diff options
Diffstat (limited to 'old/69822-h/69822-h.htm')
| -rw-r--r-- | old/69822-h/69822-h.htm | 6742 |
1 files changed, 0 insertions, 6742 deletions
diff --git a/old/69822-h/69822-h.htm b/old/69822-h/69822-h.htm deleted file mode 100644 index ea56d9a..0000000 --- a/old/69822-h/69822-h.htm +++ /dev/null @@ -1,6742 +0,0 @@ -<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" -"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd"> -<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" lang="sv" xml:lang="sv"> -<head> -<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" /> -<title>The Project Gutenberg eBook of Oskuld och arsenik, by Klara Johanson</title> - <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" /> - <!-- TITLE="Oskuld och arsenik" --> - <!-- AUTHOR="Klara Johanson" --> - <!-- LANGUAGE="sv" --> - <!-- PUBLISHER="Wahlström & Widstrand, Stockholm" --> - <!-- DATE="1901" --> - <!-- COVER="images/cover.jpg" --> - -<style type='text/css'> - -body { margin-left:15%; margin-right:15%; } - -div.frontmatter { page-break-before:always; } -.aut { text-indent:0; text-align:center; margin-top:1em; margin-bottom:1em; } -h1.title { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:1em; } -.subt { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:2em; } -.logo { margin-bottom:2em; } -.pub { text-indent:0; text-align:center; font-style:italic; } -.printer { text-indent:0; text-align:center; margin-top:4em; margin-bottom:1em; - font-size:0.8em; } - -div.chapter{ page-break-before:always; } -h2 { text-indent:0; text-align:center; margin-top:3em; margin-bottom:1em} -h3 { text-indent:0; text-align:center; margin-top:2em; margin-bottom:1em} - -p { margin:0; text-align:justify; text-indent:1em; } -p.first { text-indent:0; } -p.noindent { text-indent:0; } -p.center { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; } -p.sign { text-indent:0; text-align:right; margin-right:1em; } -p.footnote { text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; } -p.footnote2{ text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; } -.tb { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; } - -/* spans */ -.underline { text-decoration: underline; } - -/* poetry */ -div.poem-container { text-align:center; } -div.poem-container div.poem { display:inline-block; } -div.stanza { text-align:left; text-indent:0; margin-top:1em; margin-bottom:1em; } -.stanza .verse { text-align:left; text-indent:-2em; margin-left:2em; } - -/* tables */ -div.table { text-align:center; } -table { margin-left:auto; margin-right:auto; border-collapse:collapse; } -table td { padding-left:0em; padding-right:0em; vertical-align:top; text-align:left; - font-size:0.8em; } -table.toc td.col_page { padding-left:1em; text-align:right; width:4em; } -table.toc tr.h td { text-align:center; margin:1em; font-weight:bold; } - -a:link { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); } -a:visited { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); } -a:hover { text-decoration: underline; } -a:active { text-decoration: underline; } - -/* Transcriber's note */ -.trnote { font-size:0.8em; line-height:1.2em; background-color: #ccc; - color: #000; border: black 1px dotted; margin: 2em; padding: 1em; - page-break-before:always; margin-top:3em; } -.trnote p { text-indent:0; margin-bottom:1em; } -.trnote ul { margin-left: 0; padding-left: 0; } -.trnote li { text-align: left; margin-bottom: 0.5em; margin-left: 1em; } -.trnote ul li { list-style-type: square; } -.trnote .transnote { text-indent:0; text-align:left; font-weight:bold; } - -/* page numbers */ -a[title].pagenum { position: absolute; right: 1%; } -a[title].pagenum:after { content: attr(title); color: gray; background-color: inherit; - letter-spacing: 0; text-indent: 0; text-align: right; font-style: normal; - font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: x-small; - border: 1px solid silver; padding: 1px 4px 1px 4px; - display: inline; } - -div.centerpic { text-align:center; text-indent:0; display:block; } -div.logo img { max-width:4em; } - -body.x-ebookmaker { margin-left:0; margin-right:0; } -.x-ebookmaker div.poem-container div.poem { display:block; margin-left:2em; } -.x-ebookmaker a.pagenum { display:none; } -.x-ebookmaker a.pagenum:after { display:none; } -.x-ebookmaker .trnote { margin-left:0; margin-right:0; } - -</style> -</head> - -<body> -<div lang='en' xml:lang='en'> -<p style='text-align:center; font-size:1.2em; font-weight:bold'>The Project Gutenberg eBook of <span lang='sv' xml:lang='sv'>Oskuld och arsenik</span>, by Klara Johanson</p> -<div style='display:block; margin:1em 0'> -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and -most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms -of the Project Gutenberg License included with this eBook or online -at <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>. If you -are not located in the United States, you will have to check the laws of the -country where you are located before using this eBook. -</div> -</div> - -<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Title: <span lang='sv' xml:lang='sv'>Oskuld och arsenik</span></p> -<p style='display:block; margin-left:2em; text-indent:0; margin-top:0; margin-bottom:1em;'><span lang='sv' xml:lang='sv'>Analyser</span></p> -<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Author: Klara Johanson</p> -<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Illustrator: Albert Engström</p> -<p style='display:block; text-indent:0; margin:1em 0'>Release Date: January 17, 2023 [eBook #69822]</p> -<p style='display:block; text-indent:0; margin:1em 0'>Language: Swedish</p> - <p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em; text-align:left'>Produced by: Jens Sadowski and the Online Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net. This book was produced from images made available by the Gothenburg University Library.</p> -<div style='margin-top:2em; margin-bottom:4em'>*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK <span lang='sv' xml:lang='sv'>OSKULD OCH ARSENIK</span> ***</div> - -<div class="frontmatter chapter"> -<p class="aut"> -HUCK LEBER -</p> - -<h1 class="title"> -OSKULD -OCH -ARSENIK -</h1> - -<p class="subt"> -ANALYSER -</p> - -<div class="centerpic logo"> -<img src="images/logo.jpg" alt="" /></div> - -<p class="pub"> -STOCKHOLM<br /> -WAHLSTRÖM & WIDSTRAND -</p> - -</div> - -<div class="frontmatter chapter"> -<p class="printer"> -Pappersleverantör: Lessebo bolag.<br /> -Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901. -</p> - -</div> - -<div class="chapter"> - -<h2 class="part" id="chapter-0-1"> -<a id="page-3" class="pagenum" title="3"></a> -MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA. -</h2> - -</div> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-1"> -<a id="page-5" class="pagenum" title="5"></a> -EN STADSPLAN UTAN VINKLAR. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar -del af nutida fint folks åsikter om hur man -skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes -tider hyllat precis samma mening, men eftersom -man är en försynt natur och aldrig läst -på arkitektexamen, har man aktat sig för att -agitera i frågan. Nu inser emellertid enhvar, -att Stockholm får lof att göras om så när som -på staden inom broarna, och låt oss nu inte -kinka öfver besväret utan gladeligen hjälpa till -att plocka ner byggmästarnas fastigheter och -anordna gatuperspektiv. -</p> - -<p> -Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå -ett redan befintligt samhälle som mönster? -Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad, -som motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om -pittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxna -hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade -linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga -<a id="page-6" class="pagenum" title="6"></a> -tegelfärg af skam, om de konfronterades -med dessa gränders kurvor och dessa -tvåvåningsbyggningars originella fasader! Ja, -jag medger det, jag <em>är</em> lokalpatriot; men har -någonsin någon haft sådana skäl att åberopa -som jag? -</p> - -<p> -Man skall näppeligen bland invånarna i -Stockholms nyare stadsdelar anträffa någon -individ, som icke är anfäktad af snufva och -hosta, och detta är ju också oundvikligt, när -de ständigt måste röra sig på oblygt öppna -gator, som skära hvarandra i räta vinklar, -hvaraf det naturnödvändigt uppstår ett olidligt -korsdrag. En liten krökning här, en liten -svängning där, en parkanläggning till vänster, -en fontän till höger, och Nissens bröstkarameller -skulle sjunka i pris! I min födelsestad -finna de sannerligen inte många afnämare, ty -där har stadsplanen allt ifrån början varit ägnad -att afvärja förkylningar. Där skall man aldrig -lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i -oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i -det blånande intet och på regelbundna distanser -korsas af andra lika beskaffade rader, som förlora -sig i ett likadant intet. Nej då, för det -första stå inte husen så där hopkörda och hålla -hvarandra under armen gatan utefter, utan de -samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter -sina personliga sympatier, eller dra sig misstroget -ifrån hvarandra med litet plank och småsaker -emellan. Inte häller stå de och fåna på -<a id="page-7" class="pagenum" title="7"></a> -samma linje, utan somliga spatsera ett stycke -ut på trottoaren för att se sig om och delta i -världsvimlet, under det andra, som äro blygare -af sig, förskrämda hoppa tillbaka och gömma -sig innanför ett staket eller några popplar. -</p> - -<p> -Och vidare — att följa en gata eller gränd -i det samhället är som ett äfventyr från en -österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker -det af till vänster, ett nytt perspektiv öppnar -sig för ens syn, och man är ohjälpligt förlorad -ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka -man tillryggalagt. Man bör inte häpna, om -det sedan skulle svänga åt höger igen, och -framför allt bör man söka bibehålla fattningen, -då man omsider plötsligt står inför en byggnad, -som absolut stänger passagen. Detta betyder -endast, att gatan härmed anses afslutad och -att man icke skall genera sig för att klifva in -i rådman Bertilsons förstuga, öfver gårdsplatsen -och ut genom porten på andra sidan, där nya -gator och nya syrpriser finnas i beredskap. -Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder gärna -på kaffe, om man inte har brådtom eller är -storstadshögdragen. Räta vinklar anträffas ju -någon enstaka gång, men i så fall är det alltid -samma gata, som bildar vinkel mot sig själf, -enligt hvad de af stadsfullmäktige nyligen anskaffade -namnplåtarna utvisa, och sålunda undsmyges -fyndigt den olägenhet, som vidlåder -hufvudstadsgatornas läggning. -</p> - -<p> -Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen -<a id="page-8" class="pagenum" title="8"></a> -småaktigt efter, hvilken sida de vända åt trafikanterna -— det får vara fasaden eller gafveln -eller baksidan, hur det faller sig. Man trifs -bäst med envåningslängor, men man saknar -ju inte blick för det mera monumentala i ett -tvåvåningshus. Trevåningshuset är beläget -utanför stadsporten och utgör ännu ett omtyckt -mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt -de hunnit vänja sig vid denna yttring af en -pösande spekulationslystnad. -</p> - -<p> -Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug, -när han först började väsnas om sitt projekt att -uppföra en modern trevåningsbyggnad med -cementtrappor och hörnbalkonger; men intet -är så galet, att det inte går i folk med tiden, -och Persson lyckades småningom värfva ett -nöjaktigt antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna -och experimenteringshågade delen af -allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset. -Han hade vistats fjorton dagar i Stockholm -och därvid undfått idén till ett riktigt -nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen; -men försynen och de presumtiva -hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De -sprungo och tittade till arbetet så lång dagen -var, och samtliga hade sina mycket precisa -fordringar att framställa. Stadskassören önskade -en balkong här och extraläraren en veranda -där, provinsialläkaren ville ha väggarna alldeles -genombrutna med fönster, och gamla mamsell -<a id="page-9" class="pagenum" title="9"></a> -Hobom begärde att få sin lägenhet så godt som -alldeles mörk, för att spara på gardinerna. -</p> - -<p> -Muraremästare Jönsson, som ledde det hela, -sträfvade till det yttersta för att tillfredsställa -alla vännernas pretentioner, och konsekvensen -blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt, -långt ifrån erbjöd anblicken af en banaliserad -hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att det -kunde förväxlas med hallwylska residenset — -det var snarare något midt emellan, något obeskrifbart -... ja kort sagdt, ett hus, som med -en inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas -trefnadsbehof och individuella tycken, och sålunda -eminent danadt för sitt ändamål. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-2"> -<a id="page-10" class="pagenum" title="10"></a> -DEN INTORKADE FONTÄNEN. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt -sätt att behandla de klimatiska växlingar, som -betingas af ett relativt nordligt läge. Den har -sedan urminnes tider satt sig in i det faktum, -att ett litet antal af årets månader karakteriseras -af en viss blidhet i luften samt total frånvaro -af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes -icke under någon säsong i den trakten, -men en och annan inföding har varit uppe i -Stockholm och därifrån hemfört berättelser om -denna sällsamma gråbruna materia). Då värme -inträder, uppstår således ingen panik; man -erinrar sig, att samma omständighet inträffade -året förut och alla år dessförinnan, och ingen -vidtager några febrila anstalter för att smita -undan densamma. -</p> - -<p> -En och annan, som med oförnöjsamt sinne -betraktar den stundom betydliga temperaturstegringen, -utvandrar till den på märkbart afstånd -från samhället belägna hafsbukten och -<a id="page-11" class="pagenum" title="11"></a> -doppar sig efter att mot en mycket försynt -afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes -upprättadt skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken -institution hålles öppen mellan sex och åtta på -mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man -så storstadsaktigt känslig för solglöden, att man -inte reder sig på gatorna i blårandiga bomullskläder -och utan några prydnader i vare sig -krag- eller halsduksform, så frågas med rätta -hvad man har ute att göra. Inomhus har man -det ju förstklassigt denna årsens tid med sina -nedfällda markiser och den söta spritdoften -från flugkuporna. Och när solen gjort sin -vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas -man i Stadsträdgården, där man intager kylslagna -rusdrycker och svärmar under ackompanjemang -af stadsorkesterns mässingstoner. -</p> - -<p> -Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad -vet att klara den vackra årstiden på -ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade -anmärkningar. Den spotske landssekreteraren, -som är barnfödd i Stockholm, håller -emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare -toddykretsen ha fällt de smädefullaste -uttalanden i detta ämne, och därjämte demonstrerar -han sitt snobbförakt genom att sommartiden -inackordera sig i en fiskarstuga en half -fjärdingsväg från allt hvad ära och redlighet -och stadsgator heter. Infödingarna harmas -obeskrifligt men skadeglädjas å andra sidan -<a id="page-12" class="pagenum" title="12"></a> -med fästadt afseende på den okomfortabla och -intressetomma tillvaro han måtte föra. -</p> - -<p> -Denne för våra blygsamma förhållanden -synbart så föga lämpade man söker stundom, -ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa -sina kontinentala idéer på vårt samhälles -förvaltning. Jag vill nu inte uppehålla mig vid -det där glastaket, som han yrade om att få -byggdt öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa -projekt väckte ett outsläckligt löje -gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka, -att en studerad karl skulle vara mäktig att -skilja på ett orangeri och en kunglig järnvägsstation. -Men jag vill nämna några ord om -den celebra fontänen. -</p> - -<p> -Mannen, som tycks hysa en abnorm passion -för vatten, dock gärna tillsatt med något whisky, -fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi -bar en förtorkad prägel och att detta missförhållande -borde lindras genom inrättandet af -en fontän midt på torget. -</p> - -<p> -Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen, -om man fick vara så taktlös att fråga? -Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida -på diagonalen af borgmästarstenar från sitt -ägande tvåvåningshörnhus till samhällets stadshotell -och gästgifvaregård? Skulle stadens -främste män vika åt sidan för en permanent -vattenså? Skulle stadens barn och ungdom -hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas -<a id="page-13" class="pagenum" title="13"></a> -lurande försåt på en offentlig plats? -Min födelsestad fick svindel. -</p> - -<p> -Men denna gång tedde sig landssekreteraren -mera satanisk än vid något föregående -revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren -och en läroverksadjunkt på en raffineradt -uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne -goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet -med tillbehör till en fontänmodellsprisdomarekomité. -Följande dag inflöt i den radikala -platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna -undertecknadt tillkännagifvande om anordnandet -af en pristäflan i fontänmodellering, -till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga -män förbindligast inbjödos. Första priset utsattes -till 100 kr., andra priset var ett talmiur -med vidhängande kedja af samma metall och -tredje priset ett hedersamt omnämnande i något -af platsorganen. -</p> - -<p> -Min födelsestad våndades i klämman. Guld -och ära skimrade för dess blickar, hvarje murarlärling -trefvade efter marskalksstafven i sitt -matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon -härjade i allas själar. -</p> - -<p> -Men landssekreteraren från Stockholm? -Men vattensån på det heliga torget? Hat och -åtrå sargade sinnena ömsom. -</p> - -<p> -När täflingsterminen var utlupen, hade blott -ett enda försök inkommit till prisdomarna, men -det var af delikataste art, utfördt i marsipan -och hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil -<a id="page-14" class="pagenum" title="14"></a> -med empiretillägg och rococogarnityr. Då namnsedeln -med mottot <em>Lagom sött</em> blifvit bruten, -befanns konditorskan Makronlund vara -den lyckliga pristagarinnan. Domarna ansågo -sig dock trots kompositionens utsökta smak -icke kunna tillerkänna henne mer än tredje -priset och motiverade detta med påståendet, -att vid modellens konstruktion för litet hänsyn -tagits till det material, i hvilket den var ämnad -att sedermera utföras. -</p> - -<p> -Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång -men förbittrades öfver att landssekreteraren -med kollegor behållit de 100 kronorna -och talmiuret. Ett upplopp var nära -att utbryta. Landssekreteraren vädrade obehag -och anslog de 100 kronorna till en sexa -för stadsfullmäktige och öfriga honoratiores, -hvarvid talmiuret med några väl valda ord -öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel, -som gått på vakt i femti år och ärligen konvoyerat -många landsstatsgenerationer hem från -Stadshotellet i morgongryningen. -</p> - -<p> -Min födelsestad vardt sympatiskt berörd -och landssekreteraren blef tagen till nåder, men -borgmästaren anmodade honom privat att afstå -från alla ytterligare planer till samhällets -förskönande. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-3"> -<a id="page-15" class="pagenum" title="15"></a> -NÄR VI DÖDA VAKNADE -I LANDSORTEN. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme -bör icke upptagas med en redogörelse -för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om -mannens tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag -erhöll ett telegram från Dagspostens redaktör -af följande lydelse: -</p> - -<p> -»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen -spelas.» -</p> - -<p> -Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde -och ilade till skådeplatsen. -</p> - -<p> -Min födelsestad är intet centrum för den -sceniska konstens utöfning. Nog händer det ju -ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa -pauserar ett par dagar, packar upp några smärre -rekvisita, som ligga öfverst i koffertarna, och -uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället -har under inöfning för att därmed eröfra -någon världsstadspublik. Men det är ett klent -geschäft. Vi, som fatta misstro till en person, -<a id="page-16" class="pagenum" title="16"></a> -som drager ut ur det tjäll, där han först såg -dagens ljus och där hans barndoms och ungdoms -lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad -i ett hus, där ingen af hans släkt någonsin -dvalts, vi kunna helt naturligt icke känna oss -dragna till människor, som tillbringa sitt lif -med att åka omkring i bygderna flockvis och -merendels äro gifta med hvarandras hustrur. -Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli -kvitt detta ofog, hvarvid vi utgått från den bepröfvade -satsen, att ondt skall med ondt fördrifvas. -</p> - -<p> -Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie -stämma af den 20 januari sistlidet år beslutit, -att samhället skall inom sitt sköte tillgodose -det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges -ordförande förklarade vara befintligt -hos hvarje mänskligt väsen och därför -medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp -(starkt bifall). -</p> - -<p> -— Mina herrar — sade han vidare — må -vi själfva uppträda på dessa bräder, som föreställa -tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda -oss vår värdighet som ämbetsmän, som -affärsidkare, som yrkesutöfvare, som familjeförsörjare -och ikläda oss gycklares skepelser! -Må våra kyska makor, våra blomstrande döttrar -naturligt rodnande träda fram till rampen -inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga -yrkesaktörerna och de sminkade teaterdamerna -skola rymma fältet! -</p> - -<p> -<a id="page-17" class="pagenum" title="17"></a> -Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat -anförandet, öfvergick nu till ihållande -entusiasm, och somliga yngre familjefäder började -genast afkläda sig sin värdighet. -</p> - -<p> -En komité, som skulle ta saken om hand, -tillsattes omedelbart inom stadsfullmäktige, hvarjämte -en ogift extralärare i modersmålet, som -kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades -genast, hvarpå det så godt som enhälligt -beslöts, att det nya företaget skulle öppnas -med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade -sig endast en boktryckare, som i sin ungdom -någon tid utöfvat recensentverksamhet och -sedan dess hade sina idéer. Han fruktade, att -detta val skulle alstra oförutsedda svårigheter, -och påstod med bestämdhet, att »det är någonting -särskildt med Ibsen», hvilket yttrande han -anhöll att få fördt till protokollet. Därpå skildes -man i fröjd och sämja. -</p> - -<p> -Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges -nit och mödor som jag for att -skåda. Stämningen i staden var uppjagad, -svenska och norska flaggor svajade på järnvägsstationen, -posthuset, högre allmänna läroverket -samt några förnämligare privatboningar. Alla -butiker voro stängda utom boklådan, där aftonens -pjes försåldes i extralärarens öfversättning. -Dagspostens redaktör drog in sin tidning för -den dagen och ämnade i stället ge ut den i -dubbelt format dagen därpå. Som den benägne -läsaren ser, hade man inte försummat några -<a id="page-18" class="pagenum" title="18"></a> -anstalter, som kunde bidraga till dramats glans -och framgång. -</p> - -<p> -Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja -de öfverdrifna föreställningar läsaren gör -sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha -en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och -den kan användas till litet af hvarje. Där hålla -vi basarer för flottan och de fattiga och hedningarna, -där fira diverse slutna sällskap sina -trefna samkväm, där få handelsresande med -särskildt skrymmande varulager packa upp sina -lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen -fenomenalt lämpad för detta ändamål, ty -den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen, -och det är då ingen konst att timra -upp en estrad midt emot, där de agerande kunna -röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det -fullt med rottingsstolar i långa rader, hvarvid -iakttages att de trasiga placeras under läktaren -och betinga ett ringare pris. För ståplatserna, -som äro mycket guterade af ungherrarna, behöfs -ju intet arrangemang. -</p> - -<p> -När jag inträdde i den strålande upplysta -salongen, som redan var alldeles fullsatt, fästes -allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom -ingen hade haft reda på att jag skulle komma. -Det begynnande välkomstsorlet måste dock genast -tystna, ty ridån rullades upp och visade -den frackklädde extraläraren i modersmålet, -som behagfullt lutad mot en staty af den åldrige -skalden, hvilken förekom enligt vår svenske -<a id="page-19" class="pagenum" title="19"></a> -diktares ord »med ufven på skuldran och trollet -på knät», på ett anslående sätt föredrog en af -honom själf författad prolog. Stadsfullmäktiges -sekreterare hade nämligen med fog påpekat det -orimliga i att uppföra en »epilog» utan prolog, -hvilket förbisetts af öfriga skandinaviska och -kontinentala teaterstyrelser. -</p> - -<p> -Jag vill endast anföra följande rader ur det -stämningsfulla poemet: -</p> - -<div class="poem-container"> - <div class="poem"> - <div class="stanza"> - <p class="verse">Här du står ibland oss, gamle Henrik,</p> - <p class="verse">alltid lika älskad, lika vänrik!</p> - <p class="verse">— — — — — — — — — — —</p> - <p class="verse">Hvita skägget öfver hvita slipsen,</p> - <p class="verse">så vi vilja minnas Henrik Ibsen.</p> - </div> - </div> -</div> - -<p class="noindent"> -Bifallet ville aldrig taga slut, men måste -det dock, ty nu skulle det börja på skarpen. -Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så -det vill jag inte spilla några ord på, och om -utförandet vill jag endast säga det, att det motsvarade -mina förväntningar. En sådan Irene -får man leta efter. När hon sade: »Bakefter -har jag dräpt det otaliga gånger» (extralärarens -tolkning), löpte en rysning genom salongen, -och landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad -var kanske den store jägaren, hr Ulfhejm, inte -så mycket genom sitt spel eller sin apparation, -men hvarenda själ i salongen visste ju, att han -var veterinär. Dekorationer förekommo nog, -med något snöskred hade vi inte. Hade ni det -i Stockholm? Professorn och Irene lade sig -<a id="page-20" class="pagenum" title="20"></a> -ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken är -ju, att det blir slut på dem. -</p> - -<p> -Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen -var obeskriflig. Extraläraren måste ta om sin -prolog efteråt och statyn bekransades. De uppträdandes -anhöriga, som haft sin plats på de -främsta rottingsstolarna och under mellanakterna -smitit bakom scenen för att omfamna sina kära, -simmade i rörd stolthet. -</p> - -<p> -När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna -och scenen och togo oss en animerad -svängom, hvilken följdes af en splendid supé -med hög stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade -till »Hedersdoktor Ibsen, Kristiania» -och fingo omedelbart svar: -</p> - -<p> -»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke -have sagt noget. Ibsen.» -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-4"> -<a id="page-21" class="pagenum" title="21"></a> -TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS -LAG. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade -en solig förmiddag efter lunchen bland -bugnande fruktträd i en af de läskande lunder, -som omgifva Cambridges lordträningsanstalter, -grubblande öfver en metod att bevisa, hurusom -en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk -undersåte står i omvänd proportion till stekningstiden -och förhåller sig till kvadraten på -afståndet som ... Då inträffade en händelse, -som förorsakade gentlemannen en snart öfvergående -sveda samt ett odödligt namn och efter -hvars grava följder mänskligheten, fastän två -hundra år sedan dess förflutit, ännu icke hunnit -repa sig. -</p> - -<p> -Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa -ned från sin gren, då gentlemannen passerade, -och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa, -hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig -bitterhet mot sagda frukt uppsteg i hans -själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska, -<a id="page-22" class="pagenum" title="22"></a> -»tar du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta -vegetabil? Jag skall minsann lära dig -att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion». -Hvarpå han ögonblickligen återvände -till sin studerkammare, tände sin pipa och satte -sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens -äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla. -</p> - -<p> -Och sådan energi besatt denne hämdgirige -gentleman, att han lyckades få lagen enhälligt -antagen i både öfver- och underhuset samt småningom -i alla civiliserade länder. Ja, den blef -slutligen så populär och så allmänt tillämpad, -att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare -och taktäckare och bicyklister och snart -sagdt allt hvad som plägar falla här i världen -började underkasta sig densamma. Om något -föremål numera dristade falla efter en annan -metod, är jag rädd att detta skulle betraktas -som ett orimligt fall och diskussionen därmed -förklaras afslutad. -</p> - -<p> -Felet med det där gamla ursprungliga äpplet, -som vi för rästen alla fingo äta upp i skolan, -var egentligen det, att det föll på en annans -näsa, under det en individ, som ser sig för, -alltid faller på sin egen. Nog för att vi skulle -vara mera betjänta med att falla på en annans, -t. ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus -vi halka omkull och spräcka vår hufvudskål -eller bryta båda våra ben. -</p> - -<p> -Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers -öden, hvilka på ett förunderligt -<a id="page-23" class="pagenum" title="23"></a> -sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den -som icke sandar en trottoar åt andra, han faller -själf därpå. -</p> - -<p> -Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare -Halkéns bodde midt emot hvarandra vid -den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns -och Halkéns umgingos icke, deras karaktärer -voro för olika. Under det Sandéns vid -första antydning till frostväder sände ut yngsta -bodbiträdet jämte springpojken och en hjälpmadam -att medelst skyfflar ösa sand på trottoaren -utanför sin länga, ja rent af hade dem -att bygga barrikader af mylla, som räckte halfvägs -upp på bodfönstren, hade det i mannaminne -aldrig fallit Halkéns in att utplantera -ett enda sandkorn på sin trottoar; i stället tilläto -de sina barn att slå kana och sin ensamjungfru -att öfva sig i skridskoåkning därstädes -om kvällarna. Sådan var Halkéns’ moral. -</p> - -<p> -Men det gick dem också därefter. Sedan -både borgmästarinnan och stadsfogdens brorson -ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan -att de, Halkéns, dock haft annat men däraf, än -att de tyckt sig spåra någon ovilja hos de aflidnas -familjer, hände det sig, att en profryttare, -som tillhörde en firma, med hvilken Halkén var -särskildt lierad, och som reste i ryska galoscher, -det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och -några smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns -butiksdörr. Äldsta dottern, som älskade den -förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln, -<a id="page-24" class="pagenum" title="24"></a> -störtade ut och kastade sig storgråtande -öfver honom. På hennes bestämda yrkande -måste han intagas i huset och där vårdas -under en särdeles långvarig sjukdomsperiod. -Efter tillfrisknandet rymde han med kassörskan, -som i brådska och distraktion råkade stoppa -på sig kassan. Äldsta dottern blef vansinnig, -och ensamjungfrun halkade samma dag med -den nya förmakslampan, som hon skulle gå -och byta om i lamphandeln. Behöfver jag tillägga, -att denna rättvist hemsökta familjs yngsta -ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen -och att näst äldste pojken blef kuggad -fem gånger i studentexamen? -</p> - -<p> -Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman, -till hans sextiofemte födelsedag läto -stadsfullmäktige prägla en medalj öfver honom -med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan, -hans äldsta dotter blef gift med en miljonär, -som en vinterdag kommit in i köket och bedt -att få mullen borstad af sina pantalonger, och -hans närmaste konkurrent gjorde bedräglig -konkurs. -</p> - -<p> -Af ofvanstående torde framgå, att tvänne -lagar styra lifvet, den länge sedan aflidne gentlemannens -lag samt kausalitetslagen, den där -från moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens -lag. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-5"> -<a id="page-25" class="pagenum" title="25"></a> -DEN HVITA MÖSSAN. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver -axeln sedda bröder och våra små, något undanpetade -systrar lida af en höggradig nervositet, -som gör bröderna slyngelaktigare och systrarna -snarstucknare än de under vanliga förhållanden -ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande -far för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss -föga vid de minderåriga brödernas och de små -systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi -gripa dem fastmera i nacken om mornarna och -nödga i dem Carnegies af dem ej till fyllest -uppskattade porter med råa ägg i, och om -aftnarna fylla vi dem med en myckenhet goda -råd, som vår erfarenhet af lifvets afgörande -kriser inspirerar oss. -</p> - -<p> -Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga -bröder och våra små systrar skola af därtill -kompetenta myndigheter förklaras mogna att -för all framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda, -under hvilken deras barndom och deras -<a id="page-26" class="pagenum" title="26"></a> -tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället -pryda sina hjässor med den lätta och svala -sommarhufvudbonad, som i vårt land användes -att utmärka en individ med ett visst vetande -bakom sig. Har individen i fråga nöjaktigt -genomgått ett högre allmänt läroverk, säges -han ha eröfrat nämda mössa; är han ett -ingenjörsembryo, har han annekterat den, och -är han bara en vanlig bicyklist, så har han -köpt den i en butik och bör öfverantvardas åt -rättvisan. -</p> - -<p> -Våra minderåriga bröder och våra små -systrar äro öfverklassiga ungdomar, hvad man -annars har att invända mot dem, och de åsyfta -att eröfra sina hufvudplagg. -</p> - -<p> -Jag säger ingenting om det, jag har gjort -så själf en gång. Det skedde i min födelsestad -på den gamla goda tiden, då man öfversatte -från svenska till latin med Törnebladh & Lindroth -i hufvudet och en stilistikhandbok i den -trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då -man föste Hannibal öfver Alperna i indirekt -tal med samma rutin som man ådagalade, när -man i högst direkta önskesatser och mycket -relativa vilkorssatser aflurade en dåraktigt svag -moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man -ansåg sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna. -</p> - -<p> -Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla -en gång, då jag hörde en af vemod och vanmäktig -saknad skälfvande målbrottsstämma -<a id="page-27" class="pagenum" title="27"></a> -yttra: »Jag säger er, pojkar, att det är ingen -konst att öfversätta till latin, för ser ni, latinet -har inga undantag ...» På min tid existerade -det ännu några undantag, vill jag minnas, men -den stigande humaniteten med dess vänliga -omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat -dem ur de nyare läroboksupplagorna. -</p> - -<p> -Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet -föreföllo mig särdeles oskickligt valda, -utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden, -inom hvilka jag hade förmåga att röra mig -någorlunda obesväradt. Jag såg mig absolut -nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna» -ämnet, som utgjordes af ett visserligen folkligt -naivt, men på samma gång bottenlöst innehållsdigert -ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller -något i den vägen, och som gaf mig stoff till -en ganska beaktansvärd kria, rik på rättsinniga -och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt -fullkomligt korrekt planerad, med själfva afhandlingen -jämt åtta gånger längre än inledningen -och afslutningen kärnfullt kort med ett -utropstecken på slutet. Jag fick bra betyg på -den jemte en uppmaning att alltjämt framhärda -i samma välsedda och otvifvelaktigt till -de högsta äreställen ledande riktning. De andra -pojkarna hade stoppat på sig några blad ur -lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm -och strängt verifierade fakta om sjuåriga kriget, -utom klassens snille, som behandlade arfsynden -på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk, -<a id="page-28" class="pagenum" title="28"></a> -om lektorn hade observerat, att det var vers, -men det gjorde han inte. Må du, minderårige -broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets -hektograferade månadsblad, slippa -undan lika flaxigt! Jag kan nämligen svära -på att du dukar under för den dämoniska -frästelsen att kläda dina eventuella tankar i ett -vibrerande högstämdt kvädes form. -</p> - -<p> -Hvad som förvånade mig mer än allt annat -under dessa nervskakande dagar var det faktum, -att jag gick i land med det franska temat. -Jag visste inte af, att jag besatt den färdigheten. -Men det lyckades charmant, bara tre -bockar, och så många får man ha eller rättare -<em>bör</em> man ha, för att det inte skall verka uppenbart, -oblygt fusk. Den pojken, som kunde -skrifva franska och som jag därför plägade -hålla med cigarrer, hade uppfunnit ett utomordentligt -sinnrikt och föga påfallande teckenspråk, -i hvilket vi öfvat oss flitigt den sista -tiden. Vi voro till och med så knifviga, att -vi hade fullkomligt olika bockar. -</p> - -<p> -Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro -en ganska infernalisk pröfning för en ynglings -skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i -stället ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse. -Den försiggår alltid gemytligt och -festligt i min födelsestad. Privatister äro icke -fullt så entusiastiska för saken, ty de gå aldrig -igenom där. Det brukas inte. Men vi, läroverkets -egna, gå alltid igenom. Våra gamla -<a id="page-29" class="pagenum" title="29"></a> -lärare vilja oss ju intet ondt, och vi ha aldrig -varit så behagliga och lättskötta i vårt uppförande -det sista året, att de åtrå ett fortsatt -dagligt umgänge med oss. -</p> - -<p> -Min födelsestads invånare delta med lidelsefull -sympati i sina abiturienters öden. Alla -affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas -den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår, -samtliga individer äro högtidsklädda och -husen smyckade med flaggor och guirlander. -Alla tre poliskonstaplarna bära hvita vantar, -hvilka samhället bekostar. -</p> - -<p> -Stadsläkaren och landssekreteraren pläga -fungera som examensvittnen, och deras bostäder -äro omringade af en folkskara, representerande -alla kön och åldrar, hvilken ångestfullt -bestormar dem med upprörda frågor, när de -skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren -njuter af dessa dagar, det är de enda tillfällen, -då han känner sig i någon högre mån anlitad. -Landssekreteraren däremot är som bekant från -Stockholm och har en försmädlig uppsyn. -</p> - -<p> -När våra små stillsamma diskussioner med -våra gamla lärare däruppe i skolbyggnaden -gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga -gubbar, som kallas censorer, och vår gamle -vördnadsvärde rektor med rörd stämma förklarat -oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn -under de närmaste tolf timmarna vid -pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man -ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen, -<a id="page-30" class="pagenum" title="30"></a> -och där hölja de oss nu med blomster och -lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills -alla haft fatt i oss, från den krye hundraåringen -till det veckogamla spenabarnet. Därpå tåga -vi sjungande om studentens lyckliga dag genom -samtliga gator, under det ligapojkar bilda -häck och hvitklädda skolflickor strö rosor för -våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus, -med buketter ända ner i knävecken, under det -våra anhöriga frakta återstoden af vår blomsterskörd -i uppspända paraplyer. -</p> - -<p> -Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården -på kvällen, ty då skulle jag aldrig -sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone -försiggår det så småningom och så -omärkligt, att ingen kan fixera tidpunkten. -</p> - -<p> -Min syster beredde mig den öfverraskningen -att använda alla mina buketter och kransar -till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur -skönt det än kan vara att i ungdomens vår -hvila middag på sina lagrar, så vet jag mjukare -materia att luta hufvudet mot än torra löf. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-6"> -<a id="page-31" class="pagenum" title="31"></a> -INTERVIEWARENS DEBUT. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -I min födelsestad existera två tidningar. Så -många har det alltid funnits där, så vidt jag -vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det -någonsin kommer att uppstå några fler af den -sorten. Jag anser, att de tillfredsställande fylla -samhällets behof af periodisk lektyr och att -uppkomsten af en konkurrent endast skulle -trassla till förhållandena och möjligen förorsaka -undergång för hela min födelsestads pressväsen. -</p> - -<p> -Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer -ut måndagar, onsdagar och fredagar, den -andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar, -och hvarje aktningsvärd borgare prenumererar -gifvetvis på båda, hvaraf följer att -han har så godt som en daglig tidning på -storstadsmanér. Den ena är åtstramadt konservativ, -och den andra är så radikal, att den -kan skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande -torde utgöra en starkt medverkande orsak till -det harmoniska jämviktsläge min födelsestads -<a id="page-32" class="pagenum" title="32"></a> -inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni -förstår väl, att om man på måndagen genomdränker -sin själ med en för samhällets och -kyrkans auktoritet med ilsket allvar kämpande -ledares ättika och på tisdagen öfversköljer -samma själ med en yster omstörtningsfilippiks -svafvelsyra och så undan för undan, så bibringas -man småningom oundvikligt en mera olympisk -syn på de världsliga tingen än hufvudstadens -enögda partimänniskor kunna förvärfva. -</p> - -<p> -För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt -af den omständigheten, att de bägge platskollegorna -med en på samma gång praktisk och -storstilad fördomsfrihet slagit sig ihop om samma -tryckeri och äfven dela expeditionslokal. Ja, -det lär hända, att redaktörerna vikariera för -hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren -är gemensam, tycker väl ingen illa vara. -Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare, -för tidningarnas anseendes skull, men hans befattning -är af en ytterligt omfattande beskaffenhet, -och dess skala löper från en elegant veckokåsörs -tankenötande uppgift till ett stadsbuds -ringa funktioner. -</p> - -<p> -Den ynglingen var det som sökte behandla -mig, när jag nyligen under en resa gjorde en -sväng öfver min födelsestad. -</p> - -<p> -Han har för vana att hvarje morgon på -vägen till sina byråer dyka in i Stadshotellets -förstuga för att kopiera kritinskriften på den -därstädes upphängda svarta taflan, hvilken alltid -<a id="page-33" class="pagenum" title="33"></a> -furnerar en gärna sedd spaltfyllnad. Hände sig -så, att mitt namn en dag strålade mot hans -sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en -liten högfärdsdjäfvul in i denne ynglings hjärta -och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att -företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd. -</p> - -<p> -Han aflägsnade sig från Stadshotellet med -öfverrocken häftigt uppfläkt, käppkryckan i fickan -och doppskon i luften samt en gloria af ljusa -drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka -filthatten. Jag betraktade honom från mitt fönster -och gladde mig åt hans okufvade entusiasm. -</p> - -<p> -Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme, -sågs ynglingen åter vandra uppför gatan, numera -iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande -en mera klassmedveten och allvarsstadgad -hållning. Det är inte otroligt, att han -generades af en lätt nervositet. Han var inte -van att bära frack, åtminstone inte <em>den</em> fracken. -</p> - -<p> -Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt -fönster anbragta reflexionsspegeln konstaterat -ynglingens annalkande och gjort mig reda för -situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet -(i min födelsestad användas inte ringklockor -inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan tillskyndade -och fick befallning att anskaffa den -pinngungstol, som jag tänkte mig befintlig -någonstädes i huset. En sådan hämtades ögonblickligen -från källarmästarens förmak, och -sedan kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig -<a id="page-34" class="pagenum" title="34"></a> -polering, såpass att man kunde se hvad -man tog sig för, ordnade jag mig till en pose -af ganska fin litterär verkan i sagda gungstol. -Med hufvudet drömmande lutadt mot handen -lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges -kommunikationer», som jag till hälften utbredt -öfver knäna, och bidade så. Jag hade visserligen -aldrig blifvit interviewad förr, men det -är alldeles fenomenalt hvad det går ledigt för -en något intelligent och beläst person att göra -sig hemmastadd i ett ovanligt läge. -</p> - -<p> -Tvekande steg hördes i korridoren och så -en försynt men orolig knackning på min dörr. -Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att -fästa afseende vid densamma, men ynglingen -inträdde dock utan att afvakta någon uppmaning. -Långsamt och motvilligt höjde jag -hufvudet och betraktade honom med en innehållsrik -och forskande blick, som gick rakt -igenom honom och fäste sig på dörrposten, -där den blef sittande så länge sammanträffandet -räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt -brukas inte i min födelsestad, och jag hade -skäl att hoppas åtskilligt af det intryck det -skulle frambringa. -</p> - -<p> -Så snart ynglingen repat sig något och -sväljt djupt ett par gånger, tillsporde han mig -belefvadt, om jag hade något emot att bli interviewad. -Jag höjde omärkligt på axlarna och -log ett gåtfullt leende, ägnadt att bibringa honom -en föreställning om hur kväljande ofta -<a id="page-35" class="pagenum" title="35"></a> -denna fråga blifvit ställd till mig och med -hvilket behärskadt öfverseende jag tillmötesgick -alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten -publik ställer på en offentlig person. -</p> - -<p> -Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok -och begynte ett ganska universellt -och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från -mera personliga och närliggande ting, såsom -mitt intryck af min födelsestads utveckling under -det senaste decenniet och mina egna litterära -planer för den närmaste tiden, ryckte han småningom -in på mera oöfverskådliga områden, -såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola -och Transvaals öde. -</p> - -<p> -Jag yttrade icke något betydligare antal -ord, men det stod ynglingen fritt att taga del -af min mimik. Jag meddelade honom emellertid -med språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande -skriftställaröga skymtat ett nykterhetskafé -vid torget och att den ene medlemmen af -stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga -om Transvaal påpekade jag, att boer är en -singularisform och i pluralis synes mig böra -heta boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt -försiktigt. Ynglingen skref och skref. -</p> - -<p> -Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt, -han tystnade och stirrade beklämdt framför sig -en stund. Jag kände mig hungrig, ty på Stadshotellet -i fråga får man kaffe med hembakta -kringlor kl. sju på förmiddagen och anses därvid -lägga tillräcklig grund för middagsmålet -<a id="page-36" class="pagenum" title="36"></a> -kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af -otålighet: -</p> - -<p> -— Hvad sitter reportern och väntar på? -</p> - -<p> -— På en bekant, som har en kamera — -genmälde ynglingen icke utan värdighet. -</p> - -<p> -Ganska starkt smickrad sträckte jag ut -handen efter eldgaffeln för att få upp en smula -frukost åt såväl mig som den mig ganska -sympatiske ynglingen. Men denne missuppfattade -min åtbörd i en för sig ogynnsam riktning -och aftågade brådstörtadt. Det skulle -dock inte varit mig oangenämt att se mig afbildad -i min födelsestads pressorgan. -</p> - -<p> -Interviewen kom först in i den konservativa -platskollegan och dagen därpå i den radikala. -Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina -uppfattning framträdde bägge gångerna i -bjärt dager, och det gladde mig inte obetydligt -att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg -mig ha fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill -en del af dem och tänker använda dem -någon gång. I den konservativa platskollegan -fästes särskild vikt vid det frenetiskt fosterländska -sinnelag jag lagt i dagen synnerligen -på tal om krigsförhållanden, och den radikala -betonade med förkärlek min hänryckta häpnad -öfver samhällets svindlande utveckling. För -öfrigt skildrades jag på båda hållen som en -blid och frånvarande poetnatur, dock utsatt för -plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där -fick jag för eldgaffeln! -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-7"> -<a id="page-37" class="pagenum" title="37"></a> -SANNINGEN OM DE DÖDA. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Man hör ju någon enstaka gång talas om folk, -som tillvaratages af staten, därför att de fällt -ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse; men -det måtte vara individer, som födts till världen -med enastående otur som förnämsta faddergåfvan, -ty vi äro iögonenfallande många, som gå -lösa intill denna dag. Om personer, hvilkas -lifsfunktioner icke äro afstannade, åtnjuta vi -privilegium att framkasta allt fult vi någonsin -veta eller mäkta utfundera, men — <em>de mortuis -noll nota bene</em>! Detta hade de bekanta romarna -reda på, och därför gick det bra för dem, så -länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills -de gjorde världshistorisk cession och nedsjönko -till kuggämne i mogenhetsexamen. -</p> - -<p> -Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund -i Dagspostens redaktion haft denna malmfulla -sentens inristad i sitt icke oäfna minne, -när hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade -åt förgängelsen, uppriktigt sörjd och saknad -<a id="page-38" class="pagenum" title="38"></a> -af maka, döttrar, kunder och mångårig -springpojke. Det föll nämligen på den olycksfödde -ynglingen Fjäderlunds lott att dikta den -minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett -erinringens och pietetens monument öfver den -framstående medborgaren. Dylikt finare göra -plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig -själf, liksom han med sitt utvecklade sinne för -rhenvin ogärna mankerade förmögnare begrafningar; -men han befann sig för ögonblicket -sängliggande och mör i kroppen efter ett animeradt -meningsutbyte med Annandagspostens -radikale chef. -</p> - -<p> -Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade -annonsen, dragit sin sista suck klockan -3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af -en romantisk åtrå att vid detta tillfälle eller -rättare frånfälle förvärfva sina riddarsporrar -som publicist, ilade på arla förmiddagen till -sorgehuset för att interviewa den mångårige -springpojken. Denne anträffades brinnande sysselsatt -med att drapera butikslagret framför -husets samtliga fönster, men för tjugofem öre -gick han in på att meddela Jakob några upplysningar -i förstugan. -</p> - -<p> -Jakob fann den mångåriges meddelanden -något torra och perspektivlösa, men tröstades -af medvetandet, att han själf var så tämligen -försedd med en reporters nödvändigaste egenskap, -fantasi. Han annoterade febrilt, tryckte, -som skalden säger, ej blott den valkiga handen -<a id="page-39" class="pagenum" title="39"></a> -utan äfven en penning i den och skenade till -byrån för att utarbeta gesällstycket. -</p> - -<p> -På eftermiddagen utsändes Dagsposten som -vanligt. Numret har sitt vemodigt historiska -intresse, alldenstund det blef det sista unge -Jakob Fjäderlund lade hand vid. Den med -B. O. Mårtengrens aktade namn öfverskrifna -artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende -och utklipptes af ett flertal prenumeranter -för att sedermera biläggas den skrifvelse -till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade -skälen till att prenumerationen ej förnyades. -</p> - -<p> -Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning, -meddelande behöriga data, fortskred -den ifrågavarande minnesrunan till en intimare -karakteristik af den hädangångne. -</p> - -<p> -»Väl var B. O. Mårtengren», hette det, -»efter mänskliga begrepp en stor man, utrustad -med dådkraft och en sällspord företagsamhet, -hvilka egenskaper, parade med en storslaget -vaken blick för guldets allt dominerande ställning -i vår tid, förmådde honom att i detta -samhälle etablera en affär af en art och en -omfattning, som — jag vill af fruktan för öfverdrift -icke säga världen men — samhället aldrig -skådat. Det är hvarje läsare bekant, att intet -hvitvarumagasin här förut existerat; ja, blotta -namnet klingar främmande i våra öron. B. O. -Mårtengren gick sålunda alltid under den stolta -titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den egenskapen -var han känd i slott och koja. -</p> - -<p> -<a id="page-40" class="pagenum" title="40"></a> -Vi anse oss dock icke böra dröja endast -vid den lysande utsidan af det lif, som nu är -lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar -vänskap (du borde skämmas, Jakob — 10 minuter -och 25 öre!) med en person, som i åratal -stått den afsomnade nära, äro vi bättre än -någon annan, äfven om ett skandalblad i morgon -skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle -att upplysa om de lyten, som vidlådde hans -karakter. Så t. ex. ådagalade han i den trängre -familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör -en hos en man i hans position, samt en despotism, -som osökt för tanken på en Napoleon -eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva -hand på matbordet, och järnhårdt var hans -grepp om nyckeln till kassalådan. Vi kunde -skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed -han förbittrade sina ofta ombytta biträdens lif. -Exempelvis kan anföras, att damerna till julklapp -plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin -bomullsnäsdukar och herrarna hvar sin krage -af fjolårets fason. -</p> - -<p> -I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig -och taxeringsman spelade en framskjuten -roll, skydde han inga medel för att nå -sina afsikter, och att den gaslykta, som till -allmän förargelse står midt på trottoaren framför -hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på -den aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken -till att han hufvudsakligen annonserade -i vår föga gentlemannalika platskollega, hvilken -<a id="page-41" class="pagenum" title="41"></a> -väl knappast läses af den publik, som konsumerar -hvita skjortor (manschetter vilja vi inte -nämna i det sammanhanget), är här ej platsen -att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till -honom, om vi än som det offentliga ordets förtroendemän -o. s. v., o. s. v. -</p> - -<p> -Det bär mig emot att citera återstoden af -Jakob Fjäderlunds hårresande gröna artikel. -Det redan anförda torde ha varit nog för att -åstadkomma ett intryck. -</p> - -<p> -Sedan Jakob distribuerat organet åt det -halfva dussin äldre kvinnor, som ombesörjde -utdelningen, vandrade han med saliga hufvudredaktörsförnimmelser -till Stadshotellet, där han -helt solo intog kaffe med punsch och kände -världen trång men angenäm. -</p> - -<p> -Men olyckorna började regna öfver honom -slag i slag. -</p> - -<p> -Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå -ja, de mångfaldiga och välassorterade okvädinsorden -ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom -inte så mycket på grund af distansen, och -dem kunde han för öfrigt använda under sin -framtida verksamhet (tänkte den kortsynte); -men när han fick höra, att hans fästmö just -erhållit räkning på de kostsamma batistnäsdukar, -som han förra julen förärat en annan -flicka, hvilken han den tiden höll af och hoppades -vinna, då vacklade han halft medvetslös -tillbaka till sin punsch. -</p> - -<p> -I detta ögonblick instörtade icke blott hans -<a id="page-42" class="pagenum" title="42"></a> -lyckas luftslott utan äfven en tryckeripojke med -en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar. -Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt -och evigt permitterande från hans (Jakobs) -innehafda syssla. -</p> - -<p> -— Ha! — utbrast den olycklige, som kände -vanvettet likt punschångor omtöckna sitt nyss -så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor -genom att med fotsulan hjälpa pojken ut på -gatan, hvarvid denne förlorade balansen och i -fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel, -som har <a id="corr-2"></a>sin angenäma post i hotellets -port, grep med begärlighet tillfället och -Jakob samt släpade denne med sig genom hela -Storgatan till vaktkontoret. -</p> - -<p> -Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren -gatan utefter och jublade: »Titta, nu skall -smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd -— man ser ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning -i staten! Fast nog var Mårtengren -en buse i sin krafts dagar.» -</p> - -<p> -Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och -bröd — han näpstes och släpptes, och som han -kände sitt läge oangenämt, skred han ner till -stadens å för att därstädes ända sin tillvaro. -Enär det emellertid ännu var tämligen tidigt på -försommaren och badsäsongen icke börjat, blef -han stående på stranden och grufvade sig något -öfver fluidets antagliga kyla. Plötsligt fann han, -vid det han stack handen i sin inre bröstficka, -att han saknade visitkort, hvilket omedelbart -<a id="page-43" class="pagenum" title="43"></a> -förmådde honom att uppskjuta sitt förehafvande, -ty det bar honom emot att efter döden gå genom -pressen som »en yngre, välklädd mansperson», -sedan han i lifstiden fallit igenom densamma -under sitt lokalfrejdade namn. -</p> - -<p> -Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg -till ett accidenstryckeri för att beställa de saknade -identifikationsmedlen. Man svor på att -det rekvirerade hundratalet skulle vara klart -till afhämtning kl. half nio följande morgon. -Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen, -ty han beslöt att ta timlektioner i konsten att -ljuga på ett vederhäftigt sätt hos faktorn på -nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var -Jakob utlärd, packade ner sin tandborste och -sin andra rock samt for till grannstaden för -att söka anställning i sitt fack. -</p> - -<p> -Redan första kvällen svängde han sig så -skickligt på Stadshotellet, att både den konservativa -och den radikala platskollegan tiggde -om hans medverkan. Jakob var inte difficil — -han åtog sig ögonblickligen att varda radikal -redaktionssekreterare och konservativ notischef. -Man kan inte hålla så vidlyftig personal i -provinssamhällen. -</p> - -<p> -Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta. -Stadens borgare somnade hän med -ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof -af Jakob i bladet var så god som femti kransar -på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren -blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han -<a id="page-44" class="pagenum" title="44"></a> -väl näppeligen känna sig, när han tänkte på -hur <em>han</em> blifvit behandlad. Sterbhuset är det -inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob -för näsdukarna. Han ansåg sig ha råd till -sådant nu. -</p> - -<p> -Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt -fädernehus och hörde med bitter saknad Jakobs -lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre -utan telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?» -— Därpå svarade Jakob: »Snufva?» -— Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring -önskas.» -</p> - -<p> -Denna gång hade hon försummat att lägga -ut femti öre för svaret, hvarför det dröjde -något. När det ändtligen kom, innehöll det: -»Uppriktighet farlig, därför bortlagd. Alltjämt -älskande och trogen.» -</p> - -<p> -Då vardt den trolofvade så gripen och rörd, -att hon ringde på till sterbhuset och yttrade -ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort -till Jakob det symboliska ordet »Kom». -</p> - -<p> -Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen; -men den trolofvade, numera makan, -har aldrig fått nys om hvem som erhållit det -halfva dussin näsdukar, hvarmed Mårtengrens -sterbhus sökte snyta dem bägge på deras lefnads -lycka. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-8"> -<a id="page-45" class="pagenum" title="45"></a> -KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS -TJÄNST. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till -den icke studerande allmänhetens förfång söker -tillskansa sig de mest hårresande privilegier, -betraktar sig bland annat som själfskrifven och -oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna -ära kan göras nämda ungdom synnerligen -stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas -genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse -för en glansfull festivitet i min födelsestad, -en tillställning som de respektive studentkårerna -både i det Uppsala, där de ystra vindarna -blåsa, och i det Lund, där de härliga -lagrarna gro, torde få svårt att göra efter. -Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men -lefver i grönskande minne. Jag öfverlämnar -ordet åt -</p> - -<p class="center"> -DAGSPOSTEN. -</p> - -<p class="noindent"> -Gårdagens storartade försvarskarneval i -Stadsträdgården blef, som man kunnat vänta -<a id="page-46" class="pagenum" title="46"></a> -sig, en <em>succès de rire</em>; men så hade ock hela -vårt uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ -i företaget med det passionerade nit, som endast -vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar uppväcka -hos hvarje rättänkande medborgare. -</p> - -<p> -Vi erinra om att såväl länets höfdings egen -maka som fru borgmästarinnan och vår afhållne -stadsfiskals värderade svärmor jämte -flera andra damer af <em>la crême de la haute -volaille</em> utfärdat det poetiskt stiliserade uppropet -i <em>våra</em> spalter (af naturliga skäl <em>icke</em> i -vår — hm! — kollegas). Dessa vördnadsbjudande -kvinnor, hvilka historien måhända en -gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger -öfver ryssen, höllo sig i går icke för goda att -egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden -och med smakfulla penningväskor vid sidan, -utskänka krusbärssaft (hemmagjord) och de -läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden). -</p> - -<p> -Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst -en tombola (ett slags modernt och sinnrikt -lotteri), där man för den föga kännbara -utgiften af tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas, -hade ett sent återkommande tillfälle -att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål, -såsom knappnålsbref och fotografiramar af -<em>papier-haché</em>. Den unga blomsterrabatten såg -helt enkelt bedårande ut i sina hvita linongsklänningar -med ljusblåa eller skära atlasband, -<a id="page-47" class="pagenum" title="47"></a> -omsorgsfullt tvättade sedan länets höfdings lysande -Oscarsbal och nästan som nya. -</p> - -<p> -Samhället var nära nog mangrant tillstädes -(möjligt är, att Annandagspostens prenumeranter -sutto hemma, men det gjorde i -hvarje fall ingen vidare skillnad) och så godt -som i sin helhet kostymeradt. Det fanns väl -knappast en kotte, som inte var klädd till något. -Då en opåräknad mängd annonser influtit till -detta nummer, hvarigenom vi nödsakats att -låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter -stå öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet -att ingående skildra hvarje särskild af -den bländande skaran. Vi kunna endast helt -à propos och på måfå antyda en och annan. -</p> - -<p> -Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt, -bar sina vanliga uniformer och så -lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin -peruk och var fullkomligt oigenkännlig. Den, -som tog priset bland herrarna, var dock med -acklamation vår framstående tillfällighetspoet, -extralärare Rythmén, som med en tilltalande -anspelning på det patriotiska ändamålet klädt -sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska -visor till gitarr. En uppnosig och klandersjuk -stockholmare<a class="fnote" href="#footnote-1" id="fnote-1">[1]</a>, hvars härvaro knappast kan -betraktas som någon vinst för samhället, gafflade -något om att hr Rythmén borde haft en -harpa i stället; men detta småaktiga klander -af en oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt -<a id="page-48" class="pagenum" title="48"></a> -stiltrogen kostym väckte ett så allmänt och -poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare -till samtligas belåtenhet snart fick nog -af festen. -</p> - -<p> -Damerna hade allmänt ifört sig hänförande -sigenerskedräkter och spådde i händerna. Det -fanns dock icke händer åt alla, utan måste -somliga förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande. -För öfrigt fick man se alla de praktfullt brokiga -äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare -fruars välförsedda klädkistor, framtagna -till vädring och draperade på det mest -artistiska sätt. -</p> - -<p> -Man skulle nog kunna anmärka, att det i -början gick något stelt och generadt till. Före -klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna -abandong, som är villkoret för uppkomsten af -en rätt karnevalsyra, göra sig gällande. Men -det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning -medelst sockerdricka och ett lättsinnigt, -under förhandenvarande omständigheter fullt -tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan, -där deras <em>nit</em> (vi åsyfta ingen vits) belönades -med hulda leenden, och till sist, när tjugo -kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver -det färgrika vimlet, började en snart sagdt -sydländsk lifsglädje bemäktiga sig folkmassan. -Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår -präktiga stadsmusik blåste »Finska rytteriets -marsch» (eller var det »Dubbelörnen»?), och -samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg -<a id="page-49" class="pagenum" title="49"></a> -efter tonernas sprittande rytm. En aktad -affärsman af våra flitigaste annonsörer traskade -omkring med ett positiv och provinsialläkaren -gick på lina. -</p> - -<p> -Till slut förevisades en af bengaliska eldar -belyst tablå, föreställande Svea med armen -lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord -bredvid gudinnan. En skolyngling ur -sjunde nedre framsade under tiden ett fosterländskt -poem, som kom allas hjärtan att klappa -i samma takt och allas ögon att tåras. Den -sista strofen, som på grund af sitt hjärtegripande -patos var nästan mer än vi kunde uthärda, -lydde sålunda: -</p> - -<div class="poem-container"> - <div class="poem"> - <div class="stanza"> - <p class="verse">Vid hennes vårars frost</p> - <p class="verse">och somrars brist på solljus<a class="fnote" href="#footnote-2" id="fnote-2">[2]</a>,</p> - <p class="verse">vid hennes slätters blåst</p> - <p class="verse">och hennes norrskens polljus</p> - <p class="verse">vi svära som en man,</p> - <p class="verse">ja svära såsom tvänne,</p> - <p class="verse">att gripes Svea an,</p> - <p class="verse">ska’ vi försvara henne.</p> - </div> - </div> -</div> - -<p class="noindent"> -Så var då denna minnesrika dag till ända. -Lyktorna slocknade, sorlet domnade, mörkret -tjocknade, samhället somnade. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-9"> -<a id="page-50" class="pagenum" title="50"></a> -KONKURRENTRUINEN. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Det kulturgyckel, som under den förflutna -sommaren satts i gång nere i den förfallna -småstaden Visby för att hopskrapa medel till -täckandet af de barhufvade kyrkobyggnader, -för hvilka orten i fråga åtnjuter ett visst rykte, -ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk -episod i min födelsestads krönika. -</p> - -<p> -Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget -rasslade in på dess monumentala, för -världstrafik beräknade bangård, grubblat sig -<a id="corr-3"></a>hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen -kanalisera den turistström, som hvarje sommar -vältrar sig öfver våra bygder, men som -röjer en säregen tendens att ouppmärksamt -flyta denna stad förbi. Man inrättade till en -början smörgåsbord i första klassens väntsal, -men dels vållades därigenom endast femton -minuters uppehåll för utlänningarna, dels konsumerade -dessa anjovis med matsked och stucko -osten i fickorna, så att affären gick med förlust -<a id="page-51" class="pagenum" title="51"></a> -och måste stoppa. Ett flertal andra åtgärder -af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det -vore för långt att uppräkna, som de fornromerska -skribenterna listigt uttrycka sig, när -deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos -maktlösa. -</p> - -<p> -Hvad plägar ske, när all privatintelligens -är gagnlöst förbrukad? En komité tillsättes. -Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken -en gång som pojke olofvandes medföljt -en pitpropsskuta till Newcastle, var själfskrifven -ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna -voro män, som sett sig något om i världen. -</p> - -<p> -Komitén sammanträdde en gång i veckan -på enskildt rum å Stadshotellet, och källarmästaren -var inom kort en bergad karl. Första -året utvecklades en sjudande verksamhet med -framställandet, bordläggandet och nedklubbandet -af projekt, hvilka i och för sig voro anslående -som vackra fantasialster, men otjänliga -för det åsyftade ändamålet. Det var ju t. ex. -alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson -hade att mobilisera staden och flytta -den två mil åt sydväst, för att den skulle komma -närmare hafvet samt en större flodmynning och -dymedelst kunna transformeras till badort. -Men den af drätselkamrern uppgjorda kostnadsberäkningen -afsvalade den i första taget varmt -hänförda komitén. -</p> - -<p> -Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion -i arbetet, komitén förföll till planlöst kallprat -<a id="page-52" class="pagenum" title="52"></a> -och anekdotberättande kring toddybordet -och den radikala platskollegan började uppvakta -med ettriga ledare. Men på tredje året vaknade -räntmästarens dorska samvete. Han reste sig -upp, slog näfven i brickan, så att det varma -vattnet skvalpade öfver tillbringarens bräddar, -och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!» -Men komitén såg på räntmästaren. Han ombads -att förklara sig ... När den glädjedruckna -komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra -beslutet att bygga en ruin fattadt och -protokollfördt. -</p> - -<p> -Hälst hade man nog velat ha en kyrka, -med delvis raserade murar och utslagna fönsterrutor -och andra ålderdomliga agremang; men -på drätselkamrerns enständiga yrkande stannade -man vid ett mindre fästningstorn med -sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid -utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat -afsätta sitt guldslam på stadsgatorna. -</p> - -<p> -Befolkningen entusiasmerades omedelbart -för planen, dess effektivitet framlyste för enhvar -som något själfklart, och samtligas varmaste -intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare -Jönsson, fördelaktigt känd som -upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset -utanför stadsporten, inkom med lägsta -anbudet och korades sålunda till företagets -entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt -såväl i lokalpressen som i umgängeslifvet; men -stadsfullmäktige förlade med flertalets gillande -<a id="page-53" class="pagenum" title="53"></a> -ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen -kulle midt i Stadsträdgården för att på -så sätt kunna aftvinga turisterna tio öres entré -utan att profanera fornminnesmärket med någon -biljettförsäljning. -</p> - -<p> -Tegelstenarna nedröktes och naggades efter -en sinnrik metod, rostiga järnkrampor och dito -spik uppköptes till högsta gällande priser — -kort sagdt, intet försummades, som kunde bidraga -till ruinens illusoriska fornvärde. Med -tanke på vinterresande insattes en likaledes -roströd kamin i tornrummet, och en blågulrandig -flaggstång med ställvis omsorgsfullt -afskafd färg stacks ut genom en skottglugg -under murkransen. Tak var det naturligtvis -aldrig fråga om, ty »Se på Visby!» upprepade -räntmästaren ideligt. -</p> - -<p> -En ögonlust var det att skåda denna ruin, -när den stod där färdig med sina brustna tinnar, -sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga -vindeltrappa. En doft af riddarromantik -från äfventyrens storhetstider bredde sig från -den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden. -Komitén firades med subskriberad sexa, och -Jönsson hugnades med en nysilfverservis. -</p> - -<p> -Men turistströmmen framhärdade alltjämt -i att ta en krok omkring samhället, intet guldslam -ville klibba vid gatstenarna. Man borde -nog ha gjort litet reklam i den utländska pressen; -men det hade ingen förstånd på. Annars -skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar -<a id="page-54" class="pagenum" title="54"></a> -infångade och ditsläppte ett antal råttor, -och då dessa på grund af bristande viktualietillgång -stodo i begrepp att emigrera, sände -diversehandlanden Sandén ett parti schweizerost -för att underlätta deras existens. Råttorna -stannade benäget, men turisterna uteblefvo. -Ruinen bar sig inte. -</p> - -<p> -Småningom slappnade allmänhetens intresse -för det med så högtflygande förväntningar -motsedda fornminnet, komitén fördystrades till -humöret och upphörde att frekventera Stadshotellet, -och räntmästaren föll själf ihop till en -ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han -stoft i stoftet, och intet återstår af honom mer -än det bevingade ordet: »Se på Visby!» -</p> - -<p> -Men man tittar aldrig mer åt det hållet i -min födelsestad. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-10"> -<a id="page-55" class="pagenum" title="55"></a> -STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Hvad är en storsångerska egentligen? Det är -ett moget men alltjämt tjusande fruntimmer, -som inte kan förmås att kvittra en strof för -sina medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning. -I det sistnämda afseendet företer -hon en rent af underbar öfverensstämmelse -med min ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd -betalning för att höja min stämma till -solosång inför offentligheten. Här föreligger -dock en motivdifferens mellan storsångerskan -och mig. Jag är nämligen absolut blottad på -sångröst, under det hon i påfallande grad är -behäftad med sådan. Det är väl därför som -hon konsekvent lockar publiken ifrån mig. -</p> - -<p> -Hemma i min födelsestad har det aldrig -förunnats oss att höra någon storsångerska. -Som bekant uppträda inte dylika i småstäder, -deras röstvolym skulle inte få rum i ett mindre -samhälle. Resigneradt inseende detta, hyste vi -<a id="page-56" class="pagenum" title="56"></a> -dock en hemlig åtrå att en gång få <em>skåda</em> en -slik fågel och sedan dö. Borgmästaren, som -har förstånd på litet af hvarje, upplyste oss för -öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen -pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som -kännas igen på denna egenhet. -</p> - -<p> -Så hände en dag för ett par år sedan något -som ställde min födelsestad på hufvudet. Bland -»anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den -radikala platskollegan detta namn: Christina -Nilsson, fru, Småland. En förlamande lyckokänsla -grep till en början sinnena, men snart -vidtog en feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige -kallades till extra sammanträde för -att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle -fira den utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats -till kungabesöket året förut, framletades -från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades -på blommor till girlander att smycka husväggarna -med. Skolungdomen fick tvärt lof -och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt -bidrag till konstens hyllning. -</p> - -<p> -Medan detta pågick, vandrade den radikale -redaktören, parfymerad och begrafningsklädd -och darrande af nervös högtidlighet, upp till -Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att -stå inför denna världsdrottning, men den flärdfria -omständigheten, att hon i hotellboken kallat -sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet -vidfogat sin fattiga hemprovins’ namn, ingaf -honom ett relativt hjältemod. -</p> - -<p> -<a id="page-57" class="pagenum" title="57"></a> -Stadshotellstäderskan släppte in honom i -ett utan prål inredt rum, sedan hon först medelst -en blick genom nyckelhålet konstaterat, -att fru Nilsson var inne. Den radikale redaktören -bugade sig till mattan, tappade sin storm, -sökte uppfånga den med sin skälfvande hand, -lyckades icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen -blicken mot storsångerskan. Denna beskådade -honom med ett visst intresse, uppblandadt med -en kanske ändå mäktigare förvåning. Hon var -en välklädd medelålders dam med blondt, välkammadt -hår och lindrigt fetlagd. Redaktören -fann henne tämligen föga påminnande om den -oljetrycksbild, som smyckade stadens konditori, -men erinrade sig, att detta var ett bra nog -gammalt konterfej. -</p> - -<p> -Med låg stämma angaf han sitt okonstlade -namn och yrke, hvarpå storsångerskan, som -syntes något orolig, föreslog honom att sitta -ner. -</p> - -<p> -— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade -han. -</p> - -<p> -— Jo för all del —, genmälde hon lifligt. -— Många gånger, men bara på genomresa. Det -är en riktigt treflig stad, tycker jag. -</p> - -<p> -Redaktören annoterade yttrandet och fortfor -upplifvad: -</p> - -<p> -— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och -jag tackar er. Ni, som är van vid brusande -och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna -behag i änkelheten! Hvilket föredöme för alla -<a id="page-58" class="pagenum" title="58"></a> -kvinnor! Hvarifrån kommer ni senast, om jag -får ta mig dristigheten att spörja? -</p> - -<p> -— Från Vernamo — svarade storsångerskan, -som under redaktörens hymnartade utbrott antagit -ett uttryck af undran och förvirring. -</p> - -<p> -— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky -har förevigat, den har ni nu odödliggjort! -Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag -vågar ... ni är naturligtvis van vid ackompanjemang -... men ändå ... skulle ni inte värdigas -vilja sjunga en liten stump? -</p> - -<p> -— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan -kort, i det hon röjde olust att -fortsätta samvaron. -</p> - -<p> -Redaktören jublade invärtes, ty han hade -borgmästarens ord i minnet. -</p> - -<p> -— Nej, men ni <em>har</em> sjungit — utbrast han -med patos, i det han finkänsligt reste sig. -</p> - -<p> -— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes -resande sig. — Jag är rädd, att ni tar -miste på person på något sätt. Mitt namn är -fru Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min -man är postexpeditör ... -</p> - -<p> -Det faller mig inte in att söka måla redaktörens -känslor. Han har aldrig fullt velat delge -mig dem. Jag vet bara det, att han träffade -en öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken -gick ut på, att hon dels skulle fortsätta resan -på eftermiddagen, som hon också tänkt sig, -dels vägra att mottaga den konservativa platskollegans -redaktör. Därpå rusade han hem -<a id="page-59" class="pagenum" title="59"></a> -och skildrade interviewen med den celebra -sångerskan i fem spalter, beklagande hennes -hastiga afresa, och min födelsestad tror än i -dag, att den varit gästad af henne. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-11"> -<a id="page-60" class="pagenum" title="60"></a> -RAFAELS JUBILEUM. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa -och endast af en förtärande sanningskärlek inspirerade -kulturskildringar från det provinsiella -samhälle, där jag räknar det för en ära såväl -som ett nöje att ha blifvit född, frammanat -färggranna bilder af bländande ståt, af svajande -fanor och lysande blomstergirlander med flera -utvärtes festkarakteristika. Skulle jag därmed -ha ingifvit den lättrogne utsocknesläsaren en -föreställning om min födelsestad som ett de -yrande och berusande karnevalsnöjenas Gomorron -(eller hvad den där platsen med saltstatyerna -heter), blefve jag djupt och oläkligt -bedröfvad. Ty sanningen är, att det i denna -på visst sätt utomordentliga stad bedrifves en -rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar -årets dagar till en vacker kedja af aldrig sviktande -nit och oförtruten möda. Det är icke -en verksamhet af den bråkiga och affekterade -art, som uppflammar i s. k. resultat, men hos -<a id="page-61" class="pagenum" title="61"></a> -hvarje medborgare, från landshöfdingen till den -låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som -en evig altarlåga det medvetandet, att han ståndar -på sin rätta plats och att världen håller -ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen. -</p> - -<p> -Min födelsestad lider, som sagdt, icke af -något sjukligt begär att i tid och otid krypa -ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar; -men gäller det att begå en märkesdag, -så kan intet stäfja dess renässansartade generositet. -Bevis härpå lämnar den tafla af högtidsstämning -och helgdagsglans jag nu går att -upprulla. -</p> - -<p> -Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael -Stompén tillträdde sin lika ansvarsfulla som -hedrande ritlärarebefattning vid högre elementarläroverket -för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som -detta kunde icke medborgare med själfaktning -låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael måste -hedras var en själfklar sak. Man hade icke -häller förslösat tiden, utan förbrukat en god -procent af det berörda halfva året på att öfverlägga -om medlen. Jag tror också, att man, -icke blott på grund af den behjärtansvärda -anledningen, utan äfven med hänsyn till det -sätt, hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera -Rafaels halfårsjubileum bland de mer anmärkningsvärda, -som under de sista decennierna -tillkommit vårt lands förtjänta män. -</p> - -<p> -Det stämningsfulla interviewreferat, som -Annandagsposten meddelade dagen förut, bidrog -<a id="page-62" class="pagenum" title="62"></a> -i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver -tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit -insläppt af en medelålders städerska med skånskt -allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln -erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna -smak, fann föremålet vid glänsande vigör och -oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i -maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt -med ingenting (»äkta konstnärstemperament», -annoterade kåsören). På ett spirituellt -och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så -jubilaren ett antal smådrag och iakttagelser från -sin intressanta bana, visade fotografier af sin -familj och sjätte klassen i elementarläroverket -samt meddelade benäget tillbörliga biografiska -uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af -mera allmänt intresse anföras, att han vid sex -års ålder genomgick kikhostan och vid femton -läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål -upplyste han, att ett slags rätlinjiga -figurer, en blandning af stjärnor och kvadrater, -alltid slagit mest an på honom af de element, -som begagnades vid undervisningen. -</p> - -<p> -Klockan half åtta på den stora dagens -morgon väcktes Rafael af stadsmusiken, som -på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro» -och »Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt -öfverraskad visade sig jubilaren i fönstret och -vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå -orkestern till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar -stupa». Denna visserligen ljudliga hyllning -<a id="page-63" class="pagenum" title="63"></a> -var dock blott ett pianissimopreludium -till den som komma skulle. -</p> - -<p> -Då Rafael anlände till skolan för att afhålla -sin vanliga lektion med klasserna III och IV, -bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan, -hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande -och öfverräckte en jättebukett med ljusgröna -band. Uppe i vestibulen möttes han af lärarinnekollegiet -med föreståndarinnan i têten. -Denna lyckönskade honom i högstämda ordalag -och anmodade honom att icke försmå den -hedersgåfva, bestående af en nysilfverlinjal med -ingraveradt namnchiffer och datum, hvarmed -läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess -tjänst. Rafael försmådde icke linjalen och lektionstimmen -urartade till en oafbruten ovation. -</p> - -<p> -På eftermiddagen uppvaktades han i sin -bostad af en deputation med en smakfullt textad -adress, hvilken bland annat inbjöd honom till -en enkel kollation på Stadshotellet samma afton. -</p> - -<p> -Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni -vet) strålade denna kväll i en félik eklärering -och rymde dessutom inom sina väggar allt -hvad samhället äger af lysande och märkligt -på alla kulturens områden. Vid helan steg -borgmästaren upp på en stol (icke rottings-, -utan en särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt -anförande om festens mening. Han påpekade -de stolta förnimmelser, som i denna -stund kunde antagas fylla jubilarens själ vid -tillbakablicken på det af ett så välsignelserikt -<a id="page-64" class="pagenum" title="64"></a> -arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom -å samtligas vägnar att få upplefva ännu en -oöfverskådlig serie af halfår. Det bifallssorl, -som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades -af rörelse kväfda tacksägelser. -</p> - -<p> -Sedan en subskriberad blyertspenna af -ebenholts, där blyet på ett originellt och prydligt -sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af -borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid -elementarläroverket på sitt mjölkglas och skildrade -schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens -skugglösa halfårsbana. Honom och honom -ensam tillkom förtjänsten af att småflickorna -i andra förberedande efter att endast -ha kunnat åstadkomma vacklande kroklinjer i -marginalen på sina rättskrifningsböcker nu mäktade -på rutadt papper skissera de mest lofvande -femuddiga stjärnor och mäanderslingor, hvilkas -gagn för deras framtid ännu ej kunde ens tillnärmelsevis -beräknas. -</p> - -<p> -Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten -Ösell tvänne från när och fjärran ankomna telegram. -Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén -gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må -han alltid äta här och tack för all dricks. Matsalsuppasserskorna -på Stadshotellet». Telegrammet -från fjärran hade en imposantare affattning: -</p> - -<div class="poem-container"> - <div class="poem"> - <div class="stanza"> - <p class="verse">För din skull drickes det och äts</p> - <p class="verse">ock här uti United States.