bakdanteriet; men en vacker dag finner jag mig gjord till medbrottsling.
+Då jag drar mig från en sällskapskrets, som jag finner vara dålig,
+anfäktas jag genast av ensamhetskänslans demoner, och när jag söker mig
+bättre umgängesvänner, råkar jag in bland de värsta. Än mera, sedan jag
+segrat över mina dåliga böjelser och genom avhållsamhet uppnått en viss
+grad av hjärtefrid, erfar jag en självbelåtenhet, som höjer mig över min
+nästa, och detta är dödssynden, egenkärleken, vilken genast drar straff
+över sig.
+
+Huru förklara det faktum, att varje lärospån i dygden följes av en ny
+last?
+
+Swedenborg löser knuten i det han yttrar, att lasterna äro straff som
+åläggas människor för synder av en högre ordning. Sålunda dömas de
+maktlystna till det sodomitiska helvetet; medgivet att teorien innebär
+sanning, måste vi underkasta oss våra laster och njuta av de åtföljande
+samvetskvalen såsom en avgift erlagd vid kassaluckan. Följaktligen: att
+söka dygden är liktydigt med att rymma från fängelset och plågorna. Det
+är detta som Luther har velat säga i sin XXXIX:de artikel mot den påvliga
+bannlysningsbullan, vari han förkunnar, att »Själarne i skärselden synda
+oupphörligen därför att de söka friden och undvika pinorna».
+
+Likaså i XXXIV:de artikeln: »Att slåss mot turkarna är ingenting annat än
+att göra uppror mot Gud, som genom turkarna tuktar oss för våra synder.»
+
+Det är alltså klart att »alla våra goda gärningar äro dödssynder» och att
+»världen måste vara brottslig inför Gud och måste veta, att ingen
+förtjänar rättfärdiggörelse annat än genom nåden».
+
+Lidom alltså utan att hoppas på en enda varaktig glädje i detta livet,
+eftersom vi, mina bröder, redan äro i helvetet.
+
+Och anklagom icke Herren om vi se små oskyldiga barn lida. Ingen kan veta
+varför; men den gudomliga rättvisan låter oss ana, att det är på grund av
+brott, begångna före ankomsten till denna värld. Glädjom oss åt marterna,
+som äro lika många betalta skulder, och låtom oss tro att det är av ren
+barmhärtighet som vi hållas i okunnighet om de ursprungliga orsakerna
+till våra kval.
+
+
+
+
+XVI.
+
+Vartåt pekar vår väg?
+
+
+Sex månader ha förrunnit, och jag promenerar ännu på vallen. I det jag
+låter blicken irra över hospitalet och spanar efter havets blåa strimma i
+fjärran, tycker jag mig spana efter den nya tiden, som skall komma, den
+nya religionen som världen drömmer om.
+
+Den skumma vintern är jordad, fälten grönska, träden stå i blom,
+näktergalen sjunger i observatorieträdgården, men vinterns sorgsenhet
+tynger på vårt sinne, emedan det har förekommit så många olycksbådande
+tilldragelser, så många oförklarliga saker, som oroat de mest otrogna.
+Sömnlöshetsfallen ökas, nervkriserna mångfaldigas, osynliga uppenbarelser
+ha blivit en vanlig sak, och det sker verkliga under. Man väntar på
+någonting.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En ung man kommer och besöker mig.
+
+-- Vad skall man göra för att få sova lugnt om natten?
+
+-- Vad har hänt?
+
+-- Min själ jag det kan säga, men jag har fått avsky för mitt sovrum, och
+jag flyttar i morgon dag.
+
+-- Unge man, ateist och naturalist, vad har hänt?
+
+-- Det är ju själva fan, att när jag kom hem och öppnade dörren i natt,
+fattade någon mig i armen och ruskade mig.
+
+-- Alltså fanns det någon i er kammare.
+
+-- Det gjorde så tusan heller. När jag tände på ljusen, kunde jag ej
+upptäcka någon där inne.
+
+-- Unge man, det finns någon, som man inte kan se vid stearinljus.
+
+-- Vad skulle det vara då?
+
+-- Det är den osynlige, unge man! Har ni tagit in sulfonal, bromkalium,
+morfin, kloral?
+
+-- Jag har försökt med allt!
+
+-- Och den osynlige rymmer icke fältet. Gott: ni vill sova lugnt om
+natten, och ni kommer och ber att få veta medlet därtill! Hör på, unge
+man, jag är ingen läkare, inte heller någon profet; jag är en gammal
+syndare, som gör bot. Begär inga predikningar och inga profetior av en
+rövare, som behöver all sin lediga tid till att läsa lagen för sig själv.
+Jag har verkligen lidit av sömnlösa nätter och armruskningar; jag har
+slagits öga mot öga med den osynlige och jag har till slut fått tillbaka
+min sömn och återvunnit hälsan. Vet ni hur det har gått till? Gissa!
+
+Den unge mannen gissar vad jag menar, och han slår ned ögonen.
+
+-- Ni har gissat det! Gack då i frid och sov gott!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Ja väl, jag måste tiga och låta folk gissa, ty i samma ögonblick jag
+understode mig att spela predikaremunk, skulle man vända mig ryggen.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+En vän frågar mig:
+
+-- Vartåt pekar vår väg?
+
+-- Det kan jag inte säga, men för mig personligen ser det ut som om
+korsets väg skulle återföra mig till _mina förfäders tro_.
+
+-- Katolicismen?
+
+-- Det ser så ut! Ockultismen har fyllt sin roll genom att på
+vetenskaplig väg förklara underverken och demonologien. Teosofien,
+religionens förelöpare, är utlevad efter att ha återupprättat
+världsordningen, som straffar och belönar. Karma skall förvandla sig till
+Gud, och mahatmerna skola avslöja sig såsom pånyttfödda makter, såsom
+tuktoandar (demonerna) och läroandar (ingivelseandarna). Buddhaismen, som
+prisas av det Unga Frankrike, har infört resignationen och en dyrkan av
+lidandet, vilken leder direkt till Huvudskalleplatsen.
+
+Vad beträffar min hemlängtan till Moderkyrkans sköte, är det en lång
+historia, som jag skulle vilja förtälja i kort sammandrag.
+
+I det att Swedenborg lärt mig, hurusom det icke är tillåtligt att
+övergiva sina fäders religion, har han riktigt avkunnat domen över
+protestantismen, som utgör ett förräderi mot modren. Eller bättre sagt:
+protestantismen är en bestraffning, som ålagts Nordens barbarer;
+protestantismen är landsflykten, den babyloniska fångenskapen, och
+återkomsten tyckes stunda, återkomsten till det utlovade landet. De
+ofantliga framsteg, som katolicismen gjort i Amerika, i England och
+Skandinavien, profetera om den stora försoningen; däri inbegripen den
+grekiska kyrkan, som på senaste tiden räcker ut handen mot Västerlandet.
+
+Där ha vi socialisternas dröm om återupprättandet av Västerlandets
+Förenta stater, men tolkad i andlig mening. Nu ber jag er icke tro, att
+det är politiska funderingar som återföra mig till romerska kyrkan. Det
+är icke jag som har sökt katolicismen: det är den som har smugit sig på
+mig efter att ha förföljt mig i åratal. Mitt barn, som uppfostrats till
+katolik, och det mot min vilja, har lärt mig hur vacker en kult är, som
+bevarats oskadd alltifrån sin uppkomst, och jag har alltid föredragit
+originaler framför kopior. Min förlängda vistelse i min dotters hemland
+har kommit mig att beundra uppriktigheten av ett religiöst liv, som
+yttrar sig i handling. Lägg härtill vistelsen på Saint-Louis-sjukhuset,
+och slutligen vad som hänt mig de sista månaderna.
+
+Efter denna överblick av mitt liv, vilket har virvlat mig runt omkring
+liksom vissa fördömde i Dantes helvete, och då jag upptäckt att min
+tillvaro i korthet sagt endast haft till ändamål att ödmjuka och besudla
+mig, beslöt jag gå bödlarne till mötes och själv sköta tortyren. Jag fick
+lust att leva mitt ibland lidanden, Orenlighet och dödskamp, och i detta
+syfte beredde jag mig att söka plats såsom sjukskötare vid lasarettet
+Frères Saint-Jean de Dieu i Paris. Denna tanke föll mig in morgonen den
+29 april, sedan jag mött en gammal kvinna med huvud som en dödskalle.
+Hemkommen finner jag »Séraphita» ligga uppslagen på mitt bord och på
+högersidan en träflisa, som utpekade följande mening:
+
+»Gören för Gud det I haven gjort för eder ärelystnads syften, det I gören
+då I ägnen er åt en konst, det I gjorden när I älskaden en varelse mer än
+honom, eller när I sökten utforska någon hemlig detalj av mänsklig
+vetenskap! Är icke Gud vetenskapen själv . . .»
+
+På eftermiddagen kommer tidningen L'Eclair och -- vilken tillfällighet!
+-- sjukhuset Frères Saint-Jean de Dieu nämnes två gånger i dess spalter.
+
+Den l maj läste jag för första gången Sar Peladans bok »Comment on
+devient mage».
+
+Sar Peladan, dittills okänd för mig, kommer som en stormvind, en
+uppenbarelse av Nietzsches »övermänniska», och med honom håller
+katolicismen sitt högtidliga och triumferande intåg i mitt liv.
+
+Har han kommit, »den som komma skall», i Peladans person?
+Filosofen-skalden-profeten, är det han, eller skola vi förbida någon
+annan?
+
+Jag vet icke; men efter att ha gått igenom dessa propyléer till ett nytt
+liv, börjar jag skriva den här boken den 3 maj.
+
+Den 5 maj mottager jag besök av en katolsk präst, en proselyt.
+
+Den 9 maj såg jag Gustav Adolf i kakelugnsaskan.
+
+Den 14 maj läste jag i Sar Peladan: »Att tro på häxerier kunde gå an
+omkring år ett tusen; vid annalkandet av år två tusen får en iakttagare
+bevis för att mången individ är utrustad med en fatal egenskap: att
+bereda motgångar åt den som stöter sig med honom. Man vägrar honom något
+som han begär, och ens älskarinna blir otrogen; man stukar till honom,
+och man får intaga sängen; allt det onda som man tillärnar honörn
+återfaller i ökat mått på en själv. Det har ingenting att betyda; slumpen
+får förklara detta oförklarliga sammanträffande. Slumpen gör tillfyllest
+för den moderna människans determinism.»
+
+Den 17 maj. Jag läste vad dansken Jörgensen, som omvänt sig till
+katolicismen, skriver om klostret Beuron.
+
+Den 18 maj. En vän, som jag ej sett på sex år, har anlänt till Lund och
+hyr en lägenhet i samma hus som jag bor i. Man kan tänka sig min
+sinnesrörelse då jag erfar, att han nyss blivit omvänd till katolicismen.
+Han lånar mig den romerska bönbok, som jag hade förlorat förra året, och
+när jag omläser de latinska hymnerna och lovsångerna, finner jag mig
+likasom återkommen till hemmet.
+
+Den 27 maj. Efter en serie av samtal rörande moderkyrkan har min vän
+avfärdat ett brev till det belgiska kloster, där han undfått dopet, med
+anhållan om en tillflykt för författaren av denna bok.
+
+Den 28 maj. Ett obestyrkt rykte går om att Annie Besant blivit katolik.
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Jag väntar ännu på svar från det belgiska klostret.
+
+När denna bok blir tryckt, bör jag ha mottagit svaret. Och sedan?
+Därefter? Ett nytt skämt av Gudarne, som storskratta när vi gråta heta
+tårar?
+
+Lund den 3 maj-25 juni 1897.
+
+
+
+
+Epilog.
+
+
+Jag hade först avslutat denna bok med ett utrop: »Vilket skämt, vilket
+dystert skämt är ändå icke livet!»
+
+Efter en smula reflexion fann jag uttrycket ovärdigt och strök ut det.
+
+Men min villrådighet gav ej vika, och jag tog min tillflykt till bibeln
+för att vinna den åtrådda upplysningen.
+
+Den heliga boken, som är begåvad med underbarare profetisk förmåga än
+någon annan, svarade mig med följande ord:
+
+»Och jag skall vända mitt ansikte emot en sådan man och slå honom med
+förfäran, så att han skall bliva till en varnagel och till ett åtlöje för
+alla, och jag skall utrota honom utur mitt folk, och i skolen erfara, att
+jag är Herren.» »Och om denne profet låter narra sig att tala, så är det
+jag, den Evige, som har narrat denne profeten, och jag skall uträcka min
+hand emot honom och utplåna honom utur mitt folk Israel.»
+
+Mitt livs ekvation blir då: en varnagel, ett exempel att tjäna andra till
+bättring; ett föremål för allmänt åtlöje för att visa intigheten i äran
+och ryktbarheten, för att upplysa ungdomen om det sätt varpå man icke bör
+leva sitt liv; en som kommit i var mans mun och, fastän han själv tror
+sig vara en profet, står där avslöjad som en bedragare. Men nu är det
+Herren som har lockat den falske profeten att tala, och den falske
+profeten känner sig oansvarig, då han endast har spelat den roll som
+blivit honom ålagd.
+
+Sen där, mina bröder, ett människoöde bland många andra, och tillstån att
+en människas liv kan te sig som ett dystert skämt!
+
+                  *       *       *       *       *
+
+Varför har författaren till denna bok blivit straffad på ett så
+utomordentligt sätt? Läsen det mysterium, som är ställt framför hans
+skådespel »Mäster Olof» (editionen på vers). Detta mysterium skrev han
+för trettio år sedan, innan han ägde kännedom om den sekt av kättare som
+kallades Stedinger. Påven Gregorius IX bannlyste dem år 1232 på grund av
+deras satanistiska lära: »Lucifer, den gode Guden, som har blivit
+förjagad och avsatt av 'Den Andre', skall återkomma, när usurpatorn,
+vilken kallas Gud, genom sin usla styrelse, sin grymhet, sin orättvisa
+gjort sig föraktad av människorna och blivit övertygad om sin egen
+oförmåga.»
+
+Denna världens furste, som dömer de dödliga till laster och straffar
+dygden med korset, bålet, sömnlöshet, marritt; vem är han? Hämnaren, åt
+vilken vi överlämnats på grund av okända eller glömda brott, begångna i
+ett föregående liv? Och Swedenborgs tuktoandar? Skyddsänglar, som
+beskärma oss mot andligt ont!
+
+Vilken babylonisk förbistring!
+
+Augustinus förklarade det vara oförsiktigt att hysa tvivel om tillvaron
+av demoner.
+
+Thomas från Aquino förkunnade, att demonerna kunde frammana stormar och
+åskslag, samt att dessa andar ägde förmåga att överlämna sin makt i
+händerna på dödlige.
+
+Påven Johannes XXII klagar över sina fienders olovliga knep, i det att de
+åsamkade honom plågor genom att stinga hans porträttbilder med nålar
+(förgöring).
+
+Luther anser att alla olycksfall, benbrott, eldsvådor och flertalet
+sjukdomar härleda sig från djävlar, som driva sitt spel.
+
+Än mera, Luther uttalar som sin åsikt, att vissa individer hava funnit
+sitt helvete redan under detta livet.
+
+Är det då med vett och vilja jag har döpt min bok med namnet Inferno?
+
+Om läsaren drager i tvivelsmål min förmodan och anser den vara alltför
+pessimistisk, så må han läsa min självbiografi Tjänstekvinnans son och Le
+Plaidoyer d'un Fou (Paris 1895).
+
+Den läsare, som tror sig veta att denna bok är en dikt, inbjudes att se
+min dagbok, som jag hållit dag efter dag sedan 1895, och varav det
+föreliggande endast är ett utvidgat och ordnat utdrag.
+
+
+
+
+Bibliografi
+
+
+till ledning för läsare, som ej äro invigda i den ockulta vetenskapen.
+
+_Papus_: Magie.
+   »    Science occulte.
+
+_Guaïta_: Le serpent de la Génèse.
+   »     La clef de la magie noire.
+
+_Mulford_: Vos forces et le nioyen de les utiliser.
+
+_Lermina_: Geheimlehre.
+
+_Sawyer_: Le livre des augures.
+
+_L'Initiation_, Revue philosophique des Hautes études.
+
+_Le voile d'Isis_, Revue hebdomadaire.
+
+_Sar Peladan_: Comment on devient Mage.
+     »       Comment on devient Fée.
+     »       Comment on devient Artiste.
+
+_Jollivet Castelot_: Comment on devient Alchimiste.
+
+_Balzac_: Séraphita.
+  »     Louis Lambert.
+
+_Swedenborg_: Arcana Coelestia m. fl. arbeten.
+
+(De flesta av dessa skrifter kunna fås hos Chamuel, rue de Savoie 5,
+Paris.)
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Inferno, by August Strindberg
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK INFERNO ***
+
+***** This file should be named 29935-8.txt or 29935-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        http://www.gutenberg.org/2/9/9/3/29935/
+
+Produced by Jens Sadowski, and Projekt Runeberg for
+providing the scanned facsimiles.
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/29935-8.zip b/29935-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..0ab8e60
--- /dev/null
+++ b/29935-8.zip
diff --git a/29935-h.zip b/29935-h.zip
new file mode 100644
index 0000000..155c6a6
--- /dev/null
+++ b/29935-h.zip
diff --git a/29935-h/29935-h.htm b/29935-h/29935-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..154f483
--- /dev/null
+++ b/29935-h/29935-h.htm
@@ -0,0 +1,9367 @@
+<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN"
+"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">
+<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml">
+<head>
+<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=iso-8859-1" />
+<title>
+Inferno, by August Strindberg.
+</title>
+
+<style type="text/css">
+    p                 {margin-top: 0.5em; text-align: justify; margin-bottom: 0.5em;}
+    body              {margin-left: 11%; margin-right: 10%;}
+    a                 {text-decoration: none;}
+    @media screen     {
+      hr.ppg-pb       {margin:30px 0; width:100%; border:none;border-top:thin dashed silver;}
+      .pagenum        {display: inline; font-size: x-small; text-align: right; position: absolute; right: 2%; padding: 1px 3px; font-style: normal; font-variant:normal; font-weight:normal; text-decoration: none; background-color: inherit; border:1px solid #eee;}
+      .pncolor        {color: silver;}
+    }
+    @media print      {
+      hr.ppg-pb       {border:none;page-break-after: always;}
+      .pagenum        { display:none; }
+    }
+    h3                {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.4em}
+    .footnote .label  {position: absolute; right: 84%; text-align: right;}
+    .img              {border:0;}
+    .footnote         {margin-left: 10%; margin-right: 10%; font-size: 0.9em;}
+    .figcenter        {margin: 2em auto 2em auto; text-align: center;}
+    .fnanchor         {font-size: .8em; text-decoration: none;}
+    .caption          {font-size:.8em}
+    hr.tb             {width: 35%; margin-top: 2.0em; margin-bottom: 2.0em; border:none; border-bottom:1px solid black; clear:both;}
+    .tn               {margin-left: 8%; margin-right: 8%; margin-top: 5%; margin-bottom: 5%; padding: .25em 1em; background: #EEE; background-image: none; color: black; border: solid black 1px; font-size: 96%}
+    .blockquot        {font-family: sans-serif; margin-left:5%; margin-right:5%}
+    h2                {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.6em}
+</style>
+
+</head>
+<body>
+
+
+<pre>
+
+The Project Gutenberg EBook of Inferno, by August Strindberg
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Inferno
+
+Author: August Strindberg
+
+Release Date: September 8, 2009 [EBook #29935]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK INFERNO ***
+
+
+
+
+Produced by Jens Sadowski, and Projekt Runeberg for
+providing the scanned facsimiles.
+
+
+
+
+
+
+</pre>
+
+
+<div class='tn'>
+<b>Transcribers note:</b>
+<p>
+This e-text was produced from Project Runeberg&#8217;s
+digital facsimile edition of<br />
+<b>Samlade Verk #28: Inferno och Legender</b><br />
+printed in 1914 and available at<br />
+<b>http://runeberg.org/strindbg/inferno/</b>
+</p>
+<p>Strindberg wrote this book originally in French. The Swedish translation
+was done by Eugène Fahlstedt.
+</p>
+<p>
+This text has been edited so that this document only contains the book
+<b>Inferno</b>. The table of content has been moved to the start of the book.
+</p>
+<p>
+Text that was s&nbsp;p&nbsp;a&nbsp;c&nbsp;e&nbsp;d&nbsp;-&nbsp;o&nbsp;u&nbsp;t in the original text has been
+changed to use <i>italics</i>.
+</p>
+<p>
+Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
+Learn more at http://runeberg.org/
+</p>
+</div>
+
+<p style='text-align: center; font-size: 2.0em; margin-top:2.0em'>
+INFERNO
+</p>
+<p style='text-align: center; font-size: 0.8em; margin-top:2.0em'>
+AV
+</p>
+<p style='text-align: center; font-size: 1.6em; margin-top:2.0em'>
+AUGUST STRINDBERG
+</p>
+<div class='figcenter'>
+<img src='images/0001.png' alt='' title=''  class='img'/><br />
+</div>
+
+<p style='text-align: center; font-size: 1.2em; margin-top:3.0em; margin-bottom:0.0em'>
+STOCKHOLM
+</p>
+<p style='text-align: center; font-size: 0.8em; margin-top:0.0em'>
+ALBERT BONNIERS FÖRLAG
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<p style='text-align: center; font-size: 0.8em; margin-top:2.0em'>
+<i>Copyright. Albert Bonnier 1914.</i>
+</p>
+<p style='text-align: center; font-size: 1.2em; margin-top:4.0em; margin-bottom:0.0em'>
+STOCKHOLM
+</p>
+<p style='text-align: center; font-size: 0.8em; margin-top:0.0em'>
+ALBERT BONNIERS FÖRLAG
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<h2>INNEHÅLL.</h2>
+<h3><i>Inferno.</i></h3>
+</div>
+
+<table border='0' width='80%' cellpadding='2' cellspacing='0' summary='' style='margin:0em; margin-left: 10%'>
+<col style='width:80%;' />
+<col style='width:20%;' />
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+1. Den Osynliges hand
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_7'>7</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+2. Ludvig den helige gör mig bekant med salig Orfila
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_21'>21</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+3. Demonen frestar
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_27'>27</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+4. Det återvunna paradiset
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_33'>33</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+5. Fallet och det förlorade paradiset
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_36'>36</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+6. Skärselden
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_42'>42</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+7. Helvetet
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_93'>93</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+8. Beatrice
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_122'>122</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+9. Swedenborg
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_131'>131</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+10. Utdrag ur en fördömds dagbok
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_149'>149</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+11. Den Evige har talat
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_163'>163</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+12. Helvetet lössläppt
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_168'>168</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+13. Pilgrimsfärd och försoning
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_178'>178</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+14. Återlösaren
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_184'>184</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+15. Vedermödor
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_190'>190</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+16. Vartåt pekar vår väg?
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_197'>197</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+Epilog
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_203'>203</a>
+</td></tr>
+
+<tr><td style='text-align: left'>
+Bibliografi
+</td><td style='text-align: right'>
+<a href='#page_206'>206</a>
+</td></tr>
+
+</table>
+
+<hr class='ppg-pb' />
+<table border='0' cellpadding='2' cellspacing='0' summary='' style='margin:0em; margin-left: 10%'>
+
+<tr><td valign='top'>
+Motto:
+</td><td valign='top'>
+1)
+</td><td>
+Courbe la tête, fier Sicambre!<br />Adore ce que tu as brûlé,<br />Brûle ce que tu as adoré!
+</td></tr>
+
+<tr><td>
+</td></tr>
+
+<tr><td>
+</td><td valign='top'>
+2)
+</td><td>
+Och jag skall vända mitt anlete emot en sådan<br />man och slå honom med förfäran, så att han<br />skall bliva en varnagel och ett åtlöje bland<br />folket.
+</td></tr>
+
+<tr><td>
+</td><td>
+</td><td style='text-align: right'>
+Hesekiel XIV: 8.
+</td></tr>
+
+<tr><td>
+</td></tr>
+
+<tr><td>
+</td><td valign='top'>
+3)
+</td><td>
+Och bland dessa äro Hymeneus och Alexander,<br />vilka jag har överlämnat åt Satan, på det att<br />de genom denna tuktan skulle lära sig att icke<br />mera försmäda.
+</td></tr>
+
+<tr><td>
+</td><td>
+</td><td style='text-align: right'>
+1:sta Timot. I: 20.
+</td></tr>
+
+</table>
+
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_7' name='page_7'></a>7</span>
+<h2>I.</h2>
+<h3>Den Osynliges hand.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Det var med en känsla av vild glädje jag
+återvände från Nordbanans station, sedan jag där avlämnat
+min lilla hustru, vilken skulle fara till vårt barn,
+som insjuknat i fjärran land. Fullbordat var alltså
+offret av mitt hjärta! Våra avskedsord: När ses vi
+igen? &mdash; Snart! återljödo ännu såsom osanningar,
+vilkas bedräglighet man icke vill tillstå för sig; en
+aning sade mig, att det var för alltid vi nu hade skilts.
+Detta farväl, som vi utbytte i november månad 1894,
+blev verkligen också det sista, ty till denna stund, i
+maj 1897, har jag ännu icke återsett min kära hustru.
+</p>
+<p>
+När jag hunnit till Café de la Régence, slog jag
+mig ned vid det bord, där jag förut brukat sitta med
+min hustru, min vackra fångvaktarinna, som dag och
+natt spionerade på min själ, gissade till mina hemliga
+tankar, bevakade mina idéers lopp, svartsjukt iakttog
+min andes strävan mot det okända.
+</p>
+<p>
+Återskänkt åt friheten, erfar jag med ens en
+expansion av själens innestängda kraft och lyftes upp
+över småaktigheterna i storstaden, denna skådeplats
+för intellektuella strider, där jag nyss vunnit en
+seger, i sig själv futtig, men för mig oerhört stor,
+då den utgjorde uppfyllelsen av en ungdomsdröm,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_8' name='page_8'></a>8</span>
+som drömts av alla samtida skriftställare i mitt
+hemland, men förverkligats allenast av mig &mdash; nämligen
+att bliva spelad på en Paris-scen. Teatern ingav mig
+nu avsmak liksom allt vad man har ernått, och
+vetenskapen lockade mig. Ställd i valet mellan kärlek och
+vetande, hade jag bestämt mig för att söka nå
+kunskapens höjder, och i det jag brände å båle min
+tillgivenhet, glömde jag det oskyldiga offret för min
+ärelystnad eller min kallelse.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Väl anländ på nytt till mitt eländiga studentrum
+i Quartier latin, grävde jag i min koffert och drog fram
+ur deras gömställe sex deglar av fint porslin, i förväg
+köpta för pengar som jag hade stulit från mig själv.
+En eldtång och ett paket rent svavel fullbordade
+laboratoriets inredning. Sedan var det bara att göra
+upp en smältugnseld i kaminen, stänga dörren och
+fälla ner gardinerna, ty tre månader efter Caserios
+avrättning var det farligt att syssla med kemiska
+redskap i Paris.
+</p>
+<p>
+Natten faller på, svavlet brinner med
+avgrundslågor, och mot morgonsidan har jag konstaterat
+närvaron av kolämne i denna för enkel ansedda kropp,
+som kallas svavel, och därmed tror jag mig ha löst det
+stora problemet, kullkastat den härskande kemin och
+vunnit den odödlighet, som är de dödliga medgiven.
+</p>
+<p>
+Men huden på mina händer, som blivit stekt
+framför den starka elden, lossnar och faller av i fjäll,
+och den smärta, som framkallas av händernas möda
+vid avklädningen, påminner mig om vad min seger
+kostat. Ensam i sängen, där ännu en doft av kvinna
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_9' name='page_9'></a>9</span>
+dröjer kvar, finner jag mig säll till mods; en känsla
+av psykisk renhet, av manlig jungfrulighet gör att
+jag skådar på mitt förflutna äktenskapsliv såsom något
+orent, och jag är ledsen att ej äga någon, till vilken
+jag kan frambära min tacksamhet för befrielsen från
+dessa förnedrande bojor, dem jag brutit utan vidare
+omständigheter. Jag har nämligen blivit ateist under
+årens lopp, när jag märkt hur de okända makterna
+lämnat världen åt dess öde utan att giva ett
+livstecken ifrån sig.
+</p>
+<p>
+Någon att tacka! Det finnes ingen tillstädes,
+och min tvungna otacksamhet trycker mig som en
+börda!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Svartsjukt mån om min upptäckt, tar jag inga
+mått och steg för att utsprida den. I min skygghet
+vänder jag mig ej till auktoriteterna och akademierna.
+Emellertid fortsätter jag mina experiment, allt under
+det att sprickorna på händerna förvärras, öppna sig
+och fyllas med kokssmulor, så att blod sipprar ut och
+plågorna bli outhärdliga. Allt jag vidrör framkallar
+smärtor, och ursinnig över denna pina, som jag är
+hågad tillskriva de okända makter, vilka i så många
+år förföljt mig och lagt hinder för mina bemödanden,
+undviker och försummar jag människors sällskap,
+ger återbud till bjudningar, stöter vänner ifrån mig.
+Tystnad och enslighet breda sig omkring mig, ett
+ökenlugn, högtidligt och förfärande, uti vilket jag på
+trots utmanar den osynlige, brottas kropp mot kropp,
+själ mot själ. Jag har bevisat närvaron av kolämne i
+svavlet; nu skall jag uppvisa väte och syre, ty de
+måste finnas däri. Apparaterna räcka ej mera till,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_10' name='page_10'></a>10</span>
+jag står utan pengar, händerna äro svärtade och
+blödande, svarta som nöden, blödande som mitt
+hjärta. Ty samtidigt underhöll jag en brevväxling
+med min hustru och berättade för henne om mina
+kemiska framgångar, på vilket hon svarade med
+bulletiner om vår dotter och strödde in små
+förmaningar om det fåfängliga i min vetenskap och om
+dåraktigheten i att vräka bort pengar på slikt.
+</p>
+<p>
+I ett anfall av rättmätig stolthet, gripen av ett
+rasande begär att göra mig själv illa, begår jag
+självmord, i det jag avskickar ett skändligt, oförlåtligt
+brev och säger farväl till hustru och barn, låtande
+förstå att en ny förbindelse lagt beslag på mina tankar.
+</p>
+<p>
+Skottet har träffat. Min hustru svarar med en
+ansökan om skilsmässa.
+</p>
+<p>
+Ensam, självmördare och lönnmördare, glömmer
+jag det brottsliga i saken för grämelsen och bekymren.
+Ingen kommer och besöker mig, och jag kan ej söka
+upp någon, då jag stött mig med alla.
+</p>
+<p>
+Jag känner mig lösgjord, drivande på ytan av
+ett hav efter att ha avskurit ankartåget utan att äga
+några segel.
+</p>
+<p>
+Emellertid uppenbarar sig nöden i form av den
+obetalda hyresräkningen och avbryter mina
+vetenskapliga arbeten och metafysiska grubblerier genom
+att kalla mig åter till jorden.
+</p>
+<p>
+På detta sätt nalkas julen. Jag har något tvärt
+avslagit en inbjudning till en skandinavisk familj, däri
+atmosfären misshagar mig på grund av ett visst
+självsvåld, som plågar mig. På kvällen, när jag sitter
+ensam, ångrar jag mig och går dit ändå. Genast
+som man satt sig till bords, börjar midnattskalaset
+med stoj och översvämmande glädje bland de unga
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_11' name='page_11'></a>11</span>
+konstnärer, som där i huset äro som hemma hos sig.
+En förtrolighet, som frånstöter mig, åtbörder och
+miner, med ett ord en ton, som ej smakar av
+familjekrets, inger mig en obeskrivlig vantrevnad, och mitt
+uppe i saturnalierna framtrollar mitt svårmod för min
+inre syn min hustrus fridsamma boning. I en vision
+ser jag plötsligt salen, julträdet, misteln, min lilla
+flicka och hennes övergivna moder .&nbsp;.&nbsp;. Samvetskvalen
+gripa mig, jag reser mig, förebär ett illamående och
+går min väg.
+</p>
+<p>
+Jag passerar den förskräckliga rue de la Gaieté,
+där mängdens konstlade glädje verkar sårande, samt
+den dystra och tysta rue Delambre, en gata som mer
+än någon annan i kvarteret kan göra en förtvivlad;
+jag viker av på boulevard Montparnasse och sjunker
+ned på en stol utanför Brasserie des Lilas.
+</p>
+<p>
+En god absint tröstar mig under några minuter,
+därefter anfalles jag av ett följe kokotter och
+studenter, som slå mig i ansiktet med spön, och liksom
+jagad av furier lämnar jag min absint i sticket och
+skyndar att skaffa mig en ny i kafét François Premier
+vid boulevard Saint-Michel.
+</p>
+<p>
+Det var att råka ur askan i elden; en annan tropp
+flinar åt mig: Se på den enstöringen! och jag flyr,
+piskad av eumeniderna, till mitt hem med
+nidrefrängernas retsamma fanfarer i öronen.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Tanken på en tuktan såsom följden av ett brott
+inställer sig icke. Inför mig själv spelar jag rollen
+av oskyldig, föremål för en orättvis förföljelse. De
+okända hindrade mig i att fullfölja mitt stora verk,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_12' name='page_12'></a>12</span>
+och det var nödvändigt att bryta hindren innan
+segerkronan kunde vinnas.
+</p>
+<p>
+Jag har haft orätt, och ändå har jag rätt och
+skall få rätt!
+</p>
+<p>
+Denna julnatt sov jag illa. En kall luftström
+strök upprepade gånger över mitt ansikte, och ljudet
+av en mungiga väckte mig allt emellanåt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En begynnande orklöshet får småningom makt
+med mig. De svarta och blödande händerna hindra
+mig vid klädseln att vårda mitt yttre. Rädslan för
+hyresräkningen lämnar mig ej mer någon ro, och jag
+går fram och åter i rummet som ett vilddjur i sin bur.
+</p>
+<p>
+Jag har upphört att intaga regelbundna måltider,
+och pensionsvärden råder mig att lägga mig på
+sjukhus, vilket leder till ingenting, då sådant är dyrt och
+man måste betala i förskott.
+</p>
+<p>
+Då yppar sig en uppsvällning av armådrorna, ett
+tecken till blodförgiftning. Detta var nådestöten, och
+ryktet därom sprider sig bland mina landsmän, så
+att en afton den goda kvinnan, från vars julkalas jag
+hade brutit upp på ett ohövligt sätt, hon, som ingett
+mig antipati och nära nog förakt, söker upp mig, får
+reda på min olycka och ångest samt under tårar
+anvisar mig sjukhuset som den enda räddningen.
+</p>
+<p>
+Döm om min hjälplöshet och förkrosselse, när
+en vältalig tystnad gör klart för henne att jag står
+utan tillgångar. Då fattas hon av medömkan vid att
+se mig så nedsjunken i elände.
+</p>
+<p>
+Hon förklarar, att hon skall göra insamling
+bland skandinaviska sällskapet, hon skall söka
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_13' name='page_13'></a>13</span>
+församlingens pastor; för egen del är hon fattig och tyngd av
+bekymmer för den dagliga utkomsten.
+</p>
+<p>
+Synderskan har känt medlidande med den man,
+som just övergivit sin äkta maka.
+</p>
+<p>
+Bragt till tiggeri, ännu en gång, anropande
+barmhärtigheten genom en kvinnas förmedling, börjar jag
+ana tillvaron av en osynlig hand som styr
+händelsernas oemotståndliga logik. Jag kryper ihop för
+stormvinden, besluten att resa mig på nytt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En vagn kör mig till Saint-Louis-sjukhuset. På
+vägen dit stiger jag ur vid rue de Rennes för att köpa
+två vita skjortor.
+</p>
+<p>
+Svepningen! för min sista timme!
+</p>
+<p>
+Tankarne vända sig verkligen kring min nära
+förestående död, omöjligt att förklara varföre.
+</p>
+<p>
+Intagen som patient, förbjuden att gå ut annat
+än efter erhållet tillstånd, och med händerna
+inlindade så att all slags sysselsättning omöjliggöres,
+tycker jag mig vara inspärrad i fängelse.
+</p>
+<p>
+Ett abstrakt sjukrum, kalt, försett med det
+nödtorftigaste, utan tecken till skönhetssträvan, beläget
+nära gemensamhetssalen, där man röker och spelar
+kort från morgon till kväll.
+</p>
+<p>
+Frukostklockan ljuder, och vid bordet finner jag
+mig i ett sällskap av spöken. Ansikten som dödsskallar
+eller döendes; här felas det en näsa, där ett öga, på
+en tredje är läppen kluven eller kinden förmultnad.
+Här sitta också två individer, som ej se sjuka ut,
+men ha en vresig och förtvivlad uppsyn. Det är ett
+par stortjuvar av god familj, som genom mäktiga
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_14' name='page_14'></a>14</span>
+relationer sluppit lösa ur fängelset under
+förevändning av sjukdom. En äcklande lukt av jodoform tar
+bort aptiten för mig, och som mina händer äro bundna
+måste jag anlita mina sidokamraters biträde för att
+skära brödet och slå i drycken. Och runt omkring
+denna sköna samling av brottslingar och dödsdömde
+rör sig vår goda moder, föreståndarinnan, i sin
+klosterlika dräkt av svart och vitt, och fördelar åt en var hans
+giftbemängda läkedryck. I en bägare arsenik dricker
+jag med en dödskalle, som skålar tillbaka i digitalis.
+Det är bedrövligt, och ändå får man vara tacksam,
+något som gör mig ursinnig. Behöva vara tacksam
+för en så ringa och därtill så obehaglig sak!
+</p>
+<p>
+Man kläder på och av mig, vårdar mig likt ett
+barn, och barmhärtighetssystern fattar bevågenhet för
+mig, behandlar mig som ett småbarn och kallar mig
+sin gosse, under det att jag liksom alla de andra
+benämner henne: min mor.
+</p>
+<p>
+Vad det känns skönt att uttala detta ord moder,
+som ej gått över mina läppar på trettio år! Den
+gamla, som tillhör S:t Augustinerorden och bär de
+dödas dräkt därför att hon aldrig har levat livet, är
+mild som försakelsen och lär oss att le åt våra
+lidanden som vore de fröjder, ty hon vet hur välgörande
+smärtan kan vara. Icke ett förebrående ord, inga
+förmaningar eller predikningar. Hon känner sin
+instruktion, den som gäller för de sekulariserade
+sjukhusen, och hon förstår att bevilja små friheter åt
+sjuklingarna, icke åt sig själv. Sålunda tillåter hon
+mig röka i mitt rum och erbjuder sig att rulla
+cigarretter åt mig, vilket jag avböjer. Hon skaffar mig
+tillstånd att gå ut på extra tider, och då hon upptäckt
+att jag sysslar med kemi, lagar hon att jag blir
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_15' name='page_15'></a>15</span>
+föreställd för sjukhusets lärde apotekare, som lånar mig
+böcker och sedan han fått del av min teori om
+grundämnenas beskaffenhet, inbjuder mig att arbeta i sitt
+laboratorium. Denna nunna har spelat en roll i mitt
+liv, och jag börjar försona mig med mitt öde, i det
+jag prisar min goda otur, som förde mig under detta
+välsignade tak.
+</p>
+<p>
+Den första bok jag tagit med mig från
+apotekarens bibliotek faller upp av sig själv, och min blick
+slår ner som en falk på en rad i kapitlet Fosfor.
+</p>
+<p>
+I få ord förtäljer författaren, att kemisten Lockyer
+hade medelst spektralanalys uppvisat, att fosforn icke
+vore någon enkel kropp, och att redogörelsen för
+hans experiment ingivits till vetenskapsakademien i
+Paris, vilken icke hade förnekat sakförhållandet.
+</p>
+<p>
+Styrkt av detta oväntade stöd går jag ut i staden
+medförande mina deglar med återstoden av det
+ofullständigt förbrända svavlet. Jag överlämnar dem
+till en kemisk byrå, där man utlovar åt mig till
+följande dags morgon intyget över verkställd analys.
+</p>
+<p>
+Det var min födelsedag. Vid återkomsten till
+sjukhuset väntar mig ett brev från min hustru. Hon
+begråter min iråkade olycka, hon vill åter fara till
+mig för att vårda och älska mig.
+</p>
+<p>
+Lyckan att vara älskad trots allt framkallar ett
+behov att rikta min tack till någon .&nbsp;.&nbsp;. vilken? Till
+den okände, som i så långa år hade dolt sig?
+</p>
+<p>
+Mitt hjärta smälter, jag bekänner den nedriga
+lögnen om min otrohet, begär hennes förlåtelse, och
+i en handvändning är jag å nyo stadd i utbyte av
+kärleksbrev med min egen hustru, allt under det jag
+uppskjuter vår återförening till en lämpligare tidpunkt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_16' name='page_16'></a>16</span></p>
+<p>
+Nästa morgon skyndar jag till min kemist vid
+boulevard Magenta.
+</p>
+<p>
+I förseglat kuvert bär jag med mig till sjukhuset
+intyget på hans analys. När jag går förbi Ludvig
+den heliges staty på innergården, drar jag mig till
+minnes helgonets trenne verk, nämligen den stora
+blindasylen Les Quinze-Vingt, Sorbonne och
+Sainte-Chapelle, eller såsom jag översatte det: från lidandet,
+igenom vetenskapen, fram till botgöring.
+</p>
+<p>
+Innestängd på mitt rum öppnar jag kuvertet, som
+skall avgöra min framtid, och jag läser:
+</p>
+<p>
+»Det pulver, som lämnats oss till undersökning,
+företer följande caracteristica:
+</p>
+<p>
+Färg: gråsvart. Lämnar spår på papperet.
+</p>
+<p>
+Täthet: betydlig, överlägsen medeltätheten hos
+grafit; ämnet synes vara en hård grafit.
+</p>
+<p>
+&mdash; &mdash; &mdash; &mdash; &mdash;
+</p>
+<p>
+Kemisk undersökning:
+</p>
+<p>
+Detta pulver brinner lätt och utvecklar därvid
+koloxid och kolsyra. Det innehåller alltså <i>kol</i>.»
+</p>
+<p>
+&mdash; &mdash; &mdash; &mdash; &mdash;
+</p>
+<p>
+Rent svavel innehåller kol!
+</p>
+<p>
+Jag är räddad, från denna stund förmår jag
+bevisa mina vänner och anförvanter, att jag icke är
+galen. Bestyrkta äro de teorier jag framlade i mitt
+arbete Antibarbarus, som utgavs ett år tidigare och
+behandlades av tidningarna som ett verk av en
+kvacksalvare eller dåre, vilket hade till följd att jag
+utstöttes ur min familj såsom en odåga, ett slags
+Cagliostro.
+</p>
+<p>
+Nu tror jag ni äro krossade så det förslår, mina
+värda motståndare! Mitt jag sväller av rättmätigt
+högmod, jag vill lämna lasarettet, ropa högt på
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_17' name='page_17'></a>17</span>
+gatorna, vråla framför Institutet, riva ner Sorbonne .&nbsp;.&nbsp;.
+men händerna äro fortfarande i band, och utkommen
+på gården råder mig det höga gallret till tålamod.
+</p>
+<p>
+Apotekaren, åt vilken jag meddelar resultatet av
+analysen, föreslår att åvägabringa en kommission,
+inför vilken jag skulle med direkta experiment uppvisa
+problemets lösning.
+</p>
+<p>
+Emellertid, hellre än att vänta och medveten om
+min försagdhet inför en offentlig samling, hopskriver
+jag en uppsats i ämnet och skickar den till »Le
+Temps», som för in den inom två dagar.
+</p>
+<p>
+Lösen är given, man svarar mig från olika håll
+utan att förneka sakens riktighet. Jag har fått
+anhängare, anmodas att lämna artiklar till en kemisk
+tidskrift och invecklas i en brevväxling, som ger
+näring åt mina fortsatta undersökningar.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En söndag, den sista som jag vistades i
+Saint-Louis-skärselden, sitter jag vid fönstret och iakttar
+vad som försiggår nere på gården. De två tjuvarne
+promenera med sina hustrur och barn, kyssa dem
+allt emellanåt och se så lyckliga ut, när de värma
+sig vid den kärlek, som underblåsts av deras olyckor.
+</p>
+<p>
+Min egen ensamhet vilar tungt på mig, jag
+förbannar mitt öde, som jag finner orättvist, i det jag
+glömmer att mitt brott överträffar deras i nedrighet.
+</p>
+<p>
+Postbudet kommer med ett brev från min hustru.
+Det är isande kyligt; min framgång har sårat henne
+och hon låtsas ej tro därpå, då hon nämligen rådfrågat
+en yrkeskemist; hon tillfogar goda råd angående det
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_18' name='page_18'></a>18</span>
+farliga i illusioner, som kunna leda till hjärnkriser.
+För övrigt, vad vinner jag väl med allt detta? Kan
+jag föda en familj med min kemi?
+</p>
+<p>
+Återigen detta alternativ: kärlek eller vetenskap!
+Utan att tveka krossar jag henne med ett sista
+avskedsbrev.
+</p>
+<p>
+På aftonen tar jag mig en promenad i det dystra
+kvarteret och passerar Saint-Martin-kanalen, vilken
+är svart som en grav och tyckes enkom gjord att
+dränka sig uti. Jag stannar vid hörnen av rue Alibert.
+Varför Alibert? Vem är han? Var det ej så att den
+grafit, som kemisten funnit i mitt svavelprov, kallades
+Alibert-grafit? .&nbsp;.&nbsp;. Än sedan? Det är narraktigt, men
+jag kan ej hjälpa att intrycket av någonting oförklarligt
+dröjer kvar i mitt sinne. Vidare rue Dieu. Varföre
+Gud, då han är avskaffad av republiken, som har ägnat
+Pantheon åt en annan bestämmelse än dess
+ursprungliga .&nbsp;.&nbsp;. Rue Beaurepaire. Just ett »vackert tillhåll»
+för missdådare .&nbsp;.&nbsp;. Rue de Bondy .&nbsp;.&nbsp;. Ledes jag av en
+demon? .&nbsp;.&nbsp;. Jag slutar att läsa gatskyltarna; går vilse,
+försöker vända om samma väg utan att dock finna
+den, ryggar tillbaka inför ett ofantligt skjul, som
+stinker av rått kött och unkna grönsaker, i synnerhet
+surkål .&nbsp;.&nbsp;. Misstänkta figurer snudda förbi mig och
+låta plumpa ord falla .&nbsp;.&nbsp;. jag är rädd för det okända,
+viker av åt höger, åt vänster, råkar in i en smutsig
+återvändsgränd, som tyckes vara hemvist för sopor,
+laster och brott. Gatnymfer spärra vägen för mig,
+ligapojkar flina åt mig. Scenen från julkalaset
+upprepas: <i>Væ soli!</i> Vem är det, som ställer i
+ordning dessa försåt för mig så fort jag lösgör mig från
+världen och människorna? Det är någon, som har
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_19' name='page_19'></a>19</span>
+låtit mig falla i denna snara! Var finns han, så att
+jag kan få brottas med honom? .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+Ett regn blandat med snöslask faller just som
+jag börjar springa .&nbsp;.&nbsp;. i bakgrunden av en kort gata
+tecknar sig mot himlavalvet en svart port, ofantligt
+stor, ett verk av cykloper, en port utan något palats
+till, vilken öppnar sig åt ett hav av ljus .&nbsp;.&nbsp;. Jag frågar
+en polisbetjänt var jag befinner mig.
