initial commit of ebook 9828HEADmain

1 files changed, 9236 insertions, 0 deletions

diff --git a/old/7bifr10.txt b/old/7bifr10.txt
new file mode 100644
index 0000000..00ec33d
--- /dev/null
+++ b/old/7bifr10.txt
@@ -0,0 +1,9236 @@
+Project Gutenberg's Barnen ifran Frostmofjaellet, by Laura Fitinghoff
+
+Copyright laws are changing all over the world. Be sure to check the
+copyright laws for your country before downloading or redistributing
+this or any other Project Gutenberg eBook.
+
+This header should be the first thing seen when viewing this Project
+Gutenberg file.  Please do not remove it.  Do not change or edit the
+header without written permission.
+
+Please read the "legal small print," and other information about the
+eBook and Project Gutenberg at the bottom of this file.  Included is
+important information about your specific rights and restrictions in
+how the file may be used.  You can also find out about how to make a
+donation to Project Gutenberg, and how to get involved.
+
+
+**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts**
+
+**eBooks Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971**
+
+*****These eBooks Were Prepared By Thousands of Volunteers!*****
+
+
+Title: Barnen ifran Frostmofjaellet
+
+Author: Laura Fitinghoff
+
+Release Date: February, 2006 [EBook #9828]
+[Yes, we are more than one year ahead of schedule]
+[This file was first posted on October 22, 2003]
+
+Edition: 10
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ASCII
+
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNEN IFRAN FROSTMOFJAELLET ***
+
+
+
+
+"Barnen ifran Frostmofjaellet" is a Swedish childrens novel, first
+published in 1907.  The author Laura Fitinghoff was born in 1848 and
+died in 1908.  The first printed edition is illustrated with six
+paintings by Vicken von Post, who died in 1950.  The paintings are
+thus still covered by copyright, but the text is in the public domain.
+
+This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
+digital facsimile edition, which is based on the first printed edition
+of 1907, available at http://runeberg.org/frostmo/
+
+This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set
+(E,e = E,e-acute; A,a = A,a-ring; Ae,ae = A,a-umlaut; Oe,oe = O,o-umlaut).
+
+Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
+We need more volunteers like you.  Learn more at http://runeberg.org/
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           Laura Fitinghoff
+
+                             Barnen ifran
+                            Frostmofjaellet
+
+                          En barnberaettelse
+                          foer sma och stora
+
+                          A.-B. Ljus' Foerlag
+                              Stockholm
+
+                 Centraltryckeriet, Stockholm, 1907.
+
+                         Professor John Berg,
+             den sjaelsstore, outtroettlige maenniskovaennen,
+                        tillaegnas denna bok af
+                           foerfattarinnan.
+
+  _________________________________________________________________
+
+Innehall / Table of Contents
+
+Foeretal
+Noedar och barkbroed
+Kap. 1. Sju sma vaernloesa
+Kap. 2. Med vargspar i sikte
+Kap. 3. Glasoegonkarlen
+Kap. 4. Under morgonrusket, inne och ute
+Kap. 5. Alle man till verket
+Kap. 6. Glasoegonkarlen ater ensam
+Kap. 7. Skingrade
+Kap. 8. Hvart har Maerta-Greta tagit vaegen
+Kap. 9. "Millmaste Tana"
+Kap. 10. En sa fin liten stinta
+Kap. 11. Smastintorna, baegge
+Kap. 12. Arbetsfoertjaenster och penningfragor
+Kap. 13. I den doedas staelle
+Kap. 14. Per-Erik och Anna-Lisa
+Kap. 15. Det spoekar pa isen
+Kap. 16. I Roefvarekula
+Kap. 17. "Kasken"
+Kap. 18. Broellopsgarden
+Kap. 19. Pa flykt
+Kap. 20. Eld
+Kap. 21. I egen, groen stuga
+Kap. 22. Husbond och matmor
+Kap. 23. Undanjagade
+Kap. 24. Ett ofoermodadt aterseende
+Kap. 25. Lappkata och renskjuts
+Kap. 25. Ater pa egen hand
+Kap. 26. "Bruden"
+Kap. 27. Illa ute, i val och kval
+Kap. 28. Manke och Gullspira
+Kap. 29. Naer Manke vardt ensam
+Kap. 30. Ute i baerskog
+Kap. 31. I strid med Bjaenntasse
+Kap. 32. Uppe i faebodarna
+Kap. 33. Grael, och allt vael
+Kap. 34. Ater pa predikstol
+Kap. 35. Annat att taenka pa
+Kap. 36. Ater ett saendebud fran mor
+Kap. 37. Indianer
+Kap. 38. Maglena
+Kap. 39. Alla sju fran lillgrastugan
+
+  _________________________________________________________________
+
+                               FOeRETAL.
+
+Vid en diskussion om "Vara barns noejeslaesning", som jag foer en del ar
+se'n oefvervar, faellde en kaend talare, en s.k. "frifraesare" yttranden i
+fragan, som gingo ut pa att naemnda art af litteratur nu naermast tyckes
+vara afsedd foer endast den bildade klassens barn. De aero hjaeltarna,
+hjaeltinnorna i barnboeckerna, naer dessa senare aero af den raetta arten.
+Naer dessa hjaeltar och hjaeltinnor sjaelfva, eller genom aedelmodiga
+"upphoejda" anhoeriga komma i kontakt med allmogens barn och barnen ur
+de djupa leden blir detta till en roerande handling. Hjaeltar och
+hjaeltinnor fa naera nog helgonglorian oefver sig naer de i vaelgoerenhets-
+eller foerbaettringssyfte "aegna" sig at dessa taliga beskedliga sma vap,
+eller elaka illmariga lymlar till underklassbarn med hvilkas innerstas
+tankar och mening de, trots allt, sta fraemmande och ofoerstaende utan
+aning om att dessa foeremal foer barmhaertighet och aedel nedlatenhet aero
+deras jaemlikar i medfoedd begafning, och i fantasiens mottaglighet foer
+intryck af olika art. Ma noejeslaesningen besta af boecker, daer barnen
+fran alla klasser kaenna igen hvarandra, och kaenna igen sig sjaelfva, i
+deras egen omgifning. Det blir det baesta och verksammaste medlet att
+en dag fa folk af skild bildningsgrad att foersta och raett bedoema
+hvarandra.
+
+Ock en sak till. Vi maste fa till stand en sadan prisbillighet pa
+noejeslaesningslitteraturen, att boecker fran goda kaenda pennor, hvilka
+nu i dyrbar utstyrsel na blott de foermoegna hemmen, i foerenklade,
+billiga upplagor komma ut oefver hela landet och laera barnen fran de
+manga sa olika landskapen att fa syn pa och intresse foer hvarderas
+saermaerken i natur, sprak, folklif. Sadana boecker skulle moejligen komma
+att uttraenga den osunda kolportoerlitteratur och jolmiga
+soendagsskollektyr, som nu frestande bjudes eller patvingas barnen i
+alla de tusentals hem, daer man ej har rad att inkoepa praktupplagan "af
+tva-, trekronorsboecker som noejeslaesning foer barnen". Ja ungefaer sa daer
+klubbade han pa, talaren. Hans ord och tankar rotfaeste sig hos mig.
+Redan da besloet jag att mitt naesta arbete skulle bli en "Noejesbok" i
+ofvannaemnda riktning foer barn, med typer just fran arbetsklassen.
+
+Det aer barn fran foerfluten tid. De allmogebarn, som jag da kaende och
+lefde midt ibland, daer uppe i adalen, som jag har tagit mig foer att
+skildra i det jag latit sju stycken foeraeldraloesa sma pa egen hand ge
+sig ut fran hembygden daer, under harda noedar barkbroed och svaelt och
+fattighus aer hvad som vaentar dem.
+
+"Mor", hvaraf minnet foeljer de af hennes laeror och exempel
+genomtraengda barnen har jag tecknat efter typen af de allmogekvinnor,
+hvilka da atminstone icke voro nagra maerkliga undantagsmaenniskor aefven
+i de fattigaste hemmen.
+
+Modern, som da fick ersaetta skolan, eller, naer den var ambulerande,
+langa tider af aret fick ensam soerja foer barnens undervisning, sag
+minsann ej mellan fingrarna med dem hvarken naer det gaellde "ordets"
+inhaemtande i den nu sa foerkaettrade utanlaesningen, eller dess
+tillaempande i ett arbetsgladt tuktadt sedligt lif inom stuguknutarna,
+daer foeraeldrarna da aennu aegde myndigheten.
+
+Det sjoengs mycket bade i storgardar och smastugor den tiden. Pa det
+enstraengade instrumentet, "spelstocken" tog man med straken "ut" ur
+"nummerboken" den staemma i koralen, som foell sig baest foer roesten och
+som skulle ljuda samman i den fyrstaemmiga kyrkosangen pa soendagen.
+Fiolen ljoed vid fester och glada tillstaellningar, ofta till sprittande
+latar af bondspelmaennens egen komposition. Andliga sanger, folklatar
+och visor tonade ut fran storkoek, faebodvallar och draengstugor under en
+smittande frisk arbetsglaedje. Det lag poesi oefver arbetet, barnen
+lockades daeraf. Det var ej med tyngd i lynnet och surmulenhet de
+foeljde far och mor i arbete. De voro hemmastadda i stall och ladugard
+hos getter och far samt laerde sig att foersta naturvaerldens hoega,
+intraengande sprak under vistelse i skog och mark, pa getstig och i
+faebodar.
+
+"Ante", "Manke", "Per Erik", hvilka traska de aendloesa vaegarna fram,
+aero omedvetna om de etiska begrepp, den skarpa sanna blick foer natur
+och folkets sinnesriktning, de daerunder tillvaella sig. Maglena, "som
+ser daer ingenting finnes att se", och "hoer daer ingenting kan hoeras"
+och hvilken, ett naturens aelsklingsbarn som hon aer, kan sjunga och
+dansa midt under noed och faror -- hon skall ge af sitt hjaertas, sin
+fantasis rika skatter till dem som under lifvets hoegsta oefverfloed lida
+brist pa sadan helig gafva.
+
+Ante skall en gang med kraft och oefvertygelse och med ordets makt
+kaempa emot det stora onda, som foertaer folket och hemmen. Han har
+redan, innan han med smasyskonen traedde in i en gard, kunnat se och
+bedoema om nykterhet, ordning och arbetsglaedje hoello den vid makt,
+eller om superiets foerbannelse tryckt foeroedelsens staempel oefver folk
+och kreatur och allt daer bade utom och inom. Antes blick har varit
+skaerpt genom den angest han erfarit att syskonen, Manke, Per Erik,
+Anna-Lisa, Maglena, att dessa sma stackare, som han pa eget bevag
+dragit med sig ut fran hembygden skola besmittas af det onda, som
+moeter deras oegon, och han afskyr och fruktar detta onda, med en stark
+andes hela styrka. Mer och mer vaexer upp inom honom en till sist
+obetvinglig oenskan om att med ord, genom kunskapens makt fa ge sig i
+strid mot detta onda. Han vill en gang laera folket att "foersta Guds
+roest, och att hitta vaegen till himmelen". Barnen, och folket i
+gardarna fa delvis tala Norrlands allmogesprak, detta foer att
+bibehalla lokalfaergen och lata fjaellbarnen kvarsta pa det plan i
+allmogevaerlden dit de hoera, men fran hvilket de moejligen i laesarens
+tanke skulle loesryckas om de, med den intelligens och begafning de
+dela med en del af de bildade klassernas barn, aefven skulle kunna
+foerfoga oefver dessas uttrycksmedel. Det aer kanske ej oaefvet att
+svenska barn laera att saetta sig in uti de olika landsmalen, och boer
+detta ej bli dem svarare aen att komma tillraetta med de utlaendska och
+manga fraemmande ord, hvilka vimla i aefven vara barnboecker, men hvilket
+missfoerhallande jag icke utan svarighet sett till att undvika.
+
+Den snart uppvaexta generation, som en gang lefde sig in i en barnbok
+"En liten vaerld bland fjaellen" skola i slutet af detta arbete
+aterfinna sina vaenner fran den tiden, bade "Rofvorna" och "Anna Dea".
+
+Meningen aer att i en annan fortloepande del ge en fortsaettning af
+Frostmobarnens tillvaro och olika utveckling i de hem de vunnit.
+
+Jag aelskar de daer naiva, allvarsamma och dock ljust leende sma
+oefvergifna trulsungarna. Deras oede finnes redan delvis i fantasien och
+delvis efter verkligheten fullbordadt i mitt inre.
+
+Innerligt oenskar jag, att smastugornas barn och barnen i storgardarna,
+trulsungarna i fjaellbyar och oedebyggd samt de goda, vael uppdragna
+hjaeltarna och hjaeltinnorna aefven skola laera sig att foersta och aelska
+de sju sma oefvergifna barnen ifran Frostmofjaellet.
+
+Furuliden Stocksund 20 april 1907.
+
+Foerfattarinnan.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         NOeDAR OCH BARKBROeD.
+
+Det var noedar uppe i Norrland. "Noedar" betyder, att man aer sa godt som
+utan mat pa de staellen, daer barnskaran aer stor och jordbiten, som man
+skall lefva af, liten.
+
+Det goer icke sa mycket att den aer liten, naer sommaren kommer tidigt,
+och kornet, som man daer uppe bakar det hvita vackra broedet af, mognar
+redan i juli, sa att man kan fa fara till kvarnen och mala mjoel af
+det.
+
+Inte heller goer det sa mycket, om jordbiten aer liten naer sommaren aer
+lang och lagom torr, sa att potatisen pa landet vaexer duktigt, och man
+pa hoesten i september kan fa ta opp bade tjugu och trettio stora,
+granna potatisar fran den hala, daer man i juni satte ner en enda, men
+en med manga "oegon", ty fran hvart aldrig sa litet oega, eller litet
+rundt hal pa en potatis, vaexer det ut rotstjaelkar, naer den saettes ner
+i varm, torr sandjord.
+
+Ja, naer det blir "godar" uppe i Norrland med mycket regn foere
+midsommar, vaerme och stark dagg om naetterna, da slar bjoerken ut och
+star doftande fin och fager, da den ett par dagar foerut statt med kala
+brunglaensande grenar. Akerbaersblommor sticka upp vid dikesrenarna,
+djuproeda i faergen som sma rosenbarn. I den vaederleken bli de snart
+till skoena, saftiga akerbaer.
+
+De gra stenhaellarna bli oefverdragna med mattor af hvit- och
+violettfaergade "natt och dag"-blomster, som leka tittut med
+skaerblommande kattfoetter. Barnen binda sig kransar af dem, bygga sig
+lekstugor i sandgroparna, daer de hoega, granna ramjoelksblomstren sta i
+taeta stand, rosenroeda, stolta i hallningen, och nyponbuskar med
+doftande rosor i blom titta ner pa dem oefver den sluttande
+jordskorpan.
+
+Det aer glaedje och skratt och stoj hvart man vaender sig. Hvita, soeta
+rofvor som man far aeta af, och aerter i fyllda skidor vaexa ute pa
+akern. Nog af broed, smoer, ost och annat godt och rart, finnes aefven
+inne i smastugor och fattigmanshem.
+
+Men under noedaren hoers icke mycken glaedje af. Snoen ligger kvar till
+framemot midsommar. Rofvorna, hvilka sent saettas ner som froen i
+jorden, hinna knappt knyta sig till en liten potatis' storlek, foerraen
+frosten kommer och goer det sa hardt och trangt omkring dem, att de ej
+kunna vaexa. Aertskidorna haenga vissna som sma svartnade trasor ute pa
+aertakern, -- inte en enda aerta blir det i dem. Likadant med kornaxen,
+som bruka halla sig sa stolta pa sina vajande hoega staenglar, de haenga
+som brutna, fast vid det groena, korta straet.
+
+Sa kan man vael foersta, att under noedar kommer intet korn och inga
+aerter till kvarnen och om, pa nagon hoegt liggande gard, frosten farit
+mera varsamt fram, sa aer saeden aenda sa kraftloes och besynnerlig att
+mjoelet blir grasvart, och pannkakorna, som man lagar till af det, bli
+som en loes lervaelling.
+
+Det aer icke mycken foeda i sadan mat. Barnen bli snart magra. Deras,
+under de goda aren rosenroeda kinder fa en graaktig faerg, och oegonen
+aega ej mer den klara glansen.
+
+Naer barnen i hopar foelja foeraeldrarna at foer att nerat frostfria bygder
+bettla om foeda, se de ut som sma gubbar och gummor. Det skaer en i
+hjaertat att se dem.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           FOeRSTA KAPITLET
+                          SJU SMA VAeRNLOeSA.
+
+Under det foerfaerliga noedaret i slutet af 1860-talet kom en sadan skara
+vandrande fran Frostmofjaellet hoegt oppe i Norrland. Skaran bestod af
+en liten flock pa sju barn, hvilka ensamma vandrade fram genom
+utarmade, vinteroedsliga bygder. Ingen far eller mor foeljde dem at. Sju
+stycken utmaerglade sma, och den, som liksom foerde dem an, var bara pa
+trettonde aret. Han hette Ante, egentligen Anders.
+
+Barnen kommo fran Frostmofjaellet, daer frosten ocksa farit hardast fram
+vid gardarna.
+
+Deras far hade under noedarstiden tagit sig till att supa. Svag och
+fumlig, som han blifvit af det och af barkbroed och svaeltfoeda, hade han
+stupat ned under en jaettetall, som han var med om att faella i skogen.
+En dag bars han hem doed.
+
+Hustruns bekymmer mangdubblades. Hon orkade ej baera dem laengre, utan
+hon rent af taerdes bort af sorg, mest svaelt. Foer man kan foersta att de
+matbitar, som hon kunde fa ihop, unnade hon hellre barnen aen sig
+sjaelf.
+
+Naer hon nu skulle till att doe, aengslades hon mest oefver att barnen,
+som hon arbetat och lidit foer, skulle in i fattighuset, eller, aen
+vaerre, "bjudas ut pa auktion" till den som ville ta dem foer den minsta
+penningsumma, som kommunen ville besta.
+
+"Bry er int om te soerje oefver de, mor", sade Ante, som satt vid saengen
+och foersoekte tvinga i modern vattenvaellingen, som han nyss kokt i
+spisen.
+
+"Dom ta er, om ni vill eller int", flaemtade den sjuka. "Ett san't
+noedar, naer alla matt foertjaena foer att lefva. Och ingen som blir god
+mot er och bryr sig om er."
+
+"Vi ga haerifran mor. Vi saett smastinterna pa kaelken, och sa ga vi
+gardmellan nere i landet som annat, vuxet vandringsfolk. Skollaerarns
+Kalle saeg, att far hans saeg, att folke ner i bygden ha fatt ba' korn
+och paerer (potatis), och ni ska si mor, att de raeck nog at oss a."
+
+"Ja, savidt Guds vaelsignelse ger broedet, sa blir ni aldrig utan. Du
+har gjort mig sa laett och ljus i sinnet med hvad du sagt, lill Ante.
+Men Gullspira --."
+
+"Hon fa foelja oss hon a. Ligg int' och aengslas mor!"
+
+-- "Int aengslas jag. -- De ha blifvi sa laettsamt inom mej. - Jag ser
+allt lysa sa himlande ljust oefver dej, och oefver barna daer i
+saenghalmen, och det sjung sa grant oppoefver mej. -- Ante sa -- grant!"
+
+Med det foell Antes mor tillbaka pa trasorna hon hade under hufvudet.
+Ante lade igen oegonlocken pa henne och satte psalmbok under hakan, sa
+att den inte skulle falla ner. Mor hade gjort sa med far, naer han var
+slut.
+
+Mor var inte vael i grafven foerr aen socknemaennen kommo samman foer att
+skaffa barnen in pa fattighuset, eller auktionera bort dem.
+
+Men den dagen de kommo till den fallfaerdiga stugan, daer de vaentade att
+finna barnen, var den tom.
+
+Braedskjulet daerinvid, daer de visste att geten brukade finnas, var tomt
+det med. I stugan var det skuradt och oppsnyggadt, som om gammalt
+ordentligt folk aemnade laemna den i andras haender.
+
+Barnen, hvilka de kommo foer att taga, hade tydligen gifvit sig i vaeg
+redan foeregaende dag. Men maennen kommo oefverens om, att man nog inte
+skulle behoefva vaenta laenge foerraen man hade dem haer igen och det med
+fattigskjuts fran nagon af de naermaste socknarna. Foer oefrigt kunde nog
+ingen heller veta, hvilken vaeg de tagit. Telefon och telegraf funnos
+icke daer uppe i oedebygden, och man kunde ingenting goera at saken. Alla
+haestar, som funnos i byn, voro med i skogskoerslor, hade de ocksa
+funnits hemma sa hvem hade tid att ge sig ut pa jakt efter
+barnungarna. "De vaende vael tillbaka naer hungern tog dem. Det var skada
+pa geten, den kunde en ha fatt saelja at dom. Men, som sagdt, dom aer
+vael snart haer, ba' ungar och get."
+
+Barnen vandrade salunda ivaeg utan att oroas af foerfoeljare. Men daer
+blef dock, under dagens lopp, en grat och en jaemmer pa smastintorna,
+Brita-Cajsa och Anna-Maerta.
+
+De graeto icke foer att de froeso sa att naesa och haender voro
+ragklintsbla pa dem, och tarna sa frusna, att de inte kunde sta pa
+foetterna. Nej, de jaemrade sig och graeto i hunger. Den hardaste
+broedkant, den minsta potatis skulle de ha slukat med begaerlighet. Men
+vaegen oefver storskogen var mer aen tva mil lang, och de hade icke varit
+innanfoer en stugudoerr pa hela dagen. De hoello sig foerst undan alla
+foersoek daertill, af raedsla foer, att man skulle ta kvar dem och foera dem
+till fattighuset --, sen af noedtvang, da det icke fans en aen sa
+elaendig liten stuga att komma in uti sa lang skogen var.
+
+"Kom Gullspira", lockade Ante till sist. "Jag lider int hoera den
+olaten pa barna. Du fa dra 'na ett tag igen Anna-Lisa."
+
+"Ja men de ae rent synd, sa manga ganger som vi i dag ha sliti i hennes
+spenar efter mjoelk", invaende Anna- Lisa, som var pa elfte aret.
+
+"Men kaere, tig da barn. Ni ska fa en mjoelkskvaett igen. Gullspira,
+granna, fina lill-piga, kom nu sa fa jag mjoelka dej. Barna svaelt
+ihjael."
+
+Gullspira, den, trots ytterlig magerhet, statliga gulbruna geten,
+kafvade sig fram ifran tallriset vid vaegen, daer hon tagit sig ett godt
+mal. Hon staellde sig stilla invid Anna-Lisa, som hukade sig ned och
+drog nagra mjoelkstrilar ner i den lilla traevril (skal) hon hoell med
+vaenstra handen.
+
+"Ge mej a -- Ge mej a", gnaellde Per-Erik och Manke, (Magnus).
+
+"Ah ni skulle vael skaemmas, stora karlarna. Du Per-Erik aer pa sjaette
+aret -- och du Manke pa sjunde."
+
+"Naeej du, pa sjaette aer jag, de sa' mor, a ta henne fick jag mjoelk
+ibland a."
+
+"Men du bli pa sjunde till Kyndelsmaess, och de aer bara en vecka dit.
+Vi, som ae manfolk, ska vael int ge oss oefver sa daer pa rappe. -- Ga
+foere och hall Gullspira i raggen sa frys ni da int om haenderna. "
+
+Det var Ante som talade och kommenderade och smapojkarna visste sig
+ingen annan rad aen att lyda, helst Gullspira, "som hade folkvett", det
+trodde de fullt och fast, hoert kommenderingen hon med och klaemde sig
+intill dem med sin ludna, varma paels.
+
+"Ta hit Ujyla, ta fa vi vaeme att vi a", skreko smastintorna pa kaelken.
+
+"Ni matt vara snaell nu. Giss pa om mor hoerde smastintena sina grine
+foer jaemnan. Ha ni int just fatt mjoelk, som va ba soet och varm."
+
+"Men de va som ingenting", kved Brita-Kajsa. "Va' tinnenin" upprepade
+Maerta-Greta snyftande, med tarar i stora, sorgsna oegon.
+
+"De va tva skedfyllor till er hvar. Och nu kom vi nog snart fram till
+nan' storgard sa ni fa mat. Saett opp dej pa kaelken du a Maglena, sa fa
+ni vaerma hvarann. -- Sa ja, de va granne smastinter, som int grine
+laenger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon sag er."
+
+Ante stroek smasystrarna om de blafrusna kinderna, stoppade in deras
+stela, roeda haender i schaltrasorna de hade bundna i kryss om lifvet,
+och snodde den gamla noetta farskinnsfaellen fast om deras foetter.
+
+"Skjut pa kaelken nu du Anna-Lisa, sa vi kom ut ur skogen haer.
+Skollaerarns Kalle sa', att naer en fick si spillrerna af lappkatan, daer
+Lapp-Israel doedde, sa va en inte langt fran bygden."
+
+"Ja, men han sa at mej, att vargen stroek haer i fjaellen. Jag var tokig,
+som for ivaeg med dej, det sa Kalle a."
+
+Anna-Lisa gick framatboejd och skoet pa kaelken. Hennes tarar droppade pa
+smasystrarnas halsduksomlindade hufvuden. Hon snyftade, sa att det laet
+som om hon hickat.
+
+"Jag vardar mej int om te svara, naer du tala sa bort i tok", skrek
+Ante med hoeg roest foer att goera sig hoerd. Han gick ju langt framfoer och
+drog, med kaelkrepet oefver axeln.
+
+"Tro du kanske, att Kalle hade tagit sej an dej, gett dej mat och
+klaeder. Har dom int stugan full med barn sjaelf, kanske?
+
+"Men daer slapp en da svaelte och fryse ihjael."
+
+"Just som om dom hade velat ha dej daer! Pa fattighuse hade du varit i
+denna dag, i lag med spetelsk-Babba (Barbara) och tok-Lasse." --
+
+"Dom svaelt int, och frys int ihjael dom heller."
+
+"Ah tvi, en sa'n stinta --! Du fick aeta dej fullmaett af vattenvaelling
+denna moron, getost och broed af hva Sven Pals gett oss, har du fatt
+savael som vi. Men om du int ha skrofvet fullt hele da'en, sa ger du
+dej till att grina och villa tillbaka, och de till te fattighuse."
+
+"Ja hvart tror du vi kom nu da! Du taenk vael ta oss fram till kungen.
+-- Hui, -- hui, -- hui", snyftade Anna- Lisa.
+
+"Ja, som de ae med de, sa kunde jag nog goera de a, -- a be'n ta dej. Du
+kunde da goera sa pass som te geta getterna at en! Det vore vael nanting
+te stort de, emot te sitte framfoer spisen i fattighuse och glo."
+
+"Hur mange getter kan han ha tro, kungen", pep Maglena ut ur
+schaloeppningen.
+
+Hon tyckte att med det daer talet om kungen boerjade det laetta opp lite
+i tillvaron. Sanningen att saega sa hade hon hela tiden likat
+Anna-Lisas tal, fast hon tyckte det var ledt att dom baegge tva skulle
+ge sej pa Ante, som, det visste hon granneligen, inte aetit ett Guds
+lan foerr aen de alla hade fatt nog pa morgonen, innan de gafvo sig af.
+
+"Ah int vet jag", sade Ante, "huru manga getter kungen har.
+Lill'stugufolk, som vi, kan ha en get, en torpare fem, sex, en
+storbonde tjugu och mer."
+
+"Herre gulla, da ha vael kungen hundra. -- Int ra jag me sa mange."
+
+Anna-Lisa slaeppte kaelkstabbarna, snoet sig i fingrarna och torkade
+tararna ur oegonen med samma hand, som hon aenda dragit vanten af.
+
+Aefven Ante stannade, sa att kaelkrepet haengde slakt. Han tog af den
+stora malaetna skinnmoessa, som varit fars, och torkade svetten ur den
+vackra pannan. Hans bla oegon lyste foertrytsamt, da han sag tillbaka pa
+systern.
+
+"Kanske kungen ha hundra getter, och kanske han har tusen -- ja lika
+manga som en lapp kan ha renar. Men du tror vael int att kungen ha vett
+te raekna ut hur manga getter en tocken liten en som du aer god foer att
+geta? Tro han att du kan geta hundra, sa kan du de, foer da har han
+saerskildt slag af laettgetade getter, kanske fran Jerusalem; eller har
+han nagra maerkvaerdiga gethundar, som kan halla ihop dom."
+
+"Taenk sa fin och grann du ska bli Anna-Lisa. Kanske du fa ga i
+lastiker (resarkaengor) och med silkesklaede pa hufvet och en kjol med
+smaroser pa, sa du ser ut som toernblombacken pa sommarn. Taenk att du
+ska bli sa grann!"
+
+Maglena drog schalen fran naesan och bjoed till att vaenda sig och kunna
+ta Anna-Lisa i betraktande. En liten rar unge var hon, Maglena, med
+det guldbruna haret glaensande och burrigt och de stora djupbla oegonen
+sa goda i blicken. Det var som om hon trott att Anna-Lisa, som gick
+bakefter och skoet kaelken, nu var klaedd i lastiker och nyponblomsdraekt,
+med silkesduk, bara foer att hon taenkte sig henne sa.
+
+Anna Lisa tog sig dock inte vidare vael ut i denna stund med svartgra
+yllehalsduk snurrad fast om hufvudet och bunden i en knut i nacken,
+med mors gamla rutiga troeja, pa hvilken midjan nadde ned at knaena pa
+henne, och sa desslikes mors trasiga, snedgangna kaengor. Genom
+trasorna i dem stack starrgraeset fram, som man stoppat i till vaerme
+och fyllning.
+
+Det var nog ett drygt goera, att en kall vinterdag ga genom milslang
+skog i en sadan beklaednad, och det var kanske inte att undra pa att
+Anna-Lisas annars icke oaefna ansikte med de bla oegonen och det ljusa
+haret, hade ett moerkt, bistert uttryck.
+
+Hon och brodern stretade ater ivaeg med kaelken. Anna-Lisa muttrande och
+puttrande, Maglena helt upprymd -- sag foer sig en kungageterskas
+haerliga tillvaro.
+
+"Per Erik, Manke, stanna", ropade hon till de bada broederna. I trasiga
+lappskor och fars sa allt foer bedroefligt illa passande klaeder tassade
+de ivaeg pa oemse sidor om Gullspira med deras haender i hennes ragg.
+
+Pojkarna stannade bada och invaentade skjutsen. De voro utleda och
+uttroettade pa den aendloesa vandringen. "Manfolk" och pa sjaette, sjunde
+aret sa mycket som helst, sa gnagde hungern aenda i sma magar, bet
+koelden i naglar och tar, och tyngde klaedpaltorna mer aen de vaermde. Men
+nog foer det att de voro sa pass kariga att de kunde halla inne med
+jaemmer och klagan, fast tararna runno utfoer blafrusna kinder, och sma
+skuldror ofoermaerkt ryckte till af nagon kort kvaefd snyftning.
+
+"Hva aer de nu da" -- sade de, manligt oefverlaegset, daer de boerjade ga
+bredvid kaelken. "Ska vi hjaelpe er te dra? Du toer nog troettne opp du
+Ante."
+
+Manke skoet topplufvan, som tillhoert farfar hos Sven Palsons och nadde
+honom ner om oeronen, tillbaka oefver hufvudskulten och gned ofoermaerkt
+bort moejliga maerken efter sa allt foer omanliga tarar.
+
+Ante spottade i naefvarna, tog tag sa att kaelkrepet skar knifsdjup
+raenna i vadmalstroejan just oefver skuldran, daer den gammal och sliten,
+som den var, inte talde vid vaerst mycket mer i slitningsvaeg.
+
+Han spaende i och drog, som om uppfoersbacken de nu nadde varit en
+glidande utfoersbacke, iddes icke svara pa Mankes ynkliga foerslag. Det
+syntes aenda ut pa den kullriga ryggen, sa bedroefligt han tyckte det
+vara.
+
+"Int kan ni dra oss allihop, det vet en vael att sant aer bara skryt",
+sade Maglena, som kommit i prattagen och inte froes sa mycket, sedan
+smasystrarna klaemde sig in emot henne och blifvit stilla, da de
+somnat. "Men ni ska fa hoera pa roligt."
+
+"Vet de, att Anna-Lisa hon ska bli geterska at kungen. Manghundrade
+getter har han, stoerre aen Gullspira.'"
+
+"Ingen get aer som Gulispira, var sa god, du --" sade Manke och sag
+hotande pa Maglena.
+
+"Jasa, -- har du sett getter fran Jerusalem kanske? Dom ha horn, som
+si ut precis som manen naer han aer ny och blaenkande, sa de lyser om
+dom. Och sa kommer dom i tusen hundrade, och man sir dom springa oefver
+myrmarken och aeta myrbaer. "
+
+"Ja han som hade sana haer. Jag skulle kunna ha i mig tusen kanner",
+gnaelde Per-Erik.
+
+"Ja, dom aet myrbaer" -- Maglenas roest fick ett droemmande, laengtande
+tonfall. -- "Dom aet myrbaer, foer hela myran star full af sanna --, och
+fil (graedde) ur stora hoar, kungen fragar inte efter de."
+
+"Ja, om en aenda hade en kaernfilbytta haer", -- kved Magnus.
+
+"A tunnbroed sa mycke vi kunne dra pa kaelken", tilllade Per-Erik, med
+en ogillande blick pa den tarfliga last den nu bar.
+
+"Tunnbroed, foerstas, aet kungens getter". -- Maglena fortfor med sin
+beskrifning, utan att i minsta man stoeta sig pa syskonens brist pa
+intresse foer sjaelfva aemnet och staendiga aterkommande till matfragan.
+
+"Ja, dom aet tunnbroed ur smakrubberna."
+
+"Dom va ju ute pa myran nyss. -- Getterna sta vael int inne den tiden
+pa sommarn", anmaerkte Ante, som foer att kunna hoera pa Maglenas, hur
+tokigt det var, behaendiga sprak, skjutit moessan snedt opp ifran
+oeronen, sa att den hoell pa att vippa bort fran hufvudet.
+
+"Dom matt vael in te kvaellen, foer myggen och ate (insekter) och foer
+bjoerntasse (bjoern), dom aer nog inte fri han hos kungen heller."
+
+"Hvem skulle villa vara ute och gete hela natten ocksa foer den delen."
+Anna-Lisa blandade sig nadigt i samtalet. "Ga ute och gete, da en ska
+sitta inne och aeta flaesk, som dom steker hos kungen, sa flotte rinn
+och det luktar sa att -- ja sa att --"
+
+Anna-Lisa fann icke ord att uttrycka hur haerlig den lukten skulle
+vara, af stekt flaesk.
+
+"Och paerer hela grytfyllor", tillfogade Magnus ifrigt.
+
+"Som ha sprucki i skale, och som man far aeta i kannevis", sade
+Per-Erik.
+
+"Ja, se'n getterna ha fatt. -- Ni ska fa hoera. Dom kom oefver myran och
+ha aeti sej sa maett, att dom aer lika rund, som suggan dom slaktade hos
+Sven Pals i hoest."
+
+"Da orka dom int floeje sa faligt heller, sa en kan ra med att halla
+efter dom" sade Anna-Lisa gillande."
+
+"Naeaej, dom ga sa daer som suggan gick, just som sa hofverande. Sa klif
+dom opp pa fjaelle. De lys som fran kanken (tuppen) pa kyrkan, i
+kungens stoeres (fabodar). Och sa kommer getterna daer, foerstar ni, och
+de blir precis ljust utaf alla dom tusen hundra horna, som aer som
+manen i nytaendning."
+
+"A hva dom ska mjoelke, sana getter", sade Manke med tranad i roesten.
+"En kunde vael fa saavis."
+
+"A goera ostar sa en kunde spricka, sa maett skulle en bli", tyckte
+Per-Erik.
+
+"Ja, men si kungen skulle bli smaeckmaett foerst, foerstar ni, och alle
+hans draengar och piger" ifrade Maglena.
+
+"Foerresten vet ni barna, sa kan kungen fa de, som aer finare aenda aen
+flaesk och paerer och getost. Han kan fa faersk-laxen om han vill", sade
+Ante oefverlaegset.
+
+"Int pa vintern heller; da laxen kryp efter abotten ut till
+storvattne, aer han nog int go te ta", anmaerkte Anna-Lisa.
+
+"Pa vintern aet han hvad fint aer aenda", afgjorde Ante utan att lata sig
+foerbluffa. "Da aet han den finaste mat och aer som pa husfoerhoerskalas
+hvarenda dag."
+
+"Sa han far aeta koettbullar a lutfisk a sviskonsoppa?" sporde Maglena.
+Hennes oegon tindrade af medkaensla i en sadan tillvaro.
+
+"Ja, a risgrynsvaelling sa mycke han orka."
+
+"A kaffe foerstas", infoell Anna-Lisa. "A aldrig att han drick en tar
+utan te doppa de mesta han ra med af de ocksa. A hvad de kaffe ska
+vara starkt a salt!"
+
+"Ja, han som vore kung aenda, sa en finge allt tocke daer", skrek Magnus
+ut ur hjaertats djup.
+
+"Och sa har han en storen, storen stuga, daer de aer finare aen i
+praestgar'n, rent af som ett gullhus, a sa vet han da hvar han ska
+ligge, -- de aer da int i ett san't gammrat (skraep) till stuga, som
+varan var", puttrade Anna-Lisa.
+
+"Som varan", -- "aer hon int god nog! Om sa vael vore att vi aegde na'.
+Me den lill'kryddgar'n och store, granne haeggen. Vore sa vael, att vi
+kunde komma dit igen, Gullspira och allihop, sa tyck ja vi skulle ha
+de lika bra som kungen." Ante, som talade, sag med allvarsam blick pa
+syskonen. "Si ni, de aer en sak, att mor fans daer -- och doedde daer, och
+aldrig far vi igen sa'n stuga."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           ANDRA KAPITLET.
+                        MED VARGSPAR I SIKTE.
+
+Det liknade sig till att boerja kvaellas, och aennu voro barnen kvar i
+skogen. Ante blef mer och mer benaegen att stanna och hoera pa deras
+pladder, om det ocksa innebar sa mycket af knot och jaemmer, att det
+hoegg som spikar i hans sinne. Men han var sjaelf sa troett, sa hungrig,
+och daertill sa grufligen tungsint.
+
+Det var aenda han, Ante, som dels lockat, dels tvingat syskonen att ge
+sig ut ifran kaend bygd sa helt skoeteloest.
+
+Men han hade icke kunnat lida den tanken, att smastintorna, som mor
+varit sa raedd om, skulle komma till oskyldt folk. Han var raedd att
+kommunalen skulle bjuda ut dem pa auktion, sa att hvad stackare som
+helst, i detta noedens ar, skulle kunna ta dem, bara han fick en slant
+fran kommunen.
+
+Om smastintorna och pojkarna ocksa skulle fa mat pa de staellen de sa
+komme till, sa var det inte sagdt foer det, att de skulle fa hoera ett
+godt ord eller bli laerda till sant, som mor hallit sa noga pa. Hon
+hade straengt hallit pa, att de skulle saega sanning, vara aerliga och
+skoeta om ordentligt, hvad de blefvo satta till. Hon hade laert dem att
+inte gnaella i onoedan, utan att de skulle veta och foersta, att de, naer
+de blefvo ensamma utan far och mor, hade en aenda, som tog sig an dem,
+den gode, maektige Fadern i himmelen.
+
+Ante hade daerfoer tyckt, att det var sa raett och riktigt att han, naer
+de nu blifvit sa ensamma, hoell syskonen samman. Mat, och hvad de
+behoefde, trodde han de skulle fa, naer de drogo ivaeg ut till folk och
+bygder, som inte lidit sa stort men af frosten, och som daerfoer vael
+alltid hade nagot till oefvers foer dem.
+
+Men redan nu, foersta dagen, kaende han huru svart han staellt det foer
+dem alla. Vaerst att han ocksa blef troett sjaelf, da han foer sin del
+sparat pa bade vattvaelling, getmjoelk och de broedstycken de efter
+moderns doed fatt af beskedligt folk, sa troett att benen nu veko sig
+undan honom, och smasystrarna pa kaelken tycktes honom tunga som
+timmerklampar.
+
+Han sag af alla maerken, att mera snoe skulle komma. Koelden hade "slagit
+sig", det kaende han, sa varm han aenda hallit sig som dragare, och det
+foerstod han, da snoen inte laengre knarrade och skrek under foetter och
+kaelkmedar, som den gjort foerut pa dagen aenda fran det de alla, tidigt
+pa morgonen i norrskens-ljus och blekt mansken, dragit ut fran den
+lilla graa stugan. Med afdoeende spiseleld glimrande genom den lilla
+foensterrutan hade den liksom sorgsen sett efter de aftagande barnen.
+
+Snoe skulle komma och riktigt yrvaeder, det foerstod Ante af att
+ekorrarna floego som pilskott mellan granarna. De togo kottar mellan
+tassarna, flaengde af dem de skarpa fjaellen och samlade ihop den
+doftande, mjuka massan, som fanns innanfoer dem. En svindlande bradska
+hade de, sa det knappt var moejligt att med oegonen foelja deras
+roerelser. Tjaedern, som i stadigt vaeder roer sig lugnt och vaerdigt
+utvecklade aefven han bradska. Det var inte sa godt om roennar med baer i
+furuskogen, och att lefva endast pa tall och barr var dock foer
+enformigt, tyckte han. En riktig snoeyra kunde ju komma att halla en
+inne pa boets omkrets laenge nog.
+
+Hararna, i hvit vinterdraekt rutade snoen med lustiga spar tre och tre,
+i knippen som ett broderadt moenster.
+
+Raefvarnas spar gingo fram i rak linje med runda sma hal. Och sa --!
+
+Ante, som orolig sag sig omkring efter alla maerken i skogen aefven daer
+den var flack, haerjad af skogseld eller uthuggen, Ante sag med ens
+stora, grofva, litet aflangrundade spar i rad, spar hvilka gingo i
+bredd med hvarandra, spar af flere -- af manga foetter, vargens foetter
+--!
+
+Han grep pa nytt kaelkrepet, snodde det fast om koeldstelnade fingrar
+och skoet moessan ner oefver en af fruktan och angest kallsvettig panna.
+
+Sa vaende han sig tvaert emot barnen daer bakom honom.
+
+"Ni gorme (sladdra) sa farligt. Vi ska sjunga nu i staelle, sa gar de
+fort te komma ur skogen. Ta opp, du Maglena>.
+
+Maglena villfor utan tvekan broderns uppmaning. Hon tog med ljudelig
+roest upp sangen om Kanan:
+
+                  "Hvad har min Jesus gjort foer mig.
+                     Jo han steg ned till Kanan.
+                           Himmelska Kanan.
+                     Kom lat oss ga till Kanan";
+
+Alla barnen sjoengo, medan Maglena med sin klingande ljufva roest ledde
+sangen.
+
+De gingo fram genom den nu mot den tidiga moerkningen dystra skogen,
+oefver hvilken himmelen hvaelfde sig snoetjock och blygra.
+
+Men nu var det som om de ej taenkt pa eller foerstatt annat aen att
+sjunga.
+
+Smastintorna, som sutto omarmade af Maglena, vaknade, hungriga,
+stelnade, huttrande af koeld och soemnyra. De kommo sig ej foer med att
+gallskrika, hvilket nog i denna stund lag starkt foer dem. Naer de hoerde
+syskonen sjunga staemde de in med, som de alltid haft foer vana att goera
+det hemma i lill gra stugan hos mor.
+
+            "Himmelska Kanan, kom, lat oss ga till Kanan."
+
+Sangen tonade ut sa vackert ibland gran och fur. Det var som om en
+liten aenglahaer dragit fram. Skogen lyssnade, hoell andan. Inte ett ljud
+af glaefsande raef af hemskt tutande uf eller uggla. Endast barnens sang
+hoerdes.
+
+Ante sjoeng med, starkt och hoegt. Han hoell sina oegon anropande lyftade
+upp emot den troestloest dystra himmeln. Han sjoeng i tro pa hjaelp,
+fastaen hans starka roest ju egentligen baest foermadde att na och vaecka
+vargen, barnadoedaren, af hvilken han nyss varsnat de manga sparen, i
+bredd med hvarandra.
+
+Nog hade Ante vetat af foerut att vargen denna hardarsvinter boerjat
+smyga ute i marken, och nog hade han en del ovaederskvaellar, naer koelden
+stod skarp sa det danade och braeckte i stugknuten, hoert hans svultna
+jaemmerulande (tjut) inne i skogarna.
+
+Men sa haer langt ner at bygden trodde han, att man skulle ga fri fran
+den. Ante tyckte det han med barnen gatt sa langt fran hemtrakten att
+alla foerhallanden skulle ha foeraendrat sig. Och att nu aenda varsna
+sadana spar! En troest var, att han ensam foerstod, hvad de kunde
+betyda.
+
+Nu var Kanan-sangen slut. Han tog sjaelf upp en ny sang, och syskonen
+staemde in:
+
+              "Jag vet ett land af idel ljus, hvars ..."
+
+Ante hann ej laengre -- -- --
+
+"Barn --! Det ryk, och gnisterna flyg ur skorsten till en gard! Herre
+gulla, vi aer ute i bygden, och jag hoer hundarna skaella."
+
+Han tog med ens i och boerjade springa, som om han dragit tomma kaelken.
+Anna-Lisa slet halsduken fran ansiktet sa haeftigt att pannan stretade
+upp med haret, och hon fick kinesoegon. Hon lyfte foetterna laett, som om
+hon redan fatt pa dem sina kungliga lastiker.
+
+Men Maglena, hon kroep in i schalen med hela ansiktet. Hon var blyg och
+raedd foer fraemmande folk - helst sa'na ute i bygden. En kunde ju aldrig
+veta, om dom var som riktigt folk skulle vara, sa att dom sag ut som
+folket uppe i Frostmofjaellet. Kanske de haer hade ett oega bak i
+hufvudet och ett i pannan; och kanske dom gick pa haenderna och at med
+foetterna.
+
+Hu hvad det var huskigt --! Hvad kunde de tala foer mal tro --!
+Frostmomalet var nog saerskildt fint, sa inte skulle en tro att sa'nt
+utsocknes folk kunde tala det.
+
+Sa langt som de nu faerdats denna dagen, sa kunde en ju foersta att allt
+skulle vara olikt och som oppnervaendt.
+
+Gullispira hon tyckte som Maglena, att det var huskigt att komma till
+fraemmande folk daer hundar redan hoerdes tjuta och skaella, sa hon drog
+sig bakefter kaelken med nosen sa godt som mellan kaelkstabben och
+Anna-Lisa, som hon myndigt klaemde at sidan.
+
+Per-Erik och Manke, voro morska karlar alltigenom fran den stund de
+hoerde skallet fran en byhund.
+
+De spottade, misstaenksamma pa hvem af dem, som kunde slunga spotten
+laengst ut framfoer sig och de satte haenderna nerat mors gammeltroejor,
+som de hade pa som ytterplagg, och inbillade sig fullt och fast att de
+stucko ner dem i fickor. De pratade och undrade om det var nagon i
+saellskapet, som moejligtvis varit harig och raedd af sig en sadan dag,
+vid en sadan farligen langskjuts. Foer sin del sa hade de da baergat sig
+storstyft. En aer inte manfolk foer inte!
+
+Till den grad upprymda voro de, att de nedlaeto sig att leka med
+smastintorna. De gjorde sina ohyggligaste, vaersta grimaser mot dem och
+pepo dem i halsen foer att fa dem att skratta.
+
+Och i den glaedjestaemningen kom nu barnskaran ut ur skogen, in mot en
+by. Den stora landsvaegen, som de foeljt genom skogen, var taett
+uppstickad eller maerkt med sma granar pa oemse sidor om den. Det var
+foer att man skulle veta att koera raett i vaegen med snoeplogen naer det
+blef sa mycket snoe att man inte annars kunde veta hvart vaegen tagit
+vaegen.
+
+Till naermaste gard, en liten gra stuga, snarlik deras egen den de i
+morse laemnat, foerde bara en i djupa snoen upptrampad stig. Det var just
+inte mycket laett att komma fram daer med kaelken. Grahund daerifran
+skaellde ocksa, som om han ville aeta upp dem allihop. Nog hade det
+kanske varit baettre foer dem att dra ivaeg till nagon af storgardarna,
+hvilka roedmalade med hvita knutar lyste fram i snoen. Men det sag sa
+tryggt och hemlikt ut med den lill'grastugan uppe under berget, att de
+utan vidare gingo dit.
+
+Grahundens skall foerstodo de vael. Han sade han, som alla grahundar,
+och sadana funnos mest vid hvar stuga, att det kom folk till garden.
+
+Nog hoerde barnen ocksa pa skallet, att grahunden inte aktade dem
+stort.
+
+"Vov, vov", bara patrask, ska jag mota bort dem tro!"
+
+Grahunden teg ett oegonblick. Han stod kvar pa lill'trappan, som
+foerestaellde bro utanfoer stugan. Sa saenkte han hufvudet och morrade
+betaenksamt.
+
+"Bara smatt folk i alla fall, valpar, sa att saegandes -- sa'na torde
+inte kunna skada folk eller gard --."
+
+Han hoejde hufvudet, glaefste meningsloest fast plikttroget, sasom en
+samvetsgrann grahund alltid goer det. Men sa fick han vaeder af geten,
+fick oegonen pa Gullspira, som skymtade fram med hufvudet mellan
+kaelkstabbarna och Anna-Lisa.
+
+"Jasa, det var en annan sak! Inte vanligt folk. Inte med aerlig
+hundvakt. De ha en get till hund! Ofoersynt!"
+
+Grahunden gaf sig till att skaella, morra och illglaefsa, som om han
+sett tjufvar i en kyrka.
+
+Barnen saktade stegen. Ingen af dem oeppnade munnen.
+
+"De aer bara foer vi aer sa uselt klaedd", mumlade Anna-Lisa till sist.
+"Komme vi som Sven Pals barna pa husfoerhoere, i marknadskoepta klaeder
+och pliggskor, sa skulle nog hunn daer faegna oss med svansen och skaella
+som om han bjoede oss stiga in och halla te goa."
+
+"Men stinta", invaende Ante, "nu kom vi inte till husfoerhoerskalas, utan
+foer te be folk om mat och husrum, och de si grahunn, och vet vael att
+dom ha smatt om de i en sa'n lill'stuga och daerfoer aer han sint."
+
+"Sussu -- sussu --" lockade Ante och foersoekte staella sig in med den
+ilsket skaellande, nu raett ut pa dem rusande hunden.
+
+Maglena kullrade sig ut fran kaelken.
+
+Hon slet schalen ifran hufvudet, sprang fram emot hunden och boelde sig
+ned emot den med utbredda armar.
+
+"Sussu --, sussu --. Int aer du sint pa oss. Du si vael att vi ae sma och
+ensammen!"
+
+Det var som om hunden foerstatt henne. Han tystnade, sneglade foerlaeget
+at sidan, gaespade, som hundar goera da de kaenna sig skamsna. Ploetsligt
+satte han upp oeronen som om han varsnat nagot hotande fran bergssidan.
+Och sa boerjade han skaella och glaefsa, med hufvudet at det hallet,
+torrt, tillgjordt, utan mening i skallet, skaellde sa tills barnen
+hunnit in i stugan.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           TREDJE KAPITLET.
+                           GLASOeGONKARLEN.
+
+Elden brann pa spiselhaellen i stugan, naer barnen lang- samt,
+sammanpackade, krypande intill hvarandra, kommo in daer.
+
+Manke fattades aenda. Han pastod att han vael inte kunde laemna geten
+ensam. Egentligen var det sa, att han tyckte skael vara det Ante tog
+emot foersta toernen inne hos fraemmande folk. En var ju osaeker pa hvad
+som kunde moeta en pa alldeles okaendt staelle. Maglenas foerestaellning
+hade sa smatt meddelat sig at honom med, sa han stannade lugnt ute naer
+de andra knogade ivaeg in.
+
+"Hae igen doerren!" dundrade en grof roest.
+
+Hade Ante i denna stund bara gjort en half vaendning utat igen, sa
+skulle hela skaran besinningsloest ha stoertat med ut, ifran tak oefver
+hufvudet, vaerme, hopp om foeda, sa foerskraeckta blefvo de.
+
+Daer borta ifran spishallet kom den rytande roesten fran en, hvilken
+alldeles som Magdela raeknat ut det, saekert hade ett oega i nacken. Ja,
+det sag mest ut som om baegge oegonen funnits daer. Foer svarta, stora
+glasoegon lyste midt i bakhufvudet. Eldroedt har hade han, och han
+syntes icke behoefva vaenda sig eller ens roera sig foer att se pa dem,
+som kommo in.
+
+Barnen stodo aenda mol tysta lik en foerskraemd skara af foervillade sma
+lamm. Alla stirrade pa de svarta, blaenkande oegonen i den roedhariga
+nacken, eller pa mannens, till armbagen bara, hariga armar, som lyftes
+och saenktes med nagot glaensande hvasst han hoell i de grofva, hopknutna
+haenderna.
+
+"De aer hundturken vi kommi till", hviskade Maglena, med taenderna
+klapprande af raedsla.
+
+"Da aet han opp oss! Jag ga ut och sir efter hva Manke goer at
+Gullspira, jag", sade Per-Erik. Han klaemde tyst opp doerren med foten
+och gled ut med hastigare fart aen han kommit in.
+
+Anna-Lisa hoell pa att foelja med honom. Men hon sag kall groet pa en
+tallrik pa spisbaenken, och den synen hoell henne liksom fast inne.
+
+Maglena och smastintorna klamrade sig intill Ante sa han naestan lyftes
+fran golfvet. Han hviskade at dem att vara tysta -- hade vael vett om
+hvad som brukades naer man foerst kom in till folk -- det, att stanna
+vid doerren och tiga tills man blir tilltalad.
+
+Men Maerta Greta, minsta lillstintan, mors gullhjaerta, som hon sa nyss
+hade varit, hon kunde inte tiga. Hon var raedd, och hon var hungrig,
+och hon kaende sig elaendig pa alla vis.
+
+"Moooj" -- tog hon i -- "Etta Eta ill da te mooj!"
+
+Och nu brusto alla foerdaemningar. Hon skrek som om man stuckit en knif
+i henne. Den mest lockande signal foer Brita Cajsa, starkare i roesten
+aenda aen den mindre systern.
+
+Maglenas laeppar boerjade skaelfva betaenkligt. Hon, som baettre aen de
+andra hade foerstatt till hvilket folk de skulle komma, hon som hade
+foerutsett detta rysliga, hemska med folk, som hade oegonen i nacken.
+Maglena blef ju vild af skraemsel vid att se dessa oegon stilla,
+blaenkande, svarta, stirra och stirra. Hon visste foerut att den
+bakhufvudoegda mannen var hundturken, som inte kunde hitta pa
+noejsammare aen att ta sma barn att slakta och salta in foer andra
+hundturkar att spisa sig maetta pa.
+
+Sa Maglena stod ej laengre ut hon heller, utan gaf till en skaelfvande
+grat, som hade bra stor likhet med smastintornas gallskrik.
+
+Anna-Lisa, -- ja underligt att tala om det, -- hon var ju aenda stora
+flickan, pa elfte aret. Om det nu kunde vara foer att dagens moedor
+varit foer tunga, eller det att hon alltjaemt hade den tallriken med
+kall grablaenkande vattgroet foer sig utan hopp att na den. Hur som
+helst. En bedroeflig sanning aer, att aefven hon staemde in i den icke sa
+saerdeles harmoniska koeren, som hon foer omvaexlings skull piggade upp
+med gaella, pipande snyftningar.
+
+Ante blef blek, han blef roed. Otaeckt hvad en stor gallskrikande
+jaemmerlat kan vara smittsam. En skulle vael aldrig hoert tals om att en
+karl pa trettonde aret skulle kunna ge sig att --, ge sig att --! Nej
+inte om han ocksa gatt en hel vinterdag utan mat, slaepat pa smasyskon
+i en tung kaelke, aengslat sig foer hvad han bragt dem in uti. Inte om
+han sa gatt pinad af all fasans angest foer annalkande glupska vargar,
+och daertill nu, pa sistone kaende skammen af att komma med hela skaran
+foer att be om mat foer dem alla och sig sjaelf, samt -- om husrum -- Men
+aenda!
+
+Han vart sindt Ante, pa tararna, som ville fram, och pa leda
+snyftningar, som togo till att skaka honom. Han knoet naefvarna hardt,
+och grinade med sammanbitna taender foer att halla inne med hvad en
+karl, som hade sa manga sma att halla sig uppe infoer, och att ta styr
+pa, maste halla inne med.
+
+"Barna, barna, da -- aer ni tokig --! Vi aer hos fraemmande folk. Dom koer
+ut oss, om ni hall pa sa haer."
+
+Var det likt det, att "barna" skulle tiga vid en sadan darrande,
+halfsnyftande tillsaegelse. Sag Ante ut sa daer, och laet han sa underlig
+och gratfaerdig, sa var da riktig fara a faerde.
+
+Oj, oj, hvad det blef foer en hvinande olat i skriket.
+
+"Hva ae de folke ifran, som kom med sa ledt saett att haelsa? Goddag och
+Guds fred brukar en annars saege."
+
+Glasoegonkarlen vaende sig langsamt. Nu blefvo barnen med ens mol tysta
+af haepnad. Kan man taenka, han hade oegon aefven midt emot nacken, i
+ansiktet, som vanligt folk, och han sag pa dem med en tungsam, men
+inte alls ondskefull uppsyn.
+
+"Hvem har haft sa lite vett att dom slaeppt ut bara smafolk nu, i
+hardarstider, och da vargen stryk kring knutarna?"
+
+Ante steg fram sa langt han foermadde med det tunga slaepet af de sma,
+om benen.
+
+"De aer ingen, som slaeppt oss. Vi ha gatt sjaelf, foer lill'stugan varan
+aer tom pa ba far a -- mor --"
+
+Antes roest tog till att darra pa ett orovaeckande saett.
+
+"Men ni har vael kommun och fattigvard. Det blir foer den haer socken te
+forsla en sa'n haer hop tillbaks dit."
+
+"Det aer hardar. Alla daerhemma ha de smatt. Ingen vill ta smastinterna
+foer annat aen te fa paengar foer dom -- och mor var sa raedd om dom."
+
+Ante teg ater -- svaeljde och svaeljde --, bet ihop taenderna.
+
+"Pa de vise!"
+
+Glasoegonkarlen spottade och hvisslade.
+
+"Men ni ha vael fattighuse, i fridens dagar?"
+
+Han vaende sig helt pa stolen -- barnen boerjade ater darra foer den
+grofva, danande roesten.
+
+"Dom aer sa osams daer foerjaemnan, hjonen; int fa barna daer laera hvad mor
+ville dom skulle veta. De aer ingen, som hall efter dom te minnas hvad
+mor skulle ha laert dom. Och sa aer tok-Lasse daer, han talar skammun
+(oanstaendigt), och spetaelsk-Babba bor daer a."
+
+"Pa de vise -- och haer aer jag ensam i stugan. Dom ha gatt --, allihop
+ha dom gatt! Pa de vise! Och nu kanske ni taenkte fa er nage till lifs
+haer --"
+
+Det gick en skaelfvande suck genom barnskaran, som fran ett enda broest.
+
+"Pa det vise. Ja haer har jag ju kall groet, och stroemming, ja den kan
+ni fa te laegga pa halstre daer och steka. Och dricka kan ni fa till
+groetdoppa, foer si jag fick en haemtare med fran naemdemans naer jag kom
+daerifran i dag. Inte utan att det finns en slick sirap kvar i burken
+att blanda i dricka ocksa. -- Sant smatt folk har kanske ingenting
+emot sirap?"
+
+Ett laettnadens ljusa leende floeg som solglimt oefver foerut bekymrade
+sma blekansikten.
+
+"En kaffeskvaett ocksa. -- Ah ja, sant gar foer sig. Kaffe, fast utan
+graedde eller mjoelk, foer si mjoelk, sir ni barn, det har man inte naer
+man sitter i backstuga och skraeddar ladder (vadmalsbottiner) till hela
+socknen, da lefver man pa annan dryckjom."
