As captured January 25, 2025

8 files changed, 20308 insertions, 10571 deletions

diff --git a/69822-0.txt b/69822-0.txt
index 1566f62..b68acd4 100644
--- a/69822-0.txt
+++ b/69822-0.txt
@@ -1,3829 +1,3457 @@
-The Project Gutenberg eBook of Oskuld och arsenik, by Klara Johanson

-

-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

-most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions

-whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms

-of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at

-www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you

-will have to check the laws of the country where you are located before

-using this eBook.

-

-Title: Oskuld och arsenik

-       Analyser

-

-Author: Klara Johanson

-

-Illustrator: Albert Engström

-

-Release Date: January 17, 2023 [eBook #69822]

-

-Language: Swedish

-

-Produced by: Jens Sadowski and the Online Distributed Proofreading Team

-             at https://www.pgdp.net. This book was produced from images

-             made available by the Gothenburg University Library.

-

-*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OSKULD OCH ARSENIK ***

-

-

-                               HUCK LEBER

-

-

-

-

-                           OSKULD OCH ARSENIK

-

-

-                                ANALYSER

-

-

-                               STOCKHOLM

-                         WAHLSTRÖM & WIDSTRAND

-

-

-                   Pappersleverantör: Lessebo bolag.

-       Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901.

-

-

-

-

-                       MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA.

-

-

-                       EN STADSPLAN UTAN VINKLAR.

-

-Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar del af nutida fint

-folks åsikter om hur man skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes

-tider hyllat precis samma mening, men eftersom man är en försynt natur

-och aldrig läst på arkitektexamen, har man aktat sig för att agitera i

-frågan. Nu inser emellertid enhvar, att Stockholm får lof att göras om

-så när som på staden inom broarna, och låt oss nu inte kinka öfver

-besväret utan gladeligen hjälpa till att plocka ner byggmästarnas

-fastigheter och anordna gatuperspektiv.

-

-Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå ett redan befintligt

-samhälle som mönster? Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad, som

-motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om pittoreska öfverraskningar

-samt organiskt uppvuxna hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade

-linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga tegelfärg af skam, om de

-konfronterades med dessa gränders kurvor och dessa tvåvåningsbyggningars

-originella fasader! Ja, jag medger det, jag _är_ lokalpatriot; men har

-någonsin någon haft sådana skäl att åberopa som jag?

-

-Man skall näppeligen bland invånarna i Stockholms nyare stadsdelar

-anträffa någon individ, som icke är anfäktad af snufva och hosta, och

-detta är ju också oundvikligt, när de ständigt måste röra sig på oblygt

-öppna gator, som skära hvarandra i räta vinklar, hvaraf det

-naturnödvändigt uppstår ett olidligt korsdrag. En liten krökning här, en

-liten svängning där, en parkanläggning till vänster, en fontän till

-höger, och Nissens bröstkarameller skulle sjunka i pris! I min

-födelsestad finna de sannerligen inte många afnämare, ty där har

-stadsplanen allt ifrån början varit ägnad att afvärja förkylningar. Där

-skall man aldrig lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i

-oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i det blånande intet och

-på regelbundna distanser korsas af andra lika beskaffade rader, som

-förlora sig i ett likadant intet. Nej då, för det första stå inte husen

-så där hopkörda och hålla hvarandra under armen gatan utefter, utan de

-samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter sina personliga

-sympatier, eller dra sig misstroget ifrån hvarandra med litet plank och

-småsaker emellan. Inte häller stå de och fåna på samma linje, utan

-somliga spatsera ett stycke ut på trottoaren för att se sig om och delta

-i världsvimlet, under det andra, som äro blygare af sig, förskrämda

-hoppa tillbaka och gömma sig innanför ett staket eller några popplar.

-

-Och vidare — att följa en gata eller gränd i det samhället är som ett

-äfventyr från en österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker det af

-till vänster, ett nytt perspektiv öppnar sig för ens syn, och man är

-ohjälpligt förlorad ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka man

-tillryggalagt. Man bör inte häpna, om det sedan skulle svänga åt höger

-igen, och framför allt bör man söka bibehålla fattningen, då man omsider

-plötsligt står inför en byggnad, som absolut stänger passagen. Detta

-betyder endast, att gatan härmed anses afslutad och att man icke skall

-genera sig för att klifva in i rådman Bertilsons förstuga, öfver

-gårdsplatsen och ut genom porten på andra sidan, där nya gator och nya

-syrpriser finnas i beredskap. Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder

-gärna på kaffe, om man inte har brådtom eller är storstadshögdragen.

-Räta vinklar anträffas ju någon enstaka gång, men i så fall är det

-alltid samma gata, som bildar vinkel mot sig själf, enligt hvad de af

-stadsfullmäktige nyligen anskaffade namnplåtarna utvisa, och sålunda

-undsmyges fyndigt den olägenhet, som vidlåder hufvudstadsgatornas

-läggning.

-

-Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen småaktigt efter, hvilken sida

-de vända åt trafikanterna — det får vara fasaden eller gafveln eller

-baksidan, hur det faller sig. Man trifs bäst med envåningslängor, men

-man saknar ju inte blick för det mera monumentala i ett tvåvåningshus.

-Trevåningshuset är beläget utanför stadsporten och utgör ännu ett

-omtyckt mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt de hunnit vänja

-sig vid denna yttring af en pösande spekulationslystnad.

-

-Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug, när han först började väsnas

-om sitt projekt att uppföra en modern trevåningsbyggnad med

-cementtrappor och hörnbalkonger; men intet är så galet, att det inte går

-i folk med tiden, och Persson lyckades småningom värfva ett nöjaktigt

-antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna och experimenteringshågade

-delen af allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset. Han hade

-vistats fjorton dagar i Stockholm och därvid undfått idén till ett

-riktigt nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen; men

-försynen och de presumtiva hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De

-sprungo och tittade till arbetet så lång dagen var, och samtliga hade

-sina mycket precisa fordringar att framställa. Stadskassören önskade en

-balkong här och extraläraren en veranda där, provinsialläkaren ville ha

-väggarna alldeles genombrutna med fönster, och gamla mamsell Hobom

-begärde att få sin lägenhet så godt som alldeles mörk, för att spara på

-gardinerna.

-

-Muraremästare Jönsson, som ledde det hela, sträfvade till det yttersta

-för att tillfredsställa alla vännernas pretentioner, och konsekvensen

-blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt, långt ifrån erbjöd

-anblicken af en banaliserad hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att

-det kunde förväxlas med hallwylska residenset — det var snarare något

-midt emellan, något obeskrifbart ... ja kort sagdt, ett hus, som med en

-inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas trefnadsbehof och individuella

-tycken, och sålunda eminent danadt för sitt ändamål.

-

-

-                        DEN INTORKADE FONTÄNEN.

-

-Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt sätt att behandla de

-klimatiska växlingar, som betingas af ett relativt nordligt läge. Den

-har sedan urminnes tider satt sig in i det faktum, att ett litet antal

-af årets månader karakteriseras af en viss blidhet i luften samt total

-frånvaro af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes icke under

-någon säsong i den trakten, men en och annan inföding har varit uppe i

-Stockholm och därifrån hemfört berättelser om denna sällsamma gråbruna

-materia). Då värme inträder, uppstår således ingen panik; man erinrar

-sig, att samma omständighet inträffade året förut och alla år

-dessförinnan, och ingen vidtager några febrila anstalter för att smita

-undan densamma.

-

-En och annan, som med oförnöjsamt sinne betraktar den stundom betydliga

-temperaturstegringen, utvandrar till den på märkbart afstånd från

-samhället belägna hafsbukten och doppar sig efter att mot en mycket

-försynt afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes upprättadt

-skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken institution hålles öppen mellan sex

-och åtta på mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man så storstadsaktigt

-känslig för solglöden, att man inte reder sig på gatorna i blårandiga

-bomullskläder och utan några prydnader i vare sig krag- eller

-halsduksform, så frågas med rätta hvad man har ute att göra. Inomhus har

-man det ju förstklassigt denna årsens tid med sina nedfällda markiser

-och den söta spritdoften från flugkuporna. Och när solen gjort sin

-vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas man i

-Stadsträdgården, där man intager kylslagna rusdrycker och svärmar under

-ackompanjemang af stadsorkesterns mässingstoner.

-

-Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad vet att klara den

-vackra årstiden på ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade

-anmärkningar. Den spotske landssekreteraren, som är barnfödd i

-Stockholm, håller emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare

-toddykretsen ha fällt de smädefullaste uttalanden i detta ämne, och

-därjämte demonstrerar han sitt snobbförakt genom att sommartiden

-inackordera sig i en fiskarstuga en half fjärdingsväg från allt hvad ära

-och redlighet och stadsgator heter. Infödingarna harmas obeskrifligt men

-skadeglädjas å andra sidan med fästadt afseende på den okomfortabla och

-intressetomma tillvaro han måtte föra.

-

-Denne för våra blygsamma förhållanden synbart så föga lämpade man söker

-stundom, ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa sina

-kontinentala idéer på vårt samhälles förvaltning. Jag vill nu inte

-uppehålla mig vid det där glastaket, som han yrade om att få byggdt

-öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa projekt väckte ett

-outsläckligt löje gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka, att en

-studerad karl skulle vara mäktig att skilja på ett orangeri och en

-kunglig järnvägsstation. Men jag vill nämna några ord om den celebra

-fontänen.

-

-Mannen, som tycks hysa en abnorm passion för vatten, dock gärna tillsatt

-med något whisky, fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi bar

-en förtorkad prägel och att detta missförhållande borde lindras genom

-inrättandet af en fontän midt på torget.

-

-Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen, om man fick vara så taktlös

-att fråga? Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida på diagonalen

-af borgmästarstenar från sitt ägande tvåvåningshörnhus till samhällets

-stadshotell och gästgifvaregård? Skulle stadens främste män vika åt

-sidan för en permanent vattenså? Skulle stadens barn och ungdom

-hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas lurande försåt på en

-offentlig plats? Min födelsestad fick svindel.

-

-Men denna gång tedde sig landssekreteraren mera satanisk än vid något

-föregående revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren och en

-läroverksadjunkt på en raffineradt uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne

-goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet med tillbehör till

-en fontänmodellsprisdomarekomité. Följande dag inflöt i den radikala

-platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna undertecknadt

-tillkännagifvande om anordnandet af en pristäflan i fontänmodellering,

-till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga män förbindligast

-inbjödos. Första priset utsattes till 100 kr., andra priset var ett

-talmiur med vidhängande kedja af samma metall och tredje priset ett

-hedersamt omnämnande i något af platsorganen.

-

-Min födelsestad våndades i klämman. Guld och ära skimrade för dess

-blickar, hvarje murarlärling trefvade efter marskalksstafven i sitt

-matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon härjade i allas själar.

-

-Men landssekreteraren från Stockholm? Men vattensån på det heliga

-torget? Hat och åtrå sargade sinnena ömsom.

-

-När täflingsterminen var utlupen, hade blott ett enda försök inkommit

-till prisdomarna, men det var af delikataste art, utfördt i marsipan och

-hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil med empiretillägg och

-rococogarnityr. Då namnsedeln med mottot _Lagom sött_ blifvit bruten,

-befanns konditorskan Makronlund vara den lyckliga pristagarinnan.

-Domarna ansågo sig dock trots kompositionens utsökta smak icke kunna

-tillerkänna henne mer än tredje priset och motiverade detta med

-påståendet, att vid modellens konstruktion för litet hänsyn tagits till

-det material, i hvilket den var ämnad att sedermera utföras.

-

-Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång men förbittrades

-öfver att landssekreteraren med kollegor behållit de 100 kronorna och

-talmiuret. Ett upplopp var nära att utbryta. Landssekreteraren vädrade

-obehag och anslog de 100 kronorna till en sexa för stadsfullmäktige och

-öfriga honoratiores, hvarvid talmiuret med några väl valda ord

-öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel, som gått på vakt i femti

-år och ärligen konvoyerat många landsstatsgenerationer hem från

-Stadshotellet i morgongryningen.

-

-Min födelsestad vardt sympatiskt berörd och landssekreteraren blef tagen

-till nåder, men borgmästaren anmodade honom privat att afstå från alla

-ytterligare planer till samhällets förskönande.

-

-

-                   NÄR VI DÖDA VAKNADE I LANDSORTEN.

-

-Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme bör icke upptagas med

-en redogörelse för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om mannens

-tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag erhöll ett telegram från

-Dagspostens redaktör af följande lydelse:

-

-»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen spelas.»

-

-Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde och ilade till skådeplatsen.

-

-Min födelsestad är intet centrum för den sceniska konstens utöfning. Nog

-händer det ju ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa pauserar

-ett par dagar, packar upp några smärre rekvisita, som ligga öfverst i

-koffertarna, och uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället

-har under inöfning för att därmed eröfra någon världsstadspublik. Men

-det är ett klent geschäft. Vi, som fatta misstro till en person, som

-drager ut ur det tjäll, där han först såg dagens ljus och där hans

-barndoms och ungdoms lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad i ett

-hus, där ingen af hans släkt någonsin dvalts, vi kunna helt naturligt

-icke känna oss dragna till människor, som tillbringa sitt lif med att

-åka omkring i bygderna flockvis och merendels äro gifta med hvarandras

-hustrur. Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli kvitt detta ofog,

-hvarvid vi utgått från den bepröfvade satsen, att ondt skall med ondt

-fördrifvas.

-

-Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie stämma af den 20 januari

-sistlidet år beslutit, att samhället skall inom sitt sköte tillgodose

-det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges ordförande

-förklarade vara befintligt hos hvarje mänskligt väsen och därför

-medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp (starkt bifall).

-

-— Mina herrar — sade han vidare — må vi själfva uppträda på dessa

-bräder, som föreställa tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda oss

-vår värdighet som ämbetsmän, som affärsidkare, som yrkesutöfvare, som

-familjeförsörjare och ikläda oss gycklares skepelser! Må våra kyska

-makor, våra blomstrande döttrar naturligt rodnande träda fram till

-rampen inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga yrkesaktörerna

-och de sminkade teaterdamerna skola rymma fältet!

-

-Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat anförandet, öfvergick nu

-till ihållande entusiasm, och somliga yngre familjefäder började genast

-afkläda sig sin värdighet.

-

-En komité, som skulle ta saken om hand, tillsattes omedelbart inom

-stadsfullmäktige, hvarjämte en ogift extralärare i modersmålet, som

-kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades genast, hvarpå

-det så godt som enhälligt beslöts, att det nya företaget skulle öppnas

-med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade sig endast en boktryckare,

-som i sin ungdom någon tid utöfvat recensentverksamhet och sedan dess

-hade sina idéer. Han fruktade, att detta val skulle alstra oförutsedda

-svårigheter, och påstod med bestämdhet, att »det är någonting särskildt

-med Ibsen», hvilket yttrande han anhöll att få fördt till protokollet.

-Därpå skildes man i fröjd och sämja.

-

-Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges nit och mödor som

-jag for att skåda. Stämningen i staden var uppjagad, svenska och norska

-flaggor svajade på järnvägsstationen, posthuset, högre allmänna

-läroverket samt några förnämligare privatboningar. Alla butiker voro

-stängda utom boklådan, där aftonens pjes försåldes i extralärarens

-öfversättning. Dagspostens redaktör drog in sin tidning för den dagen

-och ämnade i stället ge ut den i dubbelt format dagen därpå. Som den

-benägne läsaren ser, hade man inte försummat några anstalter, som kunde

-bidraga till dramats glans och framgång.

-

-Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja de öfverdrifna

-föreställningar läsaren gör sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha

-en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och den kan användas till

-litet af hvarje. Där hålla vi basarer för flottan och de fattiga och

-hedningarna, där fira diverse slutna sällskap sina trefna samkväm, där

-få handelsresande med särskildt skrymmande varulager packa upp sina

-lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen fenomenalt lämpad för

-detta ändamål, ty den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen,

-och det är då ingen konst att timra upp en estrad midt emot, där de

-agerande kunna röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det fullt med

-rottingsstolar i långa rader, hvarvid iakttages att de trasiga placeras

-under läktaren och betinga ett ringare pris. För ståplatserna, som äro

-mycket guterade af ungherrarna, behöfs ju intet arrangemang.

-

-När jag inträdde i den strålande upplysta salongen, som redan var

-alldeles fullsatt, fästes allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom

-ingen hade haft reda på att jag skulle komma. Det begynnande

-välkomstsorlet måste dock genast tystna, ty ridån rullades upp och

-visade den frackklädde extraläraren i modersmålet, som behagfullt lutad

-mot en staty af den åldrige skalden, hvilken förekom enligt vår svenske

-diktares ord »med ufven på skuldran och trollet på knät», på ett

-anslående sätt föredrog en af honom själf författad prolog.

-Stadsfullmäktiges sekreterare hade nämligen med fog påpekat det orimliga

-i att uppföra en »epilog» utan prolog, hvilket förbisetts af öfriga

-skandinaviska och kontinentala teaterstyrelser.

-

-Jag vill endast anföra följande rader ur det stämningsfulla poemet:

-

-   Här du står ibland oss, gamle Henrik,

-   alltid lika älskad, lika vänrik!

-   — — — — — — — — — — —

-   Hvita skägget öfver hvita slipsen,

-   så vi vilja minnas Henrik Ibsen.

-

-Bifallet ville aldrig taga slut, men måste det dock, ty nu skulle det

-börja på skarpen. Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så det

-vill jag inte spilla några ord på, och om utförandet vill jag endast

-säga det, att det motsvarade mina förväntningar. En sådan Irene får man

-leta efter. När hon sade: »Bakefter har jag dräpt det otaliga gånger»

-(extralärarens tolkning), löpte en rysning genom salongen, och

-landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad var kanske den store jägaren,

-hr Ulfhejm, inte så mycket genom sitt spel eller sin apparation, men

-hvarenda själ i salongen visste ju, att han var veterinär. Dekorationer

-förekommo nog, med något snöskred hade vi inte. Hade ni det i Stockholm?

-Professorn och Irene lade sig ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken

-är ju, att det blir slut på dem.

-

-Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen var obeskriflig.

-Extraläraren måste ta om sin prolog efteråt och statyn bekransades. De

-uppträdandes anhöriga, som haft sin plats på de främsta rottingsstolarna

-och under mellanakterna smitit bakom scenen för att omfamna sina kära,

-simmade i rörd stolthet.

-

-När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna och scenen och togo oss

-en animerad svängom, hvilken följdes af en splendid supé med hög

-stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade till »Hedersdoktor Ibsen,

-Kristiania» och fingo omedelbart svar:

-

-»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke have sagt noget. Ibsen.»

-

-

-                  TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS LAG.

-

-En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade en solig förmiddag efter

-lunchen bland bugnande fruktträd i en af de läskande lunder, som omgifva

-Cambridges lordträningsanstalter, grubblande öfver en metod att bevisa,

-hurusom en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk undersåte står i

-omvänd proportion till stekningstiden och förhåller sig till kvadraten

-på afståndet som ... Då inträffade en händelse, som förorsakade

-gentlemannen en snart öfvergående sveda samt ett odödligt namn och efter

-hvars grava följder mänskligheten, fastän två hundra år sedan dess

-förflutit, ännu icke hunnit repa sig.

-

-Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa ned från sin gren, då

-gentlemannen passerade, och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa,

-hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig bitterhet mot sagda

-frukt uppsteg i hans själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska, »tar

-du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta vegetabil? Jag skall

-minsann lära dig att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion».

-Hvarpå han ögonblickligen återvände till sin studerkammare, tände sin

-pipa och satte sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens

-äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla.

-

-Och sådan energi besatt denne hämdgirige gentleman, att han lyckades få

-lagen enhälligt antagen i både öfver- och underhuset samt småningom i

-alla civiliserade länder. Ja, den blef slutligen så populär och så

-allmänt tillämpad, att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare

-och taktäckare och bicyklister och snart sagdt allt hvad som plägar

-falla här i världen började underkasta sig densamma. Om något föremål

-numera dristade falla efter en annan metod, är jag rädd att detta skulle

-betraktas som ett orimligt fall och diskussionen därmed förklaras

-afslutad.

-

-Felet med det där gamla ursprungliga äpplet, som vi för rästen alla

-fingo äta upp i skolan, var egentligen det, att det föll på en annans

-näsa, under det en individ, som ser sig för, alltid faller på sin egen.

-Nog för att vi skulle vara mera betjänta med att falla på en annans, t.

-ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus vi halka omkull och spräcka

-vår hufvudskål eller bryta båda våra ben.

-

-Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers öden, hvilka

-på ett förunderligt sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den som icke

-sandar en trottoar åt andra, han faller själf därpå.

-

-Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare Halkéns bodde midt emot

-hvarandra vid den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns och Halkéns

-umgingos icke, deras karaktärer voro för olika. Under det Sandéns vid

-första antydning till frostväder sände ut yngsta bodbiträdet jämte

-springpojken och en hjälpmadam att medelst skyfflar ösa sand på

-trottoaren utanför sin länga, ja rent af hade dem att bygga barrikader

-af mylla, som räckte halfvägs upp på bodfönstren, hade det i mannaminne

-aldrig fallit Halkéns in att utplantera ett enda sandkorn på sin

-trottoar; i stället tilläto de sina barn att slå kana och sin

-ensamjungfru att öfva sig i skridskoåkning därstädes om kvällarna. Sådan

-var Halkéns’ moral.

-

-Men det gick dem också därefter. Sedan både borgmästarinnan och

-stadsfogdens brorson ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan att de,

-Halkéns, dock haft annat men däraf, än att de tyckt sig spåra någon

-ovilja hos de aflidnas familjer, hände det sig, att en profryttare, som

-tillhörde en firma, med hvilken Halkén var särskildt lierad, och som

-reste i ryska galoscher, det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och några

-smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns butiksdörr. Äldsta dottern,

-som älskade den förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln,

-störtade ut och kastade sig storgråtande öfver honom. På hennes bestämda

-yrkande måste han intagas i huset och där vårdas under en särdeles

-långvarig sjukdomsperiod. Efter tillfrisknandet rymde han med

-kassörskan, som i brådska och distraktion råkade stoppa på sig kassan.

-Äldsta dottern blef vansinnig, och ensamjungfrun halkade samma dag med

-den nya förmakslampan, som hon skulle gå och byta om i lamphandeln.

-Behöfver jag tillägga, att denna rättvist hemsökta familjs yngsta

-ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen och att näst äldste

-pojken blef kuggad fem gånger i studentexamen?

-

-Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman, till hans

-sextiofemte födelsedag läto stadsfullmäktige prägla en medalj öfver

-honom med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan, hans äldsta dotter

-blef gift med en miljonär, som en vinterdag kommit in i köket och bedt

-att få mullen borstad af sina pantalonger, och hans närmaste konkurrent

-gjorde bedräglig konkurs.

-

-Af ofvanstående torde framgå, att tvänne lagar styra lifvet, den länge

-sedan aflidne gentlemannens lag samt kausalitetslagen, den där från

-moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens lag.

-

-

-                           DEN HVITA MÖSSAN.

-

-Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver axeln sedda bröder och

-våra små, något undanpetade systrar lida af en höggradig nervositet, som

-gör bröderna slyngelaktigare och systrarna snarstucknare än de under

-vanliga förhållanden ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande far

-för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss föga vid de minderåriga

-brödernas och de små systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi

-gripa dem fastmera i nacken om mornarna och nödga i dem Carnegies af dem

-ej till fyllest uppskattade porter med råa ägg i, och om aftnarna fylla

-vi dem med en myckenhet goda råd, som vår erfarenhet af lifvets

-afgörande kriser inspirerar oss.

-

-Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga bröder och våra små systrar

-skola af därtill kompetenta myndigheter förklaras mogna att för all

-framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda, under hvilken deras barndom

-och deras tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället pryda sina

-hjässor med den lätta och svala sommarhufvudbonad, som i vårt land

-användes att utmärka en individ med ett visst vetande bakom sig. Har

-individen i fråga nöjaktigt genomgått ett högre allmänt läroverk, säges

-han ha eröfrat nämda mössa; är han ett ingenjörsembryo, har han

-annekterat den, och är han bara en vanlig bicyklist, så har han köpt den

-i en butik och bör öfverantvardas åt rättvisan.

-

-Våra minderåriga bröder och våra små systrar äro öfverklassiga ungdomar,

-hvad man annars har att invända mot dem, och de åsyfta att eröfra sina

-hufvudplagg.

-

-Jag säger ingenting om det, jag har gjort så själf en gång. Det skedde i

-min födelsestad på den gamla goda tiden, då man öfversatte från svenska

-till latin med Törnebladh & Lindroth i hufvudet och en stilistikhandbok

-i den trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då man föste Hannibal

-öfver Alperna i indirekt tal med samma rutin som man ådagalade, när man

-i högst direkta önskesatser och mycket relativa vilkorssatser aflurade

-en dåraktigt svag moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man ansåg

-sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna.

-

-Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla en gång, då jag hörde en af

-vemod och vanmäktig saknad skälfvande målbrottsstämma yttra: »Jag säger

-er, pojkar, att det är ingen konst att öfversätta till latin, för ser

-ni, latinet har inga undantag ...» På min tid existerade det ännu några

-undantag, vill jag minnas, men den stigande humaniteten med dess vänliga

-omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat dem ur de nyare

-läroboksupplagorna.

-

-Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet föreföllo mig särdeles

-oskickligt valda, utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden, inom

-hvilka jag hade förmåga att röra mig någorlunda obesväradt. Jag såg mig

-absolut nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna» ämnet, som

-utgjordes af ett visserligen folkligt naivt, men på samma gång

-bottenlöst innehållsdigert ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller något

-i den vägen, och som gaf mig stoff till en ganska beaktansvärd kria, rik

-på rättsinniga och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt fullkomligt

-korrekt planerad, med själfva afhandlingen jämt åtta gånger längre än

-inledningen och afslutningen kärnfullt kort med ett utropstecken på

-slutet. Jag fick bra betyg på den jemte en uppmaning att alltjämt

-framhärda i samma välsedda och otvifvelaktigt till de högsta äreställen

-ledande riktning. De andra pojkarna hade stoppat på sig några blad ur

-lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm och strängt verifierade

-fakta om sjuåriga kriget, utom klassens snille, som behandlade arfsynden

-på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk, om lektorn hade

-observerat, att det var vers, men det gjorde han inte. Må du,

-minderårige broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets

-hektograferade månadsblad, slippa undan lika flaxigt! Jag kan nämligen

-svära på att du dukar under för den dämoniska frästelsen att kläda dina

-eventuella tankar i ett vibrerande högstämdt kvädes form.

-

-Hvad som förvånade mig mer än allt annat under dessa nervskakande dagar

-var det faktum, att jag gick i land med det franska temat. Jag visste

-inte af, att jag besatt den färdigheten. Men det lyckades charmant, bara

-tre bockar, och så många får man ha eller rättare _bör_ man ha, för att

-det inte skall verka uppenbart, oblygt fusk. Den pojken, som kunde

-skrifva franska och som jag därför plägade hålla med cigarrer, hade

-uppfunnit ett utomordentligt sinnrikt och föga påfallande teckenspråk, i

-hvilket vi öfvat oss flitigt den sista tiden. Vi voro till och med så

-knifviga, att vi hade fullkomligt olika bockar.

-

-Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro en ganska infernalisk pröfning

-för en ynglings skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i stället

-ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse. Den försiggår alltid

-gemytligt och festligt i min födelsestad. Privatister äro icke fullt så

-entusiastiska för saken, ty de gå aldrig igenom där. Det brukas inte.

-Men vi, läroverkets egna, gå alltid igenom. Våra gamla lärare vilja oss

-ju intet ondt, och vi ha aldrig varit så behagliga och lättskötta i vårt

-uppförande det sista året, att de åtrå ett fortsatt dagligt umgänge med

-oss.

-

-Min födelsestads invånare delta med lidelsefull sympati i sina

-abiturienters öden. Alla affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas

-den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår, samtliga individer äro

-högtidsklädda och husen smyckade med flaggor och guirlander. Alla tre

-poliskonstaplarna bära hvita vantar, hvilka samhället bekostar.

-

-Stadsläkaren och landssekreteraren pläga fungera som examensvittnen, och

-deras bostäder äro omringade af en folkskara, representerande alla kön

-och åldrar, hvilken ångestfullt bestormar dem med upprörda frågor, när

-de skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren njuter af dessa dagar, det

-är de enda tillfällen, då han känner sig i någon högre mån anlitad.

-Landssekreteraren däremot är som bekant från Stockholm och har en

-försmädlig uppsyn.

-

-När våra små stillsamma diskussioner med våra gamla lärare däruppe i

-skolbyggnaden gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga gubbar,

-som kallas censorer, och vår gamle vördnadsvärde rektor med rörd stämma

-förklarat oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn under de

-närmaste tolf timmarna vid pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man

-ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen, och där hölja de oss nu

-med blomster och lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills alla

-haft fatt i oss, från den krye hundraåringen till det veckogamla

-spenabarnet. Därpå tåga vi sjungande om studentens lyckliga dag genom

-samtliga gator, under det ligapojkar bilda häck och hvitklädda

-skolflickor strö rosor för våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus,

-med buketter ända ner i knävecken, under det våra anhöriga frakta

-återstoden af vår blomsterskörd i uppspända paraplyer.

-

-Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården på kvällen, ty då

-skulle jag aldrig sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone

-försiggår det så småningom och så omärkligt, att ingen kan fixera

-tidpunkten.

-

-Min syster beredde mig den öfverraskningen att använda alla mina

-buketter och kransar till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur skönt

-det än kan vara att i ungdomens vår hvila middag på sina lagrar, så vet

-jag mjukare materia att luta hufvudet mot än torra löf.

-

-

-                         INTERVIEWARENS DEBUT.

-

-I min födelsestad existera två tidningar. Så många har det alltid

-funnits där, så vidt jag vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det

-någonsin kommer att uppstå några fler af den sorten. Jag anser, att de

-tillfredsställande fylla samhällets behof af periodisk lektyr och att

-uppkomsten af en konkurrent endast skulle trassla till förhållandena och

-möjligen förorsaka undergång för hela min födelsestads pressväsen.

-

-Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer ut måndagar, onsdagar och

-fredagar, den andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar, och

-hvarje aktningsvärd borgare prenumererar gifvetvis på båda, hvaraf

-följer att han har så godt som en daglig tidning på storstadsmanér. Den

-ena är åtstramadt konservativ, och den andra är så radikal, att den kan

-skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande torde utgöra en starkt

-medverkande orsak till det harmoniska jämviktsläge min födelsestads

-inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni förstår väl, att om man på

-måndagen genomdränker sin själ med en för samhällets och kyrkans

-auktoritet med ilsket allvar kämpande ledares ättika och på tisdagen

-öfversköljer samma själ med en yster omstörtningsfilippiks svafvelsyra

-och så undan för undan, så bibringas man småningom oundvikligt en mera

-olympisk syn på de världsliga tingen än hufvudstadens enögda

-partimänniskor kunna förvärfva.

-

-För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt af den omständigheten, att de

-bägge platskollegorna med en på samma gång praktisk och storstilad

-fördomsfrihet slagit sig ihop om samma tryckeri och äfven dela

-expeditionslokal. Ja, det lär hända, att redaktörerna vikariera för

-hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren är gemensam, tycker väl

-ingen illa vara. Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare, för

-tidningarnas anseendes skull, men hans befattning är af en ytterligt

-omfattande beskaffenhet, och dess skala löper från en elegant

-veckokåsörs tankenötande uppgift till ett stadsbuds ringa funktioner.

-

-Den ynglingen var det som sökte behandla mig, när jag nyligen under en

-resa gjorde en sväng öfver min födelsestad.

-

-Han har för vana att hvarje morgon på vägen till sina byråer dyka in i

-Stadshotellets förstuga för att kopiera kritinskriften på den därstädes

-upphängda svarta taflan, hvilken alltid furnerar en gärna sedd

-spaltfyllnad. Hände sig så, att mitt namn en dag strålade mot hans

-sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en liten högfärdsdjäfvul in i

-denne ynglings hjärta och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att

-företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd.

-

-Han aflägsnade sig från Stadshotellet med öfverrocken häftigt uppfläkt,

-käppkryckan i fickan och doppskon i luften samt en gloria af ljusa

-drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka filthatten. Jag betraktade

-honom från mitt fönster och gladde mig åt hans okufvade entusiasm.

-

-Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme, sågs ynglingen åter vandra

-uppför gatan, numera iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande en

-mera klassmedveten och allvarsstadgad hållning. Det är inte otroligt,

-att han generades af en lätt nervositet. Han var inte van att bära

-frack, åtminstone inte _den_ fracken.

-

-Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt fönster anbragta

-reflexionsspegeln konstaterat ynglingens annalkande och gjort mig reda

-för situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet (i min födelsestad

-användas inte ringklockor inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan

-tillskyndade och fick befallning att anskaffa den pinngungstol,

-som jag tänkte mig befintlig någonstädes i huset. En sådan

-hämtades ögonblickligen från källarmästarens förmak, och sedan

-kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig polering, såpass att man

-kunde se hvad man tog sig för, ordnade jag mig till en pose af ganska

-fin litterär verkan i sagda gungstol. Med hufvudet drömmande lutadt mot

-handen lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges kommunikationer»,

-som jag till hälften utbredt öfver knäna, och bidade så. Jag hade

-visserligen aldrig blifvit interviewad förr, men det är alldeles

-fenomenalt hvad det går ledigt för en något intelligent och beläst

-person att göra sig hemmastadd i ett ovanligt läge.

-

-Tvekande steg hördes i korridoren och så en försynt men orolig knackning

-på min dörr. Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att fästa

-afseende vid densamma, men ynglingen inträdde dock utan att afvakta

-någon uppmaning. Långsamt och motvilligt höjde jag hufvudet och

-betraktade honom med en innehållsrik och forskande blick, som gick rakt

-igenom honom och fäste sig på dörrposten, där den blef sittande så länge

-sammanträffandet räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt brukas inte

-i min födelsestad, och jag hade skäl att hoppas åtskilligt af det

-intryck det skulle frambringa.

-

-Så snart ynglingen repat sig något och sväljt djupt ett par gånger,

-tillsporde han mig belefvadt, om jag hade något emot att bli

-interviewad. Jag höjde omärkligt på axlarna och log ett gåtfullt leende,

-ägnadt att bibringa honom en föreställning om hur kväljande ofta denna

-fråga blifvit ställd till mig och med hvilket behärskadt öfverseende jag

-tillmötesgick alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten publik

-ställer på en offentlig person.

-

-Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok och begynte ett ganska

-universellt och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från mera

-personliga och närliggande ting, såsom mitt intryck af min födelsestads

-utveckling under det senaste decenniet och mina egna litterära planer

-för den närmaste tiden, ryckte han småningom in på mera oöfverskådliga

-områden, såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola och

-Transvaals öde.

-

-Jag yttrade icke något betydligare antal ord, men det stod ynglingen

-fritt att taga del af min mimik. Jag meddelade honom emellertid med

-språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande skriftställaröga

-skymtat ett nykterhetskafé vid torget och att den ene medlemmen af

-stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga om Transvaal påpekade

-jag, att boer är en singularisform och i pluralis synes mig böra heta

-boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt försiktigt. Ynglingen

-skref och skref.

-

-Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt, han tystnade och stirrade

-beklämdt framför sig en stund. Jag kände mig hungrig, ty på

-Stadshotellet i fråga får man kaffe med hembakta kringlor kl. sju på

-förmiddagen och anses därvid lägga tillräcklig grund för middagsmålet

-kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af otålighet:

-

-— Hvad sitter reportern och väntar på?

-

-— På en bekant, som har en kamera — genmälde ynglingen icke utan

-värdighet.

-

-Ganska starkt smickrad sträckte jag ut handen efter eldgaffeln för att

-få upp en smula frukost åt såväl mig som den mig ganska sympatiske

-ynglingen. Men denne missuppfattade min åtbörd i en för sig ogynnsam

-riktning och aftågade brådstörtadt. Det skulle dock inte varit mig

-oangenämt att se mig afbildad i min födelsestads pressorgan.

-

-Interviewen kom först in i den konservativa platskollegan och dagen

-därpå i den radikala. Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina

-uppfattning framträdde bägge gångerna i bjärt dager, och det gladde mig

-inte obetydligt att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg mig ha

-fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill en del af dem och tänker

-använda dem någon gång. I den konservativa platskollegan fästes särskild

-vikt vid det frenetiskt fosterländska sinnelag jag lagt i dagen

-synnerligen på tal om krigsförhållanden, och den radikala betonade med

-förkärlek min hänryckta häpnad öfver samhällets svindlande utveckling.

-För öfrigt skildrades jag på båda hållen som en blid och frånvarande

-poetnatur, dock utsatt för plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där

-fick jag för eldgaffeln!

-

-

-                         SANNINGEN OM DE DÖDA.

-

-Man hör ju någon enstaka gång talas om folk, som tillvaratages af

-staten, därför att de fällt ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse;

-men det måtte vara individer, som födts till världen med enastående otur

-som förnämsta faddergåfvan, ty vi äro iögonenfallande många, som gå lösa

-intill denna dag. Om personer, hvilkas lifsfunktioner icke äro

-afstannade, åtnjuta vi privilegium att framkasta allt fult vi någonsin

-veta eller mäkta utfundera, men — _de mortuis noll nota bene_! Detta

-hade de bekanta romarna reda på, och därför gick det bra för dem, så

-länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills de gjorde

-världshistorisk cession och nedsjönko till kuggämne i mogenhetsexamen.

-

-Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund i Dagspostens redaktion

-haft denna malmfulla sentens inristad i sitt icke oäfna minne, när

-hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade åt förgängelsen, uppriktigt

-sörjd och saknad af maka, döttrar, kunder och mångårig springpojke. Det

-föll nämligen på den olycksfödde ynglingen Fjäderlunds lott att dikta

-den minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett erinringens och

-pietetens monument öfver den framstående medborgaren. Dylikt finare göra

-plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig själf, liksom han med

-sitt utvecklade sinne för rhenvin ogärna mankerade förmögnare

-begrafningar; men han befann sig för ögonblicket sängliggande och mör i

-kroppen efter ett animeradt meningsutbyte med Annandagspostens radikale

-chef.

-

-Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade annonsen, dragit sin sista

-suck klockan 3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af en romantisk åtrå

-att vid detta tillfälle eller rättare frånfälle förvärfva sina

-riddarsporrar som publicist, ilade på arla förmiddagen till sorgehuset

-för att interviewa den mångårige springpojken. Denne anträffades

-brinnande sysselsatt med att drapera butikslagret framför husets

-samtliga fönster, men för tjugofem öre gick han in på att meddela Jakob

-några upplysningar i förstugan.

-

-Jakob fann den mångåriges meddelanden något torra och perspektivlösa,

-men tröstades af medvetandet, att han själf var så tämligen försedd med

-en reporters nödvändigaste egenskap, fantasi. Han annoterade febrilt,

-tryckte, som skalden säger, ej blott den valkiga handen utan äfven en

-penning i den och skenade till byrån för att utarbeta gesällstycket.

-

-På eftermiddagen utsändes Dagsposten som vanligt. Numret har sitt

-vemodigt historiska intresse, alldenstund det blef det sista unge Jakob

-Fjäderlund lade hand vid. Den med B. O. Mårtengrens aktade namn

-öfverskrifna artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende och

-utklipptes af ett flertal prenumeranter för att sedermera biläggas den

-skrifvelse till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade skälen till

-att prenumerationen ej förnyades.

-

-Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning, meddelande behöriga

-data, fortskred den ifrågavarande minnesrunan till en intimare

-karakteristik af den hädangångne.

-

-»Väl var B. O. Mårtengren», hette det, »efter mänskliga begrepp en stor

-man, utrustad med dådkraft och en sällspord företagsamhet, hvilka

-egenskaper, parade med en storslaget vaken blick för guldets allt

-dominerande ställning i vår tid, förmådde honom att i detta samhälle

-etablera en affär af en art och en omfattning, som — jag vill af fruktan

-för öfverdrift icke säga världen men — samhället aldrig skådat. Det är

-hvarje läsare bekant, att intet hvitvarumagasin här förut existerat; ja,

-blotta namnet klingar främmande i våra öron. B. O. Mårtengren gick

-sålunda alltid under den stolta titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den

-egenskapen var han känd i slott och koja.

-

-Vi anse oss dock icke böra dröja endast vid den lysande utsidan af det

-lif, som nu är lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar vänskap (du

-borde skämmas, Jakob — 10 minuter och 25 öre!) med en person, som i

-åratal stått den afsomnade nära, äro vi bättre än någon annan, äfven om

-ett skandalblad i morgon skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle

-att upplysa om de lyten, som vidlådde hans karakter. Så t. ex. ådagalade

-han i den trängre familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör en hos

-en man i hans position, samt en despotism, som osökt för tanken på en

-Napoleon eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva hand på

-matbordet, och järnhårdt var hans grepp om nyckeln till kassalådan. Vi

-kunde skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed han förbittrade sina

-ofta ombytta biträdens lif. Exempelvis kan anföras, att damerna till

-julklapp plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin bomullsnäsdukar och

-herrarna hvar sin krage af fjolårets fason.

-

-I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig och taxeringsman

-spelade en framskjuten roll, skydde han inga medel för att nå sina

-afsikter, och att den gaslykta, som till allmän förargelse står midt på

-trottoaren framför hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på den

-aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken till att han

-hufvudsakligen annonserade i vår föga gentlemannalika platskollega,

-hvilken väl knappast läses af den publik, som konsumerar hvita skjortor

-(manschetter vilja vi inte nämna i det sammanhanget), är här ej platsen

-att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till honom, om vi än som det

-offentliga ordets förtroendemän o. s. v., o. s. v.

-

-Det bär mig emot att citera återstoden af Jakob Fjäderlunds hårresande

-gröna artikel. Det redan anförda torde ha varit nog för att åstadkomma

-ett intryck.

-

-Sedan Jakob distribuerat organet åt det halfva dussin äldre

-kvinnor, som ombesörjde utdelningen, vandrade han med saliga

-hufvudredaktörsförnimmelser till Stadshotellet, där han helt solo intog

-kaffe med punsch och kände världen trång men angenäm.

-

-Men olyckorna började regna öfver honom slag i slag.

-

-Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå ja, de mångfaldiga och

-välassorterade okvädinsorden ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom

-inte så mycket på grund af distansen, och dem kunde han för öfrigt

-använda under sin framtida verksamhet (tänkte den kortsynte); men när

-han fick höra, att hans fästmö just erhållit räkning på de kostsamma

-batistnäsdukar, som han förra julen förärat en annan flicka, hvilken han

-den tiden höll af och hoppades vinna, då vacklade han halft medvetslös

-tillbaka till sin punsch.

-

-I detta ögonblick instörtade icke blott hans lyckas luftslott utan äfven

-en tryckeripojke med en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar.

-Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt och evigt

-permitterande från hans (Jakobs) innehafda syssla.

-

-— Ha! — utbrast den olycklige, som kände vanvettet likt punschångor

-omtöckna sitt nyss så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor genom

-att med fotsulan hjälpa pojken ut på gatan, hvarvid denne förlorade

-balansen och i fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel,

-som har sin angenäma post i hotellets port, grep med begärlighet

-tillfället och Jakob samt släpade denne med sig genom hela Storgatan

-till vaktkontoret.

-

-Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren gatan utefter och jublade:

-»Titta, nu skall smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd — man ser

-ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning i staten! Fast nog var

-Mårtengren en buse i sin krafts dagar.»

-

-Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och bröd — han näpstes och

-släpptes, och som han kände sitt läge oangenämt, skred han ner till

-stadens å för att därstädes ända sin tillvaro. Enär det emellertid ännu

-var tämligen tidigt på försommaren och badsäsongen icke börjat, blef han

-stående på stranden och grufvade sig något öfver fluidets antagliga

-kyla. Plötsligt fann han, vid det han stack handen i sin inre

-bröstficka, att han saknade visitkort, hvilket omedelbart förmådde honom

-att uppskjuta sitt förehafvande, ty det bar honom emot att efter döden

-gå genom pressen som »en yngre, välklädd mansperson», sedan han i

-lifstiden fallit igenom densamma under sitt lokalfrejdade namn.

-

-Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg till ett accidenstryckeri för

-att beställa de saknade identifikationsmedlen. Man svor på att det

-rekvirerade hundratalet skulle vara klart till afhämtning kl. half nio

-följande morgon. Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen, ty han

-beslöt att ta timlektioner i konsten att ljuga på ett vederhäftigt sätt

-hos faktorn på nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var Jakob

-utlärd, packade ner sin tandborste och sin andra rock samt for till

-grannstaden för att söka anställning i sitt fack.

-

-Redan första kvällen svängde han sig så skickligt på Stadshotellet, att

-både den konservativa och den radikala platskollegan tiggde om hans

-medverkan. Jakob var inte difficil — han åtog sig ögonblickligen att

-varda radikal redaktionssekreterare och konservativ notischef. Man kan

-inte hålla så vidlyftig personal i provinssamhällen.

-

-Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta. Stadens borgare somnade hän

-med ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof af Jakob i bladet var

-så god som femti kransar på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren

-blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han väl näppeligen känna

-sig, när han tänkte på hur _han_ blifvit behandlad. Sterbhuset är det

-inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob för näsdukarna. Han ansåg

-sig ha råd till sådant nu.

-

-Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt fädernehus och hörde med

-bitter saknad Jakobs lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre utan

-telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?» — Därpå svarade

-Jakob: »Snufva?» — Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring

-önskas.»

-

-Denna gång hade hon försummat att lägga ut femti öre för svaret, hvarför

-det dröjde något. När det ändtligen kom, innehöll det: »Uppriktighet

-farlig, därför bortlagd. Alltjämt älskande och trogen.»

-

-Då vardt den trolofvade så gripen och rörd, att hon ringde på till

-sterbhuset och yttrade ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort

-till Jakob det symboliska ordet »Kom».

-

-Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen; men den trolofvade,

-numera makan, har aldrig fått nys om hvem som erhållit det halfva dussin

-näsdukar, hvarmed Mårtengrens sterbhus sökte snyta dem bägge på deras

-lefnads lycka.

-

-

-                  KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS TJÄNST.

-

-Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till den icke studerande

-allmänhetens förfång söker tillskansa sig de mest hårresande

-privilegier, betraktar sig bland annat som själfskrifven och

-oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna ära kan göras nämda

-ungdom synnerligen stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas

-genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse för en glansfull

-festivitet i min födelsestad, en tillställning som de respektive

-studentkårerna både i det Uppsala, där de ystra vindarna blåsa, och i

-det Lund, där de härliga lagrarna gro, torde få svårt att göra efter.

-Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men lefver i grönskande

-minne. Jag öfverlämnar ordet åt

-

-                              DAGSPOSTEN.

-

-Gårdagens storartade försvarskarneval i Stadsträdgården blef, som man

-kunnat vänta sig, en _succès de rire_; men så hade ock hela vårt

-uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ i företaget med det

-passionerade nit, som endast vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar

-uppväcka hos hvarje rättänkande medborgare.

-

-Vi erinra om att såväl länets höfdings egen maka som fru borgmästarinnan

-och vår afhållne stadsfiskals värderade svärmor jämte flera andra damer

-af _la crême de la haute volaille_ utfärdat det poetiskt stiliserade

-uppropet i _våra_ spalter (af naturliga skäl _icke_ i vår — hm! —

-kollegas). Dessa vördnadsbjudande kvinnor, hvilka historien måhända en

-gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger öfver ryssen, höllo sig

-i går icke för goda att egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden

-och med smakfulla penningväskor vid sidan, utskänka krusbärssaft

-(hemmagjord) och de läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden).

-

-Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst en tombola (ett slags

-modernt och sinnrikt lotteri), där man för den föga kännbara utgiften af

-tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas, hade ett sent återkommande

-tillfälle att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål, såsom

-knappnålsbref och fotografiramar af _papier-haché_. Den unga

-blomsterrabatten såg helt enkelt bedårande ut i sina hvita

-linongsklänningar med ljusblåa eller skära atlasband, omsorgsfullt

-tvättade sedan länets höfdings lysande Oscarsbal och nästan som nya.

-

-Samhället var nära nog mangrant tillstädes (möjligt är, att

-Annandagspostens prenumeranter sutto hemma, men det gjorde i hvarje fall

-ingen vidare skillnad) och så godt som i sin helhet kostymeradt. Det

-fanns väl knappast en kotte, som inte var klädd till något. Då en

-opåräknad mängd annonser influtit till detta nummer, hvarigenom vi

-nödsakats att låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter stå

-öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet att ingående skildra hvarje

-särskild af den bländande skaran. Vi kunna endast helt à propos och på

-måfå antyda en och annan.

-

-Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt, bar sina vanliga

-uniformer och så lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin peruk och

-var fullkomligt oigenkännlig. Den, som tog priset bland herrarna, var

-dock med acklamation vår framstående tillfällighetspoet, extralärare

-Rythmén, som med en tilltalande anspelning på det patriotiska ändamålet

-klädt sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska visor till gitarr.

-En uppnosig och klandersjuk stockholmare[1], hvars härvaro knappast kan

-betraktas som någon vinst för samhället, gafflade något om att hr

-Rythmén borde haft en harpa i stället; men detta småaktiga klander af en

-oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt stiltrogen kostym väckte ett

-så allmänt och poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare

-till samtligas belåtenhet snart fick nog af festen.