+</p>
+<p>
+&mdash; Porte Saint-Martin, min herre.
+</p>
+<p>
+Med några få steg är jag ute på de stora
+boulevarderna och går nedför dem. Teateruret anger att
+klockan är en kvart över sex. Just absinttimmen,
+och vännerna vänta som vanligt i café Napolitain.
+Jag fortsätter dit ned med påskyndade steg och
+glömmer sjukhuset, grämelsen, fattigdomen. Men
+utanför café du Cardinal råkar jag stöta mot ett bord,
+vid vilket en herre sitter. Jag känner honom endast
+till namnet, men han känner mig, och i en sekund ha
+hans ögon sagt mig: Ni här? Ni ligger alltså inte
+på sjukhus? Det var således bara prat, den där
+historien!
+</p>
+<p>
+Och jag känner på mig att denne man är en av
+mina okända välgörare, att han tecknat bidrag åt
+mig och att jag är en tiggare, som ej har rättighet
+att gå på kaféer. Tiggare! Det är rätta ordet; det
+ringer i öronen på mig och jagar upp på mina kinder
+en brännande rodnad, skammens, förödmjukelsens och
+raseriets rodnad!
+</p>
+<p>
+Tänka sig, att sex veckor förut satt jag här vid
+borden; min teaterdirektör lät bjuda sig av mig och
+tilltalade mig med käre mästare; tidningsmän ävlades
+om att interviewa mig, fotografen utbad sig äran att få
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_20' name='page_20'></a>20</span>
+sälja mitt porträtt. Och nu: tiggare, en brännmärkt
+man, utstött ur folks umgänge!
+</p>
+<p>
+Piskad, ryggbruten, jagad till döds stryker jag
+utefter boulevarden som en nattsvärmare och drar mig
+tillbaka i min håla hos de pestsmittade. Här stänger
+jag in mig på mitt rum; här är mitt hem.
+</p>
+<p>
+Då jag reflekterar över mitt öde, märker jag
+den osynliga handen, som tuktar mig, med spöslag
+driver mig fram mot ett mål, som jag ännu icke kan
+gissa mig till. Han skänker mig ära på samma gång
+han vägrar mig en hedrad ställning i världen; han
+förödmjukar mig i det han upphöjer mig, kröker mig
+i stoftet för att lyfta min själ.
+</p>
+<p>
+Då uppdyker åter hos mig den föreställningen
+att försynen har bestämt mig för en mission här i
+världen och att det är uppfostran därtill som på detta
+vis tager sin början.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+I februari lämnar jag sjukhuset, utan att ha kunnat
+bli botad men kurerad för världens frestelser. Vid
+skilsmässan hade jag velat kyssa handen på vår goda
+moder, som utan något predikande lärt mig korsets
+väg, men en känsla av vördnad, liksom för något,
+som ej får vanhelgas, höll mig tillbaka.
+</p>
+<p>
+Må hon i andanom emottaga denna gärd av
+tacksamhet från en vilsegången främling, som nu dväljes
+undangömd i ett fjärrbeläget land.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_21' name='page_21'></a>21</span>
+<h2>II.</h2>
+<h3>Ludvig den helige gör mig bekant med<br />salig Orfila.</h3>
+</div>
+
+<p>
+I en anspråkslös möblerad lägenhet, som jag
+hyrt mig, fullföljer jag mina kemiska arbeten vintern
+ut, stannande hemma ända till aftonen, då jag går att
+äta middag på ett crémerie där konstnärer av
+flera olika nationaliteter ha bildat ett kotteri. Efter
+middagen besöker jag den familj, som jag den där
+gången gav återbud i ett ögonblick av rigorism.
+Hela kretsen av anarkistiska konstnärer träffas där,
+och jag känner mig dömd att utstå allt det jag hade
+velat slippa se och höra: ogenerade seder, löslig
+moral, gudlöshet med berått mod. Där finnes samlad
+mycken talang, oändligt mycken kvickhet, en bland
+dem har en verkligt genialisk naturbegåvning och
+har skaffat sig ett ansett namn.
+</p>
+<p>
+Hur som helst är man som en familj där, man
+håller av mig, och jag är dem tack skyldig, så att
+jag gör mig blind och döv inför deras små privata
+affärer, som ej angå mig.
+</p>
+<p>
+Ifall det hade varit oberättigat högmod, som
+kommit mig att undvika dessa människor, skulle
+straffet varit väl avvägt, men i detta fall, där min
+tillbakadragenhet härflöt ur en strävan att rena min
+individualitet, att förädla min personlighet i ett
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_22' name='page_22'></a>22</span>
+ensligt levernes självprövning, förstår jag icke
+försynens tillvägagångssätt, enär mitt skaplynne är mjukt
+och gärna anpassar sig efter omgivningen av pur
+umgängessamhet och fruktan för att vara otacksam.
+Utesluten ur societeten på grund av min ynkliga och
+skandalösa fattigdom, var jag lycklig att finna en
+tillflyktsort under de långa vinterkvällarne, ehuru den
+mycket fria samtalstonen sårade mig i hjärtat.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Efter upptäckten av den osynliga handen, som
+styr mina fjät på den skrovliga stigen, känner jag
+mig icke längre ensam, och jag vakar med sträng
+uppmärksamhet över mina handlingar och ord utan
+att dock alltid lyckas. Men så snart jag syndat,
+gripes jag genast på bar gärning, och straffet
+infinner sig med en noggrannhet och ett raffinemang,
+som ej lämnar något tvivel övrigt angående
+mellankomsten av en makt, vilken tuktar för att förbättra.
+Den okände har blivit för mig en personlig
+bekantskap, som jag talar till och tackar, begär råd av.
+Stundtals föreställer jag honom som min tjänsteande,
+motsvarande Sokrates&#8217; daimon; och medvetandet av
+att äga de okändas stöd återskänker mig en energi
+och en förtröstan, som egga mig till bemödanden
+sådana som jag ej förr varit mäktig av.
+</p>
+<p>
+Bankrutt i sällskapslivet, lever jag upp på nytt
+i en annan värld, dit ingen kan följa mig. Händelser,
+som förr saknat betydelse, draga nu min
+uppmärksamhet till sig, nattens drömmar ikläda sig formen
+av förutsägelser, jag betraktar mig som
+hädangången, och mitt liv förflyter i en ny sfär.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_23' name='page_23'></a>23</span></p>
+<p>
+Sedan jag nu bevisat förekomsten av kolämne i
+svavlet, återstår för mig att uppvisa väte och syre,
+som enligt analogi förmodligen skola finnas däri.
+</p>
+<p>
+Två månader förflyta under beräkningar och
+begrundan, men de för experiment erforderliga
+apparaterna felas mig. En vän råder mig att gå till det
+analytiska laboratoriet vid Sorbonne, som står öppet
+även för främlingar. I min folkskygghet vågar jag
+ej tänka därpå, så att mina arbeten avstanna och
+ett ögonblicks vila uppstår. Dock, en vacker
+vårmorgon stiger jag upp vid gott lynne, går utför
+rue de la Grande Chaumière och når rue de Fleurus,
+som öppnar sig till Luxembourgträdgården. Den
+lilla vackra gatan ligger där tyst, den stora
+kastanjeallén är lysande grön, bred och rak som en
+rännarbana, med Davids kolonn ställd mitt i bakgrunden
+som en målsten, och i fjärran höjande sig över det
+andra och snuddande vid molnen Pantheons kupol
+med det gyllene korset överst.
+</p>
+<p>
+Jag stannar hänryckt över den symboliska
+åsynen, men då jag drager blicken därifrån
+varseblir jag till höger om mig en färgeriskylt vid rue
+de Fleurus. Sannerligen! visionens verklighet är
+oförneklig. Målade på butikfönstret finner jag
+initialbokstäverna till mitt namn: A. S. svävande på ett
+vitt silvermoln och där ovan en regnbåge. <i>Omen
+accipio</i> i det jag påminner mig ett ställe i
+Genesis:
+</p>
+<p>
+»Min båge har jag satt i skyn, och han skall
+vara tecknet till ett förbund mellan mig och jorden.»
+</p>
+<p>
+Jag går icke längre på marken, jag simmar i
+luften, och med bevingade steg träder jag in i
+trädgården, där det ej finns någon människa. I denna
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_24' name='page_24'></a>24</span>
+tidiga morgontimme är parken min, rosengården tillhör
+mig, jag känner alla mina blommor på rabatterna,
+chrysanthemumarterna, järnörterna, begonierna.
+</p>
+<p>
+Inkommen på rännarbanan uppnår jag
+målstenen, går ut genom gallerporten åt rue Soufflot,
+vänder åt boulevard Saint-Michel till, stannar
+framför Blanchards öppna antikvariska boklåda, tager
+utan att tänka därpå en gammal kemi av Orfila,
+slår upp den på måfå och läser: »Svavlet har blivit
+intaget under de enkla ämnena. Davys och den yngre
+Berthollets sinnrika experiment synas dock bevisa,
+att det håller väte, syre och en särskild <i>bas</i>, som man
+ännu icke lyckats isolera.»
+</p>
+<p>
+Man kan tänka sig vilken hänryckning av snart
+sagt religiös art, som fattade mig inför en sådan
+nästan underbar avslöjning. Davy och Berthollet hade
+uppvisat syre och väte, jag kolämne. Det tillkom
+således mig att giva svavlets formel.
+</p>
+<p>
+Några dagar senare var jag inskriven i
+naturvetenskapliga fakulteten vid (Ludvig den heliges!)
+Sorbonne med rättighet att arbeta i analytiska
+laboratoriet.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Den morgon jag begav mig till Sorbonne var
+för mig liksom en högtidsfest. Ehuru jag ej närde
+några illusioner angående möjligheten att övertyga
+professorerna, vilka hade mottagit mig med den
+kyliga artighet man visar främlingen, som tränger sig
+in, erfor jag en mild och lugn glädje, varur jag
+hämtade ett mod likt martyrens, då han tar upp striden
+mot en mängd fiender, ty för mig vid min ålder var
+ungdomen den naturliga fienden.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_25' name='page_25'></a>25</span>
+</p>
+<p>
+Anländ till platsen för den lilla kyrkan, som hör
+till Sorbonne, finner jag porten öppen och går in
+utan att egentligen veta varför. Den heliga modern
+och barnet hälsa mig med ett milt leende; den
+korsfäste, obegriplig som alltid, lämnar mig kall.
+</p>
+<p>
+Min nya bekantskap, Ludvig den helige, de
+eländes och pestsmittades vän, låter presentera unga
+teologer för sig. &mdash; Är den helige Ludvig månne
+min skyddspatron, min goda ängel, som drev mig till
+lasarettet för att gå igenom ångestens eld innan jag
+skulle vinna vanhederns och föraktets törnekrona .&nbsp;.&nbsp;.
+är det han som skickade mig till Blanchards boklåda,
+och som drog mig hit?
+</p>
+<p>
+Det är ju märkvärdigt hur jag nu har från
+ateismen fallit ner i den fullständigaste vidskepelse.
+</p>
+<p>
+Vid åsynen av votivskänkerna för lycklig utgång
+av examina avlägger jag det högtidliga löftet, att jag
+i händelse av framgång ej någonsin skall emottaga
+förtjänstens världsliga utmärkelsetecken.
+</p>
+<p>
+Klockan slår, jag går gatlopp mellan rader av
+obarmhärtiga ungdomar, som bespotta mig, på
+förhand underrättade om den chimäriska uppgift jag satt
+mig före.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Omkring två veckor ha förflutit, och jag har
+erhållit oomtvistliga bevis på att svavel är en ternär
+förening, sammansatt av kolämne, syre och väte.<a name="FNanchor_A" id="FNanchor_A"></a><a href="#Footnote_A" class="fnanchor">[A]</a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_26' name='page_26'></a>26</span>
+</p>
+<p>
+Jag frambär min tack till laboratoriets
+föreståndare, som låtsar icke intressera sig för mina
+angelägenheter, och jag lämnar denna nya skärseld med
+en outsäglig invärtes glädje.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Jag tar min morgonpromenad på
+Montparnassekyrkogården så ofta jag icke besöker
+Luxembourgträdgården. Några dagar efter det jag slutat min
+undersökning vid Sorbonne, får jag nära den öppna runda
+platsen på kyrkogården syn på ett gravmonument av
+klassisk skönhet. En vit marmormedaljong återgiver
+de ädla dragen av en vis åldring, som inskriften på
+sockeln presenterar för mig såsom &mdash; Orfila, kemist,
+toxikolog. Det var min beskyddande vän, som
+sedermera mången gång har väglett mig genom de kemiska
+operationernas labyrint.
+</p>
+<p>
+En vecka efteråt, när jag gick utför rue d&#8217;Assas,
+tvärstannade jag framför ett hus med klosterlikt
+utseende. En stor skylt gav mig upplysning om
+byggnadens bestämmelse: Hotell Orfila.
+</p>
+<p>
+Åter och återigen Orfila!
+</p>
+<p>
+I de följande kapitlen skall jag förtälja om allt
+som tilldrog sig i detta gamla hus, dit den osynliga
+handen jagade mig för att bliva tuktad, undervisad
+och &mdash; varför icke &mdash; upplyst av ett inre ljus!
+</p>
+
+<hr style='width: 10%; border:none; border-bottom:1px solid black; clear:both; margin: 2em auto 1em 0' />
+
+<div class='footnote'><a name='Footnote_A' id='Footnote_A'></a><a href='#FNanchor_A'><span class='label'>[A]</span></a>
+<p>
+Om de närmare detaljerna se: »Tryckt och otryckt»,
+Stockholm 1897. &mdash; »Sylva sylvarum», Paris 1896. &mdash; »L&#8217;Hyperchimie»,
+Paris 1897. [Anm. av Strindberg.] Ifrågavarande
+uppsatser komma att införas i Strindbergs Samlade skrifter,
+Del 27.
+</p>
+</div>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_27' name='page_27'></a>27</span>
+<h2>III.</h2>
+<h3>Demonen frestar.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Skilsmässeprocessen gick mycket långsamt, tid
+efter annan avbruten av ett kärleksbrev, ett skri av
+saknad, löften om försoning. Och så ett tvärt farväl
+oåterkalleligen för alltid.
+</p>
+<p>
+Jag älskar henne och hon mig, och vi hata
+varandra med ett vildsint hat av kärlek, som stegras
+genom det långa avståndet.
+</p>
+<p>
+Emellertid, och för att avslita ett olycksdigert
+band, söker jag tillfälle att överflytta mitt
+ömhetsbehov på ett annat föremål, och genast bliva mina
+ohederliga önskningar bönhörda.
+</p>
+<p>
+På det förut omtalade middagsstället uppenbarar
+sig en engelska, en bildhuggarinna. Hon ställer först
+talet till mig och behagar mig ögonblickligen. Hon är
+förtjusande vacker, distingerad, smakfullt klädd och
+förledande genom sitt obesvärade konstnärsskick.
+Kort sagt, en lyxupplaga av min hustru, vars bild
+hon återgiver förfinad och förstorad.
+</p>
+<p>
+För att göra mig ett nöje inbjuder den ansedde
+konstnär, som är doyen i vår middagskrets, den
+engelska damen till de torsdagssoaréer han anordnar
+i sin ateljé. Jag går dit, men håller mig
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_28' name='page_28'></a>28</span>
+tillbakadragen, emedan jag endast motvilligt ger mina
+känslor till pris för en skvalleraktig publik.
+</p>
+<p>
+När klockan blir inemot 11, reser damen sig och
+ger mig ett tecken med ögonen. På ett ganska
+tafatt sätt bryter jag likaledes upp, tar avsked, och
+sedan jag bett att få göra sällskap följer jag den
+unga damen till dörren, medan samlingen av oblyga
+ungdomar slår till ett skratt.
+</p>
+<p>
+Förlöjligade inför varandra, avlägsna vi oss utan
+att få fram ett ord, föraktande oss själva, som hade
+vi blivit avklädda inpå bara kroppen inför en
+hånande folkhop.
+</p>
+<p>
+Därtill kom att vi måste passera rue de la
+Gaieté, där kokotterna och deras manlige
+hantlangare örfilade oss med smädliga skymford, tagande
+oss för två av deras förlorade likar.
+</p>
+<p>
+Det är ej lätt att vara älskvärd när man är
+ursinnig, ställd vid skampålen; och böjd under
+gisselslagen finner jag ingen utväg att åter räta på mig.
+När vi hunnit till boulevard Raspail, överfallas
+vi av ett fint regn, som sticker oss i ansiktet likt
+spörapp. Utan paraply som vi äro, blir det
+förståndigaste att söka skydd på ett varmt och väl upplyst
+kafé, och med en åtbörd som en grand seigneur
+pekar jag på den elegantaste av restauranterna. Vi
+gå tvärs över boulevarden, lyckliga, med lätta fjät .&nbsp;.&nbsp;.
+pang, pang! Tanken att jag inte har en sou på mig
+slog ned på min skalle som hammarslag.
+</p>
+<p>
+Nu har jag glömt huru jag drog mig ur
+förlägenheten, men aldrig skall jag glömma de känslor,
+för vilka jag var ett rov under natten, sedan jag
+avlämnat engelskan vid hennes port.
+</p>
+<p>
+Ehuru straffet var strängt och ögonblickligt,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_29' name='page_29'></a>29</span>
+utdelat av en skicklig hand, som jag ej kunde undgå
+att igenkänna, föreföll det mig otillräckligt.
+Utfattig, med ouppfyllda skyldigheter mot hustru och
+barn, hade jag velat inleda en förbindelse,
+vanhederlig för en otadlig flicka av familj. Det var
+helt enkelt ett brott, och jag ålade mig vederbörlig
+botgöring. Jag avstår från kvällsammankomsterna på
+crémeriet, jag fastar och undviker allt, som kan sporra
+den olycksdigra passionen.
+</p>
+<p>
+Men frestaren vakar. På en ateljéfest återfinner
+jag den tillbedda, och till i österländsk dräkt,
+som förhöjer hennes skönhet, så att jag kan bli
+galen. Men i hennes närhet får jag ej ett ord på
+tungan, jag sitter där som en tölp, och kommen på
+det klara med att denna kvinna är värd endast en
+ärlig och uppriktig förklaring: jag åtrår er, går jag
+min väg, förtärd av en oren låga.
+</p>
+<p>
+Följande dag infinner jag mig å nyo på matstället.
+Hon är där, är bedårande, och smeker mig med sin
+insmickrande röst, kittlar mig med sina kattlika ögon.
+Samtalet kommer i gång, och allt går utmärkt, då
+just i det kritiska ögonblicket den unga Minna gör
+sitt bullersamma inträde. Det var en artistnymf,
+modell, älskarinna, med litterära intressen, godsint,
+gärna sedd i olika kretsar. Även jag kände henne,
+och en afton hade vi blivit goda vänner utan att
+överskrida gränserna för det passande. Nog sagt,
+hon kommer in, kastar sig i mina armar &mdash; hon var
+något onykter &mdash; kysser mig på kinderna och duar
+mig.
+</p>
+<p>
+Engelskan stiger upp, betalar för sig och går.
+Och därmed var det slut, på allvar. Hon kom aldrig
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_30' name='page_30'></a>30</span>
+igen! Tack vare Minna, som för övrigt hade varnat
+mig för denna dam, av skäl som inte höra hit.
+</p>
+<p>
+Slut med kärlek! makternas lösen är mottagen,
+och jag underkastar mig, förvissad om att en högre
+försyn döljer sig härbakom liksom i allting annat.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Uppmuntrad genom min framgång med Svavlet
+tar jag itu med Joden, och sedan jag kastat in i
+»Le Temps» en uppsats om en av jodens synteser,
+får jag på mitt hotell besök av en obekant herre.
+Han presenterar sig såsom ombud för alla
+jodfabriker i Europa, har just läst min artikel och
+utlovar, att i samma ögonblick affären avslutas skola
+vi åstadkomma en börskrasch med åtföljande vinst
+av millioner för oss, om vi bara först taga ut ett
+patent.
+</p>
+<p>
+Jag gav honom till svar, att det icke var någon
+industriell uppfinning jag hade gjort, utan endast
+en vetenskaplig upptäckt, som ännu ej var mogen,
+att den kommersiella sidan av saken icke intresserade
+mig tillräckligt för att förmå mig lägga hand vid
+närmare operationer.
+</p>
+<p>
+Han gick. Hotellvärdinnan, som förr varit bekant
+med den okände herrn, erfor ur hans egen mun den
+stora nyheten, och i två hela dagar betraktades jag i
+huset som en blivande millionär.
+</p>
+<p>
+Köpmannen återkom, denna gång mera het på
+saken än nyss förut. Han hade skaffat sig
+underrättelser, och som han blivit övertygad om att
+upptäckten kunde göras inbringande, sökte han förmå
+mig att resa med till Berlin för att omsätta den i
+praktiken.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_31' name='page_31'></a>31</span>
+</p>
+<p>
+Jag betackade mig och rådde honom att låta
+företaga erforderliga analyser innan han gick vidare.
+</p>
+<p>
+Han erbjöd mig 100,000 francs innan aftonen,
+om jag ville följa honom.
+</p>
+<p>
+Jag bad att få bli lämnad i fred, då jag vädrade
+galgstreck.
+</p>
+<p>
+Nere hos värdinnan lät han förstå att jag var
+galen.
+</p>
+<p>
+De följande dagarna blevo lugna, och därunder
+fick jag tid att överväga. Hotande nöd, obetalta
+skulder, en otrygg framtid å ena sidan; å den andra
+lockade oberoendet, frihet att fullfölja mina studier,
+ett liv utan bekymmer. Och dessutom, en god idé är
+ju sin lön värd.
+</p>
+<p>
+Ångern fick makt med mig, men jag hade icke
+mod att återknyta förbindelserna, då en skrivelse
+från köpmannen underrättade mig om att en assistent
+i kemi vid medicinska fakulteten och en deputerad,
+som redan då gjort sig ett namn och numera är mer
+än önskligt beryktad, intresserade sig för
+jodproblemet.
+</p>
+<p>
+Då började jag en serie av regelbundna
+laborationer med oföränderligt samma resultat, som gingo
+i riktning att visa, hurusom jod kunde härledas ur
+benzin.
+</p>
+<p>
+Emellertid, och efter ett samtal med kemisten,
+utsättes en dag för en sammankomst, då avgörande
+experiment skola äga rum.
+</p>
+<p>
+På den morgon, som i ett slag skall bringa saken
+till slut, för jag i ett åkdon mina retorter och reagentier
+till mötesplatsen hos köpmannen i kvarteret du Marais.
+Han var tillstädes hemma, men kemisten, som erinrat
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_32' name='page_32'></a>32</span>
+sig att det var helgdag, hade ursäktat sig och
+uppskjutit sammanträdet till en följande dag.
+</p>
+<p>
+Det var pingstdagen, vilket jag ej hade vetat av.
+Det snuskiga kontoret, som vette åt den mörka och
+smutsiga gatan, stack mig i hjärtat. Barndomsminnen
+väcktes: pingsten, hänryckningens helg, då den lilla
+kyrkan prydd med grönt, med tulpaner, liljor och
+konvaljer, öppnade sig för nattvardsbarnen, flickorna
+vitklädda som änglar .&nbsp;.&nbsp;. orgeln .&nbsp;.&nbsp;. klockringningen .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+En känsla av skam bemäktigade sig min själ,
+och jag återvände hem upprörd, fast besluten att
+bryta med varje frestelse till att driva geschäft med
+vetenskapen. Jag började stöka undan apparaterna
+och reagentierna, som belamrade mitt rum; jag
+sopade, dammade, röjde undan; skickade och köpte
+blommor, framför allt narcisser. Sedan jag därefter
+tagit ett bad och fått på mig en ren skjorta, tyckte jag
+mig vara luttrad från skamfläckarna. Gick så ut att
+promenera på Montparnasse-kyrkogården, där en frid
+sänkte sig i själen med milda tankar och en ruelse
+sådan som jag sällan erfarit.
+</p>
+<p>
+<i>O crux ave spes unica!</i> Med dessa ord
+gåvo gravvårdarna en förutsägelse om mitt öde. Slut
+med kärleken! slut med vinning och hedersbetygelser!
+Korsets stig, den enda som leder till Visheten!
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_33' name='page_33'></a>33</span>
+<h2>IV.</h2>
+<h3>Det återvunna paradiset.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Sommaren och hösten år 1895 räknar jag &mdash;
+trots allt &mdash; bland de lyckliga rastställena i mitt oroliga
+liv. Allt som jag företar mig lyckas, okända vänner
+bära till mig föda liksom korparne gjorde åt Elias.
+Pengar flyga mig i handen: jag kan köpa böcker,
+naturalhistoriska föremål och bland annat ett
+mikroskop, som avslöjar för mig livets hemligheter.
+</p>
+<p>
+Död för världen genom att försaka Paris&#8217; tomma
+nöjen stannar jag inom mitt kvarter, där jag varje
+morgon besöker de hädangångna på
+Montparnassekyrkogården och därefter går ned till
+Luxembourgträdgården för att hälsa på mina blommor. Emellanåt
+kommer en resande landsman på besök för att bjuda
+mig ut att frukostera eller se en teaterpjäs på andra
+sidan om floden. Jag säger nej, emedan högra
+stranden är förbjudet område för mig, då den utgör världen
+i egentlig mening, de levandes och fåfänglighetens
+värld.
+</p>
+<p>
+I själva verket har ett slags religion vuxit fram
+hos mig, ehuru jag icke skulle förmå uttrycka den
+i formler. Ett själstillstånd snarare än någon på
+teorier grundad åsikt; en brokig blandning av
+förnimmelser, som mer eller mindre förtätas till idéer.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_34' name='page_34'></a>34</span>
+</p>
+<p>
+En gammal romersk-katolsk bönbok, som jag
+kommit över, läser jag med eftertanke; Gamla
+testamentet tröstar och bestraffar mig på ett något oklart
+sätt, medan det Nya lämnar mig kall. Dock gör ett
+buddhaistiskt arbete starkare intryck än alla de andra
+heliga böckerna, eftersom det sätter det positiva
+lidandet högre än avhållsamheten. Buddha visar det
+modet att avstå från hustru och barn, då han står i
+blomman av sin livskraft och njuter äktenskaplig
+lycka, då däremot Kristus undviker varje gemenskap
+med denna världens tillåtna fröjder.
+</p>
+<p>
+För övrigt grubblar jag icke över de känslor
+som uppstå hos mig; jag håller mig opartisk, låter
+saken ha sin gång och tillstädjer mig själv samma
+frihet som jag är skyldig att låta andra äga.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Säsongens stora tilldragelse i Paris var kritikern
+Brunetières härskri om vetenskapens bankrutt.
+Hemmastadd i naturvetenskaperna sedan barndomen,
+sedermera anhängare av Darwin, hade jag upptäckt
+det otillfredsställande i denna naturvetenskapliga
+metod, som erkände världsalltets förträffliga
+mekanism utan att medgiva tillvaron av mekanikern.
+Systemets svaghet röjde sig i en allmän urartning
+av vetenskapen, vilken hade utstakat för sig en
+gränslinje, utöver vilken man icke finge gå vidare. <i>Vi</i>
+ha löst alla problem. Universum har inga gåtor mera.
+Denna inbilska lögn hade retat mig redan omkring
+år 1880, och under de femton följande åren hade jag
+företagit en revision av naturvetenskaperna. Sålunda
+hade jag 1884 satt i tvivel atmosfärens sammansättning
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_35' name='page_35'></a>35</span>
+och identiteten av det kväve, som finns i luften,
+och det kväve, som fås genom sönderdelning av en
+kväveförening. 1891 går jag på fysiska laboratoriet
+i Lund för att jämföra dessa två olika kvävearters
+spektra. Behöver jag säga, vilket mottagande jag fick
+av de lärde mekanisterna? Men nu kommer detta
+år 1895 med upptäckten av argon, som bekräftade
+mina tidigare antaganden och gav ny fart åt mina
+undersökningar, vilka avbrutits genom ett förhastat
+giftermål.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Vetenskapen gjorde ej bankrutt, men den
+förlegade, vanställda vetenskapen måste ge upp staten,
+herr Brunetière fick rätt, fast han hade orätt.
+</p>
+<p>
+Emellertid, och enär alla voro ense om att
+erkänna materiens enhet och kallade sig monister utan
+att vara det, gick jag vidare, drog de sista konsekvenserna
+av läran och sökte borttaga gränserna mellan
+materien och den så kallade anden. Sålunda hade jag
+1894 i boken Antibarbarus avhandlat Svavlets psykologi,
+som jag förändrade till dess ontogeni, d.&nbsp;v.&nbsp;s.
+Svavlets embryonala utveckling.
+</p>
+<p>
+Den intresserade hänvisas vidare till min i början
+av 1896 utgivna skrift Sylva Sylvarum, där jag i stolt
+känsla av klärvoyant kraft trängde skapelsens
+hemligheter inpå livet särskilt inom växt- och djurrikena,
+samt min studie På kyrkogården (intagen i »Tryckt
+och otryckt», 1897), som visar hur jag under ensamhet
+och lidanden återföres till ett svävande begrepp om
+Gud och odödlighet.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_36' name='page_36'></a>36</span>
+<h2>V.</h2>
+<h3>Fallet och det förlorade paradiset.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Sedan jag trängt in i denna nya värld, dit
+ingen kan följa mig, fattar jag avsmak för
+människors umgänge och känner ett oemotståndligt begär
+att avsöndra mig från min omgivning. Följaktligen
+lät jag mina vänner förstå, att jag ämnade slå mig
+ned för någon tid i Meudon för att skriva en bok,
+som erfordrade ensamhet och tystnad. Samtidigt
+ledde tvister om obetydliga saker till en brytning
+med mitt kotteri på matstället, så att jag en vacker
+dag fann mig fullkomligt isolerad. Första påföljden
+därav blev en oerhörd expansion av mina inre sinnen:
+en psykisk kraftkänsla, som krävde att uppenbara sig
+i det yttre. Jag tyckte mig äga gränslösa krafter, och
+högmodet ingav mig den dåraktiga tanken att försöka
+göra underverk.
+</p>
+<p>
+I ett tidigare skede och vid de stora kriserna
+i mitt liv hade jag iakttagit, att jag förmådde på
+avstånd utöva ett inflytande på frånvarande vänner.
+Av folksägnerna framgår att man fordom sysselsatte
+sig mycket med sådana problem som telepati och
+förgöring. Jag vill ej göra mig själv orätt och icke
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_37' name='page_37'></a>37</span>
+heller rentvätta mig från en brottslig handling, men
+nu tror jag mig veta att min onda vilja dock icke stod i
+proportion till det bakslag som drabbade mig själv.
+En osund nyfikenhet, ett utbrott av förvänd kärlek,
+framkallat av min förskräckliga ensamhet, ingav mig en
+häftig åstundan att återknyta med min hustru och
+mitt barn, ty jag älskade dem begge. Huru finna
+utvägar därtill, då rättegången om skilsmässa pågick?
+Någon utomordentlig tilldragelse, en gemensam olycka,
+såsom att åskan sloge ned, eller en eldsvåda, eller
+översvämning .&nbsp;.&nbsp;. med ett ord någon katastrof som
+kunde återförena två hjärtan, såsom det går till i
+romanerna, där fientliga händer mötas vid ett
+sjukläger &mdash; där har jag just vad som behövs! Ett
+sjukdomsfall! Småbarn bruka alltid vara litet sjuka på ett
+eller annat vis; moderns känsloömhet överdriver
+faran; ett telegram, och allt är klart.
+</p>
+<p>
+Ehuru jag var okunnig om magiens enklaste
+begrepp, viskade en fördärvbringande instinkt i mitt
+öra vad jag borde företaga med min lilla innerligt
+avhållna dotters porträtt, hon som senare blev min
+enda tröst i en fördömd tillvaro.
+</p>
+<p>
+Längre fram skall jag berätta följderna av ett
+tilltag, där det onda syftet tycktes verka med det
+symboliska förfaringssättet såsom medium.
+</p>
+<p>
+Emellertid läto följderna vänta på sig, och jag
+fortsatte mina arbeten, men erfor ett dunkelt obehag
+och en därmed följande förkänsla av nya olyckor.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En afton då jag i min ensamhet satt med
+mikroskopet framför mig, inträffade någonting som
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_38' name='page_38'></a>38</span>
+jag icke då begrep, men som likafullt gjorde ett
+starkt intryck på mig.
+</p>
+<p>
+Sedan jag låtit en valnöt gro i fyra dagar,
+lösgjorde jag embryot, som i form av ett hjärta icke
+större än en päronkärna sitter infogat mellan de
+två hjärtbladen, vilka likna en människohjärna. Döm
+om min sinnesrörelse då jag på mikroskopets platta
+får se två små händer, alabastervita, lyfta och
+hopknäppta såsom till bön. Är det en vision, en
+hallucination? Nej, ingalunda! En förkrossande
+verklighet, som fyller mig med fasa. Orörliga,
+utsträckta mot mig likasom besvärjande, jag kan räkna
+deras fem fingrar, tummen kortare än de övriga,
+riktiga kvinno- eller barnhänder!
+</p>
+<p>
+En vän, som överraskade mig under det jag
+häpen och huvudyr skådade på detta, inbjöds att
+bestyrka företeelsens riktighet, och han behövde icke
+vara en klärvoyant för att se de två händerna, som
+anropade iakttagaren om barmhärtighet.
+</p>
+<p>
+Vad det var för slag? De två första rudimentära
+bladen till ett valnötträd, Juglans regia, Jupiters
+ollon. Ingenting annat. Och ändock, det var ett
+oförnekligt faktum att de tio fingrarna av mänsklig
+form hopknäpptes till en bönfallande åtbörd: de
+profundis clamavi ad te!
+</p>
+<p>
+Ännu alltför klentrogen, och fördummad av en
+empirisk uppfostran, lät jag saken ligga.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Mitt fall har ägt rum! Jag förnimmer de okända
+makternas onåd vila tungt på mig. Den osynliges
+hand är lyftad, och slagen falla tätt på min hjässa.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_39' name='page_39'></a>39</span>
+</p>
+<p>
+Till en början inträffar det att min anonyme vän,
+som hittills har lämnat mig existensmedel, drar sig
+tillbaka, sårad av ett högmodigt brev, så att jag står
+där utan några tillgångar.
+</p>
+<p>
+Och när jag erhållit korrekturark på Sylva
+Sylvarum, upptäcker jag att texten är ombruten i sidor
+ungefär som en väl blandad kortlek. Icke blott att
+sidorna äro omkastade och orätt numrerade, utan
+bokens olika avdelningar äro hoprörda huller om
+buller, så att de på ett ironiskt vis symbolisera teorien
+om »den stora oordningen» som råder i naturen.
+Efter dröjsmål och uppskov utan ände blir häftet
+färdigt, men boktryckaren presenterar mig då en
+räkning, som uppgår till mer än dubbla beloppet
+av den överenskomna summan. Ehuru ogärna måste
+jag skicka till pantlåneinrättningen mitt mikroskop,
+frackkostymen och de få dyrbarheter jag har i behåll,
+men min bok är i alla fall tryckt, och första gången
+i mitt liv är jag säker om att ha sagt något nytt,
+stort och skönt. Det är då lätt att förstå, hur
+förmäten jag kände mig när jag bar exemplaren till
+posten. Med en föraktfull åtbörd mot himmelen kastar
+jag korsbanden i lådan, och hånande de fientliga
+makterna tänker jag:
+</p>
+<p>
+&mdash; Hör hit, du Sfinx där! Jag har löst din gåta!
+och jag trotsar dig!
+</p>
+<p>
+Återkommen till mitt privathotell fann jag där
+före mig hyresräkningen med ett åtföljande brev.
+</p>
+<p>
+Retad av denna oväntade stöt, då jag var
+hyresgäst där sedan ett år tillbaka, börjar jag lägga
+märke till småsaker, som jag förut ej brytt mig om.
+En sådan är att tre pianon i de angränsande rummen
+trakteras alla på en gång.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_40' name='page_40'></a>40</span>
+</p>
+<p>
+Jag håller troligt att det är en intrig, satt i gång
+av dessa skandinaviska fruntimmer, vilkas
+umgängeskrets jag dragit mig ifrån.
+</p>
+<p>
+Tänk, tre pianon, och jag kan inte byta om
+bostad av brist på pengar.
+</p>
+<p>
+Jag somnar ursinnig på de där fruntimren och
+på ödet och med en förbannelse mot himmelen.
+Följande morgon väcks jag plötsligt av ett buller.
+Man hamrar på en spik i rummet bredvid min säng.
+Därefter hamrar nian på den andra sidan.
+</p>
+<p>
+Tydligen en komplott, dum såsom de där artistfruarna,
+och vilken jag ej mera anser värd att spilla
+någon vrede på.
+</p>
+<p>
+Men när jag efter frukosten skall som vanligt ta
+mig en lur på sängen, blir det ett oväsen i rummet
+över alkoven, så att takgipsen faller ned på mitt
+huvud.
+</p>
+<p>
+Jag går ned och söker värdinnan, beklagar mig
+över hyresgästernas uppförande. Hon påstår, mycket
+artigt för resten, att hon ingenting hört; hon lovar
+att köra bort var och en, som vågar störa mig, ty
+hon hölle mycket på att få ha mig kvar i sitt hotell,
+som inte gick särdeles bra.
+</p>
+<p>
+Utan att sätta tro till en kvinnas ord litade jag
+på hennes egennytta, då det låg i hennes intresse att
+behandla mig väl.
+</p>
+<p>
+Emellertid fortfar bullrandet, och jag tror mig
+förstå att de där fruntimren vilja inbilla mig att det
+är klappandar. Sådana enfaldiga slughuvuden!
+</p>
+<p>
+Men i samma veva ändra kamraterna på crémeriet
+sitt uppförande mot mig, och en dolsk fientlighet
+yppar sig i anspelningar och sneda blickar. Trött på
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_41' name='page_41'></a>41</span>
+strider, flyttar jag från hotellet och matstället, uthackad
+och plundrad, lämnande böcker och annat smått i
+sticket, naken som en liten Johannes Döpare. Och
+jag gjorde mitt inträde i hotell Orfila den 21 februari
+1896.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_42' name='page_42'></a>42</span>
+<h2>VI.</h2>
+<h3>Skärselden.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Hotell Orfila ser ut som ett kloster och är ett
+inackorderingsställe för studenter tillhörande katolska
+föreningen. Tillsynen utövas av en abbé, blid och
+älskvärd i sitt sätt. Tystnad, ordning och goda seder
+råda här. Och, en tröst för mig efter så många
+trakasserier, kvinnor mottagas ej där.
+</p>
+<p>
+Det är ett gammalt hus med låga rum, skumma
+korridorer och labyrintiskt ringlande trätrappor. En
+atmosfär av mystik genomfläktar denna byggnad, som
+länge har utövat dragning på mig. Mitt rum vetter åt
+ett slags återvändsgränd, så att utsikten från mitten
+av kammaren endast företer en mossbelupen mur med
+två små ovala fönster. Men när jag sitter vid mitt bord
+framför fönstret, skådar jag ut över ett förtjusande
+landskap, som man icke skulle ha väntat sig här.
+En murgrönsklädd mur och en klostergård för unga
+kvinnliga pensionärer, plataner, Paulownier, Robinier.
+Ett kapell i utsökt korsbågsstil. Längre bort höga
+murar med oräkneliga små gallerfönster, som
+framkalla fantasier om ett kloster; i fortsättningen av
+dalsträckan en skog av skorstenar, som kröna gamla
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_43' name='page_43'></a>43</span>
+till hälften dolda hus; och i fjärran tornet till kyrkan
+Notre-Dame des Champs, med korset och överst på
+detta tuppen.
+</p>
+<p>
+I mitt rum har jag en etsad bild av helgonet
+Vincent de Paul, och en annan, som framställer Petrus,
+hänger i alkoven ovanför min säng. Väktaren vid
+himmelrikets port! Vilken skärande ironi för mig,
+som har förlöjligat aposteln i ett fantastiskt drama för
+några år sedan.
+</p>
+<p>
+Mycket belåten med mitt rum, sover jag bra den
+första natten.
+</p>
+<p>
+Dagen därpå upptäcker jag, att
+bekvämlighetsinrättningen är belägen på den trånga gården nedanför
+mitt fönster och så nära att man kan höra varje
+gång järnlocket på fjölen slås igen. Vidare utspanar
+jag, att de två oxögonen mittför höra till dylika
+kabinett, och inom kort får jag visshet om att de
+hundra småfönstren längre bort i bakgrunden
+tillkännagiva befintligheten av hundra kabinett, förlagda
+till baksidan av en hel rad boningshus. I början
+blir jag rasande, men som jag ej har medel att komma
+loss, ger jag mig till tåls, under förbannelser mot
+ödet.
+</p>
+<p>
+Vid ett-tiden kommer uppassaren in med
+frukosten, och då jag ej är hågad att rubba sakerna på
+mitt skrivbord, ställer han brickan på nattduksbordet,
+vari nattkärlet står. Jag gjorde en anmärkning, och
+gossen ursäktade sig med att det inte fanns något
+annat bord att duka på. Han såg hygglig och icke
+elak ut, så att jag förlät honom, men kärlet fick han
+taga undan.
+</p>
+<p>
+Om jag i det ögonblicket hade känt Swedenborg,
+skulle jag ha begripit att jag fann mig av makterna
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_44' name='page_44'></a>44</span>
+dömd till exkrement-helvetet.<a name="FNanchor_B" id="FNanchor_B"></a><a href="#Footnote_B" class="fnanchor">[B]</a> Nu förgrymmades jag
+av den ihållande otur, som förföljt mig i så många år;
+sedan lugnade jag mig och böjde dystert resignerad
+nacken under ödet. Jag sökte uppbyggelse i läsningen
+av Jobs bok, övertygad att den Evige hade lämnat mig
+i Satans våld för att pröva mig. Denna tanke bragte
+tröst, och jag gladde mig åt lidandet såsom ett
+vittnesbörd om förtroende från den Allsmäktiges sida.
+</p>
+<p>
+Från denna tid vidtager en serie av uppenbarelser,
+som jag icke kan förklara utan att taga min tillflykt
+till mellankomsten av okända makter, och alltifrån
+detta ögonblick gör jag anteckningar, som småningom
+hopa sig och bilda en dagbok; det är utdrag ur denna
+som jag här offentliggör.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En otrevlig tystnad har brett sig kring mina
+kemiska undersökningar. För att resa mig på nytt
+och slå ett avgörande slag griper jag mig an med
+problemet att göra guld. Utgångspunkten gav sig i
+ett spörsmål: varför fäller järnsulfat metalliskt guld
+i en lösning av ett guldsalt? Svaret utföll sålunda:
+därför att järn och svavel ingå i guldets
+sammansättning. Beviset: alla i naturen förekommande
+svavelföreningar med järn innehålla mer eller mindre guld.
+Jag begynte följaktligen arbeta med lösningar av
+järnsulfat.
+</p>
+<p>
+En morgon vaknar jag med en obestämd lust att
+göra en utflykt till landet, något som stred mot min
+smak och mina vanor. Halvt på måfå kommer jag
+till Montparnasse-bangården och sätter mig på tåget
+till Meudon, stiger av vid själva småstaden, där jag
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_45' name='page_45'></a>45</span>
+ej förr varit, går uppför stora gatan, viker av åt höger
+i en gränd, som går fram mellan två murar. Tjugu
+steg framför mig höjer sig över marken en romersk
+riddare i järngrå rustning, till hälften begraven i
+jorden. Ehuru figuren är ganska prydligt modellerad
+i miniatyr, misstar jag mig dock ej på dess
+beskaffenhet att vara arbetad av sten helt simpelt. Sett på
+närmare håll, visar sig föremålet vara en synvilla, men
+jag stannar framför det och fasthåller med flit
+illusionen, som roar mig. Riddaren betraktar muren
+bredvid, och vägledd av hans blick får jag se en inskrift i kol
+på en vitrappad vägg. De sammanflätade bokstäverna
+F och S komma mig att tänka på initialerna till min
+hustrus namn. &mdash; Hon håller av mig alltjämt! I
+nästa sekund slår mig tanken på de kemiska tecknen
+för järnet (Fer) och svavlet (Soufre), och bokstäverna,
+som löst sig för min syn, utbreda för mina ögon
+guldets hemlighet.
+</p>
+<p>
+Emellertid undersöker jag marken och hittar två
+blystämplar, förenade medelst segelgarn. Den ena
+stämpeln är märkt med bokstäverna V. P., den andra
+med en kunglig krona.
+</p>
+<p>
+Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig,
+återvänder jag till Paris med ett livligt intryck av
+något underbart.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+I kaminen bränner jag sådana där kol som man
+benämner munkskallar för deras runda och släta
+form. En dag, då brasan slocknat innan den var
+fullt utbränd, petar jag fram ett kolstycke, som visar
+dragen av en fantastisk figur. Ett tupphuvud med
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_46' name='page_46'></a>46</span>
+präktig kam; bålen snarare av en människa med
+förvridna lemmar; den liknade en av dessa demoner,
+som uppträdde på medeltidens häxsabbater.
+</p>
+<p>
+Dagen därpå plockar jag fram en ypperlig grupp
+av två rusiga tomtar, som omfamna varandra med
+böljande kläder. Det är ett mästerverk av primitiv
+bildhuggarkonst.
+</p>
+<p>
+Tredje dagen är det en madonna med barnet,
+i bysantinsk stil, ojämförlig vad konturerna beträffar.
+</p>
+<p>
+Jag låter alla tre ligga på mitt bord, efter att
+ha ritat av dem. En målare av mina vänner kommer
+på besök; han betraktar med växande nyfikenhet
+de tre statyetterna och frågar: Vern har gjort de
+här?
+</p>
+<p>
+Gjort? &mdash; För att sätta honom på prov nämner
+jag en norsk skulptör.
+</p>
+<p>
+&mdash; Jaså, ja det kan jag tro, medger han. Annars
+skulle jag vilja gissa på Kittelsen, den berömde
+illustratören av skandinaviska sagor.
+</p>
+<p>
+Jag trodde icke på tillvaron av demoner, men
+nyfiken att se vilket intryck mina skulpturer skulle
+göra på sparvarna, som brukade få brödsmulor
+utanför mitt fönster, sätter jag ut figurerna på taket.
+</p>
+<p>
+Sparvarna bli förskräckta och hålla sig undan.
+Det finnes alltså en likhet, som till och med djuren
+kunna märka, och det finnes en verklighet bakom
+denna lek mellan den tröga materien och elden.
