7 files changed, 15856 insertions, 0 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/23891-8.txt b/23891-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..ced4acb
--- /dev/null
+++ b/23891-8.txt
@@ -0,0 +1,7191 @@
+Project Gutenberg's En roman om f�rste konsuln, by Mathilda Malling
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: En roman om f�rste konsuln
+       Fr�n den 18 Brumaire till freden i Amiens
+
+Author: Mathilda Malling
+
+Release Date: December 18, 2007 [EBook #23891]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN ROMAN OM F�RSTE KONSULN ***
+
+
+
+
+Produced by Louise Hope and The Online Distributed
+Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+
+  [Romanen gavs i original ut i tv� volymer. Volym II b�rjade med
+  kapitel XII.]
+
+
+
+
+  MATHILDA MALLING
+
+  En Roman Om
+  F�RSTE KONSULN
+
+  Fr�n den 18 Brumaire
+  till Freden i Amiens
+
+
+    Alors tout marchait au son des trompettes victorieuses,
+    alors tout �tait gloire et honneur,
+    alors on parlait une autre langue...
+
+      _M:me La D:sse d'Abrant�s_
+
+
+  FJ�RDE UPPLAGAN
+
+    Stockholm
+    Albert Bonniers f�rlag
+
+
+
+
+  STOCKHOLM
+  ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1914
+
+
+
+
+I.
+
+  Ces familles nobles que l'Empereur appelait de �belle race�.
+
+    _Baron Larrey._
+
+
+Det var en v�t och stormig dag midvintern �r 1800 -- eller, som man p�
+den tiden sade, i�b�rjan av Pluvi�se �r VIII. De avl�vade kastanjerna
+och ekarna i parken omkring �_les Foug�res_� voro bet�ckta med ett
+gl�nsande, halvstelnat regnlag, och de sm�, runda bladen p� de
+vanv�rdade buxbomsh�ckarna (de hade visst icke blivit klippta sedan
+kungens d�d), vilka i konstiga, stela figurer snodde sig l�ngs den breda
+terrassen ned mot Loire, gl�nste svarta och styva i den starka v�tan.
+
+Det var vid femtiden p� eftermiddagen, och det b�rjade redan skymma.
+Slottet, en gammal byggnad fr�n slutet av medeltiden, reste sig m�rkt
+och h�gt med sina m�nga torn mot den skiffergr�, s�nderrivna himlen.
+Fr�n ett par av f�nstren lyste redan ljus, och en man med handlykta och
+l�ng, vid regnkappa, som fladdrade om de smala, kortbyxade benen, och
+vars styva krage i nacken lyfte upp h�rpungen, s� att den stod rakt ut,
+kom ut p� den h�ga, f�rfallna stentrappan.
+
+-- Mademoiselle! ropade han med pipig, �ngslig st�mma, i�det han satte
+handen f�r �gonen och h�jde lyktan �ver huvudet. Mademoiselle Edm�e!
+
+En ung flicka i l�ng, �rml�s kappa med skinnbes�ttning, och p� huvudet
+en gammalmodig hatt fr�n �ttiotalet med plymer och vida br�tten _� la
+berg�re_, kom raskt springande fr�n en smal sidog�ng upp emot trappan.
+
+-- Jag kommer ju, Jeanot, hennes st�mma klang frisk och h�g genom
+bl�sten. Jag kommer ju! Du beh�ver inte skrika, som om g�rden brunne.
+Med ett par spr�ng var hon uppe p� stenavsatsen. �r abb�en d� kommen,
+fr�gade hon oroligt.
+
+-- Abb�en _v�ntar_ p� er, Mademoiselle, svarade den gamle med
+f�rebr�ende eftertryck. Monsieur de Ch�tillon �r med honom.
+
+Han sk�t med ryggen upp den tunga d�rren, medan han talade, och l�t
+damen tr�da innanf�r.
+
+Det var en stor, stenlagd f�rhall, som gick upp genom tv� v�ningar, med
+urblekta freskom�lningar i v�ggf�lten och i taket. En utskuren, v�ggfast
+b�nk gick j�ms med ena v�ggen bort till kaminen, vari en stor, nyt�nd
+brasa flammande lyste ut �ver golvets svarta och vita rutor. I�motsatta
+h�rnet av hallen gick en bred trappa upp till andra v�ningen med ett
+pr�ktigt, f�rgyllt r�ckverk, prytt med vapensk�ldar och m�nga heraldiska
+emblemer -- allt i en s�kt och snirklad stil. Den s�g n�stan ny ut, och
+f�rgyllningen stack besynnerligt av mot det �vriga, str�ngt gammaldags
+bohaget av m�rknad ek. P� mittelv�ggen ledde tv� d�rrar in i huset, av
+vilka den ena stod halv�ppen, s� att man h�rde r�sterna d�rinifr�n. Mitt
+p� golvet hade Jeanot satt ifr�n sig en armstake av svartnat silver,
+vars tre smala talgljus osande fl�ktade i luftdraget.
+
+Den unga damen gick strax fram till elden, och tj�naren hj�lpte henne
+att l�gga ytterkl�derna ifr�n sig p� b�nken. Hon k�nde p� sina litet
+fuktiga �rmar och bredde ut h�nderna framf�r brasan.
+
+Hon bar en svart sidenkl�nning, som, trots det den icke s�g s� gammal
+ut, var sydd efter det snitt, man ibland ser p� portr�tter fr�n Louis
+XVI:s sista regerings�r: en l�ng, smal kjol och kort, �tsittande tr�ja,
+kn�ppt med en dubbel rad stora knappar, och med breda, trekantiga
+uppslag p� br�stet, l�nga, sn�va �rmar, som i en liten snibb gingo ned
+p� h�nderna. Omkring halsen, korslagd �ver barmen och bunden i en stor
+rosett h�gt uppe p� ryggen satt en Marie-Antoinettefichue av gr�nt och
+vitt, randigt taft.
+
+H�ret -- det var ett pr�ktigt, guldbrunt h�r -- bar hon d�remot, efter
+de nu h�rskande moden, uppsatt i nacken _� la grecque_, med naturliga
+lockar omkring pannan och �ronen.
+
+Det var den aderton�riga Mademoiselle Edm�e-Louise de La Feuillade, vars
+far f�r flera �r sedan stupat i den f�rsta Vend�eresningen, och som nu,
+tillsammans med sin gamla, d�va moster och ett par andra genom kriget
+heml�sa adelsdamer, bebodde detta ensliga slott p� Loires v�nstra
+flodbr�dd -- Rocroyes'ernas gamla familjegods, som st�tt �vergivet �nda
+sedan Regentens tid, och som nu under revolutionen tj�nade deras
+f�rf�ljda �ttlingar till fristad. De levde d�r s� gott som utan n�gon
+som helst f�rbindelse med den yttre v�rlden, utom den de kunde skaffa
+sig genom chouanskarorna, vilka p� en g�ng beskyddade och terroriserade
+dem.
+
+Mademoiselle de La Feuillade h�rde genom den halv�ppna d�rren det
+d�mpade mumlet av flera r�ster. Hon str�k h�ret fr�n tinningarna och s�g
+ett �gonblick pr�vande p� sina icke alldeles rena h�nder, i�det hon med
+huvudet p� sned spetade ut fingrarna. D�rp� gick hon resolut�in.
+
+Omkring det ovala marmorbordet, med buktade, f�rgyllda ben, sutto sex
+personer och spelade kort. En kraftig, medel�lders herre i soutane och
+tonsur, som just nu bet�nksamt, med tv� fingrar drog ut ett kort, satt
+�verst vid bords�ndan, och mittemot honom en annan, som v�nde ryggen
+till ing�ngen, med l�ng, pudrad h�rpung i nacken. Mellan dem -- vid
+bordets l�ngsidor -- sutto de fyra gamla damerna, tv� p� var sida. De
+hade allesammans h�gt uppsatta, pudrade frisyrer och styva snibbliv med
+fyrkantig ringning och halvl�nga �rmar; malen hade g�tt illa �t sidenet
+under den bedr�vliga tid dessa galakl�der vilat i dragkistorna.
+
+Abb� Bernier, som f�rst fick �ga p� Mademoiselle de La Feuillade, lade
+strax korten p� bordet och reste sig med ett utrop. Han gick fram emot
+henne med sirlig, trippande g�ng och utstr�ckta h�nder.
+
+-- Min dotter -- han tog med �versvallande v�nlighet hennes huvud mellan
+b�da sina h�nder -- ni vet kanske redan den stora nyheten, som Monsieur
+de Ch�tillon -- han gjorde en r�relse med handen h�n emot herrn i
+h�rpungen, vilken reste sig upp och bugade stelt -- och jag har till�er?
+
+Edm�e gjorde en djup, gammaldags reverens f�r de b�da herrarna.
+
+-- Till mig? sade hon sm�leende. Den nyheten �r v�l till oss alla.
+Freden, icke sant, min fader?
+
+-- Ack, ja visst -- freden! Ja, jag vet, ni har redan h�rt fr�n
+Montfaucon, att �ntligen den f�r oss alla lika viktiga h�nsynen till
+f�derneslandet -- hans st�mma blev pl�tsligt salvelsefull -- har f�tt
+bukt med v�ra tappra v�nner h�r i Vend�e. F�r n�gra dagar sedan
+undertecknade vi den med general H�douville, och nu har Monsieur de
+Ch�tillon ocks� gjort mig den gl�djen att giva med sig. Mina damer --
+han v�nde sig till Mademoiselle de Rocroyes och de andra -- jag ber er
+vara �vertygade om, att jag djupt sympatiserar med den �dla troheten mot
+en olycklig furste, men v�r heliga kyrkas sak �r dock f�r �gonblicket
+den viktigaste av alla, och f�r att kunna utr�tta n�got f�r den, vartill
+tiden, s�som jag hoppas, nu �ntligen �r mogen, beh�va vi f�rst och
+fr�mst _fred_ -- fred med v�ra landsm�n och br�der, v�ra s� sorgligt
+villfarande br�der. --�Han h�jde �gonen upp emot taket. --�Inte sant,
+mina v�nner -- sj�larnas fr�lsning g�r framf�r allt?
+
+Ingen svarade. Damerna suckade, och ett par av dem gjorde korsets
+tecken.
+
+-- Nej, min dotter, �tertog s� abb�en pl�tsligt med naturlig, munter
+st�mma, det �r nu icke bara _det_. Vi ha flera nyheter. Gissa!
+
+Edm�e skakade p� huvudet och skrattade. Abb�ens livlighet satte henne i
+gott hum�r.
+
+-- Mademoiselle de Rocroyes, Madame de Beaurollier -- han v�nde sig med
+en bugning till de gamla damerna -- �nskar ni, att jag s�ger henne det?
+
+-- Men jag st�r ju som p� n�lar, herr abb�, ropade Edm�e. �r det
+verkligen en nyhet, som ang�r mig?
+
+Abb�en lyfte handen och gjorde en effektpaus, s� utbrast han pl�tsligt:
+
+-- Monsieur de Ch�tillon och jag resa i morgon till Paris f�r att i
+anledning av freden tala med F�rste Konsuln. Er tant, Mademoiselle
+Edm�e, �nskar, att vi taga er med.
+
+-- _Mig?_ -- I morgon? Men, moster -- hon v�nde sig h�ftigt till
+Mademoiselle de Rocroyes -- jag �r ju icke f�rdig till att resa
+n�gonst�des, jag har ju icke en g�ng en kl�nning att ta p� mig. Hur kan
+jag v�l?...
+
+F�rvirrad, betagen, med str�lande �gon, s�g hon fr�n den ena till den
+andra. Blotta tanken p� att slippa ut fr�n detta dystra chouanslott kom
+hennes unga hj�rta att klappa.
+
+-- Vi ha t�nkt p� allt, Edm�e -- nickade Mademoiselle de Rocroyes
+v�rdigt och l�ngsamt. --�Jeanot och Valentine skola f�lja dig, och
+b�ttre ress�llskap �n abb�en och v�r ridderlige v�n, Monsieur de
+Ch�tillon -- hon gjorde en h�gtidlig b�jning h�n emot honom -- kan du
+icke f�. Du vet, det �r av vikt, tillade hon med eftertryck, att du
+snart kommer till Paris. Madame de Ch�teauneuf v�ntar dig s�kert.
+
+Edm�e rodnade och rynkade l�tt �gonbrynen. Madame de Ch�teauneuf var
+hennes fars syster, och det hade �nda sedan hennes barndom varit ett
+st�ende avtal mellan familjerna, att hon, d� tiden kom, skulle f�rm�las
+med sin kusin, Louis de Ch�teauneuf. Som barn hade de varit mycket
+tillsammans -- han var f�r resten en sex � sju �r �ldre �n hon -- men
+sedan kom revolutionen, och hon hade varken sett honom eller fastern p�
+tio �r. Det f�r�dmjukade henne, att hennes v�nner nu vid f�rsta
+l�genhet, som erbj�d sig, ville skicka henne ifr�n sig och strax kasta
+henne i armarna p� denne barndomsbrudgum, som kanske icke ens �gnade
+henne en tanke l�ngre. Och hon skulle komma dit utblottad p� allt, utan
+n�gon annan f�rm�genhet �n anspr�ken p� ett par konfiskerade gods, som
+hon helt s�kert aldrig n�gonsin skulle �terf�. Icke ens en anst�ndig
+resdr�kt hade hon att visa sig i f�r sina sl�ktingar.
+
+-- Men moster, sade hon dr�jande, hur skall jag v�l kunna komma till
+Paris? -- � bara den provinsiellt v�rdnadsfulla ton, varmed hon uttalade
+namnet p� denna m�rkliga stad! -- Jag har ju inga pengar, inga kl�der
+ens...
+
+-- Prat, Edm�e! avbr�t den gamla henne skarpt. Vi ha d� �nnu ett par
+diamanter i g�mmorna, vet jag. N�r du blott kommer till Paris, f�r du
+igen dina gods, det har abb�en sagt.
+
+Abb�en s�g litet generad ut, men sade ingenting.
+
+-- Paris! fortfor den gamla damen h�nfullt efter en litet tryckt paus.
+Som om icke du -- en flicka av st�nd (_une fille de grande qualit�_) --
+vore god nog att upptr�da i Paris, som du nu g�r och st�r. Den
+rackarh�lan! De slynglarna! De tjuvarna och kungam�rdarna! Tror du, att
+de, som sj�lva g�ra sig till med att g� utan byxor, fordra n�gon paryr
+av en kvinna?
+
+-- F�rl�t, Madame, skrek abb�en in i hennes �ra. Det �r l�nge sedan.
+Nu r�der det tv�rtom stor lyx i Paris.
+
+Den gamla fr�ken s�g vredgat p� honom med obeskrivligt f�rakt. --�Lyx!
+Ja, v�l vet jag, att de ha stulit b�ttre folks saker och nu kluta ut sig
+som gudar och gudinnor i st�llet f�r att g� med panier och puder som
+kristna m�nniskor. Men ni vill v�l aldrig inbilla mig, att er lille
+korsikanske slagsk�mpe, som ni talar s� vackert om, �r i st�nd till att
+bilda en societet, om han �n f�rm�tt att lappa ihop ett dussin
+republiker! Nej -- hon skakade energiskt p� huvudet -- n�got
+s�llskapsliv, som det kan vara fr�gan om att en dam med min
+systerdotters rang kan deltaga i, blir d�r icke i Paris, f�rr�n Hans
+Majest�t kommer tillbaka. Till den tiden f�r hon sitta hos sin faster
+innanf�r l�sta luckor. Det g�r naturligtvis allt b�ttre folk, avgjorde
+hon kategoriskt.
+
+Hennes systerdotter suckade. Utsikten att komma innanf�r de l�sta
+luckorna tilltalade henne icke, trots all rojalistisk renl�righet.
+
+Den gamla Madame de Beaurollier tog nu till ordet. Hon riste p� huvudet,
+n�r hon talade, s� att en sky av puder stod ut ifr�n peruken.
+
+-- Men, k�re abb�, �r det d� icke of�rsiktigt att skicka v�r lilla
+flicka till detta Sodom? T�nk, jag har h�rt, att en grevinna av det
+gamla hovet, med ett fullst�ndigt respektabelt namn, har gift sig med
+sin lakej -- t�nk er, _gift_ sig! Det ligger galenskap i luften d�rinne,
+och det smittar. �, Gud, man har ju sett folk av den h�gsta b�rd bli som
+f�rvandlade. T�nk blott p� den f�rste prinsen av blodet -- sj�lva
+hertigen av Orl�ans! Och den lille hertigen av Chartres! -- Gud och var
+man vet, att han har tj�nat under den tref�rgade fanan. Det smittar,
+s�ger jag er -- det smittar!
+
+-- �, gudmor, ropade Edm�e indignerad, ni �r d� v�l icke r�dd f�r, att
+jag skall gifta mig med Jeanot! Och hon brast ut i ett friskt, barnsligt
+klingande skratt. De andra kunde icke l�ta bli att ocks� draga p�
+munnen.
+
+Madame de Beaurollier r�tade p� sig och s�g vasst fr�n den ena till den
+andra.
+
+-- Ja, ja, min s�ta -- v�rre har man h�rt! Sedan 93 kan aldrig n�got
+f�rv�na mig. Det l�g i hennes st�mma och uttryck en s� hoppl�st trist
+�vertygelse, att den med ens gjorde slut p� all munterhet.
+
+-- Vi skola nog passa p� Mademoiselle de La Feuillade, br�t abb� Bernier
+pausen med sin v�lvilliga, gl�ttiga st�mma. Hon har ju till att b�rja
+med b�de mig och Monsieur de Ch�tillon, f�r att icke tala om Madame de
+Ch�teauneuf och den unge greven. Eller hur -- Mademoiselle?
+
+Edm�e svarade icke; hon h�rde honom knappt. Hon satt med handen under
+kinden, och med ett par fr�nvarande, leende och str�lande, fuktiga �gon
+s�g hon ut framf�r sig. Hon var s� vacker, som hon satt d�r, med den
+rena, barnsligt mjuka profilen, den bleka, men rosenaktigt friska hyn
+mot det bronsgyllne h�ret, och �gonen -- de stora, skiftande, gr�bruna
+�gonen -- or�rligt uppsp�rrade under t�ta, str�llikt utst�ende
+�gonfransar. Den yngsta av de gamla fr�knarna de Kergoran suckade
+ofrivilligt, en smula avundsjukt, n�r hon s�g p� henne, och abb�en tog
+sig bet�nksamt en pris. Han visste kanske mera om Paris -- Barras' och
+Madame Talliens Paris -- �n han funnit f�r gott att ber�tta Mademoiselle
+de Rocroyes.
+
+
+N�sta morgon tidigt, s� tidigt, att m�nen �nnu stod h�gt p� den vintriga
+himlen, och tj�narna vid lyktor surrade fast packningen p� den gamla
+karossen, beg�vo de sig �stad. P� trappan stodo de fyra gamla damerna
+huttrande i sina urringade kl�nningar, och allesammans ordnade och
+kommenderade de, i�det de med brutna, t�rfyllda st�mmor ut�ste ampra
+ben�mningar och sk�llsord till tj�nstfolket, som, utan att l�ta sig
+bekomma, l�ngsamt och bet�nksamt sk�tte vad de skulle. Monsieur de
+Ch�tillon, m�rk som en bronsstaty, h�ll redan p� sin h�st vid
+vagnsd�rren, och abb�en och Valentine -- med ett kolossalt knyte, som
+hon icke p� villkor kunde �vertalas att l�mna ifr�n sig, t�tt tryckt i
+famnen -- sutto redan i den gamla berlinaren, men Mademoiselle de La
+Feuillade stod �nnu gr�tande p� trappan med armarna om sin gudmors hals
+och h�rde p� hennes sista naiva och pedantiska f�rmaningar.
+
+Hon hade h�llit sig tappert �nda tills nu; ja, hon hade varit n�stan
+vild av gl�dje, medan hon i natt plockade fram sina saker och hj�lpte
+pigan att packa, men nu -- nu kom pl�tsligt skilsm�ssans tragiska allvar
+�ver henne (och i dessa tider voro _alla_ skilsm�ssor tragiska!). Hon
+gr�t h�gt och okonstlat.
+
+-- Bed Maria f�r mig, allesammans! -- hon str�ckte sina h�nder ut till
+de b�gge fr�knarna de Kergoran. --�Om freden �nnu varar till sommaren,
+skall jag be Madame de Ch�teauneuf f�lja mig hit.
+
+Damerna gr�to allesammans, snyftade, sn�to sig och ropade h�gt. Abb�en
+fr�s om f�tterna och b�rjade stampa inne i vagnen, Jeanot gned sina �gon
+uppe p� bocken och vaggade snyftande fram och tillbaka, s� att h�rpungen
+sv�ngde; det oroliga, hoppande ljuset fr�n lyktorna skr�mde h�starna,
+som skrapade med hovarna mot den frusna marken och vrenskades. Blott
+Monsieur de Ch�tillon h�ll or�rlig och t�lig p� sin h�ga h�st vid den
+ena vagnsd�rren.
+
+�ntligen kom Edm�e i karossen. Hon h�ll n�sduken f�r �gonen och f�ll
+storgr�tande med huvudet mot Valentines kn�, medan de raskt k�rde fr�n
+g�rden. Hon h�rde, hur det d�nade �ver vindbron.
+
+-- Valentine, k�raste lilla Valentine! Hon kr�p ihop vid den robusta
+pigans br�st.
+
+Abb�en sade ingenting. Han b�jde sig ut genom vagnsf�nstret och viftade
+med handen en h�lsning till de fyra damerna p� trappan. I�ljuset av de
+sv�ngande lyktorna s�go de vagnen med Edm�e f�rsvinna.
+
+
+
+
+II.
+
+  �La France avait plus besoin de moi, que moi d'elle!�
+
+    _Mot de Napol�on._
+
+
+N�ra fjorton dagar varade resan p� de el�ndiga v�garna, som nu p�
+vintern voro i sitt v�rsta tillst�nd; p� m�ngfaldiga st�llen m�ste de
+stiga ur och g� l�nga str�ckor. N�r Edm�e blev f�r tr�tt av att sitta
+stilla i vagnen, fick hon ibland s�tta sig p� sadelknappen hos Monsieur
+de Ch�tillon och rida ett stycke, eller han gick vid sidan av och ledde
+h�sten vid betslet, n�r v�gen var f�r sv�r. P� v�rdshusen, d�r de togo
+in, tr�ffade de alltsomoftast ihop med avdelningar rekryter, som skulle
+till Paris och sedan avg� till h�rarna i Ligurien och vid Rhen, eller
+med Republikens trupper, som nu b�rjade dragas ifr�n Vend�e. En g�ng
+hade de s�llskap med en s�dan avdelning flera mil; kaptenen var en av
+dem, med vilka abb�en underhandlat i och f�r freden i Montfaucon. Han
+visade sig ytterst galant mot den vackra Mademoiselle de la Feuillade,
+som � sin sida ej kunde l�ta bli att finna n�je i att tala med honom.
+Det var ju den f�rste verklige representant f�r det nya Frankrike hon
+r�kade p� -- hon, som s� l�nge blott talat med Republikens h�nande
+fiender; den f�rste, vilken med oblandad beundran och entusiasm talade
+om F�rste Konsuln och vad han utr�ttat i dessa m�nader efter Brumaire.
+Kapten Ollivier var en moderat republikan och en ganska bildad man,
+vilken som helt ung soldat tj�nat under Kellermann i Flandern, d�refter
+deltagit i det italienska f�ltt�get �r IV och varit med vid Mantua mot
+Wurmser. Edm�e ans�g det under sin v�rdighet att f�rh�ra sig med honom
+ang�ende general och Madame Bonaparte -- vilken han sade sig ha sett i
+Brescia -- men hon gjorde honom dock n�gra likgiltiga och f�rsiktiga
+fr�gor, som han entusiastiskt besvarade. Denna enformiga entusiasm,
+vilken hon antog m�ste vara p�bjuden eller framkonstlad, tr�ttade
+slutligen Edm�e till den grad, att hon till och med b�rjade f�redraga
+Monsieur de Ch�tillons kalla och trista f�ordighet.
+
+Emellertid hade hennes samtal med kaptenen dock �stadkommit ett visst
+nyfiket intresse f�r F�rste Konsuln och hans omgivning, detta nya Paris,
+om vilket ingen p� les Foug�res anade n�got.
+
+�ntligen, sent en afton, rullade vagnen in p� Paris' gator. Edm�e var s�
+tr�tt, att hon knappt hade n�got intresse d�rav -- hon halvsov med
+huvudet mot Valentines axel. Denna l�nga resa i k�ld och slask med
+tvungna uppeh�ll p� obekv�ma g�stgivareg�rdar, vilkas f�rr�der blivit
+utt�mda av f�rbimarscherande soldater, s� att d�r knappt kunde uppdrivas
+en m�ltid mat till fredliga resande, hade n�stan utt�mt hennes annars
+ganska goda krafter. Allt detta nya i f�rh�llanden, m�nniskor och
+meningar, som �verallt m�tte henne och oblygt v�lte sig in p� henne,
+tr�ttade och irriterade henne ocks� i h�g grad. Bara en s�dan sm�sak som
+de l�nga r�kningarna med v�rdinnan och postiljonen, vilka alltid med
+sm�aktig omst�ndlighet skulle avg�ras i assignater, med tusentals francs
+�t g�ngen, var henne emot. Det uppr�rde henne att �verallt h�ra
+soldaterna skr�la �Marseillaisen� och till och med �_�a ira_�, s�nger,
+vilka hon l�rt sig att avsky som hymner till dj�vulen, att behandlas med
+den affekterade, n�svisa of�rsk�mdhet, som �patrioterna� �nnu ans�go f�r
+sin plikt att visa en _cidevant noble_, en fr�n �Vend�e�; att i
+v�rdshusstugorna, d�r hon och Valentine, med de �mma f�tterna insvepta i
+f�r tillf�llet l�nade t�cken och filtar, sutto vid elden och v�rmde sig,
+medan h�starna ombyttes, vara tvungen att h�ra p� alla m�jliga r�heter
+och okv�dinsord mot Bourbonerna och emigranterna. Hon l�rde sig n�stan
+att avsky F�rste Konsuln, som abb� Bernier dock talade s� vackert om,
+blott emedan alla dessa m�nniskor h�jde honom till skyarna.
+
+Landet var f�rf�rligt, men st�derna, de reste igenom, gjorde ett n�stan
+�nnu sorgligare intryck p� henne. P� les Foug�res, om de ocks� emellan�t
+varit utblottade p� allt, hade de �tminstone varit ensamma, ej k�nt den
+skammen att vart �gonblick trampas p� t�rna av p�beln. Men h�r, i�dessa
+av revolutionen h�rjade st�der -- Angers till exempel! �verallt papper
+uppklistrat p� murarna, annonser om egendomsf�rs�ljning, gamla upprop
+och dekreter fr�n Konventet och Direktoriet -- hon kunde ej undg� att i
+f�rbifarten flyktigt l�sa de svulstiga, patriotiska fraserna, tryckta
+med tumsl�nga bokst�ver; i�de smutsiga kl�dst�nden, �nda ut p� gatan,
+n�stan ut i den av allsk�ns orenlighet och smuts fyllda r�nnstenen, en
+oblyg och skadeglad exposition av fr�n de gamla adelsg�rdarna bortf�rda
+m�bler och konstsaker: stolt leende markisinneportr�tter i Diana- eller
+Auroradr�kter m�lade av Nattier, upph�ngda p� en krokig spik utanf�r en
+k�llarhals; ov�rderliga S�vresvaser, som prytt en hertigs kaminfris,
+uppst�llda i den skr�piga f�nsterkarmen; gamla spetsgarnityrer, vilka
+kanske tillh�rt en prinsessa av blodet, dinglade nu s�nderrivna mellan
+trasorna, som garnerade muren. Och �ver alltsammans som patriotisk och
+tillfyllestg�rande f�rklaring: en r�d m�ssa! Edm�e v�nde sig bort med
+v�mjelse; hon �nskade blott, att de snart skulle komma ut p� landsv�gen
+igen -- den �de, morasaktiga landsv�gen, som i sin tr�stl�sa enformighet
+str�k f�rbi ouppodlade f�lt, nedhuggna skogar, och f�rfallna, halvt
+nedrivna eller br�nda g�rdar. De tre resandena talade icke mycket om vad
+de s�go, men ibland h�rde Edm�e en resignerad suck fr�n abb�en eller en
+ot�lig ed fr�n Monsieur de Ch�tillon. Det hade s� l�nge varit farligt
+att s�ga vad man t�nkte -- till och med bland v�nner -- att man n�stan
+hade vant sig av d�rmed.
+
+Nu voro de i Paris. Edm�e orkade icke se ut; hon blott lade m�rke till
+att en gata, som de passerade, var beckm�rk -- de andra voro f�r resten
+ocks� h�gst sparsamt belysta -- folket hade tagit bort lyktorna.
+
+Hon var d�dstr�tt och sov n�stan, n�r kusken �ntligen h�ll utanf�r
+Madame de Ch�teauneufs hus i _Rue du Bac_, n�ra floden, Faubourg St.
+Germain. Yrvaken kom hon ur vagnen och in p� en rymlig, fyrkantig g�rd,
+d�r en stor, monumental font�n -- vit i m�nskenet -- var det f�rsta, som
+tilldrog sig hennes uppm�rksamhet. En man med lykta kom ut fr�n den
+breda huvudbyggningen. Abb�en bj�d henne handen -- Monsieur de Ch�tillon
+hade de redan bjudit farv�l -- och de gingo�in.
+
+Edm�e k�nde i detta �gonblick f�ga eller ingen sp�nning vid tanken att
+�terse sina sl�ktingar, sin blivande man. �verv�ldigad av tr�tthet och
+s�mnlust f�ljde hon l�ngsamt vid abb�ens hand tj�naren, som med sl�pande
+steg och lyktan i handen gick framf�r dem. F�rst d� hon h�rde lakejen
+vid ing�ngen till salongen n�mna deras namn, r�tade hon ovillkorligt p�
+sig.
+
+Det var ett stort, fyrkantigt gemak, i vilket de blevo inf�rda -- blott
+medelm�ttigt upplyst av ett par m�ngarmade lampetter p� var sin sida om
+kaminspegeln, omsp�nda med gas f�r att f�rmildra ljuset. En �ldre dam,
+som h�ll p� att nysta en garndocka fr�n en ung flickas h�nder, reste sig
+med ett l�tt utrop vid ljudet av deras namn och kom strax emot dem.
+Edm�e k�nde icke igen henne, men f�rstod, att detta m�ste vara hennes
+faster, och med en k�nsla av att �ntligen ha funnit ett hem, kastade hon
+sig i hennes utbredda armar.
+
+-- Min k�ra Edm�e!... Vi v�ntade dig icke s� snart. Louis, h�lsa p� din
+kusin...
+
+En ung, m�rk herre, som hade st�tt och l�st ett litet tidningsblad borta
+vid kaminen, n�rmade sig nu. Edm�e k�nde sig pl�tsligt gripen av en
+pl�gsam f�rl�genhet -- var bristf�llighet i hennes dr�kt, i�hennes av
+resan angripna utseende blev med ens s� outh�rdligt medveten. Med en
+tillk�mpad, tvungen v�rdighet, som i grunden var blygsel, h�lsade hon
+kallt och avm�tt sin kusin.
+
+Den unga flickan, som h�llit garndockan, reste sig nu och gjorde en
+kort, behagfull h�lsning. Madame de Ch�teauneuf drog henne till sig och
+lade hennes hand i Edm�es:
+
+-- H�r ser du din blivande v�ninna: Mademoiselle Laure de Permon. Loulou
+-- du, som alltid �r s� s�t och f�rst�ndig, hj�lp du Edm�e till r�tta,
+medan jag h�lsar p� v�r k�re abb�.
+
+Madame de Ch�teauneuf var kruserlig och gammaldags artig i sitt s�tt.
+Hon talade med en studerat mild, litet likgiltig st�mma, som passade v�l
+till hennes spensliga, �nnu eleganta figur och behagliga, blonda
+ansikte. Det var hennes stolthet, att hon i sin ungdom p�stods ha haft
+tycke av prinsessan av Lamballe, och hon fortfor �nnu att accentuera det
+genom en starkt pudrad, lockig Marie-Antoinettefrisyr, som i valkar stod
+ut bakom �ronen. Nu var hennes ansikte gammalt och f�rat av dessa tio
+�rs �ngest och bekymmer, men hon bibeh�ll, trots allt -- i�sitt leende,
+i�sitt f�rbindliga tilltal, i�sin naturliga och f�rn�ma h�llning -- det
+�lskv�rda och f�rfinade behag, som k�nnetecknade det gamla hovets damer.
+
+Hennes son var en adelsman av den f�rn�ma och otillg�ngliga typ, som
+revolutionen, l�ngt ifr�n att b�ja, snarare hade gjort trotsigare. Medan
+hans moder i Frankrike genomk�mpade dessa �rs pr�vningar och f�rtvivlan,
+hade han redan som yngling f�ljt emigranterna och uppfostrats i England
+hos sin fars familj. F�rst f�r kort tid sedan var han �terkommen, och
+tack vare sin moders slughet, vaksamhet och ih�rdighet, fann han sig,
+till skillnad fr�n �vriga emigranter, i�s� gott som okvald besittning av
+sin familjs egendom. Louis de Ch�teauneuf gav, strax man s�g honom,
+i�allm�nhet ett h�gmodigt och satiriskt intryck, men d�r var i hans
+v�sen en s� nobel lojalitet, en s� r�ttr�dig fasthet, att man snart
+gl�mde det. Till skillnad fr�n den tidens rojalister var han redan
+tidigt fullst�ndigt utan illusioner ang�ende en restauration, och d� han
+ins�g, att d�r ej fanns n�got hopp om att tj�na Bourbonerna, hade han
+tagit sitt parti att tj�na Frankrike, och redan genom den f�rre biskopen
+av Autun -- moderns trofaste v�n och r�dgivare under dessa sista �rs
+faror -- som diplomat st�llt sig till den nuvarande regeringens tj�nst.
+Det fanns s� f� m�n av hans kast och namn, som �nnu kunnat besluta sig
+f�r ett s�dant steg, att han i h�gsta grad vunnit regeringens
+erk�nnande. Hans mor var icke heller n�gon ultrarojalist; under dessa
+tio �rs omv�lvningar, som hon alla sett p� n�ra h�ll, hade hon sm�ningom
+blivit n�stan absolut likgiltig f�r allt annat �n att skaffa sin son och
+sig sj�lv en betryggad st�llning. N�r hon t�nkte p� Bourbonerna, var det
+med en viss vemodig sympati, s�som n�got, vilket h�rde med till hennes
+ungdoms glans och n�jen, men som det lika litet tj�nade till att t�nka
+p� att f� igen.
+
+Tj�naren kom in med te, vartill serverades n�got kall pastej, f�gel och
+konfityrer. Edm�e fann sig v�l i det varma, bekv�ma rummet, omgiven av
+sin fasters och lilla Laurettes smekande uppm�rksamhet. Hennes
+misst�nksamma provinsstolthet k�nde sig ej ens l�ngre s�rad genom
+j�mf�relsen mellan hennes antidiluvianska, illa medfarna resdr�kt och
+Mademoiselle Permons grekiska muslinstunika med guldb�ltet. Hon l�t
+abb�en svara p� alla sp�rsm�l, som st�lldes till dem om resan och om
+tillst�ndet i Vend�e; till slut f�ll hon i s�mn i stolen, d�r hon satt.
+
+N�r Edm�e vaknade n�sta morgon, sken solen in i s�ngen till henne. Hon
+sprang upp p� sina bara f�tter och bort till f�nstret.
+
+D�r l�g Paris! Gr�bl� och tjock, med l�sa isstycken vid br�ddarna, fl�t
+Seinen p� b�gge sidor om bron, och d�r -- p� andra stranden, mittemot --
+s�g hon stora slottsbyggningars m�ktiga stenmassor och de avl�vade
+tr�den i parker och tr�dg�rdar. Hon hade h�rt, att de kallade bron
+mittemot f�r _Pont Royal_. --�Louis hade ironiskt r�ttat det till
+_National_, som den nu skulle heta -- och hon gissade d�rf�r, att de
+stora slotten p� andra sidan ej kunde vara annat �n Louvre och
+Tuilerierna. Med sina goda �gon kunde hon tydligt se en skiltvakt i
+uniform g� fram och tillbaka framf�r en utskjutande del av slottet. D�r
+bodde han v�l, och d�r hade kungen bott...
+
+Men s�dant hade hon icke tid att t�nka p� nu! Med uppsp�rrade, str�lande
+�gon s�g hon i solskenet ut �ver Paris' byggningar, kyrktorn och
+m�nniskofyllda gator -- h�r skulle hon ha lov att bo nu, h�r var livets
+och �dets stad, martyrernas och segrarnas rike!
+
+Valentine stod och tog fram kl�der ur hennes koffert, Edm�e sprang fram
+till henne, rev det ur hennes h�nder och kastade det p� golvet.
+
+-- L�t det gamla skr�pet vara, sade hon �vermodigt och skrattade h�gt,
+med gl�djen i �gonen. I�Paris �r man fin! Jag vill ha vita kl�der och
+gyllne b�rder och ringar p� h�nderna och stenar i h�ret, som
+Mademoiselle de Permon hade.
+
+-- Men Mademoiselle kan d� inte g� i bara linntyget heller -- fast�n Gud
+skall veta, de ha inte mycket mer p�! -- tills vi ha skaffat allt det,
+svarade Valentine f�rargad och b�jde sig ned f�r att plocka upp.
+
+Samma f�rmiddag for Madame de Ch�teauneuf ut med sin ni�ce i alla
+m�jliga fashionabla bodar och magasiner. F�rst till Madame Germon f�r
+att best�lla ett halvt dussin nya kl�nningar, s� till Despaux och Leroi
+f�r att v�lja hattar; och eftersom de nu en g�ng voro i _Rue de la Loi_,
+till antikvitetskr�maren Villemain f�r att se p� spetsar. Madame de
+Ch�teauneuf viskade till Edm�e, att han var makal�s i sitt urval, han
+hade till och med vetat f�rskaffa sig drottningens garnityrer -- tyv�rr
+fanns det ingen, som hade haft r�d att k�pa dem, utom Mademoiselle
+Lange!
+
+Edm�e satt hela tiden och s�g ut genom vagnsf�nstret -- d�r var s�
+mycket att se p�. Sm� konstiga engelska vagnar, som damerna sj�lva
+k�rde, jagade f�rbi dem i susande fart -- Madame de Ch�teauneuf n�mnde
+dem f�r henne: wiski, carrik, demi-fortune; n�gra liknade romerska
+triumfvagnar, p� vilka man stod bakom karmen och k�rde. Och mellan dessa
+-- det var nu �ver _Champs-Elys�es_ de foro -- skyndade, med fara f�r
+liv och lemmar, tarvligare kvinnor i r�da, korta kjolar med vita
+livstycken och huvor, och �ver skuldrorna en bl� schalett _� la
+Gertrude_, eller arbetare i korta tr�jor och l�nga byxor med gamla
+trekantiga hattar p� huvudet och i h�nderna kolossala kn�lp�kar.
+Uniformer s�g hon ej s� m�nga, som hon hade v�ntat; Madame de
+Ch�teauneuf f�rklarade henne, att F�rste Konsuln h�ll s� str�ng ordning
+p� krigsfolket, att de var och en p� f�rmiddagen hade sitt best�mda g�ra
+och inte fingo g� ut och driva p� gatorna efter behag.
+
+N�got som ocks� h�r f�ll Edm�e i �gonen -- isynnerhet i de mera obskura
+och avl�gsna gator, de k�rde igenom -- var den massa affischer och
+tryckta och skrivna anslag, varmed murarna �verallt voro fullklistrade.
+N�stan alla utbj�do n�got till salu. Dessutom l�ste man ofta p�
+plankverken och p� rutorna patriotiska inskrifter, som t.�ex.: �_Ici on
+s'honore du titre de citoyen_�, eller �_Fraternit� ou la mort_!� eller
+�_Maison de la Libert�_� o.�d. Mademoiselle de La Feuillade tyckte, att
+det s�g dumt och smakl�st ut, men hon visste icke, om hennes tant till�t
+henne att s�ga det.
+
+Efter en mycket l�ng tur hade de �ntligen stigit ur vid _Palais
+d'Egalit�_ (Royal) f�r att k�pa n�gra sm�saker. N�r de voro f�rdiga,
+vinkade Madame de Ch�teauneuf till Edm�e, och i det de, utan att bry sig
+om det v�ntande ekipaget, gingo till fots snett �ver _Rue des
+Petits-Champs_, sade hon pl�tsligt:
+
+-- Vill du se, Edm�e, s� skall jag visa dig n�got.
+
+De gingo genom en smal, kort gata, vars namn Edm�e ej s�g, och kommo
+till en rund, �ppen plats, varp�, mittemellan apotekares och
+kvacksalvares st�nd, �verklistrade med s�nderrivna, pr�lande plakater om
+deras underkurer, reste sig en m�lad tr�obelisk -- ett r�tt tarvligt
+monument �ver sansculottsegern den 10 augusti.
+
+-- Se dig v�l om, sade Madame de Ch�teauneuf med ett egendomligt leende.
+
+-- H�r �r ju ingenting att se -- hon sp�rrade upp �gonen. --�Var �ro�vi?
+
+-- P� _Place des Victoires_. Hon tystnade och s�g n�stan h�gtidligt p�
+Edm�e, som fr�gande hade v�nt sig emot henne. D�rp� viskade hon med l�g,
+r�rd st�mma:
+
+-- Detta var en g�ng _Place Royale_ -- Feuilladernas stolthet. Din
+farfars farfar, hertig de La Feuillade, l�t bygga den till Louis XIV:s
+�ra. Jag minns, n�r kungens staty stod d�r -- hon pekade p� obelisken --
+och min mor har ber�ttat, hur p� hennes tid facklor alltid brunno
+omkring den.
+
+Hon skakade vemodigt p� huvudet och s�g ut framf�r sig, f�rsjunken i
+minnen fr�n fordom. Och d� hennes brorsdotter �nnu fortfor att tiga,
+sade hon, i�det de l�ngsamt b�rjade g� tillbaka genom _Rue de La
+Feuillade_:
+
+-- �, Edm�e, det hade varit en annan tid f�r dig att komma till Paris!
+
+Edm�e hade rynkat �gonbrynen, som i sm�rta eller bitterhet. Nu log hon,
+i�det hon s�g upp p� sin faster, och sade h�gt med sin klara, klingande
+st�mma:
+
+-- Place des Victoires �r egentligen ett lika vackert namn som Place
+Royale. Min farfars farfar, marskalken, som var en tapper herre, skulle
+visst ej haft n�got d�remot. Segerns gudinna �r ju nu Frankrikes
+suver�n... Men gudskelov, tillade hon och kn�ppte h�nderna, att ingen
+fann p� att kalla den _Place du Dix-Ao�t_!
+
+P� hemv�gen gjorde de �nnu en obetydlig omv�g och k�rde f�rbi _Place de
+la Concorde_, som F�rste Konsuln nu befallt att _Place de la R�volution_
+skulle kallas. Madame de Ch�teauneuf l�t vagnen h�lla och visade Edm�e
+den gipsstaty av friheten, vilken stod p� samma sockel, som f�rut varit
+fotstycke till Louis XV:s ryttarstaty. Den hade ursprungligen varit
+m�lad i rosenr�tt, men det syntes ej mycket mer, smutsig och f�rfallen,
+som den var, med en hals s� s�ndrig, att huvudet h�ll p� att falla�av.
+
+Edm�e s�g p� den litet, s� v�nde hon sig om med ett stolt och
+ringaktande leende, och med en h�ntydning p� den helande kraft man fr�n
+gammal tid tillade Frankrikes allrakristligaste kungar, sade hon:
+
+-- Det ser ut, som det beh�vdes, att en suver�n snart komme att r�ra vid
+all denna skr�plighet!
+
+
+
+
+III.
+
+  �Ces noms appartiennent � la France, � l'histoire;
+  je suis le tuteur de leur gloire, je ne les laisserai pas p�rir.�
+
+    _Napol�on_
+    (sur les familles du Faubourg St. Germain).
+
+
+Det var under en trupprevy -- en av de vanliga, vilka var quintidi
+avh�llos p� Tuilerig�rden -- som Mademoiselle de La Feuillade f�rsta
+g�ngen s�g F�rste Konsuln.
+
+Genom en avl�gsen sl�kting, markisen av Caulaincourt, som var n�ra
+lierad med Madame Bonaparte, hade Madame de Ch�teauneuf erh�llit
+tilltr�de till Tuilerierna f�r sig och sin ni�ce, s� att de -- en
+f�rm�n, som m�nga fr�mlingar s�kte ern� -- fr�n ett f�nster skulle kunna
+�se revyn. D� Mademoiselle de La Feuillade, trots det hon varit i Paris
+�ver en m�nad, �nnu ej kunnat f�rm�s att h�nv�nda sig till regeringen
+ang�ende sina beslaglagda gods, �n mindre sj�lv som supplikant upps�ka
+F�rste Konsuln och personligen f�rel�gga honom sin sak, vilket, efter
+abb�ens och andra kloka m�nniskors mening, var det enda, som verksamt
+kunde fr�mja den, gjorde Madame de Ch�teauneuf nu p� eget bev�g ett
+sista f�rs�k att p�verka henne. Hon trodde -- och kanske var icke denna
+tro s� naiv och fantastisk, som de kloka herrarna ans�go den -- att, om
+Edm�e kom till att se F�rste Konsuln, �Frankrikes r�ddare�, som nu ocks�
+legitimisterna kallade honom, omgiven av de tillbedjande trupperna och
+det alltid vivatropande folket, s� skulle den allm�nna patriotiska
+entusiasmen, som regelbundet v�cktes, blott han visade sig, �vervinna
+den unga flickans ingrodda motvilja att n�rma sig �tyrannen�, som hon p�
+sitt urmodiga Vend�espr�k envisades att kalla rojalisternas betvingare.
+Hon hade icke kommit till Paris tids nog f�r att kunna �se festen i
+Marstemplet till Washingtons minne, och det h�gtidliga int�get den 30
+Pluvi�se, d� de tre konsulerna, eskorterade av trupper, l�mnade
+Luxembourg och med stor pomp togo Tuilerierna i besittning, hade hon
+halsstarrigt nekat att vara vittne till. Denna g�ng kunde hon emellertid
+ej g�rna undvika att �tf�lja sin faster, d� hon diplomatiskt formulerade
+sin anh�llan som en inbjudning fr�n markis de Caulaincourt.
+
+Det var nu i slutet av Vent�se (mitten av mars). Dagen var kall och
+ovanligt klar, med bl�st och str�lande solsken. Trupperna passerade i
+halvbrigader f�rbi Florapaviljongen, d�r F�rste Konsuln, omgiven av
+staben, h�ll p� sin vita h�st, D�sir�. Han tog sig avstickande enkel ut
+mitt ibland alla dessa plymascherade och f�rgyllda herrar, i�sin simpla
+gr� �verrock utanp� uniformen, och p� huvudet, l�ngt ned i pannan, den
+enorma, breda hatten, utan plymer, blott prydd med den tref�rgade
+kokarden. Han s�g blek, n�stan gul, utvakad och anstr�ngd ut. Han h�ll
+l�pparna t�tt slutna och f�ljde hela tiden uppm�rksamt fram�tb�jd
+truppernas r�relser -- det s�g ut, som ville han i sitt minne inpr�gla
+var s�rskild mans utseende. D� ett par halvbrigaders krutsv�rtade,
+n�stan s�nderskjutna fanor presenterades, blottade han huvudet med en
+v�rdighet och ett allvar, som fick soldaterna att bryta ut i h�ga
+jubelrop.
+
+Mademoiselle de La Feuillade hade plats i ett �ppet f�nster snett emot
+honom, icke s�rdeles l�ngt borta, s� att hon tydligt s�g honom i profil
+hela tiden. En g�ng v�nde han p� huvudet och m�tte hennes blick. Strax
+d�rp� sade han ett par ord till sin adjutant, som blott ryckte p�
+axlarna och gav ett kort, som det syntes, nekande svar.
+
+Han talade till soldaterna: ett par klara, fyndiga och starkt patetiska
+ord, d�r ��ra� och �fosterland� dominerade. Sagda med hans r�st, med
+hans levande ansiktsuttryck och djupa allvar, fingo de i detta �gonblick
+och i denna omgivning en s� heroisk klang och mening, att Edm�e, gripen
+av patriotisk h�nryckning, smittad av jublet omkring henne, pl�tsligt
+k�nde �gonen fyllas av t�rar och lidelsefullt, med handen mot hj�rtat,
+b�jde sig fram liksom f�r att deltaga i soldaternas hyllning.
+
+Litet efter var d�fil�en f�rbi, och n�r generalen v�nde sin h�st, s�g
+Edm�e honom rakt i ansiktet. Han h�ll �gonen s�nkta, b�jde sig en smula
+ned mot h�stens huvud och klappade det. Hon tyckte d�, att han s�g s�
+m�rkv�rdigt ung�ut.
+
+Madame de Ch�teauneuf hade r�knat riktigt. Dagen d�rp�, efter blott
+n�gra lama inv�ndningar, n�rmast f�r krigs�rans skull, gav hennes
+brorsdotter �ntligen efter f�r sl�kts och v�nners �vertalningar och kom
+�verens med abb� Bernier, att han, s� snart han sj�lv haft f�retr�de hos
+F�rste Konsuln och talat med honom d�rom, skulle f�ra henne till
+Tuilerierna.
+
+Under mellantiden grubblade Edm�e icke s� litet p�, hur hon skulle kl�da
+sig och vad hon skulle s�ga, s� att hon bleve �konvenabel� vid detta
+viktiga tillf�lle. Det f�ll henne icke in att be om r�d; intet pl�gade
+hennes ungdomliga, provinsiella stolthet s� som medvetandet om, att hon
+var s� komplett oerfaren i allt vad som �brukades� i�Paris -- hemma hade
+hon varit van att anses f�r ofelbar och i allt den f�rsta. Hon hade �nnu
+icke deltagit mycket i s�llskapslivet, ty av familjerna i Faubourg St.
+Germain funnos blott f�, som hade medel eller ans�go det r�dligt att
+h�lla salong, och den enda id�, hon hemifr�n hade om representativt liv,
+var Madame de Beaurolliers ber�ttelser fr�n Louis XV:s hov; hon hade
+blivit presenterad p� sextiotalet och blev aldrig tr�tt av att beskriva
+ceremoniellet. _Det_ var hon allts� r�tt hemmastadd i, men naturligtvis
+f�rstod hon fullkomligt v�l, att det icke det minsta kunde hj�lpa henne
+under n�rvarande f�rh�llanden. F�r resten var hon skarpsinnig nog att
+inse, att trots alla m�nniskors skenbara ofelbarhet i dessa saker, fanns
+det ingen, som egentligen visste riktigt besked. En ny societet var
+under bildning; den var �nnu s� os�ker p� sig sj�lv, s� sammansatt av
+olika samh�llsklasser och partifraktioner, av sansculotter, som
+extravagerade i egenskap av �_incroyables_�, och �terkomna emigranter,
+som f�rs�kte spela romerska republikaner, att det �nnu icke kunde vara
+fr�gan om n�gra riktiga regler f�r det �passande�, �nnu mindre om en
+given, best�md etikett. Hon besl�t d�rf�r att g�ra som hon sj�lv b�st
+tyckte och blott lita p� sin egen medf�dda takt; och n�r abb�en kom igen
+med det besked, att F�rste Konsuln n�sta septidi, strax efter det han
+mottagit n�gra medlemmar av corps diplomatique, v�ntade henne i audiens,
+svarade hon med antagen likgiltighet, att hon nog skulle vara f�rdig
+till best�md tid.
+
+Om aftonen valde Edm�e l�nge och samvetsgrant mellan sina f� och icke
+s�rdeles luxu�sa toaletter. Slutligen, efter noggrant �verv�gande,
+best�mde hon sig f�r en vit, l�ng muslinskl�nning, broderad med en smal
+b�rd i gr�nt och guld. Hon sk�mdes litet f�r sig sj�lv �ver den vikt,
+hon tillade detta sitt f�rsta upptr�dande inf�r Republikens unge chef,
+men den gr�na b�rden lugnade hennes rojalistiska samvete, liksom
+medvetandet om att de svarta silkesstrumporna voro broderade med liljor.
+Detta var visserligen en r�tt svag demonstration, eftersom liljorna
+befunno sig ungef�r i n�rheten av kn�et, men det var i alla fall en
+demonstration, och hon var naiv nog att anse det f�r sin �plikt� att
+demonstrera.
+
+Abb� Bernier och Mademoiselle de La Feuillade fingo v�nta en god stund
+inne i salongen utanf�r F�rste Konsulns arbetsrum -- �kungens stora
+kabinett� -- medan han i Dianagalleriet mottog Spaniens och Hollands
+gesanter. Edm�e var icke s�rdeles orolig -- abb�en var det n�stan mera
+p� hennes v�gnar. Det l�g i hennes karakt�r, att, n�r hon en g�ng
+beslutat sig f�r en sak, sedan anse den f�r den naturligaste i v�rlden,
+ja, den enda m�jliga, och att lugnt finna sig i alla dess konsekvenser.
+F�r resten -- varf�r skulle hon vara nerv�s? Hon skulle blott tala om
+aff�rer med en trettio�rig general, vilken f�r ett par �r sedan var lika
+fattig och obetydlig, som hon var nu; och n�r allt kom omkring, var hon
+ju honom o�ndligt �verl�gsen i b�rd och vad hon, efter _sina_ begrepp,
+ans�g f�r god uppfostran. Hon stod trankilt borta vid ena f�nstret och
+s�g ned p� g�rden, medan abb�en litet l�ngre bort underh�ll sig med
+adjutanten. Det misshagade icke Mademoiselle de La Feuillade, att denne
+unge herre, n�got som hon v�l m�rkte, allt emellan�t f�rstulet m�nstrade
+henne fr�n sidan, tydligen imponerad av hennes prinsesseh�llning.
+
+Bourrienne kom br�dskande in i rummet och gick fram till abb�en utan att
+se henne. --�F�rste Konsuln v�ntar er, abb� Bernier, sade han h�vligt,
+och medborgarinnan Feuillade, som han lovat f�retr�de.
+
+Abb�en nickade menande, en smula h�gtidligt till Edm�e och harklade sig.
+--�Mademoiselle de La Feuillade, sade han med l�g r�st.
+
+Hon v�nde sig om och gick l�ngsamt �ver rummet, adjutanten och
+sekreteraren drogo sig artigt undan -- d�rren till F�rste Konsulns
+arbetskabinett var �ppen.
+
+Han satt vid bordet, n�r de kommo in, men reste sig strax. Edm�e
+f�rundrade sig �ver att han, n�r han stod upp, var s� liten och
+spenslig. Hon gav ocks� strax akt p�, att hans huvud var f�r stort till
+kroppen. Annars var han sm�rt, v�l och kraftigt vuxen.
+
+-- H�r, medborgare-konsul -- abb�en tog en smula h�gtidligt faderligt
+Edm�es hand -- till�ter jag mig att bringa er medborgarinnan Feuillade,
+om vilken jag redan haft den �ran att tala med�er.
+
+Edm�e sekunderade denna republikanska presentation med en reverens, som
+skulle gjort henne heder vid Louis XIV:s hov. S� h�jde hon l�ngsamt
+huvudet och m�tte F�rste Konsulns blick.
+
+Ett par sekunder s�go de varandra or�rligt och djupt in i �gonen -- s�
+drog ett svagt, n�stan om�rkligt och fullkomligt omedvetet leende �ver
+den unga flickans l�ppar. Utan att g�ra sig reda d�rf�r k�nde hon
+instinktivt, vilket intryck hon strax vid f�rsta �gonkast gjorde p�
+mannen framf�r henne.
+
+-- Jag har sett er f�rr, sade han l�ngsamt, liksom ofrivilligt. Det var
+vid n�st sista revyn.
+
+-- Ja, herr general. Hon hade blivit f�rmanad att s�ga
+�medborgare-konsul� f�r att accentuera sina republikanska sympatier,
+men hon gl�mde helt bort det och talade med honom precis som hon
+brukade tala med sina likar.
+
+-- Mademoiselle -- herr abb�, vill ni icke taga plats? Han gjorde en
+l�tt r�relse med handen, i�det han sj�lv satte sig p� en stol vid
+bordet. -- Ni �r allts� den yngre marskalkens sondotter, Mademoiselle de
+La Feuillade? b�rjade han, liksom examinerande.
+
+-- Hans sonsonsdotter, herr general.
+
+-- Ja, ja -- jag kan t�nka det... N�, det var allts� om dessa
+sekvestrerade gods i Normandiet ni ville tala.
+
+Edm�e gjorde en svag b�jning p� huvudet.
+
+-- Ja, jag har gjort mig underr�ttad om f�rh�llandena, fortfor han. Till
+min gl�dje ser jag, att de _icke_ �ro s�lda.
+
+Edm�e b�jde �nnu en g�ng p� huvudet; uttrycket i hennes ansikte var
+detsamma -- lugnt avvaktande.
+
+F�rste Konsuln blev ot�lig. Han hade verkligen gjort sig besv�r med att
+skaffa dessa gods till r�tta, vilkas historia var l�ngt mera invecklad,
+�n han nyss l�tit f�rst�. Lagen bj�d n�mligen, att blott _de_ indragna
+gods, som �nnu ej blivit s�lda, finge �terl�mnas till de f�rra �garna;
+dessa hade redan varit i ett par h�nder, men som en erk�nnsamhet mot
+abb� Bernier f�r de tj�nster, han gjort honom i Vend�e hade Bonaparte
+redan f�r l�nge sedan beslutat, att hans skyddsling skulle ha dem igen
+(villkoret var blott, att hon _personligen_ skulle h�nv�nda sig till
+honom) och med sin vanliga aff�rsskicklighet hade han ordnat saken.
+Officiellt gingo de nu f�r os�lda. Han var s�ker p�, att hon visste, hur
+saken i verkligheten f�rh�ll sig -- vilket emellertid blott delvis var
+h�ndelsen, ty abb�en, som k�nde sin rebelliska prot�g�e och h�ll av
+henne, hade ej v�gat att s�ga henne, att restitutionen egentligen var en
+n�d av regeringen, icke hennes r�tt. F�rste Konsuln hade allts� v�ntat,
+att den unga damen skulle visa sig �verv�ldigad av tacksamhet.
+
+Han s�g skarpt p� henne. --�Mademoiselle tycks anse det f�r fullkomligt
+ot�nkbart, att n�gon under dessa sju �r kunnat v�ga spekulera p� era
+vackra egendomar, sade han ironiskt.
+
+Edm�e s�nkte huvudet och blev r�d �nda ned p� halsen. Hon sk�mdes
+innerligt �ver sig sj�lv, men var p� samma g�ng s� s�t, som hon satt d�r
+-- hj�lpl�s, dekontenancerad, utan ett ord till svar. Abb�en, som var en
+slug iakttagare, var klok nog att h�lla sin mun och l�ta hennes tystnad
+tala f�r henne.
+
+Bonaparte satt �nnu och s�g p� henne med sin lysande, obarmh�rtiga
+blick. S� drog pl�tsligt ett fint, v�lvilligt leende �ver hans vackra
+l�ppar; som om hon hade _k�nt_ det, slog hon upp �gonen och m�tte hans
+blick.
+
+-- Jag tackar er, kom det blygt -- s� l�gt, att blott han kunde h�ra
+det. Men med detsamma, liksom hon �ngrade det v�ld hon gjort p� sin
+stolthet, reste hon sig hastigt upp.
+
+F�rste Konsuln reste sig ocks�. --�Ni kan allts�, n�r som helst taga er
+egendom i besittning, Mademoiselle. Jag skall l�ta min sekreterare med
+det snaraste tillst�lla er de n�dv�ndiga papperen, sade han med kort,
+aff�rsm�ssig ton, i�det han f�ljde dem till d�rren.
+
+Edm�e hade, n�r hon kom ut och i vagnen, en m�rkv�rdigt brydd,
+skuldbelastad f�rnimmelse av, att d�r mellan henne och den man, hon nyss
+f�rsta g�ngen talat med, existerade liksom ett hemligt f�rst�nd. Hon
+kunde icke begripa det. Men n�r hon om aftonen l�g i sin s�ng och t�nkte
+p� dagens h�ndelser, p� sitt samtal med F�rste Konsuln, kom hon till att
+sm�le i m�rkret.
+
+S� str�ckte hon v�lbehagligt armarna �ver huvudet -- och liksom av ett
+behov att f�rklara f�r sig sj�lv den gl�djek�nsla, som pl�tsligt
+genomstr�mmade henne, mumlade hon n�stan h�gt:
+
+-- �, jag �r rik! Gudskelov, att jag icke �r fattig mera...
+
+S� kom hon �ter att t�nka p� honom: -- Gud vet, om han _alltid_
+sm�ler�s�?...
+
+
+
+
+IV.
+
+  �Car depuis longtemps il n'�tait plus amoureux d'elle�...
+
+    M:me _La Duchesse d'Abrant�s_
+    (sur Bonaparte et Jos�phine au temps du 18 Brumaire).
+
+
+Samma afton hade Madame Bonaparte arrangerat en liten soar� f�r sina och
+Hortenses v�nner -- ett muntert, borgerligt s�llskap utan minsta
+officiell eller politisk pr�gel. Efter Brumaire, och isynnerhet sedan de
+flyttat fr�n Luxembourg till Tuilerierna hade Jos�phine icke s� ofta som
+f�rr tillf�lle att se sina gamla v�nner -- dem hon f�rut afton efter
+afton tr�ffade samman med p� balerna i _H�tel Th�lusson_ eller _Cercle
+de l'Harmonie_, hos Frascati eller Ruggieri, och vilkas s�llskap mest
+�verensst�mde med hennes smak och fordringar. Genom sin str�nghet efter
+�terkomsten fr�n Egypten hade hennes man en tid f�rm�tt att i n�gon m�n
+tygla hennes l�ttsinne och tankl�shet och tvingat henne att till det
+yttre iakttaga ett f�r statschefens hustru mera passande uppf�rande;
+hans sl�kt h�ll ocks� misst�nksamt och hatfullt �gonen p� henne. Det
+visste hon, men f�r var dag som gick l�ngtade hon mer och mer tillbaka
+till den glada l�ssluppenheten strax efter Thermidor, d� hon och Madame
+Tallien anf�rde den flock av danslystna backantinnor, som f�rvandlade
+kyrkog�rdarna till balsalar. B�gge hennes barn voro nu visserligen
+vuxna, men Jos�phine ans�g sig ung �nnu och kunde icke f�rm�s att tro,
+att icke hon, som f�r blott n�gra f� �r sedan varit i st�nd att v�cka en
+s� h�ftig k�rlek -- icke endast hos den unge general Bonaparte, men �ven
+hos Hoche och Caulaincourt -- att icke hon var ber�ttigad b�de att valsa
+och taga emot all m�jlig galant hyllning. Hon var visserligen n�ra
+fyrtio �r och b�rjade visa anlag f�r fetma, men p� avst�nd och vid ljus
+tog hon sig �nnu f�rtrollande ut -- med sina �mma, eldfulla �gon, sitt
+m�rkt kastanjebruna h�r och f�rtjusande leende. Hon kl�dde sig med smak
+och konverserade behagligt, om man �n snart uppt�ckte, att hennes
+beg�vning b�de var ytlig och tarvlig. N�r hon bara l�t bli att spela
+barnslig och trumpen, vilket hade kl�tt henne som yngre, kunde hon �nnu,
+n�r hon ville, vara ofantligt intagande.
+
+Soar�en i afton, vilken hon hoppades skulle bliva inledningen till ett
+mera regelbundet �terknutet umg�nge, var skenbart improviserad. Madame
+Bonaparte hade om aftonen i operan bett en del bekanta dricka te med sig
+-- det brukade hon s� ofta g�ra, men F�rste Konsuln hade d� alltid p�
+f�rhand sagt henne, _vem_ som skulle bjudas. I�afton trodde hon sig
+kunna r�da sig sj�lv en g�ng. Hon visste, att han �nda fr�n morgonen
+tidigt -- Bourrienne underr�ttade henne n�mligen om allt, vad hon ville
+veta -- varit upptagen av arbete och audienser, och att nu p�
+eftermiddagen Berthier och Carnot blivit kallade i anledning av ett brev
+fr�n Mass�na, vilket hon ber�knade skulle uppeh�lla honom �ver halva
+natten, s� att han ej t�nkte p� att l�gga sig i vad som f�regick i
+huset. Hon b�rjade n�mligen begripa, att han �lade sig i� _allt_.
+
+Hon hade p� f�rhand givit tj�narna omfattande befallningar, liksom
+g�sterna ocks� p� f�rhand f�tt en vink, och n�r hon efter operan kom hem
+med sina v�nner, voro gemaken i rez-de-chauss�en, d�r hon bodde
+(Marie-Antoinettes gamla v�ning), upplysta och teet serverat. G�sterna
+voro uppsluppna och h�gst ogenerade. Liksom v�rdinnan voro de t�mligen
+s�kra p� att icke tr�ffa den mindre v�nligt sinnade v�rden i huset. Hela
+v�rlden visste, att sedan �terkomsten f�re Brumaire levde generalen och
+hans gem�l som hund och katt, att han ibland hela dagar icke s�gs i
+familjekretsen, och att det blott var av brist p� tid och av ovilja mot
+en �ppen skandal, vilken skulle draga Europas uppm�rksamhet p� hans
+husliga f�rh�llanden och kanske skada honom i hans st�llning, som han
+�nnu ej formellt gjort steg till skilsm�ssa, vilket isynnerhet hans
+br�der ivrigt tillr�dde och �ppet talade om. Jos�phine visste det lika
+v�l som hennes g�ster, men hon var s� van att dansa p� kanten av en
+avgrund, att faran vid n�jet blott var en tjusning mera. Dessutom hade
+hon sv�rt att tro, att det definitivt kunde vara f�rbi med hennes makt
+�ver den man, som en g�ng s� h�ftigt �lskat henne.
+
+D�r satt hon nu, glad och f�rn�jd, i den l�nga, gula soffan mitt emot
+kaminen bredvid sin v�ninna Madame Tallien, och h�rde p� de vitsar och
+kvickheter, kavaljeren, som lutade sig �ver sidost�det, uppvaktade dem
+med. Det var �v�nnen� Hippolyte Charles, favoriten, som general
+Bonaparte p� sin tid med s� skandal�s eklat jagat fr�n sitt h�gkvarter i
+Italien, och som sedan -- tack vare hans frus fortsatta protektion --
+i�Paris f�tt en inbringande plats i det stora leveranskompaniet Louis
+Bodin. Han upptr�dde sedan dess i allra h�gsta grad �_inimaginable_�,
+och under generalens bortovaro i Egypten hade Madame Jos�phine s� fr�ckt
+affischerat sitt f�rh�llande till honom, att det till och med blev
+Direktoriets societet f�r starkt. President Gohier och hans hustru, som
+voro hennes v�nner, hade flera g�nger f�rmanat henne, ja r�tt henne att
+sj�lv taga steg till en skilsm�ssa, som tycktes dem oundviklig; br�derna
+hade skrivit om det till Bonaparte, och �ntligen hade general Junot, med
+sin vanliga �ppenhj�rtighet, i�en f�rtrolig stund, d� hans v�n gick
+honom p� livet, ber�ttat den bedragne �kte mannen hela historien: hur
+Jos�phine f�rst dagligen brukade tr�ffa Monsieur Charles hos
+dansm�staren Despr�aux i _Rue Mont-Blanc_, och hur hon sedan gjort sig
+till en visa i Paris genom att under sommaren (99) ha honom boende p�
+Malmaison, d�r han i ett och allt upptr�tt som husets herre. Nu hade hon
+efter de h�ftigaste scener f�tt best�md och str�ng befallning -- och
+naturligtvis ocks� heligt lovat -- att icke l�ta Monsieur Charles visa
+sig i mannens, av Republiken anvisade, �mbetsboning. Men i afton, som
+sagt, antog hon, att det kunde ske utan risk, och skulle det senare
+uppt�ckas, kunde hon v�l finna p� n�gon utv�g.
+
+F�rste Konsulns lycklige rival var en liten spenslig, svartmuskig,
+ytterst soignerad herre, som i hela kretsen gick f�r att vara ofantligt
+kvick och isynnerhet ans�gs oemotst�ndlig f�r damer. Han talade alltid
+i de mest skruvade vitsar -- vitsen var Direktoriets form f�r esprit
+-- och i vals kunde han rivalisera med sj�lva Monsieur de Tr�nis,
+�salongernas Vestris�. Som han nu stod d�r, sm�leende, lutad
+�ver damerna, l�spande med sin mjuka barnst�mma den moderna
+n�ktergalsjargonen, var han -- �_pa-�le sup-�me_� -- den mest
+full�ndade typ f�r en _incroyable_. Han bar l�ng, buteljgr�n, p�sigt
+sittande frack med h�ga �rmar och p�rlemorknappar, s� stora som
+femfrancsstycken; en enorm halsduk av vitt muslin var m�nga g�nger
+virad om halsen, gick upp till de stora guld�rringarna och r�rde
+vid underl�ppen, n�r han talade. P� benen hade han �tsittande gula
+nankinpantalonger och kragst�vlar -- ett mod, som republikens segrande
+generaler f�tt inf�rt i salongerna. P� b�da sidor om ansiktet h�ngde
+h�ret fram i tv� kolossala �_oreilles de chien_�.
+
+Han var ofantligt galant mot b�gge damerna, men det s�g likv�l ut, som
+om Madame Tallien var p� god v�g att utdriva v�ninnan ur hans hj�rta.
+Den f�rtjusande Teresa kunde nog ocks� taga upp kampen mot vem som
+helst. Hon bar i afton en kl�nning, eller snarare en chemise -- ty ingen
+kunde v�l p� allvar tro, att hon hade mera �n det enda plagget p� sig --
+av gulgr�nt indiskt silke, nedtill brett broderad med silver. Vart
+�gonblick gled den p� det mest indiskreta s�tt ned �ver skuldrorna --
+�ver vilka den blott var l�st sammanh�ftad med agraffer -- och f�ll
+fritt, som en tunika, ned �ver br�stet. Under armvecken var den �ter
+l�tt hopdragen, och d�runder p� tv� st�llen l�ngs med sidorna
+sammanh�llen med silversp�nnen. I�h�ret -- f�r �gonblicket ramsvart --
+som hon bar kort �_� la Titus_�, lyste ett smalt dubbeldiadem av
+briljanter, infattade i silver. En ironiker i s�llskapet f�rmodade, att
+det var hennes mening att i denna dr�kt f�rest�lla den kyska Diana. Hon
+h�ll v�nskapligt den ena armen om Jos�phines liv och lutade sig smekande
+emot henne; det kunde icke undg� n�gon, att hennes visserligen mogna,
+men �nnu helt ungdomliga sk�nhet �gnade sig till att starkt f�rdunkla
+v�ninnans.
+
+Hortense de Beauharnais satt ett stycke d�rifr�n i ivrigt samtal med en
+herre, vilken det icke heller -- om ocks� av andra sk�l -- var s�rdeles
+klokt att mottaga i Tuilerierna. Det var den unge, hetsige rojalisten,
+Adrien de Montbreton, om vilken var man visste, att han, d� han en g�ng
+i Palais d'Egalit� -- det var f�r resten icke l�ngre sedan �n i f�rfjor
+-- f�r sin svarta krages skull blivit tilltalad av en jacobin med de
+of�rsk�mda orden: �Vem b�r du sorg f�r, f�rbannade chouan?� hade svarat:
+�f�r dig!� och med detsamma avfyrat sin pistol mot fr�garens tinning.
+Som sollicitant hade han �terknutit sin sl�kts avbrutna f�rbindelse med
+den forna vicomtesse de Beauharnais, och brukade ofta -- liksom flera
+rojalister, vilka alla visste, att Madame Bonaparte i grunden hade
+sympatier f�r deras sak -- g�ra f�rmiddagsvisiter i Tuilerierna, d� man
+kunde vara r�tt s�ker p� att aldrig tr�ffa F�rste Konsuln. P� senare
+tiden kom han oftare �n f�rr -- f�r den blonda Mademoiselle de
+Beauharnais' skull, som han med var dag fann mer och mer intagande.
+
+St�rsta delen av s�llskapet hade emellertid omringat s�ngaren Garat, som
+i en affekterad tenorst�llning stod mitt p� golvet med handen instucken
+innanf�r v�sten, och bestormade honom med b�ner att sjunga en romans.
+-- �En enda liten romans,� tiggde n�stan kn�b�jande en sv�rmisk blondin,
+kl�dd, eller r�ttare draperad, i�sj�gr�nt som en nereid och vilt
+coifferad �_� la coup de vent_�. �Romansen,� argumenterade hon
+k�nslofullt med �gonen mot ljuskronan, ��r f�r mig, som ni sjunger den,
+Monsieur Garat, s�som en f�rsoningssuck till offrens skuggor, som en
+naturens hymn till gravarnas frid.� Hon snubblade p� orden och visste
+icke mer, vad hon sade. Garat bugade sig leende och b�rjade:
+
+  �_Un jour de cet automne_�...
+
+Damerna b�rjade fnissa bakom solfj�drarna, herrarna logo �ppet. Det var
+den ber�mda och v�gade �_la Gasconne_�. Den sv�rmiska damen, som v�ntat
+en sentimental romans, drog sig ur kretsen, bl�r�d av raseri �ver att
+man gjort narr av henne.
+
+Men s�llskapet appl�derade frenetiskt. Han m�ste sjunga om igen. Denna
+g�ng var det pagens visa ur �Figaros br�llop�, som �ter kommit p� modet.
+
+I detta �gonblick �ppnades dubbeld�rrarna h�ftigt, och F�rste Konsuln,
+�tf�ljd av sin adjutant, Duroc, tr�dde ov�ntat�in.
+
+Garat, vilken lika v�l som den �vriga v�rlden k�nde till de husliga
+f�rh�llandena i Tuilerierna, hade sinnesn�rvaro nog att l�tsa, som om
+han ej m�rkte de intr�dande, och fortsatte att sjunga. De �vriga
+g�sterna b�rjade oroligt flytta sig p� stolarna, damerna viskade bakom
+solfj�drarna och v�xlade betydelsefulla blickar. Jos�phine hade blivit
+mycket blek -- hon reste sig halvt upp och gjorde min av att g� sin man
+till m�tes. Han tycktes emellertid ej taga n�gon som helst notis om
+henne. Utan att h�lsa p� n�gon s�rskilt, blott med en tv�r, h�gmodig
+huvudb�jning, gick han, med rynkade �gonbryn och utskjuten underl�pp,
+l�ngsamt fram i rummet och tog plats -- best�ndigt med Duroc bakom sig
+-- i�en h�gryggad l�nstol, som stod i n�rheten av Jos�phines soffa.
+
+Garat fortsatte ogenerat sin s�ng -- det s�g n�stan ut, som om han inte
+alls hade lagt m�rke till de nya �h�rarna. Aldrig hade den sk�lmskt
+sentimentala visans sista strofer �h�rts under en s� ohygglig sp�nning.
+Ett par av g�sterna, som voro placerade n�rmast d�rren, sm�go sig ut s�
+obem�rkt som m�jligt.
+
+Hortense de Beauharnais f�ljde med �ngest alla styvfaderns r�relser.
+Strax hon s�g honom i d�rren, blev det henne klart, att han blott var
+kommen hit f�r att med en eklatant scen g�ra slut p� f�rh�llandet till
+Monsieur Charles. Hon hade s� ofta -- ung som hon var -- blivit brukad
+till medlare mellan modern och hennes man, att de inga hemligheter hade
+f�r henne, och hon gjorde sig inga illusioner om sin moders oskuld. Hon
+s�g g�sternas halvt �ngsligt nyfikna, halvt ironiskt skadeglada blickar
+-- de v�ntade med sp�nning p� skandalen. Den _m�ste_ f�rekommas. Hon
+steg upp, och i samma �gonblick Garat slutade, lade hon sin hand p�
+styvfaderns skuldra.
+
+Han v�nde sig om och m�tte henne med en s� isande kall, barskt f�rv�nad
+blick, att hon strax modl�s l�t handen sjunka och v�nde sig bort. N�r
+han s�g s�dan ut, visste hon, att det tj�nade till intet att f�rs�ka
+inverka p� honom.
+
+Han reste sig upp: -- Jag beklagar -- hans ton var s� full av insolent
+ringaktning, att till och med de mest h�rdade i s�llskapet rodnade --
+att jag tyv�rr _alltf�r sent_ st�r n�jet f�r min hustrus g�ster. Jag har
+emellertid ej kunnat komma f�rr, d� man gl�mt underr�tta mig och f�r
+resten ej heller tycks ha v�ntat mig. Som klockan �r mycket -- han s�g
+p� sitt ur, och bibeh�ll samma of�rsk�mda, ironiska artighet -- �r det
+f�rmodligen ingen, som tar illa upp, att jag nu tar mig friheten att
+uppl�sa s�llskapet. Jag har allvarliga saker att tala med Madame
+Bonaparte om. Duroc -- han v�nde sig till sin f�ljeslagare -- vill du
+g�ra mig den tj�nsten att f�lja g�sterna till d�rren. Du kan b�rja med
+Monsieur Hippolyte Charles. Jag har en g�ng sj�lv gjort honom den �ran,
+nu kan min adjutant �vertaga den.
+
+Utan ett ord troppade g�sterna av. F�rste Konsuln blev st�ende med
+handen p� stolens ryggst�d och f�ljde dem obarmh�rtigt med �gonen. Av de
+h�lsningar han i f�rbifarten fick, besvarade han de flesta -- h�vligt,
+men ytterligt h�gdraget, och med en anstrykning av ironi.
+
+Jos�phine hade gr�tande kastat sig ned i soffan. Hon h�ll b�gge h�nderna
+f�r �gonen och vaggade snyftande fram och tillbaka. Hortense v�gade icke
+g� fram och tr�sta henne; hon stod sk�lvande vid d�rren, n�r Duroc kom
+in igen.
+
+-- G� in p� ditt rum, Hortense, sade Bonaparte n�got mildare. Du hade
+gjort b�st i att h�lla dig d�r hela aftonen. Tack, Duroc! V�nta mig
+d�ruppe, och kommer d�r n�gon kurir fr�n Moreau, s� l�t mig f� veta det
+_strax_.
+
+Duroc och Hortense gick. F�rste Konsuln blev ensam med Jos�phine.
+
+-- Ses�, min k�ra Jos�phine, l�t _oss_ nu talas vid. Det �r h�g tid,
+om vi skola f� det avgjort, innan jag reser.
+
+-- �, Bonaparte, f�rl�t mig! Jag f�rs�krar dig -- hon tog n�sduken fr�n
+�gonen och s�g b�nfallande upp p� honom -- d�r �r intet, intet av det du
+inbillar dig...
+
+-- Jag _inbillar_ mig aldrig n�got, avbr�t han k�rvt. �jo, f�r resten --
+den g�ngen jag gifte mig med dig, hade jag dock visst ett helt f�rr�d
+inbillningar. Men _nu_! �, du har m�sterligt f�rst�tt att plocka dem ur
+mig! Han talade l�gt, men med en st�mma s� laddad av vrede, att hon
+ryste. N� -- det ska vi nu icke tala om, jag �lskar dig icke mer och �r
+helst fri f�r din k�rlek. Men inbillar du dig, att det g�r an att trotsa
+mina _befallningar_, s�... Hur kan det falla dig in? Jag fordrar framf�r
+allt respekt f�r mitt namn, som nu �r det f�rsta i Frankrike -- ja,
+i�Europa. Dessutom -- n�r ett fruntimmer �r fyrtio �r och har en vuxen
+dotter, borde hon v�nja sig av med den sortens narrstreck.
+
+Jos�phine blott snyftade, hon v�gade icke mer se upp.
+
+Han stod framf�r henne med h�nderna p� ryggen och vaggade bredbent fram
+och tillbaka med kroppen.
+
+-- Nu har jag d� med eklat kastat din kn�hund p� d�rren -- liksom jag p�
+sin tid gjorde med Fortun�, som du ocks� fordrade, att jag skulle avst�
+min s�ngplats till. Hela Paris sladdrar om det i morgon, men det kan
+inte hj�lpas! Du har sj�lv s�rjt f�r att ge denna historia en
+utbredning, som... Visar han sig p� Tuileriernas grund, medan jag �r
+borta, f�rskjuter jag skoningsl�st b�de dig och dina barn. Det f�rv�nar
+mig -- hans r�st var som is -- att du �nnu _v�gar_ reta mig, d� du vet,
+att skilsm�ssan �r i mina tankar dag och natt. Du, en kreolsk -- han s�g
+p� henne och undertryckte ordet -- �r egentligen minst av alla �gnad att
+dela mitt �de. Jag beh�vde en kvinna, som min mor var, modig och stark,
+en jungfrulig dotter av ett �delt hus... Hans r�st var icke l�ngre vred,
+han talade lugnt, kallt �verv�gande, liksom med sig sj�lv.
+
+-- Det var dock jag, som f�rst av alla hj�lpte dig fram p� din v�g,
+snyftade hon. �verkommandot i Italien...
+
+-- Kan jag varken tacka dig eller din �v�n� Barras f�r, avbr�t han
+brutalt. Du vet mycket v�l, att jag aldrig har velat veta av protektion.
+Om jag icke missminner mig, var det _efter_ den 13 Vend�miaire, som du
+behagade kasta dina �gon p� mig.
+
+-- �, Bonaparte! -- hon slog f�rtvivlat ut med handen. --�Du �r, som
+m�nniskorna s�ga, ett odjur...
+
+-- Kom ih�g -- nu stampade han i golvet av raseri -- vad du l�t mig lida
+i Italien! Kom ih�g, hur jag tiggde dig om en smula �mhet, om en smula
+skonsamhet f�r min �ra. Du h�nlog �t min naivitet, du lj�g f�r mig, du
+flydde f�r min k�rlek, som du nu flyr f�r min vrede. Nu �r mitt t�lamod
+slut! H�r vad jag s�ger: du har gjort mig n�gra tj�nster den 18 Brumaire
+-- du vet, jag brukar betala mina skulder -- nu ger jag dig till geng�ld
+ett �rs respit. Uppf�r du dig ej rigor�st anst�ndigt under denna tid,
+s�... Du f�rst�r v�l, att jag icke �r att sk�mta med. Jag l�mnar nu
+Frankrike om ett par dagar, men Joseph och Lucien skola h�lla �gonen p�
+dig -- du vet, de beundra dig inte s�rdeles f�rut.
+
+Han gick ett slag omkring rummet. --�Det �r d� en avskyv�rd parfym den
+d�r Teresa brukar! Ja, jag har ju sagt n�gra g�nger, att hon ocks� �r en
+av dem, jag helst ser du l�ter bli att inbjuda i mitt hus.
+
+Han gick bort och kysste henne p� pannan. Hans �gon m�tte hennes med ett
+f�raktligt och tvetydigt leende -- med ett slag i ansiktet kunde han ej
+ha kr�nkt henne s� djupt som med denna kyss. Han sade kallt:
+
+-- Ja, godnatt, min vackra Jos�phine. Det �r on�digt, att vi tr�ffas
+mera allena, innan jag reser. Jag har f�ga tid till scener. G� nu och
+lugna Hortense.
+
+
+
+
+V.
+
+  A cette �poque il �tait fort jeune, son coeur battait vivement
+  sous le regard d'une femme et dans ce moment il aima.
+
+    _M:me La D:sse d'Abrant�s_ (de Napol�on).
+
+
+Hela Vent�se och Germinal visade sig F�rste Konsuln n�stan icke en enda
+g�ng i s�llskapslivet i Paris. Dag och natt arbetade han med Bourrienne
+och r�dslog med Berthier och Carnot, som nu �ter �vertagit
+krigsministeriet. Han skrev sj�lv brev p� brev till Moreau vid Rhen och
+Mass�na i Ligurien, han drog f�rsorg om varje enskildhet r�rande
+truppernas armering och f�rpl�gning, samtidigt med, att hans tankar
+oupph�rligt kretsade om hans stora �lsklingsplan: bildandet av den
+hemliga reservarm�en, som var best�md att under hans eget anf�rande g�
+�ver Alperna, f�r att, n�r Moreau och Mass�na tillr�ckligt f�rberett
+segern, �verrumpla och med ett slag krossa koalitionen. Och medan hela
+v�rlden -- i�fr�msta rummet kabinetten i London och Wien -- invaggade
+sig i den f�rest�llningen, att denna med s� mycken ostentation omtalade
+reservarm� _verkligen_ bestod i de stackars invalider och pojkar, man
+f�r syns skull samlade i Dijon, skickade han och Berthier i hemlighet
+brigad p� brigad v�lutrustade och h�rdade trupper i sm�flockar till
+Schweiz, d�r de i v�ntan p� vidare aktion samlade sig omkring Gen�ve och
+Lausanne.
+
+Bonaparte var som i feber, f�r det den l�ngsamme och f�rsiktige Moreau
+icke v�gade �ppna f�ltt�get, medan Mass�na och hans olyckliga soldater
+l�go och svulto i Genua. --�Om jag blott kunde f� honom att krypa, den
+sk�ldpaddan! sade han i raseri till Duroc. Jag hade lust att stoppa
+honom i en av hans egna kanoner och fyra den av mot �sterrikarna, s� kom
+han d� �ver Rhen en g�ng.
+
+�ntligen, den 5 Flor�al (25 april), l�t Moreau sina trupper rycka ut. S�
+kommo, slag i slag, rapporterna om �verg�ngen av Rhen och segrarna vid
+Engen och M�sskirch. Man b�rjade �ter draga andan i krigsministeriet.
+Om nu blott Mass�na en m�nad till kunde h�lla Melas st�ngen!
+
+Kurir p� kurir kom fr�n den n�dst�llda liguriska arm�en -- med
+s�nderrivna uniformer, fl�ckiga och �verst�nkta, h�llo de p�
+svettdrypande, sk�lvande h�star utanf�r Tuilerierna. F�rste Konsuln
+mottog �gonblickligt personligen vart budskap fr�n Italien, och hans
+folk hade befallning att v�cka honom, om han aldrig s� nyss fallit i
+s�mn, s� snart det kom nyheter fr�n Mass�na.
+
+Han intog de flesta av sina m�ltider i sitt arbetskabinett och satt
+halva dagen lutad �ver Italiens karta, d�r han outtr�ttligt med fingret
+f�ljde de r�da och bl� m�rken, som betecknade de b�da arm�ernas
+st�llning och r�relser. --�Se h�r, Bourrienne, sade han ivrigt, den
+gamle Melas, han inbillar sig, att han �ver Turin kan draga sig tillbaka
+mot Alessandria -- f�rst�r du? Men jag g�r �ver Po, jag upphinner honom
+p� v�gen till Piacenza, p� Scrivias sl�tter, och d�r sl�r jag honom --
+_d�r_! Och med sin nagel skar han h�ftigt ett djupt m�rke mellan San
+Giuliano och Marengo.
+
+En dag -- det var en av de f�rsta dagarna i Flor�al -- hade F�rste
+Konsuln i s�llskap med Berthier och den oskiljaktige Duroc inspekterat
+en del artillerirekvisita, som i anledning av den p�t�nkta �verg�ngen av
+Alperna blivit tillverkade p� ett s�rskilt s�tt efter Bonapartes egna
+teckningar och nu med f�rsta l�genhet skulle s�ndas till Schweiz.
+P� �terv�gen kommo de till _Jardin des Plantes_, och d� det var ett
+f�rtjusande v�rv�der med mild, klar luft och halvutsprungna, ljusgr�na
+tr�d, kommo de �verens om att l�mna sina h�star vid ing�ngen och g� ett
+slag genom tr�dg�rden. F�rste Konsuln hade de sista dagarna knappt
+andats en munfull frisk luft.
+
+De tre herrarna spatserade l�ngsamt med sina kappor �ver axlarna genom
+de breda, v�rfriska all�erna. Det hade regnat om natten, och en fuktig,
+stark doft steg upp ur jorden och utbredde sig fr�n den nya gr�nskan. S�
+tidigt p� morgonen funnos h�r n�stan inga promenerande, men pl�tsligt --
+vid en vridning av g�ngen -- fingo de sikte p� ett litet s�llskap, en
+herre och tv� damer, som roade sig med att mata svanarna i en av de
+stora dammarna.
+
+En av damerna -- den �ldre -- satt p� b�nken ett stycke d�rifr�n. Den
+unga flickan stod framme vid dammen och lutade sig djupt ned �ver
+vattnet -- hennes sm�rta, eleganta figur avtecknade sig k�ckt och mjukt
+mot de ljusa tr�den p� stranden. Den unge herrn h�ll skrattande fast
+hennes ena bak�tstr�ckta hand och f�rs�kte draga henne fr�n vattnet.
+
+Duroc s�g dem f�rst. Han st�tte l�tt till F�rste Konsuln med armb�gen.
+--�D�r, general -- se d�r -- �r det icke den lilla Vend�eprinsessan fr�n
+f�rleden?
+
+-- Jo, svarade Bonaparte lakoniskt. Han avbr�t tv�rt samtalet med
+Berthier och gick rakt fram till gruppen. De b�gge andra f�ljde honom
+l�ngsammare.
+
+-- God morgon, Mademoiselle! S� tidigt ute?
+
+Edm�e de La Feuillade reste sig sp�nstigt och v�nde sig om. Hon hade
+�gonblickligen k�nt igen hans r�st.
+
+-- �, herr general, i�Vend�e stego vi tidigare upp. Hennes r�st klang
+friskare �n sj�lva l�rkans h�gt �ver dem.
+
+Louis de Ch�teauneuf hade dragit sig ett par steg tillbaka. Edm�e v�nde
+sig nu�om.
+
+-- Till�ter ni, general, sade hon ogenerat, att jag h�r f�rest�ller er
+min tant, Madame de Ch�teauneuf, och min kusin, Monsieur de Ch�teauneuf.
+Edm�e kunde aldrig v�nja sig vid att s�ga �medborgare� och
+�medborgarinna�, vilket �nnu officiellt fordrades.
+
+Louis de Ch�teauneuf h�lsade djupt men stelt p� regeringens chef,
+Bonaparte n�got kort, men h�vligt. De hade f�r resten tr�ffat varandra
+f�rr genom Monsieur de Talleyrand. Madame de Ch�teauneuf hade rest sig
+upp.
+
+Louis presenterade Berthier och Duroc f�r sin mor, som h�lsade dem med
+ett graci�st sm�leende. Hon var icke s�rdeles aristokratiskt difficil --
+_Madame la cidevant comtesse de Ch�teauneuf_ -- hennes enda dr�m var,
+att sonen skulle g�ra karri�r, om under det nya eller det gamla systemet
+var henne numera r�tt likgiltigt. Hon respekterade det _best�ende_.
+
+De gingo allesammans i s�llskap tillbaka genom parken. Berthier
+underh�ll artigt Madame de Ch�teauneuf, Duroc och Louis, som f�rut
+tr�ffat varandra n�gra g�nger, pratade r�tt livligt om kriget i Tyskland
+och om gemensamma bekanta fr�n s�llskapslivet.
+
+F�rste Konsuln gick bakom med Edm�e. Han gick s� l�ngsamt, att hon hade
+all m�da att icke g� ifr�n honom.
+
+-- Vad det �r l�ngesedan jag sett er, Mademoiselle de La Feuillade.
+Varf�r ser man aldrig er och er tant i Tuilerierna? �r ni f�r
+rojalistisk att umg�s hos oss? Han sm�log och s�g p� henne under de
+stora hattskyggena. Den gr� kappan, som h�ngde l�st �ver axlarna med
+tomma �rmar, h�ll han l�tt ihop med b�gge h�nder.
+
+Edm�e rodnade. Hon gick ett par �gonblick tyst utan att svara. Han
+betraktade ih�rdigt fr�n sidan hennes ungdomligt mjuka profil med de
+l�nga �gonh�ren mot den r�da kinden och det bronsbruna, krusiga h�ret,
+som f�ll ned under den vita suffletthatten. Hon var icke frusen som han,
+utan hade blott �ver skuldrorna en kort, gr�n sammetskrage, kantad med
+p�lsverk, �_� la Lodoiska_�.
+
+-- N�, ni svarar inte? Hans r�st var l�g, smekande, retsam, som om han
+talade till ett barn.
+
+Pl�tsligt h�jde hon beslutsamt huvudet och s�g rakt och fullt p� honom.
+--�Š-- ni vet inte... Det �r n�got jag s� g�rna vill s�ga, men jag vet
+blott icke, hur jag skall uttrycka det. --�Hon stannade och s�nkte �ter
+blicken. --�Jag f�rtj�nar icke, att ni skaffade mig Belles-Rives och
+Mivry tillbaka -- jag vet nog, att ni gjorde det f�r abb�ens skull,
+tillade hon fint, men... jag f�rtj�nar det icke. Strax jag kom hit,
+ville jag icke se er, jag ville icke be er om n�got, jag f�raktade folk
+av gammal adel, vilka man sade tr�ngdes omkring er som supplikanter --
+jag tyckte, att ni som en r�vare hade tagit den gode kungens plats. Jag
+ville hellre vara fattig -- fast Gud skall veta, att det �r f�rf�rligt!
+-- �n att ha er att tacka f�r n�got.
+
+-- Och s� �vertalade man er dock trots allt?...
+
+-- Man _�vertalade_ mig icke -- hon h�jde huvudet, och �verl�ppen
+krusades stolt. S� kom det sakta, skyggt:
+
+-- Jag f�rstod, att jag hade tagit fel.
+
+General Bonaparte gjorde en r�relse som f�r att gripa hennes hand, men
+hejdade sig.
+
+-- N�r -- hur f�rstod ni det?
+
+-- Strax, f�rsta g�ngen jag s�g er, sade hon barnsligt �ppenhj�rtigt,
+med �gonen upp emot hans. N�r jag s�g er den morgonen tillsammans med
+soldaterna och h�rde er tala, s� f�rstod jag, att ni var den mannen
+Frankrike beh�vde, att ni ensam kunde ge oss seger och fred.
+
+Han gick tigande, l�ngsamt bredvid henne. Hennes st�mma hade vid de
+sista orden en s�dan underklang av blyg, innerlig beundran, av omedveten
+v�rme; han t�nkte ej p� att svara henne, att s�ga, vad han i detta
+�gonblick k�nde, ty ord kunde ej uttrycka det. Detta var ungdomen,
+v�ren, friskheten, som �ntligen m�tte honom -- honom, som h�ll p� att
+f�rt�ra sig sj�lv i om�ttligt arbete, i �regiriga planer och
+himmelsstormande dr�mmar, i�leda och bitterhet mot en otrogen,
+v�rldsf�rd�rvad hustru.
+
+Nu voro de helt n�ra utg�ngen. Han b�jde sig hastigt fram emot henne:
+
+-- Om n�gra dagar l�mnar jag Frankrike och begynner det farligaste, jag
+hoppas det �rorikaste f�retaget i mitt liv. Vill ni t�nka p� mig?
+
+Hennes hj�rta klappade s� h�ftigt, som skulle det spr�nga br�stet, men
+hennes st�mma hade en drottnings s�kra superba lugn:
+
+-- Det finns ingen kvinna i Frankrike, herr general, vars tankar icke
+dag och natt skola f�lja er och er tappra h�r.
+
+Han svarade stolt och lidelsefullt:
+
+-- Men det finns blott _en_ kvinna i Frankrike, som jag ber d�rom, och
+till p� k�pet ber jag henne _blott_ t�nka p� _mig_.
+
+Edm�e gick raskare de f� steg, som �nnu skilde henne fr�n de andra.
+Madame de Ch�teauneuf satt redan i vagnen och vinkade till henne. Louis
+stod vid vagnsd�rren och hj�lpte henne in med ceremoni�s artighet.
+
+De tre herrarna stodo och s�go efter ekipaget, s� sade Duroc:
+
+-- Det �r en st�tlig brud han f�r sig, Ch�teauneuf. Och nu blir hon ju
+rik ocks�.
+
+F�rste Konsuln s�g l�ngsamt upp. --�S�� -- hon skall gifta sig med den
+d�r l�nga pojken?
+
+-- Inte under, att han ser s� stursk ut, tillade Berthier skrattande.
+
+
+P� aftonen den 16 Flor�al (den 6 maj), l�mnade F�rste Konsuln Paris,
+�tf�ljd av Duroc och Bourrienne. Han hade tagit ett likgiltigt och
+flyktigt avsked av Jos�phine, som i sista �gonblicket gr�t och tiggde
+honom om f�rl�telse. Han svarade henne icke ov�nligt, men f�rstr�tt, och
+l�mnade henne hastigt f�r att ge sina sista viktiga instruktioner till
+sina kolleger Cambac�r�s och Lebrun. V�gen gick �ver Dijon och Gen�ve
+till Lausanne. De flesta trodde, att F�rste Konsuln blott skulle stanna
+borta ett par dagar f�r att inspektera trupperna.
+
+S� ber�ttade Madame de Ch�teauneuf saken f�r Edm�e. Det var vid
+middagsbordet och Louis var ocks� tillst�des. Han hade b�ttre reda p�,
+hur det i verkligheten h�ngde ihop, och sade, vad han visste.
+
+Edm�e anade icke, att han hade l�mnat Paris. Hon kom till att darra s�
+starkt, att hon m�ste s�tta glaset, som hon h�ll p� att f�ra till
+l�pparna, ned igen. Louis s�g skarpt p� henne tv�rs�ver bordet. Mitt i
+sin f�rvirring m�rkte hon det och s�kte fatta sig.
+
+-- O, Gud, ropade hon, n�r skall d� detta olyckliga land f� fred!
+
+-- Du tycks taga dig reservarm�en s�rdeles n�r, min k�ra kusin. F�r
+�gonblicket g�r det ingen n�d p� den. General Bonaparte, tillade han
+spotskt, l�ter nog Mass�na och Moreau raka kastanjerna ur elden.
+
+Edm�e knep l�pparna h�rt samman. Hon satt med nedslagna �gon och skar
+s�nder sitt k�tt med s�dan kraft, att kniven gnisslade mot tallriken.
+
+Madame de Ch�teauneuf lyfte b�gge h�nderna och skakade f�rtvivlad p�
+huvudet. Hon misst�nkte sedan revolutionen alltid sina tj�nare f�r att
+vara spioner och v�ntade var dag, att �barnens� of�rsiktighet skulle
+f�ra dem i f�ngelse. Med en skr�md och menande blick p� lakejen, som
+just f�rsvann genom d�rren, skyndade hon sig att s�ga:
+
+-- Men, Louis, hur kan du s�ga s�? Du vet ju, att det �r han, som
+skaffat oss alla v�ra segrar.
+
+-- _Alla_? Nej, mamma. Han har gjort ett r�tt lyckligt f�ltt�g p� Paris'
+gator, ett annat i Italien och �ntligen ett r�tt on�digt i Egypten.
+Kellermann och Pichegru -- till och med Moreau, �ro st�rre f�ltherrar �n
+han.
+
+-- F�r resten, fortsatte Madame de Ch�teauneuf omotiverat, tycker jag,
+att han �r riktigt hygglig. Man m�rker strax, att han inte precis �r en
+_roturier_.
+
+-- Det var Barras heller icke, mamma. Louis de Ch�teauneuf sm�log
+utmanande och fixerade Edm�e hela tiden han talade med modern.
+
+Edm�e sade icke ett ord. Hon var rasande p� sin kusin, men d� hon icke
+precis kunde finna n�gon anledning att visa det, var hon klok nog att
+tiga. En g�ng var hon n�ra att bryta ut -- hon kn�t handen p� duken och
+s�g hotande upp. Han sm�log ironiskt -- det var tydligen hans avsikt att
+reta henne.
+
+-- Det �r f�r resten m�rkv�rdigt, s� mycket v�sen folk g�r av en liten
+artillerigeneral, som morskat upp sig till att g�ra en statskupp. Liksom
+h�r icke varit statskupp p� statskupp i dessa tio �r! Och efter var
+statskupp en kortlivad diktator! Den h�r slutar v�l ungef�r som Danton,
+Robespierre eller Barras har slutat.
+
+Edm�e sk�t undan sin tallrik, och i det hon lade b�gge armarna p�
+bordet, fasta och vita som marmor, b�jde hon sig fram och sade med s�kt
+k�ld:
+
+-- Du tycks ha n�got s�rskilt emot F�rste Konsuln, Louis. Han har dock
+visat sig s�rdeles b�de r�ttvis och v�lvillig mot v�r familj.
+
+-- Min mors egendom kunde man efter lagen om�jligt undanh�lla henne,
+eftersom hon bevisligen aldrig varit utanf�r landet -- det hade han icke
+med att g�ra. Och vad Belles-Rives och Mivry ang�r, s�... Ja, jag har nu
+aldrig tyckt om, att du tog emot denna -- _g�va_.
+
+-- Det som tillh�rt min far �r r�ttvisligen mitt, svarade Edm�e stolt.
+F�rste Konsuln hj�lpte mig blott p� det mest ridderliga s�tt till min
+r�tt. Tycker du, att det �r m�rkv�rdigt, att jag �r honom tacksam? Jag
+avskyr att vara beroende.
+
+Louis de Ch�teauneuf sprang s� h�ftigt upp fr�n sin stol, att den f�ll i
+golvet. Edm�es kinder, vilka nyss varit s� bleka, voro nu flammande
+r�da.
+
+-- Du kan taga emot ett par stora gods av en fr�mmande mans godtyckliga
+frikostighet, och du tillst�r �ppet, att ett par m�naders ekonomiskt
+�beroende� av din blivande man eller hans moder trycker dig. Vad menar
+du med att f�rn�rma oss s� djupt?
+
+-- Barn, barn d�!... Den stackars Madame de Ch�teauneuf h�jde b�gge sina
+magra armar mot taket och vaggade f�rtvivlat fram och tillbaka med hela
+kroppen.
+
+Edm�e hade ocks� rest sig upp. Hon k�mpade h�rt f�r att h�lla tillbaka
+sina t�rar.
+
+-- �, Louis... Och pl�tsligt gav hon efter f�r denna starka, nerv�sa
+sp�nning, som hon den sista tiden levat i. Med en snyftning, s� h�ftig,
+att den n�stan liknade ett tjut, sj�nk hon, med b�gge h�nderna f�r
+ansiktet, ned p� stolen.
+
+Louis kastade sig p� kn� vid sidan av henne. Han hade under dessa
+m�nader lidelsefullt kommit att �lska sin kusin, vilken han alltid t�nkt
+sig som sin brud.
+
+-- Edm�e, dyraste hj�rta -- han tog med v�ld hennes h�nder fr�n
+ansiktet, som var v�tt av t�rar. --�Jag �r en brutal usling -- jag vet
+det -- f�rl�t mig! Men du skulle blott veta, hur jag lider! Han viskade.
+
+-- Du? snyftade hon med uppriktig f�rv�ning. Vad hade v�l han att lida
+f�r?
+
+-- Jag �lskar dig, mumlade han l�gt och hastigt, med huvudet ned mot
+hennes kn�. Han sk�mdes f�r denna lidelsefulla bek�nnelse f�r den
+kvinna, hans sl�kt valt till honom, f�r sin unga, jungfruliga
+barndomsbrud.
+
+En varm rodnad steg l�ngsamt upp p� Edm�es kinder och bredde sig �nda
+ned p� hennes hals. Ovillkorligt dolde hon ansiktet i h�nderna, och
+hennes hj�rta klappade s� v�ldsamt, att han, lutad mot hennes kropp,
+kunde h�ra dess slag. Det var f�rsta g�ngen en man hade talat med henne
+om k�rlek. Uppmuntrad av hennes f�rvirring, ville han �nnu en g�ng draga
+h�nderna fr�n hennes �gon. Hon h�ll dem envist kvar.
+
+-- Louis, mumlade hon svagt, jag ber dig -- g�. --�Och med ett vaknande,
+knappt ber�knat koketteri, i�det hon s�g ut emellan fingrarna, och den
+mjuka, r�da munnen f�rtrytsamt kr�kte sig: -- Du har varit elak emot
+mig, du har gjort mig illa.
+
+Ett �gonblick kom frestelsen �ver honom att taga henne i famn och kyssa
+denna ljuva mun, men han besegrade den -- hon var hans brud! -- och
+sprang upp, skrattande, l�tt om hj�rtat.
+
+Hon reste sig ocks� upp och gick mot d�rren -- �nnu med den ena handen
+f�r �gonen.
+
+-- S�g �tminstone, att du f�rl�ter mig, viskade han.
+
+-- Jag f�rl�ter dig, mumlade hon br�dskande och gick hastigt ut genom
+d�rren, som han h�ll �ppen f�r henne.
+
+
+
+
+VI.
+
+  Un triple printemps --
+  celui de l'ann�e, celui de la vie, celui de la gloire!
+
+    _Le comte de S�gur._
+
+
+Edm�e tyckte, att hon hade haft en riktigt trevlig eftermiddag. F�rst
+hade hon varit ute med sin faster och Madame de Contades och i anledning
+av v�ren gjort stora ink�p hos Leroi och parfym�ren Fargeon; p� hemv�gen
+hade de velat taga en glace hos Frascati och d�r tr�ffat ihop med Louis
+och b�gge br�derna de Rastignac. S� hade de allesammans enats om att
+dinera ute, och n�r hon �ntligen, tr�tt och varm, i�den vackra
+majaftonen tr�dde in i sin s�ngkammare i Rue du Bac, t�nkte hon
+egentligen mera p� Louis de Ch�teauneuf och Hippolyte de Rastignac �n p�
+n�got annat i v�rlden. Hon sm�log till och med �nnu f�r sig sj�lv �ver
+n�gra tokerier, som de hade sagt henne.
+
+Det var s� sent, att det redan var m�rkt, och bullret fr�n staden hade
+s� gott som avstannat. P� gatan, p� andra sidan tr�dg�rdsmuren, h�rde
+hon en enstaka nattvandrares steg och skymtade som en smal, r�rlig
+ljusstrimma skenet fr�n hans lykta. Genom de �ppna f�nstren, som vette
+ut �t tr�dg�rden, str�mmade in en stark doft av tidiga rosor. Edm�e gick
+fram till ett av dem och lutade sig ut med armarna p� f�nsterkarmen.
+
+S� stod hon l�nge; och sm�ningom, medan hennes �gon vande sig vid den
+bl�nande nattens m�rker och buskarnas skuggor p� tr�dg�rdens g�ngar, vek
+hela aftonens muntra st�mning, och hennes vanliga tankar kommo igen --
+en efter en -- liksom n�r man l�gger en fr�mmande dr�kt och, plagg efter
+plagg, �ter drar sina vanliga kl�der p�. Hennes sj�l liksom vidgade ut
+sig i ensamheten och tystnaden omkring henne, och hon tyckte, att livet,
+naturens stora allm�nliv, det, som m�nniskorna hela den ljusa dagen l�ng
+jagade ifr�n sig med tusen konster och civilisationens bockspr�ng, kom
+henne s� n�ra, s� n�ra...
+
+Pl�tsligt grep hon med b�gge armarna om den gammaldags, bastanta
+f�nsterposten, och med huvudet lutat intill de clematis, som kl�ngde sig
+upp�t den, brast Mademoiselle de La Feuillade ut i h�ftig gr�t.
+
+S�dana st�mningar och s�dana anfall -- hon kunde aldrig ens f�r sig
+sj�lv ge n�gon riktigt best�md grund -- kommo ofta �ver henne p� senare
+tiden. Det var som om den sjudande, spirande v�ren, Paris' glada,
+v�ntansfulla v�r, g�t feber i hennes blod och i hennes sj�l en l�ngtan,
+som ibland var s� v�ldsam, att hon, d� hon var ensam, kunde knyta
+h�nderna och skrika h�gt. Och emellan�t kunde hon sjunka ihop i en
+pinsam �ngslan, i�tvivel och sorg �ver sig sj�lv; ingenst�des fanns
+tr�st att h�mta; f�r kyrkan, f�r den heliga jungfrun sj�lv, blev hon
+fr�mmande. Nu som f�rr gick hon naturligtvis i m�ssan, n�r hon fick
+tillf�lle d�rtill, men -- hon tyckte, att hon hade liksom ingenting att
+bedja om. Vad betydde v�l kungens �terkomst och kyrkans seger? Hon
+t�nkte ju blott p� den gudsf�rnekande Republikens arm�er, och f�r
+_deras_ framg�ng kunde hon v�l icke bedja nu -- hon, som s� ofta f�rr
+bett om deras underg�ng. Dessutom: hon hade en hemlig, stolt k�nsla av
+att Republikens chef nog skulle veta att hj�lpa sig sj�lv -- hon tyckte,
+att det liksom vore att f�rringa hans �ra, att som en n�d tigga Gud om
+seger f�r hans vapen.
+
+D�rren �ppnades l�ngsamt, f�rsiktigt -- Valentine kom�in.
+
+Edm�e spratt till och v�nde sig om, �nnu med ansiktet badande i t�rar.
+
+-- Vad vill du? sade hon skarpt. Jag har ju icke kallat p� dig.
+
+-- �, Mademoiselle, bliv icke ond -- flickan h�jde �dmjukt och liksom
+avv�rjande den kr�kta armen f�r pannan -- men h�r har kommit ett bud
+till Mademoiselle, ett brev... Hon drog l�ngsamt och omst�ndligt en v�l
+invirad tingest fram ur livstycket p� sin kl�nning. --�En hemlighetsfull
+man, jag tror han m�ste vara n�got vid polisen -- hon viskade och s�g
+sig �ngsligt omkring i rummet -- l�mnade mig det i dag, d� jag stod
+utanf�r porten. Och han l�t mig sv�ra en dyr ed p� att icke s�ga ett ord
+d�rom eller l�mna det till n�gon annan �n Mademoiselle sj�lv. �, Gud, nu
+har det legat som en sten p� mitt br�st hela eftermiddagen! Mademoiselle
+skall se, att vi bli satta i f�ngelse eller deporterade -- de s�ga, att
+n�r man har varit i Vend�e, s� �r man f�rlorad. O, Gud, vad ha vi d�
+gjort? Hon snyftade f�rtvivlat.
+
+-- Ses� -- ses�, Valentine. --�Edm�e tog brevet och v�gde det litet i
+handen. --�Du kan tro, det �r nog en mystifikation av Monsieur Louis f�r
+att skr�mma mig. Skynda dig nu blott att f� ljus.
+
+Valentine gick och kom strax tillbaka med ett vaxljus i en stor
+silverstake. Hon putsade omsorgsfullt veken med fingrarna, innan hon
+satte det framf�r sin fr�ken.
+
+Edm�e synade och v�nde nyfiket p� brevet. S� fick hon pl�tsligt �ga p�
+sigillet -- ty d�r _var_ sigill. Hon rodnade s� h�ftigt, att hon
+instinktlikt v�nde sig om och gick bort till f�nstret.
+
+-- G� din v�g, Valentine, sade hon br�dskande, med otydlig, sv�vande
+r�st. D�rp� hastigt -- d� pigan n�stan var utanf�r d�rren:
+
+-- Kom hit. L�s d�rren. Du -- hon gick fram till henne och tog henne
+h�rt om handleden. --�Ifall du s�ger ett ord till n�gon, ifall du blott
+l�ter n�gon ana, att jag har f�tt detta brev -- jag skickar dig bort som
+en hund, och du skall aldrig se les Foug�res mera.
+
+-- Jag skall tiga, Mademoiselle, snyftade hon. Jag _skall_. Vid Gud --
+jag lovar...
+
+-- S� g�. G�!
+
+Edm�e stod och v�ntade, tills Valentine var utanf�r. D�rp� gick hon
+l�ngsamt fram till ljuset och s�g p� brevet �nnu en g�ng. Med en r�relse
+av alldeles oreflekterad �versvallande tacksamhet, n�stan andakt, f�rde
+hon det till sina l�ppar och kysste utanskriften och sigillet.
+
+Det var fr�n _honom_ -- fr�n F�rste Konsuln sj�lv. Blott ett par ord
+skrivna i all hast fr�n Martigny den 28 Flor�al -- dagen innan han sj�lv
+med arri�re-gardet �mnade b�rja �verg�ngen av stora St. Bernard. Det var
+lidelsefullt, patetiskt, orimligt och ober�ttigat dristigt. Han anf�rde
+inga sk�l, ingen urs�kt, f�r det han s� v�ldsamt, s� h�nsynsl�st tr�ngde
+in i hennes liv och r�ttsl�st pockade p� hennes unga, jungfruliga
+k�rlek. Det fanns ingen sentimental �mhet, intet f�r�lskat smicker i
+detta brev; det var en man, som vid b�rjan av sitt livs dj�rvaste
+v�gspel tillkastade den kvinna, han redan i sin tanke �gde och icke f�r
+n�got pris ville mista, ett ord till farv�l, en hotelse och ett l�fte.
+Det s�g ut, som om han l�nge tvekat att skriva detta brev, men som om
+han i sista minuten, �verv�ldigad av svartsjuk fruktan, av �gonblickets
+och farans exalterade st�mning, kastat bort alla bet�nkligheter och
+l�tit sin h�ftiga k�nsla tala. --�N�r jag t�nkte p� er, d� ni var borta
+-- hette det p� ett st�lle i brevet -- m�rkte jag, att min tanke,
+i�samma �gonblick den f�ddes, redan var lidelse.
+
+Med b�vande hj�rta och kinder s� r�da som rosorna p� bordet, hade Edm�e
+l�st brevet till slut -- en g�ng, tv� g�nger. Hon hade all m�da att tyda
+den hastiga, n�stan ol�sliga skriften, men hennes vilja, hennes �mhet,
+hennes �ngest hj�lpte henne -- och dessutom: en �lskare skriver alltid
+s�, att hans �lskade kan f�rst� honom!
