diff options
Diffstat (limited to 'old/69822-0.txt')
| -rw-r--r-- | old/69822-0.txt | 3829 |
1 files changed, 0 insertions, 3829 deletions
diff --git a/old/69822-0.txt b/old/69822-0.txt deleted file mode 100644 index 4293d98..0000000 --- a/old/69822-0.txt +++ /dev/null @@ -1,3829 +0,0 @@ -The Project Gutenberg eBook of Oskuld och arsenik, by Klara Johanson - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and -most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms -of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you -will have to check the laws of the country where you are located before -using this eBook. - -Title: Oskuld och arsenik - Analyser - -Author: Klara Johanson - -Illustrator: Albert Engström - -Release Date: January 17, 2023 [eBook #69822] - -Language: Swedish - -Produced by: Jens Sadowski and the Online Distributed Proofreading Team - at https://www.pgdp.net. This book was produced from images - made available by the Gothenburg University Library. - -*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OSKULD OCH ARSENIK *** - - - HUCK LEBER - - - - - OSKULD OCH ARSENIK - - - ANALYSER - - - STOCKHOLM - WAHLSTRÖM & WIDSTRAND - - - Pappersleverantör: Lessebo bolag. - Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901. - - - - - MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA. - - - EN STADSPLAN UTAN VINKLAR. - -Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar del af nutida fint -folks åsikter om hur man skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes -tider hyllat precis samma mening, men eftersom man är en försynt natur -och aldrig läst på arkitektexamen, har man aktat sig för att agitera i -frågan. Nu inser emellertid enhvar, att Stockholm får lof att göras om -så när som på staden inom broarna, och låt oss nu inte kinka öfver -besväret utan gladeligen hjälpa till att plocka ner byggmästarnas -fastigheter och anordna gatuperspektiv. - -Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå ett redan befintligt -samhälle som mönster? Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad, som -motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om pittoreska öfverraskningar -samt organiskt uppvuxna hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade -linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga tegelfärg af skam, om de -konfronterades med dessa gränders kurvor och dessa tvåvåningsbyggningars -originella fasader! Ja, jag medger det, jag _är_ lokalpatriot; men har -någonsin någon haft sådana skäl att åberopa som jag? - -Man skall näppeligen bland invånarna i Stockholms nyare stadsdelar -anträffa någon individ, som icke är anfäktad af snufva och hosta, och -detta är ju också oundvikligt, när de ständigt måste röra sig på oblygt -öppna gator, som skära hvarandra i räta vinklar, hvaraf det -naturnödvändigt uppstår ett olidligt korsdrag. En liten krökning här, en -liten svängning där, en parkanläggning till vänster, en fontän till -höger, och Nissens bröstkarameller skulle sjunka i pris! I min -födelsestad finna de sannerligen inte många afnämare, ty där har -stadsplanen allt ifrån början varit ägnad att afvärja förkylningar. Där -skall man aldrig lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i -oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i det blånande intet och -på regelbundna distanser korsas af andra lika beskaffade rader, som -förlora sig i ett likadant intet. Nej då, för det första stå inte husen -så där hopkörda och hålla hvarandra under armen gatan utefter, utan de -samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter sina personliga -sympatier, eller dra sig misstroget ifrån hvarandra med litet plank och -småsaker emellan. Inte häller stå de och fåna på samma linje, utan -somliga spatsera ett stycke ut på trottoaren för att se sig om och delta -i världsvimlet, under det andra, som äro blygare af sig, förskrämda -hoppa tillbaka och gömma sig innanför ett staket eller några popplar. - -Och vidare — att följa en gata eller gränd i det samhället är som ett -äfventyr från en österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker det af -till vänster, ett nytt perspektiv öppnar sig för ens syn, och man är -ohjälpligt förlorad ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka man -tillryggalagt. Man bör inte häpna, om det sedan skulle svänga åt höger -igen, och framför allt bör man söka bibehålla fattningen, då man omsider -plötsligt står inför en byggnad, som absolut stänger passagen. Detta -betyder endast, att gatan härmed anses afslutad och att man icke skall -genera sig för att klifva in i rådman Bertilsons förstuga, öfver -gårdsplatsen och ut genom porten på andra sidan, där nya gator och nya -syrpriser finnas i beredskap. Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder -gärna på kaffe, om man inte har brådtom eller är storstadshögdragen. -Räta vinklar anträffas ju någon enstaka gång, men i så fall är det -alltid samma gata, som bildar vinkel mot sig själf, enligt hvad de af -stadsfullmäktige nyligen anskaffade namnplåtarna utvisa, och sålunda -undsmyges fyndigt den olägenhet, som vidlåder hufvudstadsgatornas -läggning. - -Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen småaktigt efter, hvilken sida -de vända åt trafikanterna — det får vara fasaden eller gafveln eller -baksidan, hur det faller sig. Man trifs bäst med envåningslängor, men -man saknar ju inte blick för det mera monumentala i ett tvåvåningshus. -Trevåningshuset är beläget utanför stadsporten och utgör ännu ett -omtyckt mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt de hunnit vänja -sig vid denna yttring af en pösande spekulationslystnad. - -Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug, när han först började väsnas -om sitt projekt att uppföra en modern trevåningsbyggnad med -cementtrappor och hörnbalkonger; men intet är så galet, att det inte går -i folk med tiden, och Persson lyckades småningom värfva ett nöjaktigt -antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna och experimenteringshågade -delen af allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset. Han hade -vistats fjorton dagar i Stockholm och därvid undfått idén till ett -riktigt nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen; men -försynen och de presumtiva hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De -sprungo och tittade till arbetet så lång dagen var, och samtliga hade -sina mycket precisa fordringar att framställa. Stadskassören önskade en -balkong här och extraläraren en veranda där, provinsialläkaren ville ha -väggarna alldeles genombrutna med fönster, och gamla mamsell Hobom -begärde att få sin lägenhet så godt som alldeles mörk, för att spara på -gardinerna. - -Muraremästare Jönsson, som ledde det hela, sträfvade till det yttersta -för att tillfredsställa alla vännernas pretentioner, och konsekvensen -blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt, långt ifrån erbjöd -anblicken af en banaliserad hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att -det kunde förväxlas med hallwylska residenset — det var snarare något -midt emellan, något obeskrifbart ... ja kort sagdt, ett hus, som med en -inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas trefnadsbehof och individuella -tycken, och sålunda eminent danadt för sitt ändamål. - - - DEN INTORKADE FONTÄNEN. - -Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt sätt att behandla de -klimatiska växlingar, som betingas af ett relativt nordligt läge. Den -har sedan urminnes tider satt sig in i det faktum, att ett litet antal -af årets månader karakteriseras af en viss blidhet i luften samt total -frånvaro af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes icke under -någon säsong i den trakten, men en och annan inföding har varit uppe i -Stockholm och därifrån hemfört berättelser om denna sällsamma gråbruna -materia). Då värme inträder, uppstår således ingen panik; man erinrar -sig, att samma omständighet inträffade året förut och alla år -dessförinnan, och ingen vidtager några febrila anstalter för att smita -undan densamma. - -En och annan, som med oförnöjsamt sinne betraktar den stundom betydliga -temperaturstegringen, utvandrar till den på märkbart afstånd från -samhället belägna hafsbukten och doppar sig efter att mot en mycket -försynt afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes upprättadt -skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken institution hålles öppen mellan sex -och åtta på mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man så storstadsaktigt -känslig för solglöden, att man inte reder sig på gatorna i blårandiga -bomullskläder och utan några prydnader i vare sig krag- eller -halsduksform, så frågas med rätta hvad man har ute att göra. Inomhus har -man det ju förstklassigt denna årsens tid med sina nedfällda markiser -och den söta spritdoften från flugkuporna. Och när solen gjort sin -vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas man i -Stadsträdgården, där man intager kylslagna rusdrycker och svärmar under -ackompanjemang af stadsorkesterns mässingstoner. - -Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad vet att klara den -vackra årstiden på ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade -anmärkningar. Den spotske landssekreteraren, som är barnfödd i -Stockholm, håller emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare -toddykretsen ha fällt de smädefullaste uttalanden i detta ämne, och -därjämte demonstrerar han sitt snobbförakt genom att sommartiden -inackordera sig i en fiskarstuga en half fjärdingsväg från allt hvad ära -och redlighet och stadsgator heter. Infödingarna harmas obeskrifligt men -skadeglädjas å andra sidan med fästadt afseende på den okomfortabla och -intressetomma tillvaro han måtte föra. - -Denne för våra blygsamma förhållanden synbart så föga lämpade man söker -stundom, ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa sina -kontinentala idéer på vårt samhälles förvaltning. Jag vill nu inte -uppehålla mig vid det där glastaket, som han yrade om att få byggdt -öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa projekt väckte ett -outsläckligt löje gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka, att en -studerad karl skulle vara mäktig att skilja på ett orangeri och en -kunglig järnvägsstation. Men jag vill nämna några ord om den celebra -fontänen. - -Mannen, som tycks hysa en abnorm passion för vatten, dock gärna tillsatt -med något whisky, fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi bar -en förtorkad prägel och att detta missförhållande borde lindras genom -inrättandet af en fontän midt på torget. - -Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen, om man fick vara så taktlös -att fråga? Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida på diagonalen -af borgmästarstenar från sitt ägande tvåvåningshörnhus till samhällets -stadshotell och gästgifvaregård? Skulle stadens främste män vika åt -sidan för en permanent vattenså? Skulle stadens barn och ungdom -hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas lurande försåt på en -offentlig plats? Min födelsestad fick svindel. - -Men denna gång tedde sig landssekreteraren mera satanisk än vid något -föregående revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren och en -läroverksadjunkt på en raffineradt uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne -goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet med tillbehör till -en fontänmodellsprisdomarekomité. Följande dag inflöt i den radikala -platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna undertecknadt -tillkännagifvande om anordnandet af en pristäflan i fontänmodellering, -till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga män förbindligast -inbjödos. Första priset utsattes till 100 kr., andra priset var ett -talmiur med vidhängande kedja af samma metall och tredje priset ett -hedersamt omnämnande i något af platsorganen. - -Min födelsestad våndades i klämman. Guld och ära skimrade för dess -blickar, hvarje murarlärling trefvade efter marskalksstafven i sitt -matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon härjade i allas själar. - -Men landssekreteraren från Stockholm? Men vattensån på det heliga -torget? Hat och åtrå sargade sinnena ömsom. - -När täflingsterminen var utlupen, hade blott ett enda försök inkommit -till prisdomarna, men det var af delikataste art, utfördt i marsipan och -hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil med empiretillägg och -rococogarnityr. Då namnsedeln med mottot _Lagom sött_ blifvit bruten, -befanns konditorskan Makronlund vara den lyckliga pristagarinnan. -Domarna ansågo sig dock trots kompositionens utsökta smak icke kunna -tillerkänna henne mer än tredje priset och motiverade detta med -påståendet, att vid modellens konstruktion för litet hänsyn tagits till -det material, i hvilket den var ämnad att sedermera utföras. - -Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång men förbittrades -öfver att landssekreteraren med kollegor behållit de 100 kronorna och -talmiuret. Ett upplopp var nära att utbryta. Landssekreteraren vädrade -obehag och anslog de 100 kronorna till en sexa för stadsfullmäktige och -öfriga honoratiores, hvarvid talmiuret med några väl valda ord -öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel, som gått på vakt i femti -år och ärligen konvoyerat många landsstatsgenerationer hem från -Stadshotellet i morgongryningen. - -Min födelsestad vardt sympatiskt berörd och landssekreteraren blef tagen -till nåder, men borgmästaren anmodade honom privat att afstå från alla -ytterligare planer till samhällets förskönande. - - - NÄR VI DÖDA VAKNADE I LANDSORTEN. - -Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme bör icke upptagas med -en redogörelse för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om mannens -tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag erhöll ett telegram från -Dagspostens redaktör af följande lydelse: - -»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen spelas.» - -Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde och ilade till skådeplatsen. - -Min födelsestad är intet centrum för den sceniska konstens utöfning. Nog -händer det ju ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa pauserar -ett par dagar, packar upp några smärre rekvisita, som ligga öfverst i -koffertarna, och uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället -har under inöfning för att därmed eröfra någon världsstadspublik. Men -det är ett klent geschäft. Vi, som fatta misstro till en person, som -drager ut ur det tjäll, där han först såg dagens ljus och där hans -barndoms och ungdoms lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad i ett -hus, där ingen af hans släkt någonsin dvalts, vi kunna helt naturligt -icke känna oss dragna till människor, som tillbringa sitt lif med att -åka omkring i bygderna flockvis och merendels äro gifta med hvarandras -hustrur. Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli kvitt detta ofog, -hvarvid vi utgått från den bepröfvade satsen, att ondt skall med ondt -fördrifvas. - -Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie stämma af den 20 januari -sistlidet år beslutit, att samhället skall inom sitt sköte tillgodose -det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges ordförande -förklarade vara befintligt hos hvarje mänskligt väsen och därför -medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp (starkt bifall). - -— Mina herrar — sade han vidare — må vi själfva uppträda på dessa -bräder, som föreställa tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda oss -vår värdighet som ämbetsmän, som affärsidkare, som yrkesutöfvare, som -familjeförsörjare och ikläda oss gycklares skepelser! Må våra kyska -makor, våra blomstrande döttrar naturligt rodnande träda fram till -rampen inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga yrkesaktörerna -och de sminkade teaterdamerna skola rymma fältet! - -Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat anförandet, öfvergick nu -till ihållande entusiasm, och somliga yngre familjefäder började genast -afkläda sig sin värdighet. - -En komité, som skulle ta saken om hand, tillsattes omedelbart inom -stadsfullmäktige, hvarjämte en ogift extralärare i modersmålet, som -kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades genast, hvarpå -det så godt som enhälligt beslöts, att det nya företaget skulle öppnas -med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade sig endast en boktryckare, -som i sin ungdom någon tid utöfvat recensentverksamhet och sedan dess -hade sina idéer. Han fruktade, att detta val skulle alstra oförutsedda -svårigheter, och påstod med bestämdhet, att »det är någonting särskildt -med Ibsen», hvilket yttrande han anhöll att få fördt till protokollet. -Därpå skildes man i fröjd och sämja. - -Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges nit och mödor som -jag for att skåda. Stämningen i staden var uppjagad, svenska och norska -flaggor svajade på järnvägsstationen, posthuset, högre allmänna -läroverket samt några förnämligare privatboningar. Alla butiker voro -stängda utom boklådan, där aftonens pjes försåldes i extralärarens -öfversättning. Dagspostens redaktör drog in sin tidning för den dagen -och ämnade i stället ge ut den i dubbelt format dagen därpå. Som den -benägne läsaren ser, hade man inte försummat några anstalter, som kunde -bidraga till dramats glans och framgång. - -Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja de öfverdrifna -föreställningar läsaren gör sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha -en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och den kan användas till -litet af hvarje. Där hålla vi basarer för flottan och de fattiga och -hedningarna, där fira diverse slutna sällskap sina trefna samkväm, där -få handelsresande med särskildt skrymmande varulager packa upp sina -lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen fenomenalt lämpad för -detta ändamål, ty den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen, -och det är då ingen konst att timra upp en estrad midt emot, där de -agerande kunna röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det fullt med -rottingsstolar i långa rader, hvarvid iakttages att de trasiga placeras -under läktaren och betinga ett ringare pris. För ståplatserna, som äro -mycket guterade af ungherrarna, behöfs ju intet arrangemang. - -När jag inträdde i den strålande upplysta salongen, som redan var -alldeles fullsatt, fästes allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom -ingen hade haft reda på att jag skulle komma. Det begynnande -välkomstsorlet måste dock genast tystna, ty ridån rullades upp och -visade den frackklädde extraläraren i modersmålet, som behagfullt lutad -mot en staty af den åldrige skalden, hvilken förekom enligt vår svenske -diktares ord »med ufven på skuldran och trollet på knät», på ett -anslående sätt föredrog en af honom själf författad prolog. -Stadsfullmäktiges sekreterare hade nämligen med fog påpekat det orimliga -i att uppföra en »epilog» utan prolog, hvilket förbisetts af öfriga -skandinaviska och kontinentala teaterstyrelser. - -Jag vill endast anföra följande rader ur det stämningsfulla poemet: - - Här du står ibland oss, gamle Henrik, - alltid lika älskad, lika vänrik! - — — — — — — — — — — — - Hvita skägget öfver hvita slipsen, - så vi vilja minnas Henrik Ibsen. - -Bifallet ville aldrig taga slut, men måste det dock, ty nu skulle det -börja på skarpen. Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så det -vill jag inte spilla några ord på, och om utförandet vill jag endast -säga det, att det motsvarade mina förväntningar. En sådan Irene får man -leta efter. När hon sade: »Bakefter har jag dräpt det otaliga gånger» -(extralärarens tolkning), löpte en rysning genom salongen, och -landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad var kanske den store jägaren, -hr Ulfhejm, inte så mycket genom sitt spel eller sin apparation, men -hvarenda själ i salongen visste ju, att han var veterinär. Dekorationer -förekommo nog, med något snöskred hade vi inte. Hade ni det i Stockholm? -Professorn och Irene lade sig ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken -är ju, att det blir slut på dem. - -Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen var obeskriflig. -Extraläraren måste ta om sin prolog efteråt och statyn bekransades. De -uppträdandes anhöriga, som haft sin plats på de främsta rottingsstolarna -och under mellanakterna smitit bakom scenen för att omfamna sina kära, -simmade i rörd stolthet. - -När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna och scenen och togo oss -en animerad svängom, hvilken följdes af en splendid supé med hög -stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade till »Hedersdoktor Ibsen, -Kristiania» och fingo omedelbart svar: - -»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke have sagt noget. Ibsen.» - - - TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS LAG. - -En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade en solig förmiddag efter -lunchen bland bugnande fruktträd i en af de läskande lunder, som omgifva -Cambridges lordträningsanstalter, grubblande öfver en metod att bevisa, -hurusom en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk undersåte står i -omvänd proportion till stekningstiden och förhåller sig till kvadraten -på afståndet som ... Då inträffade en händelse, som förorsakade -gentlemannen en snart öfvergående sveda samt ett odödligt namn och efter -hvars grava följder mänskligheten, fastän två hundra år sedan dess -förflutit, ännu icke hunnit repa sig. - -Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa ned från sin gren, då -gentlemannen passerade, och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa, -hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig bitterhet mot sagda -frukt uppsteg i hans själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska, »tar -du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta vegetabil? Jag skall -minsann lära dig att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion». -Hvarpå han ögonblickligen återvände till sin studerkammare, tände sin -pipa och satte sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens -äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla. - -Och sådan energi besatt denne hämdgirige gentleman, att han lyckades få -lagen enhälligt antagen i både öfver- och underhuset samt småningom i -alla civiliserade länder. Ja, den blef slutligen så populär och så -allmänt tillämpad, att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare -och taktäckare och bicyklister och snart sagdt allt hvad som plägar -falla här i världen började underkasta sig densamma. Om något föremål -numera dristade falla efter en annan metod, är jag rädd att detta skulle -betraktas som ett orimligt fall och diskussionen därmed förklaras -afslutad. - -Felet med det där gamla ursprungliga äpplet, som vi för rästen alla -fingo äta upp i skolan, var egentligen det, att det föll på en annans -näsa, under det en individ, som ser sig för, alltid faller på sin egen. -Nog för att vi skulle vara mera betjänta med att falla på en annans, t. -ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus vi halka omkull och spräcka -vår hufvudskål eller bryta båda våra ben. - -Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers öden, hvilka -på ett förunderligt sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den som icke -sandar en trottoar åt andra, han faller själf därpå. - -Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare Halkéns bodde midt emot -hvarandra vid den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns och Halkéns -umgingos icke, deras karaktärer voro för olika. Under det Sandéns vid -första antydning till frostväder sände ut yngsta bodbiträdet jämte -springpojken och en hjälpmadam att medelst skyfflar ösa sand på -trottoaren utanför sin länga, ja rent af hade dem att bygga barrikader -af mylla, som räckte halfvägs upp på bodfönstren, hade det i mannaminne -aldrig fallit Halkéns in att utplantera ett enda sandkorn på sin -trottoar; i stället tilläto de sina barn att slå kana och sin -ensamjungfru att öfva sig i skridskoåkning därstädes om kvällarna. Sådan -var Halkéns’ moral. - -Men det gick dem också därefter. Sedan både borgmästarinnan och -stadsfogdens brorson ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan att de, -Halkéns, dock haft annat men däraf, än att de tyckt sig spåra någon -ovilja hos de aflidnas familjer, hände det sig, att en profryttare, som -tillhörde en firma, med hvilken Halkén var särskildt lierad, och som -reste i ryska galoscher, det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och några -smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns butiksdörr. Äldsta dottern, -som älskade den förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln, -störtade ut och kastade sig storgråtande öfver honom. På hennes bestämda -yrkande måste han intagas i huset och där vårdas under en särdeles -långvarig sjukdomsperiod. Efter tillfrisknandet rymde han med -kassörskan, som i brådska och distraktion råkade stoppa på sig kassan. -Äldsta dottern blef vansinnig, och ensamjungfrun halkade samma dag med -den nya förmakslampan, som hon skulle gå och byta om i lamphandeln. -Behöfver jag tillägga, att denna rättvist hemsökta familjs yngsta -ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen och att näst