diff options
| author | Roger Frank <rfrank@pglaf.org> | 2025-10-15 02:34:19 -0700 |
|---|---|---|
| committer | Roger Frank <rfrank@pglaf.org> | 2025-10-15 02:34:19 -0700 |
| commit | b6b627e7795b19a3fbb704530835fe4aee700e5e (patch) | |
| tree | be2c529275da797b855bb188ad7bb375a2a680ad /27249-h | |
Diffstat (limited to '27249-h')
| -rw-r--r-- | 27249-h/27249-h.htm | 4728 | ||||
| -rw-r--r-- | 27249-h/images/g001.jpg | bin | 0 -> 5532 bytes |
2 files changed, 4728 insertions, 0 deletions
diff --git a/27249-h/27249-h.htm b/27249-h/27249-h.htm new file mode 100644 index 0000000..41afa37 --- /dev/null +++ b/27249-h/27249-h.htm @@ -0,0 +1,4728 @@ +<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" +"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd"> +<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml"> +<head> +<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=iso-8859-1" /> +<title> +The Project Gutenberg eBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius. +</title> + +<style type="text/css"> +/*<![CDATA[ XML blockout */ +<!-- + p {margin-top: 0.5em; text-align: justify; margin-bottom: 0.5em;} + body {margin-left: 11%; margin-right: 10%;} + a {text-decoration: none;} + h3 {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.4em} + .pncolor {color: silver;} + .footnote .label {position: absolute; right: 84%; text-align: right;} + .footnote {margin-left: 10%; margin-right: 10%; font-size: 0.9em;} + .fnanchor {vertical-align: super; font-size: .8em; text-decoration: none;} + .figcenter {margin: 2em auto 2em auto; text-align: center;} + div.ce p {text-align: center; margin: auto 0;} + table {margin-left: auto; margin-right: auto; clear: both;} + .pagenum {display: inline; font-size: x-small; text-align: right; position: absolute; right: 2%; padding: 1px 3px; font-style: normal; font-variant:normal; font-weight:normal; text-decoration: none; background-color: inherit; border:1px solid #eee;} + div.ra p {text-align: right; margin: auto 0;} + hr.major {width: 65%; margin-top: 2em; margin-bottom: 2em; border:none; border-bottom:1px solid black; clear:both;} + hr.silver {width: 100%; margin-top: 2em; margin-bottom: 2em; border:none; border-bottom:1px solid silver;} + h2 {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.6em} +// --> +/* XML end ]]>*/ +</style> + +</head> +<body> + + +<pre> + +The Project Gutenberg EBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Ungdomsdrömmar + historisk berättelse + +Author: Zacharias Topelius + +Release Date: November 12, 2008 [EBook #27249] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UNGDOMSDRÖMMAR *** + + + + +Produced by ronnie sahlberg, Torbjörn Alm and the Online +Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net + + + + + + +</pre> + + +<div class='ce'> +<p style='font-size:2em;'>ZACHARIAS TOPELIUS</p> +<p style='font-size:3em; margin-top:1em;'><b>UNGDOMSDRÖMMAR</b></p> +<p style='font-size:1.5em; margin-top:2em;'>* * HISTORISK BERÄTTELSE * *</p> +</div> + +<p style='line-height: 8'> </p> + +<div class='figcenter'> +<img src='images/g001.jpg' alt='publisher device' +style='width: 100px; height: 103px;' /><br /> +</div> + +<div class='ce'> +<p style='font-size:1em; margin-top:1em;'>Stockholm. Albert Bonniers förlag</p> +</div> + +<hr class='silver' /> + +<div class='ce'> +<p style='font-size:1.0em; margin-top:4.0em;'><i>Copyright. Albert Bonnier 1912.</i></p> +<p style='font-size:1.5em; margin-top:4.0em;'>STOCKHOLM</p> +<p style='font-size:1.0em; margin-top:0.5em;'>ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1912</p> +</div> + +<hr class='silver' /> + +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='STORM_I_SKRGRDEN' id='STORM_I_SKRGRDEN'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_3' name='page_3'></a>3</span> +<h2>1. Storm i skärgården.</h2> +</div> + +<p>Två gamla fiskare stodo på den klippiga stranden +av Tovön i Ekenäs skärgård vid sydfinska kusten och +hängde sin not att torka, sedan de förgäves sökt att +draga ett varp i den växande stormen. Tjockan, +blandad med snö och regn, drev in från sjön, insvepte +ön och klängde sig som täta, virvlande ullflagor i tallarnas +kronor. Vinden var ostlig, ett streck på syd; han +kom från Ingermanlands ödsliga kärr, hade vuxit av +luftdraget i Nevans floddal, därifrån sträckt sin flykt +över Finska viken samt arbetat sig upp till fullt raseri, +när han nådde nyländska skärgården. Så långt man +kunde se, där tjockan tidtals glesnade, stodo alla +undervattensgrund i vitt skum, och bränningarna fräste tornhögt +mot alla framspringande bergsuddar på vindsidan.</p> +<p>De två männen hade stillatigande slutat sitt göromål +och voro redo att återvända till sin stuga, när ett +för stormen drivande fartyg icke långt från kusten +otydligt skönjdes i snötjockan och ådrog sig deras uppmärksamhet. +Påtagligen hade seglaren förlorat sitt +roder i brottsjöarna eller möjligen avstött det mot +något grund, från vilket vågen i nästa ögonblick åter +lyft honom bort, ty han drev redlös för sidan, hans +klyvare fladdrade i trasor, och ett revat märssegel, +som han ej lyckats bärga, påskyndade numera endast +hans undergång.</p> +<div><span class='pagenum pncolor'><a id='page_4' name='page_4'></a>4</span></div> +<p>— Han har ej långt kvar, den där, yttrade buttert +den ene fiskaren, i det han höll handen över ögonen, +medan regnet slog honom mot ansiktet.</p> +<p>— Det är en Rigabo, genmälde den andre. Bra +sjöbåt i lagom kultje, men hin och inte jag ville styra +honom när roderhakarna sprungit.</p> +<p>— Varför höll sig inte den dumlingen utanför +Jussarö, där han haft rent vatten? återtog förste notkarlen.</p> +<p>— Varför? menade den andre med ett strävt löje. +För att vår vassbuk är fetare, och han ville dela +fångsten med oss. Men det är så gott att vi göra +båten klar, Simon: han kommer aldrig helskinnad över +Fagerströms grund.</p> +<p>Det visade sig snart, att karlen vid noten kände +sitt farvatten. Inom mindre än fem minuter låg skonerten +på grundet, kastades ett par gånger framåt under +våldsamma stötar, blev därefter liggande orörlig på +sidan och överspolades av bränningarna.</p> +<p>Grundet låg endast hundra famnar från stranden. +De två männen voro redan i båten och ansträngde +sina seniga armar för att roende uppnå vraket.</p> +<p>Efter en timmes hårt arbete återvände de med +sex skeppsbrutna till det smala sund, som förde till +en skyddad båthamn vid Tovön. Tre av skonertens besättning +hade funnit sin grav i vågorna.</p> +<p>De överlevande fördes till fiskarestugan, värmdes +och torkades vid en sprakande brasa samt undfägnades +med bröd, strömming och kokta rovor. Tre bland dem +voro väderbitna sjömän, talande endast tyska, och det +befanns att deras kapten hade gått till bottnen. De tre +övriga hade varit passagerare ombord på det förolyckade +fartyget. En talade svenska; två sökte förgäves +göra sig förstådda med en blandning av polska, +ryska och tyska. Fartyget hade varit destinerat från +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_5' name='page_5'></a>5</span> +Riga till Viborg med korn och ärter, sprungit läck och +sökt skydd i lä för Jussarö, men därvid mist rodret och +drivit på de överallt i denna farliga skärgård lurande +grunden.</p> +<p>Sjömän äro sig lika överallt och i alla tider: när +de tre Rigamatroserna åter befunno sig torra och mätta +i den varma stugan, sträckte de ut sina trötta lemmar +på halmbäddarna och slumrade sorglöst, utan vidare +tanke på dagens skeppsbrott eller den föregående +nattens ansträngningar.</p> +<p>Medan Tovöfolket sålunda visade sin gästfrihet mot +de skeppsbrutna hade värden i huset, Nils Andersson, +med sin förut nämnde notkarl Simon begivit sig +ut till stranden till det mera inbringande och i deras +mening lovliga arbetet att bärga vad de förmådde från +det förolyckade fartyget och behålla detta byte som +god pris. Strandrätten var då ännu ansedd såsom ett +lagligt näringsfång bland alla kustbor, och om man +på finska kusten icke just formligen bad »vår Herre +välsigna stranden», så är det mer än troligt att den +hederlige Nils Andersson och hans medhjälpare visade +minst lika mycket nit att plundra de skeppsbrutnas +egendom, som de förut varit nitiska att bärga deras liv.</p> +<p>Tovövärdinnan, som bar det vackra namnet Agneta, +skulle icke varit kvinna och nyländska, om hon icke +begagnat tillfället att anställa en mönstring med de tre +av hennes gäster, som ännu höllo sig vakna. En av +dem, en lång, mager, äldre man, klädd i brun rock +och bruna underkläder, satt tigande framför elden, +medan hans kloka och skarpa grå ögon spejade kring +med oroliga blickar. Den andre av passagerarna var +en snedvuxen pojke om sexton eller aderton år, med +svart hår, plirande ögon, buktig näsa, och i värdinnans +föreställning påtagligen en tattare, så mycket mer som +hans långa fingrar och en nästan fågelartad, trippande +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_6' name='page_6'></a>6</span> +rörlighet läto befara vissa anlag för begärelse till husets +lösegendom. Men då denne pojke synbarligen endast +var tjänare åt den tredje i sällskapet och för ögonblicket +sysselsatt att rengöra dennes besporrade ridstövlar, +beslöt mor Agneta att förnämligast hava ögonen +på besagde tredje person, vilken syntes henne vara +den förnämligaste och därtill hade meriten att kunna +göra sig begriplig på svenska.</p> +<p>— Han är väl född här i landet, efter han talar +som folk, han? frågade gumman med oskyldig min.</p> +<p>Den tilltalade, en grovlemmad man om vidpass +femtio år, klädd i ryttaredräkt och av ett jovialiskt +utseende, hade nyss förut anställt ett grundligt nederlag +bland rovorna och sträckte sig nu makligt på +en bänk, i det han utdrog och avtorkade en lång huggvärja. +I stället att besvara den snärjande frågan, strök +krigsmannen sina väldiga, knävelborrar och frågade +i sin tur:</p> +<p>— Har ni öl?</p> +<p>— Var skulle fattigt folk taga öl vid mickelsmässan? +Saltvatten ha vi, så det förslår; skall det vara +mer av den sorten? genmälde gumman, som icke tyckte +om krigsmannens förtroliga ton.</p> +<p>— Hör nu, mor, återtog denne med en gäspning, +känner ni klangen av Riga-mark? Och därvid skramlade +han med en välförsedd skinnpung, instucken i +svärdsbältet.</p> +<p>Mor Agneta betraktade ömsom sporrarna ömsom +läderpungen och lät förstå, att öl kunde väl fås från +staden, men för närvarande hade hon endast såd — ett +slags buljong på fisk, vilken stundom förvarades +som en läckerhet.</p> +<p>Krigsmannen behagade skratta och befallde på polska +sin tjänare att se åt, om man bärgat någon öltunna +från fartyget. Men knappt var pojken sin kos, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_7' name='page_7'></a>7</span> +innan krigsmannen ändrade ställning, så att han vände +ryggen åt mannen i bruna rocken, blinkade förtroligt +åt mor Agneta och yttrade med en flödande talegåva, +som märkbart stack av mot hans förra lakoniska uttryckssätt:</p> +<p>— Vill ni ha en hund, mor, så tag den där pojken. +Vill ni ha en katt, så är han en katt, och vill ni ha en +räv, så kan ni icke få någon bättre. Jag vill vara stekt +som en nors, om icke Sam luktar till allt vad ni säger, +och om ni är den ärligaste människa som går i kjol, så +skall han i morgon kunna berätta saker som föra er i +galgen. Fördöme den hedningen, han har alla språk i +sin näsa. Jag kan icke umbära honom, men om er +gubbe knäcker nacken på honom, så gör han en hederlig +gärning.</p> +<p>— Bevare oss! ropade mor Agneta med oförställd +häpnad, är sergeanten en kristen människa och drager +sådana tattare in i landet?</p> +<p>— Kvartermästare, om ni behagar, återtog krigsmannen, +rätande ut sina breda skuldror, och för resten +kanske en smula bättre kristen än ni, i all vänskap +förstås. Kanske har ni hört talas om Ivar Bertilsson?</p> +<p>— En har jag hört talas om. Han höll med de +påviska och tjänade Svidje Klas mot salig kung Karl. +Somliga sade att han gick med herr Arvid på korvtåget +över till Sverige och blev kastad i sjön med en sten +om halsen vid Kastelholm. Andra berättade att han var +med vid Sankt Mårtens, när herr Axel Kurck fick på +pälsen, och där red han undan med sådan fart, att han +blev kvarsittande på en gärdsgård med en stör genom +veka livet. Det är snart tjugu år sedan.</p> +<p>— Jaså. Nå, kanske ni hört ännu något mer om +Ivar Bertilsson?</p> +<p>— Folk sade honom vara så stark, att han kunde +slå in sin näve i ekbordet och att han ridit ihjäl bönder +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_8' name='page_8'></a>8</span> +som får på Ilmola is. Kantänka sådana ogudaktiga +sällar!</p> +<p>— Nå vid min bästa fux, om jag hade honom, är +det icke sköna bedrifter ni hört om Ivar Bertilsson! Om +han nu icke låge dränkt i Ålands hav eller spetsad på +en gärdsgårdsstör i Sankt Mårtens, skulle han dansa +ett varv omkring med er... så här ungefärg...</p> +<p>Vid dessa ord fattade kvartermästaren med båda +händerna en tung ekstubbe slungade den lätt som en +boll mot taket och tog fatt den som lyra.</p> +<p>— Så, så, menade gumman, i det hon förskräckt +drog sig undan, låt det där vara ogjort! Jag märker +väl, att den fule ännu icke fått sitt.</p> +<p>— Nej, det kan ni lita pä, och det sörjer nog han +för, han där med bruna rocken. Men låt oss nu vara +goda vänner, efter vi känna varandra. Å, jag minns +er nog, ni var förr så röd om kinden som en herregårdsgrind, +och icke var ni så granntyckt heller den +tiden. Jag var bara pojkkölingen, när jag stal en +kyss av er för fem och tjugu år sedan vid Pojo kyrka, +och som ni ser, har jag ännu icke blivit fältmarskalk. +Men vad det beträffar, att jag tjänat Svidje Klas och +ridit omkull några bönder, så skall jag trösta er med att +jag har hans nådes pardonsplakat och tänker icke bry +mig om edra fogdar och länsmän mer än om skator i +skogen. Pojken där är heller ingen tattare, som ni +tror. Far hans var en knipslug jude. Men för att +säga sanningen, tror jag att pojkbytingen icke är mera +slängd i Mose lag, än att ni gärna kan bjuda honom +fläsk till frukost, middag och kväll.</p> +<p>Utanför stugan hördes nu stoj av röster, och in +rusade Sam, vältande framför sig en mindre öltunna, +under det att han med hälarna sparkade från sig Simon, +vilken förgäves sökte beröva honom hans byte.</p> +<p>— Halt där! röt kvartermästaren med en blick av +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_9' name='page_9'></a>9</span> +välbehag på den sista dyrbara kvarlevan av en god sjöproviant. +Sam, du har gjort dig väl förtjänt av fäderneslandet; +jag skall taga det i avräkning nästa gång du +får prygel. Och du, långben där, låt pojken vara i +fred, och tacka din lycka, att han icke bär hästskor +på bakfötterna. Ölet skall jag betala, och i morgon +bittida föra ni oss alla till Ekenäs.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='OM_TIDEN_FR_DENNA_BERTTELSE_OCH_OM_DEN_BRUNE_MANNEN' id='OM_TIDEN_FR_DENNA_BERTTELSE_OCH_OM_DEN_BRUNE_MANNEN'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_10' name='page_10'></a>10</span> +<h2>2. Om tiden för denna berättelse och om<br />den brune mannen.</h2> +</div> + +<p>Medan kvartermästaren och hans följeslagare njuta +en välbehövlig vila i Tovö stuga, torde det vara nödigt +att med några få ord införa läsaren i den tid när händelserna +tilldraga sig.</p> +<p>Det var en stormig oktoberdag år 1615, när skonerten +från Riga kastades redlös mot den finska skärgårdens +klippor. Tiden var mörk och underlig. Under +ett helt sekel närmast förut läsa vi på krönikans blad +de första Vasakonungarnas bedrifter och inbördes tronstrider. +Men sagan och krönikan äro de första morgonstrålarna +i tidernas natt och belysa därför endast bergstopparna, +medan de djupa dalarna och den bördiga +slätten betäckas av skugga. Efter hand, när ljuset +stiger högre, upptäcker man hyddor i dessa dalar och +skördar på dessa slätter; man förnimmer, att bakom +konungarna rör sig ett folk, ett folk av millioner levande +varelser, alla begåvade med mänskliga hjärtan, +alla fordrande sin rätt att leva och leva lyckliga. Den +tid, varom vi nu tala, var just en sådan tid, när +individerna började träda fram ur massan, när ett ofantligt +djup öppnade sig under konungar, adel och präster, +som ditintills varit allt; kort sagt, när Karl IX och +Gustav II Adolf begynte införa i Sverige och Finland +det moderna samhället.</p> +<p>Hela sextonde seklet var blott en förgård till det +sjuttonde. Starka ljusblinkar omväxlade med ett tjockt +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_11' name='page_11'></a>11</span> +mörker. Och dessa skuggor tätnade ända till natt vid +första början av Gustav II Adolfs regering. Riket +dignade under bördan av tre krig, och massan av folket, +som bar denna börda, prejades av fogdarna, misshandlades +av adelsherrarna, blödde och svalt, men bidde +sin tid. Med varje ny konung väntades bättre dagar, +och huru ofta svek icke detta hopp! Men när Gustav II +Adolf uppträdde, sjutton år gammal, lika fager och +mild som han var kraftig och hugstor, då vaknade åter +den nya väntan såsom aldrig förut; den i bekymmer +grånade tiden ljusnade åter i ungdomsfägring, och hela +denna konungs regering blev en upprörd, orolig, men +dock i hoppets färger glänsande ungdomsdröm.</p> +<p>Om Finland bör särskilt märkas, att i detta land +fortfor, bakom den öppna striden mot Polen och Ryssland, +en hemlig, men förbittrad kamp mellan olika +politiska och religiösa bekännelser. Klubbekrigets fejder +hade kvarlämnat djupa spår. Sigismunds slagna +parti räknade ännu många anhängare i södra delen av +landet, och från polska sidan skyddes intet medel att +vända folkets sinnen från den yngre grenen av Vasahuset +tillbaka till konung Johans ätt. Polska utskickade +genomströvade landet under allehanda förklädnader; +proklamationer och hemliga skrivelser uppmanade folket +och den sydfinska adeln till uppror mot den bestående +styrelsen, utlovande polsk hjälp med det första, samma +hjälp, efter vilken fordom hertig Johan, Klas Fleming +och Arvid Stålarm förgäves spejade från Åbo slottstorn. +Karl IX:s bilor och rep hade för en tid avskrämt +dessa polska beskickningar, men nu, när den unge +konungens mildhet åter öppnat fäderneslandets portar +för så många landsflyktiga, vimlade södra Finland av +föregivna patrioter med eller utan direkta uppdrag +från konung Sigismunds rådkammare. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_12' name='page_12'></a>12</span></p> +<p>Vare sig att den fyllda läderpungen eller den gamla +bekantskapen omstämt värdinnan på Tovö, slöts föregående +dag sålunda, att kvartermästaren intog värdfolkets +bädd i sidokammaren och utverkade i samma +hedersrum ett lägerställe även åt mannen i bruna +rocken. Vid första daggryningen följande morgon var +denna tystlåtna gäst i rörelse och väckte sin sovkamrat +med ordet <i>benedicite</i>!</p> +<p>På krigaren gjorde denna fromma morgonhälsning +så föga intryck, att han, troligen ännu med en känsla +av sjögång i huvudet, svarade:</p> +<p>— Ror i lä, krabbsaltare!</p> +<p>— Det är tid att börja vårt verk, återtog den brune +tålmodigt, i det att han vek undan en grov lärftsgardin, +vilken betäckte den trånga fönsteröppningen, som +vintertid brukade stängas med en draglucka.</p> +<p>— Vad vind? frågade Ivar Bertilsson, motvilligt +resande sig under bemödandet att reda sina tankar. +Samtalet fördes på polska språket.</p> +<p>— Vindarna föra oss till det land, som gudarna +beslutit att straffa, svarade hans följeslagare med Genseriks +ord.</p> +<p>Krigaren besinnade sig något och genmälde därpå +betänksamt:</p> +<p>— Hör nu, pater Padilla, jag skall säga eder ett +ord med all skyldig respekt, och ni kan gärna säga det +åt konungen, om ni vill, efter ni är hans biktfar. Det +finns folk som hava flera gudar och flera konungar +med, men Ivar Bertilsson vet icke av mer än en Gud, +en kung och ett fädernesland. Jag har åtagit mig att +vara er tolk och er gårdshund, men på villkor, att ni +landstiger här för att återställa den lagliga ordningen +och att ni tager reson. Så länge tänker jag både skälla +och bitas, när ni finner för gott, men icke längre, det +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_13' name='page_13'></a>13</span> +säger jag er som en ärlig karl. Ämnar ni här ställa +till kättarebål och sådant otyg, när ni fått makten i +händerna, så är det så gott att ni makar er av till +Polen igen. Ja, ja, stryk icke över med hartassen först, +för att sedan sticka fram klorna; jag minns rätt väl +huru ni gjorde med protestanterna i Thorn. Innan jag +sätter er i land på finsk mark — dessa strömmingsklippor +äro icke annat än utmarker — vill jag veta +om ni ämnar hålla konungens ord.</p> +<p>Pater Padilla, en av katolska kyrkans och Sigismunds +djärvaste emissarier i de nordiska länderna, +fann för gott att tillsvidare skona ett nyttigt redskap +och svarade kallt:</p> +<p>— Konungen har de bästa avsikter med Finland, +och mina avsikter kunna icke vara andra än konungens. +Berätta mig hellre något om den kust och det folk, dit +vi nu blivit kastade. Jag förmodar ni känner den.</p> +<p>— Något, ärevördige fader, eftersom jag är född +här i trakten, vilket kan vara av nytta för er, men +vådligt för min hals. Landet är gott nog och har både +vatten och malt för törstiga strupar. Folket här nere +har blivit tamt i herretjänst, men kan också morra, om +ni visar det käppen. Ni kan värva morska ryttare här +i trakten; men köper ni hästar, må ni se till, att ni +icke blir lurad. Adelsgårdar finnas tillräckligt, vilket +för femton år sedan var detsamma som rojalister tillräckligt, +men nu slåss hälften för hertigens avkomma. +Herr Sten på Raseborg var en styv karl i förra tider...</p> +<p>— Släkten Leijonhuvud stod ju förr på vår sida?</p> +<p>— Ja förr. Raseborg har tjocka murar och feta +oxar. Herr Sten har nu annat att göra; han tänker +mest på tullen i Ekenäs stad och håller med den som +låter honom piska sina bönder i fred.</p> +<p>— Finnas inga andra präster än sådana, som låtit +besmitta sig av den lutherska villfarelsen? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_14' name='page_14'></a>14</span></p> +<p>— Präster? Ja, i kung Johans tid hade vi präster +som kunde korsa sig framför altaret och tala med tillbörlig +respekt om jungfru Maria och helgonen. Nu +är det allt siktat och sållat efter Uppsalapergamentet, +och den som tror annat får tumma sitt radband i byxfickan. +Gamle bisp Erik i Åbo törs icke mera knysta ett +ord om liturgian, och av Nådendals kloster finnas knappt +strumpstickorna i behåll... Men nu minns jag en sak. +Här säges en underlig lärd herre, mäster Sigfrid, ha +blivit pastor i Ekenäs de senare åren<a name="FNanchor_A" id="FNanchor_A"></a><a href="#Footnote_A" class="fnanchor">[A]</a>. Han kan icke +vara god på hertig Karl, som låtit räta ut hans lemmar +på sträckbänken, och dessutom säges mäster Sigfrid +spå i stjärnorna. Jag vill icke sätta min fot i +en stigbygel, om icke den karlen bär ett rättroget +katolskt hjärta under sin lutherska mässkåpa.</p> +<p>— Gott. Vi skola låta mäster Sigfrid ställa vårt +horoskop. Ni vet edra förhållningsregler. Jag är en +doktor i läkedomskonsten från Wittenberg med kurfurstens +pass; jag söker beställning vid svenska krigshären, +och min tolk är en hästhandlare.</p> +<p>— Jag förstår. Ni kurerar kättare och jag hästar. +Men ni får ett hårt stycke arbete. När Gud första +gången skapte en finne, tog han skallen av en tjur +och ramarna av en björn. Har ni en amulett, som skyddar +mot trolldom?</p> +<p>— Är ni rädd, Ivar, så vill jag giva er ett stycke +av den helige Henriks ben: det hjälper både mot svärd +och trolldom. För resten litar jag på er, min redlige +Ivar! Ni vore ju en narr, om ni ville bortkasta edra +fullviktiga hundra ungerska gyllen i månaden och er +stallmästarebefattning hos konungen, för att ej tala om +er själs salighet. Ja, ja, Ivar, ni har varit en vild sälle +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_15' name='page_15'></a>15</span> +i edra unga dagar; dessa lutheraner skicka er först till +galgen och sedan... ni vet väl vart. Vår kyrka allena +kan giva er absolution.</p> +<p>— Nå ja, vördige fader, det är just det jag säger +till mig själv, när edra blanka gyllen stundom bränna +mig i fingrarna. Mor min var i sin ungdom på nunnelära +i Nådendal, men där var då redan fattigt och +usligt, så att hon i en knapp vändning tog far min i +stället för doket. Si, det ångrade hon sedan och såg +Sankta Brita i drömmen, som sade till henne: låt din +son bliva präst! Men si, vördige fader, det var emot +min natur, och därför är det så gott att jag tjänar +helgonen på mitt sätt. Är det galet, får ni svara därför; +men far varligen fram här i landet, när ni kommer +till makten!</p> +<p>— Var obekymrad och se åt om båten är segelfärdig!</p> +<p>Sams svartlockiga huvud visade sig nu i dörren +och förkunnade att allt var i ordning. Han glömde berätta +vad han själv redan uträttat på morgonen, nämligen +att rycka svansen av en katt, skuffa omkull en +fylld vattså, fylla spiseln med spånor, så att lågan stod +ut genom skorstenen, och slutligen hälla uti sig husets +enda filbunke, vilken han fann förvarad i ett oläst +skåp. Kvartermästaren kom i det kritiska ögonblick, +när mor Agneta, till sjömännens stora förlustelse, anföll +ogärningsmannen med sopkvasten. Sam var icke +sen att rycka kvasten av skaftet och hålla den framför +sig såsom en sköld mot fienden, när krigarens +myndiga stämma bjöd tystnad och det kom till en för +Sam icke fördelaktig rannsakning, vars resultat blev +att hasselspön rekvirerades och användes till det nyttiga +bruk, vartill besagda trädslag synes vara av naturen +bestämt. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_16' name='page_16'></a>16</span></p> +<p>Härmed var husfreden återställd, en lantlig frukost +intogs i hast, och husets gästfrihet blev kontant gottgjord +ur läderpungen. Sedan nu även stormen lugnat +och himmelen klarnat, sutto snart värd och gäster +i god sämja i den rymliga notbåten på väg till Ekenäs +stad.</p> +<div class='footnote'><a name='Footnote_A' id='Footnote_A'></a><a href='#FNanchor_A'><span class='label'>[A]</span></a> +<p style='font-size: small'>Några lärde påstå att denne berömde man först 1617 blivit pastor i Ekenäs.</p></div> + +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='OM_FRDEN_TILL_EKENS_OCH_OM_ETT_KRONANS_SKEPP' id='OM_FRDEN_TILL_EKENS_OCH_OM_ETT_KRONANS_SKEPP'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_17' name='page_17'></a>17</span> +<h2>3. Om färden till Ekenäs och om ett kronans<br />skepp.</h2> +</div> + +<p>Ekenäs skärgård förhåller sig till Ålands skärgård +ungefär som ett stycke av stjärnkartan till Vintergatan +eller som en frökens pärlband till en drottnings juvelsmycken. +Men oaktat denna skärgård knappt kan +kallas den andra i ordningen, glider seglarens båt +mellan en sådan labyrint av skogbevuxna öar, grå bergsuddar, +smala sund och lövbekransade vikar, att ingen +forntidens byggmästare skulle ha kunnat uppfinna mera +konstrika irrgångar. Vid tiden för vår berättelse funnos +sällan sjömärken eller ens prickar på grunden. Men +den infödde fiskarens vana båt fann då som nu utan +möda den rakaste och säkraste farleden. I den yttre +skärgården förmå endast barrträden motstå havets +skarpa vindar, men närmare fastlandet blanda sig ekar, +lindar, lönnar, askar och almar med de övriga lövträden. +Intrycket av det hårda, granitartade i kustens +natur försvinner och lämnar rum för den behagliga anblicken +av en mildare färgprakt.