initial commit of ebook 27249HEADmain

8 files changed, 8873 insertions, 0 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/27249-8.txt b/27249-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..29f951b
--- /dev/null
+++ b/27249-8.txt
@@ -0,0 +1,4129 @@
+The Project Gutenberg EBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Ungdomsdrömmar
+       historisk berättelse
+
+Author: Zacharias Topelius
+
+Release Date: November 12, 2008 [EBook #27249]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UNGDOMSDRÖMMAR ***
+
+
+
+
+Produced by ronnie sahlberg, Torbjörn Alm and the Online
+Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+                          ZACHARIAS TOPELIUS
+
+                            UNGDOMSDRÖMMAR
+
+                     * * HISTORISK BERÄTTELSE * *
+
+
+                  Stockholm. Albert Bonniers förlag
+
+----------------------------------------------------------------------
+
+
+
+                  _Copyright. Albert Bonnier 1912._
+
+
+                              STOCKHOLM
+                    ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1912
+
+----------------------------------------------------------------------
+
+
+
+
+1. Storm i skärgården.
+
+
+Två gamla fiskare stodo på den klippiga stranden av Tovön i Ekenäs
+skärgård vid sydfinska kusten och hängde sin not att torka, sedan de
+förgäves sökt att draga ett varp i den växande stormen. Tjockan, blandad
+med snö och regn, drev in från sjön, insvepte ön och klängde sig som
+täta, virvlande ullflagor i tallarnas kronor. Vinden var ostlig, ett
+streck på syd; han kom från Ingermanlands ödsliga kärr, hade vuxit av
+luftdraget i Nevans floddal, därifrån sträckt sin flykt över Finska viken
+samt arbetat sig upp till fullt raseri, när han nådde nyländska
+skärgården. Så långt man kunde se, där tjockan tidtals glesnade, stodo
+alla undervattensgrund i vitt skum, och bränningarna fräste tornhögt mot
+alla framspringande bergsuddar på vindsidan.
+
+De två männen hade stillatigande slutat sitt göromål och voro redo att
+återvända till sin stuga, när ett för stormen drivande fartyg icke långt
+från kusten otydligt skönjdes i snötjockan och ådrog sig deras
+uppmärksamhet. Påtagligen hade seglaren förlorat sitt roder i
+brottsjöarna eller möjligen avstött det mot något grund, från vilket
+vågen i nästa ögonblick åter lyft honom bort, ty han drev redlös för
+sidan, hans klyvare fladdrade i trasor, och ett revat märssegel, som han
+ej lyckats bärga, påskyndade numera endast hans undergång.
+
+-- Han har ej långt kvar, den där, yttrade buttert den ene fiskaren, i
+det han höll handen över ögonen, medan regnet slog honom mot ansiktet.
+
+-- Det är en Rigabo, genmälde den andre. Bra sjöbåt i lagom kultje, men
+hin och inte jag ville styra honom när roderhakarna sprungit.
+
+-- Varför höll sig inte den dumlingen utanför Jussarö, där han haft rent
+vatten? återtog förste notkarlen.
+
+-- Varför? menade den andre med ett strävt löje. För att vår vassbuk är
+fetare, och han ville dela fångsten med oss. Men det är så gott att vi
+göra båten klar, Simon: han kommer aldrig helskinnad över Fagerströms
+grund.
+
+Det visade sig snart, att karlen vid noten kände sitt farvatten. Inom
+mindre än fem minuter låg skonerten på grundet, kastades ett par gånger
+framåt under våldsamma stötar, blev därefter liggande orörlig på sidan
+och överspolades av bränningarna.
+
+Grundet låg endast hundra famnar från stranden. De två männen voro redan
+i båten och ansträngde sina seniga armar för att roende uppnå vraket.
+
+Efter en timmes hårt arbete återvände de med sex skeppsbrutna till det
+smala sund, som förde till en skyddad båthamn vid Tovön. Tre av
+skonertens besättning hade funnit sin grav i vågorna.
+
+De överlevande fördes till fiskarestugan, värmdes och torkades vid en
+sprakande brasa samt undfägnades med bröd, strömming och kokta rovor. Tre
+bland dem voro väderbitna sjömän, talande endast tyska, och det befanns
+att deras kapten hade gått till bottnen. De tre övriga hade varit
+passagerare ombord på det förolyckade fartyget. En talade svenska; två
+sökte förgäves göra sig förstådda med en blandning av polska, ryska och
+tyska. Fartyget hade varit destinerat från Riga till Viborg med korn och
+ärter, sprungit läck och sökt skydd i lä för Jussarö, men därvid mist
+rodret och drivit på de överallt i denna farliga skärgård lurande
+grunden.
+
+Sjömän äro sig lika överallt och i alla tider: när de tre Rigamatroserna
+åter befunno sig torra och mätta i den varma stugan, sträckte de ut sina
+trötta lemmar på halmbäddarna och slumrade sorglöst, utan vidare tanke på
+dagens skeppsbrott eller den föregående nattens ansträngningar.
+
+Medan Tovöfolket sålunda visade sin gästfrihet mot de skeppsbrutna hade
+värden i huset, Nils Andersson, med sin förut nämnde notkarl Simon
+begivit sig ut till stranden till det mera inbringande och i deras mening
+lovliga arbetet att bärga vad de förmådde från det förolyckade fartyget
+och behålla detta byte som god pris. Strandrätten var då ännu ansedd
+såsom ett lagligt näringsfång bland alla kustbor, och om man på finska
+kusten icke just formligen bad »vår Herre välsigna stranden», så är det
+mer än troligt att den hederlige Nils Andersson och hans medhjälpare
+visade minst lika mycket nit att plundra de skeppsbrutnas egendom, som de
+förut varit nitiska att bärga deras liv.
+
+Tovövärdinnan, som bar det vackra namnet Agneta, skulle icke varit kvinna
+och nyländska, om hon icke begagnat tillfället att anställa en mönstring
+med de tre av hennes gäster, som ännu höllo sig vakna. En av dem, en
+lång, mager, äldre man, klädd i brun rock och bruna underkläder, satt
+tigande framför elden, medan hans kloka och skarpa grå ögon spejade kring
+med oroliga blickar. Den andre av passagerarna var en snedvuxen pojke om
+sexton eller aderton år, med svart hår, plirande ögon, buktig näsa, och i
+värdinnans föreställning påtagligen en tattare, så mycket mer som hans
+långa fingrar och en nästan fågelartad, trippande rörlighet läto befara
+vissa anlag för begärelse till husets lösegendom. Men då denne pojke
+synbarligen endast var tjänare åt den tredje i sällskapet och för
+ögonblicket sysselsatt att rengöra dennes besporrade ridstövlar, beslöt
+mor Agneta att förnämligast hava ögonen på besagde tredje person, vilken
+syntes henne vara den förnämligaste och därtill hade meriten att kunna
+göra sig begriplig på svenska.
+
+-- Han är väl född här i landet, efter han talar som folk, han? frågade
+gumman med oskyldig min.
+
+Den tilltalade, en grovlemmad man om vidpass femtio år, klädd i
+ryttaredräkt och av ett jovialiskt utseende, hade nyss förut anställt ett
+grundligt nederlag bland rovorna och sträckte sig nu makligt på en bänk,
+i det han utdrog och avtorkade en lång huggvärja. I stället att besvara
+den snärjande frågan, strök krigsmannen sina väldiga, knävelborrar och
+frågade i sin tur:
+
+-- Har ni öl?
+
+-- Var skulle fattigt folk taga öl vid mickelsmässan? Saltvatten ha vi,
+så det förslår; skall det vara mer av den sorten? genmälde gumman, som
+icke tyckte om krigsmannens förtroliga ton.
+
+-- Hör nu, mor, återtog denne med en gäspning, känner ni klangen av
+Riga-mark? Och därvid skramlade han med en välförsedd skinnpung,
+instucken i svärdsbältet.
+
+Mor Agneta betraktade ömsom sporrarna ömsom läderpungen och lät förstå,
+att öl kunde väl fås från staden, men för närvarande hade hon endast såd
+-- ett slags buljong på fisk, vilken stundom förvarades som en
+läckerhet.
+
+Krigsmannen behagade skratta och befallde på polska sin tjänare att se
+åt, om man bärgat någon öltunna från fartyget. Men knappt var pojken sin
+kos, innan krigsmannen ändrade ställning, så att han vände ryggen åt
+mannen i bruna rocken, blinkade förtroligt åt mor Agneta och yttrade med
+en flödande talegåva, som märkbart stack av mot hans förra lakoniska
+uttryckssätt:
+
+-- Vill ni ha en hund, mor, så tag den där pojken. Vill ni ha en katt, så
+är han en katt, och vill ni ha en räv, så kan ni icke få någon bättre.
+Jag vill vara stekt som en nors, om icke Sam luktar till allt vad ni
+säger, och om ni är den ärligaste människa som går i kjol, så skall han i
+morgon kunna berätta saker som föra er i galgen. Fördöme den hedningen,
+han har alla språk i sin näsa. Jag kan icke umbära honom, men om er gubbe
+knäcker nacken på honom, så gör han en hederlig gärning.
+
+-- Bevare oss! ropade mor Agneta med oförställd häpnad, är sergeanten en
+kristen människa och drager sådana tattare in i landet?
+
+-- Kvartermästare, om ni behagar, återtog krigsmannen, rätande ut sina
+breda skuldror, och för resten kanske en smula bättre kristen än ni, i
+all vänskap förstås. Kanske har ni hört talas om Ivar Bertilsson?
+
+-- En har jag hört talas om. Han höll med de påviska och tjänade Svidje
+Klas mot salig kung Karl. Somliga sade att han gick med herr Arvid på
+korvtåget över till Sverige och blev kastad i sjön med en sten om halsen
+vid Kastelholm. Andra berättade att han var med vid Sankt Mårtens, när
+herr Axel Kurck fick på pälsen, och där red han undan med sådan fart, att
+han blev kvarsittande på en gärdsgård med en stör genom veka livet. Det
+är snart tjugu år sedan.
+
+-- Jaså. Nå, kanske ni hört ännu något mer om Ivar Bertilsson?
+
+-- Folk sade honom vara så stark, att han kunde slå in sin näve i
+ekbordet och att han ridit ihjäl bönder som får på Ilmola is. Kantänka
+sådana ogudaktiga sällar!
+
+-- Nå vid min bästa fux, om jag hade honom, är det icke sköna bedrifter
+ni hört om Ivar Bertilsson! Om han nu icke låge dränkt i Ålands hav eller
+spetsad på en gärdsgårdsstör i Sankt Mårtens, skulle han dansa ett varv
+omkring med er... så här ungefärg...
+
+Vid dessa ord fattade kvartermästaren med båda händerna en tung ekstubbe
+slungade den lätt som en boll mot taket och tog fatt den som lyra.
+
+-- Så, så, menade gumman, i det hon förskräckt drog sig undan, låt det
+där vara ogjort! Jag märker väl, att den fule ännu icke fått sitt.
+
+-- Nej, det kan ni lita pä, och det sörjer nog han för, han där med bruna
+rocken. Men låt oss nu vara goda vänner, efter vi känna varandra. Å, jag
+minns er nog, ni var förr så röd om kinden som en herregårdsgrind, och
+icke var ni så granntyckt heller den tiden. Jag var bara pojkkölingen,
+när jag stal en kyss av er för fem och tjugu år sedan vid Pojo kyrka, och
+som ni ser, har jag ännu icke blivit fältmarskalk. Men vad det beträffar,
+att jag tjänat Svidje Klas och ridit omkull några bönder, så skall jag
+trösta er med att jag har hans nådes pardonsplakat och tänker icke bry
+mig om edra fogdar och länsmän mer än om skator i skogen. Pojken där är
+heller ingen tattare, som ni tror. Far hans var en knipslug jude. Men för
+att säga sanningen, tror jag att pojkbytingen icke är mera slängd i Mose
+lag, än att ni gärna kan bjuda honom fläsk till frukost, middag och
+kväll.
+
+Utanför stugan hördes nu stoj av röster, och in rusade Sam, vältande
+framför sig en mindre öltunna, under det att han med hälarna sparkade
+från sig Simon, vilken förgäves sökte beröva honom hans byte.
+
+-- Halt där! röt kvartermästaren med en blick av välbehag på den sista
+dyrbara kvarlevan av en god sjöproviant. Sam, du har gjort dig väl
+förtjänt av fäderneslandet; jag skall taga det i avräkning nästa gång du
+får prygel. Och du, långben där, låt pojken vara i fred, och tacka din
+lycka, att han icke bär hästskor på bakfötterna. Ölet skall jag betala,
+och i morgon bittida föra ni oss alla till Ekenäs.
+
+
+
+
+2. Om tiden för denna berättelse och om
+den brune mannen.
+
+
+Medan kvartermästaren och hans följeslagare njuta en välbehövlig vila i
+Tovö stuga, torde det vara nödigt att med några få ord införa läsaren i
+den tid när händelserna tilldraga sig.
+
+Det var en stormig oktoberdag år 1615, när skonerten från Riga kastades
+redlös mot den finska skärgårdens klippor. Tiden var mörk och underlig.
+Under ett helt sekel närmast förut läsa vi på krönikans blad de första
+Vasakonungarnas bedrifter och inbördes tronstrider. Men sagan och
+krönikan äro de första morgonstrålarna i tidernas natt och belysa därför
+endast bergstopparna, medan de djupa dalarna och den bördiga slätten
+betäckas av skugga. Efter hand, när ljuset stiger högre, upptäcker man
+hyddor i dessa dalar och skördar på dessa slätter; man förnimmer, att
+bakom konungarna rör sig ett folk, ett folk av millioner levande
+varelser, alla begåvade med mänskliga hjärtan, alla fordrande sin rätt
+att leva och leva lyckliga. Den tid, varom vi nu tala, var just en sådan
+tid, när individerna började träda fram ur massan, när ett ofantligt djup
+öppnade sig under konungar, adel och präster, som ditintills varit allt;
+kort sagt, när Karl IX och Gustav II Adolf begynte införa i Sverige och
+Finland det moderna samhället.
+
+Hela sextonde seklet var blott en förgård till det sjuttonde. Starka
+ljusblinkar omväxlade med ett tjockt mörker. Och dessa skuggor tätnade
+ända till natt vid första början av Gustav II Adolfs regering. Riket
+dignade under bördan av tre krig, och massan av folket, som bar denna
+börda, prejades av fogdarna, misshandlades av adelsherrarna, blödde och
+svalt, men bidde sin tid. Med varje ny konung väntades bättre dagar, och
+huru ofta svek icke detta hopp! Men när Gustav II Adolf uppträdde,
+sjutton år gammal, lika fager och mild som han var kraftig och hugstor,
+då vaknade åter den nya väntan såsom aldrig förut; den i bekymmer grånade
+tiden ljusnade åter i ungdomsfägring, och hela denna konungs regering
+blev en upprörd, orolig, men dock i hoppets färger glänsande
+ungdomsdröm.
+
+Om Finland bör särskilt märkas, att i detta land fortfor, bakom den öppna
+striden mot Polen och Ryssland, en hemlig, men förbittrad kamp mellan
+olika politiska och religiösa bekännelser. Klubbekrigets fejder hade
+kvarlämnat djupa spår. Sigismunds slagna parti räknade ännu många
+anhängare i södra delen av landet, och från polska sidan skyddes intet
+medel att vända folkets sinnen från den yngre grenen av Vasahuset
+tillbaka till konung Johans ätt. Polska utskickade genomströvade landet
+under allehanda förklädnader; proklamationer och hemliga skrivelser
+uppmanade folket och den sydfinska adeln till uppror mot den bestående
+styrelsen, utlovande polsk hjälp med det första, samma hjälp, efter
+vilken fordom hertig Johan, Klas Fleming och Arvid Stålarm förgäves
+spejade från Åbo slottstorn. Karl IX:s bilor och rep hade för en tid
+avskrämt dessa polska beskickningar, men nu, när den unge konungens
+mildhet åter öppnat fäderneslandets portar för så många landsflyktiga,
+vimlade södra Finland av föregivna patrioter med eller utan direkta
+uppdrag från konung Sigismunds rådkammare.
+
+Vare sig att den fyllda läderpungen eller den gamla bekantskapen omstämt
+värdinnan på Tovö, slöts föregående dag sålunda, att kvartermästaren
+intog värdfolkets bädd i sidokammaren och utverkade i samma hedersrum ett
+lägerställe även åt mannen i bruna rocken. Vid första daggryningen
+följande morgon var denna tystlåtna gäst i rörelse och väckte sin
+sovkamrat med ordet _benedicite_!
+
+På krigaren gjorde denna fromma morgonhälsning så föga intryck, att han,
+troligen ännu med en känsla av sjögång i huvudet, svarade:
+
+-- Ror i lä, krabbsaltare!
+
+-- Det är tid att börja vårt verk, återtog den brune tålmodigt, i det att
+han vek undan en grov lärftsgardin, vilken betäckte den trånga
+fönsteröppningen, som vintertid brukade stängas med en draglucka.
+
+-- Vad vind? frågade Ivar Bertilsson, motvilligt resande sig under
+bemödandet att reda sina tankar. Samtalet fördes på polska språket.
+
+-- Vindarna föra oss till det land, som gudarna beslutit att straffa,
+svarade hans följeslagare med Genseriks ord.
+
+Krigaren besinnade sig något och genmälde därpå betänksamt:
+
+-- Hör nu, pater Padilla, jag skall säga eder ett ord med all skyldig
+respekt, och ni kan gärna säga det åt konungen, om ni vill, efter ni
+är hans biktfar. Det finns folk som hava flera gudar och flera konungar
+med, men Ivar Bertilsson vet icke av mer än en Gud, en kung och ett
+fädernesland. Jag har åtagit mig att vara er tolk och er gårdshund, men på
+villkor, att ni landstiger här för att återställa den lagliga ordningen
+och att ni tager reson. Så länge tänker jag både skälla och bitas, när ni
+finner för gott, men icke längre, det säger jag er som en ärlig karl.
+Ämnar ni här ställa till kättarebål och sådant otyg, när ni fått
+makten i händerna, så är det så gott att ni makar er av till Polen igen.
+Ja, ja, stryk icke över med hartassen först, för att sedan sticka fram
+klorna; jag minns rätt väl huru ni gjorde med protestanterna i Thorn.
+Innan jag sätter er i land på finsk mark -- dessa strömmingsklippor
+äro icke annat än utmarker -- vill jag veta om ni ämnar hålla konungens
+ord.
+
+Pater Padilla, en av katolska kyrkans och Sigismunds djärvaste emissarier
+i de nordiska länderna, fann för gott att tillsvidare skona ett nyttigt
+redskap och svarade kallt:
+
+-- Konungen har de bästa avsikter med Finland, och mina avsikter kunna
+icke vara andra än konungens. Berätta mig hellre något om den kust och
+det folk, dit vi nu blivit kastade. Jag förmodar ni känner den.
+
+-- Något, ärevördige fader, eftersom jag är född här i trakten, vilket
+kan vara av nytta för er, men vådligt för min hals. Landet är gott nog
+och har både vatten och malt för törstiga strupar. Folket här nere har
+blivit tamt i herretjänst, men kan också morra, om ni visar det käppen.
+Ni kan värva morska ryttare här i trakten; men köper ni hästar, må ni se
+till, att ni icke blir lurad. Adelsgårdar finnas tillräckligt, vilket för
+femton år sedan var detsamma som rojalister tillräckligt, men nu slåss
+hälften för hertigens avkomma. Herr Sten på Raseborg var en styv karl i
+förra tider...
+
+-- Släkten Leijonhuvud stod ju förr på vår sida?
+
+-- Ja förr. Raseborg har tjocka murar och feta oxar. Herr Sten har nu
+annat att göra; han tänker mest på tullen i Ekenäs stad och håller med
+den som låter honom piska sina bönder i fred.
+
+-- Finnas inga andra präster än sådana, som låtit besmitta sig av den
+lutherska villfarelsen?
+
+-- Präster? Ja, i kung Johans tid hade vi präster som kunde korsa sig
+framför altaret och tala med tillbörlig respekt om jungfru Maria och
+helgonen. Nu är det allt siktat och sållat efter Uppsalapergamentet, och
+den som tror annat får tumma sitt radband i byxfickan. Gamle bisp Erik i
+Åbo törs icke mera knysta ett ord om liturgian, och av Nådendals kloster
+finnas knappt strumpstickorna i behåll... Men nu minns jag en sak. Här
+säges en underlig lärd herre, mäster Sigfrid, ha blivit pastor i Ekenäs
+de senare åren[A]. Han kan icke vara god på hertig Karl, som låtit räta
+ut hans lemmar på sträckbänken, och dessutom säges mäster Sigfrid spå i
+stjärnorna. Jag vill icke sätta min fot i en stigbygel, om icke den
+karlen bär ett rättroget katolskt hjärta under sin lutherska mässkåpa.
+
+-- Gott. Vi skola låta mäster Sigfrid ställa vårt horoskop. Ni vet edra
+förhållningsregler. Jag är en doktor i läkedomskonsten från Wittenberg
+med kurfurstens pass; jag söker beställning vid svenska krigshären, och
+min tolk är en hästhandlare.
+
+-- Jag förstår. Ni kurerar kättare och jag hästar. Men ni får ett hårt
+stycke arbete. När Gud första gången skapte en finne, tog han skallen av
+en tjur och ramarna av en björn. Har ni en amulett, som skyddar mot
+trolldom?
+
+-- Är ni rädd, Ivar, så vill jag giva er ett stycke av den helige Henriks
+ben: det hjälper både mot svärd och trolldom. För resten litar jag på er,
+min redlige Ivar! Ni vore ju en narr, om ni ville bortkasta edra
+fullviktiga hundra ungerska gyllen i månaden och er stallmästarebefattning
+hos konungen, för att ej tala om er själs salighet. Ja, ja, Ivar, ni har
+varit en vild sälle i edra unga dagar; dessa lutheraner skicka er först
+till galgen och sedan... ni vet väl vart. Vår kyrka allena kan giva er
+absolution.
+
+-- Nå ja, vördige fader, det är just det jag säger till mig själv, när
+edra blanka gyllen stundom bränna mig i fingrarna. Mor min var i sin
+ungdom på nunnelära i Nådendal, men där var då redan fattigt och usligt,
+så att hon i en knapp vändning tog far min i stället för doket. Si, det
+ångrade hon sedan och såg Sankta Brita i drömmen, som sade till henne:
+låt din son bliva präst! Men si, vördige fader, det var emot min natur,
+och därför är det så gott att jag tjänar helgonen på mitt sätt. Är det
+galet, får ni svara därför; men far varligen fram här i landet, när ni
+kommer till makten!
+
+-- Var obekymrad och se åt om båten är segelfärdig!
+
+Sams svartlockiga huvud visade sig nu i dörren och förkunnade att allt
+var i ordning. Han glömde berätta vad han själv redan uträttat på
+morgonen, nämligen att rycka svansen av en katt, skuffa omkull en fylld
+vattså, fylla spiseln med spånor, så att lågan stod ut genom skorstenen,
+och slutligen hälla uti sig husets enda filbunke, vilken han fann
+förvarad i ett oläst skåp. Kvartermästaren kom i det kritiska ögonblick,
+när mor Agneta, till sjömännens stora förlustelse, anföll ogärningsmannen
+med sopkvasten. Sam var icke sen att rycka kvasten av skaftet och hålla
+den framför sig såsom en sköld mot fienden, när krigarens myndiga stämma
+bjöd tystnad och det kom till en för Sam icke fördelaktig rannsakning,
+vars resultat blev att hasselspön rekvirerades och användes till det
+nyttiga bruk, vartill besagda trädslag synes vara av naturen bestämt.
+
+Härmed var husfreden återställd, en lantlig frukost intogs i hast, och
+husets gästfrihet blev kontant gottgjord ur läderpungen. Sedan nu även
+stormen lugnat och himmelen klarnat, sutto snart värd och gäster i god
+sämja i den rymliga notbåten på väg till Ekenäs stad.
+
+
+  [A] Några lärde påstå att denne berömde man först 1617
+      blivit pastor i Ekenäs.
+
+
+
+
+3. Om färden till Ekenäs och om ett kronans
+skepp.
+
+
+Ekenäs skärgård förhåller sig till Ålands skärgård ungefär som ett stycke
+av stjärnkartan till Vintergatan eller som en frökens pärlband till en
+drottnings juvelsmycken. Men oaktat denna skärgård knappt kan kallas den
+andra i ordningen, glider seglarens båt mellan en sådan labyrint av
+skogbevuxna öar, grå bergsuddar, smala sund och lövbekransade vikar, att
+ingen forntidens byggmästare skulle ha kunnat uppfinna mera konstrika
+irrgångar. Vid tiden för vår berättelse funnos sällan sjömärken eller ens
+prickar på grunden. Men den infödde fiskarens vana båt fann då som nu
+utan möda den rakaste och säkraste farleden. I den yttre skärgården förmå
+endast barrträden motstå havets skarpa vindar, men närmare fastlandet
+blanda sig ekar, lindar, lönnar, askar och almar med de övriga lövträden.
+Intrycket av det hårda, granitartade i kustens natur försvinner och
+lämnar rum för den behagliga anblicken av en mildare färgprakt.
+
+Denna plötsliga förändring av natursceneriet var för överraskande att
+undgå de främlingar, vilka nu för första gången skulle landstiga på
+Finlands kust. Lövskogarna hade just vid denna årstid klätt sig i den
+brokiga dräkt, som i sina vissnade löv bär förkänslan av en lång vinter.
+Ivar Bertilsson anmärkte såsom ett gott förebud, att skogarna flaggade
+vid deras ankomst, och Simon genmälde härtill, att de i Ekenäs skulle få
+se något förmer, nämligen humlegårdarna, då i detsamma, när båten vek
+förbi en udde, ett ovanligt föremål ådrog sig deras uppmärksamhet.
+Innanför Vitsand låg en stor tremastare, i vilken sjömännens vana ögon
+genast igenkände en svenska kronans örlogsman. Alla betraktade nyfiket
+kolossens högt framskjutande akterdäck, dess med kanoner späckade
+bredsida, dess ofantliga massor av tågverk och hela detta vindfång av
+märskorgar, utsprång och ornament, som vid denna tid efter spansk och
+holländsk modell gav kronans rangskepp ett så fantastiskt utseende. Även
+om icke tre stora förgyllda kronor vid akterspegeln tillfyllest upplyst
+om skeppets rang och betecknat dess namn, kunde man ej misstaga sig
+därom, att Ekenäs hamn nu blivit hedrad med ett besök av ett bland de
+förnämsta skeppen i svenska örlogsflottan.
+
+-- Detta är Tre kronor; jag har sett den besten förut i Reval, utropade
+kvartermästaren med en obehaglig överraskning vid tanken på det uppdrag
+han åtagit sig. Han är icke för ro skull till sjöss nu på hösten, och jag
+misstänker att han för med sig en kunglig person bland de många
+officerarna på sitt akterdäck.
+
+-- Jag ser en prinsessa och hennes fröknar på akterdäcket, skrek Sam,
+vars kvicka ögon kunde upptäcka en fluga på spetsen av ett kyrktorn.
+
+-- Håll dig i skinnet, byting! viskade kvartermästaren med en hotande
+åtbörd. Ni, pater, lägg er ned på båtbottnen, och ni, gubbe, låna mig er
+fiskarejacka; blåsten är kylig.
+
+Sedan dessa försiktighetsmått blivit vidtagna, fortsatte båten sin färd
+så långt som möjligt från örlogsmannens kanoner; men hoppet att komma
+obemärkt förbi den förnäma gästen i Vitsands djupa vatten sveks, en
+hornsignal från örlogsmannen befallde båten att stanna, och när signalen
+ej åtlyddes, sköt en julle pilsnabbt ut från hans sida.
+
+Tovöbåten ålades att invänta en annan båt, som strax skulle lägga ut från
+örlogsfartyget, samt därefter segla långsamt förut och vägleda den
+efterföljande båten i den av grund uppfyllda farled, som ledde till
+stadens landningsbrygga. Befallningen måste åtlydas. Efter en kvart
+timmes väntan sågos några män och fruntimmer nedstiga från fartyget i en
+väntande slup; vägvisaren satte sig i rörelse, slupen följde, och båda
+nalkades utan äventyr bryggan vid stadens hamn.
+
+Ekenäs, som då räknade en ålder av vidpass hundra år, hade placerat sig
+vackert och fördelaktigt vid mynningen av den långt inskjutande Pojo
+viken, men ännu knappt överskridit den anspråkslösa betydelsen av en
+medelmåttig köping. Dess små fartyg seglade på Reval och Stockholm,
+staden låg i beständig delo med de mäktiga grevarna Leijonhuvud, vilka
+vid denna tid betraktade Ekenäs såsom ett slags svamp, vars naturliga
+bestämmelse var att utpressas och fylla den ofta tomma grevliga
+kassakistan. Lämningarna av en då redan förgäten borg dominerade staden
+från slottsbacken; den lilla oansenliga träkyrkan höjde sig obetydligt på
+sluttningen över de låga trähusen, täckta med takved. Men mellan dessa
+låga hus utbredde sig vid stadens sjutton gator så många trivsamma
+trädgårdar och rika humlegårdar, att deras skiftande färger nu på en
+solbelyst höstdag gåvo den tarvliga orten ett särdeles vänligt och
+fridsamt utseende.
+
+Det var en söndagsmiddag vidpass klockan tolv, när båtarna anlände till
+stadens folktomma brygga. De goda Ekenäsborna voro ännu mangrant
+församlade på kyrkvallen i mitten av staden, varest kyrkoherden brukade
+uppläsa viktiga kungörelser väl också förkunna politiska nyheter för den
+församlade menigheten efter gudstjänstens slut. Gästerna i den kungliga
+slupen sökte sig ett härbärge hos en av stadens ansenligaste borgare vid
+namn Rechart Bögman, som hos sig brukade härbärgera förnämligare resande.
+Medan Tovöfolket anskaffade husrum för sina gäster i ett mindre
+borgarehus, begåvo sig Ivar Bertilsson och hans tvenne följeslagare till
+kyrkan, för att som försiktiga fältherrar rekognoscera terrängen, innan
+de vågade sig ut på något viktigare företag.
+
+Mäster Sigfrid Aronus Forsius, pastor i Ekenäs med femtio tunnor spannmål
+i avlöning, hade dock redan vid denna tid på dagen dragit sig tillbaka
+till sin tarvliga middagsmåltid, men en del av menigheten hade
+kvarstannat på kyrkvallen under livliga samtal om tidens tilldragelser.
+I dag hade en av pastor uppläst kunglig kungörelse varnat menige man i
+dessa landsändar för den avfällige polske konungens lögnaktiga patenter
+och falska förespeglingar, förmanande varje redlig undersåte till
+obrottslig trohet mot den rättmätige konungen och överheten. Man hade
+erfarit, att konungen, som själv med en ansenlig krigsmakt dragit i fält
+mot moskoviterna, vid denna tid belägrade staden Pleskov och att den över
+hela landet berömde tappre finske hjälten Evert Horn under denna
+belägring blivit skjuten. När härtill kommo berättelser, att den hatade
+och fruktade greve Sten på Raseborg i förra veckan kastat två ansedda
+bönder, belagda med kedjor, i slottsfängelset och vore sinnad skicka
+knektar till Ekenäs för att indriva en ny olaga gärd av hö och humle från
+den redan utarmade staden, kan man föreställa sig den upprörda
+sinnesstämning, varmed stadens borgare och den talrikt församlade
+menigheten från kringliggande landsort rådplägade sinsemellan om alla
+dessa nyheter.
+
+Om således Ivar Bertilsson och hans följeslagare ej utan blandade känslor
+förnummo den kungliga kungörelsen, syntes däremot folkets stämning för
+ögonblicket gynnsam för deras planer. Där föllo hotande ord; man yttrade
+högt, att det gamla ulvanästet Raseborg borde nedrivas till grunden, och
+några bland de djärvaste föreslogo att man genast borde tåga till fästet,
+tukta herr Sten och befria fångarna. Några ville, många tvekade, alla
+skreko om varandra, tilldess ryktet om ankomsten av ett kungligt
+örlogsskepp gjorde slut på mängdens upproriska tankar. Gästerna från Tovö
+funno ingen utsikt att fiska i detta grumliga vatten. Kvartermästaren
+hade knappt vågat framkasta ett ord om konung Sigismundus' lyckliga
+regemente, då inga herrar plågade allmogen, innan han fick skäl att ångra
+detta förhastande.
+
+-- Vem talar om Sigismundus? frågade häftigt en gammal bonde från Tenala
+socken. Jag har haft sex söner: två tog Svidje Klas, två tog herr Arvid,
+två tog herr Axel Kurck, och på den vägen blevo de alla, somliga i
+Livland, somliga i Åbo, somliga i Viborg. Korpamat blevo de, ingen
+kristen präst läste välsignelsen över dem, och nu står jag ensam för
+hemmanet. Men hade jag sex söner till, skulle jag säga till unge hans
+nåde, som nu för regementet: tag dem, och kör ut var katt i landet, som
+knystar om Sigismundus; förr få vi ingen fred.
+
+-- Och jag hade fyra fagra döttrar, inföll en gammal kvinna från Karis.
+Två togo de polska ryttarna som lågo i byn; sorg och elände blev det. Den
+tredje lockade herr Bengts fogde på Brödtorp, och hon blev hängd; den
+fjärde kom undan till Tavastland, och hon blev bärgad för det hon var
+bara barnet. Vem är det som prisar sådana tider?
+
+-- Oss skickade Sigismundus en präst, som skulle lära oss läsa bakfram i
+katkesa, menade en kvinna från Ingå. Han mässade på latin och skulle hava
+folk att bikta, förr än vi gingo till Herrans bord, och då drack han
+vinet själv, så att en fattig kristen icke fick smaka't.
+
+-- Men under kung Johan hade vi goda tider; då sålde vi mycket humle till
+Stockholm, invände en borgare.
+
+-- Säg det! Ja, men kung Karl lät hänga tre fogdar på en dag, och Gud
+välsigne honom för det, hördes en annan röst säga i folkskaran.
+
+-- Bia lite, tilldess unge kung Gösta får fred med ryssen och polacken,
+så skall han göra detsamma med herrarna, det är han karl till! ropade en
+av herr Stens underhavande.
+
+-- Ja, det är han karl till! upprepade tjugu röster på en gång.
+
+Det låg en stark förtröstan och en fruktansvärd hämndlust i detta utbrott
+av folkkänslan.
+
+-- Länge leve kung Gösta! skrek nu en röst och efterföljdes strax av
+hundra andra.
+
+-- Men vem var han, som prisade Sigismundus? frågade någon.
+
+-- Det var herr Olof Duva, som tjänt papisterna, svarade en annan.
+
+-- Nej, nej, han har fått lejd och svurit konungen tro, anmärkte en
+tredje.
+
+-- Någon var det. Låt oss doppa honom i ärligt finskt saltvatten!
+
+Man såg sig om, men den sannskyldige var försvunnen. Hopen begynte
+skingra sig, när en röst hördes ropa: _Sigismundus vivat!_ I nästa
+ögonblick greps mängden av ett för det lugna finska lynnet ovanligt
+raseri. Under ropet »polackar! polackar!» rusade några hit, andra dit, på
+jakt efter landsförrädaren; men sökandet blev fruktlöst. Sam, vilken
+förstått så mycket av talet på kyrkvallen, att det gällde de båda
+tävlande konungarna, hade smugit sig upp i klockstapeln och från dess
+tornglugg låtit höra det förrädiska ropet. Snart var han åter ute i det
+fria och nog oförskämd att insmuggla en brinnande fnöskbit i örat på en
+landsbos ispända häst. Djuret skenade med sin kärra mitt igenom
+folkmassan. Under förvirringen och tumultet bragte ogärningsmannen snart
+sin person i säkerhet.
+
+
+
+
+4. Stjärntydaren.
+
+
+Den manhaftige kvartermästaren och hans brune följeslagare lyckades av
+sitt värdfolk erfara, vad dessa fått veta av roddarna på det kungliga
+skeppets slup. Enligt deras berättelse förde skeppet Tre kronor ingen
+ringare person ombord än konungens yngre broder, hertig Karl Filip av
+Södermanland, vilken, nu fjorton år gammal, på enträgen begäran fått sin
+moders, änkedrottningens, tillstånd att göra sin första längre sjöresa
+med en eskader som förde trupper från Stockholm och Åbo till Narva. En
+svår storm hade skingrat eskadern på höjden av Hangö, och då vinden låg
+styv emot samt Tre kronor även medförde några förnäma damer från Åbo,
+vilka lidit av sjösjuka, hade hertigen velat söka hamn och landsätta
+fruntimren vid Ekenäs.
+
+Pater Padilla befarade med skäl, att ort och tid icke voro gynnsamma för
+hans beräkningar. Han beslöt att redan följande dag söka ett annat fält
+för sin verksamhet, men därförinnan ville han förvissa sig om icke ett
+katolskt hjärta klappade under mäster Sigfrid Aroni lutherska mässhake.
+
+Så snart mörkret inbrutit, styrde patern och hans följeslagare således
+sina steg mot den lärde mannens bostad, denna gång kvarlämnande Sam, om
+vars senaste bedrifter de svävade i fullkomlig okunnighet.
+
+Kvartermästaren kände bostället, och efter något trevande genom trånga,
+mörka och smutsiga sidogator nalkades de båda vandrarna ett litet lågt
+och tarvligt hus på höjden på slottsbacken. Från en mörk och låg förstuga
+inträdde de i en lika låg boningsstuga, vilken jämte en studerkammare,
+som tillika var sovrum, utgjorde dåvarande pastors i Ekenäs tarvliga
+bostad och härden för många vetenskapliga forskningar, likasom för många
+märkvärdiga profetior, bestämda för nästa års almanacka. En flammande
+brasa brann i den bofälliga, nedrökta spiseln, där man tillredde
+aftonvarden. Allt i denna boning, från de grova träbänkarna till de små
+fönstren, där en del av de söndrade glasrutorna ersatts med oljat papper,
+vittnade om fattigdom. Endast ett stort, konstrikt väggur, ur vars tavla
+vid varje klockslag framträdde en figur föreställande Tiden med lia och
+timglas, lät ana härvaron av en berömd matematiker.
+
+Vid spiseln stod en torftigt klädd kvinna om vidpass femtio år, belyst av
+eldskenet, medan hon rörde i grytan. Utan att vända sig om eller invänta
+en fråga, yttrade hon kärvt till de inträdande: -- Kom igen i morgon;
+mäster Sigfrid har icke tid.
+
+-- Säg åt mäster Sigfrid, att här äro resande, som önska få tala med
+honom, och det nu strax! yttrade kvartermästaren på sitt vanliga
+framfusiga sätt.
+
+Kvinnan fortfor med sitt arbete, utan att bevärdiga de nykomne med en
+blick, och upprepade: -- Jag säger eder, att han icke har tid. Gån er
+väg, han är icke hemma.
+
+Det låg i den talandes ton någonting stolt, som kom kvartermästaren att
+sänka rösten och mera hövligt tillkännagiva, att en lärd doktor från
+Tyskland önskade rådfråga den berömde mäster Sigfrid om saker av vikt.
+
+Nu vände kvinnan sig om, betraktade främlingarna med ett par kloka,
+forskande ögon och svarade blidare, att _hennes man_ velat begagna den
+stjärnklara aftonen för att akta på himlens tecken och nu befann sig ute
+på fältet. Pater Padilla lät säga genom sin tolk, att också han vore
+något bevandrad i stjärnkunskapen och vore lycklig att få rådfråga en så
+ryktbar vetenskapsman som mäster Sigfrid just under öppen himmel.
+
+Dessa ord förfelade icke sin verkan på kvinnan. Hon tände en lykta, bad
+främlingarna följa sig och vägledde dem ut genom gården till den fria och
+öppna höjden invid ruinerna. Oktoberhimlen, rensad av stormen, var nu
+fullkomligt klar i stjärnornas tindrande sken, luften mild och månen ännu
+icke uppgången över horisonten. Ingenting, icke ens de låga ruinerna,
+skymde här den vida synkretsen. Lyktan gick förut, och de två männen
+följde, tilldess de uppnådde en liten platå på kullens översta topp.
+
+Här låg i det bleka ljuset av stjärnhimlen en man, stödd mot ett
+klippstycke och lutande kinden mot vänstra handen. I högra handen höll
+han ett stålstift, med vilket han, tid efter annan, prickade märken i ett
+stort pergamentsblad, förmodligen en stjärnkarta. Han märkte icke de
+kommande, vilka stannade ljudlösa i hans närhet för att betrakta honom.
+Skenet från lyktan föll på en lång, av ålder och mödor böjd gråskäggig
+man, vilken tycktes närma sig sjuttiotalet. Han var mager av svält och
+nattvak, bar grå mustascher och yvigt pipskägg, håret glest och grått,
+den fårade pannan hög och tankediger, de ljusblå ögonen stora och
+drömmande, dräkten tarvlig ända till armod. Han väcktes ur sina tankar av
+ljusskenet och yttrade missnöjd:
+
+-- Är det du, Anna? Jag har ju sagt dig, att jag icke vill störas.
+
+-- Här är en doktor från Tyskland, som reser i morgon och vill tala med
+mästaren, svarade hustrun ödmjukt.
+
+Mäster Sigfrid reste sig i sittande ställning, räckte främlingen en kall
+hand och frågade på tyska varmed han kunde vara till tjänst.
+
+Pater Padilla hade överläst sina ord. Han flyttade genast samtalet in på
+det lärda område, där de övriga åhörarna ej kunde följa honom, och
+förklarade på latin, att han var läkare och stannat i ovisshet om man
+borde eller icke borde tillskriva stjärnorna något inflytande på gångbara
+sjukdomar.
+
+Mäster Sigfrid svarade på samma språk den bekanta formeln: _stellæ
+inclinant, non necessitant_ (stjärnorna föranleda en benägenhet, men icke
+ett nödtvång), varefter han med livlighet började tillämpa denna formel
+på rådande farsoter, när i detsamma hela nejden klart upplystes och en
+stor eldkula ilade över himmelen i en lång, flammande båge. Skenet kom så
+oväntat, plötsligt och starkt, att de fyra personernas drag liksom grepos
+i flykten av ljuset och fotograferades i en åskådning: en iakttagelse,
+som icke undgick kvinnans forskande blickar. Där framlyste något i den
+tyske herrns ögon, som kom henne att viska till mäster Sigfrid på finska
+språket: »akta dig för den karlen!»
+
+Men för den gamle vise var i detta ögonblick människan endast ett
+stoftgrand. Sedan han följt meteorens lopp och antecknat dess bana på
+stjärnkartan, reste han sig till sin fulla längd, utsträckte sin högra
+arm mot horisonten, där skenet ännu tycktes dröja, och sade högtidligt:
+
+-- Si Guds skrift på himmelen! Ho är jag, Herre, att jag vill utrannsaka
+din hemlighet eller mäta ditt mått? Var var jag, när morgonstjärnorna
+alla sjöngo ditt lov? Herre Gud, du är en konung, härligt beprydd, ljus
+är din klädnad, helighet är din bonings prydnad. Du talar och kallar
+världen, du skriver din skrift på himmelen från det ena solvarvet till
+det andra. Men de höra icke din röst, Herre, de förstå icke din hand, som
+skriver i stjärnorna. Ofta haver du näpst dem: vad haver det hulpit?
+Bättra dig, mitt folk, förrän din Guds ansikte vänder sig bort från dig
+och du stöter din fot mot de mörka berg!
+
+Efter dessa ord knäppte mäster Sigfrid sina händer och stod en stund
+försjunken i bön. Sedan återtog han sitt avbrutna tal.
+
+-- Till det tredje, fortfor han, medan denna meteoriska eld håller på att
+brinna och han var dag med hela himmelens omlopp bliver ryckt omkring
+jorden och vädret, församlar och drager han till sig av vädret de
+naturliga fuktigheter, som dit uppstigna äro och skulle tjäna till regn
+och dagg, och förtärer dem och upptänder vädret med hetta. Därav följer
+då stor torka och hetta, som säden och allehanda växter skadelig är. Ty
+måste därav följa oår, hunger och dyr tid. Så följer vidare därav, att
+kometernas _vapores_, endels av sin egen materie förgiftige, endels av
+jordens eget förgift, som hon av den första förbannelsen ärvt haver, och
+som även av sig föder skadeliga djur och ohyra, förgiva hela luften med
+sig, likasom en liten droppe förgift, gjuten i en hel åm vin, förgiver
+det alltigenom. Varför allehanda levande djur, som igenom vädret
+uppehålla sitt liv, att de det draga till sig och andas ifrån sig, till
+att utdriva det heta vädret och indraga igen det kalla, livet till
+vederkvickelse, varda av det förgivna vädret förgivne, och därav
+förorsakas mångahanda sjukdomar både bland folk och fä, såsom
+pestilentie, brännsot, bröstsot eller någon annan allmännelig farsot, som
+går över många land allt på en tid, såsom den bröstsjukan anno 1580[B].
+
+Det är sannolikt att den lärde och fromme mannen skulle underhållit två
+tålmodiga åhörare ända till morgonens inbrott med detta föredrag i hans
+tids naturvetenskap, därest icke den tredje givit tillkänna sin
+opposition med ett ljudeligt snarkande. Hustru Anna anmärkte att ljuset i
+lyktan var snart utbrunnet och att hon för sin del icke ämnade ådraga sig
+bröstvärk i dimman. En tät, från havet uppstigande mist gav hennes ord
+vikt, och ej utan stapplande mellan stenarna återfunno de fyra vandrarna
+vägen till boningshuset.
+
+Mäster Sigfrid Aronus Forsius, Finlands förste erkände vetenskapsman,
+vilken Messenius på sin tid kallade »vår ojämförlige matematiker», synes
+ha varit mera förtrogen med stjärnornas lopp än med de företeelser på
+jorden, vilka närmast inverkade på hans dagliga liv, och om han gav akt
+på naturens tecken eller förutsade rikens undergång, är det icke
+sannolikt att han haft minsta aning om beskaffenheten av sin svarta rock,
+förrådet i spannmålsboden eller inkomsterna från Ekenäs pastorat. I
+sådana frågor var han ett barn, som behövde sin sköterska, och en sådan
+blev för honom hans hustru Anna, en person så litet känd av en otacksam
+eftervärld, att man numera icke ens med säkerhet vet hennes namn.
+
+När mäster Sigfrid till hennes förtrytelse ännu på sena kvällen införde
+den tyske doktorn i sin studerkammare, för att för honom utreda de
+himmelstecken, vilka antydde ett snart förestående stort, allmänt och
+långvarigt krig i hjärtat av Europa, vågade icke hustru Anna invända
+något däremot, men beslöt i sitt sinne, att besöket icke skulle bliva
+alltför långvarigt. Hon avfärdade Ivar Bertilsson med löfte att själv
+ledsaga främlingen till hans bostad, och satte sig med sina strumpstickor
+så nära till kammarens glesa dörr, att hon utan svårighet kunde höra
+varje ord som sades därinne. Hon skulle icke varit en så lärd mans
+hustru, om hon icke förstått latin, när hon behövde förstå det.
+
+De båda männen hade vidpass en timme varit fördjupade i ett samtal om
+astrologin, när mäster Sigfrid råkade anföra nederlaget vid Kerkholm år
+1605, vilket han förutsagt, såsom ett ovedersägligt bevis på stjärnornas
+inflytande.
+
+-- Ja, anmärkte doktorn, alla himmelens makter hava tydligen dömt den
+tyranniske och förrädiske hertig Karl samt hans avföda till en neslig
+undergång, och inom kort skall det legitima konungahuset åter regera i
+Sveriges rike.
+
+Mäster Sigfrid svarade förvånad men lugn, att han sedan femton år icke
+kände några andra hertigar i Sverige än hertigarna Karl Filip och Johan
+av Östergötland. Och då hans ärade gäst tycktes vara föga bevandrad i det
+urgamla svenska rikets konungabalk och rättsförhållanden, ville mäster
+Sigfrid upplysa honom, att riket vördat en sträng, rättvis och statsklok
+konung, kallad _Carolus_, den nionde av sitt namn enligt Johannis Magni
+rikshistoria, och därefter en av Gud med många härliga gåvor utrustad ung
+konung vid namn _Gustavus Adolphus_, den andre benämnd. Vad åter angick
+stjärnornas inflytande, ville mäster Sigfrid icke lämna det osagt, att
+den oförliknelige mästaren i all stjärnkunskap, hans egen store lärare,
+Tycho Brahe, vars själ Gud fröjde i himmelen, redan _anno mundi_ 1572
+iakttagit av särskilda tecken i stjärnbilden Cassiopea, att i Finland
+skulle födas en furste, den där himlarnas herre förut bestämt till en
+väldig hjälte och folkens befriare, särdeles från det betryck, som den
+rena evangeliska läran nu mångenstädes hade att utstå i tyska riket och
+andra länder. Varför, och då mäster Sigfrid icke kunde annat förstå, än
+att stjärnorna därmed syftat på den unge och välsignade herren Gustavus
+Adolphus, som väl icke varit födder i Finland, men dock såsom dess
+storfurste så att säga genom en _providentia divina_ blivit detta landets
+inföding och rätte medborgare, var och en kunde härav klarligen förnimma,
+att de himmelska makterna med en besynnerlig _cura et favore_ vårdade sig
+om just detta konungahus och liksom _predestinerat_ detsamma till de
+högsta och ärorikaste värv _pro salute gentium_, det är: alla nationers
+kristeliga välfärd.
+
+-- Den högt berömde mäster Tycho skall dock hava senare menat, att
+stjärnans utkorade skall födas under en _conjuctio_ av Venus, Jupiter och
+Mars, vilket skett med den unge prins Uladislaus av Polen. Och lär det
+synbarligen vara han, som i hela världen skall återställa den rätta
+kristna tron, inföll doktorn med ett djärvt småleende.
+
+-- Du misstager dig, höglärde _confrater_, återtog mäster Sigfrid kallt.
+Tycho Brahe har aldrig sagt något sådant. Om han sagt det, skulle det
+icke hava refererat till prins Uladislaus, som är född under Saturni
+inflytande, och äntligen, om allt vore såsom du förmenar, så skulle prins
+Uladislaus icke kunna införa den rätta kristna tron, emedan han själv
+bekänner sig till den förmörkade och fördömliga papistiska läran.
+
+Man hade nu kommit till den ömtåliga punkt, där mäster Sigfrid så litet
+tycktes motsvara Ivar Bertilssons förhoppningar. Men doktorn ville ännu
+icke giva segern förlorad.
+
+-- Ärevördige mästare, yttrade han i en aktningsfull ton, det anstår icke
+mig att med dig disputera om saker som du måste bland alla nu levande
+människor känna bäst. Jag har förnummit om dina besvärliga resor i den
+högsta norden. Jag har med beundran läst dina många _prognostica_, din
+_Physica_, som handlar om naturens utgrundande, dina berömda avhandlingar
+om kometerna och andra dina skrifter, som nu uppfylla världen och prisas
+av alla lärda män. Men ett har förundrat mig, nämligen huru en sådan man
+kunnat belönas med en så svart otack, kunnat vedergällas med falska
+anklagelser, fängelse och alla slags lidanden, ända till sträckbänken --
+huru en man, som alla Europas furstar borde tävla om att upphöja till
+höga äreställen och inkalla i sin rådkammare, nu bebor denna fattiga koja
+och icke kan på sin ålderdom fägna sig åt någon bekvämlighet. Jag
+förstår, att den vise aktar denna världens ära, gunst och rikedom ringa;
+men tänk dig, store mästare, vilken vinning det vore för hela världens
+vetenskap och din egen forskning, om du utrustades med tillräckliga
+hjälpmedel för att med framgång studera naturens lagar!
+
+-- När jag var ung, tänkte jag stundom därpå, svarade mäster Sigfrid med
+en ofrivillig suck, men jag har längesedan lärt mig att nöjas med en
+ringare lott. Det sker dock allt efter Guds vilja, det är allt till vårt
+bästa.
+
+-- Men om det funnes en furste, nog vis och nog ädelmodig för att
+uppskatta dina förtjänster och erbjuda dig... ett observatorium, försett
+med de bästa instrumenter för stjärnkunskapen? Om du där, såsom
+Copernicus eller Tycho Brahe, kunde förvåna världen med stora upptäckter,
+vore icke detta en Guds skickelse, som rikeligen skulle belöna alla dina
+försakelser?
+
+-- Nej, nej, tala icke därom; det är för sent, jag vill icke tänka därpå!
+utropade den gamle forskaren, upprörd vid dessa utsikter, som stodo i en
+så bjärt motsats till hans nuvarande fattigdom och till dessa
+bristfälliga, för det mesta självgjorda trianglar, cirklar och kikare,
+som utgjorde hela hans vetenskapliga arsenal.
+
+-- _Det är möjligt och icke för sent_, yttrade främlingen med tonvikt på
+varje ord. Jag vet en furste som kan bjuda dig allt detta och som i
+ersättning endast begär din tacksamhet och några obetydliga tjänster, som
+du lätt kan göra honom med ditt inflytande här i landet.
+
+-- O, mina stjärnor! Mina kära stjärnor! utropade mäster Sigfrid, som
+endast fäste sig vid de första orden. Vet du väl, främling, att man ock
+har förbjudit mig att tyda himmelens tecken? Jag har så många
+vedersakare. De uttolka illvilligt mina _prognostica_, de vilja förmena
+mig att läsa Guds skrift på himmelen. Ingen tror mig! För vad har jag
+levat? Vad kunde jag icke läsa i rymderna med en god flandrisk tub, och
+du ser: jag har knappt ett rör, en kompass, en sextant, som duger till
+något. Där på höjden har jag själv inslagit en stång för att utmärka
+meridianen. Vilket elände, icke sant? Och du säger... du säger...
+
+-- Jag säger... började åter främlingen, men han avbröts av hustru Annas
+röst utanför dörren:
+
+-- Vad båtar det människan, om hon vunne hela världen och toge skada till
+sin själ?
+
+-- Vad vill du, kvinna? sade den gamle mannen, misslynt öppnande dörren.
+
+-- Jag läser den heliga skrift; den är alltid god att hava i frestelsen.
+För övrigt har det nu klarnat. Jag har icke på flera år sett Merkurius
+lysa så förunderligt klar.
+
+Mäster Sigfrid gick till den lilla glasrutan.
+
+-- Du har rätt, jag måste ut. Kom igen i morgon, höglärde _confrater_! Nu
+får jag icke försumma planeternas sammankomst. Hade jag blott en
+flandrisk tub! O, mina stjärnor, mina kära stjärnor!
+
+
+  [B] Mäster Sigfrids egna ord om kometen 1607.
+
+
+
+
+5. Om en solstråle i hösten.
+
+
+Efter en genomvakad natt, sov mäster Sigfrid följande morgon ännu klockan
+åtta. Hans trogna hustru, som vakat med honom, hade dock redan hunnit
+sopa stugan, fodra deras enda ko och ställa grytan på elden för
+frukosten, när hon överraskades av ett oväntat besök. En grant utstyrd
+herretjänare frågade om högvördige pastorn kunde mottaga några resande,
+som ville besöka honom. Hustru Anna väckte sin man i sovkammaren. Strax
+därpå öppnades dörren för en ung fröken, åtföljd av en officer och en
+liten halvvuxen tjänarinna. Den unge krigaren föreställde för husets
+värdinna Kerstin Fleming, hovfröken hos hertiginnan av Östergötland, samt
+sig själv som ryttmästaren Silversparre vid Närikes dragoner. De befunno
+sig här på genomresa till Svidja gård och ville icke lämna Ekenäs utan
+att betyga sin aktning för dess berömde kyrkoherde. Den unga fröken
+tillade förbindligt, att hon och hennes mor förut haft äran göra mäster
+Sigfrids bekantskap i Stockholm.
+
+Hustru Anna hade under dessa ord hunnit granska de nykomna, och hennes
+första fruktan för ett så förnämt besök i den fattiga präststugan hade
+redan försvunnit vid anblicken av den unga frökens intagande
+personlighet. Kerstin Fleming liknade mera ett oskyldigt barn som tog
+sina första steg i världen än en flicka som redan i två år vunnit
+erfarenheten av ett hov. Hennes växt var snarare under än över
+medellängd, hår och ögon mörkbruna, dragen icke nog regelbundna för att
+kallas sköna; men glansen i hennes blick var intensiv som en solstråle
+och det skalkaktiga löjet på ett par fylliga läppar så godmodigt, som om
+hon ännu aldrig vetat vad sorg eller bitterhet voro i världen. Det enda
+som röjde adelsdamen var den värdiga, behagfulla och otvungna hållningen
+samt ett mera vårdat sätt att uttrycka sig, än man den tiden var van att
+vänta hos Flemingska släkten eller åtminstone hos dess manliga
+ättlingar.
+
+-- Mäster Sigfrid, sade den unga fröken, sedan hon vördsamt hälsat den
+inträdande, en man som tänker på så stora och viktiga ting kan icke
+minnas en sådan obetydlighet som en liten oförståndig flicka, men jag gör
+mig en stor ära av att i nära sex månader hava fått vara eder lärjunge.
+Tror ni jag glömt eder bok »Om själen» och huru ni lärde mig drömmarnas
+betydelse?
+
+-- Fröken Kerstin måste ha haft en ofantlig nytta av eder undervisning,
+ty hon drömmer både vaken och sovande, inföll den unge officern
+småleende.
+
+-- Tro icke det, käre mästare! Jag drömmer nu sällan annars än halvvaken,
+och då roar det mig mest att drömma om ting som övergå mitt förstånd om
+dagen. Vad säger ni om en dröm som just angick er själv?
+
+-- Drömmar äro av två slag, min käraste lilla fröken, svarade mästaren,
+som kände sig varm av så mycken godhet, förenad med så mycket behag. En
+part kommer av blodet och är gemenligen olustig, såsom när man för mycket
+ätit; en annan kommer av hjärtats affekter, vilka vi endels räkna till
+själen, och kan vara stundom sorgelig, stundom glader. Dock skall man
+inte lägga för mycket märke därtill; ty ändock Gud kan väl skicka oss
+drömmar som något betyda, vilket vi se av Skriften och egen erfarenhet,
+så är dock mesta delen att likna vid dimba eller väder, som över jorden
+går, det ingen varaktig stad haver.