-

-Damerna hade allmänt ifört sig hänförande sigenerskedräkter och spådde i

-händerna. Det fanns dock icke händer åt alla, utan måste somliga

-förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande. För öfrigt fick man se alla de

-praktfullt brokiga äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare

-fruars välförsedda klädkistor, framtagna till vädring och draperade på

-det mest artistiska sätt.

-

-Man skulle nog kunna anmärka, att det i början gick något stelt och

-generadt till. Före klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna

-abandong, som är villkoret för uppkomsten af en rätt karnevalsyra, göra

-sig gällande. Men det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning

-medelst sockerdricka och ett lättsinnigt, under förhandenvarande

-omständigheter fullt tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan,

-där deras _nit_ (vi åsyfta ingen vits) belönades med hulda leenden, och

-till sist, när tjugo kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver det

-färgrika vimlet, började en snart sagdt sydländsk lifsglädje bemäktiga

-sig folkmassan. Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår präktiga

-stadsmusik blåste »Finska rytteriets marsch» (eller var det

-»Dubbelörnen»?), och samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg

-efter tonernas sprittande rytm. En aktad affärsman af våra flitigaste

-annonsörer traskade omkring med ett positiv och provinsialläkaren gick

-på lina.

-

-Till slut förevisades en af bengaliska eldar belyst tablå, föreställande

-Svea med armen lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord bredvid

-gudinnan. En skolyngling ur sjunde nedre framsade under tiden ett

-fosterländskt poem, som kom allas hjärtan att klappa i samma takt och

-allas ögon att tåras. Den sista strofen, som på grund af sitt

-hjärtegripande patos var nästan mer än vi kunde uthärda, lydde sålunda:

-

-   Vid hennes vårars frost

-   och somrars brist på solljus[2],

-   vid hennes slätters blåst

-   och hennes norrskens polljus

-   vi svära som en man,

-   ja svära såsom tvänne,

-   att gripes Svea an,

-   ska’ vi försvara henne.

-

-Så var då denna minnesrika dag till ända. Lyktorna slocknade, sorlet

-domnade, mörkret tjocknade, samhället somnade.

-

-

-                           KONKURRENTRUINEN.

-

-Det kulturgyckel, som under den förflutna sommaren satts i gång nere i

-den förfallna småstaden Visby för att hopskrapa medel till täckandet af

-de barhufvade kyrkobyggnader, för hvilka orten i fråga åtnjuter ett

-visst rykte, ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk episod i min

-födelsestads krönika.

-

-Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget rasslade in på dess

-monumentala, för världstrafik beräknade bangård, grubblat sig hårdt när

-sinnessjuk på metoder att lämpligen kanalisera den turistström, som

-hvarje sommar vältrar sig öfver våra bygder, men som röjer en säregen

-tendens att ouppmärksamt flyta denna stad förbi. Man inrättade till en

-början smörgåsbord i första klassens väntsal, men dels vållades

-därigenom endast femton minuters uppehåll för utlänningarna, dels

-konsumerade dessa anjovis med matsked och stucko osten i fickorna, så

-att affären gick med förlust och måste stoppa. Ett flertal andra

-åtgärder af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det vore för långt att

-uppräkna, som de fornromerska skribenterna listigt uttrycka sig, när

-deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos maktlösa.

-

-Hvad plägar ske, när all privatintelligens är gagnlöst förbrukad? En

-komité tillsättes. Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken en gång

-som pojke olofvandes medföljt en pitpropsskuta till Newcastle, var

-själfskrifven ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna voro män, som

-sett sig något om i världen.

-

-Komitén sammanträdde en gång i veckan på enskildt rum å Stadshotellet,

-och källarmästaren var inom kort en bergad karl. Första året utvecklades

-en sjudande verksamhet med framställandet, bordläggandet och

-nedklubbandet af projekt, hvilka i och för sig voro anslående som vackra

-fantasialster, men otjänliga för det åsyftade ändamålet. Det var ju t.

-ex. alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson hade att

-mobilisera staden och flytta den två mil åt sydväst, för att den skulle

-komma närmare hafvet samt en större flodmynning och dymedelst kunna

-transformeras till badort. Men den af drätselkamrern uppgjorda

-kostnadsberäkningen afsvalade den i första taget varmt hänförda komitén.

-

-Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion i arbetet, komitén förföll

-till planlöst kallprat och anekdotberättande kring toddybordet och den

-radikala platskollegan började uppvakta med ettriga ledare. Men på

-tredje året vaknade räntmästarens dorska samvete. Han reste sig upp,

-slog näfven i brickan, så att det varma vattnet skvalpade öfver

-tillbringarens bräddar, och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!» Men

-komitén såg på räntmästaren. Han ombads att förklara sig ... När den

-glädjedruckna komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra beslutet

-att bygga en ruin fattadt och protokollfördt.

-

-Hälst hade man nog velat ha en kyrka, med delvis raserade murar och

-utslagna fönsterrutor och andra ålderdomliga agremang; men på

-drätselkamrerns enständiga yrkande stannade man vid ett mindre

-fästningstorn med sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid

-utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat afsätta sitt guldslam på

-stadsgatorna.

-

-Befolkningen entusiasmerades omedelbart för planen, dess effektivitet

-framlyste för enhvar som något själfklart, och samtligas varmaste

-intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare Jönsson, fördelaktigt

-känd som upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset utanför

-stadsporten, inkom med lägsta anbudet och korades sålunda till

-företagets entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt såväl i

-lokalpressen som i umgängeslifvet; men stadsfullmäktige förlade med

-flertalets gillande ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen

-kulle midt i Stadsträdgården för att på så sätt kunna aftvinga

-turisterna tio öres entré utan att profanera fornminnesmärket med någon

-biljettförsäljning.

-

-Tegelstenarna nedröktes och naggades efter en sinnrik metod, rostiga

-järnkrampor och dito spik uppköptes till högsta gällande priser — kort

-sagdt, intet försummades, som kunde bidraga till ruinens illusoriska

-fornvärde. Med tanke på vinterresande insattes en likaledes roströd

-kamin i tornrummet, och en blågulrandig flaggstång med ställvis

-omsorgsfullt afskafd färg stacks ut genom en skottglugg under

-murkransen. Tak var det naturligtvis aldrig fråga om, ty »Se på Visby!»

-upprepade räntmästaren ideligt.

-

-En ögonlust var det att skåda denna ruin, när den stod där färdig med

-sina brustna tinnar, sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga

-vindeltrappa. En doft af riddarromantik från äfventyrens storhetstider

-bredde sig från den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden. Komitén

-firades med subskriberad sexa, och Jönsson hugnades med en

-nysilfverservis.

-

-Men turistströmmen framhärdade alltjämt i att ta en krok omkring

-samhället, intet guldslam ville klibba vid gatstenarna. Man borde nog ha

-gjort litet reklam i den utländska pressen; men det hade ingen förstånd

-på. Annars skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar infångade

-och ditsläppte ett antal råttor, och då dessa på grund af bristande

-viktualietillgång stodo i begrepp att emigrera, sände diversehandlanden

-Sandén ett parti schweizerost för att underlätta deras existens.

-Råttorna stannade benäget, men turisterna uteblefvo. Ruinen bar sig

-inte.

-

-Småningom slappnade allmänhetens intresse för det med så högtflygande

-förväntningar motsedda fornminnet, komitén fördystrades till humöret och

-upphörde att frekventera Stadshotellet, och räntmästaren föll själf ihop

-till en ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han stoft i stoftet,

-och intet återstår af honom mer än det bevingade ordet: »Se på Visby!»

-

-Men man tittar aldrig mer åt det hållet i min födelsestad.

-

-

-                      STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA.

-

-Hvad är en storsångerska egentligen? Det är ett moget men alltjämt

-tjusande fruntimmer, som inte kan förmås att kvittra en strof för sina

-medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning. I det sistnämda

-afseendet företer hon en rent af underbar öfverensstämmelse med min

-ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd betalning för att höja min

-stämma till solosång inför offentligheten. Här föreligger dock en

-motivdifferens mellan storsångerskan och mig. Jag är nämligen absolut

-blottad på sångröst, under det hon i påfallande grad är behäftad med

-sådan. Det är väl därför som hon konsekvent lockar publiken ifrån mig.

-

-Hemma i min födelsestad har det aldrig förunnats oss att höra någon

-storsångerska. Som bekant uppträda inte dylika i småstäder, deras

-röstvolym skulle inte få rum i ett mindre samhälle. Resigneradt inseende

-detta, hyste vi dock en hemlig åtrå att en gång få _skåda_ en slik fågel

-och sedan dö. Borgmästaren, som har förstånd på litet af hvarje,

-upplyste oss för öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen

-pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som kännas igen på denna

-egenhet.

-

-Så hände en dag för ett par år sedan något som ställde min födelsestad

-på hufvudet. Bland »anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den

-radikala platskollegan detta namn: Christina Nilsson, fru, Småland. En

-förlamande lyckokänsla grep till en början sinnena, men snart vidtog en

-feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige kallades till extra

-sammanträde för att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle fira den

-utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats till kungabesöket året förut,

-framletades från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades på blommor

-till girlander att smycka husväggarna med. Skolungdomen fick tvärt lof

-och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt bidrag till konstens

-hyllning.

-

-Medan detta pågick, vandrade den radikale redaktören, parfymerad och

-begrafningsklädd och darrande af nervös högtidlighet, upp till

-Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att stå inför denna

-världsdrottning, men den flärdfria omständigheten, att hon i hotellboken

-kallat sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet vidfogat sin

-fattiga hemprovins’ namn, ingaf honom ett relativt hjältemod.

-

-Stadshotellstäderskan släppte in honom i ett utan prål inredt rum, sedan

-hon först medelst en blick genom nyckelhålet konstaterat, att fru

-Nilsson var inne. Den radikale redaktören bugade sig till mattan,

-tappade sin storm, sökte uppfånga den med sin skälfvande hand, lyckades

-icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen blicken mot storsångerskan.

-Denna beskådade honom med ett visst intresse, uppblandadt med en kanske

-ändå mäktigare förvåning. Hon var en välklädd medelålders dam med

-blondt, välkammadt hår och lindrigt fetlagd. Redaktören fann henne

-tämligen föga påminnande om den oljetrycksbild, som smyckade stadens

-konditori, men erinrade sig, att detta var ett bra nog gammalt

-konterfej.

-

-Med låg stämma angaf han sitt okonstlade namn och yrke, hvarpå

-storsångerskan, som syntes något orolig, föreslog honom att sitta ner.

-

-— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade han.

-

-— Jo för all del —, genmälde hon lifligt. — Många gånger, men bara på

-genomresa. Det är en riktigt treflig stad, tycker jag.

-

-Redaktören annoterade yttrandet och fortfor upplifvad:

-

-— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och jag tackar er. Ni, som är

-van vid brusande och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna behag i

-änkelheten! Hvilket föredöme för alla kvinnor! Hvarifrån kommer ni

-senast, om jag får ta mig dristigheten att spörja?

-

-— Från Vernamo — svarade storsångerskan, som under redaktörens

-hymnartade utbrott antagit ett uttryck af undran och förvirring.

-

-— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky har förevigat, den har ni nu

-odödliggjort! Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag vågar ... ni

-är naturligtvis van vid ackompanjemang ... men ändå ... skulle ni inte

-värdigas vilja sjunga en liten stump?

-

-— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan kort, i det hon röjde

-olust att fortsätta samvaron.

-

-Redaktören jublade invärtes, ty han hade borgmästarens ord i minnet.

-

-— Nej, men ni _har_ sjungit — utbrast han med patos, i det han

-finkänsligt reste sig.

-

-— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes resande sig. — Jag är

-rädd, att ni tar miste på person på något sätt. Mitt namn är fru

-Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min man är postexpeditör ...

-

-Det faller mig inte in att söka måla redaktörens känslor. Han har aldrig

-fullt velat delge mig dem. Jag vet bara det, att han träffade en

-öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken gick ut på, att hon dels

-skulle fortsätta resan på eftermiddagen, som hon också tänkt sig, dels

-vägra att mottaga den konservativa platskollegans redaktör. Därpå rusade

-han hem och skildrade interviewen med den celebra sångerskan i fem

-spalter, beklagande hennes hastiga afresa, och min födelsestad tror än i

-dag, att den varit gästad af henne.

-

-

-                           RAFAELS JUBILEUM.

-

-Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa och endast af en förtärande

-sanningskärlek inspirerade kulturskildringar från det provinsiella

-samhälle, där jag räknar det för en ära såväl som ett nöje att ha

-blifvit född, frammanat färggranna bilder af bländande ståt, af

-svajande fanor och lysande blomstergirlander med flera utvärtes

-festkarakteristika. Skulle jag därmed ha ingifvit den lättrogne

-utsocknesläsaren en föreställning om min födelsestad som ett de yrande

-och berusande karnevalsnöjenas Gomorron (eller hvad den där platsen med

-saltstatyerna heter), blefve jag djupt och oläkligt bedröfvad. Ty

-sanningen är, att det i denna på visst sätt utomordentliga stad

-bedrifves en rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar årets dagar

-till en vacker kedja af aldrig sviktande nit och oförtruten möda. Det är

-icke en verksamhet af den bråkiga och affekterade art, som uppflammar i

-s. k. resultat, men hos hvarje medborgare, från landshöfdingen till den

-låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som en evig altarlåga det

-medvetandet, att han ståndar på sin rätta plats och att världen håller

-ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen.

-

-Min födelsestad lider, som sagdt, icke af något sjukligt begär att i tid

-och otid krypa ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar; men

-gäller det att begå en märkesdag, så kan intet stäfja dess

-renässansartade generositet. Bevis härpå lämnar den tafla af

-högtidsstämning och helgdagsglans jag nu går att upprulla.

-

-Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael Stompén tillträdde sin

-lika ansvarsfulla som hedrande ritlärarebefattning vid högre

-elementarläroverket för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som detta kunde

-icke medborgare med själfaktning låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael

-måste hedras var en själfklar sak. Man hade icke häller förslösat tiden,

-utan förbrukat en god procent af det berörda halfva året på att

-öfverlägga om medlen. Jag tror också, att man, icke blott på grund af

-den behjärtansvärda anledningen, utan äfven med hänsyn till det sätt,

-hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera Rafaels halfårsjubileum

-bland de mer anmärkningsvärda, som under de sista decennierna tillkommit

-vårt lands förtjänta män.

-

-Det stämningsfulla interviewreferat, som Annandagsposten meddelade dagen

-förut, bidrog i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver

-tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit insläppt af en medelålders

-städerska med skånskt allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln

-erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna smak, fann föremålet

-vid glänsande vigör och oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i

-maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt med ingenting

-(»äkta konstnärstemperament», annoterade kåsören). På ett spirituellt

-och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så jubilaren ett antal smådrag

-och iakttagelser från sin intressanta bana, visade fotografier af sin

-familj och sjätte klassen i elementarläroverket samt meddelade benäget

-tillbörliga biografiska uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af mera

-allmänt intresse anföras, att han vid sex års ålder genomgick kikhostan

-och vid femton läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål

-upplyste han, att ett slags rätlinjiga figurer, en blandning af stjärnor

-och kvadrater, alltid slagit mest an på honom af de element, som

-begagnades vid undervisningen.

-

-Klockan half åtta på den stora dagens morgon väcktes Rafael af

-stadsmusiken, som på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro» och

-»Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt öfverraskad visade sig jubilaren

-i fönstret och vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå orkestern

-till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar stupa». Denna visserligen

-ljudliga hyllning var dock blott ett pianissimopreludium till den som

-komma skulle.

-

-Då Rafael anlände till skolan för att afhålla sin vanliga lektion med

-klasserna III och IV, bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan,

-hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande och öfverräckte en

-jättebukett med ljusgröna band. Uppe i vestibulen möttes han af

-lärarinnekollegiet med föreståndarinnan i têten. Denna lyckönskade honom

-i högstämda ordalag och anmodade honom att icke försmå den hedersgåfva,

-bestående af en nysilfverlinjal med ingraveradt namnchiffer och datum,

-hvarmed läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess tjänst. Rafael

-försmådde icke linjalen och lektionstimmen urartade till en oafbruten

-ovation.

-

-På eftermiddagen uppvaktades han i sin bostad af en deputation med en

-smakfullt textad adress, hvilken bland annat inbjöd honom till en enkel

-kollation på Stadshotellet samma afton.

-

-Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni vet) strålade denna kväll i

-en félik eklärering och rymde dessutom inom sina väggar allt hvad

-samhället äger af lysande och märkligt på alla kulturens områden. Vid

-helan steg borgmästaren upp på en stol (icke rottings-, utan en

-särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt anförande om festens mening.

-Han påpekade de stolta förnimmelser, som i denna stund kunde antagas

-fylla jubilarens själ vid tillbakablicken på det af ett så

-välsignelserikt arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom å

-samtligas vägnar att få upplefva ännu en oöfverskådlig serie af halfår.

-Det bifallssorl, som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades af

-rörelse kväfda tacksägelser.

-

-Sedan en subskriberad blyertspenna af ebenholts, där blyet på ett

-originellt och prydligt sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af

-borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid elementarläroverket på sitt

-mjölkglas och skildrade schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens

-skugglösa halfårsbana. Honom och honom ensam tillkom förtjänsten af att

-småflickorna i andra förberedande efter att endast ha kunnat åstadkomma

-vacklande kroklinjer i marginalen på sina rättskrifningsböcker nu

-mäktade på rutadt papper skissera de mest lofvande femuddiga stjärnor

-och mäanderslingor, hvilkas gagn för deras framtid ännu ej kunde ens

-tillnärmelsevis beräknas.

-

-Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten Ösell tvänne från när och

-fjärran ankomna telegram. Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén

-gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må han alltid äta här och tack

-för all dricks. Matsalsuppasserskorna på Stadshotellet». Telegrammet

-från fjärran hade en imposantare affattning:

-

-   För din skull drickes det och äts

-   ock här uti United States.

-   En hälsning bringas dig i dag, o,

-   från anförvanter i Chicago.

-

-Jag skall icke vidare uppehålla mig vid den mångfald af tal och skålar,

-som vid denna fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig gränslinje

-i Rafael Stompéns tillvaro; men jag vill dock icke neka mig att anföra

-en strof ur det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet

-reciterade till hans ära:

-

-   Ditt lif har hunnit till en allvarsstund,

-   du står på tröskeln mellan tvänne halfår.

-   Nu löfvar sommarn dina drömmars lund,

-   ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår!

-

-Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till sängs i en yrsel af berättigad

-stolthet, och lifvet fick därefter sitt hufvudsakliga värde för honom af

-den omständigheten, att än ett halfår var att vänta.

-

-

-                      MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET.

-

-Väl den, som känt hvad det vill säga att se det samhälle, i hvilket han

-födts och vuxit upp, ådagalägga ett fosterländskt nit och en

-fjärrskådande offervillighet, som lyfter det till rangen af snart sagdt

-Sparta eller någon annan fornromersk kommun, hvilken ni vill! Tåras ej

-ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke med manligt ödmjuk

-stolthet, att vore man inte född där man är född, så skulle man inte ha

-blifvit den man är?

-

-Men låtom oss lämna dityramberna och öfvergå till fakta.

-

-På de talrika plank, som välgörande afbryta husräckornas monotoni vid

-min födelsestads s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår kolossala

-plakat, som med svarta bokstäfver på terrakottafärgad botten utspredo

-följande kungörelse:

-

-»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty ett härordningsförslag

-föreligger och ingen vet när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för

-hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant fall är att göra,

-nämligen diskutera. Medborgarna inbjudas sålunda att nästkommande onsdag

-afton kl. half 5 mangrant infinna sig å Stadshotellets större sal

-(teatersalongen) för att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet

-absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages, och den medborgare,

-som vägrar att offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf draga

-följderna.

-

-                                               Diskussionskomiterade.»

-

-Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag affattade upprop

-frambragte, som man lätt kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt.

-Planken belägrades dagligen af en frenetiskt intresserad folkhop, det

-sväfvade en stämning af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på den

-våldsamt efterlängtade onsdagen försummade flertalet medborgare sitt

-eftermiddagskaffe för att ila till teatersalongen, hvars lätt

-maskstungna tiljor sviktade under trycket af de hundratals oroliga

-fötter, som trängdes och trampade hvarandra mellan de mer än vanligt

-täta raderna af rottingsstolar.

-

-Då timmen eller rättare halftimmen slog, framträdde stadsfullmäktigen

-konsul Haltin med en mindre köttklubba i handen, skuttade upp på

-estraden, som man glömt att förse med trappa, och frågade med af

-sinnesrörelse bäfvande stämma, om mötet vore lifvadt för att utse honom

-till ordförande. Mötet lät icke undfalla sig ett ljud, ty på den orten

-har man ännu icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på offentliga

-sammankomster. Konsuln dref därför klubban i ett närstående bord och

-förklarade, att han ansåg frågan med öfvervägande »ja» besvarad. Det

-tyckte mötet var stiligt gjordt och nickade blygt bifall.

-

-Bad så den med stillsam acklamation utkorade ordföranden att få

-öfverlämna ordet åt den högt aktade biträdande ritläraren vid högre

-allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen Sabelgren, som benäget

-åtagit sig att inleda den utom allt tvifvel i högsta grad

-intresseväckande diskussionen.

-

-Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande och därtill uniformerade

-militären alltifrån början utgjort det vederkvickande målet för allas

-blickar, närmade sig estraden, något upphettad utöfver det ordinära

-måttet på grund af rampfeber samt besvärad af sin krage. En svårighet

-yppade sig nu. Den bra nog upphöjda tribunen befanns otillgänglig för

-den tappres mera voluminösa än egentligen långa eller spänstiga ben.

-Ordföranden sträckte ut sin knubbiga hand åt honom, och han tog en

-aktningsvärd sats, men naturen låg honom emot. Det skulle ha sett

-dystert ut, om inte viktualiehandlanden P. O. Bengtsson, en synnerligen

-smart och rådsnar smålänning, hade framträdt och placerat sig i den

-posityr, som användes af den studerande ungdomen, när den hoppar bock,

-och låtit krigsmannen krafla upp på sin rygg, hvarifrån steget till

-estraden icke var längre än från det löjliga till det sublima.

-Auditoriet andades åter ut, och någon, som varit i Stockholm, tog upp en

-applåd, hvilken dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående.

-

-— Mina damer och mitt härskap — började fanjunkaren med lätt upprörd och

-något skroflig men dock påfallande klangfull och sonor stämma läsa ur

-sitt medhafda prydliga manuskript. — Historien lär oss, att när vi minst

-vänta något, så står fara för dörren. Hvad skall då icke stå för dörren,

-när vi som nu för hvar dag som kommer gå och vänta på något? Det torde

-vara bekant för de flesta här närvarande, att vi njutit en lång, ack

-alltför lång fred, och jag vill ingenting säga, men det säger jag, att

-hade inte den freden varit, så skulle mycket i vårt älskade fosterland

-sett annorlunda ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena

-långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant tillfälle erbjuder sig

-som det, hvilket blifvit oss beredt genom det härordningsförslag, som

-härskapet naturligtvis alla känna till och som väl ingen af de

-närvarande har något att anmärka på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af

-en hostning, härrörande från landssekreteraren.) En känd sak är det ju,

-att den värnpliktiga ungdomen öfver hela landet länge yttrat starkt

-missnöje med de nittio dagarna och att ett upplopp kan väntas utbryta,

-om inte denna lumpna öfningstid med allra snaraste påökas. De upplysta

-och humana auktoriteter, som ordnat med den här saken, ha icke skytt

-några uppoffringar för att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i

-detta hänseende genom att tillförsäkra den ett helt års vapenlif med

-fritt vivre på statens bekostnad. Visst blir det ett afsevärdt besvär

-för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta en ära i att göra vår

-yttersta plikt som fosterlandets ädlaste söner, hvilket vi alltid haft

-ord för att vara (åter bifallssorl och ny hostning från

-landssekreteraren, denna gång åtföljd af ett slag af ordförandens

-klubba), och kommer det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå från

-det instruktiva och förädlande hemlifvet i kasernen med så ljufva minnen

-och intryck, att de sedan ständigt skola, som skalden säger, »längta dit

-igen». Vi vilja utbilda en fysiskt sedt stark ungdom, ty vi vilja i

-grund lära dem vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast ungdom,

-ty vi vilja anmoda dem att se på oss, och slutligen en i allmänhet sedt

-kunskapsrik ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning och skrifning,

-möjligen äfven i räkning med hela tal.

-

-Nu kunde icke applåderna hållas inne längre, man hade fått höra för

-mycket — en åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna i tvänne

-stolar under läktaren brusto. Föredraganden kände, att han höll själarna

-i sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och en inspirationens flykt

-bar hans tal på brakande vingar genom det ansenliga rummet. När han

-lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O. Bengtsson, men med en takt,

-som de lyftande omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att stanna

-på den upphöjda valplatsen.

-

-Ordföranden tackade märkbart rörd för det tändande inledningsföredraget,

-som — det vågade han påstå — sent skulle glömmas, och tillfrågade

-därefter församlingen, om den behagade yttra sig.

-

-Min födelsestad är ofördärfvad och blyg vid slika tillfällen, och den

-visade sig inte hänsynslöst tilltagsen nu heller. Den tisslade och

-knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla i yxskaftet. Det insågs

-dock allmänt, att något borde göras, och slutligen reste sig till allas

-lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och sade:

-

-— Herr ordförande, herr fanjunkare och de andra, det är nog en sjangtil

-och bra härordning, som fanjunkaren har lagt ut den, och det blir nog

-trefligt för ynglingarna på alla vis, men ...

-

-Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och bligade försagd upp mot

-estraden.

-

-— Är det Bastgrens mening att yttra några invändningar mot K. M:ts och

-kronans härordning? — frågade ordföranden skarpt.

-

-— För allt i världen — vidtog tunnbindaren, när han fick mål i mun. —

-Jag skall visst inte göra några invändningar, men jag tyckte bara, att

-det var liksom litet långt med den där rolighetstiden i kasernen, och nu

-t. ex. min pojke, den har jag allt svårt för att undvara i arbetet ...

-

-— Cigarrhandlare Ottoson har ordet — röt ordföranden och dängde klubban

-i vattenglaset, så att skärfvorna yrde — och det vill jag påpeka en gång

-för alla, att här är inte platsen för några otidigheter och krångel. Var

-så god, Ottoson!

-

-— Jag skall be att få uttala min djupt kända tacksamhet för hvad som här

-i afton blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig ledighet — och

-anhåller bara om tillåtelse att få uttala en liten, helt liten farhåga.

-Jag undrar, hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen bland de

-ett-års-värnpliktige — mig förefaller det, som om möjligen de myckna

-vapenöfningarna o. s. v. skulle frånstjäla dem bra nog många tillfällen

-till den oskyldiga, i min tanke fördelaktiga njutning, som benämnes

-rökning. Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven till denna långt

-ifrån oväsentliga punkt, då ju äljes så mycken och beundransvärd omsorg

-nedlagts på förslagets utarbetande.

-

-Ottoson gjorde en ballettmästarebugning och satte sig, strålande nöjd

-med sig själf. Fanjunkaren upplyste, att han för ögonblicket icke

-erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna fråga, men trodde, att det

-var något tillfredsställande.

-

-Nu uppsteg en groflemmad individ med bullrande röst och förklarade, att

-det där med rökningen gaf han sjutton, för han tuggade; men fri sprit i

-tillräcklig mängd ansåg han det vara en värnpliktigs heligaste rättighet

-att erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade det under sin

-värdighet att genmäla något.

-

-Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll att få säga några ord:

-

-— Väl måste det djupt glädja och röra oss kvinnor att se fosterlandets

-söner så nobelt redo att värna hem och härd, och med spartanska mödrars

-trygga stolthet sända vi våra söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut

-i striden eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor kräfva vår andel

-af bördan, äfven vi vilja kämpa med och segra med, ja, om så skulle

-fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att lära kvinnorna vapnens

-bruk? Hvarför vill man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet?

-Nej, gif oss ett gevär i hand och en sabel vid sidan — och ni få se, att

-Blendas döttrar ännu lefva!

-

-Larmande applåder hälsade det varmhjärtade anförandet, de närmast

-sittande tryckte föreståndarinnans hand, och man kände sig i allmänhet

-höjd öfver de alldagliga förhållandena. Endast fanjunkaren föreföll

-oentusiastisk.

-

-Landssekreteraren bad nu om ordet med sin vanliga ohängda uppsyn, men

-ordföranden drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade

-diskussionen på grund af den framskridna tiden afslutad samt föreslog

-följande resolution:

-

-»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt och att ingen vet när ryssen

-kommer, samt förklarar sig villigt att till sista bloddroppen handla

-därefter.»

-

-Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena och kände sig

-hungrigt, hvarför det underlät att uttala sig. Ordföranden slog alltså

-klubban i bordet och upplyste, att resolutionen var antagen.

-

-Så skickades Stadshotellkyparen omkring för att uppta den utlofvade

-kollekten, och silfverslantarna slamrade gladt i soppskålen. Ingen ville

-snyta fäderneslandets försvar på 25 öre. När kyparen fullgjort sitt

-värf, bar han soppskålen fram till ordföranden, som med ljus min räknade

-pekunierna och därefter tillsporde församlingen, om den ville ta sig en

-påbredd smörgås och ett glas pilsner för de insamlade medlen. Denna gång

-besvarades frågan bokstafligen med ett kraftigt öfverväldigande ja, och

-medan man väntade på maten, föreslogs afsjungandet af en fosterländsk

-sång. Den groflemmade individen skränade, att man skulle ta den där om

-»Svea, modern som åt oss alla», enligt hans något inkorrekta

-formulering; men föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi

-elsker», och den blef det också.

-

-

-                            DE TVÅ PÄLSARNA.

-

-Detta är en sannfärdig och lärorik historia, som till full evidens

-bevisar, att man icke ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en

-farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter arfskiftet.

-

-I min födelsestad verkade någon tid en pastorsadjunkt, som tydligen hade

-hoppat i särdeles galen tunna vid valet af kallelse. Det minst

-utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast skönja, att denne man

-saknade betingelser för det allvarsamma ämbete, från hvilket han i brist

-på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke kunde uteslutas.

-

-Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle, med så afgjordt kyrkliga

-tendenser och en så lagom religiös anda, skulle hemsökas med en slik

-själasörjare, om än obefordrad och med ringa löneförmåner.

-

-Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i min födelsestad och plägat

-finna sig väl af en omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött

-ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke ingått någon komplott att göra

-ett undantag med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han motsågs med ett

-verkligt febrilt intresse, och den aftonsång, då han första gången

-skulle presentera sig för menigheten, uppvisade ett af såväl

-honoratiores som burgnare borgerskap fullproppadt tempel, fastän äljes

-eftermiddagsgudstjänsten plägade vara tunt frekventerad och det mest af

-från annexförsamlingen invandrade landtgummor.

-

-Denna aftonsång var tillfyllestgörande för uppkomsten af ett bestämdt

-och för den obefordrade själasörjaren synnerligen olycksbådande intryck.

-Läsaren bör inte föreställa sig, att han afslöjade sig som ateist eller

-frikyrklig eller på annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde klena

-utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika, så det trängde fram till det

-stendöfvaste fattighushjon längst bort på läktaren öfver ingången, och

-han tycktes inte söka fastslå några villomeningar eller människopåfund

-utöfver lärofadern Schartaus, fastän om man hade lyssnat noga, så kunde

-man måhända uppdagat några kätteriets kryphål i hans trossystem. Men

-faktum, det oerhörda och splitternya faktum var, att ingen hörde efter

-hvad han yttrade. Man endast såg. På prästen, på hvarandra och på

-prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade han näsa eller hade han

-glömt prästkragarna? Nej — men han hade helskägg! Att någon andakt

-skulle kunna uppkomma under så beskaffade omständigheter förbjöd sig

-naturligtvis själf. Det finns dock gränser för hvad en andans man kan

-tillåta sig i yttre prydnadsväg, det finns oskrifna lagar för det

-anständiga. Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta

-invitationen på kaffe hos konsuln och kyrkorådsledamoten Bullin.

-

-Men konsulinnan talade med prosten följande förmiddag, och prosten

-talade med adjunkten. Prosten var tämligen ålderstigen och skröplig samt

-hade mist åtskilligt af sin forna sprudlande energi i kyrkliga

-angelägenheter; men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra för

-sin unge amanuens församlingens rättmätiga kraf på att förskonas för

-åsynen af ett med världsliga idéassociationer så förknippadt fenomen som

-ett helskägg öfver predikstolspulpeten. Pastorsadjunkten var

-ingen stridbar natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa

-förargelseklippan, i all synnerhet som den varma årstiden var i

-annalkande. Han bad med detsamma om barberarens adress för att

-ådagalägga allvaret i sitt uppsåt.

-

-Ett par dagar senare anförtroddes honom det smickrande uppdraget att i

-prostens ställe gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I min

-födelsestad aflöper icke gärna ett barns upptagande i den kristna

-församlingen utan en mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som, ehuru

-icke barnfödd i samhället, ingalunda ville framstå som den sämste, hade

-sammanbjudit en hänsynslös massa folk, och förplägningen hade de svårt

-att finna fel på. Men prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han trädde

-öfver tröskeln, och måste bäras in i sängkammaren, där hon sedan

-förblef under hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor.

-Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo jägmästaren en i hvar arm

-under den högtidliga akten, för att han inte skulle störta fram och

-skymfa dopförrättaren. Denne blef icke kvarbjuden efteråt.

-

-Men hade inte den olycksalige mannen varit hos barberaren? Jo, det hade

-han. Nå då så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget var borta, men

-mustascherna sutto kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och illvillig

-eller om han helt änkelt led af medfödd brist på de elementäraste

-begrepp, det har aldrig blifvit till fullo utredt. Jägmästarens

-envisades emellertid att anse sin förstfödde odöpt, och denne erhöll

-sålunda redan i vaggan binamnet »hedningen», hvilket han sedermera

-sträfvat att i ökad mån göra sig värdig.

-

-Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt uppräkna alla de

-vidrigheter, som denne vilsekomne prästman beredde sin på det hela taget

-underbart tålmodiga församling. Mustascherna bortlade han visserligen så

-småningom på prostens enträgna begäran, men afböjde med synbar vresighet

-dennes godhjärtade förslag, att han som ersättning skulle anlägga

-polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda kunde skada en ordets

-förkunnare.

-

-Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas genom mustaschernas

-försvinnande förbyttes med ens till en i sommarkvalmet nära nog

-hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs vandra Storgatan utför

-iklädd gråa benkläder. Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt

-och utmanande sätt att förneka sitt stånd? Voro icke benkläderna rent af

-rutiga på nära håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och annat om den

-vördnadsvärde gamle prosten i hans krafts dagar. Han hade t. ex.

-förefallit kanske onödigt begifven på att spela priffe något långt fram

-på kvällsidan och äfvenså gärna inmundigat mer än ett glas punsch i

-festliga lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen uppträdt i

-prästerlig dräkt. _Honom_ skulle ingen ertappa med några gråa

-pantalonger, särskildt inte rutiga.

-

-Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket annat, skref ändlösa bref

-till sin fästmö i Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga

-egenskap i samhällets omdöme) och gick morgonpromenader. Den egentliga

-lyckohvälfningen i hans tragedi ägde rum, när hans farbror, rentiern i

-Påskallavik, fick slag och afled. Farbrodern hade i lifstiden varit

-ganska nöjd med sin prästerlige brorson och därför i sitt testamente

-insatt honom till universalarfvinge af sina pälsar. Dessa voro inalles

-två: en sibirisk lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen nött, om än

-ej direkt illa medfaren, samt en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke

-på en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad.

-

-Adjunkten skulle måhända föredragit ett antal reda penningar eller

-åtminstone ett par bättre inteckningar; men pälsarna misshagade honom

-dock inte. En så fåvitsk karl som denne torde sällan ha uppläst ett

-vigselformulär. Han trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen och

-gick ut och visade sig på gatorna. Följden behöfver jag väl inte uppta

-utrymmet med att skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls! Man

-slog sig ner med händerna i skötet vid sina reflexionsspeglar och

-började resigneradt afhandla yttersta domen.

-

-Det syntes, att pälsen inte var ny. Han hade sålunda haft den länge,

-kanske från sina första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af hans

-konfirmationspäls. Man vände sig till prosten, men denne hade alltmera

-slöat till i ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga några åtgärder.

-

-Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade från en ljusblå himmel

-öfver snöiga gator och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att det

-sibiriska lammskinnsplagget tog sig något sjaskigt och anlupet ut,

-hvarför han plockade fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på sig,

-född idiot som han måste ha varit, och trafvade ut i ämbetsärenden.

-

-Nu var det jämt slut. Den upphetsning, som rasade i samhället, kunde

-icke stillas med mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett icke

-ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön i Lund, hvars adress

-postmästaren benäget uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta om

-hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick ringen tillbaka med omgående.

-Ingen i samhället hälsade på honom, och man lät sina barn förbli odöpta,

-i hopp om att en personalförändring snart skulle inträffa. Så skedde

-ock. Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande, stakade sig

-regelbundet på högmässoritualen, anhöll om tjänstledighet, for till

-landet och uppgaf ämbetet samt förföll småningom till renskrifning i en

-stor stad, där ingen fäste sig särdeles vid vare sig honom eller hans

-pälsar och där han med fördel kunde undgå att raka sig.

-

-

-                          JAKTEN EFTER VITSEN.

-

-Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som enligt en förhistorisk

-sägen sätter en så yster prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den

-häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl ingen skämttidning, antar jag

-— det förklarar allt. Och skulle där existera något litet vitsblad, så

-är det tvifvelsutan underhaltigt och i saknad af existensmotiv,

-alldenstund kvickheten förbrukas i umgänget.

-

-Häraf följer som ett korollarium skälet till att stockholmarna måste

-befinnas mindre sprudlande. De besitta nämligen skämttidningar och ha

-icke råd till någon privatkonsumtion af humor. Inrättningen är för

-öfrigt rekommendabel såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning. En

-del snitsiga personer, af hvilka somliga kunna rita och andra kunna

-»Fliegende Blätter», åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens

-kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med godt samvete ägna oss

-uteslutande åt lifvets allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande

-falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra närmaste, tills den

-svårkufliga skrattparoxysmen rasat ut, hvarefter vi afsända det

-löjeväckande till en skämtredaktion med anhållan om två kronors honorar

-samt årgången gratis, men tillrättavisas blodigt i nästa nummers

-breflåda och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen samt återgå

-till lifvets allvar.

-

-Apropå skämttidningar, så fanns det i min födelsestad en man, som vid

-något tillfälle hade yttrat en vits. Händelsen hade timat före min tid,

-men ännu under min uppväxt hvilade en konstant gloria kring denne mans

-hjässa, fastän ingen längre med visshet erinrade sig vitsens lydelse.

-Jag lutar emellertid åt den tron, att det var en af de mera kända och i

-kulturcentra längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit en

-person, som tappat sin klocka i vattnet, en urnyckel att dra upp den med

-eller något i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit inrättandet

-af ett provisoriskt apotek, när det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans

-rykte var lika stadgadt för det, och samhället kväfde beslutsamt alla

-besinningslösa försök till konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan,

-ty man kände djupt det lumpna i att söka slita lagerkransen från en

-aktad medborgares gråa hufvud.

-

-Ända tills det begaf sig, att en herre, som var barnfödd sju

-fjärdingsväg från Göteborg, kom och öfverrumplade samhället för att

-intaga en ställning som extraordinarie kammarskrifvare vid dess kongliga

-tullverk. Den kunde det icke bli frågan om att kväsa. Man sammansvor sig

-till en början och lade sig i försåt för honom; men den individ var inte

-född, som skulle kunnat afskära honom tillfället till en vits. På

-dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete med en aldrig svikande

-värdighet, men om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte sig, voro

-tullfria, bedref han sin sport med en yrande energi. Ingen ålder, intet

-kön skonades. Den gamle mannen med vitsen stapplade hem i dof sorg efter

-att ha suttit en halftimme vid bordet intill hans på Stadshotellet, och

-om morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna upprördes våldsamt öfver

-detta nidingsdåd, men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade honom

-i utsökta ordalag för att han — sina traditioner trogen — åldrades så

-_kvickt_.

-

-Det var denne kammarskrifvare, som en gång på en

-musikalisk-deklamatorisk soaré, anordnad af logen Oförtruten (I. O. G.

-T.) uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier och därvid ofta

-klarade sin stämma medelst en klunk ur vattenglaset, hvars innehåll

-föreföll svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt. Logens sekreterare,

-som med mörka blickar iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom

-resolut, när det var öfver, och började hotande:

-

-— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit besmittadt med någon

-spiri ...

-

-Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen i honom och mullrade doft:

-

-— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare, en förtroendeman inom logen,

-misstänker? Min herre, det förvånar mig att höra er så fräckt bryta mot

-era ordenslöften!

-

-Sekreteraren stod skräckslagen och blek som ertappad in flagranti

-delicto, fåfängt sträfvande att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren

-borrade ögonen ännu vildare i honom och fortfor:

-

-— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors blinda förtroende genom

-att sörpla saft och vatten, och så upptäcker jag hos er en plötsligt

-frambrytande böjelse för _supsånger_! Olycklige!

-

-Sekreteraren smög dädan, och det hviskas om att han efter den kvällen af

-något slags obetvinglig suggestion började skåpsupa och läsa Bellman.

-

-Då H. M:t konungen en sommar uppskakade samhället med ett hastigt besök,

-åtföljd af sina ättlingar samt ett antal framstående herrar, däribland

-riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren, vid det den fina kortègen

-trafvade från stationen till landshöfdingeresidenset:

-

-— Här ser jag både kungar och knektar, men hvar är Essen?

-

-Han blef omedelbart gripen af närmaste poliskonstapel, en för det

-festliga tillfället engagerad hamnarbetare, och stod i fara att bli

-insatt för oljud på öppen gata, men räddade sig med en hacka.

-

-Det vore vämjeligt att i detalj följa denne förfärlige mans bedrifter,

-frånsedt att utrymmet energiskt hindrar fullförandet af en så svindlande

-uppgift.

-

-Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid och drogs med en gnagande

-oro, som tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans dagar till en enda

-vanmäktig jakt, jakten efter vitsen. Med kalla omslag på pannan

-grubblade han i förtviflade timmar öfver sin gamla vits, den som skapat

-hans rykte; men den var och förblef borta. Så vandrade han omkring till

-stadens äldsta borgare för att söka ljus i ämnet; men de motsägande och

-obestämda uppgifterna förvirrade hans ansträngda hjärna intill vanvett.

-Det fanns stunder, då han hängaf sig åt den högtsväfvande planen att

-uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under allt detta genljöd samhället

-af de skrattåskor, som oundgängligt följde på kammarskrifvarens

-kvickhetsblixtar.

-

-Slutligen vardt det så illa med honom, att han måste tillbringa hela sin

-dag i en länstol och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren hälsade

-på honom en söndag och utbrast gemytligt:

-

-— Det var märkligt hvad ni påminner mig om en patience, som min farmor

-brukade lägga!

-

-Den gamle stirrade hjälplöst på honom, bidande slaget.

-

-— Den gick häller aldrig ut ...

-

-Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den gamle hade eldgaffeln inom

-räckhåll.

-

-Den sjuke hade nu inte långt igen. Han började yra och frågade med

-hjärtslitande stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren

-och en eldgaffel. Städerskan fann ingen beröringspunkt, och detta

-förvärrade hans tillstånd.

-

-Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur hvilken han vaknade endast för

-att spörja:

-

-— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk och ett kyrktorn?

-

-— Så han pratar! Det måtte väl vara skillnad nog — brummade den

-enerverade städerskan.

-

-Då var det, som hade ett förklarande ljus gått upp för hans mörka,

-pinade själ. Lifvets mening skymtade en sekund för hans halfsläckta öga.

-Han lutade sitt hufvud tillbaka och jakten efter vitsen var ändad.

-

-

-                       JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA.

-

-Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt återkommande julhögtiden

-firades förra året som vanligt på traditionellt och värdigt vis i min

-födelsestad. Samhällets affärslif tog under veckan närmast före festen

-ett nära nog vansinnigt uppsving, i pappers- och parfymhandeln omsattes

-opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde räcka att rentvå alla det

-brittiska rikets koloniala synder, och bokhandeln afyttrade millioner

-almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken om lillebror».

-Manufakturaffären vid Storgatan nödgades använda både husan och

-springpojken till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund, som har

-bosättningsmagasinet vid torget, måste sätta sin sjuåriga dotter vid

-kassan, alldenstund kassörskan plötsligt blifvit rubbad genom

-öfveransträngning vid växling och på grund däraf kräfde omväxling.

-

-På själfva den heliga aftonen tilläts helt naturligt ingen, som beträdde

-en butikströskel, att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades

-då de socialt mera lågt ställda kunderna, under det kaffe med nybakadt

-småbröd serverades åt honoratiores i skrubben innanför. Fru Palmströms

-konjaksringar äro som bekant hors concours i världsmarknaden, hvarför

-Palmström & söners trikåartiklar nämda dag rönte en frenetisk

-efterfrågan. Klockan ett på middagen stängdes emellertid samtliga

-affärer för året, ty samhället skulle göra sig redo att doppa i grytan.

-Hvarje familj håller sig med en privat gryta för sig och kringboende

-ungkarlar, ty det förslag, som i början af månaden var synligt i den

-radikala platskollegan och som gick ut på att en jättegryta, gemensam

-för samtliga infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs vara

-insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren som hämd för den där

-intorkade fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt.

-

-Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren Jonsson kalkylerade,

-att menigheten borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina sista

-paket, tågade han upp i kyrktornet och började väsnas med sina klockor

-för att mana till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus

-eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven i brådskande fart, en

-smula nervös och jäktig, men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd

-öfver sina gemytliga och vältvagna drag.

-

-Den första psalmen sjöngs med klingande entusiasm, och man väntade sig

-få se den afhållne pastorsadjunktens[3] ungdomliga och blonda anlete

-höja sig öfver predikstolens förgyllda kerubhufvuden, täflande med dem i

-barnaoskuld och renhetsglans. Men pausen artade sig till att bli efter

-omständigheterna lång, menigheten började vrida på sig, som om det

-stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten stämde upp uvertyren

-till »Kalifen i Bagdad» för att hålla gudstjänsten vid makt.

-

-— Jag begriper inte hvad postmästarens håller på med, efter de inte kan

-komma i kyrkan som folk — hviskade konsulinnan Hallander till

-borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt två bänkar bakom. — Inte kan

-han väl ge sig till att stå och bråka med posten en sådan här dag! Det

-är verkligen hans skyldighet att ta sig fritt.

-

-— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans ogifta svägerska —

-och så hänsynsfull och omtänksam som pastorn alltid är, kan det

-naturligtvis inte falla honom in att börja, förrän han ser, att alla är

-komna ...

-

-I detsamma smällde ingångsdörrarna till, och postmästarens med barn och

-blomma ilade andfådda och hälsande åt alla sidor upp till sina platser.

-En person, som nyss anländt från Amerika och där tydligen gjort sig af

-med alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få köpa ett brefkort,

-just som postmästaren höll på att stänga kontoret, upplystes det

-sedermera. Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation och

-förorsakade åtskilliga tidningsinsändare efter helgen.

-

-Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell, lät höra sin

-oförlikneliga, i de lägre tonerna något rostiga och i de högre en smula

-anlupna men för öfrigt härliga sopran i en julduett med

-drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och under intrycket af denna

-säregna konstnjutning flödade församlingen ut ur templet för att i de

-respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens privata begående.

-

-Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat att framhålla sin

-originalitet och vetat såra medborgarna i deras finaste känslocentra.

-Han hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns verkligt välmenta

-inbjudning till kvällen under föregifvande att han fick hufvudvärk af

-julgran och kväljningar af lutfisk samt föredrog att supera på

-Stadshotellet som vanligt. Det var alldeles rätt åt honom, tyckte alla,

-att ingen servering ägde rum därstädes den aftonen, lika litet som på

-någon annan lokal med själfaktning, och förr torde så väl skinkan som

-korfvarna och syltan ha blifvit uppätna, än samhället kände sig ha

-slutdiskuterat problemet om hvar landssekreteraren fick mat på julafton.

-

-Familjehögtidligheterna på kvällen företedde ingen annan ovanlighet, än

-att nyinflyttade möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och hvita ljus

-i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna, som visste hur det

-skulle vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar af brokigt papper,

-under årets lopp hopgömd begrafningskonfekt samt röda och gredelina

-ljus. Vidare kan anföras, att borgmästarens hade smugglat _två_ mandlar

-i gröten, af hvilka borgmästarinnans ogifta svägerska händelsevis erhöll

-den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså händelsevis den andra.

-

-Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet med kyrkobesök,

-afprofvande af erhållna gåfvor samt familjemiddag för de närmaste. En

-individ i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam flanera

-Drottninggatan framåt och försvinna genom stadsporten, synbarligen stadd

-på en solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande förklaring

-öfver karlens uppförande kom man öfverens om, att det måste vara

-amerikanen med brefkortet, och tackade samfälldt försynen, som låtit en

-födas och växa upp i en kristen kommun med sedvänjor och inrättningar.

-

-

-

-

-                            VÄRLDENS VÄGAR.

-

-

-                          HUR LAVINER UPPSTÅ.