+</p>
+<p>
+Solen värmer mina små figurer, så att demonen
+med tuppkam spricker, och jag minnes därvid
+allmogesägnen om hur dvärgarne spricka om de
+fördröja sig ute till soluppgången.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_47' name='page_47'></a>47</span></p>
+<p>
+Det händer i hotellet saker som oroa mig.
+Dagen efter min ankomst finner jag på svarta tavlan
+i tamburen, där rumsnycklarna upphängas, ett brev
+adresserat till en herr X., student och med samma
+namn som min hustru. Frimärket är avstämplat
+Dornach, namnet på den österrikiska by där min
+hustru med vårt barn bor. Men som jag är säker
+på att intet postkontor finns i Dornach, förblir
+saken gåtlik.
+</p>
+<p>
+Detta brev, ditsatt på ett utmanande sätt och
+liksom i avsikt att bli bemärkt, följes av flere
+andra. Det nästa är adresserat till herr doktor
+Bitter och avstämplat Wien. Ett tredje bär det
+uppdiktade polska namnet Schmulachowsky.
+</p>
+<p>
+Det är djävulen som nu har ett finger med i
+spelet, ty detta namn är travesterat och jag
+begriper vart man vill leda mina tankar, nämligen på
+en min dödsfiende, som bor i Berlin.
+</p>
+<p>
+En annan gång är det ett svenskt namn, som
+erinrar mig om en fiende i mitt hemland.
+Slutligen ett i Wien frimärkt brev, som i trycktyper
+anger doktor Eders kemisk-analytiska byrå. Det vill
+säga att man spionerar på min guldsyntes. Intet
+tvivel mera, här spinnes en intrig, men djävulen har
+blandat korten för de falskspelarne. Att laga så att
+mina misstankar irra kring all världens kanter, det
+är alltför påhittigt för vanliga inskränkta dödliga.
+</p>
+<p>
+Då jag av uppassaren begär upplysningar om
+denne herr X., ger han det enfaldiga svaret att det
+är en elsassare. Längre kommer jag ej. En gång,
+då jag återvänt efter min morgonpromenad, satt ett
+brevkort i facket alldeles vid min nyckel. Ett
+ögonblick greps jag av frestelsen att lösa gåtan genom
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_48' name='page_48'></a>48</span>
+att kasta en blick på kortet, men min goda ängel
+förlamade min hand just i samma sekund som en
+ung man trädde fram från sitt gömställe bakom
+dörren.
+</p>
+<p>
+Jag ser honom i ansiktet, och han är lik min
+hustru, Vi hälsa varandra utan att säga ett ord och
+gå var åt sitt håll.
+</p>
+<p>
+Jag har aldrig kunnat utreda denna komplott
+och känner icke ännu de medspelande däri, då min
+hustru har varken bröder eller manliga kusiner.
+</p>
+<p>
+Ovissheten, den ständiga hotelsen med hämnd
+utgjorde en tillräcklig tortyr under ett halvår. Jag
+utstod den och allt det andra såsom ett straff för
+kända och okända synder.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Med nyåret uppenbarade sig en främling på vårt
+matställe. Målare och amerikan, kom han i rättan
+tid för att friska upp vår tynande sällskaplighet. En
+vaken, kosmopolitisk, djärv ande och med vinnande
+sätt, ingav han mig dock ett obestämt misstroende.
+Trots hans säkra uppträdande vädrade jag att hans
+ställning var dålig.
+</p>
+<p>
+Kraschen kom fortare än jag kunnat förmoda.
+En afton inträdde den olycklige i mitt rum och bad
+om lov att få stanna där en stund. Han såg ut som
+en förlorad man och han var det.
+</p>
+<p>
+Utkörd från sin ateljé av hyresvärden;
+övergiven av sin älskarinna; översållad med skulder och
+ansatt av björnar; okvädad på gatorna av soutenörer
+åt kvinnliga modeller, som ej fått betalt. Vad som
+fullständigt krossade honom var hyresvärdens
+grymhet att lägga beslag på hans tavla, som var ämnad
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_49' name='page_49'></a>49</span>
+för Salongen på Marsfältet, och vars framgång han
+hade räknat på, då ämnet syntes honom vara nytt
+och starkt. Det var den fria kvinnan, i havande
+tillstånd korsfäst och förbannad av folkhopen.
+</p>
+<p>
+Han var skyldig även på matstället, var på
+fastande mage och fann sig utkastad på gatan.
+</p>
+<p>
+Efter den första bekännelsen fullständigade han
+sitt vittnesmål med att tillstå sig ha tagit morfin
+tillräckligt för två, men döden hade ännu ej velat ha
+honom.
+</p>
+<p>
+Sedan vi avhandlat saken på allvar, kommo vi
+överens om att han måste flytta till ett annat ställe,
+och att vi på tu man hand skulle intaga vår middag
+på ett värdshus, som de andra ej kände till, så att
+ej bristen på vänner skulle beröva honom modet att
+göra färdig en annan duk för De oberoendes Salong.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Denne man har nu blivit min ende kamrat, och
+hans olycksöde kommer mig att lida dubbelt, i det
+jag ikläder mig hans kval. Jag gör det på trots, men
+hämtar ock därur en erfarenhet av stort värde. Han
+avslöjar för mig hela sitt förflutna liv; tysk till
+börden, har han vistats i Amerika sju år till följd av en
+olycka, som övergått hans familj, och en i ungdomlig
+obetänksamhet utgiven hädisk ströskrift, för vilken
+han blivit domfälld.
+</p>
+<p>
+Jag uppdagar hos honom en intelligens över
+vanliga måttet, ett svårmodigt temperament, en
+tygellös sinnlighet. Men bakom denna människomask,
+vars egendomliga drag avnötts genom en
+kosmopolitisk uppfostran, skymtar jag ett underlag, som
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_50' name='page_50'></a>50</span>
+bryr mina tankar, och som jag väntar att upptäcka
+förr eller senare.
+</p>
+<p>
+Jag väntar i två månader, under loppet av vilka
+jag hopsmälter min tillvaro med denne främlings,
+så att jag ånyo genomgår all den nöd en konstnär
+har att kämpa mot, så länge han ännu ej slagit
+igenom, och jag glömmer att jag själv redan brutit
+min bana, att mitt namn har något att betyda till
+och med i »Tout-Paris» och i de dramatiska
+författarnes samfund i Paris, något som nu har förlorat
+allt värde för kemisten. För övrigt, så länge jag
+sticker under stol med mina vunna framgångar håller
+kamraten av mig, men när jag nödgas i förbigående
+vidröra dem, blir han sårad, ser så olycklig och stukad
+ut att jag av barmhärtighet talar om mig själv som
+ett gammalt vrak. På så sätt förnedras jag så
+småningom och omärkligt, under det han, som har en
+framtid för sig, åter reser sig i höjden på min
+bekostnad. Jag gör mig till ett lik, begravet under
+rötterna av ett träd, som skjuter upp och suger sin
+näring ur de i upplösning stadda lämningarna.
+</p>
+<p>
+Mitt vid samma tid idkade studium av
+buddhaistiska skrifter ger mig anledning beundra min
+självförnekelse att så där offra mig för en annans skull.
+En god gärning skall få sin lön, och jag vann följande.
+</p>
+<p>
+En dag bringar Revue des revues mig ett porträtt
+av den amerikanske siaren och helbrägdagöraren
+Francis Schlatter, som år 1895 botade 5,000 sjuka
+och därefter försvann utan att någonsin åter bli sedd
+på jorden.
+</p>
+<p>
+Men nu befanns det, att denne persons drag
+företedde en förunderlig likhet med min kamrats.
+För att få bevis därpå tar jag tidskriften med mig
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_51' name='page_51'></a>51</span>
+till Café de Versailles, där en svensk bildhuggare
+inväntade mig. Han lägger märke till likheten och
+påpekar några egendomligt sammanträffande
+omständigheter: att bägge två voro av tysk härkomst och att
+de verkade i Amerika. Än mera, Schlatters
+försvinnande sammanföll till tiden med vår väns uppträdande
+i Paris. En smula förtrogen som jag numera var
+med ockultismens termer, framkastade jag det
+antagandet att denne Francis Schlatter vore vår mans
+»dubbelgångare», som fanns till oberoende av honom
+och utan att han visste det.
+</p>
+<p>
+När jag uttalade ordet dubbelgångare, gjorde
+min bildhuggare stora ögon och fäste min
+uppmärksamhet på att vår man alltid bodde på två ställen,
+det ena på högra och det andra på vänstra sidan om
+Seine, För resten fick jag veta, att min
+hemlighetsfulle vän levde en dubbel tillvaro i den mening att
+han, efter att ha tillbragt aftonen med mig fördjupad
+i filosofiska och religiösa tankeutbyten, alltid på natten
+var synlig i danslokalen Bullier.
+</p>
+<p>
+Det fanns ett tillförlitligt medel att bevisa
+identiteten mellan dessa dubbelgångare, eftersom Francis
+Schlatters sista brev fanns återgivet i facsimile i
+tidskriften.
+</p>
+<p>
+&mdash; Kom och ät middag med mig i afton,
+föreslog jag, så skall jag låta honom efter diktamen
+skriva Schlatters brev. Om handstilen på båda är
+lika och framför allt namnteckningarna, bör detta
+vara bevis nog.
+</p>
+<p>
+Vid middagen samma afton bekräftas allt; stilen
+är densamma, namnteckningen och slängen därpå,
+allt finnes där.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_52' name='page_52'></a>52</span>
+</p>
+<p>
+En smula förvånad underkastar målaren sig vår
+examen; till slut frågar han:
+</p>
+<p>
+&mdash; Vart vill ni komma med det här?
+</p>
+<p>
+&mdash; Känner ni Francis Schlatter?
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag har aldrig hört talas om honom.
+</p>
+<p>
+&mdash; Kommer ni inte ihåg den där helbrägdagöraren, i Amerika, i fjol?
+</p>
+<p>
+&mdash; Jo, nu minns jag! Den där charlatanen!
+</p>
+<p>
+Han kommer ihåg; jag visar honom porträttet och facsimilet.
+</p>
+<p>
+Han skrattar med ett skeptiskt, lugnt, likgiltigt
+ansiktsuttryck.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Några dagar efteråt, bäst som min hemlighetsfulle
+vän och jag sutto i god ro vid en absint på terrassen
+till Café de Versailles, stannar en arbetsklädd karl
+med elak uppsyn framför vårt bord och börjar utan
+föregående varning ställa till ett uppträde mitt
+ibland gästerna. Vänd mot min kamrat hojtar han
+av alla krafter:
+</p>
+<p>
+&mdash; Nu tror jag ändå jag knep dig, din förbannade
+skojare! Vad är det för ett sätt, att gå och beställa
+av mig ett kors för trettio francs, och så låta mig
+leverera det, och så smita! Fähund, tror ni att ett
+kors gör sig självt .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+Han gick på i oändlighet, och när kyparne
+försökte avlägsna honom, hotade han att gå efter polis,
+under det att den stackars gäldenären satt där orörlig,
+stum, tillintetgjord som en fördömd, utskämd inför
+denna publik av konstnärer, med vilka han var mer
+eller mindre bekant.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_53' name='page_53'></a>53</span>
+</p>
+<p>
+När uppträdet var över, frågade jag honom,
+huvudyr som framför en häxsabbat:
+</p>
+<p>
+&mdash; Ett kors? Vilket kors för trettio francs? Jag
+förstår inte ett ord.
+</p>
+<p>
+&mdash; Jo, det var Jeanne d&#8217;Arcs kors, modellen ni
+vet, den där maskinen till min tavla, den korsfästa
+kvinnan.
+</p>
+<p>
+&mdash; Men han var ju fan själv, den där arbetaren!
+</p>
+<p>
+Och efter en stunds tystnad fortfor jag:
+</p>
+<p>
+&mdash; Komiskt var det i alla fall, på sätt och vis,
+men korset är inte att leka med, och inte Jeanne
+d&#8217;Arc heller.
+</p>
+<p>
+&mdash; Tror ni på det där, ni?
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag vet inte! Jag vet just inte någonting
+numera! &mdash; Men de trettio silverpenningarna!
+</p>
+<p>
+&mdash; Nog, nog! utropade han sårad.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+På långfredagen fann jag vid min ankomst till
+matserveringen min olyckskamrat insomnad vid
+bordet.
+</p>
+<p>
+I ett anfall av munterhet väckte jag honom och
+frågade i förvånad ton:
+</p>
+<p>
+&mdash; Ni här?
+</p>
+<p>
+&mdash; Än sen?
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag tänkte att ni hängde kvar på korset
+åtminstone ända till klockan sex, så här på långfredagen.
+</p>
+<p>
+&mdash; Till klockan sex! Ja, jag har verkligen sovit
+hela dagen ända till klockan sex i afton utan att
+förstå hur det kommer till.
+</p>
+<p>
+&mdash; Men jag förstår, jag.
+</p>
+<p>
+&mdash; Naturligtvis: astralkroppen är ute och går i
+Amerika, eller hur? och så vidare.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_54' name='page_54'></a>54</span>
+</p>
+<p>
+Från och med denna afton insmyger sig
+oförmärkt en kylighet oss emellan, sedan vi idkat
+bekantskap i fyra förfärliga månader, under vilka min
+kamrat undergick en ny uppfostran och fick tid att
+byta om metod i sitt måleri, med den påföljd att
+han kom därhän att rata sin korsfästa kvinna såsom
+gammalt skräp. Han hade godtagit lidandet som en
+bitter dryck, men den enda hälsosamma i livet,
+och resignationen infann sig i dess följe. En hjälte
+i att härda ut! Jag beundrade honom när han på
+en och samma dag gick två gånger till fots mellan
+Montrouge och Hallarna, fram och åter, med
+nedkippade skodon, utan att ha smakat en bit. På
+kvällen, efter sjutton uppvaktningar på illustrerade
+tidningars redaktioner, hade han blivit av med tre
+teckningar, men utan kontanter på fickan gick han att
+dansa i Bullier sedan han tuggat för två sous bröd.
+</p>
+<p>
+Slutligen och liksom på gemensam tyst
+överenskommelse lösgjorde vi oss ur denna förening för
+inbördes hjälp. En egen känsla sade oss båda, att
+vi fått nog av varandra, att vi på skilda håll skulle
+gå mot uppfyllelsen av våra öden, och när vi sista
+gången sade varandra farväl, visste jag att det var
+för sista gången.
+</p>
+<p>
+Jag har aldrig sedan återsett denne man eller hört
+vad det blivit av honom.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+På våren, medan jag trycktes av mina egna och
+min kamrats motgångar, fick jag ett brev från mina
+barn i första äktenskapet, däri de berättade för mig
+att de hade varit allvarsamt sjuka och måst intagas på
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_55' name='page_55'></a>55</span>
+sjukhus. Då jag jämförde tidpunkten för denna
+händelse med mina skadegörare-experiment, greps
+jag av fasa för mig själv. Sedan jag lekt med de hemliga
+krafterna, av rent lättsinne, hade den onda viljan sin
+gång, men styrd av den osynliga handen, drabbade
+den mig själv mitt i bröstet.
+</p>
+<p>
+Jag vill ej söka ursäkter, men ber endast läsaren
+fasthålla detta faktum, för den händelse han skulle
+få lust att utöva magien, särskilt den art därav som
+kallas förgöring eller trolldom i egentlig mening, och
+som Rochas<a name="FNanchor_C" id="FNanchor_C"></a><a href="#Footnote_C" class="fnanchor">[C]</a> har bevisat kunna äga rum och verkligen
+ha ägt rum.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Jag vaknar en söndagsmorgon inemot påsk;
+promenerar i Luxembourgträdgården, som jag går tvärs
+igenom; skrider över gatan och träder in under
+Odéonteaterns arkader; stannar orörlig framför
+Balzacs blåa romanhäften; tar på måfå hans Séraphita.
+Varför just den?
+</p>
+<p>
+Ett halvmedvetet minne måhända, vilket läsningen
+av tidskriften »L&#8217;Initiation» hade efterlämnat när man
+där i kritiken över min bok Sylva Sylvarum hade
+kallat mig en landsman till Swedenborg.
+</p>
+<p>
+Återkommen hem öppnade jag boken, som var
+för mig nästan okänd, eftersom det gått så många
+år sedan jag första gången läste den.
+</p>
+<p>
+Det var alldeles nytt för mig, och nu när mitt
+sinne var i förväg berett, slukade jag innehållet i
+denna utomordentliga bok. Jag, som aldrig hade läst
+något av Swedenborg, vilken i sitt och mitt hemland
+hölls för en charlatan, en tok med lösaktig inbillning,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_56' name='page_56'></a>56</span>
+greps nu av hänförd beundran vid att höra denna
+änglalike jätte från förra seklet, tolkad av det djupaste
+bland franska snillen.
+</p>
+<p>
+Men som jag läser med andaktsfull
+uppmärksamhet, kommer jag till sidan 16, där Swedenborgs
+dödsdag uppgives till den 29 mars. Jag stannar, tänker
+efter, slår upp almanackan. Riktigt, det är den
+innevarande dagen, 29 mars, och därtill palmsöndag.
+</p>
+<p>
+Sålunda uppenbarade Swedenborg sig i mitt liv,
+där han har spelat en ofantlig roll som tuktoande,
+och han kom på själva årsdagen av sin död, bärande
+till mig palmer &mdash; månne segerns eller martyrskapets?
+</p>
+<p>
+Séraphita blir nu för mig ett evangelium, bringar
+mig att återknyta förbindelsen med en högre värld,
+och det vid en tidpunkt då livet inger mig avsmak
+och himmelen drar mig till sig med en oemotståndlig
+hemlängtans åtrå. Intet tvivel, jag är beredd för en
+högre tillvaro. Jag föraktar jorden, denna orena värld,
+människorna och människors verk. Jag ser i mig den
+rättfärdige mannen, som den Evige har sänt
+prövningar, och som jordlivets skärseld skall göra värdig
+en snart förestående befrielse.
+</p>
+<p>
+Detta högmod, som framkallats genom förtrolig
+ställning till makterna, växer alltjämt då jag
+upptäcker att mina lärda mödor gynnas av framgång.
+Sålunda lyckas jag göra guld enligt mina egna
+beräkningar och i överensstämmelse med metallurgernas
+rön; och jag tilltror mig att kunna bevisa det. Prov
+insändas till en kemist i Rouen, med vilken jag står
+på vänskaplig fot. Han bevisar mig motsatsen av
+vad jag styrkt, och jag har under en veckas tid intet
+svar att ge. Då bläddrar jag i min skyddspatron
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_57' name='page_57'></a>57</span>
+Orfilas kemi och finner där hemligheten av mitt
+förfaringssätt.
+</p>
+<p>
+Denna gamla glömda och föraktade kemi från
+1830 har blivit mitt orakel, som bistår mig i kritiska
+ögonblick. Mina vänner Orfila och Swedenborg
+beskydda, uppmuntra och bestraffa mig. Jag ser dem
+icke, men förnimmer deras närvaro; de visa sig ej i
+andanom eller i visioner eller hallucinationer, men
+små dagligen inträffande händelser, som jag lägger
+märke till, uppenbarar deras ingripande i min levnads
+skiften.
+</p>
+<p>
+Andarne ha blivit positivister liksom den
+innevarande tiden och nöja sig ej med att ställa till
+visioner.
+</p>
+<p>
+Det må vara nog med att berätta följande, som
+ej låter förklara sig genom begreppet
+sammanträffande omständigheter.
+</p>
+<p>
+Sedan jag lyckats frambringa guldfläckar på
+papper, sökte jag vinna samma utbyte i stort på torra
+vägen och genom eld. Tvåhundra experiment ledde
+till ingen påföljd, och förtvivlande om saken nedlade
+jag blåsröret. En morgonpromenad för mig till
+observatorieavenyen, varifrån jag ofta beundrar gruppen
+De fyra väderstrecken, av det hemliga skälet att den
+behagfullaste bland Carpeaux&#8217; kvinnofigurer liknar
+min hustru. Hon vilar under Fiskarnes tecken
+nedanför himmelsgloben, och sparvar ha byggt bo bakom
+hennes rygg.
+</p>
+<p>
+Vid foten av monumentet får jag se två ovala
+pappstycken, det ena med talet 207 påtryckt, det
+andra med numret 28. Vilket betyder Bly (atomvikt
+207) och Silicium (atomvikt 28). Jag tar upp fyndet
+och gömmer det bland mina kemiska anteckningar.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_58' name='page_58'></a>58</span>
+Hemkommen börjar jag en serie experiment med bly,
+men låter silicium vara tills vidare.
+</p>
+<p>
+Som metallurgien lärt mig, att bly avdrivet i en
+degel, fodrad med benaska, alltid avgivit en smula
+silver och att detta silver lika oföränderligen
+innehållit en helt ringa mängd guld, drog jag den
+slutsats att kalciumfosfat såsom förnämsta beståndsdelen
+i benaska borde utgöra den väsentliga faktorn vid
+gulds framställande ur bly.
+</p>
+<p>
+Det visade sig verkligen ock, att bly smält på
+en bädd av kalkfosfat alltid färgades guldgult på
+underytan. Makternas ogunst avbröt experimentens
+fullbordande.
+</p>
+<p>
+Ett år efteråt, då jag vistades i Lund i Sverige,
+fick jag av en bildhuggare, som arbetade i den
+finare lergodstillverkningen, en glasyr sammansatt av
+bly och Silicium, varur jag genom behandling över
+elden fick fram ett mineraliserat guld för första gången
+och av fulländad skönhet.
+</p>
+<p>
+I det jag tackade honom, lät jag honom se de
+två pappbitarna märkta med 207 och 28. Kan man
+tala om slump eller sammanträffande omständigheter
+i denna händelse, som bär prägeln av en orubblig
+logik?
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Ännu en gång, jag hemsöktes aldrig av visioner,
+men väl kunde verkliga föremål ikläda sig mänskliga
+former av ofta storartad effekt.
+</p>
+<p>
+Sålunda fann jag en gång mitt örngott, som blivit
+hopknycklat av middagsluren, modellerat till likhet
+med marmorhuvuden i Michel-Angelos stil. En afton
+då jag kom hem i sällskap med den amerikanske
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_59' name='page_59'></a>59</span>
+helbrägdagörarens dubbelgångare, upptäckte jag i
+alkovens halvskugga en gigantisk Zevs vilande på
+min säng. Inför denna oförmodade anblick står min
+kamrat gripen av en nästan andaktsfull skräck.
+Konstnär som han är, uppfattar han genast
+skönheten i linjerna:
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är ju den stora, försvunna konsten, som
+här har återfötts. Minsann en riktig ritakademi!
+</p>
+<p>
+Ju mer man betraktar, dess mera levande och
+fruktansvärd förkroppsligas uppenbarelsen.
+</p>
+<p>
+&mdash; Tydligen ha andarne blivit realister liksom vi
+människor.
+</p>
+<p>
+Det är icke längre någon tillfällighet, eftersom
+örngottet vissa dagar framställer hiskliga odjur,
+götiska drakhuvuden &mdash; och en natt då jag varit
+ute och festat, välkomnades jag av den onde, djävulen
+själv, i medeltidsstil, med bockhuvud o.&nbsp;s.&nbsp;v. Jag
+blev aldrig rädd, därtill var det hela alltför naturligt,
+men intrycket av någonting sällsamt, till hälften
+övernaturligt inplantades i min själ.
+</p>
+<p>
+Min vän bildhuggaren, som jag kallat till vittne,
+blev ej överraskad, utan bad mig komma med till
+sin ateljé, där en på väggen hängande blyertsteckning
+frapperade mig genom linjernas skönhet.
+</p>
+<p>
+&mdash; Varifrån har ni fått den här? En madonna?
+</p>
+<p>
+&mdash; Ja, en madonna från Versailles, ritad efter
+de flytande vattenväxterna i schweizarnes damm.
+</p>
+<p>
+En ny konst upptäckt, och en efter naturen! En
+naturalistisk klärvoyans! Varför spotta på
+naturalismen, när den så inviger ett nytt stadium och begåvats
+med möjligheten att växa och utveckla sig? Gudarne
+återkomma till oss, och det alarmrop som höjes av
+skriftställare och konstnärer: tillbaka till Pan! har
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_60' name='page_60'></a>60</span>
+återstudsat så mångfaldigt att naturen vaknat upp
+igen efter sin sekellånga slummer! Ingenting sker
+här i världen utan makternas samtycke, och
+naturalismen blev till, så vare då naturalismen, vare den
+återfödelsen av harmonien mellan materie och ande.
+</p>
+<p>
+Bildhuggaren ser syner. Han berättar för mig
+att han sett Orfevs och Kristus modellerade
+tillsammans i en klippa i Bretagne och att han ämnar fara
+dit igen och betjäna sig av modellerna för en grupp
+till Salongen.
+</p>
+<p>
+En afton då jag gick nedför rue de Rennes med
+min synska vän, tvärstannade han framför ett
+bokhandelsfönster, vari färglagda fotografier voro
+utställda. Det var en följd scener, där människofigurer
+uppträdde med styvmorsblommor i huvudenas ställe.
+Ehuru en van iakttagare av växtvärlden hade jag aldrig
+upptäckt penséns likhet med ett människoansikte.
+Men min kamrat kunde inte hämta sig från sin
+förvåning, till vilken han hade dubbla skäl.
+</p>
+<p>
+&mdash; Kan ni tänka er, att i går afton, när jag
+kommer hem, betraktar mig penséerna i mitt fönster
+på ett gäckande sätt, och plötsligt såg jag i deras
+ställe mänskliga ansikten, men jag var övertygad om
+att det var en vision, som härledde sig av nervositet.
+Och nu i dag återfinner jag detta tryckt och utgivet
+för längesedan; det är alltså ingen illusion, utan
+verklighet, eftersom den okände artisten har gjort samma
+iakttagelse före mig.
+</p>
+<p>
+Vi gjorde framsteg som skådare, och i min tur
+såg jag Napoleon och hans marskalkar på
+Invaliddomens kupol. Om man kommer från Montparnasse
+in på boulevard des Invalides, avslöjar sig kupolen
+i all sin glans över rue Oudinot i solnedgången, varvid
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_61' name='page_61'></a>61</span>
+kapitälen och de andra framspringande delarna på
+domens tambur antaga form av människosilhuetter,
+som växla alltefter som synpunkten flyttas mer eller
+mindre långt bort. Napoleon finns där, Bernadotte
+och Berthier också, och min vän har ritat av dem
+»efter naturen».
+</p>
+<p>
+&mdash; Hur vill ni förklara detta fenomen?
+</p>
+<p>
+&mdash; Förklara? Har man någonsin kunnat
+förklara någonting? Genom att omskriva en hop ord
+med en hop andra ord?
+</p>
+<p>
+&mdash; Tror ni inte att arkitekten har arbetat de där
+partierna med en halvt medveten avsikt .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+&mdash; Hör på, käre vän, Jules Mansard som byggde
+domen 1706 kunde omöjligen förutse silhuetten av
+Bonaparte, vilken var född år 1769 .&nbsp;.&nbsp;. behöver jag
+säga mer?
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Emellanåt har jag om natten drömmar, som
+förutsäga framtiden, giva mig försvarsmedel mot
+faror, yppa hemligheter. Sålunda uppträder i en dröm
+en längesedan avliden vän och har med sig ett
+silvermynt av ovanlig storlek. På min fråga, var myntet
+vore ifrån, svarade han: Amerika, och försvann så med
+skatten.
+</p>
+<p>
+Dagen därpå får jag ett brev med amerikanskt
+frimärke, skickat från en därvarande vän, som jag
+icke hade sett på tjugu år, och vari denne meddelar
+mig, att en beställning å text till Chicagoexpositionen
+förgäves hade sökt mig i hela Europa. Det gällde
+ett arvode av 12,000 francs, en ofantlig summa i min
+förtvivlade belägenhet vid det tillfället, och som
+sålunda gått mig ur händerna. Dessa 12,000 francs
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_62' name='page_62'></a>62</span>
+skulle då ha för mig varit detsamma som en betryggad
+framtid, men ingen annan än jag kan ha vetat, att
+förlusten av dessa pengar var ett straff, som pålades
+mig för en dålig handling, begången i ett ögonblick
+av vrede, som väckts av en litterär medtävlares
+falskhet.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En annan dröm med en större räckvidd visade
+mig Jonas Lie sysslande med en pendyl av guldbrons,
+vars ornament voro rätt ovanliga.
+</p>
+<p>
+Några dagar senare, när jag promenerade på
+boulevard Saint-Michel, drog ett urmakarefönster min
+uppmärksamhet till sig.
+</p>
+<p>
+&mdash; Där är Jonas Lies pendyl, utropade jag.
+</p>
+<p>
+Det var verkligen samma en: krönt av en
+himmelsglob, mot vilken två kvinnor lutade sig, vilade
+hjulverket på fyra pelare. På globen fanns en
+datumvisare infogad, som angav den 13 augusti.
+</p>
+<p>
+Till ett kommande kapitel skall jag uppskjuta
+att berätta vad ödesdigert detta datum den 13
+augusti bar i skötet för mig. Sådant smått och mycket
+annat av liknande art inträffade under min vistelse i
+hotell Orfila mellan den 6 februari och den 19 juli
+1896.
+</p>
+<p>
+Jämnsides med och inflickat i dessa händelser
+fortgick med mellantider följande äventyr, som hade
+till påföljd min utdrivning från hotellet och inledde
+ett nytt skede av mitt liv.
+</p>
+<p>
+Våren har kommit; den tårarnas dal, som
+utbreder sig nedanför mitt fönster, grönskar och
+blommar på nytt. Det gröna lövverket övertäcker marken
+och döljer smutsen, så att detta Gehenna förvandlas
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_63' name='page_63'></a>63</span>
+till Sarons dal, där icke blott liljorna blomstra, utan
+även syrener, Robinier, Paulownier.
+</p>
+<p>
+Jag är bedrövad till döden, men de glada skratten
+från unga flickor, som osynliga leka där nere under
+träden, stiga upp till mig och röra mitt hjärta,
+återväcka mig till livet. Min levnad förrinner och
+ålderdomen nalkas. Hustru, barn, egen härd, allt
+är skövlat; höst inne, vår därute!
+</p>
+<p>
+Jobs bok och Jeremias klagovisor trösta mig,
+emedan det finnes en viss överensstämmelse
+åtminstone mellan Jobs öde och mitt eget. Är jag icke
+slagen med onda bölder; har icke fattigdomen fallit
+tung på mig; mina vänner övergivit mig?
+</p>
+<p>
+»I sorgdräkt går jag, utan sol. Jag har blivit
+schakalers broder och strutsars anförvant. Huden
+på min kropp har svartnat, och mina ben brinna
+av hetta. Och min harpa tjänar till sorgelåt, och
+min flöjt till klagoljud.»
+</p>
+<p>
+Så Job! Och Jeremia uttrycker i två ord hela
+min avgrundsdjupa bedrövelse:
+</p>
+<p>
+»Jag har glömt bort vad lycka var!»
+</p>
+<p>
+I denna sinnesförfattning får jag under en trög
+eftermiddag, då jag sitter böjd över mitt arbete,
+höra ljuden från ett piano bakom lövverket i dalen
+under mitt fönster. Jag spetsar örat såsom
+stridshästen vid trumpetens skall; jag rätar på mig, känner
+själen omstämd och andas djupt. Det är Schumanns
+<i>Aufschwung</i>. Och vad mera är, det är helt visst
+<i>han</i> som spelar! Min vän, ryssen, min lärjunge,
+som kallade mig fader, därför att han hade lärt allt
+av mig, min famulus, som gav mig mästarenamnet
+och kysste mina händer, därför att hans liv tilltog där
+mitt började avtaga. Det är han som har anlänt från
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_64' name='page_64'></a>64</span>
+Berlin till Paris för att döda mig såsom han dödade
+mig i Berlin, och av vad skäl .&nbsp;.&nbsp;. Jo, därför att ödet
+hade velat så att hans nuvarande maka var min
+älskarinna innan han blev bekant med henne. Var
+det kanske mitt fel att detta fogat sig på det viset?
+Naturligtvis icke, men likafullt fattade han ett dödligt
+hat till mig, förtalade mig, hindrade mig att få mina
+dramer antagna vid teatrarna, spann intriger, som
+berövade mig de inkomster jag behövde för att kunna
+existera. I ett anfall av raseri slår jag honom rakt i
+bröstet, på ett brutalt och fegt sätt, så fegt att jag
+led därav som om jag begått ett lönnmord.
+</p>
+<p>
+Nu, då han kommit för att döda mig, känner jag
+detta som en lisa, ty endast döden kan befria mig
+från samvetskvalen.
+</p>
+<p>
+Det var väl alltså han som oroade mig genom
+breven med falska adresser där nere hos portvakten.
+Gott! må slaget komma, jag skall icke försvara mig!
+eftersom han har rätt och livet är av noll och intet
+värde för mig.
+</p>
+<p>
+Han spelar alltjämt Aufschwung, och så han
+kan spela, bättre än någon! Osynlig bakom den
+grönskande muren, och de tjusande harmonierna höja
+sig över de blommande klängena, så att jag tycker
+mig se dem fladdra likt fjärilar i solskenet.
+</p>
+<p>
+Varför spelar han? För att underrätta mig om
+sin ankomst med syfte att förskräcka mig och jaga
+mig på flykten?
+</p>
+<p>
+Detta önskar jag få veta på matstället, där de
+andra ryssarna länge förkunnat sin landsmans
+ankomst. Jag går dit samma afton att spisa middag,
+och redan i dörren möter jag fientliga blickar. På
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_65' name='page_65'></a>65</span>
+förhand underrättat om min ovänskap med ryssen,
+har hela sällskapet gått i förbund mot mig. För att
+avväpna dem öppnar jag elden själv.
+</p>
+<p>
+&mdash; Popoffsky är ju i Paris? frågar jag med
+bekräftande av faktum.
+</p>
+<p>
+&mdash; Nej, inte ännu, ger någon till svar.
+</p>
+<p>
+&mdash; Jo, försäkrar en annan, han har varit synlig
+på Mercure de Frances redaktion.
+</p>
+<p>
+Man motsäger det från olika håll, och det hela
+slutar med att jag ej fått klart besked om saken,
+men i alla fall låtsar tro vad man berättar. Den blott
+alltför tydliga avogheten mot mig gjorde att jag svor
+att undvika stället, dock ogärna, eftersom där fanns
+folk som jag verkligen trivdes bra med. Ännu en
+gång isolerad, utdriven av denne fördömde fiende,
+fattar jag agg till honom; och hatet stinger, förgiftar
+mig. Jag avstår från att dö, jag vill ej falla för en
+som är mig underlägsen, det skulle vara en alltför
+djup förödmjukelse för mig och för hög ära för honom,
+Jag vill upptaga tvekampen, försvara mig, och i syfte
+att skaffa mig klarhet i saken går jag till rue de la
+Santé bakom Val de Grâce för att träffa en dansk
+målare, som är förtrolig vän med Popoffsky. Denne
+man, som förr stått på vänskaplig fot med mig,
+hade kommit till Paris för sex veckor sedan, och då
+jag mötte honom på gatan hade han hälsat på ett
+främmande, nästan ovänligt sätt. Antagligen för att
+överskyla detta besökte han mig dagen därpå och
+inbjöd mig till sin ateljé, i det han sade mig
+artigheter alltför granna för att icke kvarlämna intrycket
+av en falsk vän. När jag då frågade honom om han
+hört något från Popoffsky, blev han förbehållsam och
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_66' name='page_66'></a>66</span>
+slingrade sig, men bestyrkte ryktet om dennes
+förestående ankomst till Paris.
+</p>
+<p>
+&mdash; För att mörda mig! ifyllde jag.
+</p>
+<p>
+&mdash; Säkerligen. Var på er vakt!
+</p>
+<p>
+Den morgon jag öppnade porten till det hus där
+min dansk bodde, för att återgälda hans visit, låg
+en jättestor dansk dogg &mdash; vilken tillfällighet! &mdash;
+med utseende av ett odjur på gårdens stenläggning
+och spärrade vägen för mig. Ofrivilligt, utan att
+överlägga eller tveka gick jag genast ut på gatan
+igen och återvände samma väg jag kommit, inom
+mig tackande makterna för att de varnat mig, så
+viss var jag på att ha undkommit en okänd fara.
+Några dagar senare, när jag ville förnya besöket,
+satt ett barn på tröskeln till den öppna porten och
+höll ett spelkort i handen. Erkännande min vidskeplighet,
+kastade jag en blick på kortet. Det var spader
+tia!
+</p>
+<p>
+&mdash; Elakt spel! i det här huset.
+</p>
+<p>
+Och jag drog mig tillbaka utan att stiga in.
+</p>
+<p>
+Denna afton var jag efter vad som tilldragit
+sig på middagsstället fast besluten att trotsa både
+Cerberus och tian, men ödet ville annorlunda, och
+på Brasserie des Lilas anträffade jag den jag sökte.
+Han var förtjust att se mig, och vi slogo oss ned
+vid ett bord på terrassen.
+</p>
+<p>
+Under det vi upplivade våra gemensamma minnen
+från Berlin återföll han i sin gamla roll av förtrogen
+umgängesvän och talade sig varm, glömde små
+misshälligheter, tillstod riktigheten av åtskilligt, som han
+offentligen hade förnekat &mdash; &mdash; &mdash; Plötsligt tycktes
+han erinra sig någon plikt eller något givet löfte;
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_67' name='page_67'></a>67</span>
+blir stum, kylig, fientlig, förtretad över att han låtit
+locka ur sig hemligheter.
+</p>
+<p>
+När jag rent ut frågade om Popoffsky fanns i
+Paris, svarade han nej så tvärt att lögnen föreföll
+mig uppenbar, och vi skildes åt.
+</p>
+<p>
+Här är att märka, hurusom denne dansk hade
+varit fru Popoffskys älskare tidigare än jag och att
+han därifrån bar agg över att hans älskarinna hade
+övergivit honom för mig. Nu spelade han rollen av
+vän i huset tack vare Popoffskys smaklöshet, som
+väl kände till i vilket förhållande hans hustru stått
+till »vackra Henrik».
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Schumanns Aufschwung klingar över de lummiga
+trädkronorna, och den spelande är fortfarande osynlig,
+lämnande mig i ovisshet om var han bor. Musiken
+fortsattes en hel månad, och alltid mellan klockan
+4 och 5 eftermiddagen.
+</p>
+<p>
+En morgon då jag går rue de Fleurus fram för
+att styrka mig med anblicken av min regnbåge i
+färgarens fönster, träder jag in i Luxembourgträdgården,
+som nu står i full blomning, vacker som en
+fesaga, och där hittar jag på marken två förtorkade
+kvistar, som brutits av blåsten. De återgåvo
+formerna av två grekiska bokstäver p och y. Jag tog
+upp dem, och kombinationen P&mdash;y, förkortning av
+namnet Popoffsky, framställde sig i min hjärna. Det
+var således han som förföljde mig, och makterna ville
+öppna mina ögon för faran. En oro fattar mig
+oaktat detta tecken på den osynliges bevågenhet.
+Jag anropar försynens beskydd, jag reciterar Davids
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_68' name='page_68'></a>68</span>
+psalmer mot mina fiender, jag hatar min fiende med
+ett religiöst, gammaltestamentligt hat, under det jag
+saknar mod att begagna svarta magiens medel, som
+jag nyligen studerat mig in i. »Gud, rädda mig!
+Herre, skynda till min hjälp! Må de komma på skam
+och blygas, de som stå efter mitt liv, rygge tillbaka
+och varde till skam de som vilja mig ont! Må de
+av blygsel vända tillbaka, de som säga: Gott, gott!»
+</p>
+<p>
+Denna bön tycktes mig då vara rättskaffens, och
+Nya testamentets barmhärtighet föreföll mig som en
+feghet.
+</p>
+<p>
+Till vilken okänd min åkallan fann vägen, vet
+jag icke; fortsättningen av detta äventyr skall
+åtminstone visa att bönhörelse följde.
+</p>
+<p>
+<i>Utdrag ur min dagbok under år 1896</i>.
+</p>
+<p>
+Den 13 maj. Fick brev från min hustru, som
+av tidningarna inhämtat, att en herr S. skall fara
+till Nordpolen i ballong, och höjer ett ångestskri,
+tillstår att hon oföränderligen älskar mig, ber mig
+på sina knän att avstå från ett företag, som är
+liktydigt med självmord.
+</p>
+<p>
+Jag upplyser henne om misstaget, och att det
+är en son till min kusin som ämnar våga livet för
+en stor vetenskaplig upptäckts skull.
+</p>
+<p>
+Den 14 maj. Jag har haft en dröm i natt. Ett
+avskuret huvud vart fäst på en mans bål, och han
+såg ut som en försupen aktör. Huvudet började
+tala; jag blev rädd och slog omkull min skärm i det jag
+sköt en ryss framför mig till skydd mot den ursinnige
+mannens angrepp.
+</p>
+<p>
+Samma natt sticker en mygga mig och jag slår
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_69' name='page_69'></a>69</span>
+ihjäl den. På morgonen är min högra hand
+blodbestänkt.
+</p>
+<p>
+Under en promenad på Port-Royal-boulevarden
+såg jag levrat blod på trottoaren. Sparvar ha byggt
+bo i röret till min kamin. De kvittra hemtrevligt som
+om de bodde i mitt rum.
+</p>
+<p>
+Den 17 maj och följande. Absinten klockan sex
+på terrassen till Brasserie des Lilas bakom marskalk
+Ney har blivit min enda last, min sista fröjd. Då,
+när dagens arbeten äro avslutade, kropp och själ
+uttröttade, återhämtar jag mig vid den gröna drycken,
+en cigarrett, samt Le Temps och Journal des débats.
+Vad livet ändå är ljuvligt, när ett lindrigt rus drar
+sin töckenslöja över tillvarons elände. Det ser ut
+som om makterna skulle avundas mig denna timme av
+inbillad lycksalighet mellan klockan 6 och 7; ty från
+och med denna afton störes sällheten av en serie
+ledsamheter, som jag nu ej är sinnad att skriva på
+slumpens räkning.
+</p>
+<p>
+Den 17 maj alltså finner jag min plats upptagen,
+som jag brukat ha för mig själv sedan nära två år;
+och ingen stol ledig. Jag måste gå till ett annat kafé,
+något som gör mig outsägligt nedslagen.
+</p>
+<p>
+Den 18. På Lilas är min sköna vrå tom; jag
+är nöjd, rent av lycklig under mitt kastanjeträd bakom
+marskalken. Absinten är framsatt och lämpligen
+vattenblandad, cigarretten tänd, Le Temps
+uppbruten .&nbsp;.&nbsp;. Se! där går en full karl förbi; han ser
+motbjudande och otäck ut och fäster på mig en dolsk
+och gäckande blick, som plågar mig. Ansiktet rött
+som vindrägg, näsan berlinerblå, elaka ögon. Jag
+avsmakar min absint, lycklig över att inte se ut som
+denne drinkare .&nbsp;.&nbsp;. Utan att jag ännu vet hur det gick
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_70' name='page_70'></a>70</span>
+till, är mitt glas omkullstjälpt och tomt. Utan pengar
+att beställa in ett nytt för, betalar jag, stiger upp och
+lämnar kafét, tänkande att det var den onde som
+förhäxat mig.
+</p>
+<p>
+Den 19 maj. Jag vågar inte gå på kafét.
+</p>
+<p>
+Den 20 maj. Efter att en stund ha strövat omkring
+Lilas finner jag min vrå ledig. Man måste slåss med
+hin onde, och jag tar upp striden. Absinten är bryggd,
+cigarretten i full fart, Le Temps har stora nyheter att
+förtälja &mdash; men vad nu? Tro mig, läsare, jag ljuger
+ej. Ovanför mitt huvud, i samma hus som kafét,
+utbryter en skorstenseld. Allmän panik. Jag sitter
+kvar, efter jag en gång är där. Men en vilja, som
+är starkare än jag, låter ett moln av sot falla ned,
+och så bra mattat att två stora flingor lägga sig i mitt
+glas. Modfälld går jag min väg, men vill ej tro något
+eller tvivlar åtminstone.
+</p>
+<p>
+Den 1 juni. Efter en längre tids avhållsamhet
+anfalles jag åter av begäret att trösta mig under
+kastanjeträdet. Mitt bord är upptaget, och jag tar
+ett annat, där jag är för mig själv och i fred. Man
+måste slåss med hin onde &mdash; &mdash; &mdash; vad nu? En familj
+småborgare slår sig ned nära intill mig; medlemmarna
+av denna familj äro oräkneliga, och förstärkningar
+anlända om och om igen; fruntimmer som stöta
+mot min stol, barn som uträtta sina små behov
+ogenerat framför mig; ungherrar som ta tändstickor
+från mitt bord utan att be om ursäkt. Kringvärvd
+av en stojande och påflugen skara, vill jag ändock
+inte vika från min plats. Då följer ett uppträde, som
+utan allt tvivel tillställts av de osynliges skickliga
+hand, ty det var för bra hopkommet för att kunna
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_71' name='page_71'></a>71</span>
+kvarlämna någon misstanke om intrig från personers
+sida, för vilka jag var fullständigt okänd.
+</p>
+<p>
+En ung herre lägger en sou på mitt bord med en
+åtbörd, som jag icke begrep. Som främling och ensam
+i en människohop vågar jag ej bråka. Jag bara sitter
+där förblindad av vrede och söker reda ut för mig vad
+som tilldragit sig.
+</p>
+<p>
+Han ger en sou åt mig som åt en tiggare!
+</p>
+<p>
+Tiggare! Det var den dolk, som jag borrar in
+i mitt bröst. Tiggare! ja, ty du förtjänar ingenting
+och du .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+Kyparen kommer och erbjuder mig en bekvämare
+plats, och jag låter slanten ligga på bordet. Kyparen
+bär den till mig, vilken skymf! och låter mig i hövliga
+ordalag veta att den unge mannen hade hittat
+penningen under mitt bord och trodde att den var
+min.
+</p>
+<p>
+Jag skämdes! och för att stilla min vrede beställer
+jag en absint till.
+</p>
+<p>
+Absinten är kommen, och jag har det bra, då en
+otäck stank av svavelammonium kväver mig.
+</p>
+<p>
+Vad det var? Någonting helt naturligt, intet
+mirakel, icke ett spår av elakhet &mdash; &mdash; &mdash; bara en
+kloaköppning vid kanten av trottoaren, där min stol
+stod. Då först började jag fatta, att goda andar
+åsyftade min frigörelse från en last som för till
+dårhuset. Välsigna försynen som räddat dig!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Den 25 maj. Oaktat hotellets ordningsregler,
+som utestänga kvinnor, har en familj inhysts i rummet
+bredvid mitt. Ett lindebarn som skriker dag och natt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_72' name='page_72'></a>72</span>
+gör mig verkligt nöje, erinrar mig om den gamla goda
+tiden, det blommande livet mellan trettio och fyrtio
+år.
+</p>
+<p>
+Den 26 maj. Familjen bredvid träter, barnet
+stormtjuter. Vad det här är sig likt, och hur ljuvt
+det är &mdash; numera.