+
+-- Nå, uttyd nu drömmen, som jag hade om er i natt, när jag ännu tyckte
+mig känna skeppet rulla för vågorna! Jag drömde att ni satt i ett högt
+torn med jorden under edra fötter och himmelens stjärnor som ett
+guldstickat blått, glänsande täcke över ert huvud. Ni var ung, ni var
+rik, ni hade omkring eder de skönaste instrumenter för eder vetenskap,
+och jag satt vid edra fötter och lärde visdom. Då sade ni till mig: se
+hit, jag har upptäckt en ny planet bakom Saturnus, och där är den sälla
+boning, som en dag skall bliva oss anvisad! Jag såg i eder kikare, jag
+såg en lycksalig ö på himmelen, och därifrån utgingo strålar av ett
+odödligt liv. Se, sade ni, av denna planetens kraft är jag vorden ung på
+nytt och kan göra dig evigt ung som jag själv. Nej, svarade jag, konung
+Johan hade fört med sig från England en skön marmorstod, som för många år
+sedan blivit funnen i Rom och var från de gamla hedningar. Ändock nu
+denna bild är evigt ung, så vill jag icke vara den lik, utan hellre
+blomstra min korta tid som gräset på marken och sedan förgås. Då vart ni
+vred på mig, eder panna mörknade, och ni växte så hög som ett åskmoln på
+himmelen, men jag vaknade. Tyd mig nu denna drömmen, käre mästare!
+
+Mäster Sigfrid liknade vid dessa ord själv en drömmare. Han tänkte på sin
+ungdoms ärelystna förhoppningar: också han hade tänkt sig en framtid av
+ljus och ära; hans första framgångar hade givit honom mod att bryta sig
+väg genom alla hinder till höjden av sin tids vetenskap. Nu var han
+fattig, gammal och berövad de hjälpmedel som han behövde för sina
+forskningar. Men då kom i går afton en okänd, som förespeglade honom
+uppnåendet av hans hemliga längtans mål, och nu kom ett skämtande barn
+att säga honom detsamma i sina nyckfulla drömmar. Var det en frestelse?
+Eller var det ett förebud till nya och lysande framgångar? Han besinnade
+sig några ögonblick och svarade:
+
+-- De drömmar som något betyda hava gemenligen det i sitt följe, som
+motsatsen är, det ni ock se kan för edra ögon, min nådiga fröken. Dock
+vill jag intet förtiga, att ju Gud understundom sänder oss liknelser till
+det som i framtiden ske skall, såsom konung Faraos dröm, den Josef
+uttydde. Om så skulle ske, att Gud sänder mig, gamle och fattige man,
+någon oförutsedd lycka i denna världen, det fast otroligt är, men dock
+intet omöjligt, efter ju Gud kan förvandla alla mänskliga ting, så lär
+det snarligast vara att tillskriva vår unge och nådige konungs
+besynnerliga gunst för lärdom och vishet, vilka nu börja förkovra sig
+under hans regemente. Tänk dock icke mera på mig, allrakäraste fröken,
+utan säg mig fast hellre något om edra egna studier i lärda och nyttiga
+kunskapsstycken.
+
+-- Om jag fördristar mig tala i frökens ställe, där hon för blyger är att
+förtälja sina egna meriter, inföll ryttmästaren, så må käre far veta, att
+i Sveriges rike finnes nu ingen, den där kan leka på harpa så ljuvligt
+som fröken Kerstin. En afton i våras satt vår nådige konung väl timmen
+lång och hörde på strängaspelet, förglömmande alla de moskoviters väldiga
+krigsbasuner. Och vore icke fröken Ebba Brahe allaredan densamma, så
+menar jag änkedrottningen finge snart nya bekymmer om rikets framtid.
+
+Om icke mäster Sigfrid varit vanare att beskåda avlägsna himmelska
+stjärnor än jordiska irrbloss, så skulle han kanske vid dessa ord hava
+förmärkt ett hastigt förgående drömlikt skimmer i Kerstin Flemings
+glänsande ögon. Innan ännu rodnadens vågor hunnit uppstiga från hjärtat
+till halva höjden av hennes kinder, svarade hon förtrytsamt:
+
+-- Det höves ingen, och minst en krigsman, att föra lasteligt tal om sin
+konung. Käre mäster Sigfrid, tro mina ord, jag är så enfaldig som en
+skata i alla de stycken där icke ni givit mig litet bättre förstånd. Ja,
+jag har redan förgätit det mesta, av vad ni undervisat mig om metaller
+och stenar.
+
+-- Finns icke någon sten som fördriver onda drömmar? frågade åter
+Silversparre med gycklande allvar.
+
+-- Diamanten lärer det fuller göra, svarade mäster Sigfrid oskyldigt. Och
+när man binder honom vid vänstra sidan, är han god mot fiender, kiv och
+trätor, raseri och mara. Annars, fortfor han, utan att märka huru fröken
+Kerstin hotande sträckte sin diamantring mot ryttmästaren, annars är den
+kosteliga safiren av alla nyttigast, ity att han styrker hela kroppen,
+låter människan vara väl tillfreds och ingiver henne gudeliga tankar. Det
+är ock sagt om guld, när man det fint river och dricker, att det är gott
+mot hjärtats affekter och hjärtevärk samt uppfriskar den livaktiga
+känslans ande i människan. Ty guld har något av solens natur. Det må
+envar pröva efter sitt tycke; jag säger vad de gamle före mig sagt. Såsom
+det om safiren säges, att den honom håller i munnen, han kan förutsäga
+tillkommande ting.
+
+-- Mästare, får jag bedja eder om något, och det mellan fyra ögon?
+
+-- Därsom allrakäraste fröken täcktes stiga in i min fattiga kammare, får
+jag väl höra't, genmälde den gamle.
+
+-- Ni sade något om safiren, började fröken Kerstin smekande, sedan hon
+väl tillslutit kammardörren. Ni, som är en så vis man, behöver icke
+safirer för att förutsäga tillkommande ting. Ni läser dem i stjärnorna
+och... i händerna.
+
+-- Stjärnorna äro från världens begynnelse och lyda obevekliga lagar, men
+streck och linjer i frökenhänder äro såsom de krusiga strimmor på stilla
+vatten, dem nästa vindfläkt utplånar av vattnet.
+
+-- Å, mästare, ni vet bättre än jag, att linjerna i människans hand lyda
+samma lagar som stjärnorna. Men efter ni tycker mera om stjärnorna, se
+här mitt horoskop, vilket ni själv nedskrev för mig i Stockholm. Ni ville
+icke uttyda det då, efter jag så ung var, men nu är jag två år äldre. Det
+är en skuldsedel, ni måste fria den in.
+
+-- Låt det nu vara, allrakäraste fröken! Det är inte nyttigt för
+människan att veta tillkommande ting.
+
+-- Kan ni neka, att ni spått åt hovfröknarna i Örebro?
+
+-- Har det skett, så var det för deras faseliga nyfikenhets skull. När
+jag satt i Örebro fångtorn, fick jag mången god bit mat av kvinnfolk, och
+det var för att de ville fråga mig om den de mest hade kär. Inte behöver
+ni fråga sådant; nog kommer han, när Gud vill.
+
+Fröken Kerstins blick uppflammade.
+
+-- Jag frågar inte efter en hjärtanskär, genmälde hon stolt. Jag vill
+veta vad alla dessa underliga streck och siffror betyda. Nej, mästare,
+det är ert eget fel. Ni har givit mig en gåta att gissa, här är den, jag
+begär uttydningen. Säg mig den stjärna som råder över mitt liv!
+
+Mästaren mottog bladet, granskade det omsorgsfullt och sade tvekande:
+
+-- Fråga mig icke!
+
+-- Och ni tror, att en kvinna kan gömma sådant två år i sin fatabur, utan
+att vilja läsa det. Vill ni då att jag skall anse er konst som ett
+gyckelspel?
+
+-- Så mycket kan jag uttyda, återtog tecknatydaren, att där varit
+märkeliga tecken på himmelen i eder födelsetimme. Ni är född under
+lejonets stjärnbild. Det lärer icke förundra en av er släkt.
+
+-- Visst icke, mästare.
+
+-- Lejonet giver hugstora tankar, men intet långt liv. Det är icke många
+som komma därmed till femtio år.
+
+-- Vad säger ni, femtio år! Det är dubbelt mer än jag hoppats leva. Är
+där ej något annat?
+
+-- Där är Martis regemente före och efter en mörk punkt på _firmamentum_,
+och den är ej långt borta. I den punkten står Jupiter eder stjärna så
+nära, att det fast besynnerligt är. Allrakäraste fröken, tag eder i akt!
+När planeternas konung härskar på himmelen, bliver han alla andra för
+stark. Det som ej giver sig under håns välde, varder gemenligen släckt
+eller allt sönderbrutet.
+
+-- Nej, ni skrämmer mig icke. Man står honom mot.
+
+-- Ja, med Guds makt, som är större än hans. Gemenligen är det något som
+dör i den människa, vilken står Jupiter mot. Men allenast den fattiga
+själen bärgas, är allt annat ringa. Bakom den mörka eller fastmera
+skinande punkten stå ännu många små stjärnor. En part brukar tyda detta
+som avkomma...
+
+-- Jag är alltså född under stridande stjärnor, som hela min släkt. Jag
+har en fiende...
+
+-- Det har jag inte sagt.
+
+-- En motståndare då, om det likar er bättre. Jag skall stå honom stadigt
+emot, han skall ej låta mig länge leva, men till sist skall jag finna ro
+bland stjärnorna. Var det ej så er mening, mästare?
+
+-- Min mening, svarade mäster Sigfrid, är, att Gud råder över alla sina
+skapade verk, och planeternas konung är likaså visst mot honom ett stoft,
+som alla himlakroppar i honom hava sitt centrum och fäste. Vi löpa kring
+solen, och solen löper kring Gud. I honom allena är alltings vila.
+
+-- Vad, mästare? Är ni ock en av dem som tro på den nymodiga fabeln, att
+jorden löper kring solen och icke tvärtom?
+
+-- Det är ingen fabel, allrakäraste fröken. Näst Guds ord, är detta det
+vissaste av allt visst. Har jag icke berättat er om den vise polacken
+Copernicus? Men låt det nu vara. Ni ville att jag skulle spå er i handen.
+Jag säger ingenting annat om den, än att det är en god människas hand.
+Gud välsigne er. Det är i eder något av örnen och något av duvan. Ni är i
+stånd att låta edert liv för sanningen, där ni icke giver det bort för
+den ni har kär.
+
+Fröken Kerstin rodnade, drog sin diamantring av fingret och tryckte den
+på yttersta spetsen av mästarens skrynkliga ringfinger.
+
+-- Mottag denna såsom ett obetydligt minne av eder tacksamma lärjunge,
+sade hon varmt. Jag skall ihågkomma er varning, och när jag en gång
+blivit förståndigare, skall jag tänka att jag är förlovad med visheten
+själv. Gud beskydde eder, farväl!
+
+De främmande avlägsnade sig. Nu äntligen fick hustru Anna tillfälle att
+göra en fråga, som låg henne på hjärtat.
+
+-- Vet du väl, sade hon, för vilket pris du i går afton blev bjuden ära
+och rikedom?
+
+-- Nej, svarade mäster Sigfrid. Om det icke var för att tjäna vår egen
+nådige konung, så måste detta bud hava sänts mig antingen från konungen i
+Danmark eller från någon av Tysklands evangeliska furstar.
+
+-- Du misstager dig, svarade hans hustru lugnt. Du blev bjuden ära och
+rikedom mot villkor att tjäna konung Sigismund och den papistiska läran.
+
+-- O, mina stjärnor! O, mina ungdomsdrömmar! suckade den gamle mästaren,
+och en klar tår rullade utför hans tärda, gulnade kind.
+
+
+
+
+6. Den farliga punkten på firmamentet.
+
+
+Inemot tre månader efter besöket i Ekenäs, en kall vinterdag i januari
+år 1616, återfinna vi fröken Kerstin Fleming jämte hennes moder,
+ståthållaren Lars Hermansson Flemings änka, fru Anna Horn, numera i andra
+giftet förmäld med Tönne Göransson Gyllenbögel. De höga damerna hade
+gjort en för denna årstid lång och besvärlig resa till Pernå gård i östra
+Nyland, för att med sin närvaro hedra ståthållarens på Kexholm, Hans
+Stålhandskes, bröllop med fröken Elin, Kerstins barndomsvän och dotter
+till den berömde amiralen Henrik Tönnesson Wildeman. De resande hade
+tillbragt med de nygifta en så glad julhelg som det var möjligt under
+dessa oroliga tider. Kymmene kungsgård var icke långt från Pernå, och då
+fröken Kerstins kusin, den tappre översten, sedermera lantmarskalken
+Henrik Fleming till Lethis, önskat under en kort permission från de
+ryska fredsunderhandlingarna rådpläga med fru Anna om viktiga
+familjeangelägenheter, stämdes ett möte med honom på Kymmenegård.
+
+Den forna gränsfloden Kymmene, som i en bred fåra bär mer än hundra
+sjöars vatten till Finska viken, delar sig före utloppet i tvenne
+huvudarmar, av vilka den östra åter delar sig uti tvenne. Vid den östra
+av dessa ligger än i dag Kymmene kungsgård, vilken en tid tillhörde
+Sturesläkten, men vid tiden för vår berättelse begagnades av kronan såsom
+en avelsgård för goda hästar och en mönstringsplats för kavalleri. För
+närvarande lågo där tvåhundra nyss utrustade adelsryttare under Matts
+Olofssons befäl, färdiga att snart avgå till hären i Ryssland. Ett lågt,
+men långt envånings trähus, som ofta härbärgerat höga personer, erbjöd
+dock även utrymme nog för Henrik Flemings möte med sina resande
+släktingar.
+
+Klockan var tio på förmiddagen, och den väntade gästen dröjde. Kerstin
+Fleming gick ut till forsen och betraktade tankfull dess brusande våg,
+som mot de snöklädda stränderna förekom nästan svart. Den levde och
+virvlade ännu när hela naturen låg i sin vinterdvala; det var ett fritt,
+starkt och trotsigt vatten, men det visste icke sin tid, det var ett
+spöke från en sommar som icke mer hade rätt att leva. Fröken Kerstin
+kände sig snarare beklämd än livad av dess övermäktiga trots och lyfte
+sina blickar till den gladare tavlan av ryttaregrupperna på den motsatta
+stranden, när hennes lilla tjänarinna Maju brådskande nalkades henne från
+boningshuset och medförde ett bud att hon genast skulle skynda tillbaka
+till gården.
+
+-- Är han kommen?
+
+-- Ja, fröken! Han och herr Henrik.
+
+-- Vilken han?
+
+-- Kungen.
+
+Fröken Kerstin skyndade icke, hon flög. Hon liknade snöripan, vars lätta
+fjät knappt märkas på vinterdrivorna.
+
+Hon smög in genom en sidodörr och fann hela huset i rörelse. Man visste
+att konungen väntades till de finska ständernas lantdag i Helsingfors;
+man visste att han för flera dagar sedan anlänt till Viborg; men man
+visste icke om och när han vid genomresan skulle giva sig tid att dröja
+på Kymmenegård. Liksom sin fader Karl IX i hans unga år, kom även Gustav
+II Adolf oväntad, för att överraska sina fogdar oberedda, dem icke alltid
+till hugnad och konungslig ynnest. Man hörde honom skämtande säga, att
+när någon varit fogde i sex år, kunde en sådan gärna hängas utan
+rannsakning; han vore då väl meriterad.
+
+Fogden Anders Nilsson på Kymmenegård tycktes höra till de sällsynta
+undantagen. Konungen hade kommit oväntad, endast åtföljd av Henrik
+Fleming och en kammartjänare, medan sviten följde en timme därefter, och
+försummade intet ögonblick att göra sig personligen underrättad om
+krigsfolkets mansstyrka, förplägning och utrustning, kungsgårdens skick
+och fogdens räkenskaper. Ryttarna uppställdes på isen nedanför forsen och
+undergingo en sträng mönstring. Men när han mönstrat allt och fått höra
+mången undskyllan »för tidens lägenhet», täcktes hans nåde säga till
+manskapet, att deras landsmän förhållit sig manligen emot de moskoviter
+och att han hoppades de nya rekryterna skulle göra detsamma, varpå följde
+ett skallande _eläköön kuningas_ (leve konungen) -- ett rop, som
+fördubblades, när han på finska tillade orden: _Jumala varjelkoon teitä,
+pojat!_ (Gud beskydde er, gossar!) Han kände sitt finska folk, han hade
+ju redan som barn åtföljt sin fader till Finland och under långa vintrar
+blivit förtrogen med detta land. De unga axelbreda bristfälligt
+utrustade, i finska »bondepaltor»[C] klädda ryttarna på sina magra,
+oansenliga hästar voro dock av det stål, varmed Gustav II Adolf vann sina
+segrar. Just det, att alla dessa segrar och öden ännu lågo i framtidens
+sköte, just detta gav en så egen stämning åt dessa unga krigare, som nu
+för första gången skyldrade gevär för ynglingafursten. Det fanns ingen
+bland dem, som icke i detta ögonblick, under hans anförande, kände sig
+stark nog att erövra världen. De voro finska ryttare, alltså lugna,
+tålmodiga, beredda att vänta sin tid; men de kände inom sig, att för en
+sådan konung kunde de dö. Och han förstod dem, såsom han alltid förstod
+sina krigare.
+
+Han vände sig till befälhavaren och sade:
+
+-- Matts Olofsson, se om det där folket väl; det är något att göra av.
+Öva dem alla dagar i ledet. Se till att ingenting felas i deras
+förplägning, men ofreda de bönder, gör kort process. Hästarna äro
+svältfödda och endels illa inridna, munderingen tarvar eftersyn. Det
+rätter med görligaste. I övrigt är jag nöjd med truppen... Stålhandske!
+
+En ung officer av konungens ålder red fram ur sviten.
+
+-- Se på honom, Matts Olofsson. Han har tjänat sig upp från simpel
+soldat. Han känner våra nya karbiner. Stålhandske, rid i morgon till
+Viborg med mina order och utvälj i slottsarsenalen de bästa gevär du kan
+överkomma. Det blir för din trupp, Matts Olofsson. Skaffa dig skickliga
+byssesmeder och låt göra efter den lätta modellen. Jag vill att karlarna
+skjuta på fri hand.
+
+I detta ögonblick nedgick vintersolen i sydväst och färgade aftonhimlen.
+Konungens för alla synliga gestalt på den kulle vid stranden, från vilken
+han mönstrat truppen, övergöts med purpur, och hans blick glänste. Han
+hade kommit från fiendeland och kände sig åter omgiven av en natur som
+han förstod och ett folk som älskade honom. Krigaren och konungen var
+tjuguett år gammal; han hade ännu icke hårdnat för mildare intryck, ja,
+han levde icke nog länge för att någonsin hårdna. Men han var dock i
+varje tum en konung; stum slöt han sina tankar inom sitt unga bröst, gav
+ett tecken att mönstringen var slut och återvände till gården.
+
+Bland de många åskådarna vid stranden befann sig även fröken Kerstin
+Fleming med sin tärna Maju. När återskenet från aftonhimmelen kastade sin
+glans över den kunglige hjälten, syntes samma sken än högre färga den
+unga frökens kinder. Tankfull återvände hon med de övriga till gården och
+inneslöt sig med sin moder i fogdens enskilda rum, dit de resande dragit
+sig undan för att lämna plats för konungens svit.
+
+Deras närvaro blev dock icke länge obemärkt, och snart medförde Henrik
+Fleming det budskap, att konungen önskade se dem vid aftonmåltiden, som
+serverades klockan sju. Endast några få av det högre befälet hade blivit
+anbefallda att deltaga däri, och konungen sade sig hoppas, att fru Anna
+ville ursäkta anrättningarnas enkelhet med en krigares vanor och resans
+brådska. Efter en knapp halvtimme reste sig konungen, sägande att han
+icke ville missunna sina övriga gäster en behövlig vila, men att det vore
+honom kärt om damerna ännu ville skänka honom sitt angenäma sällskap. Han
+vore, sade han, sedan någon tid så ovan att tala om något annat än krig,
+att det vore för honom en vederkvickelse, om damerna ville berätta honom
+något gladare från Stockholm och Åbo.
+
+Den unge konungen var under sådana förtroliga stunder så älskvärt
+enkel, att ett par timmar hastigt förflöto, under samtal om hovet i
+Stockholm och de adliga familjer i Finland, med vilka båda fruntimren
+voro närmast befryndade. När klockan slog nio, anhöll fru Anna att få
+avlägsna sig för att få rådpläga med Henrik Fleming i rummet bredvid
+om de familjeangelägenheter, vilka föranlett hennes resa till
+Kymmenegård. Konungen svarade förbindligt, att han icke ville se henne
+förgäves hava besvärat sig hit för ett möte som vore för henne av vikt,
+men då hon ju skulle befinna sig i närmaste rum, hoppades han att hon
+ej ville förvägra honom sin dotters sällskap, intill dess rådplägningen
+vore slutad. Fru Anna gick och lämnade dörren halvöppen till det rum,
+där Henrik Fleming väntade henne.
+
+-- Hans Stålhandske var således en lycklig brudgum? frågade konungen, för
+vilken man omtalat bröllopet i Pernå.
+
+-- Mycket lycklig, ers nåde, svarade fröken Kerstin.
+
+Tilltalet »majestät» brukades väl vid högtidliga tillfällen, men glömdes
+vid förtroligare samtal för det äldre och enklare tilltalet »eders
+nåde».
+
+-- Han är lycklig, som fått följa sitt hjärta. Jag känner dem som icke få
+göra det. Känner ni någon sådan?
+
+-- Jag vet icke... Måhända.
+
+-- Vad skulle ni göra i en sådan belägenhet?
+
+-- Min plikt, om jag vore man.
+
+-- Och en kvinna, vad bör _hon_ göra?
+
+-- Detsamma, ers nåde. Alltid sin plikt.
+
+Konungen betraktade henne skämtsamt.
+
+-- Vet ni väl, att icke mången vid edra år skulle tänka som ni? Ni talar
+som en man, men jag känner igen det Flemingska släktdraget. Ni är icke
+rädd, ni. Jag såg er vid slottsbranden i Åbo 1614 stå kvar i tornet, för
+att ni icke ville kvarlämna en liten flicka i lågorna. Er faders frände
+Klas Fleming kände heller ingenting annat än sin plikt, och därför blev
+han salig konungens dödsfiende. Lyckligtvis äro _vi_ vänner, och därför
+kan jag öppet fråga er: äro ej hjärtats rättmätiga anspråk de högsta av
+alla plikter?
+
+-- Jag vet icke vad eders nåde menar med hjärtats rättmätiga anspråk. Men
+vore jag konung...
+
+-- Fortsätt!... Om ni vore konung...
+
+-- Skulle jag aldrig svika min tro. Mitt ord skulle vara ett kungsord,
+och min ed skulle vara mig dyrare än min krona, svarade fröken Kerstin
+med låg röst, men så djärvt och fast som det anstod en Fleming.
+
+Konungens blick mulnade.
+
+-- Förklara er tydligare! genmälde han.
+
+-- Jag skulle icke kunna svika den kvinna, åt vilken jag givit mitt
+hjärta och som givit mig sitt. Om man sade mig, att ett rikes välfärd
+berodde därav att jag bröte mitt ord, så skulle jag svara, att rikens
+välfärd beror av trohet och icke av otrohet.
+
+-- Ah! Var det så ni menade? utropade konungen, och hans blick klarnade
+på ett sätt, varav fröken Kerstin fann sig nästan förskräckt. Sannerligen
+befarade jag icke redan, att ni råkat in på _ett annat_ område, och jag
+ville icke ens för en rysk fästning hava _er_ till min fiende. Ni skulle
+ha blivit fruktansvärdare än en hel armé.
+
+-- Jag beder om nåd, därest jag varit alltför uppriktig. Jag är stolt att
+hedras med _hennes_ vänskap, vars namn min undersåtliga vördnad förbjuder
+mig att nämna. Vilket hjärta, eders nåde... så högsint, så ädelt, så
+kärleksfullt och så tåligt! Det är nu mer än ett år sedan hon förtäres av
+den grymmaste ovisshet. Hon gråter sällan, hon klagar aldrig, men hon
+beder mycket. Finnes ingen möjlighet att göra slut på en sådan ovisshet?
+
+Konungen vandrade fram och åter över golvet, stannade slutligen och
+yttrade:
+
+-- Säger ni detta av er själv, eller har någon bett er därom?
+
+-- Ingen, och minst hon! Är jag straffbar, så bär jag ensam skulden.
+
+Åter klarnade konungens mulna panna, och han återtog sin förra skämtsamma
+ton.
+
+-- Nej, min alltför uppriktiga fiende, man är icke straffbar, när man på
+ett så älskvärt sätt säger konungar sanningen. Det är angenämare att höra
+moraler av er, än av min lärare, gamle Skytte. Jag trodde er ett
+ögonblick vara en förräderska, och kanske är ni det i hjärtats
+angelägenheter, men ni befinner er där på ert naturliga kvinnliga område.
+Och då ni är för god lutheran, kanske också litet för ung, för att vara
+min biktfar, så låt oss nu hellre tala om er själv. Jag ser icke till er
+harpa. Är hon kvarglömd i Stockholm?
+
+-- Hon är på Villnäs, ers nåde.
+
+-- Skada. Jag minns en afton i våras, när jag kom dyster och nedslagen
+från rådkammaren. Jag inträdde med Sauls sinnelag i hertiginnans gemak,
+men där fann jag min David. Ert strängaspel kom mitt hjärta att smälta.
+Jag hade nyss känt mig fattig och svag; nu syntes jag mig vara rik och
+stark. Jag tänkte på de gamla barder, som sjöngo för våra fäder och
+gjorde dem hugstora i striden. Det förekom mig som vore ni Sveriges och
+Finlands valkyria, vilken borde gå framför dess konung i striden. Jag har
+ofta tänkt därpå. Jag har senast tänkt därpå, när vi förgäves stormade
+Pleskovs fasta murar. Det är något hos er, som är besläktat med
+segertankar, det ligger i blodet.
+
+Fröken Kerstin svarade icke. Hon satt stum med nedslagna ögon; blott en
+nästan omärkbar darrning kring överläppen vittnade om ett uppror i hennes
+känslor.
+
+Efter en paus sade konungen:
+
+-- Begär en nåd av mig!
+
+Kerstin Fleming höll en handske i sin hand; hon märkte icke att hon sedan
+tio minuter slitit den i stycken. Konungen upptog dess make, som fallit
+till golvet, räckte henne den med ett smålöje och sade:
+
+-- Nåväl?
+
+-- Ett brev!
+
+-- Ingenting för er själv?
+
+-- Jag tackar ers nåde. Jag har fått min belöning.
+
+-- Ni begär icke ens en visa för er harpa?
+
+-- Ett brev! Endast ett brev!
+
+Konungen fattade hennes hand och kände den darra, men de stolta,
+glänsande bruna ögonen blickade fast in i hans. Han ville säga något, men
+nu stod fru Anna i dörren.
+
+-- Det är tid, sade hon.
+
+-- Hög tid! viskade en röst inom Kerstin Flemings klappande hjärta.
+
+
+  [C] Jakob De la Gardies uttryck 1625.
+
+
+
+
+7. En natt och en morgon på Kymmenegård.
+
+
+Gustav II Adolf var från sin tidiga ungdom van vid strängt arbete, och
+det som icke medhanns om dagen måste mången gång upptaga natten. Det är
+likväl icke antecknat att han tillbragte denna natt på Kymmenegård med
+regeringsomsorger. Hans verksamma själ hade i långa månader oavlåtligen
+delat vilja och tankekraft mellan ett allvarsamt krig i främmande land
+och den inre riksstyrelsen i en tid av mycket betryck och många
+söndringar. När man är tjuguett år gammal, bär man en sådan börda glatt
+nog, ty då utbreder sig framför oss hoppets oändliga värld; livet synes
+så gränslöst långt och en förlorad dag så oändligt liten.
+
+Men det som är omöjligt även för den strängaste arbetare, den
+allvarligaste statsman och den upphöjdaste tänkare, det är att vid
+tjuguett års ålder avsäga sig alla anspråk på livets lycka. Lyckan
+antager endast olika gestalter i ungdomsdrömmarna. Vanligen framträder
+hon för ynglingens blickar först i gestalten av en kvinna, därefter under
+skepnaden av en lagerkrönt ära. Även i konung Gustav Adolfs ungdom hade
+det första idealet varit en kvinna, men en kvinna oskiljaktigt
+sammanvuxen med drömmen om seger och hjälterykte. Det är bekant, och han
+skriver själv, att han utförde sina första bragder till Ebba Brahes ära,
+med den ridderliga romantik som var honom egen. Och likväl var det äran
+som efter hand överväldigade denna den skönaste och den renaste av hans
+ungdomsdrömmar. Den kvinna, som kunde hava blivit en stor konungs värdiga
+maka, måste slutligen vika tillbaka, mindre för hinder, motstånd och
+hovintriger än för skilsmässan, avståndet, kriget och segertankarna. Det
+är känt, att konungens brevväxling med barndomsvännen och ungdomsbruden
+upphörde omkring hösten år 1614. Efter denna tid sökte den kunglige
+ynglingens känslor ett mål och funno intet -- eller intet värdigt. Och
+det var vid denna tid han framträder i vår berättelse.
+
+Om han vid samma tid funnit ett sig värdigt sådant mål, så måste det
+otvivelaktigt hava stått i närmaste samband med ära och segrar. Det måste
+hava varit en kvinna begåvad med en nog stark och nog upphöjd själ för
+att elda hans håg till stora bragder. Hon måste hava varit hans jämlike i
+snille och kraft, om icke i börd och hon måste såsom kvinna ha uppfattat
+denna kärlek till ära och bragder än hängivnare och långt mera svärmande
+än han själv, för att förmå imponera på honom. Historien känner icke att
+han funnit en sådan kvinna. Alltså, _om_ han funnit henne, så måste de ha
+sammanträffat endast ett ögonblick, för att sedan åter för alltid
+skiljas. Att så skett, därpå saknas i verkligheten icke alla
+antydningar.
+
+Kerstin Fleming tillbragte en sömnlös natt i Kymmenegård. Sällan
+uppstiger en ung och ridderlig furste på en tron, utan att tusende ungmor
+vänta av honom allt och ägna honom en svärmande beundran. Men Kerstins
+tillgivenhet var en djupare; den hade redan i tidiga barndomen börjat med
+helt motsatta intryck av Flemingska släktens hat mot Karl IX, som lät
+hennes far och farbror erfara tyngden av sin onåd. I starka själar kan
+hat förbytas i kärlek med samma naturnödvändighet som förvandlar natt
+till morgon. I Åbo, i Stockholm, i Örebro hade den unga fröken från
+Villnäs lärt sig att uppskatta den unge furstens stora egenskaper, men
+ständigt hade hon stått i skuggan för Ebba Brahes höga gestalt, och stått
+där så utan avund, så omedveten om egna känslor, som man stannar i
+skuggan för en kär och beundrad vän. Nu, i ett ögonblick, med ett
+trollslag, hade där öppnat sig en förfärlig avgrund under blommorna av
+denna en brinnande själs oskyldiga, rena och uppoffrande tillgivenhet för
+dessa två ädla och högsinta personligheter, vilka Kerstin Fleming vant
+sig att betrakta som oskiljaktiga och för vilkas förening hon länge
+uppsänt så varma böner -- konungen och hans trolovade brud. Dessa två
+voro nu skilda, icke genom en drottnings hårdhet och ett rikes
+statskonst, utan ännu mycket mer genom en alldeles oväntad förändring i
+konungens känslor -- skilda för alltid. Och vem hade åtskilt dem? Vem?
+Hon själv, hon, som velat giva sitt liv för att se dem lyckliga båda på
+Sveriges tron! Hon upprepade denna fråga hundrade gånger för sig själv
+under nattens tystnad -- och varje gång stodo i eldsdrag för hennes minne
+konungens ord och blick denna olyckliga kväll.
+
+Vad hade hon då förbrutit sig för att så kunna förråda sin vän? När och
+var hade hon mot sin vilja ådragit sig denna kungliga ynnest, vilken hon
+måste betrakta som ett förräderi mot vänskapen? Hon kunde icke påminna
+sig annat än den olyckliga stund, när hon lärde sig locka så sköna toner
+ur harpans strängar. O denna harpa, hon ville slå den i stycken, hon
+ville aldrig mera vidröra dess strängar! Hon ville kasta sig för Ebba
+Brahes fötter och säga till henne: nej, nej, det är icke jag som
+frånrövat dig hans hjärta! Och sedan ville hon resa långt, långt bort,
+vart som helst, blott hon icke mera behövde återse denna beundrade
+hjälte, som kunde vara så trolös och -- så farlig för hennes lugn!
+
+Ja, farlig ändå, o huru farlig! Hur hon än stred med hela sin starka
+viljas kraft, kunde hon icke förgäta valkyrian, som skulle gå framför
+Sveriges och Finlands konung i striden. Ja, hon kände det, hur hon än
+kämpade däremot -- hon kände sig född drottning, men icke en Margareta
+Leijonhuvud, icke en Katarina Stenbock, icke en Gunilla Bjelke -- huru
+många adliga jungfrur hade icke redan bestigit Sveriges tron! Hon kände
+inom sig något av unionens Margareta i kraft och något av Katarina
+Jagellonicas beslutsamhet att försaka allt. Vilka förmätna drömmar! Hon
+drev dem ifrån sig som Macbeths häxor, de kommo tillbaka, och hon drev
+dem åter ifrån sig. Slutligen återstod av drömmarnas drottning blott en
+förgråten flicka, som fuktade huvudkudden med sina tårar.
+
+Vid sextiden på morgonen, medan det ännu var mörkt, hördes röster på
+gården, hästar frustade, bjällror klingade. Det var konungen som bröt upp
+för att fortsätta resan till Helsingfors. Kerstin hörde det med en suck
+av lättnad: hon skulle icke nödgas återse honom nu, hon skulle taga sig
+till vara att någonsin återse honom.
+
+Ljus tändes och i nästa ögonblick satt modern vid hennes bädd. Även fru
+Anna hade fått i fädernearv av Hornarna på Kankas en högsint själ, men
+därtill mycket mer av hjärtats mildare känslor, än man var van att finna
+hos den hårdhänta och oböjliga Flemingska släkten.
+
+Moderns forskande blick upptäckte genast spåren av tårar.
+
+-- Du har icke sovit i natt? frågade hon.
+
+-- Icke rätt väl, lydde svaret.
+
+-- Vad sade dig konungen i går afton?
+
+-- Icke det som likat mig bäst att höra. Han talade om min harpa.
+
+-- Jag fruktade det. Vad sade han dig?
+
+-- Jag djärvdes påminna honom om Ebba, och han sade mig vara för ung att
+bliva hans biktfader. Det är slut mellan dem; jag förstod det blott
+alltför väl, och det har mycket bedrövat mig.
+
+-- Lägg det icke för mycket på hjärtat, mitt kära barn; det är kanske
+lyckligast för dem båda. Sådana förbindelser mellan en konung och en
+undersåte medföra i bästa fall söndringar inom riket. Bjelkesläkten har
+fått vidkännas både ära och avund av drottning Gunillas upphöjelse. Ingen
+mor, så framt hon icke är en furstinna, bör önska att se sin dotter på
+Sveriges oroliga tron. Sade konungen något mer om dig själv?
+
+-- Ja, moder. Jag beder dig, fråga mig icke!
+
+-- Det jag mest älskar hos dig, mitt barn, det är att du alltid har varit
+sann som dagens ljus. Vid fyra års ålder var du fäst vid din far med den
+ömmaste tillgivenhet; men när han flydde för hertigen och förföljarna
+frågade dig om du visste hans gömställe, sade du ja, ty du kunde ej
+ljuga. Åter, när de ville förmå dig att upptäcka gömstället och än
+skrämde dig med ett stort ris, än lockade dig med en honungskaka, kunde
+ingen förmå dig att svara ett ord. Nu frågar jag dig, icke om andra, men
+om dig själv: vad sade dig konungen i går afton?
+
+Dottern upprepade under tårar dessa ord, som hon icke kunde förgäta.
+
+-- Mitt barn, sade fru Anna lugnt, jag finner ingen verklig orsak till
+oro i dessa flyktiga artigheter, dem en furste stundom slösar på unga
+personer i sin omgivning och dem han sannolikt i morgon har glömt. Om
+någon äger rätt att beklaga sig över den uppmärksamhet, han behagat visa
+dig, är det fröken Brahe. Det är tydligt att hon numera måste känna sig
+fri från sin förbindelse; jag tvivlar icke på att hennes hjärta lider,
+men jag lyckönskar hennes förstånd. Vid konungens ålder är det för mycket
+att vänta en evig trohet, helst under fältliv i avlägsna länder. Jag
+antager att hans böjelse för fröken Brahe varit allvarsam och uppriktig;
+så mycket mer har den efterlämnat ett tomrum. Gud give att en värdig
+gemål av furstlig börd må rätt snart kunna fylla det. Vad dig angår, mitt
+barn, så vet jag att du är en klok och klarsynt flicka, som icke lätt
+tager spelpenningar för äkta guld; men det finnes hos dig ett anlag att
+se allt i stort och därtill ett anlag för svärmeri, som gör, att en ung,
+ridderlig konung kan bliva farligare för dig än du för honom. Det tör
+därför vara bäst att du icke så snart återser en furste, som naturen
+begåvat med så många lysande egenskaper.
+
+-- Moder, jag vill aldrig återse honom... aldrig!
+
+-- Du fruktar då för dig själv?
+
+-- Ja, ja, aldrig!
+
+-- Nåväl, så låta vi detta aldrig betyda ett år eller par. Du har nu
+permission från din tjänstgöring hos hertiginnan, och denna permission
+kan förlängas. Henrik har medfört ett brev från din broder Klas. Han
+hoppas om någon vecka kunna inträffa i Helsingfors. Vi återvända nu till
+Pernå. Därifrån skall Klas göra oss samma tjänst som Silversparre på
+framresan och ledsaga oss åter till Villnäs. Huru behagar dig
+Silversparre?
+
+-- Som en väderhane på en flaggstång. Jag är trött vid hans eviga
+svängande omkring samma punkt.
+
+-- Han är dock en man av god familj, med mycket aktningsvärda egenskaper
+och en lovande framtid. Du vet, att han är dig uppriktigt tillgiven.
+
+-- Tyvärr, ja. Han är olidlig.
+
+-- Nå, då skola vi icke mera tala därom... Långström, befall att hästarna
+spännas för!
+
+Under detta förtroliga samtal mellan en klok moder och en uppriktig
+dotter hade modern förtegat något som hon icke ansåg rådligt att omtala.
+Innan Kerstin ännu lämnat sin bädd, hade fru Anna funnit på hennes
+nattduksbord ett förseglat konvolut, adresserat med välkänd handstil till
+välborna fröken _Christina Fleming_. Nu, efter samtalet, bröt hon detta
+konvolut och fann däri -- icke, såsom hon först förmodade, ett brev,
+vilket genom Kerstin skulle i hemlighet befordras till fröken Brahe --
+utan tio verser, skrivna med rask och icke alldeles lättläst stil av
+konungens egen hand. Medan den forskande modern bakom en skärm, som dolde
+henne för dotterns blickar, genomläste denna halvt ömma, halvt skämtande
+konungadikt, gåvo isynnerhet följande verser, dem vi avskriva med tidens
+och konungens oregelbundna stavningssätt, ämnen nog till en moders
+eftertanke. Sedan diktaren först beskrivit sin hjärtesorg, säger han:
+
+                 Hoppet hafver jag stadigdt hafft,
+                 Tin hårdhet till att öfvervinna
+                 Med trofasthet, som Gudh har skapt
+                 Utij mitt hiärta och mitt sinne.
+                     Hvi vill tu då
+                 Min trogna tiänst såledess försmå
+                 Och mig sluta utur ditt minne?
+
+                 Rickeligh med mongha dygder tigh
+                 Naturen högdt haffver begåffvat,
+                 Som dageligh låta see sigh
+                 Och mången på tig haffver låffvat,
+                     Alen then last,
+                 Ther med tu migh plågar så fast,
+                 Hafver aldrigh ingen behagatt.
+
+                 Ingen sten ähr funnen sä hårdh,
+                 Som sigh icke låter beveka
+                 Eller alldeles nöta bortt
+                 Aff stål eller af vatnet veka.
+                     Allt så och jagh
+                 I ingen sijnn skal hafva fördragh,
+                 Min hugh skall stadigdt på tig leka.
+
+Han vill icke avstå från att med sin tjänst beveka den grymma, men om hon
+försmädar hans trofasthet, vill han ej mera eftertrakta någon fröjd. Ty
+säger han:
+
+                  Jagh vill bliffva i ensamheett,
+                  Min sorgh vill jagh alen beklaga
+                  Och fly all jungfruss kiärlighet,
+                  Efter jagh them eij kan behaga.
+                      Men hvad båtar
+                  Thet tigh att tu migh såledess har
+                  Förtagit all min lust och glädie?
+
+Han hoppas hon vill besinna, huru alla skola prisa hennes mildhet men
+hårdeligen straffa hennes obeveklighet, varefter han slutar så:
+
+                Fugelen uppå grönan qviste,
+                Diuren uti marcken villa
+                Skulle, hvar de min sorgh viste,
+                Migh hiälpa tårar att förspilla.
+                    Echo mitt rop
+                Förmehrar medh sitt ljudh en stor hop
+                Emellan tässa bärgh och dalar.
+                                             _Finis._
+
+Fru Anna var icke så obekant med den tidens kärleksvisor, att hon kunde
+taga all denna ömma klagan för allvar. Men om hon ännu kunnat betvivla
+vem den grymma var, över vilkens hårdhet diktaren så varmt beklagade sig,
+skingrades alla tvivel, när hon stavade tillsamman de tio versernas
+särskilt utmärkta begynnelsebokstäver och till sin häpnad fann dem
+bilda:
+
+                             CHRISTINA F.
+
+-- Kerstin har rätt, sade fru Anna till sig själv. Hon bör icke återse
+honom.
+
+Därpå gömde hon omsorgsfullt den kungliga kärleksdikten bland sina
+familjepapper, varifrån den sedan kommit i avskrift till eftervärlden.
+
+
+
+
+8. Helsingfors lantdag.
+
+
+Under den tid, som förflutit sedan besöket i Ekenäs, hade den manhaftige
+Ivar Bertilsson och hans hemlighetsfulle följeslagare fortsatt sina
+stämplingar till förmån för det polska partiet i södra och sydvästra
+Finland. De hade funnit skydd och medhåll på några adelsgårdar, där
+konung Sigismunds slagna anhängare i tysthet avbidade en för dem gynnsam
+förändring i det nuvarande regementet, och befordrades sedan vidare med
+brev och budskap till andra partivänner. De rastade även i avlägsnare
+byar, åhörde folkets klagomål över tidens betryck och utpressningar och
+läto förstå att bättre dagar snart skulle randas, allenast alla raska
+bönder föresatte sig att icke åtlyda olagliga påbud, vems de ock månde
+vara, utan fasthellre hölle på sin gamla frihet och, där så behövdes,
+ställde våld mot våld. Nöden var ock mångenstädes så stor, att man gärna
+lyssnade till dessa förespeglingar. Fogdarna begynte mötas med uppenbar
+motspänstighet, restlängderna ökades, bönderna i några byar övergåvo sina
+hemman och sammanrotade sig för att utvandra till Ryssland eller
+översegla till Riga och Polen. Sällan samlades denna tid folket vid
+kyrkor och ting, utan att än här än där en tryckt proklamation på dålig
+svenska eller ännu sämre finska fanns om morgonen uppspikad på
+kyrkodörren, på tingshusets vägg, ja på själva länsmansgårdarnas knutar,
+alla av samma innehåll: den nuvarande gudlösa och olagliga styrelsen,
+jämförd med den rättmätige konungens milda och rättvisa regemente. För
+en, som revs ned, syntes nästa morgon tre andra; de tycktes uppväxa från
+jorden, ingen visste huru och varifrån.
+
+Likasom klubbekriget är det enda inbördes krig, vilket någonsin blivit
+fört i Finland, så tillhöra även de polska stämplingarna vid denna tid de
+sällsyntaste undantag av sin art i detta land. Sammansvärjningar finna
+ingen tacksam jordmån bland ett folk som icke älskar smygvägar och alltid
+hyst en medfödd avsky mot förrädare. Hade icke tidens nöd blivit konung
+Sigismunds bundsförvant, skulle hans utskickade hava förgäves klappat på
+folkets dörrar.
+
+Det fåtaliga och underlägsna polska partiet i södra Finland väntade med
+otålighet någon större motgång för konungens vapen i kriget för att öppet
+höja sin upprorsfana. Då nådde dem det obehagliga budskapet, att konungen
+genom en skrivelse från Narva sammankallat Finlands ständer till en
+lantdag i Helsingfors och själv ville vara närvarande. De missnöjdas enda
+hopp blev nu, att ständerna skulle vägra gärder för kriget och därigenom
+framkalla en öppen brytning med konungen.
+
+Ständerna voro sammankallade till den 15 januari 1616, men konungen
+anlände först den 19 till Helsingfors. Av Finlands nuvarande huvudstad
+fanns då endast namnet och en obetydlig köpstad, belägen en halv mil i
+nordost från den nuvarande platsen, vid mynningen av en liten å, Vanda,
+som där gör ett brant fall, kallat Helsinge-fors.
+
+Lantdagar -- landskapsmöten -- voro denna tid icke ovanliga i särskilda
+rikets provinser. Den finska lantdagen år 1616 hade dock både för riket
+och Finland en säregen betydelse. Här, i närvaro av konungen själv och
+rikskanslern Axel Oxenstjerna, sammanträdde Finlands fyra riksstånd och
+ombud från krigshären för att på samma gång bevilja medel till kriget,
+värna rikets självständighet, protestera mot de polska Vasarnas anspråk
+på tronen och högtidligen bekräfta sin trohet mot den yngre grenen av
+Vasahuset. Tidens faror och Finlands läge som operationsbas i de båda
+krigen mot Ryssland och Polen gåvo en ofantlig vikt åt denna
+manifestation av folkviljan. Utan denna lantdag hade sannolikt icke det
+svenska väldet sträckt sig ut över Nevan och lagt en grund för denna
+svenska stormakt, som, även efter dess fall, kastat ett skimmer av ära
+över kommande dagar. Utan denna lantdag skulle sannolikt icke den ryska
+makten för ett helt sekel ha varit stängd ifrån Östersjön, Gustav Adolf
+skulle ha känt sina händer bundna, Tyskland och samvetsfriheten skulle
+förgäves ha väntat befriaren ifrån Norden. Och slutligen, utan denna
+lantdag skulle Finland nu sakna ett av sina ärofullaste minnen,
+skådespelet av ett blödande, men oförfärat folk, vilket i nödens stund
+svär som en man att offra allt för konung och fädernesland.
+
+Allt vad landet då hade lysande eller mest redbart av alla stånd
+strömmade nu hit i midvintern på långa avstånd, obanade vägar och med de
+mest bristfälliga kommunikationsmedel. En ofullständig förteckning
+uppräknar trehundratrettioåtta närvarande lantdagsmän, största delen adel
+med frejdade namn, den åldrige biskopen Erik Sorolainen med tjugu
+präster, ombud från tio städer och tjugu härader samt, såsom det femte
+ståndet, tio officerare. Den lilla staden samt närmaste byar voro
+överfyllda med folk. Borgmästaren Kasper Reijer synes ha haft den äran
+att både härbärgera konungen och försträcka öl, vin och specerier till
+den kungliga taffeln. Att döma av ännu förvarade räkningar, måste denna
+ha försörjt ganska talrika gäster, därvid köksskrivaren Hans Persson fick
+mottaga ansenliga förråd av olja, kapris, oliver och limoner från
+Åboborgaren Hans Wolle, kunglig hovleverantör för Finland. Utom den
+kungliga taffeln levde största delen lantdagsmän vid ytterst tarvliga
+bord i tidens betryck; men för konungen gällde det här att uppträda med
+den ståt som imponerar på massorna. Man skulle icke inberätta till
+Sigismund i Warschau, att hans medtävlare om kronan uppträdde såsom en
+torpare på sitt rikes utmarker.
+
+Så fullständigt är det gamla Helsingfors bortsopat från jorden, att man
+icke ens känner platsen där Sveriges och Finlands konung den 22 januari
+1616 öppnade ständernas sammankomst. Men denna vinterdag fick Finland
+höra ett stycke statskonst sådant det aldrig hört förr. Gustav Adolf ägde
+redan i unga år den snillets, hjärtats och talarekonstens makt, som
+övertygade meningarna och rörde hjärtat. Han talade med ungdomens
+öppenhet och en konungs värdighet, utförligt, klart och manligt, om
+rikets dåvarande ställning, om nödvändigheten att mota Polens övermakt i
+det söndrade Ryssland, om Sigismunds edsbrott mot Sveriges rike, om
+nödvändigheten av hans avsättning från rikets tron, om det svek och de
+stämplingar, varmed samme avsatte konung fortfor att oroa riket, om det
+underliga att man nu råkat i krig med ryssarna, dem man velat hjälpa mot
+Polen. Han varnade finnarna att icke låta förföra sig till att komma
+under Polens och påvens träldom, påminde dem om den trohet de svurit hans
+salige herr fader och honom själv samt lovade, att därsom de ville i
+denna trohet framhärda och nu manligen bistå sin konung, så ville han ock
+vinnlägga sig att de måtte komma till fred, rolighet och bättre villkor,
+vartill Gud den allsvåldigaste sin nåd förläna ville. Slutligen tillade
+konungen, att han begärde ständernas svar på de ärenden han ville
+förelägga dem, »önskande dem samtlig och synnerlig en god dag och
+blivande dem med ynnest och gunst väl bevågen».
+
+Lantdagsfrågorna gällde trygghet mot Sigismunds stämplingar, försvar mot
+ryssarna och gärder för kriget. Redan den 2 februari utfärdades
+ständernas beslut. De ville aldrig låta förleda sig från sin trohet mot
+konung och fädernesland, utan manligen stå mot konung Sigismund, som
+velat återinföra det påviska avguderiet; de ville icke tillstädja
+upproriska patenters kringspridande, och var icke Sigismund låter beveka
+sig till en billig fred, ville de mot honom våga liv, leverne, välfärd
+och förmåga. Ständerna önska av Gud framgång till det fredsmöte som nu
+med ryssen begynt, men vore han så förhärdad i sitt fientliga uppsåt, att
+han inga skäliga fridsmedel ingå ville, så lova de efter yttersta förmåga
+stå även honom emot och därtill hava blod och förmögenhet osparade.
+Slutligen åtogo sig ständerna en dryg krigsgärd, och om alla dessa sina
+beslut skrevo »de i Helsingfors församlade Sveriges rikes råd och
+lantständer i storfurstendömet Finland» ett långt brev till samtliga
+Sveriges rikes ständer. De hade här vid gränsen i mannaminne varit hårt
+betungade av krig, gärder och borgläger; hade icke ens under freden
+kunnat sitta trygga i sina hus, men ville dock, ehuru årsväxten sist
+varit ganska svag, nu efter råd och lägenhet bistå sin konung, tackande
+honom, som därmed låter sig nöja. Och ehuru de ingalunda betvivla de gode
+herrars och svenske mäns beredvillighet att utgöra en lika hjälp och
+komma dem till undsättning, ville de dock påminna dem om det trogna
+bistånd, som Finlands folk dem alltid gjort haver och ännu härefter gärna
+göra vill av all sin förmåga, med den förtröstan, att så länge alla
+förbliva eniga, behöva de icke frukta för någon fiende.
+
+På denna skrivelse anlände sedan svar från Sveriges församlade
+lantständer i skilda provinser, uttalande samma manliga beredvillighet
+och lovande att aldrig förgäta det trogna bistånd, som dem alltid i
+rikets nöd av Finlands ständer vederfaret är.
+
+Dessa ord, som handlingen så kraftigt och dyrt beseglat, genljuda ännu
+efter sekler från alla Östersjöns nordliga stränder. Bakom dessa ord
+stodo män med offervilliga hjärtan och dragna svärd. Bakom dessa ord stod
+ett tidevarv av brinnande tro och försakande mod. En dödsföraktande kraft
+andas i dem, och på samma gång, vilken kärlek! När folket hörde sin unge
+konung tala, gick en fläkt av hans ungdomliga mod även genom länge av
+åren kylda hjärtan; även den grånade krigaren kände sitt blod värmas, han
+kände segrar i luften -- han drömde än en gång om sin ungdomsdröm.
+
+Efter mer än tvåhundrasextio år igenkänner man icke mera den plats, där
+en gång fäderneslandets hjärta klappat av så mycket mod och så hugstora
+känslor. Slätterna kring Vandas mynning äro nu betäckta med lantgårdar
+och åkerfält. Oaktat nejden är bördig och långtifrån enslig, vilar
+däröver, kanske för bristen på skog, ett tycke av enformighet, nästan av
+saknad.
+
+Vid den tid, varom vi talat, erbjöd slätten ett annat skådespel. Det
+stora folkvimlet i staden bredde sig ut över dess närmaste omgivningar.
+Varje torp, varje lada, varje ria och badstuga var överfylld av
+tillströmmande menighet, här och där även av bivackerande krigsfolk. Man
+såg små improviserade brädskjul, i vilka utbjödos matvaror, läder,
+lärfter och öl. Till och med konstmakare från Tyskland saknades icke,
+ehuru deras framställningar hörde till dem som i våra dagar knappt mera
+roa ens den lägsta folkhopen. Man hörde musik av säckpipor, man såg en
+Herkules med ett slag av sin knytnäve döda en oxe, vilken han förut
+dragit vid hornen efter sig. Man såg en annan äta spikar, genomborra sitt
+bröst med ett svärd och åter utdraga det, färgat med lingonsaft. En
+snedvuxen pojke med plirande ögon tillvann sig mycken beundran genom sin
+färdighet att slå kullerbyttor i luften och den oförskämda vighet, med
+vilken han än hoppade gränsle över nacken på en förskräckt bondkvinna, än
+åter utmanade en drumlig dräng till envig och i ett nu slog benen undan
+honom.
+
+Vid lantdagens början hade man en morgon till allmän förargelse funnit
+icke allenast flera av konung Sigismunds plakater uppslagna på stadens
+gårdsportar, utan även samma förrädiska papper spikat på gaveln av
+borgmästaren Reijers hus, där konungen bodde. En sådan djärvhet hade
+föranlett stränga efterspaningar, men utan resultat. Ridande patruller
+hade utskickats åt flera håll samt även till stadens utkanter, där
+brädskjulen höllo sin marknad. Nu hade förenämnda vanskapliga pojke
+utmanat en liten trumslagare, som roade sig åt hans lustiga upptåg. Men
+denna gång hade Sam betydligt missräknat sig. I stället att låta slå
+benen undan sig, var det trumslagaren som i sin tur slog bytingen i
+drivan, insockrade honom i snön och till allmänhetens stora förlustelse
+lät sina trumpinnar dansa i ett grundligt tapto på motståndarens tröja.
+Vid denna manöver revs tröjan upp, ett papper föll ut och bortfördes av
+vinden. Det upptogs, lästes och befanns vara ett av Sigismunds plakater.
+
+Nu blev ett sorl bland folkhopen: tag fast förrädaren! häng honom! slå
+ihjäl honom! Men innan man ännu hunnit komma från ord till handling, hade
+Sam gjort sig lös från sin motståndare och, vig som en ekorre, banat sig
+väg genom folkhopen, än borrande sig framåt med armarna, än slående bakåt
+med fötterna. Efter ett fåfängt försök att uppnå stora landsvägen
+västerut, svängde flyktingen om och sökte sin räddning på bron över
+forsen. Men här mötte honom patrullen från motsatta sidan, medan
+folkhopen skrikande jagade efter honom från andra sidan. Sam betänkte sig
+icke länge. I ett nu klängde han över brons ledstänger och var
+försvunnen. Men det dröjde ej länge innan man såg honom flyta utför den
+öppna forsen och försvinna under isen, som betäckte åmynningen nedanför
+det starkaste strömdraget.
+
+
+
+
+9. Vinterafton i ödemarken.
+
+
+En afton i medlet av februari 1616 banade sig en karavan av resande
+mödosamt fram på den ödsliga väg, som vid denna tid förde från
+Helsingfors genom det norra Nyland till Åbo. Ett starkt yrväder hade på
+långa sträckor övertäckt alla stigar med manshöga drivor.
+
+Karavanen bestod av tre slädar med två hästar för varje; den mellersta
+släden var överbyggd med ett slags hytt av buldan. Fyra ryttare, fullt
+beväpnade, utgjorde eskorten. När de resande sålunda fot för fot arbetat
+sig fram någon tid, blev det platt omöjligt att komma vidare. Yrvädret
+fortfor att rasa, och varje steg framåt motades av växande snöberg.
+Ryttarna sutto av, kuskarna stövlade i snön, alla sökte med armkraft
+underlätta hästarnas ansträngningar. Det hjälpte föga, tåget stod
+orörligt. Ett fruntimmer lutade sig framåt i den betäckta släden och
+frågade om ingen gård funnes i närheten. En riddare i översnöad pälskappa
+sprang från den sista släden fram till den första, vars kusk var
+vägvisare, och upprepade samma fråga. Svaret blev, att man hade en mil
+till närmaste gård, men om man ville köra isvägen över den näraliggande
+sjön, skulle man på motsatta stranden av denna sjö finna ett nybygge.
+Riddaren beslöt sig för denna utväg, och nu gällde att bana sig väg ned
+till isen.
+
+En med tät granskog bevuxen höjd reste sig mellan vägen och sjön.
+Hästarna måste frånspännas, alla, utom två kvinnliga resande, måste kliva
+i snön, varefter slädarna framskötos av männen. När man så med outsäglig
+möda trängt uppför höjden och genom skogen, kom man till ett mot
+sjöstranden sluttande berg. Här blev åter en rutschbana nedåt, som förde
+karavanen, med ett par oskadliga kullerbyttor, lyckligt till isen.
+
+Snön låg här mera jämn, man ispände åter hästarna och fortsatte färden.
+Det gick långsamt, men det gick dock framåt, tilldess att man icke långt
+från den motsatta stranden begynte köra i flödvatten. Men härdade i alla
+mödor och faror körde dessa resande utan betänkande framåt. Flödvattnet
+blev djupare, det strömmade in i slädarna och nådde över ryttarnas
+sporrar. Riddaren Klas Fleming, ty det var han, red till den mellersta
+släden och frågade om hans syster Kerstin var rädd och önskade vända om.
+Hennes svar blev, att hon bytte plats med den andre ryttaren, som red
+förut, besteg hans häst och red främst. Nästan simmande och flytande,
+uppnådde karavanen den efterlängtade stranden.