+
+L�ngsamt och omsorgsfullt vek hon �ntligen brevet tillhopa och stoppade
+det innanf�r kl�nningslivets ringning. Ett par g�nger gick hon med
+oregelbundna, dr�jande steg upp och ned i det halvm�rka, djupa rummet,
+vars ena h�rn blott sparsamt upplystes av ljuset. Hon stannade vid
+f�nstret -- stod litet med huvudet b�jt mot br�stet -- och pl�tsligt,
+med en suck, sj�nk hon ned p� kn� med h�nderna hopkn�ppta p�
+f�nsterbr�det.
+
+Hon bad icke -- icke om beskydd, icke om f�rl�telse, hon tackade icke.
+Vad hade v�l Madonnan eller St. Louis, hennes skyddspatron, att g�ra med
+den o�ndliga, ljuva och heta, p� en g�ng r�dda och �vermodiga lycka hon
+k�nde? Hon v�gade icke t�nka, icke bedja, icke f�rs�ka att reda, vad som
+nu r�rde sig i hennes sj�l. Hon var icke konventionell, icke
+v�luppfostrad nog f�r att bet�nka, att hon hade all orsak att k�nna sig
+kr�nkt �ver hans oerh�rda, ober�ttigade dristighet, hon k�nde blott hans
+oemotst�ndliga, sk�lvande, lidelsefulla �tr�. Den gjorde henne blyg,
+n�stan skamsen -- hon blundade, n�r hon sm�log -- men hon f�rnam, att i
+och med detsamma den ikl�dde sig ord, hade den f�rm�tt att kristallisera
+till k�rlek hennes forml�sa l�ngtan, hennes unga livslust, hennes
+entusiastiska beundran, de sista dagarnas pinande �ngslan. Vad hon f�r
+sig sj�lv f�rnekat, icke v�gat tillst�, skjutit till sidan som n�got
+fantastiskt och om�jligt, det hade han nu med ett ord �verbevisat henne
+om. Det blev f�r henne pl�tsligt den naturligaste sak i v�rlden, att hon
+_�lskade_ denne fr�mmande man, som hon blott sett tv�, tre g�nger i sitt
+liv -- det kunde icke vara annorlunda, hela hennes liv hade blott varit
+en f�rberedelse till denna stund.
+
+Tankl�s, och dock liksom med ett stj�rnet�cken i hj�rnan av forml�sa,
+nya, sig danande tankar, l�g hon stilla, or�rlig, med huvudet vilande p�
+armarna -- �nda tills himlen fram p� morgonsidan b�rjade skina rosig
+bakom Paris' tak och m�rka kyrkspiror. _S�_ steg hans k�rlek �ver hennes
+hittills meningsl�sa tillvaros skymning och t�cken. Str�lande ljus, varm
+och m�ktig som majsolen, steg den upp �ver hennes ungdom, mognade henne
+till kvinna p� n�gra timmar.
+
+De vita och f�rgyllda m�blerna med deras p�rlgr�, gl�nsande
+siden�verdrag fingo sm�ningom i soluppg�ngen liksom ett nytt, rosigt
+skimmer, medan Edm�e l�ngsamt kl�dde av sig och i sin vita nattdr�kt,
+med de bara armarna instuckna under h�rets bronsv�gor, �ntligen somnade
+in, bevakad av de eldf�rgyllda rokoko�nglarna, som med basuner v�nda mot
+alla fyra v�derstrecken uppburo den m�ktiga s�nghimlen.
+
+
+
+
+VII.
+
+  Gloire au maitre!...
+  Gloire � ce grand audacieux!
+
+    _Victor Hugo_.
+
+
+I Paris talade man nu blott om h�ndelserna i Italien och om
+reservarm�ens �de. I�de flesta kretsar ans�g man den f�rlorad, och det
+fanns -- efter vad man viskade -- personer, som redan t�nkte p� att
+s�tta sig i F�rste Konsulns plats. Att Mass�na hade m�st utrymma Genua
+den 15 Prairial, och att det d� s�g f�rtvivlat ut, s� mycket visste man,
+men sedan dess hade man ej h�rt n�got som helst.
+
+Det var sent p� aftonen en av de allra f�rsta dagarna i Messidor.
+Familjen de Ch�teauneuf hade tillbragt dagen ute hos n�gra v�nner i
+trakten av Vincennes och reste nu hela v�gen hem i �ppen vagn. Madame de
+Ch�teauneuf sov med huvudet mot sin gamla kammarjungfrus skuldra, Edm�e
+satt tillbakalutad p� s�tet mitt emot, insvept i sin ljusa schal, och
+med stora, vid�ppna �gon, som intet s�go av den verkliga v�rlden omkring
+henne, blickade hon tankfullt ut i den milda, skumma juninatten. Som i
+en dr�m h�rde hon de taktfasta hovslagen av Louis de Ch�teauneufs h�st,
+som travade vid sidan av vagnen.
+
+Hon nj�t av att �ntligen f� vara ensam och slippa att l�gga band p� sig.
+Hela dagen hade hon ej h�rt talas om annat �n arm�ens �de och general
+Bonaparte. Hon hade h�rt hans namn, tills det n�stan ringde f�r hennes
+�ron och hon blivit n�stan sjuk av �ngest, tills hon blott l�ngtade
+efter att g� ifr�n alla dessa m�nniskor -- s� viktiga och skadeglada --
+att f� tiga och f� gr�ta i fred.
+
+Hon hade i afton tr�ffat en kvinna, som -- om �n p� ett annat s�tt --
+tycktes vara lika upptagen som hon sj�lv av den italienska arm�en och
+dess bef�lhavare. Det var den svenska ambassadrisen, Madame de Sta�l.
+
+Medan det �vriga s�llskapet var upptaget av att h�ra greven av Sabran
+deklamera sina ber�mda fabler, hade Edm�e, vilken var allt annat �n
+litter�r och icke �_merveilleuse_� nog f�r att l�tsa sig vara det, sakta
+smugit sig ut p� terrassen f�r att h�mta frisk luft och n�gra �gonblick
+bli fri fr�n den s�ta, kvalmiga parfymdoft, som de m�nga damerna
+utbredde i salongen. Pl�tsligt h�rde hon steg bakom sig, och d� hon
+v�nde sig om, igenk�nde hon Madame de Sta�l och hennes v�ninna, Madame
+R�camier.
+
+Edm�e -- som n�stan alla den tidens unga flickor -- beundrade livligt
+Madame R�camier och ans�g henne f�r ett n�stan oupphinnligt ideal av
+grace och �lskv�rdhet. Hennes rena, poetiska sk�nhet, stillsamhet och
+blygsamma v�sen gjorde henne i s�llskapslivet lika l�ttfattlig som
+sympatisk, och det var rent av en modesak att vara �tokig i henne�.
+Om henne r�dde aldrig n�gra skilda meningar -- hon var f�r alla den
+�gudomliga, den oj�mf�rliga Juliette�. Edm�e, vilken blott flyktigt
+blivit presenterad f�r henne och ej f�tt tillf�lle att vidare tala med
+henne, gladde sig nu �ver att vara henne s� n�ra och gick blygt ett par
+steg fram emot de b�da damerna.
+
+Madame de Sta�l s�g ut att vara mycket echaufferad; hennes klumpiga,
+grovt skurna, men uttrycksfulla ansikte var h�gr�tt under den
+p�rlomvirade turbanen, och rodnaden bredde sig �nda ned p� skuldrorna
+mot den h�gbl� kaschmirsschalen. Hon s�g f�rn�mt pr�vande, en smula
+kallt p� Mademoiselle de La Feuillade och avbr�t ett �gonblick samtalet.
+D�rp� -- liksom hon icke f�ste n�gon vikt vid henne -- �tertog hon
+pl�tsligt, v�nd till Madame R�camier:
+
+-- Jag s�ger dig, Juliette, jag hatar honom. Av hela min sj�l �nskar
+jag, att han nu lede ett avg�rande nederlag...
+
+Hennes ton var s� lidelsefullt bitter, att det slog Edm�e, och i samma
+�gonblick, ehuru intet namn var n�mnt -- f�rstod hon med en slags
+intuition, vem det var Madame de Sta�l s� talade om. Hon k�nde, att hon
+rodnade �nda till h�rf�stet.
+
+Madame R�camier sm�log och drog upp sina vackra skuldror med en blid,
+languissant, liksom f�rl�tande r�relse, vilken var henne egen. Ingen av
+damerna tycktes f�sta n�got avseende vid Edm�e. De gingo f�rbi henne
+utan att stanna, och d� de kommit ett par steg l�ngre bort, h�rde hon
+�nnu en g�ng Madame de Sta�ls djupa, lidelsefulla st�mma:
+
+-- Och du vet, att jag har _�lskat_ honom! Att det fanns en tid, d� det
+blott hade berott p� honom, och jag hade offrat honom allt. Men han! Att
+visa mig -- _mig_ -- denna f�rn�rmande likgiltighet...
+
+Det _var_ om Bonaparte hon talade. Var det v�l n�gon annan man i
+v�rlden, man talade s� om, utan om honom? I�det hon s�g de b�da damernas
+muslinsdraperier f�rsvinna under tr�dens kul�rta lyktor, kn�t
+Mademoiselle de La Feuillade h�nderna och bet sig i l�ppen s� h�rt, att
+blodet sprang fram, blott f�r att icke brista i gr�t.
+
+Hon hade sedan, den stund av aftonen, som var kvar, s� mycket som
+m�jligt undvikit s�llskapet och skyllt p� huvudv�rk och v�rmen f�r att
+f�rklara sitt f�rst�rda utseende. Nu �ntligen var hon fri f�r dessa
+m�nniskors likgiltiga sk�mt och hatfulla politiska antydningar, och den
+bitterhet hon k�nt emot dem hade eftertr�tts av en trist modl�shet.
+Under hela v�gen hade hon icke sagt ett ord; n�r hon m�rkte, att Louis
+s�g p� henne, sl�t hon �gonen f�r att slippa tala -- hon �nskade, att
+han skulle tro, att hon sov.
+
+Nu n�rmade sig vagnen raskt Paris. Redan p� avst�nd hade de givit akt p�
+det myckna ljus, som liksom tycktes str�mma ut fr�n staden, och undrat,
+om det kunde vara n�gon stor eldsv�da. Men d� vagnen nu kom innanf�r
+barri�ren, urskilde de tydligt flera hundra festb�l, som i den lugna
+sommarnatten brunno h�gt och flammande lyste ut �ver otaliga
+m�nniskomassor, vilka fr�n alla h�ll str�mmade mot den gamla
+Bastilleplatsen och h�n emot Beaumarchais' hus. Floden var full med
+b�tar och facklor, och dansen gick p� gatorna som p� en fettisdag under
+konungad�met, och -- buret av tusen r�sters jubel -- h�rde Edm�e ett
+namn, som hon aldrig hade h�rt f�rr, men som nu, kedjat till F�rste
+Konsulns, �ter och �ter upprepades p� allas l�ppar -- best�ndigt --
+_Marengo_.
+
+Vagnen skred fram fot f�r fot. Hon k�nde det, som f�rdes hon i triumft�g
+av detta folk, vilket hon l�rt sig att betrakta som sin kasts och sin
+sl�kts fiender; och i det hon reste sig upp, med schalen l�st h�ngande
+�ver armarna och h�nderna ovillkorligt framr�ckta, liksom till h�lsning
+och tack, k�nde hon pl�tsligt i jublande lycka, hur h�gt hon �lskade
+sitt Frankrike, hur stolt hon var �ver att vara dess dotter.
+
+-- Leve Republiken! Leve arm�en! Leve F�rste Konsuln!
+
+-- Leve F�rste Konsuln! �tertog Edm�e viskande, sm�leende, utan att r�tt
+veta, vad hon sade. Och medan luften omkring henne best�ndigt genlj�d av
+namnen St. Bernard, Montebello och Marengo -- dessa namn, som i g�r
+ingen k�nde, men som pl�tsligt blivit det franska folket lika f�rtroliga
+och dyrbara som Pyramiderna och Rivoli -- rev hon hastigt upp den stora
+bukett fina rosor, de f�tt med i vagnen och som l�g framf�r henne p�
+s�tet, och i det hon med b�gge h�nder kastade blommorna ut bland
+m�ngden, ropade hon jublande med sin klara, unga st�mma: -- Leve
+Frankrike!
+
+Louis de Ch�teauneuf var, utan sm�aktigt hat till segraren, lika
+h�nryckt och berusad av segern som hon. �ver vagnskanten grep han sin
+kusins hand och tryckte den h�rt, entusiastiskt.
+
+Madame de Ch�teauneuf hade sett s� mycket. Hon ryckte sin brorsdotter i
+kl�nningen och bad kusken, om m�jligt, s�tta h�starna i raskare fart.
+
+Edm�es r�relse var s� stark, att hon, d� de �ntligen n�dde hem i Rue du
+Bac, icke ville profanera denna dags stora h�ndelser genom att v�xla ord
+�ver dem. Hon sade godnatt redan i vestibulen, och f�retr�dd av
+Valentine, som bar ljuset f�r henne, gick hon strax upp p� sina rum.
+
+S� snart hon kom in i rummet, s�g hon, att d�r p� bordets m�rka
+mosaikskiva l�g ett brev. Hon v�nde sig om och s�g fr�gande p�
+kammarjungfrun.
+
+-- Ja, det har blivit mig l�mnat av samme man som det f�rra... Jag lade
+det h�r, ty jag v�gade icke b�ra det p� mig -- jag var r�dd, att n�gon
+kunde se det...
+
+Edm�e vinkade ot�ligt med handen, att hon skulle g�. Hon hade strax lagt
+sin ena hand �ver brevet, liksom f�r att g�mma det eller h�lla det fast.
+Den andra tryckte hon nu h�rt mot hj�rtat.
+
+Hon hade icke svarat p� hans brev fr�n Martigny -- icke v�gat, icke
+velat -- och nu s�nde han henne ett nytt med samme kurir, som bragte
+segerbudskapet fr�n Marengo! Han hade allts� _t�nkt_ p� henne d�. Hans
+sj�l, drucken av segerns yrsel och valplatsens sm�rta, hade i detta
+�gonblick s�kt hennes. Och med en s�llhetsk�nsla s� f�rintande stark,
+att hon �gonblickligen sj�nk ned p� kn�, d�r hon stod, mumlade hon som i
+inspiration: -- Han _�lskar_ mig!
+
+
+
+
+VIII.
+
+  �En amour comme en guerre, pour conclure, il faut se voir de pr�s!�
+
+    _Mot de Bonaparte_ (� l'�poque de Consulat).
+
+
+Det hade l�nge varit best�mt inom familjen de Ch�teauneuf, att de, n�r
+hettan p� allvar b�rjade, skulle resa till Mademoiselle de La Feuillades
+egendomar i Normandiet, vilka de alla l�ngtade att �terse. Edm�e gjorde
+inga inv�ndningar emot att l�mna Paris -- tv�rtom var hon n�stan glad
+�ver att komma d�rifr�n, innan arm�en kom tillbaka fr�n Italien; hon
+visste, att man v�ntade F�rste Konsuln, om icke f�rr, s� till
+Republikens fest den 25 Messidor (14 juli). Taga emot hans brev, det
+kunde hon v�l, l�sa dem, �lska dem -- men se honom igen, h�ra hans r�st,
+m�ta hans j�rnbl� �gon! Blott hon t�nkte d�rp�, var det, som om hj�rtat
+stannade.
+
+De reste allts� den f�rsta veckan i Messidor. Edm�e hade blott ett svagt
+minne av Belles-Rives; som helt liten hade hon bott d�r med sina
+f�r�ldrar -- men sedan -- efter revolutionens utbrott -- hade hon kommit
+till mostern, till det dystra Foug�res, som hon ej l�mnat en dag, f�rr�n
+abb�en f�rde henne till Paris. Belles-Rives var en vacker, vidstr�ckt
+byggning i graci�s, litet s�kt rokokostil; mot den klarbl� julihimlen
+reste den sin vita fa�ad och sina breda, solbelysta trappor mitt p�
+Normandiets gr�na sl�tter. Som n�stan alla herrg�rdar hade den under
+sansculottregimentet r�kat i f�rfall och f�rst nu under dessa v�rm�nader
+blivit n�got reparerad och satt i st�nd att mottaga �garinnan. De
+skuggiga all�er, hon dunkelt mindes sedan sin barndom, voro nu
+borthuggna av revolutionens plundringsm�n, liksom den vackra parken, men
+det hela gav likv�l intet dystert eller �delagt intryck, ty en ny
+gr�nska sk�t frodigt upp och t�ckte yppigt de rothuggna stammarna. Edm�e
+var egentligen glad �ver, att man kunde se s� fritt och s� l�ngt --
+l�ngst borta vid horisonten skymtade man Rouens kyrktorn -- hon hade
+f�tt nog av de m�rka skogarna kring les Foug�res.
+
+De levde mycket ensamt p� Belles-Rives. D�r voro inga grannar i n�rheten
+att umg�s med, ty adelsslotten stodo �nnu �de eller voro bebodda av
+b�nder och revolutionens parvenyer, som f�r ett spottpris k�pt dem av
+staten. Edm�es st�rsta n�je var att tidigt om morgonen s�tta sig p� sin
+starka, normandiska h�st, ge den fria tyglar och s� p� m�f� galoppera
+�ver de gr�na sl�tterna -- jorden l�g till st�rsta delen �nnu i tr�de.
+Ibland f�ljdes hon av sin kusin, men han blev snart tr�tt vid detta
+enformiga n�je, f�rstod icke vilken tjusning det beredde henne.
+
+En morgon, just d� hon med sl�pet av sin ridkl�nning i handen l�ngsamt
+steg nedf�r den stora trappan, s�g hon en fr�mmande man st� och h�lla
+hennes h�st vid betslet.
+
+Det var tidigt p� morgonen -- knappt mer �n fem. Monsieur och Madame de
+Ch�teauneuf sovo �nnu, och d�r var litet folk p� g�rden. Den gamle
+Jeanot allena brukade �tf�lja henne p� dessa morgonpromenader, men honom
+s�g hon icke till i dag. Hon var allena med den fr�mmande.
+
+-- Er ridknekt, medborgarinna, �r tyv�rr f�rhindrad att f�lja er, sade
+han och bugade v�rdnadsfullt. Vill ni till�ta mig?
+
+Edm�e var icke r�dd. Hon blev st�ende p� trappan och fixerade skarpt den
+alldeles obekante mannen, i�det hon h�jde ridpiskan.
+
+-- Med vad r�tt? Vem �r ni?
+
+Mannen s�nkte sin r�st: -- I F�rste Konsulns namn lovar jag er -- ni
+skall bli beskyddad.
+
+Mademoiselle de La Feuillade gick lugnt nedf�r trappan, och i det hon
+kraftigt st�dde sin fot mot den fr�mmandes framr�ckta hand, sv�ngde hon
+sig raskt upp p� h�sten:
+
+-- N�, s� var min ridknekt d�, eftersom F�rste Konsuln befallt er det!
+H�lsa och tacka honom f�r den omsorg, han visar Frankrikes damer.
+
+Edm�e var ond. Hon drog h�ftigt �t sig h�stens tyglar och red i skarpt
+galopp ut fr�n g�rden, utan att den fr�mmande mannen, som hon f�rstod
+hade bestuckit eller skr�mt Jeanot att h�lla sig borta, fick tid att
+f�lja henne eller s�ga henne ett ord.
+
+I den upphetsning, vari hela denna ov�ntade scen och n�mnandet av F�rste
+Konsulns namn hade f�rsatt henne, bet�nkte hon ej strax, vilket v�gspel
+det var f�r en ung flicka att i denna tidiga morgon rida ut p� landet
+allena. N�r hon kommit ett stycke ut�t v�gen, besl�t hon likv�l v�nda
+om, men m�rkte nu, att hon redan var f�rf�ljd. I�den stilla, �nnu litet
+disiga morgonen, h�rde hon starka, snabba hovslag av en h�st i karri�r
+bakom sig. Hon v�nde sig icke om, vred av fr�n v�gen och slog in p� en
+vidstr�ckt �ng, som var bevuxen med h�gt gr�s och markblommor och
+sluttade ned �t floden.
+
+F�rf�ljaren vred ocks� av; i sned linje drev han sin h�st �ver �ngen.
+
+Edm�e ins�g, att hon hade burit sig �verilat �t -- d�rnere fl�t redan
+�n, hon v�gade icke f�rs�ka att s�tta �ver den. Raskt gjorde hon helt om
+p� h�sten och v�nde sig med ridpiskan lyftad mot f�rf�ljaren.
+
+Han red hastigt fram. Inom ett par �gonblick var han vid hennes sida.
+Han bar tv�rsittande, uppviken hatt och gr� kappa -- Edm�e k�nde honom
+strax, s� snart hon fick �ga p� honom. Det var F�rste Konsuln sj�lv.
+
+Han red t�tt upp till henne och h�ll stilla p� h�sten. Ett �gonblick
+talade ingen av dem -- de andades b�gge h�ftigt efter den hetsiga
+ritten. Han b�jde sig ned och klappade mekaniskt h�sten p� halsen.
+
+S� h�jde han huvudet med en stolt, vredgat f�rebr�ende blick:
+
+-- Ni vill allts� icke h�ra mig, icke ens se mig, Mademoiselle de La
+Feuillade?
+
+Edm�e teg. Om det g�llt hennes liv, kunde hon ej f�tt fram ett ord.
+
+-- Ingen utom min stallm�stare vet, att jag �r h�r, jag har blott en
+knapp halvtimme p� mig, innan jag m�ste h�rifr�n. Natten och de tidiga
+morgontimmarna har jag f�r er skull stulit fr�n mitt arbete och min
+vila. Jag s�nder er bud, att jag i all h�viskhet och respekt ett
+�gonblick -- eftersom tillf�lle erbjuder sig -- �nskar att tala med er.
+Och ni -- ni; -- han h�gg i raseri ridsp�et genom luften, s� att det
+ven, och hennes h�st gjorde skr�md ett hopp till sidan.
+
+Av floden, som h�r gjorde en kr�kning, voro de inst�ngda p� tv� h�ll.
+P� andra sidan floden var skog. Bakom dem sluttade �ngen starkt upp�t,
+s� att den fullkomligt dolde dem fr�n landsv�gen.
+
+Edm�e satt styv och stilla p� sin h�st; hon ryckte icke en g�ng till, d�
+ridsp�et vinande skar genom luften, s� t�tt intill hennes huvud, att det
+rev med sig en av de stora plymerna i hennes hatt. Han kastade sig av
+h�sten och kom fram till henne.
+
+-- Varf�r talar ni icke? Varf�r bev�rdigar ni mig icke med ett ord?
+Varf�r har ni ej svarat mig p� mina brev, Mademoiselle de La Feuillade?
+
+Han stod vid hennes kn�n med handen st�dd mot h�stens rygg och s�g
+hotande p� henne. Hon satt blek och stilla i sadeln -- h�grest, men med
+s�nkta �gon.
+
+-- Eller inbillar ni er kanske -- hans ton var nu ironisk -- att jag har
+kommit f�r att be er om urs�kt f�r min dristighet att �lska er, eller
+st� till svars f�r er brudgum? Om ni har f�rst�tt mig, om ni �r v�rd en
+mans manliga k�rlek, s� vet ni, att mellan oss kan icke vara tal om
+slikt. Ni �r fri, jag �r icke alltf�r starkt bunden -- ingen m� v�l
+inbilla sig, att jag har avsagt mig r�tten att t�vla med andra m�n om
+den kvinna, som framf�r alla behagar mig, som jag _�lskar_.
+
+L�ngsamt s�g hon upp. I samma �gonblick hade han -- med ett utrop --
+armarna om hennes liv och tryckte huvudet ned mot hennes kn�.
+
+-- General Bonaparte -- hon f�rs�kte tala str�ngt, hon f�rs�kte att
+v�rja sig.
+
+Han rev henne jublande av h�sten och h�ll henne ett �gonblick ut ifr�n
+sig med b�gge h�nderna om hennes midja. Stolt och �mt vilade hans
+h�rskareblick p� denna kvinna, som han, fr�n f�rsta �gonblick han m�tte
+henne, s� lidelsefullt och best�mt hade �tr�tt. Och i det hans �gon
+pl�tsligt fylldes av t�rar, mumlade han l�gt:
+
+-- Vad jag har _t�nkt_ p� dig!...
+
+Betagen, f�rvirrad l�t hon sig dragas in i hans famn. F�rst d� hon k�nde
+hans varma l�ppar mot sina, f�rs�kte hon f�rskr�ckt att bliva fri.
+
+Men han h�ll henne fast. Hans leende, obarmh�rtiga blick vilade
+str�lande p� henne.
+
+-- Man har sagt mig, att ditt br�llop med Louis de Ch�teauneuf redan var
+best�mt. Jag har kommit f�r att en g�ng f� ett �rligt svar -- �r det
+sant?
+
+Hon h�jde l�ngsamt, allvarligt �gonen upp till honom och skakade p�
+huvudet. --�Aldrig n�gonsin blir jag Louis de Ch�teauneufs hustru, sade
+hon enkelt.
+
+-- Varf�r? F�r det...? Han ville locka henne, tvinga henne att tillst�
+med ord.
+
+-- F�r det... -- hon s�nkte �nyo blicken. S� r�tade hon pl�tsligt p� sig
+och sakta, blygt, men tillika med en drottnings sj�lvmedvetna stolthet
+�ver att ge bort en kunglig g�va, lade hon b�gge armarna om hans hals
+och m�tte, djupt rodnande, men fast och modigt hans �gon.
+
+Han s�g p� henne med en l�ng, egendomlig, dr�jande blick, s� gjorde han
+sig sakta, men best�mt, fri f�r hennes l�tta famntag.
+
+-- Jag har redan varit h�r alltf�r l�nge. Myndigheterna och mitt f�lje
+f� ej v�nta p� mig i Gisors -- det skulle v�cka uppseende. Icke en minut
+l�ngre har jag tid att dr�ja. Men du �r _min_ -- icke sant, Edm�e? Han
+tog henne �ter i sina armar och s�g henne eldigt, befallande in i
+�gonen. Jag kunde fordra dig nu, och du ville svara...
+
+Hennes kvinnliga motst�ndslust, hennes flickaktiga koketteri vaknade
+pl�tsligt, och i det hon med ett l�gt, lyckligt skratt drog sig undan
+hans alltf�r segervissa arm, sade hon g�ckande, men med s�nkta �gon:
+
+-- Nej, nej, nej!
+
+Han sm�log �vermodigt.
+
+-- S��! -- N�r du kommer till Paris, skall jag fr�ga dig �nnu en g�ng --
+jag skall g�ra det strax, det f�rsta jag ser dig, utan sp�r av
+barmh�rtighet. Till dess... Du har givit mig _en_ kyss, nu tar jag tv�
+till. Du �r min, min, min.
+
+Han satt redan p� h�sten och b�jde sig �nnu en g�ng ned emot henne.
+
+-- Lova mig att icke lyssna till vad n�gon s�ger -- icke till r�d, icke
+till hotelser, icke till b�ner. T�nk, att _alla_ �ro dina fiender och
+mina. F�rtro dig till _ingen_.
+
+Hon sm�log blott stolt till svar, s�ker p� sig sj�lv.
+
+-- Och nu -- han m�tte henne med en l�ng, h�nryckt blick, d�r hon med
+den gr�na riddr�kten p� armen och den vitplymascherade Henri IV-hatten
+snett p� huvudet stod sm�leende, rodnande frisk i morgonens starka ljus.
+--�Akta dig att bli vackrare �n du��r!
+
+Hon skrattade; och smickrad, glad -- modig, nu d� han redan satt p�
+h�sten -- fann hon med sin slagf�rdiga franska tunga ord.
+
+-- Har F�rste Konsuln satt ett �maximum� ocks� f�r sk�nhet? Jag skall
+g�ra mitt b�sta f�r att �verskrida det.
+
+-- F�rste Konsuln f�r sin del har ingenting d�remot -- hans sk�lmska,
+dristiga blick jagade �ter blodet till hennes kinder -- tv�rtom! Men han
+vill att _andra_, till exempel Monsieur Louis de Ch�teauneuf, skall ha
+en smula f�rnuft och vilja kvar. Det kommer att beh�vas!
+
+Han lade sm�leende fingret p� l�pparna, och d�rp� -- i�det h�sten redan
+reste sig p� bakbenen -- f�rde han h�lsande handen till hattbr�ttet:
+
+-- Mademoiselle de La Feuillade -- vi ses snart igen i Paris!
+
+
+Man var nu ett gott stycke inne i Vend�miaire (�r IX) och �nnu var det
+icke tal om, att Mademoiselle de La Feuillade kunde t�nka p� att l�mna
+Belles-Rives. Madame de Ch�teauneuf hade n�mligen p� en k�rtur stj�lpt
+med vagnen och brutit sitt ben -- nu var hon visserligen p�
+b�ttringsv�gen, men l�karna avr�dde tills vidare all flyttning.
+
+Edm�e led av denna tvungna f�rsakelse; hon f�rt�rdes av l�ngtan efter
+att se F�rste Konsuln och av fruktan att han, d� hon ej kom till Paris,
+skulle vredgas p� henne, gl�mma henne, _vilja_ gl�mma henne. D� olyckan
+h�nde -- i�mitten av Thermidor -- och man f�rberedde henne p� att f�
+stanna hela h�sten p� landet, blev hon alldeles utom sig. Hon hade blott
+en tanke: att underr�tta honom om dr�jsm�let och orsaken d�rtill. Hon
+hade knappt skrivit ett brev i hela sitt liv f�rr, utom d� och d� ett
+par torra redog�relser till de gamla p� les Foug�res; nu stod hon
+pl�tsligt inf�r den, som hon tyckte, tvingande n�dv�ndigheten att skriva
+till _honom_. En halv natt anv�nde hon till att f�rfatta koncepter och
+f�rtvivla �ver sina stela, o�vade bokst�ver. Till slut skrev hon blott:
+
+    Belles-Rives 28 Thermidor �r VIII.
+
+  �Min faster �r sjuk. Jag �r tvungen att stanna h�r, trots det jag
+  hellre ville vara i Paris.
+
+    Edm�e-Louise de La Feuillade.�
+
+Detta lilla, lakoniska brev, naivt undertecknat med hela hennes
+aristokratiska namn, �verl�mnades �t Valentine, som var sl�kt till en
+postiljon p� Rouenv�gen, vilken efter m�nga omst�ndigheter lovade att
+bes�rja det i all hemlighet.
+
+Hon fick icke n�got svar. Och under denna tid av pl�gsam �ngest, d� hon
+var dag m�ste s�ga till sig sj�lv, att han -- den store och m�ktige --
+i�vrede f�r det hon ej h�rt honom, hade gl�mt eller _ville_ gl�mma
+henne, v�xte hennes unga k�rlek till en lidelse s� stark och v�ldsam,
+att hon k�nde, hur den mer och mer tog makten fr�n hennes f�rnuft och
+f�rintade all hennes motst�ndskraft.
+
+Mot slutet av Vend�miaire kom Louis, som annars f�r det mesta under
+denna tid uppeh�ll sig i Paris, d�r Talleyrand gav honom mycket att
+g�ra, p� ett kort bes�k till Belles-Rives. Edm�e hade l�ngtat mycket
+efter sin kusin -- s� kunde hon d� �tminstone f� h�ra _n�got_ nytt fr�n
+Tuilerierna.
+
+Det var en mild, stilla h�stafton strax efter middagen. Edm�e hade
+l�nge, insvept i sin schal, suttit lutad mot balustraden p� terrassen
+och sett mot v�gen, vilken m�nbelyst lik ett brett, bl�aktigt silverband
+slingrade sig genom de �ppna markerna. Nu skymtade hon �ntligen l�ngt
+borta en ryttare -- han kom n�rmare -- p� huvudets h�llning och p�
+resningen k�nde hon Louis de Ch�teauneufs alezan.
+
+Louis' och Edm�es umg�nge hade alltid varit _� l'anglaise_, det vill
+s�ga s�rdeles fritt och otvunget, icke alls s�dant, som det brukade vara
+i Frankrike mellan ett par unga personer, vilka �mnade gifta sig med
+varandra. Som barn hade de sj�lvmant kallat varandra f�r bror och
+syster, och d� sedermera Louis blivit uppfostrad i England, i�engelska
+seder och med stor sympati f�r engelskt samh�llsskick, och Edm�e icke
+alls blivit uppfostrad, eller r�ttare, som det kunde falla sig mitt
+bland upprorsskaror i ett land, som var i permanent bel�gringstillst�nd,
+hade deras umg�nge icke heller senare kommit att inordna sig under
+societetens konventionella regler. Trots gifterm�lsavtalet tr�ffade de
+varandra ofta allena och talade med varandra om allt -- till och med om
+k�rlek.
+
+Hon sprang nedf�r terrassen och m�tte honom vid ink�rsporten.
+
+Han blev glad och �verraskad att se henne d�r. Leende vinkade han till
+henne fr�n h�sten.
+
+-- Det �r en h�rlig afton, jag har knappt lust att sitta av, sade han
+och klappade djuret. Vi ha blivit s� v�l f�rpl�gade, �Monsieur� och jag,
+i��_Les trois fr�res_�.
+
+Edm�e fick en id� -- nu kunde hon f� tala allena med honom och kanske f�
+h�ra n�got nytt.
+
+-- L�t mig f� rida ett stycke med dig, Louis. Jag kan sitta p�
+sadelknappen, liksom hos Monsieur de Ch�tillon, n�r vi reste till Paris.
+H�r �r visst ingen, som t�nker p� att anm�rka p� det!
+
+Hon satte foten mot spetsen av hans st�vel och svingade sig raskt upp
+framf�r honom. I�trav satte han av in mellan buskarna p� de smala,
+n�stan �vervuxna stigarna, som en g�ng varit parken.
+
+Med ena armen h�ll han henne fast intill sig -- varm av ritten, k�nde
+han hennes svala, fina kind n�stan snudda vid sin, den milda, svalkande
+parfymen fr�n hennes i aftonluften kyliga kl�der. I�detta �gonblick
+tycktes hon honom s� n�ra -- hon var �ter den lilla �Edmette�, hans
+�syster� och barndomsbrud.
+
+-- Har du l�ngtat efter mig, Edm�e? viskade han l�gt och �mt ned emot
+henne.
+
+Hon h�ll �gonen nedslagna och s�g ej den varma, v�ntande blicken i hans
+m�rka �gon. Hon t�nkte p� en annan, n�r hon sanningsenligt svarade �ja�.
+
+-- Och du �r glad �ver att ha mig igen?
+
+-- O, ja, Louis! Du kan icke t�nka, vad h�r har varit ensamt.
+
+-- N�, s� ha vi d� haft buller och b�ng i Paris -- isynnerhet i min
+diplomatiska v�rld! Berthier �r rest till Madrid f�r att underhandla,
+Monsignor Spina �r kommen fr�n Rom f�r att underhandla, Duroc �r kommen
+tillbaka utan att ha underhandlat -- du kan tro, Bonaparte och
+Talleyrand ha varit rasande p� St. Julien och kejsaren. Nu ser det
+likv�l ut att bli till n�got, ty h�romdagen fingo vi d�
+vapenstillest�ndet f�rl�ngt. Med England och de neutrala makterna
+underhandla vi ocks�.
+
+-- Sluta upp, Louis! ropade Edm�e skrattande. Jag kan om�jligt finna
+reda i alla dessa underhandlingar. �r d�r annars n�got nytt?
+
+-- Ja, Gud bevars! Stort attentat mot F�rste Konsuln i operan...
+
+Ett �gonblick tyckte Edm�e, att hj�rtat stod helt stilla. Han k�nde, hur
+hon n�stan blev styv i hans armar. I�samma nu h�ll han in h�sten och
+ruskade henne kraftigt i skuldran.
+
+-- Edm�e, vad �r det i v�gen? -- Och d� han s�g hennes bleka ansikte,
+uttrycket kring mun och �gon, ropade han f�rtvivlad: Vad �r d� denne
+f�rbannade man f�r dig? Vad skall jag tro?
+
+-- L�t mig komma ned, Louis, viskade hon svagt, med n�stan tonl�s
+st�mma. Jag befinner mig icke v�l.
+
+-- Nej! -- han h�ll henne som i ett skruvst�d. --�Du slipper icke
+h�rifr�n, f�rr�n du svarat mig. �, denna aning, som jag tyckte var s�
+orimlig!
+
+-- �r han r�ddad? Lever han? Var barmh�rtig, s�g mig allt! tiggde hon i
+�ngest.
+
+Han s�g ett �gonblick allvarligt, sp�nt uppm�rksamt in i det bleka,
+f�rvridna ansiktet. --�Ja, svarade han l�ngsamt, han �r r�ddad. Det var
+s� gott som ingen fara.
+
+Edm�e suckade djupt. Han kunde m�rka, hur hon liksom r�tade ut sig efter
+den olidliga sp�nningen.
+
+-- S�g mig, Edm�e -- han s�g allvarligt p� henne -- vad vill du, att jag
+nu skall t�nka? S� som du uppf�r dig, blott man i f�rbindelse med en
+fara n�mner denna m�nniskas namn. Du, som annars icke vet, vad fruktan
+vill s�ga!
+
+Hon svarade icke -- hon kunde �nnu icke samla sina tankar. Hans blick
+m�rknade mer och mer, och han fortfor misst�nksamt, ironiskt:
+
+-- Det har aldrig f�rr fallit mig in -- men vore han icke s� ogalant som
+han �r, skulle man n�stan tro, att det vore av artighet mot Mademoiselle
+de La Feuillade, som han -- _just nu_ -- l�tit r�ja och hedra v�r gamla
+_Place Royale_. _Allt_ f�r betydelse efter den uppm�rksamhet, han visade
+dig i v�ras -- och d� du tiger, m�ste jag sj�lv leta mig till, vad det
+kan vara mellan dig och honom. Jag har alltid f�rr ansett det f�r en
+kr�nkning mot dig, blott att i mina tankar f�rbinda ditt oskyldiga,
+stolta namn med hans, men nu! -- Tro inte, att jag vilar, f�rr�n jag vet
+allt, tillade han hotande.
+
+Hon teg �nnu, men hans ord om Place Royale hade v�ckt hennes
+uppm�rksamhet. �, det var naturligtvis vanvett!... Men han hade dock ett
+�gonblick haft �tminstone hennes _namn_ i tankarna!
+
+-- Du behagar �nnu icke svara mig, Edm�e? -- Han b�jde sig �ver henne
+och s�g henne dystert, skarpt in i �gonen. Kom ih�g, det �r din blivande
+man, som talar till dig.
+
+-- Louis -- det var ett b�nfallande, n�stan gr�tf�rdigt drag om munnen,
+och hon str�ckte svagt avv�rjande ut h�nderna. --�T�nk icke mer p� dessa
+gamla historier. Vi passa icke f�r varandra, du och jag -- jag blir
+aldrig din hustru.
+
+-- Vad �r detta f�r prat, min kusin, sade han ot�ligt och skarpt. F�r
+det att du p� ett slags fantastiskt s�tt har f�rgapat dig i en karl, som
+du knappt har sett tv� g�nger i ditt liv, skulle vi bryta alla
+familje�verenskommelser, �del�gga v�r framtid och v�rt liv. Ja -- ty du
+_har_ ju blott sett honom n�gra f� g�nger?
+
+-- Det �r icke m�nga g�nger. L�t oss nu icke tala mer om detta, Louis!
+Men kom ih�g, vad jag har sagt dig.
+
+De hade b�gge stigit av h�sten och gingo nu l�ngsamt bredvid varandra
+fram emot slottet, han h�ll tygeln om armen.
+
+-- Detta �r icke rent spel. Du ger mig inga sk�l. Vad vill du, att jag
+skall tro?
+
+-- Intet. Vad du vill. Du vet mycket v�l, att jag aldrig har brytt mig
+det minsta om dig som brudgum.
+
+-- Du �r �tminstone �rlig i _vissa_ saker, sade han bittert.
+
+-- Du skulle bli f�rf�rligt olycklig med mig. --�Hon var nu helt lugn
+och ville blott tala ut med honom. --�Du kan ju aldrig t�la, att jag har
+en egen mening -- och det har jag alltid.
+
+-- Tills det kommer n�gon, som du �lskar, och helt f�rslavar den,
+svarade han missmodigt, med k�rlekens skarpsynthet.
+
+Hon skakade p� huvudet. --�Jag har alltid varit som en vild f�gel, sade
+de hemma p� les Foug�res. Din egen moder och alla v�ra v�nner i Paris
+s�ga detsamma var dag. Jag tror icke, att jag n�gonsin duger till att
+s�ttas i bur.
+
+-- Men om jag blott kunde begripa denna motvilja f�r att gifta dig med
+mig! Ty detta fantasteri kan d� om�jligt ensamt vara skuld d�ri. Du
+h�ller ju av mig?
+
+Hon skrattade uppsluppet. Sp�nningen och �ngesten hade pl�tsligt slagit
+om i �vermodig munterhet. Den vaknande kvinnan nj�t omedvetet av att se
+mannen vid sidan av sig pl�gas av svartsjuka, tigga om och pocka p�
+hennes �mhet.
+
+-- Jag _�lskar_ dig, Louis -- som en broder! Nej, bliv nu icke rasande.
+Kanske en g�ng, n�r vi bli gamla, och jag har gl�mt mina �sv�rmerier� --
+hon sm�log halvt spotskt, halvt vemodigt -- s� sl� vi �nd� v�ra p�sar
+ihop. Monsieur de Talleyrand har sagt, att jag blir en praktfull
+ambassadris!
+
+Hon r�tade p� sig och gjorde sk�lmskt en sirlig, graci�s nigning vid
+foten av trappan. --�Nu g�r jag upp och f�rbereder grevinnan. Stackars
+faster -- hon har h�rt h�sten trava hela tiden, och kan inte begripa,
+var du har blivit�av!
+
+Madame de Ch�teauneuf kunde icke f�rst�, varf�r Edm�e och Louis gjorde
+s� m�nga omst�ndigheter med detta en g�ng fastslagna gifterm�l. --�Det
+�r icke Louis' skull -- beklagade hon sig f�r kammarjungfrun, gamla
+Marie, som i allt �gde hennes f�rtroende. --�Han s�ger ingenting till
+mig, men det �r ju tydligt, att han tillber sj�lva marken, hon trampar
+p�. Men Edm�e... Om n�gon i dessa tider �r gammaldags uppfostrad, s�
+m�ste det vara hon! Knappt ett par m�nader har hon varit i Paris -- jag
+ser henne n�stan aldrig �ppna en bok, hennes v�ninnor har jag sj�lv valt
+-- och �nd�... Hon �r proppfull av alla dessa nya id�er om k�rlek i
+gifterm�l och om individens r�tt och frihet -- man skulle tro, att hon
+minst hade l�st �_La nouvelle Helo�se_�. Det �r som jag alltid har sagt:
+det tj�nar till intet, att f�rs�ka h�lla den nya tiden ute, att fly
+ifr�n den -- den tr�nger in till oss genom springorna i v�ggen. Hon
+suckade och skakade resignerat p� huvudet. Det var hennes stolthet, att
+hon aldrig kunnat f�rm�s att emigrera, att hon, som hon sade, �f�rst�tt
+revolutionen�, �nda fr�n den f�rsta dagen, d� hon i hertigens av Orl�ans
+salong h�rde Madame de Genlis orera om Rousseau.
+
+Hon hade s� stor respekt f�r sin son, att hon s�llan talade med honom om
+saker och ting, som hon med sin fina takt och moderliga instinkt anade,
+att han ej g�rna ville meddela sig om. Men sin brorsdotter bearbetade
+hon alltsomoftast.
+
+-- �, faster, brukade Edm�e svara, jag �r ju alltf�r ung, och jag har ju
+inte alls sett livet �nnu.
+
+-- Alltf�r ung! Du �r ju n�stan nitton �r -- tv� �r �ldre �n Laure
+Permon, som i n�sta m�nad gifter sig med general Junot. Alltf�r ung!
+I�min ungdom var man n�stan gammal mamsell, n�r man ej var gift vid
+tjugu��r.
+
+-- Men Louis, tant -- Louis �r ju inte heller s� angel�gen, svarade hon
+listigt. Han har v�l inte bett dig p�skynda saken -- eller hur?
+
+Madame de Ch�teauneuf skakade p� huvudet. --�Gud vet, sade hon, jag
+f�rst�r mig icke p� Louis. Han har icke �gonen ifr�n dig, n�r ni �ro
+tillsammans, och till mig s�ger han icke ett ord. Det �r nu alla dessa
+nya id�er -- varenda flicka �r en Julie, varenda kavaljer en St. Preux!
+I�min ungdom var k�rleken praktisk -- den handlade, nu dr�mmer den och
+filosoferar. Gud bevars, jag �r sj�lv s� modern -- jag f�rst�r det s�
+utm�rkt. Men i det _dagliga livet!_... Ser du d� icke, att Louis �lskar
+dig? Han �r blott f�r fink�nslig, han vill icke l�gga n�got band p� din
+frihet, icke tvinga dina k�nslor.
+
+Edm�e gick sm�leende fram och lade sig p� kn� f�r den gamla damen.
+--�Var nu s�t, k�raste faster, och tala icke mer om detta. I�vinter vill
+jag vara ung, jag vill vara i Paris -- jag vill dansa. Vem vet --
+Monsieur de Talleyrand kan f� i sinnet att skicka Louis till Petersburg
+eller Konstantinopel i morgon. Tror n�gon, att jag vill f�lja med dit!
+
+Edm�e var glad och i str�lande hum�r. Hon visste nu, att de snart skulle
+resa till Paris, de hade lovat att komma till Mademoiselle de Permons
+br�llop f�rst i november. Hon gifte sig med F�rste Konsulns vapenbroder
+och ungdomsv�n, kommendanten i Paris, general Junot, och Laurette hade
+skrivit, att hela familjen Bonaparte hade lovat att komma p� br�llopet.
+�, det var en f�rtrollande �ngest bara i den tanken att se honom igen!
+Var han vred? Hade han helt gl�mt henne? � nej! Nu, n�r hon visste, att
+hon skulle �terse honom, f�rsvunno alla farh�gor som sn� f�r solen.
+
+En av de sista dagarna av deras vistelse p� Belles-Rives fick Edm�e
+genom tj�nstfolket fatt p� Fontanes flygskrift, f�rfattad i anledning av
+Ceracchis attentat den 18 Vend�miaire: �J�mf�relse mellan C�sar,
+Cromwell, Monk och Bonaparte�. Med stigande intresse l�ste hon de
+cirklat logiska, retoriskt avrundade fraserna, som alltf�r ostentativt
+s�kte bevisa, att F�rste Konsuln var n�dv�ndig f�r Frankrike, f�r
+statens best�ende, att han, och _blott_ han, vore v�rdig att b�ra kronan
+-- landets framtid fordrade, att han skapade en dynasti. F�r _henne_
+voro de bevisgrunder, som brukades, fullkomligt tillfyllestg�rande, och
+v�l f�rberedd, som hon var, beh�vdes icke mer f�r att fullst�ndigt och
+f�r alltid utpl�na hennes tro p� Bourbonernas sak. Hon tyckte, att det
+var s� solklart, att han, som med sina fabelaktiga segrar grundlagt ett
+helt nytt Frankrike innanf�r och utanf�r det gamlas gr�nser -- att han,
+och han ensam, vore ber�ttigad till landets f�rsta hedersplats, att i
+sin person representera nationen. Med f�rv�ning och vemod t�nkte hon p�,
+hur m�nga tappra chouaner, som givit sitt liv f�r kungens sak. Hur var
+det m�jligt, att de -- _m�n_ -- kunde vara s� f�rblindade?
+
+
+
+
+IX.
+
+  �Le diamant seul doit parer
+  Des attraits que blesse la laine.�
+
+    Mot sur les modes du Directoire.
+
+  L'Empereur d�sire en concevant; sa pens�e devient
+  une passion en naissant.
+
+    _L'Abb� de Pradt._
+
+
+Gammalmodiga karosser och l�tta, moderna kabrioletter h�llo i k� utanf�r
+Madame Permons lilla h�tel i Chauss�e d'Antin. P� trappan, f�r
+tillf�llet s� prydd med levande v�xter, att den bildade en l�vrik all�
+upp till vestibulen, som i stil d�rmed f�rest�llde en bers� -- b�gge
+upplysta av en massa kul�rta lyktor i nationalf�rgerna -- var en j�mn,
+oavbruten tillstr�mning av civila och milit�ra kavaljerer samt unga
+�_merveilleuses_�, som, innan de gingo upp, kastade schalar och
+palatiner till tj�narna och d�rp�, barhalsade, bararmade, i�antika
+frisyrer och muslinsdraperier, skrattande och pratande skyndade upp i
+balsalen. _D�r_ kom Madame Permon dem till m�tes -- st�tlig i sin
+grekiska tunika och vita strutsfj�derstoque �ver de �nnu ramsvarta
+lockarna. P� var sin sida om henne h�lsade general Junot och Madame
+Junot p� g�sterna.
+
+Mademoiselle de La Feuillade kom n�got sent. Madame de Ch�teauneuf hade
+pl�tsligt blivit illam�ende, och i sista �gonblicket hade bud s�nts till
+Madame de Caseaux, som bodde ej l�ngt d�rifr�n i h�tel de P�rigord, _Rue
+de l'Universit�_, att h�mta Edm�e och taga henne under sina vingars
+skugga. Louis for dit allena i sin wiski -- det ans�gs icke passande i
+Faubourg St. Germain, att han �tf�ljde sin kusin.
+
+N�r de kommo, var Madame Permons icke stora v�ning s� gott som
+fullpackad, och dansen hade redan begynt. Inne i stora salongen sutto
+hedersg�sterna: Madame Bonaparte, Madame L�titia Bonaparte och hennes
+d�ttrar j�mte flera damer av den gamla h�garistokratien, som icke
+riktigt visste, vad min de skulle h�lla gentemot �_la famille
+consulaire_�, som den nu b�rjade kallas. Edm�e hade aldrig f�rut sett
+F�rste Konsulns familj. Med en rodnad s� pl�gsamt djup, att den n�stan
+var i �gonen fallande, blev hon av v�rdinnan f�rest�lld f�r hans hustru
+och moder samt f�r hans sv�gerska, Madame Joseph -- systrarna voro redan
+upptagna av dansen. Hon fann Madame Bonaparte f�rtjusande: graci�s och
+�lskv�rd; och n�r hon, s� fort som m�jligt, drog sig tillbaka fr�n
+hennes n�rhet, var det med en k�nsla av s� pl�gsamt missmod, av s�
+h�ftig och hoppl�s f�rtvivlan, att hon m�ste bita sig i l�pparna och
+g�ra det yttersta v�ld p� sig f�r att icke brista i gr�t.
+
+Madame Leclerc och Madame Bacciocchi voro uppe p� golvet och dansade --
+Madame Murat -- som var i h�g grossess, hade ej kunnat komma med. D�r
+var en ofantlig tr�ngsel av herrar omkring Madame Leclerc, hon var givet
+balens drottning. Hennes toalett v�ckte sensation bland damerna och
+entusiasm hos herrarna. Hon hade h�ret kammat _� la grecque_, med tv�
+bandeletter av ett slags dyrbart, tunt p�lsverk, �vers�llat med
+tigerfl�ckar, prydda med vindruvsklasar i guld -- det var en trogen
+kopia efter en antik kam� f�rest�llande en backant. Kl�nningen var av
+s�llsynt fint indiskt muslin, nedtill broderad med ett flera tum brett
+guldbroderi i form av en vinl�vsranka. En tunika av renaste grekiska
+fason var draperad �ver br�stet -- broderad i kanten med vinl�v och p�
+skuldrorna sammanh�ftad med tv� dyrbara kam�er. B�ltet, som gick t�tt
+under br�stet, var av gammalt guld med ett sp�nne, bildat av en
+of�rliknelig graverad sten. Hennes vita, formfull�ndade armar och h�nder
+voro utan handskar, blott prydda med flera armband i guld och kam�er.
+Hennes ansikte liknade broderns -- precis samma f�rf�riska leende i
+�gonen och omkring l�pparna -- blott var hon som kvinna mycket vackrare
+�n han som man.
+
+Elisa Bacciocchis toalett v�ckte ocks� uppseende, men blev mindre
+beundrad �n systerns. Omkring huvudet bar hon virad en muslinssl�ja,
+brocherad i guld och broderad med silke i alla f�rger, och ovanp� den en
+gyllene lagerkrans � la Petrarca. En l�ng tunika �ver en halvl�ng
+sl�pkjol, inga �rmar, och p� skuldrorna en enorm, fladdrande, tunn
+schal, som liknade en sl�ja eller en mantel, full�ndade dr�kten.
+
+-- Det �r en symbolisk toalett, f�rklarade Albert Permon, Laures broder,
+sm�leende f�r Edm�e, d� de togo plats i kontradansen helt n�ra F�rste
+Konsulns systrar. Det �r hennes dr�m, att man genom den d�r kostymen
+skall kunna skymta hennes litter�ra intressen.
+
+S� snart hon kunde, drog sig Edm�e ur dansen. Hon k�nde sig n�stan sjuk
+av sp�nningen att v�nta p� honom -- hon visste, att han _s�kert_ hade
+lovat att komma -- och utsikten att m�ta honom i denna omgivning, betog
+henne allt hennes mod. Tusen g�nger �ngrade hon sin svaghet att n�gonsin
+ha kommit hit, och hade det icke varit f�r Louis' skull, vars �gon icke
+veko ifr�n henne, hade hon f�r l�nge sedan under ett eller annat
+svepsk�l f�rs�kt smyga sig bort fr�n alltsammans.
+
+Laure Junot gick omkring till sina v�ninnor och beklagade sig -- hennes
+mor fordrade best�mt, att hon skulle f�lja aristokratiens traditioner
+och som brud dansa �drottningens menuett�. I�flera veckor hade sj�lva
+Gardel in�vat den med henne, hon visste, att hon dansade den som en
+�lva, men -- det var s� �genant�! Ett �gonblick hoppades hon att slippa:
+Monsieur de Tr�nis, som hade lovat att vara hennes kavaljer, stod icke
+till att finna; d� upps�kte hennes mor Monsieur Lafitte, den ende, som
+kunde rivalisera med �salongernas Vestris� och som nu var f�rtjust �ver
+tillf�llet att sl� honom ur br�det. Nu fanns det ingen utv�g f�r
+Laurette -- hon m�ste till det! G�sterna drogo sig tillbaka l�ngs
+v�ggarna och Albert de Permon gav musiken tecken att spela upp
+�drottningens menuett�.
+
+Edm�e satt allena l�ngst borta i fonden av salen -- ett stycke ifr�n de
+�vriga. Med det bleka huvudet p� sned, tillbakalutat mot den gamla,
+h�gryggade Louis XIII-stolen, som egentligen lika litet passade till det
+�vriga m�blemanget, som hon till det sorgl�sa s�llskapet, med armarna
+slappt h�ngande ned i sk�tet och h�nderna l�tt knutna om solfj�dern,
+satt hon d�r ensam mitt i ljusglansen fr�n lampetterna p� v�ggen. Den
+sn�vita kl�nningen utan b�rd eller broderi, blott sammanh�llen �ver
+skuldrorna av ett par stora juvelagraffer, f�ll i mjuka, djupa veck �nda
+ned till f�tterna, som knappt stucko fram under kjortelf�llen.
+
+Ingen sysselsatte sig f�r �gonblicket med henne. Louis de Ch�teauneuf,
+som annars vakade �ver henne med en broders och �lskares �ga, var nu
+h�vligt upptagen av att h�ra p� den vackra Madame de Contades'
+avundsjuka besk�rmelser �ver Madame Leclercs toalett. Laure de Caseaux,
+som annars ocks� troget h�llit sig vid hennes sida, hade nyss blivit
+engagerad av den tillr�ttakomne Monsieur de Tr�nis, som l�t sitt d�liga
+hum�r �ver att ofrivilligt ha mankerat bruden taga avlopp i ironiska
+anm�rkningar �ver Monsieur Lafittes dans. Mademoiselle de Caseaux var
+djupt intresserad av hans sakk�nnedom.
+
+Mitt p� golvet, allena med sin kavaljer, dansade den unga Madame Junot,
+graci�s, charmant, som en liten fedrottning, sin obligatoriska menuett
+-- en svag, konventionell hyllningsg�rd �t Versaillerhovets skuggor! Hon
+h�ll �gonen nedslagna, och i det hon med ena handen lyfte kl�nningens
+sl�p, gav hon med en djup reverens tv� fingrar till sin kavaljer.
+
+I detta �gonblick -- klockan var v�l bortemot elva -- h�rde den tysta
+Edm�e tv�rt igenom musiken och sorlet i salen, bullret av h�starna, som
+eskorterade F�rste Konsulns vagn. Hon s�g Junot g�ra tecken till sin
+sv�ger. Efter ett par minuter slogos d�battangerna upp p� vid gavel,
+allas blickar v�ndes dit: F�rste Konsuln kom in mellan general Junot och
+Albert de Permon.
+
+Mademoiselle de La Feuillade blev sittande i stolen i samma st�llning
+som f�rr, trots det hon s�g, att de flesta av damerna reste sig. Det
+blev n�stan svart f�r hennes �gon, och omedvetet tryckte hon handen mot
+hj�rtat. Hon visste ju, att han skulle komma -- hela aftonen hade hon
+icke t�nkt p� annat -- men �nd�, nu, n�r hon _s�g_ honom...
+
+Han gick raskt genom rummet fram till Madame Permon, som kom honom till
+m�tes.
+
+-- K�ra signora Panoria -- han tog b�gge hennes h�nder och f�rde dem
+till sina l�ppar med denna �verstr�mmande, litet s�kta, italienska
+v�nlighet, han ibland _ville_ visa. --�Ni ser, jag kom trots allt!
+
+-- Ingen kan vara s� v�lkommen, general...
+
+-- Och nu har jag dock kommit f�r sent f�r att se Laurette dansa! Man
+har sagt mig, Madame, att er dotter dansar som Mademoiselle Chameroi.
+Min Gud, vad tiden g�r! Jag tycker det var som i g�r jag bar henne p�
+mina armar.
+
+-- Det �r l�nge sedan, general -- Madame Permon sm�log. --�Ni har under
+mellantiden tecknat om Europas karta.
+
+Bonaparte h�rde henne icke, han s�g sig ivrigt omkring i rummet. D�r
+satt Jos�phine p� sin hedersplats vid kaminen, indolent, sm�leende under
+sina rosengirlander, draperad i en guldbroderad indisk silkesschal. Han
+nickade f�rstr�tt, och hans blick fl�g vidare -- liksom s�kande.
+Pl�tsligt klarnade hans ansikte upp -- han sm�log, detta ljusa, �mma
+leende, som blott han �gde, och s�nkte �gonen.
+
+Han avbr�t litet tv�rt samtalet med v�rdinnan och tog general Junots
+arm.
+
+-- L�t oss titta litet p� marknaden! viskade han gl�ttigt. Vita halsar,
+juveler och musliner...
+
+Han drog honom med sig genom salen bort�t det h�rn, d�r Mademoiselle de
+La Feuillade satt.
+
+Ett �gonblick t�nkte hon p� att springa upp och blanda sig med det
+�vriga s�llskapet -- det var s� om�jligt, tyckte hon, att tala med honom
+h�r, bland alla dessa fr�mmande m�nniskor, efter det samtal, de sist
+hade haft med varandra, efter det brev, hon hade skrivit i sommar och
+icke f�tt n�got svar p�. Men hon blev sittande. Hennes knutna hand l�g
+or�rlig under hj�rtat, och hennes blick -- vid�ppen, tjusad, som en
+f�ngen f�gels -- h�ngde vid Bonapartes ansikte. Ingen gav akt p� henne;
+man var redan s� van vid, att F�rste Konsuln f�ngslade allas blickar,
+n�r han visade sig.
+
+Han styrde l�ngsamt men best�mt kursen fram emot henne; allt emellan�t
+stannade han och sade ett ord till n�gon, som han k�nde. Nu var han helt
+framme vid hennes stol.
+
+-- Mademoiselle de La Feuillade -- han b�jde sig fram emot henne, och
+hon k�nde hans egendomliga, lysande blick helt in i sj�len. Ingen kunde
+se hans ansikte, utom hon och general Junot, som �nnu var vid hans sida.
+--�Mademoiselle -- det gl�der mig att tr�ffa er igen.
+
+Hans blick och ton gjorde f�r henne de banala, intets�gande orden till
+tusen de �mmaste f�rs�kringar om l�ngtan och om lycka. Hennes �ngest
+svann sp�rl�st bort i samma �gonblick hon blott h�rde hans r�st; hon
+sm�log, hennes blick vidgade sig och vilade i hans.
+
+Junot studsade. Han s�g ett �gonblick skarpt p� dem b�gge och drog
+ovillkorligt med en om�rklig, men energisk r�relse Bonaparte tillbaka.
+Han k�nde sin gamle kamrat fr�n deras f�rsta �ventyrliga ungdom i Paris,
+fr�n hans scener med Jos�phine i Italien och nu sist fr�n f�ltt�get i
+Egypten, fr�n aff�ren med Madame Four�s -- han visste, hur litet
+sj�lvbeh�rskning han hade, n�r det g�llde �lskog.
+
+-- F�r satan, t�nkte han pl�tsligt, om han nu, som den g�ngen i Kairo,
+mitt ibland dem allesammans...
+
+-- General, sade han hastigt. Jag tycker, att jag ser Madame Bonaparte
+g�ra tecken...
+
+F�rste Konsuln kastade huvudet tillbaka med en egendomlig, nerv�s
+r�relse, som ingen utom han hade, och sm�log ironiskt upp emot Junot: --
+Det �r bra, min gosse! G� du bort och h�r vad hon vill. Mademoiselle de
+La Feuillade, som jag l�nge l�ngtat att tr�ffa, �r nog s� god att under
+tiden ber�tta mig, vad hon vet av nytt fr�n Vend�e. Man har l�tit mig
+f�rst�, att hon har viktiga f�rbindelser d�r och kanske upplysningar att
+ge mig.
+
+Junot gick med en bugning. Han skakade p� huvudet f�r sig sj�lv.
+
+De omkringst�ende hade h�rt general Bonapartes sista, h�gt uttalade ord.
+Kretsen vidgade sig strax omkring honom och Edm�e.
+
+Han satte sig p� en l�g stol mitt f�r hennes och v�nde ryggen till
+salen. Han stack sin v�rja in mellan benen, satte armb�gen mot kn�et --
+utanp� uniformen hade han beh�llit sin gr� �verrock p� -- och st�dde
+huvudet i handen. Han sade icke ett ord, bara s�g p� henne.
+
+Pl�tsligt vaknade kvinnans sociala sj�lvbevarelsedrift hos Edm�e -- hon
+f�rstod, att de _m�ste_ tala. Och med ett halvt barnsligt bedjande,
+halvt konventionellt tvunget v�rldsdamsleende b�jde hon sig fram emot
+honom, under det hon i sin f�rl�genhet mumlade ord, som varken han eller
+hon sj�lv fann n�gon mening i. Men hon r�rde �tminstone l�pparna, hon
+_talade_.
+
+Han satt bara och s�g p� henne -- hur uttrycket v�xlade i detta ljuva,
+unga ansikte, hur blodet kom och gick under det vita skinnet --
+genomskinligt som sp�da rosenblad. Han hade sm�ningom ryckt henne s�
+n�ra, att han n�stan fysiskt kunde f�rnimma, hur v�ldsamt hennes hj�rta
+klappade under det tunna tyget.
+
+-- Edm�e, mumlade han, och pl�tsligt k�nde hon hans varma, fasta hand p�
+sin bara arm. I�samma �gonblick hade hon instinktm�ssigt skjutit stolen
+tillbaka och h�ftigt rest sig upp.
+
+Dansen slutade omkring dem. Fr�n den andra �ndan av salen m�tte hon
+Louis de Ch�teauneufs blick.
+
+-- General -- jag ber er, viskade hon hastigt. G�, s�g ingenting -- icke
+_h�r_! Man ser p� oss.
+
+Han reste sig upp. --�Ni har r�tt. Detta g�r icke. Jag m�ste se er hemma
+-- ensam.
+
+-- Om�jligt -- jag _kan_ inte. --�Hon s�g bedjande upp och s�nkte s�
+l�ngsamt �gonen, rodnande f�r hans blick.
+
+-- N� -- Ch�teauneuf kan jag tro! Honom skaffa vi v�l ur v�gen. Lova
+blott -- han talade s� l�gt och otydligt, att hon mera k�nde �n h�rde
+orden, att du _lyder_ mig.
+
+Hon gjorde en obest�md, avv�rjande r�relse, och med uppbjudande av all
+sin kraft gick hon raskt ett par steg fram i rummet. Hon m�rkte, att
+n�gon talade till henne, och hon svarade automatiskt; hon kunde sedan
+om�jligt p�minna sig vad det var f�r en m�nniska och vad de hade sagt.
+
+Senare p� aftonen talade F�rste Konsuln l�nge med Monsieur de
+Talleyrand. De �vriga g�sterna uppm�rksammade han f�ga och for -- efter
+sin vana -- tidigt hem.
+
+
+
+
+X.
+
+  �Qui ne sait que la seule victoire contre l'amour, c'est la fuite!�
+
+    _Mot de Napol�on._
+
+
+Edm�e och Louis hade ej talat med varandra om aftonen efter balen. Hon
+hade undg�tt honom, i�hans �gon hade hon redan sett, vad han t�nkte och
+vad han fruktade. Nu vid middagstid dagen efter, d� hon med sitt
+tapisseri satt inne i Madame de Ch�teauneufs kabinett och, s� gott hon
+kunde, gjorde reda f�r balen, tr�dde Louis pl�tsligt in. Han kom direkt
+utifr�n, det slog kyla fr�n hans kl�der. Hon v�gade icke se upp, d� han
+strax gick rakt fram till henne.
+
+-- Min mor, sade han med sin vanliga r�st -- blott Edm�e kunde h�ra, hur
+tvungen den l�t -- vill du till�ta mig att ett par �gonblick tala allena
+med min kusin. Jag har en stor nyhet att meddela henne.
+
+Madame de Ch�teauneuf reste sig upp och vinkade p� gamla Marie, som
+alltid satt inne i rummet hos henne. St�dd mot pigans skuldra gick hon
+l�ngsamt, haltande ut. Hon gjorde ingen inv�ndning -- ocks� hennes
+moders�ra hade uppt�ckt den egendomliga klangen i Louis' r�st, och n�r
+hon s�g upp p� honom, blev hon f�rf�rad �ver den stela blekheten i hans
+ansikte.
+
+Louis gick sj�lv bort och l�ste d�rren efter henne. Han gick ett par
+slag �ver golvet utan att tala -- Edm�e m�rkte, att han k�mpade f�r att
+beh�rska sig. Slutligen stannade han, satte sig vid bordet mittemot
+henne och b�rjade trumma med fingrarna p� skivan.
+
+-- Vet du av, att jag av utrikesministeriet blir skickad till London --
+f�r att hj�lpa Otto med min k�nnedom om engelska f�rh�llanden! -- Han
+skrattade h�gt och h�nfullt och slog den knutna handen h�rt mot bordet.
+--�Jag har order att l�mna Paris �nnu i dag -- Bonaparte har br�ttom!
+
+Edm�e b�jde sig djupt ned �ver tapisseriet och letade automatiskt bland
+silkesdockorna p� bordet. Hon hade en f�rnimmelse, som kunde hon kv�vas.
+
+Han reste sig halvt upp och grep v�ldsamt hennes h�nder tv�rs �ver
+bordet. Med sin br�nnande blick tvang han hennes att lyfta sig.
+
+-- Vet du om det? -- n�stan v�ste han henne in i ansiktet. --�Var det
+_det_ du talade med honom om i g�r?
+
+Hans otyglade raseri v�ckte Edm�es vrede. Med en kraftig r�relse slet
+hon sina h�nder ur hans och reste sig upp fr�n sin plats.
+
+-- G� din v�g, Louis! Du vet ju icke vad du s�ger.
+
+-- �, nu genomsk�dar jag allt -- alltsammans! -- Han sj�nk ned med
+h�nderna f�r �gonen, f�rtvivlad. --�Han har tr�ngt sig in till dig --
+vunnit dig, Gud vet genom vilka dj�vulskonster! Och nu -- nu �r det
+ingen, som st�r honom i v�gen, utom jag. Var har jag d� haft mina �gon,
+som intet har sett? Eller r�ttare: jag har icke _velat_ se det -- det
+f�rekom mig s� orimligt. Men i g�r p� balen!... Hade jag ej varit den
+v�rldsman, som man nu en g�ng kuvat och uppfostrat mig till -- jag hade
+slagit honom i ansiktet, d�r han satt och stirrade p� dig med sina
+glupska �gon! -- Hans r�st slog �ver i ironi. --�Man m�ste tillst�, att
+vad den karlen vill, det vill han -- och nu vill han _dig_. Bort, bort
+med hennes beskyddare! General Bonaparte har redan en g�ng visat, att
+han vet, hur det skall g� till. Ah, hade jag blott gjort det -- det, som
+jag i natt i vanvett t�nkte p� och med avsky f�rkastade! Jag skulle
+tr�ngt mig in till dig -- han gick helt n�ra intill henne och grep henne
+h�rt om armen, medan han viskade orden in i hennes ansikte -- jag skulle
+ha tagit dig med v�ld, tvungit dig att tillh�ra mig. Och sedan -- jag
+k�nner dig -- hade du aldrig v�gat att visa ditt ansikte f�r denne
+f�rbannade man. Du �r min brud, vi skulle ha p�skyndat br�llopet, rest
+ur landet -- och n�r _mitt_ barn f�ddes, skulle du �lska mig. Varf�r
+gjorde jag det icke? -- Han st�tte henne v�ldsamt ifr�n sig och v�nde
+sig bort med handen f�r �gonen. --�Jag visste icke d�, att man blott gav
+mig en natt att handla. Hade jag vetat, vad jag _nu_ vet -- jag skulle
+ej bet�nkt mig! Man uppfostrar oss till gentlem�n -- hans r�st steg i
+styrka -- till fink�nslig respekt f�r andras heder, egendom och frihet
+-- och s�! Mitt f�r v�ra �gon kommer den dristige, den fr�cke och
+samvetsl�se och fr�nr�var oss makten �ver v�rt eget land, kvinnorna,
+�ran. Och med r�tta h�nskrattar man �t oss, Frankrikes gamla, stolta
+adel, som t�l allt detta, icke r�r en hand f�r att f�rsvara oss!
+
+Edm�e stod stilla. Hon s�nkte icke huvudet, men hon h�ll �gonen or�rligt
+nedslagna.
+
+-- Men jag reser icke, h�r du -- icke utan dig. Vad bryr jag mig om
+karri�r, om f�dernesland, n�r jag skall k�pa det med denna exempell�sa
+skam! Skall jag, greve av Ch�teauneuf, som en hund krypa f�r denne
+korsikanare och frivilligt l�mna honom min �ra att trampa under
+f�tterna! F�rsm�delsen �r f�r stor, f�r uppenbar -- ingen man i
+kristenheten kan t�la den. De m� g�ra, vad de vilja emot mig -- jag
+stannar, och jag skall veta att beskydda min bruds heder, ifall -- hans
+st�mma var full av spotskt h�n -- ifall hon �nnu _har_ n�gon!
+
+Edm�e r�tade p� sig. Hon stod stilla, med h�grest huvud, hennes l�ppar
+kr�kte sig stolt, och de stora �gonen flammade i o�terh�llen vrede.
+
+-- Bliv kvar, om du vill! Krossa din framtid, din mors f�rhoppningar,
+det r�r mig icke. Men _det_ skall du veta -- hon gick ett steg emot
+honom, och i superbt �vermod kastade hon huvudet tillbaka och lade de
+bara, starka armarna i kors under br�stet -- att varken du eller n�gon
+annan kan h�lla mig borta fr�n honom. St�nger du in mig, kryper jag ut
+genom ett r�tth�l.
+
+-- S� l�ngt har det allts� g�tt med dig! S� talar allts� Edm�e de La
+Feuillade -- en Bonapartes frilla!
+
+Hon m�tte stolt hans �gon utan att blinka. --�Spar dina skymfande ord,
+Louis -- jag �r icke det du menar.
+
+-- Men du _blir_ det -- i�dag, i natt, i�morgon! ropade han utom sig.
+
+Hennes l�ppar darrade svagt, men hon s�nkte icke blicken, n�r hon
+svarade:
+
+-- Hans vilja �r min.
+
+Med ett tjut, som hos ett s�rat djur, f�ll Louis de Ch�teauneuf, med
+huvudet i h�nderna, ned mot bordskivan. I�raseri sprang han upp och
+sparkade till stolen, s� att den f�ll i golvet.
+
+-- Jag befaller dig att f�lja mig, Mademoiselle min kusin. Kan du �nnu
+r�ddas, s� _skall_ du r�ddas -- med eller mot din vilja.
+
+-- H�r, vad jag nu s�ger, Louis. --�Hon tr�dde fram till honom och lade
+kraftigt, med myndighet, sin hand p� hans skuldra. --�Du talar icke med
+ett barn. _Mot_ min vilja f�r ingen mig bort. P� ett eller annat s�tt --
+och du har sj�lv sagt, att jag �r b�de listig och or�dd -- l�ter jag
+general Bonaparte veta, vad du har i sinnet mot mig. Du �r klok, du �r
+bet�nksam, Louis, och du vet, att du h�r s�tter hela din framtid p�
+spel. Du kan inse, att st�lld mot min vilja och mot honom och hans makt,
+f�rm�r du intet.
+
+Han blev st�ende stilla, med s�nkt huvud. Hon hade r�tt -- till och med
+nu, s� uppr�rd han var, kunde han inse det. Den generation, Louis
+tillh�rde, hade l�rt att _t�nka_ -- att resignera och att gr�ma sig. Han
+stod stilla -- pl�tsligt kastade han sig p� kn� framf�r henne och grep
+henne om b�gge armarna.
+
+-- Men om jag _ber_ dig, Edm�e -- om jag tigger dig i v�r sl�kts, i�din
+fars, i�min k�rleks namn... Ty jag �lskar dig -- tusen g�nger mer �n han
+�lskar jag dig. Jag k�nner dig, din natur �r min, du �r f�r mig den enda
+av alla kvinnor -- min syster, min brud, min �lskade. F�rst�r icke v�r
+framtid f�r en nyck av tyrannen -- f�lj mig, spara dig sj�lv f�r skam
+och �nger.
+
+Hon stod och s�g ned p� honom. Och p� en g�ng fylldes hennes �gon med
+t�rar -- hon kom till att gr�ta s� h�ftigt, att han f�rskr�ckt sprang
+upp och m�ste taga henne i sina armar, f�r att hon ej skulle falla.
+
+-- Edm�e, du vill? S�g, att du vill, viskade han f�rtvivlat, �mt.
+
+Hon kunde ej f� fram ett ord f�r snyftningar, men hon skakade p�
+huvudet, s� hoppl�st best�mt, att han strax suckande sl�ppte henne.
+
+-- T�nk efter, Edm�e, sade han tungt, lamt, i�det han halvt v�nde sig
+ifr�n henne, uttr�ttad till sj�l och kropp av den v�ldsamma sp�nning och
+alla de sinnesr�relser, han oavbrutet levat i alltsedan f�rra aftonen.
+T�nk efter �nnu en g�ng -- livet �r s� l�ngt och trist.
+
+Hon s�g upp fr�n stolen, d�r hon satt, och i det hon tog n�sduken fr�n
+de v�ta �gonen, svarade hon med sina sk�lvande barnal�ppar:
+
+-- D�den kan man alltid finna.
+
+Han suckade, tr�tt av denna orkesl�sa kamp mot en vilja, som han k�nde
+vara starkare �n hans. Ett �gonblick stod han stilla -- liksom tvekande
+-- s� v�nde han sig tv�rt om och gick ut ur rummet.
+
+Edm�e fick r�tt: n�r Louis riktigt hade t�nkt sig f�r, och han hade b�de
+klokhet, �regirighet och skarpsinne, tog han sitt parti och reste p� den
+av regeringen fastst�llda tiden. Genom att stanna riskerade han allt;
+hans st�llning som �terv�nd emigrant var alltf�r os�ker och farlig, den
+inbj�d till alla m�jliga godtyckligheter fr�n regeringens sida; gav han
+sig till att k�mpa mot diktatorn, visste han, att marken skulle vika
+under hans f�tter. Dessutom hade han icke hj�rta att krossa sin mors
+f�rhoppningar -- att med ett slag f�rst�ra hela det arbete, hon med
+o�ndligt t�lamod och under o�ndliga faror hade gjort f�r hans framtid
+alla dessa �r. Och han k�nde, att det fanns intet hopp -- Edm�e _ville_
+icke r�ddas! N�r denna tanke tr�ngde sig p� honom, var han frestad att
+hata henne f�r de kval, hon beredde honom, att unna henne det �de, som
+han fruktade skulle drabba henne -- i�bitter svartsjuka, vrede och trots
+uppgav han henne.
+
+Till sin moder sade han intet annat, �n att han av regeringen i
+diplomatiska angel�genheter of�rt�vat var beordrad att resa till
+England, och skulle begiva sig �stad redan samma afton. Han kunde nu,
+efter det hans f�rsta v�ldsamma uppbrusning hade lagt sig, icke inf�r en
+annan f� �ver sina l�ppar de beskyllningar, som han f�r ett par timmar
+sedan s� lidelsefullt slungat mot henne sj�lv. Han bad blott modern i
+allm�nna och sv�vande ordalag att �vaka �ver Edm�e�, och medan han sade
+dessa ord, tog han f�r f�rsta g�ngen med i ber�kning de stora materiella
+sv�righeter, som n�dv�ndigt m�ste st�lla sig i v�gen f�r F�rste Konsuln,
+och som Edm�e i sin oerfarenhet ej skulle kunna hj�lpa honom att
+undanr�ja. Men alla dessa tankar, allt detta grubbel, hans vanm�ktiga
+raseri, hans bittra hat, hans t�rande �ngest och �mkliga hopp pl�gade
+och s�nderslet honom till ingen nytta. Han _m�ste_ i alla fall resa.
+S� vida han ej f�r andra g�ngen ville f�rlora f�dernesland och socialt
+fotf�ste -- och det _ville_ han icke, han visste alltf�r v�l, vad det
+ville s�ga -- m�ste han resa, det fanns ej n�got alternativ.
+
+
+Hela huset kom p� benen i anledning av den pl�tsligt best�mda resan. Mor
+och son intogo betryckta och bedr�vade avskedsmiddagen allena. Edm�e
+skyllde p� tr�tthet och huvudv�rk efter balen -- hon ville ej se honom
+mer.
+
+Men d� hon p� aftonen h�rde resvagnen k�ra fram f�r den stora trappan,
+d� hon h�rde bullret av steg, som fr�n alla husets kanter skyndade mot
+vestibulen, d� hon till slut h�rde Louis' egen klangfulla, befallande
+r�st -- d� kunde hon ej stanna i sitt rum l�ngre. I�hast reste hon sig
+upp fr�n b�dden, d�r hon vaken vilat, och utan att t�nka p� sitt
+oordnade, f�rgr�tna utseende, �ppnade hon d�rren och ilade utf�r
+trapporna.
+
+Louis de Ch�teauneuf ryckte till, n�r han strax, �verst p� trappan, s�g
+hennes vita kl�nning; med en omedvetet spejande blick p� tj�nstfolket
+v�nde han sig raskt om. S� gick han beslutsamt emot henne och m�tte
+henne p� trappavsatsen.
+
+Ljuset fr�n vestibulen f�ll blott svagt dit upp, och de voro s� gott som
+allena. I�tj�narnas �syn kysste han halvt kn�b�jande den hand hon r�ckte
+honom.
+
+-- Louis, viskade hon med handen f�r �gonen, f�rl�t mig, gl�m mig!
+
+Han s�g upp, och i det dunkla ljuset m�ttes deras �gon. Aldrig gl�mde
+Edm�e hans stolta, sorgsna blick.
+
+-- _Kan_ jag v�l f�rl�ta? Med skam tvingas jag att fly och l�mna min �ra
+i sticket. Jag f�raktar mig sj�lv -- och dock, jag har intet val! Du har
+l�tit mig uppleva �gonblick, som �ro bittrare f�r en man �n d�den. S�g,
+att det �r hopp, att du _sj�lv_ vill k�mpa -- och jag stannar �nnu och
+trotsar allt. Denna fega, van�rande flykt fr�n all kamp �r v�rre �n
+n�got annat.
+
+Hon v�nde sig bort och drog sin hand ur hans. --�D�r _�r_ intet hopp,
+Louis, sade hon fast och stilla. Res med Gud.
+
+
+
+
+XI.
+
+  -- -- �J'allais �pouser une Fran�aise; j'aurais choisi
+  un des premiers noms de la monarchie, c'�tait m�me l�
+  ma premi�re pens�e, ma v�ritable inclination��--�--
+
+    _Napol�on_ (� S:te H�l�ne).
+
+  �L'amour doit �tre un plaisir, non pas un tourment�.
+
+    _Mot de Napol�on._
+
+
+Dagen efter Louis' avresa -- det var den 22 Brumaire -- kom den unga
+Madame Junot p� visit. Hon blev helt f�rf�rad, n�r hon s�g, hur el�ndig
+och blek Edm�e s�g�ut.
+
+-- Min Gud, Madame, sade hon till Madame de Ch�teauneuf, d�r kan man se,
+vad k�rlek �r! Monsieur Louis skulle allt vara f�rn�jd, om han s�ge
+henne.
+
+Madame de Ch�teauneuf log tvunget, Edm�e v�nde sig bort. Mer �n allt
+annat pl�gade det henne att m�ta Louis' moders forskande, bekymrade
+blick. Laurette fick pl�tsligt en god id�.
+
+-- Jag har en b�n, Madame -- hon b�jde sig fram p� sitt graci�sa,
+vinnande s�tt -- l�t Edm�e f� komma hem till mig ett par dagar och
+hj�lpa mig att arrangera en smula. Allting ser s� obarmh�rtigt _nytt_ ut
+d�rhemma, Edm�e har s� fin och s�ker smak. Jag skall nog uppmuntra
+henne, tillade hon saktare.
+
+-- Edm�e f�r g�ra, som hon vill, sade fastern litet kyligt. S� mycket
+kunde hon f�rst�, att det var n�got allvarligt i v�gen mellan Edm�e och
+Louis, och att det var Edm�es skull.
+
+-- Om faster till�ter -- b�rjade Edm�e. Hon s�g tacksamt p� Laurette.
+Bara att f� komma d�rifr�n var en l�ttnad.
+
+Allt blev �verenskommet, som de unga damerna �nskade det. Valentine fick
+genast order att packa in det n�dv�ndigaste, och n�r Madame Junot reste,
+f�rde hon Edm�e med hem i sin vagn.
+
+-- Blott till i �vermorgon, faster, sade hon n�stan gl�ttigt, n�r hon
+till avsked b�jde sig ned och kysste Madame de Ch�teauneuf p� b�gge
+kinderna. I�morgon skickar jag Valentine att h�ra, hur det �r med dig,
+eller jag kommer kanske sj�lv p� en kort visit -- t�nk att komma _hit_
+p� visit -- hon skrattade en smula tvunget. Och -- hon tvekade och
+talade med l�gre r�st -- skulle du f� n�got brev eller bud fr�n Louis,
+s� l�t mig veta det.
+
+-- Jag kan inte f�rst� det, Marie, suckade den stackars Madame de
+Ch�teauneuf, d� de b�da unga damerna voro utanf�r d�rren. Hon t�nker
+dock p� honom, och hon gr�ter f�r hans skull. Men det s�ger jag -- hon
+nickade sorgset, men med en viss sj�lvk�nsla -- Edm�e kunde ej tr�ffa
+m�nga, som till den grad liberalt respekterade hennes hemligheter, som
+jag g�r.
+
+
+Morgonen d�rp� -- s� tidigt, att man n�tt och j�mnt hunnit frukostera
+hos Junots -- �verraskades kommendanten �ver Paris av ett bes�k av
+F�rste Konsuln.
+
+Bonaparte var i utm�rkt hum�r. Han talade med Junot om vinterf�ltt�get
+mot �sterrike, vartill allt var f�rberett och i ordning nu. I�b�rjan av
+Frimaire skulle, ber�knade han, fientligheterna kunna �ppnas. Med sin
+v�rja tecknade han p� golvet strategiska utkast av de fem h�rarnas
+st�llning, och vilka operationer, han t�nkte sig, att Moreau skulle g�ra
+vid Isar.
+
+-- Vore det jag sj�lv, sade han, ginge jag annorlunda till v�ga, men
+Moreau och Brune f�rst� sig icke p� snabbhet. De �ro s�kra -- men satans
+f�rsiktiga! Det har jag ocks� baserat kampanjen�p�.
+
+Han teg litet, s� sade han med ett leende, som Junot icke begrep.
+--�Nej, i�vinter har jag icke tid att vara med! -- Han reste sig upp och
+tillade allvarligare:
+
+-- Man riskerar, att intrigerna fr�n Prairial b�rja igen. F�r
+�gonblicket �r det viktigare att h�lla Tuilerierna �n b�de Ulm och
+Mantua.
+
+-- Apropos Tuilerierna! Jag har ett �rende fr�n Madame Bonaparte till
+din hustru. �r hon uppstigen, den lilla Madame Loulou? F�rmodligen --
+han knep skrattande Junot i �rat -- n�r _du_ �r det.
+
+-- Min hustru �r i sin salong -- hon har bes�k av en v�ninna,
+Mademoiselle de La Feuillade. N�r Junot n�mnde Edm�es namn, kunde han ej
+l�ta bli att se r�tt skarpt p� F�rste Konsuln.
+
+Bonaparte f�r�ndrade icke en min. Han hade icke lust att ha n�gra
+f�rtrogna i sina intimaste aff�rer, och trots det han visste, att Junot
+-- som k�nde honom s� v�l -- av hans uppf�rande p� balen hade dragit
+vissa slutsatser, och att han, f�r �vrigt, i�_allt_ fullst�ndigt kunde
+lita p� denne ungdomsv�n, f�ll det honom dock icke in att inviga honom i
+denna sak. Han sade lugnt:
+
+-- S� mycket b�ttre! Mademoiselle de La Feuillade �r en dam, som jag
+_alltid_ har lust att tr�ffa -- hon �r f�rtjusande! Jag tror ocks�, att
+hon kan vara mig nyttig. Hon har st�tt i ber�ring med de flesta Vend�er
+och kan, utan att ens sj�lv ana det, ge mig viktiga upplysningar. Fouch�
+tror ju j�mt -- men det �r v�l hans onda samvete, som sl�r honom -- att
+faran skall komma fr�n _den_ kanten.
+
+Edm�e hade beh�vt hela sin sj�lvbeh�rskning f�r att l�tsa som ingenting,
+n�r hon h�rde, att F�rste Konsuln var inne hos general Junot. Laurette,
+som ocks� var en smula feberaktig i anledning av detta den store mannens
+f�rsta, of�rmodade bes�k i hennes hem, gav emellertid f�ga akt p� henne.
+Hon v�ntade vart �gonblick, att han skulle komma in och h�lsa p� henne,
+men d� tiden gick och han inte kom, blev hon misslynt.
+
+-- Jag tror, jag g�r min v�g, eftersom han inte behagar uppm�rksamma mig
+en smula. Kan du t�nka dig n�got s� oartigt? Han, som k�nt mig, sedan
+jag var s� h�g som s� -- hon visade med handen -- och umg�tts dagligen
+d�rhemma!
+
+Edm�e trodde icke, att general Bonaparte kunde vara underr�ttad om, att
+hon var p� bes�k hos Junots, och hon ville helst undg� att tr�ffa honom
+tillsammans med dessa fr�mmande m�nniskor. Hon svarade d�rf�r strax sin
+v�ninna:
+
+-- Ja, g� du bara, Laurette. Han har visst icke tid att g�ra visiter hos
+damer. Det �r naturligtvis blott f�r att tala om arm�en, som han har
+kommit till din man -- emellan�t beh�ver han ju �nd� en munfull frisk
+luft! Jag g�r in i ditt kabinett s� l�nge, min v�n -- du till�ter nog?
+Jag �r s� f�rf�rligt tr�tt och befinner mig icke riktigt v�l.
+
+Edm�e gick med ett sm�leende och en smekning till v�ninnan. Madame Junot
+blev sittande i salongen. Hon ville d� �tminstone �v�nta ut honom�.
+
+Hon beh�vde icke v�nta l�nge; strax d�rp� kom han in tillsammans med
+Junot. I�det han tr�dde in, s�g han sig ivrigt, liksom s�kande, om i
+rummet. Junot, som m�rkte hans r�relse, fr�gade, medan g�sten h�lsade p�
+v�rdinnan:
+
+-- Var har du gjort av Mademoiselle de La Feuillade, min v�n? General
+Bonaparte �nskade tala med henne.
+
+-- S� skall jag strax kalla p� henne. Hon bad nyss om lov att g� in i
+mitt kabinett och vila sig en smula. Hon �r icke riktigt rask sedan
+balen, den s�ta Edm�e. Hon gick mot kabinettsd�rren, Bonaparte sprang
+upp.
+
+-- Nej, nej, Madame -- st�r henne d� inte! L�t _mig_ g� in -- jag har
+blott ett par ord att s�ga henne. Ni till�ter v�l?
+
+Raskt, utan att h�ra p� vidare inv�ndningar, gick han in i kabinettet
+och drog -- liksom av tankl�shet -- d�rren igen efter sig. Junot och
+hans hustru s�go p� varandra.
+
+-- Du skall inte taga det s� noga med Bonaparte, sade Junot l�gt, litet
+f�rl�gen. Nu har han lust att tala med Mademoiselle de La Feuillade --
+Herregud! Och i f�lt ha vi andra man�r �n dem ni l�r i din mors salong.
+Du skall f�r resten icke s�ga n�got om detta, Laurette -- tillade han
+litet efter -- han skulle icke tycka om det.
+
+-- Gud vet, vad han �mnar s�ga henne! undrade Madame Junot litet
+ironiskt.
+
+-- Ja, Gud vet! svarade Junot oskyldigt, med �gonen mot taket.
+
+Mitt i det klara, kyliga vintersolskenet, som i en bred, sned strimma
+str�k in genom f�nstrets sm�, blyinfattade rutor, med bakgrund av en
+gammal, starkt f�rgylld gobelintapet, satt Edm�e p� den spensliga, efter
+antiken imiterade l�jb�nken. Hon bar en enkel, gr�brun sidendr�kt, �ppen
+i halsen och n�stan utan �rmar, vilken under br�stet sammanh�lls av ett
+smalt gyllene b�lte och d�runder i mjuka veck f�ll t�tt �t h�fterna. P�
+grund av huvudv�rken hade hon, strax hon kom in i rummet, helt l�st upp
+sitt rika, tunga h�r, som nu oordnat b�ljande f�ll ned �ver skuldrorna
+och ryggen. D� hon h�rde Bonapartes steg utanf�r d�rren -- hon _k�nde_
+dem -- reste hon sig hastigt upp fr�n sin vilande st�llning; och med ena
+handen st�dd mot b�nkens s�te, den andra upplyft f�r att f�ra undan
+h�ret -- huvudet fram�tb�jt mot den litet uppskjutna skuldran -- satt
+hon v�ntande, lyssnande. Han sk�t varsamt, men best�mt upp d�rren och
+tr�dde�in.
+
+Hon gjorde ingen r�relse. Hennes huvud s�nkte sig kanske blott en smula
+djupare, och fingrarna kl�mde om soffans kant. Den bleka, fina profilen
+med det i solskenet bronsgl�nsande h�ret, tecknade sig skarpt belyst mot
+dess bakgrund av gammalt guld. Hon liknade ett helgonportr�tt p� ett
+kyrkf�nster, n�r solen skiner.
+
+Bonaparte gick l�ngsamt fram emot henne. Mer �n n�got annat �lskade han
+hennes fria, furstliga sk�nhet, som tillf�llet nu p� ett s� �delt s�tt
+st�llde i relief. Betagen b�jde han sitt ena kn� mot golvet och f�rde
+den hand, hon nyss l�tit sjunka, till sina l�ppar.
+
+-- Edm�e, sade han l�gt, med lidelsefullt allvar, aldrig har jag s�
+l�nge friat till n�gon kvinna. I�m�nader har jag nu suckat f�r dig som
+en page f�r en drottning -- det �r en roll, som jag aldrig hade
+tilltrott mig sj�lv, och som blott illa passar mig. Nu _skall_ du h�ra
+mig.
+
+Hon s�g upp. Det var en varm, fuktig glans i hennes �gon, och de vackra
+l�pparna sk�lvde som ett barns, f�rdigt till gr�t. Med en f�rtjusande
+r�relse, blyg och �m, b�jde hon sig ned �ver honom och lade l�ngsamt,
+smekande, ett finger �ver hans l�ppar.
+
+Deras �gon m�ttes -- leende, v�ltaliga. Han reste sig hastigt upp och
+satte sig p� l�jb�nken vid hennes sida.
+
+-- Edm�e, viskade han hastigt och l�gt, i�det han grep b�gge hennes
+h�nder. Detta �r ju blott att spilla tid! Tiden �r s� kort -- i�morgon
+kan kriget begynna p� nytt, jag kan bli tvungen att l�mna Frankrike. Du
+vet, att jag �lskar dig, och jag vet, att du �lskar mig. Du �r stolt nog
+att icke en g�ng f�rs�ka att neka. Jag vet ocks�, att andra m�n kunna
+bjuda dig en b�ttre och �rofullare st�llning, �n jag f�r �gonblicket �r
+i st�nd till -- bunden som jag nu �r till h�nder och f�tter. --�Det fl�g
+en skugga �ver hans ansikte och han s�nkte huvudet djupare �ver hennes
+h�nder. --�Men hav blott t�lamod, l�t mig blott f� det v�rsta arbetet
+fr�n halsen, och l�t min st�llning f� tid att bli en smula mindre farlig
+och utsatt �n nu -- det _m�ste_ den, f�rst�r du, innan jag utan fara
+t�rs syssels�tta mig med mina egna husliga f�rh�llanden -- och jag lovar
+dig, att ingen kvinna i v�rlden skall bli s� hedrad, s� �rad som du.
+V�gar du? Du m�ste besluta dig _nu_ -- blint anf�rtro mig din framtid,
+jag svarar f�r den med min �ra och med mitt liv. Tvekar du, t�rs du inte
+_nu_ -- ja, s� m�ste vi g� var �t sitt h�ll f�r best�ndigt! Denna
+halvhet �r min natur alltf�r vidrig. I�flera m�nader har jag med ord och
+handling friat till dig, Edm�e -- nu eller aldrig m�ste du ge mig min
+l�n.
+
+Edm�e s�g upp -- hennes �gon voro n�stan svarta, g�tfulla i deras djupa,
+blida allvar.
+
+-- Och det �r er mening, att om jag i detta �gonblick s�ger �g�, s�
+skall ni g� och icke �lska mig mera?
+
+-- Du skall icke s�ga �g�, och jag skall heller icke g�, om du �n s�ger
+det tusen g�nger, brast han ut. Edm�e -- vad tj�nar detta till? Du vet,
+att om det hade varit mig m�jligt, s� hade jag f�r l�nge sedan uppgivit
+dig -- den g�ngen du icke skrev till mig efter Marengo, och den g�ngen
+du flydde f�r mig, d� jag kom till Paris. Men -- jag _kan_ icke undvara
+dig! Vad tj�nar det till att tala till dig s�, som jag nyss har talat?
+N�r en man s� h�ftigt och best�mt �tr�r en kvinna fr�n f�rsta �gonblick
+han ser henne, som jag dig, s�... Du _m�ste_ �lska mig, du kan icke
+annat, och jag _m�ste_ vinna dig.
+
+Hon reste sig upp och lade b�gge h�nderna p� hans skuldror -- n�r hon
+stod s�, var hon n�stan lika l�ng som han, och hennes �gon blickade rakt
+in i hans. --�Tag mig, viskade hon med l�g, men tydlig st�mma. Du skall
+veta: jag har ingen vilja, som icke �r din, ingen �nskan, som icke g�r
+till dig. Jag...
+
+Han tryckte henne s� h�ftigt intill sig, att ordet kv�vdes p� hennes
+l�ppar.
+
+-- En drottning �r du, viskade han h�nf�rd -- s� kallade jag dig i min
+sj�l f�rsta g�ngen jag s�g dig. Ingen kvinna �r som du! Utan l�ttsinne
+och utan �nger, ger du i sj�lvmedveten stolthet bort din gudomliga g�va.
+--�Han tog hennes huvud mellan sina h�nder och s�g henne eldigt,
+sj�laglad in i �gonen. --��, Edm�e, vad jag nu skall �lska dig! Du �r
+min ungdom, som jag tyckte livet hade bedragit mig p�, och nu har den
+kommit, just som jag �nskade den -- nu, d� min hj�rna �r full av planer,
+mina h�nder fulla av arbete, nu, d� jag ser min stj�rna stiga, och banan
+�ntligen b�rjar r�jas en smula framf�r mig.
+
+-- Men som jag har intrigerat och spionerat f�r att tr�ffa dig h�r i
+dag! Junot anar n�got. Nu g�r han nog som p� n�lar d�rute, och jag �r
+viss p�, att han finner p� de v�rsta r�varehistorier f�r att
+tillfredsst�lla sin lilla nyfikna hustru -- som f�r resten skall ha tack
+f�r sin id� att skaffa dig hit! H�danefter m�ste vi vara tv� om att
+intrigera, s� g�r det l�ttare! �, varf�r kan jag icke nu taga dig p�
+mina armar som du g�r och st�r, s�tta dig p� min h�st och rida med dig
+in p� Tuileriernas g�rd, och s�ga till fransm�nnen: D�r �r er
+skyddsgudinna, segerns madonna, er herres brud.
+
+De h�rde ett diskret buller vid d�rren. Edm�e drog sig hastigt ur hans
+armar och gick fram till f�nstret. --�Vad �r det? ropade F�rste Konsuln
+skarpt.
+
+Junot kom in -- det var h�gst motvilligt, p� sin hustrus uttryckliga
+�nskan. Han s�g n�got brydd ut och tittade os�kert fr�n sidan p� Edm�e,
+som v�nde ryggen till. Bonaparte s�g strax, att han antog, att hon hade
+avvisat honom; n�stan �gonblickligen tog han sina m�tt och steg f�r att
+l�ta honom bliva i denna tro.
+
+-- Mademoiselle de La Feuillade, sade han torrt, nekar h�rdnackat till
+all k�nnedom om chouanernas g�mst�llen, och vill icke p� villkor --
+trots Fouch� -- h�ra talas om n�gon sammansv�rjning. (Han visste nog,
+att Junot, som k�nde honom s� v�l och hade givit akt p� dem b�da p�
+balen, icke ett �gonblick trodde, att de verkligen hade talat om
+chouaner, men han sade detta, f�r att ge Edm�e litet tid att h�mta sig
+och n�got att h�lla sig till, n�r Madame Junot korsf�rh�rde henne.) Det
+kan naturligtvis icke falla mig in att misstro en s� stolt och f�rn�m
+fr�ken (�_une si haute et puissante dame_�), n�r hon sj�lv s�ger det.
+
+De sista orden sade han i ironisk, missn�jd ton. Edm�e spratt till och
+v�nde sig om -- hon m�tte hans str�lande, �mma, skalkaktiga blick, och
+f�rstod strax alltsammans.
+
+Han h�lsade flyktigt p� Madame Junot, d� han gick genom salongen. Han
+s�g p� henne, hur hon riktigt f�rt�rdes av orolig nyfikenhet, och nj�t
+pojkaktigt d�rav -- glad och segerstolt, som han k�nde sig. --�Er vackra
+v�ninna, Madame, sade han med v�l spelat missn�je, �r en h�gst
+karakt�rsfast ung dam. Ni m�ste �vertala henne att taga emot Madame
+Bonapartes och Hortenses inbjudning till frukosten i morgon. Jag �r
+r�dd, att hon �r s� ond p� mig, att hon icke vill h�ra mig.
+
+Junot var nu helt desorienterad. Han f�ljde F�rste Konsuln ut, medan
+Edm�e med bortv�nt huvud tyst gick genom rummet.
+
+
+
+
+XII.
+
+  Il �tait amoureux alors dans toute l'�tendue du mot,
+  dans toute la force de sa plus grande acception.
+
+    _Marmont_ (de Napol�on).
+
+
+Det var dagen d�rp� i Tuilerierna. Madame Bonaparte hade en av sina sm�
+ber�mda frukostar, d�r -- efter F�rste Konsulns uttryckliga �nskan --
+aldrig n�gon herre fick tilltr�de. S�llskapet var, innan man gick till
+bords, samlat inne i den stora mottagningssalongen -- denna stela,
+nymodigt m�blerade salong, i�jakaranda och gult siden, d�r alla den
+tidens unga damer med klappande hj�rtan f�rsta g�ngen hade nigit f�r
+Frankrikes nye suver�n.
+
+Madame Bonaparte sj�lv tronade mitt i den ena gula l�ngsoffan. Hon var i
+vit dr�kt med guldb�rder och -- artistiskt draperad �ver v�nstra
+skuldran -- den oundvikliga purpurschalen. Hon s�g redan icke mera bra
+ut vid dagsljus, i�dag hade hon till p� k�pet p�sar under de vackra
+�gonen, och hyn var gr�daskig. Ocks� bem�dade hon sig att s� mycket som
+m�jligt v�nda ryggen till f�nstren, d� hon p� sitt vanliga indolenta,
+men alltid �lskv�rda och intagande s�tt underh�ll sina unga g�ster. Allt
+emellan�t lyfte hon den lilla elfenbenssolfj�dern och gned d�rmed
+tankfullt sin kind eller sina l�ppar. Hennes �gon fingo d� ett f�rstr�tt
+och liksom missn�jt uttryck.
+
+Mademoiselle de La Feuillade hade nyss kommit, tillsammans med Madame
+Junot, som redan var hemmastadd i Tuilerierna, och de b�gge stodo nu i
+n�rheten av kaminen och talade med Eug�ne de Beauharnais. Han var �nnu
+helt ung -- knappt tjugu �r -- men manligt vacker, graci�s, elegant,
+sk�lmsk, galant mot damer. I�sitt s�tt p�minde han mera om det f�rra
+hovets grand-seigneurer �n om de nuvarande �_incroyables_�. Det p�stods
+ocks�, att han mycket liknade sin far, vicomten.
+
+F�r �gonblicket s�g han ut till att vara �ver �ronen f�rtjust b�de i den
+unga, kvicka Madame Junot, vilken, trots sina sjutton �r, behandlade
+honom som en grevinna Almaviva en Ch�rubin, och �nnu mera i Mademoiselle
+de La Feuillade. Hennes st�tliga, f�rn�ma prinsessesk�nhet, i�dag en
+smula skygg och kylig -- n�stan fientlig -- imponerade synbart p� honom.
+Hennes otadliga, litet styva elegans och n�got f�r�ldrade _grandes
+mani�res_ br�to sig verkningsfullt mot de �vriga damernas mera moderna
+och fria v�sen.
+
+De togo sig f�r resten pr�ktigt ut, de b�da, som de stodo d�r -- Edm�e
+de La Feuillade och Eug�ne de Beauharnais -- _han_ artigt b�jd fram emot
+henne med ett sk�lmskt, str�lande leende, _hon_ sm�rt och h�g, litet
+avvisande tillbakalutad mot den monumentala kaminen av gr�n egyptisk
+marmor, som s� vackert framh�vde hennes blonda h�r och vita skuldror.
+
+F�rste Konsuln kom in och h�lsade p� sina g�ster -- v�lvilligt, bryskt
+jovialt, som det var hans vana, n�r han var i riktigt gott hum�r. Det
+dr�jde en stund, innan han uppt�ckte gruppen vid kaminen -- pl�tsligt
+skiftade han f�rg och reste sig upp. --�Vad h�r �r varmt, sade han
+ot�ligt, omotiverat.
+
+Edm�e talade muntert med Monsieur de Beauharnais -- kanske litet
+forcerat, men icke i �gonen fallande; hon hade redan nu f�rv�rvat
+betydlig v�rldsvana, och n�dv�ndigheten hade l�rt henne
+sj�lvbeh�rskning. Denna stora, f�rtvivlade och v�gsamma k�rlek hade p�
+kort tid mognat henne till en erfaren och r�dsnar kvinna.
+
+Bonaparte stod och s�g p� dem; han rynkade �gonbrynen och sk�t
+underl�ppen ut. Edm�e l�tsade, som om hon icke m�rkte honom. Hennes
+leende profil, det litet tillbakakastade huvudet p� den fina, l�nga
+halsen avtecknade sig beundransv�rt mot den m�rka marmorn. Rodnaden p�
+hennes kind blev en smula djupare under hans blick, annars m�rktes
+intet.
+
+-- F�rbannad ras, t�nkte han halvt missn�jd, halvt beundrande. --�Hon
+har redan en hovdams sj�lvbeh�rskning. Det ligger i blodet.
+
+Han fick pl�tsligt en rasande lust att s�ga henne n�got h�rt,
+obehagligt, och gick fram emot henne med ett ironiskt leende. I�detta
+�gonblick v�nde hon en smula p� huvudet och s�g f�rstulet p� honom fr�n
+sidan. Det var i denna blick en s�dan �m, �vermodig skalkaktighet,
+en s�dan sprittande, str�lande gl�dje, att den fullst�ndigt avv�pnade
+honom.
+
+-- Madame Loulou -- han talade till Madame Junot, men hans blick smekte
+h�nryckt, leende Edm�e -- vad tror ni v�l er man skulle s�ga, om han nu
+s�ge er st� d�r och f�rvrida huvudet p� pojken? -- Han knep Eug�ne i
+�rat -- kanske litet h�rt och inte fullt s� v�nligt, som det s�g�ut.
+
+-- F�rebr� inte _mig_, general! Monsieur Eug�ne, ni m�ste verkligen
+f�rsvara mig. Som om icke jag blott stod h�r och agerade f�rkl�de f�r er
+och Mademoiselle de La Feuillade.
+
+-- Det �r allts� _ni_, Mademoiselle, som... Han v�nde sig om och s�g p�
+henne.
+
+-- Monsieur de Beauharnais g�r sin kur! Hon b�jde graci�st, mockant
+tackande, sitt huvud. --�General -- han f�rlorar sin tid!
+
+-- Min stackars Eug�ne! -- F�rste Konsuln skrattade. Han tog sans fa�on
+Edm�es arm och lade under sin, Madame Junot gick efter med Eug�ne.
+--�Och �nd� kan det icke nekas, att han �r en vacker gosse.
+
+-- _Ni_ �r vackrare, general! -- Det �r om�jligt att �terge den sk�lmska
+innerlighet, den �ppna, smickrande beundran hon lade i sin st�mma. Och
+med k�rlekens ljuva, tankl�sa dristighet tryckte hon ett �gonblick hans
+arm intill sitt runda, unga br�st. Han kunde k�nna hj�rtat klappa under
+det l�tta tyget.
+
+-- Edm�e, mumlade han, h�r du -- du _skall_... --�Hans st�mma kv�vdes i
+den b�lja av v�ldsam lidelse, som steg i honom.
+
+Hon var blott obetydligt mindre �n han. Ett �gonblick lutade hon
+blixtsnabbt sitt huvud intill hans -- hennes h�r och kind r�rde vid hans
+ansikte. Hon svarade intet.
+
+Madame Bonaparte var mycket v�nlig mot Edm�e. Hon ville ha henne bredvid
+sig vid bordet och talade n�stan oavbrutet med henne om Caulaincourts
+och Rastignacs och andra gemensamma bekanta fr�n Faubourg St. Germain.
+En g�ng f�rde hon samtalet �ver p� Louis de Ch�teauneuf, och l�t med
+leende diskretion f�rst�, att hon visste, att han var best�md till
+hennes brudgum. Edm�e svarade p� allt, sm�leende, s�ker, fullst�ndigt
+ober�rd. Hennes unga, berusande, v�ntansfulla lycka bar henne �ver alla
+annars m�jligen pinsamma intryck och gjorde henne helt och h�llet
+os�rbar.
+
+F�rste Konsuln satt emellan de tv� unga, nygifta fruarna -- Madame Junot
+och Madame Lannes. Han sk�mtade muntert med dem, ofta en smula
+n�rg�nget, och fick dem ett par g�nger till att rodna. Han var i ett
+briljant hum�r, och den hans fasta, lysande blick och ljusa, str�lande
+leende f�r �gonblicket tr�ffade, k�nde sig som genom ett trolleri strax
+f�rsatt i samma lyckliga, �vermodiga st�mning.
+
+Efter frukosten hade Madame Bonaparte st�llt om �mystifikationer� f�r
+att roa sina unga g�ster, och ehuru F�rste Konsuln, vad alla visste,
+i�regeln avskydde detta moderna n�je, stannade han likv�l kvar. Till
+slut kom d�r en bekant sp�kvinna, f�r effektens skull f�rkl�dd till
+zigenerska. Hon sp�dde flera av damerna och utbad sig d�rp�
+v�rdnadsfullt att f� se F�rste Konsulns hand. Efter att f�rst ha nekat,
+gav han p� allas b�ner med sig.
+
+-- Men jag har h�rt s�gas i Orienten, att n�r man l�ter sp� sig, skall
+man s�ka komma till att st�dja handen mot en kvinnas hj�rta, s� v�nder
+�det sig till det goda.
+
+-- Det har jag ocks� h�rt, inf�ll Eug�ne de Beauharnais. F�rmodligen
+skall det symboliskt antyda, att en kvinnas k�rlek g�r mannen s� stark,
+att han st�dd p� den kan besegra sitt �de.
+
+Medan Eug�ne talade, hade F�rste Konsuln v�nt sig om, och hans blick
+fl�g forskande �ver damernas lysande grupp.
+
+-- Mademoiselle de La Feuillade, sade han pl�tsligt, med en ton, som
+skulle vara sk�mtande. Ni, som �nnu �r fri och utan en svartsjuk �kta
+man -- vill ni l�na mig ert lilla hj�rta?
+
+Edm�e rodnade djupt -- hon v�gade icke lyfta �gonen fr�n golvet. Men
+stilla, behagfullt, med h�gburet huvud, tr�dde hon fram ur gruppen och
+st�llde sig vid F�rste Konsulns sida. Med b�gge h�nder tog hon den hand,
+han r�ckte henne, och lade den mot sitt hj�rta. Det slog stormmarsch;
+Bonaparte sm�log under de s�nkta �gonlocken och r�ckte zigenerskan sin
+andra hand.
+
+-- N�, Madame, se s�, om ni kan l�sa mitt �de. Det har f�r resten �nnu
+aldrig varit starkare �n min vilja, tillade han �vermodigt, med en blick
+p� Edm�e.
+
+Jos�phine hade blivit mycket blek. Hon sm�log tvunget, med t�tt
+sammanpressade l�ppar och fl�ktade sig med solfj�dern. Hortense st�dde
+sig mot moderns stol med ena armen om hennes hals. Men Eug�ne stod p�
+andra sidan om F�rste Konsuln och f�ljde intresserad sp�domen.
+
+-- Politiska f�ruts�gelser undanber jag mig, avbr�t Bonaparte hastigt
+sibyllan, d� hon s�g upp och skulle till att tala. Hon b�jde sig ned
+igen.
+
+-- Jag ser en l�ng livslinje, lycka, �ra, k�rlek...
+
+Han ryckte hastigt handen till sig. --�Tack! Nu vet jag allt, vad jag
+vill veta. Det �r bra, och det �r nog.
+
+Han v�nde sig till Mademoiselle de La Feuillade, som hade sl�ppt hans
+hand.
+
+-- Till�t mig att tacka er, Mademoiselle. Ert unga, oskyldiga hj�rtas
+slag har utan tvivel dr�pt det onda i mitt �de. Nu kan jag ju ha lov att
+se en str�lande framtid i m�te -- inte sant?
+
+Edm�e sm�log under hans menande blick och drog sig tillbaka med en l�tt
+reverens. --�Jag antar, herr general, parerade hon skickligt, att ni
+sj�lv avgjorde, vilken framtid ni kunde ha r�tt att se till m�tes, redan
+f�r ett �r sedan -- den 18 Brumaire.
+
+-- Bravo, Mademoiselle de La Feuillade! ropade Eug�ne de Beauharnais och
+klappade skrattande i h�nderna. --�Mannens kraft sp�r hans �de.
+
+F�rste Konsuln v�nde sig om och s�g ett �gonblick skarpt p� sin styvson.
+--�Jag har aldrig sett dig s� djupsinnig f�rr, lille Eug�ne. Det ser ut,
+som om Mademoiselle de La Feuillades esprit hade f�rm�ga att smitta.
+
+F�rste Konsuln v�nde sig om p� klacken och gick ut ur rummet.
+
+En stund d�refter, d� damerna toga avsked och beredde sig att g�, kom
+Bonaparte igen f�r ett par �gonblick. Han sk�mtade muntert och tryckte
+deras h�nder till farv�l. D� Mademoiselle de La Feuillade kom i vagnen,
+m�rkte Madame Junot, hur blek och anstr�ngd hon s�g ut. Hon skrattade:
+
+-- �, min v�n -- du �r icke van vid stora v�rlden �nnu! Hon r�tade p�
+sig med en sjutton�rig v�rldsdams hela �verl�gsenhet. --�Att en
+_frukost_ s� kan taga p� dig!