+</p>
+<p>
+På aftonen återsåg jag den engelska damen. Hon
+var förtjusande och log mot mig med ett sådant där
+gott moderligt leende. Hon har målat en serpentindansös,
+som liknar en valnöt eller en hjärna, Tavlan
+sitter nästan dold där den hänger bakom m:me
+Charlottes skänkdisk på crémeriet.
+</p>
+<p>
+Den 29 maj. Ett brev från mina barn i första
+giftet underrättar mig att de fått en skrivelse, som
+kallar dem till Stockholm för att närvara vid
+avskedsfesten före min avfärd till nordpolen i ballong. De
+kunna ej begripa detta. Inte jag heller, om det ej är
+ett misstag. Ett sådant fatalt misstag!
+</p>
+<p>
+Tidningarna kungöra ödeläggelsen i Saint-Louis
+(Saint-Louis!) i Amerika, där cyklonen har dödat tusen
+människor.
+</p>
+<p>
+Den 2 juni. På observatorieavenyen hittade jag
+två kiselstenar, formade precis som hjärtan. På
+aftonen fann jag i en rysk målares trädgård det
+tredje hjärtat, lika stort och fullkomligt likt de två
+andra. Schumanns Aufschwung hörs nu ej mera,
+vilket gör mig lugn igen.
+</p>
+<p>
+Den 4 juni. Jag besöker den danske målaren
+vid rue de la Santé. Den stora hunden är borta,
+ingången fri. Vi gå för att få oss middag på en
+terrass vid boulevard Port-Royal. Min vän fryser,
+känner sig olustig; som han har glömt sin ytterrock,
+lägger jag min över hans axlar. Detta verkar genast
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_73' name='page_73'></a>73</span>
+rogivande på honom; han fogar sig efter mig, och
+jag betvingar honom. Han vågar ej längre spjärna;
+vi ha samma åsikter om allting; han tillstår att
+Popoffsky är en missdådare och att jag har denne att
+tacka för mina motgångar. Plötsligt angripes han av
+nervositet, han darrar som ett medium under
+hypnotisörens inflytande; flyttar oroligt på sig, skakar av sig
+överrocken; upphör att äta, lägger ner gaffeln, reser
+sig och säger farväl efter att ha lämnat ifrån sig min
+rock.
+</p>
+<p>
+Vad var det? Nessusmanteln! Mitt nervfluidum,
+som var magasinerat i plagget, och vars motsatta
+polaritet underkuvade honom?
+</p>
+<p>
+Är det väl detta som Hesekiel åsyftar i kapitlet
+13, vers 18:
+</p>
+<p>
+»Så säger Herren, Herren: Ve eder, I kvinnor,
+som syn dynor åt alla armbågar och gören kuddar åt
+huvuden av varje storlek <i>för att jaga efter
+själar</i> &mdash; &mdash; &mdash; Si, jag skall slita dessa kuddar bort
+undan edra armar och släppa de själar fria, efter vilka
+I haven jagat såsom efter fåglar.» Har jag månn tro
+blivit en trollkarl utan att veta det?
+</p>
+<p>
+Den 7 juni. Jag hälsade på hos min vän dansken
+för att få se på hans tavlor. När jag kom var han
+kry och livlig, men efter en halv timme fick han en
+nervattack, som tilltog så starkt att han måste kläda
+av sig och lägga sig till sängs.
+</p>
+<p>
+Vad går åt honom? Dåligt samvete?
+</p>
+<p>
+Den 14 juni. Söndag. Jag hittar ett fjärde
+kiselhjärta, denna gång i Luxembourgträdgården, men
+till formen alldeles likt de föregående. En guldgul
+paljett är fastlimmad på stenen. Jag kan ej lösa
+gåtan, men anar en förutsägelse. Jag jämför dessa
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_74' name='page_74'></a>74</span>
+fyra stenar framför det öppna fönstret, då klockorna
+i Saint-Sulpice börja ringa; därefter den stora
+brumbasen i Notre-Dame, och mitt igenom denna vanliga
+ringning tränger en tung högtidlig tonvirvel likasom
+utgången ur jordens inälvor.
+</p>
+<p>
+Uppassaren, som kommer med min post, frågar
+jag vad detta har att betyda.
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är storklockan i kyrkan Sacré-Coeur på
+Montmartre.
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är alltså det Heliga hjärtats fest i dag?
+&mdash; Och jag betraktar mina fyra stenhjärtan, en smula
+berörd av detta uppenbara sammanträffande.
+</p>
+<p>
+Jag hör göken från det håll där kyrkan Notre-Dame
+des Champs ligger, vilket är en omöjlighet;
+eller ha mina öron blivit så utomordentligt känsliga,
+att jag kan förnimma ljud, som frambringas ända borta
+i Meudonskogen?
+</p>
+<p>
+Den 15 juni. Jag går ned i staden för att
+förvandla en bankanvisning i sedlar och guld. Quai
+Voltaire gungar under mina fötter, vilket förvånar
+mig fastän jag väl vet att Carrouselbron oscillerar
+under vagnarnas tyngd. Men nu denna morgon
+fortsättes rörelsen på Tuileriesgården och ända fram till
+operaavenyen. Helt visst skakar alltid en stad något,
+men för att märka det måste man ha förfinade nerver.
+</p>
+<p>
+Andra sidan om floden är för oss Montparnassebor
+en främmande värld. Nära ett år har gått sedan
+jag sist var där, och jag kommer ej längre än till
+Crédit Lyonnais eller Café de la Régence. På
+boulevard des Italiens fattar mig hemlängtan, och jag
+skyndar mig att komma tillbaka till floden, där åsynen
+av rue des Saints-Pères kryar upp mig.
+</p>
+<p>
+Nära kyrkan Saint-Germain-des-Prés möter jag
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_75' name='page_75'></a>75</span>
+en likvagn och därefter två kolossala madonnabilder
+forslade på en vagn; den ena, som knäböjde med
+knäppta händer och ögonen mot himmelen, gjorde
+ett starkt intryck på mig.
+</p>
+<p>
+Den 16 juni. På boulevard Saint-Michel köper
+jag en papperspress av marmor, prydd med en
+glaskula, som innesluter madonnan i Lourdes med den
+ryktbara grottan som ram omkring och där framför
+en beslöjad knäböjande dam. När jag ställer bilden i
+solen, kastar den förunderliga skuggor. Bakpå grottan
+har gipsen bildat ett Kristushuvud, genom en
+tillfällighet, som skulptören ej förutsett.
+</p>
+<p>
+Den 18 juni. Den danske vännen träder in i
+mitt rum tillintetgjord, darrande i hela kroppen.
+Popoffsky har blivit arresterad i Berlin, anklagad för
+mord på en kvinna och två barn, hans älskarinna
+och hans barn före äktenskapet. Efter den första
+överraskningen, blandad med uppriktig medömkan
+för en vän, som förr hade visat mig en så efterhängsen
+tillgivenhet, sänkte sig ro i mitt sinne, som jäktats av
+de sedan flere månader överhängande hotelserna.
+</p>
+<p>
+Oförmögen att dölja min rättmätiga själviskhet
+ger jag fritt lopp åt mina känslor:
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är fasaväckande, och ändå känns det för
+mig som en lisa, när jag tänker på den fara jag
+undsluppit. Hans drivfjäder? Låt oss säga: den
+legitima hustruns svartsjuka mot den oäkta familjen
+och de omkostnader denna medförde. Kanhända till
+och med .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+&mdash; Vad då?
+</p>
+<p>
+&mdash; Kanhända att hans blodtörstiga instinkter, som
+nyligen missat här i Paris, ha sökt sig ett annat utlopp,
+likgiltigt var.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_76' name='page_76'></a>76</span>
+</p>
+<p>
+Inom mig tänker jag: är det möjligt att mina
+brinnande böner ha kunnat avvända dolken och att
+jag parerat stöten så att den har träffat mördaren mitt
+i hjärtat?
+</p>
+<p>
+Jag lämnar analysen åt sitt värde och föreslår,
+ädelmodig som en segrare:
+</p>
+<p>
+&mdash; Låt oss åtminstone rädda vår väns litterära
+anseende. Jag sätter ihop en artikel om hans
+förtjänster som skriftställare; ni ritar ett porträtt, som
+tar sig bra ut, och vi söka få in det i Revue blanche.
+</p>
+<p>
+I danskens ateljé (hunden bevakar den icke
+längre) stå vi och betrakta ett porträtt av Popoffsky,
+målat för två år sedan. Det är endast huvudet, med
+en sky nedanför, och därunder ett par korslagda
+benknotor som på gravskrifter. Det avskurna huvudet
+kommer oss att rysa, och den dröm jag hade den 14
+maj dyker upp för mig likt ett spöke.
+</p>
+<p>
+&mdash; Var fick ni idén med den där halshuggningen?
+</p>
+<p>
+&mdash; Svårt att säga: men det låg något ödesdigert
+över denna fina begåvning, som hade drag av ett
+visst artificiellt snille och som traktade efter ärans
+höjder utan att vilja betala priset därför. Livet lämnar
+oss endast valet, lagern eller vällusten.
+</p>
+<p>
+&mdash; Jaså, ni har upptäckt det, till slut?
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Den 23 juni. Jag hittar en nål av oäkta guld
+med en oäkta pärla i. Uppfiskade ett guldhjärta
+ur badet för guldsyntesen.
+</p>
+<p>
+Under aftonpromenaden på rue de Luxembourg
+ser jag i fonden av första högerallén och ovanför
+träden en hind tecknad på himmelen. Bäst jag beundrar
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_77' name='page_77'></a>77</span>
+dess förträfflighet i konturer och färg, gör den
+tecken med huvudet, i riktning åt sydost (Donau!).
+</p>
+<p>
+Också har under de senaste dagarna, efter
+katastrofen med ryssen, en ny oro fått makt med mig.
+Det förefaller mig som om man någonstädes
+sysselsatte sig med mig, och jag anförtror åt den danske
+målaren, att den arresterade ryssens hat gör ont i
+mig likasom strömmen från en elektricitetsmaskin.
+</p>
+<p>
+Det ges ögonblick då jag har förkänning av att
+min vistelse i Paris snart skall ta ett slut och att en
+ny omkastning i mitt öde väntar mig.
+</p>
+<p>
+Tuppen på korset till Notre-Dame des Champs
+tyckes mig flaxa med vingarna som ville han flyga
+bort i riktning mot norr.
+</p>
+<p>
+I förkänslan av min nära förestående avfärd skyndar
+jag att avsluta mina studier vid Jardin des Plantés.
+</p>
+<p>
+Ett zinkbad, vari jag gör guldsynteser på våta
+vägen, visar på innersidan ett landskap bildat av
+de fördunstade järnsalterna. Jag uppfattar det som
+ett varsel, men bemödar mig fåfängt att gissa ut
+varest detta ovanliga landskap är till finnandes.
+Kullar klädda med barrträd, i synnerhet granar;
+mellan de små bergshöjderna slätter med fruktträd och
+fält, allting angivande närheten av en flod. En av
+kullarna, med brådstup av lagrad formation, krönes
+med en ruin av en borg.
+</p>
+<p>
+Jag känner ej ännu igen mig här, men skall inom
+kort göra det.
+</p>
+<p>
+Den 25 juni. Bjuden till ledaren för den
+vetenskapliga ockultismen, redaktören av »L&#8217;Initiation».
+Anländ till Marolles en Erie i sällskap med doktorn,
+mötas vi av tre dåliga nyheter. En vessla har bitit
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_78' name='page_78'></a>78</span>
+ihjäl ankorna; en barnflicka har blivit sjuk; den tredje
+saken har jag nu glömt vad det var.
+</p>
+<p>
+Återkommen till Paris på aftonen läser jag i en
+tidning berättelsen om det efteråt så beryktade
+spökhuset i Valence-en-Brie.
+</p>
+<p>
+Brie? I min starka misstänksamhet fruktar jag
+att de som bo i samma hotell som jag skola draga
+sina slutsatser av min utflykt till Brie och tänka att
+det varit jag som ställt till denna mystifikation eller
+kanske rättare sagt detta häxeri, i samband med mina
+alkemistiska arbeten.
+</p>
+<p>
+Jag har köpt ett radband. Varför? Det är
+vackert, och den onde är rädd för korset. För
+övrigt förklarar jag ej mera för mig drivfjädrarna
+till mina handlingar. Jag handlar improviserat; livet
+blir lustigare på det viset!
+</p>
+<p>
+I avseende på rättegången mot Popoffsky har en
+vändning skett. Hans vän dansken börjar bestrida
+sannolikheten av att han begått brottet, åberopande
+att rannsakningen icke har bestyrkt anklagelsen. I
+följd därav har vår artikel blivit uppskjuten, och det
+förra kyliga förhållandet har åter inträtt. Samtidigt
+uppenbarade sig ånyo det där odjuret till hund; ett
+memento för mig att vara på min vakt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+På eftermiddagen bryter ett oväder lös när jag
+sitter och skriver vid mitt bord framför fönstret. De
+första regndropparna falla på mitt manuskript och
+sudda ner det så att bokstäverna som bilda ordet
+<i>alp</i> flyta ut till en bläckplump, som antar konturerna
+av ett jättehuvud. Jag gömmer teckningen, som
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_79' name='page_79'></a>79</span>
+liknar den japanska åskguden, sådan den kan ses i
+Camille Flammarions arbete L&#8217;Atmosphère.
+</p>
+<p>
+Den 28 juni. Jag har sett min hustru i en
+dröm. Hennes framtänder voro borta; hon gav mig
+en gitarr, som liknade Donaubåtarna.
+</p>
+<p>
+Samma dröm hotade mig med fängelse.
+</p>
+<p>
+På morgonen hittade jag på rue d&#8217;Assas en bit
+papper i regnbågsfärger.
+</p>
+<p>
+På eftermiddagen rev jag kvicksilver, tenn, svavel
+och klorammonium på ett papp. Då massan borttogs,
+bevarade pappet avtrycket av ett ansikte, som var
+fullkomligt likt min hustrus i föregående nattens dröm.
+</p>
+<p>
+Den 1 juli. Jag avvaktar en eruption, en
+jordbävning, ett åskslag, utan att veta varifrån. Nervös
+som hästarna då vargar äro nära, vädrar jag faran,
+packar mina kappsäckar för flykt, utan att kunna
+komma loss.
+</p>
+<p>
+Ryssen har släppts fri ur fängelset av brist på
+bevis; hans vän dansken har blivit min fiende.
+Sällskapet på matstället förföljer mig. Min senaste middag
+där serverades på gården, för värmens skull. Bordet
+dukades mellan soplåren och bekvämlighetshusen.
+Ovanför soplåren är min forne vän amerikanens tavla,
+den korsfästa kvinnan, upphängd till hämnd för att
+konstnären givit sig av utan att betala sin skuld.
+Nära bordet ha ryssarne ställt en statyett av en
+krigare, beväpnad med den folkliga lien. För att skrämma
+mig! En pojke, som bor i huset, går på avträdet
+bakom min rygg i den illa dolda avsikten att
+förarga mig. Gården är trång som en brunn och släpper
+ej ner solen mellan de omåttligt höga murarna.
+Kokotterna, som inhyst sig litet varstans i våningarna
+ovanför, ha öppnat fönstren och låta oanständigheter
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_80' name='page_80'></a>80</span>
+hagla ner över oss; barnjungfrurna komma med hinkar
+och tömma orenlighet i soplåren. &mdash; Det är helvetet
+självt! Och mina två bordsgrannar, kända såsom
+perversa herrar, underhålla ett motbjudande samtal
+för att söka gräl med mig.
+</p>
+<p>
+Varför jag är här? Ensamheten tvingar mig att
+söka upp mänskliga varelser, höra människoröster.
+</p>
+<p>
+Då, när min själstortyr drivits till sin spets, får
+jag syn på några blommande penséer på den smala
+rabatten. De skaka på huvudet liksom för att göra
+mig uppmärksam på en fara, och en av dessa blommor
+med barnansikte tecknar åt mig med sina stora,
+djupa och lysande ögon:
+</p>
+<p>
+&mdash; Gå härifrån!
+</p>
+<p>
+Jag reser mig, betalar, och när jag går hälsar
+den där pojken mig med dolska tillmälen, som äcklade
+mig, men ej framkallade min vrede.
+</p>
+<p>
+Jag ömkade mig själv och blygdes å de andras
+vägnar.
+</p>
+<p>
+Jag förlåter de skyldige såsom varande demoner,
+vilka fylla sin plikt.
+</p>
+<p>
+Emellertid är försynens misshag alltför uppenbart,
+och hemkommen på mitt rum börjar jag granska
+mitt debet och kredit. Hittills, och däri har min
+styrka legat, har jag omöjligen kunnat underkasta
+mig att ge rätt åt andra; nu då jag är krossad av
+den osynliges hand försöker jag att giva mig själv
+orätt, och när jag rannsakar min vandel under de
+sista veckorna gripes jag av fruktan. Samvetet
+avkläder mig utan barmhärtighet.
+</p>
+<p>
+Jag hade syndat av övermod, <i>hybris</i>, den enda
+last, som gudarna icke förlåta. Uppmuntrad med
+vänskap av doktor Papus, som hade berömt mina
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_81' name='page_81'></a>81</span>
+forskningar, inbillade jag mig att ha tytt sfinxens
+gåta. Medtävlare till Orfevs, hade jag fått till uppgift
+att levandegöra naturen, som dött under händerna
+på de lärde.
+</p>
+<p>
+I medvetande om makternas beskydd smickrade
+jag mig med att ej kunna övervinnas av mina fiender,
+och det gick så långt att jag trotsade blygsamhetens
+enklaste begrepp.
+</p>
+<p>
+Här är ett lämpligt ställe att inskjuta historien
+om min ockulte vän, som skulle spela en avgörande
+roll i mitt liv såsom mentor, rådgivare, tröstare,
+bestraffare och icke minst såsom den där var mitt
+stöd och försåg mig med medel till uppehälle under
+emellanåt inträffande tider av nöd. Redan så tidigt
+som 1890 skrev han ett brev till mig med anledning
+av en bok, som jag utgav. Han hade funnit
+beröringspunkter mellan mina idéer och teosofernas,
+och han bad att få veta min åsikt om ockultismen
+och Isisprästinnan fru Blavatsky. Den tämligen höga
+tonen i hans brev misshagade mig, något som jag
+ej dolde i mitt svar. Efter fyra års förlopp utgiver
+jag Antibarbarus, och i det mest kritiska ögonblicket
+i mitt liv får jag från den okände ett andra brev,
+i en lyftad, nästan profetisk ton, vari han förespår
+mig en framtid rik på lidande och ära. Tillika
+framställer han motiverna till denna återknutna
+brevväxling, som föranletts av en aning hos honom om
+att jag i detta ögonblick genomgick en själskris och
+att ett tröstens ord vore oundgängligen av nöden.
+Till sist erbjöd han mig materiell hjälp, vilken jag
+avböjde, mån om mitt oberoende mitt i eländet.
+</p>
+<p>
+Hösten 1895 är det jag som tar och skriver
+honom till för att söka hans bistånd såsom utgivare
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_82' name='page_82'></a>82</span>
+av mina naturhistoriska skrifter. Alltifrån den dagen
+underhålla vi per post de mest vänskapliga och
+intima förbindelser, om man undantager en kortvarig
+brytning, förorsakad av det sårande språk han förde,
+när han tog sig till att undervisa mig om kända
+saker eller läxade upp mig i övermodiga uttryck
+angående min brist på blygsamhet.
+</p>
+<p>
+Emellertid, sedan vi åter försonats, delgav jag
+honom alla mina iakttagelser och lössläppte mina
+förtroenden mera än klokt var. För denne man, som
+jag aldrig hade sett, biktade jag mig; jag tålde från
+honom de strängaste förmaningar, därför att jag i
+honom såg snarare en idé än en person; han var
+en budbärare från försynen, min paraklet.
+</p>
+<p>
+Men nu fanns det emellan oss tvenne
+grundskiljaktigheter i åsikter, vilka brukade leda till
+meningsbyten, som blevo mycket livliga utan att
+urarta till bitterhet och trätor. Såsom teosof
+predikade han Karma: det vill säga den abstrakta summan
+av människoöden, vilka inbördes utjämna varandra
+för att åstadkomma ett slags Nemesis. Han var alltså
+en mekanist och en epigon av den så kallade
+materialistiska skolan. För mig hade makterna
+uppenbarat sig såsom en eller flera konkreta, levande,
+individualiserade personer, vilka styrde världens gång
+och människornas levnadsbana medvetet och
+hypostatiskt som teologerna uttrycka det. Den andra
+meningsstriden rörde sig om jagets förnekelse och
+dödande, vilket för mig var och fortfarande är en
+galenskap.
+</p>
+<p>
+Allt eller det lilla som jag möjligen vet
+härflyter från mitt jag såsom centralpunkt. Väl icke
+kulten, men kultiverandet av detta jag framställer
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_83' name='page_83'></a>83</span>
+sig följaktligen som tillvarons högsta och slutliga
+mål. Mitt avgörande och ständiga svar på hans
+invändningar formulerades på detta sätt: jagets
+dödande är självmord.
+</p>
+<p>
+För övrigt, inför vem skall jag böja mig? För
+teosoferna? Aldrig! Inför den Evige, makterna,
+försynen söker jag kuva mina dåliga instinkter,
+alltjämt, varje dag, så vitt möjligt är. Att kämpa
+för vidmakthållandet av mitt jag gentemot alla
+inflytelser, som en sekts eller ett partis härsklystnad kan
+vilja påtvinga mig, det är för mig en plikt, förestavad
+av det samvete jag förvärvat genom mina gudomliga
+beskyddares nåd.
+</p>
+<p>
+Emellertid, på grund av egenskaper hos denne
+osynlige man, som jag älskar och beundrar, fördrager
+jag hans mästrande ton, när han behandlar mig som
+en underlägsen varelse. Jag besvarar alltid hans
+skrivelser och döljer icke min motvilja för teosofien.
+</p>
+<p>
+Till slut &mdash; det var mitt i äventyret med Popoffsky
+&mdash; talar han ett så högdraget språk att tyranniet blir
+outhärdligt för mig, då jag fruktar att han betraktar
+mig som galen. Han kallar mig Simon Magus, utövare
+av svarta magien, och han anbefaller mig att läsa fru
+Blavatsky. Till svar lät jag honom förstå, att jag
+icke behövde fru B. och att ingen hade något
+att lära mig. Han hotar mig, med vad? Han
+skall laga så att jag åter föres in på den goda vägen,
+med bistånd av makter som äro starkare än dem jag
+bekänner. Då ber jag honom att icke komma med
+sin hand vid mitt öde, som övervakas så väl av denna
+försynens hand, vilken alltid har lett mig. Och för att
+göra min tro klarare för honom genom ett exempel,
+berättar jag för honom följande historia, en detalj av
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_84' name='page_84'></a>84</span>
+mitt liv, som varit så rikt på providentiella tilldragelser,
+och förutskickar den anmärkningen att jag fruktar
+att utlämna min hemlighet av farhåga det Nemesis
+själv skall drabba mig.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Det var för tio år sedan, mitt under min litterära
+banas mest bullersamma skede, när jag for hårt fram
+mot kvinnorörelsen, vilken alla i Skandinavien stödde
+undantagandes jag ensam. Jag lät mig dragas med
+av stridens hetta och överskred gränserna för det
+passande så långt att mina landsmän trodde jag var
+galen.
+</p>
+<p>
+Jag bodde i Bajern med min första hustru och
+våra barn, då ett brev från en ungdomsvän inbjöd
+mig att vila ut ett år hos honom, jag och barnen.
+Om min hustru nämnde han icke något.
+</p>
+<p>
+Detta brevs beskaffenhet ingav mig misstankar,
+både genom den uppskruvade stilen och genom gjorda
+strykningar och rättelser, som angåvo att författaren
+tvekat i valet av sina förebragta skäl. Vädrande en
+snara, avböjde jag hans erbjudande i obestämda och
+erkännsamma uttryck.
+</p>
+<p>
+Tvenne år ha förrunnit, skilsmässan från min
+första hustru är avgjord sak, och jag bjuder mig
+ensam till min vän, som bor på en ö i Östersjöns yttre
+skärgård såsom tulluppsyningsman.
+</p>
+<p>
+Mottagandet är hjärtligt, men det råder där en
+atmosfär av osanningar och dubbeltydiga ord, en
+samtalston av poliskommissarie, och efter en natts
+eftertanke har jag fått saken klar för mig. Denne
+man, vars egenkärlek jag hade sårat i en av mina
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_85' name='page_85'></a>85</span>
+romaner, bär agg till mig därför trots den sympati han
+eljes känner för mig. Ytterligt despotiskt anlagd, vill
+han tumma på mitt öde, tämja mitt sinne och kuva
+mig för att såmedelst bevisa sin överlägsenhet.
+</p>
+<p>
+Alls icke noggrann i valet av medel, pinar han
+mig en vecka, förgiftar mig genom förtal och
+lögnhistorier, som han uppfunnit enkom för tillfället, men
+så klumpigt att jag får i behåll övertygelsen om att
+den snara han förra gången utlade avsåg min
+inspärrning såsom sinnesrubbad.
+</p>
+<p>
+Jag låter honom hållas utan att göra motstånd,
+överlåtande åt min goda stjärna att befria mig när
+tiden är inne.
+</p>
+<p>
+Till följd av min skenbara underkastelse fattar
+bödeln tillgivenhet för mig, och avskild från världen
+som han länge varit på sin ö i havet, illa omtyckt av
+sina grannar och underordnade, ger han vika för
+behovet att anförtro sig åt någon. Med en naivitet,
+obegriplig hos en man i femtioårsåldern, berättar han
+mig att hans syster förliden vinter mist förståndet och
+i ett anfall av vansinne bränt upp sina sparade
+penningar.
+</p>
+<p>
+Nästa dag ger han mig nya förtroenden: jag
+får då veta att hans bror är internerad på landet
+såsom sinnesrubbad.
+</p>
+<p>
+Jag frågar inom mig: är det av detta skäl och
+för att hämnas på ödet som han traktar efter att få
+mig insatt också?
+</p>
+<p>
+Emellertid beklagade jag livligt hans
+familjeolyckor och vann hans tillgivenhet fullt ut, så att
+jag kunde lämna ön och hyra mig en bostad på en
+ö i närheten, där jag fick de mina till mig. Efter
+loppet av en månad kallar ett brev mig till min »vän»,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_86' name='page_86'></a>86</span>
+som var nedbruten av sorg över att hans bror i ett
+anfall av galenskap krossat huvudet på sig. Jag
+tröstar honom, min bödel, och till råga på allt förtror
+hans hustru mig under tårar, hurusom hon länge
+väntat att hennes man skall förr eller senare falla
+offer för samma öde som syskonen.
+</p>
+<p>
+Ett år senare står det i tidningarna att en äldre
+broder till min vän tagit livet av sig under
+omständigheter, som tydde på sinnesförvirring. Alltså tre
+tordönsslag på denne mans hjässa, han som velat
+leka med åskan!
+</p>
+<p>
+Vilket egendomligt sammanträffande, skall man
+utropa!
+</p>
+<p>
+Och vad mera är: vilket olyckligt
+sammanträffande, att varje gång som jag berättat denna historia
+har jag blivit straffad därför.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Den starka julihettan har inträtt; livet är
+outhärdligt; allting stinker, och de hundra
+bekvämlighetshusen icke minst.
+</p>
+<p>
+Jag väntar en katastrof utan att kunna säga hur
+den skall gestalta sig.
+</p>
+<p>
+På gatan hittar jag en papperslapp med ordet
+mård, och på en annan gata en med ordet gam,
+skrivet av samma hand. Popoffsky liknar fullständigt
+en mård och hans hustru en gam. Ha de anlänt till
+Paris för att döda mig? Han, en fullkomligt
+fördomsfri mördare, är i stånd till vad som helst, sedan han
+nu förgiftat hustru och barn.
+</p>
+<p>
+Jag läser den sköna lilla skriften: Om glädjen
+att dö, och den väcker hos mig en håg att lämna
+denna världen. För att utforska gränslinjen mellan
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_87' name='page_87'></a>87</span>
+liv och död lutar jag mig på sängen, tager proppen
+ur flaskan med en cyanförening uti och låter denna
+sprida sina förödande dofter. Han nalkas, liemannen,
+mild och förförisk, men i sista ögonblicket inträffar
+alltid någon eller något som bryter tvärt av;
+upppassaren med något ärende; en geting som flyger in
+genom fönstret.
+</p>
+<p>
+Makterna förvägra mig den enda glädjen, och
+jag böjer mig för deras vilja.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+I början av juli blev hotellet övergivet av
+studenterna, som reste bort över ferierna. Därför väcktes
+min nyfikenhet genom ankomsten av en främling, som
+inlogerades i rummet intill mitt arbetsbord. Den
+okände hörs aldrig tala ett ord; han tycks vara
+sysselsatt med skrivgöra bakom brädväggen, som
+skiljer oss. Lustigt är det i alla fall att han skjuter
+tillbaka sin stol för varje gång som jag flyttar min.
+Han upprepar mina rörelser och härmar mig som om
+han ville förarga mig.
+</p>
+<p>
+Detta fortfar i tre dagar. På den fjärde gör
+jag följande iakttagelser. När jag går och lägger mig,
+lägger sig den andre i rummet närmast mitt bord, men
+väl i säng hör jag honom lägga sig i det andra rummet
+och intaga sängen, som står sida om sida med min.
+Jag hör hur han ligger och sträcker sig paralellt med
+mig: han bläddrar i en bok, släcker därefter lampan,
+drar djupa andetag, vänder sig och somnar in.
+</p>
+<p>
+En fullständig tystnad råder i rummet bredvid
+bordet. Han bor alltså i bägge två. Det är obehagligt
+att vara belägrad från två håll.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_88' name='page_88'></a>88</span></p>
+<p>
+Ensam, alldeles ensam intager jag min middag
+på en bricka i mitt rum, och jag äter så litet att den
+beskedlige uppassarpojken är otröstlig däröver. Jag
+har icke hört min egen stämma på en hel vecka, och
+av brist på övning börjar ljudet att försvinna. Jag
+har inte ett öre på fickan; tobak och frimärken felas
+mig.
+</p>
+<p>
+Då samlar jag min vilja till en sista ansträngning.
+Jag vill göra guld på torra vägen och med
+tillhjälp av elden. Pengar anskaffas, ugnen, deglarna,
+kolen, pusten, tängerna. Värmen är omåttlig, och
+naken ända ned till midjan som en smed svettas jag
+framför den öppna elden. Men sparvarna ha byggt
+bo i kaminen, och kolångorna tränga ut i kammaren.
+Jag blir ursinnig efter första försöket, till följd av både
+huvudvärken och det fåfängliga i mina operationer,
+eftersom allt går bakvänt. Sedan jag omsmält massan
+tre gånger över eldhärden, ser jag efter i degelns
+inre. Boraxen har bildat en dödskalle med två
+lysande ögon, vilka skära igenom min själ som en
+övernaturlig ironi.
+</p>
+<p>
+Ingen metallisk bottensats! Och jag avstår från
+att fortsätta.
+</p>
+<p>
+Sittande i länstolen läser jag bibeln, som jag
+slagit upp på måfå:
+</p>
+<p>
+»Ingen går in i sig själv och har vare sig
+kunskap eller förstånd till att säga: jag har bränt
+hälften av det här i elden och jag har jämväl gräddat
+bröd därav över kolen; jag har rostat kött och ätit
+därav; och för övrigt månne jag därav skulle göra
+en styggelse? Skulle jag tillbedja en trädgren? Han
+när sig med aska, och hans förförda hjärta leder
+honom vilse; och han skall icke förlossa sin själ och
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_89' name='page_89'></a>89</span>
+skall icke säga: det som är i min högra hand är det
+icke en falskhet .&nbsp;.&nbsp;. Så har den Evige sagt, din Återlösare,
+han som har danat dig allt ifrån moderlivet:
+Jag är den Evige som haver gjort alla ting, som ensam
+har utsträckt himlarne och som haver av mig själv
+lagt jorden jämn: <i>Som förstör de lögnares
+tecken och gör spåmännen dåraktiga;
+som överändakastar de vises vett och gör
+att deras vetenskap bliver till en
+galenskap</i>.»
+</p>
+<p>
+För första gången uppdök hos mig ett tvivel
+på mina vetenskapliga undersökningar! Om det
+skulle vara en dårskap, ack! då har jag för ett
+hjärnspöke uppoffrat min levnads lycka och makas och
+barns likaså.
+</p>
+<p>
+Ve mig, dåre! Och svalget mellan avskedet från
+de mina och detta ögonblick, som går, öppnar sig!
+Ett och ett halvt år, så många dagar och så många
+nätter, så många smärtor för ingenting!
+</p>
+<p>
+Nej! det kan icke vara så! Det är icke så!
+</p>
+<p>
+Vilsegången i svarta skogen? Nej, ljusbringaren
+har väglett mig på en rätt stig mot de lycksaligas ö,
+och det är demonen som frestar mig! Det är ett
+straff man pålägger mig! &mdash;
+</p>
+<p>
+Jag sjunker ned i länstolen; sinnet tynges av
+en tröghet, som jag sällan känt; det förekommer
+mig som om ett magnetiskt fluidum utginge från
+skiljeväggen, och en sömntyngd smyger sig på
+lemmarna. Samlande mina krafter reser jag mig för att
+skynda ut i det fria. Då hör jag vid gåendet genom
+korridoren två röster som viska i rummet bredvid
+mitt bord.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_90' name='page_90'></a>90</span>
+</p>
+<p>
+Varför viska de? För att hålla sig dolda för
+mig.
+</p>
+<p>
+Jag går utför rue d&#8217;Assas och kommer in i
+Luxembourgträdgården. Jag släpar benen efter mig,
+känner mig förlamad från höfterna till fotabjället
+och faller ned på en bänk bakom Adam och hans
+familj.
+</p>
+<p>
+Jag är förgiftad! Denna tanke uppstod först hos
+mig. Och Popoffsky, som har dödat hustru och
+barn med giftig gas, har anlänt hit. Det är han som
+har skickat en gasström tvärsigenom väggen, ett
+ryktbart experiment av Pettenkofer. Vad är att göra?
+Gå till poliskommissarien? Nej, om bevis saknas,
+skall man spärra in mig som galen.
+</p>
+<p>
+Væ soli! Ve den ensamme, en sparv på taket!
+Aldrig har min tillvaros elände varit större, och jag
+gråter likt ett övergivet barn, som är mörkrätt.
+</p>
+<p>
+På aftonen vågar jag ej mera sitta vid mitt bord
+av fruktan för ett nytt attentat. Jag går till sängs,
+men vågar icke somna in. Natten är inne, och
+lampan brinner. På muren utanför mitt fönster ser
+jag skuggan av en mänsklig gestalt teckna sig, ovisst
+om man eller kvinna, men den hågkomst jag har kvar
+därav i detta ögonblick lutar åt att det var en kvinna.
+</p>
+<p>
+När jag stiger upp för att spionera, nerfälles
+gardinen med brådska och buller. Därefter hör jag
+den okända inträda i rummet till vänster om min
+alkov; och det blir tyst.
+</p>
+<p>
+I tre timmar ligger jag vaken utan att kunna
+somna, vilket eljest icke plägar dröja länge. Då
+smyger sig en oroande känning genom min lekamen;
+jag är föremål för en elektrisk ström, ledd emellan
+de två angränsande rummen. Spänningen tilltager
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_91' name='page_91'></a>91</span>
+alltmera, och oaktat det motstånd jag uppbjuder,
+måste jag stiga ur sängen, besatt av den enda
+föreställningen:
+</p>
+<p>
+&mdash; Man dödar mig! Jag vill inte bli dödad.
+</p>
+<p>
+Jag går ut för att få tag på uppassaren, som bor
+i ändan av korridoren. Men han finns dess värre inte
+inne. Alltså bortskickad, håller sig undan, hemlig
+medbrottsling, köpt!
+</p>
+<p>
+Då går jag utför trapporna och genom olika
+korridorer för att väcka värden. Med en
+sinnesnärvaro, som jag icke trodde mig mäktig av, förebär
+jag ett illamående, påkommet i följd av dunsterna
+från kemikalier, och ber att få ett annat rum för
+natten.
+</p>
+<p>
+Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad
+försyn, är det enda lediga rummet beläget mitt under
+min fiendes.
+</p>
+<p>
+Bliven ensam, öppnar jag fönstret och inandas
+stjärnenattens friska luft. Ovan taken vid rue d&#8217;Assas
+och rue de Madame äro Karlavagnen och polstjärnan
+synliga.
+</p>
+<p>
+&mdash; Mot norden, alltså! Omen accipio!
+</p>
+<p>
+I det jag drar för alkovens gardiner hör jag
+huru fienden ovanför mitt huvud stiger ur sängen
+och släpper ned ett tungt föremål i en kappsäck, vars
+lock han låser med nyckel.
+</p>
+<p>
+Följaktligen är det någonting han döljer;
+kanhända elektricitetsmaskinen!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Dagen därefter, som är en söndag, packar jag
+in och förebär en utflykt till havskusten.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_92' name='page_92'></a>92</span>
+</p>
+<p>
+Till körsvennen ropar jag Gare Saint Lazare,
+men framme vid Odéon tillsäger jag honom att köra
+mig till rue de la Clef nära Jardin des Plantés, där
+jag vill stanna inkognito för att avsluta mina pågående
+studier innan jag reser till Sverige.
+</p>
+
+<hr style='width: 10%; border:none; border-bottom:1px solid black; clear:both; margin: 2em auto 1em 0' />
+
+<div class='footnote'><a name='Footnote_B' id='Footnote_B'></a><a href='#FNanchor_B'><span class='label'>[B]</span></a>
+<p>
+Swedenborg: Arcana Coelestia
+</p>
+</div>
+<div class='footnote'><a name='Footnote_C' id='Footnote_C'></a><a href='#FNanchor_C'><span class='label'>[C]</span></a>
+<p>
+L&#8217;Extériorisation de la sensibilité
+</p>
+</div>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_93' name='page_93'></a>93</span>
+<h2>VII.</h2>
+<h3>Helvetet.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Äntligen en tids stillestånd i mina kval. Sittande
+i en länstol på trappavsatsen till paviljongen betraktar
+jag i timtal trädgårdens växter och begrundar det
+förflutna. Det lugn som inträtt efter min flykt utgör
+bevis på att det icke är någon sjukdom, som träffat
+mig, utan att jag varit förföljd av fiender. Jag arbetar
+om dagen, sover lugnt om natten. Befriad från förra
+ställets osnygga omgivningar, känner jag mig
+föryngrad vid anblicken av stockrosorna, min ungdoms
+blommor.
+</p>
+<p>
+Och Paris&#8217; underverk, som är okänt för parisarna,
+Jardin des Plantés, har blivit min egen park. Hela
+skapelsen samlad inom en inhägnad, Noaks ark, det
+återvunna paradiset, där jag lustvandrar utan fara
+mitt ibland vilddjuren: det är en alltför stor lycka.
+Utgående från mineralierna genomvandrar jag
+växt- och djurrikena för att komma fram till människan,
+bakom vilken jag upptäcker skaparen. Skaparen, denne
+store konstnär som utvecklar sig själv under
+skapandet, i det han gör utkast som han ratar, tar ånyo upp
+ofullgångna idéer, fullkomnar, mångfaldigar de
+primitiva formerna. För visso, detta är skapat för hand.
+Ofta gör han ofantliga framsteg, i det han uppfinner
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_94' name='page_94'></a>94</span>
+arierna, och då kommer vetenskapen sedan och
+konstaterar befintligheten av luckor, felande länkar,
+och inbillar sig att det har funnits mellanformer, som
+nu försvunnit.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Emellertid, som jag är viss om att vara i gott
+skydd mot mina förföljare, skickar jag min nya adress
+till hotell Orfila för att åter träda i förbindelse med
+den yttre världen genom postförsändelser, som ej
+kommit mig till hända sedan min flykt.
+</p>
+<p>
+Dagen efter det jag avslöjat mitt inkognito
+brytes freden. Ett och annat börjar hända, som
+oroar mig, och samma känsla av obehag som förr
+tynger nu på mig. Det börjar med att i rummet
+bredvid mitt på nedre bottnen, vilket står ledigt och
+omöblerat, hopas saker, vilkas bruk ej är mig möjligt
+att förklara. En gammal herre med grå och elaka
+ögon som en björn bär dit tomma varulådor,
+järnbleckplåtar och andra föremål, som ej kunna
+definieras.
+</p>
+<p>
+Samtidigt börjar bullrandet från rue de la
+Grande Chaumière över mitt huvud; man släpar
+trossar, man bultar med hammare alldeles som om
+uppsättandet av en helvetesmaskin efter nihilisternas
+metod förbereddes.
+</p>
+<p>
+Vid samma tid blir värdinnan, som var
+högeligen förekommande i början av min vistelse där,
+mera avmätt i sitt sätt, spionerar på mig och
+inlägger någonting försmädligt i sin hälsning.
+</p>
+<p>
+Vidare kommer det nya hyresgäster i våningen
+en trappa upp ovanför mig. En gammal tystlåten
+herre, vars tunga steg jag väl kände igen, är ej kvar.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_95' name='page_95'></a>95</span>
+Han, som lever på pengar i lugn och rö, har bott
+där i huset många år; han har inte rest bort, utan
+bara bytt om rum. Varför det?
+</p>
+<p>
+Tjänarinnan, som städar åt mig och serverar
+mina måltider, har fått en allvarsam min och kastar
+förstulet blickar fulla av medömkan på mig.
+</p>
+<p>
+Nu har man ovanför mig fått upp ett hjul, som
+hela dagen går runt, runt. Dömd till döden! Det
+är mitt bestämda intryck. Av vem? Ryssarna? I
+vilken egenskap? Eller av pietisterna, katoliker,
+jesuiter, teosofer? Såsom trollkarl eller
+svartkonstutövare?
+</p>
+<p>
+Eller kanske av polisen! Som anarkist? &mdash;
+vilket är en ofta tillgripen anklagelse för att komma åt
+personliga fiender.
+</p>
+<p>
+I detta nu, då jag skriver, vet jag icke vad som
+förehades denna julinatt när döden störtade in på
+mig, men jag känner väl och skall aldrig glömma
+den läxa, som jag därifrån har i behåll för hela
+livet.
+</p>
+<p>
+Om de i hemligheten invigda en gång skulle
+vidgå och erkänna att det var verkningen av en
+mot mig riktad komplott, hyser jag intet agg till
+dem för den saken, övertygad som jag nu är att en
+annan, starkare hand satte deras i rörelse, dem själva
+ovetande och mot deras vilja.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Å andra sidan, antaget att ingen intrig var med
+i spelet: då är det jag som har med tillhjälp av
+inbillningskraften skapat dessa tuktoandar för att
+straffa mig själv. Vi få i det följande se huru pass
+mycken sannolikhet som finnes för detta antagande.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_96' name='page_96'></a>96</span>
+</p>
+<p>
+Sista dagens morgon stiger jag upp med en
+resignation, som jag skulle vilja kalla religiös;
+ingenting binder mig längre vid livet. Jag har ordnat
+mina papper, skrivit de nödvändigaste brev, bränt
+vad som bort förstöras.
+</p>
+<p>
+Därefter tar jag en promenad i Jardin des Plantes
+för att säga farväl åt skapelsen.
+</p>
+<p>
+De svenska blocken av magnetisk järnmalm
+framför mineralogiska museet hälsa mig från mitt
+fädernesland. Robins akacia, Libanons ceder;
+minnesmärken från den ännu levande vetenskapens stora
+epoker; jag hälsar dem. Jag köper bröd och körsbär
+för att undfägna mina vänner. Den gamle Martin,
+björnen, han som alltid känner igen mig därför att
+jag är den ende som bjudit honom på körsbär när
+han vaknar och när han skall till att somna. Jag
+räcker brödet åt elefantungen, som spottar mig i
+ansiktet när han har ätit upp allt, en otacksam och
+och trolös ungdom.
+</p>
+<p>
+Farväl, gamar, himlabebyggare som man
+inneslutit i en smutsig bur; farväl, bisonoxe, farväl,
+flodhäst, fjättrade demon; faren väl, mansälar, väl
+sammanbragta par, som den äktenskapliga kärleken
+tröstar över förlusten av havet och de vida
+horisonterna; faren väl, stenar, växter, blommor, träd,
+fjärilar, fåglar, ormar, alla skapade av en god Guds
+hand. Och I store män, Bernardin de Saint-Pierre,
+Linné, Geoffroy Saint-Hilaire, Haüy, vilkas namn äro
+ristade i guld på tempelfrisen &mdash; farväl! nej: vi
+träffas snart!
+</p>
+<p>
+Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att
+Séraphitas sublima ord rinna mig i hågen: farväl,
+arma jord! Farväl!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_97' name='page_97'></a>97</span>
+</p>
+<p>
+Återkommen till hotellets trädgård vädrar jag
+närvaron av någon, som har kommit under det jag
+varit ute. Jag ser honom icke, men jag känner på
+mig att han är där.
+</p>
+<p>
+Vad som ökar min oro är den synbara
+förändring, som försiggått med rummet näst intill mitt.
+Till en början är ett skynke utspänt över ett rep,
+sannolikt i syfte att dölja något. På kaminutsprånget
+har man hopat staplar av metallskivor isolerade
+genom träslåar. Ovanpå varje stapel har man lagt
+ett fotografialbum eller någon bok, tydligen för att
+förläna ett oskyldigt utseende åt dessa
+helvetesmaskiner, vilka jag skulle vilja beteckna som
+ackumulatorer! Till råga på allt får jag se två arbetare
+uppklängda på ett tak vid rue Censier, alldeles mitt
+emot den flygel jag bor i. Vad de föreha däruppe
+kan jag inte se, men de utpeka mitt fönster under
+det de handskas med föremål, som man ej kan tydligt
+urskilja.
+</p>
+<p>
+Varför jag icke flyr? &mdash; Därför att jag är för
+stolt därtill; och emedan det oundvikliga måste utstås.
+</p>
+<p>
+Jag rustar mig alltså till natten. Jag tar ett
+bad och är mycket noga med att mina fötter bli vita,
+något som jag håller på, därför att min mor när jag
+var barn inpräntade hos mig, att smutsiga fötter äro
+ett kännemärke på vanheder.
+</p>
+<p>
+Jag rakar mig, parfymerar min bröllopsskjorta,
+köpt för tre år sedan i Wien .&nbsp;.&nbsp;. En dödsdömds
+toalett.
+</p>
+<p>
+Jag läser i bibeln Davids psalmer, vari han
+nedkallar den Eviges hämnd över sina fienders huvud.
+</p>
+<p>
+Men botpsalmerna då? Nej, jag har ingen rätt
+att ångra mig, ty det är icke jag som har styrt mina
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_98' name='page_98'></a>98</span>
+öden; jag har aldrig gjort det onda för dess egen
+skull, utan endast till personligt försvar. Att ångra
+sig är att kritisera försynen, som pålägger oss
+synden såsom ett lidande i syfte att luttra oss genom
+den avsmak som den dåliga handlingen ingiver.