+
+Sjön var en vik av den stora Lohjanselkä, som i otaliga buktande fjärdar
+uppfyller de djupa dalarna norr om den sydfinska lantryggen. Hela nejden
+erbjuder den mest förtjusande omväxling av skogbekransade höjder,
+sluttningar, vattenspeglar, klippor, öar och har av beundrande turister
+fått namnet »Nylands Schweiz». Bergen äro rika på malmer och sällsynta
+stenarter; botanisten finner här allt vad den finska floran äger rarast
+och praktfullast. Nu betäckas de bördiga sluttningarna av välmående byar,
+gårdar, boskapshjordar och åkerfält. Men vid början av sextonhundratalet
+genombröts den glesa odlingen ännu av vida ödemarker, och där den fått
+fäste, ödelades ånyo hemman och gårdar av krigen, utskrivningarna,
+gärderna och fogdarnas utpressningar.
+
+Men där glänste dock ett skimmer av ljus mellan bergen och granarna, ett
+av dessa vänliga eldsken från en flammande härd, vilka äro en så kär syn
+för den frusne och utmattade vandraren i en mörk vinterkväll. De resande
+styrde sina utmattade steg med förtröstan mot eldskenet. Vi skola gå dem
+i förväg och kasta en blick på nybygget.
+
+Det hette Ahtiala och låg vid en utkant av Lojo socken i norra Nyland.
+Den nytimrade vackra gården bestod av ett större boningshus, ladugård,
+stall, visthus, badstuga, brunn. I denna del av landet brukades ännu
+rökpörten med en ofantlig spis; röken uppsteg då genom en öppning i
+taket. Men boningshuset på Ahtiala hade med pörtets gamla härd förenat
+det modernare bruket av skorsten och i stället för de vanliga
+pörtegluggarna med deras dragluckor anbragt på den långa väggen gentemot
+spiseln ett litet fönster med fyra små glasrutor mot sjösidan. Ett plumpt
+väggur, ett stort, grönmålat skåp, några träsniderier på bordsfötterna,
+tre eller fyra stolar med utsirade karmar vittnade om en i dessa trakter
+ovanlig lyx vid sidan av långbänkarna och de i två våningar över varandra
+väggfasta sängarna. Allt såg så trivsamt ut, allt vittnade om välstånd
+och flit; men välmaktens dagar voro till ända.
+
+Vid mörkningen samma afton hade den snart åttioårige Stefan Ahti suttit
+vid brasan, bindande not; hans son Josef hade slöjdat en slädmed, hustrun
+häcklade lin, och två barnbarn, flickor om fjorton och sexton år, hade
+kardat ull. Det hade varit en hård dag för Ahtiala nybygge. Fogdens
+tjänare hade på förmiddagen infunnit sig för att utkräva en av de många
+gärderna och utan försköning tagit i mät en av de två hästar och en av de
+två kor, vilka han kvarlämnat vid en föregående utmätning. Fåren hade en
+genomtågande ryttaretrupp slaktat och uppätit redan på hösten. Där skulle
+snart komma flera hungriga gäster.
+
+Ahtialas inbyggare hade vid sin fredliga brasa samtalat om det ämne som
+låg dem närmast: tidens betryck. Hustrun hade suckande undrat, var hennes
+två raska gossar nu månde vara i djupa Ryssland, de som togos ifrån henne
+till kriget. Om de nu månde leva mera, tillade hon med en suck vid tanken
+på de fruktade moskoviternas grymhet. Den gamle hade tröstat henne med
+den försäkran, att vardera av gossarna skulle reda sig gott mot sex
+sådana bestar, det hade man sett, när herr Jakob och herr Evert för fem
+år sedan togo Stora Novgorod med en hand full svenska och finska pojkar
+av rätta sorten. Ryssen hade han själv sett i vitögat redan i salig kung
+Göstas tid och juten med i kung Eriks tid. Gud förbarme sig över den
+herrens fattiga själ, det gick tokugt i landet, men bra på sjön. Si,
+juten var dock en annan karl än kalmucken. Juten visste nog, att han
+betalade gammal ost, när han, i sista kriget brände Stefans stuga vid
+Hangö, men det skall ingen säga om honom annat än att han är en morsk
+karl till sjöss, och när man får bukt med sådana karlar, nog klappa
+pojkarna ullen ur moskoviternas fårskinnspälsar.
+
+Så hade man språkat vid aftonbrasan. Sonen hade genmält, huru det visst
+var tungt för honom att hugga sveden allena, när gossarna voro borta och
+flickornas armar voro för klena för skogsarbete. Men detta kunde ännu gå,
+om här rådde rättvisa i landet; då skulle icke fogden två gånger utkräva
+samma gärd. Finge man fred i landet, så finge konungen rådrum att hänga
+fogdarna, och då kunde man ännu hoppas bättre tider. Vartill den gamle
+svarade: tre gånger har Herren byggt min stuga av intet, och i femtio år
+har han givit mig skördar av ljungfält. Varför skulle icke Han, som är
+starkare än alla, konungar, än vidare sända oss hjälp i den rätta
+stunden?
+
+Vid dessa ord upprycktes dörren och sju beväpnade män, betäckta med snö,
+stövlade in i stugan. De förklarade sig vara, konungens folk och fordrade
+fri förtäring, härbärge för natten och hästar på morgonen för sin vidare
+fortkomst. Suckande framsökte hustrun gårdens knappa matförråd och
+anrättade utan gensägelse ett kvällsmål för de objudna gästerna. När
+dessa ätit sig mätta ville de ha öl, och öl fanns icke, varefter de
+utforo i skymford och med egenhandsrätt undersökte skåp och källare. Allt
+detta hade gårdsfolket tåligt fördragit, men när två av gästerna
+ytterligare tilläto sig ett grovt skämt med gårdens döttrar, svek Josefs
+tålamod och hans seniga knytnäve sträckte dessa två våldsverkare till
+golvet. Nu blev den fredliga stugan skådeplatsen för ett av de våldsamma
+och stundom blodiga uppträden, som då voro alltför vanliga, när ett
+tålmodigt folk uppreste sig mot ett laglöst godtycke. Josef hade, efter
+en hård strid, blivit övermannad, slagen och bunden, hans gamle fader
+hade förgäves sökt att med darrande hand spänna den länge förrostade
+bågen; hustrun hade beväpnat sig med en såstång och försvarade med en
+björninnas raseri sina döttrar, som sökt sin tillflykt i ett hörn av
+stugan. Ingen hjälpare fanns att anlita; var skulle han sökas på en mils
+avstånd i yrväder och vintermörker? När då kvinnan såg sin man bunden,
+svärfadern maktlös och döttrarna värnlösa mot övervåldet, brast hennes
+förtröstan och hon utropade:
+
+-- Var är nu den hjälpare, fader, som du åkallar? Var är nu den starke
+Gud, på vilken du tror?
+
+-- Det är skrivet, sade den gamle, bortkastande bågen, då de rättfärdiga
+ropa, så hörer dem Herren och skall hjälpa dem ur all deras nöd. Herre,
+uppvakna i din kraft och låt oss icke förtrampade varda!
+
+-- Vad är det gråskägget skrävlar därborta i vrån, röt en av
+våldsverkarna, ännu vild av striden, i det att han hotande närmade sig.
+Vad tycker du mera om: att stekas i ugnen eller att doppas i vaken?
+
+-- Kom icke vid mig! utropade den gamle, såsom av en profetisk ingivelse.
+Se hämnaren står för dörren, och det svärd är redo, som skall tukta ditt
+övermod.
+
+Icke förr var det sagt, innan dörren öppnades, och in trädde en snöhöljd
+man, stannande ett ögonblick förvånad vid anblicken av den förstöring som
+rådde i stugan. Ingen varseblev den inträdande, men så snart dennes
+skarpa blick uppfattat ställningen, flög även hans svärd ur slidan, och i
+nästa ögonblick låg rövaren i sitt blod med avhuggen arm vid den gamles
+fötter.
+
+-- Vad nu, skurkar! utbrast riddaren, som av munderingen igenkände Simon
+Larssons i Raseborgs län förlagda lansknektar. Är det så I åtlyden
+kunglig majestäts stränga order att fara varligt fram på genomtågen? Ned
+med vapnen! Jag skall låta hålla en krigsrätt, så att det sjunger eder om
+öronen. Petter, yttrade han till en inträdande ryttare, släpa fort ut den
+där karlen till stallet och se åt om han kvicknar till liv!
+
+Vid dessa ord uppgav hustrun ett anskri och slog sina armar kring den
+unge ryttarens hals. Hon hade återfunnit den äldre av sina till kriget
+utgångna söner. Ynglingen stod betagen av häpnad; han hade icke vetat av
+föräldrarnas flyttning till denna ort. Dröjande fullgjorde han sin
+förmans befallning.
+
+-- Jag hade väl lust att veta vem som tager sig en sådan myndighet mot
+kunglig majestäts och kronans folk, genmälde nu lansknektarnas anförare i
+en ton som skulle vara hotande, men som förrådde en oangenäm
+överraskning.
+
+-- Jo, jag känner dig jag, din långbente, livländske ulv; jag vet var du
+lärt dig sådana seder mot folket. Du slåss icke illa i hederlig strid,
+men hemma har du vuxit upp vid slavpisken. Rätta dig, sergeant Rolf
+Müller! Du talar med din förman.
+
+Och konungens kammarherre översten Klas Hermansson Fleming till Villnäs
+avkastade sin snöiga kappa, framträdande i skenet från härden med
+krigarens stolta hållning. Hans gestalt var av medellängd, men kraftfull
+och bredaxlad. Hans energiska drag och hans genomträngande blick förrådde
+den blivande fältherren, som en dag skulle tillintetgöra fientliga härar
+och flottor.
+
+Sergeanten och hans kamrater funno för gott att lyda. De avväpnades och
+bortskickades att söka sitt nattläger på hövinden, medan en av dem tog
+vård om den svårt sårade kamraten. Nu först tilläts fröken Kerstin
+Fleming, jämte hennes kammarpiga och hennes lilla tärna Maju, att söka
+vila och värme vid den flammande brasan.
+
+-- Du hade gjort bättre att stanna med vår mor på Svidja i natt, sade
+Klas Fleming.
+
+-- Jag har en mission att uppfylla, svarade systern. Vad betyda dessa
+blodfläckar och denna oordning?
+
+-- Det är hemseder i krigstid, genmälde brodern med ett strävt smålöje.
+Petter, lös den bundne karlen! Vad? Är han din egen far? Nå, den glädjen
+unnar jag dig, ärlige pojke. Tacka din son, bonde, han är en bra soldat.
+Och du, gubbe, berätta vad som hänt, men ljug dig ej oskyldig.
+
+Den gamle rätade sig, gjorde militärisk honnör och svarade: -- Jag var
+stallknekt under kung Gösta, bågskytt under kung Erik och lansknekt under
+kung Johan. När jag blev för gammal att tjäna i fält, tjänade jag i sju
+år herr Klas på Svidja och lärde unge herr Johan rida. Jag har slagits
+till lands och sjöss i trettio år och känner knektar, likasom jag känner
+bönder. Ljugit har jag aldrig och lärer väl minst göra det för en av
+Flemingesläkten, som sparat åt mig de få dagar jag ännu kan ha kvar.
+-- Och han berättade tilldragelsen.
+
+-- Nå, vid mitt goda svärd, utbrast riddaren, du talar som en ärlig
+krigsman, och det skall bekomma de där lymlarna i stallet efter
+förtjänst. Har då ingen ihågkommit dina trettio år i konungens tjänst?
+
+-- Unge herr Johan gav mig ett torp på Hangö. Det brände hertig Karls
+folk första gången och juten andra gången. Då flyttade jag hit med min
+son och byggde min tredje stuga i ödemarken. Herren giver sol och regn,
+frostår och goda år; misslyckas ett så svälta vi en tid och börja på
+nytt.
+
+Klas Fleming vände sig till sin syster.
+
+-- Jag har hört talas om en fördold kraft, sade han, som gör att ett folk
+kan bära stora bördor utan att digna. Nu förstår jag det: här är denna
+kraft och dess namn är tålamod.
+
+Den kväll, som började så tungt i Ahtiala nybygge, vart en fröjdekväll
+för alla dess invånare.
+
+
+
+
+10. En sammansvärjning.
+
+
+Kvarlevan av konung Sigismunds slagna parti i Finland hade fällt modet
+vid underrättelsen om Helsingfors lantdag. Alla adelsmän som hade något
+att förlora drogo sig mer och mer tillbaka från de få halsstarriga som
+ännu djärvdes stämpla till den avsatte konungens förmån, och dessa voro
+till största delen förtvivlade spelare vid lyckans raffelbord, äventyrare
+beredda att våga allt. Men det fanns här och där ett sällsynt undantag.
+
+På Kurjala gård i Lampis socken av Tavastland bodde den tappre Ivar
+Tavasts änka, Karin Stensdotter Fincke, en av dessa kvinnor som kunna
+älska utan gräns och hata utan försoning. Under den första och skönare
+hälften av sitt liv hade hon offrat allt för sin kärlek till en riddare
+utan fruktan och tadel; den senare dystra och ensliga hälften av detta
+liv ägnade hon åt den dyra plikten att upprätta hans ära. En dag i
+februari detta samma år 1616 kallade hon till sig yngre sonen, den
+ljuslockige Bengt, på vars blida och fagra anlete hon läste hela det
+lyckliga minnet av kärlekens dagar, men icke en skugga av hatets, och
+sade till honom: -- Min son, du är aderton år, din arm är stark, ditt
+hjärta är trofast, och jag har låtit uppfostra dig i alla ridderliga
+övningar. Det är nu tid att du hämnas din fader.
+
+Ynglingen teg. Modern fortfor: -- Jag vet dina tankar. Din äldre broder
+Sten Ivarsson är släktens huvud och den som efter lag och sedvänja bör
+taga arv efter sin fader. Men Sten har från unga år gjort mig sorg och
+bekymmer med sitt häftiga, oroliga sinnelag, icke minst när han sista
+vintras dödade kornett Bosin här på Kurjala gård. Sten tjänar det nya
+konungahuset; han är sin faders avfällige son. Du allena är kallad att
+åter upprätta din faders ära.
+
+-- Moder, svarade ynglingen saktmodigt, giv också mig ett svärd att tjäna
+konung Gustav Adolf! Han är mild och tapper. Varför skall du hata honom?
+Och har du icke själv bönfallit hos hertig Karl att få behålla Kurjala?
+Han och hans son ha återgivit oss hem och egendom. Varför skall du hata
+det nya konungahuset?
+
+-- Gud, som nekat mig döttrar, har i stället givit mig en son med
+varghjärta och en son med duvohjärta, klagade modern. Förstår du icke,
+att om jag velat hämnas på den unge Gustav Adolf med blod och död, skulle
+jag tussat på honom din äldre broder, som skulle ha sönderslitit honom?
+Men jag vill honom intet ont, jag vill endast rycka kronan av hans huvud
+och lägga den för vår rättmätige konungs, Sigismunds fötter. Så länge
+hertig Karls avkomma sitter på tronen, är jag en rebells änka och du en
+landsförrädares son. Det är nu mer än sexton år sedan din fader och
+farfader togos till fånga i Viborgs fäste, och huru lönades då deras
+trogna tjänst mot konung och fädernesland? Hertig Karl belade dessa
+tappra armar med nesliga bojor, han lät leda dessa trofasta män ut genom
+Viborgs tull, deras huvuden föllo för bödelns bila och spetsades på
+järnstänger utanför slottet. Och jag... jag kvarlämnades med två späda
+söner; för deras skull måste jag kasta mig till blodhundens fötter och
+tigga tillbaka vår rättmätiga egendom som en nåd! Men jag lever för att
+en dag kunna avtvå blodfläckarna från dina fäders minne, för att kunna
+kalla dig en ärlig mans son, och jag väntar den dag, när din faders och
+farfaders oskuld förkunnas för land och folk. Förstår du mig nu?
+
+-- Ja, svarade ynglingen, och jag ville giva mitt liv för att du skulle
+få uppleva den dag du så högt efterlängtar. Men jag förstår icke huru
+detta skall bli möjligt genom en tronvälvning. Hela riket hyllar den nya
+konungasläkten, och ingen i detta land lyfter mera sin hand för
+Sigismunds sak. Vad kunna vi göra, vi två, mot hela landet? Sänd mig till
+Gustav Adolf; jag vill kasta mig för hans fötter och lova att tjäna hans
+hus till dödedag, allenast han genom ett kungsord tager tillbaka den
+orättfärdiga domen över min fader och farfader!
+
+-- Du är ett barn, Bengt, och som ett barn talar du. Likasom en konung
+ville förklara sin faders domar orättfärdiga!
+
+-- Men domen är ju upphävd, när vi återfått våra gods.
+
+-- Av nåd ha vi återfått dem! Vi ha återfått mödernegodset, men icke
+fädernearvet, det sköna Vesunda i Tavastland. Det skall en dag bli ditt
+fädernearv, Bengt. Vi äro icke så ensamma som du tror. Ännu finnas
+behjärtade man, som vilja våga något för den rättvisa saken. Denna natt
+mötas konung Sigismunds anhängare här på Kurjala för att överlägga om ett
+kraftigt uppträdande nästa vår med bistånd av konungen, och du är utsedd
+att ställa dig i spetsen för den allmänna resningen.
+
+-- Jag! utbrast ynglingen med oförställd häpnad.
+
+-- Du, svarade modern lugnt. Norra Nyland och södra Tavastland ha mer än
+en gång följt din faders och farfaders fanor. De skola än en gång resa
+sig med namnet Tavast i sin spets, och man skall sörja för att vid din
+sida ställas krigskunniga anförare.
+
+-- Förskona mig, moder! Vill du ännu en gång inkasta vårt land i fasorna
+av ett inbördes krig?
+
+-- Och vad kallar du den ställning, i vilken vi nu levat i tjugu år?
+återtog fru Karin. Orätt på tronen är alltid inbördes krig. Vi skola
+äntligen göra ände därpå. Du skall icke behöva strida i förbund med
+bönder allena. Utom Hornarna, och tyvärr numera även Flemingarna, finnes
+knappt en adlig släkt i landet, som icke inom sig räknar hemliga
+anhängare av konung Sigismund. Stjärnkorsar, Spårar, Slangar, Munckar,
+Lindelövar, Boijar, Kurckar och många andra skola ställa sig på vår sida.
+Var vid gott mod, duvohjärta! Jag begär i dag blott en åhörare, i morgon
+kanhända en stridsman. Först klokhet och sedan svärdshugg.
+
+Suckande tänkte unge Bengt Ivarsson vid sig själv, att klokheten i dag
+icke kunde göra något bättre än förekomma svärdshuggen i morgon, men han
+kände sin moder. Han beslöt därför att skenbart foga sig efter sin moders
+önskningar, men därunder uppbjuda allt som var förenligt med hans sonliga
+plikt för att rädda både henne och landet från nya olyckor.
+
+Aftonen inbröt. Kurjala gård låg enstaka vid en liten sjö, omgiven av
+skog, och ägnade sig väl för möten av den art som icke borde störas av
+objudna spejare. Man bortsände från gården de tjänare och landbönder som
+icke ansågos fullt pålitliga; vakter utställdes vid vägarna, och lösen
+utdelades såsom i fält.
+
+Vid niotiden på aftonen begynte slädar anlända och utbyta lösen med
+vaktposterna. De ankommande inbjödos att vid ett stadigt kvällsmål
+vederkvicka sig efter resans besvärligheter.
+
+När fru Karin, åtföljd av sin son, vid tiotiden inträdde i mötessalen,
+fann hon till sin förvåning ett högljutt språkande sällskap av några och
+tjugu män, på vilkas muntra stämning husets goda hembryggda öl påtagligen
+utövat ett märkbart inflytande. Sex eller åtta talade alla på samma gång
+om de mest olika ämnen, likasom utmanande alla spejare på en halv mils
+avstånd. Nästan allas dräkt antydde mera bekantskap med ett vilt fältliv
+än med herreseder, och få brydde sig om att ens giva plats för gårdens
+husfru, när hon inträdde i salen. Förgäves spanade hennes mulna blickar
+efter de grannar av hennes stånd, som hon väntat till mötet. Där fanns
+endast en sådan, en kortvuxen gammal herre med stora vårtor på kinderna,
+beväpnad med en huggvärja nästan lika lång som han själv, och i detta
+ögonblick hopkrupen vid brasan, som brann i den stora spiseln.
+
+-- Bertil Ivarsson, sade fru Karin till denne herre, i det hon icke
+låtsade märka sina övriga gästers brist på uppmärksamhet, vill ni
+törhända äska ljud och förklara för dessa hedervärda krigsmän och
+rättskaffens medborgare ändamålet med sammankomsten.
+
+Bertil Ivarsson Teet till Järpila var en av dessa skeppsbrutna
+rojalister, som gärna ville tjäna sin rätte konung med förbehåll att icke
+stå illa anskriven hos den orätte, och som så länge hade vänt kappan
+efter vinden, att han slutligen lyckats stöta sig med dem båda. Han
+låtsade icke höra fru Karins tilltal; hon fattade hans hand och upprepade
+sina ord.
+
+-- Ja, ja, svarade den frusne herrn vid brasan, det är mycket kallt i
+afton, dåliga vägar, hundväder. Förlåt, jag har blivit så döv på senare
+tider. Befaller ni något, min nådiga fru?
+
+Fru Karin upprepade sina ord för tredje gången.
+
+-- Äska ljus? Nej, jag tackar, vi se här bra nog. Krigsmän och
+rättstjänare... Ja, ja, vad hör man om annat nu för tiden? Förlåt att jag
+i eder nådiga närvaro värmer mina fötter vid elden! Gikten, min nådiga,
+gikten! Ja, när man, som jag, har slitit mycket ont i krig, kännes det
+efter på gamla dagar.
+
+Inseende omöjligheten att ställa honom i täten för sammansvärjningen,
+nödgades fru Karin själv taga till ordet och uppmana de hedervärda
+gästerna att sig emellan utse en talman för sammankomsten.
+
+I den förlägna tystnad, som följde fru Karins uppmaning, hördes äntligen
+en röst från yttersta ändan av salens långa ekbord, där en man i
+ryttarekappa hittills varit flitigt sysselsatt med en skinka och en mugg
+öl.
+
+-- Om jag får taga mig den dristigheten att tala ur skägget, yttrade
+denne man, i det han med välbehag avtorkade mustascher och pipskägg med
+bordduken, så finnes här ibland oss en karl, som kan prata omkull vilken
+biskop som helst och högvördiga konsistorium med; men eftersom han är
+mera slängd i alla världens andra tungomål än i vårt, så kunde jag kanske
+duga till talman i hans ställe, alldenstund jag är hans ovärdige tolk.
+För resten heter jag Ivar Bertilsson, kvartermästare, till ers nådes
+tjänst.
+
+-- Tala! sade fru Karin, föga nöjd med början av denna sammankomst.
+
+-- Nå, eftersom jag fått ordet, vill jag säga det rent ut, att en så god
+skinka som denna Kurjalaskinka och ett så gott öl som detta Kurjalaöl
+skola sökas förgäves i Tavastland och Nyland, om icke på Svidja. När jag
+var där i höstas, sade de mig, att salig kung Johan alltid drack
+Svidjaölet hellre än något annat och alla år beställde en skeppslast
+därav för sin egen kungliga mun.
+
+-- Till saken! avbröt honom fru Karin.
+
+-- Jag tänkte just komma till saken, ers nåd! Efter nu salig kung Johan
+var en sådan vis och berömlig konung, att han förstod sätta värde på
+finskt öl och finskt blod dessutom, så tycker jag, Ivar Bertilsson, och
+alla dessa ärliga finska män, att vi böra förhjälpa kung Sigismund till
+regementet igen. Vem vill nu dansa för bruden?
+
+På detta tal följde en bullersam överläggning, varunder några anmärkte
+att tiden nu vore föga gynnsam när lantdagen i Helsingfors hade visat sig
+så förrädisk mot den goda saken. Dessa nedtystades av andra med den
+försäkran, att man ännu icke kunde så noga veta vad lantdagen hade i
+sinnet, innan beslutet var känt. Det vore nog troligt, att lantdagen till
+slut skulle avslå alla gärder för kriget. Denna försäkran lugnade åter de
+tveksamma, och man begynte nu rådgöra om tiden och sättet att åstadkomma
+en allmän resning i landet.
+
+Nu framträdde från en undangömd vrå samma brunklädde man, vars bekantskap
+vi gjorde på Tovön, och höll till de församlade ett livligt tal på tyska
+språket. Han uppräknade alla den nuvarande regeringens orättvisor,
+skildrade folkets stora betryck och målade i livliga färger den lyckliga
+tid, som skulle bli en följd av den lagliga konungamaktens återställande.
+Därefter framställde han en väl utarbetad plan till ett allmänt uppror.
+I slutet av april skulle en polsk flotta ofelbart anlända till det då
+isfria Hangö och landsätta en stark polsk krigshär, som skulle fullborda
+och med seger kröna den allmänna resningen. Då skulle den rättmätige
+konungens trogna vänner rikeligen belönas, men hans fiender med skräck
+utrotas i hela landet.
+
+Kvartermästaren översatte detta långa tal med följande korta ord: -- Han
+säger, att nu håller man oss för hundar, men kommer Sigismundus till
+regementet, skola vi må som prinsar i en bagarebod. Därför skola vi damma
+till om fem eller sex veckor, när vi blivit i ordning, och så skall
+polacken sopa rent hus. Men, tillade han blinkande, om den saken bli vi
+två med polacken. Han skall så lagom husera med oss, så sant jag heter
+Ivar Bertilsson. Och därmed basta.
+
+-- Förrän vi våga vår hals, måste vi först ha penningar och mycket
+penningar; annars går det inte ur fläcken, genmälde en f. d. fogde, som
+den nuvarande styrelsen avsatt för underslev.
+
+Efter att ha växlat några ord med den brune förklarade kvartermästaren,
+att penningar skulle fås som gräs, så snart leken vore i gång. Fogden
+vidhöll dock envist sin fordran och fick andra med sig. En häftig
+ordväxling uppstod, alla skreko om varandra. Kvartermästarens grova näve
+hade gång efter gång förgäves dunkat mot ekbordet, då han kände någon
+rycka sig i kappan, och bakom honom stod en välbekant grinande figur, den
+i Helsingfors drunknade Sam, vars bedrövliga ändalykt kvartermästaren
+förnummit med mera nöje än saknad.
+
+-- Vad nu, din slyngel? Ligger du icke på sjöbottnen? Det var skada; du
+skulle ha blivit en god mat för girsarna.
+
+Sam berättade självbelåtet, huru han narrat sina förföljare på Vanda bro
+och klättrat i säkerhet under brovalvet, sedan han avkastat sin tröja och
+låtit henne föreställa hans person i forsen. Nu hade han likväl något
+annat att berätta. En skvadron av Hans Muncks ryttare hade i dag rastat i
+Tavastehus. Sam hade legat gömd på en hövind och hört ryttarna säga sig
+emellan, att de nästa natt skulle göra en god fångst i Lampistrakten. De
+kunde snart vara här.
+
+-- Ett rep, om du ljuger, och en dukat om du talat sanning! viskade
+kvartermästaren, växlade några polska ord med den brune och befann sig
+snart med sina följeslagare ute på gården.
+
+Men när han förspänt sin häst, tyckte han det vara föga hederligt gjort
+att lämna sina vänner därinne i sticket, varför han närmade sig
+salsfönstren, inslog en ruta och ropade med tordönsstämma: -- Ugglor i
+mossen!
+
+Dessa ord hade en förunderlig verkan. Alla rusade i vild flykt på dörren,
+uppsökte sina hästar och ilade bort. Den gamle herrn med vårtorna hörde
+nu förträffligt, och hans gikt hindrade honom icke att vara en av de
+flinkaste i reträtten.
+
+Fru Karin fick ringa tack för sin gästfrihet och för den tjänst hon velat
+göra konung Sigismund. Med stumt förakt blickade hon efter de bortilande.
+Endast unge herr Bengt kände sig lätt om hjärtat, och därtill hade han
+sina goda skäl.
+
+När kvartermästaren befann sig med sina följeslagare en god halv mil från
+Kurjala gård och icke förmärkte minsta ljud av Hans Muncks ryttares
+hästar, kände han sig nog lugn att taga Sam i förhör om den nattliga
+fångst, som ryttarna sagt sig ämna göra i Lampis.
+
+-- Sade jag Lampis? frågade pojken enfaldigt.
+
+-- Vad för något, din utpiskade skälm! utbrast hans herre förbittrad.
+Visst sade du Lampis.
+
+-- Ja, men jag hörde så illa i halmen på hövinden. Jag börjar nu tro, att
+de menade Hattula.
+
+-- Och på sådana galgfåglar skall ett rikes öde bero! skrek
+kvartermästaren utom sig av vrede och måttade ett dräpande slag med
+skaftet av sin piske mot den på medarna stående Sam.
+
+Men denne visste vad komma skulle och hade i tid trillat ned som en boll
+i drivorna. Sam skulle ha undanryckt Finland konung Sigismunds välde, om
+icke skickelsen gjort detta redan förut, utan att behöva anlita ett
+okynnigt pojkstreck.
+
+
+
+
+11. Den gamla och den nya tron i kamp
+om människohjärtan.
+
+
+Vistelsen i Finland blev alltmera oangenäm för konung Sigismunds
+utskickade. De jagades från gård till gård, mindre av fogdar och länsmän,
+än av lantbefolkningen, som hade nog av inbördes fejd och längtade att
+kommo till ro efter dessa beständiga uppviglingar. Kvartermästaren
+förklarade rent ut, att han som ärlig karl tröttnat vid detta
+kringsmygande och icke vidare ämnade sticka sin hals i snaran, om också
+repet vore snott av blankaste guldtråd.
+
+-- Misströsta icke, min son, om helgonens bistånd! förmanade pater
+Padilla, som utan knot underkastat sig alla försakelser under deras
+nattliga irrfärder. Alla heliga martyrer ha gått till härligheten genom
+kamp mot de otrogna och det är skrivet: _leones et viperas calcabis_[D].
+
+-- För min del, vördige fader, svarade krigaren otåligt, avsäger jag mig
+allt martyrskap, såsom därtill fullkomligt ovärdig, och avstår gärna
+denna ära åt er. Jag är nöjd om jag här på jorden får äta mig skäligen
+mätt och sedan genom edra och helgonens förböner får bliva stallmästare
+åt Sankt Petrus i paradiset. Jag tänker vi nu taga vår Matts ur skolan.
+Men vill ni försöka på egen hand, så önskar jag eder all den förnöjelse
+ni kan förvänta av en snara om halsen. Ni har ju redan lärt er finska.
+Vartill behöver ni numera tolk?
+
+-- Ännu återstår ett sista försök i Åbo, min son!
+
+-- Är ni galen? I Åbo? Vet ni icke att konungen... jag menar hertig
+Gustav Adolf... själv är där?
+
+-- Just därför, min son!
+
+-- Hör nu på, pater, jag har sagt er en gång förut, att ni måste taga
+reson. Jag har gått in på att smyga mig som en hund kring landet för er
+och Sigismundus, men tänker ni på något rackeri mot den beskedlige unge
+karlen Gustavus Adolphus Rex så säger jag upp kontraktet.
+
+-- Talar du nu åter, min son, lik en fåvitsk man, som är rädd för sin
+egen skugga? Där man minst skall söka oss, det är just vid ingången till
+lejonens kula. Jag överlämnar den unge mannen Gustavus åt himmelens dom
+och aktar allenast nödigt att tala några ord i enrum med den gamle biskop
+Ericus, för att pröva andens svärd mot hans förtorkade samvete.
+
+-- Nå, om så är, vördige fader, vill jag än en gång följa er till
+_veones_ och _liperas_, som ni behagar uttrycka er. Det kan vara förnuft
+i vad ni säger om Åbo, och jag har där ett par gamla vänner, hos vilka vi
+kunna gästa i säkerhet någon dag eller så.
+
+Biskop Ericus Erici, vid denna tid en vördig gubbe om några och sjuttio
+år, hade nu i mer än trettio solvarv styrt den finska kyrkans skepp, väl
+icke utan skråmor och läckor, men dock så tämligen helbrägda, genom
+tidernas bränningar. Nu hade han återvänt med sina capitulares från
+Helsingfors lantdag och satt en eftermiddag fördjupad i sitt arbete med
+den nya finska postilla han var sinnad att utgiva, när en resande
+främling lät anhålla hos honom om företräde, och snart stod framför honom
+den hemlighetsfulle man, som vi lärt att känna under namn av pater
+Padilla.
+
+Den ärevördige patern uppträdde i sin antagna roll av en resande
+protestantisk läkare, som icke kunde lämna Åbo utan att betyga en så
+berömd man som biskopen sin synnerliga aktning, så mycket mer som han,
+läkaren, något litet studerat teologi och vore tacksam om biskopen ville
+skingra hans tvivel angående några lärosatser i den augsburgiska
+bekännelsen. Den fromme överherden underlät icke att tillbörligen
+vederlägga dessa samvetsoroande tvivel. Men då läkaren befanns vara väl
+bevandrad i både Skriften och kyrkofäderna, föll sig vederläggningen icke
+alldeles lätt. Till sin förvåning fann biskopen sig själv hart nära att
+draga det kortare strået, och slutligen fann han sig befogad att med en
+förvånad blick yttra: -- _Quid Saulus inter prophetas_? Äst du en jude?
+
+-- Vad skulle jag vara annat än en enfaldig, okunnig Cornelius, som
+inhämtar visdom vid Petri fötter? Högvördige fader, överbevisa mig genom
+Skriften och kyrkofäderna att jag far vilse, och jag vill för hela
+världen förkunna er stora lärdom.
+
+Det låg hån i dessa ord och det undföll ej biskopen.
+
+-- Vad vill du mig? frågade han. Du är icke den du giver dig ut för att
+vara. Vem är du?
+
+-- Vem jag är? svarade nu främlingen, avkastande masken och stolt resande
+sig ur den ödmjuka ställning han hittills funnit för gott att iakttaga.
+Jag är den heliga allmänneliga katolska kyrkan, som värdigas av stor
+barmhärtighet uppsöka dig, hennes avfällige son, och för sista gången
+erbjuda dig absolution, mot villkor av en fullkomlig underkastelse. Jag
+känner ditt liv, ditt herdakall och ditt vankelmod. Jag vet, att du under
+en lika vankelmodig konung en gång varit ett himmelens redskap för
+återställandet av den rätta tron i dessa förmörkade nordanländer, men att
+du med samme konung ånyo avvikit och gjort dig saker till den synd, som
+icke förlåtes, nämligen synd mot den Helige ande. Jag vet, att du tjänat
+två herrar, att du varit anklagad och suspenderad ifrån ditt
+överherdaämbete och att du är lika nära ditt timliga som ditt eviga fall,
+emedan han, som du kallar din konung och överherre, nu är sinnad att
+fråntaga dig östra delen av ditt biskopsstift och endast avbidar en
+passande anledning att giva dig själv en vikarie. Detta allt vet jag, och
+därför är jag sänd av den helige fadern i Rom att än en gång, och för
+sista gången, upplåta nådens dörr för dig, avfällige biskop, och fråga
+dig, om du vill bikta dina synder för mig och mottaga absolution på de
+villkor jag föreskriver. Se här mitt mandat som påvlig legat! Du kan
+övertyga dig om dess äkthet. -- Och han framräckte ett pergament med
+vidhängande sigill.
+
+Biskop Erik, en saktmodig, mild och i världsliga angelägenheter stundom
+svag man, åhörde främlingens ljungande tal med ett tåligt lugn, men hans
+blick glänste, hans böjda hjässa höjde sig, och hans stämma var fast och
+klar, när han svarade:
+
+-- Vilseförde broder, jag behöver icke läsa ditt brev; dina ord säga mig
+allt vad jag har av nöden att veta. Du har kommit hit som en ulv i
+fårakläder för att röva herden från hjorden, när du icke kunnat röva
+hjorden från herden, vilket varit dig kärare. Ty vad bekymrar sig den
+helige fadern i Rom om en snart försvinnande gubbes själ? Mera ligger det
+honom om hjärtat att nu, såsom i de förgångna tider, se Åbo biskopar
+knäböja för hans påvliga stol och överräcka åt honom peterspenningen
+såsom en lösepenning för själar, dem icke han, utan allas vår Mästare
+återlöst. Jag säger dig, att du kommit förgäves till detta land, som står
+fast vid det rena Guds ord och är redeboget att besegla sin tro med sitt
+blod. Jag säger dig, att du kommit lika förgäves till mig, som icke
+erkänner någon annan domare över mitt samvete än Gud och hans evangelium.
+Gå att bjuda din människolära och dina samvetsbojor åt dem, för vilka I
+undanhållen det heliga ord, som är allas vår tuktomästare! Jag förlåter
+dig och vill bedja Guds ande förläna dig ett klarare ljus i vad hans rike
+tillhörer.
+
+-- Nåväl, genmälde främlingen, i det han förändrade ton, jag har talat
+till dig såsom sändebud från den helige fadern i Rom, och du har försmått
+mina varningar. Jag har ännu något att säga dig, och tilläventyrs skall
+du hellre lyssna därtill. Du hade en son, vilken du sände till Wittenberg
+att studera. Det är nu mer än tjugu år sedan. Denne son var nog lycklig
+att i själva huvudstaden för tidens kätterska otro finna en vän, som
+förbarmade sig över hans själ och återförde honom i den rättrogna
+katolska kyrkans sköte.
+
+-- Gud sände mig denna prövning, suckade biskopen.
+
+-- Denne son reste efter någon tid till Rom och fullbordade där sina
+studier vid ett av de förnämsta kollegierna. Han lyckades vinna den
+helige faderns förtroende och bekläddes snart med andliga värdigheter.
+Slutligen...
+
+-- Slutligen bortkallades han i sin halva ålder, inföll biskop Erik med
+svävande röst, bortkallades dit, varest ingen annan andlig värdighet
+gäller, än Hans förtjänst, som dött för syndare.
+
+-- Du misstager dig, fortfor främlingen, även han med vekare stämma. Han
+dog icke, han endast ändrade namn.
+
+-- Vad! Han lever? Men det är icke möjligt; jag har säkra underrättelser
+om hans död.
+
+-- Dina sagesmän hava bedragit dig eller voro själva bedragna. Din son
+försvann ur världen, han begrov sig i ett kloster, han späkte sin kropp
+med botövningar, för vilka den helige Franciscus av Assisi icke behövt
+blygas, men han kunde icke döva sin oroliga själ. Efter tre års stränga
+botövningar trädde han åter ut i världen, sändes ut att verka för kyrkan
+i Tyskland, i Polen och slutligen i norden... som påvlig legat...
+
+Biskop Erik reste sig upp, men sjönk tillbaka i stolen.
+
+-- Det är du! utropade han på finska. Med sonen återvände intrycken från
+hans ungdom.
+
+-- Ja, det är jag, svarade främlingen på samma språk och under samma
+minnens inflytande.
+
+-- O, Absalon, min son Absalon, give Gud att jag kunde dö för dig!
+klagade den gamle, ihågkommande Davids sorg över den upproriske
+älsklingssonen. Give Gud att jag kunde återköpa din själ.
+
+Främlingen teg. Han måste hava kämpat en hård strid inom sig, och för ett
+ögonblick fick hans hjärta överhand, detta mänskliga hjärta, som han
+längesedan trodde sig hava dödat i fastor och botövningar. Nu kastade han
+sig med lidelsefull häftighet för den gamles fötter och utropade, åter på
+finska:
+
+-- Fader, välsigna mig! Glöm det förflutna! Jag får ingen frid utan din
+välsignelse. Skynda dig, fader, innan jag återfår makten över mig själv
+och åter reser mig upp mot dig. Fader, välsigna mig nu, nu, nu!...
+
+Om han sagt endast de första orden, är det troligt att fadern
+överväldigats av samma känslor som han och uppfyllt hans önskan. Men han
+sade för mycket, och fadern fick tid att erinra sig biskopen.
+
+-- Kom, sade biskop Erik dröjande, kom till mitt hjärta såsom den
+förlorade sonen! Kom utan villkor och förbehåll, med hela din själ, såsom
+du en dag vill träda inför din fader i himmelen, och jag vill välsigna
+dig!
+
+Den påvlige legaten for med handen över sin panna, likasom jagande bort
+en skön, men förvillande dröm, uppreste sig långsamt och yttrade med
+svävande röst:
+
+-- Du vill då icke mottaga mig sådan jag är?
+
+-- Jo, sådan du är, med hela den förlorade sonens liv bakom dig, men inom
+dig ångern, framför dig ett nytt liv och ovan dig dina fäders Gud.
+
+-- _Reverende domine episcope_, svarade främlingen, återtagande
+världsspråket, du har sagt det, och jag tackar dig, att du åter erinrar
+mig vem du är och vem _jag_ är. Det är skrivet: _propter me demittas
+patrem et matrem_. Så är jag åter den rättrogna katolska kyrkan, som
+förklarar dig för sin förlorade son och frågar dig ännu vid gravens
+portar, om du vill övergiva det drav du ätit av och återvända till
+fadershuset.
+
+-- Och jag, svarade biskop Erik med högrest panna, även han på latin, jag
+är Guds evangeliska kyrka, som icke erkänner människoläror, utan allena
+Guds uppenbarade ord, och nu frågar jag dig, Gabriel Erici, om du vill
+återvända från din påviska villolära och bekänna dig till den tro, som
+Kristus och hans apostlar hava predikat för världen.
+
+-- Du glömmer, gamle man, att sexton sekler tala till dig med _min_
+kyrkas tro!
+
+-- Tolv seklers mörker har ej förmått utsläcka det sanna ordets och den
+apostoliska tidens ljus, som Gud åter uppväckte ur natten genom sin
+tjänare Martinus Lutherus för hundra år sedan.
+
+-- Vet du icke, avfällige biskop, att oräkneliga helgon och martyrer med
+sitt blod bevittnat den sanning du vågar så djärvt försmäda!
+
+-- Ja, säger profeten Jeremias, ända ut på dina klädefållar finner man de
+rättfärdigas blod, och du säger ännu: jag är oskyldig!
+
+-- Oss äro givna himmelrikets nycklar att binda och lösa, och jag binder
+dig i den helige Petri efterträdares namn.
+
+-- Herren säger genom Hesekiel: De själar, som I fången, skall jag lösa
+göra. Och jag skall sönderriva edra örngott och fria mitt folk utur eder
+hand, att I intet mer skolen gripa dem. Och I skolen förnimma, att jag är
+Herren.
+
+-- Det är nog. Vi återse varandra på den yttersta dagen. Då skall det
+heta: _Unus evehitur, alter manet. Respice finem_; jag tvår mina händer.
+
+-- Och jag tvår min själ i den levande vattukällan. Gå, olycklige
+tillbedjare av den babyloniska skökan, två dina händer i hennes orena
+blod! Jag går förut att bedja för dig.
+
+-- Fader... nej!... Jag behöver icke din förbön. Farväl!
+
+-- Och ändock vill jag bedja. Herren upplyse dig. Farväl!
+
+En dörr öppnades och slöts åter till. Biskop Erik sjönk vanmäktig ned i
+vilstolen framför manuskriptet till den postilla, med vilken han skulle
+trösta så många själar. Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen
+hade segrat, fadern var tillintetgjord.
+
+
+  [D] På lejon och huggormar skall du gå.
+
+
+
+
+12. Brev från fröken Kerstin Fleming till
+hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,
+född Horn.
+
+
+                                        Strömsholm den 28 martis 1616.
+
+                  Hjärtans allra käraste fru Moder!
+
+Min ödmjuka och kärliga hälsning, med önskan att Gud Allsmäktig månde
+bevara kära fru Moder vid god hälsa och sundhet, det jag ock dagligen
+beder om, oss alla till hugnad i denna tidens vedermöda.
+
+Ändock jag med kunglig majestäts kurir, som återvände från Stockholm till
+Åbo, redan skickat den goda tidning, att jag lyckligen överstått denna
+farligheten på Ålands hav, vill jag dock nu, när lägenhet gives med en
+annan beskickning till Åbo, låta kära fru Moder något mer veta om det som
+tilldragit sig på denna besvärliga resan samt efter min framkomst hit
+till Strömsholm.
+
+Jag anträdde färden från Åbo den tionde i denna månad klockan sex på
+morgonen. Vi körde med fyra slädar utåt isen, kuriren först och jag efter
+med Maju och Långström, men före oss gingo två skidlöpare, som provade
+isen, om den oss bära kunde. Den dagen kommo vi lyckligen över till
+Föglö, men nästa dag lopp inte så lyckosam av, ty när vi kommit halvvägs
+mot Eckerö, mötte vi en bred råka i havsisen, där vattnet porlade fram
+rätt som en fors, och som vi inte hade en båt, måste vi vända om igen.
+När vi då kommo tillbaka till Föglö, voro där tre nya resande, som ock
+ville över till Åland, nämligen en tysk doktor och hans tolk, som hade
+med sig en tattarepojke. Som det nu var en söndag, hade vi gärna farit
+till kyrkan, om inte kuriren haft så skräckeligen brått, så han inte
+vänta kunde. Vi fortsatte resan och hade lejt fyra karlar, som sköto
+båten framför sig; därmed kommo vi över råkan och kunde jämväl hjälpa
+andra däröver, ty en stor skara folk kom från öarna och ville till
+kyrkan, vilket var rätt nöjsamt att se i det klara solskenet på den
+blanka isen.
+
+Vi hade ännu långt till fasta Åland, när himmelen begynte mulna och vi
+fingo över oss storm med yrväder. Detta blev nu så tjockt och mörkt, att
+vi inte hittade vägen och måste tillbringa natten på en kal klippa. Jag
+vet nu inte, om vi där skulle frusit ihjäl, men doktorns tolk, som var en
+gammal lustig krigsman, visste råd för allting. Han hittade drivved,
+tände en god brasa, värmde åt oss öl, som han hade med sig, och stjälpte
+slädarna så, att vi fingo tak över huvudet. Så gick den natten skäligen,
+utom att tattarepojken illfänades och beständigt makade kolen så nära
+Maju, att kjorteln sveddes och hål brändes i strumporna, det han påstod
+vara nyttigt till att hålla sig varm med i kölden.
+
+Andra dagen kommo vi lyckeligen till Eckerö. Men där fingo vi rasta i sex
+dagar, eftersom sista stormen upprivit en part av isen på Ålands hav.
+Till vår förnöjelse blev dock en stark köld på tredje dagen efter vår
+ankomst till Eckerö, så att vi kunde tåligen vänta. Dock hade tiden
+blivit nog lång, där icke den tyske doktorn, som var en besynnerligen
+lärd och berester man, förkortat dagar och kvällar med underliga sägner
+om Välskland, Tyskland och endels Hispanien. Men inte förstod jag mig på
+hans kristendom; han prisade påven och Sigismundus, viljandes intala mig,
+att vår släkt alltid varit av sådant sinnelag. K. fru Moder skall inte
+tro, att jag lät locka mig därav till villfarelse.
+
+Den nittonde var isen bleven så stark igen, att vi dristade oss på väg
+och sade _valet_ åt doktorn och krigsmannen, som ville över till
+Tyskland, men Maju tog det hurtiga avsked av tattarepojken, som henne
+amuserat på resan, att hon undfägnade honom med en brav kindpust,
+sägandes detta också vara gott att värma sig med i kölden.
+
+När vi begåvo oss ut i mörkret klockan fyra på morgonen, reste vi först
+mellan öar och klippor, men vid klockan elva voro vi ute på stora havet,
+alltid låtandes prova isen framför oss. Där vi rastade för att fodra
+hästarna, syntes intet land framför oss eller bakom oss, allenast
+himmelens moln och någon enslig klippa, med snö betäckt; men de
+förunderliga färger av solskenet på isen och molnen kan jag inte till
+fylles prisa, ty sådant är av Allsmäktig Gud, som råder över hav och land
+och allt beprytt med förgyllande fägring. Annars är intet mer att
+förtälja, än att vi lyckeligen kommo till Grisslehamnen klockan mellan
+sju och åtta på aftonen. När vi kommo fram, hade min trogne Långström
+förfrusit sitt vänstra öra, och Maju föll att sitta med domnade ben, men
+som där inte blev någon vidare skada av, kunde vi rosa marknaden och med
+glatt mod säga det villa havet farväl.
+
+I Stockholm dröjde vi två dagar hos k. fru Moders k. fränka, fru
+Ulvsparre, som mig väl emottog och var vid god hälsa. Därifrån reste vi
+till Strömsholm, efter jag inte nu gav mig lägenhet att uppvakta min
+nådiga hertiginna i Linköping. Jag kom fram på eftermiddagen och blev
+strax införd till gamla drottning Karin, som nu är av ålder vit som en
+duva och icke går ut av sitt rum annars, än till kyrkan, dit hon i
+vackert väder låter bära sig i en porte-chaise. Jag kan inte nog
+förtälja, huru nådig hon var mot mig, sägandes att jag kom som en ljusens
+ängel till Ebba i denna ensligheten och skulle nu göra all min flit att
+få henne glader igen. Undföllo henne ock de orden, att det är som snö på
+blommor, när man i unga år mister sin hjärtanskär. K. fru Moder skall
+tro, att vid dessa orden kommo mig tårarna i ögonen, efter jag nogsamt
+visste huru kär drottning Karin förr hade unga Roosen, när hon måste taga
+gamle kung Gösta.
+
+Jag undrade vid mig själv huru jag skulle finna Ebba i denna
+prövningstiden, och var mer rädder, än min sed annars är, att frambära
+ärendet mitt, för vilket jag var kommen den långa vägen. Hon var fast
+mager och blek, det jag nog hade väntat, men stilla och tålig, såsom hon
+alltid varit. När hon såg mig, vart där i förstone ett så klart solsken i
+hennes fagra anlete, att jag tänkte: nå gudskelov, ännu kan hon töa, när
+där kommer vår efter vinterfrost. Men i detsamma tänkte jag, att det jag
+med mig förde var icke allenast snön på blommorna utan fastmer hårda
+haglet, och det stack mig som en lansspets i hjärtat.
+
+Ändock Ebba Brahe tog mig så kärligt i famn, förmärkte jag snart, att hon
+var rädder för det jag hade att säga henne. Vi talade första dagarna om
+de glada dagar, när vi lekte som barn tillsamman, och om gamla
+drottningen, och om k. fru Moders hälsa och min salige frände herr Evert
+och om herr Jakob Pontusson och andra krigshjältar, men intet kny om
+konungen eller det oss båda närmast på hjärtat låg.
+
+När vi så i try dagar lekt främmande, tog jag mod till mig och sade om
+kvällen, när hon följde mig till min sovkammare, att hon skulle nu vara
+min allrakäraste vän, som hon alltid varit, och höra det som jag hade att
+henne förtro av mitt hjärtas fullhet. Varpå hon svarade, att hon nog
+visste varom det var, men det kunde så gärna vara osagt till evig tid,
+efter det intet gott kunde vara. Gud skulle nog hjälpa henne att bära det
+värsta, om så bleve nödigt.
+
+Jag sade till henne: allt därför är jag nu hitkommen, att du skall få
+veta det värsta av mig och ingen annan, ty om hela världen sade dig det,
+skulle du inte tro det, men mig skall du tro. Och när jag sagt dig det
+värsta, skall jag ock säga dig det som bättre är, nämligen att du
+härefter bliver besparad mycken sorg och ovisshet, så att du kan vända
+dig helt till Gud och vara förnöjd med vad hans goda, behageliga vilja
+är. Ty allenast med ett sådant sinnelag skall lyckan på sistone falla dig
+stadigt till.
+
+Då förtäljde jag henne allt vad k. fru Moder redan vet om konungens tal
+med mig på Kymmenegård och dolde där intet. Vid jag talade, färgades
+hennes bleka kinder röda. Hon svarade inte ett ord, när jag så talade,
+men när jag ändat, uppreste hon sig och frågade om jag drömt det, ty
+annan sanning kunde där inte vara.
+
+Jag såg nu väl det jag länge fruktat och varför jag gjort denna
+besvärliga resan, nämligen att Ebba gensade i sitt hjärta allt vad andra
+sagt henne om konungens ändrade sinnelag och höll fast vid det hoppet,
+att han nog skrivit till henne som förr, men att man henne de breven
+förhållit. Jag måste då giva henne bevis att jag talat sant, och jag kan
+inte nog tacka dig, k. fru Moder, att du på Svidja gav i min hand de två
+kärleksvisorna, som konungen diktat och mig tillsänt, den ena svenska på
+Kymmenegård och den andra tyska till Pernå. Utan dessa papper hade varken
+jag eller någon annan kunnat övertyga Ebba om huru det rätteligen var.
+Men nu lade jag dem framför henne och bad henne dem noga genomläsa,
+sammanläggandes bokstäverna i den första, som voro _Christina F._, och i
+den andra, som voro _Fleming_.
+
+Jag vet inte huru länge hon stavade dessa papperen. Hon syntes inte
+förstå dem, eller inte kunna läsa för gråt, eller äntligen misstänkte hon
+något svek därunder. Men handskriften var henne för välbekant, för att
+hon kunde längre tvivla. Då kastade hon papperen från sig och såg mig an
+med sådana ögon, som jag aldrig kunnat tro, rätt som vore jag hennes
+dödsfiende. Men jag sade till henne med gråtande tårar, att det hade jag
+inte förskyllt, aldrig hade jag sökt konungens ynnest, som skulle vara
+min största hjärtesorg, därsom jag inte visste att den skulle hava en
+snar övergång. Jag lovade henne att aldrig återse honom, med mindre han
+vore förmäld. K. fru Moder vet, att Ebba haver ett hjärta som guld, och
+när hon sig något återhämtat ifrån den första hastigheten, sade hon sig
+väl förstå, att det kunde vara så som jag sade. Men nu kunde hon inte
+säga mer; hon ville betänka sig till i morgon.
+
+Jag kastade mig på min säng och grät. Men jag hade inte legat länge,
+innan Ebba kom tillbaka, föll mig om halsen och sade, att hon nu väl
+visste jag vore hennes uppriktigaste vän; jag skulle förlåta henne, att
+hon så hastig varit mot mig och inte strax velat tro det. Vi hade då ett
+långt och kärligt tal med varandra allt tills dager vart. Hon sade mig
+allt det som henne på hjärtat låg, och k. fru Moder kan väl förstå vad
+det var, men jag skriver nu inte om det, efter det hennes sak är och icke
+min. Allenast det kan jag inte förtiga, att efter den natten har Ebba
+haft mera ro i sitt sinne än förr på länge, när hon nu vet det visst, som
+förr var så ovisst och gnagde som en orm hennes hjärta. Sveriges
+drottning bliver hon icke, men i stället bliver hon en frimodigt
+undergiven kvinna, som fått frid med sin Gud.
+
+För den skull, k. fru Moder, skall du inte banna din envisa dotter, att
+hon så dumdristeligen givit sig ut på havsens isar i detta ärendet, det
+ändock på sistone torde varit till någon fromma. Drottning Karin sänder
+sin nådiga välönskan till allt gott, och likaledes betygar dig Ebba sin
+vördnad. Gud uppehålle k. fru Moder till ett långt liv och sällhet,
+önskar
+
+             min hjärtans kära fru Moders alltid hörsamma
+                  dotter och underdåniga tjänarinna
+                         _Christina Fleming_.
+
+P. S. Långström beder ödmjukeligen påminna, att Blacken bliver väl skodd
+nu i halkan. Jag haver ock just förnummit det ryktet, att Birkholt friat
+för konungen till en prinsessa av Brandenburg. Gud give så väl vore. Lev
+väl, vergiss mein nicht.
+
+                                                               _C. F._
+
+
+
+
+13. Herr Evert Karlssons begravning
+i Åbo domkyrka.
+
+
+En solklar eftermiddag i slutet av april månad samma år 1616 trängde
+sig en talrik människoskara kring stora ingången till Åbo domkyrka. En
+blond yngling, vars kappa och hatt förrådde en lantjunkare av
+herremannaklassen, närmade sig en bland mängden stående högrest gammal
+man och frågade honom vad denna folksamling betydde. Den gamle svarade:
+
+-- De säga att herr Evert Karlssons lekamen skall föras i dag från Kankas
+till domkyrkan, och man väntar nu sorgetåget. Gud välsigne herr Evert,
+han var en ärlig herre, som far hans i tiden, och en ärlig död dog han
+för konung och fädernesland.
+
+-- Ja, sade ynglingen, hela landet sörjer herr Evert Horn. Kände ni
+honom?
+
+-- Fadern kände jag gott; jag har tjänat under honom i Liffland. Det är
+hjärteblod i Hornar och Flemingar; jag hör mera till Flemingarna, men
+heder åt den som hedras bör.
+
+-- Har ni varit av Flemingarnas folk, så har ni väl ock tjänat gamle herr
+Klas? frågade ynglingen med synbart intresse.
+
+-- Något, unge junker; dock mera hans hästar. Jag var redan för gammal
+att tjäna i bondekriget. I stället lärde jag unge herr Johan rida, honom,
+ni vet, vars oskyldiga blod rann i sanden här utanför Åbo. Det var en
+stygg gärning, herre; men Gud allena dömer människors uppsåt.
+
+-- Kände ni herr Arvid Tönnesson och hans son Ivar av Tavastesläkten?
+frågade ynglingen vidare, upprörd av dessa minnen.
+
+-- Jag såg dem på Svidja och här i Åbo. Stoltare riddare ha icke suttit
+till häst framför ledet. De fingo sin blodiga bane i Viborg, men de voro
+män, unge junker, de voro icke oskyldiga piltar, som ingenting ont
+gjort.
+
+-- Säg mig: om en man, som den förre konungen låtit dräpa, efterlämnat en
+son, är det rätt eller orätt att sonen tjänar den nye konungen, som är
+son till hans faders baneman?
+
+-- Man svarar icke vem som helst på sådana spörsmål i dessa tider. Är ni
+Sten Ivarsson av Tavastesläkten, så spörj icke en av Flemingarnas folk i
+sådana ärenden.
+
+-- Jag är hans yngre broder, Bengt Ivarsson, och är hitkommen till Åbo
+för att söka inträde i konungens tjänst, om detta annars står väl
+tillsamman med ära och samvete, svarade ynglingen trohjärtat.
+
+-- Nå det var ärligt tal. Huru kunde jag också vara nog dum att taga eder
+för den oregerlige herr Sten? Efter ni frågar mig på ära och samvete, så
+skall jag svara eder, att människors måttstock är en annan än Guds. Oss
+har han givit den lag, att vi ock skola älska våra ovänner; långt mindre
+skola vi tillräkna söner vad deras fäder brutit. Gack, unge junker, och
+tjäna med gott samvete den nye konungen! Han är en rättskaffens ung herre
+och menar väl med landet; det säger en som tjänat hans faders fiender och
+som sett sin gård brännas av den förre konungens folk.