+
+Edm�e svarade icke. Hon kn�t krampaktigt handen om den smala pappersbit,
+hon bar instucken i sin handske. Med F�rste Konsulns hastiga, n�stan
+ol�sliga handskrift stod d�r: �Jag kommer i afton klockan elva. Var
+beredd! Intet kan hindra mig.�
+
+
+Inne i sitt sovrum, l�ngst borta p� gaveln av det gamla huset i Rue de
+Bac, satt Edm�e de La Feuillade. Det var ett stort, gammaldags gemak med
+pr�ktiga takm�lningar av Boucher f�rest�llande Aurora p� sin gyllene
+char, omfladdrad av amoriner. Aurora liknade starkt hertiginnan av
+Ch�teauroux. M�blerna -- de voro f�r resten ej s�rdeles m�nga tack vare
+revolutionens plundringar och �_agiotage_� -- voro i praktfull Louis
+XV-stil med mycken f�rgyllning och �verdrag i p�rlgr�tt, starkt
+gl�nsande siden. V�ggarna, avdelade i f�lt, voro ocks� p�rlgr�, sparsamt
+beh�ngda med sm� tavlor, mest sirliga herdestycken. Mellan f�nstren var
+en stor, oval spegel med bred, gyllene ram -- starkt snirklad: ovantill
+pryddes den av ett par amoriner, som h�llo en enorm, femuddig krona.
+V�ggen mittemot upptogs av en bred himmelss�ng, ocks� starkt f�rgylld,
+draperad med ljusbl�tt brokad.
+
+Edm�e bar en slags hemmadr�kt av gulaktigt, mjukt siden. Den f�ll l�st
+�ver br�stet som en tunika och sammanh�lls blott �ver skuldrorna med
+stora kam�er. P� f�tterna hade hon ett par sandalaktiga brodequin'er.
+�ver det v�rdsl�st uppsatta h�ret hade hon kastat en gammal praktfull
+_point d'Angleterre_, som hon f�st under hakan -- � la Pompadour -- s�
+att den helt skylde hennes nakna hals. Hon satt vid det stora, avl�nga
+bordet mitt i rummet och st�dde armarna mot den m�rka skivan av
+florentinsk mosaik; ansiktet vilade i h�nderna. Klockan fattades
+n�gra minuter i elva. Hon k�nde sig till mods n�stan som en
+medeltidsf�rbryterska, v�ntande den hemliga r�ttens m�n. Hon visste,
+att han _skulle_ komma; hon visste, att hans vilja motstod intet,
+varken l�s eller riglar. Hon v�ntade honom, som Semele v�ntade Zeus --
+hon h�ll sig f�r �gonen f�r att icke bl�ndas av gudens d�dsbringande
+�syn.
+
+Vad som f�regick i det �vriga huset, visste hon icke och brydde sig icke
+heller d�rom. D� hon strax efter middagen kommit hem fr�n Junots, hade
+hon, efter att flyktigt ha h�lsat p� sin tant, strax g�tt in i sina rum
+och sedan icke l�mnat dem. De hade f�r denna afton avtalat att g� i
+Feydeauteatern tillsammans med Caseaux' f�r att se Madame de St. Aubin i
+ett nytt stycke, men d� Madame de Ch�teauneuf skickade bud och bad henne
+g�ra sig i ordning, l�t hon svara, att hon var tr�tt sedan frukosten i
+Tuilerierna och icke orkade mera. Ett �gonblick hade hon i sin �ngest
+t�nkt p� att f�lja med -- men vad kunde det tj�na till? Blott v�cka hans
+missn�je, och det var hon i sitt innersta hj�rta tusen g�nger mera r�dd
+f�r �n detta farliga, underbara obekanta, som hon visste skulle tr�da in
+i hennes liv p� samma g�ng som han -- ensam, stark -- tr�dde in �ver
+hennes tr�skel. Hon h�rde sin fasters vagn rulla �ver g�rden. Sedan dess
+-- det var l�nge sedan -- hade hon suttit, som hon satt nu, or�rlig,
+v�ntande.
+
+Alla vaxljusen i den stora kronan �ver hennes huvud voro t�nda -- de
+br�nde stilla i rummets varma, rena luft. Pendylen p� kamingesimsen
+mellan de femarmade ljusstakarna slog elva -- l�ngsamt med sp�da, fint
+silverklingande slag. Det gick en l�tt sk�lvning genom henne, men hon
+r�rde sig icke.
+
+Pl�tsligt gick d�rren upp bakom henne -- hon h�rde den l�sas igen,
+f�rsiktigt, men br�dskande. D�rp� ett par hastiga, best�mda steg �ver
+golvet, och hon k�nde sig bakifr�n gripen om huvudet av ett par starka,
+kalla h�nder.
+
+-- �ntligen, viskade han.
+
+Hon svarade intet, hon gjorde icke motst�nd -- han var hennes herre.
+
+
+
+
+XIII.
+
+  L'Empereur disait que Duroc seul avait en son intimit�
+  et poss�d� son enti�re conflance.
+
+    Memorial de Ste H�l�ne.
+
+  Chez lui _parler_ est le premier besoin...
+
+    _L'abb� de Pradt_ (sur Napol�on).
+
+
+Edm�e hade uppbjudit hela sitt skarpsinne f�r att finna utv�g att
+obem�rkt kunna tr�ffa sin �lskare. Bonaparte hade bett henne d�rom,
+befallt henne att vara f�rsiktig. Han var alltid r�dd f�r, till och med
+n�r det blott g�llde en �verg�ende kapris och under det Direktoriets
+l�ssluppenhet var i sitt h�gsta flor, att n�gon skulle f� minsta aning
+om hans intima aff�rer; nu d� det var fr�ga om den unga, h�gborna
+flicka, han �lskade s� uppriktigt och h�ftigt, och som han p� fullt
+allvar ville binda vid sin framtid, var han dubbelt noga. Att oftare
+tr�ffas i Rue du Bac kunde det ej vara tal om -- det var ett himlens
+under, att det kunnat g� s� lyckligt _en_ g�ng. Nej, Edm�e m�ste komma
+till honom, till Tuilerierna.
+
+Genom en tillf�llighet hade Edm�e uppt�ckt, att i rummet n�st intill
+hennes s�ngkammare, som Valentine bebodde, fanns -- med ing�ng fr�n ett
+gammalt v�ggfast sk�p -- en liten hemlig trappa, vilken d�rifr�n gick
+direkt ner i parken och mynnade ut i ett t�tt buskage invid gaveln. Den
+var av tr� och f�rf�rligt brant. F�rmodligen hade den en g�ng blivit
+tillbyggd f�r att tj�na i ungef�r samma �ndam�l, vartill hon ville
+begagna den. Efter revolutionen hade dess tillvaro fallit i gl�mska;
+s�kert var �tminstone, att Madame de Ch�teauneuf, som dessutom efter
+sitt fall s�llan eller aldrig mera kom en trappa upp, icke k�nde till
+den. Utom en gammal hush�llerska, som varit Louis' amma, och som
+terrorismen n�stan skr�mt fr�n vettet, voro Edm�e och Valentine de enda,
+som nu bebodde v�ningen ovanp�, vilken allts� till st�rsta delen stod
+�de. Madame de Ch�teauneuf fordrade -- isynnerhet nu -- m�nga tj�nare
+omkring sig, och egoistisk som hon var, fann hon, att det st�rde henne
+minst, att Edm�e bodde d�ruppe.
+
+Genom denna trappa, som naturligtvis var ytterst f�rfallen och full av
+smuts och spindelv�v, kunde allts� Mademoiselle de La Feuillade
+fullst�ndigt obem�rkt komma ned i tr�dg�rden, och under dessa m�rka
+n�tter kunde icke heller n�gon fr�n huset se henne, n�r hon l�ngs med
+plankverket sm�g sig fram till gatan, d�r F�rste Konsulns betrodde
+kammartj�nare, Constant, var natt mellan elva och tolv stod posterad i
+ett slags gammalt, f�rfallet lusthus strax innanf�r tr�dg�rdsluckan,
+vartill han vetat att f�rskaffa sig en nyckel. Han och Valentine voro de
+enda, som det varit n�dv�ndigt att inviga i f�rh�llandet. I�Tuilerierna
+visste nog F�rste Konsulns n�rmaste omgivning, att han n�stan var natt,
+fr�n b�rjan av Frimaire, mottog bes�k av en dam, s� v�l maskerad och
+t�tt besl�jad, att det icke var m�jligt att f�rs�ka ens en gissning p�,
+vem det kunde vara. Man antog p� m�f�, att det var operas�ngerskan
+Madame Branchue; general Bonaparte hade ofta haft dylika l�sa
+f�rbindelser och alltid dolt dem v�l. Icke ens Duroc, som dock p� visst
+s�tt m�ste vara med i hemligheten, eftersom Edm�e alltid f�rdes in genom
+den ing�ng, vilken fr�n terrassen f�rde in i hans v�ning i
+rez-de-chauss�en, omedelbart under F�rste Konsulns, visste, _vem_ damen
+var. �nnu mindre var det n�gon annan, till och med i deras allra
+n�rmaste umg�nge, som i sina vildaste dr�mmar kunde ana, att den stolta
+och tillbakadragna Edm�e de La Feuillade, dotter av en genomrojalistisk
+och h�gf�rn�m sl�kt, och som sedan sin f�rsta barndom varit best�md till
+Louis de Ch�teauneufs brud, var Bonapartes �lskarinna. Hon umgicks i
+Tuilerierna -- det var sant; hon var d�r b�de p� de stora middagarna var
+quintidi och p� mindre, f�rtroliga frukostar och soar�er, men det var
+redan fallet med s� m�nga rojalister; och hela v�rlden visste dessutom,
+att familjen de Ch�teauneuf s� gott som f�rklarat sig f�r det nya
+systemet och genom Talleyrand stod regeringen n�ra. Om hon ocks� blev
+inbjuden p� F�rste Konsulns s�rskilda befallning -- och det p�stod man
+-- s� f�ref�ll icke heller det n�gon s� underligt: han b�rjade redan d�
+m�rkbart favorisera Faubourg St. Germain p� revolutionsfamiljernas
+bekostnad, och det var blott naturligt, att han ville utm�rka den
+fr�nvarande diplomatens brud, d� dennes mor, som bekant, ej i vinter
+deltog i s�llskapslivet. Han dolde icke sin beundran f�r henne, men dels
+delades den av s� m�nga, dels visste man, att han hade en italienares
+heta och of�rst�llda gl�dje �ver sk�nheten, var han fann den -- och
+Edm�e de La Feuillade begynte vid denna tid mera �n n�gonsin f�rr g�ra
+sig bem�rkt f�r sin stora och s�llsynta sk�nhet.
+
+Det f�rekom s�ledes aldrig n�gon s�rdeles p�fallande, att han, n�r hon i
+sin ljusgr�na dr�kt -- som Madame R�camier hade lancerat den vita
+f�rgen, hade Edm�e h�rdnackat adopterat den gr�na -- med sin egendomligt
+fria, kungliga h�llning, l�ngsamt tr�dde in i Madame Bonapartes salong,
+att han d� vanligen avbr�t sitt samtal f�r att med blicken f�lja alla
+hennes r�relser.
+
+-- Marie-Antoinette, sade han en g�ng entusiastiskt till Talleyrand, som
+han f�r �gonblicket talade med, s�g ej mera drottninglik ut, n�r hon i
+Versailles, i�spetsen f�r sitt hov, tr�dde in i Spegelsalen f�r att
+mottaga kejsaren, sin broder.
+
+Talleyrand m�nstrade henne, d�r hon h�lsande skred fram under
+ljuskronorna. --�Hon blir en ambassadris, som man kan l�ta underhandla
+med kungar, svarade han.
+
+F�rste Konsuln �ppnade munnen liksom f�r att s�ga n�got. S� sm�log han
+och v�nde sig tv�rt om utan att svara.
+
+
+Det var en sn�ig, kall natt mellan den 2 och 3 Niv�se (�r IX). Edm�e
+hade, ledsagad av Constant, lyckligt smugit sig in genom gallerporten
+vid _Pont National_, och fr�n terrassen in i Durocs v�ning, varifr�n en
+vindeltrappa f�rde direkt upp i kammartj�narens rum vid sidan av
+Bonapartes s�ngkammare. F�rste Konsuln bebodde den del av slottet, som,
+byggt av Catharina av Medici och Henri IV, l�g emellan _Pavillon de
+l'Horloge_ och Florapaviljongen; under konungad�met kallades den �Hans
+Majest�ts vinterv�ning� och bestod -- utom av kammartj�narens redan
+n�mnda rum -- av en s�ngkammare (den samma kungarna av huset Bourbon
+begagnat) och ett bibliotek, varifr�n f�rde en d�rr till �Kungens stora
+kabinett�. S�lunda stodo hans privatrum i direkt f�rbindelse med den
+egentliga statv�ningen, vilken, fr�n den m�ktiga �_Salle des
+Cent-Suisses_� i�ur-paviljongen, genom flera salonger str�ckte sig �nda
+till och med Dianagalleriet, som gr�nsade upp till Florapaviljongen, och
+vilka alla -- i�motsats till den enskilda v�ningen -- hade f�nster �t
+g�rden.
+
+I Constants kammare kastade hon sin v�ta kappa och sl�ja och gick
+d�refter hastigt -- utan tvekan -- allena in i F�rste Konsulns
+s�ngkammare. H�r beh�vde hon aldrig frukta att bli �verraskad, ty efter
+klockan elva om aftonen tordes aldrig n�gon utan s�rskild kallelse s�tta
+sin fot d�r. Den stod efter denna tid till Mademoiselle de La Feuillades
+disposition; det kunde n�mligen h�nda, att hon timvis, d� han var
+upptagen av arbete, kunde f� v�nta p� honom.
+
+Ljusen voro t�nda som vanligt, och eld brann i kaminen. Bonaparte steg
+ofta upp mitt i natten, och han fordrade, att rummet alltid skulle vara
+varmt. Edm�e gick fram och r�rde bland vedtr�den, under det hon p� samma
+g�ng lyssnade efter, om han kunde vara i biblioteket, vilket han anv�nde
+till arbetsrum. D� hon emellertid icke kunde f�rnimma n�got ljud, v�gade
+hon f�rsiktigt gl�nta p� d�rren. _D�r_ var ingen -- men inifr�n �Kungens
+stora kabinett�, d�r hon visste, att man brukade h�lla ministerr�d,
+h�rdes d�remot r�ster i ivrigt samtal. Hon stod stilla ett �gonblick --
+suckade, och gick fram till en spegel f�r att r�tta p� sin kl�dsel. Hon
+hade �tit middag i h�tel de P�rigord och hade, n�r hon kom hem d�rifr�n
+och skilts fr�n sin tant, blott g�tt rakt igenom sina rum och nedf�r den
+hemliga trappan, utan att ge sig tid att f�r�ndra det minsta vid sin
+dr�kt, utan att ens taga ytterk�ngor p�. Ocks� bar hon nu en toalett,
+som minst av allt �gnade sig f�r promenader en vinterafton -- en robe av
+Valenciennesspetsar ovanp� en ljusgr�n underkl�nning, och �ver pannan
+ett diadem av smaragder och p�rlor.
+
+Hon drog kl�nningen upp framtill och s�g ned p� sina skor, de voro
+genomv�ta och fl�ckiga. �nnu h�rdes st�mmorna lika ivriga d�rinne -- det
+kunde vara l�nge! Hon b�rjade g� fram och tillbaka p� golvet -- stampade
+en smula f�r att h�lla v�rme i sina stackars v�ta, f�rfrusna f�tter.
+Till slut kunde hon ej uth�rda l�ngre, klockan var ej mer �n tre kvart
+p� tolv, hon kr�p ihop i den stora stolen vid kaminen, tog skor och
+strumpor av och drog f�tterna upp under sina kjolar. Medan hon satt s�,
+sm�g dagens tr�tthet sig �ver henne, och lullad av det otydliga bullret
+av r�sterna, som stego och sj�nko d�rinne, f�ll hon efter ett par
+minuter i s�mn.
+
+Hon sov redan s� h�rt, att hon icke m�rkte det, d� d�rren en liten stund
+d�refter �ppnades, och F�rste Konsuln �tf�ljd av Duroc, hastigt kom�in.
+
+I samma �gonblick Bonaparte tr�dde �ver tr�skeln, s�g han henne. Han
+v�nde sig hastigt om, som f�r att sl� d�rren igen f�r Duroc. Men det var
+f�r sent -- han hade redan b�de sett och k�nt igen henne.
+
+Som ett tr�tt barn, med handen under kinden, satt hon uppkrupen i stolen
+-- den ena bara foten h�ngde nedanf�r kjortelf�llen. I�sin l�tta, fina
+dr�kt med det uddiga, kronliknande diademet om pannan, n�rmast belyst av
+det r�da eldskenet, liknade hon en sagornas prinsessa, som g�tt vilse i
+vinternatten och f�rirrat sig hit.
+
+De b�da m�nnen stodo ett �gonblick stilla framf�r henne. S� v�nde
+Bonaparte litet p� huvudet och s�g fr�n sidan p� sin adjutant; hans
+ansikte hade ett uttryck av p� en g�ng tillfredsst�lld, triumferande
+stolthet och brydd, f�rl�gen skygghet. Duroc f�rstod �gonblickligen
+alltsammans -- han b�jde sig ned och tog sakta upp en av de sm�
+genomv�ta silkesskorna.
+
+-- Den stackars lilla prinsessan, sade han n�stan �mt, med en ton, vari
+icke sp�rades en skymt av ringaktning eller l�je. Hon har slitit bra ont
+f�r att komma till sin v�n!
+
+F�rste Konsulns �gon blevo pl�tsligt fulla av t�rar, han omfamnade
+Duroc.
+
+-- G� min v�n, min _b�ste_ v�n... L�t mig v�cka henne, hon f�r ej veta,
+att du har sett henne. Det kunde skr�mma min lilla stolta v�ninna.
+
+Duroc tryckte hans hand och h�jde blicken upp�t. Han gick tyst�ut.
+
+
+F�rste Konsuln sov sedan den 18 Brumaire s�llan l�ngre �n ett par, tre,
+timmar om natten. Ljusen br�nde alltid i hans kabinett liksom elden i
+kaminen, och p� ett litet bord blev om aftonen insatt en flaska vin,
+frukt och en kall pastej.
+
+Klockan var nu n�ra fyra p� morgonen; en smula blek i skenet av de snart
+nerbr�nda ljusen, reste sig Mademoiselle de La Feuillade fr�n bordet,
+d�r hon ett �gonblick tagit plats. F�rste Konsuln r�ckte henne glaset
+med Champagne.
+
+-- Drick, min drottning! Du �r ju s� blek som kungens liljor, se nu om
+kungens vin kan krya upp dig. Jag dricker det till �ra f�r dig och
+Frankrike! Han gjorde en liten grimas, i�det han t�mde sitt glas. Det
+smakar gott, men...
+
+-- Du f�redrar dock din Chambertin med vatten, skrattade Edm�e. Hon stod
+redan framf�r spegeln och f�rs�kte f�sta sl�jan.
+
+-- Ja, jag har inte ancien r�gimes traditioner i den v�gen. Men _du_!
+Drick ut...�Se, hur dina �gon str�la, hur du sm�ler och rodnar redan i
+den m�rka, trista morgonen till en arbetsdag, som begynner. F�rl�t,
+Madame, f�r _dig_ �r det ju en fest- och �lskogsdag, som _slutar_!
+�,�du �r �rhundradets �kta barn, Edm�e, som ditt gyllne �lsklingsvin �r
+�rhundradets eget vin: Regentens, Louis XV:s och Marie-Antoinettes! Med
+dig har hela det gamla Frankrike kommit till mig, i�dig f�rst�r jag och
+�lskar det.
+
+Hon gick bakom hans stol, d�r han sj�lvsv�ldigt satt tillbakalutad med
+armen h�ngande �ver stolsryggen, och lade l�tt sin hand p� hans skuldra.
+
+-- Du talar om m�rka, trista morgnar, om en arbetsdag, som begynner.
+--�Hon log sk�lmskt, glad under hans �mma, dr�jande blick. --�Och F�rste
+Konsuln b�rjar den med Champagne och komplimanger! Liknar det honom?
+
+-- F�r mig �ro alla dygnets timmar lika, som du nog vet. Jag har samma
+hum�r, n�r man v�cker mig klockan tv� p� morgonen, som n�r jag reser mig
+fr�n en galamiddag klockan �tta.
+
+-- Allts�, n�r jag ser dig i afton p� operan -- du lovar ju att komma?
+s� skall du vara i samma st�mning som�nu!
+
+-- N�r jag ser _dig_, �r jag glad. Du �r gl�djen sj�lv... Nej, det l�ter
+s� djupsinnigt, s� abstrakt, och du �r allt annat �n abstrakt. Men se
+dig sj�lv i spegeln, som du st�r d�r! Vet du av, att det �r tusen
+stj�rnors ljus i dina �gon under sl�jan och all jordens v�rme i din
+knutna hand? Och under din vida kappa -- hon �ppnade den hastigt, p�
+lek, som ett par stora vingar, och slog den lika hastigt om sig igen --
+har du sk�nhet, lyx, d�rskap, lycka och h�rlig vila �t den, som �lskar
+dig.
+
+-- L�t mig g�, min v�n. Gryningen begynner, d�r kommer folk p� bron...
+Och -- det l�t litet blygt, men o�ndligt �mt: du beh�ver visst�ro.
+
+-- _Ro_! -- Han sm�log. --�Tror du jag vill ha ro? Det hoppas jag till
+Gud, jag inte f�r p� m�nga �r �nnu! Nej, stanna Edm�e... Det �r n�got
+jag ville s�ga dig... --�Han sm�log, kl�mde hennes hand, s�g ned och
+letade efter en f�rev�ndning att h�lla henne kvar.
+
+Hon visste, att n�r han var i det lynnet, tyckte han om att prata, och
+n�r han en g�ng b�rjade, h�ll han icke s� snart upp. Av allt i v�rlden
+var hon mest stolt �ver, att han s� g�rna talade med _henne_. Och han
+talade med henne om allt: sitt arbete, sina planer, sina h�gtflygande,
+fantastiska dr�mmar; han lade icke band p� sig, han t�nkte h�gt och
+visade, att han nj�t av att se detta lilla, allvarliga ansikte, som i
+sitt v�xlande uttryck f�ljde vart hans ord, dessa str�lande, skiftande
+�gon, som _h�rde_. Omedelbart k�nde han, att var fiber i hennes sj�l
+sympatiserade med hans, att hon, under hans inflytande, s�g med hans
+�gon och f�rstod med hans hj�rna.
+
+-- Har du d� intet nytt att s�ga mig?... N�got om dina v�nner,
+chouanerna, som Fouch� s� g�rna underh�ller mig med? Eller om ditt gamla
+ideal, �vi med Guds n�de�?
+
+-- Har han skrivit igen? fr�gade hon hastigt.
+
+-- Nej, gudskelov! Jag svarade honom d� tydligt nog i somras. Nu g�r
+Fouch� bara och v�ntar p�, att _han_ skall svara _mig_!
+
+Edm�e hade �ter satt sig ned -- intresserad -- och l�t honom kn�ppa upp
+kappan. Den f�ll tillbaka �ver stolskarmen, och med sitt vita
+silkesfoder bildade den en skimrande bakgrund till hennes l�tta dr�kt.
+Sl�jan slog hon sj�lv fr�n pannan -- den h�ngde l�st, som en spansk
+mantilla, �ver det n�got oordnade h�ret. Utan att l�ngre t�nka p� tiden,
+som gick, slog hon sig �nnu en g�ng till�ro.
+
+-- Den klenmodiga Jos�phine, �tertog F�rste Konsuln efter en stund, utan
+�verg�ng, liksom driven av en tankef�rbindelse. Hon lever i �ngest, att
+jag skall stiga f�r h�gt, f�r att kanske en g�ng falla lika djupt. Hon
+tror -- det gick ett obeskrivligt leende �ver Bonapartes ansikte, d�r
+han nu, i�gott hum�r, gick fram och tillbaka p� golvet och snurrade
+snusdosan mellan fingrarna -- hon tror och _�nskar_ att jag skall
+bekv�ma mig till att �terkalla Bourbonerna! Det �r icke l�ngesedan hon
+n�stan l�g p� kn� f�r mig f�r att beveka mig. Kan du begripa -- han
+stannade framf�r Edm�e -- hur i all v�rlden man kan finna p� att fordra
+n�got s� onaturligt av mig -- n�got s� _dumt_? Det nya Frankrike, det,
+som jag redan nu, monumentalt och praktfullt, ser resa sig ur
+revolutionens blod och spillror -- det �r _mitt_ verk! Och s� beg�r man,
+att jag skall bygga och smycka mitt hus, f�r att andra skola driva mig
+d�rur och komma och bo d�r i mitt st�lle. Man inbillar sig, att jag kan
+avspisas med en konnetabelv�rja, ett hertigd�me -- jag! �Den m�ktigaste
+unders�te!� En unders�te �r aldrig _nog_ m�ktig. Nej, r�der man �ver en
+krona -- han f�rde ovillkorligt handen till sin tinning -- s�tter man
+den p� sitt eget huvud, och ve den, som r�r d�rvid!... --�Han gick ett
+par slag fram och tillbaka med h�nderna p� ryggen och s�nkt huvud; hon
+s�g det stolta, in�tv�nda leendet p� hans l�ppar, och hennes hj�rta
+b�vade �nyo av fr�jd �ver att vara hans intimaste f�rtrogna. --�Min bana
+�r r�tt vacker, jag medger det, men den �r l�ngt ifr�n fullbordad.
+Emellertid, nu har jag d� kommit s� l�ngt som till Tuilerierna... Det
+g�ller att stanna h�r!
+
+Han s�g upp och m�tte Edm�es �mma, stolta blick. Emot sin vana skrattade
+han h�gt:
+
+-- N�, Mademoiselle de La Feuillade -- kan du m�rka n�gra rojalistiska
+f�rnimmelser, n�r du nu ligger i Louis XIV:s s�ng? Dr�mmer du n�gon g�ng
+om ditt legitima ideal med gikt och sammetsst�vlar?
+
+Edm�e satt fram�tlutad med b�gge armarna p� bordet. Hon sm�log, skakade
+p� huvudet och s�g glad upp till honom.
+
+-- Tala mer... Hur kan det vara, min v�n, att du v�rdigas tala med mig?
+Du, tillade hon blygt, som n�stan aldrig bryr dig om att tala med damer
+-- inte ens med Madame de Sta�l.
+
+-- Madame de Sta�l! -- Han sm�log.
+
+-- Ja... �, du skulle blott riktigt veta, hur okunnig jag �r! Du, som
+jag vet h�ller s� str�ngt p� kunskaper. --�Hon s�g fr�gande upp, litet
+�ngsligt.
+
+-- Hos _m�n_. --�Han b�jde sig ned och kysste flyktigt hennes skuldra.
+--�Hos kvinnor -- Gud bevare oss v�l!
+
+Hon skakade ot�ligt p� huvudet utan att l�ta sig �vertyga: -- Jag kan
+ingenting, rakt ingenting, min uppfostran blev avbruten, innan jag var
+tio �r. Jag tror aldrig, att jag har l�st n�gon annan bok i sammanhang
+�n �T�l�maque�, och s� en gammal dagbok fr�n Frondekriget, som jag fann
+hemma p� les Foug�res, och som en av mina f�rf�der hade skrivit...
+
+-- Och _det_ intresserade dig?
+
+-- � -- hon drog djupt efter andan och sl�t till �gonen, med handen mot
+hj�rtat. --�Jag tyckte att mitt liv var v�rdel�st, f�r det jag inte f�tt
+leva under den tiden! Som jag har avundats den stora Mademoiselle
+utanf�r Orl�ans och Anna de Longueville, som hade prinsen av Cond� till
+broder och en �lskare som Monsieur de La Rochefoucauld! Nu avundas jag
+ingen mera.
+
+-- Inte ens Madame Bonaparte?
+
+Edm�e rodnade och slog i sin vrede s� h�ftigt ut med handen, att hon
+st�tte till glaset och vinet fl�t �ver bordet. --�Nej, sade hon stolt,
+lika litet som det ett �gonblick f�ll Madame de Longueville in att
+avundas Markisinnan de La Rochefoucauld. Hon hade k�rlek, �ventyr, faror
+och �ra, d�rtill ett �delt och furstligt namn, s� l�nge hon levde. Och
+d� kan man, n�r man sj�lv vill.
+
+-- Du �r, som jag s�ger, en drottning, ropade han eldigt, h�nf�rd av
+hennes flammande �gon och stolta min. Jag har en g�ng h�rt en historia
+om en de La Feuillade, som f�r sin f�rv�genhets skull en natt blev Anne
+d'Autriches �lskare och dagen d�rp� m�rdades av kardinalens och kungens
+folk. Du har hans blod i �drorna! � -- han talade n�stan h�rt -- ett
+stort namn, det �r dock en h�rlig sak, ett pr�ktigt ryggst�d.
+
+-- Som om n�got namn vore st�rre �n ditt!
+
+-- Det _blir_ kanske... kanske... Han stod och s�g in i ljuset p� bordet
+med klara, sammandragna �gon. S� v�nde han sig om och sade pl�tsligt
+muntert:
+
+-- Apropos namn! I kv�ll skall man se hela Faubourg St. Germain p�
+operan -- i�kv�ll h�ller ingen sig borta! Sj�lva Madame Royale, vore hon
+h�r, kunde nog icke motst� att exponera en toalett i en loge i afton.
+
+-- Du kommer ju _s�kert_? -- Hon hade rest sig upp, pl�tsligt ivrig att
+komma bort.
+
+-- Ja. Fast�n Gud vet, hur jag skall f� tid till det!
+
+-- �, var g�ng jag ser dig offentligt, med adjutanter och eskort, n�r
+jag ser folket appl�dera och resa sig p� t� och ropa: �Leve F�rste
+Konsuln�, s�... �, det �r s� berusande, jag kan inte s�ga dig, vad jag
+k�nner!
+
+-- Jag kan _se_ dig. Du rodnar, du sl�r ned �gonen, du �r r�dd, att
+n�gon i din blick skall l�sa din hemliga lycka...
+
+-- Jag! �, du k�nner mig icke. Nej, jag reser mig tv�rtom upp, d�r jag
+sitter, jag sm�ler och nickar till alla, och jag viskar f�r mig sj�lv:
+�Leve F�rste Konsuln!� Och som jag s�ger det, kn�pper jag i all
+hemlighet mina h�nder h�rt ihop, och jag ber s� innerligt, att Gud skall
+taga alla dessa �nskningar p� allvar, att du skall _leva_...
+
+Sm�leende, r�rd, lyfte Bonaparte hennes huvud med sin ena hand och lade
+den andra �ver hennes str�lande, pl�tsligt t�rfyllda �gon.
+
+-- Farv�l, Edm�e. G� nu. Om sexton timmar skall jag se dig igen. Sov
+�nda till middag, kl�d dig fin, roa dig, var glad, tala med m�nga
+m�nniskor, t�nk p� mig.
+
+Hon tog sakta bort hans hand, och leende s�g hon honom in i hans leende
+�gon.
+
+-- God natt... God morgon... �, jag vet icke mer, vad som �r dag eller
+natt! Jag indelar icke mer min tid efter solen, jag indelar den efter,
+n�r jag ser _dig_...
+
+-- Om sexton timmar, blir det d� dag igen?...
+
+Hon gick mot d�rren. Men med handen p� l�svredet v�nde hon sig om, b�jde
+sig l�tt tillbaka, i�det hon med ena handen lyfte sl�jan fr�n pannan,
+och s�g dr�jande p� honom med sina �mma �gon.
+
+-- Napol�on! viskade hon tyst, n�stan oh�rbart. Det var s� s�llan hon
+v�gade uttala hans dopnamn, som ingen -- icke ens hans mor -- numera
+kallade honom f�r, men vars egendomliga klang, hon i djupet av sitt
+hj�rta tillbad.
+
+I n�sta �gonblick var hon utanf�r d�rren. Sm�leende satte Bonaparte sig
+till skrivbordet och �ppnade strax sin stora portf�lj.
+
+
+
+
+XIV.
+
+  ... �Ah, Sire (a dit alors quelqu'un) la vertu
+  et la puissance du g�ant tenaient � un seul cheveu arrach�,
+  et si le cheveu vital de la France devait �tre Napol�on!�
+
+    _Memorial de Ste Hel�ne._
+
+
+P� aftonen den 3 Niv�se �r IX (den 24 december 1800) hade Konsulatets
+societet, som blott n�dtvunget och motvilligt r�ttade sig efter
+Republikens institutioner och, s� fort tillf�lle blott gavs, ostentativt
+reagerade mot dess traditioner, mangrant infunnit sig p� operan f�r att
+denna f�rsta julafton i det nya �rhundradet h�ra Haydns �Skapelsen�, som
+f�r f�rsta g�ngen gavs i Paris. L�ngs logekanterna sutto redan damerna,
+v�ntande tillbakalutade i f�t�ljerna, med juveldiademer p� grekiska
+frisyrer och cachemirsschalar artistiskt draperade �ver halvnakna
+byster. _Alla_ voro de d�r -- Madame de Sta�l, Madame de Contades,
+Madame R�camier, Madame Tallien, Madame Hamelin -- de, som givit glans
+�t det gamla hovet, �t �Coblentz� och �t Direktoriet, och som �nnu
+f�rs�kte rivalisera med F�rste Konsulns systrar och Konsulatets
+uppstigande unga stj�rnor. Madame Bacciocchi var d�r med gyllene
+lagerkrans om pannan och guldbroderad purpurschal, som p�minde om en
+romersk imperatorsmantel. Hon h�ll missn�jd �gonen riktade p�
+�Paulette�, som nu, �tf�ljd av flera herrar -- d�ribland hennes
+_cavaliere servante_ f�r �gonblicket, Auguste de Montaigu -- tr�dde in i
+sin loge. Madame Leclerc var i rosenf�rgad underkl�nning med �verdr�kt
+av s�llsynt _point d'Argentan_. Hon hade i h�ret en krans av stora,
+sk�ra rosor och inga andra smycken �n p�rlor p� armarna och om halsen.
+I�denna enkla, flicklika dr�kt var hon f�rtjusande -- salens alla
+lornjetter voro v�nda mot henne, d�r hon nu, sm�leende till h�ger och
+v�nster, l�ngsamt, graci�st, sj�nk ned p� sin plats.
+
+Madame de Ch�teauneuf kom sent, �tf�ljd av sin ni�ce och den gamle
+markisen av Caulaincourt. De h�lsade strax �ver till Madame Permon och
+Laurette Junot, som hade logen �ver konsulernas. Mademoiselle de La
+Feuillade, som efter deras m�te om natten, s�kert v�ntade att �tminstone
+ett par �gonblick tr�ffa F�rste Konsuln, var str�lande i en ny dr�kt av
+mattbl�tt silke, rikt broderad med guldblad och blommor i ljus rosa.
+�ver pannan satt ett uddigt diadem, prytt med safirer och vinl�v i guld,
+vilket, s� n�ra som det blott gick an, till formen liknade en
+hertigkrona; kring den yppiga, bara halsen och h�gt upp p� de vita,
+fasta armarna sl�to sig fint, efter antiken arbetade guldsmycken. Mer �n
+n�gonsin liknade hon en renaissancedrottning, d� hon, i�samma �gonblick
+orkestern intonerade ouvertyren, h�grest tr�dde fram till logekanten.
+
+Man hade knappt spelat de trettio f�rsta takterna, f�rr�n publiken
+skr�mdes upp vid ljudet av en stark knall -- n�stan som av ett
+kanonskott. Folk v�nde sig om och reste sig upp fr�n sina platser; fr�n
+parkett bredde sig �ver hela salen upp emot logerna en stigande b�lja av
+viskningar och utrop -- ingen h�rde mera p� Garat och Madame
+Barbier-Walbonne, som fr�n scenen fortforo att sjunga det h�gtidliga
+oratoriet.
+
+-- Men vad st�r p�? viskade den alltid nerv�sa Madame de Ch�teauneuf.
+Armand -- hon v�nde sig till den unge Caulaincourt, som nyss kommit in
+-- h�r d� efter, vad det kan vara.
+
+Den unge mannen reste sig upp, och i det han b�jde sig ned �ver Edm�e,
+som satt framf�r honom, sade han l�gt:
+
+-- Detta p�minner om den 18 Vend�miaire.
+
+Edm�e k�nde, hur hennes hj�rta pl�tsligt liksom stod stilla, och hon
+blev kall och styv �ver hela kroppen. Hon sl�t �gonen och grep
+krampaktigt fatt om logekanten.
+
+I detta �gonblick kom general Junot br�dskande in i logen mitt emot, och
+med h�jd st�mma ropade kommendanten av Paris ut �ver salen:
+
+-- F�rste Konsuln har varit utsatt f�r ett nytt terroristiskt attentat
+p� v�gen hit i _Rue St. Nicaise_. Blott som genom ett underverk har han
+blivit r�ddad!
+
+Medan han �nnu talade, �ppnades d�rren till konsularlogen, omedelbart
+under Junots. F�rste Konsuln tr�dde in, �tf�ljd av Lannes, Lauriston,
+Berthier och Duroc.
+
+I och med detsamma man fick �ga p� honom, reste sig huset som en man;
+och medan kvinnorna gr�to och skrattade, viftade med n�sdukar och
+schalar och r�ckte armarna ut mot honom, br�t det ut ett s� v�ldsamt,
+larmande jubel, att v�ggarna i den stora Operan skakades och musiken
+helt �verr�stades.
+
+Bonaparte lyfte handen och h�lsade flyktigt ut mot m�ngden. Han var
+blek, men fullkomligt fattad, liksom alla hans f�ljeslagare. Det var i
+hans ansikte ett s�dant uttryck av �terh�llen vrede, av ot�lighet och
+leda, att det ej ens vek f�r denna entusiastiska hyllning.
+
+Edm�e hade vacklande rest sig upp och stod nu uppr�tt, st�dd mot sin
+stol. Hon var d�dsblek och hennes �gon, vitt uppsp�rrade, n�stan stela,
+h�ngde vid hans ansikte i tiggande �ngest. Han hade i detta �gonblick
+icke tanke f�r henne, mindes ej ens, att hon fanns d�r -- hela hans sj�l
+var full av hatfullt raseri mot m�rdarna. Hans l�ppar darrade i vrede,
+man s�g, att han hade sv�rt f�r att icke strax bryta ut i ord.
+
+Nu tr�dde Madame Bonaparte och Mademoiselle de Beauharnais in i logen,
+tillika med Madame Murat. Ryktet fl�g redan genom salen om huru de blott
+genom ett tillf�lligt dr�jsm�l -- Madame Bonaparte hade i sista
+�gonblicket best�mt sig f�r att byta om schal -- blivit r�ddade fr�n
+explosionen. Hortense hade blivit l�tt s�rad i halsen, spetssl�jan, som
+hon i hast svept om sig, var f�rgad av blod. Folk s�g det, och ropen och
+handklappningarna b�rjade p� nytt. Madame Bonaparte var i en s�dan
+sinnesr�relse, att hon strax n�stan sj�nk ned i f�t�ljen; hon storgr�t,
+i�det hon matt viftade med h�nderna ut�t salen.
+
+F�rste Konsuln stannade blott ett par �gonblick. I�det han gick, v�nde
+han sig �nnu en g�ng om i logens bakgrund och m�tte en sekund Edm�es
+tiggande, �ngestfulla blick. Med en hastig r�relse, snabb som en tanke,
+och blott bem�rkt av henne, f�rde han handen upp och tryckte l�tt
+fingret mot sina l�ppar. Hans blick vidgade sig och ljusnade en kort
+sekund. Hon b�jde sig fram -- tacksamt, betagen, och r�ckte ovillkorligt
+halvt ut armarna. Ingen s�g p� henne; hela salen var som i yrsel;
+h�gr�stade acklamationer f�ljde F�rste Konsuln, vilken nu, �tf�ljd av
+sina adjutanter, gick ut ur logen.
+
+De b�gge herrarna Caulaincourt, far och son, hade genast, s� snart de
+h�rde general Junots ord, g�tt ut f�r att skaffa n�rmare underr�ttelser.
+Nu kom markisen in igen.
+
+-- Mina damer, sade han br�dskande, urs�kta, att jag l�ter Armand allena
+f�lja er tillbaka till Rue du Bac. Man har bett mig om att fara till
+Tuilerierna i afton. Den arma Jos�phine, nu kan hon beh�va att vara
+omgiven av sina v�nner!
+
+Edm�e lade handen p� hans arm:
+
+-- �, gudfar -- �... kan ni inte l�ta mig f�lja med?...
+
+-- Men, mitt k�ra barn... Ja, vad s�ger ni, Madame? -- Han v�nde sig
+till Madame de Ch�teauneuf!
+
+-- Jag vet inte, om det vore passande... Hon t�nkte efter: -- men kanske
+det �r _klokt_. Jag m�ste medge, att jag nu �r till den grad enerverad,
+annars skulle jag sj�lv... Ja, ja, tag henne d� med. (Armand de
+Caulaincourt kom in och ber�ttade, att Madame Junot ocks� �mnade sig
+till Tuilerierna.) Men ni ansvarar mig f�r, att hon blir v�lkommen! Och
+bliv icke f�r l�nge borta, min k�re markis -- jag kommer till att leva i
+feber, innan jag f�r veta, hur det alltsammans h�nger ihop. Gl�m
+�ntligen icke att lyck�nska F�rste Konsuln och Madame Bonaparte ifr�n
+mig. S�g dem...
+
+Hon fortfor att ge instruktioner till markisen och sin ni�ce. Edm�e
+h�rde henne icke. I�det Armand de Caulaincourt hj�lpte henne p� med
+hennes palatine och schal, kom han till att r�ra vid hennes h�nder, som
+sk�lvde och voro iskalla.
+
+-- Men, Mademoiselle de La Feuillade befinner sig icke v�l...
+
+-- Jo, ack jo! -- Edm�e tvang sig till att sm�le. --�Det �r blott
+f�rskr�ckelsen. Det g�r �ver, n�r jag bara kommer�ut.
+
+Utanf�r Tuilerierna h�ll redan en hel rad vagnar, och n�r de genom
+trappan i Florapaviljongen blivit inf�rda i Madame Bonapartes v�ning,
+funno de den alldeles full av folk. D�r voro konsulerna, ministrarna och
+deras damer, Junots, Mortiers, och flera av husets personliga v�nner.
+Man hade l�tit servera te -- som p� en vanlig afton efter operan -- och
+s�llskapet, som hade samlat sig i grupper omkring Madame Bonaparte och
+F�rste Konsuln, diskuterade h�ftigt den f�rf�rliga h�ndelsen.
+
+Madame Bonaparte var alldeles �ver sig given, n�stan f�rkrossad. Omgiven
+av flakoner och luktsalter, satt hon inkrupen i ett soffh�rn,
+sammanfallen, nedb�jd, med ett utseende s� f�rst�rt, att hon f�rekom tio
+�r �ldre �n vanligt. Hennes v�nner hade slagit krets omkring henne, och
+d�r var ingen �nde p� besk�rmelser och beklaganden. Hon s�g knappt p�
+Mademoiselle de La Feuillade, n�r denna h�lsade p� henne och framf�rde
+fasterns h�lsning. Hon satt med halvslutna �gon och vaggade rysande fram
+och tillbaka. Ibland �verf�lls hon av nerv�s gr�t.
+
+Strax Edm�e tr�dde in i rummet, hade hennes blick s�kt F�rste Konsuln.
+D�r stod han borta vid kaminen, med h�nderna p� ryggen som vanligt, och
+talade ivrigt med en herre, som hon icke k�nde. S� fort hon kunde, s�kte
+hon n�rma sig honom. Hon v�ntade blygt p� tillf�lle att f� h�lsa p�
+honom. Nu stod hon n�stan alldeles bakom honom, s� att hon kunde
+uppf�nga vart ord som talades.
+
+-- Ja, jag, sade den herrn, som hon icke k�nde -- en mager, n�stan
+skelettaktig man med sluga, skarpa �gon -- jag g�r icke ifr�n min
+mening, att det �r folk besoldat av Pitt och pretendenten...
+
+-- Ses�, Fouch�! H�ll d� upp med det pratet om era rojalister, utropade
+Bonaparte h�ftigt. Vilja de n�dv�ndigt g�ra attentater, skulle de v�l
+f�rst s�ka r�ja _er_ ur v�gen, som har s� m�nga synder mot dem p� ert
+samvete! Nej, _jag_ vet, var uslingarna �ro att finna -- det �r bland
+era egna gamla stallbr�der, i�jakobinernas generalstab. Dessa nidingar
+-- l�nnm�rdarna fr�n den 2�september, de, som satt i scen den 31 maj och
+Prairial -- jag har alltid hatat dem, nu skall jag veta att straffa
+dem... Fouch� -- han v�nde sig till de omkringst�ende -- skall icke
+f�rs�ka att vilseleda mig; h�r �r varken tal om chouaner, emigranter,
+pr�ster eller adelsm�n -- _jag_ k�nner skurkarna, jag har alltid haft
+ett vaksamt �ga p� dem. T�nk blott p� den 18 Vend�miaire! T�nk p�
+Chevaliers kruttunna och historierna i Brumaire! Beh�vas flera bevis?...
+�, ingen skall tro, att jag �r r�dd f�r att taga ansvaret p� mig, nu d�
+det g�ller att d�ma dem! Vilja representanterna f�r den nation, som jag
+dagligen v�gar liv och h�lsa f�r, inte st� mig bi, s� skall jag nog veta
+att hj�lpa mig sj�lv. S� l�nge jag lever, fruktar jag icke f�r, att
+n�gon skall v�ga att st�lla _mig_ till ansvar f�r mina handlingar.
+Faller jag -- s� �ro de f�rlorade allesammans! F�r sin egen skull borde
+de s�ka st�d i en lag...
+
+Han v�nde sig om och s�g pl�tsligt Edm�e bakom sig. Deras �gon m�ttes.
+Hon var mycket blek i sin bl�a dr�kt, men hennes �gon voro klara och hon
+darrade icke.
+
+-- Ni h�r, Mademoiselle de La Feuillade! -- Han tog hennes hand, och i
+det han �nyo v�nde sig till polisministern och de andra:
+
+-- Se h�r, mina herrar, ett bevis f�r, att jag har r�tt! Mademoiselle de
+La Feuillade �r, som ni alla veta, i�h�gsta grad aristokrat, i�h�gsta
+grad chouan -- han sm�log ned emot henne -- och hon har kommit hit i
+afton f�r att betyga mig sin trohet mot Republiken. Inte sant?
+
+Edm�e rodnade djupt under alla dessa m�ns blickar. Men hon h�jde tappert
+sitt huvud och m�tte F�rste Konsulns blick.
+
+-- Jo, medborgare-Konsul. --�Detta republikanska tilltal f�ll pl�tsligt
+naturligt p� hennes l�ppar. --�Min faster, Madame de Ch�teauneuf, har
+s�nt mig, tillika med Monsieur de Caulaincourt, f�r att uttrycka hennes
+beklagande och lyck�nskan. Ni vet...
+
+Hon kunde icke forts�tta. Hennes �gon fylldes pl�tsligt av t�rar, och
+handen, som �nnu vilade i Bonapartes, tryckte krampaktigt hans. Vad hade
+hon icke velat giva f�r att i detta �gonblick f� kasta sig i hans armar,
+f�r att f� s�ga honom, vilka kval hon genomg�tt f�r hans skull!
+
+F�rste Konsuln gissade hennes r�relse. Han b�jde sig hastigt ned och
+kysste lugnande hennes hand.
+
+-- Tack! sade han med sin djupa, allvarliga st�mma. Jag skall aldrig
+gl�mma, vad ni har gjort f�r mig i afton. Ni, en ung flicka, ensam fr�n
+hela Faubourg St. Germain...
+
+-- General, ni gl�mmer min gudfar, markisen av Caulaincourt, och jag
+tror nog, att h�r ocks� �ro flera, som v�nta att f� h�lsa p� er. Ni var
+nyss s� r�ttvis mot oss, och nu blir ni pl�tsligt or�ttvis...
+
+F�rste Konsuln drog hennes arm in under sin och f�rde henne bort till
+den plats, d�r han s�g Madame Junot st�. De talade icke, men deras
+blickar vilade i varandra. Han tryckte hennes arm h�rt intill sig: -- Du
+�r modig, Edm�e, modig...
+
+Han s�g icke �t det h�rn, d�r Jos�phine satt sammansjunken mellan sina
+kuddar och flakoner. Med en bugning skildes han fr�n Mademoiselle de La
+Feuillade och fortsatte d�rp� sitt samtal med ministrarna.
+
+
+
+
+XV.
+
+   ... Mais la r�gle et le compas, �taient-ils bien faits pour lui?
+
+    _Le Comte de Las Cases_ (de Napol�on).
+
+  �Je suis le ma�tre.�
+
+    Mot r�it�r� de Napol�on.
+
+
+S� stark Edm�e �n var, hade hon dock icke kunnat t�la att tillbringa s�
+gott som en hel natt barfota eller med genomv�ta skor utan att �draga
+sig en duktig f�rkylning, som i f�rening med sinnesr�relserna och
+strapatserna dagen d�rp� slutade med att g�ra henne allvarligt sjuk. N�r
+hon sent om natten den 3 Niv�se omsider kom hem fr�n Tuilerierna med
+markisen av Caulaincourt, var hon hes och illam�ende, och upp p�
+f�rmiddagen vaknade hon med stark feber.
+
+F�rh�llandet mellan Edm�e och Madame de Ch�teauneuf hade efter Louis'
+avresa blivit mer och mer kyligt. Madame de Ch�teauneuf, som numera f�r
+det mesta var f�ngslad vid sina rum genom det sv�ra och illa l�kta
+benbrottet och icke gick ut utan vid s�rskilt h�gtidliga tillf�llen,
+fann, att Edm�e alltf�r egoistiskt begagnade sig av den frihet, hon
+sj�lv fr�n b�rjan l�mnat henne. S�llan eller aldrig tillbragte hon
+numera sin tid hos den sjuka; var dag var hon upptagen av
+societetsn�jen: teaterbes�k, konserter, middagar, baler och tesoar�er,
+och blott f�r formens skull meddelade hon fastern sina planer. Som
+oftast var det med den unga Madame Junot hon var tillsammans, mer och
+mer s�llan med Caseaux' och Madame de Contades. Ibland stannade hon --
+naturligtvis alltid med fasterns formella medgivande -- b�de dagar och
+n�tter i kommendanthotellet. Men Madame de Ch�teauneuf ogillade
+isynnerhet, utan att h�gt v�ga yttra det, d� det ju alltid varit hennes
+egen politik, Edm�es �ppna och f�rtroliga n�rmande till det nya �hovet�
+i�Tuilerierna, och hennes d�rav f�ljande mer och mer kyliga h�llning mot
+de gamla v�nnerna i Faubourg St. Germain. Louis' moder och Talleyrands
+v�ninna hade visserligen velat l�ra sin ni�ce att respektera den
+best�ende makten, men det hade l�ngt ifr�n varit hennes mening, att hon
+s� uppriktigt, med hull och h�r, skulle �verg� till det l�ger, hon dock
+i sin sj�l ans�g f�r fientligt. Emellertid h�ll hon efter sin vana god
+min och behandlade st�ndigt inf�r fr�mmande Edm�e, som om hon av hj�rtat
+sanktionerade allt hennes g�rande och l�tande. I�vardagslag, mellan fyra
+�gon, var hon kall emot henne och behandlade henne med st�rre
+likgiltighet �n hon egentligen k�nde.
+
+Mest bekymrade det dock Madame de Ch�teauneuf, att Louis s� gott som
+aldrig i sina brev n�mnde kusinen och aldrig skrev till henne. Detta
+olyckliga gifterm�l, vilket hon sj�lv fr�n b�rjan, d� det var os�kert,
+om Mademoiselle de La Feuillade kunde �terf� sina gods, gjort allt f�r
+att uppskjuta, och som hon sedan f�rg�ves velat p�skynda, ans�g hon nu i
+sitt innersta s� gott som uppgivet. Louis hade ej efter sin avresa
+yttrat sig d�rom, men p� tonen och st�mningen i hans brev kunde hon v�l
+m�rka, att han ej mera t�nkte p� sin kusin som sin blivande maka. Edm�e
+� sin sida utspanade alltid, n�r modern f�tt brev fr�n sin son, och med
+ett slags skyggt, �dmjukt intresse f�rs�kte hon att p� omv�gar f� veta
+s� mycket som m�jligt om honom, utan att precis direkt v�ga f�ra
+samtalet p� honom.
+
+Medan Edm�e var sjuk, l�t Madame de Ch�teauneuf var dag sina lakejer
+b�ra sig uppf�r trappan och tillbragte en halv timmes tid vid sin ni�ces
+s�ng. Under ett av dessa bes�k, vilka i h�g grad pl�gade Edm�e, som icke
+t�lde n�gon annan �n Valentine bredvid sig, ber�ttade hon ouppfordrad,
+att Louis i sitt sista brev skrivit, att han ville komma hem p� ett par
+dagar �ver ny�ret. En nyhet, som strax �kade Edm�es feber.
+
+Sj�lva ny�rsdagen var Mademoiselle de La Feuillade mycket sjuk. Hon
+h�rde, hur det ena ekipaget efter det andra rullade in p� g�rden och
+stannade utanf�r stora trappan, det oupph�rliga bullret av
+ny�rsgratulanternas steg och r�ster i vestibulen. En och annan av
+familjens intimare bekanta gjorde henne en kort visit p� hennes rum och
+medbragte en liten g�va. F�r var vagn, som k�rde in p� g�rden, blev hon
+orolig, och bad Valentine genast se efter, om det kunde vara Monsieur de
+Ch�teauneuf, som kom. Hon v�ntade p� honom som i feber.
+
+Sent p� aftonen �ntligen kom Louis. Med onaturligt uppskruvad h�rsel
+h�rde hon hans r�st redan p� trappan, och i �ngest bad hon Valentine att
+sp�rra d�rren. Nu -- sjuk och svag, som hon var -- hade hon en n�stan
+panisk skr�ck f�r att m�ta f�rebr�elsen och domen i hans blick.
+
+Men dagen d�rp� kunde det icke undg�s. Monsieur de Ch�teauneuf l�t
+fr�ga, om Mademoiselle de La Feuillade k�nde sig frisk nog att taga emot
+honom.
+
+Edm�e svarade i f�rtvivlan strax ja. Hon hade alltsedan hon vaknade om
+morgonen �vert�nkt sin st�llning: vad skulle det v�l tj�na till att s�ka
+uppskjuta det oundvikliga?
+
+Madame de Ch�teauneuf hade velat f�lja sin son upp till ni�cen, men han
+hade avb�jt det. N�r han tr�dde in i rummet och s�g Edm�es lilla ansikte
+och stora, heta, �ngsliga och trotsiga �gon under den kolossala,
+t�ttslutande spetsm�ssan, k�nde han pl�tsligt, som ett sting i hj�rtat,
+den starkaste vrede och det �mmaste medlidande han n�gonsin i sitt liv
+k�nt. Hans r�relse �vermannade honom, s� att han kom till att darra, och
+han st�dde sig ett �gonblick mot d�rrposten, innan han gick fram till
+henne.
+
+Hon l�g tillbakalutad mot s�ngens kuddar, och i frostdagens klara
+solsken s�g han, hur blekt och magert hennes ansikte hade blivit. �ver
+rummet m�ttes deras �gon med ett uttryck s� egendomligt, att till och
+med Valentine blev gripen d�rav och, grannlaga, sakta drog sig undan i
+sin f�nstersmyg.
+
+Han fattade sig och gick fram till henne.
+
+-- Det g�r mig ont, min kusin, att se er igen i detta tillst�nd, sade
+han stelt, utan att taga plats i den stol, Valentine skjutit fram till
+honom.
+
+Edm�e l�g med nedslagna �gon och plockade p� lakanet. Pl�tsligt s�g hon
+upp, och det var ett leende p� hennes l�ppar, som f�rvirrade Louis.
+
+-- Du beklagar mig. Det har du intet sk�l till. Sedan jag s�g dig sist,
+har livet givit mig det b�sta, n�gon kvinna n�gonsin har �gt eller
+kommer att �ga. D�rf�r att du nu h�ndelsevis ser mig sjuk och en smula
+matt av febern, tror du... �, Louis, se i mina �gon, innan du g�r, och
+se, om du finner sp�r av det, du v�ntat att finna -- blygsel eller sorg.
+
+Han h�jde l�ngsamt, liksom motvilligt sin blick, och m�tte hennes. Den
+var str�lande och klar, och hennes leende var stolt, n�stan h�gdraget.
+
+-- Du har ett styvt sinne, min kusin, sade han blott.
+
+-- Du vill icke tro mig? G�r, som du vill, men det s�ger jag dig -- hon
+reste sig halvt upp i s�ngen och lyfte handen, liksom till ed -- _intet_
+av det, som h�nt mig under dessa tv� m�nader, ville jag undvara. Intet,
+h�r du, icke ens denna feber.
+
+-- Edm�e! -- han r�tade sig str�ngt. --�Du talar ett spr�k, som minst av
+allt anst�r en �delboren kvinna.
+
+-- S� skulle visst envar s�ga i ditt st�lle -- kanske _alla_ m�n, utan
+undantag. Hon talade nu lugnt, med mild, stilla r�st, liksom anginge
+hans ord henne icke. --�Men jag _�r_ en �delboren kvinna, och aldrig,
+tycker jag, har jag b�ttre f�rst�tt, vad som anst�r mig, �n nu. Jag vet,
+att mitt liv har blivit ett undantag fr�n regeln -- men �r d� _regeln_
+det h�gsta du kan t�nka dig?
+
+Louis reste sig. --�Jag vill ej diskutera med en febersjuk flicka. Jag
+bad om lov att h�lsa p� min kusin, emedan det skulle givit anledning
+till sladder och kommentarier, om man f�tt veta, att jag underl�tit det.
+Nu har jag gjort min plikt.
+
+-- Louis! -- Hon reste sig halvt upp i s�ngen f�r att h�lla honom
+tillbaka. --�S�g mig... Du finner det or�tt av mig, att jag stannar i
+din moders hus?
+
+Han bet�nkte sig litet. --�Ja. Och �nd� _�nskar_ jag det, tillade han
+med eftertryck.
+
+Hon sm�log blitt och �mt upp emot honom. --��, Louis... Hon r�ckte honom
+b�gge h�nderna, som han dr�jande tog i sina. Du �r str�ng emot mig, och
+du har v�l r�tt till det, men ibland �r det, som om du -- och du allena
+-- i�djupet av din sj�l _f�rstod_ mig...
+
+Han sl�ppte hennes h�nder och v�nde sig halvt om. -- _Kanske_ f�rst�r
+jag mer �n du tror, sade han h�ftigt. Mitt hj�rta bl�der f�r dig, Edm�e.
+Jag har f�rs�kt att d�ma dig, men n�r jag vill vara �rlig mot det b�sta
+hos mig -- _kan_ jag icke. Icke _dig_ -- upprepade han h�ftigt, liksom
+�ngrade han redan sina egna ord -- men _honom_! F�rst�r du d� inte din
+egen f�rblindelse? _Du_ �lskar -- men _han_!... Vad �r du f�r honom? --
+Han s�g, att han pl�gade och f�rskr�ckte henne, och han hade, innan han
+tr�dde in i detta rum, fast f�resatt sig att ej mera tala om det, som
+aldrig kunde g�ras gott igen, men nu, n�r han _s�g_ henne,
+�verv�ldigades han pl�tsligt av sin svartsjuka, sin med�mkan med henne,
+sitt hat mot den andre -- han kunde ej mera �terh�lla sina ord.
+
+-- Tror du v�l ens, att han anser sig ha n�gra plikter emot dig, n�r han
+en g�ng upph�r att �lska dig? Skall han, tror du, skona din �mhet, din
+k�nslighet, ditt rykte? -- �, jag, som k�nner honom, f�r det att mitt
+hat gissar honom b�ttre �n de andras beundran -- jag vet, att m�nsklig
+h�nsyn och m�nsklig plikt spelar f�r honom ingen roll. Frankrike �r lika
+litet f�r honom som du. Han arbetar, f�r det han �lskar arbetet, han
+k�mpar, f�r det han �lskar kampen, och hans om�ttliga sj�l hungrar efter
+�ran. Vad �r v�l du f�r honom?... Din ras, din stam, din egendomlighet
+�r honom fr�mmande. Han k�nner icke, han anar icke den Edm�e de La
+Feuillade, som �r _mig_ s� k�r, d�rf�r att hon -- s�dan som hon nu en
+g�ng �r -- vuxit sig in i mitt v�sens grund. Vad _han_ �lskar -- det �r
+blott det h�rliga stycke k�tt och blod du �r. Han �lskar dig som en
+Medici, en Borgia �lskade kvinnorna -- korsikanare eller italienare som
+han �r, fr�mmande f�r dig och oss alla!
+
+Edm�e reste sig upp, rak i ryggen, och lade sin knutna hand p� s�ngens
+kant. --�G�! sade hon bjudande och betraktade hotande sin kusin. Du
+tr�nger dig in hos mig, n�r jag ligger sjuk under din moders tak, och
+jag tror, att du vill mig v�l, och tager emot dig som en syster sin
+broder. G�! F�rr�n jag vill h�ra p� dina onda ord mot min �lskade,
+l�mnar jag min b�dd och g�r ut av detta hus.�G�...
+
+Hon f�ll tillbaka i s�ngen och skiftade f�rg s� v�ldsamt, att Valentine
+f�rskr�ckt kom springande till.
+
+-- Min Gud, Monsieur Louis, ni tar ju livet av henne. H�mta doktorn...
+hon m�ste �derl�tas igen, strax... Och pigan knuffade honom n�stan med
+v�ld ut genom d�rren.
+
+Doktorn f�rklarade, att Edm�e hade nervfeber. I�ett par dagar fruktade
+de f�r hennes liv; s� blev det b�ttre. Under denna tid l�t Madame
+Bonaparte ofta officiellt f�rh�ra sig, hur Mademoiselle de La Feuillade
+befann sig. Fr�n F�rste Konsuln kommo n�stan var natt bud och brev genom
+den hemliga trappan.
+
+
+F�re sin avresa hade Monsieur de Ch�teauneuf f�retr�de hos F�rste
+Konsuln. Bonaparte mottog honom artigt och �h�rde med levande intresse
+hans framst�llning av underhandlingarnas g�ng och Ottos uppfattning av
+det engelska kabinettets st�llning till de neutrala makterna. Han var s�
+helt och h�llet upptagen av det och gjorde s� m�nga intresserade fr�gor,
+att Louis ett �gonblick trodde, att han gl�mt, vem det var han talade
+med.
+
+D� audiensen var f�rbi och Monsieur de Ch�teauneuf skulle g�, tvekade
+han, och ett �gonblick stodo de b�da m�nnen, �ga mot �ga mitt f�r
+varandra. Bonaparte gick ett par steg fram emot den andre.
+
+-- Tala, Monsieur de Ch�teauneuf, sade han skarpt. Ni vill s�ga n�got.
+
+-- Ja, medborgare-Konsul. Nu �r mitt officiella �rende utr�ttat. Vi �ro
+b�gge franska adelsm�n, b�gge Republikens tj�nare -- i�den ena
+egenskapen st�r jag ett steg �ver er -- i�den andra ni en hel del �ver
+mig. L�t oss tala med varandra som tv� m�n.
+
+-- Tala, sade blott Bonaparte �nnu en g�ng med samma h�rda uttryck. Hans
+blick borrade sig lik en st�lklinga in i Louis', som fast m�tte den.
+
+-- General Bonaparte, vad har ni gjort mot min kusin, Mademoiselle de La
+Feuillade?
+
+-- Herr greve de Ch�teauneuf, har ni n�gon r�tt att fr�ga?
+
+-- Ja.
+
+-- Och om jag icke erk�nner denna r�tt. Om jag ej �nskar, att detta namn
+blir n�mnt mellan oss?...
+
+Louis tr�dde honom s� n�ra, att hans sk�lvande hand p� v�rjf�stet r�rde
+vid Bonapartes kl�der. --�S� kallar jag er en --�en...
+
+-- H�ll, Monsieur de Ch�teauneuf! Kom ih�g, vem som �r den starkaste
+h�r.
+
+-- Jag har blott alltf�r l�nge kommit ih�g det. Och ni har ej heller
+varit r�dd f�r att p�minna mig d�rom.
+
+-- Jag g�r det �nnu en g�ng, och f�r er egen framtids skull, sade
+Bonaparte flegmatiskt, med eftertryck. Ni har vid b�rjan av detta samtal
+f�rs�kt att st�lla oss lika. _Tror_ ni det? Nej, ni vet s� v�l som jag,
+att jag �r _herre_ h�r. Jag kan icke st�llas till ansvar av n�gon i
+detta land.
+
+-- Vi st� h�r _man_ mot _man_... --�Blek av vrede drog Louis sin v�rja
+till h�lvten ur slidan.
+
+-- Prat! sade Bonaparte h�gdraget, och hans fasta, kalla blick s�nkte
+sig ringaktande ned mot Louis' hand. Ert liv s� v�l som mitt �r statens;
+min k�rlek �r en privatsak, som icke ang�r n�gon utom mig sj�lv och
+henne, som jag �lskar. Vi ha en g�ng st�tt man mot man, som ni s�ger,
+i�kampen om denna kvinna, och -- med den starkares r�tt har jag vunnit
+henne.
+
+-- Ni vill allts� neka mig all satisfaktion...
+
+-- Jag medger icke en g�ng, att ni har n�gon som helst r�tt att beg�ra
+den. F�r det f�rsta: Mademoiselle de La Feuillade �r fri, hon �r sin
+egen herre; f�r det andra: jag �r -- _den jag �r_. Farv�l, Monsieur de
+Ch�teauneuf.
+
+Louis s�g honom fast in i �gonen -- hans hand vilade �nnu p� v�rjan.
+
+-- Jag ser, att jag har intet mer h�r att g�ra. Republikens chef pockar
+inte f�r intet p� sin okr�nkbarhet. Hans st�mma var full av stolt
+bitterhet. --�Vi ses allts� f�rst vid Philippi -- som v�l en g�ng skall
+komma!
+
+-- Vid Philippi, Monsieur de Ch�teauneuf -- han sm�log -- skall jag ej
+gl�mma er. Ni �r en modig och �rlig fiende -- jag vet �tminstone, var
+jag har er! Men kom ih�g: Frankrike beh�ver oss b�gge.
+
+-- Det har ni ingen orsak att p�minna mig om, general. Mina ord g�lla
+_er_ -- icke er regering. _�nnu_ �r det v�l skillnad p� er och staten!
+
+Bonaparte log. -- _�nnu_! Ja, _tror_ ni det?
+
+Med en huvudb�jning och en handr�relse avskedade F�rste Konsuln
+sekreteraren hos Republikens underhandlare i London.
+
+
+
+
+XVI.
+
+  On croit g�n�ralement dans le monde que les premi�res ann�es
+  de l'Empereur ont �t� taciturnes, sombres, moroses;
+  au contraire -- il �tait fort gai.
+
+    M�morial de Ste H�l�ne.
+
+  �J'ai foi dans mon �toile!...�
+
+    _Mot de Napol�on._
+
+
+F�rsta g�ngen Edm�e efter sin sjukdom �ter visade sig i s�llskapslivet,
+var p� den stora fest, Berthier gav i anledning av freden i Lun�ville.
+Efter en vink av F�rste Konsuln var den arrangerad som kostymbal.
+
+Mademoiselle de La Feuillade hade valt en dr�kt, som visst ingen annan
+under denna tid skulle funnit p� eller ens ansett r�dligt att b�ra. Hon
+var kl�dd som Anne d'Autriche. Mellan alla dessa grekiska gudinnor och
+romerska dygder var hon en str�lande, stolt anakronism i silverbrokad
+och brabantska spetsar, �ver hennes gestalt och h�llning l�g, d� hon
+tr�dde in i salen, hela det gamla hovets styva f�rn�mhet och Frondens
+l�ttsinniga k�ckhet.
+
+Det var strax vid balens b�rjan. Edm�e dansade med Duroc, f�rkl�dd till
+arabisk scheik, d� pl�tsligt en m�rk domino, liten och sm�rt, tr�ngde
+sig emellan henne och hennes kavaljer, som �gonblickligen -- till hennes
+stora f�rv�ning -- utan inv�ndning steg till sidan och utan ett ord drog
+sig tillbaka. Dominon grep henne hastigt om livet och viskade med en
+r�st, som hon aldrig _kunde_ misstaga sig�p�:
+
+-- Scheiken har h�gre order fr�n profetens egen mun. L�t oss dansa och
+vara glada, drottning Anna!
+
+De dansade. Det var �_le Monaco_� -- den dans F�rste Konsuln dansade
+b�st, och som han �nskat skulle finnas p� programmet.
+
+Det var tr�ngsel omkring drottning Anna. Hon var en av de masker som
+v�ckte mest uppm�rksamhet. Den svarte dominon vek emellertid icke fr�n
+hennes sida -- han h�ll hennes arm fast intill sig och konverserade h�gt
+med henne.
+
+-- Hur finner Ers Majest�t sig egentligen i detta blandade s�llskap? De
+�ro icke alla hovf�higa -- det vet Ers Majest�t nog. Ja, jag k�nner till
+och med n�gra, som ha visat sig r�tt oh�vliga mot kungliga personer.
+Kom, l�t oss g�! En drottning �r skyldig sig sj�lv att h�lla sig p�
+avst�nd fr�n s�dant folk. Inte sant? -- Han gjorde en r�relse med
+handen, som kom n�gra av de n�rmaste att vika till sidan.
+
+Drottningen roade sig furstligt �t denna lek; hon kunde blott icke l�ta
+bli att undra, om d�r d� ej var n�gon, som k�nde igen hans egendomliga,
+sonora st�mma och litet avvikande accent. Hon sl�t sig n�rmare intill
+honom, och i det de f�rs�kte bana sig v�g, svarade hon h�gt:
+
+-- Louis XIII:s drottning och Louis XIV:s moder har aldrig varit r�dd
+f�r rebeller. Jag �r Frondens drottning s�v�l som hovets, och de sturska
+engelsm�nnen har jag gjort mjuka som honungsdeg. Fr�ga blott Buckingham,
+min gode domino, om icke England har b�jt sig f�r Frankrike.
+
+En ny dans begynte, och de kommo r�tt obem�rkta in i ett mindre
+kabinett. De satte sig i en nymodig, l�gryggad k�s�s, uppburen av tv�
+f�rgyllda sfinxer, som bildade h�ga sidost�d.
+
+-- L�t oss vara glada, min drottning, viskade han uppsluppet under den
+svarta h�ttan. I�dag �r jag i ett lysande lynne, och du talar som en
+gudinna eller som ett orakel. England har b�jt sig f�r Frankrike, s�ger
+du -- och �nd� vet du ej, vad jag f�tt veta: Pitt har �ntligen avg�tt!
+Ocks� _han_ b�rjar begripa, att det �r hoppl�st att k�mpa mot _mig_. Nu
+har jag egentligen bara idioter att g�ra med -- han sm�log �vermodigt,
+med gl�dje i �gonen -- dem skall jag nog h�lla st�ngen! Georg III har
+icke en f�rnuftig tanke i sitt huvud, Carl IV inte heller; fredsfursten
+�r en dum r�v, prinsen av Brasilien en hare. Czaren, Gustav Adolf,
+kronprinsen av Danmark -- de �ro alla s� f�rstockade och f�rblindade,
+som blott absoluta furstar ha privilegium p� att vara. Drottningen av
+Neapel �r s� rasande, att hon alltid ser r�tt f�r �gonen, och stormar p�
+som en galen m�rr. Kejsaren och kungen av Preussen �ro v�l en smula
+klokare �n de andra, men -- blott _en smula_! Jag skall nog skr�mma dem
+ocks� fr�n vettet en dag.
+
+Han str�ckte ut sin vita hand, liten och mjuk som en kvinnas och kl�mde
+h�rt Edm�es.
+
+-- Vi ha �nnu icke druckit p� freden i Lun�ville, min drottning. Kom!
+
+Edm�e hade icke lust att �ter ge sig ut bland alla g�sterna, som vart
+�gonblick kunde k�nna igen honom. Hon blev sittande och lutade sig
+tillbaka med hakan i v�dret.
+
+-- Drottningen av Frankrike och Navarra dricker icke p� sina staters
+v�lg�ng med vilken ok�nd domino som helst, sade hon; hon v�ntar till
+F�rste Konsuln kommer. Ingen utom han �r v�rdig att st�ta sitt glas mot
+hennes.
+
+-- Ers Majest�t g�r F�rste Konsuln alltf�r stor �ra. Bet�nk dock, vilken
+parveny han��r!
+
+Drottning Anna drog sig �nnu en g�ng tillbaka i sitt h�rn och s�g upp
+mot ljuskronan, medan hon l�ngsamt svarade:
+
+-- Drottningen av Frankrike och Navarra har sett Bonapartes stj�rna
+stiga. Efter Marengo och Lun�ville f�rst�r hon, att han �r den, som
+skall lyfta den store kungens arv.
+
+-- �, Edm�e! -- Han brast ut i ett l�gt skratt, b�jde sig ned och kysste
+hennes h�nder, som vilade i sk�tet. --�Det kl�r dig att vara historisk
+�ande� -- du blir helt h�gtidlig d�rvid, och f�r dina orakelspr�k h�ller
+man p� att gl�mma all drottningens praktfulla, unga sk�nhet och
+silverbrokad och juveler! Det gl�der mig, att ditt Majest�t ser stj�rnan
+stiga -- jag tycker n�stan, att jag ser det sj�lv!
+
+De sutto b�gge tysta n�gra minuter. De h�rde valsen inifr�n salen och
+skratt och prat och viskningar fr�n m�nniskogrupperna omkring dem.
+
+Han str�k tankfullt, smekande hennes hand och sade l�gt, pl�tsligt
+allvarligt:
+
+-- Ser du, Edm�e -- om jag inte hade haft min stj�rna p� himlen och
+d�rtill f�rst�tt att r�kna b�ttre �n de andra, s� att jag lyckats k�mpa
+mig fram till den f�rsta platsen, s� skulle jag nu av alla dessa
+m�nniskor, vilka d�rinne v�nta p� F�rste Konsulns ankomst som p� festens
+glanspunkt, varit hatad som en skabbig hund. Stor framg�ng �r det enda,
+som f�rm�r m�nniskorna att f�rl�ta �verl�gsenheten. Och till och med
+_nu_! Tro aldrig, att jag sitter fast i sadeln, s� skicklig ryttare jag
+�n tror mig om att vara. F�rlorar jag blott en g�ng ett avg�rande slag
+-- som det vid Marengo till exempel -- du skall f� se, hur de skola
+falla �ver mig som en sv�rm skorpioner �ver ett lejon. Men varf�r skulle
+jag f�rlora? -- N�r man spelar _vingt-et-un_ med Europa p� den andra
+sidan bordet och sitt �de som insats, s� m�ste man ha f�rnuft att bli
+st�ende vid tjugu.
+
+Araben Duroc kom fram i d�rren. Han kastade en hastig sidoblick p� de
+b�da i soffan och kom bort till dem.
+
+-- Ers Majest�t till�ter v�l? -- Han bugade sig djupt och viskade s� ned
+mot dominon: -- Det �r visst tid att f�rbereda den officiella entr�en.
+Berthier �r som p� n�lar.
+
+Dominon h�lsade drottningen och gick. Araben slog sig ned p� hans plats.
+
+-- Jag kan se p� Ers Majest�ts �gon, att ni �r f�rv�nad �ver er tj�nares
+dristighet. --�Han s�nkte r�sten och lade handen p� hj�rtat:
+
+-- F�rst� mig v�l, och f�rl�t mig -- _han_ har haft f�rtroende f�r mig!
+
+Drottning Anna rodnade h�ftigt under masken. Hon gjorde en avv�rjande
+r�relse med handen. --�Jag b�rjar f�rst�, mumlade hon f�rvirrad.
+
+-- Jag _ensam_ vet det, fortfor han; och blott genom en tillf�llighet,
+icke genom n�gon indiskretion varken fr�n hans eller min sida -- det
+sv�r jag er vid min �ra. Jag hoppas ni f�rst�r, Mademoiselle, vilka
+k�nslor ni kan p�r�kna att finna hos hans _b�ste_ v�n.
+
+Edm�e de La Feuillade reste sig upp, och, i�det hon gav handen till sin
+kavaljer, sade hon klart och tydligt:
+
+-- Monsieur -- jag varken kan eller vill f�rklara n�got. Men jag tackar
+er, och jag litar p�er.
+
+En halv timme d�refter kom F�rste Konsuln i galavagn och med ridande
+eskort. I�sin vanliga uniform -- gardets h�stj�gares �versteuniform --
+utan mask eller f�rkl�dning, tr�dde han in i salen vid v�rdens hand. Han
+s�g glad ut, hans panna var ljus, hans �gon logo, och han h�lsade
+artigt, med �lskv�rd �ppenhet, p� de masker, han k�nde eller trodde sig
+k�nna. Drottning Anna dansade med en romersk pr�torian, d� han p� sin
+v�g kom f�rbi henne.
+
+-- En f�rtjusande dr�kt, sade han h�gt, v�nd till Berthier. Det �r d�
+ett stycke �kta Lyonersiden, och det gl�der mig att se n�got _franskt_ i
+detta kosmopolitiska s�llskap. --�Med en bugning f�r drottningen, sade
+han sm�leende: -- Madame, vi tv� �ro visst ensamma om att representera
+Frankrike h�r i salen.
+
+Hennes Majest�t svarade blott med en reverens, och F�rste Konsuln gick
+vidare.
+
+De flesta hade redan igenk�nt Mademoiselle de La Feuillade under masken.
+Efter F�rste Konsulns markerade komplimang blev hon �nnu mer
+uppm�rksammad �n f�rr. Pr�torianen hade all m�da att bana henne v�g till
+deras plats, d� den efterh�ngsne scheiken pl�tsligt d�k upp igen.
+
+-- Soupern b�rjar. Hans Majest�t kalifen (Berthier bar denna dr�kt)
+befaller mig att f�ra Ers Majest�t till hedersg�sternas bord. Plats!
+-- Plats f�r Frankrikes drottning!
+
+Bonaparte gick f�rst -- allena, och utan bordsdam -- in i den som ett
+orientaliskt t�lt arrangerade matsalen. Berthier satt vid hans h�gra
+sida, men p� den v�nstra stod platsen tom. Han s�g skarpt bort �t
+ing�ngen till balsalen; ingen var auktoriserad att s�tta sig p� den
+tomma stolen och ingen v�gade g�ra det av sig sj�lv.
+
+Nu kom Duroc med mademoiselle de La Feuillade. F�rste Konsuln gjorde
+tecken till honom, men Edm�e hade redan med s�ker takt valt sin plats p�
+andra sidan bordet, snett emot honom.
+
+Ett �gonblick s�g han skarpt p� henne. S� h�jde han �gonbrynen och
+sm�log.
+
+Duroc b�jde sig mot Edm�e och viskade:
+
+-- Till�t, Mademoiselle, att jag komplimenterar er. Det var klokt -- han
+hade i n�sta �gonblick �ngrat det. General Bonaparte tycker icke om att
+se en dam kompromettera sig.
+
+F�rste Konsuln reste sig, och �ver bordet, som under hundratals ljus
+str�lade av vermeil och silver och rubinr�tt glas fr�n Venedig -- allt
+krigets rika byte -- s�kte hans �gon Mademoiselle de La Feuillade. Han
+h�jde champagneglaset:
+
+-- Medborgare och v�nner! En sk�l f�r f�rdraget i Lun�ville, sade han
+h�gt med sin starka st�mma. Leve �ran, friheten och freden! Leve
+Frankrike!
+
+
+
+
+XVII.
+
+  �Tous mes vertueux r�publicains, je n'ai qu'� dorer leurs habits,
+  et ce sont des gens � moi.�
+
+    _Mot de Bonaparte._
+
+  �La belle saison de 1801 �tait bien l'apog�e de la Malmaison.
+  C'�tait plus qu'un ch�teau, ce n'�tait pas un palais.�
+
+    _St. Amand._
+
+
+I mitten av Prairial (�r IX) kommo konungen och drottningen av Etrurien
+till Paris f�r att tacka f�r sin krona och mottaga den av F�rste
+Konsulns hand. De reste under namn av �greven och grevinnan av Livorno�,
+men blevo mottagna som suver�ner.
+
+-- Kan du se, sade Bonaparte till Edm�e de La Feuillade, aftonen efter
+han i Malmaison l�tit spanske ministern presentera majest�terna f�r sig
+-- kan du se, att parisarna icke �ro r�dda f�r att l�ta en Bourbon g�
+�ver Place de la R�volution. Se p� konungam�rdarna och spartanerna, hur
+de sm�le och buga f�r dessa lillepyttmajest�ter, som vi sj�lva ha
+skapat. � -- �! Alla mina dygdiga republikaner -- jag beh�ver blott ge
+dem ett f�rgyllt livr� p� ryggen, och jag har strax deras samvete i min
+hand!
+
+Genom sin st�llning b�de i Faubourg St. Germain och i Tuilerierna var
+Mademoiselle de La Feuillade en sj�lvskriven g�st vid alla de fester,
+som nu avl�ste varandra till �ra f�r infanterna. P� Talleyrands stora
+italienska fest i Neuilly hade hon den �ran att dansa en kontradans med
+Marie-Antoinettes systerson, vilken hon fann �tyv�rr vara en karikatyr
+av en konung�, som hon sedan sade -- och p� markisinnans av Montesson
+bal hade den unga drottningen n�digt tagit henne avsides och bett henne
+om hj�lp att arrangera sitt h�r, som kommit en smula i oordning efter
+dansen. D� F�rste Konsuln h�rde det -- han ville ha reda p� allt --
+rynkade han pannan: -- Jag tror, hon tar sig air, den lilla suver�nen.
+--�Han lade sin hand p� Edm�es hj�ssa. --�Se d�r har du en krona, som
+v�l f�rl�nar st�rre makt �n Etruriens!
+
+Berthier gav i krigsministerhotellet en stor fest �rsdagen av slaget vid
+Marengo. Tr�dg�rden var arrangerad som ett l�ger, danssalarna voro
+prydda med vapen, fanor och trof�er, man superade i t�lt, och bakom var
+och en av damernas stolar stodo de unga officerarna, raka som
+skiltvakter, i�Republikens praktfulla, fantastiska uniformer.
+
+Om aftonen var d�r fyrverkeri. I den lugna natten, mot den klara, m�rkt
+bl�nande junihimlen, lyste i flammor namnet _Marengo_. Edm�es �gon s�kte
+F�rste Konsulns; hon mindes, n�r hon f�r ett �r sedan -- en sommarnatt
+som nu -- f�rsta g�ngen hade h�rt detta namn och funnit brevet p� bordet
+inne i sin kammare. Bonaparte s�g henne ej. Med armarna korslagda �ver
+br�stet, med blottat huvud, s�g han ut framf�r sig; han v�nde ej sina
+�gon emot hennes; hon s�g blott i det flammande, os�kra skenet hans
+bleka ansikte under den m�rka h�rluggen och hans fasta, t�tt slutna mun.
+
+Efter infanternas avresa i mitten av Messidor (man ville icke ha dem
+kvar till 14-juli-festen) l�mnade ocks� den fina v�rlden Paris. Madame
+de Ch�teauneuf och Edm�e voro b�gge inbjudna att tillbringa n�gra veckor
+p� landet hos familjen de Caseaux, men i sista �gonblicket fick
+Mademoiselle de La Feuillade en formell invitation, g�llande f�r samma
+tid, till Malmaison. En inbjudning till F�rste Konsulns hus var redan
+detsamma som en suver�n befallning -- det kunde icke vara tal om att
+avsl� den. Madame de Ch�teauneuf reste allts� allena till sina v�nner,
+och Edm�e ankom, i�s�llskap med sin v�ninna, Madame Junot, till
+Malmaison i b�rjan av Thermidor.
+
+Malmaison, som alltid hade tillh�rt en rik familj, var, redan d� Madame
+Bonaparte f�r tre �r sedan k�pte det, en komfortabel och n�stan pr�ktig
+boning; sedan dess hade b�de hon och F�rste Konsuln gjort mycket f�r att
+utvidga och f�rsk�na slottet. Den f�rre �garen hade, d� anglomanien
+under Direktoriet var i sitt h�gsta flor, inr�ttat huset med solid
+engelsk bekv�mlighet och isynnerhet satt det i st�nd att h�rb�rgera
+m�nga g�ster -- liksom ett riktigt engelskt _countryhouse_. G�strummen
+voro alla bel�gna en trappa upp, l�ngs med en l�ng stenlagd korridor,
+som med sina stora f�nster vette �t g�rden. Var l�genhet bestod av ett
+sovrum, ett kabinett och en liten kammare till jungfrun eller tj�naren.
+De voro alla mycket enkelt m�blerade och golven stenlagda i rutor,
+liksom korridorens. Vid �ndan av denna -- till h�ger om vestibulen --
+f�rde ett par trappsteg upp till den lilla salong, d�r man frukosterade
+om morgonen, och som utgjorde en del av Madame Bonapartes enskilda
+v�ning. Hennes kabinett innanf�r s�ngkammaren stod genom en trappa i
+direkt f�rbindelse med stora salongen och galleriet i rez-de-chauss�en.
+P� motsatta sidan av vestibulen -- allts� rakt under g�strummen -- l�go
+p� nedra botten F�rste Konsulns rum. Arbetskabinettet gr�nsade
+omedelbart till hans egen lilla privata tr�dg�rd och stod i f�rbindelse
+d�rmed genom en liten �ver vallgraven ledande bro, om sommaren �vert�ckt
+med v�v, s� att den bildade liksom ett t�lt. I�allm�nhet l�t han flytta
+sitt skrivbord ut p� bron och arbetade timvis i fria luften.
+
+Frukosten var alltid best�md till klockan halv elva; i�den deltogo blott
+damer, liksom i Tuilerierna. F�r resten var det n�stan mest damer, som
+voro liggande g�ster p� Malmaison. Herrarna kommo i allm�nhet blott dit
+ut till middagen -- ridande eller �kande fr�n Paris -- och �terv�nde
+vanligen vid midnatt, var till sin post eller sitt arbete. F�rste
+Konsuln sj�lv visade sig s�llan f�re sex, d� man �t middag. Middagen,
+och aftontimmarna efter den, var den tid, d� man egentligen _levde_ p�
+Malmaison. I�allm�nhet l�ngleddes de unga damerna en smula p�
+f�rmiddagen; Madame Bonaparte hade ofta migraine, Hortense m�lade eller
+spelade, de �vriga sk�tte sin korrespondens, sitt tapisseri, l�rde sina
+roller till societetsspektaklen, konfererade med sina kammarjungfrur och
+modister eller drevo omkring i parken med en roman av Madame Cottin
+eller Madame de Genlis f�r att f� tiden till klockan sex att g�. Men
+_d�_ -- d� fick man ocks� ers�ttning! Genom den l�nga platanall�en, som
+fr�n landsv�gen f�rde upp till slottsg�rden, kommo de i sina sm� snabba
+kabrioletter, eller ridande tv� och tv� i s�llskap -- alla de unga �kta
+m�nnen, beundrarna och v�nnerna. Och mittf�r den stora trappan, d�r de
+unga damerna (de voro alla _unga_ p� Malmaison, utom v�rdinnan) --
+vitkl�dda, sm�leende, kisande i solskenet, med handen f�r �gonen -- hade
+samlat sig, sprungo de unga m�nnen av h�starna, och, gl�mska av dagens
+arbete, bekymmer och omsorger, s�kte deras glada blickar _den_ av de
+vitkl�dda nymfgestalterna, som stod vars och ens hj�rta n�rmast. Ty p�
+denna tid -- 1800 -- 1801 -- grasserade en ren gifterm�ls- och
+f�r�lskelseepidemi inom familjen Bonapartes n�rmaste krets; huset var
+fullt av nyf�rm�lda och hemligt f�rlovade par, och de gamla
+kastanjeall�erna i parken beskyddade under dessa sommarkv�llar fr�n sex
+till tolv m�nga �mma f�rtroenden, m�nga kyssar, m�nga sm� �ktenskapliga
+tr�tor. Det l�g �mhet i luften -- smekm�nadens leende, s�kra,
+konventionellt skyddade och insolent ostentativa �mhet.
+
+Av dem, som i sommar voro p� Malmaison eller brukade komma dit till
+middagen, var det f�rst och fr�mst den tappre, st�tlige general Lannes,
+�arm�ens Roland�, och hans unga hustru, vilken i sin rena, tadell�sa
+sk�nhet mest av allt liknade en Correggios madonna, som stigit ur ramen,
+tagit k�tt och blod och ikl�tt sig Konsulatets koketta dr�kt. D�r var
+F�rste Konsulns yngsta syster, den knappt nitton�riga Caroline Murat,
+�frisk som en majros�, efter sin nyss �verst�ndna f�rsta barns�ng, r�d
+och vit, fast i linjerna, som mejslad i marmor. D�r var den vackra,
+nygifta Madame Savary, den hj�rtegoda och hj�ltemodiga Emilie de La
+Valette, f�dd Beauharnais, och husets dotter, hennes kusin Hortense --
+blond, fin och rosig som en s�vresfigur, med ett par eldfulla bl� �gon,
+som str�lade dubbelt �mma, n�r hon t�nkte p� sin v�n Duroc, eller d�
+F�rste Konsulns sekreterare i hemlighet sm�g till henne ett litet brev
+fr�n Petersburg. D�r voro dessa b�da fina brunetter, som vid denna tid
+liknade varandra n�stan som tv� systrar: den graci�sa, pikanta Laurette
+Junot, passionerat intagen i sin man, det blonda brushuvudet �_la
+Temp�te_� (som kamraterna kallade honom), och den �lskliga, sv�rmiskt
+sentimentala Desir�e Bernadotte -- alltid barnsligt svartsjuk, alltid
+l�ngtansfull, alltid romanaktigt f�rtvivlad och med t�rar i �gonen, n�r
+hon icke hade vid sin sida sin �b�arnesare� eller icke fick brev fr�n
+honom. D�r voro Hortenses unga v�ninnor och pensionskamrater fr�n Madame
+Campans institut: den livliga, egendomliga amerikanskan, Elisa Monroe,
+den s�ta Ad�le Auguier och hennes glada syster Egl�e, som redan sv�rmade
+f�r hj�lten Ney; d�r var den st�tlige general Lauriston, �Malmaisons
+Almaviva�, den beg�vade m�laren Isabey, den joviale Rapp, den fiffige
+Figaro-Bourrienne, den ridderlige och dristige Eug�ne de Beauharnais,
+som tillbragte sin tid med att hoppl�st sucka f�r Mademoiselle de La
+Feuillade, och Mademoiselle de La Feuillade, som...
+
+I denna luft, m�ttad av sommarv�rme, av ungdomlig �lskog, av segerjubel
+och triumfer, vid detta F�rste Konsulns unga hov, d�r ingen framtidsdr�m
+var f�r h�gtflygande att icke kunna v�nta uppfyllelse, intet
+framtidshopp f�r dj�rvt att icke ha sitt ber�ttigande; d�r man var dag
+under en evigt bl�nande himmel i �vermodig sj�lvtillit t�mde sitt glas
+p� nya segrar; d�r dessa knappt trettio�riga unga hj�ltar, vilkas namn
+hela Europa nu k�nde, i�trotsig ot�lighet redan str�ckte h�nderna ut
+efter de slutna och taggiga kronor, varmed de snart skulle ha r�tt att
+pryda alla dessa vackra kvinnohuvuden; -- i�denna luft, i�denna
+omgivning utvecklade sig Edm�e de La Feuillade verkligen till den
+stolta, lidelsefullt medvetna och imperativt tjusande �Konsulatets
+Afrodite�, som man, till trots f�r Pauline Leclerc, hade v�gat kalla
+henne.
+
+Hon visste, att hon var �lskad, och v�rd att �lskas. N�r hon om
+morgonen, �nnu med batisttr�jan uppkn�ppt �ver spetschemisen, varm och
+med h�ret b�ljande �ver skuldrorna under den stora nattm�ssan, satte
+f�tterna p� stengolvet och kom till att kasta en blick i den
+anspr�ksl�sa spegeln p� v�ggen, m�tte hon sitt eget segerstolta leende.
+De unga m�nnens �gon sade henne det, n�r hon om middagen, med den
+gyllene h�rknuten h�gt �ver den vita nacken, med kjolens l�tta
+silkessl�p graci�st uppburet mellan tv� fingrar -- i�andra handen en
+svart, spansk solfj�der f�r att skugga kind och hals -- l�ngsamt,
+drottninglik steg nedf�r den breda, solbelysta trappan. Och �ntligen
+sade _hans_ �gon henne det, n�r han om aftonen efter en hel dags envist,
+oavbrutet arbete m�tte henne till den glada middagen i fri luft, d�r
+hon, smyckad som till fest med de ljusa La France-rosor, han �lskade,
+den vackraste av alla dessa vackra kvinnor, stoltast i later, liksom hon
+var f�rn�mast i b�rd, segers�ll, i�hemligt jubel och hemlig l�ngtan,
+h�jde sitt skummande glas mot hans. Hon visste, att natten och lyckan
+var hennes.
+
+Edm�e de La Feuillade var som f�rvandlad. Hon var icke mer den �mt�liga,
+kyligt skygga och alltid liksom en smula fientliga adelsfr�ken, som f�r
+aderton m�nader sedan kommit fr�n Vend�e till Paris; hon var nu F�rste
+Konsulns fylgia, Frankrikes levandegjorda segermedvetande, den stolte
+betvingarens stolta brud. Ofta h�ngde m�nnens blickar som f�rtrollade
+vid hennes, och kvinnorna s�nkte i omedveten f�rvirring, n�stan blygsel,
+sina �gon, n�r hon gick dem f�rbi. Och likv�l fanns det ingen, som
+_visste n�got_. Junot anade en del, men slog det bort som alltf�r dj�rvt
+och fantastiskt. Om Jos�phine hade n�gon gissning, och det hade hon
+_s�kert_, v�gade hon i alla fall ej l�ta m�rka det. Hon k�nde sin mans
+h�nsynsl�shet, n�r det g�llde en passion, och hon hade dessutom sj�lv
+alltf�r mycket p� sitt samvete f�r att med fog kunna visa sig
+indignerad.
+
+Hortense fruktade en ny fara f�r sin mor, som hon �lskade -- hon visste
+ju, att skilsm�ssan �nda sedan Brumaire hade h�ngt �ver hennes huvud --
+men hon _s�g_ blott, vad alla kunde se: att F�rste Konsuln var en stor
+beundrare av Mademoiselle de La Feuillades sk�nhet och icke gjorde n�gon
+hemlighet d�rav. Mademoiselle de Beauharnais var f�r resten under denna
+tid s� upptagen av sina egna hj�rteaff�rer, av sin �mhet och sin oro f�r
+den fr�nvarande Duroc, att hon ej hade tid att �gna andras s� m�nga
+tankar. Eug�ne var sj�lv mycket f�r�lskad i Mademoiselle de La
+Feuillade, som behandlade honom med ett retsamt �verl�gset, �n
+sk�mtande, �n sentimentalt koketteri, vilket i all sin oskuld -- eller
+kanske just d�rf�r -- var v�l �gnat att betaga honom hans misstankar,
+ifall han dj�rvdes att ha n�gra. F�rste Konsuln hade p� sitt vanliga
+praktiska s�tt, h�r -- liksom i Paris -- s� habilt inr�ttat allt f�r
+deras m�ten, att de kunde f�rsigg� fullkomligt ost�rda. Hans arbetsrum
+l�g omedelbart under den g�stl�genhet p� v�nstra gaveln, vilken Edm�e
+bebodde, och genom en liten trappa, som han i hemlighet l�tit inr�tta
+under vinterm�naderna, stodo de i direkt f�rbindelse med varandra.
+Madame Bonaparte bodde, som sagt, i�andra �ndan av huset. Hennes man
+beh�vde ej ens t�nka p� Monsieur Charles och sommaren �r VII f�r att h�r
+p� Malmaison slippa ha n�gra skrupler -- det f�ll honom helt enkelt
+aldrig in att ha skrupler, n�r det var n�got, han med energi _ville_.
+Och vad Edm�e angick, s� var hon nu en g�ng s�dan, att hon med
+h�nsynsl�st, muntert mod och fatalistiskt lugn tog sin st�llning, som
+hon sj�lv valt den, med alla dess konsekvenser. I�j�mf�relse med hennes
+stora k�rlek, hennes livs enda tanke och allt uppslukande intresse, var
+allt annat obetydligheter, sm�saker, som hon p� sitt k�cka, stolta s�tt
+l�tt kom �ver.
+
+
+
+
+XVIII.
+
+  L'Empereur a parl� de ses premi�res ann�es;
+  ... il se reportait � cet heureux �ge, o� tout est ga�t�, d�sir,
+  jouissance; � ces heureuses �poques de l'esp�rance, de l'ambition
+  naissante, o� le monde tout entier s'ouvre devant vous,
+  _o� tous les romans sont permis._
+
+    Memorial de S:te H�l�ne.
+
+  �Mes projets comme mes songes, tout, oui,
+  l'Angleterre a tout detruit!�
+
+    _Bonaparte_ (sur la perte de l'Egypte).
+
+
+Det var vid middagen en dag i b�rjan av augusti. Som vanligt vid vackert
+v�der, var bordet dukat p� den stora gr�splanen mitt f�r slottet vid
+b�rjan av kastanjeall�en. Solen h�ll p� att g� ned bakom St.
+Cucufaskogen -- kastanjernas skuggor blevo l�ngre och l�ngre. Men
+g�sterna voro i afton m�nga och glada och hade icke lust att s� tidigt
+resa sig fr�n bordet. Joseph och Madame Julie Bonaparte hade kommit fr�n
+Mortefontaine, tillsammans med Madame Bernadotte. Andre Konsuln
+Cambac�r�s var ocks� bjuden, och, f�rsatt i utm�rkt hum�r av den eldiga
+champagnen och den torra madeiran, hade han en g�ng kommit i taget med
+att ber�tta historier fr�n sin ungdom i provinsen, fr�n Konventet och
+Direktorietiden, och ville nu icke h�lla upp igen. F�rste Konsuln satt
+med b�da armarna p� duken och sm�log road, p� sitt tysta s�tt; de �vriga
+skrattade av full hals. Till slut reste v�rden sig upp och str�ckte p�
+sig.
+
+-- Det blir f�r sent att leka n�got i afton, sade han med en blick p�
+himlen. L�t oss f� en smula musik -- eller hur, Hortense?
+
+Mademoiselle de Beauharnais gjorde tecken till en lakej att h�mta hennes
+harpa fr�n galleriet. Med kaffekopparna i hand l�grade sig s�llskapet
+omkring henne p� tr�dg�rdsstolar och i gr�set, som f�r resten b�rjade
+bli fuktigt. Det skymde nu ocks� mer och mer.
+
+Edm�e hade en djup beundran f�r Hortenses talang -- hon, som sj�lv var
+helt och h�llet utan den sortens fullkomligheter. Hon satte sig p� n�got
+avst�nd under ett tr�d och h�rde and�ktigt p�. Vid middagen hade hon
+skrattat som den gladaste av de glada -- detta sorgl�sa, en smula
+frivola, men alltid friska och intelligenta skratt, som F�rste Konsuln
+p� sitt hasarderade och oregelm�ssiga spr�k brukade s�ga �klang av
+Frankrike�. Nu medan romansens toner, ackompanjerade av de sp�da
+harpoackorden, blitt vibrerade genom den skumma, milda kv�llen, vaggades
+ocks� hon sm�ningom in i den sentimentala st�mning, som efter hand
+bem�ktigade sig hela s�llskapet. N�r Hortense �ntligen tystnade och sk�t
+harpan ifr�n sig, talade g�sterna, som nyss f�rut n�stan legat dubbla av
+skratt �ver den gamle ungkarlens Languedoc-historier, med d�mpad st�mma
+tv� och tv� om Ossians poesi och Cimarosas musik. Madame Bernadotte, som
+var den mest romantiska av dem alla, tiggde halvviskande om �en smula
+mystik� -- d.�v.�s. en sp�khistoria.
+
+F�rste Konsuln promenerade fram och tillbaka mittf�r fasaden med hakan
+mot br�stet och h�nderna p� ryggen. Ibland stannade han och h�rde tyst
+ett par �gonblick p� de andras samtal. Det var mest �verste Rapp, som
+f�rde ordet. Han hade en kolossal fantasi och generade sig icke f�r att
+skarva, n�r det bar till.
+
+-- ...Det var allts� om natten f�re Pyramiderna. Generalen hade haft oss
+att arbeta som slavar om dagen och jag var alldeles utsliten, jag l�g i
+mitt t�lt och kunde icke sova av bara tr�tthet...
+
+-- Det h�nder aldrig en god soldat, avbr�t Lannes �verl�gset, p� sitt
+burdusa s�tt. Du hade v�l litet hj�rtklappning f�re aff�ren kan jag tro.
+
+Rapp stack handen innanf�r v�sten och f�rs�kte se imponerande ut �ver
+sin styva halsduk. Han var st�tt, och damerna m�ste tigga honom l�nge,
+innan han ville forts�tta. Till slut gav han -- godlynt, som han var --
+med sig.
+
+-- Jag l�g allts� i mitt t�lt. Det var mycket m�rkt, mitt i natten, och
+jag h�rde intet annat ljud �n av h�starna, som skubbade sig upp�t
+varandra och gn�ggade. S� pl�tsligt slog klockan tolv -- tolv...
+
+-- �, Gud! -- Madame Bernadotte var redan n�ra att svimma. Hon grep
+Eug�ne om armen och tryckte sig t�tt intill honom -- han tog henne fast
+om livet.
+
+Rapp gjorde en effektpaus; s� fortsatte han med dyster, hotande st�mma:
+
+-- Och knappt har klockan upph�rt att sl�, f�rr�n jag ser en liten vit
+trekant, s� stor... s� stor... som F�rste Konsulns hatt. --�Bonaparte
+passerade i detsamma f�rbi. Och inne i den trekanten, kan ni t�nka er --
+ett �ga, ett eldr�tt �ga...
+
+Rapp s�g sig h�gtidligt, triumferande omkring. Damerna skreko till och
+ryste.
+
+-- Och det d�r flyttade sig p� v�ggen j�mt -- j�mt -- upp och ned --
+riktigt dansade framf�r mig...
+
+H�r kunde Junot icke b�rga sig l�ngre. Han brast ut i gapskratt. Eug�ne
+och de andra st�mde�i.
+
+-- Herre gud -- han hade naturligtvis druckit f�r mycket av det heta,
+orientaliska vinet! Vem har ej sett r�da prickar, som flytta sig p� en
+t�ltv�gg?
+
+-- Ja, jag har sett sj�lva v�ggarna flytta sig! -- En ny skrattsalva.
+
+Nu blev det Rapp f�r mycket -- han nekade v�rdigt att forts�tta
+historien. Damerna togo hans parti och voro indignerade p� det
+�vernaturligas v�gnar. Junot, som best�ndigt var en av de mest
+klentrogna, f�reslog -- med en h�ntydning p� en f�r icke s� l�nge sedan
+utkommen parodi p� de moderna sp�kromanerna -- att de ju allesammans
+kunde g� upp i �v�stra tornet� och f�rs�ka f� fatt i n�gra sp�ken.
+Slottet hette v�l icke �Malmaison� -- _mala mansio_ -- f�r intet. F�r
+att vara n�gorlunda respektabelt m�ste det verkligen ha sig ett
+hussp�ke. Madame Bonaparte, som f�rstod att inr�tta allt s� f�rtr�ffligt
+och tidsenligt, hade f�rmodligen icke heller underl�tit att anskaffa
+detta oumb�rliga inventarium till ett slott o.�s.�v. o.�s.�v.
+
+Medan de s�lunda h�llo p� att prata och sk�mta �ver Rapps tarvliga och
+misslyckade sp�khistoria, som icke ens fick n�got slut, var Edm�e den
+enda, som -- d�rf�r att hon oupph�rligt f�ljde honom med �gonen -- hade
+m�rkt, att F�rste Konsuln sakta, fr�n platsen d�r de sutto, gick in i
+sin egen privata tr�dg�rd och d�rifr�n f�rmodligen in i sitt arbetsrum,
+ty han kom icke mer igen. Nu var det helt m�rkt, och Madame Bonaparte
+f�reslog p� sitt alltid f�rekommande och �lskv�rda s�tt, att man skulle
+g� in i salongen, h�ra litet gladare musik och dansa bort
+sp�khistorierna.
+
+S�llskapet spridde sig i biljardsalen, i salongen och galleriet.
+Tj�narna hade redan t�nt alla ljus. Madame de La Valette satte sig till
+spinetten och spelade en kontradans.
+
+Paren togo plats p� det l�nga, glatta golvet, lysande blankt i skenet
+fr�n kronor och lampetter -- herrar och damer p� var sin sida. Caroline
+Murat stod �verst uppe, d�refter Hortense och de andra damerna -- hand i
+hand; alla barhalsade, bararmade, med rosengirlander eller
+guldbandeletter p� h�ret, med de h�gvristade f�tterna str�ckta i
+silkesskorna och armarna lyfta, med sirligt b�jda handleder. Mitt emot
+dem bildade kavaljererna en liknande kedja. De gl�nsande st�vlarna, som,
+med dinglande, gyllene tofsar, gingo upp i spets �ver kn�et, eller med
+breda, gula kragar, vilka vekos ned n�stan �nda till ankeln, stodo
+taktfast framstr�ckta mitt emot silkesskorna; de bl�nkande ep�letterna
+str�lade i en l�ng, j�mn rad �ver uniformernas livliga, r�da, bl� och
+vita f�rger. Dansen gled fram, tur efter tur; paren f�renades och
+skildes �t; d�r var sorl av prat och skratt, korseld av blickar fr�n
+leende bl� och bruna �gon, n�r F�rste Konsuln -- stilla, som han g�tt --
+kom in igen.
+
+Mademoiselle de La Feuillade dansade med Eug�ne de Beauharnais. De hade
+nyss intagit sina platser till en ny dans, och hon stod med ryggen mot
+d�rren, s� att hon varken s�g eller h�rde Bonaparte komma. Hon blev
+uppm�rksam d�rp�, genom att Junot, som stod p� andra sidan om henne,
+pl�tsligt b�jde sig fram mot hennes kavaljer:
+
+-- Men Gud, Eug�ne -- se, vad kan d� ha h�nt generalen?...
+
+Hon v�nde sig hastigt om och m�tte hans �gon. Blott de, som k�nde honom
+riktigt v�l, kunde sentera, vilken f�r�ndring som m�tte ha f�rsigg�tt i
+hans sinnestillst�nd under den timme, han varit borta fr�n s�llskapet.
+Hela hans ansikte var som f�rm�rkat, �gonbrynen rynkade och hopdragna,
+som under en h�ftig, fysisk pl�ga, och blicken under dem var br�nnande
+och h�rd. Munnens fina, r�rliga linjer voro som f�rstenade i kuvad,
+trotsig sm�rta.
+
+Han gick bakom de dansandes leder -- de flesta m�rkte honom knappt --
+fram till sin vanliga plats vid kaminen. Han satte sig och b�rjade tala
+ett par ord med Madame Bonaparte och sin sv�gerska Julie. S� sk�t han
+ot�ligt tillbaka sin stol och befallde i kort ton en lakej, som just
+passerade f�rbi, att servera honom en ny kopp kaffe.
+
+-- �, viskade Jos�phine �ngsligt till Madame Joseph. Nu har n�got h�nt
+igen. Jag _k�nner_ Bonaparte!
+
+Sm�ningom bredde d�r sig liksom en f�rst�mning �ver salen. F�rste
+Konsuln stod borta vid det ena �ppna f�nstret och s�g ut -- han hade
+�nnu icke talat till n�gon. Pl�tsligt v�nde han sig om och sade med
+forcerad munterhet:
+
+-- Jag tycker dansen stannar av. Kom l�t oss f� �_les deux coqs_�.
+Madame Loulou -- han grep Madame Junot om livet -- ni minns, den ha vi
+dansat s� ofta!
+
+Edm�e f�ljde honom med �gonen hela tiden. Varf�r kom han icke till
+henne?
+
+Hon drog sig obem�rkt tillbaka in i Madame Bonapartes boudoir, som
+gr�nsade intill stora salongen; den var blott sparsamt upplyst av ett
+par lampetter p� kaminen. Pl�tsligt k�nde hon en hand p� sin skuldra:
+
+-- Edm�e!
+
+Hon v�nde sig hastigt om och grep hans hand. Hennes �gon voro fuktiga.
+
+-- Varf�r dansar du inte?
+
+-- F�r det... �, min v�n, vad har h�nt?... Han skakade p� huvudet.
+--�Pl�ga mig icke med fr�gor -- inte h�r, inte nu. Och litet efter:
+
+-- Kan du verkligen se det p� mig?
+
+-- Om jag kan se det p� _dig_? N�r till och med general Junot och Eug�ne
+strax kunde m�rka det!
+
+-- Det var satan! brast han ut. Skulle jag icke kunna beh�rska mig
+b�ttre!
+
+Madame Bonaparte kom sakta in i rummet. F�rste Konsuln s�g kallt, litet
+ironiskt p� henne, s� sade han h�gt:
+
+-- N�, Mademoiselle de La Feuillade, vill ni s� spela ett parti schack
+med mig, som jag bad er�om!
+
+Han st�llde elfenbenspj�serna till r�tta p� rutorna, och i det han
+lutade sig fram �ver bordet, sade han l�gt:
+
+-- Jag vet, att du kan tiga -- icke ropa till och skrika, som damer
+bruka?
+
+Hon b�jde om�rkligt p� huvudet. Hon satt med armb�gen mot bordet och
+pannan lutad i handen och flyttade en bonde.
+
+-- Kairo har kapitulerat. Egypten...
+
+Han sade icke mera. Hon s�g upp och blev f�rf�rad �ver den pl�tsliga
+f�rvandlingen av hans ansikte. Det var gr�nblekt, och munnen f�rvred sig
+som av spasmer. Utan ett ord reste han sig upp och st�tte upp f�nstret,
+d�r de sutto -- nattluften str�mmade in med fuktig kyla.
+
+Han hade lutat huvudet i handen -- nu s�g han upp. D�r var nu intet
+annat att m�rka p� honom �n en stark blekhet.
+
+-- �, du f�rst�r icke vad detta vill s�ga, mumlade han ot�ligt, liksom
+han �ngrade att ha talat.
+
+Jo, hon f�rstod honom, hon begrep och delade hela hans sm�rta. Icke f�r
+det att bibeh�llandet eller f�rlusten av Egypten i och f�r sig spelade
+n�gon synnerlig roll f�r henne, men hennes k�rlek hade f�rl�nat henne en
+s�dan egendomlig makt att intr�nga i hans tanke- och �sk�dningss�tt, att
+hon �gonblickligen instinktivt fattade, vilket slag detta var f�r honom.
+Det var v�gen till Orienten, som nu var st�ngd, till det h�ftigt
+�tr�dda, l�nge dr�mda landet, till Indien, Englands rika hj�rta. Det var
+en hel livsplan, som, utt�nkt i alla sina detaljer, redan under de
+f�rsta tunga, obskura �ren i Paris, l�ngt innan Vend�miaire, sedan -- s�
+snart tillf�lle gavs -- snillrikt och energiskt blivit fullf�ljd och
+�ntligen kr�nt av fabelaktig framg�ng. I�F�rste Konsulns frodiga och
+heta fantasi hade dr�mmen om Egyptens fullst�ndiga er�vring och alla
+dess konsekvenser: Syriens och Persiens underkuvande, Englands
+utdrivande ur Asien, redan s� gott som kondenserat sig till verklighet.
+Icke ett �gonblick hade han, trots underhandlingarna om konkordatet,
+trots arbetet med _Code civil_, med ordnandet av finans- och
+f�rvaltningsv�sendet, det italienska och tyska f�ltt�get, icke ett
+�gonblick hade han sl�ppt sina planer med Egypten och f�rs�ken att
+unds�tta det. Nu voro alla hans energiska anstr�ngningar hoppl�st
+tillintetgjorda.
+
+F�rste Konsuln reste sig f�r att taga avsked av sina g�ster. Edm�e s�g,
+att flera av herrarna, Junot, Eug�ne, Rapp, �ngsligt fr�gande s�go upp
+till honom, men ingen sade n�got, ingen v�gade s�ga n�got. Han talade
+med dem om likgiltiga ting, han till och med sk�mtade med ett par av
+damerna, men skuggan i hans blick var lika m�rk.
+
+Han l�t Edm�e g� med de andra, utan att ge henne n�got tecken, att de
+senare skulle m�tas. F�rtvivlad och f�rst�md kom hon upp p� sitt rum.
+
+Hon �ppnade d�rren till den lilla, m�rka trappan i muren och kunde d�
+h�ra, hur han gick d�rnere i biblioteket, fram och tillbaka -- ut p�
+bron och i tr�dg�rden -- in igen. Nej, hon _kunde_ icke uth�rda l�ngre.
+Han fick bli s� ond han ville, men hon m�ste se honom.
+
+�nnu hade hon icke ens b�rjat att kl�da av sig. I�hast gav hon Valentine
+befallning att rigla d�rrarna ut�t korridoren och trevade sig med
+klappande hj�rta nedf�r den branta, obekv�ma trappan. Annars v�gade hon
+aldrig st�ra honom vid hans arbete -- det var _han_, som alltid kom till
+_henne_ -- men nu i afton ville hon taga mod till sig.