+
+Glasoegonkarlen steg upp med ett stankande laete. Han stoedde sig hardt
+mot den grofva knoelpak han hade bredvid sig. Det syntes att han var
+illa tagen af gikt och hade svart foer att roera sig. Dessutom varsnades
+laett, att han var utan kvinnlig hjaelp i stugan. I eldskenet syntes det
+huru sopor voro hopade daer oefverallt i vraarna. Stroemmingsben och
+potatisskal lago kvar pa bordet, och i den en gang hvitmalade saengen,
+vid ena vaeggen, stack halmen ut ur det trasiga varet. Farskinnsfaellen
+var utan hartaecke och det gulrutiga oerngattsvaret pa langkudden hade
+vael inte varit i tvaett pa mangen god dag. Glasoegonkarlen letade under
+mycket stankande fram, ur ett gammalt blatt hoernskap med roeda rosor pa
+doerrarna, salt stroemming och broedbitar. Han tog aefven ut en
+kaffekvarn, i hvilken han ur en naefverask haellde ned braendt kaffe.
+
+"Om jag skulle kunna fa mala jag", sade Anna-Lisa foersagd. Hon stod
+redan nagra steg naermare groettallriken.
+
+"Sa gar jag ut efter mer te laegge pa elden", tillfogade Ante. Utan att
+vaenta pa svar var han ute.
+
+"Kaere lat mej fa laegge stroemmingen pa halstre -- de bruka jag goera
+hemma", ifrade Maglena.
+
+"Ta hit en tvaga ta ka ja tope ta dolfve" pep Brita Cajsa, som snalt
+sag pa huru stroemmingen boerjade fraesa och spraetta pa halstret.
+
+"Etta Eta tope dovle a", ifrade allra minsta tvaaringen och raeckte
+fram handen efter nagot att sopa med.
+
+Glasogonkarlen broet ut i ett grymtande skratt --.
+
+En hade vael aldrig sett slik liten en piga.
+
+Ante kom tillbaka in med fanget opp till naesan fylldt af langved
+utifran backen, daer han sett att det fanns naer han kom till garden.
+
+Per-Erik och Manke foeljde honom i haelarna. De klaemde igen doerren foer
+Gullspira, som i ett oegonblick glimtade fram i doerroeppningen, och naer
+hon blef laemnad utanfoer uppgaf ett hjaertskaerande braekande.
+
+Ante slaeppte veden i golfvet. Han stod med nedslagna oegon, hade ju
+rent, foer allt nytt som tagit honom, gloemt att en get aefven foeljde med
+i saellskapet.
+
+Inte utan att glasoegonkarlen nu vardt sint.
+
+Hvad var det foer fasoner! Hade en nansin hoert att man pa vintertid
+drog getter med naer man gaf sig ut pa --. Han hoell pa att saega
+"tiggeri". Men det var nagot i Antes fasta, allvarsamma oegon, som hoell
+honom tillbaka.
+
+"Geten daer ha vael int behoeft kaenna ondt af att auktioneras bort
+heller?"
+
+"Gullspira aer van te vara me barna, och sen hon fick killingar har hon
+mjoelka sa bra. Smastinterna hade foer laenge sen gatt at om inte hon
+hade vari. Jag lofte mor da hon doedde, att Gullspira skulle fa foelja
+oss. Mor visste de en kan ha mycke godt af en get, naer en ingen mat
+har at smaen, -- sa jag tog Gullspira med oss."
+
+"Hon skulle int troeje (trifvas) hos andra aen oss heller", foersaekrade
+Maglena stolt.
+
+"Ja, och foer den delen har da jag tagi foder me at Gullspira, sa en
+behoefver da inte aengslas foer de", sade Manke drygt och klef fram. Han
+hade statt och tittat pa Glasoegonkarlen, hvilken foer honom, som genast
+fick se framsidan af hufvudet blef en vanlig maenniska med oegon daer de
+skulle sitta oegon, hvilka till pa koepet foer den som, liksom Manke
+tittat pa dem i smyg voro bara goda, inte lika roesten, som var straef
+och skraemsam.
+
+"Pa de vise -- att haer finns aennu mer med smafolk. Haer en, och daer en
+till; -- tva, tre, fyra, fem, foerut. Finns kanske lika manga kvar daer
+ute, som aer lika morsk som de haer baegge sista? Foder ha de burit at
+geten! Kluck, kluck --"
+
+Det laet som om mannen skrattade.
+
+"Hvar taenk lill'draengen haer hysa geten i natt, om de nu aer bara en, --
+eller har han kanske tagit foder med foer hele tjoge getter. -- Ja saeg
+ifran med ens, om ni har fler."
+
+"Naeaej, vi ha int mer aen en", foersaekrade Manke med en stor allvarsam
+blick upp emot de plirande oegonen.
+
+"Bruka ni ha na' i saengen eller i spisen -- hva?"
+
+"Oemse hur hon ligg, Gullspira. Naer de va riktigt kallt pa halmen i
+stugan da vi pojkar lag pa golfve, sa tog vi dit Gullspira till oss.
+Det vardt liksom varmt af na!"
+
+"Ja och sa slapp hon fryse sjaelf ute i lidre. De var de du mest
+aengslades foer, du", foell Maglena in.
+
+"Pa de vise -- att hon ska ha baeddadt at sej, geten."
+
+"Naeaej, int att hon bryr sej mycke om de, foer hon laegg sej aenda om de a
+aer obaeddadt", foersaekrade Manke. "Hon aer aldrig noga paet Gullspira".
+
+"Kluck, kluck". Glasoegonkarlens axlar skakade.
+
+"Om du skulle be na stiga in och halla till godo med hvad en har att
+bju pa."
+
+Manke gick storbelaten till doerren.
+
+"Var sa go och stig in Gullspira, och hall te goo."
+
+In steg Gullspira med hoegt buret hufvud. Hon sag sig om bland barnen.
+Varsnade Anna-Lisa, som vispade om sirap i drickesvrilen, trippade
+fram till henne och gaf henne en liten puff med hornen.
+
+"Herre gulla barn. Hon vill bli mjoelkad. De aer den ti'n nu -- sa som
+en aenda dragi na hela dan."
+
+Det blef ett oemkande, smekande sort bland barnen.
+
+"Fina Gullspira, granndocka, lill'paerla."
+
+De foello pa knae rundtom henne pa golfvet, strykande och smekande henne
+sa som de vael aldrig smekt mor eller hvarandra.
+
+"Hon taenk vael att vi aer hungrig foerstas, lill'pigan." Maglena drog
+getens smala nos emot sin tunna kind.
+
+"Pa de vise, att hon brukar taenka pa san't ocksa", kluckade karlen,
+som aefven gaf Gullspira en smekning laengs ryggen.
+
+"Ja och nu kom hon da riktigt med graedde till kaffe, som vi ska fa. De
+aer faerdigt nu", smamyste Anna-Lisa, foer hvilken droemmen om kallgroeten
+mer och mer syntes bli verklighet.
+
+Hon lyfte den trebenta kaffekokaren fran det flammande balet pa spisen
+lade, som sed var ett par duktiga saltkorn i den och spolade lite
+kallt vatten oefver den foer att paskynda afklarningen.
+
+Ante och Maglena hade roejt af bordet. Groettallriken och gamla
+groetrester, foervarade i kallkontoret ute pa foerstugukvisten sattes
+fram med sirapsdrickat till. Stroemming, som doftade nystekt och som
+var salt sa det spraette om den fanns aefven och broed till, rent af sa
+mycket de ville aeta.
+
+Det var med stor andakt, som barnen med knaeppta haender laeste
+bordsboenen infoer en sadan anraettning.
+
+Glasoegonkarlen han snoet sig och han haltade rundt i rummet, alltjaemt
+mumlande: "Pa de vise. Sa daer manga skulle de ha varit haer a, men alla
+ha gatt."
+
+"Ska inte getmadammen vara me vid borde", sporde han, naer han stoette
+pa Gullspira, som liksom tankfull stod invid elden och idisslade.
+
+"Joo, om hon far lof sa. Hon aet skal och ben och allt som bli oefver.
+Var sa go, Gullspira!"
+
+Manke makade ner allt hvad de kunde undvara, i sitt lilla barmskinn af
+gammalt laeder, och laet geten aeta, samtidigt med att han at sjaelf.
+
+Raett som det var rullade smastintorna ner i golfvet, insomnade.
+
+Glasoegonkarlen hade gatt ut ur stugan. Anna-Lisa haellde upp kaffe i
+nagra omaka, men riktigt granna koppar, som hon letat raett pa i
+skapet.
+
+Det var nagot till godt att fa i sig det goda varma kaffet efter den
+kalla, men ju aenda sa rara maten.
+
+Karlen kom in med fanget fullt af halm. "De haer tror jag skall foersla
+foer ba folk och fae."
+
+Han bredde ut halmen pa golfvet, pa laempligt afstand fran spisen med
+eldgnistorna.
+
+Gullspira visade sin erkaensla genom att genast ga fram och nappa i sig
+nagra af de tomma axen, och sedan stolt och behagfullt klifva in i
+halmen och laegga sig till ro foer natten.
+
+Ante satt kvar vid bordet och tackade, med saenkt hufvud, Gud foer
+maten. Sa steg han upp, tog smastintorna en efter annan, hoeljde af dem
+halsdukspaltor och schaltrasor och lade dem sa i halmbaedden, med deras
+hufvuden emot getens varma ragg.
+
+"Pa de vise -- kluck, kluck." Glasoegonkarlen stod och stirrade pa de
+sma daer pa halmen. Soeta, rara barn voro de, med ljuslockigt har, fina
+sma ansikten, fastaen sa bleka, sa tunna, med frostbitna sma naesor.
+
+Han drog fallen fran sin egen saeng och ville hoelja oefver dem. Men Ante
+hoell honom tillbaka.
+
+"Kaere goer int de, -- ta int af er sjaelf. Vi har farskinnsfaellen ute pa
+kaelken och klaederna, som vi ta af oss. "
+
+"Jag har en skinnfaell in i lillkammarn a. Ta fallen ni."
+
+Glasoegonkarlen gick in i, hvad som vael var lillkammarn, genom en doerr
+bakom spisen. Han kom ut igen med en riktigt snygg faell oefver armen. I
+ena handen hoell han en halfstopsbutelj och i den andra ett sprucket
+dricksglas.
+
+"Nu ska en sa rejel liten karl, som har sliti sa ondt hela dagen, ha
+sig, hvad godt aer. Si haer, en ordentlig sup, det goer godt i skrofve."
+
+Han fyllde glaset till mer aen haelften. "Jag plaer alltid sjaelf supa ur
+buteljen och aer god foer att i ett drag ha i mej hela fjaerndelen. Men
+nage matt pa sa vis, om hur mycke en ska ta i sig kan ju inte den ha,
+som int aer fullt van. Halfva dricksglase taenk jag ska svara emot en
+god, redig faerdsup. Smadraengarnas tur kom se'n den. Matro dom aer nog
+sa karig att dom vet te foersta sej pa hva godt och nyttigt aer i
+vintertid dom a." Han sag vaelvilligt pa de sma "karlarna".
+
+"Sa kopp (skal) da, pa dej, i foerstone!"
+
+"Smadraengarna", Manke och Per-Erik blefvo med ens sa hoega i halsen. De
+torkade sig om munnen med afvigsidan af handen, som de sett
+storkarlarna, ja far deras ocksa goera, naer de skulle till att supa.
+Till och med de aeldres daervid andaektiga, belatna uppsyn foersoekte de
+att efterlikna, daer de stodo beredda att efter Ante fa smaka pa
+braennvinet.
+
+Men Ante stod framfoer glasoegonkarlen blossande roed, som om han varit
+anklagad foer ett brott.
+
+"Kaere, kaere er far, lat mej slippe tocke!"
+
+"Hurru nu da. Aer den kvicke, rejele pojken en tocken mesfjaerdig, att
+han int tar till godo naer han blir bjuden pa en sup. Han syns da komme
+fran Lappfjaelle riktigt nu da, han. Och jag, som tyckte de ni va
+kommen ta svensk-folke, som plaer ha baettre vett aen te neka foer en sup
+naer de bjuds. Si haer, begas (tjura), int nu, utan ta den haer skvaetten.
+Jag just som trar efter saellskap at min sup."
+
+Han satte glaset naestan befallande till Antes mun. Men gossen bet ihop
+taenderna och steg tillbaka.
+
+"Ni matt late mej slippe far, foer jag har loft mor sa innande saekert
+att int bli nan supare."
+
+"Hae, hae, haeae", vralskrattade glasoegonkarlen, "supare", foer de du tar
+en sup. De aer kaerringprat, du aer raedd foer mor din aen. Tocken mes!
+
+Ante blef hvit i ansiktet. "Kaeringprat" det mor sagt, mor, som ensam
+fatt draga foersorg om barnen, sedan far de sista aren kommit i daligt
+saellskap, som lockat honom att dricka tills hans krafter voro slut och
+han langa tider lade sig hemma, hjaelploes och elaendig, utan att bry sig
+om hvarken henne eller barnen.
+
+Tararna kommo honom i oegonen.
+
+"De var den foerste supen jag skulle akta mej foer, sa' mor, och den haer
+skulle bli den foerste. Kom ihag, att jag har alla de haer smaena att
+svara foer a."
+
+Glasoegonkarlen blef med ens sa underligt spak. Han saenkte buteljen,
+som han just hoell upp emot det oeppna gapet foer att dricka ur. Sa
+staellde han sej att stirra in i den aftynande elden.
+
+Efter en stund satte han korken i flaskan och slog ner den med knutna
+naefven, sedan han mycket betaenksamt haellt tillbaka det af Ante ratade
+innehallet i glaset. Men han darrade som om han lidit doedsvanda, och
+svettpaerlor rullade ner fran hans panna.
+
+"Pa det vise, att det aer 'foersta supen' man skall vara raedd foer", sade
+han langsamt, liksom hoegtidligt. "Ja, sa skall ja bli den som aer raedd
+foer den 'sista supen' ocksa, da jag inte var det foer den foersta. Det
+sa' Ladd-Pelle och jag med!"
+
+Han haltade stankande in i lillkammarn med braennvinsflaskan i handen.
+Sa kom han ut igen och staellde sig laenge att se pa barnskaran i
+halmbaedden. De sofvo djupt, i samma staellning som de kastat sig ner,
+bleka sma stackare, men sa barnalyckligt, tryggt slumrande, att det
+syntes honom som om han fatt Guds aenglar till huset, som hoello vakt om
+dem.
+
+Gullspira lag midt i gruppen, idisslande, med halfslutna oegon och
+knusande oefverlaegsen hallning.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           FJAeRDE KAPITLET.
+                   UNDER MORGONRUSKET INNE OCH UTE.
+
+Tidigast af alla vaknade smastintorna pa morgonen. Utom glasoegonkarlen
+foerstas, Ladd-Pelle, som han annars kallades, da han, naer han var
+nykter, tillverkade rent maerkvaerdigt fina laddar.
+
+Han hade varit uppe laenge nog, sa foerundrad oefver att sa dags vara
+redig och klar i hufvudet att han gick och smakluckade foer sig sjaelf
+som i foernoejelse.
+
+Groetvattnet stod och kokade i grytan och till och med det, sa hade han
+skoeljt ett par naefvar paerer, sa barnen skulle fa smaka daeraf till
+saltstroemmingen.
+
+Ladd-Pelle hade inte pa manga ar kaent sig sa besynnerligt laett i
+tankarna. Han rent undrade oefver att han kom att ga hem foerra kvaellen,
+han, som annars brukade stanna oefver i krogkoeket pa gaestgifvaregarden
+och kunde ga i suptagen manga dagar. Ja underligt var det. Nu satt han
+ju redan i fullt arbete, hade vael bestaellning pa sa manga par laddar,
+sa han kunde halla pa natt och dag, och folk ville aenda ha mer af
+honom.
+
+"Ita Tasta" -- hoerdes Maerta-Gretas roest fran halmbaedden. "Opp! si ny
+dotta."
+
+"Ita Tasta", annars Brita-Cajsa, var genast klarvaken. Hon kroep pa
+alla fyra oefver de aenda stadigt sofvande aeldre syskonen, till
+Maerta-Greta, som i ensamheten kraflat sig oefver dem, aefven hon, och
+vidare rullat sig fram till spisen. Daer hade hon fatt fatt i ett
+vedtrae, som hon lindat i halsdukar och foerklaedestrasor och nu hoell upp
+emot systern med en min af stolt lycka. "Putta na --!"
+
+Brita-Cajsa trutade ut sin lilla mun sa mycket hon foermadde foer att fa
+den att na in genom de tjocka hoeljena till sjaelfva vedtraedet, som
+riktigt nog fick en smackande kyss.
+
+"Ha hon fatt na'n moelk", fragade Brita-Cajsa ifrigt.
+
+"Tinnenin." Maerta-Greta skakade bekymrad sitt hufvud. "Tinnenin allt."
+-- (Ingenting alls).
+
+"Vaent, ja ka ge'na ja', tom moj ga lillbjo."
+
+Hon lade vedtraedet taett till sitt broest, sag ner pa det med stor oemhet
+i blicken, vaggade sakta med kroppen och hviskade: "Sung nu Maeta-Geta,
+sa somna hon."
+
+"Va ta mi Jetu ot toe mi. Millmaste tana, o at att da ti Tana.
+Millmaste tana."
+
+Maerta-Greta var fast oefvertygad om att hon sjoeng fullt korrekt sangen:
+"Hvad har min Jesus gjort foer mig." "Millmaste tana", det betydde
+Himmelska Kanan. Den som inte kunde begripa det' hade vael inte vanligt
+maenniskofoerstand.
+
+Syskonen voro mycket stolta oefver, att lilla Maerta-Greta, som inte var
+tva ar, kunde "saega allt hvad hon ville", riktigt "tala rent".
+
+"Dotta ha pumm." Uttydt: dockan vill ha mjoelk. Att en sadan foeda eller
+dryck bestatts dockan naer Brita-Cajsa hoell henne till broestet, tycktes
+icke inga i Maerta-Gretas foerestaellning. "Pumm" skulle dockan ha, hon,
+som Etta-Eta sjaelf maste ju kaenna en valdsam hunger och toerst.
+
+"Anna-Ita opp! Etta-Eta illa ha pumm a tatta a aelle."
+
+Anna-Lisa, som soemnyr satte sig opp i halmen, foerstod genast att
+Maerta-Greta ville ha mjoelk och kaffe och vaelling. Hon sag upp
+foerlaegen. Da man var ute hos fraemmande folk, som de nu alla voro, sa
+fick en be sej fram sa vackert och inte kommendera sej till hvad det
+sa vara mande.
+
+Ante var aefven kvickt pa foetter. Hans foersta tanke gaelde Gullspira,
+som inte fanns i stugan. Det var ju hon som hade mjoelk at
+smastintorna.
+
+Han haelsade godmorgon pa vaerden, som satt vid spisen och drog den
+beckade traden genom det styfva vadmalet, samt sag ut som han setat i
+stugan alldeles ensam. Ante fick med djup tillfredsstaellelse oegonen pa
+matanordningarna i spisen.
+
+Men sa gick han ut riktigt i foerskraeckelse foer geten. En kunde aldrig
+veta hvad det blifvit af henne, da hon kommit ut ensam pa sa fraemmande
+ort.
+
+Ante hade sa naer icke fatt upp doerren foer den foerfaerliga vaestanstorm,
+som sopade fram och roet som tusen vilddjur, in mellan bergen. Snoe bar
+stormen med sig -- snoe, sa man icke kunde halla oegonen oeppna och se
+hvad man hade framfoer sig, knappt se handen.
+
+Grahund hade krupit in pa foerstugukvisten, men med oegon och oeron
+spaenda aenda. En bra hund fick vara pa sin vakt just sadana
+styggvaedersdagar da bad' varg och raef, och uf och uggla kunde soeka sig
+fram till folkboningar.
+
+I dag hade nog grahunden aefven en annan orsak att vara misstaenksam.
+
+Den daer geten, som gick och hofverade sig som hund, hade naestan retat
+vattuskraeck pa grahunden, naer hon gaf sig till att ga in i stugan och
+bli daer oefver natten. En hund med hederskaensla kunde ju inte vara inne
+i sa'nt saellskap och hoera ledt braekande. Nu hade grahunden legat och
+tjurat och ondgjort sig hela natten. Ett sa'nt daer missfoster med
+horn, utan svans, och med oegonstenar som stodo pa laengden i staellet
+foer runda i hufvudet, hon skulle fa ligga inne hon, da en sa fin
+gammal grahund, som skyddat garden natt och dag och som dragit
+husbonden ur tusen faror, da han var drucken och inte kunde reda sig,
+fick ligga ute. I ett sa'nt vaeder till, da ingen borde kunna koera ut
+ens en hund.
+
+Att det daer missfostret bara taecktes ga in i huset! Och att sedan se
+henne, naer hon kom skuttande ut pa morgonen, sa saeker och trotsig, som
+om hon bott daer inne foer alltid. Grahunden blef sa skamsen sa han kroep
+under bron, foer inte kunde han ge sig till att staella sej och skaella
+pa nagon som kom ut ur stugan. Den hund fanns vael ej skapad som skulle
+ha burit sig sa bakvaendt och ohyfsadt at.
+
+Men nog foer det, att man kunde ha oegon och oeron med sig och se hvad
+det skulle bli af den, som obekant och utan hundgafvor att nosa sig
+till allting, gaf sig utom garden i ett sadant vaeder.
+
+Grahunden skaellde, kort och daempadt skadegladt, naestan som om han
+skrattat foer sig sjaelf.
+
+Han vaende bort hufvudet, ruskade pa sig och morrade, lite lagom
+hotande, da Ante kom ut och boerjade ropa och regera. Gang pa gang
+lockade pojken pa ett sa tokigt ljudande namn, som "Gullspira". Om det
+varit Pilona eller Snaella eller Fragvis, men "Gullspira"! Ante klef
+ner fran trappan, vadande i snoe till midjan. Han skuggade, blaendad,
+oegonen med armen, som han hoell upp framfoer sig.
+
+"Gullspira -- kille, kille, geten. -- Hvar aer du --?"
+
+Ante taenkte pa vargsparen han sett under gardagen. Visste vael hur
+hagad han var pa getkoett, vargen.
+
+Inte ett spar var att se i snoen af geten. Stormen roet, sa att Ante
+riktigt kaende huru hans egen roest drunknade i danet. Det var daerfoer
+han inte hoerde huru Gullspira braekte, till svar pa hans ropande.
+
+Ty hon hade laenge sedan hoert honom. Men hon taenkte som sa, att hon
+ville mallra i sej frukosten, som hon hittat at sig i ett gammalt
+uthusruckel, foerst innan hon gaf sig till kaenna.
+
+Nagon gang matte daer ha funnits kreatur i rucklet. Vidjebindslen
+haengde ner i tva stoerre bas, och en liten raecka pa hvad som varit fyra
+sma getbas urskiljdes i en vra. Kolsvart och foerfaerligt smutsigt var
+det haer inne, och Gullspira skulle vael aldrig annat aen i yttersta noed
+kunnat foerma sig att ga in. Men hon fann nagra borttorkade loefkaerfvar
+i en afbalkning. Till och med det sa hittade hon nagra hoestran och
+sador, sadant fint affal af blommor och blad, som lossar ur det till
+hoe torkade, slagna graeset och som kreaturen sa gaerna foertaera.
+
+Ja, sa fick da Ante kafva omkring daer ute i snoen sa laenge, taenkte
+Gullspira, och ropa och locka. Inte gick han at foer det. Men i alla
+fall bradskade hon pa med att aeta, sa att munnen gick som en
+hackelsemaskin. Hon hade nog litet sjukt medvetande; men taenkte ocksa
+pa att hon behoefde samla pa sig mjoelk till de sma barnkillingarna daer
+inne i stugan.
+
+Ante klef i snoe till armarna. Han var nu naestan framme vid landsvaegen.
+Aengslig, utom sig, blef han, da han ej fann geten. Hvad skulle han ta
+sig till om han inte fick mjoelk at smastintorna. Och sa tungt och
+sorgsamt det skulle kaennas att taenka pa det vargen slitit soender fina,
+granna Gullspira.
+
+"Mae-ae-ae" -- tyckte Ante sig hoera. "Mae-ae-ae-ae-ae!"
+
+Han vaende sig haeftigt om, fick Gullspira naestan i famnen, som hon kom
+hoppande och dykande i drifvan.
+
+"Gullspira, du fa int skraemme mej sa haer", sade han med en betaenklig
+skaelfning i roesten. "Du matt vael foersta att de aer du och jag som sta
+foer alle sma'en daer inne och vi matt halla ihop."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           FEMTE KAPITLET.
+                        ALLE MAN TILL VERKET.
+
+Det var oro och misstaemning inne i stugan, men som vaende sig till
+riktig froejd naer Ante och Gullspira kommo ater dit in. Anna-Lisa fick
+mer aen en stopfylla med varm skummande mjoelk af geten, det raeckte bade
+till groetdoppa och till kaffe, och att blanda i vatt'vaellingspadet, sa
+man tyckte att det blef rent kalasmat.
+
+Men sa det sag ut i fraemmandestugan! Gamla trasiga laddar, som Pelle
+hade till lagning, slaengda kring golfvet. Halmen utstroedd. Hade icke
+den vaelsignade elden brunnit pa haerden, och lyst opp stugan, sa skulle
+vael moerkret statt pa daer inne hela dagen, da innsidan af foenstret var
+grasvart af smuts, och yrsnoen nu dessutom klumpade sig fast utanfoer.
+
+Ante och Anna-Lisa togo itu med att rusta opp daer en smula.
+
+Maglena letade raett pa maessingkammen i lillkunten. Det blef i dag
+hennes uppgift att kamma smasyskonen, hvilka uppgafvo tjut pa tjut
+under hennes nitiska bemoedande att fa lockigt har att falla slaett och
+stripigt att ligga fint.
+
+Sedan var det kylda, sariga tar och skafda sma haelar, som skulle
+ansas. Naefverrifvan (ask af naefver) togs fram ur kunten, den var fylld
+med hemkokt sapa, en vaelkommen gafva af en granne daer hemma.
+
+Det var bara roligt att fa slaska och tvaetta foetterna i sapa och varmt
+vatten och att sen stryka pa dem svingalla, som i flaska ocksa fanns i
+kunten.
+
+Huru mycket Anna-Lisa foermanade till varsamhet, sa slaskade barnen sa
+valdsamt, att hon ansag baest att bloeta hela golfvet och foerst som sist
+skura af det.
+
+Ante, Maglena och hon fingo i hvarsin tvaga. De stroedde sand oefver det
+med varmt vatten spolade golfvet, satte de bara foetterna pa viskorna
+och gnedo sa att flisorna stucko upp ur det murkna, noetta traeet.
+
+Golfvet hade vael inte varit skurat pa aratal, eller sedan "de
+allihopa" gingo ifran stugan och laemnade halta stackars suparen
+allena.
+
+Smastintorna sutto uppe i gubbens baedd och gjorde dockor af vedtraed
+och stickor. Smapojkarna diskade vrilar och traeskedar och skrapade
+groetgrytan under ett oeronbedoefvande oljud.
+
+Ladd-Pelle blef alldeles foerskraeckt naer han fick se hvilken maengd
+trasiga laddar, som barnen, under vildslut slaengande, hopade samman at
+honom under spisen. Han kaende sig aenda bra foernoejd naer han taenkte pa
+huru vaelkommen han skulle bli da han kom ut i gardarna med dem,
+faerdiga. Det var annars kaend sak att Ladd-Pelle hellre soep aen
+arbetade.
+
+Lite emellan hoette han i dag at lillkammarhallet till, daer
+braenuvinsflaskan fanns, i saellskap med en hel kutting starkvaror. "Sta
+daer du och blinka och vinka, och ligg daer du, stinn i kraefvan. 'Sista
+supen' ska ni fa behalla sjaelf! Jag skulle ha legat haer i dag jag
+rejelt som ett svin om jag tagit den #'ista supen', skulle bli.
+Maerkeligt att barna haer skulle vaenda in hit. Alla tiggare, som gatt
+fram haer de sista aren, sa har dom nog sett att haer var ett sa styggt
+hal, att ingen kunde ha saemre, och dom ha bara gatt foerbi. Men barnen,
+kluck, kluck. Dom hade inte baettre vett aen te ga in till en sa'n
+fyllkanalje. Om jag nu bara latit bli att ta hem braennvin i gar, sa
+hade jag haft pengar sa jag kunnat koepa kakor hos bagarn te
+smaaenglarna haer."
+
+Han reste sig moedosamt, satte kaffekokaren oefver elden, blaengde utat
+rummet, smamysande.
+
+"Ska vi inte ha oss en foermiddagstar tro? Herre gulla" mumlade han foer
+sig sjaelf, "stintan har rent af vett ta sej sjaelf te tvaette af
+foensterglaset."
+
+Barnen logo emot honom, varma och roeda, sa som de faektat. Smastintorna
+i saengen sjoengo sina sma till soemns med mjukt, ljufligt ljudande,
+'Millmaste tana'.
+
+Manke och Per-Erik slogo och gnisslade med knif och jaernskrapa i
+grytan, skrattade och skralade:
+
+                  "Naecken han spelar pa boeljan bla."
+
+Inte nog med det. De drogo till med en visa som Ante inte likade, da
+den liksom angick honom sjaelf.
+
+  "Ante han var en hurtiger draeng,
+  flitiger som en myra,
+  rask var han som den raskaste karl,
+  stark var han vael som fyra."
+
+Det var liksom att goera spektakel af honom med den daer visan, sa han
+blef sint, och sade att de kunde gasta pa en finare lat. De kunde
+ocksa lata bli att skrapa hal i botten pa fraemmande gryta.
+
+"Nog hall jaerngrytan", medlade Pelle. "Det lat sa faegnesamt te hoera
+barna sjunge. Dom ha aldrig gjort det haer hos mej foerr. Ba kaeringen
+och barna traette da foerjaemnan innan dom for af till Amerika, dit jag
+da int ville foelja dom."
+
+"Ja nu aer de ett sa'nt ovaeder i dag att ni toer fa stanna haer, foer ute
+hinn ni inte till landsvaegen foerr aen ni aer begrafven, san snoe som de
+aer! Men jag har inte mycke att bjuda pa, annat aen soetigt (skaemdt) mjoel
+till groet, och stroemming, och sa kaffe."
+
+"Ja skulle de int duga de", sade Ante, som raetade upp sig. Han hade
+gatt framatboejd och skrapat golfvet med naefver foer att efter
+skurningen fa det hvitt och torrt.
+
+"Vi tycker att de aer behaendigt te fa stanna haer i stugan, vi", tillade
+Maglena. "Naer vi fa aldrig sa lite afroejdt haer, sa blir de liksom
+hemma i stugan hos oss, fast daer hade vi blommer i foenstre."
+
+"Ja men annars heller", fortfor Maglena. Hon riktigt hoppade till.
+"Jag, som tog lillkaktusen me mej i knuten."
+
+Hon sprang till kunten, som haengde pa spiskroken, graefde bland allt
+grej de hopat samman daer, och fick tag i en stor strut, ombunden med
+en halsdukstrasa.
+
+"Si ni! Ni ma tro han lef den fina, granna lillkaktusen. Jorden fins
+kvar pa'n a. Kaere fa jag en naefverrifva te saette'n i."
+
+Pelle antydde at henne hvar en sadan fanns.
+
+Sa satte Maglena ner den tilltufsade plantan, som da inte precis
+gjorde skael foer benaemningen "fin och vacker".
+
+Hon hviskade ifrigt en stund med de aeldre syskonen och gick sedan
+blyg, men med hoegtidlig uppsyn, fram till vaerden.
+
+Maglena fragade med baefvande staemma om han ville halla till godo med
+hennes lill'grannkaktus. Hon hade fatt den hos skollaerarns och det
+skulle bli sa granna blommor pa den, ellanste roeda, och stoerre aen en
+kaffekopp. Men den skulle sta sa solen kunde lysa pa den genom
+foenstret, -- och vatten skulle den ha hvar dag.
+
+Ladd-Pelle hade nog inte mycket foerstand om blommor. Den haer tyckte
+han sag ut mest som en baefversvans med hvassa sma nalar pa. Men nog
+hade han sa mycket vett att han foerstod att stintan gaf bort hvad hon
+hoell hoegt i vaerde, sa han tog at luggen, da han inte hade moessan att
+ta af och bjoed henne sedan handen foer att tacka.
+
+"Hall till godo", sade Maglena, sa kungligt nedlatande som om hon
+skaenkt bort en hel blomstertraedgard.
+
+"Jag vet aldrig hur vi ska baera oss at, da jag aer rent af utan broed",
+funderade Pelle och skoet glasoegonen at nacken till. "Si jag brukar
+inte halla sa noga pa hvad mat jag far i mej sjaelf haer om dagarna, det
+aer nog tokigt, men aer sa aenda."
+
+"Har ni bara mjoel, sa nog kan vi baka", sade Anna-Lisa oefverlaegsen i
+roesten. "Vi fa vael elda opp bakugnen."
+
+"Det var en sak de att jag har mjoel, men sa soetigt sa jag tror int
+na'n kan fa broed af de."
+
+"De var vael vaerre foer oss te fa broed foerra vintern, och i vinter a,
+naer vi fick blanda bark och halm i degen", ifrade Anna-Lisa. "Ante",
+atertog hon, "ga efter ved du och elda opp ugnen. Jag sag ett baktrag
+i kontore haer nyss, de ska jag baera hit. Och du Maglena, ta grytan ta
+pojkana och saett 'na oefver elden, sa ska jag oesa dit vatten till
+degspad. Vi fa baka ljusugnsbroed, som int behoef sta och jaesa, och sa
+goera degen riktigt klinthard, da mjoele aer soetigt.
+
+"Som vael aer sa ha vi da krita haer sa vi kan hvitlimma spisen efter oss
+naer vi ha bakat."
+
+"Men", fortfor Anna-Lisa med bekymrad roest, "de aer farligt ledt, att
+vi int ha en mattrasa te laegga oefver nyskurade golfve."
+
+"Pa de vise, att haer ska bli som hos fint folk. Ja, sa ga in i
+lill'kammarn och ta ut trasmatterna, som ligg' daer. Ta faelltaecke
+ocksa, sa kan vi stoppa fast det om halmen, daer i vran. Haer blir rakt
+som jul i stugan. Ja, baettre, foer den delen. Jularna har jag int haft
+mycken reda pa, som jag lefvat i superi. Kom hit ni smapojkar ska ni
+fa laera er goera laddar."
+
+Manke och Per-Erik fingo becktrad, vadmalsbitar och syl. Makaloest
+statligt att dra traden hoegt i vaedret, fa klaemma sylen genom det harda
+tyget och laedret, och att i samma nu kaenna sig som fullgod laddmakare.
+
+Elden flammade snart i den stora bakugnen. Anna-Lisa och Maglena
+faektade med att knada deg och kafla ut tunna kakor pa bordet. De hade
+degen hard som en sten, foer att den inte skulle bloetna opp under
+graeddningen.
+
+Ante stod foer ugnen. Han tog broedkakorna, som systrarna bakade ut, i
+det de rullade dem med kafveln och sedan naggade dem med naggen af
+hopfaestade hoensfjaed- rar, hvilka gjorde taett, taett med hal i kakorna.
+Sedan skoet han in kakorna i den flammande ugnen och graeddade dem en i
+saender, framme vid luckan daer haerden var finsopad. Han fick passa pa
+vael att sno och vaenda kakorna med traespaden sa att de icke skulle
+braennas af den flammande elden.
+
+Smastintorna voro foerstas ocksa med i bakningsbradskan. De hade sitt
+eget bakbord, pa en inte allt foer ren traestol. Dockorna sofvo med
+vedtraedshufvuden pa den smutsiga oerngottskudden, hvilken skulle komma
+med pa byk innan kvaellen.
+
+Annars var det rammel och rumor i stugan, ett lif och en flit.
+
+Middagen skulle ju ocksa lagas.
+
+Pelle kom upp med foerslag om att graedda aertpannkaka i den varma ugnen.
+Flaeskflott i en kruka hade han att haella pa den, sa det blef fin
+middag med det faerska broedet till, gratt visserligen med blaenkande
+"degrand", och segt, sa man kunde ha slitit taenderna ur sig pa det,
+men aenda orimligt vaelsmakande, som broedet gaerna blir, naer barn fa baka
+det sjaelfva.
+
+Gullspira fick ga ut och plocka i sig mat daer hon foerut funnit pa den.
+Kvarlefvor fick hon sedan inne. Sa hon gaf mjoelk i oefverfloed. Annat
+hade Pelle varit van vid. Braennvinet hade haer i stugan oftast fatt
+ersaetta bade mat och dryck.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           SJAeTTE KAPITLET.
+                      GLASOeGONKARLEN ATER ENSAM.
+
+Barnen hade droejt kvar hos Ladd-Pelle hela tva dagar. De skrattade at
+sig sjaelfva naer de talade om foer honom hur han i foerstone skraemt dem.
+Han som var bara god och rolig.
+
+Ovaedret hade laettat opp. Man sag karlar koera snoeplogen nere pa
+landsvaegen. Pelle och Ante voro ute och foersoekte trampa opp en stig
+dit ned.
+
+Morgonen daerpa, i dagningen skulle barnen ge sig af och de gingo alla
+till baedden i god tid. Naer de hade somnat, hvilket intraeffade sa fort
+de lagt sig i halmen, gick Pelle ut. Han haltade ner at bygden. Folk,
+som sago honom sade: "Nu gar Ladd-Pelle till krogen igen. Han har vael
+legat hemma, full under ovaedersdagarna".
+
+Men Ladd-Pelle gick inte till krogen!
+
+Han koepte gryn i handelsboden foer de faerdiga laddar han hade med sig
+dit. Socker koepte han och en bit flaesk, och sa sma hvetebullar,
+fjorton stycken. Han taenkte pa barnen, och att de skulle ha tva hvar
+till kaffe, innan de gingo ifran honom naesta morgon.
+
+Naer han, spik nykter, kom hem, satte han sig att sy med foertviflans
+fart. Det drog langt om pa natten, innan han gick till saengs.
+
+Men da stodo daer tre par nya laddar invid halmbaedden pa golfvet.
+
+Smastintorna hade varit sa godt som utan skor pa foetterna, hvilka sett
+ut som koettstycken, svullna och roeda, naer Ante pa kvaellen tog af dem
+de omlindade trasorna. Och Anna-Lisa hade haft skafsar pa haelarna, sa
+att blodet runnit om dem och hon gratit naer hon skulle lossa
+kaengtrasorna fran foetterna.
+
+Det var kallt och inte fritt foer att inte en efterslaeng af ovaedret lag
+kvar i luften, naer barnen pa morgonen skulle begifva sig af.
+
+Pelle hade nu hyllat om dem pa alla saett. Men han tyckte det var sa
+ledt att se dem draga ut ur stugan. Det var som om bade vaerme och ljus
+skulle ga ifran honom med barnskaran.
+
+Geten, det praektiga djuret, som mjoelkade sa bra, om han da atminstone
+kunde fa behalla henne! Det skulle ga laettare att slaeppa braennvinet,
+taenkte Pelle om en hade soet mjoelk att sa daer ta till naer som helst,
+naer toersten kom efter saltstroemmingsfrukost och middag. Dessutom, inte
+kunde barnstackarna dra en besvaerlig get med hela vaegen, tyckte han,
+sa han fragade dem om de skulle ha lust att slaeppa geten och laemna den
+till honom. Han skulle nog skaffa pengar foer den; nu, naer han boerjat
+arbeta skulle det inte bli svart. Men var det likt till det, att de
+ville slaeppa Gullspira. Hon, som gaf dem vaerme, mat, som de voro
+go'vaenner med, och som var gammal och trygg att ha med.
+
+Far fick nog inte misstycka. Men inte foer manga pengar, inte foer nagot
+pris kunde de slaeppa Gullspira.
+
+"Pa de vise, att ni aer som go' vaenner me na ocksa, och liksom kan
+halla er till, na. -- Sa far jag soeka till att hjaelpa mig utan", sade
+Ladd-Pelle saktmodigt.
+
+"Vi ha haft de sa bra haer, och ni ska ha sa manga tack foer oss alle."
+Ante raeckte fram handen och sag sa godt och allvarsamt opp till
+Ladd-Pelle, att denne tyckte det han inte skulle sta ut med att bli
+utan dem alla.
+
+"Och kaere, gloem int att lillkaktusen ska ha solsken pa sej, och vatten
+hvar dag. Naer vi komma igen ska jag ha en annan stor, grann blomma at
+er, far", sade Maglena. Aefven hon tog i hand och tackade.
+
+Anna-Lisa foerstas tackade, hon som inte fyllest kunde visa eller saega
+huru rent belaten hon var oefver nyladdarna.
+
+Smastintorna lyftes upp. Maerta-Greta straeckte upp armarna, spetsade
+munnen till en trut -- "Putta faj, -- oela dann tol te Etta Eta".
+
+"Hon vill pussa er, saeg hon, foer ni ha gettna granna skor."
+
+"Pa de vise! Herre gulla, att jag stackars suput inte ska vara vaerd
+att komma naer en sa'n Guds aengel --."
+
+Ladd-Pelle vaende tvaert ifran barnen, gick ensam in i tomma, men nu sa
+snygga stugan. Han satte sig invid spisen och snyftade som om all
+glaedje i lifvet flytt honom.
+
+Grahunden, som belaten sett det misshagliga saellskapet draga ivaeg och
+ute pa lill'trappan hviftat muntert afsked med svansen, gnaellde nu
+jaemmerligt och deltagande, naer han inne i stugan fann husbonden i sa
+tungsamt sinnelag.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           SJUNDE KAPITLET.
+                              SKINGRADE.
+
+Det vaeckte nog icke sa stor uppmaerksamhet hos folket i den stora
+fjaellbyn, naer de sago skaran af barn draga daerigenom. Det var en sa
+alltfoer vanlig syn i dessa tider att se uthungrade, hela hushall ge
+sig ivaeg foer att bedja om lifsuppehaelle.
+
+Frostmofjaellsbarnen drogo enligt Ladd-Pelles rad direkt ner at
+aelfkanten till. De voro aengsliga och foersagda att boerja med, gingo i
+saknadens tal om Glasoegonkarlen.
+
+Men det var sa grant med den myckna snoen, och sa fritt och lustigt att
+komma ut, sa de kaende sig slutligen riktigt noejda och muntra pa
+morgonkvisten. Det klarnade opp i luften och drifvorna stodo i hoega
+vallar laengs vaegkanten. Sa lustiga voro de ocksa, de tunga drifvorna.
+De hade haengt sig som tjocka hvita faellar oefver taken, faellar, som
+haengde ner aenda emot foenstren. Enbuskar och smagranar hade hoega roliga
+toppmoessor pa sig, och laengs de gamla gaerdsgardarna veko sig
+snoedrifvorna oefver dem, som tjocka, hvittulliga klaedesplagg.
+
+Sa det var sa mycket roligt att se denna dag. Roeda tvavaningshus och
+sma gra stugor brydde de sig inte sa mycket om. I alla dessa var allt
+bra likt som hemma i deras socken. Kvinnfolk, som klefvo i snoen oefver
+knaena foer att komma ut till ladugardarna, hvilka lago nersjunkna i de
+hvita drifvorna, barn, som sopade och skottade trappsteg och stigar,
+samt karlar, som sysslade med koerredskap och beredde sig till
+timmerdrifning pa skogen.
+
+Framemot middagen gingo barnen in i en roed storgard i slutet af den
+stora byn. Mat fingo de daer, broed och kokt stroemming. En vril
+kaernmjoelk sattes aefven fram at dem pa spisbaenken.
+
+Men de gingo tysta och modstulna daerifran. Matmora, som gifvit dem
+Guds lanet, hade sett sa bister ut, slaengt maten till dem och mumlat,
+men sa att de alla hoert det, ett en blef rent uppaeten af tiggare fran
+fjaellen.
+
+Husbonden, som kommit in, hade sett dem aeta, daer de stodo i rad vid
+spisbaenken, och han hade sagt att tocke daer saellskap passade baest i
+fattighuset, och att om han inte hade haestarna upptagna af
+skogskoerning, sa gjorde han klokt uti att ge dem bakskjuts dit.
+
+Barnen daer hade sett sa buttra och sura ut, som om de bott i ett
+fattighus i staellet foer i en sa stor gard, daer de voro sa rika att de
+hade sex kopparkittlar pa hyllan oefver doerren, och granna skap och
+silfverskedar i en hel rad oefverst oppe i skaphyllan.
+
+"Fast daer va fint sa tyckte jag att de va grannare hos Pelle", sade
+Manke. "Si de va en rejel karl de."
+
+"Grannare var de inte", invaende Anna-Lisa. "Var de likt de, sa farligt
+som daer sag ut naer vi kom, golfve lortigt och spisen svart, han ha vael
+int varit hvitlimmad pa aravis, och foensterglase sa en int kunde si
+igenom de, och lakan och oerngottsvar bedroeflige innan vi fick tvaetta
+dom. Nej grannare var de inte. De aer int grannare nu, naer golfve aer
+hvitt, med matter pa, och spisen aer fin, och foensterglase klart, -- om
+jag vet --!"
+
+Anna-Lisa sag virrig och villradig framfoer sig.
+
+"Ja, int vet jag heller", funderade Ante. "Broede vi fick hos dom va ta
+baettre mjoel, och ljust och grant var daer, mat fick vi daer, och aenda aer
+jag just som sint pa dom."
+
+"Mor, som sa att vi fick int vara sint, Ante. Nej int aer jag sint",
+sade Maglena, "men naer jag taenk pa dom sa blir jag mest raedd foer
+folket vi ska komma till, ut i bygden. Jag aer raedd foer sana, som aeg
+storgardar. Dom ska ju aenda ha de sa bra, me paengar te koepa foer, sa
+noedare goer dom ingenting, --
+
+"Aenda har en de baettre hos Pelle."
+
+Syskonen gingo i grupp framme hos Ante. De hade sa mycket att prata
+och fundera om.
+
+"Och daer fanns aenda ingen mor i garn hos Pelle", anmaerkte Manke.
+
+"Nej, foer da hade han kunna haft de behaendigt aenda, a snyggt inom
+knutarna", afgjorde Anna-Lisa.
+
+"Daersom moran varit som varan mora innan hon doedde", tillade Maglena
+med en droemmande blick uppat. "Dom hade int na roligt sjaelf heller."
+
+"Vi fa raska pa, sa vi komma utoefver an innan de bli moerkt", sade Ante
+och blickade upp omkring sig. "De boerjar pa te sna (pinblasa) fran
+nordost a de aer aldrig na'n behaendig vind."
+
+"Huru har smastintorna de nu da?" Ante stannade kaelken, boejde sig ner
+emot smastintorna och stoppade fast faellen om Maerta-Greta, som satt
+lite hankigt framfoer Brita-Cajsa.
+
+"Maeta-Deta taeg att hon vill ha vinga och flyda tom tatan daer, tom jaemt
+fal bleme ott", sade Brita-Cajsa.
+
+"Etta Eta illa ha ta toa inna --, flyda opp te millmaste tana --, moj
+i millmaste tana."
+
+Maerta-Gretas stora djupbla oegon tittade allvarliga ut ur
+schaloeppningen.
+
+"Ja hoer pa hvad hon saeg. Hon vill flyga till himmelska Kanan. -- Mor
+aer i himmelska Kanan" bekraeftade Maglena, hon skoet schalen tillbaka
+foer att fa kyssa den lilla systern, som var sa hjaertekaer foer dem alla.
+
+"Se haer ska du fa min bulle. Jag sparde en just foer den skull."
+
+Maglena stoppade bullen ifraga, hel, som den var, in i Maerta-Gretas
+mun.
+
+"Gulla heller Maglena sa tokigt du baer dej at. -- Ska du rent kvaefva
+lilla varan", sade Ante, han drog tillbaka bullen ur munnen pa den
+halfkvaefda lillan och plockade in bit foer bit af den i hennes
+begaerligt oeppna gap.
+
+"Si haer fa dom en mjoelksvaett till att vaerma sej me. Hon aer duktig te
+mjoelke nu Gullspira."
+
+Anna-Lisa kom fram med en bra nog stor traevril fylld med varm,
+skummande mjoelk.
+
+"Uj-Yla! Tappa Uj-Yla", ljoed Maerta-Gretas smekande roest ut ur schalen.
+
+"Uj-Yla" gick fram och stoette med sin smala nos in i schaloeppningen.
+
+Nu bar det ivaeg igen med friska krafter. Den iskalla storgarden och de
+harmsna kaenslor den vaeckt, var borta, ur tankarna. Vaegen var redan
+taemmeligen bra uppkoerd. En renhjord hade dessutom tydligen nyss gatt
+fram daer och trampat opp den. De tusentals sparen hade en lang raecka
+af vaegen gjort den bred och oeppen. Ett trasigt ostkar af flaetade
+roetter, sadant som lapparna anvaenda naer de goera ost af renmjoelk, lag
+midt pa vaegen.
+
+Maglena tog upp det, och satte det pa en kvist fran en af smagranarna,
+som prickade ut vaegen.
+
+"Kom, och lat de ligga", murrade Anna-Lisa.
+
+"De lag int na bra, och lillgranen daer ba mej goera'n fin", skrattade
+Maglena, "men nu hall jag pa te bli troett."
+
+Det hoerdes pa roesten att Maglena inte var sa munter som hon latsade
+vara.
+
+"Staell dej bakpa medarna en stund, sa far du hvila", sade Ante.
+"Anna-Lisa och jag rar nog me er alla tre en bra bit. Jag aer raedd foer
+snoeskya daer, i nordvaest oefver storfjaelle. -- Men det skall vael inte
+dra sa langt om foerraen vi fa ga upp fran an haer och na byn, han talade
+om, Pelle."
+
+De gingo fort fram oefver den slaeta vaeg, som pa aelfven gick fram oefver
+isen. Smastintorna hade somnat, atminstone voro de alldeles tysta.
+Tysta voro de, som drogo ocksa. Det lag liksom nagot hotande aengsligt
+i luften.
+
+En vindstoet kom farande med ett langt klagande tjut. "Hu, en kan tro
+de vargarna aer efter oss, sa styggt lat de i vaedret", sade Anna-Lisa
+och drog den tunna duken baettre om hufvudet.
+
+"Du har vael laettare foer att ga nu aenda, naer du fatt sa bra pa
+foetterna", fragade Ante med en blick ner pa de visserligen betydligt
+lunsiga, men nya, rara laddarna.
+
+"De var en sak de. Jag kan hoppa i dom, och dom sitt fast aenda."
+Anna-Lisa gjorde verkligen nagra inte vidare naetta skutt fram at
+vaegen.
+
+Det var som om hon med det retat en sky af snoeflingor, som legat pa
+lur i barnens vaeg. Ty i ett huj kom hvass, piskande snoe svepande om
+dem. Den traengde med ilsket hvin inom halsdukar och schaltrasor. Den
+kastade sig massvis oefver vaegen, som snart blef ojaemn och gick som i
+vagkammar. Hade inte smagranarna statt och stakat ut den, sa hade
+barnen snart blifvit villade bort, pa den foerfaerligt vida, nu obanade
+aelfslaetten.
+
+Det blef sa tungt att dra kaelken genom den hopade snoen. Ante ropade
+oefver till Maglena att hon fick klifva ner fran medarna nu.
+
+Maglena lydde och kom strax daerpa klafsande fram till syskonen,
+hvilka, med geten mellan dem, bildade en taet grupp.
+
+Sa laett det i en hast blef pa kaelken!
+
+"Det var farligt hvad du var tung. Nu aer det laett som ingenting", sade
+Anna-Lisa och slet repet at sig. Hon hade liksom fatt annat humoer
+sedan hon fick baettre pa foetterna och slapp det svidande skoskafvet.
+
+"Jag tyck en aer int god foer te komma fram i snoen haer, jag", puttrade
+Manke, som just var midt inne i en drifva.
+
+"Men jag gar efter drifbottnarna jag", flaemtade Per-Erik, "det bli
+lite fram och tillbaks, men jag orka rakt int med te klifva igenom foer
+jaemnan."
+
+"Tror du det aer mycket langt kvar te bys", fragade Maglena hviskande,
+och smoeg sin hand fast i Antes ena hand.
+
+"Jag tror nog int de", svarade Ante, som med uppspaerrade oegon foersoekte
+traenga igenom de vildt hvirflande, piskande snoeflingorna.
+
+"Vi matt stanna och stoppa om smastintena foerst, sa dom fa de varmare,
+sa ska vi ga pa fortare se'n."
+
+Ante vaende sig at kaelken. Han tyckte i snoeskimret att det sag sa
+underligt tomt ut daer. I ett par steg var han invid den. Han gaf till
+ett skrik, ett hest, underligt utrop. Ett sant skrik hade vael syskonen
+aldrig hoert ifran Ante, som alltid hoell sig sa tyst och allvarsam.
+
+"Hva i fridens dagar aer de at dej, gosse", ropade Anna-Lisa till.
+
+"Maerta-Greta --! Ni matt vael si -- Brita-Cajsa, hoerer du!" Ante
+skakade lif i Brita-Cajsa, som sof stadigt.
+
+"Hvar aer Maerta-Greta?"
+
+"Int vet ja, hon ha ju teta haer foe jaemnan."
+
+"Kan ni ga vaegen fram ensammen nu, sa gar jag tillbaks efter
+Maerta-Greta", sade Ante beslutsamt. "Ga bara sa pass fort att ni hall
+vaermen i er, och hall er mellan granprickarna."
+
+"Ja ni matt goera som jag saej", upprepade Ante myndigt, men med ett
+djupt bedroefvadt utseende, nu till, da syskonen uppgafvo ett tjut af
+skraemsel, sorg och fasa att bli laemnade ensamma, utan Antes tryggande
+skydd.
+
+"Du Anna-Lisa ma vael kunna tiga, och ni ocksa, som aer manfolk. Jag
+matt ga vaegen tillbaka och si efter Maerta-Greta. Hon kullra nog af
+kaelken straxt, naer Maglena hade gatt af medarna. Kunde du inte ha fatt
+sta daer, sa hade du sett de. Jag skulle latas jag foerstas, och int dra
+sa manga.
+
+"Ja, kaere dej ampes (aengslas) int oefver de nu, int", snyftade Maglena.
+"Ga och soek lill Maerta-Greta varan. Vi ska ga fram som storfolk
+vi. Flaeskbiten ha vi te aeta af och broed ocksa."
+
+"Ta dej an barna, Anna-Lisa."
+
+"Si efter lillostkransen pa grana; da jag satt dit en, sa va vi med
+allihop, och da behoef du int ga laengre aen dit", ropade Maglena efter
+Ante, som halfspringande, nu med vind och piskande snoe i ryggen pa
+sig, gaf sig ivaeg utat det igenyrda snoefaeltet.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                          ATTONDE KAPITLET.
+                  HVART HAR MAeRTA-GRETA TAGIT VAeGEN?
+
+Anna-Lisa tystade och lugnade Brita-Cajsa med jollrande prat, och med
+en ny varm mjoelkskvaett. Den lilla, nu yngsta, blef stadigt faststoppad
+pa kaelken. Maglena gick haerefter foer saekerhets skull bakom och skoet
+pa. Hon hoell de snoeblaendade oegonen uppspaerrade foer att se till det
+inte aefven den haer lilla skulle trilla af och bli borta foer dem. Utan
+all Antes uppmaning daertill pulsade de langsamt, och tungt genom
+drifvorna, troetta, raedda, hungriga. De gingo i tungsam sorg efter
+lill' Maerta-Greta, som med sitt lustiga sprak, sina roliga pahitt,
+varit dem till sa stor froejd. De gloemde alldeles bort huru troettsam
+hon ocksa varit, naer hon ju skrikit om naetterna och behoeft ansas,
+klaedas och matas, baeras och pysslas om pa alla saett.
+
+"Jag taenkte jag, att hon var ett fegbarn" (bestaemd att doe tidigt),
+sade Anna-Lisa med grat i staemman.
+
+"Ja de floeg foer mej a, da hon sa att hon ville till moj i 'millmaste
+tana', som hon sa", tillade Maglena med en gammal maenniskas sorgna,
+bekymrade uppsyn.
+
+"Ja bara int vargen ha tagi na", anmaerkte Manke gammelmansfoernumstig i
+roesten, "han aer farlig i vinter, vargen. Oppe i Frostviken har han
+vari aenda framme vi gardarna."
+
+"Kaere dej, tig", fnyste Maglena. "Ska en ga haer och taenka de vargen
+rifvi lill Maerta-Greta. Om int Ante finn na, sa har hon flugi opp
+sjaelf till millmaste tana, och mor har varit haer efter 'na, fast vi
+int sag de i snoerase haer."
+
+"En kan nog int vara sa saeker pa de heller", invaende Per-Erik
+betaenksamt och spottade framfoer sig. "Bostroemen opp i Langvattne laer
+ha skraemt bjoern ur ide, sa nu far han och spring svulten
+foerstas. Bjoerntasse ha nog rifvi na."
+
+"Javisst", haermade Maglena Per-Erik med gnaellande roest. "Och aenda fran
+Langvattne och hit, daer jorden mest aer slut, har bjoern sprungi foer te
+aeta opp lill Maerta-Greta varan. Storgalten hos Sven Pals har vael kommi
+ut a, och fatt vaeder af 'na, och gamm 'brusen (gumse) hos skolaerarns,
+sa han kan fa stinga ihjael 'na."
+
+Maglena brast i grat. "Ni aer sa otaeck te hitta pa de ledt aer, naer de
+aer ledt foerut, sa att --, sa att jag bli sint. De aer vael grannare da
+te taenke de mor flugi hit efter lill Maerta-Greta, som hon hade sa
+hjaertans kaer. Om hon bara hade orka sa hade hon nog tagi Brita-Cajsa a
+mej med sej a."
+
+"Boerje int pa te prata som fegbarna du nu, ocksa", afbroet Anna-Lisa
+systerns harmsna utbrott. "Jag tyck att vi ska int taenka nan'ting foerr
+aen vi fa hoera hur de aer, naer Ante kom efter oss."
+
+"Ja han laer nog aldrig finne oss", muttrade Manke.
+
+Men det gjorde han aenda, Ante. Han kom kafvande i snoen, naer syskonen
+voro sa troetta, sa uppgifna att de hvarken orkade tala eller vara
+"sint" pa hvarandra.
+
+De orkade inte ens sticka handen in i barmen foer att kaenna efter om
+nagon kakbit fanns kvar af dem de stoppat dit.
+
+Hade bara Anna-Lisa stannat eller satt sig ner i drifvan att hvila, sa
+hade hela saellskapet foeljt hennes exempel, smapojkarna helst, i deras
+tunga, besvaerliga klaeder. Det var mest Gullspira, som hindrade dem att
+saetta sig ner och sa somna af foer alltid. Bara nagon af barnen vaende
+at sidan i det syftet, sa sprang hon ivaeg under hoegt braekande. Och sa
+maste de snart efter, sa raedda som de voro att foerlora henne.
+
+Men de orkade inte laenge raetta sig efter henne heller. Manke, som
+laenge gatt och stapplat, stupade omkull, och fraeste ilsket naer
+Anna-Lisa ville hjaelpa honom pa foetter och fa honom ivaeg.
+
+Sa det var da som ett under att Ante aendtligen kom, foer med honom blef
+det som lefvande lif i barnen igen.
+
+Aendock kom han utan lill Maerta-Greta --!
+
+Aenda fram till ostkransen i granen hade han gatt, men inte sett ett
+spar af lill'stintan deras.
+
+"Vargen ta nog vara pa de han far", anmaerkte Manke med ett tveksamt
+sidoblaeng pa Maglena, hvilken med en lysande blick uppat foersaekrade,
+att da hade hon raett aenda, naer hon sagt att mor tagit Maerta-Greta upp
+till himmelska Kanan. Vargen skulle vael alltid ha laemnat kvar nan
+klaedtrasa, pastod hon ifrigt.
+
+"Ah -- han ha nog buri 'na med sej fullklaedd", envisades Manke.