+
+-- Jag tackar eder, svarade ynglingen och tryckte hans hand. Ni vet mitt
+namn; så säg mig ock ert!
+
+-- Stefan är mitt namn, och mitt nybygge heter Ahtiala. -- Har ni sett
+den nye konungen?
+
+-- Aldrig.
+
+-- Då kan ni i dag få se hans blida anlete. Det sägs att han själv varit
+med på Kankas vid herr Everts likbegängelse, och nu tänker jag han kommer
+till kyrkan, när de nedlägga den döde i koret. Men vill ni, så gå vi
+förut in i kyrkan, efter vi där kunna se bättre. Jag känner
+kyrkoväktaren; han skall släppa oss in.
+
+Herr Bengt följde villigt Stefan, och de insläpptes genom en sidodörr.
+Ehuru det var full dager, brunno vaxljus på högaltaret, vars omhägnad,
+likasom pelarna, var klädd med sorgflor. Alltid skumt under valven, även
+i det klaraste solsken, mottog det ärevördiga templet endast en sparsam
+dager igenom de små fönstren, där man ännu såg en och annan glasmålning
+från den katolska tiden trotsa sekler och lågor.
+
+Kyrkan var nästan tom. Endast i några familjebänkar sutto adliga fruar
+och jungfrur, som velat i tid bereda sig plats att åse högtidligheten.
+I Tottska gravkoret brann en lampa, och där knäböjde en sorgklädd,
+beslöjad kvinnogestalt på det kalla stengolvet.
+
+-- Vem beder så ensam där borta i koret? frågade herr Bengt sin
+följeslagare.
+
+-- Det är fru Sigrid Tott, som knäböjer på sin moders, drottning Karins,
+grav.
+
+-- Kände ni drottning Karin Månsdotter?
+
+-- En fattig krigsman, som vandrat mycket omkring, måste väl känna den
+enda drottning som bott här i landet. Jag kom aldrig den gång till
+Liuksiala, utan att den välsignade frun lät först undfägna mig på det
+bästa i folkstugan och sedan kalla mig upp till sig att berätta för henne
+om forna dagar. Det fanns icke en fattig på många mils avstånd, som icke
+var dag välsignade henne i sin morgon- och aftonbön, och lika blid var
+hon mot alla, hög eller låg, vän eller ovän, ja mot själva herr Olof
+Stenbock, som varit så grym mot kung Erik i tiden. Jag minns nog den dag,
+när Stenbocken stack sig undan för hertig Karl och blev skjuten som en
+eländig flykting i skogarna, huru fru Karin då lät uppsöka hans döda
+kropp och begrava honom i vigd jord, vedergällande ont med gott... Mig
+var hon synnerligen huld för att jag var en bland kung Eriks bågskyttar i
+mina unga dagar; det fick jag ofta för henne förtälja. Och för fyra år
+sedan råkade jag just komma till Liuksiala, när hon låg på sitt yttersta.
+Jag fick komma till hennes säng och säga farväl åt henne, jag med alla
+andra av gårdens folk, och hon orkade intet mer tala, men hon gav fru
+Sigrid ett tecken att läsa för henne Johannes' första epistel, som är om
+ljuset och kärleken, och vid fru Sigrid läste mitt i andra kapitlet,
+förmärkte vi alla, huru den kära gamla fruns ögonlock sakta föllo ihop,
+och i den samma stunden vart hon saligen döder. Så var det med fru Karin,
+och dotter hennes, som nu beder i koret, brås uppå mor sin; sonen kände
+jag inte; han reste världen omkring undan kung Johan. Men dottersonen,
+unge herr Åke, lärer brås uppå morfadern, varandes en ostadig och
+hårdsint herre, duktig i slagsmål, såsom ock Tottesläkten hör till de
+styvare här i landet.
+
+-- Vem är den förnäma frun, som sitter ensam i högbänken närmast altaret
+med en uppvaktande kammarjunkare vid bänkdörren?
+
+-- Det är ståthållaren herr Johan De la Gardies husfru, Karin
+Oxenstjerna, den förnämsta i Åbo. Hovtjänaren, som nu träder fram till
+bänken, lärer förmäla, att sorgetåget snart kan förväntas.
+
+Gamle Stefan hade gissat rätt, ty strax därpå intogo två härolder sin
+plats vid stora ingången, dörrarna uppslogos, och processionen visade
+sig. Först intågade krigsfolket, så många som kunnat sammanbringas hemma
+i landet, medan hären låg i fält; därefter ett antal av den avlidnes
+underlydande bönder, efter dem Åbo stads borgerskap, sedan ett stort
+antal finska adelsmän. Efter dem följde härolder och fanbärare, efter dem
+den dödes kista, buren av officerare, och näst därefter Evert Horns änka,
+Margareta Fincke, med deras ende späde son, Gustav, buren av sin amma,
+samt alla hemmavarande medlemmar av släkten Horns båda grenar, till
+Kankas och till Åminne. Närmast efter dem följde biskopen med sina
+präster, efter dem ståthållaren och slutligen konungen själv, omgiven av
+en talrik och lysande svit, alla sorgklädda. En avdelning av vakten och
+två härolder avslutade tåget.
+
+Menigheten strömmade in och uppfyllde kyrkan.
+
+En sorgmarsch uppstämdes, en mässa sjöngs, biskopen höll ett kort tal
+framför högaltaret, där kistan hade nedsatts på en matta av svart sammet,
+och därefter började konungen, såsom i fält, strids- och segerpsalmen
+»Vår Gud är oss en väldig borg», vari alla närvarande instämde. Många
+ögon fylldes av tårar, och en fuktig glans i den unge konungens blickar
+vittnade om huru kär den hädangångne varit för honom, såsom för hela
+fäderneslandet.
+
+Kistan nedsänktes i gravvalvet, omgiven av de fanor, vilka den tappre
+fältherren själv i livstiden tagit från rikets fiender.
+
+Konungen växlade några deltagande ord med änkan, fru Margareta, och med
+fru Sigrid Tott, tryckte deras händer och gick att åter ägna sig åt
+rikets angelägenheter.
+
+
+
+
+14. När konungen var sin faders son.
+
+
+Dagen därpå hade ståthållaren Johan De la Gardie föredragning i slottet.
+Konungen var uppbragt över de mångfaldiga klagomål som fortfarande
+inlupo, än från fogdarna över böndernas motsträvighet att erlägga
+resterande gärder, än från bönderna över fogdarnas olagliga
+utpressningar. De la Gardie beslöt att avleda konungens vrede åt ett
+annat håll, där den med mera skäl kunde slå ned.
+
+-- Eders nåde vet, sade han, att bönderna i Virmo och flera härader
+blivit på vintern uppviglade av konung Sigismunds utskickade och satt sig
+till öppet motvärn mot fogdarna.
+
+-- Det vet jag, Gudi klagat, genmälde konungen bistert, och att så skett
+länder icke eder till synnerlig berömmelse.
+
+-- Jag har nu lyckats gripa en av dessa utskickade på Åland, och han
+hitfördes i går afton fängslad till slottet. Vad skall göras med karlen?
+
+-- Rannsaka honom först, häng honom sedan!
+
+-- Jag har rannsakat honom med den påföljd, att han icke kan undgå repet,
+men beklagligen tyckes han endast ha varit verktyg för den rätte boven,
+som undsluppit. Han pratar i vädret om tusen saker, men förtiger
+hårdnackat det som mest är nödigt att veta. Skall jag använda
+sträckbänken?
+
+-- Låt föra in honom hit!
+
+Ståthållaren gav en befallning, och snart infördes under bevakning en med
+tunga bojor belagd äldre man i ryttaredräkt, en Herkulesgestalt med ett
+frimodigt och jovialiskt utseende.
+
+-- Ditt namn?
+
+-- Ivar Bertilsson, kvartermästare i kunglig majestäts tjänst den tiden
+herr Klas Fleming förde regementet i landet, men sedan benådad, jämte
+många andra ärliga gossar, vid eders majestäts lyckosamma uppstigande på
+tronen.
+
+-- Så? Och du har brukat min nåd till att stämpla mot min regering? Du
+har låtit skicka dig av de polske till att uppvigla folket och att
+utsprida förrädiska plakater i landet?
+
+-- Med förlov, ers majestät, en fattig karl har inte råd att bestå sig
+mer än en Gud, en kung och en tröja. Jag är en kronans hund; när man
+säger till mig: _apporte_! så resonerar jag inte.
+
+-- Gott. Du skall också bli hängd som en hund. Vem var din huvudman här
+vid stämplingarna?
+
+-- Ännu i går skulle jag förr låtit rycka tungan ur halsen på mig, innan
+jag sagt hans namn, men i natt låg jag och frös i slottstornet och fick
+tid att betänka mig. Ivar Bertilsson, sade jag till mig själv, vad pocker
+har du för tack för att du varit en stövare åt Sigismundus? Rätt som en
+fähund här du smugit dig genom landet och slitit ont, men vad gott har du
+av'et? Jo, tom mage och tom pung. Hundra gyllen skulle du få i månaden
+och har icke fått femtio på ett halvt år. Stallmästare skulle du bliva i
+Warschau, men har icke en hästkrake här i landet, utan får lunka till
+fots genom kärr och mossar. Galgen blir din lön, Ivar Bertilsson; nej, då
+kan du hellre tjäna Gustavus, om han behöver en gammal pojke, som luktat
+krut i fem och tjugu år. För si, vad nu anbelanger den stora äran att bli
+ett helgon, så betackar jag mig och missunnar den inte åt dem som äro
+därtill mera klippta och skurna än jag.
+
+-- Håll dig till saken, karl! Vem var din huvudman?
+
+-- Jaså, med förlov, efter ers majestät är så nådig och frågar, så skall
+jag ock ärligen svara. Var jag icke honom så trogen, som fäste åt klinga?
+Men som en turk och en räv har han lönat min trohet. Vet eders majestät
+hur det gick till, när jag blev knipen på Åland? Jo, det gick så till,
+att allt var redan väl beställt, vi hade fraktat en skuta, som skulle
+föra oss över till Riga, och skutan låg färdig på redden; vi skulle ro ut
+i en båt. När vi redan voro i båten, kom jag ihåg, att jag glömt i gården
+en kutting öl, som allt var behövlig i vårkylan på sjön, och gick upp att
+hämta tingesten. Då kom en långbent länsman, som hade fått korn på oss;
+jag undan och han efter. När vi så kommo till stranden, vad tror ers
+majestät att jag såg? Båten hade lagt ut från stranden, när oråd märktes
+på landbacken, och så besveko mig de hedningarna och lämnade mig i
+sticket. Nå, jag säger ingenting om att den slyngeln Sam ännu därtill
+gjorde lång näsa åt mig, efter han nyss förut hade fått stryk, men
+prästen, ers majestät, han skall för den mandaten få vrida sig som en
+mask i skärselden! Jaså, jag skulle säga hans namn? Pater Padilla
+kallades han i Warschau och sades vara biktfader åt Sigismundus. Inte vet
+jag så noga, men från Rom kom han, det är säkert, det hade han brev på.
+
+Konungen växlade några ord med De la Gardie på latin: -- Påven har tussat
+på oss sin bästa spårhund. Denne Padilla har drivit böhmarna till
+förtvivlan och injagat skräck hos alla protestanterna i Tyskland. Karlen,
+hans hantlangare, är en bulvan, som icke fått titta långt i korten, men
+torde hända han något vet, som kan vara till nytta. Häng honom icke tills
+vidare, förvara honom väl, och låt honom prata. Och du där -- fortfor
+konungen på svenska till fången -- marsch tillbaka till tornet, och säg
+till att de icke låta dig frysa. Ditt liv hänger på att du talar
+sanning.
+
+-- Hade jag velat ljuga mig från repet, så hade jag väl kunnat hitta på
+bättre sannsagor och icke stått här med dessa fyra armbanden, genmälde
+fången, i det han utleddes, med en frimodighet som icke misshagade hans
+stränge domare. Vill ers majestät bevisa sin nåd mot en gammal krigsman,
+som slagits mot far hans, så ställ sex man i ledet med goda musköter och
+befall dem att sikta rätt mot Ivar Bertilssons breda bringa. Repet har
+aldrig varit rätt i hans smak.
+
+-- Har ni något vidare att förmäla? frågade konungen De la Gardie.
+
+-- En ung man, som kallar sig Bengt Ivarsson Tavast till Kurjala,
+anhåller att få träda i eders nådes tjänst vid adelsfanan.
+
+-- Ivarsson till Kurjala? Jag har nog av hans broder Sten. Det är ett
+obändigt blod i Tavastesläkten.
+
+-- Den unge karlen likar sig till att vara mera tam, genmälde
+ståthållaren småleende. Hans släkt är en av de äldsta i landet, och många
+hänga vid namnet Tavast.
+
+-- Och har jag icke redan sökt utplåna även den blodskulden? genmälde
+konungen motvilligt. För honom in!
+
+Bengt Ivarsson inträdde. Hans kinder voro vita som snö, och konungen
+misstog sig om anledningen därtill.
+
+-- Vad? sade han strängt. Vill du bli soldat och bleknar för den konung,
+som skall föra dig i striden?
+
+Den unge mannen förmådde icke svara ett ord.
+
+-- Gå! fortfor konungen i samma ton. Mina soldater skola kunna se
+djävulen själv i vitögat. Jag behöver män och icke jungfrupiltar.
+
+-- Värdigas höra mig! stammade den unge lantjunkaren, som dock kände
+tillräckligt Tavasteblod sjuda i sina ådror vid en beskyllning för
+feghet.
+
+-- Vad har du att säga mig?
+
+-- Om jag är blek, fortfor Bengt, så värdes icke förakta mig för att jag
+tänker på mina fäder!
+
+-- Din fader och din farfader ha dött förrädares död. Om du tänker på
+dem, varför kommer du hit? Varför inväntar du icke på Kurjala den första
+polska här som kommer att befria landet från mitt tyranni och att utropa
+dina förfäder som helgon?
+
+-- Värdigas än en gång höra mig! utbrast ynglingen, nu med vredens rodnad
+på sina kinder. Därför att mina förfäder dött förrädares död, ändock de
+förtjänat en annan lön för den trohet de bevisat den de ansågo för sin
+rättmätige överherre, därför står jag nu här. Jag kommer som en
+tropliktig undersåte, efter eders majestät ingen del haver i det
+förgångna, och jag bönfaller ödmjukeligen att få erbjuda eders majestät
+min ringa tjänst, på det att icke allenast mina fäders minne må upprättas
+i mig, det de intet behöva, men att ock eders majestät för min trohets
+skull må återgiva dem äran, när eders majestät icke kan återgiva dem
+livet.
+
+Gustav Adolf hade både av medfödd mildhet och politisk klokhet sökt
+utplåna de blodiga spår hans fader efterlämnat; men han var ömtålig för
+allt som vidrörde denna sträng och kastade skugga på faderns minne. Han
+var retad förut och brusade upp.
+
+-- Sitter du till doms över din konung, dåraktige pojke, och vill lära
+honom vad rätt eller orätt är? Gå, tacka din ungdom och oerfarenhet, att
+jag icke giver dig bättre besked om en undersåtes plikter! Jag har nog av
+eder, obändige Tavaster. Min fader, som I lasten, har av oförtjänt nåd
+återgivit eder Kurjala gård, den I förverkat. Sen till, att jag icke
+tager hans gåva tillbaka.
+
+Det fanns ögonblick, när den milde Gustav Adolf påminde om sin järnhårde
+fader, sällsynta ögonblick, men detta var ett. Ynglingen, som redan varit
+beredd att böja knä för den stränge härskaren, drog sig tillbaka, till
+hälften förkrossad, till hälften i vrede. Först på slottets borggård
+återvann han besinningen och utbrast i tårar av sårad stolthet.
+
+-- O, min moder, klagade han, du hade dock rätt! Välan, mitt beslut är
+fattat. Jag erbjuder min tjänst åt Sigismund. Rätt måste jag finna, här
+eller där.
+
+-- Sök rätt hos den domaren, som allena rättfärdig dömer människors
+uppsåt! yttrade bakom honom en välbekant röst. Den gamle Stefan stod på
+borggården och hade förnummit hans avbrutna ord.
+
+-- Skall då all rätt förtrampas på jorden? utbrast ynglingen häftigt.
+
+-- Och var fann jag rätt, när jag två gånger fördrevs från hus och hem?
+Jag förtröstade på Herren och byggde min gård för tredje gången. Där led
+jag åter övervåld, men varför skulle jag misströsta? Hjälparen kom i
+nödens stund, och så kommer han alltid. I dag har jag klagat hos konungen
+över fogdens utpressningar. Konungen har lovat undersöka min sak, och jag
+hoppas få rätt, men jag förtröstar icke på furstar, jag förtröstar på
+konungarnas konung.
+
+Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt Ivarsson med befallning
+att återvända till ståthållaren, som hade något att säga honom. Ynglingen
+gick, och Stefan stannade kvar. Om en stund kom Bengt tillbaka med
+gladare uppsyn.
+
+-- Nå, vad sade jag? yttrade Stefan småleende. Står rättvisan redan för
+dörren? Det var bittida.
+
+-- Ståthållaren räknar släktskap med oss genom min moder och säger sig
+hava stillat konungens vrede. Jag får ännu icke visa mig på en tid, men
+till midsommar tror han förvisst att jag får tjäna vid adelsfanan.
+
+-- Ja, det trodde jag om vår unge herre och konung. Han är hastig till
+mods som hela sin släkt, men han ångrar sig snart, och då är han blid som
+solsken. Gud vare lovad för sådana furstar. Nu skall rätt råda och orätt
+vika. Men i allting skola vi hava vår tröst till Herren allena.
+
+
+
+
+15. En midsommardag vid Trollböle.
+
+
+Trollböle heter en liten gård på östra kusten av den långt framskjutande
+halvön Hangö, som bildar sydspetsen av det finska fastlandet. Nejdens
+hela lynne förklarar de folksägner, som givit upphov åt gårdens namn.
+Halvöns ryggrad av ödsliga berg, där trollen trivas i klyftorna, reser
+sig tätt bakom gården. Tre små täcka och hemlighetsfulla insjöar mellan
+bergen, enkom skapade till skogsfruns speglar, uttömma sitt överflödiga
+vatten genom en liten förtjusande å, som slingrar sig mellan branta
+stränder till havet, matar en flitig kvarn och i sin mynning är en
+älsklingslekplats för stimmande fisk. Men när man, följande åns
+slingringar, nedstiger från de skrovliga bergen till gården på
+sluttningen, öppnar sig med ens en bländande utsikt över Pojo vik och den
+lilla staden Ekenäs med dess vita kyrka och rödmålade hus på motsatta
+stranden.
+
+Det är sant, att vid tiden för denna berättelse drog ännu ingen järnväg,
+såsom i våra dagar, sin raka vall med de frustande lokomotiven närmast
+havsstranden nedanför gården, men så stod i dess ställe urskogen hög över
+alla berg och sandslätter på halvön. Trollböle, som nu är fattigt och
+glömt, var då en förmögen gård, som svedjade skogen och hade sin binäring
+av sjöfart på Reval. I dag var allt ordnat till högtid: äldste gårdssonen
+firade sitt bröllop med gamle Stefans sondotter från Ahtiala, han, som
+förr bott på Hangö, där de unga då plockat lingon i skogarna.
+
+Det var midsommardag klockan ett på eftermiddagen. Gården var folktom,
+emedan alla voro i den med löv och blommor utsirade stadskyrkan, där
+brudparet vigdes. En femtonårig vallflicka satt ensam på bergsluttningen,
+vaktande gårdens kor. Hon företog sig att sjunga i ensamheten:
+
+             Och jungfrun hon gick sig i berger och mo.
+                 Hillevo, hallevo!
+             Nu haver jag mistat min silkelesko.
+                 Hallevo, melido!
+             Vem kunde det tro?
+             Nu går jag så barfot som kalvar och ko.
+                 Sio!
+
+             Och skogsrå hon traskar i hasselemo.
+                 Hillevo, hallevo!
+             Och haver du hittat min silkelesko?
+                 Hallevo, melido!
+             Jo, det skall man tro;
+             sexhundra små trollbarn ha fått den till ho.
+                 Sio!
+
+Medan hon sjöng, steg hon upp på höjden, för att se om icke brudtåget
+redan var synligt på vägen från staden. Ingen syntes, hon kände sig
+ensam, berget och skogen voro hennes enda förtrogna.
+
+Det väntade brudtåget ledde hennes tankar till den dag när hon själv
+skulle stå brud. Hon stannade vid en gammal mossbevuxen tall, klappade
+honom kärligt och sjöng nu i en annan ton:
+
+                      Och när jag står brud,
+                      så är jag så fin
+                      i pärlor och skrud,
+                      som gyllande skrin,
+                      och då säger prästen amen.
+
+                      Men tallen i skog
+                      min fästeman är,
+                      han tager mig nog,
+                      han har mig så kär,
+                      och nu säger berget amen.
+
+-- Det är en gammal fästman du fått, sade en förnäm adelsjungfru, som
+plötsligt uppenbarade sig med sin tjänarinna på berget och hört flickans
+sång.
+
+-- Han är nog så bra som en annan; han springer icke ifrån mig, han,
+svarade flickan och klappade åter lekfullt den trogne vännen.
+
+-- Har du hört när man väntar krigsfolket hit ifrån Hangö?
+
+-- Nej, vad hon säger! Krigsfolket? Vad skulle de göra här, när de få
+slåss därborta?
+
+-- Vet du icke att det nu är fred i landet, och nu kommer krigsfolket hem
+från kriget. Har du icke hört freden kungöras i kyrkan?
+
+-- Nej, vad hon säger! Är det fred? Nu skall stallpelle bli arger, för
+han tycker inte om krigsfolk, och oxa blir odrägliger, när han vädrar en
+knekt. Men där komma de; hi och hej!
+
+Och med flygande hår sprang flickan utför berget, för att betrakta
+brudtåget. I detsamma kom hon ihåg sin fattiga dräkt och slank in i
+badstugan, från vars glugg hon hade fri utsikt.
+
+Tåget närmade sig nu gården, företrätt av två spelmän till fots, av vilka
+den ene frampinade besynnerliga toner ur ett stort konstigt valthorn,
+medan den andre av alla krafter slog trumma. Efter dem följde två talmän
+åkande, sex brudsvenner ridande och sex brudtärnor åkande. Sedan följde
+brudparet, därefter kyrkoherden, mäster Sigfrid, åkande vid sidan av
+brudens farfar, sedan brudparets föräldrar och därefter övriga gäster.
+Den alltifrån hedendomen såsom helig ansedda eken hade sin tillbörliga
+andel i festtåget. All ungdomen bar ekkvistar i händerna, bruden bar
+kring sin panna en krans av eklöv och blåklint, medan brudparets och
+många andras seldon voro smyckade med fältens blommor.
+
+När man hunnit till gården, ledsagades brudparet i procession till den
+med ryor, löv och blommor festligt prydda stugan, där man först sjöng en
+psalm och sedan fick höra ett välkomsttal av den vördige mäster Sigfrid.
+Först därefter intogo vederbörande sina hedersplatser, och nu kringbjöds
+välkomstbägaren, en silverpokal från kung Göstas tider, fylld med starkt
+kryddat öl. Brudparet skulle dricka alla till, och en tenntallrik på det
+stora bordet påminde gästerna om att därvid lägga en skärv åt stupade
+fattiga soldaters änkor och barn. Därefter spredo sig gästerna. En del
+stannade vid ölet i stugan; andra gingo ut till det enstaka höga
+Trollberget i söder, vid vars fot upprann en helig källa, där man hade
+för sed att offra slantar, nålar och knappar, alldeles som i den hedniska
+tiden. Brudgummen hade redan kvällen förut varit nog förtänksam att där
+nedlägga en silverpenning åt skyddsandarna, och när nu bruden efter
+gammal sed offrade i samma källa en bröstnål av silver, trodde man sig
+hava blidkat naturmakterna.
+
+Några funnos likväl, som ännu icke ansågo detta tillräckligt. En äldre
+kvinna fann det vara alldeles nödvändigt att också blidka jungfru Maria.
+Hon trädde fram med en kruserlig nigning, doppade i källan en liten kvast
+av nio sorters olika blommor, bestänkte bruden med »vigvattnet» och gick
+sedan med dessa blommor nio gånger kring samma unga brud, under det att
+hon långsamt framsade följande besvärjelse:
+
+             Jungfru Maria gick sig i grönan lund,
+             trampade ormen på häla;
+             vad månde jag nu i denna stund
+             åt vänaste lilla bruda begära?
+             Sex ting fylla lador och kamrar väl:
+             rund säck, mång' barn och lång livstid säll,
+             god sundhet, kärlek, som icke sviker,
+             och sist att få komma i himmelrike.
+
+Därpå skulle bruden fästa blomsterna vid sin barm och lägga dem till
+natten under sin huvudgärd.
+
+Nu framträdde bland sällskapet en äldre axelbred man, som med mycken
+fyndighet sökt att dölja bristerna i sin slitna ryttardräkt under
+högtidens blommor och eklöv.
+
+-- Vad nu? sade han med en förtrolig nick, såsom till en gammal
+bekantskap. Huru står det nu till med katekesen? Vad säga biskop och
+konsistorium om att en så renlärig person som mor Agneta från Tovön
+intalar folket sådana vidskepelser?
+
+-- Nå, det må jag säga, genmälde hon, förunderliga ting får man se här i
+världen! Det är sannerligen första gången en sådan gammal öltratt som
+Ivar Bertilsson lämnar stånkan innan sista droppen är tömd. Biskop och
+konsistorium lära väl icke mindre förundra sig, när en sådan ärkepapist
+som besagde Ivar Bertilsson, den där nyss gick i påvedömet upp över
+öronen, med en fart blivit bättre kristen än annat hederligt folk. Och nu
+tager han sig för att predika, den där!
+
+-- Å fy skäms, att tycka illa vara för så litet, återtog mannen i den
+slitna jackan med samma godmodiga framfusighet som alltid utmärkt den
+manhaftige kvartermästaren Ivar Bertilsson. Kommer ni ihåg när jag tog er
+med båda händerna om nacken och kysste er mitt på Pojo kyrkbacke? Nå, det
+är allt tider sedan. Är ni led vid er man, så knyck bara i mig; jag står
+väl hos kunglig majestät och kronan, alltsedan jag såg Gustavus i ögonen
+utan att blinka. Ni må tro han tyckte att jag var en karl, och jag
+förstod att det kan bli en krigsman av honom med tiden, bara han får
+bättre förstånd att sköta hästar. Det har jag sagt honom, och sedan jag
+nu givit Sigismundus på båten, så är jag kunglig majestäts tropliktige
+hovslagare och första karl vid mönstringarna. Men si, det går över ert
+förstånd, strömmingssaltare! En sak ångrar jag, och det är att jag ej
+beställde ett lagom rep åt den oduglingen Sam. Nå patern, ja han skulle
+vara en rar konfekt åt Belsebub. Men vad det angår, att jag skulle hava
+lämnat stånkan halv, så är det lasteligt tal om en krigsman. Visst blev
+hon halv, för det jag väntar få se adelsfanan rida fram här på
+landsvägen. Men säg, må de nu hinna dricka allt tomt, innan jag hinner
+tillbaka till stugan?
+
+Mor Agneta hade tåligt avbidat det långa talets slut, i hopp att få svara
+med ord och inga visor, men hennes hopp blev besviket. Tre eller fyra
+fänikor söderifrån kommande kavalleri närmade sig i sakta skritt och läto
+från sin trumpeter höra en munter hälsning. Det var mest ungt folk, men
+som redan bestått mången het dust och nu glada återvände till
+fäderneslandet. De hade prytt sina stormhattar med gröna kvistar och
+instuckit blommor i musköternas mynningar, likasom hade även de varit
+bröllopsgäster.
+
+Emellertid voro ryttarna icke inbjudna till bröllopet, där intet visthus
+kunnat stå ut med deras friska aptit; och så van en krigare var i dessa
+oroliga tider att komma som objuden gäst varhelst han behagade, skulle
+fänikorna sannolikt ridit Trollböle förbi, därest icke anföraren
+oförväntat kommenderat halt. Anföraren var Klas Fleming, och anledningen
+till hans order var ett oförmodat möte med hans syster Kerstin Fleming,
+som kommit från Svidja för att här få trycka hans hand, innan han en
+kvart mil härifrån svängde av åt väster på vägen till Åbo. Fröken Kerstin
+hade varit nog förtänksam att även ihågkomma sin broders folk, och hennes
+tjänare hade i staden uppköpt allt som behövdes till den enkla måltid de
+nu hade i ordning på bergsluttningen invid landsvägen.
+
+Medan alltså de båda syskonen Fleming under förtroliga samtal tagit plats
+på en av bergets naturliga vilobänkar, sutto ryttarna muntert av och läto
+den opåräknade undfägnaden smaka sig väl. Bröllopsgästerna fingo
+likaledes ett oförväntat nöje av denna anblick. Ivar Bertilsson ansåg sig
+som en självskriven gäst även vid detta andra gästabud, blandade sig med
+viktig min i ryttarnas upplösta leder, sparade icke nyttiga lärdomar för
+den oerfarna ungdomen och delade broderligt deras bröd, fläsk och öl.
+Hästarna voro, i hans tanke, under all kritik. Han skulle icke vara det
+minsta förvånad, om han hörde dem grymta. Och huru voro de skodda sedan!
+Käringar hade skott dem; gingo de icke som kattor på hal is! Och vad
+sadlar och remtyg angick...
+
+-- Nå, nu kan det vara nog, avbröt honom en skäggig veteran, som ledsnat
+vid detta prat. Vad har han ridit för kameler i sina dagar, efter han
+icke bättre förstår sig på våra finska stridskampar? Håll ut en stund i
+ett gott napptag, så skall han få se de lättfärdiga polska och ryska
+grannlåtshästarna flåsa efter andan, så att de storkna, medan våra kampar
+bli muntra först när de fått betänka sig någon timme i värsta leken. För
+resten skall jag säga honom, kamrat, att är ryttaren bra, nog får han
+folk av hästen.
+
+-- Det är just det jag har sagt Gustavus, återtog konung Sigismunds
+tillämnade stallmästare med sin vanliga tvärsäkerhet, i det han hämtade
+andan efter en ny klunk. Men vem frågar nu för tiden efter en gammal
+krigsmans råd? Pojkar, som redo käpphäst när jag suttit tjugu år i
+sadeln, mena sig nu förstå den saken bättre. De skulle ha sett Svidje
+Klas, som folk kallade sotnäsan! Det var en karl att rida tvärt igenom
+muren, så att det rök om honom.
+
+-- Red han icke tvärt igenom stenmuren, så kunde han väl sätta över den,
+inföll gamle Stefan, som ock vandrat ut från bröllopsgården för att se
+huru nutidens ungdom redde sig i stigbyglarna. Nog hade jag suttit i
+sadeln i tjugu år, när Ivar Bertilsson ännu red käpphäst; men icke
+tilltror jag mig därför att undervisa Gustavus.
+
+Vid dessa ord framträdde ur skaran en ung ryttare och räckte veteranen
+från kung Göstas tider trohjärtat handen.
+
+-- Guds fred, fader Stefan! Tack för ett gott råd på Åbo slotts
+borggård!
+
+-- Min själ är det icke unge herr Bengt Ivarsson från Kurjala! utropade
+den gamle överraskad. Jag väntade icke så snart återse eder.
+
+-- Och ni väntade icke att återse mig som simpel ryttare vid adelsfanan?
+Men det kan vara så gott att tjäna sig upp i graderna med eller utan
+förfäder. Varje släkte må bära sin egen skuld eller sin egen ära. Jag har
+nu tjänat kungen som knekt jämnt ett år och lärt mig att rida en ovän på
+livet; vill nu kungen göra mig till kornett, så gör han det för min egen
+skull och icke för det att jag heter Tavast.
+
+-- Rätt så, unge man, genmälde gamle Stefan och besvarade kraftigt
+handtryckningen. Nog blir det karl av eder, herr Bengt, och en så bra
+karl, som någonsin burit det frejdade Tavastenamnet. Med sådant folk
+skall vår konung gå med seger till världens ände.
+
+
+
+
+16. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar.
+
+
+Klas Hermansson Fleming var en av dessa den energiska handlingens män,
+som tala föga, emedan de beständigt äro upptagna av att omsätta tanken i
+praktiska verk. Han kunde känna både djupt och varmt, men dessa känslor
+lågo begravna under ett finskt lugn, som de, vilka icke kände honom,
+ansågo för flegma. Systern Kerstin förenade hans energi med en vekare
+själ och ett livligare lynne. Hon kunde tala och svärma; känslan fick
+ofta makt över henne, men såsom brodern översatte sina tankar, så
+översatte hon sina känslor i handling.
+
+De sutto vid varandras sida på klippan, medan solen begynte sänka sig
+emot väster. Sedan de växlat förtroliga ord om sina närmaste och sig
+själva, förde Kerstin samtalet på freden i Stolbova och frågade vad
+hennes broder tänkte därom. Han sammanfattade sin mening på sitt vanliga
+korta sätt:
+
+-- Ryssland är bundet, Polen vanmäktigt, Finland får lugn att växa i
+kraft, och Sverige är på väg att bliva en stormakt.
+
+-- Sverige har segrat med Jakob De la Gardie och Finland med Evert Horn.
+Jag tycker om att de dela så.
+
+-- De la Gardie och Horn ha gjort mycket; men nu börjar konungen växa
+sina fältherrar över huvudet. Han går längre än sina lärmästare.
+
+-- Men han kan stupa i fält som Evert Horn.
+
+-- När har en konung stupat, innan han uppfyllt sitt värv?
+
+-- Jag har hört sägas, att Harald Hårfager glömde sitt rike för en
+trollkvinna.
+
+-- Glömde han? Nå, då tog han igen det. Ebba Brahe tröstar sig, och
+konungen har längesedan gjort det.
+
+-- Jag talar icke om henne, som skulle ha blivit den värdigaste
+drottning. Det finns prinsessor som vore mindre värdiga.
+
+-- Är du svartsjuk?
+
+Kerstins kinder övergötos med en glödande rodnad, och det harmade henne.
+Hon svarade: -- Man är svartsjuk endast på sina likar.
+
+-- Var lugn. Kärleken är en barnsjukdom, och konungen är icke mera ett
+barn.
+
+-- Är du viss därpå?
+
+-- Så viss, att det blir med rikets råd han kommer att överlägga om sin
+nästa kärleksförbindelse.
+
+-- Och likväl kan han drömma!
+
+Riddaren, som icke var någon drömmare, uppstod.
+
+-- Mitt folk är marschfärdigt, jag måste nu lämna dig. Farväl, Kerstin!
+Det är skada, att du icke är en född prinsessa av Brandenburg, då du dock
+är född drottning. Men -- du är en Fleming; jag vet ej vad du har att
+avundas en Brandenburg.
+
+Och han avlägsnade sig med hastiga steg. Kort därefter satt han åter i
+spetsen för sin trupp och red bort.
+
+Kerstin Fleming blev tankfull kvarsittande på klippan och återkallade i
+sitt minne sagan om den farliga punkten på firmamentet. Det var nu allt
+förbi, som en spöksyn; hon hade förblivit trogen sig själv och sin
+vänskap. Hädanefter skulle hennes stjärna tindra obemärkt, långt från
+troner och faror.
+
+Då närmade sig henne mäster Sigfrid, som kom från bröllopsgården. Hon
+kallade honom vid namn och bad honom taga plats vid hennes sida.
+
+-- Återvänder ni redan till staden, vördige fader? frågade hon.
+
+-- Jag har lämnat därinne dem som fröjdas åt detta livet. Vid min ålder
+tänker man på det tillkommande.
+
+-- Jag har något att tacka er för, mäster Sigfrid. Minns ni, att ni en
+gång har ställt ett oförståndigt barns horoskop? Ni förutsade något, och
+det har inträffat. Bruka edra förutsägelser alltid slå in?
+
+-- Jag kan misstaga mig. Människan spår och Gud rår. Allrakäraste fröken,
+tro hellre spåmannen i edert samvete; han ljuger aldrig.
+
+-- Mäster Sigfrid, ni talade om er ålder. Vet ni väl, att ni är yngre än
+jag? Ni kan vad jag icke mera kan -- ni kan drömma.
+
+-- Alla människor kunna drömma.
+
+-- Icke jag. Minns ni vad ni en gång sade mig: det är något som dör i den
+människa, vilken står Jupiter mot. Ni sade sant: det är förbi med min
+konst att drömma. När någon kastat sitt hjärta i elden och det brunnit
+till aska, drömmer man icke mer.
+
+Mäster Sigfrid betraktade henne förvånad och nästan med stränghet.
+
+-- Det är icke möjligt, det strider mot Guds vilja och mot naturens
+lagar. Hjärtat är ett illfundigt ting; det ställer sig som vore det aska,
+och då glöder det som en kolmila i osynliga djup. På det rum, där vi stå,
+drömmer naturen om en ny himmel och en ny jord. I den stund vi här stå,
+drömmer seklet om kommande sekler, våren om sommar och minuten om
+evighet. Skulle ni ensam vara utan framtid och utan själ?
+
+-- Vördige fader, jag vet, att sädesmannen sår korn i askan, och Gud kan
+väl utså i mig ett nytt liv. Förklara för mig vad ni sade om denna vår
+tid. Är han ung eller gammal?
+
+-- Han är gammal av seklernas arv, och han är ung av det tillkommandes
+livskraft. Jag väntar att ännu med dessa mina gamla, slocknande ögon få
+skåda förunderliga ting. Jag väntar Antikrist, som skall föregå de
+yttersta tiderna.
+
+-- Huru, vördige fader? Ni väntar Antikrist, och ni säger dock att vårt
+tidevarv är ungt av det tillkommandes kraft?
+
+-- Ja, jag vill icke dölja för eder, min kära unga fröken, att
+besynnerliga tecken nu i två år visat sig uppå himmelen och stadigt
+fortfara, så att ju en blinder kan märka någonting stort och fruktansvärt
+vara i kommande. Icke allenast att man mångenstädes sett krigshärar
+strida i luften, kommande nordanefter och mötande andra ifrån ostsunnan,
+eller att tecken nu ske i solen och månen och havens vågor mycket bullra,
+som Skriften förutsäger. Fast märkeligare är, att Mars, Jupiter och
+Saturnus nu stå i en sådan konjunktion, som näppeligen varit någon tid
+förr, och faselige kometers dimbor utbreda sig över världen, de där oroa
+samteliga planeter och likasom rycka med sig himmelens krafter. Detta
+betyder, att vi nu snarligen måste förvänta ett sådant stort, långvarigt
+och gruveligt krig, som icke haver varit sedan hedningarnas tid, och lära
+väl Gog och Magog nu icke underlåta att uppresa sig mot kristenheten,
+havande sitt huvud i Antikrist, syndens människa. Men si, just när sådana
+svåra tider tillstunda, utrustar Gud sitt folk med en ny kraft, så att
+det varder såsom ett ungt lejon, till att stadigt emotstå den kommande
+vedermödan. Och det är min _sententia_, efter mitt ovissa förstånd, att
+besynnerligen Sveriges rike med Finland, som är dess utanverk, denna
+tiden skall uppstiga till större välmakt och styrka än någon tid förr och
+alltså varda den Mikael, vars harnesk är Gud och vars ljungande svärd
+skall nedlägga Antikrist. Därtill haver Gud kallat sin utkorade hjälte
+Gustavus Adolphus, vars tecken mäster Tycho redan i mina unga dagar såg
+på himmelen i den stjärnbilden Cassiopea. Han skall göra't.
+
+-- Sade jag icke rätt, fader? Ert tal är som när man drömmer vid aderton
+år. Men ni säger intet om er själv. Och jag har dock en gång hört er
+drömma om ett högt, härligt torn, där stjärnhimmelen låg utbredd i sin
+klarhet så nära framför er, att ni nästan kunde omfamna skapelsen. Jag
+har hört er drömma om de skönaste instrumenter, vilka människans snille
+uppfunnit för att utforska rymderna, och de voro edra. Ni var ung, ni var
+rik, och ni riktade stjärnkunskapen med de mest förvånade upptäckter.
+Under edra fötter låg världen, och över er stod endast Herren Gud.
+
+-- Ja, så var det, så syntes det mig, sade den, gamle mästaren tankfull.
+»Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.» Men
+lovad vare Gud, att jag från dessa frestande drömmar uppvaknade gammal
+och glömd i min fattiga koja, vid mina bräckliga hemgjorda rör och
+cirkelmått. Ho är jag, Herre, att jag vill mästra din skapelse? Var var
+jag, när morgonstjärnorna lovade dig?
+
+-- Därför att ni är ödmjuk, fader, har dock Herren givit er profetians
+ande och vishet att läsa stjärnornas skrift. Ni kan icke förneka Guds
+gåvor. Vad säger ni om er själv?
+
+-- Jag är den myran, till vilken Herren sade: gack, drag ditt strå, och
+bliv förgäten! Jag är i dag en profet, och ingen tror mig; jag är i
+morgon borta, och ingen minns mig. Kanske skall efter långa tider någon
+enslig vandrare stanna om kvällen på bergen vid Pojo vik, tänka på någon
+gammal saga ifrån sin barndom och säga till sig själv: här vandrade i
+forna dagar en man, som trodde sig kunna läsa Guds skrift på himmelen.
+Jag har glömt hans namn; han levde i ett okunnigt tidevarv, när man ännu
+trodde på stjärnornas inflytande.
+
+-- Ja, fader, det är möjligt att ni har rätt. Men då, när vårt land är
+omstrålat av ett högre och klarare ljus, då skall man åter framleta ert
+namn ur de gamla böcker och säga till varandra: han var den förste lärde
+forskaren, som Finland födde åt vetenskapen och världen. Han var fattig
+och förgäten, han led stundom förföljelse, ofta otack; men se, vilka ting
+han uträttat med sina små hjälpmedel, och se, vilken rad av efterföljare
+han funnit på forskningens bana! Så är det nu ringa konst eller ära att
+bygga det färdigt, som företrädare grundlagt; men det är ära, att bygga
+en grund, som består genom tidevarven.
+
+-- Kära unga fröken, ni sade mig nyss, att jag var yngre än ni. Men när
+har väl jag i mina skönaste ungdomsdrömmar kunnat måla så fagra rosor på
+aftonhimmelen, som ni nu målar för mig vid horisonten av eftervärlden?
+Tack för att ni gjort en gammal fattig man rikare och lyckligare än
+mången som vandrar i livets fagraste blomning! Solen går ned; låt oss
+prisa Gud!
+
+Och såsom hade hela naturen villigt följt denna uppmaning, spred sig vid
+den gamle mästarens ord ett glödande skimmer över havsviken, stränderna,
+bergen och skogarna. Näktergalen slog sin drill i en hög ek vid
+havsstranden; taltrasten besvarade hans hälsning från en fura på berget;
+brudvisor ljödo från Trollböle gård, och vallflickan, som icke var bjuden
+till bröllopet, sjöng med klar röst sin ensliga visa vid stranden av ån.
+Midsommarnatten sänkte sig tyst och doftande över nejden, utan mörker och
+utan sorg. Landet hade framför sig fred och välmakt, naturen hade framför
+sig sommar och frukt. Den snöiga, bistra norden drömde än en gång om sin
+lyckliga ungdomsdröm.
+
+----------------------------------------------------------------------
+
+                              INNEHÅLL.
+
+
+   1. Storm i skärgården.                                         3
+
+   2. Om tiden för denna berättelse och om den brune mannen.     10
+
+   3. Om färden till Ekenäs och om ett kronans skepp.            17
+
+   4. Stjärntydaren.                                             24
+
+   5. Om en solstråle i hösten.                                  34
+
+   6. Den farliga punkten på firmamentet.                        42
+
+   7. En natt och en morgon på Kymmenegård.                      51
+
+   8. Helsingfors lantdag.                                       60
+
+   9. Vinterafton i ödemarken.                                   68
+
+   10. En sammansvärjning.                                       76
+
+   11. Den gamla och den nya tron i kamp om människohjärtan.     85
+
+   12. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru
+   Anna Gyllenbögel, född Horn.                                  93
+
+   13. Herr Evert Karlssons begravning i Åbo domkyrka.          100
+
+   14. När konungen var sin faders son.                         105
+
+   15. En midsommardag vid Trollböle.                           112
+
+   16. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar.                       120
+
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UNGDOMSDRÖMMAR ***
+
+***** This file should be named 27249-8.txt or 27249-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/2/7/2/4/27249/
+
+Produced by ronnie sahlberg, Torbjörn Alm and the Online
+Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/27249-8.zip b/27249-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..8c506c0
--- /dev/null
+++ b/27249-8.zip
diff --git a/27249-h.zip b/27249-h.zip
new file mode 100644
index 0000000..ba3ec02
--- /dev/null
+++ b/27249-h.zip
diff --git a/27249-h/27249-h.htm b/27249-h/27249-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..41afa37
--- /dev/null
+++ b/27249-h/27249-h.htm
@@ -0,0 +1,4728 @@
+<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN"
+"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">
+<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml">
+<head>
+<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=iso-8859-1" />
+<title>
+The Project Gutenberg eBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius.
+</title>
+
+<style type="text/css">
+/*<![CDATA[  XML blockout */
+<!--
+    p                 {margin-top: 0.5em; text-align: justify; margin-bottom: 0.5em;}
+    body              {margin-left: 11%; margin-right: 10%;}
+    a                 {text-decoration: none;}
+    h3                {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.4em}
+    .pncolor          {color: silver;}
+    .footnote .label  {position: absolute; right: 84%; text-align: right;}
+    .footnote         {margin-left: 10%; margin-right: 10%; font-size: 0.9em;}
+    .fnanchor         {vertical-align: super; font-size: .8em; text-decoration: none;}
+    .figcenter        {margin: 2em auto 2em auto; text-align: center;}
+    div.ce p          {text-align: center; margin: auto 0;}
+    table             {margin-left: auto; margin-right: auto; clear: both;}
+    .pagenum          {display: inline; font-size: x-small; text-align: right; position: absolute; right: 2%; padding: 1px 3px; font-style: normal; font-variant:normal; font-weight:normal; text-decoration: none; background-color: inherit; border:1px solid #eee;}
+    div.ra p          {text-align: right; margin: auto 0;}
+    hr.major          {width: 65%; margin-top: 2em; margin-bottom: 2em; border:none; border-bottom:1px solid black; clear:both;}
+    hr.silver         {width: 100%; margin-top: 2em; margin-bottom: 2em; border:none; border-bottom:1px solid silver;}
+    h2                {text-align:center; font-weight: normal; font-size: 1.6em}
+// -->
+/* XML end  ]]>*/
+</style>
+
+</head>
+<body>
+
+
+<pre>
+
+The Project Gutenberg EBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Ungdomsdrömmar
+       historisk berättelse
+
+Author: Zacharias Topelius
+
+Release Date: November 12, 2008 [EBook #27249]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UNGDOMSDRÖMMAR ***
+
+
+
+
+Produced by ronnie sahlberg, Torbjörn Alm and the Online
+Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+
+</pre>
+
+
+<div class='ce'>
+<p style='font-size:2em;'>ZACHARIAS TOPELIUS</p>
+<p style='font-size:3em; margin-top:1em;'><b>UNGDOMSDRÖMMAR</b></p>
+<p style='font-size:1.5em; margin-top:2em;'>* * HISTORISK BERÄTTELSE * *</p>
+</div>
+
+<p style='line-height: 8'>&nbsp;</p>
+
+<div class='figcenter'>
+<img src='images/g001.jpg' alt='publisher device'
+style='width: 100px; height: 103px;' /><br />
+</div>
+
+<div class='ce'>
+<p style='font-size:1em; margin-top:1em;'>Stockholm. Albert Bonniers förlag</p>
+</div>
+
+<hr class='silver' />
+
+<div class='ce'>
+<p style='font-size:1.0em; margin-top:4.0em;'><i>Copyright. Albert Bonnier 1912.</i></p>
+<p style='font-size:1.5em; margin-top:4.0em;'>STOCKHOLM</p>
+<p style='font-size:1.0em; margin-top:0.5em;'>ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1912</p>
+</div>
+
+<hr class='silver' />
+
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='STORM_I_SKRGRDEN' id='STORM_I_SKRGRDEN'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_3' name='page_3'></a>3</span>
+<h2>1. Storm i skärgården.</h2>
+</div>
+
+<p>Två gamla fiskare stodo på den klippiga stranden
+av Tovön i Ekenäs skärgård vid sydfinska kusten och
+hängde sin not att torka, sedan de förgäves sökt att
+draga ett varp i den växande stormen. Tjockan,
+blandad med snö och regn, drev in från sjön, insvepte
+ön och klängde sig som täta, virvlande ullflagor i tallarnas
+kronor. Vinden var ostlig, ett streck på syd; han
+kom från Ingermanlands ödsliga kärr, hade vuxit av
+luftdraget i Nevans floddal, därifrån sträckt sin flykt
+över Finska viken samt arbetat sig upp till fullt raseri,
+när han nådde nyländska skärgården. Så långt man
+kunde se, där tjockan tidtals glesnade, stodo alla
+undervattensgrund i vitt skum, och bränningarna fräste tornhögt
+mot alla framspringande bergsuddar på vindsidan.</p>
+<p>De två männen hade stillatigande slutat sitt göromål
+och voro redo att återvända till sin stuga, när ett
+för stormen drivande fartyg icke långt från kusten
+otydligt skönjdes i snötjockan och ådrog sig deras uppmärksamhet.
+Påtagligen hade seglaren förlorat sitt
+roder i brottsjöarna eller möjligen avstött det mot
+något grund, från vilket vågen i nästa ögonblick åter
+lyft honom bort, ty han drev redlös för sidan, hans
+klyvare fladdrade i trasor, och ett revat märssegel,
+som han ej lyckats bärga, påskyndade numera endast
+hans undergång.</p>
+<div><span class='pagenum pncolor'><a id='page_4' name='page_4'></a>4</span></div>
+<p>&mdash; Han har ej långt kvar, den där, yttrade buttert
+den ene fiskaren, i det han höll handen över ögonen,
+medan regnet slog honom mot ansiktet.</p>
+<p>&mdash; Det är en Rigabo, genmälde den andre. Bra
+sjöbåt i lagom kultje, men hin och inte jag ville styra
+honom när roderhakarna sprungit.</p>
+<p>&mdash; Varför höll sig inte den dumlingen utanför
+Jussarö, där han haft rent vatten? återtog förste notkarlen.</p>
+<p>&mdash; Varför? menade den andre med ett strävt löje.
+För att vår vassbuk är fetare, och han ville dela
+fångsten med oss. Men det är så gott att vi göra
+båten klar, Simon: han kommer aldrig helskinnad över
+Fagerströms grund.</p>
+<p>Det visade sig snart, att karlen vid noten kände
+sitt farvatten. Inom mindre än fem minuter låg skonerten
+på grundet, kastades ett par gånger framåt under
+våldsamma stötar, blev därefter liggande orörlig på
+sidan och överspolades av bränningarna.</p>
+<p>Grundet låg endast hundra famnar från stranden.
+De två männen voro redan i båten och ansträngde
+sina seniga armar för att roende uppnå vraket.</p>
+<p>Efter en timmes hårt arbete återvände de med
+sex skeppsbrutna till det smala sund, som förde till
+en skyddad båthamn vid Tovön. Tre av skonertens besättning
+hade funnit sin grav i vågorna.</p>
+<p>De överlevande fördes till fiskarestugan, värmdes
+och torkades vid en sprakande brasa samt undfägnades
+med bröd, strömming och kokta rovor. Tre bland dem
+voro väderbitna sjömän, talande endast tyska, och det
+befanns att deras kapten hade gått till bottnen. De tre
+övriga hade varit passagerare ombord på det förolyckade
+fartyget. En talade svenska; två sökte förgäves
+göra sig förstådda med en blandning av polska,
+ryska och tyska. Fartyget hade varit destinerat från
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_5' name='page_5'></a>5</span>
+Riga till Viborg med korn och ärter, sprungit läck och
+sökt skydd i lä för Jussarö, men därvid mist rodret och
+drivit på de överallt i denna farliga skärgård lurande
+grunden.</p>
+<p>Sjömän äro sig lika överallt och i alla tider: när
+de tre Rigamatroserna åter befunno sig torra och mätta
+i den varma stugan, sträckte de ut sina trötta lemmar
+på halmbäddarna och slumrade sorglöst, utan vidare
+tanke på dagens skeppsbrott eller den föregående
+nattens ansträngningar.</p>
+<p>Medan Tovöfolket sålunda visade sin gästfrihet mot
+de skeppsbrutna hade värden i huset, Nils Andersson,
+med sin förut nämnde notkarl Simon begivit sig
+ut till stranden till det mera inbringande och i deras
+mening lovliga arbetet att bärga vad de förmådde från
+det förolyckade fartyget och behålla detta byte som
+god pris. Strandrätten var då ännu ansedd såsom ett
+lagligt näringsfång bland alla kustbor, och om man
+på finska kusten icke just formligen bad »vår Herre
+välsigna stranden», så är det mer än troligt att den
+hederlige Nils Andersson och hans medhjälpare visade
+minst lika mycket nit att plundra de skeppsbrutnas
+egendom, som de förut varit nitiska att bärga deras liv.</p>
+<p>Tovövärdinnan, som bar det vackra namnet Agneta,
+skulle icke varit kvinna och nyländska, om hon icke
+begagnat tillfället att anställa en mönstring med de tre
+av hennes gäster, som ännu höllo sig vakna. En av
+dem, en lång, mager, äldre man, klädd i brun rock
+och bruna underkläder, satt tigande framför elden,
+medan hans kloka och skarpa grå ögon spejade kring
+med oroliga blickar. Den andre av passagerarna var
+en snedvuxen pojke om sexton eller aderton år, med
+svart hår, plirande ögon, buktig näsa, och i värdinnans
+föreställning påtagligen en tattare, så mycket mer som
+hans långa fingrar och en nästan fågelartad, trippande
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_6' name='page_6'></a>6</span>
+rörlighet läto befara vissa anlag för begärelse till husets
+lösegendom. Men då denne pojke synbarligen endast
+var tjänare åt den tredje i sällskapet och för ögonblicket
+sysselsatt att rengöra dennes besporrade ridstövlar,
+beslöt mor Agneta att förnämligast hava ögonen
+på besagde tredje person, vilken syntes henne vara
+den förnämligaste och därtill hade meriten att kunna
+göra sig begriplig på svenska.</p>
+<p>&mdash; Han är väl född här i landet, efter han talar
+som folk, han? frågade gumman med oskyldig min.</p>
+<p>Den tilltalade, en grovlemmad man om vidpass
+femtio år, klädd i ryttaredräkt och av ett jovialiskt
+utseende, hade nyss förut anställt ett grundligt nederlag
+bland rovorna och sträckte sig nu makligt på
+en bänk, i det han utdrog och avtorkade en lång huggvärja.
+I stället att besvara den snärjande frågan, strök
+krigsmannen sina väldiga, knävelborrar och frågade
+i sin tur:</p>
+<p>&mdash; Har ni öl?</p>
+<p>&mdash; Var skulle fattigt folk taga öl vid mickelsmässan?
+Saltvatten ha vi, så det förslår; skall det vara
+mer av den sorten? genmälde gumman, som icke tyckte
+om krigsmannens förtroliga ton.</p>
+<p>&mdash; Hör nu, mor, återtog denne med en gäspning,
+känner ni klangen av Riga-mark? Och därvid skramlade
+han med en välförsedd skinnpung, instucken i
+svärdsbältet.</p>
+<p>Mor Agneta betraktade ömsom sporrarna ömsom
+läderpungen och lät förstå, att öl kunde väl fås från
+staden, men för närvarande hade hon endast såd &mdash; ett
+slags buljong på fisk, vilken stundom förvarades
+som en läckerhet.</p>
+<p>Krigsmannen behagade skratta och befallde på polska
+sin tjänare att se åt, om man bärgat någon öltunna
+från fartyget. Men knappt var pojken sin kos,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_7' name='page_7'></a>7</span>
+innan krigsmannen ändrade ställning, så att han vände
+ryggen åt mannen i bruna rocken, blinkade förtroligt
+åt mor Agneta och yttrade med en flödande talegåva,
+som märkbart stack av mot hans förra lakoniska uttryckssätt:</p>
+<p>&mdash; Vill ni ha en hund, mor, så tag den där pojken.
+Vill ni ha en katt, så är han en katt, och vill ni ha en
+räv, så kan ni icke få någon bättre. Jag vill vara stekt
+som en nors, om icke Sam luktar till allt vad ni säger,
+och om ni är den ärligaste människa som går i kjol, så
+skall han i morgon kunna berätta saker som föra er i
+galgen. Fördöme den hedningen, han har alla språk i
+sin näsa. Jag kan icke umbära honom, men om er
+gubbe knäcker nacken på honom, så gör han en hederlig
+gärning.</p>
+<p>&mdash; Bevare oss! ropade mor Agneta med oförställd
+häpnad, är sergeanten en kristen människa och drager
+sådana tattare in i landet?</p>
+<p>&mdash; Kvartermästare, om ni behagar, återtog krigsmannen,
+rätande ut sina breda skuldror, och för resten
+kanske en smula bättre kristen än ni, i all vänskap
+förstås. Kanske har ni hört talas om Ivar Bertilsson?</p>
+<p>&mdash; En har jag hört talas om. Han höll med de
+påviska och tjänade Svidje Klas mot salig kung Karl.