äldste -pojken blef kuggad fem gånger i studentexamen? - -Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman, till hans -sextiofemte födelsedag läto stadsfullmäktige prägla en medalj öfver -honom med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan, hans äldsta dotter -blef gift med en miljonär, som en vinterdag kommit in i köket och bedt -att få mullen borstad af sina pantalonger, och hans närmaste konkurrent -gjorde bedräglig konkurs. - -Af ofvanstående torde framgå, att tvänne lagar styra lifvet, den länge -sedan aflidne gentlemannens lag samt kausalitetslagen, den där från -moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens lag. - - - DEN HVITA MÖSSAN. - -Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver axeln sedda bröder och -våra små, något undanpetade systrar lida af en höggradig nervositet, som -gör bröderna slyngelaktigare och systrarna snarstucknare än de under -vanliga förhållanden ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande far -för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss föga vid de minderåriga -brödernas och de små systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi -gripa dem fastmera i nacken om mornarna och nödga i dem Carnegies af dem -ej till fyllest uppskattade porter med råa ägg i, och om aftnarna fylla -vi dem med en myckenhet goda råd, som vår erfarenhet af lifvets -afgörande kriser inspirerar oss. - -Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga bröder och våra små systrar -skola af därtill kompetenta myndigheter förklaras mogna att för all -framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda, under hvilken deras barndom -och deras tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället pryda sina -hjässor med den lätta och svala sommarhufvudbonad, som i vårt land -användes att utmärka en individ med ett visst vetande bakom sig. Har -individen i fråga nöjaktigt genomgått ett högre allmänt läroverk, säges -han ha eröfrat nämda mössa; är han ett ingenjörsembryo, har han -annekterat den, och är han bara en vanlig bicyklist, så har han köpt den -i en butik och bör öfverantvardas åt rättvisan. - -Våra minderåriga bröder och våra små systrar äro öfverklassiga ungdomar, -hvad man annars har att invända mot dem, och de åsyfta att eröfra sina -hufvudplagg. - -Jag säger ingenting om det, jag har gjort så själf en gång. Det skedde i -min födelsestad på den gamla goda tiden, då man öfversatte från svenska -till latin med Törnebladh & Lindroth i hufvudet och en stilistikhandbok -i den trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då man föste Hannibal -öfver Alperna i indirekt tal med samma rutin som man ådagalade, när man -i högst direkta önskesatser och mycket relativa vilkorssatser aflurade -en dåraktigt svag moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man ansåg -sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna. - -Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla en gång, då jag hörde en af -vemod och vanmäktig saknad skälfvande målbrottsstämma yttra: »Jag säger -er, pojkar, att det är ingen konst att öfversätta till latin, för ser -ni, latinet har inga undantag ...» På min tid existerade det ännu några -undantag, vill jag minnas, men den stigande humaniteten med dess vänliga -omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat dem ur de nyare -läroboksupplagorna. - -Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet föreföllo mig särdeles -oskickligt valda, utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden, inom -hvilka jag hade förmåga att röra mig någorlunda obesväradt. Jag såg mig -absolut nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna» ämnet, som -utgjordes af ett visserligen folkligt naivt, men på samma gång -bottenlöst innehållsdigert ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller något -i den vägen, och som gaf mig stoff till en ganska beaktansvärd kria, rik -på rättsinniga och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt fullkomligt -korrekt planerad, med själfva afhandlingen jämt åtta gånger längre än -inledningen och afslutningen kärnfullt kort med ett utropstecken på -slutet. Jag fick bra betyg på den jemte en uppmaning att alltjämt -framhärda i samma välsedda och otvifvelaktigt till de högsta äreställen -ledande riktning. De andra pojkarna hade stoppat på sig några blad ur -lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm och strängt verifierade -fakta om sjuåriga kriget, utom klassens snille, som behandlade arfsynden -på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk, om lektorn hade -observerat, att det var vers, men det gjorde han inte. Må du, -minderårige broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets -hektograferade månadsblad, slippa undan lika flaxigt! Jag kan nämligen -svära på att du dukar under för den dämoniska frästelsen att kläda dina -eventuella tankar i ett vibrerande högstämdt kvädes form. - -Hvad som förvånade mig mer än allt annat under dessa nervskakande dagar -var det faktum, att jag gick i land med det franska temat. Jag visste -inte af, att jag besatt den färdigheten. Men det lyckades charmant, bara -tre bockar, och så många får man ha eller rättare _bör_ man ha, för att -det inte skall verka uppenbart, oblygt fusk. Den pojken, som kunde -skrifva franska och som jag därför plägade hålla med cigarrer, hade -uppfunnit ett utomordentligt sinnrikt och föga påfallande teckenspråk, i -hvilket vi öfvat oss flitigt den sista tiden. Vi voro till och med så -knifviga, att vi hade fullkomligt olika bockar. - -Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro en ganska infernalisk pröfning -för en ynglings skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i stället -ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse. Den försiggår alltid -gemytligt och festligt i min födelsestad. Privatister äro icke fullt så -entusiastiska för saken, ty de gå aldrig igenom där. Det brukas inte. -Men vi, läroverkets egna, gå alltid igenom. Våra gamla lärare vilja oss -ju intet ondt, och vi ha aldrig varit så behagliga och lättskötta i vårt -uppförande det sista året, att de åtrå ett fortsatt dagligt umgänge med -oss. - -Min födelsestads invånare delta med lidelsefull sympati i sina -abiturienters öden. Alla affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas -den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår, samtliga individer äro -högtidsklädda och husen smyckade med flaggor och guirlander. Alla tre -poliskonstaplarna bära hvita vantar, hvilka samhället bekostar. - -Stadsläkaren och landssekreteraren pläga fungera som examensvittnen, och -deras bostäder äro omringade af en folkskara, representerande alla kön -och åldrar, hvilken ångestfullt bestormar dem med upprörda frågor, när -de skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren njuter af dessa dagar, det -är de enda tillfällen, då han känner sig i någon högre mån anlitad. -Landssekreteraren däremot är som bekant från Stockholm och har en -försmädlig uppsyn. - -När våra små stillsamma diskussioner med våra gamla lärare däruppe i -skolbyggnaden gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga gubbar, -som kallas censorer, och vår gamle vördnadsvärde rektor med rörd stämma -förklarat oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn under de -närmaste tolf timmarna vid pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man -ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen, och där hölja de oss nu -med blomster och lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills alla -haft fatt i oss, från den krye hundraåringen till det veckogamla -spenabarnet. Därpå tåga vi sjungande om studentens lyckliga dag genom -samtliga gator, under det ligapojkar bilda häck och hvitklädda -skolflickor strö rosor för våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus, -med buketter ända ner i knävecken, under det våra anhöriga frakta -återstoden af vår blomsterskörd i uppspända paraplyer. - -Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården på kvällen, ty då -skulle jag aldrig sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone -försiggår det så småningom och så omärkligt, att ingen kan fixera -tidpunkten. - -Min syster beredde mig den öfverraskningen att använda alla mina -buketter och kransar till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur skönt -det än kan vara att i ungdomens vår hvila middag på sina lagrar, så vet -jag mjukare materia att luta hufvudet mot än torra löf. - - - INTERVIEWARENS DEBUT. - -I min födelsestad existera två tidningar. Så många har det alltid -funnits där, så vidt jag vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det -någonsin kommer att uppstå några fler af den sorten. Jag anser, att de -tillfredsställande fylla samhällets behof af periodisk lektyr och att -uppkomsten af en konkurrent endast skulle trassla till förhållandena och -möjligen förorsaka undergång för hela min födelsestads pressväsen. - -Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer ut måndagar, onsdagar och -fredagar, den andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar, och -hvarje aktningsvärd borgare prenumererar gifvetvis på båda, hvaraf -följer att han har så godt som en daglig tidning på storstadsmanér. Den -ena är åtstramadt konservativ, och den andra är så radikal, att den kan -skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande torde utgöra en starkt -medverkande orsak till det harmoniska jämviktsläge min födelsestads -inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni förstår väl, att om man på -måndagen genomdränker sin själ med en för samhällets och kyrkans -auktoritet med ilsket allvar kämpande ledares ättika och på tisdagen -öfversköljer samma själ med en yster omstörtningsfilippiks svafvelsyra -och så undan för undan, så bibringas man småningom oundvikligt en mera -olympisk syn på de världsliga tingen än hufvudstadens enögda -partimänniskor kunna förvärfva. - -För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt af den omständigheten, att de -bägge platskollegorna med en på samma gång praktisk och storstilad -fördomsfrihet slagit sig ihop om samma tryckeri och äfven dela -expeditionslokal. Ja, det lär hända, att redaktörerna vikariera för -hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren är gemensam, tycker väl -ingen illa vara. Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare, för -tidningarnas anseendes skull, men hans befattning är af en ytterligt -omfattande beskaffenhet, och dess skala löper från en elegant -veckokåsörs tankenötande uppgift till ett stadsbuds ringa funktioner. - -Den ynglingen var det som sökte behandla mig, när jag nyligen under en -resa gjorde en sväng öfver min födelsestad. - -Han har för vana att hvarje morgon på vägen till sina byråer dyka in i -Stadshotellets förstuga för att kopiera kritinskriften på den därstädes -upphängda svarta taflan, hvilken alltid furnerar en gärna sedd -spaltfyllnad. Hände sig så, att mitt namn en dag strålade mot hans -sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en liten högfärdsdjäfvul in i -denne ynglings hjärta och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att -företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd. - -Han aflägsnade sig från Stadshotellet med öfverrocken häftigt uppfläkt, -käppkryckan i fickan och doppskon i luften samt en gloria af ljusa -drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka filthatten. Jag betraktade -honom från mitt fönster och gladde mig åt hans okufvade entusiasm. - -Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme, sågs ynglingen åter vandra -uppför gatan, numera iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande en -mera klassmedveten och allvarsstadgad hållning. Det är inte otroligt, -att han generades af en lätt nervositet. Han var inte van att bära -frack, åtminstone inte _den_ fracken. - -Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt fönster anbragta -reflexionsspegeln konstaterat ynglingens annalkande och gjort mig reda -för situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet (i min födelsestad -användas inte ringklockor inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan -tillskyndade och fick befallning att anskaffa den pinngungstol, -som jag tänkte mig befintlig någonstädes i huset. En sådan -hämtades ögonblickligen från källarmästarens förmak, och sedan -kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig polering, såpass att man -kunde se hvad man tog sig för, ordnade jag mig till en pose af ganska -fin litterär verkan i sagda gungstol. Med hufvudet drömmande lutadt mot -handen lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges kommunikationer», -som jag till hälften utbredt öfver knäna, och bidade så. Jag hade -visserligen aldrig blifvit interviewad förr, men det är alldeles -fenomenalt hvad det går ledigt för en något intelligent och beläst -person att göra sig hemmastadd i ett ovanligt läge. - -Tvekande steg hördes i korridoren och så en försynt men orolig knackning -på min dörr. Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att fästa -afseende vid densamma, men ynglingen inträdde dock utan att afvakta -någon uppmaning. Långsamt och motvilligt höjde jag hufvudet och -betraktade honom med en innehållsrik och forskande blick, som gick rakt -igenom honom och fäste sig på dörrposten, där den blef sittande så länge -sammanträffandet räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt brukas inte -i min födelsestad, och jag hade skäl att hoppas åtskilligt af det -intryck det skulle frambringa. - -Så snart ynglingen repat sig något och sväljt djupt ett par gånger, -tillsporde han mig belefvadt, om jag hade något emot att bli -interviewad. Jag höjde omärkligt på axlarna och log ett gåtfullt leende, -ägnadt att bibringa honom en föreställning om hur kväljande ofta denna -fråga blifvit ställd till mig och med hvilket behärskadt öfverseende jag -tillmötesgick alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten publik -ställer på en offentlig person. - -Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok och begynte ett ganska -universellt och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från mera -personliga och närliggande ting, såsom mitt intryck af min födelsestads -utveckling under det senaste decenniet och mina egna litterära planer -för den närmaste tiden, ryckte han småningom in på mera oöfverskådliga -områden, såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola och -Transvaals öde. - -Jag yttrade icke något betydligare antal ord, men det stod ynglingen -fritt att taga del af min mimik. Jag meddelade honom emellertid med -språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande skriftställaröga -skymtat ett nykterhetskafé vid torget och att den ene medlemmen af -stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga om Transvaal påpekade -jag, att boer är en singularisform och i pluralis synes mig böra heta -boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt försiktigt. Ynglingen -skref och skref. - -Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt, han tystnade och stirrade -beklämdt framför sig en stund. Jag kände mig hungrig, ty på -Stadshotellet i fråga får man kaffe med hembakta kringlor kl. sju på -förmiddagen och anses därvid lägga tillräcklig grund för middagsmålet -kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af otålighet: - -— Hvad sitter reportern och väntar på? - -— På en bekant, som har en kamera — genmälde ynglingen icke utan -värdighet. - -Ganska starkt smickrad sträckte jag ut handen efter eldgaffeln för att -få upp en smula frukost åt såväl mig som den mig ganska sympatiske -ynglingen. Men denne missuppfattade min åtbörd i en för sig ogynnsam -riktning och aftågade brådstörtadt. Det skulle dock inte varit mig -oangenämt att se mig afbildad i min födelsestads pressorgan. - -Interviewen kom först in i den konservativa platskollegan och dagen -därpå i den radikala. Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina -uppfattning framträdde bägge gångerna i bjärt dager, och det gladde mig -inte obetydligt att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg mig ha -fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill en del af dem och tänker -använda dem någon gång. I den konservativa platskollegan fästes särskild -vikt vid det frenetiskt fosterländska sinnelag jag lagt i dagen -synnerligen på tal om krigsförhållanden, och den radikala betonade med -förkärlek min hänryckta häpnad öfver samhällets svindlande utveckling. -För öfrigt skildrades jag på båda hållen som en blid och frånvarande -poetnatur, dock utsatt för plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där -fick jag för eldgaffeln! - - - SANNINGEN OM DE DÖDA. - -Man hör ju någon enstaka gång talas om folk, som tillvaratages af -staten, därför att de fällt ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse; -men det måtte vara individer, som födts till världen med enastående otur -som förnämsta faddergåfvan, ty vi äro iögonenfallande många, som gå lösa -intill denna dag. Om personer, hvilkas lifsfunktioner icke äro -afstannade, åtnjuta vi privilegium att framkasta allt fult vi någonsin -veta eller mäkta utfundera, men — _de mortuis noll nota bene_! Detta -hade de bekanta romarna reda på, och därför gick det bra för dem, så -länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills de gjorde -världshistorisk cession och nedsjönko till kuggämne i mogenhetsexamen. - -Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund i Dagspostens redaktion -haft denna malmfulla sentens inristad i sitt icke oäfna minne, när -hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade åt förgängelsen, uppriktigt -sörjd och saknad af maka, döttrar, kunder och mångårig springpojke. Det -föll nämligen på den olycksfödde ynglingen Fjäderlunds lott att dikta -den minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett erinringens och -pietetens monument öfver den framstående medborgaren. Dylikt finare göra -plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig själf, liksom han med -sitt utvecklade sinne för rhenvin ogärna mankerade förmögnare -begrafningar; men han befann sig för ögonblicket sängliggande och mör i -kroppen efter ett animeradt meningsutbyte med Annandagspostens radikale -chef. - -Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade annonsen, dragit sin sista -suck klockan 3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af en romantisk åtrå -att vid detta tillfälle eller rättare frånfälle förvärfva sina -riddarsporrar som publicist, ilade på arla förmiddagen till sorgehuset -för att interviewa den mångårige springpojken. Denne anträffades -brinnande sysselsatt med att drapera butikslagret framför husets -samtliga fönster, men för tjugofem öre gick han in på att meddela Jakob -några upplysningar i förstugan. - -Jakob fann den mångåriges meddelanden något torra och perspektivlösa, -men tröstades af medvetandet, att han själf var så tämligen försedd med -en reporters nödvändigaste egenskap, fantasi. Han annoterade febrilt, -tryckte, som skalden säger, ej blott den valkiga handen utan äfven en -penning i den och skenade till byrån för att utarbeta gesällstycket. - -På eftermiddagen utsändes Dagsposten som vanligt. Numret har sitt -vemodigt historiska intresse, alldenstund det blef det sista unge Jakob -Fjäderlund lade hand vid. Den med B. O. Mårtengrens aktade namn -öfverskrifna artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende och -utklipptes af ett flertal prenumeranter för att sedermera biläggas den -skrifvelse till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade skälen till -att prenumerationen ej förnyades. - -Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning, meddelande behöriga -data, fortskred den ifrågavarande minnesrunan till en intimare -karakteristik af den hädangångne. - -»Väl var B. O. Mårtengren», hette det, »efter mänskliga begrepp en stor -man, utrustad med dådkraft och en sällspord företagsamhet, hvilka -egenskaper, parade med en storslaget vaken blick för guldets allt -dominerande ställning i vår tid, förmådde honom att i detta samhälle -etablera en affär af en art och en omfattning, som — jag vill af fruktan -för öfverdrift icke säga världen men — samhället aldrig skådat. Det är -hvarje läsare bekant, att intet hvitvarumagasin här förut existerat; ja, -blotta namnet klingar främmande i våra öron. B. O. Mårtengren gick -sålunda alltid under den stolta titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den -egenskapen var han känd i slott och koja. - -Vi anse oss dock icke böra dröja endast vid den lysande utsidan af det -lif, som nu är lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar vänskap (du -borde skämmas, Jakob — 10 minuter och 25 öre!) med en person, som i -åratal stått den afsomnade nära, äro vi bättre än någon annan, äfven om -ett skandalblad i morgon skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle -att upplysa om de lyten, som vidlådde hans karakter. Så t. ex. ådagalade -han i den trängre familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör en hos -en man i hans position, samt en despotism, som osökt för tanken på en -Napoleon eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva hand på -matbordet, och järnhårdt var hans grepp om nyckeln till kassalådan. Vi -kunde skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed han förbittrade sina -ofta ombytta biträdens lif. Exempelvis kan anföras, att damerna till -julklapp plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin bomullsnäsdukar och -herrarna hvar sin krage af fjolårets fason. - -I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig och taxeringsman -spelade en framskjuten roll, skydde han inga medel för att nå sina -afsikter, och att den gaslykta, som till allmän förargelse står midt på -trottoaren framför hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på den -aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken till att han -hufvudsakligen annonserade i vår föga gentlemannalika platskollega, -hvilken väl knappast läses af den publik, som konsumerar hvita skjortor -(manschetter vilja vi inte nämna i det sammanhanget), är här ej platsen -att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till honom, om vi än som det -offentliga ordets förtroendemän o. s. v., o. s. v. - -Det bär mig emot att citera återstoden af Jakob Fjäderlunds hårresande -gröna artikel. Det redan anförda torde ha varit nog för att åstadkomma -ett intryck. - -Sedan Jakob distribuerat organet åt det halfva dussin äldre -kvinnor, som ombesörjde utdelningen, vandrade han med saliga -hufvudredaktörsförnimmelser till Stadshotellet, där han helt solo intog -kaffe med punsch och kände världen trång men angenäm. - -Men olyckorna började regna öfver honom slag i slag. - -Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå ja, de mångfaldiga och -välassorterade okvädinsorden ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom -inte så mycket på grund af distansen, och dem kunde han för öfrigt -använda under sin framtida verksamhet (tänkte den kortsynte); men när -han fick höra, att hans fästmö just erhållit räkning på de kostsamma -batistnäsdukar, som han förra julen förärat en annan flicka, hvilken han -den tiden höll af och hoppades vinna, då vacklade han halft medvetslös -tillbaka till sin punsch. - -I detta ögonblick instörtade icke blott hans lyckas luftslott utan äfven -en tryckeripojke med en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar. -Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt och evigt -permitterande från hans (Jakobs) innehafda syssla. - -— Ha! — utbrast den olycklige, som kände vanvettet likt punschångor -omtöckna sitt nyss så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor genom -att med fotsulan hjälpa pojken ut på gatan, hvarvid denne förlorade -balansen och i fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel, -som har sin angenäma post i hotellets port, grep med begärlighet -tillfället och Jakob samt släpade denne med sig genom hela Storgatan -till vaktkontoret. - -Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren gatan utefter och jublade: -»Titta, nu skall smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd — man ser -ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning i staten! Fast nog var -Mårtengren en buse i sin krafts dagar.» - -Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och bröd — han näpstes och -släpptes, och som han kände sitt läge oangenämt, skred han ner till -stadens å för att därstädes ända sin tillvaro. Enär det emellertid ännu -var tämligen tidigt på försommaren och badsäsongen icke börjat, blef han -stående på stranden och grufvade sig något öfver fluidets antagliga -kyla. Plötsligt fann han, vid det han stack handen i sin inre -bröstficka, att han saknade visitkort, hvilket omedelbart förmådde honom -att uppskjuta sitt förehafvande, ty det bar honom emot att efter döden -gå genom pressen som »en yngre, välklädd mansperson», sedan han i -lifstiden fallit igenom densamma under sitt lokalfrejdade namn. - -Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg till ett accidenstryckeri för -att beställa de saknade identifikationsmedlen. Man svor på att det -rekvirerade hundratalet skulle vara klart till afhämtning kl. half nio -följande morgon. Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen, ty han -beslöt att ta timlektioner i konsten att ljuga på ett vederhäftigt sätt -hos faktorn på nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var Jakob -utlärd, packade ner sin tandborste och sin andra rock samt for till -grannstaden för att söka anställning i sitt fack. - -Redan första kvällen svängde han sig så skickligt på Stadshotellet, att -både den konservativa och den radikala platskollegan tiggde om hans -medverkan. Jakob var inte difficil — han åtog sig ögonblickligen att -varda radikal redaktionssekreterare och konservativ notischef. Man kan -inte hålla så vidlyftig personal i provinssamhällen. - -Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta. Stadens borgare somnade hän -med ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof af Jakob i bladet var -så god som femti kransar på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren -blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han väl näppeligen känna -sig, när han tänkte på hur _han_ blifvit behandlad. Sterbhuset är det -inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob för näsdukarna. Han ansåg -sig ha råd till sådant nu. - -Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt fädernehus och hörde med -bitter saknad Jakobs lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre utan -telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?» — Därpå svarade -Jakob: »Snufva?» — Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring -önskas.» - -Denna gång hade hon försummat att lägga ut femti öre för svaret, hvarför -det dröjde något. När det ändtligen kom, innehöll det: »Uppriktighet -farlig, därför bortlagd. Alltjämt älskande och trogen.» - -Då vardt den trolofvade så gripen och rörd, att hon ringde på till -sterbhuset och yttrade ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort -till Jakob det symboliska ordet »Kom». - -Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen; men den trolofvade, -numera makan, har aldrig fått nys om hvem som erhållit det halfva dussin -näsdukar, hvarmed Mårtengrens sterbhus sökte snyta dem bägge på deras -lefnads lycka. - - - KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS TJÄNST. - -Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till den icke studerande -allmänhetens förfång söker tillskansa sig de mest hårresande -privilegier, betraktar sig bland annat som själfskrifven och -oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna ära kan göras nämda -ungdom synnerligen stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas -genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse för en glansfull -festivitet i min födelsestad, en tillställning som de respektive -studentkårerna både i det Uppsala, där de ystra vindarna blåsa, och i -det Lund, där de härliga lagrarna gro, torde få svårt att göra efter. -Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men lefver i grönskande -minne. Jag öfverlämnar ordet åt - - DAGSPOSTEN. - -Gårdagens storartade försvarskarneval i Stadsträdgården blef, som man -kunnat vänta sig, en _succès de rire_; men så hade ock hela vårt -uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ i företaget med det -passionerade nit, som endast vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar -uppväcka hos hvarje rättänkande medborgare. - -Vi erinra om att såväl länets höfdings egen maka som fru borgmästarinnan -och vår afhållne stadsfiskals värderade svärmor jämte flera andra damer -af _la crême de la haute volaille_ utfärdat det poetiskt stiliserade -uppropet i _våra_ spalter (af naturliga skäl _icke_ i vår — hm! — -kollegas). Dessa vördnadsbjudande kvinnor, hvilka historien måhända en -gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger öfver ryssen, höllo sig -i går icke för goda att egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden -och med smakfulla penningväskor vid sidan, utskänka krusbärssaft -(hemmagjord) och de läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden). - -Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst en tombola (ett slags -modernt och sinnrikt lotteri), där man för den föga kännbara utgiften af -tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas, hade ett sent återkommande -tillfälle att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål, såsom -knappnålsbref och fotografiramar af _papier-haché_. Den unga -blomsterrabatten såg helt enkelt bedårande ut i sina hvita -linongsklänningar med ljusblåa eller skära atlasband, omsorgsfullt -tvättade sedan länets höfdings lysande Oscarsbal och nästan som nya. - -Samhället var nära nog mangrant tillstädes (möjligt är, att -Annandagspostens prenumeranter sutto hemma, men det gjorde i hvarje fall -ingen vidare skillnad) och så godt som i sin helhet kostymeradt. Det -fanns väl knappast en kotte, som inte var klädd till något. Då en -opåräknad mängd annonser influtit till detta nummer, hvarigenom vi -nödsakats att låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter stå -öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet att ingående skildra hvarje -särskild af den bländande skaran. Vi kunna endast helt à propos och på -måfå antyda en och annan. - -Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt, bar sina vanliga -uniformer och så lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin peruk och -var fullkomligt oigenkännlig. Den, som tog priset bland herrarna, var -dock med acklamation vår framstående tillfällighetspoet, extralärare -Rythmén, som med en tilltalande anspelning på det patriotiska ändamålet -klädt sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska visor till gitarr. -En uppnosig och klandersjuk stockholmare[1], hvars härvaro knappast kan -betraktas som någon vinst för samhället, gafflade något om att hr -Rythmén borde haft en harpa i stället; men detta småaktiga klander af en -oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt stiltrogen kostym väckte ett -så allmänt och poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare -till samtligas belåtenhet snart fick nog af festen. - -Damerna hade allmänt ifört sig hänförande sigenerskedräkter och spådde i -händerna. Det fanns dock icke händer åt alla, utan måste somliga -förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande. För öfrigt fick man se alla de -praktfullt brokiga äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare -fruars välförsedda klädkistor, framtagna till vädring och draperade på -det mest artistiska sätt. - -Man skulle nog kunna anmärka, att det i början gick något stelt och -generadt till. Före klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna -abandong, som är villkoret för uppkomsten af en rätt karnevalsyra, göra -sig gällande. Men det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning -medelst sockerdricka och ett lättsinnigt, under förhandenvarande -omständigheter fullt tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan, -där deras _nit_ (vi åsyfta ingen vits) belönades med hulda leenden, och -till sist, när tjugo kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver det -färgrika vimlet, började en snart sagdt sydländsk lifsglädje bemäktiga -sig folkmassan. Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår präktiga -stadsmusik blåste »Finska rytteriets marsch» (eller var det -»Dubbelörnen»?), och samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg -efter tonernas sprittande rytm. En aktad affärsman af våra flitigaste -annonsörer traskade omkring med ett positiv och provinsialläkaren gick -på lina. - -Till slut förevisades en af bengaliska eldar belyst tablå, föreställande -Svea med armen lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord bredvid -gudinnan. En skolyngling ur sjunde nedre framsade under tiden ett -fosterländskt poem, som kom allas hjärtan att klappa i samma takt och -allas ögon att tåras. Den sista strofen, som på grund af sitt -hjärtegripande patos var nästan mer än vi kunde uthärda, lydde sålunda: - - Vid hennes vårars frost - och somrars brist på solljus[2], - vid hennes slätters blåst - och hennes norrskens polljus - vi svära som en man, - ja svära såsom tvänne, - att gripes Svea an, - ska’ vi försvara henne. - -Så var då denna minnesrika dag till ända. Lyktorna slocknade, sorlet -domnade, mörkret tjocknade, samhället somnade. - - - KONKURRENTRUINEN. - -Det kulturgyckel, som under den förflutna sommaren satts i gång nere i -den förfallna småstaden Visby för att hopskrapa medel till täckandet af -de barhufvade kyrkobyggnader, för hvilka orten i fråga åtnjuter ett -visst rykte, ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk episod i min -födelsestads krönika. - -Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget rasslade in på dess -monumentala, för världstrafik beräknade bangård, grubblat sig hårdt när -sinnessjuk på metoder att lämpligen kanalisera den turistström, som -hvarje sommar vältrar sig öfver våra bygder, men som röjer en säregen -tendens att ouppmärksamt flyta denna stad förbi. Man inrättade till en -början smörgåsbord i första klassens väntsal, men dels vållades -därigenom endast femton minuters uppehåll för utlänningarna, dels -konsumerade dessa anjovis med matsked och stucko osten i fickorna, så -att affären gick med förlust och måste stoppa. Ett flertal andra -åtgärder af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det vore för långt att -uppräkna, som de fornromerska skribenterna listigt uttrycka sig, när -deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos maktlösa. - -Hvad plägar ske, när all privatintelligens är gagnlöst förbrukad? En -komité tillsättes. Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken en gång -som pojke olofvandes medföljt en pitpropsskuta till Newcastle, var -själfskrifven ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna voro män, som -sett sig något om i världen. - -Komitén sammanträdde en gång i veckan på enskildt rum å Stadshotellet, -och källarmästaren var inom kort en bergad karl. Första året utvecklades -en sjudande verksamhet med framställandet, bordläggandet och -nedklubbandet af projekt, hvilka i och för sig voro anslående som vackra -fantasialster, men otjänliga för det åsyftade ändamålet. Det var ju t. -ex. alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson hade att -mobilisera staden och flytta den två mil åt sydväst, för att den skulle -komma närmare hafvet samt en större flodmynning och dymedelst kunna -transformeras till badort. Men den af drätselkamrern uppgjorda -kostnadsberäkningen afsvalade den i första taget varmt hänförda komitén. - -Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion i arbetet, komitén förföll -till planlöst kallprat och anekdotberättande kring toddybordet och den -radikala platskollegan började uppvakta med ettriga ledare. Men på -tredje året vaknade räntmästarens dorska samvete. Han reste sig upp, -slog näfven i brickan, så att det varma vattnet skvalpade öfver -tillbringarens bräddar, och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!» Men -komitén såg på räntmästaren. Han ombads att förklara sig ... När den -glädjedruckna komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra beslutet -att bygga en ruin fattadt och protokollfördt. - -Hälst hade man nog velat ha en kyrka, med delvis raserade murar och -utslagna fönsterrutor och andra ålderdomliga agremang; men på -drätselkamrerns enständiga yrkande stannade man vid ett mindre -fästningstorn med sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid -utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat afsätta sitt guldslam på -stadsgatorna. - -Befolkningen entusiasmerades omedelbart för planen, dess effektivitet -framlyste för enhvar som något själfklart, och samtligas varmaste -intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare Jönsson, fördelaktigt -känd som upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset utanför -stadsporten, inkom med lägsta anbudet och korades sålunda till -företagets entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt såväl i -lokalpressen som i umgängeslifvet; men stadsfullmäktige förlade med -flertalets gillande ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen -kulle midt i Stadsträdgården för att på så sätt kunna aftvinga -turisterna tio öres entré utan att profanera fornminnesmärket med någon -biljettförsäljning. - -Tegelstenarna nedröktes och naggades efter en sinnrik metod, rostiga -järnkrampor och dito spik uppköptes till högsta gällande priser — kort -sagdt, intet försummades, som kunde bidraga till ruinens illusoriska -fornvärde. Med tanke på vinterresande insattes en likaledes roströd -kamin i tornrummet, och en blågulrandig flaggstång med ställvis -omsorgsfullt afskafd färg stacks ut genom en skottglugg under -murkransen. Tak var det naturligtvis aldrig fråga om, ty »Se på Visby!» -upprepade räntmästaren ideligt. - -En ögonlust var det att skåda denna ruin, när den stod där färdig med -sina brustna tinnar, sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga -vindeltrappa. En doft af riddarromantik från äfventyrens storhetstider -bredde sig från den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden. Komitén -firades med subskriberad sexa, och Jönsson hugnades med en -nysilfverservis. - -Men turistströmmen framhärdade alltjämt i att ta en krok omkring -samhället, intet guldslam ville klibba vid gatstenarna. Man borde nog ha -gjort litet reklam i den utländska pressen; men det hade ingen förstånd -på. Annars skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar infångade -och ditsläppte ett antal råttor, och då dessa på grund af bristande -viktualietillgång stodo i begrepp att emigrera, sände diversehandlanden -Sandén ett parti schweizerost för att underlätta deras existens. -Råttorna stannade benäget, men turisterna uteblefvo. Ruinen bar sig -inte. - -Småningom slappnade allmänhetens intresse för det med så högtflygande -förväntningar motsedda fornminnet, komitén fördystrades till humöret och -upphörde att frekventera Stadshotellet, och räntmästaren föll själf ihop -till en ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han stoft i stoftet, -och intet återstår af honom mer än det bevingade ordet: »Se på Visby!» - -Men man tittar aldrig mer åt det hållet i min födelsestad. - - - STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA. - -Hvad är en storsångerska egentligen? Det är ett moget men alltjämt -tjusande fruntimmer, som inte kan förmås att kvittra en strof för sina -medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning. I det sistnämda -afseendet företer hon en rent af underbar öfverensstämmelse med min -ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd betalning för att höja min -stämma till solosång inför offentligheten. Här föreligger dock en -motivdifferens mellan storsångerskan och mig. Jag är nämligen absolut -blottad på sångröst, under det hon i påfallande grad är behäftad med -sådan. Det är väl därför som hon konsekvent lockar publiken ifrån mig. - -Hemma i min födelsestad har det aldrig förunnats oss att höra någon -storsångerska. Som bekant uppträda inte dylika i småstäder, deras -röstvolym skulle inte få rum i ett mindre samhälle. Resigneradt inseende -detta, hyste vi dock en hemlig åtrå att en gång få _skåda_ en slik fågel -och sedan dö. Borgmästaren, som har förstånd på litet af hvarje, -upplyste oss för öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen -pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som kännas igen på denna -egenhet. - -Så hände en dag för ett par år sedan något som ställde min födelsestad -på hufvudet. Bland »anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den -radikala platskollegan detta namn: Christina Nilsson, fru, Småland. En -förlamande lyckokänsla grep till en början sinnena, men snart vidtog en -feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige kallades till extra -sammanträde för att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle fira den -utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats till kungabesöket året förut, -framletades från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades på blommor -till girlander att smycka husväggarna med. Skolungdomen fick tvärt lof -och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt bidrag till konstens -hyllning. - -Medan detta pågick, vandrade den radikale redaktören, parfymerad och -begrafningsklädd och darrande af nervös högtidlighet, upp till -Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att stå inför denna -världsdrottning, men den flärdfria omständigheten, att hon i hotellboken -kallat sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet vidfogat sin -fattiga hemprovins’ namn, ingaf honom ett relativt hjältemod. - -Stadshotellstäderskan släppte in honom i ett utan prål inredt rum, sedan -hon först medelst en blick genom nyckelhålet konstaterat, att fru -Nilsson var inne. Den radikale redaktören bugade sig till mattan, -tappade sin storm, sökte uppfånga den med sin skälfvande hand, lyckades -icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen blicken mot storsångerskan. -Denna beskådade honom med ett visst intresse, uppblandadt med en kanske -ändå mäktigare förvåning. Hon var en välklädd medelålders dam med -blondt, välkammadt hår och lindrigt fetlagd. Redaktören fann henne -tämligen föga påminnande om den oljetrycksbild, som smyckade stadens -konditori, men erinrade sig, att detta var ett bra nog gammalt -konterfej. - -Med låg stämma angaf han sitt okonstlade namn och yrke, hvarpå -storsångerskan, som syntes något orolig, föreslog honom att sitta ner. - -— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade han. - -— Jo för all del —, genmälde hon lifligt. — Många gånger, men bara på -genomresa. Det är en riktigt treflig stad, tycker jag. - -Redaktören annoterade yttrandet och fortfor upplifvad: - -— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och jag tackar er. Ni, som är -van vid brusande och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna behag i -änkelheten! Hvilket föredöme för alla kvinnor! Hvarifrån kommer ni -senast, om jag får ta mig dristigheten att spörja? - -— Från Vernamo — svarade storsångerskan, som under redaktörens -hymnartade utbrott antagit ett uttryck af undran och förvirring. - -— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky har förevigat, den har ni nu -odödliggjort! Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag vågar ... ni -är naturligtvis van vid ackompanjemang ... men ändå ... skulle ni inte -värdigas vilja sjunga en liten stump? - -— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan kort, i det hon röjde -olust att fortsätta samvaron. - -Redaktören jublade invärtes, ty han hade borgmästarens ord i minnet. - -— Nej, men ni _har_ sjungit — utbrast han med patos, i det han -finkänsligt reste sig. - -— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes resande sig. — Jag är -rädd, att ni tar miste på person på något sätt. Mitt namn är fru -Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min man är postexpeditör ... - -Det faller mig inte in att söka måla redaktörens känslor. Han har aldrig -fullt velat delge mig dem. Jag vet bara det, att han träffade en -öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken gick ut på, att hon dels -skulle fortsätta resan på eftermiddagen, som hon också tänkt sig, dels -vägra att mottaga den konservativa platskollegans redaktör. Därpå rusade -han hem och skildrade interviewen med den celebra sångerskan i fem -spalter, beklagande hennes hastiga afresa, och min födelsestad tror än i -dag, att den varit gästad af henne. - - - RAFAELS JUBILEUM. - -Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa och endast af en förtärande -sanningskärlek inspirerade kulturskildringar från det provinsiella -samhälle, där jag räknar det för en ära såväl som ett nöje att ha -blifvit född, frammanat färggranna bilder af bländande ståt, af -svajande fanor och lysande blomstergirlander med flera utvärtes -festkarakteristika. Skulle jag därmed ha ingifvit den lättrogne -utsocknesläsaren en föreställning om min födelsestad som ett de yrande -och berusande karnevalsnöjenas Gomorron (eller hvad den där platsen med -saltstatyerna heter), blefve jag djupt och oläkligt bedröfvad. Ty -sanningen är, att det i denna på visst sätt utomordentliga stad -bedrifves en rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar årets dagar -till en vacker kedja af aldrig sviktande nit och oförtruten möda. Det är -icke en verksamhet af den bråkiga och affekterade art, som uppflammar i -s. k. resultat, men hos hvarje medborgare, från landshöfdingen till den -låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som en evig altarlåga det -medvetandet, att han ståndar på sin rätta plats och att världen håller -ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen. - -Min födelsestad lider, som sagdt, icke af något sjukligt begär att i tid -och otid krypa ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar; men -gäller det att begå en märkesdag, så kan intet stäfja dess -renässansartade generositet. Bevis härpå lämnar den tafla af -högtidsstämning och helgdagsglans jag nu går att upprulla. - -Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael Stompén tillträdde sin -lika ansvarsfulla som hedrande ritlärarebefattning vid högre -elementarläroverket för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som detta kunde -icke medborgare med själfaktning låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael -måste hedras var en själfklar sak. Man hade icke häller förslösat tiden, -utan förbrukat en god procent af det berörda halfva året på att -öfverlägga om medlen. Jag tror också, att man, icke blott på grund af -den behjärtansvärda anledningen, utan äfven med hänsyn till det sätt, -hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera Rafaels halfårsjubileum -bland de mer anmärkningsvärda, som under de sista decennierna tillkommit -vårt lands förtjänta män. - -Det stämningsfulla interviewreferat, som Annandagsposten meddelade dagen -förut, bidrog i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver -tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit insläppt af en medelålders -städerska med skånskt allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln -erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna smak, fann föremålet -vid glänsande vigör och oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i -maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt med ingenting -(»äkta konstnärstemperament», annoterade kåsören). På ett spirituellt -och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så jubilaren ett antal smådrag -och iakttagelser från sin intressanta bana, visade fotografier af sin -familj och sjätte klassen i elementarläroverket samt meddelade benäget -tillbörliga biografiska uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af mera -allmänt intresse anföras, att han vid sex års ålder genomgick kikhostan -och vid femton läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål -upplyste han, att ett slags rätlinjiga figurer, en blandning af stjärnor -och kvadrater, alltid slagit mest an på honom af de element, som -begagnades vid undervisningen. - -Klockan half åtta på den stora dagens morgon väcktes Rafael af -stadsmusiken, som på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro» och -»Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt öfverraskad visade sig jubilaren -i fönstret och vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå orkestern -till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar stupa». Denna visserligen -ljudliga hyllning var dock blott ett pianissimopreludium till den som -komma skulle. - -Då Rafael anlände till skolan för att afhålla sin vanliga lektion med -klasserna III och IV, bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan, -hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande och öfverräckte en -jättebukett med ljusgröna band. Uppe i vestibulen möttes han af -lärarinnekollegiet med föreståndarinnan i têten. Denna lyckönskade honom -i högstämda ordalag och anmodade honom att icke försmå den hedersgåfva, -bestående af en nysilfverlinjal med ingraveradt namnchiffer och datum, -hvarmed läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess tjänst. Rafael -försmådde icke linjalen och lektionstimmen urartade till en oafbruten -ovation. - -På eftermiddagen uppvaktades han i sin bostad af en deputation med en -smakfullt textad adress, hvilken bland annat inbjöd honom till en enkel -kollation på Stadshotellet samma afton. - -Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni vet) strålade denna kväll i -en félik eklärering och rymde dessutom inom sina väggar allt hvad -samhället äger af lysande och märkligt på alla kulturens områden. Vid -helan steg borgmästaren upp på en stol (icke rottings-, utan en -särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt anförande om festens mening. -Han påpekade de stolta förnimmelser, som i denna stund kunde antagas -fylla jubilarens själ vid tillbakablicken på det af ett så -välsignelserikt arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom å -samtligas vägnar att få upplefva ännu en oöfverskådlig serie af halfår. -Det bifallssorl, som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades af -rörelse kväfda tacksägelser. - -Sedan en subskriberad blyertspenna af ebenholts, där blyet på ett -originellt och prydligt sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af -borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid elementarläroverket på sitt -mjölkglas och skildrade schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens -skugglösa halfårsbana. Honom och honom ensam tillkom förtjänsten af att -småflickorna i andra förberedande efter att endast ha kunnat åstadkomma -vacklande kroklinjer i marginalen på sina rättskrifningsböcker nu -mäktade på rutadt papper skissera de mest lofvande femuddiga stjärnor -och mäanderslingor, hvilkas gagn för deras framtid ännu ej kunde ens -tillnärmelsevis beräknas. - -Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten Ösell tvänne från när och -fjärran ankomna telegram. Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén -gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må han alltid äta här och tack -för all dricks. Matsalsuppasserskorna på Stadshotellet». Telegrammet -från fjärran hade en imposantare affattning: - - För din skull drickes det och äts - ock här uti United States. - En hälsning bringas dig i dag, o, - från anförvanter i Chicago. - -Jag skall icke vidare uppehålla mig vid den mångfald af tal och skålar, -som vid denna fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig gränslinje -i Rafael Stompéns tillvaro; men jag vill dock icke neka mig att anföra -en strof ur det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet -reciterade till hans ära: - - Ditt lif har hunnit till en allvarsstund, - du står på tröskeln mellan tvänne halfår. - Nu löfvar sommarn dina drömmars lund, - ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår! - -Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till sängs i en yrsel af berättigad -stolthet, och lifvet fick därefter sitt hufvudsakliga värde för honom af -den omständigheten, att än ett halfår var att vänta. - - - MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET. - -Väl den, som känt hvad det vill säga att se det samhälle, i hvilket han -födts och vuxit upp, ådagalägga ett fosterländskt nit och en -fjärrskådande offervillighet, som lyfter det till rangen af snart sagdt -Sparta eller någon annan fornromersk kommun, hvilken ni vill! Tåras ej -ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke med manligt ödmjuk -stolthet, att vore man inte född där man är född, så skulle man inte ha -blifvit den man är? - -Men låtom oss lämna dityramberna och öfvergå till fakta. - -På de talrika plank, som välgörande afbryta husräckornas monotoni vid -min födelsestads s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår kolossala -plakat, som med svarta bokstäfver på terrakottafärgad botten utspredo -följande kungörelse: - -»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty ett härordningsförslag -föreligger och ingen vet när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för -hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant fall är att göra, -nämligen diskutera. Medborgarna inbjudas sålunda att nästkommande onsdag -afton kl. half 5 mangrant infinna sig å Stadshotellets större sal -(teatersalongen) för att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet -absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages, och den medborgare, -som vägrar att offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf draga -följderna. - - Diskussionskomiterade.» - -Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag affattade upprop -frambragte, som man lätt kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt. -Planken belägrades dagligen af en frenetiskt intresserad folkhop, det -sväfvade en stämning af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på den -våldsamt efterlängtade onsdagen försummade flertalet medborgare sitt -eftermiddagskaffe för att ila till teatersalongen, hvars lätt -maskstungna tiljor sviktade under trycket af de hundratals oroliga -fötter, som trängdes och trampade hvarandra mellan de mer än vanligt -täta raderna af rottingsstolar. - -Då timmen eller rättare halftimmen slog, framträdde stadsfullmäktigen -konsul Haltin med en mindre köttklubba i handen, skuttade upp på -estraden, som man glömt att förse med trappa, och frågade med af -sinnesrörelse bäfvande stämma, om mötet vore lifvadt för att utse honom -till ordförande. Mötet lät icke undfalla sig ett ljud, ty på den orten -har man ännu icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på offentliga -sammankomster. Konsuln dref därför klubban i ett närstående bord och -förklarade, att han ansåg frågan med öfvervägande »ja» besvarad. Det -tyckte mötet var stiligt gjordt och nickade blygt bifall. - -Bad så den med stillsam acklamation utkorade ordföranden att få -öfverlämna ordet åt den högt aktade biträdande ritläraren vid högre -allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen Sabelgren, som benäget -åtagit sig att inleda den utom allt tvifvel i högsta grad -intresseväckande diskussionen. - -Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande och därtill uniformerade -militären alltifrån början utgjort det vederkvickande målet för allas -blickar, närmade sig estraden, något upphettad utöfver det ordinära -måttet på grund af rampfeber samt besvärad af sin krage. En svårighet -yppade sig nu. Den bra nog upphöjda tribunen befanns otillgänglig för -den tappres mera voluminösa än egentligen långa eller spänstiga ben. -Ordföranden sträckte ut sin knubbiga hand åt honom, och han tog en -aktningsvärd sats, men naturen låg honom emot. Det skulle ha sett -dystert ut, om inte viktualiehandlanden P. O. Bengtsson, en synnerligen -smart och rådsnar smålänning, hade framträdt och placerat sig i den -posityr, som användes af den studerande ungdomen, när den hoppar bock, -och låtit krigsmannen krafla upp på sin rygg, hvarifrån steget till -estraden icke var längre än från det löjliga till det sublima. -Auditoriet andades åter ut, och någon, som varit i Stockholm, tog upp en -applåd, hvilken dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående. - -— Mina damer och mitt härskap — började fanjunkaren med lätt upprörd och -något skroflig men dock påfallande klangfull och sonor stämma läsa ur -sitt medhafda prydliga manuskript. — Historien lär oss, att när vi minst -vänta något, så står fara för dörren. Hvad skall då icke stå för dörren, -när vi som nu för hvar dag som kommer gå och vänta på något? Det torde -vara bekant för de flesta här närvarande, att vi njutit en lång, ack -alltför lång fred, och jag vill ingenting säga, men det säger jag, att -hade inte den freden varit, så skulle mycket i vårt älskade fosterland -sett annorlunda ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena -långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant tillfälle erbjuder sig -som det, hvilket blifvit oss beredt genom det härordningsförslag, som -härskapet naturligtvis alla känna till och som väl ingen af de -närvarande har något att anmärka på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af -en hostning, härrörande från landssekreteraren.) En känd sak är det ju, -att den värnpliktiga ungdomen öfver hela landet länge yttrat starkt -missnöje med de nittio dagarna och att ett upplopp kan väntas utbryta, -om inte denna lumpna öfningstid med allra snaraste påökas. De upplysta -och humana auktoriteter, som ordnat med den här saken, ha icke skytt -några uppoffringar för att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i -detta hänseende genom att tillförsäkra den ett helt års vapenlif med -fritt vivre på statens bekostnad. Visst blir det ett afsevärdt besvär -för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta en ära i att göra vår -yttersta plikt som fosterlandets ädlaste söner, hvilket vi alltid haft -ord för att vara (åter bifallssorl och ny hostning från -landssekreteraren, denna gång åtföljd af ett slag af ordförandens -klubba), och kommer det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå från -det instruktiva och förädlande hemlifvet i kasernen med så ljufva minnen -och intryck, att de sedan ständigt skola, som skalden säger, »längta dit -igen». Vi vilja utbilda en fysiskt sedt stark ungdom, ty vi vilja i -grund lära dem vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast ungdom, -ty vi vilja anmoda dem att se på oss, och slutligen en i allmänhet sedt -kunskapsrik ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning och skrifning, -möjligen äfven i räkning med hela tal. - -Nu kunde icke applåderna hållas inne längre, man hade fått höra för -mycket — en åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna i tvänne -stolar under läktaren brusto. Föredraganden kände, att han höll själarna -i sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och en inspirationens flykt -bar hans tal på brakande vingar genom det ansenliga rummet. När han -lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O. Bengtsson, men med en takt, -som de lyftande omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att stanna -på den upphöjda valplatsen. - -Ordföranden tackade märkbart rörd för det tändande inledningsföredraget, -som — det vågade han påstå — sent skulle glömmas, och tillfrågade -därefter församlingen, om den behagade yttra sig. - -Min födelsestad är ofördärfvad och blyg vid slika tillfällen, och den -visade sig inte hänsynslöst tilltagsen nu heller. Den tisslade och -knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla i yxskaftet. Det insågs -dock allmänt, att något borde göras, och slutligen reste sig till allas -lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och sade: - -— Herr ordförande, herr fanjunkare och de andra, det är nog en sjangtil -och bra härordning, som fanjunkaren har lagt ut den, och det blir nog -trefligt för ynglingarna på alla vis, men ... - -Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och bligade försagd upp mot -estraden. - -— Är det Bastgrens mening att yttra några invändningar mot K. M:ts och -kronans härordning? — frågade ordföranden skarpt. - -— För allt i världen — vidtog tunnbindaren, när han fick mål i mun. — -Jag skall visst inte göra några invändningar, men jag tyckte bara, att -det var liksom litet långt med den där rolighetstiden i kasernen, och nu -t. ex. min pojke, den har jag allt svårt för att undvara i arbetet ... - -— Cigarrhandlare Ottoson har ordet — röt ordföranden och dängde klubban -i vattenglaset, så att skärfvorna yrde — och det vill jag påpeka en gång -för alla, att här är inte platsen för några otidigheter och krångel. Var -så god, Ottoson! - -— Jag skall be att få uttala min djupt kända tacksamhet för hvad som här -i afton blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig ledighet — och -anhåller bara om tillåtelse att få uttala en liten, helt liten farhåga. -Jag undrar, hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen bland de -ett-års-värnpliktige — mig förefaller det, som om möjligen de myckna -vapenöfningarna o. s. v. skulle frånstjäla dem bra nog många tillfällen -till den oskyldiga, i min tanke fördelaktiga njutning, som benämnes -rökning. Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven till denna långt -ifrån oväsentliga punkt, då ju äljes så mycken och beundransvärd omsorg -nedlagts på förslagets utarbetande. - -Ottoson gjorde en ballettmästarebugning och satte sig, strålande nöjd -med sig själf. Fanjunkaren upplyste, att han för ögonblicket icke -erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna fråga, men trodde, att det -var något tillfredsställande. - -Nu uppsteg en groflemmad individ med bullrande röst och förklarade, att -det där med rökningen gaf han sjutton, för han tuggade; men fri sprit i -tillräcklig mängd ansåg han det vara en värnpliktigs heligaste rättighet -att erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade det under sin -värdighet att genmäla något. - -Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll att få säga några ord: - -— Väl måste det djupt glädja och röra oss kvinnor att se fosterlandets -söner så nobelt redo att värna hem och härd, och med spartanska mödrars -trygga stolthet sända vi våra söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut -i striden eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor kräfva vår andel -af bördan, äfven vi vilja kämpa med och segra med, ja, om så skulle -fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att lära kvinnorna vapnens -bruk? Hvarför vill man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet? -Nej, gif oss ett gevär i hand och en sabel vid sidan — och ni få se, att -Blendas döttrar ännu lefva! - -Larmande applåder hälsade det varmhjärtade anförandet, de närmast -sittande tryckte föreståndarinnans hand, och man kände sig i allmänhet -höjd öfver de alldagliga förhållandena. Endast fanjunkaren föreföll -oentusiastisk. - -Landssekreteraren bad nu om ordet med sin vanliga ohängda uppsyn, men -ordföranden drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade -diskussionen på grund af den framskridna tiden afslutad samt föreslog -följande resolution: - -»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt och att ingen vet när ryssen -kommer, samt förklarar sig villigt att till sista bloddroppen handla -därefter.» - -Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena och kände sig -hungrigt, hvarför det underlät att uttala sig. Ordföranden slog alltså -klubban i bordet och upplyste, att resolutionen var antagen. - -Så skickades Stadshotellkyparen omkring för att uppta den utlofvade -kollekten, och silfverslantarna slamrade gladt i soppskålen. Ingen ville -snyta fäderneslandets försvar på 25 öre. När kyparen fullgjort sitt -värf, bar han soppskålen fram till ordföranden, som med ljus min räknade -pekunierna och därefter tillsporde församlingen, om den ville ta sig en -påbredd smörgås och ett glas pilsner för de insamlade medlen. Denna gång -besvarades frågan bokstafligen med ett kraftigt öfverväldigande ja, och -medan man väntade på maten, föreslogs afsjungandet af en fosterländsk -sång. Den groflemmade individen skränade, att man skulle ta den där om -»Svea, modern som åt oss alla», enligt hans något inkorrekta -formulering; men föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi -elsker», och den blef det också. - - - DE TVÅ PÄLSARNA. - -Detta är en sannfärdig och lärorik historia, som till full evidens -bevisar, att man icke ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en -farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter arfskiftet. - -I min födelsestad verkade någon tid en pastorsadjunkt, som tydligen hade -hoppat i särdeles galen tunna vid valet af kallelse. Det minst -utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast skönja, att denne man -saknade betingelser för det allvarsamma ämbete, från hvilket han i brist -på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke kunde uteslutas. - -Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle, med så afgjordt kyrkliga -tendenser och en så lagom religiös anda, skulle hemsökas med en slik -själasörjare, om än obefordrad och med ringa löneförmåner. - -Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i min födelsestad och plägat -finna sig väl af en omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött -ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke ingått någon komplott att göra -ett undantag med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han motsågs med ett -verkligt febrilt intresse, och den aftonsång, då han första gången -skulle presentera sig för menigheten, uppvisade ett af såväl -honoratiores som burgnare borgerskap fullproppadt tempel, fastän äljes -eftermiddagsgudstjänsten plägade vara tunt frekventerad och det mest af -från annexförsamlingen invandrade landtgummor. - -Denna aftonsång var tillfyllestgörande för uppkomsten af ett bestämdt -och för den obefordrade själasörjaren synnerligen olycksbådande intryck. -Läsaren bör inte föreställa sig, att han afslöjade sig som ateist eller -frikyrklig eller på annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde klena -utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika, så det trängde fram till det -stendöfvaste fattighushjon längst bort på läktaren öfver ingången, och -han tycktes inte söka fastslå några villomeningar eller människopåfund -utöfver lärofadern Schartaus, fastän om man hade lyssnat noga, så kunde -man måhända uppdagat några kätteriets kryphål i hans trossystem. Men -faktum, det oerhörda och splitternya faktum var, att ingen hörde efter -hvad han yttrade. Man endast såg. På prästen, på hvarandra och på -prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade han näsa eller hade han -glömt prästkragarna? Nej — men han hade helskägg! Att någon andakt -skulle kunna uppkomma under så beskaffade omständigheter förbjöd sig -naturligtvis själf. Det finns dock gränser för hvad en andans man kan -tillåta sig i yttre prydnadsväg, det finns oskrifna lagar för det -anständiga. Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta -invitationen på kaffe hos konsuln och kyrkorådsledamoten Bullin. - -Men konsulinnan talade med prosten följande förmiddag, och prosten -talade med adjunkten. Prosten var tämligen ålderstigen och skröplig samt -hade mist åtskilligt af sin forna sprudlande energi i kyrkliga -angelägenheter; men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra för -sin unge amanuens församlingens rättmätiga kraf på att förskonas för -åsynen af ett med världsliga idéassociationer så förknippadt fenomen som -ett helskägg öfver predikstolspulpeten. Pastorsadjunkten var -ingen stridbar natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa -förargelseklippan, i all synnerhet som den varma årstiden var i -annalkande. Han bad med detsamma om barberarens adress för att -ådagalägga allvaret i sitt uppsåt. - -Ett par dagar senare anförtroddes honom det smickrande uppdraget att i -prostens ställe gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I min -födelsestad aflöper icke gärna ett barns upptagande i den kristna -församlingen utan en mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som, ehuru -icke barnfödd i samhället, ingalunda ville framstå som den sämste, hade -sammanbjudit en hänsynslös massa folk, och förplägningen hade de svårt -att finna fel på. Men prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han trädde -öfver tröskeln, och måste bäras in i sängkammaren, där hon sedan -förblef under hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor. -Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo jägmästaren en i hvar arm -under den högtidliga akten, för att han inte skulle störta fram och -skymfa dopförrättaren. Denne blef icke kvarbjuden efteråt. - -Men hade inte den olycksalige mannen varit hos barberaren? Jo, det hade -han. Nå då så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget var borta, men -mustascherna sutto kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och illvillig -eller om han helt änkelt led af medfödd brist på de elementäraste -begrepp, det har aldrig blifvit till fullo utredt. Jägmästarens -envisades emellertid att anse sin förstfödde odöpt, och denne erhöll -sålunda redan i vaggan binamnet »hedningen», hvilket han sedermera -sträfvat att i ökad mån göra sig värdig. - -Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt uppräkna alla de -vidrigheter, som denne vilsekomne prästman beredde sin på det hela taget -underbart tålmodiga församling. Mustascherna bortlade han visserligen så -småningom på prostens enträgna begäran, men afböjde med synbar vresighet -dennes godhjärtade förslag, att han som ersättning skulle anlägga -polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda kunde skada en ordets -förkunnare. - -Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas genom mustaschernas -försvinnande förbyttes med ens till en i sommarkvalmet nära nog -hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs vandra Storgatan utför -iklädd gråa benkläder. Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt -och utmanande sätt att förneka sitt stånd? Voro icke benkläderna rent af -rutiga på nära håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och annat om den -vördnadsvärde gamle prosten i hans krafts dagar. Han hade t. ex. -förefallit kanske onödigt begifven på att spela priffe något långt fram -på kvällsidan och äfvenså gärna inmundigat mer än ett glas punsch i -festliga lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen uppträdt i -prästerlig dräkt. _Honom_ skulle ingen ertappa med några gråa -pantalonger, särskildt inte rutiga. - -Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket annat, skref ändlösa bref -till sin fästmö i Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga -egenskap i samhällets omdöme) och gick morgonpromenader. Den egentliga -lyckohvälfningen i hans tragedi ägde rum, när hans farbror, rentiern i -Påskallavik, fick slag och afled. Farbrodern hade i lifstiden varit -ganska nöjd med sin prästerlige brorson och därför i sitt testamente -insatt honom till universalarfvinge af sina pälsar. Dessa voro inalles -två: en sibirisk lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen nött, om än -ej direkt illa medfaren, samt en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke -på en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad. - -Adjunkten skulle måhända föredragit ett antal reda penningar eller -åtminstone ett par bättre inteckningar; men pälsarna misshagade honom -dock inte. En så fåvitsk karl som denne torde sällan ha uppläst ett -vigselformulär. Han trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen och -gick ut och visade sig på gatorna. Följden behöfver jag väl inte uppta -utrymmet med att skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls! Man -slog sig ner med händerna i skötet vid sina reflexionsspeglar och -började resigneradt afhandla yttersta domen. - -Det syntes, att pälsen inte var ny. Han hade sålunda haft den länge, -kanske från sina första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af hans -konfirmationspäls. Man vände sig till prosten, men denne hade alltmera -slöat till i ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga några åtgärder. - -Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade från en ljusblå himmel -öfver snöiga gator och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att det -sibiriska lammskinnsplagget tog sig något sjaskigt och anlupet ut, -hvarför han plockade fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på sig, -född idiot som han måste ha varit, och trafvade ut i ämbetsärenden. - -Nu var det jämt slut. Den upphetsning, som rasade i samhället, kunde -icke stillas med mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett icke -ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön i Lund, hvars adress -postmästaren benäget uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta om -hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick ringen tillbaka med omgående. -Ingen i samhället hälsade på honom, och man lät sina barn förbli odöpta, -i hopp om att en personalförändring snart skulle inträffa. Så skedde -ock. Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande, stakade sig -regelbundet på högmässoritualen, anhöll om tjänstledighet, for till -landet och uppgaf ämbetet samt förföll småningom till renskrifning i en -stor stad, där ingen fäste sig särdeles vid vare sig honom eller hans -pälsar och där han med fördel kunde undgå att raka sig. - - - JAKTEN EFTER VITSEN. - -Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som enligt en förhistorisk -sägen sätter en så yster prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den -häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl ingen skämttidning, antar jag -— det förklarar allt. Och skulle där existera något litet vitsblad, så -är det tvifvelsutan underhaltigt och i saknad af existensmotiv, -alldenstund kvickheten förbrukas i umgänget. - -Häraf följer som ett korollarium skälet till att stockholmarna måste -befinnas mindre sprudlande. De besitta nämligen skämttidningar och ha -icke råd till någon privatkonsumtion af humor. Inrättningen är för -öfrigt rekommendabel såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning. En -del snitsiga personer, af hvilka somliga kunna rita och andra kunna -»Fliegende Blätter», åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens -kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med godt samvete ägna oss -uteslutande åt lifvets allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande -falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra närmaste, tills den -svårkufliga skrattparoxysmen rasat ut, hvarefter vi afsända det -löjeväckande till en skämtredaktion med anhållan om två kronors honorar -samt årgången gratis, men tillrättavisas blodigt i nästa nummers -breflåda och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen samt återgå -till lifvets allvar. - -Apropå skämttidningar, så fanns det i min födelsestad en man, som vid -något tillfälle hade yttrat en vits. Händelsen hade timat före min tid, -men ännu under min uppväxt hvilade en konstant gloria kring denne mans -hjässa, fastän ingen längre med visshet erinrade sig vitsens lydelse. -Jag lutar emellertid åt den tron, att det var en af de mera kända och i -kulturcentra längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit en -person, som tappat sin klocka i vattnet, en urnyckel att dra upp den med -eller något i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit inrättandet -af ett provisoriskt apotek, när det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans -rykte var lika stadgadt för det, och samhället kväfde beslutsamt alla -besinningslösa försök till konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan, -ty man kände djupt det lumpna i att söka slita lagerkransen från en -aktad medborgares gråa hufvud. - -Ända tills det begaf sig, att en herre, som var barnfödd sju -fjärdingsväg från Göteborg, kom och öfverrumplade samhället för att -intaga en ställning som extraordinarie kammarskrifvare vid dess kongliga -tullverk. Den kunde det icke bli frågan om att kväsa. Man sammansvor sig -till en början och lade sig i försåt för honom; men den individ var inte -född, som skulle kunnat afskära honom tillfället till en vits. På -dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete med en aldrig svikande -värdighet, men om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte sig, voro -tullfria, bedref han sin sport med en yrande energi. Ingen ålder, intet -kön skonades. Den gamle mannen med vitsen stapplade hem i dof sorg efter -att ha suttit en halftimme vid bordet intill hans på Stadshotellet, och -om morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna upprördes våldsamt öfver -detta nidingsdåd, men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade honom -i utsökta ordalag för att han — sina traditioner trogen — åldrades så -_kvickt_. - -Det var denne kammarskrifvare, som en gång på en -musikalisk-deklamatorisk soaré, anordnad af logen Oförtruten (I. O. G. -T.) uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier och därvid ofta -klarade sin stämma medelst en klunk ur vattenglaset, hvars innehåll -föreföll svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt. Logens sekreterare, -som med mörka blickar iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom -resolut, när det var öfver, och började hotande: - -— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit besmittadt med någon -spiri ... - -Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen i honom och mullrade doft: - -— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare, en förtroendeman inom logen, -misstänker? Min herre, det förvånar mig att höra er så fräckt bryta mot -era ordenslöften! - -Sekreteraren stod skräckslagen och blek som ertappad in flagranti -delicto, fåfängt sträfvande att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren -borrade ögonen ännu vildare i honom och fortfor: - -— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors blinda förtroende genom -att sörpla saft och vatten, och så upptäcker jag hos er en plötsligt -frambrytande böjelse för _supsånger_! Olycklige! - -Sekreteraren smög dädan, och det hviskas om att han efter den kvällen af -något slags obetvinglig suggestion började skåpsupa och läsa Bellman. - -Då H. M:t konungen en sommar uppskakade samhället med ett hastigt besök, -åtföljd af sina ättlingar samt ett antal framstående herrar, däribland -riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren, vid det den fina kortègen -trafvade från stationen till landshöfdingeresidenset: - -— Här ser jag både kungar och knektar, men hvar är Essen? - -Han blef omedelbart gripen af närmaste poliskonstapel, en för det -festliga tillfället engagerad hamnarbetare, och stod i fara att bli -insatt för oljud på öppen gata, men räddade sig med en hacka. - -Det vore vämjeligt att i detalj följa denne förfärlige mans bedrifter, -frånsedt att utrymmet energiskt hindrar fullförandet af en så svindlande -uppgift. - -Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid och drogs med en gnagande -oro, som tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans dagar till en enda -vanmäktig jakt, jakten efter vitsen. Med kalla omslag på pannan -grubblade han i förtviflade timmar öfver sin gamla vits, den som skapat -hans rykte; men den var och förblef borta. Så vandrade han omkring till -stadens äldsta borgare för att söka ljus i ämnet; men de motsägande och -obestämda uppgifterna förvirrade hans ansträngda hjärna intill vanvett. -Det fanns stunder, då han hängaf sig åt den högtsväfvande planen att -uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under allt detta genljöd samhället -af de skrattåskor, som oundgängligt följde på kammarskrifvarens -kvickhetsblixtar. - -Slutligen vardt det så illa med honom, att han måste tillbringa hela sin -dag i en länstol och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren hälsade -på honom en söndag och utbrast gemytligt: - -— Det var märkligt hvad ni påminner mig om en patience, som min farmor -brukade lägga! - -Den gamle stirrade hjälplöst på honom, bidande slaget. - -— Den gick häller aldrig ut ... - -Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den gamle hade eldgaffeln inom -räckhåll. - -Den sjuke hade nu inte långt igen. Han började yra och frågade med -hjärtslitande stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren -och en eldgaffel. Städerskan fann ingen beröringspunkt, och detta -förvärrade hans tillstånd. - -Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur hvilken han vaknade endast för -att spörja: - -— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk och ett kyrktorn? - -— Så han pratar! Det måtte väl vara skillnad nog — brummade den -enerverade städerskan. - -Då var det, som hade ett förklarande ljus gått upp för hans mörka, -pinade själ. Lifvets mening skymtade en sekund för hans halfsläckta öga. -Han lutade sitt hufvud tillbaka och jakten efter vitsen var ändad. - - - JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA. - -Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt återkommande julhögtiden -firades förra året som vanligt på traditionellt och värdigt vis i min -födelsestad. Samhällets affärslif tog under veckan närmast före festen -ett nära nog vansinnigt uppsving, i pappers- och parfymhandeln omsattes -opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde räcka att rentvå alla det -brittiska rikets koloniala synder, och bokhandeln afyttrade millioner -almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken om lillebror». -Manufakturaffären vid Storgatan nödgades använda både husan och -springpojken till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund, som har -bosättningsmagasinet vid torget, måste sätta sin sjuåriga dotter vid -kassan, alldenstund kassörskan plötsligt blifvit rubbad genom -öfveransträngning vid växling och på grund däraf kräfde omväxling. - -På själfva den heliga aftonen tilläts helt naturligt ingen, som beträdde -en butikströskel, att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades -då de socialt mera lågt ställda kunderna, under det kaffe med nybakadt -småbröd serverades åt honoratiores i skrubben innanför. Fru Palmströms -konjaksringar äro som bekant hors concours i världsmarknaden, hvarför -Palmström & söners trikåartiklar nämda dag rönte en frenetisk -efterfrågan. Klockan ett på middagen stängdes emellertid samtliga -affärer för året, ty samhället skulle göra sig redo att doppa i grytan. -Hvarje familj håller sig med en privat gryta för sig och kringboende -ungkarlar, ty det förslag, som i början af månaden var synligt i den -radikala platskollegan och som gick ut på att en jättegryta, gemensam -för samtliga infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs vara -insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren som hämd för den där -intorkade fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt. - -Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren Jonsson kalkylerade, -att menigheten borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina sista -paket, tågade han upp i kyrktornet och började väsnas med sina klockor -för att mana till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus -eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven i brådskande fart, en -smula nervös och jäktig, men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd -öfver sina gemytliga och vältvagna drag. - -Den första psalmen sjöngs med klingande entusiasm, och man väntade sig -få se den afhållne pastorsadjunktens[3] ungdomliga och blonda anlete -höja sig öfver predikstolens förgyllda kerubhufvuden, täflande med dem i -barnaoskuld och renhetsglans. Men pausen artade sig till att bli efter -omständigheterna lång, menigheten började vrida på sig, som om det -stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten stämde upp uvertyren -till »Kalifen i Bagdad» för att hålla gudstjänsten vid makt. - -— Jag begriper inte hvad postmästarens håller på med, efter de inte kan -komma i kyrkan som folk — hviskade konsulinnan Hallander till -borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt två bänkar bakom. — Inte kan -han väl ge sig till att stå och bråka med posten en sådan här dag! Det -är verkligen hans skyldighet att ta sig fritt. - -— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans ogifta svägerska — -och så hänsynsfull och omtänksam som pastorn alltid är, kan det -naturligtvis inte falla honom in att börja, förrän han ser, att alla är -komna ... - -I detsamma smällde ingångsdörrarna till, och postmästarens med barn och -blomma ilade andfådda och hälsande åt alla sidor upp till sina platser. -En person, som nyss anländt från Amerika och där tydligen gjort sig af -med alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få köpa ett brefkort, -just som postmästaren höll på att stänga kontoret, upplystes det -sedermera. Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation och -förorsakade åtskilliga tidningsinsändare efter helgen. - -Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell, lät höra sin -oförlikneliga, i de lägre tonerna något rostiga och i de högre en smula -anlupna men för öfrigt härliga sopran i en julduett med -drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och under intrycket af denna -säregna konstnjutning flödade församlingen ut ur templet för att i de -respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens privata begående. - -Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat att framhålla sin -originalitet och vetat såra medborgarna i deras finaste känslocentra. -Han hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns verkligt välmenta -inbjudning till kvällen under föregifvande att han fick hufvudvärk af -julgran och kväljningar af lutfisk samt föredrog att supera på -Stadshotellet som vanligt. Det var alldeles rätt åt honom, tyckte alla, -att ingen servering ägde rum därstädes den aftonen, lika litet som på -någon annan lokal med själfaktning, och förr torde så väl skinkan som -korfvarna och syltan ha blifvit uppätna, än samhället kände sig ha -slutdiskuterat problemet om hvar landssekreteraren fick mat på julafton. - -Familjehögtidligheterna på kvällen företedde ingen annan ovanlighet, än -att nyinflyttade möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och hvita ljus -i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna, som visste hur det -skulle vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar af brokigt papper, -under årets lopp hopgömd begrafningskonfekt samt röda och gredelina -ljus. Vidare kan anföras, att borgmästarens hade smugglat _två_ mandlar -i gröten, af hvilka borgmästarinnans ogifta svägerska händelsevis erhöll -den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså händelsevis den andra. - -Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet med kyrkobesök, -afprofvande af erhållna gåfvor samt familjemiddag för de närmaste. En -individ i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam flanera -Drottninggatan framåt och försvinna genom stadsporten, synbarligen stadd -på en solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande förklaring -öfver karlens uppförande kom man öfverens om, att det måste vara -amerikanen med brefkortet, och tackade samfälldt försynen, som låtit en -födas och växa upp i en kristen kommun med sedvänjor och inrättningar. - - - - - VÄRLDENS VÄGAR. - - - HUR LAVINER UPPSTÅ. - -Det hände på en gata, som gärna skulle vilja vara tvärgata till -Drottninggatan, men det ligger så mycket hus och saker i vägen, att -detta sträfvande förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade stillsamt -fram längs sagda tvärgateaspirant en vinterafton. Då och då törnade han -emot något föremål, som än visade sig vara en byggnadsställning, än en -lyktpåle och någon gång en annan närsynt person, ty hvilken annan än en -närsynt väljer en gata, som visserligen morskt marscherar framåt en -stund, som om den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt misshumör -gör helt om framför en husrad? - -Just som den närsynte mannen vid hörnet af en sidogata med den -urskillningslösa artighet, som karakteriserar detta slags folk, lyfte på -mössan för ett par mot väggen uppresta skidor, som han fruktade att ha -trampat på tårna, råkade han med handen stryka af sig pincenez’n. -Långsamt, ljudlöst sjönk den ned i drifvans hvita bädd, tyckte sig den -närsynte mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända långt, långt in i -jorden — så intensivt försvunnen tedde den sig för hans omtöcknade syn. - -Han hade lefvat för länge i världen och på sitt sätt skådat för mycket -af lifvet för att, som en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och -krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen mot en närbelägen -lyktstolpe, lutade hufvudet framåt och spände med en bottenlöst -intresserad min sina stackars vanmäktiga blickar i marken framför sig. - -Detta visade sig vara den riktiga metoden. Den förste som kom var ett -ledigt stadsbud. Han underrättade sig genast deltagande om hvad herrn -sökte efter, och sedan han inhämtat den äskade upplysningen samt taxerat -den närsynte mannens pälsbrämade öfverplagg, var det honom en personlig -glädje att erbjuda sin tjänst. Stadsbudet hade inte väl rört om ett par -spadtag i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre dam med arbetsväska på -armen, som stannat för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan, -men vid åsynen af den ömkansväckande gruppen i hörnet öfverväldigats af -ett flertal filantropiska instinkter, nervöst slungade sin arbetsväska -och började leta. _Hon_ kunde leta! Den närsynte mannen greps af rörd -beundran öfver hennes osparda nit och sökte upplysa henne om hvad det -var, som han hade tappat; men den äldre damens hörselsinne var något -defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att bli störd, när hon kommit -riktigt in i ett arbete. Hon och stadsbudet letade alltså. - -Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu fram och lät, ehuru med en -viss motvillig öfverlägsenhet, skymta såpass mycket intresse för saken, -som man kunde vänta af en person i hans ställning. Sedan han lättjefullt -riktat några frågor till den närsynte mannen rörande dennes ålder, -hembygd och sysselsättning, började han godmodigt borra sin klack här -och där i drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde tänkas befinna -sig, synbarligen väntande att klangen af krossadt glas med tiden skulle -belöna hans möda. Den närsynte mannen bet sig nervöst i läppen och -önskade inom sig, att någon annan än poliskonstapeln skulle finna -skatten. - -Den äldre damen letade fortfarande, så att det yrde om det, men -stadsbudet hade satt sig att hvila på en trappa, under det han fortsatte -att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände emellertid en större -förstärkningstrupp, fem framstående ledamöter af ligapojkarnas -fackförening, som kommo från ett stormigt föreningssammanträde på -Roslagstorg och inte begärde bättre än att få använda de krafter de ännu -hade i behåll i det allmännas tjänst. - -De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått af ungdomlig liflighet och -energi. Med lekfulla tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen, som vid -första anblicken hade väckt deras varmhjärtade intresse, och de bemödade -sig äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga talesätt. Med en -intagande förtrolighet, som rättfärdigades af omständigheterna, förstodo -de att aflocka den närsynte mannen detaljerade upplysningar angående -beloppet af de penningmedel han för tillfället hade deponerade på sin -person och röjde en synbar tillfredsställelse med resultatet af sina -forskningar. Något litet kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet, -men de begränsade detsamma hufvudsakligen till den äldre damens -arbetsväska, hvars ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella -verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur bestående -innehåll de ystert delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af dem -krängde väskan utanpå sin hufvudbonad. - -Under tiden hade emellertid arbetskåren vuxit i geometrisk progression. -Alla samhällsklasser och lefnadsvillkor voro nu representerade. Endast -ett försvinnande fåtal fick rum att leta på den ursprungliga -olycksplatsen, de öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren och -sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen också en hel mängd -saker: knappnålar i oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur, -försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton, strumpeband samt en -handfull namn, som tappats bort ur den nya almanackan. - -Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat hela denna människohär, stod -fortfarande och plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan -framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma hvad han tog sig för -— han var nämligen totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde en -hemlighet för majoriteten af dem som trälade i hans tjänst. Han började -känna sig frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag. - -Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats hänga upp sig vid resan utför, -och där hade den haft det varmt och bra hela tiden. - -Den närsynte mannen vek om hörnet och ilade genom de tomma gatorna till -sitt fjärran belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande -människohafvet förföljde honom en lång sträcka, och hela natten hörde -han i drömmen gnisslandet af poliskonstapelns klack. - - - HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET. - -Är det Shakespeare som säger, att man bör fatta en outsläcklig misstro -till den man, som en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten, -och att man bör gå öfver på andra trottoaren, då man skymtar en person, -som med uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande -förmiddagssolsken? Jag tror att det är Shakespeare. Och han har rätt, -denne duglige, om än aflidne teaterskribent! - -En välklädd mansperson af ofvan beskrifna typ sågs beslutsamt skrida -Fredsgatan framåt i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin en -rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna, ha någonsin ett par galoscher -vittnat om hänsynslöshet, så var det dessa, har någonsin en käpp -skvallrat om mordlystnad, så var det hans. Behöfver det påpekas, att han -vandrade på orätt trottoar? Han var inte den som sökte smita undan några -tillfällen till kollision med sina medmänniskor; han önskade snarare -poängtera sitt oberoende af samfundsordningar och häfda sin särställning -såsom en individ, den där var redo att upptaga alla stridshandskar, som -ett gynnsamt öde kunde komma att strö för hans fötter. - -Men denne man var icke född under en lycklig stjärna. Djur och människor -veko vördnadsfullt undan hvar han färdades fram och intet lefvande -vågade sig inom periferin för hans käppsvängningar. En mindre mops i -sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes en sekund benägen att -använda genvägen mellan denne mans ben, och mannens galoscher erforo -under denna sekund en intensivt ljuflig försmak af den sensation, som -uppstår när man lyckas med klacken fastnagla ett smärre hundkreaturs mer -eller mindre afstubbade svans vid trottoaren och som alla mina läsare -någon gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är den likheten mellan -små mopsar och stora människor, att bägge delarna, när de stå i begrepp -att slunga sig in i någonting storartadt och lifsfarligt, förnimma ett -obehagligt åtstramande men lifräddande ryck i det snöre, som förenar dem -med ett högre väsen. Den korpulenta änkefrun dirigerade med kraftig hand -sin mops’ lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna stänkte i -förbittrad ilska snösörja omkring sig. - -När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf Adolfs torg, fattade han posto -midt på körbanan och förströdde sig med att betrakta den luftiga -byggnad, som med sin djärfva resning fängslar ögonen vid den täcka -Helgeandsholmen och med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst -sväfva ut emot vida horisonter. Om ni inbillar er, att detta kunde -frambringa någon sinnesändring hos den ifrågavarande mannen, då har ni -aldrig haft tur att råka på någon herre med dåligt humör. Skådandet -kunde inte tillfredsställa honom i längden, denna byggnad led inte af -hans misshumör, dessa känslolösa bjälkar vredo sig inte under hans -förtärande blickar. Han väntade att något annat skulle inträffa, han -behöfde något lefvande material. - -En tom droska kom körande i stark fart från Jakobs torg. Herrn började -hoppas på nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna munnen för att utösa -en af märgfulla edliga försäkringar understödd förfrågan angående den -ifrågavarande åkarens planer med afseende på hans lif och lemmar, förrän -bemälta droska med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och körde upp till -statyn, där den stillsamt ställde sig i led med de andra åkdonen. - -Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade den af lifvet kringgångne -mannen till Operakällaren för att se till hvad där kunde uträttas. Redan -på tröskeln upphäfde han ett stridslystet hojtande efter rockafdragaren, -men denne störtade andlöst fram och afhände mannen hans öfverplagg med -en skyndsamhet och en mjukhet i rörelser, så att han nära nog kväfdes af -den förbittring, som fyllde honom till bräddarna utan att se någon -möjlighet till utlopp. - -Energiskt inträdde han i matsalen och skred genom denna i hela dess -utsträckning med förhoppning att under vägen lyckas trampa någon -frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons öga. Han uträttade -emellertid inte mer än att välta en brödkorg på ett obesatt bord samt -derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt bugande ganymed -åter ställdes till rätta. - -Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt gnuggande händerna, utslungade -han sina önskningar till den oerhördt påpasslige vaktmästaren, som -nästan oroväckande nitiskt ilade att verkställa dem. Inom en fabelaktigt -kort tidrymd såg mannen framför sig hvad han hade äskat. - -— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en biff à la Lindström, det -är således ert sätt att tolka detta begrepp — yttrade han skärande -försmädligt och med en genomborrande blick på den darrande servitören. — -Enligt min, som jag tror, grundade uppfattning är detta en biff à la -Petterson. Hvad kan ni svara på det? - -En invändning sväfvade ett ögonblick på kyparens bleka läppar, men -snabbt fattande sig, framställde han en ytterligt belefvad ursäkt, grep -det misskända födoämnet och störtade bort för att byta om. Då reste sig -herrn melankoliskt och lämnade lokalen som en bruten man. Vanvettets, -det blida och trötta vanvettets, dimmor började breda sig öfver hans -själ. - -Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt törnade ihop med en liten -och kolerisk gentleman, hvars framtänder han utan egentlig beräkning -råkade utslå med sin käppkrycka. Den koleriske upptog detta som en -ovänlighet och började larma efter polis. Dylik tillskyndade, -folksamling uppstod, herrn häktades. Med ett soligt leende och klar -blick öfverlämnade han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans själ -hade fått frid och hans förbittring var så förgäten, som hade den aldrig -funnits till. Det bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och stilla -sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter, nu när hans dåliga -humör var öfver ... - -Ty det egendomliga i saken är, att denne herre till temperamentet var -den mest saktmodige och människoälskande individ, som någonsin torde -förekommit; men, mina läsare, han hade sagda dag begifvit sig till -Centralstationen för att bevittna den kvinnas affärd, som han älskade, -och de tre minuter, som återstodo till tågets afgång, hade förspillts i -gäckade bemödanden att för den enda tioöring han förfogade öfver -tilltvinga sig en perrongbiljett. - - - DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT. - -Det vore lättare att lefva eller åtminstone att komma fram på gatorna, -om här inte vimlade af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa ner i -rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta för att släppa fram -någon kavat yngling, som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt på -sin högra arm. - -Man kan näppeligen undgå att irriteras af dessa skinande unga män, ur -hvilkas till löjlighet rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar emot -en tillika med ett gränslöst uppjagadt medvetande om den unika -tjuskraft, som förmått världens ljufvaste unga kvinna att klänga sig -uppåt deras sida. De sakna färdighet att med värdig jämvikt bära sitt -tillstånd. Deras syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är något -ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till och med deras stöflar äro för -blanka, deras öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt -orangefärgade och deras mustascher för hårdt snodda. Och de unga -kvinnorna! Den smeksamma abandon, som präglar deras väsen, och deras -sätt att med sugande ögon uppfånga hvarje ord, som går ur världens -ståtligaste och mest genialiske unge mans mun, gör mig lefnadstrött. Kan -någon upplysa mig om hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa framåt -gatorna med en fart af tjugo knop i timmen? Anse de möjligen, att de -därigenom fortare hinna äktenskapets s. k. hamn? - -Den skarpsynte läsaren torde skymta en viss retlighet i det ofvan -anförda, och jag vill därför bekänna, att jag en gång höll på att bli -kullsprungen af en långbent yngling i den gängse, nyss skildrade stilen, -sammankedjad med den flickan jag skulle haft. Jag för min del kan med -svårighet kallas högväxt, men icke desto mindre torde jag befinnas vuxen -alla situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte hatten öfverdrifvet -djupt, borrade jag i _honom_ ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen -som en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar eller ock som en -ohöljd antydan om det öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt -neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf mig, samt omslöt -samtidigt _henne_ med en blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren af -mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande af att hon råkat så illa -ut. Få skulle ha kunnat göra det bättre. - -Jag var själf så belåten med mig, så jag glömde att se efter hvilken -effekt mitt stolta och värdiga beteende frambragte på honom, som skulle -ha den flickan jag skulle haft. Hvad henne beträffar, visste jag på -förhand, att hon skulle förarga sig till döds för att jag inte såg mera -stukad ut och att hon sedermera skulle hos mig uppdaga en mångfald -ovanligt praktfulla egenskaper, hvilka hon under smärtfylld rörelse -skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande under förevändning att -»tala om allt». - -Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar — enligt min -erfarenhet äro de icke särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom dem -lär man känna folk. Det var på så sätt jag lärde känna den flickan jag -skulle haft. - -Det har nämligen funnits tider, då jag varit yngre och lättsinnigare än -nu. Så t. ex. när jag ingick trolofning med den ofvannämda flickan för -tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga och för allt mänskligt -entusiastiskt intresserade natur trådde efter att genom -autopsi förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas dämoniska -väsensegendomligheter och irrationella själslif. Jag ville smälta en af -dessa glaciärer och värma mig vid en af dessa vulkaners glöd. - -Å ja, den flickan jag skulle haft var inte beklädd med någon särdeles -fast isskorpa, och inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som jag -hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående sätt, hvarpå hon upptog -mitt frieri, hvilket jag enligt gammal god sed framställde i ett -utbyggdt fönster vid en större bjudning, blef min första missräkning. -Hon vred inte oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt; hon satte -inte handen för ögonen och bad mig för Guds skull tiga; hon anhöll inte -om åtta dagars betänketid. Det föreföll snarare, som om hon anat saken -på förhand och inrättat sina kalkyler därefter. Jag kände mig något -snopen och bragt ur fattningen, men på samma gång en smula uppblåst -öfver att mitt första experiment i denna riktning aflöpte med en sådan -ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring med en skrytsam uppsyn -och företedde en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt -kontrasterade mot mitt vanliga behärskade, snarare tungsinta sätt. En -vänlig gammal herre undrade deltagande, om jag inte möjligen höll på att -få ett recidiv af mässling ... - -Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig förnimmelse af att en -tentamen förestod mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag lofvat att -infinna mig i en mig ytligt bekant byråchefsfamilj, för att stå till -svars för mitt uppförande mot denna familjs äldsta dotter kvällen förut. -Jag undrade, om frack skulle anses oundgänglig, men efter något -funderande förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat något -kokain, som jag alltid plägar före lifvets kritiska ögonblick, vandrade -jag blek, men jämförelsevis lugn, åstad. - -Det blef inte mycket uppsluppnare än jag hade väntat mig. Den flickan -jag skulle haft var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt -nervös och bragt ur jämvikten, som om hon varit utsatt för åtskilliga -förtretligheter denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade mig -bottenlöst forskande och allvarligt samt gjorde intryck af att ta mått -af mig invärtes, för att räkna ut hur mycket tid och krafter det skulle -gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen själf samt hans äldste son, -notarien, vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier uttryckte en så -svagt maskerad häpnad, hvars orsak var mig outgrundlig, att lifvet -började synas mig alltför bittert. - -Ibland föreföll det mig, som om byråchefen skulle velat tala ett par ord -med mig i enrum, men som om just denna hans outsägliga häpnad hade -förlamat honom. - -Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska närgående frågor samt -sväljt något champagne, såg jag mig oförhindrad att gå och var då en -förlofvad ung man samt upptagen till medlem af denna byråchefsfamilj. - -I flera månader var jag medlem af denna byråchefsfamilj, hvilket -tillgick på följande sätt: Byråchefen klappade mig på axeln, när han -fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade hvad jag egentligen -tänkte bli och hvad jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens -fru förmanade mig till sparsamhet och gudsfruktan samt tog reda på all -föda, som jag inte kunde äta, för att träna mig att älska den; den -flickan, som jag skulle haft, bemötte mig alltjämt med hjärtliga -åthäfvor men arbetade energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets, -dels vänja mig af med alla mina vanor. »Det är bäst du upphör med ditt -omåttliga cigarrettrökande _nu_, Huck lille, det blir annars ledsammare -för dig sedan ...» — »Jag tycker det är någonting så försmädligt hos den -där Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du har väl ingenting emot -att dra dig ifrån bekantskapen med honom; bara skrif några rader» ... - -Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när ens byråchef till svärfar -har en större skara barn och den flickan man skall ha dessutom är -sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg jag mig inte längre ha -tillfälle att vara medlem af denna respektabla familj och beslöt att -snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom varande en gentleman ville jag -dock icke själf säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare -utvägen att medelst allehanda väl beräknade trakasserier och obehagliga -yttranden förmå henne att själfmant återsända den s. k. gyllne bojan. Så -skedde ock. I det åtföljande brefvet stod det så här: - -»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag inte längre kan sympatisera -med Er, så som jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli lycklig på -annat sätt och hoppas, att Ni aldrig måtte glömma Er vänligt tillgifna -Vera.» - -Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet, som jag önskat finna, -men var för öfrigt fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty hon har -funnit lyckan på annat håll, och jag minns henne, som ofvan antydt, -alltför väl. - - - MEDPASSAGERARE. - -Det torde icke kunna betraktas som någonting i och för sig epokgörande, -att jag en dag eller, exaktare preciseradt, en natt färdades från -Stockholm till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten med detta -triviala faktum, om jag hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som -jag inte har någon sjösjuka att redogöra för, ej häller någon massaker. - -Men jag var kringhvärfd af medpassagerare, som utan att egentligen mena -det på det angenämaste sätt fördrefvo tiden för mig. - -Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande paren, Ljunghults från -Jockmock samt Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga och laggifta -par voro, fast i ett väsentligt afseende jämställda, i ett flertal -andra, likaledes väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults -hade varit förmälda i elfva år, men såsom varande i saknad af -föräldraglädje, höllo de fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift -intensitet. - -När Ljunghult en gång i tiden hemförde sin unga brud från Västervik, låg -tanken på en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden betraktade färden -från Småland till Jockmock såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och -Ljunghult själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna. Ljunghults -galanteri- och kryddkramhandel hade emellertid under årens lopp tagit -ett ganska märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som var ägnadt -att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter och -lyxpretentioner. Fru Ljunghult hade börjat hålla modetidning och nu -gjorde de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till ett bekant -ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd resdräkt, där de flesta -kulörer jag känner till voro behändigt representerade; Ljunghult själf -gick i gula skor och rökte cigarrer, som icke härstammade från hans egen -affär. - -Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring kaptenen och ville veta en -mängd saker: om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret skulle -hålla i sig, om det fanns något matställe i Visby, om det brukade regna -där, hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till för två personer -och en jungfru etc. Kaptenen besvarade tillfredsställande samtliga -spörsmålen utan att förvrida en min. Om jag har fattat rätt, så är det -för att tillmötesgå med upplysningar som dessa funktionärer äro -inrättade. Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting annat. -Den nu ifrågavarande förvaltade sitt kall synnerligen förtjänstfullt. -Ljunghult var nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af den sorten han -hade hemma i boden. - -Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin makes sida och lutade sig med -ett lyckligt leende mot hans axel, hvarvid maken lade sin arm om hennes -midja, som icke längre var så smärt som för elfva år sedan. Ännu långt -fram på natten kunde man se deras sammanflätade silhuetter mot öfre -däckets reling och lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda tonfall -uttalade sina farhågor angående äldste diskherrns, Larsbergs, metod att -sköta galanteri- och kryddkramhandeln under deras bortovaro. Det -framgick, att Larsbergs anlag mera pekade åt galanterigrenen än åt -speceriafdelningen. Ljunghults voro emellertid lyckliga, och jag -vederkvicktes af deras lycka. - -Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen var alls inte en sådan där -liten svartmuskig och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare -eller pianist i ett kringresande kapell, utan tedde sig -välproportionerad och reslig, besatt en rashund med adresslapp om halsen -och framkallade genom sin blotta åsyn visioner af blomstrande riddargods -och läckra jaktrevir. Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn -förrådde han aldrig, jag fick nöja mig med det ofvannämda smeknamnet, -hvilket stundom alternerade med den gröfre och mindre förälskadt -ljudande formen Maus. Bara detta var nog för att röja Fritzchens -bristfälliga uppfattning. Ty Mäuschen var en välboren engelska i -miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made, och hade ingenting -gemensamt med de lifliga små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor. - -Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta i själfsvåldig position och -slöbeundra, men Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken uppslagen -och påpekade hvad de skulle se. Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att -man borde bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska valuta, -som stod att få. Aftonens ljufhet och naturens skönhet förvillade icke -Mäuschens geografiska sinne och spredo intet skimmer af domnande salig -frid öfver hennes prydligt utarbetade drag. - -Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig, rusade tidvis upp, grep -spasmodiskt den röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke bredvid -hennes tallrik och ilade uppför däckstrappan för att konstatera något -topografiskt faktum. Hon orkade inte äta upp sin »Kotlettchen», men för -att icke gå miste om valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till -Fritzchens tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne föreföll tröstlöst -svårdämpadt, men det var tydligt, att Mäuschen gjorde hvad hon kunde. - -Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa omaka makar, då det finns -andra och märkligare personligheter att yttra sig om? I Södertälje -trippade den mönstergille skolgossen ombord. Han bugade sig lätt men -belefvadt, när han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå i -förbindlig ton till en af besättningen: »Jag vill hoppas, att min -bicykel, denna mig så kära och synnerligen under sommarferierna snart -sagdt nödvändiga vehikel icke kommer att röna något men af den måhända -något gungande transporten på detta ärade ångfartyg?» Därpå ställde han -sin prydliga ljusbruna, monogrammärkta kappsäck ifrån sig, upptog -ur bröstfickan sin rena hvita näsduk och började vidtaga -afskedsviftningarna. - -Det var en icke oansenlig skara som hade gjort honom den sista tjänsten. -Hans egen familj samt ett antal släktingar och närmare vänner gengäldade -synbart rörda hans kärleksfulla hälsningar. En äldre farbroder, troligen -prästman, tillropade honom en välgångsönskan på latin, hvilken han -grammatikaliskt korrekt besvarade på samma tungomål. - -Båten gled långsamt nedåt kanalen, och under hela tiden var den -mönstergille skolgossen däckets hjälte. Än var det en ung flicka vid en -trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken på en soffa, än lekande -skolungdom, än lustvandrande familjer — med alla dessa växlade han -näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt lämpande sig efter -omständigheterna, än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt böjde -sitt hufvud, än betydelsefullt lade handen på hjärtat och än lekfullt -gjorde militärisk honnör. Vi hade samtliga, med undantag af -bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring den mönstergille ynglingen, -som med sitt blida, vinnande leende oupphörligt vände sig än åt ena, än -åt andra stranden, och beskådade med oförställd beundran hans vänsälla -manövrer. O, hvad denne gosse måste vara älskad, tänkte vi alla. Hvilken -son och broder han måste vara! Hvar gång han vände sig trampade han mig -på tårna, och hvarje gång anhöll han om ursäkt på ett så respektfullt -och förtroendeväckande sätt, att jag kände mig stolt öfver att ha -blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter. Jag försvann sedan -småningom från de öfre regionerna och återsåg honom först i grannskapet -af Visby, just som han med en sirlig gest framtog sin näsduk för att -börja hälsa den icke oansenliga hop, som där inväntade hans ankomst. Det -är mig obekant, hur han hade tillbragt natten, men jag misstänker -starkt, att han framlefvat den under instruktiva och hyfsade samtal med -de vakthafvande på båten samt möjligen anslagit någon stund till -genomgående af ett feriepensum. - - - RECENSENTENS TÖRNESTIG. - -När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få se mig på en cigarr och -möjligen något mera, rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett -öfverväldigande bekymradt sätt och beredde mig att uppräkna det flertal -olikartade engagemang, som den ifrågavarande aftonen råkade föreligga -för min upptagna person. Men i samma ögonblick antydde Karl-August — som -känner mig, hvad man annars kan ha att anmärka på honom —, att han hade -något intellektuellt att komma med. Och jag svor att telefonera återbud -till den öfriga världen, hvilket jag emellertid sedan af någon anledning -glömde bort, utan att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet -blifvit följden. - -Karl-August öppnade egenhändigt, när jag ringde på, alldenstund hans -betjänt som vanligt hade en utekväll, och ryggade därpå till hälften in -i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur är icke afsedd för två -personer. - -— Gissa hvem som sitter där inne! — hviskade han med feberaktigt -uppsluppen stämma, medan jag krängde af mig rocken. - -— Hertiginnan af Västergötland? — försökte jag, mera på måfå än som -resultat af någon allvarlig tankekombination. - -— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser att du kväfs af skamsen -nyfikenhet — manade Karl-August, som kanske tar lifvet litet -allvarligare än det från början var menadt. — Jag vill bara bereda dig, -så att du inte skall bli nervös och blamera dig, som du har så lätt för -... - -— Säg så gärna rent ut, att det är statens respektable skarprättare, som -du med fin förtänksamhet önskar presentera mig för — afbröt jag pikerad, -i det jag vid skenet af ett medfördt trappljus speglade mig i -Karl-Augusts praktfulla storm. - -Karl-August exploderade i ett slags irriterande bukskratt: - -— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst intill — han är _recensent_, -Huck! - -Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter) slocknade i detsamma, -och Karl-August lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken hade rätt! -För en yngling, hvars själ är ett bibliotek af oskrifven litteratur, -känns det outhärdligt kyligt att utan varning tussas ihop med en -individ, som har till mission att afskräcka från utöfvandet af -skriftställarkallet. Det var med en ytterligt affekterad nonchalans i -stämman jag föreslog Karl-August: - -— Var snäll och be mig stiga in! - -Därhän gick han emellertid inte, han endast sparkade mig i knävecket som -tecken till gästfrihet, — och jag bockade mig för mästermannen. Han hade -intet blod på fingrarna, inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila -utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde ingen mordgirighet, snarare -en trött välvilja. Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck, och -hans yttre företeelse var icke ägnad att väcka mörkrädsla hos den som -var okunnig om hans yrke. - -Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta och Karl-August med -bullrande gemytlighet ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt -göra hvad jag kunde för att vinna den förfärliges eventuella hjärta och -sporde därför blygt tvekande: - -— Recensenten har väl mycket att göra, kan jag tro? - -Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade hans bleka läppar, han lutade -sig tillbaka, slöt ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade -någon särdeles omfattande utsikt. - -— Floden! — stönade han slutligen. — Floden ... Den går mig till halsen, -den slår igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket yrke, mina -herrar! - -— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo både Karl-August och jag -med en frisk och naturlig uppriktighet. - -— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så våldsam i år? — fortfor jag, -hycklande okunnighet. - -— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis — genmälde han med en bister -blick, som syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna pappersark, -hvilka i en framtid skola visa sig odugliga att som Noaks ark hålla mig -och andra ynglingar uppe på syndafloden. - -Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde mannens farlighet, och jag -önskade, att jag aldrig blifvit född. - -Fasornas man hällde drömmande konjak i sin whisky, och Karl-August, som -annars inte har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte ett halfkväfdt -»hej!» Bödeln afsmakade groggen, fann den stimulerande och bestämde sig -för att säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han fann oss -sympatiska. Utan om sig och sitt. - -— Det är vederkvickande hvilsamt — började han — att så här få slå sig -lös en fridfull kvällstund med ett par hyggliga och försynta gossar, som -oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans röta, som förtär en yrande -mänsklighet ... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar jag för -ingenting — insköt han godmodigt, då han förnam en hostning från mitt -hörn. — Herrarna anser sig förmodligen äga en viss insikt i världens -infernaliska beskaffenhet (jo något, eller hur, Karl-August?), men jag -anhåller, att herrarna inte tar illa vid sig, om jag uppger ett stilla -hånskratt åt denna herrarnas inbillning (för all del, för all del, det -hörde ju till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat i mitt kall i -åtskilliga Herrans år, och jag kan nu betrakta mig som en i det närmaste -fredlös man. Det skulle verka synnerligen lugnande på mina hårdt -angripna nerver att efter mörkrets inbrott stadigt följas af en t. ex. -till författare förvillande kostymerad detektiv; men med tio öre raden -når man inte en sådan lyx. Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar -författare, men det är inte myndigheterna som placerat dem i mina spår -... Jag påkostar mig gärna en droska, när det börjar skymma; men i den -sitter jag som på nåldynor, för hur kan jag svära på, att inte åkaren i -sina yngre och bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt _känner -igen mig_? - -Skräckmannen hällde drömmande whisky i sin konjak, såg på oss med »ett -dödsskjutet rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet -rådjur beter sig, och det skäms jag för, ty det ha alla in- och -utländska romanskrifvare gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma -och vördnadsfulla medkänsla: - -— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina herrar! Jag har åkt i spårvagnar, -slutna, hemska, fulla med skriftställare. Jag har känt blickar, från -höger, från vänster, från sätet midt emot, jag har mötts af hälsningar, -jag har hedrats med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för mig inte -fortskaffningsmedel utan tigerburar. - -När jag infinner mig på en bjudning, är det alltid någon medelålders dam -med något visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket sägande åthäfvor -vägrar att presenteras för mig, och någon irritabel ung man, som länge -önskat få säga mig ett par hälsosamma ord. - -Och min korrespondans, mina herrar! Eller rättare min brefkollektion, -för jag skrifver aldrig bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas -sannerligen mina posthuma biografer, de kommer att få roligare än jag -har haft. Min intimaste vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig så -här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga tron, att du något litet -sökte förstå mig och hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag vet -nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var värd. Den omständigheten, att du -offentligt påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang från -Heine, kan icke utplånas af det lismande beröm du för skams skull ansett -dig böra tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer. Tian följer, när -det lämpar sig för mig». Det har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i -familjekretsen outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga författarinnan -påpekar triumferande, hurusom mitt namn och de publikationer jag vanärar -med min penna kunna sägas vara för evigt bannlysta från Sveriges alla -_verkliga_ hem, ty sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam bjuder -mig på fri resa i hennes sällskap till södra Australien, »eftersom ni -anfäktas af så starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit förlagda -teckning ur hvardagslifvet», och en kyligt ironisk dramaturg anhåller -att få veta titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund ni -ådagalägger en så säregen insikt och erfarenhet i dramats teknik», samt -slutar med att intresseradt förfråga sig, hur det känns »att vara raka -motsatsen till gentleman». - -Karl-August och jag sutto mållösa, och våra unga hjärtan flögo martyren -till mötes. Han sände oss ett matt leende, som antydde, att han fattade -omkastningen i vår känslostämning vis-à-vis honom. - -— Men allt det där är ju bagateller på sätt och vis. Min lefnads stora -lycka har krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas i korthet. -Förhistorien: västkust, månsken, tennis, välbergad änka med anslående -dotter. Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans tillbaka i -Stockholm, jag salig, dock nödgad att utöfva min verksamhet. Jag -klatschade med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte mig charmant. -»Lik i lasten», äktenskapsroman af Svea Vindhäll, kommer ut, jag -behandlar den med lif och lust, med verklig kläm — det allra -briljantaste massmord. Ja, mina herrar, hvad behöfver jag vidare -tillägga? Min älskades dörr var från den stunden stängd för mig. Det -gjorde henne outsägligt ondt att nödgas stöta bort mig, men hon kunde -inte ingå förening med en man, som i tryck benämt hennes mor idiot. Ty -hennes mor var Svea Vindhäll! - -Minnena öfverväldigade litteraturens offer. Han gömde hufvudet i -händerna en stund. Karl-August och jag sutto andäktigare än vi någonsin -suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet att med snaraste slarfva ihop en -bok för att, sedan han ställt mig på skampålen inför allt Sveriges folk, -få gå och trycka hans hand och återskänka honom tron på mänskligheten. - - - KÄRLEKEN UR FÖRLÄGGARSYNPUNKT. - -Den afton, då min bana korsade recensentens törnestig (se föregående), -syntes mig bestämd att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i mitt lif. -Om den kunde tituleras lif, den vegetativa slöexistens jag dittills -låtit min andes möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin härlighet -församlade liljorna på marken i ladorna, fastän han inte var så klädd, -eller hur det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men jag, lät jag -icke min odödliga själ flyga planlöst omkring som fåglarna under -himmelen? Här hade jag gått och kraflat mig fram långt på hinsidan -beväringsåldern, och hur många dikthäften hade jag komprometterat mig -med, hur många romaner hade jag fullbordat, hur många dramer hade jag -lagt sista hand vid? 0 (= noll) af alla sorter. - -Dessa och dylika reflexioner spirade upp i recensentens törnespår. Jag -svor att bli en ny och bättre människa. Jag beslöt att ge hugg på mig. -Redan följande afton kaflade jag upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig -ursprungligen, att det skulle bli en samling noveller, med ämnen från -tämligen gångna tider och icke utan sina allegoriska andemeningar; men -när jag hade gnott på den första historien i cirka tre dagar, varseblef -jag, att det artade sig till en mera genomförd roman på vidpass 400 -trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag, som hyser den borne diktarens -instinktiva vördnad för inspirationens skenbart nyckfulla ledning, -ändrade namnen och ett antal smärre glosor, så att det hela medelst ett -trollslag förvandlades till pur nutid, samt tillfogade en långt bortom -ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig afslutning som ersättning för -den där andemeningen, hvilken under författandets lopp hade afvikit. Det -skulle vara ett matt uttryck för min skaparstämning, om jag sade, att -jag fann mitt verk ganska godt. Jag var förbluffad helt änkelt — mycket -hade jag trott mig om, men knappast _det_! Det plägar ju verka -synnerligen uppblåsande att öfverträffa andra, men hvad är denna billiga -och i grunden osympatiska triumf mot att öfverträffa sig själf? - -Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen och undrade vekt, hvilken -förläggares affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring. Mitt -ofördärfvade hjärta manade mig att gynna någon stackars liten af -konkurrensen nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en -originalförfattare träda öfver sin tröskel och som annonserar i -tidningarna om att han portofritt levererar till landsorten »Detektivens -hemlighet» i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern» med guldsnitt -jämte ett vackert pennfodral för sammanlagdt 75 öre. Men min -skaldeambition afstyrkte på det bestämdaste detta filantropiska -hjärteförslag och tvang mig att välja en engrosaffär för mästerverk, där -ett europeiskt författarrykte expedieras en gång i månaden. - -Efter att med min hofkalligrafiska piktur ha tecknat på omslaget -följande maktspråk: »Rätten till öfversättning på främmande tungomål, -äfven franskan, förbehålles», aftågade jag, på någon distans följd af -stadsbudet Göransson, som forslade litteraturalstret fastsurradt på -ryggen likt en koffert. Göransson fick vistas på gatan med sin vittra -börda, under det jag vandrade in för att bereda skalderyktesfabrikanten. - -Han var upptagen för ögonblicket, och jag inbjöds af en underordnad -herre att tillsvidare slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han -benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk. Om en stund kom en -yngling utraglande ur det heligaste med stela blickar och ett nervöst -skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som en blind genom rummet och -stack ut på gatan; tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt -badställe. »Den där har fått ett drygt honorar», grinade den -underordnade herrn mot en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde den -underordnade fröken med en glimt af medkänsla. »Han får ge 525 kronor i -tryckningskostnader för det där versskräpet, som kom ut i våras», -meddelade herrn. Jag mådde inte bra och började undra, om jag inte just -den dagen var för öfveransträngd för att syssla med affärer, om än -aldrig så ljufva. - -Emellertid kom nu min tur efter den nervöse ynglingens otur. Jag tittade -ut genom fönstret och konstaterade, att Göransson slagit sig till ro på -trappan midt emot med skönlitteraturen som underlag. Litteraturgrossören -visade sig otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa ut och -döda Göransson. - -Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt att önska i fråga om flärdlöshet, -och detta dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning. - -— Jag har skrifvit en bok — yppade jag med en liten sväljning. - -— Jaså — genmälde grossören utan spår till häpnad. - -— En roman — fortsatte jag. - -— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande, som jag tyckte, och började -verkställa kalkyler på sin pulpetalmanacka. - -— Den kan väl inte bli färdig till jul? — framkastade jag nu säkrare. - -— Det är väl herrns ensak; om herrn är flitig, så ... - -— Förläggaren missförstår mig. Nog är den färdigskrifven, för längese’n, -men jag undrar, om den kunde komma ut före helgen ... - -Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset för samvaron och -började bläddra i telefonkatalogen. - -— Min tid är kostsam — upplyste han. — Är det något herrn vill mig, så -ber jag att få veta det med detsamma. - -En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare ha ju inte skyldighet att vara -några sekularsnillen. Jag framstälde alltså på ett populärt -förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans uppgift gentemot mitt verk. -Hans drag antogo småningom ett lidande uttryck, och han yttrade -slutligen med ett slags ömkansväckande konvalescentstämma: - -— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt sjå för att få det att gå -ihop. Här var nyss en skaldeyngling, som blef en smula ledsen, men min -familj skall väl också lefva ... - -Jag får bekänna, att detta senare argument föreföll mig oväsentligt, men -det gjorde mig ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt: - -— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi kan ju vänligt komma öfverens om -ett obetydligt honorar, som sedan ökas i geometrisk progression med -hvarje ny upplaga ... - -— Vi brukar alltid hålla oss till första upplagan, när vi resonnerar om -otryckta arbeten. Det var ju en tjock historia, antydde ni? Hvad handlar -den om i korthet? - -— En ung poets sjuka stämningar och nervösa vibrationer — deklamerade -jag — hans aspirationer mot oändligheten, hans ... - -— Du store, ett så’nt ämne för en roman! Men det såg jag på herrn, så -fort herrn kom in. Hur är hans ställning till _henne_? Blir det något -af? - -— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer knappast någon _hon_ i boken — -bara en gammal kvinna, som är halft en symbol ... - -Här exploderade grossören. Han gapskrattade brutalt. - -— En käring, som är en half symbol! Det är väl »S:t Göran och draken» -som har ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit omodernt bland -skaldeungdomarna numera att sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt -stilla, unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att utan kärlek -behöfver ingen göra sig besvär hos mig. Min familj skall väl också -lefva; tror ni jag har råd att ge ut romaner utan kärlek? Och finns det -ingen vidare kärlek i boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget -»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga». Vi är beroende af allmänheten, -unge man. Jag har brådtom. Adjö! - -Göransson förfärades, när jag trädde ut på gatan och med dof röst -yttrade: - -— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min tro är krossad och mitt hopp är -sviket, ty den eländige knallen vill inte höra talas om annat än kärlek. - - - - - GLUNTENS EPIGONER. - - - HÄNRYCKNINGENS STAD. - -Må ingen förespegla sig, att här skall följa en hymn öfver den sig så -kallande Mälardrottningen — hennes ära vidmakthålles redan förut af ett -nöjaktigt antal poeter, med eller utan literis (ingen har ännu befunnits -förtjäna mycke’ ris)[4]. Men en medellång middagslur härifrån efter -snälltågsberäkning blåsa uppsluppna slättvindar kring ett småtrefligt -provinssamhälle, bebygdt af tjugo à tretti tusen själar samt en -varierande mängd studenter. Där har det en gång synts mig godt att -dväljas, och där har min ande stundom i månskenskvällar bestigit -extasens höjder, hvilka torna sig högt öfver slottsbackens öfversta -krön. Där är hänryckningens stamort i Norden, där flammar den eviga -elden på den apolloniska yrans altarhärd. - -Hör och döm! Den, som klottrar dessa rader, vallfärdade en dag förliden -vår till detta minnenas helgade hem för att där uppspåra några flikar af -sina ynglingaillusioners tappade purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem -som upptagit den. - -Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus himmel, de afhållna -gamla kullerstenarna skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna, -bronsgubben vände fortfarande ryggen åt det kungliga universitetshuset -och lät sin »tanke» hvila sig — allt detta var juste och i sin ordning. -Men det slog mig småningom, att samhället var för väl sopadt. Hela -studentkåren var undanstädad, och en dåsig prydlighet hvilade öfver de -snyggt upplinjerade gatorna, alltifrån Asgårds buttra fasad till -Luthagens yttersta träsk (lut abbreviation af lat. _lutum_, gyttja), -från brackdistrikten bortom järnvägen till Fjärdingens klassiska -kvarter. Kämpande mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade jag -öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en poliskonstapel, som tycktes -utgöra den ende trafikanten. - -— Hör nu herrn, hvar i all världen är studentkåren? - -— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt, synbart sträfvande efter att -associera detta uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp. — Aha -— ljusnade han plötsligt upp — lokalen är nere vid Dombron. Vänd om och -gå genom Skytteanska ... - -Men jag hade redan hånleende vändt mig ifrån den oförstående -ordningsväktaren och ilat mot ett hvitt föremål, som seglade neråt -gatan. Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs tjocklurfviga -hufvud. Tjusad störtade jag emot honom och hälsade honom med en -sällspord värme. - -Flaxberg tog saken mera dämpadt, om än vänligt, ruskade min hänfördt -framsträckta hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter moget -och öfvervägdt: - -— Jag har i dag med en viss glans öfverstått min histologitentamen och -har med anledning däraf beslutit att påkosta mig en och en half timmes -rast, möjligen med kvart, dock enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så -har jag sedan min förra tentamen en ouppdragen flaska apollinaris hemma -i min lokal — du har väl ingenting emot att tömma en bägare af detta -fluidum på grund af dagens betydelse? - -Nej vars, nej för all del, det hade jag ju visst inte, omständigheterna -måste firas, det var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad det var -för en dunkel tungsinthet som bredde sig öfver mig — jag som borde ha -fröjdats i himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt därmed -sammanhängande gästfrihet! - -— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor tentamenshjälten i energisk -ton. - -— Affärer? _Här?_ Låt oss tala allvar, yngling. Jag är kommen för att -råka studentkåren — svarade jag med en skymt af lidelse. - -Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den begreppslöse konstapeln. - -— Direktionen sammanträder inte på länge — upplyste han småningom — och -hvad vill du dem för rästen? - -— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag tror, att en klunk apollinaris -skall lifva upp mig. - -Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd. Själf kröp han ihop i -pinngungstolen och anvisade åt mig den storrosiga inventionsdivanen, -hvarefter den festliga pokuleringen vidtog. - -Trots det stimulerande läskevattnet ville stämningen icke bli hvad man -kallar sprudlande. Flaxberg fann sig slutligen föranlåten att ursäkta -sin fåordighet med den upplysningen, att han måste i någon mån -koncentrera sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien, som han -samma afton skulle hålla i föreningen »Bort med studenterna». - -— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade jag förlamad af häpnad. — Var -det »Bort med studenterna»? - -— Precis — bekräftade Flaxberg strängt. — Jag märker, att du med -oursäktligt lättsinne vidhåller din gamla okomplicerade åskådning. Jaja, -man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar. Men vid tjugofem år -åtminstone är man skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen åt -sidan och känna sig som medborgare, som integrerande del af — af det -stora hela, du vet, bidraga till lösningen af den sociala frågan och så -där vidare ... - -— Hvad är det för en fråga? — sporde jag trumpet — Är den direkt eller -indirekt? - -Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar. - -— Den är i högsta grad direkt och berör enhvar af oss på det _allra_ -närmaste — docerade han på. — Vi vill afskaffa studenterna på så vis, -att _alla_ blir studenter. Vi nöjer oss inte som du och dina olycksaliga -likar med att bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla krafter -dra upp de vanlottade klasserna. Så snart jag har läst en bok eller -tidningsartikel eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte i -högdragen lättja och smälter innehållet för mig själf, utan jag går -genast upp på en kateder och framlägger det för den arbetande brodern, -som sålunda för en ringa afgift erhåller en ovärderlig massa kunskap, -sorgfälligt preparerad. Eller också skrifver jag ihop ett -tjugofemöreshäfte, där han på ett otroligt lättillgängligt sätt får reda -på hvad lärda forskare har mödat sig i hela sin lifstid med att utröna. -Å, det är härligt att så kunna medverka till millionernas förädling! Och -hvilka resultat! Man hör ju på långa håll hur gräset växer ... - -— Och kon dör — inföll jag, i det jag hastigt reste mig. — Din rastetid -är ute, Flaxberg, och mänskligheten kallar dig. Tack och farväl! Det -finns några droppar apollinaris kvar till din nästa tentamensfest. Jag -undrar, om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill. - -— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist — varnade Flaxberg stelt. — -Han sysslar med utarbetandet af ett särdeles genomtänkt -härordningsförslag med speciellt afseende fästadt vid de värnpliktiges -intellektuella utbildning samt rösträttens nedflyttning till -konfirmationsåldern. Det kommer ju litet för sent den här gången, men -hvem vet, ett annat år kanske ... - -Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd ned för trappräcket och -vandrade beklämd ut på gatan. Där uppdök åter en mössa. - -— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt — hur lefver du med världen? - -— _I_ världen, men inte _af_ världen — förkunnade den anropade mildt -högtidligt. — Det gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner inte -mer, vi har missionssamtal i afton, och inga utomstående ... - -— Tack, tack, men det gör ingenting för min del, jag har inte häller -just mycken tid — afbröt jag med någon brådska. - -— Men en evighet har vi alla framför oss — ansåg Pålle och ilade vidare. - -Ja, det var hänryckningens stad, och där flammade lågorna höga på den -apollinariska yrans altare. - - - KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN. - -Det var en gång en kandidat, som mer än de flesta grubblade öfver -striden mellan kapital och arbete. Han berördes smärtsamt af den -omständigheten, att dessa bägge hvart för sig så sympatiska begrepp -aldrig möttes i sämja utan ständigt flydde hvarandra eller stötte -hvarandra bort. Tider hade funnits, då han trott sig vara den korade -fridstiftaren, den som komma skulle; men han vardt äldre och fick -mustascher och gick öfver på Hamletssidan. - -Då ordnade han småningom förhållandena så, att han ägnade den -hufvudafdelning af lifvet, som kallas terminer, åt den ena makten, -kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes ferier, åt -motståndaren, arbetet. På detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna -frid, som ett välberäknadt kompromissande kan skänka, och lade på -hullet, som endast den rättsinnige och välsituerade lägger på hullet. - -I vetenskapliga kretsar var han äljes icke beryktad för ortodoxi. Har -var till och med så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla -svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan titeln hade ursprungligen -tilldelats honom af hans städerska och sedan spridt sig till vidare -kretsar, så som det plägar gå. - -Han var aldrig ovillig att utreda för oss yngre orsaken till detta -missförhållande, och en jämmer var det att lyssna till denna historia om -afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig martyrkäckhet. - -Nå, han visste, hvad s. k. examina voro värda, och var inte den, som -dårades af titlars klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför inte -han såväl som andra kunde lägga sig till med ett och annat af dessa -stämplade pappersark, som äro så komiskt lätta att förvärfva och af -hvilka man i lifvets senare skeden stundom kan ta bevittnade afskrifter -för att dymedelst lura bönder. Ja, inte hade han svettats något -särskildt för saken, men han hade dock upprepade gånger stämt möte med -än den ena och än den andra »gamla stöfveln», som han med någon hätskhet -uttryckte sig om de akademiska lärarna, i afsikt att under vetenskapligt -tankeutbyte framhålla sin kompetens för den åsyftade betygsgraden. Han -föreställde sig, att han hade att göra med gentlemän, uppträdde själf -som sådan och hyste därför berättigade pretentioner på ett annat -bemötande än det verkligt skändliga, som kom honom till del. Det var -kanske inte lönt, att han sade mera, han kunde knappast vänta att bli -trodd ... - -— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt — vi tror hvad som hälst om de -gubbarna. Vi kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar. - -Å ja vars, han kunde gärna exponera dem, i betraktande af att de voro -tämligen komprometterade förut. - -Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och hans ögon stirrade ned i -toddyglaset med en glöd så förtärande, att sockret smälte fortare än -vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande, stundom opassande -tydliga ordalag skildrade sina lärda rendez-vous’er. - -Öfverensstämde det först och främst med folkvettets eller bara den rena -simpla snygghetens fordringar att pådraga sin solkigaste och -knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i förväg anmäld välfrejdad -yngling, som kommer på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst -samt violett silkesnäsduk innanför västen? - -Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad och blickade skyggt på hvarandra, -liksom spörjande, om det kunde vara sant, att vi nyss blifvit bröder med -denne häpnadsväckande karl. Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga -af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor, och vi redde oss alla -förträffligt. — Herre Gud, man tenterar ju inte alla på en gång. - -Han höll emellertid för troligt, att de intriganta gamla männen -anskaffat de nesliga plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället. Han -ansåg, att detta drag alldeles frappant passade in i deras karakteristik -och att måhända ensamt det innehöll nyckeln till hela deras anläggning. - -Man kunde verkligen inte ha det att säga efter dem, att de sparade någon -möda vid arrangerandet af hans mottagande. Så plägade de t. ex. på -förhand ha låtit hopsamla allt damm, som vid morgonstädningen -uppdrifvits i deras och möjligen äfven någon grannes våning, på skyfflar -samt med snålt tillgodogörande af hvarje korn öst det öfver bord och -stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum. Visste någon af de -närvarande hvad detta ville säga för en man med samma dag borstade -svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de någon tanklöshet och brist -på förutseende vid hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd, -annars hade de väl näppeligen satt honom på en låghalt taburett -(taburett, mina herrar!) midt för ett par bordsben och beredt honom -tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken. Han måste beundra -deras sinnrikhet, äfven om han icke kunde fullt sympatisera med deras -anordningar, ty han var den, som förstod att låta detta vara detta. - -Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi hade fått förverkligad vår ungdoms -djärfva dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens och -dvärgasinnets ädla offer. Framför oss satt en hjälte och höjde sitt -stora toddyglas till svar på den försynta hälsningen från våra -oansenliga punschglas, och de tunga molnen från en hjältes cigarr -korsade de fina rökstrålarna från våra cigarretter. - -Allesammans tycktes de ha enat sig om att komplettera det kyliga -obehaget i inledningsceremonierna med det ovärdigt snärjande spörsmålet: -»Nå, hvad har herrn läst för något i ämnet?» Detta syntes honom innebära -en våldsam missuppfattning af ändamålet med hans besök och försatte -honom i ett dåligt humör, som han icke lyckades bli kvitt, så länge han -satt kvar på den nämda taburetten (nåja, _satt_ var kanske för starkt -uttryck). Visserligen kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en hög -boktitlar — han hade minsann sett många sådana i sin dar — men han var -kommen för att resonnera allvarligt och gediget och framlägga sina -tankar och åsikter i det förevarande ämnet. Han råkade ha idéer, och -hvad innerst kom det dem vid, om han hade läst någonting eller ej? - -Minnet af all den lumpenhet han varit med om syntes kväfva honom, hans -röst blef tjock af svällande harm, och han måste ta en större klunk för -att bli klar i strupen. Så försjönk han i funderingar, af ett bittert -slag troligen, och vi måste slutligen påminna honom, att hans skildring -icke kunde anses afslutad. - -Liksom ovilligt tog han till ordet igen. Han var inte långsint, han -ville inte säga något ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade -Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de förstodo, de kunde nog vara -ganska användbara i sitt slag. Men som usla bofvar hade de betett sig -mot honom. Kunde någon af de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att -han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde dock icke till de laster, som -någon nu lefvande individ skulle våga uppträda och beskylla honom för. -Saken berodde helt simpelt på smärre meningsskiljaktigheter mellan honom -och gubbarna. Han hade befunnits hysa afvikande åsikter än i fråga om -ett årtal, än rörande en historisk händelses förlopp eller ett -filosofiskt systems sammanhang. Ja, och så hade han funnit den grekiska -formläran bra nog otidsenligt invecklad och därför vidtagit ganska -omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna. - -Det var _detta_ som hade retat gubbarna och kommit dem att taga en låg -hämd! Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet, nej bevara oss väl, -ingen ovanlig synpunkt, då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp, på -stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta er för det som nytt är! - -Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation, och nästa morgon hälsade -vi med nöd på professorerna. - -Han var en snäll och vänsäll man, och han höll sig inte för god att -sällskapa med oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord liberalitet -sin hela tid till vår disposition under de perioder, då kapitalet, som -nämdt, var föremål för hans tankar och åtgärder. Ack jag minns väl, hur -värmande det kändes att, när man glad och rik trädde ut från -postkontoret med ett af fem insegel smyckadt konvolut uppstickande ur -bröstfickan, möta hans glädtigt intresserade blick och hälsas af hans -hjärtevinnande slag på axeln. »Gamle gosse, var det inte förlidet sekel -vi träffades sist, vi ska vara tillsammans.» - -Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd öfver vår pappas frikostiga -hjälpsändningar, ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser -öfver vår välbergade och ogifte farbrors obetydliga gifmildhet. - -Han berörde sällan inför oss de tider, som han i öfverensstämmelse med -sin lefnadsplan ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam person, och -för rästen hade ämnet sina bittra sidor. - -Han antydde nämligen stundom, att han haft litet flera motgångar, än -någon af de närvarande kunde åskådligt föreställa sig. Men han var icke -den som ville uppkalla några larmoyanta effekter ... - -Så mycket fingo vi ur honom ändå, att han, då terminen definitivt var -afslutad och såväl kapital som akademiska medborgare vordo sällsynta, -plägade packa full med böcker en gammal familjeklenod till läderkoffert, -som var så skröplig, att den sammanhölls endast af de kära minnen, som -voro fästade vid den, och färdas till något litet och oupptäckt samhälle -för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade friden var emellertid -besvärligare att ernå, än de närvarande inbillade sig. Om han ville, -skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter om förstadsträhus, -där man fick tacka försynen, att det fanns ett slags väggar mellan -rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär ... Man ägde tyvärr -också en apparition, som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga -flickor från att åtrå ens bekantskap, och man var kanske såpass -spirituell, att man icke betraktades som något öfverflödigt påhäng vid -hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet. Kort sagdt, han -hade aldrig lyckats finna den drömda idyllköping, där han tänkt sig, att -hans lifsverk skulle gro och blomstra. - -Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte mannen, vi kände oss så tarfligt -framgångsrika, så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den kvällen -efter en ädel olyckas bäska kalk. - - * * * * * - -Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre och förhärdade och knöto nya -bekantskaper och glömde småningom vår gamle vän. Väl växte det upp nya -ynglingagenerationer, som ställde sig under hans hägn och i hans följe -tågade efter idealets fana. Men hans hjässa började kalna, och de unga -tröttade honom. Han blef led vid hela sin kår och började söka sitt -umgänge i andra samhällsklasser. - -Han följde härvid konsekvent metoden att löpa samhällets rangskala -nedåt, och med den starka stilkänsla, som alltid varit honom egen, -rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och klädedräkt efter sin -tillfälliga omgifning. Han ville icke afsticka genom sitt yttre, han -förstod att göra sig gällande ändå. - -Sista gången jag såg honom, stod han utanför en änklare restaurant -eller, brutalt uttryckt, en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra -hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt diskuterade angående -arten af den förtäring, som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda -herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens eller anletsdragens -förfining; men ingen, som såg denna grupp, kunde misstaga sig på att han -var dess sol och centrum. - -Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp till honom, och det sista -jag hörde, innan skaran stormade ingången, var en inställsam -bränvinsbas, som yttrade: - -— Kandidaten får bestämma. - - - FRIBERGS EXAMENSFEST. - -Min landsman Friberg studerar klassiska språk. Jag vill ju inte därmed -ha sagt, att han förnöter tillvaron med att hänga näsan öfver den föga -spännande litteratur, som Homeros och Cicero m. fl. forntidspedagoger -för mycket länge sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till bruk för -de allmänna läroverkens högre klasser. Friberg är nämligen en grannlaga -natur, han hyser en respektfull vördnad för antiken, han nänns icke röra -med ovarsam hand vid den klassiska odlingens skatter, han blickar endast -i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna — det är nog för hans -försynta väsen att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit skrifvet. -»Tids nog», säger han med ett epikureiskt leende, »tids nog blir vi -bekanta, gubbar. Här är ingen brist på terminer.» - -Friberg har rätt, han har icke lidit brist på terminer, de han upplefvat -kunna angifvas med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en individ -med hans antika ro och jämvikt måste helt naturligt osympatiskt beröras -af sina samtidas osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver samt -förfäras inför deras brutala och bullersamma inträngande på vetenskapens -heliga marker. Vi äro dock inte mer än människor, de flesta af oss, och -äfven Friberg har haft sin svaghetsstund, då han hvirflats in i -världslighetsströmmen. - -Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar, men det är dock ett -faktum, att han en gång — det har kuggats många generationer sedan dess -— i ett slags öfvermodig yrsel anmälde sig till kandidatexamen. Kvällen -före skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af sin städerska och -placerade detta under sin hufvudkudde för att på så vis garantera sig -dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt uppvaknande. Följande -förmiddag rycktes Friberg ur sin barnsligt djupa slummer af en hård -kvinnohand, som höll på att raka fram spillrorna af det kväfda -väckarinstrumentet, hvilket under nattens lopp ändat sin larmande bana. -Men Friberg tog med ett lyckligt leende farväl af sina fåvitska -examensplaner och erinrade sig med välbehag, att äfven Homeros plägade -slumra ibland. - -Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig något riktigt lugn efter den -dagen. En smärtsam tagg blef sittande i hans själ, och han sände mulna -blickar efter oss andra, som ideligen skenade förbi honom och trampade -honom på tårna under vår kapplöpning till akademiska lärdomsgrader och -förmånliga ämbeten. Och en vacker septembermorgon stod det tydligt för -Friberg, att några åtgärder borde vidtagas. - -Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla sin reputation i dessa -bustider? Så lydde det problem, som sagda morgon framställde sig till -hans betraktande. - -Sedan han mediterat öfver saken i sin gungstol under en tidrymd af fyra -pipor, kände han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät förfärdiga -ett monumentalt anslag af följande lydelse: - -»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan längre tid tillbaka än någon af -er kan minnas, anhåller härmed att få se samtliga landsmännen, så väl -seniorer och juniorer som recentiorer och recentissimi, på en enkel -examenszwyck å nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart. Dräkt: -Högtidsdräkt för en hvar som kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle -inspektor eller någon hedersledamot råka till att få se det här -plakatet, må han anse sig inbjuden. Friberg knusslar aldrig.» - -Detta epokgörande tryckalster fastnubbades i god tid följande morgon af -Friberg egenhändigt på nationens tamburdörr. Vaktmästaren höll sig bakom -med gapande mun, och en ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän -bevittnade förrättningen. Sensationen kan näppeligen ha varit -våldsammare, när doktor Luther i världen smetade upp sina teser på -kyrkportalen i Wittenberg. - -Friberg var emellertid inte den man, som tog intryck af en omgifvande -människofänads hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet. Han nubbade -utan att blicka åt höger eller vänster, och när han ändtligen vardt -färdig, ställde han sig på något afstånd med hufvudet på sned och mössan -i nacken för att kritiskt granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss -landsmän med en högdraget förbindlig blick, uttalade en världsvan -förhoppning, att vi icke måtte vara behäftade med något förhinder, och -aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af de högljudda och -epigrammatiskt formade gratulationer, som slungades efter honom. - -Det töfvade inte lång stund, innan samhället i sin helhet och i -synnerhet studentkåren hade kunskap om dagens enastående betydelse, -Friberg var i hvars mans mun, och vi landsmän bemöttes med en -respektfull afund. - -När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder, började anlända, -mottogos vi magnifikt af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en -fond af praktfullt dukade bord och en stab af parata vaktmästare. Vi -bländades af födoämnenas ymnighet och beaktansvärda kvalitet samt -öfverväldigades af den myckenhet prima fluida, som bidade vårt angrepp. -Stämningen svingade sig med detsamma upp till en lofvande höjd. - -Så knackade Friberg på sitt glas och tog sig friheten att hälsa de ärade -landsmännen välkomna. - -— Det är inte min vana att skräfla — yttrade han vidare med rörd stämma -— men jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett betydligare antal -fester, både examens- och andra, än flertalet af de närvarande. Den -lilla flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig personligen en vida -mera ingripande betydelse än något annat rummel, som jag har varit med -om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen torde ha sig bekant, min -första examensfest. (Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske min sista. -(Protesterande mummel.) Examen, mina ärade landsmän, hvad är examen? — -(Här stannade han, synbart villrådig om svaret på den uppkastade frågan, -men fattade sig snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ, som har -sina särskilda åsikter, sina från mängdens afvikande tycken. Jag försof -mig en gång, men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig in att -fira en examensfest så att säga fristående. Låt oss vara tillsammans. -Hej på er, landsmän! - -Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste seniorn utbragte »ett -fyrfaldigt, kraftigt, studentikost, äkta upsaliensiskt lefve» för honom, -och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring salen. - -Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp, såsom det höfves vid en -examensfest. Föremålet lyckönskades än vibrerande allvarligt, än godlynt -skojfriskt, man trängde allt bättre in i situationen, och när några -timmar hade förrunnit, vann den föreställningen allt mera insteg hos -Friberg, att han aflagt kandidatexamen. Ja, framåt morgonsidan kunde han -till och med redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor, som han -besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt. - -Landsmännen började emellertid småningom aftroppa till synbar sorg för -Friberg, som med en smärtsamt förvånad blick tillsporde enhvar afgående, -om han verkligen inte tänkte stanna till frukost. Med lättnad fann han, -att en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade sig af inbjudningen och -afvaktande sträckte sig på sofforna rundt omkring i lokalen för att -något hvila sig till morgonmålet. - -Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet var uttömd i och med den -välförsedda sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts. Å nej, -Friberg var en fint belefvad gentleman, som visste att underhålla sina -gäster i det sista. - -— Nu hoppas jag landsmännen inte har något emot att tåga ner till -stationen och titta på Stockholmståget — proklamerade Friberg. — Jag -bjuder. - -Landsmännen visade sig villiga, och en gåsmarsch arrangerades med -Friberg i têten. I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår -frackklädda skara genom det beundrande samhällets gator. Friberg -vandrade själfmedvetet fram till biljettluckan och kommenderade: -»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en fältherregest visade på -det slingrande tåget bakom sig. - -Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning, ut på perrongen, men så fort -vi väl voro utkomna alla, skingrade vi oss och uppfyllde platsen. Man -kunde trott, att vårt antal med ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt. -Vi upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet. Vi tryckte samtliga -afresandes händer och önskade dem välkomna åter. Vi anhöllo alla -stadsbud och undrade, om inte effekterna, som de fraktade, voro våra. Vi -ställde enfaldiga frågor till alla järnvägspersonalens medlemmar. - -När det af oss kraftigt afhurrade tåget ändtligen kom i väg, sedan vi -lyckats försena det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga och -slaka; men Friberg var nöjd. Han aftackade hjärtligt sin trupp och -traskade hemåt sömnig och själaglad, i det han allt som oftast hördes -mumla för sig själf: - -— Det är ett sabla sjå med examen i alla fall! - - - TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO. - -Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak, som kännes igen på att den -är förfelad och som man fördenskull får höra glåpord om af alla dem, som -ingen sådan haft att mankera. För visso är det irriterande för en -betraktare med ordningssinne att se en person med prononcerade anlag för -damskrädderi kasta bort sig på romanfacket eller en individ med skaldisk -fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter; men vek och -medkännande som jag alltid varit (fastän jag städse haft svårt att -inbilla någon det), lutar jag åt att föreslå dessa skefva, en gång så -lofvande existenser till en hjärtligare behandling. - -Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund. Han står för mig som den -typiske representanten för kallelsemänniskorna. Att den kortsynta men -välmenande naturen ämnat honom till vetenskapligt geni och med tiden -professor emeritus framgick redan af den logiska tankekraft han -utvecklade under sin spädaste period, då han med vidunderlig precision -afpassade styrkan af sina röstmedel efter kvadraten på moderns afstånd -från hans vagga. I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig -språkvirtuos, dock utan att någonsin ertappas med öfverläsning af lexor -— hans enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens temaskrifning, för -hvilket han uppbar ett terminsarvode i cigarrcigarretter och frimärken -med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen gör jag bäst i att -icke vidröra, ty en nära nog sjuklig försynthet kommer mig att frukta -blotta skenet af öfverdrift. - -När han gjort sitt intåg i universitetsstaden, öfvergick han -naturligtvis snart som andra ynglingar med gnistan till ästetisk -verksamhet, och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga -analyser han verkställde och de verkligt omhvälfvande upptäckter han -gjorde inom ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång måste jag nöja -mig med en erinran om hans i form och tankar lika blixtrande föredrag om -»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det återfinnes i Daniel -Fallströms dikter», hvilket sent skall förgätas af »Ästetiska -förbundets» ledamöter. - -Ännu så länge hade Tedde Knopplund, utan att skela åt höger eller -vänster, vandrat sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning — -ack, att han hade så gjort allt framgent! Gud vet hvad det var för en -liten nyckfullhetsdjäfvul som flög i honom, men i ett plötsligt nafs -kastade han sig in på en från ästetikerns skarpt divergerande bana, -nämligen demokratens. Det uppsteg med ens hos honom ett passioneradt -begär att varda en af de stora folkupplysarna, att rusa ner till de -breda lagren och broderligt ta dem i kragen för att släpa dem med sig -upp till de höjder, där hans ande af natur och vana dvaldes. Han började -begagna nervikta kragar och gnolade ständigt med undertryckt glöd i -stämman: »Seid umschlungen, Millionen!» — så lidelsefullt älskade han -miljonerna, under det han — sällsamma motsägelse! — skulle vägrat att ta -i miljonärerna med en tång. - -Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin professorsexamen, men hans -mesta tid åtgick nu till att verka för den underkufvade brodern. Efter -att på ett antal offentliga möten af skilda slag ha gjort sig förtrogen -med åsynen af denne, kände han sig mogen att stiga upp och nedösa öfver -honom något af sin hopade visdom. I sökandet efter ett allmänfattligt -ämne af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna i -»Hamlet». Han beredde sig med en oändlig omsorg och bemödade sig -särskildt att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse -lämpade termer. - -Så rustad och utan manschetter uppsteg han en söndagsafton på -talaretribunen. Den underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd -och märkbart pomaderad, satt nedanför i bekväma ställningar och iakttog -honom med maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen, att det där -med manschetterna var ett missgrepp, men skadan var skedd och den -ideella trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han. - -Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det honom själf. Han började -likväl misstänka, att det var stämdt en oktav för högt, när han märkte, -att den underkufvade brodern högst obetydligt lät sig medryckas. När det -ändtligen var öfver, applåderades det emellertid ganska ljudligt, och -Tedde bockade sig förnöjd i den illusionen, att aftonens mödor nu gått -till ända. - -Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste arbetaren en hop ästetik -så där utan vidare; man får lof att vänta sig svar på tal. Och det fick -Tedde. - -Ordet begärdes först af trävaruarbetaren Jonasson, som i den ärade -talarens framställning hade saknat ett direkt och kursiveradt -framhållande af den monarkiska statsförfattningens vådor, hvilka enligt -Jonassons uppfattning otvetydigt framginge ur det ifrågavarande dramat. -Efter att något ha uppehållit sig vid denna sida af saken slutade han -sitt anförande med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att -samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i femte akten. - -Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig vid den lösa tapet, bakom -hvilken Polonius undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in på frågan -om inneboendesystemet. Ansåg, att här möjligen förelåg en antydan om ett -provisoriskt upphjälpande af dettas värsta olägenheter, men att man icke -borde förhasta sig utan besinningsfullt pröfva förhållandet. - -Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden med lätt ironi, hvad -han åsyftat med sitt _en passant_ utslungade påstående, att pjesens -författare var en stor _konstnär_. Så märkvärdigt _stor_ sådan kunde han -väl i alla fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens hört talas om -några taflor, som han skulle ha målat. Det konstnärskapet måtte ha varit -mera, så att säga, privat. - -Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt rykte för rolighet. Den -öfverklasstalare var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa i en -handvändning. - -Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de flesta _för_ utvidgad rösträtt, -klockan gick på elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i vädret. Han -kände sig också något slak och förvirrad, kort sagdt stukad. Hans -uppfattning af den underkufvade brodern undergick metamorfoser. - -Slutligen — sedan en beläst metallarbetare upplyst församlingen, att -»Hamlet» var ett sällspordt bosch, för det stod i en styf bok, som hette -»I röda rummet», och det var allt sant, för den som hade skrifvit den -boken, han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre — upplöstes -mötet, och Tedde gjorde sig osynlig utan att vidtaga de handskakningar -öfver lag, som han på förhand svärmat om. - -Han kände sig nu själablöt och obetydlig en tid; men hans ideal låg ännu -ej i spillror, och han beslöt att göra vidare försök. Hans erfarenhet -hade lärt honom, att utrikiska ords undertryckande var en högligen -onödig och måhända för hans eget anseende menlig åtgärd. Det syntes -honom nu lämpligt att uppträda fullt naturligt och onivelleradt samt att -icke sky de mera gängse klassiska citaten, när de föllo honom på tungan. -Styrkt af dessa nya föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde -brodern, deltog i föreningssamkväm och smärre tillställningar på änklare -lokaler. Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå. Brodern -framhärdade i att behandla Tedde öfverlägset, brodern innehöll ett -kompendium af populärt naturvetenskapliga universalverk, som Tedde -aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan tämligen löst, och de fina citat, -som föllo Tedde på tungan, föllo icke brodern på läppen. - -Jag har inte utrymme att här redogöra för Teddes olyckliga -konversationsexperiment eller hans bedröfliga föredragsöfningar med -däraf framkallade diskussioner. Nog af, han drog sig småningom tillbaka -i smärtfylld insikt om sin saknad af demokratbegåfning och tog åter fatt -på sin professorsexamen, men med bruten håg och med förvärfvadt -medvetande om att fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar det -ogrumlade och triumferande öfverskådandet af tillvarons fenomen. - -Tedde blir aldrig den snillekrönte professor emeritus han redan i vaggan -gaf så rika löften om. - - - - - INNEHÅLL. - - - Min födelsestads krönika. - Sid. - En stadsplan utan vinklar 5 - Den intorkade fontänen 10 - När vi döda vaknade i landsorten 15 - Tyngdlagen och vedergällningens lag 21 - Den hvita mössan 25 - Interviewarens debut 31 - Sanningen om de döda 37 - Karnevalsyra i fosterlandets tjänst 45 - Konkurrentruinen 50 - Storsångerskan på genomresa 55 - Rafaels jubileum 60 - Moder Svea på Stadshotellet 66 - De två pälsärna 76 - Jakten efter vitsen 83 - Julen sådan den bör vara 89 - - Världens vägar. - Hur laviner uppstå 97 - Herrn med det dåliga humöret 102 - Den flickan jag skulle haft 107 - Medpassagerare 114 - Recensentens törnestig 120 - Kärleken ur förläggarsynpunkt 128 - - Gluntens epigoner. - Hänryckningens stad 137 - Kandidaten på rutschbanan 143 - Fribergs examensfest 152 - Teddes demokratiska fiasko 158 - - - - - FOTNOTER. - - -[1] Den oftanämde landssekreteraren. - - _H. Lr._ - -[2] Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt. - - _H. Lr._ - -[3] Efterträdaren till den med pälsarna. - -[4] Här hänger en göteborgare, som stör mig med sina hemgjorda -reflexioner. - - _Förf:s graverande anmärkning._ - - - - - Noteringar: - - -Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels -bibehållits. Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare -korrekturer — somliga efter konsultation av senare utgåvor — är som -följande (innan/efter): - - [s. 42]: - ... som har sina angenäma post i hotellets ... - ... som har sin angenäma post i hotellets ... - - [s. 50]: - ... hardt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ... - ... hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ... - - -*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OSKULD OCH ARSENIK *** - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the -United States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™ -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for an eBook, except by following -the terms of the trademark license, including paying royalties for use -of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for -copies of this eBook, complying with the trademark license is very -easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation -of derivative works, reports, performances and research. Project -Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away--you may -do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected -by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark -license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase “Project -Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg™ License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg™ electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™ -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™ -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the -Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™ -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg™ License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country other than the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work -on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the -phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you will have to check the laws of the country where - you are located before using this eBook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase “Project -Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™ -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™ -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg™. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg™ License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format -other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg™ website -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain -Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works -provided that: - -• You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation.” - -• You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™ - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™ - works. - -• You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -• You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg™ works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of -the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set -forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™ -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right -of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you “AS-IS”, WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg™ -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™ - -Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™'s -goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg™ and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's business office is located at 809 North 1500 West, -Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up -to date contact information can be found at the Foundation's website -and official page at www.gutenberg.org/contact - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without -widespread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine-readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our website which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This website includes information about Project Gutenberg™, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. |