+
+"Hva tro du Ante?" sade Maglena, och smoeg sig skaelfvande af
+foerskraeckelse in till brodern.
+
+"Jag vet int. De var bara hvita snoen hopdrifven hela vaegen Maglena,
+jag lid int te taenka de vargen rifvi lill Maerta-Greta. Det aer sa
+tungsamt -- just som jag, som ra for de."
+
+"Du skulle hellre vara gla och kaenna de laettsamt, foer si du mor har
+tagi hill'stintan hel, opp till sej."
+
+"Du fa int grate, Ante."
+
+Maglena stroek brodern oefver kinden med sin isstyfva vante.
+
+Men det troestade honom icke. Stora gossen! Tararna droppade och smaelte
+samman med den piskande yrsnoen, dar han gick framatboejd och drog den i
+snoemodden dock nu sa alltfoer laetta kaelken. Han kaende knappt laettnad af
+att fa nipvaegen i sikte, som foerde ifran aelfven upp till landmark. Och
+nu foerst maerkte Ante att snoeskyn stormat bort och att himlen emot
+aftonen klarnade.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           NIONDE KAPITLET.
+                          "MILLMASTE TANA."
+
+Jaegmaestar Kronhjort reste vaegen hemoefver, just samma vaeg, som barnen
+dagarna foerut traskat fram pa. Han hade farit taett foerbi deras
+lill'grastuga oppe i Frostmofjaellet, passerat storskogen och, liksom
+barnen mast stanna oefver i foersta fjaellbyn foer ovaedret.
+
+Han taenkte minnsann inte pa att taga in hos Glasoegonkarlen han inte,
+utan han hade bott pa gaestgifvargarden och aetit en god frukost i
+kaendt, muntert saellskap. Och sa hade han kommit sig raett sent ivaeg.
+
+Nu for han ner pa den sneda, krangliga vaegen genom nipan, som barnen
+nyss gatt, foer att na aelfven och vaegen daer. Han satt i sin lilla
+kappslaede, klaedd i vargskinnspaels, luden moessa och praektiga
+renskinnsstoeflar, som nadde honom oefver knaena. Den piskande yrsnoen
+gjorde honom icke sa mycket, haelst han snart skulle fa vinden pa
+sidan.
+
+Jaegmaestaren aemnade gina af och ta den riktning, som blott Laerkan, hans
+haest, och han sjaelf kaende till, snedt oefver aelfven, opp emot asen och
+till den stora kyrkby, daer han hade sitt hem.
+
+Just som han kom midt foer den martall, som stod ytterst pa en udde,
+daer vaegen gick fram och daer han tagit maerke foer sin afvaeg, skyggade
+Laerkan och hoppade med begge framfoetterna varligt oefver nagot, som lag
+midt i den snoepackade vaegen. Sa staellde sig haesten mol stilla, vaende
+hufvudet och sag pa husbonden.
+
+Jaegmaestaren sprang vigt ur kappslaeden. Han boejde sig ner under haesten.
+
+Himmelens Gud hvad var detta! Ett barn, ensamt i sadan oedslighet, en
+liten stackare med bleka, af grat blaenkande kinder, inhoeljdt i
+fattigmans trasor.
+
+Jaegmaestaren stod en stund radloes med barnet i famnen. Sof det, var det
+doedt!
+
+Nej det lefde -- det andades, boerjade skrika: -- "Moj" -- "Ante" --
+"Uj-Yla" -- "Ita-Tasta". Barnet snyftade och skrek och skakade af
+koeld.
+
+Den unge mannen stod dum och radloes. Gift var han, och hem hade han.
+Men nagon som helst vana vid eller erfarenhet af huru smabarn skulle
+ta's, aegde han icke, da han sjaelf inga barn hade, eller nagonsin haft.
+
+Laerkan sag ut som om hon skulle ha foerstatt saken baettre. Hon skrapade
+med framhofvarna i snoen, slog med hufvudet och sag pa husbonden. Hvad
+var enklare aen att ta det lilla maenniskofoelet, som hon sa naer trampat
+ihjael med, och i ilande fart ge sig ivaeg hem med det, daer det kunde fa
+vaerme och vard.
+
+Som om jaegmaestaren foerstatt haestens tankegang, grep han sig ploetsligt
+an. Han tog den lilla skrikhalsen och traedde henne innanfoer paelsen.
+Men med ganska stor motvilja, ty jaegmaestaren var en mycket fin och
+prydlig man, raedd foer smuts och trasor, framfoer allt raedd foer
+skrikande, osnutna ungar. Och den haer var en i hoegsta grad skrikande
+och i hoegsta grad osnuten barnunge.
+
+Sa, nu satt hon daer fast insnurrad innanfoer den varma paelsen. Den
+lilla ungen tystnade sa smaningom, under den vaggande roerelse slaeden
+gjorde oefver obanad snoe, och vid den vackra klangen af dombjaellrorna,
+som skramlade duktigt. Ty hur tungt det aer var, att komma genom snoen,
+sa gnodde dock Laerkan pa af alla krafter. Det gaellde att hinna hem med
+ett utfruset stackars litet maenniskobarn.
+
+Jaegmaestaren, som foerst hallit den lilla som en liten timmerkloss raett
+opp framfoer sig, fastgjord innanfoer resskaerpet, blef sa underlig till
+mods naer han kaende den lilla magra kroppen skaelfva under smaningom
+aftagande snyftningar.
+
+Hvad det skulle kaennas godt aenda att kunna troesta och hjaelpa en sadan
+liten en. Han drog opp henne, in i paelsen, i baettre laege.
+
+Hvad kunde ett sadant stackars litet pyre behoefva i matvaeg? Gud troeste
+mej sa visst, taenkte han. Foer allt hvad jag denna morgon drifvit i mej
+sjaelf af mat och dryck, har jag nu inte sa mycket som den minsta
+broedkant at en sa'n haer liten en.
+
+"Du far raska pa, pigan min", manade han pa haesten. Laerkan fnyste och
+satte opp hufvudet. Hade hon inte "raskat pa" kanske, mot vild
+snoestorm, som slet i man och svans -- vadat i snoe till buken ibland!
+Men bevars, nog kunde hon oeka farten aenda mer! Ja hon kunde spraenga
+sig, springa tills hon stoep pa flaecken ocksa, om husbonden sa ville ha
+det! Husbonden, som hon tjaenat i tio ar och faerdats med i skog och
+fjaell.
+
+Vaegen, opp genom den stora skog de nu nadde, var banad. Laerkan satte
+ivaeg sa att det ekade af bjaellerkransen. Emot kvaellningen hade hon
+hunnit den stora fjaellsocken, som bredde ut sig utanom den vida
+dalbottnen. Uppfoer en duktig backe bar det. Dit upp foerde en alle af
+hvitstammiga bjoerkar.
+
+De akte igenom den, svaengde af till ett litet ljusroedmaladt hus med
+balkong och veranda i groent och hvitt. Eldsken lyste ut fran foenstren,
+och roeken stod pilrak upp genom luften, som nu var hoeg och klar, med
+rosenroed aftonrodnad och redan glimmande stjaernor pa himmelen.
+
+"Vaelkommen hem igen, Artur", ropade en ung fru oppe ifran verandan.
+Hon stod kvar daer med en stor ullschal om hufvudet, som tittade ut
+daerur, fint och blekt med ljust har, som snodde sig framom schalen.
+
+"Tack lill'gumma! Bed Dordi komma och ta foerningen jag har med mej."
+
+Dordi, den gamla piga, som en gang skoett jaegmaestarfrun som barn, kom
+fryntlig ner foer trappan. Det haende ibland att jaegmaestaren hade med
+nagot saellsynt matnyt- tigt eller annat, en bjoernstek, en varghud,
+eller mera vanligt, fagel af olika slag. Sa Dordi var beredd att lasta
+pa sig. Men hon drog sig foerskraeckt tillbaka.
+
+"Gulla heller, jaegmaestarn! Hva ska vi med tocket? Ga in frun, de aer
+kallt."
+
+Men nu hoerdes ett skraen fran slaeden, ett troestloest, oefvergifvet
+lillbarnskrik.
+
+Den unga frun slaengde schalen. Hon sprang utfoer trapporna i nagra
+steg, tog det skrikande trasbyltet i famnen och bar det upp. "Lilla
+pyre -- stackars lilla pyre -- hvad ha de gjort at dej. Tyst, tyst nu.
+Vi ska snart komma in till vaerme, och fa mat i den stackars lilla
+kroppen."
+
+Fru Gerda var ej raedd foer skrikande, osnutna ungar. Hon var vael van
+vid smabarn fran sitt barndomshem, daer de varit en stor syskonskara.
+Till djup hemlig saknad, hade hon sjaelf inget barn. Hennes oenskan att
+fa ta ett fosterbarn gillades ej af mannen. Han ville ej att de skulle
+"dra pa sig ansvaret foer andras barn", och pinades vid blotta tanken
+pa "elaka, olydiga, skrikande, smutsiga ungar", nagot annat slag af
+barn kunde han ej taenka sig. Och nu var det han sjaelf, som foert ett
+litet barn till huset!
+
+Nu, pa kvaellen, sedan han aetit och hvilat sig, satt jaegmaestaren och
+sag pa huru hans hustru snabbt och skickligt, aendrade om stora plagg
+till sma, huru hon, pa ett foerunderligt saett fick ihop en liten
+klaedning, ljusbla till faergen, ett litet foerklaede, ett par sma byxor.
+
+Hon var sa ifrig, hans lilla hustru. Hennes ljusa har lockade sig
+nerat pannan, och de annars bleka kinderna voro fint roeda af ifvern
+och soemnaden. Hon sag upp till mannen med lysande oegon.
+
+"Artur, vi fa vael ha henne tills vidare? Du skall se henne. Hon ligger
+nedbaeddad i en stor klaedkorg ute hos Dordi."
+
+"Tills den som rar om henne later hoera af sig far hon vael stanna. Vi
+kunna ju inte kasta ut henne pa landsvaegen. Ett under att icke nagon
+varg af dem, som strukit fram haer i dagarna, kommit oefver henne."
+
+"Hu, och du skoet ju tva sadana bestar bara i foerrgar. Ack, om ingen
+radde om henne, aenda! Hon heter troligen Henrietta, foer hon kallar sig
+sjaelf "Etta Eta". Hon aer sa rar. Och vet du, hon knaeppte haenderna
+strax hon hade fatt vaelling och smoergas och sade "Tatt Du", och hon
+pratar sa lustigt."
+
+"Ja nog kan man taenka hvad en sadan daer halftarsunge, eller hvad hon
+kan vara, skall kunna prata."
+
+"Hon aer mer aen ett halft ar, kaera du, hon har ju munnen full af sma
+hvita taender och gar omkring sa naepet. Saekert har hon en bra mor."
+
+"Hoppas det foer barnets egen skull, om det en gang kommer tillbaka
+till henne."
+
+"Ah, nej da -- Artur. Vi slaeppa henne inte!"
+
+"Hon har nog nagon syster eller annan god vaen, som heter Ullari, och
+som brukar ge henne mjoelk, foer naer hon fick mjoelk strax hon kom, sa
+ropade hon gang pa gang "Uj Yla".
+
+"Ita Tasta saeger hon ocksa ofta. Jag brukar kunna tyda barnprat och
+gissar att hon menar "hvita katten", I morgon skall jag foersoeka fa
+fatt pa en hvit katt at henne. Naer hon kom i saeng, sedan vi vaermt upp
+hennes sma stackars foerfrusna foetter, sa knaeppte hon haenderna igen och
+sjoeng, vet du, med riktigt ren roest, en sa soet melodi."
+
+"Med ord till ocksa?" fragade jaegmaestaren lite spefullt, ehuru han
+inte kunde lata bli att med patagligt noeje lyssna till hustruns
+beskrifningar.
+
+"Ord, det foerstas, men jag kan inte fa ut hvad de kunna betyda.
+Oupphoerligt sjoeng hon samma ord sa ljufligt, med hufvudet pa sned:
+"Millmaste tana."
+
+"Ah, -- Vildmosse svanor! Det var en visa, som mor min sjoeng foer mej
+naer jag var barn och skulle somna, en visa om vildmosse svanor. Jag
+tror det var af den visan jag fick skog och vildmossarna sa kaera att
+jag blef skogsman."
+
+"Men nog aer det underligt att det lilla fattiga pyret fran nordens och
+noedarets vaersta trakter skall komma hit till oss och sjunga den visa,
+du, som aer skaning, somnade vid som liten. Och sa att du, som aldrig
+taenkt pa att tyda barnsprak, nu genast foerstar hvad hon sjunger. Det
+aer rakt som mening i det."
+
+"Ja det aer raett underligt, -- det nekar jag inte till", sade
+jaegmaestaren, ganska smickrad af att hans barnsprakstydning
+uppskattades af hustrun.
+
+"Om nu ingen kommer och aterfordrar henne, sa nog far hon stanna foer
+mig. Det blir vaerst foer dig, som skall ta henne om hand."
+
+"Foer mig! Ah Artur, sa som jag laengtat efter ett litet barn!"
+
+Jaegmaestaren drog sin hustru intill sig.
+
+"Vet du, ibland har jag gjort sa med."
+
+Han gick ut hvisslande pa "vildmosse svanor". Den visan, som han ej
+sjungit sen han var liten pojke.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           TIONDE KAPITLET.
+                       EN SA FIN LITEN STINTA.
+
+En atta dagar senare kommo barnen langsamt, med slaepande, troetta
+vandringssteg gaende uppfoer backbranten emot det ljusroeda huset, daer
+jaegmaestarens bodde. Det var ju en afkrok fran den stora landsvaegen och
+gardarna daer invid, sa egentligen hade hvarken Ante eller Anna-Lisa
+varit foer att de skulle ta den. Kanhaenda finge de knappt en broedbit i
+ersaettning foer en sa troettsam vandring. Sa mycket noedarsfolk, som
+vintern igenom gatt foere dem hvart de kommo, sa kunde en foersta att
+folk skulle troettna att ge.
+
+Men Maglena tyckte att det ljusroeda huset uppe pa backen sag ut som om
+det varit struket med linnbaer (lingon) och fil (graedde), och att det
+liksom skrattade och blinkade at dem med sma foenster, som sago ut som
+oegon upp under taket.
+
+Gullspira var af samma mening som Maglena. Hon vaende tvaert in pa vaegen
+uppat skogshoejden, och satte naestan i att springa, sa att barnen utan
+vidare betaenkande maste foelja henne.
+
+Som vanligt blefvo de tysta och foersagda naer de kommo in mot garden.
+Den stora gra elghunden, som skaellde emot dem skraemde dem dock ej. Den
+sag mera vaerdig och statlig aen ondsint ut. Barnen vaende stegen mot
+koekssidan och staellde kaelken utanfoer. Denna gang aemnade de lata
+Per-Erik stanna hos Gullspira.
+
+Raett som det var, och innan barnen hunnit in, fingo de se en ung fin
+fru, som kom akande pa kaelke nerat garden fran en kort, aenda hoegre upp
+belaegen backe. Hon hade en liten stinta framfoer sig pa kaelken. Den
+lilla var klaedd i hvit killingskinnpaels, liten hvit stickad moessa, och
+hade sma laddar pa foetterna. Hon skrattade och hoppade i fruns knae
+synbarligen foertjust oefver att fa aka kaelke. Frun steg upp, lyfte
+henne upp till sig och kysste henne.
+
+"Du aelskade lilla Etta barn, nu ska' vi ga in, barnet skall aeta, och
+sofva middag, och bli mors friska duktiga flicka."
+
+"Uj Yla", "Uj Yla", "Ante", "Ila Tasta" -- Allena!"
+
+Den lilla sprattlade vildt, foer att slita sig ur de armar, som sa oemt
+omsloeto henne.
+
+Fru Gerda vaende sig haeftigt om. Hon slaeppte barnet, som ifrigt sprang
+ifran henne, laet armarna sjunka och stod stilla kvar, en bild af sorg
+och oefvergifvenbet.
+
+Barnen vore som foerstenade. De stodo moltysta, oroerliga. Men Gullspira
+var genast inne i foerhallandena. Hon gaf till ett braekande och sprang
+fram till Maerta-Greta. Hvad fragade hon efter att den lilla, med
+undantag af laddarna, var fin som en prinsessa. Var det inte aenda
+samma lilla maenniskokilling, som hon brukat ge mjoelk till och vaerma
+med sin paels. "Uj Yla"!
+
+Maerta Greta slog armarna om getens hufvud, som boejdes ner emot henne.
+
+Hon straeckte ut armarna.
+
+"Putta! Tappa Ante! Ante ta Etta Eta."
+
+Och Ante tog upp den lilla systern i famnen. Han stroek hennes kinder,
+hennes haender. "Lill'stinta, -- lill'stinta varan! Kaere dej
+Maerta-Greta. Sa tungsamt som vi haft de' utan dej."
+
+Maerta-Greta hoell armarna fast om hans hals som om hon aldrig velat
+slaeppa honom. Men sa hade hon de andra syskonen, hvilka aefven ville
+vara med, lill'Brita-Cajsa, alla hade slagit krets omkring dem och
+sleto den aterfunna i armar och ben foer att fa ta henne och smeka
+henne, och klappa henne, de med.
+
+"Maerta-Greta, fina, granna lill'stintan", som de gatt i tungsam saknad
+efter. -- Samma lill'stinta fast hon nu var i fina herrskapsklaeder. De
+slaeppte henne ej fran sig, utan naer de kommo som bettlande, koeksvaegen
+in, hade de den lilla hvitklaedda vael vardade ungen med i flocken.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           ELFTE KAPITLET.
+                         SMASTINTORNA BAeGGE.
+
+Naer Forstmobarnen drogo i vaeg igen fran jaegmaestargarden voro de endast
+fem i saellskap. Brita-Kajsa hade fatt stanna hos den lilla systern.
+Och sa voro smastintorna ater tillsammans.
+
+Det var jaegmaestaren sjaelf som sa velat ha det. Ordningsmaenniska, som
+han var, gaf han akt pa, och blef ytterst haepen och foerundrad, naer den
+nya lilla trasvargen, som vael i hans tanke knappt torde kunna foersta
+att foera maten till munnen, kom in i hans rum foer att tacka foer maten,
+och genast sag att hans pappersknif lag under bordet. "De ligg en knif
+unde bode", pep hon med fin staemma och kroep ner efter foeremalet i
+fraga.
+
+Och sannerligen, pappersknifven, som han var sa raedd om och som han
+foergaefves letat efter, lag under hans skrifbord, sa godt som goemd
+under renhuden daer.
+
+"Skulle du vilja ge mig den, du", sade han och raeckte ut handen mot
+henne.
+
+Brita-Cajsa gick genast fram med knifven, och laemnade den.
+
+Jaegmaestaren, som visste hur svart det var att fa hundar att apportera,
+blef naestan flat. Han hade trott man skulle ha svarare aenda att fa ett
+barn att lyda.
+
+"Ita Tasta tomma, ny dotta, sunna, vyssa--millmaste tana, ny dotta."
+
+Maerta-Greta, som redan var helt hemmastadd inne i jaegmaestarens vackra
+trefliga rum, kom tultande in och drog nu Brita-Cajsa med sig. Hon
+ville visa henne ny "docka", en riktig sadan med klara oegon i fint
+porslinshufvud, och hon ville att de skulle sjunga och vyssa henne
+till soemns, som med foerra "dockor" varit brukligt.
+
+Smattingarna baeddade at dockan inne i symaskinsladan i saengkammaren.
+Daer inne hos fosterfoeraeldrarna hade Maerta-Greta numera sin egen
+prydliga baedd och lilla saeng. Brita Cajsa lade aefven sin docka, ett
+vedtrae inlindadt i trasor, i maskinladan --.  Sa sjoengo smastintorna
+ljufligt och andaektigt sin sang om himmelska Kanaan foer de bada
+soemniga dockorna, medan de vippade ladan mellan sig.
+
+Gerda, fostermamman, sprang efter mannen. Han maste hoera och se dem,
+se, och jaemfoera det redan roedkindade, frimodigt blickande lilla
+hittebarnet i naetta, rara klaeder med den andra, den lilla bleknosen
+med lidande blick och tunna, utslitna paltor. Gerda visste vael hvarfoer
+hon ville ge mannen denna anblick.
+
+De bada makarna stodo slutna intill hvarandra och hoerde pa barnens
+sang.
+
+"Du Artur. -- De sjunga om "himmelska Kanan". Hoer pa den haer lilla
+nya, och det aer inte om "Vildmosse svanorna", tillfogade hon skyggt.
+"Du tycker vael inte att du blifvit narrad af den daer lilla Guds
+aengelen!"
+
+"Nej i sanning, ej. Jag skall saega dig att nu ville jag alldeles inte
+vara utan henne. Det skulle bli allt foer tomt och tyst i huset igen."
+
+"Artur mins du ordspraket, som saeger: Grytan, som kokar foer en, kokar
+lika laett foer tva."
+
+"Saeger du det. Gud vet aenda --!"
+
+Jaegmaestaren sag begrundande pa de sma daer pa golfvet, som fortfarande
+sjoengo och vippade med maskinladan emellan sig. Den ena af dem skulle
+och ville han ju behalla. Men den andra -- den bleka lilla varelsen
+med tunna kinder och de moerka, lidande oegonen --, ja hon maste ut igen
+pa landsvaegen. Och ingen mor eller far aegde nagon af dem, det hade
+hans hustru beraettat.
+
+"Ja, sa lat, i Guds namn, grytan koka foer tva", sade han till sist.
+
+Banen sjoengo och sjoengo, medan fosterfoeraeldrarna, allvarliga, med
+ljusa anleten gingo ut till de stoerre barnen, som sutto i koeket och
+pratade med Dordi. De ville ej ta de sma utan de stoerres medgifvande.
+Och man kan foersta, att i en liten gard daer sjaelfva foenstren logo och
+blinkade upp under takasen, och daer garden sjaelf var som struken med
+lingon och graedde, daer skulle det ju bli godt foer smastintorna att fa
+stanna.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                           TOLFTE KAPITLET.
+                 ARBETSFOeRTJAeNSTER OCH PENNINGFRAGOR.
+
+Naer de aterstaende barnen nu fortsatte vaegen voro de icke laengre sa
+tunga i tankarna. De hade sa mycket maerkvaerdigt att tala om. Foerst om
+den granna frun, som var sa mild i oegonen. Om lakanen med spetsar, och
+om roeda taecken till smastintornas baeddar talade de, och om den fina
+goda mat, som sma'en nu skulle fa foer jaemnan.
+
+"Och si ni, de aer sa riktigt folk dom ha' kommi till, sa'nt, som mor
+skulle likat", sade Ante allvarligt. "Frun hon satt vid korgsaengen i
+gar kvaell och laet smastintena laesa lill'boena deras, och sa sa hon att
+dom skulle be Gud bevara syskona, som gick ute, och lata oss alla bli
+snaellt, godt folk. De tyckte jag om och daerfoer fick dom bli daer."
+
+"Du hade nog matte lata dom stanna i storbondgar'n a, om dom hade
+velat ha' smastintorna daer, fast folke daer var bad' sur och elak",
+sade Anna-Lisa, lite foersmaedligt.
+
+"Aldrig i vaerldens tider", tog Ante haeftigt i, "var sa god du. -- Daer,
+som husbond svor sa farligt. De kan komma hvad ondt som haellst oefver
+en tocken gard, och de skulle smastintena fa li' af a."
+
+"Ja", tillade Manke, "och draengarna ute pa gar'n, som skulle saetta
+haestarna foer stoettingarna, dom ropa 'tusan djaeflar' jaemt. "
+
+"Hu de aer rent farligt", sade Maglena och ryste.
+
+"Sa haer sa han", fortfor Manke, liksom belaten att fa upprepa det
+"farliga": "Ta hit yxfan, sa jag far sla i spiksatan i den foerbannade
+stoettingen."
+
+"Tig gosse! Aer du tokig som rent drar ondt oefver oss med att saeja om
+sa farliga ord. Mor, som var sa raedd foer svordomsord", sade Ante
+foerskraeckt och bedroefvad.
+
+"Ja foer dom kom med det som ondt aer, hit till jorden. De foerstas de,
+att onden sjaelf kom, da man ropar efter en", tillade Anna-Lisa. "Taenk
+pigan deras svor ocksa. Hon kom in med ramjoelk, foer en ko hade nyss
+kalfvat hos dom, och naer hon stoep och spillde ut en skvaett, sa sa hon,
+-- 'den' -- jag vill inte saega sa styggt --, mjoelken."
+
+"Ja styggt aer de, och ni behoefver vael int taenka de jag hade laemnat
+smastintena i en sa'n gard, om dom ocksa fatt hvetmjoelspankaka och
+flaesk och soetkaffe (dopp) hvarenda dag."
+
+"Ja smastintena hade kanske laert sej svaera i en san gard, dom a",
+misstaenkte Per-Erik.
+
+"Men dom hade fyra haestar daer, och boessa pa vaeggen, och husbonn, hade
+en slidknif, som var grannlat riktigt, sa nog hade smastintena fatt de
+bra a pa sitt vis."
+
+"Nu ska ni fa si slidknifven jag fick ta' jaegmaestarn", afbroet Ante.
+Han tog fram ur barmen en knif i slida, en knif med svart glaensande
+skaft och laederslida, en knif, som var blaenkande hvass i eggen och
+tunn i spetsen.
+
+"Nej, gosse!"
+
+Manke stannade midt pa vaegen som foerstenad. "Han har vael tusen kronor
+han, som kan naennas ge bort en tocken daer. Hvad kom de till att han
+gjorde de?"
+
+"Jag skulle hjaelpa Dordi te spaente sticker och hade bara min
+gamm-knif. Jag vet int om, hon har sagt nage till jaegmaestarn, men da
+jag var in ten och tacka foer oss, sa gaf han mej knifven. Och sa sa
+han, att en bra Svensk, som vet att vael bruka sin knif, alltid kommer
+att reda sej och ga fram med heder."
+
+"De lat grant sant daer tal", sade Maglena droemmade.
+
+"Frun daer, som var sa farligt behaendig, hon gaf mej sa fint garn. Si
+haer ska ni fa si. --"
+
+Maglena tog en pappersstrut innifran den om lifvet tillknutna schalen.
+De stannade kaelken, voro nu midt i en skogsdunge, borta fran oegonen pa
+folk. Hon satte sig pa kaelken.
+
+"Si haer --, roedt garn till rosor, och groent till blad, och brunt till
+stjaelkar."
+
+"Men hvar --, hvar i fridens dar skall dom sitta?" fragade Anna-Lisa,
+lika foervanad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta
+haepnad togo Maglenas haerlighet i betraktande. Daeribland var aefven en
+virkkrok af ben, samt en omgang strumpstickor, faestade i ett nystan
+gratt garn, som aefven hoell en glaensande stoppnal.
+
+"Sa haer sa' hon till mej, den daer behaendiga frun."
+
+"Kan du sticka", sa hon.
+
+"Hjaelpanes, de matte du vael kunna", fnyste Anna-Lisa.
+
+"'Ja', sa jag ocksa, var sa god. -- Du kan vael lata mej tala till
+slut! 'Ja' sa jag."
+
+"Na, hva sa hon da?" fragade Manke ifrigt.
+
+"Haer ska du fa si' sa hon."
+
+"Hva fick du si da", ifrade Per-Erik, som for med handen oefver det
+granna garnet, som om han velat smeka det."
+
+"Jaemmerligen, ni fraga och gorma, sa jag aet opp hva jag ska saega, och
+int mins de'."
+
+"Du skulle fa si nanting", hjaelpte Ante henne pa trafven.
+
+"Ja sa var de, men tig nu. Hon viste mej ett par vantar, si ni sa fina
+vantar, att ni int sett slikt."
+
+"Dom kosta mycke pengar kan en veta", sade Manke betaenksamt.
+
+"Ja, sir du, de gjorde dom, men int foer den, som kan saetta ihop dom --
+foer da kostar de bara garne."
+
+"Garne, ja, men de kosta vael int intvaett de haeller", funderade
+Anna-Lisa.
+
+"Ni aer da sa farligt besvaerlig med te saetta ihop ledheter, sa jag vill
+naett och jaemt tala slut", knotade Maglena. Hon tog dock nadigt fram en
+halfstickad vante, vid hvilken det hvita ullgarnet aennu satt fast.
+
+Den var "patad", sa som kvinnfolk opp i Norrland foerr, med en liten
+benkrok patade ihop praektiga starka vantar. Och pa den halfvan var
+sydt med garn roeda rosor, groena blad och bruna stjaelkar.
+
+"Gar de i er nu hvar rosorna och bladerna ska sitta, tro?" Maglena laet
+den lilla vanthalfvan ga emellan syskonen. "Ja, men hvem ska goera de!
+Int kan du fa ihop sant som aer sa fint och konstigt, int", sade Manke
+oefverlaegset, med foerkrossande oefvertygelse.
+
+"Nej det foerstas", bjaebbade Maglena. "Du tro vael att du foerr vore god
+foer te goera de, -- du, som stoppa strumper liksom man snor ihop
+oeppningen pa en mjoelpase, bara dra ihop hale - hur stort de aen aer."
+
+"Maglena akt dej, sa du int blir munt" (naebbig), foermanade Ante. "De
+aer aldrig nage behaendigt naer kvinnfolke bli sa".
+
+"Ja, sa kan han tiga, da han ingenting vet om de han gormar om."
+
+"De aer foer en ingenting vet, som en fragar", fortfor Ante saktmodigt.
+"Int vet jag haeller hur du ska baera dej at med rosorna daer, eller hur
+du ska fa tid med sant goera."
+
+"Ja, men jag vet de. Naer du var ute i gar och bar in ved at dom och
+skotta snoe, sa var jag inne hos frun, och hon hjaelpte mej att laga
+troejan haer. Och jag fick sy foerklae haer at mej."
+
+"Jag fick sy ett at mej a", sade Anna-Lisa stolt.
+
+"Och naer de var gjordt, sa visa hon mej hur jag skulle pata. -- Sa haer
+ser ni! Men de' aer farligt konstigt foerstas."
+
+Med frostroeda, stela fingrar, naesan rinnande och munnen hoegtidligt
+hopknipt, foerevisade Maglena sin, i syskonens oegon, foerunderliga
+faerdighet i att pata.
+
+"Och se'n sir ni, kom de maerkligaste."
+
+Hon traedde med viktig min roedt garn genom oegat pa en tappisserinal.
+
+"Sen, si ni -- kom de riktigt underliga. -- Att jag kan -- sy -- sa
+haer -- grant."
+
+Bara nagra stygn sydde hon, men det vaeckte tillboerlig respekt hos
+syskonen.
+
+Maglena sprang opp, stoppade in garnet och tog en riktig akarbrasa, ty
+platsen ute i snoen i flera graders kyla, var inte den laempligaste till
+syskola.
+
+"Efter de, sir ni, sa patar jag vantar och syr rosor pa, och -- saelj
+dom, sir ni, -- och far pengar -- och koeper oss en liten stuga, som si
+ut som linnbaer a fil och har foenster, som skratta opp under taket.
+Smastintena och allihop, sa ska vi goera vantar. Svenska vantar --, foer
+frun hon sa de vi skulle goera allting just som i tanke pa att Sverges
+namn skulle komma med, en far goera allt en goer sa en inte skaemmer ut
+landet foerstas. Bara det blir var, sa ska jag boerja pa att sticka me'n
+jag gar, foer hon sa' att sa har kvinnfolke gjort haer foerr. Jag ska
+sticka smastrumper at er pa dagarna och sa pa kvaellen, naer vi sitt ute
+i na'n bjoerkhage, sa ska jag pata och sy roser, som ska bli lika
+granne som toernblommor."
+
+"Ja, int foer jag taenk te a ge mej pa te pata vantar", sade Manke i det
+han raetade pa sig och stoppade in vid handlederna oefverfloedet af de
+langa, haengande troejaermarna.
+
+"Nej, jag foer min del far te Amerika och graef opp sa mycke guld, sa
+jag kan koepa hela Frostmo socken och koerkan me om jag vill, och
+fylla'na med myrbaer och mylost (rund faersk ost) och akerbaer och flaesk
+och --"
+
+Manke tumlade at sidan. Storskrikande och foerskraeckt tog han handen at
+kinden. En oerfil braende daer. Ante, som inte hade agat barnen sa laenge
+mor lefde, och som brukade ha ett foerunderligt talamod med dem, blef i
+ett nu flygande sint.
+
+Manke fick en oerfil, och Ante gaf sig vidare till att skaka om honom
+som om han hade varit en potatissaeck, som man ville ha mera rum uti.
+
+"Gosse, att du int skaems! -- Ska du halle fraemmande land foer mer aen
+varat. -- 'Fara dit efter gull' -- som farbror varan, som bara gatt
+bort sej daer. A de till, att du skulle ta gulle och koepa koerkan bara
+foer du skulle ha den granna koerkan, daer dom fa predika om Gud, till
+ett hebbere. -- De aer ett ledt sinne i dej Manke, a san't daer tal lid
+jag int hoera."
+
+Barnen gingo i vanlig vandringslunk vaegen framat, betydligt haepna
+oefver Antes ovaentade vredesutbrott.
+
+Manke tjurande och smatjutande.
+
+"De aer baettre foer en karl te goera vantar me heder aen te ta opp
+saeckfyller me gull och ha de till sant, som ondt aer, -- kom ihag de du
+Manke", fortfor Ante aennu flaemtande af harm. Han klef in i smaskogen
+genom drifvan, och skar med den skarpa knifven af en grantopp, som
+hade grenarna sittande i sa jaemn krets om stammen att den laempade sig
+vael till groettvara (kraekla). Han bjoed till att bli god igen.
+
+"Da int smastintena sitt pa kaelken nu", sade han, "sa har jag taenkt
+forsla aemnen pa'n te arbeta af om kvaellarna naer vi kom in i nan gard
+daer dom ha eld pa spisen, eller i nan bryggstuga eller draengkammare.
+
+"Du taenk goera groettvarer och tvagar te saelje?" fragade Anna-Lisa, med
+en viss respekt i roesten gentemot den myndige brodern.
+
+"Jag ha mest taenkt de. Traeskedar a. Farfar daer i Sven Pals var nog fri
+(duktig) te goera skedar, men jag ha ju aldrig haft nan knif, sa jag
+har kunnat goera efter dom."
+
+"Men dom ska jag mala at dej", ropade Maglena inat dungen, till Ante.
+"Sa granne sma bla roser, och hvitkullen (praestkragar). Jag ska goera
+faergen som mor giorde den, ta loef, blomster och roetter."
+
+"Fa jag hjaelpe dej te goera skedar naer jag blir stor", mumlade Manke,
+naer han kom i naerheten af Ante ut pa vaegen.
+
+"Nog ska du fa de, gosse. Si haer ska du fa gamm knifven min, sa kan
+du, fast du aer liten fa boerja pa te goera aemnen."
+
+"Vi kan saelje skedarna a Ante, och fa pengar. Men jag ska int koepa
+koerkan, foer da kan int praesten laesa daer."
+
+"Naeaej, och vi kan int sitta daer och hoera pa'n och sjunga och laesa, sa
+vi bli snaellt folk, som mor taenkte vi skulle bli."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         TRETTONDE KAPITLET.
+                         I DEN DOeDAS STAeLLE.
+
+Naer barnen nagra dagar senare hunno sa langt som ut ur vaersta
+fjaellbygden, kommo de en kvaell fram till en gard daer sjukdom och sorg
+gaestade. Det var till en stor rik bondgard. Aeldsta flickan daer hade
+nyss doett, bara tio ar gammal. Och nu lag lillpojken, ende sonen, som
+var sju ar, sjuk i samma onda som systern doett utaf. Hustrun, en
+statlig, vacker kvinna stod vid spisen och vispade kornmjoel i det
+kokande groetvattnet, naer den lilla barnskaran med som vanligt blyga,
+foersagda anleten traedde in.
+
+Hon hade en straeng husbonde till make och fick nog skoeta sitt
+ordentligt och som vanligt, fast sorgen satt i hjaertat och oron i
+sinnet foer den lille, som nu kanske ocksa skulle tagas ifran henne.
+
+Hon vaende sig mot doerren, naer den laenge blef oeppen, innan alla de fem
+barnen hunnit in.
+
+I dag knuffade de Anna-Lisa foere sig. I en sa haer stor, fin gard var
+det sa grufsamt att komma in, foer den som var uselt klaedd och kom foer
+att begaera mat och husrum.
+
+Hustrun blef vid att stirra pa Anna-Lisa.
+
+"Kom fram till elden barn", sade hon med mild, tungsam staemma. Hon
+raeckte ut handen och haelsade god dag pa Anna-Lisa, som kaende detta sa
+bade stort och hoegtidligt. Det var just inte vanligt att bli haelsad
+sa, naer man kom som noedarsfolk i gardarna.
+
+"Hvad kan hon heta en sa'n stinta", fragade hustrun och stroek tillbaka
+halsduken fran Anna-Lisas ljusa har.
+
+"Anna-Lisa", svarade den tillfragade och sag med sina aerliga bla oegon
+upp i bondhustruns sorgsna.
+
+"Nej, de aer vael int sannt heller? 'Anna-Lisa', som varan Anna-Lisa,
+hon som Herren tagit."
+
+Hustrun tog sig om hufvudet med baegge haenderna och sjoenk ner pa
+spisbaenken. Groetgrytan hade hon redan lyft fran elden.
+
+"Jo nog aer det sant", bekraeftade Ante och steg fram. "Hon het
+Anna-Lisa hon, som mormor varan, som aer doed."
+
+Mannen kom in i foelje med de tva draengarna. Snoeiga voro de, fast de
+ute pa foerstukvisten stampat af sig de vaersta klumparna, som foeljt med
+ifran skogen, daerifran de koert fram timmer.
+
+Unga karlen, som han var, gick han lutad, med boejdt hufvud.
+
+"Hur gar de lilldraengen var?" fragade han hustrun i foerbigaende.
+
+"Bara som med stintan. Herren ta nog gossen a."
+
+Mannen gick tyst fram till bordet, satte sig ner och laeste bordsboenen.
+Han tog traeskeden och at ur samma groetfat som draengarna fast hvar och
+en af dem hade sin saerskilta lilla traevril med mjoelk. Getost och smoer
+och broed fanns aefven pa bordet.
+
+"Har Gullicksmor farit ivaeg", fragade han vidare lagmaeldt.
+
+"Hon for foere middan och da kunde hon inte mer goera foer lill'Calle. Om
+vi ocksa koerde alla de femton milen ner till doktorn, sa hjaelp de
+inte. Han ligg bara i slummer nu -- sa vi aer nog snart barnloes."
+
+Mannen at, sked efter sked, men nog syntes det att sorgen hade ramat
+honom savael som hustrun, hvilken stod vid bordet till synes lugn, och
+skar opp tjockbroed (runda ragbullar) till skogskarlarna, som alla sago
+lika betryckta ut.
+
+"De aer int ondt efter smafolk annars int, ser jag", sade husbonden med
+bitter roest. "Da en int fa behalla och foeda sina egna, sa gjorde en
+baest i att skicka ivaeg andras barn ocksa."
+
+"En gjorde stor synd da, syns de mej", sade hustrun saktmodigt. "Aer vi
+snart utan barn, sa aer de haer smastackrana, som jag hoer, utan
+foeraeldrar. Jag taenk de aer naestan vael sa tungt de."
+
+Det blef alldeles tyst i det stora koeket, oefver hvilket elden flammade
+sa muntert. Kittlarna oefver ingangsdoerren blaenkte i en lang
+rikemansrad. Vaeggsaengarna voro foersedda med roedrutiga foerbaengen. Den
+hoega dalkarlsklockan lyste grant, bla, med roeda rosor. Snygga
+trasmattor randade det inunder dem hvitskurade golfvet. Och innanfoer
+de blanka foensterrutorna, med hemvaefda luftiga kappgardiner foer,
+syntes blommor, myrten, balsamin, lejongap och tarblomma. Sa det var
+ett stortrefligt rum, som inte skaemdes af de tre spinnrockarna med lin
+pa hufvudet och garn pa rullarna, hvilka voro undansatta foer kvaellen.
+
+"Ga fram och tacka (haelsa) far, Anna-Lisa", sade hustrun och skoet
+flickan emot husbonden med ett meningsfullt, sorgset leende.
+
+Anna-Lisa rodnade djupt naer hon ensam gick fram. Hon sag sa mild och
+rar ut i denna stund, sa treflig, snygg och kammad, fast hennes klaeder
+voro usla och slitna.
+
+Husbonden sag upp foerundrad.
+
+"Hvad i fridens dar hetter du, stinta?"
+
+"Anna-Lisa". Hon sag foersagd och aengsligt bort till syskonen.
+
+Husbonden tog, liksom foervirrad, om hufvudet med haenderna, som hustrun
+gjort nyss.
+
+"Herre gulla, Brita Dea, hon liknar ju akurat Anna-Lisa varan innan
+sjukdomen boerja pa te ta na."
+
+"De kom foer mej a, naer hon stog framfoer mej i jans, att Anna-Lisa
+varan gick undan foer den haer skulle komma istaelle."
+
+Hustrun sag fast och allvarligt pa mannen. Hon tog Anna-Lisa vid
+handen -- lade sedan sakta, liksom smekande, sin arm om flickans hals
+i det hon ater foerde henne fram till syskonkretsen vid spisen.
+
+Naer karlarna, efter att ha tackat Gud foer maten, stego opp fran
+bordet, dukade hon fram daer foer barnen mjoelk och groet och, hvad som
+icke ofta kom dem till del, smoergas pa det fina, pa den tiden hoegt
+skattade ragbroedet.
+
+Sen gick hon snabbt och tyst ifran dem. Barnen foerstodo att det var
+foer att se till den sjuke gossen.
+
+De sutto kring bordet oroliga och betaenksamma. Talet om att Anna-Lisa
+kanske skulle bli stannande, aengslade dem.
+
+Hustrun kom ut igen ifran lill'kammarn innanfoer koe- ket daer den sjuke
+lag. Hon gick hastigt genom koeket och tog vaegen ut.
+
+"Han aer doe nu kanske", hviskade Anna-Lisa. "Da blir dom sint pa Herren
+och vill koera ut oss."
+
+"Inte", invaende Maglena. "Ni sag vael att de lyste ljust ur oegona
+pa'na. Han aer vael haellre baettre, gossen, och da blir dom glad och vill
+tacka Herren, och sa ta dom dej, Anna-Lisa."
+
+Ater sutto barnen tysta, i tungsam staemning.
+
+Ploetsligt boejde Anna-Lisa hufvudet ner emot haenderna, som hon hade
+hopknaeppta oefver bordet. Hon gret --, gret, fast sa tyst att ingen
+kunde hoera det. Men det syntes pa axlarna, som skakade och pa den
+troestloesa staellningen med hufvudet.
+
+Syskonen mumsade pa sina praektiga smoergasar under aengslig tystnad.
+
+"Kaere dej, Anna-Lisa --, kaere dej", -- sade Ante och foersoekte dra
+hennes haender at sidan. Det foell honom sa tungt och ovant foer det haer,
+att Anna-Lisa, som alltid varit sa stilla och lugn, nu skulle grata sa
+farligt.
+
+Anna-Lisa satte opp hufvudet, alldeles roedgraten.
+
+"Jag vill int vara utan er --, foerst smastintena, som jag soerjer sa
+farligt, -- och sa er allihop."
+
+"Ja nog blir de ledt foer oss, a", sade Ante stillsamt. "Sa bra som du
+har varit mot sma'en haer, och oss allihop foer den delen."
+
+"Och hvem ska mjoelka Gullspira --, a laga at pojkarna, a tvaetta och
+halla er i ordning --", snyftade Anna-Lisa. Hon sag med en moderligt
+bekymrad blick oefver de baegge minsta vid bordet. "Ni vill ju hvarken
+kamma eller tvaetta er om jag int hall efter er."
+
+Manke och Per-Erik saenkte oegonen, skuldmedvetna. Sa morskt manfolk de
+ville vara, sa foerefoell det dem farligt besvaerligt det daer, att masta
+vara kammade och tvaettade. Det var inte alls nage behaendigt heller,
+att om loerdagskvaellarna fa lof att kraenga af sig varma skjortan, som
+snodde sig sa godt efter kroppen. Och sa streta foer att fa armarna in
+i en annan, som kunde vara huskigt kall, ja bloet till och med, tyckte
+pojkarna, naer den legat i kunten och det varit yrsnoe, som traengt in i
+den, eller ovaeder. Just aldrig heller att nagon skjorta passade precis
+at dem. Skjortan, sa vael som andra plagg, kom alltid som en
+oefverraskning foer dem, -- stort var det ibland, sa plaggen bade haengde
+och slaepade, och smatt och trangt en annan gang, sa naesan kom i klaem
+naer ombyte skulle ske.
+
+Anna-Lisa, hon brukade gnida dem i oegonen och om hals och oeron med
+sapa och vatten och torka dem med gammelklaeder, som voro tvaettade, men
+omanglade foerstas, och harda "sa de refvo som vargklor", foersaekrade
+smadraengarna naer de satte sig till motvaern.
+
+Om de nu sutto vid bordet verkligen aengsliga att Anna- Lisa skulle bli
+stannande efter dem haer, sa hade de da inte samma bekymmer som hon i
+fraga om den kommande bristen pa snygghet och ordning. Det enda, som
+skulle halla dem uppe i saknaden efter henne var just det i en hast
+uppflammande hoppet om, att de, utan henne skulle ga fria fran vatten,
+sapa och torktrasa.
+
+"Du skulle fa de bra haer, Anna-Lisa", sade Ante med ett foersoek till
+frimodighet i roesten. "Du far nog riktig saeng te ligga i, och sa'n haer
+mat foerjaemnan."
+
+"Och medan sa skulle ni allihop ga kring vaegarna, och jag skulle taenka
+pa att ni lag sa ni fick ohyra efter andra noedarsfolk i na'n kall
+stuga, kanske, och att ni aldrig fick aeta er maett."
+
+"Nog ha vi fatt de na'n gang a. Mins du i den stora garden, daer dom
+aenda hade sa manga barn, och vi fick en hel gryta aertsoppa --, dom
+kokte saerskildt daer foer dom, som ga kring vaegarna."
+
+"Ja, sa skulle jag kanske sta haer a och koka foer sana", fortfor
+Anna-Lisa klagande. "Och taenka att ni var hungrig och int visste en
+enda dag i foervaeg hur ni skulle fa husrum till natten."
+
+"Kaere dej, int aer de nage farligt, int", satte Maglena in med mjuk
+troest i staemman. "Vi ha vael aldrig legat ute heller nan natt, och raett
+som de aer, sa aer det ljust hela natten och da fa en ligga hos
+blommerna ute pa backen. "
+
+"Och da sa ligg jag inne i saengen", sade Anna-Lisa med samma klagande
+roest.
+
+Men hon log lite skamsen i detsamma. Och med det for en laettnadens
+ljusning oefver syskonen.
+
+"De aer farligt hvad de aer svart te vara noejd", sade Ante
+eftertaenksamt. "Jag har gatt om dagarna och tyckt att det skulle vara
+sa bra om vi allihop fick komma till snaellt, rejelt folk -- sa'na, som
+mor skulle lika, -- och nu sa" --.
+
+Ante tystnade, det syntes huru tungt han fann det, att moejligen maste
+laemna den omtaenksamma, duktiga systern efter sig.
+
+"Du matt ga med oss hvart vi ga, Anna-Lisa", mumlade Maglena med sista
+smoergasbiten i munnen. Hon torkade naesa och fingrar pa det lappade,
+urtvaettade foerklaedet och stroek med sitt hufvud emot Anna-Lisas kind.
+
+"Si du, de aer alltid behaendigt te vara ute, -- om en ocksa inte har de
+sa bra, sa sir en aenda sa mycke. Snoen hitta pa te saetta sej sa roligt
+pa allting. Och roligt aer de till se sparena i snoen naer han ligg jaemn
+pa myrer och akrar. Det blir sa langa krus pa'n -- just som spetsar.
+
+Haren och raefven och hunn, och skatan och krakan, som har kommi nyss,
+allihop krusa dom snoen med foetterna pa olika vis, sa den blir sa fin
+som till broellop."
+
+"Jag sir ingenting san't, jag. Jag sir bara er", mumlade Anna-Lisa,
+sorgsen.
+
+"Ja du ska komma och foelja oss igen, hoer du Anna- Lisa. Nu blir de var
+och storforsarna kom loes, och det sjung sa grannt ur dom. Gullspira ha
+vi me oss, sa vi ha mjoelk te dricka, -- myrbaer ha vi pa myrena, och
+blabaer och jordbaer sa mycke vi kan aeta."
+
+"Ja ha en gatt ute och sliti ondt pa vintern, sa nog kan en ga pa
+sommarn a", sade Manke afgoerande.
+
+"Stinta, jag tyck du ska foelje som foerr jag", ansag Per-Erik.
+Yttrandet kostade honom en viss oefvervinnelse, ty den hotande faran af
+tvaettning och kamning stod alltjaemt foer honom.
+
+"Tyst", varnade Anna-Lisa och hoejde lyssnande upp hufvudet. "De lat
+inne i lill'kammarn, pojken lef, han vill ha na'n till sej kanske."
+
+Hon smoeg villradig, pa ta oefver golfvet och stannade vid doerren.
+
+"Kom hit --, jag vill int vara ensammen", hoerde hon en spaed, svag roest
+daerinne.
+
+"Aer de du, Anna-Lisa", sade den lilla sjuklingen borta i
+utdragssoffan.
+
+"Sjung 'Hvar jag gar', foer mig, -- sa ska jag somna."
+
+Gossen vaende sitt, nu efter en haeftig kris till det baettre,
+svettfuktiga ansikte at vaeggen, sloet oegonen och vaentade pa sangen.
+
+Anna-Lisa kaende vael den sangen, men det bar henne emot att sjunga
+ensam och pa fraemmande staelle.
+
+"Sjung, hoer du", ropade gossen, med sjuklingens otaliga roest.
+
+Anna-Lisa gnolade sakta: "Hvar jag gar i skogar, berg och dalar,
+foeljer mig en vaen, jag hoer hans roest."
+
+Medan hon sjoeng, stroek och svalkade hon gossens panna med en
+linnetrasa, som hon fuktade med vatten fran en porslinsmugg, som stod
+pa stolen bredvid hans baedd.
+
+Hustrun kom in, med mannen i foelje. Det var honom hon soekt upp och nu
+fatt med sig. Han skulle se undret, som skett med gossen, deras enda
+barn.
+
+Mannen blef sa tagen, naer han sag barnet, som foerr feberroed kastat sig
+i plagor, nu ligga i lugn haelsosoemn, att han ofrivilligt knaeppte
+haenderna i tack och lof till en hjaelpsam Gud.
+
+Anna-Lisa afbroet sangen och steg upp foer att fa komma ut.
+
+Mannen tog tag i hennes arm.
+
+"Du ska stanna hos oss stinta, foer sa glad som nu har jag aldrig varit
+i alla mina da'r."
+
+Anna-Lisa drog sig sakta ifran honom. Sorgsen och foerskraeckt sag hon
+at doerren. Det var som om hon daer bakom aegt all vaerldens skatter att
+foerlora.
+
+"Du aer vael glad att slippa noed och bekymmer och ha hem och skydd haer
+foer alla dina dagar nu, da jag taenk att du ska fa stanna haer foer
+alltid", fragade den unge husbonden foerundrad och naestan onoejd, da han
+sag flickans aengsliga uppsyn.
+
+"Jo", svarade flickan lagmaeldt. "Men de blir mej bara sa tungt, naer
+jag taenk pa smapojkarna. De aer jag, som ha tvaetta dom och kamma dom,
+och mjoelkat Gullspira, sa att dom har fatt soet mjoelk om dagarna. Den
+minste aer inte sa gammal som den haer, och skall fara och ga kring
+vaegarna, medan jag har det bra."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         FJORTONDE KAPITLET.
+                       PER-ERIK OCH ANNA-LISA.
+
+Anna-Lisas stora bla oegon tarades. Hon gick ut till syskonen.
+Husbonden foeljde henne. Han tog smadraengarna i oegonsikte,
+
+"Sa, det aer den daer lilla som du aengslas mest foer? Herresten heller,
+tocken liten draeng, som har kunnat vandra aenda fran Frostmofjaelle."
+
+"Jag aer nog int liten, jag. Jag blef pa sjette aret nu i Kyndelsmess."
+
+Per-Erik besvarade flyktigt ungbondens blick. Han skrapade groetfatet
+aennu en gang och slickade af traeskeden med ordning och eftertryck.
+
+Husbonden maste dra pa munnen.
+
+"Dom kan nog kanske inte slaeppa af dej, syskonen dina?"
+
+Per-Erik spottade foer sej och glodde med stora oegon bort emot
+spiselden.
+
+"Jag vet int hvad jag ska saega. De skulle nog vara ledt foer dom till
+att int ha na'n te aengslas foer och halla efter, nu sen smastinterna
+vardt kvarhallen hos jaegmaestarns."
+
+Hustrun kom till. Hon stod och hoerde pa gossens prat, sa ljus och glad
+i uppsynen som hon inte varit se'n enda dotterns doed.
+
+"Sa kan ni kanske inte undvara honom da?" undrade husbonden med en
+liten saerskild, menande blick emot Ante.
+
+Ante moette blicken allvarsam.
+
+"De loena int te orda om de foerraen nage san't kom pa tal."
+
+"Det aer godt, klokt slag i de haer barnen", sade mor Maerta-Dea. "Jag
+tror dom foer hvad vaelsignadt och bra aer, till huset."
+
+"En kunde kanske lata den daer morska lill'karlen stanna haer ocksa sa
+laenge", sade husbonden tveksam. Han ref sig betaenksam bakom oerat.
+
+"Lill'Kalle frisknar nog till fortare, naer han far kamrat", sade
+Brita-Dea.
+
+Ante blef ifrig han med. Skulle Anna-Lisa tagas ifran dem, sa blefve
+det svarare aenda att halla ordning pa de sma, bland alla de fraemmande,
+ibland bra ledsamma foerhallanden de rakade in uti.
+
+Det fanns sa manga stygga exempel, sa mycket af orent, som skulle
+traeffa gossens oegon, sa mycket ledt, laettsinnigt tal, grael och knot
+och grufliga svordomar, som aennu skulle na hans oeron, naer man sa drog
+fram fran gard till gard.
+
+"De vore nog farligt bra, om Per-Erik fick bli i en sa'n haer gard, sa
+de kunde bli en rejel karl af 'en", sade Ante. Hans djupa, moerka oegon
+sago allvarsamt upp pa den starke, granne bonden, som stod framfoer
+honom.
+
+"Naer jag blir lite gamlare, sa ska jag ge mej i tjaenst som getare
+eller lilldraeng, daer jag far laera mej na'nting, och se'n ska jag komma
+hit efter Per-Erik, om han bara far stanna till dess."
+
+"Sa far han vael de. Jag lid int taenka de lill'Kalle var skulle kunna
+bli bortvist och ga kring vaegarna som den daer lille nu skulle komma te
+goera. Det aer morskt slag i dej, gosse, ocksa. Och jag tror dej mest om
+te kunna goera hvad du saeger, sa du till slut kan komma och ta igen
+lillen, daerest du far ha haelsan."
+
+Hustrun raeckte stornoejd ut handen mot Ante, med haelsande, bekraeftande
+handslag.
+
+"Baedda at pojken i norra oefversaengen", sade mannen. "Han syns vara ren
+och snygg, fast han kom fran landsvaegen."
+
+Ja, nog visste Per-Erik, att han var "ren och snygg". Det var bara
+mandag aennu, och han hade sista loerdagstvagningen, denna gang atfoeljd
+af trang, naesklaemmande skjorta, i alltfoer friskt minne.
+
+Anna-Lisa far ligga daer hon a', sade Brita-Dea. Hennes anlete lyste af
+belatenhet och hon pratade med barnen, som om de varit gamla bekanta.
+
+Pigan, som kom in med kvaellsmjoelken skummande i en stor blamalad
+bytta, stannade vid doerren som foerstenad. Naer hon gick ut foer att
+stilla korna och mjoelka dem, var daer tyst i garden, tyst som naer doeden
+tagit, och star hotande att taga aennu mer. Och nu -- glada, jollrande
+barnroester, slammer af skedar och fat, som diskades. Framfoer spisen en
+liten stinta med lockigt har, som sydde roeda rosor pa en tummvante. En
+pojke, som spantade stickor och sopade spiselhaellen, sedan han lagt
+mera ved pa haerden. Mor Brita-Dea sjaelf vid spinnrocken igen.
+
+"Jaemmerligen heller, sa behaendigt haer aer", sade Stina. Hon oeppnade
+doerren till ett stort skap, daer tomma, rena mjoelktrag voro inskjutna i
+slaar oefver hvarandra. Sa satte hon sil oefver tragen ett efter annat,
+och haellde med skopa i den varma mjoelken.
+
+Den stora katten, som satt och glodde fran skapbaenken, fick ocksa en
+skvaett i sitt fat invid vattentunnan vid doerren.
+
+Stina foersag sig med smoer, broed och kallnad groet fran skaenkskapet.
+Se'n drog aefven hon fram spinnrocken och snurrade pa sa att hjulet
+blef som ett moln, medan lingarnet, fint som silke, oekades pa rullen.
+
+"Du far ga med pojkarna haer till draengstugan", sade matmodern omsider.
+"Se efter att dom far oerngottskudde och en snygg farskinnsfaell.
+Stintorna och Per-Erik far ligga haer i oefversaengen. Vill du si hur
+lugnt lill'Kalle sof, foerst?"
+
+Matmodern och Stina gingo pa ta in i lill'kammaren. Stina sag
+obegripligt belaten ut, naer hon kom ut daerifran. Hon gick fram och tog
+Anna-Lisa i handen.
+
+"Vaelkommen till oss, stinta, -- och du a', lill'draeng. Vi ska nog bli
+govaenner, det kaenne ja' pa mej."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                          FEMTONDE KAPITLET.
+                         DET SPOeKAR PA ISEN.
+
+"Hu haeller, det aer rent som om vi vore ensam pa hela jorden"", sade
+Maglena och drog den lilla hemvaefda schal hon fatt af mor Brita-Dea
+baettre om sig.
+
+"Ja, nog aer de sant, men de ska bli mindre grufsamt te komma in i
+gardarna, naer vi int aer sa manga", tillfogade Ante.
+
+"Naer jag stanna ute hos Gullspira, daer de int finns nage' lider te
+binda 'na i, sa blir ni bara tva, och de aer vael ingenting te grufva
+foer."
+
+"Ingenting", upprepade Maglena. "Jag kom jaemt i hag smastinterna --
+och Maerta-Greta, naer hon sa 'tinnenin' i staelle foer 'ingenting'. Hon
+satt lill'hufve' pa sne och titta opp med oegona och skulle latsas vara
+sa bedroefvad."
+
+"Ja, hon var nog de a flera ganger, da hon froes, lill'stackarn, och
+var hungrig och ville till mor", sade Ante eftertaenksamt.
+
+"Mor skulle nog vara noejd, taenk jag, som det aer staeldt foer
+smastinterna nu", tillade han.
+
+"Nog aer hon de, ma du tro. De var vael hon som fick komma hit till
+jorden lite grand, som en aengel och tala i folke, ba jaegmaestarns och
+Carl Nil'ses att ta barna."
+
+"Ja, nog ha dom det bra nu, foer int skulle dom tycka att de vore nage
+behaendigt te ga haer pa isen och raenna at alla hall med foetterna, sa en
+kan klyfva sej midt itu", sade Manke bistert.
+
+Sanningen att saega saknade han Per-Erik ohyggligt, om han ocksa tyckte
+sig kunna undvara Anna-Lisa. Det var inte utan att i hans saknad
+blandade sig ett grand medlidande med brodern, som nu ensam och
+foersvarsloes, blef den, som Anna-Lisa skulle ryka pa med sapa och
+vatten. Manke hade deltagande framhallit denna synpunkt foer Per-Erik,
+som dock med nagot af mod och foerhoppning i roesten foersaekrat, att det
+inte skulle bli fullt sa "huskigt" aenda. Lill'Kalle tog ju opp sig,
+foersaekrade Per-Erik, "och ma tro sa rik bondson han aen var, sa kunde
+en nog taenka, att han skulle matta bli bade kammad och tvaettad, nu
+till, naer de fatt en sa'n som Anna-Lisa till gards."