+Somliga sade att han gick med herr Arvid på korvtåget
+över till Sverige och blev kastad i sjön med en sten
+om halsen vid Kastelholm. Andra berättade att han var
+med vid Sankt Mårtens, när herr Axel Kurck fick på
+pälsen, och där red han undan med sådan fart, att han
+blev kvarsittande på en gärdsgård med en stör genom
+veka livet. Det är snart tjugu år sedan.</p>
+<p>&mdash; Jaså. Nå, kanske ni hört ännu något mer om
+Ivar Bertilsson?</p>
+<p>&mdash; Folk sade honom vara så stark, att han kunde
+slå in sin näve i ekbordet och att han ridit ihjäl bönder
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_8' name='page_8'></a>8</span>
+som får på Ilmola is. Kantänka sådana ogudaktiga
+sällar!</p>
+<p>&mdash; Nå vid min bästa fux, om jag hade honom, är
+det icke sköna bedrifter ni hört om Ivar Bertilsson! Om
+han nu icke låge dränkt i Ålands hav eller spetsad på
+en gärdsgårdsstör i Sankt Mårtens, skulle han dansa
+ett varv omkring med er... så här ungefärg...</p>
+<p>Vid dessa ord fattade kvartermästaren med båda
+händerna en tung ekstubbe slungade den lätt som en
+boll mot taket och tog fatt den som lyra.</p>
+<p>&mdash; Så, så, menade gumman, i det hon förskräckt
+drog sig undan, låt det där vara ogjort! Jag märker
+väl, att den fule ännu icke fått sitt.</p>
+<p>&mdash; Nej, det kan ni lita pä, och det sörjer nog han
+för, han där med bruna rocken. Men låt oss nu vara
+goda vänner, efter vi känna varandra. Å, jag minns
+er nog, ni var förr så röd om kinden som en herregårdsgrind,
+och icke var ni så granntyckt heller den
+tiden. Jag var bara pojkkölingen, när jag stal en
+kyss av er för fem och tjugu år sedan vid Pojo kyrka,
+och som ni ser, har jag ännu icke blivit fältmarskalk.
+Men vad det beträffar, att jag tjänat Svidje Klas och
+ridit omkull några bönder, så skall jag trösta er med att
+jag har hans nådes pardonsplakat och tänker icke bry
+mig om edra fogdar och länsmän mer än om skator i
+skogen. Pojken där är heller ingen tattare, som ni
+tror. Far hans var en knipslug jude. Men för att
+säga sanningen, tror jag att pojkbytingen icke är mera
+slängd i Mose lag, än att ni gärna kan bjuda honom
+fläsk till frukost, middag och kväll.</p>
+<p>Utanför stugan hördes nu stoj av röster, och in
+rusade Sam, vältande framför sig en mindre öltunna,
+under det att han med hälarna sparkade från sig Simon,
+vilken förgäves sökte beröva honom hans byte.</p>
+<p>&mdash; Halt där! röt kvartermästaren med en blick av
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_9' name='page_9'></a>9</span>
+välbehag på den sista dyrbara kvarlevan av en god sjöproviant.
+Sam, du har gjort dig väl förtjänt av fäderneslandet;
+jag skall taga det i avräkning nästa gång du
+får prygel. Och du, långben där, låt pojken vara i
+fred, och tacka din lycka, att han icke bär hästskor
+på bakfötterna. Ölet skall jag betala, och i morgon
+bittida föra ni oss alla till Ekenäs.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='OM_TIDEN_FR_DENNA_BERTTELSE_OCH_OM_DEN_BRUNE_MANNEN' id='OM_TIDEN_FR_DENNA_BERTTELSE_OCH_OM_DEN_BRUNE_MANNEN'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_10' name='page_10'></a>10</span>
+<h2>2. Om tiden för denna berättelse och om<br />den brune mannen.</h2>
+</div>
+
+<p>Medan kvartermästaren och hans följeslagare njuta
+en välbehövlig vila i Tovö stuga, torde det vara nödigt
+att med några få ord införa läsaren i den tid när händelserna
+tilldraga sig.</p>
+<p>Det var en stormig oktoberdag år 1615, när skonerten
+från Riga kastades redlös mot den finska skärgårdens
+klippor. Tiden var mörk och underlig. Under
+ett helt sekel närmast förut läsa vi på krönikans blad
+de första Vasakonungarnas bedrifter och inbördes tronstrider.
+Men sagan och krönikan äro de första morgonstrålarna
+i tidernas natt och belysa därför endast bergstopparna,
+medan de djupa dalarna och den bördiga
+slätten betäckas av skugga. Efter hand, när ljuset
+stiger högre, upptäcker man hyddor i dessa dalar och
+skördar på dessa slätter; man förnimmer, att bakom
+konungarna rör sig ett folk, ett folk av millioner levande
+varelser, alla begåvade med mänskliga hjärtan,
+alla fordrande sin rätt att leva och leva lyckliga. Den
+tid, varom vi nu tala, var just en sådan tid, när
+individerna började träda fram ur massan, när ett ofantligt
+djup öppnade sig under konungar, adel och präster,
+som ditintills varit allt; kort sagt, när Karl IX och
+Gustav II Adolf begynte införa i Sverige och Finland
+det moderna samhället.</p>
+<p>Hela sextonde seklet var blott en förgård till det
+sjuttonde. Starka ljusblinkar omväxlade med ett tjockt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_11' name='page_11'></a>11</span>
+mörker. Och dessa skuggor tätnade ända till natt vid
+första början av Gustav II Adolfs regering. Riket
+dignade under bördan av tre krig, och massan av folket,
+som bar denna börda, prejades av fogdarna, misshandlades
+av adelsherrarna, blödde och svalt, men bidde
+sin tid. Med varje ny konung väntades bättre dagar,
+och huru ofta svek icke detta hopp! Men när Gustav II
+Adolf uppträdde, sjutton år gammal, lika fager och
+mild som han var kraftig och hugstor, då vaknade åter
+den nya väntan såsom aldrig förut; den i bekymmer
+grånade tiden ljusnade åter i ungdomsfägring, och hela
+denna konungs regering blev en upprörd, orolig, men
+dock i hoppets färger glänsande ungdomsdröm.</p>
+<p>Om Finland bör särskilt märkas, att i detta land
+fortfor, bakom den öppna striden mot Polen och Ryssland,
+en hemlig, men förbittrad kamp mellan olika
+politiska och religiösa bekännelser. Klubbekrigets fejder
+hade kvarlämnat djupa spår. Sigismunds slagna
+parti räknade ännu många anhängare i södra delen av
+landet, och från polska sidan skyddes intet medel att
+vända folkets sinnen från den yngre grenen av Vasahuset
+tillbaka till konung Johans ätt. Polska utskickade
+genomströvade landet under allehanda förklädnader;
+proklamationer och hemliga skrivelser uppmanade folket
+och den sydfinska adeln till uppror mot den bestående
+styrelsen, utlovande polsk hjälp med det första, samma
+hjälp, efter vilken fordom hertig Johan, Klas Fleming
+och Arvid Stålarm förgäves spejade från Åbo slottstorn.
+Karl IX:s bilor och rep hade för en tid avskrämt
+dessa polska beskickningar, men nu, när den unge
+konungens mildhet åter öppnat fäderneslandets portar
+för så många landsflyktiga, vimlade södra Finland av
+föregivna patrioter med eller utan direkta uppdrag
+från konung Sigismunds rådkammare.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_12' name='page_12'></a>12</span></p>
+<p>Vare sig att den fyllda läderpungen eller den gamla
+bekantskapen omstämt värdinnan på Tovö, slöts föregående
+dag sålunda, att kvartermästaren intog värdfolkets
+bädd i sidokammaren och utverkade i samma
+hedersrum ett lägerställe även åt mannen i bruna
+rocken. Vid första daggryningen följande morgon var
+denna tystlåtna gäst i rörelse och väckte sin sovkamrat
+med ordet <i>benedicite</i>!</p>
+<p>På krigaren gjorde denna fromma morgonhälsning
+så föga intryck, att han, troligen ännu med en känsla
+av sjögång i huvudet, svarade:</p>
+<p>&mdash; Ror i lä, krabbsaltare!</p>
+<p>&mdash; Det är tid att börja vårt verk, återtog den brune
+tålmodigt, i det att han vek undan en grov lärftsgardin,
+vilken betäckte den trånga fönsteröppningen, som
+vintertid brukade stängas med en draglucka.</p>
+<p>&mdash; Vad vind? frågade Ivar Bertilsson, motvilligt
+resande sig under bemödandet att reda sina tankar.
+Samtalet fördes på polska språket.</p>
+<p>&mdash; Vindarna föra oss till det land, som gudarna
+beslutit att straffa, svarade hans följeslagare med Genseriks
+ord.</p>
+<p>Krigaren besinnade sig något och genmälde därpå
+betänksamt:</p>
+<p>&mdash; Hör nu, pater Padilla, jag skall säga eder ett
+ord med all skyldig respekt, och ni kan gärna säga det
+åt konungen, om ni vill, efter ni är hans biktfar. Det
+finns folk som hava flera gudar och flera konungar
+med, men Ivar Bertilsson vet icke av mer än en Gud,
+en kung och ett fädernesland. Jag har åtagit mig att
+vara er tolk och er gårdshund, men på villkor, att ni
+landstiger här för att återställa den lagliga ordningen
+och att ni tager reson. Så länge tänker jag både skälla
+och bitas, när ni finner för gott, men icke längre, det
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_13' name='page_13'></a>13</span>
+säger jag er som en ärlig karl. Ämnar ni här ställa
+till kättarebål och sådant otyg, när ni fått makten i
+händerna, så är det så gott att ni makar er av till
+Polen igen. Ja, ja, stryk icke över med hartassen först,
+för att sedan sticka fram klorna; jag minns rätt väl
+huru ni gjorde med protestanterna i Thorn. Innan jag
+sätter er i land på finsk mark &mdash; dessa strömmingsklippor
+äro icke annat än utmarker &mdash; vill jag veta
+om ni ämnar hålla konungens ord.</p>
+<p>Pater Padilla, en av katolska kyrkans och Sigismunds
+djärvaste emissarier i de nordiska länderna,
+fann för gott att tillsvidare skona ett nyttigt redskap
+och svarade kallt:</p>
+<p>&mdash; Konungen har de bästa avsikter med Finland,
+och mina avsikter kunna icke vara andra än konungens.
+Berätta mig hellre något om den kust och det folk, dit
+vi nu blivit kastade. Jag förmodar ni känner den.</p>
+<p>&mdash; Något, ärevördige fader, eftersom jag är född
+här i trakten, vilket kan vara av nytta för er, men
+vådligt för min hals. Landet är gott nog och har både
+vatten och malt för törstiga strupar. Folket här nere
+har blivit tamt i herretjänst, men kan också morra, om
+ni visar det käppen. Ni kan värva morska ryttare här
+i trakten; men köper ni hästar, må ni se till, att ni
+icke blir lurad. Adelsgårdar finnas tillräckligt, vilket
+för femton år sedan var detsamma som rojalister tillräckligt,
+men nu slåss hälften för hertigens avkomma.
+Herr Sten på Raseborg var en styv karl i förra tider...</p>
+<p>&mdash; Släkten Leijonhuvud stod ju förr på vår sida?</p>
+<p>&mdash; Ja förr. Raseborg har tjocka murar och feta
+oxar. Herr Sten har nu annat att göra; han tänker
+mest på tullen i Ekenäs stad och håller med den som
+låter honom piska sina bönder i fred.</p>
+<p>&mdash; Finnas inga andra präster än sådana, som låtit
+besmitta sig av den lutherska villfarelsen?
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_14' name='page_14'></a>14</span></p>
+<p>&mdash; Präster? Ja, i kung Johans tid hade vi präster
+som kunde korsa sig framför altaret och tala med tillbörlig
+respekt om jungfru Maria och helgonen. Nu
+är det allt siktat och sållat efter Uppsalapergamentet,
+och den som tror annat får tumma sitt radband i byxfickan.
+Gamle bisp Erik i Åbo törs icke mera knysta ett
+ord om liturgian, och av Nådendals kloster finnas knappt
+strumpstickorna i behåll... Men nu minns jag en sak.
+Här säges en underlig lärd herre, mäster Sigfrid, ha
+blivit pastor i Ekenäs de senare åren<a name="FNanchor_A" id="FNanchor_A"></a><a href="#Footnote_A" class="fnanchor">[A]</a>. Han kan icke
+vara god på hertig Karl, som låtit räta ut hans lemmar
+på sträckbänken, och dessutom säges mäster Sigfrid
+spå i stjärnorna. Jag vill icke sätta min fot i
+en stigbygel, om icke den karlen bär ett rättroget
+katolskt hjärta under sin lutherska mässkåpa.</p>
+<p>&mdash; Gott. Vi skola låta mäster Sigfrid ställa vårt
+horoskop. Ni vet edra förhållningsregler. Jag är en
+doktor i läkedomskonsten från Wittenberg med kurfurstens
+pass; jag söker beställning vid svenska krigshären,
+och min tolk är en hästhandlare.</p>
+<p>&mdash; Jag förstår. Ni kurerar kättare och jag hästar.
+Men ni får ett hårt stycke arbete. När Gud första
+gången skapte en finne, tog han skallen av en tjur
+och ramarna av en björn. Har ni en amulett, som skyddar
+mot trolldom?</p>
+<p>&mdash; Är ni rädd, Ivar, så vill jag giva er ett stycke
+av den helige Henriks ben: det hjälper både mot svärd
+och trolldom. För resten litar jag på er, min redlige
+Ivar! Ni vore ju en narr, om ni ville bortkasta edra
+fullviktiga hundra ungerska gyllen i månaden och er
+stallmästarebefattning hos konungen, för att ej tala om
+er själs salighet. Ja, ja, Ivar, ni har varit en vild sälle
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_15' name='page_15'></a>15</span>
+i edra unga dagar; dessa lutheraner skicka er först till
+galgen och sedan... ni vet väl vart. Vår kyrka allena
+kan giva er absolution.</p>
+<p>&mdash; Nå ja, vördige fader, det är just det jag säger
+till mig själv, när edra blanka gyllen stundom bränna
+mig i fingrarna. Mor min var i sin ungdom på nunnelära
+i Nådendal, men där var då redan fattigt och
+usligt, så att hon i en knapp vändning tog far min i
+stället för doket. Si, det ångrade hon sedan och såg
+Sankta Brita i drömmen, som sade till henne: låt din
+son bliva präst! Men si, vördige fader, det var emot
+min natur, och därför är det så gott att jag tjänar
+helgonen på mitt sätt. Är det galet, får ni svara därför;
+men far varligen fram här i landet, när ni kommer
+till makten!</p>
+<p>&mdash; Var obekymrad och se åt om båten är segelfärdig!</p>
+<p>Sams svartlockiga huvud visade sig nu i dörren
+och förkunnade att allt var i ordning. Han glömde berätta
+vad han själv redan uträttat på morgonen, nämligen
+att rycka svansen av en katt, skuffa omkull en
+fylld vattså, fylla spiseln med spånor, så att lågan stod
+ut genom skorstenen, och slutligen hälla uti sig husets
+enda filbunke, vilken han fann förvarad i ett oläst
+skåp. Kvartermästaren kom i det kritiska ögonblick,
+när mor Agneta, till sjömännens stora förlustelse, anföll
+ogärningsmannen med sopkvasten. Sam var icke
+sen att rycka kvasten av skaftet och hålla den framför
+sig såsom en sköld mot fienden, när krigarens
+myndiga stämma bjöd tystnad och det kom till en för
+Sam icke fördelaktig rannsakning, vars resultat blev
+att hasselspön rekvirerades och användes till det nyttiga
+bruk, vartill besagda trädslag synes vara av naturen
+bestämt.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_16' name='page_16'></a>16</span></p>
+<p>Härmed var husfreden återställd, en lantlig frukost
+intogs i hast, och husets gästfrihet blev kontant gottgjord
+ur läderpungen. Sedan nu även stormen lugnat
+och himmelen klarnat, sutto snart värd och gäster
+i god sämja i den rymliga notbåten på väg till Ekenäs
+stad.</p>
+<div class='footnote'><a name='Footnote_A' id='Footnote_A'></a><a href='#FNanchor_A'><span class='label'>[A]</span></a>
+<p style='font-size: small'>Några lärde påstå att denne berömde man först 1617 blivit pastor i Ekenäs.</p></div>
+
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='OM_FRDEN_TILL_EKENS_OCH_OM_ETT_KRONANS_SKEPP' id='OM_FRDEN_TILL_EKENS_OCH_OM_ETT_KRONANS_SKEPP'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_17' name='page_17'></a>17</span>
+<h2>3. Om färden till Ekenäs och om ett kronans<br />skepp.</h2>
+</div>
+
+<p>Ekenäs skärgård förhåller sig till Ålands skärgård
+ungefär som ett stycke av stjärnkartan till Vintergatan
+eller som en frökens pärlband till en drottnings juvelsmycken.
+Men oaktat denna skärgård knappt kan
+kallas den andra i ordningen, glider seglarens båt
+mellan en sådan labyrint av skogbevuxna öar, grå bergsuddar,
+smala sund och lövbekransade vikar, att ingen
+forntidens byggmästare skulle ha kunnat uppfinna mera
+konstrika irrgångar. Vid tiden för vår berättelse funnos
+sällan sjömärken eller ens prickar på grunden. Men
+den infödde fiskarens vana båt fann då som nu utan
+möda den rakaste och säkraste farleden. I den yttre
+skärgården förmå endast barrträden motstå havets
+skarpa vindar, men närmare fastlandet blanda sig ekar,
+lindar, lönnar, askar och almar med de övriga lövträden.
+Intrycket av det hårda, granitartade i kustens
+natur försvinner och lämnar rum för den behagliga anblicken
+av en mildare färgprakt.</p>
+<p>Denna plötsliga förändring av natursceneriet var
+för överraskande att undgå de främlingar, vilka nu
+för första gången skulle landstiga på Finlands kust.
+Lövskogarna hade just vid denna årstid klätt sig i den
+brokiga dräkt, som i sina vissnade löv bär förkänslan
+av en lång vinter. Ivar Bertilsson anmärkte såsom ett
+gott förebud, att skogarna flaggade vid deras ankomst,
+och Simon genmälde härtill, att de i Ekenäs skulle få
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_18' name='page_18'></a>18</span>
+se något förmer, nämligen humlegårdarna, då i detsamma,
+när båten vek förbi en udde, ett ovanligt föremål
+ådrog sig deras uppmärksamhet. Innanför Vitsand
+låg en stor tremastare, i vilken sjömännens vana
+ögon genast igenkände en svenska kronans örlogsman.
+Alla betraktade nyfiket kolossens högt framskjutande
+akterdäck, dess med kanoner späckade bredsida, dess
+ofantliga massor av tågverk och hela detta vindfång
+av märskorgar, utsprång och ornament, som vid denna
+tid efter spansk och holländsk modell gav kronans rangskepp
+ett så fantastiskt utseende. Även om icke tre
+stora förgyllda kronor vid akterspegeln tillfyllest upplyst
+om skeppets rang och betecknat dess namn, kunde
+man ej misstaga sig därom, att Ekenäs hamn nu blivit
+hedrad med ett besök av ett bland de förnämsta skeppen
+i svenska örlogsflottan.</p>
+<p>&mdash; Detta är Tre kronor; jag har sett den besten
+förut i Reval, utropade kvartermästaren med en obehaglig
+överraskning vid tanken på det uppdrag han
+åtagit sig. Han är icke för ro skull till sjöss nu
+på hösten, och jag misstänker att han för med sig en
+kunglig person bland de många officerarna på sitt
+akterdäck.</p>
+<p>&mdash; Jag ser en prinsessa och hennes fröknar på
+akterdäcket, skrek Sam, vars kvicka ögon kunde upptäcka
+en fluga på spetsen av ett kyrktorn.</p>
+<p>&mdash; Håll dig i skinnet, byting! viskade kvartermästaren
+med en hotande åtbörd. Ni, pater, lägg er
+ned på båtbottnen, och ni, gubbe, låna mig er fiskarejacka;
+blåsten är kylig.</p>
+<p>Sedan dessa försiktighetsmått blivit vidtagna, fortsatte
+båten sin färd så långt som möjligt från örlogsmannens
+kanoner; men hoppet att komma obemärkt förbi
+den förnäma gästen i Vitsands djupa vatten sveks, en
+hornsignal från örlogsmannen befallde båten att stanna,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_19' name='page_19'></a>19</span>
+och när signalen ej åtlyddes, sköt en julle pilsnabbt
+ut från hans sida.</p>
+<p>Tovöbåten ålades att invänta en annan båt, som
+strax skulle lägga ut från örlogsfartyget, samt därefter
+segla långsamt förut och vägleda den efterföljande
+båten i den av grund uppfyllda farled, som ledde till
+stadens landningsbrygga. Befallningen måste åtlydas.
+Efter en kvart timmes väntan sågos några män och
+fruntimmer nedstiga från fartyget i en väntande slup;
+vägvisaren satte sig i rörelse, slupen följde, och båda
+nalkades utan äventyr bryggan vid stadens hamn.</p>
+<p>Ekenäs, som då räknade en ålder av vidpass hundra
+år, hade placerat sig vackert och fördelaktigt vid mynningen
+av den långt inskjutande Pojo viken, men ännu
+knappt överskridit den anspråkslösa betydelsen av en
+medelmåttig köping. Dess små fartyg seglade på Reval
+och Stockholm, staden låg i beständig delo med de
+mäktiga grevarna Leijonhuvud, vilka vid denna tid betraktade
+Ekenäs såsom ett slags svamp, vars naturliga
+bestämmelse var att utpressas och fylla den ofta tomma
+grevliga kassakistan. Lämningarna av en då redan
+förgäten borg dominerade staden från slottsbacken; den
+lilla oansenliga träkyrkan höjde sig obetydligt på sluttningen
+över de låga trähusen, täckta med takved. Men
+mellan dessa låga hus utbredde sig vid stadens sjutton
+gator så många trivsamma trädgårdar och rika humlegårdar,
+att deras skiftande färger nu på en solbelyst
+höstdag gåvo den tarvliga orten ett särdeles vänligt
+och fridsamt utseende.</p>
+<p>Det var en söndagsmiddag vidpass klockan tolv, när
+båtarna anlände till stadens folktomma brygga. De
+goda Ekenäsborna voro ännu mangrant församlade på
+kyrkvallen i mitten av staden, varest kyrkoherden brukade
+uppläsa viktiga kungörelser väl också förkunna
+politiska nyheter för den församlade menigheten efter
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_20' name='page_20'></a>20</span>
+gudstjänstens slut. Gästerna i den kungliga slupen
+sökte sig ett härbärge hos en av stadens ansenligaste
+borgare vid namn Rechart Bögman, som hos sig brukade
+härbärgera förnämligare resande. Medan Tovöfolket
+anskaffade husrum för sina gäster i ett mindre borgarehus,
+begåvo sig Ivar Bertilsson och hans tvenne följeslagare
+till kyrkan, för att som försiktiga fältherrar
+rekognoscera terrängen, innan de vågade sig ut på
+något viktigare företag.</p>
+<p>Mäster Sigfrid Aronus Forsius, pastor i Ekenäs med
+femtio tunnor spannmål i avlöning, hade dock redan
+vid denna tid på dagen dragit sig tillbaka till sin tarvliga
+middagsmåltid, men en del av menigheten hade kvarstannat
+på kyrkvallen under livliga samtal om tidens
+tilldragelser. I dag hade en av pastor uppläst kunglig
+kungörelse varnat menige man i dessa landsändar för
+den avfällige polske konungens lögnaktiga patenter och
+falska förespeglingar, förmanande varje redlig undersåte
+till obrottslig trohet mot den rättmätige konungen
+och överheten. Man hade erfarit, att konungen, som
+själv med en ansenlig krigsmakt dragit i fält mot
+moskoviterna, vid denna tid belägrade staden Pleskov
+och att den över hela landet berömde tappre finske
+hjälten Evert Horn under denna belägring blivit skjuten.
+När härtill kommo berättelser, att den hatade och fruktade
+greve Sten på Raseborg i förra veckan kastat
+två ansedda bönder, belagda med kedjor, i slottsfängelset
+och vore sinnad skicka knektar till Ekenäs
+för att indriva en ny olaga gärd av hö och humle
+från den redan utarmade staden, kan man föreställa
+sig den upprörda sinnesstämning, varmed stadens borgare
+och den talrikt församlade menigheten från kringliggande
+landsort rådplägade sinsemellan om alla dessa
+nyheter.</p>
+<p>Om således Ivar Bertilsson och hans följeslagare ej
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_21' name='page_21'></a>21</span>
+utan blandade känslor förnummo den kungliga kungörelsen,
+syntes däremot folkets stämning för ögonblicket
+gynnsam för deras planer. Där föllo hotande
+ord; man yttrade högt, att det gamla ulvanästet Raseborg
+borde nedrivas till grunden, och några bland de
+djärvaste föreslogo att man genast borde tåga till
+fästet, tukta herr Sten och befria fångarna. Några
+ville, många tvekade, alla skreko om varandra, tilldess
+ryktet om ankomsten av ett kungligt örlogsskepp gjorde
+slut på mängdens upproriska tankar. Gästerna från
+Tovö funno ingen utsikt att fiska i detta grumliga
+vatten. Kvartermästaren hade knappt vågat framkasta
+ett ord om konung Sigismundus&#8217; lyckliga regemente,
+då inga herrar plågade allmogen, innan han fick skäl
+att ångra detta förhastande.</p>
+<p>&mdash; Vem talar om Sigismundus? frågade häftigt en
+gammal bonde från Tenala socken. Jag har haft sex
+söner: två tog Svidje Klas, två tog herr Arvid, två tog
+herr Axel Kurck, och på den vägen blevo de alla,
+somliga i Livland, somliga i Åbo, somliga i Viborg.
+Korpamat blevo de, ingen kristen präst läste välsignelsen
+över dem, och nu står jag ensam för hemmanet.
+Men hade jag sex söner till, skulle jag säga till unge
+hans nåde, som nu för regementet: tag dem, och kör ut
+var katt i landet, som knystar om Sigismundus; förr
+få vi ingen fred.</p>
+<p>&mdash; Och jag hade fyra fagra döttrar, inföll en gammal
+kvinna från Karis. Två togo de polska ryttarna
+som lågo i byn; sorg och elände blev det. Den tredje
+lockade herr Bengts fogde på Brödtorp, och hon blev
+hängd; den fjärde kom undan till Tavastland, och hon
+blev bärgad för det hon var bara barnet. Vem är det
+som prisar sådana tider?</p>
+<p>&mdash; Oss skickade Sigismundus en präst, som skulle
+lära oss läsa bakfram i katkesa, menade en kvinna från
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_22' name='page_22'></a>22</span>
+Ingå. Han mässade på latin och skulle hava folk att
+bikta, förr än vi gingo till Herrans bord, och då drack
+han vinet själv, så att en fattig kristen icke fick
+smaka&#8217;t.</p>
+<p>&mdash; Men under kung Johan hade vi goda tider; då
+sålde vi mycket humle till Stockholm, invände en
+borgare.</p>
+<p>&mdash; Säg det! Ja, men kung Karl lät hänga tre
+fogdar på en dag, och Gud välsigne honom för det,
+hördes en annan röst säga i folkskaran.</p>
+<p>&mdash; Bia lite, tilldess unge kung Gösta får fred med
+ryssen och polacken, så skall han göra detsamma med
+herrarna, det är han karl till! ropade en av herr Stens
+underhavande.</p>
+<p>&mdash; Ja, det är han karl till! upprepade tjugu röster
+på en gång.</p>
+<p>Det låg en stark förtröstan och en fruktansvärd
+hämndlust i detta utbrott av folkkänslan.</p>
+<p>&mdash; Länge leve kung Gösta! skrek nu en röst och
+efterföljdes strax av hundra andra.</p>
+<p>&mdash; Men vem var han, som prisade Sigismundus?
+frågade någon.</p>
+<p>&mdash; Det var herr Olof Duva, som tjänt papisterna,
+svarade en annan.</p>
+<p>&mdash; Nej, nej, han har fått lejd och svurit konungen
+tro, anmärkte en tredje.</p>
+<p>&mdash; Någon var det. Låt oss doppa honom i ärligt
+finskt saltvatten!</p>
+<p>Man såg sig om, men den sannskyldige var försvunnen.
+Hopen begynte skingra sig, när en röst hördes
+ropa: <i>Sigismundus vivat!</i> I nästa ögonblick
+greps mängden av ett för det lugna finska lynnet ovanligt
+raseri. Under ropet »polackar! polackar!» rusade
+några hit, andra dit, på jakt efter landsförrädaren; men
+sökandet blev fruktlöst. Sam, vilken förstått så mycket
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_23' name='page_23'></a>23</span>
+av talet på kyrkvallen, att det gällde de båda tävlande
+konungarna, hade smugit sig upp i klockstapeln och
+från dess tornglugg låtit höra det förrädiska ropet.
+Snart var han åter ute i det fria och nog oförskämd
+att insmuggla en brinnande fnöskbit i örat på en landsbos
+ispända häst. Djuret skenade med sin kärra mitt
+igenom folkmassan. Under förvirringen och tumultet
+bragte ogärningsmannen snart sin person i säkerhet.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='STJRNTYDAREN' id='STJRNTYDAREN'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_24' name='page_24'></a>24</span>
+<h2>4. Stjärntydaren.</h2>
+</div>
+
+<p>Den manhaftige kvartermästaren och hans brune
+följeslagare lyckades av sitt värdfolk erfara, vad dessa
+fått veta av roddarna på det kungliga skeppets slup.
+Enligt deras berättelse förde skeppet Tre kronor ingen
+ringare person ombord än konungens yngre broder,
+hertig Karl Filip av Södermanland, vilken, nu fjorton
+år gammal, på enträgen begäran fått sin moders, änkedrottningens,
+tillstånd att göra sin första längre sjöresa
+med en eskader som förde trupper från Stockholm
+och Åbo till Narva. En svår storm hade skingrat
+eskadern på höjden av Hangö, och då vinden låg styv
+emot samt Tre kronor även medförde några förnäma
+damer från Åbo, vilka lidit av sjösjuka, hade hertigen
+velat söka hamn och landsätta fruntimren vid Ekenäs.</p>
+<p>Pater Padilla befarade med skäl, att ort och tid
+icke voro gynnsamma för hans beräkningar. Han beslöt
+att redan följande dag söka ett annat fält för sin
+verksamhet, men därförinnan ville han förvissa sig
+om icke ett katolskt hjärta klappade under mäster Sigfrid
+Aroni lutherska mässhake.</p>
+<p>Så snart mörkret inbrutit, styrde patern och hans
+följeslagare således sina steg mot den lärde mannens
+bostad, denna gång kvarlämnande Sam, om vars senaste
+bedrifter de svävade i fullkomlig okunnighet.</p>
+<p>Kvartermästaren kände bostället, och efter något
+trevande genom trånga, mörka och smutsiga sidogator
+nalkades de båda vandrarna ett litet lågt och tarvligt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_25' name='page_25'></a>25</span>
+hus på höjden på slottsbacken. Från en mörk och
+låg förstuga inträdde de i en lika låg boningsstuga,
+vilken jämte en studerkammare, som tillika var sovrum,
+utgjorde dåvarande pastors i Ekenäs tarvliga bostad
+och härden för många vetenskapliga forskningar,
+likasom för många märkvärdiga profetior, bestämda för
+nästa års almanacka. En flammande brasa brann i
+den bofälliga, nedrökta spiseln, där man tillredde aftonvarden.
+Allt i denna boning, från de grova träbänkarna
+till de små fönstren, där en del av de söndrade
+glasrutorna ersatts med oljat papper, vittnade om fattigdom.
+Endast ett stort, konstrikt väggur, ur vars tavla
+vid varje klockslag framträdde en figur föreställande
+Tiden med lia och timglas, lät ana härvaron av en berömd
+matematiker.</p>
+<p>Vid spiseln stod en torftigt klädd kvinna om vidpass
+femtio år, belyst av eldskenet, medan hon rörde
+i grytan. Utan att vända sig om eller invänta en
+fråga, yttrade hon kärvt till de inträdande: &mdash; Kom
+igen i morgon; mäster Sigfrid har icke tid.</p>
+<p>&mdash; Säg åt mäster Sigfrid, att här äro resande, som
+önska få tala med honom, och det nu strax! yttrade
+kvartermästaren på sitt vanliga framfusiga sätt.</p>
+<p>Kvinnan fortfor med sitt arbete, utan att bevärdiga
+de nykomne med en blick, och upprepade: &mdash; Jag
+säger eder, att han icke har tid. Gån er väg, han är
+icke hemma.</p>
+<p>Det låg i den talandes ton någonting stolt, som kom
+kvartermästaren att sänka rösten och mera hövligt tillkännagiva,
+att en lärd doktor från Tyskland önskade
+rådfråga den berömde mäster Sigfrid om saker av vikt.</p>
+<p>Nu vände kvinnan sig om, betraktade främlingarna
+med ett par kloka, forskande ögon och svarade blidare,
+att <i>hennes man</i> velat begagna den stjärnklara aftonen
+för att akta på himlens tecken och nu befann sig
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_26' name='page_26'></a>26</span>
+ute på fältet. Pater Padilla lät säga genom sin tolk, att
+också han vore något bevandrad i stjärnkunskapen och
+vore lycklig att få rådfråga en så ryktbar vetenskapsman
+som mäster Sigfrid just under öppen himmel.</p>
+<p>Dessa ord förfelade icke sin verkan på kvinnan.
+Hon tände en lykta, bad främlingarna följa sig och vägledde
+dem ut genom gården till den fria och öppna
+höjden invid ruinerna. Oktoberhimlen, rensad av stormen,
+var nu fullkomligt klar i stjärnornas tindrande
+sken, luften mild och månen ännu icke uppgången över
+horisonten. Ingenting, icke ens de låga ruinerna,
+skymde här den vida synkretsen. Lyktan gick förut, och
+de två männen följde, tilldess de uppnådde en liten platå
+på kullens översta topp.</p>
+<p>Här låg i det bleka ljuset av stjärnhimlen en man,
+stödd mot ett klippstycke och lutande kinden mot vänstra
+handen. I högra handen höll han ett stålstift, med
+vilket han, tid efter annan, prickade märken i ett stort
+pergamentsblad, förmodligen en stjärnkarta. Han
+märkte icke de kommande, vilka stannade ljudlösa i
+hans närhet för att betrakta honom. Skenet från lyktan
+föll på en lång, av ålder och mödor böjd gråskäggig
+man, vilken tycktes närma sig sjuttiotalet. Han var
+mager av svält och nattvak, bar grå mustascher och
+yvigt pipskägg, håret glest och grått, den fårade pannan
+hög och tankediger, de ljusblå ögonen stora och drömmande,
+dräkten tarvlig ända till armod. Han väcktes
+ur sina tankar av ljusskenet och yttrade missnöjd:</p>
+<p>&mdash; Är det du, Anna? Jag har ju sagt dig, att jag
+icke vill störas.</p>
+<p>&mdash; Här är en doktor från Tyskland, som reser i
+morgon och vill tala med mästaren, svarade hustrun
+ödmjukt.</p>
+<p>Mäster Sigfrid reste sig i sittande ställning, räckte
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_27' name='page_27'></a>27</span>
+främlingen en kall hand och frågade på tyska varmed
+han kunde vara till tjänst.</p>
+<p>Pater Padilla hade överläst sina ord. Han flyttade
+genast samtalet in på det lärda område, där de övriga
+åhörarna ej kunde följa honom, och förklarade på latin,
+att han var läkare och stannat i ovisshet om man
+borde eller icke borde tillskriva stjärnorna något inflytande
+på gångbara sjukdomar.</p>
+<p>Mäster Sigfrid svarade på samma språk den bekanta
+formeln: <i>stellæ inclinant, non necessitant</i>
+(stjärnorna föranleda en benägenhet, men icke ett nödtvång),
+varefter han med livlighet började tillämpa
+denna formel på rådande farsoter, när i detsamma hela
+nejden klart upplystes och en stor eldkula ilade över
+himmelen i en lång, flammande båge. Skenet kom så
+oväntat, plötsligt och starkt, att de fyra personernas
+drag liksom grepos i flykten av ljuset och fotograferades
+i en åskådning: en iakttagelse, som icke undgick
+kvinnans forskande blickar. Där framlyste något i
+den tyske herrns ögon, som kom henne att viska till
+mäster Sigfrid på finska språket: »akta dig för den
+karlen!»</p>
+<p>Men för den gamle vise var i detta ögonblick människan
+endast ett stoftgrand. Sedan han följt meteorens
+lopp och antecknat dess bana på stjärnkartan, reste
+han sig till sin fulla längd, utsträckte sin högra arm
+mot horisonten, där skenet ännu tycktes dröja, och sade
+högtidligt:</p>
+<p>&mdash; Si Guds skrift på himmelen! Ho är jag, Herre,
+att jag vill utrannsaka din hemlighet eller mäta ditt
+mått? Var var jag, när morgonstjärnorna alla sjöngo
+ditt lov? Herre Gud, du är en konung, härligt beprydd,
+ljus är din klädnad, helighet är din bonings prydnad.
+Du talar och kallar världen, du skriver din skrift på himmelen
+från det ena solvarvet till det andra. Men de
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_28' name='page_28'></a>28</span>
+höra icke din röst, Herre, de förstå icke din hand,
+som skriver i stjärnorna. Ofta haver du näpst dem:
+vad haver det hulpit? Bättra dig, mitt folk, förrän din
+Guds ansikte vänder sig bort från dig och du stöter
+din fot mot de mörka berg!</p>
+<p>Efter dessa ord knäppte mäster Sigfrid sina händer
+och stod en stund försjunken i bön. Sedan återtog
+han sitt avbrutna tal.</p>
+<p>&mdash; Till det tredje, fortfor han, medan denna meteoriska
+eld håller på att brinna och han var dag med
+hela himmelens omlopp bliver ryckt omkring jorden
+och vädret, församlar och drager han till sig av vädret
+de naturliga fuktigheter, som dit uppstigna äro och
+skulle tjäna till regn och dagg, och förtärer dem och
+upptänder vädret med hetta. Därav följer då stor torka
+och hetta, som säden och allehanda växter skadelig
+är. Ty måste därav följa oår, hunger och dyr tid. Så
+följer vidare därav, att kometernas <i>vapores</i>, endels
+av sin egen materie förgiftige, endels av jordens eget
+förgift, som hon av den första förbannelsen ärvt haver,
+och som även av sig föder skadeliga djur och ohyra,
+förgiva hela luften med sig, likasom en liten droppe
+förgift, gjuten i en hel åm vin, förgiver det alltigenom.
+Varför allehanda levande djur, som igenom vädret uppehålla
+sitt liv, att de det draga till sig och andas ifrån
+sig, till att utdriva det heta vädret och indraga igen
+det kalla, livet till vederkvickelse, varda av det förgivna
+vädret förgivne, och därav förorsakas mångahanda sjukdomar
+både bland folk och fä, såsom pestilentie, brännsot,
+bröstsot eller någon annan allmännelig farsot, som
+går över många land allt på en tid, såsom den bröstsjukan
+anno 1580<a name="FNanchor_B" id="FNanchor_B"></a><a href="#Footnote_B" class="fnanchor">[B]</a>.</p>
+<p>Det är sannolikt att den lärde och fromme mannen
+skulle underhållit två tålmodiga åhörare ända till morgonens
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_29' name='page_29'></a>29</span>
+inbrott med detta föredrag i hans tids naturvetenskap,
+därest icke den tredje givit tillkänna sin
+opposition med ett ljudeligt snarkande. Hustru Anna
+anmärkte att ljuset i lyktan var snart utbrunnet och
+att hon för sin del icke ämnade ådraga sig bröstvärk
+i dimman. En tät, från havet uppstigande mist gav
+hennes ord vikt, och ej utan stapplande mellan stenarna
+återfunno de fyra vandrarna vägen till boningshuset.</p>
+<p>Mäster Sigfrid Aronus Forsius, Finlands förste erkände
+vetenskapsman, vilken Messenius på sin tid kallade
+»vår ojämförlige matematiker», synes ha varit mera förtrogen
+med stjärnornas lopp än med de företeelser på
+jorden, vilka närmast inverkade på hans dagliga liv,
+och om han gav akt på naturens tecken eller förutsade
+rikens undergång, är det icke sannolikt att han haft
+minsta aning om beskaffenheten av sin svarta rock,
+förrådet i spannmålsboden eller inkomsterna från Ekenäs
+pastorat. I sådana frågor var han ett barn, som
+behövde sin sköterska, och en sådan blev för honom
+hans hustru Anna, en person så litet känd av en otacksam
+eftervärld, att man numera icke ens med säkerhet
+vet hennes namn.</p>
+<p>När mäster Sigfrid till hennes förtrytelse ännu på
+sena kvällen införde den tyske doktorn i sin studerkammare,
+för att för honom utreda de himmelstecken,
+vilka antydde ett snart förestående stort, allmänt och
+långvarigt krig i hjärtat av Europa, vågade icke hustru
+Anna invända något däremot, men beslöt i sitt sinne,
+att besöket icke skulle bliva alltför långvarigt. Hon
+avfärdade Ivar Bertilsson med löfte att själv ledsaga
+främlingen till hans bostad, och satte sig med sina
+strumpstickor så nära till kammarens glesa dörr, att
+hon utan svårighet kunde höra varje ord som sades
+därinne. Hon skulle icke varit en så lärd mans hustru,
+om hon icke förstått latin, när hon behövde förstå det.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_30' name='page_30'></a>30</span></p>
+<p>De båda männen hade vidpass en timme varit fördjupade
+i ett samtal om astrologin, när mäster Sigfrid
+råkade anföra nederlaget vid Kerkholm år 1605, vilket
+han förutsagt, såsom ett ovedersägligt bevis på stjärnornas
+inflytande.</p>
+<p>&mdash; Ja, anmärkte doktorn, alla himmelens makter
+hava tydligen dömt den tyranniske och förrädiske hertig
+Karl samt hans avföda till en neslig undergång, och
+inom kort skall det legitima konungahuset åter regera i
+Sveriges rike.</p>
+<p>Mäster Sigfrid svarade förvånad men lugn, att han
+sedan femton år icke kände några andra hertigar i
+Sverige än hertigarna Karl Filip och Johan av Östergötland.
+Och då hans ärade gäst tycktes vara föga
+bevandrad i det urgamla svenska rikets konungabalk
+och rättsförhållanden, ville mäster Sigfrid upplysa
+honom, att riket vördat en sträng, rättvis och statsklok
+konung, kallad <i>Carolus</i>, den nionde av sitt namn
+enligt Johannis Magni rikshistoria, och därefter en av
+Gud med många härliga gåvor utrustad ung konung
+vid namn <i>Gustavus Adolphus</i>, den andre benämnd.
+Vad åter angick stjärnornas inflytande, ville
+mäster Sigfrid icke lämna det osagt, att den oförliknelige
+mästaren i all stjärnkunskap, hans egen store
+lärare, Tycho Brahe, vars själ Gud fröjde i himmelen,
+redan <i>anno mundi</i> 1572 iakttagit av särskilda tecken
+i stjärnbilden Cassiopea, att i Finland skulle födas en
+furste, den där himlarnas herre förut bestämt till en
+väldig hjälte och folkens befriare, särdeles från det betryck,
+som den rena evangeliska läran nu mångenstädes
+hade att utstå i tyska riket och andra länder. Varför,
+och då mäster Sigfrid icke kunde annat förstå, än
+att stjärnorna därmed syftat på den unge och välsignade
+herren Gustavus Adolphus, som väl icke varit
+födder i Finland, men dock såsom dess storfurste så att
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_31' name='page_31'></a>31</span>
+säga genom en <i>providentia divina</i> blivit detta
+landets inföding och rätte medborgare, var och en kunde
+härav klarligen förnimma, att de himmelska makterna
+med en besynnerlig <i>cura et favore</i> vårdade sig om
+just detta konungahus och liksom <i>predestinerat</i>
+detsamma till de högsta och ärorikaste värv <i>pro
+salute gentium</i>, det är: alla nationers kristeliga
+välfärd.</p>
+<p>&mdash; Den högt berömde mäster Tycho skall dock
+hava senare menat, att stjärnans utkorade skall födas
+under en <i>conjuctio</i> av Venus, Jupiter och Mars,
+vilket skett med den unge prins Uladislaus av Polen.
+Och lär det synbarligen vara han, som i hela världen
+skall återställa den rätta kristna tron, inföll doktorn
+med ett djärvt småleende.</p>
+<p>&mdash; Du misstager dig, höglärde <i>confrater</i>, återtog
+mäster Sigfrid kallt. Tycho Brahe har aldrig sagt
+något sådant. Om han sagt det, skulle det icke hava
+refererat till prins Uladislaus, som är född under Saturni
+inflytande, och äntligen, om allt vore såsom du förmenar,
+så skulle prins Uladislaus icke kunna införa den
+rätta kristna tron, emedan han själv bekänner sig till
+den förmörkade och fördömliga papistiska läran.</p>
+<p>Man hade nu kommit till den ömtåliga punkt, där
+mäster Sigfrid så litet tycktes motsvara Ivar Bertilssons
+förhoppningar. Men doktorn ville ännu icke giva segern
+förlorad.</p>
+<p>&mdash; Ärevördige mästare, yttrade han i en aktningsfull
+ton, det anstår icke mig att med dig disputera om saker
+som du måste bland alla nu levande människor känna
+bäst. Jag har förnummit om dina besvärliga resor i
+den högsta norden. Jag har med beundran läst dina
+många <i>prognostica</i>, din <i>Physica</i>, som handlar
+om naturens utgrundande, dina berömda avhandlingar
+om kometerna och andra dina skrifter, som nu uppfylla
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_32' name='page_32'></a>32</span>
+världen och prisas av alla lärda män. Men ett har förundrat
+mig, nämligen huru en sådan man kunnat belönas
+med en så svart otack, kunnat vedergällas med falska
+anklagelser, fängelse och alla slags lidanden, ända till
+sträckbänken &mdash; huru en man, som alla Europas furstar
+borde tävla om att upphöja till höga äreställen och
+inkalla i sin rådkammare, nu bebor denna fattiga koja
+och icke kan på sin ålderdom fägna sig åt någon bekvämlighet.
+Jag förstår, att den vise aktar denna
+världens ära, gunst och rikedom ringa; men tänk dig,
+store mästare, vilken vinning det vore för hela världens
+vetenskap och din egen forskning, om du utrustades med
+tillräckliga hjälpmedel för att med framgång studera
+naturens lagar!</p>
+<p>&mdash; När jag var ung, tänkte jag stundom därpå,
+svarade mäster Sigfrid med en ofrivillig suck, men jag
+har längesedan lärt mig att nöjas med en ringare
+lott. Det sker dock allt efter Guds vilja, det är allt
+till vårt bästa.</p>
+<p>&mdash; Men om det funnes en furste, nog vis och
+nog ädelmodig för att uppskatta dina förtjänster och
+erbjuda dig... ett observatorium, försett med de bästa
+instrumenter för stjärnkunskapen? Om du där, såsom
+Copernicus eller Tycho Brahe, kunde förvåna världen
+med stora upptäckter, vore icke detta en Guds skickelse,
+som rikeligen skulle belöna alla dina försakelser?</p>
+<p>&mdash; Nej, nej, tala icke därom; det är för sent, jag
+vill icke tänka därpå! utropade den gamle forskaren,
+upprörd vid dessa utsikter, som stodo i en så bjärt
+motsats till hans nuvarande fattigdom och till dessa
+bristfälliga, för det mesta självgjorda trianglar, cirklar
+och kikare, som utgjorde hela hans vetenskapliga arsenal.</p>
+<p>&mdash; <i>Det är möjligt och icke för sent</i>, yttrade
+främlingen med tonvikt på varje ord. Jag vet en
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_33' name='page_33'></a>33</span>
+furste som kan bjuda dig allt detta och som i ersättning
+endast begär din tacksamhet och några obetydliga
+tjänster, som du lätt kan göra honom med ditt inflytande
+här i landet.</p>
+<p>&mdash; O, mina stjärnor! Mina kära stjärnor! utropade
+mäster Sigfrid, som endast fäste sig vid de första orden.
+Vet du väl, främling, att man ock har förbjudit mig
+att tyda himmelens tecken? Jag har så många vedersakare.
+De uttolka illvilligt mina <i>prognostica</i>, de
+vilja förmena mig att läsa Guds skrift på himmelen.
+Ingen tror mig! För vad har jag levat? Vad kunde
+jag icke läsa i rymderna med en god flandrisk tub, och
+du ser: jag har knappt ett rör, en kompass, en sextant,
+som duger till något. Där på höjden har jag själv
+inslagit en stång för att utmärka meridianen. Vilket
+elände, icke sant? Och du säger... du säger...</p>
+<p>&mdash; Jag säger... började åter främlingen, men han
+avbröts av hustru Annas röst utanför dörren:</p>
+<p>&mdash; Vad båtar det människan, om hon vunne hela
+världen och toge skada till sin själ?</p>
+<p>&mdash; Vad vill du, kvinna? sade den gamle mannen,
+misslynt öppnande dörren.</p>
+<p>&mdash; Jag läser den heliga skrift; den är alltid god att
+hava i frestelsen. För övrigt har det nu klarnat. Jag
+har icke på flera år sett Merkurius lysa så förunderligt
+klar.</p>
+<p>Mäster Sigfrid gick till den lilla glasrutan.</p>
+<p>&mdash; Du har rätt, jag måste ut. Kom igen i morgon,
+höglärde <i>confrater</i>! Nu får jag icke försumma
+planeternas sammankomst. Hade jag blott en flandrisk
+tub! O, mina stjärnor, mina kära stjärnor!</p>
+<div class='footnote'><a name='Footnote_B' id='Footnote_B'></a><a href='#FNanchor_B'><span class='label'>[B]</span></a>
+<p style='font-size: small'>Mäster Sigfrids egna ord om kometen 1607.</p></div>
+
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='OM_EN_SOLSTRLE_I_HSTEN' id='OM_EN_SOLSTRLE_I_HSTEN'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_34' name='page_34'></a>34</span>
+<h2>5. Om en solstråle i hösten.</h2>
+</div>
+
+<p>Efter en genomvakad natt, sov mäster Sigfrid följande
+morgon ännu klockan åtta. Hans trogna hustru,
+som vakat med honom, hade dock redan hunnit sopa
+stugan, fodra deras enda ko och ställa grytan på elden
+för frukosten, när hon överraskades av ett oväntat
+besök. En grant utstyrd herretjänare frågade om högvördige
+pastorn kunde mottaga några resande, som ville
+besöka honom. Hustru Anna väckte sin man i sovkammaren.
+Strax därpå öppnades dörren för en ung fröken,
+åtföljd av en officer och en liten halvvuxen tjänarinna.
+Den unge krigaren föreställde för husets värdinna Kerstin
+Fleming, hovfröken hos hertiginnan av Östergötland,
+samt sig själv som ryttmästaren Silversparre vid
+Närikes dragoner. De befunno sig här på genomresa
+till Svidja gård och ville icke lämna Ekenäs utan att
+betyga sin aktning för dess berömde kyrkoherde. Den
+unga fröken tillade förbindligt, att hon och hennes mor
+förut haft äran göra mäster Sigfrids bekantskap i
+Stockholm.</p>
+<p>Hustru Anna hade under dessa ord hunnit granska
+de nykomna, och hennes första fruktan för ett så förnämt
+besök i den fattiga präststugan hade redan försvunnit
+vid anblicken av den unga frökens intagande
+personlighet. Kerstin Fleming liknade mera ett oskyldigt
+barn som tog sina första steg i världen än en
+flicka som redan i två år vunnit erfarenheten av ett
+hov. Hennes växt var snarare under än över medellängd,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_35' name='page_35'></a>35</span>
+hår och ögon mörkbruna, dragen icke nog regelbundna
+för att kallas sköna; men glansen i hennes
+blick var intensiv som en solstråle och det skalkaktiga
+löjet på ett par fylliga läppar så godmodigt, som om hon
+ännu aldrig vetat vad sorg eller bitterhet voro i världen.
+Det enda som röjde adelsdamen var den värdiga,
+behagfulla och otvungna hållningen samt ett mera
+vårdat sätt att uttrycka sig, än man den tiden var van
+att vänta hos Flemingska släkten eller åtminstone hos
+dess manliga ättlingar.</p>
+<p>&mdash; Mäster Sigfrid, sade den unga fröken, sedan
+hon vördsamt hälsat den inträdande, en man som tänker
+på så stora och viktiga ting kan icke minnas en sådan
+obetydlighet som en liten oförståndig flicka, men jag
+gör mig en stor ära av att i nära sex månader hava
+fått vara eder lärjunge. Tror ni jag glömt eder bok
+»Om själen» och huru ni lärde mig drömmarnas betydelse?</p>
+<p>&mdash; Fröken Kerstin måste ha haft en ofantlig nytta
+av eder undervisning, ty hon drömmer både vaken och
+sovande, inföll den unge officern småleende.</p>
+<p>&mdash; Tro icke det, käre mästare! Jag drömmer nu
+sällan annars än halvvaken, och då roar det mig mest att
+drömma om ting som övergå mitt förstånd om dagen.
+Vad säger ni om en dröm som just angick er själv?</p>
+<p>&mdash; Drömmar äro av två slag, min käraste lilla
+fröken, svarade mästaren, som kände sig varm av så
+mycken godhet, förenad med så mycket behag. En
+part kommer av blodet och är gemenligen olustig, såsom
+när man för mycket ätit; en annan kommer av
+hjärtats affekter, vilka vi endels räkna till själen, och
+kan vara stundom sorgelig, stundom glader. Dock skall
+man inte lägga för mycket märke därtill; ty ändock Gud
+kan väl skicka oss drömmar som något betyda, vilket
+vi se av Skriften och egen erfarenhet, så är dock mesta
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_36' name='page_36'></a>36</span>
+delen att likna vid dimba eller väder, som över jorden
+går, det ingen varaktig stad haver.</p>
+<p>&mdash; Nå, uttyd nu drömmen, som jag hade om er
+i natt, när jag ännu tyckte mig känna skeppet rulla för
+vågorna! Jag drömde att ni satt i ett högt torn med
+jorden under edra fötter och himmelens stjärnor som
+ett guldstickat blått, glänsande täcke över ert huvud.
+Ni var ung, ni var rik, ni hade omkring eder de skönaste
+instrumenter för eder vetenskap, och jag satt vid
+edra fötter och lärde visdom. Då sade ni till mig:
+se hit, jag har upptäckt en ny planet bakom Saturnus,
+och där är den sälla boning, som en dag skall bliva
+oss anvisad! Jag såg i eder kikare, jag såg en lycksalig
+ö på himmelen, och därifrån utgingo strålar av
+ett odödligt liv. Se, sade ni, av denna planetens kraft
+är jag vorden ung på nytt och kan göra dig evigt ung
+som jag själv. Nej, svarade jag, konung Johan hade
+fört med sig från England en skön marmorstod, som
+för många år sedan blivit funnen i Rom och var från
+de gamla hedningar. Ändock nu denna bild är evigt
+ung, så vill jag icke vara den lik, utan hellre blomstra
+min korta tid som gräset på marken och sedan förgås.
+Då vart ni vred på mig, eder panna mörknade, och ni
+växte så hög som ett åskmoln på himmelen, men jag
+vaknade. Tyd mig nu denna drömmen, käre mästare!</p>
+<p>Mäster Sigfrid liknade vid dessa ord själv en drömmare.
+Han tänkte på sin ungdoms ärelystna förhoppningar:
+också han hade tänkt sig en framtid av ljus
+och ära; hans första framgångar hade givit honom mod
+att bryta sig väg genom alla hinder till höjden av sin
+tids vetenskap. Nu var han fattig, gammal och berövad
+de hjälpmedel som han behövde för sina forskningar.
+Men då kom i går afton en okänd, som förespeglade
+honom uppnåendet av hans hemliga längtans mål, och
+nu kom ett skämtande barn att säga honom detsamma
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_37' name='page_37'></a>37</span>
+i sina nyckfulla drömmar. Var det en frestelse? Eller
+var det ett förebud till nya och lysande framgångar?
+Han besinnade sig några ögonblick och svarade:</p>
+<p>&mdash; De drömmar som något betyda hava gemenligen
+det i sitt följe, som motsatsen är, det ni ock se
+kan för edra ögon, min nådiga fröken. Dock vill jag
+intet förtiga, att ju Gud understundom sänder oss liknelser
+till det som i framtiden ske skall, såsom konung
+Faraos dröm, den Josef uttydde. Om så skulle ske, att
+Gud sänder mig, gamle och fattige man, någon oförutsedd
+lycka i denna världen, det fast otroligt är, men
+dock intet omöjligt, efter ju Gud kan förvandla alla
+mänskliga ting, så lär det snarligast vara att tillskriva
+vår unge och nådige konungs besynnerliga gunst för
+lärdom och vishet, vilka nu börja förkovra sig under
+hans regemente. Tänk dock icke mera på mig, allrakäraste
+fröken, utan säg mig fast hellre något om
+edra egna studier i lärda och nyttiga kunskapsstycken.</p>
+<p>&mdash; Om jag fördristar mig tala i frökens ställe, där
+hon för blyger är att förtälja sina egna meriter, inföll
+ryttmästaren, så må käre far veta, att i Sveriges rike
+finnes nu ingen, den där kan leka på harpa så ljuvligt
+som fröken Kerstin. En afton i våras satt vår nådige
+konung väl timmen lång och hörde på strängaspelet,
+förglömmande alla de moskoviters väldiga krigsbasuner.
+Och vore icke fröken Ebba Brahe allaredan densamma,
+så menar jag änkedrottningen finge snart nya bekymmer
+om rikets framtid.</p>
+<p>Om icke mäster Sigfrid varit vanare att beskåda
+avlägsna himmelska stjärnor än jordiska irrbloss, så
+skulle han kanske vid dessa ord hava förmärkt ett
+hastigt förgående drömlikt skimmer i Kerstin Flemings
+glänsande ögon. Innan ännu rodnadens vågor hunnit
+uppstiga från hjärtat till halva höjden av hennes kinder,
+svarade hon förtrytsamt:
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_38' name='page_38'></a>38</span></p>
+<p>&mdash; Det höves ingen, och minst en krigsman, att
+föra lasteligt tal om sin konung. Käre mäster Sigfrid,
+tro mina ord, jag är så enfaldig som en skata i alla
+de stycken där icke ni givit mig litet bättre förstånd.
+Ja, jag har redan förgätit det mesta, av vad ni undervisat
+mig om metaller och stenar.</p>
+<p>&mdash; Finns icke någon sten som fördriver onda drömmar?
+frågade åter Silversparre med gycklande allvar.</p>
+<p>&mdash; Diamanten lärer det fuller göra, svarade mäster
+Sigfrid oskyldigt. Och när man binder honom vid vänstra
+sidan, är han god mot fiender, kiv och trätor, raseri
+och mara. Annars, fortfor han, utan att märka huru
+fröken Kerstin hotande sträckte sin diamantring mot
+ryttmästaren, annars är den kosteliga safiren av alla
+nyttigast, ity att han styrker hela kroppen, låter människan
+vara väl tillfreds och ingiver henne gudeliga
+tankar. Det är ock sagt om guld, när man det fint
+river och dricker, att det är gott mot hjärtats affekter
+och hjärtevärk samt uppfriskar den livaktiga känslans
+ande i människan. Ty guld har något av solens natur.