+</p>
+<p>
+Min räkning med livet avslutades sålunda: låt
+det vara jämnt om jämnt! Om jag har syndat, så
+har jag sannerligen undergått tillräckligt med straff
+därför, den saken är då säker! Vara rädd för
+helvetet? Men jag har ju gått igenom tusen
+helveten i detta livet utan att stappla, mer än nog för
+att väcka en glödande åtrå efter att få lämna
+fåfängligheterna och de bedrägliga njutningarna i denna värld,
+som jag alltid avskytt. Född med hemlängtan till
+himlen, grät jag som barn över tillvarons smutsighet,
+kände mig som en främling bland mina anförvanter
+och i samhället. Jag har sökt min Gud alltifrån
+barndomen och har funnit demonen. Jag har burit
+Kristi kors i min ungdom, och jag har förnekat en
+Gud, som nöjer sig med att härska över slavar, som
+krypa för sina bödlar.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Då jag fäller ner gardinen för min glasdörr,
+märker jag i enskilda salongen ett sällskap damer
+och herrar, som dricka champagne. Tydligen resande
+som anlänt samma afton. Men det är icke ett
+lustparti, eftersom de alla se allvarsamma ut, diskutera,
+framställa förslag och meddela sig lågmält med
+varandra liksom sammansvurne. Till råga på mina marter
+vända de sig på sina stolar och peka i riktning åt
+mitt rum.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_99' name='page_99'></a>99</span>
+</p>
+<p>
+Klockan tio är min lampa släckt, och jag somnar,
+lugn och resignerad likt en som ligger i själatåget.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Jag vaknar upp; klockan slår två från en pendyl,
+en dörr smälles igen och .&nbsp;.&nbsp;. jag är ur sängen liksom
+lyft av en pump, som suger mitt hjärta. Knappt har
+jag satt fötterna på golvet förrän en elektrisk dusch
+utgjutes över min nacke och pressar mig mot jorden.
+Jag reser mig igen, rafsar åt mig kläderna och störtar
+ut i trädgården, ett rov för den förfärligaste
+hjärtklappning.
+</p>
+<p>
+När jag fått kläderna på mig, är min första rediga
+tanke den att gå och uppsöka poliskommissarien och
+låta företaga en husvisitation.
+</p>
+<p>
+Men porten till huset är stängd nu,
+portvaktarrummet likaså; jag trevar mig fram, öppnar en dörr
+till höger, kommer in i köket där en nattlampa är
+tänd; jag råkar slå omkull den och blir stående i
+nattsvarta mörkret.
+</p>
+<p>
+Rädslan bringar mig åter till sans, och jag går
+tillbaka till mitt rum vägledd av denna tanke: om
+jag har misstagit mig, är jag förlorad.
+</p>
+<p>
+Jag släpar ut en länstol i trädgården, och
+sittande under stjärnevalvet eftertänker jag vad som
+tilldragit sig.
+</p>
+<p>
+En sjukdom? Omöjligt, emedan jag mådde
+förträffligt ända till avslöjandet av mitt inkognito. Ett
+attentat? Ja, ty förberedelserna verkställdes inför
+mina ögon. Dessutom känner jag mig ju återställd
+här i trädgården, där jag kommit utom räckhåll för
+mina fiender, och hjärtats funktioner äro fullkomligt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_100' name='page_100'></a>100</span>
+normala. Mitt under dessa reflektioner hör jag någon
+hosta i rummet bredvid mitt. Genast svarar en lätt
+hosta från rummet ovanför. Sannolikt signaler och
+just desamma som jag hade hört sista natten i hotell
+Orfila. Jag går fram och försöker spränga
+glasdörren till rummet på nedre bottnen, men låset
+står emot.
+</p>
+<p>
+Trött på den gagnlösa striden mot de osynliga
+sjunker jag ned i länstolen, där sömnen förbarmar
+sig över mig så att jag bedövas under den vackra
+sommarnattens stjärnor, medan stockrosorna susa för
+den svaga julibrisen.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Solen väcker mig, och tackande försynen som
+har räddat mig ur döden till livet packar jag mina
+ringa tillhörigheter för att fara till Dieppe och söka
+ett skydd hos vänner, vilka jag försummat liksom
+jag gjort med alla andra, men som äro överseende
+och ädelmodiga mot de vanlottade och skeppsbrutna.
+</p>
+<p>
+När jag frågar efter hotellvärdinnan, håller hon
+sig undan och förebär ett illamående, något som
+jag väntade mig av henne, vilken jag höll för
+medbrottsling.
+</p>
+<p>
+Vid avfärden från hotellet slungar jag en
+förbannelse över illdådarnes huvuden, vädjande till himlen
+att sända sin eld ner på denna rövarekula, om med
+rätta eller icke, vem kan säga det?
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_101' name='page_101'></a>101</span></p>
+<p>
+När jag anländer till Dieppe, bli mina hyggliga
+vänner förskräckta vid att se mig komma klättrande
+uppför kullen till orkidévillan och släpa på min
+kappsäck, tung av manuskript.
+</p>
+<p>
+&mdash; Varifrån kommer ni, olycksfågel?
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag kommer från döden.
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag misstänkte det, eftersom ni ser ut som
+ett lik.
+</p>
+<p>
+Den snälla och intagande frun i huset tar mig
+vid handen och leder mig till en spegel för att jag
+själv skall få skåda hur jag ser ut. Ansiktet svart
+av stenkolsröken på tåget, kinderna ihåliga, håret
+fuktigt av svett och gråsprängt, ögonen hemskt
+stirrande, skjortbröstet solkigt: det var en ömklig åsyn.
+</p>
+<p>
+Men när jag lämnats ensam i ett toalettrum av
+den älskvärda frun, vilken behandlade mig som ett
+sjukt och övergivet barn, granskade jag mitt ansikte
+nogare. Det fanns i dragen ett uttryck, som väckte
+min fasa. Det var icke dödens, icke lastens märke,
+det var någonting annat ändå. Om jag hade läst
+Swedenborg då, skulle prägeln som den onde anden
+intryckt där hava upplyst mig om mitt själstillstånd
+och om de senaste veckornas tilldragelser.
+</p>
+<p>
+Nu kände jag blygsel och fasa för mig själv, och
+dåligt samvete över att ha varit otacksam mot en
+familj, som förr hade öppnat denna räddande hamn
+för mig och så många andra skeppsbrutna.
+</p>
+<p>
+Det är en syndabot att ha blivit jagad dit av
+furierna. Ett vackert konstnärshem, välmåga,
+äktenskaplig lycka, förtjusande barn, lyx och trevnad, en
+gästfrihet utan gränser, fri humanitet i åsikter, en
+atmosfär av skönhet och hjärtegodhet, som bränner
+mig i själen och vari jag känner mig bortkommen
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_102' name='page_102'></a>102</span>
+som en fördömd i paradiset. Där börjar jag upptäcka
+att jag är en dålig varelse.
+</p>
+<p>
+För mina ögon utbreder sig allt vad livet kan
+erbjuda av lycksalighet, och som jag har förspillt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Jag har fått mig anvisat ett vindsrum med utsikt
+åt kullens topp, där en asyl för ålderstigna är belägen.
+På aftonen får jag se två män, som stödda mot
+trädgårdsmuren bespeja vår villa och med åtbörder
+utpeka platsen för mitt fönster. Föreställningen att
+vara förföljd av elektricitetsförfarna fiender anfäktar
+mig på nytt.
+</p>
+<p>
+Natten mellan den 25 och 26 juli 1896 faller på.
+Mina vänner ha gjort vad de kunnat för att lugna
+mig; vi ha tillsammans synat alla vindskuporna i
+närheten av min, till och med vinden för att försäkra
+mig om att ingen gömmer sig där i brottsligt syfte.
+Det enda är att vid öppnandet av dörren till en
+skräpkammare ett i sig själv indifferent föremål har
+gjort på mig ett modfällande intryck. Det är en
+isbjörnshud, som tjänar till matta; men det
+uppspärrade gapet, de hotfulla hörntänderna, de
+gnistrande ögonen verka utmanande på mig. Varför skulle
+detta odjur just ligga där i detta ögonblick?
+</p>
+<p>
+Påklädd lägger jag mig på sängen, besluten att
+invänta det ödesdigra tvåslaget.
+</p>
+<p>
+Jag väntar till midnatt sysselsatt med läsning.
+En timme har gått, och hela huset sover lugnt.
+Äntligen slår klockan två! Ingenting händer! I trotsigt
+mod och för att utmana de osynliga, kanske också
+i syfte att göra ett fysikaliskt experiment, stiger jag
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_103' name='page_103'></a>103</span>
+då upp, öppnar bägge fönstren, tänder två ljus.
+Sittande vid bordet med ljusstakarna framför mig
+och erbjudande mig som skottavla, med obetäckt
+bröst, eggar jag de okända:
+</p>
+<p>
+&mdash; Här han I mig nu, edra fånar!
+</p>
+<p>
+Då förnam jag en kvasielektrisk ström, i början
+svag. Jag ser på kompassen, som jag anordnat till
+indikator, men ej ett spår till missvisning står att
+upptäcka, följaktligen finns här ingen elektricitet.
+</p>
+<p>
+Men spänningen tilltar nu, mitt hjärta slår starkt;
+jag gör motstånd, men blixtsnabbt laddas min kropp
+med ett fluidum, som kväver mig och suger ut hjärtat.
+</p>
+<p>
+Jag störtade utför trapporna för att komma in
+i salongen på nedre bottnen, där man hade ställt i
+ordning en provisorisk bädd åt mig för den händelse
+den skulle behövas. Där låg jag i fem minuter och
+samlade tankarna. Kan det vara strålande elektricitet?
+Nej, ty kompassen har förnekat det. En sjukdom,
+som åter framkallats av rädslan för tvåslaget? Nej,
+eftersom mod ej tröt mig då jag trotsade angreppen.
+Varför skulle det då behövas att tända på ljusen för
+att draga dit det okända fluidum, som anfäktar mig?
+</p>
+<p>
+Utan att finna ett svar, förlorad i en labyrint
+anstränger jag mig för att kunna somna, men då
+griper mig en urladdning likt en cyklon, den lyfter
+mig ur sängen, och &mdash; jakten är i gång. Jag döljer
+mig bakom väggar, jag lägger mig ner vid
+dörrkamrarna, framför kaminerna. Överallt, överallt leta
+furierna reda på mig. Själsångesten tar överhand,
+den paniska förskräckelsen för allt och ingenting får
+makt med mig så att jag flyr från rum till rum och
+slutar min flykt ute på balkongen, där jag stannar
+hopkrupen.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_104' name='page_104'></a>104</span>
+</p>
+<p>
+Den gulgråa daggryningen och de sepiafärgade
+molnen avslöja sällsamma, vidunderliga former, som
+öka min förtvivlan. Jag söker upp ateljén (min vän
+var målare), lägger mig där på en matta och sluter
+ögonen. Efter fem minuter väcker mig ett
+irriterande ljud. En råtta tittar på mig med tydlig lust
+att komma närmare. Jag schasar bort den, men
+den kommer tillbaka med en till. Store Gud, har
+jag delirium, jag som ej druckit mig rusig på de tre
+sista åren? (Dagen därpå övertygade jag mig om
+att det verkligen fanns råttor i ateljén. Ett
+sammanträffande av omständigheter alltså, men arrangerat
+av vem, och i vilken avsikt?)
+</p>
+<p>
+Jag byter plats och lägger mig på mattan i
+tamburen. Den barmhärtiga sömnen sänker sig ned
+över min plågade själ, och jag förlorar medvetandet
+om mitt lidande, kanske under en halvtimme.
+</p>
+<p>
+Ett tydligt artikulerat utrop: Alp! kommer mig
+att spritta upp.
+</p>
+<p>
+Alp! Det är tyska benämningen på maran. Alp!
+det är det ord som av slagregnets droppar ritades
+på mitt manuskript i hotell Orfila.
+</p>
+<p>
+Vem är det som ropar? Ingen, ty husets
+invånare sova. En lek av demoner! Detta är bara
+en poetisk bild, som dock kanske innesluter hela
+sanningen.
+</p>
+<p>
+Jag går uppför trappan ända till mitt vindsrum.
+Ljusen ha brunnit ned, allt är tyst.
+</p>
+<p>
+Då ringer det till Angelus. Det är helgdag.
+</p>
+<p>
+Jag får fatt på den katolska bönboken och läser:
+De profundis clamavi ad Te, domine. Tröstad sjunker
+jag sedan ned på sängen som en död.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_105' name='page_105'></a>105</span></p>
+<p>
+Söndagen den 26 juli 1896. En cyklon förhärjar
+Jardin des Plantes. Tidningarna skildra detaljerna
+därav, vilka på ett egendomligt sätt intressera mig,
+jag vet inte av vad skäl. Det är i dag som Andrées
+ballong skall stiga upp för att söka nå nordpolen; men
+tecknen båda ej gott. Cyklonen har slagit till jorden
+åtskilliga ballonger, som på skilda ställen uppstigit,
+och flere luftseglare ha ljutit döden. Elisée Reclus
+har brutit benen av sig. Samtidigt inberättas, att i
+Berlin en person vid namn Pieska begått självmord
+under ovanliga omständigheter, genom att skära upp
+magen på japanskt sätt: ett helt blodsdrama.
+</p>
+<p>
+Följande dag lämnar jag Dieppe och denna gång
+med en välsignelse över huset, vars välförtjänta lycka
+fördystrats av mina ångestkänslor.
+</p>
+<p>
+Tanken på att andemakter haft sin hand med
+i spelet tillbakavisade jag alltjämt och inbillade mig
+att vara angripen av en nervsjukdom. Fördenskull
+var jag nu besluten att fara till Sverige och söka
+en läkare där, som jag var vän med.
+</p>
+<p>
+Till minne av Dieppe medför jag en sten, bestående
+av en järnmalm och formad som ett väpplingsblad i
+likhet med götiska kyrkfönster samt märkt med ett
+malteserkors. Jag erhöll stenen av ett barn som hittat
+den på stranden; den lille berättade att sådana stenar
+äro fallna från himmelen och uppkastade av vågsvallet.
+</p>
+<p>
+Jag vill gärna tro vad han förmäler, och jag
+behåller gåvan som en talisman, vars betydelse ännu
+är fördold för mig.
+</p>
+<p>
+(Vid kusten av Bretagne bruka strandborna efter
+stormar plocka stenar i form av kors, vilka se ut som
+guld. Det är ett metalliskt mineral, benämnt Staurotid.)
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_106' name='page_106'></a>106</span></p>
+<p>
+Längst söder i Sverige ligger den lilla staden
+vid havskusten; ett gammalt sjörövare- och
+lurendrejarenäste, som bevarar exotiska spår från alla
+delar av världen, intryckta av vittbefarne sjömän.
+</p>
+<p>
+Sålunda företer min läkares boning anblicken av
+ett buddhaistiskt kloster. Byggnadens fyra flyglar,
+en våning höga, innesluta en fyrkantig gård, och
+mitt på denna står ett uthus i kupolform, en
+efterhärmning av Tamerlans grav i Samarkand.
+Takåsens struktur och beläggning med kinesiska tegel
+erinra om yttersta Orienten. En apatisk sköldpadda
+kryper på stenläggningen och försjunker bland ogräset
+i ett nirvana som förlänges i oändlighet.
+</p>
+<p>
+En tät häck av bengaliska rosor pryder
+yttermuren av östra flygeln, där jag bor ensam. Vägen
+mellan gården och husets två trädgårdar leder över
+en bakgård med ett kastanjeträd och svarta höns,
+som alltid äro ilskna, en mörk och fuktig gata.
+</p>
+<p>
+I blomsterträdgården finns ett lusthus i
+pagodstil övervuxet med aristolochier.
+</p>
+<p>
+Detta kloster med oräkneligt många rum är
+bebott av allenast en mänsklig varelse, distriktets
+lasarettsläkare. Änkling, enstöring, oberoende har
+han gått igenom livets hårda skola och ser ner på
+människorna med det starka och förnäma förakt,
+som härflyter ur en djup kännedom om den relativa
+värdelösheten hos allt, det egna jaget däri
+inbegripet,
+</p>
+<p>
+Denne mans uppträdande på mitt livs skådebana
+var av en så oväntad art att jag är frestad räkna
+det till teaterkupperna <i>ex machina</i>.
+</p>
+<p>
+Nu, vid vårt första sammanträffande då jag kom
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_107' name='page_107'></a>107</span>
+från Dieppe, fixerade han mig med en prövande blick
+och utbrast:
+</p>
+<p>
+&mdash; Vad är det åt dig? Nevros! Gott! &mdash; Men
+det finns någonting annat under. Du har onda ögon,
+och det känner jag inte igen hos dig. Vad har du
+gjort? Utsvävningar, laster, mistade illusioner,
+religion? Berätta, gamle gosse!
+</p>
+<p>
+Men jag berättar ingenting, därför att den första
+föreställning som bemäktigar sig mitt
+misstänksamma sinne, är följande: Han är på förhand
+intagen emot mig, måste ha fått upplysningar från
+något håll, och jag blir insatt på dårhus.
+</p>
+<p>
+Jag förebär sömnlöshet, nervositet, maran, och
+därefter tala vi om varjehanda andra saker.
+</p>
+<p>
+Inhyst i en liten lägenhet hos doktorn, lägger
+jag genast märke till den amerikanska järnsängen
+med fyra stolpar slutande i mässingskulor, vilka
+likna konduktorerna i en elektricitetsmaskin. När
+därtill lägges den elastiska madrassen med fjädrar
+av koppartråd till resårer, alldeles som spiralerna i
+Rhumkorffs induktionsrulle, så kan man tänka sig
+hur ursinnig jag skulle bli inför denna djävulska
+slump. Omöjligt att begära ett ombyte av säng, ty
+det kunde väcka misstankar om vansinne. För att
+förvissa mig om att ingenting dolde sig ovanför
+mitt huvud gick jag upp på vinden. Till råga
+på oturen fanns där uppe blott ett enda föremål,
+nämligen en ofantlig brynja av hopslingrad järntråd,
+placerad mitt ovanför min säng. Detta är en
+ackumulator, tänkte jag. Om ett oväder utbryter, vilket
+mycket ofta händer här på orten, skall järnnätet
+draga till sig blixten, och jag nödgas ligga på
+konduktorn utan att våga knysta. Samtidigt oroar mig
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_108' name='page_108'></a>108</span>
+det jämna bullret från någon maskin. Nu är det
+så att en susning i öronen förföljer mig alltsedan
+jag lämnade hotell Orfila; den liknar stampningen av
+ett vattenhjul. I mitt tvivel på verkligheten av det
+nämnda maskinbullret frågar jag vad det är.
+</p>
+<p>
+Pressen i tryckeriet här bredvid.
+</p>
+<p>
+Allt får sin naturliga och enkla förklaring, och
+likväl gör just denna enkelhet mig galen och
+förskräcker mig.
+</p>
+<p>
+Natten kommer, och jag är rädd. Himmeln är
+mulen, luften tung; man väntar ett oväder. Jag törs
+ej gå till sängs; tillbringar två timmar med
+brevskrivning. Krossad av trötthet kläder jag av mig och
+kryper ner mellan lakanen. En förfärlig tystnad råder
+i huset, när jag släcker lampan. Jag känner att
+någon bespejar mig i dunklet, snuddar vid mig, trevar
+på mitt hjärta, och suger.
+</p>
+<p>
+Oförtövat kastar jag mig ur sängen, öppnar
+fönstret och störtar ut på gården &mdash; men
+rosenbuskarna stå där, och min skjorta skyddar mig alls
+icke mot taggarnas gissel. Söndersargad, blödande
+går jag över gården, och med de nakna fötterna
+flådda på kiselstenar, rivna av tistlar, brända av
+nässlor, halkande på föremål av obekant art, uppnår
+jag köksdörren som leder till läkarens våning. Jag
+bultar! Intet svar! Då först märker jag att det
+regnar. O, djup av elände! Vad har jag gjort för
+att förtjäna dessa marter? Det är tydligen helvetet
+självt! Miserere! Miserere!
+</p>
+<p>
+Jag bultar om och om igen!
+</p>
+<p>
+Det är mer än besynnerligt att aldrig någon
+står att upptäcka när jag blir anfallen.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_109' name='page_109'></a>109</span>
+</p>
+<p>
+Alltid har man alibi, det är alltså en komplott
+och alla äro medbrottsliga!
+</p>
+<p>
+Då hörs doktorns röst:
+</p>
+<p>
+&mdash; Vem är det?
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är jag, som är sjuk! Öppna eller jag dör!
+</p>
+<p>
+Han öppnar.
+</p>
+<p>
+&mdash; Hur är det med dig!
+</p>
+<p>
+Jag börjar min berättelse med attentatet vid rue
+de la Clef, vilket jag påbördar elektriker, som äro
+mina fiender.
+</p>
+<p>
+&mdash; Tig, olycklige; du är angripen av en sinnessjukdom!
+</p>
+<p>
+&mdash; Prata smörja! Undersök min intelligens bara;
+läs vad jag dagligen skriver och som blir tryckt .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+&mdash; Tyst! Inte ett ord till någon! Dårhusjournalerna
+känna mycket väl till de där historierna om elektriker!
+</p>
+<p>
+&mdash; Fan ock! Jag bryr mig litet om edra dårjournaler,
+och för att få klarhet i saken far jag i morgon dag
+in till hospitalet i Lund och låter undersöka mig!
+</p>
+<p>
+&mdash; Om du det gör, är du förlorad! Inte ett ord mera,
+och gå nu och lägg dig i rummet här bredvid!
+</p>
+<p>
+Jag envisas och fordrar att han skall höra på
+mig. Han vägrar, vill ingenting höra.
+</p>
+<p>
+Ensam igen, frågar jag mig: är det möjligt
+att en vän, en hedersman, som hållit sig oberörd av
+smutsiga affärer, nu har slutat sin berömvärda bana
+med att ge vika för frestelsen? Av vem? Svaret
+tryter mig, men antaganden i mängd framställa sig!
+</p>
+<p>
+Every man his price, var man står till buds för sitt
+pris. Men här har det behövts en styv summa, som
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_110' name='page_110'></a>110</span>
+står i proportion till dygden. I vilket ändamål? En
+vanlig hämnd betalar icke omåttligt! Det måste vara
+ett omåttligt stort intresse inblandat här! Stopp,
+jag har det! &mdash; Jag har gjort guld; doktorn har
+erkänt det till hälften, men han har i dag förnekat
+att han eftergjort mina experiment, som jag hade
+meddelat honom i brev. Han har nekat, och ändå
+har jag på aftonen hittat provstycken av hans egen
+tillverkning spridda på gårdens stenläggning. Alltså
+har han ljugit!
+</p>
+<p>
+För resten har han samma afton talat vitt och
+brett om de sorgliga följderna för mänskligheten ifall
+tillverkningen av guld skulle bekräfta sig.
+Världsbankrutt, allmän förvirring, anarki, världens
+undergång.
+</p>
+<p>
+Det bleve nödvändigt att döda guldmakaren.
+&mdash; Det var hans sista ord.
+</p>
+<p>
+Vidare, på tal om min väns ekonomiska ställning,
+som är ganska anspråkslös, blev jag förvånad över
+att höra honom nämna att han i närmaste
+framtiden ämnade inköpa den egendom han bebodde.
+Skuldsatt, nära nog i klämma, drömmer han om att
+bli husägare.
+</p>
+<p>
+Allt sammanstämmer för att göra min gode vän
+misstänkt inför mig.
+</p>
+<p>
+Förföljelsemani! Må så vara, men anstiftaren,
+som smider dessa infernaliska syllogismers länkar,
+var finns han?
+</p>
+<p>
+Det bleve nödvändigt att döda honom! &mdash; Detta
+är den sista tanke mitt marterade sinne kan fasthålla
+innan jag somnar fram emot soluppgången.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_111' name='page_111'></a>111</span></p>
+<p>
+Vi ha börjat en kallvattensbehandling, och jag
+har fått ett annat rum för nätterna, som nu äro
+tämligen lugna, om än ett och annat återfall inträffar.
+</p>
+<p>
+En afton får doktorn se bönboken på mitt
+nattduksbord och far ut i fullt raseri:
+</p>
+<p>
+&mdash; Fortfarande den där religionen! Det är ett
+symptom, begriper du!
+</p>
+<p>
+&mdash; Eller ett behov som andra!
+</p>
+<p>
+&mdash; Stopp! Jag är inte någon ateist, men jag
+tänker att den Allsmäktige inte mer vill veta av
+sådan där förtrolighet som i forna dar. Det är slut
+nu med det där fjäsandet för den Evige, och jag
+håller på muhammedanens grundsats att ej bedja
+om någonting annat än att med undergivenhet kunna
+bära tillvarons börda.
+</p>
+<p>
+Stora ord, ur vilka jag vaskar några guldkorn.
+Han tar ifrån mig bönboken och bibeln.
+</p>
+<p>
+&mdash; Läs likgiltiga saker, av sekundärt intresse,
+världshistoria, mytologi, och låt de ihåliga
+drömmarna fara; framför allt akta dig för ockultismen,
+denna vetenskap mot alla regler. Det är förbjudet
+att utspana Skaparens hemligheter, och ve dem som
+uppsnappa dem!
+</p>
+<p>
+På min invändning att i Paris en ockult skola
+har bildats, vrålar han:
+</p>
+<p>
+&mdash; Ve dem!
+</p>
+<p>
+På aftonen ger han mig Viktor Rydbergs
+Germanska mytologi, men utan någon baktanke, det kan
+jag svära på.
+</p>
+<p>
+&mdash; Se här har du något, som man kan somna
+av på stående fot. Det här är styvare än sulfonal.
+</p>
+<p>
+Om min förträfflige vän hade vetat vilken
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_112' name='page_112'></a>112</span>
+stubintråd han nu antände, skulle han hellre räckt
+mig vad som helst.
+</p>
+<p>
+Mytologien, i två band om inalles ett tusen sidor,
+har knappt lämnats mig i händerna förrän den faller
+upp av sig själv så att säga, och min blick fäster
+sig omedelbart på följande rader, inristade i min
+hågkomst med eldskrift: »Enligt legenden hade den
+av sin gudomlige fader undervisade Bhrigu blivit
+stolt över sitt vetande och trott sig däri överträffa
+även sin lärare; denne sände honom till de osaliges
+dödsrike, där han till sin stolthets förödmjukelse fick
+bevittna många och förskräckliga ting, om vilka han
+förut icke hade haft någon kunskap.»
+</p>
+<p>
+Det var alltså fallet med mig: övermodet,
+självklokheten, hybris (&#965;&#946;&#961;&#953;&#962;) straffade av min fader
+och mästare. Och jag befann mig i helvetet!
+förjagad dit av makterna. Vem var då min mästare?
+Swedenborg?
+</p>
+<p>
+Jag fortsätter att bläddra i den underbara boken.
+</p>
+<p>
+»Man jämföre härmed den germanska myten om
+törnefält, som sarga de orättfärdiges fötter .&nbsp;.&nbsp;.»
+</p>
+<p>
+Nog, nog! &mdash; Således törnena också! &mdash; Det
+här är mig för starkt!
+</p>
+<p>
+Inget tvivel mera, jag är i helvetet! Och i själva
+verket bekräftar realiteten på ett så rimligt sätt denna
+inbillning, att jag till slut tror därpå.
+</p>
+<p>
+Doktorn tyckes mig slitas mellan de mest olika
+känslor. Ibland är han tankfull, betraktar mig
+förstulet och behandlar mig med en förödmjukande
+brutalitet; ibland själv en olycklig vårdar och tröstar
+han mig som ett sjukt barn. En annan gång gör han
+sig en njutning av att kunna trampa under fötterna en
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_113' name='page_113'></a>113</span>
+man av värde, vilken han förut burit aktning för.
+Då spelar han bödel och läxar upp mig:
+</p>
+<p>
+&mdash; Man får lov att arbeta, man måste göra kol
+på sin överdrivna ärelystnad; man får lov att uppfylla
+sina plikter mot sitt fädernesland och sin familj.
+Låt du kemien ligga; det är en chimär, och det finns
+så gott om specialister däri &mdash; &mdash; auktoriteter,
+yrkeslärde som förstå sin sak .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+En dag föreslår han mig att skriva i den sämsta
+bland Stockholms sämre tidningar.
+</p>
+<p>
+&mdash; Man betalar bra där!
+</p>
+<p>
+Jag genmäler, att jag inte behöver skriva artiklar
+för den sämsta bland tidningarna i Stockholm, då
+den förnämsta tidning i Paris och i världen har
+öppnat sina spalter för mig. Då ställer han sig
+tvivlande, behandlar mig som skrävlare, fastän han
+har läst mina artiklar i »Le Figaro» och själv har låtit
+översätta en min ledare i »Gil Blas».
+</p>
+<p>
+Jag är ej ond på honom för det; han har spelat
+sin roll som försynen pålagt honom.
+</p>
+<p>
+Det kostade mig dock ansträngning att
+undertrycka ett uppspirande hat till denne oförmodade
+plågoande, och jag förbannade ödet som bar våld
+på mina känslor av tacksamhet, så att de urartade
+till otacksamhet mot en ädelmodig vän.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Det händer obetydligheter, som oupphörligt blåsa
+nytt liv i mina misstankar angående doktorns
+illvilliga avsikter.
+</p>
+<p>
+I dag har han ställt alldeles nya och obegagnade
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_114' name='page_114'></a>114</span>
+yxor, sågar, hammare på verandan åt trädgården.
+Två gevär och en revolver i sitt sovrum och i
+korridoren ännu en samling yxor, för stora för
+att tjäna till hushållsbruk. Vilken satanisk slump,
+denna bödels- och tortyrapparat, utlagd till mitt
+beskådande, oroande på grund av det gagnlösa och
+ovanliga däri.
+</p>
+<p>
+Nätterna ha blivit ganska lugna för mig, medan
+däremot doktorn börjar företaga störande vandringar.
+Så väckes jag av ett bösskott mitt i mörkaste natten.
+Av grannlägenhet låtsar jag icke höra något. På
+morgonen ger han en förklaring över saken och
+skyller på en flock skator som kommit in i
+trädgården och stört hans sömn.
+</p>
+<p>
+En annan gång är det hushållerskan som uppger
+hesa skri efter midnatt. Åter en annan är det doktorn
+som kvider, suckar djupt och anropar »Herre Sebaot».
+</p>
+<p>
+Är detta ett spökhus, och vem har sänt mig hit?
+</p>
+<p>
+Jag kunde ej låta bli att le när jag såg hur
+maran, som red mig, slog ned på min fångvaktare.
+Min gudlösa glädje drog genast straffet efter sig.
+Ett förfärligt anfall kom över mig, och jag väcktes
+ur en slummer i det jag hörde några ord, som jag
+har antecknat i min dagbok. En okänd röst utropade
+namnet: »Luthardt droghandlaren».
+</p>
+<p>
+Droghandlaren! Kanhända man förgiftar mig
+långsamt med alkaloider som framkalla yrselanfall,
+såsom bolmört, haschisch, digitalis, daturin?
+</p>
+<p>
+Jag vet icke; men från den stunden fördubblas
+mina misstankar. Man vågar ej döda mig, utan endast
+göra mig galen genom förstuckna medel för att sedan
+låta mig försvinna bakom dårhusets portar. Skenet
+talar ännu starkare emot doktorn. Jag upptäcker
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_115' name='page_115'></a>115</span>
+att han har utvecklat min guldsyntes så att han vet
+mera därom än jag själv. För övrigt, allt som han
+säger motsäges i nästa ögonblick; och när jag så
+har att göra med en lögnare, tager min fantasi betslet
+mellan tänderna och flyger i väg bortom förnuftets
+gränser.
+</p>
+<p>
+Den 8 augusti tar jag en morgonpromenad
+utanför staden. Nära landsvägen sjunger det i en
+telegrafstolpe; jag går intill den, lyssnar och står som
+förhäxad. Vid foten av stolpen ligger en tappad
+hästsko. Jag tar upp den som ett lyckobringande
+fynd och bär den med mig hem.
+</p>
+<p>
+Den 10 augusti. På kvällen säger jag god natt
+åt doktorn, vars beteende under de senaste dagarna
+har oroat mig mer än någonsin. Han har sett
+hemlighetsfull ut och liksom kämpat invärtes med sig
+själv; hans ansikte är blygrått, blicken slocknad. Han
+sjunger eller visslar dagen lång; det har kommit
+ett brev, som gjort ett starkt intryck på honom.
+</p>
+<p>
+På eftermiddagen kom han hem med händerna
+nerblodade efter en operation och hade med sig ett
+två månaders foster. Han såg ut som en slaktare
+och uttryckte sig på ett obehagligt sätt om modrens
+förlossning.
+</p>
+<p>
+&mdash; De svaga må dödas och de starka skyddas!
+Bort med ömsintheten, som gör att människosläktet
+degenererar!
+</p>
+<p>
+Jag intogs av fasa för honom, och efter det
+vi sagt god natt åt varandra på tröskeln mellan våra
+rum, fortsätter jag att spionera på honom. Först
+går han ut i trädgården utan att jag kan höra vad han
+företar sig där. Han kommer tillbaka och stannar
+på verandan som gränsar till mitt sovrum. Han
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_116' name='page_116'></a>116</span>
+handskas med ett mycket tungt föremål och drager
+upp en fjäder, som icke utgör del av något ur. Allt
+verkställdes på ett försiktigt sätt, som antyder
+hemlighetsmakeri eller tvetydiga manövrer.
+</p>
+<p>
+Till hälften avklädd, inväntar jag verkningen av
+dessa mystiska förberedelser, stående orörlig utan
+att draga andan.
+</p>
+<p>
+Då känner jag hur igenom skiljeväggen vid min
+säng det vanliga elektriska flödet strålar ut, hur det
+söker mitt hjärta efter att ha trevat på bröstet.
+Spänningen ökas .&nbsp;.&nbsp;. jag griper mina kläder, smyger ut
+genom fönstret, och kommen utanför porten kläder
+jag på mig.
+</p>
+<p>
+Utstött i natten på gatan, på hårda
+stenläggningen ännu en gång, med min sista tillflykt, min
+ende vän bakom mig. Jag går och går, framåt, på
+måfå; sedan tankarne klarat sig något tar jag därefter
+raka vägen till stadsläkaren. Jag måste ringa på,
+vänta, och under tiden bereda mig på vad jag skall
+säga utan att anklaga min vän.
+</p>
+<p>
+Äntligen blev läkaren synlig. Jag bad honom
+ursäkta detta nattliga besök; men sömnlösheten och
+svimningsanfallen hos en sjuk som hade mist
+förtroendet till sin läkare o.&nbsp;s.&nbsp;v. Min förträfflige vän, vars
+gästfrihet jag har mottagit, behandlar mig som en
+inbillad sjuk och vill inte lyssna till mig.
+</p>
+<p>
+Då, som om han hade väntat att jag förr eller
+senare skulle komma, inbjuder doktorn mig att taga
+en stol, en cigarr och ett glas vin.
+</p>
+<p>
+Det känns som en befrielse för mig att bli
+mottagen som en väluppfostrad person efter att ha
+blivit hunsad som en fullfjädrad idiot. Vi sitta och
+språka i två timmar, och läkaren befinnes vara teosof,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_117' name='page_117'></a>117</span>
+så att jag kan delgiva honom allt utan att
+kompromettera mig.
+</p>
+<p>
+Till slut, när det redan lidit över midnatt, stiger
+jag upp för att gå och söka mig rum på hotell.
+Doktorn råder mig att återvända hem.
+</p>
+<p>
+&mdash; Aldrig! Han skulle vara i stånd till att döda
+mig.
+</p>
+<p>
+&mdash; Men om jag följer med er?
+</p>
+<p>
+&mdash; I så fall skola vi tillsammans få uthärda
+fiendens eld. Men han skall aldrig förlåta mig!
+</p>
+<p>
+&mdash; Låt oss gå dit, i alla fall.
+</p>
+<p>
+Nog av, jag återvände samma väg jag kommit;
+och då jag fann porten stängd, bultade jag på.
+</p>
+<p>
+När min vän efter en minut öppnar, är det min
+tur att fattas av medömkan. Han, kirurgen, van
+att tillfoga andra ont utan spår av medlidande, denne
+förkunnare av det överlagda mordet, han ser så
+ömklig ut, blek som ett lik, han skälver, stammar,
+och vid åsynen av doktorn bakom mig sjunker han
+ihop gripen av skräck, som förfärar mig mer än
+alla de föregående rysligheterna.
+</p>
+<p>
+Är det möjligt att denne man har åsyftat ett mord
+och att han fruktade för upptäckt? Det är omöjligt,
+och jag tillbakavisar denna tanke såsom gudlös.
+</p>
+<p>
+Efter att ha utbytt några meningslösa fraser,
+som å min sida voro rent löjliga, skildes vi åt för att
+söka vilan.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Det inträffar i livet händelser så fasaväckande
+att själen vägrar bevara märket därav för stunden,
+men intrycket kvarbliver och framträder snart åter
+med oemotståndlig styrka.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_118' name='page_118'></a>118</span>
+</p>
+<p>
+Sålunda, när jag kommit hem igen, återväcks i
+min hågkomst en scen, som i ett förbiilande ögonblick
+tilldrog sig i doktorns salong under mitt besök där
+på natten.
+</p>
+<p>
+Doktorn lämnar mig för att hämta in vin; ensam
+i rummet, betraktar jag ett skåp med pannåer, vars
+inläggning var arbetad i valnöt eller al (jag minns
+ej vilket). Som vanligt bilda träets fibrer olika
+figurer. Och här visar sig nu ett bockhuvud,
+mästerligt gjort, och jag vänder genast ryggen till. Pan i
+egen person sådan antikens sägner skildra honom och
+sådan han sedermera ombildades till medeltidens
+djävul.
+</p>
+<p>
+Jag inskränker mig till att berätta faktum;
+läkaren, som rår om skåpet, skulle göra den ockulta
+vetenskapen en tjänst med att fotografera pannåen.
+Doktor Marc Haven har i »L&#8217;Initiation»
+(Novemberhäftet 1896) avhandlat dessa företeelser, som äro
+så vanliga i naturens alla riken, och jag anbefaller
+åt läsaren att noga betrakta det ansikte som står
+tecknat på krabbans ryggskal.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Efter detta äventyr yttrar sig en uppenbar
+fiendskap mellan min vän och mig. Han låter mig förstå
+att jag är en odåga och att min därvaro är överflödig.
+Jag låter honom veta att jag är hågad taga in på
+ett hotell medan jag väntar på angelägna brev. Då
+spelar han förolämpad.
+</p>
+<p>
+I själva verket kan jag icke komma ur stället
+av brist på pengar, och för övrigt har jag förkänsla
+av en snart inträffande förändring i mitt öde.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_119' name='page_119'></a>119</span>
+</p>
+<p>
+Men min hälsa är nu återställd, och jag sover
+lugnt om natten samt arbetar om dagen.
+</p>
+<p>
+Försynens misshag tycks ha uppskjutit att vidare
+yttra sig, och mina bemödanden lyckas i allo. Om
+jag på slump tar en bok i doktorns bibliotek, finnes
+alltid däri den upplysning jag velat ha. Så finner
+jag i en gammal kemi hemligheten i mitt förfaringssätt
+för att göra guld, så att jag kan medelst metallurgien
+bevisa med beräkningar och analogier, att jag har
+gjort guld och att man alltid har fått guld när man
+har gått så till väga.
+</p>
+<p>
+En uppsats, som jag författat över ämnet, skickas
+till en fransk tidskrift, som genast för in den. Jag
+skyndar att visa den för doktorn, som röjer avoghet,
+när han icke kan förneka faktum.
+</p>
+<p>
+Då måste jag tillstå för mig själv att han icke
+längre är min vän, eftersom mina framgångar plåga
+honom.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Den 12 augusti. Jag köper i boklådan ett slags
+anteckningsbok med praktband i pressat och förgyllt
+läder. Figurerna därå tilldraga sig min
+uppmärksamhet, och eget nog bilda de en förutsägelse, vars
+uttydning skall lämnas i det följande. Den
+konstnärligt utförda kompositionen framställer: till vänster
+nymånen i första kvarteret omgiven av en blommande
+gren; tre hästhuvuden (trijugum) skjuta fram ur
+månen; därovan en lagerkvist; nedtill tre spärrar (3
+gånger 3); till höger en klocka, ur vilken blomstersirat
+välla fram; ett hjul i solform o.&nbsp;s.&nbsp;v.
+</p>
+<p>
+Den 13 augusti, den dag som förutsades av
+pendylen vid boulevard Saint Michel, har infallit.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_120' name='page_120'></a>120</span>
+Jag väntar någon tilldragelse, men förgäves; likafullt
+är jag viss på att någonting har hänt någonstädes,
+vars resultat skola inom kort meddelas mig.
+</p>
+<p>
+Den 14 augusti. På gatan hittar jag ett blad,
+lösrivet ur en kontorsalmanack; därå står tryckt med
+stora typer: den 13 augusti (pendylens datum).
+Undertill med små bokstäver: »Gör aldrig i löndom
+det som du icke skulle kunna göra offentligen.»
+(Svartkonsten!)
+</p>
+<p>
+Den 15 augusti. Brev från min hustru. Hon
+begråter mitt öde; hon älskar mig alltjämt, hon har
+vårt barn hos sig och hoppas för dess skull på att
+det skall bli bättre för oss. Hennes släktingar, som
+förut hatat mig, äro icke okänsliga för mina lidanden,
+och jag erbjudes att komma och hälsa på min dotter,
+en liten ängel som bor på landet hos mormodern.
+</p>
+<p>
+Det är för mig som att återkallas till livet! Mitt
+barn, min dotter har försteget framför makan. Att
+få omfamna den oskyldiga lilla stackaren, som jag
+har velat tillfoga ont, att bedja henne om
+förlåtelse, göra hennes tillvaro gladare genom små
+omsorger av en fader, ivrig att slösa sin ömhet,
+som han har måst samla i förråd under åratal. Jag
+börjar känna mig pånyttföda, vid uppvaknandet ur
+en lång och ond dröm, och jag fattar den goda viljan
+hos den stränge Mästare, som har straffat mig med
+hård och av högre förstånd ledd hand. Nu begriper
+jag Jobs dunkla och sublima ord: O hur lycklig är
+den man, som Gud straffar!
+</p>
+<p>
+Lycklig, ty de »andra» bekymrar han sig icke om.
+</p>
+<p>
+Utan att veta om jag skall finna min hustru där
+nere vid Donau, vilket har blivit nästan likgiltigt
+för mig på grund av en obestämbar brist på
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_121' name='page_121'></a>121</span>
+överensstämmelse i våra lynnen, förbereder jag min
+pilgrimsfärd, nogsamt medveten om att den företages
+som en botgöring och att nya korsfästelser äro mig
+förbehållna.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Trettio dagars tortyr, och jag skall nu snart
+slippa ut genom kättaredomstolens portar. Jag
+skiljes utan bitterhet från min vän bödeln, eftersom
+han har varit försynens gissel.
+</p>
+<p>
+O hur lycklig är den man, som Gud straffar!
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_122' name='page_122'></a>122</span>
+<h2>VIII.</h2>
+<h3>Beatrice.</h3>
+</div>
+
+<p>
+En droska för mig från Stettin- till
+Anhaltlinjens bangård i Berlin. Denna genomfart på en
+halvtimme ter sig likt en färd tvärs igenom en
+törnhäck, så som de förkroppsligade hågkomsterna
+där stinga mig i hjärtat. Först far jag den
+gata, där min vän Popoffsky bodde med sin första
+hustru, okänd och misskänd, i kamp mot fattigdom
+och passioner. Nu har hustrun dött, barnet dött.
+i det där huset till vänster; vår vänskap har urartat
+till styggt hat.
+</p>
+<p>
+Här till höger artisternas och skriftställarnas
+ölkneipe, skådeplatsen för så många intelligens- och
+kärleksorgier.
+</p>
+<p>
+Där ligger Cantina Italiana, plats för mötena
+med min dåvarande fästmö för tre år sedan, där
+vi förvandlade i Chiantivin mina första italienska
+författarerättigheter.
+</p>
+<p>
+Där Schiffbauerdamm med pensionatet Fulda,
+där vi bodde som nygifta. Här min teater, min
+bokhandel, min skräddare, min apotekare.
+</p>
+<p>
+Vad är det för en nedrig instinkt som driver
+kusken att föra mig på denna <i>via dolorosa</i>,
+stenlagd med jordade minnen, vilka vid denna
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_123' name='page_123'></a>123</span>
+nattliga timme återuppväckas som spöken? Jag kan
+icke förklara varför han kör just denna gränd, där
+vårt förfriskningsställe Svarta Grisen ligger, fordom
+ryktbart såsom favoritlokal för Heine och E. T. A.
+Hoffmann. Värden står där själv, på trappan under
+odjuret, vilket är uthängt såsom skylt. Han betraktar
+mig utan att se mig! Och i en enda sekund skjuter
+ljuskronan därinne ut strålar, färgade av de hundra
+utställda buteljerna, och låter mig åter uppleva ett
+år av mitt liv, rikare än andra på sorger och glädje,
+på vänskap och kärlek. Och samtidigt känner jag
+livligt att allt detta är slut, att det bör förbliva
+begravet för att lämna rum för nytt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Sedan jag denna natt sovit i Berlin, vaknar jag
+på morgonsidan, och ovanför taken hälsar mig på
+östra himmeln ett rosenskimmer, men med högröd
+rosenfärg. Då erinrar jag mig att jag iakttagit
+samma rosenfärg i Malmö aftonen före min avresa.
+Jag lämnar detta Berlin, som blev mitt andra
+fädernesland, där jag genomlevat min <i>seconda
+primavera</i> och min sista. På Anhaltbangården lämnar
+jag jämte minnena varje hopp om förnyelsen av en
+vår och en kärlek, som aldrig, aldrig skall återkomma.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Efter att ha tillbragt en natt i Tabor, dit det
+röda skenet förföljer mig, nedstiger jag genom
+Böhmerwald till Donau. Där upphör järnvägen, och
+med ett åkdon fördjupar jag mig i detta lågland,
+som följer utmed Donau ända till Grein; emellan
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_124' name='page_124'></a>124</span>
+äppleträd och päronträd, sädesfält och gröna ängar
+föres jag framåt; då varseblir jag i fjärran å en
+kulle på andra sidan om floden den lilla kyrkan,
+som jag aldrig varit inne i, men som bildade den
+mest framträdande punkten i den landskapsvy, vilken
+erbjöd sig utanför den stuga, där min dotter föddes,
+denna outplånliga maj månad för två år sedan. Jag
+far igenom byar, förbi borgar och kloster, en väg
+som är kantad med oräkneliga försoningskapell,
+Calvarieberg, löftesskänker, minnesvårdar till
+åminnelse av olyckshändelser, av åskslag och plötsliga
+dödsfall. Helt visst, vid slutpunkten i fjärran av
+denna pilgrimsfärd vänta mig Golgatas tolv stationer.