-

-Det hände på en gata, som gärna skulle vilja vara tvärgata till

-Drottninggatan, men det ligger så mycket hus och saker i vägen, att

-detta sträfvande förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade stillsamt

-fram längs sagda tvärgateaspirant en vinterafton. Då och då törnade han

-emot något föremål, som än visade sig vara en byggnadsställning, än en

-lyktpåle och någon gång en annan närsynt person, ty hvilken annan än en

-närsynt väljer en gata, som visserligen morskt marscherar framåt en

-stund, som om den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt misshumör

-gör helt om framför en husrad?

-

-Just som den närsynte mannen vid hörnet af en sidogata med den

-urskillningslösa artighet, som karakteriserar detta slags folk, lyfte på

-mössan för ett par mot väggen uppresta skidor, som han fruktade att ha

-trampat på tårna, råkade han med handen stryka af sig pincenez’n.

-Långsamt, ljudlöst sjönk den ned i drifvans hvita bädd, tyckte sig den

-närsynte mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända långt, långt in i

-jorden — så intensivt försvunnen tedde den sig för hans omtöcknade syn.

-

-Han hade lefvat för länge i världen och på sitt sätt skådat för mycket

-af lifvet för att, som en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och

-krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen mot en närbelägen

-lyktstolpe, lutade hufvudet framåt och spände med en bottenlöst

-intresserad min sina stackars vanmäktiga blickar i marken framför sig.

-

-Detta visade sig vara den riktiga metoden. Den förste som kom var ett

-ledigt stadsbud. Han underrättade sig genast deltagande om hvad herrn

-sökte efter, och sedan han inhämtat den äskade upplysningen samt taxerat

-den närsynte mannens pälsbrämade öfverplagg, var det honom en personlig

-glädje att erbjuda sin tjänst. Stadsbudet hade inte väl rört om ett par

-spadtag i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre dam med arbetsväska på

-armen, som stannat för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan,

-men vid åsynen af den ömkansväckande gruppen i hörnet öfverväldigats af

-ett flertal filantropiska instinkter, nervöst slungade sin arbetsväska

-och började leta. _Hon_ kunde leta! Den närsynte mannen greps af rörd

-beundran öfver hennes osparda nit och sökte upplysa henne om hvad det

-var, som han hade tappat; men den äldre damens hörselsinne var något

-defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att bli störd, när hon kommit

-riktigt in i ett arbete. Hon och stadsbudet letade alltså.

-

-Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu fram och lät, ehuru med en

-viss motvillig öfverlägsenhet, skymta såpass mycket intresse för saken,

-som man kunde vänta af en person i hans ställning. Sedan han lättjefullt

-riktat några frågor till den närsynte mannen rörande dennes ålder,

-hembygd och sysselsättning, började han godmodigt borra sin klack här

-och där i drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde tänkas befinna

-sig, synbarligen väntande att klangen af krossadt glas med tiden skulle

-belöna hans möda. Den närsynte mannen bet sig nervöst i läppen och

-önskade inom sig, att någon annan än poliskonstapeln skulle finna

-skatten.

-

-Den äldre damen letade fortfarande, så att det yrde om det, men

-stadsbudet hade satt sig att hvila på en trappa, under det han fortsatte

-att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände emellertid en större

-förstärkningstrupp, fem framstående ledamöter af ligapojkarnas

-fackförening, som kommo från ett stormigt föreningssammanträde på

-Roslagstorg och inte begärde bättre än att få använda de krafter de ännu

-hade i behåll i det allmännas tjänst.

-

-De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått af ungdomlig liflighet och

-energi. Med lekfulla tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen, som vid

-första anblicken hade väckt deras varmhjärtade intresse, och de bemödade

-sig äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga talesätt. Med en

-intagande förtrolighet, som rättfärdigades af omständigheterna, förstodo

-de att aflocka den närsynte mannen detaljerade upplysningar angående

-beloppet af de penningmedel han för tillfället hade deponerade på sin

-person och röjde en synbar tillfredsställelse med resultatet af sina

-forskningar. Något litet kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet,

-men de begränsade detsamma hufvudsakligen till den äldre damens

-arbetsväska, hvars ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella

-verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur bestående

-innehåll de ystert delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af dem

-krängde väskan utanpå sin hufvudbonad.

-

-Under tiden hade emellertid arbetskåren vuxit i geometrisk progression.

-Alla samhällsklasser och lefnadsvillkor voro nu representerade. Endast

-ett försvinnande fåtal fick rum att leta på den ursprungliga

-olycksplatsen, de öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren och

-sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen också en hel mängd

-saker: knappnålar i oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur,

-försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton, strumpeband samt en

-handfull namn, som tappats bort ur den nya almanackan.

-

-Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat hela denna människohär, stod

-fortfarande och plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan

-framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma hvad han tog sig för

-— han var nämligen totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde en

-hemlighet för majoriteten af dem som trälade i hans tjänst. Han började

-känna sig frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag.

-

-Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats hänga upp sig vid resan utför,

-och där hade den haft det varmt och bra hela tiden.

-

-Den närsynte mannen vek om hörnet och ilade genom de tomma gatorna till

-sitt fjärran belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande

-människohafvet förföljde honom en lång sträcka, och hela natten hörde

-han i drömmen gnisslandet af poliskonstapelns klack.

-

-

-                     HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET.

-

-Är det Shakespeare som säger, att man bör fatta en outsläcklig misstro

-till den man, som en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten,

-och att man bör gå öfver på andra trottoaren, då man skymtar en person,

-som med uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande

-förmiddagssolsken? Jag tror att det är Shakespeare. Och han har rätt,

-denne duglige, om än aflidne teaterskribent!

-

-En välklädd mansperson af ofvan beskrifna typ sågs beslutsamt skrida

-Fredsgatan framåt i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin en

-rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna, ha någonsin ett par galoscher

-vittnat om hänsynslöshet, så var det dessa, har någonsin en käpp

-skvallrat om mordlystnad, så var det hans. Behöfver det påpekas, att han

-vandrade på orätt trottoar? Han var inte den som sökte smita undan några

-tillfällen till kollision med sina medmänniskor; han önskade snarare

-poängtera sitt oberoende af samfundsordningar och häfda sin särställning

-såsom en individ, den där var redo att upptaga alla stridshandskar, som

-ett gynnsamt öde kunde komma att strö för hans fötter.

-

-Men denne man var icke född under en lycklig stjärna. Djur och människor

-veko vördnadsfullt undan hvar han färdades fram och intet lefvande

-vågade sig inom periferin för hans käppsvängningar. En mindre mops i

-sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes en sekund benägen att

-använda genvägen mellan denne mans ben, och mannens galoscher erforo

-under denna sekund en intensivt ljuflig försmak af den sensation, som

-uppstår när man lyckas med klacken fastnagla ett smärre hundkreaturs mer

-eller mindre afstubbade svans vid trottoaren och som alla mina läsare

-någon gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är den likheten mellan

-små mopsar och stora människor, att bägge delarna, när de stå i begrepp

-att slunga sig in i någonting storartadt och lifsfarligt, förnimma ett

-obehagligt åtstramande men lifräddande ryck i det snöre, som förenar dem

-med ett högre väsen. Den korpulenta änkefrun dirigerade med kraftig hand

-sin mops’ lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna stänkte i

-förbittrad ilska snösörja omkring sig.

-

-När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf Adolfs torg, fattade han posto

-midt på körbanan och förströdde sig med att betrakta den luftiga

-byggnad, som med sin djärfva resning fängslar ögonen vid den täcka

-Helgeandsholmen och med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst

-sväfva ut emot vida horisonter. Om ni inbillar er, att detta kunde

-frambringa någon sinnesändring hos den ifrågavarande mannen, då har ni

-aldrig haft tur att råka på någon herre med dåligt humör. Skådandet

-kunde inte tillfredsställa honom i längden, denna byggnad led inte af

-hans misshumör, dessa känslolösa bjälkar vredo sig inte under hans

-förtärande blickar. Han väntade att något annat skulle inträffa, han

-behöfde något lefvande material.

-

-En tom droska kom körande i stark fart från Jakobs torg. Herrn började

-hoppas på nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna munnen för att utösa

-en af märgfulla edliga försäkringar understödd förfrågan angående den

-ifrågavarande åkarens planer med afseende på hans lif och lemmar, förrän

-bemälta droska med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och körde upp till

-statyn, där den stillsamt ställde sig i led med de andra åkdonen.

-

-Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade den af lifvet kringgångne

-mannen till Operakällaren för att se till hvad där kunde uträttas. Redan

-på tröskeln upphäfde han ett stridslystet hojtande efter rockafdragaren,

-men denne störtade andlöst fram och afhände mannen hans öfverplagg med

-en skyndsamhet och en mjukhet i rörelser, så att han nära nog kväfdes af

-den förbittring, som fyllde honom till bräddarna utan att se någon

-möjlighet till utlopp.

-

-Energiskt inträdde han i matsalen och skred genom denna i hela dess

-utsträckning med förhoppning att under vägen lyckas trampa någon

-frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons öga. Han uträttade

-emellertid inte mer än att välta en brödkorg på ett obesatt bord samt

-derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt bugande ganymed

-åter ställdes till rätta.

-

-Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt gnuggande händerna, utslungade

-han sina önskningar till den oerhördt påpasslige vaktmästaren, som

-nästan oroväckande nitiskt ilade att verkställa dem. Inom en fabelaktigt

-kort tidrymd såg mannen framför sig hvad han hade äskat.

-

-— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en biff à la Lindström, det

-är således ert sätt att tolka detta begrepp — yttrade han skärande

-försmädligt och med en genomborrande blick på den darrande servitören. —

-Enligt min, som jag tror, grundade uppfattning är detta en biff à la

-Petterson. Hvad kan ni svara på det?

-

-En invändning sväfvade ett ögonblick på kyparens bleka läppar, men

-snabbt fattande sig, framställde han en ytterligt belefvad ursäkt, grep

-det misskända födoämnet och störtade bort för att byta om. Då reste sig

-herrn melankoliskt och lämnade lokalen som en bruten man. Vanvettets,

-det blida och trötta vanvettets, dimmor började breda sig öfver hans

-själ.

-

-Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt törnade ihop med en liten

-och kolerisk gentleman, hvars framtänder han utan egentlig beräkning

-råkade utslå med sin käppkrycka. Den koleriske upptog detta som en

-ovänlighet och började larma efter polis. Dylik tillskyndade,

-folksamling uppstod, herrn häktades. Med ett soligt leende och klar

-blick öfverlämnade han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans själ

-hade fått frid och hans förbittring var så förgäten, som hade den aldrig

-funnits till. Det bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och stilla

-sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter, nu när hans dåliga

-humör var öfver ...

-

-Ty det egendomliga i saken är, att denne herre till temperamentet var

-den mest saktmodige och människoälskande individ, som någonsin torde

-förekommit; men, mina läsare, han hade sagda dag begifvit sig till

-Centralstationen för att bevittna den kvinnas affärd, som han älskade,

-och de tre minuter, som återstodo till tågets afgång, hade förspillts i

-gäckade bemödanden att för den enda tioöring han förfogade öfver

-tilltvinga sig en perrongbiljett.

-

-

-                      DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT.

-

-Det vore lättare att lefva eller åtminstone att komma fram på gatorna,

-om här inte vimlade af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa ner i

-rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta för att släppa fram

-någon kavat yngling, som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt på

-sin högra arm.

-

-Man kan näppeligen undgå att irriteras af dessa skinande unga män, ur

-hvilkas till löjlighet rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar emot

-en tillika med ett gränslöst uppjagadt medvetande om den unika

-tjuskraft, som förmått världens ljufvaste unga kvinna att klänga sig

-uppåt deras sida. De sakna färdighet att med värdig jämvikt bära sitt

-tillstånd. Deras syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är något

-ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till och med deras stöflar äro för

-blanka, deras öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt

-orangefärgade och deras mustascher för hårdt snodda. Och de unga

-kvinnorna! Den smeksamma abandon, som präglar deras väsen, och deras

-sätt att med sugande ögon uppfånga hvarje ord, som går ur världens

-ståtligaste och mest genialiske unge mans mun, gör mig lefnadstrött. Kan

-någon upplysa mig om hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa framåt

-gatorna med en fart af tjugo knop i timmen? Anse de möjligen, att de

-därigenom fortare hinna äktenskapets s. k. hamn?

-

-Den skarpsynte läsaren torde skymta en viss retlighet i det ofvan

-anförda, och jag vill därför bekänna, att jag en gång höll på att bli

-kullsprungen af en långbent yngling i den gängse, nyss skildrade stilen,

-sammankedjad med den flickan jag skulle haft. Jag för min del kan med

-svårighet kallas högväxt, men icke desto mindre torde jag befinnas vuxen

-alla situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte hatten öfverdrifvet

-djupt, borrade jag i _honom_ ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen

-som en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar eller ock som en

-ohöljd antydan om det öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt

-neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf mig, samt omslöt

-samtidigt _henne_ med en blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren af

-mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande af att hon råkat så illa

-ut. Få skulle ha kunnat göra det bättre.

-

-Jag var själf så belåten med mig, så jag glömde att se efter hvilken

-effekt mitt stolta och värdiga beteende frambragte på honom, som skulle

-ha den flickan jag skulle haft. Hvad henne beträffar, visste jag på

-förhand, att hon skulle förarga sig till döds för att jag inte såg mera

-stukad ut och att hon sedermera skulle hos mig uppdaga en mångfald

-ovanligt praktfulla egenskaper, hvilka hon under smärtfylld rörelse

-skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande under förevändning att

-»tala om allt».

-

-Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar — enligt min

-erfarenhet äro de icke särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom dem

-lär man känna folk. Det var på så sätt jag lärde känna den flickan jag

-skulle haft.

-

-Det har nämligen funnits tider, då jag varit yngre och lättsinnigare än

-nu. Så t. ex. när jag ingick trolofning med den ofvannämda flickan för

-tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga och för allt mänskligt

-entusiastiskt intresserade natur trådde efter att genom

-autopsi förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas dämoniska

-väsensegendomligheter och irrationella själslif. Jag ville smälta en af

-dessa glaciärer och värma mig vid en af dessa vulkaners glöd.

-

-Å ja, den flickan jag skulle haft var inte beklädd med någon särdeles

-fast isskorpa, och inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som jag

-hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående sätt, hvarpå hon upptog

-mitt frieri, hvilket jag enligt gammal god sed framställde i ett

-utbyggdt fönster vid en större bjudning, blef min första missräkning.

-Hon vred inte oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt; hon satte

-inte handen för ögonen och bad mig för Guds skull tiga; hon anhöll inte

-om åtta dagars betänketid. Det föreföll snarare, som om hon anat saken

-på förhand och inrättat sina kalkyler därefter. Jag kände mig något

-snopen och bragt ur fattningen, men på samma gång en smula uppblåst

-öfver att mitt första experiment i denna riktning aflöpte med en sådan

-ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring med en skrytsam uppsyn

-och företedde en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt

-kontrasterade mot mitt vanliga behärskade, snarare tungsinta sätt. En

-vänlig gammal herre undrade deltagande, om jag inte möjligen höll på att

-få ett recidiv af mässling ...

-

-Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig förnimmelse af att en

-tentamen förestod mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag lofvat att

-infinna mig i en mig ytligt bekant byråchefsfamilj, för att stå till

-svars för mitt uppförande mot denna familjs äldsta dotter kvällen förut.

-Jag undrade, om frack skulle anses oundgänglig, men efter något

-funderande förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat något

-kokain, som jag alltid plägar före lifvets kritiska ögonblick, vandrade

-jag blek, men jämförelsevis lugn, åstad.

-

-Det blef inte mycket uppsluppnare än jag hade väntat mig. Den flickan

-jag skulle haft var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt

-nervös och bragt ur jämvikten, som om hon varit utsatt för åtskilliga

-förtretligheter denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade mig

-bottenlöst forskande och allvarligt samt gjorde intryck af att ta mått

-af mig invärtes, för att räkna ut hur mycket tid och krafter det skulle

-gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen själf samt hans äldste son,

-notarien, vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier uttryckte en så

-svagt maskerad häpnad, hvars orsak var mig outgrundlig, att lifvet

-började synas mig alltför bittert.

-

-Ibland föreföll det mig, som om byråchefen skulle velat tala ett par ord

-med mig i enrum, men som om just denna hans outsägliga häpnad hade

-förlamat honom.

-

-Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska närgående frågor samt

-sväljt något champagne, såg jag mig oförhindrad att gå och var då en

-förlofvad ung man samt upptagen till medlem af denna byråchefsfamilj.

-

-I flera månader var jag medlem af denna byråchefsfamilj, hvilket

-tillgick på följande sätt: Byråchefen klappade mig på axeln, när han

-fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade hvad jag egentligen

-tänkte bli och hvad jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens

-fru förmanade mig till sparsamhet och gudsfruktan samt tog reda på all

-föda, som jag inte kunde äta, för att träna mig att älska den; den

-flickan, som jag skulle haft, bemötte mig alltjämt med hjärtliga

-åthäfvor men arbetade energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets,

-dels vänja mig af med alla mina vanor. »Det är bäst du upphör med ditt

-omåttliga cigarrettrökande _nu_, Huck lille, det blir annars ledsammare

-för dig sedan ...» — »Jag tycker det är någonting så försmädligt hos den

-där Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du har väl ingenting emot

-att dra dig ifrån bekantskapen med honom; bara skrif några rader» ...

-

-Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när ens byråchef till svärfar

-har en större skara barn och den flickan man skall ha dessutom är

-sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg jag mig inte längre ha

-tillfälle att vara medlem af denna respektabla familj och beslöt att

-snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom varande en gentleman ville jag

-dock icke själf säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare

-utvägen att medelst allehanda väl beräknade trakasserier och obehagliga

-yttranden förmå henne att själfmant återsända den s. k. gyllne bojan. Så

-skedde ock. I det åtföljande brefvet stod det så här:

-

-»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag inte längre kan sympatisera

-med Er, så som jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli lycklig på

-annat sätt och hoppas, att Ni aldrig måtte glömma Er vänligt tillgifna

-Vera.»

-

-Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet, som jag önskat finna,

-men var för öfrigt fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty hon har

-funnit lyckan på annat håll, och jag minns henne, som ofvan antydt,

-alltför väl.

-

-

-                            MEDPASSAGERARE.

-

-Det torde icke kunna betraktas som någonting i och för sig epokgörande,

-att jag en dag eller, exaktare preciseradt, en natt färdades från

-Stockholm till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten med detta

-triviala faktum, om jag hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som

-jag inte har någon sjösjuka att redogöra för, ej häller någon massaker.

-

-Men jag var kringhvärfd af medpassagerare, som utan att egentligen mena

-det på det angenämaste sätt fördrefvo tiden för mig.

-

-Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande paren, Ljunghults från

-Jockmock samt Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga och laggifta

-par voro, fast i ett väsentligt afseende jämställda, i ett flertal

-andra, likaledes väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults

-hade varit förmälda i elfva år, men såsom varande i saknad af

-föräldraglädje, höllo de fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift

-intensitet.

-

-När Ljunghult en gång i tiden hemförde sin unga brud från Västervik, låg

-tanken på en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden betraktade färden

-från Småland till Jockmock såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och

-Ljunghult själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna. Ljunghults

-galanteri- och kryddkramhandel hade emellertid under årens lopp tagit

-ett ganska märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som var ägnadt

-att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter och

-lyxpretentioner. Fru Ljunghult hade börjat hålla modetidning och nu

-gjorde de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till ett bekant

-ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd resdräkt, där de flesta

-kulörer jag känner till voro behändigt representerade; Ljunghult själf

-gick i gula skor och rökte cigarrer, som icke härstammade från hans egen

-affär.

-

-Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring kaptenen och ville veta en

-mängd saker: om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret skulle

-hålla i sig, om det fanns något matställe i Visby, om det brukade regna

-där, hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till för två personer

-och en jungfru etc. Kaptenen besvarade tillfredsställande samtliga

-spörsmålen utan att förvrida en min. Om jag har fattat rätt, så är det

-för att tillmötesgå med upplysningar som dessa funktionärer äro

-inrättade. Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting annat.

-Den nu ifrågavarande förvaltade sitt kall synnerligen förtjänstfullt.

-Ljunghult var nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af den sorten han

-hade hemma i boden.

-

-Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin makes sida och lutade sig med

-ett lyckligt leende mot hans axel, hvarvid maken lade sin arm om hennes

-midja, som icke längre var så smärt som för elfva år sedan. Ännu långt

-fram på natten kunde man se deras sammanflätade silhuetter mot öfre

-däckets reling och lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda tonfall

-uttalade sina farhågor angående äldste diskherrns, Larsbergs, metod att

-sköta galanteri- och kryddkramhandeln under deras bortovaro. Det

-framgick, att Larsbergs anlag mera pekade åt galanterigrenen än åt

-speceriafdelningen. Ljunghults voro emellertid lyckliga, och jag

-vederkvicktes af deras lycka.

-

-Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen var alls inte en sådan där

-liten svartmuskig och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare

-eller pianist i ett kringresande kapell, utan tedde sig

-välproportionerad och reslig, besatt en rashund med adresslapp om halsen

-och framkallade genom sin blotta åsyn visioner af blomstrande riddargods

-och läckra jaktrevir. Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn

-förrådde han aldrig, jag fick nöja mig med det ofvannämda smeknamnet,

-hvilket stundom alternerade med den gröfre och mindre förälskadt

-ljudande formen Maus. Bara detta var nog för att röja Fritzchens

-bristfälliga uppfattning. Ty Mäuschen var en välboren engelska i

-miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made, och hade ingenting

-gemensamt med de lifliga små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor.

-

-Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta i själfsvåldig position och

-slöbeundra, men Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken uppslagen

-och påpekade hvad de skulle se. Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att

-man borde bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska valuta,

-som stod att få. Aftonens ljufhet och naturens skönhet förvillade icke

-Mäuschens geografiska sinne och spredo intet skimmer af domnande salig

-frid öfver hennes prydligt utarbetade drag.

-

-Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig, rusade tidvis upp, grep

-spasmodiskt den röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke bredvid

-hennes tallrik och ilade uppför däckstrappan för att konstatera något

-topografiskt faktum. Hon orkade inte äta upp sin »Kotlettchen», men för

-att icke gå miste om valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till

-Fritzchens tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne föreföll tröstlöst

-svårdämpadt, men det var tydligt, att Mäuschen gjorde hvad hon kunde.

-

-Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa omaka makar, då det finns

-andra och märkligare personligheter att yttra sig om? I Södertälje

-trippade den mönstergille skolgossen ombord. Han bugade sig lätt men

-belefvadt, när han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå i

-förbindlig ton till en af besättningen: »Jag vill hoppas, att min

-bicykel, denna mig så kära och synnerligen under sommarferierna snart

-sagdt nödvändiga vehikel icke kommer att röna något men af den måhända

-något gungande transporten på detta ärade ångfartyg?» Därpå ställde han

-sin prydliga ljusbruna, monogrammärkta kappsäck ifrån sig, upptog

-ur bröstfickan sin rena hvita näsduk och började vidtaga

-afskedsviftningarna.

-

-Det var en icke oansenlig skara som hade gjort honom den sista tjänsten.

-Hans egen familj samt ett antal släktingar och närmare vänner gengäldade

-synbart rörda hans kärleksfulla hälsningar. En äldre farbroder, troligen

-prästman, tillropade honom en välgångsönskan på latin, hvilken han

-grammatikaliskt korrekt besvarade på samma tungomål.

-

-Båten gled långsamt nedåt kanalen, och under hela tiden var den

-mönstergille skolgossen däckets hjälte. Än var det en ung flicka vid en

-trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken på en soffa, än lekande

-skolungdom, än lustvandrande familjer — med alla dessa växlade han

-näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt lämpande sig efter

-omständigheterna, än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt böjde

-sitt hufvud, än betydelsefullt lade handen på hjärtat och än lekfullt

-gjorde militärisk honnör. Vi hade samtliga, med undantag af

-bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring den mönstergille ynglingen,

-som med sitt blida, vinnande leende oupphörligt vände sig än åt ena, än

-åt andra stranden, och beskådade med oförställd beundran hans vänsälla

-manövrer. O, hvad denne gosse måste vara älskad, tänkte vi alla. Hvilken

-son och broder han måste vara! Hvar gång han vände sig trampade han mig

-på tårna, och hvarje gång anhöll han om ursäkt på ett så respektfullt

-och förtroendeväckande sätt, att jag kände mig stolt öfver att ha

-blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter. Jag försvann sedan

-småningom från de öfre regionerna och återsåg honom först i grannskapet

-af Visby, just som han med en sirlig gest framtog sin näsduk för att

-börja hälsa den icke oansenliga hop, som där inväntade hans ankomst. Det

-är mig obekant, hur han hade tillbragt natten, men jag misstänker

-starkt, att han framlefvat den under instruktiva och hyfsade samtal med

-de vakthafvande på båten samt möjligen anslagit någon stund till

-genomgående af ett feriepensum.

-

-

-                        RECENSENTENS TÖRNESTIG.

-

-När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få se mig på en cigarr och

-möjligen något mera, rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett

-öfverväldigande bekymradt sätt och beredde mig att uppräkna det flertal

-olikartade engagemang, som den ifrågavarande aftonen råkade föreligga

-för min upptagna person. Men i samma ögonblick antydde Karl-August — som

-känner mig, hvad man annars kan ha att anmärka på honom —, att han hade

-något intellektuellt att komma med. Och jag svor att telefonera återbud

-till den öfriga världen, hvilket jag emellertid sedan af någon anledning

-glömde bort, utan att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet

-blifvit följden.

-

-Karl-August öppnade egenhändigt, när jag ringde på, alldenstund hans

-betjänt som vanligt hade en utekväll, och ryggade därpå till hälften in

-i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur är icke afsedd för två

-personer.

-

-— Gissa hvem som sitter där inne! — hviskade han med feberaktigt

-uppsluppen stämma, medan jag krängde af mig rocken.

-

-— Hertiginnan af Västergötland? — försökte jag, mera på måfå än som

-resultat af någon allvarlig tankekombination.

-

-— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser att du kväfs af skamsen

-nyfikenhet — manade Karl-August, som kanske tar lifvet litet

-allvarligare än det från början var menadt. — Jag vill bara bereda dig,

-så att du inte skall bli nervös och blamera dig, som du har så lätt för

-...

-

-— Säg så gärna rent ut, att det är statens respektable skarprättare, som

-du med fin förtänksamhet önskar presentera mig för — afbröt jag pikerad,

-i det jag vid skenet af ett medfördt trappljus speglade mig i

-Karl-Augusts praktfulla storm.

-

-Karl-August exploderade i ett slags irriterande bukskratt:

-

-— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst intill — han är _recensent_,

-Huck!

-

-Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter) slocknade i detsamma,

-och Karl-August lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken hade rätt!

-För en yngling, hvars själ är ett bibliotek af oskrifven litteratur,

-känns det outhärdligt kyligt att utan varning tussas ihop med en

-individ, som har till mission att afskräcka från utöfvandet af

-skriftställarkallet. Det var med en ytterligt affekterad nonchalans i

-stämman jag föreslog Karl-August:

-

-— Var snäll och be mig stiga in!

-

-Därhän gick han emellertid inte, han endast sparkade mig i knävecket som

-tecken till gästfrihet, — och jag bockade mig för mästermannen. Han hade

-intet blod på fingrarna, inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila

-utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde ingen mordgirighet, snarare

-en trött välvilja. Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck, och

-hans yttre företeelse var icke ägnad att väcka mörkrädsla hos den som

-var okunnig om hans yrke.

-

-Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta och Karl-August med

-bullrande gemytlighet ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt

-göra hvad jag kunde för att vinna den förfärliges eventuella hjärta och

-sporde därför blygt tvekande:

-

-— Recensenten har väl mycket att göra, kan jag tro?

-

-Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade hans bleka läppar, han lutade

-sig tillbaka, slöt ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade

-någon särdeles omfattande utsikt.

-

-— Floden! — stönade han slutligen. — Floden ... Den går mig till halsen,

-den slår igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket yrke, mina

-herrar!

-

-— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo både Karl-August och jag

-med en frisk och naturlig uppriktighet.

-

-— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så våldsam i år? — fortfor jag,

-hycklande okunnighet.

-

-— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis — genmälde han med en bister

-blick, som syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna pappersark,

-hvilka i en framtid skola visa sig odugliga att som Noaks ark hålla mig

-och andra ynglingar uppe på syndafloden.

-

-Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde mannens farlighet, och jag

-önskade, att jag aldrig blifvit född.

-

-Fasornas man hällde drömmande konjak i sin whisky, och Karl-August, som

-annars inte har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte ett halfkväfdt

-»hej!» Bödeln afsmakade groggen, fann den stimulerande och bestämde sig

-för att säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han fann oss

-sympatiska. Utan om sig och sitt.

-

-— Det är vederkvickande hvilsamt — började han — att så här få slå sig

-lös en fridfull kvällstund med ett par hyggliga och försynta gossar, som

-oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans röta, som förtär en yrande

-mänsklighet ... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar jag för

-ingenting — insköt han godmodigt, då han förnam en hostning från mitt

-hörn. — Herrarna anser sig förmodligen äga en viss insikt i världens

-infernaliska beskaffenhet (jo något, eller hur, Karl-August?), men jag

-anhåller, att herrarna inte tar illa vid sig, om jag uppger ett stilla

-hånskratt åt denna herrarnas inbillning (för all del, för all del, det

-hörde ju till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat i mitt kall i

-åtskilliga Herrans år, och jag kan nu betrakta mig som en i det närmaste

-fredlös man. Det skulle verka synnerligen lugnande på mina hårdt

-angripna nerver att efter mörkrets inbrott stadigt följas af en t. ex.

-till författare förvillande kostymerad detektiv; men med tio öre raden

-når man inte en sådan lyx. Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar

-författare, men det är inte myndigheterna som placerat dem i mina spår

-... Jag påkostar mig gärna en droska, när det börjar skymma; men i den

-sitter jag som på nåldynor, för hur kan jag svära på, att inte åkaren i

-sina yngre och bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt _känner

-igen mig_?

-

-Skräckmannen hällde drömmande whisky i sin konjak, såg på oss med »ett

-dödsskjutet rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet

-rådjur beter sig, och det skäms jag för, ty det ha alla in- och

-utländska romanskrifvare gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma

-och vördnadsfulla medkänsla:

-

-— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina herrar! Jag har åkt i spårvagnar,

-slutna, hemska, fulla med skriftställare. Jag har känt blickar, från

-höger, från vänster, från sätet midt emot, jag har mötts af hälsningar,

-jag har hedrats med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för mig inte

-fortskaffningsmedel utan tigerburar.

-

-När jag infinner mig på en bjudning, är det alltid någon medelålders dam

-med något visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket sägande åthäfvor

-vägrar att presenteras för mig, och någon irritabel ung man, som länge

-önskat få säga mig ett par hälsosamma ord.

-

-Och min korrespondans, mina herrar! Eller rättare min brefkollektion,

-för jag skrifver aldrig bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas

-sannerligen mina posthuma biografer, de kommer att få roligare än jag

-har haft. Min intimaste vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig så

-här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga tron, att du något litet

-sökte förstå mig och hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag vet

-nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var värd. Den omständigheten, att du

-offentligt påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang från

-Heine, kan icke utplånas af det lismande beröm du för skams skull ansett

-dig böra tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer. Tian följer, när

-det lämpar sig för mig». Det har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i

-familjekretsen outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga författarinnan

-påpekar triumferande, hurusom mitt namn och de publikationer jag vanärar

-med min penna kunna sägas vara för evigt bannlysta från Sveriges alla

-_verkliga_ hem, ty sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam bjuder

-mig på fri resa i hennes sällskap till södra Australien, »eftersom ni

-anfäktas af så starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit förlagda

-teckning ur hvardagslifvet», och en kyligt ironisk dramaturg anhåller

-att få veta titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund ni

-ådagalägger en så säregen insikt och erfarenhet i dramats teknik», samt

-slutar med att intresseradt förfråga sig, hur det känns »att vara raka

-motsatsen till gentleman».

-

-Karl-August och jag sutto mållösa, och våra unga hjärtan flögo martyren

-till mötes. Han sände oss ett matt leende, som antydde, att han fattade

-omkastningen i vår känslostämning vis-à-vis honom.

-

-— Men allt det där är ju bagateller på sätt och vis. Min lefnads stora

-lycka har krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas i korthet.

-Förhistorien: västkust, månsken, tennis, välbergad änka med anslående

-dotter. Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans tillbaka i

-Stockholm, jag salig, dock nödgad att utöfva min verksamhet. Jag

-klatschade med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte mig charmant.

-»Lik i lasten», äktenskapsroman af Svea Vindhäll, kommer ut, jag

-behandlar den med lif och lust, med verklig kläm — det allra

-briljantaste massmord. Ja, mina herrar, hvad behöfver jag vidare

-tillägga? Min älskades dörr var från den stunden stängd för mig. Det

-gjorde henne outsägligt ondt att nödgas stöta bort mig, men hon kunde

-inte ingå förening med en man, som i tryck benämt hennes mor idiot. Ty

-hennes mor var Svea Vindhäll!

-

-Minnena öfverväldigade litteraturens offer. Han gömde hufvudet i

-händerna en stund. Karl-August och jag sutto andäktigare än vi någonsin

-suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet att med snaraste slarfva ihop en

-bok för att, sedan han ställt mig på skampålen inför allt Sveriges folk,

-få gå och trycka hans hand och återskänka honom tron på mänskligheten.

-

-

-                     KÄRLEKEN UR FÖRLÄGGARSYNPUNKT.

-

-Den afton, då min bana korsade recensentens törnestig (se föregående),

-syntes mig bestämd att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i mitt lif.

-Om den kunde tituleras lif, den vegetativa slöexistens jag dittills

-låtit min andes möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin härlighet

-församlade liljorna på marken i ladorna, fastän han inte var så klädd,

-eller hur det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men jag, lät jag

-icke min odödliga själ flyga planlöst omkring som fåglarna under

-himmelen? Här hade jag gått och kraflat mig fram långt på hinsidan

-beväringsåldern, och hur många dikthäften hade jag komprometterat mig

-med, hur många romaner hade jag fullbordat, hur många dramer hade jag

-lagt sista hand vid? 0 (= noll) af alla sorter.

-

-Dessa och dylika reflexioner spirade upp i recensentens törnespår. Jag

-svor att bli en ny och bättre människa. Jag beslöt att ge hugg på mig.

-Redan följande afton kaflade jag upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig

-ursprungligen, att det skulle bli en samling noveller, med ämnen från

-tämligen gångna tider och icke utan sina allegoriska andemeningar; men

-när jag hade gnott på den första historien i cirka tre dagar, varseblef

-jag, att det artade sig till en mera genomförd roman på vidpass 400

-trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag, som hyser den borne diktarens

-instinktiva vördnad för inspirationens skenbart nyckfulla ledning,

-ändrade namnen och ett antal smärre glosor, så att det hela medelst ett

-trollslag förvandlades till pur nutid, samt tillfogade en långt bortom

-ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig afslutning som ersättning för

-den där andemeningen, hvilken under författandets lopp hade afvikit. Det

-skulle vara ett matt uttryck för min skaparstämning, om jag sade, att

-jag fann mitt verk ganska godt. Jag var förbluffad helt änkelt — mycket

-hade jag trott mig om, men knappast _det_! Det plägar ju verka

-synnerligen uppblåsande att öfverträffa andra, men hvad är denna billiga

-och i grunden osympatiska triumf mot att öfverträffa sig själf?

-

-Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen och undrade vekt, hvilken

-förläggares affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring. Mitt

-ofördärfvade hjärta manade mig att gynna någon stackars liten af

-konkurrensen nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en

-originalförfattare träda öfver sin tröskel och som annonserar i

-tidningarna om att han portofritt levererar till landsorten »Detektivens

-hemlighet» i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern» med guldsnitt

-jämte ett vackert pennfodral för sammanlagdt 75 öre. Men min

-skaldeambition afstyrkte på det bestämdaste detta filantropiska

-hjärteförslag och tvang mig att välja en engrosaffär för mästerverk, där

-ett europeiskt författarrykte expedieras en gång i månaden.

-

-Efter att med min hofkalligrafiska piktur ha tecknat på omslaget

-följande maktspråk: »Rätten till öfversättning på främmande tungomål,

-äfven franskan, förbehålles», aftågade jag, på någon distans följd af

-stadsbudet Göransson, som forslade litteraturalstret fastsurradt på

-ryggen likt en koffert. Göransson fick vistas på gatan med sin vittra

-börda, under det jag vandrade in för att bereda skalderyktesfabrikanten.

-

-Han var upptagen för ögonblicket, och jag inbjöds af en underordnad

-herre att tillsvidare slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han

-benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk. Om en stund kom en

-yngling utraglande ur det heligaste med stela blickar och ett nervöst

-skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som en blind genom rummet och

-stack ut på gatan; tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt

-badställe. »Den där har fått ett drygt honorar», grinade den

-underordnade herrn mot en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde den

-underordnade fröken med en glimt af medkänsla. »Han får ge 525 kronor i

-tryckningskostnader för det där versskräpet, som kom ut i våras»,

-meddelade herrn. Jag mådde inte bra och började undra, om jag inte just

-den dagen var för öfveransträngd för att syssla med affärer, om än

-aldrig så ljufva.

-

-Emellertid kom nu min tur efter den nervöse ynglingens otur. Jag tittade

-ut genom fönstret och konstaterade, att Göransson slagit sig till ro på

-trappan midt emot med skönlitteraturen som underlag. Litteraturgrossören

-visade sig otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa ut och

-döda Göransson.

-

-Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt att önska i fråga om flärdlöshet,

-och detta dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning.

-

-— Jag har skrifvit en bok — yppade jag med en liten sväljning.

-

-— Jaså — genmälde grossören utan spår till häpnad.

-

-— En roman — fortsatte jag.

-

-— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande, som jag tyckte, och började

-verkställa kalkyler på sin pulpetalmanacka.

-

-— Den kan väl inte bli färdig till jul? — framkastade jag nu säkrare.

-

-— Det är väl herrns ensak; om herrn är flitig, så ...

-

-— Förläggaren missförstår mig. Nog är den färdigskrifven, för längese’n,

-men jag undrar, om den kunde komma ut före helgen ...

-

-Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset för samvaron och

-började bläddra i telefonkatalogen.

-

-— Min tid är kostsam — upplyste han. — Är det något herrn vill mig, så

-ber jag att få veta det med detsamma.

-

-En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare ha ju inte skyldighet att vara

-några sekularsnillen. Jag framstälde alltså på ett populärt

-förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans uppgift gentemot mitt verk.

-Hans drag antogo småningom ett lidande uttryck, och han yttrade

-slutligen med ett slags ömkansväckande konvalescentstämma:

-

-— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt sjå för att få det att gå

-ihop. Här var nyss en skaldeyngling, som blef en smula ledsen, men min

-familj skall väl också lefva ...

-

-Jag får bekänna, att detta senare argument föreföll mig oväsentligt, men

-det gjorde mig ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt:

-

-— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi kan ju vänligt komma öfverens om

-ett obetydligt honorar, som sedan ökas i geometrisk progression med

-hvarje ny upplaga ...

-

-— Vi brukar alltid hålla oss till första upplagan, när vi resonnerar om

-otryckta arbeten. Det var ju en tjock historia, antydde ni? Hvad handlar

-den om i korthet?

-

-— En ung poets sjuka stämningar och nervösa vibrationer — deklamerade

-jag — hans aspirationer mot oändligheten, hans ...

-

-— Du store, ett så’nt ämne för en roman! Men det såg jag på herrn, så

-fort herrn kom in. Hur är hans ställning till _henne_? Blir det något

-af?

-

-— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer knappast någon _hon_ i boken —

-bara en gammal kvinna, som är halft en symbol ...

-

-Här exploderade grossören. Han gapskrattade brutalt.

-

-— En käring, som är en half symbol! Det är väl »S:t Göran och draken»

-som har ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit omodernt bland

-skaldeungdomarna numera att sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt

-stilla, unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att utan kärlek

-behöfver ingen göra sig besvär hos mig. Min familj skall väl också

-lefva; tror ni jag har råd att ge ut romaner utan kärlek? Och finns det

-ingen vidare kärlek i boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget

-»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga». Vi är beroende af allmänheten,

-unge man. Jag har brådtom. Adjö!

-

-Göransson förfärades, när jag trädde ut på gatan och med dof röst

-yttrade:

-

-— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min tro är krossad och mitt hopp är

-sviket, ty den eländige knallen vill inte höra talas om annat än kärlek.

-

-

-

-

-                           GLUNTENS EPIGONER.

-

-

-                          HÄNRYCKNINGENS STAD.

-

-Må ingen förespegla sig, att här skall följa en hymn öfver den sig så

-kallande Mälardrottningen — hennes ära vidmakthålles redan förut af ett

-nöjaktigt antal poeter, med eller utan literis (ingen har ännu befunnits

-förtjäna mycke’ ris)[4]. Men en medellång middagslur härifrån efter

-snälltågsberäkning blåsa uppsluppna slättvindar kring ett småtrefligt

-provinssamhälle, bebygdt af tjugo à tretti tusen själar samt en

-varierande mängd studenter. Där har det en gång synts mig godt att

-dväljas, och där har min ande stundom i månskenskvällar bestigit

-extasens höjder, hvilka torna sig högt öfver slottsbackens öfversta

-krön. Där är hänryckningens stamort i Norden, där flammar den eviga

-elden på den apolloniska yrans altarhärd.

-

-Hör och döm! Den, som klottrar dessa rader, vallfärdade en dag förliden

-vår till detta minnenas helgade hem för att där uppspåra några flikar af

-sina ynglingaillusioners tappade purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem

-som upptagit den.

-

-Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus himmel, de afhållna

-gamla kullerstenarna skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna,

-bronsgubben vände fortfarande ryggen åt det kungliga universitetshuset

-och lät sin »tanke» hvila sig — allt detta var juste och i sin ordning.

-Men det slog mig småningom, att samhället var för väl sopadt. Hela

-studentkåren var undanstädad, och en dåsig prydlighet hvilade öfver de

-snyggt upplinjerade gatorna, alltifrån Asgårds buttra fasad till

-Luthagens yttersta träsk (lut abbreviation af lat. _lutum_, gyttja),

-från brackdistrikten bortom järnvägen till Fjärdingens klassiska

-kvarter. Kämpande mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade jag

-öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en poliskonstapel, som tycktes

-utgöra den ende trafikanten.

-

-— Hör nu herrn, hvar i all världen är studentkåren?

-

-— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt, synbart sträfvande efter att

-associera detta uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp. — Aha

-— ljusnade han plötsligt upp — lokalen är nere vid Dombron. Vänd om och

-gå genom Skytteanska ...

-

-Men jag hade redan hånleende vändt mig ifrån den oförstående

-ordningsväktaren och ilat mot ett hvitt föremål, som seglade neråt

-gatan. Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs tjocklurfviga

-hufvud. Tjusad störtade jag emot honom och hälsade honom med en

-sällspord värme.

-

-Flaxberg tog saken mera dämpadt, om än vänligt, ruskade min hänfördt

-framsträckta hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter moget

-och öfvervägdt:

-

-— Jag har i dag med en viss glans öfverstått min histologitentamen och

-har med anledning däraf beslutit att påkosta mig en och en half timmes

-rast, möjligen med kvart, dock enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så

-har jag sedan min förra tentamen en ouppdragen flaska apollinaris hemma

-i min lokal — du har väl ingenting emot att tömma en bägare af detta

-fluidum på grund af dagens betydelse?

-

-Nej vars, nej för all del, det hade jag ju visst inte, omständigheterna

-måste firas, det var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad det var

-för en dunkel tungsinthet som bredde sig öfver mig — jag som borde ha

-fröjdats i himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt därmed

-sammanhängande gästfrihet!

-

-— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor tentamenshjälten i energisk

-ton.

-

-— Affärer? _Här?_ Låt oss tala allvar, yngling. Jag är kommen för att

-råka studentkåren — svarade jag med en skymt af lidelse.

-

-Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den begreppslöse konstapeln.

-

-— Direktionen sammanträder inte på länge — upplyste han småningom — och

-hvad vill du dem för rästen?

-

-— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag tror, att en klunk apollinaris

-skall lifva upp mig.

-

-Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd. Själf kröp han ihop i

-pinngungstolen och anvisade åt mig den storrosiga inventionsdivanen,

-hvarefter den festliga pokuleringen vidtog.

-

-Trots det stimulerande läskevattnet ville stämningen icke bli hvad man

-kallar sprudlande. Flaxberg fann sig slutligen föranlåten att ursäkta

-sin fåordighet med den upplysningen, att han måste i någon mån

-koncentrera sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien, som han

-samma afton skulle hålla i föreningen »Bort med studenterna».

-

-— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade jag förlamad af häpnad. — Var

-det »Bort med studenterna»?

-

-— Precis — bekräftade Flaxberg strängt. — Jag märker, att du med

-oursäktligt lättsinne vidhåller din gamla okomplicerade åskådning. Jaja,

-man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar. Men vid tjugofem år

-åtminstone är man skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen åt

-sidan och känna sig som medborgare, som integrerande del af — af det

-stora hela, du vet, bidraga till lösningen af den sociala frågan och så

-där vidare ...

-

-— Hvad är det för en fråga? — sporde jag trumpet — Är den direkt eller

-indirekt?

-

-Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar.

-

-— Den är i högsta grad direkt och berör enhvar af oss på det _allra_

-närmaste — docerade han på. — Vi vill afskaffa studenterna på så vis,

-att _alla_ blir studenter. Vi nöjer oss inte som du och dina olycksaliga

-likar med att bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla krafter

-dra upp de vanlottade klasserna. Så snart jag har läst en bok eller

-tidningsartikel eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte i

-högdragen lättja och smälter innehållet för mig själf, utan jag går

-genast upp på en kateder och framlägger det för den arbetande brodern,

-som sålunda för en ringa afgift erhåller en ovärderlig massa kunskap,

-sorgfälligt preparerad. Eller också skrifver jag ihop ett

-tjugofemöreshäfte, där han på ett otroligt lättillgängligt sätt får reda

-på hvad lärda forskare har mödat sig i hela sin lifstid med att utröna.

-Å, det är härligt att så kunna medverka till millionernas förädling! Och

-hvilka resultat! Man hör ju på långa håll hur gräset växer ...

-

-— Och kon dör — inföll jag, i det jag hastigt reste mig. — Din rastetid

-är ute, Flaxberg, och mänskligheten kallar dig. Tack och farväl! Det

-finns några droppar apollinaris kvar till din nästa tentamensfest. Jag

-undrar, om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill.

-

-— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist — varnade Flaxberg stelt. —

-Han sysslar med utarbetandet af ett särdeles genomtänkt

-härordningsförslag med speciellt afseende fästadt vid de värnpliktiges

-intellektuella utbildning samt rösträttens nedflyttning till

-konfirmationsåldern. Det kommer ju litet för sent den här gången, men

-hvem vet, ett annat år kanske ...

-

-Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd ned för trappräcket och

-vandrade beklämd ut på gatan. Där uppdök åter en mössa.

-

-— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt — hur lefver du med världen?

-

-— _I_ världen, men inte _af_ världen — förkunnade den anropade mildt

-högtidligt. — Det gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner inte

-mer, vi har missionssamtal i afton, och inga utomstående ...

-

-— Tack, tack, men det gör ingenting för min del, jag har inte häller

-just mycken tid — afbröt jag med någon brådska.

-

-— Men en evighet har vi alla framför oss — ansåg Pålle och ilade vidare.

-

-Ja, det var hänryckningens stad, och där flammade lågorna höga på den

-apollinariska yrans altare.

-

-

-                       KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN.

-

-Det var en gång en kandidat, som mer än de flesta grubblade öfver

-striden mellan kapital och arbete. Han berördes smärtsamt af den

-omständigheten, att dessa bägge hvart för sig så sympatiska begrepp

-aldrig möttes i sämja utan ständigt flydde hvarandra eller stötte

-hvarandra bort. Tider hade funnits, då han trott sig vara den korade

-fridstiftaren, den som komma skulle; men han vardt äldre och fick

-mustascher och gick öfver på Hamletssidan.

-

-Då ordnade han småningom förhållandena så, att han ägnade den

-hufvudafdelning af lifvet, som kallas terminer, åt den ena makten,

-kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes ferier, åt

-motståndaren, arbetet. På detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna

-frid, som ett välberäknadt kompromissande kan skänka, och lade på

-hullet, som endast den rättsinnige och välsituerade lägger på hullet.

-

-I vetenskapliga kretsar var han äljes icke beryktad för ortodoxi. Har

-var till och med så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla

-svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan titeln hade ursprungligen

-tilldelats honom af hans städerska och sedan spridt sig till vidare

-kretsar, så som det plägar gå.

-

-Han var aldrig ovillig att utreda för oss yngre orsaken till detta

-missförhållande, och en jämmer var det att lyssna till denna historia om

-afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig martyrkäckhet.