</p> +<p>Denna plötsliga förändring av natursceneriet var +för överraskande att undgå de främlingar, vilka nu +för första gången skulle landstiga på Finlands kust. +Lövskogarna hade just vid denna årstid klätt sig i den +brokiga dräkt, som i sina vissnade löv bär förkänslan +av en lång vinter. Ivar Bertilsson anmärkte såsom ett +gott förebud, att skogarna flaggade vid deras ankomst, +och Simon genmälde härtill, att de i Ekenäs skulle få +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_18' name='page_18'></a>18</span> +se något förmer, nämligen humlegårdarna, då i detsamma, +när båten vek förbi en udde, ett ovanligt föremål +ådrog sig deras uppmärksamhet. Innanför Vitsand +låg en stor tremastare, i vilken sjömännens vana +ögon genast igenkände en svenska kronans örlogsman. +Alla betraktade nyfiket kolossens högt framskjutande +akterdäck, dess med kanoner späckade bredsida, dess +ofantliga massor av tågverk och hela detta vindfång +av märskorgar, utsprång och ornament, som vid denna +tid efter spansk och holländsk modell gav kronans rangskepp +ett så fantastiskt utseende. Även om icke tre +stora förgyllda kronor vid akterspegeln tillfyllest upplyst +om skeppets rang och betecknat dess namn, kunde +man ej misstaga sig därom, att Ekenäs hamn nu blivit +hedrad med ett besök av ett bland de förnämsta skeppen +i svenska örlogsflottan.</p> +<p>— Detta är Tre kronor; jag har sett den besten +förut i Reval, utropade kvartermästaren med en obehaglig +överraskning vid tanken på det uppdrag han +åtagit sig. Han är icke för ro skull till sjöss nu +på hösten, och jag misstänker att han för med sig en +kunglig person bland de många officerarna på sitt +akterdäck.</p> +<p>— Jag ser en prinsessa och hennes fröknar på +akterdäcket, skrek Sam, vars kvicka ögon kunde upptäcka +en fluga på spetsen av ett kyrktorn.</p> +<p>— Håll dig i skinnet, byting! viskade kvartermästaren +med en hotande åtbörd. Ni, pater, lägg er +ned på båtbottnen, och ni, gubbe, låna mig er fiskarejacka; +blåsten är kylig.</p> +<p>Sedan dessa försiktighetsmått blivit vidtagna, fortsatte +båten sin färd så långt som möjligt från örlogsmannens +kanoner; men hoppet att komma obemärkt förbi +den förnäma gästen i Vitsands djupa vatten sveks, en +hornsignal från örlogsmannen befallde båten att stanna, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_19' name='page_19'></a>19</span> +och när signalen ej åtlyddes, sköt en julle pilsnabbt +ut från hans sida.</p> +<p>Tovöbåten ålades att invänta en annan båt, som +strax skulle lägga ut från örlogsfartyget, samt därefter +segla långsamt förut och vägleda den efterföljande +båten i den av grund uppfyllda farled, som ledde till +stadens landningsbrygga. Befallningen måste åtlydas. +Efter en kvart timmes väntan sågos några män och +fruntimmer nedstiga från fartyget i en väntande slup; +vägvisaren satte sig i rörelse, slupen följde, och båda +nalkades utan äventyr bryggan vid stadens hamn.</p> +<p>Ekenäs, som då räknade en ålder av vidpass hundra +år, hade placerat sig vackert och fördelaktigt vid mynningen +av den långt inskjutande Pojo viken, men ännu +knappt överskridit den anspråkslösa betydelsen av en +medelmåttig köping. Dess små fartyg seglade på Reval +och Stockholm, staden låg i beständig delo med de +mäktiga grevarna Leijonhuvud, vilka vid denna tid betraktade +Ekenäs såsom ett slags svamp, vars naturliga +bestämmelse var att utpressas och fylla den ofta tomma +grevliga kassakistan. Lämningarna av en då redan +förgäten borg dominerade staden från slottsbacken; den +lilla oansenliga träkyrkan höjde sig obetydligt på sluttningen +över de låga trähusen, täckta med takved. Men +mellan dessa låga hus utbredde sig vid stadens sjutton +gator så många trivsamma trädgårdar och rika humlegårdar, +att deras skiftande färger nu på en solbelyst +höstdag gåvo den tarvliga orten ett särdeles vänligt +och fridsamt utseende.</p> +<p>Det var en söndagsmiddag vidpass klockan tolv, när +båtarna anlände till stadens folktomma brygga. De +goda Ekenäsborna voro ännu mangrant församlade på +kyrkvallen i mitten av staden, varest kyrkoherden brukade +uppläsa viktiga kungörelser väl också förkunna +politiska nyheter för den församlade menigheten efter +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_20' name='page_20'></a>20</span> +gudstjänstens slut. Gästerna i den kungliga slupen +sökte sig ett härbärge hos en av stadens ansenligaste +borgare vid namn Rechart Bögman, som hos sig brukade +härbärgera förnämligare resande. Medan Tovöfolket +anskaffade husrum för sina gäster i ett mindre borgarehus, +begåvo sig Ivar Bertilsson och hans tvenne följeslagare +till kyrkan, för att som försiktiga fältherrar +rekognoscera terrängen, innan de vågade sig ut på +något viktigare företag.</p> +<p>Mäster Sigfrid Aronus Forsius, pastor i Ekenäs med +femtio tunnor spannmål i avlöning, hade dock redan +vid denna tid på dagen dragit sig tillbaka till sin tarvliga +middagsmåltid, men en del av menigheten hade kvarstannat +på kyrkvallen under livliga samtal om tidens +tilldragelser. I dag hade en av pastor uppläst kunglig +kungörelse varnat menige man i dessa landsändar för +den avfällige polske konungens lögnaktiga patenter och +falska förespeglingar, förmanande varje redlig undersåte +till obrottslig trohet mot den rättmätige konungen +och överheten. Man hade erfarit, att konungen, som +själv med en ansenlig krigsmakt dragit i fält mot +moskoviterna, vid denna tid belägrade staden Pleskov +och att den över hela landet berömde tappre finske +hjälten Evert Horn under denna belägring blivit skjuten. +När härtill kommo berättelser, att den hatade och fruktade +greve Sten på Raseborg i förra veckan kastat +två ansedda bönder, belagda med kedjor, i slottsfängelset +och vore sinnad skicka knektar till Ekenäs +för att indriva en ny olaga gärd av hö och humle +från den redan utarmade staden, kan man föreställa +sig den upprörda sinnesstämning, varmed stadens borgare +och den talrikt församlade menigheten från kringliggande +landsort rådplägade sinsemellan om alla dessa +nyheter.</p> +<p>Om således Ivar Bertilsson och hans följeslagare ej +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_21' name='page_21'></a>21</span> +utan blandade känslor förnummo den kungliga kungörelsen, +syntes däremot folkets stämning för ögonblicket +gynnsam för deras planer. Där föllo hotande +ord; man yttrade högt, att det gamla ulvanästet Raseborg +borde nedrivas till grunden, och några bland de +djärvaste föreslogo att man genast borde tåga till +fästet, tukta herr Sten och befria fångarna. Några +ville, många tvekade, alla skreko om varandra, tilldess +ryktet om ankomsten av ett kungligt örlogsskepp gjorde +slut på mängdens upproriska tankar. Gästerna från +Tovö funno ingen utsikt att fiska i detta grumliga +vatten. Kvartermästaren hade knappt vågat framkasta +ett ord om konung Sigismundus’ lyckliga regemente, +då inga herrar plågade allmogen, innan han fick skäl +att ångra detta förhastande.</p> +<p>— Vem talar om Sigismundus? frågade häftigt en +gammal bonde från Tenala socken. Jag har haft sex +söner: två tog Svidje Klas, två tog herr Arvid, två tog +herr Axel Kurck, och på den vägen blevo de alla, +somliga i Livland, somliga i Åbo, somliga i Viborg. +Korpamat blevo de, ingen kristen präst läste välsignelsen +över dem, och nu står jag ensam för hemmanet. +Men hade jag sex söner till, skulle jag säga till unge +hans nåde, som nu för regementet: tag dem, och kör ut +var katt i landet, som knystar om Sigismundus; förr +få vi ingen fred.</p> +<p>— Och jag hade fyra fagra döttrar, inföll en gammal +kvinna från Karis. Två togo de polska ryttarna +som lågo i byn; sorg och elände blev det. Den tredje +lockade herr Bengts fogde på Brödtorp, och hon blev +hängd; den fjärde kom undan till Tavastland, och hon +blev bärgad för det hon var bara barnet. Vem är det +som prisar sådana tider?</p> +<p>— Oss skickade Sigismundus en präst, som skulle +lära oss läsa bakfram i katkesa, menade en kvinna från +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_22' name='page_22'></a>22</span> +Ingå. Han mässade på latin och skulle hava folk att +bikta, förr än vi gingo till Herrans bord, och då drack +han vinet själv, så att en fattig kristen icke fick +smaka’t.</p> +<p>— Men under kung Johan hade vi goda tider; då +sålde vi mycket humle till Stockholm, invände en +borgare.</p> +<p>— Säg det! Ja, men kung Karl lät hänga tre +fogdar på en dag, och Gud välsigne honom för det, +hördes en annan röst säga i folkskaran.</p> +<p>— Bia lite, tilldess unge kung Gösta får fred med +ryssen och polacken, så skall han göra detsamma med +herrarna, det är han karl till! ropade en av herr Stens +underhavande.</p> +<p>— Ja, det är han karl till! upprepade tjugu röster +på en gång.</p> +<p>Det låg en stark förtröstan och en fruktansvärd +hämndlust i detta utbrott av folkkänslan.</p> +<p>— Länge leve kung Gösta! skrek nu en röst och +efterföljdes strax av hundra andra.</p> +<p>— Men vem var han, som prisade Sigismundus? +frågade någon.</p> +<p>— Det var herr Olof Duva, som tjänt papisterna, +svarade en annan.</p> +<p>— Nej, nej, han har fått lejd och svurit konungen +tro, anmärkte en tredje.</p> +<p>— Någon var det. Låt oss doppa honom i ärligt +finskt saltvatten!</p> +<p>Man såg sig om, men den sannskyldige var försvunnen. +Hopen begynte skingra sig, när en röst hördes +ropa: <i>Sigismundus vivat!</i> I nästa ögonblick +greps mängden av ett för det lugna finska lynnet ovanligt +raseri. Under ropet »polackar! polackar!» rusade +några hit, andra dit, på jakt efter landsförrädaren; men +sökandet blev fruktlöst. Sam, vilken förstått så mycket +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_23' name='page_23'></a>23</span> +av talet på kyrkvallen, att det gällde de båda tävlande +konungarna, hade smugit sig upp i klockstapeln och +från dess tornglugg låtit höra det förrädiska ropet. +Snart var han åter ute i det fria och nog oförskämd +att insmuggla en brinnande fnöskbit i örat på en landsbos +ispända häst. Djuret skenade med sin kärra mitt +igenom folkmassan. Under förvirringen och tumultet +bragte ogärningsmannen snart sin person i säkerhet.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='STJRNTYDAREN' id='STJRNTYDAREN'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_24' name='page_24'></a>24</span> +<h2>4. Stjärntydaren.</h2> +</div> + +<p>Den manhaftige kvartermästaren och hans brune +följeslagare lyckades av sitt värdfolk erfara, vad dessa +fått veta av roddarna på det kungliga skeppets slup. +Enligt deras berättelse förde skeppet Tre kronor ingen +ringare person ombord än konungens yngre broder, +hertig Karl Filip av Södermanland, vilken, nu fjorton +år gammal, på enträgen begäran fått sin moders, änkedrottningens, +tillstånd att göra sin första längre sjöresa +med en eskader som förde trupper från Stockholm +och Åbo till Narva. En svår storm hade skingrat +eskadern på höjden av Hangö, och då vinden låg styv +emot samt Tre kronor även medförde några förnäma +damer från Åbo, vilka lidit av sjösjuka, hade hertigen +velat söka hamn och landsätta fruntimren vid Ekenäs.</p> +<p>Pater Padilla befarade med skäl, att ort och tid +icke voro gynnsamma för hans beräkningar. Han beslöt +att redan följande dag söka ett annat fält för sin +verksamhet, men därförinnan ville han förvissa sig +om icke ett katolskt hjärta klappade under mäster Sigfrid +Aroni lutherska mässhake.</p> +<p>Så snart mörkret inbrutit, styrde patern och hans +följeslagare således sina steg mot den lärde mannens +bostad, denna gång kvarlämnande Sam, om vars senaste +bedrifter de svävade i fullkomlig okunnighet.</p> +<p>Kvartermästaren kände bostället, och efter något +trevande genom trånga, mörka och smutsiga sidogator +nalkades de båda vandrarna ett litet lågt och tarvligt +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_25' name='page_25'></a>25</span> +hus på höjden på slottsbacken. Från en mörk och +låg förstuga inträdde de i en lika låg boningsstuga, +vilken jämte en studerkammare, som tillika var sovrum, +utgjorde dåvarande pastors i Ekenäs tarvliga bostad +och härden för många vetenskapliga forskningar, +likasom för många märkvärdiga profetior, bestämda för +nästa års almanacka. En flammande brasa brann i +den bofälliga, nedrökta spiseln, där man tillredde aftonvarden. +Allt i denna boning, från de grova träbänkarna +till de små fönstren, där en del av de söndrade +glasrutorna ersatts med oljat papper, vittnade om fattigdom. +Endast ett stort, konstrikt väggur, ur vars tavla +vid varje klockslag framträdde en figur föreställande +Tiden med lia och timglas, lät ana härvaron av en berömd +matematiker.</p> +<p>Vid spiseln stod en torftigt klädd kvinna om vidpass +femtio år, belyst av eldskenet, medan hon rörde +i grytan. Utan att vända sig om eller invänta en +fråga, yttrade hon kärvt till de inträdande: — Kom +igen i morgon; mäster Sigfrid har icke tid.</p> +<p>— Säg åt mäster Sigfrid, att här äro resande, som +önska få tala med honom, och det nu strax! yttrade +kvartermästaren på sitt vanliga framfusiga sätt.</p> +<p>Kvinnan fortfor med sitt arbete, utan att bevärdiga +de nykomne med en blick, och upprepade: — Jag +säger eder, att han icke har tid. Gån er väg, han är +icke hemma.</p> +<p>Det låg i den talandes ton någonting stolt, som kom +kvartermästaren att sänka rösten och mera hövligt tillkännagiva, +att en lärd doktor från Tyskland önskade +rådfråga den berömde mäster Sigfrid om saker av vikt.</p> +<p>Nu vände kvinnan sig om, betraktade främlingarna +med ett par kloka, forskande ögon och svarade blidare, +att <i>hennes man</i> velat begagna den stjärnklara aftonen +för att akta på himlens tecken och nu befann sig +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_26' name='page_26'></a>26</span> +ute på fältet. Pater Padilla lät säga genom sin tolk, att +också han vore något bevandrad i stjärnkunskapen och +vore lycklig att få rådfråga en så ryktbar vetenskapsman +som mäster Sigfrid just under öppen himmel.</p> +<p>Dessa ord förfelade icke sin verkan på kvinnan. +Hon tände en lykta, bad främlingarna följa sig och vägledde +dem ut genom gården till den fria och öppna +höjden invid ruinerna. Oktoberhimlen, rensad av stormen, +var nu fullkomligt klar i stjärnornas tindrande +sken, luften mild och månen ännu icke uppgången över +horisonten. Ingenting, icke ens de låga ruinerna, +skymde här den vida synkretsen. Lyktan gick förut, och +de två männen följde, tilldess de uppnådde en liten platå +på kullens översta topp.</p> +<p>Här låg i det bleka ljuset av stjärnhimlen en man, +stödd mot ett klippstycke och lutande kinden mot vänstra +handen. I högra handen höll han ett stålstift, med +vilket han, tid efter annan, prickade märken i ett stort +pergamentsblad, förmodligen en stjärnkarta. Han +märkte icke de kommande, vilka stannade ljudlösa i +hans närhet för att betrakta honom. Skenet från lyktan +föll på en lång, av ålder och mödor böjd gråskäggig +man, vilken tycktes närma sig sjuttiotalet. Han var +mager av svält och nattvak, bar grå mustascher och +yvigt pipskägg, håret glest och grått, den fårade pannan +hög och tankediger, de ljusblå ögonen stora och drömmande, +dräkten tarvlig ända till armod. Han väcktes +ur sina tankar av ljusskenet och yttrade missnöjd:</p> +<p>— Är det du, Anna? Jag har ju sagt dig, att jag +icke vill störas.</p> +<p>— Här är en doktor från Tyskland, som reser i +morgon och vill tala med mästaren, svarade hustrun +ödmjukt.</p> +<p>Mäster Sigfrid reste sig i sittande ställning, räckte +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_27' name='page_27'></a>27</span> +främlingen en kall hand och frågade på tyska varmed +han kunde vara till tjänst.</p> +<p>Pater Padilla hade överläst sina ord. Han flyttade +genast samtalet in på det lärda område, där de övriga +åhörarna ej kunde följa honom, och förklarade på latin, +att han var läkare och stannat i ovisshet om man +borde eller icke borde tillskriva stjärnorna något inflytande +på gångbara sjukdomar.</p> +<p>Mäster Sigfrid svarade på samma språk den bekanta +formeln: <i>stellæ inclinant, non necessitant</i> +(stjärnorna föranleda en benägenhet, men icke ett nödtvång), +varefter han med livlighet började tillämpa +denna formel på rådande farsoter, när i detsamma hela +nejden klart upplystes och en stor eldkula ilade över +himmelen i en lång, flammande båge. Skenet kom så +oväntat, plötsligt och starkt, att de fyra personernas +drag liksom grepos i flykten av ljuset och fotograferades +i en åskådning: en iakttagelse, som icke undgick +kvinnans forskande blickar. Där framlyste något i +den tyske herrns ögon, som kom henne att viska till +mäster Sigfrid på finska språket: »akta dig för den +karlen!»</p> +<p>Men för den gamle vise var i detta ögonblick människan +endast ett stoftgrand. Sedan han följt meteorens +lopp och antecknat dess bana på stjärnkartan, reste +han sig till sin fulla längd, utsträckte sin högra arm +mot horisonten, där skenet ännu tycktes dröja, och sade +högtidligt:</p> +<p>— Si Guds skrift på himmelen! Ho är jag, Herre, +att jag vill utrannsaka din hemlighet eller mäta ditt +mått? Var var jag, när morgonstjärnorna alla sjöngo +ditt lov? Herre Gud, du är en konung, härligt beprydd, +ljus är din klädnad, helighet är din bonings prydnad. +Du talar och kallar världen, du skriver din skrift på himmelen +från det ena solvarvet till det andra. Men de +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_28' name='page_28'></a>28</span> +höra icke din röst, Herre, de förstå icke din hand, +som skriver i stjärnorna. Ofta haver du näpst dem: +vad haver det hulpit? Bättra dig, mitt folk, förrän din +Guds ansikte vänder sig bort från dig och du stöter +din fot mot de mörka berg!</p> +<p>Efter dessa ord knäppte mäster Sigfrid sina händer +och stod en stund försjunken i bön. Sedan återtog +han sitt avbrutna tal.</p> +<p>— Till det tredje, fortfor han, medan denna meteoriska +eld håller på att brinna och han var dag med +hela himmelens omlopp bliver ryckt omkring jorden +och vädret, församlar och drager han till sig av vädret +de naturliga fuktigheter, som dit uppstigna äro och +skulle tjäna till regn och dagg, och förtärer dem och +upptänder vädret med hetta. Därav följer då stor torka +och hetta, som säden och allehanda växter skadelig +är. Ty måste därav följa oår, hunger och dyr tid. Så +följer vidare därav, att kometernas <i>vapores</i>, endels +av sin egen materie förgiftige, endels av jordens eget +förgift, som hon av den första förbannelsen ärvt haver, +och som även av sig föder skadeliga djur och ohyra, +förgiva hela luften med sig, likasom en liten droppe +förgift, gjuten i en hel åm vin, förgiver det alltigenom. +Varför allehanda levande djur, som igenom vädret uppehålla +sitt liv, att de det draga till sig och andas ifrån +sig, till att utdriva det heta vädret och indraga igen +det kalla, livet till vederkvickelse, varda av det förgivna +vädret förgivne, och därav förorsakas mångahanda sjukdomar +både bland folk och fä, såsom pestilentie, brännsot, +bröstsot eller någon annan allmännelig farsot, som +går över många land allt på en tid, såsom den bröstsjukan +anno 1580<a name="FNanchor_B" id="FNanchor_B"></a><a href="#Footnote_B" class="fnanchor">[B]</a>.</p> +<p>Det är sannolikt att den lärde och fromme mannen +skulle underhållit två tålmodiga åhörare ända till morgonens +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_29' name='page_29'></a>29</span> +inbrott med detta föredrag i hans tids naturvetenskap, +därest icke den tredje givit tillkänna sin +opposition med ett ljudeligt snarkande. Hustru Anna +anmärkte att ljuset i lyktan var snart utbrunnet och +att hon för sin del icke ämnade ådraga sig bröstvärk +i dimman. En tät, från havet uppstigande mist gav +hennes ord vikt, och ej utan stapplande mellan stenarna +återfunno de fyra vandrarna vägen till boningshuset.</p> +<p>Mäster Sigfrid Aronus Forsius, Finlands förste erkände +vetenskapsman, vilken Messenius på sin tid kallade +»vår ojämförlige matematiker», synes ha varit mera förtrogen +med stjärnornas lopp än med de företeelser på +jorden, vilka närmast inverkade på hans dagliga liv, +och om han gav akt på naturens tecken eller förutsade +rikens undergång, är det icke sannolikt att han haft +minsta aning om beskaffenheten av sin svarta rock, +förrådet i spannmålsboden eller inkomsterna från Ekenäs +pastorat. I sådana frågor var han ett barn, som +behövde sin sköterska, och en sådan blev för honom +hans hustru Anna, en person så litet känd av en otacksam +eftervärld, att man numera icke ens med säkerhet +vet hennes namn.</p> +<p>När mäster Sigfrid till hennes förtrytelse ännu på +sena kvällen införde den tyske doktorn i sin studerkammare, +för att för honom utreda de himmelstecken, +vilka antydde ett snart förestående stort, allmänt och +långvarigt krig i hjärtat av Europa, vågade icke hustru +Anna invända något däremot, men beslöt i sitt sinne, +att besöket icke skulle bliva alltför långvarigt. Hon +avfärdade Ivar Bertilsson med löfte att själv ledsaga +främlingen till hans bostad, och satte sig med sina +strumpstickor så nära till kammarens glesa dörr, att +hon utan svårighet kunde höra varje ord som sades +därinne. Hon skulle icke varit en så lärd mans hustru, +om hon icke förstått latin, när hon behövde förstå det. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_30' name='page_30'></a>30</span></p> +<p>De båda männen hade vidpass en timme varit fördjupade +i ett samtal om astrologin, när mäster Sigfrid +råkade anföra nederlaget vid Kerkholm år 1605, vilket +han förutsagt, såsom ett ovedersägligt bevis på stjärnornas +inflytande.</p> +<p>— Ja, anmärkte doktorn, alla himmelens makter +hava tydligen dömt den tyranniske och förrädiske hertig +Karl samt hans avföda till en neslig undergång, och +inom kort skall det legitima konungahuset åter regera i +Sveriges rike.</p> +<p>Mäster Sigfrid svarade förvånad men lugn, att han +sedan femton år icke kände några andra hertigar i +Sverige än hertigarna Karl Filip och Johan av Östergötland. +Och då hans ärade gäst tycktes vara föga +bevandrad i det urgamla svenska rikets konungabalk +och rättsförhållanden, ville mäster Sigfrid upplysa +honom, att riket vördat en sträng, rättvis och statsklok +konung, kallad <i>Carolus</i>, den nionde av sitt namn +enligt Johannis Magni rikshistoria, och därefter en av +Gud med många härliga gåvor utrustad ung konung +vid namn <i>Gustavus Adolphus</i>, den andre benämnd. +Vad åter angick stjärnornas inflytande, ville +mäster Sigfrid icke lämna det osagt, att den oförliknelige +mästaren i all stjärnkunskap, hans egen store +lärare, Tycho Brahe, vars själ Gud fröjde i himmelen, +redan <i>anno mundi</i> 1572 iakttagit av särskilda tecken +i stjärnbilden Cassiopea, att i Finland skulle födas en +furste, den där himlarnas herre förut bestämt till en +väldig hjälte och folkens befriare, särdeles från det betryck, +som den rena evangeliska läran nu mångenstädes +hade att utstå i tyska riket och andra länder. Varför, +och då mäster Sigfrid icke kunde annat förstå, än +att stjärnorna därmed syftat på den unge och välsignade +herren Gustavus Adolphus, som väl icke varit +födder i Finland, men dock såsom dess storfurste så att +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_31' name='page_31'></a>31</span> +säga genom en <i>providentia divina</i> blivit detta +landets inföding och rätte medborgare, var och en kunde +härav klarligen förnimma, att de himmelska makterna +med en besynnerlig <i>cura et favore</i> vårdade sig om +just detta konungahus och liksom <i>predestinerat</i> +detsamma till de högsta och ärorikaste värv <i>pro +salute gentium</i>, det är: alla nationers kristeliga +välfärd.</p> +<p>— Den högt berömde mäster Tycho skall dock +hava senare menat, att stjärnans utkorade skall födas +under en <i>conjuctio</i> av Venus, Jupiter och Mars, +vilket skett med den unge prins Uladislaus av Polen. +Och lär det synbarligen vara han, som i hela världen +skall återställa den rätta kristna tron, inföll doktorn +med ett djärvt småleende.</p> +<p>— Du misstager dig, höglärde <i>confrater</i>, återtog +mäster Sigfrid kallt. Tycho Brahe har aldrig sagt +något sådant. Om han sagt det, skulle det icke hava +refererat till prins Uladislaus, som är född under Saturni +inflytande, och äntligen, om allt vore såsom du förmenar, +så skulle prins Uladislaus icke kunna införa den +rätta kristna tron, emedan han själv bekänner sig till +den förmörkade och fördömliga papistiska läran.</p> +<p>Man hade nu kommit till den ömtåliga punkt, där +mäster Sigfrid så litet tycktes motsvara Ivar Bertilssons +förhoppningar. Men doktorn ville ännu icke giva segern +förlorad.</p> +<p>— Ärevördige mästare, yttrade han i en aktningsfull +ton, det anstår icke mig att med dig disputera om saker +som du måste bland alla nu levande människor känna +bäst. Jag har förnummit om dina besvärliga resor i +den högsta norden. Jag har med beundran läst dina +många <i>prognostica</i>, din <i>Physica</i>, som handlar +om naturens utgrundande, dina berömda avhandlingar +om kometerna och andra dina skrifter, som nu uppfylla +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_32' name='page_32'></a>32</span> +världen och prisas av alla lärda män. Men ett har förundrat +mig, nämligen huru en sådan man kunnat belönas +med en så svart otack, kunnat vedergällas med falska +anklagelser, fängelse och alla slags lidanden, ända till +sträckbänken — huru en man, som alla Europas furstar +borde tävla om att upphöja till höga äreställen och +inkalla i sin rådkammare, nu bebor denna fattiga koja +och icke kan på sin ålderdom fägna sig åt någon bekvämlighet. +Jag förstår, att den vise aktar denna +världens ära, gunst och rikedom ringa; men tänk dig, +store mästare, vilken vinning det vore för hela världens +vetenskap och din egen forskning, om du utrustades med +tillräckliga hjälpmedel för att med framgång studera +naturens lagar!</p> +<p>— När jag var ung, tänkte jag stundom därpå, +svarade mäster Sigfrid med en ofrivillig suck, men jag +har längesedan lärt mig att nöjas med en ringare +lott. Det sker dock allt efter Guds vilja, det är allt +till vårt bästa.</p> +<p>— Men om det funnes en furste, nog vis och +nog ädelmodig för att uppskatta dina förtjänster och +erbjuda dig... ett observatorium, försett med de bästa +instrumenter för stjärnkunskapen? Om du där, såsom +Copernicus eller Tycho Brahe, kunde förvåna världen +med stora upptäckter, vore icke detta en Guds skickelse, +som rikeligen skulle belöna alla dina försakelser?</p> +<p>— Nej, nej, tala icke därom; det är för sent, jag +vill icke tänka därpå! utropade den gamle forskaren, +upprörd vid dessa utsikter, som stodo i en så bjärt +motsats till hans nuvarande fattigdom och till dessa +bristfälliga, för det mesta självgjorda trianglar, cirklar +och kikare, som utgjorde hela hans vetenskapliga arsenal.</p> +<p>— <i>Det är möjligt och icke för sent</i>, yttrade +främlingen med tonvikt på varje ord. Jag vet en +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_33' name='page_33'></a>33</span> +furste som kan bjuda dig allt detta och som i ersättning +endast begär din tacksamhet och några obetydliga +tjänster, som du lätt kan göra honom med ditt inflytande +här i landet.</p> +<p>— O, mina stjärnor! Mina kära stjärnor! utropade +mäster Sigfrid, som endast fäste sig vid de första orden. +Vet du väl, främling, att man ock har förbjudit mig +att tyda himmelens tecken? Jag har så många vedersakare. +De uttolka illvilligt mina <i>prognostica</i>, de +vilja förmena mig att läsa Guds skrift på himmelen. +Ingen tror mig! För vad har jag levat? Vad kunde +jag icke läsa i rymderna med en god flandrisk tub, och +du ser: jag har knappt ett rör, en kompass, en sextant, +som duger till något. Där på höjden har jag själv +inslagit en stång för att utmärka meridianen. Vilket +elände, icke sant? Och du säger... du säger...</p> +<p>— Jag säger... började åter främlingen, men han +avbröts av hustru Annas röst utanför dörren:</p> +<p>— Vad båtar det människan, om hon vunne hela +världen och toge skada till sin själ?</p> +<p>— Vad vill du, kvinna? sade den gamle mannen, +misslynt öppnande dörren.</p> +<p>— Jag läser den heliga skrift; den är alltid god att +hava i frestelsen. För övrigt har det nu klarnat. Jag +har icke på flera år sett Merkurius lysa så förunderligt +klar.</p> +<p>Mäster Sigfrid gick till den lilla glasrutan.</p> +<p>— Du har rätt, jag måste ut. Kom igen i morgon, +höglärde <i>confrater</i>! Nu får jag icke försumma +planeternas sammankomst. Hade jag blott en flandrisk +tub! O, mina stjärnor, mina kära stjärnor!