+</p>
+<p>
+Och den korsfäste med törnekronan hälsar mig
+vid vart hundrade steg, styrker mitt mod och
+inbjuder mig till korset och marterna.
+</p>
+<p>
+Nu dödar jag mitt kött, på förhand intalande
+mig att hon icke skall finnas där, vilket jag redan
+visste. Men när nu min hustru icke finns tillstädes
+för att avvända de stormiga familjeuppträdena,
+måste jag utstå repressalier av de gamla släktingarna,
+som jag sist lämnade under sårande omständigheter,
+så att jag till och med vägrade taga avsked av dem.
+Jag anländer alltså i syfte att bliva straffad för att
+återvinna friden, och när jag lagt bakom mig den
+sista byn och det sista krucifixet, känner jag i förväg
+en fördömds kval.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Det var ett småbarn, endast sex veckor gammalt,
+jag hade lämnat; nu återfinner jag en flicka på två
+och ett halvt år. Vid första mötet rannsakar hon
+mig ända ner i själens djup med en allvarlig, men
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_125' name='page_125'></a>125</span>
+icke sträng uppsyn, synbarligen för att se om jag
+kommit för hennes eller moderns skull. Sedan hon
+förvissat sig, låter hon kyssa sig och flätar sina små
+armar om min hals.
+</p>
+<p>
+Det är doktor Fausts återuppväckelse till det
+jordiska livet, men ljuvligare och renare; jag kan
+ej sluta att bära den lilla i min famn och känna
+hennes lilla hjärta slå emot mitt. Att älska ett barn
+är för en man att bliva kvinna, det är att avlägga
+det manliga, att erfara himlainnevånarnes könlösa
+kärlek, såsom Swedenborg kallar det. På den vägen
+börjar min uppfostran för himmelen. Men först
+försona vad jag brutit!
+</p>
+<p>
+Situationen är i få ord denna: min hustru bor
+på annan ort hos sin gifta syster, eftersom hennes
+mormor, vilken sitter inne med arvet, har svurit att
+vårt äktenskap skall bli upplöst, sådan ovilja hyser
+hon för mig på grund av min otacksamhet och annat
+därtill. Jag är välkommen att vara hos barnet, som
+aldrig kan upphöra att vara mitt, och jag är gäst
+hos min svärmor på obestämd tid. Jag fogar mig
+i situationen sådan den nu är, och gör det med nöje.
+Min svärmor har förlåtit mig allt, med det blida och
+undergivna sinnelaget hos en djupt religiös kvinna.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Den 1 september 1896. Jag bor i det rum där
+min hustru har tillbragt de två åren av vår
+skilsmässa. Det är där hon har lidit under det att jag
+pinades i Paris. Stackars, stackars min hustru! Är
+det straffet för brott som vi begått när vi lekt med
+kärleken?
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_126' name='page_126'></a>126</span></p>
+<p>
+På aftonen vid kvällsmåltiden hände följande.
+För att hjälpa min dotter, som icke kan servera sig
+själv, vidrör jag hennes hand och det helt sakta i
+den vänligaste avsikt. Den lilla skriker till, drar
+tillbaka sin hand och ger mig en blick full av fasa.
+Då mormodern frågar vad det är, svarar lillan:
+</p>
+<p>
+&mdash; Han gör mig illa!
+</p>
+<p>
+Jag sitter där försagd och kan icke få fram ett
+ord. Gör jag nu ont utan att vilja det, huru mycket
+ont har jag icke gjort av ond vilja?
+</p>
+<p>
+På natten har jag denna dröm: en örn hackar
+min hand till straff för någonting som jag icke vet.
+</p>
+<p>
+På morgonen kommer min dotter och hälsar på
+mig, öm, kärleksfull, smeksam. Hon dricker kaffe
+med mig och får stanna vid mitt skrivbord, där jag
+visar henne tavelböcker. Vi ha redan blivit goda
+vänner, och min svärmor är förtjust över att ha fått
+en hjälp vid den lillas uppfostran. Om aftonen måste
+jag närvara vid min ängels sängläggning och höra
+henne läsa sina böner. Hon är katolik, och när hon
+uppfordrar mig att bedja och göra korstecknet, kan
+jag ingenting svara, då jag ju är protestant.
+</p>
+<p>
+Den 2 september. Allmän uppståndelse. Min
+svärmors mor, som bor vid flodstranden några
+kilometer härifrån, har nu givit order om min
+utdrivning. Hon vill att jag genast skall ge mig av och
+hotar att göra sin dotter arvlös i händelse man ej
+åtlyder. Min svärmors syster, en hjärtegod kvinna,
+skild från sin man hon också, inbjuder mig att bo
+hos sig i grannbyn till dess stormen får lägga sig.
+För detta ändamål kommer hon och hämtar mig.
+Man far uppför en två kilometer lång backe, och
+ankommen till höjden ser man utöver en rund dal,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_127' name='page_127'></a>127</span>
+som ligger inpackad där nedanför, och varest otaliga
+kullar resa sig likt vulkankratrar och äro taggiga av
+granträd. I mitten av denna tratt ligger byn med
+sin kyrka, och uppe på ett brant berg slottet i
+medeltida borgstil; här och där fält och ängar
+inströdda, vattnade av en bäck, som borrar ner sig i
+en hålväg nedanför borgen.
+</p>
+<p>
+Jag frapperades genast av detta sällsamma och
+i sitt slag ensamstående landskap, och det gick upp
+för mig att jag sett det förr, men var, var?
+</p>
+<p>
+Jo, i det där zinkbadet i hotell Orfila! Uppritat
+i järnoxid. Det är samma landskap, utan
+gensägelse!
+</p>
+<p>
+Min tant åker med mig utför till byn, där hon
+har en bostad om tre rum i en stor byggnad, som
+inrymmer ett bageri, ett slakteri och ett värdshus.
+Huset är beväpnat med en åskledare, därför att
+åskan antänt vinden där året förut. När min goda
+tant, som är djupt gudfruktig liksom systern, förde
+in mig i det rum hon bestämt åt mig, stannade jag
+på tröskeln upprörd liksom inför en vision. Väggarna
+äro målade i rosafärg, rosig på samma sätt som
+denna morgonrodnad, vilken förföljde mig under min
+resa. Gardinerna i rosafärg, och fönstren fullsatta
+med blommor, som insläppa ljuset färgat. En
+utomordentlig renlighet råder här, och den antika sängen
+med sitt tak på fyra pelare är en ungmös viloläger.
+Hela rummet och det sätt varpå det är möblerat
+utgör ett skaldestycke, diktat av en själ, som endast
+till hälften bor på jorden. Den korsfäste finnes där
+ej, men väl den Heliga jungfrun, och vigvattensskålen
+värnar ingången mot onda andar.
+</p>
+<p>
+En känsla av skam fattar mig, jag är rädd att
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_128' name='page_128'></a>128</span>
+besudla denna fantasi av en ren själ, som har rest
+detta tempel åt den Heliga Modern på griften av sin
+enda kärlek, begraven sedan mer än tio år, och jag
+söker avböja ett så ädelmodigt anbud i tafatta
+ordvändningar.
+</p>
+<p>
+Men den goda gamla kvinnan är envis:
+</p>
+<p>
+&mdash; Det här skall göra dig gott att offra din
+jordiska kärlek för kärleken till Gud och den ömhet
+du hyser för ditt barn. Tro mig, denna kärlek utan
+törnen skall ge dig hjärtefrid och sinnesro, och under
+jungfruns hägn skall du sova lugnt om natten.
+</p>
+<p>
+Jag kysser hennes hand till tecken på erkänsla
+för det offer hon erbjudit mig, och med en ruelse,
+som jag ej tilltrott mig, fogar jag mig i anordningen,
+förvissad om att vara benådad av makterna, vilka
+tyckas ha uppskjutit straffen, som tillärnats för min
+förbättring.
+</p>
+<p>
+Men av något skäl förbehåller jag mig rätten
+att få sova en sista natt i Saxen och förhala
+flyttningen till följande dag. Jag återvänder följaktligen
+till mitt barn i sällskap med min tant. När vi kommit
+ut på bygatan, upptäcker jag att åskledaren med sin
+ledningstråd är fäst rakt ovanför min sängplats.
+</p>
+<p>
+Vilken djävulsk slump, som för mig verkar såsom
+en personlig förföljelse!
+</p>
+<p>
+Vidare lägger jag märke till att utsikten framför
+mina fönster består av ingenting mindre än fattighuset,
+befolkat med frigivna före detta brottslingar och med
+sjuka, varibland åtskilliga lågo i själatåget. Ett
+bedrövligt sällskap, en dyster framtid att ha ställd
+inför ögonen.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_129' name='page_129'></a>129</span></p>
+<p>
+Återkommen till Saxen plockar jag ihop mina
+saker och förbereder avfärden. Det gör mig ont
+att flytta från min dotter, som blivit mig så kär.
+Den gamla damens grymhet att skilja mig från
+hustru och barn väcker min förtrytelse, och i ett
+anfall av vrede lyfter jag min knutna hand mot
+hennes porträtt i olja, som hänger över min säng.
+En dov förbannelse beledsagar åtbörden.
+</p>
+<p>
+Två timmar senare bryter ett fruktansvärt
+oväder löst över byn; blixtarna korsa varandra under
+hällregn, och himlen är svart.
+</p>
+<p>
+Följande morgon anländ till Klam, där
+rosenrummet står färdigt för mig, varseblir jag ett
+drakformat moln som simmar över min tants hus. Vidare
+berättar man mig att åskeld har satt i brand en by
+alldeles i närheten och att skyfallet har härjat i vår
+kommun, ödelagt hövolmarna och bortfört broarna.
+</p>
+<p>
+(Den 10 september har en cyklon farit fram i
+Paris, och under egendomliga omständigheter. Först
+börjar den mitt under vindstilla bakom Saint-Sulpice
+vid Luxembourgträdgården, gör en avstickare till
+Châteletteatern och polisprefekturen och upplöser sig
+vid Saint-Louissjukhuset efter att ha nedbrutit femtio
+meter järngaller. På grund av denna cyklon och den
+föregående i Jardin des Plantes skriver min vän
+teosofen till mig:
+</p>
+<p>
+&mdash; Vad är cyklonen för slag? Böljor av hat,
+vågrörelser från passioner, andeutströmningar?
+</p>
+<p>
+Därefter tillägger han: äro Papus&#8217; anhängare
+medvetna om sina manifestationer? &mdash; Och, en slump
+som var mera än slump, i ett brev, vilket gick om
+hans på vägen, ställer jag till honom, som var invigd
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_130' name='page_130'></a>130</span>
+i hinduernas hemligheter, följande fråga rent ut
+formulerad:
+</p>
+<p>
+&mdash; Kunna de visa hinduerna <i>göra</i> cykloner?
+</p>
+<p>
+Jag började nämligen då misstänka magiens
+adepter för att förfölja mig på grund av mitt
+guldmakeri eller min envishet att alldeles vägra
+underkasta mig deras samfund. Och genom läsning av
+Rydbergs Germaniska mytologi samt Hyltén-Cavallius&#8217;
+»Wärend och Wirdarne» hade jag inhämtat, att
+häxorna emellanåt roade sig med att uppträda i en
+storm eller i en kort och häftig vindstöt.
+</p>
+<p>
+Jag nämner detta för att kasta ljus över mitt
+själstillstånd vid denna tid före bekantskapen med
+Swedenborgs läror.)
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Helgedomen står tillrustad i vitt och rosa, och
+helgonet skall nu snart taga boning hos sin
+lärjunge, som kallats hit från bägges gemensamma
+fädernesland för att återväcka minnet av den man,
+som mer än någon annan av kvinna född i nyare
+tider utrustats med nådegåvor.
+</p>
+<p>
+Frankrike sände Ansgarius för att döpa Sverige;
+ett tusen år senare sände Sverige Swedenborg för
+att omdöpa Frankrike genom förmedling av hans
+lärjunge Saint-Martin. Martinisternas orden, som vet
+av sin roll vid grundandet av ett nytt Frankrike,
+skall icke underkänna räckvidden av dessa ord, och
+ännu mindre betydelsen av de tusen åren i det
+nämnda årtusendet.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_131' name='page_131'></a>131</span>
+<h2>IX.</h2>
+<h3>Swedenborg.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Min svärmor och min tant, som äro tvillingsystrar
+och fullkomligt likna varandra, med samma
+karaktär, smak och antipatier, se i varandra sina
+dubbelgångare. När jag talar till den ena i den
+andras frånvaro, är den frånvarande genast inne i
+vad jag sagt, så att jag kan fortsätta mina
+förtroenden med vilkendera som helst utan omsvep.
+Därför blandar jag ihop dem i denna berättelse, som
+icke är någon roman med anspråk i avseende på
+stil och litterär planläggning.
+</p>
+<p>
+Den första aftonen biktar jag sålunda för dem
+mina oförklarliga äventyr, mina tvivel och ångestkänslor.
+Bägge två få en min av tillfredsställelse och
+utropa med en mun:
+</p>
+<p>
+&mdash; Tänk, du har ju haft samma väg att gå, som
+vi ha genomvandrat!
+</p>
+<p>
+Med utgångspunkt i samma likgiltighet för
+religionen hade de studerat ockultismen. Därav hade
+kommit sömnlösa nätter, mystiska händelser åtföljda
+av dödlig ängslan, och till slut nattliga anfall, så att
+de emellanåt fördes till gränsen av vansinne. De
+osynliga furierna jaga dem oavlåtligt framför sig ända
+till den räddande hamnen: religionen. Men innan
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_132' name='page_132'></a>132</span>
+de nå fram dit, uppenbarar sig skyddsängeln, som är
+ingen mindre än Swedenborg. De antaga oriktigt
+nog att jag är grundligt förtrogen med min
+landsman, och överraskade av min okunnighet lämna de
+goda fruntimren mig i händerna en gammal tysk bok,
+men med förbehåll.
+</p>
+<p>
+&mdash; Tag och läs den här, men bliv icke rädd!
+</p>
+<p>
+&mdash; Rädd? För vad?
+</p>
+<p>
+Ensam i min rosenröda kammare, slår jag upp
+luntan på höft, och jag läser.
+</p>
+<p>
+Det må överlämnas åt läsaren att gissa vad jag
+erfor, då mina blickar fäste sig vid beskrivningen på
+ett helvete och jag där fann landskapet vid Klam,
+landskapet från mitt zinkbad, tecknat som efter
+naturen, med den instängda dalen, de granklädda
+bergkullarna, de dystra skogarna, hålvägen med
+bäcken, byn, kyrkan, fattighuset, gödselhögarna,
+dyngpölen, svingården. Allt återfinnes där.
+</p>
+<p>
+Helvete? Men jag är uppfostrad i det djupaste
+förakt för helvetet såsom ett inbillningsfoster, kastat
+på sophögen med andra gamla fördomar. Och ändå
+kan jag icke förneka faktum, det enda är att jag
+måste på följande nya sätt förklara de så kallade
+eviga straffen: vi befinna oss redan där nere! Det
+är jorden som är helvetet, detta med överlägsen
+klokhet byggda fängelse, där jag icke kan taga ett
+steg utan att giva sår åt andras lycka, och där
+mina medvarelser ej kunna förbli lyckliga utan att
+tillfoga mig ont.
+</p>
+<p>
+Sålunda tecknar Swedenborg, kanske utan att
+veta det, jordelivet i det han framställer helvetet.
+</p>
+<p>
+Helvetets eld, det är begäret att komma sig fram
+i världen; makterna uppväcka begäret och tillstädja
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_133' name='page_133'></a>133</span>
+de fördömda att ernå vad de eftertrakta. Men så
+snart målet är hunnet, önskningarna uppfyllda,
+befinnes allt vara värdelöst och segern har ingenting
+att betyda! Fåfängligheters fåfänglighet, allt är
+fåfänglighet. Då, sedan den första illusionen brustit,
+underblåsa makterna begärets, ärelystnadens eld, och
+det är icke den ostillade hungern som plågar mest,
+utan det är den tillfredsställda lystnaden, vilken inger
+avsmak för allt. Och på detta sätt får demonen
+undergå ett ändlöst straff därför att han erhåller
+allt, som han önskar, och erhåller det ögonblickligen,
+så att han icke mera förmår njuta.
+</p>
+<p>
+Då jag jämför Swedenborgs beskrivning på
+helvetet med de plågor den germanska mytologien
+omtalar, finner jag en ögonskenlig
+överensstämmelse, men för min egen personliga del det nakna
+faktum, att dessa två böcker kommit över mig i rätta
+ögonblicket och att kärnpunkten är till finnandes där.
+Jag är i helvetet, och fördömelsen vilar tungt på
+mig. Då jag rannsakar mitt förflutna liv, återser jag
+min barndom, hur redan den varit inrättad som ett
+häkte, ett inkvisitionstribunal, och för att förklara
+den tortyr, som ett oskyldigt barn underkastades,
+hjälper intet annat än att taga sin tillflykt till
+antagandet av en föruttillvaro, från vilken vi blivit
+försatta hit ned för att lida följderna av förseelser,
+som vi ej ha någon hågkomst av. Till följd av en
+vekhet i sinnet, som endast är alltför vanlig, stöter
+jag ner i själens djupaste gömslen de motbjudande
+intryck, som läsningen av Swedenborg framkallat.
+Men makterna lämna mig ej längre någon rast.
+</p>
+<p>
+På en vandring i byns omgivningar leder den
+lilla bäcken mig till hålvägen mellan de två bergen.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_134' name='page_134'></a>134</span>
+Den verkligt storslagna ingången dit mellan
+nedrasade klippblock lockar mig med en alldeles
+säregen dragningskraft. Det berg, som uppbär den öde
+borgen, stupar lodrätt i djupet och bildar porten till
+den ravin, där bäcken gör kvarnfallet. Genom en
+naturens lek är klippan modellerad till ett turkhuvud,
+så likt att all traktens befolkning lagt märke därtill.
+</p>
+<p>
+Nedanför tager mjölnarens vagnslider stöd mot
+bergväggen. På låset till dess port är ett bockhorn
+upphängt, som innehåller vagnssmörjan, och tätt
+bredvid lutar sig en kvast.
+</p>
+<p>
+Ehuru allt detta är helt naturligt och som sig
+bör, frågar jag mig vad det är för en djävul som har
+satt ut dessa två insignier för häxor, bockhornet
+och kvasten, just där och särskilt denna morgon i
+min väg.
+</p>
+<p>
+Jag går framåt på den fuktiga och mörka stigen,
+illa till mods, och en träbyggnad av ovanligt utseende
+hejdar mig. Det är en avlång och låg låda med sex
+ugnsluckor .&nbsp;.&nbsp;. Ugnar!
+</p>
+<p>
+&mdash; Store Gud, var är jag då?
+</p>
+<p>
+Bilden av Dantes helvete, kistorna med syndare
+som rödglödgas, spökar för mig &mdash; &mdash; &mdash; och de sex
+ugnsluckorna! Rides jag av maran? Nej, det är
+den anspråkslösa verkligheten, vilken röjer sig genom
+en hisklig stank, en flod av gyttja och en korus av
+grymtningar, som utgå från svingården. Vägen
+tränger ihop sig till en smal gång mellan mjölnarens
+hus och berget, rakt nedanför turkhuvudet.
+</p>
+<p>
+Jag går på, men i bakgrunden varseblir jag en
+väldig dansk dogg med färg som en varg, en avbild
+av det odjur som vaktade ateljén vid rue de la Santé
+i Paris.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_135' name='page_135'></a>135</span>
+</p>
+<p>
+Jag ryggar tillbaka ett par steg; men erinrande
+mig Jacques Coeurs valspråk: »för ett tappert hjärta
+intet omöjligt», intränger jag i avgrunden.
+Cerberus låtsar ej se mig, och jag marscherar på, nu
+mellan två rader låga och mörka hus. En svart
+höna utan stjärt och med tuppkam; en kvinna, som
+vid första anblicken synes vara vacker och i pannan
+bär ett märke likt en blodröd halvmåne; på närmare
+håll är hon tandlös och ful.
+</p>
+<p>
+Vattenfallet och kvarnen; bullret liknar den
+öronsusning, som förföljer mig alltifrån de första
+oroliga nätterna i Paris. Mjölnarpojkarne, vita som
+de otrogna änglarna, sköta maskinens hjulverk likt
+bödlar, och det stora skovelhjulet utför sitt
+Sisyfusarbete med att låta vattnet rinna ned och oupphörligt
+rinna ned.
+</p>
+<p>
+Längre fram smedjan, med nakna och svarta
+smeder, beväpnade med eldtänger, kniptänger,
+släggor, mitt ibland eld och gnistor, glödgat järn och
+smält bly; ett larm som skakar hjärnan på dess
+fasta stöd och kommer hjärtat att hoppa i
+bröstkorgen.
+</p>
+<p>
+Därnäst sågverket och den stora sågen som
+gnisslar med tänderna då den torterar på pinbänken
+de jättelika trädstammarna, medan det genomskinliga
+blodet rinner ner på den klibbiga marken.
+</p>
+<p>
+Hålvägen fortsattes längs med bäcken, härjad av
+slagregnet och virvelstormen; översvämningen har
+kvarlämnat ett lager av grågrön smuts, som
+övertäcker de skarpa kiselstenarna, på vilka man slinter
+och gör fötterna illa. Jag önskar komma över
+vattendraget, men spången är bortförd, och jag stannar
+under ett bråddjup, där den överhängande klippan
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_136' name='page_136'></a>136</span>
+hotar att falla ned på en madonnabild, som ensam
+uppbär på sina svaga och gudomliga skuldror det
+undergrävda berget.
+</p>
+<p>
+Jag återvänder samma väg jag kommit, försänkt
+i begrundningar över denna fogning av
+tillfälligheter, vilka sammanlagda bilda ett stort helt,
+underbart utan att vara övernaturligt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Åtta dagar och åtta nätter förflyta lugnt i
+Rosenkammaren. Hjärtefriden återkommer vid min
+dotters dagliga påhälsning, hon som älskar mig, älskas
+tillbaka och är älskvärd, och jag omhuldas av mina
+släktingar likt ett olyckligt barn, som man skämmer
+bort.
+</p>
+<p>
+Läsningen av Swedenborg upptager min dag,
+och den förkrossar mig genom sin naturalism i
+beskrivningar. Allt återfinner jag där, alla mina
+iakttagelser, intryck, tankar, så att dessa visioner
+synas mig upplevda, verkliga mänskliga dokument.
+Det är icke frågan om att tro blint, det är nog att
+läsa och jämföra sina egna livserfarenheter.
+</p>
+<p>
+Skada bara att den bok jag har tillgång till
+bildar endast ett utdrag. Andelivets huvudsakliga
+gåtor skall jag först senare finna lösning på, när
+originalarbetet Arcana Coelestia faller i mina
+händer.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Emellertid hämtar jag mitt i de skrupler, som
+väckts av övertygelsen om att det finnes en Gud
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_137' name='page_137'></a>137</span>
+och straff för synder, tröst ur några rader av
+Swedenborg, och genast infinna sig självurskuldandet
+och övermodet. När jag på aftonen biktade mig för
+min svärmor, sade jag därför till henne:
+</p>
+<p>
+&mdash; Du tror att jag är en fördömd?
+</p>
+<p>
+&mdash; Nej, och ändock har jag aldrig sett ett
+människoöde likt ditt. Men du har ännu inte funnit den
+goda vägen, som skall föra dig till Herren.
+</p>
+<p>
+&mdash; Minns du Swedenborg och hans principer
+om himmelen? Först: lusten att härska med ett högt
+mål i sikte. Detta är det förhärskande sinnelaget
+hos mig, då jag ju aldrig har eftersträvat samhällets
+hedersbetygelser eller oktrojerade makt. Vidare
+kärleken till välstånd och rikedom för att kunna
+befrämja det allmänna bästa. Du vet att jag har brytt
+mig föga om vinning och föraktat penningen. Om
+jag gör guld eller en gång skall göra sådant, har
+jag högtidligen lovat makterna att vinsten, ifall det
+blir någon, skall användas för humanitära,
+vetenskapliga och religiösa ändamål. Till sist: den
+äktenskapliga kärleken. Behöver jag säga, att alltifrån
+unga år mina varma känslor för en kvinna
+koncentrerade sig omkring äktenskapets, familjens och
+makans idé. Det att livet förbehållit mig den lotten
+att gifta mig med änkan till en ännu levande man,
+är en ödets ironi, som jag ej kan få klar för mig,
+och vad beträffar ungkarlens oregelbundenheter,
+räknar jag dem icke med.
+</p>
+<p>
+Den gamla satt ett ögonblick eftersinnande:
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag kan icke neka till att det du säger är
+riktigt, och vid läsning av dina skrifter har jag
+funnit en själ med höga syften, vilka alltid
+misslyckats trots uppbjudande av all kraft. Helt visst får
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_138' name='page_138'></a>138</span>
+du göra bot för synder, som du begått innan du
+föddes hit till världen. Du torde ha varit en stor
+mannadödare i ett föregående liv, och därför skall
+du lida dödens ångest tusen gånger utan att dö
+förrän syndaboten är fullkomnad. Nu, när du är
+gudfruktig, grip dig verket an!
+</p>
+<p>
+&mdash; Du menar jag skall underkasta mig den
+katolska kyrkans bruk?
+</p>
+<p>
+&mdash; Ja, det gör jag!
+</p>
+<p>
+&mdash; Swedenborg har sagt, att det icke är rätt
+att övergiva sina förfäders religion, eftersom var
+människa tillhör det andliga landområde där hennes
+folk är fött.
+</p>
+<p>
+&mdash; Den katolska religionen är en högre nåd, som
+beviljas var och en som söker den.
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag nöjer mig med en lägre rang, och i
+värsta fall ställer jag mig inför tronen bakom judarna
+och muhammedanerna, vilka släppts fram de också.
+Jag håller i med att vara blygsam.
+</p>
+<p>
+&mdash; Nådens tillstånd är dig erbjudet, och framför
+förstfödslorätten föredrar du en grynvälling.
+</p>
+<p>
+&mdash; För tjänstekvinnans son är förstfödslorätten
+för mycket, alldeles för mycket!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Från det ögonblicket inbillade jag mig, upprättad
+av Swedenborg, ännu en gång att jag var Job, den
+rättsinnige och oförvitlige mannen, prövad av den
+Evige för att visa de ondskefulla huru en redlig man
+kan uthärda orättvist tillfogade lidanden.
+</p>
+<p>
+Denna föreställning biter in sig i mitt sinne,
+som sväller av from fåfänga. Jag räknar mig till
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_139' name='page_139'></a>139</span>
+beröm de motgångar med vilka jag blivit benådad,
+och jag tröttnar icke att upprepa: se hur jag har
+lidit! Och jag beklagar mig över att jag har det
+så bra hos mina släktingar; rosenrummet är ett bittert
+begabberi; man förhånar min uppriktiga ruelse genom
+att överhopa mig med välgärningar och livets små
+njutningar. Kort sagt, jag är en utvald, det har
+Swedenborg sagt, och försäkrad om den Eviges
+beskydd utmanar jag demonerna .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+På åttonde dagen av min vistelse i rosenrummet
+kommer underrättelse om att mormorsmor vid Donaus
+strand har blivit sjuk. Angripen av en leversjukdom
+åtföljd av kräkningar och sömnlöshet med nattliga
+affektioner åt hjärtat. Den tant, vars gästfrihet jag
+åtnjuter, kallas dit ned, och jag inbjudes att återvända
+till min svärmor.
+</p>
+<p>
+På mina invändningar att den gamla har förbjudit
+det ger man till svar, att hon har återkallat sin
+utdrivningsorder och att det står mig fritt att bo var jag
+behagar.
+</p>
+<p>
+Denna plötsliga omkastning i det en gång fattade
+beslutet hos henne, som bär agg till mig, väcker min
+förvåning, och jag vågar icke skriva denna gynnsamma
+kursförändring på räkningen av den iråkade
+sjukdomsnöden.
+</p>
+<p>
+Följande dag berättar man att den sjuka blivit
+sämre. Min svärmor överlämnar åt mig en
+blombukett från sin mor till tecken på förlikning och
+anförtror mig, att den gamla tror sig ha fått en
+orm i magen och andra dylika inbillningar.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_140' name='page_140'></a>140</span>
+</p>
+<p>
+Nästa bulletin: en stöld på 2,000 mark är
+begången hos den sjuka, som misstänker sin
+trotjänarinna därför. Denna har harmats djupt över en så
+orättvis misstanke och ärnar stämma matmodern för
+ärekränkning, så att husfriden är störd hos en
+orkeslös sjukling, som hade dragit sig från världen
+för att få dö i frid.
+</p>
+<p>
+Varje budbärare har med sig till oss blommor,
+frukt eller villebråd, fasaner, kycklingar, gäddor .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+Är det den gudomliga rättvisan som drabbar,
+och har den sjuka medvetande därom? Minns hon
+att hon en annan gång kört ut mig på stora
+landsvägen, som förde mig till sjukhuset?
+</p>
+<p>
+Eller är hon kanske vidskeplig? Tror hon mig
+vara i stånd till att ha förhäxat henne, och äro de
+skickade gåvorna endast mutor, kastade i ansiktet
+på trollkarlen för att stilla hans hämndtörst?
+</p>
+<p>
+Olyckligtvis kommer en bok i magi mig till hända
+från Paris just i detta ögonblick och undervisar mig
+om de förfaringssätt som kallas förgöringar, och
+författaren råder läsaren att icke tro sig vara fritagen
+från skuld därför att han undviker de magiska konster,
+som gå ut på att skada någon; man måste övervaka
+sin onda vilja, som förslår att inverka på en annan
+till och med om denne är frånvarande.
+</p>
+<p>
+Av denna upplysning drog jag en dubbel slutsats:
+först angående mina samvetsbetänkligheter i
+förevarande fall, när jag i vredesmod hade lyft handen
+mot porträttet under uttalande av en förbannelse,
+vidare den gamla återväckta misstanken att jag själv
+var föremål för hemliga nidingsdåd från ockultisternas
+eller teosofernas sida.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_141' name='page_141'></a>141</span>
+</p>
+<p>
+Å ena sidan samvetskval, å den andra fruktan;
+och de två kvarnstenarna börja mala mig sönder och
+samman.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Så här målar Swedenborg helvetet. Den
+fördömde får bo i ett hänförande vackert palats, finner
+livet skönt där och tror sig tillhöra de utvalda.
+Småningom börja behagligheterna på att försvinna
+som dunster, och den olycklige finner sig vara instängd
+i ett eländigt kyffe omgivet av exkrementer (se det
+följande).
+</p>
+<p>
+Farväl Rosenrum! När jag träder in i den stora
+kammaren vid sidan av min svärmors, känner jag i
+förväg att min vistelse där icke skall bliva långvarig.
+</p>
+<p>
+I själva verket ha alla småsaker som förgifta
+livet sammansvurit sig mot den ro, som mitt arbete
+kräver.
+</p>
+<p>
+Golvtiljorna gunga under mina fötter; stolen är
+rank, bordet haltar, kommoden vacklar, sängen
+knarrar, och de andra möblerna skaka när jag går fram
+och åter på golvet.
+</p>
+<p>
+Lampan ryker; bläckhornet är för trångt så att
+pennskaftet blir nersmetat; det är ett lanthus, som
+utdunstar gödselhög, dyngvatten, vätesvavlat
+svavelammonium, kolsvavla. Hela dagen skria korna,
+svinen, kalvarna, hönsen, kalkonerna, duvorna. Flugor
+och getingar oroa mig om dagen, myggor om
+natten.
+</p>
+<p>
+I byn kan man nästan ingenting få köpa hos
+kryddkrämaren. I brist på bättre måste jag hålla
+till godo med deras bläck, som har högröd rosenfärg!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_142' name='page_142'></a>142</span>
+Eget i alla fall! Ett paket cigarrettpapper innehöll
+bland hundra vita ett rosenrött blad! (Rosenrött!)
+Det är helvetet med sakta eld, och jag, som är van
+att uthärda stora sorger, lider omåttligt av dessa
+futtiga nålsting, så mycket mera som min svärmor
+tror mig vara missnöjd med hennes mest grannlaga
+omsorger.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Den 17 september. Jag vaknar på natten och
+hör byklockan slå tretton slag. Omedelbarligen
+förnimmer jag den elektriska känningen och ett buller
+på vinden över mitt huvud.
+</p>
+<p>
+Den 19 september. Vid undersökning uppe på
+vinden får jag syn på ett dussin spinnrockar, vilkas
+hjul påminna mig om elektricitetsmaskiner. Jag
+öppnar en ofantligt stor koffert, som är tom, utom
+att fem svartmålade käppar av okänd användning äro
+lagda på bottnen så att de bilda ett pentagram .&nbsp;.&nbsp;. Vem
+har spelat mig detta streck, eller vad har detta att
+betyda? Jag vågar icke fråga det, och gåtan står
+olöst.
+</p>
+<p>
+På natten rasar ett förfärligt oväder mellan
+klockan tolv och tu. Vanligen uttömmer ett oväder
+inom kort sin kraft och drager bort; men det här
+stannar kvar över min by i hela två timmar, vilket jag
+upptager som ett personligt angrepp, och varje blixt
+siktar på mig utan att träffa.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Om aftnarna förtäljde min svärmor för mig
+traktens dagskrönika. En sådan ofantlig samling
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_143' name='page_143'></a>143</span>
+av husliga och andra tragedier! Äktenskapsbrott,
+skilsmässor, processer mellan nära anförvanter, mord,
+stölder, våldtäkter, blodskam, ärerörigt förtal. Slotten,
+villorna, hyddorna innesluta olyckliga av alla grader,
+och jag kan ej göra en spatsertur utefter vägarna utan
+att tänka på Swedenborgs helveten. Tiggare,
+svagsinta av båda könen, sjuka, krymplingar kanta dikena
+vid stora landsvägen, där de ligga på knä vid foten
+av ett krucifix, en madonna- eller martyrbild.
+</p>
+<p>
+Om natten irra sådana olyckliga, som lida av
+sömnlöshet och maran, omkring på ängarna och i
+skogarna för att ernå den trötthet, som må kunna
+återskänka dem deras sömn, och bland dessa kvalda
+människor finns det folk ur de högre klasserna,
+väluppfostrade fruntimmer, man räknar till och med en
+kyrkoherde bland dem.
+</p>
+<p>
+Alldeles i närheten av vårt hus ligger ett kloster,
+vilket tjänar som förbättringsanstalt för fallna kvinnor.
+Det är ett riktigt korrektionsfängelse, där den
+strängaste ordensregel härskar. Om vintern och i tjugu
+graders köld sova dessa botgörerskor i sina celler på
+överisade stenbänkar, då det är förbjudet att elda, så
+att deras fötter och händer betäckas med kylsår, som
+spricka sönder.
+</p>
+<p>
+Bland andra finns det där en kvinna, som har
+bedrivit synd med en andans man, vilket är en
+dödssynd. Söndermald av samvetskval, bragt till
+förtvivlan tager hon sin tillflykt till biktfadern, men
+denne nekar henne bikten och heliga sakramentet.
+För dödssynd gäller fördömelse. Då mister den
+olyckliga förståndet, inbillar sig vara död och irrar
+omkring från by till by, anropande prästerskapets
+barmhärtighet för att få bli begravd i vigd jord.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_144' name='page_144'></a>144</span>
+Bannlyst och bortjagad överallt, kommer och går
+hon skriande som en hjort, och folket korsar sig och
+säger: där går den fördömda. Ingen tvivlar på att
+hennes själ redan är i den eviga elden medan hennes
+vålnad stryker omkring här, ett vandrande lik, för att
+tjäna som avskräckande exempel.
+</p>
+<p>
+Man berättar vidare för mig, att en man vart
+besatt av djävulen och att den olycklige bytt om
+personlighet och tvangs av den onde att uttala
+hädelser, mot sin egen vilja. Sedan man länge sökt
+en andebesvärjare, får man tag på en ung
+franciskanermunk, ofördärvad och känd för sin hjärterenhet. Han
+bereder sig medelst fastor och botövningar, och när
+den stora dagen är inne, föres den besatte in i kyrkan
+och biktar sig inför folket, <i>coram populo</i>. Då
+skrider den unge munken till verket och genom böner
+och åkallan från morgonen till långt fram på kvällen
+lyckas han jaga ut demonen, vilken gick sina färde på
+sätt som de skräckslagna åskådarne aldrig efteråt
+vågade tala om. Ett år senare dog franciskanern.
+</p>
+<p>
+Sådana berättelser och andra därtill stärkte min
+övertygelse att denna nejd var ett till botgöring
+förutbestämt ställe och att det fanns en mystisk
+motsvarighet mellan detta land och de platser, dit
+Swedenborg förlägger de helveten han avmålar. Har
+han besökt denna del av nedre Österrike och i likhet
+med Dante, då denne skildrar trakten söder om
+Neapel, tecknat sina helveten efter naturen?
+</p>
+<p>
+&mdash; ?
+</p>
+<p>
+&mdash; ?
+</p>
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_145' name='page_145'></a>145</span></p>
+<p>
+En fjorton dagars rast under arbete och studier,
+och jag ryckes ännu en gång ut ur mitt läger. Vid
+höstens inbrott skola nämligen min tant och min mor
+flytta tillsammans i Klam, så att vi bryta upp, och
+för att bevara mitt oberoende hyr jag mig en stuga
+bestående av två rum, som ligger strax ovanför, så
+att jag blir nära granne till min dotter.
+</p>
+<p>
+Första aftonen efter det jag tagit min bostad i
+besittning erfar jag en ängslan som om luften vore
+förgiftad. Jag går ned till min mor.
+</p>
+<p>
+&mdash; Om jag sover däruppe i natt, skola ni finna
+mig död i min säng i morgon. Härbärgera en fredlös
+för en natt, kära mor!
+</p>
+<p>
+Rosenrummet ställes genast till min disposition,
+men, gode gud, så det har blivit omgestaltat efter
+min tants utflyttning! Svarta möbler; ett bibliotek
+med tomma hyllor som vidöppna gap; blommorna
+borttagna ur fönstren; en gjutjärnskamin, hög, smal,
+svart som ett spöke, med hiskliga fantasifigurer på,
+salamandrar, drakar. Med ett ord en disharmoni som
+gör mig sjuk. För övrigt tar allting på mina nerver,
+därför att jag är en man med ordnade vanor, vilken
+gör allting på bestämda timmar. Oaktat alla mina
+bemödanden att dölja, hur ledsen jag är, förstår min
+mor att läsa mina hemliga tankar:
+</p>
+<p>
+&mdash; Alltid missnöjd, mitt barn!
+</p>
+<p>
+Hon gör sitt bästa och mer till för att få se mig
+nöjd, men tvedräktsandarne blanda sig i spelet, och
+ingen bot hjälper. Hon söker draga sig till minnes
+min smak och mina vanor, men det blir alltid
+bakvänt. Sålunda är det få saker jag har sådan motvilja
+för som kalvhjärna med brynt smör.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_146' name='page_146'></a>146</span>
+</p>
+<p>
+&mdash; Här har jag någonting gott i dag särskilt för
+din räkning, säger hon åt mig.
+</p>
+<p>
+Och hon lägger för åt mig kalvhjärnan med
+brynt smör. Jag förstår att hon missmint sig, och
+jag äter, men med en vedervilja, som är illa dold
+under en låtsad aptit.
+</p>
+<p>
+&mdash; Du äter ingenting!
+</p>
+<p>
+Och hon fyller min tallrik .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+Det är för mycket! &mdash; Förr i världen tillskrev
+jag kvinnlig elakhet alla mina olyckor; nu urskuldar
+jag den oskyldiga och säger inom mig: det är
+djävulen!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Alltifrån ungdomen ägnar jag min
+morgonpromenad åt meditationer, som utgöra förberedelse till mitt
+dagsarbete. Ingen har fått ledsaga mig då, icke ens
+min hustru.
+</p>
+<p>
+I själva verket kan mitt sinne om morgonen glädja
+sig åt en jämvikt och en expansion, som kommer nära
+extasen; jag går icke; jag flyger; jag känner ej att
+jag har någon kropp, all sorgsenhet förflyktigas, och
+jag är helt och hållet själ. Det är för mig en den
+inre samlingens, en bönens timme, min gudstjänst.
+</p>
+<p>
+Nu när jag måste offra allt, förneka mig själv och
+mina mest berättigade tycken, nu tvinga makterna
+mig att avstå från detta sista och mest upplyftande
+nöje.
+</p>
+<p>
+Det är min lilla dotter som yttrar sin åstundan
+att få följa med mig. Jag avböjer hennes erbjudande
+med en mycket öm omfamning, men hon förstår icke
+mina förevändningar att jag behöver vara ensam med
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_147' name='page_147'></a>147</span>
+mina tankar. Hon gråter, och då blir hon
+oemotståndlig, så att jag tar henne med mig ut att
+promenera, besluten att icke oftare medgiva detta missbruk
+av rättigheter. Känner du barnet, förtjusande,
+medryckande genom sin ursprunglighet, sin hjärteglädje,
+sin tacksamhet för minsta sak, det vill säga när
+man har sina fristunder; men är du upptagen
+av dina tankar, frånvarande, förströdd, vad en liten
+byting då kan sönderslita din själ med sina otaliga
+frågor, sina påhitt och nycker! Min lilla vaktar
+svartsjukt på mina tankar som en älskande; hon lurar
+på det ögonblick då hennes pladder kommer lagom
+för att fördärva ett nät av skickligt hopspunna
+tankar .&nbsp;.&nbsp;. å nej, det menar hon inte, men det ser för
+oss alldeles ut som om vi vore rov för överlagda
+stämplingar av ett litet oskyldigt kräk.
+</p>
+<p>
+Jag går med långsamma steg, jag flyger icke
+längre; min själ är fången, min hjärna tom till följd
+av ansträngningen att sänka sig till ett barns
+ståndpunkt.
+</p>
+<p>
+Vad som plågar mig ända till tortyr äro de
+djupa och förebrående blickar hon kastar på mig då
+hon tror sig vara mig till besvär och inbillar sig att
+jag inte tycker om henne. Då förmörkas det lilla
+öppna, frimodiga, strålande ansiktet, blicken drar sig
+tillbaka, hennes sinne sluter sig, och jag känner mig
+berövad det ljus, som detta barn har kastat i min
+töckniga själ. Jag kysser henne, bär henne i mina
+armar, plockar blommor och kiselstenar åt henne;
+jag skär ett spö och leker att jag är kon, som hon
+skall föra ut på bete.
+</p>
+<p>
+Hon är lycklig och nöjd igen, och livet ler
+mot mig.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_148' name='page_148'></a>148</span>
+</p>
+<p>
+Jag har offrat min samlingstimme! Det är
+botgöring för det onda jag en gång velat draga ner
+över denna ängels huvud, i ett ögonblick av yrsel.
+</p>
+<p>
+Att få försona ett brott med att bliva älskad! I
+sanning, makterna äro icke så grymma som vi.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_149' name='page_149'></a>149</span>
+<h2>X.</h2>
+<h3>Utdrag ur en fördömds dagbok.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Oktober, november 1896.
+</p>
+<p>
+Brahmanen fyller sin plikt mot livet genom att
+låta ett barn bliva till. Därefter går han ut i
+öknen för att ägna sig åt ensligt leverne och
+självförsakelse.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+<i>Min mor</i>: Vad har du gjort, olycklige, i din
+föregående inkarnation, eftersom ödet misshandlar
+dig på detta vis?
+</p>
+<p>
+<i>Jag</i>: Gissa! Erinra dig en man, som först var
+gift med en annans hustru, såsom jag, och skiljer
+sig från henne för att äkta en österrikiska, såsom
+jag! Och sedan sliter man ifrån honom hans lilla
+österrikiska, såsom man har berövat mig min, och
+deras enda barn gömmes undan på sluttningen av
+Böhmerwald, såsom mitt barn. Minns du hjälten i
+min roman »I havsbandet», han som ömkligt
+omkommer på en ö mitt i havet .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+<i>Min mor</i>: Nog! Nog!
+</p>
+<p>
+<i>Jag</i>: Du vet icke, att min farmor hette
+Neipperg .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+<i>Min mor</i>: Tyst, olycklige!
+</p>
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_150' name='page_150'></a>150</span></p>
+<p>
+<i>Jag:</i> .&nbsp;.&nbsp;.och att min lilla Christine liknar
+seklets största mannadödare, pannluggen inbegripen;
+se på henne bara, den lilla despoten, som kuvar
+män redan vid två och ett halvt års ålder .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+<i>Min mor:</i> Du är tokig!
+</p>
+<p>
+<i>Jag:</i> Ja väl! &mdash; Och ni kvinnor, vad ha ni
+fordom begått för synder, eftersom er lott är grymmare
+än vår? Se hur rätt jag har i att kalla kvinnorna
+för våra demoner! Var och en skall ha efter
+förtjänst!
+</p>
+<p>
+<i>Min mor:</i> Ja, det är det dubbla helvetet att
+vara kvinna!
+</p>
+<p>
+<i>Jag:</i> .&nbsp;.&nbsp;. och kvinnan, hon är den dubbla
+demonen. Vad reinkarnationen angår, är det en kristen
+lära, som prästerskapet skjutit i skuggan. Jesus
+Kristus påstår att Johannes Döparen var en
+reinkarnation av Elias. Är han en auktoritet eller
+icke?
+</p>
+<p>
+<i>Min mor:</i> Jo visst, men romerska kyrkan
+förbjuder att forska i det fördolda!
+</p>
+<p>
+<i>Jag:</i> Och ockultismen tillåter det, då ju
+vetenskaperna äro tillåtna!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Tvedräktsandarne fara hårt fram, och oaktat vår
+fullständiga insikt i deras spel och vår ömsesidiga
+skuldlöshet uppstå alltemellanåt missförstånd, som
+kvarlämna bottenfällningar av bitterhet.
+</p>
+<p>
+Till råga på detta ha de båda systrarna börjat
+att efter sin mors hemlighetsfulla sjukdom misstänka
+min onda vilja för att ha åtgjort något därvidlag,
+och med hänsyn till det intresse jag kunde ha av
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_151' name='page_151'></a>151</span>
+att se det hinder utplånas, som skiljer mig från min
+hustru, kunna de icke undertrycka den mycket riktiga
+tanken att den gamlas död skulle göra mig nöje.
+Blotta tillvaron av denna önskan gör mig förhatlig,
+och jag vågar icke längre fråga, hur det står till
+med mormodern, för att icke bliva behandlad som
+en hycklare.
+</p>
+<p>
+Situationen är spänd, och mina gamla väninnor
+utgjuta sig i oändliga diskussioner om min person,
+min karaktär, mina åsikter och uppriktigheten av
+min kärlek till lillan. En dag tror man mig vara ett
+helgon, och sprickorna i händerna äro
+stigmatisationstecken. I själva verket likna märkena ini handen hål
+efter grova spikar, och för att avlägsna allt anspråk
+på helighet säger jag mig vara den gode rövaren, som
+nedstigit från korset och är stadd på vallfärd för att
+vinna paradiset.