+
+Utanf�r d�rren stannade hon och lyssnade -- hon h�rde honom icke. S�
+�ppnade hon sakta och tr�dde�in.
+
+Han stod b�jd �ver sitt arbetsb�rd mitt i rummet, med b�gge armb�garna
+p� bordet och huvudet st�tt mot h�nderna, i�det han ivrigt granskade en
+stor karta. D�rren till tr�dg�rden var �ppen, och trots den milda
+augustiaftonen brann en stor brasa i kaminen. Edm�e s�g sig om;
+pl�tsligt f�ll det henne in, hur dumdristigt hon burit sig �t. Hon
+visste, att Bourrienne oftast arbetade tillsammans med honom om
+n�tterna, det var rent av en h�ndelse, att han ej var h�r i afton.
+Sakta, med klappande hj�rta -- hon, som annars var s� h�nsynsl�st modig,
+blev feg under en f�rebr�ende blick fr�n hans �gon -- gick hon fram till
+bordet. Han s�g upp.
+
+-- Du h�r?... Hans r�st var fr�nvarande. Pl�tsligt s�g han sig om och
+gick bort och riglade alla d�rrarna. --�Men, Edm�e, vad faller dig in?
+sade han missn�jd.
+
+Hon tog blygt hans hand, och i det hon f�rde den till sina l�ppar,
+mumlade hon b�nfallande, som ett skr�mt barn:
+
+-- �, jag ber dig, l�t mig f� vara hos dig i natt. Jag f�r ingen ro
+annars. Jag skall sitta s� tyst som en r�tta d�rborta i vr�n, inte s�ga
+ett ord, om du vill, men l�t mig blott f� vara i din n�rhet.
+
+Han lade b�gge armarna p� hennes skuldror, s�g pr�vande p� henne med sin
+skarpa, fasta blick, och, i�det han h�ll henne ut ifr�n sig, sade han:
+
+-- Du �r d� en �kta kvinna!
+
+-- Som �lskar, viskade hon. Och i det hon b�jde huvudet str�k hon
+smekande kinden mot hans hand, som �nnu vilade p� hennes bara skuldra.
+Hon st�dde b�gge h�nderna mot hans br�st och s�g upp p� honom:
+
+-- Vill du s� l�ta mig vara h�r i natt?...
+
+Han sm�log. F�r f�rsta g�ngen p� flera timmar s�g hon �ter detta ljusa,
+�mma leende, som alltid annars pl�gade h�lsa henne, och med ett
+halvkv�vt utrop av gl�dje kastade hon sig handl�st intill honom.
+
+-- �, kvinnorna �ro dock lyckliga? -- Han str�k hennes h�r och talade
+sakta, liksom f�r sig sj�lv. --�De veta inte, vad d�dlust och
+�regirighet och arbetskval vill s�ga. Blott du har _mig_, s� �r du n�jd.
+
+-- _N�jd_?... Hon b�jde nacken tillbaka, och med slutna �gon och ett
+leende s� hemlighetsfullt str�lande, s� sublimt i sin fanatiska
+h�ngivenhet, att han, som s�g det, ovillkorligt suckade, viskade hon:
+-- N�r jag har dig, �r jag _lycklig_.
+
+Han sl�t henne h�ftigt i sina armar. --�Jag tror, att det, som g�r dig
+s� bed�rande, Edm�e, det �r din m�rkliga f�rm�ga att leva blott i nuet.
+F�r dig existerar icke f�rtid, icke framtid -- ditt liv koncentrerar sig
+alltid i den minut, som��r.
+
+-- Ja. --�Hon s�g glad upp. --��r det d� icke gott?
+
+-- Jo, det �r gott, ty d�rf�r �r det hos dig _vila_, som hos ingen
+annan.
+
+Hon h�rde knappt, vad han sade. Tryckt intill honom, mumlade hon
+lidelsefullt:
+
+-- Om jorden brast under mina f�tter, om himlen f�ll �ver mig -- blott
+jag hade dig, skulle jag icke k�nna det!
+
+-- Och om du icke hade mig l�ngre?...
+
+Hon sm�log upp emot honom, ett egendomligt, klart och beslutsamt leende,
+som han sedan ofta mindes:
+
+-- D�den ligger i v�r h�gra hand, vet du v�l.
+
+-- Och du, som �r livet sj�lvt, du skulle icke vara r�dd f�r d�den?...
+
+Hon s�g ut f�r sig -- f�rbi hans ansikte -- �gonen voro en smula
+sammandragna. --�Jo, sade hon sakta, jag fruktar d�den. Jag tycker ofta
+-- nej, icke ofta, ty jag t�nker icke ofta p� det, men ibland _t�nker_
+jag -- att det dock m�ste vara v�r st�rsta sorg, att vi alla skola d�,
+du och jag.
+
+Han s�g uppm�rksamt, forskande p� henne, s� tog han sakta hennes mjuka,
+varma hand och f�rde den till sina l�ppar.
+
+-- Kom, Edm�e. Du har r�tt. S� l�nge livet, livets arbete och
+m�jligheter �nnu �ro v�ra, s� �r det egentligen ingen n�d.
+
+De gingo ett par slag fram och tillbaka genom det stora rummet -- tysta
+-- han h�ll armen om hennes skuldra. Och p� uttrycket i hans ansikte
+kunde hon se, hur han sm�ningom f�ll tillbaka i sina f�rra tankar.
+
+Pl�tsligt begynte han att tala -- i b�rjan stilla, l�ngsamt, liksom om
+tankarna hade sv�rt att uttryckas i ord; d�rp� hastigare, h�gre, tills
+hans tal var som en brusande, lidelsefull str�m av ord, och hans ungdoms
+m�ktiga luftslott -- Alexanderst�get till Indien -- reste sig �nnu en
+g�ng f�r deras inre syn: praktfullt, skimrande f�rgrikt, logiskt fast i
+sin byggnad, vidstr�ckt som himlavalvet, o�ndligt i sina konsekvenser.
+Han talade l�nge; pl�tsligt tystnade han lika tv�rt, som han b�rjat.
+
+-- Varf�r skall nu denna motg�ng tr�ffa mig -- _nu_, n�r v�rlden b�rjar
+bli stor f�r mina �gon, n�r livet genom dig har f�tt andra och rikare
+f�rger? Det �r ett d�ligt varsel f�r min manna�lder, detta bekymmer f�r
+Egypten.
+
+Och liksom gripen av en tanke slog han hastigt, ovillkorligt, korsets
+tecken f�r sig.
+
+Han gick nerv�st ett par g�nger fram och tillbaka med s�nkt huvud och
+hakan mot br�stet. S� r�tade han p� sig, stampade h�ftigt med foten i
+golvet ett par g�nger och stannade tv�rt framf�r d�rren, som f�rde in
+till konseljsalen. I�d�rrf�lten voro m�lade tv� hj�lmar och inunder
+underskriften: _Grec -- Chevaleresque_.
+
+Han stod ett �gonblick stilla; v�nde sig s� raskt om p� klacken och gick
+fram till Edm�e, som sjunkit ned p� soffan vid v�ggen och satt och
+f�ljde honom med �gonen.
+
+-- �Grekisk -- ridderlig!� Inte sant, Edm�e -- han hade sin vanliga,
+litet ironiska vardagsst�mma -- jag �r allt annat? L�t oss nu taga
+skadan igen! Du �r ju vacker som en dag, min drottning. Han b�jde sig
+ner och kysste henne p� halsen, under �rat.
+
+Edm�e satt med s�nkta �gon och r�rde sig icke. Hon, som annars nj�t av
+hans smekningar, levde av dem, som en blomma av solsken, hon k�nde
+pl�tsligt ett sting av sm�rta vid denna l�tta, heta kyss.
+
+-- Du �r h�rlig, h�rlig �r du! Var har jag d� haft mina �gon i afton?
+-- Han h�ll henne ut ifr�n sig och str�k ned�t hennes bara hals och l�tt
+sk�lvande armar. --�Furstlig och berusande p� en g�ng! -- Han b�jde ett
+kn� och lade huvudet intill hennes barm -- det korta livet var n�stan
+blott tumsh�gt och sammanh�lls av ett smalt, gyllene b�lte i form av en
+snok, vars smaragdgnistrande huvud reste sig mellan de runda, vita
+br�sten och bet sig fast i den smala smaragdkollier, som vilade p�
+halsen. --�En drottning, en Afrodite, och hon �r _min_! Han sl�t �gonen
+och sm�log med huvudet mot hennes hj�rta.
+
+Han s�g upp och sade �nnu leende:
+
+-- Har jag ber�ttat f�r dig, vad jag h�rde h�romdagen? Det var vid den
+stora revyn p� Marsf�ltet den 25 Messidor. Du for f�rbi i en vagn med
+n�gra damer. D� pekade soldaterna p� dig, och jag h�rde dem s�ga: �Det
+�r F�rste Konsulns drottning!� De togo dig f�r Jos�phine. �, de visste
+ej, hur riktigt de tr�ffade.
+
+Hon svarade icke, tryckte blott hans huvud intill sig. Hon m�rkte att
+han talade allt detta lappri, endast f�r det han _ville_ tala och
+gl�mma.
+
+-- Vet du, n�r jag �lskar dig mest, Edm�e? Det �r, n�r jag vaknar om
+morgonen och ditt huvud ligger vid mitt br�st, och jag kysser dina
+p�rlemorbl�a �gonlock, ditt h�r, som i morgonsolen �r stelnad eld och
+dina halv�ppna, s�ta l�ppar. Jag k�nner det, som om du vore den enda
+kvinna i v�rlden -- den, som fr�n skapelsens morgon varit best�md f�r
+mig -- _min, min_... N�r jag annars har varit k�r, s� brukade jag darra
+och rasa vid tanken, att n�gon annan hade �gt eller kunde �ga min
+�lskarinna. Men med _dig_! Den tanken har aldrig p� allvar kunnat falla
+mig in! Du �r _min_ -- lika s�kert, som mitt huvud sitter p� mina
+skuldror och min hand p� min arm, ingen och intet kan skilja oss �t. Du
+tror ibland, att jag �r svartsjuk, Nej! Jag kan blott icke f�rdra, att
+n�gon r�r vid dig, att andra sola sig i din blick, i�ditt lysande
+leende. Men tanken, att du skulle l�ta n�gon annan �lska dig, famna
+dig...��, fy, nej! Kunde den tanken f� rum i min hj�rna, s� d�dade jag
+den, och d�rmed mig sj�lv.
+
+Han hade sm�ningom, i h�nryckt �sk�dning av den �lskades sk�nhet, talat
+sig varm, i�h�ftig extas. F�r n�gra �gonblick hade han gl�mt sin
+�regirighet, sin sorg, Egypten. Edm�e s�g in i hans �gon, och hon l�ste
+d�r, att nu -- i�detta heliga _nu_ -- var hon �lskad fullt och helt. Hon
+f�rstod honom s� v�l, var skiftning i hans sj�l, vart spr�ng i hans
+tanke. Aldrig hade hon varit honom s� n�ra som i denna natt.
+
+
+Ljusen i armstakarna p� bordet flammade till och brunno �ntligen,
+l�ngsamt och osande, ned i sina pipor. De sutto tysta och v�ntade, tills
+det blev helt m�rkt.
+
+S� gick han bort till f�nstret och drog undan gardinen en smula. En
+klar, bred m�nstr�le f�ll snett �ver golvet och gjorde rummet halvljust.
+De vita papperen p� hans skrivbord syntes �nnu vitare med ljusbl�
+skiftningar.
+
+Han blev ett �gonblick st�ende vid f�nstret och s�g ut. Och i det hans
+tanke, som en kort minut hade lyckats att gl�mma, �nyo, vid vart nytt
+intryck, v�nde sig till detta fj�rrbel�gna, stolta rike, han hade �gt
+och f�rlorat, sade han l�gt:
+
+-- I detta �gonblick skiner m�nen p� �knen, p� Kairos minareter, lika
+likgiltigt, lika klart, som den g�ngen vi planterade den tref�rgade
+fanan i sanden. Sand, m�nsken och dr�mmar -- s� har det varit i tusen
+�r, s� skall det bli i tusen �r till! �r det icke till att f�rtvivla
+�ver, hur vanm�ktig man �r, n�r man _blott_ �r m�nniska!
+
+
+Om morgonen kommo �verste Rapp och general Junot ridande till Malmaison;
+icke n�gon av dem hade haft ro i sin sj�l, f�rr�n de f�tt veta orsaken
+till �generalens� f�rst�mning i g�r. I�platanall�en upp till
+slottsg�rden m�tte de F�rste Konsuln till h�st, blott �tf�ljd av sin
+stallm�stare Jardin.
+
+-- Jag har nyss kommit ut, sade Bonaparte, och har mest lust att rida en
+tur. Ha ni lust att f�lja med, mina herrar?
+
+Han v�nde sin h�st, och, utan att avv�nta deras svar, gav han Jardin
+order att stanna hemma. S� togo de motsatta v�gen -- genom parken -- och
+slogo in p� den backiga, steniga Bougivalv�gen.
+
+S� l�nge de voro i sikte av slottet, redo de i skritt, dock utan att
+tala med varandra. Junot och Rapp visste, att n�r deras general s�g ut
+som nu, var det icke v�rt att �ppna sin mun. S� m�rk som i dag hade de
+s�llan sett hans panna, och l�pparna voro t�tt hoptryckta med detta
+uttryck av kall, ob�jlig slutenhet, som alltid verkade s� skr�mmande och
+f�rintande p� hans omgivning.
+
+Icke v�l hade de passerat parkgrindarna, f�rr�n F�rste Konsuln h�gg
+sporrarna i sin h�sts sidor; de andra f�ljde efter, och i den klara
+sommarmorgonen satte de alla tre av i str�ckt karri�r, med solen p�
+ryggen. H�starnas hovar klapprade muntert och taktfast mot den torra,
+steniga marken.
+
+I �ver en timme redo de under tystnad. Solen steg h�gre p� himlen,
+h�starna badade i svett, och b�de Junot och Rapp, som kommit direkt fr�n
+Paris, b�rjade k�nna sig hungriga och tr�tta.
+
+De hade kommit in i skogen, under tr�dens skugga. H�starna f�llo �ter in
+i skritt, deras hovslag h�rdes knappt mot den fuktiga mossan. D� tog
+Junot mod till sig: -- N�, general, vad �r det i v�gen! S�g det blott
+till era v�nner! Ni vet, att om det g�ller landet eller er personligen
+-- Rapp och jag �ro alltid beredda att g� i elden.
+
+Bonaparte h�ll in sin h�st; det var uppe p� en h�g, l�ngsluttande kulle,
+varifr�n man genom en ljusning i skogen hade en vidstr�ckt utsikt. Han
+s�g icke p� sina b�da f�ljeslagare; med ett dystert, pl�gat uttryck
+under de sammandragna brynen blickade hans �gon ut �ver nejden.
+Pl�tsligt v�nde han l�ngsamt huvudet mot kamraterna, och dr�jande, med
+l�g, liksom utsl�ckt r�st, sade han:
+
+-- Vi ha f�rlorat Egypten.
+
+Med ett utrop drev Junot sin h�st n�rmare intill hans och grep efter
+hans hand.
+
+-- Egypten! O Gud, min Gud! -- Det l�t n�stan som en snyftning.
+
+Rapp h�ll ocks� stilla. Han hade s�nkt huvudet, �verv�ldigad av sin egen
+och de andras f�rsta modl�sa sm�rta. Egypten -- deras dr�mmars, deras
+minnens, deras farors och segrars underfulla land! Han visste, att f�r
+Bonaparte m�ste f�rlusten av Egypten k�nnas, som om han f�rlorat ett
+stycke av sin egen sj�l.
+
+-- Jag har egentligen aldrig trott att vi skulle f� beh�lla det, sedan
+vi miste Kl�ber, sade han enkelt, trist.
+
+-- Och att ocks� Desaix och Davoust skulle l�mna det efter den evigt
+f�rbannade konventionen i El-Arisch! br�t general Bonaparte ut. Hade jag
+blott haft _dem_ d�r -- det skulle aldrig ha h�nt! Men Menou �r en
+kruka, en gammal f�rskalle, en... Han h�gg ridpiskan genom luften s�
+h�ftigt, att h�sten f�rskr�md gjorde ett spr�ng till sidan. �, mina
+v�nner, ropade han bittert -- ni vet, vad Egypten var f�r mig! F�r
+Republiken, tillade han l�ngsammare.
+
+Han b�rjade detaljerat tala med dem om allt, vad som h�nt sedan
+engelsm�nnens landstigning i Mars. Han utbredde sig �ver oenigheten
+mellan generalerna, Menous obeslutsamhet och missgrepp, och ber�ttade
+�ntligen nyheten om Belliards kapitulation i Kairo. --�Menou sitter nu
+innesluten i Alexandria -- han h�ller sig �nnu och f�rs�ker genom
+styvsinthet b�ta p� sin dumhet. Som om det kunde hj�lpa! Det �r
+m�rkv�rdigt -- de �ro allesammans s� satans tappra och dugliga, n�r det
+g�ller att f�ra en brigad eller till och med en division, men att b�ra
+_ansvaret_ f�r en hel arm�, det duger ingen till! Jag beh�ver bara v�nda
+ryggen till, s� g�r alltsammans �t helvete.
+
+De andra svarade icke. Junot b�jde sig ned och klappade sin h�st p�
+halsen.
+
+-- Nu �r allts� _den_ v�gen till England st�ngd! suckade han. Det blir
+er sak, general, att finna en annan.
+
+-- Ja, det blir _min_ sak att finna en annan, upprepade Bonaparte
+h�ftigt, p� en g�ng stolt och bittert. Det var min sak att er�vra
+Egypten, f�r att Kl�ber skulle spela udda och j�mnt om det, och Menou
+f�rlora det.
+
+De b�rjade sakta rida genom skogen, i riktning av landsv�gen, var och en
+upptagen av sina egna tankar.
+
+-- �, n�r jag t�nker p� v�rt h�gkvarter i Ezbekyeh! suckade Rapp, v�nd
+till Junot. Vi hade �nd� m�nga glada timmar d�rnere i Kairo!
+
+De voro nu vid slutet av skogen. Nere fr�n landsv�gen h�rdes en ung
+flickas skratt -- det skar klingande genom tystnaden, och officerarna
+s�go mekaniskt efter henne, d�r hon p� sin �sna, mellan tv� enorma
+korgar, f�rsvann vid v�gkr�ken. S� sade Bonaparte pl�tsligt -- i�det han
+avbr�t en l�ng tankekedja -- h�gt, med rasande bitterhet:
+
+-- Jag skulle aldrig ha uppgivit St. Jean d'Acre, _aldrig_!
+
+Med en h�ftig r�relse av huvudet, som om han �ntligen med v�ld ville
+skaka dessa gr�mande tankar fr�n sig, tvang han sin h�st tillbaka och
+satte med ett v�ldigt spr�ng �ver det breda dike, som skilde skogen fr�n
+landsv�gen. Junot och Rapp gjorde detsamma och f�ljde sedan l�ngsammare
+efter. De visste, att deras utmattade djur �nd� icke l�ngre kunde h�lla
+fart med det, han red. Det var en av de andalusiska rashingstar, som
+Carl IV f�r ett �r sedan egenh�ndigt hade utvalt till honom i
+stuterierna i Aranjuez. F�rste Konsuln hade p� sin tid varit stolt �ver
+Bourbonens kungliga g�va -- nu red han detta �dla djur som en annan
+krake, utan tanke eller minne f�r den gl�dje, det en g�ng sk�nkt honom.
+
+
+
+
+XIX.
+
+  �On regarde toutes choses au travers d'un voile dor�
+  qui les rend brillantes et l�g�res. Peu � peu,
+  ce voile s'�paissit en avan�ant jusqu'� ce qu'il
+  devienne � peu pr�s noir.�
+
+    _Napol�on._
+
+  �Il est si facile de se faire avec ses propres r�flexions
+  un mal irr�parable.�
+
+    _M:me de Sta�l._
+
+
+N�gra dagar efter nationalfesten den 1 Vend�miaire �r X (man hade d�
+redan f�r ett par veckor sedan �terv�nt fr�n Malmaison) bad Madame
+Junot, som var i sin f�rsta grossess och tyckte om att ha s�llskap hos
+sig, d� hon ej mera dessa sista m�nader kom s� mycket ut i stora
+v�rlden, Mademoiselle de La Feuillade att stanna en hel dag hos dem i
+h�tel de Montesquiou och p� aftonen g� med dem i deras loge p� _The�tre
+de la R�publique (Com�die Fran�aise)_ f�r att se Talma i hans ber�mda
+roll som Orestes i �Andromaque�. Generalen hade icke haft tid att f�lja
+dem dit och hela f�rsta akten var s� gott som g�ngen, d� han �ntligen
+kom. Hans hustru gav strax akt p�, att han p� ett i �gonen fallande
+v�nligt och bekant s�tt h�lsade en ung dam, vars egendomliga, behagliga
+yttre Edm�e och hon redan anm�rkt, och som satt i logen omedelbart
+intill deras.
+
+-- _K�nner_ du henne? Vem �r det? -- Madame Junot ryckte l�tt sin man i
+�rmen.
+
+-- Det �r Pauline -- �Bellilote�! Du vet nog, v�r lilla suver�n i
+Orienten. --�Och han skrattade.
+
+Edm�e hade h�rt b�de fr�gan och svaret, hon f�rstod strax, vem som
+menades. Hon k�nde, att hon rodnade, och f�r att d�lja det, satte hon
+genast lornjetten f�r �gonen och v�nde sig �t andra h�llet. S� pass
+hemmastadd var hon naturligtvis i de sista �rens skandalkr�nika, att hon
+ofta nog h�rt talas om Madame Pauline Four�s -- Bonaparte sj�lv hade
+till och med ett par g�nger l�sligt h�ntytt p� henne och deras
+f�rh�llande i Egypten: den enda liaison, han n�gonsin offentligt vidk�nt
+sig. Men f�r resten hade hon icke t�nkt vidare p� henne; hon sl�t till,
+att hon n�rmast m�ste ha varit en vacker, kokett, men mycket tarvlig
+liten fru, som genom sin franska gl�ttighet och sin smula europeiska
+elegans gjort furore i Kairo och p� det viset dragit general Bonaparte
+liksom flera andra unga officerare till sig. Nu s�g hon pl�tsligt f�r
+sig en f�rtjusande, frisk blondin med ett godlynt, kokett leende och ett
+par, n�got banala, men stora och str�lande bl� �gon, graci�st insvept i
+en pr�ktig vit cachemirsschal.
+
+Under �terst�ende delen av f�rest�llningen gl�mde hon b�de Orestes och
+�Andromaque� f�r att ge akt p� damen i sidologen. _Varf�r_ �r hon i
+Paris? fr�gade hon sig sj�lv med en obehaglig, nerv�s f�rnimmelse, som
+hon aldrig f�rr k�nt det minsta till. Vet han av det? Ha de tr�ffats?...
+Den ena fr�gan d�k upp efter den andra.
+
+Efter sk�despelet skulle Junot fara till Tuilerierna, dit han blivit
+kallad av F�rste Konsuln. Damerna lovade att v�nta p� honom med te --
+trots det korta avst�ndet mellan Rue de Verneuil och Rue du Bac hade
+Laure av Madame de Ch�teauneuf utbett sig, att Edm�e skulle f� stanna
+�ver natten.
+
+Kammarjungfrun serverade dem f�rfriskningar och frukt inne i Madame
+Junots kabinett. D�r voro inga g�ster, som annars vanligen efter
+teatertid, och de b�da v�ninnorna satte sig bekv�mt till r�tta i
+f�t�ljerna p� var sin sida om kaminen. De kommo v�l �verens och hade
+alltid, p� damers ytligt f�rtroliga s�tt, en hel del att prata om;
+Madame Junots satiriska, kvicka, och �nd� f�r det mesta godlynta utfall,
+roade alltid den av naturen s� glada Edm�e.
+
+Efter det att de en rundlig tid underh�llit sig med betraktelser �ver
+Madame Hamelins toalett och Madame Leclercs tj�nstg�rande kavaljer, �ver
+Talmas spel och Mademoiselle Mars' kostym, �ver kardinal Consalvi och
+utsikterna till konkordatet, gick v�rdinnan �ntligen l�st p� aftonens
+h�ndelse: �Pauline�.
+
+Madame Junot hade naturligtvis, liksom de flesta av deras krets, hela
+v�ren -- de f� g�nger, man i s�llskapslivet haft tillf�lle att se F�rste
+Konsuln tillsammans med damer -- och isynnerhet nu p� Malmaison i
+sommar, givit akt p�, att han �ppet f�redrog Mademoiselle de La
+Feuillade framf�r andra damer i sin n�rhet. Men just det, att han gjorde
+det s� _�ppet_, f�rvirrade och desorienterade b�de henne och alla de
+andra, som icke kunde l�ta bli att intressera sig f�r n�got s�
+riksviktigt som general Bonapartes hj�rteangel�genheter. Hennes takt och
+verkliga fink�nslighet f�rbj�d henne att tala d�rom med Edm�e, men hon
+hade �tskilliga g�nger pratat d�rom med andra, och ibland f�rs�kt att
+f�rh�ra sin man, som s� v�l k�nde Bonaparte, och vilken hon dessutom
+visste vara en god iakttagare. Men vare sig, att generalen verkligen
+icke f�rstod, hur det h�ngde ihop, eller att han i alla fall icke ville
+eller icke ans�g det r�dligt att yttra sig d�rom -- han kringgick
+systematiskt alla hennes fr�gor och f�rs�krade skrattande, att hon
+alltid gjorde b�st i att blott lita p� sina egna skarpa �gon. Nu
+uppt�ckte emellertid pl�tsligt Laurette -- tack vare det of�rmodade
+m�tet med Madame Four�s -- ett f�rtr�ffligt tillf�lle att �sondera�
+v�ninnan och p� samma g�ng, med sin st�rre v�rldserfarenhet, indirekt
+_varna_ henne, ifall hon skulle ha tagit F�rste Konsulns artigheter f�r
+mer, �n de, efter hennes tanke, voro v�rda.
+
+-- Gav du riktigt akt p� henne, Edm�e? En _dam_ �r hon nu icke -- men
+det har jag f�r resten aldrig heller h�rt n�gon p�st�! -- Hon sm�log
+�verl�gset. --�Man kan strax se p� henne, att hon icke har begrepp om
+stora v�rlden -- eller vad tycker�du?
+
+-- Jag tycker, att hon �r mycket vacker, svarade Edm�e enkelt. Hon var
+p� en g�ng �ngslig och glad �ver att Laure b�rjade tala om henne. Hon
+hade icke sj�lv velat g�ra n�gra fr�gor -- dels tyckte hon, att det var
+under hennes v�rdighet, dels hade hon en best�md f�rnimmelse av, att
+_han_ skulle misstyckt det.
+
+-- Vacker! Ja, naturligtvis �r hon vacker. Varf�r tror du annars, att
+han skulle brytt sig om henne? -- Laurette skrattade muntert, befriad
+fr�n alla misstankar genom Edm�es lugna ton och leende. --��, det �r
+alldeles historien om David och Bathseba om igen! Han skickade mannen,
+den beskedlige stackarn Four�s, ut i �knen eller i de engelska
+korsarernas gap -- jag minns inte riktigt vilket, och det kan ocks� vara
+detsamma. Och s� -- du f�rst�r!
+
+Mademoiselle de La Feuillade drog sig l�ngt tillbaka i skuggan bakom
+kaminen, d�r hon satt. Hon skrattade liksom v�ninnan, men klangen i
+hennes skratt var icke �kta. Ovillkorligt mindes hon hans ord:
+�Ch�teauneuf -- �, honom skaffa vi v�l ur v�gen!�
+
+-- Junot p�st�r, att generalen var alldeles tokig i henne, s� l�nge det
+varade. Gud vet -- Madame Junot stack fram sin guldbroderade t�spets och
+betraktade den noga med huvudet p� sned -- Gud vet, vad det egentligen
+skall betyda, att hon nu �r h�r?
+
+Edm�e reste sig hastigt upp. --�Laurette, du f�r urs�kta, men jag �r
+verkligen s� tr�tt i kv�ll...
+
+-- � prat! -- Laurette tvang henne ned i stolen igen. --�Om _jag_ vore
+tr�tt -- hon s�g ned�t sin figur -- men en ung flicka, som du! Nu sitta
+vi s� trevligt -- klockan �r ju icke mer �n litet �ver tolv �nnu. L�t
+oss nu v�nta till Junot kommer hem, som vi lovade, s� kunna vi kanske f�
+h�ra n�got nytt.
+
+-- Vad f�r nytt? Du �r d� f�rf�rligt nyfiken, sade Edm�e med ett f�rs�k
+att sk�mta.
+
+-- �, om Pauline -- hon �r dagens intressanta fr�ga! Men du har inte
+riktigt intresse f�r F�rste Konsuln, som vi andra, det har jag alltid
+sagt, tillade hon sk�lmskt, en smula malici�st.
+
+Edm�e blev sittande. Efter detta kunde det naturligtvis icke g� an
+att�g�.
+
+Bort emot klockan ett kom generalen hem. Han s�g litet generad ut, n�r
+hans hustru strax, som den naturligaste sak i v�rlden, b�rjade utfr�ga
+honom om Madame Four�s, i�Edm�es n�rvaro, och sneglade bort till henne,
+innan han best�mde sig f�r att svara. Hon satt d�r emellertid helt lugn
+med nedslagna �gon och lekte med fransarna p� duken.
+
+-- N�, min v�n?... Ah, du har bet�nkligheter, f�r det h�r �r en ung
+flicka tillst�des! Min Gud, en helt vanlig intrig -- en s�dan historia
+har d� Edm�e h�rt f�rr! Varken hon eller jag beg�r ju, att du skall g� i
+detaljer -- Gud bevare oss v�l! -- Och hon slog muntert, kokett ut med
+b�gge h�nder.
+
+-- Ja, vad vill du, jag skall s�ga? Jag har ju ber�ttat dig allt, vad
+jag vet. Det ser ut, som om hon haft det sv�rt, stackars lilla
+�Bellilote�, och en hel hop vederv�rdigheter, innan hon �ntligen hamnade
+h�r. Duroc har ber�ttat mig, att hon lyckats f� fram ett brev till
+F�rste Konsuln, och nu hoppas jag, att han s�rjer v�l f�r henne p� ett
+eller annat s�tt.
+
+Edm�e led f�rf�rligt under detta samtal. Hon h�rde p� Junots r�st och
+s�g det p� hans f�rstulna, halvt medlidsamma blickar i riktning av
+henne, att han icke ville s�ga allt, vad han visste, att han kanske icke
+v�gade. �, hon _ville_ ju intet veta om denna kvinna! Om ingen av dem,
+vilkas namn en g�ng varit kedjade till general Bonapartes. Att de flesta
+av dem existerade �nnu -- det visste hon v�l, det bekymrade henne icke
+ens; vad kunde de v�l, stackars varelser, g�ra henne, �drottningen�, som
+han sj�lvmant kallade henne? Men att man _visade_ henne dem, att man
+tvang detaljer p� henne, att man ang�ende dem eggade hennes
+inbillningskraft, hennes svartsjuka! �, denna sm�aktiga, lurande
+svartsjuka, som _m�ste_ finnas i var kvinnas hj�rta, vilken en g�ng
+o�terkalleligen givit sig sj�lv bort -- hon hade aldrig f�rr k�nt den,
+hon _ville_ icke sudlas av den! Hon visste ju, att ingen, icke ens
+Jos�phine, n�gonsin hade st�tt honom s� n�ra, som hon stod; men blott
+att j�mf�ra sig med andra, v�ga hans k�rlek till henne mot den, han hade
+givit andra, _kunde_ ge andra -- det var redan att s�nka sig olidligt.
+Hon hade icke bett om kunskap om hans f�rtid -- varf�r tvang man den s�
+brutalt p� henne? Och med den alla dessa tankar, som hon f�rnedrade sig
+med att t�nka. Hon visste instinktivt, att inf�rdes i f�rh�llandet
+mellan henne och den man, hon �lskade, en tredje -- rivalen -- drevs hon
+till att k�nna svartsjuka, d� var hon i och med detsamma f�rlorad,
+fallen; d� skulle hon ej mer kunna se sig sj�lv som �drottningen�, den
+enast�ende, den oers�ttliga, den enda, utan som m�tressen -- en av de
+m�nga, eftertr�derskan, som sj�lv var d�md att ha eftertr�derskor. Ifall
+den absoluta tilliten till hennes egen makt och hans k�rlek -- till
+detta, som fr�n b�rjan var h�rnstenen i deras f�rh�llande: k�nslan hos
+dem b�gge att vara undantagsm�nniskor och att st� i ett
+undantagsf�rh�llande -- ifall _den_ rubbades, s� var det alltsammans
+f�rbi. D�rf�r v�rjde hon sig till det yttersta, d�rf�r ville hon stoppa
+sina �gon och �ron till, ty hon _ville_, hon _m�ste_ ha sin sj�lvs�kra,
+�vermodiga tro i fred; den hade efter handen blivit hennes religion och
+hennes hela v�sens _raison d'�tre_. Utan den var hon rotl�s.
+
+Hennes stolthet hj�lpte henne att f�r dessa fr�mmande m�nniskor d�lja
+den nerv�sa, etsande pl�ga, som i dessa minuter, medan hon h�rde deras
+ord, l�ste deras blickar och snarare k�nde �n t�nkte sina egna tankar,
+s�nderslet henne. Hon reste sig l�ngsamt upp och gick v�rdigt, blek och
+stilla -- ja, hon hade till och med sinnesn�rvaro nog att l�tsa kv�va en
+g�spning -- bort till andra �ndan av rummet och b�rjade f�rstr�tt leta
+mellan modejournalerna p� bordet. D� tr�ngde sig pl�tsligt den tanken p�
+henne: men varf�r _nu_? Varf�r just _nu_ -- f�r _denna_ kvinnas skull?
+�r icke Jos�phine farligare, och hon har aldrig framkallat denna tanke
+hos mig? Har jag ej sett Paris' sk�naste kvinnor flockas om honom, tigga
+om hans leende, hans blick? Varf�r? Edm�e visste icke, att det i var
+kvinnas liv, n�r hon i k�rlek har n�tt det �desdigra stadium, att hela
+hennes sj�ls intresse, alla hennes tillvaros tr�dar sm�ningom samlat sig
+om _en_ -- en _m�nniska_, med v�xlande st�mningar och ober�kneligt blod
+-- att det d� en dag oundvikligen, f�rr eller senare, kommer en kris, d�
+tvivlet rubbar tron, d� det f�r den, som i stolt segergl�dje ej vetat,
+vad kamp ville s�ga, g�ller valet mellan att k�mpa med alla vapen --
+fina och grova -- eller att helt nedl�gga dem; d� det icke ens i hennes
+eget inre �r fred f�r den stolta k�rlek, som nyss trotsat allt och varit
+sig sj�lv nog. D� g�ller det: antingen att klokt s�ka inregistrera den i
+en eller annan av samfundets givna rubriker, skaffa sin k�rlek ett
+ryggst�d ut�t, eftersom den inre nerven icke mera �r stark nog att
+allena h�lla den uppe -- eller att resignera, taga livet som det kommer,
+s�dant _andras_ vilja skapar det f�r en. Och i b�gge dessa fall, blir
+den store, stolte Eros sig sj�lv otrogen; f�rtrollningen �r f�rbi, den
+kommer icke mer igen. Denna kris hade nu kommit f�r Edm�e. En obetydlig
+yttre orsak, en blott inbillning kanske, som f�r ett par m�nader sedan
+ej skulle ha afficierat henne det ringaste, hade framkallat den. Hon
+hade f�rlorat sig sj�lv, g�tt upp i honom som personlighet och andligt
+v�sen, hennes sj�l hade blott fotf�ste i honom -- nu var krisen d�r,
+tvivlet var v�ckt, h�rnstenen rubbad!
+
+Madame Junot hade icke sett eller l�tsade icke se g�spningen. Hennes
+nyfikenhet var sp�nd, icke p� l�nge hade hennes l�ttr�rliga fantasi haft
+n�got s� intressant att gissa �ver. N�r Edm�e gick bort i andra �ndan av
+rummet, begagnade hon sig strax av tillf�llet och b�rjade ivrigt --
+riktigt p� skarpen och i alla enskildheter -- f�rh�ra sin man.
+
+Edm�e, med sin i detta �gonblick pinsamt uppdrivna h�rsel, h�rde, trots
+avst�ndet och de l�ga r�sterna, n�stan vart ord av deras samtal. Nu
+kunde hon ej uth�rda denna tortyr l�ngre -- hon _m�ste_ avbryta dem, g�
+fram och s�ga dem godnatt, h�vligheten beh�vde ej tvinga henne att h�ra
+p� alla dessa olidliga, intima f�rhandlingar. Och likv�l stannade hon
+kvar som fastnaglad, d�r hon var -- lyssnade och h�rde!
+
+I det hon �ntligen v�nde sig och tog ett par steg �ver rummet, viskade
+Laure, med sina stora, komiskt f�rf�rade �gon:
+
+-- Och hon _har_ allts� redan f�tt tilltr�de till Tuilerierna, s�ger du?
+Ett s�dant drama d�r kan bli! Du skall f� se, tillade hon med ett l�gt
+skratt, det �r inte f�r intet! Han har icke helt och h�llet gl�mt
+�Bellilotes� sm� behag.
+
+Junot tog sig om hakan utan att svara. Edm�e s�g, i�det hon gick fram
+till dem, hans undertryckta, mycket s�gande leende.
+
+-- �, Edm�e, du m�ste verkligen urs�kta... S� s�mnig du ser ut, din
+lilla stackare! Det �r ocks� bra tankl�st av mig, men f�r s� goda v�nner
+beh�ver man ju icke genera sig, och n�r jag f�r n�gra nyheter fr�n
+Tuilerierna, s� gl�mmer jag allting. Och det h�r �r verkligen viktigt --
+riksviktigt! tillade hon sk�mtsamt, p� sitt l�tta, behagfulla s�tt.
+
+-- Alla damer �ro sig lika, skrattade Junot. N�r de blott tro sig skymta
+tr�den av en intrig!...
+
+�ntligen kom d� Edm�e in i det henne anvisade rummet, och med ens tog
+den pinsamma sp�nning, hon nu flera timmar levat i, ut sin r�tt. Hon
+vinkade till jungfrun, att hon skulle g�, och, med h�nderna f�r �gonen,
+kastade hon sig ned p� s�ngen i ett v�ldsamt, krampaktigt gr�tanfall.
+
+Men det varade icke l�nge. Hon reste sig upp, badade sina �gon och sitt
+ansikte, och sm�ningom k�nde hon, hur besinningen v�nde tillbaka. Hon
+tr�stade sig med alla de f�rnuftsgrunder, hon kunde f� fatt i. Hon sade
+sig sj�lv, att han f�r sin �ras skull icke helt och h�llet kunde �verge
+den stackars kvinna, som han en g�ng tvungit att offra rykte och framtid
+f�r hans skull, att han var n�dsakad till att personligen tala med
+henne, att han icke kunde �verl�mna denna �mt�liga sak i fr�mmande
+h�nder o.�s.�v. o.�s.�v. Men alltid, vid var tanke, hon t�nkte, tvang
+sig denna fatala, neds�ttande _j�mf�relse_ p� hennes medvetande. Hon,
+som s� stolt burit sin egendomliga s�rst�llning bland kvinnor; hon, som
+i sina egna �gon -- och v�l d�rf�r ocks� i hans -- s� l�nge varit den
+enda: den jungfruliga, alltid nya �lskarinnan, den h�g�ttade,
+j�mnb�rdiga bruden, som i gudomligt �vermod, stolt som en drottning,
+g�tt samfundsordningen i f�rk�p och tagit ut livets r�tt -- hon k�nde
+sig pl�tsligt f�rnedrad, s�nkt i smuts genom de ber�ringspunkter, vilka
+hon, genom att resonera �ver hans st�llning till denna andra kvinna,
+ovillkorligt fann mellan sig och henne.
+
+-- Jag �r sjuk, sade hon ot�ligt f�r sig sj�lv. Vore jag sund och rask,
+som jag brukar vara, �gnade jag icke denna h�ndelse en tanke... Om hon
+blott varit s� _gammal_ som Madame Bonaparte, hade jag blott sett dem
+tillsammans -- jag hade icke brytt mig om det.
+
+Hon b�rjade g� fram och tillbaka p� golvet med h�nderna f�r tinningarna.
+P� v�gen f�rbi spegeln kom hon att kasta en blick d�ri -- hon blev sj�lv
+f�rf�rad �ver den gl�dande, f�rvirrade blicken i sina annars s� klara
+�gon.
+
+-- �, varf�r �r jag icke hos honom i natt -- just i natt! mumlade hon
+och vred sina h�nder. Hon st�tte upp f�nstret och lutade sig l�ngt fram
+�ver karmen, natten var kylig och m�rk.
+
+Den friska luften gjorde henne gott; med uppbjudande av hela sin
+viljekraft f�rs�kte hon �ntligen fatta sig. Hon l�ste f�nstret och
+b�rjade kl�da av sig.
+
+-- I morgon skall jag se honom, sade hon sakta till sig sj�lv. Han f�r
+ej ana n�got om detta. Han skulle f�rakta mig. --�Hon studsade vid ordet
+-- det hade hon aldrig sagt sig sj�lv f�rr.
+
+Utmattad somnade hon in fram p� morgonsidan. N�r hon vaknade, sken solen
+in i rummet. Madame Junot stod vid s�ngen och ryckte henne i h�ret.
+
+-- Men, Edm�e -- det �r ju n�ra middag, vad t�nker du p�? H�r �r bud
+fr�n Madame Germon, som f�f�ngt har s�kt dig hemma hos dig. Det �r om
+din kl�nning till middagen i dag... Och kom ih�g, att vi lovat Duroc att
+se revyn i f�rmiddag fr�n hans f�nster...
+
+Edm�e kl�dde sig med hj�lp av Valentine -- solen och friska luften
+gjorde henne gott, hon k�nde sig n�stan lugn igen. D�rp� for hon med
+Madame Junot och ett par andra damer till revyn i Tuilerig�rden.
+Bonaparte s�g henne, d�r hon -- helt n�ra honom -- lutade sig ut genom
+f�nstret i rez-de-chauss�en; han f�rde handen upp till hatten och
+h�lsade henne med det leende, hon visste var _hennes_.
+
+N�r hon �ntlign efter revyn kom hem i Rue du Bac, v�ntade henne en stor
+�verraskning: Louis de Ch�teauneuf hade pl�tsligt ankommit fr�n England.
+Det var Otto, som s�nt honom med viktiga depescher ang�ende
+fredsunderhandlingarna, vilka nu skredo fram med rask fart -- ja, efter
+vad han diplomatiskt sv�vande l�t f�rst�, n�stan kunde anses f�r
+avslutade. Redan strax efter sin ankomst hade han, tillsammans med
+Talleyrand, haft audiens hos F�rste Konsuln. Efter s�rskild uppfordran
+�mnade han sig ocks� p� middagen till Tuilerierna -- det var en
+_quintidi_.
+
+Edme� hann blott flyktigt h�lsa p� honom nere i salongen, d�r hon ocks�
+tr�ffade markisen av Caulaincourt, som hade lovat att f�lja sin
+guddotter till middagen i Tuilerierna. Han gr�lade sk�mtsamt p� henne,
+f�r det hon s� l�nge l�tit uppeh�lla sig av Madame Junot, och bad henne
+nu skynda sig att g�ra toalett.
+
+D� Mademoiselle de La Feuillade denna eftermiddag stod framf�r spegeln
+och l�t kl�da sig, frapperades till och med Valentine, som dock var s�
+van att se henne, av hennes stora och egendomliga sk�nhet. Hon var en
+smula blekare �n vanligt, och d�r voro omkring �gonen m�rka ringar, men
+sj�lva dessa �gon voro s� bed�rande, med en f�rut ok�nd, tragisk glans i
+blicken, att kammarjungfrun p� sitt tv�ra, okonstlade s�tt, pl�tsligt
+utbrast:
+
+-- Se d� icke s� p� mig, Mademoiselle! Mademoiselle har ju likadana �gon
+som Madonna d�r hemma i kapellet p� les Foug�res.
+
+Edm�e skrattade och b�jde sig fram mot spegeln f�r att se p� sig sj�lv.
+Ja, d�r var verkligen n�got i hennes ansikte, som hon icke k�nde igen.
+
+-- Kan en ny tanke g�ra s� mycket? t�nkte hon bittert.
+
+N�r hon �ntligen -- r�tt sent -- mellan markisen av Caulaincourt och
+Louis de Ch�teauneuf, tr�dde in i Tuileriernas salonger, v�nde sig
+g�sterna vid ljudet av hennes namn. Som en drottning skred hon �ver
+golvet, den sn�vita dr�kten sl�pade efter henne, f�r f�rsta g�ngen i
+sitt liv bar hon diamanter -- i�h�ret, p� halsen och armarna. N�r hon
+b�jde sig till h�lsning f�r F�rste Konsuln och Madame Bonaparte, sade
+den spanske ambassad�ren Azara, till Preussens s�ndebud, markis
+Lucchesini:
+
+-- Vem v�gar s�ga, att Frankrikes adel �r d�d? Mademoiselle de La
+Feuillade ensam b�r ju hela Versailles' traditioner p� sina unga
+skuldror.
+
+F�rste Konsuln s�g p� henne. Med sin skarpa blick uppt�ckte han strax,
+att d�r i hennes utseende var n�got f�r�ndrat, att d�r f�reg�tt n�got
+med henne -- men vad? Han v�nde huvudet och s�g Louis de Ch�teauneuf vid
+hennes sida. En skugga gled �ver hans ansikte.
+
+Den aftonen var Edm�e de La Feuillade str�lande, hon �vertr�ffade sig
+sj�lv -- hon var pikant, kokett och furstligt v�rdig. Hon m�rkte, att
+b�de Bonaparte och Louis iakttogo henne, och starkare, mera medvetet �n
+n�gonsin, k�nde hon det eggande i att vara �lskad av tv� m�n, tjusningen
+av en �verh�ngande fara och en trotsig tillfredsst�llelse av att m�ta
+den.
+
+Senare p� aftonen talade hon l�nge med sin kusin. S�llskapet, som k�nde
+till det projekterade gifterm�let, respekterade deras t�te-�-t�te och
+l�t dem diskret vara i fred.
+
+-- N�, det ser ut, som om det �nd� skulle bli av, viskade Talleyrand
+till den gamle Caulaincourt. Jag trodde en stund, att det kunde komma
+fnurror p� tr�den -- han s�g med en hastig, n�stan om�rklig blinkning
+bort till F�rste Konsuln. --�Nu tj�nar han sina sporrar i freden med
+England, och sedan g�ra vi honom till ambassad�r -- en stoltare
+ambassadris kan Frankrike icke �nska sig!
+
+Edm�e v�nde sig till sin kusin, och, frankt, med �gonen i hans, fr�gade
+hon honom:
+
+-- Vad t�nker du om mig -- d� du nu ser mig igen?
+
+-- Det svarar jag icke p�. Att jag i afton �r h�r med dig som _hans_
+g�st, �r en svaghet, som m�ngen man av �ra skulle f�rakta mig f�r.
+Men... ja, det �r min sak, och jag �r sj�lv domare d�ri. Men _ett_ vill
+jag s�ga dig, min kusin: n�r jag, som du ser, g�r allt f�r att umg�s med
+dig som en blott sl�kting, en blott bekantskap n�stan, n�r jag f�r v�rt
+namns och ditt ryktes skull g�r st�rre uppoffringar, �n du kan v�ga
+eller m�ta, s� m�ste du �tminstone spara mig f�r dessa upprivande,
+pl�gsamma f�rklaringar, vilka du vart �gonblick tyckes s�ka. �r det d�
+verkligen av s� stor vikt f�r dig att veta, vad jag t�nker om dig?
+
+Hon skakade p� huvudet och s�g ut i rummet. --�Ja, ibland har jag tyckt
+det. Men icke nu -- intet �r av vikt f�r mig _nu_.
+
+-- Vad menar du? sade han skarpt.
+
+-- �, ingenting. Jag menar v�l n�rmast -- hon talade mycket l�ngsamt --
+att mitt liv sm�ningom s� har koncentrerat sig i en enda k�nsla, att
+allt annat... Hon avbr�t sig och gjorde en sv�vande, avv�rjande r�relse
+med handen: -- �, det �r mig alltsammans s� likgiltigt! F�rst�r du mig,
+n�r jag s�ger, att ibland tycker jag, att livet liksom t�tnar och
+m�rknar omkring mig, jag h�lles fast som i ett skruvst�d, jag kan blott
+se _framf�r_ mig -- i�en riktning -- och d�r ser jag ett ljus, s�
+starkt, s� starkt... --�Hon sm�log och for med handen �ver �gonen. Hon
+hade m�tt Bonapartes blick.
+
+Uttrycket i hennes st�mma slog honom. Det var d�ri en �ngestfull klagan,
+som han icke f�rstod, och som icke liknade henne. Han grep hennes hand
+och b�jde sig fram emot henne:
+
+-- Men, Edm�e, du �r sjuk! Du har ju feber igen.
+
+-- �nej. --�Hon reste sig upp, och, i det hon l�tt lutade sig �ver
+honom, viskade hon l�gt, n�stan �mt:
+
+-- Se icke s� p� mig, Louis. Man ger akt p� det, man talar om det...
+
+Louis rodnade av vrede och skam. Han reste sig h�ftigt upp. Hon hade
+r�tt: det var mer �n ov�rdigt, att han h�r, f�r allas �gon, i�detta hus,
+icke f�rstod att d�lja sin k�nsla f�r F�rste Konsulns �lskarinna.
+
+Edm�e hade icke g�tt m�nga steg, d� Bonaparte n�rmade sig henne. Under
+f�regivande av att vilja visa henne en tavla i galleriet, bj�d han henne
+armen och drog henne med sig bort.
+
+-- Vad skall jag tro om dig i afton? mumlade han med illa dold
+h�ftighet. Du undviker att se p� mig, du �gnar hela din uppm�rksamhet �t
+din kusin. Han teg och betraktade henne med en egendomlig blick, som
+sade s� mycket som: Jag vet v�l, det �r om�jligt, du �r _min_, han
+varken kan eller _vill_ taga dig, men...
+
+Edm�e kom pl�tsligt till att skratta. Hon skrattade s� h�ftigt, att hon
+m�ste s�tta sig ned. Han s�g m�rkt, ogillande p� henne.
+
+-- Du �r icke dig sj�lv i afton. Du vet, jag kan icke t�la
+fruntimmersnycker.
+
+Edm�e h�ll solfj�dern f�r ansiktet och bara skrattade. Hon visste inte
+sj�lv varf�r -- det var som en st�nk av sj�lvf�rakt i detta skratt --
+men det l�ttade. Denna hans obilliga svartsjuka, hans brutala retlighet,
+gjorde henne i alla fall gott; hennes sj�l vidgade ut sig efter trycket.
+
+-- Jag m�ste tala med dig i afton, Edm�e. --�Han b�jde sig ned �ver
+henne. --�Kan du ej p� n�got s�tt stanna i Tuilerierna?
+
+Hon skakade p� huvudet: -- Om�jligt! Jag �r h�r ju med min gudfar och
+min kusin.
+
+-- �, jag gl�mde -- _din kusin_!
+
+Han v�nde sig kallt ifr�n henne, tog Rapp, som just passerade f�rbi,
+under armen, och b�rjade prata med honom.
+
+Edm�e �ngrade i n�sta �gonblick, vad hon sagt -- hon ville taga det
+tillbaka, hellre uts�tta sig f�r vad som helst �n trotsa honom, men hon
+kunde ej komma till att tala med honom mera. �gonblicket var f�rspillt.
+En g�ng m�tte hon hans blick �ver salen, men den sade henne intet.
+
+Laure Junot kom fram till henne. --�Till�t, att jag s�ger dig en
+artighet, Edm�e -- du �r f�rtjusande! Madame Germon har gjort ett
+m�sterverk. Och diamanterna kl� dig! En liten smula f�r tidigt, eller
+hur, efter v�ra gammaldags begrepp?... Man skulle icke kunna se p� dig,
+att du var s� s�mnig i g�r afton. Apropos -- hon b�jde sig muntert fram
+och viskade -- kan du t�nka dig, att jag s� gott som lockat ur Duroc,
+att hon skall komma hit i afton -- Pauline! Det �r allt en besynnerlig
+tid att ge audiens till supplikanter, men F�rste Konsuln �r ju s�
+upptagen... --�Hon sm�log.
+
+Edm�e k�nde, hur det blev svart f�r hennes �gon, och hj�rtat upph�rde
+n�stan att sl�. Det varade blott ett par sekunder. I�n�sta �gonblick
+reste hon sig upp, blek, men alldeles fattad.
+
+-- Jag befinner mig icke v�l, Laurette... Det b�rjade, som du minns,
+redan i g�r afton. T�rs jag be dig g�ra mig den tj�nsten att upps�ka
+Monsieur de Caulaincourt och s�ga honom, att jag helst vill hem. Det �r
+ocks� p� tiden -- jag ser flera�g�...
+
+Hon tilltrodde sig icke att g� �ver rummet, s� illam�ende k�nde hon sig,
+utan blev sittande i f�nstersmygen, medan Madame Junot f�rskr�ckt gick.
+Alla dessa m�nniskor, som sorlade omkring henne -- det f�rekom henne,
+som om de allesammans gjorde henne n�got ont; i�vild �ngest, i�en
+olidlig, br�nnande sm�rta, b�jde hon sig fram, som f�r att d�lja sig f�r
+dem. Och hela tiden hade hon dock en best�md k�nsla av, att hon _m�ste_
+resa sig upp, samla sin energi, skrika p� hj�lp, h�lla fast den tid, som
+flydde -- men hon kunde icke, hon hade pl�tsligt blivit s� maktl�s.
+
+-- Jag �r sjuk, t�nkte hon mitt i sin �ngest pl�tsligt klart. Louis har
+visst r�tt.
+
+I detta �gonblick passerade F�rste Konsuln �ter f�rbi henne. Hon reste
+sig upp, och -- utan att t�nka p� m�nniskorna omkring dem -- grep hon
+blixtsnabbt hans hand. Hennes �gon, n�stan svarta under de
+ljusgnistrande diamanterna p� pannan, h�jdes emot honom med ett uttryck
+s� egendomligt, �dmjukt, sm�rtsamt, att han stannade.
+
+-- Jag kommer, mumlade hon sakta. Jag _vill_ komma.
+
+Han �ppnade munnen som f�r att svara n�got, d� i detsamma Armand de
+Caulaincourt best�rt kom emot dem.
+
+-- Min far l�ter h�lsa er, Mademoiselle. Han �r redan f�rdig, han
+v�ntar�er.
+
+Edm�e h�jde �nnu en g�ng sin blick mot F�rste Konsuln. De s�go ett
+�gonblick fast och �mt p� varandra. S� tog hon Armands arm och gick
+l�ngsamt genom salen. Bonaparte f�ljde henne l�nge med �gonen.
+
+Edm�e kom hem i Rue du Bac och gick, efter m�nga oroliga f�rmaningar av
+markisen och Madame de Ch�teauneuf, strax upp till sig. Hon l�t
+Valentine taga diamanterna av, men n�r hon ville lossa kl�nningen,
+hejdade hon henne hastigt. Hon reste sig upp fr�n stolen framf�r
+spegeln.
+
+-- Jag kan icke stanna h�r, Valentine, sade hon best�mt. Tag min kappa
+-- min stora kappa -- jag m�ste g� igen.
+
+Pigan grep henne f�rskr�ckt om armen. -- Men Mademoiselle, d�! Det g�r
+ju icke an. Mademoiselle �r sjuk -- det �r feber.
+
+-- �, prat! Giv mig min kappa. Jag _m�ste_ bort, h�r du�ju.
+
+Det var redan �ver midnatt.
+
+-- Det g�r icke an. Jag l�ter kalla Madame eller Monsieur Louis...
+
+Edm�e stampade i golvet. --�Giv mig min kappa! ropade hon i f�rtvivlan
+och raseri. O, min Gud, nu st�r hon d�r och spiller min dyrbara tid!
+
+Hon fick sin vilja fram. Hon n�stan sprang �ver bron till Tuilerierna.
+Hon hade ingen sv�righet att passera gallerporten -- vakten k�nde
+h�ndelsevis fr�n f�reg�ende g�nger alldeles best�mt �den besl�jade
+damen�. Oantastad lyckades hon n� �nda fram till Durocs ing�ng.
+
+-- Jag �nskar tala med medborgaren Duroc. Det �r n�got viktigt.
+
+Duroc hade nyss l�mnat F�rste Konsuln. Han blev h�gst f�rv�nad, n�r han
+igenk�nde Mademoiselle de La Feuillade, och f�rde henne strax in i sitt
+kabinett. D� hon slog sl�jan tillbaka, f�rf�rades han �ver hennes
+blekhet och hennes �gons s�llsamma glans.
+
+-- Vad betyder d� detta, att man icke strax f�r mig upp som vanligt?
+sade hon ot�ligt, feberaktigt befallande. Jag m�ste tala med generalen.
+
+Duroc blev f�rvirrad. --�Det �r om�jligt, Mademoiselle. F�rste Konsuln
+�r icke ensam. Han arbetar och vill icke st�ras.
+
+Edm�e lutade sig mot v�ggen, tungt, med slutna �gon. --�Han �r icke
+ensam... Vem �r d� hos honom? Han arbetar i biblioteket -- jag brukar
+alltid f� komma in i hans s�ngkammare.
+
+-- Icke i afton, Mademoiselle. Han talade best�mt, men han s�nkte
+blicken.
+
+-- Har han givit befallning, att _jag ej_ f�r komma�in.
+
+-- Han har givit befallning, att han ej p� villkor vill st�ras.
+
+Edm�e gick fram till Duroc. Hon lade b�gge h�nderna p� hans skuldror och
+s�g honom fast in i ansiktet med sina stora, febergl�nsande �gon.
+
+-- Svara mig -- _�rligt_. Ni vet, att f�r mig g�ller det liv eller d�d,
+jag _kan_ icke bedragas nu. �r det hon -- Madame Four�s?
+
+Duroc ryggade ett steg tillbaka. Han lossade sakta hennes h�nder med
+nedslagna �gon. --�General Bonaparte har �nskat att _tala_ med henne,
+sade han.
+
+Edm�e hade v�nt sig om. Hon hade pl�tsligt blivit stilla och glansen i
+hennes �gon var utsl�ckt. Duroc tyckte, att han s�g henne vackla, n�r
+hon gick mot d�rren. Han skyndade fram till henne.
+
+-- Mademoiselle de La Feuillade, ni g�r honom or�tt i era tankar! sade
+han allvarligt.
+
+Hon sm�log. --�I mina tankar?... Jag vet inte. Jag kan inte t�nka mer.
+I�tjugufyra timmar har _en_ tanke gnagt p� min hj�rna -- allt sammansv�r
+sig f�r att g�ra den till verklighet. --�Hon f�rde handen upp till
+huvudet. --�Jag �r sjuk -- jag har or�tt. Hon stod litet, hennes stela
+stirrande blick s�g in i ljuset -- liksom igenom det; s� sade hon sakta,
+s� l�gt, att han knappt kunde uppfatta det:
+
+-- Jag har aldrig vetat, vad tvivel var. Jag var blott van att leva i
+ljus. Nu -- nu �r m�rkret �ver mig!
+
+Ett �gonblick t�nkte han p� att trotsa f�rbudet och underr�tta Bonaparte
+om, att hon var d�r. Men dels -- trots det han i sin sj�l trodde, att
+han gjorde sin v�n or�tt -- hindrades han av vissa minnen f�rbundna med
+Pauline; dels s�g han, hur fysiskt angripen hon var, och trodde, att
+hon, n�r allt kom omkring, dock hade b�st av att komma hem och i�ro.
+
+-- Mademoiselle de La Feuillade, sade han lugnande, med broderlig �mhet,
+l�t mig f�lja er hem. Ni �r sjuk, h�r �r ej gott f�r er att vara.
+
+Hon skakade p� huvudet. --�Jag skall g�. Men ni beh�ver ej f�lja mig,
+Monsieur Duroc. Jag �r s� van att g� ensam.
+
+Den l�ttr�rde Duroc fick pl�tsligt t�rar i �gonen. Hon var s� barnsligt
+hj�lpl�s i detta �gonblick, hon sade det s� enkelt, s� utan all tanke p�
+att beklaga sig �ver sin s�llsamma st�llning. Han mindes pl�tsligt den
+lilla vilsekomna prinsessan framf�r eldbrasan, med de bara f�tterna och
+de genomv�ta silkesskorna.
+
+Han drog hennes arm under sin, och hon l�t sig viljel�s f�ras�ut.
+
+Hela v�gen till Rue du Bac sade hon icke ett ord. N�r han hj�lpte henne
+in genom tr�dg�rdsgrinden, viskade han v�nligt:
+
+-- Sov gott, Mademoiselle. Ni beh�ver framf�r allt�ro.
+
+Hon s�g upp i hans ansikte, och �nnu en g�ng f�rf�rades han �ver den
+stela, slocknade blicken i hennes �gon.
+
+-- S�g honom, att jag kom, som jag hade lovat.
+
+I tr�dg�rden m�tte hon Valentine, som hela den sista halvtimmen hade
+suttit p� huk i trappan och v�ntat, alldeles utom sig av �ngest.
+
+Hon fick Edm�e i s�ng, och f�ll strax d�rp� sj�lv i s�mn, alldeles f�rbi
+av den l�nga vakan och den utst�ndna �ngesten.
+
+
+
+
+XX.
+
+  �L'adversit� manquait � ma carri�re�...
+
+    _Mot de Napol�on._
+
+  �Une �me dont aucune affection �tait faible ou m�diocre.�
+
+    Un contemporain sur Napol�on.
+
+  Le Premier Consul ordonne:
+  Qu'un soldat doit vaincre la douleur et la m�lancholie des passions.
+
+    Ordre du jour, Flor�al an X.
+
+
+N�r Louis de Ch�teauneuf, efter en s�mnl�s natt, tidigt n�sta morgon kom
+ut i parken, s�g han n�got vitt flyta i dammen -- det var Edm�es vita
+kl�nning. Han h�mtade Valentine, och de drogo henne upp ur vattnet.
+Uppf�r den gamla, breda marmortrappan buro de henne och lade henne p�
+den gyllene s�ngen i hennes eget rum.
+
+Hon l�g p� sidan med det l�nga, v�ta h�ret slaget �ver skuldrorna och
+ryggen. Solen f�ll in genom f�nstret och sken p� hennes vita kl�nning
+och p� de eldf�rgyllda rokoko�nglarna, som lyfte sina basuner mot alla
+fyra v�derstrecken.
+
+N�r Louis hade f�tt veta allt det Valentine visste, sade han i str�v,
+bjudande ton, d�r han satt vid s�ngens huvudg�rd:
+
+-- L�t kalla F�rste Konsuln. Men var stilla, g�r ej buller i huset! �nnu
+f�r ingen veta det, och ingen f�r lov att komma hit. S�g sedan, att min
+kusin i s�mnen g�tt ut ur huset och av v�da fallit i dammen. --�Han satt
+stilla med nedb�jt huvud. Pl�tsligt h�jde han det igen och �tertog
+l�ngsamt: -- L�t kalla F�rste Konsuln -- s�g honom, att Mademoiselle de
+La Feuillade �r d�d.
+
+Vattnet droppade l�ngsamt ned p� det inlagda golvet. Han torkade med en
+duk hennes ansikte och bara armar. Hon hade ej varit d�d l�nge, kanske
+blott en kvarts timme; hennes ansikte var friskt, men blekt, hennes �gon
+voro slutna, och det s�g ut, som om hon sov.
+
+D� h�rdes hastiga steg i den lilla trappan, och genom den uppslagna
+d�rren stormade Bonaparte in. Louis lyfte handen, liksom f�r att bjuda
+tystnad: denna v�ldsamhet kr�nkte den d�da.
+
+-- Vad �r det f�r bud, ni v�gat s�nda mig, Monsieur de Ch�teauneuf?
+utropade han vredgat, redan i d�rren. Bakom honom skymtade Durocs bleka
+ansikte, som strax drog sig tillbaka. Vad har ni gjort med Mademoiselle
+de La Feuillade?
+
+Louis reste sig upp och visade tyst med handen p� s�ngen. F�rste Konsuln
+lyfte b�gge h�nderna mot pannan och tumlade ett par steg tillbaka. Louis
+gick sakta bort och riglade alla rummets d�rrar.
+
+-- _N�r_? sade Bonaparte tonl�st. Och i natt, �nnu efter midnatt...
+
+�verv�ldigad av sm�rta, med ett dovt skri av f�rtvivlan, kastade han sig
+�ver den d�da och gr�t v�ldsamt med ansiktet mot hennes kalla h�nder.
+
+-- Det m�ste ha h�nt i morse tidigt -- Louis talade med onaturligt lugn,
+hans st�mma lj�d k�rv och h�rd genom det tysta rummet. --�Hon har g�tt
+ut genom den hemliga trappan i Valentines rum, vars tillvaro tyv�rr
+ingen h�r i huset har anat eller t�nkt p�. Valentine sov tungt av
+tr�tthet. --�Ja, ni k�nner ju nattens h�ndelser b�ttre �n jag,
+medborgare-Konsul. Vi veta blott, att min kusin var borta en timmes tid
+strax efter midnatt, och att hon tycktes sjuk som av feber, redan d� hon
+gick. S� kom hon hem, och pigan fick henne i s�ng -- hon trodde, att hon
+sov...
+
+Louis h�ll upp. Han st�dde handen mot s�ngstolpen och h�mtade andan
+djupt. Ett �gonblick f�rvreds hans ansikte av sm�rta, och r�sten
+sk�lvde, n�r han �ter talade.
+
+-- Men obem�rkt har hon stigit upp igen och tagit sina kl�der p� -- dem
+hon f�rst fann -- sin vita festdr�kt. Stolt och stilla, som hon alltid
+var, utan att efterl�mna ett skrivet ord, utan att med en h�ntydning p�
+n�got s�tt r�ja sitt syfte -- _kanske_ i ett feberanfall, men jag, som
+k�nde henne, tror det ej -- har hon s�kt d�den, d�r hon n�rmast fann
+den. Jag beh�ver ej f�rklara f�r er, medborgare-Konsul -- hans r�st steg
+i styrka -- _varf�r_ jag l�tit kalla er och h�r st�llt er ansikte mot
+ansikte med den d�da.
+
+Bonaparte h�rde honom icke; hans lidelsefulla sorg hade f�r ett par
+�gonblick helt �vermannat honom.
+
+Men Louis de Ch�teauneuf hade icke medlidande med honom. Han gick t�tt
+intill honom och lade sin hand p� hans skuldra.
+
+-- Vi �ro nu allena h�r -- ingen h�r oss, ingen kan st�ra oss. Och vi
+�ro tv� m�n, som b�gge ha �lskat denna kvinna. En g�ng har ni i
+sj�lvs�kert �vermod nekat att st� mig till svars -- nu _skall_ ni svara
+mig: vad drev henne till f�rtvivlan och d�d?
+
+Bonaparte reste sig i raseri och v�nde sig vilt emot honom -- Louis
+ryggade tillbaka f�r blicken i hans �gon. --�G�! skrek han. G�, l�mna
+mig ensam med henne, som jag �lskade, och som var min, _�r_ min. G�! Han
+vinkade befallande.
+
+Louis de Ch�teauneuf lade armarna i kors �ver br�stet:
+
+-- Ni vet ej, vad ni s�ger, general Bonaparte. Jag �r h�r i mitt eget
+hus. Min plats �r hos min d�da brud. _Nu_ �r hon min! I �nger och d�d
+blev hon min.
+
+-- �nger! Och ni tror, att hennes stolta sj�l f�rstod att �ngra? Ni, som
+pockar p� att vara hennes fr�nde, ni k�nde henne ej! Nej, i�tvivel och
+f�rtvivlan s�kte hon d�den.
+
+Louis tog ett steg fram emot honom -- hotande: -- Ni bedrog henne?...
+
+Bonaparte h�jde sina tunga �gonlock, och hans fasta, j�rnbl� blick m�tte
+Louis'. Han skakade p� huvudet.
+
+-- Nej. Jag �lskade henne -- mer, �n jag n�gonsin �lskat n�gon annan
+m�nniska. --�Han talade sorgset, men med fattning, och utan att beh�va
+g�ra v�ld p� sig. --�Jag kan f�rst�, att hon, sedan jag sist talade med
+henne, har genomg�tt ett slags kris -- jag kan ana, att hon trodde sig
+st� framf�r en v�ndpunkt i v�rt f�rh�llande -- och hon var f�r stolt att
+ing� p� ackord med livet...
+
+Han avbr�t sig och s�nkte huvudet, och �ter f�ll han ned vid hennes b�dd
+med huvudet mot hennes ansikte. Stora, tunga t�rar fyllde hans �gon.
+
+Louis teg. Han stod p� den andra sidan av s�ngen och h�ll �nnu
+krampaktigt fast sin kusins ena hand. Det var, som om de b�da m�nnen
+�nnu i d�den drogos om denna kvinna.
+
+-- Edm�e -- _lilla_ Edm�e, sade han halvh�gt f�r sig sj�lv -- sakta,
+ovillkorligt. Han kom pl�tsligt att t�nka p� henne, som han hade sett
+henne som barn f�r m�nga, m�nga �r sedan. Och han fortfor d�mpat, n�stan
+f�rtroligt:
+
+-- Jag kan _se_ henne, som hon m�ste ha varit i morse. Stilla, utan att
+en minut ha slutit sina stora, vid�ppna �gon, har hon stigit upp ur
+b�dden och g�tt h�r, genom sin kammare, ut ur huset, och i gryningen av
+den dag, som hon icke mer ville se, har hon stigit ned i dammen. Ingen
+anklagelse har kommit �ver hennes l�ppar, ingen klagan, ingen
+f�rebr�else, ingen b�n om f�rl�telse till dem, som �lskade henne... H�r
+i detta hus, f�r icke l�nge sedan sade hon till mig: �d�den kan man
+alltid n�. Och utan att tveka har hon nu, d� livet blev henne f�r
+tungt, funnit den d�d, som l�g n�rmast till hands. Edm�e! -- han kastade
+sig p� kn� -- jag tackar Gud, att du hade mod att�d�!
+
+Bonaparte stod lutad �ver s�ngen; han hade rest hennes huvud upp mellan
+b�da sina h�nder och s�g stirrande in i det marmorbleka, livl�sa
+ansiktet. Sm�ningom kom i hans �gon ett nytt uttryck -- som av
+h�nryckning -- och i det han med ena handen �mt str�k undan det v�ta
+h�ret fr�n hennes panna, sade han innerligt, h�gt och tydligt:
+
+-- Hon var en sj�l s� helst�pt som ingen annan. Hon sade i natt till
+Duroc, att �m�rkret kom �ver henne�. Han f�rstod det icke -- _jag_
+f�rst�r det. Hon, som hade levat i bl�ndande ljus -- hon kunde ej finna
+sig till r�tta i den gr� skymning, hon nu trodde skulle komma, hon kunde
+icke sl� av p� sina fordringar, icke resignera -- hon, som varit van att
+med fulla h�nder �sa ur lyckans rikaste skatter. N�r hon k�nde _m�rkret_
+komma, och f�r hennes stolta sj�l var det f�rsta tvivlet detsamma som
+m�rker, d� sl�t hon strax frivilligt �gonen till f�r alltid. Hon ville
+icke med �mklig f�rsiktighet, med misst�nksam �ngslan treva sig fram p�
+de livets och lyckans v�gar, d�r hon en g�ng g�tt i str�lande solsken,
+s�ker och �vermodig som en gudinna.
+
+Han r�tade sig helt upp och vinkade bjudande med handen till Louis:
+
+-- G�... g�... L�t mig vara allena med henne.
+
+Louis de Ch�teauneuf stod ett �gonblick stilla, utan att r�ra sig, och
+deras �gon m�ttes. S� v�nde han sig l�ngsamt bort, och, gripen av
+uttrycket i detta ansikte, som han hatade, gick han dr�jande,
+tvunget�ut.
+
+En kort sekund hade han f�rst�tt, att denne man, som s� befallande,
+brutalt hade tvungit henne intill sig, och med sin skoningsl�sa makt
+�ver m�nniskorna vunnit hennes unga sj�l, och som kanske ej dragit i
+bet�nkande att bedraga och f�rr�da henne, dock hade �lskat henne mer �n
+han med all sin fink�nslighet och alla sina skrupler. Dessa b�da -- de
+hade _tillh�rt_ varandra. Kort eller l�nge hade de b�da f�rm�tt att med
+en s� oemotst�ndlig och lidelsefull kraft draga varandra till sig, att
+allt �vrigt omkring dem gl�mts och f�rintats. Han hade r�tt: Edm�e var
+hans, i�d�den som i livet. Ingen kunde nu skilja dem��t.
+
+
+Solen steg h�gre och h�gre p� himlen, och sm�ningom samlade sig en stor
+hop folk nedanf�r p� gatan. Ryktet hade spritt sig i Paris, att Monsieur
+de Ch�teauneuf hade f�rt fredsprelimin�rerna underskrivna med fr�n
+London, och folket, jublande vilt av gl�dje �ver denna i �ratal
+efterl�ngtade fred, kunde knappt tro p� denna stora lycka, utan beg�rde
+h�gljutt att se och tala med s�ndebudet. Nu slog uret p� Tuilerierna
+nio: runt omkring i Paris b�rjade kanonerna d�na -- det var f�r
+medborgarna ett tecken, att ryktet talade sant. Jublet ville icke taga
+slut. Louis de Ch�teauneuf m�ste fram p� trappans avsats och tala till
+dem, som stormade in p� hotellets g�rd.
+
+Mellan Tuilerierna och Rue du Bac var det svart av folk. �verallt lj�do
+ropen: Leve F�rste Konsuln! Leve Otto och medborgaren Ch�teauneuf! Leve
+freden!
+
+Bonaparte var �ntligen allena med sin d�da �lskarinna. Han h�ll henne i
+sina armar och s�g f�r sista g�ngen in i hennes ansikte.
+
+-- _Varf�r_! _Varf�r_? mumlade han i bitter f�rtvivlan. Varf�r just�nu?
+
+Men Edm�e de La Feuillade l�g svarsl�s, or�rlig i sin tadell�sa sk�nhet,
+vit under oktobermorgonens solsken, p� sin gyllene b�dd. Hon hade f�r
+alltid g�tt fr�n livets m�nga tunga _varf�r_. Hennes stolta, unga liv
+skulle ej f�rm�rkas av tvivel, missr�kning, sm�rtor, �lder och saknad.
+D� hon stod h�gst, och hennes sj�l, utan att svindla, n�tt lyckans
+tinnar, hade hon en g�ng leende sagt: �d�den b�r jag i min h�gra hand�.
+Hon hade icke svikit sig sj�lv.
+
+Detta t�nkte F�rste Konsuln p� nu h�r vid sin d�da drottnings hj�rta,
+medan Frankrikes folk jublade hans namn och fr�jdade sig �ver, att han
+nu s� lyckligt n�tt sitt stora �lsklingsm�l: en �rofull fred med England
+och med v�rlden.
+
+
+
+
+NOTER.
+
+
+  (D� man gjort f�rf. uppm�rksam p�, att bipersonerna, vilka ju s�
+  gott som _alla_ �ro historiska och d�rf�r antagits p� f�rhand vara
+  tillr�ckligt k�nda, icke i boken blivit nog utf�rda, har hon
+  beslutat, att med h�nsyn till dem, �tminstone till de viktigaste
+  och oftast f�rekommande, bifoga n�gra korta biografiska notiser
+  och f�rklaringar. H�rtill sluta sig ett par observanda ang�ende
+  kulturhistoriska och historiska fakta, som kunnat antagas ej vara
+  _allm�nt_ bekanta.
+
+  Dessa anm�rkningar �ro emellertid n�dv�ndigtvis ytterst
+  ofullst�ndiga och godtyckliga, en�r f�rf., som sagt, _blott_
+  medtagit det, som hon -- efter sin personliga uppfattning --
+  f�rmodat vara de flesta av l�sarna obekant. S�lunda kommenteras
+  t.�ex. ingen av de krigshistoriska tilldragelser, som n�mnas. Att
+  _konsekvent_ genomf�ra notsystemet, hade n�mligen varit detsamma
+  som att p�tvinga l�sarna h�lvten av Konsulatets politiska
+  historia, vartill f�rf. icke p� n�got s�tt k�nde sig ber�ttigad.)
+
+
+I.
+
+  _Abb� Bernier_ (f. 1764), kyrkoherde i _St. Laud d'Angers_, bidrog
+  v�sentligt att lugna resningen i Vend�e 99. Han f�rm�dde anf�rarna
+  p� v�nstra Loirebr�dden att med regeringen sluta freden i
+  Montfaucon, 18 jan. 1800 (28 Niv�se �r VIII), vartill sedan
+  cheferna p� h�gra sidan av Loire, f�rst och fr�mst Monsieur de
+  Ch�tillon, ocks� sl�to sig. F�rste Konsuln utn�mnde honom sedan
+  att underhandla med p�vens s�ndebud, i�och f�r konkordatet, till
+  vars lyckliga utfall han i h�g grad bidrog. Blev f�r sina tj�nster
+  mot kyrkan och Republiken biskop i Orl�ans 1802.
+
+
+II.
+
+  Mlle _Laure Permon_ (f. 1784), dotter av financiern Charles Permon
+  och hans gem�l, f�dd prinsessa de Comn�ne, fr�n Korsika. Under
+  Direktoriet och Konsulatet bodde modern som �nka i Paris och var
+  intimt lierad b�de med Faubourg St. Germain och med familjen
+  Bonaparte (hon var ungdomsv�ninna till Mme L�titia). �nda sedan
+  sin vistelse vid milit�rskolan i Paris och till sitt gifterm�l
+  hade Napol�on, n�r han var i huvudstaden, s� gott som dagligen och
+  i st�rsta intimitet umg�tts hos familjen Permon. Mlle Laure Permon
+  blev i nov. 1800 gift med F�rste Konsulns adjutant, kommendanten
+  av Paris, general Junot (f. 1771), senare hertig av Abrantes.
+
+  �_Den f�rre biskopen av Autun_�. --�Charles Maurice
+  Talleyrand-P�rigord (f. 1754), utrikesminister under Direktoriet,
+  Konsulatet och en del av Kejsard�met. (Senare furste av Benevent.)
+
+  _Madame Germon_, ber�md s�mmerska.
+
+  _Despeaux, Leroi_ etc. -- namnkunniga fourniss�rer i
+  toiletteartiklar under Direktoriet, Konsulatet och Kejsard�met.
+
+  _Rue de la Loi, Pont National Palais d'Egalit�_ etc. Gatunamn
+  o.�a., som h�r anv�ndas, �ro, n�r f�r�ndring �gt rum, de av
+  Republiken f�r�ndrade. Likaledes har vid alla tidsbest�mningar
+  brukats den republikanska kalendern.
+
+  Mlle _Lange_, ber�md sk�despelerska och kurtisan under
+  Direktoriet.
+
+
+III.
+
+  _Markisen av Caulaincourt_, v�n till Jos�phine, var en av de f�
+  adelsm�n, som redan �ppet slutit sig till Republiken. Han var
+  fader till Armand de Caulaincourt, som senare blev hertig av
+  Vicenza. Hans andre son blev gift med en Mlle de La Feuillade,
+  dotter till hertig d'Aubusson de La Feuillade.
+
+  �_Den gr�na b�rden_� o. s. v. Gr�nt var aristokratiens f�rg,
+  f�rbjuden under terrorismen, p� grund av att Charlotte Corday, den
+  dag hon m�rdade Marat, bar en gr�n hatt.
+
+  _Bourrienne_ (f. 1769), j�mn�rig och skolkamrat med Bonaparte fr�n
+  Brienne, sedermera hans privatsekreterare under Konsulatet. F�rste
+  Konsulns hus f�rdes vid denna tid (1800) icke annorlunda �n s�som
+  i allm�nhet ett m�ktigt och stort privathus. Det h�lls �nnu ingen
+  hovstat i Tuilerierna, som f�r resten av republikanska h�nsyn
+  officiellt kallades _Palais du Gouvernement_. Statsr�det B�n�zech
+  upptr�dde vid h�gtidligare tillf�llen -- t.�ex. presentationer av
+  fr�mmande makters s�ndebud o.�d. -- som ett slags ceremonim�stare.
+  Eljes fungerade i allm�nhet blott F�rste Konsulns adjutanter som
+  representativt mellanled mellan honom och nationen.
+
+  �_Den yngre marskalken_.� Det finns i Frankrikes historia tv�
+  marskalkar av huset de La Feuillade, far och son. Den ene var
+  samtida med Louis XIV, den andre med Regenten.
+
+
+IV.
+
+  _Madame Tallien_, f�dd (1775) Teresa Cabarrus fr�n Cadix. I�sitt
+  andra �ktenskap var hon gift med konventsmedlemmen, prokonsuln i
+  Bordeaux, Tallien; under Direktoriet var hon Barras' m�tress och
+  den ledande damen i Paris' s�llskapsv�rld �nda fr�n den 9
+  Thermidor till den 18 Brumaire.
+
+  _Hippolyte Charles_, f�dd (1771) av tarvliga, borgerliga f�r�ldrar
+  i Romans. Tr�ffade f�rst Mme Bonaparte, d� hon under f�ltt�get 96
+  -- 97 bes�kte sin man i Milano; han var d� adjutant hos general
+  Leclerc, chef-generalens sv�ger. Sedermera fortsattes deras
+  f�rh�llande i Paris under Bonapartes fr�nvaro i Egypten.
+
+  _Garat_ (f. 1764), nev� till Konventets minister Garat, ber�md
+  operas�ngare, stor s�llskapskarl, i�h�gsta grad f�rgudad och
+  bortsk�md av Direktoriets och Konsulatets societet.
+
+  _Duroc_ (f. 1772), F�rste Konsulns adjutant och den av hans
+  v�nner, som personligen stod honom n�rmast. Bonaparte hade k�nt
+  honom, liksom Junot, �nda fr�n bel�gringen av Toulon 93. (Under
+  Kejsard�met: _Grand-Mar�chal du Palais_ och hertig av Frioul.)
+
+  _Fortun�_ -- en favorithund, som vid tiden f�r hennes gifterm�l
+  tillh�rde Jos�phine, och med vilken den unge �kta mannen aldrig
+  kunde f�rlika sig. Man har d�rom �tskilliga anekdoter.
+
+
+V.
+
+  _Berthier_ (f. 1753), krigsminister under Konsulatet, efter
+  Carnot. (Senare marskalk, furste av Neufch�tel, prins av Wagram.)
+
+  �_Vend�eprinsessan_.� Napol�on hade ofta den vanan att i
+  vardagslag beteckna folk med av honom sj�lv uppfunna �knamn
+  (_sobriquets_), vilka sedan f�r det mesta brukades av alla inom
+  hans n�rmaste krets.
+
+
+VI.
+
+  Mme _de Contades_, en av de ledande damerna inom Faubourg
+  Saint-Germain omkr. �r 1800, bekant f�r sitt h�gmod och sin stora
+  sk�nhet. _Br�derna de Rastignac_, framst�ende kavaljerer inom
+  samma krets.
+
+  _Frascati_, restaurant p� modet. Det var _�nnu_ god ton att dinera
+  och supera �_au cabaret_�.
+
+
+VII.
+
+  Mme _R�camier_, f�dd (1777) Juliette Bernard fr�n Lyon. Hon var
+  gift med en av Paris rikaste bankirer och redan vid denna tid
+  (1800) ber�md f�r sin sk�nhet samt f�r sin v�nskap med Mme de
+  Sta�ls krets.
+
+  �_Av hela min sj�l �nskar jag_� o. s. v. Jfr �Dix ann�es d'exil�:
+  �_Je souhaitais que Bonaparte f�t battu_� (under f�ltt�get i
+  Italien 1800).
+
+
+VIII.
+
+  �_Jag �r icke alltf�r starkt bunden_.� Som bekant, var det under
+  Direktoriet och Konsulatet blott ett _civilt_ �ktenskap, som
+  f�renade general Bonaparte med M:me de Beauharnais. Den kyrkliga
+  vigseln f�rsiggick, trots Jos�phines l�nge n�rda och ofta yttrade
+  �nskan i detta h�nseende (hon visste n�mligen, att m�nga anh�ngare
+  av den starka religi�sa reaktionen efter Brumaire egentligen
+  betraktade hennes �ktenskap som ogiltigt), f�rst 1804, dagen f�re
+  kr�ningen, d� kardinal Fesch vigde dem.
+
+  �_Maximum_.� H�ntydning p� Republikens m�nga olikartade och ofta
+  m�rkv�rdiga maximumsbest�mmelser i handel och vandel.
+
+  �_Stort attentat mot F�rste Konsuln i operan_.� Detta attentat �r
+  det, som den 18 Vend�miaire �r IX (11 oktober 1800) f�r�vades av
+  de fyra sammansvurna: Ceracchi, Arena, Demerville och
+  Topino-Lebrun (alla anh�ngare av en terroristisk republik), vilka,
+  bev�pnade med dolkar, v�ntade p� F�rste Konsuln utanf�r hans loge
+  i operan, d� han begav sig till premi�ren av �_Les Horaces_� av
+  Porta. De blevo strax f�ngslade. Fouch� -- och genom honom
+  Bonaparte -- var p� f�rhand noggrant underr�ttad om faran.
+
+  �_L�tit hedra och r�ja v�r gamla Place Royale_.� P� _Place des
+  Victoires_ (den gamla, av hert. de La Feuillade 1686 anlagda,
+  _Place Royale_) hade F�rste Konsuln p� Republikens h�gtidsdag
+  1 Vend�miaire �r IX med egen hand lagt grundstenen till monumentet
+  f�r generalerna Kleber och Desaix.
+
+
+IX.
+
+  _F�rste Konsulns familj_ omkring 1800-1801. (Sl�kten,
+  ursprungligen toskansk, kan sp�ras �nda fr�n 12:e �rhundradet,
+  f�rst i Florens, s� i San Miniato och i Sarzana, n�ra Genua.
+  I�Treviso s�ges den ha stigit till h�g �ra och regerat suver�nt.
+  Fr�n Sarzana flyttade 1529 en Bonaparte till Korsika, d�r hans
+  efterkommande sedan varit bosatta.)
+
+    [I originalet �r sl�kttr�det tryckt horisontellt �ver tv� sidor.
+    Det har omformaterats f�r denna e-text.]
+
+  _Madame L�titia Bonaparte_, f. (1749) _Ramolino_,
+  �nka sedan 1785 efter _Charles Bonaparte_.
+   |
+   |-- _Joseph_, f. 1768, gift sedan 94 med _Julie Clary_.
+   |   (Bodde 1800 p� sin engendom Mortefontaine n�ra Malmaison.)
+   |    |
+   |    |-- _Z�naide_, 1801.
+   |
+   |-- _Napol�on_, f. 15/8 1769, gift sedan 96 med
+   |   _Marie-Jos�phine-Rose, Tascher de la Pagerie_, f. 1763,
+   |   �nka efter general _de Beauharnais_.
+   |   F�rste Konsul Nov. 99.
+   |    |
+   |    |   Styvbarn:
+   |    |
+   |    |-- _Eug�ne de Beauharnais_, f. 1781.
+   |    |   (Omkr. 1800 �verste f�r konsulargardets �_les guides_�.)
+   |    |
+   |    |-- _Hortense de Beauharnais_, f. 1783.
+   |
+   |-- _Lucien_, f. 1775, gift sedan 94 med _Christine Boyer_ [+] 1800
+   |   (�r 1800 f�rst inrikesminister, sedan ambassad�r i Madrid.)
+   |    |
+   |    |-- _Charlotte_, f. 1796.
+   |    |
+   |    |-- _Christine,_ f. 1798.
+   |
+   |-- _Elisa_, f. 1777, gift sedan 97 med _Felix Bacciochi_.
+   |
+   |-- _Louis_, f. 1778 (omkr. 1800 �verste f�r 5:e dragonregementet).
+   |
+   |-- _Pauline_, f. 1780, gift sedan 98 med general _Leclerc_.
+   |    |
+   |    |-- _Dermide_, f. 1800.
+   |
+   |-- _Caroline_, f. 1782, gift sedan 1800 med general _Murat_.
+   |    |
+   |    |-- _Achille_, f. 1800.
+   |
+   |-- _J�r�me_, f. 1784.
+
+
+  _Familjen de Caseaux_ var genom M:me de Caseaux n�ra besl�ktad med
+  huset Talleyrand-P�rigord och intog genom sin rikedom och sina
+  f�rbindelser en framtr�dande plats i s�llskapslivet omkr. 1800.
+
+  _Monsieur de Tr�nis, Monsieur Lafitte_, de ber�mdaste dans�rerna
+  under Direktoriet och Konsulatet. Monsieur de Tr�nis (under
+  Kejsard�met greve av Ch�tillon) har bland annat �ran av att ha
+  introducerat valsen i Frankrike.
+
+  Mlle _Chameroi_, bekant operadans�s omkr. �r 1800.
+
+
+X.
+
+  _Otto_, fransk diplomat, som anv�ndes i m�nga viktiga v�rv under
+  Republiken och Kejsard�met. Vid denna tid (1800) stod Frankrike ju
+  icke p� den fot med England, att det kunde ha n�gon ordnad, erk�nd
+  legation i London, men regeringen hade d�r en �commissarius�, som
+  med engelska kabinettet f�rberedde de negociationer, vilka omsider
+  ledde till fredsprelimin�rerna i London (okt. 1801) och �ntligen
+  kr�ntes av traktaten i Amiens den 25 mars 1802, efter vilken stad
+  freden har f�tt namn.
+
+
+XI.
+
+  �_Fouch� tror ju j�mt, att faran skall komma fr�n den kanten_.�
+  Polisministern hade best�ndigt vid alla de m�nga attentaten mot
+  Bonaparte under Konsulatets f�rsta �r sina misstankar riktade p�
+  rojalisterna, framf�r allt p� det besegrade Vend�e, och hade till
+  och med redan i sin hand spridda tr�dar till den sammansv�rjning,
+  som nu (nov. -- dec. 1800) var under bildning, och vilken fick
+  utbrott i explosionen av �helvetesmaskinen� 24 dec. 1800.
+
+
+XII.
+
+  _Madame Lannes_, f�dd Louise Gu�h�neuc, hade i okt. 1800 blivit gift
+  med general Lannes (sedermera marskalk, hertig av Montebello).
+
+  �_Mystifikationer_� -- ett omtyckt s�llskapsn�je under Direktoriet
+  och Konsulatet. Det bestod _oftast_ i att en professionell
+  �mystifikat�r� (i�Paris funnos �tskilliga personer, som f�rtj�nade
+  sitt uppeh�lle p� detta s�tt) spelade en eller annan roll,
+  ber�knad att missleda en d�rtill utsedd medlem av s�llskapet. De
+  �vriga sekunderade p� b�sta s�tt mystifikat�ren eller voro blott
+  �sk�dare av sk�mtet, vilket ibland kunde fortg� under flera dagar.
+
+
+XIII.
+
+  _Madame Branchue_, bekant operas�ngerska, gick under Konsulatets
+  f�rsta �r f�r att vara �beskyddad� av F�rste Konsuln.
+
+  _Tuilerierna_. F�rf. har vid beskrivningen av Tuilerierna beh�llit
+  de ben�mningar, som brukades under _l'ancien r�gime_ och
+  Konsulatet. Dem man hittade p� under terrorismen, d� _Pavillon de
+  l'Horloge_ t.�ex. blev kallad f�r _Pavillon de l'Unit�_, _Pavillon
+  de Flore_ f�r _Pavillon de l'Egalit�_ och _Pavillon de Marsan_ f�r
+  _Pavillon de la Libert�_, blevo aldrig popul�ra och f�llo redan
+  under Direktoriet i gl�mska. Och vad de s�rskilda rummen ang�r, s�
+  kommo de namn, varunder de nu mest �ro k�nda -- t.�ex. _Salle des
+  Mar�chaux_ i st. f�r _Salles des Cent-Suisses_, eller _Salon de
+  Louis XIV_ i st. f�r _Le grand Cabinet du Roi_ o.�s.�v. f�rst i
+  bruk under Kejsard�met.
+
+  �_Har han skrivit igen?_� Under loppet av 1800 tillskrev
+  pretendenten (senare Louis XVIII) general Bonaparte flera brev,
+  som p� ett inbilskt och icke s�rdeles v�rdigt s�tt uttryckte hans
+  f�rhoppningar om, att den allsm�ktige F�rste Konsuln mot en
+  bel�ning, som han sj�lv erbj�ds att best�mma, skulle �terins�tta
+  Bourbonerna p� Frankrikes tron. I�ett brev, daterat Fructidor �r
+  VIII, svarade Bonaparte honom �ntligen -- h�vligt, men best�mt
+  avb�jande.
+
+  _Madame Royale_, Marie-Th�r�se-Charlotte de France (f. 1778),
+  Louis XVI:s dotter. Hon hade f�rst 1795 blivit utv�xlad ur sin
+  f�ngenskap i Temple.
+
+
+XIV.
+
+  _Madame Hamelin_, hustru till en framst�ende sj�officer, v�ninna
+  till Jos�phine och Madame Tallien, en av tidens mest bekanta och
+  firade �_merveilleuses_�, isynnerhet k�nd f�r sina hypermoderna
+  toaletter.
+
+  _Helvetesmaskinen_. Det stora attentatet med �helvetesmaskinen�
+  f�r�vades av rojalisterna St. R�jant, Limo�lan och Carbon, under
+  det att sammansv�rjningens egentlige huvudman, Georges Cadoudal,
+  den bekante chouanh�vdingen fr�n Vend�ekriget, h�l sig g�md i
+  Morbihan. �Maskinen� bestod av en kruttunna, vilken, lastad p� en
+  k�rra och satt i f�rbindelse med en mina, var placerad p� den
+  tr�nga gata, man visste, F�rste Konsuln, p� v�gen till Operan,
+  brukade passera. Endast genom h�starnas snabbhet blevo han och
+  hans svit r�ddade, men flera hus i gatan spr�ngdes delvis i
+  luften, och ett stort antal m�nniskor d�dades och stympades.
+
+  Gatan _St. Nicaise_ finns ej mera. Den f�rsvann, d� man f�rl�ngde
+  _Rue de Rivoli_. P� den tiden gick den fr�n _Rue des Orties_ genom
+  Carrouselplatsen till _Rue St. Honor�_. Operan l�g d� i _Rue de
+  Richelieu_, p� den plats som sedan blivit kallad _Place Louvois_.
+  Efter hertigens av Berry mord 1820, blev byggningen nedriven.
+
+  _Mortier_ (f. 1768), general, vid denna tidpunkt bef�lhavare �ver
+  f�rsta milit�rdivisionen, f�rlagd i Paris. (Senare marskalk,
+  hertig av Tr�viso).
+
+  _Fouch�_ (f. 1754), fordom medlem av Konventet och terroristisk
+  prokonsul i Ni�vre, polisminister under Konsulatet. (Senare hertig
+  av Otranto.)
+
+
+XV.
+
+  _Ny�rsdagen_. �r V (1797) hade man �nyo b�rjat fira ny�rsdagen med
+  visiter och presenter, vilket varit f�rbjudet under terrorismen.
+
+
+XVI.
+
+  �_P� en vink av F�rste Konsuln_.� _L'Empereur animait
+  particuli�rement des bals masqu�s et en demandait souvent._
+  M�morial de St. H�l�ne. t.�5. p.�172.
+
+  _Czaren_ o. s. v. Ratifikationerna av freden i Lun�ville
+  utv�xlades i Paris 16 mars 1801. Paul I var d� _�nnu_ czar. F�rst
+  natten mellan den 24 och 25 mars 1801 blev han m�rdad, och det
+  varade ett stycke in i april m�nad, innan man fick veta det i
+  Paris.
+
+  �_Historisk ande_.� Man m�ste ih�gkomma, att vid denna tid var
+  spiritismen lika mycket p� modet som�nu.
+
+
+XVII.
+
+  _Kungen och drottningen av Etrurien_. Infanten Don Luis av Parma
+  och hans gem�l, infantinnan Maria-Luisa, dotter till Carl IV av
+  Spanien, hade genom freden i Lun�ville f�tt sig tillerk�nt
+  Toskana, under namn av konungariket Etrurien.
+
+  _Markisinnan av Montesson_. Charlotte-Jeanne B�raud de la Haye de
+  Riou (f. 1737), morganatiskt gift med hert. av Orl�ans
+  (Philippe-Egalit�s far), levde som �nka i Paris och spelade en
+  h�gst betydande roll i Konsulatets s�llskapsv�rld. F�rste Konsuln
+  hade stor beundran f�r hennes takt och arrangeringsf�rm�ga och
+  beviljade henne �rligen en st�rre pension, f�r att hon skulle vara
+  i st�nd att �h�lla salong� och s�lunda bidraga att vidmakth�lla
+  l'ancien r�gimes s�llskapliga traditioner.
+
+  _La Malmaison_ har underg�tt m�nga f�r�ndringar, sedan Napol�on
+  och Jos�phine bodde d�r. Den pr�ktiga parken �r nu, 1894, styckad,
+  f�r�ndrad, f�rminskad och inskr�nkt till en vanlig tr�dg�rd.
+  Rummen �ro f�rfallna och mestadels utan m�bler. Under
+  Restaurationen och Julimonarkien hade slottet flera �gare, sist
+  drottning Christina av Spanien, som under det andra kejsard�met
+  s�lde det till Napol�on III, vilken l�t inr�tta det till ett slags
+  familjemuseum, och, s�vitt m�jligt, �terst�llde det i dess f�rra
+  skick. Efter kriget 1870 har staten �ter s�lt det till en
+  privatman.
+
+  _Madame Savary_, f�dd F�licit� de Faudoas, var sedan 1800 gift med
+  F�rste Konsulns adjutant Savary. (Under Kejsard�met polisminister
+  och hertig av Rovigo.)
+
+  _Ett brev fr�n Petersburg_. Sommaren 1801 var Duroc i Petersburg.
+  Vid underr�ttelsen om regeringsskiftet hade n�mligen F�rste
+  Konsuln, redan i april, s�nt honom dit f�r att lyck�nska och
+  sondera Alexander�I.
+
+  Mme _Campans institut_. Madame Campan, Marie-Antoinettes f.�d.
+  kammarfru, f�restod under Direktoriet och Konsulatet en mycket
+  bes�kt pensionsanstalt, varest de flesta av de sedan ledande
+  damerna blivit uppfostrade.
+
+  _Rapp_ (f. 1772), hade liksom Savary varit adjutant hos Desaix och
+  upptogs, liksom han, efter slaget vid Marengo (d�r Desaix stupade)
+  bland F�rste Konsulns adjutanter.
+
+
+XIX.
+
+  Mme _Four�s_, f�dd (omkr. 1776 i Carcassonne) Marguerite Pauline
+  Bellisle -- oftast kallad �_Bellilote_� -- var illegitim dotter av
+  en adelsman och en tj�nstflicka samt tillh�rde sj�lv, �nda till
+  sitt gifterm�l med sm�borgaren Four�s, arbetareklassen. F�rkl�dd
+  till karl f�ljde hon sin man till Egypten, d� han som frivillig
+  deltog i f�ltt�get. I�Kairo v�ckte hon Bonapartes uppm�rksamhet,
+  och, sedan han genom Berthier s�nt mannen till Frankrike med
+  depescher till Direktoriet, inledde han en f�rbindelse med Madame
+  Four�s, som varade �nda tills han l�mnade Orienten.
+
+
+XX.
+
+  _Fredsprelimin�rerna_ med England underskrevos av Otto i London
+  1 okt. och underr�ttelsen d�rom kom till Paris 3 okt. 1801 (11
+  Vend�miaire �r�X).
+
+
+       *       *       *       *       *
+           *       *       *       *
+       *       *       *       *       *
+
+Tryckfel
+
+  utropade / Bonaparte h�ftigt.
+     [_Ursprungstexten lyder �Bonoparte�_]
+  _Madame Lannes_, f�dd Louise Gu�h�neuc  [�Ghu�neuc�]
+  (Omkr. 1800 �verste f�r konsulargardets �_les guides_�.)
+    [_) utel�mnad_]
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's En roman om f�rste konsuln, by Mathilda Malling
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN ROMAN OM F�RSTE KONSULN ***
+
+***** This file should be named 23891-8.txt or 23891-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/2/3/8/9/23891/
+
+Produced by Louise Hope and The Online Distributed
+Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/23891-8.zip b/23891-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..7c29db4
--- /dev/null
+++ b/23891-8.zip
diff --git a/23891-h.zip b/23891-h.zip
new file mode 100644
index 0000000..d5e1e7e
--- /dev/null
+++ b/23891-h.zip
diff --git a/23891-h/23891-h.htm b/23891-h/23891-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..18d57aa
--- /dev/null
+++ b/23891-h/23891-h.htm
@@ -0,0 +1,8649 @@
+<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.01 Transitional//EN">
+<html>
+<head>
+<title>En Roman om F&ouml;rste Konsuln</title>
+<meta http-equiv = "Content-Type" content = "text/html; charset=UTF-8">
+
+
+<style type = "text/css">
+
+body {margin-left: 10%; margin-right: 10%;}
+
+hr {width: 80%; margin-top: 1em; margin-bottom: 1em;}
+hr.mid {width: 40%;}
+hr.tiny {width: 20%;}
+
+sup {font-size: 75%; line-height: 50%;}
+em {font-style: normal; letter-spacing: .2em; padding-left: .2em;}
+
+h1, h2, h3, h4, h5, h6 {text-align: center; font-style: normal;
+font-weight: normal; line-height: 1.5; margin-top: .5em;
+margin-bottom: .5em;}
+
+h1 {font-size: 250%;}
+h2 {font-size: 175%;}
+h3 {font-size: 150%;}
+h3.chapter {margin-top: 3em; margin-bottom: .5em;}
+h4 {font-size: 120%;}
+h5 {font-size: 100%;}
+h6 {font-size: 85%;}
+
+div.titlepage h1 {margin-top: 0em; margin-bottom: 0em;}
+h1.two {font-size: 200%;}
+h1.three {font-size: 150%;}
+h1.four {font-size: 100%;}
+
+div.titlepage {margin-top: 3em; margin-bottom: 3em;}
+div.inset {margin-left: 2em; margin-right: 2em;}
+
+p {margin-top: .5em; margin-bottom: 0em; line-height: 1.2;}
+
+p.space {margin-top: 1.7em;}
+p.center {text-align: center;}
+p.right {text-align: right;}
+
+p.verse {margin-left: 4em;}
+
+div.quote {margin-left: 50%; margin-bottom: 1.5em; font-size: 90%;}
+div.quote p {margin-top: .25em;}
+div.quote p.space {margin-top: .75em;}
+
+div.notes {margin-top: 3em; margin-bottom: 3em; font-size: 95%;}
+div.notes h4 {margin-top: 1em; margin-bottom: .75em;}
+p.hanging {margin-left: 2em; text-indent: -2em;}
+
+/* table */
+
+table {margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 1em;
+margin-bottom: 1em; border-collapse: collapse;}
+tr.gap td {padding-top: 1em;}
+
+td {vertical-align: top; text-align: left; padding: .1em 1em .1em 0em;}
+td.rightline {border-right: 1px solid #000;}
+td.middle {vertical-align: middle;}
+
+table p {margin-top: 0em; margin-left: 2em; text-indent: -2em;
+line-height: normal;}
+
+
+/* text formatting */
+
+.smaller {font-size: 90%;}
+.extended {letter-spacing: 0.2em;}
+.sans {font-family: sans-serif;}
+
+
+/* my additions */
+
+ins.correction {text-decoration: none; border-bottom: thin dotted red;}
+
+.pagenum {position: absolute; right: 2%; font-size: 85%;
+font-weight: normal; font-style: normal; text-align: right;
+text-indent: 0em;}
+
+div.mynote, p.mynote {background-color: #DDE; color: #000;
+margin: 1em 5%; font-family: sans-serif; font-size: 90%;}
+div.mynote {padding: .5em 1em 1em;}
+p.mynote {padding: 1em;}
+div.mynote a {text-decoration: none;}
+
+</style>
+</head>
+
+<body>
+
+
+<pre>
+
+Project Gutenberg's En roman om förste konsuln, by Mathilda Malling
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: En roman om förste konsuln
+       Från den 18 Brumaire till freden i Amiens
+
+Author: Mathilda Malling
+
+Release Date: December 18, 2007 [EBook #23891]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: UTF-8
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN ROMAN OM FÖRSTE KONSULN ***
+
+
+
+
+Produced by Louise Hope and The Online Distributed
+Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+
+
+
+
+</pre>
+
+
+<div class = "mynote">
+<a name = "start" id = "start"> </a>
+<p>Denna text använder utf-8 (unicode) som teckenkodning. Om apostrofer,
+citationstecken eller å, ä, ö i denna text inte visas korrekt så kanske
+din webläsare inte är kompatibel eller saknar teckensnitt. Kontrollera
+först att din webläsare har teckenupsättning eller teckenkodning
+(”character set” eller ”file encoding”) inställt på Unicode (UTF-8). Du
+kan också behöva byta teckensnitt i din webläsare.</p>
+
+<p>Romanen gavs i original ut i två volymer. Volym II började med
+kapitel XII.</p>
+
+<p>Ett fåtal tryckfel i den ursprungliga texten har rättats. De har
+markerats <ins class = "correction" title = "så här">mouse-hover
+popups</ins> i texten.</p>
+</div>
+
+<a name = "pageI_1" id = "pageI_1"> </a>
+
+<div class = "titlepage">
+<h1 class = "two">MATHILDA MALLING</h1>
+
+<p>&nbsp;</p>
+
+<h1 class = "three">EN ROMAN OM</h1>
+
+<h1>FÖRSTE KONSULN</h1>
+
+<h1 class = "four sans">FRÅN DEN 18 BRUMAIRE TILL FREDEN I AMIENS</h1>
+
+<p>&nbsp;</p>
+
+<div class = "quote">
+<p>Alors tout marchait au son des trompettes victorieuses, alors tout
+était gloire et honneur, alors on parlait une autre langue...</p>
+
+<p class = "right"><i>M:me La D:sse d’Abrantès</i></p>
+</div>
+
+<hr class = "tiny">
+
+<h1 class = "four">FJÄRDE UPPLAGAN</h1>
+
+<p>&nbsp;</p>
+
+<h1 class = "four"><span class = "extended">Stockholm</span><br>
+Albert Bonniers förlag</h1>
+
+<p>&nbsp;<br>&nbsp;</p>
+
+<a name = "pageI_2" id = "pageI_2"> </a>
+<h4>STOCKHOLM</h4>
+
+<h6>ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI <span class = "extended">1914</span></h6>
+
+
+</div>
+
+<span class = "pagenum">I.3</span>
+<a name = "pageI_3" id = "pageI_3"> </a>
+<h3 class = "chapter">I.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>Ces familles nobles que l’Empereur appelait de ”belle race”.</p>
+
+<p class = "right"><i>Baron Larrey.</i></p>
+</div>
+
+
+<p>Det var en våt och stormig dag midvintern år 1800 &mdash; eller, som
+man på den tiden sade, i&nbsp;början av Pluviôse år VIII. De avlövade
+kastanjerna och ekarna i parken omkring ”<i>les Fougères</i>” voro
+betäckta med ett glänsande, halvstelnat regnlag, och de små, runda
+bladen på de vanvårdade buxbomshäckarna (de hade visst icke blivit
+klippta sedan kungens död), vilka i konstiga, stela figurer snodde sig
+längs den breda terrassen ned mot Loire, glänste svarta och styva i den
+starka vätan.</p>
+
+<p>Det var vid femtiden på eftermiddagen, och det började redan skymma.
+Slottet, en gammal byggnad från slutet av medeltiden, reste sig mörkt
+och högt med sina många torn mot den skiffergrå, sönderrivna himlen.
+Från ett par av fönstren lyste redan ljus, och en man med handlykta och
+lång, vid regnkappa, som fladdrade om de smala, kortbyxade benen, och
+vars styva krage i nacken lyfte upp hårpungen,
+<span class = "pagenum">I.4</span>
+<a name = "pageI_4" id = "pageI_4"> </a>
+så att den stod rakt ut, kom ut på den höga, förfallna stentrappan.</p>
+
+<p>&mdash; Mademoiselle! ropade han med pipig, ängslig stämma,
+i&nbsp;det han satte handen för ögonen och höjde lyktan över huvudet.
+Mademoiselle Edmée!</p>
+
+<p>En ung flicka i lång, ärmlös kappa med skinnbesättning, och på
+huvudet en gammalmodig hatt från åttiotalet med plymer och vida brätten
+<i>à la bergère</i>, kom raskt springande från en smal sidogång upp emot
+trappan.</p>
+
+<p>&mdash; Jag kommer ju, Jeanot, hennes stämma klang frisk och hög
+genom blåsten. Jag kommer ju! Du behöver inte skrika, som om gården
+brunne. Med ett par språng var hon uppe på stenavsatsen. Är abbéen då
+kommen, frågade hon oroligt.</p>
+
+<p>&mdash; Abbéen <em>väntar</em> på er, Mademoiselle, svarade den gamle
+med förebrående eftertryck. Monsieur de Châtillon är med honom.</p>
+
+<p>Han sköt med ryggen upp den tunga dörren, medan han talade, och lät
+damen träda innanför.</p>
+
+<p>Det var en stor, stenlagd förhall, som gick upp genom två våningar,
+med urblekta freskomålningar i väggfälten och i taket. En utskuren,
+väggfast bänk gick jäms med ena väggen bort till kaminen, vari en stor,
+nytänd brasa flammande lyste ut över golvets svarta och vita rutor.
+I&nbsp;motsatta hörnet av hallen gick
+<span class = "pagenum">I.5</span>
+<a name = "pageI_5" id = "pageI_5"> </a>
+en bred trappa upp till andra våningen med ett präktigt, förgyllt
+räckverk, prytt med vapensköldar och många heraldiska emblemer &mdash;
+allt i en sökt och snirklad stil. Den såg nästan ny ut, och
+förgyllningen stack besynnerligt av mot det övriga, strängt gammaldags
+bohaget av mörknad ek. På mittelväggen ledde två dörrar in i huset, av
+vilka den ena stod halvöppen, så att man hörde rösterna därinifrån. Mitt
+på golvet hade Jeanot satt ifrån sig en armstake av svartnat silver,
+vars tre smala talgljus osande fläktade i luftdraget.</p>
+
+<p>Den unga damen gick strax fram till elden, och tjänaren hjälpte henne
+att lägga ytterkläderna ifrån sig på bänken. Hon kände på sina litet
+fuktiga ärmar och bredde ut händerna framför brasan.</p>
+
+<p>Hon bar en svart sidenklänning, som, trots det den icke såg så gammal
+ut, var sydd efter det snitt, man ibland ser på porträtter från Louis
+XVI:s sista regeringsår: en lång, smal kjol och kort, åtsittande tröja,
+knäppt med en dubbel rad stora knappar, och med breda, trekantiga
+uppslag på bröstet, långa, snäva ärmar, som i en liten snibb gingo ned
+på händerna. Omkring halsen, korslagd över barmen och bunden i en stor
+rosett högt uppe på ryggen satt en Marie-Antoinettefichue av grönt och
+vitt, randigt taft.</p>
+
+<p>Håret &mdash; det var ett präktigt, guldbrunt hår
+<span class = "pagenum">I.6</span>
+<a name = "pageI_6" id = "pageI_6"> </a>
+&mdash; bar hon däremot, efter de nu härskande moden, uppsatt i nacken
+<i>à la grecque</i>, med naturliga lockar omkring pannan och öronen.</p>
+
+<p>Det var den adertonåriga Mademoiselle Edmée-Louise de La Feuillade,
+vars far för flera år sedan stupat i den första Vendéeresningen, och som
+nu, tillsammans med sin gamla, döva moster och ett par andra genom
+kriget hemlösa adelsdamer, bebodde detta ensliga slott på Loires vänstra
+flodbrädd &mdash; Rocroyes’ernas gamla familjegods, som stått övergivet
+ända sedan Regentens tid, och som nu under revolutionen tjänade deras
+förföljda ättlingar till fristad. De levde där så gott som utan någon
+som helst förbindelse med den yttre världen, utom den de kunde skaffa
+sig genom chouanskarorna, vilka på en gång beskyddade och terroriserade
+dem.</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade hörde genom den halvöppna dörren det
+dämpade mumlet av flera röster. Hon strök håret från tinningarna och såg
+ett ögonblick prövande på sina icke alldeles rena händer, i&nbsp;det hon
+med huvudet på sned spetade ut fingrarna. Därpå gick hon
+resolut&nbsp;in.</p>
+
+<p>Omkring det ovala marmorbordet, med buktade, förgyllda ben, sutto sex
+personer och spelade kort. En kraftig, medelålders herre i soutane och
+tonsur, som just nu betänksamt, med två fingrar drog ut ett kort, satt
+överst
+<span class = "pagenum">I.7</span>
+<a name = "pageI_7" id = "pageI_7"> </a>
+vid bordsändan, och mittemot honom en annan, som vände ryggen till
+ingången, med lång, pudrad hårpung i nacken. Mellan dem &mdash; vid
+bordets långsidor &mdash; sutto de fyra gamla damerna, två på var sida.