</p> +<div class='footnote'><a name='Footnote_B' id='Footnote_B'></a><a href='#FNanchor_B'><span class='label'>[B]</span></a> +<p style='font-size: small'>Mäster Sigfrids egna ord om kometen 1607.</p></div> + +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='OM_EN_SOLSTRLE_I_HSTEN' id='OM_EN_SOLSTRLE_I_HSTEN'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_34' name='page_34'></a>34</span> +<h2>5. Om en solstråle i hösten.</h2> +</div> + +<p>Efter en genomvakad natt, sov mäster Sigfrid följande +morgon ännu klockan åtta. Hans trogna hustru, +som vakat med honom, hade dock redan hunnit sopa +stugan, fodra deras enda ko och ställa grytan på elden +för frukosten, när hon överraskades av ett oväntat +besök. En grant utstyrd herretjänare frågade om högvördige +pastorn kunde mottaga några resande, som ville +besöka honom. Hustru Anna väckte sin man i sovkammaren. +Strax därpå öppnades dörren för en ung fröken, +åtföljd av en officer och en liten halvvuxen tjänarinna. +Den unge krigaren föreställde för husets värdinna Kerstin +Fleming, hovfröken hos hertiginnan av Östergötland, +samt sig själv som ryttmästaren Silversparre vid +Närikes dragoner. De befunno sig här på genomresa +till Svidja gård och ville icke lämna Ekenäs utan att +betyga sin aktning för dess berömde kyrkoherde. Den +unga fröken tillade förbindligt, att hon och hennes mor +förut haft äran göra mäster Sigfrids bekantskap i +Stockholm.</p> +<p>Hustru Anna hade under dessa ord hunnit granska +de nykomna, och hennes första fruktan för ett så förnämt +besök i den fattiga präststugan hade redan försvunnit +vid anblicken av den unga frökens intagande +personlighet. Kerstin Fleming liknade mera ett oskyldigt +barn som tog sina första steg i världen än en +flicka som redan i två år vunnit erfarenheten av ett +hov. Hennes växt var snarare under än över medellängd, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_35' name='page_35'></a>35</span> +hår och ögon mörkbruna, dragen icke nog regelbundna +för att kallas sköna; men glansen i hennes +blick var intensiv som en solstråle och det skalkaktiga +löjet på ett par fylliga läppar så godmodigt, som om hon +ännu aldrig vetat vad sorg eller bitterhet voro i världen. +Det enda som röjde adelsdamen var den värdiga, +behagfulla och otvungna hållningen samt ett mera +vårdat sätt att uttrycka sig, än man den tiden var van +att vänta hos Flemingska släkten eller åtminstone hos +dess manliga ättlingar.</p> +<p>— Mäster Sigfrid, sade den unga fröken, sedan +hon vördsamt hälsat den inträdande, en man som tänker +på så stora och viktiga ting kan icke minnas en sådan +obetydlighet som en liten oförståndig flicka, men jag +gör mig en stor ära av att i nära sex månader hava +fått vara eder lärjunge. Tror ni jag glömt eder bok +»Om själen» och huru ni lärde mig drömmarnas betydelse?</p> +<p>— Fröken Kerstin måste ha haft en ofantlig nytta +av eder undervisning, ty hon drömmer både vaken och +sovande, inföll den unge officern småleende.</p> +<p>— Tro icke det, käre mästare! Jag drömmer nu +sällan annars än halvvaken, och då roar det mig mest att +drömma om ting som övergå mitt förstånd om dagen. +Vad säger ni om en dröm som just angick er själv?</p> +<p>— Drömmar äro av två slag, min käraste lilla +fröken, svarade mästaren, som kände sig varm av så +mycken godhet, förenad med så mycket behag. En +part kommer av blodet och är gemenligen olustig, såsom +när man för mycket ätit; en annan kommer av +hjärtats affekter, vilka vi endels räkna till själen, och +kan vara stundom sorgelig, stundom glader. Dock skall +man inte lägga för mycket märke därtill; ty ändock Gud +kan väl skicka oss drömmar som något betyda, vilket +vi se av Skriften och egen erfarenhet, så är dock mesta +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_36' name='page_36'></a>36</span> +delen att likna vid dimba eller väder, som över jorden +går, det ingen varaktig stad haver.</p> +<p>— Nå, uttyd nu drömmen, som jag hade om er +i natt, när jag ännu tyckte mig känna skeppet rulla för +vågorna! Jag drömde att ni satt i ett högt torn med +jorden under edra fötter och himmelens stjärnor som +ett guldstickat blått, glänsande täcke över ert huvud. +Ni var ung, ni var rik, ni hade omkring eder de skönaste +instrumenter för eder vetenskap, och jag satt vid +edra fötter och lärde visdom. Då sade ni till mig: +se hit, jag har upptäckt en ny planet bakom Saturnus, +och där är den sälla boning, som en dag skall bliva +oss anvisad! Jag såg i eder kikare, jag såg en lycksalig +ö på himmelen, och därifrån utgingo strålar av +ett odödligt liv. Se, sade ni, av denna planetens kraft +är jag vorden ung på nytt och kan göra dig evigt ung +som jag själv. Nej, svarade jag, konung Johan hade +fört med sig från England en skön marmorstod, som +för många år sedan blivit funnen i Rom och var från +de gamla hedningar. Ändock nu denna bild är evigt +ung, så vill jag icke vara den lik, utan hellre blomstra +min korta tid som gräset på marken och sedan förgås. +Då vart ni vred på mig, eder panna mörknade, och ni +växte så hög som ett åskmoln på himmelen, men jag +vaknade. Tyd mig nu denna drömmen, käre mästare!</p> +<p>Mäster Sigfrid liknade vid dessa ord själv en drömmare. +Han tänkte på sin ungdoms ärelystna förhoppningar: +också han hade tänkt sig en framtid av ljus +och ära; hans första framgångar hade givit honom mod +att bryta sig väg genom alla hinder till höjden av sin +tids vetenskap. Nu var han fattig, gammal och berövad +de hjälpmedel som han behövde för sina forskningar. +Men då kom i går afton en okänd, som förespeglade +honom uppnåendet av hans hemliga längtans mål, och +nu kom ett skämtande barn att säga honom detsamma +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_37' name='page_37'></a>37</span> +i sina nyckfulla drömmar. Var det en frestelse? Eller +var det ett förebud till nya och lysande framgångar? +Han besinnade sig några ögonblick och svarade:</p> +<p>— De drömmar som något betyda hava gemenligen +det i sitt följe, som motsatsen är, det ni ock se +kan för edra ögon, min nådiga fröken. Dock vill jag +intet förtiga, att ju Gud understundom sänder oss liknelser +till det som i framtiden ske skall, såsom konung +Faraos dröm, den Josef uttydde. Om så skulle ske, att +Gud sänder mig, gamle och fattige man, någon oförutsedd +lycka i denna världen, det fast otroligt är, men +dock intet omöjligt, efter ju Gud kan förvandla alla +mänskliga ting, så lär det snarligast vara att tillskriva +vår unge och nådige konungs besynnerliga gunst för +lärdom och vishet, vilka nu börja förkovra sig under +hans regemente. Tänk dock icke mera på mig, allrakäraste +fröken, utan säg mig fast hellre något om +edra egna studier i lärda och nyttiga kunskapsstycken.</p> +<p>— Om jag fördristar mig tala i frökens ställe, där +hon för blyger är att förtälja sina egna meriter, inföll +ryttmästaren, så må käre far veta, att i Sveriges rike +finnes nu ingen, den där kan leka på harpa så ljuvligt +som fröken Kerstin. En afton i våras satt vår nådige +konung väl timmen lång och hörde på strängaspelet, +förglömmande alla de moskoviters väldiga krigsbasuner. +Och vore icke fröken Ebba Brahe allaredan densamma, +så menar jag änkedrottningen finge snart nya bekymmer +om rikets framtid.</p> +<p>Om icke mäster Sigfrid varit vanare att beskåda +avlägsna himmelska stjärnor än jordiska irrbloss, så +skulle han kanske vid dessa ord hava förmärkt ett +hastigt förgående drömlikt skimmer i Kerstin Flemings +glänsande ögon. Innan ännu rodnadens vågor hunnit +uppstiga från hjärtat till halva höjden av hennes kinder, +svarade hon förtrytsamt: +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_38' name='page_38'></a>38</span></p> +<p>— Det höves ingen, och minst en krigsman, att +föra lasteligt tal om sin konung. Käre mäster Sigfrid, +tro mina ord, jag är så enfaldig som en skata i alla +de stycken där icke ni givit mig litet bättre förstånd. +Ja, jag har redan förgätit det mesta, av vad ni undervisat +mig om metaller och stenar.</p> +<p>— Finns icke någon sten som fördriver onda drömmar? +frågade åter Silversparre med gycklande allvar.</p> +<p>— Diamanten lärer det fuller göra, svarade mäster +Sigfrid oskyldigt. Och när man binder honom vid vänstra +sidan, är han god mot fiender, kiv och trätor, raseri +och mara. Annars, fortfor han, utan att märka huru +fröken Kerstin hotande sträckte sin diamantring mot +ryttmästaren, annars är den kosteliga safiren av alla +nyttigast, ity att han styrker hela kroppen, låter människan +vara väl tillfreds och ingiver henne gudeliga +tankar. Det är ock sagt om guld, när man det fint +river och dricker, att det är gott mot hjärtats affekter +och hjärtevärk samt uppfriskar den livaktiga känslans +ande i människan. Ty guld har något av solens natur. +Det må envar pröva efter sitt tycke; jag säger vad de +gamle före mig sagt. Såsom det om safiren säges, +att den honom håller i munnen, han kan förutsäga tillkommande +ting.</p> +<p>— Mästare, får jag bedja eder om något, och det +mellan fyra ögon?</p> +<p>— Därsom allrakäraste fröken täcktes stiga in i +min fattiga kammare, får jag väl höra’t, genmälde den +gamle.</p> +<p>— Ni sade något om safiren, började fröken Kerstin +smekande, sedan hon väl tillslutit kammardörren. Ni, +som är en så vis man, behöver icke safirer för att +förutsäga tillkommande ting. Ni läser dem i stjärnorna +och... i händerna.</p> +<p>— Stjärnorna äro från världens begynnelse och lyda +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_39' name='page_39'></a>39</span> +obevekliga lagar, men streck och linjer i frökenhänder +äro såsom de krusiga strimmor på stilla vatten, dem +nästa vindfläkt utplånar av vattnet.</p> +<p>— Å, mästare, ni vet bättre än jag, att linjerna i +människans hand lyda samma lagar som stjärnorna. Men +efter ni tycker mera om stjärnorna, se här mitt horoskop, +vilket ni själv nedskrev för mig i Stockholm. +Ni ville icke uttyda det då, efter jag så ung var, men +nu är jag två år äldre. Det är en skuldsedel, ni måste +fria den in.</p> +<p>— Låt det nu vara, allrakäraste fröken! Det är +inte nyttigt för människan att veta tillkommande ting.</p> +<p>— Kan ni neka, att ni spått åt hovfröknarna i +Örebro?</p> +<p>— Har det skett, så var det för deras faseliga nyfikenhets +skull. När jag satt i Örebro fångtorn, fick +jag mången god bit mat av kvinnfolk, och det var för +att de ville fråga mig om den de mest hade kär. Inte +behöver ni fråga sådant; nog kommer han, när Gud vill.</p> +<p>Fröken Kerstins blick uppflammade.</p> +<p>— Jag frågar inte efter en hjärtanskär, genmälde +hon stolt. Jag vill veta vad alla dessa underliga streck och +siffror betyda. Nej, mästare, det är ert eget fel. Ni har +givit mig en gåta att gissa, här är den, jag begär uttydningen. +Säg mig den stjärna som råder över mitt liv!</p> +<p>Mästaren mottog bladet, granskade det omsorgsfullt +och sade tvekande:</p> +<p>— Fråga mig icke!</p> +<p>— Och ni tror, att en kvinna kan gömma sådant +två år i sin fatabur, utan att vilja läsa det. Vill ni då +att jag skall anse er konst som ett gyckelspel?</p> +<p>— Så mycket kan jag uttyda, återtog tecknatydaren, +att där varit märkeliga tecken på himmelen i eder +födelsetimme. Ni är född under lejonets stjärnbild. +Det lärer icke förundra en av er släkt. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_40' name='page_40'></a>40</span></p> +<p>— Visst icke, mästare.</p> +<p>— Lejonet giver hugstora tankar, men intet långt +liv. Det är icke många som komma därmed till femtio +år.</p> +<p>— Vad säger ni, femtio år! Det är dubbelt mer +än jag hoppats leva. Är där ej något annat?</p> +<p>— Där är Martis regemente före och efter en mörk +punkt på <i>firmamentum</i>, och den är ej långt borta. +I den punkten står Jupiter eder stjärna så nära, att det +fast besynnerligt är. Allrakäraste fröken, tag eder i +akt! När planeternas konung härskar på himmelen, +bliver han alla andra för stark. Det som ej giver sig +under håns välde, varder gemenligen släckt eller allt +sönderbrutet.</p> +<p>— Nej, ni skrämmer mig icke. Man står honom +mot.</p> +<p>— Ja, med Guds makt, som är större än hans. +Gemenligen är det något som dör i den människa, +vilken står Jupiter mot. Men allenast den fattiga själen +bärgas, är allt annat ringa. Bakom den mörka eller +fastmera skinande punkten stå ännu många små stjärnor. +En part brukar tyda detta som avkomma...</p> +<p>— Jag är alltså född under stridande stjärnor, som +hela min släkt. Jag har en fiende...</p> +<p>— Det har jag inte sagt.</p> +<p>— En motståndare då, om det likar er bättre. Jag +skall stå honom stadigt emot, han skall ej låta mig länge +leva, men till sist skall jag finna ro bland stjärnorna. +Var det ej så er mening, mästare?</p> +<p>— Min mening, svarade mäster Sigfrid, är, att +Gud råder över alla sina skapade verk, och planeternas +konung är likaså visst mot honom ett stoft, som alla +himlakroppar i honom hava sitt centrum och fäste. +Vi löpa kring solen, och solen löper kring Gud. I +honom allena är alltings vila. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_41' name='page_41'></a>41</span></p> +<p>— Vad, mästare? Är ni ock en av dem som tro +på den nymodiga fabeln, att jorden löper kring solen +och icke tvärtom?</p> +<p>— Det är ingen fabel, allrakäraste fröken. Näst +Guds ord, är detta det vissaste av allt visst. Har jag +icke berättat er om den vise polacken Copernicus? Men +låt det nu vara. Ni ville att jag skulle spå er i +handen. Jag säger ingenting annat om den, än att +det är en god människas hand. Gud välsigne er. Det +är i eder något av örnen och något av duvan. Ni är +i stånd att låta edert liv för sanningen, där ni icke +giver det bort för den ni har kär.</p> +<p>Fröken Kerstin rodnade, drog sin diamantring av +fingret och tryckte den på yttersta spetsen av mästarens +skrynkliga ringfinger.</p> +<p>— Mottag denna såsom ett obetydligt minne av eder +tacksamma lärjunge, sade hon varmt. Jag skall ihågkomma +er varning, och när jag en gång blivit förståndigare, +skall jag tänka att jag är förlovad med visheten +själv. Gud beskydde eder, farväl!</p> +<p>De främmande avlägsnade sig. Nu äntligen fick +hustru Anna tillfälle att göra en fråga, som låg henne +på hjärtat.</p> +<p>— Vet du väl, sade hon, för vilket pris du i går +afton blev bjuden ära och rikedom?</p> +<p>— Nej, svarade mäster Sigfrid. Om det icke var +för att tjäna vår egen nådige konung, så måste detta bud +hava sänts mig antingen från konungen i Danmark +eller från någon av Tysklands evangeliska furstar.</p> +<p>— Du misstager dig, svarade hans hustru lugnt. +Du blev bjuden ära och rikedom mot villkor att tjäna +konung Sigismund och den papistiska läran.</p> +<p>— O, mina stjärnor! O, mina ungdomsdrömmar! +suckade den gamle mästaren, och en klar tår rullade +utför hans tärda, gulnade kind.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='DEN_FARLIGA_PUNKTEN_P_FIRMAMENTET' id='DEN_FARLIGA_PUNKTEN_P_FIRMAMENTET'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_42' name='page_42'></a>42</span> +<h2>6. Den farliga punkten på firmamentet.</h2> +</div> + +<p>Inemot tre månader efter besöket i Ekenäs, en kall +vinterdag i januari år 1616, återfinna vi fröken Kerstin +Fleming jämte hennes moder, ståthållaren Lars +Hermansson Flemings änka, fru Anna Horn, numera i +andra giftet förmäld med Tönne Göransson Gyllenbögel. +De höga damerna hade gjort en för denna årstid lång +och besvärlig resa till Pernå gård i östra Nyland, för +att med sin närvaro hedra ståthållarens på Kexholm, +Hans Stålhandskes, bröllop med fröken Elin, Kerstins +barndomsvän och dotter till den berömde amiralen Henrik +Tönnesson Wildeman. De resande hade tillbragt +med de nygifta en så glad julhelg som det var möjligt +under dessa oroliga tider. Kymmene kungsgård var +icke långt från Pernå, och då fröken Kerstins kusin, +den tappre översten, sedermera lantmarskalken Henrik +Fleming till Lethis, önskat under en kort permission +från de ryska fredsunderhandlingarna rådpläga med +fru Anna om viktiga familjeangelägenheter, stämdes ett +möte med honom på Kymmenegård.</p> +<p>Den forna gränsfloden Kymmene, som i en bred +fåra bär mer än hundra sjöars vatten till Finska viken, +delar sig före utloppet i tvenne huvudarmar, av vilka +den östra åter delar sig uti tvenne. Vid den östra av +dessa ligger än i dag Kymmene kungsgård, vilken en +tid tillhörde Sturesläkten, men vid tiden för vår berättelse +begagnades av kronan såsom en avelsgård för goda +hästar och en mönstringsplats för kavalleri. För närvarande +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_43' name='page_43'></a>43</span> +lågo där tvåhundra nyss utrustade adelsryttare +under Matts Olofssons befäl, färdiga att snart avgå +till hären i Ryssland. Ett lågt, men långt envånings +trähus, som ofta härbärgerat höga personer, erbjöd +dock även utrymme nog för Henrik Flemings möte +med sina resande släktingar.</p> +<p>Klockan var tio på förmiddagen, och den väntade +gästen dröjde. Kerstin Fleming gick ut till forsen och +betraktade tankfull dess brusande våg, som mot de snöklädda +stränderna förekom nästan svart. Den levde +och virvlade ännu när hela naturen låg i sin vinterdvala; +det var ett fritt, starkt och trotsigt vatten, men +det visste icke sin tid, det var ett spöke från en sommar +som icke mer hade rätt att leva. Fröken Kerstin kände +sig snarare beklämd än livad av dess övermäktiga trots +och lyfte sina blickar till den gladare tavlan av ryttaregrupperna +på den motsatta stranden, när hennes lilla +tjänarinna Maju brådskande nalkades henne från boningshuset +och medförde ett bud att hon genast skulle +skynda tillbaka till gården.</p> +<p>— Är han kommen?</p> +<p>— Ja, fröken! Han och herr Henrik.</p> +<p>— Vilken han?</p> +<p>— Kungen.</p> +<p>Fröken Kerstin skyndade icke, hon flög. Hon liknade +snöripan, vars lätta fjät knappt märkas på vinterdrivorna.</p> +<p>Hon smög in genom en sidodörr och fann hela +huset i rörelse. Man visste att konungen väntades +till de finska ständernas lantdag i Helsingfors; man +visste att han för flera dagar sedan anlänt till Viborg; +men man visste icke om och när han vid genomresan +skulle giva sig tid att dröja på Kymmenegård. Liksom +sin fader Karl IX i hans unga år, kom även Gustav +II Adolf oväntad, för att överraska sina fogdar oberedda, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_44' name='page_44'></a>44</span> +dem icke alltid till hugnad och konungslig ynnest. Man +hörde honom skämtande säga, att när någon varit fogde +i sex år, kunde en sådan gärna hängas utan rannsakning; +han vore då väl meriterad.</p> +<p>Fogden Anders Nilsson på Kymmenegård tycktes +höra till de sällsynta undantagen. Konungen hade kommit +oväntad, endast åtföljd av Henrik Fleming och +en kammartjänare, medan sviten följde en timme därefter, +och försummade intet ögonblick att göra sig personligen +underrättad om krigsfolkets mansstyrka, förplägning +och utrustning, kungsgårdens skick och fogdens +räkenskaper. Ryttarna uppställdes på isen nedanför +forsen och undergingo en sträng mönstring. Men +när han mönstrat allt och fått höra mången undskyllan +»för tidens lägenhet», täcktes hans nåde säga till manskapet, +att deras landsmän förhållit sig manligen emot +de moskoviter och att han hoppades de nya rekryterna +skulle göra detsamma, varpå följde ett skallande <i>eläköön +kuningas</i> (leve konungen) — ett rop, som +fördubblades, när han på finska tillade orden: <i>Jumala +varjelkoon teitä, pojat!</i> (Gud beskydde +er, gossar!) Han kände sitt finska folk, han hade ju +redan som barn åtföljt sin fader till Finland och under +långa vintrar blivit förtrogen med detta land. De unga +axelbreda bristfälligt utrustade, i finska »bondepaltor»<a name="FNanchor_C" id="FNanchor_C"></a><a href="#Footnote_C" class="fnanchor">[C]</a> +klädda ryttarna på sina magra, oansenliga hästar voro +dock av det stål, varmed Gustav II Adolf vann sina segrar. +Just det, att alla dessa segrar och öden ännu lågo i +framtidens sköte, just detta gav en så egen stämning +åt dessa unga krigare, som nu för första gången skyldrade +gevär för ynglingafursten. Det fanns ingen bland +dem, som icke i detta ögonblick, under hans anförande, +kände sig stark nog att erövra världen. De voro +finska ryttare, alltså lugna, tålmodiga, beredda att vänta +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_45' name='page_45'></a>45</span> +sin tid; men de kände inom sig, att för en sådan konung +kunde de dö. Och han förstod dem, såsom han alltid +förstod sina krigare.</p> +<p>Han vände sig till befälhavaren och sade:</p> +<p>— Matts Olofsson, se om det där folket väl; det +är något att göra av. Öva dem alla dagar i ledet. Se +till att ingenting felas i deras förplägning, men ofreda +de bönder, gör kort process. Hästarna äro svältfödda +och endels illa inridna, munderingen tarvar eftersyn. +Det rätter med görligaste. I övrigt är jag nöjd med +truppen... Stålhandske!</p> +<p>En ung officer av konungens ålder red fram ur +sviten.</p> +<p>— Se på honom, Matts Olofsson. Han har tjänat +sig upp från simpel soldat. Han känner våra nya karbiner. +Stålhandske, rid i morgon till Viborg med mina +order och utvälj i slottsarsenalen de bästa gevär du +kan överkomma. Det blir för din trupp, Matts Olofsson. +Skaffa dig skickliga byssesmeder och låt göra +efter den lätta modellen. Jag vill att karlarna skjuta +på fri hand.</p> +<p>I detta ögonblick nedgick vintersolen i sydväst +och färgade aftonhimlen. Konungens för alla synliga +gestalt på den kulle vid stranden, från vilken han +mönstrat truppen, övergöts med purpur, och hans blick +glänste. Han hade kommit från fiendeland och kände +sig åter omgiven av en natur som han förstod och ett +folk som älskade honom. Krigaren och konungen var +tjuguett år gammal; han hade ännu icke hårdnat för +mildare intryck, ja, han levde icke nog länge för att +någonsin hårdna. Men han var dock i varje tum en +konung; stum slöt han sina tankar inom sitt unga bröst, +gav ett tecken att mönstringen var slut och återvände +till gården.</p> +<p>Bland de många åskådarna vid stranden befann +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_46' name='page_46'></a>46</span> +sig även fröken Kerstin Fleming med sin tärna Maju. +När återskenet från aftonhimmelen kastade sin glans +över den kunglige hjälten, syntes samma sken än högre +färga den unga frökens kinder. Tankfull återvände +hon med de övriga till gården och inneslöt sig med sin +moder i fogdens enskilda rum, dit de resande dragit +sig undan för att lämna plats för konungens svit.</p> +<p>Deras närvaro blev dock icke länge obemärkt, och +snart medförde Henrik Fleming det budskap, att konungen +önskade se dem vid aftonmåltiden, som serverades +klockan sju. Endast några få av det högre befälet hade +blivit anbefallda att deltaga däri, och konungen sade +sig hoppas, att fru Anna ville ursäkta anrättningarnas +enkelhet med en krigares vanor och resans brådska. +Efter en knapp halvtimme reste sig konungen, sägande +att han icke ville missunna sina övriga gäster en behövlig +vila, men att det vore honom kärt om damerna +ännu ville skänka honom sitt angenäma sällskap. Han +vore, sade han, sedan någon tid så ovan att tala +om något annat än krig, att det vore för honom en +vederkvickelse, om damerna ville berätta honom något +gladare från Stockholm och Åbo.</p> +<p>Den unge konungen var under sådana förtroliga +stunder så älskvärt enkel, att ett par timmar hastigt +förflöto, under samtal om hovet i Stockholm och de +adliga familjer i Finland, med vilka båda fruntimren +voro närmast befryndade. När klockan slog nio, anhöll +fru Anna att få avlägsna sig för att få rådpläga +med Henrik Fleming i rummet bredvid om de familjeangelägenheter, +vilka föranlett hennes resa till Kymmenegård. +Konungen svarade förbindligt, att han icke +ville se henne förgäves hava besvärat sig hit för ett möte +som vore för henne av vikt, men då hon ju skulle +befinna sig i närmaste rum, hoppades han att hon ej +ville förvägra honom sin dotters sällskap, intill dess +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_47' name='page_47'></a>47</span> +rådplägningen vore slutad. Fru Anna gick och lämnade +dörren halvöppen till det rum, där Henrik Fleming +väntade henne.</p> +<p>— Hans Stålhandske var således en lycklig brudgum? +frågade konungen, för vilken man omtalat bröllopet +i Pernå.</p> +<p>— Mycket lycklig, ers nåde, svarade fröken +Kerstin.</p> +<p>Tilltalet »majestät» brukades väl vid högtidliga tillfällen, +men glömdes vid förtroligare samtal för det äldre +och enklare tilltalet »eders nåde».</p> +<p>— Han är lycklig, som fått följa sitt hjärta. Jag +känner dem som icke få göra det. Känner ni någon +sådan?</p> +<p>— Jag vet icke... Måhända.</p> +<p>— Vad skulle ni göra i en sådan belägenhet?</p> +<p>— Min plikt, om jag vore man.</p> +<p>— Och en kvinna, vad bör <i>hon</i> göra?</p> +<p>— Detsamma, ers nåde. Alltid sin plikt.</p> +<p>Konungen betraktade henne skämtsamt.</p> +<p>— Vet ni väl, att icke mången vid edra år skulle +tänka som ni? Ni talar som en man, men jag känner igen +det Flemingska släktdraget. Ni är icke rädd, ni. Jag +såg er vid slottsbranden i Åbo 1614 stå kvar i tornet, +för att ni icke ville kvarlämna en liten flicka i lågorna. +Er faders frände Klas Fleming kände heller ingenting +annat än sin plikt, och därför blev han salig konungens +dödsfiende. Lyckligtvis äro <i>vi</i> vänner, och därför kan +jag öppet fråga er: äro ej hjärtats rättmätiga anspråk +de högsta av alla plikter?</p> +<p>— Jag vet icke vad eders nåde menar med hjärtats +rättmätiga anspråk. Men vore jag konung...</p> +<p>— Fortsätt!... Om ni vore konung...</p> +<p>— Skulle jag aldrig svika min tro. Mitt ord skulle +vara ett kungsord, och min ed skulle vara mig dyrare +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_48' name='page_48'></a>48</span> +än min krona, svarade fröken Kerstin med låg röst, +men så djärvt och fast som det anstod en Fleming.</p> +<p>Konungens blick mulnade.</p> +<p>— Förklara er tydligare! genmälde han.</p> +<p>— Jag skulle icke kunna svika den kvinna, åt +vilken jag givit mitt hjärta och som givit mig sitt. Om +man sade mig, att ett rikes välfärd berodde därav att +jag bröte mitt ord, så skulle jag svara, att rikens välfärd +beror av trohet och icke av otrohet.</p> +<p>— Ah! Var det så ni menade? utropade konungen, +och hans blick klarnade på ett sätt, varav fröken +Kerstin fann sig nästan förskräckt. Sannerligen befarade +jag icke redan, att ni råkat in på <i>ett annat</i> +område, och jag ville icke ens för en rysk fästning +hava <i>er</i> till min fiende. Ni skulle ha blivit fruktansvärdare +än en hel armé.</p> +<p>— Jag beder om nåd, därest jag varit alltför uppriktig. +Jag är stolt att hedras med <i>hennes</i> vänskap, +vars namn min undersåtliga vördnad förbjuder mig att +nämna. Vilket hjärta, eders nåde... så högsint, så ädelt, +så kärleksfullt och så tåligt! Det är nu mer än ett år +sedan hon förtäres av den grymmaste ovisshet. Hon +gråter sällan, hon klagar aldrig, men hon beder mycket. +Finnes ingen möjlighet att göra slut på en sådan +ovisshet?</p> +<p>Konungen vandrade fram och åter över golvet, stannade +slutligen och yttrade:</p> +<p>— Säger ni detta av er själv, eller har någon +bett er därom?</p> +<p>— Ingen, och minst hon! Är jag straffbar, så bär +jag ensam skulden.</p> +<p>Åter klarnade konungens mulna panna, och han +återtog sin förra skämtsamma ton.</p> +<p>— Nej, min alltför uppriktiga fiende, man är icke +straffbar, när man på ett så älskvärt sätt säger konungar +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_49' name='page_49'></a>49</span> +sanningen. Det är angenämare att höra moraler av er, +än av min lärare, gamle Skytte. Jag trodde er ett ögonblick +vara en förräderska, och kanske är ni det i hjärtats +angelägenheter, men ni befinner er där på ert naturliga +kvinnliga område. Och då ni är för god lutheran, +kanske också litet för ung, för att vara min biktfar, så +låt oss nu hellre tala om er själv. Jag ser icke till +er harpa. Är hon kvarglömd i Stockholm?