-

-Nå, han visste, hvad s. k. examina voro värda, och var inte den, som

-dårades af titlars klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför inte

-han såväl som andra kunde lägga sig till med ett och annat af dessa

-stämplade pappersark, som äro så komiskt lätta att förvärfva och af

-hvilka man i lifvets senare skeden stundom kan ta bevittnade afskrifter

-för att dymedelst lura bönder. Ja, inte hade han svettats något

-särskildt för saken, men han hade dock upprepade gånger stämt möte med

-än den ena och än den andra »gamla stöfveln», som han med någon hätskhet

-uttryckte sig om de akademiska lärarna, i afsikt att under vetenskapligt

-tankeutbyte framhålla sin kompetens för den åsyftade betygsgraden. Han

-föreställde sig, att han hade att göra med gentlemän, uppträdde själf

-som sådan och hyste därför berättigade pretentioner på ett annat

-bemötande än det verkligt skändliga, som kom honom till del. Det var

-kanske inte lönt, att han sade mera, han kunde knappast vänta att bli

-trodd ...

-

-— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt — vi tror hvad som hälst om de

-gubbarna. Vi kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar.

-

-Å ja vars, han kunde gärna exponera dem, i betraktande af att de voro

-tämligen komprometterade förut.

-

-Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och hans ögon stirrade ned i

-toddyglaset med en glöd så förtärande, att sockret smälte fortare än

-vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande, stundom opassande

-tydliga ordalag skildrade sina lärda rendez-vous’er.

-

-Öfverensstämde det först och främst med folkvettets eller bara den rena

-simpla snygghetens fordringar att pådraga sin solkigaste och

-knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i förväg anmäld välfrejdad

-yngling, som kommer på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst

-samt violett silkesnäsduk innanför västen?

-

-Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad och blickade skyggt på hvarandra,

-liksom spörjande, om det kunde vara sant, att vi nyss blifvit bröder med

-denne häpnadsväckande karl. Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga

-af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor, och vi redde oss alla

-förträffligt. — Herre Gud, man tenterar ju inte alla på en gång.

-

-Han höll emellertid för troligt, att de intriganta gamla männen

-anskaffat de nesliga plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället. Han

-ansåg, att detta drag alldeles frappant passade in i deras karakteristik

-och att måhända ensamt det innehöll nyckeln till hela deras anläggning.

-

-Man kunde verkligen inte ha det att säga efter dem, att de sparade någon

-möda vid arrangerandet af hans mottagande. Så plägade de t. ex. på

-förhand ha låtit hopsamla allt damm, som vid morgonstädningen

-uppdrifvits i deras och möjligen äfven någon grannes våning, på skyfflar

-samt med snålt tillgodogörande af hvarje korn öst det öfver bord och

-stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum. Visste någon af de

-närvarande hvad detta ville säga för en man med samma dag borstade

-svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de någon tanklöshet och brist

-på förutseende vid hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd,

-annars hade de väl näppeligen satt honom på en låghalt taburett

-(taburett, mina herrar!) midt för ett par bordsben och beredt honom

-tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken. Han måste beundra

-deras sinnrikhet, äfven om han icke kunde fullt sympatisera med deras

-anordningar, ty han var den, som förstod att låta detta vara detta.

-

-Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi hade fått förverkligad vår ungdoms

-djärfva dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens och

-dvärgasinnets ädla offer. Framför oss satt en hjälte och höjde sitt

-stora toddyglas till svar på den försynta hälsningen från våra

-oansenliga punschglas, och de tunga molnen från en hjältes cigarr

-korsade de fina rökstrålarna från våra cigarretter.

-

-Allesammans tycktes de ha enat sig om att komplettera det kyliga

-obehaget i inledningsceremonierna med det ovärdigt snärjande spörsmålet:

-»Nå, hvad har herrn läst för något i ämnet?» Detta syntes honom innebära

-en våldsam missuppfattning af ändamålet med hans besök och försatte

-honom i ett dåligt humör, som han icke lyckades bli kvitt, så länge han

-satt kvar på den nämda taburetten (nåja, _satt_ var kanske för starkt

-uttryck). Visserligen kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en hög

-boktitlar — han hade minsann sett många sådana i sin dar — men han var

-kommen för att resonnera allvarligt och gediget och framlägga sina

-tankar och åsikter i det förevarande ämnet. Han råkade ha idéer, och

-hvad innerst kom det dem vid, om han hade läst någonting eller ej?

-

-Minnet af all den lumpenhet han varit med om syntes kväfva honom, hans

-röst blef tjock af svällande harm, och han måste ta en större klunk för

-att bli klar i strupen. Så försjönk han i funderingar, af ett bittert

-slag troligen, och vi måste slutligen påminna honom, att hans skildring

-icke kunde anses afslutad.

-

-Liksom ovilligt tog han till ordet igen. Han var inte långsint, han

-ville inte säga något ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade

-Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de förstodo, de kunde nog vara

-ganska användbara i sitt slag. Men som usla bofvar hade de betett sig

-mot honom. Kunde någon af de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att

-han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde dock icke till de laster, som

-någon nu lefvande individ skulle våga uppträda och beskylla honom för.

-Saken berodde helt simpelt på smärre meningsskiljaktigheter mellan honom

-och gubbarna. Han hade befunnits hysa afvikande åsikter än i fråga om

-ett årtal, än rörande en historisk händelses förlopp eller ett

-filosofiskt systems sammanhang. Ja, och så hade han funnit den grekiska

-formläran bra nog otidsenligt invecklad och därför vidtagit ganska

-omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna.

-

-Det var _detta_ som hade retat gubbarna och kommit dem att taga en låg

-hämd! Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet, nej bevara oss väl,

-ingen ovanlig synpunkt, då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp, på

-stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta er för det som nytt är!

-

-Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation, och nästa morgon hälsade

-vi med nöd på professorerna.

-

-Han var en snäll och vänsäll man, och han höll sig inte för god att

-sällskapa med oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord liberalitet

-sin hela tid till vår disposition under de perioder, då kapitalet, som

-nämdt, var föremål för hans tankar och åtgärder. Ack jag minns väl, hur

-värmande det kändes att, när man glad och rik trädde ut från

-postkontoret med ett af fem insegel smyckadt konvolut uppstickande ur

-bröstfickan, möta hans glädtigt intresserade blick och hälsas af hans

-hjärtevinnande slag på axeln. »Gamle gosse, var det inte förlidet sekel

-vi träffades sist, vi ska vara tillsammans.»

-

-Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd öfver vår pappas frikostiga

-hjälpsändningar, ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser

-öfver vår välbergade och ogifte farbrors obetydliga gifmildhet.

-

-Han berörde sällan inför oss de tider, som han i öfverensstämmelse med

-sin lefnadsplan ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam person, och

-för rästen hade ämnet sina bittra sidor.

-

-Han antydde nämligen stundom, att han haft litet flera motgångar, än

-någon af de närvarande kunde åskådligt föreställa sig. Men han var icke

-den som ville uppkalla några larmoyanta effekter ...

-

-Så mycket fingo vi ur honom ändå, att han, då terminen definitivt var

-afslutad och såväl kapital som akademiska medborgare vordo sällsynta,

-plägade packa full med böcker en gammal familjeklenod till läderkoffert,

-som var så skröplig, att den sammanhölls endast af de kära minnen, som

-voro fästade vid den, och färdas till något litet och oupptäckt samhälle

-för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade friden var emellertid

-besvärligare att ernå, än de närvarande inbillade sig. Om han ville,

-skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter om förstadsträhus,

-där man fick tacka försynen, att det fanns ett slags väggar mellan

-rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär ... Man ägde tyvärr

-också en apparition, som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga

-flickor från att åtrå ens bekantskap, och man var kanske såpass

-spirituell, att man icke betraktades som något öfverflödigt påhäng vid

-hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet. Kort sagdt, han

-hade aldrig lyckats finna den drömda idyllköping, där han tänkt sig, att

-hans lifsverk skulle gro och blomstra.

-

-Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte mannen, vi kände oss så tarfligt

-framgångsrika, så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den kvällen

-efter en ädel olyckas bäska kalk.

-

-                   *       *       *       *       *

-

-Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre och förhärdade och knöto nya

-bekantskaper och glömde småningom vår gamle vän. Väl växte det upp nya

-ynglingagenerationer, som ställde sig under hans hägn och i hans följe

-tågade efter idealets fana. Men hans hjässa började kalna, och de unga

-tröttade honom. Han blef led vid hela sin kår och började söka sitt

-umgänge i andra samhällsklasser.

-

-Han följde härvid konsekvent metoden att löpa samhällets rangskala

-nedåt, och med den starka stilkänsla, som alltid varit honom egen,

-rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och klädedräkt efter sin

-tillfälliga omgifning. Han ville icke afsticka genom sitt yttre, han

-förstod att göra sig gällande ändå.

-

-Sista gången jag såg honom, stod han utanför en änklare restaurant

-eller, brutalt uttryckt, en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra

-hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt diskuterade angående

-arten af den förtäring, som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda

-herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens eller anletsdragens

-förfining; men ingen, som såg denna grupp, kunde misstaga sig på att han

-var dess sol och centrum.

-

-Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp till honom, och det sista

-jag hörde, innan skaran stormade ingången, var en inställsam

-bränvinsbas, som yttrade:

-

-— Kandidaten får bestämma.

-

-

-                         FRIBERGS EXAMENSFEST.

-

-Min landsman Friberg studerar klassiska språk. Jag vill ju inte därmed

-ha sagt, att han förnöter tillvaron med att hänga näsan öfver den föga

-spännande litteratur, som Homeros och Cicero m. fl. forntidspedagoger

-för mycket länge sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till bruk för

-de allmänna läroverkens högre klasser. Friberg är nämligen en grannlaga

-natur, han hyser en respektfull vördnad för antiken, han nänns icke röra

-med ovarsam hand vid den klassiska odlingens skatter, han blickar endast

-i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna — det är nog för hans

-försynta väsen att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit skrifvet.

-»Tids nog», säger han med ett epikureiskt leende, »tids nog blir vi

-bekanta, gubbar. Här är ingen brist på terminer.»

-

-Friberg har rätt, han har icke lidit brist på terminer, de han upplefvat

-kunna angifvas med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en individ

-med hans antika ro och jämvikt måste helt naturligt osympatiskt beröras

-af sina samtidas osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver samt

-förfäras inför deras brutala och bullersamma inträngande på vetenskapens

-heliga marker. Vi äro dock inte mer än människor, de flesta af oss, och

-äfven Friberg har haft sin svaghetsstund, då han hvirflats in i

-världslighetsströmmen.

-

-Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar, men det är dock ett

-faktum, att han en gång — det har kuggats många generationer sedan dess

-— i ett slags öfvermodig yrsel anmälde sig till kandidatexamen. Kvällen

-före skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af sin städerska och

-placerade detta under sin hufvudkudde för att på så vis garantera sig

-dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt uppvaknande. Följande

-förmiddag rycktes Friberg ur sin barnsligt djupa slummer af en hård

-kvinnohand, som höll på att raka fram spillrorna af det kväfda

-väckarinstrumentet, hvilket under nattens lopp ändat sin larmande bana.

-Men Friberg tog med ett lyckligt leende farväl af sina fåvitska

-examensplaner och erinrade sig med välbehag, att äfven Homeros plägade

-slumra ibland.

-

-Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig något riktigt lugn efter den

-dagen. En smärtsam tagg blef sittande i hans själ, och han sände mulna

-blickar efter oss andra, som ideligen skenade förbi honom och trampade

-honom på tårna under vår kapplöpning till akademiska lärdomsgrader och

-förmånliga ämbeten. Och en vacker septembermorgon stod det tydligt för

-Friberg, att några åtgärder borde vidtagas.

-

-Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla sin reputation i dessa

-bustider? Så lydde det problem, som sagda morgon framställde sig till

-hans betraktande.

-

-Sedan han mediterat öfver saken i sin gungstol under en tidrymd af fyra

-pipor, kände han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät förfärdiga

-ett monumentalt anslag af följande lydelse:

-

-»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan längre tid tillbaka än någon af

-er kan minnas, anhåller härmed att få se samtliga landsmännen, så väl

-seniorer och juniorer som recentiorer och recentissimi, på en enkel

-examenszwyck å nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart. Dräkt:

-Högtidsdräkt för en hvar som kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle

-inspektor eller någon hedersledamot råka till att få se det här

-plakatet, må han anse sig inbjuden. Friberg knusslar aldrig.»

-

-Detta epokgörande tryckalster fastnubbades i god tid följande morgon af

-Friberg egenhändigt på nationens tamburdörr. Vaktmästaren höll sig bakom

-med gapande mun, och en ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän

-bevittnade förrättningen. Sensationen kan näppeligen ha varit

-våldsammare, när doktor Luther i världen smetade upp sina teser på

-kyrkportalen i Wittenberg.

-

-Friberg var emellertid inte den man, som tog intryck af en omgifvande

-människofänads hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet. Han nubbade

-utan att blicka åt höger eller vänster, och när han ändtligen vardt

-färdig, ställde han sig på något afstånd med hufvudet på sned och mössan

-i nacken för att kritiskt granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss

-landsmän med en högdraget förbindlig blick, uttalade en världsvan

-förhoppning, att vi icke måtte vara behäftade med något förhinder, och

-aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af de högljudda och

-epigrammatiskt formade gratulationer, som slungades efter honom.

-

-Det töfvade inte lång stund, innan samhället i sin helhet och i

-synnerhet studentkåren hade kunskap om dagens enastående betydelse,

-Friberg var i hvars mans mun, och vi landsmän bemöttes med en

-respektfull afund.

-

-När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder, började anlända,

-mottogos vi magnifikt af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en

-fond af praktfullt dukade bord och en stab af parata vaktmästare. Vi

-bländades af födoämnenas ymnighet och beaktansvärda kvalitet samt

-öfverväldigades af den myckenhet prima fluida, som bidade vårt angrepp.

-Stämningen svingade sig med detsamma upp till en lofvande höjd.

-

-Så knackade Friberg på sitt glas och tog sig friheten att hälsa de ärade

-landsmännen välkomna.

-

-— Det är inte min vana att skräfla — yttrade han vidare med rörd stämma

-— men jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett betydligare antal

-fester, både examens- och andra, än flertalet af de närvarande. Den

-lilla flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig personligen en vida

-mera ingripande betydelse än något annat rummel, som jag har varit med

-om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen torde ha sig bekant, min

-första examensfest. (Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske min sista.

-(Protesterande mummel.) Examen, mina ärade landsmän, hvad är examen? —

-(Här stannade han, synbart villrådig om svaret på den uppkastade frågan,

-men fattade sig snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ, som har

-sina särskilda åsikter, sina från mängdens afvikande tycken. Jag försof

-mig en gång, men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig in att

-fira en examensfest så att säga fristående. Låt oss vara tillsammans.

-Hej på er, landsmän!

-

-Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste seniorn utbragte »ett

-fyrfaldigt, kraftigt, studentikost, äkta upsaliensiskt lefve» för honom,

-och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring salen.

-

-Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp, såsom det höfves vid en

-examensfest. Föremålet lyckönskades än vibrerande allvarligt, än godlynt

-skojfriskt, man trängde allt bättre in i situationen, och när några

-timmar hade förrunnit, vann den föreställningen allt mera insteg hos

-Friberg, att han aflagt kandidatexamen. Ja, framåt morgonsidan kunde han

-till och med redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor, som han

-besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt.

-

-Landsmännen började emellertid småningom aftroppa till synbar sorg för

-Friberg, som med en smärtsamt förvånad blick tillsporde enhvar afgående,

-om han verkligen inte tänkte stanna till frukost. Med lättnad fann han,

-att en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade sig af inbjudningen och

-afvaktande sträckte sig på sofforna rundt omkring i lokalen för att

-något hvila sig till morgonmålet.

-

-Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet var uttömd i och med den

-välförsedda sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts. Å nej,

-Friberg var en fint belefvad gentleman, som visste att underhålla sina

-gäster i det sista.

-

-— Nu hoppas jag landsmännen inte har något emot att tåga ner till

-stationen och titta på Stockholmståget — proklamerade Friberg. — Jag

-bjuder.

-

-Landsmännen visade sig villiga, och en gåsmarsch arrangerades med

-Friberg i têten. I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår

-frackklädda skara genom det beundrande samhällets gator. Friberg

-vandrade själfmedvetet fram till biljettluckan och kommenderade:

-»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en fältherregest visade på

-det slingrande tåget bakom sig.

-

-Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning, ut på perrongen, men så fort

-vi väl voro utkomna alla, skingrade vi oss och uppfyllde platsen. Man

-kunde trott, att vårt antal med ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt.

-Vi upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet. Vi tryckte samtliga

-afresandes händer och önskade dem välkomna åter. Vi anhöllo alla

-stadsbud och undrade, om inte effekterna, som de fraktade, voro våra. Vi

-ställde enfaldiga frågor till alla järnvägspersonalens medlemmar.

-

-När det af oss kraftigt afhurrade tåget ändtligen kom i väg, sedan vi

-lyckats försena det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga och

-slaka; men Friberg var nöjd. Han aftackade hjärtligt sin trupp och

-traskade hemåt sömnig och själaglad, i det han allt som oftast hördes

-mumla för sig själf:

-

-— Det är ett sabla sjå med examen i alla fall!

-

-

-                      TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO.

-

-Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak, som kännes igen på att den

-är förfelad och som man fördenskull får höra glåpord om af alla dem, som

-ingen sådan haft att mankera. För visso är det irriterande för en

-betraktare med ordningssinne att se en person med prononcerade anlag för

-damskrädderi kasta bort sig på romanfacket eller en individ med skaldisk

-fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter; men vek och

-medkännande som jag alltid varit (fastän jag städse haft svårt att

-inbilla någon det), lutar jag åt att föreslå dessa skefva, en gång så

-lofvande existenser till en hjärtligare behandling.

-

-Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund. Han står för mig som den

-typiske representanten för kallelsemänniskorna. Att den kortsynta men

-välmenande naturen ämnat honom till vetenskapligt geni och med tiden

-professor emeritus framgick redan af den logiska tankekraft han

-utvecklade under sin spädaste period, då han med vidunderlig precision

-afpassade styrkan af sina röstmedel efter kvadraten på moderns afstånd

-från hans vagga. I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig

-språkvirtuos, dock utan att någonsin ertappas med öfverläsning af lexor

-— hans enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens temaskrifning, för

-hvilket han uppbar ett terminsarvode i cigarrcigarretter och frimärken

-med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen gör jag bäst i att

-icke vidröra, ty en nära nog sjuklig försynthet kommer mig att frukta

-blotta skenet af öfverdrift.

-

-När han gjort sitt intåg i universitetsstaden, öfvergick han

-naturligtvis snart som andra ynglingar med gnistan till ästetisk

-verksamhet, och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga

-analyser han verkställde och de verkligt omhvälfvande upptäckter han

-gjorde inom ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång måste jag nöja

-mig med en erinran om hans i form och tankar lika blixtrande föredrag om

-»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det återfinnes i Daniel

-Fallströms dikter», hvilket sent skall förgätas af »Ästetiska

-förbundets» ledamöter.

-

-Ännu så länge hade Tedde Knopplund, utan att skela åt höger eller

-vänster, vandrat sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning —

-ack, att han hade så gjort allt framgent! Gud vet hvad det var för en

-liten nyckfullhetsdjäfvul som flög i honom, men i ett plötsligt nafs

-kastade han sig in på en från ästetikerns skarpt divergerande bana,

-nämligen demokratens. Det uppsteg med ens hos honom ett passioneradt

-begär att varda en af de stora folkupplysarna, att rusa ner till de

-breda lagren och broderligt ta dem i kragen för att släpa dem med sig

-upp till de höjder, där hans ande af natur och vana dvaldes. Han började

-begagna nervikta kragar och gnolade ständigt med undertryckt glöd i

-stämman: »Seid umschlungen, Millionen!» — så lidelsefullt älskade han

-miljonerna, under det han — sällsamma motsägelse! — skulle vägrat att ta

-i miljonärerna med en tång.

-

-Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin professorsexamen, men hans

-mesta tid åtgick nu till att verka för den underkufvade brodern. Efter

-att på ett antal offentliga möten af skilda slag ha gjort sig förtrogen

-med åsynen af denne, kände han sig mogen att stiga upp och nedösa öfver

-honom något af sin hopade visdom. I sökandet efter ett allmänfattligt

-ämne af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna i

-»Hamlet». Han beredde sig med en oändlig omsorg och bemödade sig

-särskildt att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse

-lämpade termer.

-

-Så rustad och utan manschetter uppsteg han en söndagsafton på

-talaretribunen. Den underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd

-och märkbart pomaderad, satt nedanför i bekväma ställningar och iakttog

-honom med maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen, att det där

-med manschetterna var ett missgrepp, men skadan var skedd och den

-ideella trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han.

-

-Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det honom själf. Han började

-likväl misstänka, att det var stämdt en oktav för högt, när han märkte,

-att den underkufvade brodern högst obetydligt lät sig medryckas. När det

-ändtligen var öfver, applåderades det emellertid ganska ljudligt, och

-Tedde bockade sig förnöjd i den illusionen, att aftonens mödor nu gått

-till ända.

-

-Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste arbetaren en hop ästetik

-så där utan vidare; man får lof att vänta sig svar på tal. Och det fick

-Tedde.

-

-Ordet begärdes först af trävaruarbetaren Jonasson, som i den ärade

-talarens framställning hade saknat ett direkt och kursiveradt

-framhållande af den monarkiska statsförfattningens vådor, hvilka enligt

-Jonassons uppfattning otvetydigt framginge ur det ifrågavarande dramat.

-Efter att något ha uppehållit sig vid denna sida af saken slutade han

-sitt anförande med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att

-samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i femte akten.

-

-Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig vid den lösa tapet, bakom

-hvilken Polonius undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in på frågan

-om inneboendesystemet. Ansåg, att här möjligen förelåg en antydan om ett

-provisoriskt upphjälpande af dettas värsta olägenheter, men att man icke

-borde förhasta sig utan besinningsfullt pröfva förhållandet.

-

-Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden med lätt ironi, hvad

-han åsyftat med sitt _en passant_ utslungade påstående, att pjesens

-författare var en stor _konstnär_. Så märkvärdigt _stor_ sådan kunde han

-väl i alla fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens hört talas om

-några taflor, som han skulle ha målat. Det konstnärskapet måtte ha varit

-mera, så att säga, privat.

-

-Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt rykte för rolighet. Den

-öfverklasstalare var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa i en

-handvändning.

-

-Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de flesta _för_ utvidgad rösträtt,

-klockan gick på elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i vädret. Han

-kände sig också något slak och förvirrad, kort sagdt stukad. Hans

-uppfattning af den underkufvade brodern undergick metamorfoser.

-

-Slutligen — sedan en beläst metallarbetare upplyst församlingen, att

-»Hamlet» var ett sällspordt bosch, för det stod i en styf bok, som hette

-»I röda rummet», och det var allt sant, för den som hade skrifvit den

-boken, han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre — upplöstes

-mötet, och Tedde gjorde sig osynlig utan att vidtaga de handskakningar

-öfver lag, som han på förhand svärmat om.

-

-Han kände sig nu själablöt och obetydlig en tid; men hans ideal låg ännu

-ej i spillror, och han beslöt att göra vidare försök. Hans erfarenhet

-hade lärt honom, att utrikiska ords undertryckande var en högligen

-onödig och måhända för hans eget anseende menlig åtgärd. Det syntes

-honom nu lämpligt att uppträda fullt naturligt och onivelleradt samt att

-icke sky de mera gängse klassiska citaten, när de föllo honom på tungan.

-Styrkt af dessa nya föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde

-brodern, deltog i föreningssamkväm och smärre tillställningar på änklare

-lokaler. Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå. Brodern

-framhärdade i att behandla Tedde öfverlägset, brodern innehöll ett

-kompendium af populärt naturvetenskapliga universalverk, som Tedde

-aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan tämligen löst, och de fina citat,

-som föllo Tedde på tungan, föllo icke brodern på läppen.

-

-Jag har inte utrymme att här redogöra för Teddes olyckliga

-konversationsexperiment eller hans bedröfliga föredragsöfningar med

-däraf framkallade diskussioner. Nog af, han drog sig småningom tillbaka

-i smärtfylld insikt om sin saknad af demokratbegåfning och tog åter fatt

-på sin professorsexamen, men med bruten håg och med förvärfvadt

-medvetande om att fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar det

-ogrumlade och triumferande öfverskådandet af tillvarons fenomen.

-

-Tedde blir aldrig den snillekrönte professor emeritus han redan i vaggan

-gaf så rika löften om.

-

-

-

-

-                               INNEHÅLL.

-

-

-                       Min födelsestads krönika.        

-                                                    Sid.

-               En stadsplan utan vinklar               5

-               Den intorkade fontänen                 10

-               När vi döda vaknade i landsorten       15

-               Tyngdlagen och vedergällningens lag    21

-               Den hvita mössan                       25

-               Interviewarens debut                   31

-               Sanningen om de döda                   37

-               Karnevalsyra i fosterlandets tjänst    45

-               Konkurrentruinen                       50

-               Storsångerskan på genomresa            55

-               Rafaels jubileum                       60

-               Moder Svea på Stadshotellet            66

-               De två pälsärna                        76

-               Jakten efter vitsen                    83

-               Julen sådan den bör vara               89

-

-                            Världens vägar.             

-               Hur laviner uppstå                     97

-               Herrn med det dåliga humöret          102

-               Den flickan jag skulle haft           107

-               Medpassagerare                        114

-               Recensentens törnestig                120

-               Kärleken ur förläggarsynpunkt         128

-

-                          Gluntens epigoner.            

-               Hänryckningens stad                   137

-               Kandidaten på rutschbanan             143

-               Fribergs examensfest                  152

-               Teddes demokratiska fiasko            158

-

-

-

-

-                               FOTNOTER.

-

-

-[1] Den oftanämde landssekreteraren.

-

-                                                              _H. Lr._

-

-[2] Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt.

-

-                                                              _H. Lr._

-

-[3] Efterträdaren till den med pälsarna.

-

-[4] Här hänger en göteborgare, som stör mig med sina hemgjorda

-reflexioner.

-

-                                       _Förf:s graverande anmärkning._

-

-

-

-

-                              Noteringar:

-

-

-Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels

-bibehållits. Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare

-korrekturer — somliga efter konsultation av senare utgåvor — är som

-följande (innan/efter):

-

-   [s. 42]:

-   ... som har sina angenäma post i hotellets ...

-   ... som har sin angenäma post i hotellets ...

-

-   [s. 50]:

-   ... hardt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...

-   ... hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...

-

-

-*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OSKULD OCH ARSENIK ***

-

-Updated editions will replace the previous one--the old editions will

-be renamed.

-

-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

-law means that no one owns a United States copyright in these works,

-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the

-United States without permission and without paying copyright

-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

-of this license, apply to copying and distributing Project

-Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™

-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

-and may not be used if you charge for an eBook, except by following

-the terms of the trademark license, including paying royalties for use

-of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for

-copies of this eBook, complying with the trademark license is very

-easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation

-of derivative works, reports, performances and research. Project

-Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away--you may

-do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected

-by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark

-license, especially commercial redistribution.

-

-START: FULL LICENSE

-

-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

-

-To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free

-distribution of electronic works, by using or distributing this work

-(or any other work associated in any way with the phrase “Project

-Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full

-Project Gutenberg™ License available with this file or online at

-www.gutenberg.org/license.

-

-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project

-Gutenberg™ electronic works

-

-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™

-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

-and accept all the terms of this license and intellectual property

-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

-the terms of this agreement, you must cease using and return or

-destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your

-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

-Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound

-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the

-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph

-1.E.8.

-

-1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be

-used on or associated in any way with an electronic work by people who

-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

-things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works

-even without complying with the full terms of this agreement. See

-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

-Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this

-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™

-electronic works. See paragraph 1.E below.

-

-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the

-Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

-of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual

-works in the collection are in the public domain in the United

-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

-United States and you are located in the United States, we do not

-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

-displaying or creating derivative works based on the work as long as

-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

-that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting

-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™

-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

-Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily

-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

-same format with its attached full Project Gutenberg™ License when

-you share it without charge with others.

-

-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

-in a constant state of change. If you are outside the United States,

-check the laws of your country in addition to the terms of this

-agreement before downloading, copying, displaying, performing,

-distributing or creating derivative works based on this work or any

-other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no

-representations concerning the copyright status of any work in any

-country other than the United States.

-

-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

-

-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

-immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear

-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work

-on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the

-phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed,

-performed, viewed, copied or distributed:

-

-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

-  most other parts of the world at no cost and with almost no

-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it

-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this

-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the

-  United States, you will have to check the laws of the country where

-  you are located before using this eBook.

-

-1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is

-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

-contain a notice indicating that it is posted with permission of the

-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

-the United States without paying any fees or charges. If you are

-redistributing or providing access to a work with the phrase “Project

-Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply

-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™

-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted

-with the permission of the copyright holder, your use and distribution

-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

-will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works

-posted with the permission of the copyright holder found at the

-beginning of this work.

-

-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™

-License terms from this work, or any files containing a part of this

-work or any other work associated with Project Gutenberg™.

-

-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

-electronic work, or any part of this electronic work, without

-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

-active links or immediate access to the full terms of the Project

-Gutenberg™ License.

-

-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

-any word processing or hypertext form. However, if you provide access

-to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format

-other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official

-version posted on the official Project Gutenberg™ website

-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

-of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain

-Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the

-full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1.

-

-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

-performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works

-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

-

-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

-access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works

-provided that:

-

-• You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

-  the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method

-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

-  to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has

-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

-  within 60 days following each date on which you prepare (or are

-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project

-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

-  Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg

-  Literary Archive Foundation.”

-

-• You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™

-  License. You must require such a user to return or destroy all

-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™

-  works.

-

-• You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

-  receipt of the work.

-

-• You comply with all other terms of this agreement for free

-  distribution of Project Gutenberg™ works.

-

-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

-Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than

-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

-from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of

-the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set

-forth in Section 3 below.

-

-1.F.

-

-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

-Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™

-electronic works, and the medium on which they may be stored, may

-contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

-cannot be read by your equipment.

-

-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right

-of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

-Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project

-Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all

-liability to you for damages, costs and expenses, including legal

-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

-DAMAGE.

-

-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

-written explanation to the person you received the work from. If you

-received the work on a physical medium, you must return the medium

-with your written explanation. The person or entity that provided you

-with the defective work may elect to provide a replacement copy in

-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

-or entity providing it to you may choose to give you a second

-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

-without further opportunities to fix the problem.

-

-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you “AS-IS”, WITH NO

-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

-

-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

-warranties or the exclusion or limitation of certain types of

-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

-violates the law of the state applicable to this agreement, the

-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

-remaining provisions.

-

-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

-providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in

-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

-production, promotion and distribution of Project Gutenberg™

-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

-or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or

-additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any

-Defect you cause.

-

-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™

-

-Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of

-electronic works in formats readable by the widest variety of

-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

-from people in all walks of life.

-

-Volunteers and financial support to provide volunteers with the

-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™'s

-goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will

-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

-and permanent future for Project Gutenberg™ and future

-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at

-www.gutenberg.org

-

-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation

-

-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit

-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification

-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

-U.S. federal laws and your state's laws.

-

-The Foundation's business office is located at 809 North 1500 West,

-Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up

-to date contact information can be found at the Foundation's website

-and official page at www.gutenberg.org/contact

-

-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

-Literary Archive Foundation

-

-Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without

-widespread public support and donations to carry out its mission of

-increasing the number of public domain and licensed works that can be

-freely distributed in machine-readable form accessible by the widest

-array of equipment including outdated equipment. Many small donations

-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

-status with the IRS.

-

-The Foundation is committed to complying with the laws regulating

-charities and charitable donations in all 50 states of the United

-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

-with these requirements. We do not solicit donations in locations

-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular

-state visit www.gutenberg.org/donate

-

-While we cannot and do not solicit contributions from states where we

-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

-against accepting unsolicited donations from donors in such states who

-approach us with offers to donate.

-

-International donations are gratefully accepted, but we cannot make

-any statements concerning tax treatment of donations received from

-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

-

-Please check the Project Gutenberg web pages for current donation

-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

-ways including checks, online payments and credit card donations. To

-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

-

-Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works

-

-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

-Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be

-freely shared with anyone. For forty years, he produced and

-distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of

-volunteer support.

-

-Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed

-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

-edition.