+Det må envar pröva efter sitt tycke; jag säger vad de
+gamle före mig sagt. Såsom det om safiren säges,
+att den honom håller i munnen, han kan förutsäga tillkommande
+ting.</p>
+<p>&mdash; Mästare, får jag bedja eder om något, och det
+mellan fyra ögon?</p>
+<p>&mdash; Därsom allrakäraste fröken täcktes stiga in i
+min fattiga kammare, får jag väl höra&#8217;t, genmälde den
+gamle.</p>
+<p>&mdash; Ni sade något om safiren, började fröken Kerstin
+smekande, sedan hon väl tillslutit kammardörren. Ni,
+som är en så vis man, behöver icke safirer för att
+förutsäga tillkommande ting. Ni läser dem i stjärnorna
+och... i händerna.</p>
+<p>&mdash; Stjärnorna äro från världens begynnelse och lyda
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_39' name='page_39'></a>39</span>
+obevekliga lagar, men streck och linjer i frökenhänder
+äro såsom de krusiga strimmor på stilla vatten, dem
+nästa vindfläkt utplånar av vattnet.</p>
+<p>&mdash; Å, mästare, ni vet bättre än jag, att linjerna i
+människans hand lyda samma lagar som stjärnorna. Men
+efter ni tycker mera om stjärnorna, se här mitt horoskop,
+vilket ni själv nedskrev för mig i Stockholm.
+Ni ville icke uttyda det då, efter jag så ung var, men
+nu är jag två år äldre. Det är en skuldsedel, ni måste
+fria den in.</p>
+<p>&mdash; Låt det nu vara, allrakäraste fröken! Det är
+inte nyttigt för människan att veta tillkommande ting.</p>
+<p>&mdash; Kan ni neka, att ni spått åt hovfröknarna i
+Örebro?</p>
+<p>&mdash; Har det skett, så var det för deras faseliga nyfikenhets
+skull. När jag satt i Örebro fångtorn, fick
+jag mången god bit mat av kvinnfolk, och det var för
+att de ville fråga mig om den de mest hade kär. Inte
+behöver ni fråga sådant; nog kommer han, när Gud vill.</p>
+<p>Fröken Kerstins blick uppflammade.</p>
+<p>&mdash; Jag frågar inte efter en hjärtanskär, genmälde
+hon stolt. Jag vill veta vad alla dessa underliga streck och
+siffror betyda. Nej, mästare, det är ert eget fel. Ni har
+givit mig en gåta att gissa, här är den, jag begär uttydningen.
+Säg mig den stjärna som råder över mitt liv!</p>
+<p>Mästaren mottog bladet, granskade det omsorgsfullt
+och sade tvekande:</p>
+<p>&mdash; Fråga mig icke!</p>
+<p>&mdash; Och ni tror, att en kvinna kan gömma sådant
+två år i sin fatabur, utan att vilja läsa det. Vill ni då
+att jag skall anse er konst som ett gyckelspel?</p>
+<p>&mdash; Så mycket kan jag uttyda, återtog tecknatydaren,
+att där varit märkeliga tecken på himmelen i eder
+födelsetimme. Ni är född under lejonets stjärnbild.
+Det lärer icke förundra en av er släkt.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_40' name='page_40'></a>40</span></p>
+<p>&mdash; Visst icke, mästare.</p>
+<p>&mdash; Lejonet giver hugstora tankar, men intet långt
+liv. Det är icke många som komma därmed till femtio
+år.</p>
+<p>&mdash; Vad säger ni, femtio år! Det är dubbelt mer
+än jag hoppats leva. Är där ej något annat?</p>
+<p>&mdash; Där är Martis regemente före och efter en mörk
+punkt på <i>firmamentum</i>, och den är ej långt borta.
+I den punkten står Jupiter eder stjärna så nära, att det
+fast besynnerligt är. Allrakäraste fröken, tag eder i
+akt! När planeternas konung härskar på himmelen,
+bliver han alla andra för stark. Det som ej giver sig
+under håns välde, varder gemenligen släckt eller allt
+sönderbrutet.</p>
+<p>&mdash; Nej, ni skrämmer mig icke. Man står honom
+mot.</p>
+<p>&mdash; Ja, med Guds makt, som är större än hans.
+Gemenligen är det något som dör i den människa,
+vilken står Jupiter mot. Men allenast den fattiga själen
+bärgas, är allt annat ringa. Bakom den mörka eller
+fastmera skinande punkten stå ännu många små stjärnor.
+En part brukar tyda detta som avkomma...</p>
+<p>&mdash; Jag är alltså född under stridande stjärnor, som
+hela min släkt. Jag har en fiende...</p>
+<p>&mdash; Det har jag inte sagt.</p>
+<p>&mdash; En motståndare då, om det likar er bättre. Jag
+skall stå honom stadigt emot, han skall ej låta mig länge
+leva, men till sist skall jag finna ro bland stjärnorna.
+Var det ej så er mening, mästare?</p>
+<p>&mdash; Min mening, svarade mäster Sigfrid, är, att
+Gud råder över alla sina skapade verk, och planeternas
+konung är likaså visst mot honom ett stoft, som alla
+himlakroppar i honom hava sitt centrum och fäste.
+Vi löpa kring solen, och solen löper kring Gud. I
+honom allena är alltings vila.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_41' name='page_41'></a>41</span></p>
+<p>&mdash; Vad, mästare? Är ni ock en av dem som tro
+på den nymodiga fabeln, att jorden löper kring solen
+och icke tvärtom?</p>
+<p>&mdash; Det är ingen fabel, allrakäraste fröken. Näst
+Guds ord, är detta det vissaste av allt visst. Har jag
+icke berättat er om den vise polacken Copernicus? Men
+låt det nu vara. Ni ville att jag skulle spå er i
+handen. Jag säger ingenting annat om den, än att
+det är en god människas hand. Gud välsigne er. Det
+är i eder något av örnen och något av duvan. Ni är
+i stånd att låta edert liv för sanningen, där ni icke
+giver det bort för den ni har kär.</p>
+<p>Fröken Kerstin rodnade, drog sin diamantring av
+fingret och tryckte den på yttersta spetsen av mästarens
+skrynkliga ringfinger.</p>
+<p>&mdash; Mottag denna såsom ett obetydligt minne av eder
+tacksamma lärjunge, sade hon varmt. Jag skall ihågkomma
+er varning, och när jag en gång blivit förståndigare,
+skall jag tänka att jag är förlovad med visheten
+själv. Gud beskydde eder, farväl!</p>
+<p>De främmande avlägsnade sig. Nu äntligen fick
+hustru Anna tillfälle att göra en fråga, som låg henne
+på hjärtat.</p>
+<p>&mdash; Vet du väl, sade hon, för vilket pris du i går
+afton blev bjuden ära och rikedom?</p>
+<p>&mdash; Nej, svarade mäster Sigfrid. Om det icke var
+för att tjäna vår egen nådige konung, så måste detta bud
+hava sänts mig antingen från konungen i Danmark
+eller från någon av Tysklands evangeliska furstar.</p>
+<p>&mdash; Du misstager dig, svarade hans hustru lugnt.
+Du blev bjuden ära och rikedom mot villkor att tjäna
+konung Sigismund och den papistiska läran.</p>
+<p>&mdash; O, mina stjärnor! O, mina ungdomsdrömmar!
+suckade den gamle mästaren, och en klar tår rullade
+utför hans tärda, gulnade kind.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='DEN_FARLIGA_PUNKTEN_P_FIRMAMENTET' id='DEN_FARLIGA_PUNKTEN_P_FIRMAMENTET'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_42' name='page_42'></a>42</span>
+<h2>6. Den farliga punkten på firmamentet.</h2>
+</div>
+
+<p>Inemot tre månader efter besöket i Ekenäs, en kall
+vinterdag i januari år 1616, återfinna vi fröken Kerstin
+Fleming jämte hennes moder, ståthållaren Lars
+Hermansson Flemings änka, fru Anna Horn, numera i
+andra giftet förmäld med Tönne Göransson Gyllenbögel.
+De höga damerna hade gjort en för denna årstid lång
+och besvärlig resa till Pernå gård i östra Nyland, för
+att med sin närvaro hedra ståthållarens på Kexholm,
+Hans Stålhandskes, bröllop med fröken Elin, Kerstins
+barndomsvän och dotter till den berömde amiralen Henrik
+Tönnesson Wildeman. De resande hade tillbragt
+med de nygifta en så glad julhelg som det var möjligt
+under dessa oroliga tider. Kymmene kungsgård var
+icke långt från Pernå, och då fröken Kerstins kusin,
+den tappre översten, sedermera lantmarskalken Henrik
+Fleming till Lethis, önskat under en kort permission
+från de ryska fredsunderhandlingarna rådpläga med
+fru Anna om viktiga familjeangelägenheter, stämdes ett
+möte med honom på Kymmenegård.</p>
+<p>Den forna gränsfloden Kymmene, som i en bred
+fåra bär mer än hundra sjöars vatten till Finska viken,
+delar sig före utloppet i tvenne huvudarmar, av vilka
+den östra åter delar sig uti tvenne. Vid den östra av
+dessa ligger än i dag Kymmene kungsgård, vilken en
+tid tillhörde Sturesläkten, men vid tiden för vår berättelse
+begagnades av kronan såsom en avelsgård för goda
+hästar och en mönstringsplats för kavalleri. För närvarande
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_43' name='page_43'></a>43</span>
+lågo där tvåhundra nyss utrustade adelsryttare
+under Matts Olofssons befäl, färdiga att snart avgå
+till hären i Ryssland. Ett lågt, men långt envånings
+trähus, som ofta härbärgerat höga personer, erbjöd
+dock även utrymme nog för Henrik Flemings möte
+med sina resande släktingar.</p>
+<p>Klockan var tio på förmiddagen, och den väntade
+gästen dröjde. Kerstin Fleming gick ut till forsen och
+betraktade tankfull dess brusande våg, som mot de snöklädda
+stränderna förekom nästan svart. Den levde
+och virvlade ännu när hela naturen låg i sin vinterdvala;
+det var ett fritt, starkt och trotsigt vatten, men
+det visste icke sin tid, det var ett spöke från en sommar
+som icke mer hade rätt att leva. Fröken Kerstin kände
+sig snarare beklämd än livad av dess övermäktiga trots
+och lyfte sina blickar till den gladare tavlan av ryttaregrupperna
+på den motsatta stranden, när hennes lilla
+tjänarinna Maju brådskande nalkades henne från boningshuset
+och medförde ett bud att hon genast skulle
+skynda tillbaka till gården.</p>
+<p>&mdash; Är han kommen?</p>
+<p>&mdash; Ja, fröken! Han och herr Henrik.</p>
+<p>&mdash; Vilken han?</p>
+<p>&mdash; Kungen.</p>
+<p>Fröken Kerstin skyndade icke, hon flög. Hon liknade
+snöripan, vars lätta fjät knappt märkas på vinterdrivorna.</p>
+<p>Hon smög in genom en sidodörr och fann hela
+huset i rörelse. Man visste att konungen väntades
+till de finska ständernas lantdag i Helsingfors; man
+visste att han för flera dagar sedan anlänt till Viborg;
+men man visste icke om och när han vid genomresan
+skulle giva sig tid att dröja på Kymmenegård. Liksom
+sin fader Karl IX i hans unga år, kom även Gustav
+II Adolf oväntad, för att överraska sina fogdar oberedda,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_44' name='page_44'></a>44</span>
+dem icke alltid till hugnad och konungslig ynnest. Man
+hörde honom skämtande säga, att när någon varit fogde
+i sex år, kunde en sådan gärna hängas utan rannsakning;
+han vore då väl meriterad.</p>
+<p>Fogden Anders Nilsson på Kymmenegård tycktes
+höra till de sällsynta undantagen. Konungen hade kommit
+oväntad, endast åtföljd av Henrik Fleming och
+en kammartjänare, medan sviten följde en timme därefter,
+och försummade intet ögonblick att göra sig personligen
+underrättad om krigsfolkets mansstyrka, förplägning
+och utrustning, kungsgårdens skick och fogdens
+räkenskaper. Ryttarna uppställdes på isen nedanför
+forsen och undergingo en sträng mönstring. Men
+när han mönstrat allt och fått höra mången undskyllan
+»för tidens lägenhet», täcktes hans nåde säga till manskapet,
+att deras landsmän förhållit sig manligen emot
+de moskoviter och att han hoppades de nya rekryterna
+skulle göra detsamma, varpå följde ett skallande <i>eläköön
+kuningas</i> (leve konungen) &mdash; ett rop, som
+fördubblades, när han på finska tillade orden: <i>Jumala
+varjelkoon teitä, pojat!</i> (Gud beskydde
+er, gossar!) Han kände sitt finska folk, han hade ju
+redan som barn åtföljt sin fader till Finland och under
+långa vintrar blivit förtrogen med detta land. De unga
+axelbreda bristfälligt utrustade, i finska »bondepaltor»<a name="FNanchor_C" id="FNanchor_C"></a><a href="#Footnote_C" class="fnanchor">[C]</a>
+klädda ryttarna på sina magra, oansenliga hästar voro
+dock av det stål, varmed Gustav II Adolf vann sina segrar.
+Just det, att alla dessa segrar och öden ännu lågo i
+framtidens sköte, just detta gav en så egen stämning
+åt dessa unga krigare, som nu för första gången skyldrade
+gevär för ynglingafursten. Det fanns ingen bland
+dem, som icke i detta ögonblick, under hans anförande,
+kände sig stark nog att erövra världen. De voro
+finska ryttare, alltså lugna, tålmodiga, beredda att vänta
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_45' name='page_45'></a>45</span>
+sin tid; men de kände inom sig, att för en sådan konung
+kunde de dö. Och han förstod dem, såsom han alltid
+förstod sina krigare.</p>
+<p>Han vände sig till befälhavaren och sade:</p>
+<p>&mdash; Matts Olofsson, se om det där folket väl; det
+är något att göra av. Öva dem alla dagar i ledet. Se
+till att ingenting felas i deras förplägning, men ofreda
+de bönder, gör kort process. Hästarna äro svältfödda
+och endels illa inridna, munderingen tarvar eftersyn.
+Det rätter med görligaste. I övrigt är jag nöjd med
+truppen... Stålhandske!</p>
+<p>En ung officer av konungens ålder red fram ur
+sviten.</p>
+<p>&mdash; Se på honom, Matts Olofsson. Han har tjänat
+sig upp från simpel soldat. Han känner våra nya karbiner.
+Stålhandske, rid i morgon till Viborg med mina
+order och utvälj i slottsarsenalen de bästa gevär du
+kan överkomma. Det blir för din trupp, Matts Olofsson.
+Skaffa dig skickliga byssesmeder och låt göra
+efter den lätta modellen. Jag vill att karlarna skjuta
+på fri hand.</p>
+<p>I detta ögonblick nedgick vintersolen i sydväst
+och färgade aftonhimlen. Konungens för alla synliga
+gestalt på den kulle vid stranden, från vilken han
+mönstrat truppen, övergöts med purpur, och hans blick
+glänste. Han hade kommit från fiendeland och kände
+sig åter omgiven av en natur som han förstod och ett
+folk som älskade honom. Krigaren och konungen var
+tjuguett år gammal; han hade ännu icke hårdnat för
+mildare intryck, ja, han levde icke nog länge för att
+någonsin hårdna. Men han var dock i varje tum en
+konung; stum slöt han sina tankar inom sitt unga bröst,
+gav ett tecken att mönstringen var slut och återvände
+till gården.</p>
+<p>Bland de många åskådarna vid stranden befann
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_46' name='page_46'></a>46</span>
+sig även fröken Kerstin Fleming med sin tärna Maju.
+När återskenet från aftonhimmelen kastade sin glans
+över den kunglige hjälten, syntes samma sken än högre
+färga den unga frökens kinder. Tankfull återvände
+hon med de övriga till gården och inneslöt sig med sin
+moder i fogdens enskilda rum, dit de resande dragit
+sig undan för att lämna plats för konungens svit.</p>
+<p>Deras närvaro blev dock icke länge obemärkt, och
+snart medförde Henrik Fleming det budskap, att konungen
+önskade se dem vid aftonmåltiden, som serverades
+klockan sju. Endast några få av det högre befälet hade
+blivit anbefallda att deltaga däri, och konungen sade
+sig hoppas, att fru Anna ville ursäkta anrättningarnas
+enkelhet med en krigares vanor och resans brådska.
+Efter en knapp halvtimme reste sig konungen, sägande
+att han icke ville missunna sina övriga gäster en behövlig
+vila, men att det vore honom kärt om damerna
+ännu ville skänka honom sitt angenäma sällskap. Han
+vore, sade han, sedan någon tid så ovan att tala
+om något annat än krig, att det vore för honom en
+vederkvickelse, om damerna ville berätta honom något
+gladare från Stockholm och Åbo.</p>
+<p>Den unge konungen var under sådana förtroliga
+stunder så älskvärt enkel, att ett par timmar hastigt
+förflöto, under samtal om hovet i Stockholm och de
+adliga familjer i Finland, med vilka båda fruntimren
+voro närmast befryndade. När klockan slog nio, anhöll
+fru Anna att få avlägsna sig för att få rådpläga
+med Henrik Fleming i rummet bredvid om de familjeangelägenheter,
+vilka föranlett hennes resa till Kymmenegård.
+Konungen svarade förbindligt, att han icke
+ville se henne förgäves hava besvärat sig hit för ett möte
+som vore för henne av vikt, men då hon ju skulle
+befinna sig i närmaste rum, hoppades han att hon ej
+ville förvägra honom sin dotters sällskap, intill dess
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_47' name='page_47'></a>47</span>
+rådplägningen vore slutad. Fru Anna gick och lämnade
+dörren halvöppen till det rum, där Henrik Fleming
+väntade henne.</p>
+<p>&mdash; Hans Stålhandske var således en lycklig brudgum?
+frågade konungen, för vilken man omtalat bröllopet
+i Pernå.</p>
+<p>&mdash; Mycket lycklig, ers nåde, svarade fröken
+Kerstin.</p>
+<p>Tilltalet »majestät» brukades väl vid högtidliga tillfällen,
+men glömdes vid förtroligare samtal för det äldre
+och enklare tilltalet »eders nåde».</p>
+<p>&mdash; Han är lycklig, som fått följa sitt hjärta. Jag
+känner dem som icke få göra det. Känner ni någon
+sådan?</p>
+<p>&mdash; Jag vet icke... Måhända.</p>
+<p>&mdash; Vad skulle ni göra i en sådan belägenhet?</p>
+<p>&mdash; Min plikt, om jag vore man.</p>
+<p>&mdash; Och en kvinna, vad bör <i>hon</i> göra?</p>
+<p>&mdash; Detsamma, ers nåde. Alltid sin plikt.</p>
+<p>Konungen betraktade henne skämtsamt.</p>
+<p>&mdash; Vet ni väl, att icke mången vid edra år skulle
+tänka som ni? Ni talar som en man, men jag känner igen
+det Flemingska släktdraget. Ni är icke rädd, ni. Jag
+såg er vid slottsbranden i Åbo 1614 stå kvar i tornet,
+för att ni icke ville kvarlämna en liten flicka i lågorna.
+Er faders frände Klas Fleming kände heller ingenting
+annat än sin plikt, och därför blev han salig konungens
+dödsfiende. Lyckligtvis äro <i>vi</i> vänner, och därför kan
+jag öppet fråga er: äro ej hjärtats rättmätiga anspråk
+de högsta av alla plikter?</p>
+<p>&mdash; Jag vet icke vad eders nåde menar med hjärtats
+rättmätiga anspråk. Men vore jag konung...</p>
+<p>&mdash; Fortsätt!... Om ni vore konung...</p>
+<p>&mdash; Skulle jag aldrig svika min tro. Mitt ord skulle
+vara ett kungsord, och min ed skulle vara mig dyrare
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_48' name='page_48'></a>48</span>
+än min krona, svarade fröken Kerstin med låg röst,
+men så djärvt och fast som det anstod en Fleming.</p>
+<p>Konungens blick mulnade.</p>
+<p>&mdash; Förklara er tydligare! genmälde han.</p>
+<p>&mdash; Jag skulle icke kunna svika den kvinna, åt
+vilken jag givit mitt hjärta och som givit mig sitt. Om
+man sade mig, att ett rikes välfärd berodde därav att
+jag bröte mitt ord, så skulle jag svara, att rikens välfärd
+beror av trohet och icke av otrohet.</p>
+<p>&mdash; Ah! Var det så ni menade? utropade konungen,
+och hans blick klarnade på ett sätt, varav fröken
+Kerstin fann sig nästan förskräckt. Sannerligen befarade
+jag icke redan, att ni råkat in på <i>ett annat</i>
+område, och jag ville icke ens för en rysk fästning
+hava <i>er</i> till min fiende. Ni skulle ha blivit fruktansvärdare
+än en hel armé.</p>
+<p>&mdash; Jag beder om nåd, därest jag varit alltför uppriktig.
+Jag är stolt att hedras med <i>hennes</i> vänskap,
+vars namn min undersåtliga vördnad förbjuder mig att
+nämna. Vilket hjärta, eders nåde... så högsint, så ädelt,
+så kärleksfullt och så tåligt! Det är nu mer än ett år
+sedan hon förtäres av den grymmaste ovisshet. Hon
+gråter sällan, hon klagar aldrig, men hon beder mycket.
+Finnes ingen möjlighet att göra slut på en sådan
+ovisshet?</p>
+<p>Konungen vandrade fram och åter över golvet, stannade
+slutligen och yttrade:</p>
+<p>&mdash; Säger ni detta av er själv, eller har någon
+bett er därom?</p>
+<p>&mdash; Ingen, och minst hon! Är jag straffbar, så bär
+jag ensam skulden.</p>
+<p>Åter klarnade konungens mulna panna, och han
+återtog sin förra skämtsamma ton.</p>
+<p>&mdash; Nej, min alltför uppriktiga fiende, man är icke
+straffbar, när man på ett så älskvärt sätt säger konungar
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_49' name='page_49'></a>49</span>
+sanningen. Det är angenämare att höra moraler av er,
+än av min lärare, gamle Skytte. Jag trodde er ett ögonblick
+vara en förräderska, och kanske är ni det i hjärtats
+angelägenheter, men ni befinner er där på ert naturliga
+kvinnliga område. Och då ni är för god lutheran,
+kanske också litet för ung, för att vara min biktfar, så
+låt oss nu hellre tala om er själv. Jag ser icke till
+er harpa. Är hon kvarglömd i Stockholm?</p>
+<p>&mdash; Hon är på Villnäs, ers nåde.</p>
+<p>&mdash; Skada. Jag minns en afton i våras, när jag
+kom dyster och nedslagen från rådkammaren. Jag inträdde
+med Sauls sinnelag i hertiginnans gemak, men
+där fann jag min David. Ert strängaspel kom mitt
+hjärta att smälta. Jag hade nyss känt mig fattig och
+svag; nu syntes jag mig vara rik och stark. Jag tänkte
+på de gamla barder, som sjöngo för våra fäder och
+gjorde dem hugstora i striden. Det förekom mig som
+vore ni Sveriges och Finlands valkyria, vilken borde
+gå framför dess konung i striden. Jag har ofta tänkt
+därpå. Jag har senast tänkt därpå, när vi förgäves stormade
+Pleskovs fasta murar. Det är något hos er, som
+är besläktat med segertankar, det ligger i blodet.</p>
+<p>Fröken Kerstin svarade icke. Hon satt stum med
+nedslagna ögon; blott en nästan omärkbar darrning
+kring överläppen vittnade om ett uppror i hennes
+känslor.</p>
+<p>Efter en paus sade konungen:</p>
+<p>&mdash; Begär en nåd av mig!</p>
+<p>Kerstin Fleming höll en handske i sin hand; hon
+märkte icke att hon sedan tio minuter slitit den i
+stycken. Konungen upptog dess make, som fallit till
+golvet, räckte henne den med ett smålöje och sade:</p>
+<p>&mdash; Nåväl?</p>
+<p>&mdash; Ett brev!</p>
+<p>&mdash; Ingenting för er själv?
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_50' name='page_50'></a>50</span></p>
+<p>&mdash; Jag tackar ers nåde. Jag har fått min belöning.</p>
+<p>&mdash; Ni begär icke ens en visa för er harpa?</p>
+<p>&mdash; Ett brev! Endast ett brev!</p>
+<p>Konungen fattade hennes hand och kände den darra,
+men de stolta, glänsande bruna ögonen blickade fast in
+i hans. Han ville säga något, men nu stod fru Anna i
+dörren.</p>
+<p>&mdash; Det är tid, sade hon.</p>
+<p>&mdash; Hög tid! viskade en röst inom Kerstin Flemings
+klappande hjärta.</p>
+<div class='footnote'><a name='Footnote_C' id='Footnote_C'></a><a href='#FNanchor_C'><span class='label'>[C]</span></a>
+<p style='font-size: small'>Jakob De la Gardies uttryck 1625.</p></div>
+
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='EN_NATT_OCH_EN_MORGON_P_KYMMENEGRD' id='EN_NATT_OCH_EN_MORGON_P_KYMMENEGRD'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_51' name='page_51'></a>51</span>
+<h2>7. En natt och en morgon på Kymmenegård.</h2>
+</div>
+
+<p>Gustav II Adolf var från sin tidiga ungdom van
+vid strängt arbete, och det som icke medhanns om
+dagen måste mången gång upptaga natten. Det är
+likväl icke antecknat att han tillbragte denna natt på
+Kymmenegård med regeringsomsorger. Hans verksamma
+själ hade i långa månader oavlåtligen delat vilja
+och tankekraft mellan ett allvarsamt krig i främmande
+land och den inre riksstyrelsen i en tid av
+mycket betryck och många söndringar. När man är
+tjuguett år gammal, bär man en sådan börda glatt nog,
+ty då utbreder sig framför oss hoppets oändliga värld;
+livet synes så gränslöst långt och en förlorad dag så
+oändligt liten.</p>
+<p>Men det som är omöjligt även för den strängaste
+arbetare, den allvarligaste statsman och den upphöjdaste
+tänkare, det är att vid tjuguett års ålder avsäga sig alla
+anspråk på livets lycka. Lyckan antager endast olika
+gestalter i ungdomsdrömmarna. Vanligen framträder
+hon för ynglingens blickar först i gestalten av en
+kvinna, därefter under skepnaden av en lagerkrönt ära.
+Även i konung Gustav Adolfs ungdom hade det första
+idealet varit en kvinna, men en kvinna oskiljaktigt
+sammanvuxen med drömmen om seger och hjälterykte.
+Det är bekant, och han skriver själv, att han utförde
+sina första bragder till Ebba Brahes ära, med den
+ridderliga romantik som var honom egen. Och likväl
+var det äran som efter hand överväldigade denna den
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_52' name='page_52'></a>52</span>
+skönaste och den renaste av hans ungdomsdrömmar.
+Den kvinna, som kunde hava blivit en stor konungs
+värdiga maka, måste slutligen vika tillbaka, mindre för
+hinder, motstånd och hovintriger än för skilsmässan,
+avståndet, kriget och segertankarna. Det är känt, att
+konungens brevväxling med barndomsvännen och ungdomsbruden
+upphörde omkring hösten år 1614. Efter
+denna tid sökte den kunglige ynglingens känslor ett
+mål och funno intet &mdash; eller intet värdigt. Och det var
+vid denna tid han framträder i vår berättelse.</p>
+<p>Om han vid samma tid funnit ett sig värdigt sådant
+mål, så måste det otvivelaktigt hava stått i närmaste
+samband med ära och segrar. Det måste hava varit
+en kvinna begåvad med en nog stark och nog upphöjd
+själ för att elda hans håg till stora bragder. Hon måste
+hava varit hans jämlike i snille och kraft, om icke i
+börd och hon måste såsom kvinna ha uppfattat denna
+kärlek till ära och bragder än hängivnare och långt
+mera svärmande än han själv, för att förmå imponera
+på honom. Historien känner icke att han funnit en
+sådan kvinna. Alltså, <i>om</i> han funnit henne, så måste
+de ha sammanträffat endast ett ögonblick, för att sedan
+åter för alltid skiljas. Att så skett, därpå saknas i verkligheten
+icke alla antydningar.</p>
+<p>Kerstin Fleming tillbragte en sömnlös natt i Kymmenegård.
+Sällan uppstiger en ung och ridderlig furste
+på en tron, utan att tusende ungmor vänta av honom
+allt och ägna honom en svärmande beundran. Men
+Kerstins tillgivenhet var en djupare; den hade redan i
+tidiga barndomen börjat med helt motsatta intryck av
+Flemingska släktens hat mot Karl IX, som lät hennes
+far och farbror erfara tyngden av sin onåd. I starka
+själar kan hat förbytas i kärlek med samma naturnödvändighet
+som förvandlar natt till morgon. I Åbo,
+i Stockholm, i Örebro hade den unga fröken från Villnäs
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_53' name='page_53'></a>53</span>
+lärt sig att uppskatta den unge furstens stora egenskaper,
+men ständigt hade hon stått i skuggan för Ebba
+Brahes höga gestalt, och stått där så utan avund, så
+omedveten om egna känslor, som man stannar i skuggan
+för en kär och beundrad vän. Nu, i ett ögonblick,
+med ett trollslag, hade där öppnat sig en förfärlig avgrund
+under blommorna av denna en brinnande själs
+oskyldiga, rena och uppoffrande tillgivenhet för dessa
+två ädla och högsinta personligheter, vilka Kerstin
+Fleming vant sig att betrakta som oskiljaktiga och för
+vilkas förening hon länge uppsänt så varma böner &mdash; konungen
+och hans trolovade brud. Dessa två voro nu
+skilda, icke genom en drottnings hårdhet och ett rikes
+statskonst, utan ännu mycket mer genom en alldeles
+oväntad förändring i konungens känslor &mdash; skilda för
+alltid. Och vem hade åtskilt dem? Vem? Hon själv,
+hon, som velat giva sitt liv för att se dem lyckliga båda
+på Sveriges tron! Hon upprepade denna fråga hundrade
+gånger för sig själv under nattens tystnad &mdash; och
+varje gång stodo i eldsdrag för hennes minne
+konungens ord och blick denna olyckliga kväll.</p>
+<p>Vad hade hon då förbrutit sig för att så kunna
+förråda sin vän? När och var hade hon mot sin vilja
+ådragit sig denna kungliga ynnest, vilken hon måste
+betrakta som ett förräderi mot vänskapen? Hon kunde
+icke påminna sig annat än den olyckliga stund, när hon
+lärde sig locka så sköna toner ur harpans strängar.
+O denna harpa, hon ville slå den i stycken, hon ville
+aldrig mera vidröra dess strängar! Hon ville kasta
+sig för Ebba Brahes fötter och säga till henne: nej,
+nej, det är icke jag som frånrövat dig hans hjärta! Och
+sedan ville hon resa långt, långt bort, vart som helst,
+blott hon icke mera behövde återse denna beundrade
+hjälte, som kunde vara så trolös och &mdash; så farlig för
+hennes lugn!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_54' name='page_54'></a>54</span></p>
+<p>Ja, farlig ändå, o huru farlig! Hur hon än stred
+med hela sin starka viljas kraft, kunde hon icke förgäta
+valkyrian, som skulle gå framför Sveriges och
+Finlands konung i striden. Ja, hon kände det, hur
+hon än kämpade däremot &mdash; hon kände sig född drottning,
+men icke en Margareta Leijonhuvud, icke en
+Katarina Stenbock, icke en Gunilla Bjelke &mdash; huru
+många adliga jungfrur hade icke redan bestigit Sveriges
+tron! Hon kände inom sig något av unionens Margareta
+i kraft och något av Katarina Jagellonicas beslutsamhet
+att försaka allt. Vilka förmätna drömmar!
+Hon drev dem ifrån sig som Macbeths häxor, de kommo
+tillbaka, och hon drev dem åter ifrån sig. Slutligen
+återstod av drömmarnas drottning blott en förgråten
+flicka, som fuktade huvudkudden med sina tårar.</p>
+<p>Vid sextiden på morgonen, medan det ännu var
+mörkt, hördes röster på gården, hästar frustade, bjällror
+klingade. Det var konungen som bröt upp för att
+fortsätta resan till Helsingfors. Kerstin hörde det med
+en suck av lättnad: hon skulle icke nödgas återse
+honom nu, hon skulle taga sig till vara att någonsin
+återse honom.</p>
+<p>Ljus tändes och i nästa ögonblick satt modern
+vid hennes bädd. Även fru Anna hade fått i fädernearv
+av Hornarna på Kankas en högsint själ, men därtill
+mycket mer av hjärtats mildare känslor, än man var
+van att finna hos den hårdhänta och oböjliga Flemingska
+släkten.</p>
+<p>Moderns forskande blick upptäckte genast spåren
+av tårar.</p>
+<p>&mdash; Du har icke sovit i natt? frågade hon.</p>
+<p>&mdash; Icke rätt väl, lydde svaret.</p>
+<p>&mdash; Vad sade dig konungen i går afton?</p>
+<p>&mdash; Icke det som likat mig bäst att höra. Han talade
+om min harpa.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_55' name='page_55'></a>55</span></p>
+<p>&mdash; Jag fruktade det. Vad sade han dig?</p>
+<p>&mdash; Jag djärvdes påminna honom om Ebba, och han
+sade mig vara för ung att bliva hans biktfader. Det är
+slut mellan dem; jag förstod det blott alltför väl, och
+det har mycket bedrövat mig.</p>
+<p>&mdash; Lägg det icke för mycket på hjärtat, mitt kära
+barn; det är kanske lyckligast för dem båda. Sådana
+förbindelser mellan en konung och en undersåte medföra
+i bästa fall söndringar inom riket. Bjelkesläkten har fått
+vidkännas både ära och avund av drottning Gunillas
+upphöjelse. Ingen mor, så framt hon icke är en furstinna,
+bör önska att se sin dotter på Sveriges oroliga
+tron. Sade konungen något mer om dig själv?</p>
+<p>&mdash; Ja, moder. Jag beder dig, fråga mig icke!</p>
+<p>&mdash; Det jag mest älskar hos dig, mitt barn, det är
+att du alltid har varit sann som dagens ljus. Vid
+fyra års ålder var du fäst vid din far med den ömmaste
+tillgivenhet; men när han flydde för hertigen och förföljarna
+frågade dig om du visste hans gömställe, sade
+du ja, ty du kunde ej ljuga. Åter, när de ville förmå
+dig att upptäcka gömstället och än skrämde dig med ett
+stort ris, än lockade dig med en honungskaka, kunde
+ingen förmå dig att svara ett ord. Nu frågar jag dig,
+icke om andra, men om dig själv: vad sade dig konungen
+i går afton?</p>
+<p>Dottern upprepade under tårar dessa ord, som hon
+icke kunde förgäta.</p>
+<p>&mdash; Mitt barn, sade fru Anna lugnt, jag finner ingen
+verklig orsak till oro i dessa flyktiga artigheter, dem en
+furste stundom slösar på unga personer i sin omgivning
+och dem han sannolikt i morgon har glömt.
+Om någon äger rätt att beklaga sig över den uppmärksamhet,
+han behagat visa dig, är det fröken Brahe.
+Det är tydligt att hon numera måste känna sig fri från
+sin förbindelse; jag tvivlar icke på att hennes hjärta
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_56' name='page_56'></a>56</span>
+lider, men jag lyckönskar hennes förstånd. Vid konungens
+ålder är det för mycket att vänta en evig trohet,
+helst under fältliv i avlägsna länder. Jag antager att
+hans böjelse för fröken Brahe varit allvarsam och
+uppriktig; så mycket mer har den efterlämnat ett tomrum.
+Gud give att en värdig gemål av furstlig börd
+må rätt snart kunna fylla det. Vad dig angår, mitt barn,
+så vet jag att du är en klok och klarsynt flicka, som
+icke lätt tager spelpenningar för äkta guld; men det
+finnes hos dig ett anlag att se allt i stort och därtill
+ett anlag för svärmeri, som gör, att en ung, ridderlig
+konung kan bliva farligare för dig än du för honom.
+Det tör därför vara bäst att du icke så snart återser
+en furste, som naturen begåvat med så många lysande
+egenskaper.</p>
+<p>&mdash; Moder, jag vill aldrig återse honom... aldrig!</p>
+<p>&mdash; Du fruktar då för dig själv?</p>
+<p>&mdash; Ja, ja, aldrig!</p>
+<p>&mdash; Nåväl, så låta vi detta aldrig betyda ett år eller
+par. Du har nu permission från din tjänstgöring hos
+hertiginnan, och denna permission kan förlängas. Henrik
+har medfört ett brev från din broder Klas. Han
+hoppas om någon vecka kunna inträffa i Helsingfors.
+Vi återvända nu till Pernå. Därifrån skall Klas göra oss
+samma tjänst som Silversparre på framresan och ledsaga
+oss åter till Villnäs. Huru behagar dig Silversparre?</p>
+<p>&mdash; Som en väderhane på en flaggstång. Jag är
+trött vid hans eviga svängande omkring samma punkt.</p>
+<p>&mdash; Han är dock en man av god familj, med mycket
+aktningsvärda egenskaper och en lovande framtid. Du
+vet, att han är dig uppriktigt tillgiven.</p>
+<p>&mdash; Tyvärr, ja. Han är olidlig.</p>
+<p>&mdash; Nå, då skola vi icke mera tala därom... Långström,
+befall att hästarna spännas för!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_57' name='page_57'></a>57</span></p>
+<p>Under detta förtroliga samtal mellan en klok moder
+och en uppriktig dotter hade modern förtegat något
+som hon icke ansåg rådligt att omtala. Innan Kerstin
+ännu lämnat sin bädd, hade fru Anna funnit på hennes
+nattduksbord ett förseglat konvolut, adresserat med
+välkänd handstil till välborna fröken <i>Christina
+Fleming</i>. Nu, efter samtalet, bröt hon detta konvolut
+och fann däri &mdash; icke, såsom hon först förmodade,
+ett brev, vilket genom Kerstin skulle i hemlighet befordras
+till fröken Brahe &mdash; utan tio verser, skrivna
+med rask och icke alldeles lättläst stil av konungens
+egen hand. Medan den forskande modern bakom en
+skärm, som dolde henne för dotterns blickar, genomläste
+denna halvt ömma, halvt skämtande konungadikt, gåvo
+isynnerhet följande verser, dem vi avskriva med tidens
+och konungens oregelbundna stavningssätt, ämnen nog
+till en moders eftertanke. Sedan diktaren först beskrivit
+sin hjärtesorg, säger han:</p>
+<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Hoppet hafver jag stadigdt hafft,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Tin hårdhet till att öfvervinna</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Med trofasthet, som Gudh har skapt</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Utij mitt hiärta och mitt sinne.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hvi vill tu då</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Min trogna tiänst såledess försmå</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och mig sluta utur ditt minne?</p>
+<br />
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Rickeligh med mongha dygder tigh</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Naturen högdt haffver begåffvat,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Som dageligh låta see sigh</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och mången på tig haffver låffvat,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Alen then last,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Ther med tu migh plågar så fast,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Hafver aldrigh ingen behagatt.</p>
+<div><span class='pagenum pncolor'><a id='page_58' name='page_58'></a>58</span></div>
+<br />
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Ingen sten ähr funnen sä hårdh,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Som sigh icke låter beveka</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Eller alldeles nöta bortt</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Aff stål eller af vatnet veka.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Allt så och jagh</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>I ingen sijnn skal hafva fördragh,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Min hugh skall stadigdt på tig leka.</p>
+</td></tr></table>
+
+<p>Han vill icke avstå från att med sin tjänst beveka
+den grymma, men om hon försmädar hans trofasthet,
+vill han ej mera eftertrakta någon fröjd. Ty säger
+han:</p>
+<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Jagh vill bliffva i ensamheett,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Min sorgh vill jagh alen beklaga</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och fly all jungfruss kiärlighet,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Efter jagh them eij kan behaga.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Men hvad båtar</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Thet tigh att tu migh såledess har</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Förtagit all min lust och glädie?</p>
+</td></tr></table>
+
+<p>Han hoppas hon vill besinna, huru alla skola prisa
+hennes mildhet men hårdeligen straffa hennes obeveklighet,
+varefter han slutar så:</p>
+<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Fugelen uppå grönan qviste,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Diuren uti marcken villa</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Skulle, hvar de min sorgh viste,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Migh hiälpa tårar att förspilla.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Echo mitt rop</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Förmehrar medh sitt ljudh en stor hop</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Emellan tässa bärgh och dalar.</p>
+<p style='text-align: right;'><i>Finis.</i></p>
+</td></tr></table>
+
+<p>Fru Anna var icke så obekant med den tidens
+kärleksvisor, att hon kunde taga all denna ömma klagan
+för allvar. Men om hon ännu kunnat betvivla vem
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_59' name='page_59'></a>59</span>
+den grymma var, över vilkens hårdhet diktaren så varmt
+beklagade sig, skingrades alla tvivel, när hon stavade
+tillsamman de tio versernas särskilt utmärkta begynnelsebokstäver
+och till sin häpnad fann dem bilda:</p>
+<div class='ce'>
+<p>CHRISTINA F.</p>
+</div>
+
+<p>&mdash; Kerstin har rätt, sade fru Anna till sig själv.
+Hon bör icke återse honom.</p>
+<p>Därpå gömde hon omsorgsfullt den kungliga kärleksdikten
+bland sina familjepapper, varifrån den sedan
+kommit i avskrift till eftervärlden.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='HELSINGFORS_LANTDAG' id='HELSINGFORS_LANTDAG'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_60' name='page_60'></a>60</span>
+<h2>8. Helsingfors lantdag.</h2>
+</div>
+
+<p>Under den tid, som förflutit sedan besöket i Ekenäs,
+hade den manhaftige Ivar Bertilsson och hans hemlighetsfulle
+följeslagare fortsatt sina stämplingar till
+förmån för det polska partiet i södra och sydvästra Finland.
+De hade funnit skydd och medhåll på några
+adelsgårdar, där konung Sigismunds slagna anhängare i
+tysthet avbidade en för dem gynnsam förändring i det nuvarande
+regementet, och befordrades sedan vidare med
+brev och budskap till andra partivänner. De rastade
+även i avlägsnare byar, åhörde folkets klagomål över
+tidens betryck och utpressningar och läto förstå att
+bättre dagar snart skulle randas, allenast alla raska
+bönder föresatte sig att icke åtlyda olagliga påbud, vems
+de ock månde vara, utan fasthellre hölle på sin gamla
+frihet och, där så behövdes, ställde våld mot våld.
+Nöden var ock mångenstädes så stor, att man gärna
+lyssnade till dessa förespeglingar. Fogdarna begynte
+mötas med uppenbar motspänstighet, restlängderna ökades,
+bönderna i några byar övergåvo sina hemman
+och sammanrotade sig för att utvandra till Ryssland
+eller översegla till Riga och Polen. Sällan samlades
+denna tid folket vid kyrkor och ting, utan att än här
+än där en tryckt proklamation på dålig svenska eller
+ännu sämre finska fanns om morgonen uppspikad på
+kyrkodörren, på tingshusets vägg, ja på själva länsmansgårdarnas
+knutar, alla av samma innehåll: den nuvarande
+gudlösa och olagliga styrelsen, jämförd med
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_61' name='page_61'></a>61</span>
+den rättmätige konungens milda och rättvisa regemente.
+För en, som revs ned, syntes nästa morgon tre andra;
+de tycktes uppväxa från jorden, ingen visste huru
+och varifrån.</p>
+<p>Likasom klubbekriget är det enda inbördes krig,
+vilket någonsin blivit fört i Finland, så tillhöra även
+de polska stämplingarna vid denna tid de sällsyntaste
+undantag av sin art i detta land. Sammansvärjningar
+finna ingen tacksam jordmån bland ett folk som icke
+älskar smygvägar och alltid hyst en medfödd avsky mot
+förrädare. Hade icke tidens nöd blivit konung Sigismunds
+bundsförvant, skulle hans utskickade hava förgäves
+klappat på folkets dörrar.</p>
+<p>Det fåtaliga och underlägsna polska partiet i södra
+Finland väntade med otålighet någon större motgång
+för konungens vapen i kriget för att öppet höja sin
+upprorsfana. Då nådde dem det obehagliga budskapet,
+att konungen genom en skrivelse från Narva sammankallat
+Finlands ständer till en lantdag i Helsingfors
+och själv ville vara närvarande. De missnöjdas enda
+hopp blev nu, att ständerna skulle vägra gärder för
+kriget och därigenom framkalla en öppen brytning med
+konungen.</p>
+<p>Ständerna voro sammankallade till den 15 januari
+1616, men konungen anlände först den 19 till Helsingfors.
+Av Finlands nuvarande huvudstad fanns då endast
+namnet och en obetydlig köpstad, belägen en halv mil i
+nordost från den nuvarande platsen, vid mynningen av
+en liten å, Vanda, som där gör ett brant fall, kallat
+Helsinge-fors.</p>
+<p>Lantdagar &mdash; landskapsmöten &mdash; voro denna tid
+icke ovanliga i särskilda rikets provinser. Den finska
+lantdagen år 1616 hade dock både för riket och Finland
+en säregen betydelse. Här, i närvaro av konungen
+själv och rikskanslern Axel Oxenstjerna, sammanträdde
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_62' name='page_62'></a>62</span>
+Finlands fyra riksstånd och ombud från krigshären
+för att på samma gång bevilja medel till kriget, värna
+rikets självständighet, protestera mot de polska Vasarnas
+anspråk på tronen och högtidligen bekräfta sin
+trohet mot den yngre grenen av Vasahuset. Tidens
+faror och Finlands läge som operationsbas i de båda
+krigen mot Ryssland och Polen gåvo en ofantlig vikt
+åt denna manifestation av folkviljan. Utan denna lantdag
+hade sannolikt icke det svenska väldet sträckt
+sig ut över Nevan och lagt en grund för denna svenska
+stormakt, som, även efter dess fall, kastat ett skimmer
+av ära över kommande dagar. Utan denna lantdag skulle
+sannolikt icke den ryska makten för ett helt sekel ha
+varit stängd ifrån Östersjön, Gustav Adolf skulle ha
+känt sina händer bundna, Tyskland och samvetsfriheten
+skulle förgäves ha väntat befriaren ifrån Norden. Och
+slutligen, utan denna lantdag skulle Finland nu sakna
+ett av sina ärofullaste minnen, skådespelet av ett blödande,
+men oförfärat folk, vilket i nödens stund svär
+som en man att offra allt för konung och fädernesland.</p>
+<p>Allt vad landet då hade lysande eller mest redbart
+av alla stånd strömmade nu hit i midvintern på långa
+avstånd, obanade vägar och med de mest bristfälliga
+kommunikationsmedel. En ofullständig förteckning uppräknar
+trehundratrettioåtta närvarande lantdagsmän,
+största delen adel med frejdade namn, den åldrige
+biskopen Erik Sorolainen med tjugu präster, ombud
+från tio städer och tjugu härader samt, såsom det
+femte ståndet, tio officerare. Den lilla staden samt
+närmaste byar voro överfyllda med folk. Borgmästaren
+Kasper Reijer synes ha haft den äran att både härbärgera
+konungen och försträcka öl, vin och specerier
+till den kungliga taffeln. Att döma av ännu förvarade
+räkningar, måste denna ha försörjt ganska talrika
+gäster, därvid köksskrivaren Hans Persson fick mottaga
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_63' name='page_63'></a>63</span>
+ansenliga förråd av olja, kapris, oliver och limoner
+från Åboborgaren Hans Wolle, kunglig hovleverantör
+för Finland. Utom den kungliga taffeln levde största
+delen lantdagsmän vid ytterst tarvliga bord i tidens
+betryck; men för konungen gällde det här att uppträda
+med den ståt som imponerar på massorna. Man skulle
+icke inberätta till Sigismund i Warschau, att hans medtävlare
+om kronan uppträdde såsom en torpare på sitt
+rikes utmarker.</p>
+<p>Så fullständigt är det gamla Helsingfors bortsopat
+från jorden, att man icke ens känner platsen där
+Sveriges och Finlands konung den 22 januari 1616
+öppnade ständernas sammankomst. Men denna vinterdag
+fick Finland höra ett stycke statskonst sådant det
+aldrig hört förr. Gustav Adolf ägde redan i unga år den
+snillets, hjärtats och talarekonstens makt, som övertygade
+meningarna och rörde hjärtat. Han talade med
+ungdomens öppenhet och en konungs värdighet, utförligt,
+klart och manligt, om rikets dåvarande ställning,
+om nödvändigheten att mota Polens övermakt i
+det söndrade Ryssland, om Sigismunds edsbrott mot
+Sveriges rike, om nödvändigheten av hans avsättning
+från rikets tron, om det svek och de stämplingar, varmed
+samme avsatte konung fortfor att oroa riket, om
+det underliga att man nu råkat i krig med ryssarna,
+dem man velat hjälpa mot Polen. Han varnade finnarna
+att icke låta förföra sig till att komma under
+Polens och påvens träldom, påminde dem om den trohet
+de svurit hans salige herr fader och honom själv samt
+lovade, att därsom de ville i denna trohet framhärda
+och nu manligen bistå sin konung, så ville han ock
+vinnlägga sig att de måtte komma till fred, rolighet
+och bättre villkor, vartill Gud den allsvåldigaste sin
+nåd förläna ville. Slutligen tillade konungen, att han
+begärde ständernas svar på de ärenden han ville förelägga
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_64' name='page_64'></a>64</span>
+dem, »önskande dem samtlig och synnerlig en
+god dag och blivande dem med ynnest och gunst väl
+bevågen».</p>
+<p>Lantdagsfrågorna gällde trygghet mot Sigismunds
+stämplingar, försvar mot ryssarna och gärder för kriget.
+Redan den 2 februari utfärdades ständernas beslut. De
+ville aldrig låta förleda sig från sin trohet mot konung
+och fädernesland, utan manligen stå mot konung Sigismund,
+som velat återinföra det påviska avguderiet; de
+ville icke tillstädja upproriska patenters kringspridande,
+och var icke Sigismund låter beveka sig till en billig
+fred, ville de mot honom våga liv, leverne, välfärd och
+förmåga. Ständerna önska av Gud framgång till det
+fredsmöte som nu med ryssen begynt, men vore han så
+förhärdad i sitt fientliga uppsåt, att han inga skäliga
+fridsmedel ingå ville, så lova de efter yttersta förmåga
+stå även honom emot och därtill hava blod och förmögenhet
+osparade. Slutligen åtogo sig ständerna en
+dryg krigsgärd, och om alla dessa sina beslut skrevo
+»de i Helsingfors församlade Sveriges rikes råd och
+lantständer i storfurstendömet Finland» ett långt brev
+till samtliga Sveriges rikes ständer. De hade här vid
+gränsen i mannaminne varit hårt betungade av krig,
+gärder och borgläger; hade icke ens under freden kunnat
+sitta trygga i sina hus, men ville dock, ehuru årsväxten
+sist varit ganska svag, nu efter råd och lägenhet bistå
+sin konung, tackande honom, som därmed låter sig nöja.
+Och ehuru de ingalunda betvivla de gode herrars och
+svenske mäns beredvillighet att utgöra en lika hjälp
+och komma dem till undsättning, ville de dock påminna
+dem om det trogna bistånd, som Finlands folk dem alltid
+gjort haver och ännu härefter gärna göra vill av
+all sin förmåga, med den förtröstan, att så länge alla
+förbliva eniga, behöva de icke frukta för någon fiende.</p>
+<p>På denna skrivelse anlände sedan svar från Sveriges
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_65' name='page_65'></a>65</span>
+församlade lantständer i skilda provinser, uttalande
+samma manliga beredvillighet och lovande att aldrig
+förgäta det trogna bistånd, som dem alltid i rikets nöd
+av Finlands ständer vederfaret är.</p>
+<p>Dessa ord, som handlingen så kraftigt och dyrt
+beseglat, genljuda ännu efter sekler från alla Östersjöns
+nordliga stränder. Bakom dessa ord stodo män
+med offervilliga hjärtan och dragna svärd. Bakom
+dessa ord stod ett tidevarv av brinnande tro och försakande
+mod. En dödsföraktande kraft andas i dem,
+och på samma gång, vilken kärlek! När folket hörde
+sin unge konung tala, gick en fläkt av hans ungdomliga
+mod även genom länge av åren kylda hjärtan; även
+den grånade krigaren kände sitt blod värmas, han kände
+segrar i luften &mdash; han drömde än en gång om sin
+ungdomsdröm.</p>
+<p>Efter mer än tvåhundrasextio år igenkänner man
+icke mera den plats, där en gång fäderneslandets hjärta
+klappat av så mycket mod och så hugstora känslor.
+Slätterna kring Vandas mynning äro nu betäckta med
+lantgårdar och åkerfält. Oaktat nejden är bördig och
+långtifrån enslig, vilar däröver, kanske för bristen på
+skog, ett tycke av enformighet, nästan av saknad.</p>
+<p>Vid den tid, varom vi talat, erbjöd slätten ett
+annat skådespel. Det stora folkvimlet i staden bredde
+sig ut över dess närmaste omgivningar. Varje torp,
+varje lada, varje ria och badstuga var överfylld av
+tillströmmande menighet, här och där även av bivackerande
+krigsfolk. Man såg små improviserade brädskjul,
+i vilka utbjödos matvaror, läder, lärfter och öl.
+Till och med konstmakare från Tyskland saknades icke,
+ehuru deras framställningar hörde till dem som i våra
+dagar knappt mera roa ens den lägsta folkhopen. Man
+hörde musik av säckpipor, man såg en Herkules med
+ett slag av sin knytnäve döda en oxe, vilken han
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_66' name='page_66'></a>66</span>
+förut dragit vid hornen efter sig. Man såg en annan
+äta spikar, genomborra sitt bröst med ett svärd och
+åter utdraga det, färgat med lingonsaft. En snedvuxen
+pojke med plirande ögon tillvann sig mycken beundran
+genom sin färdighet att slå kullerbyttor i luften och
+den oförskämda vighet, med vilken han än hoppade
+gränsle över nacken på en förskräckt bondkvinna, än
+åter utmanade en drumlig dräng till envig och i ett nu
+slog benen undan honom.</p>
+<p>Vid lantdagens början hade man en morgon till
+allmän förargelse funnit icke allenast flera av konung
+Sigismunds plakater uppslagna på stadens gårdsportar,
+utan även samma förrädiska papper spikat på gaveln
+av borgmästaren Reijers hus, där konungen bodde.
+En sådan djärvhet hade föranlett stränga efterspaningar,
+men utan resultat. Ridande patruller hade utskickats
+åt flera håll samt även till stadens utkanter, där brädskjulen
+höllo sin marknad. Nu hade förenämnda vanskapliga
+pojke utmanat en liten trumslagare, som roade
+sig åt hans lustiga upptåg. Men denna gång hade Sam
+betydligt missräknat sig. I stället att låta slå benen
+undan sig, var det trumslagaren som i sin tur slog
+bytingen i drivan, insockrade honom i snön och till
+allmänhetens stora förlustelse lät sina trumpinnar dansa
+i ett grundligt tapto på motståndarens tröja. Vid denna
+manöver revs tröjan upp, ett papper föll ut och bortfördes
+av vinden. Det upptogs, lästes och befanns
+vara ett av Sigismunds plakater.</p>
+<p>Nu blev ett sorl bland folkhopen: tag fast förrädaren!
+häng honom! slå ihjäl honom! Men innan man
+ännu hunnit komma från ord till handling, hade Sam
+gjort sig lös från sin motståndare och, vig som en ekorre,
+banat sig väg genom folkhopen, än borrande sig framåt
+med armarna, än slående bakåt med fötterna. Efter ett
+fåfängt försök att uppnå stora landsvägen västerut,
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_67' name='page_67'></a>67</span>
+svängde flyktingen om och sökte sin räddning på bron
+över forsen. Men här mötte honom patrullen från motsatta
+sidan, medan folkhopen skrikande jagade efter
+honom från andra sidan. Sam betänkte sig icke länge.
+I ett nu klängde han över brons ledstänger och var
+försvunnen. Men det dröjde ej länge innan man såg
+honom flyta utför den öppna forsen och försvinna under
+isen, som betäckte åmynningen nedanför det starkaste
+strömdraget.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='VINTERAFTON_I_DEMARKEN' id='VINTERAFTON_I_DEMARKEN'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_68' name='page_68'></a>68</span>
+<h2>9. Vinterafton i ödemarken.</h2>
+</div>
+
+<p>En afton i medlet av februari 1616 banade sig en
+karavan av resande mödosamt fram på den ödsliga väg,
+som vid denna tid förde från Helsingfors genom det
+norra Nyland till Åbo. Ett starkt yrväder hade på långa
+sträckor övertäckt alla stigar med manshöga drivor.</p>
+<p>Karavanen bestod av tre slädar med två hästar för
+varje; den mellersta släden var överbyggd med ett
+slags hytt av buldan. Fyra ryttare, fullt beväpnade,
+utgjorde eskorten. När de resande sålunda fot för
+fot arbetat sig fram någon tid, blev det platt omöjligt
+att komma vidare. Yrvädret fortfor att rasa, och varje
+steg framåt motades av växande snöberg. Ryttarna
+sutto av, kuskarna stövlade i snön, alla sökte med
+armkraft underlätta hästarnas ansträngningar. Det
+hjälpte föga, tåget stod orörligt. Ett fruntimmer lutade
+sig framåt i den betäckta släden och frågade om ingen
+gård funnes i närheten. En riddare i översnöad pälskappa
+sprang från den sista släden fram till den första,
+vars kusk var vägvisare, och upprepade samma fråga.
+Svaret blev, att man hade en mil till närmaste gård,
+men om man ville köra isvägen över den näraliggande
+sjön, skulle man på motsatta stranden av denna sjö
+finna ett nybygge. Riddaren beslöt sig för denna utväg,
+och nu gällde att bana sig väg ned till isen.</p>
+<p>En med tät granskog bevuxen höjd reste sig mellan
+vägen och sjön. Hästarna måste frånspännas, alla,
+utom två kvinnliga resande, måste kliva i snön, varefter
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_69' name='page_69'></a>69</span>
+slädarna framskötos av männen. När man så med
+outsäglig möda trängt uppför höjden och genom skogen,
+kom man till ett mot sjöstranden sluttande berg.
+Här blev åter en rutschbana nedåt, som förde karavanen,
+med ett par oskadliga kullerbyttor, lyckligt till isen.</p>
+<p>Snön låg här mera jämn, man ispände åter hästarna
+och fortsatte färden. Det gick långsamt, men det gick
+dock framåt, tilldess att man icke långt från den motsatta
+stranden begynte köra i flödvatten. Men härdade
+i alla mödor och faror körde dessa resande utan betänkande
+framåt. Flödvattnet blev djupare, det strömmade
+in i slädarna och nådde över ryttarnas sporrar.