</p> +<p>— Hon är på Villnäs, ers nåde.</p> +<p>— Skada. Jag minns en afton i våras, när jag +kom dyster och nedslagen från rådkammaren. Jag inträdde +med Sauls sinnelag i hertiginnans gemak, men +där fann jag min David. Ert strängaspel kom mitt +hjärta att smälta. Jag hade nyss känt mig fattig och +svag; nu syntes jag mig vara rik och stark. Jag tänkte +på de gamla barder, som sjöngo för våra fäder och +gjorde dem hugstora i striden. Det förekom mig som +vore ni Sveriges och Finlands valkyria, vilken borde +gå framför dess konung i striden. Jag har ofta tänkt +därpå. Jag har senast tänkt därpå, när vi förgäves stormade +Pleskovs fasta murar. Det är något hos er, som +är besläktat med segertankar, det ligger i blodet.</p> +<p>Fröken Kerstin svarade icke. Hon satt stum med +nedslagna ögon; blott en nästan omärkbar darrning +kring överläppen vittnade om ett uppror i hennes +känslor.</p> +<p>Efter en paus sade konungen:</p> +<p>— Begär en nåd av mig!</p> +<p>Kerstin Fleming höll en handske i sin hand; hon +märkte icke att hon sedan tio minuter slitit den i +stycken. Konungen upptog dess make, som fallit till +golvet, räckte henne den med ett smålöje och sade:</p> +<p>— Nåväl?</p> +<p>— Ett brev!</p> +<p>— Ingenting för er själv? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_50' name='page_50'></a>50</span></p> +<p>— Jag tackar ers nåde. Jag har fått min belöning.</p> +<p>— Ni begär icke ens en visa för er harpa?</p> +<p>— Ett brev! Endast ett brev!</p> +<p>Konungen fattade hennes hand och kände den darra, +men de stolta, glänsande bruna ögonen blickade fast in +i hans. Han ville säga något, men nu stod fru Anna i +dörren.</p> +<p>— Det är tid, sade hon.</p> +<p>— Hög tid! viskade en röst inom Kerstin Flemings +klappande hjärta.</p> +<div class='footnote'><a name='Footnote_C' id='Footnote_C'></a><a href='#FNanchor_C'><span class='label'>[C]</span></a> +<p style='font-size: small'>Jakob De la Gardies uttryck 1625.</p></div> + +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='EN_NATT_OCH_EN_MORGON_P_KYMMENEGRD' id='EN_NATT_OCH_EN_MORGON_P_KYMMENEGRD'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_51' name='page_51'></a>51</span> +<h2>7. En natt och en morgon på Kymmenegård.</h2> +</div> + +<p>Gustav II Adolf var från sin tidiga ungdom van +vid strängt arbete, och det som icke medhanns om +dagen måste mången gång upptaga natten. Det är +likväl icke antecknat att han tillbragte denna natt på +Kymmenegård med regeringsomsorger. Hans verksamma +själ hade i långa månader oavlåtligen delat vilja +och tankekraft mellan ett allvarsamt krig i främmande +land och den inre riksstyrelsen i en tid av +mycket betryck och många söndringar. När man är +tjuguett år gammal, bär man en sådan börda glatt nog, +ty då utbreder sig framför oss hoppets oändliga värld; +livet synes så gränslöst långt och en förlorad dag så +oändligt liten.</p> +<p>Men det som är omöjligt även för den strängaste +arbetare, den allvarligaste statsman och den upphöjdaste +tänkare, det är att vid tjuguett års ålder avsäga sig alla +anspråk på livets lycka. Lyckan antager endast olika +gestalter i ungdomsdrömmarna. Vanligen framträder +hon för ynglingens blickar först i gestalten av en +kvinna, därefter under skepnaden av en lagerkrönt ära. +Även i konung Gustav Adolfs ungdom hade det första +idealet varit en kvinna, men en kvinna oskiljaktigt +sammanvuxen med drömmen om seger och hjälterykte. +Det är bekant, och han skriver själv, att han utförde +sina första bragder till Ebba Brahes ära, med den +ridderliga romantik som var honom egen. Och likväl +var det äran som efter hand överväldigade denna den +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_52' name='page_52'></a>52</span> +skönaste och den renaste av hans ungdomsdrömmar. +Den kvinna, som kunde hava blivit en stor konungs +värdiga maka, måste slutligen vika tillbaka, mindre för +hinder, motstånd och hovintriger än för skilsmässan, +avståndet, kriget och segertankarna. Det är känt, att +konungens brevväxling med barndomsvännen och ungdomsbruden +upphörde omkring hösten år 1614. Efter +denna tid sökte den kunglige ynglingens känslor ett +mål och funno intet — eller intet värdigt. Och det var +vid denna tid han framträder i vår berättelse.</p> +<p>Om han vid samma tid funnit ett sig värdigt sådant +mål, så måste det otvivelaktigt hava stått i närmaste +samband med ära och segrar. Det måste hava varit +en kvinna begåvad med en nog stark och nog upphöjd +själ för att elda hans håg till stora bragder. Hon måste +hava varit hans jämlike i snille och kraft, om icke i +börd och hon måste såsom kvinna ha uppfattat denna +kärlek till ära och bragder än hängivnare och långt +mera svärmande än han själv, för att förmå imponera +på honom. Historien känner icke att han funnit en +sådan kvinna. Alltså, <i>om</i> han funnit henne, så måste +de ha sammanträffat endast ett ögonblick, för att sedan +åter för alltid skiljas. Att så skett, därpå saknas i verkligheten +icke alla antydningar.</p> +<p>Kerstin Fleming tillbragte en sömnlös natt i Kymmenegård. +Sällan uppstiger en ung och ridderlig furste +på en tron, utan att tusende ungmor vänta av honom +allt och ägna honom en svärmande beundran. Men +Kerstins tillgivenhet var en djupare; den hade redan i +tidiga barndomen börjat med helt motsatta intryck av +Flemingska släktens hat mot Karl IX, som lät hennes +far och farbror erfara tyngden av sin onåd. I starka +själar kan hat förbytas i kärlek med samma naturnödvändighet +som förvandlar natt till morgon. I Åbo, +i Stockholm, i Örebro hade den unga fröken från Villnäs +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_53' name='page_53'></a>53</span> +lärt sig att uppskatta den unge furstens stora egenskaper, +men ständigt hade hon stått i skuggan för Ebba +Brahes höga gestalt, och stått där så utan avund, så +omedveten om egna känslor, som man stannar i skuggan +för en kär och beundrad vän. Nu, i ett ögonblick, +med ett trollslag, hade där öppnat sig en förfärlig avgrund +under blommorna av denna en brinnande själs +oskyldiga, rena och uppoffrande tillgivenhet för dessa +två ädla och högsinta personligheter, vilka Kerstin +Fleming vant sig att betrakta som oskiljaktiga och för +vilkas förening hon länge uppsänt så varma böner — konungen +och hans trolovade brud. Dessa två voro nu +skilda, icke genom en drottnings hårdhet och ett rikes +statskonst, utan ännu mycket mer genom en alldeles +oväntad förändring i konungens känslor — skilda för +alltid. Och vem hade åtskilt dem? Vem? Hon själv, +hon, som velat giva sitt liv för att se dem lyckliga båda +på Sveriges tron! Hon upprepade denna fråga hundrade +gånger för sig själv under nattens tystnad — och +varje gång stodo i eldsdrag för hennes minne +konungens ord och blick denna olyckliga kväll.</p> +<p>Vad hade hon då förbrutit sig för att så kunna +förråda sin vän? När och var hade hon mot sin vilja +ådragit sig denna kungliga ynnest, vilken hon måste +betrakta som ett förräderi mot vänskapen? Hon kunde +icke påminna sig annat än den olyckliga stund, när hon +lärde sig locka så sköna toner ur harpans strängar. +O denna harpa, hon ville slå den i stycken, hon ville +aldrig mera vidröra dess strängar! Hon ville kasta +sig för Ebba Brahes fötter och säga till henne: nej, +nej, det är icke jag som frånrövat dig hans hjärta! Och +sedan ville hon resa långt, långt bort, vart som helst, +blott hon icke mera behövde återse denna beundrade +hjälte, som kunde vara så trolös och — så farlig för +hennes lugn! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_54' name='page_54'></a>54</span></p> +<p>Ja, farlig ändå, o huru farlig! Hur hon än stred +med hela sin starka viljas kraft, kunde hon icke förgäta +valkyrian, som skulle gå framför Sveriges och +Finlands konung i striden. Ja, hon kände det, hur +hon än kämpade däremot — hon kände sig född drottning, +men icke en Margareta Leijonhuvud, icke en +Katarina Stenbock, icke en Gunilla Bjelke — huru +många adliga jungfrur hade icke redan bestigit Sveriges +tron! Hon kände inom sig något av unionens Margareta +i kraft och något av Katarina Jagellonicas beslutsamhet +att försaka allt. Vilka förmätna drömmar! +Hon drev dem ifrån sig som Macbeths häxor, de kommo +tillbaka, och hon drev dem åter ifrån sig. Slutligen +återstod av drömmarnas drottning blott en förgråten +flicka, som fuktade huvudkudden med sina tårar.</p> +<p>Vid sextiden på morgonen, medan det ännu var +mörkt, hördes röster på gården, hästar frustade, bjällror +klingade. Det var konungen som bröt upp för att +fortsätta resan till Helsingfors. Kerstin hörde det med +en suck av lättnad: hon skulle icke nödgas återse +honom nu, hon skulle taga sig till vara att någonsin +återse honom.</p> +<p>Ljus tändes och i nästa ögonblick satt modern +vid hennes bädd. Även fru Anna hade fått i fädernearv +av Hornarna på Kankas en högsint själ, men därtill +mycket mer av hjärtats mildare känslor, än man var +van att finna hos den hårdhänta och oböjliga Flemingska +släkten.</p> +<p>Moderns forskande blick upptäckte genast spåren +av tårar.</p> +<p>— Du har icke sovit i natt? frågade hon.</p> +<p>— Icke rätt väl, lydde svaret.</p> +<p>— Vad sade dig konungen i går afton?</p> +<p>— Icke det som likat mig bäst att höra. Han talade +om min harpa. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_55' name='page_55'></a>55</span></p> +<p>— Jag fruktade det. Vad sade han dig?</p> +<p>— Jag djärvdes påminna honom om Ebba, och han +sade mig vara för ung att bliva hans biktfader. Det är +slut mellan dem; jag förstod det blott alltför väl, och +det har mycket bedrövat mig.</p> +<p>— Lägg det icke för mycket på hjärtat, mitt kära +barn; det är kanske lyckligast för dem båda. Sådana +förbindelser mellan en konung och en undersåte medföra +i bästa fall söndringar inom riket. Bjelkesläkten har fått +vidkännas både ära och avund av drottning Gunillas +upphöjelse. Ingen mor, så framt hon icke är en furstinna, +bör önska att se sin dotter på Sveriges oroliga +tron. Sade konungen något mer om dig själv?</p> +<p>— Ja, moder. Jag beder dig, fråga mig icke!</p> +<p>— Det jag mest älskar hos dig, mitt barn, det är +att du alltid har varit sann som dagens ljus. Vid +fyra års ålder var du fäst vid din far med den ömmaste +tillgivenhet; men när han flydde för hertigen och förföljarna +frågade dig om du visste hans gömställe, sade +du ja, ty du kunde ej ljuga. Åter, när de ville förmå +dig att upptäcka gömstället och än skrämde dig med ett +stort ris, än lockade dig med en honungskaka, kunde +ingen förmå dig att svara ett ord. Nu frågar jag dig, +icke om andra, men om dig själv: vad sade dig konungen +i går afton?</p> +<p>Dottern upprepade under tårar dessa ord, som hon +icke kunde förgäta.</p> +<p>— Mitt barn, sade fru Anna lugnt, jag finner ingen +verklig orsak till oro i dessa flyktiga artigheter, dem en +furste stundom slösar på unga personer i sin omgivning +och dem han sannolikt i morgon har glömt. +Om någon äger rätt att beklaga sig över den uppmärksamhet, +han behagat visa dig, är det fröken Brahe. +Det är tydligt att hon numera måste känna sig fri från +sin förbindelse; jag tvivlar icke på att hennes hjärta +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_56' name='page_56'></a>56</span> +lider, men jag lyckönskar hennes förstånd. Vid konungens +ålder är det för mycket att vänta en evig trohet, +helst under fältliv i avlägsna länder. Jag antager att +hans böjelse för fröken Brahe varit allvarsam och +uppriktig; så mycket mer har den efterlämnat ett tomrum. +Gud give att en värdig gemål av furstlig börd +må rätt snart kunna fylla det. Vad dig angår, mitt barn, +så vet jag att du är en klok och klarsynt flicka, som +icke lätt tager spelpenningar för äkta guld; men det +finnes hos dig ett anlag att se allt i stort och därtill +ett anlag för svärmeri, som gör, att en ung, ridderlig +konung kan bliva farligare för dig än du för honom. +Det tör därför vara bäst att du icke så snart återser +en furste, som naturen begåvat med så många lysande +egenskaper.</p> +<p>— Moder, jag vill aldrig återse honom... aldrig!</p> +<p>— Du fruktar då för dig själv?</p> +<p>— Ja, ja, aldrig!</p> +<p>— Nåväl, så låta vi detta aldrig betyda ett år eller +par. Du har nu permission från din tjänstgöring hos +hertiginnan, och denna permission kan förlängas. Henrik +har medfört ett brev från din broder Klas. Han +hoppas om någon vecka kunna inträffa i Helsingfors. +Vi återvända nu till Pernå. Därifrån skall Klas göra oss +samma tjänst som Silversparre på framresan och ledsaga +oss åter till Villnäs. Huru behagar dig Silversparre?</p> +<p>— Som en väderhane på en flaggstång. Jag är +trött vid hans eviga svängande omkring samma punkt.</p> +<p>— Han är dock en man av god familj, med mycket +aktningsvärda egenskaper och en lovande framtid. Du +vet, att han är dig uppriktigt tillgiven.</p> +<p>— Tyvärr, ja. Han är olidlig.</p> +<p>— Nå, då skola vi icke mera tala därom... Långström, +befall att hästarna spännas för! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_57' name='page_57'></a>57</span></p> +<p>Under detta förtroliga samtal mellan en klok moder +och en uppriktig dotter hade modern förtegat något +som hon icke ansåg rådligt att omtala. Innan Kerstin +ännu lämnat sin bädd, hade fru Anna funnit på hennes +nattduksbord ett förseglat konvolut, adresserat med +välkänd handstil till välborna fröken <i>Christina +Fleming</i>. Nu, efter samtalet, bröt hon detta konvolut +och fann däri — icke, såsom hon först förmodade, +ett brev, vilket genom Kerstin skulle i hemlighet befordras +till fröken Brahe — utan tio verser, skrivna +med rask och icke alldeles lättläst stil av konungens +egen hand. Medan den forskande modern bakom en +skärm, som dolde henne för dotterns blickar, genomläste +denna halvt ömma, halvt skämtande konungadikt, gåvo +isynnerhet följande verser, dem vi avskriva med tidens +och konungens oregelbundna stavningssätt, ämnen nog +till en moders eftertanke. Sedan diktaren först beskrivit +sin hjärtesorg, säger han:</p> +<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Hoppet hafver jag stadigdt hafft,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Tin hårdhet till att öfvervinna</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Med trofasthet, som Gudh har skapt</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Utij mitt hiärta och mitt sinne.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hvi vill tu då</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Min trogna tiänst såledess försmå</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och mig sluta utur ditt minne?</p> +<br /> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Rickeligh med mongha dygder tigh</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Naturen högdt haffver begåffvat,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Som dageligh låta see sigh</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och mången på tig haffver låffvat,</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Alen then last,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Ther med tu migh plågar så fast,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Hafver aldrigh ingen behagatt.</p> +<div><span class='pagenum pncolor'><a id='page_58' name='page_58'></a>58</span></div> +<br /> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Ingen sten ähr funnen sä hårdh,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Som sigh icke låter beveka</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Eller alldeles nöta bortt</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Aff stål eller af vatnet veka.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Allt så och jagh</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>I ingen sijnn skal hafva fördragh,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Min hugh skall stadigdt på tig leka.</p> +</td></tr></table> + +<p>Han vill icke avstå från att med sin tjänst beveka +den grymma, men om hon försmädar hans trofasthet, +vill han ej mera eftertrakta någon fröjd. Ty säger +han:</p> +<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Jagh vill bliffva i ensamheett,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Min sorgh vill jagh alen beklaga</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och fly all jungfruss kiärlighet,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Efter jagh them eij kan behaga.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Men hvad båtar</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Thet tigh att tu migh såledess har</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Förtagit all min lust och glädie?</p> +</td></tr></table> + +<p>Han hoppas hon vill besinna, huru alla skola prisa +hennes mildhet men hårdeligen straffa hennes obeveklighet, +varefter han slutar så:</p> +<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Fugelen uppå grönan qviste,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Diuren uti marcken villa</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Skulle, hvar de min sorgh viste,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Migh hiälpa tårar att förspilla.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Echo mitt rop</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Förmehrar medh sitt ljudh en stor hop</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Emellan tässa bärgh och dalar.</p> +<p style='text-align: right;'><i>Finis.</i></p> +</td></tr></table> + +<p>Fru Anna var icke så obekant med den tidens +kärleksvisor, att hon kunde taga all denna ömma klagan +för allvar. Men om hon ännu kunnat betvivla vem +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_59' name='page_59'></a>59</span> +den grymma var, över vilkens hårdhet diktaren så varmt +beklagade sig, skingrades alla tvivel, när hon stavade +tillsamman de tio versernas särskilt utmärkta begynnelsebokstäver +och till sin häpnad fann dem bilda:</p> +<div class='ce'> +<p>CHRISTINA F.</p> +</div> + +<p>— Kerstin har rätt, sade fru Anna till sig själv. +Hon bör icke återse honom.</p> +<p>Därpå gömde hon omsorgsfullt den kungliga kärleksdikten +bland sina familjepapper, varifrån den sedan +kommit i avskrift till eftervärlden.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='HELSINGFORS_LANTDAG' id='HELSINGFORS_LANTDAG'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_60' name='page_60'></a>60</span> +<h2>8. Helsingfors lantdag.</h2> +</div> + +<p>Under den tid, som förflutit sedan besöket i Ekenäs, +hade den manhaftige Ivar Bertilsson och hans hemlighetsfulle +följeslagare fortsatt sina stämplingar till +förmån för det polska partiet i södra och sydvästra Finland. +De hade funnit skydd och medhåll på några +adelsgårdar, där konung Sigismunds slagna anhängare i +tysthet avbidade en för dem gynnsam förändring i det nuvarande +regementet, och befordrades sedan vidare med +brev och budskap till andra partivänner. De rastade +även i avlägsnare byar, åhörde folkets klagomål över +tidens betryck och utpressningar och läto förstå att +bättre dagar snart skulle randas, allenast alla raska +bönder föresatte sig att icke åtlyda olagliga påbud, vems +de ock månde vara, utan fasthellre hölle på sin gamla +frihet och, där så behövdes, ställde våld mot våld. +Nöden var ock mångenstädes så stor, att man gärna +lyssnade till dessa förespeglingar. Fogdarna begynte +mötas med uppenbar motspänstighet, restlängderna ökades, +bönderna i några byar övergåvo sina hemman +och sammanrotade sig för att utvandra till Ryssland +eller översegla till Riga och Polen. Sällan samlades +denna tid folket vid kyrkor och ting, utan att än här +än där en tryckt proklamation på dålig svenska eller +ännu sämre finska fanns om morgonen uppspikad på +kyrkodörren, på tingshusets vägg, ja på själva länsmansgårdarnas +knutar, alla av samma innehåll: den nuvarande +gudlösa och olagliga styrelsen, jämförd med +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_61' name='page_61'></a>61</span> +den rättmätige konungens milda och rättvisa regemente. +För en, som revs ned, syntes nästa morgon tre andra; +de tycktes uppväxa från jorden, ingen visste huru +och varifrån.</p> +<p>Likasom klubbekriget är det enda inbördes krig, +vilket någonsin blivit fört i Finland, så tillhöra även +de polska stämplingarna vid denna tid de sällsyntaste +undantag av sin art i detta land. Sammansvärjningar +finna ingen tacksam jordmån bland ett folk som icke +älskar smygvägar och alltid hyst en medfödd avsky mot +förrädare. Hade icke tidens nöd blivit konung Sigismunds +bundsförvant, skulle hans utskickade hava förgäves +klappat på folkets dörrar.</p> +<p>Det fåtaliga och underlägsna polska partiet i södra +Finland väntade med otålighet någon större motgång +för konungens vapen i kriget för att öppet höja sin +upprorsfana. Då nådde dem det obehagliga budskapet, +att konungen genom en skrivelse från Narva sammankallat +Finlands ständer till en lantdag i Helsingfors +och själv ville vara närvarande. De missnöjdas enda +hopp blev nu, att ständerna skulle vägra gärder för +kriget och därigenom framkalla en öppen brytning med +konungen.</p> +<p>Ständerna voro sammankallade till den 15 januari +1616, men konungen anlände först den 19 till Helsingfors. +Av Finlands nuvarande huvudstad fanns då endast +namnet och en obetydlig köpstad, belägen en halv mil i +nordost från den nuvarande platsen, vid mynningen av +en liten å, Vanda, som där gör ett brant fall, kallat +Helsinge-fors.</p> +<p>Lantdagar — landskapsmöten — voro denna tid +icke ovanliga i särskilda rikets provinser. Den finska +lantdagen år 1616 hade dock både för riket och Finland +en säregen betydelse. Här, i närvaro av konungen +själv och rikskanslern Axel Oxenstjerna, sammanträdde +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_62' name='page_62'></a>62</span> +Finlands fyra riksstånd och ombud från krigshären +för att på samma gång bevilja medel till kriget, värna +rikets självständighet, protestera mot de polska Vasarnas +anspråk på tronen och högtidligen bekräfta sin +trohet mot den yngre grenen av Vasahuset. Tidens +faror och Finlands läge som operationsbas i de båda +krigen mot Ryssland och Polen gåvo en ofantlig vikt +åt denna manifestation av folkviljan. Utan denna lantdag +hade sannolikt icke det svenska väldet sträckt +sig ut över Nevan och lagt en grund för denna svenska +stormakt, som, även efter dess fall, kastat ett skimmer +av ära över kommande dagar. Utan denna lantdag skulle +sannolikt icke den ryska makten för ett helt sekel ha +varit stängd ifrån Östersjön, Gustav Adolf skulle ha +känt sina händer bundna, Tyskland och samvetsfriheten +skulle förgäves ha väntat befriaren ifrån Norden. Och +slutligen, utan denna lantdag skulle Finland nu sakna +ett av sina ärofullaste minnen, skådespelet av ett blödande, +men oförfärat folk, vilket i nödens stund svär +som en man att offra allt för konung och fädernesland.</p> +<p>Allt vad landet då hade lysande eller mest redbart +av alla stånd strömmade nu hit i midvintern på långa +avstånd, obanade vägar och med de mest bristfälliga +kommunikationsmedel. En ofullständig förteckning uppräknar +trehundratrettioåtta närvarande lantdagsmän, +största delen adel med frejdade namn, den åldrige +biskopen Erik Sorolainen med tjugu präster, ombud +från tio städer och tjugu härader samt, såsom det +femte ståndet, tio officerare. Den lilla staden samt +närmaste byar voro överfyllda med folk. Borgmästaren +Kasper Reijer synes ha haft den äran att både härbärgera +konungen och försträcka öl, vin och specerier +till den kungliga taffeln. Att döma av ännu förvarade +räkningar, måste denna ha försörjt ganska talrika +gäster, därvid köksskrivaren Hans Persson fick mottaga +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_63' name='page_63'></a>63</span> +ansenliga förråd av olja, kapris, oliver och limoner +från Åboborgaren Hans Wolle, kunglig hovleverantör +för Finland. Utom den kungliga taffeln levde största +delen lantdagsmän vid ytterst tarvliga bord i tidens +betryck; men för konungen gällde det här att uppträda +med den ståt som imponerar på massorna. Man skulle +icke inberätta till Sigismund i Warschau, att hans medtävlare +om kronan uppträdde såsom en torpare på sitt +rikes utmarker.</p> +<p>Så fullständigt är det gamla Helsingfors bortsopat +från jorden, att man icke ens känner platsen där +Sveriges och Finlands konung den 22 januari 1616 +öppnade ständernas sammankomst. Men denna vinterdag +fick Finland höra ett stycke statskonst sådant det +aldrig hört förr. Gustav Adolf ägde redan i unga år den +snillets, hjärtats och talarekonstens makt, som övertygade +meningarna och rörde hjärtat. Han talade med +ungdomens öppenhet och en konungs värdighet, utförligt, +klart och manligt, om rikets dåvarande ställning, +om nödvändigheten att mota Polens övermakt i +det söndrade Ryssland, om Sigismunds edsbrott mot +Sveriges rike, om nödvändigheten av hans avsättning +från rikets tron, om det svek och de stämplingar, varmed +samme avsatte konung fortfor att oroa riket, om +det underliga att man nu råkat i krig med ryssarna, +dem man velat hjälpa mot Polen. Han varnade finnarna +att icke låta förföra sig till att komma under +Polens och påvens träldom, påminde dem om den trohet +de svurit hans salige herr fader och honom själv samt +lovade, att därsom de ville i denna trohet framhärda +och nu manligen bistå sin konung, så ville han ock +vinnlägga sig att de måtte komma till fred, rolighet +och bättre villkor, vartill Gud den allsvåldigaste sin +nåd förläna ville. Slutligen tillade konungen, att han +begärde ständernas svar på de ärenden han ville förelägga +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_64' name='page_64'></a>64</span> +dem, »önskande dem samtlig och synnerlig en +god dag och blivande dem med ynnest och gunst väl +bevågen».</p> +<p>Lantdagsfrågorna gällde trygghet mot Sigismunds +stämplingar, försvar mot ryssarna och gärder för kriget. +Redan den 2 februari utfärdades ständernas beslut. De +ville aldrig låta förleda sig från sin trohet mot konung +och fädernesland, utan manligen stå mot konung Sigismund, +som velat återinföra det påviska avguderiet; de +ville icke tillstädja upproriska patenters kringspridande, +och var icke Sigismund låter beveka sig till en billig +fred, ville de mot honom våga liv, leverne, välfärd och +förmåga. Ständerna önska av Gud framgång till det +fredsmöte som nu med ryssen begynt, men vore han så +förhärdad i sitt fientliga uppsåt, att han inga skäliga +fridsmedel ingå ville, så lova de efter yttersta förmåga +stå även honom emot och därtill hava blod och förmögenhet +osparade. Slutligen åtogo sig ständerna en +dryg krigsgärd, och om alla dessa sina beslut skrevo +»de i Helsingfors församlade Sveriges rikes råd och +lantständer i storfurstendömet Finland» ett långt brev +till samtliga Sveriges rikes ständer. De hade här vid +gränsen i mannaminne varit hårt betungade av krig, +gärder och borgläger; hade icke ens under freden kunnat +sitta trygga i sina hus, men ville dock, ehuru årsväxten +sist varit ganska svag, nu efter råd och lägenhet bistå +sin konung, tackande honom, som därmed låter sig nöja. +Och ehuru de ingalunda betvivla de gode herrars och +svenske mäns beredvillighet att utgöra en lika hjälp +och komma dem till undsättning, ville de dock påminna +dem om det trogna bistånd, som Finlands folk dem alltid +gjort haver och ännu härefter gärna göra vill av +all sin förmåga, med den förtröstan, att så länge alla +förbliva eniga, behöva de icke frukta för någon fiende.</p> +<p>På denna skrivelse anlände sedan svar från Sveriges +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_65' name='page_65'></a>65</span> +församlade lantständer i skilda provinser, uttalande +samma manliga beredvillighet och lovande att aldrig +förgäta det trogna bistånd, som dem alltid i rikets nöd +av Finlands ständer vederfaret är.