-

-Most people start at our website which has the main PG search

-facility: www.gutenberg.org

-

-This website includes information about Project Gutenberg™,

-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 69822 ***
+
+                               HUCK LEBER
+
+
+
+
+                           OSKULD OCH ARSENIK
+
+
+                                ANALYSER
+
+
+                               STOCKHOLM
+                         WAHLSTRÖM & WIDSTRAND
+
+
+                   Pappersleverantör: Lessebo bolag.
+       Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901.
+
+
+
+
+                       MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA.
+
+
+                       EN STADSPLAN UTAN VINKLAR.
+
+Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar del af nutida fint
+folks åsikter om hur man skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes
+tider hyllat precis samma mening, men eftersom man är en försynt natur
+och aldrig läst på arkitektexamen, har man aktat sig för att agitera i
+frågan. Nu inser emellertid enhvar, att Stockholm får lof att göras om
+så när som på staden inom broarna, och låt oss nu inte kinka öfver
+besväret utan gladeligen hjälpa till att plocka ner byggmästarnas
+fastigheter och anordna gatuperspektiv.
+
+Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå ett redan befintligt
+samhälle som mönster? Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad, som
+motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om pittoreska öfverraskningar
+samt organiskt uppvuxna hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade
+linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga tegelfärg af skam, om de
+konfronterades med dessa gränders kurvor och dessa tvåvåningsbyggningars
+originella fasader! Ja, jag medger det, jag _är_ lokalpatriot; men har
+någonsin någon haft sådana skäl att åberopa som jag?
+
+Man skall näppeligen bland invånarna i Stockholms nyare stadsdelar
+anträffa någon individ, som icke är anfäktad af snufva och hosta, och
+detta är ju också oundvikligt, när de ständigt måste röra sig på oblygt
+öppna gator, som skära hvarandra i räta vinklar, hvaraf det
+naturnödvändigt uppstår ett olidligt korsdrag. En liten krökning här, en
+liten svängning där, en parkanläggning till vänster, en fontän till
+höger, och Nissens bröstkarameller skulle sjunka i pris! I min
+födelsestad finna de sannerligen inte många afnämare, ty där har
+stadsplanen allt ifrån början varit ägnad att afvärja förkylningar. Där
+skall man aldrig lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i
+oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i det blånande intet och
+på regelbundna distanser korsas af andra lika beskaffade rader, som
+förlora sig i ett likadant intet. Nej då, för det första stå inte husen
+så där hopkörda och hålla hvarandra under armen gatan utefter, utan de
+samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter sina personliga
+sympatier, eller dra sig misstroget ifrån hvarandra med litet plank och
+småsaker emellan. Inte häller stå de och fåna på samma linje, utan
+somliga spatsera ett stycke ut på trottoaren för att se sig om och delta
+i världsvimlet, under det andra, som äro blygare af sig, förskrämda
+hoppa tillbaka och gömma sig innanför ett staket eller några popplar.
+
+Och vidare — att följa en gata eller gränd i det samhället är som ett
+äfventyr från en österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker det af
+till vänster, ett nytt perspektiv öppnar sig för ens syn, och man är
+ohjälpligt förlorad ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka man
+tillryggalagt. Man bör inte häpna, om det sedan skulle svänga åt höger
+igen, och framför allt bör man söka bibehålla fattningen, då man omsider
+plötsligt står inför en byggnad, som absolut stänger passagen. Detta
+betyder endast, att gatan härmed anses afslutad och att man icke skall
+genera sig för att klifva in i rådman Bertilsons förstuga, öfver
+gårdsplatsen och ut genom porten på andra sidan, där nya gator och nya
+syrpriser finnas i beredskap. Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder
+gärna på kaffe, om man inte har brådtom eller är storstadshögdragen.
+Räta vinklar anträffas ju någon enstaka gång, men i så fall är det
+alltid samma gata, som bildar vinkel mot sig själf, enligt hvad de af
+stadsfullmäktige nyligen anskaffade namnplåtarna utvisa, och sålunda
+undsmyges fyndigt den olägenhet, som vidlåder hufvudstadsgatornas
+läggning.
+
+Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen småaktigt efter, hvilken sida
+de vända åt trafikanterna — det får vara fasaden eller gafveln eller
+baksidan, hur det faller sig. Man trifs bäst med envåningslängor, men
+man saknar ju inte blick för det mera monumentala i ett tvåvåningshus.
+Trevåningshuset är beläget utanför stadsporten och utgör ännu ett
+omtyckt mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt de hunnit vänja
+sig vid denna yttring af en pösande spekulationslystnad.
+
+Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug, när han först började väsnas
+om sitt projekt att uppföra en modern trevåningsbyggnad med
+cementtrappor och hörnbalkonger; men intet är så galet, att det inte går
+i folk med tiden, och Persson lyckades småningom värfva ett nöjaktigt
+antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna och experimenteringshågade
+delen af allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset. Han hade
+vistats fjorton dagar i Stockholm och därvid undfått idén till ett
+riktigt nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen; men
+försynen och de presumtiva hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De
+sprungo och tittade till arbetet så lång dagen var, och samtliga hade
+sina mycket precisa fordringar att framställa. Stadskassören önskade en
+balkong här och extraläraren en veranda där, provinsialläkaren ville ha
+väggarna alldeles genombrutna med fönster, och gamla mamsell Hobom
+begärde att få sin lägenhet så godt som alldeles mörk, för att spara på
+gardinerna.
+
+Muraremästare Jönsson, som ledde det hela, sträfvade till det yttersta
+för att tillfredsställa alla vännernas pretentioner, och konsekvensen
+blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt, långt ifrån erbjöd
+anblicken af en banaliserad hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att
+det kunde förväxlas med hallwylska residenset — det var snarare något
+midt emellan, något obeskrifbart ... ja kort sagdt, ett hus, som med en
+inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas trefnadsbehof och individuella
+tycken, och sålunda eminent danadt för sitt ändamål.
+
+
+                        DEN INTORKADE FONTÄNEN.
+
+Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt sätt att behandla de
+klimatiska växlingar, som betingas af ett relativt nordligt läge. Den
+har sedan urminnes tider satt sig in i det faktum, att ett litet antal
+af årets månader karakteriseras af en viss blidhet i luften samt total
+frånvaro af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes icke under
+någon säsong i den trakten, men en och annan inföding har varit uppe i
+Stockholm och därifrån hemfört berättelser om denna sällsamma gråbruna
+materia). Då värme inträder, uppstår således ingen panik; man erinrar
+sig, att samma omständighet inträffade året förut och alla år
+dessförinnan, och ingen vidtager några febrila anstalter för att smita
+undan densamma.
+
+En och annan, som med oförnöjsamt sinne betraktar den stundom betydliga
+temperaturstegringen, utvandrar till den på märkbart afstånd från
+samhället belägna hafsbukten och doppar sig efter att mot en mycket
+försynt afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes upprättadt
+skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken institution hålles öppen mellan sex
+och åtta på mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man så storstadsaktigt
+känslig för solglöden, att man inte reder sig på gatorna i blårandiga
+bomullskläder och utan några prydnader i vare sig krag- eller
+halsduksform, så frågas med rätta hvad man har ute att göra. Inomhus har
+man det ju förstklassigt denna årsens tid med sina nedfällda markiser
+och den söta spritdoften från flugkuporna. Och när solen gjort sin
+vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas man i
+Stadsträdgården, där man intager kylslagna rusdrycker och svärmar under
+ackompanjemang af stadsorkesterns mässingstoner.
+
+Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad vet att klara den
+vackra årstiden på ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade
+anmärkningar. Den spotske landssekreteraren, som är barnfödd i
+Stockholm, håller emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare
+toddykretsen ha fällt de smädefullaste uttalanden i detta ämne, och
+därjämte demonstrerar han sitt snobbförakt genom att sommartiden
+inackordera sig i en fiskarstuga en half fjärdingsväg från allt hvad ära
+och redlighet och stadsgator heter. Infödingarna harmas obeskrifligt men
+skadeglädjas å andra sidan med fästadt afseende på den okomfortabla och
+intressetomma tillvaro han måtte föra.
+
+Denne för våra blygsamma förhållanden synbart så föga lämpade man söker
+stundom, ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa sina
+kontinentala idéer på vårt samhälles förvaltning. Jag vill nu inte
+uppehålla mig vid det där glastaket, som han yrade om att få byggdt
+öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa projekt väckte ett
+outsläckligt löje gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka, att en
+studerad karl skulle vara mäktig att skilja på ett orangeri och en
+kunglig järnvägsstation. Men jag vill nämna några ord om den celebra
+fontänen.
+
+Mannen, som tycks hysa en abnorm passion för vatten, dock gärna tillsatt
+med något whisky, fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi bar
+en förtorkad prägel och att detta missförhållande borde lindras genom
+inrättandet af en fontän midt på torget.
+
+Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen, om man fick vara så taktlös
+att fråga? Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida på diagonalen
+af borgmästarstenar från sitt ägande tvåvåningshörnhus till samhällets
+stadshotell och gästgifvaregård? Skulle stadens främste män vika åt
+sidan för en permanent vattenså? Skulle stadens barn och ungdom
+hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas lurande försåt på en
+offentlig plats? Min födelsestad fick svindel.
+
+Men denna gång tedde sig landssekreteraren mera satanisk än vid något
+föregående revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren och en
+läroverksadjunkt på en raffineradt uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne
+goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet med tillbehör till
+en fontänmodellsprisdomarekomité. Följande dag inflöt i den radikala
+platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna undertecknadt
+tillkännagifvande om anordnandet af en pristäflan i fontänmodellering,
+till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga män förbindligast
+inbjödos. Första priset utsattes till 100 kr., andra priset var ett
+talmiur med vidhängande kedja af samma metall och tredje priset ett
+hedersamt omnämnande i något af platsorganen.
+
+Min födelsestad våndades i klämman. Guld och ära skimrade för dess
+blickar, hvarje murarlärling trefvade efter marskalksstafven i sitt
+matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon härjade i allas själar.
+
+Men landssekreteraren från Stockholm? Men vattensån på det heliga
+torget? Hat och åtrå sargade sinnena ömsom.
+
+När täflingsterminen var utlupen, hade blott ett enda försök inkommit
+till prisdomarna, men det var af delikataste art, utfördt i marsipan och
+hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil med empiretillägg och
+rococogarnityr. Då namnsedeln med mottot _Lagom sött_ blifvit bruten,
+befanns konditorskan Makronlund vara den lyckliga pristagarinnan.
+Domarna ansågo sig dock trots kompositionens utsökta smak icke kunna
+tillerkänna henne mer än tredje priset och motiverade detta med
+påståendet, att vid modellens konstruktion för litet hänsyn tagits till
+det material, i hvilket den var ämnad att sedermera utföras.
+
+Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång men förbittrades
+öfver att landssekreteraren med kollegor behållit de 100 kronorna och
+talmiuret. Ett upplopp var nära att utbryta. Landssekreteraren vädrade
+obehag och anslog de 100 kronorna till en sexa för stadsfullmäktige och
+öfriga honoratiores, hvarvid talmiuret med några väl valda ord
+öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel, som gått på vakt i femti
+år och ärligen konvoyerat många landsstatsgenerationer hem från
+Stadshotellet i morgongryningen.
+
+Min födelsestad vardt sympatiskt berörd och landssekreteraren blef tagen
+till nåder, men borgmästaren anmodade honom privat att afstå från alla
+ytterligare planer till samhällets förskönande.
+
+
+                   NÄR VI DÖDA VAKNADE I LANDSORTEN.
+
+Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme bör icke upptagas med
+en redogörelse för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om mannens
+tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag erhöll ett telegram från
+Dagspostens redaktör af följande lydelse:
+
+»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen spelas.»
+
+Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde och ilade till skådeplatsen.
+
+Min födelsestad är intet centrum för den sceniska konstens utöfning. Nog
+händer det ju ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa pauserar
+ett par dagar, packar upp några smärre rekvisita, som ligga öfverst i
+koffertarna, och uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället
+har under inöfning för att därmed eröfra någon världsstadspublik. Men
+det är ett klent geschäft. Vi, som fatta misstro till en person, som
+drager ut ur det tjäll, där han först såg dagens ljus och där hans
+barndoms och ungdoms lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad i ett
+hus, där ingen af hans släkt någonsin dvalts, vi kunna helt naturligt
+icke känna oss dragna till människor, som tillbringa sitt lif med att
+åka omkring i bygderna flockvis och merendels äro gifta med hvarandras
+hustrur. Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli kvitt detta ofog,
+hvarvid vi utgått från den bepröfvade satsen, att ondt skall med ondt
+fördrifvas.
+
+Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie stämma af den 20 januari
+sistlidet år beslutit, att samhället skall inom sitt sköte tillgodose
+det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges ordförande
+förklarade vara befintligt hos hvarje mänskligt väsen och därför
+medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp (starkt bifall).
+
+— Mina herrar — sade han vidare — må vi själfva uppträda på dessa
+bräder, som föreställa tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda oss
+vår värdighet som ämbetsmän, som affärsidkare, som yrkesutöfvare, som
+familjeförsörjare och ikläda oss gycklares skepelser! Må våra kyska
+makor, våra blomstrande döttrar naturligt rodnande träda fram till
+rampen inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga yrkesaktörerna
+och de sminkade teaterdamerna skola rymma fältet!
+
+Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat anförandet, öfvergick nu
+till ihållande entusiasm, och somliga yngre familjefäder började genast
+afkläda sig sin värdighet.
+
+En komité, som skulle ta saken om hand, tillsattes omedelbart inom
+stadsfullmäktige, hvarjämte en ogift extralärare i modersmålet, som
+kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades genast, hvarpå
+det så godt som enhälligt beslöts, att det nya företaget skulle öppnas
+med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade sig endast en boktryckare,
+som i sin ungdom någon tid utöfvat recensentverksamhet och sedan dess
+hade sina idéer. Han fruktade, att detta val skulle alstra oförutsedda
+svårigheter, och påstod med bestämdhet, att »det är någonting särskildt
+med Ibsen», hvilket yttrande han anhöll att få fördt till protokollet.
+Därpå skildes man i fröjd och sämja.
+
+Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges nit och mödor som
+jag for att skåda. Stämningen i staden var uppjagad, svenska och norska
+flaggor svajade på järnvägsstationen, posthuset, högre allmänna
+läroverket samt några förnämligare privatboningar. Alla butiker voro
+stängda utom boklådan, där aftonens pjes försåldes i extralärarens
+öfversättning. Dagspostens redaktör drog in sin tidning för den dagen
+och ämnade i stället ge ut den i dubbelt format dagen därpå. Som den
+benägne läsaren ser, hade man inte försummat några anstalter, som kunde
+bidraga till dramats glans och framgång.
+
+Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja de öfverdrifna
+föreställningar läsaren gör sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha
+en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och den kan användas till
+litet af hvarje. Där hålla vi basarer för flottan och de fattiga och
+hedningarna, där fira diverse slutna sällskap sina trefna samkväm, där
+få handelsresande med särskildt skrymmande varulager packa upp sina
+lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen fenomenalt lämpad för
+detta ändamål, ty den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen,
+och det är då ingen konst att timra upp en estrad midt emot, där de
+agerande kunna röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det fullt med
+rottingsstolar i långa rader, hvarvid iakttages att de trasiga placeras
+under läktaren och betinga ett ringare pris. För ståplatserna, som äro
+mycket guterade af ungherrarna, behöfs ju intet arrangemang.
+
+När jag inträdde i den strålande upplysta salongen, som redan var
+alldeles fullsatt, fästes allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom
+ingen hade haft reda på att jag skulle komma. Det begynnande
+välkomstsorlet måste dock genast tystna, ty ridån rullades upp och
+visade den frackklädde extraläraren i modersmålet, som behagfullt lutad
+mot en staty af den åldrige skalden, hvilken förekom enligt vår svenske
+diktares ord »med ufven på skuldran och trollet på knät», på ett
+anslående sätt föredrog en af honom själf författad prolog.
+Stadsfullmäktiges sekreterare hade nämligen med fog påpekat det orimliga
+i att uppföra en »epilog» utan prolog, hvilket förbisetts af öfriga
+skandinaviska och kontinentala teaterstyrelser.
+
+Jag vill endast anföra följande rader ur det stämningsfulla poemet:
+
+   Här du står ibland oss, gamle Henrik,
+   alltid lika älskad, lika vänrik!
+   — — — — — — — — — — —
+   Hvita skägget öfver hvita slipsen,
+   så vi vilja minnas Henrik Ibsen.
+
+Bifallet ville aldrig taga slut, men måste det dock, ty nu skulle det
+börja på skarpen. Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så det
+vill jag inte spilla några ord på, och om utförandet vill jag endast
+säga det, att det motsvarade mina förväntningar. En sådan Irene får man
+leta efter. När hon sade: »Bakefter har jag dräpt det otaliga gånger»
+(extralärarens tolkning), löpte en rysning genom salongen, och
+landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad var kanske den store jägaren,
+hr Ulfhejm, inte så mycket genom sitt spel eller sin apparation, men
+hvarenda själ i salongen visste ju, att han var veterinär. Dekorationer
+förekommo nog, med något snöskred hade vi inte. Hade ni det i Stockholm?
+Professorn och Irene lade sig ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken
+är ju, att det blir slut på dem.
+
+Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen var obeskriflig.
+Extraläraren måste ta om sin prolog efteråt och statyn bekransades. De
+uppträdandes anhöriga, som haft sin plats på de främsta rottingsstolarna
+och under mellanakterna smitit bakom scenen för att omfamna sina kära,
+simmade i rörd stolthet.
+
+När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna och scenen och togo oss
+en animerad svängom, hvilken följdes af en splendid supé med hög
+stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade till »Hedersdoktor Ibsen,
+Kristiania» och fingo omedelbart svar:
+
+»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke have sagt noget. Ibsen.»
+
+
+                  TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS LAG.
+
+En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade en solig förmiddag efter
+lunchen bland bugnande fruktträd i en af de läskande lunder, som omgifva
+Cambridges lordträningsanstalter, grubblande öfver en metod att bevisa,
+hurusom en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk undersåte står i
+omvänd proportion till stekningstiden och förhåller sig till kvadraten
+på afståndet som ... Då inträffade en händelse, som förorsakade
+gentlemannen en snart öfvergående sveda samt ett odödligt namn och efter
+hvars grava följder mänskligheten, fastän två hundra år sedan dess
+förflutit, ännu icke hunnit repa sig.
+
+Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa ned från sin gren, då
+gentlemannen passerade, och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa,
+hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig bitterhet mot sagda
+frukt uppsteg i hans själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska, »tar
+du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta vegetabil? Jag skall
+minsann lära dig att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion».
+Hvarpå han ögonblickligen återvände till sin studerkammare, tände sin
+pipa och satte sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens
+äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla.
+
+Och sådan energi besatt denne hämdgirige gentleman, att han lyckades få
+lagen enhälligt antagen i både öfver- och underhuset samt småningom i
+alla civiliserade länder. Ja, den blef slutligen så populär och så
+allmänt tillämpad, att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare
+och taktäckare och bicyklister och snart sagdt allt hvad som plägar
+falla här i världen började underkasta sig densamma. Om något föremål
+numera dristade falla efter en annan metod, är jag rädd att detta skulle
+betraktas som ett orimligt fall och diskussionen därmed förklaras
+afslutad.
+
+Felet med det där gamla ursprungliga äpplet, som vi för rästen alla
+fingo äta upp i skolan, var egentligen det, att det föll på en annans
+näsa, under det en individ, som ser sig för, alltid faller på sin egen.
+Nog för att vi skulle vara mera betjänta med att falla på en annans, t.
+ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus vi halka omkull och spräcka
+vår hufvudskål eller bryta båda våra ben.
+
+Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers öden, hvilka
+på ett förunderligt sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den som icke
+sandar en trottoar åt andra, han faller själf därpå.
+
+Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare Halkéns bodde midt emot
+hvarandra vid den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns och Halkéns
+umgingos icke, deras karaktärer voro för olika. Under det Sandéns vid
+första antydning till frostväder sände ut yngsta bodbiträdet jämte
+springpojken och en hjälpmadam att medelst skyfflar ösa sand på
+trottoaren utanför sin länga, ja rent af hade dem att bygga barrikader
+af mylla, som räckte halfvägs upp på bodfönstren, hade det i mannaminne
+aldrig fallit Halkéns in att utplantera ett enda sandkorn på sin
+trottoar; i stället tilläto de sina barn att slå kana och sin
+ensamjungfru att öfva sig i skridskoåkning därstädes om kvällarna. Sådan
+var Halkéns’ moral.
+
+Men det gick dem också därefter. Sedan både borgmästarinnan och
+stadsfogdens brorson ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan att de,
+Halkéns, dock haft annat men däraf, än att de tyckt sig spåra någon
+ovilja hos de aflidnas familjer, hände det sig, att en profryttare, som
+tillhörde en firma, med hvilken Halkén var särskildt lierad, och som
+reste i ryska galoscher, det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och några
+smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns butiksdörr. Äldsta dottern,
+som älskade den förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln,
+störtade ut och kastade sig storgråtande öfver honom. På hennes bestämda
+yrkande måste han intagas i huset och där vårdas under en särdeles
+långvarig sjukdomsperiod. Efter tillfrisknandet rymde han med
+kassörskan, som i brådska och distraktion råkade stoppa på sig kassan.
+Äldsta dottern blef vansinnig, och ensamjungfrun halkade samma dag med
+den nya förmakslampan, som hon skulle gå och byta om i lamphandeln.
+Behöfver jag tillägga, att denna rättvist hemsökta familjs yngsta
+ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen och att näst äldste
+pojken blef kuggad fem gånger i studentexamen?
+
+Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman, till hans
+sextiofemte födelsedag läto stadsfullmäktige prägla en medalj öfver
+honom med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan, hans äldsta dotter
+blef gift med en miljonär, som en vinterdag kommit in i köket och bedt
+att få mullen borstad af sina pantalonger, och hans närmaste konkurrent
+gjorde bedräglig konkurs.
+
+Af ofvanstående torde framgå, att tvänne lagar styra lifvet, den länge
+sedan aflidne gentlemannens lag samt kausalitetslagen, den där från
+moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens lag.
+
+
+                           DEN HVITA MÖSSAN.
+
+Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver axeln sedda bröder och
+våra små, något undanpetade systrar lida af en höggradig nervositet, som
+gör bröderna slyngelaktigare och systrarna snarstucknare än de under
+vanliga förhållanden ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande far
+för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss föga vid de minderåriga
+brödernas och de små systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi
+gripa dem fastmera i nacken om mornarna och nödga i dem Carnegies af dem
+ej till fyllest uppskattade porter med råa ägg i, och om aftnarna fylla
+vi dem med en myckenhet goda råd, som vår erfarenhet af lifvets
+afgörande kriser inspirerar oss.
+
+Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga bröder och våra små systrar
+skola af därtill kompetenta myndigheter förklaras mogna att för all
+framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda, under hvilken deras barndom
+och deras tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället pryda sina
+hjässor med den lätta och svala sommarhufvudbonad, som i vårt land
+användes att utmärka en individ med ett visst vetande bakom sig. Har
+individen i fråga nöjaktigt genomgått ett högre allmänt läroverk, säges
+han ha eröfrat nämda mössa; är han ett ingenjörsembryo, har han
+annekterat den, och är han bara en vanlig bicyklist, så har han köpt den
+i en butik och bör öfverantvardas åt rättvisan.
+
+Våra minderåriga bröder och våra små systrar äro öfverklassiga ungdomar,
+hvad man annars har att invända mot dem, och de åsyfta att eröfra sina
+hufvudplagg.
+
+Jag säger ingenting om det, jag har gjort så själf en gång. Det skedde i
+min födelsestad på den gamla goda tiden, då man öfversatte från svenska
+till latin med Törnebladh & Lindroth i hufvudet och en stilistikhandbok
+i den trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då man föste Hannibal
+öfver Alperna i indirekt tal med samma rutin som man ådagalade, när man
+i högst direkta önskesatser och mycket relativa vilkorssatser aflurade
+en dåraktigt svag moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man ansåg
+sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna.
+
+Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla en gång, då jag hörde en af
+vemod och vanmäktig saknad skälfvande målbrottsstämma yttra: »Jag säger
+er, pojkar, att det är ingen konst att öfversätta till latin, för ser
+ni, latinet har inga undantag ...» På min tid existerade det ännu några
+undantag, vill jag minnas, men den stigande humaniteten med dess vänliga
+omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat dem ur de nyare
+läroboksupplagorna.
+
+Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet föreföllo mig särdeles
+oskickligt valda, utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden, inom
+hvilka jag hade förmåga att röra mig någorlunda obesväradt. Jag såg mig
+absolut nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna» ämnet, som
+utgjordes af ett visserligen folkligt naivt, men på samma gång
+bottenlöst innehållsdigert ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller något
+i den vägen, och som gaf mig stoff till en ganska beaktansvärd kria, rik
+på rättsinniga och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt fullkomligt
+korrekt planerad, med själfva afhandlingen jämt åtta gånger längre än
+inledningen och afslutningen kärnfullt kort med ett utropstecken på
+slutet. Jag fick bra betyg på den jemte en uppmaning att alltjämt
+framhärda i samma välsedda och otvifvelaktigt till de högsta äreställen
+ledande riktning. De andra pojkarna hade stoppat på sig några blad ur
+lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm och strängt verifierade
+fakta om sjuåriga kriget, utom klassens snille, som behandlade arfsynden
+på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk, om lektorn hade
+observerat, att det var vers, men det gjorde han inte. Må du,
+minderårige broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets
+hektograferade månadsblad, slippa undan lika flaxigt! Jag kan nämligen
+svära på att du dukar under för den dämoniska frästelsen att kläda dina
+eventuella tankar i ett vibrerande högstämdt kvädes form.
+
+Hvad som förvånade mig mer än allt annat under dessa nervskakande dagar
+var det faktum, att jag gick i land med det franska temat. Jag visste
+inte af, att jag besatt den färdigheten. Men det lyckades charmant, bara
+tre bockar, och så många får man ha eller rättare _bör_ man ha, för att
+det inte skall verka uppenbart, oblygt fusk. Den pojken, som kunde
+skrifva franska och som jag därför plägade hålla med cigarrer, hade
+uppfunnit ett utomordentligt sinnrikt och föga påfallande teckenspråk, i
+hvilket vi öfvat oss flitigt den sista tiden. Vi voro till och med så
+knifviga, att vi hade fullkomligt olika bockar.
+
+Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro en ganska infernalisk pröfning
+för en ynglings skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i stället
+ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse. Den försiggår alltid
+gemytligt och festligt i min födelsestad. Privatister äro icke fullt så
+entusiastiska för saken, ty de gå aldrig igenom där. Det brukas inte.
+Men vi, läroverkets egna, gå alltid igenom. Våra gamla lärare vilja oss
+ju intet ondt, och vi ha aldrig varit så behagliga och lättskötta i vårt
+uppförande det sista året, att de åtrå ett fortsatt dagligt umgänge med
+oss.
+
+Min födelsestads invånare delta med lidelsefull sympati i sina
+abiturienters öden. Alla affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas
+den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår, samtliga individer äro
+högtidsklädda och husen smyckade med flaggor och guirlander. Alla tre
+poliskonstaplarna bära hvita vantar, hvilka samhället bekostar.
+
+Stadsläkaren och landssekreteraren pläga fungera som examensvittnen, och
+deras bostäder äro omringade af en folkskara, representerande alla kön
+och åldrar, hvilken ångestfullt bestormar dem med upprörda frågor, när
+de skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren njuter af dessa dagar, det
+är de enda tillfällen, då han känner sig i någon högre mån anlitad.
+Landssekreteraren däremot är som bekant från Stockholm och har en
+försmädlig uppsyn.
+
+När våra små stillsamma diskussioner med våra gamla lärare däruppe i
+skolbyggnaden gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga gubbar,
+som kallas censorer, och vår gamle vördnadsvärde rektor med rörd stämma
+förklarat oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn under de
+närmaste tolf timmarna vid pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man
+ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen, och där hölja de oss nu
+med blomster och lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills alla
+haft fatt i oss, från den krye hundraåringen till det veckogamla
+spenabarnet. Därpå tåga vi sjungande om studentens lyckliga dag genom
+samtliga gator, under det ligapojkar bilda häck och hvitklädda
+skolflickor strö rosor för våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus,
+med buketter ända ner i knävecken, under det våra anhöriga frakta
+återstoden af vår blomsterskörd i uppspända paraplyer.
+
+Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården på kvällen, ty då
+skulle jag aldrig sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone
+försiggår det så småningom och så omärkligt, att ingen kan fixera
+tidpunkten.
+
+Min syster beredde mig den öfverraskningen att använda alla mina
+buketter och kransar till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur skönt
+det än kan vara att i ungdomens vår hvila middag på sina lagrar, så vet
+jag mjukare materia att luta hufvudet mot än torra löf.
+
+
+                         INTERVIEWARENS DEBUT.
+
+I min födelsestad existera två tidningar. Så många har det alltid
+funnits där, så vidt jag vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det
+någonsin kommer att uppstå några fler af den sorten. Jag anser, att de
+tillfredsställande fylla samhällets behof af periodisk lektyr och att
+uppkomsten af en konkurrent endast skulle trassla till förhållandena och
+möjligen förorsaka undergång för hela min födelsestads pressväsen.
+
+Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer ut måndagar, onsdagar och
+fredagar, den andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar, och
+hvarje aktningsvärd borgare prenumererar gifvetvis på båda, hvaraf
+följer att han har så godt som en daglig tidning på storstadsmanér. Den
+ena är åtstramadt konservativ, och den andra är så radikal, att den kan
+skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande torde utgöra en starkt
+medverkande orsak till det harmoniska jämviktsläge min födelsestads
+inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni förstår väl, att om man på
+måndagen genomdränker sin själ med en för samhällets och kyrkans
+auktoritet med ilsket allvar kämpande ledares ättika och på tisdagen
+öfversköljer samma själ med en yster omstörtningsfilippiks svafvelsyra
+och så undan för undan, så bibringas man småningom oundvikligt en mera
+olympisk syn på de världsliga tingen än hufvudstadens enögda
+partimänniskor kunna förvärfva.
+
+För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt af den omständigheten, att de
+bägge platskollegorna med en på samma gång praktisk och storstilad
+fördomsfrihet slagit sig ihop om samma tryckeri och äfven dela
+expeditionslokal. Ja, det lär hända, att redaktörerna vikariera för
+hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren är gemensam, tycker väl
+ingen illa vara. Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare, för
+tidningarnas anseendes skull, men hans befattning är af en ytterligt
+omfattande beskaffenhet, och dess skala löper från en elegant
+veckokåsörs tankenötande uppgift till ett stadsbuds ringa funktioner.
+
+Den ynglingen var det som sökte behandla mig, när jag nyligen under en
+resa gjorde en sväng öfver min födelsestad.
+
+Han har för vana att hvarje morgon på vägen till sina byråer dyka in i
+Stadshotellets förstuga för att kopiera kritinskriften på den därstädes
+upphängda svarta taflan, hvilken alltid furnerar en gärna sedd
+spaltfyllnad. Hände sig så, att mitt namn en dag strålade mot hans
+sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en liten högfärdsdjäfvul in i
+denne ynglings hjärta och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att
+företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd.
+
+Han aflägsnade sig från Stadshotellet med öfverrocken häftigt uppfläkt,
+käppkryckan i fickan och doppskon i luften samt en gloria af ljusa
+drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka filthatten. Jag betraktade
+honom från mitt fönster och gladde mig åt hans okufvade entusiasm.
+
+Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme, sågs ynglingen åter vandra
+uppför gatan, numera iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande en
+mera klassmedveten och allvarsstadgad hållning. Det är inte otroligt,
+att han generades af en lätt nervositet. Han var inte van att bära
+frack, åtminstone inte _den_ fracken.
+
+Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt fönster anbragta
+reflexionsspegeln konstaterat ynglingens annalkande och gjort mig reda
+för situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet (i min födelsestad
+användas inte ringklockor inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan
+tillskyndade och fick befallning att anskaffa den pinngungstol,
+som jag tänkte mig befintlig någonstädes i huset. En sådan
+hämtades ögonblickligen från källarmästarens förmak, och sedan
+kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig polering, såpass att man
+kunde se hvad man tog sig för, ordnade jag mig till en pose af ganska
+fin litterär verkan i sagda gungstol. Med hufvudet drömmande lutadt mot
+handen lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges kommunikationer»,
+som jag till hälften utbredt öfver knäna, och bidade så. Jag hade
+visserligen aldrig blifvit interviewad förr, men det är alldeles
+fenomenalt hvad det går ledigt för en något intelligent och beläst
+person att göra sig hemmastadd i ett ovanligt läge.
+
+Tvekande steg hördes i korridoren och så en försynt men orolig knackning
+på min dörr. Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att fästa
+afseende vid densamma, men ynglingen inträdde dock utan att afvakta
+någon uppmaning. Långsamt och motvilligt höjde jag hufvudet och
+betraktade honom med en innehållsrik och forskande blick, som gick rakt
+igenom honom och fäste sig på dörrposten, där den blef sittande så länge
+sammanträffandet räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt brukas inte
+i min födelsestad, och jag hade skäl att hoppas åtskilligt af det
+intryck det skulle frambringa.
+
+Så snart ynglingen repat sig något och sväljt djupt ett par gånger,
+tillsporde han mig belefvadt, om jag hade något emot att bli
+interviewad. Jag höjde omärkligt på axlarna och log ett gåtfullt leende,
+ägnadt att bibringa honom en föreställning om hur kväljande ofta denna
+fråga blifvit ställd till mig och med hvilket behärskadt öfverseende jag
+tillmötesgick alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten publik
+ställer på en offentlig person.
+
+Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok och begynte ett ganska
+universellt och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från mera
+personliga och närliggande ting, såsom mitt intryck af min födelsestads
+utveckling under det senaste decenniet och mina egna litterära planer
+för den närmaste tiden, ryckte han småningom in på mera oöfverskådliga
+områden, såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola och
+Transvaals öde.
+
+Jag yttrade icke något betydligare antal ord, men det stod ynglingen
+fritt att taga del af min mimik. Jag meddelade honom emellertid med
+språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande skriftställaröga
+skymtat ett nykterhetskafé vid torget och att den ene medlemmen af
+stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga om Transvaal påpekade
+jag, att boer är en singularisform och i pluralis synes mig böra heta
+boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt försiktigt. Ynglingen
+skref och skref.
+
+Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt, han tystnade och stirrade
+beklämdt framför sig en stund. Jag kände mig hungrig, ty på
+Stadshotellet i fråga får man kaffe med hembakta kringlor kl. sju på
+förmiddagen och anses därvid lägga tillräcklig grund för middagsmålet
+kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af otålighet:
+
+— Hvad sitter reportern och väntar på?
+
+— På en bekant, som har en kamera — genmälde ynglingen icke utan
+värdighet.
+
+Ganska starkt smickrad sträckte jag ut handen efter eldgaffeln för att
+få upp en smula frukost åt såväl mig som den mig ganska sympatiske
+ynglingen. Men denne missuppfattade min åtbörd i en för sig ogynnsam
+riktning och aftågade brådstörtadt. Det skulle dock inte varit mig
+oangenämt att se mig afbildad i min födelsestads pressorgan.
+
+Interviewen kom först in i den konservativa platskollegan och dagen
+därpå i den radikala. Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina
+uppfattning framträdde bägge gångerna i bjärt dager, och det gladde mig
+inte obetydligt att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg mig ha
+fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill en del af dem och tänker
+använda dem någon gång. I den konservativa platskollegan fästes särskild
+vikt vid det frenetiskt fosterländska sinnelag jag lagt i dagen
+synnerligen på tal om krigsförhållanden, och den radikala betonade med
+förkärlek min hänryckta häpnad öfver samhällets svindlande utveckling.
+För öfrigt skildrades jag på båda hållen som en blid och frånvarande
+poetnatur, dock utsatt för plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där
+fick jag för eldgaffeln!
+
+
+                         SANNINGEN OM DE DÖDA.
+
+Man hör ju någon enstaka gång talas om folk, som tillvaratages af
+staten, därför att de fällt ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse;
+men det måtte vara individer, som födts till världen med enastående otur
+som förnämsta faddergåfvan, ty vi äro iögonenfallande många, som gå lösa
+intill denna dag. Om personer, hvilkas lifsfunktioner icke äro
+afstannade, åtnjuta vi privilegium att framkasta allt fult vi någonsin
+veta eller mäkta utfundera, men — _de mortuis noll nota bene_! Detta
+hade de bekanta romarna reda på, och därför gick det bra för dem, så
+länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills de gjorde
+världshistorisk cession och nedsjönko till kuggämne i mogenhetsexamen.
+
+Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund i Dagspostens redaktion
+haft denna malmfulla sentens inristad i sitt icke oäfna minne, när
+hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade åt förgängelsen, uppriktigt
+sörjd och saknad af maka, döttrar, kunder och mångårig springpojke. Det
+föll nämligen på den olycksfödde ynglingen Fjäderlunds lott att dikta
+den minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett erinringens och
+pietetens monument öfver den framstående medborgaren. Dylikt finare göra
+plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig själf, liksom han med
+sitt utvecklade sinne för rhenvin ogärna mankerade förmögnare
+begrafningar; men han befann sig för ögonblicket sängliggande och mör i
+kroppen efter ett animeradt meningsutbyte med Annandagspostens radikale
+chef.
+
+Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade annonsen, dragit sin sista
+suck klockan 3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af en romantisk åtrå
+att vid detta tillfälle eller rättare frånfälle förvärfva sina
+riddarsporrar som publicist, ilade på arla förmiddagen till sorgehuset
+för att interviewa den mångårige springpojken. Denne anträffades
+brinnande sysselsatt med att drapera butikslagret framför husets
+samtliga fönster, men för tjugofem öre gick han in på att meddela Jakob
+några upplysningar i förstugan.
+
+Jakob fann den mångåriges meddelanden något torra och perspektivlösa,
+men tröstades af medvetandet, att han själf var så tämligen försedd med
+en reporters nödvändigaste egenskap, fantasi. Han annoterade febrilt,
+tryckte, som skalden säger, ej blott den valkiga handen utan äfven en
+penning i den och skenade till byrån för att utarbeta gesällstycket.
+
+På eftermiddagen utsändes Dagsposten som vanligt. Numret har sitt
+vemodigt historiska intresse, alldenstund det blef det sista unge Jakob
+Fjäderlund lade hand vid. Den med B. O. Mårtengrens aktade namn
+öfverskrifna artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende och
+utklipptes af ett flertal prenumeranter för att sedermera biläggas den
+skrifvelse till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade skälen till
+att prenumerationen ej förnyades.
+
+Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning, meddelande behöriga
+data, fortskred den ifrågavarande minnesrunan till en intimare
+karakteristik af den hädangångne.
+
+»Väl var B. O. Mårtengren», hette det, »efter mänskliga begrepp en stor
+man, utrustad med dådkraft och en sällspord företagsamhet, hvilka
+egenskaper, parade med en storslaget vaken blick för guldets allt
+dominerande ställning i vår tid, förmådde honom att i detta samhälle
+etablera en affär af en art och en omfattning, som — jag vill af fruktan
+för öfverdrift icke säga världen men — samhället aldrig skådat. Det är
+hvarje läsare bekant, att intet hvitvarumagasin här förut existerat; ja,
+blotta namnet klingar främmande i våra öron. B. O. Mårtengren gick
+sålunda alltid under den stolta titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den
+egenskapen var han känd i slott och koja.
+
+Vi anse oss dock icke böra dröja endast vid den lysande utsidan af det
+lif, som nu är lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar vänskap (du
+borde skämmas, Jakob — 10 minuter och 25 öre!) med en person, som i
+åratal stått den afsomnade nära, äro vi bättre än någon annan, äfven om
+ett skandalblad i morgon skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle
+att upplysa om de lyten, som vidlådde hans karakter. Så t. ex. ådagalade
+han i den trängre familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör en hos
+en man i hans position, samt en despotism, som osökt för tanken på en
+Napoleon eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva hand på
+matbordet, och järnhårdt var hans grepp om nyckeln till kassalådan. Vi
+kunde skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed han förbittrade sina
+ofta ombytta biträdens lif. Exempelvis kan anföras, att damerna till
+julklapp plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin bomullsnäsdukar och
+herrarna hvar sin krage af fjolårets fason.
+
+I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig och taxeringsman
+spelade en framskjuten roll, skydde han inga medel för att nå sina
+afsikter, och att den gaslykta, som till allmän förargelse står midt på
+trottoaren framför hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på den
+aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken till att han
+hufvudsakligen annonserade i vår föga gentlemannalika platskollega,
+hvilken väl knappast läses af den publik, som konsumerar hvita skjortor
+(manschetter vilja vi inte nämna i det sammanhanget), är här ej platsen
+att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till honom, om vi än som det
+offentliga ordets förtroendemän o. s. v., o. s. v.
+
+Det bär mig emot att citera återstoden af Jakob Fjäderlunds hårresande
+gröna artikel. Det redan anförda torde ha varit nog för att åstadkomma
+ett intryck.
+
+Sedan Jakob distribuerat organet åt det halfva dussin äldre
+kvinnor, som ombesörjde utdelningen, vandrade han med saliga
+hufvudredaktörsförnimmelser till Stadshotellet, där han helt solo intog
+kaffe med punsch och kände världen trång men angenäm.
+
+Men olyckorna började regna öfver honom slag i slag.
+
+Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå ja, de mångfaldiga och
+välassorterade okvädinsorden ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom
+inte så mycket på grund af distansen, och dem kunde han för öfrigt
+använda under sin framtida verksamhet (tänkte den kortsynte); men när
+han fick höra, att hans fästmö just erhållit räkning på de kostsamma
+batistnäsdukar, som han förra julen förärat en annan flicka, hvilken han
+den tiden höll af och hoppades vinna, då vacklade han halft medvetslös
+tillbaka till sin punsch.
+
+I detta ögonblick instörtade icke blott hans lyckas luftslott utan äfven
+en tryckeripojke med en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar.
+Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt och evigt
+permitterande från hans (Jakobs) innehafda syssla.
+
+— Ha! — utbrast den olycklige, som kände vanvettet likt punschångor
+omtöckna sitt nyss så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor genom
+att med fotsulan hjälpa pojken ut på gatan, hvarvid denne förlorade
+balansen och i fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel,
+som har sin angenäma post i hotellets port, grep med begärlighet
+tillfället och Jakob samt släpade denne med sig genom hela Storgatan
+till vaktkontoret.
+
+Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren gatan utefter och jublade:
+»Titta, nu skall smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd — man ser
+ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning i staten! Fast nog var
+Mårtengren en buse i sin krafts dagar.»
+
+Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och bröd — han näpstes och
+släpptes, och som han kände sitt läge oangenämt, skred han ner till
+stadens å för att därstädes ända sin tillvaro. Enär det emellertid ännu
+var tämligen tidigt på försommaren och badsäsongen icke börjat, blef han
+stående på stranden och grufvade sig något öfver fluidets antagliga
+kyla. Plötsligt fann han, vid det han stack handen i sin inre
+bröstficka, att han saknade visitkort, hvilket omedelbart förmådde honom
+att uppskjuta sitt förehafvande, ty det bar honom emot att efter döden
+gå genom pressen som »en yngre, välklädd mansperson», sedan han i
+lifstiden fallit igenom densamma under sitt lokalfrejdade namn.
+
+Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg till ett accidenstryckeri för
+att beställa de saknade identifikationsmedlen. Man svor på att det
+rekvirerade hundratalet skulle vara klart till afhämtning kl. half nio
+följande morgon. Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen, ty han
+beslöt att ta timlektioner i konsten att ljuga på ett vederhäftigt sätt
+hos faktorn på nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var Jakob
+utlärd, packade ner sin tandborste och sin andra rock samt for till
+grannstaden för att söka anställning i sitt fack.
+
+Redan första kvällen svängde han sig så skickligt på Stadshotellet, att
+både den konservativa och den radikala platskollegan tiggde om hans
+medverkan. Jakob var inte difficil — han åtog sig ögonblickligen att
+varda radikal redaktionssekreterare och konservativ notischef. Man kan
+inte hålla så vidlyftig personal i provinssamhällen.
+
+Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta. Stadens borgare somnade hän
+med ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof af Jakob i bladet var
+så god som femti kransar på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren
+blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han väl näppeligen känna
+sig, när han tänkte på hur _han_ blifvit behandlad. Sterbhuset är det
+inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob för näsdukarna. Han ansåg
+sig ha råd till sådant nu.
+
+Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt fädernehus och hörde med
+bitter saknad Jakobs lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre utan
+telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?» — Därpå svarade
+Jakob: »Snufva?» — Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring
+önskas.»
+
+Denna gång hade hon försummat att lägga ut femti öre för svaret, hvarför
+det dröjde något. När det ändtligen kom, innehöll det: »Uppriktighet
+farlig, därför bortlagd. Alltjämt älskande och trogen.»
+
+Då vardt den trolofvade så gripen och rörd, att hon ringde på till
+sterbhuset och yttrade ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort
+till Jakob det symboliska ordet »Kom».
+
+Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen; men den trolofvade,
+numera makan, har aldrig fått nys om hvem som erhållit det halfva dussin
+näsdukar, hvarmed Mårtengrens sterbhus sökte snyta dem bägge på deras
+lefnads lycka.
+
+
+                  KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS TJÄNST.
+
+Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till den icke studerande
+allmänhetens förfång söker tillskansa sig de mest hårresande
+privilegier, betraktar sig bland annat som själfskrifven och
+oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna ära kan göras nämda
+ungdom synnerligen stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas
+genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse för en glansfull
+festivitet i min födelsestad, en tillställning som de respektive
+studentkårerna både i det Uppsala, där de ystra vindarna blåsa, och i
+det Lund, där de härliga lagrarna gro, torde få svårt att göra efter.
+Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men lefver i grönskande
+minne. Jag öfverlämnar ordet åt
+
+                              DAGSPOSTEN.
+
+Gårdagens storartade försvarskarneval i Stadsträdgården blef, som man
+kunnat vänta sig, en _succès de rire_; men så hade ock hela vårt
+uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ i företaget med det
+passionerade nit, som endast vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar
+uppväcka hos hvarje rättänkande medborgare.
+
+Vi erinra om att såväl länets höfdings egen maka som fru borgmästarinnan
+och vår afhållne stadsfiskals värderade svärmor jämte flera andra damer
+af _la crême de la haute volaille_ utfärdat det poetiskt stiliserade
+uppropet i _våra_ spalter (af naturliga skäl _icke_ i vår — hm! —
+kollegas). Dessa vördnadsbjudande kvinnor, hvilka historien måhända en
+gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger öfver ryssen, höllo sig
+i går icke för goda att egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden
+och med smakfulla penningväskor vid sidan, utskänka krusbärssaft
+(hemmagjord) och de läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden).
+
+Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst en tombola (ett slags
+modernt och sinnrikt lotteri), där man för den föga kännbara utgiften af
+tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas, hade ett sent återkommande
+tillfälle att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål, såsom
+knappnålsbref och fotografiramar af _papier-haché_. Den unga
+blomsterrabatten såg helt enkelt bedårande ut i sina hvita
+linongsklänningar med ljusblåa eller skära atlasband, omsorgsfullt
+tvättade sedan länets höfdings lysande Oscarsbal och nästan som nya.
+
+Samhället var nära nog mangrant tillstädes (möjligt är, att
+Annandagspostens prenumeranter sutto hemma, men det gjorde i hvarje fall
+ingen vidare skillnad) och så godt som i sin helhet kostymeradt. Det
+fanns väl knappast en kotte, som inte var klädd till något. Då en
+opåräknad mängd annonser influtit till detta nummer, hvarigenom vi
+nödsakats att låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter stå
+öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet att ingående skildra hvarje
+särskild af den bländande skaran. Vi kunna endast helt à propos och på
+måfå antyda en och annan.
+
+Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt, bar sina vanliga
+uniformer och så lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin peruk och
+var fullkomligt oigenkännlig. Den, som tog priset bland herrarna, var
+dock med acklamation vår framstående tillfällighetspoet, extralärare
+Rythmén, som med en tilltalande anspelning på det patriotiska ändamålet
+klädt sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska visor till gitarr.
+En uppnosig och klandersjuk stockholmare[1], hvars härvaro knappast kan
+betraktas som någon vinst för samhället, gafflade något om att hr
+Rythmén borde haft en harpa i stället; men detta småaktiga klander af en
+oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt stiltrogen kostym väckte ett
+så allmänt och poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare
+till samtligas belåtenhet snart fick nog af festen.
+
+Damerna hade allmänt ifört sig hänförande sigenerskedräkter och spådde i
+händerna. Det fanns dock icke händer åt alla, utan måste somliga
+förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande. För öfrigt fick man se alla de
+praktfullt brokiga äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare
+fruars välförsedda klädkistor, framtagna till vädring och draperade på
+det mest artistiska sätt.
+
+Man skulle nog kunna anmärka, att det i början gick något stelt och
+generadt till. Före klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna
+abandong, som är villkoret för uppkomsten af en rätt karnevalsyra, göra
+sig gällande. Men det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning
+medelst sockerdricka och ett lättsinnigt, under förhandenvarande
+omständigheter fullt tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan,
+där deras _nit_ (vi åsyfta ingen vits) belönades med hulda leenden, och
+till sist, när tjugo kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver det
+färgrika vimlet, började en snart sagdt sydländsk lifsglädje bemäktiga
+sig folkmassan. Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår präktiga
+stadsmusik blåste »Finska rytteriets marsch» (eller var det
+»Dubbelörnen»?), och samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg
+efter tonernas sprittande rytm. En aktad affärsman af våra flitigaste
+annonsörer traskade omkring med ett positiv och provinsialläkaren gick
+på lina.
+
+Till slut förevisades en af bengaliska eldar belyst tablå, föreställande
+Svea med armen lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord bredvid
+gudinnan. En skolyngling ur sjunde nedre framsade under tiden ett
+fosterländskt poem, som kom allas hjärtan att klappa i samma takt och
+allas ögon att tåras. Den sista strofen, som på grund af sitt
+hjärtegripande patos var nästan mer än vi kunde uthärda, lydde sålunda:
+
+   Vid hennes vårars frost
+   och somrars brist på solljus[2],
+   vid hennes slätters blåst
+   och hennes norrskens polljus
+   vi svära som en man,
+   ja svära såsom tvänne,
+   att gripes Svea an,
+   ska’ vi försvara henne.
+
+Så var då denna minnesrika dag till ända. Lyktorna slocknade, sorlet
+domnade, mörkret tjocknade, samhället somnade.
+
+
+                           KONKURRENTRUINEN.
+
+Det kulturgyckel, som under den förflutna sommaren satts i gång nere i
+den förfallna småstaden Visby för att hopskrapa medel till täckandet af
+de barhufvade kyrkobyggnader, för hvilka orten i fråga åtnjuter ett
+visst rykte, ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk episod i min
+födelsestads krönika.
+
+Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget rasslade in på dess
+monumentala, för världstrafik beräknade bangård, grubblat sig hårdt när
+sinnessjuk på metoder att lämpligen kanalisera den turistström, som
+hvarje sommar vältrar sig öfver våra bygder, men som röjer en säregen
+tendens att ouppmärksamt flyta denna stad förbi. Man inrättade till en
+början smörgåsbord i första klassens väntsal, men dels vållades
+därigenom endast femton minuters uppehåll för utlänningarna, dels
+konsumerade dessa anjovis med matsked och stucko osten i fickorna, så
+att affären gick med förlust och måste stoppa. Ett flertal andra
+åtgärder af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det vore för långt att
+uppräkna, som de fornromerska skribenterna listigt uttrycka sig, när
+deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos maktlösa.
+
+Hvad plägar ske, när all privatintelligens är gagnlöst förbrukad? En
+komité tillsättes. Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken en gång
+som pojke olofvandes medföljt en pitpropsskuta till Newcastle, var
+själfskrifven ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna voro män, som
+sett sig något om i världen.
+
+Komitén sammanträdde en gång i veckan på enskildt rum å Stadshotellet,
+och källarmästaren var inom kort en bergad karl. Första året utvecklades
+en sjudande verksamhet med framställandet, bordläggandet och
+nedklubbandet af projekt, hvilka i och för sig voro anslående som vackra
+fantasialster, men otjänliga för det åsyftade ändamålet. Det var ju t.
+ex. alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson hade att
+mobilisera staden och flytta den två mil åt sydväst, för att den skulle
+komma närmare hafvet samt en större flodmynning och dymedelst kunna
+transformeras till badort. Men den af drätselkamrern uppgjorda
+kostnadsberäkningen afsvalade den i första taget varmt hänförda komitén.
+
+Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion i arbetet, komitén förföll
+till planlöst kallprat och anekdotberättande kring toddybordet och den
+radikala platskollegan började uppvakta med ettriga ledare. Men på
+tredje året vaknade räntmästarens dorska samvete. Han reste sig upp,
+slog näfven i brickan, så att det varma vattnet skvalpade öfver
+tillbringarens bräddar, och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!» Men
+komitén såg på räntmästaren. Han ombads att förklara sig ... När den
+glädjedruckna komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra beslutet
+att bygga en ruin fattadt och protokollfördt.
+
+Hälst hade man nog velat ha en kyrka, med delvis raserade murar och
+utslagna fönsterrutor och andra ålderdomliga agremang; men på
+drätselkamrerns enständiga yrkande stannade man vid ett mindre
+fästningstorn med sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid
+utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat afsätta sitt guldslam på
+stadsgatorna.
+
+Befolkningen entusiasmerades omedelbart för planen, dess effektivitet
+framlyste för enhvar som något själfklart, och samtligas varmaste
+intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare Jönsson, fördelaktigt
+känd som upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset utanför
+stadsporten, inkom med lägsta anbudet och korades sålunda till
+företagets entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt såväl i
+lokalpressen som i umgängeslifvet; men stadsfullmäktige förlade med
+flertalets gillande ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen
+kulle midt i Stadsträdgården för att på så sätt kunna aftvinga
+turisterna tio öres entré utan att profanera fornminnesmärket med någon
+biljettförsäljning.
+
+Tegelstenarna nedröktes och naggades efter en sinnrik metod, rostiga
+järnkrampor och dito spik uppköptes till högsta gällande priser — kort
+sagdt, intet försummades, som kunde bidraga till ruinens illusoriska
+fornvärde. Med tanke på vinterresande insattes en likaledes roströd
+kamin i tornrummet, och en blågulrandig flaggstång med ställvis
+omsorgsfullt afskafd färg stacks ut genom en skottglugg under
+murkransen. Tak var det naturligtvis aldrig fråga om, ty »Se på Visby!»
+upprepade räntmästaren ideligt.
+
+En ögonlust var det att skåda denna ruin, när den stod där färdig med
+sina brustna tinnar, sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga
+vindeltrappa. En doft af riddarromantik från äfventyrens storhetstider
+bredde sig från den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden. Komitén
+firades med subskriberad sexa, och Jönsson hugnades med en
+nysilfverservis.
+
+Men turistströmmen framhärdade alltjämt i att ta en krok omkring
+samhället, intet guldslam ville klibba vid gatstenarna. Man borde nog ha
+gjort litet reklam i den utländska pressen; men det hade ingen förstånd
+på. Annars skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar infångade
+och ditsläppte ett antal råttor, och då dessa på grund af bristande
+viktualietillgång stodo i begrepp att emigrera, sände diversehandlanden
+Sandén ett parti schweizerost för att underlätta deras existens.
+Råttorna stannade benäget, men turisterna uteblefvo. Ruinen bar sig
+inte.
+
+Småningom slappnade allmänhetens intresse för det med så högtflygande
+förväntningar motsedda fornminnet, komitén fördystrades till humöret och
+upphörde att frekventera Stadshotellet, och räntmästaren föll själf ihop
+till en ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han stoft i stoftet,
+och intet återstår af honom mer än det bevingade ordet: »Se på Visby!»
+
+Men man tittar aldrig mer åt det hållet i min födelsestad.
+
+
+                      STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA.
+
+Hvad är en storsångerska egentligen? Det är ett moget men alltjämt
+tjusande fruntimmer, som inte kan förmås att kvittra en strof för sina
+medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning. I det sistnämda
+afseendet företer hon en rent af underbar öfverensstämmelse med min
+ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd betalning för att höja min
+stämma till solosång inför offentligheten. Här föreligger dock en
+motivdifferens mellan storsångerskan och mig. Jag är nämligen absolut
+blottad på sångröst, under det hon i påfallande grad är behäftad med
+sådan. Det är väl därför som hon konsekvent lockar publiken ifrån mig.
+
+Hemma i min födelsestad har det aldrig förunnats oss att höra någon
+storsångerska. Som bekant uppträda inte dylika i småstäder, deras
+röstvolym skulle inte få rum i ett mindre samhälle. Resigneradt inseende
+detta, hyste vi dock en hemlig åtrå att en gång få _skåda_ en slik fågel
+och sedan dö. Borgmästaren, som har förstånd på litet af hvarje,
+upplyste oss för öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen
+pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som kännas igen på denna
+egenhet.
+
+Så hände en dag för ett par år sedan något som ställde min födelsestad
+på hufvudet. Bland »anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den
+radikala platskollegan detta namn: Christina Nilsson, fru, Småland. En
+förlamande lyckokänsla grep till en början sinnena, men snart vidtog en
+feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige kallades till extra
+sammanträde för att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle fira den
+utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats till kungabesöket året förut,
+framletades från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades på blommor
+till girlander att smycka husväggarna med. Skolungdomen fick tvärt lof
+och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt bidrag till konstens
+hyllning.
+
+Medan detta pågick, vandrade den radikale redaktören, parfymerad och
+begrafningsklädd och darrande af nervös högtidlighet, upp till
+Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att stå inför denna
+världsdrottning, men den flärdfria omständigheten, att hon i hotellboken
+kallat sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet vidfogat sin
+fattiga hemprovins’ namn, ingaf honom ett relativt hjältemod.
+
+Stadshotellstäderskan släppte in honom i ett utan prål inredt rum, sedan