+De hade allesammans högt uppsatta, pudrade frisyrer och styva snibbliv
+med fyrkantig ringning och halvlånga ärmar; malen hade gått illa åt
+sidenet under den bedrövliga tid dessa galakläder vilat i
+dragkistorna.</p>
+
+<p>Abbé Bernier, som först fick öga på Mademoiselle de La Feuillade,
+lade strax korten på bordet och reste sig med ett utrop. Han gick fram
+emot henne med sirlig, trippande gång och utsträckta händer.</p>
+
+<p>&mdash; Min dotter &mdash; han tog med översvallande vänlighet hennes
+huvud mellan båda sina händer &mdash; ni vet kanske redan den stora
+nyheten, som Monsieur de Châtillon &mdash; han gjorde en rörelse med
+handen hän emot herrn i hårpungen, vilken reste sig upp och bugade stelt
+&mdash; och jag har till&nbsp;er?</p>
+
+<p>Edmée gjorde en djup, gammaldags reverens för de båda herrarna.</p>
+
+<p>&mdash; Till mig? sade hon småleende. Den nyheten är väl till oss
+alla. Freden, icke sant, min fader?</p>
+
+<p>&mdash; Ack, ja visst &mdash; freden! Ja, jag vet, ni har redan hört
+från Montfaucon, att äntligen den för oss alla lika viktiga hänsynen
+till
+<span class = "pagenum">I.8</span>
+<a name = "pageI_8" id = "pageI_8"> </a>
+fäderneslandet &mdash; hans stämma blev plötsligt salvelsefull &mdash;
+har fått bukt med våra tappra vänner här i Vendée. För några dagar sedan
+undertecknade vi den med general Hédouville, och nu har Monsieur de
+Châtillon också gjort mig den glädjen att giva med sig. Mina damer
+&mdash; han vände sig till Mademoiselle de Rocroyes och de andra &mdash;
+jag ber er vara övertygade om, att jag djupt sympatiserar med den ädla
+troheten mot en olycklig furste, men vår heliga kyrkas sak är dock för
+ögonblicket den viktigaste av alla, och för att kunna uträtta något för
+den, vartill tiden, såsom jag hoppas, nu äntligen är mogen, behöva vi
+först och främst <em>fred</em> &mdash; fred med våra landsmän och
+bröder, våra så sorgligt villfarande bröder. &mdash;&nbsp;Han höjde
+ögonen upp emot taket. &mdash;&nbsp;Inte sant, mina vänner &mdash;
+själarnas frälsning går framför allt?</p>
+
+<p>Ingen svarade. Damerna suckade, och ett par av dem gjorde korsets
+tecken.</p>
+
+<p>&mdash; Nej, min dotter, återtog så abbéen plötsligt med naturlig,
+munter stämma, det är nu icke bara <em>det</em>. Vi ha flera nyheter.
+Gissa!</p>
+
+<p>Edmée skakade på huvudet och skrattade. Abbéens livlighet satte henne
+i gott humör.</p>
+
+<p>&mdash; Mademoiselle de Rocroyes, Madame de Beaurollier &mdash; han
+vände sig med en bugning till de gamla damerna &mdash; önskar ni, att
+jag säger henne det?</p>
+
+<p>&mdash; Men jag står ju som på nålar, herr abbé,
+<span class = "pagenum">I.9</span>
+<a name = "pageI_9" id = "pageI_9"> </a>
+ropade Edmée. Är det verkligen en nyhet, som angår mig?</p>
+
+<p>Abbéen lyfte handen och gjorde en effektpaus, så utbrast han
+plötsligt:</p>
+
+<p>&mdash; Monsieur de Châtillon och jag resa i morgon till Paris för
+att i anledning av freden tala med Förste Konsuln. Er tant, Mademoiselle
+Edmée, önskar, att vi taga er med.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Mig?</em> &mdash; I morgon? Men, moster &mdash; hon vände
+sig häftigt till Mademoiselle de Rocroyes &mdash; jag är ju icke färdig
+till att resa någonstädes, jag har ju icke en gång en klänning att ta på
+mig. Hur kan jag väl?...</p>
+
+<p>Förvirrad, betagen, med strålande ögon, såg hon från den ena till den
+andra. Blotta tanken på att slippa ut från detta dystra chouanslott kom
+hennes unga hjärta att klappa.</p>
+
+<p>&mdash; Vi ha tänkt på allt, Edmée &mdash; nickade Mademoiselle de
+Rocroyes värdigt och långsamt. &mdash;&nbsp;Jeanot och Valentine skola
+följa dig, och bättre ressällskap än abbéen och vår ridderlige vän,
+Monsieur de Châtillon &mdash; hon gjorde en högtidlig böjning hän emot
+honom &mdash; kan du icke få. Du vet, det är av vikt, tillade hon med
+eftertryck, att du snart kommer till Paris. Madame de Châteauneuf väntar
+dig säkert.</p>
+
+<p>Edmée rodnade och rynkade lätt ögonbrynen. Madame de Châteauneuf var
+hennes fars syster, och det hade ända sedan hennes barndom
+<span class = "pagenum">I.10</span>
+<a name = "pageI_10" id = "pageI_10"> </a>
+varit ett stående avtal mellan familjerna, att hon, då tiden kom, skulle
+förmälas med sin kusin, Louis de Châteauneuf. Som barn hade de varit
+mycket tillsammans &mdash; han var för resten en sex à sju år äldre än
+hon &mdash; men sedan kom revolutionen, och hon hade varken sett honom
+eller fastern på tio år. Det förödmjukade henne, att hennes vänner nu
+vid första lägenhet, som erbjöd sig, ville skicka henne ifrån sig och
+strax kasta henne i armarna på denne barndomsbrudgum, som kanske icke
+ens ägnade henne en tanke längre. Och hon skulle komma dit utblottad på
+allt, utan någon annan förmögenhet än anspråken på ett par konfiskerade
+gods, som hon helt säkert aldrig någonsin skulle återfå. Icke ens en
+anständig resdräkt hade hon att visa sig i för sina släktingar.</p>
+
+<p>&mdash; Men moster, sade hon dröjande, hur skall jag väl kunna komma
+till Paris? &mdash; Å bara den provinsiellt vördnadsfulla ton, varmed
+hon uttalade namnet på denna märkliga stad! &mdash; Jag har ju inga
+pengar, inga kläder ens...</p>
+
+<p>&mdash; Prat, Edmée! avbröt den gamla henne skarpt. Vi ha då ännu ett
+par diamanter i gömmorna, vet jag. När du blott kommer till Paris, får
+du igen dina gods, det har abbéen sagt.</p>
+
+<p>Abbéen såg litet generad ut, men sade ingenting.</p>
+
+<p>&mdash; Paris! fortfor den gamla damen hånfullt
+<span class = "pagenum">I.11</span>
+<a name = "pageI_11" id = "pageI_11"> </a>
+efter en litet tryckt paus. Som om icke du &mdash; en flicka av stånd
+(<i>une fille de grande qualité</i>) &mdash; vore god nog att uppträda i
+Paris, som du nu går och står. Den rackarhålan! De slynglarna! De
+tjuvarna och kungamördarna! Tror du, att de, som själva göra sig till
+med att gå utan byxor, fordra någon paryr av en kvinna?</p>
+
+<p>&mdash; Förlåt, Madame, skrek abbéen in i hennes öra. Det är länge
+sedan. Nu råder det tvärtom stor lyx i Paris.</p>
+
+<p>Den gamla fröken såg vredgat på honom med obeskrivligt förakt.
+&mdash;&nbsp;Lyx! Ja, väl vet jag, att de ha stulit bättre folks saker
+och nu kluta ut sig som gudar och gudinnor i stället för att gå med
+panier och puder som kristna människor. Men ni vill väl aldrig inbilla
+mig, att er lille korsikanske slagskämpe, som ni talar så vackert om, är
+i stånd till att bilda en societet, om han än förmått att lappa ihop ett
+dussin republiker! Nej &mdash; hon skakade energiskt på huvudet &mdash;
+något sällskapsliv, som det kan vara frågan om att en dam med min
+systerdotters rang kan deltaga i, blir där icke i Paris, förrän Hans
+Majestät kommer tillbaka. Till den tiden får hon sitta hos sin faster
+innanför låsta luckor. Det gör naturligtvis allt bättre folk, avgjorde
+hon kategoriskt.</p>
+
+<p>Hennes systerdotter suckade. Utsikten att komma innanför de låsta
+luckorna tilltalade henne icke, trots all rojalistisk renlärighet.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.12</span>
+<a name = "pageI_12" id = "pageI_12"> </a>
+<p>Den gamla Madame de Beaurollier tog nu till ordet. Hon riste på
+huvudet, när hon talade, så att en sky av puder stod ut ifrån
+peruken.</p>
+
+<p>&mdash; Men, käre abbé, är det då icke oförsiktigt att skicka vår
+lilla flicka till detta Sodom? Tänk, jag har hört, att en grevinna av
+det gamla hovet, med ett fullständigt respektabelt namn, har gift sig
+med sin lakej &mdash; tänk er, <em>gift</em> sig! Det ligger galenskap i
+luften därinne, och det smittar. Å, Gud, man har ju sett folk av den
+högsta börd bli som förvandlade. Tänk blott på den förste prinsen av
+blodet &mdash; själva hertigen av Orléans! Och den lille hertigen av
+Chartres! &mdash; Gud och var man vet, att han har tjänat under den
+trefärgade fanan. Det smittar, säger jag er &mdash; det smittar!</p>
+
+<p>&mdash; Å, gudmor, ropade Edmée indignerad, ni är då väl icke rädd
+för, att jag skall gifta mig med Jeanot! Och hon brast ut i ett friskt,
+barnsligt klingande skratt. De andra kunde icke låta bli att också draga
+på munnen.</p>
+
+<p>Madame de Beaurollier rätade på sig och såg vasst från den ena till
+den andra.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, ja, min söta &mdash; värre har man hört! Sedan 93 kan
+aldrig något förvåna mig. Det låg i hennes stämma och uttryck en så
+hopplöst trist övertygelse, att den med ens gjorde slut på all
+munterhet.</p>
+
+<p>&mdash; Vi skola nog passa på Mademoiselle de La Feuillade, bröt abbé
+Bernier pausen med sin
+<span class = "pagenum">I.13</span>
+<a name = "pageI_13" id = "pageI_13"> </a>
+välvilliga, glättiga stämma. Hon har ju till att börja med både mig och
+Monsieur de Châtillon, för att icke tala om Madame de Châteauneuf och
+den unge greven. Eller hur &mdash; Mademoiselle?</p>
+
+<p>Edmée svarade icke; hon hörde honom knappt. Hon satt med handen under
+kinden, och med ett par frånvarande, leende och strålande, fuktiga ögon
+såg hon ut framför sig. Hon var så vacker, som hon satt där, med den
+rena, barnsligt mjuka profilen, den bleka, men rosenaktigt friska hyn
+mot det bronsgyllne håret, och ögonen &mdash; de stora, skiftande,
+gråbruna ögonen &mdash; orörligt uppspärrade under täta, strållikt
+utstående ögonfransar. Den yngsta av de gamla fröknarna de Kergoran
+suckade ofrivilligt, en smula avundsjukt, när hon såg på henne, och
+abbéen tog sig betänksamt en pris. Han visste kanske mera om Paris
+&mdash; Barras’ och Madame Talliens Paris &mdash; än han funnit för gott
+att berätta Mademoiselle de Rocroyes.</p>
+
+<p class = "space">
+Nästa morgon tidigt, så tidigt, att månen ännu stod högt på den vintriga
+himlen, och tjänarna vid lyktor surrade fast packningen på den gamla
+karossen, begåvo de sig åstad. På trappan stodo de fyra gamla damerna
+huttrande i sina urringade klänningar, och allesammans ordnade och
+kommenderade de, i&nbsp;det de
+<span class = "pagenum">I.14</span>
+<a name = "pageI_14" id = "pageI_14"> </a>
+med brutna, tårfyllda stämmor utöste ampra benämningar och skällsord
+till tjänstfolket, som, utan att låta sig bekomma, långsamt och
+betänksamt skötte vad de skulle. Monsieur de Châtillon, mörk som en
+bronsstaty, höll redan på sin häst vid vagnsdörren, och abbéen och
+Valentine &mdash; med ett kolossalt knyte, som hon icke på villkor kunde
+övertalas att lämna ifrån sig, tätt tryckt i famnen &mdash; sutto redan
+i den gamla berlinaren, men Mademoiselle de La Feuillade stod ännu
+gråtande på trappan med armarna om sin gudmors hals och hörde på hennes
+sista naiva och pedantiska förmaningar.</p>
+
+<p>Hon hade hållit sig tappert ända tills nu; ja, hon hade varit nästan
+vild av glädje, medan hon i natt plockade fram sina saker och hjälpte
+pigan att packa, men nu &mdash; nu kom plötsligt skilsmässans tragiska
+allvar över henne (och i dessa tider voro <em>alla</em> skilsmässor
+tragiska!). Hon grät högt och okonstlat.</p>
+
+<p>&mdash; Bed Maria för mig, allesammans! &mdash; hon sträckte sina
+händer ut till de bägge fröknarna de Kergoran. &mdash;&nbsp;Om freden
+ännu varar till sommaren, skall jag be Madame de Châteauneuf följa mig
+hit.</p>
+
+<p>Damerna gräto allesammans, snyftade, snöto sig och ropade högt.
+Abbéen frös om fötterna och började stampa inne i vagnen, Jeanot gned
+sina ögon uppe på bocken och vaggade snyftande fram och tillbaka, så att
+hårpungen
+<span class = "pagenum">I.15</span>
+<a name = "pageI_15" id = "pageI_15"> </a>
+svängde; det oroliga, hoppande ljuset från lyktorna skrämde hästarna,
+som skrapade med hovarna mot den frusna marken och vrenskades. Blott
+Monsieur de Châtillon höll orörlig och tålig på sin höga häst vid den
+ena vagnsdörren.</p>
+
+<p>Äntligen kom Edmée i karossen. Hon höll näsduken för ögonen och föll
+storgråtande med huvudet mot Valentines knä, medan de raskt körde från
+gården. Hon hörde, hur det dånade över vindbron.</p>
+
+<p>&mdash; Valentine, käraste lilla Valentine! Hon kröp ihop vid den
+robusta pigans bröst.</p>
+
+<p>Abbéen sade ingenting. Han böjde sig ut genom vagnsfönstret och
+viftade med handen en hälsning till de fyra damerna på trappan.
+I&nbsp;ljuset av de svängande lyktorna sågo de vagnen med Edmée
+försvinna.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.16</span>
+<a name = "pageI_16" id = "pageI_16"> </a>
+<h3 class = "chapter">II.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”La France avait plus besoin de moi, que moi d’elle!”</p>
+
+<p class = "right"><i>Mot de Napoléon.</i></p>
+
+</div>
+
+<p>Nära fjorton dagar varade resan på de eländiga vägarna, som nu på
+vintern voro i sitt värsta tillstånd; på mångfaldiga ställen måste de
+stiga ur och gå långa sträckor. När Edmée blev för trött av att sitta
+stilla i vagnen, fick hon ibland sätta sig på sadelknappen hos Monsieur
+de Châtillon och rida ett stycke, eller han gick vid sidan av och ledde
+hästen vid betslet, när vägen var för svår. På värdshusen, där de togo
+in, träffade de alltsomoftast ihop med avdelningar rekryter, som skulle
+till Paris och sedan avgå till härarna i Ligurien och vid Rhen, eller
+med Republikens trupper, som nu började dragas ifrån Vendée. En gång
+hade de sällskap med en sådan avdelning flera mil; kaptenen var en av
+dem, med vilka abbéen underhandlat i och för freden i Montfaucon. Han
+visade sig ytterst galant mot den vackra Mademoiselle de la Feuillade,
+som å sin sida ej kunde låta bli att finna nöje i att tala med
+<span class = "pagenum">I.17</span>
+<a name = "pageI_17" id = "pageI_17"> </a>
+honom. Det var ju den förste verklige representant för det nya Frankrike
+hon råkade på &mdash; hon, som så länge blott talat med Republikens
+hånande fiender; den förste, vilken med oblandad beundran och entusiasm
+talade om Förste Konsuln och vad han uträttat i dessa månader efter
+Brumaire. Kapten Ollivier var en moderat republikan och en ganska bildad
+man, vilken som helt ung soldat tjänat under Kellermann i Flandern,
+därefter deltagit i det italienska fälttåget år IV och varit med vid
+Mantua mot Wurmser. Edmée ansåg det under sin värdighet att förhöra sig
+med honom angående general och Madame Bonaparte &mdash; vilken han sade
+sig ha sett i Brescia &mdash; men hon gjorde honom dock några likgiltiga
+och försiktiga frågor, som han entusiastiskt besvarade. Denna enformiga
+entusiasm, vilken hon antog måste vara påbjuden eller framkonstlad,
+tröttade slutligen Edmée till den grad, att hon till och med började
+föredraga Monsieur de Châtillons kalla och trista fåordighet.</p>
+
+<p>Emellertid hade hennes samtal med kaptenen dock åstadkommit ett visst
+nyfiket intresse för Förste Konsuln och hans omgivning, detta nya Paris,
+om vilket ingen på les Fougères anade något.</p>
+
+<p>Äntligen, sent en afton, rullade vagnen in på Paris’ gator. Edmée var
+så trött, att hon knappt hade något intresse därav &mdash; hon halvsov
+<span class = "pagenum">I.18</span>
+<a name = "pageI_18" id = "pageI_18"> </a>
+med huvudet mot Valentines axel. Denna långa resa i köld och slask med
+tvungna uppehåll på obekväma gästgivaregårdar, vilkas förråder blivit
+uttömda av förbimarscherande soldater, så att där knappt kunde uppdrivas
+en måltid mat till fredliga resande, hade nästan uttömt hennes annars
+ganska goda krafter. Allt detta nya i förhållanden, människor och
+meningar, som överallt mötte henne och oblygt välte sig in på henne,
+tröttade och irriterade henne också i hög grad. Bara en sådan småsak som
+de långa räkningarna med värdinnan och postiljonen, vilka alltid med
+småaktig omständlighet skulle avgöras i assignater, med tusentals francs
+åt gången, var henne emot. Det upprörde henne att överallt höra
+soldaterna skråla ”Marseillaisen” och till och med ”<i>Ça ira</i>”,
+sånger, vilka hon lärt sig att avsky som hymner till djävulen, att
+behandlas med den affekterade, näsvisa oförskämdhet, som ”patrioterna”
+ännu ansågo för sin plikt att visa en <i>cidevant noble</i>, en från
+”Vendée”; att i värdshusstugorna, där hon och Valentine, med de ömma
+fötterna insvepta i för tillfället lånade täcken och filtar, sutto vid
+elden och värmde sig, medan hästarna ombyttes, vara tvungen att höra på
+alla möjliga råheter och okvädinsord mot Bourbonerna och emigranterna.
+Hon lärde sig nästan att avsky Förste Konsuln, som abbé Bernier dock
+talade så vackert om, blott emedan
+<span class = "pagenum">I.19</span>
+<a name = "pageI_19" id = "pageI_19"> </a>
+alla dessa människor höjde honom till skyarna.</p>
+
+<p>Landet var förfärligt, men städerna, de reste igenom, gjorde ett
+nästan ännu sorgligare intryck på henne. På les Fougères, om de också
+emellanåt varit utblottade på allt, hade de åtminstone varit ensamma, ej
+känt den skammen att vart ögonblick trampas på tårna av pöbeln. Men här,
+i&nbsp;dessa av revolutionen härjade städer &mdash; Angers till exempel!
+Överallt papper uppklistrat på murarna, annonser om egendomsförsäljning,
+gamla upprop och dekreter från Konventet och Direktoriet &mdash; hon
+kunde ej undgå att i förbifarten flyktigt läsa de svulstiga, patriotiska
+fraserna, tryckta med tumslånga bokstäver; i&nbsp;de smutsiga
+klädstånden, ända ut på gatan, nästan ut i den av allsköns orenlighet
+och smuts fyllda rännstenen, en oblyg och skadeglad exposition av från
+de gamla adelsgårdarna bortförda möbler och konstsaker: stolt leende
+markisinneporträtter i Diana- eller Auroradräkter målade av Nattier,
+upphängda på en krokig spik utanför en källarhals; ovärderliga
+Sèvresvaser, som prytt en hertigs kaminfris, uppställda i den skräpiga
+fönsterkarmen; gamla spetsgarnityrer, vilka kanske tillhört en prinsessa
+av blodet, dinglade nu sönderrivna mellan trasorna, som garnerade muren.
+Och över alltsammans som patriotisk och tillfyllestgörande förklaring:
+en röd mössa!
+<span class = "pagenum">I.20</span>
+<a name = "pageI_20" id = "pageI_20"> </a>
+Edmée vände sig bort med vämjelse; hon önskade blott, att de snart
+skulle komma ut på landsvägen igen &mdash; den öde, morasaktiga
+landsvägen, som i sin tröstlösa enformighet strök förbi ouppodlade fält,
+nedhuggna skogar, och förfallna, halvt nedrivna eller brända gårdar. De
+tre resandena talade icke mycket om vad de sågo, men ibland hörde Edmée
+en resignerad suck från abbéen eller en otålig ed från Monsieur de
+Châtillon. Det hade så länge varit farligt att säga vad man tänkte
+&mdash; till och med bland vänner &mdash; att man nästan hade vant sig
+av därmed.</p>
+
+<p>Nu voro de i Paris. Edmée orkade icke se ut; hon blott lade märke
+till att en gata, som de passerade, var beckmörk &mdash; de andra voro
+för resten också högst sparsamt belysta &mdash; folket hade tagit bort
+lyktorna.</p>
+
+<p>Hon var dödstrött och sov nästan, när kusken äntligen höll utanför
+Madame de Châteauneufs hus i <i>Rue du Bac</i>, nära floden, Faubourg
+St. Germain. Yrvaken kom hon ur vagnen och in på en rymlig, fyrkantig
+gård, där en stor, monumental fontän &mdash; vit i månskenet &mdash; var
+det första, som tilldrog sig hennes uppmärksamhet. En man med lykta kom
+ut från den breda huvudbyggningen. Abbéen bjöd henne handen &mdash;
+Monsieur de Châtillon hade de redan bjudit farväl &mdash; och de
+gingo&nbsp;in.</p>
+
+<p>Edmée kände i detta ögonblick föga eller
+<span class = "pagenum">I.21</span>
+<a name = "pageI_21" id = "pageI_21"> </a>
+ingen spänning vid tanken att återse sina släktingar, sin blivande man.
+Överväldigad av trötthet och sömnlust följde hon långsamt vid abbéens
+hand tjänaren, som med släpande steg och lyktan i handen gick framför
+dem. Först då hon hörde lakejen vid ingången till salongen nämna deras
+namn, rätade hon ovillkorligt på sig.</p>
+
+<p>Det var ett stort, fyrkantigt gemak, i vilket de blevo införda
+&mdash; blott medelmåttigt upplyst av ett par mångarmade lampetter på
+var sin sida om kaminspegeln, omspända med gas för att förmildra ljuset.
+En äldre dam, som höll på att nysta en garndocka från en ung flickas
+händer, reste sig med ett lätt utrop vid ljudet av deras namn och kom
+strax emot dem. Edmée kände icke igen henne, men förstod, att detta
+måste vara hennes faster, och med en känsla av att äntligen ha funnit
+ett hem, kastade hon sig i hennes utbredda armar.</p>
+
+<p>&mdash; Min kära Edmée!... Vi väntade dig icke så snart. Louis, hälsa
+på din kusin...</p>
+
+<p>En ung, mörk herre, som hade stått och läst ett litet tidningsblad
+borta vid kaminen, närmade sig nu. Edmée kände sig plötsligt gripen av
+en plågsam förlägenhet &mdash; var bristfällighet i hennes dräkt,
+i&nbsp;hennes av resan angripna utseende blev med ens så outhärdligt
+medveten. Med en tillkämpad, tvungen värdighet,
+<span class = "pagenum">I.22</span>
+<a name = "pageI_22" id = "pageI_22"> </a>
+som i grunden var blygsel, hälsade hon kallt och avmätt sin kusin.</p>
+
+<p>Den unga flickan, som hållit garndockan, reste sig nu och gjorde en
+kort, behagfull hälsning. Madame de Châteauneuf drog henne till sig och
+lade hennes hand i Edmées:</p>
+
+<p>&mdash; Här ser du din blivande väninna: Mademoiselle Laure de
+Permon. Loulou &mdash; du, som alltid är så söt och förståndig, hjälp du
+Edmée till rätta, medan jag hälsar på vår käre abbé.</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf var kruserlig och gammaldags artig i sitt sätt.
+Hon talade med en studerat mild, litet likgiltig stämma, som passade väl
+till hennes spensliga, ännu eleganta figur och behagliga, blonda
+ansikte. Det var hennes stolthet, att hon i sin ungdom påstods ha haft
+tycke av prinsessan av Lamballe, och hon fortfor ännu att accentuera det
+genom en starkt pudrad, lockig Marie-Antoinettefrisyr, som i valkar stod
+ut bakom öronen. Nu var hennes ansikte gammalt och fårat av dessa tio
+års ångest och bekymmer, men hon bibehöll, trots allt &mdash;
+i&nbsp;sitt leende, i&nbsp;sitt förbindliga tilltal, i&nbsp;sin
+naturliga och förnäma hållning &mdash; det älskvärda och förfinade
+behag, som kännetecknade det gamla hovets damer.</p>
+
+<p>Hennes son var en adelsman av den förnäma och otillgängliga typ, som
+revolutionen, långt ifrån att böja, snarare hade gjort trotsigare.
+<span class = "pagenum">I.23</span>
+<a name = "pageI_23" id = "pageI_23"> </a>
+Medan hans moder i Frankrike genomkämpade dessa års prövningar och
+förtvivlan, hade han redan som yngling följt emigranterna och
+uppfostrats i England hos sin fars familj. Först för kort tid sedan var
+han återkommen, och tack vare sin moders slughet, vaksamhet och
+ihärdighet, fann han sig, till skillnad från övriga emigranter,
+i&nbsp;så gott som okvald besittning av sin familjs egendom. Louis de
+Châteauneuf gav, strax man såg honom, i&nbsp;allmänhet ett högmodigt och
+satiriskt intryck, men där var i hans väsen en så nobel lojalitet, en så
+rättrådig fasthet, att man snart glömde det. Till skillnad från den
+tidens rojalister var han redan tidigt fullständigt utan illusioner
+angående en restauration, och då han insåg, att där ej fanns något hopp
+om att tjäna Bourbonerna, hade han tagit sitt parti att tjäna Frankrike,
+och redan genom den förre biskopen av Autun &mdash; moderns trofaste vän
+och rådgivare under dessa sista års faror &mdash; som diplomat ställt
+sig till den nuvarande regeringens tjänst. Det fanns så få män av hans
+kast och namn, som ännu kunnat besluta sig för ett sådant steg, att han
+i högsta grad vunnit regeringens erkännande. Hans mor var icke heller
+någon ultrarojalist; under dessa tio års omvälvningar, som hon alla sett
+på nära håll, hade hon småningom blivit nästan absolut likgiltig för
+allt annat än att skaffa sin son och sig själv en
+<span class = "pagenum">I.24</span>
+<a name = "pageI_24" id = "pageI_24"> </a>
+betryggad ställning. När hon tänkte på Bourbonerna, var det med en viss
+vemodig sympati, såsom något, vilket hörde med till hennes ungdoms glans
+och nöjen, men som det lika litet tjänade till att tänka på att få
+igen.</p>
+
+<p>Tjänaren kom in med te, vartill serverades något kall pastej, fågel
+och konfityrer. Edmée fann sig väl i det varma, bekväma rummet, omgiven
+av sin fasters och lilla Laurettes smekande uppmärksamhet. Hennes
+misstänksamma provinsstolthet kände sig ej ens längre sårad genom
+jämförelsen mellan hennes antidiluvianska, illa medfarna resdräkt och
+Mademoiselle Permons grekiska muslinstunika med guldbältet. Hon lät
+abbéen svara på alla spörsmål, som ställdes till dem om resan och om
+tillståndet i Vendée; till slut föll hon i sömn i stolen, där hon
+satt.</p>
+
+<p>När Edmée vaknade nästa morgon, sken solen in i sängen till henne.
+Hon sprang upp på sina bara fötter och bort till fönstret.</p>
+
+<p>Där låg Paris! Gråblå och tjock, med lösa isstycken vid bräddarna,
+flöt Seinen på bägge sidor om bron, och där &mdash; på andra stranden,
+mittemot &mdash; såg hon stora slottsbyggningars mäktiga stenmassor och
+de avlövade träden i parker och trädgårdar. Hon hade hört, att de
+kallade bron mittemot för <i>Pont Royal</i>. &mdash;&nbsp;Louis hade
+ironiskt rättat det till <i>National</i>, som den nu skulle heta &mdash;
+och hon gissade därför, att
+<span class = "pagenum">I.25</span>
+<a name = "pageI_25" id = "pageI_25"> </a>
+de stora slotten på andra sidan ej kunde vara annat än Louvre och
+Tuilerierna. Med sina goda ögon kunde hon tydligt se en skiltvakt i
+uniform gå fram och tillbaka framför en utskjutande del av slottet. Där
+bodde han väl, och där hade kungen bott...</p>
+
+<p>Men sådant hade hon icke tid att tänka på nu! Med uppspärrade,
+strålande ögon såg hon i solskenet ut över Paris’ byggningar, kyrktorn
+och människofyllda gator &mdash; här skulle hon ha lov att bo nu, här
+var livets och ödets stad, martyrernas och segrarnas rike!</p>
+
+<p>Valentine stod och tog fram kläder ur hennes koffert, Edmée sprang
+fram till henne, rev det ur hennes händer och kastade det på golvet.</p>
+
+<p>&mdash; Låt det gamla skräpet vara, sade hon övermodigt och skrattade
+högt, med glädjen i ögonen. I&nbsp;Paris är man fin! Jag vill ha vita
+kläder och gyllne bårder och ringar på händerna och stenar i håret, som
+Mademoiselle de Permon hade.</p>
+
+<p>&mdash; Men Mademoiselle kan då inte gå i bara linntyget heller
+&mdash; fastän Gud skall veta, de ha inte mycket mer på! &mdash; tills
+vi ha skaffat allt det, svarade Valentine förargad och böjde sig ned för
+att plocka upp.</p>
+
+<p>Samma förmiddag for Madame de Châteauneuf ut med sin nièce i alla
+möjliga fashionabla bodar och magasiner. Först till Madame Germon för
+att beställa ett halvt dussin nya klänningar,
+<span class = "pagenum">I.26</span>
+<a name = "pageI_26" id = "pageI_26"> </a>
+så till Despaux och Leroi för att välja hattar; och eftersom de nu en
+gång voro i <i>Rue de la Loi</i>, till antikvitetskrämaren Villemain för
+att se på spetsar. Madame de Châteauneuf viskade till Edmée, att han var
+makalös i sitt urval, han hade till och med vetat förskaffa sig
+drottningens garnityrer &mdash; tyvärr fanns det ingen, som hade haft
+råd att köpa dem, utom Mademoiselle Lange!</p>
+
+<p>Edmée satt hela tiden och såg ut genom vagnsfönstret &mdash; där var
+så mycket att se på. Små konstiga engelska vagnar, som damerna själva
+körde, jagade förbi dem i susande fart &mdash; Madame de Châteauneuf
+nämnde dem för henne: wiski, carrik, demi-fortune; några liknade
+romerska triumfvagnar, på vilka man stod bakom karmen och körde. Och
+mellan dessa &mdash; det var nu över <i>Champs-Elysées</i> de foro
+&mdash; skyndade, med fara för liv och lemmar, tarvligare kvinnor i
+röda, korta kjolar med vita livstycken och huvor, och över skuldrorna en
+blå schalett <i>à la Gertrude</i>, eller arbetare i korta tröjor och
+långa byxor med gamla trekantiga hattar på huvudet och i händerna
+kolossala knölpåkar. Uniformer såg hon ej så många, som hon hade väntat;
+Madame de Châteauneuf förklarade henne, att Förste Konsuln höll så
+sträng ordning på krigsfolket, att de var och en på förmiddagen hade
+sitt bestämda göra och
+<span class = "pagenum">I.27</span>
+<a name = "pageI_27" id = "pageI_27"> </a>
+inte fingo gå ut och driva på gatorna efter behag.</p>
+
+<p>Något som också här föll Edmée i ögonen &mdash; isynnerhet i de mera
+obskura och avlägsna gator, de körde igenom &mdash; var den massa
+affischer och tryckta och skrivna anslag, varmed murarna överallt voro
+fullklistrade. Nästan alla utbjödo något till salu. Dessutom läste man
+ofta på plankverken och på rutorna patriotiska inskrifter, som
+t.&nbsp;ex.: ”<i>Ici on s’honore du titre de citoyen</i>”, eller
+”<i>Fraternité ou la mort</i>!” eller ”<i>Maison de la Liberté</i>”
+o.&nbsp;d. Mademoiselle de La Feuillade tyckte, att det såg dumt och
+smaklöst ut, men hon visste icke, om hennes tant tillät henne att säga
+det.</p>
+
+<p>Efter en mycket lång tur hade de äntligen stigit ur vid <i>Palais
+d’Egalité</i> (Royal) för att köpa några småsaker. När de voro färdiga,
+vinkade Madame de Châteauneuf till Edmée, och i det de, utan att bry sig
+om det väntande ekipaget, gingo till fots snett över <i>Rue des
+Petits-Champs</i>, sade hon plötsligt:</p>
+
+<p>&mdash; Vill du se, Edmée, så skall jag visa dig något.</p>
+
+<p>De gingo genom en smal, kort gata, vars namn Edmée ej såg, och kommo
+till en rund, öppen plats, varpå, mittemellan apotekares och
+kvacksalvares stånd, överklistrade med sönderrivna, prålande plakater om
+deras underkurer, reste sig en målad träobelisk &mdash; ett rätt
+tarvligt
+<span class = "pagenum">I.28</span>
+<a name = "pageI_28" id = "pageI_28"> </a>
+monument över sansculottsegern den 10 augusti.</p>
+
+<p>&mdash; Se dig väl om, sade Madame de Châteauneuf med ett egendomligt
+leende.</p>
+
+<p>&mdash; Här är ju ingenting att se &mdash; hon spärrade upp ögonen.
+&mdash;&nbsp;Var äro&nbsp;vi?</p>
+
+<p>&mdash; På <i>Place des Victoires</i>. Hon tystnade och såg nästan
+högtidligt på Edmée, som frågande hade vänt sig emot henne. Därpå
+viskade hon med låg, rörd stämma:</p>
+
+<p>&mdash; Detta var en gång <i>Place Royale</i> &mdash; Feuilladernas
+stolthet. Din farfars farfar, hertig de La Feuillade, lät bygga den till
+Louis XIV:s ära. Jag minns, när kungens staty stod där &mdash; hon
+pekade på obelisken &mdash; och min mor har berättat, hur på hennes tid
+facklor alltid brunno omkring den.</p>
+
+<p>Hon skakade vemodigt på huvudet och såg ut framför sig, försjunken i
+minnen från fordom. Och då hennes brorsdotter ännu fortfor att tiga,
+sade hon, i&nbsp;det de långsamt började gå tillbaka genom <i>Rue de La
+Feuillade</i>:</p>
+
+<p>&mdash; Å, Edmée, det hade varit en annan tid för dig att komma till
+Paris!</p>
+
+<p>Edmée hade rynkat ögonbrynen, som i smärta eller bitterhet. Nu log
+hon, i&nbsp;det hon såg upp på sin faster, och sade högt med sin klara,
+klingande stämma:</p>
+
+<p>&mdash; Place des Victoires är egentligen ett lika vackert namn som
+Place Royale. Min farfars
+<span class = "pagenum">I.29</span>
+<a name = "pageI_29" id = "pageI_29"> </a>
+farfar, marskalken, som var en tapper herre, skulle visst ej haft något
+däremot. Segerns gudinna är ju nu Frankrikes suverän... Men gudskelov,
+tillade hon och knäppte händerna, att ingen fann på att kalla den
+<i>Place du Dix-Août</i>!</p>
+
+<p>På hemvägen gjorde de ännu en obetydlig omväg och körde förbi
+<i>Place de la Concorde</i>, som Förste Konsuln nu befallt att <i>Place
+de la Révolution</i> skulle kallas. Madame de Châteauneuf lät vagnen
+hålla och visade Edmée den gipsstaty av friheten, vilken stod på samma
+sockel, som förut varit fotstycke till Louis XV:s ryttarstaty. Den hade
+ursprungligen varit målad i rosenrött, men det syntes ej mycket mer,
+smutsig och förfallen, som den var, med en hals så söndrig, att huvudet
+höll på att falla&nbsp;av.</p>
+
+<p>Edmée såg på den litet, så vände hon sig om med ett stolt och
+ringaktande leende, och med en häntydning på den helande kraft man från
+gammal tid tillade Frankrikes allrakristligaste kungar, sade hon:</p>
+
+<p>&mdash; Det ser ut, som det behövdes, att en suverän snart komme att
+röra vid all denna skröplighet!</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.30</span>
+<a name = "pageI_30" id = "pageI_30"> </a>
+<h3 class = "chapter">III.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”Ces noms appartiennent à la France, à l’histoire; je suis le tuteur
+de leur gloire, je ne les laisserai pas périr.”</p>
+
+<p class = "center"><i>Napoléon</i><br>
+(sur les familles du Faubourg St. Germain).</p>
+</div>
+
+<p>Det var under en trupprevy &mdash; en av de vanliga, vilka var
+quintidi avhöllos på Tuilerigården &mdash; som Mademoiselle de La
+Feuillade första gången såg Förste Konsuln.</p>
+
+<p>Genom en avlägsen släkting, markisen av Caulaincourt, som var nära
+lierad med Madame Bonaparte, hade Madame de Châteauneuf erhållit
+tillträde till Tuilerierna för sig och sin nièce, så att de &mdash; en
+förmån, som många främlingar sökte ernå &mdash; från ett fönster skulle
+kunna åse revyn. Då Mademoiselle de La Feuillade, trots det hon varit i
+Paris över en månad, ännu ej kunnat förmås att hänvända sig till
+regeringen angående sina beslaglagda gods, än mindre själv som
+supplikant uppsöka Förste Konsuln och personligen förelägga honom sin
+sak, vilket, efter abbéens och andra kloka människors mening, var det
+enda, som
+<span class = "pagenum">I.31</span>
+<a name = "pageI_31" id = "pageI_31"> </a>
+verksamt kunde främja den, gjorde Madame de Châteauneuf nu på eget bevåg
+ett sista försök att påverka henne. Hon trodde &mdash; och kanske var
+icke denna tro så naiv och fantastisk, som de kloka herrarna ansågo den
+&mdash; att, om Edmée kom till att se Förste Konsuln, ”Frankrikes
+räddare”, som nu också legitimisterna kallade honom, omgiven av de
+tillbedjande trupperna och det alltid vivatropande folket, så skulle den
+allmänna patriotiska entusiasmen, som regelbundet väcktes, blott han
+visade sig, övervinna den unga flickans ingrodda motvilja att närma sig
+”tyrannen”, som hon på sitt urmodiga Vendéespråk envisades att kalla
+rojalisternas betvingare. Hon hade icke kommit till Paris tids nog för
+att kunna åse festen i Marstemplet till Washingtons minne, och det
+högtidliga intåget den 30&nbsp;Pluviôse, då de tre konsulerna,
+eskorterade av trupper, lämnade Luxembourg och med stor pomp togo
+Tuilerierna i besittning, hade hon halsstarrigt nekat att vara vittne
+till. Denna gång kunde hon emellertid ej gärna undvika att åtfölja sin
+faster, då hon diplomatiskt formulerade sin anhållan som en inbjudning
+från markis de Caulaincourt.</p>
+
+<p>Det var nu i slutet av Ventôse (mitten av mars). Dagen var kall och
+ovanligt klar, med blåst och strålande solsken. Trupperna passerade i
+halvbrigader förbi Florapaviljongen, där Förste Konsuln, omgiven av
+staben, höll på
+<span class = "pagenum">I.32</span>
+<a name = "pageI_32" id = "pageI_32"> </a>
+sin vita häst, Désiré. Han tog sig avstickande enkel ut mitt ibland alla
+dessa plymascherade och förgyllda herrar, i&nbsp;sin simpla grå överrock
+utanpå uniformen, och på huvudet, långt ned i pannan, den enorma, breda
+hatten, utan plymer, blott prydd med den trefärgade kokarden. Han såg
+blek, nästan gul, utvakad och ansträngd ut. Han höll läpparna tätt
+slutna och följde hela tiden uppmärksamt framåtböjd truppernas rörelser
+&mdash; det såg ut, som ville han i sitt minne inprägla var särskild
+mans utseende. Då ett par halvbrigaders krutsvärtade, nästan
+sönderskjutna fanor presenterades, blottade han huvudet med en värdighet
+och ett allvar, som fick soldaterna att bryta ut i höga jubelrop.</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade hade plats i ett öppet fönster snett
+emot honom, icke särdeles långt borta, så att hon tydligt såg honom i
+profil hela tiden. En gång vände han på huvudet och mötte hennes blick.
+Strax därpå sade han ett par ord till sin adjutant, som blott ryckte på
+axlarna och gav ett kort, som det syntes, nekande svar.</p>
+
+<p>Han talade till soldaterna: ett par klara, fyndiga och starkt
+patetiska ord, där ”ära” och ”fosterland” dominerade. Sagda med hans
+röst, med hans levande ansiktsuttryck och djupa allvar, fingo de i detta
+ögonblick och i denna omgivning en så heroisk klang och mening, att
+<span class = "pagenum">I.33</span>
+<a name = "pageI_33" id = "pageI_33"> </a>
+Edmée, gripen av patriotisk hänryckning, smittad av jublet omkring
+henne, plötsligt kände ögonen fyllas av tårar och lidelsefullt, med
+handen mot hjärtat, böjde sig fram liksom för att deltaga i soldaternas
+hyllning.</p>
+
+<p>Litet efter var défiléen förbi, och när generalen vände sin häst, såg
+Edmée honom rakt i ansiktet. Han höll ögonen sänkta, böjde sig en smula
+ned mot hästens huvud och klappade det. Hon tyckte då, att han såg så
+märkvärdigt ung&nbsp;ut.</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf hade räknat riktigt. Dagen därpå, efter blott
+några lama invändningar, närmast för krigsärans skull, gav hennes
+brorsdotter äntligen efter för släkts och vänners övertalningar och kom
+överens med abbé Bernier, att han, så snart han själv haft företräde hos
+Förste Konsuln och talat med honom därom, skulle föra henne till
+Tuilerierna.</p>
+
+<p>Under mellantiden grubblade Edmée icke så litet på, hur hon skulle
+kläda sig och vad hon skulle säga, så att hon bleve ”konvenabel” vid
+detta viktiga tillfälle. Det föll henne icke in att be om råd; intet
+plågade hennes ungdomliga, provinsiella stolthet så som medvetandet om,
+att hon var så komplett oerfaren i allt vad som ”brukades” i&nbsp;Paris
+&mdash; hemma hade hon varit van att anses för ofelbar och i allt den
+<span class = "pagenum">I.34</span>
+<a name = "pageI_34" id = "pageI_34"> </a>
+första. Hon hade ännu icke deltagit mycket i sällskapslivet, ty av
+familjerna i Faubourg St. Germain funnos blott få, som hade medel eller
+ansågo det rådligt att hålla salong, och den enda idé, hon hemifrån hade
+om representativt liv, var Madame de Beaurolliers berättelser från Louis
+XV:s hov; hon hade blivit presenterad på sextiotalet och blev aldrig
+trött av att beskriva ceremoniellet. <em>Det</em> var hon alltså rätt
+hemmastadd i, men naturligtvis förstod hon fullkomligt väl, att det icke
+det minsta kunde hjälpa henne under närvarande förhållanden. För resten
+var hon skarpsinnig nog att inse, att trots alla människors skenbara
+ofelbarhet i dessa saker, fanns det ingen, som egentligen visste riktigt
+besked. En ny societet var under bildning; den var ännu så osäker på sig
+själv, så sammansatt av olika samhällsklasser och partifraktioner, av
+sansculotter, som extravagerade i egenskap av ”<i>incroyables</i>”, och
+återkomna emigranter, som försökte spela romerska republikaner, att det
+ännu icke kunde vara frågan om några riktiga regler för det ”passande”,
+ännu mindre om en given, bestämd etikett. Hon beslöt därför att göra som
+hon själv bäst tyckte och blott lita på sin egen medfödda takt; och när
+abbéen kom igen med det besked, att Förste Konsuln nästa septidi, strax
+efter det han mottagit några medlemmar av corps diplomatique, väntade
+henne i audiens, svarade
+<span class = "pagenum">I.35</span>
+<a name = "pageI_35" id = "pageI_35"> </a>
+hon med antagen likgiltighet, att hon nog skulle vara färdig till
+bestämd tid.</p>
+
+<p>Om aftonen valde Edmée länge och samvetsgrant mellan sina få och icke
+särdeles luxuösa toaletter. Slutligen, efter noggrant övervägande,
+bestämde hon sig för en vit, lång muslinsklänning, broderad med en smal
+bård i grönt och guld. Hon skämdes litet för sig själv över den vikt,
+hon tillade detta sitt första uppträdande inför Republikens unge chef,
+men den gröna bården lugnade hennes rojalistiska samvete, liksom
+medvetandet om att de svarta silkesstrumporna voro broderade med liljor.
+Detta var visserligen en rätt svag demonstration, eftersom liljorna
+befunno sig ungefär i närheten av knäet, men det var i alla fall en
+demonstration, och hon var naiv nog att anse det för sin ”plikt” att
+demonstrera.</p>
+
+<p>Abbé Bernier och Mademoiselle de La Feuillade fingo vänta en god
+stund inne i salongen utanför Förste Konsulns arbetsrum &mdash; ”kungens
+stora kabinett” &mdash; medan han i Dianagalleriet mottog Spaniens och
+Hollands gesanter. Edmée var icke särdeles orolig &mdash; abbéen var det
+nästan mera på hennes vägnar. Det låg i hennes karaktär, att, när hon en
+gång beslutat sig för en sak, sedan anse den för den naturligaste i
+världen, ja, den enda möjliga, och att lugnt finna sig i alla dess
+konsekvenser. För resten &mdash; varför skulle hon vara nervös? Hon
+<span class = "pagenum">I.36</span>
+<a name = "pageI_36" id = "pageI_36"> </a>
+skulle blott tala om affärer med en trettioårig general, vilken för ett
+par år sedan var lika fattig och obetydlig, som hon var nu; och när allt
+kom omkring, var hon ju honom oändligt överlägsen i börd och vad hon,
+efter <em>sina</em> begrepp, ansåg för god uppfostran. Hon stod trankilt
+borta vid ena fönstret och såg ned på gården, medan abbéen litet längre
+bort underhöll sig med adjutanten. Det misshagade icke Mademoiselle de
+La Feuillade, att denne unge herre, något som hon väl märkte, allt
+emellanåt förstulet mönstrade henne från sidan, tydligen imponerad av
+hennes prinsessehållning.</p>
+
+<p>Bourrienne kom brådskande in i rummet och gick fram till abbéen utan
+att se henne. &mdash;&nbsp;Förste Konsuln väntar er, abbé Bernier, sade
+han hövligt, och medborgarinnan Feuillade, som han lovat företräde.</p>
+
+<p>Abbéen nickade menande, en smula högtidligt till Edmée och harklade
+sig. &mdash;&nbsp;Mademoiselle de La Feuillade, sade han med låg
+röst.</p>
+
+<p>Hon vände sig om och gick långsamt över rummet, adjutanten och
+sekreteraren drogo sig artigt undan &mdash; dörren till Förste Konsulns
+arbetskabinett var öppen.</p>
+
+<p>Han satt vid bordet, när de kommo in, men reste sig strax. Edmée
+förundrade sig över att han, när han stod upp, var så liten och
+spenslig. Hon gav också strax akt på, att hans huvud var
+<span class = "pagenum">I.37</span>
+<a name = "pageI_37" id = "pageI_37"> </a>
+för stort till kroppen. Annars var han smärt, väl och kraftigt
+vuxen.</p>
+
+<p>&mdash; Här, medborgare-konsul &mdash; abbéen tog en smula högtidligt
+faderligt Edmées hand &mdash; tillåter jag mig att bringa er
+medborgarinnan Feuillade, om vilken jag redan haft den äran att tala
+med&nbsp;er.</p>
+
+<p>Edmée sekunderade denna republikanska presentation med en reverens,
+som skulle gjort henne heder vid Louis XIV:s hov. Så höjde hon långsamt
+huvudet och mötte Förste Konsulns blick.</p>
+
+<p>Ett par sekunder sågo de varandra orörligt och djupt in i ögonen
+&mdash; så drog ett svagt, nästan omärkligt och fullkomligt omedvetet
+leende över den unga flickans läppar. Utan att göra sig reda därför
+kände hon instinktivt, vilket intryck hon strax vid första ögonkast
+gjorde på mannen framför henne.</p>
+
+<p>&mdash; Jag har sett er förr, sade han långsamt, liksom ofrivilligt.
+Det var vid näst sista revyn.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, herr general. Hon hade blivit förmanad att säga
+”medborgare-konsul” för att accentuera sina republikanska sympatier, men
+hon glömde helt bort det och talade med honom precis som hon brukade
+tala med sina likar.</p>
+
+<p>&mdash; Mademoiselle &mdash; herr abbé, vill ni icke taga plats? Han
+gjorde en lätt rörelse med handen, i&nbsp;det han själv satte sig på en
+stol vid bordet.
+<span class = "pagenum">I.38</span>
+<a name = "pageI_38" id = "pageI_38"> </a>
+&mdash; Ni är alltså den yngre marskalkens sondotter, Mademoiselle de La
+Feuillade? började han, liksom examinerande.</p>
+
+<p>&mdash; Hans sonsonsdotter, herr general.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, ja &mdash; jag kan tänka det... Nå, det var alltså om
+dessa sekvestrerade gods i Normandiet ni ville tala.</p>
+
+<p>Edmée gjorde en svag böjning på huvudet.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, jag har gjort mig underrättad om förhållandena, fortfor
+han. Till min glädje ser jag, att de <em>icke</em> äro sålda.</p>
+
+<p>Edmée böjde ännu en gång på huvudet; uttrycket i hennes ansikte var
+detsamma &mdash; lugnt avvaktande.</p>
+
+<p>Förste Konsuln blev otålig. Han hade verkligen gjort sig besvär med
+att skaffa dessa gods till rätta, vilkas historia var långt mera
+invecklad, än han nyss låtit förstå. Lagen bjöd nämligen, att blott
+<em>de</em> indragna gods, som ännu ej blivit sålda, finge återlämnas
+till de förra ägarna; dessa hade redan varit i ett par händer, men som
+en erkännsamhet mot abbé Bernier för de tjänster, han gjort honom i
+Vendée hade Bonaparte redan för länge sedan beslutat, att hans
+skyddsling skulle ha dem igen (villkoret var blott, att hon
+<em>personligen</em> skulle hänvända sig till honom) och med sin vanliga
+affärsskicklighet hade han ordnat saken. Officiellt gingo de nu för
+osålda. Han var säker på, att hon visste, hur saken i verkligheten
+förhöll
+<span class = "pagenum">I.39</span>
+<a name = "pageI_39" id = "pageI_39"> </a>
+sig &mdash; vilket emellertid blott delvis var händelsen, ty abbéen, som
+kände sin rebelliska protégée och höll av henne, hade ej vågat att säga
+henne, att restitutionen egentligen var en nåd av regeringen, icke
+hennes rätt. Förste Konsuln hade alltså väntat, att den unga damen
+skulle visa sig överväldigad av tacksamhet.</p>
+
+<p>Han såg skarpt på henne. &mdash; Mademoiselle tycks anse det för
+fullkomligt otänkbart, att någon under dessa sju år kunnat våga
+spekulera på era vackra egendomar, sade han ironiskt.</p>
+
+<p>Edmée sänkte huvudet och blev röd ända ned på halsen. Hon skämdes
+innerligt över sig själv, men var på samma gång så söt, som hon satt där
+&mdash; hjälplös, dekontenancerad, utan ett ord till svar. Abbéen, som
+var en slug iakttagare, var klok nog att hålla sin mun och låta hennes
+tystnad tala för henne.</p>
+
+<p>Bonaparte satt ännu och såg på henne med sin lysande, obarmhärtiga
+blick. Så drog plötsligt ett fint, välvilligt leende över hans vackra
+läppar; som om hon hade <em>känt</em> det, slog hon upp ögonen och mötte
+hans blick.</p>
+
+<p>&mdash; Jag tackar er, kom det blygt &mdash; så lågt, att blott han
+kunde höra det. Men med detsamma, liksom hon ångrade det våld hon gjort
+på sin stolthet, reste hon sig hastigt upp.</p>
+
+<p>Förste Konsuln reste sig också. &mdash; Ni kan alltså, när som helst
+taga er egendom i besittning,
+<span class = "pagenum">I.40</span>
+<a name = "pageI_40" id = "pageI_40"> </a>
+Mademoiselle. Jag skall låta min sekreterare med det snaraste tillställa
+er de nödvändiga papperen, sade han med kort, affärsmässig ton,
+i&nbsp;det han följde dem till dörren.</p>
+
+<p>Edmée hade, när hon kom ut och i vagnen, en märkvärdigt brydd,
+skuldbelastad förnimmelse av, att där mellan henne och den man, hon nyss
+första gången talat med, existerade liksom ett hemligt förstånd. Hon
+kunde icke begripa det. Men när hon om aftonen låg i sin säng och tänkte
+på dagens händelser, på sitt samtal med Förste Konsuln, kom hon till att
+småle i mörkret.</p>
+
+<p>Så sträckte hon välbehagligt armarna över huvudet &mdash; och liksom
+av ett behov att förklara för sig själv den glädjekänsla, som plötsligt
+genomströmmade henne, mumlade hon nästan högt:</p>
+
+<p>&mdash; Å, jag är rik! Gudskelov, att jag icke är fattig mera...</p>
+
+<p>Så kom hon åter att tänka på honom: &mdash; Gud vet, om han
+<em>alltid</em> småler&nbsp;så?...</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.41</span>
+<a name = "pageI_41" id = "pageI_41"> </a>
+<h3 class = "chapter">IV.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”Car depuis longtemps il n’était plus amoureux d’elle”...</p>
+
+<p class = "center">
+M:me <i>La Duchesse d’Abrantès</i><br>
+(sur Bonaparte et Joséphine au temps du 18 Brumaire).</p>
+</div>
+
+<p>Samma afton hade Madame Bonaparte arrangerat en liten soaré för sina
+och Hortenses vänner &mdash; ett muntert, borgerligt sällskap utan
+minsta officiell eller politisk prägel. Efter Brumaire, och isynnerhet
+sedan de flyttat från Luxembourg till Tuilerierna hade Joséphine icke så
+ofta som förr tillfälle att se sina gamla vänner &mdash; dem hon förut
+afton efter afton träffade samman med på balerna i <i>Hôtel
+Thélusson</i> eller <i>Cercle de l’Harmonie</i>, hos Frascati eller
+Ruggieri, och vilkas sällskap mest överensstämde med hennes smak och
+fordringar. Genom sin stränghet efter återkomsten från Egypten hade
+hennes man en tid förmått att i någon mån tygla hennes lättsinne och
+tanklöshet och tvingat henne att till det yttre iakttaga ett för
+statschefens hustru mera passande uppförande; hans släkt höll också
+misstänksamt och hatfullt ögonen på henne. Det visste hon, men för var
+<span class = "pagenum">I.42</span>
+<a name = "pageI_42" id = "pageI_42"> </a>
+dag som gick längtade hon mer och mer tillbaka till den glada
+lössluppenheten strax efter Thermidor, då hon och Madame Tallien anförde
+den flock av danslystna backantinnor, som förvandlade kyrkogårdarna till
+balsalar. Bägge hennes barn voro nu visserligen vuxna, men Joséphine
+ansåg sig ung ännu och kunde icke förmås att tro, att icke hon, som för
+blott några få år sedan varit i stånd att väcka en så häftig kärlek
+&mdash; icke endast hos den unge general Bonaparte, men även hos Hoche
+och Caulaincourt &mdash; att icke hon var berättigad både att valsa och
+taga emot all möjlig galant hyllning. Hon var visserligen nära fyrtio år
+och började visa anlag för fetma, men på avstånd och vid ljus tog hon
+sig ännu förtrollande ut &mdash; med sina ömma, eldfulla ögon, sitt
+mörkt kastanjebruna hår och förtjusande leende. Hon klädde sig med smak
+och konverserade behagligt, om man än snart upptäckte, att hennes
+begåvning både var ytlig och tarvlig. När hon bara lät bli att spela
+barnslig och trumpen, vilket hade klätt henne som yngre, kunde hon ännu,
+när hon ville, vara ofantligt intagande.</p>
+
+<p>Soaréen i afton, vilken hon hoppades skulle bliva inledningen till
+ett mera regelbundet återknutet umgänge, var skenbart improviserad.
+Madame Bonaparte hade om aftonen i operan bett en del bekanta dricka te
+med sig &mdash; det brukade hon så ofta göra, men Förste Konsuln
+<span class = "pagenum">I.43</span>
+<a name = "pageI_43" id = "pageI_43"> </a>
+hade då alltid på förhand sagt henne, <em>vem</em> som skulle bjudas.
+I&nbsp;afton trodde hon sig kunna råda sig själv en gång. Hon visste,
+att han ända från morgonen tidigt &mdash; Bourrienne underrättade henne
+nämligen om allt, vad hon ville veta &mdash; varit upptagen av arbete
+och audienser, och att nu på eftermiddagen Berthier och Carnot blivit
+kallade i anledning av ett brev från Masséna, vilket hon beräknade
+skulle uppehålla honom över halva natten, så att han ej tänkte på att
+lägga sig i vad som föregick i huset. Hon började nämligen begripa, att
+han ”lade sig&nbsp;i” <em>allt</em>.</p>
+
+<p>Hon hade på förhand givit tjänarna omfattande befallningar, liksom
+gästerna också på förhand fått en vink, och när hon efter operan kom hem
+med sina vänner, voro gemaken i rez-de-chausséen, där hon bodde
+(Marie-Antoinettes gamla våning), upplysta och teet serverat. Gästerna
+voro uppsluppna och högst ogenerade. Liksom värdinnan voro de tämligen
+säkra på att icke träffa den mindre vänligt sinnade värden i huset. Hela
+världen visste, att sedan återkomsten före Brumaire levde generalen och
+hans gemål som hund och katt, att han ibland hela dagar icke sågs i
+familjekretsen, och att det blott var av brist på tid och av ovilja mot
+en öppen skandal, vilken skulle draga Europas uppmärksamhet på hans
+husliga förhållanden och kanske skada honom i hans ställning, som
+<span class = "pagenum">I.44</span>
+<a name = "pageI_44" id = "pageI_44"> </a>
+han ännu ej formellt gjort steg till skilsmässa, vilket isynnerhet hans
+bröder ivrigt tillrådde och öppet talade om. Joséphine visste det lika
+väl som hennes gäster, men hon var så van att dansa på kanten av en
+avgrund, att faran vid nöjet blott var en tjusning mera. Dessutom hade
+hon svårt att tro, att det definitivt kunde vara förbi med hennes makt
+över den man, som en gång så häftigt älskat henne.</p>
+
+<p>Där satt hon nu, glad och förnöjd, i den långa, gula soffan mitt emot
+kaminen bredvid sin väninna Madame Tallien, och hörde på de vitsar och
+kvickheter, kavaljeren, som lutade sig över sidostödet, uppvaktade dem
+med. Det var ”vännen” Hippolyte Charles, favoriten, som general
+Bonaparte på sin tid med så skandalös eklat jagat från sitt högkvarter i
+Italien, och som sedan &mdash; tack vare hans frus fortsatta protektion
+&mdash; i&nbsp;Paris fått en inbringande plats i det stora
+leveranskompaniet Louis Bodin. Han uppträdde sedan dess i allra högsta
+grad ”<i>inimaginable</i>”, och under generalens bortovaro i Egypten
+hade Madame Joséphine så fräckt affischerat sitt förhållande till honom,
+att det till och med blev Direktoriets societet för starkt. President
+Gohier och hans hustru, som voro hennes vänner, hade flera gånger
+förmanat henne, ja rått henne att själv taga steg till en skilsmässa,
+som tycktes dem oundviklig; bröderna hade skrivit om det till Bonaparte,
+och
+<span class = "pagenum">I.45</span>
+<a name = "pageI_45" id = "pageI_45"> </a>
+äntligen hade general Junot, med sin vanliga öppenhjärtighet, i&nbsp;en
+förtrolig stund, då hans vän gick honom på livet, berättat den bedragne
+äkte mannen hela historien: hur Joséphine först dagligen brukade träffa
+Monsieur Charles hos dansmästaren Despréaux i <i>Rue Mont-Blanc</i>, och
+hur hon sedan gjort sig till en visa i Paris genom att under sommaren
+(99) ha honom boende på Malmaison, där han i ett och allt uppträtt som
+husets herre. Nu hade hon efter de häftigaste scener fått bestämd och
+sträng befallning &mdash; och naturligtvis också heligt lovat &mdash;
+att icke låta Monsieur Charles visa sig i mannens, av Republiken
+anvisade, ämbetsboning. Men i afton, som sagt, antog hon, att det kunde
+ske utan risk, och skulle det senare upptäckas, kunde hon väl finna på
+någon utväg.</p>
+
+<p>Förste Konsulns lycklige rival var en liten spenslig, svartmuskig,
+ytterst soignerad herre, som i hela kretsen gick för att vara ofantligt
+kvick och isynnerhet ansågs oemotståndlig för damer. Han talade alltid i
+de mest skruvade vitsar &mdash; vitsen var Direktoriets form för esprit
+&mdash; och i vals kunde han rivalisera med själva Monsieur de Trénis,
+”salongernas Vestris”. Som han nu stod där, småleende, lutad över
+damerna, läspande med sin mjuka barnstämma den moderna
+näktergalsjargonen, var han &mdash; ”<i>pa-ôle sup-ême</i>” &mdash; den
+mest fulländade typ för en
+<span class = "pagenum">I.46</span>
+<a name = "pageI_46" id = "pageI_46"> </a>
+<i>incroyable</i>. Han bar lång, buteljgrön, påsigt sittande frack med
+höga ärmar och pärlemorknappar, så stora som femfrancsstycken; en enorm
+halsduk av vitt muslin var många gånger virad om halsen, gick upp till
+de stora guldörringarna och rörde vid underläppen, när han talade. På
+benen hade han åtsittande gula nankinpantalonger och kragstövlar &mdash;
+ett mod, som republikens segrande generaler fått infört i salongerna. På
+båda sidor om ansiktet hängde håret fram i två kolossala ”<i>oreilles de
+chien</i>”.</p>
+
+<p>Han var ofantligt galant mot bägge damerna, men det såg likväl ut,
+som om Madame Tallien var på god väg att utdriva väninnan ur hans
+hjärta. Den förtjusande Teresa kunde nog också taga upp kampen mot vem
+som helst. Hon bar i afton en klänning, eller snarare en chemise &mdash;
+ty ingen kunde väl på allvar tro, att hon hade mera än det enda plagget
+på sig &mdash; av gulgrönt indiskt silke, nedtill brett broderad med
+silver. Vart ögonblick gled den på det mest indiskreta sätt ned över
+skuldrorna &mdash; över vilka den blott var löst sammanhäftad med
+agraffer &mdash; och föll fritt, som en tunika, ned över bröstet. Under
+armvecken var den åter lätt hopdragen, och därunder på två ställen längs
+med sidorna sammanhållen med silverspännen. I&nbsp;håret &mdash; för
+ögonblicket ramsvart &mdash; som hon bar kort ”<i>à la Titus</i>”, lyste
+ett smalt dubbeldiadem av briljanter, infattade i silver.
+<span class = "pagenum">I.47</span>
+<a name = "pageI_47" id = "pageI_47"> </a>
+En ironiker i sällskapet förmodade, att det var hennes mening att i
+denna dräkt föreställa den kyska Diana. Hon höll vänskapligt den ena
+armen om Joséphines liv och lutade sig smekande emot henne; det kunde
+icke undgå någon, att hennes visserligen mogna, men ännu helt ungdomliga
+skönhet ägnade sig till att starkt fördunkla väninnans.</p>
+
+<p>Hortense de Beauharnais satt ett stycke därifrån i ivrigt samtal med
+en herre, vilken det icke heller &mdash; om också av andra skäl &mdash;
+var särdeles klokt att mottaga i Tuilerierna. Det var den unge, hetsige
+rojalisten, Adrien de Montbreton, om vilken var man visste, att han, då
+han en gång i Palais d’Egalité &mdash; det var för resten icke längre
+sedan än i förfjor &mdash; för sin svarta krages skull blivit tilltalad
+av en jacobin med de oförskämda orden: ”Vem bär du sorg för, förbannade
+chouan?” hade svarat: ”för dig!” och med detsamma avfyrat sin pistol mot
+frågarens tinning. Som sollicitant hade han återknutit sin släkts
+avbrutna förbindelse med den forna vicomtesse de Beauharnais, och
+brukade ofta &mdash; liksom flera rojalister, vilka alla visste, att
+Madame Bonaparte i grunden hade sympatier för deras sak &mdash; göra
+förmiddagsvisiter i Tuilerierna, då man kunde vara rätt säker på att
+aldrig träffa Förste Konsuln. På senare tiden kom han oftare än förr
+&mdash; för den blonda Mademoiselle de Beauharnais’ skull,
+<span class = "pagenum">I.48</span>
+<a name = "pageI_48" id = "pageI_48"> </a>
+som han med var dag fann mer och mer intagande.</p>
+
+<p>Största delen av sällskapet hade emellertid omringat sångaren Garat,
+som i en affekterad tenorställning stod mitt på golvet med handen
+instucken innanför västen, och bestormade honom med böner att sjunga en
+romans. &mdash; ”En enda liten romans,” tiggde nästan knäböjande en
+svärmisk blondin, klädd, eller rättare draperad, i&nbsp;sjögrönt som en
+nereid och vilt coifferad ”<i>à la coup de vent</i>”. ”Romansen,”
+argumenterade hon känslofullt med ögonen mot ljuskronan, ”är för mig,
+som ni sjunger den, Monsieur Garat, såsom en försoningssuck till offrens
+skuggor, som en naturens hymn till gravarnas frid.” Hon snubblade på
+orden och visste icke mer, vad hon sade. Garat bugade sig leende och
+började:</p>
+
+<p class = "verse">
+”<i>Un jour de cet automne</i>”...</p>
+
+<p>Damerna började fnissa bakom solfjädrarna, herrarna logo öppet. Det
+var den berömda och vågade ”<i>la Gasconne</i>”. Den svärmiska damen,
+som väntat en sentimental romans, drog sig ur kretsen, blåröd av raseri
+över att man gjort narr av henne.</p>
+
+<p>Men sällskapet applåderade frenetiskt. Han måste sjunga om igen.
+Denna gång var det pagens visa ur ”Figaros bröllop”, som åter kommit på
+modet.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.49</span>
+<a name = "pageI_49" id = "pageI_49"> </a>
+<p>I detta ögonblick öppnades dubbeldörrarna häftigt, och Förste
+Konsuln, åtföljd av sin adjutant, Duroc, trädde oväntat&nbsp;in.</p>
+
+<p>Garat, vilken lika väl som den övriga världen kände till de husliga
+förhållandena i Tuilerierna, hade sinnesnärvaro nog att låtsa, som om
+han ej märkte de inträdande, och fortsatte att sjunga. De övriga
+gästerna började oroligt flytta sig på stolarna, damerna viskade bakom
+solfjädrarna och växlade betydelsefulla blickar. Joséphine hade blivit
+mycket blek &mdash; hon reste sig halvt upp och gjorde min av att gå sin
+man till mötes. Han tycktes emellertid ej taga någon som helst notis om
+henne. Utan att hälsa på någon särskilt, blott med en tvär, högmodig
+huvudböjning, gick han, med rynkade ögonbryn och utskjuten underläpp,
+långsamt fram i rummet och tog plats &mdash; beständigt med Duroc bakom
+sig &mdash; i&nbsp;en högryggad länstol, som stod i närheten av
+Joséphines soffa.</p>
+
+<p>Garat fortsatte ogenerat sin sång &mdash; det såg nästan ut, som om
+han inte alls hade lagt märke till de nya åhörarna. Aldrig hade den
+skälmskt sentimentala visans sista strofer åhörts under en så ohygglig
+spänning. Ett par av gästerna, som voro placerade närmast dörren, smögo
+sig ut så obemärkt som möjligt.</p>
+
+<p>Hortense de Beauharnais följde med ångest alla styvfaderns rörelser.
+Strax hon såg honom i dörren, blev det henne klart, att han
+<span class = "pagenum">I.50</span>
+<a name = "pageI_50" id = "pageI_50"> </a>
+blott var kommen hit för att med en eklatant scen göra slut på
+förhållandet till Monsieur Charles. Hon hade så ofta &mdash; ung som hon
+var &mdash; blivit brukad till medlare mellan modern och hennes man, att
+de inga hemligheter hade för henne, och hon gjorde sig inga illusioner
+om sin moders oskuld. Hon såg gästernas halvt ängsligt nyfikna, halvt
+ironiskt skadeglada blickar &mdash; de väntade med spänning på
+skandalen. Den <em>måste</em> förekommas. Hon steg upp, och i samma
+ögonblick Garat slutade, lade hon sin hand på styvfaderns skuldra.</p>
+
+<p>Han vände sig om och mätte henne med en så isande kall, barskt
+förvånad blick, att hon strax modlös lät handen sjunka och vände sig
+bort. När han såg sådan ut, visste hon, att det tjänade till intet att
+försöka inverka på honom.</p>
+
+<p>Han reste sig upp: &mdash; Jag beklagar &mdash; hans ton var så full
+av insolent ringaktning, att till och med de mest härdade i sällskapet
+rodnade &mdash; att jag tyvärr <em>alltför sent</em> stör nöjet för min
+hustrus gäster. Jag har emellertid ej kunnat komma förr, då man glömt
+underrätta mig och för resten ej heller tycks ha väntat mig. Som klockan
+är mycket &mdash; han såg på sitt ur, och bibehöll samma oförskämda,
+ironiska artighet &mdash; är det förmodligen ingen, som tar illa upp,
+att jag nu tar mig friheten att upplösa sällskapet. Jag har allvarliga
+saker att tala med Madame Bonaparte om. Duroc &mdash; han
+<span class = "pagenum">I.51</span>
+<a name = "pageI_51" id = "pageI_51"> </a>
+vände sig till sin följeslagare &mdash; vill du göra mig den tjänsten
+att följa gästerna till dörren. Du kan börja med Monsieur Hippolyte
+Charles. Jag har en gång själv gjort honom den äran, nu kan min adjutant
+övertaga den.</p>
+
+<p>Utan ett ord troppade gästerna av. Förste Konsuln blev stående med
+handen på stolens ryggstöd och följde dem obarmhärtigt med ögonen. Av de
+hälsningar han i förbifarten fick, besvarade han de flesta &mdash;
+hövligt, men ytterligt högdraget, och med en anstrykning av ironi.</p>
+
+<p>Joséphine hade gråtande kastat sig ned i soffan. Hon höll bägge
+händerna för ögonen och vaggade snyftande fram och tillbaka. Hortense
+vågade icke gå fram och trösta henne; hon stod skälvande vid dörren, när
+Duroc kom in igen.</p>
+
+<p>&mdash; Gå in på ditt rum, Hortense, sade Bonaparte något mildare. Du
+hade gjort bäst i att hålla dig där hela aftonen. Tack, Duroc! Vänta mig
+däruppe, och kommer där någon kurir från Moreau, så låt mig få veta det
+<em>strax</em>.</p>
+
+<p>Duroc och Hortense gick. Förste Konsuln blev ensam med Joséphine.</p>
+
+<p>&mdash; Seså, min kära Joséphine, låt <em>oss</em> nu talas vid. Det
+är hög tid, om vi skola få det avgjort, innan jag reser.</p>
+
+<p>&mdash; Å, Bonaparte, förlåt mig! Jag försäkrar dig &mdash; hon tog
+näsduken från ögonen och såg
+<span class = "pagenum">I.52</span>
+<a name = "pageI_52" id = "pageI_52"> </a>
+bönfallande upp på honom &mdash; där är intet, intet av det du inbillar
+dig...</p>
+
+<p>&mdash; Jag <em>inbillar</em> mig aldrig något, avbröt han kärvt.
+Åjo, för resten &mdash; den gången jag gifte mig med dig, hade jag dock
+visst ett helt förråd inbillningar. Men <em>nu</em>! Å, du har
+mästerligt förstått att plocka dem ur mig! Han talade lågt, men med en
+stämma så laddad av vrede, att hon ryste. Nå &mdash; det ska vi nu icke
+tala om, jag älskar dig icke mer och är helst fri för din kärlek. Men
+inbillar du dig, att det går an att trotsa mina <em>befallningar</em>,
+så... Hur kan det falla dig in? Jag fordrar framför allt respekt för
+mitt namn, som nu är det första i Frankrike &mdash; ja, i&nbsp;Europa.
+Dessutom &mdash; när ett fruntimmer är fyrtio år och har en vuxen
+dotter, borde hon vänja sig av med den sortens narrstreck.</p>
+
+<p>Joséphine blott snyftade, hon vågade icke mer se upp.</p>
+
+<p>Han stod framför henne med händerna på ryggen och vaggade bredbent
+fram och tillbaka med kroppen.</p>
+
+<p>&mdash; Nu har jag då med eklat kastat din knähund på dörren &mdash;
+liksom jag på sin tid gjorde med Fortuné, som du också fordrade, att jag
+skulle avstå min sängplats till. Hela Paris sladdrar om det i morgon,
+men det kan inte hjälpas! Du har själv sörjt för att ge denna historia
+en utbredning, som... Visar han sig
+<span class = "pagenum">I.53</span>
+<a name = "pageI_53" id = "pageI_53"> </a>
+på Tuileriernas grund, medan jag är borta, förskjuter jag skoningslöst
+både dig och dina barn. Det förvånar mig &mdash; hans röst var som is
+&mdash; att du ännu <em>vågar</em> reta mig, då du vet, att skilsmässan
+är i mina tankar dag och natt. Du, en kreolsk &mdash; han såg på henne
+och undertryckte ordet &mdash; är egentligen minst av alla ägnad att
+dela mitt öde. Jag behövde en kvinna, som min mor var, modig och stark,
+en jungfrulig dotter av ett ädelt hus... Hans röst var icke längre vred,
+han talade lugnt, kallt övervägande, liksom med sig själv.</p>
+
+<p>&mdash; Det var dock jag, som först av alla hjälpte dig fram på din
+väg, snyftade hon. Överkommandot i Italien...</p>
+
+<p>&mdash; Kan jag varken tacka dig eller din ”vän” Barras för, avbröt
+han brutalt. Du vet mycket väl, att jag aldrig har velat veta av
+protektion. Om jag icke missminner mig, var det <em>efter</em> den
+13&nbsp;Vendémiaire, som du behagade kasta dina ögon på mig.</p>
+
+<p>&mdash; Å, Bonaparte! &mdash; hon slog förtvivlat ut med handen.
+&mdash;&nbsp;Du är, som människorna säga, ett odjur...</p>
+
+<p>&mdash; Kom ihåg &mdash; nu stampade han i golvet av raseri &mdash;
+vad du lät mig lida i Italien! Kom ihåg, hur jag tiggde dig om en smula
+ömhet, om en smula skonsamhet för min ära. Du hånlog åt min naivitet, du
+ljög för mig, du flydde för min kärlek, som du nu flyr för min vrede. Nu
+<span class = "pagenum">I.54</span>
+<a name = "pageI_54" id = "pageI_54"> </a>
+är mitt tålamod slut! Hör vad jag säger: du har gjort mig några tjänster
+den 18&nbsp;Brumaire &mdash; du vet, jag brukar betala mina skulder
+&mdash; nu ger jag dig till gengäld ett års respit. Uppför du dig ej
+rigoröst anständigt under denna tid, så... Du förstår väl, att jag icke
+är att skämta med. Jag lämnar nu Frankrike om ett par dagar, men Joseph
+och Lucien skola hålla ögonen på dig &mdash; du vet, de beundra dig inte
+särdeles förut.</p>
+
+<p>Han gick ett slag omkring rummet. &mdash; Det är då en avskyvärd
+parfym den där Teresa brukar! Ja, jag har ju sagt några gånger, att hon
+också är en av dem, jag helst ser du låter bli att inbjuda i mitt
+hus.</p>
+
+<p>Han gick bort och kysste henne på pannan. Hans ögon mötte hennes med
+ett föraktligt och tvetydigt leende &mdash; med ett slag i ansiktet
+kunde han ej ha kränkt henne så djupt som med denna kyss. Han sade
+kallt:</p>
+
+<p>&mdash; Ja, godnatt, min vackra Joséphine. Det är onödigt, att vi
+träffas mera allena, innan jag reser. Jag har föga tid till scener. Gå
+nu och lugna Hortense.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.55</span>
+<a name = "pageI_55" id = "pageI_55"> </a>
+<h3 class = "chapter">V.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>A cette époque il était fort jeune, son coeur battait vivement sous
+le regard d’une femme et dans ce moment il aima.</p>
+
+<p class = "center">
+<i>M:me La D:sse d’Abrantès</i><br>
+(de Napoléon).</p>
+</div>
+
+<p>Hela Ventôse och Germinal visade sig Förste Konsuln nästan icke en
+enda gång i sällskapslivet i Paris. Dag och natt arbetade han med
+Bourrienne och rådslog med Berthier och Carnot, som nu åter övertagit
+krigsministeriet. Han skrev själv brev på brev till Moreau vid Rhen och
+Masséna i Ligurien, han drog försorg om varje enskildhet rörande
+truppernas armering och förplägning, samtidigt med, att hans tankar
+oupphörligt kretsade om hans stora älsklingsplan: bildandet av den
+hemliga reservarméen, som var bestämd att under hans eget anförande gå
+över Alperna, för att, när Moreau och Masséna tillräckligt förberett
+segern, överrumpla och med ett slag krossa koalitionen. Och medan hela
+världen &mdash; i&nbsp;främsta rummet kabinetten i London och Wien
+&mdash; invaggade sig i den föreställningen, att denna med så mycken
+<span class = "pagenum">I.56</span>
+<a name = "pageI_56" id = "pageI_56"> </a>
+ostentation omtalade reservarmé <em>verkligen</em> bestod i de stackars
+invalider och pojkar, man för syns skull samlade i Dijon, skickade han
+och Berthier i hemlighet brigad på brigad välutrustade och härdade
+trupper i småflockar till Schweiz, där de i väntan på vidare aktion
+samlade sig omkring Genève och Lausanne.</p>
+
+<p>Bonaparte var som i feber, för det den långsamme och försiktige
+Moreau icke vågade öppna fälttåget, medan Masséna och hans olyckliga
+soldater lågo och svulto i Genua. &mdash;&nbsp;Om jag blott kunde få
+honom att krypa, den sköldpaddan! sade han i raseri till Duroc. Jag hade
+lust att stoppa honom i en av hans egna kanoner och fyra den av mot
+österrikarna, så kom han då över Rhen en gång.</p>
+
+<p>Äntligen, den 5 Floréal (25 april), lät Moreau sina trupper rycka ut.
+Så kommo, slag i slag, rapporterna om övergången av Rhen och segrarna
+vid Engen och Mösskirch. Man började åter draga andan i
+krigsministeriet. Om nu blott Masséna en månad till kunde hålla Melas
+stången!</p>
+
+<p>Kurir på kurir kom från den nödställda liguriska arméen &mdash; med
+sönderrivna uniformer, fläckiga och överstänkta, höllo de på
+svettdrypande, skälvande hästar utanför Tuilerierna. Förste Konsuln
+mottog ögonblickligt personligen vart budskap från Italien, och hans
+folk hade befallning att väcka honom, om han aldrig
+<span class = "pagenum">I.57</span>
+<a name = "pageI_57" id = "pageI_57"> </a>
+så nyss fallit i sömn, så snart det kom nyheter från Masséna.</p>
+
+<p>Han intog de flesta av sina måltider i sitt arbetskabinett och satt
+halva dagen lutad över Italiens karta, där han outtröttligt med fingret
+följde de röda och blå märken, som betecknade de båda arméernas
+ställning och rörelser. &mdash;&nbsp;Se här, Bourrienne, sade han
+ivrigt, den gamle Melas, han inbillar sig, att han över Turin kan draga
+sig tillbaka mot Alessandria &mdash; förstår du? Men jag går över Po,
+jag upphinner honom på vägen till Piacenza, på Scrivias slätter, och där
+slår jag honom &mdash; <em>där</em>! Och med sin nagel skar han häftigt
+ett djupt märke mellan San Giuliano och Marengo.</p>
+
+<p>En dag &mdash; det var en av de första dagarna i Floréal &mdash; hade
+Förste Konsuln i sällskap med Berthier och den oskiljaktige Duroc
+inspekterat en del artillerirekvisita, som i anledning av den påtänkta
+övergången av Alperna blivit tillverkade på ett särskilt sätt efter
+Bonapartes egna teckningar och nu med första lägenhet skulle sändas till
+Schweiz. På återvägen kommo de till <i>Jardin des Plantes</i>, och då
+det var ett förtjusande vårväder med mild, klar luft och halvutsprungna,
+ljusgröna träd, kommo de överens om att lämna sina hästar vid ingången
+och gå ett slag genom trädgården. Förste Konsuln hade de sista dagarna
+knappt andats en munfull frisk luft.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.58</span>
+<a name = "pageI_58" id = "pageI_58"> </a>
+<p>De tre herrarna spatserade långsamt med sina kappor över axlarna
+genom de breda, vårfriska alléerna. Det hade regnat om natten, och en
+fuktig, stark doft steg upp ur jorden och utbredde sig från den nya
+grönskan. Så tidigt på morgonen funnos här nästan inga promenerande, men
+plötsligt &mdash; vid en vridning av gången &mdash; fingo de sikte på
+ett litet sällskap, en herre och två damer, som roade sig med att mata
+svanarna i en av de stora dammarna.</p>
+
+<p>En av damerna &mdash; den äldre &mdash; satt på bänken ett stycke
+därifrån. Den unga flickan stod framme vid dammen och lutade sig djupt
+ned över vattnet &mdash; hennes smärta, eleganta figur avtecknade sig
+käckt och mjukt mot de ljusa träden på stranden. Den unge herrn höll
+skrattande fast hennes ena bakåtsträckta hand och försökte draga henne
+från vattnet.</p>
+
+<p>Duroc såg dem först. Han stötte lätt till Förste Konsuln med
+armbågen. &mdash;&nbsp;Där, general &mdash; se där &mdash; är det icke
+den lilla Vendéeprinsessan från förleden?</p>
+
+<p>&mdash; Jo, svarade Bonaparte lakoniskt. Han avbröt tvärt samtalet
+med Berthier och gick rakt fram till gruppen. De bägge andra följde
+honom långsammare.</p>
+
+<p>&mdash; God morgon, Mademoiselle! Så tidigt ute?</p>
+
+<p>Edmée de La Feuillade reste sig spänstigt och vände sig om. Hon hade
+ögonblickligen känt igen hans röst.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.59</span>
+<a name = "pageI_59" id = "pageI_59"> </a>
+<p>&mdash; Å, herr general, i Vendée stego vi tidigare upp. Hennes röst
+klang friskare än själva lärkans högt över dem.</p>
+
+<p>Louis de Châteauneuf hade dragit sig ett par steg tillbaka. Edmée
+vände sig nu&nbsp;om.</p>
+
+<p>&mdash; Tillåter ni, general, sade hon ogenerat, att jag här
+föreställer er min tant, Madame de Châteauneuf, och min kusin, Monsieur
+de Châteauneuf. Edmée kunde aldrig vänja sig vid att säga ”medborgare”
+och ”medborgarinna”, vilket ännu officiellt fordrades.</p>
+
+<p>Louis de Châteauneuf hälsade djupt men stelt på regeringens chef,
+Bonaparte något kort, men hövligt. De hade för resten träffat varandra
+förr genom Monsieur de Talleyrand. Madame de Châteauneuf hade rest sig
+upp.</p>
+
+<p>Louis presenterade Berthier och Duroc för sin mor, som hälsade dem
+med ett graciöst småleende. Hon var icke särdeles aristokratiskt
+difficil &mdash; <i>Madame la cidevant comtesse de Châteauneuf</i>
+&mdash; hennes enda dröm var, att sonen skulle göra karriär, om under
+det nya eller det gamla systemet var henne numera rätt likgiltigt. Hon
+respekterade det <em>bestående</em>.</p>
+
+<p>De gingo allesammans i sällskap tillbaka genom parken. Berthier
+underhöll artigt Madame de Châteauneuf, Duroc och Louis, som förut
+träffat varandra några gånger, pratade rätt livligt om kriget i Tyskland
+och om gemensamma bekanta från sällskapslivet.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.60</span>
+<a name = "pageI_60" id = "pageI_60"> </a>
+<p>Förste Konsuln gick bakom med Edmée. Han gick så långsamt, att hon
+hade all möda att icke gå ifrån honom.</p>
+
+<p>&mdash; Vad det är längesedan jag sett er, Mademoiselle de La
+Feuillade. Varför ser man aldrig er och er tant i Tuilerierna? Är ni för
+rojalistisk att umgås hos oss? Han smålog och såg på henne under de
+stora hattskyggena. Den grå kappan, som hängde löst över axlarna med
+tomma ärmar, höll han lätt ihop med bägge händer.</p>
+
+<p>Edmée rodnade. Hon gick ett par ögonblick tyst utan att svara. Han
+betraktade ihärdigt från sidan hennes ungdomligt mjuka profil med de
+långa ögonhåren mot den röda kinden och det bronsbruna, krusiga håret,
+som föll ned under den vita suffletthatten. Hon var icke frusen som han,
+utan hade blott över skuldrorna en kort, grön sammetskrage, kantad med
+pälsverk, ”<i>à la Lodoiska</i>”.</p>
+
+<p>&mdash; Nå, ni svarar inte? Hans röst var låg, smekande, retsam, som
+om han talade till ett barn.</p>
+
+<p>Plötsligt höjde hon beslutsamt huvudet och såg rakt och fullt på
+honom. &mdash;&nbsp;Å&nbsp;&mdash;&nbsp;ni vet inte... Det är något jag
+så gärna vill säga, men jag vet blott icke, hur jag skall uttrycka det.
+&mdash;&nbsp;Hon stannade och sänkte åter blicken. &mdash;&nbsp;Jag
+förtjänar icke, att ni skaffade mig Belles-Rives och Mivry tillbaka
+&mdash; jag vet nog, att ni gjorde
+<span class = "pagenum">I.61</span>
+<a name = "pageI_61" id = "pageI_61"> </a>
+det för abbéens skull, tillade hon fint, men... jag förtjänar det icke.
+Strax jag kom hit, ville jag icke se er, jag ville icke be er om något,
+jag föraktade folk av gammal adel, vilka man sade trängdes omkring er
+som supplikanter &mdash; jag tyckte, att ni som en rövare hade tagit den
+gode kungens plats. Jag ville hellre vara fattig &mdash; fast Gud skall
+veta, att det är förfärligt! &mdash; än att ha er att tacka för
+något.</p>
+
+<p>&mdash; Och så övertalade man er dock trots allt?...</p>
+
+<p>&mdash; Man <em>övertalade</em> mig icke &mdash; hon höjde huvudet,
+och överläppen krusades stolt. Så kom det sakta, skyggt:</p>
+
+<p>&mdash; Jag förstod, att jag hade tagit fel.</p>
+
+<p>General Bonaparte gjorde en rörelse som för att gripa hennes hand,
+men hejdade sig.</p>
+
+<p>&mdash; När &mdash; hur förstod ni det?</p>
+
+<p>&mdash; Strax, första gången jag såg er, sade hon barnsligt
+öppenhjärtigt, med ögonen upp emot hans. När jag såg er den morgonen
+tillsammans med soldaterna och hörde er tala, så förstod jag, att ni var
+den mannen Frankrike behövde, att ni ensam kunde ge oss seger och
+fred.</p>
+
+<p>Han gick tigande, långsamt bredvid henne. Hennes stämma hade vid de
+sista orden en sådan underklang av blyg, innerlig beundran, av omedveten
+värme; han tänkte ej på att svara henne, att säga, vad han i detta
+ögonblick
+<span class = "pagenum">I.62</span>
+<a name = "pageI_62" id = "pageI_62"> </a>
+kände, ty ord kunde ej uttrycka det. Detta var ungdomen, våren,
+friskheten, som äntligen mötte honom &mdash; honom, som höll på att
+förtära sig själv i omåttligt arbete, i äregiriga planer och
+himmelsstormande drömmar, i&nbsp;leda och bitterhet mot en otrogen,
+världsfördärvad hustru.</p>
+
+<p>Nu voro de helt nära utgången. Han böjde sig hastigt fram emot
+henne:</p>
+
+<p>&mdash; Om några dagar lämnar jag Frankrike och begynner det
+farligaste, jag hoppas det ärorikaste företaget i mitt liv. Vill ni
+tänka på mig?</p>
+
+<p>Hennes hjärta klappade så häftigt, som skulle det spränga bröstet,
+men hennes stämma hade en drottnings säkra superba lugn:</p>
+
+<p>&mdash; Det finns ingen kvinna i Frankrike, herr general, vars tankar
+icke dag och natt skola följa er och er tappra här.</p>
+
+<p>Han svarade stolt och lidelsefullt:</p>
+
+<p>&mdash; Men det finns blott <em>en</em> kvinna i Frankrike, som jag
+ber därom, och till på köpet ber jag henne <em>blott</em> tänka på
+<em>mig</em>.</p>
+
+<p>Edmée gick raskare de få steg, som ännu skilde henne från de andra.
+Madame de Châteauneuf satt redan i vagnen och vinkade till henne. Louis
+stod vid vagnsdörren och hjälpte henne in med ceremoniös artighet.</p>
+
+<p>De tre herrarna stodo och sågo efter ekipaget, så sade Duroc:</p>
+
+<p>&mdash; Det är en ståtlig brud han får sig, Châteauneuf. Och nu blir
+hon ju rik också.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.63</span>
+<a name = "pageI_63" id = "pageI_63"> </a>
+<p>Förste Konsuln såg långsamt upp. &mdash; Såå &mdash; hon skall gifta
+sig med den där långa pojken?</p>
+
+<p>&mdash; Inte under, att han ser så stursk ut, tillade Berthier
+skrattande.</p>
+
+<p class = "space">
+På aftonen den 16 Floréal (den 6 maj), lämnade Förste Konsuln Paris,
+åtföljd av Duroc och Bourrienne. Han hade tagit ett likgiltigt och
+flyktigt avsked av Joséphine, som i sista ögonblicket grät och tiggde
+honom om förlåtelse. Han svarade henne icke ovänligt, men förstrött, och
+lämnade henne hastigt för att ge sina sista viktiga instruktioner till
+sina kolleger Cambacérès och Lebrun. Vägen gick över Dijon och Genève
+till Lausanne. De flesta trodde, att Förste Konsuln blott skulle stanna
+borta ett par dagar för att inspektera trupperna.</p>
+
+<p>Så berättade Madame de Châteauneuf saken för Edmée. Det var vid
+middagsbordet och Louis var också tillstädes. Han hade bättre reda på,
+hur det i verkligheten hängde ihop, och sade, vad han visste.</p>
+
+<p>Edmée anade icke, att han hade lämnat Paris. Hon kom till att darra
+så starkt, att hon måste sätta glaset, som hon höll på att föra till
+läpparna, ned igen. Louis såg skarpt på henne tvärsöver bordet. Mitt i
+sin förvirring märkte hon det och sökte fatta sig.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.64</span>
+<a name = "pageI_64" id = "pageI_64"> </a>
+<p>&mdash; O, Gud, ropade hon, när skall då detta olyckliga land få
+fred!</p>
+
+<p>&mdash; Du tycks taga dig reservarméen särdeles när, min kära kusin.
+För ögonblicket går det ingen nöd på den. General Bonaparte, tillade han
+spotskt, låter nog Masséna och Moreau raka kastanjerna ur elden.</p>
+
+<p>Edmée knep läpparna hårt samman. Hon satt med nedslagna ögon och skar
+sönder sitt kött med sådan kraft, att kniven gnisslade mot
+tallriken.</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf lyfte bägge händerna och skakade förtvivlad på
+huvudet. Hon misstänkte sedan revolutionen alltid sina tjänare för att
+vara spioner och väntade var dag, att ”barnens” oförsiktighet skulle
+föra dem i fängelse. Med en skrämd och menande blick på lakejen, som
+just försvann genom dörren, skyndade hon sig att säga:</p>
+
+<p>&mdash; Men, Louis, hur kan du säga så? Du vet ju, att det är han,
+som skaffat oss alla våra segrar.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Alla</em>? Nej, mamma. Han har gjort ett rätt lyckligt
+fälttåg på Paris’ gator, ett annat i Italien och äntligen ett rätt
+onödigt i Egypten. Kellermann och Pichegru &mdash; till och med Moreau,
+äro större fältherrar än han.</p>
+
+<p>&mdash; För resten, fortsatte Madame de Châteauneuf omotiverat,
+tycker jag, att han är riktigt
+<span class = "pagenum">I.65</span>
+<a name = "pageI_65" id = "pageI_65"> </a>
+hygglig. Man märker strax, att han inte precis är en
+<i>roturier</i>.</p>
+
+<p>&mdash; Det var Barras heller icke, mamma. Louis de Châteauneuf
+smålog utmanande och fixerade Edmée hela tiden han talade med
+modern.</p>
+
+<p>Edmée sade icke ett ord. Hon var rasande på sin kusin, men då hon
+icke precis kunde finna någon anledning att visa det, var hon klok nog
+att tiga. En gång var hon nära att bryta ut &mdash; hon knöt handen på
+duken och såg hotande upp. Han smålog ironiskt &mdash; det var tydligen
+hans avsikt att reta henne.</p>
+
+<p>&mdash; Det är för resten märkvärdigt, så mycket väsen folk gör av en
+liten artillerigeneral, som morskat upp sig till att göra en statskupp.
+Liksom här icke varit statskupp på statskupp i dessa tio år! Och efter
+var statskupp en kortlivad diktator! Den här slutar väl ungefär som
+Danton, Robespierre eller Barras har slutat.</p>
+
+<p>Edmée sköt undan sin tallrik, och i det hon lade bägge armarna på
+bordet, fasta och vita som marmor, böjde hon sig fram och sade med sökt
+köld:</p>
+
+<p>&mdash; Du tycks ha något särskilt emot Förste Konsuln, Louis. Han
+har dock visat sig särdeles både rättvis och välvillig mot vår
+familj.</p>
+
+<p>&mdash; Min mors egendom kunde man efter lagen omöjligt undanhålla
+henne, eftersom hon bevisligen aldrig varit utanför landet &mdash; det
+<span class = "pagenum">I.66</span>
+<a name = "pageI_66" id = "pageI_66"> </a>
+hade han icke med att göra. Och vad Belles-Rives och Mivry angår, så...
+Ja, jag har nu aldrig tyckt om, att du tog emot denna &mdash;
+<em>gåva</em>.</p>
+
+<p>&mdash; Det som tillhört min far är rättvisligen mitt, svarade Edmée
+stolt. Förste Konsuln hjälpte mig blott på det mest ridderliga sätt till
+min rätt. Tycker du, att det är märkvärdigt, att jag är honom tacksam?
+Jag avskyr att vara beroende.</p>
+
+<p>Louis de Châteauneuf sprang så häftigt upp från sin stol, att den
+föll i golvet. Edmées kinder, vilka nyss varit så bleka, voro nu
+flammande röda.</p>
+
+<p>&mdash; Du kan taga emot ett par stora gods av en främmande mans
+godtyckliga frikostighet, och du tillstår öppet, att ett par månaders
+ekonomiskt ”beroende” av din blivande man eller hans moder trycker dig.
+Vad menar du med att förnärma oss så djupt?</p>
+
+<p>&mdash; Barn, barn då!... Den stackars Madame de Châteauneuf höjde
+bägge sina magra armar mot taket och vaggade förtvivlat fram och
+tillbaka med hela kroppen.</p>
+
+<p>Edmée hade också rest sig upp. Hon kämpade hårt för att hålla
+tillbaka sina tårar.</p>
+
+<p>&mdash; Å, Louis... Och plötsligt gav hon efter för denna starka,
+nervösa spänning, som hon den sista tiden levat&nbsp;i. Med en
+snyftning, så häftig, att den nästan liknade ett tjut, sjönk
+<span class = "pagenum">I.67</span>
+<a name = "pageI_67" id = "pageI_67"> </a>
+hon, med bägge händerna för ansiktet, ned på stolen.</p>
+
+<p>Louis kastade sig på knä vid sidan av henne. Han hade under dessa
+månader lidelsefullt kommit att älska sin kusin, vilken han alltid tänkt
+sig som sin brud.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée, dyraste hjärta &mdash; han tog med våld hennes händer
+från ansiktet, som var vått av tårar. &mdash;&nbsp;Jag är en brutal
+usling &mdash; jag vet det &mdash; förlåt mig! Men du skulle blott veta,
+hur jag lider! Han viskade.</p>
+
+<p>&mdash; Du? snyftade hon med uppriktig förvåning. Vad hade väl han
+att lida för?</p>
+
+<p>&mdash; Jag älskar dig, mumlade han lågt och hastigt, med huvudet ned
+mot hennes knä. Han skämdes för denna lidelsefulla bekännelse för den
+kvinna, hans släkt valt till honom, för sin unga, jungfruliga
+barndomsbrud.</p>
+
+<p>En varm rodnad steg långsamt upp på Edmées kinder och bredde sig ända
+ned på hennes hals. Ovillkorligt dolde hon ansiktet i händerna, och
+hennes hjärta klappade så våldsamt, att han, lutad mot hennes kropp,
+kunde höra dess slag. Det var första gången en man hade talat med henne
+om kärlek. Uppmuntrad av hennes förvirring, ville han ännu en gång draga
+händerna från hennes ögon. Hon höll dem envist kvar.</p>
+
+<p>&mdash; Louis, mumlade hon svagt, jag ber dig &mdash; gå.
+&mdash;&nbsp;Och med ett vaknande, knappt beräknat
+<span class = "pagenum">I.68</span>
+<a name = "pageI_68" id = "pageI_68"> </a>
+koketteri, i&nbsp;det hon såg ut emellan fingrarna, och den mjuka, röda
+munnen förtrytsamt krökte sig: &mdash; Du har varit elak emot mig, du
+har gjort mig illa.</p>
+
+<p>Ett ögonblick kom frestelsen över honom att taga henne i famn och
+kyssa denna ljuva mun, men han besegrade den &mdash; hon var hans brud!
+&mdash; och sprang upp, skrattande, lätt om hjärtat.</p>
+
+<p>Hon reste sig också upp och gick mot dörren &mdash; ännu med den ena
+handen för ögonen.</p>
+
+<p>&mdash; Säg åtminstone, att du förlåter mig, viskade han.</p>
+
+<p>&mdash; Jag förlåter dig, mumlade hon brådskande och gick hastigt ut
+genom dörren, som han höll öppen för henne.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.69</span>
+<a name = "pageI_69" id = "pageI_69"> </a>
+<h3 class = "chapter">VI.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>Un triple printemps &mdash; celui de l’année, celui de la vie, celui
+de la gloire!</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Le comte de Ségur.</i></p>
+</div>
+
+<p>Edmée tyckte, att hon hade haft en riktigt trevlig eftermiddag. Först
+hade hon varit ute med sin faster och Madame de Contades och i anledning
+av våren gjort stora inköp hos Leroi och parfymören Fargeon; på hemvägen
+hade de velat taga en glace hos Frascati och där träffat ihop med Louis
+och bägge bröderna de Rastignac. Så hade de allesammans enats om att
+dinera ute, och när hon äntligen, trött och varm, i&nbsp;den vackra
+majaftonen trädde in i sin sängkammare i Rue du Bac, tänkte hon
+egentligen mera på Louis de Châteauneuf och Hippolyte de Rastignac än på
+något annat i världen. Hon smålog till och med ännu för sig själv över
+några tokerier, som de hade sagt henne.</p>
+
+<p>Det var så sent, att det redan var mörkt, och bullret från staden
+hade så gott som avstannat. På gatan, på andra sidan trädgårdsmuren,
+hörde hon en enstaka nattvandrares steg och skymtade som en smal, rörlig
+ljusstrimma skenet
+<span class = "pagenum">I.70</span>
+<a name = "pageI_70" id = "pageI_70"> </a>
+från hans lykta. Genom de öppna fönstren, som vette ut åt trädgården,
+strömmade in en stark doft av tidiga rosor. Edmée gick fram till ett av
+dem och lutade sig ut med armarna på fönsterkarmen.</p>
+
+<p>Så stod hon länge; och småningom, medan hennes ögon vande sig vid den
+blånande nattens mörker och buskarnas skuggor på trädgårdens gångar, vek
+hela aftonens muntra stämning, och hennes vanliga tankar kommo igen
+&mdash; en efter en &mdash; liksom när man lägger en främmande dräkt
+och, plagg efter plagg, åter drar sina vanliga kläder på. Hennes själ
+liksom vidgade ut sig i ensamheten och tystnaden omkring henne, och hon
+tyckte, att livet, naturens stora allmänliv, det, som människorna hela
+den ljusa dagen lång jagade ifrån sig med tusen konster och
+civilisationens bocksprång, kom henne så nära, så nära...</p>
+
+<p>Plötsligt grep hon med bägge armarna om den gammaldags, bastanta
+fönsterposten, och med huvudet lutat intill de clematis, som klängde sig
+uppåt den, brast Mademoiselle de La Feuillade ut i häftig gråt.</p>
+
+<p>Sådana stämningar och sådana anfall &mdash; hon kunde aldrig ens för
+sig själv ge någon riktigt bestämd grund &mdash; kommo ofta över henne
+på senare tiden. Det var som om den sjudande, spirande våren, Paris’
+glada, väntansfulla vår, göt feber i hennes blod och i hennes
+<span class = "pagenum">I.71</span>
+<a name = "pageI_71" id = "pageI_71"> </a>
+själ en längtan, som ibland var så våldsam, att hon, då hon var ensam,
+kunde knyta händerna och skrika högt. Och emellanåt kunde hon sjunka
+ihop i en pinsam ängslan, i&nbsp;tvivel och sorg över sig själv;
+ingenstädes fanns tröst att hämta; för kyrkan, för den heliga jungfrun
+själv, blev hon främmande. Nu som förr gick hon naturligtvis i mässan,
+när hon fick tillfälle därtill, men &mdash; hon tyckte, att hon hade
+liksom ingenting att bedja om. Vad betydde väl kungens återkomst och
+kyrkans seger? Hon tänkte ju blott på den gudsförnekande Republikens
+arméer, och för <em>deras</em> framgång kunde hon väl icke bedja nu
+&mdash; hon, som så ofta förr bett om deras undergång. Dessutom: hon
+hade en hemlig, stolt känsla av att Republikens chef nog skulle veta att
+hjälpa sig själv &mdash; hon tyckte, att det liksom vore att förringa
+hans ära, att som en nåd tigga Gud om seger för hans vapen.</p>
+
+<p>Dörren öppnades långsamt, försiktigt &mdash; Valentine
+kom&nbsp;in.</p>
+
+<p>Edmée spratt till och vände sig om, ännu med ansiktet badande i
+tårar.</p>
+
+<p>&mdash; Vad vill du? sade hon skarpt. Jag har ju icke kallat på
+dig.</p>
+
+<p>&mdash; Å, Mademoiselle, bliv icke ond &mdash; flickan höjde ödmjukt
+och liksom avvärjande den krökta armen för pannan &mdash; men här har
+kommit ett bud till Mademoiselle, ett brev... Hon
+<span class = "pagenum">I.72</span>
+<a name = "pageI_72" id = "pageI_72"> </a>
+drog långsamt och omständligt en väl invirad tingest fram ur livstycket
+på sin klänning. &mdash;&nbsp;En hemlighetsfull man, jag tror han måste
+vara något vid polisen &mdash; hon viskade och såg sig ängsligt omkring
+i rummet &mdash; lämnade mig det i dag, då jag stod utanför porten. Och
+han lät mig svära en dyr ed på att icke säga ett ord därom eller lämna
+det till någon annan än Mademoiselle själv. Å, Gud, nu har det legat som
+en sten på mitt bröst hela eftermiddagen! Mademoiselle skall se, att vi
+bli satta i fängelse eller deporterade &mdash; de säga, att när man har
+varit i Vendée, så är man förlorad. O,&nbsp;Gud, vad ha vi då gjort? Hon
+snyftade förtvivlat.</p>
+
+<p>&mdash; Seså &mdash; seså, Valentine. &mdash; Edmée tog brevet och
+vägde det litet i handen. &mdash;&nbsp;Du kan tro, det är nog en
+mystifikation av Monsieur Louis för att skrämma mig. Skynda dig nu blott
+att få ljus.</p>
+
+<p>Valentine gick och kom strax tillbaka med ett vaxljus i en stor
+silverstake. Hon putsade omsorgsfullt veken med fingrarna, innan hon
+satte det framför sin fröken.</p>
+
+<p>Edmée synade och vände nyfiket på brevet. Så fick hon plötsligt öga
+på sigillet &mdash; ty där <em>var</em> sigill. Hon rodnade så häftigt,
+att hon instinktlikt vände sig om och gick bort till fönstret.</p>
+
+<p>&mdash; Gå din väg, Valentine, sade hon brådskande, med otydlig,
+svävande röst. Därpå
+<span class = "pagenum">I.73</span>
+<a name = "pageI_73" id = "pageI_73"> </a>
+hastigt &mdash; då pigan nästan var utanför dörren:</p>
+
+<p>&mdash; Kom hit. Lås dörren. Du &mdash; hon gick fram till henne och
+tog henne hårt om handleden. &mdash;&nbsp;Ifall du säger ett ord till
+någon, ifall du blott låter någon ana, att jag har fått detta brev
+&mdash; jag skickar dig bort som en hund, och du skall aldrig se les
+Fougères mera.</p>
+
+<p>&mdash; Jag skall tiga, Mademoiselle, snyftade hon. Jag
+<em>skall</em>. Vid Gud &mdash; jag lovar...</p>
+
+<p>&mdash; Så gå. Gå!</p>
+
+<p>Edmée stod och väntade, tills Valentine var utanför. Därpå gick hon
+långsamt fram till ljuset och såg på brevet ännu en gång. Med en rörelse
+av alldeles oreflekterad översvallande tacksamhet, nästan andakt, förde
+hon det till sina läppar och kysste utanskriften och sigillet.</p>
+
+<p>Det var från <em>honom</em> &mdash; från Förste Konsuln själv. Blott
+ett par ord skrivna i all hast från Martigny den 28&nbsp;Floréal &mdash;
+dagen innan han själv med arrière-gardet ämnade börja övergången av
+stora St. Bernard. Det var lidelsefullt, patetiskt, orimligt och
+oberättigat dristigt. Han anförde inga skäl, ingen ursäkt, för det han
+så våldsamt, så hänsynslöst trängde in i hennes liv och rättslöst
+pockade på hennes unga, jungfruliga kärlek. Det fanns ingen sentimental
+ömhet, intet förälskat smicker i detta brev; det var en man, som vid
+början av sitt livs djärvaste vågspel tillkastade den kvinna,
+<span class = "pagenum">I.74</span>
+<a name = "pageI_74" id = "pageI_74"> </a>
+han redan i sin tanke ägde och icke för något pris ville mista, ett ord
+till farväl, en hotelse och ett löfte. Det såg ut, som om han länge
+tvekat att skriva detta brev, men som om han i sista minuten,
+överväldigad av svartsjuk fruktan, av ögonblickets och farans exalterade
+stämning, kastat bort alla betänkligheter och låtit sin häftiga känsla
+tala. &mdash;&nbsp;När jag tänkte på er, då ni var borta &mdash; hette
+det på ett ställe i brevet &mdash; märkte jag, att min tanke,
+i&nbsp;samma ögonblick den föddes, redan var lidelse.</p>
+
+<p>Med bävande hjärta och kinder så röda som rosorna på bordet, hade
+Edmée läst brevet till slut &mdash; en gång, två gånger. Hon hade all
+möda att tyda den hastiga, nästan oläsliga skriften, men hennes vilja,
+hennes ömhet, hennes ångest hjälpte henne &mdash; och dessutom: en
+älskare skriver alltid så, att hans älskade kan förstå honom!</p>
+
+<p>Långsamt och omsorgsfullt vek hon äntligen brevet tillhopa och
+stoppade det innanför klänningslivets ringning. Ett par gånger gick hon
+med oregelbundna, dröjande steg upp och ned i det halvmörka, djupa
+rummet, vars ena hörn blott sparsamt upplystes av ljuset. Hon stannade
+vid fönstret &mdash; stod litet med huvudet böjt mot bröstet &mdash; och
+plötsligt, med en suck, sjönk hon ned på knä med händerna hopknäppta på
+fönsterbrädet.</p>
+
+<p>Hon bad icke &mdash; icke om beskydd, icke om förlåtelse, hon tackade
+icke. Vad hade väl
+<span class = "pagenum">I.75</span>
+<a name = "pageI_75" id = "pageI_75"> </a>
+Madonnan eller St. Louis, hennes skyddspatron, att göra med den
+oändliga, ljuva och heta, på en gång rädda och övermodiga lycka hon
+kände? Hon vågade icke tänka, icke bedja, icke försöka att reda, vad som
+nu rörde sig i hennes själ. Hon var icke konventionell, icke
+väluppfostrad nog för att betänka, att hon hade all orsak att känna sig
+kränkt över hans oerhörda, oberättigade dristighet, hon kände blott hans
+oemotståndliga, skälvande, lidelsefulla åtrå. Den gjorde henne blyg,
+nästan skamsen &mdash; hon blundade, när hon smålog &mdash; men hon
+förnam, att i och med detsamma den iklädde sig ord, hade den förmått att
+kristallisera till kärlek hennes formlösa längtan, hennes unga livslust,
+hennes entusiastiska beundran, de sista dagarnas pinande ängslan. Vad
+hon för sig själv förnekat, icke vågat tillstå, skjutit till sidan som
+något fantastiskt och omöjligt, det hade han nu med ett ord överbevisat
+henne om. Det blev för henne plötsligt den naturligaste sak i världen,
+att hon <em>älskade</em> denne främmande man, som hon blott sett två,
+tre gånger i sitt liv &mdash; det kunde icke vara annorlunda, hela
+hennes liv hade blott varit en förberedelse till denna stund.</p>
+
+<p>Tanklös, och dock liksom med ett stjärnetöcken i hjärnan av formlösa,
+nya, sig danande tankar, låg hon stilla, orörlig, med huvudet vilande på
+armarna &mdash; ända tills himlen fram
+<span class = "pagenum">I.76</span>
+<a name = "pageI_76" id = "pageI_76"> </a>
+på morgonsidan började skina rosig bakom Paris’ tak och mörka
+kyrkspiror. <em>Så</em> steg hans kärlek över hennes hittills
+meningslösa tillvaros skymning och töcken. Strålande ljus, varm och
+mäktig som majsolen, steg den upp över hennes ungdom, mognade henne till
+kvinna på några timmar.</p>
+
+<p>De vita och förgyllda möblerna med deras pärlgrå, glänsande
+sidenöverdrag fingo småningom i soluppgången liksom ett nytt, rosigt
+skimmer, medan Edmée långsamt klädde av sig och i sin vita nattdräkt,
+med de bara armarna instuckna under hårets bronsvågor, äntligen somnade
+in, bevakad av de eldförgyllda rokokoänglarna, som med basuner vända mot
+alla fyra väderstrecken uppburo den mäktiga sänghimlen.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.77</span>
+<a name = "pageI_77" id = "pageI_77"> </a>
+<h3 class = "chapter">VII.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>Gloire au maitre!...<br>
+Gloire à ce grand audacieux!</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Victor Hugo.</i></p>
+</div>
+
+
+<p>I Paris talade man nu blott om händelserna i Italien och om
+reservarméens öde. I&nbsp;de flesta kretsar ansåg man den förlorad, och
+det fanns &mdash; efter vad man viskade &mdash; personer, som redan
+tänkte på att sätta sig i Förste Konsulns plats. Att Masséna hade måst
+utrymma Genua den 15&nbsp;Prairial, och att det då såg förtvivlat ut, så
+mycket visste man, men sedan dess hade man ej hört något som helst.</p>
+
+<p>Det var sent på aftonen en av de allra första dagarna i Messidor.
+Familjen de Châteauneuf hade tillbragt dagen ute hos några vänner i
+trakten av Vincennes och reste nu hela vägen hem i öppen vagn. Madame de
+Châteauneuf sov med huvudet mot sin gamla kammarjungfrus skuldra, Edmée
+satt tillbakalutad på sätet mitt emot, insvept i sin ljusa schal, och
+med stora, vidöppna ögon, som intet sågo av den verkliga världen omkring
+henne, blickade hon tankfullt ut i den milda, skumma juninatten.