</p> +<p>Dessa ord, som handlingen så kraftigt och dyrt +beseglat, genljuda ännu efter sekler från alla Östersjöns +nordliga stränder. Bakom dessa ord stodo män +med offervilliga hjärtan och dragna svärd. Bakom +dessa ord stod ett tidevarv av brinnande tro och försakande +mod. En dödsföraktande kraft andas i dem, +och på samma gång, vilken kärlek! När folket hörde +sin unge konung tala, gick en fläkt av hans ungdomliga +mod även genom länge av åren kylda hjärtan; även +den grånade krigaren kände sitt blod värmas, han kände +segrar i luften — han drömde än en gång om sin +ungdomsdröm.</p> +<p>Efter mer än tvåhundrasextio år igenkänner man +icke mera den plats, där en gång fäderneslandets hjärta +klappat av så mycket mod och så hugstora känslor. +Slätterna kring Vandas mynning äro nu betäckta med +lantgårdar och åkerfält. Oaktat nejden är bördig och +långtifrån enslig, vilar däröver, kanske för bristen på +skog, ett tycke av enformighet, nästan av saknad.</p> +<p>Vid den tid, varom vi talat, erbjöd slätten ett +annat skådespel. Det stora folkvimlet i staden bredde +sig ut över dess närmaste omgivningar. Varje torp, +varje lada, varje ria och badstuga var överfylld av +tillströmmande menighet, här och där även av bivackerande +krigsfolk. Man såg små improviserade brädskjul, +i vilka utbjödos matvaror, läder, lärfter och öl. +Till och med konstmakare från Tyskland saknades icke, +ehuru deras framställningar hörde till dem som i våra +dagar knappt mera roa ens den lägsta folkhopen. Man +hörde musik av säckpipor, man såg en Herkules med +ett slag av sin knytnäve döda en oxe, vilken han +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_66' name='page_66'></a>66</span> +förut dragit vid hornen efter sig. Man såg en annan +äta spikar, genomborra sitt bröst med ett svärd och +åter utdraga det, färgat med lingonsaft. En snedvuxen +pojke med plirande ögon tillvann sig mycken beundran +genom sin färdighet att slå kullerbyttor i luften och +den oförskämda vighet, med vilken han än hoppade +gränsle över nacken på en förskräckt bondkvinna, än +åter utmanade en drumlig dräng till envig och i ett nu +slog benen undan honom.</p> +<p>Vid lantdagens början hade man en morgon till +allmän förargelse funnit icke allenast flera av konung +Sigismunds plakater uppslagna på stadens gårdsportar, +utan även samma förrädiska papper spikat på gaveln +av borgmästaren Reijers hus, där konungen bodde. +En sådan djärvhet hade föranlett stränga efterspaningar, +men utan resultat. Ridande patruller hade utskickats +åt flera håll samt även till stadens utkanter, där brädskjulen +höllo sin marknad. Nu hade förenämnda vanskapliga +pojke utmanat en liten trumslagare, som roade +sig åt hans lustiga upptåg. Men denna gång hade Sam +betydligt missräknat sig. I stället att låta slå benen +undan sig, var det trumslagaren som i sin tur slog +bytingen i drivan, insockrade honom i snön och till +allmänhetens stora förlustelse lät sina trumpinnar dansa +i ett grundligt tapto på motståndarens tröja. Vid denna +manöver revs tröjan upp, ett papper föll ut och bortfördes +av vinden. Det upptogs, lästes och befanns +vara ett av Sigismunds plakater.</p> +<p>Nu blev ett sorl bland folkhopen: tag fast förrädaren! +häng honom! slå ihjäl honom! Men innan man +ännu hunnit komma från ord till handling, hade Sam +gjort sig lös från sin motståndare och, vig som en ekorre, +banat sig väg genom folkhopen, än borrande sig framåt +med armarna, än slående bakåt med fötterna. Efter ett +fåfängt försök att uppnå stora landsvägen västerut, +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_67' name='page_67'></a>67</span> +svängde flyktingen om och sökte sin räddning på bron +över forsen. Men här mötte honom patrullen från motsatta +sidan, medan folkhopen skrikande jagade efter +honom från andra sidan. Sam betänkte sig icke länge. +I ett nu klängde han över brons ledstänger och var +försvunnen. Men det dröjde ej länge innan man såg +honom flyta utför den öppna forsen och försvinna under +isen, som betäckte åmynningen nedanför det starkaste +strömdraget.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='VINTERAFTON_I_DEMARKEN' id='VINTERAFTON_I_DEMARKEN'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_68' name='page_68'></a>68</span> +<h2>9. Vinterafton i ödemarken.</h2> +</div> + +<p>En afton i medlet av februari 1616 banade sig en +karavan av resande mödosamt fram på den ödsliga väg, +som vid denna tid förde från Helsingfors genom det +norra Nyland till Åbo. Ett starkt yrväder hade på långa +sträckor övertäckt alla stigar med manshöga drivor.</p> +<p>Karavanen bestod av tre slädar med två hästar för +varje; den mellersta släden var överbyggd med ett +slags hytt av buldan. Fyra ryttare, fullt beväpnade, +utgjorde eskorten. När de resande sålunda fot för +fot arbetat sig fram någon tid, blev det platt omöjligt +att komma vidare. Yrvädret fortfor att rasa, och varje +steg framåt motades av växande snöberg. Ryttarna +sutto av, kuskarna stövlade i snön, alla sökte med +armkraft underlätta hästarnas ansträngningar. Det +hjälpte föga, tåget stod orörligt. Ett fruntimmer lutade +sig framåt i den betäckta släden och frågade om ingen +gård funnes i närheten. En riddare i översnöad pälskappa +sprang från den sista släden fram till den första, +vars kusk var vägvisare, och upprepade samma fråga. +Svaret blev, att man hade en mil till närmaste gård, +men om man ville köra isvägen över den näraliggande +sjön, skulle man på motsatta stranden av denna sjö +finna ett nybygge. Riddaren beslöt sig för denna utväg, +och nu gällde att bana sig väg ned till isen.</p> +<p>En med tät granskog bevuxen höjd reste sig mellan +vägen och sjön. Hästarna måste frånspännas, alla, +utom två kvinnliga resande, måste kliva i snön, varefter +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_69' name='page_69'></a>69</span> +slädarna framskötos av männen. När man så med +outsäglig möda trängt uppför höjden och genom skogen, +kom man till ett mot sjöstranden sluttande berg. +Här blev åter en rutschbana nedåt, som förde karavanen, +med ett par oskadliga kullerbyttor, lyckligt till isen.</p> +<p>Snön låg här mera jämn, man ispände åter hästarna +och fortsatte färden. Det gick långsamt, men det gick +dock framåt, tilldess att man icke långt från den motsatta +stranden begynte köra i flödvatten. Men härdade +i alla mödor och faror körde dessa resande utan betänkande +framåt. Flödvattnet blev djupare, det strömmade +in i slädarna och nådde över ryttarnas sporrar. +Riddaren Klas Fleming, ty det var han, red till den +mellersta släden och frågade om hans syster Kerstin +var rädd och önskade vända om. Hennes svar blev, +att hon bytte plats med den andre ryttaren, som red +förut, besteg hans häst och red främst. Nästan simmande +och flytande, uppnådde karavanen den efterlängtade +stranden.</p> +<p>Sjön var en vik av den stora Lohjanselkä, som i +otaliga buktande fjärdar uppfyller de djupa dalarna norr +om den sydfinska lantryggen. Hela nejden erbjuder +den mest förtjusande omväxling av skogbekransade +höjder, sluttningar, vattenspeglar, klippor, öar och har +av beundrande turister fått namnet »Nylands Schweiz». +Bergen äro rika på malmer och sällsynta stenarter; botanisten +finner här allt vad den finska floran äger rarast +och praktfullast. Nu betäckas de bördiga sluttningarna +av välmående byar, gårdar, boskapshjordar och åkerfält. +Men vid början av sextonhundratalet genombröts +den glesa odlingen ännu av vida ödemarker, och där +den fått fäste, ödelades ånyo hemman och gårdar av +krigen, utskrivningarna, gärderna och fogdarnas utpressningar.</p> +<p>Men där glänste dock ett skimmer av ljus mellan +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_70' name='page_70'></a>70</span> +bergen och granarna, ett av dessa vänliga eldsken från +en flammande härd, vilka äro en så kär syn för den +frusne och utmattade vandraren i en mörk vinterkväll. +De resande styrde sina utmattade steg med förtröstan +mot eldskenet. Vi skola gå dem i förväg och kasta en +blick på nybygget.</p> +<p>Det hette Ahtiala och låg vid en utkant av Lojo +socken i norra Nyland. Den nytimrade vackra gården +bestod av ett större boningshus, ladugård, stall, +visthus, badstuga, brunn. I denna del av landet brukades +ännu rökpörten med en ofantlig spis; röken uppsteg +då genom en öppning i taket. Men boningshuset på +Ahtiala hade med pörtets gamla härd förenat det modernare +bruket av skorsten och i stället för de vanliga +pörtegluggarna med deras dragluckor anbragt på den +långa väggen gentemot spiseln ett litet fönster med +fyra små glasrutor mot sjösidan. Ett plumpt väggur, +ett stort, grönmålat skåp, några träsniderier på bordsfötterna, +tre eller fyra stolar med utsirade karmar +vittnade om en i dessa trakter ovanlig lyx vid sidan av +långbänkarna och de i två våningar över varandra +väggfasta sängarna. Allt såg så trivsamt ut, allt vittnade +om välstånd och flit; men välmaktens dagar voro +till ända.</p> +<p>Vid mörkningen samma afton hade den snart åttioårige +Stefan Ahti suttit vid brasan, bindande not; hans +son Josef hade slöjdat en slädmed, hustrun häcklade +lin, och två barnbarn, flickor om fjorton och sexton år, +hade kardat ull. Det hade varit en hård dag för Ahtiala +nybygge. Fogdens tjänare hade på förmiddagen infunnit +sig för att utkräva en av de många gärderna och utan +försköning tagit i mät en av de två hästar och en av +de två kor, vilka han kvarlämnat vid en föregående +utmätning. Fåren hade en genomtågande ryttaretrupp +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_71' name='page_71'></a>71</span> +slaktat och uppätit redan på hösten. Där skulle snart +komma flera hungriga gäster.</p> +<p>Ahtialas inbyggare hade vid sin fredliga brasa samtalat +om det ämne som låg dem närmast: tidens betryck. +Hustrun hade suckande undrat, var hennes två raska +gossar nu månde vara i djupa Ryssland, de som togos +ifrån henne till kriget. Om de nu månde leva mera, +tillade hon med en suck vid tanken på de fruktade +moskoviternas grymhet. Den gamle hade tröstat henne +med den försäkran, att vardera av gossarna skulle +reda sig gott mot sex sådana bestar, det hade man +sett, när herr Jakob och herr Evert för fem år sedan +togo Stora Novgorod med en hand full svenska och +finska pojkar av rätta sorten. Ryssen hade han själv +sett i vitögat redan i salig kung Göstas tid och juten +med i kung Eriks tid. Gud förbarme sig över den +herrens fattiga själ, det gick tokugt i landet, men +bra på sjön. Si, juten var dock en annan karl än +kalmucken. Juten visste nog, att han betalade gammal +ost, när han, i sista kriget brände Stefans stuga +vid Hangö, men det skall ingen säga om honom annat +än att han är en morsk karl till sjöss, och när man får +bukt med sådana karlar, nog klappa pojkarna ullen ur +moskoviternas fårskinnspälsar.</p> +<p>Så hade man språkat vid aftonbrasan. Sonen hade +genmält, huru det visst var tungt för honom att hugga +sveden allena, när gossarna voro borta och flickornas +armar voro för klena för skogsarbete. Men detta kunde +ännu gå, om här rådde rättvisa i landet; då skulle +icke fogden två gånger utkräva samma gärd. Finge +man fred i landet, så finge konungen rådrum att hänga +fogdarna, och då kunde man ännu hoppas bättre tider. +Vartill den gamle svarade: tre gånger har Herren +byggt min stuga av intet, och i femtio år har han givit +mig skördar av ljungfält. Varför skulle icke Han, som +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_72' name='page_72'></a>72</span> +är starkare än alla, konungar, än vidare sända oss +hjälp i den rätta stunden?</p> +<p>Vid dessa ord upprycktes dörren och sju beväpnade +män, betäckta med snö, stövlade in i stugan. De förklarade +sig vara, konungens folk och fordrade fri förtäring, +härbärge för natten och hästar på morgonen för +sin vidare fortkomst. Suckande framsökte hustrun +gårdens knappa matförråd och anrättade utan gensägelse +ett kvällsmål för de objudna gästerna. När +dessa ätit sig mätta ville de ha öl, och öl fanns icke, +varefter de utforo i skymford och med egenhandsrätt +undersökte skåp och källare. Allt detta hade gårdsfolket +tåligt fördragit, men när två av gästerna ytterligare +tilläto sig ett grovt skämt med gårdens döttrar, +svek Josefs tålamod och hans seniga knytnäve sträckte +dessa två våldsverkare till golvet. Nu blev den fredliga +stugan skådeplatsen för ett av de våldsamma och +stundom blodiga uppträden, som då voro alltför vanliga, +när ett tålmodigt folk uppreste sig mot ett laglöst +godtycke. Josef hade, efter en hård strid, blivit +övermannad, slagen och bunden, hans gamle fader hade +förgäves sökt att med darrande hand spänna den länge +förrostade bågen; hustrun hade beväpnat sig med en +såstång och försvarade med en björninnas raseri sina +döttrar, som sökt sin tillflykt i ett hörn av stugan. +Ingen hjälpare fanns att anlita; var skulle han sökas +på en mils avstånd i yrväder och vintermörker? När +då kvinnan såg sin man bunden, svärfadern maktlös +och döttrarna värnlösa mot övervåldet, brast hennes +förtröstan och hon utropade:</p> +<p>— Var är nu den hjälpare, fader, som du åkallar? +Var är nu den starke Gud, på vilken du tror?</p> +<p>— Det är skrivet, sade den gamle, bortkastande +bågen, då de rättfärdiga ropa, så hörer dem Herren +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_73' name='page_73'></a>73</span> +och skall hjälpa dem ur all deras nöd. Herre, uppvakna +i din kraft och låt oss icke förtrampade varda!</p> +<p>— Vad är det gråskägget skrävlar därborta i vrån, +röt en av våldsverkarna, ännu vild av striden, i det att +han hotande närmade sig. Vad tycker du mera om: +att stekas i ugnen eller att doppas i vaken?</p> +<p>— Kom icke vid mig! utropade den gamle, såsom +av en profetisk ingivelse. Se hämnaren står för dörren, +och det svärd är redo, som skall tukta ditt övermod.</p> +<p>Icke förr var det sagt, innan dörren öppnades, och +in trädde en snöhöljd man, stannande ett ögonblick +förvånad vid anblicken av den förstöring som rådde i +stugan. Ingen varseblev den inträdande, men så snart +dennes skarpa blick uppfattat ställningen, flög även +hans svärd ur slidan, och i nästa ögonblick låg rövaren +i sitt blod med avhuggen arm vid den gamles fötter.</p> +<p>— Vad nu, skurkar! utbrast riddaren, som av munderingen +igenkände Simon Larssons i Raseborgs län +förlagda lansknektar. Är det så I åtlyden kunglig +majestäts stränga order att fara varligt fram på genomtågen? +Ned med vapnen! Jag skall låta hålla en krigsrätt, +så att det sjunger eder om öronen. Petter, +yttrade han till en inträdande ryttare, släpa fort ut +den där karlen till stallet och se åt om han kvicknar +till liv!</p> +<p>Vid dessa ord uppgav hustrun ett anskri och slog +sina armar kring den unge ryttarens hals. Hon hade +återfunnit den äldre av sina till kriget utgångna söner. +Ynglingen stod betagen av häpnad; han hade icke vetat +av föräldrarnas flyttning till denna ort. Dröjande fullgjorde +han sin förmans befallning.</p> +<p>— Jag hade väl lust att veta vem som tager sig +en sådan myndighet mot kunglig majestäts och kronans +folk, genmälde nu lansknektarnas anförare i en ton som +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_74' name='page_74'></a>74</span> +skulle vara hotande, men som förrådde en oangenäm +överraskning.</p> +<p>— Jo, jag känner dig jag, din långbente, livländske +ulv; jag vet var du lärt dig sådana seder mot folket. +Du slåss icke illa i hederlig strid, men hemma har +du vuxit upp vid slavpisken. Rätta dig, sergeant Rolf +Müller! Du talar med din förman.</p> +<p>Och konungens kammarherre översten Klas Hermansson +Fleming till Villnäs avkastade sin snöiga kappa, +framträdande i skenet från härden med krigarens stolta +hållning. Hans gestalt var av medellängd, men kraftfull +och bredaxlad. Hans energiska drag och hans genomträngande +blick förrådde den blivande fältherren, som +en dag skulle tillintetgöra fientliga härar och flottor.</p> +<p>Sergeanten och hans kamrater funno för gott att +lyda. De avväpnades och bortskickades att söka sitt +nattläger på hövinden, medan en av dem tog vård om +den svårt sårade kamraten. Nu först tilläts fröken +Kerstin Fleming, jämte hennes kammarpiga och hennes +lilla tärna Maju, att söka vila och värme vid den flammande +brasan.</p> +<p>— Du hade gjort bättre att stanna med vår mor +på Svidja i natt, sade Klas Fleming.</p> +<p>— Jag har en mission att uppfylla, svarade systern. +Vad betyda dessa blodfläckar och denna oordning?</p> +<p>— Det är hemseder i krigstid, genmälde brodern +med ett strävt smålöje. Petter, lös den bundne karlen! +Vad? Är han din egen far? Nå, den glädjen unnar +jag dig, ärlige pojke. Tacka din son, bonde, han är en +bra soldat. Och du, gubbe, berätta vad som hänt, +men ljug dig ej oskyldig.</p> +<p>Den gamle rätade sig, gjorde militärisk honnör och +svarade: — Jag var stallknekt under kung Gösta, bågskytt +under kung Erik och lansknekt under kung Johan. +När jag blev för gammal att tjäna i fält, tjänade jag i +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_75' name='page_75'></a>75</span> +sju år herr Klas på Svidja och lärde unge herr Johan +rida. Jag har slagits till lands och sjöss i trettio år +och känner knektar, likasom jag känner bönder. Ljugit +har jag aldrig och lärer väl minst göra det för en av +Flemingesläkten, som sparat åt mig de få dagar jag +ännu kan ha kvar. — Och han berättade tilldragelsen.</p> +<p>— Nå, vid mitt goda svärd, utbrast riddaren, du +talar som en ärlig krigsman, och det skall bekomma +de där lymlarna i stallet efter förtjänst. Har då ingen +ihågkommit dina trettio år i konungens tjänst?</p> +<p>— Unge herr Johan gav mig ett torp på Hangö. +Det brände hertig Karls folk första gången och juten +andra gången. Då flyttade jag hit med min son och +byggde min tredje stuga i ödemarken. Herren giver +sol och regn, frostår och goda år; misslyckas ett så +svälta vi en tid och börja på nytt.</p> +<p>Klas Fleming vände sig till sin syster.</p> +<p>— Jag har hört talas om en fördold kraft, sade +han, som gör att ett folk kan bära stora bördor utan +att digna. Nu förstår jag det: här är denna kraft och +dess namn är tålamod.</p> +<p>Den kväll, som började så tungt i Ahtiala nybygge, +vart en fröjdekväll för alla dess invånare.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='EN_SAMMANSVRJNING' id='EN_SAMMANSVRJNING'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_76' name='page_76'></a>76</span> +<h2>10. En sammansvärjning.</h2> +</div> + +<p>Kvarlevan av konung Sigismunds slagna parti i Finland +hade fällt modet vid underrättelsen om Helsingfors +lantdag. Alla adelsmän som hade något att förlora +drogo sig mer och mer tillbaka från de få halsstarriga +som ännu djärvdes stämpla till den avsatte +konungens förmån, och dessa voro till största delen +förtvivlade spelare vid lyckans raffelbord, äventyrare +beredda att våga allt. Men det fanns här och där ett +sällsynt undantag.</p> +<p>På Kurjala gård i Lampis socken av Tavastland +bodde den tappre Ivar Tavasts änka, Karin Stensdotter +Fincke, en av dessa kvinnor som kunna älska utan +gräns och hata utan försoning. Under den första och +skönare hälften av sitt liv hade hon offrat allt för sin +kärlek till en riddare utan fruktan och tadel; den +senare dystra och ensliga hälften av detta liv ägnade +hon åt den dyra plikten att upprätta hans ära. En +dag i februari detta samma år 1616 kallade hon till +sig yngre sonen, den ljuslockige Bengt, på vars blida +och fagra anlete hon läste hela det lyckliga minnet av +kärlekens dagar, men icke en skugga av hatets, och sade +till honom: — Min son, du är aderton år, din arm är +stark, ditt hjärta är trofast, och jag har låtit uppfostra +dig i alla ridderliga övningar. Det är nu tid att du +hämnas din fader.</p> +<p>Ynglingen teg. Modern fortfor: — Jag vet dina +tankar. Din äldre broder Sten Ivarsson är släktens +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_77' name='page_77'></a>77</span> +huvud och den som efter lag och sedvänja bör taga +arv efter sin fader. Men Sten har från unga år gjort +mig sorg och bekymmer med sitt häftiga, oroliga sinnelag, +icke minst när han sista vintras dödade kornett +Bosin här på Kurjala gård. Sten tjänar det nya +konungahuset; han är sin faders avfällige son. Du +allena är kallad att åter upprätta din faders ära.</p> +<p>— Moder, svarade ynglingen saktmodigt, giv också +mig ett svärd att tjäna konung Gustav Adolf! Han +är mild och tapper. Varför skall du hata honom? +Och har du icke själv bönfallit hos hertig Karl att få +behålla Kurjala? Han och hans son ha återgivit oss +hem och egendom. Varför skall du hata det nya +konungahuset?</p> +<p>— Gud, som nekat mig döttrar, har i stället givit +mig en son med varghjärta och en son med duvohjärta, +klagade modern. Förstår du icke, att om jag velat +hämnas på den unge Gustav Adolf med blod och död, +skulle jag tussat på honom din äldre broder, som +skulle ha sönderslitit honom? Men jag vill honom intet +ont, jag vill endast rycka kronan av hans huvud och +lägga den för vår rättmätige konungs, Sigismunds +fötter. Så länge hertig Karls avkomma sitter på tronen, +är jag en rebells änka och du en landsförrädares son. +Det är nu mer än sexton år sedan din fader och farfader +togos till fånga i Viborgs fäste, och huru lönades +då deras trogna tjänst mot konung och fädernesland? +Hertig Karl belade dessa tappra armar med +nesliga bojor, han lät leda dessa trofasta män ut genom +Viborgs tull, deras huvuden föllo för bödelns bila och +spetsades på järnstänger utanför slottet. Och jag... +jag kvarlämnades med två späda söner; för deras skull +måste jag kasta mig till blodhundens fötter och tigga +tillbaka vår rättmätiga egendom som en nåd! Men +jag lever för att en dag kunna avtvå blodfläckarna från +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_78' name='page_78'></a>78</span> +dina fäders minne, för att kunna kalla dig en ärlig mans +son, och jag väntar den dag, när din faders och farfaders +oskuld förkunnas för land och folk. Förstår du +mig nu?</p> +<p>— Ja, svarade ynglingen, och jag ville giva mitt +liv för att du skulle få uppleva den dag du så högt +efterlängtar. Men jag förstår icke huru detta skall bli +möjligt genom en tronvälvning. Hela riket hyllar den +nya konungasläkten, och ingen i detta land lyfter mera +sin hand för Sigismunds sak. Vad kunna vi göra, vi +två, mot hela landet? Sänd mig till Gustav Adolf; jag +vill kasta mig för hans fötter och lova att tjäna hans +hus till dödedag, allenast han genom ett kungsord tager +tillbaka den orättfärdiga domen över min fader och +farfader!</p> +<p>— Du är ett barn, Bengt, och som ett barn talar +du. Likasom en konung ville förklara sin faders domar +orättfärdiga!</p> +<p>— Men domen är ju upphävd, när vi återfått våra +gods.</p> +<p>— Av nåd ha vi återfått dem! Vi ha återfått +mödernegodset, men icke fädernearvet, det sköna Vesunda +i Tavastland. Det skall en dag bli ditt fädernearv, +Bengt. Vi äro icke så ensamma som du tror. Ännu +finnas behjärtade man, som vilja våga något för den rättvisa +saken. Denna natt mötas konung Sigismunds anhängare +här på Kurjala för att överlägga om ett kraftigt +uppträdande nästa vår med bistånd av konungen, och +du är utsedd att ställa dig i spetsen för den allmänna +resningen.</p> +<p>— Jag! utbrast ynglingen med oförställd häpnad.</p> +<p>— Du, svarade modern lugnt. Norra Nyland och +södra Tavastland ha mer än en gång följt din faders +och farfaders fanor. De skola än en gång resa sig med +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_79' name='page_79'></a>79</span> +namnet Tavast i sin spets, och man skall sörja för +att vid din sida ställas krigskunniga anförare.</p> +<p>— Förskona mig, moder! Vill du ännu en gång +inkasta vårt land i fasorna av ett inbördes krig?</p> +<p>— Och vad kallar du den ställning, i vilken vi nu +levat i tjugu år? återtog fru Karin. Orätt på tronen +är alltid inbördes krig. Vi skola äntligen göra ände +därpå. Du skall icke behöva strida i förbund med +bönder allena. Utom Hornarna, och tyvärr numera även +Flemingarna, finnes knappt en adlig släkt i landet, som +icke inom sig räknar hemliga anhängare av konung +Sigismund. Stjärnkorsar, Spårar, Slangar, Munckar, +Lindelövar, Boijar, Kurckar och många andra skola +ställa sig på vår sida. Var vid gott mod, duvohjärta! +Jag begär i dag blott en åhörare, i morgon kanhända +en stridsman. Först klokhet och sedan svärdshugg.</p> +<p>Suckande tänkte unge Bengt Ivarsson vid sig själv, +att klokheten i dag icke kunde göra något bättre än +förekomma svärdshuggen i morgon, men han kände sin +moder. Han beslöt därför att skenbart foga sig efter +sin moders önskningar, men därunder uppbjuda allt +som var förenligt med hans sonliga plikt för att rädda +både henne och landet från nya olyckor.</p> +<p>Aftonen inbröt. Kurjala gård låg enstaka vid en +liten sjö, omgiven av skog, och ägnade sig väl för möten +av den art som icke borde störas av objudna spejare. +Man bortsände från gården de tjänare och landbönder +som icke ansågos fullt pålitliga; vakter utställdes vid +vägarna, och lösen utdelades såsom i fält.</p> +<p>Vid niotiden på aftonen begynte slädar anlända och +utbyta lösen med vaktposterna. De ankommande inbjödos +att vid ett stadigt kvällsmål vederkvicka sig efter +resans besvärligheter.</p> +<p>När fru Karin, åtföljd av sin son, vid tiotiden inträdde +i mötessalen, fann hon till sin förvåning ett högljutt +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_80' name='page_80'></a>80</span> +språkande sällskap av några och tjugu män, på +vilkas muntra stämning husets goda hembryggda öl påtagligen +utövat ett märkbart inflytande. Sex eller åtta +talade alla på samma gång om de mest olika ämnen, +likasom utmanande alla spejare på en halv mils avstånd. +Nästan allas dräkt antydde mera bekantskap med ett +vilt fältliv än med herreseder, och få brydde sig om att +ens giva plats för gårdens husfru, när hon inträdde i +salen. Förgäves spanade hennes mulna blickar efter +de grannar av hennes stånd, som hon väntat till mötet. +Där fanns endast en sådan, en kortvuxen gammal herre +med stora vårtor på kinderna, beväpnad med en huggvärja +nästan lika lång som han själv, och i detta ögonblick +hopkrupen vid brasan, som brann i den stora +spiseln.</p> +<p>— Bertil Ivarsson, sade fru Karin till denne herre, +i det hon icke låtsade märka sina övriga gästers brist +på uppmärksamhet, vill ni törhända äska ljud och förklara +för dessa hedervärda krigsmän och rättskaffens +medborgare ändamålet med sammankomsten.</p> +<p>Bertil Ivarsson Teet till Järpila var en av dessa +skeppsbrutna rojalister, som gärna ville tjäna sin rätte +konung med förbehåll att icke stå illa anskriven hos +den orätte, och som så länge hade vänt kappan efter +vinden, att han slutligen lyckats stöta sig med dem båda. +Han låtsade icke höra fru Karins tilltal; hon fattade hans +hand och upprepade sina ord.</p> +<p>— Ja, ja, svarade den frusne herrn vid brasan, det +är mycket kallt i afton, dåliga vägar, hundväder. Förlåt, +jag har blivit så döv på senare tider. Befaller +ni något, min nådiga fru?</p> +<p>Fru Karin upprepade sina ord för tredje gången.</p> +<p>— Äska ljus? Nej, jag tackar, vi se här bra nog. +Krigsmän och rättstjänare... Ja, ja, vad hör man +om annat nu för tiden? Förlåt att jag i eder nådiga närvaro +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_81' name='page_81'></a>81</span> +värmer mina fötter vid elden! Gikten, min nådiga, +gikten! Ja, när man, som jag, har slitit mycket ont i +krig, kännes det efter på gamla dagar.</p> +<p>Inseende omöjligheten att ställa honom i täten för +sammansvärjningen, nödgades fru Karin själv taga till +ordet och uppmana de hedervärda gästerna att sig +emellan utse en talman för sammankomsten.</p> +<p>I den förlägna tystnad, som följde fru Karins uppmaning, +hördes äntligen en röst från yttersta ändan av +salens långa ekbord, där en man i ryttarekappa hittills +varit flitigt sysselsatt med en skinka och en +mugg öl.</p> +<p>— Om jag får taga mig den dristigheten att tala ur +skägget, yttrade denne man, i det han med välbehag +avtorkade mustascher och pipskägg med bordduken, +så finnes här ibland oss en karl, som kan prata omkull +vilken biskop som helst och högvördiga konsistorium +med; men eftersom han är mera slängd i alla världens +andra tungomål än i vårt, så kunde jag kanske duga +till talman i hans ställe, alldenstund jag är hans ovärdige +tolk. För resten heter jag Ivar Bertilsson, kvartermästare, +till ers nådes tjänst.