+</p>
+<p>
+En annan dag då man har spekulerat över min
+gåta, hålles jag för att vara Robert le Diable. Då
+samverka ett par händelser till att inge mig fruktan
+för att bli stenad av befolkningen. Nakna
+förhållandet var detta. Min lilla Christine är ytterligt rädd
+för sotaren. En afton vid kvällsvarden börjar hon
+plötsligt stortjuta, och pekande med fingret på någon
+osynlig bakom min stol, ropar hon:
+</p>
+<p>
+&mdash; Sotarn står där!
+</p>
+<p>
+Min mor, som tror på klärvoyans hos barn och
+djur, bleknade, och själv blev jag rädd, i synnerhet
+då jag såg min mor göra korstecknet över barnets
+huvud. En dödstystnad följde på denna händelse,
+som gjorde mitt hjärta beklämt.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_152' name='page_152'></a>152</span>
+</p>
+<p>
+Hösten är kommen med stormar, regn och
+mörker. I byn och i fattighuset ökas antalet av
+elända, sjuka, döende och döda. Om natten hör man
+korgossen, som går framför det heliga sakramentet,
+pingla med sin lilla klocka. Om dagarna ljuder
+själaringning från kyrktornet, och liktågen följa tätt på
+varandra. Livet är dödande ledsamt och dystert.
+Och jag får igen mina nattliga anfall. Man gör
+förböner för mig, man läser pater-noster, och
+vigvattensskålen i min kammare fylles av kyrkoherden själv
+med vigvatten.
+</p>
+<p>
+&mdash; Herrens hand vilar tung på dig! Det är min
+mor som krossar mig med detta skarpa tilltal.
+</p>
+<p>
+Jag böjer mig, men reser mig på nytt. I kraft
+av en sinnets smidighet, och väpnad med en inrotad
+skepticism, skakar jag av min själ dessa mörka
+föreställningar, och efter att ha läst vissa ockultistiska
+arbeten inbillar jag mig vara förföljd av
+elemental- och elementarandar, incubi, lamier, som med all makt
+söka hindra mig från att bliva färdig med mitt
+alkemistiska storverk. Enligt de initierades anvisningar
+skaffar jag mig en dalmatisk dolk och tycker mig vara
+väl beväpnad mot de onda andarne.
+</p>
+<p>
+En skomakare i byn, ateist och hädare, har nyss
+dött. Han hade ägt en kaja, som efter husbondens
+bortgång höll till på grannens tak. Under likvakan
+uppenbarade kajan sig inne i stugan, utan att de
+närvarande kunde förklara hur den kommit in. På
+begravningsdagen ledsagar den svarta fågeln likprocessionen,
+och på kyrkogården slår den ned på kistlocket under
+ceremonien. Om morgnarna följer detta djur mig
+utefter vägarna, vilket oroar mig på grund av
+befolkningens vidskeplighet. En dag, den sista, flyger
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_153' name='page_153'></a>153</span>
+kajan före mig genom bygatorna, utstötande fasliga
+skrin och till och med grova ord, som den lärt av
+hädaren. Då blanda sig två småfåglar, en rotgel och
+en sädesärla, i uppträdet och förfölja kajan från tak
+till tak. Kajan flyr ut ur byn och sätter sig på
+skorstenen till en hydda, I samma ögonblick skuttar en
+svart kanin framför huset och försvinner under gräset.
+Ett par dar senare får man veta att kajan är död.
+Den hade blivit ihjälslagen av några pojkar, som den
+förargat genom sin tjuvaktighet.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Emellertid tillbringar jag dagarna med arbete i
+min stuga. Men det ser ut som om makterna skulle
+ha undandragit mig sin gunst sedan någon tid. Ofta
+finner jag vid mitt inträde luften tjock som vore den
+förgiftad, och då måste jag arbeta för öppen dörr
+och öppna fönster. Klädd i en grov kappa och en
+pälsmössa sitter jag och skriver vid bordet, kämpande
+mot mina så kallade elektriska attacker, som trycka
+hop bröstet och stinga ryggen på mig. Ofta tycker
+jag att någon står bakom min stol. Då riktar jag
+dolkstötar bakåt och inbillar mig bekämpa en fiende.
+Detta varar ända till klockan fem på aftonen. Om
+jag sitter kvar över denna timme, blir striden
+fruktansvärd, och med krafterna uttömda tänder jag min
+lykta och går ner till svärmor och barnet. En enda
+gång, då jag utsatt mig för dubbelt, ja tredubbelt
+korsdrag, emedan luften i min kammare trots ett
+öppet fönster stod tjock och kvävande, förlänger jag
+striden till klockan sex för att avsluta en uppsats i
+kemi. På en blombukett klättrar en Marie
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_154' name='page_154'></a>154</span>
+nyckelpiga, gul med svarta fläckar, de österrikiska färgerna;
+den känner för sig och söker komma ned. Slutligen
+släpper hon sig ner på mitt papper och gör tecken med
+vingarna alldeles som tuppen på kyrkan Notre Dame
+des Champs i Paris. Därefter kryper hon utmed
+kanten av manuskriptet, tar fäste på min högra hand
+och kravlar upp på den. Hon ser på mig och flyger
+därefter mot fönstret. Kompassen på bordet visar
+nordlig riktning.
+</p>
+<p>
+Gott! tänker jag: till Norden alltså! Men i
+sakta mak och när jag får lust. Tills vidare stannar
+jag där jag är.
+</p>
+<p>
+När klockan slagit sex finnes det ingen möjlighet
+mer att stanna kvar i detta spökhus. Okända krafter
+lyfta mig från stolen, och jag måste slå igen butiken.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+På de dödas dag inemot klockan tre
+eftermiddagen är det solljust och lugnt väder. Innevånarnas
+procession med prästerna samt fanor och musik i
+spetsen skrider fram mot kyrkogården för att hälsa
+de hädangångna. Kyrkklockorna börja bingla och
+bångla. Då utbryter med ens, utan att något moln
+först visat sig på den blekblå himmeln, en storm.
+Fandukarna fladdra och smälla på sina stänger, de i
+processionen gående männens och kvinnornas kläder
+röras häftigt för vinden, virvlande dammoln höja sig,
+träden buga .&nbsp;.&nbsp;. Det är ett sannskyldigt underverk.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Jag är rädd för den instundande natten, och
+min mor är förberedd därpå. Hon har givit mig en
+amulett att bära omkring halsen. Det är en madonna
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_155' name='page_155'></a>155</span>
+och ett kors av heligt trä, som utgjort del av en mer
+än tusenårig kyrkbjälke. Jag mottager den som
+en kostbar skänk, given av gott hjärta; men en
+återstod av mina fäders religion förbjuder mig att
+bära den om halsen.
+</p>
+<p>
+Vid aftonmåltiden inemot klockan åtta, omkring
+den tända lampan, råder en olycksbådande stillhet i
+vår lilla krets. Ute är det kolmörkt, träden susa icke.
+Det är alltså moltyst. Då kommer en vindstöt, en
+enda, som tränger igenom fönsterspringorna och
+utstöter ett tjut likt ljudet av en mungiga. Och så
+är det slut.
+</p>
+<p>
+Min mor kastar en förfärad blick på mig och
+trycker barnet i sin famn. Jag fattar på sekunden
+vad denna blick sade mig:
+</p>
+<p>
+&mdash; Vik hädan, fördömde, och drag icke ned
+hämndens demoner över oskyldiga!
+</p>
+<p>
+Allt störtar in omkring mig; den enda lycka som
+återstår, att få vara hos min dotter, drages undan
+mig, och under den sorgliga tystnaden säger jag i
+andanom mitt farväl åt livet.
+</p>
+<p>
+Efter aftonvarden drager jag mig tillbaka i
+rosenröda kammaren, som är svart nu, och bereder
+mig till en nattlig strid, emedan jag känner mig
+hotad. Av vem? Jag vet icke, men jag utmanar den
+osynlige, han månde vara demonen eller den Evige,
+och går att brottas som Jakob med Gud.
+</p>
+<p>
+Man klappar på dörren. Det är min mor, som
+har förkänning av en svår natt för mig och inbjuder
+mig att sova på soffan i salongen.
+</p>
+<p>
+&mdash; Barnets närhet skall rädda dig!
+</p>
+<p>
+Jag tackar henne, men försäkrar att ingen fara
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_156' name='page_156'></a>156</span>
+är för handen och att ingenting kan förfära mig,
+då samvetet är rent.
+</p>
+<p>
+Hon säger god natt med ett småleende.
+</p>
+<p>
+Jag ikläder mig stridsmanteln, mössan och
+stövlarna, fast besluten att sova påklädd, redo att dö
+som en tapper krigare, vilken ser döden djärvt i
+ögonen sedan han trotsat livet. Mot elvatiden börjar
+luften tjockna i rummet, och en dödlig ångest får
+makt med mitt mod. Jag går och öppnar fönstren.
+Ett luftdrag hotar att släcka lampan. Jag stänger!
+Lampan börjar sjunga, kvida, gnälla. Sedan blir
+det tyst.
+</p>
+<p>
+Då höjer en hund i närheten veklagande tjut;
+det betyder begravningssång, enligt folksägnen.
+</p>
+<p>
+Jag ser ut igenom fönstret: Karlavagnen synes
+i ensamt majestät. Där nere ligger fattighuset, ett
+ljus är tänt och en gumma sitter böjd över sin
+stickning, inväntande befrielsen, kanske fruktande för
+sömnen och drömmarna.
+</p>
+<p>
+Trött sträcker jag mig på sängen och försöker
+sova. Genast förnyas den gamla leken. En elektrisk
+ström söker mitt hjärta, lungorna upphöra att
+funktionera, jag måste resa mig upp eller dö. Sittande
+på en stol, alltför utmattad för att orka läsa, stannar
+jag uppe, försänkt i slöhet, under en halvtimme.
+</p>
+<p>
+Då beslutar jag mig för att gå ut och vandra
+tills morgonen inbryter. Jag går ned. Natten är
+mörk och byn sover, men hundarna sova icke, och på
+den förstas appell omringar mig hela flocken med
+vidöppna gap och lysande ögon samt tvinga mig taga
+till reträtten,
+</p>
+<p>
+När jag åter kommit in och öppnat dörren till
+min kammare, kännes det som om rummet vore
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_157' name='page_157'></a>157</span>
+uppfyllt av levande och fientliga väsenden. Det ar
+proppfullt, och jag tycker mig tränga igenom
+skocken när jag söker uppnå sängen, på vilken jag
+faller ner, resignerad, besluten att dö. Men i sista
+ögonblicket då den osynliga gamen kväver mig under
+sina vingar, släpar någon mig ur sängen, och furiernas
+jakt tar sin gång. Besegrad, slagen till jorden, bragt
+utom mig, lämnar jag slagfältet och ger vika för de
+osynliga i den ojämna striden.
+</p>
+<p>
+Jag klappar på dörren till salen på andra sidan
+om korridoren. Min mor, som ännu är uppe och
+försänkt i bön, kommer och öppnar.
+</p>
+<p>
+Uttrycket i hennes anlete i det ögonblick hon
+får syn på mig inger mig en djup fasa för mig själv.
+</p>
+<p>
+&mdash; Vad önskar du, mitt barn?
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag önskar mig döden, och sedan att bli
+bränd, eller brännen mig hellre levande!
+</p>
+<p>
+Ej ett ord vidare behövs; hon har förstått mig,
+och i det hon kämpar mot sin fasa, vinna
+medömkan och den religiösa barmhärtigheten överhand,
+så att hon med egen hand ställer i ordning soffan
+åt mig och därefter drar sig tillbaka i rummet
+innanför, där hon ligger med barnet.
+</p>
+<p>
+Av en slump &mdash; alltid denna sataniska slump! &mdash;
+står soffan mitt för fönstret, och samma slump har
+velat att det ej finnes rullgardin, så att den svarta
+fönsteröppningen, som vetter åt nattdunklet, stirrar
+mig i ansiktet, och yttermera är det just genom
+detta fönster som vindstöten pep nu i kväll, då vi
+sutto till bords.
+</p>
+<p>
+Maktlös sjunker jag ned på mitt läger,
+förbannande denna allestädes närvarande, oundvikliga
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_158' name='page_158'></a>158</span>
+slump, som förföljer mig i den uppenbara avsikten
+att göra mig hemfallen åt förföljelsemani.
+</p>
+<p>
+Fem minuters vila med ögonen fästa på den
+svarta fyrkanten, och det osynliga spöket smyger sig
+på min kropp, och jag stiger upp. Mitt i rummet
+blir jag stående i timmar som en staty .&nbsp;.&nbsp;. jag vet
+icke hur länge &mdash; förvandlad till pelarhelgon sover
+jag eller sover icke.
+</p>
+<p>
+Vem är det som ger mig nya krafter att lida?
+Vem nekar mig att få dö och utlämnar mig i stället
+åt tortyr?
+</p>
+<p>
+Är det han, livets och dödens herre, hos vilken
+jag väckt anstöt när jag vid läsningen av skriften
+»Om glädjen att dö» gjorde experiment med att dö
+och trodde mig mogen för det eviga livet?
+</p>
+<p>
+Är jag Flegyas, dömd till Tartarens dödsvånda
+till följd av sitt övermod, eller Promethevs, straffad
+medelst den sargande örnen därför att han avslöjat
+makternas hemlighet för de dödlige?
+</p>
+<p>
+(Vid nedskrivandet av detta erinrar jag mig den
+scen från Jesu pinohistoria, då soldaterna spottade
+honom i ansiktet och några kindpustade honom,
+medan andra slogo honom med spön, sägande till
+honom: Kristus, profetera vem det var som slog dig!
+</p>
+<p>
+Mina ungdomskamrater torde erinra sig den
+orgiastiska aftonen i Stockholm, då författaren till
+denna bok spelade soldatens roll .&nbsp;.&nbsp;.)
+</p>
+<p>
+Vem det var som slog dig? Frågan utan svar,
+tvivlet, ovissheten, det hemlighetsfulla i saken, det
+är mitt helvete!
+</p>
+<p>
+Må han avslöja sig, och jag vill brottas med
+honom, jag skall bjuda honom spetsen!
+</p>
+<p>
+Men detta är just vad han undviker, för att
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_159' name='page_159'></a>159</span>
+slå mig med vansinne, gissla mig med det onda
+samvetet, som är tillräcklig drivfjäder för att söka
+fiender överallt. Fiender, det vill säga de som sårats
+av mitt onda viljande, så att varje gång jag
+uppspårar en fiende får mitt samvete en stöt.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Följande dag efter några timmars sömn väckes
+jag av min lilla Christines kvittrande röst, och allt
+är glömt; jag hängiver mig åt mina vanliga arbeten,
+som gå bra. Också trycker man genast allt som
+jag skriver, ett bevis på att mitt sunda förnuft och min
+intelligens äro oskadda.
+</p>
+<p>
+Emellertid utsprida tidningarna ett rykte om att
+en amerikansk forskare har uppfunnit en metod att
+förvandla silver till guld, vilket räddar mig från
+misstanken att vara en svartkonstnär, en dåre eller en
+charlatan. Min vän teosofen, som dittills har sänt
+mig penningeunderstöd, utsträcker då handen för att
+vinna mig för sin sekt.
+</p>
+<p>
+I det han skickar mig madame Blavatskys
+»Secret Doctrine», döljer han icke huru angelägen
+han är att få veta min mening, vilket sätter mig
+å min sida i bryderi, då jag misstänker att våra
+vänskapliga förbindelser bero av mitt svar. The
+secret doctrine, detta orättmätiga tillgrepp av alla
+så kallade ockulta teorier, detta uppkok på alla nyare
+och äldre vetenskapliga kätterier, av noll och intet
+värde när författarinnan uttalar sina egna enfaldiga
+och inbilska meningar, intressant genom citaten ur
+föga kända författare, avskyvärt genom de medvetna
+och omedvetna bedrägerierna, genom historierna om
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_160' name='page_160'></a>160</span>
+tillvaron av mahatmer. Ett arbete av en gynander,
+som velat slå mannens rekord och ger sig min av
+att ha fällt till marken naturvetenskap, religion,
+filosofi och uppsatt en Isisprästinna på den korsfästes
+altare.
+</p>
+<p>
+Med alla de förbehåll och den skonsamhet man
+är skyldig en vän låter jag honom förstå detta, i
+det jag säger ifrån att den kollektivistiska gudomen,
+karma, icke faller mig i smaken, och att jag av detta
+skäl ej kan ansluta mig till ett parti som förnekar
+en personlig Gud, den ende som tillfredsställer mina
+religiösa behov. Det är en trosbekännelse man
+avfordrar mig, och ehuru jag är övertygad om att mitt
+ord skall medföra en brytning och därmed följande
+indragning av mitt underhåll, talar jag rent ut.
+</p>
+<p>
+Då förbytes den redlige och ädelsinnade vännen
+till en hämndens demon. Han slungar mot mig en
+bannlysning, hotar med de ockulta makterna,
+skrämmer mig med förtäckta anspelningar av klandervärd
+art och uttalar besvärjelser som en hednisk offerpräst.
+Han slutar med att instämma mig inför en ockult
+domstol och svär att jag aldrig skall glömma den 13
+november.
+</p>
+<p>
+Min belägenhet är pinsam, då jag förlorat en
+vän och hotas med nöd. Av en djävulsk slump
+inträffar följande mitt under vårt krig per post.
+</p>
+<p>
+»L&#8217;Initiation» offentliggör en uppsats av mig,
+vari jag kritiserar det rådande astronomiska systemet.
+Tisserand, föreståndaren för Parisobservatoriet, dör
+några dagar efter uppsatsens offentliggörande. I ett
+anfall av upprymt lynne sammanställer jag dessa
+bägge fäkta och erinrar om att Pasteur dog dagen
+efter det min Sylva Sylvarum utsänts i bokhandeln.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_161' name='page_161'></a>161</span>
+Min vän teosofen förstår icke skämt, och lättrogen
+i högsta grad, kanske också mer initierad än jag i
+svartkonsten, låter han undfalla sig uttryckliga
+påståenden om att jag utövar förgöringskonster.
+</p>
+<p>
+Man tänke sig min förskräckelse när efter det
+slutliga brevet, som lyktade vår korrespondens, den
+ryktbaraste av Sveriges astronomer dör av slag. Jag
+blev ängslig, och det med skäl. Att bli misstänkt
+för att bedriva trollkarlsfinter, det är livssak, och
+»varder han sjelf i thy dräpen, ligge ogild».
+</p>
+<p>
+Till råga på min fasa: inom loppet av en månad
+avlida fem mer eller mindre kända astronomer, den
+ene efter den andre.
+</p>
+<p>
+Jag kände fruktan för en fanatiker, som jag
+tillskrev en druids grymma sinnelag, förenat med de
+hinduiska trollkarlarnas föregivna makt att döda på
+avstånd.
+</p>
+<p>
+Ett nytt helvete av ångestkval! Och från och
+med den dagen glömmer jag demonerna för att
+rikta alla mina tankar på de olycksbringande
+stämplingarna från teosoferna och deras påstådda indiska
+magiker, begåvade med otroliga krafter. Nu känner
+jag mig vara dömd till döden, och jag innesluter
+papper i förseglat konvolut med angivelse mot mina
+mördare för den händelse jag skulle drabbas av en
+plötslig död. Varefter jag avvaktar!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Tio kilometer längre österut invid Donau ligger
+den lilla staden Grein såsom distriktets huvudort.
+Nu mot slutet av november, då det redan är full
+vinter, berättar man mig att en främling från Zanzibar
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_162' name='page_162'></a>162</span>
+har slagit sig ned där i egenskap av turist. Detta är
+nog för att väcka alla ett sjukt sinnes farhågor och
+mörka föreställningar. Jag söker skaffa mig
+underrättelser om främlingen, om han verkligen är afrikan,
+vad han har i sinnet och varifrån han anlänt.
+</p>
+<p>
+Man kan ingenting utröna; en hemlighetsfull slöja
+omhöljer den okände, som spökar för mig dag och
+natt, och ur djupet av min nöd anropar jag, som
+alltjämt står kvar inom Gamla testamentets krets, den
+Eviges beskydd och hämnd mot mina fiender.
+</p>
+<p>
+Davids psalmer uttrycka bäst min håg, och den
+gamle Jakob är min gud. Den åttiosjätte psalmen
+fäster sig företrädesvis i mitt sinne, och jag upprepar
+gång på gång:
+</p>
+<p>
+»Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot
+mig, och våldsverkarnes hop står efter mitt liv; de
+hava icke dig för ögonen.»
+</p>
+<p>
+»Gör ett tecken med mig och låt det gå mig väl.
+Och må de, som hata mig, se med blygd, att du,
+Herre, hjälper mig och tröstar mig.»
+</p>
+<p>
+Det är ett tecken jag utbeder mig, och märk,
+läsare, hur min bön snart blir hörd.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_163' name='page_163'></a>163</span>
+<h2>XI.</h2>
+<h3>Den Evige har talat.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Vintern har kommit med gulgrå himmel, utan
+en solstråle under flera veckor; vägarna äro så
+smutsiga att man ej kan gå ut; trädens löv ruttna,
+hela naturen stinker, upplöst i förruttnelse.
+</p>
+<p>
+Höstslakten har tagit sin början; hela dagarna
+höjas offrens skrin mot det skumma himlavalvet, och
+man trampar i blod och bland lik.
+</p>
+<p>
+Det är dödande ledsamt, och min nedstämning
+meddelar sig åt de båda barmhärtighetssystrar, vilka
+omhulda mig som sitt sjuka barn. Vad som ännu
+mer nedtynger mig är min fattigdom, som jag måste
+dölja, och de fåfänga försöken att avvända en hotande
+nöd.
+</p>
+<p>
+Man önskar att jag skall fara därifrån för min
+egen skull, emedan denna isolerade tillvaro är allt
+annat än naturlig för en man, och för övrigt äro
+de ense om att jag behöver en läkare.
+</p>
+<p>
+Fåfängt väntar jag de behövliga pengarna från
+mitt fädernesland, och jag bereder mig att fly till
+fots, trampande stora landsvägen.
+</p>
+<p>
+»Jag har blivit lik pelikanen i öknen; jag är
+som ugglan i dess ensliga tillhåll.»
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_164' name='page_164'></a>164</span>
+</p>
+<p>
+Min närvaro plågar mina släktingar, och vore
+det icke för min kärlek till barnet, skulle man ha
+kört bort mig. Nu när smutsen eller snön hindra
+henne att gå till fots ute i det fria, bär jag den
+lilla på mina armar längs vägarna, bestiger kullarna
+och klättrar uppför klipporna. Då förmana de gamla:
+</p>
+<p>
+&mdash; Du får hjärtklappning, du ådrager dig lungsot
+på det här viset, du tar döden på dig.
+</p>
+<p>
+&mdash; En skön död vore det!
+</p>
+<p>
+Vi sitta vid middagsbordet den tjugonde
+november, en grå, kulen, vederstygglig dag. Alldeles utbränd
+efter en sömnlös natt och upprepade nappatag med
+de osynliga, förbannar jag livet och klagar över att
+solen är borta.
+</p>
+<p>
+Min mor har förutsagt, att jag icke skall bli
+frisk före kyndelsmässan, då solen kommer igen.
+</p>
+<p>
+&mdash; Här är min enda solstråle, sade jag till
+henne och pekade på min lilla Christine mitt emot
+mig.
+</p>
+<p>
+I samma ögonblick skingra sig de sedan veckor
+hopade molnen, och genom en rämna tränger ett
+ljusknippe in i salen och bestrålar mitt ansikte,
+bordduken, servisen .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+&mdash; Titta på solen, pappa! Titta solen! utropar
+barnet och knäpper ihop händerna.
+</p>
+<p>
+Jag reser mig, förvirrad, ett rov för de mest
+stridiga känslor.
+</p>
+<p>
+En slump? Nej, säger jag till mig själv!
+</p>
+<p>
+Undret, tecknet? Nej, det är för mycket för en
+misshaglig som jag, och den Evige befattar sig icke
+med jordmaskarnas små angelägenheter.
+</p>
+<p>
+Och ändock stannar denna solstråle kvar i mitt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_165' name='page_165'></a>165</span>
+hjärta som ett stort leende mitt i ansiktet på den
+missnöjde .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+Under de två minuter, som jag behöver för att
+gå till min stuga, upptorna molnen sig gruppvis i de
+äventyrligaste former, och i öster, där slöjan
+undanlyfts, är himmeln grön, smaragdgrön som en äng
+mitt i sommaren.
+</p>
+<p>
+Jag blir stående i min kammare och väntar på
+någonting obestämbart, men är försjunken i en ruelse,
+som är fridfull och ej bemängd med fruktan.
+</p>
+<p>
+Då dundrar ett åskslag, ett enda och utan
+föregående blixt, över mitt huvud. Först blev jag rädd
+och avvaktade det vanliga regnet och ovädret. Men
+ingenting inträffar; ett fullständigt lugn råder, och
+allt är över.
+</p>
+<p>
+Varför, frågar jag mig, har jag icke fallit ned
+och ödmjukat mig inför den Evige, som talat?
+</p>
+<p>
+Därför att då den Allsmäktige värdigas tala till
+en insekt, och det med majestätisk iscensättning,
+känner insekten sig förstorad och uppblåst av en
+sådan heder, och högmodet viskar åt honom, att
+han måtte vara en särskilt utvald varelse. Rent
+ut sagt fann jag mig stå i jämnhöjd med den
+Evige, utgöra en integrerande del av hans
+personlighet, emanerad ur hans väsende, ett organ i hans
+organism. Han behöver mig för att uppenbara sig,
+i annat fall skulle han låtit åskan slå ihjäl mig på
+fläcken. Varav kom ett så omätligt högmod hos
+en dödlig? Härstammar jag från seklernas början,
+då de upproriska änglarna förenade reste sig mot
+en härskare, som var nöjd med att råda över ett rike
+av slavar? Är det därför som min pilgrimsfärd på
+jorden gestaltat sig till ett gatlopp, där de uslaste
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_166' name='page_166'></a>166</span>
+bland de usla gottat sig åt att piska mig med spön,
+spotta på mig och smutskasta mig?
+</p>
+<p>
+Det finns ju icke en av alla upptänkliga
+förödmjukelser, som jag icke har prövat på; och
+likafullt växer alltjämt mitt högmod i direkt proportion
+till förnedringen. Vad är då detta? Jakob, som
+brottas med den Evige och utgår ur striden en smula
+lemmalytt, men medförande krigets äretecken. Job,
+ställd på prov och framhärdande i att rättfärdiga sig
+inför straff, som tillfogas honom oförskyllt.
+</p>
+<p>
+Sedan jag skakats av så många osammanhängande
+föreställningar, tvingar tröttheten mig att släppa tag,
+och mitt uppblåsta jag sjunker ihop igen, förminskas,
+så att det som tilldragit sig reduceras till ett intet:
+ett åskslag i slutet av november!
+</p>
+<p>
+Men ekot av åskdundret genljuder på nytt, och
+åter gripen av extas tar jag och öppnar bibeln på
+måfå, i det jag ber till Herren att han må tala högre
+för att jag skall förstå!
+</p>
+<p>
+Min blick faller genast på följande vers ur
+Jobs bok:
+</p>
+<p>
+»Vill du göra min dom om intet, vill du fälla
+mig för att själv få rätt? Haver du en arm såsom
+Gud, och <i>kan du låta tordönet ljuda
+såsom han</i>?»
+</p>
+<p>
+Intet tvivel mera! Den Evige har talat!
+</p>
+<p>
+&mdash; Evige! Vad vill du mig! Säg och din tjänare
+lyssnar därtill.
+</p>
+<p>
+Intet svar!
+</p>
+<p>
+Gott: jag ödmjukar mig inför den Evige, som
+har täckts ödmjuka sig inför sin tjänare. Men böja
+knä för folket och de mäktige? Aldrig!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_167' name='page_167'></a>167</span></p>
+<p>
+På aftonen mottog min goda mor mig på ett
+sätt som ännu är mig gåtfullt. Hon betraktar mig
+i smyg, med en rannsakande blick som om hon ville
+utröna vilket intryck den majestätiska tilldragelsen
+har gjort.
+</p>
+<p>
+&mdash; Hörde du?
+</p>
+<p>
+&mdash; Ja! Det är egendomligt, åskan vintertid.
+</p>
+<p>
+Åtminstone har hon slutat att tro mig vara en
+fördömd!
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_168' name='page_168'></a>168</span>
+<h2>XII.</h2>
+<h3>Helvetet lössläppt.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Emellertid, och för att bringa oreda i de riktiga
+föreställningarna om arten av den hemlighetsfulla
+sjukdom, som drabbat mig, utsprider ett nummer
+av »L&#8217;Evénement» nedanstående notis:
+</p>
+<p>
+»Den olycklige Strindberg, som kom hit till Paris
+med sitt kvinnohat, blev snart nog tvungen att ge
+sig av. Och sedan dess tiga hans likar, skräckslagna
+inför kvinnodömets fana.» &mdash; »De vilja ej undergå
+samma öde som Orfevs, på vilken de tragiska
+bacchanterna sleto huvudet från kroppen .&nbsp;.&nbsp;.»
+</p>
+<p>
+Det var alltså sant, att man hade lagt ut en
+snara där jag bodde vid rue de la Clef, och att
+detta mordförsök medförde som följder den
+sjuklighet, vars symptom ännu yppade sig. Och dessa
+kvinnor! Tydligen på grund av min artikel om de
+feministiska tavlorna av min kvinnodyrkande danske vän.
+Äntligen ett faktum, en påtaglig verklighet som
+befriar mig från alla de förskräckliga farhågorna för en
+sinnessjukdom.
+</p>
+<p>
+Jag skyndade till min mor med den goda
+nyheten: se nu här att jag inte är galen!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_169' name='page_169'></a>169</span>
+</p>
+<p>
+&mdash; Nej, du är inte rubbad, bara sjuk, och läkaren
+råder dig att ta kroppsövningar, till exempel att hugga
+ved .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+&mdash; Är det bra för kvinnorna, eller tvärtom?
+</p>
+<p>
+Vi skiljas med denna alltför skarpa replik. Jag
+hade glömt att ett kvinnligt helgon likafullt förblir
+kvinna, det vill säga fiende till mannen.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Allt är glömt, ryssarne, Rotschildarne,
+svartkonstnärerna, teosoferna, till och med den Evige.
+Jag är offret, Job, den oförvitlige, och
+kvinnorna ha velat döda sin Orfevs, författaren till
+Sylva Sylvarum, förnyaren av de döda
+naturvetenskaperna. Förvillad i en skog av ovissheter, skjuter
+jag åt sidan den nyfödda idén om ett övernaturligt
+ingripande av makterna i ett immateriellt syftemål,
+och jag glömmer att komplettera det nakna faktum,
+att man utfört ett attentat, med att söka rätt på
+upphovsmannen därtill.
+</p>
+<p>
+Brinnande av begär att hämnas, gör jag utkast
+till en angivelseskrift ställd till polisprefekturen i
+Paris, en annan till Paristidningarna, då en väl anbragt
+omkastning i händelsernas lopp kommer och gör ett
+slut på det tråkiga dramat, som hotat att utmynna
+i en fars.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En gulgrå dag efter middagen omkring
+etttiden envisas min lilla Christine att få följa mig till
+min stuga, dit jag beger mig för att få min vanliga
+middagslur.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_170' name='page_170'></a>170</span>
+</p>
+<p>
+Omöjligt att stå emot, och jag ger vika för
+hennes böner.
+</p>
+<p>
+När vi kommit dit upp, befaller min Christine
+fram pennor och papper. Vidare ger hon order om
+tavelböcker. Och jag måste gå henne tillhanda,
+förklara, rita.
+</p>
+<p>
+&mdash; Inte sova, pappa!
+</p>
+<p>
+Trött, utmattad, förstår jag icke varför jag lyder
+ett barn, men det finnes i hennes röst ett tonfall, som
+jag ej kan motstå.
+</p>
+<p>
+Då drar en positivspelare till med en vals utanför
+dörren. Jag föreslår lillan att dansa med barnflickan,
+som har följt henne. Lockade av musiken komma
+grannens barn dit, och i min förstuga blir det en
+improviserad bal, sedan positivspelaren ombetts stiga
+in i köket.
+</p>
+<p>
+Detta räcker en timme, och min nedslagenhet
+går sin kos.
+</p>
+<p>
+För att förströ mig och stilla sömnbegäret tar
+jag bibeln, vilken tjänar mig som orakel, och
+öppnande den på måfå läser jag:
+</p>
+<p>
+»Men Herrens ande vek ifrån Saul, och en ond
+ande från Herren kvalde honom. Och Sauls tjänare
+sade till honom! Se, en ond ande från Gud kväljer
+dig. Må vår herre tillsäga sina tjänare, som inför
+dig stå, att de uppsöka en man, som är kunnig i
+harpospel, på det att, när den onda gudsanden
+kommer över dig, han må spela med sin hand, att
+det må varda bättre med dig.»
+</p>
+<p>
+En ond ande, det var just det jag misstänkte.
+</p>
+<p>
+Men mitt under barnens förlustelser har min mor
+kommit för att söka lillan, och när hon får se att
+man håller bal, står hon där häpen.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_171' name='page_171'></a>171</span>
+</p>
+<p>
+Och hon förtäljer för mig, att just i denna timme
+har där nere i byn ett fruntimmer av bästa familj
+plötsligt blivit vansinnig.
+</p>
+<p>
+&mdash; Hur beter hon sig då?
+</p>
+<p>
+&mdash; Hon dansar, den gamla damen, dansar
+outtröttligt, klädd till brud, och inbillar sig vara Bürgers
+Lenore.
+</p>
+<p>
+&mdash; Hon dansar, säger du? Och vidare?
+</p>
+<p>
+&mdash; Hon gråter och fruktar att döden skall komma
+och hämta henne!
+</p>
+<p>
+Vad som ökar det rysliga i situationen är att
+detta fruntimmer har bott i det lilla hus jag hyr,
+och att hennes man har dött där barnbalen nu pågår.
+</p>
+<p>
+Förklaren detta, läkare, psykiatriker, psykologer!
+eller erkännen vetenskapens bankrutt!
+</p>
+<p>
+Min lilla dotter har besvurit den onde, och anden,
+som jagats på flykten av oskulden, har rusat på den
+gamla kvinnan, som skröt med att vara fritänkare.
+</p>
+<p>
+Spökdansen fortgår hela natten, och damen
+övervakas av väninnor, som värna henne mot dödens
+angrepp. Hon kallar det för döden, emedan hon
+förnekar tillvaron av onda andar. Emellanåt påstår
+hon till och med, att det är hennes avlidne make som
+plågar henne.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Min avresa är uppskjuten, men för att återhämta
+krafter efter de många sömnlösa nätterna flyttar jag
+och får ett sovrum i min tants våning på andra sidan
+om gatan.
+</p>
+<p>
+Jag lämnar alltså den rosenröda kammaren.
+(Vilket egendomligt sammanträffande, att
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_172' name='page_172'></a>172</span>
+pinofängelset i Stockholm i den gamla goda tiden kallades
+Rosenkammaren!)
+</p>
+<p>
+Första natten i ett lugnt och stilla rum, vars
+vitkalkade väggar äro fullsatta med tavlor föreställande
+manliga och kvinnliga helgon. Över min säng ett
+krucifix. Men andra natten börja andarne åter driva
+sitt spel.
+</p>
+<p>
+Jag tänder ljusen för att tillbringa tiden med
+läsning. En olycksbådande tystnad råder, och jag
+hör mitt hjärtas slag. Då skakar mig ett litet buller
+som en elektrisk gnista.
+</p>
+<p>
+Vad är det?
+</p>
+<p>
+En mycket stor spån, som bildat sig på
+stearinljuset, har fallit ned på golvet. Ingenting annat,
+men det anses vara ett dödsförebud i vårt land.
+Låt gå för döden då! Sedan jag läst en kvarts
+timme till, vill ja ta min näsduk, som jag dolt
+under långkudden. Den finnes ej där, men då jag
+söker, finner jag den på golvet. Jag böjer mig ned
+för att taga upp den. Någonting faller ner på mitt
+huvud, och då jag med fingrarna far igenom håret
+finner jag en »likspån» till.
+</p>
+<p>
+I stället för att bli förskräckt, kan jag ej
+tillbakahålla ett leende, så löjligt förefaller mig
+äventyret.
+</p>
+<p>
+Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om
+icke livet vore komiskt i sig självt? Så mycket bråk
+för så litet! Kanhända till och med att det i själens
+innersta gömmer sig ett obestämt medvetande om
+att allting här på jorden är blott en maskerad, är sken
+och gyckelbilder, och att gudarne roa sig åt våra
+lidanden.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_173' name='page_173'></a>173</span></p>
+<p>
+Högt uppe, ovanför berget på vilket slottet är
+byggt, reser sig en klippa som behärskar de övriga och
+bereder utsikt över den infernoliknande hålvägen.
+Man kommer dit igenom en lund av kanske
+tusenåriga ekar, enligt sägen en druidlund, eftersom
+misteln ymnigt anträffas där, växande överallt på
+lindar och äppleträd. Ovanom denna park stiger
+vägen brant igenom en mörk granskog.
+</p>
+<p>
+Flere gånger har jag försökt komma till toppen,
+men det hände alltid något oförutsett, som stötte
+mig tillbaka. Än var det en råbock, som bröt
+tystnaden med ett oväntat hopp, än en hare, som icke
+liknade någon vanlig hare, eller en vårfågel med
+sitt ängslande skri. Sista morgonen, dagen före
+min avresa, trotsade jag alla hinder, och efter att
+ha genomträngt den skumma, dystra granskogen,
+klättrar jag ända upp till toppen. Där hade man en
+präktig utsikt över Donaudalen och de steiermarkska
+alperna. Jag andas ut för första gången på länge,
+sedan jag lämnat den dunkla trattdalen nere i djupet.
+Solen upplyser nejden med dess oändliga horisonter,
+och alpernas vita kammar sammangå med molnen.
+Det är vackert som i himmelen! Månne jorden
+inrymmer både himmelen och helvetet, så att det icke
+finnes några andra ställen för straff och belöning?
+Kanske! Och säkert är, att då jag erinrar mig mitt
+livs skönaste ögonblick, minnes jag dem såsom
+himmelska, liksom de värsta förete sig såsom
+infernaliska.
+</p>
+<p>
+Har framtiden ännu förbehållit åt mig timmar
+eller minuter av denna lycka, vilken icke låter sig
+köpas annat än genom bekymmer och ett någorlunda
+rent samvete?
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_174' name='page_174'></a>174</span>
+</p>
+<p>
+Jag dröjer kvar där uppe, föga hågad för att
+åter stiga ned i smärtornas dal, och när jag går fram
+över bergplatån för att beundra jordens skönhet,
+märker jag att den avskilda klippa, som bildar själva
+spetsen, har av naturens hand uthuggits till en
+egyptisk sfinx. På jättens huvud ligger en stenhop, ur
+vilken uppsticker en käpp, prydd med ett stycke vitt
+lärft, som skall tjäna till flagga.
+</p>
+<p>
+Utan att fråga mig vad denna ställning skall
+betyda, hemsökes jag av den enda, oemotståndliga
+föreställningen: Du måste taga flaggan med dig!
+</p>
+<p>
+I trots av faran, som jag föraktar, stormar jag
+branten och erövrar flaggan. I samma stund tonar
+oväntat från sluttningen där nere mot Donau en
+bröllopsmarsch, som spelas och beledsagas av
+jubelsånger. Det är ett brudfölje, osynligt för mig, men
+igenkännligt på de vid giftermål obligatoriska
+bössskotten.
+</p>
+<p>
+Tillräckligt barn i själen och nog olycklig för
+att kunna omsmälta till poesi de mest alldagliga och
+naturliga händelser, upptager jag detta såsom ett
+gott förebud.
+</p>
+<p>
+Och ogärna, med långsamma fjät nedstiger jag
+till smärtornas och dödens, de sömnlösa nätternas
+och demonernas dal, där min lilla Beatrice väntar
+mig och misteln, som jag hade lovat henne; den
+grönskande kvisten, som växer mitt ibland snön och
+egentligen borde avtagas med guldskära.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Redan länge hade mormodern uttryckt sin önskan
+att se mig, vare sig för att åvägabringa en försoning
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_175' name='page_175'></a>175</span>
+eller av skäl, som måhända hade sin rot i det ockulta,
+eftersom hon är en klärvoyant och visionär. Under
+olika förevändningar hade jag uppskjutit besöket,
+men min svärmors avresa dit, som var utsatt till
+bestämd dag, tvang mig att fara och hälsa på den
+gamla för att säga henne farväl, antagligen det sista
+på denna sidan graven.
+</p>
+<p>
+Den 26 november, en kall och klar dag, företaga
+min mor, barnet och jag pilgrimsfärden till Donau,
+där familjens stamgård är belägen.
+</p>
+<p>
+Vi stiga ur vid värdshuset, och medan jag
+avvaktar min svärmors återkomst &mdash; hon har begett
+sig till sin mor för att anmäla mitt besök &mdash; strövar
+jag omkring på ängarna och i lunderna, som jag icke
+har sett sedan två år tillbaka. Minnena nedtynga
+mig, och bilden av min hustru blandar in sig i allt.
+Och allt är skövlat av frosten och höstrusket; icke
+en blomma, icke ett grönt strå där, varest vi båda
+hade plockat alla vårens, sommarens och höstens
+blommor.
+</p>
+<p>
+På eftermiddagen föres jag till den gamla, som
+bor i den till villan hörande paviljongen, den stuga
+där mitt barn föddes. Mötet försiggår städat utan
+hjärtlighet, och man tyckes ha väntat en scen i stil
+med den förlorade sonen, vilket bär emot för mig.
+</p>
+<p>
+Jag inskränker mig till att återväcka minnena av
+ett försvunnet paradis. Det är jag och hon som ha
+färgstrukit dörr- och fönsterposterna till ära för den
+lilla Christines ankomst till världen. Rosorna och
+skogsrevorna, som smycka fasaden, har jag med egen
+hand planterat. Stora trädgårdsgången har jag rensat
+med hackan. Men valnötsträdet, som jag planterat
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_176' name='page_176'></a>176</span>
+dagen efter Christines födelse, har försvunnit.
+»Livets träd», som man kallade det, är dött.
+</p>
+<p>
+Tvenne år, två evigheter ha förflutit sedan
+avskedsord utbyttes mellan henne på flodstranden och
+mig på ångbåten, som förde mig till Linz på väg
+till Paris.
+</p>
+<p>
+Vilkendera bär skulden för brytningen? Jo, jag
+som har mördat min kärlek och hennes. Farväl,
+vita hus i Dornach, törnenas fält, och rosornas!
+Farväl, Donau! Jag tröstar mig med den
+inbillningen att I icke voren annat än en dröm, kort liksom
+sommaren, ljuvare än verkligheten, som jag icke
+saknar.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Natten tillbringa vi på värdshuset, där min mor
+jämte barnet på min enträgna begäran har tagit
+nattkvarter för att beskydda mig mot dödens tillbud,
+vilka jag har förutkänt genom det sjätte sinne, som
+utbildats under inflytande av marter under sex
+månader i följd.
+</p>
+<p>
+Klockan tio på kvällen kommer en vindstöt och
+ruskar på min dörr, som går utåt korridoren. Jag
+fäster den med träkilar. Ingenting hjälper, den
+fortfar att skaka.
+</p>
+<p>
+Därefter sjunger det i fönstren, och kaminen
+tjuter som en hund, hela huset gungar som ett
+fartyg.
+</p>
+<p>
+Jag kan icke sova, och än är det min mor som
+jämrar sig, än den lilla som gråter.
+</p>
+<p>
+På morgonen kommer min mor ut alldeles matt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_177' name='page_177'></a>177</span>
+efter den sömnlösa natten och annat, som hon döljer
+för mig, och hon säger:
+</p>
+<p>
+&mdash; Res, mitt barn; jag har fått nog av detta os
+från helvetet!
+</p>
+<p>
+Och jag reser, till Norden, på pilgrimsfärd, för
+att uthärda fiendens eld å en annan station på
+försoningens väg.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_178' name='page_178'></a>178</span>
+<h2>XIII.</h2>
+<h3>Pilgrimsfärd och försoning.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Det finnes 90 städer i Sverige, och till den som
+jag avskyr mest ha makterna dömt mig.
+</p>
+<p>
+Jag börjar med att besöka läkarne.
+</p>
+<p>
+Den förste påstår att jag lider av nevrasteni;
+den andre har klart för sig att det är angina
+pectoris; den tredje paranoia, således sinnessjukdom;
+den fjärde emfysem .&nbsp;.&nbsp;. Detta är till fyllest för att jag
+kan känna mig skyddad mot att inspärras på dårhus.
+</p>
+<p>
+Emellertid måste jag för att få existensmedel
+skriva artiklar i en tidning. Men varje gång jag
+slår mig ned vid bordet för att fatta pennan, är
+helvetet löst. Nu har man hittat på en ny fint för
+att göra mig galen. Så fort jag tagit in på hotellet,
+utbryter ett larm, överensstämmande med det vid
+rue de la Grande Chaumière i Paris; man går med
+släpande steg och flyttar på möbler. Jag byter om
+rum, byter om hotell, bullret finns där ändå ovanför
+mitt huvud. Jag går på källare; knappt har jag valt
+en plats i matsalen förr än oväsendet börjar. Och
+väl att märka, jag frågar alltid de närvarande om
+de höra samma buller som jag; man svarar alltid
+ja och ger en motsvarande beskrivning därpå.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_179' name='page_179'></a>179</span>
+</p>
+<p>
+Alltså är det inte någon hörselhallucination;
+överallt en planlagd intrig, säger jag till mig själv.
+Men en dag, då jag oförhappandes inträder i en
+skomakarebutik, begynner bullret i samma ögonblick.
+Alltså ingen överlagd intrig! Det är djävulen! Jagad
+från det ena hotellet till det andra och överallt
+förföljd genom elektriska trådar, som nå ända till kanten
+av min säng, överallt anfallen av dessa elektriska
+strömmar, som lyfta mig ur stolen och ur sängen,
+förbereder jag ett självmord efter konstens regler.
+</p>
+<p>
+Det är det rysligaste väder ute, och min
+sorgsenhet söker jag skingra genom dryckeslag bland vänner.
+</p>
+<p>
+En dag då jag var bragt till förtvivlan, efter
+en bacchanal kvällen förut, har jag just slutat min
+morgonfrukost på rummet. Brickan med servisen
+står kvar på bordet, och jag vänder ryggen åt den.
+Ett klanglöst buller drar min uppmärksamhet dit,
+och jag ser att en kniv har fallit ned på golvet.
+Jag tar upp den och lägger den aktsamt så, att intet
+skall kunna inträffa. Den lyftes upp av sig själv
+och faller.
+</p>
+<p>
+Elektricitet är alltså med i spelet!