+<span class = "pagenum">I.78</span>
+<a name = "pageI_78" id = "pageI_78"> </a>
+Som i en dröm hörde hon de taktfasta hovslagen av Louis de Châteauneufs
+häst, som travade vid sidan av vagnen.</p>
+
+<p>Hon njöt av att äntligen få vara ensam och slippa att lägga band på
+sig. Hela dagen hade hon ej hört talas om annat än arméens öde och
+general Bonaparte. Hon hade hört hans namn, tills det nästan ringde för
+hennes öron och hon blivit nästan sjuk av ångest, tills hon blott
+längtade efter att gå ifrån alla dessa människor &mdash; så viktiga och
+skadeglada &mdash; att få tiga och få gråta i fred.</p>
+
+<p>Hon hade i afton träffat en kvinna, som &mdash; om än på ett annat
+sätt &mdash; tycktes vara lika upptagen som hon själv av den italienska
+arméen och dess befälhavare. Det var den svenska ambassadrisen, Madame
+de Staël.</p>
+
+<p>Medan det övriga sällskapet var upptaget av att höra greven av Sabran
+deklamera sina berömda fabler, hade Edmée, vilken var allt annat än
+litterär och icke ”<i>merveilleuse</i>” nog för att låtsa sig vara det,
+sakta smugit sig ut på terrassen för att hämta frisk luft och några
+ögonblick bli fri från den söta, kvalmiga parfymdoft, som de många
+damerna utbredde i salongen. Plötsligt hörde hon steg bakom sig, och då
+hon vände sig om, igenkände hon Madame de Staël och hennes väninna,
+Madame Récamier.</p>
+
+<p>Edmée &mdash; som nästan alla den tidens unga
+<span class = "pagenum">I.79</span>
+<a name = "pageI_79" id = "pageI_79"> </a>
+flickor &mdash; beundrade livligt Madame Récamier och ansåg henne för
+ett nästan oupphinnligt ideal av grace och älskvärdhet. Hennes rena,
+poetiska skönhet, stillsamhet och blygsamma väsen gjorde henne i
+sällskapslivet lika lättfattlig som sympatisk, och det var rent av en
+modesak att vara ”tokig i henne”. Om henne rådde aldrig några skilda
+meningar &mdash; hon var för alla den ”gudomliga, den ojämförliga
+Juliette”. Edmée, vilken blott flyktigt blivit presenterad för henne och
+ej fått tillfälle att vidare tala med henne, gladde sig nu över att vara
+henne så nära och gick blygt ett par steg fram emot de båda damerna.</p>
+
+<p>Madame de Staël såg ut att vara mycket echaufferad; hennes klumpiga,
+grovt skurna, men uttrycksfulla ansikte var högrött under den
+pärlomvirade turbanen, och rodnaden bredde sig ända ned på skuldrorna
+mot den högblå kaschmirsschalen. Hon såg förnämt prövande, en smula
+kallt på Mademoiselle de La Feuillade och avbröt ett ögonblick samtalet.
+Därpå &mdash; liksom hon icke fäste någon vikt vid henne &mdash; återtog
+hon plötsligt, vänd till Madame Récamier:</p>
+
+<p>&mdash; Jag säger dig, Juliette, jag hatar honom. Av hela min själ
+önskar jag, att han nu lede ett avgörande nederlag...</p>
+
+<p>Hennes ton var så lidelsefullt bitter, att det slog Edmée, och i
+samma ögonblick, ehuru intet
+<span class = "pagenum">I.80</span>
+<a name = "pageI_80" id = "pageI_80"> </a>
+namn var nämnt &mdash; förstod hon med en slags intuition, vem det var
+Madame de Staël så talade om. Hon kände, att hon rodnade ända till
+hårfästet.</p>
+
+<p>Madame Récamier smålog och drog upp sina vackra skuldror med en blid,
+languissant, liksom förlåtande rörelse, vilken var henne egen. Ingen av
+damerna tycktes fästa något avseende vid Edmée. De gingo förbi henne
+utan att stanna, och då de kommit ett par steg längre bort, hörde hon
+ännu en gång Madame de Staëls djupa, lidelsefulla stämma:</p>
+
+<p>&mdash; Och du vet, att jag har <em>älskat</em> honom! Att det fanns
+en tid, då det blott hade berott på honom, och jag hade offrat honom
+allt. Men han! Att visa mig &mdash; <em>mig</em> &mdash; denna
+förnärmande likgiltighet...</p>
+
+<p>Det <em>var</em> om Bonaparte hon talade. Var det väl någon annan man
+i världen, man talade så om, utan om honom? I&nbsp;det hon såg de båda
+damernas muslinsdraperier försvinna under trädens kulörta lyktor, knöt
+Mademoiselle de La Feuillade händerna och bet sig i läppen så hårt, att
+blodet sprang fram, blott för att icke brista i gråt.</p>
+
+<p>Hon hade sedan, den stund av aftonen, som var kvar, så mycket som
+möjligt undvikit sällskapet och skyllt på huvudvärk och värmen för att
+förklara sitt förstörda utseende. Nu äntligen var hon fri för dessa
+människors likgiltiga
+<span class = "pagenum">I.81</span>
+<a name = "pageI_81" id = "pageI_81"> </a>
+skämt och hatfulla politiska antydningar, och den bitterhet hon känt
+emot dem hade efterträtts av en trist modlöshet. Under hela vägen hade
+hon icke sagt ett ord; när hon märkte, att Louis såg på henne, slöt hon
+ögonen för att slippa tala &mdash; hon önskade, att han skulle tro, att
+hon sov.</p>
+
+<p>Nu närmade sig vagnen raskt Paris. Redan på avstånd hade de givit akt
+på det myckna ljus, som liksom tycktes strömma ut från staden, och
+undrat, om det kunde vara någon stor eldsvåda. Men då vagnen nu kom
+innanför barriären, urskilde de tydligt flera hundra festbål, som i den
+lugna sommarnatten brunno högt och flammande lyste ut över otaliga
+människomassor, vilka från alla håll strömmade mot den gamla
+Bastilleplatsen och hän emot Beaumarchais’ hus. Floden var full med
+båtar och facklor, och dansen gick på gatorna som på en fettisdag under
+konungadömet, och &mdash; buret av tusen rösters jubel &mdash; hörde
+Edmée ett namn, som hon aldrig hade hört förr, men som nu, kedjat till
+Förste Konsulns, åter och åter upprepades på allas läppar &mdash;
+beständigt &mdash; <em>Marengo</em>.</p>
+
+<p>Vagnen skred fram fot för fot. Hon kände det, som fördes hon i
+triumftåg av detta folk, vilket hon lärt sig att betrakta som sin kasts
+och sin släkts fiender; och i det hon reste sig upp, med schalen löst
+hängande över armarna
+<span class = "pagenum">I.82</span>
+<a name = "pageI_82" id = "pageI_82"> </a>
+och händerna ovillkorligt framräckta, liksom till hälsning och tack,
+kände hon plötsligt i jublande lycka, hur högt hon älskade sitt
+Frankrike, hur stolt hon var över att vara dess dotter.</p>
+
+<p>&mdash; Leve Republiken! Leve arméen! Leve Förste Konsuln!</p>
+
+<p>&mdash; Leve Förste Konsuln! återtog Edmée viskande, småleende, utan
+att rätt veta, vad hon sade. Och medan luften omkring henne beständigt
+genljöd av namnen St. Bernard, Montebello och Marengo &mdash; dessa
+namn, som i går ingen kände, men som plötsligt blivit det franska folket
+lika förtroliga och dyrbara som Pyramiderna och Rivoli &mdash; rev hon
+hastigt upp den stora bukett fina rosor, de fått med i vagnen och som
+låg framför henne på sätet, och i det hon med bägge händer kastade
+blommorna ut bland mängden, ropade hon jublande med sin klara, unga
+stämma: &mdash; Leve Frankrike!</p>
+
+<p>Louis de Châteauneuf var, utan småaktigt hat till segraren, lika
+hänryckt och berusad av segern som hon. Över vagnskanten grep han sin
+kusins hand och tryckte den hårt, entusiastiskt.</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf hade sett så mycket. Hon ryckte sin brorsdotter
+i klänningen och bad kusken, om möjligt, sätta hästarna i raskare
+fart.</p>
+
+<p>Edmées rörelse var så stark, att hon, då de äntligen nådde hem i Rue
+du Bac, icke ville
+<span class = "pagenum">I.83</span>
+<a name = "pageI_83" id = "pageI_83"> </a>
+profanera denna dags stora händelser genom att växla ord över dem. Hon
+sade godnatt redan i vestibulen, och företrädd av Valentine, som bar
+ljuset för henne, gick hon strax upp på sina rum.</p>
+
+<p>Så snart hon kom in i rummet, såg hon, att där på bordets mörka
+mosaikskiva låg ett brev. Hon vände sig om och såg frågande på
+kammarjungfrun.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, det har blivit mig lämnat av samme man som det förra...
+Jag lade det här, ty jag vågade icke bära det på mig &mdash; jag var
+rädd, att någon kunde se det...</p>
+
+<p>Edmée vinkade otåligt med handen, att hon skulle gå. Hon hade strax
+lagt sin ena hand över brevet, liksom för att gömma det eller hålla det
+fast. Den andra tryckte hon nu hårt mot hjärtat.</p>
+
+<p>Hon hade icke svarat på hans brev från Martigny &mdash; icke vågat,
+icke velat &mdash; och nu sände han henne ett nytt med samme kurir, som
+bragte segerbudskapet från Marengo! Han hade alltså <em>tänkt</em> på
+henne då. Hans själ, drucken av segerns yrsel och valplatsens smärta,
+hade i detta ögonblick sökt hennes. Och med en sällhetskänsla så
+förintande stark, att hon ögonblickligen sjönk ned på knä, där hon stod,
+mumlade hon som i inspiration: &mdash; Han <em>älskar</em> mig!</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.84</span>
+<a name = "pageI_84" id = "pageI_84"> </a>
+<h3 class = "chapter">VIII.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”En amour comme en guerre, pour conclure, il faut se voir de
+près!”</p>
+
+<p class = "center">
+<i>Mot de Bonaparte</i><br>
+(à l’époque de Consulat).</p>
+</div>
+
+<p>Det hade länge varit bestämt inom familjen de Châteauneuf, att de,
+när hettan på allvar började, skulle resa till Mademoiselle de La
+Feuillades egendomar i Normandiet, vilka de alla längtade att återse.
+Edmée gjorde inga invändningar emot att lämna Paris &mdash; tvärtom var
+hon nästan glad över att komma därifrån, innan arméen kom tillbaka från
+Italien; hon visste, att man väntade Förste Konsuln, om icke förr, så
+till Republikens fest den 25&nbsp;Messidor (14&nbsp;juli). Taga emot
+hans brev, det kunde hon väl, läsa dem, älska dem &mdash; men se honom
+igen, höra hans röst, möta hans järnblå ögon! Blott hon tänkte därpå,
+var det, som om hjärtat stannade.</p>
+
+<p>De reste alltså den första veckan i Messidor. Edmée hade blott ett
+svagt minne av Belles-Rives; som helt liten hade hon bott där med sina
+föräldrar &mdash; men sedan &mdash; efter revolutionens
+<span class = "pagenum">I.85</span>
+<a name = "pageI_85" id = "pageI_85"> </a>
+utbrott &mdash; hade hon kommit till mostern, till det dystra Fougères,
+som hon ej lämnat en dag, förrän abbéen förde henne till Paris.
+Belles-Rives var en vacker, vidsträckt byggning i graciös, litet sökt
+rokokostil; mot den klarblå julihimlen reste den sin vita façad och sina
+breda, solbelysta trappor mitt på Normandiets gröna slätter. Som nästan
+alla herrgårdar hade den under sansculottregimentet råkat i förfall och
+först nu under dessa vårmånader blivit något reparerad och satt i stånd
+att mottaga ägarinnan. De skuggiga alléer, hon dunkelt mindes sedan sin
+barndom, voro nu borthuggna av revolutionens plundringsmän, liksom den
+vackra parken, men det hela gav likväl intet dystert eller ödelagt
+intryck, ty en ny grönska sköt frodigt upp och täckte yppigt de
+rothuggna stammarna. Edmée var egentligen glad över, att man kunde se så
+fritt och så långt &mdash; längst borta vid horisonten skymtade man
+Rouens kyrktorn &mdash; hon hade fått nog av de mörka skogarna kring les
+Fougères.</p>
+
+<p>De levde mycket ensamt på Belles-Rives. Där voro inga grannar i
+närheten att umgås med, ty adelsslotten stodo ännu öde eller voro
+bebodda av bönder och revolutionens parvenyer, som för ett spottpris
+köpt dem av staten. Edmées största nöje var att tidigt om morgonen sätta
+sig på sin starka, normandiska häst, ge den fria tyglar och så på måfå
+galoppera över
+<span class = "pagenum">I.86</span>
+<a name = "pageI_86" id = "pageI_86"> </a>
+de gröna slätterna &mdash; jorden låg till största delen ännu i träde.
+Ibland följdes hon av sin kusin, men han blev snart trött vid detta
+enformiga nöje, förstod icke vilken tjusning det beredde henne.</p>
+
+<p>En morgon, just då hon med släpet av sin ridklänning i handen
+långsamt steg nedför den stora trappan, såg hon en främmande man stå och
+hålla hennes häst vid betslet.</p>
+
+<p>Det var tidigt på morgonen &mdash; knappt mer än fem. Monsieur och
+Madame de Châteauneuf sovo ännu, och där var litet folk på gården. Den
+gamle Jeanot allena brukade åtfölja henne på dessa morgonpromenader, men
+honom såg hon icke till i dag. Hon var allena med den främmande.</p>
+
+<p>&mdash; Er ridknekt, medborgarinna, är tyvärr förhindrad att följa
+er, sade han och bugade vördnadsfullt. Vill ni tillåta mig?</p>
+
+<p>Edmée var icke rädd. Hon blev stående på trappan och fixerade skarpt
+den alldeles obekante mannen, i&nbsp;det hon höjde ridpiskan.</p>
+
+<p>&mdash; Med vad rätt? Vem är ni?</p>
+
+<p>Mannen sänkte sin röst: &mdash; I Förste Konsulns namn lovar jag er
+&mdash; ni skall bli beskyddad.</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade gick lugnt nedför trappan, och i det hon
+kraftigt stödde sin fot mot den främmandes framräckta hand, svängde hon
+sig raskt upp på hästen:</p>
+
+<span class = "pagenum">I.87</span>
+<a name = "pageI_87" id = "pageI_87"> </a>
+<p>&mdash; Nå, så var min ridknekt då, eftersom Förste Konsuln befallt
+er det! Hälsa och tacka honom för den omsorg, han visar Frankrikes
+damer.</p>
+
+<p>Edmée var ond. Hon drog häftigt åt sig hästens tyglar och red i
+skarpt galopp ut från gården, utan att den främmande mannen, som hon
+förstod hade bestuckit eller skrämt Jeanot att hålla sig borta, fick tid
+att följa henne eller säga henne ett ord.</p>
+
+<p>I den upphetsning, vari hela denna oväntade scen och nämnandet av
+Förste Konsulns namn hade försatt henne, betänkte hon ej strax, vilket
+vågspel det var för en ung flicka att i denna tidiga morgon rida ut på
+landet allena. När hon kommit ett stycke utåt vägen, beslöt hon likväl
+vända om, men märkte nu, att hon redan var förföljd. I&nbsp;den stilla,
+ännu litet disiga morgonen, hörde hon starka, snabba hovslag av en häst
+i karriär bakom sig. Hon vände sig icke om, vred av från vägen och slog
+in på en vidsträckt äng, som var bevuxen med högt gräs och markblommor
+och sluttade ned åt floden.</p>
+
+<p>Förföljaren vred också av; i sned linje drev han sin häst över
+ängen.</p>
+
+<p>Edmée insåg, att hon hade burit sig överilat åt &mdash; därnere flöt
+redan ån, hon vågade icke försöka att sätta över den. Raskt gjorde
+<span class = "pagenum">I.88</span>
+<a name = "pageI_88" id = "pageI_88"> </a>
+hon helt om på hästen och vände sig med ridpiskan lyftad mot
+förföljaren.</p>
+
+<p>Han red hastigt fram. Inom ett par ögonblick var han vid hennes sida.
+Han bar tvärsittande, uppviken hatt och grå kappa &mdash; Edmée kände
+honom strax, så snart hon fick öga på honom. Det var Förste Konsuln
+själv.</p>
+
+<p>Han red tätt upp till henne och höll stilla på hästen. Ett ögonblick
+talade ingen av dem &mdash; de andades bägge häftigt efter den hetsiga
+ritten. Han böjde sig ned och klappade mekaniskt hästen på halsen.</p>
+
+<p>Så höjde han huvudet med en stolt, vredgat förebrående blick:</p>
+
+<p>&mdash; Ni vill alltså icke höra mig, icke ens se mig, Mademoiselle
+de La Feuillade?</p>
+
+<p>Edmée teg. Om det gällt hennes liv, kunde hon ej fått fram ett
+ord.</p>
+
+<p>&mdash; Ingen utom min stallmästare vet, att jag är här, jag har
+blott en knapp halvtimme på mig, innan jag måste härifrån. Natten och de
+tidiga morgontimmarna har jag för er skull stulit från mitt arbete och
+min vila. Jag sänder er bud, att jag i all höviskhet och respekt ett
+ögonblick &mdash; eftersom tillfälle erbjuder sig &mdash; önskar att
+tala med er. Och ni &mdash; ni; &mdash; han högg i raseri ridspöet genom
+luften, så att det ven, och hennes häst gjorde skrämd ett hopp till
+sidan.</p>
+
+<p>Av floden, som här gjorde en krökning, voro
+<span class = "pagenum">I.89</span>
+<a name = "pageI_89" id = "pageI_89"> </a>
+de instängda på två håll. På andra sidan floden var skog. Bakom dem
+sluttade ängen starkt uppåt, så att den fullkomligt dolde dem från
+landsvägen.</p>
+
+<p>Edmée satt styv och stilla på sin häst; hon ryckte icke en gång till,
+då ridspöet vinande skar genom luften, så tätt intill hennes huvud, att
+det rev med sig en av de stora plymerna i hennes hatt. Han kastade sig
+av hästen och kom fram till henne.</p>
+
+<p>&mdash; Varför talar ni icke? Varför bevärdigar ni mig icke med ett
+ord? Varför har ni ej svarat mig på mina brev, Mademoiselle de La
+Feuillade?</p>
+
+<p>Han stod vid hennes knän med handen stödd mot hästens rygg och såg
+hotande på henne. Hon satt blek och stilla i sadeln &mdash; högrest, men
+med sänkta ögon.</p>
+
+<p>&mdash; Eller inbillar ni er kanske &mdash; hans ton var nu ironisk
+&mdash; att jag har kommit för att be er om ursäkt för min dristighet
+att älska er, eller stå till svars för er brudgum? Om ni har förstått
+mig, om ni är värd en mans manliga kärlek, så vet ni, att mellan oss kan
+icke vara tal om slikt. Ni är fri, jag är icke alltför starkt bunden
+&mdash; ingen må väl inbilla sig, att jag har avsagt mig rätten att
+tävla med andra män om den kvinna, som framför alla behagar mig, som jag
+<em>älskar</em>.</p>
+
+<p>Långsamt såg hon upp. I samma ögonblick
+<span class = "pagenum">I.90</span>
+<a name = "pageI_90" id = "pageI_90"> </a>
+hade han &mdash; med ett utrop &mdash; armarna om hennes liv och tryckte
+huvudet ned mot hennes knä.</p>
+
+<p>&mdash; General Bonaparte &mdash; hon försökte tala strängt, hon
+försökte att värja sig.</p>
+
+<p>Han rev henne jublande av hästen och höll henne ett ögonblick ut
+ifrån sig med bägge händerna om hennes midja. Stolt och ömt vilade hans
+härskareblick på denna kvinna, som han, från första ögonblick han mötte
+henne, så lidelsefullt och bestämt hade åtrått. Och i det hans ögon
+plötsligt fylldes av tårar, mumlade han lågt:</p>
+
+<p>&mdash; Vad jag har <em>tänkt</em> på dig!...</p>
+
+<p>Betagen, förvirrad lät hon sig dragas in i hans famn. Först då hon
+kände hans varma läppar mot sina, försökte hon förskräckt att bliva
+fri.</p>
+
+<p>Men han höll henne fast. Hans leende, obarmhärtiga blick vilade
+strålande på henne.</p>
+
+<p>&mdash; Man har sagt mig, att ditt bröllop med Louis de Châteauneuf
+redan var bestämt. Jag har kommit för att en gång få ett ärligt svar
+&mdash; är det sant?</p>
+
+<p>Hon höjde långsamt, allvarligt ögonen upp till honom och skakade på
+huvudet. &mdash;&nbsp;Aldrig någonsin blir jag Louis de Châteauneufs
+hustru, sade hon enkelt.</p>
+
+<p>&mdash; Varför? För det...? Han ville locka henne, tvinga henne att
+tillstå med ord.</p>
+
+<p>&mdash; För det... &mdash; hon sänkte ånyo blicken.
+<span class = "pagenum">I.91</span>
+<a name = "pageI_91" id = "pageI_91"> </a>
+Så rätade hon plötsligt på sig och sakta, blygt, men tillika med en
+drottnings självmedvetna stolthet över att ge bort en kunglig gåva, lade
+hon bägge armarna om hans hals och mötte, djupt rodnande, men fast och
+modigt hans ögon.</p>
+
+<p>Han såg på henne med en lång, egendomlig, dröjande blick, så gjorde
+han sig sakta, men bestämt, fri för hennes lätta famntag.</p>
+
+<p>&mdash; Jag har redan varit här alltför länge. Myndigheterna och mitt
+följe få ej vänta på mig i Gisors &mdash; det skulle väcka uppseende.
+Icke en minut längre har jag tid att dröja. Men du är <em>min</em>
+&mdash; icke sant, Edmée? Han tog henne åter i sina armar och såg henne
+eldigt, befallande in i ögonen. Jag kunde fordra dig nu, och du ville
+svara...</p>
+
+<p>Hennes kvinnliga motståndslust, hennes flickaktiga koketteri vaknade
+plötsligt, och i det hon med ett lågt, lyckligt skratt drog sig undan
+hans alltför segervissa arm, sade hon gäckande, men med sänkta ögon:</p>
+
+<p>&mdash; Nej, nej, nej!</p>
+
+<p>Han smålog övermodigt.</p>
+
+<p>&mdash; Såå! &mdash; När du kommer till Paris, skall jag fråga dig
+ännu en gång &mdash; jag skall göra det strax, det första jag ser dig,
+utan spår av barmhärtighet. Till dess... Du har givit mig <em>en</em>
+kyss, nu tar jag två till. Du är min, min, min.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.92</span>
+<a name = "pageI_92" id = "pageI_92"> </a>
+<p>Han satt redan på hästen och böjde sig ännu en gång ned emot
+henne.</p>
+
+<p>&mdash; Lova mig att icke lyssna till vad någon säger &mdash; icke
+till råd, icke till hotelser, icke till böner. Tänk, att <em>alla</em>
+äro dina fiender och mina. Förtro dig till <em>ingen</em>.</p>
+
+<p>Hon smålog blott stolt till svar, säker på sig själv.</p>
+
+<p>&mdash; Och nu &mdash; han mätte henne med en lång, hänryckt blick,
+där hon med den gröna riddräkten på armen och den vitplymascherade Henri
+IV-hatten snett på huvudet stod småleende, rodnande frisk i morgonens
+starka ljus. &mdash;&nbsp;Akta dig att bli vackrare än du&nbsp;är!</p>
+
+<p>Hon skrattade; och smickrad, glad &mdash; modig, nu då han redan satt
+på hästen &mdash; fann hon med sin slagfärdiga franska tunga ord.</p>
+
+<p>&mdash; Har Förste Konsuln satt ett ”maximum” också för skönhet? Jag
+skall göra mitt bästa för att överskrida det.</p>
+
+<p>&mdash; Förste Konsuln för sin del har ingenting däremot &mdash; hans
+skälmska, dristiga blick jagade åter blodet till hennes kinder &mdash;
+tvärtom! Men han vill att <em>andra</em>, till exempel Monsieur Louis de
+Châteauneuf, skall ha en smula förnuft och vilja kvar. Det kommer att
+behövas!</p>
+
+<p>Han lade småleende fingret på läpparna, och därpå &mdash; i&nbsp;det
+hästen redan reste sig på bakbenen &mdash; förde han hälsande handen
+till hattbrättet:</p>
+
+<span class = "pagenum">I.93</span>
+<a name = "pageI_93" id = "pageI_93"> </a>
+<p>&mdash; Mademoiselle de La Feuillade &mdash; vi ses snart igen i
+Paris!</p>
+
+<p class = "space">
+Man var nu ett gott stycke inne i Vendémiaire (år IX) och ännu var det
+icke tal om, att Mademoiselle de La Feuillade kunde tänka på att lämna
+Belles-Rives. Madame de Châteauneuf hade nämligen på en körtur stjälpt
+med vagnen och brutit sitt ben &mdash; nu var hon visserligen på
+bättringsvägen, men läkarna avrådde tills vidare all flyttning.</p>
+
+<p>Edmée led av denna tvungna försakelse; hon förtärdes av längtan efter
+att se Förste Konsuln och av fruktan att han, då hon ej kom till Paris,
+skulle vredgas på henne, glömma henne, <em>vilja</em> glömma henne. Då
+olyckan hände &mdash; i&nbsp;mitten av Thermidor &mdash; och man
+förberedde henne på att få stanna hela hösten på landet, blev hon
+alldeles utom sig. Hon hade blott en tanke: att underrätta honom om
+dröjsmålet och orsaken därtill. Hon hade knappt skrivit ett brev i hela
+sitt liv förr, utom då och då ett par torra redogörelser till de gamla
+på les Fougères; nu stod hon plötsligt inför den, som hon tyckte,
+tvingande nödvändigheten att skriva till <em>honom</em>. En halv natt
+använde hon till att författa koncepter och förtvivla över sina stela,
+oövade bokstäver. Till slut skrev hon blott:</p>
+
+<span class = "pagenum">I.94</span>
+<a name = "pageI_94" id = "pageI_94"> </a>
+<div class = "inset">
+<p class = "right smaller">Belles-Rives 28 Thermidor år VIII.</p>
+
+<p>”Min faster är sjuk. Jag är tvungen att stanna här, trots det jag
+hellre ville vara i Paris.</p>
+
+<p class = "right">Edmée-Louise de La Feuillade.”</p>
+</div>
+
+<p>Detta lilla, lakoniska brev, naivt undertecknat med hela hennes
+aristokratiska namn, överlämnades åt Valentine, som var släkt till en
+postiljon på Rouenvägen, vilken efter många omständigheter lovade att
+besörja det i all hemlighet.</p>
+
+<p>Hon fick icke något svar. Och under denna tid av plågsam ångest, då
+hon var dag måste säga till sig själv, att han &mdash; den store och
+mäktige &mdash; i&nbsp;vrede för det hon ej hört honom, hade glömt eller
+<em>ville</em> glömma henne, växte hennes unga kärlek till en lidelse så
+stark och våldsam, att hon kände, hur den mer och mer tog makten från
+hennes förnuft och förintade all hennes motståndskraft.</p>
+
+<p>Mot slutet av Vendémiaire kom Louis, som annars för det mesta under
+denna tid uppehöll sig i Paris, där Talleyrand gav honom mycket att
+göra, på ett kort besök till Belles-Rives. Edmée hade längtat mycket
+efter sin kusin &mdash; så kunde hon då åtminstone få höra
+<em>något</em> nytt från Tuilerierna.</p>
+
+<p>Det var en mild, stilla höstafton strax efter middagen. Edmée hade
+länge, insvept i sin
+<span class = "pagenum">I.95</span>
+<a name = "pageI_95" id = "pageI_95"> </a>
+schal, suttit lutad mot balustraden på terrassen och sett mot vägen,
+vilken månbelyst lik ett brett, blåaktigt silverband slingrade sig genom
+de öppna markerna. Nu skymtade hon äntligen långt borta en ryttare
+&mdash; han kom närmare &mdash; på huvudets hållning och på resningen
+kände hon Louis de Châteauneufs alezan.</p>
+
+<p>Louis’ och Edmées umgänge hade alltid varit <i>à l’anglaise</i>, det
+vill säga särdeles fritt och otvunget, icke alls sådant, som det brukade
+vara i Frankrike mellan ett par unga personer, vilka ämnade gifta sig
+med varandra. Som barn hade de självmant kallat varandra för bror och
+syster, och då sedermera Louis blivit uppfostrad i England,
+i&nbsp;engelska seder och med stor sympati för engelskt samhällsskick,
+och Edmée icke alls blivit uppfostrad, eller rättare, som det kunde
+falla sig mitt bland upprorsskaror i ett land, som var i permanent
+belägringstillstånd, hade deras umgänge icke heller senare kommit att
+inordna sig under societetens konventionella regler. Trots
+giftermålsavtalet träffade de varandra ofta allena och talade med
+varandra om allt &mdash; till och med om kärlek.</p>
+
+<p>Hon sprang nedför terrassen och mötte honom vid inkörsporten.</p>
+
+<p>Han blev glad och överraskad att se henne där. Leende vinkade han
+till henne från hästen.</p>
+
+<p>&mdash; Det är en härlig afton, jag har knappt lust att sitta av,
+sade han och klappade djuret.
+<span class = "pagenum">I.96</span>
+<a name = "pageI_96" id = "pageI_96"> </a>
+Vi ha blivit så väl förplägade, ”Monsieur” och jag, i&nbsp;”<i>Les trois
+frères</i>”.</p>
+
+<p>Edmée fick en idé &mdash; nu kunde hon få tala allena med honom och
+kanske få höra något nytt.</p>
+
+<p>&mdash; Låt mig få rida ett stycke med dig, Louis. Jag kan sitta på
+sadelknappen, liksom hos Monsieur de Châtillon, när vi reste till Paris.
+Här är visst ingen, som tänker på att anmärka på det!</p>
+
+<p>Hon satte foten mot spetsen av hans stövel och svingade sig raskt upp
+framför honom. I&nbsp;trav satte han av in mellan buskarna på de smala,
+nästan övervuxna stigarna, som en gång varit parken.</p>
+
+<p>Med ena armen höll han henne fast intill sig &mdash; varm av ritten,
+kände han hennes svala, fina kind nästan snudda vid sin, den milda,
+svalkande parfymen från hennes i aftonluften kyliga kläder. I&nbsp;detta
+ögonblick tycktes hon honom så nära &mdash; hon var åter den lilla
+”Edmette”, hans ”syster” och barndomsbrud.</p>
+
+<p>&mdash; Har du längtat efter mig, Edmée? viskade han lågt och ömt ned
+emot henne.</p>
+
+<p>Hon höll ögonen nedslagna och såg ej den varma, väntande blicken i
+hans mörka ögon. Hon tänkte på en annan, när hon sanningsenligt svarade
+”ja”.</p>
+
+<p>&mdash; Och du är glad över att ha mig igen?</p>
+
+<span class = "pagenum">I.97</span>
+<a name = "pageI_97" id = "pageI_97"> </a>
+<p>&mdash; O, ja, Louis! Du kan icke tänka, vad här har varit
+ensamt.</p>
+
+<p>&mdash; Nå, så ha vi då haft buller och bång i Paris &mdash;
+isynnerhet i min diplomatiska värld! Berthier är rest till Madrid för
+att underhandla, Monsignor Spina är kommen från Rom för att underhandla,
+Duroc är kommen tillbaka utan att ha underhandlat &mdash; du kan tro,
+Bonaparte och Talleyrand ha varit rasande på St. Julien och kejsaren. Nu
+ser det likväl ut att bli till något, ty häromdagen fingo vi då
+vapenstilleståndet förlängt. Med England och de neutrala makterna
+underhandla vi också.</p>
+
+<p>&mdash; Sluta upp, Louis! ropade Edmée skrattande. Jag kan omöjligt
+finna reda i alla dessa underhandlingar. Är där annars något nytt?</p>
+
+<p>&mdash; Ja, Gud bevars! Stort attentat mot Förste Konsuln i
+operan...</p>
+
+<p>Ett ögonblick tyckte Edmée, att hjärtat stod helt stilla. Han kände,
+hur hon nästan blev styv i hans armar. I&nbsp;samma nu höll han in
+hästen och ruskade henne kraftigt i skuldran.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée, vad är det i vägen? &mdash; Och då han såg hennes
+bleka ansikte, uttrycket kring mun och ögon, ropade han förtvivlad: Vad
+är då denne förbannade man för dig? Vad skall jag tro?</p>
+
+<p>&mdash; Låt mig komma ned, Louis, viskade hon svagt, med nästan
+tonlös stämma. Jag befinner mig icke väl.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.98</span>
+<a name = "pageI_98" id = "pageI_98"> </a>
+<p>&mdash; Nej! &mdash; han höll henne som i ett skruvstäd.
+&mdash;&nbsp;Du slipper icke härifrån, förrän du svarat mig. Å, denna
+aning, som jag tyckte var så orimlig!</p>
+
+<p>&mdash; Är han räddad? Lever han? Var barmhärtig, säg mig allt!
+tiggde hon i ångest.</p>
+
+<p>Han såg ett ögonblick allvarligt, spänt uppmärksamt in i det bleka,
+förvridna ansiktet. &mdash;&nbsp;Ja, svarade han långsamt, han är
+räddad. Det var så gott som ingen fara.</p>
+
+<p>Edmée suckade djupt. Han kunde märka, hur hon liksom rätade ut sig
+efter den olidliga spänningen.</p>
+
+<p>&mdash; Säg mig, Edmée &mdash; han såg allvarligt på henne &mdash;
+vad vill du, att jag nu skall tänka? Så som du uppför dig, blott man i
+förbindelse med en fara nämner denna människas namn. Du, som annars icke
+vet, vad fruktan vill säga!</p>
+
+<p>Hon svarade icke &mdash; hon kunde ännu icke samla sina tankar. Hans
+blick mörknade mer och mer, och han fortfor misstänksamt, ironiskt:</p>
+
+<p>&mdash; Det har aldrig förr fallit mig in &mdash; men vore han icke
+så ogalant som han är, skulle man nästan tro, att det vore av artighet
+mot Mademoiselle de La Feuillade, som han &mdash; <em>just nu</em>
+&mdash; låtit röja och hedra vår gamla <i>Place Royale</i>.
+<em>Allt</em> får betydelse efter den uppmärksamhet, han visade dig i
+våras &mdash; och då du tiger, måste jag själv leta mig till, vad det
+kan vara mellan dig och honom. Jag har alltid förr ansett det
+<span class = "pagenum">I.99</span>
+<a name = "pageI_99" id = "pageI_99"> </a>
+för en kränkning mot dig, blott att i mina tankar förbinda ditt
+oskyldiga, stolta namn med hans, men nu! &mdash; Tro inte, att jag
+vilar, förrän jag vet allt, tillade han hotande.</p>
+
+<p>Hon teg ännu, men hans ord om Place Royale hade väckt hennes
+uppmärksamhet. Å, det var naturligtvis vanvett!... Men han hade dock ett
+ögonblick haft åtminstone hennes <em>namn</em> i tankarna!</p>
+
+<p>&mdash; Du behagar ännu icke svara mig, Edmée? &mdash; Han böjde sig
+över henne och såg henne dystert, skarpt in i ögonen. Kom ihåg, det är
+din blivande man, som talar till dig.</p>
+
+<p>&mdash; Louis &mdash; det var ett bönfallande, nästan gråtfärdigt
+drag om munnen, och hon sträckte svagt avvärjande ut händerna.
+&mdash;&nbsp;Tänk icke mer på dessa gamla historier. Vi passa icke för
+varandra, du och jag &mdash; jag blir aldrig din hustru.</p>
+
+<p>&mdash; Vad är detta för prat, min kusin, sade han otåligt och
+skarpt. För det att du på ett slags fantastiskt sätt har förgapat dig i
+en karl, som du knappt har sett två gånger i ditt liv, skulle vi bryta
+alla familjeöverenskommelser, ödelägga vår framtid och vårt liv. Ja
+&mdash; ty du <em>har</em> ju blott sett honom några få gånger?</p>
+
+<p>&mdash; Det är icke många gånger. Låt oss nu icke tala mer om detta,
+Louis! Men kom ihåg, vad jag har sagt dig.</p>
+
+<p>De hade bägge stigit av hästen och gingo
+<span class = "pagenum">I.100</span>
+<a name = "pageI_100" id = "pageI_100"> </a>
+nu långsamt bredvid varandra fram emot slottet, han höll tygeln om
+armen.</p>
+
+<p>&mdash; Detta är icke rent spel. Du ger mig inga skäl. Vad vill du,
+att jag skall tro?</p>
+
+<p>&mdash; Intet. Vad du vill. Du vet mycket väl, att jag aldrig har
+brytt mig det minsta om dig som brudgum.</p>
+
+<p>&mdash; Du är åtminstone ärlig i <em>vissa</em> saker, sade han
+bittert.</p>
+
+<p>&mdash; Du skulle bli förfärligt olycklig med mig. &mdash;&nbsp;Hon
+var nu helt lugn och ville blott tala ut med honom. &mdash;&nbsp;Du kan
+ju aldrig tåla, att jag har en egen mening &mdash; och det har jag
+alltid.</p>
+
+<p>&mdash; Tills det kommer någon, som du älskar, och helt förslavar
+den, svarade han missmodigt, med kärlekens skarpsynthet.</p>
+
+<p>Hon skakade på huvudet. &mdash; Jag har alltid varit som en vild
+fågel, sade de hemma på les Fougères. Din egen moder och alla våra
+vänner i Paris säga detsamma var dag. Jag tror icke, att jag någonsin
+duger till att sättas i bur.</p>
+
+<p>&mdash; Men om jag blott kunde begripa denna motvilja för att gifta
+dig med mig! Ty detta fantasteri kan då omöjligt ensamt vara skuld däri.
+Du håller ju av mig?</p>
+
+<p>Hon skrattade uppsluppet. Spänningen och ångesten hade plötsligt
+slagit om i övermodig munterhet. Den vaknande kvinnan njöt omedvetet av
+att se mannen vid sidan av sig plågas
+<span class = "pagenum">I.101</span>
+<a name = "pageI_101" id = "pageI_101"> </a>
+av svartsjuka, tigga om och pocka på hennes ömhet.</p>
+
+<p>&mdash; Jag <em>älskar</em> dig, Louis &mdash; som en broder! Nej,
+bliv nu icke rasande. Kanske en gång, när vi bli gamla, och jag har
+glömt mina ”svärmerier” &mdash; hon smålog halvt spotskt, halvt vemodigt
+&mdash; så slå vi ändå våra påsar ihop. Monsieur de Talleyrand har sagt,
+att jag blir en praktfull ambassadris!</p>
+
+<p>Hon rätade på sig och gjorde skälmskt en sirlig, graciös nigning vid
+foten av trappan. &mdash;&nbsp;Nu går jag upp och förbereder grevinnan.
+Stackars faster &mdash; hon har hört hästen trava hela tiden, och kan
+inte begripa, var du har blivit&nbsp;av!</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf kunde icke förstå, varför Edmée och Louis
+gjorde så många omständigheter med detta en gång fastslagna giftermål.
+&mdash;&nbsp;Det är icke Louis’ skull &mdash; beklagade hon sig för
+kammarjungfrun, gamla Marie, som i allt ägde hennes förtroende.
+&mdash;&nbsp;Han säger ingenting till mig, men det är ju tydligt, att
+han tillber själva marken, hon trampar på. Men Edmée... Om någon i dessa
+tider är gammaldags uppfostrad, så måste det vara hon! Knappt ett par
+månader har hon varit i Paris &mdash; jag ser henne nästan aldrig öppna
+en bok, hennes väninnor har jag själv valt &mdash; och ändå... Hon är
+proppfull av alla dessa nya idéer om kärlek i giftermål och om
+individens rätt och frihet &mdash;
+<span class = "pagenum">I.102</span>
+<a name = "pageI_102" id = "pageI_102"> </a>
+man skulle tro, att hon minst hade läst ”<i>La nouvelle Heloïse</i>”.
+Det är som jag alltid har sagt: det tjänar till intet, att försöka hålla
+den nya tiden ute, att fly ifrån den &mdash; den tränger in till oss
+genom springorna i väggen. Hon suckade och skakade resignerat på
+huvudet. Det var hennes stolthet, att hon aldrig kunnat förmås att
+emigrera, att hon, som hon sade, ”förstått revolutionen”, ända från den
+första dagen, då hon i hertigens av Orléans salong hörde Madame de
+Genlis orera om Rousseau.</p>
+
+<p>Hon hade så stor respekt för sin son, att hon sällan talade med honom
+om saker och ting, som hon med sin fina takt och moderliga instinkt
+anade, att han ej gärna ville meddela sig om. Men sin brorsdotter
+bearbetade hon alltsomoftast.</p>
+
+<p>&mdash; Å, faster, brukade Edmée svara, jag är ju alltför ung, och
+jag har ju inte alls sett livet ännu.</p>
+
+<p>&mdash; Alltför ung! Du är ju nästan nitton år &mdash; två år äldre
+än Laure Permon, som i nästa månad gifter sig med general Junot. Alltför
+ung! I&nbsp;min ungdom var man nästan gammal mamsell, när man ej var
+gift vid tjugu&nbsp;år.</p>
+
+<p>&mdash; Men Louis, tant &mdash; Louis är ju inte heller så angelägen,
+svarade hon listigt. Han har väl inte bett dig påskynda saken &mdash;
+eller hur?</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf skakade på huvudet. &mdash; Gud vet, sade hon,
+jag förstår mig icke
+<span class = "pagenum">I.103</span>
+<a name = "pageI_103" id = "pageI_103"> </a>
+på Louis. Han har icke ögonen ifrån dig, när ni äro tillsammans, och
+till mig säger han icke ett ord. Det är nu alla dessa nya idéer &mdash;
+varenda flicka är en Julie, varenda kavaljer en St. Preux! I&nbsp;min
+ungdom var kärleken praktisk &mdash; den handlade, nu drömmer den och
+filosoferar. Gud bevars, jag är själv så modern &mdash; jag förstår det
+så utmärkt. Men i det <em>dagliga livet!</em>... Ser du då icke, att
+Louis älskar dig? Han är blott för finkänslig, han vill icke lägga något
+band på din frihet, icke tvinga dina känslor.</p>
+
+<p>Edmée gick småleende fram och lade sig på knä för den gamla damen.
+&mdash;&nbsp;Var nu söt, käraste faster, och tala icke mer om detta.
+I&nbsp;vinter vill jag vara ung, jag vill vara i Paris &mdash; jag vill
+dansa. Vem vet &mdash; Monsieur de Talleyrand kan få i sinnet att skicka
+Louis till Petersburg eller Konstantinopel i morgon. Tror någon, att jag
+vill följa med dit!</p>
+
+<p>Edmée var glad och i strålande humör. Hon visste nu, att de snart
+skulle resa till Paris, de hade lovat att komma till Mademoiselle de
+Permons bröllop först i november. Hon gifte sig med Förste Konsulns
+vapenbroder och ungdomsvän, kommendanten i Paris, general Junot, och
+Laurette hade skrivit, att hela familjen Bonaparte hade lovat att komma
+på bröllopet. Å, det var en förtrollande ångest bara i den tanken att se
+honom igen! Var han vred?
+<span class = "pagenum">I.104</span>
+<a name = "pageI_104" id = "pageI_104"> </a>
+Hade han helt glömt henne? Å nej! Nu, när hon visste, att hon skulle
+återse honom, försvunno alla farhågor som snö för solen.</p>
+
+<p>En av de sista dagarna av deras vistelse på Belles-Rives fick Edmée
+genom tjänstfolket fatt på Fontanes flygskrift, författad i anledning av
+Ceracchis attentat den 18&nbsp;Vendémiaire: ”Jämförelse mellan Cæsar,
+Cromwell, Monk och Bonaparte”. Med stigande intresse läste hon de
+cirklat logiska, retoriskt avrundade fraserna, som alltför ostentativt
+sökte bevisa, att Förste Konsuln var nödvändig för Frankrike, för
+statens bestående, att han, och <em>blott</em> han, vore värdig att bära
+kronan &mdash; landets framtid fordrade, att han skapade en dynasti. För
+<em>henne</em> voro de bevisgrunder, som brukades, fullkomligt
+tillfyllestgörande, och väl förberedd, som hon var, behövdes icke mer
+för att fullständigt och för alltid utplåna hennes tro på Bourbonernas
+sak. Hon tyckte, att det var så solklart, att han, som med sina
+fabelaktiga segrar grundlagt ett helt nytt Frankrike innanför och
+utanför det gamlas gränser &mdash; att han, och han ensam, vore
+berättigad till landets första hedersplats, att i sin person
+representera nationen. Med förvåning och vemod tänkte hon på, hur många
+tappra chouaner, som givit sitt liv för kungens sak. Hur var det
+möjligt, att de &mdash; <em>män</em> &mdash; kunde vara så
+förblindade?</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.105</span>
+<a name = "pageI_105" id = "pageI_105"> </a>
+<h3 class = "chapter">IX.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”Le diamant seul doit parer<br>
+Des attraits que blesse la laine.”</p>
+
+<p class = "right">
+Mot sur les modes du Directoire.</p>
+
+<p class = "space">
+L’Empereur désire en concevant; sa pensée devient une passion en
+naissant.</p>
+
+<p class = "right">
+<i>L’Abbé de Pradt.</i></p>
+</div>
+
+
+<p>Gammalmodiga karosser och lätta, moderna kabrioletter höllo i kö
+utanför Madame Permons lilla hôtel i Chaussée d’Antin. På trappan, för
+tillfället så prydd med levande växter, att den bildade en lövrik allé
+upp till vestibulen, som i stil därmed föreställde en berså &mdash;
+bägge upplysta av en massa kulörta lyktor i nationalfärgerna &mdash; var
+en jämn, oavbruten tillströmning av civila och militära kavaljerer samt
+unga ”<i>merveilleuses</i>”, som, innan de gingo upp, kastade schalar
+och palatiner till tjänarna och därpå, barhalsade, bararmade,
+i&nbsp;antika frisyrer och muslinsdraperier, skrattande och pratande
+skyndade upp i balsalen. <em>Där</em> kom Madame Permon dem till mötes
+&mdash; ståtlig i sin grekiska tunika och vita strutsfjäderstoque över
+de ännu ramsvarta lockarna. På var sin
+<span class = "pagenum">I.106</span>
+<a name = "pageI_106" id = "pageI_106"> </a>
+sida om henne hälsade general Junot och Madame Junot på gästerna.</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade kom något sent. Madame de Châteauneuf
+hade plötsligt blivit illamående, och i sista ögonblicket hade bud sänts
+till Madame de Caseaux, som bodde ej långt därifrån i hôtel de Périgord,
+<i>Rue de l’Université</i>, att hämta Edmée och taga henne under sina
+vingars skugga. Louis for dit allena i sin wiski &mdash; det ansågs icke
+passande i Faubourg St. Germain, att han åtföljde sin kusin.</p>
+
+<p>När de kommo, var Madame Permons icke stora våning så gott som
+fullpackad, och dansen hade redan begynt. Inne i stora salongen sutto
+hedersgästerna: Madame Bonaparte, Madame Lætitia Bonaparte och hennes
+döttrar jämte flera damer av den gamla högaristokratien, som icke
+riktigt visste, vad min de skulle hålla gentemot ”<i>la famille
+consulaire</i>”, som den nu började kallas. Edmée hade aldrig förut sett
+Förste Konsulns familj. Med en rodnad så plågsamt djup, att den nästan
+var i ögonen fallande, blev hon av värdinnan föreställd för hans hustru
+och moder samt för hans svägerska, Madame Joseph &mdash; systrarna voro
+redan upptagna av dansen. Hon fann Madame Bonaparte förtjusande: graciös
+och älskvärd; och när hon, så fort som möjligt, drog sig tillbaka från
+hennes närhet, var det med en känsla av så plågsamt missmod, av så
+häftig och hopplös förtvivlan,
+<span class = "pagenum">I.107</span>
+<a name = "pageI_107" id = "pageI_107"> </a>
+att hon måste bita sig i läpparna och göra det yttersta våld på sig för
+att icke brista i gråt.</p>
+
+<p>Madame Leclerc och Madame Bacciocchi voro uppe på golvet och dansade
+&mdash; Madame Murat &mdash; som var i hög grossess, hade ej kunnat
+komma med. Där var en ofantlig trängsel av herrar omkring Madame
+Leclerc, hon var givet balens drottning. Hennes toalett väckte sensation
+bland damerna och entusiasm hos herrarna. Hon hade håret kammat <i>à la
+grecque</i>, med två bandeletter av ett slags dyrbart, tunt pälsverk,
+översållat med tigerfläckar, prydda med vindruvsklasar i guld &mdash;
+det var en trogen kopia efter en antik kamé föreställande en backant.
+Klänningen var av sällsynt fint indiskt muslin, nedtill broderad med ett
+flera tum brett guldbroderi i form av en vinlövsranka. En tunika av
+renaste grekiska fason var draperad över bröstet &mdash; broderad i
+kanten med vinlöv och på skuldrorna sammanhäftad med två dyrbara kaméer.
+Bältet, som gick tätt under bröstet, var av gammalt guld med ett spänne,
+bildat av en oförliknelig graverad sten. Hennes vita, formfulländade
+armar och händer voro utan handskar, blott prydda med flera armband i
+guld och kaméer. Hennes ansikte liknade broderns &mdash; precis samma
+förföriska leende i ögonen och omkring läpparna &mdash; blott var hon
+som kvinna mycket vackrare än han som man.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.108</span>
+<a name = "pageI_108" id = "pageI_108"> </a>
+<p>Elisa Bacciocchis toalett väckte också uppseende, men blev mindre
+beundrad än systerns. Omkring huvudet bar hon virad en muslinsslöja,
+brocherad i guld och broderad med silke i alla färger, och ovanpå den en
+gyllene lagerkrans à la Petrarca. En lång tunika över en halvlång
+släpkjol, inga ärmar, och på skuldrorna en enorm, fladdrande, tunn
+schal, som liknade en slöja eller en mantel, fulländade dräkten.</p>
+
+<p>&mdash; Det är en symbolisk toalett, förklarade Albert Permon, Laures
+broder, småleende för Edmée, då de togo plats i kontradansen helt nära
+Förste Konsulns systrar. Det är hennes dröm, att man genom den där
+kostymen skall kunna skymta hennes litterära intressen.</p>
+
+<p>Så snart hon kunde, drog sig Edmée ur dansen. Hon kände sig nästan
+sjuk av spänningen att vänta på honom &mdash; hon visste, att han
+<em>säkert</em> hade lovat att komma &mdash; och utsikten att möta honom
+i denna omgivning, betog henne allt hennes mod. Tusen gånger ångrade hon
+sin svaghet att någonsin ha kommit hit, och hade det icke varit för
+Louis’ skull, vars ögon icke veko ifrån henne, hade hon för länge sedan
+under ett eller annat svepskäl försökt smyga sig bort från
+alltsammans.</p>
+
+<p>Laure Junot gick omkring till sina väninnor och beklagade sig &mdash;
+hennes mor fordrade bestämt, att hon skulle följa aristokratiens
+<span class = "pagenum">I.109</span>
+<a name = "pageI_109" id = "pageI_109"> </a>
+traditioner och som brud dansa ”drottningens menuett”. I&nbsp;flera
+veckor hade själva Gardel inövat den med henne, hon visste, att hon
+dansade den som en älva, men &mdash; det var så ”genant”! Ett ögonblick
+hoppades hon att slippa: Monsieur de Trénis, som hade lovat att vara
+hennes kavaljer, stod icke till att finna; då uppsökte hennes mor
+Monsieur Lafitte, den ende, som kunde rivalisera med ”salongernas
+Vestris” och som nu var förtjust över tillfället att slå honom ur
+brädet. Nu fanns det ingen utväg för Laurette &mdash; hon måste till
+det! Gästerna drogo sig tillbaka längs väggarna och Albert de Permon gav
+musiken tecken att spela upp ”drottningens menuett”.</p>
+
+<p>Edmée satt allena längst borta i fonden av salen &mdash; ett stycke
+ifrån de övriga. Med det bleka huvudet på sned, tillbakalutat mot den
+gamla, högryggade Louis XIII-stolen, som egentligen lika litet passade
+till det övriga möblemanget, som hon till det sorglösa sällskapet, med
+armarna slappt hängande ned i skötet och händerna lätt knutna om
+solfjädern, satt hon där ensam mitt i ljusglansen från lampetterna på
+väggen. Den snövita klänningen utan bård eller broderi, blott
+sammanhållen över skuldrorna av ett par stora juvelagraffer, föll i
+mjuka, djupa veck ända ned till fötterna, som knappt stucko fram under
+kjortelfållen.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.110</span>
+<a name = "pageI_110" id = "pageI_110"> </a>
+<p>Ingen sysselsatte sig för ögonblicket med henne. Louis de
+Châteauneuf, som annars vakade över henne med en broders och älskares
+öga, var nu hövligt upptagen av att höra på den vackra Madame de
+Contades’ avundsjuka beskärmelser över Madame Leclercs toalett. Laure de
+Caseaux, som annars också troget hållit sig vid hennes sida, hade nyss
+blivit engagerad av den tillrättakomne Monsieur de Trénis, som lät sitt
+dåliga humör över att ofrivilligt ha mankerat bruden taga avlopp i
+ironiska anmärkningar över Monsieur Lafittes dans. Mademoiselle de
+Caseaux var djupt intresserad av hans sakkännedom.</p>
+
+<p>Mitt på golvet, allena med sin kavaljer, dansade den unga Madame
+Junot, graciös, charmant, som en liten fedrottning, sin obligatoriska
+menuett &mdash; en svag, konventionell hyllningsgärd åt Versaillerhovets
+skuggor! Hon höll ögonen nedslagna, och i det hon med ena handen lyfte
+klänningens släp, gav hon med en djup reverens två fingrar till sin
+kavaljer.</p>
+
+<p>I detta ögonblick &mdash; klockan var väl bortemot elva &mdash; hörde
+den tysta Edmée tvärt igenom musiken och sorlet i salen, bullret av
+hästarna, som eskorterade Förste Konsulns vagn. Hon såg Junot göra
+tecken till sin svåger. Efter ett par minuter slogos döbattangerna upp
+på vid gavel, allas blickar vändes dit:
+<span class = "pagenum">I.111</span>
+<a name = "pageI_111" id = "pageI_111"> </a>
+Förste Konsuln kom in mellan general Junot och Albert de Permon.</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade blev sittande i stolen i samma ställning
+som förr, trots det hon såg, att de flesta av damerna reste sig. Det
+blev nästan svart för hennes ögon, och omedvetet tryckte hon handen mot
+hjärtat. Hon visste ju, att han skulle komma &mdash; hela aftonen hade
+hon icke tänkt på annat &mdash; men ändå, nu, när hon <em>såg</em>
+honom...</p>
+
+<p>Han gick raskt genom rummet fram till Madame Permon, som kom honom
+till mötes.</p>
+
+<p>&mdash; Kära signora Panoria &mdash; han tog bägge hennes händer och
+förde dem till sina läppar med denna överströmmande, litet sökta,
+italienska vänlighet, han ibland <em>ville</em> visa. &mdash;&nbsp;Ni
+ser, jag kom trots allt!</p>
+
+<p>&mdash; Ingen kan vara så välkommen, general...</p>
+
+<p>&mdash; Och nu har jag dock kommit för sent för att se Laurette
+dansa! Man har sagt mig, Madame, att er dotter dansar som Mademoiselle
+Chameroi. Min Gud, vad tiden går! Jag tycker det var som i går jag bar
+henne på mina armar.</p>
+
+<p>&mdash; Det är länge sedan, general &mdash; Madame Permon smålog.
+&mdash;&nbsp;Ni har under mellantiden tecknat om Europas karta.</p>
+
+<p>Bonaparte hörde henne icke, han såg sig ivrigt omkring i rummet. Där
+satt Joséphine på sin hedersplats vid kaminen, indolent, småleende
+<span class = "pagenum">I.112</span>
+<a name = "pageI_112" id = "pageI_112"> </a>
+under sina rosengirlander, draperad i en guldbroderad indisk
+silkesschal. Han nickade förstrött, och hans blick flög vidare &mdash;
+liksom sökande. Plötsligt klarnade hans ansikte upp &mdash; han smålog,
+detta ljusa, ömma leende, som blott han ägde, och sänkte ögonen.</p>
+
+<p>Han avbröt litet tvärt samtalet med värdinnan och tog general Junots
+arm.</p>
+
+<p>&mdash; Låt oss titta litet på marknaden! viskade han glättigt. Vita
+halsar, juveler och musliner...</p>
+
+<p>Han drog honom med sig genom salen bortåt det hörn, där Mademoiselle
+de La Feuillade satt.</p>
+
+<p>Ett ögonblick tänkte hon på att springa upp och blanda sig med det
+övriga sällskapet &mdash; det var så omöjligt, tyckte hon, att tala med
+honom här, bland alla dessa främmande människor, efter det samtal, de
+sist hade haft med varandra, efter det brev, hon hade skrivit i sommar
+och icke fått något svar på. Men hon blev sittande. Hennes knutna hand
+låg orörlig under hjärtat, och hennes blick &mdash; vidöppen, tjusad,
+som en fången fågels &mdash; hängde vid Bonapartes ansikte. Ingen gav
+akt på henne; man var redan så van vid, att Förste Konsuln fängslade
+allas blickar, när han visade sig.</p>
+
+<p>Han styrde långsamt men bestämt kursen fram emot henne; allt
+emellanåt stannade han
+<span class = "pagenum">I.113</span>
+<a name = "pageI_113" id = "pageI_113"> </a>
+och sade ett ord till någon, som han kände. Nu var han helt framme vid
+hennes stol.</p>
+
+<p>&mdash; Mademoiselle de La Feuillade &mdash; han böjde sig fram emot
+henne, och hon kände hans egendomliga, lysande blick helt in i själen.
+Ingen kunde se hans ansikte, utom hon och general Junot, som ännu var
+vid hans sida. &mdash;&nbsp;Mademoiselle &mdash; det gläder mig att
+träffa er igen.</p>
+
+<p>Hans blick och ton gjorde för henne de banala, intetsägande orden
+till tusen de ömmaste försäkringar om längtan och om lycka. Hennes
+ångest svann spårlöst bort i samma ögonblick hon blott hörde hans röst;
+hon smålog, hennes blick vidgade sig och vilade i hans.</p>
+
+<p>Junot studsade. Han såg ett ögonblick skarpt på dem bägge och drog
+ovillkorligt med en omärklig, men energisk rörelse Bonaparte tillbaka.
+Han kände sin gamle kamrat från deras första äventyrliga ungdom i Paris,
+från hans scener med Joséphine i Italien och nu sist från fälttåget i
+Egypten, från affären med Madame Fourès &mdash; han visste, hur litet
+självbehärskning han hade, när det gällde älskog.</p>
+
+<p>&mdash; För satan, tänkte han plötsligt, om han nu, som den gången i
+Kairo, mitt ibland dem allesammans...</p>
+
+<p>&mdash; General, sade han hastigt. Jag tycker, att jag ser Madame
+Bonaparte göra tecken...</p>
+
+<p>Förste Konsuln kastade huvudet tillbaka
+<span class = "pagenum">I.114</span>
+<a name = "pageI_114" id = "pageI_114"> </a>
+med en egendomlig, nervös rörelse, som ingen utom han hade, och smålog
+ironiskt upp emot Junot: &mdash; Det är bra, min gosse! Gå du bort och
+hör vad hon vill. Mademoiselle de La Feuillade, som jag länge längtat
+att träffa, är nog så god att under tiden berätta mig, vad hon vet av
+nytt från Vendée. Man har låtit mig förstå, att hon har viktiga
+förbindelser där och kanske upplysningar att ge mig.</p>
+
+<p>Junot gick med en bugning. Han skakade på huvudet för sig själv.</p>
+
+<p>De omkringstående hade hört general Bonapartes sista, högt uttalade
+ord. Kretsen vidgade sig strax omkring honom och Edmée.</p>
+
+<p>Han satte sig på en låg stol mitt för hennes och vände ryggen till
+salen. Han stack sin värja in mellan benen, satte armbågen mot knäet
+&mdash; utanpå uniformen hade han behållit sin grå överrock på &mdash;
+och stödde huvudet i handen. Han sade icke ett ord, bara såg på
+henne.</p>
+
+<p>Plötsligt vaknade kvinnans sociala självbevarelsedrift hos Edmée
+&mdash; hon förstod, att de <em>måste</em> tala. Och med ett halvt
+barnsligt bedjande, halvt konventionellt tvunget världsdamsleende böjde
+hon sig fram emot honom, under det hon i sin förlägenhet mumlade ord,
+som varken han eller hon själv fann någon mening i. Men hon rörde
+åtminstone läpparna, hon <em>talade</em>.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.115</span>
+<a name = "pageI_115" id = "pageI_115"> </a>
+<p>Han satt bara och såg på henne &mdash; hur uttrycket växlade i detta
+ljuva, unga ansikte, hur blodet kom och gick under det vita skinnet
+&mdash; genomskinligt som späda rosenblad. Han hade småningom ryckt
+henne så nära, att han nästan fysiskt kunde förnimma, hur våldsamt
+hennes hjärta klappade under det tunna tyget.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée, mumlade han, och plötsligt kände hon hans varma, fasta
+hand på sin bara arm. I&nbsp;samma ögonblick hade hon instinktmässigt
+skjutit stolen tillbaka och häftigt rest sig upp.</p>
+
+<p>Dansen slutade omkring dem. Från den andra ändan av salen mötte hon
+Louis de Châteauneufs blick.</p>
+
+<p>&mdash; General &mdash; jag ber er, viskade hon hastigt. Gå, säg
+ingenting &mdash; icke <em>här</em>! Man ser på oss.</p>
+
+<p>Han reste sig upp. &mdash; Ni har rätt. Detta går icke. Jag måste se
+er hemma &mdash; ensam.</p>
+
+<p>&mdash; Omöjligt &mdash; jag <em>kan</em> inte. &mdash; Hon såg
+bedjande upp och sänkte så långsamt ögonen, rodnande för hans blick.</p>
+
+<p>&mdash; Nå &mdash; Châteauneuf kan jag tro! Honom skaffa vi väl ur
+vägen. Lova blott &mdash; han talade så lågt och otydligt, att hon mera
+kände än hörde orden, att du <em>lyder</em> mig.</p>
+
+<p>Hon gjorde en obestämd, avvärjande rörelse, och med uppbjudande av
+all sin kraft gick hon raskt ett par steg fram i rummet. Hon märkte, att
+någon talade till henne, och hon
+<span class = "pagenum">I.116</span>
+<a name = "pageI_116" id = "pageI_116"> </a>
+svarade automatiskt; hon kunde sedan omöjligt påminna sig vad det var
+för en människa och vad de hade sagt.</p>
+
+<p>Senare på aftonen talade Förste Konsuln länge med Monsieur de
+Talleyrand. De övriga gästerna uppmärksammade han föga och for &mdash;
+efter sin vana &mdash; tidigt hem.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.117</span>
+<a name = "pageI_117" id = "pageI_117"> </a>
+<h3 class = "chapter">X.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”Qui ne sait que la seule victoire contre l’amour, c’est la
+fuite!”</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Mot de Napoléon.</i></p>
+
+</div>
+
+<p>Edmée och Louis hade ej talat med varandra om aftonen efter balen.
+Hon hade undgått honom, i&nbsp;hans ögon hade hon redan sett, vad han
+tänkte och vad han fruktade. Nu vid middagstid dagen efter, då hon med
+sitt tapisseri satt inne i Madame de Châteauneufs kabinett och, så gott
+hon kunde, gjorde reda för balen, trädde Louis plötsligt in. Han kom
+direkt utifrån, det slog kyla från hans kläder. Hon vågade icke se upp,
+då han strax gick rakt fram till henne.</p>
+
+<p>&mdash; Min mor, sade han med sin vanliga röst &mdash; blott Edmée
+kunde höra, hur tvungen den lät &mdash; vill du tillåta mig att ett par
+ögonblick tala allena med min kusin. Jag har en stor nyhet att meddela
+henne.</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf reste sig upp och vinkade på gamla Marie, som
+alltid satt inne i rummet hos henne. Stödd mot pigans skuldra gick hon
+långsamt, haltande ut. Hon gjorde
+<span class = "pagenum">I.118</span>
+<a name = "pageI_118" id = "pageI_118"> </a>
+ingen invändning &mdash; också hennes modersöra hade upptäckt den
+egendomliga klangen i Louis’ röst, och när hon såg upp på honom, blev
+hon förfärad över den stela blekheten i hans ansikte.</p>
+
+<p>Louis gick själv bort och låste dörren efter henne. Han gick ett par
+slag över golvet utan att tala &mdash; Edmée märkte, att han kämpade för
+att behärska sig. Slutligen stannade han, satte sig vid bordet mittemot
+henne och började trumma med fingrarna på skivan.</p>
+
+<p>&mdash; Vet du av, att jag av utrikesministeriet blir skickad till
+London &mdash; för att hjälpa Otto med min kännedom om engelska
+förhållanden! &mdash; Han skrattade högt och hånfullt och slog den
+knutna handen hårt mot bordet. &mdash;&nbsp;Jag har order att lämna
+Paris ännu i dag &mdash; Bonaparte har bråttom!</p>
+
+<p>Edmée böjde sig djupt ned över tapisseriet och letade automatiskt
+bland silkesdockorna på bordet. Hon hade en förnimmelse, som kunde hon
+kvävas.</p>
+
+<p>Han reste sig halvt upp och grep våldsamt hennes händer tvärs över
+bordet. Med sin brännande blick tvang han hennes att lyfta sig.</p>
+
+<p>&mdash; Vet du om det? &mdash; nästan väste han henne in i ansiktet.
+&mdash;&nbsp;Var det <em>det</em> du talade med honom om i går?</p>
+
+<p>Hans otyglade raseri väckte Edmées vrede.
+<span class = "pagenum">I.119</span>
+<a name = "pageI_119" id = "pageI_119"> </a>
+Med en kraftig rörelse slet hon sina händer ur hans och reste sig upp
+från sin plats.</p>
+
+<p>&mdash; Gå din väg, Louis! Du vet ju icke vad du säger.</p>
+
+<p>&mdash; Å, nu genomskådar jag allt &mdash; alltsammans! &mdash; Han
+sjönk ned med händerna för ögonen, förtvivlad. &mdash;&nbsp;Han har
+trängt sig in till dig &mdash; vunnit dig, Gud vet genom vilka
+djävulskonster! Och nu &mdash; nu är det ingen, som står honom i vägen,
+utom jag. Var har jag då haft mina ögon, som intet har sett? Eller
+rättare: jag har icke <em>velat</em> se det &mdash; det förekom mig så
+orimligt. Men i går på balen!... Hade jag ej varit den världsman, som
+man nu en gång kuvat och uppfostrat mig till &mdash; jag hade slagit
+honom i ansiktet, där han satt och stirrade på dig med sina glupska
+ögon! &mdash; Hans röst slog över i ironi. &mdash;&nbsp;Man måste
+tillstå, att vad den karlen vill, det vill han &mdash; och nu vill han
+<em>dig</em>. Bort, bort med hennes beskyddare! General Bonaparte har
+redan en gång visat, att han vet, hur det skall gå till. Ah, hade jag
+blott gjort det &mdash; det, som jag i natt i vanvett tänkte på och med
+avsky förkastade! Jag skulle trängt mig in till dig &mdash; han gick
+helt nära intill henne och grep henne hårt om armen, medan han viskade
+orden in i hennes ansikte &mdash; jag skulle ha tagit dig med våld,
+tvungit dig att tillhöra mig. Och sedan &mdash; jag känner dig &mdash;
+hade du aldrig vågat att visa
+<span class = "pagenum">I.120</span>
+<a name = "pageI_120" id = "pageI_120"> </a>
+ditt ansikte för denne förbannade man. Du är min brud, vi skulle ha
+påskyndat bröllopet, rest ur landet &mdash; och när <em>mitt</em> barn
+föddes, skulle du älska mig. Varför gjorde jag det icke? &mdash; Han
+stötte henne våldsamt ifrån sig och vände sig bort med handen för
+ögonen. &mdash;&nbsp;Jag visste icke då, att man blott gav mig en natt
+att handla. Hade jag vetat, vad jag <em>nu</em> vet &mdash; jag skulle
+ej betänkt mig! Man uppfostrar oss till gentlemän &mdash; hans röst steg
+i styrka &mdash; till finkänslig respekt för andras heder, egendom och
+frihet &mdash; och så! Mitt för våra ögon kommer den dristige, den
+fräcke och samvetslöse och frånrövar oss makten över vårt eget land,
+kvinnorna, äran. Och med rätta hånskrattar man åt oss, Frankrikes gamla,
+stolta adel, som tål allt detta, icke rör en hand för att försvara
+oss!</p>
+
+<p>Edmée stod stilla. Hon sänkte icke huvudet, men hon höll ögonen
+orörligt nedslagna.</p>
+
+<p>&mdash; Men jag reser icke, hör du &mdash; icke utan dig. Vad bryr
+jag mig om karriär, om fädernesland, när jag skall köpa det med denna
+exempellösa skam! Skall jag, greve av Châteauneuf, som en hund krypa för
+denne korsikanare och frivilligt lämna honom min ära att trampa under
+fötterna! Försmädelsen är för stor, för uppenbar &mdash; ingen man i
+kristenheten kan tåla den. De må göra, vad de vilja emot mig &mdash; jag
+stannar, och jag skall veta att beskydda
+<span class = "pagenum">I.121</span>
+<a name = "pageI_121" id = "pageI_121"> </a>
+min bruds heder, ifall &mdash; hans stämma var full av spotskt hån
+&mdash; ifall hon ännu <em>har</em> någon!</p>
+
+<p>Edmée rätade på sig. Hon stod stilla, med högrest huvud, hennes
+läppar krökte sig stolt, och de stora ögonen flammade i oåterhållen
+vrede.</p>
+
+<p>&mdash; Bliv kvar, om du vill! Krossa din framtid, din mors
+förhoppningar, det rör mig icke. Men <em>det</em> skall du veta &mdash;
+hon gick ett steg emot honom, och i superbt övermod kastade hon huvudet
+tillbaka och lade de bara, starka armarna i kors under bröstet &mdash;
+att varken du eller någon annan kan hålla mig borta från honom. Stänger
+du in mig, kryper jag ut genom ett råtthål.</p>
+
+<p>&mdash; Så långt har det alltså gått med dig! Så talar alltså Edmée
+de La Feuillade &mdash; en Bonapartes frilla!</p>
+
+<p>Hon mötte stolt hans ögon utan att blinka. &mdash; Spar dina
+skymfande ord, Louis &mdash; jag är icke det du menar.</p>
+
+<p>&mdash; Men du <em>blir</em> det &mdash; i dag, i natt, i morgon!
+ropade han utom sig.</p>
+
+<p>Hennes läppar darrade svagt, men hon sänkte icke blicken, när hon
+svarade:</p>
+
+<p>&mdash; Hans vilja är min.</p>
+
+<p>Med ett tjut, som hos ett sårat djur, föll Louis de Châteauneuf, med
+huvudet i händerna, ned mot bordskivan. I&nbsp;raseri sprang han upp
+<span class = "pagenum">I.122</span>
+<a name = "pageI_122" id = "pageI_122"> </a>
+och sparkade till stolen, så att den föll i golvet.</p>
+
+<p>&mdash; Jag befaller dig att följa mig, Mademoiselle min kusin. Kan
+du ännu räddas, så <em>skall</em> du räddas &mdash; med eller mot din
+vilja.</p>
+
+<p>&mdash; Hör, vad jag nu säger, Louis. &mdash; Hon trädde fram till
+honom och lade kraftigt, med myndighet, sin hand på hans skuldra.
+&mdash;&nbsp;Du talar icke med ett barn. <em>Mot</em> min vilja för
+ingen mig bort. På ett eller annat sätt &mdash; och du har själv sagt,
+att jag är både listig och orädd &mdash; låter jag general Bonaparte
+veta, vad du har i sinnet mot mig. Du är klok, du är betänksam, Louis,
+och du vet, att du här sätter hela din framtid på spel. Du kan inse, att
+ställd mot min vilja och mot honom och hans makt, förmår du intet.</p>
+
+<p>Han blev stående stilla, med sänkt huvud. Hon hade rätt &mdash; till
+och med nu, så upprörd han var, kunde han inse det. Den generation,
+Louis tillhörde, hade lärt att <em>tänka</em> &mdash; att resignera och
+att gräma sig. Han stod stilla &mdash; plötsligt kastade han sig på knä
+framför henne och grep henne om bägge armarna.</p>
+
+<p>&mdash; Men om jag <em>ber</em> dig, Edmée &mdash; om jag tigger dig
+i vår släkts, i&nbsp;din fars, i&nbsp;min kärleks namn... Ty jag älskar
+dig &mdash; tusen gånger mer än han älskar jag dig. Jag känner dig, din
+natur är min, du är för mig den enda av alla kvinnor &mdash; min syster,
+min brud, min älskade.
+<span class = "pagenum">I.123</span>
+<a name = "pageI_123" id = "pageI_123"> </a>
+Förstör icke vår framtid för en nyck av tyrannen &mdash; följ mig, spara
+dig själv för skam och ånger.</p>
+
+<p>Hon stod och såg ned på honom. Och på en gång fylldes hennes ögon med
+tårar &mdash; hon kom till att gråta så häftigt, att han förskräckt
+sprang upp och måste taga henne i sina armar, för att hon ej skulle
+falla.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée, du vill? Säg, att du vill, viskade han förtvivlat,
+ömt.</p>
+
+<p>Hon kunde ej få fram ett ord för snyftningar, men hon skakade på
+huvudet, så hopplöst bestämt, att han strax suckande släppte henne.</p>
+
+<p>&mdash; Tänk efter, Edmée, sade han tungt, lamt, i det han halvt
+vände sig ifrån henne, uttröttad till själ och kropp av den våldsamma
+spänning och alla de sinnesrörelser, han oavbrutet levat i alltsedan
+förra aftonen. Tänk efter ännu en gång &mdash; livet är så långt och
+trist.</p>
+
+<p>Hon såg upp från stolen, där hon satt, och i det hon tog näsduken
+från de våta ögonen, svarade hon med sina skälvande barnaläppar:</p>
+
+<p>&mdash; Döden kan man alltid finna.</p>
+
+<p>Han suckade, trött av denna orkeslösa kamp mot en vilja, som han
+kände vara starkare än hans. Ett ögonblick stod han stilla &mdash;
+liksom tvekande &mdash; så vände han sig tvärt om och gick ut ur
+rummet.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.124</span>
+<a name = "pageI_124" id = "pageI_124"> </a>
+<p>Edmée fick rätt: när Louis riktigt hade tänkt sig för, och han hade
+både klokhet, äregirighet och skarpsinne, tog han sitt parti och reste
+på den av regeringen fastställda tiden. Genom att stanna riskerade han
+allt; hans ställning som återvänd emigrant var alltför osäker och
+farlig, den inbjöd till alla möjliga godtyckligheter från regeringens
+sida; gav han sig till att kämpa mot diktatorn, visste han, att marken
+skulle vika under hans fötter. Dessutom hade han icke hjärta att krossa
+sin mors förhoppningar &mdash; att med ett slag förstöra hela det
+arbete, hon med oändligt tålamod och under oändliga faror hade gjort för
+hans framtid alla dessa år. Och han kände, att det fanns intet hopp
+&mdash; Edmée <em>ville</em> icke räddas! När denna tanke trängde sig på
+honom, var han frestad att hata henne för de kval, hon beredde honom,
+att unna henne det öde, som han fruktade skulle drabba henne &mdash;
+i&nbsp;bitter svartsjuka, vrede och trots uppgav han henne.</p>
+
+<p>Till sin moder sade han intet annat, än att han av regeringen i
+diplomatiska angelägenheter oförtövat var beordrad att resa till
+England, och skulle begiva sig åstad redan samma afton. Han kunde nu,
+efter det hans första våldsamma uppbrusning hade lagt sig, icke inför en
+annan få över sina läppar de beskyllningar, som han för ett par timmar
+sedan så lidelsefullt slungat mot henne själv. Han bad
+<span class = "pagenum">I.125</span>
+<a name = "pageI_125" id = "pageI_125"> </a>
+blott modern i allmänna och svävande ordalag att ”vaka över Edmée”, och
+medan han sade dessa ord, tog han för första gången med i beräkning de
+stora materiella svårigheter, som nödvändigt måste ställa sig i vägen
+för Förste Konsuln, och som Edmée i sin oerfarenhet ej skulle kunna
+hjälpa honom att undanröja. Men alla dessa tankar, allt detta grubbel,
+hans vanmäktiga raseri, hans bittra hat, hans tärande ångest och ömkliga
+hopp plågade och sönderslet honom till ingen nytta. Han <em>måste</em> i
+alla fall resa. Så vida han ej för andra gången ville förlora
+fädernesland och socialt fotfäste &mdash; och det <em>ville</em> han
+icke, han visste alltför väl, vad det ville säga &mdash; måste han resa,
+det fanns ej något alternativ.</p>
+
+<p class = "space">
+Hela huset kom på benen i anledning av den plötsligt bestämda resan. Mor
+och son intogo betryckta och bedrövade avskedsmiddagen allena. Edmée
+skyllde på trötthet och huvudvärk efter balen &mdash; hon ville ej se
+honom mer.</p>
+
+<p>Men då hon på aftonen hörde resvagnen köra fram för den stora
+trappan, då hon hörde bullret av steg, som från alla husets kanter
+skyndade mot vestibulen, då hon till slut hörde Louis’ egen klangfulla,
+befallande röst &mdash; då kunde hon ej stanna i sitt rum längre.
+I&nbsp;hast reste hon sig upp från bädden, där hon vaken
+<span class = "pagenum">I.126</span>
+<a name = "pageI_126" id = "pageI_126"> </a>
+vilat, och utan att tänka på sitt oordnade, förgråtna utseende, öppnade
+hon dörren och ilade utför trapporna.</p>
+
+<p>Louis de Châteauneuf ryckte till, när han strax, överst på trappan,
+såg hennes vita klänning; med en omedvetet spejande blick på
+tjänstfolket vände han sig raskt om. Så gick han beslutsamt emot henne
+och mötte henne på trappavsatsen.</p>
+
+<p>Ljuset från vestibulen föll blott svagt dit upp, och de voro så gott
+som allena. I&nbsp;tjänarnas åsyn kysste han halvt knäböjande den hand
+hon räckte honom.</p>
+
+<p>&mdash; Louis, viskade hon med handen för ögonen, förlåt mig, glöm
+mig!</p>
+
+<p>Han såg upp, och i det dunkla ljuset möttes deras ögon. Aldrig glömde
+Edmée hans stolta, sorgsna blick.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Kan</em> jag väl förlåta? Med skam tvingas jag att fly
+och lämna min ära i sticket. Jag föraktar mig själv &mdash; och dock,
+jag har intet val! Du har låtit mig uppleva ögonblick, som äro bittrare
+för en man än döden. Säg, att det är hopp, att du <em>själv</em> vill
+kämpa &mdash; och jag stannar ännu och trotsar allt. Denna fega,
+vanärande flykt från all kamp är värre än något annat.</p>
+
+<p>Hon vände sig bort och drog sin hand ur hans. &mdash; Där <em>är</em>
+intet hopp, Louis, sade hon fast och stilla. Res med Gud.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">I.127</span>
+<a name = "pageI_127" id = "pageI_127"> </a>
+<h3 class = "chapter">XI.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>&mdash; &mdash; ”J’allais épouser une Française; j’aurais choisi un
+des premiers noms de la monarchie, c’était même là ma première pensée,
+ma véritable inclination”&nbsp;&mdash;&nbsp;&mdash;</p>
+
+<p class = "center">
+<i>Napoléon</i><br>
+(à S:te Hélène).</p>
+
+<p class = "space">
+”L’amour doit être un plaisir, non pas un tourment”.</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Mot de Napoléon.</i></p>
+
+</div>
+
+<p>Dagen efter Louis’ avresa &mdash; det var den 22 Brumaire &mdash; kom
+den unga Madame Junot på visit. Hon blev helt förfärad, när hon såg, hur
+eländig och blek Edmée såg&nbsp;ut.</p>
+
+<p>&mdash; Min Gud, Madame, sade hon till Madame de Châteauneuf, där kan
+man se, vad kärlek är! Monsieur Louis skulle allt vara förnöjd, om han
+såge henne.</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf log tvunget, Edmée vände sig bort. Mer än allt
+annat plågade det henne att möta Louis’ moders forskande, bekymrade
+blick. Laurette fick plötsligt en god idé.</p>
+
+<p>&mdash; Jag har en bön, Madame &mdash; hon böjde sig fram på sitt
+graciösa, vinnande sätt &mdash; låt Edmée få komma hem till mig ett par
+dagar
+<span class = "pagenum">I.128</span>
+<a name = "pageI_128" id = "pageI_128"> </a>
+och hjälpa mig att arrangera en smula. Allting ser så obarmhärtigt
+<em>nytt</em> ut därhemma, Edmée har så fin och säker smak. Jag skall
+nog uppmuntra henne, tillade hon saktare.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée får göra, som hon vill, sade fastern litet kyligt. Så
+mycket kunde hon förstå, att det var något allvarligt i vägen mellan
+Edmée och Louis, och att det var Edmées skull.</p>
+
+<p>&mdash; Om faster tillåter &mdash; började Edmée. Hon såg tacksamt på
+Laurette. Bara att få komma därifrån var en lättnad.</p>
+
+<p>Allt blev överenskommet, som de unga damerna önskade det. Valentine
+fick genast order att packa in det nödvändigaste, och när Madame Junot
+reste, förde hon Edmée med hem i sin vagn.</p>
+
+<p>&mdash; Blott till i övermorgon, faster, sade hon nästan glättigt,
+när hon till avsked böjde sig ned och kysste Madame de Châteauneuf på
+bägge kinderna. I&nbsp;morgon skickar jag Valentine att höra, hur det är
+med dig, eller jag kommer kanske själv på en kort visit &mdash; tänk att
+komma <em>hit</em> på visit &mdash; hon skrattade en smula tvunget. Och
+&mdash; hon tvekade och talade med lägre röst &mdash; skulle du få något
+brev eller bud från Louis, så låt mig veta det.</p>
+
+<p>&mdash; Jag kan inte förstå det, Marie, suckade den stackars Madame
+de Châteauneuf, då de båda unga damerna voro utanför dörren. Hon tänker
+dock på honom, och hon gråter för hans
+<span class = "pagenum">I.129</span>
+<a name = "pageI_129" id = "pageI_129"> </a>
+skull. Men det säger jag &mdash; hon nickade sorgset, men med en viss
+självkänsla &mdash; Edmée kunde ej träffa många, som till den grad
+liberalt respekterade hennes hemligheter, som jag gör.</p>
+
+<p class = "space">
+Morgonen därpå &mdash; så tidigt, att man nätt och jämnt hunnit
+frukostera hos Junots &mdash; överraskades kommendanten över Paris av
+ett besök av Förste Konsuln.</p>
+
+<p>Bonaparte var i utmärkt humör. Han talade med Junot om
+vinterfälttåget mot Österrike, vartill allt var förberett och i ordning
+nu. I&nbsp;början av Frimaire skulle, beräknade han, fientligheterna
+kunna öppnas. Med sin värja tecknade han på golvet strategiska utkast av
+de fem härarnas ställning, och vilka operationer, han tänkte sig, att
+Moreau skulle göra vid Isar.</p>
+
+<p>&mdash; Vore det jag själv, sade han, ginge jag annorlunda till väga,
+men Moreau och Brune förstå sig icke på snabbhet. De äro säkra &mdash;
+men satans försiktiga! Det har jag också baserat kampanjen&nbsp;på.</p>
+
+<p>Han teg litet, så sade han med ett leende, som Junot icke begrep.
+&mdash;&nbsp;Nej, i&nbsp;vinter har jag icke tid att vara med! &mdash;
+Han reste sig upp och tillade allvarligare:</p>
+
+<p>&mdash; Man riskerar, att intrigerna från Prairial börja igen. För
+ögonblicket är det viktigare
+<span class = "pagenum">I.130</span>
+<a name = "pageI_130" id = "pageI_130"> </a>
+att hålla Tuilerierna än både Ulm och Mantua.</p>
+
+<p>&mdash; Apropos Tuilerierna! Jag har ett ärende från Madame Bonaparte
+till din hustru. Är hon uppstigen, den lilla Madame Loulou? Förmodligen
+&mdash; han knep skrattande Junot i örat &mdash; när <em>du</em> är
+det.</p>
+
+<p>&mdash; Min hustru är i sin salong &mdash; hon har besök av en
+väninna, Mademoiselle de La Feuillade. När Junot nämnde Edmées namn,
+kunde han ej låta bli att se rätt skarpt på Förste Konsuln.</p>
+
+<p>Bonaparte förändrade icke en min. Han hade icke lust att ha några
+förtrogna i sina intimaste affärer, och trots det han visste, att Junot
+&mdash; som kände honom så väl &mdash; av hans uppförande på balen hade
+dragit vissa slutsatser, och att han, för övrigt, i&nbsp;<em>allt</em>
+fullständigt kunde lita på denne ungdomsvän, föll det honom dock icke in
+att inviga honom i denna sak. Han sade lugnt:</p>
+
+<p>&mdash; Så mycket bättre! Mademoiselle de La Feuillade är en dam, som
+jag <em>alltid</em> har lust att träffa &mdash; hon är förtjusande! Jag
+tror också, att hon kan vara mig nyttig. Hon har stått i beröring med de
+flesta Vendéer och kan, utan att ens själv ana det, ge mig viktiga
+upplysningar. Fouché tror ju jämt &mdash; men det är väl hans onda
+samvete, som slår honom &mdash; att faran skall komma från <em>den</em>
+kanten.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.131</span>
+<a name = "pageI_131" id = "pageI_131"> </a>
+<p>Edmée hade behövt hela sin självbehärskning för att låtsa som
+ingenting, när hon hörde, att Förste Konsuln var inne hos general Junot.
+Laurette, som också var en smula feberaktig i anledning av detta den
+store mannens första, oförmodade besök i hennes hem, gav emellertid föga
+akt på henne. Hon väntade vart ögonblick, att han skulle komma in och
+hälsa på henne, men då tiden gick och han inte kom, blev hon
+misslynt.</p>
+
+<p>&mdash; Jag tror, jag går min väg, eftersom han inte behagar
+uppmärksamma mig en smula. Kan du tänka dig något så oartigt? Han, som
+känt mig, sedan jag var så hög som så &mdash; hon visade med handen
+&mdash; och umgåtts dagligen därhemma!</p>
+
+<p>Edmée trodde icke, att general Bonaparte kunde vara underrättad om,
+att hon var på besök hos Junots, och hon ville helst undgå att träffa
+honom tillsammans med dessa främmande människor. Hon svarade därför
+strax sin väninna:</p>
+
+<p>&mdash; Ja, gå du bara, Laurette. Han har visst icke tid att göra
+visiter hos damer. Det är naturligtvis blott för att tala om arméen, som
+han har kommit till din man &mdash; emellanåt behöver han ju ändå en
+munfull frisk luft! Jag går in i ditt kabinett så länge, min vän &mdash;
+du tillåter nog? Jag är så förfärligt trött och befinner mig icke
+riktigt väl.</p>
+
+<span class = "pagenum">I.132</span>
+<a name = "pageI_132" id = "pageI_132"> </a>
+<p>Edmée gick med ett småleende och en smekning till väninnan. Madame
+Junot blev sittande i salongen. Hon ville då åtminstone ”vänta ut
+honom”.</p>
+
+<p>Hon behövde icke vänta länge; strax därpå kom han in tillsammans med
+Junot. I&nbsp;det han trädde in, såg han sig ivrigt, liksom sökande, om
+i rummet. Junot, som märkte hans rörelse, frågade, medan gästen hälsade
+på värdinnan:</p>
+
+<p>&mdash; Var har du gjort av Mademoiselle de La Feuillade, min vän?
+General Bonaparte önskade tala med henne.</p>
+
+<p>&mdash; Så skall jag strax kalla på henne. Hon bad nyss om lov att gå
+in i mitt kabinett och vila sig en smula. Hon är icke riktigt rask sedan
+balen, den söta Edmée. Hon gick mot kabinettsdörren, Bonaparte sprang
+upp.</p>
+
+<p>&mdash; Nej, nej, Madame &mdash; stör henne då inte! Låt <em>mig</em>
+gå in &mdash; jag har blott ett par ord att säga henne. Ni tillåter
+väl?</p>
+
+<p>Raskt, utan att höra på vidare invändningar, gick han in i kabinettet
+och drog &mdash; liksom av tanklöshet &mdash; dörren igen efter sig.
+Junot och hans hustru sågo på varandra.</p>
+
+<p>&mdash; Du skall inte taga det så noga med Bonaparte, sade Junot
+lågt, litet förlägen. Nu har han lust att tala med Mademoiselle de La
+Feuillade &mdash; Herregud! Och i fält ha vi andra manér än dem ni lär i
+din mors salong. Du skall för resten icke säga något om detta, Laurette
+&mdash;
+<span class = "pagenum">I.133</span>
+<a name = "pageI_133" id = "pageI_133"> </a>
+tillade han litet efter &mdash; han skulle icke tycka om det.</p>
+
+<p>&mdash; Gud vet, vad han ämnar säga henne! undrade Madame Junot litet
+ironiskt.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, Gud vet! svarade Junot oskyldigt, med ögonen mot
+taket.</p>
+
+<p>Mitt i det klara, kyliga vintersolskenet, som i en bred, sned strimma
+strök in genom fönstrets små, blyinfattade rutor, med bakgrund av en
+gammal, starkt förgylld gobelintapet, satt Edmée på den spensliga, efter
+antiken imiterade löjbänken. Hon bar en enkel, gråbrun sidendräkt, öppen
+i halsen och nästan utan ärmar, vilken under bröstet sammanhölls av ett
+smalt gyllene bälte och därunder i mjuka veck föll tätt åt höfterna. På
+grund av huvudvärken hade hon, strax hon kom in i rummet, helt löst upp
+sitt rika, tunga hår, som nu oordnat böljande föll ned över skuldrorna
+och ryggen. Då hon hörde Bonapartes steg utanför dörren &mdash; hon
+<em>kände</em> dem &mdash; reste hon sig hastigt upp från sin vilande
+ställning; och med ena handen stödd mot bänkens säte, den andra upplyft
+för att föra undan håret &mdash; huvudet framåtböjt mot den litet
+uppskjutna skuldran &mdash; satt hon väntande, lyssnande. Han sköt
+varsamt, men bestämt upp dörren och trädde&nbsp;in.</p>
+
+<p>Hon gjorde ingen rörelse. Hennes huvud sänkte sig kanske blott en
+smula djupare, och fingrarna klämde om soffans kant. Den bleka,
+<span class = "pagenum">I.134</span>
+<a name = "pageI_134" id = "pageI_134"> </a>
+fina profilen med det i solskenet bronsglänsande håret, tecknade sig
+skarpt belyst mot dess bakgrund av gammalt guld. Hon liknade ett
+helgonporträtt på ett kyrkfönster, när solen skiner.</p>
+
+<p>Bonaparte gick långsamt fram emot henne. Mer än något annat älskade
+han hennes fria, furstliga skönhet, som tillfället nu på ett så ädelt
+sätt ställde i relief. Betagen böjde han sitt ena knä mot golvet och
+förde den hand, hon nyss låtit sjunka, till sina läppar.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée, sade han lågt, med lidelsefullt allvar, aldrig har jag
+så länge friat till någon kvinna. I&nbsp;månader har jag nu suckat för
+dig som en page för en drottning &mdash; det är en roll, som jag aldrig
+hade tilltrott mig själv, och som blott illa passar mig. Nu
+<em>skall</em> du höra mig.</p>
+
+<p>Hon såg upp. Det var en varm, fuktig glans i hennes ögon, och de
+vackra läpparna skälvde som ett barns, färdigt till gråt. Med en
+förtjusande rörelse, blyg och öm, böjde hon sig ned över honom och lade
+långsamt, smekande, ett finger över hans läppar.</p>
+
+<p>Deras ögon möttes &mdash; leende, vältaliga. Han reste sig hastigt
+upp och satte sig på löjbänken vid hennes sida.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée, viskade han hastigt och lågt, i det han grep bägge
+hennes händer. Detta är ju blott att spilla tid! Tiden är så kort
+&mdash; i&nbsp;morgon kan kriget begynna på nytt, jag kan
+<span class = "pagenum">I.135</span>
+<a name = "pageI_135" id = "pageI_135"> </a>
+bli tvungen att lämna Frankrike. Du vet, att jag älskar dig, och jag
+vet, att du älskar mig. Du är stolt nog att icke en gång försöka att
+neka. Jag vet också, att andra män kunna bjuda dig en bättre och
+ärofullare ställning, än jag för ögonblicket är i stånd till &mdash;
+bunden som jag nu är till händer och fötter. &mdash;&nbsp;Det flög en
+skugga över hans ansikte och han sänkte huvudet djupare över hennes
+händer. &mdash;&nbsp;Men hav blott tålamod, låt mig blott få det värsta
+arbetet från halsen, och låt min ställning få tid att bli en smula
+mindre farlig och utsatt än nu &mdash; det <em>måste</em> den, förstår
+du, innan jag utan fara törs sysselsätta mig med mina egna husliga
+förhållanden &mdash; och jag lovar dig, att ingen kvinna i världen skall
+bli så hedrad, så ärad som du. Vågar du? Du måste besluta dig
+<em>nu</em> &mdash; blint anförtro mig din framtid, jag svarar för den
+med min ära och med mitt liv. Tvekar du, törs du inte <em>nu</em>
+&mdash; ja, så måste vi gå var åt sitt håll för beständigt! Denna
+halvhet är min natur alltför vidrig. I&nbsp;flera månader har jag med
+ord och handling friat till dig, Edmée &mdash; nu eller aldrig måste du
+ge mig min lön.</p>
+
+<p>Edmée såg upp &mdash; hennes ögon voro nästan svarta, gåtfulla i
+deras djupa, blida allvar.</p>
+
+<p>&mdash; Och det är er mening, att om jag i detta ögonblick säger
+”gå”, så skall ni gå och icke älska mig mera?</p>
+
+<span class = "pagenum">I.136</span>
+<a name = "pageI_136" id = "pageI_136"> </a>
+<p>&mdash; Du skall icke säga ”gå”, och jag skall heller icke gå, om du
+än säger det tusen gånger, brast han ut. Edmée &mdash; vad tjänar detta
+till? Du vet, att om det hade varit mig möjligt, så hade jag för länge
+sedan uppgivit dig &mdash; den gången du icke skrev till mig efter
+Marengo, och den gången du flydde för mig, då jag kom till Paris. Men
+&mdash; jag <em>kan</em> icke undvara dig! Vad tjänar det till att tala
+till dig så, som jag nyss har talat? När en man så häftigt och bestämt
+åtrår en kvinna från första ögonblick han ser henne, som jag dig, så...
+Du <em>måste</em> älska mig, du kan icke annat, och jag <em>måste</em>
+vinna dig.</p>
+
+<p>Hon reste sig upp och lade bägge händerna på hans skuldror &mdash;
+när hon stod så, var hon nästan lika lång som han, och hennes ögon
+blickade rakt in i hans. &mdash;&nbsp;Tag mig, viskade hon med låg, men
+tydlig stämma. Du skall veta: jag har ingen vilja, som icke är din,
+ingen önskan, som icke går till dig. Jag...</p>
+
+<p>Han tryckte henne så häftigt intill sig, att ordet kvävdes på hennes
+läppar.</p>
+
+<p>&mdash; En drottning är du, viskade han hänförd &mdash; så kallade
+jag dig i min själ första gången jag såg dig. Ingen kvinna är som du!
+Utan lättsinne och utan ånger, ger du i självmedveten stolthet bort din
+gudomliga gåva. &mdash;&nbsp;Han tog hennes huvud mellan sina händer och
+såg henne eldigt, själaglad in i ögonen. &mdash;&nbsp;Å, Edmée, vad
+<span class = "pagenum">I.137</span>
+<a name = "pageI_137" id = "pageI_137"> </a>
+jag nu skall älska dig! Du är min ungdom, som jag tyckte livet hade
+bedragit mig på, och nu har den kommit, just som jag önskade den &mdash;
+nu, då min hjärna är full av planer, mina händer fulla av arbete, nu, då
+jag ser min stjärna stiga, och banan äntligen börjar röjas en smula
+framför mig.</p>
+
+<p>&mdash; Men som jag har intrigerat och spionerat för att träffa dig
+här i dag! Junot anar något. Nu går han nog som på nålar därute, och jag
+är viss på, att han finner på de värsta rövarehistorier för att
+tillfredsställa sin lilla nyfikna hustru &mdash; som för resten skall ha
+tack för sin idé att skaffa dig hit! Hädanefter måste vi vara två om att
+intrigera, så går det lättare! Å, varför kan jag icke nu taga dig på
+mina armar som du går och står, sätta dig på min häst och rida med dig
+in på Tuileriernas gård, och säga till fransmännen: Där är er
+skyddsgudinna, segerns madonna, er herres brud.</p>
+
+<p>De hörde ett diskret buller vid dörren. Edmée drog sig hastigt ur
+hans armar och gick fram till fönstret. &mdash;&nbsp;Vad är det? ropade
+Förste Konsuln skarpt.</p>
+
+<p>Junot kom in &mdash; det var högst motvilligt, på sin hustrus
+uttryckliga önskan. Han såg något brydd ut och tittade osäkert från
+sidan på Edmée, som vände ryggen till. Bonaparte såg strax, att han
+antog, att hon hade avvisat honom; nästan ögonblickligen tog han sina
+<span class = "pagenum">I.138</span>
+<a name = "pageI_138" id = "pageI_138"> </a>
+mått och steg för att låta honom bliva i denna tro.</p>
+
+<p>&mdash; Mademoiselle de La Feuillade, sade han torrt, nekar
+hårdnackat till all kännedom om chouanernas gömställen, och vill icke på
+villkor &mdash; trots Fouché &mdash; höra talas om någon
+sammansvärjning. (Han visste nog, att Junot, som kände honom så väl och
+hade givit akt på dem båda på balen, icke ett ögonblick trodde, att de
+verkligen hade talat om chouaner, men han sade detta, för att ge Edmée
+litet tid att hämta sig och något att hålla sig till, när Madame Junot
+korsförhörde henne.) Det kan naturligtvis icke falla mig in att misstro
+en så stolt och förnäm fröken (”<i>une si haute et puissante dame</i>”),
+när hon själv säger det.</p>
+
+<p>De sista orden sade han i ironisk, missnöjd ton. Edmée spratt till
+och vände sig om &mdash; hon mötte hans strålande, ömma, skalkaktiga
+blick, och förstod strax alltsammans.</p>
+
+<p>Han hälsade flyktigt på Madame Junot, då han gick genom salongen. Han
+såg på henne, hur hon riktigt förtärdes av orolig nyfikenhet, och njöt
+pojkaktigt därav &mdash; glad och segerstolt, som han kände sig.
+&mdash;&nbsp;Er vackra väninna, Madame, sade han med väl spelat
+missnöje, är en högst karaktärsfast ung dam. Ni måste övertala henne att
+taga emot Madame Bonapartes och Hortenses inbjudning till frukosten i
+morgon.
+<span class = "pagenum">I.139</span>
+<a name = "pageI_139" id = "pageI_139"> </a>
+Jag är rädd, att hon är så ond på mig, att hon icke vill höra mig.</p>
+
+<p>Junot var nu helt desorienterad. Han följde Förste Konsuln ut, medan
+Edmée med bortvänt huvud tyst gick genom rummet.</p>
+
+<a name = "pageI_140" id = "pageI_140"> </a>
+
+<p>&nbsp;</p>
+
+<hr class = "mid">
+
+<hr>
+
+<hr class = "mid">
+
+<a name = "pageII_1" id = "pageII_1"> </a>
+<!-- png 141 -->
+
+<a name = "pageII_2" id = "pageII_2"> </a>
+<!-- png 142 -->
+
+<span class = "pagenum">II.3</span>
+<a name = "pageII_3" id = "pageII_3"> </a>
+<!-- png 143 -->
+
+<h3 class = "chapter">XII.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>Il était amoureux alors dans toute l’étendue du mot, dans toute la
+force de sa plus grande acception.</p>
+
+<p class = "center">
+<i>Marmont</i><br>
+(de Napoléon).</p>
+
+</div>
+
+<p>Det var dagen därpå i Tuilerierna. Madame Bonaparte hade en av sina
+små berömda frukostar, där &mdash; efter Förste Konsulns uttryckliga
+önskan &mdash; aldrig någon herre fick tillträde. Sällskapet var, innan
+man gick till bords, samlat inne i den stora mottagningssalongen &mdash;
+denna stela, nymodigt möblerade salong, i&nbsp;jakaranda och gult siden,
+där alla den tidens unga damer med klappande hjärtan första gången hade
+nigit för Frankrikes nye suverän.</p>
+
+<p>Madame Bonaparte själv tronade mitt i den ena gula långsoffan. Hon
+var i vit dräkt med guldbårder och &mdash; artistiskt draperad över
+vänstra skuldran &mdash; den oundvikliga purpurschalen. Hon såg redan
+icke mera bra ut vid dagsljus, i&nbsp;dag hade hon till på köpet påsar
+under de vackra ögonen, och hyn var grådaskig. Också bemödade hon sig
+att så mycket som möjligt vända ryggen till fönstren, då hon på sitt
+<span class = "pagenum">II.4</span>
+<a name = "pageII_4" id = "pageII_4"> </a>
+<!-- png 144 -->
+vanliga indolenta, men alltid älskvärda och intagande sätt underhöll
+sina unga gäster. Allt emellanåt lyfte hon den lilla elfenbenssolfjädern
+och gned därmed tankfullt sin kind eller sina läppar. Hennes ögon fingo
+då ett förstrött och liksom missnöjt uttryck.</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade hade nyss kommit, tillsammans med Madame
+Junot, som redan var hemmastadd i Tuilerierna, och de bägge stodo nu i
+närheten av kaminen och talade med Eugène de Beauharnais. Han var ännu
+helt ung &mdash; knappt tjugu år &mdash; men manligt vacker, graciös,
+elegant, skälmsk, galant mot damer. I&nbsp;sitt sätt påminde han mera om
+det förra hovets grand-seigneurer än om de nuvarande
+”<i>incroyables</i>”. Det påstods också, att han mycket liknade sin far,
+vicomten.</p>
+
+<p>För ögonblicket såg han ut till att vara över öronen förtjust både i
+den unga, kvicka Madame Junot, vilken, trots sina sjutton år, behandlade
+honom som en grevinna Almaviva en Chérubin, och ännu mera i Mademoiselle
+de La Feuillade. Hennes ståtliga, förnäma prinsesseskönhet, i&nbsp;dag
+en smula skygg och kylig &mdash; nästan fientlig &mdash; imponerade
+synbart på honom. Hennes otadliga, litet styva elegans och något
+föråldrade <i>grandes manières</i> bröto sig verkningsfullt mot de
+övriga damernas mera moderna och fria väsen.</p>
+
+<p>De togo sig för resten präktigt ut, de båda,
+<span class = "pagenum">II.5</span>
+<a name = "pageII_5" id = "pageII_5"> </a>
+<!-- png 145 -->
+som de stodo där &mdash; Edmée de La Feuillade och Eugène de Beauharnais
+&mdash; <em>han</em> artigt böjd fram emot henne med ett skälmskt,
+strålande leende, <em>hon</em> smärt och hög, litet avvisande
+tillbakalutad mot den monumentala kaminen av grön egyptisk marmor, som
+så vackert framhävde hennes blonda hår och vita skuldror.</p>
+
+<p>Förste Konsuln kom in och hälsade på sina gäster &mdash; välvilligt,
+bryskt jovialt, som det var hans vana, när han var i riktigt gott humör.
+Det dröjde en stund, innan han upptäckte gruppen vid kaminen &mdash;
+plötsligt skiftade han färg och reste sig upp. &mdash;&nbsp;Vad här är
+varmt, sade han otåligt, omotiverat.</p>
+
+<p>Edmée talade muntert med Monsieur de Beauharnais &mdash; kanske litet
+forcerat, men icke i ögonen fallande; hon hade redan nu förvärvat
+betydlig världsvana, och nödvändigheten hade lärt henne
+självbehärskning. Denna stora, förtvivlade och vågsamma kärlek hade på
+kort tid mognat henne till en erfaren och rådsnar kvinna.</p>
+
+<p>Bonaparte stod och såg på dem; han rynkade ögonbrynen och sköt
+underläppen ut. Edmée låtsade, som om hon icke märkte honom. Hennes
+leende profil, det litet tillbakakastade huvudet på den fina, långa
+halsen avtecknade sig beundransvärt mot den mörka marmorn. Rodnaden på
+hennes kind blev en smula djupare under hans blick, annars märktes
+intet.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.6</span>
+<a name = "pageII_6" id = "pageII_6"> </a>
+<!-- png 146 -->
+<p>&mdash; Förbannad ras, tänkte han halvt missnöjd, halvt beundrande.
+&mdash;&nbsp;Hon har redan en hovdams självbehärskning. Det ligger i
+blodet.</p>
+
+<p>Han fick plötsligt en rasande lust att säga henne något hårt,
+obehagligt, och gick fram emot henne med ett ironiskt leende.
+I&nbsp;detta ögonblick vände hon en smula på huvudet och såg förstulet
+på honom från sidan. Det var i denna blick en sådan öm, övermodig
+skalkaktighet, en sådan sprittande, strålande glädje, att den
+fullständigt avväpnade honom.</p>
+
+<p>&mdash; Madame Loulou &mdash; han talade till Madame Junot, men hans
+blick smekte hänryckt, leende Edmée &mdash; vad tror ni väl er man
+skulle säga, om han nu såge er stå där och förvrida huvudet på pojken?
+&mdash; Han knep Eugène i örat &mdash; kanske litet hårt och inte fullt
+så vänligt, som det såg&nbsp;ut.</p>
+
+<p>&mdash; Förebrå inte <em>mig</em>, general! Monsieur Eugène, ni måste
+verkligen försvara mig. Som om icke jag blott stod här och agerade
+förkläde för er och Mademoiselle de La Feuillade.</p>
+
+<p>&mdash; Det är alltså <em>ni</em>, Mademoiselle, som... Han vände sig
+om och såg på henne.</p>
+
+<p>&mdash; Monsieur de Beauharnais gör sin kur! Hon böjde graciöst,
+mockant tackande, sitt huvud. &mdash;&nbsp;General &mdash; han förlorar
+sin tid!</p>
+
+<p>&mdash; Min stackars Eugène! &mdash; Förste Konsuln skrattade. Han
+tog sans façon Edmées arm och lade under sin, Madame Junot gick efter
+<span class = "pagenum">II.7</span>
+<a name = "pageII_7" id = "pageII_7"> </a>
+<!-- png 147 -->
+med Eugène. &mdash;&nbsp;Och ändå kan det icke nekas, att han är en
+vacker gosse.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Ni</em> är vackrare, general! &mdash; Det är omöjligt att
+återge den skälmska innerlighet, den öppna, smickrande beundran hon lade
+i sin stämma. Och med kärlekens ljuva, tanklösa dristighet tryckte hon
+ett ögonblick hans arm intill sitt runda, unga bröst. Han kunde känna
+hjärtat klappa under det lätta tyget.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée, mumlade han, hör du &mdash; du <em>skall</em>...
+&mdash;&nbsp;Hans stämma kvävdes i den bölja av våldsam lidelse, som
+steg i honom.</p>
+
+<p>Hon var blott obetydligt mindre än han. Ett ögonblick lutade hon
+blixtsnabbt sitt huvud intill hans &mdash; hennes hår och kind rörde vid
+hans ansikte. Hon svarade intet.</p>
+
+<p>Madame Bonaparte var mycket vänlig mot Edmée. Hon ville ha henne
+bredvid sig vid bordet och talade nästan oavbrutet med henne om
+Caulaincourts och Rastignacs och andra gemensamma bekanta från Faubourg
+St. Germain. En gång förde hon samtalet över på Louis de Châteauneuf,
+och lät med leende diskretion förstå, att hon visste, att han var
+bestämd till hennes brudgum. Edmée svarade på allt, småleende, säker,
+fullständigt oberörd. Hennes unga, berusande, väntansfulla lycka bar
+henne över alla annars möjligen pinsamma intryck och gjorde henne helt
+och hållet osårbar.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.8</span>
+<a name = "pageII_8" id = "pageII_8"> </a>
+<!-- png 148 -->
+<p>Förste Konsuln satt emellan de två unga, nygifta fruarna &mdash;
+Madame Junot och Madame Lannes. Han skämtade muntert med dem, ofta en
+smula närgånget, och fick dem ett par gånger till att rodna. Han var i
+ett briljant humör, och den hans fasta, lysande blick och ljusa,
+strålande leende för ögonblicket träffade, kände sig som genom ett
+trolleri strax försatt i samma lyckliga, övermodiga stämning.</p>
+
+<p>Efter frukosten hade Madame Bonaparte ställt om ”mystifikationer” för
+att roa sina unga gäster, och ehuru Förste Konsuln, vad alla visste,
+i&nbsp;regeln avskydde detta moderna nöje, stannade han likväl kvar.
+Till slut kom där en bekant spåkvinna, för effektens skull förklädd till
+zigenerska. Hon spådde flera av damerna och utbad sig därpå
+vördnadsfullt att få se Förste Konsulns hand. Efter att först ha nekat,
+gav han på allas böner med sig.</p>
+
+<p>&mdash; Men jag har hört sägas i Orienten, att när man låter spå sig,
+skall man söka komma till att stödja handen mot en kvinnas hjärta, så
+vänder ödet sig till det goda.</p>
+
+<p>&mdash; Det har jag också hört, inföll Eugène de Beauharnais.
+Förmodligen skall det symboliskt antyda, att en kvinnas kärlek gör
+mannen så stark, att han stödd på den kan besegra sitt öde.</p>
+
+<p>Medan Eugène talade, hade Förste Konsuln vänt sig om, och hans blick
+flög forskande över damernas lysande grupp.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.9</span>
+<a name = "pageII_9" id = "pageII_9"> </a>
+<!-- png 149 -->
+<p>&mdash; Mademoiselle de La Feuillade, sade han plötsligt, med en ton,
+som skulle vara skämtande. Ni, som ännu är fri och utan en svartsjuk
+äkta man &mdash; vill ni låna mig ert lilla hjärta?</p>
+
+<p>Edmée rodnade djupt &mdash; hon vågade icke lyfta ögonen från golvet.
+Men stilla, behagfullt, med högburet huvud, trädde hon fram ur gruppen
+och ställde sig vid Förste Konsulns sida. Med bägge händer tog hon den
+hand, han räckte henne, och lade den mot sitt hjärta. Det slog
+stormmarsch; Bonaparte smålog under de sänkta ögonlocken och räckte
+zigenerskan sin andra hand.</p>
+
+<p>&mdash; Nå, Madame, se så, om ni kan läsa mitt öde. Det har för
+resten ännu aldrig varit starkare än min vilja, tillade han övermodigt,
+med en blick på Edmée.</p>
+
+<p>Joséphine hade blivit mycket blek. Hon smålog tvunget, med tätt
+sammanpressade läppar och fläktade sig med solfjädern. Hortense stödde
+sig mot moderns stol med ena armen om hennes hals. Men Eugène stod på
+andra sidan om Förste Konsuln och följde intresserad spådomen.</p>
+
+<p>&mdash; Politiska förutsägelser undanber jag mig, avbröt Bonaparte
+hastigt sibyllan, då hon såg upp och skulle till att tala. Hon böjde sig
+ned igen.</p>
+
+<p>&mdash; Jag ser en lång livslinje, lycka, ära, kärlek...</p>
+
+<span class = "pagenum">II.10</span>
+<a name = "pageII_10" id = "pageII_10"> </a>
+<!-- png 150 -->
+<p>Han ryckte hastigt handen till sig. &mdash; Tack! Nu vet jag allt,
+vad jag vill veta. Det är bra, och det är nog.</p>
+
+<p>Han vände sig till Mademoiselle de La Feuillade, som hade släppt hans
+hand.</p>
+
+<p>&mdash; Tillåt mig att tacka er, Mademoiselle. Ert unga, oskyldiga
+hjärtas slag har utan tvivel dräpt det onda i mitt öde. Nu kan jag ju ha
+lov att se en strålande framtid i möte &mdash; inte sant?</p>
+
+<p>Edmée smålog under hans menande blick och drog sig tillbaka med en
+lätt reverens. &mdash;&nbsp;Jag antar, herr general, parerade hon
+skickligt, att ni själv avgjorde, vilken framtid ni kunde ha rätt att se
+till mötes, redan för ett år sedan &mdash; den 18&nbsp;Brumaire.</p>
+
+<p>&mdash; Bravo, Mademoiselle de La Feuillade! ropade Eugène de
+Beauharnais och klappade skrattande i händerna. &mdash;&nbsp;Mannens
+kraft spår hans öde.</p>
+
+<p>Förste Konsuln vände sig om och såg ett ögonblick skarpt på sin
+styvson. &mdash;&nbsp;Jag har aldrig sett dig så djupsinnig förr, lille
+Eugène. Det ser ut, som om Mademoiselle de La Feuillades esprit hade
+förmåga att smitta.</p>
+
+<p>Förste Konsuln vände sig om på klacken och gick ut ur rummet.</p>
+
+<p>En stund därefter, då damerna toga avsked och beredde sig att gå, kom
+Bonaparte igen för ett par ögonblick. Han skämtade muntert och
+<span class = "pagenum">II.11</span>
+<a name = "pageII_11" id = "pageII_11"> </a>
+<!-- png 151 -->
+tryckte deras händer till farväl. Då Mademoiselle de La Feuillade kom i
+vagnen, märkte Madame Junot, hur blek och ansträngd hon såg ut. Hon
+skrattade:</p>
+
+<p>&mdash; Å, min vän &mdash; du är icke van vid stora världen ännu! Hon
+rätade på sig med en sjuttonårig världsdams hela överlägsenhet.