</p> +<p>— Tala! sade fru Karin, föga nöjd med början av +denna sammankomst.</p> +<p>— Nå, eftersom jag fått ordet, vill jag säga det +rent ut, att en så god skinka som denna Kurjalaskinka +och ett så gott öl som detta Kurjalaöl skola sökas förgäves +i Tavastland och Nyland, om icke på Svidja. När +jag var där i höstas, sade de mig, att salig kung Johan +alltid drack Svidjaölet hellre än något annat och alla år +beställde en skeppslast därav för sin egen kungliga mun.</p> +<p>— Till saken! avbröt honom fru Karin.</p> +<p>— Jag tänkte just komma till saken, ers nåd! Efter +nu salig kung Johan var en sådan vis och berömlig +konung, att han förstod sätta värde på finskt öl och +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_82' name='page_82'></a>82</span> +finskt blod dessutom, så tycker jag, Ivar Bertilsson, och +alla dessa ärliga finska män, att vi böra förhjälpa kung +Sigismund till regementet igen. Vem vill nu dansa +för bruden?</p> +<p>På detta tal följde en bullersam överläggning, varunder +några anmärkte att tiden nu vore föga gynnsam +när lantdagen i Helsingfors hade visat sig så förrädisk +mot den goda saken. Dessa nedtystades av andra med +den försäkran, att man ännu icke kunde så noga veta +vad lantdagen hade i sinnet, innan beslutet var känt. +Det vore nog troligt, att lantdagen till slut skulle avslå +alla gärder för kriget. Denna försäkran lugnade åter +de tveksamma, och man begynte nu rådgöra om tiden +och sättet att åstadkomma en allmän resning i landet.</p> +<p>Nu framträdde från en undangömd vrå samma brunklädde +man, vars bekantskap vi gjorde på Tovön, och +höll till de församlade ett livligt tal på tyska språket. +Han uppräknade alla den nuvarande regeringens orättvisor, +skildrade folkets stora betryck och målade i +livliga färger den lyckliga tid, som skulle bli en följd +av den lagliga konungamaktens återställande. Därefter +framställde han en väl utarbetad plan till ett +allmänt uppror. I slutet av april skulle en polsk flotta +ofelbart anlända till det då isfria Hangö och landsätta +en stark polsk krigshär, som skulle fullborda och med +seger kröna den allmänna resningen. Då skulle den +rättmätige konungens trogna vänner rikeligen belönas, +men hans fiender med skräck utrotas i hela landet.</p> +<p>Kvartermästaren översatte detta långa tal med följande +korta ord: — Han säger, att nu håller man oss +för hundar, men kommer Sigismundus till regementet, +skola vi må som prinsar i en bagarebod. Därför skola +vi damma till om fem eller sex veckor, när vi blivit +i ordning, och så skall polacken sopa rent hus. Men, +tillade han blinkande, om den saken bli vi två +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_83' name='page_83'></a>83</span> +med polacken. Han skall så lagom husera med oss, +så sant jag heter Ivar Bertilsson. Och därmed basta.</p> +<p>— Förrän vi våga vår hals, måste vi först ha +penningar och mycket penningar; annars går det inte ur +fläcken, genmälde en f. d. fogde, som den nuvarande +styrelsen avsatt för underslev.</p> +<p>Efter att ha växlat några ord med den brune +förklarade kvartermästaren, att penningar skulle fås +som gräs, så snart leken vore i gång. Fogden vidhöll +dock envist sin fordran och fick andra med sig. En +häftig ordväxling uppstod, alla skreko om varandra. +Kvartermästarens grova näve hade gång efter gång förgäves +dunkat mot ekbordet, då han kände någon rycka +sig i kappan, och bakom honom stod en välbekant +grinande figur, den i Helsingfors drunknade Sam, vars +bedrövliga ändalykt kvartermästaren förnummit med +mera nöje än saknad.</p> +<p>— Vad nu, din slyngel? Ligger du icke på sjöbottnen? +Det var skada; du skulle ha blivit en god +mat för girsarna.</p> +<p>Sam berättade självbelåtet, huru han narrat sina +förföljare på Vanda bro och klättrat i säkerhet under +brovalvet, sedan han avkastat sin tröja och låtit henne +föreställa hans person i forsen. Nu hade han likväl +något annat att berätta. En skvadron av Hans Muncks +ryttare hade i dag rastat i Tavastehus. Sam hade legat +gömd på en hövind och hört ryttarna säga sig emellan, +att de nästa natt skulle göra en god fångst i Lampistrakten. +De kunde snart vara här.</p> +<p>— Ett rep, om du ljuger, och en dukat om du talat +sanning! viskade kvartermästaren, växlade några polska +ord med den brune och befann sig snart med sina följeslagare +ute på gården.</p> +<p>Men när han förspänt sin häst, tyckte han det vara +föga hederligt gjort att lämna sina vänner därinne i +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_84' name='page_84'></a>84</span> +sticket, varför han närmade sig salsfönstren, inslog +en ruta och ropade med tordönsstämma: — Ugglor i +mossen!</p> +<p>Dessa ord hade en förunderlig verkan. Alla rusade +i vild flykt på dörren, uppsökte sina hästar och ilade +bort. Den gamle herrn med vårtorna hörde nu förträffligt, +och hans gikt hindrade honom icke att vara en +av de flinkaste i reträtten.</p> +<p>Fru Karin fick ringa tack för sin gästfrihet och +för den tjänst hon velat göra konung Sigismund. Med +stumt förakt blickade hon efter de bortilande. Endast +unge herr Bengt kände sig lätt om hjärtat, och därtill +hade han sina goda skäl.</p> +<p>När kvartermästaren befann sig med sina följeslagare +en god halv mil från Kurjala gård och icke förmärkte +minsta ljud av Hans Muncks ryttares hästar, +kände han sig nog lugn att taga Sam i förhör om den +nattliga fångst, som ryttarna sagt sig ämna göra i +Lampis.</p> +<p>— Sade jag Lampis? frågade pojken enfaldigt.</p> +<p>— Vad för något, din utpiskade skälm! utbrast +hans herre förbittrad. Visst sade du Lampis.</p> +<p>— Ja, men jag hörde så illa i halmen på hövinden. +Jag börjar nu tro, att de menade Hattula.</p> +<p>— Och på sådana galgfåglar skall ett rikes öde +bero! skrek kvartermästaren utom sig av vrede och +måttade ett dräpande slag med skaftet av sin piske mot +den på medarna stående Sam.</p> +<p>Men denne visste vad komma skulle och hade i +tid trillat ned som en boll i drivorna. Sam skulle ha +undanryckt Finland konung Sigismunds välde, om icke +skickelsen gjort detta redan förut, utan att behöva anlita +ett okynnigt pojkstreck.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='DEN_GAMLA_OCH_DEN_NYA_TRON_I_KAMP_OM_MNNISKOHJRTAN' id='DEN_GAMLA_OCH_DEN_NYA_TRON_I_KAMP_OM_MNNISKOHJRTAN'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_85' name='page_85'></a>85</span> +<h2>11. Den gamla och den nya tron i kamp<br />om människohjärtan.</h2> +</div> + +<p>Vistelsen i Finland blev alltmera oangenäm för +konung Sigismunds utskickade. De jagades från gård +till gård, mindre av fogdar och länsmän, än av lantbefolkningen, +som hade nog av inbördes fejd och längtade +att kommo till ro efter dessa beständiga uppviglingar. +Kvartermästaren förklarade rent ut, att han +som ärlig karl tröttnat vid detta kringsmygande och icke +vidare ämnade sticka sin hals i snaran, om också repet +vore snott av blankaste guldtråd.</p> +<p>— Misströsta icke, min son, om helgonens bistånd! +förmanade pater Padilla, som utan knot underkastat sig +alla försakelser under deras nattliga irrfärder. Alla +heliga martyrer ha gått till härligheten genom kamp +mot de otrogna och det är skrivet: <i>leones et viperas +calcabis</i><a name="FNanchor_D" id="FNanchor_D"></a><a href="#Footnote_D" class="fnanchor">[D]</a>.</p> +<p>— För min del, vördige fader, svarade krigaren +otåligt, avsäger jag mig allt martyrskap, såsom därtill +fullkomligt ovärdig, och avstår gärna denna ära åt +er. Jag är nöjd om jag här på jorden får äta mig +skäligen mätt och sedan genom edra och helgonens förböner +får bliva stallmästare åt Sankt Petrus i paradiset. +Jag tänker vi nu taga vår Matts ur skolan. Men vill +ni försöka på egen hand, så önskar jag eder all den +förnöjelse ni kan förvänta av en snara om halsen. +Ni har ju redan lärt er finska. Vartill behöver ni +numera tolk? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_86' name='page_86'></a>86</span></p> +<p>— Ännu återstår ett sista försök i Åbo, min son!</p> +<p>— Är ni galen? I Åbo? Vet ni icke att konungen... +jag menar hertig Gustav Adolf... själv är där?</p> +<p>— Just därför, min son!</p> +<p>— Hör nu på, pater, jag har sagt er en gång +förut, att ni måste taga reson. Jag har gått in på +att smyga mig som en hund kring landet för er och +Sigismundus, men tänker ni på något rackeri mot den +beskedlige unge karlen Gustavus Adolphus Rex så +säger jag upp kontraktet.</p> +<p>— Talar du nu åter, min son, lik en fåvitsk man, +som är rädd för sin egen skugga? Där man minst +skall söka oss, det är just vid ingången till lejonens +kula. Jag överlämnar den unge mannen Gustavus åt +himmelens dom och aktar allenast nödigt att tala några +ord i enrum med den gamle biskop Ericus, för att pröva +andens svärd mot hans förtorkade samvete.</p> +<p>— Nå, om så är, vördige fader, vill jag än en gång +följa er till <i>veones</i> och <i>liperas</i>, som ni behagar +uttrycka er. Det kan vara förnuft i vad ni säger +om Åbo, och jag har där ett par gamla vänner, hos +vilka vi kunna gästa i säkerhet någon dag eller så.</p> +<p>Biskop Ericus Erici, vid denna tid en vördig gubbe +om några och sjuttio år, hade nu i mer än trettio solvarv +styrt den finska kyrkans skepp, väl icke utan +skråmor och läckor, men dock så tämligen helbrägda, +genom tidernas bränningar. Nu hade han återvänt med +sina capitulares från Helsingfors lantdag och satt en +eftermiddag fördjupad i sitt arbete med den nya finska +postilla han var sinnad att utgiva, när en resande främling +lät anhålla hos honom om företräde, och snart +stod framför honom den hemlighetsfulle man, som vi +lärt att känna under namn av pater Padilla.</p> +<p>Den ärevördige patern uppträdde i sin antagna +roll av en resande protestantisk läkare, som icke kunde +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_87' name='page_87'></a>87</span> +lämna Åbo utan att betyga en så berömd man som +biskopen sin synnerliga aktning, så mycket mer som +han, läkaren, något litet studerat teologi och vore tacksam +om biskopen ville skingra hans tvivel angående +några lärosatser i den augsburgiska bekännelsen. Den +fromme överherden underlät icke att tillbörligen vederlägga +dessa samvetsoroande tvivel. Men då läkaren +befanns vara väl bevandrad i både Skriften och kyrkofäderna, +föll sig vederläggningen icke alldeles lätt. +Till sin förvåning fann biskopen sig själv hart nära att +draga det kortare strået, och slutligen fann han sig +befogad att med en förvånad blick yttra: — <i>Quid +Saulus inter prophetas</i>? Äst du en jude?</p> +<p>— Vad skulle jag vara annat än en enfaldig, +okunnig Cornelius, som inhämtar visdom vid Petri +fötter? Högvördige fader, överbevisa mig genom Skriften +och kyrkofäderna att jag far vilse, och jag vill för +hela världen förkunna er stora lärdom.</p> +<p>Det låg hån i dessa ord och det undföll ej biskopen.</p> +<p>— Vad vill du mig? frågade han. Du är icke den +du giver dig ut för att vara. Vem är du?</p> +<p>— Vem jag är? svarade nu främlingen, avkastande +masken och stolt resande sig ur den ödmjuka ställning +han hittills funnit för gott att iakttaga. Jag är den +heliga allmänneliga katolska kyrkan, som värdigas av +stor barmhärtighet uppsöka dig, hennes avfällige son, +och för sista gången erbjuda dig absolution, mot villkor +av en fullkomlig underkastelse. Jag känner ditt liv, +ditt herdakall och ditt vankelmod. Jag vet, att du +under en lika vankelmodig konung en gång varit ett +himmelens redskap för återställandet av den rätta tron +i dessa förmörkade nordanländer, men att du med +samme konung ånyo avvikit och gjort dig saker till den +synd, som icke förlåtes, nämligen synd mot den Helige +ande. Jag vet, att du tjänat två herrar, att du varit +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_88' name='page_88'></a>88</span> +anklagad och suspenderad ifrån ditt överherdaämbete +och att du är lika nära ditt timliga som ditt eviga fall, +emedan han, som du kallar din konung och överherre, +nu är sinnad att fråntaga dig östra delen av ditt +biskopsstift och endast avbidar en passande anledning +att giva dig själv en vikarie. Detta allt vet jag, och +därför är jag sänd av den helige fadern i Rom att +än en gång, och för sista gången, upplåta nådens dörr +för dig, avfällige biskop, och fråga dig, om du vill +bikta dina synder för mig och mottaga absolution på +de villkor jag föreskriver. Se här mitt mandat som +påvlig legat! Du kan övertyga dig om dess äkthet. — Och +han framräckte ett pergament med vidhängande +sigill.</p> +<p>Biskop Erik, en saktmodig, mild och i världsliga +angelägenheter stundom svag man, åhörde främlingens +ljungande tal med ett tåligt lugn, men hans blick glänste, +hans böjda hjässa höjde sig, och hans stämma var fast +och klar, när han svarade:</p> +<p>— Vilseförde broder, jag behöver icke läsa ditt +brev; dina ord säga mig allt vad jag har av nöden att +veta. Du har kommit hit som en ulv i fårakläder för +att röva herden från hjorden, när du icke kunnat röva +hjorden från herden, vilket varit dig kärare. Ty vad +bekymrar sig den helige fadern i Rom om en snart +försvinnande gubbes själ? Mera ligger det honom om +hjärtat att nu, såsom i de förgångna tider, se Åbo +biskopar knäböja för hans påvliga stol och överräcka åt +honom peterspenningen såsom en lösepenning för själar, +dem icke han, utan allas vår Mästare återlöst. Jag +säger dig, att du kommit förgäves till detta land, som +står fast vid det rena Guds ord och är redeboget att +besegla sin tro med sitt blod. Jag säger dig, att du +kommit lika förgäves till mig, som icke erkänner någon +annan domare över mitt samvete än Gud och hans +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_89' name='page_89'></a>89</span> +evangelium. Gå att bjuda din människolära och dina +samvetsbojor åt dem, för vilka I undanhållen det heliga +ord, som är allas vår tuktomästare! Jag förlåter dig +och vill bedja Guds ande förläna dig ett klarare ljus +i vad hans rike tillhörer.</p> +<p>— Nåväl, genmälde främlingen, i det han förändrade +ton, jag har talat till dig såsom sändebud från +den helige fadern i Rom, och du har försmått mina +varningar. Jag har ännu något att säga dig, och tilläventyrs +skall du hellre lyssna därtill. Du hade en +son, vilken du sände till Wittenberg att studera. Det +är nu mer än tjugu år sedan. Denne son var nog +lycklig att i själva huvudstaden för tidens kätterska +otro finna en vän, som förbarmade sig över hans själ +och återförde honom i den rättrogna katolska kyrkans +sköte.</p> +<p>— Gud sände mig denna prövning, suckade biskopen.</p> +<p>— Denne son reste efter någon tid till Rom och +fullbordade där sina studier vid ett av de förnämsta +kollegierna. Han lyckades vinna den helige faderns +förtroende och bekläddes snart med andliga värdigheter. +Slutligen...</p> +<p>— Slutligen bortkallades han i sin halva ålder, +inföll biskop Erik med svävande röst, bortkallades dit, +varest ingen annan andlig värdighet gäller, än Hans +förtjänst, som dött för syndare.</p> +<p>— Du misstager dig, fortfor främlingen, även han +med vekare stämma. Han dog icke, han endast ändrade +namn.</p> +<p>— Vad! Han lever? Men det är icke möjligt; +jag har säkra underrättelser om hans död.</p> +<p>— Dina sagesmän hava bedragit dig eller voro +själva bedragna. Din son försvann ur världen, han +begrov sig i ett kloster, han späkte sin kropp med +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_90' name='page_90'></a>90</span> +botövningar, för vilka den helige Franciscus av Assisi +icke behövt blygas, men han kunde icke döva sin oroliga +själ. Efter tre års stränga botövningar trädde +han åter ut i världen, sändes ut att verka för kyrkan +i Tyskland, i Polen och slutligen i norden... som påvlig +legat...</p> +<p>Biskop Erik reste sig upp, men sjönk tillbaka i +stolen.</p> +<p>— Det är du! utropade han på finska. Med sonen +återvände intrycken från hans ungdom.</p> +<p>— Ja, det är jag, svarade främlingen på samma +språk och under samma minnens inflytande.</p> +<p>— O, Absalon, min son Absalon, give Gud att jag +kunde dö för dig! klagade den gamle, ihågkommande +Davids sorg över den upproriske älsklingssonen. Give +Gud att jag kunde återköpa din själ.</p> +<p>Främlingen teg. Han måste hava kämpat en hård +strid inom sig, och för ett ögonblick fick hans hjärta +överhand, detta mänskliga hjärta, som han längesedan +trodde sig hava dödat i fastor och botövningar. Nu +kastade han sig med lidelsefull häftighet för den gamles +fötter och utropade, åter på finska:</p> +<p>— Fader, välsigna mig! Glöm det förflutna! Jag +får ingen frid utan din välsignelse. Skynda dig, fader, +innan jag återfår makten över mig själv och åter reser +mig upp mot dig. Fader, välsigna mig nu, nu, nu!...</p> +<p>Om han sagt endast de första orden, är det troligt +att fadern överväldigats av samma känslor som han +och uppfyllt hans önskan. Men han sade för mycket, +och fadern fick tid att erinra sig biskopen.</p> +<p>— Kom, sade biskop Erik dröjande, kom till mitt +hjärta såsom den förlorade sonen! Kom utan villkor +och förbehåll, med hela din själ, såsom du en dag vill +träda inför din fader i himmelen, och jag vill välsigna +dig! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_91' name='page_91'></a>91</span></p> +<p>Den påvlige legaten for med handen över sin panna, +likasom jagande bort en skön, men förvillande dröm, +uppreste sig långsamt och yttrade med svävande röst:</p> +<p>— Du vill då icke mottaga mig sådan jag är?</p> +<p>— Jo, sådan du är, med hela den förlorade sonens +liv bakom dig, men inom dig ångern, framför dig ett +nytt liv och ovan dig dina fäders Gud.</p> +<p>— <i>Reverende domine episcope</i>, svarade +främlingen, återtagande världsspråket, du har sagt det, +och jag tackar dig, att du åter erinrar mig vem du är +och vem <i>jag</i> är. Det är skrivet: <i>propter me demittas +patrem et matrem</i>. Så är jag åter den +rättrogna katolska kyrkan, som förklarar dig för sin +förlorade son och frågar dig ännu vid gravens portar, +om du vill övergiva det drav du ätit av och återvända +till fadershuset.</p> +<p>— Och jag, svarade biskop Erik med högrest panna, +även han på latin, jag är Guds evangeliska kyrka, som +icke erkänner människoläror, utan allena Guds uppenbarade +ord, och nu frågar jag dig, Gabriel Erici, om du +vill återvända från din påviska villolära och bekänna +dig till den tro, som Kristus och hans apostlar hava +predikat för världen.</p> +<p>— Du glömmer, gamle man, att sexton sekler tala +till dig med <i>min</i> kyrkas tro!</p> +<p>— Tolv seklers mörker har ej förmått utsläcka +det sanna ordets och den apostoliska tidens ljus, som +Gud åter uppväckte ur natten genom sin tjänare Martinus +Lutherus för hundra år sedan.</p> +<p>— Vet du icke, avfällige biskop, att oräkneliga +helgon och martyrer med sitt blod bevittnat den sanning +du vågar så djärvt försmäda!</p> +<p>— Ja, säger profeten Jeremias, ända ut på dina +klädefållar finner man de rättfärdigas blod, och du säger +ännu: jag är oskyldig! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_92' name='page_92'></a>92</span></p> +<p>— Oss äro givna himmelrikets nycklar att binda +och lösa, och jag binder dig i den helige Petri efterträdares +namn.</p> +<p>— Herren säger genom Hesekiel: De själar, som I +fången, skall jag lösa göra. Och jag skall sönderriva +edra örngott och fria mitt folk utur eder hand, att I +intet mer skolen gripa dem. Och I skolen förnimma, +att jag är Herren.</p> +<p>— Det är nog. Vi återse varandra på den yttersta +dagen. Då skall det heta: <i>Unus evehitur, alter +manet. Respice finem</i>; jag tvår mina händer.</p> +<p>— Och jag tvår min själ i den levande vattukällan. +Gå, olycklige tillbedjare av den babyloniska skökan, två +dina händer i hennes orena blod! Jag går förut att +bedja för dig.</p> +<p>— Fader... nej!... Jag behöver icke din förbön. +Farväl!</p> +<p>— Och ändock vill jag bedja. Herren upplyse dig. +Farväl!</p> +<p>En dörr öppnades och slöts åter till. Biskop Erik +sjönk vanmäktig ned i vilstolen framför manuskriptet +till den postilla, med vilken han skulle trösta så många +själar. Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen +hade segrat, fadern var tillintetgjord.</p> +<div class='footnote'><a name='Footnote_D' id='Footnote_D'></a><a href='#FNanchor_D'><span class='label'>[D]</span></a> +<p style='font-size: small'>På lejon och huggormar skall du gå.</p></div> + +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='BREV_FRN_FRKEN_KERSTIN_FLEMING_TILL_HENNES_MODER_FRU_ANNA_GYLLENBGEL_FDD_HORN' id='BREV_FRN_FRKEN_KERSTIN_FLEMING_TILL_HENNES_MODER_FRU_ANNA_GYLLENBGEL_FDD_HORN'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_93' name='page_93'></a>93</span> +<h2>12. Brev från fröken Kerstin Fleming till<br />hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,<br />född Horn.</h2> +</div> + +<div class='ra'> +<p>Strömsholm den 28 martis 1616.</p> +</div> + +<p style='line-height: 0'> </p> + +<div class='ce'> +<p>Hjärtans allra käraste fru Moder!</p> +</div> + +<p>Min ödmjuka och kärliga hälsning, med önskan att +Gud Allsmäktig månde bevara kära fru Moder vid god +hälsa och sundhet, det jag ock dagligen beder om, oss +alla till hugnad i denna tidens vedermöda.</p> +<p>Ändock jag med kunglig majestäts kurir, som återvände +från Stockholm till Åbo, redan skickat den goda +tidning, att jag lyckligen överstått denna farligheten på +Ålands hav, vill jag dock nu, när lägenhet gives med +en annan beskickning till Åbo, låta kära fru Moder något +mer veta om det som tilldragit sig på denna besvärliga +resan samt efter min framkomst hit till Strömsholm.</p> +<p>Jag anträdde färden från Åbo den tionde i denna +månad klockan sex på morgonen. Vi körde med fyra +slädar utåt isen, kuriren först och jag efter med Maju +och Långström, men före oss gingo två skidlöpare, +som provade isen, om den oss bära kunde. Den dagen +kommo vi lyckligen över till Föglö, men nästa dag lopp +inte så lyckosam av, ty när vi kommit halvvägs mot +Eckerö, mötte vi en bred råka i havsisen, där vattnet +porlade fram rätt som en fors, och som vi inte hade +en båt, måste vi vända om igen. När vi då kommo +tillbaka till Föglö, voro där tre nya resande, som ock +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_94' name='page_94'></a>94</span> +ville över till Åland, nämligen en tysk doktor och +hans tolk, som hade med sig en tattarepojke. Som +det nu var en söndag, hade vi gärna farit till kyrkan, +om inte kuriren haft så skräckeligen brått, så han inte +vänta kunde. Vi fortsatte resan och hade lejt fyra +karlar, som sköto båten framför sig; därmed kommo +vi över råkan och kunde jämväl hjälpa andra däröver, +ty en stor skara folk kom från öarna och ville till +kyrkan, vilket var rätt nöjsamt att se i det klara +solskenet på den blanka isen.</p> +<p>Vi hade ännu långt till fasta Åland, när himmelen +begynte mulna och vi fingo över oss storm med yrväder. +Detta blev nu så tjockt och mörkt, att vi inte hittade +vägen och måste tillbringa natten på en kal klippa. +Jag vet nu inte, om vi där skulle frusit ihjäl, men +doktorns tolk, som var en gammal lustig krigsman, +visste råd för allting. Han hittade drivved, tände +en god brasa, värmde åt oss öl, som han hade med +sig, och stjälpte slädarna så, att vi fingo tak över +huvudet. Så gick den natten skäligen, utom att tattarepojken +illfänades och beständigt makade kolen så nära +Maju, att kjorteln sveddes och hål brändes i strumporna, +det han påstod vara nyttigt till att hålla sig varm med +i kölden.</p> +<p>Andra dagen kommo vi lyckeligen till Eckerö. Men +där fingo vi rasta i sex dagar, eftersom sista stormen +upprivit en part av isen på Ålands hav. Till vår förnöjelse +blev dock en stark köld på tredje dagen efter +vår ankomst till Eckerö, så att vi kunde tåligen vänta. +Dock hade tiden blivit nog lång, där icke den tyske doktorn, +som var en besynnerligen lärd och berester man, +förkortat dagar och kvällar med underliga sägner om +Välskland, Tyskland och endels Hispanien. Men inte +förstod jag mig på hans kristendom; han prisade påven +och Sigismundus, viljandes intala mig, att vår släkt +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_95' name='page_95'></a>95</span> +alltid varit av sådant sinnelag. K. fru Moder skall +inte tro, att jag lät locka mig därav till villfarelse.</p> +<p>Den nittonde var isen bleven så stark igen, att vi +dristade oss på väg och sade <i>valet</i> åt doktorn och +krigsmannen, som ville över till Tyskland, men Maju +tog det hurtiga avsked av tattarepojken, som henne +amuserat på resan, att hon undfägnade honom med +en brav kindpust, sägandes detta också vara gott att +värma sig med i kölden.</p> +<p>När vi begåvo oss ut i mörkret klockan fyra på +morgonen, reste vi först mellan öar och klippor, men +vid klockan elva voro vi ute på stora havet, alltid +låtandes prova isen framför oss. Där vi rastade för +att fodra hästarna, syntes intet land framför oss eller +bakom oss, allenast himmelens moln och någon enslig +klippa, med snö betäckt; men de förunderliga färger +av solskenet på isen och molnen kan jag inte till fylles +prisa, ty sådant är av Allsmäktig Gud, som råder över +hav och land och allt beprytt med förgyllande fägring. +Annars är intet mer att förtälja, än att vi lyckeligen +kommo till Grisslehamnen klockan mellan sju och åtta +på aftonen. När vi kommo fram, hade min trogne Långström +förfrusit sitt vänstra öra, och Maju föll att sitta +med domnade ben, men som där inte blev någon vidare +skada av, kunde vi rosa marknaden och med glatt mod +säga det villa havet farväl.</p> +<p>I Stockholm dröjde vi två dagar hos k. fru Moders +k. fränka, fru Ulvsparre, som mig väl emottog och +var vid god hälsa. Därifrån reste vi till Strömsholm, +efter jag inte nu gav mig lägenhet att uppvakta min +nådiga hertiginna i Linköping. Jag kom fram på eftermiddagen +och blev strax införd till gamla drottning +Karin, som nu är av ålder vit som en duva och icke +går ut av sitt rum annars, än till kyrkan, dit hon i +vackert väder låter bära sig i en porte-chaise. Jag +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_96' name='page_96'></a>96</span> +kan inte nog förtälja, huru nådig hon var mot mig, +sägandes att jag kom som en ljusens ängel till Ebba +i denna ensligheten och skulle nu göra all min flit att +få henne glader igen. Undföllo henne ock de orden, +att det är som snö på blommor, när man i unga år +mister sin hjärtanskär. K. fru Moder skall tro, att +vid dessa orden kommo mig tårarna i ögonen, efter +jag nogsamt visste huru kär drottning Karin förr hade +unga Roosen, när hon måste taga gamle kung Gösta.</p> +<p>Jag undrade vid mig själv huru jag skulle finna +Ebba i denna prövningstiden, och var mer rädder, än +min sed annars är, att frambära ärendet mitt, för vilket +jag var kommen den långa vägen. Hon var fast mager +och blek, det jag nog hade väntat, men stilla och tålig, +såsom hon alltid varit. När hon såg mig, vart där i +förstone ett så klart solsken i hennes fagra anlete, +att jag tänkte: nå gudskelov, ännu kan hon töa, när +där kommer vår efter vinterfrost. Men i detsamma +tänkte jag, att det jag med mig förde var icke allenast +snön på blommorna utan fastmer hårda haglet, och +det stack mig som en lansspets i hjärtat.</p> +<p>Ändock Ebba Brahe tog mig så kärligt i famn, +förmärkte jag snart, att hon var rädder för det jag hade +att säga henne. Vi talade första dagarna om de glada +dagar, när vi lekte som barn tillsamman, och om +gamla drottningen, och om k. fru Moders hälsa och +min salige frände herr Evert och om herr Jakob Pontusson +och andra krigshjältar, men intet kny om konungen +eller det oss båda närmast på hjärtat låg.