+hon först medelst en blick genom nyckelhålet konstaterat, att fru
+Nilsson var inne. Den radikale redaktören bugade sig till mattan,
+tappade sin storm, sökte uppfånga den med sin skälfvande hand, lyckades
+icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen blicken mot storsångerskan.
+Denna beskådade honom med ett visst intresse, uppblandadt med en kanske
+ändå mäktigare förvåning. Hon var en välklädd medelålders dam med
+blondt, välkammadt hår och lindrigt fetlagd. Redaktören fann henne
+tämligen föga påminnande om den oljetrycksbild, som smyckade stadens
+konditori, men erinrade sig, att detta var ett bra nog gammalt
+konterfej.
+
+Med låg stämma angaf han sitt okonstlade namn och yrke, hvarpå
+storsångerskan, som syntes något orolig, föreslog honom att sitta ner.
+
+— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade han.
+
+— Jo för all del —, genmälde hon lifligt. — Många gånger, men bara på
+genomresa. Det är en riktigt treflig stad, tycker jag.
+
+Redaktören annoterade yttrandet och fortfor upplifvad:
+
+— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och jag tackar er. Ni, som är
+van vid brusande och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna behag i
+änkelheten! Hvilket föredöme för alla kvinnor! Hvarifrån kommer ni
+senast, om jag får ta mig dristigheten att spörja?
+
+— Från Vernamo — svarade storsångerskan, som under redaktörens
+hymnartade utbrott antagit ett uttryck af undran och förvirring.
+
+— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky har förevigat, den har ni nu
+odödliggjort! Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag vågar ... ni
+är naturligtvis van vid ackompanjemang ... men ändå ... skulle ni inte
+värdigas vilja sjunga en liten stump?
+
+— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan kort, i det hon röjde
+olust att fortsätta samvaron.
+
+Redaktören jublade invärtes, ty han hade borgmästarens ord i minnet.
+
+— Nej, men ni _har_ sjungit — utbrast han med patos, i det han
+finkänsligt reste sig.
+
+— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes resande sig. — Jag är
+rädd, att ni tar miste på person på något sätt. Mitt namn är fru
+Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min man är postexpeditör ...
+
+Det faller mig inte in att söka måla redaktörens känslor. Han har aldrig
+fullt velat delge mig dem. Jag vet bara det, att han träffade en
+öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken gick ut på, att hon dels
+skulle fortsätta resan på eftermiddagen, som hon också tänkt sig, dels
+vägra att mottaga den konservativa platskollegans redaktör. Därpå rusade
+han hem och skildrade interviewen med den celebra sångerskan i fem
+spalter, beklagande hennes hastiga afresa, och min födelsestad tror än i
+dag, att den varit gästad af henne.
+
+
+                           RAFAELS JUBILEUM.
+
+Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa och endast af en förtärande
+sanningskärlek inspirerade kulturskildringar från det provinsiella
+samhälle, där jag räknar det för en ära såväl som ett nöje att ha
+blifvit född, frammanat färggranna bilder af bländande ståt, af
+svajande fanor och lysande blomstergirlander med flera utvärtes
+festkarakteristika. Skulle jag därmed ha ingifvit den lättrogne
+utsocknesläsaren en föreställning om min födelsestad som ett de yrande
+och berusande karnevalsnöjenas Gomorron (eller hvad den där platsen med
+saltstatyerna heter), blefve jag djupt och oläkligt bedröfvad. Ty
+sanningen är, att det i denna på visst sätt utomordentliga stad
+bedrifves en rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar årets dagar
+till en vacker kedja af aldrig sviktande nit och oförtruten möda. Det är
+icke en verksamhet af den bråkiga och affekterade art, som uppflammar i
+s. k. resultat, men hos hvarje medborgare, från landshöfdingen till den
+låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som en evig altarlåga det
+medvetandet, att han ståndar på sin rätta plats och att världen håller
+ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen.
+
+Min födelsestad lider, som sagdt, icke af något sjukligt begär att i tid
+och otid krypa ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar; men
+gäller det att begå en märkesdag, så kan intet stäfja dess
+renässansartade generositet. Bevis härpå lämnar den tafla af
+högtidsstämning och helgdagsglans jag nu går att upprulla.
+
+Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael Stompén tillträdde sin
+lika ansvarsfulla som hedrande ritlärarebefattning vid högre
+elementarläroverket för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som detta kunde
+icke medborgare med själfaktning låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael
+måste hedras var en själfklar sak. Man hade icke häller förslösat tiden,
+utan förbrukat en god procent af det berörda halfva året på att
+öfverlägga om medlen. Jag tror också, att man, icke blott på grund af
+den behjärtansvärda anledningen, utan äfven med hänsyn till det sätt,
+hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera Rafaels halfårsjubileum
+bland de mer anmärkningsvärda, som under de sista decennierna tillkommit
+vårt lands förtjänta män.
+
+Det stämningsfulla interviewreferat, som Annandagsposten meddelade dagen
+förut, bidrog i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver
+tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit insläppt af en medelålders
+städerska med skånskt allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln
+erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna smak, fann föremålet
+vid glänsande vigör och oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i
+maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt med ingenting
+(»äkta konstnärstemperament», annoterade kåsören). På ett spirituellt
+och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så jubilaren ett antal smådrag
+och iakttagelser från sin intressanta bana, visade fotografier af sin
+familj och sjätte klassen i elementarläroverket samt meddelade benäget
+tillbörliga biografiska uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af mera
+allmänt intresse anföras, att han vid sex års ålder genomgick kikhostan
+och vid femton läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål
+upplyste han, att ett slags rätlinjiga figurer, en blandning af stjärnor
+och kvadrater, alltid slagit mest an på honom af de element, som
+begagnades vid undervisningen.
+
+Klockan half åtta på den stora dagens morgon väcktes Rafael af
+stadsmusiken, som på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro» och
+»Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt öfverraskad visade sig jubilaren
+i fönstret och vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå orkestern
+till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar stupa». Denna visserligen
+ljudliga hyllning var dock blott ett pianissimopreludium till den som
+komma skulle.
+
+Då Rafael anlände till skolan för att afhålla sin vanliga lektion med
+klasserna III och IV, bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan,
+hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande och öfverräckte en
+jättebukett med ljusgröna band. Uppe i vestibulen möttes han af
+lärarinnekollegiet med föreståndarinnan i têten. Denna lyckönskade honom
+i högstämda ordalag och anmodade honom att icke försmå den hedersgåfva,
+bestående af en nysilfverlinjal med ingraveradt namnchiffer och datum,
+hvarmed läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess tjänst. Rafael
+försmådde icke linjalen och lektionstimmen urartade till en oafbruten
+ovation.
+
+På eftermiddagen uppvaktades han i sin bostad af en deputation med en
+smakfullt textad adress, hvilken bland annat inbjöd honom till en enkel
+kollation på Stadshotellet samma afton.
+
+Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni vet) strålade denna kväll i
+en félik eklärering och rymde dessutom inom sina väggar allt hvad
+samhället äger af lysande och märkligt på alla kulturens områden. Vid
+helan steg borgmästaren upp på en stol (icke rottings-, utan en
+särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt anförande om festens mening.
+Han påpekade de stolta förnimmelser, som i denna stund kunde antagas
+fylla jubilarens själ vid tillbakablicken på det af ett så
+välsignelserikt arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom å
+samtligas vägnar att få upplefva ännu en oöfverskådlig serie af halfår.
+Det bifallssorl, som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades af
+rörelse kväfda tacksägelser.
+
+Sedan en subskriberad blyertspenna af ebenholts, där blyet på ett
+originellt och prydligt sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af
+borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid elementarläroverket på sitt
+mjölkglas och skildrade schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens
+skugglösa halfårsbana. Honom och honom ensam tillkom förtjänsten af att
+småflickorna i andra förberedande efter att endast ha kunnat åstadkomma
+vacklande kroklinjer i marginalen på sina rättskrifningsböcker nu
+mäktade på rutadt papper skissera de mest lofvande femuddiga stjärnor
+och mäanderslingor, hvilkas gagn för deras framtid ännu ej kunde ens
+tillnärmelsevis beräknas.
+
+Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten Ösell tvänne från när och
+fjärran ankomna telegram. Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén
+gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må han alltid äta här och tack
+för all dricks. Matsalsuppasserskorna på Stadshotellet». Telegrammet
+från fjärran hade en imposantare affattning:
+
+   För din skull drickes det och äts
+   ock här uti United States.
+   En hälsning bringas dig i dag, o,
+   från anförvanter i Chicago.
+
+Jag skall icke vidare uppehålla mig vid den mångfald af tal och skålar,
+som vid denna fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig gränslinje
+i Rafael Stompéns tillvaro; men jag vill dock icke neka mig att anföra
+en strof ur det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet
+reciterade till hans ära:
+
+   Ditt lif har hunnit till en allvarsstund,
+   du står på tröskeln mellan tvänne halfår.
+   Nu löfvar sommarn dina drömmars lund,
+   ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår!
+
+Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till sängs i en yrsel af berättigad
+stolthet, och lifvet fick därefter sitt hufvudsakliga värde för honom af
+den omständigheten, att än ett halfår var att vänta.
+
+
+                      MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET.
+
+Väl den, som känt hvad det vill säga att se det samhälle, i hvilket han
+födts och vuxit upp, ådagalägga ett fosterländskt nit och en
+fjärrskådande offervillighet, som lyfter det till rangen af snart sagdt
+Sparta eller någon annan fornromersk kommun, hvilken ni vill! Tåras ej
+ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke med manligt ödmjuk
+stolthet, att vore man inte född där man är född, så skulle man inte ha
+blifvit den man är?
+
+Men låtom oss lämna dityramberna och öfvergå till fakta.
+
+På de talrika plank, som välgörande afbryta husräckornas monotoni vid
+min födelsestads s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår kolossala
+plakat, som med svarta bokstäfver på terrakottafärgad botten utspredo
+följande kungörelse:
+
+»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty ett härordningsförslag
+föreligger och ingen vet när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för
+hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant fall är att göra,
+nämligen diskutera. Medborgarna inbjudas sålunda att nästkommande onsdag
+afton kl. half 5 mangrant infinna sig å Stadshotellets större sal
+(teatersalongen) för att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet
+absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages, och den medborgare,
+som vägrar att offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf draga
+följderna.
+
+                                               Diskussionskomiterade.»
+
+Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag affattade upprop
+frambragte, som man lätt kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt.
+Planken belägrades dagligen af en frenetiskt intresserad folkhop, det
+sväfvade en stämning af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på den
+våldsamt efterlängtade onsdagen försummade flertalet medborgare sitt
+eftermiddagskaffe för att ila till teatersalongen, hvars lätt
+maskstungna tiljor sviktade under trycket af de hundratals oroliga
+fötter, som trängdes och trampade hvarandra mellan de mer än vanligt
+täta raderna af rottingsstolar.
+
+Då timmen eller rättare halftimmen slog, framträdde stadsfullmäktigen
+konsul Haltin med en mindre köttklubba i handen, skuttade upp på
+estraden, som man glömt att förse med trappa, och frågade med af
+sinnesrörelse bäfvande stämma, om mötet vore lifvadt för att utse honom
+till ordförande. Mötet lät icke undfalla sig ett ljud, ty på den orten
+har man ännu icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på offentliga
+sammankomster. Konsuln dref därför klubban i ett närstående bord och
+förklarade, att han ansåg frågan med öfvervägande »ja» besvarad. Det
+tyckte mötet var stiligt gjordt och nickade blygt bifall.
+
+Bad så den med stillsam acklamation utkorade ordföranden att få
+öfverlämna ordet åt den högt aktade biträdande ritläraren vid högre
+allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen Sabelgren, som benäget
+åtagit sig att inleda den utom allt tvifvel i högsta grad
+intresseväckande diskussionen.
+
+Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande och därtill uniformerade
+militären alltifrån början utgjort det vederkvickande målet för allas
+blickar, närmade sig estraden, något upphettad utöfver det ordinära
+måttet på grund af rampfeber samt besvärad af sin krage. En svårighet
+yppade sig nu. Den bra nog upphöjda tribunen befanns otillgänglig för
+den tappres mera voluminösa än egentligen långa eller spänstiga ben.
+Ordföranden sträckte ut sin knubbiga hand åt honom, och han tog en
+aktningsvärd sats, men naturen låg honom emot. Det skulle ha sett
+dystert ut, om inte viktualiehandlanden P. O. Bengtsson, en synnerligen
+smart och rådsnar smålänning, hade framträdt och placerat sig i den
+posityr, som användes af den studerande ungdomen, när den hoppar bock,
+och låtit krigsmannen krafla upp på sin rygg, hvarifrån steget till
+estraden icke var längre än från det löjliga till det sublima.
+Auditoriet andades åter ut, och någon, som varit i Stockholm, tog upp en
+applåd, hvilken dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående.
+
+— Mina damer och mitt härskap — började fanjunkaren med lätt upprörd och
+något skroflig men dock påfallande klangfull och sonor stämma läsa ur
+sitt medhafda prydliga manuskript. — Historien lär oss, att när vi minst
+vänta något, så står fara för dörren. Hvad skall då icke stå för dörren,
+när vi som nu för hvar dag som kommer gå och vänta på något? Det torde
+vara bekant för de flesta här närvarande, att vi njutit en lång, ack
+alltför lång fred, och jag vill ingenting säga, men det säger jag, att
+hade inte den freden varit, så skulle mycket i vårt älskade fosterland
+sett annorlunda ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena
+långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant tillfälle erbjuder sig
+som det, hvilket blifvit oss beredt genom det härordningsförslag, som
+härskapet naturligtvis alla känna till och som väl ingen af de
+närvarande har något att anmärka på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af
+en hostning, härrörande från landssekreteraren.) En känd sak är det ju,
+att den värnpliktiga ungdomen öfver hela landet länge yttrat starkt
+missnöje med de nittio dagarna och att ett upplopp kan väntas utbryta,
+om inte denna lumpna öfningstid med allra snaraste påökas. De upplysta
+och humana auktoriteter, som ordnat med den här saken, ha icke skytt
+några uppoffringar för att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i
+detta hänseende genom att tillförsäkra den ett helt års vapenlif med
+fritt vivre på statens bekostnad. Visst blir det ett afsevärdt besvär
+för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta en ära i att göra vår
+yttersta plikt som fosterlandets ädlaste söner, hvilket vi alltid haft
+ord för att vara (åter bifallssorl och ny hostning från
+landssekreteraren, denna gång åtföljd af ett slag af ordförandens
+klubba), och kommer det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå från
+det instruktiva och förädlande hemlifvet i kasernen med så ljufva minnen
+och intryck, att de sedan ständigt skola, som skalden säger, »längta dit
+igen». Vi vilja utbilda en fysiskt sedt stark ungdom, ty vi vilja i
+grund lära dem vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast ungdom,
+ty vi vilja anmoda dem att se på oss, och slutligen en i allmänhet sedt
+kunskapsrik ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning och skrifning,
+möjligen äfven i räkning med hela tal.
+
+Nu kunde icke applåderna hållas inne längre, man hade fått höra för
+mycket — en åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna i tvänne
+stolar under läktaren brusto. Föredraganden kände, att han höll själarna
+i sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och en inspirationens flykt
+bar hans tal på brakande vingar genom det ansenliga rummet. När han
+lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O. Bengtsson, men med en takt,
+som de lyftande omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att stanna
+på den upphöjda valplatsen.
+
+Ordföranden tackade märkbart rörd för det tändande inledningsföredraget,
+som — det vågade han påstå — sent skulle glömmas, och tillfrågade
+därefter församlingen, om den behagade yttra sig.
+
+Min födelsestad är ofördärfvad och blyg vid slika tillfällen, och den
+visade sig inte hänsynslöst tilltagsen nu heller. Den tisslade och
+knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla i yxskaftet. Det insågs
+dock allmänt, att något borde göras, och slutligen reste sig till allas
+lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och sade:
+
+— Herr ordförande, herr fanjunkare och de andra, det är nog en sjangtil
+och bra härordning, som fanjunkaren har lagt ut den, och det blir nog
+trefligt för ynglingarna på alla vis, men ...
+
+Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och bligade försagd upp mot
+estraden.
+
+— Är det Bastgrens mening att yttra några invändningar mot K. M:ts och
+kronans härordning? — frågade ordföranden skarpt.
+
+— För allt i världen — vidtog tunnbindaren, när han fick mål i mun. —
+Jag skall visst inte göra några invändningar, men jag tyckte bara, att
+det var liksom litet långt med den där rolighetstiden i kasernen, och nu
+t. ex. min pojke, den har jag allt svårt för att undvara i arbetet ...
+
+— Cigarrhandlare Ottoson har ordet — röt ordföranden och dängde klubban
+i vattenglaset, så att skärfvorna yrde — och det vill jag påpeka en gång
+för alla, att här är inte platsen för några otidigheter och krångel. Var
+så god, Ottoson!
+
+— Jag skall be att få uttala min djupt kända tacksamhet för hvad som här
+i afton blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig ledighet — och
+anhåller bara om tillåtelse att få uttala en liten, helt liten farhåga.
+Jag undrar, hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen bland de
+ett-års-värnpliktige — mig förefaller det, som om möjligen de myckna
+vapenöfningarna o. s. v. skulle frånstjäla dem bra nog många tillfällen
+till den oskyldiga, i min tanke fördelaktiga njutning, som benämnes
+rökning. Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven till denna långt
+ifrån oväsentliga punkt, då ju äljes så mycken och beundransvärd omsorg
+nedlagts på förslagets utarbetande.
+
+Ottoson gjorde en ballettmästarebugning och satte sig, strålande nöjd
+med sig själf. Fanjunkaren upplyste, att han för ögonblicket icke
+erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna fråga, men trodde, att det
+var något tillfredsställande.
+
+Nu uppsteg en groflemmad individ med bullrande röst och förklarade, att
+det där med rökningen gaf han sjutton, för han tuggade; men fri sprit i
+tillräcklig mängd ansåg han det vara en värnpliktigs heligaste rättighet
+att erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade det under sin
+värdighet att genmäla något.
+
+Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll att få säga några ord:
+
+— Väl måste det djupt glädja och röra oss kvinnor att se fosterlandets
+söner så nobelt redo att värna hem och härd, och med spartanska mödrars
+trygga stolthet sända vi våra söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut
+i striden eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor kräfva vår andel
+af bördan, äfven vi vilja kämpa med och segra med, ja, om så skulle
+fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att lära kvinnorna vapnens
+bruk? Hvarför vill man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet?
+Nej, gif oss ett gevär i hand och en sabel vid sidan — och ni få se, att
+Blendas döttrar ännu lefva!
+
+Larmande applåder hälsade det varmhjärtade anförandet, de närmast
+sittande tryckte föreståndarinnans hand, och man kände sig i allmänhet
+höjd öfver de alldagliga förhållandena. Endast fanjunkaren föreföll
+oentusiastisk.
+
+Landssekreteraren bad nu om ordet med sin vanliga ohängda uppsyn, men
+ordföranden drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade
+diskussionen på grund af den framskridna tiden afslutad samt föreslog
+följande resolution:
+
+»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt och att ingen vet när ryssen
+kommer, samt förklarar sig villigt att till sista bloddroppen handla
+därefter.»
+
+Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena och kände sig
+hungrigt, hvarför det underlät att uttala sig. Ordföranden slog alltså
+klubban i bordet och upplyste, att resolutionen var antagen.
+
+Så skickades Stadshotellkyparen omkring för att uppta den utlofvade
+kollekten, och silfverslantarna slamrade gladt i soppskålen. Ingen ville
+snyta fäderneslandets försvar på 25 öre. När kyparen fullgjort sitt
+värf, bar han soppskålen fram till ordföranden, som med ljus min räknade
+pekunierna och därefter tillsporde församlingen, om den ville ta sig en
+påbredd smörgås och ett glas pilsner för de insamlade medlen. Denna gång
+besvarades frågan bokstafligen med ett kraftigt öfverväldigande ja, och
+medan man väntade på maten, föreslogs afsjungandet af en fosterländsk
+sång. Den groflemmade individen skränade, att man skulle ta den där om
+»Svea, modern som åt oss alla», enligt hans något inkorrekta
+formulering; men föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi
+elsker», och den blef det också.
+
+
+                            DE TVÅ PÄLSARNA.
+
+Detta är en sannfärdig och lärorik historia, som till full evidens
+bevisar, att man icke ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en
+farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter arfskiftet.
+
+I min födelsestad verkade någon tid en pastorsadjunkt, som tydligen hade
+hoppat i särdeles galen tunna vid valet af kallelse. Det minst
+utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast skönja, att denne man
+saknade betingelser för det allvarsamma ämbete, från hvilket han i brist
+på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke kunde uteslutas.
+
+Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle, med så afgjordt kyrkliga
+tendenser och en så lagom religiös anda, skulle hemsökas med en slik
+själasörjare, om än obefordrad och med ringa löneförmåner.
+
+Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i min födelsestad och plägat
+finna sig väl af en omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött
+ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke ingått någon komplott att göra
+ett undantag med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han motsågs med ett
+verkligt febrilt intresse, och den aftonsång, då han första gången
+skulle presentera sig för menigheten, uppvisade ett af såväl
+honoratiores som burgnare borgerskap fullproppadt tempel, fastän äljes
+eftermiddagsgudstjänsten plägade vara tunt frekventerad och det mest af
+från annexförsamlingen invandrade landtgummor.
+
+Denna aftonsång var tillfyllestgörande för uppkomsten af ett bestämdt
+och för den obefordrade själasörjaren synnerligen olycksbådande intryck.
+Läsaren bör inte föreställa sig, att han afslöjade sig som ateist eller
+frikyrklig eller på annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde klena
+utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika, så det trängde fram till det
+stendöfvaste fattighushjon längst bort på läktaren öfver ingången, och
+han tycktes inte söka fastslå några villomeningar eller människopåfund
+utöfver lärofadern Schartaus, fastän om man hade lyssnat noga, så kunde
+man måhända uppdagat några kätteriets kryphål i hans trossystem. Men
+faktum, det oerhörda och splitternya faktum var, att ingen hörde efter
+hvad han yttrade. Man endast såg. På prästen, på hvarandra och på
+prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade han näsa eller hade han
+glömt prästkragarna? Nej — men han hade helskägg! Att någon andakt
+skulle kunna uppkomma under så beskaffade omständigheter förbjöd sig
+naturligtvis själf. Det finns dock gränser för hvad en andans man kan
+tillåta sig i yttre prydnadsväg, det finns oskrifna lagar för det
+anständiga. Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta
+invitationen på kaffe hos konsuln och kyrkorådsledamoten Bullin.
+
+Men konsulinnan talade med prosten följande förmiddag, och prosten
+talade med adjunkten. Prosten var tämligen ålderstigen och skröplig samt
+hade mist åtskilligt af sin forna sprudlande energi i kyrkliga
+angelägenheter; men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra för
+sin unge amanuens församlingens rättmätiga kraf på att förskonas för
+åsynen af ett med världsliga idéassociationer så förknippadt fenomen som
+ett helskägg öfver predikstolspulpeten. Pastorsadjunkten var
+ingen stridbar natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa
+förargelseklippan, i all synnerhet som den varma årstiden var i
+annalkande. Han bad med detsamma om barberarens adress för att
+ådagalägga allvaret i sitt uppsåt.
+
+Ett par dagar senare anförtroddes honom det smickrande uppdraget att i
+prostens ställe gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I min
+födelsestad aflöper icke gärna ett barns upptagande i den kristna
+församlingen utan en mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som, ehuru
+icke barnfödd i samhället, ingalunda ville framstå som den sämste, hade
+sammanbjudit en hänsynslös massa folk, och förplägningen hade de svårt
+att finna fel på. Men prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han trädde
+öfver tröskeln, och måste bäras in i sängkammaren, där hon sedan
+förblef under hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor.
+Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo jägmästaren en i hvar arm
+under den högtidliga akten, för att han inte skulle störta fram och
+skymfa dopförrättaren. Denne blef icke kvarbjuden efteråt.
+
+Men hade inte den olycksalige mannen varit hos barberaren? Jo, det hade
+han. Nå då så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget var borta, men
+mustascherna sutto kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och illvillig
+eller om han helt änkelt led af medfödd brist på de elementäraste
+begrepp, det har aldrig blifvit till fullo utredt. Jägmästarens
+envisades emellertid att anse sin förstfödde odöpt, och denne erhöll
+sålunda redan i vaggan binamnet »hedningen», hvilket han sedermera
+sträfvat att i ökad mån göra sig värdig.
+
+Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt uppräkna alla de
+vidrigheter, som denne vilsekomne prästman beredde sin på det hela taget
+underbart tålmodiga församling. Mustascherna bortlade han visserligen så
+småningom på prostens enträgna begäran, men afböjde med synbar vresighet
+dennes godhjärtade förslag, att han som ersättning skulle anlägga
+polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda kunde skada en ordets
+förkunnare.
+
+Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas genom mustaschernas
+försvinnande förbyttes med ens till en i sommarkvalmet nära nog
+hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs vandra Storgatan utför
+iklädd gråa benkläder. Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt
+och utmanande sätt att förneka sitt stånd? Voro icke benkläderna rent af
+rutiga på nära håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och annat om den
+vördnadsvärde gamle prosten i hans krafts dagar. Han hade t. ex.
+förefallit kanske onödigt begifven på att spela priffe något långt fram
+på kvällsidan och äfvenså gärna inmundigat mer än ett glas punsch i
+festliga lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen uppträdt i
+prästerlig dräkt. _Honom_ skulle ingen ertappa med några gråa
+pantalonger, särskildt inte rutiga.
+
+Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket annat, skref ändlösa bref
+till sin fästmö i Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga
+egenskap i samhällets omdöme) och gick morgonpromenader. Den egentliga
+lyckohvälfningen i hans tragedi ägde rum, när hans farbror, rentiern i
+Påskallavik, fick slag och afled. Farbrodern hade i lifstiden varit
+ganska nöjd med sin prästerlige brorson och därför i sitt testamente
+insatt honom till universalarfvinge af sina pälsar. Dessa voro inalles
+två: en sibirisk lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen nött, om än
+ej direkt illa medfaren, samt en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke
+på en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad.
+
+Adjunkten skulle måhända föredragit ett antal reda penningar eller
+åtminstone ett par bättre inteckningar; men pälsarna misshagade honom
+dock inte. En så fåvitsk karl som denne torde sällan ha uppläst ett
+vigselformulär. Han trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen och
+gick ut och visade sig på gatorna. Följden behöfver jag väl inte uppta
+utrymmet med att skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls! Man
+slog sig ner med händerna i skötet vid sina reflexionsspeglar och
+började resigneradt afhandla yttersta domen.
+
+Det syntes, att pälsen inte var ny. Han hade sålunda haft den länge,
+kanske från sina första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af hans
+konfirmationspäls. Man vände sig till prosten, men denne hade alltmera
+slöat till i ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga några åtgärder.
+
+Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade från en ljusblå himmel
+öfver snöiga gator och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att det
+sibiriska lammskinnsplagget tog sig något sjaskigt och anlupet ut,
+hvarför han plockade fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på sig,
+född idiot som han måste ha varit, och trafvade ut i ämbetsärenden.
+
+Nu var det jämt slut. Den upphetsning, som rasade i samhället, kunde
+icke stillas med mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett icke
+ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön i Lund, hvars adress
+postmästaren benäget uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta om
+hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick ringen tillbaka med omgående.
+Ingen i samhället hälsade på honom, och man lät sina barn förbli odöpta,
+i hopp om att en personalförändring snart skulle inträffa. Så skedde
+ock. Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande, stakade sig
+regelbundet på högmässoritualen, anhöll om tjänstledighet, for till
+landet och uppgaf ämbetet samt förföll småningom till renskrifning i en
+stor stad, där ingen fäste sig särdeles vid vare sig honom eller hans
+pälsar och där han med fördel kunde undgå att raka sig.
+
+
+                          JAKTEN EFTER VITSEN.
+
+Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som enligt en förhistorisk
+sägen sätter en så yster prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den
+häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl ingen skämttidning, antar jag
+— det förklarar allt. Och skulle där existera något litet vitsblad, så
+är det tvifvelsutan underhaltigt och i saknad af existensmotiv,
+alldenstund kvickheten förbrukas i umgänget.
+
+Häraf följer som ett korollarium skälet till att stockholmarna måste
+befinnas mindre sprudlande. De besitta nämligen skämttidningar och ha
+icke råd till någon privatkonsumtion af humor. Inrättningen är för
+öfrigt rekommendabel såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning. En
+del snitsiga personer, af hvilka somliga kunna rita och andra kunna
+»Fliegende Blätter», åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens
+kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med godt samvete ägna oss
+uteslutande åt lifvets allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande
+falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra närmaste, tills den
+svårkufliga skrattparoxysmen rasat ut, hvarefter vi afsända det
+löjeväckande till en skämtredaktion med anhållan om två kronors honorar
+samt årgången gratis, men tillrättavisas blodigt i nästa nummers
+breflåda och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen samt återgå
+till lifvets allvar.
+
+Apropå skämttidningar, så fanns det i min födelsestad en man, som vid
+något tillfälle hade yttrat en vits. Händelsen hade timat före min tid,
+men ännu under min uppväxt hvilade en konstant gloria kring denne mans
+hjässa, fastän ingen längre med visshet erinrade sig vitsens lydelse.
+Jag lutar emellertid åt den tron, att det var en af de mera kända och i
+kulturcentra längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit en
+person, som tappat sin klocka i vattnet, en urnyckel att dra upp den med
+eller något i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit inrättandet
+af ett provisoriskt apotek, när det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans
+rykte var lika stadgadt för det, och samhället kväfde beslutsamt alla
+besinningslösa försök till konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan,
+ty man kände djupt det lumpna i att söka slita lagerkransen från en
+aktad medborgares gråa hufvud.
+
+Ända tills det begaf sig, att en herre, som var barnfödd sju
+fjärdingsväg från Göteborg, kom och öfverrumplade samhället för att
+intaga en ställning som extraordinarie kammarskrifvare vid dess kongliga
+tullverk. Den kunde det icke bli frågan om att kväsa. Man sammansvor sig
+till en början och lade sig i försåt för honom; men den individ var inte
+född, som skulle kunnat afskära honom tillfället till en vits. På
+dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete med en aldrig svikande
+värdighet, men om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte sig, voro
+tullfria, bedref han sin sport med en yrande energi. Ingen ålder, intet
+kön skonades. Den gamle mannen med vitsen stapplade hem i dof sorg efter
+att ha suttit en halftimme vid bordet intill hans på Stadshotellet, och
+om morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna upprördes våldsamt öfver
+detta nidingsdåd, men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade honom
+i utsökta ordalag för att han — sina traditioner trogen — åldrades så
+_kvickt_.
+
+Det var denne kammarskrifvare, som en gång på en
+musikalisk-deklamatorisk soaré, anordnad af logen Oförtruten (I. O. G.
+T.) uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier och därvid ofta
+klarade sin stämma medelst en klunk ur vattenglaset, hvars innehåll
+föreföll svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt. Logens sekreterare,
+som med mörka blickar iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom
+resolut, när det var öfver, och började hotande:
+
+— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit besmittadt med någon
+spiri ...
+
+Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen i honom och mullrade doft:
+
+— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare, en förtroendeman inom logen,
+misstänker? Min herre, det förvånar mig att höra er så fräckt bryta mot
+era ordenslöften!
+
+Sekreteraren stod skräckslagen och blek som ertappad in flagranti
+delicto, fåfängt sträfvande att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren
+borrade ögonen ännu vildare i honom och fortfor:
+
+— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors blinda förtroende genom
+att sörpla saft och vatten, och så upptäcker jag hos er en plötsligt
+frambrytande böjelse för _supsånger_! Olycklige!
+
+Sekreteraren smög dädan, och det hviskas om att han efter den kvällen af
+något slags obetvinglig suggestion började skåpsupa och läsa Bellman.
+
+Då H. M:t konungen en sommar uppskakade samhället med ett hastigt besök,
+åtföljd af sina ättlingar samt ett antal framstående herrar, däribland
+riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren, vid det den fina kortègen
+trafvade från stationen till landshöfdingeresidenset:
+
+— Här ser jag både kungar och knektar, men hvar är Essen?
+
+Han blef omedelbart gripen af närmaste poliskonstapel, en för det
+festliga tillfället engagerad hamnarbetare, och stod i fara att bli
+insatt för oljud på öppen gata, men räddade sig med en hacka.
+
+Det vore vämjeligt att i detalj följa denne förfärlige mans bedrifter,
+frånsedt att utrymmet energiskt hindrar fullförandet af en så svindlande
+uppgift.
+
+Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid och drogs med en gnagande
+oro, som tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans dagar till en enda
+vanmäktig jakt, jakten efter vitsen. Med kalla omslag på pannan
+grubblade han i förtviflade timmar öfver sin gamla vits, den som skapat
+hans rykte; men den var och förblef borta. Så vandrade han omkring till
+stadens äldsta borgare för att söka ljus i ämnet; men de motsägande och
+obestämda uppgifterna förvirrade hans ansträngda hjärna intill vanvett.
+Det fanns stunder, då han hängaf sig åt den högtsväfvande planen att
+uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under allt detta genljöd samhället
+af de skrattåskor, som oundgängligt följde på kammarskrifvarens
+kvickhetsblixtar.
+
+Slutligen vardt det så illa med honom, att han måste tillbringa hela sin
+dag i en länstol och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren hälsade
+på honom en söndag och utbrast gemytligt:
+
+— Det var märkligt hvad ni påminner mig om en patience, som min farmor
+brukade lägga!
+
+Den gamle stirrade hjälplöst på honom, bidande slaget.
+
+— Den gick häller aldrig ut ...
+
+Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den gamle hade eldgaffeln inom
+räckhåll.
+
+Den sjuke hade nu inte långt igen. Han började yra och frågade med
+hjärtslitande stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren
+och en eldgaffel. Städerskan fann ingen beröringspunkt, och detta
+förvärrade hans tillstånd.
+
+Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur hvilken han vaknade endast för
+att spörja:
+
+— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk och ett kyrktorn?
+
+— Så han pratar! Det måtte väl vara skillnad nog — brummade den
+enerverade städerskan.
+
+Då var det, som hade ett förklarande ljus gått upp för hans mörka,
+pinade själ. Lifvets mening skymtade en sekund för hans halfsläckta öga.
+Han lutade sitt hufvud tillbaka och jakten efter vitsen var ändad.
+
+
+                       JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA.
+
+Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt återkommande julhögtiden
+firades förra året som vanligt på traditionellt och värdigt vis i min
+födelsestad. Samhällets affärslif tog under veckan närmast före festen
+ett nära nog vansinnigt uppsving, i pappers- och parfymhandeln omsattes
+opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde räcka att rentvå alla det
+brittiska rikets koloniala synder, och bokhandeln afyttrade millioner
+almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken om lillebror».
+Manufakturaffären vid Storgatan nödgades använda både husan och
+springpojken till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund, som har
+bosättningsmagasinet vid torget, måste sätta sin sjuåriga dotter vid
+kassan, alldenstund kassörskan plötsligt blifvit rubbad genom
+öfveransträngning vid växling och på grund däraf kräfde omväxling.
+
+På själfva den heliga aftonen tilläts helt naturligt ingen, som beträdde
+en butikströskel, att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades
+då de socialt mera lågt ställda kunderna, under det kaffe med nybakadt
+småbröd serverades åt honoratiores i skrubben innanför. Fru Palmströms
+konjaksringar äro som bekant hors concours i världsmarknaden, hvarför
+Palmström & söners trikåartiklar nämda dag rönte en frenetisk
+efterfrågan. Klockan ett på middagen stängdes emellertid samtliga
+affärer för året, ty samhället skulle göra sig redo att doppa i grytan.
+Hvarje familj håller sig med en privat gryta för sig och kringboende
+ungkarlar, ty det förslag, som i början af månaden var synligt i den
+radikala platskollegan och som gick ut på att en jättegryta, gemensam
+för samtliga infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs vara
+insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren som hämd för den där
+intorkade fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt.
+
+Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren Jonsson kalkylerade,
+att menigheten borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina sista
+paket, tågade han upp i kyrktornet och började väsnas med sina klockor
+för att mana till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus
+eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven i brådskande fart, en
+smula nervös och jäktig, men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd
+öfver sina gemytliga och vältvagna drag.
+
+Den första psalmen sjöngs med klingande entusiasm, och man väntade sig
+få se den afhållne pastorsadjunktens[3] ungdomliga och blonda anlete
+höja sig öfver predikstolens förgyllda kerubhufvuden, täflande med dem i
+barnaoskuld och renhetsglans. Men pausen artade sig till att bli efter
+omständigheterna lång, menigheten började vrida på sig, som om det
+stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten stämde upp uvertyren
+till »Kalifen i Bagdad» för att hålla gudstjänsten vid makt.
+
+— Jag begriper inte hvad postmästarens håller på med, efter de inte kan
+komma i kyrkan som folk — hviskade konsulinnan Hallander till
+borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt två bänkar bakom. — Inte kan
+han väl ge sig till att stå och bråka med posten en sådan här dag! Det
+är verkligen hans skyldighet att ta sig fritt.
+
+— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans ogifta svägerska —
+och så hänsynsfull och omtänksam som pastorn alltid är, kan det
+naturligtvis inte falla honom in att börja, förrän han ser, att alla är
+komna ...
+
+I detsamma smällde ingångsdörrarna till, och postmästarens med barn och
+blomma ilade andfådda och hälsande åt alla sidor upp till sina platser.
+En person, som nyss anländt från Amerika och där tydligen gjort sig af
+med alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få köpa ett brefkort,
+just som postmästaren höll på att stänga kontoret, upplystes det
+sedermera. Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation och
+förorsakade åtskilliga tidningsinsändare efter helgen.
+
+Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell, lät höra sin
+oförlikneliga, i de lägre tonerna något rostiga och i de högre en smula
+anlupna men för öfrigt härliga sopran i en julduett med
+drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och under intrycket af denna
+säregna konstnjutning flödade församlingen ut ur templet för att i de
+respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens privata begående.
+
+Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat att framhålla sin
+originalitet och vetat såra medborgarna i deras finaste känslocentra.
+Han hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns verkligt välmenta
+inbjudning till kvällen under föregifvande att han fick hufvudvärk af
+julgran och kväljningar af lutfisk samt föredrog att supera på
+Stadshotellet som vanligt. Det var alldeles rätt åt honom, tyckte alla,
+att ingen servering ägde rum därstädes den aftonen, lika litet som på
+någon annan lokal med själfaktning, och förr torde så väl skinkan som
+korfvarna och syltan ha blifvit uppätna, än samhället kände sig ha
+slutdiskuterat problemet om hvar landssekreteraren fick mat på julafton.
+
+Familjehögtidligheterna på kvällen företedde ingen annan ovanlighet, än
+att nyinflyttade möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och hvita ljus
+i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna, som visste hur det
+skulle vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar af brokigt papper,
+under årets lopp hopgömd begrafningskonfekt samt röda och gredelina
+ljus. Vidare kan anföras, att borgmästarens hade smugglat _två_ mandlar
+i gröten, af hvilka borgmästarinnans ogifta svägerska händelsevis erhöll
+den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså händelsevis den andra.
+
+Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet med kyrkobesök,
+afprofvande af erhållna gåfvor samt familjemiddag för de närmaste. En
+individ i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam flanera
+Drottninggatan framåt och försvinna genom stadsporten, synbarligen stadd
+på en solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande förklaring
+öfver karlens uppförande kom man öfverens om, att det måste vara
+amerikanen med brefkortet, och tackade samfälldt försynen, som låtit en
+födas och växa upp i en kristen kommun med sedvänjor och inrättningar.
+
+
+
+
+                            VÄRLDENS VÄGAR.
+
+
+                          HUR LAVINER UPPSTÅ.
+
+Det hände på en gata, som gärna skulle vilja vara tvärgata till
+Drottninggatan, men det ligger så mycket hus och saker i vägen, att
+detta sträfvande förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade stillsamt
+fram längs sagda tvärgateaspirant en vinterafton. Då och då törnade han
+emot något föremål, som än visade sig vara en byggnadsställning, än en
+lyktpåle och någon gång en annan närsynt person, ty hvilken annan än en
+närsynt väljer en gata, som visserligen morskt marscherar framåt en
+stund, som om den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt misshumör
+gör helt om framför en husrad?
+
+Just som den närsynte mannen vid hörnet af en sidogata med den
+urskillningslösa artighet, som karakteriserar detta slags folk, lyfte på
+mössan för ett par mot väggen uppresta skidor, som han fruktade att ha
+trampat på tårna, råkade han med handen stryka af sig pincenez’n.
+Långsamt, ljudlöst sjönk den ned i drifvans hvita bädd, tyckte sig den
+närsynte mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända långt, långt in i
+jorden — så intensivt försvunnen tedde den sig för hans omtöcknade syn.
+
+Han hade lefvat för länge i världen och på sitt sätt skådat för mycket
+af lifvet för att, som en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och
+krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen mot en närbelägen
+lyktstolpe, lutade hufvudet framåt och spände med en bottenlöst
+intresserad min sina stackars vanmäktiga blickar i marken framför sig.
+
+Detta visade sig vara den riktiga metoden. Den förste som kom var ett
+ledigt stadsbud. Han underrättade sig genast deltagande om hvad herrn
+sökte efter, och sedan han inhämtat den äskade upplysningen samt taxerat
+den närsynte mannens pälsbrämade öfverplagg, var det honom en personlig
+glädje att erbjuda sin tjänst. Stadsbudet hade inte väl rört om ett par
+spadtag i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre dam med arbetsväska på
+armen, som stannat för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan,
+men vid åsynen af den ömkansväckande gruppen i hörnet öfverväldigats af
+ett flertal filantropiska instinkter, nervöst slungade sin arbetsväska
+och började leta. _Hon_ kunde leta! Den närsynte mannen greps af rörd
+beundran öfver hennes osparda nit och sökte upplysa henne om hvad det
+var, som han hade tappat; men den äldre damens hörselsinne var något
+defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att bli störd, när hon kommit
+riktigt in i ett arbete. Hon och stadsbudet letade alltså.
+
+Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu fram och lät, ehuru med en
+viss motvillig öfverlägsenhet, skymta såpass mycket intresse för saken,
+som man kunde vänta af en person i hans ställning. Sedan han lättjefullt
+riktat några frågor till den närsynte mannen rörande dennes ålder,
+hembygd och sysselsättning, började han godmodigt borra sin klack här
+och där i drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde tänkas befinna
+sig, synbarligen väntande att klangen af krossadt glas med tiden skulle
+belöna hans möda. Den närsynte mannen bet sig nervöst i läppen och
+önskade inom sig, att någon annan än poliskonstapeln skulle finna
+skatten.
+
+Den äldre damen letade fortfarande, så att det yrde om det, men
+stadsbudet hade satt sig att hvila på en trappa, under det han fortsatte
+att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände emellertid en större
+förstärkningstrupp, fem framstående ledamöter af ligapojkarnas
+fackförening, som kommo från ett stormigt föreningssammanträde på
+Roslagstorg och inte begärde bättre än att få använda de krafter de ännu
+hade i behåll i det allmännas tjänst.
+
+De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått af ungdomlig liflighet och
+energi. Med lekfulla tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen, som vid
+första anblicken hade väckt deras varmhjärtade intresse, och de bemödade
+sig äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga talesätt. Med en
+intagande förtrolighet, som rättfärdigades af omständigheterna, förstodo
+de att aflocka den närsynte mannen detaljerade upplysningar angående
+beloppet af de penningmedel han för tillfället hade deponerade på sin
+person och röjde en synbar tillfredsställelse med resultatet af sina
+forskningar. Något litet kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet,
+men de begränsade detsamma hufvudsakligen till den äldre damens
+arbetsväska, hvars ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella
+verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur bestående
+innehåll de ystert delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af dem
+krängde väskan utanpå sin hufvudbonad.
+
+Under tiden hade emellertid arbetskåren vuxit i geometrisk progression.
+Alla samhällsklasser och lefnadsvillkor voro nu representerade. Endast
+ett försvinnande fåtal fick rum att leta på den ursprungliga
+olycksplatsen, de öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren och
+sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen också en hel mängd
+saker: knappnålar i oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur,
+försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton, strumpeband samt en
+handfull namn, som tappats bort ur den nya almanackan.
+
+Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat hela denna människohär, stod
+fortfarande och plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan
+framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma hvad han tog sig för
+— han var nämligen totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde en
+hemlighet för majoriteten af dem som trälade i hans tjänst. Han började
+känna sig frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag.
+
+Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats hänga upp sig vid resan utför,
+och där hade den haft det varmt och bra hela tiden.
+
+Den närsynte mannen vek om hörnet och ilade genom de tomma gatorna till
+sitt fjärran belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande
+människohafvet förföljde honom en lång sträcka, och hela natten hörde
+han i drömmen gnisslandet af poliskonstapelns klack.
+
+
+                     HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET.
+
+Är det Shakespeare som säger, att man bör fatta en outsläcklig misstro
+till den man, som en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten,
+och att man bör gå öfver på andra trottoaren, då man skymtar en person,
+som med uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande
+förmiddagssolsken? Jag tror att det är Shakespeare. Och han har rätt,
+denne duglige, om än aflidne teaterskribent!
+
+En välklädd mansperson af ofvan beskrifna typ sågs beslutsamt skrida
+Fredsgatan framåt i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin en
+rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna, ha någonsin ett par galoscher
+vittnat om hänsynslöshet, så var det dessa, har någonsin en käpp
+skvallrat om mordlystnad, så var det hans. Behöfver det påpekas, att han
+vandrade på orätt trottoar? Han var inte den som sökte smita undan några
+tillfällen till kollision med sina medmänniskor; han önskade snarare
+poängtera sitt oberoende af samfundsordningar och häfda sin särställning
+såsom en individ, den där var redo att upptaga alla stridshandskar, som
+ett gynnsamt öde kunde komma att strö för hans fötter.
+
+Men denne man var icke född under en lycklig stjärna. Djur och människor
+veko vördnadsfullt undan hvar han färdades fram och intet lefvande
+vågade sig inom periferin för hans käppsvängningar. En mindre mops i
+sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes en sekund benägen att
+använda genvägen mellan denne mans ben, och mannens galoscher erforo
+under denna sekund en intensivt ljuflig försmak af den sensation, som
+uppstår när man lyckas med klacken fastnagla ett smärre hundkreaturs mer
+eller mindre afstubbade svans vid trottoaren och som alla mina läsare
+någon gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är den likheten mellan
+små mopsar och stora människor, att bägge delarna, när de stå i begrepp
+att slunga sig in i någonting storartadt och lifsfarligt, förnimma ett
+obehagligt åtstramande men lifräddande ryck i det snöre, som förenar dem
+med ett högre väsen. Den korpulenta änkefrun dirigerade med kraftig hand
+sin mops’ lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna stänkte i
+förbittrad ilska snösörja omkring sig.
+
+När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf Adolfs torg, fattade han posto
+midt på körbanan och förströdde sig med att betrakta den luftiga
+byggnad, som med sin djärfva resning fängslar ögonen vid den täcka
+Helgeandsholmen och med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst
+sväfva ut emot vida horisonter. Om ni inbillar er, att detta kunde
+frambringa någon sinnesändring hos den ifrågavarande mannen, då har ni
+aldrig haft tur att råka på någon herre med dåligt humör. Skådandet
+kunde inte tillfredsställa honom i längden, denna byggnad led inte af
+hans misshumör, dessa känslolösa bjälkar vredo sig inte under hans
+förtärande blickar. Han väntade att något annat skulle inträffa, han
+behöfde något lefvande material.
+
+En tom droska kom körande i stark fart från Jakobs torg. Herrn började
+hoppas på nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna munnen för att utösa
+en af märgfulla edliga försäkringar understödd förfrågan angående den
+ifrågavarande åkarens planer med afseende på hans lif och lemmar, förrän
+bemälta droska med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och körde upp till
+statyn, där den stillsamt ställde sig i led med de andra åkdonen.
+
+Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade den af lifvet kringgångne
+mannen till Operakällaren för att se till hvad där kunde uträttas. Redan
+på tröskeln upphäfde han ett stridslystet hojtande efter rockafdragaren,
+men denne störtade andlöst fram och afhände mannen hans öfverplagg med
+en skyndsamhet och en mjukhet i rörelser, så att han nära nog kväfdes af
+den förbittring, som fyllde honom till bräddarna utan att se någon
+möjlighet till utlopp.
+
+Energiskt inträdde han i matsalen och skred genom denna i hela dess
+utsträckning med förhoppning att under vägen lyckas trampa någon
+frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons öga. Han uträttade
+emellertid inte mer än att välta en brödkorg på ett obesatt bord samt
+derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt bugande ganymed
+åter ställdes till rätta.
+
+Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt gnuggande händerna, utslungade
+han sina önskningar till den oerhördt påpasslige vaktmästaren, som
+nästan oroväckande nitiskt ilade att verkställa dem. Inom en fabelaktigt
+kort tidrymd såg mannen framför sig hvad han hade äskat.
+
+— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en biff à la Lindström, det
+är således ert sätt att tolka detta begrepp — yttrade han skärande
+försmädligt och med en genomborrande blick på den darrande servitören. —
+Enligt min, som jag tror, grundade uppfattning är detta en biff à la
+Petterson. Hvad kan ni svara på det?
+
+En invändning sväfvade ett ögonblick på kyparens bleka läppar, men
+snabbt fattande sig, framställde han en ytterligt belefvad ursäkt, grep
+det misskända födoämnet och störtade bort för att byta om. Då reste sig
+herrn melankoliskt och lämnade lokalen som en bruten man. Vanvettets,
+det blida och trötta vanvettets, dimmor började breda sig öfver hans
+själ.
+
+Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt törnade ihop med en liten
+och kolerisk gentleman, hvars framtänder han utan egentlig beräkning
+råkade utslå med sin käppkrycka. Den koleriske upptog detta som en
+ovänlighet och började larma efter polis. Dylik tillskyndade,
+folksamling uppstod, herrn häktades. Med ett soligt leende och klar
+blick öfverlämnade han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans själ
+hade fått frid och hans förbittring var så förgäten, som hade den aldrig
+funnits till. Det bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och stilla
+sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter, nu när hans dåliga
+humör var öfver ...
+
+Ty det egendomliga i saken är, att denne herre till temperamentet var
+den mest saktmodige och människoälskande individ, som någonsin torde
+förekommit; men, mina läsare, han hade sagda dag begifvit sig till
+Centralstationen för att bevittna den kvinnas affärd, som han älskade,
+och de tre minuter, som återstodo till tågets afgång, hade förspillts i
+gäckade bemödanden att för den enda tioöring han förfogade öfver
+tilltvinga sig en perrongbiljett.
+
+
+                      DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT.
+
+Det vore lättare att lefva eller åtminstone att komma fram på gatorna,
+om här inte vimlade af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa ner i
+rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta för att släppa fram
+någon kavat yngling, som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt på
+sin högra arm.
+
+Man kan näppeligen undgå att irriteras af dessa skinande unga män, ur
+hvilkas till löjlighet rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar emot
+en tillika med ett gränslöst uppjagadt medvetande om den unika
+tjuskraft, som förmått världens ljufvaste unga kvinna att klänga sig
+uppåt deras sida. De sakna färdighet att med värdig jämvikt bära sitt
+tillstånd. Deras syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är något
+ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till och med deras stöflar äro för
+blanka, deras öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt
+orangefärgade och deras mustascher för hårdt snodda. Och de unga
+kvinnorna! Den smeksamma abandon, som präglar deras väsen, och deras
+sätt att med sugande ögon uppfånga hvarje ord, som går ur världens
+ståtligaste och mest genialiske unge mans mun, gör mig lefnadstrött. Kan
+någon upplysa mig om hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa framåt
+gatorna med en fart af tjugo knop i timmen? Anse de möjligen, att de
+därigenom fortare hinna äktenskapets s. k. hamn?
+
+Den skarpsynte läsaren torde skymta en viss retlighet i det ofvan
+anförda, och jag vill därför bekänna, att jag en gång höll på att bli
+kullsprungen af en långbent yngling i den gängse, nyss skildrade stilen,
+sammankedjad med den flickan jag skulle haft. Jag för min del kan med
+svårighet kallas högväxt, men icke desto mindre torde jag befinnas vuxen
+alla situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte hatten öfverdrifvet
+djupt, borrade jag i _honom_ ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen
+som en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar eller ock som en
+ohöljd antydan om det öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt
+neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf mig, samt omslöt
+samtidigt _henne_ med en blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren af
+mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande af att hon råkat så illa
+ut. Få skulle ha kunnat göra det bättre.
+
+Jag var själf så belåten med mig, så jag glömde att se efter hvilken
+effekt mitt stolta och värdiga beteende frambragte på honom, som skulle
+ha den flickan jag skulle haft. Hvad henne beträffar, visste jag på
+förhand, att hon skulle förarga sig till döds för att jag inte såg mera
+stukad ut och att hon sedermera skulle hos mig uppdaga en mångfald
+ovanligt praktfulla egenskaper, hvilka hon under smärtfylld rörelse
+skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande under förevändning att
+»tala om allt».
+
+Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar — enligt min
+erfarenhet äro de icke särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom dem
+lär man känna folk. Det var på så sätt jag lärde känna den flickan jag
+skulle haft.
+
+Det har nämligen funnits tider, då jag varit yngre och lättsinnigare än
+nu. Så t. ex. när jag ingick trolofning med den ofvannämda flickan för
+tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga och för allt mänskligt
+entusiastiskt intresserade natur trådde efter att genom
+autopsi förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas dämoniska
+väsensegendomligheter och irrationella själslif. Jag ville smälta en af
+dessa glaciärer och värma mig vid en af dessa vulkaners glöd.
+
+Å ja, den flickan jag skulle haft var inte beklädd med någon särdeles
+fast isskorpa, och inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som jag
+hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående sätt, hvarpå hon upptog
+mitt frieri, hvilket jag enligt gammal god sed framställde i ett
+utbyggdt fönster vid en större bjudning, blef min första missräkning.
+Hon vred inte oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt; hon satte
+inte handen för ögonen och bad mig för Guds skull tiga; hon anhöll inte
+om åtta dagars betänketid. Det föreföll snarare, som om hon anat saken
+på förhand och inrättat sina kalkyler därefter. Jag kände mig något
+snopen och bragt ur fattningen, men på samma gång en smula uppblåst
+öfver att mitt första experiment i denna riktning aflöpte med en sådan
+ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring med en skrytsam uppsyn
+och företedde en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt
+kontrasterade mot mitt vanliga behärskade, snarare tungsinta sätt. En
+vänlig gammal herre undrade deltagande, om jag inte möjligen höll på att
+få ett recidiv af mässling ...
+
+Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig förnimmelse af att en
+tentamen förestod mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag lofvat att
+infinna mig i en mig ytligt bekant byråchefsfamilj, för att stå till
+svars för mitt uppförande mot denna familjs äldsta dotter kvällen förut.
+Jag undrade, om frack skulle anses oundgänglig, men efter något
+funderande förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat något
+kokain, som jag alltid plägar före lifvets kritiska ögonblick, vandrade
+jag blek, men jämförelsevis lugn, åstad.
+
+Det blef inte mycket uppsluppnare än jag hade väntat mig. Den flickan
+jag skulle haft var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt
+nervös och bragt ur jämvikten, som om hon varit utsatt för åtskilliga
+förtretligheter denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade mig
+bottenlöst forskande och allvarligt samt gjorde intryck af att ta mått
+af mig invärtes, för att räkna ut hur mycket tid och krafter det skulle
+gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen själf samt hans äldste son,
+notarien, vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier uttryckte en så
+svagt maskerad häpnad, hvars orsak var mig outgrundlig, att lifvet
+började synas mig alltför bittert.
+
+Ibland föreföll det mig, som om byråchefen skulle velat tala ett par ord
+med mig i enrum, men som om just denna hans outsägliga häpnad hade
+förlamat honom.
+
+Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska närgående frågor samt
+sväljt något champagne, såg jag mig oförhindrad att gå och var då en
+förlofvad ung man samt upptagen till medlem af denna byråchefsfamilj.
+
+I flera månader var jag medlem af denna byråchefsfamilj, hvilket
+tillgick på följande sätt: Byråchefen klappade mig på axeln, när han
+fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade hvad jag egentligen
+tänkte bli och hvad jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens
+fru förmanade mig till sparsamhet och gudsfruktan samt tog reda på all
+föda, som jag inte kunde äta, för att träna mig att älska den; den
+flickan, som jag skulle haft, bemötte mig alltjämt med hjärtliga
+åthäfvor men arbetade energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets,
+dels vänja mig af med alla mina vanor. »Det är bäst du upphör med ditt
+omåttliga cigarrettrökande _nu_, Huck lille, det blir annars ledsammare
+för dig sedan ...» — »Jag tycker det är någonting så försmädligt hos den
+där Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du har väl ingenting emot
+att dra dig ifrån bekantskapen med honom; bara skrif några rader» ...
+
+Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när ens byråchef till svärfar
+har en större skara barn och den flickan man skall ha dessutom är
+sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg jag mig inte längre ha
+tillfälle att vara medlem af denna respektabla familj och beslöt att
+snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom varande en gentleman ville jag
+dock icke själf säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare
+utvägen att medelst allehanda väl beräknade trakasserier och obehagliga
+yttranden förmå henne att själfmant återsända den s. k. gyllne bojan. Så
+skedde ock. I det åtföljande brefvet stod det så här:
+