+&mdash;&nbsp;Att en <em>frukost</em> så kan taga på dig!</p>
+
+<p>Edmée svarade icke. Hon knöt krampaktigt handen om den smala
+pappersbit, hon bar instucken i sin handske. Med Förste Konsulns
+hastiga, nästan oläsliga handskrift stod där: ”Jag kommer i afton
+klockan elva. Var beredd! Intet kan hindra mig.”</p>
+
+<p class = "space">
+Inne i sitt sovrum, längst borta på gaveln av det gamla huset i Rue de
+Bac, satt Edmée de La Feuillade. Det var ett stort, gammaldags gemak med
+präktiga takmålningar av Boucher föreställande Aurora på sin gyllene
+char, omfladdrad av amoriner. Aurora liknade starkt hertiginnan av
+Châteauroux. Möblerna &mdash; de voro för resten ej särdeles många tack
+vare revolutionens plundringar och ”<i>agiotage</i>” &mdash; voro i
+praktfull Louis XV-stil med mycken förgyllning och överdrag i pärlgrått,
+starkt glänsande siden. Väggarna, avdelade i fält, voro också pärlgrå,
+sparsamt behängda med små tavlor, mest sirliga herdestycken. Mellan
+<span class = "pagenum">II.12</span>
+<a name = "pageII_12" id = "pageII_12"> </a>
+<!-- png 152 -->
+fönstren var en stor, oval spegel med bred, gyllene ram &mdash; starkt
+snirklad: ovantill pryddes den av ett par amoriner, som höllo en enorm,
+femuddig krona. Väggen mittemot upptogs av en bred himmelssäng, också
+starkt förgylld, draperad med ljusblått brokad.</p>
+
+<p>Edmée bar en slags hemmadräkt av gulaktigt, mjukt siden. Den föll
+löst över bröstet som en tunika och sammanhölls blott över skuldrorna
+med stora kaméer. På fötterna hade hon ett par sandalaktiga
+brodequin’er. Över det vårdslöst uppsatta håret hade hon kastat en
+gammal praktfull <i>point d’Angleterre</i>, som hon fäst under hakan
+&mdash; à la Pompadour &mdash; så att den helt skylde hennes nakna hals.
+Hon satt vid det stora, avlånga bordet mitt i rummet och stödde armarna
+mot den mörka skivan av florentinsk mosaik; ansiktet vilade i händerna.
+Klockan fattades några minuter i elva. Hon kände sig till mods nästan
+som en medeltidsförbryterska, väntande den hemliga rättens män. Hon
+visste, att han <em>skulle</em> komma; hon visste, att hans vilja
+motstod intet, varken lås eller riglar. Hon väntade honom, som Semele
+väntade Zeus &mdash; hon höll sig för ögonen för att icke bländas av
+gudens dödsbringande åsyn.</p>
+
+<p>Vad som föregick i det övriga huset, visste hon icke och brydde sig
+icke heller därom. Då hon strax efter middagen kommit hem från
+<span class = "pagenum">II.13</span>
+<a name = "pageII_13" id = "pageII_13"> </a>
+<!-- png 153 -->
+Junots, hade hon, efter att flyktigt ha hälsat på sin tant, strax gått
+in i sina rum och sedan icke lämnat dem. De hade för denna afton avtalat
+att gå i Feydeauteatern tillsammans med Caseaux’ för att se Madame de
+St. Aubin i ett nytt stycke, men då Madame de Châteauneuf skickade bud
+och bad henne göra sig i ordning, lät hon svara, att hon var trött sedan
+frukosten i Tuilerierna och icke orkade mera. Ett ögonblick hade hon i
+sin ångest tänkt på att följa med &mdash; men vad kunde det tjäna till?
+Blott väcka hans missnöje, och det var hon i sitt innersta hjärta tusen
+gånger mera rädd för än detta farliga, underbara obekanta, som hon
+visste skulle träda in i hennes liv på samma gång som han &mdash; ensam,
+stark &mdash; trädde in över hennes tröskel. Hon hörde sin fasters vagn
+rulla över gården. Sedan dess &mdash; det var länge sedan &mdash; hade
+hon suttit, som hon satt nu, orörlig, väntande.</p>
+
+<p>Alla vaxljusen i den stora kronan över hennes huvud voro tända
+&mdash; de brände stilla i rummets varma, rena luft. Pendylen på
+kamingesimsen mellan de femarmade ljusstakarna slog elva &mdash;
+långsamt med späda, fint silverklingande slag. Det gick en lätt
+skälvning genom henne, men hon rörde sig icke.</p>
+
+<p>Plötsligt gick dörren upp bakom henne &mdash; hon hörde den låsas
+igen, försiktigt, men brådskande. Därpå ett par hastiga, bestämda steg
+<span class = "pagenum">II.14</span>
+<a name = "pageII_14" id = "pageII_14"> </a>
+<!-- png 154 -->
+över golvet, och hon kände sig bakifrån gripen om huvudet av ett par
+starka, kalla händer.</p>
+
+<p>&mdash; Äntligen, viskade han.</p>
+
+<p>Hon svarade intet, hon gjorde icke motstånd &mdash; han var hennes
+herre.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.15</span>
+<a name = "pageII_15" id = "pageII_15"> </a>
+<!-- png 155 -->
+<h3 class = "chapter">XIII.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>L’Empereur disait que Duroc seul avait en son intimité et possédé son
+entière conflance.</p>
+
+<p class = "right">
+Memorial de Ste Hélène.</p>
+
+<p class = "space">
+Chez lui <em>parler</em> est le premier besoin...</p>
+
+<p class = "center">
+<i>L’abbé de Pradt</i><br>
+(sur Napoléon).</p>
+
+</div>
+
+<p>Edmée hade uppbjudit hela sitt skarpsinne för att finna utväg att
+obemärkt kunna träffa sin älskare. Bonaparte hade bett henne därom,
+befallt henne att vara försiktig. Han var alltid rädd för, till och med
+när det blott gällde en övergående kapris och under det Direktoriets
+lössluppenhet var i sitt högsta flor, att någon skulle få minsta aning
+om hans intima affärer; nu då det var fråga om den unga, högborna
+flicka, han älskade så uppriktigt och häftigt, och som han på fullt
+allvar ville binda vid sin framtid, var han dubbelt noga. Att oftare
+träffas i Rue du Bac kunde det ej vara tal om &mdash; det var ett
+himlens under, att det kunnat gå så lyckligt <em>en</em> gång. Nej,
+Edmée måste komma till honom, till Tuilerierna.</p>
+
+<p>Genom en tillfällighet hade Edmée upptäckt, att i rummet näst intill
+hennes sängkammare,
+<span class = "pagenum">II.16</span>
+<a name = "pageII_16" id = "pageII_16"> </a>
+<!-- png 156 -->
+som Valentine bebodde, fanns &mdash; med ingång från ett gammalt
+väggfast skåp &mdash; en liten hemlig trappa, vilken därifrån gick
+direkt ner i parken och mynnade ut i ett tätt buskage invid gaveln. Den
+var av trä och förfärligt brant. Förmodligen hade den en gång blivit
+tillbyggd för att tjäna i ungefär samma ändamål, vartill hon ville
+begagna den. Efter revolutionen hade dess tillvaro fallit i glömska;
+säkert var åtminstone, att Madame de Châteauneuf, som dessutom efter
+sitt fall sällan eller aldrig mera kom en trappa upp, icke kände till
+den. Utom en gammal hushållerska, som varit Louis’ amma, och som
+terrorismen nästan skrämt från vettet, voro Edmée och Valentine de enda,
+som nu bebodde våningen ovanpå, vilken alltså till största delen stod
+öde. Madame de Châteauneuf fordrade &mdash; isynnerhet nu &mdash; många
+tjänare omkring sig, och egoistisk som hon var, fann hon, att det störde
+henne minst, att Edmée bodde däruppe.</p>
+
+<p>Genom denna trappa, som naturligtvis var ytterst förfallen och full
+av smuts och spindelväv, kunde alltså Mademoiselle de La Feuillade
+fullständigt obemärkt komma ned i trädgården, och under dessa mörka
+nätter kunde icke heller någon från huset se henne, när hon längs med
+plankverket smög sig fram till gatan, där Förste Konsulns betrodde
+kammartjänare, Constant, var natt mellan elva och tolv stod posterad i
+<span class = "pagenum">II.17</span>
+<a name = "pageII_17" id = "pageII_17"> </a>
+<!-- png 157 -->
+ett slags gammalt, förfallet lusthus strax innanför trädgårdsluckan,
+vartill han vetat att förskaffa sig en nyckel. Han och Valentine voro de
+enda, som det varit nödvändigt att inviga i förhållandet.
+I&nbsp;Tuilerierna visste nog Förste Konsulns närmaste omgivning, att
+han nästan var natt, från början av Frimaire, mottog besök av en dam, så
+väl maskerad och tätt beslöjad, att det icke var möjligt att försöka ens
+en gissning på, vem det kunde vara. Man antog på måfå, att det var
+operasångerskan Madame Branchue; general Bonaparte hade ofta haft dylika
+lösa förbindelser och alltid dolt dem väl. Icke ens Duroc, som dock på
+visst sätt måste vara med i hemligheten, eftersom Edmée alltid fördes in
+genom den ingång, vilken från terrassen förde in i hans våning i
+rez-de-chausséen, omedelbart under Förste Konsulns, visste, <em>vem</em>
+damen var. Ännu mindre var det någon annan, till och med i deras allra
+närmaste umgänge, som i sina vildaste drömmar kunde ana, att den stolta
+och tillbakadragna Edmée de La Feuillade, dotter av en genomrojalistisk
+och högförnäm släkt, och som sedan sin första barndom varit bestämd till
+Louis de Châteauneufs brud, var Bonapartes älskarinna. Hon umgicks i
+Tuilerierna &mdash; det var sant; hon var där både på de stora
+middagarna var quintidi och på mindre, förtroliga frukostar och soaréer,
+men det var redan fallet med så många rojalister;
+<span class = "pagenum">II.18</span>
+<a name = "pageII_18" id = "pageII_18"> </a>
+<!-- png 158 -->
+och hela världen visste dessutom, att familjen de Châteauneuf så gott
+som förklarat sig för det nya systemet och genom Talleyrand stod
+regeringen nära. Om hon också blev inbjuden på Förste Konsulns särskilda
+befallning &mdash; och det påstod man &mdash; så föreföll icke heller
+det någon så underligt: han började redan då märkbart favorisera
+Faubourg St. Germain på revolutionsfamiljernas bekostnad, och det var
+blott naturligt, att han ville utmärka den frånvarande diplomatens brud,
+då dennes mor, som bekant, ej i vinter deltog i sällskapslivet. Han
+dolde icke sin beundran för henne, men dels delades den av så många,
+dels visste man, att han hade en italienares heta och oförställda glädje
+över skönheten, var han fann den &mdash; och Edmée de La Feuillade
+begynte vid denna tid mera än någonsin förr göra sig bemärkt för sin
+stora och sällsynta skönhet.</p>
+
+<p>Det förekom således aldrig någon särdeles påfallande, att han, när
+hon i sin ljusgröna dräkt &mdash; som Madame Récamier hade lancerat den
+vita färgen, hade Edmée hårdnackat adopterat den gröna &mdash; med sin
+egendomligt fria, kungliga hållning, långsamt trädde in i Madame
+Bonapartes salong, att han då vanligen avbröt sitt samtal för att med
+blicken följa alla hennes rörelser.</p>
+
+<p>&mdash; Marie-Antoinette, sade han en gång entusiastiskt till
+Talleyrand, som han för ögonblicket
+<span class = "pagenum">II.19</span>
+<a name = "pageII_19" id = "pageII_19"> </a>
+<!-- png 159 -->
+talade med, såg ej mera drottninglik ut, när hon i Versailles,
+i&nbsp;spetsen för sitt hov, trädde in i Spegelsalen för att mottaga
+kejsaren, sin broder.</p>
+
+<p>Talleyrand mönstrade henne, där hon hälsande skred fram under
+ljuskronorna. &mdash;&nbsp;Hon blir en ambassadris, som man kan låta
+underhandla med kungar, svarade han.</p>
+
+<p>Förste Konsuln öppnade munnen liksom för att säga något. Så smålog
+han och vände sig tvärt om utan att svara.</p>
+
+<p class = "space">
+Det var en snöig, kall natt mellan den 2 och 3 Nivôse (år IX). Edmée
+hade, ledsagad av Constant, lyckligt smugit sig in genom gallerporten
+vid <i>Pont National</i>, och från terrassen in i Durocs våning,
+varifrån en vindeltrappa förde direkt upp i kammartjänarens rum vid
+sidan av Bonapartes sängkammare. Förste Konsuln bebodde den del av
+slottet, som, byggt av Catharina av Medici och Henri IV, låg emellan
+<i>Pavillon de l’Horloge</i> och Florapaviljongen; under konungadömet
+kallades den ”Hans Majestäts vintervåning” och bestod &mdash; utom av
+kammartjänarens redan nämnda rum &mdash; av en sängkammare (den samma
+kungarna av huset Bourbon begagnat) och ett bibliotek, varifrån förde en
+dörr till ”Kungens stora kabinett”. Sålunda stodo hans privatrum i
+direkt
+<span class = "pagenum">II.20</span>
+<a name = "pageII_20" id = "pageII_20"> </a>
+<!-- png 160 -->
+förbindelse med den egentliga statvåningen, vilken, från den mäktiga
+”<i>Salle des Cent-Suisses</i>” i&nbsp;ur-paviljongen, genom flera
+salonger sträckte sig ända till och med Dianagalleriet, som gränsade upp
+till Florapaviljongen, och vilka alla &mdash; i&nbsp;motsats till den
+enskilda våningen &mdash; hade fönster åt gården.</p>
+
+<p>I Constants kammare kastade hon sin våta kappa och slöja och gick
+därefter hastigt &mdash; utan tvekan &mdash; allena in i Förste Konsulns
+sängkammare. Här behövde hon aldrig frukta att bli överraskad, ty efter
+klockan elva om aftonen tordes aldrig någon utan särskild kallelse sätta
+sin fot där. Den stod efter denna tid till Mademoiselle de La Feuillades
+disposition; det kunde nämligen hända, att hon timvis, då han var
+upptagen av arbete, kunde få vänta på honom.</p>
+
+<p>Ljusen voro tända som vanligt, och eld brann i kaminen. Bonaparte
+steg ofta upp mitt i natten, och han fordrade, att rummet alltid skulle
+vara varmt. Edmée gick fram och rörde bland vedträden, under det hon på
+samma gång lyssnade efter, om han kunde vara i biblioteket, vilket han
+använde till arbetsrum. Då hon emellertid icke kunde förnimma något
+ljud, vågade hon försiktigt glänta på dörren. <em>Där</em> var ingen
+&mdash; men inifrån ”Kungens stora kabinett”, där hon visste, att man
+brukade hålla ministerråd, hördes däremot röster i ivrigt samtal. Hon
+stod stilla ett ögonblick &mdash; suckade,
+<span class = "pagenum">II.21</span>
+<a name = "pageII_21" id = "pageII_21"> </a>
+<!-- png 161 -->
+och gick fram till en spegel för att rätta på sin klädsel. Hon hade ätit
+middag i hôtel de Périgord och hade, när hon kom hem därifrån och skilts
+från sin tant, blott gått rakt igenom sina rum och nedför den hemliga
+trappan, utan att ge sig tid att förändra det minsta vid sin dräkt, utan
+att ens taga ytterkängor på. Också bar hon nu en toalett, som minst av
+allt ägnade sig för promenader en vinterafton &mdash; en robe av
+Valenciennesspetsar ovanpå en ljusgrön underklänning, och över pannan
+ett diadem av smaragder och pärlor.</p>
+
+<p>Hon drog klänningen upp framtill och såg ned på sina skor, de voro
+genomvåta och fläckiga. Ännu hördes stämmorna lika ivriga därinne
+&mdash; det kunde vara länge! Hon började gå fram och tillbaka på golvet
+&mdash; stampade en smula för att hålla värme i sina stackars våta,
+förfrusna fötter. Till slut kunde hon ej uthärda längre, klockan var ej
+mer än tre kvart på tolv, hon kröp ihop i den stora stolen vid kaminen,
+tog skor och strumpor av och drog fötterna upp under sina kjolar. Medan
+hon satt så, smög dagens trötthet sig över henne, och lullad av det
+otydliga bullret av rösterna, som stego och sjönko därinne, föll hon
+efter ett par minuter i sömn.</p>
+
+<p>Hon sov redan så hårt, att hon icke märkte det, då dörren en liten
+stund därefter öppnades,
+<span class = "pagenum">II.22</span>
+<a name = "pageII_22" id = "pageII_22"> </a>
+<!-- png 162 -->
+och Förste Konsuln åtföljd av Duroc, hastigt kom&nbsp;in.</p>
+
+<p>I samma ögonblick Bonaparte trädde över tröskeln, såg han henne. Han
+vände sig hastigt om, som för att slå dörren igen för Duroc. Men det var
+för sent &mdash; han hade redan både sett och känt igen henne.</p>
+
+<p>Som ett trött barn, med handen under kinden, satt hon uppkrupen i
+stolen &mdash; den ena bara foten hängde nedanför kjortelfållen.
+I&nbsp;sin lätta, fina dräkt med det uddiga, kronliknande diademet om
+pannan, närmast belyst av det röda eldskenet, liknade hon en sagornas
+prinsessa, som gått vilse i vinternatten och förirrat sig hit.</p>
+
+<p>De båda männen stodo ett ögonblick stilla framför henne. Så vände
+Bonaparte litet på huvudet och såg från sidan på sin adjutant; hans
+ansikte hade ett uttryck av på en gång tillfredsställd, triumferande
+stolthet och brydd, förlägen skygghet. Duroc förstod ögonblickligen
+alltsammans &mdash; han böjde sig ned och tog sakta upp en av de små
+genomvåta silkesskorna.</p>
+
+<p>&mdash; Den stackars lilla prinsessan, sade han nästan ömt, med en
+ton, vari icke spårades en skymt av ringaktning eller löje. Hon har
+slitit bra ont för att komma till sin vän!</p>
+
+<p>Förste Konsulns ögon blevo plötsligt fulla av tårar, han omfamnade
+Duroc.</p>
+
+<p>&mdash; Gå min vän, min <em>bäste</em> vän... Låt
+<span class = "pagenum">II.23</span>
+<a name = "pageII_23" id = "pageII_23"> </a>
+<!-- png 163 -->
+mig väcka henne, hon får ej veta, att du har sett henne. Det kunde
+skrämma min lilla stolta väninna.</p>
+
+<p>Duroc tryckte hans hand och höjde blicken uppåt. Han gick
+tyst&nbsp;ut.</p>
+
+<p class = "space">
+Förste Konsuln sov sedan den 18 Brumaire sällan längre än ett par, tre,
+timmar om natten. Ljusen brände alltid i hans kabinett liksom elden i
+kaminen, och på ett litet bord blev om aftonen insatt en flaska vin,
+frukt och en kall pastej.</p>
+
+<p>Klockan var nu nära fyra på morgonen; en smula blek i skenet av de
+snart nerbrända ljusen, reste sig Mademoiselle de La Feuillade från
+bordet, där hon ett ögonblick tagit plats. Förste Konsuln räckte henne
+glaset med Champagne.</p>
+
+<p>&mdash; Drick, min drottning! Du är ju så blek som kungens liljor, se
+nu om kungens vin kan krya upp dig. Jag dricker det till ära för dig och
+Frankrike! Han gjorde en liten grimas, i&nbsp;det han tömde sitt glas.
+Det smakar gott, men...</p>
+
+<p>&mdash; Du föredrar dock din Chambertin med vatten, skrattade Edmée.
+Hon stod redan framför spegeln och försökte fästa slöjan.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, jag har inte ancien régimes traditioner i den vägen. Men
+<em>du</em>! Drick ut...&nbsp;Se,
+<span class = "pagenum">II.24</span>
+<a name = "pageII_24" id = "pageII_24"> </a>
+<!-- png 164 -->
+hur dina ögon stråla, hur du småler och rodnar redan i den mörka, trista
+morgonen till en arbetsdag, som begynner. Förlåt, Madame, för
+<em>dig</em> är det ju en fest- och älskogsdag, som <em>slutar</em>! Å,
+du är århundradets äkta barn, Edmée, som ditt gyllne älsklingsvin är
+århundradets eget vin: Regentens, Louis XV:s och Marie-Antoinettes! Med
+dig har hela det gamla Frankrike kommit till mig, i&nbsp;dig förstår jag
+och älskar det.</p>
+
+<p>Hon gick bakom hans stol, där han självsvåldigt satt tillbakalutad
+med armen hängande över stolsryggen, och lade lätt sin hand på hans
+skuldra.</p>
+
+<p>&mdash; Du talar om mörka, trista morgnar, om en arbetsdag, som
+begynner. &mdash;&nbsp;Hon log skälmskt, glad under hans ömma, dröjande
+blick. &mdash;&nbsp;Och Förste Konsuln börjar den med Champagne och
+komplimanger! Liknar det honom?</p>
+
+<p>&mdash; För mig äro alla dygnets timmar lika, som du nog vet. Jag har
+samma humör, när man väcker mig klockan två på morgonen, som när jag
+reser mig från en galamiddag klockan åtta.</p>
+
+<p>&mdash; Alltså, när jag ser dig i afton på operan &mdash; du lovar ju
+att komma? så skall du vara i samma stämning som&nbsp;nu!</p>
+
+<p>&mdash; När jag ser <em>dig</em>, är jag glad. Du är glädjen själv...
+Nej, det låter så djupsinnigt, så abstrakt, och du är allt annat än
+abstrakt.
+<span class = "pagenum">II.25</span>
+<a name = "pageII_25" id = "pageII_25"> </a>
+<!-- png 165 -->
+Men se dig själv i spegeln, som du står där! Vet du av, att det är tusen
+stjärnors ljus i dina ögon under slöjan och all jordens värme i din
+knutna hand? Och under din vida kappa &mdash; hon öppnade den hastigt,
+på lek, som ett par stora vingar, och slog den lika hastigt om sig igen
+&mdash; har du skönhet, lyx, dårskap, lycka och härlig vila åt den, som
+älskar dig.</p>
+
+<p>&mdash; Låt mig gå, min vän. Gryningen begynner, där kommer folk på
+bron... Och &mdash; det lät litet blygt, men oändligt ömt: du behöver
+visst&nbsp;ro.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Ro</em>! &mdash; Han smålog. &mdash; Tror du jag vill ha
+ro? Det hoppas jag till Gud, jag inte får på många år ännu! Nej, stanna
+Edmée... Det är något jag ville säga dig... &mdash;&nbsp;Han smålog,
+klämde hennes hand, såg ned och letade efter en förevändning att hålla
+henne kvar.</p>
+
+<p>Hon visste, att när han var i det lynnet, tyckte han om att prata,
+och när han en gång började, höll han icke så snart upp. Av allt i
+världen var hon mest stolt över, att han så gärna talade med
+<em>henne</em>. Och han talade med henne om allt: sitt arbete, sina
+planer, sina högtflygande, fantastiska drömmar; han lade icke band på
+sig, han tänkte högt och visade, att han njöt av att se detta lilla,
+allvarliga ansikte, som i sitt växlande uttryck följde vart hans ord,
+dessa strålande, skiftande ögon, som <em>hörde</em>. Omedelbart kände
+han, att var fiber
+<span class = "pagenum">II.26</span>
+<a name = "pageII_26" id = "pageII_26"> </a>
+<!-- png 166 -->
+i hennes själ sympatiserade med hans, att hon, under hans inflytande,
+såg med hans ögon och förstod med hans hjärna.</p>
+
+<p>&mdash; Har du då intet nytt att säga mig?... Något om dina vänner,
+chouanerna, som Fouché så gärna underhåller mig med? Eller om ditt gamla
+ideal, ”vi med Guds nåde”?</p>
+
+<p>&mdash; Har han skrivit igen? frågade hon hastigt.</p>
+
+<p>&mdash; Nej, gudskelov! Jag svarade honom då tydligt nog i somras. Nu
+går Fouché bara och väntar på, att <em>han</em> skall svara
+<em>mig</em>!</p>
+
+<p>Edmée hade åter satt sig ned &mdash; intresserad &mdash; och lät
+honom knäppa upp kappan. Den föll tillbaka över stolskarmen, och med
+sitt vita silkesfoder bildade den en skimrande bakgrund till hennes
+lätta dräkt. Slöjan slog hon själv från pannan &mdash; den hängde löst,
+som en spansk mantilla, över det något oordnade håret. Utan att längre
+tänka på tiden, som gick, slog hon sig ännu en gång till&nbsp;ro.</p>
+
+<p>&mdash; Den klenmodiga Joséphine, återtog Förste Konsuln efter en
+stund, utan övergång, liksom driven av en tankeförbindelse. Hon lever i
+ångest, att jag skall stiga för högt, för att kanske en gång falla lika
+djupt. Hon tror &mdash; det gick ett obeskrivligt leende över Bonapartes
+ansikte, där han nu, i&nbsp;gott humör, gick fram och tillbaka på golvet
+och snurrade snusdosan mellan fingrarna &mdash; hon tror och
+<em>önskar</em> att
+<span class = "pagenum">II.27</span>
+<a name = "pageII_27" id = "pageII_27"> </a>
+<!-- png 167 -->
+jag skall bekväma mig till att återkalla Bourbonerna! Det är icke
+längesedan hon nästan låg på knä för mig för att beveka mig. Kan du
+begripa &mdash; han stannade framför Edmée &mdash; hur i all världen man
+kan finna på att fordra något så onaturligt av mig &mdash; något så
+<em>dumt</em>? Det nya Frankrike, det, som jag redan nu, monumentalt och
+praktfullt, ser resa sig ur revolutionens blod och spillror &mdash; det
+är <em>mitt</em> verk! Och så begär man, att jag skall bygga och smycka
+mitt hus, för att andra skola driva mig därur och komma och bo där i
+mitt ställe. Man inbillar sig, att jag kan avspisas med en
+konnetabelvärja, ett hertigdöme &mdash; jag! ”Den mäktigaste undersåte!”
+En undersåte är aldrig <em>nog</em> mäktig. Nej, råder man över en krona
+&mdash; han förde ovillkorligt handen till sin tinning &mdash; sätter
+man den på sitt eget huvud, och ve den, som rör därvid!...
+&mdash;&nbsp;Han gick ett par slag fram och tillbaka med händerna på
+ryggen och sänkt huvud; hon såg det stolta, inåtvända leendet på hans
+läppar, och hennes hjärta bävade ånyo av fröjd över att vara hans
+intimaste förtrogna. &mdash;&nbsp;Min bana är rätt vacker, jag medger
+det, men den är långt ifrån fullbordad. Emellertid, nu har jag då kommit
+så långt som till Tuilerierna... Det gäller att stanna här!</p>
+
+<p>Han såg upp och mötte Edmées ömma, stolta blick. Emot sin vana
+skrattade han högt:</p>
+
+<span class = "pagenum">II.28</span>
+<a name = "pageII_28" id = "pageII_28"> </a>
+<!-- png 168 -->
+<p>&mdash; Nå, Mademoiselle de La Feuillade &mdash; kan du märka några
+rojalistiska förnimmelser, när du nu ligger i Louis XIV:s säng? Drömmer
+du någon gång om ditt legitima ideal med gikt och sammetsstövlar?</p>
+
+<p>Edmée satt framåtlutad med bägge armarna på bordet. Hon smålog,
+skakade på huvudet och såg glad upp till honom.</p>
+
+<p>&mdash; Tala mer... Hur kan det vara, min vän, att du värdigas tala
+med mig? Du, tillade hon blygt, som nästan aldrig bryr dig om att tala
+med damer &mdash; inte ens med Madame de Staël.</p>
+
+<p>&mdash; Madame de Staël! &mdash; Han smålog.</p>
+
+<p>&mdash; Ja... Å, du skulle blott riktigt veta, hur okunnig jag är!
+Du, som jag vet håller så strängt på kunskaper. &mdash;&nbsp;Hon såg
+frågande upp, litet ängsligt.</p>
+
+<p>&mdash; Hos <em>män</em>. &mdash; Han böjde sig ned och kysste
+flyktigt hennes skuldra. &mdash;&nbsp;Hos kvinnor &mdash; Gud bevare oss
+väl!</p>
+
+<p>Hon skakade otåligt på huvudet utan att låta sig övertyga: &mdash;
+Jag kan ingenting, rakt ingenting, min uppfostran blev avbruten, innan
+jag var tio år. Jag tror aldrig, att jag har läst någon annan bok i
+sammanhang än ”Télémaque”, och så en gammal dagbok från Frondekriget,
+som jag fann hemma på les Fougères, och som en av mina förfäder hade
+skrivit...</p>
+
+<span class = "pagenum">II.29</span>
+<a name = "pageII_29" id = "pageII_29"> </a>
+<!-- png 169 -->
+<p>&mdash; Och <em>det</em> intresserade dig?</p>
+
+<p>&mdash; Å &mdash; hon drog djupt efter andan och slöt till ögonen,
+med handen mot hjärtat. &mdash;&nbsp;Jag tyckte att mitt liv var
+värdelöst, för det jag inte fått leva under den tiden! Som jag har
+avundats den stora Mademoiselle utanför Orléans och Anna de Longueville,
+som hade prinsen av Condé till broder och en älskare som Monsieur de La
+Rochefoucauld! Nu avundas jag ingen mera.</p>
+
+<p>&mdash; Inte ens Madame Bonaparte?</p>
+
+<p>Edmée rodnade och slog i sin vrede så häftigt ut med handen, att hon
+stötte till glaset och vinet flöt över bordet. &mdash;&nbsp;Nej, sade
+hon stolt, lika litet som det ett ögonblick föll Madame de Longueville
+in att avundas Markisinnan de La Rochefoucauld. Hon hade kärlek,
+äventyr, faror och ära, därtill ett ädelt och furstligt namn, så länge
+hon levde. Och dö kan man, när man själv vill.</p>
+
+<p>&mdash; Du är, som jag säger, en drottning, ropade han eldigt,
+hänförd av hennes flammande ögon och stolta min. Jag har en gång hört en
+historia om en de La Feuillade, som för sin förvägenhets skull en natt
+blev Anne d’Autriches älskare och dagen därpå mördades av kardinalens
+och kungens folk. Du har hans blod i ådrorna! Å &mdash; han talade
+nästan hårt &mdash; ett stort namn, det är dock en härlig sak, ett
+präktigt ryggstöd.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.30</span>
+<a name = "pageII_30" id = "pageII_30"> </a>
+<!-- png 170 -->
+<p>&mdash; Som om något namn vore större än ditt!</p>
+
+<p>&mdash; Det <em>blir</em> kanske... kanske... Han stod och såg in i
+ljuset på bordet med klara, sammandragna ögon. Så vände han sig om och
+sade plötsligt muntert:</p>
+
+<p>&mdash; Apropos namn! I kväll skall man se hela Faubourg St. Germain
+på operan &mdash; i&nbsp;kväll håller ingen sig borta! Själva Madame
+Royale, vore hon här, kunde nog icke motstå att exponera en toalett i en
+loge i afton.</p>
+
+<p>&mdash; Du kommer ju <em>säkert</em>? &mdash; Hon hade rest sig upp,
+plötsligt ivrig att komma bort.</p>
+
+<p>&mdash; Ja. Fastän Gud vet, hur jag skall få tid till det!</p>
+
+<p>&mdash; Å, var gång jag ser dig offentligt, med adjutanter och
+eskort, när jag ser folket applådera och resa sig på tå och ropa: ”Leve
+Förste Konsuln”, så... Å, det är så berusande, jag kan inte säga dig,
+vad jag känner!</p>
+
+<p>&mdash; Jag kan <em>se</em> dig. Du rodnar, du slår ned ögonen, du är
+rädd, att någon i din blick skall läsa din hemliga lycka...</p>
+
+<p>&mdash; Jag! Å, du känner mig icke. Nej, jag reser mig tvärtom upp,
+där jag sitter, jag småler och nickar till alla, och jag viskar för mig
+själv: ”Leve Förste Konsuln!” Och som jag säger det, knäpper jag i all
+hemlighet mina händer hårt ihop, och jag ber så innerligt, att Gud skall
+taga alla dessa önskningar på allvar, att du skall <em>leva</em>...</p>
+
+<span class = "pagenum">II.31</span>
+<a name = "pageII_31" id = "pageII_31"> </a>
+<!-- png 171 -->
+<p>Småleende, rörd, lyfte Bonaparte hennes huvud med sin ena hand och
+lade den andra över hennes strålande, plötsligt tårfyllda ögon.</p>
+
+<p>&mdash; Farväl, Edmée. Gå nu. Om sexton timmar skall jag se dig igen.
+Sov ända till middag, kläd dig fin, roa dig, var glad, tala med många
+människor, tänk på mig.</p>
+
+<p>Hon tog sakta bort hans hand, och leende såg hon honom in i hans
+leende ögon.</p>
+
+<p>&mdash; God natt... God morgon... Å, jag vet icke mer, vad som är dag
+eller natt! Jag indelar icke mer min tid efter solen, jag indelar den
+efter, när jag ser <em>dig</em>...</p>
+
+<p>&mdash; Om sexton timmar, blir det då dag igen?...</p>
+
+<p>Hon gick mot dörren. Men med handen på låsvredet vände hon sig om,
+böjde sig lätt tillbaka, i&nbsp;det hon med ena handen lyfte slöjan från
+pannan, och såg dröjande på honom med sina ömma ögon.</p>
+
+<p>&mdash; Napoléon! viskade hon tyst, nästan ohörbart. Det var så
+sällan hon vågade uttala hans dopnamn, som ingen &mdash; icke ens hans
+mor &mdash; numera kallade honom för, men vars egendomliga klang, hon i
+djupet av sitt hjärta tillbad.</p>
+
+<p>I nästa ögonblick var hon utanför dörren. Småleende satte Bonaparte
+sig till skrivbordet och öppnade strax sin stora portfölj.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.32</span>
+<a name = "pageII_32" id = "pageII_32"> </a>
+<!-- png 172 -->
+<h3 class = "chapter">XIV.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>... ”Ah, Sire (a dit alors quelqu’un) la vertu et la puissance du
+géant tenaient à un seul cheveu arraché, et si le cheveu vital de la
+France devait être Napoléon!”</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Memorial de Ste Helène.</i></p>
+
+</div>
+
+<p>På aftonen den 3 Nivôse år IX (den 24 december 1800) hade Konsulatets
+societet, som blott nödtvunget och motvilligt rättade sig efter
+Republikens institutioner och, så fort tillfälle blott gavs, ostentativt
+reagerade mot dess traditioner, mangrant infunnit sig på operan för att
+denna första julafton i det nya århundradet höra Haydns ”Skapelsen”, som
+för första gången gavs i Paris. Längs logekanterna sutto redan damerna,
+väntande tillbakalutade i fåtöljerna, med juveldiademer på grekiska
+frisyrer och cachemirsschalar artistiskt draperade över halvnakna
+byster. <em>Alla</em> voro de där &mdash; Madame de Staël, Madame de
+Contades, Madame Récamier, Madame Tallien, Madame Hamelin &mdash; de,
+som givit glans åt det gamla hovet, åt ”Coblentz” och åt Direktoriet,
+och som ännu försökte rivalisera med Förste Konsulns systrar
+<span class = "pagenum">II.33</span>
+<a name = "pageII_33" id = "pageII_33"> </a>
+<!-- png 173 -->
+och Konsulatets uppstigande unga stjärnor. Madame Bacciocchi var där med
+gyllene lagerkrans om pannan och guldbroderad purpurschal, som påminde
+om en romersk imperatorsmantel. Hon höll missnöjd ögonen riktade på
+”Paulette”, som nu, åtföljd av flera herrar &mdash; däribland hennes
+<i>cavaliere servante</i> för ögonblicket, Auguste de Montaigu &mdash;
+trädde in i sin loge. Madame Leclerc var i rosenfärgad underklänning med
+överdräkt av sällsynt <i>point d’Argentan</i>. Hon hade i håret en krans
+av stora, skära rosor och inga andra smycken än pärlor på armarna och om
+halsen. I&nbsp;denna enkla, flicklika dräkt var hon förtjusande &mdash;
+salens alla lornjetter voro vända mot henne, där hon nu, småleende till
+höger och vänster, långsamt, graciöst, sjönk ned på sin plats.</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf kom sent, åtföljd av sin nièce och den gamle
+markisen av Caulaincourt. De hälsade strax över till Madame Permon och
+Laurette Junot, som hade logen över konsulernas. Mademoiselle de La
+Feuillade, som efter deras möte om natten, säkert väntade att åtminstone
+ett par ögonblick träffa Förste Konsuln, var strålande i en ny dräkt av
+mattblått silke, rikt broderad med guldblad och blommor i ljus rosa.
+Över pannan satt ett uddigt diadem, prytt med safirer och vinlöv i guld,
+vilket, så nära som det blott gick an, till formen liknade en
+hertigkrona; kring den
+<span class = "pagenum">II.34</span>
+<a name = "pageII_34" id = "pageII_34"> </a>
+<!-- png 174 -->
+yppiga, bara halsen och högt upp på de vita, fasta armarna slöto sig
+fint, efter antiken arbetade guldsmycken. Mer än någonsin liknade hon en
+renaissancedrottning, då hon, i&nbsp;samma ögonblick orkestern
+intonerade ouvertyren, högrest trädde fram till logekanten.</p>
+
+<p>Man hade knappt spelat de trettio första takterna, förrän publiken
+skrämdes upp vid ljudet av en stark knall &mdash; nästan som av ett
+kanonskott. Folk vände sig om och reste sig upp från sina platser; från
+parkett bredde sig över hela salen upp emot logerna en stigande bölja av
+viskningar och utrop &mdash; ingen hörde mera på Garat och Madame
+Barbier-Walbonne, som från scenen fortforo att sjunga det högtidliga
+oratoriet.</p>
+
+<p>&mdash; Men vad står på? viskade den alltid nervösa Madame de
+Châteauneuf. Armand &mdash; hon vände sig till den unge Caulaincourt,
+som nyss kommit in &mdash; hör då efter, vad det kan vara.</p>
+
+<p>Den unge mannen reste sig upp, och i det han böjde sig ned över
+Edmée, som satt framför honom, sade han lågt:</p>
+
+<p>&mdash; Detta påminner om den 18 Vendémiaire.</p>
+
+<p>Edmée kände, hur hennes hjärta plötsligt liksom stod stilla, och hon
+blev kall och styv över hela kroppen. Hon slöt ögonen och grep
+krampaktigt fatt om logekanten.</p>
+
+<p>I detta ögonblick kom general Junot brådskande
+<span class = "pagenum">II.35</span>
+<a name = "pageII_35" id = "pageII_35"> </a>
+<!-- png 175 -->
+in i logen mitt emot, och med höjd stämma ropade kommendanten av Paris
+ut över salen:</p>
+
+<p>&mdash; Förste Konsuln har varit utsatt för ett nytt terroristiskt
+attentat på vägen hit i <i>Rue St. Nicaise</i>. Blott som genom ett
+underverk har han blivit räddad!</p>
+
+<p>Medan han ännu talade, öppnades dörren till konsularlogen, omedelbart
+under Junots. Förste Konsuln trädde in, åtföljd av Lannes, Lauriston,
+Berthier och Duroc.</p>
+
+<p>I och med detsamma man fick öga på honom, reste sig huset som en man;
+och medan kvinnorna gräto och skrattade, viftade med näsdukar och
+schalar och räckte armarna ut mot honom, bröt det ut ett så våldsamt,
+larmande jubel, att väggarna i den stora Operan skakades och musiken
+helt överröstades.</p>
+
+<p>Bonaparte lyfte handen och hälsade flyktigt ut mot mängden. Han var
+blek, men fullkomligt fattad, liksom alla hans följeslagare. Det var i
+hans ansikte ett sådant uttryck av återhållen vrede, av otålighet och
+leda, att det ej ens vek för denna entusiastiska hyllning.</p>
+
+<p>Edmée hade vacklande rest sig upp och stod nu upprätt, stödd mot sin
+stol. Hon var dödsblek och hennes ögon, vitt uppspärrade, nästan stela,
+hängde vid hans ansikte i tiggande ångest. Han hade i detta ögonblick
+icke tanke för henne, mindes ej ens, att hon fanns
+<span class = "pagenum">II.36</span>
+<a name = "pageII_36" id = "pageII_36"> </a>
+<!-- png 176 -->
+där &mdash; hela hans själ var full av hatfullt raseri mot mördarna.
+Hans läppar darrade i vrede, man såg, att han hade svårt för att icke
+strax bryta ut i ord.</p>
+
+<p>Nu trädde Madame Bonaparte och Mademoiselle de Beauharnais in i
+logen, tillika med Madame Murat. Ryktet flög redan genom salen om huru
+de blott genom ett tillfälligt dröjsmål &mdash; Madame Bonaparte hade i
+sista ögonblicket bestämt sig för att byta om schal &mdash; blivit
+räddade från explosionen. Hortense hade blivit lätt sårad i halsen,
+spetsslöjan, som hon i hast svept om sig, var färgad av blod. Folk såg
+det, och ropen och handklappningarna började på nytt. Madame Bonaparte
+var i en sådan sinnesrörelse, att hon strax nästan sjönk ned i fåtöljen;
+hon storgrät, i&nbsp;det hon matt viftade med händerna utåt salen.</p>
+
+<p>Förste Konsuln stannade blott ett par ögonblick. I det han gick,
+vände han sig ännu en gång om i logens bakgrund och mötte en sekund
+Edmées tiggande, ångestfulla blick. Med en hastig rörelse, snabb som en
+tanke, och blott bemärkt av henne, förde han handen upp och tryckte lätt
+fingret mot sina läppar. Hans blick vidgade sig och ljusnade en kort
+sekund. Hon böjde sig fram &mdash; tacksamt, betagen, och räckte
+ovillkorligt halvt ut armarna. Ingen såg på henne; hela salen var som i
+yrsel; högröstade acklamationer följde Förste Konsuln, vilken
+<span class = "pagenum">II.37</span>
+<a name = "pageII_37" id = "pageII_37"> </a>
+<!-- png 177 -->
+nu, åtföljd av sina adjutanter, gick ut ur logen.</p>
+
+<p>De bägge herrarna Caulaincourt, far och son, hade genast, så snart de
+hörde general Junots ord, gått ut för att skaffa närmare underrättelser.
+Nu kom markisen in igen.</p>
+
+<p>&mdash; Mina damer, sade han brådskande, ursäkta, att jag låter
+Armand allena följa er tillbaka till Rue du Bac. Man har bett mig om att
+fara till Tuilerierna i afton. Den arma Joséphine, nu kan hon behöva att
+vara omgiven av sina vänner!</p>
+
+<p>Edmée lade handen på hans arm:</p>
+
+<p>&mdash; Å, gudfar &mdash; å... kan ni inte låta mig följa med?...</p>
+
+<p>&mdash; Men, mitt kära barn... Ja, vad säger ni, Madame? &mdash; Han
+vände sig till Madame de Châteauneuf!</p>
+
+<p>&mdash; Jag vet inte, om det vore passande... Hon tänkte efter:
+&mdash; men kanske det är <em>klokt</em>. Jag måste medge, att jag nu är
+till den grad enerverad, annars skulle jag själv... Ja, ja, tag henne då
+med. (Armand de Caulaincourt kom in och berättade, att Madame Junot
+också ämnade sig till Tuilerierna.) Men ni ansvarar mig för, att hon
+blir välkommen! Och bliv icke för länge borta, min käre markis &mdash;
+jag kommer till att leva i feber, innan jag får veta, hur det
+alltsammans hänger ihop. Glöm äntligen icke
+<span class = "pagenum">II.38</span>
+<a name = "pageII_38" id = "pageII_38"> </a>
+<!-- png 178 -->
+att lyckönska Förste Konsuln och Madame Bonaparte ifrån mig. Säg
+dem...</p>
+
+<p>Hon fortfor att ge instruktioner till markisen och sin nièce. Edmée
+hörde henne icke. I&nbsp;det Armand de Caulaincourt hjälpte henne på med
+hennes palatine och schal, kom han till att röra vid hennes händer, som
+skälvde och voro iskalla.</p>
+
+<p>&mdash; Men, Mademoiselle de La Feuillade befinner sig icke
+väl...</p>
+
+<p>&mdash; Jo, ack jo! &mdash; Edmée tvang sig till att småle.
+&mdash;&nbsp;Det är blott förskräckelsen. Det går över, när jag bara
+kommer&nbsp;ut.</p>
+
+<p>Utanför Tuilerierna höll redan en hel rad vagnar, och när de genom
+trappan i Florapaviljongen blivit införda i Madame Bonapartes våning,
+funno de den alldeles full av folk. Där voro konsulerna, ministrarna och
+deras damer, Junots, Mortiers, och flera av husets personliga vänner.
+Man hade låtit servera te &mdash; som på en vanlig afton efter operan
+&mdash; och sällskapet, som hade samlat sig i grupper omkring Madame
+Bonaparte och Förste Konsuln, diskuterade häftigt den förfärliga
+händelsen.</p>
+
+<p>Madame Bonaparte var alldeles över sig given, nästan förkrossad.
+Omgiven av flakoner och luktsalter, satt hon inkrupen i ett soffhörn,
+sammanfallen, nedböjd, med ett utseende så förstört, att hon förekom tio
+år äldre än vanligt.
+<span class = "pagenum">II.39</span>
+<a name = "pageII_39" id = "pageII_39"> </a>
+<!-- png 179 -->
+Hennes vänner hade slagit krets omkring henne, och där var ingen ände på
+beskärmelser och beklaganden. Hon såg knappt på Mademoiselle de La
+Feuillade, när denna hälsade på henne och framförde fasterns hälsning.
+Hon satt med halvslutna ögon och vaggade rysande fram och tillbaka.
+Ibland överfölls hon av nervös gråt.</p>
+
+<p>Strax Edmée trädde in i rummet, hade hennes blick sökt Förste
+Konsuln. Där stod han borta vid kaminen, med händerna på ryggen som
+vanligt, och talade ivrigt med en herre, som hon icke kände. Så fort hon
+kunde, sökte hon närma sig honom. Hon väntade blygt på tillfälle att få
+hälsa på honom. Nu stod hon nästan alldeles bakom honom, så att hon
+kunde uppfånga vart ord som talades.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, jag, sade den herrn, som hon icke kände &mdash; en mager,
+nästan skelettaktig man med sluga, skarpa ögon &mdash; jag går icke
+ifrån min mening, att det är folk besoldat av Pitt och
+pretendenten...</p>
+
+<p>&mdash; Seså, Fouché! Håll då upp med det pratet om era rojalister,
+utropade <ins class = "correction" title = "Ursprungstexten lyder »Bonoparte»">Bonaparte</ins> häftigt. Vilja de nödvändigt göra
+attentater, skulle de väl först söka röja <em>er</em> ur vägen, som har
+så många synder mot dem på ert samvete! Nej, <em>jag</em> vet, var
+uslingarna äro att finna &mdash; det är bland era egna gamla
+stallbröder, i&nbsp;jakobinernas generalstab. Dessa nidingar &mdash;
+lönnmördarna
+<span class = "pagenum">II.40</span>
+<a name = "pageII_40" id = "pageII_40"> </a>
+<!-- png 180 -->
+från den 2&nbsp;september, de, som satt i scen den 31 maj och Prairial
+&mdash; jag har alltid hatat dem, nu skall jag veta att straffa dem...
+Fouché &mdash; han vände sig till de omkringstående &mdash; skall icke
+försöka att vilseleda mig; här är varken tal om chouaner, emigranter,
+präster eller adelsmän &mdash; <em>jag</em> känner skurkarna, jag har
+alltid haft ett vaksamt öga på dem. Tänk blott på den
+18&nbsp;Vendémiaire! Tänk på Chevaliers kruttunna och historierna i
+Brumaire! Behövas flera bevis?... Å, ingen skall tro, att jag är rädd
+för att taga ansvaret på mig, nu då det gäller att döma dem! Vilja
+representanterna för den nation, som jag dagligen vågar liv och hälsa
+för, inte stå mig bi, så skall jag nog veta att hjälpa mig själv. Så
+länge jag lever, fruktar jag icke för, att någon skall våga att ställa
+<em>mig</em> till ansvar för mina handlingar. Faller jag &mdash; så äro
+de förlorade allesammans! För sin egen skull borde de söka stöd i en
+lag...</p>
+
+<p>Han vände sig om och såg plötsligt Edmée bakom sig. Deras ögon
+möttes. Hon var mycket blek i sin blåa dräkt, men hennes ögon voro klara
+och hon darrade icke.</p>
+
+<p>&mdash; Ni här, Mademoiselle de La Feuillade! &mdash; Han tog hennes
+hand, och i det han ånyo vände sig till polisministern och de andra:</p>
+
+<p>&mdash; Se här, mina herrar, ett bevis för, att jag har rätt!
+Mademoiselle de La Feuillade
+<span class = "pagenum">II.41</span>
+<a name = "pageII_41" id = "pageII_41"> </a>
+<!-- png 181 -->
+är, som ni alla veta, i&nbsp;högsta grad aristokrat, i&nbsp;högsta grad
+chouan &mdash; han smålog ned emot henne &mdash; och hon har kommit hit
+i afton för att betyga mig sin trohet mot Republiken. Inte sant?</p>
+
+<p>Edmée rodnade djupt under alla dessa mäns blickar. Men hon höjde
+tappert sitt huvud och mötte Förste Konsulns blick.</p>
+
+<p>&mdash; Jo, medborgare-Konsul. &mdash; Detta republikanska tilltal
+föll plötsligt naturligt på hennes läppar. &mdash;&nbsp;Min faster,
+Madame de Châteauneuf, har sänt mig, tillika med Monsieur de
+Caulaincourt, för att uttrycka hennes beklagande och lyckönskan. Ni
+vet...</p>
+
+<p>Hon kunde icke fortsätta. Hennes ögon fylldes plötsligt av tårar, och
+handen, som ännu vilade i Bonapartes, tryckte krampaktigt hans. Vad hade
+hon icke velat giva för att i detta ögonblick få kasta sig i hans armar,
+för att få säga honom, vilka kval hon genomgått för hans skull!</p>
+
+<p>Förste Konsuln gissade hennes rörelse. Han böjde sig hastigt ned och
+kysste lugnande hennes hand.</p>
+
+<p>&mdash; Tack! sade han med sin djupa, allvarliga stämma. Jag skall
+aldrig glömma, vad ni har gjort för mig i afton. Ni, en ung flicka,
+ensam från hela Faubourg St. Germain...</p>
+
+<p>&mdash; General, ni glömmer min gudfar, markisen av Caulaincourt, och
+jag tror nog, att här
+<span class = "pagenum">II.42</span>
+<a name = "pageII_42" id = "pageII_42"> </a>
+<!-- png 182 -->
+också äro flera, som vänta att få hälsa på er. Ni var nyss så rättvis
+mot oss, och nu blir ni plötsligt orättvis...</p>
+
+<p>Förste Konsuln drog hennes arm in under sin och förde henne bort till
+den plats, där han såg Madame Junot stå. De talade icke, men deras
+blickar vilade i varandra. Han tryckte hennes arm hårt intill sig:
+&mdash; Du är modig, Edmée, modig...</p>
+
+<p>Han såg icke åt det hörn, där Joséphine satt sammansjunken mellan
+sina kuddar och flakoner. Med en bugning skildes han från Mademoiselle
+de La Feuillade och fortsatte därpå sitt samtal med ministrarna.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.43</span>
+<a name = "pageII_43" id = "pageII_43"> </a>
+<!-- png 183 -->
+<h3 class = "chapter">XV.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>... Mais la règle et le compas, étaient-ils bien faits pour lui?</p>
+
+<p class = "center">
+<i>Le Comte de Las Cases</i><br>
+(de Napoléon).</p>
+
+<p class = "space">
+”Je suis le maître.”</p>
+
+<p class = "right">
+Mot réitéré de Napoléon.</p>
+
+</div>
+
+<p>Så stark Edmée än var, hade hon dock icke kunnat tåla att tillbringa
+så gott som en hel natt barfota eller med genomvåta skor utan att ådraga
+sig en duktig förkylning, som i förening med sinnesrörelserna och
+strapatserna dagen därpå slutade med att göra henne allvarligt sjuk. När
+hon sent om natten den 3&nbsp;Nivòse omsider kom hem från Tuilerierna
+med markisen av Caulaincourt, var hon hes och illamående, och upp på
+förmiddagen vaknade hon med stark feber.</p>
+
+<p>Förhållandet mellan Edmée och Madame de Châteauneuf hade efter Louis’
+avresa blivit mer och mer kyligt. Madame de Châteauneuf, som numera för
+det mesta var fängslad vid sina rum genom det svåra och illa läkta
+benbrottet och icke gick ut utan vid särskilt högtidliga
+<span class = "pagenum">II.44</span>
+<a name = "pageII_44" id = "pageII_44"> </a>
+<!-- png 184 -->
+tillfällen, fann, att Edmée alltför egoistiskt begagnade sig av den
+frihet, hon själv från början lämnat henne. Sällan eller aldrig
+tillbragte hon numera sin tid hos den sjuka; var dag var hon upptagen av
+societetsnöjen: teaterbesök, konserter, middagar, baler och tesoaréer,
+och blott för formens skull meddelade hon fastern sina planer. Som
+oftast var det med den unga Madame Junot hon var tillsammans, mer och
+mer sällan med Caseaux’ och Madame de Contades. Ibland stannade hon
+&mdash; naturligtvis alltid med fasterns formella medgivande &mdash;
+både dagar och nätter i kommendanthotellet. Men Madame de Châteauneuf
+ogillade isynnerhet, utan att högt våga yttra det, då det ju alltid
+varit hennes egen politik, Edmées öppna och förtroliga närmande till det
+nya ”hovet” i&nbsp;Tuilerierna, och hennes därav följande mer och mer
+kyliga hållning mot de gamla vännerna i Faubourg St. Germain. Louis’
+moder och Talleyrands väninna hade visserligen velat lära sin nièce att
+respektera den bestående makten, men det hade långt ifrån varit hennes
+mening, att hon så uppriktigt, med hull och hår, skulle övergå till det
+läger, hon dock i sin själ ansåg för fientligt. Emellertid höll hon
+efter sin vana god min och behandlade ständigt inför främmande Edmée,
+som om hon av hjärtat sanktionerade allt hennes görande och låtande.
+I&nbsp;vardagslag, mellan fyra ögon, var hon kall emot
+<span class = "pagenum">II.45</span>
+<a name = "pageII_45" id = "pageII_45"> </a>
+<!-- png 185 -->
+henne och behandlade henne med större likgiltighet än hon egentligen
+kände.</p>
+
+<p>Mest bekymrade det dock Madame de Châteauneuf, att Louis så gott som
+aldrig i sina brev nämnde kusinen och aldrig skrev till henne. Detta
+olyckliga giftermål, vilket hon själv från början, då det var osäkert,
+om Mademoiselle de La Feuillade kunde återfå sina gods, gjort allt för
+att uppskjuta, och som hon sedan förgäves velat påskynda, ansåg hon nu i
+sitt innersta så gott som uppgivet. Louis hade ej efter sin avresa
+yttrat sig därom, men på tonen och stämningen i hans brev kunde hon väl
+märka, att han ej mera tänkte på sin kusin som sin blivande maka. Edmée
+å sin sida utspanade alltid, när modern fått brev från sin son, och med
+ett slags skyggt, ödmjukt intresse försökte hon att på omvägar få veta
+så mycket som möjligt om honom, utan att precis direkt våga föra
+samtalet på honom.</p>
+
+<p>Medan Edmée var sjuk, lät Madame de Châteauneuf var dag sina lakejer
+bära sig uppför trappan och tillbragte en halv timmes tid vid sin nièces
+säng. Under ett av dessa besök, vilka i hög grad plågade Edmée, som icke
+tålde någon annan än Valentine bredvid sig, berättade hon ouppfordrad,
+att Louis i sitt sista brev skrivit, att han ville komma hem på ett par
+dagar över nyåret. En nyhet, som strax ökade Edmées feber.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.46</span>
+<a name = "pageII_46" id = "pageII_46"> </a>
+<!-- png 186 -->
+<p>Själva nyårsdagen var Mademoiselle de La Feuillade mycket sjuk. Hon
+hörde, hur det ena ekipaget efter det andra rullade in på gården och
+stannade utanför stora trappan, det oupphörliga bullret av
+nyårsgratulanternas steg och röster i vestibulen. En och annan av
+familjens intimare bekanta gjorde henne en kort visit på hennes rum och
+medbragte en liten gåva. För var vagn, som körde in på gården, blev hon
+orolig, och bad Valentine genast se efter, om det kunde vara Monsieur de
+Châteauneuf, som kom. Hon väntade på honom som i feber.</p>
+
+<p>Sent på aftonen äntligen kom Louis. Med onaturligt uppskruvad hörsel
+hörde hon hans röst redan på trappan, och i ångest bad hon Valentine att
+spärra dörren. Nu &mdash; sjuk och svag, som hon var &mdash; hade hon en
+nästan panisk skräck för att möta förebråelsen och domen i hans
+blick.</p>
+
+<p>Men dagen därpå kunde det icke undgås. Monsieur de Châteauneuf lät
+fråga, om Mademoiselle de La Feuillade kände sig frisk nog att taga emot
+honom.</p>
+
+<p>Edmée svarade i förtvivlan strax ja. Hon hade alltsedan hon vaknade
+om morgonen övertänkt sin ställning: vad skulle det väl tjäna till att
+söka uppskjuta det oundvikliga?</p>
+
+<p>Madame de Châteauneuf hade velat följa sin son upp till niècen, men
+han hade avböjt det.
+<span class = "pagenum">II.47</span>
+<a name = "pageII_47" id = "pageII_47"> </a>
+<!-- png 187 -->
+När han trädde in i rummet och såg Edmées lilla ansikte och stora, heta,
+ängsliga och trotsiga ögon under den kolossala, tättslutande
+spetsmössan, kände han plötsligt, som ett sting i hjärtat, den starkaste
+vrede och det ömmaste medlidande han någonsin i sitt liv känt. Hans
+rörelse övermannade honom, så att han kom till att darra, och han stödde
+sig ett ögonblick mot dörrposten, innan han gick fram till henne.</p>
+
+<p>Hon låg tillbakalutad mot sängens kuddar, och i frostdagens klara
+solsken såg han, hur blekt och magert hennes ansikte hade blivit. Över
+rummet möttes deras ögon med ett uttryck så egendomligt, att till och
+med Valentine blev gripen därav och, grannlaga, sakta drog sig undan i
+sin fönstersmyg.</p>
+
+<p>Han fattade sig och gick fram till henne.</p>
+
+<p>&mdash; Det gör mig ont, min kusin, att se er igen i detta tillstånd,
+sade han stelt, utan att taga plats i den stol, Valentine skjutit fram
+till honom.</p>
+
+<p>Edmée låg med nedslagna ögon och plockade på lakanet. Plötsligt såg
+hon upp, och det var ett leende på hennes läppar, som förvirrade
+Louis.</p>
+
+<p>&mdash; Du beklagar mig. Det har du intet skäl till. Sedan jag såg
+dig sist, har livet givit mig det bästa, någon kvinna någonsin har ägt
+eller kommer att äga. Därför att du nu händelsevis ser mig sjuk och en
+smula matt av febern, tror
+<span class = "pagenum">II.48</span>
+<a name = "pageII_48" id = "pageII_48"> </a>
+<!-- png 188 -->
+du... Å, Louis, se i mina ögon, innan du går, och se, om du finner spår
+av det, du väntat att finna &mdash; blygsel eller sorg.</p>
+
+<p>Han höjde långsamt, liksom motvilligt sin blick, och mötte hennes.
+Den var strålande och klar, och hennes leende var stolt, nästan
+högdraget.</p>
+
+<p>&mdash; Du har ett styvt sinne, min kusin, sade han blott.</p>
+
+<p>&mdash; Du vill icke tro mig? Gör, som du vill, men det säger jag dig
+&mdash; hon reste sig halvt upp i sängen och lyfte handen, liksom till
+ed &mdash; <em>intet</em> av det, som hänt mig under dessa två månader,
+ville jag undvara. Intet, hör du, icke ens denna feber.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée! &mdash; han rätade sig strängt. &mdash; Du talar ett
+språk, som minst av allt anstår en ädelboren kvinna.</p>
+
+<p>&mdash; Så skulle visst envar säga i ditt ställe &mdash; kanske
+<em>alla</em> män, utan undantag. Hon talade nu lugnt, med mild, stilla
+röst, liksom anginge hans ord henne icke. &mdash;&nbsp;Men jag
+<em>är</em> en ädelboren kvinna, och aldrig, tycker jag, har jag bättre
+förstått, vad som anstår mig, än nu. Jag vet, att mitt liv har blivit
+ett undantag från regeln &mdash; men är då <em>regeln</em> det högsta du
+kan tänka dig?</p>
+
+<p>Louis reste sig. &mdash; Jag vill ej diskutera med en febersjuk
+flicka. Jag bad om lov att hälsa på min kusin, emedan det skulle givit
+<span class = "pagenum">II.49</span>
+<a name = "pageII_49" id = "pageII_49"> </a>
+<!-- png 189 -->
+anledning till sladder och kommentarier, om man fått veta, att jag
+underlåtit det. Nu har jag gjort min plikt.</p>
+
+<p>&mdash; Louis! &mdash; Hon reste sig halvt upp i sängen för att hålla
+honom tillbaka. &mdash;&nbsp;Säg mig... Du finner det orätt av mig, att
+jag stannar i din moders hus?</p>
+
+<p>Han betänkte sig litet. &mdash; Ja. Och ändå <em>önskar</em> jag det,
+tillade han med eftertryck.</p>
+
+<p>Hon smålog blitt och ömt upp emot honom. &mdash; Å, Louis... Hon
+räckte honom bägge händerna, som han dröjande tog i sina. Du är sträng
+emot mig, och du har väl rätt till det, men ibland är det, som om du
+&mdash; och du allena &mdash; i&nbsp;djupet av din själ <em>förstod</em>
+mig...</p>
+
+<p>Han släppte hennes händer och vände sig halvt om. &mdash;
+<em>Kanske</em> förstår jag mer än du tror, sade han häftigt. Mitt
+hjärta blöder för dig, Edmée. Jag har försökt att döma dig, men när jag
+vill vara ärlig mot det bästa hos mig &mdash; <em>kan</em> jag icke.
+Icke <em>dig</em> &mdash; upprepade han häftigt, liksom ångrade han
+redan sina egna ord &mdash; men <em>honom</em>! Förstår du då inte din
+egen förblindelse? <em>Du</em> älskar &mdash; men <em>han</em>!... Vad
+är du för honom? &mdash; Han såg, att han plågade och förskräckte henne,
+och han hade, innan han trädde in i detta rum, fast föresatt sig att ej
+mera tala om det, som aldrig kunde göras gott igen, men nu, när han
+<em>såg</em> henne, överväldigades han plötsligt av sin svartsjuka, sin
+medömkan
+<span class = "pagenum">II.50</span>
+<a name = "pageII_50" id = "pageII_50"> </a>
+<!-- png 190 -->
+med henne, sitt hat mot den andre &mdash; han kunde ej mera återhålla
+sina ord.</p>
+
+<p>&mdash; Tror du väl ens, att han anser sig ha några plikter emot dig,
+när han en gång upphör att älska dig? Skall han, tror du, skona din
+ömhet, din känslighet, ditt rykte? &mdash; Å, jag, som känner honom, för
+det att mitt hat gissar honom bättre än de andras beundran &mdash; jag
+vet, att mänsklig hänsyn och mänsklig plikt spelar för honom ingen roll.
+Frankrike är lika litet för honom som du. Han arbetar, för det han
+älskar arbetet, han kämpar, för det han älskar kampen, och hans
+omättliga själ hungrar efter äran. Vad är väl du för honom?... Din ras,
+din stam, din egendomlighet är honom främmande. Han känner icke, han
+anar icke den Edmée de La Feuillade, som är <em>mig</em> så kär, därför
+att hon &mdash; sådan som hon nu en gång är &mdash; vuxit sig in i mitt
+väsens grund. Vad <em>han</em> älskar &mdash; det är blott det härliga
+stycke kött och blod du är. Han älskar dig som en Medici, en Borgia
+älskade kvinnorna &mdash; korsikanare eller italienare som han är,
+främmande för dig och oss alla!</p>
+
+<p>Edmée reste sig upp, rak i ryggen, och lade sin knutna hand på
+sängens kant. &mdash;&nbsp;Gå! sade hon bjudande och betraktade hotande
+sin kusin. Du tränger dig in hos mig, när jag ligger sjuk under din
+moders tak, och jag tror, att du vill mig väl, och tager emot dig som en
+syster sin
+<span class = "pagenum">II.51</span>
+<a name = "pageII_51" id = "pageII_51"> </a>
+<!-- png 191 -->
+broder. Gå! Förrän jag vill höra på dina onda ord mot min älskade,
+lämnar jag min bädd och går ut av detta hus.&nbsp;Gå...</p>
+
+<p>Hon föll tillbaka i sängen och skiftade färg så våldsamt, att
+Valentine förskräckt kom springande till.</p>
+
+<p>&mdash; Min Gud, Monsieur Louis, ni tar ju livet av henne. Hämta
+doktorn... hon måste åderlåtas igen, strax... Och pigan knuffade honom
+nästan med våld ut genom dörren.</p>
+
+<p>Doktorn förklarade, att Edmée hade nervfeber. I ett par dagar
+fruktade de för hennes liv; så blev det bättre. Under denna tid lät
+Madame Bonaparte ofta officiellt förhöra sig, hur Mademoiselle de La
+Feuillade befann sig. Från Förste Konsuln kommo nästan var natt bud och
+brev genom den hemliga trappan.</p>
+
+<p class = "space">
+Före sin avresa hade Monsieur de Châteauneuf företräde hos Förste
+Konsuln. Bonaparte mottog honom artigt och åhörde med levande intresse
+hans framställning av underhandlingarnas gång och Ottos uppfattning av
+det engelska kabinettets ställning till de neutrala makterna. Han var så
+helt och hållet upptagen av det och gjorde så många intresserade frågor,
+att Louis ett ögonblick trodde, att han glömt, vem det var han talade
+med.</p>
+
+<p>Då audiensen var förbi och Monsieur de
+<span class = "pagenum">II.52</span>
+<a name = "pageII_52" id = "pageII_52"> </a>
+<!-- png 192 -->
+Châteauneuf skulle gå, tvekade han, och ett ögonblick stodo de båda
+männen, öga mot öga mitt för varandra. Bonaparte gick ett par steg fram
+emot den andre.</p>
+
+<p>&mdash; Tala, Monsieur de Châteauneuf, sade han skarpt. Ni vill säga
+något.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, medborgare-Konsul. Nu är mitt officiella ärende uträttat.
+Vi äro bägge franska adelsmän, bägge Republikens tjänare &mdash;
+i&nbsp;den ena egenskapen står jag ett steg över er &mdash; i&nbsp;den
+andra ni en hel del över mig. Låt oss tala med varandra som två män.</p>
+
+<p>&mdash; Tala, sade blott Bonaparte ännu en gång med samma hårda
+uttryck. Hans blick borrade sig lik en stålklinga in i Louis’, som fast
+mötte den.</p>
+
+<p>&mdash; General Bonaparte, vad har ni gjort mot min kusin,
+Mademoiselle de La Feuillade?</p>
+
+<p>&mdash; Herr greve de Châteauneuf, har ni någon rätt att fråga?</p>
+
+<p>&mdash; Ja.</p>
+
+<p>&mdash; Och om jag icke erkänner denna rätt. Om jag ej önskar, att
+detta namn blir nämnt mellan oss?...</p>
+
+<p>Louis trädde honom så nära, att hans skälvande hand på värjfästet
+rörde vid Bonapartes kläder. &mdash;&nbsp;Så kallar jag er en
+&mdash;&nbsp;en...</p>
+
+<p>&mdash; Håll, Monsieur de Châteauneuf! Kom ihåg, vem som är den
+starkaste här.</p>
+
+<p>&mdash; Jag har blott alltför länge kommit ihåg
+<span class = "pagenum">II.53</span>
+<a name = "pageII_53" id = "pageII_53"> </a>
+<!-- png 193 -->
+det. Och ni har ej heller varit rädd för att påminna mig därom.</p>
+
+<p>&mdash; Jag gör det ännu en gång, och för er egen framtids skull,
+sade Bonaparte flegmatiskt, med eftertryck. Ni har vid början av detta
+samtal försökt att ställa oss lika. <em>Tror</em> ni det? Nej, ni vet så
+väl som jag, att jag är <em>herre</em> här. Jag kan icke ställas till
+ansvar av någon i detta land.</p>
+
+<p>&mdash; Vi stå här <em>man</em> mot <em>man</em>... &mdash;&nbsp;Blek
+av vrede drog Louis sin värja till hälvten ur slidan.</p>
+
+<p>&mdash; Prat! sade Bonaparte högdraget, och hans fasta, kalla blick
+sänkte sig ringaktande ned mot Louis’ hand. Ert liv så väl som mitt är
+statens; min kärlek är en privatsak, som icke angår någon utom mig själv
+och henne, som jag älskar. Vi ha en gång stått man mot man, som ni
+säger, i&nbsp;kampen om denna kvinna, och &mdash; med den starkares rätt
+har jag vunnit henne.</p>
+
+<p>&mdash; Ni vill alltså neka mig all satisfaktion...</p>
+
+<p>&mdash; Jag medger icke en gång, att ni har någon som helst rätt att
+begära den. För det första: Mademoiselle de La Feuillade är fri, hon är
+sin egen herre; för det andra: jag är &mdash; <em>den jag är</em>.
+Farväl, Monsieur de Châteauneuf.</p>
+
+<p>Louis såg honom fast in i ögonen &mdash; hans hand vilade ännu på
+värjan.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.54</span>
+<a name = "pageII_54" id = "pageII_54"> </a>
+<!-- png 194 -->
+<p>&mdash; Jag ser, att jag har intet mer här att göra. Republikens chef
+pockar inte för intet på sin okränkbarhet. Hans stämma var full av stolt
+bitterhet. &mdash;&nbsp;Vi ses alltså först vid Philippi &mdash; som väl
+en gång skall komma!</p>
+
+<p>&mdash; Vid Philippi, Monsieur de Châteauneuf &mdash; han smålog
+&mdash; skall jag ej glömma er. Ni är en modig och ärlig fiende &mdash;
+jag vet åtminstone, var jag har er! Men kom ihåg: Frankrike behöver oss
+bägge.</p>
+
+<p>&mdash; Det har ni ingen orsak att påminna mig om, general. Mina ord
+gälla <em>er</em> &mdash; icke er regering. <em>Ännu</em> är det väl
+skillnad på er och staten!</p>
+
+<p>Bonaparte log. &mdash; <em>Ännu</em>! Ja, <em>tror</em> ni det?</p>
+
+<p>Med en huvudböjning och en handrörelse avskedade Förste Konsuln
+sekreteraren hos Republikens underhandlare i London.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.55</span>
+<a name = "pageII_55" id = "pageII_55"> </a>
+<!-- png 195 -->
+<h3 class = "chapter">XVI.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>On croit généralement dans le monde que les premières années de
+l’Empereur ont été taciturnes, sombres, moroses; au contraire &mdash; il
+était fort gai.</p>
+
+<p class = "right">
+Mèmorial de Ste Hélène.</p>
+
+<p class = "space">
+”J’ai foi dans mon étoile!...”</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Mot de Napoléon.</i></p>
+
+</div>
+
+<p>Första gången Edmée efter sin sjukdom åter visade sig i
+sällskapslivet, var på den stora fest, Berthier gav i anledning av
+freden i Lunéville. Efter en vink av Förste Konsuln var den arrangerad
+som kostymbal.</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade hade valt en dräkt, som visst ingen
+annan under denna tid skulle funnit på eller ens ansett rådligt att
+bära. Hon var klädd som Anne d’Autriche. Mellan alla dessa grekiska
+gudinnor och romerska dygder var hon en strålande, stolt anakronism i
+silverbrokad och brabantska spetsar, Över hennes gestalt och hållning
+låg, då hon trädde in i salen, hela det gamla hovets styva förnämhet och
+Frondens lättsinniga käckhet.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.56</span>
+<a name = "pageII_56" id = "pageII_56"> </a>
+<!-- png 196 -->
+<p>Det var strax vid balens början. Edmée dansade med Duroc, förklädd
+till arabisk scheik, då plötsligt en mörk domino, liten och smärt,
+trängde sig emellan henne och hennes kavaljer, som ögonblickligen
+&mdash; till hennes stora förvåning &mdash; utan invändning steg till
+sidan och utan ett ord drog sig tillbaka. Dominon grep henne hastigt om
+livet och viskade med en röst, som hon aldrig <em>kunde</em> misstaga
+sig&nbsp;på:</p>
+
+<p>&mdash; Scheiken har högre order från profetens egen mun. Låt oss
+dansa och vara glada, drottning Anna!</p>
+
+<p>De dansade. Det var ”<i>le Monaco</i>” &mdash; den dans Förste
+Konsuln dansade bäst, och som han önskat skulle finnas på
+programmet.</p>
+
+<p>Det var trängsel omkring drottning Anna. Hon var en av de masker som
+väckte mest uppmärksamhet. Den svarte dominon vek emellertid icke från
+hennes sida &mdash; han höll hennes arm fast intill sig och konverserade
+högt med henne.</p>
+
+<p>&mdash; Hur finner Ers Majestät sig egentligen i detta blandade
+sällskap? De äro icke alla hovfähiga &mdash; det vet Ers Majestät nog.
+Ja, jag känner till och med några, som ha visat sig rätt ohövliga mot
+kungliga personer. Kom, låt oss gå! En drottning är skyldig sig själv
+att hålla sig på avstånd från sådant folk. Inte sant? &mdash; Han gjorde
+en rörelse med handen,
+<span class = "pagenum">II.57</span>
+<a name = "pageII_57" id = "pageII_57"> </a>
+<!-- png 197 -->
+som kom några av de närmaste att vika till sidan.</p>
+
+<p>Drottningen roade sig furstligt åt denna lek; hon kunde blott icke
+låta bli att undra, om där då ej var någon, som kände igen hans
+egendomliga, sonora stämma och litet avvikande accent. Hon slöt sig
+närmare intill honom, och i det de försökte bana sig väg, svarade hon
+högt:</p>
+
+<p>&mdash; Louis XIII:s drottning och Louis XIV:s moder har aldrig varit
+rädd för rebeller. Jag är Frondens drottning såväl som hovets, och de
+sturska engelsmännen har jag gjort mjuka som honungsdeg. Fråga blott
+Buckingham, min gode domino, om icke England har böjt sig för
+Frankrike.</p>
+
+<p>En ny dans begynte, och de kommo rätt obemärkta in i ett mindre
+kabinett. De satte sig i en nymodig, lågryggad kåsös, uppburen av två
+förgyllda sfinxer, som bildade höga sidostöd.</p>
+
+<p>&mdash; Låt oss vara glada, min drottning, viskade han uppsluppet
+under den svarta hättan. I&nbsp;dag är jag i ett lysande lynne, och du
+talar som en gudinna eller som ett orakel. England har böjt sig för
+Frankrike, säger du &mdash; och ändå vet du ej, vad jag fått veta: Pitt
+har äntligen avgått! Också <em>han</em> börjar begripa, att det är
+hopplöst att kämpa mot <em>mig</em>. Nu har jag egentligen bara idioter
+att göra med &mdash; han
+<span class = "pagenum">II.58</span>
+<a name = "pageII_58" id = "pageII_58"> </a>
+<!-- png 198 -->
+smålog övermodigt, med glädje i ögonen &mdash; dem skall jag nog hålla
+stången! Georg III har icke en förnuftig tanke i sitt huvud, Carl IV
+inte heller; fredsfursten är en dum räv, prinsen av Brasilien en hare.
+Czaren, Gustav Adolf, kronprinsen av Danmark &mdash; de äro alla så
+förstockade och förblindade, som blott absoluta furstar ha privilegium
+på att vara. Drottningen av Neapel är så rasande, att hon alltid ser
+rött för ögonen, och stormar på som en galen märr. Kejsaren och kungen
+av Preussen äro väl en smula klokare än de andra, men &mdash; blott
+<em>en smula</em>! Jag skall nog skrämma dem också från vettet en
+dag.</p>
+
+<p>Han sträckte ut sin vita hand, liten och mjuk som en kvinnas och
+klämde hårt Edmées.</p>
+
+<p>&mdash; Vi ha ännu icke druckit på freden i Lunéville, min drottning.
+Kom!</p>
+
+<p>Edmée hade icke lust att åter ge sig ut bland alla gästerna, som vart
+ögonblick kunde känna igen honom. Hon blev sittande och lutade sig
+tillbaka med hakan i vädret.</p>
+
+<p>&mdash; Drottningen av Frankrike och Navarra dricker icke på sina
+staters välgång med vilken okänd domino som helst, sade hon; hon väntar
+till Förste Konsuln kommer. Ingen utom han är värdig att stöta sitt glas
+mot hennes.</p>
+
+<p>&mdash; Ers Majestät gör Förste Konsuln alltför stor ära. Betänk
+dock, vilken parveny han&nbsp;är!</p>
+
+<p>Drottning Anna drog sig ännu en gång tillbaka
+<span class = "pagenum">II.59</span>
+<a name = "pageII_59" id = "pageII_59"> </a>
+<!-- png 199 -->
+i sitt hörn och såg upp mot ljuskronan, medan hon långsamt svarade:</p>
+
+<p>&mdash; Drottningen av Frankrike och Navarra har sett Bonapartes
+stjärna stiga. Efter Marengo och Lunéville förstår hon, att han är den,
+som skall lyfta den store kungens arv.</p>
+
+<p>&mdash; Å, Edmée! &mdash; Han brast ut i ett lågt skratt, böjde sig
+ned och kysste hennes händer, som vilade i skötet. &mdash;&nbsp;Det klär
+dig att vara historisk ”ande” &mdash; du blir helt högtidlig därvid, och
+för dina orakelspråk håller man på att glömma all drottningens
+praktfulla, unga skönhet och silverbrokad och juveler! Det gläder mig,
+att ditt Majestät ser stjärnan stiga &mdash; jag tycker nästan, att jag
+ser det själv!</p>
+
+<p>De sutto bägge tysta några minuter. De hörde valsen inifrån salen och
+skratt och prat och viskningar från människogrupperna omkring dem.</p>
+
+<p>Han strök tankfullt, smekande hennes hand och sade lågt, plötsligt
+allvarligt:</p>
+
+<p>&mdash; Ser du, Edmée &mdash; om jag inte hade haft min stjärna på
+himlen och därtill förstått att räkna bättre än de andra, så att jag
+lyckats kämpa mig fram till den första platsen, så skulle jag nu av alla
+dessa människor, vilka därinne vänta på Förste Konsulns ankomst som på
+festens glanspunkt, varit hatad som en skabbig hund. Stor framgång är
+det enda, som förmår människorna att förlåta överlägsenheten.
+<span class = "pagenum">II.60</span>
+<a name = "pageII_60" id = "pageII_60"> </a>
+<!-- png 200 -->
+Och till och med <em>nu</em>! Tro aldrig, att jag sitter fast i sadeln,
+så skicklig ryttare jag än tror mig om att vara. Förlorar jag blott en
+gång ett avgörande slag &mdash; som det vid Marengo till exempel &mdash;
+du skall få se, hur de skola falla över mig som en svärm skorpioner över
+ett lejon. Men varför skulle jag förlora? &mdash; När man spelar
+<i>vingt-et-un</i> med Europa på den andra sidan bordet och sitt öde som
+insats, så måste man ha förnuft att bli stående vid tjugu.</p>
+
+<p>Araben Duroc kom fram i dörren. Han kastade en hastig sidoblick på de
+båda i soffan och kom bort till dem.</p>
+
+<p>&mdash; Ers Majestät tillåter väl? &mdash; Han bugade sig djupt och
+viskade så ned mot dominon: &mdash; Det är visst tid att förbereda den
+officiella entréen. Berthier är som på nålar.</p>
+
+<p>Dominon hälsade drottningen och gick. Araben slog sig ned på hans
+plats.</p>
+
+<p>&mdash; Jag kan se på Ers Majestäts ögon, att ni är förvånad över er
+tjänares dristighet. &mdash;&nbsp;Han sänkte rösten och lade handen på
+hjärtat:</p>
+
+<p>&mdash; Förstå mig väl, och förlåt mig &mdash; <em>han</em> har haft
+förtroende för mig!</p>
+
+<p>Drottning Anna rodnade häftigt under masken. Hon gjorde en avvärjande
+rörelse med handen. &mdash;&nbsp;Jag börjar förstå, mumlade hon
+förvirrad.</p>
+
+<p>&mdash; Jag <em>ensam</em> vet det, fortfor han; och
+<span class = "pagenum">II.61</span>
+<a name = "pageII_61" id = "pageII_61"> </a>
+<!-- png 201 -->
+blott genom en tillfällighet, icke genom någon indiskretion varken från
+hans eller min sida &mdash; det svär jag er vid min ära. Jag hoppas ni
+förstår, Mademoiselle, vilka känslor ni kan påräkna att finna hos hans
+<em>bäste</em> vän.</p>
+
+<p>Edmée de La Feuillade reste sig upp, och, i det hon gav handen till
+sin kavaljer, sade hon klart och tydligt:</p>
+
+<p>&mdash; Monsieur &mdash; jag varken kan eller vill förklara något.
+Men jag tackar er, och jag litar på&nbsp;er.</p>
+
+<p>En halv timme därefter kom Förste Konsuln i galavagn och med ridande
+eskort. I&nbsp;sin vanliga uniform &mdash; gardets hästjägares
+översteuniform &mdash; utan mask eller förklädning, trädde han in i
+salen vid värdens hand. Han såg glad ut, hans panna var ljus, hans ögon
+logo, och han hälsade artigt, med älskvärd öppenhet, på de masker, han
+kände eller trodde sig känna. Drottning Anna dansade med en romersk
+prætorian, då han på sin väg kom förbi henne.</p>
+
+<p>&mdash; En förtjusande dräkt, sade han högt, vänd till Berthier. Det
+är då ett stycke äkta Lyonersiden, och det gläder mig att se något
+<em>franskt</em> i detta kosmopolitiska sällskap. &mdash;&nbsp;Med en
+bugning för drottningen, sade han småleende: &mdash; Madame, vi två äro
+visst ensamma om att representera Frankrike här i salen.</p>
+
+<p>Hennes Majestät svarade blott med en reverens, och Förste Konsuln
+gick vidare.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.62</span>
+<a name = "pageII_62" id = "pageII_62"> </a>
+<!-- png 202 -->
+<p>De flesta hade redan igenkänt Mademoiselle de La Feuillade under
+masken. Efter Förste Konsulns markerade komplimang blev hon ännu mer
+uppmärksammad än förr. Prætorianen hade all möda att bana henne väg till
+deras plats, då den efterhängsne scheiken plötsligt dök upp igen.</p>
+
+<p>&mdash; Soupern börjar. Hans Majestät kalifen (Berthier bar denna
+dräkt) befaller mig att föra Ers Majestät till hedersgästernas bord.
+Plats! &mdash; Plats för Frankrikes drottning!</p>
+
+<p>Bonaparte gick först &mdash; allena, och utan bordsdam &mdash; in i
+den som ett orientaliskt tält arrangerade matsalen. Berthier satt vid
+hans högra sida, men på den vänstra stod platsen tom. Han såg skarpt
+bort åt ingången till balsalen; ingen var auktoriserad att sätta sig på
+den tomma stolen och ingen vågade göra det av sig själv.</p>
+
+<p>Nu kom Duroc med mademoiselle de La Feuillade. Förste Konsuln gjorde
+tecken till honom, men Edmée hade redan med säker takt valt sin plats på
+andra sidan bordet, snett emot honom.</p>
+
+<p>Ett ögonblick såg han skarpt på henne. Så höjde han ögonbrynen och
+smålog.</p>
+
+<p>Duroc böjde sig mot Edmée och viskade:</p>
+
+<p>&mdash; Tillåt, Mademoiselle, att jag komplimenterar er. Det var
+klokt &mdash; han hade i nästa
+<span class = "pagenum">II.63</span>
+<a name = "pageII_63" id = "pageII_63"> </a>
+<!-- png 203 -->
+ögonblick ångrat det. General Bonaparte tycker icke om att se en dam
+kompromettera sig.</p>
+
+<p>Förste Konsuln reste sig, och över bordet, som under hundratals ljus
+strålade av vermeil och silver och rubinrött glas från Venedig &mdash;
+allt krigets rika byte &mdash; sökte hans ögon Mademoiselle de La
+Feuillade. Han höjde champagneglaset:</p>
+
+<p>&mdash; Medborgare och vänner! En skål för fördraget i Lunéville,
+sade han högt med sin starka stämma. Leve äran, friheten och freden!
+Leve Frankrike!</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.64</span>
+<a name = "pageII_64" id = "pageII_64"> </a>
+<!-- png 204 -->
+<h3 class = "chapter">XVII.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”Tous mes vertueux républicains, je n’ai qu’à dorer leurs habits, et
+ce sont des gens à moi.”</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Mot de Bonaparte.</i></p>
+
+<p class = "space">
+”La belle saison de 1801 était bien l’apogée de la Malmaison. C’était
+plus qu’un château, ce n’était pas un palais.”</p>
+
+<p class = "right">
+<i>St. Amand.</i></p>
+
+</div>
+
+<p>I mitten av Prairial (år IX) kommo konungen och drottningen av
+Etrurien till Paris för att tacka för sin krona och mottaga den av
+Förste Konsulns hand. De reste under namn av ”greven och grevinnan av
+Livorno”, men blevo mottagna som suveräner.</p>
+
+<p>&mdash; Kan du se, sade Bonaparte till Edmée de La Feuillade, aftonen
+efter han i Malmaison låtit spanske ministern presentera majestäterna
+för sig &mdash; kan du se, att parisarna icke äro rädda för att låta en
+Bourbon gå över Place de la Révolution. Se på konungamördarna och
+spartanerna, hur de småle och buga för dessa lillepyttmajestäter, som vi
+själva ha skapat. Å &mdash; å! Alla mina dygdiga republikaner &mdash;
+jag behöver blott ge dem ett förgyllt
+<span class = "pagenum">II.65</span>
+<a name = "pageII_65" id = "pageII_65"> </a>
+<!-- png 205 -->
+livré på ryggen, och jag har strax deras samvete i min hand!</p>
+
+<p>Genom sin ställning både i Faubourg St. Germain och i Tuilerierna var
+Mademoiselle de La Feuillade en självskriven gäst vid alla de fester,
+som nu avlöste varandra till ära för infanterna. På Talleyrands stora
+italienska fest i Neuilly hade hon den äran att dansa en kontradans med
+Marie-Antoinettes systerson, vilken hon fann ”tyvärr vara en karikatyr
+av en konung”, som hon sedan sade &mdash; och på markisinnans av
+Montesson bal hade den unga drottningen nådigt tagit henne avsides och
+bett henne om hjälp att arrangera sitt hår, som kommit en smula i
+oordning efter dansen. Då Förste Konsuln hörde det &mdash; han ville ha
+reda på allt &mdash; rynkade han pannan: &mdash; Jag tror, hon tar sig
+air, den lilla suveränen. &mdash;&nbsp;Han lade sin hand på Edmées
+hjässa. &mdash;&nbsp;Se där har du en krona, som väl förlänar större
+makt än Etruriens!</p>
+
+<p>Berthier gav i krigsministerhotellet en stor fest årsdagen av slaget
+vid Marengo. Trädgården var arrangerad som ett läger, danssalarna voro
+prydda med vapen, fanor och troféer, man superade i tält, och bakom var
+och en av damernas stolar stodo de unga officerarna, raka som
+skiltvakter, i&nbsp;Republikens praktfulla, fantastiska uniformer.</p>
+
+<p>Om aftonen var där fyrverkeri. I den
+<span class = "pagenum">II.66</span>
+<a name = "pageII_66" id = "pageII_66"> </a>
+<!-- png 206 -->
+lugna natten, mot den klara, mörkt blånande junihimlen, lyste i flammor
+namnet <em>Marengo</em>. Edmées ögon sökte Förste Konsulns; hon mindes,
+när hon för ett år sedan &mdash; en sommarnatt som nu &mdash; första
+gången hade hört detta namn och funnit brevet på bordet inne i sin
+kammare. Bonaparte såg henne ej. Med armarna korslagda över bröstet, med
+blottat huvud, såg han ut framför sig; han vände ej sina ögon emot
+hennes; hon såg blott i det flammande, osäkra skenet hans bleka ansikte
+under den mörka hårluggen och hans fasta, tätt slutna mun.</p>
+
+<p>Efter infanternas avresa i mitten av Messidor (man ville icke ha dem
+kvar till 14-juli-festen) lämnade också den fina världen Paris. Madame
+de Châteauneuf och Edmée voro bägge inbjudna att tillbringa några veckor
+på landet hos familjen de Caseaux, men i sista ögonblicket fick
+Mademoiselle de La Feuillade en formell invitation, gällande för samma
+tid, till Malmaison. En inbjudning till Förste Konsulns hus var redan
+detsamma som en suverän befallning &mdash; det kunde icke vara tal om
+att avslå den. Madame de Châteauneuf reste alltså allena till sina
+vänner, och Edmée ankom, i&nbsp;sällskap med sin väninna, Madame Junot,
+till Malmaison i början av Thermidor.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.67</span>
+<a name = "pageII_67" id = "pageII_67"> </a>
+<!-- png 207 -->
+<p>Malmaison, som alltid hade tillhört en rik familj, var, redan då
+Madame Bonaparte för tre år sedan köpte det, en komfortabel och nästan
+präktig boning; sedan dess hade både hon och Förste Konsuln gjort mycket
+för att utvidga och försköna slottet. Den förre ägaren hade, då
+anglomanien under Direktoriet var i sitt högsta flor, inrättat huset med
+solid engelsk bekvämlighet och isynnerhet satt det i stånd att
+härbärgera många gäster &mdash; liksom ett riktigt engelskt
+<i>countryhouse</i>. Gästrummen voro alla belägna en trappa upp, längs
+med en lång stenlagd korridor, som med sina stora fönster vette åt
+gården. Var lägenhet bestod av ett sovrum, ett kabinett och en liten
+kammare till jungfrun eller tjänaren. De voro alla mycket enkelt
+möblerade och golven stenlagda i rutor, liksom korridorens. Vid ändan av
+denna &mdash; till höger om vestibulen &mdash; förde ett par trappsteg
+upp till den lilla salong, där man frukosterade om morgonen, och som
+utgjorde en del av Madame Bonapartes enskilda våning. Hennes kabinett
+innanför sängkammaren stod genom en trappa i direkt förbindelse med
+stora salongen och galleriet i rez-de-chausséen. På motsatta sidan av
+vestibulen &mdash; alltså rakt under gästrummen &mdash; lågo på nedra
+botten Förste Konsulns rum. Arbetskabinettet gränsade omedelbart till
+hans egen lilla privata trädgård och stod i förbindelse därmed genom en
+liten över
+<span class = "pagenum">II.68</span>
+<a name = "pageII_68" id = "pageII_68"> </a>
+<!-- png 208 -->
+vallgraven ledande bro, om sommaren övertäckt med väv, så att den
+bildade liksom ett tält. I&nbsp;allmänhet lät han flytta sitt skrivbord
+ut på bron och arbetade timvis i fria luften.</p>
+
+<p>Frukosten var alltid bestämd till klockan halv elva; i den deltogo
+blott damer, liksom i Tuilerierna. För resten var det nästan mest damer,
+som voro liggande gäster på Malmaison. Herrarna kommo i allmänhet blott
+dit ut till middagen &mdash; ridande eller åkande från Paris &mdash; och
+återvände vanligen vid midnatt, var till sin post eller sitt arbete.
+Förste Konsuln själv visade sig sällan före sex, då man åt middag.
+Middagen, och aftontimmarna efter den, var den tid, då man egentligen
+<em>levde</em> på Malmaison. I&nbsp;allmänhet långleddes de unga damerna
+en smula på förmiddagen; Madame Bonaparte hade ofta migraine, Hortense
+målade eller spelade, de övriga skötte sin korrespondens, sitt
+tapisseri, lärde sina roller till societetsspektaklen, konfererade med
+sina kammarjungfrur och modister eller drevo omkring i parken med en
+roman av Madame Cottin eller Madame de Genlis för att få tiden till
+klockan sex att gå. Men <em>då</em> &mdash; då fick man också
+ersättning! Genom den långa platanalléen, som från landsvägen förde upp
+till slottsgården, kommo de i sina små snabba kabrioletter, eller
+ridande två och två i sällskap &mdash; alla de unga äkta männen,
+beundrarna och vännerna. Och mittför den
+<span class = "pagenum">II.69</span>
+<a name = "pageII_69" id = "pageII_69"> </a>
+<!-- png 209 -->
+stora trappan, där de unga damerna (de voro alla <em>unga</em> på
+Malmaison, utom värdinnan) &mdash; vitklädda, småleende, kisande i
+solskenet, med handen för ögonen &mdash; hade samlat sig, sprungo de
+unga männen av hästarna, och, glömska av dagens arbete, bekymmer och
+omsorger, sökte deras glada blickar <em>den</em> av de vitklädda
+nymfgestalterna, som stod vars och ens hjärta närmast. Ty på denna tid
+&mdash; 1800 &mdash; 1801 &mdash; grasserade en ren giftermåls- och
+förälskelseepidemi inom familjen Bonapartes närmaste krets; huset var
+fullt av nyförmälda och hemligt förlovade par, och de gamla
+kastanjealléerna i parken beskyddade under dessa sommarkvällar från sex
+till tolv många ömma förtroenden, många kyssar, många små äktenskapliga
+trätor. Det låg ömhet i luften &mdash; smekmånadens leende, säkra,
+konventionellt skyddade och insolent ostentativa ömhet.</p>
+
+<p>Av dem, som i sommar voro på Malmaison eller brukade komma dit till
+middagen, var det först och främst den tappre, ståtlige general Lannes,
+”arméens Roland”, och hans unga hustru, vilken i sin rena, tadellösa
+skönhet mest av allt liknade en Correggios madonna, som stigit ur ramen,
+tagit kött och blod och iklätt sig Konsulatets koketta dräkt. Där var
+Förste Konsulns yngsta syster, den knappt nittonåriga Caroline Murat,
+”frisk som en majros”, efter sin nyss överståndna första barnsäng, röd
+och
+<span class = "pagenum">II.70</span>
+<a name = "pageII_70" id = "pageII_70"> </a>
+<!-- png 210 -->
+vit, fast i linjerna, som mejslad i marmor. Där var den vackra, nygifta
+Madame Savary, den hjärtegoda och hjältemodiga Emilie de La Valette,
+född Beauharnais, och husets dotter, hennes kusin Hortense &mdash;
+blond, fin och rosig som en sèvresfigur, med ett par eldfulla blå ögon,
+som strålade dubbelt ömma, när hon tänkte på sin vän Duroc, eller då
+Förste Konsulns sekreterare i hemlighet smög till henne ett litet brev
+från Petersburg. Där voro dessa båda fina brunetter, som vid denna tid
+liknade varandra nästan som två systrar: den graciösa, pikanta Laurette
+Junot, passionerat intagen i sin man, det blonda brushuvudet ”<i>la
+Tempête</i>” (som kamraterna kallade honom), och den älskliga, svärmiskt
+sentimentala Desirée Bernadotte &mdash; alltid barnsligt svartsjuk,
+alltid längtansfull, alltid romanaktigt förtvivlad och med tårar i
+ögonen, när hon icke hade vid sin sida sin ”béarnesare” eller icke fick
+brev från honom. Där voro Hortenses unga väninnor och pensionskamrater
+från Madame Campans institut: den livliga, egendomliga amerikanskan,
+Elisa Monroe, den söta Adèle Auguier och hennes glada syster Eglée, som
+redan svärmade för hjälten Ney; där var den ståtlige general Lauriston,
+”Malmaisons Almaviva”, den begåvade målaren Isabey, den joviale Rapp,
+den fiffige Figaro-Bourrienne, den ridderlige och dristige Eugène de
+Beauharnais, som tillbragte
+<span class = "pagenum">II.71</span>
+<a name = "pageII_71" id = "pageII_71"> </a>
+<!-- png 211 -->
+sin tid med att hopplöst sucka för Mademoiselle de La Feuillade, och
+Mademoiselle de La Feuillade, som...</p>
+
+<p>I denna luft, mättad av sommarvärme, av ungdomlig älskog, av
+segerjubel och triumfer, vid detta Förste Konsulns unga hov, där ingen
+framtidsdröm var för högtflygande att icke kunna vänta uppfyllelse,
+intet framtidshopp för djärvt att icke ha sitt berättigande; där man var
+dag under en evigt blånande himmel i övermodig självtillit tömde sitt
+glas på nya segrar; där dessa knappt trettioåriga unga hjältar, vilkas
+namn hela Europa nu kände, i&nbsp;trotsig otålighet redan sträckte
+händerna ut efter de slutna och taggiga kronor, varmed de snart skulle
+ha rätt att pryda alla dessa vackra kvinnohuvuden; &mdash; i&nbsp;denna
+luft, i&nbsp;denna omgivning utvecklade sig Edmée de La Feuillade
+verkligen till den stolta, lidelsefullt medvetna och imperativt tjusande
+”Konsulatets Afrodite”, som man, till trots för Pauline Leclerc, hade
+vågat kalla henne.</p>
+
+<p>Hon visste, att hon var älskad, och värd att älskas. När hon om
+morgonen, ännu med batisttröjan uppknäppt över spetschemisen, varm och
+med håret böljande över skuldrorna under den stora nattmössan, satte
+fötterna på stengolvet och kom till att kasta en blick i den
+anspråkslösa spegeln på väggen, mötte hon sitt eget segerstolta leende.
+De unga männens ögon
+<span class = "pagenum">II.72</span>
+<a name = "pageII_72" id = "pageII_72"> </a>
+<!-- png 212 -->
+sade henne det, när hon om middagen, med den gyllene hårknuten högt över
+den vita nacken, med kjolens lätta silkessläp graciöst uppburet mellan
+två fingrar &mdash; i&nbsp;andra handen en svart, spansk solfjäder för
+att skugga kind och hals &mdash; långsamt, drottninglik steg nedför den
+breda, solbelysta trappan. Och äntligen sade <em>hans</em> ögon henne
+det, när han om aftonen efter en hel dags envist, oavbrutet arbete mötte
+henne till den glada middagen i fri luft, där hon, smyckad som till fest
+med de ljusa La France-rosor, han älskade, den vackraste av alla dessa
+vackra kvinnor, stoltast i later, liksom hon var förnämast i börd,
+segersäll, i&nbsp;hemligt jubel och hemlig längtan, höjde sitt skummande
+glas mot hans. Hon visste, att natten och lyckan var hennes.</p>
+
+<p>Edmée de La Feuillade var som förvandlad. Hon var icke mer den
+ömtåliga, kyligt skygga och alltid liksom en smula fientliga
+adelsfröken, som för aderton månader sedan kommit från Vendée till
+Paris; hon var nu Förste Konsulns fylgia, Frankrikes levandegjorda
+segermedvetande, den stolte betvingarens stolta brud. Ofta hängde
+männens blickar som förtrollade vid hennes, och kvinnorna sänkte i
+omedveten förvirring, nästan blygsel, sina ögon, när hon gick dem förbi.
+Och likväl fanns det ingen, som <em>visste något</em>. Junot anade en
+del, men slog det bort som alltför djärvt och fantastiskt.
+<span class = "pagenum">II.73</span>
+<a name = "pageII_73" id = "pageII_73"> </a>
+<!-- png 213 -->
+Om Joséphine hade någon gissning, och det hade hon <em>säkert</em>,
+vågade hon i alla fall ej låta märka det. Hon kände sin mans
+hänsynslöshet, när det gällde en passion, och hon hade dessutom själv
+alltför mycket på sitt samvete för att med fog kunna visa sig
+indignerad.</p>
+
+<p>Hortense fruktade en ny fara för sin mor, som hon älskade &mdash; hon
+visste ju, att skilsmässan ända sedan Brumaire hade hängt över hennes
+huvud &mdash; men hon <em>såg</em> blott, vad alla kunde se: att Förste
+Konsuln var en stor beundrare av Mademoiselle de La Feuillades skönhet
+och icke gjorde någon hemlighet därav. Mademoiselle de Beauharnais var
+för resten under denna tid så upptagen av sina egna hjärteaffärer, av
+sin ömhet och sin oro för den frånvarande Duroc, att hon ej hade tid att
+ägna andras så många tankar. Eugène var själv mycket förälskad i
+Mademoiselle de La Feuillade, som behandlade honom med ett retsamt
+överlägset, än skämtande, än sentimentalt koketteri, vilket i all sin
+oskuld &mdash; eller kanske just därför &mdash; var väl ägnat att betaga
+honom hans misstankar, ifall han djärvdes att ha några. Förste Konsuln
+hade på sitt vanliga praktiska sätt, här &mdash; liksom i Paris &mdash;
+så habilt inrättat allt för deras möten, att de kunde försiggå
+fullkomligt ostörda. Hans arbetsrum låg omedelbart under den
+gästlägenhet på vänstra gaveln, vilken Edmée bebodde, och genom en
+<span class = "pagenum">II.74</span>
+<a name = "pageII_74" id = "pageII_74"> </a>
+<!-- png 214 -->
+liten trappa, som han i hemlighet låtit inrätta under vintermånaderna,
+stodo de i direkt förbindelse med varandra. Madame Bonaparte bodde, som
+sagt, i&nbsp;andra ändan av huset. Hennes man behövde ej ens tänka på
+Monsieur Charles och sommaren år VII för att här på Malmaison slippa ha
+några skrupler &mdash; det föll honom helt enkelt aldrig in att ha
+skrupler, när det var något, han med energi <em>ville</em>. Och vad
+Edmée angick, så var hon nu en gång sådan, att hon med hänsynslöst,
+muntert mod och fatalistiskt lugn tog sin ställning, som hon själv valt
+den, med alla dess konsekvenser. I&nbsp;jämförelse med hennes stora
+kärlek, hennes livs enda tanke och allt uppslukande intresse, var allt
+annat obetydligheter, småsaker, som hon på sitt käcka, stolta sätt lätt
+kom över.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.75</span>
+<a name = "pageII_75" id = "pageII_75"> </a>
+<!-- png 215 -->
+<h3 class = "chapter">XVIII.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>L’Empereur a parlé de ses premières années;... il se reportait à cet
+heureux âge, où tout est gaîté, désir, jouissance; à ces heureuses
+époques de l’espérance, de l’ambition naissante, où le monde tout entier
+s’ouvre devant vous, <i>où tous les romans sont permis</i>.</p>
+
+<p class = "right">
+Memorial de S:te Hélène.</p>
+
+<p class = "space">
+”Mes projets comme mes songes, tout, oui, l’Angleterre a tout
+detruit!”</p>
+
+<p class = "center">
+<i>Bonaparte</i><br>
+(sur la perte de l’Egypte).</p>
+
+</div>
+
+<p>Det var vid middagen en dag i början av augusti. Som vanligt vid
+vackert väder, var bordet dukat på den stora gräsplanen mitt för slottet
+vid början av kastanjealléen. Solen höll på att gå ned bakom St.
+Cucufaskogen &mdash; kastanjernas skuggor blevo längre och längre. Men
+gästerna voro i afton många och glada och hade icke lust att så tidigt
+resa sig från bordet. Joseph och Madame Julie Bonaparte hade kommit från
+Mortefontaine, tillsammans med Madame Bernadotte. Andre Konsuln
+Cambacérès var också bjuden, och, försatt i
+<span class = "pagenum">II.76</span>
+<a name = "pageII_76" id = "pageII_76"> </a>
+<!-- png 216 -->
+utmärkt humör av den eldiga champagnen och den torra madeiran, hade han
+en gång kommit i taget med att berätta historier från sin ungdom i
+provinsen, från Konventet och Direktorietiden, och ville nu icke hålla
+upp igen. Förste Konsuln satt med båda armarna på duken och smålog road,
+på sitt tysta sätt; de övriga skrattade av full hals. Till slut reste
+värden sig upp och sträckte på sig.</p>
+
+<p>&mdash; Det blir för sent att leka något i afton, sade han med en
+blick på himlen. Låt oss få en smula musik &mdash; eller hur,
+Hortense?</p>
+
+<p>Mademoiselle de Beauharnais gjorde tecken till en lakej att hämta
+hennes harpa från galleriet. Med kaffekopparna i hand lägrade sig
+sällskapet omkring henne på trädgårdsstolar och i gräset, som för resten
+började bli fuktigt. Det skymde nu också mer och mer.</p>
+
+<p>Edmée hade en djup beundran för Hortenses talang &mdash; hon, som
+själv var helt och hållet utan den sortens fullkomligheter. Hon satte
+sig på något avstånd under ett träd och hörde andäktigt på. Vid middagen
+hade hon skrattat som den gladaste av de glada &mdash; detta sorglösa,
+en smula frivola, men alltid friska och intelligenta skratt, som Förste
+Konsuln på sitt hasarderade och oregelmässiga språk brukade säga ”klang
+av Frankrike”. Nu medan romansens toner, ackompanjerade av de späda
+harpoackorden, blitt vibrerade genom den skumma,
+<span class = "pagenum">II.77</span>
+<a name = "pageII_77" id = "pageII_77"> </a>
+<!-- png 217 -->
+milda kvällen, vaggades också hon småningom in i den sentimentala
+stämning, som efter hand bemäktigade sig hela sällskapet. När Hortense
+äntligen tystnade och sköt harpan ifrån sig, talade gästerna, som nyss
+förut nästan legat dubbla av skratt över den gamle ungkarlens
+Languedoc-historier, med dämpad stämma två och två om Ossians poesi och
+Cimarosas musik. Madame Bernadotte, som var den mest romantiska av dem
+alla, tiggde halvviskande om ”en smula mystik” &mdash;
+d.&nbsp;v.&nbsp;s. en spökhistoria.</p>
+
+<p>Förste Konsuln promenerade fram och tillbaka mittför fasaden med
+hakan mot bröstet och händerna på ryggen. Ibland stannade han och hörde
+tyst ett par ögonblick på de andras samtal. Det var mest överste Rapp,
+som förde ordet. Han hade en kolossal fantasi och generade sig icke för
+att skarva, när det bar till.</p>
+
+<p>&mdash; ...Det var alltså om natten före Pyramiderna. Generalen hade
+haft oss att arbeta som slavar om dagen och jag var alldeles utsliten,
+jag låg i mitt tält och kunde icke sova av bara trötthet...</p>
+
+<p>&mdash; Det händer aldrig en god soldat, avbröt Lannes överlägset, på
+sitt burdusa sätt. Du hade väl litet hjärtklappning före affären kan jag
+tro.</p>
+
+<p>Rapp stack handen innanför västen och försökte se imponerande ut över
+sin styva halsduk. Han var stött, och damerna måste tigga
+<span class = "pagenum">II.78</span>
+<a name = "pageII_78" id = "pageII_78"> </a>
+<!-- png 218 -->
+honom länge, innan han ville fortsätta. Till slut gav han &mdash;
+godlynt, som han var &mdash; med sig.</p>
+
+<p>&mdash; Jag låg alltså i mitt tält. Det var mycket mörkt, mitt i
+natten, och jag hörde intet annat ljud än av hästarna, som skubbade sig
+uppåt varandra och gnäggade. Så plötsligt slog klockan tolv &mdash;
+tolv...</p>
+
+<p>&mdash; Å, Gud! &mdash; Madame Bernadotte var redan nära att svimma.
+Hon grep Eugène om armen och tryckte sig tätt intill honom &mdash; han
+tog henne fast om livet.</p>
+
+<p>Rapp gjorde en effektpaus; så fortsatte han med dyster, hotande
+stämma:</p>
+
+<p>&mdash; Och knappt har klockan upphört att slå, förrän jag ser en
+liten vit trekant, så stor... så stor... som Förste Konsulns hatt.
+&mdash;&nbsp;Bonaparte passerade i detsamma förbi. Och inne i den
+trekanten, kan ni tänka er &mdash; ett öga, ett eldrött öga...</p>
+
+<p>Rapp såg sig högtidligt, triumferande omkring. Damerna skreko till
+och ryste.</p>
+
+<p>&mdash; Och det där flyttade sig på väggen jämt &mdash; jämt &mdash;
+upp och ned &mdash; riktigt dansade framför mig...</p>
+
+<p>Här kunde Junot icke bärga sig längre. Han brast ut i gapskratt.
+Eugène och de andra stämde&nbsp;i.</p>
+
+<p>&mdash; Herre gud &mdash; han hade naturligtvis druckit för mycket av
+det heta, orientaliska
+<span class = "pagenum">II.79</span>
+<a name = "pageII_79" id = "pageII_79"> </a>
+<!-- png 219 -->
+vinet! Vem har ej sett röda prickar, som flytta sig på en tältvägg?</p>
+
+<p>&mdash; Ja, jag har sett själva väggarna flytta sig! &mdash; En ny
+skrattsalva.</p>
+
+<p>Nu blev det Rapp för mycket &mdash; han nekade värdigt att fortsätta
+historien. Damerna togo hans parti och voro indignerade på det
+övernaturligas vägnar. Junot, som beständigt var en av de mest
+klentrogna, föreslog &mdash; med en häntydning på en för icke så länge
+sedan utkommen parodi på de moderna spökromanerna &mdash; att de ju
+allesammans kunde gå upp i ”västra tornet” och försöka få fatt i några
+spöken. Slottet hette väl icke ”Malmaison” &mdash; <i>mala mansio</i>
+&mdash; för intet. För att vara någorlunda respektabelt måste det
+verkligen ha sig ett husspöke. Madame Bonaparte, som förstod att inrätta
+allt så förträffligt och tidsenligt, hade förmodligen icke heller
+underlåtit att anskaffa detta oumbärliga inventarium till ett slott
+o.&nbsp;s.&nbsp;v. o.&nbsp;s.&nbsp;v.</p>
+
+<p>Medan de sålunda höllo på att prata och skämta över Rapps tarvliga
+och misslyckade spökhistoria, som icke ens fick något slut, var Edmée
+den enda, som &mdash; därför att hon oupphörligt följde honom med ögonen
+&mdash; hade märkt, att Förste Konsuln sakta, från platsen där de sutto,
+gick in i sin egen privata trädgård och därifrån förmodligen in i sitt
+arbetsrum, ty han kom icke mer igen. Nu var det helt mörkt,
+<span class = "pagenum">II.80</span>
+<a name = "pageII_80" id = "pageII_80"> </a>
+<!-- png 220 -->
+och Madame Bonaparte föreslog på sitt alltid förekommande och älskvärda
+sätt, att man skulle gå in i salongen, höra litet gladare musik och
+dansa bort spökhistorierna.</p>
+
+<p>Sällskapet spridde sig i biljardsalen, i salongen och galleriet.
+Tjänarna hade redan tänt alla ljus. Madame de La Valette satte sig till
+spinetten och spelade en kontradans.</p>
+
+<p>Paren togo plats på det långa, glatta golvet, lysande blankt i skenet
+från kronor och lampetter &mdash; herrar och damer på var sin sida.