+
+Men fastaen han taenkte pa huru hjaelploest utsatt foer sa'nt daer han var,
+Per-Erik, sa oenskade Manke denna kvaell att han varit tillbaka i den
+ljusa, troejsamma (hemtrefliga) garden, hos honom.
+
+Det skulle vara annat det aen att ga oefver en is, som lyste svart, och
+blaenkte som om man gett sig ut i oeppna sjoen, samt ha oefver hufvet pa
+sej ett norrsken, som var ledt och aengslande, med roeda och gula och
+bla lagor hoegt opp pa himmelen. En kunde rent tro att det skulle bli
+domens dag och att allt som fanns, ba jord och mane och stjaernor
+skulle brinna opp. Foer sa knastrade det och lyste och floeg af lagor
+uppefter norra himmelen. Och aenda satt manen daer pa sitt hall och rent
+skrattade med hela mun, utan vett, naer han hade sa mycket farligt
+omkring sig.
+
+Manke kunde mycket vael ha fatt aka pa kaelken, som gled laett som ett,
+intet oefver isen, och da hade han inte behoeft plagas med att raenna och
+halka at alla hall. Bade Ante och Maglena hade uppmanat honom att
+saetta sig ned pa den. Men Manke sade att han var karl till att ga.
+
+Saken var den att ufven hade boerjat tuta sa otaeckt i Svartberget, som
+gick som en vaegg neremot sjoen. Och sa var det ledt med det otroejsamma
+norrskenet. Manke han tyckte att pa kaelken var han allt foer langt
+borta fran folk, d. v. s. de tva aeldre syskonen.
+
+Ante och Maglena ledde Gullspira emellan sig. De stoedde henne pa samma
+gang, ty det var vael sa svart foer henne som foer Manke, att komma fram
+i halkan.
+
+"Vi fa maest ta och dra na", sade Maglena. "Stackars lill'piga, du raenn
+ju at alla hall och blir rakt slut foer oss."
+
+"Saett dej pa kaelken du Manke och hall i 'na. Hon kan godt sta daer."
+
+"Hon star nog aenda. Det kaenns liksom behaendigare foer mej te ga",
+foersaekrade Manke i det samma han raende ivaeg snedt med ena foten och
+satte en duktig rofva pa isen.
+
+Sint vardt han, ty det var vael elfte rofvan han satt se'n han kom ut
+pa isen, och raedd vardt han.
+
+Daer han nu sitter kvar och smatt graelande gnider den del, som foerst
+tar toern naer man saetter rofvor, sa far han se nagot som kom haret att
+resa sig pa hans trinda hufvud. Han var foerstas inte vidare morsk i
+hagen foerut heller. Jo, nagot kommer raennande emot barnen pa isen,
+nagot som floeg lika fort som oestanvinden, som blaste emot pa sjoen. Det
+illulade och det fraeste och det spottade. Och daer syntes som en liten,
+liten roek, staende raett opp ifran det daer, som kom raennande.
+
+Manke han kom pa foetter igen, och det med fart.
+
+"Herre gulla! -- Gosse! Stinta! Sir ni! -- Jag menar de aer skrymt
+sjaelf, som kom och tar oss."
+
+Ante och Maglena ryggade tillbaka af foerskraeckelse. De hade allt
+gaerna, lika vael som Manke, velat ta till foetter. Men det var ju en ren
+omoejlighet att i blahalkan kafva sig undan det sig hastigt naermande
+vidundret.
+
+"Hva' i fridens dagar aer de", hviskade Ante med oegonen utspaerrade emot
+det moerka odjur, som med tva sma eldglaensande haloegon, eller hvad det
+var, syntes aemna flyga pa dem.
+
+Maglena knep hardt om Antes hand.
+
+Manke, lill'"karlen", gloemde alldeles sin manliga vaerdighet. Han
+gallskrek och hakade sig med bade armar och ben fast vid Ante.
+
+"Ja men aldrig har jag sett sa farligt i hela lifve", skrek Maglena.
+"De aer ju en katta, och han kan int ga" --. Maglena tog vidundret, som
+verkligen befanns vara en katt, opp i famnen, utan att akta pa huru
+den fraeste och spottade; sjaelf darrade hon af skraemsel och medlidande.
+
+"Han har sa underliga foetter", tillfogade hon hemsk till mods. "Kan du
+Ante foersta hvad de aer at dom?"
+
+Ante tittade noga pa kisses foetter.
+
+"De aer -- de aer --. Nej hur ska'n kunna foersta de. Men de aer rent af
+tomma svinkloefvar, som dom ha stuckit in kattfoetterna i. De aer daerfoer
+han int har kunnat reda sej, utan foeljt med oestanvaedre utfoer isen."
+
+Maglenas tarar floedade. Hon slet och ryckte foer att fa loss
+pinoredskapen, som klaemde om kattens foetter.
+
+"Kisse, stackare, stackare kisse! De aer folk, som har gjort de, foer si
+hur hardt dom bundi me hvassa snoeren."
+
+Det var som om Maglena i dessa snoeren fann bevis foer att folk utfoert
+nidingsdadet, och att i annat fall katten sjaelf skulle ha traedt pa sig
+fyra svinkloefvar, som galoscher.
+
+"Ja, ha folk gjort de, sa aer dom int folk, utan na'nting som aer
+otaeckare aen allt styggt", sade Ante. Hans oegon lagade i manljuset och
+hans haender knoetos som om han haft lust att kla upp det folk, som
+gjort detta.
+
+"De var rompa (svansen) daer, som stog raett opp, som jag taenkte var
+roek", sade Manke, hvilken nu alldeles fristaende, pa vederboerligt
+afstand fran kattens befriade klor, tog den i oegonsikte. "Jag hoell
+mest pa te bli haj (raedd) jag, och sa aer de bara en katta", fnyste han
+foeraktfullt.
+
+"Bara en katta", roet Maglena full af foertrytelse. "Jag vanne att den
+som gjort de haer, sutte bunden om foettren och raedd, och hungrig, och
+frusen."
+
+"Ja och hade de haer stygge norrskene oppom sig, och ufven, som tuta i
+berge, och ett tjog vargar, som ule omkring sej", afbroet Manke foer att
+fa straffet skaerpt.
+
+"Ja de a, -- a sa skulle han, som har gjort de, fara fram med
+oestanvaedre ensam pa natten, a int kunna stanna", atertog Maglena.
+
+Hon gret fortfarande, vaggade och smekte katten, daer hon med den i
+famnen satt sig ner pa kaelken.
+
+"Sa ledt folk trodde jag int de fanns i vaerlden", sade Ante dystert.
+
+"Sa'nt hade dom aldrig kunna ta sej te' me hemma i Frostmofjaelle."
+
+"Ha, var de likt de! Den, som hade gjort sa'nt hade blifvi utskaemd foer
+alla sina dagar", afgjorde Maglena hardt.
+
+"Men nu matte du ha mat, stackare kisse. Du aer sa tunn och torr som
+ett knifblad."
+
+Om Maglenas liknelse ocksa inte var sa alldeles fullgod, sa var det
+aenda en sanning att katten sag bedroeflig ut, ruggig, -- da den ej fatt
+slicka och putsa sig, sa som kattor vilja halla sig fina, vat, den
+hade ju varit i vatten --, och mager, med bloedande foetter.
+
+"Se daer Ante, ta 'na me'n jag mjoelkar en skvaett at 'na."
+
+Ante tog katten och hoell den plikttroget fast, om ocksa icke med den
+oefverstroemmande oemhet, som Maglena visade i sin behandling af det
+olyckliga pinade djuret.
+
+Katten hade slutat opp att spotta och fraesa, och soerplade nu i sig
+varm mjoelk ur en liten vril. Se'n boerjade den putsa och slicka sina
+oemmande, skafda tassar, samt tvaetta sig i ansiktet med innsidan af
+framtassarna, som den foerst vaette med tungan. Efter detta kroep den
+kurrande, mildt, tacksamt jamande opp i knaeet pa Maglena. De voro med
+ens sa goda vaenner, den saekra vaenskapen mellan den raeddade och
+raeddaren.
+
+Kaelkfaellen ordnades i baesta skick. Manke kommenderades dit igen, och
+nu kunde han vael sitta daer foerstas, "foer att int katta skulle springa
+ifran dom".
+
+Med Maglena i naerheten, som i samma afsikt gick taett bakom honom och
+skoet kaelken, aterkom hans foer en stund sa pafallande foersvunna
+manfolksvaerdighet.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                          SEXTONDE KAPITLET.
+                            I ROeFVARKULA.
+
+Manke sof, daer han satt pa kaelken och hvilade sina troetta, anstraengda
+senor och ben. Kisse sof, och hvilade doedsskraemda nerver och naestan ur
+led vridna lemmar. Uf och uggla tutade och skreko gaellt ko-hu-u, och
+klae-hvitt i bergen, som afspeglades i isen, sa den blef kolsvart
+inemot stranden.
+
+Men ute pa sjoen glaenste isen roed, gul, groen, alltsom
+norrskensflammorna oefver himmelen speglade sig i dess glaensande yta.
+
+Ante och Maglena, att inte naemna lill'Manke, skulle nog ha tyckt det
+vara hemskt och kusligt, ensamma ute en sadan kvaell, om de inte kaent
+sig sa opplifvade genom det att de fatt raedda katten.
+
+Som de nu gingo daer och sprakade och ledde Gullspira stadigt emellan
+sig, sa nadde de sista lill'granen pa sjoen. Den, liksom de andra
+vaegprickande granarna hade mistat fotfaeste under toevaedret, som varit,
+och stod hankigt pa sned.
+
+De fingo saekrare faeste foer foetterna oppe i land, pa uppkoerd vaeg.
+Gullspira doek blixtsnabbt in i busksnaret foer att skaffa sig kvaellsmal
+af tallris och videknopp.
+
+Kisse ville ej stanna laengre, den var med ens faerdig att ta till
+foetter. Maglena fick fatt i den. Hon stoppade katten in i schalen och
+hoell den fast med baegge haender, medan Ante ensam fick dra kaelken med
+den alltjaemt lika lugnt sofvande Manke.
+
+Han styrde stegen mot foersta stora bondgard han fick i sikte. Fran ett
+annat, ett roedmaladt tvavaningshus en bit ifran vaegen, lyste ljus ur
+alla foenster. En kunde foersta att daer var begrafning eller broellop. Sa
+det var inte foer slikt vandringsfolk, att ga fram till sa'nt staelle.
+
+De naermade sig daerfoer det foerstnaemnda, aefvenledes stora
+tvavaningshuset, som var gratt och omaladt, inte riktigt faerdigt
+heller, sa gammalt det aen var, ty foer somliga foenster sutto aennu
+braedlappar spikade i staellet foer glas.
+
+Gaerdesgarden, som omgaf inaegorna, var trasig langa straeckor, och i ena
+grindstolpen, som ledde in till garden, satt grinden och haengde pa ett
+gangjaern. De hade icke, som man brukar goera om hoesten, lyft in grinden
+undan tyngande snoe. Skraep och brate och buteljskaerfvor lago synliga
+och blaenkte i manskenet.
+
+Kisse lefde och regerade inom schalen hos Maglena, som om katten i en
+hast blifvit vild. Den bade kloeste och fraeste, huru lugnande Maglena
+aen talade till den.
+
+Det gnaellde i doerren till storstugan, till hoeger i foerstun. Nu stod
+det ej till att halla katten. Med ett tjockt skraen slet den sig loes
+och floeg som ett skott ifran Maglena, ut pa garden.
+
+En pojke af Antes storlek kom slaengande ut pa trappan foeljd af en
+grahund.
+
+"Buss pa dom, buss pa tattarpacke, som kom", skrek han med gaell roest.
+
+Grahunden skaellde och morrade emot barnen med uppdragen nos och ilsket
+blaenkande taender.
+
+Manke vaknade och gaf till ett skrik. -- Gullspira flydde bakom Ante.
+
+Men Maglena gjorde som hon brukade, naer hon pa ett sa foerunderligt
+saett foermadde lugna och taemja djur.
+
+Hon satte sig ner pa marken, och bredde ut armarna mot hunden utan att
+bry sig om att han nafsade at henne och slet loes en del af
+schalfransen.
+
+"Sussu -- sussu --! Int vill du oss nage ondt, vi, som aer sma och
+ensammen".
+
+Grahunden tystnade, men morrade med ryggborsten hoejd. Han sag farlig
+ut, daer han med loemsk blick och smygande steg gick omkring barnen, och
+snalt vaedrade efter geten, som krupit in emellan dem.
+
+"Gosse", ropade Maglena med sin vackert klingande mjuka, men pa samma
+gang bestaemda roest. "Gosse, huta at hunn eran. Du sir vael att vi aer
+sma och ensammen. Du aer stor du, och matte hjaelpa oss", tillade hon,
+da pojken bara hvisslade och inte tycktes hoera pa hvad hon sade.
+
+"Huta at hunn pa rappe!" Maglenas roest blef befallande. Grahunden tog
+intryck af den. Han stod som skamsen.
+
+Pojken steg ner fran trappan, sparkade loes en isklump och kastade den
+midt i gruppen. Den traeffade hunden, som gnaellande och med en hatfull
+och skraemd blick pa Grels, pojken, gardens aeldste son, lommade ivaeg ut
+genom grindoeppningen.
+
+Grels gjorde som grahunden, tog vaegen ut genom grinden, men sneglade
+loemskt tillbaka. Han sag huru barnen daer gingo till vedlidret med
+getkraeket, de hade med sig.
+
+Jo, daer var hon saeker, geten!
+
+Alla tre barnen foeljdes at till lidret med Gullspira, som de helt laett
+bundo daer invid en spanhoeg, daer hon kunde fa liggplats tills de, som
+vanligt kunde fa in henne i en ladugard. Det var bara en af dem, som
+annars brukade vara upptagen med Gullspira. Men i dag, haer, var det
+som om de icke vagade vara atskills en enda minut.
+
+De hoello hardt hvarandras haender, naer de gingo stegen opp till
+foerstugan och oeppnade doerren till det stora rum eller koek, daer det
+lyste ut ur foenstren.
+
+Ja nog var rummet stort och vackert, det kunde ha sett ut precis som
+storkoeket hos Carl Nilssons. Haer fanns ocksa oefversaeng, rosig
+dalkarlsklocka och blamaladt skap. Men allt var slarfvigt,
+oordentligt. Inga gardinkappor funnos foer foenstren eller foerhaengen foer
+saengarna. Pa bordet syntes aennu traevrilar och traeskedar kvarlaemnade
+efter kvaellsmaltiden. Braennvinsbuteljer och oelflaskor stodo daer, och
+en massa smutsiga kort voro utbredda pa bordshoernet.
+
+Tre roedbrusiga karlar, husbonden och hans draengar, spelade bondtolfva.
+Svordomar och raa utrop ljoedo ut i rummet.
+
+En storvaext, vacker men slarfvigt klaedd piga stod med ena foten opp pa
+spisbaenken framatboejd, och skrapade groetgrytan, som hon at ur.
+
+"Maka at er, farfar", skrek hon ilsket till en gammal gubbe, som
+darrande och fumligt, satt och taeljde spaent- stickor.
+
+"Ni ha int oppe haer att goera laengre. Ni ha ju fatt i er hvad ni ska
+ha. Ge er i vaeg nu bara!" snaeste en aennu ung bondhustru med fina, men
+skarpa drag. Hon stod vid spisen och "luskade" en flicka af Maglenas
+alder.
+
+Ante och hans syskon stego ljudloest in genom doerren. De kaende en
+brinnande lust att vaenda om, och om sa skulle vara, fly ut i
+vildmarken igen. Men det var sa sent. De voro troetta och frusna och
+laengtade sa mycket efter nagot varmt, efter lite vattgroet eller
+vaelling.
+
+Tva sma pojkar af ungefaer Per-Eriks och Mankes alder, hvilka framme
+vid bordet, skreko och slogos om sista skvaetten i en oelflaska, fingo
+syn pa dem.
+
+"Tvy!" Den ene, Mans, spottade skickligt, sa att han naera nog vunnit
+sitt mal, att na de intraedande. "Tvy! Mor, sir ni hva foer ett
+tattarfoelje, som star haer", gastade han.
+
+Bondhustrun vaende sig om. Barnen tyckte att hennes skarpa oegon och
+hvassa naesa liksom hoeggo sig fast i dem. De kroepo samman och gjorde
+sig sma, sa mycket de det foermadde.
+
+"Hva ska ni hit foer, haer aer ingen gaestgifvargard. Vi ha int mer aen vi
+aet opp sjaelf", skrek hon, och gick emot barnen med bordsknifven
+hvarmed hon luskade dottern, i hoegsta hugg.
+
+"Babba Kajsa -- hoer du", ropade en ihalig roest ifran ena nedre saengen.
+"Goer int barna daer nage foer naer. Du drar olycka oefver garden. Jag har
+sett dom i droemmen i natt."
+
+"Tig, gamm'tok!" roet kvinnan. Men det var som om de uttalade orden
+aendock gjort ett visst intryck pa henne, ty hon vaende sig fran barnen
+och atertog sitt foer deras skull afbrutna arbete.
+
+"Ge dom kallgroeten, som vardt kvar naer jag gaf hoensena i morse. De
+star en tetmjoelkskvaett kvar daer pa borde i vrilen, och broedskrapet,
+som aer daer kan du ge dom."
+
+"Ge dom sjaelf ni" --, snaeste pigan. "Jag ska rusta mej foer te ga till
+broellopsgar'n med mjoelken jag. Alla andra mjoelkstintena aer nog redan
+daer. Men haer i garden aer de aldrig na'n ordning med nan'ting.
+
+Hon gick, men stannade tveksam, med doerren oeppen. Farmor borta i
+nedersaengen ropade pa henne:
+
+"Brita, akta dej stinta --! Jag la'ut kortena foer dej i jans --, de
+lag bara fattigdom och broedloeshet, men hjaerterknekt emellan. Du kan ta
+bort farligheten med att du goer det godt aer. Ja-ja -- akta dej, du."
+
+Brita drog at sig doerren med foten och gick in igen. Hon slaengde fram
+de osmakliga matresterna till barnen, hvilka darrande, mer af skraemsel
+aen af koeld, smoego fram till spisbaenken, dit matbitarna blifvit
+framkastade.
+
+"Ah hut, du har tagi min mjoelkvril", skraenade mindre pojken, Joens.
+
+Utan vidare gick han fram och ville rycka vrilen ur handen pa Maglena.
+Hon hoell den fast och sag honom stadigt in i oegonen:
+
+"Mor din ha sagt till om maten at oss, a da laer du int ta den af oss."
+
+"Mor!" han raeckte ut tungan emot modren. "Jag --", han sade nagot
+mycket ratt, -- men som betydde: "Jag struntar i mor och hvad hon
+saeger."
+
+Maglena fick dock maerkvaerdigt nog behalla vrilen. Detta var en
+missraekning foer Erika, som just slitit sig loes fran modrens grepp i
+hennes hufvud foer att fa askada huru striden emellan den argsinte,
+snale brodern och den fraemmande tiggarungen skulle sluta.
+
+De sma vandringsbarnen ato kall, snaskig groet, sur mjoelk och
+broedrester -- tysta, foerstaemda, utan att latsas se eller hoera de raa
+pinande ord, de grimaser med utstraeckt tunga och langnaesa, som
+bestodos dem fran gardens trenne barn.
+
+Grels kom aefven in, just naer de foerutnaemnda sma andaektigt tackade Gud
+foer maten. Han sag led och otaeck ut. Gammelgubben, som fumlade med att
+fa karfva sista spaentstickan ur tjaervedsroten, fick bradt att resa
+sig. Han letade efter kaeppkryckan. Men som vanligt hade nagon af
+barnen tagit den fran ryggstoedet pa hans stol och kastat den utat
+golfvet. De gapskrattade naer gubben, halfkrypande, med ett ben
+slaepande, hasade sig fram pa golfvet efter den.
+
+Ante, som ju sag hvar kryckan lag, gick genast fram och tog upp den.
+Han raeckte den till den gamle, som med sura, foervirrade oegon sag upp
+till honom.
+
+"Hva-hva-hva-aer den go-go-go-s-s-ssen ifran", stam- made han med
+misstro och foerundran i staemman.
+
+"Go-go-go-s-s-sen", -- haermade gardsbarnen. De hoppade hoegt, slogo ut
+med foetterna, smaellde dem samman igen och foersoekte att saetta krokben
+foer farfarsgubben, naer denne aendtligen kom sa langt, att han kunde
+stega fram mot doerren pa sina gamla foervaerkta ben.
+
+"Ga fran spisen ungar, sa jag far rum haer med kaffebraennarn", sade
+matmor till de fraemmande barnen, utan att ge akt pa huru hennes egna
+uppfoerde sig.
+
+"Ante, hjaelp farfarn, han gar lika illa, som mor gick pa sistone",
+hviskade Maglena. "De aer sa farligt halt ute pa bron."
+
+Ante gick langsamt, som skamsen efter den gamle. Men naer han kom ut,
+daer ingen gjorde narr af honom, tog han fast tag om gubbens ena arm
+och hjaelpte honom varsamt ner foer trappan utfoer den hala, knoeliga
+stigen, som ledde till den lilla stuga daer han bodde som
+foedoradstagare.
+
+Boendernas gamla foeraeldrar oppe i Norrland kallas "foedoradstagare"
+eller "gammelfolk", naer de laemnat fran sig gard och jordbruk till
+sonen och hans hustru. De gamla fa sig tillraeknadt och utmaett hvad de
+skola hafva af mjoelk, mjoel, potatis och dylikt. Aero ej barnen i den
+gard de laemnat grannlaga och goda, sa ha de det svart de gamla.
+
+Den lilla stugan daer farfarsgubben nu stapplade in, var kall och
+ovardad, daerfoer att farmorsgumman var sjuk och lag i vaestra
+nedersaengen oppe i garden. Hon lag daer, icke foer att fa baettre
+tillsyn, utan emedan man ej iddes ga ner och laga den mat gubben
+skulle ha, da gumman ej orkade laga den, och slapp taenka pa att se
+till henne. Pigan, som annars skulle elda och se om den gamle, hade i
+kvaell annat att taenka pa.
+
+Gubben beredde sig till att, rysande af koeld, laegga sig paklaedd under
+farskinnsfaellen i nedersaengen. Han var foer stel och frusen foer att
+kunna orka laegga ved pa den aennu fran morgonen heta askan i spisen.
+
+Ante gjorde det i hans staelle. Han satte dit kaffekokaren ocksa, som
+stod ute pa haellen.
+
+Gubben satt pa saengkanten och sag pa gossen, hvilken i hans tanke
+liknade en Guds aengel, sa gradaskiga och lappade klaeder han aen hade.
+
+"Du-d-du far l-i-g-gg-a haer i oefvers-s-saengen i-i-i natt", stammade
+han.
+
+"Maglena och Manke a?" fragade Ante ifrigt. Han tyckte att tillvaron
+hos den stackars gubben, som sag vaenligt pa honom, i hans kalla
+ovardade stuga, var vida att foeredraga framfoer det stora ljusa koek daer
+man bara "traette" med, och snaeste hvarandra. Laettare i sinnet sprang
+han opp, sedan han sett till att vedklubbarna i spisen tagit eld och
+att farfar blifvit afklaedd och kommit i saeng.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         SJUTTONDE KAPITLET.
+                              "KASKEN."
+
+Grels stod ute pa trappan da Ante kom ditat. Han var pafallande spak
+-- ja hoerdes rent af helt foertrolig, naer han gaf sig i sprak med Ante.
+
+"Vi taenk ga pa koxen i broellopsgarden haer bredvid. Brita ska ga dit
+med mjoelken och da foelj vi med och koxa pa bruden."
+
+"De bli nog behaendigt foer er, de", sade Ante och ville foerbi Grels,
+in. Men denne staellde sig i vaegen.
+
+"Ja de bli lika behaendigt foer dej och syskonen dina, som foer oss."
+
+"Int fa vael dom ga pa koxen haer, int."
+
+"Hvem som haelst far vael ga pa koxen. Pojkarna i byn aer sint pa den haer
+bruden foer hon, som aer sa rik och grann stinta, har tagit en utsocknes
+karl, som int ha na hemman och aer en sa'n mes, att han saeg nej till
+braennvinet. Och daerfoer ska dom staella till roligheter i natt och
+skraemma dom. Vi, smapojkar fran den haer byn och fran grannbyarna a,
+ska dit och vara med pa hvad som blir."
+
+"Men inte vi da, int. Maglena och Manke aer troett och matt ga och laegga
+sej."
+
+"De aer dom, som vill ga och Brita och jag ha lofvat dom att fa foelja.
+Dom si mej just int ut till att ha haft mycke att ha roligt at",
+tillfogade Grels med nagot visst medlidsamt i roesten, som tog Ante.
+
+"Ja, vill dom, sa nog far dom foer mej", sade han.
+
+Grels gaf honom hastigt vaegen fri. Ante gaf ej akt pa den stygga
+glimten i hans oegon.
+
+Maglena och Manke kommo emot honom ifriga. Troetthet och missmod voro
+borta. De skulle fa ga och se pa bruden i granngarden. Prostinnan
+sjaelf hade klaedt henne, och hon skulle vara sa fin sa drottningen
+sjaelf kunde inte vara finare, -- i gullkrona, och rosor hela hufvudet
+fullt, och roedt silkesskaerp och svart silkeskjol, och lif -- och --
+och!
+
+"Mans och Joens-Petter aer riktigt bra mot oss nu", foersaekrade syskonen.
+"Men hu haeller, dom ha halli pa a villa ha i oss "kask".
+
+"Aer ni tokig barn, har ni druckit af en sa farlig dryck." Antes oegon
+spaerrades ut af foerskraeckelse. Han gaf sig till att skaka och vaenda pa
+Manke, som om han taenkt att fa ur honom ett doedligt gift.
+
+"Slaepp mej, slaepp mej!" skrek Manke, daempadt foer att de innevarande ej
+skulle fa oegonen pa den nesliga behandling, som brodern laet honom
+underga.
+
+"Dom hoell bara pa, men vi tog ingen kask", -- hviskade Maglena
+lugnande.
+
+"Husbonn haellde sa mycke braennvin i hetkaffe, sa de blef mer braennvin
+aen kaffe. Och draengen daer, han ville ha i oss san't."
+
+"Ja, int kunde ni smastackare komma fran det", jaemrade Ante. "Och sa
+ha ni inte kunnat akta er foer foersta supen aenda."
+
+"Vi gret och ba' att fa slippa", foersaekrade Maglena "och jag sa att
+jag skulle fa spy af det."
+
+"Men dom ville ha i er aenda foerstas -- foer att fa ha roligt at er naer
+ni se'n i fyllan int skulle veta hva ni gjorde." Antes oegon brunno
+moerka.
+
+"Ja, de ville dom, och draengen daer, som nu drick ur braennvinsflaskan,
+han tog mej om hufvet och hoell fast mej, foer han skulle fa i mej
+kasken", puttrade Manke och glodde surt pa draengen i fraga, som just
+satte braennvinsflaskan till sin egen blasvullna mun.
+
+"Gosse --! Hur bar du dej at foer te slippa unnan, en?"
+
+Ante grep Manke haeftigt om skuldran.
+
+"Kaere dej, du hoer vael att de int var sa farligt", skyndade Maglena att
+tillaegga. Foer gamm'farmor i saengen ropa pa'n. Sa haer ropa hon:
+
+"Jaerker, akta dej! Jag sir ljus oefver barnas hufven -- och de star
+bara moerker om dej sjaelf."
+
+"Han svor at farmor, som aer sa sjuk, i lungsjuka, liksom mor, och som
+snart kan doe. Men han slaeppte oss aenda -- foerstar du."
+
+Ante nickade till som af laettnad. Sa gick han sakta fram till saengen,
+daer den sjuka lag och stirrade ut med ihaliga oegon. Hon hade fatt ett
+styggt hostanfall och han lade armen om hennes lif foer att halla henne
+oppe och lindra anfallet.
+
+Hon foell tillbaka flaemtande.
+
+"Tro int pa folke haer, och int pa barna. De akta int gammalt folk --.
+Akta int far och mor -- och da aer de int na godt te vaenta af dom. Vi
+ha vari san'a haer i garden allihop se'n langt bort i tiden. -- Haer ha'
+funnits sa mycken elakhet och superi och svordomar, som dragit hit all
+moerkrets makter."
+
+Hon stirrade opp framfoer sig, som hon sett i syne.
+
+"Ni ska ha sa manga tack, farmor", sade Ante med lag roest. "Mor sa'
+alltid att en' laer sej supa da en' boerja me kask."
+
+Det floeg som ett ljusskimmer oefver den gamles doedliknande anlete.
+
+"Ah det kaenns godt te hoera tack. Vore sa vael att jag kunde lefva igen
+och lefva baettre. Om barna sag att de gamla voro baettre, sa blef dom
+nog baettre dom, a. Gammelfolke hos er har varit riktigt folk -- de
+foerstar jag."
+
+"Mor hon var storriktig. Hon laerde oss de raett var -- och hon gjorde
+de sjaelf."
+
+"Jag ser de --. Vael skall de ga er. -- Men akta er foer folke a barna
+haer --. Dom ha' ondt i sinne till er."
+
+"Hva' gormar ni om? - Lat kaeringen vara, hon goer int annat aen skaeller
+och hostar da'n igenom", skraenade Grels och ryckte Ante i armen. "Kom,
+vi ska ga nu. Brita aer rustad."
+
+Barnen, bade de fraemmande och de fran garden, gafvo sig af. Grels
+ryckte dem med sig naer de ville stanna foer att saega godnatt till
+Gullspira.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         ADERTONDE KAPITLET.
+                           BROeLLOPSGARDEN.
+
+De kommo fram till broellopsgarden. Doerrarna stodo oeppna och det roek af
+vaermen daer innifran. Packande fullt med folk syntes utanfoer foenstren;
+de koxade in, foer att fa se bruden.
+
+Just som barnen nadde fram, kom hon ut pa bron foer att visa sig.
+Brudpigorna, som hallit pellet oefver brudparet i kyrkan, foeljde henne.
+
+Grann var hon, den unga bruden, det var visst och sant. Hon var
+hoegvaext och statlig och bar guldkrona. Dess sma blad af guld pinglade
+naer hon roerde sig eller skakade hand och "tackade" alla byns stintor.
+De hade, just som sed var kommit med mjoelk till risgrynsgroet och
+ostkaka. Rosor bar hon, bruden, rosor i krans om hufvudet, och i
+girland, fran axeln nerat lifvet. Rosor pa den svarta sidenkjolen,
+daertill hvit sloeja och bredt, roedt guldblommigt skaerp, som nadde ner
+till kjolkanten.
+
+God och mild sag hon ut. Hennes oegon soekte omkring efter de gamla och
+till smabarnen, som ej orkade eller vagade traenga sig fram. Dem
+kallade hon till sig, dem skakade hon hand med eller talade till.
+
+"Nej, si tre barn, som jag int kaenner. Dom matte komma hit, sa jag far
+tacka dom. Det baer lycka med, naer vandringsbarn haelsa pa en sa'n dag."
+
+Bruden gick ner foer trappstegen och fick Ante och hans syskon med opp.
+Det hvilade nagot lidande, taerdt och dock ljust och frimodigt oefver
+dem, som liksom drog henne till dem. De voro ju ocksa "utsocknes" haer,
+liksom hon skulle bli pa den trakt dit hon skulle komma, naer hon
+flyttade "ner i landet" daer hennes unge make var sagstaellare.
+
+"Nu aer ni pa broellop, sa mycket ni vet det", log hon emot barnen.
+
+"Aer ni fran Frostmofjaelle, sa har ni aeti barkbroed nu ett par ar. Men i
+dag ska ni aeta risgrynsgroet och voertlimpa med smoer, och koett, och
+kaffe ska ni ha och doppa sa mycket ni orkar."
+
+Bruden ropade pa kokmoran, som stod pa trappan till bryggstugan.
+Barnen maste ha ett duktigt matknyte med sig, naer de skulle till att
+ga, foermanade hon.
+
+Grannens barn kommo ocksa in och fingo sedvanlig traktering de med.
+Men bruden tog ingen vidare notis om dem.
+
+Fjaellbarnen fingo sig nog ett mal, hvartill de aldrig taenkt sig maken.
+Brita, som bland andra maenniskor, var som en helt annan flicka, snygg,
+gladlynt och rent af god, tog sig helt ovaentadt an dem. De skulle upp
+och se pa dansen och lekarna, se henne dansa ocksa, foer det kunde hon.
+Hon hann knappt till doerren med barnen, foerr aen en statlig, smidig
+timmerflottare kom och tog henne vid handen.
+
+Ungdomen sprang redan i ringdans. En stinta foeljde ringen, inuti den,
+och hoell sig till en gosse daer.
+
+Hon sjoeng med klar, grann staemma:
+
+  "Ja, stampa du som gar i ringen,
+  du vill gifta dej, men du far ingen.
+  Dansa med mej, det far du, om du vill.
+  men mitt unga hjaerta hoer mig ensam till."
+
+Men i alla fall tog flickan, med den granna roesten, genast en annan
+gosse, en som daervid sag mycket belaten ut.
+
+De svaengde om inne i ringen och nu sjoeng hon:
+
+  "Kom vaennen, kom,
+  kom svaeng dej om med mej i dansen,
+      hopp falla la, la.
+  Glaedjens i dag, det aer var lag.
+  Matte sorgen aldrig komma."
+
+Bruden och brudgummen dansade inne i ringen. De sjoengo den samma glada
+danslaten men pa vemodig, sa innerligt vacker melodi. De sago
+hvarandra i oegonen, sa unga och granna och starka i hagen.
+
+En annan lat togs opp. Alla sjoengo och sprungo i ringdans.
+
+Gaecksam loepte gossen i ringen. Han sjoeng och flickan svarade.
+
+Pa samma saett hoello de i med den ena leken efter den andra.
+
+  "Haer aer vaennen den baesta,
+  som jag taenker mig att faesta,
+  uti lifvet och uti doeden den baesta.
+
+  Du aer min ros och min lilja,
+  ingen skall oss kunna skilja,
+  foerraen doeden han hafver vunnit sin vilja."
+
+Dans pa dans foeljde alltjaemt.
+
+Ante och Maglena stodo i doerren. Manke hade krupit bakom den, och
+slumrade ljufligt med hufvudet sa placeradt att den foerstkommande
+kunde ge det en ofrivillig spark eller rent af trampa pa honom
+ordentligt.
+
+Nu voro danslekarna slut. Fiolerna, tva stycken, staemde upp.
+Spelmaennen stampade takten sa golfvet gungade.
+
+Brudparet dansade --.
+
+De dansade nagra tag med hvarenda en. Bruden till sist till och med
+Ante, som blyg foer lumpdraekten, tafatt sprang med, utan takt, som om
+han varit ett tre ars barn. En blank tolfskilling fick han af bruden,
+naer hon med en god blick ater laemnade honom vid doerren.
+
+Maglena, lill'stintan, skulle ju da ocksa dansa med brudgummen.
+
+Hon slaengde gammelschalen af sig. Haret foell ner om axlarna pa henne,
+lockigt, glaensande, sa det gjorde henne vacker, trots de lunsiga
+klaeder hon bar. Roed var hon om kinderna, sa som hon blygdes och var
+stolt pa samma gang. Men takten hoell hon, och dansa kunde hon, sa att
+de, som sago pa maste skratta, sa belatna voro de att se pa huru
+saekert de sma laddklaedda foetterna foerde sig.
+
+Aefven hon fick en tolfskilling, och en "till lill'pojken de haft i
+saellskap", ocksa. De fingo "godta" att stoppa i knytena och mer aen en
+bulle och god kaka.
+
+De hade sa roligt, sa det lyste af dem af froejd daer de stodo. Folk
+voro ju sa snaella emot dem.
+
+Barn, som voro med pa broellopet, smoego smaningom fram till dem och
+ville goera sig bekanta.
+
+Ploetsligt vaende sig Maglena mot Ante.
+
+"Gosse, jag hoer Gullspira!"
+
+"Aer du tokig. Int kan hon hoeras aenda hit och i sa'n lat som haer aer."
+Ante sag sig virrig omkring. Foer en stund hade han gloemt den vanliga
+tillvaron, ansvaret och omsorgen om dem, som berodde af honom.
+
+Han sag foerskraemd bort emot spelmansvran, blicken soekte
+instinktmaessigt Grels och de andra tva pojkarna, hvilkas, han taenkte
+pa det nu, illmariga, elaka ansikten han sett daer just naer han dansade
+rundt med bruden. Han boejde sig utan ett ord, ner efter Manke.
+
+"Nu ska vi dansa kronan af bruden", sade en liten flicka, som hade
+stor likhet med bruden. Hon raeckte med ett godt leende sin hand ut
+emot Ante.
+
+"Skynda dej! Vi ska dricka kaffe och doppa se'n", ifrade hon,
+lill'Anna, som statt invid Ante och tittat pa honom en lang stund.
+
+Ante sag in i hennes granna oegon, som liksom drogo honom. Men sa
+stoette han tillbaka hennes hand. "Stinta, jag matt ga. Maglena haer hoer
+geten, och det aer aldrig nage bra. Hon hoer, fast hon int kan hoera."
+
+Med dessa, foer lill'Anna raett obegripliga ord gaf sig Ante ivaeg med
+syskonen.
+
+"Kom till oss igen i morgon!" ropade hon efter Ante.
+
+"Tack, nog vill vi goera de."
+
+Daermed voro barnen borta.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                          NITTONDE KAPITLET
+                              PA FLYKT.
+
+Just som de, andloesa sprungo ner oefver garden moette de ett foelje, som
+sa naer skraemt foerstandet ur dem. Manke skrek himmelshoegt.
+
+Det var en skara draengar och pojkar, hvilka med af roedfaerg flaeckvis
+faergade skjortor utanpa klaederna, kommo smygande upp emot
+broellopsgarden. Skrapuksansikten af naefver, med runda stora hal foer
+oegonen hade de, och langa hakskaegg af laf fran nagon gammal gran i
+skogen. De slaengde med brinnande tjaervedsknippen, som de buro i
+haenderna. Druckna vore de hvarenda en.
+
+Barnen kaende med stor foerskraeckelse igen roesten pa den, som gick i
+spetsen. Det var draengen fran grann- garden, han, som velat tvinga
+Maglena och Manke att dricka kask.
+
+Han kaende aefven igen dem och gaf sig med ett styggt ulande (tjut) att
+loepa efter dem.
+
+"Spring barn, spring! Jag ska ha ikull' en, foer han aer full och jag aer
+nykter. Spring pa rappe!"
+
+Och bevars, hvad de sprungo, Maglena och Manke. De floego fortare aen
+naer de om sommaren som getare jagade fatt bortflyende getter.
+
+Ante stannade tvaert, naer draengen var alldeles inpa honom. Han satte
+vigt ut krokben. Med en rasande svordom foell stora, grofva karlen i
+backen.
+
+"Ja vaenta mej du, i morgon hitta jag igen dej, da ska jag bulta
+morskheten ur dej", vralade draengen, som fumligt reste sig opp, men
+fick fart i sig naer han sag det andra foeljet laemna honom och naerma sig
+broellopsgarden.
+
+Ante hoerde vilddjurstjutet de utstoette daer invid foenstren och begrep
+att daer skulle bli vildt slagsmal.
+
+Han hade hoert och sett tillraeckligt foer att foersta det en del af
+bypojkarna ville "kla upp" utsocknesbrudgummen, som tagit den fagra
+rika bruden fran deras by. De hade druckit braennvin foer att morska upp
+sig. I broellopsgarden, hvarest allt varit sa ljust och lyckligt, daer
+de efter maten sjungit psalmer och laest boen, och daer de dansat till de
+vackra latarna, skulle nog bli uppstandelse och allt som ledt var.
+
+Ante sprang det mesta han foermadde -- floeg --, han som smasyskonen,
+naer han hoerde ett jaemrande gallskrik ifran dem.
+
+Oljudet kom fran vedlidret, daer de hade satt in Gullspira. Geten
+braekte kvaefdt. Nagot hade haendt henne.
+
+Joo, nagot hade haendt henne --! Nagot, som sa naer hade gjort aenda pa
+det kloka, praektiga djurets lif, om inte Maglena, midt under
+broellopsfroejden daer borta hade tyckt sig hoera Gullspira braeka.
+
+Gullspira, deras lill'piga, granndocka, gullpaerla, lag nere i spanorna
+flaemtande, bloedande ur sar pa halsen, sar pa buken. Barnen kunde
+tydligt se det, ty det var langt lidet pa natten och manen lyste full
+in genom gluggen till lidret.
+
+Ante var blek som ett lik. Smasyskonen greto. De lago pa knae bredvid
+Gullspira.
+
+"Ta af dej foerklaede, Maglena. Jag ska laegga snoe pa sarena och binda
+fast med min ylleami."
+
+"Gullspira aer biten", fortfor han hardt. "Han, som kunne late farfar
+krypa efter kryckan han har nog kunnat staelle ihop de a! Och nagon har
+bussat en elak hunn te goera de."
+
+"Ja, dom ha halli fastna', foer Gullspira har alltid vaerjt sej foer
+hundar -- och se haer", fortfor Maglena, snyftande. "Int ett harstra
+efter en hunn finns pa hennes horn. Hon har int fatt vaerja sej. -- De
+aer pojkarna haer allihop, som har varit haer, a halli fast na'; de
+luktar af den otaecka tobaken, som den daer leingen Grels gar och tuggar
+pa", fnyste Maglena.
+
+"Farfar sa att vi skulle akta oss", sade Ante grubblande.
+
+"Jag aer sa raedd att draengen daer inne ska ha i oss kask i moron",
+jaemrade Maglena.
+
+"Han taenk nog ut hvad ledt aer foer mej a", sade Ante med en dyster,
+begrundande uppsyn. "Sa sint som han vardt naer jag fick ikull en sa'n
+karl."
+
+"De aer int alls nage behaendigt te vara haer i gar'n", gnaellde Manke --
+"en kaenner sej just som sa otrygg."
+
+"Vi ga haerifran, och de pa rappe", hviskade Ante.
+
+"Pojkarna aer nog inte langt borta. Jag sag hur dom sprang haerifran, a
+hoell sej krokig nere i dike bakom gaerdsgar'n. Dom vardt vael raedd naer
+vi kom pa dom sa snart, foer dom trodde vael vi skulle stanna i
+broellopsgarn hela natten."
+
+"Som vi kom, sa hoerde vi Gullspira lata sa underligt. Pojkarna skrek
+'buss, buss'. Den daer elaka grahunn var det, som just rusa, i tage att
+illbita Gullspira", meddelade Maglena flaemtande.
+
+"Men dom vardt raedd naer jag kom", foell Manke med i talet.
+
+"Aen en stund aer dom kvar i broellopsgarn", afbroet Ante med en medlidsam
+blick pa Manke. "Midt i vaersta slagsmal, och daer aer draengen a, sa dit
+kan vi int ga, och int kan vi stanna haer heller."
+
+"Gullspira, kaere dej -- grannpiga, stig opp nu sa pass att du kan
+komma ut till kaelken", fortfor Ante.
+
+Gullspira, som nog foerstod barnens angest och delade deras farhagor,
+reste sig moedosamt.
+
+Stoedd af Ante och Maglena stapplade hon ut. Farskinnsfaellen breddes sa
+slaett som moejligt pa kaelken och Gullspira foerstod vael meningen. Hon
+klef upp dit och sjoenk med en stoenande suck ner i den ladliknande
+kaelken. "Hvad har jag gjort foer ondt i denna garden att jag skall bli
+utsatt foer sa styggt", taenkte Gullspira.
+
+Barnen sysslade snabbt och ljudloest omkring geten.
+
+"Vi ga opp at baerge haer", hviskade Ante.
+
+"Dom har hunn med sej i broellopsgarden. Han varskor nog om vi ga foerbi
+daer och da aer det slut med Gullspira och mest me oss a."
+
+"De aer farligt bra att int kaelksparena kan synas", atertog Maglena, de
+aer isgata oppigenom stigen till berget."
+
+Barnen satte sig i roerelse. Ante drog, Maglera skoet pa, och Manke gick
+bredvid och sag till att intet fattades geten.
+
+"De fall mej farligt ledt foer, att ga fran garden och inte saega ett
+tackens ord till gammelfolke haer", sade Ante och stannade naer de
+hunnit foerbi uthusen.
+
+"Men kaere dej. Vi matt ju skynda oss", jaemrade Maglena!
+
+"Ja, dom ta oss och int kan jag ensam reda dom fran oss om dom a vill
+oesa i oss kannevis med kask", puttrade Manke.
+
+"Sta haer aenda en aldrig sa liten stund", sade Ante med skaelfvande
+roest.
+
+I en blink var han borta.
+
+In till farfar i stugan sprang han. Den gamle satt uppraett i saengen
+stirrande framfoer sig, liksom lyssnande. Han foerstod nog af erfarenhet
+hvad som tilldrog sig i broellopsgarden. Foerr i tiden hade han kallat
+san't foer 'pojklek' och tyckt att den var en mes, som inte kunde vara
+med pa san't. Men nu sag han det annorlunda. Han grufvade sig ocksa
+foer de fraemmande barnen, som voro sa helt i hans barnbarns vald.
+Skraemda, pinade, plagade skulle de bli. Han kaende vael till huru barnen
+haer i garden buro sig at emot alla, som de trodde sig kunna ra pa,
+sasom gammalt, orkesloest eller sjukt folk, fattiga, ensamma barn och
+vaernloesa djur.
+
+Gubben spratt till vid det att Ante stod invid honom med en kopp varmt
+kaffe. "Si haer, de aer kallt i natt och kaffe var varmt i kokarn. Jag
+vill laegga mer pa elden. Och sa far jag sa mycket tacka farfar."
+
+"Du-d-d-s-s-skulle j-ju l-l-ligga haer?"
+
+"Jag toers int. Dom goer slut pa geten haer, och vill ha barna te dricka
+kask. Och at mej vill dom goera de ondt aer a."
+
+"S-s-sa aer det." -- Gubben nickade bekraeftande.
+
+"Jag aer n-n-oejd at a-att du k-om, foer j-j-ag h-har taenkt p-pa a-att ge
+d-dej k-k-klockan haer."
+
+Farfar haektade ner silfverrofvan han hade haengande inne pa saengvaeggen.
+
+"D-det aer s-s-snart s-s-slut me mej. I-i-ingenting si jag hae-l-ler.
+T-t-ag k-k-klockan. S-s-sonbarna s-s-ska inte ha'na! T-t-a-ana! och
+lat Gud foel-ja d-d-ej."
+
+Ante stod med klockan i handen -- stel af haepnad och aengslan, som om
+han blifvit hotad med vreda ord af den gamle i staellet foer att bekomma
+sa'n gafva.
+
+"F-aellen haer i oefver-saengen s-s-ska du ta. D-d-de aer kallt. V-i
+g-g-goer int me'n. Kae-kae-kaeringen aer snart slut h-hon a --. Skynd dej,
+gosse!", sade han, ploetsligt faerdig i talet. "Det kan snart vara gjort
+i broellopsgarden - Skynd dej --! Hoer du! --"
+
+"Jag matt tacka er foerst, farfar -- foer ni ha vari sa mycke go' mot
+oss. Int vet jag om jag kan ta klockan af er, -- a int faellen haeller."
+
+"Dus-s-ka -- ta hvaa ja ge dej -- go-go-s-s-se! De aer int foer
+tid-ti-tidigt att jag fa goe-goe-goera all-ri s-sa li-lite de go-go-godt
+aer."
+
+"De va-va-vardt sa laett ini mej nu nae- ja fi- fi- fick mej te a
+goe-goe-goera- de. Sp-sp- sp- - - Spring! -- nu pa ra-ra-rappe. Do-do-dom
+sk-sk-skjut i broe-broe-broellopsgarn."
+
+"Ja sa vill jag tacka farfar --. A, haels dit, te mor!"
+
+Ante lade kudden till raetta under gubbens stela nacke, hoeljde faellen
+vael om honom och laempade vedtraena i spisen sa att de skulle brinna
+laenge.
+
+Med klockan i fickan och faellen pa armen stannade han innanfoer den af
+honom redan oeppnade doerren.
+
+Han tog af den slitna hundsskinnsmoessan och bugade sig.
+
+"Sa mangande tackar ska ni ha farfar!"
+
+Men farfar syntes inte hoera honom. Han lag med de ovant, moedosamt
+knaeppta haenderna ofvanpa faellen, och mumlade foer sig sjaelf. Ante
+foerstod att han bad, foer han hoerde samma ljud af "Gud Fader" -- af
+Jesusnamnet, som han hoert fran mors laeppar sa manga ganger och in i
+hennes sista stund.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                          TJUGONDE KAPITLET.
+                                 ELD.
+
+"De va farligt hvad du vari laenge borta", sade Maglena, naer Ante
+springande kom fram till kaelken pa hvilken hon och Manke klaemt sig in
+bredvid Gullspira.
+
+"De kaendes ledt te ga ifran farfar. Men jag fick de haer af 'en." Antes
+oegon lyste naer han visade syskonen silfverrofvan, som pickade och gick
+ordentligt, och naer han kunde breda faellen oefver geten.
+
+Det blef en glaedje, en undran bland barnen, ett tal om huru bra de
+voro, gammelfolket daer, och huru styggt det var med barnen i garden,
+som gjorde dem allt ondt de kunde hitta pa.
+
+De pratade flaemtande. Det bar uppfoer, mot hoejden, och vaegen, som daer
+skogskoerare farit fram med stoettingarna var knoelig och ojaemn.
+
+"Vi fa skynda oss de maesta vi orka", sade Ante. "Dom kan snart vara
+efter oss."
+
+"De har kommit en ridande karl fran broellopsgar'n", upplyste Maglena.
+"Ma tro, han far nog efter fjaerdingsman. -- Flere stycken af dom, som
+hade blodfaergsskjorta ha' gett sig daerifran ocksa, a sprungit hvar
+till sitt hall."
+
+"Draengen kan vara hemma han a nu, naer som helst", sade Ante.
+
+Han spaende de spikbeslagna becksoemsskorna i isknottret och drog allt
+hvad han orkade.
+
+Det hade blifvit duktigt kallt under natten, efter foeregaende dags toe.
+
+Skaren lag som ett isfaelt at alla hall pa oemse sidor om vaegen. De
+fingo kaelken upp ifran den troettsamma ojaemna skogskoerarvaegen. Och nu
+bar det af, oefver blanande skarsnoe. In oefver aengsflak och mark, daer
+snoen aennu lag och taeckte, samt oefver isblanka stenar, baeckar och
+smamyrar.
+
+Ante tog maerke pa stjaernorna, sag till att han hade Orion at
+soederhallet, och morgonstjaernan, som lyste stor och klar, raett framfoer
+sig. De foeljde alltid pa ett ungefaer aelfvens vida kroekningar. Pa oemse
+sidor om den, langt upp emot skog och berg bredde dalsocknarna ut sig,
+fast skilda af langa skogsstraeckor och stora sjoear.
+
+Aelfven drog fran vaester till oester, ut till hafs, och i den riktningen
+gingo barnen.
+
+Men nu gaellde det att komma ifran bygden och in i djupa skogen, att
+undkomma det farliga foeljet pa vaegarna, och att na fram genom goemmande
+skog foerbi byn haer, och in i annan socken.
+
+Morgonen var redan inne. Solen tittade liksom pa lek upp bakom
+spetsiga fjaelltoppar langt i fjaerran daer Maglena trodde att vaerlden
+tog slut. Sa blef den borta bakom en annan fjaelltopp. Den tittade ater
+fram och satte solkatt i alla sma stugufoenster och i oegonen pa yrvakna
+barn. Aennu en gang lekte solen kurragoemma bakom ett hoegt, rundbildadt
+fjaell.
+
+Men sa kom den med ens stigande, lysande, och bredde en glaensande
+matta af tunt guld oefver hela snoeflaeckiga vidden. -- Den bredde guld
+oefver fjaelltoppar och groena granar, samt oefver tallar, guld pa
+hvartenda barr och oefver stammar, hvilka nu lyste i guldroedt.
+
+Det var makaloest grant. Barnen kaende ingen troetthet, inte ens hunger.
+De hade satt sig stilla pa kaelkkanten och sago pa huru solen steg och
+steg.
+
+Nu inte bara lyste den. De boerjade kaenna vaerme af den. Maglena tog
+Manke vid haenderna. Hon kaende sig fri och innande glad, langt borta
+fran bygden, inte en gard i sikte. Sang och danslatarna lago henne i
+sinnet. Hon ville bara dansa, och hon hoppade fram pa skarsnoen med
+Manke, i polskatakt.
+
+  "Du aer min ros och min lilja,
+  ingen skall oss kunna skilja."
+
+Plums, pladask doek hon med ena foten genom snoen. "Jaemmerligen heller,
+solen saett krokben foer mej", skrattade hon och kraflade sig upp.
+
+"Ja och skjusar oss ivaeg in i skogen foer te soeka husrum, Jag foersta
+int huru vi ska finna en riktig storgrengran", sade Ante, som var
+solblind och sag svart och gult och roedt foer sig, ty han hade
+allvarsam setat och stirrat raett in i solen, som steg sa fort oefver
+berget.
+
+De hade kommit in pa en svedja, daer skarsnoen ej laengre taeckte faeldt
+timmer, stubbar och brate, och skyndade nu in i djupa skogen daer det
+aennu "bar".
+
+Gullspira hade kryat till sig, eller var det foer att stoetarna mot en
+och annan traedstam icke tilltalade henne. Ty helt ofoermodadt sparkade
+hon sig loes ur faellen och hoppade ivaeg inat skogen, i sjuklingshoeljet
+af foerklaede och ami om mage och hals.
+
+Med otrolig laetthet fann geten den stora taetgrenade gran, som skulle
+passa till hus, en sa'n som barnen hela morgonen foergaefves soekt efter.
+
+Gullspira staellde sig midt under jaettegranen, hvars grenar bredde ut
+sig som ett ogenomtraengligt tak. Snoen var redan bortsmaelt daerunder
+eller hade kanske aldrig kunnat hopa sig daer.
+
+"M-ae-ae", braekte Gullspira. "M-ae-ae. Haer bor en klok get, som fast hon
+legat pa kaelke med foerklaede om magen, har haft oegonen med sig. M-ae-ae.
+Stig hit ni rara sma folkkillingar sa bjuder jag pa varm soet mjoelk,
+mjuk mossa att hvila pa och frusna soeta lingon och enbaer att kalasa
+af. M-ae-ae var sa goda!"
+
+"Hon bjur oss till sej. Si ni sa stor och fin hon hofverar sej
+Gullspira", log Maglena. "Nu stanna jag haer ve doerrn tills hon ber mej
+stiga fram och sitta."
+
+Maglena lyfte pa en tung, taet gren, gick innanfoer den och blef
+staende, skaelmaktigt tittande pa geten.
+
+Manke foeljde och iakttog ocksa han samma haensyn som naer man kommer in
+till folk.
+
+"M-ae-ae-ae" sade Gullspira, "ni ska vara vaelkommen och sitta ner."
+
+Hon trippade in emot den stora stammen daer de hoega rotknoelarna voro
+sittplatser och liggplatser bekvaema nog bade foer folk och getter.
+
+Ante kom "in", dragande kaelken efter sig.
+
+Han tog kunten ur den, samt tjaervedsstickorna och faellen. Sen stjaelpte
+han kaelken oppner pa alla fyra stolparna. Maglena dukade fram de sma
+vrilarna fyllda med skummande varm mjoelk samt bullar och broed fran
+broellopsgarden.
+
+"Bordet" stod invid rotknoelsbaenkarna. Barnen laeste till bords, ato
+saefligt och langsamt, och kaende sig som storbondfolk, i egen stuga.
+
+Maglena "dukade af bordet", gjorde sittplats pa andra sidan
+granstammen, och diskade se'n kaerlen med "trasor" af snoe. Sa stjaelpte
+hon upp dem.
+
+Hon baeddade i "nedersaeng" af en stor rotknoelsfoerdjupning invid
+granstammen syskonbaedd, med gammelfaellen under och den nya oefver.
+
+Ante och hon hviskade vid hvarandra sa att inte Gullspira skulle hoera
+dem. De undrade om de kunde ta' henne med i fint baeddade nedersaengen.
+
+"Hon far vael vara gammelfolk hos oss", sade Maglena bradskande, naer
+Gullspira, som kaende sig fullt hemmastadd, utan den minsta tvekan
+eller tanke om hvad som passade eller icke klef opp och lade sig pa
+fallen.
+
+"Ja och da matte vi vara bra emot 'na riktigt", ifrade Ante. "Jag ska
+ga ut och soeka ungbjoerkkvistar och spaedt tallris at 'na! Foer hon ska
+foerstas vara tandloes, och det blir som tunnbroed och kaffe at
+gammelfarmor."
+
+"Taenk, hon aer slugare aen jag", sade Manke, som kom med tva naefvar
+frusna lingon till syskonen, han hade tagit dem sa godt som "inne i
+rummet".
+
+"Foer si ni da jag gick och klaffsa och soekte efter vatten sa sprang
+hon raett ner till en lill'baeck rakt haer bredvid. Och nu gar hon och
+laegg sej, foer hon taenk att vi, som ha gatt ba dag och natt ska goera
+som hon."
+
+"Men de aer ju midt pa da'n", invaende Ante, som tyckte att ett
+foerstandigt foerslag borde komma fran honom och inte fran lill'draengen,
+eller ens geten.
+
+"Ja da far solskene bli mansken foer mej", foell Maglena i talet. "Jag
+aer sa troett sa jag ids int klae af mej och torka skorna framfoer elden."
+Hon latsades vaerma haenderna vid en spiseld.
+
+"Jag ids int torka dom at dej haeller, Manke", tillade hon, sa du far
+laegga dom brevid saengen." Maglena var helt allvarsam.
+
+"Jag tro att jag slaeng ner mej som jag aer" tyckte Manke, "foer jag kom
+just fran skogen, och aer sa troett sa att jag aer rent slut. Daer ha jag
+halli pa och faellt na' smagranar pa svedjan sa jag kaenn mig just
+bruten i rygg och armar."
+
+"Men du ska vael staenga spjaelle sa vi fa varmt", log Ante lite
+skaelmaktigt.
+
+"Ja, hjaelpanes heller. Men jag var naestan raedd foer os, foerstar ni."
+Maglena atervaende i alla fall at spishallet till. Hon straeckte sig
+moedosamt upp och slet en gren at sidan.
+
+Med troett, bekymrad matmorsmin hasade hon sig sen ivaeg till saengen,
+daer hon hade svart att goera sin myndighet gaellande. "Gammelfolke" haer
+i garden visste att halla barnen pa mattan, ty farmor Gullspira, hon
+tog spjaern emot den grofva, stadiga granstammen och satte ut alla fyra
+benen, som om hon aemnade bli ensam om baedden. Hade hon inte varit
+gammelfolk sa kunde en mest ha blifvit sint pa na.
+
+Matmor stod rent radloes om saengplats foer ungfolk och barn. Men sa
+foerstod hon hvad gammfarmor ville. Hon hade ondt. Hon ville ha nytt
+omlagdt pa magen.
+
+Och det fick hon.
+
+Gardsfolket kroep till saengs, i en hoeg, hela hushallet, med faellen
+oefver oegonen foer att halla undan "manskenet", som pilade in mellan
+taeta, tjocka traedstammar, och vaermde luften sa att barnen droemde att
+de sofvo i uppvaermd stuga med tjocka, tunga nyfaellen oefver sig.
+
+Gullspira hade lagt sig ofvanpa dem foer att vaerma sig och dem. Hon lag
+daer, idisslande, och blinkade med langsmala oegonstenar mot
+solglimtarna, lyssnande, och var spanande uppmaerksam. I skogen fanns
+vilddjur att vakta sig foer, och i skogen fanns maenniskor och hundar.
+Hon hoerde dem Gullspira!