+»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag inte längre kan sympatisera
+med Er, så som jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli lycklig på
+annat sätt och hoppas, att Ni aldrig måtte glömma Er vänligt tillgifna
+Vera.»
+
+Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet, som jag önskat finna,
+men var för öfrigt fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty hon har
+funnit lyckan på annat håll, och jag minns henne, som ofvan antydt,
+alltför väl.
+
+
+                            MEDPASSAGERARE.
+
+Det torde icke kunna betraktas som någonting i och för sig epokgörande,
+att jag en dag eller, exaktare preciseradt, en natt färdades från
+Stockholm till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten med detta
+triviala faktum, om jag hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som
+jag inte har någon sjösjuka att redogöra för, ej häller någon massaker.
+
+Men jag var kringhvärfd af medpassagerare, som utan att egentligen mena
+det på det angenämaste sätt fördrefvo tiden för mig.
+
+Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande paren, Ljunghults från
+Jockmock samt Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga och laggifta
+par voro, fast i ett väsentligt afseende jämställda, i ett flertal
+andra, likaledes väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults
+hade varit förmälda i elfva år, men såsom varande i saknad af
+föräldraglädje, höllo de fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift
+intensitet.
+
+När Ljunghult en gång i tiden hemförde sin unga brud från Västervik, låg
+tanken på en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden betraktade färden
+från Småland till Jockmock såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och
+Ljunghult själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna. Ljunghults
+galanteri- och kryddkramhandel hade emellertid under årens lopp tagit
+ett ganska märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som var ägnadt
+att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter och
+lyxpretentioner. Fru Ljunghult hade börjat hålla modetidning och nu
+gjorde de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till ett bekant
+ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd resdräkt, där de flesta
+kulörer jag känner till voro behändigt representerade; Ljunghult själf
+gick i gula skor och rökte cigarrer, som icke härstammade från hans egen
+affär.
+
+Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring kaptenen och ville veta en
+mängd saker: om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret skulle
+hålla i sig, om det fanns något matställe i Visby, om det brukade regna
+där, hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till för två personer
+och en jungfru etc. Kaptenen besvarade tillfredsställande samtliga
+spörsmålen utan att förvrida en min. Om jag har fattat rätt, så är det
+för att tillmötesgå med upplysningar som dessa funktionärer äro
+inrättade. Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting annat.
+Den nu ifrågavarande förvaltade sitt kall synnerligen förtjänstfullt.
+Ljunghult var nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af den sorten han
+hade hemma i boden.
+
+Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin makes sida och lutade sig med
+ett lyckligt leende mot hans axel, hvarvid maken lade sin arm om hennes
+midja, som icke längre var så smärt som för elfva år sedan. Ännu långt
+fram på natten kunde man se deras sammanflätade silhuetter mot öfre
+däckets reling och lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda tonfall
+uttalade sina farhågor angående äldste diskherrns, Larsbergs, metod att
+sköta galanteri- och kryddkramhandeln under deras bortovaro. Det
+framgick, att Larsbergs anlag mera pekade åt galanterigrenen än åt
+speceriafdelningen. Ljunghults voro emellertid lyckliga, och jag
+vederkvicktes af deras lycka.
+
+Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen var alls inte en sådan där
+liten svartmuskig och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare
+eller pianist i ett kringresande kapell, utan tedde sig
+välproportionerad och reslig, besatt en rashund med adresslapp om halsen
+och framkallade genom sin blotta åsyn visioner af blomstrande riddargods
+och läckra jaktrevir. Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn
+förrådde han aldrig, jag fick nöja mig med det ofvannämda smeknamnet,
+hvilket stundom alternerade med den gröfre och mindre förälskadt
+ljudande formen Maus. Bara detta var nog för att röja Fritzchens
+bristfälliga uppfattning. Ty Mäuschen var en välboren engelska i
+miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made, och hade ingenting
+gemensamt med de lifliga små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor.
+
+Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta i själfsvåldig position och
+slöbeundra, men Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken uppslagen
+och påpekade hvad de skulle se. Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att
+man borde bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska valuta,
+som stod att få. Aftonens ljufhet och naturens skönhet förvillade icke
+Mäuschens geografiska sinne och spredo intet skimmer af domnande salig
+frid öfver hennes prydligt utarbetade drag.
+
+Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig, rusade tidvis upp, grep
+spasmodiskt den röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke bredvid
+hennes tallrik och ilade uppför däckstrappan för att konstatera något
+topografiskt faktum. Hon orkade inte äta upp sin »Kotlettchen», men för
+att icke gå miste om valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till
+Fritzchens tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne föreföll tröstlöst
+svårdämpadt, men det var tydligt, att Mäuschen gjorde hvad hon kunde.
+
+Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa omaka makar, då det finns
+andra och märkligare personligheter att yttra sig om? I Södertälje
+trippade den mönstergille skolgossen ombord. Han bugade sig lätt men
+belefvadt, när han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå i
+förbindlig ton till en af besättningen: »Jag vill hoppas, att min
+bicykel, denna mig så kära och synnerligen under sommarferierna snart
+sagdt nödvändiga vehikel icke kommer att röna något men af den måhända
+något gungande transporten på detta ärade ångfartyg?» Därpå ställde han
+sin prydliga ljusbruna, monogrammärkta kappsäck ifrån sig, upptog
+ur bröstfickan sin rena hvita näsduk och började vidtaga
+afskedsviftningarna.
+
+Det var en icke oansenlig skara som hade gjort honom den sista tjänsten.
+Hans egen familj samt ett antal släktingar och närmare vänner gengäldade
+synbart rörda hans kärleksfulla hälsningar. En äldre farbroder, troligen
+prästman, tillropade honom en välgångsönskan på latin, hvilken han
+grammatikaliskt korrekt besvarade på samma tungomål.
+
+Båten gled långsamt nedåt kanalen, och under hela tiden var den
+mönstergille skolgossen däckets hjälte. Än var det en ung flicka vid en
+trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken på en soffa, än lekande
+skolungdom, än lustvandrande familjer — med alla dessa växlade han
+näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt lämpande sig efter
+omständigheterna, än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt böjde
+sitt hufvud, än betydelsefullt lade handen på hjärtat och än lekfullt
+gjorde militärisk honnör. Vi hade samtliga, med undantag af
+bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring den mönstergille ynglingen,
+som med sitt blida, vinnande leende oupphörligt vände sig än åt ena, än
+åt andra stranden, och beskådade med oförställd beundran hans vänsälla
+manövrer. O, hvad denne gosse måste vara älskad, tänkte vi alla. Hvilken
+son och broder han måste vara! Hvar gång han vände sig trampade han mig
+på tårna, och hvarje gång anhöll han om ursäkt på ett så respektfullt
+och förtroendeväckande sätt, att jag kände mig stolt öfver att ha
+blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter. Jag försvann sedan
+småningom från de öfre regionerna och återsåg honom först i grannskapet
+af Visby, just som han med en sirlig gest framtog sin näsduk för att
+börja hälsa den icke oansenliga hop, som där inväntade hans ankomst. Det
+är mig obekant, hur han hade tillbragt natten, men jag misstänker
+starkt, att han framlefvat den under instruktiva och hyfsade samtal med
+de vakthafvande på båten samt möjligen anslagit någon stund till
+genomgående af ett feriepensum.
+
+
+                        RECENSENTENS TÖRNESTIG.
+
+När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få se mig på en cigarr och
+möjligen något mera, rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett
+öfverväldigande bekymradt sätt och beredde mig att uppräkna det flertal
+olikartade engagemang, som den ifrågavarande aftonen råkade föreligga
+för min upptagna person. Men i samma ögonblick antydde Karl-August — som
+känner mig, hvad man annars kan ha att anmärka på honom —, att han hade
+något intellektuellt att komma med. Och jag svor att telefonera återbud
+till den öfriga världen, hvilket jag emellertid sedan af någon anledning
+glömde bort, utan att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet
+blifvit följden.
+
+Karl-August öppnade egenhändigt, när jag ringde på, alldenstund hans
+betjänt som vanligt hade en utekväll, och ryggade därpå till hälften in
+i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur är icke afsedd för två
+personer.
+
+— Gissa hvem som sitter där inne! — hviskade han med feberaktigt
+uppsluppen stämma, medan jag krängde af mig rocken.
+
+— Hertiginnan af Västergötland? — försökte jag, mera på måfå än som
+resultat af någon allvarlig tankekombination.
+
+— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser att du kväfs af skamsen
+nyfikenhet — manade Karl-August, som kanske tar lifvet litet
+allvarligare än det från början var menadt. — Jag vill bara bereda dig,
+så att du inte skall bli nervös och blamera dig, som du har så lätt för
+...
+
+— Säg så gärna rent ut, att det är statens respektable skarprättare, som
+du med fin förtänksamhet önskar presentera mig för — afbröt jag pikerad,
+i det jag vid skenet af ett medfördt trappljus speglade mig i
+Karl-Augusts praktfulla storm.
+
+Karl-August exploderade i ett slags irriterande bukskratt:
+
+— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst intill — han är _recensent_,
+Huck!
+
+Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter) slocknade i detsamma,
+och Karl-August lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken hade rätt!
+För en yngling, hvars själ är ett bibliotek af oskrifven litteratur,
+känns det outhärdligt kyligt att utan varning tussas ihop med en
+individ, som har till mission att afskräcka från utöfvandet af
+skriftställarkallet. Det var med en ytterligt affekterad nonchalans i
+stämman jag föreslog Karl-August:
+
+— Var snäll och be mig stiga in!
+
+Därhän gick han emellertid inte, han endast sparkade mig i knävecket som
+tecken till gästfrihet, — och jag bockade mig för mästermannen. Han hade
+intet blod på fingrarna, inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila
+utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde ingen mordgirighet, snarare
+en trött välvilja. Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck, och
+hans yttre företeelse var icke ägnad att väcka mörkrädsla hos den som
+var okunnig om hans yrke.
+
+Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta och Karl-August med
+bullrande gemytlighet ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt
+göra hvad jag kunde för att vinna den förfärliges eventuella hjärta och
+sporde därför blygt tvekande:
+
+— Recensenten har väl mycket att göra, kan jag tro?
+
+Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade hans bleka läppar, han lutade
+sig tillbaka, slöt ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade
+någon särdeles omfattande utsikt.
+
+— Floden! — stönade han slutligen. — Floden ... Den går mig till halsen,
+den slår igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket yrke, mina
+herrar!
+
+— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo både Karl-August och jag
+med en frisk och naturlig uppriktighet.
+
+— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så våldsam i år? — fortfor jag,
+hycklande okunnighet.
+
+— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis — genmälde han med en bister
+blick, som syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna pappersark,
+hvilka i en framtid skola visa sig odugliga att som Noaks ark hålla mig
+och andra ynglingar uppe på syndafloden.
+
+Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde mannens farlighet, och jag
+önskade, att jag aldrig blifvit född.
+
+Fasornas man hällde drömmande konjak i sin whisky, och Karl-August, som
+annars inte har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte ett halfkväfdt
+»hej!» Bödeln afsmakade groggen, fann den stimulerande och bestämde sig
+för att säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han fann oss
+sympatiska. Utan om sig och sitt.
+
+— Det är vederkvickande hvilsamt — började han — att så här få slå sig
+lös en fridfull kvällstund med ett par hyggliga och försynta gossar, som
+oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans röta, som förtär en yrande
+mänsklighet ... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar jag för
+ingenting — insköt han godmodigt, då han förnam en hostning från mitt
+hörn. — Herrarna anser sig förmodligen äga en viss insikt i världens
+infernaliska beskaffenhet (jo något, eller hur, Karl-August?), men jag
+anhåller, att herrarna inte tar illa vid sig, om jag uppger ett stilla
+hånskratt åt denna herrarnas inbillning (för all del, för all del, det
+hörde ju till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat i mitt kall i
+åtskilliga Herrans år, och jag kan nu betrakta mig som en i det närmaste
+fredlös man. Det skulle verka synnerligen lugnande på mina hårdt
+angripna nerver att efter mörkrets inbrott stadigt följas af en t. ex.
+till författare förvillande kostymerad detektiv; men med tio öre raden
+når man inte en sådan lyx. Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar
+författare, men det är inte myndigheterna som placerat dem i mina spår
+... Jag påkostar mig gärna en droska, när det börjar skymma; men i den
+sitter jag som på nåldynor, för hur kan jag svära på, att inte åkaren i
+sina yngre och bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt _känner
+igen mig_?
+
+Skräckmannen hällde drömmande whisky i sin konjak, såg på oss med »ett
+dödsskjutet rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet
+rådjur beter sig, och det skäms jag för, ty det ha alla in- och
+utländska romanskrifvare gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma
+och vördnadsfulla medkänsla:
+
+— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina herrar! Jag har åkt i spårvagnar,
+slutna, hemska, fulla med skriftställare. Jag har känt blickar, från
+höger, från vänster, från sätet midt emot, jag har mötts af hälsningar,
+jag har hedrats med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för mig inte
+fortskaffningsmedel utan tigerburar.
+
+När jag infinner mig på en bjudning, är det alltid någon medelålders dam
+med något visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket sägande åthäfvor
+vägrar att presenteras för mig, och någon irritabel ung man, som länge
+önskat få säga mig ett par hälsosamma ord.
+
+Och min korrespondans, mina herrar! Eller rättare min brefkollektion,
+för jag skrifver aldrig bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas
+sannerligen mina posthuma biografer, de kommer att få roligare än jag
+har haft. Min intimaste vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig så
+här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga tron, att du något litet
+sökte förstå mig och hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag vet
+nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var värd. Den omständigheten, att du
+offentligt påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang från
+Heine, kan icke utplånas af det lismande beröm du för skams skull ansett
+dig böra tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer. Tian följer, när
+det lämpar sig för mig». Det har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i
+familjekretsen outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga författarinnan
+påpekar triumferande, hurusom mitt namn och de publikationer jag vanärar
+med min penna kunna sägas vara för evigt bannlysta från Sveriges alla
+_verkliga_ hem, ty sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam bjuder
+mig på fri resa i hennes sällskap till södra Australien, »eftersom ni
+anfäktas af så starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit förlagda
+teckning ur hvardagslifvet», och en kyligt ironisk dramaturg anhåller
+att få veta titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund ni
+ådagalägger en så säregen insikt och erfarenhet i dramats teknik», samt
+slutar med att intresseradt förfråga sig, hur det känns »att vara raka
+motsatsen till gentleman».
+
+Karl-August och jag sutto mållösa, och våra unga hjärtan flögo martyren
+till mötes. Han sände oss ett matt leende, som antydde, att han fattade
+omkastningen i vår känslostämning vis-à-vis honom.
+
+— Men allt det där är ju bagateller på sätt och vis. Min lefnads stora
+lycka har krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas i korthet.
+Förhistorien: västkust, månsken, tennis, välbergad änka med anslående
+dotter. Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans tillbaka i
+Stockholm, jag salig, dock nödgad att utöfva min verksamhet. Jag
+klatschade med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte mig charmant.
+»Lik i lasten», äktenskapsroman af Svea Vindhäll, kommer ut, jag
+behandlar den med lif och lust, med verklig kläm — det allra
+briljantaste massmord. Ja, mina herrar, hvad behöfver jag vidare
+tillägga? Min älskades dörr var från den stunden stängd för mig. Det
+gjorde henne outsägligt ondt att nödgas stöta bort mig, men hon kunde
+inte ingå förening med en man, som i tryck benämt hennes mor idiot. Ty
+hennes mor var Svea Vindhäll!
+
+Minnena öfverväldigade litteraturens offer. Han gömde hufvudet i
+händerna en stund. Karl-August och jag sutto andäktigare än vi någonsin
+suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet att med snaraste slarfva ihop en
+bok för att, sedan han ställt mig på skampålen inför allt Sveriges folk,
+få gå och trycka hans hand och återskänka honom tron på mänskligheten.
+
+
+                     KÄRLEKEN UR FÖRLÄGGARSYNPUNKT.
+
+Den afton, då min bana korsade recensentens törnestig (se föregående),
+syntes mig bestämd att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i mitt lif.
+Om den kunde tituleras lif, den vegetativa slöexistens jag dittills
+låtit min andes möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin härlighet
+församlade liljorna på marken i ladorna, fastän han inte var så klädd,
+eller hur det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men jag, lät jag
+icke min odödliga själ flyga planlöst omkring som fåglarna under
+himmelen? Här hade jag gått och kraflat mig fram långt på hinsidan
+beväringsåldern, och hur många dikthäften hade jag komprometterat mig
+med, hur många romaner hade jag fullbordat, hur många dramer hade jag
+lagt sista hand vid? 0 (= noll) af alla sorter.
+
+Dessa och dylika reflexioner spirade upp i recensentens törnespår. Jag
+svor att bli en ny och bättre människa. Jag beslöt att ge hugg på mig.
+Redan följande afton kaflade jag upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig
+ursprungligen, att det skulle bli en samling noveller, med ämnen från
+tämligen gångna tider och icke utan sina allegoriska andemeningar; men
+när jag hade gnott på den första historien i cirka tre dagar, varseblef
+jag, att det artade sig till en mera genomförd roman på vidpass 400
+trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag, som hyser den borne diktarens
+instinktiva vördnad för inspirationens skenbart nyckfulla ledning,
+ändrade namnen och ett antal smärre glosor, så att det hela medelst ett
+trollslag förvandlades till pur nutid, samt tillfogade en långt bortom
+ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig afslutning som ersättning för
+den där andemeningen, hvilken under författandets lopp hade afvikit. Det
+skulle vara ett matt uttryck för min skaparstämning, om jag sade, att
+jag fann mitt verk ganska godt. Jag var förbluffad helt änkelt — mycket
+hade jag trott mig om, men knappast _det_! Det plägar ju verka
+synnerligen uppblåsande att öfverträffa andra, men hvad är denna billiga
+och i grunden osympatiska triumf mot att öfverträffa sig själf?
+
+Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen och undrade vekt, hvilken
+förläggares affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring. Mitt
+ofördärfvade hjärta manade mig att gynna någon stackars liten af
+konkurrensen nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en
+originalförfattare träda öfver sin tröskel och som annonserar i
+tidningarna om att han portofritt levererar till landsorten »Detektivens
+hemlighet» i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern» med guldsnitt
+jämte ett vackert pennfodral för sammanlagdt 75 öre. Men min
+skaldeambition afstyrkte på det bestämdaste detta filantropiska
+hjärteförslag och tvang mig att välja en engrosaffär för mästerverk, där
+ett europeiskt författarrykte expedieras en gång i månaden.
+
+Efter att med min hofkalligrafiska piktur ha tecknat på omslaget
+följande maktspråk: »Rätten till öfversättning på främmande tungomål,
+äfven franskan, förbehålles», aftågade jag, på någon distans följd af
+stadsbudet Göransson, som forslade litteraturalstret fastsurradt på
+ryggen likt en koffert. Göransson fick vistas på gatan med sin vittra
+börda, under det jag vandrade in för att bereda skalderyktesfabrikanten.
+
+Han var upptagen för ögonblicket, och jag inbjöds af en underordnad
+herre att tillsvidare slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han
+benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk. Om en stund kom en
+yngling utraglande ur det heligaste med stela blickar och ett nervöst
+skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som en blind genom rummet och
+stack ut på gatan; tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt
+badställe. »Den där har fått ett drygt honorar», grinade den
+underordnade herrn mot en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde den
+underordnade fröken med en glimt af medkänsla. »Han får ge 525 kronor i
+tryckningskostnader för det där versskräpet, som kom ut i våras»,
+meddelade herrn. Jag mådde inte bra och började undra, om jag inte just
+den dagen var för öfveransträngd för att syssla med affärer, om än
+aldrig så ljufva.
+
+Emellertid kom nu min tur efter den nervöse ynglingens otur. Jag tittade
+ut genom fönstret och konstaterade, att Göransson slagit sig till ro på
+trappan midt emot med skönlitteraturen som underlag. Litteraturgrossören
+visade sig otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa ut och
+döda Göransson.
+
+Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt att önska i fråga om flärdlöshet,
+och detta dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning.
+
+— Jag har skrifvit en bok — yppade jag med en liten sväljning.
+
+— Jaså — genmälde grossören utan spår till häpnad.
+
+— En roman — fortsatte jag.
+
+— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande, som jag tyckte, och började
+verkställa kalkyler på sin pulpetalmanacka.
+
+— Den kan väl inte bli färdig till jul? — framkastade jag nu säkrare.
+
+— Det är väl herrns ensak; om herrn är flitig, så ...
+
+— Förläggaren missförstår mig. Nog är den färdigskrifven, för längese’n,
+men jag undrar, om den kunde komma ut före helgen ...
+
+Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset för samvaron och
+började bläddra i telefonkatalogen.
+
+— Min tid är kostsam — upplyste han. — Är det något herrn vill mig, så
+ber jag att få veta det med detsamma.
+
+En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare ha ju inte skyldighet att vara
+några sekularsnillen. Jag framstälde alltså på ett populärt
+förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans uppgift gentemot mitt verk.
+Hans drag antogo småningom ett lidande uttryck, och han yttrade
+slutligen med ett slags ömkansväckande konvalescentstämma:
+
+— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt sjå för att få det att gå
+ihop. Här var nyss en skaldeyngling, som blef en smula ledsen, men min
+familj skall väl också lefva ...
+
+Jag får bekänna, att detta senare argument föreföll mig oväsentligt, men
+det gjorde mig ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt:
+
+— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi kan ju vänligt komma öfverens om
+ett obetydligt honorar, som sedan ökas i geometrisk progression med
+hvarje ny upplaga ...
+
+— Vi brukar alltid hålla oss till första upplagan, när vi resonnerar om
+otryckta arbeten. Det var ju en tjock historia, antydde ni? Hvad handlar
+den om i korthet?
+
+— En ung poets sjuka stämningar och nervösa vibrationer — deklamerade
+jag — hans aspirationer mot oändligheten, hans ...
+
+— Du store, ett så’nt ämne för en roman! Men det såg jag på herrn, så
+fort herrn kom in. Hur är hans ställning till _henne_? Blir det något
+af?
+
+— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer knappast någon _hon_ i boken —
+bara en gammal kvinna, som är halft en symbol ...
+
+Här exploderade grossören. Han gapskrattade brutalt.
+
+— En käring, som är en half symbol! Det är väl »S:t Göran och draken»
+som har ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit omodernt bland
+skaldeungdomarna numera att sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt
+stilla, unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att utan kärlek
+behöfver ingen göra sig besvär hos mig. Min familj skall väl också
+lefva; tror ni jag har råd att ge ut romaner utan kärlek? Och finns det
+ingen vidare kärlek i boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget
+»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga». Vi är beroende af allmänheten,
+unge man. Jag har brådtom. Adjö!
+
+Göransson förfärades, när jag trädde ut på gatan och med dof röst
+yttrade:
+
+— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min tro är krossad och mitt hopp är
+sviket, ty den eländige knallen vill inte höra talas om annat än kärlek.
+
+
+
+
+                           GLUNTENS EPIGONER.
+
+
+                          HÄNRYCKNINGENS STAD.
+
+Må ingen förespegla sig, att här skall följa en hymn öfver den sig så
+kallande Mälardrottningen — hennes ära vidmakthålles redan förut af ett
+nöjaktigt antal poeter, med eller utan literis (ingen har ännu befunnits
+förtjäna mycke’ ris)[4]. Men en medellång middagslur härifrån efter
+snälltågsberäkning blåsa uppsluppna slättvindar kring ett småtrefligt
+provinssamhälle, bebygdt af tjugo à tretti tusen själar samt en
+varierande mängd studenter. Där har det en gång synts mig godt att
+dväljas, och där har min ande stundom i månskenskvällar bestigit
+extasens höjder, hvilka torna sig högt öfver slottsbackens öfversta
+krön. Där är hänryckningens stamort i Norden, där flammar den eviga
+elden på den apolloniska yrans altarhärd.
+
+Hör och döm! Den, som klottrar dessa rader, vallfärdade en dag förliden
+vår till detta minnenas helgade hem för att där uppspåra några flikar af
+sina ynglingaillusioners tappade purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem
+som upptagit den.
+
+Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus himmel, de afhållna
+gamla kullerstenarna skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna,
+bronsgubben vände fortfarande ryggen åt det kungliga universitetshuset
+och lät sin »tanke» hvila sig — allt detta var juste och i sin ordning.
+Men det slog mig småningom, att samhället var för väl sopadt. Hela
+studentkåren var undanstädad, och en dåsig prydlighet hvilade öfver de
+snyggt upplinjerade gatorna, alltifrån Asgårds buttra fasad till
+Luthagens yttersta träsk (lut abbreviation af lat. _lutum_, gyttja),
+från brackdistrikten bortom järnvägen till Fjärdingens klassiska
+kvarter. Kämpande mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade jag
+öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en poliskonstapel, som tycktes
+utgöra den ende trafikanten.
+
+— Hör nu herrn, hvar i all världen är studentkåren?
+
+— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt, synbart sträfvande efter att
+associera detta uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp. — Aha
+— ljusnade han plötsligt upp — lokalen är nere vid Dombron. Vänd om och
+gå genom Skytteanska ...
+
+Men jag hade redan hånleende vändt mig ifrån den oförstående
+ordningsväktaren och ilat mot ett hvitt föremål, som seglade neråt
+gatan. Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs tjocklurfviga
+hufvud. Tjusad störtade jag emot honom och hälsade honom med en
+sällspord värme.
+
+Flaxberg tog saken mera dämpadt, om än vänligt, ruskade min hänfördt
+framsträckta hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter moget
+och öfvervägdt:
+
+— Jag har i dag med en viss glans öfverstått min histologitentamen och
+har med anledning däraf beslutit att påkosta mig en och en half timmes
+rast, möjligen med kvart, dock enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så
+har jag sedan min förra tentamen en ouppdragen flaska apollinaris hemma
+i min lokal — du har väl ingenting emot att tömma en bägare af detta
+fluidum på grund af dagens betydelse?
+
+Nej vars, nej för all del, det hade jag ju visst inte, omständigheterna
+måste firas, det var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad det var
+för en dunkel tungsinthet som bredde sig öfver mig — jag som borde ha
+fröjdats i himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt därmed
+sammanhängande gästfrihet!
+
+— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor tentamenshjälten i energisk
+ton.
+
+— Affärer? _Här?_ Låt oss tala allvar, yngling. Jag är kommen för att
+råka studentkåren — svarade jag med en skymt af lidelse.
+
+Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den begreppslöse konstapeln.
+
+— Direktionen sammanträder inte på länge — upplyste han småningom — och
+hvad vill du dem för rästen?
+
+— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag tror, att en klunk apollinaris
+skall lifva upp mig.
+
+Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd. Själf kröp han ihop i
+pinngungstolen och anvisade åt mig den storrosiga inventionsdivanen,
+hvarefter den festliga pokuleringen vidtog.
+
+Trots det stimulerande läskevattnet ville stämningen icke bli hvad man
+kallar sprudlande. Flaxberg fann sig slutligen föranlåten att ursäkta
+sin fåordighet med den upplysningen, att han måste i någon mån
+koncentrera sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien, som han
+samma afton skulle hålla i föreningen »Bort med studenterna».
+
+— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade jag förlamad af häpnad. — Var
+det »Bort med studenterna»?
+
+— Precis — bekräftade Flaxberg strängt. — Jag märker, att du med
+oursäktligt lättsinne vidhåller din gamla okomplicerade åskådning. Jaja,
+man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar. Men vid tjugofem år
+åtminstone är man skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen åt
+sidan och känna sig som medborgare, som integrerande del af — af det
+stora hela, du vet, bidraga till lösningen af den sociala frågan och så
+där vidare ...
+
+— Hvad är det för en fråga? — sporde jag trumpet — Är den direkt eller
+indirekt?
+
+Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar.
+
+— Den är i högsta grad direkt och berör enhvar af oss på det _allra_
+närmaste — docerade han på. — Vi vill afskaffa studenterna på så vis,
+att _alla_ blir studenter. Vi nöjer oss inte som du och dina olycksaliga
+likar med att bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla krafter
+dra upp de vanlottade klasserna. Så snart jag har läst en bok eller
+tidningsartikel eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte i
+högdragen lättja och smälter innehållet för mig själf, utan jag går
+genast upp på en kateder och framlägger det för den arbetande brodern,
+som sålunda för en ringa afgift erhåller en ovärderlig massa kunskap,
+sorgfälligt preparerad. Eller också skrifver jag ihop ett
+tjugofemöreshäfte, där han på ett otroligt lättillgängligt sätt får reda
+på hvad lärda forskare har mödat sig i hela sin lifstid med att utröna.
+Å, det är härligt att så kunna medverka till millionernas förädling! Och
+hvilka resultat! Man hör ju på långa håll hur gräset växer ...
+
+— Och kon dör — inföll jag, i det jag hastigt reste mig. — Din rastetid
+är ute, Flaxberg, och mänskligheten kallar dig. Tack och farväl! Det
+finns några droppar apollinaris kvar till din nästa tentamensfest. Jag
+undrar, om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill.
+
+— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist — varnade Flaxberg stelt. —
+Han sysslar med utarbetandet af ett särdeles genomtänkt
+härordningsförslag med speciellt afseende fästadt vid de värnpliktiges
+intellektuella utbildning samt rösträttens nedflyttning till
+konfirmationsåldern. Det kommer ju litet för sent den här gången, men
+hvem vet, ett annat år kanske ...
+
+Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd ned för trappräcket och
+vandrade beklämd ut på gatan. Där uppdök åter en mössa.
+
+— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt — hur lefver du med världen?
+
+— _I_ världen, men inte _af_ världen — förkunnade den anropade mildt
+högtidligt. — Det gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner inte
+mer, vi har missionssamtal i afton, och inga utomstående ...
+
+— Tack, tack, men det gör ingenting för min del, jag har inte häller
+just mycken tid — afbröt jag med någon brådska.
+
+— Men en evighet har vi alla framför oss — ansåg Pålle och ilade vidare.
+
+Ja, det var hänryckningens stad, och där flammade lågorna höga på den
+apollinariska yrans altare.
+
+
+                       KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN.
+
+Det var en gång en kandidat, som mer än de flesta grubblade öfver
+striden mellan kapital och arbete. Han berördes smärtsamt af den
+omständigheten, att dessa bägge hvart för sig så sympatiska begrepp
+aldrig möttes i sämja utan ständigt flydde hvarandra eller stötte
+hvarandra bort. Tider hade funnits, då han trott sig vara den korade
+fridstiftaren, den som komma skulle; men han vardt äldre och fick
+mustascher och gick öfver på Hamletssidan.
+
+Då ordnade han småningom förhållandena så, att han ägnade den
+hufvudafdelning af lifvet, som kallas terminer, åt den ena makten,
+kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes ferier, åt
+motståndaren, arbetet. På detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna
+frid, som ett välberäknadt kompromissande kan skänka, och lade på
+hullet, som endast den rättsinnige och välsituerade lägger på hullet.
+
+I vetenskapliga kretsar var han äljes icke beryktad för ortodoxi. Har
+var till och med så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla
+svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan titeln hade ursprungligen
+tilldelats honom af hans städerska och sedan spridt sig till vidare
+kretsar, så som det plägar gå.
+
+Han var aldrig ovillig att utreda för oss yngre orsaken till detta
+missförhållande, och en jämmer var det att lyssna till denna historia om
+afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig martyrkäckhet.
+
+Nå, han visste, hvad s. k. examina voro värda, och var inte den, som
+dårades af titlars klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför inte
+han såväl som andra kunde lägga sig till med ett och annat af dessa
+stämplade pappersark, som äro så komiskt lätta att förvärfva och af
+hvilka man i lifvets senare skeden stundom kan ta bevittnade afskrifter
+för att dymedelst lura bönder. Ja, inte hade han svettats något
+särskildt för saken, men han hade dock upprepade gånger stämt möte med
+än den ena och än den andra »gamla stöfveln», som han med någon hätskhet
+uttryckte sig om de akademiska lärarna, i afsikt att under vetenskapligt
+tankeutbyte framhålla sin kompetens för den åsyftade betygsgraden. Han
+föreställde sig, att han hade att göra med gentlemän, uppträdde själf
+som sådan och hyste därför berättigade pretentioner på ett annat
+bemötande än det verkligt skändliga, som kom honom till del. Det var
+kanske inte lönt, att han sade mera, han kunde knappast vänta att bli
+trodd ...
+
+— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt — vi tror hvad som hälst om de
+gubbarna. Vi kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar.
+
+Å ja vars, han kunde gärna exponera dem, i betraktande af att de voro
+tämligen komprometterade förut.
+
+Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och hans ögon stirrade ned i
+toddyglaset med en glöd så förtärande, att sockret smälte fortare än
+vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande, stundom opassande
+tydliga ordalag skildrade sina lärda rendez-vous’er.
+
+Öfverensstämde det först och främst med folkvettets eller bara den rena
+simpla snygghetens fordringar att pådraga sin solkigaste och
+knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i förväg anmäld välfrejdad
+yngling, som kommer på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst
+samt violett silkesnäsduk innanför västen?
+
+Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad och blickade skyggt på hvarandra,
+liksom spörjande, om det kunde vara sant, att vi nyss blifvit bröder med
+denne häpnadsväckande karl. Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga
+af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor, och vi redde oss alla
+förträffligt. — Herre Gud, man tenterar ju inte alla på en gång.
+
+Han höll emellertid för troligt, att de intriganta gamla männen
+anskaffat de nesliga plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället. Han
+ansåg, att detta drag alldeles frappant passade in i deras karakteristik
+och att måhända ensamt det innehöll nyckeln till hela deras anläggning.
+
+Man kunde verkligen inte ha det att säga efter dem, att de sparade någon
+möda vid arrangerandet af hans mottagande. Så plägade de t. ex. på
+förhand ha låtit hopsamla allt damm, som vid morgonstädningen
+uppdrifvits i deras och möjligen äfven någon grannes våning, på skyfflar
+samt med snålt tillgodogörande af hvarje korn öst det öfver bord och
+stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum. Visste någon af de
+närvarande hvad detta ville säga för en man med samma dag borstade
+svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de någon tanklöshet och brist
+på förutseende vid hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd,
+annars hade de väl näppeligen satt honom på en låghalt taburett
+(taburett, mina herrar!) midt för ett par bordsben och beredt honom
+tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken. Han måste beundra
+deras sinnrikhet, äfven om han icke kunde fullt sympatisera med deras
+anordningar, ty han var den, som förstod att låta detta vara detta.
+
+Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi hade fått förverkligad vår ungdoms
+djärfva dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens och
+dvärgasinnets ädla offer. Framför oss satt en hjälte och höjde sitt
+stora toddyglas till svar på den försynta hälsningen från våra
+oansenliga punschglas, och de tunga molnen från en hjältes cigarr
+korsade de fina rökstrålarna från våra cigarretter.
+
+Allesammans tycktes de ha enat sig om att komplettera det kyliga
+obehaget i inledningsceremonierna med det ovärdigt snärjande spörsmålet:
+»Nå, hvad har herrn läst för något i ämnet?» Detta syntes honom innebära
+en våldsam missuppfattning af ändamålet med hans besök och försatte
+honom i ett dåligt humör, som han icke lyckades bli kvitt, så länge han
+satt kvar på den nämda taburetten (nåja, _satt_ var kanske för starkt
+uttryck). Visserligen kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en hög
+boktitlar — han hade minsann sett många sådana i sin dar — men han var
+kommen för att resonnera allvarligt och gediget och framlägga sina
+tankar och åsikter i det förevarande ämnet. Han råkade ha idéer, och
+hvad innerst kom det dem vid, om han hade läst någonting eller ej?
+
+Minnet af all den lumpenhet han varit med om syntes kväfva honom, hans
+röst blef tjock af svällande harm, och han måste ta en större klunk för
+att bli klar i strupen. Så försjönk han i funderingar, af ett bittert
+slag troligen, och vi måste slutligen påminna honom, att hans skildring
+icke kunde anses afslutad.
+
+Liksom ovilligt tog han till ordet igen. Han var inte långsint, han
+ville inte säga något ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade
+Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de förstodo, de kunde nog vara
+ganska användbara i sitt slag. Men som usla bofvar hade de betett sig
+mot honom. Kunde någon af de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att
+han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde dock icke till de laster, som
+någon nu lefvande individ skulle våga uppträda och beskylla honom för.
+Saken berodde helt simpelt på smärre meningsskiljaktigheter mellan honom
+och gubbarna. Han hade befunnits hysa afvikande åsikter än i fråga om
+ett årtal, än rörande en historisk händelses förlopp eller ett
+filosofiskt systems sammanhang. Ja, och så hade han funnit den grekiska
+formläran bra nog otidsenligt invecklad och därför vidtagit ganska
+omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna.
+
+Det var _detta_ som hade retat gubbarna och kommit dem att taga en låg
+hämd! Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet, nej bevara oss väl,
+ingen ovanlig synpunkt, då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp, på
+stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta er för det som nytt är!
+
+Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation, och nästa morgon hälsade
+vi med nöd på professorerna.
+
+Han var en snäll och vänsäll man, och han höll sig inte för god att
+sällskapa med oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord liberalitet
+sin hela tid till vår disposition under de perioder, då kapitalet, som
+nämdt, var föremål för hans tankar och åtgärder. Ack jag minns väl, hur
+värmande det kändes att, när man glad och rik trädde ut från
+postkontoret med ett af fem insegel smyckadt konvolut uppstickande ur
+bröstfickan, möta hans glädtigt intresserade blick och hälsas af hans
+hjärtevinnande slag på axeln. »Gamle gosse, var det inte förlidet sekel
+vi träffades sist, vi ska vara tillsammans.»
+
+Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd öfver vår pappas frikostiga
+hjälpsändningar, ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser
+öfver vår välbergade och ogifte farbrors obetydliga gifmildhet.
+
+Han berörde sällan inför oss de tider, som han i öfverensstämmelse med
+sin lefnadsplan ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam person, och
+för rästen hade ämnet sina bittra sidor.
+
+Han antydde nämligen stundom, att han haft litet flera motgångar, än
+någon af de närvarande kunde åskådligt föreställa sig. Men han var icke
+den som ville uppkalla några larmoyanta effekter ...
+
+Så mycket fingo vi ur honom ändå, att han, då terminen definitivt var
+afslutad och såväl kapital som akademiska medborgare vordo sällsynta,
+plägade packa full med böcker en gammal familjeklenod till läderkoffert,
+som var så skröplig, att den sammanhölls endast af de kära minnen, som
+voro fästade vid den, och färdas till något litet och oupptäckt samhälle
+för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade friden var emellertid
+besvärligare att ernå, än de närvarande inbillade sig. Om han ville,
+skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter om förstadsträhus,
+där man fick tacka försynen, att det fanns ett slags väggar mellan
+rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär ... Man ägde tyvärr
+också en apparition, som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga
+flickor från att åtrå ens bekantskap, och man var kanske såpass
+spirituell, att man icke betraktades som något öfverflödigt påhäng vid
+hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet. Kort sagdt, han
+hade aldrig lyckats finna den drömda idyllköping, där han tänkt sig, att
+hans lifsverk skulle gro och blomstra.
+
+Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte mannen, vi kände oss så tarfligt
+framgångsrika, så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den kvällen
+efter en ädel olyckas bäska kalk.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre och förhärdade och knöto nya
+bekantskaper och glömde småningom vår gamle vän. Väl växte det upp nya
+ynglingagenerationer, som ställde sig under hans hägn och i hans följe
+tågade efter idealets fana. Men hans hjässa började kalna, och de unga
+tröttade honom. Han blef led vid hela sin kår och började söka sitt
+umgänge i andra samhällsklasser.
+
+Han följde härvid konsekvent metoden att löpa samhällets rangskala
+nedåt, och med den starka stilkänsla, som alltid varit honom egen,
+rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och klädedräkt efter sin
+tillfälliga omgifning. Han ville icke afsticka genom sitt yttre, han
+förstod att göra sig gällande ändå.
+
+Sista gången jag såg honom, stod han utanför en änklare restaurant
+eller, brutalt uttryckt, en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra
+hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt diskuterade angående
+arten af den förtäring, som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda
+herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens eller anletsdragens
+förfining; men ingen, som såg denna grupp, kunde misstaga sig på att han
+var dess sol och centrum.
+
+Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp till honom, och det sista
+jag hörde, innan skaran stormade ingången, var en inställsam
+bränvinsbas, som yttrade:
+
+— Kandidaten får bestämma.
+
+
+                         FRIBERGS EXAMENSFEST.
+
+Min landsman Friberg studerar klassiska språk. Jag vill ju inte därmed
+ha sagt, att han förnöter tillvaron med att hänga näsan öfver den föga
+spännande litteratur, som Homeros och Cicero m. fl. forntidspedagoger
+för mycket länge sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till bruk för
+de allmänna läroverkens högre klasser. Friberg är nämligen en grannlaga
+natur, han hyser en respektfull vördnad för antiken, han nänns icke röra
+med ovarsam hand vid den klassiska odlingens skatter, han blickar endast
+i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna — det är nog för hans
+försynta väsen att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit skrifvet.
+»Tids nog», säger han med ett epikureiskt leende, »tids nog blir vi
+bekanta, gubbar. Här är ingen brist på terminer.»
+
+Friberg har rätt, han har icke lidit brist på terminer, de han upplefvat
+kunna angifvas med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en individ
+med hans antika ro och jämvikt måste helt naturligt osympatiskt beröras
+af sina samtidas osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver samt
+förfäras inför deras brutala och bullersamma inträngande på vetenskapens
+heliga marker. Vi äro dock inte mer än människor, de flesta af oss, och
+äfven Friberg har haft sin svaghetsstund, då han hvirflats in i
+världslighetsströmmen.
+
+Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar, men det är dock ett
+faktum, att han en gång — det har kuggats många generationer sedan dess
+— i ett slags öfvermodig yrsel anmälde sig till kandidatexamen. Kvällen
+före skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af sin städerska och
+placerade detta under sin hufvudkudde för att på så vis garantera sig
+dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt uppvaknande. Följande
+förmiddag rycktes Friberg ur sin barnsligt djupa slummer af en hård
+kvinnohand, som höll på att raka fram spillrorna af det kväfda
+väckarinstrumentet, hvilket under nattens lopp ändat sin larmande bana.
+Men Friberg tog med ett lyckligt leende farväl af sina fåvitska
+examensplaner och erinrade sig med välbehag, att äfven Homeros plägade
+slumra ibland.
+
+Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig något riktigt lugn efter den
+dagen. En smärtsam tagg blef sittande i hans själ, och han sände mulna
+blickar efter oss andra, som ideligen skenade förbi honom och trampade
+honom på tårna under vår kapplöpning till akademiska lärdomsgrader och
+förmånliga ämbeten. Och en vacker septembermorgon stod det tydligt för
+Friberg, att några åtgärder borde vidtagas.
+
+Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla sin reputation i dessa
+bustider? Så lydde det problem, som sagda morgon framställde sig till
+hans betraktande.
+
+Sedan han mediterat öfver saken i sin gungstol under en tidrymd af fyra
+pipor, kände han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät förfärdiga
+ett monumentalt anslag af följande lydelse:
+
+»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan längre tid tillbaka än någon af
+er kan minnas, anhåller härmed att få se samtliga landsmännen, så väl
+seniorer och juniorer som recentiorer och recentissimi, på en enkel
+examenszwyck å nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart. Dräkt:
+Högtidsdräkt för en hvar som kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle
+inspektor eller någon hedersledamot råka till att få se det här
+plakatet, må han anse sig inbjuden. Friberg knusslar aldrig.»
+
+Detta epokgörande tryckalster fastnubbades i god tid följande morgon af
+Friberg egenhändigt på nationens tamburdörr. Vaktmästaren höll sig bakom
+med gapande mun, och en ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän
+bevittnade förrättningen. Sensationen kan näppeligen ha varit
+våldsammare, när doktor Luther i världen smetade upp sina teser på
+kyrkportalen i Wittenberg.
+
+Friberg var emellertid inte den man, som tog intryck af en omgifvande
+människofänads hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet. Han nubbade
+utan att blicka åt höger eller vänster, och när han ändtligen vardt
+färdig, ställde han sig på något afstånd med hufvudet på sned och mössan
+i nacken för att kritiskt granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss
+landsmän med en högdraget förbindlig blick, uttalade en världsvan
+förhoppning, att vi icke måtte vara behäftade med något förhinder, och
+aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af de högljudda och
+epigrammatiskt formade gratulationer, som slungades efter honom.
+
+Det töfvade inte lång stund, innan samhället i sin helhet och i
+synnerhet studentkåren hade kunskap om dagens enastående betydelse,
+Friberg var i hvars mans mun, och vi landsmän bemöttes med en
+respektfull afund.
+
+När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder, började anlända,
+mottogos vi magnifikt af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en
+fond af praktfullt dukade bord och en stab af parata vaktmästare. Vi
+bländades af födoämnenas ymnighet och beaktansvärda kvalitet samt
+öfverväldigades af den myckenhet prima fluida, som bidade vårt angrepp.
+Stämningen svingade sig med detsamma upp till en lofvande höjd.
+
+Så knackade Friberg på sitt glas och tog sig friheten att hälsa de ärade
+landsmännen välkomna.
+
+— Det är inte min vana att skräfla — yttrade han vidare med rörd stämma
+— men jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett betydligare antal
+fester, både examens- och andra, än flertalet af de närvarande. Den
+lilla flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig personligen en vida
+mera ingripande betydelse än något annat rummel, som jag har varit med
+om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen torde ha sig bekant, min
+första examensfest. (Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske min sista.
+(Protesterande mummel.) Examen, mina ärade landsmän, hvad är examen? —
+(Här stannade han, synbart villrådig om svaret på den uppkastade frågan,
+men fattade sig snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ, som har
+sina särskilda åsikter, sina från mängdens afvikande tycken. Jag försof
+mig en gång, men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig in att
+fira en examensfest så att säga fristående. Låt oss vara tillsammans.
+Hej på er, landsmän!
+
+Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste seniorn utbragte »ett
+fyrfaldigt, kraftigt, studentikost, äkta upsaliensiskt lefve» för honom,
+och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring salen.
+
+Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp, såsom det höfves vid en
+examensfest. Föremålet lyckönskades än vibrerande allvarligt, än godlynt
+skojfriskt, man trängde allt bättre in i situationen, och när några
+timmar hade förrunnit, vann den föreställningen allt mera insteg hos
+Friberg, att han aflagt kandidatexamen. Ja, framåt morgonsidan kunde han
+till och med redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor, som han
+besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt.
+
+Landsmännen började emellertid småningom aftroppa till synbar sorg för
+Friberg, som med en smärtsamt förvånad blick tillsporde enhvar afgående,
+om han verkligen inte tänkte stanna till frukost. Med lättnad fann han,
+att en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade sig af inbjudningen och
+afvaktande sträckte sig på sofforna rundt omkring i lokalen för att
+något hvila sig till morgonmålet.
+
+Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet var uttömd i och med den
+välförsedda sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts. Å nej,
+Friberg var en fint belefvad gentleman, som visste att underhålla sina
+gäster i det sista.
+
+— Nu hoppas jag landsmännen inte har något emot att tåga ner till
+stationen och titta på Stockholmståget — proklamerade Friberg. — Jag
+bjuder.
+
+Landsmännen visade sig villiga, och en gåsmarsch arrangerades med
+Friberg i têten. I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår
+frackklädda skara genom det beundrande samhällets gator. Friberg
+vandrade själfmedvetet fram till biljettluckan och kommenderade:
+»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en fältherregest visade på
+det slingrande tåget bakom sig.
+
+Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning, ut på perrongen, men så fort
+vi väl voro utkomna alla, skingrade vi oss och uppfyllde platsen. Man
+kunde trott, att vårt antal med ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt.
+Vi upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet. Vi tryckte samtliga
+afresandes händer och önskade dem välkomna åter. Vi anhöllo alla
+stadsbud och undrade, om inte effekterna, som de fraktade, voro våra. Vi
+ställde enfaldiga frågor till alla järnvägspersonalens medlemmar.
+
+När det af oss kraftigt afhurrade tåget ändtligen kom i väg, sedan vi
+lyckats försena det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga och
+slaka; men Friberg var nöjd. Han aftackade hjärtligt sin trupp och
+traskade hemåt sömnig och själaglad, i det han allt som oftast hördes
+mumla för sig själf:
+
+— Det är ett sabla sjå med examen i alla fall!
+
+
+                      TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO.
+
+Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak, som kännes igen på att den
+är förfelad och som man fördenskull får höra glåpord om af alla dem, som
+ingen sådan haft att mankera. För visso är det irriterande för en
+betraktare med ordningssinne att se en person med prononcerade anlag för
+damskrädderi kasta bort sig på romanfacket eller en individ med skaldisk
+fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter; men vek och
+medkännande som jag alltid varit (fastän jag städse haft svårt att
+inbilla någon det), lutar jag åt att föreslå dessa skefva, en gång så
+lofvande existenser till en hjärtligare behandling.
+
+Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund. Han står för mig som den
+typiske representanten för kallelsemänniskorna. Att den kortsynta men
+välmenande naturen ämnat honom till vetenskapligt geni och med tiden
+professor emeritus framgick redan af den logiska tankekraft han
+utvecklade under sin spädaste period, då han med vidunderlig precision
+afpassade styrkan af sina röstmedel efter kvadraten på moderns afstånd
+från hans vagga. I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig
+språkvirtuos, dock utan att någonsin ertappas med öfverläsning af lexor
+— hans enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens temaskrifning, för
+hvilket han uppbar ett terminsarvode i cigarrcigarretter och frimärken
+med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen gör jag bäst i att
+icke vidröra, ty en nära nog sjuklig försynthet kommer mig att frukta
+blotta skenet af öfverdrift.
+
+När han gjort sitt intåg i universitetsstaden, öfvergick han
+naturligtvis snart som andra ynglingar med gnistan till ästetisk
+verksamhet, och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga
+analyser han verkställde och de verkligt omhvälfvande upptäckter han
+gjorde inom ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång måste jag nöja
+mig med en erinran om hans i form och tankar lika blixtrande föredrag om
+»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det återfinnes i Daniel
+Fallströms dikter», hvilket sent skall förgätas af »Ästetiska
+förbundets» ledamöter.
+
+Ännu så länge hade Tedde Knopplund, utan att skela åt höger eller
+vänster, vandrat sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning —
+ack, att han hade så gjort allt framgent! Gud vet hvad det var för en
+liten nyckfullhetsdjäfvul som flög i honom, men i ett plötsligt nafs
+kastade han sig in på en från ästetikerns skarpt divergerande bana,
+nämligen demokratens. Det uppsteg med ens hos honom ett passioneradt
+begär att varda en af de stora folkupplysarna, att rusa ner till de
+breda lagren och broderligt ta dem i kragen för att släpa dem med sig
+upp till de höjder, där hans ande af natur och vana dvaldes. Han började
+begagna nervikta kragar och gnolade ständigt med undertryckt glöd i
+stämman: »Seid umschlungen, Millionen!» — så lidelsefullt älskade han
+miljonerna, under det han — sällsamma motsägelse! — skulle vägrat att ta
+i miljonärerna med en tång.
+
+Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin professorsexamen, men hans
+mesta tid åtgick nu till att verka för den underkufvade brodern. Efter
+att på ett antal offentliga möten af skilda slag ha gjort sig förtrogen
+med åsynen af denne, kände han sig mogen att stiga upp och nedösa öfver
+honom något af sin hopade visdom. I sökandet efter ett allmänfattligt
+ämne af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna i
+»Hamlet». Han beredde sig med en oändlig omsorg och bemödade sig
+särskildt att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse
+lämpade termer.
+
+Så rustad och utan manschetter uppsteg han en söndagsafton på
+talaretribunen. Den underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd
+och märkbart pomaderad, satt nedanför i bekväma ställningar och iakttog
+honom med maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen, att det där
+med manschetterna var ett missgrepp, men skadan var skedd och den
+ideella trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han.
+
+Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det honom själf. Han började
+likväl misstänka, att det var stämdt en oktav för högt, när han märkte,
+att den underkufvade brodern högst obetydligt lät sig medryckas. När det
+ändtligen var öfver, applåderades det emellertid ganska ljudligt, och
+Tedde bockade sig förnöjd i den illusionen, att aftonens mödor nu gått
+till ända.
+
+Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste arbetaren en hop ästetik
+så där utan vidare; man får lof att vänta sig svar på tal. Och det fick
+Tedde.
+
+Ordet begärdes först af trävaruarbetaren Jonasson, som i den ärade
+talarens framställning hade saknat ett direkt och kursiveradt
+framhållande af den monarkiska statsförfattningens vådor, hvilka enligt
+Jonassons uppfattning otvetydigt framginge ur det ifrågavarande dramat.
+Efter att något ha uppehållit sig vid denna sida af saken slutade han
+sitt anförande med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att
+samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i femte akten.
+
+Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig vid den lösa tapet, bakom
+hvilken Polonius undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in på frågan
+om inneboendesystemet. Ansåg, att här möjligen förelåg en antydan om ett
+provisoriskt upphjälpande af dettas värsta olägenheter, men att man icke
+borde förhasta sig utan besinningsfullt pröfva förhållandet.
+
+Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden med lätt ironi, hvad
+han åsyftat med sitt _en passant_ utslungade påstående, att pjesens
+författare var en stor _konstnär_. Så märkvärdigt _stor_ sådan kunde han
+väl i alla fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens hört talas om
+några taflor, som han skulle ha målat. Det konstnärskapet måtte ha varit
+mera, så att säga, privat.
+
+Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt rykte för rolighet. Den
+öfverklasstalare var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa i en
+handvändning.
+
+Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de flesta _för_ utvidgad rösträtt,
+klockan gick på elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i vädret. Han
+kände sig också något slak och förvirrad, kort sagdt stukad. Hans
+uppfattning af den underkufvade brodern undergick metamorfoser.
+
+Slutligen — sedan en beläst metallarbetare upplyst församlingen, att
+»Hamlet» var ett sällspordt bosch, för det stod i en styf bok, som hette
+»I röda rummet», och det var allt sant, för den som hade skrifvit den
+boken, han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre — upplöstes
+mötet, och Tedde gjorde sig osynlig utan att vidtaga de handskakningar
+öfver lag, som han på förhand svärmat om.
+
+Han kände sig nu själablöt och obetydlig en tid; men hans ideal låg ännu
+ej i spillror, och han beslöt att göra vidare försök. Hans erfarenhet
+hade lärt honom, att utrikiska ords undertryckande var en högligen
+onödig och måhända för hans eget anseende menlig åtgärd. Det syntes
+honom nu lämpligt att uppträda fullt naturligt och onivelleradt samt att
+icke sky de mera gängse klassiska citaten, när de föllo honom på tungan.
+Styrkt af dessa nya föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde
+brodern, deltog i föreningssamkväm och smärre tillställningar på änklare
+lokaler. Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå. Brodern
+framhärdade i att behandla Tedde öfverlägset, brodern innehöll ett
+kompendium af populärt naturvetenskapliga universalverk, som Tedde
+aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan tämligen löst, och de fina citat,
+som föllo Tedde på tungan, föllo icke brodern på läppen.
+
+Jag har inte utrymme att här redogöra för Teddes olyckliga
+konversationsexperiment eller hans bedröfliga föredragsöfningar med
+däraf framkallade diskussioner. Nog af, han drog sig småningom tillbaka
+i smärtfylld insikt om sin saknad af demokratbegåfning och tog åter fatt
+på sin professorsexamen, men med bruten håg och med förvärfvadt
+medvetande om att fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar det
+ogrumlade och triumferande öfverskådandet af tillvarons fenomen.
+
+Tedde blir aldrig den snillekrönte professor emeritus han redan i vaggan
+gaf så rika löften om.
+
+
+
+
+                               INNEHÅLL.
+
+
+                       Min födelsestads krönika.        
+                                                    Sid.
+               En stadsplan utan vinklar               5
+               Den intorkade fontänen                 10
+               När vi döda vaknade i landsorten       15
+               Tyngdlagen och vedergällningens lag    21
+               Den hvita mössan                       25
+               Interviewarens debut                   31
+               Sanningen om de döda                   37
+               Karnevalsyra i fosterlandets tjänst    45
+               Konkurrentruinen                       50
+               Storsångerskan på genomresa            55
+               Rafaels jubileum                       60
+               Moder Svea på Stadshotellet            66
+               De två pälsärna                        76
+               Jakten efter vitsen                    83
+               Julen sådan den bör vara               89
+
+                            Världens vägar.             
+               Hur laviner uppstå                     97
+               Herrn med det dåliga humöret          102
+               Den flickan jag skulle haft           107
+               Medpassagerare                        114
+               Recensentens törnestig                120
+               Kärleken ur förläggarsynpunkt         128
+
+                          Gluntens epigoner.            
+               Hänryckningens stad                   137
+               Kandidaten på rutschbanan             143
+               Fribergs examensfest                  152
+               Teddes demokratiska fiasko            158
+
+
+
+
+                               FOTNOTER.
+
+
+[1] Den oftanämde landssekreteraren.
+
+                                                              _H. Lr._
+
+[2] Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt.
+
+                                                              _H. Lr._
+
+[3] Efterträdaren till den med pälsarna.
+
+[4] Här hänger en göteborgare, som stör mig med sina hemgjorda
+reflexioner.
+
+                                       _Förf:s graverande anmärkning._
+
+
+
+
+                              Noteringar:
+
+
+Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels
+bibehållits. Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare
+korrekturer — somliga efter konsultation av senare utgåvor — är som
+följande (innan/efter):
+
+   [s. 42]:
+   ... som har sina angenäma post i hotellets ...
+   ... som har sin angenäma post i hotellets ...
+
+   [s. 50]:
+   ... hardt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...
+   ... hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 69822 ***
diff --git a/69822-h/69822-h.htm b/69822-h/69822-h.htm
index 075a07d..40813b0 100644
--- a/69822-h/69822-h.htm
+++ b/69822-h/69822-h.htm
@@ -1,6742 +1,6280 @@
-<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN"