</p> +<p>När vi så i try dagar lekt främmande, tog jag mod +till mig och sade om kvällen, när hon följde mig till +min sovkammare, att hon skulle nu vara min allrakäraste +vän, som hon alltid varit, och höra det som jag +hade att henne förtro av mitt hjärtas fullhet. Varpå +hon svarade, att hon nog visste varom det var, men det +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_97' name='page_97'></a>97</span> +kunde så gärna vara osagt till evig tid, efter det +intet gott kunde vara. Gud skulle nog hjälpa henne +att bära det värsta, om så bleve nödigt.</p> +<p>Jag sade till henne: allt därför är jag nu hitkommen, +att du skall få veta det värsta av mig och ingen +annan, ty om hela världen sade dig det, skulle du inte +tro det, men mig skall du tro. Och när jag sagt dig det +värsta, skall jag ock säga dig det som bättre är, nämligen +att du härefter bliver besparad mycken sorg och +ovisshet, så att du kan vända dig helt till Gud och +vara förnöjd med vad hans goda, behageliga vilja är. +Ty allenast med ett sådant sinnelag skall lyckan på +sistone falla dig stadigt till.</p> +<p>Då förtäljde jag henne allt vad k. fru Moder redan +vet om konungens tal med mig på Kymmenegård och +dolde där intet. Vid jag talade, färgades hennes bleka +kinder röda. Hon svarade inte ett ord, när jag så +talade, men när jag ändat, uppreste hon sig och frågade +om jag drömt det, ty annan sanning kunde där +inte vara.</p> +<p>Jag såg nu väl det jag länge fruktat och varför +jag gjort denna besvärliga resan, nämligen att Ebba +gensade i sitt hjärta allt vad andra sagt henne om +konungens ändrade sinnelag och höll fast vid det hoppet, +att han nog skrivit till henne som förr, men att man +henne de breven förhållit. Jag måste då giva henne bevis +att jag talat sant, och jag kan inte nog tacka dig, +k. fru Moder, att du på Svidja gav i min hand de +två kärleksvisorna, som konungen diktat och mig +tillsänt, den ena svenska på Kymmenegård och den +andra tyska till Pernå. Utan dessa papper hade varken +jag eller någon annan kunnat övertyga Ebba om huru +det rätteligen var. Men nu lade jag dem framför henne +och bad henne dem noga genomläsa, sammanläggandes +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_98' name='page_98'></a>98</span> +bokstäverna i den första, som voro <i>Christina F.</i>, +och i den andra, som voro <i>Fleming</i>.</p> +<p>Jag vet inte huru länge hon stavade dessa papperen. +Hon syntes inte förstå dem, eller inte kunna läsa för +gråt, eller äntligen misstänkte hon något svek därunder. +Men handskriften var henne för välbekant, +för att hon kunde längre tvivla. Då kastade hon papperen +från sig och såg mig an med sådana ögon, som +jag aldrig kunnat tro, rätt som vore jag hennes dödsfiende. +Men jag sade till henne med gråtande tårar, +att det hade jag inte förskyllt, aldrig hade jag sökt +konungens ynnest, som skulle vara min största hjärtesorg, +därsom jag inte visste att den skulle hava en snar +övergång. Jag lovade henne att aldrig återse honom, +med mindre han vore förmäld. K. fru Moder vet, +att Ebba haver ett hjärta som guld, och när hon sig +något återhämtat ifrån den första hastigheten, sade +hon sig väl förstå, att det kunde vara så som jag sade. +Men nu kunde hon inte säga mer; hon ville betänka sig +till i morgon.</p> +<p>Jag kastade mig på min säng och grät. Men jag +hade inte legat länge, innan Ebba kom tillbaka, föll +mig om halsen och sade, att hon nu väl visste jag +vore hennes uppriktigaste vän; jag skulle förlåta henne, +att hon så hastig varit mot mig och inte strax velat +tro det. Vi hade då ett långt och kärligt tal med varandra +allt tills dager vart. Hon sade mig allt det som +henne på hjärtat låg, och k. fru Moder kan väl förstå +vad det var, men jag skriver nu inte om det, efter +det hennes sak är och icke min. Allenast det kan jag +inte förtiga, att efter den natten har Ebba haft mera +ro i sitt sinne än förr på länge, när hon nu vet det +visst, som förr var så ovisst och gnagde som en orm +hennes hjärta. Sveriges drottning bliver hon icke, men +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_99' name='page_99'></a>99</span> +i stället bliver hon en frimodigt undergiven kvinna, +som fått frid med sin Gud.</p> +<p>För den skull, k. fru Moder, skall du inte banna +din envisa dotter, att hon så dumdristeligen givit sig +ut på havsens isar i detta ärendet, det ändock på +sistone torde varit till någon fromma. Drottning Karin +sänder sin nådiga välönskan till allt gott, och likaledes +betygar dig Ebba sin vördnad. Gud uppehålle k. fru +Moder till ett långt liv och sällhet, önskar</p> +<div class='ce'> +<p>min hjärtans kära fru Moders alltid hörsamma</p> +<p>dotter och underdåniga tjänarinna</p> +<p><i>Christina Fleming</i>.</p> +</div> + +<p>P. S. Långström beder ödmjukeligen påminna, att +Blacken bliver väl skodd nu i halkan. Jag haver +ock just förnummit det ryktet, att Birkholt friat för +konungen till en prinsessa av Brandenburg. Gud give +så väl vore. Lev väl, vergiss mein nicht.</p> +<div class='ra'> +<p><i>C. F.</i></p> +</div> + +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='HERR_EVERT_KARLSSONS_BEGRAVNING_I_BO_DOMKYRKA' id='HERR_EVERT_KARLSSONS_BEGRAVNING_I_BO_DOMKYRKA'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_100' name='page_100'></a>100</span> +<h2>13. Herr Evert Karlssons begravning<br />i Åbo domkyrka.</h2> +</div> + +<p>En solklar eftermiddag i slutet av april månad +samma år 1616 trängde sig en talrik människoskara +kring stora ingången till Åbo domkyrka. En blond yngling, +vars kappa och hatt förrådde en lantjunkare av +herremannaklassen, närmade sig en bland mängden stående +högrest gammal man och frågade honom vad denna +folksamling betydde. Den gamle svarade:</p> +<p>— De säga att herr Evert Karlssons lekamen skall +föras i dag från Kankas till domkyrkan, och man väntar +nu sorgetåget. Gud välsigne herr Evert, han var en +ärlig herre, som far hans i tiden, och en ärlig död +dog han för konung och fädernesland.</p> +<p>— Ja, sade ynglingen, hela landet sörjer herr Evert +Horn. Kände ni honom?</p> +<p>— Fadern kände jag gott; jag har tjänat under +honom i Liffland. Det är hjärteblod i Hornar och +Flemingar; jag hör mera till Flemingarna, men heder åt +den som hedras bör.</p> +<p>— Har ni varit av Flemingarnas folk, så har ni +väl ock tjänat gamle herr Klas? frågade ynglingen +med synbart intresse.</p> +<p>— Något, unge junker; dock mera hans hästar. +Jag var redan för gammal att tjäna i bondekriget. I +stället lärde jag unge herr Johan rida, honom, ni vet, +vars oskyldiga blod rann i sanden här utanför Åbo. Det +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_101' name='page_101'></a>101</span> +var en stygg gärning, herre; men Gud allena dömer +människors uppsåt.</p> +<p>— Kände ni herr Arvid Tönnesson och hans son +Ivar av Tavastesläkten? frågade ynglingen vidare, upprörd +av dessa minnen.</p> +<p>— Jag såg dem på Svidja och här i Åbo. Stoltare +riddare ha icke suttit till häst framför ledet. De fingo +sin blodiga bane i Viborg, men de voro män, unge +junker, de voro icke oskyldiga piltar, som ingenting ont +gjort.</p> +<p>— Säg mig: om en man, som den förre konungen +låtit dräpa, efterlämnat en son, är det rätt eller orätt +att sonen tjänar den nye konungen, som är son till +hans faders baneman?</p> +<p>— Man svarar icke vem som helst på sådana spörsmål +i dessa tider. Är ni Sten Ivarsson av Tavastesläkten, +så spörj icke en av Flemingarnas folk i sådana +ärenden.</p> +<p>— Jag är hans yngre broder, Bengt Ivarsson, och +är hitkommen till Åbo för att söka inträde i konungens +tjänst, om detta annars står väl tillsamman med ära och +samvete, svarade ynglingen trohjärtat.</p> +<p>— Nå det var ärligt tal. Huru kunde jag också +vara nog dum att taga eder för den oregerlige herr +Sten? Efter ni frågar mig på ära och samvete, så skall +jag svara eder, att människors måttstock är en annan +än Guds. Oss har han givit den lag, att vi ock skola +älska våra ovänner; långt mindre skola vi tillräkna +söner vad deras fäder brutit. Gack, unge junker, och +tjäna med gott samvete den nye konungen! Han är en +rättskaffens ung herre och menar väl med landet; det +säger en som tjänat hans faders fiender och som sett +sin gård brännas av den förre konungens folk.</p> +<p>— Jag tackar eder, svarade ynglingen och tryckte +hans hand. Ni vet mitt namn; så säg mig ock ert! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_102' name='page_102'></a>102</span></p> +<p>— Stefan är mitt namn, och mitt nybygge heter +Ahtiala. — Har ni sett den nye konungen?</p> +<p>— Aldrig.</p> +<p>— Då kan ni i dag få se hans blida anlete. Det +sägs att han själv varit med på Kankas vid herr Everts +likbegängelse, och nu tänker jag han kommer till kyrkan, +när de nedlägga den döde i koret. Men vill ni, så gå +vi förut in i kyrkan, efter vi där kunna se bättre. Jag +känner kyrkoväktaren; han skall släppa oss in.</p> +<p>Herr Bengt följde villigt Stefan, och de insläpptes +genom en sidodörr. Ehuru det var full dager, brunno +vaxljus på högaltaret, vars omhägnad, likasom pelarna, +var klädd med sorgflor. Alltid skumt under valven, +även i det klaraste solsken, mottog det ärevördiga +templet endast en sparsam dager igenom de små fönstren, +där man ännu såg en och annan glasmålning från +den katolska tiden trotsa sekler och lågor.</p> +<p>Kyrkan var nästan tom. Endast i några familjebänkar +sutto adliga fruar och jungfrur, som velat i tid +bereda sig plats att åse högtidligheten. I Tottska gravkoret +brann en lampa, och där knäböjde en sorgklädd, +beslöjad kvinnogestalt på det kalla stengolvet.</p> +<p>— Vem beder så ensam där borta i koret? frågade +herr Bengt sin följeslagare.</p> +<p>— Det är fru Sigrid Tott, som knäböjer på sin +moders, drottning Karins, grav.</p> +<p>— Kände ni drottning Karin Månsdotter?</p> +<p>— En fattig krigsman, som vandrat mycket omkring, +måste väl känna den enda drottning som bott här +i landet. Jag kom aldrig den gång till Liuksiala, utan +att den välsignade frun lät först undfägna mig på det +bästa i folkstugan och sedan kalla mig upp till sig att +berätta för henne om forna dagar. Det fanns icke en +fattig på många mils avstånd, som icke var dag välsignade +henne i sin morgon- och aftonbön, och lika blid +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_103' name='page_103'></a>103</span> +var hon mot alla, hög eller låg, vän eller ovän, ja mot +själva herr Olof Stenbock, som varit så grym mot kung +Erik i tiden. Jag minns nog den dag, när Stenbocken +stack sig undan för hertig Karl och blev skjuten som +en eländig flykting i skogarna, huru fru Karin då lät +uppsöka hans döda kropp och begrava honom i vigd +jord, vedergällande ont med gott... Mig var hon synnerligen +huld för att jag var en bland kung Eriks +bågskyttar i mina unga dagar; det fick jag ofta för +henne förtälja. Och för fyra år sedan råkade jag just +komma till Liuksiala, när hon låg på sitt yttersta. +Jag fick komma till hennes säng och säga farväl åt +henne, jag med alla andra av gårdens folk, och hon +orkade intet mer tala, men hon gav fru Sigrid ett tecken +att läsa för henne Johannes’ första epistel, som är om +ljuset och kärleken, och vid fru Sigrid läste mitt i +andra kapitlet, förmärkte vi alla, huru den kära gamla +fruns ögonlock sakta föllo ihop, och i den samma +stunden vart hon saligen döder. Så var det med fru +Karin, och dotter hennes, som nu beder i koret, brås +uppå mor sin; sonen kände jag inte; han reste världen +omkring undan kung Johan. Men dottersonen, unge herr +Åke, lärer brås uppå morfadern, varandes en ostadig +och hårdsint herre, duktig i slagsmål, såsom ock Tottesläkten +hör till de styvare här i landet.</p> +<p>— Vem är den förnäma frun, som sitter ensam i +högbänken närmast altaret med en uppvaktande kammarjunkare +vid bänkdörren?</p> +<p>— Det är ståthållaren herr Johan De la Gardies +husfru, Karin Oxenstjerna, den förnämsta i Åbo. Hovtjänaren, +som nu träder fram till bänken, lärer förmäla, +att sorgetåget snart kan förväntas.</p> +<p>Gamle Stefan hade gissat rätt, ty strax därpå intogo +två härolder sin plats vid stora ingången, dörrarna +uppslogos, och processionen visade sig. Först intågade +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_104' name='page_104'></a>104</span> +krigsfolket, så många som kunnat sammanbringas +hemma i landet, medan hären låg i fält; därefter ett +antal av den avlidnes underlydande bönder, efter dem +Åbo stads borgerskap, sedan ett stort antal finska +adelsmän. Efter dem följde härolder och fanbärare, +efter dem den dödes kista, buren av officerare, och +näst därefter Evert Horns änka, Margareta Fincke, med +deras ende späde son, Gustav, buren av sin amma, samt +alla hemmavarande medlemmar av släkten Horns båda +grenar, till Kankas och till Åminne. Närmast efter +dem följde biskopen med sina präster, efter dem ståthållaren +och slutligen konungen själv, omgiven av en +talrik och lysande svit, alla sorgklädda. En avdelning +av vakten och två härolder avslutade tåget.</p> +<p>Menigheten strömmade in och uppfyllde kyrkan.</p> +<p>En sorgmarsch uppstämdes, en mässa sjöngs, biskopen +höll ett kort tal framför högaltaret, där kistan +hade nedsatts på en matta av svart sammet, och därefter +började konungen, såsom i fält, strids- och segerpsalmen +»Vår Gud är oss en väldig borg», vari alla +närvarande instämde. Många ögon fylldes av tårar, +och en fuktig glans i den unge konungens blickar vittnade +om huru kär den hädangångne varit för honom, +såsom för hela fäderneslandet.</p> +<p>Kistan nedsänktes i gravvalvet, omgiven av de +fanor, vilka den tappre fältherren själv i livstiden tagit +från rikets fiender.</p> +<p>Konungen växlade några deltagande ord med änkan, +fru Margareta, och med fru Sigrid Tott, tryckte deras +händer och gick att åter ägna sig åt rikets angelägenheter.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='NR_KONUNGEN_VAR_SIN_FADERS_SON' id='NR_KONUNGEN_VAR_SIN_FADERS_SON'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_105' name='page_105'></a>105</span> +<h2>14. När konungen var sin faders son.</h2> +</div> + +<p>Dagen därpå hade ståthållaren Johan De la Gardie +föredragning i slottet. Konungen var uppbragt över +de mångfaldiga klagomål som fortfarande inlupo, än +från fogdarna över böndernas motsträvighet att erlägga +resterande gärder, än från bönderna över fogdarnas +olagliga utpressningar. De la Gardie beslöt +att avleda konungens vrede åt ett annat håll, där den +med mera skäl kunde slå ned.</p> +<p>— Eders nåde vet, sade han, att bönderna i Virmo +och flera härader blivit på vintern uppviglade av konung +Sigismunds utskickade och satt sig till öppet motvärn +mot fogdarna.</p> +<p>— Det vet jag, Gudi klagat, genmälde konungen +bistert, och att så skett länder icke eder till synnerlig +berömmelse.</p> +<p>— Jag har nu lyckats gripa en av dessa utskickade +på Åland, och han hitfördes i går afton fängslad till +slottet. Vad skall göras med karlen?</p> +<p>— Rannsaka honom först, häng honom sedan!</p> +<p>— Jag har rannsakat honom med den påföljd, att +han icke kan undgå repet, men beklagligen tyckes han +endast ha varit verktyg för den rätte boven, som undsluppit. +Han pratar i vädret om tusen saker, men +förtiger hårdnackat det som mest är nödigt att veta. +Skall jag använda sträckbänken?</p> +<p>— Låt föra in honom hit! +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_106' name='page_106'></a>106</span></p> +<p>Ståthållaren gav en befallning, och snart infördes +under bevakning en med tunga bojor belagd äldre man +i ryttaredräkt, en Herkulesgestalt med ett frimodigt +och jovialiskt utseende.</p> +<p>— Ditt namn?</p> +<p>— Ivar Bertilsson, kvartermästare i kunglig majestäts +tjänst den tiden herr Klas Fleming förde regementet +i landet, men sedan benådad, jämte många andra +ärliga gossar, vid eders majestäts lyckosamma uppstigande +på tronen.</p> +<p>— Så? Och du har brukat min nåd till att stämpla +mot min regering? Du har låtit skicka dig av de +polske till att uppvigla folket och att utsprida förrädiska +plakater i landet?</p> +<p>— Med förlov, ers majestät, en fattig karl har +inte råd att bestå sig mer än en Gud, en kung och +en tröja. Jag är en kronans hund; när man säger +till mig: <i>apporte</i>! så resonerar jag inte.</p> +<p>— Gott. Du skall också bli hängd som en hund. +Vem var din huvudman här vid stämplingarna?</p> +<p>— Ännu i går skulle jag förr låtit rycka tungan ur +halsen på mig, innan jag sagt hans namn, men i natt +låg jag och frös i slottstornet och fick tid att betänka +mig. Ivar Bertilsson, sade jag till mig själv, vad +pocker har du för tack för att du varit en stövare åt +Sigismundus? Rätt som en fähund här du smugit dig +genom landet och slitit ont, men vad gott har du av’et? +Jo, tom mage och tom pung. Hundra gyllen skulle du +få i månaden och har icke fått femtio på ett halvt år. +Stallmästare skulle du bliva i Warschau, men har icke +en hästkrake här i landet, utan får lunka till fots genom +kärr och mossar. Galgen blir din lön, Ivar Bertilsson; +nej, då kan du hellre tjäna Gustavus, om han +behöver en gammal pojke, som luktat krut i fem och +tjugu år. För si, vad nu anbelanger den stora äran +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_107' name='page_107'></a>107</span> +att bli ett helgon, så betackar jag mig och missunnar +den inte åt dem som äro därtill mera klippta och skurna +än jag.</p> +<p>— Håll dig till saken, karl! Vem var din huvudman?</p> +<p>— Jaså, med förlov, efter ers majestät är så nådig +och frågar, så skall jag ock ärligen svara. Var jag icke +honom så trogen, som fäste åt klinga? Men som en +turk och en räv har han lönat min trohet. Vet eders +majestät hur det gick till, när jag blev knipen på +Åland? Jo, det gick så till, att allt var redan väl +beställt, vi hade fraktat en skuta, som skulle föra oss +över till Riga, och skutan låg färdig på redden; vi +skulle ro ut i en båt. När vi redan voro i båten, +kom jag ihåg, att jag glömt i gården en kutting +öl, som allt var behövlig i vårkylan på sjön, och gick +upp att hämta tingesten. Då kom en långbent länsman, +som hade fått korn på oss; jag undan och han efter. +När vi så kommo till stranden, vad tror ers majestät +att jag såg? Båten hade lagt ut från stranden, när +oråd märktes på landbacken, och så besveko mig de +hedningarna och lämnade mig i sticket. Nå, jag säger +ingenting om att den slyngeln Sam ännu därtill gjorde +lång näsa åt mig, efter han nyss förut hade fått stryk, +men prästen, ers majestät, han skall för den mandaten +få vrida sig som en mask i skärselden! Jaså, jag +skulle säga hans namn? Pater Padilla kallades han +i Warschau och sades vara biktfader åt Sigismundus. +Inte vet jag så noga, men från Rom kom han, det +är säkert, det hade han brev på.</p> +<p>Konungen växlade några ord med De la Gardie på +latin: — Påven har tussat på oss sin bästa spårhund. +Denne Padilla har drivit böhmarna till förtvivlan +och injagat skräck hos alla protestanterna i Tyskland. +Karlen, hans hantlangare, är en bulvan, som icke fått +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_108' name='page_108'></a>108</span> +titta långt i korten, men torde hända han något vet, +som kan vara till nytta. Häng honom icke tills vidare, +förvara honom väl, och låt honom prata. Och du där — fortfor +konungen på svenska till fången — marsch +tillbaka till tornet, och säg till att de icke låta dig +frysa. Ditt liv hänger på att du talar sanning.</p> +<p>— Hade jag velat ljuga mig från repet, så hade jag +väl kunnat hitta på bättre sannsagor och icke stått här +med dessa fyra armbanden, genmälde fången, i det +han utleddes, med en frimodighet som icke misshagade +hans stränge domare. Vill ers majestät bevisa sin +nåd mot en gammal krigsman, som slagits mot far hans, +så ställ sex man i ledet med goda musköter och befall +dem att sikta rätt mot Ivar Bertilssons breda bringa. +Repet har aldrig varit rätt i hans smak.</p> +<p>— Har ni något vidare att förmäla? frågade konungen +De la Gardie.</p> +<p>— En ung man, som kallar sig Bengt Ivarsson +Tavast till Kurjala, anhåller att få träda i eders nådes +tjänst vid adelsfanan.</p> +<p>— Ivarsson till Kurjala? Jag har nog av hans +broder Sten. Det är ett obändigt blod i Tavastesläkten.</p> +<p>— Den unge karlen likar sig till att vara mera tam, +genmälde ståthållaren småleende. Hans släkt är en av +de äldsta i landet, och många hänga vid namnet Tavast.</p> +<p>— Och har jag icke redan sökt utplåna även den +blodskulden? genmälde konungen motvilligt. För honom +in!</p> +<p>Bengt Ivarsson inträdde. Hans kinder voro vita +som snö, och konungen misstog sig om anledningen +därtill.</p> +<p>— Vad? sade han strängt. Vill du bli soldat och +bleknar för den konung, som skall föra dig i striden?</p> +<p>Den unge mannen förmådde icke svara ett ord.</p> +<p>— Gå! fortfor konungen i samma ton. Mina soldater +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_109' name='page_109'></a>109</span> +skola kunna se djävulen själv i vitögat. Jag +behöver män och icke jungfrupiltar.</p> +<p>— Värdigas höra mig! stammade den unge lantjunkaren, +som dock kände tillräckligt Tavasteblod sjuda +i sina ådror vid en beskyllning för feghet.</p> +<p>— Vad har du att säga mig?</p> +<p>— Om jag är blek, fortfor Bengt, så värdes icke +förakta mig för att jag tänker på mina fäder!</p> +<p>— Din fader och din farfader ha dött förrädares +död. Om du tänker på dem, varför kommer du hit? +Varför inväntar du icke på Kurjala den första polska +här som kommer att befria landet från mitt tyranni +och att utropa dina förfäder som helgon?</p> +<p>— Värdigas än en gång höra mig! utbrast ynglingen, +nu med vredens rodnad på sina kinder. Därför +att mina förfäder dött förrädares död, ändock de förtjänat +en annan lön för den trohet de bevisat den de +ansågo för sin rättmätige överherre, därför står jag +nu här. Jag kommer som en tropliktig undersåte, efter +eders majestät ingen del haver i det förgångna, och +jag bönfaller ödmjukeligen att få erbjuda eders majestät +min ringa tjänst, på det att icke allenast mina +fäders minne må upprättas i mig, det de intet behöva, +men att ock eders majestät för min trohets skull må +återgiva dem äran, när eders majestät icke kan återgiva +dem livet.</p> +<p>Gustav Adolf hade både av medfödd mildhet och +politisk klokhet sökt utplåna de blodiga spår hans +fader efterlämnat; men han var ömtålig för allt som +vidrörde denna sträng och kastade skugga på faderns +minne. Han var retad förut och brusade upp.</p> +<p>— Sitter du till doms över din konung, dåraktige +pojke, och vill lära honom vad rätt eller orätt är? Gå, +tacka din ungdom och oerfarenhet, att jag icke giver +dig bättre besked om en undersåtes plikter! Jag har +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_110' name='page_110'></a>110</span> +nog av eder, obändige Tavaster. Min fader, som I +lasten, har av oförtjänt nåd återgivit eder Kurjala gård, +den I förverkat. Sen till, att jag icke tager hans +gåva tillbaka.</p> +<p>Det fanns ögonblick, när den milde Gustav Adolf +påminde om sin järnhårde fader, sällsynta ögonblick, +men detta var ett. Ynglingen, som redan varit beredd +att böja knä för den stränge härskaren, drog sig tillbaka, +till hälften förkrossad, till hälften i vrede. Först +på slottets borggård återvann han besinningen och utbrast +i tårar av sårad stolthet.</p> +<p>— O, min moder, klagade han, du hade dock rätt! +Välan, mitt beslut är fattat. Jag erbjuder min tjänst +åt Sigismund. Rätt måste jag finna, här eller där.</p> +<p>— Sök rätt hos den domaren, som allena rättfärdig +dömer människors uppsåt! yttrade bakom honom en +välbekant röst. Den gamle Stefan stod på borggården +och hade förnummit hans avbrutna ord.</p> +<p>— Skall då all rätt förtrampas på jorden? utbrast +ynglingen häftigt.</p> +<p>— Och var fann jag rätt, när jag två gånger fördrevs +från hus och hem? Jag förtröstade på Herren +och byggde min gård för tredje gången. Där led jag +åter övervåld, men varför skulle jag misströsta? Hjälparen +kom i nödens stund, och så kommer han alltid. +I dag har jag klagat hos konungen över fogdens utpressningar. +Konungen har lovat undersöka min sak, +och jag hoppas få rätt, men jag förtröstar icke på +furstar, jag förtröstar på konungarnas konung.</p> +<p>Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt +Ivarsson med befallning att återvända till ståthållaren, +som hade något att säga honom. Ynglingen gick, och +Stefan stannade kvar. Om en stund kom Bengt tillbaka +med gladare uppsyn. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_111' name='page_111'></a>111</span></p> +<p>— Nå, vad sade jag? yttrade Stefan småleende. +Står rättvisan redan för dörren? Det var bittida.</p> +<p>— Ståthållaren räknar släktskap med oss genom +min moder och säger sig hava stillat konungens vrede. +Jag får ännu icke visa mig på en tid, men till midsommar +tror han förvisst att jag får tjäna vid adelsfanan.</p> +<p>— Ja, det trodde jag om vår unge herre och +konung. Han är hastig till mods som hela sin släkt, +men han ångrar sig snart, och då är han blid som solsken. +Gud vare lovad för sådana furstar. Nu skall +rätt råda och orätt vika. Men i allting skola vi hava +vår tröst till Herren allena.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='EN_MIDSOMMARDAG_VID_TROLLBLE' id='EN_MIDSOMMARDAG_VID_TROLLBLE'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_112' name='page_112'></a>112</span> +<h2>15. En midsommardag vid Trollböle.</h2> +</div> + +<p>Trollböle heter en liten gård på östra kusten av +den långt framskjutande halvön Hangö, som bildar sydspetsen +av det finska fastlandet. Nejdens hela lynne +förklarar de folksägner, som givit upphov åt gårdens +namn. Halvöns ryggrad av ödsliga berg, där trollen +trivas i klyftorna, reser sig tätt bakom gården. Tre +små täcka och hemlighetsfulla insjöar mellan bergen, +enkom skapade till skogsfruns speglar, uttömma sitt +överflödiga vatten genom en liten förtjusande å, som +slingrar sig mellan branta stränder till havet, matar en +flitig kvarn och i sin mynning är en älsklingslekplats +för stimmande fisk. Men när man, följande åns slingringar, +nedstiger från de skrovliga bergen till gården +på sluttningen, öppnar sig med ens en bländande utsikt +över Pojo vik och den lilla staden Ekenäs med +dess vita kyrka och rödmålade hus på motsatta stranden.</p> +<p>Det är sant, att vid tiden för denna berättelse drog +ännu ingen järnväg, såsom i våra dagar, sin raka vall +med de frustande lokomotiven närmast havsstranden +nedanför gården, men så stod i dess ställe urskogen hög +över alla berg och sandslätter på halvön. Trollböle, som +nu är fattigt och glömt, var då en förmögen gård, som +svedjade skogen och hade sin binäring av sjöfart på +Reval. I dag var allt ordnat till högtid: äldste gårdssonen +firade sitt bröllop med gamle Stefans sondotter +från Ahtiala, han, som förr bott på Hangö, där de unga +då plockat lingon i skogarna. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_113' name='page_113'></a>113</span></p> +<p>Det var midsommardag klockan ett på eftermiddagen. +Gården var folktom, emedan alla voro i den +med löv och blommor utsirade stadskyrkan, där brudparet +vigdes. En femtonårig vallflicka satt ensam på +bergsluttningen, vaktande gårdens kor. Hon företog +sig att sjunga i ensamheten:</p> +<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och jungfrun hon gick sig i berger och mo.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hillevo, hallevo!</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Nu haver jag mistat min silkelesko.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hallevo, melido!</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Vem kunde det tro?</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Nu går jag så barfot som kalvar och ko.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Sio!</p> +<br /> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och skogsrå hon traskar i hasselemo.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hillevo, hallevo!</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och haver du hittat min silkelesko?</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hallevo, melido!