+
+Stolt blickade hon sig omkring. Haer, under taeta, mot jorden hvilande
+grangrenar kunde de vara trygga, haer kunde ingen se dem. Geten
+idisslade dagen lang med halfslutna, dock seende oegon. Silfverrofvan,
+som satt pa en kvistknagg pa traedstammen pickade igenom timme efter
+timme. "Manskenet" tog af och svalkades, sjoenk in i rosenroed
+aftonrodnad. Det blef till bleka intet. Och alltjaemt sofvo barnen.
+
+De sofvo naer den riktiga manen med frost i foelje traedde opp pa
+himmelen, sofvo fast aflaegsna steg och buller af maenniskor, af
+skaellande hundar hoerdes ej langt ifran dem, sofvo naer allt blef tyst
+och doedt i skogen.
+
+Men da vaknade de. Nagot ludet, vamt kom krypande, smygande, gled
+mjukt in under farskinnsfaellen, som Gullspira daervid med ett skutt och
+ett kort braekande af ovilja laemnade.
+
+"Kurr -- -- r -- r --."
+
+Maglena och Ante satte sig opp pa en gang --, sa oefver all beskrifning
+haepna oefver det taeta moerka tak de hade oefver sig. Katten, som vaeckt
+dem, kaende de igen pa jamandet. Det var den graspraeckliga "iskatten".
+
+Sa foerundrade blefvo de oefver att den hittat efter dem en sa hisklig
+vaeg som de gatt, att de gloemde att taenka pa huru otroejsamt det var att
+vakna i moerka skogen, midt pa natten och utan eld.
+
+Men de kommo att taenka pa det naer de froeso sa att de hackade taender.
+
+Om de bara hade aegt en taendsticka, en enda, sa nog hade det gatt att
+fa eld. Hela bunten af tjaervedpinnar fanns ju, daer Maglena stakat ut
+spisen. Hon skaelfde af koeld sa hon knappast kunde tala.
+
+"Int kan jag stiga opp och int kan jag mjoelka. Vi frys vael rent
+ihjael."
+
+"De blir int annat aen te krypa ner i faellen igen, sa vi fa ligga haer
+som Carl XII:s krigsfolk och vaenta pa moron naer solen kom", sade Ante
+och beredde sig att helt hjaeltemodigt krypa tillbaka under faellen.
+
+Men katta ska ha mjoelk, sa laenge som hon gatt utan, sa jag matt stiga
+opp aenda", huttrade Maglena.
+
+Hon slaengde oefver sig fars gammeltroeja, som de fatt kvar efter
+Per-Erik.
+
+Medan hon satt och mjoelkade med troejan oefver axlarna, foell en
+grankotte med ett smaellande ljud ner pa hennes hufvud och hoppade sen
+ner i en af troejans tomma gapande fickor.
+
+"De haer aer bestaemt en riktigt vacker varko. -- Manke ska fan naer han
+vaknar", taenkte Maglena helt foernoejd naer hon, vid det att hon traedde
+handen ner i fickan fick fatt i en mjukglatt, kadklibbig vargrankotte.
+
+Det gick Maglena som alla andra naer de hitta nagot. Hon fick lust att
+undersoeka om det inte fanns mer af samma slag, sa hon graefde pa nytt
+med handen ner i fickan daer hon funnit "kon".
+
+Jo, daer fanns verkligen nagot mer!
+
+Daer fanns nagot, som med ens tog bort den frusna, huskiga
+moerkraeddsfoernimmelse, som tyngt och plagat Maglena, daer hon satt ensam
+i moerkret under granen och mjoelkade.
+
+Det var ju som ett under, -- som om mor fick vara naer barna sina igen
+och hjaelpa dem tillraetta.
+
+Maglenas fingrar, som trefvade nere i fickan grepo ju fatt i tva --
+taendstickor!
+
+Sa laenge som de burit pa den gamm'troejan, haft den oefver sig som
+vaermande hoelje, och slaengt med den, sa hade de da aldrig gett akt pa
+att det fanns nagot i fickorna.
+
+Det var klart att stickorna funnos kvar daer fran langliga tider
+tillbaka, da far aennu, vintertiden arbetade pa skogen och ibland roekte
+lill'pipa.
+
+Maglena hoell stickorna i handen. -- Hon luktade pa dem. -- Riktigt --!
+Den rejela fosforlukten aegde de.
+
+Hon var sa faejen (storglad), att hon kunde ha skrikit hoegt. Hennes
+blixtlika tanke var att ropa ut froejden at Ante.
+
+Men --. Ja baest att tiga. -- Ty taenk om inte stickorna "tog" --. Da
+skulle hon bara narra Ante att bli glad at det, som da bara skulle bli
+sorgeligt och tungsamt.
+
+Maglena trefvade sig med bradskande hast stupande och snubblande, bort
+till spishallet. Daerinvid pa en kvist hade hon haengt upp kunten.
+
+Hon famlade och letade efter den i stupmoerkret.
+
+Joo. -- Daer var den aenda! Och midt nerunder den lag bunten af
+tjaervedsstickor, som hon "staedadt" dit i "latsspisen".
+
+Ja, om -- om, -- om det nu bara funnes lif i de sma
+fosforsticksuslingarna!
+
+Hon repade med darrande hand ett, tva, tre, fyra tag med stickan emot
+en af hennes varma, fasta sma laddar, som hon foerstas behallit pa
+foetterna.
+
+Men hon var foer ifrig, foer haeftig. Stickan glimmade och lyste till ett
+oegonblick, -- just naer Maglena nypit till sa morskt att den --
+knaecktes, -- sa sjoenk den ner i den vata mossan och -- slocknade.
+
+Hon var faerdig att skrika hoegt af foerskraeckelse och sorg. -- Ja
+gallskrika, som ett lill'barn.
+
+Skulle hon ga miste om hoppet att fa eld nu naer det varit sa naera att
+hon lyckats!
+
+Eld! Det var vaerme foer frusna lemmar. -- Eld! -- det var ljus och
+trefnad foer ensamma sma, ute i villande oedemark. Eld! Det blef hem och
+haerd daer elden fanns.
+
+Och bara en sticka --! En liten sa vek, spaed stackare!
+
+Maglenas hjaerta klappade hoegt. Hon stod med stickan mellan fingrarna
+utan att vaga sig pa att foernya foersoeket med att fa eld.
+
+Hon hade som kagra (skaelfning) i handen, och hon tyckte att stickan
+boejdes emellan fingrarna som om den naer som helst skulle brytas af.
+
+Slutligen satte hon sig beslutsamt ner pa marken -- bredde ut
+foerklaedet pa mossan, lade tjaervedsstickan ofvanpa det --.
+
+Sa straeckte hon fram foten med ladden pa. -- Stroek till ett tag, --
+tva tag, -- tre tag --!
+
+Tarar kommo henne i oegonen, -- laepparna skaelfde --. Men -- aennu ett
+tag -- stadigt, att icke bryta af stickan, lugnt, laett pa handen --.
+
+"Ratsch --"!
+
+En liten lysande, gulbla laga sprang fram fran stickans topp --!
+
+Kvick i vaendningarna "som en eldgnista", foerde Maglena den lysande
+lilla lagan till en fet tjaervedspinne.
+
+Den tog genast eld! Den brann med djuproedt sken, roeken ringlade svart,
+rart tjaerdoftande upp i luften.
+
+"Ante", -- ropade Maglena daempadt --, som raedd att med sin blotta roest
+slaecka elden.
+
+Ante, som legat med slutna oegon och inbillat sig att han var en Carl
+XII:s taliga krigsbuss, sag upp.
+
+Som en pil floeg han upp och kastade faellen ifran sig.
+
+"Stinta! -- Ja -- men Maglena. -- Hur ska jag foersta de haer?"
+
+Maglena talade stolt och leende om hela det underliga eldsaefventyret.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TJUGUFOeRSTA KAPITLET.
+                          I EGEN GROeN STUGA.
+
+Ante fick snart en brasa till stand och det sa godt som midt pa
+stuggolfvet.
+
+Den slaecktes ej fast den smaelta snoen sipprade ner fran granbarrstam
+och snoevata grenar.
+
+Matsaecken foerslog aennu. Men se'n man aetit var det ju kvaell och ater
+liggdags.
+
+"Int kan vi laegga oss nu igen, sa bra som vi ha de", tyckte Maglena.
+"Foerresten sa vet vi int om de aer midt i natta eller lid emot moron."
+
+Hon gick beskaeftigt och ordnade om i kunten.
+
+"Vet vi int?! Jag har vael klocka, som saeg hva tid de' aer!"
+
+"De aer nog morgon snart, det kaenne jag pa mej, foer jag har just som en
+san' hag att saetta mej till att arbeta med nan'ting. Underligt de
+manen int hunni laengre. Han satt bara nagra alnar ifran storfjaellet,
+sag jag, naer jag nyss var ute. Om han int hall pa te ga ner kanske,
+istaelle."
+
+"Har du nan'sin sett manen ga ner i oesterled! Men -- men. -- Vet hvad
+aer de at klockan! Hon gar, men aer da alldeles bort i tok."
+
+Ante lyssnade pa klockan, skakade pa den, som han sett stort folk
+goera.
+
+"Hur langt bort i tok aer hon?"
+
+"Hon star pa atta. Atta pa moran kan de int vara naer de aer moerkt och
+manen aer oppe."
+
+"Ja, da matte de vara atta pa kvaellen." Ante boerjade skratta.
+
+"Jag tror skogsra har trolla bort syn foer oss."
+
+"Och foerstande me", skrattade Maglena, "foer annars skulle vael alla
+maerken ha tydt ut foer oss me en gang att de aer kvaell. Snoen baer int, sa
+solen matte mest nyss gatt af en, och baeltgubben (Orion) sta ju hoegt
+pa himmeln."
+
+"Men jag laegg mig int aenda. De aer langt till natten aen." Ante hade
+varit ute och kom in med fanget fullt af brate, som han lade pa elden.
+
+"Jag hoer nage glaeffs langt borta, mest likt hunnulande", sade han.
+
+"Raefhonan aer ute och lat, foerstar du. Int kommer nage vilddjur hit sa
+laenge vi ha elden i farten, och int nage skrymt (spoeken) heller",
+tillfogade hon med en skygg blick ut genom granens svartblaenkande
+grenar. "Vi saett kaelken framfoer elden och sa tar jag i med te sy
+roser. Jag har tva vantar te sy pa."
+
+"Da saett jag mej och taelj och skrapa ur traeskedar." Ante tog aemnen
+fran kaelken.
+
+"Men aeta foerst sa' bonn naer bastua (badstugan) brann. Jag mjoelka vael
+int bara at katta heller, utan vi fa vael aeta pa samma gang nu, naer du
+aer husbond och jag aer matmor.
+
+Maglena satte sig bredvid Ante pa kaelken, med traevrilen i knaeet.
+Katten kom och stroek sig spinnande emot henne.
+
+Gullspira traedde sitt hufvud in mellan grenarna invid dem. I "saengen"
+snarkade Manke hoegljudt.
+
+"Ja men annars, hva vi ha det bra, Ante. De aer som om jag int skulle
+lite taenke att komma ut till bygden na' mer".
+
+"Du var stornoejd pa broellope tyckte jag."
+
+"Ja, foer de latarna och dansen och brudfolket, som var sa behaendig
+emot oss. Sa haer gick dom i ring och sjoeng: 'Hej, ho du trotsig
+flicka'."
+
+Maglena var faerdig med kvaellsvarden. Hon sprang upp och boerjade haerma
+sanglatar och dans.
+
+"Int hall matmororna i stugerna pa sa daer, int", anmaerkte Ante, men
+han sag stornoejd ut daer han satt och taeljde skedar, med den skarpa
+knifven blaenkande i eldskenet.
+
+"Nej troesta mej. Jag matte stoppa strumperna vara. De far vara med
+roserna sa laenge."
+
+Hon flaengde laddarna af foetterna, hvilka hon, naer hon fatt af
+strumporna, spaende ut emot vaermen medan hon boerjade stoppa de i dag
+raett stora halen. Det var ju inte sa ofta hon slapp till att arbeta.
+
+"Klae-hvitt, hu'itt", skrek en uggla, som for taett foerbi "stugdoerren".
+
+"Stygg lat", muttrade Ante.
+
+"Han aer snaell tycke jag. Han saeg 'titt hit, titt hit, akt er', sa att
+rattor och faglar, som han vill ha, kan goemma sej. Taenk om han
+ingentig sa utan bara kom och tog dom."
+
+Jag tyck int om naer dom saeg de faglarna halls me att tala, som nu
+trasten. Int tror jag de han saeg 'kniftjyf, kniftjyf', naer han sitt
+opp i tallen och sjung hela varnatten."
+
+"Nej, de tror int jag haeller. Och int att den andra trasten, som han
+prata me, saeg: 'fattig krigsman, fattig krigsman, hvi rier du inte,
+hvi rier du inte'."
+
+"Heller de den andra svara: 'maerra orkar inte, maerra orkar inte'. Hva
+skulle smafaglarna ha foer roligt om dom bara satt och hitta pa sant",
+fnyste Maglena.
+
+"De aer folk, som har hitta pa tale foerstas", sade Ante och synade emot
+eldskenet om kupformen pa skeden var riktig. "En tycker de en hoer
+utomsej de som tala inom en."
+
+"Han hade stuli en knif taenk du, han som hoerde trasten saega
+'knif-tjyf'."
+
+"Jag menar de."
+
+"Men 'fattig krigsman'. Hvad aer de foer reda i de tale?"
+
+"Jag taenk", sade Ante och laet arbetet hvila medan han droemmande
+blickade in i elden. "Jag taenk att de daer ordena aer kvar fran
+ofredstiderna haer, du vet, naer Ryssen for haer och braende gardar och
+var sa farlig."
+
+"Int tyckte vara trastar att det var synd om Ryssen int, och att han
+behoefde sitta och rida", puttrade Maglena. "Ingen tyck vael om Ryssen."
+
+"De var vael int bara Ryssen, som var krigsman", svarade Ante
+saktmodigt. "De kunde vara krigsmaenner haerifran a, som trasten prata
+med. Farfar var ute i krig och slogs han. Och daerfoer har ingen fatt ta
+ifran oss lande vart."
+
+"Foer farfar var krigsman", retades Maglena.
+
+"Foer alla karlar haer var krigsmaenner, ser du."
+
+Ante raetade opp sig och hans oegon blefvo stolta och allvarsamma.
+
+"Ryssen understod sig int till att ta oss, och ingen ann' tordes pa de
+haeller. Dom hade de vael sa uselt da, som nu, och at nog barkbroed i
+farliga hardar, de sa farfar. Men sir du, krigsmaenner var dom aenda,
+hvarenda en."
+
+"Och gick i skogen och var troett", tillfogade Maglena med oem,
+medlidsam roest. "De va foerstas foer sant folk som trasten sjoeng 'fattig
+krigsman'."
+
+"Ja, och fast krigsman var fattig och troett, var han raedd om maerra sin
+aenda. Sir du sant tycker jag aer riktigt folk. En san krigsman ville
+jag bli om jag a skulle fa bli de jag hoegst af allt pa jorden kan
+taenka mej till."
+
+Ante atertog sitt arbete och fortsatte med det, tyst och ifrigt med
+ett djupsinnigt, hemlighetsfullt utseende. Han hade mumlat de sista
+orden sa tyst att Maglena icke gaf akt pa dem.
+
+"Ta af dej strumperna sa fa jag stoppa dom", sade Maglena utan nagon
+som helst tvekan om att detta inte var af noeden. Det var ocksa utan
+den minsta invaendning som Ante slet upp de styfva laederremmarna fran
+sina grofva skor och kraengde af sig strumporna.
+
+"De aer farligt behaendigt te sitta sa haer", sade Maglena. "Men int vill
+du bli krigsman?"
+
+"Jo, de vill jag, om de blir ofredstider foerstar du. Jag taenk vael int
+lata fiendefolk ta lande fran oss heller."
+
+"Men du sa en gang", fortfor Maglena envist, "de du ville bli snickare
+och hitta pa alla omoejliga saker te snickra. Det var just da vi kom
+fran naemndemansgarn ute i Nolens socken. "
+
+"Ja, foer i sa'n draengstuga har jag vael inte varit."
+
+"Du har nog lega i bra nog manga aenda i vinter."
+
+"Kan vael vara de, och i de mesta af dom ha nog husbond och draengarna
+och pojkarna i garden halli pa med snickeri. Dom ha lagat stoettingar.
+Draengarna ha gjort skackler, och fimmerstaenger och pojkarna smaskoflar
+och raeffser och sant grej.
+
+"Hvad gjorde dom i naemndemansdraengstugan, som var olikt de da?"
+
+"Hvad dom gjorde! Jo, du kan veta att naemndeman sjaelf, han snickra pa
+den finaste slaede med kuskbock och fint svaengdt framstycke."
+
+"Sa den vardt lik slaeden, som stod pa broellopsgarden?"
+
+"Justament. Alla tre pojkarna, som va stora, granna karlarna, a
+soenerna hans, dom hoell pa att saetta ihop ett oljevaerk att spela pa.
+Dom laer ha sant i nerlandssocknarna, och spelet ska lata som naer folk
+sjung i kyrkan med fyra slag ta roester."
+
+"Gosse, om jag skall ga till vaerldens slut sa ska jag se och hoera sant
+spel."
+
+Maglena slog sig pa knaeet med handen instoppad i Antes grofva gra
+getraggssocka.
+
+"Dom hade gjort de haer efter ett oljevaerk hos storprostens i Sola. Och
+fast dom va sa fin att dom kunde goera hvad som var sa konstigt sa steg
+dom opp klockan fem pa moron aenda och for till skogs med yxan med sej,
+och satt pa stoettingen och koerde. Aldrig nage hoegfaerdig var dom. Si
+sant aer riktigt folk, a da jag sag dom sa, taenkte jag bli storbonde
+och storsnickare jag a, foerstas."
+
+"Nog sag jag matmora i naemndemanskoeket vara lika god hon, men int
+taenkte jag pa till bli naemndemansmor foer de", funderade Maglena. Hon
+sag med belatenhet huru jaettehalet i Antes strumpa krympte samman
+under hennes flinka fingrar.
+
+"Snickra hon, naemndemansmor?" fragade Ante med en lustig glimt i oegat.
+
+"Ja, de gjorde hon! Hon snickra pa sitt vis och som kvinnfolk goer de,
+naer dom aer riktig. Hade husbonn hennes ihop slaedar och skoflar och
+oljeverk, sa hade hon ihop lingarn och laerftsvaef och ullgarn te
+strumper och vadmalsklaeder, och till klaedningar at kvinnfolke."
+
+"Sant kvinnfolk ville jag du skulle bli!"
+
+"Smastintorna hennes, dom fick spola och krusa line och rulla de pa
+rockhufve, och ga ut i lagarn med pigerna och mjoelka, och aenda sa var
+dom sa rolig och behaendig med oss, Manke och mej. Och storkvinnfolke
+dom sjoeng latar och smasanger naer dom spann. Och sa fin spanad har jag
+int sett."
+
+"Vet du", tillade Maglena skyggt och tvekande. "Vet du att Maja-Greta,
+stintan deras, hon sa att det fanns vittrer daer i garden, goda,
+behaendiga vittrer."
+
+"Han sa sa till mej a gammdraengen, som var kvar i draengstugan da de
+andra gatt pa maran."
+
+"Sa -- han! Hvad sa han?"
+
+Maglena slaengde den faerdigstoppade strumpan till Ante och satte sig
+att stirra pa honom med lysande, skraemda oegon.
+
+"Han sa, att smavittrer funnits i alla tider daer i garn. Dom bor naera
+stallgolfve under jorden."
+
+"Men dom kom opp ibland sa en kan si dom? Och dom aer godsint af sej
+mot gardsfolke."
+
+"Bara gardsfolke goer som dom vill ja", afbroet honom Maglena.
+
+"Hu, heller hva ugglerna ta till a gny haer."
+
+Hon kastade en foerskraemd blick ut omkring sig. "Kiss, kiss, kom hit
+och troej mej (goer mig trygg)."
+
+Hon tog katten, som lag pa fars gammeltroeja, opp i fanget stroek och
+smekte den.
+
+"Du vet de Ante", fortfor hon, "att en gang svor en lill'draeng at
+haesten i stalle och da fick han en oerfil sa han gick uppsvullen i
+flera dar."
+
+"De var han vael vaerd. Sir du sa fin sked! Nu ska' jag goera smaskedar.
+De aer ledt foer barn te aeta med sana haer smatrag."
+
+"Ja, nog var han vaerd de, draengen", atertog Maglena som, huru kusligt
+hon fann samtalsaemnet, inte foermadde att ga ifran det.
+
+"En piga daer, som skyllde pa de hon hade san vaerk att hon int orka
+spinna, men gick aenda och olofvandes pa dans, hon hade garne sa
+tillsnurradt pa rullen, naer hon skulle sta och spinna igen, sa hon
+blef en hel haerfva efter de andra, och utskaemd blef hon."
+
+"Det var hon vael vaerd. Annars aer vittrerna int elaka annat aen tre
+dagar foere jul. Vi ska komma ihag te halla oss inne da", sade Ante
+lite tveksamt foerlaegen om han skulle ta saken allvarsamt eller inte.
+
+"Foer da aer Lusse ute och vill ha kristen barn till sej under jorden",
+hviskade Maglena med lysande, foerskraemda oegon.
+
+"Ja, han tala om de a, gammdraengen", foersaekrade Ante.
+
+"Och en gang, sa sa Maja-Greta till mej, sa hade hennes egen mormor
+talt om foer na hva hon sag, naer hon lag pa logen och var ung och hade
+en boeld i halsen."
+
+Maglena talade som om det tillhoerde ungdomen att ha boeld i halsen.
+
+"Midsommar var de", fortfor hon, "och mormora hade gjort fint at sig
+pa logen, ba sopat och satt in loef och haeggblommer."
+
+"Och smakonvaller a, taenk jag", foereslog Ante, som var lifligt med i
+hvad Maglena foertaeljde.
+
+"De vet jag int. Men som hon ligg daer, vaken sa sir hon hur smatt,
+smatt folk kom opp ur golfve. De var farar och moror och gammelfolk,
+just som hos oss, men bara en half aln lang va dom."
+
+"Klaedd som vi?"
+
+"Ja, i kjolar och troejer, och karlarna i bussaron (kolt) med baelte om
+lifve, och gra byxer och skaegg."
+
+"De daer var ju bara ackurat tomtar, sana fanns hos oss a", afgjorde
+Ante.
+
+"Nej vittrer var de. Dom aer finare klaedd, och int sa gammal som
+tomten, mer lik folk. Och sa ma du tro kom det opp ungdom och sma
+barnungar, som va bara ett kvarter hoeg. Och dom tog i ring och dansa.
+Maja-Gretas mormor kunde hoera latarna, som dom sjoeng. Maja-Greta sjoeng
+dom hon a nu, men jag kan int komma pa dom. Bror hennes kan spela
+latarna pa fiol och en ska bli sa sorgmodig af dom", sa Maja-Greta.
+"Ja, somliga bli rent svagmodig."
+
+"Da vill jag int hoera sana latar."
+
+"Men de hade int lati sorgmodigt aenda, naer de daer sma dansa till
+latarna. De sag sa innande behaendigt och roligt ut, att mormor skratta
+till, och med de sa gick boelden soender i halsen pa na."
+
+Smafolke vardt toersti af dansen och ville dricka, och int en
+vattenskvaett fanns pa logen. Mormor, hon tyckte att det var synd om de
+daer sma-sma, som svettas, och flaekta sej med foerklaederna, sa hon steg
+opp och gick till brunn efter vatten i ett stenfat."
+
+"De var nog riktigt gjordt de."
+
+"Jaa dae va dae, och da hon kom in me vattne sa dansa och lekte dom aen.
+Hon somna af, och naer hon vakna sa var hon frisk. Och du kan veta
+gosse, att det lag en silfversked i stenfate, och den skeden har jag
+sett."
+
+"Dom bo nog i skogen a, vittrerna", sade Ante betaenksamt.
+
+"De aer 'skogsra' de. De ae' ett kvinnfolk, lang och grann i syna
+(ansiktet). Hon snor sej och dansa och villa bort folk, som ga i
+skogen sa dom gloem Gud och hvad raett aer. Och da skratta kvinnfolke,
+och naer man fa si na pa ryggen sa aer hon som ett trag, sa
+uthalkad. Men de aer farligt te tala om skogsra, naer en aer i
+skogen. Herre gulla Ante -- de aer nage som roer sig haer ute!"
+
+Maglena kroep intill brodern.
+
+"Du matt laegga mer pa elden, men du far int ga ifran mej. Sir du, nu
+igen? Nej du si ingenting foer de aer inte alla, som kan si. De lyse som
+tva oegon midt i svartgrenarna."
+
+"Daer? -- Jaemmerligen stinta, kaenne du int igen Gullspira?!"
+
+"Gullspira, som lag daer pa saengen, alldeles nyss naer jag var i kunten
+efter garn??"
+
+Maglena laet haepen och misstrogen, som om geten alls icke, obemaerkt
+skulle kunnat foerpassa sig ut ur sa vael timradt hus.
+
+Manke satte sig gaespande opp i baedden, icke det ringaste foerundrad
+oefver den ju aenda raett ovanliga stugan. Men han sag ju elden och
+syskonen och Gullspira och katta. Maglena ropade honom till sig. Hon
+hade mjoelk och broed foer honom borta vid elden.
+
+Naer han aetit, befanns tiden ha oefverskridit vanlig softimme. Man var
+in pa midnatten. Manke fick pallra sig till saengs igen.
+
+Ante tittade "ut" innan han kroep till kojs. Manen lyste stilla och
+klar. Stjaernorna vinkade och logo som mors oegon. Det kaendes tryggt och
+godt.
+
+Men Maglena fann det troejsammast "inne i stugan", hon foermadde sig
+inte att sticka naesan utom granens grenar.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         TJUGUANDRA KAPITLET
+                         HUSBOND OCH MATMOR.
+
+Tidigt pa morgonen, langt innan solen var uppe vaknade barnen. Det var
+duktigt kallt pa morgonkvisten, sa de kroepo ner i faellen igen.
+
+Obegripligt behaendigt var det att ligga sa och hoera faglarna vakna,
+den ena efter den andra.
+
+Krakorna voro tidigast. De kraxade som brandvakter, raa och skrafliga
+i roesten. Genast boerjade de gorma om rattor och fagelaegg, och floego
+snart bullrande ut ur skogen.
+
+Skatorna tittade ut ur det hoegt i en talltopp skickligt hopfogade
+naestet. De fingo ej naebben ur boet foerraen de skrattade.
+
+De skrattade at att en raef langt borta tagit en hare och blifvit
+skraemd sa, att han laemnat lite kvar till frukost at dem. De skrattade
+at varfaglar, som vagat sig opp i snoemarken sa tidigt. Tydligen bade
+de gloemt att det nu foer tiden brukade bli hardar med vinter tills
+solen gick hoegt pa himmeln om dagarna.
+
+"Ke-ke-ke-ke. De skulle trilla fran grenen hvarenda en, ihjaelhungrade,
+ihjaelfrusna". Och de skrattade at maenniskobarn, som tagit bo i skogen.
+Foer oefrigt kaende de vael igen Frostmofjaells-barnen. De hade mer aen en
+gang skrattat at dem naer de gatt i skogen och plockat ris och slaepat
+boerdor till litet gratt maenniskobo. Pa de vida myrorna invid stugan
+hade de sett dem plocka baer. Och nu lago de tokiga ungarna haer, midt i
+skogen. Och inga vingar hade de att flyga med och ingen naebb att hacka
+med, om uf eller raef skulle komma pa dem. "Ke-ke-ke-ke --" skatorna
+skrattade i korus.
+
+Vid femtiden vaknade gulsparfven. Med lenaste roest, knappt boerbart,
+hviskade hon till maken: "aer du vaken."
+
+Han svarade med ett soemnigt, mjukt: "visst aer jag vaken."
+
+Pa en gang, invid hvarandra stucko de sina sma hufvuden ut ur boet.
+
+Nej, hvilket jubel som broet fram ur deras strupar naer de sago huru var
+och sommar naermade sig.
+
+"S-i-r du", sade lilla honan. "S-i-r du att jag hade raett. I ar blir
+inget noedar. Vi kunna skynda pa med boet."
+
+"Och boerja att taenka pa ungar", kvittrade hanen.
+
+Sa broet jublet loest igen fran dem, fran sma faglar, som just anlaendt
+foer att "se sig foer":
+
+"Ingenstaedes pa jorden aer det som haer", ljoed det. "Se solen stiger
+oefver fjaellet. Snart stannar den kvar hela natten. Skogen aer sa vid.
+Vi kunna redan stanna haer, nu som i fjol. Da froeso vi, da svulto vi.
+Men boet var godt att ha. Vi ta' det igen, vi ta' det igen. Sol och
+var. Intet noedar. Sol och var!" Pa olika dialekt och i olika melodier
+klingade fran sma fagelstrupar, "sol och var", bo och ungar"! Langt,
+langt inne i skogen hoerdes det.
+
+Barnen lago stilla och lyssnade. De hoerde huru orren spelade, och
+visste vael huru lustig han sag ut, naer han till spelet dansade rundt,
+rundt.
+
+Och just nu, just naer solen stod upp boerjade tjaedern sitt spel, sitt
+hemlighetsfulla hviskande, sitt underliga uglaete med det slutliga
+skriet af lycka. Lyckan af att lefva och att ha den lilla milda honan
+att sjunga foer.
+
+En stark doft af kada och fuktig barr, af haer och hvar redan bar
+skogsjord traengde med en nyvaeckt mild sunnanvind in, under granen.
+
+Barnen satte naesorna upp oefver faellen. De soepo in luften och fingo
+samma hag som faglarna att flyga upp, att kvittra och sjunga.
+
+Baecken hoerde de. Redan frigjord porlade den bredvid dem, aefven den som
+i kvittrande jubel.
+
+De satte sig upp i baedden: Pa en gang tog dem lusten att sjunga.
+
+Maglena boerjade:
+
+  "Morgon mellan fjaellen,
+  klara baeck och flod
+  porlande mot haellen
+  sjunger Gud aer god. -- Gud aer god.
+
+  Dagen ser jag braeckas.
+  Fram gar ljusets flod.
+  Dalarna som vaeckas
+  susa Gud aer god. -- Gud aer god.
+
+  Skogens faglar sjunga
+  med ett glaedtigt mod,
+  daer pa kvist de gunga,
+  kvittra Gud aer god. -- Gud aer god.
+
+  Sjael vak upp och svara
+  med ett glaedtigt mod.
+  Hoej din lofsang klara.
+  Sjung att Gud aer god. -- Gud aer god."
+
+"Oj hvad de' aer behaendigt och grant och roligt te ha gard och koerka i
+skogen", sade Maglena. Hon sprang upp, naer de slutat sangen.
+
+"Nu ska' vi goera oss fin, och goera fint i stugan", sjoeng hon pa sin
+egen melodi. "Jag ska tvaetta mej och jag ska tvaetta dej, och jag ska
+kamma mej och jag ska kamma dej."
+
+Maglena hoppade i schottissteg fram till Manke, som satt i baedden och
+kliade sig i hufvudet med baegge haenderna. Han var ganska svartbrokig i
+ansiktet genom att ha' statt oefver roeken, och att i soemnen ha' gnidit
+oegonen med inte vidare rena haender.
+
+"Int ae de daer nan behaendig lat int", muttrade Manke, som genast kom i
+stark misstaemning. "Tvaetta dej sjaelf du. Du aer sa svart pa naesan som
+gamm'hoenan hos Sven-Pals."
+
+"Men du aer sa brokig i syna som svart- och hvit-geten hos Nils-Nils.
+Hva' tror du att Anna-Lisa skulle saega. Jag taenk' Per-Erik han ser
+annorlunds ut han, aen du."
+
+"Ja, just som de vore nage behaendigt te' ta' efter hur han si ut nu.
+Ga haen, jag ska ner till baecken efter vatten."
+
+"Men, sir du Manke, foerst ska du vara ren i syna och om haenderna, a de
+om du vill eller int." Maglena tog ett stadigt grepp om den
+sprattlande pojkens arm.
+
+"Du taenk' vael spaenna pa mej lill'skjortan daer, vi fick foerra veckan,
+heller lata mej ga omkring haer som Kain pa taflan hos Carl-Nils,
+presis naken. Lat bli mej, hoer du."
+
+Manke fraeste och grinade som en lokatt i strid, beredd att till det
+yttersta foersvara sitt skinn.
+
+"Ante, hall i pojken at mej", flaemtade Maglena. "Han aer int tvaettad pa
+tre dar. Det kom foer mej i natt de jag matt ta' i me allvar foer te
+fa'n tvaettad och kammad, nu, naer han int' ha Anna-Lisa."
+
+Hon loesgjorde sin ena hand och kliade sig sjaelf, varsamt och omaerkligt
+i hufvudet.
+
+Ante lade ned fanget med kvistar han burit in och kom Maglena till
+undsaettning.
+
+"Du ska' vael skaemmas te si ut saemre aen en gris."
+
+"Men en skrapa int grisar ren med skarsnoe, int, och de taenk Maglena
+goera med mej, hon har int na' vett", grinade Manke.
+
+Stora tarar gjorde foerberedande strimmor i hans numera ganska roeda
+kinder, framvisande prof pa huru de skulle taga sig ut som helt
+vattenskoeljda.
+
+"Ga ner till baecken efter vatten i vrilen haer, sa fa vi tvaetta dej
+ren, sa vidt du int tvaettar dej sjaelf", sade Ante medlande.
+
+Manke slet sig vildsint ur Maglenas grepp. Blixtsnabbt raeckte han ut
+tungan at henne och foersvann ner at baecken, kvickt som en ormsnaella
+(oedla).
+
+Maglena sag onekligen mera besviken aen belaten ut, naer han efter en
+stund kom "in" skinande blank i ansiktet, som droep af vatten.
+
+"Ge mej en trasa", frustade han hoegtidligt, "sa jag far gno mej i
+syna. Jag har tvaettat mej i baecken."
+
+Maglena, som under hans franvaro hos sig frammanat en lejoninnas mod
+och styrka, foer en foerestaende brodersstorrengoerning, slet haeftigt loes
+den ena aermen ur fars gammeltroeja och gaf honom den.
+
+"Hva i syndstraffe ska' du kloesa mej foer?" skrek Manke ilsket, naer
+Maglena inte kunde motsta att sno trasan i nagra renande, torkande tag
+om pojkens nacke och oeron.
+
+"Du ha vael int oegon bak, sa du kan si att du aer svart pa halsen."
+
+"Hjaelpandes stinta, da matt jag vael hjaelpa dej a, naer du ska' sta, foer
+int' annat aen jag kan si sa har int' du heller oegon bak.
+
+Maglena drog sig tillbaka slagen af detta broderns argument. Det var
+ganska nedsaettande foer hennes mors- och matmorsvaerdighet att matta sa
+helt ge sig.
+
+Men humoeret hos henne tog upp sig igen.
+
+Hon laet faellen, som hon hoell pa att laegga ihop, falla ner igen i
+mossan, gick sa med snabba steg till kunten som hon haektade ner fran
+kvistknaggen. Daer fick hon da aendtligen raett pa maessingskammen. Med
+triumferande uppsyn roek hon emot Manke med kammen i hoegsta hugg.
+
+Men han var i denna stund oatkomlig, stark, oefverlaegsen, foer foersta
+gangen ordentligt sjaelftvaettad. Ren om haenderna, trastorkad!
+
+"Stinta, ga ner till baecken och gno af dej svartflaeckarna pa naesan. Nu
+sir du ut i syna som galten hos Nils-Nils."
+
+Men nu maste Ante skratta, och naer Ante skrattade sa daer innande
+roligt, sa maste de andra begge skratta med.
+
+"Ta hit kammen", sade Manke, som foerst aterkom till allvarstankar.
+Hans uppsyn var vildt beslutsam, och han tog emot kammen som om den
+varit spjutet hvarmed han blifvit doemd att taga sig af daga.
+
+"Aer jag god foer att tvaetta mej, sa ska' jag vael ta mej igenom te kamma
+mej a, om de sa skulle vara ba' en och tva ganger i veckan."
+
+Maglena, som laemnat brodern med en misstrogen retsam fnysning, kom
+snart opp fran baecken lika skinande ren hon som Manke.
+
+Denne satt straengt andaektig framfoer elden, med vattendrypande
+harstripor som sma ljusvekar stretande ner at halsen.
+
+Kammad var han otvifvelaktigt, ty hullet lyste blodroedt igenom daer
+haret var benadt. Manke froes och huttrade, men hans bla laeppar ville
+dock icke ut med huru foega behaendig harm fann tillvaron i detta
+sjaelfsnyggelsetillstand.
+
+"Jag tror du frys, jag," sade Maglena, som kom att titta pa Manke
+genom det lockiga haret, som hon benade och drogs och slet med foer att
+fa det rent och om moejligt slaett.
+
+"Om jag frys! Ja visst frys jag. Se efter om de int' aer is ner at
+ryggen pa troejan."
+
+Manke satt mol stilla som om han sjaelf frusit till en istod, och
+daermed foerlorat foermagan att roera sig.
+
+Maglena kaende sig liksom lite angerfull. Hon vred hastigt ihop sitt
+har omkring en kam af jaerntrad med maessingsrand pa, som hon faeste hoegt
+i nacken. Sa knoet hon ylleduken pa igen och tog snabbt i tu med
+morgonbestyren. Foerst "ladugardssysslor" foerstas, foer mjoelk at pojkar
+och hela hushallet. Hon maste sen se om kraeken, skrapa och borsta dem.
+"Gammelfolke" blef i en hast till en hel statlig ladugardsbesaettning.
+
+Matmor dukade sedan fram frukost at "karlarna". Hon hade sa naer puffat
+"draengen" Manke raett in i elden under striden att fa honom att sitta
+naera den och vaermen, naer han, som visste med sig att han var draeng,
+ville ge' husbonden den platsen vid "oefre" aendan af bordet.
+
+Medan de ato stod Maglena som riktig matmor vid spisen och stickade
+vantar. Foerst efter "karlarna" blef det hennes tur att ta' foer sig af
+mjoelk och de broedbitar och limpkanter hon hade sparat i
+matsaecksknytet. Ante lade pa elden och skickade draengen till skogs med
+kaelken. Han skulle i dag efter ved foer hushallet och kaende betydelsen
+af att vara bade haest och draeng.
+
+Maglena hade baeddat opp saengen, "sopat" golfvet med en knippa
+bjoerkris, diskat och skakat "klaederna". Som matmor satt hon nu pa en
+hopvikt faell vid spisen och lagade husbonds byxor, medan husbond sjaelf
+satt hopkrupen i andra fallen och taligt vaentade pa det foer en
+husbonde raett oundgaengliga plagget.
+
+Hon staelde under tiden fragor pa honom i katekesen, hvilken de foerstas
+foerde med pa vandringen:
+
+"Hvad nytta medfoer arbetsamhet?"
+
+"Arbetsamhet befordrar haelsa och vaelstand, hindrar manga tillfaellen
+till synd."
+
+"Kaere dej goer de int sa noga. Bara lappen bak blir riktig, foerstas",
+fortsatte Ante i samma andetag.
+
+"Du kan vael int ga med frans kring byxbena haeller nu, naer du aer
+storbonde", invaende Maglena foerebraende.
+
+"Hvad foerstas daermed att Gud hoerer vara boener", fragade hon i samma
+foermanande ton.
+
+"Att han i sin vishet och godhet gifver oss, antingen det vi begaera
+eller det som foer oss baettre och nyttigare aer."
+
+"Det blir naestan kallt att sitte sa haer", sade Ante och foersoekte att
+fa den slitna fallen att raecka om den bara kroppen.
+
+"Ja, sa far du ta' dom, nog sitt lappen bak fast, men i kanten har jag
+bara slamssytt sa jag far goera det baettre i kvaell naer du lagt dej."
+
+"Om jag vet huru vi ska' kunna stanna i den haer behaendiga "'stugan'",
+fortfor hon.
+
+"De syns dra ihop sig till nederboerd", anmaerkte Ante, "det sag ut sa
+kring manen i natt, och da blir det farligt ledt foer oss te komma
+haerifran i slasket. De bli allri na'n skare."
+
+"Om vi bara hade nage te' aeta sa ha vi de bra haer i var egen stuga."
+
+"Men vi ha nog ingenting te aeta."
+
+"Om de hade vari sommar aenda", fortfor Maglena.
+
+"Men de aer ingen sommar aen", svarade Ante med tungsint uppsyn.
+
+"De blir nog ingen annan rad aenda,aen att vi ge oss ut igen", sloet han
+med en suck.
+
+"Nog kan vi vael hitta pa na'n rad, da vi ha' de sa behaendigt haer."
+
+Maglena slet hurtigt andra aermen ur fars gammeltroeja. Hon aemnade sy
+igen aermhalen och goera den till utanpakrage.
+
+Baesta rad blir, att du tar pengarna vara, alla tolfskillingarna och
+gar ut nu, pa skaren. Haer bredvid fins en svedja som dom nyss ha braent
+och da fins det nog nage folk som rar om na', daer du kan fraga efter
+handelsboden som lill'Anna i broellopsgarn tala om."
+
+Antes min klarnade.
+
+"Ja, och jag har traeskedar, och tvaror te byta ut och sa da alla tre
+tolfskillingarna te koepa mat foer. Finn' jag bara handelsboden sa kan
+jag fa i mat sa vi kan vara kvar haer tills du fa laga opp oss."
+
+"Och du hinn fa bra' med skedar och tvaror te bju ut. Om det bara vore
+sa att loefvet boerja spricka fram pa bjoerkarna sa kunde vi goera vispar
+a, och lassa pa kaelken."
+
+"Naer de aer vispristider aer de nog slut pa kaelkfoere", anmaerkte Ante
+smaskrattande.
+
+Han kaende sig sa belaten oefver byxorna, som nu taeckte ordentligt utan
+att han jaemt behoefde dra och toeja dem uppat och oefver att han kunnat
+katekeslaexan, som han satt sig foer, men fraemst vid tanken att de aennu
+nagon tid skulle fa bo kvar under granen och slippa att ga kring
+bygden efter mat och husrum.
+
+"Da ger jag mig af da", sade han. Maglena gned hans gamla paelshufva i
+snoen, och skrapade troejan med skarsnoeklimpar. Hon tyckte alt han sag
+riktigt fln och storbondaktig ut naer han vaende sig emot henne och bjoed
+farvael innan han lyfte pa doerrgrenarna och gick ut.
+
+"Jag fa godt moete, haest och karl", log han emot Manke, som kom med
+lasset fullt af tjaerfyllda tallrotsknoelar.
+
+"Ptro, still Blacken", sade Manke at sig sjaelf. "De aer grant lass. Aer
+det int? Jag taenkte trafva opp veden haer pa soersidan garden sa solen
+far torka uten."
+
+Manke spottade och pekade ut platsen som han sett ut foer aendamalet.
+
+"De blir bra de. Farligt bra att jag har riktig draeng vid garden. Jag
+far till kvarn jag nu, sa vi fa broed och sa matt jag skaffa hem na'n
+saettpotatis."
+
+"Kaere dej. Vi ae' utan paerer snart i hushalle a", ropade Maglena
+inifran stugan.
+
+"Men vi ha' ingen panna te koka i", svarade Ante med hufvudet under
+doerrkvisten.
+
+"Jag taenkte steka paererna i askan till middag, och stroemmingen pa
+gloeden, foer du tar vael hem stroemming a". Matmor kom ut ur huset. Hon
+stod med haenderna under foerklaedet och pratade med husbond och draengen.
+
+"Finn du nage bra aemnen till tvarer och skedar sa ta' med pa naesta
+lass", sade husbond. "Sa farvael med er da", tillade han och gaf sig af
+smaspringande mellan traeden i skuggan daer skaren aennu bar, fast det
+boerjade bli sa varmt att matmor maste goera solbage med armen oefver
+hufvudet foer solen, som steg och lyste och vaermde. Hon gick in igen,
+men ropade ut till draengen: "Kom ska' du fa si pa grant."
+
+Manke hoerdes saetta in haesten i stallet innan han saefligt kom in.
+
+"Hva ae' de?"
+
+"Sir du solen pa dropparna i hela taket haer. Si hur det lyse roedt och
+i alla de faerger pa kvist och gren. Sa fint har vael int kungen en
+gang."
+
+"Neej, grant aer de", medgaf Manke, "och varmt och bra ha' vi de haer
+vid elden."
+
+Han stod belaten och vaermde sig.
+
+Gullspira tyckte om elden, hon savael som Manke. Hon hade lagt sig pa
+faellen bredvid Maglena, som liksom hade stoed af henne foer ryggen.
+
+Pa ett annat hoern af faellen lag kattan, pa mjukt boejda framtassar och
+stirrade i elden. Hon kurrade och spann hoegt naer Maglena bara vaende
+sig emot henne.
+
+"Manke, nu kan du stanna inne och hvila morgonvard."
+
+"Jag ha' mest lust till de a", medgaf Manke vaerdigt. Han foersoekte
+klaemma at sig en bit af faellen, som Gullspira bredde ut sig pa daer hon
+lag och idisslade.
+
+"Maka dej Gullspira, du har baettre pa dig du aen jag", puttrade han och
+lyckades till sist fa en draeglig plats pa ett hoern invid geten och
+systern.
+
+"Nu tycke jag att vi ska' dra' igenom foersta hufvudstycke i
+lill'katekesen, foer i morgon ska' vi ha' husfoerhoerskalas", sade
+Maglena med ganska instaellsam roest.
+
+Hon boerjade att fa foer sig att det var baest till att ta' Manke med
+laempor. Det oroade bade henne och Ante att den lille brodern fick ga
+sa olaerd hela vintern.
+
+"Foersta hufvudstycket vet jag visst att jag kan", foersaekrade Manke
+drygt.
+
+"Aldrig vaerdt att du saeger de", utropade Maglena foertrytsamt. "Svara
+da pa rappet pa andra budet?"
+
+"Du skall icke missbruka Herran din Guds namn, ty Herran skall icke
+lata honom vara ostraffad som Hans namn missbrukar."
+
+Svaret gick flytande, Maglena var patagligen haepen. Men hon taenkte
+snaerja honom med attonde budet, som alltid tett sig trassligt foer
+henne.
+
+"Hvad foerbjudes i attonde budet?"
+
+"All osannfaerdighet och i synnerhet falskt vittnesboerd emot naestan."
+
+Mankes oegon lyste triumferande.
+
+"Taenk att nu matte da tuppen vaerpa at dej naer Ante kom tillbaka",
+beroemde Maglena.
+
+Manke poeste af belatenhet.
+
+"Ja si katekesen aer da int nage farlig foer mej int", sade han utan
+vidare anspraksloeshet. "Jag tror du ha' int sa laett foer de du, som
+jag", tillade han oefverlaegset.
+
+Maglena kaende sig en smula illa beroerd. Men det kom icke i fraga att
+hon taenkte erkaenna underlaegsenhet i nagot haenseende.
+
+"Huru ha' vi med psalmerna?" atertog hon med vaerdigt allvar, medan hon
+med synbar moeda traedde om stickorna i tumhalet pa vanten och boerjade
+sticka tummen. "Den daer: Hela vaerlden froejdas Herran."
+
+"De gar jag int ut me", muttrade Manke. "Naer ordena stjaelper sa daer pa
+hvartannat och foeljs at sa dom ralma loes, om ett enda ord ga unnan, sa
+kan jag int minnas dom."
+
+"Men vi ska' sjunga den versen i moron pa husfoerhoere och Ante han
+skall vara praest, och da vi fa int skaemmas foer en."
+
+"Laes versen tjugu ganger hoegt sa far du de snart i dej."
+
+Manke taenkte verkligen foelja Maglenas foereskrift. Det var ocksa sa
+troejsamt att sitta haer inne vid elden och se uppat de solgranna
+dropparna i vaeggar och tak, och ha foer sig husfoerhoerskalas med
+askstekta paerer och gloedstekt stroemming.
+
+Han lade nagra feta rotknoelar pa elden, som flammade sa grant och
+vaermde. Sen satte han sig ned pa faellen med armbagarna pa knaena,
+haenderna under kinden och boken pa marken framfoer honom.
+
+"Hela vaerlden froejdas Herren", laeste han versen ut, om och om igen.
+
+Katten spann och kurrade.
+
+Gullspira idisslade.
+
+Maglena redde i det granna garnet. Hon taenkte vederkvicka sig med att
+sy rosor pa snart faerdiga vantar.
+
+Solen glittrade i sma knippen oefver mossgolfvet. Rundt kring "garden",
+oefverallt i granen hoerdes smafaglar kvittra och prassla.
+
+Maglena satt och taenkte pa huru grant allting var. Ingenting kunde vael
+vara sa froejdefullt som att ha' egen groen stuga i skogen.
+
+Ante, han skulle nog tra tillbaka till den han a, om det ock kanske
+skulle droeja till sena kvaellen innan han kom.
+
+I samma nu hoerde bade hon och Manke springande steg, flasande andetag
+fran en, som kom rusande emot granen, som foerfoeljd.
+
+Midt igenom vaeggen, utan att ta' till raetta ingangen kom Ante, sa
+slut, att han, innan han kunde fa fram ett ord kastade sig ner rak
+lang pa marken. Blek var han, med haret klibbigt af svett.
+
+Det droejde om innan han foermadde roera sig eller saega ett ord.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TJUGUTREDJE KAPITLET.
+                             UNDANJAGADE.
+
+Ante reste sig bradskande ater opp.
+
+"Laegg ihop de vi ha och stoppa i kunten. Skynd er som om elden vore
+efter er", flaemtade han aennu kippande efter andan.
+
+"I fridens dagar", sade Maglena. Hennes ogon moerknade af skraemsel och
+laepparna skaelfde. Men kvickt och omtaenksamt lade hon ner i kunten hvad
+hon bredt kring och gjort troejsamt med under granen.
+
+"Ska' vi matta ga haerifran aenda", hviskade hon och sag sig foerfaerad
+omkring.
+
+"Ja, och de pa eviga rappe", sade Ante med hes, daempad roest. Han
+snoerde raskt fast faellar, kunt och aemnen pa kaelken. Tyst, med
+sammanbitna taender lade han ater snoeret oefver axeln och drog ivaeg ut
+genom raetta doerren.
+
+Maglena foeljde och skoet pa kaelken. Hon foermadde inte se in tillbaka i
+den granna, fina stugan, daer hon da aendtligen kaent att hon haft ett
+hem, det foersta se'n de laemnade lill'grastugan. Gullspira gaf sig
+efter foerstas, taett i haelarna pa de aftagande, som en hund.
+
+"Ta katta Manke", sade Ante tvaer i roesten. "Dom aemna nog ondt at henne
+a sa vael som at oss."
+
+Han gick tungsam och bitter i sinnet och drog kaelken. Det var svart
+att komma fram da solen loest upp skaren och snoen var som vatten, sa
+Ante soekte sig ut at nipkanter kullar och dikesrenar, daer det var sa
+godt som bar jord och daer kaelken inte laemnade sa tydliga spar efter
+sig haeller.
+
+"De aer draengen fran elakgarden, foersta ni, som aer efter oss", sade han
+omsider, naer de hunnit sa langt att ej skymten af den hoega,
+grofgreniga granen, under hvilken de bott, syntes.
+
+Maglena hade nog hela tiden foerstatt att det var foer folket fran den
+garden de nu rymde.
+
+Hon ryste sa att hon skakade, naer hon taenkte pa den kvaellen ute i
+lidret i manskenet, naer de hoerde Gullspiras farliga skraen och sago
+henne ligga daer som doed.
+
+Inte foerraen de kommit sa langt, att de hade en annan by i sikte,
+vagade flyktingarna hvila.
+
+De orkade ej heller laengre kafva sig fram i den loesa ojaemna snoesoerjan.
+
+Manke var sa troett att han gret. Katten hade han laengesedan slaeppt.
+Hon foeljde barnen i det laengsta jamande, med svansen raett i vaedret,
+men naer hon kom rakt pa ett akerrattsbo inunder en ragakerren sa
+stannade hon. De foerstodo ju att hon maste stanna, sa hungrig som hon
+var. Huru skulle de bara sjaelfva vaga sig fram till byn foer att bedja
+om en matbit.
+
+"Vi fa dricka mjoelk sa laenge", sade Maglena. "Ett par tre broedkanter
+har jag pa botten af kunten. Foerraen vi ge oss in till folk sa ..."
+
+"Om vi vael kom ner till an, och oefver till andra sidan, daer ni si den
+daer stor byn, sa vore vi ifran det haer hallet", grubblade Ante.
+
+"De aer oppstop (vatten pa isen) pa an, men vi hitta vael pa nage staelle
+te komma oefver pa 'rena isen'", ifrade Maglena.
+
+"Stackare dej, Gullspira", sade hon och smekte geten, "du fa fara illa
+du sa haer ute pa vidden. Men innan vi ga oefver an finn vi vael alltid
+nan liten bjoerklund eller nagra smaalar, daer du kan fa dej ett mal."
+Gullspira klagade icke.
+
+Icke heller hon aelskade byarna. Sa hon trippade laett foere utfoer en
+slingrande stig, som i utkanten af byn nadde ner till aelfven. Ante
+styrde kaelken och det bar ivaeg med fart. Haer i skuggiga nipvaegen fanns
+lite isfoere kvar.
+
+Manke satt belaten pa och Maglena sprang efter, fort sa laddarna
+hvirflade som trumpinnar.
+
+Braedlappar voro kastade oefver isen, som i uppsmaelt snoesoerja floet oefver
+kaernisen invid stranden. Men Ante stannade. De hade kommit till en
+behaendig allund med smaenar, och Gullspira skulle ha sig ett dagsmal.
+
+Haer var orimligt tryggt och undangoemdt ner under branta nipan. Sa haer
+kunde Ante fa tala ut om farligheterna han hjaelpt dem ifran.
+
+De fingo hoera huru han sprungit och hoppat mellan traedstammarna och
+varit sa glad naer han taenkte pa huru han skulle komma hem till
+"stugan" med maten. Langt bortom svedjan hade han gatt, men raettat sig
+efter solen sa han gick ifran det hall daer elakgarden var.
+
+Han hade blifvit riktigt stornoejd naer han hoerde roester af folk. Det
+var timmerhuggare, som talade hoegt mellan traeden. De hade roligt at
+nagot, det foerstod Ante, som skyndade att na fram till dem.
+
+Men sa hoerde han det skraemmande ordet "kask" och "jag skall laera dem
+ba de och mer till. Pojken, som satte krokben foer mig skall fa sa
+mycket han tal". Det var finndraengen i elakgarden, som talade.
+
+Den andre, lilldraeng i samma gard hade skrattat at sana ungar, som
+vagade sig pa stort folk och sade nej till starkvaror. Ante hade naett
+och jaemt hunnit huka sig ned bakom en hoeg med ris och brate, daerifran
+han mellan kvistarna kunde se oefver till karlarna, foerraen den vindoegda
+finnen vaende sig raett emot det hall, daer han krupit ner.
+
+"Dom finns haer nanstans pa skogen", illskratta draengen. "De aer int
+svart te foersta de, foer de ha runni blod efter geten pa ett par
+staellen oppe i vaegen precis daer kaelksparen gatt in pa vidden, daer
+skarsnoen bar pa maron."
+
+"I de haer godvaedre laer dom int komma langt med tung kaelke och en get,
+som vael ska ha bra ondt foer att ga nu", hade den andre karlen svarat
+med ett illjarsgladt skratt aefven han.
+
+"Geten daer fick nog sa mycket hon talte", grinade finnen. "De aer slag
+(piggt gry) i Grels och i de andra pojkarna i eran gard ocksa."
+
+"Ja, och int mindre i stintan. Du kan tro gosse, men hon sa i morse,
+da jag tog kasken och int hade nan te ge na: 'Fa ja int en kask', sa
+hon, 'sa ga ja dit i grafven.' Mor hennes hon matte leta fram en
+skvaett och ge na en aenda, foer stintan gaf sig inte."
+
+Nu hade de skrattat begge tva sa hardt sa att smafaglarna hade blifvit
+raedda och flugit bort.
+
+"Knifven, grahunn i garden aer lika inmarlig och illsint han som folket
+i eran gard", flinade finndraengen. "Han aer nog god till att spara opp
+ungarna och ha dom fast i ben och rygg och det innan dom hinn gapa".
+
+"Allt de daer lag du och hoerde pa?" hviskade Maglena med oegon vidgade
+af foerskraeckelse.
+
+Hon stod och hoell ner en kvist med svaellande vide- knopp at Gullspira.
+
+"Jag kunde ju int roera mej fran staellet. Finndraengen daer stod och
+glodde liksom misstaenksamt raett in i rishoegen daer jag lag. Jag tordes
+int andas en gang, foer jag trodde de han hade varsnat mej, naer jag
+kroep ner daer."
+
+"Gosse, att du int doedde af raedsla!"
+
+"Int kan en doe ta sant", tyckte Manke. Han satt kvar pa kaelken med
+uppdragna ben, sa slut att han knappt orkade foelja med Antes
+utlaeggning af de faror de undgatt.
+
+"Da int jag doedde, da katta kom pa isen med eldslager i oegona, och
+rompa (svansen), som stod som roek pa na, sa jag trodde de var skrymt
+(spoeke), sa doe nog ingen annan haeller."
+
+Efter denna foersaekran sjoenk Manke ater tillbaka i sitt
+sloehetstillstand.
+
+"Ja, nog var jag raedd", medgaf Ante. "De for igenom mej huru det
+skulle ga er och Gullspira, och hvad de skulle bli af mej om dom, som
+stod daer och grina sa ledt, hade varsnat mej."
+
+"'Langt bort kan dom int vara', sa finnen och tog nagra steg emot
+rishoegen, daer jag lag. 'Dom kan ligga goemd haer a, foer jag tyckte nyss
+att det liksom roerde sej bakom rishoegen daer'."
+
+"Han tog opp en sten och kasta i hoegen, sa den sa naer tagi i hufve pa
+mej."
+
+"Och du gaf dej int till att skrike eller roerde dej?" Maglenas roest
+var tjock af foerskraeckelse.
+
+"Nej, foer da hade de ju vari slut me ba er och mej och Gullspira. Men
+finndraengen klef fram aen en par steg."
+
+"Gosse, jag star int ut te hoera dej."
+
+"Men da, kan du foersta, sa kom en helande hop smalaemlar farande
+utefter backen, svart och gult a dom, som en lang trasmatta, som floeg
+framfoer foetterna pa'n. Han trampa foer att fa doed pa nan af dom, och
+hoppa hoegt i vaedre, sa sint vardt han, och sa vaende han oegonen fran
+mej."
+
+"Sa maerkligt. Dom kom som utskicka. Vi ha int sett na fjaellaemlar aen,
+me'n vi vari haer i skogen", grubblade Maglena. "Mor skicka fram dom de
+aer da min tro. Men nu sprang du vael?"
+
+"Nae-ae. Jag var int god till de. Finnen gaf sig tillbaka till den andra
+draengen, och nu sa han de jag hade stuli klockan och faellen hos
+farfar."
+
+"Du stuli -- tagi olofvandes!"
+
+Maglena slaeppte grenen. Hennes oegon brunno svarta af harm.
+
+"Ja-a han sa de."
+
+Antes uppsyn var tungsam och sorgsen. "De stack just som sa ondt i
+mej, ma du tro."
+
+"Ja, da skaems jag te ga ut i bygden hos folk. 'Stuli', just som Jan
+Ers Kalle, som hade stuli af en handelsman och sitt i haekte ner i
+stan."
+
+Maglenas laeppar boerjade skaelfva, tararna kommo floedande.
+
+"Stinta, du ma vael veta att jag int aer god foer te goera sant!"
+
+"Men de aer farligt att nan bara ha sagt sant. Mor skulle vael ha doett
+om hon hoert de."
+
+"Mor laer vael si hvad som raett aer hon, daer hon aer, sa int aengslas jag
+foer de. Jag aengslas mer foer farfar i elakgarden."
+
+"Hvad da?"