+</p>
+<p>
+Samma morgon sitter jag och skriver ett brev
+till min svärmor, vari jag klagar över det dåliga
+vädret och över livet i allmänhet. Vid dessa ord:
+»jorden är smutsig, havet är smutsigt, och från
+himmeln regnar det gyttja .&nbsp;.&nbsp;.», tänke man sig min
+överraskning, då jag ser en droppe kristallrent vatten
+falla ned på papperet!
+</p>
+<p>
+Ingen elektricitet! Underverk!
+</p>
+<p>
+På aftonen, fortfarande vid skrivbordet,
+skrämmes jag av ett buller från det håll där kommoden står.
+Jag ser efter och märker att en vaxduk, som jag
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_180' name='page_180'></a>180</span>
+begagnar vid morgonbaden, har fallit ned. Då hänger
+jag, för att kontrollera saken, upp duken igen på
+ett särskilt sätt, som gör att den omöjligt kan falla.
+</p>
+<p>
+Den faller ändå!
+</p>
+<p>
+Vad är det?
+</p>
+<p>
+Nu rikta mina tankar sig åter på ockultisterna
+och deras hemliga förmåga till varjehanda.
+</p>
+<p>
+Jag beger mig från staden, medförande min
+skriftliga angivelse, och far till Lund, där gamla vänner,
+läkare, psykiatriker, till och med teosofer, bo, på vilkas
+bistånd jag räknar för min timliga frälsning.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Varför och huru har jag drivits att slå mig
+ned i denna lilla universitetsstad, beryktad såsom en
+relegations- eller botgöringsort för Uppsalastudenter,
+som festat för mycket till nackdel för sin kassa eller
+sin hälsa? Är det ett Canossa, varest jag bör avsvärja
+mina villomeningar inför denna ungdomsskara, som
+en gång har kallat mig sin banérförare, det
+var mellan 1880 och 1890? Jag vet väl hurudan
+situationen är, och att jag är lyst i bann av flertalet
+bland professorerna såsom en ungdomens förförare;
+att fäder och mödrar frukta för mig som för hin onde.
+</p>
+<p>
+Därtill kommer att jag har ådragit mig personlig
+fiendskap här; jag är skuldsatt här, och det under
+omständigheter, som kasta en mindre vacker dager
+på min karaktär; här bor Popoffskys svägerska med
+sin man, och som båda intaga en framskjuten plats i
+societeten, äro de i stånd till att skaffa mig besvärliga
+fiender på halsen. Här finnas till och med släktingar,
+som förnekat mig, vänner som sagt upp bekantskapen
+och blivit mina fiender. Det är med ett ord den
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_181' name='page_181'></a>181</span>
+mest illa valda plats för en vistelse i lugn och ro; det
+är helvetet, men konstruerat med en mästerlig
+följdriktighet och en gudomlig sinnrikhet. Det är här jag
+har att tömma kalken och återförena ungdomen med
+de vredgade makterna.
+</p>
+<p>
+Av en tillfällighet, som för resten är ganska
+pittoresk, har jag nyligen köpt mig en modern kappa
+med krage och kapuschong, loppbrun till färgen och
+liknande kapucinermunkarnas kåpa. I botgöraredräkt
+gör jag alltså mitt återinträde i Sverige efter sex års
+landsflykt.
+</p>
+<p>
+Omkring år 1885 bildades i Lund en
+studentförening, som kallade sig »De unga gubbarne», och
+vars litterära, vetenskapliga och sociala intressen
+kunde översättas med dess lösen, radikalism.
+Programmet, som anknöt sig till de moderna idéerna,
+var först socialistiskt, därefter nihilistiskt för att
+slutligen utmynna i en allmän upplösningens anda,
+en fin-de-sièclestämning, med anstrykning av satanism
+och dekadans.
+</p>
+<p>
+Partiets chef och den tappraste bland paladinerna,
+en mångårig vän till mig, vilken jag dock ej nu
+träffat på tre år, kommer och hälsar på mig.
+</p>
+<p>
+Klädd som jag i en kåpa, men grå som
+franciskanermunkarnes, ter han sig åldrad, avmagrad, med
+ynklig uppsyn, och berättar mig sin historia genom
+sin blotta fysionomi.
+</p>
+<p>
+&mdash; Även du?
+</p>
+<p>
+&mdash; Ja! Det är ute med det där, nu!
+</p>
+<p>
+Då jag vill bjuda honom ett glas vin, presenterar
+han sig som absolutist, vilken icke mer smakar något
+starkt!
+</p>
+<p>
+&mdash; Och De unga gubbarne?
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_182' name='page_182'></a>182</span>
+</p>
+<p>
+&mdash; De ha dött, kommit på utförsbacken, blivit
+brackor, inregistrerats i det fördömda samhället.
+</p>
+<p>
+&mdash; Canossa?
+</p>
+<p>
+&mdash; Canossa över hela linjen!
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är således någonting providentiellt i att
+jag har kommit hit?
+</p>
+<p>
+&mdash; Providentiellt! Det är just rätta ordet.
+</p>
+<p>
+&mdash; Makterna alltså erkända i Lund?
+</p>
+<p>
+&mdash; Makterna förbereda sin återkomst.
+</p>
+<p>
+&mdash; Kan man sova om nätterna här i Skåne?
+</p>
+<p>
+&mdash; Inte just! Alla människor klaga över att de
+ha maran, bröstbeklämning, affektioner åt hjärtat.
+</p>
+<p>
+&mdash; Så lägligt jag då har kommit, eftersom
+detsamma just är fallet med mig.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Vi ha samspråkat ett par timmar om de underliga
+saker som nu inträffa, och min vän har berättat
+mig sällsamma händelser, för vilka än den ene, än
+den andre råkat ut, och såsom en sammanfattning
+uttalar han det förmenande att den nuvarande
+ungdomen går och väntar på något nytt.
+</p>
+<p>
+&mdash; Man åstundar en religion; en försoning med
+makterna (det är just ordet), ett närmande till den
+osynliga världen. Det naturalistiska skedet var
+kraftigt och bördigt, men har nu tjänat ut sin tid.
+Det finnes ingenting att anmärka mot den rörelsen,
+ingenting att ångra, eftersom makterna ha så velat,
+att vår väg skulle gå fram därigenom. Ett
+experimenterande skede, där experimenten med negativt
+resultat ha bevisat fåfängligheten av vissa teorier,
+som ställts på prov. En Gud, okänd tills vidare,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_183' name='page_183'></a>183</span>
+vilken utvecklar sig och växer, uppenbarar sig tid
+efter annan och dessemellan tyckes lämna världen
+åt dess öde, likt åkerbrukaren som låter dårrepet och
+vetet frodas ända till skörden. För varje gång som
+han uppenbarar sig har han ändrat åsikter och
+börjar sin nya styrelse med att införa förbättringar,
+framgångna ur praktiken.
+</p>
+<p>
+Religionen skall sålunda återkomma, men under
+andra former, och en kompromiss med de gamla
+religionerna synes icke vara möjlig. Det är icke
+ett reaktionsskede som förestår, det är icke ett
+återvändande till det som har levat ut, det är
+framåtskridandet mot någonting nytt!
+</p>
+<p>
+Vad för nytt? Vi få se!
+</p>
+<p>
+Mot slutet av vårt samtal slungar jag ut en
+fråga såsom man skjuter en pil mot molnen.
+</p>
+<p>
+&mdash; Känner du till Swedenborg?
+</p>
+<p>
+&mdash; Nej! Men min mor har hans arbeten, och
+det har till och med hänt henne underbara saker .&nbsp;.&nbsp;.
+</p>
+<p>
+Från ateism till Swedenborg tycks det bara
+vara ett steg!
+</p>
+<p>
+Jag ber att få låna Swedenborgs skrifter, och
+min vän, denne Saulus bland de unga profeterna,
+tar med sig till mig Arcana Coelestia. Och han tar
+också med sig en ung man, som blivit benådad av
+makterna, ett underbarn, som berättar mig ett sitt
+livsäventyr, vilket är endast alltför likt mina, och
+då vi jämföra våra vedermödor, går ljuset upp, och
+vi vinna befrielse med bistånd av Swedenborg.
+</p>
+<p>
+Jag hembär tack åt försynen, som sänt mig till
+denna föraktade småstad för att där försona min
+skuld och bliva frälst.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_184' name='page_184'></a>184</span>
+<h2>XIV. </h2>
+<h3>Återlösaren.</h3>
+</div>
+
+<p>
+När Balzac hade gjort mig bekant med min
+sublime landsman Emanuel Swedenborg, denna
+Nordens Buddha, i sin bok »Séraphita», hade han lärt mig
+känna den evangeliska sidan hos profeten. Nu är det
+lagen som slår mig, krossar och befriar mig.
+</p>
+<p>
+Genom ett ord, ett enda, uppgår ljuset i min
+själ och skingrar farhågorna, de fruktlösa
+grubblerierna om inbillade fiender, elektriker, utövare av
+svarta magien, och detta lilla ord var
+<i>Ödeläggelse</i>. Allt det som vederfarits mig återfinnes hos
+Swedenborg; hjärtångesten (angina pectoris),
+bröstbeklämningen, hjärtklappningen, vad jag kallade den
+elektriska gördeln, allt finnes där, och
+sammanfattningen av dessa företeelser bildar den andliga
+luttringen, känd redan av aposteln Paulus och omnämnd
+i breven till Korintierna och Timoteus. »Jag har
+dömt, att den, som så bedrivit, han skall överlämnas
+åt Satan till köttets fördärv, på det att anden må
+bliva frälst på Herren Jesu dag.» &mdash; »Och bland
+dessa äro Hymeneus och Alexander, vilka jag har
+överlämnat åt Satan, på det att de genom denna
+tuktan skulle lära sig att icke mera försmäda.»
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_185' name='page_185'></a>185</span>
+</p>
+<p>
+Vid läsningen av Swedenborgs drömmar 1744,
+året innan hans förbindelser med den osynliga världen
+togo sin början, upptäcker jag att profeten har
+undergått samma nattliga tortyr som jag själv på senare
+tider lidit, och i sanning slående är därvid den
+fullkomliga överensstämmelsen i symptomen, vilken icke
+lämnar något tvivel övrigt angående arten av den
+sjukdom som träffat mig. I Arcana Coelestia
+förklarades gåtorna från dessa sista två år, och det
+med en så mäktig detaljtrohet, att jag, ett barn av
+det berömda nittonde århundradets senare del,
+därifrån hämtat en orubblig övertygelse om att helvetet
+finnes till, men här på jorden, och att jag nyligen
+genomgått det.
+</p>
+<p>
+Swedenborg förklarar för mig orsaken till min
+vistelse på Saint-Louis-sjukhuset, och det sålunda:
+alkemister angripas av spetälska och få kliande
+sårskorpor likt fiskfjäll. Det var den obotliga
+hudsjukdomen.
+</p>
+<p>
+Swedenborg uttolkar betydelsen av de hundra
+bekvämlighetshusen i hotell Orfila; det är
+exkrementhelvetet. &mdash; Sotaren, som min lilla flicka såg
+i Österrike, finns där också: »Bland andarne urskiljer
+man sådana som kallas sotare, därför att de i själva
+verket hava ansiktet nedrökt och uppträda klädda
+i mörk sotfärgad dräkt &mdash; &mdash; &mdash; En av dessa
+sotareandar kom till mig och låg åt mig enträget att jag
+skulle fälla förböner för att han måtte bliva insläppt
+i himmelen; &#8217;jag tror mig icke,&#8217; sade han, &#8217;ha gjort
+något varmed jag förtjänat bliva utesluten därifrån:
+jag har bannat jordinnevånarne, men jag har låtit
+undervisning följa på snubborna och agan .&nbsp;.&nbsp;.&#8217;»
+</p>
+<p>
+»De sedeväktande, tuktande eller undervisande
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_186' name='page_186'></a>186</span>
+andarne fästa sig vid hans vänstra sida i det de
+luta sig mot ryggen och granska där hans minnes
+bok och läsa däri hans gärningar, ja till och med
+hans tankar; ty när en ande insmyger sig hos
+människan, tager den hennes minne i besittning. När
+de se någon dålig handling eller avsikt att göra
+något ont, straffa de henne därför genom en smärta
+i foten, i handen (!) eller omkring magtrakten, och
+de göra det med en ojämförlig färdighet. En rysning
+bebådar deras ankomst.»
+</p>
+<p>
+»Förutom smärtor i lemmarna begagna de en
+smärtsam beklämning omkring naveln, likasom
+förorsakad av en stickande gördel; kvävningar åt
+bröstet tid efter annan, vilka drivas ända till ångest;
+avsmak för all annan föda än bröd, under några
+dagar .&nbsp;.&nbsp;.»
+</p>
+<p>
+»Andra andar försöka intala mig motsatsen mot
+vad läroandarne sagt mig. Dessa motsägelseandar
+hade på jorden varit människor, förvista ur
+samhället på grund av sin brottslighet. Man känner
+deras annalkande på en fladdrande låga, som tyckes
+sänka sig framför ens ansikte; de taga plats
+nedanför ryggen på människan, varifrån de låta sig
+förnimmas åt lemmarna till.»
+</p>
+<p>
+(Dylika fladderlågor eller gnistor ha visat sig
+för mig två gånger, och alltid i upproriska stunder,
+då jag förkastade allting såsom tomma drömmar.)
+</p>
+<p>
+»De predika att man icke skall sätta tro till vad
+läroandarne ha sagt i överensstämmelse med
+änglarne, och att man icke skall lämpa sin vandel efter
+den undervisning man åtnjutit av dem, utan leva i
+allsköns självsvåld och frihet, efter eget behag;
+vanligen infinna de sig när de andra försvunnit;
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_187' name='page_187'></a>187</span>
+människorna känna vad de gå för och bry sig föga om
+dem, men lära sig dock därigenom vad det goda och
+det onda är, ty man förvärvar kännedom om det
+godas beskaffenhet genom dess motsats; och varje
+begrepp eller idé om en sak bildas genom reflexion,
+som går ut på åtskillnader, hämtade från motsatser,
+vilka skärskådas på olika sätt och ur olika
+synpunkter.»
+</p>
+<p>
+Läsaren torde erinra sig de människoansikten,
+liknande antika marmorskulpturer, som jag såg
+bildade av mitt vita örngottsvar i hotell Orfila. Därom
+säger Swedenborg:
+</p>
+<p>
+»Två kännemärken yppa för dem, att de
+(andarne) äro hos en människa; det ena är en gammal
+man med vitt ansikte; detta tecken förkunnar för
+dem, att de alltid böra säga sanningen och endast
+göra det rätta .&nbsp;.&nbsp;. Jag har själv sett detta antika
+människohuvud .&nbsp;.&nbsp;. Skinande vita och mycket sköna
+anleten, i vilka på en gång redlighet och
+blygsamhet framstråla.»
+</p>
+<p>
+(För att icke göra läsaren rädd har jag med flit
+dolt, att allt det jag här ovan citerat har avseende
+på inbyggarna å planeten Jupiter. Döm om min
+överraskning då jag en dag i våras fick i handen
+en tidskrift, som återgav Swedenborgs hus på
+planeten Jupiter, ritat av Victorien Sardou. Till en
+början: varför just Jupiter? Vilket säreget
+sammanträffande! Och har franska scenens lagerkrönte
+mästare lagt märke till att vänstra fasaden, betraktad
+på tillräckligt avstånd, bildar ett antikt
+människoansikte? Detta ansikte liknar mitt örngottsvars! Men
+på Sardous teckning finns det flere
+människosilhuetter, danade av konturerna. Har månne
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_188' name='page_188'></a>188</span>
+mästarens hand förts av en annan hand, så att han har
+givit oss mer än han medvetet haft klart för sig?)
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Var har Swedenborg sett dessa helveten och
+dessa himlar? Är det visioner, intuitioner,
+inspirationer? Jag vet knappast, men motsvarigheten
+mellan hans helvete och Dantes samt grekisk-romerska
+och germanska mytologiernas gör mig böjd för att
+tro, det makterna alltid betjänat sig av i det närmaste
+överensstämmande medel för sina avsikters
+förverkligande. Och makternas avsikter? Människotypens
+fullkomnande, framalstrandet av den överlägsna
+människan, <i>der Übermensch</i>, insatt i sin värdighet
+av Nietzsche, detta tuktospö, som i förtid blev
+utslitet och kastat på elden.
+</p>
+<p>
+Det ondas problem uppställer sig då åter, och
+Taines sedliga indifferentism faller till jorden inför
+de nya kraven.
+</p>
+<p>
+Demonerna följa som en konsekvens därav. Vad
+äro demonerna för något? Så snart som vi ha erkänt
+odödligheten, äro de döda ingenting annat än
+överlevande, som fortsätta sina förbindelser med de
+levande. De onda genierna äro följaktligen icke elaka,
+eftersom deras mål är ett gott, och det vore bättre
+att använda Swedenborgs ord, tuktoandar, för att
+avlägsna fruktan och förtvivlan.
+</p>
+<p>
+Djävulen som autonom personlighet och jämlike
+med Gud torde ej finnas till, och den ondes
+oförnekliga uppenbarelser i traditionell gestalt torde vara
+endast en skräckbild, frammanad av försynen, den
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_189' name='page_189'></a>189</span>
+enda och goda, som förfogar över en omätlig
+tjänarskara, sammansatt av hädangångna.
+</p>
+<p>
+Trösten eder därför, och våren stolta över den
+nåd som beviljas eder, I alle som ären bedrövade
+och hemsökens av sömnlöshet, maran, syner, ångest
+och hjärtklappning! Numen adest! Gud vill hava er!
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_190' name='page_190'></a>190</span>
+<h2>XV.</h2>
+<h3>Vedermödor.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Sålunda internerad i denna lilla musernas stad
+utan förhoppning att slippa ut, genomkämpar jag
+det fruktansvärda slaget mot fienden, mitt själv.
+</p>
+<p>
+Varje morgon då jag tar min promenad på vallen
+under lönnarna, erinras jag av det ofantliga röda
+dårhuset om den fara jag undgått och om
+framtiden i händelse av återfall. Swedenborg har, genom
+att upplysa mig angående rätta beskaffenheten av
+de fasor som tillstött under sista året, befriat mig
+från elektrikerna, svartkonstnärerna, förgörarne, de
+avundsamma guldmakarne, och angående den
+befarade galenskapen. Han har anvisat mig den enda
+vägen till räddning: att söka demonerna i deras
+hålor, inom mig själv, och att döda dem genom .&nbsp;.&nbsp;.
+ånger. Balzac har såsom profetens adjutant lärt mig
+i sin Séraphita att »samvetskvalet är en vanmäktig
+känsla hos den, som kommer att åter beträda
+förvillelsens väg. Ångern ensam är en styrka, den gör ett
+avgörande slut på allt.»
+</p>
+<p>
+Alltså ångern! Men är det icke att jäva
+försynen, som hade utkorat mig till sitt plågoris; är
+det icke att säga till makterna: I haven illa lett mina
+öden; I haven låtit mig födas med en kallelse till
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_191' name='page_191'></a>191</span>
+att bestraffa, att kullslå avgudabilder, att anstifta
+uppror, och sedan undandragen I mig ert beskydd
+och låten mig stå där till ett åtlöje och återkalla
+vad jag förkunnat. Krypa till korset, göra avbön!
+Det är för galet med en sådan circulus vitiosus! vilken
+jag för resten har förutsett i mitt tjugonde år, då jag
+diktade mitt skådespel Mäster Olof, som blivit mitt
+eget livs tragedi. Vad tjänar det till att ha framsläpat
+en mödosam tillvaro under trettio år för att genom
+erfarenheter vinna det, som jag i förväg hade fattat i
+begrepp? I min ungdom var jag en uppriktigt
+troende, och I han gjort mig till fritänkare. Från
+fritänkare han I gjort mig till ateist; från ateist till
+religiös. Inspirerad av humanitära idéer har jag rosat
+socialismen. Fem år senare han I bevisat för mig det
+orimliga i socialismen. Allt som hänfört mig han I
+gjort ogiltigt! Och antaget att jag överlämnar mig
+åt religionen, så är jag viss på att I inom tio år skolen
+vederlägga religionen.
+</p>
+<p>
+Frestas man icke tro, att gudarne skämta med
+oss dödliga, och att det är därför som vi medvetna
+spefåglar kunna skratta i de plågsammaste
+ögonblicken av vårt liv!
+</p>
+<p>
+Huru kunnen I begära att man skall taga på
+allvar det som visar sig vara ett jättelikt skämt?
+</p>
+<p>
+Jesus Kristus, Frälsaren, vad är det som han
+har frälsat? Se på de mest kristna av alla, våra
+skandinaviska »läsare», dessa bleka, elaka,
+skräckslagna figurer, som ej kunna le och ha utseende
+av besatta. De tyckas bära demonen i sitt hjärta,
+och lägg märke till huru de flesta av deras ledare
+slutat i fängelse som missdådare. Varför har deras
+Herre överlämnat dem åt fienden?
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_192' name='page_192'></a>192</span>
+</p>
+<p>
+Är religionen ett straff, och är Kristus en
+hämnande ande?
+</p>
+<p>
+Alla gamla gudar ha förvandlats till demoner i
+en påföljande tid. De olympiska blevo onda andar,
+Oden, Tor, Djävulen i egen person,
+Promethevs-Lucifer, Ljusbringaren, degenererad till Satan.
+Förhåller det sig så (Gud förlåte mig!), att även Kristus
+omgestaltats till demon? Han är en dödare av
+förståndet, av köttet, av skönheten, glädjen,
+mänsklighetens renaste tillgivenhetskänslor. En dödare av
+dygder: frimodigheten, tapperheten, äran, kärleken
+och barmhärtigheten!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Solen skiner, vardagslivet går sin gilla gång,
+arbetarnas buller stämmer sinnena till glädje. Det
+är i sådana ögonblick som upprorsmodet stegrar sig,
+och som man slungar sin utmaning, sina tvivel mot
+himmelen.
+</p>
+<p>
+Men om natten falla tystnaden och ensligheten
+över en, övermodet skingras, hjärtat slår hörbart
+och bröstet beklämmes. Då, fall på knä i törnhäcken
+utanför ditt fönster; gå och sök läkare eller få fatt
+på en kamrat som vill sova i samma rum som du!
+</p>
+<p>
+Träd in ensam nattetid i din kammare, och du
+skall finna någon där före dig. Du ser honom icke,
+men du känner hans närvaro. Gå till hospitalet och
+rådfråga psykiatern; han skall säga dig varjehanda
+om nevrasteni, paranoia, angina pectoris och så vidare,
+men han skall aldrig bota dig.
+</p>
+<p>
+Vart gån I då, I alle som liden av sömnlöshet,
+som vandren omkring på gatorna och vänten på
+soluppgången?
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_193' name='page_193'></a>193</span></p>
+<p>
+Världskvarnen. Guds kvarn, det är två uttryck
+som kommit i omlopp.
+</p>
+<p>
+Han I hört den där susningen i öronen, vilken
+liknar bullret från en vattenkvarn?
+</p>
+<p>
+Han I märkt under tystnaden nattetid eller till och
+med på ljusa dagen, huru minnena från ert förflutna
+liv återuppväckta röra på sig, ett i sänder eller
+gruppvis. Alla felsteg som du begått, alla förbrytelser, alla
+dumheter; de jaga upp blodet i örsnibbarna på dig,
+kallsvetten i håret, rysning utefter ryggraden. Du
+återupplever ditt genomlevda liv ända från födelsen
+till den dag som inne är; du lider ännu en gång alla
+genomlidna lidanden, du sväljer alla de kalkar du
+så ofta tömt till dräggen; du korsfäster ditt skelett
+när det icke mer finnes något kött att korsfästa; du
+bränner å båle din själ, när hjärtat är lagt i aska.
+</p>
+<p>
+Du känner till detta?
+</p>
+<p>
+Det är Herrens kvarn, som mal långsamt, men
+mal fint &mdash; och svart! Du är upplöst i stoft, och
+du tror att det är slut med dig. Nej då, det skall
+börja om igen, och man låter dig åter gå igenom
+kvarnen! Känn dig lycklig! Det är helvetet här på
+jorden, erkänt av Luther, vilken skattar såsom en
+särskild nåd att varda pulvriserad på denna sidan
+om empyrén.
+</p>
+<p>
+Känn dig lycklig, och var tacksam därtill!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Vad är att göra? Ödmjuka sig!
+</p>
+<p>
+Men ödmjukar du dig inför människor, skall
+deras högmod väckas därav, enär de då tro sig
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_194' name='page_194'></a>194</span>
+vara bättre än du, huru stor än deras brottslighet
+må vara.
+</p>
+<p>
+Ödmjuka sig inför Gud, alltså? Men det är en
+skymf mot den Högste att neddraga honom till att
+vara en plantageägare, som härskar över slavar!
+</p>
+<p>
+Bed! Vad? Vilja tillvälla sig rätt att tumma på
+den Eviges vilja och rådslut, att på inställsamhetens
+och kryperiets väg få honom att ändra dem!
+</p>
+<p>
+Jag söker Gud, men finner djävulen. Det är
+vad som vederfarits mig.
+</p>
+<p>
+Jag har gjort bot, jag har bättrat mig, och så
+snart jag börjat omsula min själ, måste jag å nyo
+sätta på en lapp. Sätt dit nya klackar, och ovanlädret
+spricker. Det är att immerfort börja om på nytt.
+</p>
+<p>
+Jag lägger bort starka drycker och kommer hem
+nykter vid niotiden på aftonen för att förtära mitt
+glas mjölk. Rummet är fullproppat med alla slags
+demoner, som rycka mig ur sängen och kväva mig
+under täcket. Om jag går hem rusig omkring
+midnatt, somnar jag in som en ängel och vaknar kry
+som en liten gud, med krafter att arbeta som en
+galärslav.
+</p>
+<p>
+Jag undviker kvinnor, och osunda drömmar
+komma över mig om natten.
+</p>
+<p>
+Jag vänjer mig vid att tänka idel gott om mina
+vänner; jag anförtror dem mina hemligheter, mina
+pengar; och jag blir bedragen. Då jag förtörnas
+över en trolöshet, är det alltid jag som får uppbära
+straffet.
+</p>
+<p>
+Jag försöker att älska människorna i klump;
+jag gör mig blind för deras fel, och med en gränslös
+långmodighet förlåter jag nedrigheterna, bakdanteriet;
+men en vacker dag finner jag mig gjord till
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_195' name='page_195'></a>195</span>
+medbrottsling. Då jag drar mig från en sällskapskrets,
+som jag finner vara dålig, anfäktas jag genast av
+ensamhetskänslans demoner, och när jag söker mig
+bättre umgängesvänner, råkar jag in bland de värsta.
+Än mera, sedan jag segrat över mina dåliga böjelser
+och genom avhållsamhet uppnått en viss grad av
+hjärtefrid, erfar jag en självbelåtenhet, som höjer
+mig över min nästa, och detta är dödssynden,
+egenkärleken, vilken genast drar straff över sig.
+</p>
+<p>
+Huru förklara det faktum, att varje lärospån i
+dygden följes av en ny last?
+</p>
+<p>
+Swedenborg löser knuten i det han yttrar, att
+lasterna äro straff som åläggas människor för synder
+av en högre ordning. Sålunda dömas de maktlystna
+till det sodomitiska helvetet; medgivet att teorien
+innebär sanning, måste vi underkasta oss våra laster och
+njuta av de åtföljande samvetskvalen såsom en avgift
+erlagd vid kassaluckan. Följaktligen: att söka dygden
+är liktydigt med att rymma från fängelset och
+plågorna. Det är detta som Luther har velat säga i sin
+XXXIX:de artikel mot den påvliga
+bannlysningsbullan, vari han förkunnar, att »Själarne i skärselden
+synda oupphörligen därför att de söka friden och
+undvika pinorna».
+</p>
+<p>
+Likaså i XXXIV:de artikeln: »Att slåss mot
+turkarna är ingenting annat än att göra uppror mot
+Gud, som genom turkarna tuktar oss för våra
+synder.»
+</p>
+<p>
+Det är alltså klart att »alla våra goda
+gärningar äro dödssynder» och att »världen måste vara
+brottslig inför Gud och måste veta, att ingen
+förtjänar rättfärdiggörelse annat än genom nåden».
+</p>
+<p>
+Lidom alltså utan att hoppas på en enda
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_196' name='page_196'></a>196</span>
+varaktig glädje i detta livet, eftersom vi, mina bröder,
+redan äro i helvetet.
+</p>
+<p>
+Och anklagom icke Herren om vi se små
+oskyldiga barn lida. Ingen kan veta varför; men den
+gudomliga rättvisan låter oss ana, att det är på
+grund av brott, begångna före ankomsten till denna
+värld. Glädjom oss åt marterna, som äro lika många
+betalta skulder, och låtom oss tro att det är av ren
+barmhärtighet som vi hållas i okunnighet om de
+ursprungliga orsakerna till våra kval.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_197' name='page_197'></a>197</span>
+<h2>XVI.</h2>
+<h3>Vartåt pekar vår väg?</h3>
+</div>
+
+<p>
+Sex månader ha förrunnit, och jag promenerar
+ännu på vallen. I det jag låter blicken irra över
+hospitalet och spanar efter havets blåa strimma i
+fjärran, tycker jag mig spana efter den nya tiden,
+som skall komma, den nya religionen som världen
+drömmer om.
+</p>
+<p>
+Den skumma vintern är jordad, fälten grönska,
+träden stå i blom, näktergalen sjunger i
+observatorieträdgården, men vinterns sorgsenhet tynger på vårt
+sinne, emedan det har förekommit så många
+olycksbådande tilldragelser, så många oförklarliga saker,
+som oroat de mest otrogna. Sömnlöshetsfallen ökas,
+nervkriserna mångfaldigas, osynliga uppenbarelser ha
+blivit en vanlig sak, och det sker verkliga under. Man
+väntar på någonting.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En ung man kommer och besöker mig.
+</p>
+<p>
+&mdash; Vad skall man göra för att få sova lugnt om
+natten?
+</p>
+<p>
+&mdash; Vad har hänt?
+</p>
+<p>
+&mdash; Min själ jag det kan säga, men jag har
+fått avsky för mitt sovrum, och jag flyttar i
+morgon dag.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_198' name='page_198'></a>198</span>
+</p>
+<p>
+&mdash; Unge man, ateist och naturalist, vad har
+hänt?
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är ju själva fan, att när jag kom hem
+och öppnade dörren i natt, fattade någon mig i
+armen och ruskade mig.
+</p>
+<p>
+&mdash; Alltså fanns det någon i er kammare.
+</p>
+<p>
+&mdash; Det gjorde så tusan heller. När jag tände
+på ljusen, kunde jag ej upptäcka någon där inne.
+</p>
+<p>
+&mdash; Unge man, det finns någon, som man inte
+kan se vid stearinljus.
+</p>
+<p>
+&mdash; Vad skulle det vara då?
+</p>
+<p>
+&mdash; Det är den osynlige, unge man! Har ni tagit
+in sulfonal, bromkalium, morfin, kloral?
+</p>
+<p>
+&mdash; Jag har försökt med allt!
+</p>
+<p>
+&mdash; Och den osynlige rymmer icke fältet. Gott:
+ni vill sova lugnt om natten, och ni kommer och
+ber att få veta medlet därtill! Hör på, unge man,
+jag är ingen läkare, inte heller någon profet; jag
+är en gammal syndare, som gör bot. Begär inga
+predikningar och inga profetior av en rövare, som
+behöver all sin lediga tid till att läsa lagen för sig
+själv. Jag har verkligen lidit av sömnlösa nätter och
+armruskningar; jag har slagits öga mot öga med den
+osynlige och jag har till slut fått tillbaka min sömn
+och återvunnit hälsan. Vet ni hur det har gått till?
+Gissa!
+</p>
+<p>
+Den unge mannen gissar vad jag menar, och
+han slår ned ögonen.
+</p>
+<p>
+&mdash; Ni har gissat det! Gack då i frid och sov
+gott!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p><span class='pagenum pncolor'><a id='page_199' name='page_199'></a>199</span></p>
+<p>
+Ja väl, jag måste tiga och låta folk gissa, ty
+i samma ögonblick jag understode mig att spela
+predikaremunk, skulle man vända mig ryggen.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+En vän frågar mig:
+</p>
+<p>
+&mdash; Vartåt pekar vår väg?
+</p>
+<p>
+&mdash; Det kan jag inte säga, men för mig
+personligen ser det ut som om korsets väg skulle återföra
+mig till <i>mina förfäders tro</i>.
+</p>
+<p>
+&mdash; Katolicismen?
+</p>
+<p>
+&mdash; Det ser så ut! Ockultismen har fyllt sin roll
+genom att på vetenskaplig väg förklara underverken
+och demonologien. Teosofien, religionens förelöpare,
+är utlevad efter att ha återupprättat världsordningen,
+som straffar och belönar. Karma skall förvandla sig
+till Gud, och mahatmerna skola avslöja sig såsom
+pånyttfödda makter, såsom tuktoandar (demonerna)
+och läroandar (ingivelseandarna). Buddhaismen, som
+prisas av det Unga Frankrike, har infört resignationen
+och en dyrkan av lidandet, vilken leder direkt till
+Huvudskalleplatsen.
+</p>
+<p>
+Vad beträffar min hemlängtan till Moderkyrkans
+sköte, är det en lång historia, som jag skulle vilja
+förtälja i kort sammandrag.
+</p>
+<p>
+I det att Swedenborg lärt mig, hurusom det icke
+är tillåtligt att övergiva sina fäders religion, har han
+riktigt avkunnat domen över protestantismen, som
+utgör ett förräderi mot modren. Eller bättre sagt:
+protestantismen är en bestraffning, som ålagts
+Nordens barbarer; protestantismen är landsflykten, den
+babyloniska fångenskapen, och återkomsten tyckes
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_200' name='page_200'></a>200</span>
+stunda, återkomsten till det utlovade landet. De
+ofantliga framsteg, som katolicismen gjort i Amerika,
+i England och Skandinavien, profetera om den stora
+försoningen; däri inbegripen den grekiska kyrkan,
+som på senaste tiden räcker ut handen mot
+Västerlandet.
+</p>
+<p>
+Där ha vi socialisternas dröm om
+återupprättandet av Västerlandets Förenta stater, men
+tolkad i andlig mening. Nu ber jag er icke tro, att
+det är politiska funderingar som återföra mig till
+romerska kyrkan. Det är icke jag som har sökt
+katolicismen: det är den som har smugit sig på mig
+efter att ha förföljt mig i åratal. Mitt barn, som
+uppfostrats till katolik, och det mot min vilja, har
+lärt mig hur vacker en kult är, som bevarats oskadd
+alltifrån sin uppkomst, och jag har alltid föredragit
+originaler framför kopior. Min förlängda vistelse i
+min dotters hemland har kommit mig att beundra
+uppriktigheten av ett religiöst liv, som yttrar sig
+i handling. Lägg härtill vistelsen på
+Saint-Louis-sjukhuset, och slutligen vad som hänt mig de sista
+månaderna.
+</p>
+<p>
+Efter denna överblick av mitt liv, vilket har
+virvlat mig runt omkring liksom vissa fördömde i
+Dantes helvete, och då jag upptäckt att min tillvaro
+i korthet sagt endast haft till ändamål att ödmjuka
+och besudla mig, beslöt jag gå bödlarne till mötes
+och själv sköta tortyren. Jag fick lust att leva mitt
+ibland lidanden, Orenlighet och dödskamp, och i detta
+syfte beredde jag mig att söka plats såsom
+sjukskötare vid lasarettet Frères Saint-Jean de Dieu i
+Paris. Denna tanke föll mig in morgonen den 29
+april, sedan jag mött en gammal kvinna med huvud
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_201' name='page_201'></a>201</span>
+som en dödskalle. Hemkommen finner jag
+»Séraphita» ligga uppslagen på mitt bord och på
+högersidan en träflisa, som utpekade följande mening:
+</p>
+<p>
+»Gören för Gud det I haven gjort för eder
+ärelystnads syften, det I gören då I ägnen er åt
+en konst, det I gjorden när I älskaden en varelse
+mer än honom, eller när I sökten utforska någon
+hemlig detalj av mänsklig vetenskap! Är icke Gud
+vetenskapen själv .&nbsp;.&nbsp;.»
+</p>
+<p>
+På eftermiddagen kommer tidningen L&#8217;Eclair och
+&mdash; vilken tillfällighet! &mdash; sjukhuset Frères Saint-Jean
+de Dieu nämnes två gånger i dess spalter.
+</p>
+<p>
+Den l maj läste jag för första gången Sar
+Peladans bok »Comment on devient mage».
+</p>
+<p>
+Sar Peladan, dittills okänd för mig, kommer som
+en stormvind, en uppenbarelse av Nietzsches
+»övermänniska», och med honom håller katolicismen sitt
+högtidliga och triumferande intåg i mitt liv.
+</p>
+<p>
+Har han kommit, »den som komma skall», i
+Peladans person? Filosofen-skalden-profeten, är det
+han, eller skola vi förbida någon annan?
+</p>
+<p>
+Jag vet icke; men efter att ha gått igenom dessa
+propyléer till ett nytt liv, börjar jag skriva den här
+boken den 3 maj.
+</p>
+<p>
+Den 5 maj mottager jag besök av en katolsk
+präst, en proselyt.
+</p>
+<p>
+Den 9 maj såg jag Gustav Adolf i
+kakelugnsaskan.
+</p>
+<p>
+Den 14 maj läste jag i Sar Peladan: »Att tro
+på häxerier kunde gå an omkring år ett tusen; vid
+annalkandet av år två tusen får en iakttagare bevis
+för att mången individ är utrustad med en fatal
+egenskap: att bereda motgångar åt den som stöter
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_202' name='page_202'></a>202</span>
+sig med honom. Man vägrar honom något som han
+begär, och ens älskarinna blir otrogen; man stukar
+till honom, och man får intaga sängen; allt det onda
+som man tillärnar honörn återfaller i ökat mått på
+en själv. Det har ingenting att betyda; slumpen får
+förklara detta oförklarliga sammanträffande. Slumpen
+gör tillfyllest för den moderna människans
+determinism.»
+</p>
+<p>
+Den 17 maj. Jag läste vad dansken Jörgensen,
+som omvänt sig till katolicismen, skriver om klostret
+Beuron.
+</p>
+<p>
+Den 18 maj. En vän, som jag ej sett på sex år,
+har anlänt till Lund och hyr en lägenhet i samma hus
+som jag bor i. Man kan tänka sig min sinnesrörelse
+då jag erfar, att han nyss blivit omvänd till
+katolicismen. Han lånar mig den romerska bönbok, som
+jag hade förlorat förra året, och när jag omläser de
+latinska hymnerna och lovsångerna, finner jag mig
+likasom återkommen till hemmet.
+</p>
+<p>
+Den 27 maj. Efter en serie av samtal rörande
+moderkyrkan har min vän avfärdat ett brev till det
+belgiska kloster, där han undfått dopet, med anhållan
+om en tillflykt för författaren av denna bok.
+</p>
+<p>
+Den 28 maj. Ett obestyrkt rykte går om att
+Annie Besant blivit katolik.
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Jag väntar ännu på svar från det belgiska klostret.
+</p>
+<p>
+När denna bok blir tryckt, bör jag ha mottagit
+svaret. Och sedan? Därefter? Ett nytt skämt av
+Gudarne, som storskratta när vi gråta heta tårar?
+</p>
+<p>
+Lund den 3 maj-25 juni 1897.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_203' name='page_203'></a>203</span>
+
+<h3>Epilog.</h3>
+</div>
+
+<p>
+Jag hade först avslutat denna bok med ett utrop:
+»Vilket skämt, vilket dystert skämt är ändå icke livet!»
+</p>
+<p>
+Efter en smula reflexion fann jag uttrycket
+ovärdigt och strök ut det.
+</p>
+<p>
+Men min villrådighet gav ej vika, och jag tog
+min tillflykt till bibeln för att vinna den åtrådda
+upplysningen.
+</p>
+<p>
+Den heliga boken, som är begåvad med
+underbarare profetisk förmåga än någon annan, svarade
+mig med följande ord:
+</p>
+<p>
+»Och jag skall vända mitt ansikte emot en sådan
+man och slå honom med förfäran, så att han skall
+bliva till en varnagel och till ett åtlöje för alla,
+och jag skall utrota honom utur mitt folk, och i
+skolen erfara, att jag är Herren.» »Och om denne
+profet låter narra sig att tala, så är det jag, den Evige,
+som har narrat denne profeten, och jag skall uträcka
+min hand emot honom och utplåna honom utur mitt
+folk Israel.»
+</p>
+<p>
+Mitt livs ekvation blir då: en varnagel, ett
+exempel att tjäna andra till bättring; ett föremål
+för allmänt åtlöje för att visa intigheten i äran och
+ryktbarheten, för att upplysa ungdomen om det sätt
+varpå man icke bör leva sitt liv; en som kommit i
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_204' name='page_204'></a>204</span>
+var mans mun och, fastän han själv tror sig vara
+en profet, står där avslöjad som en bedragare. Men
+nu är det Herren som har lockat den falske profeten
+att tala, och den falske profeten känner sig oansvarig,
+då han endast har spelat den roll som blivit honom
+ålagd.
+</p>
+<p>
+Sen där, mina bröder, ett människoöde bland
+många andra, och tillstån att en människas liv kan
+te sig som ett dystert skämt!
+</p>
+<hr class='tb' />
+
+<p>
+Varför har författaren till denna bok blivit straffad
+på ett så utomordentligt sätt? Läsen det mysterium,
+som är ställt framför hans skådespel »Mäster Olof»
+(editionen på vers). Detta mysterium skrev han för
+trettio år sedan, innan han ägde kännedom om den
+sekt av kättare som kallades Stedinger. Påven
+Gregorius IX bannlyste dem år 1232 på grund av
+deras satanistiska lära: »Lucifer, den gode Guden,
+som har blivit förjagad och avsatt av &#8217;Den Andre&#8217;,
+skall återkomma, när usurpatorn, vilken kallas Gud,
+genom sin usla styrelse, sin grymhet, sin orättvisa
+gjort sig föraktad av människorna och blivit övertygad
+om sin egen oförmåga.»
+</p>
+<p>
+Denna världens furste, som dömer de dödliga
+till laster och straffar dygden med korset, bålet,
+sömnlöshet, marritt; vem är han? Hämnaren, åt
+vilken vi överlämnats på grund av okända eller
+glömda brott, begångna i ett föregående liv? Och
+Swedenborgs tuktoandar? Skyddsänglar, som
+beskärma oss mot andligt ont!
+</p>
+<p>
+Vilken babylonisk förbistring!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_205' name='page_205'></a>205</span>
+</p>
+<p>
+Augustinus förklarade det vara oförsiktigt att
+hysa tvivel om tillvaron av demoner.
+</p>
+<p>
+Thomas från Aquino förkunnade, att demonerna
+kunde frammana stormar och åskslag, samt att dessa
+andar ägde förmåga att överlämna sin makt i händerna
+på dödlige.
+</p>
+<p>
+Påven Johannes XXII klagar över sina fienders
+olovliga knep, i det att de åsamkade honom plågor
+genom att stinga hans porträttbilder med nålar
+(förgöring).
+</p>
+<p>
+Luther anser att alla olycksfall, benbrott,
+eldsvådor och flertalet sjukdomar härleda sig från djävlar,
+som driva sitt spel.
+</p>
+<p>
+Än mera, Luther uttalar som sin åsikt, att vissa
+individer hava funnit sitt helvete redan under detta
+livet.
+</p>
+<p>
+Är det då med vett och vilja jag har döpt min
+bok med namnet Inferno?
+</p>
+<p>
+Om läsaren drager i tvivelsmål min förmodan
+och anser den vara alltför pessimistisk, så må han
+läsa min självbiografi Tjänstekvinnans son och Le
+Plaidoyer d&#8217;un Fou (Paris 1895).
+</p>
+<p>
+Den läsare, som tror sig veta att denna bok
+är en dikt, inbjudes att se min dagbok, som jag
+hållit dag efter dag sedan 1895, och varav det
+föreliggande endast är ett utvidgat och ordnat utdrag.
+</p>
+<hr class='ppg-pb' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_206' name='page_206'></a>206</span>
+
+<h3>Bibliografi</h3>
+</div>
+
+<p>
+till ledning för läsare, som ej äro invigda i den ockulta
+vetenskapen.
+</p>
+<table border='0' cellpadding='2' cellspacing='0' summary='' style='margin:0em; margin-left: 10%'>
+<tr><td valign='top'>
+<i>Papus</i>:
+</td><td valign='top'>
+Magie.
+</td></tr>
+
+<tr><td valign='top' align='center'>
+»
+</td><td valign='top'>
+Science occulte.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Guaïta</i>:
+</td><td valign='top'>
+Le serpent de la Génèse.
+</td></tr>
+
+<tr><td valign='top' align='center'>
+»
+</td><td valign='top'>
+La clef de la magie noire.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Mulford</i>:
+</td><td valign='top'>
+Vos forces et le nioyen de les utiliser.
+</td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Lermina</i>:
+</td><td valign='top'>
+Geheimlehre.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Sawyer</i>:
+</td><td valign='top'>
+Le livre des augures.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>L'Initiation</i>,
+</td><td valign='top'>
+Revue philosophique des Hautes études.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Le voile d'Isis</i>,
+</td><td valign='top'>
+Revue hebdomadaire.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Sar Peladan</i>:
+</td><td valign='top'>
+Comment on devient Mage.
+</td></tr>
+<tr><td valign='top' align='center'>
+»
+</td><td valign='top'>
+Comment on devient Fée.
+</td></tr>
+<tr><td valign='top' align='center'>
+»
+</td><td valign='top'>
+Comment on devient Artiste.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Jollivet Castelot</i>:
+</td><td valign='top'>
+Comment on devient Alchimiste.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Balzac</i>:
+</td><td valign='top'>
+Séraphita.
+</td></tr>
+<tr><td valign='top' align='center'>
+»
+</td><td valign='top'>
+Louis Lambert.
+</td></tr>
+
+<tr><td></td></tr>
+
+<tr><td valign='top'>
+<i>Swedenborg</i>:
+</td><td valign='top'>
+Arcana Coelestia m. fl. arbeten.
+</td></tr>
+
+</table>
+
+<p>
+(De flesta av dessa skrifter kunna fås hos Chamuel, rue
+de Savoie 5, Paris.)
+</p>
+<!-- generated by ppgen.rb version: 2.74 -->
+<!-- timestamp: Tue Sep 08 15:23:24 +1000 2009 -->
+
+
+
+
+
+
+
+<pre>
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Inferno, by August Strindberg
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK INFERNO ***
+
+***** This file should be named 29935-h.htm or 29935-h.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        http://www.gutenberg.org/2/9/9/3/29935/
+
+Produced by Jens Sadowski, and Projekt Runeberg for
+providing the scanned facsimiles.
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
+
+</pre>
+
+</body>
+</html>
diff --git a/29935-h/images/0001.png b/29935-h/images/0001.png
new file mode 100644
index 0000000..2297dfc
--- /dev/null
+++ b/29935-h/images/0001.png
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..27552e2
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #29935 (https://www.gutenberg.org/ebooks/29935)