</p> - <p class="verse">En hälsning bringas dig i dag, o,</p> - <p class="verse">från anförvanter i Chicago.</p> - </div> - </div> -</div> - -<p class="noindent"> -<a id="page-65" class="pagenum" title="65"></a> -Jag skall icke vidare uppehålla mig vid -den mångfald af tal och skålar, som vid denna -fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig -gränslinje i Rafael Stompéns tillvaro; men jag -vill dock icke neka mig att anföra en strof ur -det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet -reciterade till hans ära: -</p> - -<div class="poem-container"> - <div class="poem"> - <div class="stanza"> - <p class="verse">Ditt lif har hunnit till en allvarsstund,</p> - <p class="verse">du står på tröskeln mellan tvänne halfår.</p> - <p class="verse">Nu löfvar sommarn dina drömmars lund,</p> - <p class="verse">ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår!</p> - </div> - </div> -</div> - -<p class="noindent"> -Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till -sängs i en yrsel af berättigad stolthet, och lifvet -fick därefter sitt hufvudsakliga värde för -honom af den omständigheten, att än ett halfår -var att vänta. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-12"> -<a id="page-66" class="pagenum" title="66"></a> -MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Väl den, som känt hvad det vill säga att se -det samhälle, i hvilket han födts och vuxit upp, -ådagalägga ett fosterländskt nit och en fjärrskådande -offervillighet, som lyfter det till rangen -af snart sagdt Sparta eller någon annan fornromersk -kommun, hvilken ni vill! Tåras ej -ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke -med manligt ödmjuk stolthet, att vore man inte -född där man är född, så skulle man inte ha -blifvit den man är? -</p> - -<p> -Men låtom oss lämna dityramberna och -öfvergå till fakta. -</p> - -<p> -På de talrika plank, som välgörande afbryta -husräckornas monotoni vid min födelsestads -s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår -kolossala plakat, som med svarta bokstäfver -på terrakottafärgad botten utspredo följande -kungörelse: -</p> - -<p> -<a id="page-67" class="pagenum" title="67"></a> -»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty -ett härordningsförslag föreligger och ingen vet -när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för -hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant -fall är att göra, nämligen diskutera. Medborgarna -inbjudas sålunda att nästkommande -onsdag afton kl. half 5 mangrant infinna sig -å Stadshotellets större sal (teatersalongen) för -att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet -absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages, -och den medborgare, som vägrar att -offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf -draga följderna. -</p> - -<p class="sign"> -Diskussionskomiterade.» -</p> - -<p> -Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag -affattade upprop frambragte, som man lätt -kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt. -Planken belägrades dagligen af en frenetiskt -intresserad folkhop, det sväfvade en stämning -af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på -den våldsamt efterlängtade onsdagen försummade -flertalet medborgare sitt eftermiddagskaffe -för att ila till teatersalongen, hvars lätt maskstungna -tiljor sviktade under trycket af de -hundratals oroliga fötter, som trängdes och -trampade hvarandra mellan de mer än vanligt -täta raderna af rottingsstolar. -</p> - -<p> -Då timmen eller rättare halftimmen slog, -framträdde stadsfullmäktigen konsul Haltin med -en mindre köttklubba i handen, skuttade upp -på estraden, som man glömt att förse med -<a id="page-68" class="pagenum" title="68"></a> -trappa, och frågade med af sinnesrörelse bäfvande -stämma, om mötet vore lifvadt för att -utse honom till ordförande. Mötet lät icke undfalla -sig ett ljud, ty på den orten har man ännu -icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på -offentliga sammankomster. Konsuln dref därför -klubban i ett närstående bord och förklarade, -att han ansåg frågan med öfvervägande »ja» -besvarad. Det tyckte mötet var stiligt gjordt -och nickade blygt bifall. -</p> - -<p> -Bad så den med stillsam acklamation utkorade -ordföranden att få öfverlämna ordet åt -den högt aktade biträdande ritläraren vid högre -allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen -Sabelgren, som benäget åtagit sig att -inleda den utom allt tvifvel i högsta grad intresseväckande -diskussionen. -</p> - -<p> -Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande -och därtill uniformerade militären alltifrån -början utgjort det vederkvickande målet för -allas blickar, närmade sig estraden, något upphettad -utöfver det ordinära måttet på grund -af rampfeber samt besvärad af sin krage. En -svårighet yppade sig nu. Den bra nog upphöjda -tribunen befanns otillgänglig för den tappres -mera voluminösa än egentligen långa eller -spänstiga ben. Ordföranden sträckte ut sin -knubbiga hand åt honom, och han tog en aktningsvärd -sats, men naturen låg honom emot. -Det skulle ha sett dystert ut, om inte viktualiehandlanden -P. O. Bengtsson, en synnerligen -<a id="page-69" class="pagenum" title="69"></a> -smart och rådsnar smålänning, hade framträdt -och placerat sig i den posityr, som användes -af den studerande ungdomen, när den hoppar -bock, och låtit krigsmannen krafla upp på sin -rygg, hvarifrån steget till estraden icke var -längre än från det löjliga till det sublima. -Auditoriet andades åter ut, och någon, som -varit i Stockholm, tog upp en applåd, hvilken -dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående. -</p> - -<p> -— Mina damer och mitt härskap — började -fanjunkaren med lätt upprörd och något -skroflig men dock påfallande klangfull och sonor -stämma läsa ur sitt medhafda prydliga manuskript. -— Historien lär oss, att när vi minst -vänta något, så står fara för dörren. Hvad -skall då icke stå för dörren, när vi som nu för -hvar dag som kommer gå och vänta på något? -Det torde vara bekant för de flesta här närvarande, -att vi njutit en lång, ack alltför lång -fred, och jag vill ingenting säga, men det säger -jag, att hade inte den freden varit, så skulle -mycket i vårt älskade fosterland sett annorlunda -ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena -långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant -tillfälle erbjuder sig som det, hvilket blifvit oss -beredt genom det härordningsförslag, som härskapet -naturligtvis alla känna till och som väl -ingen af de närvarande har något att anmärka -på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af en hostning, -härrörande från landssekreteraren.) En känd -<a id="page-70" class="pagenum" title="70"></a> -sak är det ju, att den värnpliktiga ungdomen -öfver hela landet länge yttrat starkt missnöje -med de nittio dagarna och att ett upplopp kan -väntas utbryta, om inte denna lumpna öfningstid -med allra snaraste påökas. De upplysta -och humana auktoriteter, som ordnat med den -här saken, ha icke skytt några uppoffringar för -att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i -detta hänseende genom att tillförsäkra den ett -helt års vapenlif med fritt vivre på statens bekostnad. -Visst blir det ett afsevärdt besvär -för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta -en ära i att göra vår yttersta plikt som fosterlandets -ädlaste söner, hvilket vi alltid haft ord -för att vara (åter bifallssorl och ny hostning -från landssekreteraren, denna gång åtföljd af -ett slag af ordförandens klubba), och kommer -det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå -från det instruktiva och förädlande hemlifvet i -kasernen med så ljufva minnen och intryck, att -de sedan ständigt skola, som skalden säger, -»längta dit igen». Vi vilja utbilda en fysiskt -sedt stark ungdom, ty vi vilja i grund lära dem -vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast -ungdom, ty vi vilja anmoda dem att se på -oss, och slutligen en i allmänhet sedt kunskapsrik -ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning -och skrifning, möjligen äfven i räkning -med hela tal. -</p> - -<p> -Nu kunde icke applåderna hållas inne -längre, man hade fått höra för mycket — en -<a id="page-71" class="pagenum" title="71"></a> -åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna -i tvänne stolar under läktaren brusto. -Föredraganden kände, att han höll själarna i -sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och -en inspirationens flykt bar hans tal på brakande -vingar genom det ansenliga rummet. När han -lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O. -Bengtsson, men med en takt, som de lyftande -omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att -stanna på den upphöjda valplatsen. -</p> - -<p> -Ordföranden tackade märkbart rörd för det -tändande inledningsföredraget, som — det vågade -han påstå — sent skulle glömmas, och -tillfrågade därefter församlingen, om den behagade -yttra sig. -</p> - -<p> -Min födelsestad är ofördärfvad och blyg -vid slika tillfällen, och den visade sig inte hänsynslöst -tilltagsen nu heller. Den tisslade och -knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla -i yxskaftet. Det insågs dock allmänt, att något -borde göras, och slutligen reste sig till allas -lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och -sade: -</p> - -<p> -— Herr ordförande, herr fanjunkare och -de andra, det är nog en sjangtil och bra härordning, -som fanjunkaren har lagt ut den, och -det blir nog trefligt för ynglingarna på alla vis, -men ... -</p> - -<p> -Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och -bligade försagd upp mot estraden. -</p> - -<p> -— Är det Bastgrens mening att yttra några -<a id="page-72" class="pagenum" title="72"></a> -invändningar mot K. M:ts och kronans härordning? -— frågade ordföranden skarpt. -</p> - -<p> -— För allt i världen — vidtog tunnbindaren, -när han fick mål i mun. — Jag skall -visst inte göra några invändningar, men jag -tyckte bara, att det var liksom litet långt med -den där rolighetstiden i kasernen, och nu t. ex. -min pojke, den har jag allt svårt för att undvara -i arbetet ... -</p> - -<p> -— Cigarrhandlare Ottoson har ordet — -röt ordföranden och dängde klubban i vattenglaset, -så att skärfvorna yrde — och det vill -jag påpeka en gång för alla, att här är inte -platsen för några otidigheter och krångel. Var -så god, Ottoson! -</p> - -<p> -— Jag skall be att få uttala min djupt -kända tacksamhet för hvad som här i afton -blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig -ledighet — och anhåller bara om tillåtelse att -få uttala en liten, helt liten farhåga. Jag undrar, -hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen -bland de ett-års-värnpliktige — mig förefaller -det, som om möjligen de myckna vapenöfningarna -o. s. v. skulle frånstjäla dem bra -nog många tillfällen till den oskyldiga, i min -tanke fördelaktiga njutning, som benämnes rökning. -Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven -till denna långt ifrån oväsentliga punkt, då ju -äljes så mycken och beundransvärd omsorg nedlagts -på förslagets utarbetande. -</p> - -<p> -Ottoson gjorde en ballettmästarebugning -<a id="page-73" class="pagenum" title="73"></a> -och satte sig, strålande nöjd med sig själf. Fanjunkaren -upplyste, att han för ögonblicket icke -erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna -fråga, men trodde, att det var något tillfredsställande. -</p> - -<p> -Nu uppsteg en groflemmad individ med -bullrande röst och förklarade, att det där med -rökningen gaf han sjutton, för han tuggade; -men fri sprit i tillräcklig mängd ansåg han -det vara en värnpliktigs heligaste rättighet att -erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade -det under sin värdighet att genmäla något. -</p> - -<p> -Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll -att få säga några ord: -</p> - -<p> -— Väl måste det djupt glädja och röra oss -kvinnor att se fosterlandets söner så nobelt -redo att värna hem och härd, och med spartanska -mödrars trygga stolthet sända vi våra -söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut i striden -eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor -kräfva vår andel af bördan, äfven vi vilja -kämpa med och segra med, ja, om så skulle -fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att -lära kvinnorna vapnens bruk? Hvarför vill -man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet? -Nej, gif oss ett gevär i hand och en -sabel vid sidan — och ni få se, att Blendas -döttrar ännu lefva! -</p> - -<p> -Larmande applåder hälsade det varmhjärtade -anförandet, de närmast sittande tryckte -föreståndarinnans hand, och man kände sig -<a id="page-74" class="pagenum" title="74"></a> -i allmänhet höjd öfver de alldagliga förhållandena. -Endast fanjunkaren föreföll oentusiastisk. -</p> - -<p> -Landssekreteraren bad nu om ordet med -sin vanliga ohängda uppsyn, men ordföranden -drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade -diskussionen på grund af den framskridna -tiden afslutad samt föreslog följande -resolution: -</p> - -<p> -»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt -och att ingen vet när ryssen kommer, samt -förklarar sig villigt att till sista bloddroppen -handla därefter.» -</p> - -<p> -Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena -och kände sig hungrigt, hvarför -det underlät att uttala sig. Ordföranden slog -alltså klubban i bordet och upplyste, att resolutionen -var antagen. -</p> - -<p> -Så skickades Stadshotellkyparen omkring -för att uppta den utlofvade kollekten, och silfverslantarna -slamrade gladt i soppskålen. Ingen -ville snyta fäderneslandets försvar på 25 -öre. När kyparen fullgjort sitt värf, bar han -soppskålen fram till ordföranden, som med ljus -min räknade pekunierna och därefter tillsporde -församlingen, om den ville ta sig en påbredd -smörgås och ett glas pilsner för de insamlade -medlen. Denna gång besvarades frågan bokstafligen -med ett kraftigt öfverväldigande ja, -och medan man väntade på maten, föreslogs -afsjungandet af en fosterländsk sång. Den groflemmade -individen skränade, att man skulle -<a id="page-75" class="pagenum" title="75"></a> -ta den där om »Svea, modern som åt oss alla», -enligt hans något inkorrekta formulering; men -föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi -elsker», och den blef det också. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-13"> -<a id="page-76" class="pagenum" title="76"></a> -DE TVÅ PÄLSARNA. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Detta är en sannfärdig och lärorik historia, -som till full evidens bevisar, att man icke -ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en -farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter -arfskiftet. -</p> - -<p> -I min födelsestad verkade någon tid en -pastorsadjunkt, som tydligen hade hoppat i särdeles -galen tunna vid valet af kallelse. Det -minst utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast -skönja, att denne man saknade betingelser -för det allvarsamma ämbete, från hvilket han -i brist på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke -kunde uteslutas. -</p> - -<p> -Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle, -med så afgjordt kyrkliga tendenser och en så -lagom religiös anda, skulle hemsökas med en -slik själasörjare, om än obefordrad och med -ringa löneförmåner. -</p> - -<p> -Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i -min födelsestad och plägat finna sig väl af en -<a id="page-77" class="pagenum" title="77"></a> -omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött -ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke -ingått någon komplott att göra ett undantag -med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han -motsågs med ett verkligt febrilt intresse, och -den aftonsång, då han första gången skulle presentera -sig för menigheten, uppvisade ett af -såväl honoratiores som burgnare borgerskap -fullproppadt tempel, fastän äljes eftermiddagsgudstjänsten -plägade vara tunt frekventerad -och det mest af från annexförsamlingen invandrade -landtgummor. -</p> - -<p> -Denna aftonsång var tillfyllestgörande för -uppkomsten af ett bestämdt och för den obefordrade -själasörjaren synnerligen olycksbådande -intryck. Läsaren bör inte föreställa sig, att han -afslöjade sig som ateist eller frikyrklig eller på -annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde -klena utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika, -så det trängde fram till det stendöfvaste fattighushjon -längst bort på läktaren öfver ingången, -och han tycktes inte söka fastslå några villomeningar -eller människopåfund utöfver lärofadern -Schartaus, fastän om man hade lyssnat -noga, så kunde man måhända uppdagat några -kätteriets kryphål i hans trossystem. Men faktum, -det oerhörda och splitternya faktum var, -att ingen hörde efter hvad han yttrade. Man -endast såg. På prästen, på hvarandra och på -prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade -han näsa eller hade han glömt prästkragarna? -<a id="page-78" class="pagenum" title="78"></a> -Nej — men han hade helskägg! Att -någon andakt skulle kunna uppkomma under -så beskaffade omständigheter förbjöd sig naturligtvis -själf. Det finns dock gränser för hvad -en andans man kan tillåta sig i yttre prydnadsväg, -det finns oskrifna lagar för det anständiga. -Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta -invitationen på kaffe hos konsuln och -kyrkorådsledamoten Bullin. -</p> - -<p> -Men konsulinnan talade med prosten följande -förmiddag, och prosten talade med adjunkten. -Prosten var tämligen ålderstigen och -skröplig samt hade mist åtskilligt af sin forna -sprudlande energi i kyrkliga angelägenheter; -men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra -för sin unge amanuens församlingens rättmätiga -kraf på att förskonas för åsynen af ett -med världsliga idéassociationer så förknippadt -fenomen som ett helskägg öfver predikstolspulpeten. -Pastorsadjunkten var ingen stridbar -natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa -förargelseklippan, i all synnerhet som den varma -årstiden var i annalkande. Han bad med detsamma -om barberarens adress för att ådagalägga -allvaret i sitt uppsåt. -</p> - -<p> -Ett par dagar senare anförtroddes honom -det smickrande uppdraget att i prostens ställe -gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I -min födelsestad aflöper icke gärna ett barns -upptagande i den kristna församlingen utan en -mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som, -<a id="page-79" class="pagenum" title="79"></a> -ehuru icke barnfödd i samhället, ingalunda -ville framstå som den sämste, hade sammanbjudit -en hänsynslös massa folk, och förplägningen -hade de svårt att finna fel på. Men -prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han -trädde öfver tröskeln, och måste bäras in i -sängkammaren, där hon sedan förblef under -hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor. -Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo -jägmästaren en i hvar arm under den högtidliga -akten, för att han inte skulle störta fram -och skymfa dopförrättaren. Denne blef icke -kvarbjuden efteråt. -</p> - -<p> -Men hade inte den olycksalige mannen varit -hos barberaren? Jo, det hade han. Nå då -så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget -var borta, men mustascherna sutto -kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och -illvillig eller om han helt änkelt led af medfödd -brist på de elementäraste begrepp, det har aldrig -blifvit till fullo utredt. Jägmästarens envisades -emellertid att anse sin förstfödde odöpt, -och denne erhöll sålunda redan i vaggan binamnet -»hedningen», hvilket han sedermera -sträfvat att i ökad mån göra sig värdig. -</p> - -<p> -Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt -uppräkna alla de vidrigheter, som denne -vilsekomne prästman beredde sin på det hela -taget underbart tålmodiga församling. Mustascherna -bortlade han visserligen så småningom -på prostens enträgna begäran, men afböjde -<a id="page-80" class="pagenum" title="80"></a> -med synbar vresighet dennes godhjärtade förslag, -att han som ersättning skulle anlägga -polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda -kunde skada en ordets förkunnare. -</p> - -<p> -Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas -genom mustaschernas försvinnande förbyttes -med ens till en i sommarkvalmet nära -nog hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs -vandra Storgatan utför iklädd gråa benkläder. -Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt -och utmanande sätt att förneka sitt stånd? -Voro icke benkläderna rent af rutiga på nära -håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och -annat om den vördnadsvärde gamle prosten i -hans krafts dagar. Han hade t. ex. förefallit -kanske onödigt begifven på att spela priffe något -långt fram på kvällsidan och äfvenså gärna -inmundigat mer än ett glas punsch i festliga -lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen -uppträdt i prästerlig dräkt. <em>Honom</em> skulle -ingen ertappa med några gråa pantalonger, -särskildt inte rutiga. -</p> - -<p> -Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket -annat, skref ändlösa bref till sin fästmö i -Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga -egenskap i samhällets omdöme) och gick -morgonpromenader. Den egentliga lyckohvälfningen -i hans tragedi ägde rum, när hans farbror, -rentiern i Påskallavik, fick slag och afled. -Farbrodern hade i lifstiden varit ganska nöjd -med sin prästerlige brorson och därför i sitt -<a id="page-81" class="pagenum" title="81"></a> -testamente insatt honom till universalarfvinge -af sina pälsar. Dessa voro inalles två: en sibirisk -lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen -nött, om än ej direkt illa medfaren, samt -en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke på -en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad. -</p> - -<p> -Adjunkten skulle måhända föredragit ett -antal reda penningar eller åtminstone ett par -bättre inteckningar; men pälsarna misshagade -honom dock inte. En så fåvitsk karl som denne -torde sällan ha uppläst ett vigselformulär. Han -trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen -och gick ut och visade sig på gatorna. Följden -behöfver jag väl inte uppta utrymmet med att -skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls! -Man slog sig ner med händerna i skötet -vid sina reflexionsspeglar och började resigneradt -afhandla yttersta domen. -</p> - -<p> -Det syntes, att pälsen inte var ny. Han -hade sålunda haft den länge, kanske från sina -första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af -hans konfirmationspäls. Man vände sig till -prosten, men denne hade alltmera slöat till i -ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga -några åtgärder. -</p> - -<p> -Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade -från en ljusblå himmel öfver snöiga gator -och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att -det sibiriska lammskinnsplagget tog sig något -sjaskigt och anlupet ut, hvarför han plockade -<a id="page-82" class="pagenum" title="82"></a> -fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på -sig, född idiot som han måste ha varit, och -trafvade ut i ämbetsärenden. -</p> - -<p> -Nu var det jämt slut. Den upphetsning, -som rasade i samhället, kunde icke stillas med -mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett -icke ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön -i Lund, hvars adress postmästaren benäget -uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta -om hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick -ringen tillbaka med omgående. Ingen i samhället -hälsade på honom, och man lät sina -barn förbli odöpta, i hopp om att en personalförändring -snart skulle inträffa. Så skedde ock. -Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande, -stakade sig regelbundet på högmässoritualen, -anhöll om tjänstledighet, for till landet -och uppgaf ämbetet samt förföll småningom -till renskrifning i en stor stad, där ingen fäste -sig särdeles vid vare sig honom eller hans -pälsar och där han med fördel kunde undgå -att raka sig. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-14"> -<a id="page-83" class="pagenum" title="83"></a> -JAKTEN EFTER VITSEN. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som -enligt en förhistorisk sägen sätter en så yster -prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den -häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl -ingen skämttidning, antar jag — det förklarar -allt. Och skulle där existera något litet vitsblad, -så är det tvifvelsutan underhaltigt och i -saknad af existensmotiv, alldenstund kvickheten -förbrukas i umgänget. -</p> - -<p> -Häraf följer som ett korollarium skälet till -att stockholmarna måste befinnas mindre sprudlande. -De besitta nämligen skämttidningar och -ha icke råd till någon privatkonsumtion af humor. -Inrättningen är för öfrigt rekommendabel -såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning. -En del snitsiga personer, af hvilka somliga -kunna rita och andra kunna »Fliegende Blätter», -åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens -kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med -<a id="page-84" class="pagenum" title="84"></a> -godt samvete ägna oss uteslutande åt lifvets -allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande -falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra -närmaste, tills den svårkufliga skrattparoxysmen -rasat ut, hvarefter vi afsända det löjeväckande -till en skämtredaktion med anhållan om två -kronors honorar samt årgången gratis, men -tillrättavisas blodigt i nästa nummers breflåda -och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen -samt återgå till lifvets allvar. -</p> - -<p> -Apropå skämttidningar, så fanns det i min -födelsestad en man, som vid något tillfälle hade -yttrat en vits. Händelsen hade timat före min -tid, men ännu under min uppväxt hvilade en -konstant gloria kring denne mans hjässa, fastän -ingen längre med visshet erinrade sig vitsens -lydelse. Jag lutar emellertid åt den tron, att -det var en af de mera kända och i kulturcentra -längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit -en person, som tappat sin klocka i vattnet, -en urnyckel att dra upp den med eller något -i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit -inrättandet af ett provisoriskt apotek, när -det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans -rykte var lika stadgadt för det, och samhället -kväfde beslutsamt alla besinningslösa försök till -konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan, -ty man kände djupt det lumpna i att söka slita -lagerkransen från en aktad medborgares gråa -hufvud. -</p> - -<p> -Ända tills det begaf sig, att en herre, som -<a id="page-85" class="pagenum" title="85"></a> -var barnfödd sju fjärdingsväg från Göteborg, -kom och öfverrumplade samhället för att intaga -en ställning som extraordinarie kammarskrifvare -vid dess kongliga tullverk. Den kunde det icke -bli frågan om att kväsa. Man sammansvor -sig till en början och lade sig i försåt för honom; -men den individ var inte född, som skulle -kunnat afskära honom tillfället till en vits. På -dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete -med en aldrig svikande värdighet, men -om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte -sig, voro tullfria, bedref han sin sport med en -yrande energi. Ingen ålder, intet kön skonades. -Den gamle mannen med vitsen stapplade hem -i dof sorg efter att ha suttit en halftimme vid -bordet intill hans på Stadshotellet, och om -morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna -upprördes våldsamt öfver detta nidingsdåd, -men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade -honom i utsökta ordalag för att han — -sina traditioner trogen — åldrades så <em>kvickt</em>. -</p> - -<p> -Det var denne kammarskrifvare, som en -gång på en musikalisk-deklamatorisk soaré, -anordnad af logen Oförtruten (I. O. G. T.) -uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier -och därvid ofta klarade sin stämma medelst en -klunk ur vattenglaset, hvars innehåll föreföll -svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt. -Logens sekreterare, som med mörka blickar -iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom -resolut, när det var öfver, och började hotande: -</p> - -<p> -<a id="page-86" class="pagenum" title="86"></a> -— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit -besmittadt med någon spiri ... -</p> - -<p> -Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen -i honom och mullrade doft: -</p> - -<p> -— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare, -en förtroendeman inom logen, misstänker? -Min herre, det förvånar mig att höra er så -fräckt bryta mot era ordenslöften! -</p> - -<p> -Sekreteraren stod skräckslagen och blek -som ertappad in flagranti delicto, fåfängt sträfvande -att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren -borrade ögonen ännu vildare i honom -och fortfor: -</p> - -<p> -— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors -blinda förtroende genom att sörpla saft -och vatten, och så upptäcker jag hos er en -plötsligt frambrytande böjelse för <em>supsånger</em>! -Olycklige! -</p> - -<p> -Sekreteraren smög dädan, och det hviskas -om att han efter den kvällen af något slags -obetvinglig suggestion började skåpsupa och -läsa Bellman. -</p> - -<p> -Då H. M:t konungen en sommar uppskakade -samhället med ett hastigt besök, åtföljd -af sina ättlingar samt ett antal framstående -herrar, däribland riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren, -vid det den fina kortègen trafvade -från stationen till landshöfdingeresidenset: -</p> - -<p> -— Här ser jag både kungar och knektar, -men hvar är Essen? -</p> - -<p> -Han blef omedelbart gripen af närmaste -<a id="page-87" class="pagenum" title="87"></a> -poliskonstapel, en för det festliga tillfället engagerad -hamnarbetare, och stod i fara att bli -insatt för oljud på öppen gata, men räddade -sig med en hacka. -</p> - -<p> -Det vore vämjeligt att i detalj följa denne -förfärlige mans bedrifter, frånsedt att utrymmet -energiskt hindrar fullförandet af en så -svindlande uppgift. -</p> - -<p> -Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid -och drogs med en gnagande oro, som -tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans -dagar till en enda vanmäktig jakt, jakten -efter vitsen. Med kalla omslag på pannan -grubblade han i förtviflade timmar öfver sin -gamla vits, den som skapat hans rykte; men -den var och förblef borta. Så vandrade han -omkring till stadens äldsta borgare för att söka -ljus i ämnet; men de motsägande och obestämda -uppgifterna förvirrade hans ansträngda -hjärna intill vanvett. Det fanns stunder, då -han hängaf sig åt den högtsväfvande planen -att uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under -allt detta genljöd samhället af de skrattåskor, -som oundgängligt följde på kammarskrifvarens -kvickhetsblixtar. -</p> - -<p> -Slutligen vardt det så illa med honom, att -han måste tillbringa hela sin dag i en länstol -och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren -hälsade på honom en söndag och utbrast gemytligt: -</p> - -<p> -— Det var märkligt hvad ni påminner mig -<a id="page-88" class="pagenum" title="88"></a> -om en patience, som min farmor brukade -lägga! -</p> - -<p> -Den gamle stirrade hjälplöst på honom, -bidande slaget. -</p> - -<p> -— Den gick häller aldrig ut ... -</p> - -<p> -Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den -gamle hade eldgaffeln inom räckhåll. -</p> - -<p> -Den sjuke hade nu inte långt igen. Han -började yra och frågade med hjärtslitande -stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren -och en eldgaffel. Städerskan -fann ingen beröringspunkt, och detta förvärrade -hans tillstånd. -</p> - -<p> -Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur -hvilken han vaknade endast för att spörja: -</p> - -<p> -— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk -och ett kyrktorn? -</p> - -<p> -— Så han pratar! Det måtte väl vara -skillnad nog — brummade den enerverade städerskan. -</p> - -<p> -Då var det, som hade ett förklarande ljus -gått upp för hans mörka, pinade själ. Lifvets -mening skymtade en sekund för hans halfsläckta -öga. Han lutade sitt hufvud tillbaka -och jakten efter vitsen var ändad. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-15"> -<a id="page-89" class="pagenum" title="89"></a> -JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt -återkommande julhögtiden firades förra året -som vanligt på traditionellt och värdigt vis i -min födelsestad. Samhällets affärslif tog under -veckan närmast före festen ett nära nog vansinnigt -uppsving, i pappers- och parfymhandeln -omsattes opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde -räcka att rentvå alla det brittiska rikets koloniala -synder, och bokhandeln afyttrade millioner -almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken -om lillebror». Manufakturaffären vid Storgatan -nödgades använda både husan och springpojken -till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund, -som har bosättningsmagasinet vid torget, -måste sätta sin sjuåriga dotter vid kassan, alldenstund -kassörskan plötsligt blifvit rubbad -genom öfveransträngning vid växling och på -grund däraf kräfde omväxling. -</p> - -<p> -På själfva den heliga aftonen tilläts helt -naturligt ingen, som beträdde en butikströskel, -<a id="page-90" class="pagenum" title="90"></a> -att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades -då de socialt mera lågt ställda kunderna, -under det kaffe med nybakadt småbröd -serverades åt honoratiores i skrubben innanför. -Fru Palmströms konjaksringar äro som bekant -hors concours i världsmarknaden, hvarför Palmström -& söners trikåartiklar nämda dag rönte -en frenetisk efterfrågan. Klockan ett på middagen -stängdes emellertid samtliga affärer för året, -ty samhället skulle göra sig redo att doppa i -grytan. Hvarje familj håller sig med en privat -gryta för sig och kringboende ungkarlar, ty -det förslag, som i början af månaden var synligt -i den radikala platskollegan och som gick -ut på att en jättegryta, gemensam för samtliga -infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs -vara insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren -som hämd för den där intorkade -fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt. -</p> - -<p> -Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren -Jonsson kalkylerade, att menigheten -borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina -sista paket, tågade han upp i kyrktornet och -började väsnas med sina klockor för att mana -till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus -eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven -i brådskande fart, en smula nervös och jäktig, -men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd -öfver sina gemytliga och vältvagna drag. -</p> - -<p> -Den första psalmen sjöngs med klingande -entusiasm, och man väntade sig få se den afhållne -<a id="page-91" class="pagenum" title="91"></a> -pastorsadjunktens<a class="fnote" href="#footnote-3" id="fnote-3">[3]</a> ungdomliga och -blonda anlete höja sig öfver predikstolens förgyllda -kerubhufvuden, täflande med dem i barnaoskuld -och renhetsglans. Men pausen artade -sig till att bli efter omständigheterna lång, -menigheten började vrida på sig, som om det -stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten -stämde upp uvertyren till »Kalifen i Bagdad» -för att hålla gudstjänsten vid makt. -</p> - -<p> -— Jag begriper inte hvad postmästarens -håller på med, efter de inte kan komma i kyrkan -som folk — hviskade konsulinnan Hallander till -borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt -två bänkar bakom. — Inte kan han väl ge sig -till att stå och bråka med posten en sådan här -dag! Det är verkligen hans skyldighet att ta -sig fritt. -</p> - -<p> -— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans -ogifta svägerska — och så hänsynsfull -och omtänksam som pastorn alltid -är, kan det naturligtvis inte falla honom in att -börja, förrän han ser, att alla är komna ... -</p> - -<p> -I detsamma smällde ingångsdörrarna till, -och postmästarens med barn och blomma ilade -andfådda och hälsande åt alla sidor upp till -sina platser. En person, som nyss anländt -från Amerika och där tydligen gjort sig af med -alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få -köpa ett brefkort, just som postmästaren höll -<a id="page-92" class="pagenum" title="92"></a> -på att stänga kontoret, upplystes det sedermera. -Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation -och förorsakade åtskilliga tidningsinsändare -efter helgen. -</p> - -<p> -Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell, -lät höra sin oförlikneliga, i de lägre tonerna -något rostiga och i de högre en smula anlupna -men för öfrigt härliga sopran i en julduett med -drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och -under intrycket af denna säregna konstnjutning -flödade församlingen ut ur templet för att i de -respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens -privata begående. -</p> - -<p> -Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat -att framhålla sin originalitet och vetat såra -medborgarna i deras finaste känslocentra. Han -hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns -verkligt välmenta inbjudning till kvällen under -föregifvande att han fick hufvudvärk af julgran -och kväljningar af lutfisk samt föredrog att -supera på Stadshotellet som vanligt. Det var -alldeles rätt åt honom, tyckte alla, att ingen -servering ägde rum därstädes den aftonen, lika -litet som på någon annan lokal med själfaktning, -och förr torde så väl skinkan som korfvarna -och syltan ha blifvit uppätna, än samhället -kände sig ha slutdiskuterat problemet om -hvar landssekreteraren fick mat på julafton. -</p> - -<p> -Familjehögtidligheterna på kvällen företedde -ingen annan ovanlighet, än att nyinflyttade -möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och -<a id="page-93" class="pagenum" title="93"></a> -hvita ljus i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna, -som visste hur det skulle -vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar -af brokigt papper, under årets lopp hopgömd -begrafningskonfekt samt röda och gredelina ljus. -Vidare kan anföras, att borgmästarens hade -smugglat <em>två</em> mandlar i gröten, af hvilka borgmästarinnans -ogifta svägerska händelsevis erhöll -den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså -händelsevis den andra. -</p> - -<p> -Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet -med kyrkobesök, afprofvande af erhållna gåfvor -samt familjemiddag för de närmaste. En individ -i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam -flanera Drottninggatan framåt och försvinna -genom stadsporten, synbarligen stadd på en -solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande -förklaring öfver karlens uppförande kom -man öfverens om, att det måste vara amerikanen -med brefkortet, och tackade samfälldt försynen, -som låtit en födas och växa upp i en -kristen kommun med sedvänjor och inrättningar. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h2 class="part" id="chapter-0-2"> -<a id="page-95" class="pagenum" title="95"></a> -VÄRLDENS VÄGAR. -</h2> - -</div> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-1"> -<a id="page-97" class="pagenum" title="97"></a> -HUR LAVINER UPPSTÅ. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Det hände på en gata, som gärna skulle vilja -vara tvärgata till Drottninggatan, men det ligger -så mycket hus och saker i vägen, att detta sträfvande -förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade -stillsamt fram längs sagda tvärgateaspirant -en vinterafton. Då och då törnade han emot -något föremål, som än visade sig vara en -byggnadsställning, än en lyktpåle och någon -gång en annan närsynt person, ty hvilken annan -än en närsynt väljer en gata, som visserligen -morskt marscherar framåt en stund, som om -den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt -misshumör gör helt om framför en husrad? -</p> - -<p> -Just som den närsynte mannen vid hörnet -af en sidogata med den urskillningslösa artighet, -som karakteriserar detta slags folk, lyfte -på mössan för ett par mot väggen uppresta -skidor, som han fruktade att ha trampat på -tårna, råkade han med handen stryka af sig -pincenez’n. Långsamt, ljudlöst sjönk den ned -<a id="page-98" class="pagenum" title="98"></a> -i drifvans hvita bädd, tyckte sig den närsynte -mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända -långt, långt in i jorden — så intensivt försvunnen -tedde den sig för hans omtöcknade syn. -</p> - -<p> -Han hade lefvat för länge i världen och på -sitt sätt skådat för mycket af lifvet för att, som -en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och -krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen -mot en närbelägen lyktstolpe, lutade hufvudet -framåt och spände med en bottenlöst intresserad -min sina stackars vanmäktiga blickar i -marken framför sig. -</p> - -<p> -Detta visade sig vara den riktiga metoden. -Den förste som kom var ett ledigt stadsbud. -Han underrättade sig genast deltagande om -hvad herrn sökte efter, och sedan han inhämtat -den äskade upplysningen samt taxerat den närsynte -mannens pälsbrämade öfverplagg, var det -honom en personlig glädje att erbjuda sin tjänst. -Stadsbudet hade inte väl rört om ett par spadtag -i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre -dam med arbetsväska på armen, som stannat -för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan, -men vid åsynen af den ömkansväckande -gruppen i hörnet öfverväldigats af ett flertal -filantropiska instinkter, nervöst slungade sin -arbetsväska och började leta. <em>Hon</em> kunde leta! -Den närsynte mannen greps af rörd beundran -öfver hennes osparda nit och sökte upplysa -henne om hvad det var, som han hade tappat; -men den äldre damens hörselsinne var något -<a id="page-99" class="pagenum" title="99"></a> -defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att -bli störd, när hon kommit riktigt in i ett arbete. -Hon och stadsbudet letade alltså. -</p> - -<p> -Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu -fram och lät, ehuru med en viss motvillig öfverlägsenhet, -skymta såpass mycket intresse för -saken, som man kunde vänta af en person i -hans ställning. Sedan han lättjefullt riktat några -frågor till den närsynte mannen rörande dennes -ålder, hembygd och sysselsättning, började -han godmodigt borra sin klack här och där i -drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde -tänkas befinna sig, synbarligen väntande att -klangen af krossadt glas med tiden skulle belöna -hans möda. Den närsynte mannen bet -sig nervöst i läppen och önskade inom sig, att -någon annan än poliskonstapeln skulle finna -skatten. -</p> - -<p> -Den äldre damen letade fortfarande, så att -det yrde om det, men stadsbudet hade satt sig -att hvila på en trappa, under det han fortsatte -att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände -emellertid en större förstärkningstrupp, -fem framstående ledamöter af ligapojkarnas -fackförening, som kommo från ett stormigt -föreningssammanträde på Roslagstorg och inte -begärde bättre än att få använda de krafter -de ännu hade i behåll i det allmännas tjänst. -</p> - -<p> -De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått -af ungdomlig liflighet och energi. Med lekfulla -tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen, -<a id="page-100" class="pagenum" title="100"></a> -som vid första anblicken hade väckt deras -varmhjärtade intresse, och de bemödade sig -äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga -talesätt. Med en intagande förtrolighet, som -rättfärdigades af omständigheterna, förstodo de -att aflocka den närsynte mannen detaljerade -upplysningar angående beloppet af de penningmedel -han för tillfället hade deponerade på sin -person och röjde en synbar tillfredsställelse -med resultatet af sina forskningar. Något litet -kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet, -men de begränsade detsamma hufvudsakligen -till den äldre damens arbetsväska, hvars -ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella -verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur -bestående innehåll de ystert -delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af -dem krängde väskan utanpå sin hufvudbonad. -</p> - -<p> -Under tiden hade emellertid arbetskåren -vuxit i geometrisk progression. Alla samhällsklasser -och lefnadsvillkor voro nu representerade. -Endast ett försvinnande fåtal fick rum -att leta på den ursprungliga olycksplatsen, de -öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren -och sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen -också en hel mängd saker: knappnålar i -oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur, -försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton, -strumpeband samt en handfull namn, -som tappats bort ur den nya almanackan. -</p> - -<p> -Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat -<a id="page-101" class="pagenum" title="101"></a> -hela denna människohär, stod fortfarande och -plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan -framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma -hvad han tog sig för — han var nämligen -totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde -en hemlighet för majoriteten af dem som -trälade i hans tjänst. Han började känna sig -frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag. -</p> - -<p> -Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats -hänga upp sig vid resan utför, och där hade -den haft det varmt och bra hela tiden. -</p> - -<p> -Den närsynte mannen vek om hörnet och -ilade genom de tomma gatorna till sitt fjärran -belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande -människohafvet förföljde honom en lång sträcka, -och hela natten hörde han i drömmen gnisslandet -af poliskonstapelns klack. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-2"> -<a id="page-102" class="pagenum" title="102"></a> -HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Är det Shakespeare som säger, att man bör -fatta en outsläcklig misstro till den man, som -en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten, -och att man bör gå öfver på andra trottoaren, -då man skymtar en person, som med -uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande -förmiddagssolsken? Jag tror att det är -Shakespeare. Och han har rätt, denne duglige, -om än aflidne teaterskribent! -</p> - -<p> -En välklädd mansperson af ofvan beskrifna -typ sågs beslutsamt skrida Fredsgatan framåt -i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin -en rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna, -ha någonsin ett par galoscher vittnat om hänsynslöshet, -så var det dessa, har någonsin en -käpp skvallrat om mordlystnad, så var det -hans. Behöfver det påpekas, att han vandrade -på orätt trottoar? Han var inte den som sökte -smita undan några tillfällen till kollision med -<a id="page-103" class="pagenum" title="103"></a> -sina medmänniskor; han önskade snarare poängtera -sitt oberoende af samfundsordningar och -häfda sin särställning såsom en individ, den där -var redo att upptaga alla stridshandskar, som -ett gynnsamt öde kunde komma att strö för -hans fötter. -</p> - -<p> -Men denne man var icke född under en -lycklig stjärna. Djur och människor veko vördnadsfullt -undan hvar han färdades fram och -intet lefvande vågade sig inom periferin för -hans käppsvängningar. En mindre mops i -sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes -en sekund benägen att använda genvägen mellan -denne mans ben, och mannens galoscher -erforo under denna sekund en intensivt ljuflig -försmak af den sensation, som uppstår när -man lyckas med klacken fastnagla ett smärre -hundkreaturs mer eller mindre afstubbade svans -vid trottoaren och som alla mina läsare någon -gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är -den likheten mellan små mopsar och stora människor, -att bägge delarna, när de stå i begrepp -att slunga sig in i någonting storartadt och -lifsfarligt, förnimma ett obehagligt åtstramande -men lifräddande ryck i det snöre, som förenar -dem med ett högre väsen. Den korpulenta -änkefrun dirigerade med kraftig hand sin mops’ -lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna -stänkte i förbittrad ilska snösörja omkring sig. -</p> - -<p> -När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf -Adolfs torg, fattade han posto midt på körbanan -<a id="page-104" class="pagenum" title="104"></a> -och förströdde sig med att betrakta den luftiga -byggnad, som med sin djärfva resning fängslar -ögonen vid den täcka Helgeandsholmen och -med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst -sväfva ut emot vida horisonter. Om ni -inbillar er, att detta kunde frambringa någon -sinnesändring hos den ifrågavarande mannen, -då har ni aldrig haft tur att råka på någon -herre med dåligt humör. Skådandet kunde inte -tillfredsställa honom i längden, denna byggnad -led inte af hans misshumör, dessa känslolösa -bjälkar vredo sig inte under hans förtärande -blickar. Han väntade att något annat skulle -inträffa, han behöfde något lefvande material. -</p> - -<p> -En tom droska kom körande i stark fart -från Jakobs torg. Herrn började hoppas på -nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna -munnen för att utösa en af märgfulla edliga -försäkringar understödd förfrågan angående den -ifrågavarande åkarens planer med afseende på -hans lif och lemmar, förrän bemälta droska -med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och -körde upp till statyn, där den stillsamt ställde -sig i led med de andra åkdonen. -</p> - -<p> -Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade -den af lifvet kringgångne mannen till -Operakällaren för att se till hvad där kunde -uträttas. Redan på tröskeln upphäfde han ett -stridslystet hojtande efter rockafdragaren, men -denne störtade andlöst fram och afhände mannen -hans öfverplagg med en skyndsamhet och -<a id="page-105" class="pagenum" title="105"></a> -en mjukhet i rörelser, så att han nära nog -kväfdes af den förbittring, som fyllde honom -till bräddarna utan att se någon möjlighet till -utlopp. -</p> - -<p> -Energiskt inträdde han i matsalen och skred -genom denna i hela dess utsträckning med förhoppning -att under vägen lyckas trampa någon -frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons -öga. Han uträttade emellertid inte mer -än att välta en brödkorg på ett obesatt bord -samt derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt -bugande ganymed åter ställdes till -rätta. -</p> - -<p> -Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt -gnuggande händerna, utslungade han sina önskningar -till den oerhördt påpasslige vaktmästaren, -som nästan oroväckande nitiskt ilade att -verkställa dem. Inom en fabelaktigt kort tidrymd -såg mannen framför sig hvad han hade -äskat. -</p> - -<p> -— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en -biff à la Lindström, det är således ert sätt att -tolka detta begrepp — yttrade han skärande försmädligt -och med en genomborrande blick på -den darrande servitören. — Enligt min, som jag -tror, grundade uppfattning är detta en biff à -la Petterson. Hvad kan ni svara på det? -</p> - -<p> -En invändning sväfvade ett ögonblick på -kyparens bleka läppar, men snabbt fattande sig, -framställde han en ytterligt belefvad ursäkt, -grep det misskända födoämnet och störtade bort -<a id="page-106" class="pagenum" title="106"></a> -för att byta om. Då reste sig herrn melankoliskt -och lämnade lokalen som en bruten man. -Vanvettets, det blida och trötta vanvettets, dimmor -började breda sig öfver hans själ. -</p> - -<p> -Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt -törnade ihop med en liten och kolerisk -gentleman, hvars framtänder han utan egentlig -beräkning råkade utslå med sin käppkrycka. -Den koleriske upptog detta som en ovänlighet -och började larma efter polis. Dylik tillskyndade, -folksamling uppstod, herrn häktades. Med -ett soligt leende och klar blick öfverlämnade -han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans -själ hade fått frid och hans förbittring var så -förgäten, som hade den aldrig funnits till. Det -bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och -stilla sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter, -nu när hans dåliga humör var -öfver ... -</p> - -<p> -Ty det egendomliga i saken är, att denne -herre till temperamentet var den mest saktmodige -och människoälskande individ, som någonsin -torde förekommit; men, mina läsare, han -hade sagda dag begifvit sig till Centralstationen -för att bevittna den kvinnas affärd, som han -älskade, och de tre minuter, som återstodo till -tågets afgång, hade förspillts i gäckade bemödanden -att för den enda tioöring han förfogade -öfver tilltvinga sig en perrongbiljett. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-3"> -<a id="page-107" class="pagenum" title="107"></a> -DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Det vore lättare att lefva eller åtminstone att -komma fram på gatorna, om här inte vimlade -af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa -ner i rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta -för att släppa fram någon kavat yngling, -som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt -på sin högra arm. -</p> - -<p> -Man kan näppeligen undgå att irriteras af -dessa skinande unga män, ur hvilkas till löjlighet -rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar -emot en tillika med ett gränslöst uppjagadt -medvetande om den unika tjuskraft, som förmått -världens ljufvaste unga kvinna att klänga -sig uppåt deras sida. De sakna färdighet att -med värdig jämvikt bära sitt tillstånd. Deras -syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är -något ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till -och med deras stöflar äro för blanka, deras -öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt -orangefärgade och deras mustascher för hårdt -<a id="page-108" class="pagenum" title="108"></a> -snodda. Och de unga kvinnorna! Den smeksamma -abandon, som präglar deras väsen, och -deras sätt att med sugande ögon uppfånga -hvarje ord, som går ur världens ståtligaste och -mest genialiske unge mans mun, gör mig -lefnadstrött. Kan någon upplysa mig om -hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa -framåt gatorna med en fart af tjugo knop i -timmen? Anse de möjligen, att de därigenom -fortare hinna äktenskapets s. k. hamn? -</p> - -<p> -Den skarpsynte läsaren torde skymta en -viss retlighet i det ofvan anförda, och jag vill -därför bekänna, att jag en gång höll på att -bli kullsprungen af en långbent yngling i den -gängse, nyss skildrade stilen, sammankedjad -med den flickan jag skulle haft. Jag för min -del kan med svårighet kallas högväxt, men -icke desto mindre torde jag befinnas vuxen alla -situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte -hatten öfverdrifvet djupt, borrade jag i <em>honom</em> -ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen som -en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar -eller ock som en ohöljd antydan om det -öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt -neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf -mig, samt omslöt samtidigt <em>henne</em> med en -blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren -af mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande -af att hon råkat så illa ut. Få skulle ha kunnat -göra det bättre. -</p> - -<p> -Jag var själf så belåten med mig, så jag -<a id="page-109" class="pagenum" title="109"></a> -glömde att se efter hvilken effekt mitt stolta och -värdiga beteende frambragte på honom, som -skulle ha den flickan jag skulle haft. Hvad -henne beträffar, visste jag på förhand, att hon -skulle förarga sig till döds för att jag inte såg -mera stukad ut och att hon sedermera skulle -hos mig uppdaga en mångfald ovanligt praktfulla -egenskaper, hvilka hon under smärtfylld -rörelse skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande -under förevändning att »tala om -allt». -</p> - -<p> -Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar -— enligt min erfarenhet äro de icke -särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom -dem lär man känna folk. Det var på så sätt -jag lärde känna den flickan jag skulle haft. -</p> - -<p> -Det har nämligen funnits tider, då jag -varit yngre och lättsinnigare än nu. Så t. ex. -när jag ingick trolofning med den ofvannämda -flickan för tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga -och för allt mänskligt entusiastiskt intresserade -natur trådde efter att genom autopsi -förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas -dämoniska väsensegendomligheter och irrationella -själslif. Jag ville smälta en af dessa glaciärer -och värma mig vid en af dessa vulkaners -glöd. -</p> - -<p> -Å ja, den flickan jag skulle haft var inte -beklädd med någon särdeles fast isskorpa, och -inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som -jag hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående -<a id="page-110" class="pagenum" title="110"></a> -sätt, hvarpå hon upptog mitt frieri, -hvilket jag enligt gammal god sed framställde -i ett utbyggdt fönster vid en större bjudning, -blef min första missräkning. Hon vred inte -oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt; -hon satte inte handen för ögonen och bad mig -för Guds skull tiga; hon anhöll inte om åtta -dagars betänketid. Det föreföll snarare, som -om hon anat saken på förhand och inrättat sina -kalkyler därefter. Jag kände mig något snopen -och bragt ur fattningen, men på samma gång -en smula uppblåst öfver att mitt första experiment -i denna riktning aflöpte med en sådan -ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring -med en skrytsam uppsyn och företedde -en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt -kontrasterade mot mitt vanliga behärskade, -snarare tungsinta sätt. En vänlig gammal -herre undrade deltagande, om jag inte möjligen -höll på att få ett recidiv af mässling ... -</p> - -<p> -Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig -förnimmelse af att en tentamen förestod -mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag -lofvat att infinna mig i en mig ytligt bekant -byråchefsfamilj, för att stå till svars för mitt -uppförande mot denna familjs äldsta dotter -kvällen förut. Jag undrade, om frack skulle -anses oundgänglig, men efter något funderande -förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat -något kokain, som jag alltid plägar före -<a id="page-111" class="pagenum" title="111"></a> -lifvets kritiska ögonblick, vandrade jag blek, -men jämförelsevis lugn, åstad. -</p> - -<p> -Det blef inte mycket uppsluppnare än jag -hade väntat mig. Den flickan jag skulle haft -var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt -nervös och bragt ur jämvikten, som om -hon varit utsatt för åtskilliga förtretligheter -denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade -mig bottenlöst forskande och allvarligt samt -gjorde intryck af att ta mått af mig invärtes, -för att räkna ut hur mycket tid och krafter det -skulle gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen -själf samt hans äldste son, notarien, -vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier -uttryckte en så svagt maskerad häpnad, hvars -orsak var mig outgrundlig, att lifvet började -synas mig alltför bittert. -</p> - -<p> -Ibland föreföll det mig, som om byråchefen -skulle velat tala ett par ord med mig i enrum, -men som om just denna hans outsägliga häpnad -hade förlamat honom. -</p> - -<p> -Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska -närgående frågor samt sväljt något champagne, -såg jag mig oförhindrad att gå och var då en -förlofvad ung man samt upptagen till medlem -af denna byråchefsfamilj. -</p> - -<p> -I flera månader var jag medlem af denna -byråchefsfamilj, hvilket tillgick på följande sätt: -Byråchefen klappade mig på axeln, när han -fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade -hvad jag egentligen tänkte bli och hvad -<a id="page-112" class="pagenum" title="112"></a> -jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens -fru förmanade mig till sparsamhet och -gudsfruktan samt tog reda på all föda, som -jag inte kunde äta, för att träna mig att älska -den; den flickan, som jag skulle haft, bemötte -mig alltjämt med hjärtliga åthäfvor men arbetade -energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets, -dels vänja mig af med alla mina vanor. -»Det är bäst du upphör med ditt omåttliga -cigarrettrökande <em>nu</em>, Huck lille, det blir annars -ledsammare för dig sedan ...» — »Jag tycker -det är någonting så försmädligt hos den där -Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du -har väl ingenting emot att dra dig ifrån bekantskapen -med honom; bara skrif några rader» ... -</p> - -<p> -Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när -ens byråchef till svärfar har en större skara -barn och den flickan man skall ha dessutom -är sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg -jag mig inte längre ha tillfälle att vara -medlem af denna respektabla familj och beslöt -att snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom -varande en gentleman ville jag dock icke själf -säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare -utvägen att medelst allehanda väl -beräknade trakasserier och obehagliga yttranden -förmå henne att själfmant återsända den s. k. -gyllne bojan. Så skedde ock. I det åtföljande -brefvet stod det så här: -</p> - -<p> -»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag -inte längre kan sympatisera med Er, så som -<a id="page-113" class="pagenum" title="113"></a> -jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli -lycklig på annat sätt och hoppas, att Ni aldrig -måtte glömma Er vänligt tillgifna Vera.» -</p> - -<p> -Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet, -som jag önskat finna, men var för öfrigt -fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty -hon har funnit lyckan på annat håll, och jag -minns henne, som ofvan antydt, alltför väl. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-4"> -<a id="page-114" class="pagenum" title="114"></a> -MEDPASSAGERARE. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Det torde icke kunna betraktas som någonting -i och för sig epokgörande, att jag en dag eller, -exaktare preciseradt, en natt färdades från Stockholm -till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten -med detta triviala faktum, om jag -hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som -jag inte har någon sjösjuka att redogöra för, -ej häller någon massaker. -</p> - -<p> -Men jag var kringhvärfd af medpassagerare, -som utan att egentligen mena det på det angenämaste -sätt fördrefvo tiden för mig. -</p> - -<p> -Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande -paren, Ljunghults från Jockmock samt -Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga -och laggifta par voro, fast i ett väsentligt afseende -jämställda, i ett flertal andra, likaledes -väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults -hade varit förmälda i elfva år, men såsom -varande i saknad af föräldraglädje, höllo de -<a id="page-115" class="pagenum" title="115"></a> -fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift -intensitet. -</p> - -<p> -När Ljunghult en gång i tiden hemförde -sin unga brud från Västervik, låg tanken på -en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden -betraktade färden från Småland till Jockmock -såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och Ljunghult -själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna. -Ljunghults galanteri- och kryddkramhandel hade -emellertid under årens lopp tagit ett ganska -märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som -var ägnadt att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter -och lyxpretentioner. Fru Ljunghult -hade börjat hålla modetidning och nu gjorde -de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till -ett bekant ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd -resdräkt, där de flesta kulörer jag -känner till voro behändigt representerade; Ljunghult -själf gick i gula skor och rökte cigarrer, -som icke härstammade från hans egen affär. -</p> - -<p> -Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring -kaptenen och ville veta en mängd saker: -om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret -skulle hålla i sig, om det fanns något -matställe i Visby, om det brukade regna där, -hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till -för två personer och en jungfru etc. Kaptenen -besvarade tillfredsställande samtliga spörsmålen -utan att förvrida en min. Om jag har fattat -rätt, så är det för att tillmötesgå med upplysningar -som dessa funktionärer äro inrättade. -<a id="page-116" class="pagenum" title="116"></a> -Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting -annat. Den nu ifrågavarande förvaltade sitt -kall synnerligen förtjänstfullt. Ljunghult var -nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af -den sorten han hade hemma i boden. -</p> - -<p> -Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin -makes sida och lutade sig med ett lyckligt leende -mot hans axel, hvarvid maken lade sin -arm om hennes midja, som icke längre var så -smärt som för elfva år sedan. Ännu långt -fram på natten kunde man se deras sammanflätade -silhuetter mot öfre däckets reling och -lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda -tonfall uttalade sina farhågor angående äldste -diskherrns, Larsbergs, metod att sköta galanteri- -och kryddkramhandeln under deras bortovaro. -Det framgick, att Larsbergs anlag mera -pekade åt galanterigrenen än åt speceriafdelningen. -Ljunghults voro emellertid lyckliga, och -jag vederkvicktes af deras lycka. -</p> - -<p> -Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen -var alls inte en sådan där liten svartmuskig -och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare -eller pianist i ett kringresande kapell, -utan tedde sig välproportionerad och reslig, besatt -en rashund med adresslapp om halsen och -framkallade genom sin blotta åsyn visioner af -blomstrande riddargods och läckra jaktrevir. -Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn -förrådde han aldrig, jag fick nöja mig -med det ofvannämda smeknamnet, hvilket stundom -<a id="page-117" class="pagenum" title="117"></a> -alternerade med den gröfre och mindre -förälskadt ljudande formen Maus. Bara detta -var nog för att röja Fritzchens bristfälliga uppfattning. -Ty Mäuschen var en välboren engelska -i miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made, -och hade ingenting gemensamt med de lifliga -små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor. -</p> - -<p> -Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta -i själfsvåldig position och slöbeundra, men -Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken -uppslagen och påpekade hvad de skulle se. -Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att man borde -bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska -valuta, som stod att få. Aftonens ljufhet -och naturens skönhet förvillade icke Mäuschens -geografiska sinne och spredo intet skimmer af -domnande salig frid öfver hennes prydligt utarbetade -drag. -</p> - -<p> -Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig, -rusade tidvis upp, grep spasmodiskt den -röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke -bredvid hennes tallrik och ilade uppför -däckstrappan för att konstatera något topografiskt -faktum. Hon orkade inte äta upp sin -»Kotlettchen», men för att icke gå miste om -valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till Fritzchens -tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne -föreföll tröstlöst svårdämpadt, men det var tydligt, -att Mäuschen gjorde hvad hon kunde. -</p> - -<p> -Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa -omaka makar, då det finns andra och märkligare -<a id="page-118" class="pagenum" title="118"></a> -personligheter att yttra sig om? I Södertälje -trippade den mönstergille skolgossen ombord. -Han bugade sig lätt men belefvadt, när -han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå -i förbindlig ton till en af besättningen: »Jag -vill hoppas, att min bicykel, denna mig så -kära och synnerligen under sommarferierna -snart sagdt nödvändiga vehikel icke kommer -att röna något men af den måhända något -gungande transporten på detta ärade ångfartyg?» -Därpå ställde han sin prydliga ljusbruna, -monogrammärkta kappsäck ifrån sig, -upptog ur bröstfickan sin rena hvita näsduk -och började vidtaga afskedsviftningarna. -</p> - -<p> -Det var en icke oansenlig skara som hade -gjort honom den sista tjänsten. Hans egen -familj samt ett antal släktingar och närmare -vänner gengäldade synbart rörda hans kärleksfulla -hälsningar. En äldre farbroder, troligen -prästman, tillropade honom en välgångsönskan -på latin, hvilken han grammatikaliskt korrekt -besvarade på samma tungomål. -</p> - -<p> -Båten gled långsamt nedåt kanalen, och -under hela tiden var den mönstergille skolgossen -däckets hjälte. Än var det en ung flicka -vid en trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken -på en soffa, än lekande skolungdom, än lustvandrande -familjer — med alla dessa växlade -han näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt -lämpande sig efter omständigheterna, -än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt -<a id="page-119" class="pagenum" title="119"></a> -böjde sitt hufvud, än betydelsefullt lade -handen på hjärtat och än lekfullt gjorde militärisk -honnör. Vi hade samtliga, med undantag -af bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring -den mönstergille ynglingen, som med sitt -blida, vinnande leende oupphörligt vände sig -än åt ena, än åt andra stranden, och beskådade -med oförställd beundran hans vänsälla manövrer. -O, hvad denne gosse måste vara älskad, -tänkte vi alla. Hvilken son och broder han -måste vara! Hvar gång han vände sig trampade -han mig på tårna, och hvarje gång anhöll han -om ursäkt på ett så respektfullt och förtroendeväckande -sätt, att jag kände mig stolt öfver att -ha blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter. -Jag försvann sedan småningom från de öfre -regionerna och återsåg honom först i grannskapet -af Visby, just som han med en sirlig -gest framtog sin näsduk för att börja hälsa den -icke oansenliga hop, som där inväntade hans -ankomst. Det är mig obekant, hur han hade -tillbragt natten, men jag misstänker starkt, att -han framlefvat den under instruktiva och hyfsade -samtal med de vakthafvande på båten -samt möjligen anslagit någon stund till genomgående -af ett feriepensum. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-5"> -<a id="page-120" class="pagenum" title="120"></a> -RECENSENTENS TÖRNESTIG. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få -se mig på en cigarr och möjligen något mera, -rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett -öfverväldigande bekymradt sätt och beredde -mig att uppräkna det flertal olikartade engagemang, -som den ifrågavarande aftonen råkade -föreligga för min upptagna person. Men i samma -ögonblick antydde Karl-August — som känner -mig, hvad man annars kan ha att anmärka på -honom —, att han hade något intellektuellt att -komma med. Och jag svor att telefonera återbud -till den öfriga världen, hvilket jag emellertid -sedan af någon anledning glömde bort, utan -att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet -blifvit följden. -</p> - -<p> -Karl-August öppnade egenhändigt, när jag -ringde på, alldenstund hans betjänt som vanligt -hade en utekväll, och ryggade därpå till -hälften in i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur -är icke afsedd för två personer. -</p> - -<p> -<a id="page-121" class="pagenum" title="121"></a> -— Gissa hvem som sitter där inne! — -hviskade han med feberaktigt uppsluppen -stämma, medan jag krängde af mig rocken. -</p> - -<p> -— Hertiginnan af Västergötland? — försökte -jag, mera på måfå än som resultat af -någon allvarlig tankekombination. -</p> - -<p> -— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser -att du kväfs af skamsen nyfikenhet — manade -Karl-August, som kanske tar lifvet litet allvarligare -än det från början var menadt. — Jag -vill bara bereda dig, så att du inte skall bli -nervös och blamera dig, som du har så lätt -för ... -</p> - -<p> -— Säg så gärna rent ut, att det är statens -respektable skarprättare, som du med fin förtänksamhet -önskar presentera mig för — afbröt -jag pikerad, i det jag vid skenet af ett medfördt -trappljus speglade mig i Karl-Augusts praktfulla -storm. -</p> - -<p> -Karl-August exploderade i ett slags irriterande -bukskratt: -</p> - -<p> -— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst -intill — han är <em>recensent</em>, Huck! -</p> - -<p> -Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter) -slocknade i detsamma, och Karl-August -lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken -hade rätt! För en yngling, hvars själ är ett -bibliotek af oskrifven litteratur, känns det outhärdligt -kyligt att utan varning tussas ihop -med en individ, som har till mission att afskräcka -från utöfvandet af skriftställarkallet. -<a id="page-122" class="pagenum" title="122"></a> -Det var med en ytterligt affekterad nonchalans -i stämman jag föreslog Karl-August: -</p> - -<p> -— Var snäll och be mig stiga in! -</p> - -<p> -Därhän gick han emellertid inte, han endast -sparkade mig i knävecket som tecken till gästfrihet, -— och jag bockade mig för mästermannen. -Han hade intet blod på fingrarna, -inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila -utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde -ingen mordgirighet, snarare en trött välvilja. -Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck, -och hans yttre företeelse var icke ägnad att -väcka mörkrädsla hos den som var okunnig -om hans yrke. -</p> - -<p> -Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta -och Karl-August med bullrande gemytlighet -ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt -göra hvad jag kunde för att vinna den -förfärliges eventuella hjärta och sporde därför -blygt tvekande: -</p> - -<p> -— Recensenten har väl mycket att göra, -kan jag tro? -</p> - -<p> -Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade -hans bleka läppar, han lutade sig tillbaka, slöt -ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade -någon särdeles omfattande utsikt. -</p> - -<p> -— Floden! — stönade han slutligen. — -Floden ... Den går mig till halsen, den slår -igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket -yrke, mina herrar! -</p> - -<p> -— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo -<a id="page-123" class="pagenum" title="123"></a> -både Karl-August och jag med en frisk -och naturlig uppriktighet. -</p> - -<p> -— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så -våldsam i år? — fortfor jag, hycklande okunnighet. -</p> - -<p> -— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis -— genmälde han med en bister blick, som -syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna -pappersark, hvilka i en framtid skola visa sig -odugliga att som Noaks ark hålla mig och -andra ynglingar uppe på syndafloden. -</p> - -<p> -Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde -mannens farlighet, och jag önskade, att jag -aldrig blifvit född. -</p> - -<p> -Fasornas man hällde drömmande konjak i -sin whisky, och Karl-August, som annars inte -har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte -ett halfkväfdt »hej!» Bödeln afsmakade groggen, -fann den stimulerande och bestämde sig för att -säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han -fann oss sympatiska. Utan om sig och sitt. -</p> - -<p> -— Det är vederkvickande hvilsamt — började -han — att så här få slå sig lös en fridfull -kvällstund med ett par hyggliga och försynta -gossar, som oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans -röta, som förtär en yrande mänsklighet -... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar -jag för ingenting — insköt han godmodigt, då -han förnam en hostning från mitt hörn. — -Herrarna anser sig förmodligen äga en viss -insikt i världens infernaliska beskaffenhet (jo -<a id="page-124" class="pagenum" title="124"></a> -något, eller hur, Karl-August?), men jag anhåller, -att herrarna inte tar illa vid sig, om jag -uppger ett stilla hånskratt åt denna herrarnas -inbillning (för all del, för all del, det hörde ju -till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat -i mitt kall i åtskilliga Herrans år, och jag kan -nu betrakta mig som en i det närmaste fredlös -man. Det skulle verka synnerligen lugnande -på mina hårdt angripna nerver att efter mörkrets -inbrott stadigt följas af en t. ex. till författare -förvillande kostymerad detektiv; men -med tio öre raden når man inte en sådan lyx. -Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar -författare, men det är inte myndigheterna som -placerat dem i mina spår ... Jag påkostar mig -gärna en droska, när det börjar skymma; men -i den sitter jag som på nåldynor, för hur kan -jag svära på, att inte åkaren i sina yngre och -bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt -<em>känner igen mig</em>? -</p> - -<p> -Skräckmannen hällde drömmande whisky -i sin konjak, såg på oss med »ett dödsskjutet -rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet -rådjur beter sig, och det skäms jag för, -ty det ha alla in- och utländska romanskrifvare -gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma -och vördnadsfulla medkänsla: -</p> - -<p> -— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina -herrar! Jag har åkt i spårvagnar, slutna, hemska, -fulla med skriftställare. Jag har känt blickar, -från höger, från vänster, från sätet midt emot, -<a id="page-125" class="pagenum" title="125"></a> -jag har mötts af hälsningar, jag har hedrats -med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för -mig inte fortskaffningsmedel utan tigerburar. -</p> - -<p> -När jag infinner mig på en bjudning, är -det alltid någon medelålders dam med något -visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket -sägande åthäfvor vägrar att presenteras för mig, -och någon irritabel ung man, som länge önskat -få säga mig ett par hälsosamma ord. -</p> - -<p> -Och min korrespondans, mina herrar! Eller -rättare min brefkollektion, för jag skrifver aldrig -bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas sannerligen -mina posthuma biografer, de kommer -att få roligare än jag har haft. Min intimaste -vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig -så här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga -tron, att du något litet sökte förstå mig och -hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag -vet nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var -värd. Den omständigheten, att du offentligt -påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang -från Heine, kan icke utplånas af det lismande -beröm du för skams skull ansett dig böra -tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer. -Tian följer, när det lämpar sig för mig». Det -har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i familjekretsen -outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga -författarinnan påpekar triumferande, hurusom -mitt namn och de publikationer jag vanärar -med min penna kunna sägas vara för evigt -bannlysta från Sveriges alla <em>verkliga</em> hem, ty -<a id="page-126" class="pagenum" title="126"></a> -sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam -bjuder mig på fri resa i hennes sällskap till -södra Australien, »eftersom ni anfäktas af så -starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit -förlagda teckning ur hvardagslifvet», och en -kyligt ironisk dramaturg anhåller att få veta -titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund -ni ådagalägger en så säregen insikt -och erfarenhet i dramats teknik», samt slutar -med att intresseradt förfråga sig, hur det känns -»att vara raka motsatsen till gentleman». -</p> - -<p> -Karl-August och jag sutto mållösa, och -våra unga hjärtan flögo martyren till mötes. -Han sände oss ett matt leende, som antydde, -att han fattade omkastningen i vår känslostämning -vis-à-vis honom. -</p> - -<p> -— Men allt det där är ju bagateller på -sätt och vis. Min lefnads stora lycka har -krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas -i korthet. Förhistorien: västkust, månsken, -tennis, välbergad änka med anslående dotter. -Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans -tillbaka i Stockholm, jag salig, dock -nödgad att utöfva min verksamhet. Jag klatschade -med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte -mig charmant. »Lik i lasten», äktenskapsroman -af Svea Vindhäll, kommer ut, jag behandlar -den med lif och lust, med verklig kläm — det -allra briljantaste massmord. Ja, mina herrar, -hvad behöfver jag vidare tillägga? Min älskades -dörr var från den stunden stängd för mig. -<a id="page-127" class="pagenum" title="127"></a> -Det gjorde henne outsägligt ondt att nödgas -stöta bort mig, men hon kunde inte ingå förening -med en man, som i tryck benämt hennes -mor idiot. Ty hennes mor var Svea Vindhäll! -</p> - -<p> -Minnena öfverväldigade litteraturens offer. -Han gömde hufvudet i händerna en stund. -Karl-August och jag sutto andäktigare än vi -någonsin suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet -att med snaraste slarfva ihop en bok för att, -sedan han ställt mig på skampålen inför allt -Sveriges folk, få gå och trycka hans hand och -återskänka honom tron på mänskligheten. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-6"> -<a id="page-128" class="pagenum" title="128"></a> -KÄRLEKEN UR -FÖRLÄGGARSYNPUNKT. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Den afton, då min bana korsade recensentens -törnestig (se föregående), syntes mig bestämd -att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i -mitt lif. Om den kunde tituleras lif, den vegetativa -slöexistens jag dittills låtit min andes -möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin -härlighet församlade liljorna på marken i ladorna, -fastän han inte var så klädd, eller hur -det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men -jag, lät jag icke min odödliga själ flyga planlöst -omkring som fåglarna under himmelen? -Här hade jag gått och kraflat mig fram långt -på hinsidan beväringsåldern, och hur många -dikthäften hade jag komprometterat mig med, -hur många romaner hade jag fullbordat, hur -många dramer hade jag lagt sista hand vid? -0 (= noll) af alla sorter. -</p> - -<p> -Dessa och dylika reflexioner spirade upp -i recensentens törnespår. Jag svor att bli en -<a id="page-129" class="pagenum" title="129"></a> -ny och bättre människa. Jag beslöt att ge -hugg på mig. Redan följande afton kaflade jag -upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig ursprungligen, -att det skulle bli en samling noveller, -med ämnen från tämligen gångna tider -och icke utan sina allegoriska andemeningar; -men när jag hade gnott på den första historien -i cirka tre dagar, varseblef jag, att det artade -sig till en mera genomförd roman på vidpass -400 trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag, -som hyser den borne diktarens instinktiva vördnad -för inspirationens skenbart nyckfulla ledning, -ändrade namnen och ett antal smärre -glosor, så att det hela medelst ett trollslag förvandlades -till pur nutid, samt tillfogade en -långt bortom ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig -afslutning som ersättning för den -där andemeningen, hvilken under författandets -lopp hade afvikit. Det skulle vara ett matt -uttryck för min skaparstämning, om jag sade, -att jag fann mitt verk ganska godt. Jag var -förbluffad helt änkelt — mycket hade jag trott -mig om, men knappast <em>det</em>! Det plägar ju -verka synnerligen uppblåsande att öfverträffa -andra, men hvad är denna billiga och i grunden -osympatiska triumf mot att öfverträffa sig -själf? -</p> - -<p> -Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen -och undrade vekt, hvilken förläggares -affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring. -Mitt ofördärfvade hjärta manade mig -<a id="page-130" class="pagenum" title="130"></a> -att gynna någon stackars liten af konkurrensen -nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en -originalförfattare träda öfver sin tröskel och -som annonserar i tidningarna om att han portofritt -levererar till landsorten »Detektivens hemlighet» -i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern» -med guldsnitt jämte ett vackert pennfodral -för sammanlagdt 75 öre. Men min skaldeambition -afstyrkte på det bestämdaste detta -filantropiska hjärteförslag och tvang mig att -välja en engrosaffär för mästerverk, där ett -europeiskt författarrykte expedieras en gång -i månaden. -</p> - -<p> -Efter att med min hofkalligrafiska piktur -ha tecknat på omslaget följande maktspråk: -»Rätten till öfversättning på främmande tungomål, -äfven franskan, förbehålles», aftågade jag, -på någon distans följd af stadsbudet Göransson, -som forslade litteraturalstret fastsurradt på ryggen -likt en koffert. Göransson fick vistas på -gatan med sin vittra börda, under det jag vandrade -in för att bereda skalderyktesfabrikanten. -</p> - -<p> -Han var upptagen för ögonblicket, och jag -inbjöds af en underordnad herre att tillsvidare -slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han -benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk. -Om en stund kom en yngling utraglande ur -det heligaste med stela blickar och ett nervöst -skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som -en blind genom rummet och stack ut på gatan; -tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt -<a id="page-131" class="pagenum" title="131"></a> -badställe. »Den där har fått ett drygt -honorar», grinade den underordnade herrn mot -en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde -den underordnade fröken med en glimt af medkänsla. -»Han får ge 525 kronor i tryckningskostnader -för det där versskräpet, som kom ut -i våras», meddelade herrn. Jag mådde inte -bra och började undra, om jag inte just den -dagen var för öfveransträngd för att syssla med -affärer, om än aldrig så ljufva. -</p> - -<p> -Emellertid kom nu min tur efter den nervöse -ynglingens otur. Jag tittade ut genom fönstret -och konstaterade, att Göransson slagit sig till -ro på trappan midt emot med skönlitteraturen -som underlag. Litteraturgrossören visade sig -otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa -ut och döda Göransson. -</p> - -<p> -Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt -att önska i fråga om flärdlöshet, och detta -dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning. -</p> - -<p> -— Jag har skrifvit en bok — yppade jag -med en liten sväljning. -</p> - -<p> -— Jaså — genmälde grossören utan spår -till häpnad. -</p> - -<p> -— En roman — fortsatte jag. -</p> - -<p> -— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande, -som jag tyckte, och började verkställa -kalkyler på sin pulpetalmanacka. -</p> - -<p> -— Den kan väl inte bli färdig till jul? — -framkastade jag nu säkrare. -</p> - -<p> -<a id="page-132" class="pagenum" title="132"></a> -— Det är väl herrns ensak; om herrn är -flitig, så ... -</p> - -<p> -— Förläggaren missförstår mig. Nog är -den färdigskrifven, för längese’n, men jag undrar, -om den kunde komma ut före helgen ... -</p> - -<p> -Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset -för samvaron och började bläddra i -telefonkatalogen. -</p> - -<p> -— Min tid är kostsam — upplyste han. -— Är det något herrn vill mig, så ber jag att -få veta det med detsamma. -</p> - -<p> -En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare -ha ju inte skyldighet att vara några sekularsnillen. -Jag framstälde alltså på ett populärt -förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans -uppgift gentemot mitt verk. Hans drag antogo -småningom ett lidande uttryck, och han -yttrade slutligen med ett slags ömkansväckande -konvalescentstämma: -</p> - -<p> -— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt -sjå för att få det att gå ihop. Här var -nyss en skaldeyngling, som blef en smula -ledsen, men min familj skall väl också lefva ... -</p> - -<p> -Jag får bekänna, att detta senare argument -föreföll mig oväsentligt, men det gjorde mig -ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt: -</p> - -<p> -— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi -kan ju vänligt komma öfverens om ett obetydligt -honorar, som sedan ökas i geometrisk progression -med hvarje ny upplaga ... -</p> - -<p> -<a id="page-133" class="pagenum" title="133"></a> -— Vi brukar alltid hålla oss till första -upplagan, när vi resonnerar om otryckta arbeten. -Det var ju en tjock historia, antydde -ni? Hvad handlar den om i korthet? -</p> - -<p> -— En ung poets sjuka stämningar och -nervösa vibrationer — deklamerade jag — hans -aspirationer mot oändligheten, hans ... -</p> - -<p> -— Du store, ett så’nt ämne för en roman! -Men det såg jag på herrn, så fort herrn kom -in. Hur är hans ställning till <em>henne</em>? Blir -det något af? -</p> - -<p> -— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer -knappast någon <em>hon</em> i boken — bara -en gammal kvinna, som är halft en symbol ... -</p> - -<p> -Här exploderade grossören. Han gapskrattade -brutalt. -</p> - -<p> -— En käring, som är en half symbol! -Det är väl »S:t Göran och draken» som har -ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit -omodernt bland skaldeungdomarna numera att -sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt stilla, -unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att -utan kärlek behöfver ingen göra sig besvär -hos mig. Min familj skall väl också lefva; -tror ni jag har råd att ge ut romaner utan -kärlek? Och finns det ingen vidare kärlek i -boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget -»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga». -Vi är beroende af allmänheten, unge man. -Jag har brådtom. Adjö! -</p> - -<p> -<a id="page-134" class="pagenum" title="134"></a> -Göransson förfärades, när jag trädde ut på -gatan och med dof röst yttrade: -</p> - -<p> -— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min -tro är krossad och mitt hopp är sviket, ty den -eländige knallen vill inte höra talas om annat -än kärlek. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h2 class="part" id="chapter-0-3"> -<a id="page-135" class="pagenum" title="135"></a> -GLUNTENS EPIGONER. -</h2> - -</div> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-1"> -<a id="page-137" class="pagenum" title="137"></a> -HÄNRYCKNINGENS STAD. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Må ingen förespegla sig, att här skall följa en -hymn öfver den sig så kallande Mälardrottningen -— hennes ära vidmakthålles redan -förut af ett nöjaktigt antal poeter, med eller -utan literis (ingen har ännu befunnits förtjäna -mycke’ ris)<a class="fnote" href="#footnote-4" id="fnote-4">[4]</a>. Men en medellång middagslur -härifrån efter snälltågsberäkning blåsa uppsluppna -slättvindar kring ett småtrefligt provinssamhälle, -bebygdt af tjugo à tretti tusen -själar samt en varierande mängd studenter. -Där har det en gång synts mig godt att dväljas, -och där har min ande stundom i månskenskvällar -bestigit extasens höjder, hvilka torna -sig högt öfver slottsbackens öfversta krön. Där -är hänryckningens stamort i Norden, där flammar -den eviga elden på den apolloniska yrans -altarhärd. -</p> - -<p> -<a id="page-138" class="pagenum" title="138"></a> -Hör och döm! Den, som klottrar dessa -rader, vallfärdade en dag förliden vår till detta -minnenas helgade hem för att där uppspåra -några flikar af sina ynglingaillusioners tappade -purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem som -upptagit den. -</p> - -<p> -Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus -himmel, de afhållna gamla kullerstenarna -skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna, -bronsgubben vände fortfarande ryggen -åt det kungliga universitetshuset och lät sin -»tanke» hvila sig — allt detta var juste och i -sin ordning. Men det slog mig småningom, -att samhället var för väl sopadt. Hela studentkåren -var undanstädad, och en dåsig prydlighet -hvilade öfver de snyggt upplinjerade gatorna, -alltifrån Asgårds buttra fasad till Luthagens -yttersta träsk (lut abbreviation af lat. <em>lutum</em>, -gyttja), från brackdistrikten bortom järnvägen -till Fjärdingens klassiska kvarter. Kämpande -mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade -jag öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en -poliskonstapel, som tycktes utgöra den ende -trafikanten. -</p> - -<p> -— Hör nu herrn, hvar i all världen är -studentkåren? -</p> - -<p> -— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt, -synbart sträfvande efter att associera detta -uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp. -— Aha — ljusnade han plötsligt upp -<a id="page-139" class="pagenum" title="139"></a> -— lokalen är nere vid Dombron. Vänd om -och gå genom Skytteanska ... -</p> - -<p> -Men jag hade redan hånleende vändt mig -ifrån den oförstående ordningsväktaren och ilat -mot ett hvitt föremål, som seglade neråt gatan. -Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs -tjocklurfviga hufvud. Tjusad störtade -jag emot honom och hälsade honom med en -sällspord värme. -</p> - -<p> -Flaxberg tog saken mera dämpadt, om -än vänligt, ruskade min hänfördt framsträckta -hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter -moget och öfvervägdt: -</p> - -<p> -— Jag har i dag med en viss glans öfverstått -min histologitentamen och har med anledning -däraf beslutit att påkosta mig en och -en half timmes rast, möjligen med kvart, dock -enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så har -jag sedan min förra tentamen en ouppdragen -flaska apollinaris hemma i min lokal — du -har väl ingenting emot att tömma en bägare -af detta fluidum på grund af dagens betydelse? -</p> - -<p> -Nej vars, nej för all del, det hade jag ju -visst inte, omständigheterna måste firas, det -var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad -det var för en dunkel tungsinthet som bredde -sig öfver mig — jag som borde ha fröjdats i -himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt -därmed sammanhängande gästfrihet! -</p> - -<p> -— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor -tentamenshjälten i energisk ton. -</p> - -<p> -<a id="page-140" class="pagenum" title="140"></a> -— Affärer? <em>Här?</em> Låt oss tala allvar, yngling. -Jag är kommen för att råka studentkåren -— svarade jag med en skymt af lidelse. -</p> - -<p> -Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den -begreppslöse konstapeln. -</p> - -<p> -— Direktionen sammanträder inte på länge -— upplyste han småningom — och hvad vill -du dem för rästen? -</p> - -<p> -— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag -tror, att en klunk apollinaris skall lifva upp -mig. -</p> - -<p> -Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd. -Själf kröp han ihop i pinngungstolen och anvisade -åt mig den storrosiga inventionsdivanen, -hvarefter den festliga pokuleringen vidtog. -</p> - -<p> -Trots det stimulerande läskevattnet ville -stämningen icke bli hvad man kallar sprudlande. -Flaxberg fann sig slutligen föranlåten -att ursäkta sin fåordighet med den upplysningen, -att han måste i någon mån koncentrera -sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien, -som han samma afton skulle hålla i -föreningen »Bort med studenterna». -</p> - -<p> -— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade -jag förlamad af häpnad. — Var det »Bort med -studenterna»? -</p> - -<p> -— Precis — bekräftade Flaxberg strängt. -— Jag märker, att du med oursäktligt lättsinne -vidhåller din gamla okomplicerade åskådning. -Jaja, man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar. -Men vid tjugofem år åtminstone är man -<a id="page-141" class="pagenum" title="141"></a> -skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen -åt sidan och känna sig som medborgare, -som integrerande del af — af det stora hela, -du vet, bidraga till lösningen af den sociala -frågan och så där vidare ... -</p> - -<p> -— Hvad är det för en fråga? — sporde jag -trumpet — Är den direkt eller indirekt? -</p> - -<p> -Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar. -</p> - -<p> -— Den är i högsta grad direkt och berör -enhvar af oss på det <em>allra</em> närmaste — docerade -han på. — Vi vill afskaffa studenterna på -så vis, att <em>alla</em> blir studenter. Vi nöjer oss inte -som du och dina olycksaliga likar med att -bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla -krafter dra upp de vanlottade klasserna. Så -snart jag har läst en bok eller tidningsartikel -eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte -i högdragen lättja och smälter innehållet för -mig själf, utan jag går genast upp på en kateder -och framlägger det för den arbetande brodern, -som sålunda för en ringa afgift erhåller en -ovärderlig massa kunskap, sorgfälligt preparerad. -Eller också skrifver jag ihop ett tjugofemöreshäfte, -där han på ett otroligt lättillgängligt -sätt får reda på hvad lärda forskare har mödat -sig i hela sin lifstid med att utröna. Å, det -är härligt att så kunna medverka till millionernas -förädling! Och hvilka resultat! Man hör -ju på långa håll hur gräset växer ... -</p> - -<p> -— Och kon dör — inföll jag, i det jag -<a id="page-142" class="pagenum" title="142"></a> -hastigt reste mig. — Din rastetid är ute, Flaxberg, -och mänskligheten kallar dig. Tack och -farväl! Det finns några droppar apollinaris -kvar till din nästa tentamensfest. Jag undrar, -om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill. -</p> - -<p> -— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist -— varnade Flaxberg stelt. — Han sysslar med -utarbetandet af ett särdeles genomtänkt härordningsförslag -med speciellt afseende fästadt vid -de värnpliktiges intellektuella utbildning samt -rösträttens nedflyttning till konfirmationsåldern. -Det kommer ju litet för sent den här gången, -men hvem vet, ett annat år kanske ... -</p> - -<p> -Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd -ned för trappräcket och vandrade beklämd -ut på gatan. Där uppdök åter en mössa. -</p> - -<p> -— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt -— hur lefver du med världen? -</p> - -<p> -— <em>I</em> världen, men inte <em>af</em> världen — förkunnade -den anropade mildt högtidligt. — Det -gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner -inte mer, vi har missionssamtal i afton, och -inga utomstående ... -</p> - -<p> -— Tack, tack, men det gör ingenting för -min del, jag har inte häller just mycken tid — -afbröt jag med någon brådska. -</p> - -<p> -— Men en evighet har vi alla framför oss -— ansåg Pålle och ilade vidare. -</p> - -<p> -Ja, det var hänryckningens stad, och där -flammade lågorna höga på den apollinariska -yrans altare. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-2"> -<a id="page-143" class="pagenum" title="143"></a> -KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Det var en gång en kandidat, som mer än de -flesta grubblade öfver striden mellan kapital -och arbete. Han berördes smärtsamt af den -omständigheten, att dessa bägge hvart för sig -så sympatiska begrepp aldrig möttes i sämja -utan ständigt flydde hvarandra eller stötte hvarandra -bort. Tider hade funnits, då han trott -sig vara den korade fridstiftaren, den som komma -skulle; men han vardt äldre och fick mustascher -och gick öfver på Hamletssidan. -</p> - -<p> -Då ordnade han småningom förhållandena -så, att han ägnade den hufvudafdelning af lifvet, -som kallas terminer, åt den ena makten, -kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes -ferier, åt motståndaren, arbetet. På -detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna -frid, som ett välberäknadt kompromissande kan -skänka, och lade på hullet, som endast den -rättsinnige och välsituerade lägger på hullet. -</p> - -<p> -<a id="page-144" class="pagenum" title="144"></a> -I vetenskapliga kretsar var han äljes icke -beryktad för ortodoxi. Har var till och med -så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla -svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan -titeln hade ursprungligen tilldelats honom af -hans städerska och sedan spridt sig till vidare -kretsar, så som det plägar gå. -</p> - -<p> -Han var aldrig ovillig att utreda för oss -yngre orsaken till detta missförhållande, och -en jämmer var det att lyssna till denna historia -om afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig -martyrkäckhet. -</p> - -<p> -Nå, han visste, hvad s. k. examina voro -värda, och var inte den, som dårades af titlars -klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför -inte han såväl som andra kunde lägga sig -till med ett och annat af dessa stämplade pappersark, -som äro så komiskt lätta att förvärfva -och af hvilka man i lifvets senare skeden stundom -kan ta bevittnade afskrifter för att dymedelst -lura bönder. Ja, inte hade han svettats -något särskildt för saken, men han hade dock -upprepade gånger stämt möte med än den ena -och än den andra »gamla stöfveln», som han -med någon hätskhet uttryckte sig om de akademiska -lärarna, i afsikt att under vetenskapligt -tankeutbyte framhålla sin kompetens för -den åsyftade betygsgraden. Han föreställde sig, -att han hade att göra med gentlemän, uppträdde -själf som sådan och hyste därför berättigade -pretentioner på ett annat bemötande än -<a id="page-145" class="pagenum" title="145"></a> -det verkligt skändliga, som kom honom till -del. Det var kanske inte lönt, att han sade -mera, han kunde knappast vänta att bli trodd ... -</p> - -<p> -— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt -— vi tror hvad som hälst om de gubbarna. Vi -kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar. -</p> - -<p> -Å ja vars, han kunde gärna exponera dem, -i betraktande af att de voro tämligen komprometterade -förut. -</p> - -<p> -Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och -hans ögon stirrade ned i toddyglaset med en -glöd så förtärande, att sockret smälte fortare -än vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande, -stundom opassande tydliga ordalag -skildrade sina lärda rendez-vous’er. -</p> - -<p> -Öfverensstämde det först och främst med -folkvettets eller bara den rena simpla snygghetens -fordringar att pådraga sin solkigaste och -knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i -förväg anmäld välfrejdad yngling, som kommer -på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst -samt violett silkesnäsduk innanför västen? -</p> - -<p> -Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad -och blickade skyggt på hvarandra, liksom spörjande, -om det kunde vara sant, att vi nyss -blifvit bröder med denne häpnadsväckande karl. -Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga -af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor, -och vi redde oss alla förträffligt. — Herre Gud, -man tenterar ju inte alla på en gång. -</p> - -<p> -Han höll emellertid för troligt, att de intriganta -<a id="page-146" class="pagenum" title="146"></a> -gamla männen anskaffat de nesliga -plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället. -Han ansåg, att detta drag alldeles frappant -passade in i deras karakteristik och att måhända -ensamt det innehöll nyckeln till hela -deras anläggning. -</p> - -<p> -Man kunde verkligen inte ha det att säga -efter dem, att de sparade någon möda vid -arrangerandet af hans mottagande. Så plägade -de t. ex. på förhand ha låtit hopsamla allt -damm, som vid morgonstädningen uppdrifvits -i deras och möjligen äfven någon grannes -våning, på skyfflar samt med snålt tillgodogörande -af hvarje korn öst det öfver bord och -stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum. -Visste någon af de närvarande hvad detta -ville säga för en man med samma dag borstade -svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de -någon tanklöshet och brist på förutseende vid -hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd, -annars hade de väl näppeligen satt honom -på en låghalt taburett (taburett, mina herrar!) -midt för ett par bordsben och beredt honom -tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken. -Han måste beundra deras sinnrikhet, äfven om -han icke kunde fullt sympatisera med deras -anordningar, ty han var den, som förstod att -låta detta vara detta. -</p> - -<p> -Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi -hade fått förverkligad vår ungdoms djärfva -dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens -<a id="page-147" class="pagenum" title="147"></a> -och dvärgasinnets ädla offer. Framför -oss satt en hjälte och höjde sitt stora toddyglas -till svar på den försynta hälsningen från -våra oansenliga punschglas, och de tunga molnen -från en hjältes cigarr korsade de fina rökstrålarna -från våra cigarretter. -</p> - -<p> -Allesammans tycktes de ha enat sig om -att komplettera det kyliga obehaget i inledningsceremonierna -med det ovärdigt snärjande spörsmålet: -»Nå, hvad har herrn läst för något i -ämnet?» Detta syntes honom innebära en våldsam -missuppfattning af ändamålet med hans -besök och försatte honom i ett dåligt humör, -som han icke lyckades bli kvitt, så länge han -satt kvar på den nämda taburetten (nåja, <em>satt</em> -var kanske för starkt uttryck). Visserligen -kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en -hög boktitlar — han hade minsann sett många -sådana i sin dar — men han var kommen för -att resonnera allvarligt och gediget och framlägga -sina tankar och åsikter i det förevarande -ämnet. Han råkade ha idéer, och hvad innerst -kom det dem vid, om han hade läst någonting -eller ej? -</p> - -<p> -Minnet af all den lumpenhet han varit med -om syntes kväfva honom, hans röst blef tjock -af svällande harm, och han måste ta en större -klunk för att bli klar i strupen. Så försjönk -han i funderingar, af ett bittert slag troligen, -och vi måste slutligen påminna honom, att hans -skildring icke kunde anses afslutad. -</p> - -<p> -<a id="page-148" class="pagenum" title="148"></a> -Liksom ovilligt tog han till ordet igen. -Han var inte långsint, han ville inte säga något -ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade -Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de -förstodo, de kunde nog vara ganska användbara -i sitt slag. Men som usla bofvar hade -de betett sig mot honom. Kunde någon af -de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att -han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde -dock icke till de laster, som någon nu lefvande -individ skulle våga uppträda och beskylla honom -för. Saken berodde helt simpelt på smärre -meningsskiljaktigheter mellan honom och gubbarna. -Han hade befunnits hysa afvikande -åsikter än i fråga om ett årtal, än rörande en -historisk händelses förlopp eller ett filosofiskt -systems sammanhang. Ja, och så hade han -funnit den grekiska formläran bra nog otidsenligt -invecklad och därför vidtagit ganska -omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna. -</p> - -<p> -Det var <em>detta</em> som hade retat gubbarna -och kommit dem att taga en låg hämd! -Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet, -nej bevara oss väl, ingen ovanlig synpunkt, -då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp, -på stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta -er för det som nytt är! -</p> - -<p> -Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation, -och nästa morgon hälsade vi med -nöd på professorerna. -</p> - -<p> -<a id="page-149" class="pagenum" title="149"></a> -Han var en snäll och vänsäll man, och -han höll sig inte för god att sällskapa med -oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord -liberalitet sin hela tid till vår disposition under -de perioder, då kapitalet, som nämdt, var -föremål för hans tankar och åtgärder. Ack -jag minns väl, hur värmande det kändes att, -när man glad och rik trädde ut från postkontoret -med ett af fem insegel smyckadt konvolut -uppstickande ur bröstfickan, möta hans glädtigt -intresserade blick och hälsas af hans hjärtevinnande -slag på axeln. »Gamle gosse, var -det inte förlidet sekel vi träffades sist, vi ska -vara tillsammans.» -</p> - -<p> -Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd -öfver vår pappas frikostiga hjälpsändningar, -ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser -öfver vår välbergade och ogifte farbrors -obetydliga gifmildhet. -</p> - -<p> -Han berörde sällan inför oss de tider, som -han i öfverensstämmelse med sin lefnadsplan -ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam -person, och för rästen hade ämnet sina bittra -sidor. -</p> - -<p> -Han antydde nämligen stundom, att han -haft litet flera motgångar, än någon af de närvarande -kunde åskådligt föreställa sig. Men -han var icke den som ville uppkalla några larmoyanta -effekter ... -</p> - -<p> -Så mycket fingo vi ur honom ändå, att -han, då terminen definitivt var afslutad och såväl -<a id="page-150" class="pagenum" title="150"></a> -kapital som akademiska medborgare vordo -sällsynta, plägade packa full med böcker en -gammal familjeklenod till läderkoffert, som var -så skröplig, att den sammanhölls endast af de -kära minnen, som voro fästade vid den, och -färdas till något litet och oupptäckt samhälle -för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade -friden var emellertid besvärligare att ernå, än -de närvarande inbillade sig. Om han ville, -skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter -om förstadsträhus, där man fick tacka -försynen, att det fanns ett slags väggar mellan -rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär -... Man ägde tyvärr också en apparition, -som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga -flickor från att åtrå ens bekantskap, och man -var kanske såpass spirituell, att man icke betraktades -som något öfverflödigt påhäng vid -hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet. -Kort sagdt, han hade aldrig lyckats -finna den drömda idyllköping, där han tänkt -sig, att hans lifsverk skulle gro och blomstra. -</p> - -<p> -Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte -mannen, vi kände oss så tarfligt framgångsrika, -så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den -kvällen efter en ädel olyckas bäska kalk. -</p> - -<p class="tb"> - -</p> - -<p class="noindent"> -Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre -och förhärdade och knöto nya bekantskaper och -glömde småningom vår gamle vän. Väl växte -det upp nya ynglingagenerationer, som ställde -<a id="page-151" class="pagenum" title="151"></a> -sig under hans hägn och i hans följe tågade -efter idealets fana. Men hans hjässa började -kalna, och de unga tröttade honom. Han blef -led vid hela sin kår och började söka sitt umgänge -i andra samhällsklasser. -</p> - -<p> -Han följde härvid konsekvent metoden att -löpa samhällets rangskala nedåt, och med den -starka stilkänsla, som alltid varit honom egen, -rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och -klädedräkt efter sin tillfälliga omgifning. Han -ville icke afsticka genom sitt yttre, han förstod -att göra sig gällande ändå. -</p> - -<p> -Sista gången jag såg honom, stod han utanför -en änklare restaurant eller, brutalt uttryckt, -en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra -hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt -diskuterade angående arten af den förtäring, -som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda -herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens -eller anletsdragens förfining; men ingen, -som såg denna grupp, kunde misstaga sig på -att han var dess sol och centrum. -</p> - -<p> -Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp -till honom, och det sista jag hörde, innan skaran -stormade ingången, var en inställsam bränvinsbas, -som yttrade: -</p> - -<p> -— Kandidaten får bestämma. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-3"> -<a id="page-152" class="pagenum" title="152"></a> -FRIBERGS EXAMENSFEST. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Min landsman Friberg studerar klassiska språk. -Jag vill ju inte därmed ha sagt, att han förnöter -tillvaron med att hänga näsan öfver den -föga spännande litteratur, som Homeros och -Cicero m. fl. forntidspedagoger för mycket länge -sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till -bruk för de allmänna läroverkens högre klasser. -Friberg är nämligen en grannlaga natur, -han hyser en respektfull vördnad för antiken, -han nänns icke röra med ovarsam hand vid -den klassiska odlingens skatter, han blickar -endast i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna -— det är nog för hans försynta väsen -att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit -skrifvet. »Tids nog», säger han med ett epikureiskt -leende, »tids nog blir vi bekanta, gubbar. -Här är ingen brist på terminer.» -</p> - -<p> -Friberg har rätt, han har icke lidit brist -på terminer, de han upplefvat kunna angifvas -med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en -<a id="page-153" class="pagenum" title="153"></a> -individ med hans antika ro och jämvikt måste -helt naturligt osympatiskt beröras af sina samtidas -osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver -samt förfäras inför deras brutala och -bullersamma inträngande på vetenskapens heliga -marker. Vi äro dock inte mer än människor, -de flesta af oss, och äfven Friberg har haft sin -svaghetsstund, då han hvirflats in i världslighetsströmmen. -</p> - -<p> -Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar, -men det är dock ett faktum, att han en -gång — det har kuggats många generationer -sedan dess — i ett slags öfvermodig yrsel anmälde -sig till kandidatexamen. Kvällen före -skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af -sin städerska och placerade detta under sin -hufvudkudde för att på så vis garantera sig -dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt -uppvaknande. Följande förmiddag rycktes Friberg -ur sin barnsligt djupa slummer af en -hård kvinnohand, som höll på att raka fram -spillrorna af det kväfda väckarinstrumentet, -hvilket under nattens lopp ändat sin larmande -bana. Men Friberg tog med ett lyckligt leende -farväl af sina fåvitska examensplaner och erinrade -sig med välbehag, att äfven Homeros -plägade slumra ibland. -</p> - -<p> -Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig -något riktigt lugn efter den dagen. En smärtsam -tagg blef sittande i hans själ, och han -sände mulna blickar efter oss andra, som ideligen -<a id="page-154" class="pagenum" title="154"></a> -skenade förbi honom och trampade honom -på tårna under vår kapplöpning till akademiska -lärdomsgrader och förmånliga ämbeten. Och -en vacker septembermorgon stod det tydligt -för Friberg, att några åtgärder borde vidtagas. -</p> - -<p> -Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla -sin reputation i dessa bustider? Så -lydde det problem, som sagda morgon framställde -sig till hans betraktande. -</p> - -<p> -Sedan han mediterat öfver saken i sin -gungstol under en tidrymd af fyra pipor, kände -han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät -förfärdiga ett monumentalt anslag af följande -lydelse: -</p> - -<p> -»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan -längre tid tillbaka än någon af er kan minnas, -anhåller härmed att få se samtliga landsmännen, -så väl seniorer och juniorer som recentiorer -och recentissimi, på en enkel examenszwyck å -nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart. -Dräkt: Högtidsdräkt för en hvar som -kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle inspektor -eller någon hedersledamot råka till att få -se det här plakatet, må han anse sig inbjuden. -Friberg knusslar aldrig.» -</p> - -<p> -Detta epokgörande tryckalster fastnubbades -i god tid följande morgon af Friberg egenhändigt -på nationens tamburdörr. Vaktmästaren -höll sig bakom med gapande mun, och en -ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän -bevittnade förrättningen. Sensationen kan -<a id="page-155" class="pagenum" title="155"></a> -näppeligen ha varit våldsammare, när doktor -Luther i världen smetade upp sina teser på -kyrkportalen i Wittenberg. -</p> - -<p> -Friberg var emellertid inte den man, som -tog intryck af en omgifvande människofänads -hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet. -Han nubbade utan att blicka åt höger eller -vänster, och när han ändtligen vardt färdig, -ställde han sig på något afstånd med hufvudet -på sned och mössan i nacken för att kritiskt -granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss -landsmän med en högdraget förbindlig blick, -uttalade en världsvan förhoppning, att vi icke -måtte vara behäftade med något förhinder, och -aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af -de högljudda och epigrammatiskt formade gratulationer, -som slungades efter honom. -</p> - -<p> -Det töfvade inte lång stund, innan samhället -i sin helhet och i synnerhet studentkåren -hade kunskap om dagens enastående -betydelse, Friberg var i hvars mans mun, -och vi landsmän bemöttes med en respektfull -afund. -</p> - -<p> -När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder, -började anlända, mottogos vi magnifikt -af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en -fond af praktfullt dukade bord och en stab af -parata vaktmästare. Vi bländades af födoämnenas -ymnighet och beaktansvärda kvalitet -samt öfverväldigades af den myckenhet prima -fluida, som bidade vårt angrepp. Stämningen -<a id="page-156" class="pagenum" title="156"></a> -svingade sig med detsamma upp till en lofvande -höjd. -</p> - -<p> -Så knackade Friberg på sitt glas och tog -sig friheten att hälsa de ärade landsmännen -välkomna. -</p> - -<p> -— Det är inte min vana att skräfla — -yttrade han vidare med rörd stämma — men -jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett -betydligare antal fester, både examens- och -andra, än flertalet af de närvarande. Den lilla -flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig -personligen en vida mera ingripande betydelse -än något annat rummel, som jag har varit med -om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen -torde ha sig bekant, min första examensfest. -(Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske -min sista. (Protesterande mummel.) Examen, -mina ärade landsmän, hvad är examen? — -(Här stannade han, synbart villrådig om svaret -på den uppkastade frågan, men fattade sig -snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ, -som har sina särskilda åsikter, sina från mängdens -afvikande tycken. Jag försof mig en gång, -men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig -in att fira en examensfest så att säga fristående. -Låt oss vara tillsammans. Hej på er, landsmän! -</p> - -<p> -Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste -seniorn utbragte »ett fyrfaldigt, kraftigt, studentikost, -äkta upsaliensiskt lefve» för honom, -och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring -salen. -</p> - -<p> -<a id="page-157" class="pagenum" title="157"></a> -Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp, -såsom det höfves vid en examensfest. Föremålet -lyckönskades än vibrerande allvarligt, än -godlynt skojfriskt, man trängde allt bättre in -i situationen, och när några timmar hade förrunnit, -vann den föreställningen allt mera insteg -hos Friberg, att han aflagt kandidatexamen. -Ja, framåt morgonsidan kunde han till och med -redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor, -som han besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt. -</p> - -<p> -Landsmännen började emellertid småningom -aftroppa till synbar sorg för Friberg, som -med en smärtsamt förvånad blick tillsporde -enhvar afgående, om han verkligen inte tänkte -stanna till frukost. Med lättnad fann han, att -en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade -sig af inbjudningen och afvaktande sträckte sig -på sofforna rundt omkring i lokalen för att -något hvila sig till morgonmålet. -</p> - -<p> -Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet -var uttömd i och med den välförsedda -sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts. -Å nej, Friberg var en fint belefvad gentleman, -som visste att underhålla sina gäster i det sista. -</p> - -<p> -— Nu hoppas jag landsmännen inte har -något emot att tåga ner till stationen och titta -på Stockholmståget — proklamerade Friberg. -— Jag bjuder. -</p> - -<p> -Landsmännen visade sig villiga, och en -gåsmarsch arrangerades med Friberg i têten. -I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår -<a id="page-158" class="pagenum" title="158"></a> -frackklädda skara genom det beundrande samhällets -gator. Friberg vandrade själfmedvetet -fram till biljettluckan och kommenderade: -»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en -fältherregest visade på det slingrande tåget -bakom sig. -</p> - -<p> -Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning, -ut på perrongen, men så fort vi väl voro utkomna -alla, skingrade vi oss och uppfyllde -platsen. Man kunde trott, att vårt antal med -ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt. Vi -upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet. -Vi tryckte samtliga afresandes händer och önskade -dem välkomna åter. Vi anhöllo alla stadsbud -och undrade, om inte effekterna, som de -fraktade, voro våra. Vi ställde enfaldiga frågor -till alla järnvägspersonalens medlemmar. -</p> - -<p> -När det af oss kraftigt afhurrade tåget -ändtligen kom i väg, sedan vi lyckats försena -det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga -och slaka; men Friberg var nöjd. Han -aftackade hjärtligt sin trupp och traskade hemåt -sömnig och själaglad, i det han allt som oftast -hördes mumla för sig själf: -</p> - -<p> -— Det är ett sabla sjå med examen i alla -fall! -</p> - -<div class="chapter"> - -<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-4"> -<a id="page-159" class="pagenum" title="159"></a> -TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO. -</h3> - -</div> - -<p class="first"> -Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak, -som kännes igen på att den är förfelad och -som man fördenskull får höra glåpord om af -alla dem, som ingen sådan haft att mankera. -För visso är det irriterande för en betraktare -med ordningssinne att se en person med prononcerade -anlag för damskrädderi kasta bort -sig på romanfacket eller en individ med skaldisk -fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter; -men vek och medkännande som jag -alltid varit (fastän jag städse haft svårt att inbilla -någon det), lutar jag åt att föreslå dessa -skefva, en gång så lofvande existenser till en -hjärtligare behandling. -</p> - -<p> -Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund. -Han står för mig som den typiske representanten -för kallelsemänniskorna. Att den -kortsynta men välmenande naturen ämnat honom -till vetenskapligt geni och med tiden professor -emeritus framgick redan af den logiska -<a id="page-160" class="pagenum" title="160"></a> -tankekraft han utvecklade under sin spädaste -period, då han med vidunderlig precision afpassade -styrkan af sina röstmedel efter kvadraten -på moderns afstånd från hans vagga. -I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig -språkvirtuos, dock utan att någonsin -ertappas med öfverläsning af lexor — hans -enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens -temaskrifning, för hvilket han uppbar ett terminsarvode -i cigarrcigarretter och frimärken -med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen -gör jag bäst i att icke vidröra, ty en -nära nog sjuklig försynthet kommer mig att -frukta blotta skenet af öfverdrift. -</p> - -<p> -När han gjort sitt intåg i universitetsstaden, -öfvergick han naturligtvis snart som andra -ynglingar med gnistan till ästetisk verksamhet, -och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga -analyser han verkställde och de verkligt -omhvälfvande upptäckter han gjorde inom -ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång -måste jag nöja mig med en erinran om hans -i form och tankar lika blixtrande föredrag om -»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det -återfinnes i Daniel Fallströms dikter», hvilket -sent skall förgätas af »Ästetiska förbundets» -ledamöter. -</p> - -<p> -Ännu så länge hade Tedde Knopplund, -utan att skela åt höger eller vänster, vandrat -sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning -— ack, att han hade så gjort allt framgent! -<a id="page-161" class="pagenum" title="161"></a> -Gud vet hvad det var för en liten nyckfullhetsdjäfvul -som flög i honom, men i ett -plötsligt nafs kastade han sig in på en från -ästetikerns skarpt divergerande bana, nämligen -demokratens. Det uppsteg med ens hos honom -ett passioneradt begär att varda en af de stora -folkupplysarna, att rusa ner till de breda lagren -och broderligt ta dem i kragen för att släpa -dem med sig upp till de höjder, där hans ande -af natur och vana dvaldes. Han började begagna -nervikta kragar och gnolade ständigt -med undertryckt glöd i stämman: »Seid umschlungen, -Millionen!» — så lidelsefullt älskade -han miljonerna, under det han — sällsamma -motsägelse! — skulle vägrat att ta i miljonärerna -med en tång. -</p> - -<p> -Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin -professorsexamen, men hans mesta tid åtgick -nu till att verka för den underkufvade brodern. -Efter att på ett antal offentliga möten af skilda -slag ha gjort sig förtrogen med åsynen af -denne, kände han sig mogen att stiga upp och -nedösa öfver honom något af sin hopade visdom. -I sökandet efter ett allmänfattligt ämne -af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna -i »Hamlet». Han beredde sig med -en oändlig omsorg och bemödade sig särskildt -att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse -lämpade termer. -</p> - -<p> -Så rustad och utan manschetter uppsteg -han en söndagsafton på talaretribunen. Den -<a id="page-162" class="pagenum" title="162"></a> -underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd -och märkbart pomaderad, satt nedanför -i bekväma ställningar och iakttog honom med -maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen, -att det där med manschetterna var ett -missgrepp, men skadan var skedd och den ideella -trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han. -</p> - -<p> -Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det -honom själf. Han började likväl misstänka, -att det var stämdt en oktav för högt, när han -märkte, att den underkufvade brodern högst -obetydligt lät sig medryckas. När det ändtligen -var öfver, applåderades det emellertid ganska -ljudligt, och Tedde bockade sig förnöjd i den -illusionen, att aftonens mödor nu gått till -ända. -</p> - -<p> -Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste -arbetaren en hop ästetik så där utan vidare; -man får lof att vänta sig svar på tal. -Och det fick Tedde. -</p> - -<p> -Ordet begärdes först af trävaruarbetaren -Jonasson, som i den ärade talarens framställning -hade saknat ett direkt och kursiveradt -framhållande af den monarkiska statsförfattningens -vådor, hvilka enligt Jonassons uppfattning -otvetydigt framginge ur det ifrågavarande -dramat. Efter att något ha uppehållit sig vid -denna sida af saken slutade han sitt anförande -med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att -samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i -femte akten. -</p> - -<p> -<a id="page-163" class="pagenum" title="163"></a> -Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig -vid den lösa tapet, bakom hvilken Polonius -undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in -på frågan om inneboendesystemet. Ansåg, att -här möjligen förelåg en antydan om ett provisoriskt -upphjälpande af dettas värsta olägenheter, -men att man icke borde förhasta sig -utan besinningsfullt pröfva förhållandet. -</p> - -<p> -Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden -med lätt ironi, hvad han åsyftat -med sitt <em>en passant</em> utslungade påstående, att -pjesens författare var en stor <em>konstnär</em>. Så -märkvärdigt <em>stor</em> sådan kunde han väl i alla -fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens -hört talas om några taflor, som han skulle ha -målat. Det konstnärskapet måtte ha varit mera, -så att säga, privat. -</p> - -<p> -Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt -rykte för rolighet. Den öfverklasstalare -var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa -i en handvändning. -</p> - -<p> -Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de -flesta <em>för</em> utvidgad rösträtt, klockan gick på -elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i -vädret. Han kände sig också något slak och -förvirrad, kort sagdt stukad. Hans uppfattning -af den underkufvade brodern undergick metamorfoser. -</p> - -<p> -Slutligen — sedan en beläst metallarbetare -upplyst församlingen, att »Hamlet» var ett -sällspordt bosch, för det stod i en styf bok, -<a id="page-164" class="pagenum" title="164"></a> -som hette »I röda rummet», och det var allt -sant, för den som hade skrifvit den boken, -han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre -— upplöstes mötet, och Tedde gjorde sig osynlig -utan att vidtaga de handskakningar öfver -lag, som han på förhand svärmat om. -</p> - -<p> -Han kände sig nu själablöt och obetydlig -en tid; men hans ideal låg ännu ej i spillror, -och han beslöt att göra vidare försök. Hans -erfarenhet hade lärt honom, att utrikiska ords -undertryckande var en högligen onödig och -måhända för hans eget anseende menlig åtgärd. -Det syntes honom nu lämpligt att uppträda -fullt naturligt och onivelleradt samt att icke -sky de mera gängse klassiska citaten, när de -föllo honom på tungan. Styrkt af dessa nya -föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde -brodern, deltog i föreningssamkväm -och smärre tillställningar på änklare lokaler. -Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå. -Brodern framhärdade i att behandla Tedde -öfverlägset, brodern innehöll ett kompendium -af populärt naturvetenskapliga universalverk, -som Tedde aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan -tämligen löst, och de fina citat, som föllo Tedde -på tungan, föllo icke brodern på läppen. -</p> - -<p> -Jag har inte utrymme att här redogöra för -Teddes olyckliga konversationsexperiment eller -hans bedröfliga föredragsöfningar med däraf -framkallade diskussioner. Nog af, han drog -sig småningom tillbaka i smärtfylld insikt om -<a id="page-165" class="pagenum" title="165"></a> -sin saknad af demokratbegåfning och tog åter -fatt på sin professorsexamen, men med bruten -håg och med förvärfvadt medvetande om att -fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar -det ogrumlade och triumferande öfverskådandet -af tillvarons fenomen. -</p> - -<p> -Tedde blir aldrig den snillekrönte professor -emeritus han redan i vaggan gaf så rika löften om. -</p> - -<div class="chapter"> - -<h2 class="toc" id="chapter-0-4"> -<a id="page-166" class="pagenum" title="166"></a> -INNEHÅLL. -</h2> - -</div> - -<div class="table"> -<table class="toc" summary=""> -<tbody> - <tr class="h"> - <td class="col1" colspan="2">Min födelsestads krönika.</td> - </tr> - <tr> - <td class="col1"> </td> - <td class="col_page">Sid.</td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">En stadsplan utan vinklar</td> - <td class="col_page"><a href="#page-5">5</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Den intorkade fontänen</td> - <td class="col_page"><a href="#page-10">10</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">När vi döda vaknade i landsorten</td> - <td class="col_page"><a href="#page-15">15</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Tyngdlagen och vedergällningens lag</td> - <td class="col_page"><a href="#page-21">21</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Den hvita mössan</td> - <td class="col_page"><a href="#page-25">25</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Interviewarens debut</td> - <td class="col_page"><a href="#page-31">31</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Sanningen om de döda</td> - <td class="col_page"><a href="#page-37">37</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Karnevalsyra i fosterlandets tjänst</td> - <td class="col_page"><a href="#page-45">45</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Konkurrentruinen</td> - <td class="col_page"><a href="#page-50">50</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Storsångerskan på genomresa</td> - <td class="col_page"><a href="#page-55">55</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Rafaels jubileum</td> - <td class="col_page"><a href="#page-60">60</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Moder Svea på Stadshotellet</td> - <td class="col_page"><a href="#page-66">66</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">De två pälsärna</td> - <td class="col_page"><a href="#page-76">76</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Jakten efter vitsen</td> - <td class="col_page"><a href="#page-83">83</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Julen sådan den bör vara</td> - <td class="col_page"><a href="#page-89">89</a></td> - </tr> - <tr class="h br"> - <td class="col1" colspan="2">Världens vägar.</td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Hur laviner uppstå</td> - <td class="col_page"><a href="#page-97">97</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Herrn med det dåliga humöret</td> - <td class="col_page"><a href="#page-102">102</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Den flickan jag skulle haft</td> - <td class="col_page"><a href="#page-107">107</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1"><a id="page-167" class="pagenum" title="167"></a>Medpassagerare</td> - <td class="col_page"><a href="#page-114">114</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Recensentens törnestig</td> - <td class="col_page"><a href="#page-120">120</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Kärleken ur förläggarsynpunkt</td> - <td class="col_page"><a href="#page-128">128</a></td> - </tr> - <tr class="h br"> - <td class="col1" colspan="2">Gluntens epigoner.</td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Hänryckningens stad</td> - <td class="col_page"><a href="#page-137">137</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Kandidaten på rutschbanan</td> - <td class="col_page"><a href="#page-143">143</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Fribergs examensfest</td> - <td class="col_page"><a href="#page-152">152</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="col1">Teddes demokratiska fiasko</td> - <td class="col_page"><a href="#page-158">158</a></td> - </tr> -</tbody> -</table> -</div> - -<div class="chapter"> - -<h2 class="fn" id="chapter-0-5"> -FOTNOTER. -</h2> - -</div> - -<p class="footnote"> -<a class="footnote" href="#fnote-1" id="footnote-1">[1]</a> Den oftanämde landssekreteraren. -</p> - -<p class="sign footnote2"> -<em>H. Lr.</em> - -</p> - -<p class="footnote"> -<a class="footnote" href="#fnote-2" id="footnote-2">[2]</a> Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt. -</p> - -<p class="sign footnote2"> -<em>H. Lr.</em> - -</p> - -<p class="footnote"> -<a class="footnote" href="#fnote-3" id="footnote-3">[3]</a> Efterträdaren till den med pälsarna. -</p> - -<p class="footnote"> -<a class="footnote" href="#fnote-4" id="footnote-4">[4]</a> Här hänger en göteborgare, som stör mig med -sina hemgjorda reflexioner. -</p> - -<p class="sign footnote2"> -<em>Förf:s graverande anmärkning.</em> - -</p> - -<div class="trnote chapter"> -<p class="transnote"> -Noteringar: -</p> - -<p> -Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels bibehållits. -Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare korrekturer — somliga efter -konsultation av senare utgåvor — är som följande (innan/efter): -</p> - - -<ul> - -<li> -... som har <span class="underline">sina</span> angenäma post i hotellets ...<br /> -... som har <a href="#corr-2"><span class="underline">sin</span></a> angenäma post i hotellets ...<br /> -</li> - -<li> -... <span class="underline">hardt</span> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br /> -... <a href="#corr-3"><span class="underline">hårdt</span></a> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br /> -</li> -</ul> -</div> - - -<div lang='en' xml:lang='en'> -<div style='display:block; margin-top:4em'>*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK <span lang='sv' xml:lang='sv'>OSKULD OCH ARSENIK</span> ***</div> -<div style='text-align:left'> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Updated editions will replace the previous one—the old editions will -be renamed. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™ -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for an eBook, except by following -the terms of the trademark license, including paying royalties for use -of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for -copies of this eBook, complying with the trademark license is very -easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation -of derivative works, reports, performances and research. Project -Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away—you may -do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected -by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark -license, especially commercial redistribution. -</div> - -<div style='margin-top:1em; font-size:1.1em; text-align:center'>START: FULL LICENSE</div> -<div style='text-align:center;font-size:0.9em'>THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE</div> -<div style='text-align:center;font-size:0.9em'>PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase “Project -Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg™ License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. -</div> - -<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'> -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg™ electronic works -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™ -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person -or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™ -electronic works. See paragraph 1.E below. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the -Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™ -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg™ License when -you share it without charge with others. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country other than the United States. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work -on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the -phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: -</div> - -<blockquote> - <div style='display:block; margin:1em 0'> - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most - other parts of the world at no cost and with almost no restrictions - whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms - of the Project Gutenberg License included with this eBook or online - at <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>. If you - are not located in the United States, you will have to check the laws - of the country where you are located before using this eBook. - </div> -</blockquote> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase “Project -Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™ -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™ -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg™. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg™ License. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format -other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg™ website -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain -Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works -provided that: -</div> - -<div style='margin-left:0.7em;'> - <div style='text-indent:-0.7em'> - • You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation.” - </div> - - <div style='text-indent:-0.7em'> - • You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™ - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™ - works. - </div> - - <div style='text-indent:-0.7em'> - • You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - </div> - - <div style='text-indent:-0.7em'> - • You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg™ works. - </div> -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of -the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set -forth in Section 3 below. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.F. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™ -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right -of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you ‘AS-IS’, WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg™ -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any -Defect you cause. -</div> - -<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'> -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™ -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™’s -goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg™ and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org. -</div> - -<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'> -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation’s EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state’s laws. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -The Foundation’s business office is located at 809 North 1500 West, -Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up -to date contact information can be found at the Foundation’s website -and official page at www.gutenberg.org/contact -</div> - -<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'> -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without widespread -public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine-readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state -visit <a href="https://www.gutenberg.org/donate/">www.gutenberg.org/donate</a>. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Please check the Project Gutenberg web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate -</div> - -<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'> -Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of -volunteer support. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -Most people start at our website which has the main PG search -facility: <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>. -</div> - -<div style='display:block; margin:1em 0'> -This website includes information about Project Gutenberg™, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. -</div> - -</div> -</div> -</body> -</html> |