+
+"Jo, du vet de Maglena, att finndraengen sa, de Brita hade kommit in te
+farfar pa maron och skulle laegga pa elden daer, och da hade han fatt
+slag."
+
+"Sa han inte kunde tala om att han gett dej klockan och faellen."
+
+"Han hade fatt slag stackarn, och kunde int roera sig ur saengen",
+vidhoell Ante saktmodigt. "Far och mor i garden och smapojkarna hade
+kommit nerfarande till farfar. Dom hade sett att klockan och faellen va
+borta. Farfar hade foermatt saega att jag fatt begge delan af 'en.
+Karlarna haerma hur han sagt. Dom stamma som farfar. G-g-g-ossen
+h-h-h-a f-a-tt k-k-k-klockan och f-ae-ae-llen, G-g-g-rels s-s-sska int
+fa de. "
+
+"Han var behaendig farfar, och godaktig. Men dom vardt vael sint pan?"
+
+"Dom vardt de. Sonhustrun, hon hade skakat en och sagt att han skulle
+ta fram klockan, och Grels hade vari sa sint att han hade grati och
+sagt allt hva ledt var te farfar."
+
+"A daer lag han ensammen, ingen te ty sej till", sade Maglena med
+oemmaste medlidande i roesten.
+
+"Jo, han fick den han kunde ty sej till, foer si du han doedde igar
+kvaells, farfar."
+
+"Da ha han de lika bra som mor", sade Maglena laettad.
+
+"Men Grels, han vill ha igen klockan och matmor vill ha faellen."
+
+"Och finndraengen vill piska opp dej, och ha i Manke och mej braennvin",
+fortsatte Maglena, som rysande sag uppat nipsluttningen. "Men vi matte
+skynda oss haerifran."
+
+"Dom skulle int ta till a jaga efter oss foerraen pa eftermiddan, naer
+dom vari hemma me ve'n. Men da skulle Grels och de andra barna vara
+me. Och Knifven skulle dom ha te spara opp oss me."
+
+"Gosse, vi matt ge oss oefver an pa rappe. Hunn deras tappa spare naer
+vi ga oefver uppstoppe (vattenbaeltet) och dra at oss braedlapparna, som
+ligg oefver daer."
+
+De ordnade bradskande pa kaelken. Maglena stannade ploetsligt i arbetet
+med att snoera igen kunten.
+
+Hon grep Ante om armen.
+
+"Gosse! Hoer du! Nu aer dom efter oss aenda, ba finndraengen och barna och
+Knifven. -- Hoer du, dom aer snart haer! Utfoer nipan haer kom dom -- nu aer
+dom bakom klippsten haer bredvid --."
+
+Ante stod stel som en bild. Han hoerde tydligt han som Maglena ilsket
+hundglaefs, som hastigt naermade sig genom smaskogen, hvilken gick nerom
+nipan. Bortom en brant stenvaegg, som skoet ut midt i nipan hoerdes
+eggande rop af karl- och pojkroester.
+
+Nu prasslade och braecktes grenar alldeles invid dem. Maglena, och
+Manke, hvilken just masat sig opp, kastade sig storskrikande framstupa
+oefver kaelken.
+
+Ante hoell Gullspira vid ena hornet bakom sig.
+
+Han stod stilla med bister tungsint uppsyn.
+
+Barnen -- Gullspira -- Ater for det igenom honom att han sjaelf foert
+dem till det elaende, de farligheter, som de nu hade oefver sig.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         TJUGUFJAeRDE KAPITLET
+                      ETT OFOeRMODADT ATERSEENDE.
+
+Det var hufvudet, hornen af en ren, som i detta nu visade sig foer
+Antes foerut vettskraemda blick. En ren, som med klapprande kloefvar och
+i sin tur doedsskraemd blick fran stora, svarta oegon floeg foerbi honom
+och fortsatte vaegen utat aelfkanten.
+
+En lapphund var honom taett i hasorna. De stoertade foerbi utan att taga
+notis om barnen daer vid kaelken. Sadana sma stackare var ej renen, aen
+mindre hunden raedd foer.
+
+Med hojtande rop kom en lapp fran bjoerkdungen. Han raende i snabba steg
+fram pa breda, korta skidor. I hans spar foeljde ater en lappojke.
+
+Ante trodde inte sina oegon.
+
+"Mattes Klip!"
+
+Det var ju en lapp fran deras egen hemtrakt i hoegfjaellen, en som hade
+kata bara en tio mil ofvanom deras egen socken.
+
+Lappen gaf till ett utrop.
+
+"Ar de int Ante fran Hvasstoppsbyn i fjaellet. -- Och Gud troeste oss,
+de sma ena a och tunnare nu aen lappens barn. Foeda har trutit foer
+fjaellbarn i var."
+
+"Mattes! A att de aer Mattes!"
+
+Maglena, som aennu darrade i hvar lem, gick fram till lappen.
+
+Manke vagade knappast hoeja hufvudet fran kaelken.
+
+Den haer gangen trodde han mest att skraemseln hade tagit doed pa honom,
+foer han maektade icke roera sig ur flaecken. Dessutom satt den tanken
+aennu kvar i hufvudet pa honom, att hojtandet han hoert invid sig kom
+fran kaskdraengen och elakgardspojkarna, och hundglaefset fran Knifven.
+
+Manke kunde icke sa pa en gang vaenda upp ner eller ner och opp pa alla
+foerfaerliga foerestaellningar. Han maste ha tid pa sig att raeta till dem
+inom sig.
+
+Daerfoer lag han kvar, skafde smalbenen oefver kaelkkanten och stod sa
+godt som pa hufvudet i farskinnsfaellen.
+
+Det var foerst vid en rappande smaell pa den kroppsdel, som han alltfoer
+ofoersiktigt prisgaf som han studsade tillbaka och fick fotfaeste pa
+marken.
+
+"Lill'draeng blifvit skraemd fran vett, duktig karl annars oppe i
+lappfjaellen", sade Mattes.
+
+"Det fanns int sant folk daer, som skraemde lifve ur en", puttrade
+Manke.
+
+"Den haer gangen va de mest gjort me mej. De aer int na behaendigt te tro
+de en ska bli ihjaelbiten af hunn och sen braennas opp inni magen af
+braennvin, som de ryker af."
+
+"God lilldraeng, som aer raedd foer farlig elddryck. Fattig lapp dricka
+elddryck, och det blir slut pa lappen."
+
+Mattes hade med ens fatt en sorgmodig uppsyn, men fick snart igen sitt
+glada, jaemna lapphumoer.
+
+"Stor lycka nu, att renoxen gifva sig ut ur hjorden pa morgon, vara
+sint och raenna efter den i snoevatten hela dagen. Noejd nu at flyende
+ren. Nerlja nog ocksa noejd att stanna. Ge foeda nu till er alla."
+
+Lappen tog ur "lappskapet" (den, ofvan skaerpet vida kolten) en bit
+renost och hardt broed, som Nerlja, sonen hans, sa vael som de andra,
+hungrigt togo at sig.
+
+"Int langt borta fran hjorden nu. Renoxe nog redan daer. I natt fa
+svenskbarn bli smalappar i kata hos gammal lapp."
+
+"Gulla er Mattes, lat oss ga", ifrade Maglena och drog Mattes i
+koltaermen. "Jag hoer en grahund ofvanom ni- pan, han gnaell och leta
+spar. Jag hoer pojkar hojta a."
+
+Maglena fick Mattes med ner at isen.
+
+Lili'Nerlja sag pa huru Ante styrde om pa kaelken. Han taenkte att
+svenskfolk hade det besvaerligt naer de skulle vandra. Ingen akja daer
+man kunde snoera fast hvad en ville ha med, och ingen ren att dra oefver
+milsvidderna.
+
+Vaerst af allt med sa tung klaedesrustning, helst foer foetterna.
+
+Ante och Manke hade ju storfolkskaengor, sura och bloeta, stoppade med
+hoe. Deras langbyxor med lappar och ref och deras langaermade troejor
+utan midjebaelte voro leda, obekvaema plagg. Aldrig skulle en lapp velat
+eller kunnat komma fram i slik draekt.
+
+Lill'Nerlja han spratt och han hoppade, smidig som en skogsmard i sin
+korta renskinnskolt med de bensnaefva byxorna fastsnurrade vid
+smalbenet medelst granna band med tofsar, och pa foetterna de
+fjaederlaetta skinnpjaexorna.
+
+Den bla toppmoessan med groena randen satt laett som ett intet pa
+hufvudet. Lappgossen lade skidor och staf pa kaelken och tog tag i
+repet foer att hjaelpa Ante att draga.
+
+Mattes hade radt dem att lata lasten bli kvar daer. Han skulle hjaelpa
+dem oefver uppstopet.
+
+Lappen hade mycket roligt at deras frimodiga tilltag att ta geten med
+pa langvandring. En get var mest sa laettfoedd och laettskoett som en ren.
+
+Hon kom springande ut ur smaskogen, Gullspira, naer Maglena kallade pa
+henne, maett och foernoejd.
+
+Maglena hoell pa att plumsa i foer hon kunde inte lata bli att titta sig
+tillbaka at det hall fran hvilket hon tydligt hoerde hundglaefs och
+hojtande. Naer de nu voro midt ute pa breda aelfven, sa kunde hon se
+byn, som de kommit foerbi och daer ofvanfoer akrarna med bara flaeckar,
+nipsluttningar och dikeskanter. Hon kunde se den moerka taeta skogen,
+daer deras groena stuga fanns.
+
+Och, hon goemde sig rysande bakom Mattes. -- Daer, just daer nipvaegen
+oeppnade sig ner emot aelfven sag hon huru en gra hund gnaellande och
+smatjutande pilade ivaeg utfoer. Oppe, ytterst pa nipslaetten syntes tva
+grofva karlar och tre pojkar samt en stinta. Som snala vargar jagade
+de, lystna efter byte.
+
+Maglena tog fastare tag i mudden (kolten) pa Mattes. Manke hoell nog
+lika stadigt grepp i den han med.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         TJUGUFEMTE KAPITLET
+                       LAPPKATA OCH RENSKJUTS.
+
+Laengst framme, daer vaegen drog upp genom den redan pa norrsidan snoefria
+nipan syntes som en skog af gra, torra grenar. En skog, som sakta
+roerde sig framat.
+
+Lapp-Mattes gaf till en ljudande jojkning, ett underligt,
+genomtraengande skraen liksom fran strupen och gommen i foerening. Den,
+som inte hade hoert sadant ljud foerr skulle ha kunnat tro Mattes i en
+hast fatt foer mycket till baesta och jollrade fram latar och ord utan
+mening.
+
+Men Frostmofjaellsbarnen kaende vael sa pass mycket till lapparnas seder,
+det de foerstodo att Mattes nu, i en sang, som han hittade pa foer
+tillfaellet haelsade pa gumma, barn och renvaktare, och att han
+beraettade haendelsen med barnen, sa att de i katan visste om deras oede
+langt innan dessa hunno fram till renhjorden.
+
+"Renoxe lupit undan hela dagen", jojkade Mattes. "Finna sma svenskbarn
+invid fruset vatten, raedda foer lapp, tycka om da de kaenna Mattes fran
+Bjoernfjaellet. Lappfoeda skola de dela, ligga i lappens kata. Oefvergifna
+aero de, ingen far, ingen mor."
+
+Lill'Nerlja slaengde sig i skidorna sa fort han fick skogen af renhorn
+i sikte. Han raende pilsnabbt som en jagad sjoefagel bort oefver isen.
+
+De som kommo efter hoerde snart vallhundarnas glaefs, daer de floego rundt
+den till mer aen tusen renar uppgaende hjorden foer att fa den samlad
+till natten.
+
+Lapparna skulle sla upp taelt pa nipan hitom den stora by barnen
+varsnat fran andra stranden. Det var ett styft arbete foer hundar och
+lappar att fa de ibland raett bangstyriga djuren opp genom det tranga
+passet fran aelfven och oefver till mon.
+
+Mattes skidade ivaeg foer att hjaelpa till.
+
+Manke, Maglena, ja till och med Ante gingo som i soemn och slaepade
+foetterna efter sig.
+
+De kvicknade knappast till vid att ett ars lille Mattes moette dem ute
+i vaegen, tultande i snoemadden, sa helt naken som han blef foedd.
+
+Sigri, hans lilla syster, hade all moeda att fanga in honom och fa
+honom med till taeltet.
+
+Lappmor, Cecilia, var mera saeker i vaendningarna. Hon tog den
+sprattlande pojken, stoppade ner honom i klubben (lang vagga af skinn,
+som kan baeras pa ryggen) i den fina renharsbaedden daer, och snoerde fast
+det mjuka skinnhoeljet om hans, af lif och odygd sprittande lilla
+kropp.
+
+Modern haengde klubben vid remmar, oefver en troa (smal traedstam)
+fastgjord i taelttaket. Sigri vippade pa klubben och sjoeng lapparnas
+vilda doefvande vaggsang foer Mattes, som tystnade och lyssnade och
+somnade.
+
+Stackars troetta sma vandringsbarn kastade sig ner pa renhudarna hvilka
+lago som en matta rundt elden i katans midt. De vaecktes opp foer att fa
+i sig det starka kaffet, som bjoeds dem.
+
+Intet kaffe, ingenting i vaerlden kunde fa opp oegonen pa Manke.
+
+Men det var maerkvaerdigt sa vakna Ante och Maglena blefvo af den
+kaffetaren. De kaende med ens hungern, och huru obegripligt godt
+renkoettet smakade, som de fingo pa kornbroedkaka. Till och med den
+svarta, starka soppan af renblod tycktes dem vaelsmakande. Renmjoelk,
+som bjoeds dem ur fint snidad skalla (skuren ur helt traestycke) kunde
+de dock med tack afsta ifran. Stark och besk var den ocksa foer den som
+ej var vand vid den. Getmjoelken smakade i deras tycke bra mycket
+baettre.
+
+Gullspira, hvilkens rika mjoelkfoerrad bjudits lapphushallet, klef naett
+oefver hudarna och lade sig bekvaemt till raetta vid yttersta taelthuden.
+Manke sof alltjaemt som en pojke af sten. Det var aenda ett det vaersta
+ovaesen utanfoer taeltet. Lapparna skreko och hojtade naer de kastade
+lasso oefver hornen pa renkor, som skulle mjoelkas.
+
+Korna spjaernade emot med alla fyra kloefvarna i snoesoerja och bara
+tufvor. Men drogos fram och hoellos stilla af lappar medan stintorna
+mjoelkade i de sma skollorna.
+
+Renkor och kalfvar stirrade undrande pa fraemlingarna, Ante och
+Maglena, hvilka hand i hand med Sigri gingo ute midt i den vaeldiga
+hjorden.
+
+Lappbarnen gingo trygga ibland rentjurar, som stredo och boekade emot
+hvarandra med till sist sammantrasslade horn, och lassolinorna, som
+floego om oeronen pa dem.
+
+Lapphundarna, alltid vaksamma, kunde ploetsligt fa se nagon ren, som
+obemaerkt ville ge sig ut till baettre bete. De pilade ivaeg efter, raett
+genom hjorden sa man fick se till att sta pa benen om man kom i vaegen
+foer dem.
+
+Det underliga, mjuka, men aenda vilda spraket, ljoed oefverallt. Lapparna
+pratade, de pekade med haeftiga roerelser ut at hjorden, skreko foer att
+goera sig hoerda. Renoxar skulle fangas in och taemjas till dragoxar. Sma
+kalfvar pa rangliga ben, maste ses till, djur gallras ut till slakt.
+
+Kvinnorna talade smekande, halfsjungande med korna, som de mjoelkade.
+De satte sig ner pa huk med nagon ung liten silkesmjuk kalf i knaeet.
+De kelade och smekte medan renkon, modern, stod bredvid och sag pa med
+oemhet i de stora fuktsvarta oegonen.
+
+Ante och Maglena blefvo som yra i hufvudet. De togos med af lifvet, af
+den lustiga laten, af den liksom muntra bradskan.
+
+Roeken steg svart och fet opp ur taeltoeppningen. Smapojkarna, som
+sprungit, hojtat och kullrat i snoen och bartufvorna, puffad af ren och
+hund och folk, boerjade dra' sig in till foeda och hvila.
+
+Skogen af horn glesnade. Det ena grenparet efter det andra sjoenk ner i
+den staende hjorden.
+
+Flere och flere doeko ner. Snart hvilade hela renhjorden foer natten.
+
+Lapphundarna, som fatt mat inne i taeltet sofvo daer i vaermen, som
+lapphundar plaega sofva, med oegonen slutna, men oeronen pa spaenn, efter
+minsta varsel af vargen.
+
+Mattes kom in i taeltet med storsoener och draeng i foelje. Mat och kaffe
+hade Cecilia i beredskap at dem. Kvinnfolken, af slaekt och renpigor,
+foeljde snart efter, hungriga och troetta. Men inte vaerre aen att de
+hoello vid makt ett lustigt glam inne i taeltet.
+
+Karlarna roekte ur korta kritpipor. De aeldre kvinnorna likasa. De
+drucko svart, starkt kaffe och talade om aefventyrshistorier. Om
+gammelvargen, som ingen kunde faella, som var foertrollad och som daerfoer
+hvarken spjut eller krut aennu bitit pa.
+
+Och de talade hviskande om hvad Mattes "sett", naer han stod pa
+offerstenshoejden pa midsommarnatten. Allt hvad som skulle oefverga
+landet under aret hade han sett, och han kunde varsla om fred, oerlig
+eller pestilentia, godt ar eller oar. Doedsmannens framfart hade han
+foeljt i syne. Mattes kunde saega, om han "ville" det, huruvida
+doedsmannen under aret skulle ta' mest af gammalt eller af ungt folk.
+
+Allt sadant prat pa lappska oefversatte Sigri foer Ante och Maglena. Hon
+satte nog till lite af eget pafund ocksa och lagade att allt blef lite
+huskigare att hoera pa.
+
+Haer, bland lapparna hoerdes intet tal om vittror och elfvor. Men om
+troll och "foergjordt" svenskfolk, som maste lyda och foelja lappen da
+de foerr varit sturska emot honom --, och om trolltrummor och "offer"
+och farligheter oppe i oedsliga fjaellvidderna, med "doedsmaen", som
+skreko och jaemrade ute pa myrorna langa naetter igenom.
+
+Underligt att en maenniska kan bli soemnig under sadant hemskt tal.
+
+Men de som blefvo det aenda det var Ante och Maglena. Bloeta skodon och
+yttre hoelje hade de svaengt af sig, och nu kullrade de ihop sig pa
+renhuden bredvid Sigri och lilla Lisa.
+
+Ute sof renhjorden. Tusental af lif, och dock ljudloes stillhet. Oefver
+det hela stralade varnattens mildt leende stjaernhimmel, stralade oefver
+fattiga lappens taelt, sasom den natten foerut lyst oefver vandningsbarns
+groena stuga i skogen.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         TJUGUFEMTE KAPITLET.
+                          ATER PA EGEN HAND.
+
+Bada dagar och veckor hade gatt sedan den foermiddag tidigt pa varen da
+Frostmofjaellsbarnen skildes fran deras gamla vaenner Mattis
+Klipp-lapparna.
+
+Bade Ante, Maglena och Manke hade innan dess fatt vara med om att
+kasta lasso, mjoelka, packa ner taelt samt husgerad och mat, i rader af
+akkjor, som stodo och vaentade.
+
+Ante han hade fatt sig en renskjuts, som var rolig men hoell pa att bli
+farlig. Han fick naemligen tillatelse att saetta sig opp i en akkja. En,
+aenda foer from ansedd renoxe spaendes i linan. Mattis sjaelf laemnade
+toemmen af renskinn i Antes hand. Och nu blef han undervisad om huru
+han skulle skoeta koerrenen och anvaenda toemmen, med kast till hoeger
+eller vaenster om renens horn allteftersom man ville fram i naemnda
+riktningar daer baesta snoen fanns. Han blef aefven laerd huru han skulle
+ga tillvaega om renen, mot foermodan, skulle bli bangstyrig.
+
+Sa Ante han hade flugit ivaeg pa skarsnoen in mellan hoega furustammar,
+hvilka lyste guldvioletta emot morgonsolen, som just traengde in genom
+skogen.
+
+"Hoj hej." -- Lustigt! Grannare fart hoell vael inte oernen, som for sa
+hoegt upp oefver skogarna.
+
+Ante blef sa laett i hagen. Han tyckte att han floeg som oernen, att han
+gled genom skogen pilsnabbt, som laxen genom klara vatten, att han som
+taemmingen (unghaest) for milstraeckor fram. Renen visste att bana sig
+vaeg mellan stammarna daer aldrig vaeg funnits.
+
+Men sa ville den, ute pa en svedja, goera vaendning tillbaka, hvilket
+tilltag Ante pa det bestaemdaste motsatte sig med ryck i toemmen och
+manande rop.
+
+"Ho ho du, ivaeg bara."
+
+Ante slaengde koerremmen hoeger om hornet och vaenster om hornet, drog och
+slet. En sa rolig skjuts hade han aldrig varit med om.
+
+"Vill du ge dig i vaeg, kloefnisse", hojtade Ante och anvaende
+oefvermodigt okvaedingsord till fjaellens renoxe, han, som blott var en
+skogarnas, nipornas svenskpojke!
+
+Sa renoxen vardt sint.
+
+Blixtsnabbt, ofoermodadt vaende den sig om mot akkjan, med horn och
+framben till anfall emot pojkstrykern, som kallat honom "kloefnisse".
+
+Och nu var det vael att Ante lagt pa minnet laerdomen han fatt naer det
+roerde bangstyriga renar, och att han af vana och behof blifvit
+beslutsam och snabb i vaendningarna.
+
+Ante grep till det raeddningsmedel, som Mattis laert honom. Han gled ner
+ur akkjan och svaengde den raskt oefver sig som ett skyddstak.
+
+Daerunder lag han sedan, en farligt lang tid tycktes det honom, och
+hoerde huru renoxen trummade pa akkjan med sina harda hvassa
+"nissekloefvar."
+
+Mer aen missnoejd var renen oefver att icke, trots sina verkligt
+troetsamma bemoedanden, kunna na pojken, som ryckt sa ovardigt i remmen,
+skrikit "ho, ho, du" och kallat honom kloefnisse, och, som nu lag daer
+under traebotten utom taghall foer renoxen. Denne maste ju spara pa
+framben och kloefvar, som skulle fa arbeta nog aenda under dagen med att
+skrapa soender skarsnoen foer att daerunder fa den begaerliga foeda af
+renmossa, som renen lefver af.
+
+Ante tittade ut fran oeppningen under akkjan, som han hoejde med ryggen.
+
+Hoppsan, stod det sa till, att renen helt fraeckt vaendt i dragstaellning
+faerdig att ge sig tillbaka till laegret!
+
+Ater gaellde det att vara snabb i vaendningarna. Kloefnisse aemnade
+tydligen ge sig ivaeg med akkjan utan haensyn till om svenskpojken fans
+i den eller ej.
+
+Ante hann knappt sno akkjan raett, och hufvudstupa kullra sig ner i den
+foerraen det mycket riktigt bar ivaeg tillbaka mot taeltet och hjorden.
+
+Han hade, stolt och med oegon lysande af froejd, nu naer han gloemt
+nederlaget under akkjan, kommit ater till laegret och daer skoerdat
+bifall och beundran af lapparna.
+
+En beundran som han emottagit med foervanande anspraksloeshet. Ingen mer
+aen han sjaelf visste om huru pass harig han kaent sig den daer stunden
+under akkjan med de hvassa, trummande renkloefvarna oefver sig.
+
+Naer Maglena och Manke aefven ville goera sig bemaerkta och soeka vinna
+lapparnas bifall genom en lustfaerd i akkja, moette dock detta Antes
+bestaemda motstand. Han pastod rent ut att det var farligt foer smaen.
+
+Som om det vore nagon konst att aka i akkja! Sitta i och halla remmen.
+Kusen till stort!
+
+Manke hade funnit sig storvael med lappar och renar. Han hade lekt med
+lille Matti, som pa morgonen fatt krypa ur klubben och med de mjuka
+renharen kvarsittande om den svettiga lilla kroppen sett ut som ett
+ludet trollbarn.
+
+Manke var sa noejd hos lapparna sa han just tyckte att det skulle vara
+behaendigare till att fara hem igen med dem aen att gno kring vaegarna
+och raenna sig foerdaerfvad pa isen foer att komma undan elakgardsfolk och
+hundar.
+
+Han tillstod oeppet, att de int' va' nage annat som hindra honom att
+vaenda ater, aen att ba far och mor var borta ur stugan. "Foer sir du,
+Ante", hade Manke foersaekrat och slagit den ena handen i den andra,
+"foer sir du, vore dom bara daer, sa vaende jag foer min del och akte hem
+igen i akkja efter renoxe hela vaegen till Frostmofjaellet, sa mycke du
+vet de."
+
+Manke hade gatt ifran Ante, oefverlaegsen med haenderna i byxsoemmarna,
+stolt i hagen att kunna afsta fran sa statlig hemskjuts foer ett sa
+obetydligt hinder som att far och mor fattades i hans lill'gra stuga.
+
+Det hade varit sa bedroefligt ledt naer vandringsbarnen och Lapparna,
+hvilka sa nyss traeffats, drogo at hvar sitt hall. Barnen at soeder och
+oesterled, till vaelbaergadt folk i boerdiga trakter.
+
+De foerenaemde, lapparna i brad faerd mot norr, mot det stora ljuset, mot
+hoega fjaellstup, mot vida klipphaellar, hvilka stodo hvita af
+renbetesmossa.
+
+Langt borta, naer de ater ensamma naermade sig den stora byn hoerde de
+Lapp-Mattis afskedsjojkande:
+
+"Bort draga vandringsbarn, bort att mycket fa se och laera ur bokens
+svarta ord.
+
+Fattig Lapp intet veta, icke kunna tyda svarta ord. Fattig lapp draga
+till fjaells, laera foersta ord af stor Far, laera hvar oerten gror, som
+botar sjuk man, laera finna vaeg till grabens laeger, laera tyda stjaernas
+gang, tyda jaertecken.
+
+Fattig Lapp har god Fader opp oefver fjaellet, ga dit pa snabb fot,
+sjunga kvaede om vandringsbarn, som froejdat lapp i kata. Vandringsbarn
+gatt i moerkvaegen, men ljus star oefver dem. Vandringsbarn ocksa ha god
+stor Far."
+
+Barnen hade statt lyssnande stilla tills inte ett ljud laengre hoerdes
+fran den jokande lappen.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TJUGUSJAeTTE KAPITLET.
+                              "BRUDEN."
+
+Barnen drogo salunda ater ivaeg utat storbygden. De kommo in i gardar
+daer ordning och trefnad radde, arbetet gick med lif och lust och
+nyvaefda laerftstycken blektes i solen, daer de lago utpinnade pa
+backsluttningarna invid gardarna.
+
+De hunno aefven ibland till staellen och gardar, storstatliga nog till
+det yttre, men daer superi och laettja gjort sinnena harda och oegon och
+tungor hvassa som knifvar.
+
+Det var just efter en i fruktan och foeroedmjukelse tillbringad natt pa
+ett sadant staelle som de kommo in i en ny fraemmande socken. De hvita
+forsar, hvilkas dan som af ett evigt askmuller, alltid ljudit dem i
+oeronen daer de foeljt landsvaegen fram utefter adalarna, hoerdes ej mer.
+
+De hade kommit ner till bygden, daer sjoefarten tog vid och daer
+storaelfven floet segelbar bred och stilla. Rastloest lif radde haer
+oefverallt och foerde med sig det gula timmer, som tillvaratogs vid de
+stora sagverken. Aelfven lag oeppen och isfri. Skepp fran eget och
+fraemmande land lago ankrade ute i lugnvattnet, omgifna af pramar,
+fyllda af nysagade plank. Det var sommartid med ljus i luften natt och
+dag, ljus i sinnena. Arbetet vid sagarna och i skeppen gick med
+sjungande fart.
+
+Vandringsbarnen gingo genom braedgardar, hoegre aen hus, daer det luktade
+friskt af ratt trae. De stannade invid en rad af hvitstammiga bjoerkar,
+hvilka pa oemse sidor kantade vaegen opp till en fin hvit storherrgard.
+
+En liten angbat med svensk flagga i aktern stannade vid bryggan bortom
+braedgarden. Ett saellskap fint folk kom skrattande och pratande opp
+emot den bjoerkkantade vaegen, som ledde till den fina herrgarden.
+
+Maglena drog sig foerskraeckt undan med Gullspira. Broederna foeljde. Det
+var godt om goemstaellen bakom braedstaplarna.
+
+Maglena insag att de sjaelfva inte nu genast fullt synliga, kunde ga
+densamma vaegen fram, som sa fint folk gatt, sa hon vaende in till en
+liten gard, som sag behaendig ut. Den hade sma foenster, som skrattade
+med oegonen under ett roedt tegeltak, alldeles som hos jaegmaestarens,
+fast den baer garden var mindre, ljus och gul i faergen.
+
+Ett groent staket gick rundt om garden, som var stor, med
+kryddgardsland och vildaengs-graesplaner, daer hvita vaefvar lago pa
+bleke.
+
+Buskar och smatraed, fast med riktiga stammar funnos ocksa daer inne.
+Barnen visste sa mycket nu som, att det var traed, som det skulle vaexa
+fram aepplen pa; och fastaen de aldrig hvarken sett eller smakat aepplen
+sa tyckte de att det var hoegtidligt att se sana traed, som funnits i
+sjaelfva paradiset.
+
+Blommor och rosor af manga slag funnos daer dessutom. Sa Ante fann foer
+godt att saetta traljen (ring af bjoerkvidje) om nosen pa Gullspira
+innan de gingo med henne genom den vackra hvita grinden.
+
+Fran kryddgardslandet pa soedra sidan af huset reste sig en ung kvinna
+opp. Hon hoell pa med att rensa bort ograes.
+
+Med den hoejda armen gjorde hon solbaga i det hon tog den raett ovanliga
+gruppen af intraedande i betraktande.
+
+Hennes unga, vackra anlete fick ett vekt, medlidsamt uttryck. Hennes
+staemma ljoed sorgset bekymrad.
+
+"Sannfaerdligen aer inte de haer barnen fran noedarstrakten, kanske fran
+storfjaelle -- daer de haft de vaerst."
+
+"Stackare hvad ni da haft langt att ga och mycke att haerda ut med.
+Kaere kom in."
+
+Hon steg ner ur landet och skyndade in emot huset.
+
+"De ae bruden -- Ante, Manke, -- pojkar. -- De ae bruden," hviskade
+Maglena, utom sig af ifver och glaedje.
+
+"Tok", puttrade Manke, som var hungrig. "Har du nan'sin sett na'n brud
+ligge och raense i kryddgalsland. Nog aer allting atabak (bakvandt) haer
+nere i lande -- men sa bort ur allt vett aer de da inte."
+
+"De aer hon aenda, ni matt vael si de. De aer den granna, fina bruden",
+hviskade Maglena. Mer aen nagonsin blyg och haepen, men aenda foertjust
+smoeg hon sig, bakom broederna, hvilka skaemdes foer hennes dumma pahitt
+och just ville goemma undan henne.
+
+De kommo in i ett stort soligt rum daer det var sa fint som om man
+kommit in i helgdagskammaren i en broellopsgard -- om daer inte funnits
+vanlig spis och sa en splitter ny vaefstol framfoer midtelfoenstret, med
+bomullsvaef uti.
+
+"Bruden", som Maglena talat om stod vid en hvitmalad skaenk och
+plockade ifrigt fram mat.
+
+Manke gaf sig till att storglo pa henne oppe i hufvudet.
+
+Int kunde de vael vara en brudkrona de daer, som stod sa hoegt opp under
+hufvudklaedet af roedprickig linong.
+
+De var mer troligt bara harflaetor, som sutto snodda om hufvudet och
+vore faestade med kam.
+
+Manke laet sina oegon ga nedat ungmors gestalt foer att upptaecka nagot
+annat, mera patagligt brudmaerke.
+
+"Putta (pytt)! Bomullstroeja och hemvaefd blarutig kjol."
+
+Just nu vaende hon sig om, "bruden" skulle vara. Hon moette Mankes
+grubblande, skarpt forskande blick. Han sag lustig ut, som en liten
+klok bjoernunge, med hufvudet pa sned och de bla oegonen begrundande
+faesta pa henne.
+
+"Hvad kan en sa'n haer liten karl taenka pa da han ser sa undersam ut?"
+fragade hon och gick leende fram till barnen daer de stodo vid doerren.
+
+"Maglena saeg", boerjade Manke.
+
+"Tig da Manke", varnade Ante och noep brodern i armen raett kaennbart.
+Det var den signal till foersiktighet i tal, och vett i atboerder och
+san't som var passande haer i landet, som Manke var alltfoer vael bekant
+med foer att inte foersta att raetta sig efter.
+
+"Hvad aer det hon saeg nu da, Maglena?" fragade ungmor i det hon drog
+Manke med sig fram till bordet.
+
+"Den daer lill'stintan ser mig annars inte ut foer att vilja saega annat
+aen hvad raett och godt aer", tillade hon vaenligt.
+
+Maglena stod roed som en ros med oegonen nedslagna. Hon ville grata, sa
+aengslig och skamsen kaende hon sig.
+
+Manke vagade foerstas inte mer oeppna munnen -- en sadan farlig respekt
+som han hade foer Antes nyp.
+
+"Ja men barn, nu matte ni tala om hva Maglena saeg". Ante steg fram roed
+om oeronen aefven han.
+
+"Maglena saeg jaemt sa mycke som aer tokigt a som hon hitta pa fast det
+int aer na ondt me de. Nu sa saeg hon att nugmor aer -- en brud."
+
+"Naeae du, Ante, de sa' ja inte." Maglena vardt sint oefver broderns saett
+att misstyda hennes ord, och sa foell den svara blygheten ifran henne.
+
+"Jag sa' jag, att matmor va' bruden."
+
+"Ja hoer pa -- nu saeg du ju de igen." Ante sag straengt foermanande och
+varnande pa systern.
+
+"Var bruden oppe i elakgardsbyn, ja!"
+
+Maglena slog opp sina nu tarfyllda, stralande bla oegon emot matmora --
+med vaedjande uttryck.
+
+Ungmor i stugan gaf till ett utrop.
+
+"Men barn -- sannerligen aer de inte ni som kom som vandringsbarn till
+broellopsgarden naer jag gifte mig, och foerde lycka med er."
+
+"Ja, och de aer ju de jag sir och vet och saeg", fnyste Maglena
+foertrytsamt, "och jag fick dansa me bruden och fick tolf skilling."
+
+"Jaemmerligen heller sa roligt de va' till att fa si nan' fran
+fjaelltrakten. Jag laengtar sa farligt dit ibland, haelst nu pa sommarn.
+Foerr bruka jag ju sta foer kraeken i faebodarna vara, den haer tiden."
+
+Ungmor log och pratade foertroligt med barnen medan hon dukade fram mat
+at dem och letade efter nagra klaedesplagg att fa ordna till at dem.
+
+Hon skrattade belaten naer hon taenkte pa, att barn kunde hitta pa nagot
+sa innande behaendigt som att ta en get med i foelje naer de gafvo sig ut
+pa vandring.
+
+Gullspira, som med tralj om nosen lag ute pa trappan som en hund,
+matte hon se och prata med.
+
+Getter var hvad hon foerstod sig pa och gaerna velat aega. Men haer nere
+vid vaerket fanns icke en, som aegde eller numera foerstod sig pa huru
+mycken nytta och trefnad man kunde ha af sadana djur om man skoette dem
+raett.
+
+"Det skulle kunna hitta pa att haenda det vi fa skaffa oss en get aenda,
+nu, naer gubben min fa si och hoera talas om den haer och hur maerkvaerdig
+hon aer", log Kristina.
+
+Hon var sa glad unga matmor Kristina, att hon tog Maglena vid haenderna
+och dansade om med henne. Lill'stintan maste ju ater en gang fa dansa
+med "bruden."
+
+"Haer aer vaennen den baesta", sjoeng hon. Maglena var modig nog att staemma
+in med.
+
+De stannade midt i dansen.
+
+Husbonden, den unge sagstaellaren kom in.
+
+Han blef staende vid doerren som foerstenad, naer han sag hustrun midt pa
+dagen flaenga omkring med en barnunge, som daertill var i noedars- och
+tiggardraekt.
+
+"Hva' i fridens dagar, Kristina. Har du blifvit tokig?"
+
+"Inte, gosse!" skrattade Kristina roed och upplifvad af dansen. "Men
+ser du, jag har storfraemmande fran fjaelle, sa vi matte ha roligt i lag
+med hvarandra."
+
+"Nu ska vi foeljas at ut i kryddgar'n och dricka kaffe daer", fortfor
+hon.
+
+Kristina tog kaffekokaren, sedan hon delat ut det oefriga kaffegrejet
+till barnen att baera. Och sa tagade de ut till gungbraedan, som stod
+under den blommande roennen naera stugknuten och de tva sma
+kryddgardslanden.
+
+Mannen drack kaffe och doppade hembakadt broed. Hustrun gjorde honom
+saellskap haeruti, daer hon frisk och lycklig satt invid honom och
+halfhoegt sprakade om barnen.
+
+"Ja taenk pa hva' sana snastackare ha fatt slita ondt", sade mannen.
+Han sag begrundande pa barnens urvaexta eller af stort folk aflagda,
+skaenkta klaeder.
+
+"De gar int att tala om de", ifrade hustrun, "utan ba' far och mor,
+och sana elaendesar, som de fatt vara med om. Sa haer fa dom halla pa
+nu, och ga fran doerr till doerr antingen folk tar emot dom eller koer ut
+dom."
+
+"Jag lid' inte att hoera pa de en gang. Vaerst har de vael varit foer den
+daer lillklaeppen. Sa'na sma ben som han har att stega fram pa. Men
+duktig aer han att ta upp ograes, sa nog syns de bli karl af honom aenda
+med tiden."
+
+Husbonden sag smaskrattande af belatenhet pa huru Manke, som lag pa
+fyra foetter i kryddgardslandet ryckte opp molle och sarf fran
+roflandet och kastade ut ograeset i en hoeg pa gangen.
+
+"Fa jag ta de haer till Gullspira", fragade Manke. Han stod svettig,
+med lerstrukna "aftorkade" kinder ute pa graesgangen framfoer hoegen med
+aennu friskt, groent ograes.
+
+"Har du hoert pa slik liten en, du, Kristina?"
+
+"Ja han aer maerkelig pojken, fastaen dom bli' nog ofta sa daer tilltagsna
+sma 'en oppe i fjaellen, daer dom ha de fattigt. Men nu ska dom ha kaffe
+och doppa till sa mycket dom orkar, de ska da bli saekert."
+
+"Ge ograeset till geten du, gosse", sade husbonden till Manke. "Men
+tror du hon aet san't daer skraep", atertog han naer Manke kom tillbaka
+med Gullspira, som fick "loefte" om graeshoegen, och befriad fran traljen
+boerjade nafsa i sig ur den.
+
+"Gullspira tar tillgoa me hva' hon far", foersaekrade Manke. "En sa'n
+get ska' en aldrig ha sett", tillfogade han med den talfoerhet, som
+utmaerkte honom naer det gaellde Gullspira och han, som nu, var utom
+"taghall" foer Ante.
+
+"Jasa hon aer sa maerkvaerdig?"
+
+"Gullspira! Jaa nog aer hon de! Hon har vett som tolf. Hon aet, antingen
+hon tycke om de eller int -- de vaersta rat (skraep) om hon int far nage
+villre (baettre) bara foer hon ska fa mycke mjoelk i jufvre, at oss."
+
+Manke stod tyst och grundade oefver Gullspiras vidare foertraeffligheter.
+Han fortfor: "Om hon si att vi aer troett och hungrig sa kom hon till
+oss och saeg, maeae --, saeg hon -- "ta ta inaej", mena hon, och naer vi
+hadde smastinterna sa kunde hon saega at Anna-Lisa sa daer, mangande
+ganger pa dan."
+
+"Och alltid hade hon mjoelk att ge?"
+
+"Foerjaemnan, de var en sak de --. Och sa gno hon oss sa haer me nosen.
+Hehehe, saeg hon da. Hon ska just som skratta da, sa vi ska bli faenje
+(glad) och int ga a ampes i ovetenhet. Akt dej Gullspira", skrek Manke
+till midt i sin haenfoerda beskrifning. "Ga int pa lande foer da kom jag
+med traljen."
+
+"Att du naens saetta pa henne tocken pinoredskap", sade husbonden litet
+gaeckande.
+
+"En kan nog sa tycka", muttrade Manke. Han spottade, och stirrade
+framfoer sig. "Men hon tar sej int illa af de Gullspira. Hon vill int
+ha de na' baettre hon, aen vi."
+
+"Har ni tralj om nosen da?"
+
+"Naeae men. Ja hur va' de nu igen, Ante?"
+
+Radloes och foervirrad vaende sig Manke till brodern, som i yttersta flit
+efter kaffedrickandet satt nedboejd i landet och rensade, nu sa langt
+kommen intill gungbraedan, att han hoerde pa hvad de tva, husbonden och
+Manke pratade om.
+
+Han sag upp till husbonden, som gick fram till landet.
+
+"De kom bara foer mig naer jag fann pa te saetta tralj pa Gullspira, foer
+att hon int skulle gnaga och foerstoera smatraen och graese vid gardarna,
+att hon int skulle lida mer af de hon aen vi."
+
+"Det hoers pa dig ocksa som om du ginge med tralj om nosen?"
+
+Sagstaellaren tittade just undersam pa gossen, som rest sig upp ur
+landet och med allvarsam uppsyn stod fram- foer honom.
+
+"Int ha vi precis tralj, som syns utanpa", invaende Ante foerlaegen och
+rodnande. "Men jag taenkte att de aer int vaerre foer Gullspira te ga
+mellan akrar och rofland med tralj om nosen och ingenting fa i sig aen
+foer -- foer sa'na, som ga ute och kom in daer de fins mat, och kanske
+ingenting fa."
+
+Den aeldre, mannen fick en begrundande, allvarsam uppsyn i staellet foer
+den lite gaeckande min hvarmed han foerst ahoert gossens ord.
+
+Ante var raedd att sagstaellaren vardt sint oefver det han sagt, och att
+det kunde hoeras som om han sjaelf ville klaga, sa han fortfor med sa
+hurtig staemma han foemadde astadkomma.
+
+"Si int aer de nage farligt te ga me sa'n tralj foer den, som aer lite
+vuxen och har foerstand och kan tala sig tills en far, foer alltid far
+en nage aenda till sist."
+
+"Ja nakt (uselt) vore det vid annars bestaellt i vaerlden", anmaerkte
+husbonden straengt.
+
+"De' aer bara foer dom som aer sma", fortfor Ante, "foer sa'na som
+lill'Manke haer, som de kan vara ledt. Och de tror jag foervisst, att
+de' aer vaerre foer han te si och fa lata bli maten om han ock ingen
+tralj har aen foer Gullspira, som alltid sjaelf kan nappe (plocka) at sej
+nage fran dikesrenar och smabuskar."
+
+"Sa'n tralj, som du daer talar om borde vi ha lite hvar. Vi borde saetta
+tralj pa oss naer vi ska foerbi krogen och naer tobaken slar oss sa
+skarpt i naesan sa vi tycker att vi int kan lefva utan den."
+
+"Ja men sa'n tralj har du haft till hands aenda fran ungdomen, du",
+sade Kristina, som rustat undan kaffedoningarna och nu kom till. Hon
+lade smeksamt sitt hufvud mot mannens friska, bruna kind.
+
+"Och daerfoer fick jag dig -- hemmanspiga (enda barnet i bondhemman) och
+grannaste stintan i Nolens socken, fast jag inget hemman hade och var
+utsocknes."
+
+Mannen drog hjaertefoernoejd den unga hustrun ner till sig pa knaeet.
+
+"De blir sa stort inom mig naer jag taenk pa de, rakt som om jag aegde
+hela vaerlden."
+
+"Och nu", fortfor han och raetade opp sig som om han vetat lyfta en
+duktig boerda, "nu kaenner jag mig just maektig att ta den haer
+lill'karlen foer arf och aego, foer jag
+
+lider inte att taenka de han skall komma in i storfingardarna med tralj
+om nosen."
+
+"Gosse, hva' du goer mig faejen (glad). Jag har gatt i samma tankar."
+Kristina slog armen om halsen pa mannen och gaf honom en hjaertevarm
+kyss.
+
+"Taenk", fortfor han, "att det kom foer mig, som jag fick si den gossen
+att han skulle kunna bli kaer foer mig, och att de' vore synd te lata'n
+ge sig ut pa vandringsstraten igen."
+
+"Ja, jag tyckte om den daer lill'karlen strax, jag a."
+
+"A nog raecker maten till, och utrymme ha vi nog af."
+
+"Sa mycket har jag sparat in genom traljen jag haft pa naesan och
+halsen naer jag gatt foerbi krogen och andra usla staellen, att jag ser
+mig god foer att ta mig an en liten en, som hvarken har far eller mor."
+
+Den unge sagstaellaren reste sig upp. Stolt och grann sag han ut,
+viljestark, smidig och kraftfull -- sa nog syntes det att traljen
+varit god foer honom att ha.
+
+"Baesta banken att saetta in besparingar i aer nog att ta sig an' sadana
+daer smakarlar med godt gry i sig, och jag aer da viss pa att patron
+oppe i herrgarden inte taenker annat om de han haeller."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TJUGUSJUNDE KAPITLET.
+                      ILLA UTE, I VAL OCH KVAL.
+
+Manke pratade med Gullspira och nappade graes till henne, naer han helt
+ovaentadt blef framkallad till det unga paret, som satt daer pa
+gungbraedan.
+
+Naer han tillfragades om hade lust att stanna kvar haer i garden, och
+det foer alltid, svarade han foerst saefligt, att han foer sin del inte
+hade nagot haeremot. Inte kaende han sig precis glad oefver foerslaget
+heller, bara just som undersam och lite uppnervaend pa invaertes.
+
+Sa han skoet upp axlarna, satte haenderna i "fickorna" stirrade ut
+framfoer sig och stod daer och teg.
+
+Det var nog lite snopet foer ungfolket, som ville ta "traljen" af honom
+och vael trodde att han skulle ba' skrika och skratta i froejd oefver att
+vara fri den.
+
+Och sa stod han och bara teg och sag betaenksam ut.
+
+"Men gosse, vill du int bli stannande", fragade Kristina foerundrad och
+rent af missnoejd.
+
+Aengslig och foerlaegen vaende sig Manke mot smalanden, daer syskonen ater
+rensade ograes. Och med ens visste han huru han ville ha det.
+
+Tjenligt (raett) at Ante och Maglena, om han drog sig undan dom. Dom
+skulle fa nypa och maessingkamma och saptvaetta lagom haerefter!
+
+Sa Manke han vaende sig emot ungfolket med ett lyckligt, inmarigt
+leende och sade att han foer sin del tyckte att de skulle bli storbra
+att fa bli stannande i den haer garden.
+
+Gullspira hoell han med sig foer att hon icke, loesslaeppt, skulle skada
+ungtraed och kryddgardsland.
+
+Ploesligt blef Manke ater betaenksam. Han sag ner pa geten med ett
+undrande, foerskraemdt uttryck i oegonen.
+
+"De fall' mej foer", stammade Manke, som blef blodroed och boerjade
+skaelfva pa roesten.
+
+"Det fall' mej foer att jag mest hagas te ga haerifran aenda."
+
+"Men gosse", sade Kristina och sag honom mildt och fast in i oegonen.
+Kom ihag att du aldrig mer behoefver svaelta eller ga kring vaegarna
+troett och slut. En snygg baedd far du med lakan och oerngottskudde och
+faell, och sa far du riktiga klaeder, som jag ska' vaefva och som bli
+sydda at dig."
+
+Manke lyssnade belaten till beskrifningen. Han foerstod mer aen vael hvad
+sadana foermaner, som daer naemndes upp foer honom, hade att betyda.
+
+Inte tyckte han att de var nage behaendigt att ga och ga, och att
+svaelta och vara raedd foer folk och hundar och norrsken, och spoeken pa
+isen, och vara otroejen foer kvinnfolk, som haengt sig i gamm'lador,
+eller att ga tiggarklaedd, och dra naesan ur led genom tranga
+smaskjortor, som aenda var sa starka att man inte kunde slita soender
+dem och pa sa saett laettare fa dem pa.
+
+Nej, behaendigt var det inte. De var vaerre, mycket vaerre aen att bli
+tuktonypt af Ante och sapvattenskammad af Maglena.
+
+Manke stod ater stirrande och betaenkte sig.
+
+Gullspira taett daer bredvid honom, idisslade med fridsamt, belatet
+slutna oegon.
+
+Hon oeppnade dem knappast naer hon mildt stoette till Manke med nosen.
+Hon ville bli kliad mellan hornen!
+
+Men Manke tog det foer att hon sade "tokbruse (gumse) taenk du att vi
+ska skiljas at. Naer jag har tralj, sa kan vael du lida te ha'n a. De aer
+baettre foer oss baegge de aen te skiljs at."
+
+"Gullspira haer hoers int kunna undvara mej", sade Manke bekymrad. Han
+glodde med runda oegon ner i backen och skrapade i sanden med
+naefverskon sa att den bara vristen ofvanfoer syntes blaroed.
+
+"Geten", upprepade sagstaellaren foerbluffad. "Inte ma du tro hon fragar
+efter hvem hon aer hos, hon gar nog lika gaerna med syskonen dina utan
+dig, som naer du aer med."
+
+"Om da'n kanske", medgaf Manke. "Men om natta naer de aer moerkt, pa
+vintern naer de aer kallt, och nu a' foer den delen, aer hon van de jag
+ligg me hufve pa na, naer vi ligg ute pa loft och i lider och sa. Hon
+skulle nog soerje mej ordentligt."
+
+"Hon taenk int pa dej, och minns dej int naer hon gatt ut fran garden
+haer. Du far foelja mej till sagen, du, och si pa skeppen fran Portugal
+och Holland. Och sa ska du fa dej en fin taeljknif."
+
+"En taeljknif", upprepade Manke. Hans oegon blefvo aen rundare och stoerre
+och han lossade det smekande greppet om getens nacke.
+
+"Du ska fa en lill'yxa ocksa sa du kan hjaelpa mej att klyfva smaved da
+ungmor ska till att koka god mat at oss."
+
+"En lill'yxa!"
+
+Det lag naestan jaemmer i Mankes roest naer han upprepade ordet.
+
+"Och en liten raefsa ska jag goera dej. Den skall bli groenmalad och du
+ska fa raefsa och halla fint haer pa garden med den."
+
+Den unge mannen hoejde buden. Det roade honom att se om en fattig
+pojkes kaerlek till ett san't uselt kraek som en get skulle vara sa
+stark att han foer den foermadde afsta fran sadana foermaner, som nu
+bjoedos honom.
+
+"En groenmalad lill'raeffsa a", snyftade Manke, ty striden inom honom
+var sa svar att han gret och tarar droppade utfoer hans lilla roeda
+trubbnaesa. Knappt att han radde med roesten naer han skulle till att
+tala.
+
+"Och med den far du ga haer i kryddgarden och raefsa, naer du har sofvit
+i saengen, och aer maett, och aer klaedd i blarandiga, nya klaeder och har
+moessan pa, som aer ny med riktig skaerm. Och taeljknifven den baer du i
+slidan som fullgod karl."
+
+Manke stoette med ens och valdsamt Gullspira ifran sig. Han naestan
+sparkade till henne.
+
+"Vill du ga, getrat! Hva' ska du sta haer och glo pa mej foer, och
+stingas (stanga), och seckle (draegla) me' snyta (nosen). Ga a he (haef)
+dej undan, hoer du."
+
+Manke stampade foten, storsint sa det fraeste om honom. Roed var han,
+och tararna runno fortfarande.
+
+Ante och Maglena, som ater boerjat laengst bort i landet undrade hvad
+som stod pa. Men de hade fatt kaffe och ville nu rensa saengarna ut, sa
+de kunde int ga fram da ingen kallade pa dem.
+
+Ante aengslades nog foer hvad allt Manke skulle kunna prata. Men sa
+taenkte han att sa riktigt folk som de haer inte skulle raekna sa noga
+med hvad en sa'n liten en gormade om.
+
+"Oskar, du goer ondt at gossen. Du sir vael hur han vandas", sade
+Kristina, som medlidsamt lade sig emellan.
+
+"Godt och trofast slag aer de i den daer lille", fortfor hon, "och nu
+skulle de rent af kaenna pa, (ga till hjaertat) foer mej att slaeppa'n."
+
+Mannen nickade betaenksam, seende ut framfoer sig.
+
+"Du har ofta ordat om att du tycker de aer tokigt att vi int ha getter
+haer nerat", boerjade han, langsamt och ovisst.
+
+"Visst aer de tokigt. Sa'n nytta som man har af de kraeken. Foerst och
+fraemst ost och messmoer till sofvel. San'a varma vantar och vattenfria
+sockor, som man far naer man blanda getraggen med ull och spinn till
+garn fa en leta efter. Killingskinn aer de finaste en kan fa till
+faellar. Och hvem som haelst vet hur fint laeder de bli af getskinn. Utom
+de aer koettet af ba get och killing godt te aeta. Sa de aer tokigt
+riktigt, te inte ha getter. Laettskoetta aer dom och renliga af sig sa
+man matte tycka om dom. En god get ger ocksa mest sa mycke mjoelk som
+en kvigko eller en gammko och de gar int fjaerdedelen sa mycket foder
+at till en get."
+
+"Nu matro att du fick sprakladan igang", skrattade mannen.
+
+"Jaa, och du kan tro att dom aer kloka. Jag aer viss pa att geten daer
+ser att gossen aer sorgmodig och att han inte mente nage ondt med de
+att han ba skrek och sparka at na'. Foer si sa govaenner dom aer nu
+igen."
+
+Manke hade radloes, sint, aengslig och "anger" gett sig efter Gullspira,
+som bortstoett sprungit en bit, men sen stannade foerundrad och stirrade
+pa Manke medan hon utstoette ett klagande och liksom foernaermadt
+braekande.
+
+Det var inte nagra vackra saker Gullspira sade till Manke. Det foerstod
+han alltfoer vael. Manke hoerde nog hvad hon braekte om. Gullspira sade,
+att hon hade varit snaell emot honom, gett honom mat, vaermt honom, gatt
+som govaen bredvid honom. Och nu fick hon en spark och dela ord utan
+att veta hvarfoer.
+
+Ingen annan hoerde att Gullspira braekte fram allt det daer. Men Manke
+han hoerde det, och det var daerfoer han gick tillbaks till henne, boejde
+sig ner med armarna om hennes hals och gang pa gang sade:
+
+"Bry dej int om hva jag sa i jans, jag tokades bara. Aer vi govaenner nu
+da igen, lillpaerla? Du gett (maste) foersta de jag ska foelja dej
+foerjaemnan, granndocka. Jag far vael foerr halla pa och ga kring vaegarna
+da. Stor sak lill'paerla bara vi foeljs at och aer govaenner."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TJUGUATTONDE KAPITLET.
+                         MANKE OCH GULLSPIRA.
+
+Ante och Maglena voro nu i deras tur framkallade. De sutto pa
+gungbraedan mellan ungfolket. Allvarsamma saker afhandlades.
+
+Foerst blef det da afgjordt, att Manke skulle fa stanna hos det unga
+paret som deras eget barn.
+
+Se'n blef det fraga om geten.
+
+Sagstaellaren undrade om Ante ville saelja geten till dem. Patron hade
+lofvat honom att fa halla tva far vid garden och han trodde nog att
+han lika gaerna fick ha en get i staellet. Han skulle gaerda opp en
+inhaegnad med litet hus at henne sa hon inte behoefde goera nagon
+oparaeknad skada.
+
+Ante betaenkte sig! Maglena iakttog det daer hon satt bade haj (haepen)
+och sint. Var Ante en sa'n mes att han inte med en gang kunde saega
+ifran att dom inte kunde undvara Gullspira!
+
+Nu var det Antes tur att bli nypen. Under afhandlingens gang noep
+Maglena honom allt vaerre och vaerre. Han satt ju daer som en hare utan
+att, i en sa'n haer gard, ha sa mycket makt i sig som att saega ifran
+med ens. Si sa daer ja. Midtfoer naesan pa Maglena sa tar han an det pris
+af tolf kronor, som bjudes foer "geten".
+
+"Geten!" Just som om Gullspira vore en get, en get att saelja bort, som
+hvad getaskraelle som helst.
+
+Och till pa koepet sitter Ante daer helt lugn och saeger, att han redan
+laenge varit betaenkt pa att skaffa Gullspira nagot godt och bra staelle
+att stanna pa.
+
+"Kantaenka de!" Maglena hon vardt sa sint att det tog till att liksom
+bubbla inom henne. Hon fick mest hag till att damma till Ante, foer han
+syntes alls inte akta pa hennes nyp, aenskoent hon skaerpte i med
+naglarna.
+
+"Men aer du tokig gosse", skrek hon till sist, naer Ante steg opp och
+gaf handslag pa koepet. "Pengarna skulle fa sta inne hos sagstaellaren
+tills Ante kraefde ut dem."
+
+"Aer du rent fran vettet, stinta", hvaeste han hotande tillbaka.
+
+"Nu kan du likavael ta a saelja bort mej a", tjoet Maglena kvaefdt och sa
+pass daempadt som hon foermadde.
+
+"Maglena tig, och ta var pa sinne ditt", hviskade Ante allvarsamt och
+foerebraende. "Du ska taenka pa hva du saeg."
+
+"Som om jag int goer de", jaemrade sig Maglena, daer hon smasprang efter
+Ante, som foer att de skulle komma utom hoerhall foer folk, med
+skyndsamma steg gick bakom huset och fram oefver graessvalen daer.
+
+"Gullspira har vari min se'n Anna-Lisa slaeppte' na! Jag har mjoelkat'
+na, och mej har hon braekt efter bara hon int sett mej. Och du tar' na
+af mej, och saelj bort' na, just som Josefs broeder gjorde me Josef."
+
+Ante gick alldeles tyst och vaentade pa att Maglena skulle tappa andan
+och ge sig. Naer hon verkligen slappnade af, kanske foer att haemta kraft
+till nya invaendningar, grep aefven han sig an.
+
+"Du tycker vael att de aer behaendigt foer Gullspira te foer jaemnan ga med
+tralj om nosen."
+
+"Int ha hon en foer jaemnan haeller", smasnyftade Mag- lena. "Hon ga fri
+inne i storskogen och ute vid lands- vaegsrenarna."
+
+"Men sir du stinta nu gar vi int ofta igenom na'n storskog. Vi ga fram
+genom storsocknar daer det bara fins akrar och laeggder (aengar), som sta
+i blom, oslagna. Du vet att vi hinn' int ta af Gullspira traljen
+foerraen vi fa saetta dit' en igen pa' na. Var de int du som sa' de bara
+i gar?"
+
+"Joo", stoenade Maglena stukad.
+
+"Du sa att hon hoell pa te magra af", tillfogade Ante obevekligt.
+
+"Jaa", kved Maglena knappast hoerbart.
+
+"Skulle du tycka de vore nage behaendigt te ga mellan en rad med
+smoerklimpar och faerskostar pa ena sidan om vaegen, och en vaegg af
+tjockbroed och hvetbroedbullar och ljusungsbroed pa den andra sidan. Och
+sa skulle du ga med tralj om snyta och int kunna aeta. Skulle du tycka
+att de skulle kaennas nage behaendigt?" upprepade Ante straengt
+allvarligt, naer Maglena teg.
+
+"Naeae", hviskade Maglena fullkomligt foerkrossad.
+
+"Haer far hon en lillhaegn te springa i, och litet faengs (faehus) me halm
+pa golfve te bo i, graes och loef och tallris far hon te aeta eller kan
+hon fa ga tjudrad haer pa graestufverna hela sommaren, sa mycket groent
+som haer vaxer."
+
+"Och broed far hon nog a, af de behaendiga rejela folke haer hvar dag,
+och saltsleke, och allt, som bli kvar naer dom ha' aeti", mumlade
+Maglena, som boerjade fa klart foer sig att Antes kaerlek till Gullspira
+var af ett baettre slag aen hennes egen.