+Riddaren Klas Fleming, ty det var han, red till den
+mellersta släden och frågade om hans syster Kerstin
+var rädd och önskade vända om. Hennes svar blev,
+att hon bytte plats med den andre ryttaren, som red
+förut, besteg hans häst och red främst. Nästan simmande
+och flytande, uppnådde karavanen den efterlängtade
+stranden.</p>
+<p>Sjön var en vik av den stora Lohjanselkä, som i
+otaliga buktande fjärdar uppfyller de djupa dalarna norr
+om den sydfinska lantryggen. Hela nejden erbjuder
+den mest förtjusande omväxling av skogbekransade
+höjder, sluttningar, vattenspeglar, klippor, öar och har
+av beundrande turister fått namnet »Nylands Schweiz».
+Bergen äro rika på malmer och sällsynta stenarter; botanisten
+finner här allt vad den finska floran äger rarast
+och praktfullast. Nu betäckas de bördiga sluttningarna
+av välmående byar, gårdar, boskapshjordar och åkerfält.
+Men vid början av sextonhundratalet genombröts
+den glesa odlingen ännu av vida ödemarker, och där
+den fått fäste, ödelades ånyo hemman och gårdar av
+krigen, utskrivningarna, gärderna och fogdarnas utpressningar.</p>
+<p>Men där glänste dock ett skimmer av ljus mellan
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_70' name='page_70'></a>70</span>
+bergen och granarna, ett av dessa vänliga eldsken från
+en flammande härd, vilka äro en så kär syn för den
+frusne och utmattade vandraren i en mörk vinterkväll.
+De resande styrde sina utmattade steg med förtröstan
+mot eldskenet. Vi skola gå dem i förväg och kasta en
+blick på nybygget.</p>
+<p>Det hette Ahtiala och låg vid en utkant av Lojo
+socken i norra Nyland. Den nytimrade vackra gården
+bestod av ett större boningshus, ladugård, stall,
+visthus, badstuga, brunn. I denna del av landet brukades
+ännu rökpörten med en ofantlig spis; röken uppsteg
+då genom en öppning i taket. Men boningshuset på
+Ahtiala hade med pörtets gamla härd förenat det modernare
+bruket av skorsten och i stället för de vanliga
+pörtegluggarna med deras dragluckor anbragt på den
+långa väggen gentemot spiseln ett litet fönster med
+fyra små glasrutor mot sjösidan. Ett plumpt väggur,
+ett stort, grönmålat skåp, några träsniderier på bordsfötterna,
+tre eller fyra stolar med utsirade karmar
+vittnade om en i dessa trakter ovanlig lyx vid sidan av
+långbänkarna och de i två våningar över varandra
+väggfasta sängarna. Allt såg så trivsamt ut, allt vittnade
+om välstånd och flit; men välmaktens dagar voro
+till ända.</p>
+<p>Vid mörkningen samma afton hade den snart åttioårige
+Stefan Ahti suttit vid brasan, bindande not; hans
+son Josef hade slöjdat en slädmed, hustrun häcklade
+lin, och två barnbarn, flickor om fjorton och sexton år,
+hade kardat ull. Det hade varit en hård dag för Ahtiala
+nybygge. Fogdens tjänare hade på förmiddagen infunnit
+sig för att utkräva en av de många gärderna och utan
+försköning tagit i mät en av de två hästar och en av
+de två kor, vilka han kvarlämnat vid en föregående
+utmätning. Fåren hade en genomtågande ryttaretrupp
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_71' name='page_71'></a>71</span>
+slaktat och uppätit redan på hösten. Där skulle snart
+komma flera hungriga gäster.</p>
+<p>Ahtialas inbyggare hade vid sin fredliga brasa samtalat
+om det ämne som låg dem närmast: tidens betryck.
+Hustrun hade suckande undrat, var hennes två raska
+gossar nu månde vara i djupa Ryssland, de som togos
+ifrån henne till kriget. Om de nu månde leva mera,
+tillade hon med en suck vid tanken på de fruktade
+moskoviternas grymhet. Den gamle hade tröstat henne
+med den försäkran, att vardera av gossarna skulle
+reda sig gott mot sex sådana bestar, det hade man
+sett, när herr Jakob och herr Evert för fem år sedan
+togo Stora Novgorod med en hand full svenska och
+finska pojkar av rätta sorten. Ryssen hade han själv
+sett i vitögat redan i salig kung Göstas tid och juten
+med i kung Eriks tid. Gud förbarme sig över den
+herrens fattiga själ, det gick tokugt i landet, men
+bra på sjön. Si, juten var dock en annan karl än
+kalmucken. Juten visste nog, att han betalade gammal
+ost, när han, i sista kriget brände Stefans stuga
+vid Hangö, men det skall ingen säga om honom annat
+än att han är en morsk karl till sjöss, och när man får
+bukt med sådana karlar, nog klappa pojkarna ullen ur
+moskoviternas fårskinnspälsar.</p>
+<p>Så hade man språkat vid aftonbrasan. Sonen hade
+genmält, huru det visst var tungt för honom att hugga
+sveden allena, när gossarna voro borta och flickornas
+armar voro för klena för skogsarbete. Men detta kunde
+ännu gå, om här rådde rättvisa i landet; då skulle
+icke fogden två gånger utkräva samma gärd. Finge
+man fred i landet, så finge konungen rådrum att hänga
+fogdarna, och då kunde man ännu hoppas bättre tider.
+Vartill den gamle svarade: tre gånger har Herren
+byggt min stuga av intet, och i femtio år har han givit
+mig skördar av ljungfält. Varför skulle icke Han, som
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_72' name='page_72'></a>72</span>
+är starkare än alla, konungar, än vidare sända oss
+hjälp i den rätta stunden?</p>
+<p>Vid dessa ord upprycktes dörren och sju beväpnade
+män, betäckta med snö, stövlade in i stugan. De förklarade
+sig vara, konungens folk och fordrade fri förtäring,
+härbärge för natten och hästar på morgonen för
+sin vidare fortkomst. Suckande framsökte hustrun
+gårdens knappa matförråd och anrättade utan gensägelse
+ett kvällsmål för de objudna gästerna. När
+dessa ätit sig mätta ville de ha öl, och öl fanns icke,
+varefter de utforo i skymford och med egenhandsrätt
+undersökte skåp och källare. Allt detta hade gårdsfolket
+tåligt fördragit, men när två av gästerna ytterligare
+tilläto sig ett grovt skämt med gårdens döttrar,
+svek Josefs tålamod och hans seniga knytnäve sträckte
+dessa två våldsverkare till golvet. Nu blev den fredliga
+stugan skådeplatsen för ett av de våldsamma och
+stundom blodiga uppträden, som då voro alltför vanliga,
+när ett tålmodigt folk uppreste sig mot ett laglöst
+godtycke. Josef hade, efter en hård strid, blivit
+övermannad, slagen och bunden, hans gamle fader hade
+förgäves sökt att med darrande hand spänna den länge
+förrostade bågen; hustrun hade beväpnat sig med en
+såstång och försvarade med en björninnas raseri sina
+döttrar, som sökt sin tillflykt i ett hörn av stugan.
+Ingen hjälpare fanns att anlita; var skulle han sökas
+på en mils avstånd i yrväder och vintermörker? När
+då kvinnan såg sin man bunden, svärfadern maktlös
+och döttrarna värnlösa mot övervåldet, brast hennes
+förtröstan och hon utropade:</p>
+<p>&mdash; Var är nu den hjälpare, fader, som du åkallar?
+Var är nu den starke Gud, på vilken du tror?</p>
+<p>&mdash; Det är skrivet, sade den gamle, bortkastande
+bågen, då de rättfärdiga ropa, så hörer dem Herren
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_73' name='page_73'></a>73</span>
+och skall hjälpa dem ur all deras nöd. Herre, uppvakna
+i din kraft och låt oss icke förtrampade varda!</p>
+<p>&mdash; Vad är det gråskägget skrävlar därborta i vrån,
+röt en av våldsverkarna, ännu vild av striden, i det att
+han hotande närmade sig. Vad tycker du mera om:
+att stekas i ugnen eller att doppas i vaken?</p>
+<p>&mdash; Kom icke vid mig! utropade den gamle, såsom
+av en profetisk ingivelse. Se hämnaren står för dörren,
+och det svärd är redo, som skall tukta ditt övermod.</p>
+<p>Icke förr var det sagt, innan dörren öppnades, och
+in trädde en snöhöljd man, stannande ett ögonblick
+förvånad vid anblicken av den förstöring som rådde i
+stugan. Ingen varseblev den inträdande, men så snart
+dennes skarpa blick uppfattat ställningen, flög även
+hans svärd ur slidan, och i nästa ögonblick låg rövaren
+i sitt blod med avhuggen arm vid den gamles fötter.</p>
+<p>&mdash; Vad nu, skurkar! utbrast riddaren, som av munderingen
+igenkände Simon Larssons i Raseborgs län
+förlagda lansknektar. Är det så I åtlyden kunglig
+majestäts stränga order att fara varligt fram på genomtågen?
+Ned med vapnen! Jag skall låta hålla en krigsrätt,
+så att det sjunger eder om öronen. Petter,
+yttrade han till en inträdande ryttare, släpa fort ut
+den där karlen till stallet och se åt om han kvicknar
+till liv!</p>
+<p>Vid dessa ord uppgav hustrun ett anskri och slog
+sina armar kring den unge ryttarens hals. Hon hade
+återfunnit den äldre av sina till kriget utgångna söner.
+Ynglingen stod betagen av häpnad; han hade icke vetat
+av föräldrarnas flyttning till denna ort. Dröjande fullgjorde
+han sin förmans befallning.</p>
+<p>&mdash; Jag hade väl lust att veta vem som tager sig
+en sådan myndighet mot kunglig majestäts och kronans
+folk, genmälde nu lansknektarnas anförare i en ton som
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_74' name='page_74'></a>74</span>
+skulle vara hotande, men som förrådde en oangenäm
+överraskning.</p>
+<p>&mdash; Jo, jag känner dig jag, din långbente, livländske
+ulv; jag vet var du lärt dig sådana seder mot folket.
+Du slåss icke illa i hederlig strid, men hemma har
+du vuxit upp vid slavpisken. Rätta dig, sergeant Rolf
+Müller! Du talar med din förman.</p>
+<p>Och konungens kammarherre översten Klas Hermansson
+Fleming till Villnäs avkastade sin snöiga kappa,
+framträdande i skenet från härden med krigarens stolta
+hållning. Hans gestalt var av medellängd, men kraftfull
+och bredaxlad. Hans energiska drag och hans genomträngande
+blick förrådde den blivande fältherren, som
+en dag skulle tillintetgöra fientliga härar och flottor.</p>
+<p>Sergeanten och hans kamrater funno för gott att
+lyda. De avväpnades och bortskickades att söka sitt
+nattläger på hövinden, medan en av dem tog vård om
+den svårt sårade kamraten. Nu först tilläts fröken
+Kerstin Fleming, jämte hennes kammarpiga och hennes
+lilla tärna Maju, att söka vila och värme vid den flammande
+brasan.</p>
+<p>&mdash; Du hade gjort bättre att stanna med vår mor
+på Svidja i natt, sade Klas Fleming.</p>
+<p>&mdash; Jag har en mission att uppfylla, svarade systern.
+Vad betyda dessa blodfläckar och denna oordning?</p>
+<p>&mdash; Det är hemseder i krigstid, genmälde brodern
+med ett strävt smålöje. Petter, lös den bundne karlen!
+Vad? Är han din egen far? Nå, den glädjen unnar
+jag dig, ärlige pojke. Tacka din son, bonde, han är en
+bra soldat. Och du, gubbe, berätta vad som hänt,
+men ljug dig ej oskyldig.</p>
+<p>Den gamle rätade sig, gjorde militärisk honnör och
+svarade: &mdash; Jag var stallknekt under kung Gösta, bågskytt
+under kung Erik och lansknekt under kung Johan.
+När jag blev för gammal att tjäna i fält, tjänade jag i
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_75' name='page_75'></a>75</span>
+sju år herr Klas på Svidja och lärde unge herr Johan
+rida. Jag har slagits till lands och sjöss i trettio år
+och känner knektar, likasom jag känner bönder. Ljugit
+har jag aldrig och lärer väl minst göra det för en av
+Flemingesläkten, som sparat åt mig de få dagar jag
+ännu kan ha kvar. &mdash; Och han berättade tilldragelsen.</p>
+<p>&mdash; Nå, vid mitt goda svärd, utbrast riddaren, du
+talar som en ärlig krigsman, och det skall bekomma
+de där lymlarna i stallet efter förtjänst. Har då ingen
+ihågkommit dina trettio år i konungens tjänst?</p>
+<p>&mdash; Unge herr Johan gav mig ett torp på Hangö.
+Det brände hertig Karls folk första gången och juten
+andra gången. Då flyttade jag hit med min son och
+byggde min tredje stuga i ödemarken. Herren giver
+sol och regn, frostår och goda år; misslyckas ett så
+svälta vi en tid och börja på nytt.</p>
+<p>Klas Fleming vände sig till sin syster.</p>
+<p>&mdash; Jag har hört talas om en fördold kraft, sade
+han, som gör att ett folk kan bära stora bördor utan
+att digna. Nu förstår jag det: här är denna kraft och
+dess namn är tålamod.</p>
+<p>Den kväll, som började så tungt i Ahtiala nybygge,
+vart en fröjdekväll för alla dess invånare.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='EN_SAMMANSVRJNING' id='EN_SAMMANSVRJNING'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_76' name='page_76'></a>76</span>
+<h2>10. En sammansvärjning.</h2>
+</div>
+
+<p>Kvarlevan av konung Sigismunds slagna parti i Finland
+hade fällt modet vid underrättelsen om Helsingfors
+lantdag. Alla adelsmän som hade något att förlora
+drogo sig mer och mer tillbaka från de få halsstarriga
+som ännu djärvdes stämpla till den avsatte
+konungens förmån, och dessa voro till största delen
+förtvivlade spelare vid lyckans raffelbord, äventyrare
+beredda att våga allt. Men det fanns här och där ett
+sällsynt undantag.</p>
+<p>På Kurjala gård i Lampis socken av Tavastland
+bodde den tappre Ivar Tavasts änka, Karin Stensdotter
+Fincke, en av dessa kvinnor som kunna älska utan
+gräns och hata utan försoning. Under den första och
+skönare hälften av sitt liv hade hon offrat allt för sin
+kärlek till en riddare utan fruktan och tadel; den
+senare dystra och ensliga hälften av detta liv ägnade
+hon åt den dyra plikten att upprätta hans ära. En
+dag i februari detta samma år 1616 kallade hon till
+sig yngre sonen, den ljuslockige Bengt, på vars blida
+och fagra anlete hon läste hela det lyckliga minnet av
+kärlekens dagar, men icke en skugga av hatets, och sade
+till honom: &mdash; Min son, du är aderton år, din arm är
+stark, ditt hjärta är trofast, och jag har låtit uppfostra
+dig i alla ridderliga övningar. Det är nu tid att du
+hämnas din fader.</p>
+<p>Ynglingen teg. Modern fortfor: &mdash; Jag vet dina
+tankar. Din äldre broder Sten Ivarsson är släktens
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_77' name='page_77'></a>77</span>
+huvud och den som efter lag och sedvänja bör taga
+arv efter sin fader. Men Sten har från unga år gjort
+mig sorg och bekymmer med sitt häftiga, oroliga sinnelag,
+icke minst när han sista vintras dödade kornett
+Bosin här på Kurjala gård. Sten tjänar det nya
+konungahuset; han är sin faders avfällige son. Du
+allena är kallad att åter upprätta din faders ära.</p>
+<p>&mdash; Moder, svarade ynglingen saktmodigt, giv också
+mig ett svärd att tjäna konung Gustav Adolf! Han
+är mild och tapper. Varför skall du hata honom?
+Och har du icke själv bönfallit hos hertig Karl att få
+behålla Kurjala? Han och hans son ha återgivit oss
+hem och egendom. Varför skall du hata det nya
+konungahuset?</p>
+<p>&mdash; Gud, som nekat mig döttrar, har i stället givit
+mig en son med varghjärta och en son med duvohjärta,
+klagade modern. Förstår du icke, att om jag velat
+hämnas på den unge Gustav Adolf med blod och död,
+skulle jag tussat på honom din äldre broder, som
+skulle ha sönderslitit honom? Men jag vill honom intet
+ont, jag vill endast rycka kronan av hans huvud och
+lägga den för vår rättmätige konungs, Sigismunds
+fötter. Så länge hertig Karls avkomma sitter på tronen,
+är jag en rebells änka och du en landsförrädares son.
+Det är nu mer än sexton år sedan din fader och farfader
+togos till fånga i Viborgs fäste, och huru lönades
+då deras trogna tjänst mot konung och fädernesland?
+Hertig Karl belade dessa tappra armar med
+nesliga bojor, han lät leda dessa trofasta män ut genom
+Viborgs tull, deras huvuden föllo för bödelns bila och
+spetsades på järnstänger utanför slottet. Och jag...
+jag kvarlämnades med två späda söner; för deras skull
+måste jag kasta mig till blodhundens fötter och tigga
+tillbaka vår rättmätiga egendom som en nåd! Men
+jag lever för att en dag kunna avtvå blodfläckarna från
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_78' name='page_78'></a>78</span>
+dina fäders minne, för att kunna kalla dig en ärlig mans
+son, och jag väntar den dag, när din faders och farfaders
+oskuld förkunnas för land och folk. Förstår du
+mig nu?</p>
+<p>&mdash; Ja, svarade ynglingen, och jag ville giva mitt
+liv för att du skulle få uppleva den dag du så högt
+efterlängtar. Men jag förstår icke huru detta skall bli
+möjligt genom en tronvälvning. Hela riket hyllar den
+nya konungasläkten, och ingen i detta land lyfter mera
+sin hand för Sigismunds sak. Vad kunna vi göra, vi
+två, mot hela landet? Sänd mig till Gustav Adolf; jag
+vill kasta mig för hans fötter och lova att tjäna hans
+hus till dödedag, allenast han genom ett kungsord tager
+tillbaka den orättfärdiga domen över min fader och
+farfader!</p>
+<p>&mdash; Du är ett barn, Bengt, och som ett barn talar
+du. Likasom en konung ville förklara sin faders domar
+orättfärdiga!</p>
+<p>&mdash; Men domen är ju upphävd, när vi återfått våra
+gods.</p>
+<p>&mdash; Av nåd ha vi återfått dem! Vi ha återfått
+mödernegodset, men icke fädernearvet, det sköna Vesunda
+i Tavastland. Det skall en dag bli ditt fädernearv,
+Bengt. Vi äro icke så ensamma som du tror. Ännu
+finnas behjärtade man, som vilja våga något för den rättvisa
+saken. Denna natt mötas konung Sigismunds anhängare
+här på Kurjala för att överlägga om ett kraftigt
+uppträdande nästa vår med bistånd av konungen, och
+du är utsedd att ställa dig i spetsen för den allmänna
+resningen.</p>
+<p>&mdash; Jag! utbrast ynglingen med oförställd häpnad.</p>
+<p>&mdash; Du, svarade modern lugnt. Norra Nyland och
+södra Tavastland ha mer än en gång följt din faders
+och farfaders fanor. De skola än en gång resa sig med
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_79' name='page_79'></a>79</span>
+namnet Tavast i sin spets, och man skall sörja för
+att vid din sida ställas krigskunniga anförare.</p>
+<p>&mdash; Förskona mig, moder! Vill du ännu en gång
+inkasta vårt land i fasorna av ett inbördes krig?</p>
+<p>&mdash; Och vad kallar du den ställning, i vilken vi nu
+levat i tjugu år? återtog fru Karin. Orätt på tronen
+är alltid inbördes krig. Vi skola äntligen göra ände
+därpå. Du skall icke behöva strida i förbund med
+bönder allena. Utom Hornarna, och tyvärr numera även
+Flemingarna, finnes knappt en adlig släkt i landet, som
+icke inom sig räknar hemliga anhängare av konung
+Sigismund. Stjärnkorsar, Spårar, Slangar, Munckar,
+Lindelövar, Boijar, Kurckar och många andra skola
+ställa sig på vår sida. Var vid gott mod, duvohjärta!
+Jag begär i dag blott en åhörare, i morgon kanhända
+en stridsman. Först klokhet och sedan svärdshugg.</p>
+<p>Suckande tänkte unge Bengt Ivarsson vid sig själv,
+att klokheten i dag icke kunde göra något bättre än
+förekomma svärdshuggen i morgon, men han kände sin
+moder. Han beslöt därför att skenbart foga sig efter
+sin moders önskningar, men därunder uppbjuda allt
+som var förenligt med hans sonliga plikt för att rädda
+både henne och landet från nya olyckor.</p>
+<p>Aftonen inbröt. Kurjala gård låg enstaka vid en
+liten sjö, omgiven av skog, och ägnade sig väl för möten
+av den art som icke borde störas av objudna spejare.
+Man bortsände från gården de tjänare och landbönder
+som icke ansågos fullt pålitliga; vakter utställdes vid
+vägarna, och lösen utdelades såsom i fält.</p>
+<p>Vid niotiden på aftonen begynte slädar anlända och
+utbyta lösen med vaktposterna. De ankommande inbjödos
+att vid ett stadigt kvällsmål vederkvicka sig efter
+resans besvärligheter.</p>
+<p>När fru Karin, åtföljd av sin son, vid tiotiden inträdde
+i mötessalen, fann hon till sin förvåning ett högljutt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_80' name='page_80'></a>80</span>
+språkande sällskap av några och tjugu män, på
+vilkas muntra stämning husets goda hembryggda öl påtagligen
+utövat ett märkbart inflytande. Sex eller åtta
+talade alla på samma gång om de mest olika ämnen,
+likasom utmanande alla spejare på en halv mils avstånd.
+Nästan allas dräkt antydde mera bekantskap med ett
+vilt fältliv än med herreseder, och få brydde sig om att
+ens giva plats för gårdens husfru, när hon inträdde i
+salen. Förgäves spanade hennes mulna blickar efter
+de grannar av hennes stånd, som hon väntat till mötet.
+Där fanns endast en sådan, en kortvuxen gammal herre
+med stora vårtor på kinderna, beväpnad med en huggvärja
+nästan lika lång som han själv, och i detta ögonblick
+hopkrupen vid brasan, som brann i den stora
+spiseln.</p>
+<p>&mdash; Bertil Ivarsson, sade fru Karin till denne herre,
+i det hon icke låtsade märka sina övriga gästers brist
+på uppmärksamhet, vill ni törhända äska ljud och förklara
+för dessa hedervärda krigsmän och rättskaffens
+medborgare ändamålet med sammankomsten.</p>
+<p>Bertil Ivarsson Teet till Järpila var en av dessa
+skeppsbrutna rojalister, som gärna ville tjäna sin rätte
+konung med förbehåll att icke stå illa anskriven hos
+den orätte, och som så länge hade vänt kappan efter
+vinden, att han slutligen lyckats stöta sig med dem båda.
+Han låtsade icke höra fru Karins tilltal; hon fattade hans
+hand och upprepade sina ord.</p>
+<p>&mdash; Ja, ja, svarade den frusne herrn vid brasan, det
+är mycket kallt i afton, dåliga vägar, hundväder. Förlåt,
+jag har blivit så döv på senare tider. Befaller
+ni något, min nådiga fru?</p>
+<p>Fru Karin upprepade sina ord för tredje gången.</p>
+<p>&mdash; Äska ljus? Nej, jag tackar, vi se här bra nog.
+Krigsmän och rättstjänare... Ja, ja, vad hör man
+om annat nu för tiden? Förlåt att jag i eder nådiga närvaro
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_81' name='page_81'></a>81</span>
+värmer mina fötter vid elden! Gikten, min nådiga,
+gikten! Ja, när man, som jag, har slitit mycket ont i
+krig, kännes det efter på gamla dagar.</p>
+<p>Inseende omöjligheten att ställa honom i täten för
+sammansvärjningen, nödgades fru Karin själv taga till
+ordet och uppmana de hedervärda gästerna att sig
+emellan utse en talman för sammankomsten.</p>
+<p>I den förlägna tystnad, som följde fru Karins uppmaning,
+hördes äntligen en röst från yttersta ändan av
+salens långa ekbord, där en man i ryttarekappa hittills
+varit flitigt sysselsatt med en skinka och en
+mugg öl.</p>
+<p>&mdash; Om jag får taga mig den dristigheten att tala ur
+skägget, yttrade denne man, i det han med välbehag
+avtorkade mustascher och pipskägg med bordduken,
+så finnes här ibland oss en karl, som kan prata omkull
+vilken biskop som helst och högvördiga konsistorium
+med; men eftersom han är mera slängd i alla världens
+andra tungomål än i vårt, så kunde jag kanske duga
+till talman i hans ställe, alldenstund jag är hans ovärdige
+tolk. För resten heter jag Ivar Bertilsson, kvartermästare,
+till ers nådes tjänst.</p>
+<p>&mdash; Tala! sade fru Karin, föga nöjd med början av
+denna sammankomst.</p>
+<p>&mdash; Nå, eftersom jag fått ordet, vill jag säga det
+rent ut, att en så god skinka som denna Kurjalaskinka
+och ett så gott öl som detta Kurjalaöl skola sökas förgäves
+i Tavastland och Nyland, om icke på Svidja. När
+jag var där i höstas, sade de mig, att salig kung Johan
+alltid drack Svidjaölet hellre än något annat och alla år
+beställde en skeppslast därav för sin egen kungliga mun.</p>
+<p>&mdash; Till saken! avbröt honom fru Karin.</p>
+<p>&mdash; Jag tänkte just komma till saken, ers nåd! Efter
+nu salig kung Johan var en sådan vis och berömlig
+konung, att han förstod sätta värde på finskt öl och
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_82' name='page_82'></a>82</span>
+finskt blod dessutom, så tycker jag, Ivar Bertilsson, och
+alla dessa ärliga finska män, att vi böra förhjälpa kung
+Sigismund till regementet igen. Vem vill nu dansa
+för bruden?</p>
+<p>På detta tal följde en bullersam överläggning, varunder
+några anmärkte att tiden nu vore föga gynnsam
+när lantdagen i Helsingfors hade visat sig så förrädisk
+mot den goda saken. Dessa nedtystades av andra med
+den försäkran, att man ännu icke kunde så noga veta
+vad lantdagen hade i sinnet, innan beslutet var känt.
+Det vore nog troligt, att lantdagen till slut skulle avslå
+alla gärder för kriget. Denna försäkran lugnade åter
+de tveksamma, och man begynte nu rådgöra om tiden
+och sättet att åstadkomma en allmän resning i landet.</p>
+<p>Nu framträdde från en undangömd vrå samma brunklädde
+man, vars bekantskap vi gjorde på Tovön, och
+höll till de församlade ett livligt tal på tyska språket.
+Han uppräknade alla den nuvarande regeringens orättvisor,
+skildrade folkets stora betryck och målade i
+livliga färger den lyckliga tid, som skulle bli en följd
+av den lagliga konungamaktens återställande. Därefter
+framställde han en väl utarbetad plan till ett
+allmänt uppror. I slutet av april skulle en polsk flotta
+ofelbart anlända till det då isfria Hangö och landsätta
+en stark polsk krigshär, som skulle fullborda och med
+seger kröna den allmänna resningen. Då skulle den
+rättmätige konungens trogna vänner rikeligen belönas,
+men hans fiender med skräck utrotas i hela landet.</p>
+<p>Kvartermästaren översatte detta långa tal med följande
+korta ord: &mdash; Han säger, att nu håller man oss
+för hundar, men kommer Sigismundus till regementet,
+skola vi må som prinsar i en bagarebod. Därför skola
+vi damma till om fem eller sex veckor, när vi blivit
+i ordning, och så skall polacken sopa rent hus. Men,
+tillade han blinkande, om den saken bli vi två
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_83' name='page_83'></a>83</span>
+med polacken. Han skall så lagom husera med oss,
+så sant jag heter Ivar Bertilsson. Och därmed basta.</p>
+<p>&mdash; Förrän vi våga vår hals, måste vi först ha
+penningar och mycket penningar; annars går det inte ur
+fläcken, genmälde en f. d. fogde, som den nuvarande
+styrelsen avsatt för underslev.</p>
+<p>Efter att ha växlat några ord med den brune
+förklarade kvartermästaren, att penningar skulle fås
+som gräs, så snart leken vore i gång. Fogden vidhöll
+dock envist sin fordran och fick andra med sig. En
+häftig ordväxling uppstod, alla skreko om varandra.
+Kvartermästarens grova näve hade gång efter gång förgäves
+dunkat mot ekbordet, då han kände någon rycka
+sig i kappan, och bakom honom stod en välbekant
+grinande figur, den i Helsingfors drunknade Sam, vars
+bedrövliga ändalykt kvartermästaren förnummit med
+mera nöje än saknad.</p>
+<p>&mdash; Vad nu, din slyngel? Ligger du icke på sjöbottnen?
+Det var skada; du skulle ha blivit en god
+mat för girsarna.</p>
+<p>Sam berättade självbelåtet, huru han narrat sina
+förföljare på Vanda bro och klättrat i säkerhet under
+brovalvet, sedan han avkastat sin tröja och låtit henne
+föreställa hans person i forsen. Nu hade han likväl
+något annat att berätta. En skvadron av Hans Muncks
+ryttare hade i dag rastat i Tavastehus. Sam hade legat
+gömd på en hövind och hört ryttarna säga sig emellan,
+att de nästa natt skulle göra en god fångst i Lampistrakten.
+De kunde snart vara här.</p>
+<p>&mdash; Ett rep, om du ljuger, och en dukat om du talat
+sanning! viskade kvartermästaren, växlade några polska
+ord med den brune och befann sig snart med sina följeslagare
+ute på gården.</p>
+<p>Men när han förspänt sin häst, tyckte han det vara
+föga hederligt gjort att lämna sina vänner därinne i
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_84' name='page_84'></a>84</span>
+sticket, varför han närmade sig salsfönstren, inslog
+en ruta och ropade med tordönsstämma: &mdash; Ugglor i
+mossen!</p>
+<p>Dessa ord hade en förunderlig verkan. Alla rusade
+i vild flykt på dörren, uppsökte sina hästar och ilade
+bort. Den gamle herrn med vårtorna hörde nu förträffligt,
+och hans gikt hindrade honom icke att vara en
+av de flinkaste i reträtten.</p>
+<p>Fru Karin fick ringa tack för sin gästfrihet och
+för den tjänst hon velat göra konung Sigismund. Med
+stumt förakt blickade hon efter de bortilande. Endast
+unge herr Bengt kände sig lätt om hjärtat, och därtill
+hade han sina goda skäl.</p>
+<p>När kvartermästaren befann sig med sina följeslagare
+en god halv mil från Kurjala gård och icke förmärkte
+minsta ljud av Hans Muncks ryttares hästar,
+kände han sig nog lugn att taga Sam i förhör om den
+nattliga fångst, som ryttarna sagt sig ämna göra i
+Lampis.</p>
+<p>&mdash; Sade jag Lampis? frågade pojken enfaldigt.</p>
+<p>&mdash; Vad för något, din utpiskade skälm! utbrast
+hans herre förbittrad. Visst sade du Lampis.</p>
+<p>&mdash; Ja, men jag hörde så illa i halmen på hövinden.
+Jag börjar nu tro, att de menade Hattula.</p>
+<p>&mdash; Och på sådana galgfåglar skall ett rikes öde
+bero! skrek kvartermästaren utom sig av vrede och
+måttade ett dräpande slag med skaftet av sin piske mot
+den på medarna stående Sam.</p>
+<p>Men denne visste vad komma skulle och hade i
+tid trillat ned som en boll i drivorna. Sam skulle ha
+undanryckt Finland konung Sigismunds välde, om icke
+skickelsen gjort detta redan förut, utan att behöva anlita
+ett okynnigt pojkstreck.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='DEN_GAMLA_OCH_DEN_NYA_TRON_I_KAMP_OM_MNNISKOHJRTAN' id='DEN_GAMLA_OCH_DEN_NYA_TRON_I_KAMP_OM_MNNISKOHJRTAN'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_85' name='page_85'></a>85</span>
+<h2>11. Den gamla och den nya tron i kamp<br />om människohjärtan.</h2>
+</div>
+
+<p>Vistelsen i Finland blev alltmera oangenäm för
+konung Sigismunds utskickade. De jagades från gård
+till gård, mindre av fogdar och länsmän, än av lantbefolkningen,
+som hade nog av inbördes fejd och längtade
+att kommo till ro efter dessa beständiga uppviglingar.
+Kvartermästaren förklarade rent ut, att han
+som ärlig karl tröttnat vid detta kringsmygande och icke
+vidare ämnade sticka sin hals i snaran, om också repet
+vore snott av blankaste guldtråd.</p>
+<p>&mdash; Misströsta icke, min son, om helgonens bistånd!
+förmanade pater Padilla, som utan knot underkastat sig
+alla försakelser under deras nattliga irrfärder. Alla
+heliga martyrer ha gått till härligheten genom kamp
+mot de otrogna och det är skrivet: <i>leones et viperas
+calcabis</i><a name="FNanchor_D" id="FNanchor_D"></a><a href="#Footnote_D" class="fnanchor">[D]</a>.</p>
+<p>&mdash; För min del, vördige fader, svarade krigaren
+otåligt, avsäger jag mig allt martyrskap, såsom därtill
+fullkomligt ovärdig, och avstår gärna denna ära åt
+er. Jag är nöjd om jag här på jorden får äta mig
+skäligen mätt och sedan genom edra och helgonens förböner
+får bliva stallmästare åt Sankt Petrus i paradiset.
+Jag tänker vi nu taga vår Matts ur skolan. Men vill
+ni försöka på egen hand, så önskar jag eder all den
+förnöjelse ni kan förvänta av en snara om halsen.
+Ni har ju redan lärt er finska. Vartill behöver ni
+numera tolk?
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_86' name='page_86'></a>86</span></p>
+<p>&mdash; Ännu återstår ett sista försök i Åbo, min son!</p>
+<p>&mdash; Är ni galen? I Åbo? Vet ni icke att konungen...
+jag menar hertig Gustav Adolf... själv är där?</p>
+<p>&mdash; Just därför, min son!</p>
+<p>&mdash; Hör nu på, pater, jag har sagt er en gång
+förut, att ni måste taga reson. Jag har gått in på
+att smyga mig som en hund kring landet för er och
+Sigismundus, men tänker ni på något rackeri mot den
+beskedlige unge karlen Gustavus Adolphus Rex så
+säger jag upp kontraktet.</p>
+<p>&mdash; Talar du nu åter, min son, lik en fåvitsk man,
+som är rädd för sin egen skugga? Där man minst
+skall söka oss, det är just vid ingången till lejonens
+kula. Jag överlämnar den unge mannen Gustavus åt
+himmelens dom och aktar allenast nödigt att tala några
+ord i enrum med den gamle biskop Ericus, för att pröva
+andens svärd mot hans förtorkade samvete.</p>
+<p>&mdash; Nå, om så är, vördige fader, vill jag än en gång
+följa er till <i>veones</i> och <i>liperas</i>, som ni behagar
+uttrycka er. Det kan vara förnuft i vad ni säger
+om Åbo, och jag har där ett par gamla vänner, hos
+vilka vi kunna gästa i säkerhet någon dag eller så.</p>
+<p>Biskop Ericus Erici, vid denna tid en vördig gubbe
+om några och sjuttio år, hade nu i mer än trettio solvarv
+styrt den finska kyrkans skepp, väl icke utan
+skråmor och läckor, men dock så tämligen helbrägda,
+genom tidernas bränningar. Nu hade han återvänt med
+sina capitulares från Helsingfors lantdag och satt en
+eftermiddag fördjupad i sitt arbete med den nya finska
+postilla han var sinnad att utgiva, när en resande främling
+lät anhålla hos honom om företräde, och snart
+stod framför honom den hemlighetsfulle man, som vi
+lärt att känna under namn av pater Padilla.</p>
+<p>Den ärevördige patern uppträdde i sin antagna
+roll av en resande protestantisk läkare, som icke kunde
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_87' name='page_87'></a>87</span>
+lämna Åbo utan att betyga en så berömd man som
+biskopen sin synnerliga aktning, så mycket mer som
+han, läkaren, något litet studerat teologi och vore tacksam
+om biskopen ville skingra hans tvivel angående
+några lärosatser i den augsburgiska bekännelsen. Den
+fromme överherden underlät icke att tillbörligen vederlägga
+dessa samvetsoroande tvivel. Men då läkaren
+befanns vara väl bevandrad i både Skriften och kyrkofäderna,
+föll sig vederläggningen icke alldeles lätt.
+Till sin förvåning fann biskopen sig själv hart nära att
+draga det kortare strået, och slutligen fann han sig
+befogad att med en förvånad blick yttra: &mdash; <i>Quid
+Saulus inter prophetas</i>? Äst du en jude?</p>
+<p>&mdash; Vad skulle jag vara annat än en enfaldig,
+okunnig Cornelius, som inhämtar visdom vid Petri
+fötter? Högvördige fader, överbevisa mig genom Skriften
+och kyrkofäderna att jag far vilse, och jag vill för
+hela världen förkunna er stora lärdom.</p>
+<p>Det låg hån i dessa ord och det undföll ej biskopen.</p>
+<p>&mdash; Vad vill du mig? frågade han. Du är icke den
+du giver dig ut för att vara. Vem är du?</p>
+<p>&mdash; Vem jag är? svarade nu främlingen, avkastande
+masken och stolt resande sig ur den ödmjuka ställning
+han hittills funnit för gott att iakttaga. Jag är den
+heliga allmänneliga katolska kyrkan, som värdigas av
+stor barmhärtighet uppsöka dig, hennes avfällige son,
+och för sista gången erbjuda dig absolution, mot villkor
+av en fullkomlig underkastelse. Jag känner ditt liv,
+ditt herdakall och ditt vankelmod. Jag vet, att du
+under en lika vankelmodig konung en gång varit ett
+himmelens redskap för återställandet av den rätta tron
+i dessa förmörkade nordanländer, men att du med
+samme konung ånyo avvikit och gjort dig saker till den
+synd, som icke förlåtes, nämligen synd mot den Helige
+ande. Jag vet, att du tjänat två herrar, att du varit
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_88' name='page_88'></a>88</span>
+anklagad och suspenderad ifrån ditt överherdaämbete
+och att du är lika nära ditt timliga som ditt eviga fall,
+emedan han, som du kallar din konung och överherre,
+nu är sinnad att fråntaga dig östra delen av ditt
+biskopsstift och endast avbidar en passande anledning
+att giva dig själv en vikarie. Detta allt vet jag, och
+därför är jag sänd av den helige fadern i Rom att
+än en gång, och för sista gången, upplåta nådens dörr
+för dig, avfällige biskop, och fråga dig, om du vill
+bikta dina synder för mig och mottaga absolution på
+de villkor jag föreskriver. Se här mitt mandat som
+påvlig legat! Du kan övertyga dig om dess äkthet. &mdash; Och
+han framräckte ett pergament med vidhängande
+sigill.</p>
+<p>Biskop Erik, en saktmodig, mild och i världsliga
+angelägenheter stundom svag man, åhörde främlingens
+ljungande tal med ett tåligt lugn, men hans blick glänste,
+hans böjda hjässa höjde sig, och hans stämma var fast
+och klar, när han svarade:</p>
+<p>&mdash; Vilseförde broder, jag behöver icke läsa ditt
+brev; dina ord säga mig allt vad jag har av nöden att
+veta. Du har kommit hit som en ulv i fårakläder för
+att röva herden från hjorden, när du icke kunnat röva
+hjorden från herden, vilket varit dig kärare. Ty vad
+bekymrar sig den helige fadern i Rom om en snart
+försvinnande gubbes själ? Mera ligger det honom om
+hjärtat att nu, såsom i de förgångna tider, se Åbo
+biskopar knäböja för hans påvliga stol och överräcka åt
+honom peterspenningen såsom en lösepenning för själar,
+dem icke han, utan allas vår Mästare återlöst. Jag
+säger dig, att du kommit förgäves till detta land, som
+står fast vid det rena Guds ord och är redeboget att
+besegla sin tro med sitt blod. Jag säger dig, att du
+kommit lika förgäves till mig, som icke erkänner någon
+annan domare över mitt samvete än Gud och hans
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_89' name='page_89'></a>89</span>
+evangelium. Gå att bjuda din människolära och dina
+samvetsbojor åt dem, för vilka I undanhållen det heliga
+ord, som är allas vår tuktomästare! Jag förlåter dig
+och vill bedja Guds ande förläna dig ett klarare ljus
+i vad hans rike tillhörer.</p>
+<p>&mdash; Nåväl, genmälde främlingen, i det han förändrade
+ton, jag har talat till dig såsom sändebud från
+den helige fadern i Rom, och du har försmått mina
+varningar. Jag har ännu något att säga dig, och tilläventyrs
+skall du hellre lyssna därtill. Du hade en
+son, vilken du sände till Wittenberg att studera. Det
+är nu mer än tjugu år sedan. Denne son var nog
+lycklig att i själva huvudstaden för tidens kätterska
+otro finna en vän, som förbarmade sig över hans själ
+och återförde honom i den rättrogna katolska kyrkans
+sköte.</p>
+<p>&mdash; Gud sände mig denna prövning, suckade biskopen.</p>
+<p>&mdash; Denne son reste efter någon tid till Rom och
+fullbordade där sina studier vid ett av de förnämsta
+kollegierna. Han lyckades vinna den helige faderns
+förtroende och bekläddes snart med andliga värdigheter.
+Slutligen...</p>
+<p>&mdash; Slutligen bortkallades han i sin halva ålder,
+inföll biskop Erik med svävande röst, bortkallades dit,
+varest ingen annan andlig värdighet gäller, än Hans
+förtjänst, som dött för syndare.</p>
+<p>&mdash; Du misstager dig, fortfor främlingen, även han
+med vekare stämma. Han dog icke, han endast ändrade
+namn.</p>
+<p>&mdash; Vad! Han lever? Men det är icke möjligt;
+jag har säkra underrättelser om hans död.</p>
+<p>&mdash; Dina sagesmän hava bedragit dig eller voro
+själva bedragna. Din son försvann ur världen, han
+begrov sig i ett kloster, han späkte sin kropp med
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_90' name='page_90'></a>90</span>
+botövningar, för vilka den helige Franciscus av Assisi
+icke behövt blygas, men han kunde icke döva sin oroliga
+själ. Efter tre års stränga botövningar trädde
+han åter ut i världen, sändes ut att verka för kyrkan
+i Tyskland, i Polen och slutligen i norden... som påvlig
+legat...</p>
+<p>Biskop Erik reste sig upp, men sjönk tillbaka i
+stolen.</p>
+<p>&mdash; Det är du! utropade han på finska. Med sonen
+återvände intrycken från hans ungdom.</p>
+<p>&mdash; Ja, det är jag, svarade främlingen på samma
+språk och under samma minnens inflytande.</p>
+<p>&mdash; O, Absalon, min son Absalon, give Gud att jag
+kunde dö för dig! klagade den gamle, ihågkommande
+Davids sorg över den upproriske älsklingssonen. Give
+Gud att jag kunde återköpa din själ.</p>
+<p>Främlingen teg. Han måste hava kämpat en hård
+strid inom sig, och för ett ögonblick fick hans hjärta
+överhand, detta mänskliga hjärta, som han längesedan
+trodde sig hava dödat i fastor och botövningar. Nu
+kastade han sig med lidelsefull häftighet för den gamles
+fötter och utropade, åter på finska:</p>
+<p>&mdash; Fader, välsigna mig! Glöm det förflutna! Jag
+får ingen frid utan din välsignelse. Skynda dig, fader,
+innan jag återfår makten över mig själv och åter reser
+mig upp mot dig. Fader, välsigna mig nu, nu, nu!...</p>
+<p>Om han sagt endast de första orden, är det troligt
+att fadern överväldigats av samma känslor som han
+och uppfyllt hans önskan. Men han sade för mycket,
+och fadern fick tid att erinra sig biskopen.</p>
+<p>&mdash; Kom, sade biskop Erik dröjande, kom till mitt
+hjärta såsom den förlorade sonen! Kom utan villkor
+och förbehåll, med hela din själ, såsom du en dag vill
+träda inför din fader i himmelen, och jag vill välsigna
+dig!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_91' name='page_91'></a>91</span></p>
+<p>Den påvlige legaten for med handen över sin panna,
+likasom jagande bort en skön, men förvillande dröm,
+uppreste sig långsamt och yttrade med svävande röst:</p>
+<p>&mdash; Du vill då icke mottaga mig sådan jag är?</p>
+<p>&mdash; Jo, sådan du är, med hela den förlorade sonens
+liv bakom dig, men inom dig ångern, framför dig ett
+nytt liv och ovan dig dina fäders Gud.</p>
+<p>&mdash; <i>Reverende domine episcope</i>, svarade
+främlingen, återtagande världsspråket, du har sagt det,
+och jag tackar dig, att du åter erinrar mig vem du är
+och vem <i>jag</i> är. Det är skrivet: <i>propter me demittas
+patrem et matrem</i>. Så är jag åter den
+rättrogna katolska kyrkan, som förklarar dig för sin
+förlorade son och frågar dig ännu vid gravens portar,
+om du vill övergiva det drav du ätit av och återvända
+till fadershuset.</p>
+<p>&mdash; Och jag, svarade biskop Erik med högrest panna,
+även han på latin, jag är Guds evangeliska kyrka, som
+icke erkänner människoläror, utan allena Guds uppenbarade
+ord, och nu frågar jag dig, Gabriel Erici, om du
+vill återvända från din påviska villolära och bekänna
+dig till den tro, som Kristus och hans apostlar hava
+predikat för världen.</p>
+<p>&mdash; Du glömmer, gamle man, att sexton sekler tala
+till dig med <i>min</i> kyrkas tro!</p>
+<p>&mdash; Tolv seklers mörker har ej förmått utsläcka
+det sanna ordets och den apostoliska tidens ljus, som
+Gud åter uppväckte ur natten genom sin tjänare Martinus
+Lutherus för hundra år sedan.</p>
+<p>&mdash; Vet du icke, avfällige biskop, att oräkneliga
+helgon och martyrer med sitt blod bevittnat den sanning
+du vågar så djärvt försmäda!</p>
+<p>&mdash; Ja, säger profeten Jeremias, ända ut på dina
+klädefållar finner man de rättfärdigas blod, och du säger
+ännu: jag är oskyldig!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_92' name='page_92'></a>92</span></p>
+<p>&mdash; Oss äro givna himmelrikets nycklar att binda
+och lösa, och jag binder dig i den helige Petri efterträdares
+namn.</p>
+<p>&mdash; Herren säger genom Hesekiel: De själar, som I
+fången, skall jag lösa göra. Och jag skall sönderriva
+edra örngott och fria mitt folk utur eder hand, att I
+intet mer skolen gripa dem. Och I skolen förnimma,
+att jag är Herren.</p>
+<p>&mdash; Det är nog. Vi återse varandra på den yttersta
+dagen. Då skall det heta: <i>Unus evehitur, alter
+manet. Respice finem</i>; jag tvår mina händer.</p>
+<p>&mdash; Och jag tvår min själ i den levande vattukällan.
+Gå, olycklige tillbedjare av den babyloniska skökan, två
+dina händer i hennes orena blod! Jag går förut att
+bedja för dig.</p>
+<p>&mdash; Fader... nej!... Jag behöver icke din förbön.
+Farväl!</p>
+<p>&mdash; Och ändock vill jag bedja. Herren upplyse dig.
+Farväl!</p>
+<p>En dörr öppnades och slöts åter till. Biskop Erik
+sjönk vanmäktig ned i vilstolen framför manuskriptet
+till den postilla, med vilken han skulle trösta så många
+själar. Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen
+hade segrat, fadern var tillintetgjord.</p>
+<div class='footnote'><a name='Footnote_D' id='Footnote_D'></a><a href='#FNanchor_D'><span class='label'>[D]</span></a>
+<p style='font-size: small'>På lejon och huggormar skall du gå.</p></div>
+
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='BREV_FRN_FRKEN_KERSTIN_FLEMING_TILL_HENNES_MODER_FRU_ANNA_GYLLENBGEL_FDD_HORN' id='BREV_FRN_FRKEN_KERSTIN_FLEMING_TILL_HENNES_MODER_FRU_ANNA_GYLLENBGEL_FDD_HORN'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_93' name='page_93'></a>93</span>
+<h2>12. Brev från fröken Kerstin Fleming till<br />hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,<br />född Horn.</h2>
+</div>
+
+<div class='ra'>
+<p>Strömsholm den 28 martis 1616.</p>
+</div>
+
+<p style='line-height: 0'>&nbsp;</p>
+
+<div class='ce'>
+<p>Hjärtans allra käraste fru Moder!</p>
+</div>
+
+<p>Min ödmjuka och kärliga hälsning, med önskan att
+Gud Allsmäktig månde bevara kära fru Moder vid god
+hälsa och sundhet, det jag ock dagligen beder om, oss
+alla till hugnad i denna tidens vedermöda.</p>
+<p>Ändock jag med kunglig majestäts kurir, som återvände
+från Stockholm till Åbo, redan skickat den goda
+tidning, att jag lyckligen överstått denna farligheten på
+Ålands hav, vill jag dock nu, när lägenhet gives med
+en annan beskickning till Åbo, låta kära fru Moder något
+mer veta om det som tilldragit sig på denna besvärliga
+resan samt efter min framkomst hit till Strömsholm.</p>
+<p>Jag anträdde färden från Åbo den tionde i denna
+månad klockan sex på morgonen. Vi körde med fyra
+slädar utåt isen, kuriren först och jag efter med Maju
+och Långström, men före oss gingo två skidlöpare,
+som provade isen, om den oss bära kunde. Den dagen
+kommo vi lyckligen över till Föglö, men nästa dag lopp
+inte så lyckosam av, ty när vi kommit halvvägs mot
+Eckerö, mötte vi en bred råka i havsisen, där vattnet
+porlade fram rätt som en fors, och som vi inte hade
+en båt, måste vi vända om igen. När vi då kommo
+tillbaka till Föglö, voro där tre nya resande, som ock
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_94' name='page_94'></a>94</span>
+ville över till Åland, nämligen en tysk doktor och
+hans tolk, som hade med sig en tattarepojke. Som
+det nu var en söndag, hade vi gärna farit till kyrkan,
+om inte kuriren haft så skräckeligen brått, så han inte
+vänta kunde. Vi fortsatte resan och hade lejt fyra
+karlar, som sköto båten framför sig; därmed kommo
+vi över råkan och kunde jämväl hjälpa andra däröver,
+ty en stor skara folk kom från öarna och ville till
+kyrkan, vilket var rätt nöjsamt att se i det klara
+solskenet på den blanka isen.</p>
+<p>Vi hade ännu långt till fasta Åland, när himmelen
+begynte mulna och vi fingo över oss storm med yrväder.
+Detta blev nu så tjockt och mörkt, att vi inte hittade
+vägen och måste tillbringa natten på en kal klippa.
+Jag vet nu inte, om vi där skulle frusit ihjäl, men
+doktorns tolk, som var en gammal lustig krigsman,
+visste råd för allting. Han hittade drivved, tände
+en god brasa, värmde åt oss öl, som han hade med
+sig, och stjälpte slädarna så, att vi fingo tak över
+huvudet. Så gick den natten skäligen, utom att tattarepojken
+illfänades och beständigt makade kolen så nära
+Maju, att kjorteln sveddes och hål brändes i strumporna,
+det han påstod vara nyttigt till att hålla sig varm med
+i kölden.</p>
+<p>Andra dagen kommo vi lyckeligen till Eckerö. Men
+där fingo vi rasta i sex dagar, eftersom sista stormen
+upprivit en part av isen på Ålands hav. Till vår förnöjelse
+blev dock en stark köld på tredje dagen efter
+vår ankomst till Eckerö, så att vi kunde tåligen vänta.
+Dock hade tiden blivit nog lång, där icke den tyske doktorn,
+som var en besynnerligen lärd och berester man,
+förkortat dagar och kvällar med underliga sägner om
+Välskland, Tyskland och endels Hispanien. Men inte
+förstod jag mig på hans kristendom; han prisade påven
+och Sigismundus, viljandes intala mig, att vår släkt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_95' name='page_95'></a>95</span>
+alltid varit av sådant sinnelag. K. fru Moder skall
+inte tro, att jag lät locka mig därav till villfarelse.</p>
+<p>Den nittonde var isen bleven så stark igen, att vi
+dristade oss på väg och sade <i>valet</i> åt doktorn och
+krigsmannen, som ville över till Tyskland, men Maju
+tog det hurtiga avsked av tattarepojken, som henne
+amuserat på resan, att hon undfägnade honom med
+en brav kindpust, sägandes detta också vara gott att
+värma sig med i kölden.</p>
+<p>När vi begåvo oss ut i mörkret klockan fyra på
+morgonen, reste vi först mellan öar och klippor, men
+vid klockan elva voro vi ute på stora havet, alltid
+låtandes prova isen framför oss. Där vi rastade för
+att fodra hästarna, syntes intet land framför oss eller
+bakom oss, allenast himmelens moln och någon enslig
+klippa, med snö betäckt; men de förunderliga färger
+av solskenet på isen och molnen kan jag inte till fylles
+prisa, ty sådant är av Allsmäktig Gud, som råder över
+hav och land och allt beprytt med förgyllande fägring.
+Annars är intet mer att förtälja, än att vi lyckeligen
+kommo till Grisslehamnen klockan mellan sju och åtta
+på aftonen. När vi kommo fram, hade min trogne Långström
+förfrusit sitt vänstra öra, och Maju föll att sitta
+med domnade ben, men som där inte blev någon vidare
+skada av, kunde vi rosa marknaden och med glatt mod
+säga det villa havet farväl.</p>
+<p>I Stockholm dröjde vi två dagar hos k. fru Moders
+k. fränka, fru Ulvsparre, som mig väl emottog och
+var vid god hälsa. Därifrån reste vi till Strömsholm,
+efter jag inte nu gav mig lägenhet att uppvakta min
+nådiga hertiginna i Linköping. Jag kom fram på eftermiddagen
+och blev strax införd till gamla drottning
+Karin, som nu är av ålder vit som en duva och icke
+går ut av sitt rum annars, än till kyrkan, dit hon i
+vackert väder låter bära sig i en porte-chaise. Jag
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_96' name='page_96'></a>96</span>
+kan inte nog förtälja, huru nådig hon var mot mig,
+sägandes att jag kom som en ljusens ängel till Ebba
+i denna ensligheten och skulle nu göra all min flit att
+få henne glader igen. Undföllo henne ock de orden,
+att det är som snö på blommor, när man i unga år
+mister sin hjärtanskär. K. fru Moder skall tro, att
+vid dessa orden kommo mig tårarna i ögonen, efter
+jag nogsamt visste huru kär drottning Karin förr hade
+unga Roosen, när hon måste taga gamle kung Gösta.</p>
+<p>Jag undrade vid mig själv huru jag skulle finna
+Ebba i denna prövningstiden, och var mer rädder, än
+min sed annars är, att frambära ärendet mitt, för vilket
+jag var kommen den långa vägen. Hon var fast mager
+och blek, det jag nog hade väntat, men stilla och tålig,
+såsom hon alltid varit. När hon såg mig, vart där i
+förstone ett så klart solsken i hennes fagra anlete,
+att jag tänkte: nå gudskelov, ännu kan hon töa, när
+där kommer vår efter vinterfrost. Men i detsamma
+tänkte jag, att det jag med mig förde var icke allenast
+snön på blommorna utan fastmer hårda haglet, och
+det stack mig som en lansspets i hjärtat.</p>
+<p>Ändock Ebba Brahe tog mig så kärligt i famn,
+förmärkte jag snart, att hon var rädder för det jag hade
+att säga henne. Vi talade första dagarna om de glada
+dagar, när vi lekte som barn tillsamman, och om
+gamla drottningen, och om k. fru Moders hälsa och
+min salige frände herr Evert och om herr Jakob Pontusson
+och andra krigshjältar, men intet kny om konungen
+eller det oss båda närmast på hjärtat låg.</p>
+<p>När vi så i try dagar lekt främmande, tog jag mod
+till mig och sade om kvällen, när hon följde mig till
+min sovkammare, att hon skulle nu vara min allrakäraste
+vän, som hon alltid varit, och höra det som jag
+hade att henne förtro av mitt hjärtas fullhet. Varpå
+hon svarade, att hon nog visste varom det var, men det
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_97' name='page_97'></a>97</span>
+kunde så gärna vara osagt till evig tid, efter det
+intet gott kunde vara. Gud skulle nog hjälpa henne
+att bära det värsta, om så bleve nödigt.</p>
+<p>Jag sade till henne: allt därför är jag nu hitkommen,
+att du skall få veta det värsta av mig och ingen
+annan, ty om hela världen sade dig det, skulle du inte
+tro det, men mig skall du tro. Och när jag sagt dig det
+värsta, skall jag ock säga dig det som bättre är, nämligen
+att du härefter bliver besparad mycken sorg och
+ovisshet, så att du kan vända dig helt till Gud och
+vara förnöjd med vad hans goda, behageliga vilja är.
+Ty allenast med ett sådant sinnelag skall lyckan på
+sistone falla dig stadigt till.</p>
+<p>Då förtäljde jag henne allt vad k. fru Moder redan
+vet om konungens tal med mig på Kymmenegård och
+dolde där intet. Vid jag talade, färgades hennes bleka
+kinder röda. Hon svarade inte ett ord, när jag så
+talade, men när jag ändat, uppreste hon sig och frågade
+om jag drömt det, ty annan sanning kunde där
+inte vara.</p>
+<p>Jag såg nu väl det jag länge fruktat och varför
+jag gjort denna besvärliga resan, nämligen att Ebba
+gensade i sitt hjärta allt vad andra sagt henne om
+konungens ändrade sinnelag och höll fast vid det hoppet,
+att han nog skrivit till henne som förr, men att man
+henne de breven förhållit. Jag måste då giva henne bevis
+att jag talat sant, och jag kan inte nog tacka dig,
+k. fru Moder, att du på Svidja gav i min hand de
+två kärleksvisorna, som konungen diktat och mig
+tillsänt, den ena svenska på Kymmenegård och den
+andra tyska till Pernå. Utan dessa papper hade varken
+jag eller någon annan kunnat övertyga Ebba om huru
+det rätteligen var. Men nu lade jag dem framför henne
+och bad henne dem noga genomläsa, sammanläggandes
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_98' name='page_98'></a>98</span>
+bokstäverna i den första, som voro <i>Christina F.</i>,
+och i den andra, som voro <i>Fleming</i>.</p>
+<p>Jag vet inte huru länge hon stavade dessa papperen.