+Caroline Murat stod överst uppe, därefter Hortense och de andra damerna
+&mdash; hand i hand; alla barhalsade, bararmade, med rosengirlander
+eller guldbandeletter på håret, med de högvristade fötterna sträckta i
+silkesskorna och armarna lyfta, med sirligt böjda handleder. Mitt emot
+dem bildade kavaljererna en liknande kedja. De glänsande stövlarna, som,
+med dinglande, gyllene tofsar, gingo upp i spets över knäet, eller med
+breda, gula kragar, vilka vekos ned nästan ända till ankeln, stodo
+taktfast framsträckta mitt emot silkesskorna; de blänkande epåletterna
+strålade i en lång, jämn rad över uniformernas livliga, röda, blå och
+vita färger. Dansen gled fram, tur efter tur; paren förenades och
+skildes åt; där var sorl av prat och skratt, korseld av blickar från
+leende blå och bruna ögon, när Förste Konsuln &mdash; stilla, som han
+gått &mdash; kom in igen.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.81</span>
+<a name = "pageII_81" id = "pageII_81"> </a>
+<!-- png 221 -->
+<p>Mademoiselle de La Feuillade dansade med Eugène de Beauharnais. De
+hade nyss intagit sina platser till en ny dans, och hon stod med ryggen
+mot dörren, så att hon varken såg eller hörde Bonaparte komma. Hon blev
+uppmärksam därpå, genom att Junot, som stod på andra sidan om henne,
+plötsligt böjde sig fram mot hennes kavaljer:</p>
+
+<p>&mdash; Men Gud, Eugène &mdash; se, vad kan då ha hänt
+generalen?...</p>
+
+<p>Hon vände sig hastigt om och mötte hans ögon. Blott de, som kände
+honom riktigt väl, kunde sentera, vilken förändring som måtte ha
+försiggått i hans sinnestillstånd under den timme, han varit borta från
+sällskapet. Hela hans ansikte var som förmörkat, ögonbrynen rynkade och
+hopdragna, som under en häftig, fysisk plåga, och blicken under dem var
+brännande och hård. Munnens fina, rörliga linjer voro som förstenade i
+kuvad, trotsig smärta.</p>
+
+<p>Han gick bakom de dansandes leder &mdash; de flesta märkte honom
+knappt &mdash; fram till sin vanliga plats vid kaminen. Han satte sig
+och började tala ett par ord med Madame Bonaparte och sin svägerska
+Julie. Så sköt han otåligt tillbaka sin stol och befallde i kort ton en
+lakej, som just passerade förbi, att servera honom en ny kopp kaffe.</p>
+
+<p>&mdash; Å, viskade Joséphine ängsligt till Madame
+<span class = "pagenum">II.82</span>
+<a name = "pageII_82" id = "pageII_82"> </a>
+<!-- png 222 -->
+Joseph. Nu har något hänt igen. Jag <em>känner</em> Bonaparte!</p>
+
+<p>Småningom bredde där sig liksom en förstämning över salen. Förste
+Konsuln stod borta vid det ena öppna fönstret och såg ut &mdash; han
+hade ännu icke talat till någon. Plötsligt vände han sig om och sade med
+forcerad munterhet:</p>
+
+<p>&mdash; Jag tycker dansen stannar av. Kom låt oss få ”<i>les deux
+coqs</i>”. Madame Loulou &mdash; han grep Madame Junot om livet &mdash;
+ni minns, den ha vi dansat så ofta!</p>
+
+<p>Edmée följde honom med ögonen hela tiden. Varför kom han icke till
+henne?</p>
+
+<p>Hon drog sig obemärkt tillbaka in i Madame Bonapartes boudoir, som
+gränsade intill stora salongen; den var blott sparsamt upplyst av ett
+par lampetter på kaminen. Plötsligt kände hon en hand på sin
+skuldra:</p>
+
+<p>&mdash; Edmée!</p>
+
+<p>Hon vände sig hastigt om och grep hans hand. Hennes ögon voro
+fuktiga.</p>
+
+<p>&mdash; Varför dansar du inte?</p>
+
+<p>&mdash; För det... Å, min vän, vad har hänt?... Han skakade på
+huvudet. &mdash;&nbsp;Plåga mig icke med frågor &mdash; inte här, inte
+nu. Och litet efter:</p>
+
+<p>&mdash; Kan du verkligen se det på mig?</p>
+
+<p>&mdash; Om jag kan se det på <em>dig</em>? När till och med general
+Junot och Eugène strax kunde märka det!</p>
+
+<span class = "pagenum">II.83</span>
+<a name = "pageII_83" id = "pageII_83"> </a>
+<!-- png 223 -->
+<p>&mdash; Det var satan! brast han ut. Skulle jag icke kunna behärska
+mig bättre!</p>
+
+<p>Madame Bonaparte kom sakta in i rummet. Förste Konsuln såg kallt,
+litet ironiskt på henne, så sade han högt:</p>
+
+<p>&mdash; Nå, Mademoiselle de La Feuillade, vill ni så spela ett parti
+schack med mig, som jag bad er&nbsp;om!</p>
+
+<p>Han ställde elfenbenspjäserna till rätta på rutorna, och i det han
+lutade sig fram över bordet, sade han lågt:</p>
+
+<p>&mdash; Jag vet, att du kan tiga &mdash; icke ropa till och skrika,
+som damer bruka?</p>
+
+<p>Hon böjde omärkligt på huvudet. Hon satt med armbågen mot bordet och
+pannan lutad i handen och flyttade en bonde.</p>
+
+<p>&mdash; Kairo har kapitulerat. Egypten...</p>
+
+<p>Han sade icke mera. Hon såg upp och blev förfärad över den plötsliga
+förvandlingen av hans ansikte. Det var grönblekt, och munnen förvred sig
+som av spasmer. Utan ett ord reste han sig upp och stötte upp fönstret,
+där de sutto &mdash; nattluften strömmade in med fuktig kyla.</p>
+
+<p>Han hade lutat huvudet i handen &mdash; nu såg han upp. Där var nu
+intet annat att märka på honom än en stark blekhet.</p>
+
+<p>&mdash; Å, du förstår icke vad detta vill säga, mumlade han otåligt,
+liksom han ångrade att ha talat.</p>
+
+<p>Jo, hon förstod honom, hon begrep och delade
+<span class = "pagenum">II.84</span>
+<a name = "pageII_84" id = "pageII_84"> </a>
+<!-- png 224 -->
+hela hans smärta. Icke för det att bibehållandet eller förlusten av
+Egypten i och för sig spelade någon synnerlig roll för henne, men hennes
+kärlek hade förlänat henne en sådan egendomlig makt att intränga i hans
+tanke- och åskådningssätt, att hon ögonblickligen instinktivt fattade,
+vilket slag detta var för honom. Det var vägen till Orienten, som nu var
+stängd, till det häftigt åtrådda, länge drömda landet, till Indien,
+Englands rika hjärta. Det var en hel livsplan, som, uttänkt i alla sina
+detaljer, redan under de första tunga, obskura åren i Paris, långt innan
+Vendémiaire, sedan &mdash; så snart tillfälle gavs &mdash; snillrikt och
+energiskt blivit fullföljd och äntligen krönt av fabelaktig framgång.
+I&nbsp;Förste Konsulns frodiga och heta fantasi hade drömmen om Egyptens
+fullständiga erövring och alla dess konsekvenser: Syriens och Persiens
+underkuvande, Englands utdrivande ur Asien, redan så gott som
+kondenserat sig till verklighet. Icke ett ögonblick hade han, trots
+underhandlingarna om konkordatet, trots arbetet med <i>Code civil</i>,
+med ordnandet av finans- och förvaltningsväsendet, det italienska och
+tyska fälttåget, icke ett ögonblick hade han släppt sina planer med
+Egypten och försöken att undsätta det. Nu voro alla hans energiska
+ansträngningar hopplöst tillintetgjorda.</p>
+
+<p>Förste Konsuln reste sig för att taga avsked
+<span class = "pagenum">II.85</span>
+<a name = "pageII_85" id = "pageII_85"> </a>
+<!-- png 225 -->
+av sina gäster. Edmée såg, att flera av herrarna, Junot, Eugène, Rapp,
+ängsligt frågande sågo upp till honom, men ingen sade något, ingen
+vågade säga något. Han talade med dem om likgiltiga ting, han till och
+med skämtade med ett par av damerna, men skuggan i hans blick var lika
+mörk.</p>
+
+<p>Han lät Edmée gå med de andra, utan att ge henne något tecken, att de
+senare skulle mötas. Förtvivlad och förstämd kom hon upp på sitt
+rum.</p>
+
+<p>Hon öppnade dörren till den lilla, mörka trappan i muren och kunde då
+höra, hur han gick därnere i biblioteket, fram och tillbaka &mdash; ut
+på bron och i trädgården &mdash; in igen. Nej, hon <em>kunde</em> icke
+uthärda längre. Han fick bli så ond han ville, men hon måste se
+honom.</p>
+
+<p>Ännu hade hon icke ens börjat att kläda av sig. I hast gav hon
+Valentine befallning att rigla dörrarna utåt korridoren och trevade sig
+med klappande hjärta nedför den branta, obekväma trappan. Annars vågade
+hon aldrig störa honom vid hans arbete &mdash; det var <em>han</em>, som
+alltid kom till <em>henne</em> &mdash; men nu i afton ville hon taga mod
+till sig.</p>
+
+<p>Utanför dörren stannade hon och lyssnade &mdash; hon hörde honom
+icke. Så öppnade hon sakta och trädde&nbsp;in.</p>
+
+<p>Han stod böjd över sitt arbetsbörd mitt i rummet, med bägge
+armbågarna på bordet och
+<span class = "pagenum">II.86</span>
+<a name = "pageII_86" id = "pageII_86"> </a>
+<!-- png 226 -->
+huvudet stött mot händerna, i&nbsp;det han ivrigt granskade en stor
+karta. Dörren till trädgården var öppen, och trots den milda
+augustiaftonen brann en stor brasa i kaminen. Edmée såg sig om;
+plötsligt föll det henne in, hur dumdristigt hon burit sig åt. Hon
+visste, att Bourrienne oftast arbetade tillsammans med honom om
+nätterna, det var rent av en händelse, att han ej var här i afton.
+Sakta, med klappande hjärta &mdash; hon, som annars var så hänsynslöst
+modig, blev feg under en förebrående blick från hans ögon &mdash; gick
+hon fram till bordet. Han såg upp.</p>
+
+<p>&mdash; Du här?... Hans röst var frånvarande. Plötsligt såg han sig
+om och gick bort och riglade alla dörrarna. &mdash;&nbsp;Men, Edmée, vad
+faller dig in? sade han missnöjd.</p>
+
+<p>Hon tog blygt hans hand, och i det hon förde den till sina läppar,
+mumlade hon bönfallande, som ett skrämt barn:</p>
+
+<p>&mdash; Å, jag ber dig, låt mig få vara hos dig i natt. Jag får ingen
+ro annars. Jag skall sitta så tyst som en råtta därborta i vrån, inte
+säga ett ord, om du vill, men låt mig blott få vara i din närhet.</p>
+
+<p>Han lade bägge armarna på hennes skuldror, såg prövande på henne med
+sin skarpa, fasta blick, och, i&nbsp;det han höll henne ut ifrån sig,
+sade han:</p>
+
+<p>&mdash; Du är då en äkta kvinna!</p>
+
+<span class = "pagenum">II.87</span>
+<a name = "pageII_87" id = "pageII_87"> </a>
+<!-- png 227 -->
+<p>&mdash; Som älskar, viskade hon. Och i det hon böjde huvudet strök
+hon smekande kinden mot hans hand, som ännu vilade på hennes bara
+skuldra. Hon stödde bägge händerna mot hans bröst och såg upp på
+honom:</p>
+
+<p>&mdash; Vill du så låta mig vara här i natt?...</p>
+
+<p>Han smålog. För första gången på flera timmar såg hon åter detta
+ljusa, ömma leende, som alltid annars plägade hälsa henne, och med ett
+halvkvävt utrop av glädje kastade hon sig handlöst intill honom.</p>
+
+<p>&mdash; Å, kvinnorna äro dock lyckliga? &mdash; Han strök hennes hår
+och talade sakta, liksom för sig själv. &mdash;&nbsp;De veta inte, vad
+dådlust och äregirighet och arbetskval vill säga. Blott du har
+<em>mig</em>, så är du nöjd.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Nöjd</em>?... Hon böjde nacken tillbaka, och med slutna
+ögon och ett leende så hemlighetsfullt strålande, så sublimt i sin
+fanatiska hängivenhet, att han, som såg det, ovillkorligt suckade,
+viskade hon: &mdash; När jag har dig, är jag <em>lycklig</em>.</p>
+
+<p>Han slöt henne häftigt i sina armar. &mdash; Jag tror, att det, som
+gör dig så bedårande, Edmée, det är din märkliga förmåga att leva blott
+i nuet. För dig existerar icke förtid, icke framtid &mdash; ditt liv
+koncentrerar sig alltid i den minut, som&nbsp;är.</p>
+
+<p>&mdash; Ja. &mdash; Hon såg glad upp. &mdash; Är det då icke
+gott?</p>
+
+<span class = "pagenum">II.88</span>
+<a name = "pageII_88" id = "pageII_88"> </a>
+<!-- png 228 -->
+<p>&mdash; Jo, det är gott, ty därför är det hos dig <em>vila</em>, som
+hos ingen annan.</p>
+
+<p>Hon hörde knappt, vad han sade. Tryckt intill honom, mumlade hon
+lidelsefullt:</p>
+
+<p>&mdash; Om jorden brast under mina fötter, om himlen föll över mig
+&mdash; blott jag hade dig, skulle jag icke känna det!</p>
+
+<p>&mdash; Och om du icke hade mig längre?...</p>
+
+<p>Hon smålog upp emot honom, ett egendomligt, klart och beslutsamt
+leende, som han sedan ofta mindes:</p>
+
+<p>&mdash; Döden ligger i vår högra hand, vet du väl.</p>
+
+<p>&mdash; Och du, som är livet självt, du skulle icke vara rädd för
+döden?...</p>
+
+<p>Hon såg ut för sig &mdash; förbi hans ansikte &mdash; ögonen voro en
+smula sammandragna. &mdash;&nbsp;Jo, sade hon sakta, jag fruktar döden.
+Jag tycker ofta &mdash; nej, icke ofta, ty jag tänker icke ofta på det,
+men ibland <em>tänker</em> jag &mdash; att det dock måste vara vår
+största sorg, att vi alla skola dö, du och jag.</p>
+
+<p>Han såg uppmärksamt, forskande på henne, så tog han sakta hennes
+mjuka, varma hand och förde den till sina läppar.</p>
+
+<p>&mdash; Kom, Edmée. Du har rätt. Så länge livet, livets arbete och
+möjligheter ännu äro våra, så är det egentligen ingen nöd.</p>
+
+<p>De gingo ett par slag fram och tillbaka genom det stora rummet
+&mdash; tysta &mdash; han höll
+<span class = "pagenum">II.89</span>
+<a name = "pageII_89" id = "pageII_89"> </a>
+<!-- png 229 -->
+armen om hennes skuldra. Och på uttrycket i hans ansikte kunde hon se,
+hur han småningom föll tillbaka i sina förra tankar.</p>
+
+<p>Plötsligt begynte han att tala &mdash; i början stilla, långsamt,
+liksom om tankarna hade svårt att uttryckas i ord; därpå hastigare,
+högre, tills hans tal var som en brusande, lidelsefull ström av ord, och
+hans ungdoms mäktiga luftslott &mdash; Alexanderståget till Indien
+&mdash; reste sig ännu en gång för deras inre syn: praktfullt, skimrande
+färgrikt, logiskt fast i sin byggnad, vidsträckt som himlavalvet,
+oändligt i sina konsekvenser. Han talade länge; plötsligt tystnade han
+lika tvärt, som han börjat.</p>
+
+<p>&mdash; Varför skall nu denna motgång träffa mig &mdash; <em>nu</em>,
+när världen börjar bli stor för mina ögon, när livet genom dig har fått
+andra och rikare färger? Det är ett dåligt varsel för min mannaålder,
+detta bekymmer för Egypten.</p>
+
+<p>Och liksom gripen av en tanke slog han hastigt, ovillkorligt, korsets
+tecken för sig.</p>
+
+<p>Han gick nervöst ett par gånger fram och tillbaka med sänkt huvud och
+hakan mot bröstet. Så rätade han på sig, stampade häftigt med foten i
+golvet ett par gånger och stannade tvärt framför dörren, som förde in
+till konseljsalen. I&nbsp;dörrfälten voro målade två hjälmar och inunder
+underskriften: <i>Grec &mdash; Chevaleresque.</i></p>
+
+<p>Han stod ett ögonblick stilla; vände sig så
+<span class = "pagenum">II.90</span>
+<a name = "pageII_90" id = "pageII_90"> </a>
+<!-- png 230 -->
+raskt om på klacken och gick fram till Edmée, som sjunkit ned på soffan
+vid väggen och satt och följde honom med ögonen.</p>
+
+<p>&mdash; ”Grekisk &mdash; ridderlig!” Inte sant, Edmée &mdash; han
+hade sin vanliga, litet ironiska vardagsstämma &mdash; jag är allt
+annat? Låt oss nu taga skadan igen! Du är ju vacker som en dag, min
+drottning. Han böjde sig ner och kysste henne på halsen, under örat.</p>
+
+<p>Edmée satt med sänkta ögon och rörde sig icke. Hon, som annars njöt
+av hans smekningar, levde av dem, som en blomma av solsken, hon kände
+plötsligt ett sting av smärta vid denna lätta, heta kyss.</p>
+
+<p>&mdash; Du är härlig, härlig är du! Var har jag då haft mina ögon i
+afton? &mdash; Han höll henne ut ifrån sig och strök nedåt hennes bara
+hals och lätt skälvande armar. &mdash;&nbsp;Furstlig och berusande på en
+gång! &mdash; Han böjde ett knä och lade huvudet intill hennes barm
+&mdash; det korta livet var nästan blott tumshögt och sammanhölls av ett
+smalt, gyllene bälte i form av en snok, vars smaragdgnistrande huvud
+reste sig mellan de runda, vita brösten och bet sig fast i den smala
+smaragdkollier, som vilade på halsen. &mdash;&nbsp;En drottning, en
+Afrodite, och hon är <em>min</em>! Han slöt ögonen och smålog med
+huvudet mot hennes hjärta.</p>
+
+<p>Han såg upp och sade ännu leende:</p>
+
+<p>&mdash; Har jag berättat för dig, vad jag hörde
+<span class = "pagenum">II.91</span>
+<a name = "pageII_91" id = "pageII_91"> </a>
+<!-- png 231 -->
+häromdagen? Det var vid den stora revyn på Marsfältet den
+25&nbsp;Messidor. Du for förbi i en vagn med några damer. Då pekade
+soldaterna på dig, och jag hörde dem säga: ”Det är Förste Konsulns
+drottning!” De togo dig för Joséphine. Å, de visste ej, hur riktigt de
+träffade.</p>
+
+<p>Hon svarade icke, tryckte blott hans huvud intill sig. Hon märkte att
+han talade allt detta lappri, endast för det han <em>ville</em> tala och
+glömma.</p>
+
+<p>&mdash; Vet du, när jag älskar dig mest, Edmée? Det är, när jag
+vaknar om morgonen och ditt huvud ligger vid mitt bröst, och jag kysser
+dina pärlemorblåa ögonlock, ditt hår, som i morgonsolen är stelnad eld
+och dina halvöppna, söta läppar. Jag känner det, som om du vore den enda
+kvinna i världen &mdash; den, som från skapelsens morgon varit bestämd
+för mig &mdash; <em>min, min</em>... När jag annars har varit kär, så
+brukade jag darra och rasa vid tanken, att någon annan hade ägt eller
+kunde äga min älskarinna. Men med <em>dig</em>! Den tanken har aldrig på
+allvar kunnat falla mig in! Du är <em>min</em> &mdash; lika säkert, som
+mitt huvud sitter på mina skuldror och min hand på min arm, ingen och
+intet kan skilja oss åt. Du tror ibland, att jag är svartsjuk, Nej! Jag
+kan blott icke fördra, att någon rör vid dig, att andra sola sig i din
+blick, i&nbsp;ditt lysande leende. Men tanken, att du skulle låta någon
+annan älska dig, famna dig...&nbsp;Å,
+<span class = "pagenum">II.92</span>
+<a name = "pageII_92" id = "pageII_92"> </a>
+<!-- png 232 -->
+fy, nej! Kunde den tanken få rum i min hjärna, så dödade jag den, och
+därmed mig själv.</p>
+
+<p>Han hade småningom, i hänryckt åskådning av den älskades skönhet,
+talat sig varm, i&nbsp;häftig extas. För några ögonblick hade han glömt
+sin äregirighet, sin sorg, Egypten. Edmée såg in i hans ögon, och hon
+läste där, att nu &mdash; i&nbsp;detta heliga <em>nu</em> &mdash; var
+hon älskad fullt och helt. Hon förstod honom så väl, var skiftning i
+hans själ, vart språng i hans tanke. Aldrig hade hon varit honom så nära
+som i denna natt.</p>
+
+<p class = "space">
+Ljusen i armstakarna på bordet flammade till och brunno äntligen,
+långsamt och osande, ned i sina pipor. De sutto tysta och väntade, tills
+det blev helt mörkt.</p>
+
+<p>Så gick han bort till fönstret och drog undan gardinen en smula. En
+klar, bred månstråle föll snett över golvet och gjorde rummet halvljust.
+De vita papperen på hans skrivbord syntes ännu vitare med ljusblå
+skiftningar.</p>
+
+<p>Han blev ett ögonblick stående vid fönstret och såg ut. Och i det
+hans tanke, som en kort minut hade lyckats att glömma, ånyo, vid vart
+nytt intryck, vände sig till detta fjärrbelägna, stolta rike, han hade
+ägt och förlorat, sade han lågt:</p>
+
+<p>&mdash; I detta ögonblick skiner månen på
+<span class = "pagenum">II.93</span>
+<a name = "pageII_93" id = "pageII_93"> </a>
+<!-- png 233 -->
+öknen, på Kairos minareter, lika likgiltigt, lika klart, som den gången
+vi planterade den trefärgade fanan i sanden. Sand, månsken och drömmar
+&mdash; så har det varit i tusen år, så skall det bli i tusen år till!
+Är det icke till att förtvivla över, hur vanmäktig man är, när man
+<em>blott</em> är människa!</p>
+
+<p class = "space">
+Om morgonen kommo överste Rapp och general Junot ridande till Malmaison;
+icke någon av dem hade haft ro i sin själ, förrän de fått veta orsaken
+till ”generalens” förstämning i går. I&nbsp;platanalléen upp till
+slottsgården mötte de Förste Konsuln till häst, blott åtföljd av sin
+stallmästare Jardin.</p>
+
+<p>&mdash; Jag har nyss kommit ut, sade Bonaparte, och har mest lust att
+rida en tur. Ha ni lust att följa med, mina herrar?</p>
+
+<p>Han vände sin häst, och, utan att avvänta deras svar, gav han Jardin
+order att stanna hemma. Så togo de motsatta vägen &mdash; genom parken
+&mdash; och slogo in på den backiga, steniga Bougivalvägen.</p>
+
+<p>Så länge de voro i sikte av slottet, redo de i skritt, dock utan att
+tala med varandra. Junot och Rapp visste, att när deras general såg ut
+som nu, var det icke värt att öppna sin mun. Så mörk som i dag hade de
+sällan sett hans panna, och läpparna voro tätt hoptryckta med
+<span class = "pagenum">II.94</span>
+<a name = "pageII_94" id = "pageII_94"> </a>
+<!-- png 234 -->
+detta uttryck av kall, oböjlig slutenhet, som alltid verkade så
+skrämmande och förintande på hans omgivning.</p>
+
+<p>Icke väl hade de passerat parkgrindarna, förrän Förste Konsuln högg
+sporrarna i sin hästs sidor; de andra följde efter, och i den klara
+sommarmorgonen satte de alla tre av i sträckt karriär, med solen på
+ryggen. Hästarnas hovar klapprade muntert och taktfast mot den torra,
+steniga marken.</p>
+
+<p>I över en timme redo de under tystnad. Solen steg högre på himlen,
+hästarna badade i svett, och både Junot och Rapp, som kommit direkt från
+Paris, började känna sig hungriga och trötta.</p>
+
+<p>De hade kommit in i skogen, under trädens skugga. Hästarna föllo åter
+in i skritt, deras hovslag hördes knappt mot den fuktiga mossan. Då tog
+Junot mod till sig: &mdash; Nå, general, vad är det i vägen! Säg det
+blott till era vänner! Ni vet, att om det gäller landet eller er
+personligen &mdash; Rapp och jag äro alltid beredda att gå i elden.</p>
+
+<p>Bonaparte höll in sin häst; det var uppe på en hög, långsluttande
+kulle, varifrån man genom en ljusning i skogen hade en vidsträckt
+utsikt. Han såg icke på sina båda följeslagare; med ett dystert, plågat
+uttryck under de sammandragna brynen blickade hans ögon ut över nejden.
+Plötsligt vände han långsamt huvudet
+<span class = "pagenum">II.95</span>
+<a name = "pageII_95" id = "pageII_95"> </a>
+<!-- png 235 -->
+mot kamraterna, och dröjande, med låg, liksom utsläckt röst, sade
+han:</p>
+
+<p>&mdash; Vi ha förlorat Egypten.</p>
+
+<p>Med ett utrop drev Junot sin häst närmare intill hans och grep efter
+hans hand.</p>
+
+<p>&mdash; Egypten! O Gud, min Gud! &mdash; Det lät nästan som en
+snyftning.</p>
+
+<p>Rapp höll också stilla. Han hade sänkt huvudet, överväldigad av sin
+egen och de andras första modlösa smärta. Egypten &mdash; deras
+drömmars, deras minnens, deras farors och segrars underfulla land! Han
+visste, att för Bonaparte måste förlusten av Egypten kännas, som om han
+förlorat ett stycke av sin egen själ.</p>
+
+<p>&mdash; Jag har egentligen aldrig trott att vi skulle få behålla det,
+sedan vi miste Kléber, sade han enkelt, trist.</p>
+
+<p>&mdash; Och att också Desaix och Davoust skulle lämna det efter den
+evigt förbannade konventionen i El-Arisch! bröt general Bonaparte ut.
+Hade jag blott haft <em>dem</em> där &mdash; det skulle aldrig ha hänt!
+Men Menou är en kruka, en gammal fårskalle, en... Han högg ridpiskan
+genom luften så häftigt, att hästen förskrämd gjorde ett språng till
+sidan. Å, mina vänner, ropade han bittert &mdash; ni vet, vad Egypten
+var för mig! För Republiken, tillade han långsammare.</p>
+
+<p>Han började detaljerat tala med dem om allt, vad som hänt sedan
+engelsmännens landstigning
+<span class = "pagenum">II.96</span>
+<a name = "pageII_96" id = "pageII_96"> </a>
+<!-- png 236 -->
+i Mars. Han utbredde sig över oenigheten mellan generalerna, Menous
+obeslutsamhet och missgrepp, och berättade äntligen nyheten om Belliards
+kapitulation i Kairo. &mdash;&nbsp;Menou sitter nu innesluten i
+Alexandria &mdash; han håller sig ännu och försöker genom styvsinthet
+böta på sin dumhet. Som om det kunde hjälpa! Det är märkvärdigt &mdash;
+de äro allesammans så satans tappra och dugliga, när det gäller att föra
+en brigad eller till och med en division, men att bära <em>ansvaret</em>
+för en hel armé, det duger ingen till! Jag behöver bara vända ryggen
+till, så går alltsammans åt helvete.</p>
+
+<p>De andra svarade icke. Junot böjde sig ned och klappade sin häst på
+halsen.</p>
+
+<p>&mdash; Nu är alltså <em>den</em> vägen till England stängd! suckade
+han. Det blir er sak, general, att finna en annan.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, det blir <em>min</em> sak att finna en annan, upprepade
+Bonaparte häftigt, på en gång stolt och bittert. Det var min sak att
+erövra Egypten, för att Kléber skulle spela udda och jämnt om det, och
+Menou förlora det.</p>
+
+<p>De började sakta rida genom skogen, i riktning av landsvägen, var och
+en upptagen av sina egna tankar.</p>
+
+<p>&mdash; Å, när jag tänker på vårt högkvarter i Ezbekyeh! suckade
+Rapp, vänd till Junot. Vi hade ändå många glada timmar därnere i
+Kairo!</p>
+
+<span class = "pagenum">II.97</span>
+<a name = "pageII_97" id = "pageII_97"> </a>
+<!-- png 237 -->
+<p>De voro nu vid slutet av skogen. Nere från landsvägen hördes en ung
+flickas skratt &mdash; det skar klingande genom tystnaden, och
+officerarna sågo mekaniskt efter henne, där hon på sin åsna, mellan två
+enorma korgar, försvann vid vägkröken. Så sade Bonaparte plötsligt
+&mdash; i&nbsp;det han avbröt en lång tankekedja &mdash; högt, med
+rasande bitterhet:</p>
+
+<p>&mdash; Jag skulle aldrig ha uppgivit St. Jean d’Acre,
+<em>aldrig</em>!</p>
+
+<p>Med en häftig rörelse av huvudet, som om han äntligen med våld ville
+skaka dessa grämande tankar från sig, tvang han sin häst tillbaka och
+satte med ett väldigt språng över det breda dike, som skilde skogen från
+landsvägen. Junot och Rapp gjorde detsamma och följde sedan långsammare
+efter. De visste, att deras utmattade djur ändå icke längre kunde hålla
+fart med det, han red. Det var en av de andalusiska rashingstar, som
+Carl IV för ett år sedan egenhändigt hade utvalt till honom i
+stuterierna i Aranjuez. Förste Konsuln hade på sin tid varit stolt över
+Bourbonens kungliga gåva &mdash; nu red han detta ädla djur som en annan
+krake, utan tanke eller minne för den glädje, det en gång skänkt
+honom.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.98</span>
+<a name = "pageII_98" id = "pageII_98"> </a>
+<!-- png 238 -->
+<h3 class = "chapter">XIX.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”On regarde toutes choses au travers d’un voile doré qui les rend
+brillantes et légères. Peu à peu, ce voile s’épaissit en avançant
+jusqu’à ce qu’il devienne à peu près noir.”</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Napoléon.</i></p>
+
+<p class = "space">
+”Il est si facile de se faire avec ses propres réflexions un mal
+irréparable.”</p>
+
+<p class = "right">
+<i>M:me de Staël.</i></p>
+</div>
+
+<p>Några dagar efter nationalfesten den 1 Vendémiaire år X (man hade då
+redan för ett par veckor sedan återvänt från Malmaison) bad Madame
+Junot, som var i sin första grossess och tyckte om att ha sällskap hos
+sig, då hon ej mera dessa sista månader kom så mycket ut i stora
+världen, Mademoiselle de La Feuillade att stanna en hel dag hos dem i
+hôtel de Montesquiou och på aftonen gå med dem i deras loge på
+<i>Theâtre de la République (Comédie Française)</i> för att se Talma i
+hans berömda roll som Orestes i ”Andromaque”. Generalen hade icke haft
+tid att följa dem dit och hela första akten var så gott som gången, då
+han äntligen kom. Hans hustru gav strax akt på, att han
+<span class = "pagenum">II.99</span>
+<a name = "pageII_99" id = "pageII_99"> </a>
+<!-- png 239 -->
+på ett i ögonen fallande vänligt och bekant sätt hälsade en ung dam,
+vars egendomliga, behagliga yttre Edmée och hon redan anmärkt, och som
+satt i logen omedelbart intill deras.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Känner</em> du henne? Vem är det? &mdash; Madame Junot
+ryckte lätt sin man i ärmen.</p>
+
+<p>&mdash; Det är Pauline &mdash; ”Bellilote”! Du vet nog, vår lilla
+suverän i Orienten. &mdash;&nbsp;Och han skrattade.</p>
+
+<p>Edmée hade hört både frågan och svaret, hon förstod strax, vem som
+menades. Hon kände, att hon rodnade, och för att dölja det, satte hon
+genast lornjetten för ögonen och vände sig åt andra hållet. Så pass
+hemmastadd var hon naturligtvis i de sista årens skandalkrönika, att hon
+ofta nog hört talas om Madame Pauline Fourès &mdash; Bonaparte själv
+hade till och med ett par gånger lösligt häntytt på henne och deras
+förhållande i Egypten: den enda liaison, han någonsin offentligt vidkänt
+sig. Men för resten hade hon icke tänkt vidare på henne; hon slöt till,
+att hon närmast måste ha varit en vacker, kokett, men mycket tarvlig
+liten fru, som genom sin franska glättighet och sin smula europeiska
+elegans gjort furore i Kairo och på det viset dragit general Bonaparte
+liksom flera andra unga officerare till sig. Nu såg hon plötsligt för
+sig en förtjusande, frisk blondin med ett godlynt, kokett leende och ett
+par, något banala, men stora och strålande
+<span class = "pagenum">II.100</span>
+<a name = "pageII_100" id = "pageII_100"> </a>
+<!-- png 240 -->
+blå ögon, graciöst insvept i en präktig vit cachemirsschal.</p>
+
+<p>Under återstående delen av föreställningen glömde hon både Orestes
+och ”Andromaque” för att ge akt på damen i sidologen. <em>Varför</em> är
+hon i Paris? frågade hon sig själv med en obehaglig, nervös förnimmelse,
+som hon aldrig förr känt det minsta till. Vet han av det? Ha de
+träffats?... Den ena frågan dök upp efter den andra.</p>
+
+<p>Efter skådespelet skulle Junot fara till Tuilerierna, dit han blivit
+kallad av Förste Konsuln. Damerna lovade att vänta på honom med te
+&mdash; trots det korta avståndet mellan Rue de Verneuil och Rue du Bac
+hade Laure av Madame de Châteauneuf utbett sig, att Edmée skulle få
+stanna över natten.</p>
+
+<p>Kammarjungfrun serverade dem förfriskningar och frukt inne i Madame
+Junots kabinett. Där voro inga gäster, som annars vanligen efter
+teatertid, och de båda väninnorna satte sig bekvämt till rätta i
+fåtöljerna på var sin sida om kaminen. De kommo väl överens och hade
+alltid, på damers ytligt förtroliga sätt, en hel del att prata om;
+Madame Junots satiriska, kvicka, och ändå för det mesta godlynta utfall,
+roade alltid den av naturen så glada Edmée.</p>
+
+<p>Efter det att de en rundlig tid underhållit sig med betraktelser över
+Madame Hamelins toalett och Madame Leclercs tjänstgörande
+<span class = "pagenum">II.101</span>
+<a name = "pageII_101" id = "pageII_101"> </a>
+<!-- png 241 -->
+kavaljer, över Talmas spel och Mademoiselle Mars’ kostym, över kardinal
+Consalvi och utsikterna till konkordatet, gick värdinnan äntligen löst
+på aftonens händelse: ”Pauline”.</p>
+
+<p>Madame Junot hade naturligtvis, liksom de flesta av deras krets, hela
+våren &mdash; de få gånger, man i sällskapslivet haft tillfälle att se
+Förste Konsuln tillsammans med damer &mdash; och isynnerhet nu på
+Malmaison i sommar, givit akt på, att han öppet föredrog Mademoiselle de
+La Feuillade framför andra damer i sin närhet. Men just det, att han
+gjorde det så <em>öppet</em>, förvirrade och desorienterade både henne
+och alla de andra, som icke kunde låta bli att intressera sig för något
+så riksviktigt som general Bonapartes hjärteangelägenheter. Hennes takt
+och verkliga finkänslighet förbjöd henne att tala därom med Edmée, men
+hon hade åtskilliga gånger pratat därom med andra, och ibland försökt
+att förhöra sin man, som så väl kände Bonaparte, och vilken hon dessutom
+visste vara en god iakttagare. Men vare sig, att generalen verkligen
+icke förstod, hur det hängde ihop, eller att han i alla fall icke ville
+eller icke ansåg det rådligt att yttra sig därom &mdash; han kringgick
+systematiskt alla hennes frågor och försäkrade skrattande, att hon
+alltid gjorde bäst i att blott lita på sina egna skarpa ögon. Nu
+upptäckte emellertid plötsligt Laurette &mdash; tack vare det oförmodade
+mötet med Madame Fourès &mdash;
+<span class = "pagenum">II.102</span>
+<a name = "pageII_102" id = "pageII_102"> </a>
+<!-- png 242 -->
+ett förträffligt tillfälle att ”sondera” väninnan och på samma gång, med
+sin större världserfarenhet, indirekt <em>varna</em> henne, ifall hon
+skulle ha tagit Förste Konsulns artigheter för mer, än de, efter hennes
+tanke, voro värda.</p>
+
+<p>&mdash; Gav du riktigt akt på henne, Edmée? En <em>dam</em> är hon nu
+icke &mdash; men det har jag för resten aldrig heller hört någon påstå!
+&mdash; Hon smålog överlägset. &mdash;&nbsp;Man kan strax se på henne,
+att hon icke har begrepp om stora världen &mdash; eller vad
+tycker&nbsp;du?</p>
+
+<p>&mdash; Jag tycker, att hon är mycket vacker, svarade Edmée enkelt.
+Hon var på en gång ängslig och glad över att Laure började tala om
+henne. Hon hade icke själv velat göra några frågor &mdash; dels tyckte
+hon, att det var under hennes värdighet, dels hade hon en bestämd
+förnimmelse av, att <em>han</em> skulle misstyckt det.</p>
+
+<p>&mdash; Vacker! Ja, naturligtvis är hon vacker. Varför tror du
+annars, att han skulle brytt sig om henne? &mdash; Laurette skrattade
+muntert, befriad från alla misstankar genom Edmées lugna ton och leende.
+&mdash;&nbsp;Å, det är alldeles historien om David och Bathseba om igen!
+Han skickade mannen, den beskedlige stackarn Fourès, ut i öknen eller i
+de engelska korsarernas gap &mdash; jag minns inte riktigt vilket, och
+det kan också vara detsamma. Och så &mdash; du förstår!</p>
+
+<p>Mademoiselle de La Feuillade drog sig långt tillbaka i skuggan bakom
+kaminen, där hon
+<span class = "pagenum">II.103</span>
+<a name = "pageII_103" id = "pageII_103"> </a>
+<!-- png 243 -->
+satt. Hon skrattade liksom väninnan, men klangen i hennes skratt var
+icke äkta. Ovillkorligt mindes hon hans ord: ”Châteauneuf &mdash; å,
+honom skaffa vi väl ur vägen!”</p>
+
+<p>&mdash; Junot påstår, att generalen var alldeles tokig i henne, så
+länge det varade. Gud vet &mdash; Madame Junot stack fram sin
+guldbroderade tåspets och betraktade den noga med huvudet på sned
+&mdash; Gud vet, vad det egentligen skall betyda, att hon nu är här?</p>
+
+<p>Edmée reste sig hastigt upp. &mdash; Laurette, du får ursäkta, men
+jag är verkligen så trött i kväll...</p>
+
+<p>&mdash; Å prat! &mdash; Laurette tvang henne ned i stolen igen.
+&mdash;&nbsp;Om <em>jag</em> vore trött &mdash; hon såg nedåt sin figur
+&mdash; men en ung flicka, som du! Nu sitta vi så trevligt &mdash;
+klockan är ju icke mer än litet över tolv ännu. Låt oss nu vänta till
+Junot kommer hem, som vi lovade, så kunna vi kanske få höra något
+nytt.</p>
+
+<p>&mdash; Vad för nytt? Du är då förfärligt nyfiken, sade Edmée med ett
+försök att skämta.</p>
+
+<p>&mdash; Å, om Pauline &mdash; hon är dagens intressanta fråga! Men du
+har inte riktigt intresse för Förste Konsuln, som vi andra, det har jag
+alltid sagt, tillade hon skälmskt, en smula maliciöst.</p>
+
+<p>Edmée blev sittande. Efter detta kunde det naturligtvis icke gå an
+att&nbsp;gå.</p>
+
+<p>Bort emot klockan ett kom generalen hem.
+<span class = "pagenum">II.104</span>
+<a name = "pageII_104" id = "pageII_104"> </a>
+<!-- png 244 -->
+Han såg litet generad ut, när hans hustru strax, som den naturligaste
+sak i världen, började utfråga honom om Madame Fourès, i&nbsp;Edmées
+närvaro, och sneglade bort till henne, innan han bestämde sig för att
+svara. Hon satt där emellertid helt lugn med nedslagna ögon och lekte
+med fransarna på duken.</p>
+
+<p>&mdash; Nå, min vän?... Ah, du har betänkligheter, för det här är en
+ung flicka tillstädes! Min Gud, en helt vanlig intrig &mdash; en sådan
+historia har då Edmée hört förr! Varken hon eller jag begär ju, att du
+skall gå i detaljer &mdash; Gud bevare oss väl! &mdash; Och hon slog
+muntert, kokett ut med bägge händer.</p>
+
+<p>&mdash; Ja, vad vill du, jag skall säga? Jag har ju berättat dig
+allt, vad jag vet. Det ser ut, som om hon haft det svårt, stackars lilla
+”Bellilote”, och en hel hop vedervärdigheter, innan hon äntligen hamnade
+här. Duroc har berättat mig, att hon lyckats få fram ett brev till
+Förste Konsuln, och nu hoppas jag, att han sörjer väl för henne på ett
+eller annat sätt.</p>
+
+<p>Edmée led förfärligt under detta samtal. Hon hörde på Junots röst och
+såg det på hans förstulna, halvt medlidsamma blickar i riktning av
+henne, att han icke ville säga allt, vad han visste, att han kanske icke
+vågade. Å, hon <em>ville</em> ju intet veta om denna kvinna! Om ingen av
+dem, vilkas namn en gång varit kedjade till general Bonapartes. Att de
+flesta
+<span class = "pagenum">II.105</span>
+<a name = "pageII_105" id = "pageII_105"> </a>
+<!-- png 245 -->
+av dem existerade ännu &mdash; det visste hon väl, det bekymrade henne
+icke ens; vad kunde de väl, stackars varelser, göra henne,
+”drottningen”, som han självmant kallade henne? Men att man
+<em>visade</em> henne dem, att man tvang detaljer på henne, att man
+angående dem eggade hennes inbillningskraft, hennes svartsjuka! Å, denna
+småaktiga, lurande svartsjuka, som <em>måste</em> finnas i var kvinnas
+hjärta, vilken en gång oåterkalleligen givit sig själv bort &mdash; hon
+hade aldrig förr känt den, hon <em>ville</em> icke sudlas av den! Hon
+visste ju, att ingen, icke ens Joséphine, någonsin hade stått honom så
+nära, som hon stod; men blott att jämföra sig med andra, väga hans
+kärlek till henne mot den, han hade givit andra, <em>kunde</em> ge andra
+&mdash; det var redan att sänka sig olidligt. Hon hade icke bett om
+kunskap om hans förtid &mdash; varför tvang man den så brutalt på henne?
+Och med den alla dessa tankar, som hon förnedrade sig med att tänka. Hon
+visste instinktivt, att infördes i förhållandet mellan henne och den
+man, hon älskade, en tredje &mdash; rivalen &mdash; drevs hon till att
+känna svartsjuka, då var hon i och med detsamma förlorad, fallen; då
+skulle hon ej mer kunna se sig själv som ”drottningen”, den enastående,
+den oersättliga, den enda, utan som mätressen &mdash; en av de många,
+efterträderskan, som själv var dömd att ha efterträderskor. Ifall den
+absoluta tilliten till hennes egen makt
+<span class = "pagenum">II.106</span>
+<a name = "pageII_106" id = "pageII_106"> </a>
+<!-- png 246 -->
+och hans kärlek &mdash; till detta, som från början var hörnstenen i
+deras förhållande: känslan hos dem bägge att vara undantagsmänniskor och
+att stå i ett undantagsförhållande &mdash; ifall <em>den</em> rubbades,
+så var det alltsammans förbi. Därför värjde hon sig till det yttersta,
+därför ville hon stoppa sina ögon och öron till, ty hon <em>ville</em>,
+hon <em>måste</em> ha sin självsäkra, övermodiga tro i fred; den hade
+efter handen blivit hennes religion och hennes hela väsens <i>raison
+d’être</i>. Utan den var hon rotlös.</p>
+
+<p>Hennes stolthet hjälpte henne att för dessa främmande människor dölja
+den nervösa, etsande plåga, som i dessa minuter, medan hon hörde deras
+ord, läste deras blickar och snarare kände än tänkte sina egna tankar,
+sönderslet henne. Hon reste sig långsamt upp och gick värdigt, blek och
+stilla &mdash; ja, hon hade till och med sinnesnärvaro nog att låtsa
+kväva en gäspning &mdash; bort till andra ändan av rummet och började
+förstrött leta mellan modejournalerna på bordet. Då trängde sig
+plötsligt den tanken på henne: men varför <em>nu</em>? Varför just
+<em>nu</em> &mdash; för <em>denna</em> kvinnas skull? År icke Joséphine
+farligare, och hon har aldrig framkallat denna tanke hos mig? Har jag ej
+sett Paris’ skönaste kvinnor flockas om honom, tigga om hans leende,
+hans blick? Varför? Edmée visste icke, att det i var kvinnas liv, när
+hon i kärlek har nått det ödesdigra stadium, att hela hennes
+<span class = "pagenum">II.107</span>
+<a name = "pageII_107" id = "pageII_107"> </a>
+<!-- png 247 -->
+själs intresse, alla hennes tillvaros trådar småningom samlat sig om
+<em>en</em> &mdash; en <em>människa</em>, med växlande stämningar och
+oberäkneligt blod &mdash; att det då en dag oundvikligen, förr eller
+senare, kommer en kris, då tvivlet rubbar tron, då det för den, som i
+stolt segerglädje ej vetat, vad kamp ville säga, gäller valet mellan att
+kämpa med alla vapen &mdash; fina och grova &mdash; eller att helt
+nedlägga dem; då det icke ens i hennes eget inre är fred för den stolta
+kärlek, som nyss trotsat allt och varit sig själv nog. Då gäller det:
+antingen att klokt söka inregistrera den i en eller annan av samfundets
+givna rubriker, skaffa sin kärlek ett ryggstöd utåt, eftersom den inre
+nerven icke mera är stark nog att allena hålla den uppe &mdash; eller
+att resignera, taga livet som det kommer, sådant <em>andras</em> vilja
+skapar det för en. Och i bägge dessa fall, blir den store, stolte Eros
+sig själv otrogen; förtrollningen är förbi, den kommer icke mer igen.
+Denna kris hade nu kommit för Edmée. En obetydlig yttre orsak, en blott
+inbillning kanske, som för ett par månader sedan ej skulle ha afficierat
+henne det ringaste, hade framkallat den. Hon hade förlorat sig själv,
+gått upp i honom som personlighet och andligt väsen, hennes själ hade
+blott fotfäste i honom &mdash; nu var krisen där, tvivlet var väckt,
+hörnstenen rubbad!</p>
+
+<p>Madame Junot hade icke sett eller låtsade
+<span class = "pagenum">II.108</span>
+<a name = "pageII_108" id = "pageII_108"> </a>
+<!-- png 248 -->
+icke se gäspningen. Hennes nyfikenhet var spänd, icke på länge hade
+hennes lättrörliga fantasi haft något så intressant att gissa över. När
+Edmée gick bort i andra ändan av rummet, begagnade hon sig strax av
+tillfället och började ivrigt &mdash; riktigt på skarpen och i alla
+enskildheter &mdash; förhöra sin man.</p>
+
+<p>Edmée, med sin i detta ögonblick pinsamt uppdrivna hörsel, hörde,
+trots avståndet och de låga rösterna, nästan vart ord av deras samtal.
+Nu kunde hon ej uthärda denna tortyr längre &mdash; hon <em>måste</em>
+avbryta dem, gå fram och säga dem godnatt, hövligheten behövde ej tvinga
+henne att höra på alla dessa olidliga, intima förhandlingar. Och likväl
+stannade hon kvar som fastnaglad, där hon var &mdash; lyssnade och
+hörde!</p>
+
+<p>I det hon äntligen vände sig och tog ett par steg över rummet,
+viskade Laure, med sina stora, komiskt förfärade ögon:</p>
+
+<p>&mdash; Och hon <em>har</em> alltså redan fått tillträde till
+Tuilerierna, säger du? Ett sådant drama där kan bli! Du skall få se,
+tillade hon med ett lågt skratt, det är inte för intet! Han har icke
+helt och hållet glömt ”Bellilotes” små behag.</p>
+
+<p>Junot tog sig om hakan utan att svara. Edmée såg, i det hon gick fram
+till dem, hans undertryckta, mycket sägande leende.</p>
+
+<p>&mdash; Å, Edmée, du måste verkligen ursäkta... Så sömnig du ser ut,
+din lilla stackare! Det
+<span class = "pagenum">II.109</span>
+<a name = "pageII_109" id = "pageII_109"> </a>
+<!-- png 249 -->
+är också bra tanklöst av mig, men för så goda vänner behöver man ju icke
+genera sig, och när jag får några nyheter från Tuilerierna, så glömmer
+jag allting. Och det här är verkligen viktigt &mdash; riksviktigt!
+tillade hon skämtsamt, på sitt lätta, behagfulla sätt.</p>
+
+<p>&mdash; Alla damer äro sig lika, skrattade Junot. När de blott tro
+sig skymta tråden av en intrig!...</p>
+
+<p>Äntligen kom då Edmée in i det henne anvisade rummet, och med ens tog
+den pinsamma spänning, hon nu flera timmar levat i, ut sin rätt. Hon
+vinkade till jungfrun, att hon skulle gå, och, med händerna för ögonen,
+kastade hon sig ned på sängen i ett våldsamt, krampaktigt
+gråtanfall.</p>
+
+<p>Men det varade icke länge. Hon reste sig upp, badade sina ögon och
+sitt ansikte, och småningom kände hon, hur besinningen vände tillbaka.
+Hon tröstade sig med alla de förnuftsgrunder, hon kunde få fatt i. Hon
+sade sig själv, att han för sin äras skull icke helt och hållet kunde
+överge den stackars kvinna, som han en gång tvungit att offra rykte och
+framtid för hans skull, att han var nödsakad till att personligen tala
+med henne, att han icke kunde överlämna denna ömtåliga sak i främmande
+händer o.&nbsp;s.&nbsp;v. o.&nbsp;s.&nbsp;v. Men alltid, vid var tanke,
+hon tänkte, tvang sig denna fatala, nedsättande <em>jämförelse</em> på
+hennes medvetande. Hon,
+<span class = "pagenum">II.110</span>
+<a name = "pageII_110" id = "pageII_110"> </a>
+<!-- png 250 -->
+som så stolt burit sin egendomliga särställning bland kvinnor; hon, som
+i sina egna ögon &mdash; och väl därför också i hans &mdash; så länge
+varit den enda: den jungfruliga, alltid nya älskarinnan, den högättade,
+jämnbördiga bruden, som i gudomligt övermod, stolt som en drottning,
+gått samfundsordningen i förköp och tagit ut livets rätt &mdash; hon
+kände sig plötsligt förnedrad, sänkt i smuts genom de beröringspunkter,
+vilka hon, genom att resonera över hans ställning till denna andra
+kvinna, ovillkorligt fann mellan sig och henne.</p>
+
+<p>&mdash; Jag är sjuk, sade hon otåligt för sig själv. Vore jag sund
+och rask, som jag brukar vara, ägnade jag icke denna händelse en
+tanke... Om hon blott varit så <em>gammal</em> som Madame Bonaparte,
+hade jag blott sett dem tillsammans &mdash; jag hade icke brytt mig om
+det.</p>
+
+<p>Hon började gå fram och tillbaka på golvet med händerna för
+tinningarna. På vägen förbi spegeln kom hon att kasta en blick däri
+&mdash; hon blev själv förfärad över den glödande, förvirrade blicken i
+sina annars så klara ögon.</p>
+
+<p>&mdash; Å, varför är jag icke hos honom i natt &mdash; just i natt!
+mumlade hon och vred sina händer. Hon stötte upp fönstret och lutade sig
+långt fram över karmen, natten var kylig och mörk.</p>
+
+<p>Den friska luften gjorde henne gott; med
+<span class = "pagenum">II.111</span>
+<a name = "pageII_111" id = "pageII_111"> </a>
+<!-- png 251 -->
+uppbjudande av hela sin viljekraft försökte hon äntligen fatta sig. Hon
+låste fönstret och började kläda av sig.</p>
+
+<p>&mdash; I morgon skall jag se honom, sade hon sakta till sig själv.
+Han får ej ana något om detta. Han skulle förakta mig. &mdash;&nbsp;Hon
+studsade vid ordet &mdash; det hade hon aldrig sagt sig själv förr.</p>
+
+<p>Utmattad somnade hon in fram på morgonsidan. När hon vaknade, sken
+solen in i rummet. Madame Junot stod vid sängen och ryckte henne i
+håret.</p>
+
+<p>&mdash; Men, Edmée &mdash; det är ju nära middag, vad tänker du på?
+Här är bud från Madame Germon, som fåfängt har sökt dig hemma hos dig.
+Det är om din klänning till middagen i dag... Och kom ihåg, att vi lovat
+Duroc att se revyn i förmiddag från hans fönster...</p>
+
+<p>Edmée klädde sig med hjälp av Valentine &mdash; solen och friska
+luften gjorde henne gott, hon kände sig nästan lugn igen. Därpå for hon
+med Madame Junot och ett par andra damer till revyn i Tuilerigården.
+Bonaparte såg henne, där hon &mdash; helt nära honom &mdash; lutade sig
+ut genom fönstret i rez-de-chausséen; han förde handen upp till hatten
+och hälsade henne med det leende, hon visste var <em>hennes</em>.</p>
+
+<p>När hon äntlign efter revyn kom hem i Rue du Bac, väntade henne en
+stor överraskning: Louis de Châteauneuf hade plötsligt ankommit
+<span class = "pagenum">II.112</span>
+<a name = "pageII_112" id = "pageII_112"> </a>
+<!-- png 252 -->
+från England. Det var Otto, som sänt honom med viktiga depescher
+angående fredsunderhandlingarna, vilka nu skredo fram med rask fart
+&mdash; ja, efter vad han diplomatiskt svävande lät förstå, nästan kunde
+anses för avslutade. Redan strax efter sin ankomst hade han, tillsammans
+med Talleyrand, haft audiens hos Förste Konsuln. Efter särskild
+uppfordran ämnade han sig också på middagen till Tuilerierna &mdash; det
+var en <i>quintidi</i>.</p>
+
+<p>Edmeé hann blott flyktigt hälsa på honom nere i salongen, där hon
+också träffade markisen av Caulaincourt, som hade lovat att följa sin
+guddotter till middagen i Tuilerierna. Han grälade skämtsamt på henne,
+för det hon så länge låtit uppehålla sig av Madame Junot, och bad henne
+nu skynda sig att göra toalett.</p>
+
+<p>Då Mademoiselle de La Feuillade denna eftermiddag stod framför
+spegeln och lät kläda sig, frapperades till och med Valentine, som dock
+var så van att se henne, av hennes stora och egendomliga skönhet. Hon
+var en smula blekare än vanligt, och där voro omkring ögonen mörka
+ringar, men själva dessa ögon voro så bedårande, med en förut okänd,
+tragisk glans i blicken, att kammarjungfrun på sitt tvära, okonstlade
+sätt, plötsligt utbrast:</p>
+
+<p>&mdash; Se då icke så på mig, Mademoiselle! Mademoiselle har ju
+likadana ögon som Madonna där hemma i kapellet på les Fougères.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.113</span>
+<a name = "pageII_113" id = "pageII_113"> </a>
+<!-- png 253 -->
+<p>Edmée skrattade och böjde sig fram mot spegeln för att se på sig
+själv. Ja, där var verkligen något i hennes ansikte, som hon icke kände
+igen.</p>
+
+<p>&mdash; Kan en ny tanke göra så mycket? tänkte hon bittert.</p>
+
+<p>När hon äntligen &mdash; rätt sent &mdash; mellan markisen av
+Caulaincourt och Louis de Châteauneuf, trädde in i Tuileriernas
+salonger, vände sig gästerna vid ljudet av hennes namn. Som en drottning
+skred hon över golvet, den snövita dräkten släpade efter henne, för
+första gången i sitt liv bar hon diamanter &mdash; i&nbsp;håret, på
+halsen och armarna. När hon böjde sig till hälsning för Förste Konsuln
+och Madame Bonaparte, sade den spanske ambassadören Azara, till
+Preussens sändebud, markis Lucchesini:</p>
+
+<p>&mdash; Vem vågar säga, att Frankrikes adel är död? Mademoiselle de
+La Feuillade ensam bär ju hela Versailles’ traditioner på sina unga
+skuldror.</p>
+
+<p>Förste Konsuln såg på henne. Med sin skarpa blick upptäckte han
+strax, att där i hennes utseende var något förändrat, att där föregått
+något med henne &mdash; men vad? Han vände huvudet och såg Louis de
+Châteauneuf vid hennes sida. En skugga gled över hans ansikte.</p>
+
+<p>Den aftonen var Edmée de La Feuillade strålande, hon överträffade sig
+själv &mdash; hon var pikant, kokett och furstligt värdig. Hon
+<span class = "pagenum">II.114</span>
+<a name = "pageII_114" id = "pageII_114"> </a>
+<!-- png 254 -->
+märkte, att både Bonaparte och Louis iakttogo henne, och starkare, mera
+medvetet än någonsin, kände hon det eggande i att vara älskad av två
+män, tjusningen av en överhängande fara och en trotsig
+tillfredsställelse av att möta den.</p>
+
+<p>Senare på aftonen talade hon länge med sin kusin. Sällskapet, som
+kände till det projekterade giftermålet, respekterade deras tête-à-tête
+och lät dem diskret vara i fred.</p>
+
+<p>&mdash; Nå, det ser ut, som om det ändå skulle bli av, viskade
+Talleyrand till den gamle Caulaincourt. Jag trodde en stund, att det
+kunde komma fnurror på tråden &mdash; han såg med en hastig, nästan
+omärklig blinkning bort till Förste Konsuln. &mdash;&nbsp;Nu tjänar han
+sina sporrar i freden med England, och sedan göra vi honom till
+ambassadör &mdash; en stoltare ambassadris kan Frankrike icke önska
+sig!</p>
+
+<p>Edmée vände sig till sin kusin, och, frankt, med ögonen i hans,
+frågade hon honom:</p>
+
+<p>&mdash; Vad tänker du om mig &mdash; då du nu ser mig igen?</p>
+
+<p>&mdash; Det svarar jag icke på. Att jag i afton är här med dig som
+<em>hans</em> gäst, är en svaghet, som mången man av ära skulle förakta
+mig för. Men... ja, det är min sak, och jag är själv domare däri. Men
+<em>ett</em> vill jag säga dig, min kusin: när jag, som du ser, gör allt
+för att umgås med dig som en blott släkting, en
+<span class = "pagenum">II.115</span>
+<a name = "pageII_115" id = "pageII_115"> </a>
+<!-- png 255 -->
+blott bekantskap nästan, när jag för vårt namns och ditt ryktes skull
+gör större uppoffringar, än du kan väga eller mäta, så måste du
+åtminstone spara mig för dessa upprivande, plågsamma förklaringar, vilka
+du vart ögonblick tyckes söka. Är det då verkligen av så stor vikt för
+dig att veta, vad jag tänker om dig?</p>
+
+<p>Hon skakade på huvudet och såg ut i rummet. &mdash; Ja, ibland har
+jag tyckt det. Men icke nu &mdash; intet är av vikt för mig
+<em>nu</em>.</p>
+
+<p>&mdash; Vad menar du? sade han skarpt.</p>
+
+<p>&mdash; Å, ingenting. Jag menar väl närmast &mdash; hon talade mycket
+långsamt &mdash; att mitt liv småningom så har koncentrerat sig i en
+enda känsla, att allt annat... Hon avbröt sig och gjorde en svävande,
+avvärjande rörelse med handen: &mdash; Å, det är mig alltsammans så
+likgiltigt! Förstår du mig, när jag säger, att ibland tycker jag, att
+livet liksom tätnar och mörknar omkring mig, jag hålles fast som i ett
+skruvstäd, jag kan blott se <em>framför</em> mig &mdash; i&nbsp;en
+riktning &mdash; och där ser jag ett ljus, så starkt, så starkt...
+&mdash;&nbsp;Hon smålog och for med handen över ögonen. Hon hade mött
+Bonapartes blick.</p>
+
+<p>Uttrycket i hennes stämma slog honom. Det var däri en ångestfull
+klagan, som han icke förstod, och som icke liknade henne. Han grep
+hennes hand och böjde sig fram emot henne:</p>
+
+<span class = "pagenum">II.116</span>
+<a name = "pageII_116" id = "pageII_116"> </a>
+<!-- png 256 -->
+<p>&mdash; Men, Edmée, du är sjuk! Du har ju feber igen.</p>
+
+<p>&mdash; Ånej. &mdash; Hon reste sig upp, och, i det hon lätt lutade
+sig över honom, viskade hon lågt, nästan ömt:</p>
+
+<p>&mdash; Se icke så på mig, Louis. Man ger akt på det, man talar om
+det...</p>
+
+<p>Louis rodnade av vrede och skam. Han reste sig häftigt upp. Hon hade
+rätt: det var mer än ovärdigt, att han här, för allas ögon, i&nbsp;detta
+hus, icke förstod att dölja sin känsla för Förste Konsulns
+älskarinna.</p>
+
+<p>Edmée hade icke gått många steg, då Bonaparte närmade sig henne.
+Under föregivande av att vilja visa henne en tavla i galleriet, bjöd han
+henne armen och drog henne med sig bort.</p>
+
+<p>&mdash; Vad skall jag tro om dig i afton? mumlade han med illa dold
+häftighet. Du undviker att se på mig, du ägnar hela din uppmärksamhet åt
+din kusin. Han teg och betraktade henne med en egendomlig blick, som
+sade så mycket som: Jag vet väl, det är omöjligt, du är <em>min</em>,
+han varken kan eller <em>vill</em> taga dig, men...</p>
+
+<p>Edmée kom plötsligt till att skratta. Hon skrattade så häftigt, att
+hon måste sätta sig ned. Han såg mörkt, ogillande på henne.</p>
+
+<p>&mdash; Du är icke dig själv i afton. Du vet, jag kan icke tåla
+fruntimmersnycker.</p>
+
+<p>Edmée höll solfjädern för ansiktet och bara skrattade. Hon visste
+inte själv varför &mdash; det
+<span class = "pagenum">II.117</span>
+<a name = "pageII_117" id = "pageII_117"> </a>
+<!-- png 257 -->
+var som en stänk av självförakt i detta skratt &mdash; men det lättade.
+Denna hans obilliga svartsjuka, hans brutala retlighet, gjorde henne i
+alla fall gott; hennes själ vidgade ut sig efter trycket.</p>
+
+<p>&mdash; Jag måste tala med dig i afton, Edmée. &mdash; Han böjde sig
+ned över henne. &mdash;&nbsp;Kan du ej på något sätt stanna i
+Tuilerierna?</p>
+
+<p>Hon skakade på huvudet: &mdash; Omöjligt! Jag är här ju med min
+gudfar och min kusin.</p>
+
+<p>&mdash; Å, jag glömde &mdash; <em>din kusin</em>!</p>
+
+<p>Han vände sig kallt ifrån henne, tog Rapp, som just passerade förbi,
+under armen, och började prata med honom.</p>
+
+<p>Edmée ångrade i nästa ögonblick, vad hon sagt &mdash; hon ville taga
+det tillbaka, hellre utsätta sig för vad som helst än trotsa honom, men
+hon kunde ej komma till att tala med honom mera. Ögonblicket var
+förspillt. En gång mötte hon hans blick över salen, men den sade henne
+intet.</p>
+
+<p>Laure Junot kom fram till henne. &mdash; Tillåt, att jag säger dig en
+artighet, Edmée &mdash; du är förtjusande! Madame Germon har gjort ett
+mästerverk. Och diamanterna klä dig! En liten smula för tidigt, eller
+hur, efter våra gammaldags begrepp?... Man skulle icke kunna se på dig,
+att du var så sömnig i går afton. Apropos &mdash; hon böjde sig muntert
+fram och viskade &mdash; kan du tänka dig, att jag så gott som lockat ur
+Duroc, att hon skall komma hit i afton
+<span class = "pagenum">II.118</span>
+<a name = "pageII_118" id = "pageII_118"> </a>
+<!-- png 258 -->
+&mdash; Pauline! Det är allt en besynnerlig tid att ge audiens till
+supplikanter, men Förste Konsuln är ju så upptagen... &mdash;&nbsp;Hon
+smålog.</p>
+
+<p>Edmée kände, hur det blev svart för hennes ögon, och hjärtat upphörde
+nästan att slå. Det varade blott ett par sekunder. I&nbsp;nästa
+ögonblick reste hon sig upp, blek, men alldeles fattad.</p>
+
+<p>&mdash; Jag befinner mig icke väl, Laurette... Det började, som du
+minns, redan i går afton. Törs jag be dig göra mig den tjänsten att
+uppsöka Monsieur de Caulaincourt och säga honom, att jag helst vill hem.
+Det är också på tiden &mdash; jag ser flera&nbsp;gå...</p>
+
+<p>Hon tilltrodde sig icke att gå över rummet, så illamående kände hon
+sig, utan blev sittande i fönstersmygen, medan Madame Junot förskräckt
+gick. Alla dessa människor, som sorlade omkring henne &mdash; det
+förekom henne, som om de allesammans gjorde henne något ont; i&nbsp;vild
+ångest, i&nbsp;en olidlig, brännande smärta, böjde hon sig fram, som för
+att dölja sig för dem. Och hela tiden hade hon dock en bestämd känsla
+av, att hon <em>måste</em> resa sig upp, samla sin energi, skrika på
+hjälp, hålla fast den tid, som flydde &mdash; men hon kunde icke, hon
+hade plötsligt blivit så maktlös.</p>
+
+<p>&mdash; Jag är sjuk, tänkte hon mitt i sin ångest plötsligt klart.
+Louis har visst rätt.</p>
+
+<p>I detta ögonblick passerade Förste Konsuln åter förbi henne. Hon
+reste sig upp, och &mdash; utan
+<span class = "pagenum">II.119</span>
+<a name = "pageII_119" id = "pageII_119"> </a>
+<!-- png 259 -->
+att tänka på människorna omkring dem &mdash; grep hon blixtsnabbt hans
+hand. Hennes ögon, nästan svarta under de ljusgnistrande diamanterna på
+pannan, höjdes emot honom med ett uttryck så egendomligt, ödmjukt,
+smärtsamt, att han stannade.</p>
+
+<p>&mdash; Jag kommer, mumlade hon sakta. Jag <em>vill</em> komma.</p>
+
+<p>Han öppnade munnen som för att svara något, då i detsamma Armand de
+Caulaincourt bestört kom emot dem.</p>
+
+<p>&mdash; Min far låter hälsa er, Mademoiselle. Han är redan färdig,
+han väntar&nbsp;er.</p>
+
+<p>Edmée höjde ännu en gång sin blick mot Förste Konsuln. De sågo ett
+ögonblick fast och ömt på varandra. Så tog hon Armands arm och gick
+långsamt genom salen. Bonaparte följde henne länge med ögonen.</p>
+
+<p>Edmée kom hem i Rue du Bac och gick, efter många oroliga förmaningar
+av markisen och Madame de Châteauneuf, strax upp till sig. Hon lät
+Valentine taga diamanterna av, men när hon ville lossa klänningen,
+hejdade hon henne hastigt. Hon reste sig upp från stolen framför
+spegeln.</p>
+
+<p>&mdash; Jag kan icke stanna här, Valentine, sade hon bestämt. Tag min
+kappa &mdash; min stora kappa &mdash; jag måste gå igen.</p>
+
+<p>Pigan grep henne förskräckt om armen.
+<span class = "pagenum">II.120</span>
+<a name = "pageII_120" id = "pageII_120"> </a>
+<!-- png 260 -->
+&mdash; Men Mademoiselle, då! Det går ju icke an. Mademoiselle är sjuk
+&mdash; det är feber.</p>
+
+<p>&mdash; Å, prat! Giv mig min kappa. Jag <em>måste</em> bort, hör
+du&nbsp;ju.</p>
+
+<p>Det var redan över midnatt.</p>
+
+<p>&mdash; Det går icke an. Jag låter kalla Madame eller Monsieur
+Louis...</p>
+
+<p>Edmée stampade i golvet. &mdash; Giv mig min kappa! ropade hon i
+förtvivlan och raseri. O, min Gud, nu står hon där och spiller min
+dyrbara tid!</p>
+
+<p>Hon fick sin vilja fram. Hon nästan sprang över bron till
+Tuilerierna. Hon hade ingen svårighet att passera gallerporten &mdash;
+vakten kände händelsevis från föregående gånger alldeles bestämt ”den
+beslöjade damen”. Oantastad lyckades hon nå ända fram till Durocs
+ingång.</p>
+
+<p>&mdash; Jag önskar tala med medborgaren Duroc. Det är något
+viktigt.</p>
+
+<p>Duroc hade nyss lämnat Förste Konsuln. Han blev högst förvånad, när
+han igenkände Mademoiselle de La Feuillade, och förde henne strax in i
+sitt kabinett. Då hon slog slöjan tillbaka, förfärades han över hennes
+blekhet och hennes ögons sällsamma glans.</p>
+
+<p>&mdash; Vad betyder då detta, att man icke strax för mig upp som
+vanligt? sade hon otåligt, feberaktigt befallande. Jag måste tala med
+generalen.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.121</span>
+<a name = "pageII_121" id = "pageII_121"> </a>
+<!-- png 261 -->
+<p>Duroc blev förvirrad. &mdash; Det är omöjligt, Mademoiselle. Förste
+Konsuln är icke ensam. Han arbetar och vill icke störas.</p>
+
+<p>Edmée lutade sig mot väggen, tungt, med slutna ögon. &mdash;&nbsp;Han
+är icke ensam... Vem är då hos honom? Han arbetar i biblioteket &mdash;
+jag brukar alltid få komma in i hans sängkammare.</p>
+
+<p>&mdash; Icke i afton, Mademoiselle. Han talade bestämt, men han
+sänkte blicken.</p>
+
+<p>&mdash; Har han givit befallning, att <em>jag ej</em> får
+komma&nbsp;in.</p>
+
+<p>&mdash; Han har givit befallning, att han ej på villkor vill
+störas.</p>
+
+<p>Edmée gick fram till Duroc. Hon lade bägge händerna på hans skuldror
+och såg honom fast in i ansiktet med sina stora, feberglänsande
+ögon.</p>
+
+<p>&mdash; Svara mig &mdash; <em>ärligt</em>. Ni vet, att för mig gäller
+det liv eller död, jag <em>kan</em> icke bedragas nu. Är det hon &mdash;
+Madame Fourès?</p>
+
+<p>Duroc ryggade ett steg tillbaka. Han lossade sakta hennes händer med
+nedslagna ögon. &mdash;&nbsp;General Bonaparte har önskat att
+<em>tala</em> med henne, sade han.</p>
+
+<p>Edmée hade vänt sig om. Hon hade plötsligt blivit stilla och glansen
+i hennes ögon var utsläckt. Duroc tyckte, att han såg henne vackla, när
+hon gick mot dörren. Han skyndade fram till henne.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.122</span>
+<a name = "pageII_122" id = "pageII_122"> </a>
+<!-- png 262 -->
+<p>&mdash; Mademoiselle de La Feuillade, ni gör honom orätt i era
+tankar! sade han allvarligt.</p>
+
+<p>Hon smålog. &mdash; I mina tankar?... Jag vet inte. Jag kan inte
+tänka mer. I&nbsp;tjugufyra timmar har <em>en</em> tanke gnagt på min
+hjärna &mdash; allt sammansvär sig för att göra den till verklighet.
+&mdash;&nbsp;Hon förde handen upp till huvudet. &mdash;&nbsp;Jag är sjuk
+&mdash; jag har orätt. Hon stod litet, hennes stela stirrande blick såg
+in i ljuset &mdash; liksom igenom det; så sade hon sakta, så lågt, att
+han knappt kunde uppfatta det:</p>
+
+<p>&mdash; Jag har aldrig vetat, vad tvivel var. Jag var blott van att
+leva i ljus. Nu &mdash; nu är mörkret över mig!</p>
+
+<p>Ett ögonblick tänkte han på att trotsa förbudet och underrätta
+Bonaparte om, att hon var där. Men dels &mdash; trots det han i sin själ
+trodde, att han gjorde sin vän orätt &mdash; hindrades han av vissa
+minnen förbundna med Pauline; dels såg han, hur fysiskt angripen hon
+var, och trodde, att hon, när allt kom omkring, dock hade bäst av att
+komma hem och i&nbsp;ro.</p>
+
+<p>&mdash; Mademoiselle de La Feuillade, sade han lugnande, med
+broderlig ömhet, låt mig följa er hem. Ni är sjuk, här är ej gott för er
+att vara.</p>
+
+<p>Hon skakade på huvudet. &mdash; Jag skall gå. Men ni behöver ej följa
+mig, Monsieur Duroc. Jag är så van att gå ensam.</p>
+
+<p>Den lättrörde Duroc fick plötsligt tårar i
+<span class = "pagenum">II.123</span>
+<a name = "pageII_123" id = "pageII_123"> </a>
+<!-- png 263 -->
+ögonen. Hon var så barnsligt hjälplös i detta ögonblick, hon sade det så
+enkelt, så utan all tanke på att beklaga sig över sin sällsamma
+ställning. Han mindes plötsligt den lilla vilsekomna prinsessan framför
+eldbrasan, med de bara fötterna och de genomvåta silkesskorna.</p>
+
+<p>Han drog hennes arm under sin, och hon lät sig viljelös
+föras&nbsp;ut.</p>
+
+<p>Hela vägen till Rue du Bac sade hon icke ett ord. När han hjälpte
+henne in genom trädgårdsgrinden, viskade han vänligt:</p>
+
+<p>&mdash; Sov gott, Mademoiselle. Ni behöver framför allt ro.</p>
+
+<p>Hon såg upp i hans ansikte, och ännu en gång förfärades han över den
+stela, slocknade blicken i hennes ögon.</p>
+
+<p>&mdash; Säg honom, att jag kom, som jag hade lovat.</p>
+
+<p>I trädgården mötte hon Valentine, som hela den sista halvtimmen hade
+suttit på huk i trappan och väntat, alldeles utom sig av ångest.</p>
+
+<p>Hon fick Edmée i säng, och föll strax därpå själv i sömn, alldeles
+förbi av den långa vakan och den utståndna ångesten.</p>
+
+
+
+
+<span class = "pagenum">II.124</span>
+<a name = "pageII_124" id = "pageII_124"> </a>
+<!-- png 264 -->
+<h3 class = "chapter">XX.</h3>
+
+<div class = "quote">
+<p>”L’adversité manquait à ma carrière”...</p>
+
+<p class = "right">
+<i>Mot de Napoléon.</i></p>
+
+<p class = "space">
+”Une âme dont aucune affection était faible ou médiocre.”</p>
+
+<p class = "right">
+Un contemporain sur Napoléon.</p>
+
+<p class = "center space">
+Le Premier Consul ordonne:</p>
+<p>Qu’un soldat doit vaincre la douleur et la mélancholie des
+passions.</p>
+<p class = "right">
+Ordre du jour, Floréal an X.</p>
+</div>
+
+
+<p>När Louis de Châteauneuf, efter en sömnlös natt, tidigt nästa morgon
+kom ut i parken, såg han något vitt flyta i dammen &mdash; det var
+Edmées vita klänning. Han hämtade Valentine, och de drogo henne upp ur
+vattnet. Uppför den gamla, breda marmortrappan buro de henne och lade
+henne på den gyllene sängen i hennes eget rum.</p>
+
+<p>Hon låg på sidan med det långa, våta håret slaget över skuldrorna och
+ryggen. Solen föll in genom fönstret och sken på hennes vita klänning
+och på de eldförgyllda rokokoänglarna, som lyfte sina basuner mot alla
+fyra väderstrecken.</p>
+
+<p>När Louis hade fått veta allt det Valentine
+<span class = "pagenum">II.125</span>
+<a name = "pageII_125" id = "pageII_125"> </a>
+<!-- png 265 -->
+visste, sade han i sträv, bjudande ton, där han satt vid sängens
+huvudgärd:</p>
+
+<p>&mdash; Låt kalla Förste Konsuln. Men var stilla, gör ej buller i
+huset! Ännu får ingen veta det, och ingen får lov att komma hit. Säg
+sedan, att min kusin i sömnen gått ut ur huset och av våda fallit i
+dammen. &mdash;&nbsp;Han satt stilla med nedböjt huvud. Plötsligt höjde
+han det igen och återtog långsamt: &mdash; Låt kalla Förste Konsuln
+&mdash; säg honom, att Mademoiselle de La Feuillade är död.</p>
+
+<p>Vattnet droppade långsamt ned på det inlagda golvet. Han torkade med
+en duk hennes ansikte och bara armar. Hon hade ej varit död länge,
+kanske blott en kvarts timme; hennes ansikte var friskt, men blekt,
+hennes ögon voro slutna, och det såg ut, som om hon sov.</p>
+
+<p>Då hördes hastiga steg i den lilla trappan, och genom den uppslagna
+dörren stormade Bonaparte in. Louis lyfte handen, liksom för att bjuda
+tystnad: denna våldsamhet kränkte den döda.</p>
+
+<p>&mdash; Vad är det för bud, ni vågat sända mig, Monsieur de
+Châteauneuf? utropade han vredgat, redan i dörren. Bakom honom skymtade
+Durocs bleka ansikte, som strax drog sig tillbaka. Vad har ni gjort med
+Mademoiselle de La Feuillade?</p>
+
+<p>Louis reste sig upp och visade tyst med handen på sängen. Förste
+Konsuln lyfte bägge
+<span class = "pagenum">II.126</span>
+<a name = "pageII_126" id = "pageII_126"> </a>
+<!-- png 266 -->
+händerna mot pannan och tumlade ett par steg tillbaka. Louis gick sakta
+bort och riglade alla rummets dörrar.</p>
+
+<p>&mdash; <em>När</em>? sade Bonaparte tonlöst. Och i natt, ännu efter
+midnatt...</p>
+
+<p>Överväldigad av smärta, med ett dovt skri av förtvivlan, kastade han
+sig över den döda och grät våldsamt med ansiktet mot hennes kalla
+händer.</p>
+
+<p>&mdash; Det måste ha hänt i morse tidigt &mdash; Louis talade med
+onaturligt lugn, hans stämma ljöd kärv och hård genom det tysta rummet.
+&mdash;&nbsp;Hon har gått ut genom den hemliga trappan i Valentines rum,
+vars tillvaro tyvärr ingen här i huset har anat eller tänkt på.
+Valentine sov tungt av trötthet. &mdash;&nbsp;Ja, ni känner ju nattens
+händelser bättre än jag, medborgare-Konsul. Vi veta blott, att min kusin
+var borta en timmes tid strax efter midnatt, och att hon tycktes sjuk
+som av feber, redan då hon gick. Så kom hon hem, och pigan fick henne i
+säng &mdash; hon trodde, att hon sov...</p>
+
+<p>Louis höll upp. Han stödde handen mot sängstolpen och hämtade andan
+djupt. Ett ögonblick förvreds hans ansikte av smärta, och rösten
+skälvde, när han åter talade.</p>
+
+<p>&mdash; Men obemärkt har hon stigit upp igen och tagit sina kläder på
+&mdash; dem hon först fann &mdash; sin vita festdräkt. Stolt och stilla,
+som hon alltid var, utan att efterlämna ett skrivet ord,
+<span class = "pagenum">II.127</span>
+<a name = "pageII_127" id = "pageII_127"> </a>
+<!-- png 267 -->
+utan att med en häntydning på något sätt röja sitt syfte &mdash;
+<em>kanske</em> i ett feberanfall, men jag, som kände henne, tror det ej
+&mdash; har hon sökt döden, där hon närmast fann den. Jag behöver ej
+förklara för er, medborgare-Konsul &mdash; hans röst steg i styrka
+&mdash; <em>varför</em> jag låtit kalla er och här ställt er ansikte mot
+ansikte med den döda.</p>
+
+<p>Bonaparte hörde honom icke; hans lidelsefulla sorg hade för ett par
+ögonblick helt övermannat honom.</p>
+
+<p>Men Louis de Châteauneuf hade icke medlidande med honom. Han gick
+tätt intill honom och lade sin hand på hans skuldra.</p>
+
+<p>&mdash; Vi äro nu allena här &mdash; ingen hör oss, ingen kan störa
+oss. Och vi äro två män, som bägge ha älskat denna kvinna. En gång har
+ni i självsäkert övermod nekat att stå mig till svars &mdash; nu
+<em>skall</em> ni svara mig: vad drev henne till förtvivlan och död?</p>
+
+<p>Bonaparte reste sig i raseri och vände sig vilt emot honom &mdash;
+Louis ryggade tillbaka för blicken i hans ögon. &mdash;&nbsp;Gå! skrek
+han. Gå, lämna mig ensam med henne, som jag älskade, och som var min,
+<em>är</em> min. Gå! Han vinkade befallande.</p>
+
+<p>Louis de Châteauneuf lade armarna i kors över bröstet:</p>
+
+<p>&mdash; Ni vet ej, vad ni säger, general Bonaparte. Jag är här i mitt
+eget hus. Min plats
+<span class = "pagenum">II.128</span>
+<a name = "pageII_128" id = "pageII_128"> </a>
+<!-- png 268 -->
+är hos min döda brud. <em>Nu</em> är hon min! I ånger och död blev hon
+min.</p>
+
+<p>&mdash; Ånger! Och ni tror, att hennes stolta själ förstod att ångra?
+Ni, som pockar på att vara hennes frände, ni kände henne ej! Nej,
+i&nbsp;tvivel och förtvivlan sökte hon döden.</p>
+
+<p>Louis tog ett steg fram emot honom &mdash; hotande: &mdash; Ni bedrog
+henne?...</p>
+
+<p>Bonaparte höjde sina tunga ögonlock, och hans fasta, järnblå blick
+mötte Louis’. Han skakade på huvudet.</p>
+
+<p>&mdash; Nej. Jag älskade henne &mdash; mer, än jag någonsin älskat
+någon annan människa. &mdash;&nbsp;Han talade sorgset, men med fattning,
+och utan att behöva göra våld på sig. &mdash;&nbsp;Jag kan förstå, att
+hon, sedan jag sist talade med henne, har genomgått ett slags kris
+&mdash; jag kan ana, att hon trodde sig stå framför en vändpunkt i vårt
+förhållande &mdash; och hon var för stolt att ingå på ackord med
+livet...</p>
+
+<p>Han avbröt sig och sänkte huvudet, och åter föll han ned vid hennes
+bädd med huvudet mot hennes ansikte. Stora, tunga tårar fyllde hans
+ögon.</p>
+
+<p>Louis teg. Han stod på den andra sidan av sängen och höll ännu
+krampaktigt fast sin kusins ena hand. Det var, som om de båda männen
+ännu i döden drogos om denna kvinna.</p>
+
+<p>&mdash; Edmée &mdash; <em>lilla</em> Edmée, sade han halvhögt för sig
+själv &mdash; sakta, ovillkorligt. Han
+<span class = "pagenum">II.129</span>
+<a name = "pageII_129" id = "pageII_129"> </a>
+<!-- png 269 -->
+kom plötsligt att tänka på henne, som han hade sett henne som barn för
+många, många år sedan. Och han fortfor dämpat, nästan förtroligt:</p>
+
+<p>&mdash; Jag kan <em>se</em> henne, som hon måste ha varit i morse.
+Stilla, utan att en minut ha slutit sina stora, vidöppna ögon, har hon
+stigit upp ur bädden och gått här, genom sin kammare, ut ur huset, och i
+gryningen av den dag, som hon icke mer ville se, har hon stigit ned i
+dammen. Ingen anklagelse har kommit över hennes läppar, ingen klagan,
+ingen förebråelse, ingen bön om förlåtelse till dem, som älskade
+henne... Här i detta hus, för icke länge sedan sade hon till mig: ”döden
+kan man alltid nå”. Och utan att tveka har hon nu, då livet blev henne
+för tungt, funnit den död, som låg närmast till hands. Edmée! &mdash;
+han kastade sig på knä &mdash; jag tackar Gud, att du hade mod
+att&nbsp;dö!</p>
+
+<p>Bonaparte stod lutad över sängen; han hade rest hennes huvud upp
+mellan båda sina händer och såg stirrande in i det marmorbleka, livlösa
+ansiktet. Småningom kom i hans ögon ett nytt uttryck &mdash; som av
+hänryckning &mdash; och i det han med ena handen ömt strök undan det
+våta håret från hennes panna, sade han innerligt, högt och tydligt:</p>
+
+<p>&mdash; Hon var en själ så helstöpt som ingen annan. Hon sade i natt
+till Duroc, att ”mörkret
+<span class = "pagenum">II.130</span>
+<a name = "pageII_130" id = "pageII_130"> </a>
+<!-- png 270 -->
+kom över henne”. Han förstod det icke &mdash; <em>jag</em> förstår det.
+Hon, som hade levat i bländande ljus &mdash; hon kunde ej finna sig till
+rätta i den grå skymning, hon nu trodde skulle komma, hon kunde icke slå
+av på sina fordringar, icke resignera &mdash; hon, som varit van att med
+fulla händer ösa ur lyckans rikaste skatter. När hon kände
+<em>mörkret</em> komma, och för hennes stolta själ var det första
+tvivlet detsamma som mörker, då slöt hon strax frivilligt ögonen till
+för alltid. Hon ville icke med ömklig försiktighet, med misstänksam
+ängslan treva sig fram på de livets och lyckans vägar, där hon en gång
+gått i strålande solsken, säker och övermodig som en gudinna.</p>
+
+<p>Han rätade sig helt upp och vinkade bjudande med handen till
+Louis:</p>
+
+<p>&mdash; Gå... gå... Låt mig vara allena med henne.</p>
+
+<p>Louis de Châteauneuf stod ett ögonblick stilla, utan att röra sig,
+och deras ögon möttes. Så vände han sig långsamt bort, och, gripen av
+uttrycket i detta ansikte, som han hatade, gick han dröjande,
+tvunget&nbsp;ut.</p>
+
+<p>En kort sekund hade han förstått, att denne man, som så befallande,
+brutalt hade tvungit henne intill sig, och med sin skoningslösa makt
+över människorna vunnit hennes unga själ, och som kanske ej dragit i
+betänkande att bedraga och förråda henne, dock hade älskat henne mer
+<span class = "pagenum">II.131</span>
+<a name = "pageII_131" id = "pageII_131"> </a>
+<!-- png 271 -->
+än han med all sin finkänslighet och alla sina skrupler. Dessa båda
+&mdash; de hade <em>tillhört</em> varandra. Kort eller länge hade de
+båda förmått att med en så oemotståndlig och lidelsefull kraft draga
+varandra till sig, att allt övrigt omkring dem glömts och förintats. Han
+hade rätt: Edmée var hans, i&nbsp;döden som i livet. Ingen kunde nu
+skilja dem&nbsp;åt.</p>
+
+<p class = "space">
+Solen steg högre och högre på himlen, och småningom samlade sig en stor
+hop folk nedanför på gatan. Ryktet hade spritt sig i Paris, att Monsieur
+de Châteauneuf hade fört fredspreliminärerna underskrivna med från
+London, och folket, jublande vilt av glädje över denna i åratal
+efterlängtade fred, kunde knappt tro på denna stora lycka, utan begärde
+högljutt att se och tala med sändebudet. Nu slog uret på Tuilerierna
+nio: runt omkring i Paris började kanonerna dåna &mdash; det var för
+medborgarna ett tecken, att ryktet talade sant. Jublet ville icke taga
+slut. Louis de Châteauneuf måste fram på trappans avsats och tala till
+dem, som stormade in på hotellets gård.</p>
+
+<p>Mellan Tuilerierna och Rue du Bac var det svart av folk. Överallt
+ljödo ropen: Leve Förste Konsuln! Leve Otto och medborgaren Châteauneuf!
+Leve freden!</p>
+
+<p>Bonaparte var äntligen allena med sin döda
+<span class = "pagenum">II.132</span>
+<a name = "pageII_132" id = "pageII_132"> </a>
+<!-- png 272 -->
+älskarinna. Han höll henne i sina armar och såg för sista gången in i
+hennes ansikte.</p>
+
+<p>&mdash; <em>Varför</em>! <em>Varför</em>? mumlade han i bitter
+förtvivlan. Varför just&nbsp;nu?</p>
+
+<p>Men Edmée de La Feuillade låg svarslös, orörlig i sin tadellösa
+skönhet, vit under oktobermorgonens solsken, på sin gyllene bädd. Hon
+hade för alltid gått från livets många tunga <em>varför</em>. Hennes
+stolta, unga liv skulle ej förmörkas av tvivel, missräkning, smärtor,
+ålder och saknad. Då hon stod högst, och hennes själ, utan att svindla,
+nått lyckans tinnar, hade hon en gång leende sagt: ”döden bär jag i min
+högra hand”. Hon hade icke svikit sig själv.</p>
+
+<p>Detta tänkte Förste Konsuln på nu här vid sin döda drottnings hjärta,
+medan Frankrikes folk jublade hans namn och fröjdade sig över, att han
+nu så lyckligt nått sitt stora älsklingsmål: en ärofull fred med England
+och med världen.</p>
+
+<hr class = "tiny">
+
+<div class = "notes">
+
+<span class = "pagenum">II.133</span>
+<a name = "pageII_133" id = "pageII_133"> </a>
+<!-- png 273 -->
+<h3 class = "chapter"><a name = "notes" id = "notes">NOTER.</a></h3>
+
+
+<p>(Då man gjort förf. uppmärksam på, att bipersonerna, vilka ju så gott
+som <em>alla</em> äro historiska och därför antagits på förhand vara
+tillräckligt kända, icke i boken blivit nog utförda, har hon beslutat,
+att med hänsyn till dem, åtminstone till de viktigaste och oftast
+förekommande, bifoga några korta biografiska notiser och förklaringar.
+Härtill sluta sig ett par observanda angående kulturhistoriska och
+historiska fakta, som kunnat antagas ej vara <em>allmänt</em>
+bekanta.</p>
+
+<p>Dessa anmärkningar äro emellertid nödvändigtvis ytterst ofullständiga
+och godtyckliga, enär förf., som sagt, <em>blott</em> medtagit det, som
+hon &mdash; efter sin personliga uppfattning &mdash; förmodat vara de
+flesta av läsarna obekant. Sålunda kommenteras t.&nbsp;ex. ingen av de
+krigshistoriska tilldragelser, som nämnas. Att <em>konsekvent</em>
+genomföra notsystemet, hade nämligen varit detsamma som att påtvinga
+läsarna hälvten av Konsulatets politiska historia, vartill förf. icke på
+något sätt kände sig berättigad.)</p>
+
+
+<h4><a name = "notesI" id = "notesI">I.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Abbé Bernier</em> (f. 1764), kyrkoherde i <i>St. Laud d’Angers</i>,
+bidrog väsentligt att lugna resningen i Vendée 99. Han förmådde
+anförarna på vänstra Loirebrädden att med regeringen sluta freden i
+Montfaucon, 18 jan. 1800 (28 Nivôse år VIII), vartill sedan cheferna på
+högra sidan av Loire, först och främst Monsieur de Châtillon, också
+slöto sig. Förste Konsuln utnämnde honom sedan att underhandla med
+påvens sändebud, i&nbsp;och för konkordatet, till vars lyckliga utfall
+han i hög grad bidrog. Blev för
+<span class = "pagenum">II.134</span>
+<a name = "pageII_134" id = "pageII_134"> </a>
+<!-- png 274 -->
+sina tjänster mot kyrkan och Republiken biskop i Orléans 1802.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesII" id = "notesII">II.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+M<sup>lle</sup> <em>Laure Permon</em> (f. 1784), dotter av financiern
+Charles Permon och hans gemål, född prinsessa de Comnène, från Korsika.
+Under Direktoriet och Konsulatet bodde modern som änka i Paris och var
+intimt lierad både med Faubourg St. Germain och med familjen Bonaparte
+(hon var ungdomsväninna till M<sup>me</sup> Lætitia). Ända sedan sin
+vistelse vid militärskolan i Paris och till sitt giftermål hade
+Napoléon, när han var i huvudstaden, så gott som dagligen och i största
+intimitet umgåtts hos familjen Permon. M<sup>lle</sup> Laure Permon blev
+i nov. 1800 gift med Förste Konsulns adjutant, kommendanten av Paris,
+general Junot (f. 1771), senare hertig av Abrantes.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Den förre biskopen av Autun</em>”. &mdash; Charles Maurice
+Talleyrand-Périgord (f. 1754), utrikesminister under Direktoriet,
+Konsulatet och en del av Kejsardömet. (Senare furste av Benevent.)</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Madame Germon</em>, berömd sömmerska.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Despeaux, Leroi</em> etc. &mdash; namnkunniga fournissörer i
+toiletteartiklar under Direktoriet, Konsulatet och Kejsardömet.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Rue de la Loi, Pont National Palais d’Egalité</em> etc. Gatunamn
+o.&nbsp;a., som här användas, äro, när förändring ägt rum, de av
+Republiken förändrade. Likaledes har vid alla tidsbestämningar brukats
+den republikanska kalendern.</p>
+
+<p class = "hanging">
+M<sup>lle</sup> <em>Lange</em>, berömd skådespelerska och kurtisan under
+Direktoriet.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesIII" id = "notesIII">III.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Markisen av Caulaincourt</em>, vän till Joséphine, var en av de få
+adelsmän, som redan öppet slutit sig till
+<span class = "pagenum">II.135</span>
+<a name = "pageII_135" id = "pageII_135"> </a>
+<!-- png 275 -->
+Republiken. Han var fader till Armand de Caulaincourt, som senare blev
+hertig av Vicenza. Hans andre son blev gift med en M<sup>lle</sup> de La
+Feuillade, dotter till hertig d’Aubusson de La Feuillade.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Den gröna bården</em>” o. s. v. Grönt var aristokratiens färg,
+förbjuden under terrorismen, på grund av att Charlotte Corday, den dag
+hon mördade Marat, bar en grön hatt.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Bourrienne</em> (f. 1769), jämnårig och skolkamrat med Bonaparte
+från Brienne, sedermera hans privatsekreterare under Konsulatet. Förste
+Konsulns hus fördes vid denna tid (1800) icke annorlunda än såsom i
+allmänhet ett mäktigt och stort privathus. Det hölls ännu ingen hovstat
+i Tuilerierna, som för resten av republikanska hänsyn officiellt
+kallades <i>Palais du Gouvernement</i>. Statsrådet Bénézech uppträdde
+vid högtidligare tillfällen &mdash; t.&nbsp;ex. presentationer av
+främmande makters sändebud o.&nbsp;d. &mdash; som ett slags
+ceremonimästare. Eljes fungerade i allmänhet blott Förste Konsulns
+adjutanter som representativt mellanled mellan honom och nationen.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Den yngre marskalken</em>.” Det finns i Frankrikes historia två
+marskalkar av huset de La Feuillade, far och son. Den ene var samtida
+med Louis XIV, den andre med Regenten.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesIV" id = "notesIV">IV.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Madame Tallien</em>, född (1775) Teresa Cabarrus från Cadix.
+I&nbsp;sitt andra äktenskap var hon gift med konventsmedlemmen,
+prokonsuln i Bordeaux, Tallien; under Direktoriet var hon Barras’
+mätress och den ledande damen i Paris’ sällskapsvärld ända från den
+9&nbsp;Thermidor till den 18&nbsp;Brumaire.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Hippolyte Charles</em>, född (1771) av tarvliga, borgerliga
+föräldrar i Romans. Träffade först M<sup>me</sup> Bonaparte, då hon
+under fälttåget 96 &mdash; 97 besökte sin man i Milano; han var då
+adjutant hos general Leclerc, chef-generalens
+<span class = "pagenum">II.136</span>
+<a name = "pageII_136" id = "pageII_136"> </a>
+<!-- png 276 -->
+svåger. Sedermera fortsattes deras förhållande i Paris under Bonapartes
+frånvaro i Egypten.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Garat</em> (f. 1764), nevö till Konventets minister Garat, berömd
+operasångare, stor sällskapskarl, i&nbsp;högsta grad förgudad och
+bortskämd av Direktoriets och Konsulatets societet.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Duroc</em> (f. 1772), Förste Konsulns adjutant och den av hans
+vänner, som personligen stod honom närmast. Bonaparte hade känt honom,
+liksom Junot, ända från belägringen av Toulon 93. (Under Kejsardömet:
+<i>Grand-Maréchal du Palais</i> och hertig av Frioul.)</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Fortuné</em> &mdash; en favorithund, som vid tiden för hennes
+giftermål tillhörde Joséphine, och med vilken den unge äkta mannen
+aldrig kunde förlika sig. Man har därom åtskilliga anekdoter.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesV" id = "notesV">V.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Berthier</em> (f. 1753), krigsminister under Konsulatet, efter
+Carnot. (Senare marskalk, furste av Neufchâtel, prins av Wagram.)</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Vendéeprinsessan</em>.” Napoléon hade ofta den vanan att i
+vardagslag beteckna folk med av honom själv uppfunna öknamn
+(<i>sobriquets</i>), vilka sedan för det mesta brukades av alla inom
+hans närmaste krets.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesVI" id = "notesVI">VI.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+M<sup>me</sup> <em>de Contades</em>, en av de ledande damerna inom
+Faubourg Saint-Germain omkr. år 1800, bekant för sitt högmod och sin
+stora skönhet. <em>Bröderna de Rastignac</em>, framstående kavaljerer
+inom samma krets.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Frascati</em>, restaurant på modet. Det var <em>ännu</em> god ton
+att dinera och supera ”<i>au cabaret</i>”.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesVII" id = "notesVII">VII.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+M<sup>me</sup> <em>Récamier</em>, född (1777) Juliette Bernard från
+Lyon. Hon var gift med en av Paris rikaste bankirer och redan
+<span class = "pagenum">II.137</span>
+<a name = "pageII_137" id = "pageII_137"> </a>
+<!-- png 277 -->
+vid denna tid (1800) berömd för sin skönhet samt för sin vänskap med
+M<sup>me</sup> de Staëls krets.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Av hela min själ önskar jag</em>” o. s. v. Jfr ”Dix années d’exil”:
+”<i>Je&nbsp;souhaitais que Bonaparte fût battu</i>” (under fälttåget i
+Italien 1800).</p>
+
+
+<h4><a name = "notesVIII" id = "notesVIII">VIII.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Jag är icke alltför starkt bunden</em>.” Som bekant, var det under
+Direktoriet och Konsulatet blott ett <em>civilt</em> äktenskap, som
+förenade general Bonaparte med M:me de Beauharnais. Den kyrkliga vigseln
+försiggick, trots Joséphines länge närda och ofta yttrade önskan i detta
+hänseende (hon visste nämligen, att många anhängare av den starka
+religiösa reaktionen efter Brumaire egentligen betraktade hennes
+äktenskap som ogiltigt), först 1804, dagen före kröningen, då kardinal
+Fesch vigde dem.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Maximum</em>.” Häntydning på Republikens många olikartade och ofta
+märkvärdiga maximumsbestämmelser i handel och vandel.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Stort attentat mot Förste Konsuln i operan</em>.” Detta attentat är
+det, som den 18&nbsp;Vendémiaire år IX (11&nbsp;oktober 1800) förövades
+av de fyra sammansvurna: Ceracchi, Arena, Demerville och Topino-Lebrun
+(alla anhängare av en terroristisk republik), vilka, beväpnade med
+dolkar, väntade på Förste Konsuln utanför hans loge i operan, då han
+begav sig till premièren av ”<i>Les Horaces</i>” av Porta. De blevo
+strax fängslade. Fouché &mdash; och genom honom Bonaparte &mdash; var på
+förhand noggrant underrättad om faran.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Låtit hedra och röja vår gamla Place Royale</em>.” På <i>Place des
+Victoires</i> (den gamla, av hert. de La Feuillade 1686 anlagda,
+<i>Place Royale</i>) hade Förste Konsuln på Republikens högtidsdag
+1&nbsp;Vendémiaire år IX med egen hand lagt grundstenen till monumentet
+för generalerna Kleber och Desaix.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">II.138</span>
+<a name = "pageII_138" id = "pageII_138"> </a>
+<!-- png 278 -->
+<h4><a name = "notesIX" id = "notesIX">IX.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Förste Konsulns familj</em> omkring 1800-1801. (Släkten,
+ursprungligen toskansk, kan spåras ända från 12:e århundradet, först i
+Florens, så i San Miniato och i Sarzana, nära Genua. I&nbsp;Treviso
+säges den ha stigit till hög ära och regerat suveränt. Från Sarzana
+flyttade 1529 en Bonaparte till Korsika, där hans efterkommande sedan
+varit bosatta.)</p>
+
+<p class = "mynote">
+I originalet är släktträdet tryckt horisontellt över två sidor.
+Det har omformaterats för denna e-text.</p>
+
+<table summary = "Bonaparte-familj">
+<tr>
+<td colspan = "3">
+<p><i>Madame Lætitia Bonaparte</i>, f. (1749) <i>Ramolino</i>, änka
+sedan 1785 efter <i>Charles Bonaparte</i>.</p></td>
+</tr>
+<tr class = "gap">
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Joseph</i>, f. 1768, gift sedan 94 med <i>Julie Clary</i>.
+(Bodde 1800 på sin engendom Mortefontaine nära Malmaison.)</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "middle" rowspan = "2">
+&mdash;<i>Zénaide</i>, 1801.
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Napoléon</i>, f. 15/8 1769, gift sedan 96 med
+<i>Marie-Joséphine-Rose, Tascher de la Pagerie</i>, f. 1763, änka efter
+general <i>de Beauharnais</i>.<br>
+Förste Konsul Nov. 99.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "middle" rowspan = "2">
+&nbsp; &nbsp; Styvbarn:
+</td>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td><p>&mdash;<i>Eugène de Beauharnais</i>, f. 1781.<br>
+(Omkr. 1800 överste för konsulargardets ”<i>les guides</i><ins class =
+"correction" title = ") utelämnad">”.)&nbsp;</ins></p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "middle" rowspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Hortense de Beauharnais</i>, f. 1783.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Lucien</i>, f. 1775, gift sedan 94 med <i>Christine
+Boyer</i> †&nbsp;1800<br>
+(År 1800 först inrikesminister, sedan ambassadör i Madrid.)</p>
+</td>
+</tr>
+<tr class = "gap">
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td><p>&mdash;<i>Charlotte</i>, f. 1796.</p></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "middle" rowspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Christine,</i> f. 1798.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Elisa</i>, f. 1777, gift sedan 97 med <i>Felix
+Bacciochi</i>.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr class = "gap">
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Louis</i>, f. 1778 (omkr. 1800 överste för 5:e
+dragonregementet).</p>
+</td>
+</tr>
+<tr class = "gap">
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Pauline</i>, f. 1780, gift sedan 98 med general
+<i>Leclerc</i>.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "middle" rowspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Dermide</i>, f. 1800.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Caroline</i>, f. 1782, gift sedan 1800 med general
+<i>Murat</i>.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "middle" rowspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Achille</i>, f. 1800.</p>
+</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "rightline">&nbsp;</td>
+<td class = "middle" rowspan = "2" colspan = "2">
+<p>&mdash;<i>Jérôme</i>, f. 1784.</p></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>&nbsp;</td>
+</tr>
+</table>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Familjen de Caseaux</em> var genom M:me de Caseaux nära besläktad
+med huset Talleyrand-Périgord och intog genom sin rikedom och sina
+förbindelser en framträdande plats i sällskapslivet omkr. 1800.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Monsieur de Trénis, Monsieur Lafitte</em>, de berömdaste dansörerna
+under Direktoriet och Konsulatet. Monsieur de Trénis (under Kejsardömet
+greve av Châtillon) har bland annat äran av att ha introducerat valsen i
+Frankrike.</p>
+
+<p class = "hanging">
+M<sup>lle</sup> <em>Chameroi</em>, bekant operadansös omkr. år 1800.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">II.139</span>
+<a name = "pageII_139" id = "pageII_139"> </a>
+<!-- png 278 -->
+<h4><a name = "notesX" id = "notesX">X.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Otto</em>, fransk diplomat, som användes i många viktiga värv under
+Republiken och Kejsardömet. Vid denna tid (1800) stod Frankrike ju icke
+på den fot med England, att det kunde ha någon ordnad, erkänd legation i
+London, men regeringen hade där en ”commissarius”, som med engelska
+kabinettet förberedde de negociationer, vilka omsider ledde till
+fredspreliminärerna i London (okt. 1801) och äntligen kröntes av
+traktaten i Amiens den 25 mars 1802, efter vilken stad freden har fått
+namn.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">II.140</span>
+<a name = "pageII_140" id = "pageII_140"> </a>
+<!-- png 279 -->
+<h4><a name = "notesXI" id = "notesXI">XI.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Fouché tror ju jämt, att faran skall komma från den kanten</em>.”
+Polisministern hade beständigt vid alla de många attentaten mot
+Bonaparte under Konsulatets första år sina misstankar riktade på
+rojalisterna, framför allt på det besegrade Vendée, och hade till och
+med redan i sin hand spridda trådar till den sammansvärjning, som nu
+(nov. &mdash; dec. 1800) var under bildning, och vilken fick utbrott i
+explosionen av ”helvetesmaskinen” 24 dec. 1800.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesXII" id = "notesXII">XII.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Madame Lannes</em>, född Louise <ins class = "correction" title =
+"Ursprungstexten lyder »Ghuèneuc»">Guéhéneuc</ins>, hade i okt. 1800
+blivit gift med general Lannes (sedermera marskalk, hertig av
+Montebello).</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Mystifikationer</em>” &mdash; ett omtyckt sällskapsnöje under
+Direktoriet och Konsulatet. Det bestod <em>oftast</em> i att en
+professionell ”mystifikatör” (i&nbsp;Paris funnos åtskilliga personer,
+som förtjänade sitt uppehälle på detta sätt) spelade en eller annan
+roll, beräknad att missleda en därtill utsedd medlem av sällskapet. De
+övriga sekunderade på bästa sätt mystifikatören eller voro blott
+åskådare av skämtet, vilket ibland kunde fortgå under flera dagar.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesXIII" id = "notesXIII">XIII.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Madame Branchue</em>, bekant operasångerska, gick under Konsulatets
+första år för att vara ”beskyddad” av Förste Konsuln.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Tuilerierna</em>. Förf. har vid beskrivningen av Tuilerierna
+behållit de benämningar, som brukades under <i>l’ancien régime</i> och
+Konsulatet. Dem man hittade på under terrorismen, då <i>Pavillon de
+l’Horloge</i> t.&nbsp;ex. blev kallad för <i>Pavillon de l’Unité</i>,
+<i>Pavillon de Flore</i> för <i>Pavillon de
+<span class = "pagenum">II.141</span>
+<a name = "pageII_141" id = "pageII_141"> </a>
+<!-- png 280 -->
+l’Egalité</i> och <i>Pavillon de Marsan</i> för <i>Pavillon de la
+Liberté</i>, blevo aldrig populära och föllo redan under Direktoriet i
+glömska. Och vad de särskilda rummen angår, så kommo de namn, varunder
+de nu mest äro kända &mdash; t.&nbsp;ex. <i>Salle des Maréchaux</i> i
+st. för <i>Salles des Cent-Suisses</i>, eller <i>Salon de Louis XIV</i>
+i st. för <i>Le grand Cabinet du Roi</i> o.&nbsp;s.&nbsp;v. först i bruk
+under Kejsardömet.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Har han skrivit igen?</em>” Under loppet av 1800 tillskrev
+pretendenten (senare Louis XVIII) general Bonaparte flera brev, som på
+ett inbilskt och icke särdeles värdigt sätt uttryckte hans förhoppningar
+om, att den allsmäktige Förste Konsuln mot en belöning, som han själv
+erbjöds att bestämma, skulle återinsätta Bourbonerna på Frankrikes tron.
+I&nbsp;ett brev, daterat Fructidor år VIII, svarade Bonaparte honom
+äntligen &mdash; hövligt, men bestämt avböjande.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Madame Royale</em>, Marie-Thérèse-Charlotte de France (f. 1778),
+Louis XVI:s dotter. Hon hade först 1795 blivit utväxlad ur sin
+fångenskap i Temple.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesXIV" id = "notesXIV">XIV.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Madame Hamelin</em>, hustru till en framstående sjöofficer, väninna
+till Joséphine och Madame Tallien, en av tidens mest bekanta och firade
+”<i>merveilleuses</i>”, isynnerhet känd för sina hypermoderna
+toaletter.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Helvetesmaskinen</em>. Det stora attentatet med ”helvetesmaskinen”
+förövades av rojalisterna St. Réjant, Limoëlan och Carbon, under det att
+sammansvärjningens egentlige huvudman, Georges Cadoudal, den bekante
+chouanhövdingen från Vendéekriget, höl sig gömd i Morbihan. ”Maskinen”
+bestod av en kruttunna, vilken, lastad på en kärra och satt i
+förbindelse med en mina, var placerad på den trånga gata, man visste,
+Förste Konsuln, på vägen till Operan, brukade passera. Endast genom
+<span class = "pagenum">II.142</span>
+<a name = "pageII_142" id = "pageII_142"> </a>
+<!-- png 281 -->
+hästarnas snabbhet blevo han och hans svit räddade, men flera hus i
+gatan sprängdes delvis i luften, och ett stort antal människor dödades
+och stympades.</p>
+
+<p class = "hanging">
+Gatan <i>St. Nicaise</i> finns ej mera. Den försvann, då man förlängde
+<i>Rue de Rivoli</i>. På den tiden gick den från <i>Rue des Orties</i>
+genom Carrouselplatsen till <i>Rue St. Honoré</i>. Operan låg då i
+<i>Rue de Richelieu</i>, på den plats som sedan blivit kallad <i>Place
+Louvois</i>. Efter hertigens av Berry mord 1820, blev byggningen
+nedriven.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Mortier</em> (f. 1768), general, vid denna tidpunkt befälhavare över
+första militärdivisionen, förlagd i Paris. (Senare marskalk, hertig av
+Tréviso).</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Fouché</em> (f. 1754), fordom medlem av Konventet och terroristisk
+prokonsul i Nièvre, polisminister under Konsulatet. (Senare hertig av
+Otranto.)</p>
+
+
+<h4><a name = "notesXV" id = "notesXV">XV.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Nyårsdagen</em>. År V (1797) hade man ånyo börjat fira nyårsdagen
+med visiter och presenter, vilket varit förbjudet under terrorismen.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesXVI" id = "notesXVI">XVI.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>På en vink av Förste Konsuln</em>.” <i>L’Empereur animait
+particulièrement des bals masqués et en demandait souvent.</i> Mémorial
+de St. Hélène. t.&nbsp;5. p.&nbsp;172.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Czaren</em> o. s. v. Ratifikationerna av freden i Lunéville
+utväxlades i Paris 16 mars 1801. Paul I var då <em>ännu</em> czar. Först
+natten mellan den 24 och 25 mars 1801 blev han mördad, och det varade
+ett stycke in i april månad, innan man fick veta det i Paris.</p>
+
+<p class = "hanging">
+”<em>Historisk ande</em>.” Man måste ihågkomma, att vid denna tid var
+spiritismen lika mycket på modet som&nbsp;nu.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">II.143</span>
+<a name = "pageII_143" id = "pageII_143"> </a>
+<!-- png 282 -->
+<h4><a name = "notesXVII" id = "notesXVII">XVII.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Kungen och drottningen av Etrurien</em>. Infanten Don Luis av Parma
+och hans gemål, infantinnan Maria-Luisa, dotter till Carl IV av Spanien,
+hade genom freden i Lunéville fått sig tillerkänt Toskana, under namn av
+konungariket Etrurien.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Markisinnan av Montesson</em>. Charlotte-Jeanne Béraud de la Haye de
+Riou (f. 1737), morganatiskt gift med hert. av Orléans
+(Philippe-Egalités far), levde som änka i Paris och spelade en högst
+betydande roll i Konsulatets sällskapsvärld. Förste Konsuln hade stor
+beundran för hennes takt och arrangeringsförmåga och beviljade henne
+årligen en större pension, för att hon skulle vara i stånd att ”hålla
+salong” och sålunda bidraga att vidmakthålla l’ancien régimes
+sällskapliga traditioner.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>La Malmaison</em> har undergått många förändringar, sedan Napoléon
+och Joséphine bodde där. Den präktiga parken är nu, 1894, styckad,
+förändrad, förminskad och inskränkt till en vanlig trädgård. Rummen äro
+förfallna och mestadels utan möbler. Under Restaurationen och
+Julimonarkien hade slottet flera ägare, sist drottning Christina av
+Spanien, som under det andra kejsardömet sålde det till Napoléon III,
+vilken lät inrätta det till ett slags familjemuseum, och, såvitt
+möjligt, återställde det i dess förra skick. Efter kriget 1870 har
+staten åter sålt det till en privatman.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Madame Savary</em>, född Félicité de Faudoas, var sedan 1800 gift
+med Förste Konsulns adjutant Savary. (Under Kejsardömet polisminister
+och hertig av Rovigo.)</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Ett brev från Petersburg</em>. Sommaren 1801 var Duroc i Petersburg.
+Vid underrättelsen om regeringsskiftet hade nämligen Förste Konsuln,
+redan i april, sänt honom dit för att lyckönska och sondera
+Alexander&nbsp;I.</p>
+
+<span class = "pagenum">II.144</span>
+<a name = "pageII_144" id = "pageII_144"> </a>
+<!-- png 283 -->
+<p class = "hanging">
+M<sup>me</sup> <em>Campans institut</em>. Madame Campan,
+Marie-Antoinettes f.&nbsp;d. kammarfru, förestod under Direktoriet och
+Konsulatet en mycket besökt pensionsanstalt, varest de flesta av de
+sedan ledande damerna blivit uppfostrade.</p>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Rapp</em> (f. 1772), hade liksom Savary varit adjutant hos Desaix
+och upptogs, liksom han, efter slaget vid Marengo (där Desaix stupade)
+bland Förste Konsulns adjutanter.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesXIX" id = "notesXIX">XIX.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+M<sup>me</sup> <em>Fourès</em>, född (omkr. 1776 i Carcassonne)
+Marguerite Pauline Bellisle &mdash; oftast kallad ”<i>Bellilote</i>”
+&mdash; var illegitim dotter av en adelsman och en tjänstflicka samt
+tillhörde själv, ända till sitt giftermål med småborgaren Fourès,
+arbetareklassen. Förklädd till karl följde hon sin man till Egypten, då
+han som frivillig deltog i fälttåget. I&nbsp;Kairo väckte hon Bonapartes
+uppmärksamhet, och, sedan han genom Berthier sänt mannen till Frankrike
+med depescher till Direktoriet, inledde han en förbindelse med Madame
+Fourès, som varade ända tills han lämnade Orienten.</p>
+
+
+<h4><a name = "notesXX" id = "notesXX">XX.</a></h4>
+
+<p class = "hanging">
+<em>Fredspreliminärerna</em> med England underskrevos av Otto i London
+1&nbsp;okt. och underrättelsen därom kom till Paris 3&nbsp;okt. 1801
+(11&nbsp;Vendémiaire år&nbsp;X).</p>
+
+</div>
+
+
+
+
+
+
+
+
+<pre>
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's En roman om förste konsuln, by Mathilda Malling
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN ROMAN OM FÖRSTE KONSULN ***
+
+***** This file should be named 23891-h.htm or 23891-h.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/2/3/8/9/23891/
+
+Produced by Louise Hope and The Online Distributed
+Proofreading Team at https://www.pgdp.net
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
+
+</pre>
+
+</body>
+</html>
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..5e20231
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #23891 (https://www.gutenberg.org/ebooks/23891)