</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Jo, det skall man tro;</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>sexhundra små trollbarn ha fått den till ho.</p> +<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Sio!</p> +</td></tr></table> + +<p>Medan hon sjöng, steg hon upp på höjden, för att +se om icke brudtåget redan var synligt på vägen från +staden. Ingen syntes, hon kände sig ensam, berget och +skogen voro hennes enda förtrogna.</p> +<p>Det väntade brudtåget ledde hennes tankar till den +dag när hon själv skulle stå brud. Hon stannade vid +en gammal mossbevuxen tall, klappade honom kärligt +och sjöng nu i en annan ton:</p> +<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och när jag står brud,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>så är jag så fin</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>i pärlor och skrud,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>som gyllande skrin,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>och då säger prästen amen.</p> +<div><span class='pagenum pncolor'><a id='page_114' name='page_114'></a>114</span></div> +<br /> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Men tallen i skog</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>min fästeman är,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>han tager mig nog,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>han har mig så kär,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>och nu säger berget amen.</p> +</td></tr></table> + +<p>— Det är en gammal fästman du fått, sade en +förnäm adelsjungfru, som plötsligt uppenbarade sig med +sin tjänarinna på berget och hört flickans sång.</p> +<p>— Han är nog så bra som en annan; han springer +icke ifrån mig, han, svarade flickan och klappade åter +lekfullt den trogne vännen.</p> +<p>— Har du hört när man väntar krigsfolket hit ifrån +Hangö?</p> +<p>— Nej, vad hon säger! Krigsfolket? Vad skulle +de göra här, när de få slåss därborta?</p> +<p>— Vet du icke att det nu är fred i landet, och nu +kommer krigsfolket hem från kriget. Har du icke hört +freden kungöras i kyrkan?</p> +<p>— Nej, vad hon säger! Är det fred? Nu skall +stallpelle bli arger, för han tycker inte om krigsfolk, och +oxa blir odrägliger, när han vädrar en knekt. Men +där komma de; hi och hej!</p> +<p>Och med flygande hår sprang flickan utför berget, +för att betrakta brudtåget. I detsamma kom hon ihåg +sin fattiga dräkt och slank in i badstugan, från vars +glugg hon hade fri utsikt.</p> +<p>Tåget närmade sig nu gården, företrätt av två spelmän +till fots, av vilka den ene frampinade besynnerliga +toner ur ett stort konstigt valthorn, medan den +andre av alla krafter slog trumma. Efter dem följde +två talmän åkande, sex brudsvenner ridande och sex +brudtärnor åkande. Sedan följde brudparet, därefter +kyrkoherden, mäster Sigfrid, åkande vid sidan av brudens +farfar, sedan brudparets föräldrar och därefter +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_115' name='page_115'></a>115</span> +övriga gäster. Den alltifrån hedendomen såsom helig +ansedda eken hade sin tillbörliga andel i festtåget. +All ungdomen bar ekkvistar i händerna, bruden bar +kring sin panna en krans av eklöv och blåklint, medan +brudparets och många andras seldon voro smyckade med +fältens blommor.</p> +<p>När man hunnit till gården, ledsagades brudparet +i procession till den med ryor, löv och blommor festligt +prydda stugan, där man först sjöng en psalm och +sedan fick höra ett välkomsttal av den vördige mäster +Sigfrid. Först därefter intogo vederbörande sina +hedersplatser, och nu kringbjöds välkomstbägaren, en +silverpokal från kung Göstas tider, fylld med starkt +kryddat öl. Brudparet skulle dricka alla till, och en +tenntallrik på det stora bordet påminde gästerna om +att därvid lägga en skärv åt stupade fattiga soldaters +änkor och barn. Därefter spredo sig gästerna. En del +stannade vid ölet i stugan; andra gingo ut till det +enstaka höga Trollberget i söder, vid vars fot upprann +en helig källa, där man hade för sed att offra +slantar, nålar och knappar, alldeles som i den hedniska +tiden. Brudgummen hade redan kvällen förut varit nog +förtänksam att där nedlägga en silverpenning åt skyddsandarna, +och när nu bruden efter gammal sed offrade +i samma källa en bröstnål av silver, trodde man sig +hava blidkat naturmakterna.</p> +<p>Några funnos likväl, som ännu icke ansågo detta +tillräckligt. En äldre kvinna fann det vara alldeles +nödvändigt att också blidka jungfru Maria. Hon trädde +fram med en kruserlig nigning, doppade i källan en +liten kvast av nio sorters olika blommor, bestänkte +bruden med »vigvattnet» och gick sedan med dessa +blommor nio gånger kring samma unga brud, under +det att hon långsamt framsade följande besvärjelse: +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_116' name='page_116'></a>116</span></p> +<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Jungfru Maria gick sig i grönan lund,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>trampade ormen på häla;</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>vad månde jag nu i denna stund</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>åt vänaste lilla bruda begära?</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Sex ting fylla lador och kamrar väl:</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>rund säck, mång’ barn och lång livstid säll,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>god sundhet, kärlek, som icke sviker,</p> +<p style='margin: 0 0 0 0em;'>och sist att få komma i himmelrike.</p> +</td></tr></table> + +<p>Därpå skulle bruden fästa blomsterna vid sin barm +och lägga dem till natten under sin huvudgärd.</p> +<p>Nu framträdde bland sällskapet en äldre axelbred +man, som med mycken fyndighet sökt att dölja bristerna +i sin slitna ryttardräkt under högtidens blommor och +eklöv.</p> +<p>— Vad nu? sade han med en förtrolig nick, såsom +till en gammal bekantskap. Huru står det nu till +med katekesen? Vad säga biskop och konsistorium om +att en så renlärig person som mor Agneta från Tovön +intalar folket sådana vidskepelser?</p> +<p>— Nå, det må jag säga, genmälde hon, förunderliga +ting får man se här i världen! Det är sannerligen +första gången en sådan gammal öltratt som Ivar +Bertilsson lämnar stånkan innan sista droppen är tömd. +Biskop och konsistorium lära väl icke mindre förundra +sig, när en sådan ärkepapist som besagde Ivar +Bertilsson, den där nyss gick i påvedömet upp över +öronen, med en fart blivit bättre kristen än annat hederligt +folk. Och nu tager han sig för att predika, den +där!</p> +<p>— Å fy skäms, att tycka illa vara för så litet, +återtog mannen i den slitna jackan med samma godmodiga +framfusighet som alltid utmärkt den manhaftige +kvartermästaren Ivar Bertilsson. Kommer ni ihåg när +jag tog er med båda händerna om nacken och +kysste er mitt på Pojo kyrkbacke? Nå, det är allt +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_117' name='page_117'></a>117</span> +tider sedan. Är ni led vid er man, så knyck bara i +mig; jag står väl hos kunglig majestät och kronan, +alltsedan jag såg Gustavus i ögonen utan att blinka. +Ni må tro han tyckte att jag var en karl, och jag förstod +att det kan bli en krigsman av honom med tiden, +bara han får bättre förstånd att sköta hästar. Det +har jag sagt honom, och sedan jag nu givit Sigismundus +på båten, så är jag kunglig majestäts tropliktige hovslagare +och första karl vid mönstringarna. Men si, +det går över ert förstånd, strömmingssaltare! En sak +ångrar jag, och det är att jag ej beställde ett lagom +rep åt den oduglingen Sam. Nå patern, ja han skulle +vara en rar konfekt åt Belsebub. Men vad det angår, +att jag skulle hava lämnat stånkan halv, så är det lasteligt +tal om en krigsman. Visst blev hon halv, för +det jag väntar få se adelsfanan rida fram här på landsvägen. +Men säg, må de nu hinna dricka allt tomt, +innan jag hinner tillbaka till stugan?</p> +<p>Mor Agneta hade tåligt avbidat det långa talets +slut, i hopp att få svara med ord och inga visor, men +hennes hopp blev besviket. Tre eller fyra fänikor +söderifrån kommande kavalleri närmade sig i sakta +skritt och läto från sin trumpeter höra en munter +hälsning. Det var mest ungt folk, men som redan bestått +mången het dust och nu glada återvände till +fäderneslandet. De hade prytt sina stormhattar med +gröna kvistar och instuckit blommor i musköternas mynningar, +likasom hade även de varit bröllopsgäster.</p> +<p>Emellertid voro ryttarna icke inbjudna till bröllopet, +där intet visthus kunnat stå ut med deras friska +aptit; och så van en krigare var i dessa oroliga tider +att komma som objuden gäst varhelst han behagade, +skulle fänikorna sannolikt ridit Trollböle förbi, därest +icke anföraren oförväntat kommenderat halt. Anföraren +var Klas Fleming, och anledningen till hans order var +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_118' name='page_118'></a>118</span> +ett oförmodat möte med hans syster Kerstin Fleming, +som kommit från Svidja för att här få trycka hans hand, +innan han en kvart mil härifrån svängde av åt väster +på vägen till Åbo. Fröken Kerstin hade varit nog förtänksam +att även ihågkomma sin broders folk, och +hennes tjänare hade i staden uppköpt allt som behövdes +till den enkla måltid de nu hade i ordning på +bergsluttningen invid landsvägen.</p> +<p>Medan alltså de båda syskonen Fleming under förtroliga +samtal tagit plats på en av bergets naturliga +vilobänkar, sutto ryttarna muntert av och läto den opåräknade +undfägnaden smaka sig väl. Bröllopsgästerna +fingo likaledes ett oförväntat nöje av denna anblick. +Ivar Bertilsson ansåg sig som en självskriven gäst +även vid detta andra gästabud, blandade sig med viktig +min i ryttarnas upplösta leder, sparade icke nyttiga lärdomar +för den oerfarna ungdomen och delade broderligt +deras bröd, fläsk och öl. Hästarna voro, i hans +tanke, under all kritik. Han skulle icke vara det minsta +förvånad, om han hörde dem grymta. Och huru voro +de skodda sedan! Käringar hade skott dem; gingo +de icke som kattor på hal is! Och vad sadlar och +remtyg angick...</p> +<p>— Nå, nu kan det vara nog, avbröt honom en +skäggig veteran, som ledsnat vid detta prat. Vad +har han ridit för kameler i sina dagar, efter han icke +bättre förstår sig på våra finska stridskampar? Håll ut +en stund i ett gott napptag, så skall han få se de lättfärdiga +polska och ryska grannlåtshästarna flåsa efter +andan, så att de storkna, medan våra kampar bli muntra +först när de fått betänka sig någon timme i värsta +leken. För resten skall jag säga honom, kamrat, att +är ryttaren bra, nog får han folk av hästen.</p> +<p>— Det är just det jag har sagt Gustavus, återtog +konung Sigismunds tillämnade stallmästare med sin vanliga +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_119' name='page_119'></a>119</span> +tvärsäkerhet, i det han hämtade andan efter en ny +klunk. Men vem frågar nu för tiden efter en gammal +krigsmans råd? Pojkar, som redo käpphäst när +jag suttit tjugu år i sadeln, mena sig nu förstå den +saken bättre. De skulle ha sett Svidje Klas, som folk +kallade sotnäsan! Det var en karl att rida tvärt igenom +muren, så att det rök om honom.</p> +<p>— Red han icke tvärt igenom stenmuren, så kunde +han väl sätta över den, inföll gamle Stefan, som ock +vandrat ut från bröllopsgården för att se huru nutidens +ungdom redde sig i stigbyglarna. Nog hade jag suttit +i sadeln i tjugu år, när Ivar Bertilsson ännu red käpphäst; +men icke tilltror jag mig därför att undervisa +Gustavus.</p> +<p>Vid dessa ord framträdde ur skaran en ung ryttare +och räckte veteranen från kung Göstas tider trohjärtat +handen.</p> +<p>— Guds fred, fader Stefan! Tack för ett gott råd +på Åbo slotts borggård!</p> +<p>— Min själ är det icke unge herr Bengt Ivarsson +från Kurjala! utropade den gamle överraskad. Jag +väntade icke så snart återse eder.</p> +<p>— Och ni väntade icke att återse mig som simpel +ryttare vid adelsfanan? Men det kan vara så gott att +tjäna sig upp i graderna med eller utan förfäder. +Varje släkte må bära sin egen skuld eller sin egen +ära. Jag har nu tjänat kungen som knekt jämnt ett år +och lärt mig att rida en ovän på livet; vill nu kungen +göra mig till kornett, så gör han det för min egen +skull och icke för det att jag heter Tavast.</p> +<p>— Rätt så, unge man, genmälde gamle Stefan och +besvarade kraftigt handtryckningen. Nog blir det karl +av eder, herr Bengt, och en så bra karl, som någonsin +burit det frejdade Tavastenamnet. Med sådant folk +skall vår konung gå med seger till världens ände.</p> +<hr class='major' /> +<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'> +<a name='SISTA_KAPITLET_OM_UNGDOMSDRMMAR' id='SISTA_KAPITLET_OM_UNGDOMSDRMMAR'></a> +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_120' name='page_120'></a>120</span> +<h2>16. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar.</h2> +</div> + +<p>Klas Hermansson Fleming var en av dessa den +energiska handlingens män, som tala föga, emedan +de beständigt äro upptagna av att omsätta tanken i +praktiska verk. Han kunde känna både djupt och varmt, +men dessa känslor lågo begravna under ett finskt lugn, +som de, vilka icke kände honom, ansågo för flegma. +Systern Kerstin förenade hans energi med en vekare +själ och ett livligare lynne. Hon kunde tala och svärma; +känslan fick ofta makt över henne, men såsom brodern +översatte sina tankar, så översatte hon sina känslor +i handling.</p> +<p>De sutto vid varandras sida på klippan, medan +solen begynte sänka sig emot väster. Sedan de växlat +förtroliga ord om sina närmaste och sig själva, förde +Kerstin samtalet på freden i Stolbova och frågade vad +hennes broder tänkte därom. Han sammanfattade sin +mening på sitt vanliga korta sätt:</p> +<p>— Ryssland är bundet, Polen vanmäktigt, Finland +får lugn att växa i kraft, och Sverige är på väg att +bliva en stormakt.</p> +<p>— Sverige har segrat med Jakob De la Gardie och +Finland med Evert Horn. Jag tycker om att de dela så.</p> +<p>— De la Gardie och Horn ha gjort mycket; men +nu börjar konungen växa sina fältherrar över huvudet. +Han går längre än sina lärmästare.</p> +<p>— Men han kan stupa i fält som Evert Horn.</p> +<p>— När har en konung stupat, innan han uppfyllt +sitt värv? +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_121' name='page_121'></a>121</span></p> +<p>— Jag har hört sägas, att Harald Hårfager glömde +sitt rike för en trollkvinna.</p> +<p>— Glömde han? Nå, då tog han igen det. Ebba +Brahe tröstar sig, och konungen har längesedan gjort +det.</p> +<p>— Jag talar icke om henne, som skulle ha blivit +den värdigaste drottning. Det finns prinsessor som +vore mindre värdiga.</p> +<p>— Är du svartsjuk?</p> +<p>Kerstins kinder övergötos med en glödande rodnad, +och det harmade henne. Hon svarade: — Man +är svartsjuk endast på sina likar.</p> +<p>— Var lugn. Kärleken är en barnsjukdom, och +konungen är icke mera ett barn.</p> +<p>— Är du viss därpå?</p> +<p>— Så viss, att det blir med rikets råd han kommer +att överlägga om sin nästa kärleksförbindelse.</p> +<p>— Och likväl kan han drömma!</p> +<p>Riddaren, som icke var någon drömmare, uppstod.</p> +<p>— Mitt folk är marschfärdigt, jag måste nu lämna +dig. Farväl, Kerstin! Det är skada, att du icke är en +född prinsessa av Brandenburg, då du dock är född +drottning. Men — du är en Fleming; jag vet ej vad +du har att avundas en Brandenburg.</p> +<p>Och han avlägsnade sig med hastiga steg. Kort +därefter satt han åter i spetsen för sin trupp och red +bort.</p> +<p>Kerstin Fleming blev tankfull kvarsittande på klippan +och återkallade i sitt minne sagan om den farliga +punkten på firmamentet. Det var nu allt förbi, som en +spöksyn; hon hade förblivit trogen sig själv och sin +vänskap. Hädanefter skulle hennes stjärna tindra obemärkt, +långt från troner och faror.</p> +<p>Då närmade sig henne mäster Sigfrid, som kom +från bröllopsgården. Hon kallade honom vid namn och +bad honom taga plats vid hennes sida. +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_122' name='page_122'></a>122</span></p> +<p>— Återvänder ni redan till staden, vördige fader? +frågade hon.</p> +<p>— Jag har lämnat därinne dem som fröjdas åt detta +livet. Vid min ålder tänker man på det tillkommande.</p> +<p>— Jag har något att tacka er för, mäster Sigfrid. +Minns ni, att ni en gång har ställt ett oförståndigt barns +horoskop? Ni förutsade något, och det har inträffat. +Bruka edra förutsägelser alltid slå in?</p> +<p>— Jag kan misstaga mig. Människan spår och +Gud rår. Allrakäraste fröken, tro hellre spåmannen +i edert samvete; han ljuger aldrig.</p> +<p>— Mäster Sigfrid, ni talade om er ålder. Vet ni +väl, att ni är yngre än jag? Ni kan vad jag icke mera +kan — ni kan drömma.</p> +<p>— Alla människor kunna drömma.</p> +<p>— Icke jag. Minns ni vad ni en gång sade mig: +det är något som dör i den människa, vilken står Jupiter +mot. Ni sade sant: det är förbi med min konst +att drömma. När någon kastat sitt hjärta i elden och +det brunnit till aska, drömmer man icke mer.</p> +<p>Mäster Sigfrid betraktade henne förvånad och +nästan med stränghet.</p> +<p>— Det är icke möjligt, det strider mot Guds vilja +och mot naturens lagar. Hjärtat är ett illfundigt ting; +det ställer sig som vore det aska, och då glöder det som +en kolmila i osynliga djup. På det rum, där vi stå, +drömmer naturen om en ny himmel och en ny jord. I +den stund vi här stå, drömmer seklet om kommande +sekler, våren om sommar och minuten om evighet. +Skulle ni ensam vara utan framtid och utan själ?</p> +<p>— Vördige fader, jag vet, att sädesmannen sår korn +i askan, och Gud kan väl utså i mig ett nytt liv. +Förklara för mig vad ni sade om denna vår tid. Är +han ung eller gammal?</p> +<p>— Han är gammal av seklernas arv, och han är ung +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_123' name='page_123'></a>123</span> +av det tillkommandes livskraft. Jag väntar att ännu +med dessa mina gamla, slocknande ögon få skåda förunderliga +ting. Jag väntar Antikrist, som skall föregå +de yttersta tiderna.</p> +<p>— Huru, vördige fader? Ni väntar Antikrist, och +ni säger dock att vårt tidevarv är ungt av det tillkommandes +kraft?</p> +<p>— Ja, jag vill icke dölja för eder, min kära unga +fröken, att besynnerliga tecken nu i två år visat sig +uppå himmelen och stadigt fortfara, så att ju en blinder +kan märka någonting stort och fruktansvärt vara i kommande. +Icke allenast att man mångenstädes sett krigshärar +strida i luften, kommande nordanefter och mötande +andra ifrån ostsunnan, eller att tecken nu ske +i solen och månen och havens vågor mycket bullra, +som Skriften förutsäger. Fast märkeligare är, att Mars, +Jupiter och Saturnus nu stå i en sådan konjunktion, +som näppeligen varit någon tid förr, och faselige +kometers dimbor utbreda sig över världen, de där oroa +samteliga planeter och likasom rycka med sig himmelens +krafter. Detta betyder, att vi nu snarligen måste +förvänta ett sådant stort, långvarigt och gruveligt krig, +som icke haver varit sedan hedningarnas tid, och lära +väl Gog och Magog nu icke underlåta att uppresa sig +mot kristenheten, havande sitt huvud i Antikrist, syndens +människa. Men si, just när sådana svåra tider +tillstunda, utrustar Gud sitt folk med en ny kraft, så att +det varder såsom ett ungt lejon, till att stadigt emotstå +den kommande vedermödan. Och det är min <i>sententia</i>, +efter mitt ovissa förstånd, att besynnerligen +Sveriges rike med Finland, som är dess utanverk, denna +tiden skall uppstiga till större välmakt och styrka än +någon tid förr och alltså varda den Mikael, vars harnesk +är Gud och vars ljungande svärd skall nedlägga +Antikrist. Därtill haver Gud kallat sin utkorade hjälte +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_124' name='page_124'></a>124</span> +Gustavus Adolphus, vars tecken mäster Tycho redan i +mina unga dagar såg på himmelen i den stjärnbilden +Cassiopea. Han skall göra’t.</p> +<p>— Sade jag icke rätt, fader? Ert tal är som när +man drömmer vid aderton år. Men ni säger intet om +er själv. Och jag har dock en gång hört er drömma +om ett högt, härligt torn, där stjärnhimmelen låg utbredd +i sin klarhet så nära framför er, att ni nästan +kunde omfamna skapelsen. Jag har hört er drömma +om de skönaste instrumenter, vilka människans snille +uppfunnit för att utforska rymderna, och de voro edra. +Ni var ung, ni var rik, och ni riktade stjärnkunskapen +med de mest förvånade upptäckter. Under edra fötter +låg världen, och över er stod endast Herren Gud.</p> +<p>— Ja, så var det, så syntes det mig, sade den, +gamle mästaren tankfull. »Allt detta vill jag giva dig, +om du faller ned och tillbeder mig.» Men lovad vare +Gud, att jag från dessa frestande drömmar uppvaknade +gammal och glömd i min fattiga koja, vid mina bräckliga +hemgjorda rör och cirkelmått. Ho är jag, Herre, +att jag vill mästra din skapelse? Var var jag, när +morgonstjärnorna lovade dig?</p> +<p>— Därför att ni är ödmjuk, fader, har dock Herren +givit er profetians ande och vishet att läsa stjärnornas +skrift. Ni kan icke förneka Guds gåvor. Vad säger ni +om er själv?</p> +<p>— Jag är den myran, till vilken Herren sade: +gack, drag ditt strå, och bliv förgäten! Jag är i dag +en profet, och ingen tror mig; jag är i morgon borta, +och ingen minns mig. Kanske skall efter långa tider +någon enslig vandrare stanna om kvällen på bergen vid +Pojo vik, tänka på någon gammal saga ifrån sin barndom +och säga till sig själv: här vandrade i forna +dagar en man, som trodde sig kunna läsa Guds skrift +på himmelen. Jag har glömt hans namn; han levde i +<span class='pagenum pncolor'><a id='page_125' name='page_125'></a>125</span> +ett okunnigt tidevarv, när man ännu trodde på stjärnornas +inflytande.</p> +<p>— Ja, fader, det är möjligt att ni har rätt. Men +då, när vårt land är omstrålat av ett högre och klarare +ljus, då skall man åter framleta ert namn ur de gamla +böcker och säga till varandra: han var den förste lärde +forskaren, som Finland födde åt vetenskapen och världen. +Han var fattig och förgäten, han led stundom +förföljelse, ofta otack; men se, vilka ting han uträttat +med sina små hjälpmedel, och se, vilken rad av efterföljare +han funnit på forskningens bana! Så är det +nu ringa konst eller ära att bygga det färdigt, som +företrädare grundlagt; men det är ära, att bygga en +grund, som består genom tidevarven.</p> +<p>— Kära unga fröken, ni sade mig nyss, att jag var +yngre än ni. Men när har väl jag i mina skönaste +ungdomsdrömmar kunnat måla så fagra rosor på aftonhimmelen, +som ni nu målar för mig vid horisonten av +eftervärlden? Tack för att ni gjort en gammal fattig +man rikare och lyckligare än mången som vandrar i +livets fagraste blomning! Solen går ned; låt oss prisa +Gud!</p> +<p>Och såsom hade hela naturen villigt följt denna +uppmaning, spred sig vid den gamle mästarens ord ett +glödande skimmer över havsviken, stränderna, bergen +och skogarna. Näktergalen slog sin drill i en hög ek +vid havsstranden; taltrasten besvarade hans hälsning +från en fura på berget; brudvisor ljödo från Trollböle +gård, och vallflickan, som icke var bjuden till bröllopet, +sjöng med klar röst sin ensliga visa vid stranden av +ån. Midsommarnatten sänkte sig tyst och doftande över +nejden, utan mörker och utan sorg. Landet hade framför +sig fred och välmakt, naturen hade framför sig sommar +och frukt. Den snöiga, bistra norden drömde än en +gång om sin lyckliga ungdomsdröm.</p> +<hr class='silver' /> + +<div class='ce'> +<p style='font-size:1.5em;'>INNEHÅLL.</p> +</div> + +<table border='0' width='400' cellpadding='2' cellspacing='0' summary='Contents' style='margin:1em auto;'> +<tr> + <td align='right' style='padding-right:1em;'><span style='font-size:small;'> </span></td> + <td></td> + <td align='right'><span style='font-size:small;'> </span></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>1. Storm i skärgården.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#STORM_I_SKRGRDEN'>3</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>2. Om tiden för denna berättelse och om den brune mannen.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#OM_TIDEN_FR_DENNA_BERTTELSE_OCH_OM_DEN_BRUNE_MANNEN'>10</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>3. Om färden till Ekenäs och om ett kronans skepp.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#OM_FRDEN_TILL_EKENS_OCH_OM_ETT_KRONANS_SKEPP'>17</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>4. Stjärntydaren.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#STJRNTYDAREN'>24</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>5. Om en solstråle i hösten.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#OM_EN_SOLSTRLE_I_HSTEN'>34</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>6. Den farliga punkten på firmamentet.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#DEN_FARLIGA_PUNKTEN_P_FIRMAMENTET'>42</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>7. En natt och en morgon på Kymmenegård.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#EN_NATT_OCH_EN_MORGON_P_KYMMENEGRD'>51</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>8. Helsingfors lantdag.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#HELSINGFORS_LANTDAG'>60</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>9. Vinterafton i ödemarken.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#VINTERAFTON_I_DEMARKEN'>68</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>10. En sammansvärjning.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#EN_SAMMANSVRJNING'>76</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>11. Den gamla och den nya tron i kamp om människohjärtan.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#DEN_GAMLA_OCH_DEN_NYA_TRON_I_KAMP_OM_MNNISKOHJRTAN'>85</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>12. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel, född Horn.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#BREV_FRN_FRKEN_KERSTIN_FLEMING_TILL_HENNES_MODER_FRU_ANNA_GYLLENBGEL_FDD_HORN'>93</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>13. Herr Evert Karlssons begravning i Åbo domkyrka.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#HERR_EVERT_KARLSSONS_BEGRAVNING_I_BO_DOMKYRKA'>100</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>14. När konungen var sin faders son.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#NR_KONUNGEN_VAR_SIN_FADERS_SON'>105</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>15. En midsommardag vid Trollböle.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#EN_MIDSOMMARDAG_VID_TROLLBLE'>112</a></td> +</tr> +<tr> + <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>16. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar.</td> + <td valign='bottom' align='right'><a href='#SISTA_KAPITLET_OM_UNGDOMSDRMMAR'>120</a></td> +</tr> +</table> +<!-- generated by ppgen.rb version: 2.19 --> +<!-- timestamp: Mon Sep 08 08:24:03 +1000 2008 --> + + + + + + + +<pre> + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UNGDOMSDRÖMMAR *** + +***** This file should be named 27249-h.htm or 27249-h.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + https://www.gutenberg.org/2/7/2/4/27249/ + +Produced by ronnie sahlberg, Torbjörn Alm and the Online +Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +https://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at https://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +https://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at https://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit https://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including including checks, online payments and credit card +donations. To donate, please visit: https://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + https://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. + + +</pre> + +</body> +</html> diff --git a/27249-h/images/g001.jpg b/27249-h/images/g001.jpg Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..232155d --- /dev/null +++ b/27249-h/images/g001.jpg |