+Hon syntes inte förstå dem, eller inte kunna läsa för
+gråt, eller äntligen misstänkte hon något svek därunder.
+Men handskriften var henne för välbekant,
+för att hon kunde längre tvivla. Då kastade hon papperen
+från sig och såg mig an med sådana ögon, som
+jag aldrig kunnat tro, rätt som vore jag hennes dödsfiende.
+Men jag sade till henne med gråtande tårar,
+att det hade jag inte förskyllt, aldrig hade jag sökt
+konungens ynnest, som skulle vara min största hjärtesorg,
+därsom jag inte visste att den skulle hava en snar
+övergång. Jag lovade henne att aldrig återse honom,
+med mindre han vore förmäld. K. fru Moder vet,
+att Ebba haver ett hjärta som guld, och när hon sig
+något återhämtat ifrån den första hastigheten, sade
+hon sig väl förstå, att det kunde vara så som jag sade.
+Men nu kunde hon inte säga mer; hon ville betänka sig
+till i morgon.</p>
+<p>Jag kastade mig på min säng och grät. Men jag
+hade inte legat länge, innan Ebba kom tillbaka, föll
+mig om halsen och sade, att hon nu väl visste jag
+vore hennes uppriktigaste vän; jag skulle förlåta henne,
+att hon så hastig varit mot mig och inte strax velat
+tro det. Vi hade då ett långt och kärligt tal med varandra
+allt tills dager vart. Hon sade mig allt det som
+henne på hjärtat låg, och k. fru Moder kan väl förstå
+vad det var, men jag skriver nu inte om det, efter
+det hennes sak är och icke min. Allenast det kan jag
+inte förtiga, att efter den natten har Ebba haft mera
+ro i sitt sinne än förr på länge, när hon nu vet det
+visst, som förr var så ovisst och gnagde som en orm
+hennes hjärta. Sveriges drottning bliver hon icke, men
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_99' name='page_99'></a>99</span>
+i stället bliver hon en frimodigt undergiven kvinna,
+som fått frid med sin Gud.</p>
+<p>För den skull, k. fru Moder, skall du inte banna
+din envisa dotter, att hon så dumdristeligen givit sig
+ut på havsens isar i detta ärendet, det ändock på
+sistone torde varit till någon fromma. Drottning Karin
+sänder sin nådiga välönskan till allt gott, och likaledes
+betygar dig Ebba sin vördnad. Gud uppehålle k. fru
+Moder till ett långt liv och sällhet, önskar</p>
+<div class='ce'>
+<p>min hjärtans kära fru Moders alltid hörsamma</p>
+<p>dotter och underdåniga tjänarinna</p>
+<p><i>Christina Fleming</i>.</p>
+</div>
+
+<p>P. S. Långström beder ödmjukeligen påminna, att
+Blacken bliver väl skodd nu i halkan. Jag haver
+ock just förnummit det ryktet, att Birkholt friat för
+konungen till en prinsessa av Brandenburg. Gud give
+så väl vore. Lev väl, vergiss mein nicht.</p>
+<div class='ra'>
+<p><i>C. F.</i></p>
+</div>
+
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='HERR_EVERT_KARLSSONS_BEGRAVNING_I_BO_DOMKYRKA' id='HERR_EVERT_KARLSSONS_BEGRAVNING_I_BO_DOMKYRKA'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_100' name='page_100'></a>100</span>
+<h2>13. Herr Evert Karlssons begravning<br />i Åbo domkyrka.</h2>
+</div>
+
+<p>En solklar eftermiddag i slutet av april månad
+samma år 1616 trängde sig en talrik människoskara
+kring stora ingången till Åbo domkyrka. En blond yngling,
+vars kappa och hatt förrådde en lantjunkare av
+herremannaklassen, närmade sig en bland mängden stående
+högrest gammal man och frågade honom vad denna
+folksamling betydde. Den gamle svarade:</p>
+<p>&mdash; De säga att herr Evert Karlssons lekamen skall
+föras i dag från Kankas till domkyrkan, och man väntar
+nu sorgetåget. Gud välsigne herr Evert, han var en
+ärlig herre, som far hans i tiden, och en ärlig död
+dog han för konung och fädernesland.</p>
+<p>&mdash; Ja, sade ynglingen, hela landet sörjer herr Evert
+Horn. Kände ni honom?</p>
+<p>&mdash; Fadern kände jag gott; jag har tjänat under
+honom i Liffland. Det är hjärteblod i Hornar och
+Flemingar; jag hör mera till Flemingarna, men heder åt
+den som hedras bör.</p>
+<p>&mdash; Har ni varit av Flemingarnas folk, så har ni
+väl ock tjänat gamle herr Klas? frågade ynglingen
+med synbart intresse.</p>
+<p>&mdash; Något, unge junker; dock mera hans hästar.
+Jag var redan för gammal att tjäna i bondekriget. I
+stället lärde jag unge herr Johan rida, honom, ni vet,
+vars oskyldiga blod rann i sanden här utanför Åbo. Det
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_101' name='page_101'></a>101</span>
+var en stygg gärning, herre; men Gud allena dömer
+människors uppsåt.</p>
+<p>&mdash; Kände ni herr Arvid Tönnesson och hans son
+Ivar av Tavastesläkten? frågade ynglingen vidare, upprörd
+av dessa minnen.</p>
+<p>&mdash; Jag såg dem på Svidja och här i Åbo. Stoltare
+riddare ha icke suttit till häst framför ledet. De fingo
+sin blodiga bane i Viborg, men de voro män, unge
+junker, de voro icke oskyldiga piltar, som ingenting ont
+gjort.</p>
+<p>&mdash; Säg mig: om en man, som den förre konungen
+låtit dräpa, efterlämnat en son, är det rätt eller orätt
+att sonen tjänar den nye konungen, som är son till
+hans faders baneman?</p>
+<p>&mdash; Man svarar icke vem som helst på sådana spörsmål
+i dessa tider. Är ni Sten Ivarsson av Tavastesläkten,
+så spörj icke en av Flemingarnas folk i sådana
+ärenden.</p>
+<p>&mdash; Jag är hans yngre broder, Bengt Ivarsson, och
+är hitkommen till Åbo för att söka inträde i konungens
+tjänst, om detta annars står väl tillsamman med ära och
+samvete, svarade ynglingen trohjärtat.</p>
+<p>&mdash; Nå det var ärligt tal. Huru kunde jag också
+vara nog dum att taga eder för den oregerlige herr
+Sten? Efter ni frågar mig på ära och samvete, så skall
+jag svara eder, att människors måttstock är en annan
+än Guds. Oss har han givit den lag, att vi ock skola
+älska våra ovänner; långt mindre skola vi tillräkna
+söner vad deras fäder brutit. Gack, unge junker, och
+tjäna med gott samvete den nye konungen! Han är en
+rättskaffens ung herre och menar väl med landet; det
+säger en som tjänat hans faders fiender och som sett
+sin gård brännas av den förre konungens folk.</p>
+<p>&mdash; Jag tackar eder, svarade ynglingen och tryckte
+hans hand. Ni vet mitt namn; så säg mig ock ert!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_102' name='page_102'></a>102</span></p>
+<p>&mdash; Stefan är mitt namn, och mitt nybygge heter
+Ahtiala. &mdash; Har ni sett den nye konungen?</p>
+<p>&mdash; Aldrig.</p>
+<p>&mdash; Då kan ni i dag få se hans blida anlete. Det
+sägs att han själv varit med på Kankas vid herr Everts
+likbegängelse, och nu tänker jag han kommer till kyrkan,
+när de nedlägga den döde i koret. Men vill ni, så gå
+vi förut in i kyrkan, efter vi där kunna se bättre. Jag
+känner kyrkoväktaren; han skall släppa oss in.</p>
+<p>Herr Bengt följde villigt Stefan, och de insläpptes
+genom en sidodörr. Ehuru det var full dager, brunno
+vaxljus på högaltaret, vars omhägnad, likasom pelarna,
+var klädd med sorgflor. Alltid skumt under valven,
+även i det klaraste solsken, mottog det ärevördiga
+templet endast en sparsam dager igenom de små fönstren,
+där man ännu såg en och annan glasmålning från
+den katolska tiden trotsa sekler och lågor.</p>
+<p>Kyrkan var nästan tom. Endast i några familjebänkar
+sutto adliga fruar och jungfrur, som velat i tid
+bereda sig plats att åse högtidligheten. I Tottska gravkoret
+brann en lampa, och där knäböjde en sorgklädd,
+beslöjad kvinnogestalt på det kalla stengolvet.</p>
+<p>&mdash; Vem beder så ensam där borta i koret? frågade
+herr Bengt sin följeslagare.</p>
+<p>&mdash; Det är fru Sigrid Tott, som knäböjer på sin
+moders, drottning Karins, grav.</p>
+<p>&mdash; Kände ni drottning Karin Månsdotter?</p>
+<p>&mdash; En fattig krigsman, som vandrat mycket omkring,
+måste väl känna den enda drottning som bott här
+i landet. Jag kom aldrig den gång till Liuksiala, utan
+att den välsignade frun lät först undfägna mig på det
+bästa i folkstugan och sedan kalla mig upp till sig att
+berätta för henne om forna dagar. Det fanns icke en
+fattig på många mils avstånd, som icke var dag välsignade
+henne i sin morgon- och aftonbön, och lika blid
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_103' name='page_103'></a>103</span>
+var hon mot alla, hög eller låg, vän eller ovän, ja mot
+själva herr Olof Stenbock, som varit så grym mot kung
+Erik i tiden. Jag minns nog den dag, när Stenbocken
+stack sig undan för hertig Karl och blev skjuten som
+en eländig flykting i skogarna, huru fru Karin då lät
+uppsöka hans döda kropp och begrava honom i vigd
+jord, vedergällande ont med gott... Mig var hon synnerligen
+huld för att jag var en bland kung Eriks
+bågskyttar i mina unga dagar; det fick jag ofta för
+henne förtälja. Och för fyra år sedan råkade jag just
+komma till Liuksiala, när hon låg på sitt yttersta.
+Jag fick komma till hennes säng och säga farväl åt
+henne, jag med alla andra av gårdens folk, och hon
+orkade intet mer tala, men hon gav fru Sigrid ett tecken
+att läsa för henne Johannes&#8217; första epistel, som är om
+ljuset och kärleken, och vid fru Sigrid läste mitt i
+andra kapitlet, förmärkte vi alla, huru den kära gamla
+fruns ögonlock sakta föllo ihop, och i den samma
+stunden vart hon saligen döder. Så var det med fru
+Karin, och dotter hennes, som nu beder i koret, brås
+uppå mor sin; sonen kände jag inte; han reste världen
+omkring undan kung Johan. Men dottersonen, unge herr
+Åke, lärer brås uppå morfadern, varandes en ostadig
+och hårdsint herre, duktig i slagsmål, såsom ock Tottesläkten
+hör till de styvare här i landet.</p>
+<p>&mdash; Vem är den förnäma frun, som sitter ensam i
+högbänken närmast altaret med en uppvaktande kammarjunkare
+vid bänkdörren?</p>
+<p>&mdash; Det är ståthållaren herr Johan De la Gardies
+husfru, Karin Oxenstjerna, den förnämsta i Åbo. Hovtjänaren,
+som nu träder fram till bänken, lärer förmäla,
+att sorgetåget snart kan förväntas.</p>
+<p>Gamle Stefan hade gissat rätt, ty strax därpå intogo
+två härolder sin plats vid stora ingången, dörrarna
+uppslogos, och processionen visade sig. Först intågade
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_104' name='page_104'></a>104</span>
+krigsfolket, så många som kunnat sammanbringas
+hemma i landet, medan hären låg i fält; därefter ett
+antal av den avlidnes underlydande bönder, efter dem
+Åbo stads borgerskap, sedan ett stort antal finska
+adelsmän. Efter dem följde härolder och fanbärare,
+efter dem den dödes kista, buren av officerare, och
+näst därefter Evert Horns änka, Margareta Fincke, med
+deras ende späde son, Gustav, buren av sin amma, samt
+alla hemmavarande medlemmar av släkten Horns båda
+grenar, till Kankas och till Åminne. Närmast efter
+dem följde biskopen med sina präster, efter dem ståthållaren
+och slutligen konungen själv, omgiven av en
+talrik och lysande svit, alla sorgklädda. En avdelning
+av vakten och två härolder avslutade tåget.</p>
+<p>Menigheten strömmade in och uppfyllde kyrkan.</p>
+<p>En sorgmarsch uppstämdes, en mässa sjöngs, biskopen
+höll ett kort tal framför högaltaret, där kistan
+hade nedsatts på en matta av svart sammet, och därefter
+började konungen, såsom i fält, strids- och segerpsalmen
+»Vår Gud är oss en väldig borg», vari alla
+närvarande instämde. Många ögon fylldes av tårar,
+och en fuktig glans i den unge konungens blickar vittnade
+om huru kär den hädangångne varit för honom,
+såsom för hela fäderneslandet.</p>
+<p>Kistan nedsänktes i gravvalvet, omgiven av de
+fanor, vilka den tappre fältherren själv i livstiden tagit
+från rikets fiender.</p>
+<p>Konungen växlade några deltagande ord med änkan,
+fru Margareta, och med fru Sigrid Tott, tryckte deras
+händer och gick att åter ägna sig åt rikets angelägenheter.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='NR_KONUNGEN_VAR_SIN_FADERS_SON' id='NR_KONUNGEN_VAR_SIN_FADERS_SON'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_105' name='page_105'></a>105</span>
+<h2>14. När konungen var sin faders son.</h2>
+</div>
+
+<p>Dagen därpå hade ståthållaren Johan De la Gardie
+föredragning i slottet. Konungen var uppbragt över
+de mångfaldiga klagomål som fortfarande inlupo, än
+från fogdarna över böndernas motsträvighet att erlägga
+resterande gärder, än från bönderna över fogdarnas
+olagliga utpressningar. De la Gardie beslöt
+att avleda konungens vrede åt ett annat håll, där den
+med mera skäl kunde slå ned.</p>
+<p>&mdash; Eders nåde vet, sade han, att bönderna i Virmo
+och flera härader blivit på vintern uppviglade av konung
+Sigismunds utskickade och satt sig till öppet motvärn
+mot fogdarna.</p>
+<p>&mdash; Det vet jag, Gudi klagat, genmälde konungen
+bistert, och att så skett länder icke eder till synnerlig
+berömmelse.</p>
+<p>&mdash; Jag har nu lyckats gripa en av dessa utskickade
+på Åland, och han hitfördes i går afton fängslad till
+slottet. Vad skall göras med karlen?</p>
+<p>&mdash; Rannsaka honom först, häng honom sedan!</p>
+<p>&mdash; Jag har rannsakat honom med den påföljd, att
+han icke kan undgå repet, men beklagligen tyckes han
+endast ha varit verktyg för den rätte boven, som undsluppit.
+Han pratar i vädret om tusen saker, men
+förtiger hårdnackat det som mest är nödigt att veta.
+Skall jag använda sträckbänken?</p>
+<p>&mdash; Låt föra in honom hit!
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_106' name='page_106'></a>106</span></p>
+<p>Ståthållaren gav en befallning, och snart infördes
+under bevakning en med tunga bojor belagd äldre man
+i ryttaredräkt, en Herkulesgestalt med ett frimodigt
+och jovialiskt utseende.</p>
+<p>&mdash; Ditt namn?</p>
+<p>&mdash; Ivar Bertilsson, kvartermästare i kunglig majestäts
+tjänst den tiden herr Klas Fleming förde regementet
+i landet, men sedan benådad, jämte många andra
+ärliga gossar, vid eders majestäts lyckosamma uppstigande
+på tronen.</p>
+<p>&mdash; Så? Och du har brukat min nåd till att stämpla
+mot min regering? Du har låtit skicka dig av de
+polske till att uppvigla folket och att utsprida förrädiska
+plakater i landet?</p>
+<p>&mdash; Med förlov, ers majestät, en fattig karl har
+inte råd att bestå sig mer än en Gud, en kung och
+en tröja. Jag är en kronans hund; när man säger
+till mig: <i>apporte</i>! så resonerar jag inte.</p>
+<p>&mdash; Gott. Du skall också bli hängd som en hund.
+Vem var din huvudman här vid stämplingarna?</p>
+<p>&mdash; Ännu i går skulle jag förr låtit rycka tungan ur
+halsen på mig, innan jag sagt hans namn, men i natt
+låg jag och frös i slottstornet och fick tid att betänka
+mig. Ivar Bertilsson, sade jag till mig själv, vad
+pocker har du för tack för att du varit en stövare åt
+Sigismundus? Rätt som en fähund här du smugit dig
+genom landet och slitit ont, men vad gott har du av&#8217;et?
+Jo, tom mage och tom pung. Hundra gyllen skulle du
+få i månaden och har icke fått femtio på ett halvt år.
+Stallmästare skulle du bliva i Warschau, men har icke
+en hästkrake här i landet, utan får lunka till fots genom
+kärr och mossar. Galgen blir din lön, Ivar Bertilsson;
+nej, då kan du hellre tjäna Gustavus, om han
+behöver en gammal pojke, som luktat krut i fem och
+tjugu år. För si, vad nu anbelanger den stora äran
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_107' name='page_107'></a>107</span>
+att bli ett helgon, så betackar jag mig och missunnar
+den inte åt dem som äro därtill mera klippta och skurna
+än jag.</p>
+<p>&mdash; Håll dig till saken, karl! Vem var din huvudman?</p>
+<p>&mdash; Jaså, med förlov, efter ers majestät är så nådig
+och frågar, så skall jag ock ärligen svara. Var jag icke
+honom så trogen, som fäste åt klinga? Men som en
+turk och en räv har han lönat min trohet. Vet eders
+majestät hur det gick till, när jag blev knipen på
+Åland? Jo, det gick så till, att allt var redan väl
+beställt, vi hade fraktat en skuta, som skulle föra oss
+över till Riga, och skutan låg färdig på redden; vi
+skulle ro ut i en båt. När vi redan voro i båten,
+kom jag ihåg, att jag glömt i gården en kutting
+öl, som allt var behövlig i vårkylan på sjön, och gick
+upp att hämta tingesten. Då kom en långbent länsman,
+som hade fått korn på oss; jag undan och han efter.
+När vi så kommo till stranden, vad tror ers majestät
+att jag såg? Båten hade lagt ut från stranden, när
+oråd märktes på landbacken, och så besveko mig de
+hedningarna och lämnade mig i sticket. Nå, jag säger
+ingenting om att den slyngeln Sam ännu därtill gjorde
+lång näsa åt mig, efter han nyss förut hade fått stryk,
+men prästen, ers majestät, han skall för den mandaten
+få vrida sig som en mask i skärselden! Jaså, jag
+skulle säga hans namn? Pater Padilla kallades han
+i Warschau och sades vara biktfader åt Sigismundus.
+Inte vet jag så noga, men från Rom kom han, det
+är säkert, det hade han brev på.</p>
+<p>Konungen växlade några ord med De la Gardie på
+latin: &mdash; Påven har tussat på oss sin bästa spårhund.
+Denne Padilla har drivit böhmarna till förtvivlan
+och injagat skräck hos alla protestanterna i Tyskland.
+Karlen, hans hantlangare, är en bulvan, som icke fått
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_108' name='page_108'></a>108</span>
+titta långt i korten, men torde hända han något vet,
+som kan vara till nytta. Häng honom icke tills vidare,
+förvara honom väl, och låt honom prata. Och du där &mdash; fortfor
+konungen på svenska till fången &mdash; marsch
+tillbaka till tornet, och säg till att de icke låta dig
+frysa. Ditt liv hänger på att du talar sanning.</p>
+<p>&mdash; Hade jag velat ljuga mig från repet, så hade jag
+väl kunnat hitta på bättre sannsagor och icke stått här
+med dessa fyra armbanden, genmälde fången, i det
+han utleddes, med en frimodighet som icke misshagade
+hans stränge domare. Vill ers majestät bevisa sin
+nåd mot en gammal krigsman, som slagits mot far hans,
+så ställ sex man i ledet med goda musköter och befall
+dem att sikta rätt mot Ivar Bertilssons breda bringa.
+Repet har aldrig varit rätt i hans smak.</p>
+<p>&mdash; Har ni något vidare att förmäla? frågade konungen
+De la Gardie.</p>
+<p>&mdash; En ung man, som kallar sig Bengt Ivarsson
+Tavast till Kurjala, anhåller att få träda i eders nådes
+tjänst vid adelsfanan.</p>
+<p>&mdash; Ivarsson till Kurjala? Jag har nog av hans
+broder Sten. Det är ett obändigt blod i Tavastesläkten.</p>
+<p>&mdash; Den unge karlen likar sig till att vara mera tam,
+genmälde ståthållaren småleende. Hans släkt är en av
+de äldsta i landet, och många hänga vid namnet Tavast.</p>
+<p>&mdash; Och har jag icke redan sökt utplåna även den
+blodskulden? genmälde konungen motvilligt. För honom
+in!</p>
+<p>Bengt Ivarsson inträdde. Hans kinder voro vita
+som snö, och konungen misstog sig om anledningen
+därtill.</p>
+<p>&mdash; Vad? sade han strängt. Vill du bli soldat och
+bleknar för den konung, som skall föra dig i striden?</p>
+<p>Den unge mannen förmådde icke svara ett ord.</p>
+<p>&mdash; Gå! fortfor konungen i samma ton. Mina soldater
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_109' name='page_109'></a>109</span>
+skola kunna se djävulen själv i vitögat. Jag
+behöver män och icke jungfrupiltar.</p>
+<p>&mdash; Värdigas höra mig! stammade den unge lantjunkaren,
+som dock kände tillräckligt Tavasteblod sjuda
+i sina ådror vid en beskyllning för feghet.</p>
+<p>&mdash; Vad har du att säga mig?</p>
+<p>&mdash; Om jag är blek, fortfor Bengt, så värdes icke
+förakta mig för att jag tänker på mina fäder!</p>
+<p>&mdash; Din fader och din farfader ha dött förrädares
+död. Om du tänker på dem, varför kommer du hit?
+Varför inväntar du icke på Kurjala den första polska
+här som kommer att befria landet från mitt tyranni
+och att utropa dina förfäder som helgon?</p>
+<p>&mdash; Värdigas än en gång höra mig! utbrast ynglingen,
+nu med vredens rodnad på sina kinder. Därför
+att mina förfäder dött förrädares död, ändock de förtjänat
+en annan lön för den trohet de bevisat den de
+ansågo för sin rättmätige överherre, därför står jag
+nu här. Jag kommer som en tropliktig undersåte, efter
+eders majestät ingen del haver i det förgångna, och
+jag bönfaller ödmjukeligen att få erbjuda eders majestät
+min ringa tjänst, på det att icke allenast mina
+fäders minne må upprättas i mig, det de intet behöva,
+men att ock eders majestät för min trohets skull må
+återgiva dem äran, när eders majestät icke kan återgiva
+dem livet.</p>
+<p>Gustav Adolf hade både av medfödd mildhet och
+politisk klokhet sökt utplåna de blodiga spår hans
+fader efterlämnat; men han var ömtålig för allt som
+vidrörde denna sträng och kastade skugga på faderns
+minne. Han var retad förut och brusade upp.</p>
+<p>&mdash; Sitter du till doms över din konung, dåraktige
+pojke, och vill lära honom vad rätt eller orätt är? Gå,
+tacka din ungdom och oerfarenhet, att jag icke giver
+dig bättre besked om en undersåtes plikter! Jag har
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_110' name='page_110'></a>110</span>
+nog av eder, obändige Tavaster. Min fader, som I
+lasten, har av oförtjänt nåd återgivit eder Kurjala gård,
+den I förverkat. Sen till, att jag icke tager hans
+gåva tillbaka.</p>
+<p>Det fanns ögonblick, när den milde Gustav Adolf
+påminde om sin järnhårde fader, sällsynta ögonblick,
+men detta var ett. Ynglingen, som redan varit beredd
+att böja knä för den stränge härskaren, drog sig tillbaka,
+till hälften förkrossad, till hälften i vrede. Först
+på slottets borggård återvann han besinningen och utbrast
+i tårar av sårad stolthet.</p>
+<p>&mdash; O, min moder, klagade han, du hade dock rätt!
+Välan, mitt beslut är fattat. Jag erbjuder min tjänst
+åt Sigismund. Rätt måste jag finna, här eller där.</p>
+<p>&mdash; Sök rätt hos den domaren, som allena rättfärdig
+dömer människors uppsåt! yttrade bakom honom en
+välbekant röst. Den gamle Stefan stod på borggården
+och hade förnummit hans avbrutna ord.</p>
+<p>&mdash; Skall då all rätt förtrampas på jorden? utbrast
+ynglingen häftigt.</p>
+<p>&mdash; Och var fann jag rätt, när jag två gånger fördrevs
+från hus och hem? Jag förtröstade på Herren
+och byggde min gård för tredje gången. Där led jag
+åter övervåld, men varför skulle jag misströsta? Hjälparen
+kom i nödens stund, och så kommer han alltid.
+I dag har jag klagat hos konungen över fogdens utpressningar.
+Konungen har lovat undersöka min sak,
+och jag hoppas få rätt, men jag förtröstar icke på
+furstar, jag förtröstar på konungarnas konung.</p>
+<p>Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt
+Ivarsson med befallning att återvända till ståthållaren,
+som hade något att säga honom. Ynglingen gick, och
+Stefan stannade kvar. Om en stund kom Bengt tillbaka
+med gladare uppsyn.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_111' name='page_111'></a>111</span></p>
+<p>&mdash; Nå, vad sade jag? yttrade Stefan småleende.
+Står rättvisan redan för dörren? Det var bittida.</p>
+<p>&mdash; Ståthållaren räknar släktskap med oss genom
+min moder och säger sig hava stillat konungens vrede.
+Jag får ännu icke visa mig på en tid, men till midsommar
+tror han förvisst att jag får tjäna vid adelsfanan.</p>
+<p>&mdash; Ja, det trodde jag om vår unge herre och
+konung. Han är hastig till mods som hela sin släkt,
+men han ångrar sig snart, och då är han blid som solsken.
+Gud vare lovad för sådana furstar. Nu skall
+rätt råda och orätt vika. Men i allting skola vi hava
+vår tröst till Herren allena.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='EN_MIDSOMMARDAG_VID_TROLLBLE' id='EN_MIDSOMMARDAG_VID_TROLLBLE'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_112' name='page_112'></a>112</span>
+<h2>15. En midsommardag vid Trollböle.</h2>
+</div>
+
+<p>Trollböle heter en liten gård på östra kusten av
+den långt framskjutande halvön Hangö, som bildar sydspetsen
+av det finska fastlandet. Nejdens hela lynne
+förklarar de folksägner, som givit upphov åt gårdens
+namn. Halvöns ryggrad av ödsliga berg, där trollen
+trivas i klyftorna, reser sig tätt bakom gården. Tre
+små täcka och hemlighetsfulla insjöar mellan bergen,
+enkom skapade till skogsfruns speglar, uttömma sitt
+överflödiga vatten genom en liten förtjusande å, som
+slingrar sig mellan branta stränder till havet, matar en
+flitig kvarn och i sin mynning är en älsklingslekplats
+för stimmande fisk. Men när man, följande åns slingringar,
+nedstiger från de skrovliga bergen till gården
+på sluttningen, öppnar sig med ens en bländande utsikt
+över Pojo vik och den lilla staden Ekenäs med
+dess vita kyrka och rödmålade hus på motsatta stranden.</p>
+<p>Det är sant, att vid tiden för denna berättelse drog
+ännu ingen järnväg, såsom i våra dagar, sin raka vall
+med de frustande lokomotiven närmast havsstranden
+nedanför gården, men så stod i dess ställe urskogen hög
+över alla berg och sandslätter på halvön. Trollböle, som
+nu är fattigt och glömt, var då en förmögen gård, som
+svedjade skogen och hade sin binäring av sjöfart på
+Reval. I dag var allt ordnat till högtid: äldste gårdssonen
+firade sitt bröllop med gamle Stefans sondotter
+från Ahtiala, han, som förr bott på Hangö, där de unga
+då plockat lingon i skogarna.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_113' name='page_113'></a>113</span></p>
+<p>Det var midsommardag klockan ett på eftermiddagen.
+Gården var folktom, emedan alla voro i den
+med löv och blommor utsirade stadskyrkan, där brudparet
+vigdes. En femtonårig vallflicka satt ensam på
+bergsluttningen, vaktande gårdens kor. Hon företog
+sig att sjunga i ensamheten:</p>
+<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och jungfrun hon gick sig i berger och mo.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hillevo, hallevo!</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Nu haver jag mistat min silkelesko.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hallevo, melido!</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Vem kunde det tro?</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Nu går jag så barfot som kalvar och ko.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Sio!</p>
+<br />
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och skogsrå hon traskar i hasselemo.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hillevo, hallevo!</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och haver du hittat min silkelesko?</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Hallevo, melido!</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Jo, det skall man tro;</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>sexhundra små trollbarn ha fått den till ho.</p>
+<p style='margin: 0 0 0 4em;'>Sio!</p>
+</td></tr></table>
+
+<p>Medan hon sjöng, steg hon upp på höjden, för att
+se om icke brudtåget redan var synligt på vägen från
+staden. Ingen syntes, hon kände sig ensam, berget och
+skogen voro hennes enda förtrogna.</p>
+<p>Det väntade brudtåget ledde hennes tankar till den
+dag när hon själv skulle stå brud. Hon stannade vid
+en gammal mossbevuxen tall, klappade honom kärligt
+och sjöng nu i en annan ton:</p>
+<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Och när jag står brud,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>så är jag så fin</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>i pärlor och skrud,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>som gyllande skrin,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>och då säger prästen amen.</p>
+<div><span class='pagenum pncolor'><a id='page_114' name='page_114'></a>114</span></div>
+<br />
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Men tallen i skog</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>min fästeman är,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>han tager mig nog,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>han har mig så kär,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>och nu säger berget amen.</p>
+</td></tr></table>
+
+<p>&mdash; Det är en gammal fästman du fått, sade en
+förnäm adelsjungfru, som plötsligt uppenbarade sig med
+sin tjänarinna på berget och hört flickans sång.</p>
+<p>&mdash; Han är nog så bra som en annan; han springer
+icke ifrån mig, han, svarade flickan och klappade åter
+lekfullt den trogne vännen.</p>
+<p>&mdash; Har du hört när man väntar krigsfolket hit ifrån
+Hangö?</p>
+<p>&mdash; Nej, vad hon säger! Krigsfolket? Vad skulle
+de göra här, när de få slåss därborta?</p>
+<p>&mdash; Vet du icke att det nu är fred i landet, och nu
+kommer krigsfolket hem från kriget. Har du icke hört
+freden kungöras i kyrkan?</p>
+<p>&mdash; Nej, vad hon säger! Är det fred? Nu skall
+stallpelle bli arger, för han tycker inte om krigsfolk, och
+oxa blir odrägliger, när han vädrar en knekt. Men
+där komma de; hi och hej!</p>
+<p>Och med flygande hår sprang flickan utför berget,
+för att betrakta brudtåget. I detsamma kom hon ihåg
+sin fattiga dräkt och slank in i badstugan, från vars
+glugg hon hade fri utsikt.</p>
+<p>Tåget närmade sig nu gården, företrätt av två spelmän
+till fots, av vilka den ene frampinade besynnerliga
+toner ur ett stort konstigt valthorn, medan den
+andre av alla krafter slog trumma. Efter dem följde
+två talmän åkande, sex brudsvenner ridande och sex
+brudtärnor åkande. Sedan följde brudparet, därefter
+kyrkoherden, mäster Sigfrid, åkande vid sidan av brudens
+farfar, sedan brudparets föräldrar och därefter
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_115' name='page_115'></a>115</span>
+övriga gäster. Den alltifrån hedendomen såsom helig
+ansedda eken hade sin tillbörliga andel i festtåget.
+All ungdomen bar ekkvistar i händerna, bruden bar
+kring sin panna en krans av eklöv och blåklint, medan
+brudparets och många andras seldon voro smyckade med
+fältens blommor.</p>
+<p>När man hunnit till gården, ledsagades brudparet
+i procession till den med ryor, löv och blommor festligt
+prydda stugan, där man först sjöng en psalm och
+sedan fick höra ett välkomsttal av den vördige mäster
+Sigfrid. Först därefter intogo vederbörande sina
+hedersplatser, och nu kringbjöds välkomstbägaren, en
+silverpokal från kung Göstas tider, fylld med starkt
+kryddat öl. Brudparet skulle dricka alla till, och en
+tenntallrik på det stora bordet påminde gästerna om
+att därvid lägga en skärv åt stupade fattiga soldaters
+änkor och barn. Därefter spredo sig gästerna. En del
+stannade vid ölet i stugan; andra gingo ut till det
+enstaka höga Trollberget i söder, vid vars fot upprann
+en helig källa, där man hade för sed att offra
+slantar, nålar och knappar, alldeles som i den hedniska
+tiden. Brudgummen hade redan kvällen förut varit nog
+förtänksam att där nedlägga en silverpenning åt skyddsandarna,
+och när nu bruden efter gammal sed offrade
+i samma källa en bröstnål av silver, trodde man sig
+hava blidkat naturmakterna.</p>
+<p>Några funnos likväl, som ännu icke ansågo detta
+tillräckligt. En äldre kvinna fann det vara alldeles
+nödvändigt att också blidka jungfru Maria. Hon trädde
+fram med en kruserlig nigning, doppade i källan en
+liten kvast av nio sorters olika blommor, bestänkte
+bruden med »vigvattnet» och gick sedan med dessa
+blommor nio gånger kring samma unga brud, under
+det att hon långsamt framsade följande besvärjelse:
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_116' name='page_116'></a>116</span></p>
+<table summary='poetry' style='margin:0 auto'><tr><td>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Jungfru Maria gick sig i grönan lund,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>trampade ormen på häla;</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>vad månde jag nu i denna stund</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>åt vänaste lilla bruda begära?</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>Sex ting fylla lador och kamrar väl:</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>rund säck, mång&#8217; barn och lång livstid säll,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>god sundhet, kärlek, som icke sviker,</p>
+<p style='margin: 0 0 0 0em;'>och sist att få komma i himmelrike.</p>
+</td></tr></table>
+
+<p>Därpå skulle bruden fästa blomsterna vid sin barm
+och lägga dem till natten under sin huvudgärd.</p>
+<p>Nu framträdde bland sällskapet en äldre axelbred
+man, som med mycken fyndighet sökt att dölja bristerna
+i sin slitna ryttardräkt under högtidens blommor och
+eklöv.</p>
+<p>&mdash; Vad nu? sade han med en förtrolig nick, såsom
+till en gammal bekantskap. Huru står det nu till
+med katekesen? Vad säga biskop och konsistorium om
+att en så renlärig person som mor Agneta från Tovön
+intalar folket sådana vidskepelser?</p>
+<p>&mdash; Nå, det må jag säga, genmälde hon, förunderliga
+ting får man se här i världen! Det är sannerligen
+första gången en sådan gammal öltratt som Ivar
+Bertilsson lämnar stånkan innan sista droppen är tömd.
+Biskop och konsistorium lära väl icke mindre förundra
+sig, när en sådan ärkepapist som besagde Ivar
+Bertilsson, den där nyss gick i påvedömet upp över
+öronen, med en fart blivit bättre kristen än annat hederligt
+folk. Och nu tager han sig för att predika, den
+där!</p>
+<p>&mdash; Å fy skäms, att tycka illa vara för så litet,
+återtog mannen i den slitna jackan med samma godmodiga
+framfusighet som alltid utmärkt den manhaftige
+kvartermästaren Ivar Bertilsson. Kommer ni ihåg när
+jag tog er med båda händerna om nacken och
+kysste er mitt på Pojo kyrkbacke? Nå, det är allt
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_117' name='page_117'></a>117</span>
+tider sedan. Är ni led vid er man, så knyck bara i
+mig; jag står väl hos kunglig majestät och kronan,
+alltsedan jag såg Gustavus i ögonen utan att blinka.
+Ni må tro han tyckte att jag var en karl, och jag förstod
+att det kan bli en krigsman av honom med tiden,
+bara han får bättre förstånd att sköta hästar. Det
+har jag sagt honom, och sedan jag nu givit Sigismundus
+på båten, så är jag kunglig majestäts tropliktige hovslagare
+och första karl vid mönstringarna. Men si,
+det går över ert förstånd, strömmingssaltare! En sak
+ångrar jag, och det är att jag ej beställde ett lagom
+rep åt den oduglingen Sam. Nå patern, ja han skulle
+vara en rar konfekt åt Belsebub. Men vad det angår,
+att jag skulle hava lämnat stånkan halv, så är det lasteligt
+tal om en krigsman. Visst blev hon halv, för
+det jag väntar få se adelsfanan rida fram här på landsvägen.
+Men säg, må de nu hinna dricka allt tomt,
+innan jag hinner tillbaka till stugan?</p>
+<p>Mor Agneta hade tåligt avbidat det långa talets
+slut, i hopp att få svara med ord och inga visor, men
+hennes hopp blev besviket. Tre eller fyra fänikor
+söderifrån kommande kavalleri närmade sig i sakta
+skritt och läto från sin trumpeter höra en munter
+hälsning. Det var mest ungt folk, men som redan bestått
+mången het dust och nu glada återvände till
+fäderneslandet. De hade prytt sina stormhattar med
+gröna kvistar och instuckit blommor i musköternas mynningar,
+likasom hade även de varit bröllopsgäster.</p>
+<p>Emellertid voro ryttarna icke inbjudna till bröllopet,
+där intet visthus kunnat stå ut med deras friska
+aptit; och så van en krigare var i dessa oroliga tider
+att komma som objuden gäst varhelst han behagade,
+skulle fänikorna sannolikt ridit Trollböle förbi, därest
+icke anföraren oförväntat kommenderat halt. Anföraren
+var Klas Fleming, och anledningen till hans order var
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_118' name='page_118'></a>118</span>
+ett oförmodat möte med hans syster Kerstin Fleming,
+som kommit från Svidja för att här få trycka hans hand,
+innan han en kvart mil härifrån svängde av åt väster
+på vägen till Åbo. Fröken Kerstin hade varit nog förtänksam
+att även ihågkomma sin broders folk, och
+hennes tjänare hade i staden uppköpt allt som behövdes
+till den enkla måltid de nu hade i ordning på
+bergsluttningen invid landsvägen.</p>
+<p>Medan alltså de båda syskonen Fleming under förtroliga
+samtal tagit plats på en av bergets naturliga
+vilobänkar, sutto ryttarna muntert av och läto den opåräknade
+undfägnaden smaka sig väl. Bröllopsgästerna
+fingo likaledes ett oförväntat nöje av denna anblick.
+Ivar Bertilsson ansåg sig som en självskriven gäst
+även vid detta andra gästabud, blandade sig med viktig
+min i ryttarnas upplösta leder, sparade icke nyttiga lärdomar
+för den oerfarna ungdomen och delade broderligt
+deras bröd, fläsk och öl. Hästarna voro, i hans
+tanke, under all kritik. Han skulle icke vara det minsta
+förvånad, om han hörde dem grymta. Och huru voro
+de skodda sedan! Käringar hade skott dem; gingo
+de icke som kattor på hal is! Och vad sadlar och
+remtyg angick...</p>
+<p>&mdash; Nå, nu kan det vara nog, avbröt honom en
+skäggig veteran, som ledsnat vid detta prat. Vad
+har han ridit för kameler i sina dagar, efter han icke
+bättre förstår sig på våra finska stridskampar? Håll ut
+en stund i ett gott napptag, så skall han få se de lättfärdiga
+polska och ryska grannlåtshästarna flåsa efter
+andan, så att de storkna, medan våra kampar bli muntra
+först när de fått betänka sig någon timme i värsta
+leken. För resten skall jag säga honom, kamrat, att
+är ryttaren bra, nog får han folk av hästen.</p>
+<p>&mdash; Det är just det jag har sagt Gustavus, återtog
+konung Sigismunds tillämnade stallmästare med sin vanliga
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_119' name='page_119'></a>119</span>
+tvärsäkerhet, i det han hämtade andan efter en ny
+klunk. Men vem frågar nu för tiden efter en gammal
+krigsmans råd? Pojkar, som redo käpphäst när
+jag suttit tjugu år i sadeln, mena sig nu förstå den
+saken bättre. De skulle ha sett Svidje Klas, som folk
+kallade sotnäsan! Det var en karl att rida tvärt igenom
+muren, så att det rök om honom.</p>
+<p>&mdash; Red han icke tvärt igenom stenmuren, så kunde
+han väl sätta över den, inföll gamle Stefan, som ock
+vandrat ut från bröllopsgården för att se huru nutidens
+ungdom redde sig i stigbyglarna. Nog hade jag suttit
+i sadeln i tjugu år, när Ivar Bertilsson ännu red käpphäst;
+men icke tilltror jag mig därför att undervisa
+Gustavus.</p>
+<p>Vid dessa ord framträdde ur skaran en ung ryttare
+och räckte veteranen från kung Göstas tider trohjärtat
+handen.</p>
+<p>&mdash; Guds fred, fader Stefan! Tack för ett gott råd
+på Åbo slotts borggård!</p>
+<p>&mdash; Min själ är det icke unge herr Bengt Ivarsson
+från Kurjala! utropade den gamle överraskad. Jag
+väntade icke så snart återse eder.</p>
+<p>&mdash; Och ni väntade icke att återse mig som simpel
+ryttare vid adelsfanan? Men det kan vara så gott att
+tjäna sig upp i graderna med eller utan förfäder.
+Varje släkte må bära sin egen skuld eller sin egen
+ära. Jag har nu tjänat kungen som knekt jämnt ett år
+och lärt mig att rida en ovän på livet; vill nu kungen
+göra mig till kornett, så gör han det för min egen
+skull och icke för det att jag heter Tavast.</p>
+<p>&mdash; Rätt så, unge man, genmälde gamle Stefan och
+besvarade kraftigt handtryckningen. Nog blir det karl
+av eder, herr Bengt, och en så bra karl, som någonsin
+burit det frejdade Tavastenamnet. Med sådant folk
+skall vår konung gå med seger till världens ände.</p>
+<hr class='major' />
+<div style='margin: auto; text-align: center; padding-top: 2em; padding-bottom: 1em'>
+<a name='SISTA_KAPITLET_OM_UNGDOMSDRMMAR' id='SISTA_KAPITLET_OM_UNGDOMSDRMMAR'></a>
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_120' name='page_120'></a>120</span>
+<h2>16. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar.</h2>
+</div>
+
+<p>Klas Hermansson Fleming var en av dessa den
+energiska handlingens män, som tala föga, emedan
+de beständigt äro upptagna av att omsätta tanken i
+praktiska verk. Han kunde känna både djupt och varmt,
+men dessa känslor lågo begravna under ett finskt lugn,
+som de, vilka icke kände honom, ansågo för flegma.
+Systern Kerstin förenade hans energi med en vekare
+själ och ett livligare lynne. Hon kunde tala och svärma;
+känslan fick ofta makt över henne, men såsom brodern
+översatte sina tankar, så översatte hon sina känslor
+i handling.</p>
+<p>De sutto vid varandras sida på klippan, medan
+solen begynte sänka sig emot väster. Sedan de växlat
+förtroliga ord om sina närmaste och sig själva, förde
+Kerstin samtalet på freden i Stolbova och frågade vad
+hennes broder tänkte därom. Han sammanfattade sin
+mening på sitt vanliga korta sätt:</p>
+<p>&mdash; Ryssland är bundet, Polen vanmäktigt, Finland
+får lugn att växa i kraft, och Sverige är på väg att
+bliva en stormakt.</p>
+<p>&mdash; Sverige har segrat med Jakob De la Gardie och
+Finland med Evert Horn. Jag tycker om att de dela så.</p>
+<p>&mdash; De la Gardie och Horn ha gjort mycket; men
+nu börjar konungen växa sina fältherrar över huvudet.
+Han går längre än sina lärmästare.</p>
+<p>&mdash; Men han kan stupa i fält som Evert Horn.</p>
+<p>&mdash; När har en konung stupat, innan han uppfyllt
+sitt värv?
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_121' name='page_121'></a>121</span></p>
+<p>&mdash; Jag har hört sägas, att Harald Hårfager glömde
+sitt rike för en trollkvinna.</p>
+<p>&mdash; Glömde han? Nå, då tog han igen det. Ebba
+Brahe tröstar sig, och konungen har längesedan gjort
+det.</p>
+<p>&mdash; Jag talar icke om henne, som skulle ha blivit
+den värdigaste drottning. Det finns prinsessor som
+vore mindre värdiga.</p>
+<p>&mdash; Är du svartsjuk?</p>
+<p>Kerstins kinder övergötos med en glödande rodnad,
+och det harmade henne. Hon svarade: &mdash; Man
+är svartsjuk endast på sina likar.</p>
+<p>&mdash; Var lugn. Kärleken är en barnsjukdom, och
+konungen är icke mera ett barn.</p>
+<p>&mdash; Är du viss därpå?</p>
+<p>&mdash; Så viss, att det blir med rikets råd han kommer
+att överlägga om sin nästa kärleksförbindelse.</p>
+<p>&mdash; Och likväl kan han drömma!</p>
+<p>Riddaren, som icke var någon drömmare, uppstod.</p>
+<p>&mdash; Mitt folk är marschfärdigt, jag måste nu lämna
+dig. Farväl, Kerstin! Det är skada, att du icke är en
+född prinsessa av Brandenburg, då du dock är född
+drottning. Men &mdash; du är en Fleming; jag vet ej vad
+du har att avundas en Brandenburg.</p>
+<p>Och han avlägsnade sig med hastiga steg. Kort
+därefter satt han åter i spetsen för sin trupp och red
+bort.</p>
+<p>Kerstin Fleming blev tankfull kvarsittande på klippan
+och återkallade i sitt minne sagan om den farliga
+punkten på firmamentet. Det var nu allt förbi, som en
+spöksyn; hon hade förblivit trogen sig själv och sin
+vänskap. Hädanefter skulle hennes stjärna tindra obemärkt,
+långt från troner och faror.</p>
+<p>Då närmade sig henne mäster Sigfrid, som kom
+från bröllopsgården. Hon kallade honom vid namn och
+bad honom taga plats vid hennes sida.
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_122' name='page_122'></a>122</span></p>
+<p>&mdash; Återvänder ni redan till staden, vördige fader?
+frågade hon.</p>
+<p>&mdash; Jag har lämnat därinne dem som fröjdas åt detta
+livet. Vid min ålder tänker man på det tillkommande.</p>
+<p>&mdash; Jag har något att tacka er för, mäster Sigfrid.
+Minns ni, att ni en gång har ställt ett oförståndigt barns
+horoskop? Ni förutsade något, och det har inträffat.
+Bruka edra förutsägelser alltid slå in?</p>
+<p>&mdash; Jag kan misstaga mig. Människan spår och
+Gud rår. Allrakäraste fröken, tro hellre spåmannen
+i edert samvete; han ljuger aldrig.</p>
+<p>&mdash; Mäster Sigfrid, ni talade om er ålder. Vet ni
+väl, att ni är yngre än jag? Ni kan vad jag icke mera
+kan &mdash; ni kan drömma.</p>
+<p>&mdash; Alla människor kunna drömma.</p>
+<p>&mdash; Icke jag. Minns ni vad ni en gång sade mig:
+det är något som dör i den människa, vilken står Jupiter
+mot. Ni sade sant: det är förbi med min konst
+att drömma. När någon kastat sitt hjärta i elden och
+det brunnit till aska, drömmer man icke mer.</p>
+<p>Mäster Sigfrid betraktade henne förvånad och
+nästan med stränghet.</p>
+<p>&mdash; Det är icke möjligt, det strider mot Guds vilja
+och mot naturens lagar. Hjärtat är ett illfundigt ting;
+det ställer sig som vore det aska, och då glöder det som
+en kolmila i osynliga djup. På det rum, där vi stå,
+drömmer naturen om en ny himmel och en ny jord. I
+den stund vi här stå, drömmer seklet om kommande
+sekler, våren om sommar och minuten om evighet.
+Skulle ni ensam vara utan framtid och utan själ?</p>
+<p>&mdash; Vördige fader, jag vet, att sädesmannen sår korn
+i askan, och Gud kan väl utså i mig ett nytt liv.
+Förklara för mig vad ni sade om denna vår tid. Är
+han ung eller gammal?</p>
+<p>&mdash; Han är gammal av seklernas arv, och han är ung
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_123' name='page_123'></a>123</span>
+av det tillkommandes livskraft. Jag väntar att ännu
+med dessa mina gamla, slocknande ögon få skåda förunderliga
+ting. Jag väntar Antikrist, som skall föregå
+de yttersta tiderna.</p>
+<p>&mdash; Huru, vördige fader? Ni väntar Antikrist, och
+ni säger dock att vårt tidevarv är ungt av det tillkommandes
+kraft?</p>
+<p>&mdash; Ja, jag vill icke dölja för eder, min kära unga
+fröken, att besynnerliga tecken nu i två år visat sig
+uppå himmelen och stadigt fortfara, så att ju en blinder
+kan märka någonting stort och fruktansvärt vara i kommande.
+Icke allenast att man mångenstädes sett krigshärar
+strida i luften, kommande nordanefter och mötande
+andra ifrån ostsunnan, eller att tecken nu ske
+i solen och månen och havens vågor mycket bullra,
+som Skriften förutsäger. Fast märkeligare är, att Mars,
+Jupiter och Saturnus nu stå i en sådan konjunktion,
+som näppeligen varit någon tid förr, och faselige
+kometers dimbor utbreda sig över världen, de där oroa
+samteliga planeter och likasom rycka med sig himmelens
+krafter. Detta betyder, att vi nu snarligen måste
+förvänta ett sådant stort, långvarigt och gruveligt krig,
+som icke haver varit sedan hedningarnas tid, och lära
+väl Gog och Magog nu icke underlåta att uppresa sig
+mot kristenheten, havande sitt huvud i Antikrist, syndens
+människa. Men si, just när sådana svåra tider
+tillstunda, utrustar Gud sitt folk med en ny kraft, så att
+det varder såsom ett ungt lejon, till att stadigt emotstå
+den kommande vedermödan. Och det är min <i>sententia</i>,
+efter mitt ovissa förstånd, att besynnerligen
+Sveriges rike med Finland, som är dess utanverk, denna
+tiden skall uppstiga till större välmakt och styrka än
+någon tid förr och alltså varda den Mikael, vars harnesk
+är Gud och vars ljungande svärd skall nedlägga
+Antikrist. Därtill haver Gud kallat sin utkorade hjälte
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_124' name='page_124'></a>124</span>
+Gustavus Adolphus, vars tecken mäster Tycho redan i
+mina unga dagar såg på himmelen i den stjärnbilden
+Cassiopea. Han skall göra&#8217;t.</p>
+<p>&mdash; Sade jag icke rätt, fader? Ert tal är som när
+man drömmer vid aderton år. Men ni säger intet om
+er själv. Och jag har dock en gång hört er drömma
+om ett högt, härligt torn, där stjärnhimmelen låg utbredd
+i sin klarhet så nära framför er, att ni nästan
+kunde omfamna skapelsen. Jag har hört er drömma
+om de skönaste instrumenter, vilka människans snille
+uppfunnit för att utforska rymderna, och de voro edra.
+Ni var ung, ni var rik, och ni riktade stjärnkunskapen
+med de mest förvånade upptäckter. Under edra fötter
+låg världen, och över er stod endast Herren Gud.</p>
+<p>&mdash; Ja, så var det, så syntes det mig, sade den,
+gamle mästaren tankfull. »Allt detta vill jag giva dig,
+om du faller ned och tillbeder mig.» Men lovad vare
+Gud, att jag från dessa frestande drömmar uppvaknade
+gammal och glömd i min fattiga koja, vid mina bräckliga
+hemgjorda rör och cirkelmått. Ho är jag, Herre,
+att jag vill mästra din skapelse? Var var jag, när
+morgonstjärnorna lovade dig?</p>
+<p>&mdash; Därför att ni är ödmjuk, fader, har dock Herren
+givit er profetians ande och vishet att läsa stjärnornas
+skrift. Ni kan icke förneka Guds gåvor. Vad säger ni
+om er själv?</p>
+<p>&mdash; Jag är den myran, till vilken Herren sade:
+gack, drag ditt strå, och bliv förgäten! Jag är i dag
+en profet, och ingen tror mig; jag är i morgon borta,
+och ingen minns mig. Kanske skall efter långa tider
+någon enslig vandrare stanna om kvällen på bergen vid
+Pojo vik, tänka på någon gammal saga ifrån sin barndom
+och säga till sig själv: här vandrade i forna
+dagar en man, som trodde sig kunna läsa Guds skrift
+på himmelen. Jag har glömt hans namn; han levde i
+<span class='pagenum pncolor'><a id='page_125' name='page_125'></a>125</span>
+ett okunnigt tidevarv, när man ännu trodde på stjärnornas
+inflytande.</p>
+<p>&mdash; Ja, fader, det är möjligt att ni har rätt. Men
+då, när vårt land är omstrålat av ett högre och klarare
+ljus, då skall man åter framleta ert namn ur de gamla
+böcker och säga till varandra: han var den förste lärde
+forskaren, som Finland födde åt vetenskapen och världen.
+Han var fattig och förgäten, han led stundom
+förföljelse, ofta otack; men se, vilka ting han uträttat
+med sina små hjälpmedel, och se, vilken rad av efterföljare
+han funnit på forskningens bana! Så är det
+nu ringa konst eller ära att bygga det färdigt, som
+företrädare grundlagt; men det är ära, att bygga en
+grund, som består genom tidevarven.</p>
+<p>&mdash; Kära unga fröken, ni sade mig nyss, att jag var
+yngre än ni. Men när har väl jag i mina skönaste
+ungdomsdrömmar kunnat måla så fagra rosor på aftonhimmelen,
+som ni nu målar för mig vid horisonten av
+eftervärlden? Tack för att ni gjort en gammal fattig
+man rikare och lyckligare än mången som vandrar i
+livets fagraste blomning! Solen går ned; låt oss prisa
+Gud!</p>
+<p>Och såsom hade hela naturen villigt följt denna
+uppmaning, spred sig vid den gamle mästarens ord ett
+glödande skimmer över havsviken, stränderna, bergen
+och skogarna. Näktergalen slog sin drill i en hög ek
+vid havsstranden; taltrasten besvarade hans hälsning
+från en fura på berget; brudvisor ljödo från Trollböle
+gård, och vallflickan, som icke var bjuden till bröllopet,
+sjöng med klar röst sin ensliga visa vid stranden av
+ån. Midsommarnatten sänkte sig tyst och doftande över
+nejden, utan mörker och utan sorg. Landet hade framför
+sig fred och välmakt, naturen hade framför sig sommar
+och frukt. Den snöiga, bistra norden drömde än en
+gång om sin lyckliga ungdomsdröm.</p>
+<hr class='silver' />
+
+<div class='ce'>
+<p style='font-size:1.5em;'>INNEHÅLL.</p>
+</div>
+
+<table border='0' width='400' cellpadding='2' cellspacing='0' summary='Contents' style='margin:1em auto;'>
+<tr>
+  <td align='right' style='padding-right:1em;'><span style='font-size:small;'>&nbsp;</span></td>
+  <td></td>
+  <td align='right'><span style='font-size:small;'>&nbsp;</span></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>1. Storm i skärgården.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#STORM_I_SKRGRDEN'>3</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>2. Om tiden för denna berättelse och om den brune mannen.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#OM_TIDEN_FR_DENNA_BERTTELSE_OCH_OM_DEN_BRUNE_MANNEN'>10</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>3. Om färden till Ekenäs och om ett kronans skepp.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#OM_FRDEN_TILL_EKENS_OCH_OM_ETT_KRONANS_SKEPP'>17</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>4. Stjärntydaren.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#STJRNTYDAREN'>24</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>5. Om en solstråle i hösten.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#OM_EN_SOLSTRLE_I_HSTEN'>34</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>6. Den farliga punkten på firmamentet.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#DEN_FARLIGA_PUNKTEN_P_FIRMAMENTET'>42</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>7. En natt och en morgon på Kymmenegård.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#EN_NATT_OCH_EN_MORGON_P_KYMMENEGRD'>51</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>8. Helsingfors lantdag.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#HELSINGFORS_LANTDAG'>60</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>9. Vinterafton i ödemarken.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#VINTERAFTON_I_DEMARKEN'>68</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>10. En sammansvärjning.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#EN_SAMMANSVRJNING'>76</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>11. Den gamla och den nya tron i kamp om människohjärtan.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#DEN_GAMLA_OCH_DEN_NYA_TRON_I_KAMP_OM_MNNISKOHJRTAN'>85</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>12. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel, född Horn.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#BREV_FRN_FRKEN_KERSTIN_FLEMING_TILL_HENNES_MODER_FRU_ANNA_GYLLENBGEL_FDD_HORN'>93</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>13. Herr Evert Karlssons begravning i Åbo domkyrka.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#HERR_EVERT_KARLSSONS_BEGRAVNING_I_BO_DOMKYRKA'>100</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>14. När konungen var sin faders son.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#NR_KONUNGEN_VAR_SIN_FADERS_SON'>105</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>15. En midsommardag vid Trollböle.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#EN_MIDSOMMARDAG_VID_TROLLBLE'>112</a></td>
+</tr>
+<tr>
+  <td valign='top' align='left' style='padding-right:1em;'>16. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar.</td>
+  <td valign='bottom' align='right'><a href='#SISTA_KAPITLET_OM_UNGDOMSDRMMAR'>120</a></td>
+</tr>
+</table>
+<!-- generated by ppgen.rb version: 2.19 -->
+<!-- timestamp: Mon Sep 08 08:24:03 +1000 2008 -->
+
+
+
+
+
+
+
+<pre>
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Ungdomsdrömmar, by Zacharias Topelius
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UNGDOMSDRÖMMAR ***
+
+***** This file should be named 27249-h.htm or 27249-h.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/2/7/2/4/27249/
+
+Produced by ronnie sahlberg, Torbjörn Alm and the Online
+Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
+
+</pre>
+
+</body>
+</html>
diff --git a/27249-h/images/g001.jpg b/27249-h/images/g001.jpg
new file mode 100644
index 0000000..232155d
--- /dev/null
+++ b/27249-h/images/g001.jpg
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..71d0f65
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #27249 (https://www.gutenberg.org/ebooks/27249)