+
+"Sir du de Maglena, lillstinta", sade Ante nu med den lenaste mildaste
+roest han kunde frambringa. Han ville i sjael och hjaerta bara vara god
+emot den, han foerstod det ju sa allt foer vael, hjaertebedroefvade lilla
+systern.
+
+"Du kan vael foersta Maglena hur bra de blir, naer folke haer nu ocksa tar
+sig an' Manke."
+
+"Ja sa Gullspira har han te ty sej till naer hon laengtas."
+
+"Ja, och han, lill'stackars draengen, henne a. Manke han ska nog bli
+sorgmodig och laengtandes efter oss mangande ganger, han", tillfogade
+Ante med tungsam tankfull uppsyn. "Men storbra far han hos sa riktigt
+folk."
+
+"De va' nog mor, som ledde oss hit a, ma du tro, Ante."
+
+"Gosse", tillade hon med mjuk, innerligt angerfull staemma. "Aer du sint
+pa mej foer jag noep dej sa farligt. Jag aer raedd att du lid ondt af de?"
+
+"Inte!" sade Ante oefverlaegset.
+
+Nog hade han aennu kaenning af Maglenas nyp och naglar. Men inte ville
+han goera det tungt foer henne med det. Hon, som gick i vanda och sorg
+och nu maste ga ifran Gullspira.
+
+Ante hade laenge gatt i vanda och aengslan foer Gullspira, han med. Aenda
+sedan den daer flykten fran Elakgarden, daer Gullspira blef sa illa
+misshandlad, hade han innerst kaent oro foer att nagon ny farlighet
+skulle haenda henne. Och det sved i honom foer hvar gang han nu, i arets
+grannaste blomningstid maste saetta tralj om nosen pa henne. Sa Ante
+han kaende laettnad att fa laemna henne pa sa bra staelle.
+
+Det andra staellet uppe i fjaellet, daer folket lefde som roefvare med
+supande och slagsmal, kaende Kristina vael till.
+
+Hon hade nyss daer inne i garden talat om foer barnen huru de,
+grannfolke, farit fram i broellopsgarden med skjutande och knifskaering.
+Huru fjaerdingsman och laensman kommit, veckan efter broellopet, och
+haektat husbonden sjaelf foer loenkroegeri och finndraengen foer knifskaering.
+
+Han beraettade att Grels, stoersta pojken, som var en skraeck foer hela
+socknen och utom socknen med, hade brutit baegge benen af sig naer han
+en gang hade varit ute i skogen pa na'n farlighet. Det var nagra
+noedarsvandrarebarn, som han pastod hade stulit en klocka af
+gammfarfarn, fast gubben aenda i doeden sade att han gifvit bort klockan
+foer att inte Grels skulle fa den, och nu skulle han ut och ta dem. Och
+Grels han hade haft finndraengen med, och grahyndan, som var folkilsken
+och laerd att spara opp hvad man visade henne pa. De andra otaecka, leda
+barnen voro med ocksa, och andra draengen.
+
+Grels, han hade skrikit och regerat och raent utfoer stup och uppbloetta,
+hala nipor foere de andra. Hur han floejde, han, sa fick han syn pa de
+stackare de jagade efter, de hade da varit aenda nere pa isen. Och med
+de sa miste han riktigt vettet, Grels, sa han sag sig inte foer, utan
+for framstupa, och hufvudstupa utfoer en stenknall just naera intill an,
+och daer lag han med afbrutna ben!
+
+Gammfarfarn blef doed pa densamma dagen. Och farmora hon lag i
+nedersaengen och spadde om allt ondt och oraettfaerdigt, som skedde och
+skulle ske.
+
+De var nog inte slut pa farligheter i den garden sa laenge daer fans
+nagon kvar af den supareslaegten, hade Kristina sagt.
+
+Barnen hade setat som foerstenade och hoert pa henne. Aldrig hade de
+varit farligheter sa naera som daer.
+
+De kunde icke foerma sig att tala om foer Kristina, som ju aenda visade
+sig sa god och bra emot dem, att det var de sjaelfva, som varit de
+"foerfoeljda noedarsvandrarna."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TJUGUNIONDE KAPITLET.
+                        NAeR MANKE VARDT ENSAM.
+
+Det hade blifvit sa taett emellan gardarna sa langt ute i bygden, att
+Ante och Maglena, hvilka nu voro utan Manke, boerjade laengta till
+skogs, daer de taenkte sig kunna lefva af baer och inte foer hvar dag ga
+till fraemmande gardar och daer sta vid doerren som tiggare.
+
+Det kaendes ju fortfarande mest svart naer man foerst kom inom doerren och
+fick sta bade laenge vael innan nagon brydde sig om att knappast haelsa
+eller ta sig an en.
+
+Vispar och groettvaror och traeskedar hade barnen fatt byta ut foer mat,
+eller hade de fatt en slant foer dem. Men man hann icke mycket med naer
+man som de, gick fran doerr till doerr och icke aegde en stadigvarande
+arbetsplats.
+
+Tomt och langsamt hade de det utan Manke och Gullspira. Maglena kunde
+knappast aennu taenka pa huru sorgmodigt hon kaent det inom sig, naer hon
+sista gangen hade borstat raggen pa Gullspira, sa att den blifvit
+glaensande och len. Hon hade polerat getens horn med en ylletrasa,
+kammat hennes skaegg. Och hon hade smekt och talat vid Gullspira --
+tackat henne foer allt hvad hon varit foer henne och syskonen under den
+svara snoeoch koeldtiden pa vintern. Aldrig, aldrig skulle Maglena
+gloemma Gullspira, det lofvade hon geten hoegtidligt; om hon blef sa
+hoegt uppsatt att hon kom till kungen sa skulle hon minnas Gullspira
+aenda.
+
+Och Gullspira var idel oemhet och foerstaelse tillbaka.
+
+Manke skulle ha taenkt att hon skrattade "he, he, he" foer att lifva upp
+dem.
+
+Ty hon braekte sa mildt. Det var som om hon haft sin egen lilla killing
+framfoer sig. Hon puffade Maglena med nosen och slickade henne inuti
+haenderna.
+
+Vael foerstod Gullspira att ett afsked foerestod. Helst fruktade hon ju
+foer att det var hon sjaelf, som skulle astad, ut till fraemmande folk
+eller att doedas, slaktas, sasom hon sett det ske invid gardarna, ja i
+sjaelfva ladugarden med manga, manga getter och killingar eller andra
+kreatur.
+
+Ante, han hade det svart han ocksa, tillsammans med Manke, som med
+Gullspira foeljde en bit utat landsvaegen.
+
+Han maste ju aennu en gang planta i den lille brodern allt hvad mor
+sagt att de skulle minnas.
+
+Ante var sa hjaertebekymrad oefver att Manke aennu skulle staka sig pa
+"ske din vilje" i Fader Var.
+
+Manke fick laesa hela boenen foer honom tre ganger, och till sist gick
+den flytande, atminstone foer denna gangen.
+
+"Foer sir du Manke", foersaekrade Ante allvarligt, "mor hon sa' att den
+boen ska alla, ba sma och stora laesa och kunna utantill riktigt foer te
+kunna flyga opp till himmelen laettare och liksom laesa opp doerren dit
+hvar dag, foerstar du gosse. -- A sa sa mor, att en gang ska alla i
+hela vaerlden flyga opp till Gud pa den boen ba han, som aer rik a han
+som aer fatti. En ska laere sej te liksom hitta vaegen tills en ska dit
+opp en gang riktigt. Gud kaenn igen roesten och sa aer en inte obekant
+hos en, utan kan ga raett in i himmelen a till Gud, som mor gjorde, naer
+hon doedde."
+
+"Du behoef inte aengslas", sade Manke buttert. "Jag staka mig int en
+enda gang nu sist, och jag aer nog lika naer te komma ihag hvad mor sa
+jag, som du. Jag haga ba henne och lillgrastugan varan, och jag vill
+haellre vara daer aen pa alla andra staellen bara jag hade'na sjaelf och
+Gullspira daer.
+
+Med denna i afskedsstunden oemma och grannlaga foersaekran, vaende Manke
+foer att med Gullspira ta vaegen tillbaka mot sagverket och den vackra
+lilla garden.
+
+Han hade ingen vidare lust heller att lata Ante och Maglena se
+tararna, som till hans stora harm och foerundran kommo stoertande ur
+hans oegon.
+
+Da han visste med sig att han inte soerjde oefver att komma ifran
+syskonens husbondvaelde, sa tyckte han att inga tarar behoefde komma
+heller.
+
+Med handen om Gullspiras ena horn gick han nu, utan att ens ta
+syskonen i hand eller att saega ett afskedets ord.
+
+Maglena stod handfallen. Det var henne som en led droem att de, bade
+Gullspira och Manke, nu helt skulle vara borta ifran henne.
+
+Det fick inte ske. -- Inte nu pa rappe!
+
+En liten stund till maste hon fa ha dem kvar! Och nagot minne maste
+Manke ha af henne sjaelf, sa att han aldrig gloemde syster sin och
+hennes foermaningar. Maglena drog snabbt och med darrande hand kunten
+fran Antes axlar. Med uppoefvad vana doek hon med handen aenda ner till
+botten i den.
+
+"Maessingskammen"! Manke maste fa sjaelfva maessingskammen af henne, att
+halla sig fin med utsides, liksom Ante hade gett honom det han skulle
+halla sig fin med invaertes.
+
+"Manke", ropade Maglena, "Gosse, du matt vaenta."
+
+Manke saktade stegen utan att vaenda sig om.
+
+Han ryckte till af ovilja naer Maglena, som sprungit efter honom,
+tvaerstannade och straeckte kammen foerbi oerat pa honom och foerbi naesan,
+som den naestan skrapade.
+
+Den hatade maessingskammen glimmade till i solen midt foer hans oegon.
+
+Manke vardt sint och det sa det foerslog, ty Maglena rent hoppade
+tillbaka da han vaende ett tarskoeljdt ansikte, med formligen
+eldgnistrande oegon, emot henne. Han ryckte kammen af henne och daengde
+den i backen.
+
+"Jag menar de du taenk ta lifve af mej me de daer kammrate (skraep). Jag
+ha gett mej ut till fraemmande folk foer te slippe den daer kloeskatta och
+sa kom du kutandes (galopperande) efter mej me'n. Ta opp kammen sjaelf
+du, och kamma krusedullerna dina du, sa hare ditt en gang ligg slaett
+som pa folk. Gullspira och jag vi red oss nog vi."
+
+Daermed gick Manke med Gullspira, som baende och vred hornet foer att
+komma loss ur hans hand och foer en stund fa smekas och kelas med af
+Maglena.
+
+Hon, som mast boeja sig ner foer att taga vara pa kammen, stod kvar som
+foerstelnad.
+
+Gullspira, Manke gledo undan i landsvaegsdammet, blefvo mindre och
+mindre. De foersvunno bakom en braedstapel utan att nagon af dem vaende
+sig om, hvilken handling ju foer geten skulle falla sig taemligen svar
+med det stadiga grepp hvarmed hennes hufvud hoells af Manke.
+
+Maglena kanske skulle statt mindre undrande och tung i sinnet om hon
+sett huru Manke stannade bakom braedstapeln och kikade mellan braederna
+efter syskonen sa laenge han kunde se dem. Hon skulle blifvit rent
+gratfaerdig om hon sett honom boeja sig ner oefver Gullspira och hoert
+hans varma foersaekran till geten:
+
+"Vet du de Gullspira, granndocka, att nu ska du fa heta ba Ante a
+Maglena. Jag ska kalla dej foer Ante om kvaellen, naer jag int tycks orka
+laesa Fader Var -- a Maglena om maran naer jag int ids kamma mej. Jag
+vardt sa farligt sint, jag vet int hvarfoer, och grina goer jag nu, jag
+vet int hvarfoer de heller, da jag aer sint pa Maglena, a taranna rinn
+pa mej antingen jag vill eller int. Si daer gar dom nu nedfoer backen.
+Nu sir jag bara roedrutig hufvudklaede pa Maglena, och nu bara moessan pa
+Ante. Nu finns dom int till mer."
+
+"Kom nu "lill'Ante", "grann Maglena", vi ha annat goera aen sta haer och
+si efter de som int finns till."
+
+Manke hann inte vaenda sig om foerraen Kristina, som kaende laengtan efter
+ba hemtraktspojke och get, och nog foerstod att den lille kaende sig
+sorgmodig, var bredvid honom. Aftonvardsmoergas bar hon med i en liten
+korg, som aefven innehoell broebitar at Gullspira.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                         TRETTIONDE KAPITLET.
+                            UTE I BAeRSKOG.
+
+Det var midt i hoegsommaren. Aengarna stodo som brudar i skrud af
+blommande kloefver, kamomill, praestkragar, blaklockor, gul spirea.
+
+Smultron och akerbaer svaellde hoegroeda vid dikesrenarna. Inne pa
+skogssvedjorna mognade hallonen, och de milslanga myrarna stodo fulla
+af hjortronskart, som bernstensgul eller rosenfaergad aennu hoell sig i
+skydd af det fyrklufna, blagroena, harda blomfodret.
+
+Nere vid gardarna gingo slipstenarna foer liar, som hvaessades. Utanfoer
+stuguvaeggarna stodo raefsor i granna faerger. Ty hoebaergningen stod foer
+doerren och med den foeljde nagot af fest och rutsch, af lif och
+arbetsglaedje.
+
+Men aennu hade den icke boerjat. Aennu voro korna kvar oppe vid
+faebodarna.
+
+Ante och Maglena, hvilka hade dragit sig ifran bygden, hoerde och sag
+bade kor och getter, daer de nu gingo skogsstigarna fram mellan
+faebodarna. Hunno de fram till en sadan innan kvaellen var det godt. --
+Hvarom inte sa tyckte de inte att de foro illa af att stanna ute under
+en eller annan natt.
+
+De togo da kvaellsvard fran nagon riktigt rar blabaersglaenta och sofvo
+sen i ljungen fast solen, som den har foer vana daer uppe i Norrland,
+lyste naestan hela natten.
+
+Ante hade laert sig att goera langlur af granspjaelkar och bjoerknaefver
+och han hann knappast vakna och saetta sig opp i mossan, som glittrade
+af dagg, foerraen han var i faerd med att blasa, stornoejd naer han kunde
+fa fram nagra toner i foeljd.
+
+Outtroettligt fortsatte han med sitt blasande, naer han inte hjaelpte
+Maglena att repa fina roetter och sega refvor, af hvilka de skulle
+saetta ihop korgar att saelja naer de ater maste ut pa bygden.
+
+En afton, det var just innemot slattandstiden, voro Ante och Maglena
+midt inne i villande skogen. Det var loerdagskvaell och de hade kommit
+till en sa fin plats, just rakat pa en skogsglaenta ljufligt skuggad af
+haengbjoerk och andra loeftraed.
+
+En liten a, i hvars djupa, klara vatten forellerna plaskade till och
+kastade sig opp i silfverblaenk, floet sakta porlande fram i naerheten.
+Midt i glaentan fanns en vaeldig sten. Stenen var platt ofvanpa, och
+ehuru den var sa hoeg och brant, att den knappt var tillgaenglig, hade
+Ante med otrolig moeda kraflat sig opp dit emedan han ansag den vara en
+passande predikstol foer den, som ville halla gudstjaenst i skogskyrkan
+pa loerdagsafton.
+
+Maglena, som var nedanfoer hade redan ringt helgsmal:
+
+"Bing, bang, bing, bang", och samtidigt dunkat emot stenen med en
+annan sten, som hon tyckte gaf ett klingande ljud ifran sig.
+
+Ante stod daer uppe pa klippknallen, allvarlig, med hufvudet boejdt och
+haenderna knaeppta. Maglena satt pa en mosstufva lika allvarlig hon,
+aefven med knaeppta haender.
+
+Praesten Ante laeste med ett hoegtidligt tonfall en psalm ur en gammal
+sangbok, som mor haft:
+
+  "Det ringer till hvila och veckan gar ut,
+  sabbaten sig nalkar och moedan tar slut.
+  Tack evige Fader foer haelsa och frid,
+  och nadenes gafva i noedenes tid.
+
+  Du varit mitt stoed i mitt arbetes svett.
+  Min boerda du laettat, mitt bord du beredt.
+  Och om i min blindhet jag knotat ibland,
+  du tog dock ej fran mig din skyddande hand."
+
+Ante hade hoejt hufvudet. Eftermiddagssolen, som skoet stralar raett ned
+mellan traedstammarna lade ett skimmer af ljus om hans brunhyllta,
+kantiga lilla ansikte med de djupa, allvarsamma oegonen och
+moerkskiftande haret.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                       TRETTIOFOeRSTA KAPITLET.
+                       I STRID MOT BJOeRNTASSE.
+
+Ante boerjade just med "Ja nu skola vi predika om", naer han afbroets och
+tvaertystnade foer ett ohyggligt brakande ljud af torra roetter, som
+braecktes, af grenar, som knaecktes. Ett flasande, hvinande laete som af
+ett doedsskraemdt, jagadt djur hoerdes naerma sig.
+
+I samband daermed foernams ett doft, hemskt mumlande, ett brummande, som
+kom traedens stammar att skaelfva.
+
+Nagot hvitt glaenste fram. I doedsjagadt lopp kom en ung kviga brytande
+sig ut ur skogen, emot glaentan.
+
+En slagbjoern var henne i sparen, en brun, lurfvig best, med de sma
+oegonen, ondskefullt och hungrigt lystna, glimmande ut ur hufvudpaelsen.
+
+I ett tag kastade Ante ner boken han skulle predika ur. Han grep
+blixtsnabbt efter langluren, satte den foer munnen och blaste till allt
+hvad hans lungor foermadde, midt i oeronen pa bjoernen, som loepte taett
+foerbi stenen efter kvigan, som han just aemnade rama.
+
+Bjoernen vacklade tillbaka infoer sa otaeck, ovaentad olat midt i hans foer
+alla oljud sa oemtaliga oeron. Det var rent som om han fatt ett slag i
+hufvudet, ty de ljud Ante foermadde aftvinga langluren voro
+foerskraeckliga, och hittills hade han icke foermatt att fa ur den annat
+aen dessa hemskt skraellande, ohyggliga missljud.
+
+Bjoernen reste sig pa tva ben och tog at oerat med ena framlabben.
+
+Han fick se pojkbytingen pa stenen och vaende sin uppmaerksamhet emot
+honom, medan kvigan boelande, med svansen i vaedret dref ut i skogen.
+
+Om Antes tillvaro daer uppe pa stenen med bjoernen, som rasande ramade
+med labben opp efter honom, var allt annat aen treflig, sa var
+Maglenas, hvilken uppehoell sig ensam daer nedanfoer, ej mycket baettre.
+
+Hon vagade ej roera sig och hon vagade ej skrika, ty Ante tjoet at henne
+emellan det han skralade i luren emot bjoernen, att hon skulle tiga, sa
+att besten inte hoerde att hon fanns.
+
+"Tiga!" Ja, det var inte sa laett att tiga foer den, som liten och ensam
+var nagra steg ifran en hungrig, vredgadt brummande bjoern, foer hvilken
+man skulle kunna bli en munsbit, och som dessutom kaende doedlig
+foerskraeckelse foer en i naestan samma farliga belaegenhet foersatt broder,
+hvilken var det enda man aegde i hela vida vaerlden.
+
+Men aenda kunde Maglena halla styr pa sig sjaelf och lata bli att
+skrika, fastaen hon darrade som en liten asp naer nordanstormen rister
+den.
+
+"Klara dej opp pa oestsidan", tjoet Ante ilsket, foer att med samma roest
+skraemma bjoernen, naer han inte orkade blasa. Maglena sprang i nagra
+flygande steg mot stenen, broderns ord nadde henne befallande som hade
+de foeljts af piskrapp.
+
+Hon slaengde af sig naefverskorna, satte tar och "fingerkrok" i
+stenskrefvorna -- broet sig, braeckte naglar, var blaroed i ansiktet af
+foerskraeckelse och anstraengning -- i hvar minut faerdig att foerlora
+taget med fingrar och tar och stoerta baklaenges utfoer. Ante hoerde
+hennes flasande mellan bjoernens olat. Han tog ett par sprang tillbaka,
+boejde sig ner och tog tag sa hon kom upp oefver vaersta stupbranten.
+
+Maglena blef med ens foerunderligt stark och modig. I jaemfoerelse med
+huru hon haft det daer nere, pa tu man hand med bjoernen, kaende hon sig
+haer uppe, med Ante invid sig, naestan trygg och skyddad. Denna kaensla
+atergaf henne krafterna och satte lif i hennes lemmar och ljud i
+strupen.
+
+Hon hade hoert att man kunde skraemma bjoernen genom skrik och olat och
+ett morskt upptraedande. Och vael visste Maglena att han var raedd foer
+blicken ur folks oegon, sa hon lade sig framstupa med hufvudet oefver
+stenen och illskrek emot bjoernen, som vid hennes asyn foerbluffad gick
+baklaenges ett par steg och plirade upp emot henne med en sorglustig,
+naestan skraemd glans i oegonen.
+
+Han sag inte sa farlig ut haer uppifran heller, tyckte Maglena. Naer han
+sa daer satte hufvudet pa sned och gnaellde till som om han fatt ondt i
+oeronen af langlurens hvaesande, spruckna illvralande, sag han ju rent
+missmodig och tungsinnad ut.
+
+"Tig aldrig sa lite Ante", skrek Maglena retligt, oljudet blef foer
+vidrigt aefven i hennes oeron. Ante saenkte luren haepen oefver systerns
+ofoerfaerade roest.
+
+"Gamling, Bjoerntasse", sade Maglena med oegonen stadigt faestade pa
+bjoernen nu, liksom hon brukade naer hon ville fa andra onda djur goda.
+"Nasskusgubbe"! -- Hennes roest ljoed innerligt smekande. "Du fa int
+vara sint pa oss. Vi aer sma, vi, och ensammen a ha int nan'ting te
+vaerje oss me mot dej."
+
+Bjoernen ref sig med tassen bakom oerat, hans oegon blefvo mindre onda.
+Den klingande, smekande roesten och maenniskobarnets fasta, goda,
+viljestarka blick gjorde honom osaeker och tvekande, om han skulle
+fortsaetta med foersoeken att klara sig upp oefver stenen och ta pojken
+som ersaettning foer den laeckra kvigan han latit slippa undan, eller om
+han skulle ge sig och laemna sma maenniskostackare i fred.
+
+Bjoernen saenkte sig grubblande ner, beredd att taga faeste pa jorden med
+alla fyra da han ater, topp rasande reste sig pa de tva, nu med ens
+ater foerbittrad och viss om huru han aemnade ga till vaega i valet.
+
+Pojkens foerhatliga langlursskraen slog honom ju pa nytt i oeronen. Han
+vardt vild och rasande af det. Aldrig tanke pa att den som
+frambringade slikt afgrundsskraen skulle fa behalla lifvet.
+
+"Ante da, hvad du foerstoer foer oss", jaemrade sig Maglena, gratfaerdig.
+"Nu aer han lika sint, ja mycke vaerre, foer de spraeng i oerona pa'n och
+han vet sig int till. Kan du int tiga!"
+
+"Tiga, naer han kan kloese sig fast i skrefverna och vara haer oppe i ett
+enda tag och goera slut med oss pa en gang."
+
+Ante grep ater till luren.
+
+"Jag saeg aenda, jag, att du ska tiga", hviskade Maglena med underligt
+glaensande oegon. Hon reste sig snabbt och ryckte luren fran brodern.
+
+Ater kastade hon sig ned med hufvudet oefver stenen. Det ljusa, i solen
+gnldskimrande haret, lyste om henne, oegonen stralade af godhet och
+medlidande, och angest.
+
+"Kaere, kaere dej, Fnaskjen, Myrtus, Storfar, var int sint, utan ga
+haerifran. Du har hela skogsvidden te vara pa, alla baer kan du aeta pa
+sommarn. Pa vintern har du ide och behoef int ga lande rundt efter
+maten."
+
+Bjoernen blef ater betaenksam. Han saenkte sig pa tre foetter, satt med
+hoeger framtass hviftande i luften, som foer att svalka sina upproerda
+kaenslor eller haemta krafter till nytt anfall.
+
+Ante var helt foerbluffad oefver systerns maerkvaerdiga saett att liksom
+lugna odjuret. Han kom underfund med att bjoernen ilsknade till naer han
+bara fick honom sjaelf i sikte, och att det var Maglenas roest och ord,
+som gjorde besten spak.
+
+Sa Ante klef undan och satte sig ner utom synhall foer det farliga
+vilddjuret.
+
+"Sjung foer'n, Maglena", hviskade han. Ante insag att om Maglenas
+blotta tal gjorde sadant intryck pa bjoernen, skulle hennes sang ha
+aenda kraftigare verkan. "Sjung", upprepade han, "sa vi slipp haerifran
+innan natten."
+
+Maglena var som i yrsel och utom sig i den kampen att stilla bjoernens
+onda, uppretade sinne, sa det foell sig inte underligare foer henne att
+taga till sangen aen orden, da de, huru smekande och bedjande hon aen
+uttalade dem, ej foerslogo.
+
+  "Du aer min ros och min lilja",
+
+sjoeng hon med foerst darrande, osaeker staemma. Tarar kommo i Antes oegon
+naer han hoerde henne.
+
+  "Ingen skall oss kunna skilja",
+
+sjoeng Maglena, modigare, naer hon sag bjoernen intaga sin naturliga
+staellning pa fyra foetter, och med hufvudet pa sned utan egentlig
+ondska, men med undran i blicken glo upp till henne.
+
+  "Foerraen doeden han hafver vunnit sin vilja",
+
+slutade Maglena med det ljufvaste vemod i roesten.
+
+Det floeg en reflex ifran solens gyllene glans fran hennes hufvud, fran
+hennes oegon, hvilka ej laemnade bjoernen.
+
+"Bjoerntasse, Myrtus, Storfar" ruskade pa sig. Han kaende sig besviken,
+nedslagen och besvaerad. Efter en stunds begrundande saenkte han
+hufvudet, som skamsen, och luffade ivaeg inat skogen utan att foelja den
+bortflydda kvigans spar.
+
+"Sir du han gar, stackarn, han skaems foer han aer vilddjur a vi aer
+folk", sade Maglena. Hon sag med en rent af ofattligt medlidsam blick
+efter bjoernen, som naer han kom utom hennes oegons vaelde lufsade ivaeg sa
+det brakade i skogen daer han for fram.
+
+Ante blef i en hast helt upprymd. "Ja nu bli de int annat foer oss aen
+te ge oss fran stenen haer och in i blabaersskogen, foer jag aer farligt
+hungrig."
+
+"Nog far blabaerena vara foer mej. Haer stanna jag da natten oefver, jag
+aer sa troett som om jag hade gatt pa en dag fran Frostmofjaelle och
+hit", svarade Maglena, som nu hvit i synen, med skaelfvande knaeveck
+sjoenk ned pa stenens mossbaedd.
+
+"Sa gar jag ner i skogen ensam, och noppa baer till dej a, foer de aer du
+vaerd a mer till."
+
+Ante beredde sig att aentra ner. Han stod redan pa stupet med knaen och
+tar faerdiga foer nedhasande, naer han hoerde en grann, drillande kakning
+inte laengre bort aen som en fjaerdingsvaeg vid pass.
+
+Han floeg upp igen pa stenen med en hast som om han fatt vingar.
+
+"Maglena, stinta! De aer folk ute i skogen, hur ska dom finna oss, da
+vi int orka kaka igen."
+
+"Ta langlurn, gosse", ropade Maglena ifrigt, aefven hon hade sprungit
+opp, all troetthet var som om den aldrig funnits.
+
+"Hoer, de aer en faebostinta, som kakar a de en, som aer fri till att kaka
+aenda, sa grant som det lat."
+
+Ante tog langluren och blaste det mesta han orkade, "tru, pirituut,
+pruth-tu-hut."
+
+"Dom kaka och ropa efter kvigan."
+
+"Svara Ante sa vi fa saega att lillkon aer at de haer halle."
+
+"Stinta jag skaems, sa ledt som de lat, naer jag ska till att blasa."
+
+"Ska folke vara i aengslan foer kon och kanske mista na, om hon laegg ner
+sig i myran, bara foer att du skaems. Hade du int haft langlurn naer
+gammeln skulle sta och rama kvigan sa vore hon sjael (doed) nu. Blas pa
+rappe hoer du."
+
+Ante slaengde langluren till munnen. Han fick fram sa rysliga
+trumpetande och oeronspraeckande laeten att Maglena maste halla sig om
+hufvudet med baegge haender.
+
+Men naer han tystnade hoerdes bade kakning och folkroester naermare.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TRETTIOANDRA KAPITLET.
+                          OPPE I FAeBODARNA.
+
+Ante och Maglena stodo kvar pa stenen. De boerjade skrika, ropa och
+foersoeka med kakande sjaelfva, sa upplifvade blefvo de af de granna
+ljuden, som gafvo eko i skogen i klingande, rullande toner.
+
+Men naer folkroester hoerdes aenda invid dem blef Maglena ater sa svart
+blyg. Hon kroep ner pa stenen bakom Ante. Inne i smaskogen skymtade hon
+ett roedrutigt hufvudklaede och en bla bomullskjol. Snart hoerde hon en
+god, deltagande staemma ropa: "Men barn, hur har ni kommit opp dit?"
+
+"Och huru i all vaerlden ska ni kunna komma ner", tillade en annan
+staemma. Det var en barnroest.
+
+Maglena reste sig pa stenen.
+
+"A, kom ner hoer du", ropade den lilla flicka, som stod nerom stenen,
+med bedjande roest. Hon var herrskapsklaedd i hemvaefd blarutig
+hamptygsklaenning, foerklaede af hvit roedprickig kattun och, hvad som
+vaeckte tvekan och oro hos Maglena hon bar hatt med ett blatt band om
+kullen.
+
+Tva ljusa, tjocka harflaetor voro hoprullade och uppfaestade med moerkbla
+rosetter vid oeronen. Sa det var grufsamt ohyggligt att komma ned till
+sa riktigt herrskap.
+
+Men Ante dref pa. Han hasade foere och fick henne aendtligen med ned.
+
+Vael daer nere kaende Maglena sig aenda lycklig och trygg, som om hon fran
+ett skeppsvrak kommit pa torra landet.
+
+Sara, som kakat sa grant, sag sa snaell och behaendig ut.
+
+Hon bar en liten getarkunt pa ryggen. Den svaengde hon af sig och tog
+fram ur den aftonvardssmoergasar med getost och messmoer.
+
+Sara talade om foer barnen att hon var faebostinta i praestbodarna, att
+Elsa var praestens aeldsta dotter, som med henne mast ge sig ivaeg till
+skogs foer att leta efter lilla Gullstjaerna, som inte kommit hem
+kvaellen foerut med de andra kraeken. De voro raedda att bjoern rifvit
+henne, foer det hade sports, att man sett en ungbjoern pa skogen och en
+kunde inte veta om han noejde sig med blabaer eller redan tagit vana af
+att smaka blod.
+
+"Det var min ko", sade Elsa. "Jag har fatt mjoelka henne alla dagar
+medan vi varit i faebodarna, och hon slickade mej och sprang efter mej
+hvart jag gick. Jag soerjer Gullstjaerna foerfaerligt."
+
+"Inte har bjoerntasse rifvit' na aen int, fast han vari efter' na", sade
+Ante tvaersaekert. "Han bara skraemde' na. At de daer hallet sprang hon.
+Daer aer en myra sa hon har vael foerr lagt ner sig i den. Men om sa aer sa
+hinn vi nog fa opp' na foer da ha hon nyss komm dit."
+
+En langlurlat ljoed i granna drillar borta fran det antydda myrhallet.
+
+"Gulla haeller, Kalle ha' funnit Gullstjaerna", ropade Sara, roed om
+kinderna och stralande af froejd. Hon slaengde kunten pa ryggen, och
+drog till med en motkakning sa det ljungade i skogen.
+
+Sa sprang hon i vaeg i sina naefverskor sa snabbt och laett att barnen
+hade moeda att foelja henne.
+
+En ko hoerdes rama vildt och skaelfvande.
+
+Naer barnen hunno fram emot myran sago de Gullstjaerna sta daer drypande
+vat, gyttjegra om sin annars roedhvita hud.
+
+Kalle, praestgardsdraengen och Sara, som kommit lite foere dem just lagom
+foer att fa opp kon ur myran innan hon fick hufvudet i vattsoerjan,
+stodo bredvid henne smekande och pratande upplifvande ord. Sara
+tackade Kalle som om han hade raeddat kon fastaen Elsa foersaekrade henne
+att Ante och Maglena ensamma gjort det. Hon anfoertrodde sina nya
+vaenner, att Sara var sa svag foer Kalle sa det inte fanns nagot pa
+jorden som hon inte trodde att han foermadde. Precis sa daer hade
+Annika, deras foerra faebopiga varit med Abraham foerr i vaerlden och de
+voro gifta nu.
+
+Kalle hade kommit till faebodarna just nu. Han skulle kloefja hem med
+smoer och ost om tisdag, da korna skulle hem i huvela (hoebergningstid),
+men inte behoefde han vael komma redan pa loerdag foer det. Nej det var
+bara foer Saras skull.
+
+Elsa hoell Maglena vid handen, Ante gick aefven vid hennes sida, naer de
+kunde komma fram sa i skogen, och icke maste krafla sig oefver
+rullstensvaegar, hoppa pa slippriga stenar i baeckar, eller ga och
+balansera med armarna utstraeckta och tungan till haelften ur munnen naer
+de skulle oefver smala vata spaenger, som lago kastade oefver den
+gungande myrens manga loemska undervattendrag.
+
+Det roek ur skorstenen till stoeres naer saellskapet, med kon i foelje,
+aendtligen hunno opp till faebodvallen.
+
+Och det var redan raett sent pa aftonen, fast ljust som pa en klar
+sommardag. Bara sa underligt tyst, da alla faglar, utom goek och trast
+slumrat in. Koskaellor och kakning och langlurslat hoerdes inte heller
+laengre inifran skogarne. Den klara lilla tjaernen, som blaenkte nedanfoer
+faebodvallen lag stilla som om den slumrat, taeckt af en fin
+toeckensloeja.
+
+Men daer blef lif i alla fall nu naer Gullstjaerna, som man varit i sadan
+oro foer, syntes midt i flocken af kaendt och okaendt folk.
+
+Kon sprang in genom det oeppnade ledet, raett till faehusdoerren, foeljd af
+Sara.
+
+Ante och Maglena stannade foerfaerade. Det var vael mest vittror de sago
+daer uppe vid stoeres.
+
+Fem stycken barn tokigt klaedda, som om de varit i bara saerken, stodo
+pa en hoeg, platt sten daer utanfoer, haret haengde om dem oflaetadt och de
+voro barfotade och barbenta. De hoello hvarandra i haenderna, slaengde
+med armarna i langsam takt och sjoengo:
+
+  "Saedesaerlan, fareskaellan, stenskvaettan, saedeskeppan foeljas at."
+
+Ante och Maglena kunde ju icke foersta att barnen daer sjoengo foer att
+skraemma troll och varg fran faebodar och kreatur, och att de hade
+hittat pa olika latar foer hyar kvaell, samt att de maste vara
+allvarsamma och hvarken prata eller skratta under det de sjoengo.
+
+De maste nu afsluta sangen fastaen oegonen brunno i dem af undran och
+nyfikenhet naer de sago de baegge vandringsbarnen borta vid ledet.
+
+"Foe-oeljas at", slutade de laten, som Angela hittat pa denna gang och
+som var vacker och laettsjungen.
+
+Men nu hoppade de, rappa som vildar, ner fran stenen och gnodde bort
+till ledet.
+
+Om inte bjoernen gatt daer ute pa skogen sa aer det fraga om huruvida
+Maglena, ja aefven Ante, inte rymt dit direkt igen vid sa farlig syn.
+
+"Nu aero vi vilda svanor", skrek det underliga vitterfoeljet, "och nu
+ska vi goera er till svanor ocksa. Snart gar solen opp och da flyga vi
+bort till Egypten", halfsjoeng en. Hon hade roeda kinder, oegon, som
+lyste som gnistor, och har sa langt och tjockt som en haestman.
+
+"Prinsessor finnas daer med lockigt har, de aeta pa guldfat", drillade
+en annan, en sa fin och vacker, med roedt baelte om saerken, och med
+lockigt har, som floeg om hufvudet pa henne naer hon sprang i dansen.
+
+"Vi flyga oefver Medelhafvet och ta' er med oss, bara vi inte drunkna i
+hafvet", gnolade en annan roedkindsstinta med svart harman och stora
+oegon.
+
+"Plums pladask, i haf och slask", storskrek en till liten en. Hon stod
+vid en vattengoel och hoppade jaemfota sa leret floeg om henne och
+faergade hennes foetter och ben graa.
+
+"Sjung, och hitta pa nan'ting du ocksa, Sylvia, annars aer du ingen
+svan", fortsatte hon.
+
+"Jag kan ju ingenting", svarade Sylvia, en fin liten flicka, som sag
+ut som den grannaste docka.
+
+"Hitta pa at mig du Ingegaerd, foer jag kan ju bara sant som stora
+sjunga, sadana daer krummelursanger, och det later inte vackert haer."
+
+"Nej svanor sjunga inte sadant", medgaf Ingegaerd, hon med tjocka manen
+och goda oegonen.
+
+  "Kullen tova",
+
+sjoeng Ingegaerd i Sylvias staelle slaepande och vemodigt, pa geterskevis.
+
+  "Tolf maen i skoga.
+  Tolf maen aero de.
+  Tolf svaerd baera de.
+  Mig vilja de bortlocka.
+  Kullen to o-va."
+
+"Nu ska vi dansa, motsols omkring er, nio varf, och sa bli ni ocksa
+vilda svanor", ropade Viva, som kom skuttande fram fran lergoelen.
+
+De togo alla i ring om de af aengslan och undran mest foerstelnade
+fjaellbarnen. De dansade i takt och slaengde valdsamt med de
+sammanslutna armarna och haenderna:
+
+  "Ptro, vall. Ptro, vall.
+  Pa skallebofall.
+  Daer aer getter, daer aer fae.
+  Daer aer sma flickor och gossar, att leka me."
+
+Inte tycktes da Ante och Maglena i denna stund likna "sma flickor och
+gossar", som man kunde "leka" med.
+
+De stodo blossande roeda med nedslagna oegon och kaende sannerligen mera
+lust att grata aen att ge sig i dans.
+
+Elsa kom springande och raeddade dem.
+
+"Mat och kaffe fanns i ordning i stoeres!"
+
+Hon drog Ante med sig. Ingegaerd och Sylvia togo Maglena mellan sig och
+sprungo i vaeg oefver vallen, uppat stoeres.
+
+Sara stod inne i den svala, halfmoerka mjoelkkammaren och haellde upp
+mjoelk i tragen. Hon hade doerren oeppen ut till det stora rummet. En
+stor spis fanns i hoernet vid doerren, daer brann elden hoeg, fast det var
+varma, ljusa sommarnatten.
+
+Men potatisen hade kokat oefver den och kaffet, foer koletarna.
+
+Sara, hon var sa noejd att slippa saetta sig och mjoelka korna nu midt i
+natten.
+
+Hon hade blifvit rent foerundrad att finna alla korna mjoelkade, utom
+Rosenpanosen. Den kon "slog" och ville inte "ge ner mjoelken" naer bara
+barnungar kommo dinglande med mjoelkstaefva och pall och satte sadant
+ifraga.
+
+Ingegaerd foerklarade att de inte hade kunnat tala att hoera huru korna
+laeto om sig, med mjoelken som spaende i jufren pa dem. Daerfoer hade de
+mjoelkat.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                       TRETTIOTREDJE KAPITLET.
+                          GRAL OCH ALLT VAeL.
+
+Alla barnen hade omsider kommit i saeng och i soemn. Men nu var det
+riktigt vedervaerdigt snopet foer sex af dem att vakna i halmbaeddarna i
+"oefver" och "nedersaengar" langt fram pa soendagseftermiddagen och finna
+stoeres tomt pa folk.
+
+Mycket vaerre aenda, finna faehuset med alla kor, som de foeresatt sig att
+mjoelka, tomt det med. Korna, som de "delat ut" pa hvar och en att
+mjoelka, den mest laettmjoelkade, Dansros, till Viva, voro all vaerldens
+vaeg, ute pa bete i skogen. Getterna likasa.
+
+Pelle otaeckingen, hade inte gjort som han lofvat, naer han pa natten,
+langt efter de andra kom hem efter att ha' varit och letat efter
+Gullstjaerna han med.
+
+Han hade lofvat att ta' alla barnen med ut till skogs som getare. De
+skulle ha' fatt ro i lillekan oefver an, till bruksbodarna, daer dom
+hade en stor svart tjur ifran fraemmande land. En tjur, som hade
+maessingsring i naesan och kedja i pannan, och som vardt sa storsint naer
+han sag barn att han vralade, sa det roek ur mulen pa'n och han fick ga
+i saerskild inhaegnad om da- garna.
+
+Och Pelle hade lofvat att de skulle fa fiska foreller i en liten
+fjaellbaeck. Och han skulle laera Ante blasa bockhorn, som aer laettare att
+blasa i aen langlur. En hala skulle de ha' fatt se, daer roefvare hade
+hallit hus i foerra tider. Man kunde krypa in i den sa lang man var,
+genom ett hal som knappast syntes i berget, och sen sta daer inne om
+man sa var femton man stark.
+
+Pelle skulle ha' visat dem en plats i skogen daer mossan var hvit i en
+rund ring, midt i groenmossan, efter vittror, som brukade dansa
+daer. Och han hade lofvat att foera dem till ett staelle i berget daer han
+en gang sett en huldra. Hon hade varit groenklaedd, med langt har, gult
+som kornhalm, och hon hade sett pa honom och lockat sa att han sa naer
+hade foeljt henne, om han inte, i detsamma han sprang sta', hade fatt
+foer sig att hon saekert var en huldra och sagt ut Jesusnamnet foer
+henne. Da hon hade slunkit bort och blifvit som ett baktrag.
+
+Och alla baer, som de skulle ha' plockat, och kattguld och hvita
+marmorstenar, som Pelle lofvat dem, och som fanns bara pa ett enda
+staelle.
+
+Sa mycket knot och missnoeje. Sa jaemmerligt sura miner som syntes oppe
+i stoere denna dag, skulle inte laett kunnat upptaeckas en sa stralande
+solskensafton.
+
+"Daer glor solen in genom foenstret, och goer sig till, som om den vore
+sa glad och foernaem", fnyste Ingegaerd och slet i hartestarna, som hon
+flaetade.
+
+"Den ser ut som om den tyckte att vi skulle vara glada bara foer vi ha'
+den", puttrade Gertrud och knoet en foerarglig hardknut pa
+underkjolsbandet med ilskna, haeftiga roerelser.
+
+"Och inte en eldgnista i spiseln", muttrade Elsa. Hon var klaedd och
+faerdig, och stod sa godt som midt opp uti den vaeldiga spiseln med ett
+fang stickor, som hon lade pa den ganska foersvarligt glimmande gloeden.
+
+Elden flammade genast opp, och nu foerklarade Elsa att hon "braende upp
+sig" fastaen daer nyss icke funnits "en gnista eld."
+
+Det var vael soendag och man skulle vael atminstone den dagen fa kaffe
+till skorpor, som man haft med hemifran.
+
+"Kom inte stickande med blamjoelk, det saeger jag dej", sade Angela med
+formlig graelton till Elsa, som med en tom traeskal gick at
+mjoelkkammaren till. Angelas langa silkeslockar hade trasslas sig da
+hon gloemt att vrida fast dem om papiljotter pa kvaellen. Hon var sa
+retlig och otalig, att Viva pastod att det fraeste om henne, naer hon
+spottade pa ett finger och nuddade vid henne, som man goer naer man
+kaenner om ett strykjaern fraeser hett.
+
+"Du aer dum! Tarflig aer du ocksa", upplyste Angela Viva, som barbent
+satt opp underkjolen med nalar som byxor och sade, att hon var herre i
+huset och att hon hade raettighet att vara hvad och hur hon behagade.
+
+Sylvia satt uppraett i nedersaengen och graet. Allting var "trakigt" och
+hon laengtade efter sin mamma. "Hu-hu-hu", snyftade hon. "Hvad skulle
+jag haer att goera. Det var mycket finare och baettre hemma."
+
+Hvilken anmaerkning nog var ganska riktig om hon jaemfoerde foeraeldrarnas
+storstadsvaning pa tio praktrum, som innesloeto taflor, mattor,
+kristaller och silfver tillika med svaellande baeddar, finaste linne och
+sidentaecken, med rummet hon nu vistades uti.
+
+Mossan satt gulgroen mellan springorna i timmervaeggarna. Baenkar och
+pallar voro visserligen blanka, men af noetning, samt grofva och
+omalade. Golfvet var vael knappast hyfladt, med stora springor, doerren
+klumpig med stor jaernhake foer, i staellet foer las. Saengen, i hvilken
+hon nyss vaknat "pa galen aenda", var fylld af prasslande halm, taeckt
+med ett groft laerftslakan. I staellet foer "sidentaecke" hade hon en
+farskinnsfaell att dra opp omkring sig, fast hon var sa het af vaermen
+att hon velat kasta den all vaerldens vaeg.
+
+"Ja, hvem bad dig komma med", bjaebbade Viva. "Du kunde ha' stannat
+daerhemma utan oss, --finnos--grinsibba daer! Du har i alla fall fatt
+halfva lakrisstangen, som vi hade med till kalas, och stoersta
+broestsockersbiten, naer Elsa delade, och en hel kopp hafregryn naer vi
+fingo hvar sin half, bara foer att Angela inbillade oss att det aer
+foernaemt att lata fraemmande aeta opp allt som aer fint och som om man
+vill ha sjaelf --."
+
+"Du goda tid! Jag tror rent att du aer foertrollad Viva", gnaellde
+Sylvia, hvilka med armbagarna pa uppdragna knaen satt kvar i saengen
+och, med det hvitblonda haret stretande ut mellan fingrarna, som hon
+hoell om hufvudet, foeretedde en bild af djupaste elaende.
+
+"Du stora vaerld. Lakrits! En fattig lakritsbit, det raekna ni pa! Jag,
+som skulle kunna fa ett hus utaf bara lakrits, med foenster af
+broestsocker och tak utaf knaeck, och med vaegar omkring utaf bara
+hafregryn. Pappa har foerfaerligt mycket pengar, det saeger Lina daer
+hemma och jag skall be pappa bygga mig ett san't hus och du skall inte
+fa sa mycket som slicka lakritstroeskelen en gang."
+
+"Det har du sa raett i, min lilla kulting", smilade Viva och kysste pa
+fingret at Sylvia.
+
+Hon hade satt en liten brun bjoerkkvist i munnen och latsade roeka, daer
+hon gick fram och tillbaka med haenderna i "byxfickorna".
+
+De hade haft en riktig finskraeddare fran staden hemma en tid, att sy
+fars och draengarnas hemvaefda klaeder, och Viva atergaf noga hans
+roerelser och uttryck.
+
+Hon satte sig pa en trebent stolpall bredvid saengen och sjoeng,
+slaepande med halfslutna oegon:
+
+  "Pa blomsterklaedd kulle satt Hjalmar och kvad
+  om sommarens faegring en gang,
+  och rosornas kalkar och blommornas blad
+  sig bugade djupt vid hans sang."
+
+"Tyst da, Viva", hvaeste Ingegaerd, "du vaecker upp smastackarna haer inne
+i mjoelkboden."
+
+"Ja, ser lilla soetnosen, de var just meningen de", jollrade Viva och
+vindade sa mycket hon foermadde emot systern.
+
+"Se jag vill inte att di skola raka in i samma elaendesexistens som vi.
+Det fins ingenting gemenare, rysligare aen att vakna pa morgonen da det
+aer kvaell."
+
+  "Han sag endast henne",
+
+fortsatte Viva.
+
+  "Sag rosen, som brann lik purpur pa snoehvita hyn",
+
+gastade hon nu alldeles invid mjoelkkammaren. Hon tvaertystnade, haepen
+och ytterst illa till mods.
+
+Doerren utat oeppnades i detsamma, och i den visade sig Ante och
+Maglena. Faerdigklaedda voro de, kammade, blanktvaettade, glada och blida
+sa att det lyste som sol om dem.
+
+Maglena bar haenderna fulla af skogskonvaljer, linnea och
+skogsstjaernor. Ante hade gjort rifvor (lador) af bjoerknaefver, sex
+stycken. Han bar dem foersiktigt uppradade pa ena armen.
+
+De voro till braedden fyllda med tidigt mogna hjorton.
+
+"Aer ni oppe?" fragade Viva skarpt, fast hon sag dem fullfaerdiga
+framfoer sig. "Jag trodde att ni sof. Hvarfoer i all vaerlden ha' ni
+stigit opp?" fortfor hon med afund- sam, mycket ogillande staemma.
+
+"Foer Pelle vaeckte opp oss innan han gaf sig af me kraeken i morse."
+
+"Fy en san' otaecking, som inte vaeckte oss", sade Gertmd med naestan
+grat i roesten.
+
+"Han gjorde nog hva' han kunde", sade Ante. "Han ba' ropa och skrek in
+genom doerren haer, och tuta i langlur precis taett bredvid saengvaeggen.
+Sara kaka och Kalle blaste i bockhorn. Korna laet nog om sig bra, da
+dom floejde (rusade) i vaeg a, sa vi trodde att ni vardt vaken af de".
+Ante dukade fram myrbaeren pa det lilla bordet framme vid foenstret
+medan han afgaf sin foerklaring.
+
+"Aesch, inte kan man vakna af bara sa pass, de visste han mycke vael",
+fnyste Ingegaerd. "Sant' daer somnar man just af."
+
+"Ha' ni varit ute ni nu, och haft roligt hela dagen?" fragade Elsa
+naestan foerebraende.
+
+"Ja, jag vet int' om vi haft roligt. Men vi ha' hjaelpt till i faehuse,
+vi ha' mjoelka alla getterna", upplyste Ante tveksamt.
+
+"Ja, de var vael roligt de", afgjorde Gertrud.
+
+"Och sa ha' vi makat" (skoflat undan goedsel).
+
+"Det aer roligt ocksa, foer det blir sa fint efter", pastod Ingegaerd
+bestaemdt.
+
+"Och sa skrapa vi korna innan dom slaepptes ut", sade Maglena belaten.
+
+"Precis det bruka vi fa goera ocksa", foell Gertrud in. "Och de aero sa
+glada och slickas till tack. Usch, usch, usch! Och vi ha' bara sofvit.
+Och det aer naestan sista dagen i faebodarna. Just som om vi inte kunde
+sofva sa mycke som behoefs hemma, under skoltiden."
+
+"Ja, fy sa rysligt, och sa alldeles ohjaelpligt", suckade Ingegaerd.
+
+"Och sen ha' ni kanske varit i skogen, och pa myran?" fragade Angela,
+som aennu arbetade med att fa lockarna att ligga fina nedat halsen.
+
+"Ja, men, i koerkan a", svarade Maglena allvarsamt, fast lite foersagd
+och tveksam.
+
+"I kyrkan?" skreko barnen pa en gang. "Kyrkan, men den aer tva mil
+haerifran!"
+
+"Tyst Maglena", varnade Ante och sag maekta besvaerad ut.
+
+Maglena satte haenderna under foerklaedet och kroep ner pa troeskeln i den
+oeppna doerren, tydligen besluten, att lyda broderns uppmaning.
+
+"I hvilken kyrka? Saeg, hoer du!" fragade Elsa och gick med en pabredd
+smoergas ut i doerren, till Maglena.
+
+"De var ingenting. Jag bara sa' sa."
+
+"Hoer du Maglena, var ni i en latskyrka?" sade Ingegaerd, som med sin
+smoergas slog sig ned bredvid Maglena.
+
+"Jag vet int' hvad sant aer foer slags koerka", afvaerjde Maglena.
+
+"Lilla soeta, fina Maglena, saeg till mig, bara till mig hvad ni varit i
+foer kyrka", hviskade Sylvia.
+
+I sitt langa nattlinne sprang hon ur saengen, oefver golfvet och kastade
+sig ner i knaeet hos Maglena, med armarna om hennes hals. "Lilla, soeta
+Lena, saeg foer mig, bara foer mig!"
+
+Maglena sag aengsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme
+vid bordet och at myrbaer och graeddmjoelk tillsammans med Angela, Viva
+och "Rofvorna", som praestbarnen Ingegaerd och Gertrud kallades i
+foerening.
+
+"Saeg de om du vill", medgaf Ante, som sag systerns vanda.
+
+"Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia.
+
+"Hur sag kyrkan ut?"
+
+"Groen inni, me blatt tak."
+
+"Var det skogen? Var det Gud, som var praesten?" hviskade Sylvia,
+ploetsligt mycket allvarsam. "Gud har varit hos oss och tagit tillbaka
+lilla syster Eva, som jag hade foerr. Hon har sa roligt nu att hon inte
+vill komma igen till mig. Naer jag har trakigt sa taenker jag naestan
+ocksa ga till henne, opp till Gud. Saeg, var det Gud, som var praesten?"
+
+"Naeae, de va bara Ante."
+
+Viva hade smugit fram. Hon hoerde namnet pa praesten.
+
+"Vet ni hvad", skrek hon, "nu, naer vi aero faerdiga och ha' aetit och
+allting, sa ska' vi ga i kyrkan. Ante far vara praest, foer han har
+predikat foerut i dag foer Maglena."
+
+Ante rodnade upp oefver oeronen.
+
+"Ja, Ante, aer du van att vara praest sa skall du predika foer oss", sade
+Elsa mildt och allvarligt. "Vi ha' bara sofvit, och varit otaecka och
+graelat pa hvarandra da vi voro foertretade pa oss sjaelfva, foer man kan
+ju inte graela pa sig sjaelf. Hallit pa sa hela soendagen, sa laenge vi
+varit vakna."
+
+"Ja vi maste fa lite soendag i oss och bli snaella, sa att visst skall
+du predika, Ante", sade Ingegaerd och sag bed- jande pa Ante med
+stralande goda oegon.
+
+"Kom ihag, Ante, att vi ha' varit sa elaka pa hvarandra foer ingenting.
+Kom ihag, att du maste goera oss snaella, pa soendagen", ifrade Gertrud.
+
+Hon vek redan upp klaedningen omkring sig, som bondgummorna naer de
+kommit akande till kyrkan och satte den roedrandiga krakan pa, beredd
+att ge sig af.
+
+"Och vi skola sjunga tillsammans, vet du, Ante", sade Angela. "Ga nu
+foere sa komma vi."
+
+Angelas roest var sa bade fast och oefvertygande, att Ante utan vidare
+reste sig opp och tog vaegen ut.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                       TRETTIOFJAeRDE KAPITLET.
+                         ATER PA PREDIKSTOL.
+
+Ante stod ater pa en predikstol i skogen. Denna gang pa en ganska
+mattligt hoeg sten, som var helt och hallet oefvervaext med
+groenhvitskimrande mossa.
+
+"Kyrkfolket" hade kommit fran alla hall, somliga hade haft lang vaeg
+att ga. De hade soekt ut krokvaegar mellan traedstammar och rundt
+smamyrar. Nu sutto de baenkade i rad pa en gammal murken, mossoefvervaext
+hvillaga (hviloplats af faellda stockar), som funnits vid faebodvaegen
+langt innan faebodarna byggdes.
+
+"Ta' opp psalmen, Angela", sade Elsa. "Ta' Skogens faglar". De haer, i
+skogen ha redan boerjat, de."
+
+"Skogens faglar sjunga med ett glaedtigt mod", sjoeng Angela med stark,
+ren staemma. Alla barnen staemde in med. Ante och Maglena aefvensa,
+alldeles i undran oefver att de kunde samma sang som de fina
+herrskapsbarnen. De gloemde att de icke hoerde riktigt samman allihop,
+en kaensla, som foerut nagot tryckt dem, utan sjoengo med, som naer de
+sjungit samman med syskonen i lillgrastugan, medan mor lefde.
+
+  "Skogens faglar sjunga med ett glaedtigt mod,
+  daer pa kvist de gunga,
+  kvittra Gud aer god, Gud aer god."
+
+Sangen tystnade. Ante stod oppe pa stenen sa som han statt daer foerut
+pa dagen och predikat foer Maglena. Da hade det fallit sig sa laett foer
+honom att fa fram orden. Hvar liten blomma i skogen, tjaellbaecken,
+deras egen raeddning undan bjoernen, alla faror ur hvilka de sa
+underbart blifvit hulpna. Om alltsammans hade han predikat vaeldeliga,
+sa att Maglena bade gratit och snutit sig som stort folk brukade goera
+i kyrkan, fastaen hon denna gang inte taenkt pa att haerma dem utan pa
+allvar varit tagen af Antes ord.
+
+Och nu stod han daer och vred sig och sag fjaskig ut.
+
+Maglena riktigt skaemdes foer honom. "Kyrkfolket" boerjade hviska och
+tissla, bjuda hvarann att doppa tungorna i "silfverdosor" fyllda med
+sockergryn, fast dosorna ju voro af naefverbitar, utan nagot som helst
+innehall, och lata adekolongflaskorna af runda pinnar ga emellan dem i
+baenken.
+
+"Skynd dej Ante", hvaeste Maglena. "Dom sitt haer nu allihop a vaenta. Du
+kan vael hitta pa, nu som foerr i dag, vet jag."
+
+Ante vandades och vred sig. Han hoell oegonen halfslutna foer att staenga
+ute stoerande intryck af menigheten. Ahoerarne sutto som riktigt
+kyrkfolk i vaentan, med naesduken i beredskap foer att grata naer Ante
+kanske skulle predika grant, som storpraesten, da han var oppe i
+lappfjaellet och predikade, naer kapellet vigdes in daer.
+
+"Ante da! Hva' du aer fjaskig!"
+
+Ante oeppnade angestfull oegonen. En kangero (spindel), som satt midt i
+det skimrande naet den spunnit mellan fina bjoerkgrenar foell honom i
+oegonen. Ante blef vid att stirra pa den. Hans oegon fingo ett inatvaendt
+uttryck. Han boerjade predika.
+
+"I Guds Faders och Sons och den Helige Andes namn. Nu har jag fatt
+oegena pa kangeron, som sitt midt i naete' a aer sa stinn, a de kom foer
+mej att han aer liksom de, som ondt aer. Foer de ha' foerjaemnan naete
+utspaent at oss foer te narra oss i de. Da vi aer sint pa hvarann' sa ha'
+han oss fast. A da vi vill latas, a da vi aer onoejd i sinne, sa har han
+oss fast."
+
+En lomm for med ett hjaertskaerande, vemodigt skrik utoefver myran bortom
+skogsglaentan, daer foerra "kyrkan" var.
+
+Ante foernam detta klagande ljud.
+
+"Hoer pa lommen sa sorgsam han lat. Sa lat de inom oss da vi ha vari
+sint och elak och onoejd at hvad vi fatt, a da vi int lid te ha tralj
+pa oss utan tyck de traljen aer te ondt, a int vill foersta att de aer
+Gud, som matt saett 'en pa oss, da han si att vi int ha' na vett sjaelf
+om hva' vi ska ha. Vi flyg a flyg, som lommen foer att komma fram te
+Gud a be'n tycke om oss a ta sej an oss igen." Ante taenkte nu pa att
+afsluta sin predikan, men fick sangen i tankarna. "Gud han vill att vi
+skall tycke om en, a si att han aer god, a sjunga om de, som morgon
+mellan fjaellen sjung om de, som "klara baeck och flod" sjung a sorla,
+och som skogens faglar kvittra om de "med ett glaedtigt mod". Gud aer
+god emot folke antingen dom ae' stor eller sma, och emot kraekena. Emot
+Gullspira, som fick slippa tralj om nosen, mot Gullstjaerna, som slapp
+undan bjoern.
+
+Kaere Gud Fader", fortfor Ante, som nu gloemde sig sjaelf och talade
+direkt ur sitt hjaerta. "Kaere, kaere dej Gud, var go mot smastinterna sa
+dom alltid hall sej snaell och behaendig mot ungfolke, som tagit sig an
+dom. Och var go mot Anna-Lisa och Per-Erik och Nilsons och lillKalle,
+daer dom aer. Laga sa att Per-Erik blir en rejel draeng, som aldrig sup
+eller svaer eller slass.
+
+Och var go mot lill'Manke. Du vet att han int kan, "Ske din vilje",
+och att han aer just som sa vingelsint af sej: sa han vill gloemma hva'
+mor sa'. Ga till'en du Gud, kaere, kaere dej och lat' en komma ihag allt
+hvad som aer riktigt. Ga till Gullspira a, sa hon int bry' sig om te
+soerje efter oss. Ga till bjoerntasse i skogen, sa han int goer de ondt
+aer. Ga till Glasoegonskarn och ta braennvine af en. Ga till allting, sa
+blir de riktigt och bra i hela vaerlden. I Guds Faders och Sons och den
+Helige Andes namn. Amen."
+
+Ante som statt med hufvudet hoejdt upp emot solskimret emellan tallarna
+tyckte, naer han nu sag upp att folket daer pa hvillagan just som oekats.
+Men solen hade blaendat honom sa han kunde inte se riktigt. "Vi kan
+kanske sjunga Hela vaerlden nu efterat", framkastade han fran
+predikstolen. Och det blef sang af! Sang som om man varit i himmeln
+tyckte Ante. Psalmen tonade med ens i flera staemmor, som naer dom sjoeng
+i julottan i Frostmofjaellet.
+
+  "Hela vaerlden froejdes Herren
+  Tidigt och af hjaertats grund.
+  Kommer ifran orter fjaerran,
+  I som stan' i hans foerbund.
+  Traeden fram med lust och froejd,
+  sjungen Gud i himlens hoejd."
+
+  _________________________________________________________________
+
+                        TRETTIOFEMTE KAPITLET.
+                         ANNAT ATT TAeNKA PA.
+
+Ante, som statt och sjungit med oegonen fortfarande riktade mot den
+sena kvaellens sol, aterfick smaningom oegonens bruk. Och hvad han sag
+bragte honom pa foetter.
+
+Det var storprosten, just han, som predikat sa grannt i lappfjaellet,
+som stod daer och hoerde pa honom.
+
+Som vettskraemd hoppade Ante ner fran stenen och flydde till skogs.
+
+Maglena hade mer aen gaerna velat foelja hans exempel sa foerfaerande illa
+utsatt som hon nu blef, ensam bland sa farligt mycke herrskapsfolk. Ty
+tva fint klaedda fruar hade ju ocksa kommit till nu, medan Ante
+predikade. De hade hattar pa sig med silkesband, och vantar som sag ut
+som spetsar, pa haenderna, och sa granna koeptygsklaeder, lastiker hade
+de pa foetterna.
+
+Och det var sjaelfva storprosten, som foeljt i deras saellskap. Maglena
+kaende straxt igen honom hon, ty det lyste liksom det gjort opp i
+lill'kapellet, blidt och ljust ur oegonen pa honom nu, naer han stod
+stoedd mot en tallstam och hoerde pa Ante. "Voerdande" och hoeg sag han
+ut. Maglena kaende sig sa liten, liten naer han sag pa henne. Men hon
+kunde inte komma undan och ge sig efter Ante, foer Sylvia satt i hennes
+knae och ville vara lillbarn.
+
+Hon var sa spaed och liten Sylvia, och hade sa tunna, mjuka klaeder, sa
+Maglena kunde godt halla henne, ja till och med gunga henne lite smatt
+och halla myggen borta fran hennes fina, bleka lilla ansikte.
+
+Naer Sylvia fick se de fraemmande, satte hon sig upp. Hon ropade fram
+den ena af dem, sin mamma, hvilken genast fick del af att hon haer uppe
+i faebodarna vunnit en san "baesta vaen", som aldrig skulle fa ga bort
+fran henne.
+
+Nu, sedan predikan var slut och "praesten" flytt till skogs blef det
+lif och rumor bland alla barnen.
+
+Elsa, aeldsta dottern i praestgarden, till hvilken faebodarna hoerde, blef
+ganska illa till mods da hon sa haer tidigt fick mor i sikte. Hon och
+de andra barnen hade gjort upp sa manga lysande planer om huru
+festligt de skulle mottaga foeraeldrarna och tant Gerda. Och nu kommo de
+pa dem utan att de gjort ett dugg till deras firande. Sa nu hann Elsa
+knappast haelsa foerraen hon lade ivaeg uppat stoeres allt hvad benen buro
+henne.
+
+Hon taenkte med fasa pa, att det i hoegsta grad ostaedade rummet skulle
+skadas af mamma. Mamma som ju inte skulle komma till faebodarna foerraen
+soendagen pa kvaellen.
+
+Foer henne sa vael som foer hennes fyra systrar Angela, Ingegaerd, Gertrud
+och Viva, hvilka aefven nyss stigit upp, var det ju aennu sa godt som
+morgon.
+
+Emellertid fick Elsa "Rofvorna", de alltid oatskiljaktiga Ingegaerd och
+Gertrud, med sig. Och som de, med foerenade krafter jaektade, baeddade,
+sopade, enrisade golfvet, fejade spisen, lade pa elden och satte pa
+kaffekokaren, sa hade de allt fint och i ordning naer mamma och hemmets
+folk kommo in.
+
+Glaedjen att fa haelsa foeraeldrarna var dock nagot blandad. Ty nu skulle
+det bli slut pa den haerliga, veckolanga faebodvistelsen. Korna och
+getterna skulle ju drifvas hem till slattertiden, och faebodarna
+staengas till foer flera veckor.
+
+Naer, pa sommaren folk och kreatur skulle dit upp igen hade barnen
+redan boerjat sin laesning och skolundervisning. Inte tal om att da fa
+goera nagon faebodvandring, aen mindre fa stanna daer uppe.
+
+Men nu var baest att sla ur hagen alla sorgliga tankar, pa laesning och
+instaengdt lif. Man hade minsann annat att goera.
+
+Pelle kom just hem med en knippa foreller, som han metat medan han
+varit ute och getat kreaturen.
+
+Elsa rensade fisken raskt och haendigt, och stekte den sedan i pannan
+oefver gloedelden.
+
+Ingegaerd skoeljde potatis, diskade traevrilar och skurade knifvar.
+
+Angela dukade bordet, som faelldes opp, sa det blef stort. Hon prydde
+det med skogsblommor och groent, som Sylvia, Maglena och Viva haemtade
+hem ifran skogen, medan Pelle gjorde fint pa garden och krattade, samt
+bar undan loefaffall och riskvistar.
+
+Gertrud faektade inne i mjoelkkammaren. Hon bar ut filbunkar och getost
+och knaeckte moera kornbroedskakor i passande bitar till maltiden.
+Smoerbyttan med gult, naestan blomsterdoftande smoer staellde hon midt pa
+bordet. Med tillhjaelp af Ingegaerd graelade hon sig till att fa behalla
+hedersplatsen daer foer den, huru mycket Angela aen naebbade emot ett
+sadant tarfligt saett att duka.
+
+Gulbrunt messmoer och faersk koost, som var sa torr att man storknade af
+den, fast den gammal och mognad blef mjuk och laecker, dukades aefven
+fram.
+
+Langt ute i skogen hoerdes omsider drillande grann kakning och jublande
+langlurlatar.
+
+Kalle och Sara voro patagligen i saellskap, och sa hade de vael foeljts
+at hela dagen. Rofvorna tyckte att sadant var bra underligt och att
+det hade varit mycket raettare och baettre om atminstone Sara stannat
+vid faebodarna tills hon fatt dem alla ordentligt vakna, om det ocksa
+behoefts hela dagen daertill.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                       TRETTIOSJAeTTE KAPITLET.
+                     ATER ETT SAeNDEBUD FRAN MOR.
+
+Ute i skogen gick praesten helt allena. Han ville som vanligt soeka upp
+den kristallklara "kallkaella", som han visste fanns i naerheten.
+
+Naer han, tyst gaende fram i mjuka mossan naermade sig kaellan tyckte han
+sig hoera ljud som af snyftande grat.
+
+Aengsligt deltagande ville han skynda i den riktning hvarifran de
+sorgliga ljuden nadde honom. Han gick nagra steg fram. Men stannade
+foerundrad och villradig.
+
+Gossen, hvilken han nyss sett, och hvilkens frimodiga upptraedande som
+predikant ute i skogen vaeckt hans undrande haepnad, han lag nu
+framstupa pa marken, taett invid kaellan, skakande af grat.
+
+"Hvad dug de till att jag star och just som spektaklas foer dem, som vi
+int hoer till", snyftade gossen. "Hvad dugde till att jag drog
+smastinterna och oss allihop bort ifran fjaelle och sma grastugorna
+daer. Hade vi stannat, om ock sa vari i sjaelfva fattighuset sa hade vi
+aldrig vetat att det fanns nage baettre till foer oss, och tyckt att vi
+bara skulle sa ha de. Men nu tro jag int de laengre, foer nu vill jag
+bara ha de baettre. Jag vill promt veta nan'ting om allt som fins pa
+jola, a vara lik fin barna haer. Och nu sa aer det bara tungt och
+sorgmodigt inom mej. Int vill jag mer ga kring vaegarna och skaemmas naer
+jag skall in i gardarna a int har nage att byta mej till foer maten.
+Jag vill int vara en tiggare, som ingen tycke om och som ingen bry sig
+om, hva han aen saeg. Jag vill int sta pa sten i skogen och predika. Jag
+vill sta i en koerka och tala om foer folke hva mor laerde oss. Men jag
+far bara ga och ga, och vaerre och vaerre braens de inom mej, som om jag
+aldrig gjorde de raett aer fast jag vill goera de.  Kaere, kaere dej Gud,
+ta dej an mej sa jag tycker om att goera som du vill, och att jag int
+goer som lill-Manke, a bara vill gloemma bort de."
+
+Ante sag foerskraeckt upp. Han tyckte sig hoera ett prassel, varsna
+skuggan af en maenniska.
+
+Det var praesten, som i detta nu naermade sig honom.
+
+Skamsen, sa foerkrossad att han knappt vagade se upp kom Ante pa
+foetter. Han tog rappt tag i bleckhaemtaren, som Anna-Dea slaengt till
+honom naer hon sag honom ge sig i vaeg inat skogen at kallkaellan till.
+
+Ante vippade ner haemtaren i kaellan och sag med motvilja sitt
+roedsvullna anlete foervridet afspegla sig daeruti.
+
+"Vill du ge mig en dryck innan du fyller haemtaren", sade praestens
+lugna, milda staemma.
+
+Ante moette foerundrad, med ens sa laetthagad och tilllitsfull de djupa,
+moerka oegon, hvilka sa goda, foerstaende riktades emot honom.
+
+Han visste inte huru det gatt till men fann sig snart helt frimodig
+vandrande fram den slingrande stigen ner till tjaernen i saellskap med
+den man, hvilken nyss, naer han sag honom fran "predikstolen" ingifvit
+honom en sa pinsamt foeroedmjukande blygselkaensla.
+
+De blefvo laenge sittande pa mosstenen nere vid tjaernen de bada, den
+aeldre, mannen med det goda foer allt bekymmer, all noed oemmande hjaertat,
+och gossen med det nedstukade, skygga, inatvaenda, men nu med ens sa
+oeppenhjaertiga, frimodiga sinnet.
+
+Ante kunde ju oeppet, som om det varit till Gud sjaelf tala om allt som
+tyngt honom. Enkelt och klart kunde han beskrifva den oro han staendigt
+kaent foer smasyskonen innan han funnit sadana hem foer dem, som mor
+skulle ha likat. Om hennes kaerlek och lidande och doed talade han och
+om huru han lofvat henne att taga vara pa barnen och geten.
+
+Ja till sist kunde Ante till och med utan blygsel och fruktan orda om
+hvad som innerst grott i honom, han trodde det var fran det han foersta
+gangen, bara nagra ar gammal, satt i Julottan uppe i det lilla
+kapellet i Frostmofjaellet. Ante fann nu ord att daermed uttrycka sin ju
+rentaf orimliga oenskan, att en gang fa bli praest!
+
+Den aeldre, redan blifne vaennen satt nu tyst och tankfull. Laenge satt
+han sa, utan att som nyss foerut, med varsamma, enkla fragor eller sma
+deltagande uttryck uppmuntra gossen att oeppna sitt hjaerta.
+
+Till sist reste han sig upp. Det lyste ur hans oegon som af ett
+fattadt, heligt beslut.
+
+"Det aer icke verk af maenniskor eller en slump, som foert dig i min vaeg
+gosse. Det aer Guds verk och vilja. Jag foerstar att vi boera foelja den
+vaeg som din moders boener banat ut at dig."
+
+Ante sag upp, haepen, som blaendad af blixtens ljus.
+
+"Du far din uppfostran hos oss och far studera vid gymnasiet i staden.
+Jag aer viss om Guds vaelsignelse oefver foeretaget foer bade dig och oss.
+Vi, min hustru och jag bli mor och far foer dig, hvilka alltid vilja
+dig vael. Du blir god son at oss, och sa aer saken afgjord. Gud vaelsigne
+dig min gosse!"
+
+Ante kaende handen, som fast, hoegtidligt hvilade pa hans hufvud.
+
+Fosterfadern och fostersonen stodo samman ute i skogen vid den
+slumrande tjaernen, i sommarnatten, som var ljus som dagen.
+
+Ante var som i en droem. Det foell honom foer att Guds aenglar skulle
+komma fram ur tjaernens skira toeckensloeja. Han skulle icke ha blifvit
+foerundrad om han i det milda toecknet varsnat mors anlete nu lika
+ljust, leende, som naer hon skiljdes haedan med vaelsignelseorden oefver
+barnen.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                       TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
+                              INDIANER.
+
+Stilla, tysta, som om de vistats pa foerklaringens berg vandrade de
+baegge, fosterfadern och fostersonen, stigen framoefver till faebovallen.
+
+Stimmet, som aenda pagatt i deras naerhet, naer kreaturen kommo hem fran
+skogen, hade liksom flutit foerbi dem.
+
+Vildt tumult mellan tjurar och stridsfaerdiga kor, mellan ystra bockar,
+lefnadslustiga killingar, foernoejdt, hoegljudt ramande, sang- och
+lockljud, skrik och skratt, spring och hojtande, det hade alltsammans
+undgatt dessa tva.
+
+Inte heller hade de gifvit akt pa de kallande, skallande skraenen fran
+atminstone fem barnroester, som ljudit i deras naerhet daer de, endast
+lyssnande till Guds roest, uppehallit sig vid den djupa tysta tjaernen.
+
+Men nu! Under skraen och tjut, som siouxindianer skulle ha svart att
+efterlikna, blefvo dessa baegge nu omringade af hela den vilda skara
+som foergaefves jagat efter dem ute pa skogsvidden. De blefvo infangade
+af foerskraeckliga, blodtoerstiga indianer!
+
+"Blekansiktenas skalper" skulle dessa ha! Ingegerd klaettrade, vig som
+en vessla upp pa fars axlar foer att med ett laett ryck i de mjuka,
+svarta lockarna och ett kringsnoende med "skalperknifven", traestickan,
+lossa skalpen. Men sedan kysste hon angerfull den "bara" flaecken,
+innan hon gled ner och blef vild, riktig indian igen.
+
+Far log, mild och tankspridd. "Na, na, sma flickor!"
+
+Han fortsatte ostoerd vandringen uppat stoeres. Men Ante han var mindre
+lycklig. Han kringraendes och infangades af indianerna under hiskliga
+skrik och vildsinta atboerder.
+
+En laecker bit, ungt blekansikte skall smaka bra."
+
+Ante skulle "stekas och aetas upp till kvaellsvard."
+
+Hade icke gossen aennu gatt som i en undrande droem, utom sig oefver den
+lycka som vederfarits honom och som han visste skulle fa fortfara, sa
+skulle han vael rent af blifvit vettskraemd vid anblicken af sex
+ohyggligt, i tegelstensroedt tatuerade varelser, hvilka utom dess, om
+man undantar Maglena, tjoeto och gastade som odjur och hafvade efter
+honom med otaeckt tillritade, blodiga, bara armar eller dansade kring
+om honom pa lika styggt tilltygade bara foetter och ben.
+
+Harmanarna pa dem alla voro upploesta och hopbundna midt oppa hufvudet
+med klipprisrefvor, sa att de foello ner i ansiktet eller at ryggen,
+som haestsvansar. Taenderna lyste gulfaergade ur grinande gap.
+
+De tjoeto och skrattade af haenfoerelse, naer Ante vettskraemd och radvill,
+som ett riktigt blekansikte, foersoekte att undkomma dem.
+
+Ploetsligt, och alldeles ofoerberedt boejde sig Ante med hufvudet foere,
+lik en ungtjur, som skrider till anfall.
+
+Med haepnadsvaeckande kraft puffade han omkull indianerna.
+
+De stupade som flugor till hoeger och vaenster, upphaefvande hoega,
+haemdlystna krigstjut.
+
+Med sprang som en jagad vildren satte Ante af opp emot stoeres daerat
+han sett den nye maektige vaennen och beskyddaren begifva sig.
+
+Han hade daervid sa naer sprungit omkull Anna Dea, som bradskande var pa
+vaeg ut att jaga barnen in och till saengs. Anna Dea, barnpigan i
+praestgarden foeljde till deras outsaegliga missraekning med de till
+faebodarna anlaenda gaesterna.
+
+Anna Dea hade aldrig nagot vett om att barnen kunde vara annat aen
+ungar, som skulle aeta och sofva och laesa laexor och finkammas och inte
+hade hon en aning om att indianer under denna fagra sommarnatt
+huserade i skogen och lago pa lur daer efter blekansikten.
+
+Fraeck och oefvermodig vippade Anna Dea i vaeg ut genom det oeppna ledet,
+till den grad okunnig om den hotande faran att hon med full hals
+gastade efter barnungar, hvilka hon tycktes tro hade rymt till skogs.
+
+"Viva, Rofvor, Angela, vill ni komma in bara. Ja ja er, naer jag far
+tag i er! Svara pa rappe Elsa."
+
+Hon hoell upp foer att lyssna efter om inte hennes hotelser skulle
+skraemma fram barnen.
+
+"Barnen!" Nagra sadana funnos ju icke till.
+
+Men horden af indianer lag mellan buskarna i mossan, nerplattade pa
+magen med pilen pa spaenda bagar och tomahaken i goerdeln. Deras oegon
+lyste af skadeglaedje och vild triumf.
+
+"Ah, ditt elaendiga blekansikte. Du aer snart icke vaerd ett ruttet
+lingon. En hvissling, en roerelse af anfoeraren, Ingegaerd, nagot
+oegentligt benaemd snabbfotade Renoegat, och din skalp blir tagen, du
+anraettas till kvaellsvard af kannibaliska, haemndlystna uthungrade
+roedskinn. Men ga pa bara! Ga pa och skrik och gasta sa daer
+hjaertskaerande foersmaedligt, utmanande. Det bara retar aptiten pa
+roedskinnen. Gasta pa lite baettre!"
+
+Det var som om Anna Dea i sitt inre foernam denna tyst taenkta,
+foerraediska uppmaning.
+
+"Gu' nada er ungar", fortfor det tillspillogifna blekansiktet, retad
+oefver all beskrifning da hon ej hoerde ljud af barnen, hvilka ju dock
+sa haer dags icke kunde vara langt borta. "Jag ska leta opp en lurka
+(spoe), lang som en tall a hvass som ett abborrskin och sno om er me'n,
+sa det skall lata disk om dask om er."
+
+Intet ljud till svar! Bara underligt att inte Anna Dea hoer det vilda
+bultandet fran dunkande hjaertan, hvilka aennu klaemmas taett intill den
+mosstaeckta marken. "Oldeboken" med franskprake, som ni aer sa raedd foer,
+har jag med mej, jo jo! I morgon ska ni inte fa vara med om att koka
+soetost och goera mylostar, och inte ska ni fa mjoelka getterna. Ni ska
+inte fa mjoelka katta en gang, eller maka eller skrapa korna och ga
+till skogs med dom. Nej, inne i mjoelkboden ska ni fa sitta och laesa i
+Oldeboken hela dan! Naa, vill ni svara aen?"
+
+I detta nu hoerdes ett tjut, ett skraen sa hiskligt och foerskraemmande,
+att Anna Dea, i foerstone helt enfaldigt, i okunnighet om faran af att
+ej oegonblickligen fly eller intaga foersvarsstaellning, satte fingrarna
+i oeronen.
+
+Bakifran stubbar, stenar, traedstammar rusade daer fram en hord af
+tjutande odjur.
+
+De grinade och gapade emot Anna Dea. Hon matte haft en underligt
+mangdubbel hufvudsval, ty de togo hennes skalp hvarenda en af dem,
+utom Maglena, som icke foerstod sig pa den arten af krigsfoering.
+
+Blekansiktets haender och armar blefvo bakbundna med rottagor och
+refvor. Haenfoerda, oefvertjusta blefvo indianerna naer fangen brottades
+med dem sa hardhaendt att de fingo mer aen en duktig bula i ansiktet af
+det. Det hela blef ju sa riktigt indianlikt.
+
+Naer de sa lyckats faengsla offret, knuffade de henne fram till en ung
+smaert bjoerk vid hvilken de aemnade binda fast henne innan de pa allvar
+inlaeto sig pa krigsdans och foerberedelser till en ordentligt genomfoerd
+indiansk offerkvaellsvard.
+
+Rofvorna, Elsa och Viva hoello just pa med att foersoeka att fa den
+valdsamt sprattlande fangens armar dragna bakat, i och foer att fa dem
+faestade vid traedstammen.
+
+De flasade som flodhaestar och voro eldroeda af anstraeng- ning, morska,
+modiga, foerfaerliga i ord och atboerder emot henne, som midt i
+haerligaste faebodtiden vagat komma och hota dem med nagot sa omaenskligt
+onaturligt som fransk grammatik.
+
+Man kunde knappt taenka ut nog straengt straff foer en sadan foerbrytelse.
+De hade gloemt all vaksamhet foer egen del, anade ej den hemska fara,
+som lurade pa dem sjaelfva.
+
+Just i detta nu kom naemligen ett vidunder, ett odjur rusande fram fran
+skogens moerka dimmiga goemsle, lurfvigt, hiskligt, och det vralade sa
+att traed och blad skaelfde.
+
+Indianerna stodo en sekund lamslagna. Men sa, och som pa gifvet
+kommando grepo de till flykten. De satte ivaeg hals oefver hufvud, under
+skraemselns skraen, opp emot faebodvallen.
+
+Maglena foerlorade helt besinningen. Vettskraemd floeg hon foere de andra.
+Fasan, som hon kaende da hon sa alldeles nyss var ensam med bjoernen
+nedanfoer storstenen i skogen, satt aennu rysande fast i henne. Hon sag
+inte. Hon hoerde icke huru skraemda roester foeraendrades till undrande,
+skrattande. Hoerde icke ropet till henne att komma tillbaka. Att det
+bara var Pelle, som var bjoern och att de nu skulle leka dunk, Anna Dea
+och Pelle och allihop.
+
+Pelle var ju i denna stund och med ens hjaelten. Han hade snott fast om
+sig huden af en under sommaren faelld bjoern, i akt och mening att
+skraemma indianerna, hvilket till Anna Deas laettnad ocksa lyckades
+honom. I dunkleken var han snart lika ooefvertraefflig.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                       TRETTIOATTONDE KAPITLET.
+                               MAGLENA.
+
+Maglena kom hufvudstupa farande in i stugan. Barhufvad, aennu blek af
+skraemseln, tyst och foersagd stannade hon strax invid doerren, lugnad
+vid asynen af Ante, som helt trygg och hemmastadd satt pa en trebent
+stolpall framfoer spisen och smorde herrskapsskorna med tjaersmoerjning.
+
+Det var aenda farligt baefsamt foer henne att stanna inne, da baegge de
+grannt klaedda herrskapsfruarna sutto daer vid bordet i langa hvita
+koftor med harflaetorna haengande och just nu sago bara pa henne.
+
+Prosten, som hade gatt daer inne och pratat med fruarna gick ut just
+naer Maglena kom in.
+
+"Se haer ha' vi henne, riktigt 'hitsaend', hon med." Med dessa ord lade
+praesten sakta, med en mild strykning, sin hand pa barnets hufvud,
+innan han med en god, meningsfull blick emot hustrun gick ut.
+
+"Ja, haer ha vi henne mycket riktigt", sade den ena af fruarna, hon som
+barnen kallat tant Gerda, och som var Sylvias mamma. Foer resten sa var
+hon ocksa alldeles lik Sylvia, med ljust, lent har, som hon, och hvit
+och blek men mild och blid i ansiktet.
+
+Hon gick fram och drog Maglena, som betaenksam stretade emot, med sig
+fram till platsen, daer hon ater slog sig ned med armarna smeksamt
+slutna om det fraemmande, stelt blickande barnet.
+
+"Haller du af lilla Sylvia nagot", fragade hon med vek staemma.
+
+Maglena rodnade plagsamt. Hon kaende sig ohyggligt illa till mods da
+hon inte hade en aning om hvad detta "haller af" skulle betyda.
+
+"Sylvias mamma undrar om du tycker om, och likar hennes lilla flicka
+och det har jag redan sett att du goer", sade den andra frun, som var
+Rofvornas och de andra barnens mamma.
+
+Hon sag sa rolig och glad ut, sa att Maglena med ens kom att le emot
+henne fastaen hon kaende sig sa besvaerad hos den andra frun.
+
+"Ja nog tycker jag att Sylvia aer behaendig, nog", mumlade Maglena.
+
+"Har du nagot emot att bli hennes lilla vaen och syster?" atertog
+Sylvias mamma. Hon talade oemt, naestan bedjande.
+
+"I staelle foer hon som har sa roligt oppe hos Gud?" fragade Maglena och
+sag med stora allvarsamma oegon, upp mot den fina frun, som hade sa
+sorgmodiga oegon, och som nu, till Maglenas haepnad och sorg syntes ha
+lust att boeja grata.
+
+"Ja, men daer aer mor a, sa nog har den lillstintan de bra", sade
+Maglena med lag roest, i mening att troesta den sorgsna.
+
+"Tror du det, du lilla aelskling", hviskade frun. Hon lyfte Maglena upp
+i sitt knae och lutade sitt hufvud emot hennes bara har, som lyste
+lockigt och glaensande.
+
+Maglena satt ater stel som en pinne. Hon sag dum och besvaerad ut och
+hade stor lust att kraenga sig ned ur en sa ovan staellning.
+
+Men Ante, som hon vaedjade till i sin aengslan gaf henne en varnande
+blick, som betydde sa mycket som, att det var synd om den fina frun
+och att hon skulle sitta stilla hos henne sa laenge hon ville halla en
+sa stor stinta kvar i knaeet.
+
+"Tala med barnet du, Oktavia", sade den sakta gratande soerjande
+modern. Hon slaeppte varligt Maglena ner ur knaeet.
+
+Den andra "roliga" frun, Rofvornas mamma, som hade sa glada bla oegon,
+raeckte handen ut mot Maglena. Hon hoell armen om lifvet pa henne medan
+hon talade om att Sylvias mamma nu, i samrad med dem hennes man och
+henne sjaelf beslutat att lata lilla Maglena fa foelja dem till
+Stockholm som deras eget barn!
+
+"Ska Ante komma a?" hviskade Maglena med af skraemsel vidgade oegon.
+
+"Ante, han kommer till oss. Han aer redan var gosse, sa det aero vi pa
+det klara med." Hon nickade gladt och godt emot Ante, som hoejde
+hufvudet fran arbetet, stroek luggen, som fallit ner, ur pannan och
+saende en ljus lyckostralande blick tillbaka.
+
+Praestfrun log tillfredsstaelld. Tva fattiga pojkar hade hennes man
+tagit upp foerut foer att ge uppfostran till. Men ingen af dem hade
+visat nagot af den klokhet, hjaertefinhet och tankeklarhet som hon
+redan iakttagit hos denne fjaellets och noedarens son.
+
+"Nu, foerstar du, min lilla unge, far du det lika bra i Sylvias hem.
+Och raeknar du pa hvad som aer fint riktigt, sa far du det baettre."
+
+"Du far Evas dockskap", sade Sylvias mamma ifrigt. Hon hade medan hon
+hoell Maglena i sina armar laert att aelska henne och taenkte med hopp och
+glaedje pa att det friska enkla lilla fjaellbarnet skulle kunna hafva
+ett godt, staerkande inflytande pa hennes egen aelskade, enda lilla
+flicka.
+
+"Ett dockskap ma du tro", upprepade den andra, "med sma rum och sma,
+sma bord och stolar och pannor och fat. Ah du kan inte taenka dig!"
+
+"Och lagard och kor och getter a?"
+
+Frun sag haepen ut. Hon hade aldrig hoert talas om sadant i dockskap.
+
+"Vi ha riktiga haestar i staellet, ser du liten vaen, och du skall fa aka
+ut med oss i vagn."
+
+"Har ni en get a, som aer som Gullspira", fragade Maglena med ganska
+aengslig och jaemmerlig staemma.
+
+"En get, nej det ha vi inte. Ingen maenniska i staden har getter",
+fortfor den fina frun foervirrad och radloes.
+
+"Ante han sa' en gang att kungen hade tusende getter och jag taenkte
+att han bodde i stan, a att dom getterna hade gullhorn och att jag
+skulle fa geta dom at kungen."
+
+"Getter har kungen inte. Men naer du aker i vagn far du se honom sjaelf
+och haelsa fint och vackert pa honom."
+
+"Naer jag taenker raett pa saken, du Oktavia", fortfor hon vaend till
+praestfrun, "sa vet jag inte hvarfoer ej Sylvia och lilla Maglena haer
+skulle kunna fa en get. Den kan fa sin plats nere i stallet. Kusken
+far skoeta den. Gamle Bergstroem goer allt som kan glaedja Sylvia."
+
+"Far vi en get sa vill jag foelja. Men nog kan vi skoeta' na sjaelf,
+Sylvia a jag."
+
+Fru Gerda log belaten oefver den lillas tillfoersikt och redan
+foertroliga "Sylvia och jag".
+
+"Du har sa raett i den tanken och sa blir det nog nyttigt foer Sylvias
+broest. Getmjoelk aer ett foertraeffligt botemedel mot tuberkler", sade
+praestfrun, som med raetta var orolig foer vaennernas enda barn.
+"Dessutom", fortfor hon, "ha ni ju ert vackra landstaelle med holme,
+daer geten kan fa uppehalla sig hela sommaren. Ahja det daer skola vi
+nog ordna om till det baesta. Men nu skall du fa hoera pa nagot annat,
+som du saekert tycker aer storbra."
+
+Praestfrun, som sag huru svart Maglena hade att behalla fattningen,
+mest, det foerstod hon, vid tanken pa skilsmaessan fran Ante, ansag det
+baest att ge barnet annat att taenka pa.
+
+  _________________________________________________________________
+
+                       TRETTIONIONDE KAPITLET.
+                    ALLA SJU FRAN LILL'GRASTUGAN.
+
+Lilla Maglena fick hoera samma historia, som Ante redan nyss fatt del
+utaf dels genom praesten och dels genom hans hustru. Historien om honom
+sjaelf och hans syskon.
+
+Deras vandring fran fjaellet med geten i foelje, var kaend nere i
+bygderna, roerande och foerunderlig som den var.
+
+Jaegmaestaren pa Bjoernmon hade kommit att beraetta den naer han var nere i
+landet i tjaenstefoerraettning foer att maerka ut traedfaellning pa
+praestbordsskogen.
+
+Hos sina gamla vaenner i praestgarden hade han talat om "sina sma
+flickor", och ordat vidt och bredt om den lycka och belatenhet han och
+hans hustru kaende oefver att aega barnen.
+
+"Du foerstar Maglena, att sa hade jaegmaestaren aldrig talat foerut,
+daerfoer att han inga barn aegt."
+
+"Det var smastinterna vara, Maerta-Greta och Brita-Kajsa, som blef
+barna at dom", utropade Maglena. "Herre gulla heller, lef dom?"
+fortsatte hon, i ifvern alldeles foergaetande sin vanliga foersagdhet.
+
+"Lefver! Jo det ma du tro att de goera. De aero friska, och de soetaste,
+raraste smastintor. Deras lilla mamma har blifvit sa frisk och glad
+och duktig sedan de kommo till huset. Hon har vaeft tyg till klaeder at
+dem, roed och hvita, och bla och hvita bomullsklaenningar, som hon sjaelf
+sytt foer haelgdag eller hvardag."
+
+Maglena stod med armarna lagda oefver bordet seende ut, opp genom
+foenstret, lyssnande med undran och tjusning, som om hon hoert en saga
+beraettas.
+
+"Ja, och sa har den lilla mamman sytt dem vida foerklaeden af groefre,
+hemvaefdt slag. Dem ha de pa sig naer de aero i stoek eller arbete. Kan du
+gissa hvad sa'na sma ungar kunna utraetta i arbetsvaeg?"
+
+"Ah allting och hvad som helst", foersaekrade Maglena med sadan
+oefvertygelse, att om det kommit daerpa an hade hon kunnat ge
+smastintorna betyg pa att de voro fullfaerdiga i "alla inom hus
+foerefallande goeromal."
+
+"I allting?" upprepade praestfrun med ett lustigt leende, som naestan
+foernaermade Maglena.
+
+"Jaa, dom kan sopa, och laegga pa elden, och tulla, (vagga), och baera
+smavedtraen och diska vrilar och traeskedar, och -- och --
+
+Maglena tappade rakt andan naer hon skulle naemna upp smastintornas alla
+faerdigheter.
+
+"Aero de icke duktiga i ladugarden ocksa, du?"
+
+Maglena sag haepen och en smula betaenksam ut.
+
+"Dom ha just int behoeft halla pa i lagar'n, smastintema. Maerta-Greta
+har int varit go' foer att komma oefver de daer hoega troesklarna haeller
+utan hjaelp, sa liten som hon aer, och jag har aldrig velat ha' nan
+hjaelp heller, foer den delen", tillfogade hon oefverlaegset.
+
+"Ja da skall du fa hoera att nu bli smastintorna duktiga aefven i
+ladugarden naer de vaext upp lite, foer du kan tro, de ha' fatt hvar sin
+get, de bo i ett litet vackert nybyggdt gethus."
+
+"En ska' vael aldrig ha hoert sa behaendigt! Hva kan dom heta, tro,
+getterna daer?" undrade Maglena. Hennes oegon tindrade.
+
+"Det skall du fa veta", jaegmaestaren talade riktigt nog om det. "En
+hette Gull -- Gull -- hur var det nu igen!"
+
+"Gullspira foerstas", upplyste Maglena. "Ante, Geten het Gullspira, som
+varan."
+
+Maglena kunde icke sta stilla. Hon trampade fram och tillbaka och knep
+ihop haenderna, vred sig och tittade pa Ante, pa fina frun, som log sa
+godt och foestaende emot henne och som nu hjaelpte henne med att fraga
+efter hvad den andra geten hette.
+
+"Den andra kallas foer Hvitklaeppa."
+
+"Da har hon tva hvita klaeppar under snyta (nosen) i staelle foer skaegg.
+De ae gomaerken foer mjoelkgetter de", anmaerkte Maglena med en erfaren
+ladugardsdejas saekra min.
+
+"Och sa, vet du, sa ha smastintorna tva dockor, de aero sa fina att de
+ha porslinshufvud, med tjocka porslinsflaetor, fastaen de aero lindebarn
+och ligga i en liten vagga."
+
+"Ja jag vet, a smastinterna sjung vaggvisa "Millmaste tana".
+
+Det var naera att Maglena brustit i grat vid de sista orden.
+
+Praestfrun skyndade sig att tillaegga:
+
+"Anna-Lisa och Maglena heta de, de daer fina lindebarnen."
+
+"Ante, har du hoert hvad dom aer maerkvaerdig, smastinterna?"
+
+"Ock hvad mer aer. De ha sjaelfva lagat till at sig tre pojkar af
+vedtraen, som de klaedt pa, och dem kalla de Ante, Per-Erik och Manke.
+Ni ha vael aldrig hoert de namnen foerr?"
+
+Maglena vaende sig tyst emot brodern med ett anlete, som gloedde af
+haenfoerelse.
+
+Han sag lika tyst och meningsfullt pa henne tillbaka. Glaedje och
+belatenhet lyste aefven ut ur hans oegon.
+
+"Du skall vael fa hoera aennu mer, som du tycker om."
+
+"Kan smastintorna sy rosor pa tumvantar kanske?"
+
+"Det tror jag nu inte, och nu aer historien slut om smastintorna. Men
+jag skall tala om foer dig att jaegmaestaren ocksa har varit inne i en
+storbondgard."
+
+"Kanske i den, daer vi slaeppte af Anna-Lisa och Per-Erik?" afbroet
+Maglena full af foervaentan.
+
+"Raett gissade du. Du kan tro att Anna-Lisa, hon aer som dotter daer i
+garden. Hon hade fatt en liten groenmalad spinnrock och riktiga sma
+ullkardor. Naer jaegmaestaren kom in i storkoeket daer pa kvaellen, sa satt
+Anna-Lisa och spann lin pa sin lilla rock, medan mor i garden spann
+ull, som skulle bli till vinterklaeder at hennes gubbe, och at alla tre
+barnen. Elden brann pa spisen. Tva sma pojkar --"
+
+"A de va, a jag vet att de va Per-Erik och lill'Kalle", afbroet Maglena
+och gjorde ett hoppande af ifver.
+
+"Jag tror mest att de hette sa. De kommo in med torrved i fanget och
+lade pa elden sa daer var sa ljust och grant i stugan. De hade sjungit
+sa roligt och gladt tillsammans, mor i garden och Anna-Lisa, och sa en
+piga, som ocksa spann."
+
+"De va' Brita de."
+
+"Jag minns rakt inte hvad det var de sjoengo. Det var om en liten
+getpiga."
+
+"Och kungen tog getpigan i sin famn, han gaf henne gullkrona och
+drottningenamn". Ante, den visan sjoeng dom, han aer sexton verser lang
+och de aer en rolig och gladelig visa. "
+
+"Ja just den var det!"
+
+"Na jaegmaestaren blef glad han, naer han kaende igen Anna-Lisa och
+Per-Erik. I garden hade de varit sa belatna med stintan sa hon hade
+fatt en liten blamalad kaerna, som hon fick kaerna smoer uti om
+loerdagarna. Och nere i ladugarden hade hon haft en hel rad af getter
+att se om. De stodo i sma bas och ato torrt loef, som hon lade till dem
+i krubborna innan hon mjoelkade dem. Den stoersta och grannaste geten
+daer hette ocksa Gullspira. Var det inte maerkvaerdigt! Killingen bredvid
+henne hette Morlik. Kan du foersta hvarfoer?"
+
+"Foer han var lik mor sin foerstas", svarade Maglena ater frimodig och
+vaken i tankarna.
+
+"Han hade varit ute med Per-Erik och den andra lill'pojken ocksa,
+jaegmaestaren. De hade byggt kvarn och sag nere vid en baeck, som rann
+strid pa varen. Bade sag och kvarn hade snurrat och gatt sa det var
+lust at det."
+
+"Ja, Per-Erik han var alltid sa foer sant bygge i vattne", log Maglena
+stolt och belaten. "A han hoell alltid efter far foer att hoeran' spela
+naer han hade haelsan innan han doedde."
+
+"En liten fiol hade ungbonden gjort at pojkarna ocksa", fortfor
+praestfrun, "ock en liten kaerra hade de fatt att draga in ved uti och
+sma raeffsor, sa att de, som riktiga karlar kunde vara med naer folket
+raensade slattern, och halla garden fin och snygg."
+
+"Sa farligt behaendigt han ha' fatt de' Per-Erik", sade Maglena icke
+utan en viss saknad i staemman.
+
+"Du ma tro de hade tva foelungar pa stall daer. Per-Erik, som stod hoegt
+i gunst hos ungbonden daerfoer att han aer en rar pojke, som fatt lif i
+hans egen pojke, laet honom fa sin vilja fram, sa att han fick kalla
+den ena foelungen Ante och den andra Manke."
+
+"Har du Ante, i all vaerldsens tid hoert pa maken? Men han var vael
+farligt tvaettad a kammad aenda Per-Erik?" tillfogade Maglena
+foersiktigt, med nagot snarlikt medlidande i roesten.
+
+"Ja det kan du vara saeker pa. Jaegmaestaren han sade, att han rent af
+aldrig hade sett sa riktigt blanktvaettade och kammade barn, som de daer
+tre i bondgarden."
+
+Maglena och Ante logo hemlighetsfullt emot hvarandra.
+
+"Ja, det var nu historien om Anna-Lisa och Per-Erik."
+
+"Men nu komma vi till nagot, som ni kanske aldrig minnas; sa mycket
+som du vandrat omkring och pa sa manga staellen som du varit inne sa
+kanske du alldeles gloemt af en, som gjorde laddar?"
+
+"Oj, Ante! Glasoegonkarln!" Maglena skrattade hoegt af froejd. "I en
+lillgrastuga bor han. Lef han? Aldrig ska' en ha hoert sa mycke
+maerkvaerdigt!"
+
+"Du lilla rara, varmhjaertade barn". Fina frun log emot Maglena. Hon
+foeljde hela tiden med lifligt deltagande och ifver det fraemmande
+barnets kaensloyttringar. Barnet skulle ju bli hennes eget och hvarje
+ord, hvarje tonfall hos lilla Maglena fick betydelse infoer henne.
+
+"Ja just i en lill'grastuga laer han bo, den daer laddkarlen. En gang
+under en hisklig vinterstorm i ar, da vargen smoeg ute i vildmarken",
+fortfor frun.
+
+"De va' int na'n ursnoestorm, de vardt", afbroet Ante allvarligt.
+
+"Vargen kom int heller foer mor bedde Gud foelje oss jaemt, ja, de vet du
+vael Ante", foell Maglena in.
+
+"Jag ha' int sagt na' annat heller", anmaerkte Ante saktmodigt. "Men de
+va vi som kom dit."
+
+"Bor'n kvar aen i lill'stugan upp under berge, Gla--, Gla--, Ante, hur
+va' de han hette, foer riktigt folk?"
+
+Maglena vaende sig ater med brinnande ifver emot henne, som hade sa
+mycke maerkvaerdigt att tala om.
+
+Ante tittade upp ett oegonblick fran sitt arbete. Han spaentade nu
+stickor.
+
+"Ladd-Pelle hette han."
+
+"Na till den daer Ladd-Pelle kommer en kvaell sju stycken sma barn, bra
+hungriga."
+
+"Farligt", suckade Maglena.
+
+"Men vi hade fatt mat foerr pa dan, kom ihag de stinta", ljoed Antes
+allvarliga staemma.
+
+"De voro bra troetta ocksa de daer barnen, taenker jag", fortfor
+praestfrun, som alldeles icke hade nagot emot att barnen gloemde deras
+foersagdhet och sade ut hvad de taenkte sa hon baettre laerde kaenna dem.
+
+"Int sa farligt", sade Maglena paverkad af broderns ord. "De va' mest
+bena, som va' troett, och foettren, som de gatt hal pa. Men sjaelf va' vi
+int troett naer vi kom in i stugan. Naeae, foer vi va' raedd."
+
+Maglena sag ut framfoer sig. Hon log naer hon taenkte pa att de varit
+raedda hos den karlen, i den lill'stugan. Sa lite vett de haft om
+san't, som var att riktigt raedas foer.
+
+"En get hade de haft med."
+
+"Gullspira foerstass", nickade Maglena lifligt upptagen af beraettelser.
+
+"Barnen hade mast stanna oefver foer snoeyra, och de hade gjort den lilla
+stugan sa fin, tvaettat foenster, skurat, lagt pa trasmattor, hvitlimmat
+spisen."
+
+"De va' Anna-Lisa, som foerst kom pa de", upplyste Ante.
+
+"Ja foer hon led ingen lort Anna-Lisa, och de fanns inge kvinnfolk i
+stugan, sa daer var rent farligt i foerstone."
+
+"Men riktigt me' mat och kaffe fick vi, och ligga fick ba vi a
+Gullspira, kom ihag de stinta?"
+
+"Ha' jag sagt att ja gloemt tocke da", ifrade Maglena foertrytsamt. "Daer
+de int fins na kvinnfolk kan en vael int ha' de fint heller, sa int
+undras jag pa de int."
+
+"Nae nae", medgaf Ante, fullt oefvertygad om att systern hade raett fast
+denna asikt ju inte var smickrande foer honom, som inte var kvinnfolk.
+
+"Tala om foer dem om blomman och foenstret, Oktavia!"
+
+"Ja ni, det var sant! Ladd-Pelle daer hade haft en kaktus i fin kruka i
+foenstret."
+
+"Ah, lill'kaktusen min, som jag bar i kunten och hoell sa kaer sa han
+fick foelje med oss foersta da'n."
+
+"Just den kaktusen var det foerstas. Foenstret hos Ladd-Pelle laer nu foer
+tiden jaemt vara skinande klart foer att kaktusen skall ha det bra,
+foerstar du. Naer foenstret blef klart sa kom Pelle sjaelf att se huru
+ruskig stugan sag ut inne, och i alla vraar. Sa nu haller han hela
+stugan fin med rent golf och hvit spis fastaen han aer utan kvinnfolk."
+
+"Hoer du Maglena!" sporde Ante med naestan hoegtidligt tonfall i roesten.
+
+Maglena "hoerde" daer hon stod med en pa en gang stolt och stukad min.
+
+"Men nu ska' ni fa hoera hvad som aer maerkvaerdigare aenda. Ja Ante, han
+har hoert det haer foerut, han."
+
+Maglena trampade och vred sig, roed och ifrig.
+
+Maerkvaerdigare aenda, aen hvad hon redan hoert!
+
+"Jo du, karlen i lill'stugan har slagit soender braennvinsflaskorna
+sina. Han tal inte se dem foer sina oegon, och --."
+
+"Nu ska du fa hoera pa stormaerkeligt, stinta!"
+
+"Du kan taenka dig Maglena, han har skaffat sig en get, en stor, grann
+hoegmjoelkande get, som jaegmaestaren koept at honom nerifran Smaland, daer
+de aennu ha praektiga getter."
+
+"A hon fa heta Gullspira, sa sant som jag haer star", skrek Maglena
+alldeles utom sig af foertjusning. "Han ville ju koepa varan Gullspira,
+och han sa' ju de, att om en jaemt hade mjoelk te koka af och te ha i
+kaffe sa kunde en inte just behoefva supa foer jaemnan."
+
+"Si du nu Ante, att de va' bra aenda att du hadde oss i vaeg. Du ha lati
+om dej ibland foer de, och vari anger ba foer du tog oss och Gullspira
+med dej ut i lande. Men nu si du hur bra de va. Int ma na'n tro att
+Pelle taenkt ut te ha en get, a halla fint i stugan och te sluta supa,
+om han int sett varan Gullspira."
+
+"Ja, om ocksa inte Gullspira precis varit med om att laera honom halla
+fint sa har hon haft sin uppgift aenda", log praestfrun. "Bra kortsynt
+vore du, Ante", tillade hon allvarligt, "om du icke insage att det
+varit godt pa manga saett det, att ni gafvo er af naer stugan var tom,
+godt inte endast foer er sjaelfva. Barn, som laert hvad raett och sant aer
+af mor och far, baera fram vaelsignelse med sig, hvart i vaerlden de aen
+ta vaegen."
+
+"De kom bara pa mej na'n gang, naer smabarna led ondt, att jag gjort de
+tokigt var", ursaektade sig Ante, skamsen och illa till mods, sa
+lycklig och tacksam som han aen kaende sig. "De var som om jag burit mig
+sa fjaskigt (ynkligt, tankloest dumt) at, och att jag just som narrat
+dom in i de jag int kunde hjaelpa dem ur. Men nu sa aer de bara bra. Int
+behoef jag ampas foer lill'Maglena haer heller."
+
+Maglena aterfick sin aengsliga, foerfaerade uppsyn vid Antes ord.
+
+"Sylvia och du skola fa foelja med hitopp om somrarna", sade fina frun,
+"eller far Ante komma ner till oss."
+
+Madlena saenkte hufvudet. Allt ljus var som foersvunnet ifran hennes
+foerut leende, lyckostralande, anlete.
+
+"Lilla kaera barnet mitt", sade fostermodern och drog Maglena mildt
+intill sig. "Ante far manga syskon haer, och fosterbroeder ocksa. Lilla
+Sylvia min aer ensam hon, utan liten syster."
+
+"Kanske mor skickat fram mej till' na liksom naer vi skulle in till
+Ladd-Pelle", mumlade Maglena foer sig sjaelf. Hon hade fatt en djupt
+begrundande uppsyn och sag forskande upp, in i oegonen pa den fina
+frun, som inte syntes henne bara "fin" laengre, utan ljus, blid.
+Maglena fick med ens foer sig att mor skickat fram henne att vara
+syster at den, som ingen syster aegde. Sa hon stretade inte emot och
+var stel som en pinne laengre, utan smoeg sig mjuk i leder och sinne in
+i den famn, som oeppnade sig emot henne.
+
+Far och mor, och hem och syster funnos saledes ocksa foer Maglena, den
+sista, som nu statt ensam kvar af de sju sma stackare, hvilka i
+noedarstider oefvergifna, utan far och mor, laemnat en lill'grastuga en
+bister kall vintermorgon naer elden slocknat pa haerden daer inne.
+
+  _________________________________________________________________
+
+End of file.
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's Barnen ifran Frostmofjaellet, by Laura Fitinghoff
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNEN IFRAN FROSTMOFJAELLET ***
+
+This file should be named 7bifr10.txt or 7bifr10.zip
+Corrected EDITIONS of our eBooks get a new NUMBER, 7bifr11.txt
+VERSIONS based on separate sources get new LETTER, 7bifr10a.txt
+
+
+
+Project Gutenberg eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the US
+unless a copyright notice is included.  Thus, we usually do not
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+We are now trying to release all our eBooks one year in advance
+of the official release dates, leaving time for better editing.
+Please be encouraged to tell us about any error or corrections,
+even years after the official publication date.
+
+Please note neither this listing nor its contents are final til
+midnight of the last day of the month of any such announcement.
+The official release date of all Project Gutenberg eBooks is at
+Midnight, Central Time, of the last day of the stated month.  A
+preliminary version may often be posted for suggestion, comment
+and editing by those who wish to do so.
+
+Most people start at our Web sites at:
+http://gutenberg.net or
+http://promo.net/pg
+
+These Web sites include award-winning information about Project
+Gutenberg, including how to donate, how to help produce our new
+eBooks, and how to subscribe to our email newsletter (free!).
+
+
+Those of you who want to download any eBook before announcement
+can get to them as follows, and just download by date.  This is
+also a good way to get them instantly upon announcement, as the
+indexes our cataloguers produce obviously take a while after an
+announcement goes out in the Project Gutenberg Newsletter.
+
+http://www.ibiblio.org/gutenberg/etext03 or
+ftp://ftp.ibiblio.org/pub/docs/books/gutenberg/etext03
+
+Or /etext02, 01, 00, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90
+
+Just search by the first five letters of the filename you want,
+as it appears in our Newsletters.
+
+
+Information about Project Gutenberg (one page)
+
+We produce about two million dollars for each hour we work.  The
+time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours
+to get any eBook selected, entered, proofread, edited, copyright
+searched and analyzed, the copyright letters written, etc.   Our
+projected audience is one hundred million readers.  If the value
+per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2
+million dollars per hour in 2002 as we release over 100 new text
+files per month:  1240 more eBooks in 2001 for a total of 4000+
+We are already on our way to trying for 2000 more eBooks in 2002
+If they reach just 1-2% of the world's population then the total
+will reach over half a trillion eBooks given away by year's end.
+
+The Goal of Project Gutenberg is to Give Away 1 Trillion eBooks!
+This is ten thousand titles each to one hundred million readers,
+which is only about 4% of the present number of computer users.
+
+Here is the briefest record of our progress (* means estimated):
+
+eBooks Year Month
+
+    1  1971 July
+   10  1991 January
+  100  1994 January
+ 1000  1997 August
+ 1500  1998 October
+ 2000  1999 December
+ 2500  2000 December
+ 3000  2001 November
+ 4000  2001 October/November
+ 6000  2002 December*
+ 9000  2003 November*
+10000  2004 January*
+
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been created
+to secure a future for Project Gutenberg into the next millennium.
+
+We need your donations more than ever!
+
+As of February, 2002, contributions are being solicited from people
+and organizations in: Alabama, Alaska, Arkansas, Connecticut,
+Delaware, District of Columbia, Florida, Georgia, Hawaii, Illinois,
+Indiana, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana, Maine, Massachusetts,
+Michigan, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, Nevada, New
+Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, North Carolina, Ohio,
+Oklahoma, Oregon, Pennsylvania, Rhode Island, South Carolina, South
+Dakota, Tennessee, Texas, Utah, Vermont, Virginia, Washington, West
+Virginia, Wisconsin, and Wyoming.
+
+We have filed in all 50 states now, but these are the only ones
+that have responded.
+
+As the requirements for other states are met, additions to this list
+will be made and fund raising will begin in the additional states.
+Please feel free to ask to check the status of your state.
+
+In answer to various questions we have received on this:
+
+We are constantly working on finishing the paperwork to legally
+request donations in all 50 states.  If your state is not listed and
+you would like to know if we have added it since the list you have,
+just ask.
+
+While we cannot solicit donations from people in states where we are
+not yet registered, we know of no prohibition against accepting
+donations from donors in these states who approach us with an offer to
+donate.
+
+International donations are accepted, but we don't know ANYTHING about
+how to make them tax-deductible, or even if they CAN be made
+deductible, and don't have the staff to handle it even if there are
+ways.
+
+Donations by check or money order may be sent to:
+
+Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+PMB 113
+1739 University Ave.
+Oxford, MS 38655-4109
+
+Contact us if you want to arrange for a wire transfer or payment
+method other than by check or money order.
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been approved by
+the US Internal Revenue Service as a 501(c)(3) organization with EIN
+[Employee Identification Number] 64-622154.  Donations are
+tax-deductible to the maximum extent permitted by law.  As fund-raising
+requirements for other states are met, additions to this list will be
+made and fund-raising will begin in the additional states.
+
+We need your donations more than ever!
+
+You can get up to date donation information online at:
+
+http://www.gutenberg.net/donation.html
+
+
+***
+
+If you can't reach Project Gutenberg,
+you can always email directly to:
+
+Michael S. Hart <hart@pobox.com>
+
+Prof. Hart will answer or forward your message.
+
+We would prefer to send you information by email.
+
+
+**The Legal Small Print**
+
+
+(Three Pages)
+
+***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS**START***
+Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers.
+They tell us you might sue us if there is something wrong with
+your copy of this eBook, even if you got it for free from
+someone other than us, and even if what's wrong is not our
+fault. So, among other things, this "Small Print!" statement
+disclaims most of our liability to you. It also tells you how
+you may distribute copies of this eBook if you want to.
+
+*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS EBOOK
+By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm
+eBook, you indicate that you understand, agree to and accept
+this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive
+a refund of the money (if any) you paid for this eBook by
+sending a request within 30 days of receiving it to the person
+you got it from. If you received this eBook on a physical
+medium (such as a disk), you must return it with your request.
+
+ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM EBOOKS
+This PROJECT GUTENBERG-tm eBook, like most PROJECT GUTENBERG-tm eBooks,
+is a "public domain" work distributed by Professor Michael S. Hart
+through the Project Gutenberg Association (the "Project").
+Among other things, this means that no one owns a United States copyright
+on or for this work, so the Project (and you!) can copy and
+distribute it in the United States without permission and
+without paying copyright royalties. Special rules, set forth
+below, apply if you wish to copy and distribute this eBook
+under the "PROJECT GUTENBERG" trademark.
+
+Please do not use the "PROJECT GUTENBERG" trademark to market
+any commercial products without permission.
+
+To create these eBooks, the Project expends considerable
+efforts to identify, transcribe and proofread public domain
+works. Despite these efforts, the Project's eBooks and any
+medium they may be on may contain "Defects". Among other
+things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other
+intellectual property infringement, a defective or damaged
+disk or other eBook medium, a computer virus, or computer
+codes that damage or cannot be read by your equipment.
+
+LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES
+But for the "Right of Replacement or Refund" described below,
+[1] Michael Hart and the Foundation (and any other party you may
+receive this eBook from as a PROJECT GUTENBERG-tm eBook) disclaims
+all liability to you for damages, costs and expenses, including
+legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR
+UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT,
+INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE
+OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE
+POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES.
+
+If you discover a Defect in this eBook within 90 days of
+receiving it, you can receive a refund of the money (if any)
+you paid for it by sending an explanatory note within that
+time to the person you received it from. If you received it
+on a physical medium, you must return it with your note, and
+such person may choose to alternatively give you a replacement
+copy. If you received it electronically, such person may
+choose to alternatively give you a second opportunity to
+receive it electronically.
+
+THIS EBOOK IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS
+TO THE EBOOK OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT
+LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A
+PARTICULAR PURPOSE.
+
+Some states do not allow disclaimers of implied warranties or
+the exclusion or limitation of consequential damages, so the
+above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you
+may have other legal rights.
+
+INDEMNITY
+You will indemnify and hold Michael Hart, the Foundation,
+and its trustees and agents, and any volunteers associated
+with the production and distribution of Project Gutenberg-tm
+texts harmless, from all liability, cost and expense, including
+legal fees, that arise directly or indirectly from any of the
+following that you do or cause:  [1] distribution of this eBook,
+[2] alteration, modification, or addition to the eBook,
+or [3] any Defect.
+
+DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm"
+You may distribute copies of this eBook electronically, or by
+disk, book or any other medium if you either delete this
+"Small Print!" and all other references to Project Gutenberg,
+or:
+
+[1]  Only give exact copies of it.  Among other things, this
+     requires that you do not remove, alter or modify the
+     eBook or this "small print!" statement.  You may however,
+     if you wish, distribute this eBook in machine readable
+     binary, compressed, mark-up, or proprietary form,
+     including any form resulting from conversion by word
+     processing or hypertext software, but only so long as
+     *EITHER*:
+
+     [*]  The eBook, when displayed, is clearly readable, and
+          does *not* contain characters other than those
+          intended by the author of the work, although tilde
+          (~), asterisk (*) and underline (_) characters may
+          be used to convey punctuation intended by the
+          author, and additional characters may be used to
+          indicate hypertext links; OR
+
+     [*]  The eBook may be readily converted by the reader at
+          no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent
+          form by the program that displays the eBook (as is
+          the case, for instance, with most word processors);
+          OR
+
+     [*]  You provide, or agree to also provide on request at
+          no additional cost, fee or expense, a copy of the
+          eBook in its original plain ASCII form (or in EBCDIC
+          or other equivalent proprietary form).
+
+[2]  Honor the eBook refund and replacement provisions of this
+     "Small Print!" statement.
+
+[3]  Pay a trademark license fee to the Foundation of 20% of the
+     gross profits you derive calculated using the method you
+     already use to calculate your applicable taxes.  If you
+     don't derive profits, no royalty is due.  Royalties are
+     payable to "Project Gutenberg Literary Archive Foundation"
+     the 60 days following each date you prepare (or were
+     legally required to prepare) your annual (or equivalent
+     periodic) tax return.  Please contact us beforehand to
+     let us know your plans and to work out the details.
+
+WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO?
+Project Gutenberg is dedicated to increasing the number of
+public domain and licensed works that can be freely distributed
+in machine readable form.
+
+The Project gratefully accepts contributions of money, time,
+public domain materials, or royalty free copyright licenses.
+Money should be paid to the:
+"Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+If you are interested in contributing scanning equipment or
+software or other items, please contact Michael Hart at:
+hart@pobox.com
+
+[Portions of this eBook's header and trailer may be reprinted only
+when distributed free of all fees.  Copyright (C) 2001, 2002 by
+Michael S. Hart.  Project Gutenberg is a TradeMark and may not be
+used in any sales of Project Gutenberg eBooks or other materials be
+they hardware or software or any other related product without
+express permission.]
+
+*END THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS*Ver.02/11/02*END*
+