-"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">

-<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" lang="sv" xml:lang="sv">

-<head>

-<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" />

-<title>The Project Gutenberg eBook of Oskuld och arsenik, by Klara Johanson</title>

-   <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" />

-   <!-- TITLE="Oskuld och arsenik" -->

-   <!-- AUTHOR="Klara Johanson" -->

-   <!-- LANGUAGE="sv" -->

-   <!-- PUBLISHER="Wahlström & Widstrand, Stockholm" -->

-   <!-- DATE="1901" -->

-   <!-- COVER="images/cover.jpg" -->

-

-<style type='text/css'>

-

-body       { margin-left:15%; margin-right:15%; }

-

-div.frontmatter { page-break-before:always; }

-.aut       { text-indent:0; text-align:center; margin-top:1em; margin-bottom:1em; }

-h1.title   { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:1em; }

-.subt      { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:2em; }

-.logo      { margin-bottom:2em; }

-.pub       { text-indent:0; text-align:center; font-style:italic; }

-.printer   { text-indent:0; text-align:center; margin-top:4em; margin-bottom:1em;

-             font-size:0.8em; }

-

-div.chapter{ page-break-before:always; }

-h2         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:3em; margin-bottom:1em}

-h3         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:2em; margin-bottom:1em}

-

-p          { margin:0; text-align:justify; text-indent:1em; }

-p.first    { text-indent:0; }

-p.noindent { text-indent:0; }

-p.center   { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; }

-p.sign     { text-indent:0; text-align:right; margin-right:1em; }

-p.footnote { text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; }

-p.footnote2{ text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; }

-.tb        { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; }

-

-/* spans */

-.underline { text-decoration: underline; }

-

-/* poetry */  

-div.poem-container { text-align:center; }

-div.poem-container div.poem { display:inline-block; }

-div.stanza { text-align:left; text-indent:0; margin-top:1em; margin-bottom:1em; }

-.stanza .verse { text-align:left; text-indent:-2em; margin-left:2em; }

-

-/* tables */

-div.table { text-align:center; }

-table { margin-left:auto; margin-right:auto; border-collapse:collapse; }

-table td  { padding-left:0em; padding-right:0em; vertical-align:top; text-align:left;

-            font-size:0.8em; }

-table.toc td.col_page { padding-left:1em; text-align:right; width:4em; }

-table.toc tr.h td { text-align:center; margin:1em; font-weight:bold; }

-

-a:link      { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }

-a:visited   { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }

-a:hover     { text-decoration: underline; }

-a:active    { text-decoration: underline; }

-

-/* Transcriber's note */

-.trnote     { font-size:0.8em; line-height:1.2em; background-color: #ccc;

-              color: #000; border: black 1px dotted; margin: 2em; padding: 1em;

-              page-break-before:always; margin-top:3em; }

-.trnote p   { text-indent:0; margin-bottom:1em; }

-.trnote ul  { margin-left: 0; padding-left: 0; }

-.trnote li  { text-align: left; margin-bottom: 0.5em; margin-left: 1em; }

-.trnote ul li { list-style-type: square; }

-.trnote .transnote { text-indent:0; text-align:left; font-weight:bold; }

-

-/* page numbers */

-a[title].pagenum { position: absolute; right: 1%; }

-a[title].pagenum:after { content: attr(title); color: gray; background-color: inherit;

-              letter-spacing: 0; text-indent: 0; text-align: right; font-style: normal;

-              font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: x-small;

-              border: 1px solid silver; padding: 1px 4px 1px 4px;

-              display: inline; }

-

-div.centerpic { text-align:center; text-indent:0; display:block; }

-div.logo img { max-width:4em; }

-

-body.x-ebookmaker { margin-left:0; margin-right:0; }

-.x-ebookmaker div.poem-container div.poem { display:block; margin-left:2em; }

-.x-ebookmaker a.pagenum { display:none; }

-.x-ebookmaker a.pagenum:after { display:none; }

-.x-ebookmaker .trnote { margin-left:0; margin-right:0; }

-

-</style>

-</head>

-

-<body>

-<div lang='en' xml:lang='en'>

-<p style='text-align:center; font-size:1.2em; font-weight:bold'>The Project Gutenberg eBook of <span lang='sv' xml:lang='sv'>Oskuld och arsenik</span>, by Klara Johanson</p>

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

-most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions

-whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms

-of the Project Gutenberg License included with this eBook or online

-at <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>. If you

-are not located in the United States, you will have to check the laws of the

-country where you are located before using this eBook.

-</div>

-</div>

-

-<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Title: <span lang='sv' xml:lang='sv'>Oskuld och arsenik</span></p>

-<p style='display:block; margin-left:2em; text-indent:0; margin-top:0; margin-bottom:1em;'><span lang='sv' xml:lang='sv'>Analyser</span></p>

-<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Author: Klara Johanson</p>

-<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Illustrator: Albert Engström</p>

-<p style='display:block; text-indent:0; margin:1em 0'>Release Date: January 17, 2023 [eBook #69822]</p>

-<p style='display:block; text-indent:0; margin:1em 0'>Language: Swedish</p>

-  <p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em; text-align:left'>Produced by: Jens Sadowski and the Online Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net. This book was produced from images made available by the Gothenburg University Library.</p>

-<div style='margin-top:2em; margin-bottom:4em'>*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK <span lang='sv' xml:lang='sv'>OSKULD OCH ARSENIK</span> ***</div>

-

-<div class="frontmatter chapter">

-<p class="aut">

-HUCK LEBER

-</p>

-

-<h1 class="title">

-OSKULD

-OCH

-ARSENIK

-</h1>

-

-<p class="subt">

-ANALYSER

-</p>

-

-<div class="centerpic logo">

-<img src="images/logo.jpg" alt="" /></div>

-

-<p class="pub">

-STOCKHOLM<br />

-WAHLSTRÖM &amp; WIDSTRAND

-</p>

-

-</div>

-

-<div class="frontmatter chapter">

-<p class="printer">

-Pappersleverantör: Lessebo bolag.<br />

-Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901.

-</p>

-

-</div>

-

-<div class="chapter">

-

-<h2 class="part" id="chapter-0-1">

-<a id="page-3" class="pagenum" title="3"></a>

-MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA.

-</h2>

-

-</div>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-1">

-<a id="page-5" class="pagenum" title="5"></a>

-EN STADSPLAN UTAN VINKLAR.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar

-del af nutida fint folks åsikter om hur man

-skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes

-tider hyllat precis samma mening, men eftersom

-man är en försynt natur och aldrig läst

-på arkitektexamen, har man aktat sig för att

-agitera i frågan. Nu inser emellertid enhvar,

-att Stockholm får lof att göras om så när som

-på staden inom broarna, och låt oss nu inte

-kinka öfver besväret utan gladeligen hjälpa till

-att plocka ner byggmästarnas fastigheter och

-anordna gatuperspektiv.

-</p>

-

-<p>

-Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå

-ett redan befintligt samhälle som mönster?

-Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad,

-som motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om

-pittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxna

-hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade

-linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga

-<a id="page-6" class="pagenum" title="6"></a>

-tegelfärg af skam, om de konfronterades

-med dessa gränders kurvor och dessa

-tvåvåningsbyggningars originella fasader! Ja,

-jag medger det, jag <em>är</em> lokalpatriot; men har

-någonsin någon haft sådana skäl att åberopa

-som jag?

-</p>

-

-<p>

-Man skall näppeligen bland invånarna i

-Stockholms nyare stadsdelar anträffa någon

-individ, som icke är anfäktad af snufva och

-hosta, och detta är ju också oundvikligt, när

-de ständigt måste röra sig på oblygt öppna

-gator, som skära hvarandra i räta vinklar,

-hvaraf det naturnödvändigt uppstår ett olidligt

-korsdrag. En liten krökning här, en liten

-svängning där, en parkanläggning till vänster,

-en fontän till höger, och Nissens bröstkarameller

-skulle sjunka i pris! I min födelsestad

-finna de sannerligen inte många afnämare, ty

-där har stadsplanen allt ifrån början varit ägnad

-att afvärja förkylningar. Där skall man aldrig

-lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i

-oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i

-det blånande intet och på regelbundna distanser

-korsas af andra lika beskaffade rader, som förlora

-sig i ett likadant intet. Nej då, för det

-första stå inte husen så där hopkörda och hålla

-hvarandra under armen gatan utefter, utan de

-samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter

-sina personliga sympatier, eller dra sig misstroget

-ifrån hvarandra med litet plank och småsaker

-emellan. Inte häller stå de och fåna på

-<a id="page-7" class="pagenum" title="7"></a>

-samma linje, utan somliga spatsera ett stycke

-ut på trottoaren för att se sig om och delta i

-världsvimlet, under det andra, som äro blygare

-af sig, förskrämda hoppa tillbaka och gömma

-sig innanför ett staket eller några popplar.

-</p>

-

-<p>

-Och vidare — att följa en gata eller gränd

-i det samhället är som ett äfventyr från en

-österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker

-det af till vänster, ett nytt perspektiv öppnar

-sig för ens syn, och man är ohjälpligt förlorad

-ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka

-man tillryggalagt. Man bör inte häpna, om

-det sedan skulle svänga åt höger igen, och

-framför allt bör man söka bibehålla fattningen,

-då man omsider plötsligt står inför en byggnad,

-som absolut stänger passagen. Detta betyder

-endast, att gatan härmed anses afslutad och

-att man icke skall genera sig för att klifva in

-i rådman Bertilsons förstuga, öfver gårdsplatsen

-och ut genom porten på andra sidan, där nya

-gator och nya syrpriser finnas i beredskap.

-Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder gärna

-på kaffe, om man inte har brådtom eller är

-storstadshögdragen. Räta vinklar anträffas ju

-någon enstaka gång, men i så fall är det alltid

-samma gata, som bildar vinkel mot sig själf,

-enligt hvad de af stadsfullmäktige nyligen anskaffade

-namnplåtarna utvisa, och sålunda undsmyges

-fyndigt den olägenhet, som vidlåder

-hufvudstadsgatornas läggning.

-</p>

-

-<p>

-Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen

-<a id="page-8" class="pagenum" title="8"></a>

-småaktigt efter, hvilken sida de vända åt trafikanterna

-— det får vara fasaden eller gafveln

-eller baksidan, hur det faller sig. Man trifs

-bäst med envåningslängor, men man saknar

-ju inte blick för det mera monumentala i ett

-tvåvåningshus. Trevåningshuset är beläget

-utanför stadsporten och utgör ännu ett omtyckt

-mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt

-de hunnit vänja sig vid denna yttring af en

-pösande spekulationslystnad.

-</p>

-

-<p>

-Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug,

-när han först började väsnas om sitt projekt att

-uppföra en modern trevåningsbyggnad med

-cementtrappor och hörnbalkonger; men intet

-är så galet, att det inte går i folk med tiden,

-och Persson lyckades småningom värfva ett

-nöjaktigt antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna

-och experimenteringshågade delen af

-allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset.

-Han hade vistats fjorton dagar i Stockholm

-och därvid undfått idén till ett riktigt

-nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen;

-men försynen och de presumtiva

-hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De

-sprungo och tittade till arbetet så lång dagen

-var, och samtliga hade sina mycket precisa

-fordringar att framställa. Stadskassören önskade

-en balkong här och extraläraren en veranda

-där, provinsialläkaren ville ha väggarna alldeles

-genombrutna med fönster, och gamla mamsell

-<a id="page-9" class="pagenum" title="9"></a>

-Hobom begärde att få sin lägenhet så godt som

-alldeles mörk, för att spara på gardinerna.

-</p>

-

-<p>

-Muraremästare Jönsson, som ledde det hela,

-sträfvade till det yttersta för att tillfredsställa

-alla vännernas pretentioner, och konsekvensen

-blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt,

-långt ifrån erbjöd anblicken af en banaliserad

-hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att det

-kunde förväxlas med hallwylska residenset —

-det var snarare något midt emellan, något obeskrifbart

-... ja kort sagdt, ett hus, som med

-en inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas

-trefnadsbehof och individuella tycken, och sålunda

-eminent danadt för sitt ändamål.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-2">

-<a id="page-10" class="pagenum" title="10"></a>

-DEN INTORKADE FONTÄNEN.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt

-sätt att behandla de klimatiska växlingar, som

-betingas af ett relativt nordligt läge. Den har

-sedan urminnes tider satt sig in i det faktum,

-att ett litet antal af årets månader karakteriseras

-af en viss blidhet i luften samt total frånvaro

-af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes

-icke under någon säsong i den trakten,

-men en och annan inföding har varit uppe i

-Stockholm och därifrån hemfört berättelser om

-denna sällsamma gråbruna materia). Då värme

-inträder, uppstår således ingen panik; man

-erinrar sig, att samma omständighet inträffade

-året förut och alla år dessförinnan, och ingen

-vidtager några febrila anstalter för att smita

-undan densamma.

-</p>

-

-<p>

-En och annan, som med oförnöjsamt sinne

-betraktar den stundom betydliga temperaturstegringen,

-utvandrar till den på märkbart afstånd

-från samhället belägna hafsbukten och

-<a id="page-11" class="pagenum" title="11"></a>

-doppar sig efter att mot en mycket försynt

-afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes

-upprättadt skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken

-institution hålles öppen mellan sex och åtta på

-mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man

-så storstadsaktigt känslig för solglöden, att man

-inte reder sig på gatorna i blårandiga bomullskläder

-och utan några prydnader i vare sig

-krag- eller halsduksform, så frågas med rätta

-hvad man har ute att göra. Inomhus har man

-det ju förstklassigt denna årsens tid med sina

-nedfällda markiser och den söta spritdoften

-från flugkuporna. Och när solen gjort sin

-vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas

-man i Stadsträdgården, där man intager kylslagna

-rusdrycker och svärmar under ackompanjemang

-af stadsorkesterns mässingstoner.

-</p>

-

-<p>

-Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad

-vet att klara den vackra årstiden på

-ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade

-anmärkningar. Den spotske landssekreteraren,

-som är barnfödd i Stockholm, håller

-emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare

-toddykretsen ha fällt de smädefullaste

-uttalanden i detta ämne, och därjämte demonstrerar

-han sitt snobbförakt genom att sommartiden

-inackordera sig i en fiskarstuga en half

-fjärdingsväg från allt hvad ära och redlighet

-och stadsgator heter. Infödingarna harmas

-obeskrifligt men skadeglädjas å andra sidan

-<a id="page-12" class="pagenum" title="12"></a>

-med fästadt afseende på den okomfortabla och

-intressetomma tillvaro han måtte föra.

-</p>

-

-<p>

-Denne för våra blygsamma förhållanden

-synbart så föga lämpade man söker stundom,

-ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa

-sina kontinentala idéer på vårt samhälles

-förvaltning. Jag vill nu inte uppehålla mig vid

-det där glastaket, som han yrade om att få

-byggdt öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa

-projekt väckte ett outsläckligt löje

-gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka,

-att en studerad karl skulle vara mäktig att

-skilja på ett orangeri och en kunglig järnvägsstation.

-Men jag vill nämna några ord om

-den celebra fontänen.

-</p>

-

-<p>

-Mannen, som tycks hysa en abnorm passion

-för vatten, dock gärna tillsatt med något whisky,

-fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi

-bar en förtorkad prägel och att detta missförhållande

-borde lindras genom inrättandet af

-en fontän midt på torget.

-</p>

-

-<p>

-Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen,

-om man fick vara så taktlös att fråga?

-Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida

-på diagonalen af borgmästarstenar från sitt

-ägande tvåvåningshörnhus till samhällets stadshotell

-och gästgifvaregård? Skulle stadens

-främste män vika åt sidan för en permanent

-vattenså? Skulle stadens barn och ungdom

-hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas

-<a id="page-13" class="pagenum" title="13"></a>

-lurande försåt på en offentlig plats?

-Min födelsestad fick svindel.

-</p>

-

-<p>

-Men denna gång tedde sig landssekreteraren

-mera satanisk än vid något föregående

-revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren

-och en läroverksadjunkt på en raffineradt

-uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne

-goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet

-med tillbehör till en fontänmodellsprisdomarekomité.

-Följande dag inflöt i den radikala

-platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna

-undertecknadt tillkännagifvande om anordnandet

-af en pristäflan i fontänmodellering,

-till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga

-män förbindligast inbjödos. Första priset utsattes

-till 100 kr., andra priset var ett talmiur

-med vidhängande kedja af samma metall och

-tredje priset ett hedersamt omnämnande i något

-af platsorganen.

-</p>

-

-<p>

-Min födelsestad våndades i klämman. Guld

-och ära skimrade för dess blickar, hvarje murarlärling

-trefvade efter marskalksstafven i sitt

-matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon

-härjade i allas själar.

-</p>

-

-<p>

-Men landssekreteraren från Stockholm?

-Men vattensån på det heliga torget? Hat och

-åtrå sargade sinnena ömsom.

-</p>

-

-<p>

-När täflingsterminen var utlupen, hade blott

-ett enda försök inkommit till prisdomarna, men

-det var af delikataste art, utfördt i marsipan

-och hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil

-<a id="page-14" class="pagenum" title="14"></a>

-med empiretillägg och rococogarnityr. Då namnsedeln

-med mottot <em>Lagom sött</em> blifvit bruten,

-befanns konditorskan Makronlund vara

-den lyckliga pristagarinnan. Domarna ansågo

-sig dock trots kompositionens utsökta smak

-icke kunna tillerkänna henne mer än tredje

-priset och motiverade detta med påståendet,

-att vid modellens konstruktion för litet hänsyn

-tagits till det material, i hvilket den var ämnad

-att sedermera utföras.

-</p>

-

-<p>

-Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång

-men förbittrades öfver att landssekreteraren

-med kollegor behållit de 100 kronorna

-och talmiuret. Ett upplopp var nära

-att utbryta. Landssekreteraren vädrade obehag

-och anslog de 100 kronorna till en sexa

-för stadsfullmäktige och öfriga honoratiores,

-hvarvid talmiuret med några väl valda ord

-öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel,

-som gått på vakt i femti år och ärligen konvoyerat

-många landsstatsgenerationer hem från

-Stadshotellet i morgongryningen.

-</p>

-

-<p>

-Min födelsestad vardt sympatiskt berörd

-och landssekreteraren blef tagen till nåder, men

-borgmästaren anmodade honom privat att afstå

-från alla ytterligare planer till samhällets

-förskönande.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-3">

-<a id="page-15" class="pagenum" title="15"></a>

-NÄR VI DÖDA VAKNADE

-I LANDSORTEN.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme

-bör icke upptagas med en redogörelse

-för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om

-mannens tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag

-erhöll ett telegram från Dagspostens redaktör

-af följande lydelse:

-</p>

-

-<p>

-»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen

-spelas.»

-</p>

-

-<p>

-Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde

-och ilade till skådeplatsen.

-</p>

-

-<p>

-Min födelsestad är intet centrum för den

-sceniska konstens utöfning. Nog händer det ju

-ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa

-pauserar ett par dagar, packar upp några smärre

-rekvisita, som ligga öfverst i koffertarna, och

-uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället

-har under inöfning för att därmed eröfra

-någon världsstadspublik. Men det är ett klent

-geschäft. Vi, som fatta misstro till en person,

-<a id="page-16" class="pagenum" title="16"></a>

-som drager ut ur det tjäll, där han först såg

-dagens ljus och där hans barndoms och ungdoms

-lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad

-i ett hus, där ingen af hans släkt någonsin

-dvalts, vi kunna helt naturligt icke känna oss

-dragna till människor, som tillbringa sitt lif

-med att åka omkring i bygderna flockvis och

-merendels äro gifta med hvarandras hustrur.

-Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli

-kvitt detta ofog, hvarvid vi utgått från den bepröfvade

-satsen, att ondt skall med ondt fördrifvas.

-</p>

-

-<p>

-Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie

-stämma af den 20 januari sistlidet år beslutit,

-att samhället skall inom sitt sköte tillgodose

-det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges

-ordförande förklarade vara befintligt

-hos hvarje mänskligt väsen och därför

-medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp

-(starkt bifall).

-</p>

-

-<p>

-— Mina herrar — sade han vidare — må

-vi själfva uppträda på dessa bräder, som föreställa

-tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda

-oss vår värdighet som ämbetsmän, som

-affärsidkare, som yrkesutöfvare, som familjeförsörjare

-och ikläda oss gycklares skepelser!

-Må våra kyska makor, våra blomstrande döttrar

-naturligt rodnande träda fram till rampen

-inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga

-yrkesaktörerna och de sminkade teaterdamerna

-skola rymma fältet!

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-17" class="pagenum" title="17"></a>

-Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat

-anförandet, öfvergick nu till ihållande

-entusiasm, och somliga yngre familjefäder började

-genast afkläda sig sin värdighet.

-</p>

-

-<p>

-En komité, som skulle ta saken om hand,

-tillsattes omedelbart inom stadsfullmäktige, hvarjämte

-en ogift extralärare i modersmålet, som

-kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades

-genast, hvarpå det så godt som enhälligt

-beslöts, att det nya företaget skulle öppnas

-med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade

-sig endast en boktryckare, som i sin ungdom

-någon tid utöfvat recensentverksamhet och

-sedan dess hade sina idéer. Han fruktade, att

-detta val skulle alstra oförutsedda svårigheter,

-och påstod med bestämdhet, att »det är någonting

-särskildt med Ibsen», hvilket yttrande han

-anhöll att få fördt till protokollet. Därpå skildes

-man i fröjd och sämja.

-</p>

-

-<p>

-Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges

-nit och mödor som jag for att

-skåda. Stämningen i staden var uppjagad,

-svenska och norska flaggor svajade på järnvägsstationen,

-posthuset, högre allmänna läroverket

-samt några förnämligare privatboningar. Alla

-butiker voro stängda utom boklådan, där aftonens

-pjes försåldes i extralärarens öfversättning.

-Dagspostens redaktör drog in sin tidning för

-den dagen och ämnade i stället ge ut den i

-dubbelt format dagen därpå. Som den benägne

-läsaren ser, hade man inte försummat några

-<a id="page-18" class="pagenum" title="18"></a>

-anstalter, som kunde bidraga till dramats glans

-och framgång.

-</p>

-

-<p>

-Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja

-de öfverdrifna föreställningar läsaren gör

-sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha

-en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och

-den kan användas till litet af hvarje. Där hålla

-vi basarer för flottan och de fattiga och hedningarna,

-där fira diverse slutna sällskap sina

-trefna samkväm, där få handelsresande med

-särskildt skrymmande varulager packa upp sina

-lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen

-fenomenalt lämpad för detta ändamål, ty

-den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen,

-och det är då ingen konst att timra

-upp en estrad midt emot, där de agerande kunna

-röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det

-fullt med rottingsstolar i långa rader, hvarvid

-iakttages att de trasiga placeras under läktaren

-och betinga ett ringare pris. För ståplatserna,

-som äro mycket guterade af ungherrarna, behöfs

-ju intet arrangemang.

-</p>

-

-<p>

-När jag inträdde i den strålande upplysta

-salongen, som redan var alldeles fullsatt, fästes

-allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom

-ingen hade haft reda på att jag skulle komma.

-Det begynnande välkomstsorlet måste dock genast

-tystna, ty ridån rullades upp och visade

-den frackklädde extraläraren i modersmålet,

-som behagfullt lutad mot en staty af den åldrige

-skalden, hvilken förekom enligt vår svenske

-<a id="page-19" class="pagenum" title="19"></a>

-diktares ord »med ufven på skuldran och trollet

-på knät», på ett anslående sätt föredrog en af

-honom själf författad prolog. Stadsfullmäktiges

-sekreterare hade nämligen med fog påpekat det

-orimliga i att uppföra en »epilog» utan prolog,

-hvilket förbisetts af öfriga skandinaviska och

-kontinentala teaterstyrelser.

-</p>

-

-<p>

-Jag vill endast anföra följande rader ur det

-stämningsfulla poemet:

-</p>

-

-<div class="poem-container">

-  <div class="poem">

-    <div class="stanza">

-      <p class="verse">Här du står ibland oss, gamle Henrik,</p>

-      <p class="verse">alltid lika älskad, lika vänrik!</p>

-      <p class="verse">— — — — — — — — — — —</p>

-      <p class="verse">Hvita skägget öfver hvita slipsen,</p>

-      <p class="verse">så vi vilja minnas Henrik Ibsen.</p>

-    </div>

-  </div>

-</div>

-

-<p class="noindent">

-Bifallet ville aldrig taga slut, men måste

-det dock, ty nu skulle det börja på skarpen.

-Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så

-det vill jag inte spilla några ord på, och om

-utförandet vill jag endast säga det, att det motsvarade

-mina förväntningar. En sådan Irene

-får man leta efter. När hon sade: »Bakefter

-har jag dräpt det otaliga gånger» (extralärarens

-tolkning), löpte en rysning genom salongen,

-och landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad

-var kanske den store jägaren, hr Ulfhejm, inte

-så mycket genom sitt spel eller sin apparation,

-men hvarenda själ i salongen visste ju, att han

-var veterinär. Dekorationer förekommo nog,

-med något snöskred hade vi inte. Hade ni det

-i Stockholm? Professorn och Irene lade sig

-<a id="page-20" class="pagenum" title="20"></a>

-ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken är

-ju, att det blir slut på dem.

-</p>

-

-<p>

-Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen

-var obeskriflig. Extraläraren måste ta om sin

-prolog efteråt och statyn bekransades. De uppträdandes

-anhöriga, som haft sin plats på de

-främsta rottingsstolarna och under mellanakterna

-smitit bakom scenen för att omfamna sina kära,

-simmade i rörd stolthet.

-</p>

-

-<p>

-När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna

-och scenen och togo oss en animerad

-svängom, hvilken följdes af en splendid supé

-med hög stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade

-till »Hedersdoktor Ibsen, Kristiania»

-och fingo omedelbart svar:

-</p>

-

-<p>

-»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke

-have sagt noget. Ibsen.»

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-4">

-<a id="page-21" class="pagenum" title="21"></a>

-TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS

-LAG.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade

-en solig förmiddag efter lunchen bland

-bugnande fruktträd i en af de läskande lunder,

-som omgifva Cambridges lordträningsanstalter,

-grubblande öfver en metod att bevisa, hurusom

-en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk

-undersåte står i omvänd proportion till stekningstiden

-och förhåller sig till kvadraten på

-afståndet som ... Då inträffade en händelse,

-som förorsakade gentlemannen en snart öfvergående

-sveda samt ett odödligt namn och efter

-hvars grava följder mänskligheten, fastän två

-hundra år sedan dess förflutit, ännu icke hunnit

-repa sig.

-</p>

-

-<p>

-Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa

-ned från sin gren, då gentlemannen passerade,

-och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa,

-hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig

-bitterhet mot sagda frukt uppsteg i hans

-själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska,

-<a id="page-22" class="pagenum" title="22"></a>

-»tar du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta

-vegetabil? Jag skall minsann lära dig

-att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion».

-Hvarpå han ögonblickligen återvände

-till sin studerkammare, tände sin pipa och satte

-sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens

-äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla.

-</p>

-

-<p>

-Och sådan energi besatt denne hämdgirige

-gentleman, att han lyckades få lagen enhälligt

-antagen i både öfver- och underhuset samt småningom

-i alla civiliserade länder. Ja, den blef

-slutligen så populär och så allmänt tillämpad,

-att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare

-och taktäckare och bicyklister och snart

-sagdt allt hvad som plägar falla här i världen

-började underkasta sig densamma. Om något

-föremål numera dristade falla efter en annan

-metod, är jag rädd att detta skulle betraktas

-som ett orimligt fall och diskussionen därmed

-förklaras afslutad.

-</p>

-

-<p>

-Felet med det där gamla ursprungliga äpplet,

-som vi för rästen alla fingo äta upp i skolan,

-var egentligen det, att det föll på en annans

-näsa, under det en individ, som ser sig för,

-alltid faller på sin egen. Nog för att vi skulle

-vara mera betjänta med att falla på en annans,

-t. ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus

-vi halka omkull och spräcka vår hufvudskål

-eller bryta båda våra ben.

-</p>

-

-<p>

-Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers

-öden, hvilka på ett förunderligt

-<a id="page-23" class="pagenum" title="23"></a>

-sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den

-som icke sandar en trottoar åt andra, han faller

-själf därpå.

-</p>

-

-<p>

-Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare

-Halkéns bodde midt emot hvarandra vid

-den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns

-och Halkéns umgingos icke, deras karaktärer

-voro för olika. Under det Sandéns vid

-första antydning till frostväder sände ut yngsta

-bodbiträdet jämte springpojken och en hjälpmadam

-att medelst skyfflar ösa sand på trottoaren

-utanför sin länga, ja rent af hade dem

-att bygga barrikader af mylla, som räckte halfvägs

-upp på bodfönstren, hade det i mannaminne

-aldrig fallit Halkéns in att utplantera

-ett enda sandkorn på sin trottoar; i stället tilläto

-de sina barn att slå kana och sin ensamjungfru

-att öfva sig i skridskoåkning därstädes

-om kvällarna. Sådan var Halkéns’ moral.

-</p>

-

-<p>

-Men det gick dem också därefter. Sedan

-både borgmästarinnan och stadsfogdens brorson

-ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan

-att de, Halkéns, dock haft annat men däraf, än

-att de tyckt sig spåra någon ovilja hos de aflidnas

-familjer, hände det sig, att en profryttare,

-som tillhörde en firma, med hvilken Halkén var

-särskildt lierad, och som reste i ryska galoscher,

-det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och

-några smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns

-butiksdörr. Äldsta dottern, som älskade den

-förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln,

-<a id="page-24" class="pagenum" title="24"></a>

-störtade ut och kastade sig storgråtande

-öfver honom. På hennes bestämda yrkande

-måste han intagas i huset och där vårdas

-under en särdeles långvarig sjukdomsperiod.

-Efter tillfrisknandet rymde han med kassörskan,

-som i brådska och distraktion råkade stoppa

-på sig kassan. Äldsta dottern blef vansinnig,

-och ensamjungfrun halkade samma dag med

-den nya förmakslampan, som hon skulle gå

-och byta om i lamphandeln. Behöfver jag tillägga,

-att denna rättvist hemsökta familjs yngsta

-ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen

-och att näst äldste pojken blef kuggad

-fem gånger i studentexamen?

-</p>

-

-<p>

-Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman,

-till hans sextiofemte födelsedag läto

-stadsfullmäktige prägla en medalj öfver honom

-med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan,

-hans äldsta dotter blef gift med en miljonär,

-som en vinterdag kommit in i köket och bedt

-att få mullen borstad af sina pantalonger, och

-hans närmaste konkurrent gjorde bedräglig

-konkurs.

-</p>

-

-<p>

-Af ofvanstående torde framgå, att tvänne

-lagar styra lifvet, den länge sedan aflidne gentlemannens

-lag samt kausalitetslagen, den där

-från moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens

-lag.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-5">

-<a id="page-25" class="pagenum" title="25"></a>

-DEN HVITA MÖSSAN.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver

-axeln sedda bröder och våra små, något undanpetade

-systrar lida af en höggradig nervositet,

-som gör bröderna slyngelaktigare och systrarna

-snarstucknare än de under vanliga förhållanden

-ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande

-far för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss

-föga vid de minderåriga brödernas och de små

-systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi

-gripa dem fastmera i nacken om mornarna och

-nödga i dem Carnegies af dem ej till fyllest

-uppskattade porter med råa ägg i, och om

-aftnarna fylla vi dem med en myckenhet goda

-råd, som vår erfarenhet af lifvets afgörande

-kriser inspirerar oss.

-</p>

-

-<p>

-Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga

-bröder och våra små systrar skola af därtill

-kompetenta myndigheter förklaras mogna att

-för all framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda,

-under hvilken deras barndom och deras

-<a id="page-26" class="pagenum" title="26"></a>

-tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället

-pryda sina hjässor med den lätta och svala

-sommarhufvudbonad, som i vårt land användes

-att utmärka en individ med ett visst vetande

-bakom sig. Har individen i fråga nöjaktigt

-genomgått ett högre allmänt läroverk, säges

-han ha eröfrat nämda mössa; är han ett

-ingenjörsembryo, har han annekterat den, och

-är han bara en vanlig bicyklist, så har han

-köpt den i en butik och bör öfverantvardas åt

-rättvisan.

-</p>

-

-<p>

-Våra minderåriga bröder och våra små

-systrar äro öfverklassiga ungdomar, hvad man

-annars har att invända mot dem, och de åsyfta

-att eröfra sina hufvudplagg.

-</p>

-

-<p>

-Jag säger ingenting om det, jag har gjort

-så själf en gång. Det skedde i min födelsestad

-på den gamla goda tiden, då man öfversatte

-från svenska till latin med Törnebladh &amp; Lindroth

-i hufvudet och en stilistikhandbok i den

-trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då

-man föste Hannibal öfver Alperna i indirekt

-tal med samma rutin som man ådagalade, när

-man i högst direkta önskesatser och mycket

-relativa vilkorssatser aflurade en dåraktigt svag

-moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man

-ansåg sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna.

-</p>

-

-<p>

-Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla

-en gång, då jag hörde en af vemod och vanmäktig

-saknad skälfvande målbrottsstämma

-<a id="page-27" class="pagenum" title="27"></a>

-yttra: »Jag säger er, pojkar, att det är ingen

-konst att öfversätta till latin, för ser ni, latinet

-har inga undantag ...» På min tid existerade

-det ännu några undantag, vill jag minnas, men

-den stigande humaniteten med dess vänliga

-omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat

-dem ur de nyare läroboksupplagorna.

-</p>

-

-<p>

-Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet

-föreföllo mig särdeles oskickligt valda,

-utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden,

-inom hvilka jag hade förmåga att röra mig

-någorlunda obesväradt. Jag såg mig absolut

-nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna»

-ämnet, som utgjordes af ett visserligen folkligt

-naivt, men på samma gång bottenlöst innehållsdigert

-ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller

-något i den vägen, och som gaf mig stoff till

-en ganska beaktansvärd kria, rik på rättsinniga

-och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt

-fullkomligt korrekt planerad, med själfva afhandlingen

-jämt åtta gånger längre än inledningen

-och afslutningen kärnfullt kort med ett

-utropstecken på slutet. Jag fick bra betyg på

-den jemte en uppmaning att alltjämt framhärda

-i samma välsedda och otvifvelaktigt till

-de högsta äreställen ledande riktning. De andra

-pojkarna hade stoppat på sig några blad ur

-lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm

-och strängt verifierade fakta om sjuåriga kriget,

-utom klassens snille, som behandlade arfsynden

-på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk,

-<a id="page-28" class="pagenum" title="28"></a>

-om lektorn hade observerat, att det var vers,

-men det gjorde han inte. Må du, minderårige

-broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets

-hektograferade månadsblad, slippa

-undan lika flaxigt! Jag kan nämligen svära

-på att du dukar under för den dämoniska

-frästelsen att kläda dina eventuella tankar i ett

-vibrerande högstämdt kvädes form.

-</p>

-

-<p>

-Hvad som förvånade mig mer än allt annat

-under dessa nervskakande dagar var det faktum,

-att jag gick i land med det franska temat.

-Jag visste inte af, att jag besatt den färdigheten.

-Men det lyckades charmant, bara tre

-bockar, och så många får man ha eller rättare

-<em>bör</em> man ha, för att det inte skall verka uppenbart,

-oblygt fusk. Den pojken, som kunde

-skrifva franska och som jag därför plägade

-hålla med cigarrer, hade uppfunnit ett utomordentligt

-sinnrikt och föga påfallande teckenspråk,

-i hvilket vi öfvat oss flitigt den sista

-tiden. Vi voro till och med så knifviga, att

-vi hade fullkomligt olika bockar.

-</p>

-

-<p>

-Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro

-en ganska infernalisk pröfning för en ynglings

-skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i

-stället ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse.

-Den försiggår alltid gemytligt och

-festligt i min födelsestad. Privatister äro icke

-fullt så entusiastiska för saken, ty de gå aldrig

-igenom där. Det brukas inte. Men vi, läroverkets

-egna, gå alltid igenom. Våra gamla

-<a id="page-29" class="pagenum" title="29"></a>

-lärare vilja oss ju intet ondt, och vi ha aldrig

-varit så behagliga och lättskötta i vårt uppförande

-det sista året, att de åtrå ett fortsatt

-dagligt umgänge med oss.

-</p>

-

-<p>

-Min födelsestads invånare delta med lidelsefull

-sympati i sina abiturienters öden. Alla

-affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas

-den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår,

-samtliga individer äro högtidsklädda och

-husen smyckade med flaggor och guirlander.

-Alla tre poliskonstaplarna bära hvita vantar,

-hvilka samhället bekostar.

-</p>

-

-<p>

-Stadsläkaren och landssekreteraren pläga

-fungera som examensvittnen, och deras bostäder

-äro omringade af en folkskara, representerande

-alla kön och åldrar, hvilken ångestfullt

-bestormar dem med upprörda frågor, när de

-skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren

-njuter af dessa dagar, det är de enda tillfällen,

-då han känner sig i någon högre mån anlitad.

-Landssekreteraren däremot är som bekant från

-Stockholm och har en försmädlig uppsyn.

-</p>

-

-<p>

-När våra små stillsamma diskussioner med

-våra gamla lärare däruppe i skolbyggnaden

-gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga

-gubbar, som kallas censorer, och vår gamle

-vördnadsvärde rektor med rörd stämma förklarat

-oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn

-under de närmaste tolf timmarna vid

-pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man

-ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen,

-<a id="page-30" class="pagenum" title="30"></a>

-och där hölja de oss nu med blomster och

-lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills

-alla haft fatt i oss, från den krye hundraåringen

-till det veckogamla spenabarnet. Därpå tåga

-vi sjungande om studentens lyckliga dag genom

-samtliga gator, under det ligapojkar bilda

-häck och hvitklädda skolflickor strö rosor för

-våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus,

-med buketter ända ner i knävecken, under det

-våra anhöriga frakta återstoden af vår blomsterskörd

-i uppspända paraplyer.

-</p>

-

-<p>

-Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården

-på kvällen, ty då skulle jag aldrig

-sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone

-försiggår det så småningom och så

-omärkligt, att ingen kan fixera tidpunkten.

-</p>

-

-<p>

-Min syster beredde mig den öfverraskningen

-att använda alla mina buketter och kransar

-till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur

-skönt det än kan vara att i ungdomens vår

-hvila middag på sina lagrar, så vet jag mjukare

-materia att luta hufvudet mot än torra löf.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-6">

-<a id="page-31" class="pagenum" title="31"></a>

-INTERVIEWARENS DEBUT.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-I min födelsestad existera två tidningar. Så

-många har det alltid funnits där, så vidt jag

-vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det

-någonsin kommer att uppstå några fler af den

-sorten. Jag anser, att de tillfredsställande fylla

-samhällets behof af periodisk lektyr och att

-uppkomsten af en konkurrent endast skulle

-trassla till förhållandena och möjligen förorsaka

-undergång för hela min födelsestads pressväsen.

-</p>

-

-<p>

-Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer

-ut måndagar, onsdagar och fredagar, den

-andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar,

-och hvarje aktningsvärd borgare prenumererar

-gifvetvis på båda, hvaraf följer att

-han har så godt som en daglig tidning på

-storstadsmanér. Den ena är åtstramadt konservativ,

-och den andra är så radikal, att den

-kan skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande

-torde utgöra en starkt medverkande orsak till

-det harmoniska jämviktsläge min födelsestads

-<a id="page-32" class="pagenum" title="32"></a>

-inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni

-förstår väl, att om man på måndagen genomdränker

-sin själ med en för samhällets och

-kyrkans auktoritet med ilsket allvar kämpande

-ledares ättika och på tisdagen öfversköljer

-samma själ med en yster omstörtningsfilippiks

-svafvelsyra och så undan för undan, så bibringas

-man småningom oundvikligt en mera olympisk

-syn på de världsliga tingen än hufvudstadens

-enögda partimänniskor kunna förvärfva.

-</p>

-

-<p>

-För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt

-af den omständigheten, att de bägge platskollegorna

-med en på samma gång praktisk och

-storstilad fördomsfrihet slagit sig ihop om samma

-tryckeri och äfven dela expeditionslokal. Ja,

-det lär hända, att redaktörerna vikariera för

-hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren

-är gemensam, tycker väl ingen illa vara.

-Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare,

-för tidningarnas anseendes skull, men hans befattning

-är af en ytterligt omfattande beskaffenhet,

-och dess skala löper från en elegant veckokåsörs

-tankenötande uppgift till ett stadsbuds

-ringa funktioner.

-</p>

-

-<p>

-Den ynglingen var det som sökte behandla

-mig, när jag nyligen under en resa gjorde en

-sväng öfver min födelsestad.

-</p>

-

-<p>

-Han har för vana att hvarje morgon på

-vägen till sina byråer dyka in i Stadshotellets

-förstuga för att kopiera kritinskriften på den

-därstädes upphängda svarta taflan, hvilken alltid

-<a id="page-33" class="pagenum" title="33"></a>

-furnerar en gärna sedd spaltfyllnad. Hände sig

-så, att mitt namn en dag strålade mot hans

-sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en

-liten högfärdsdjäfvul in i denne ynglings hjärta

-och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att

-företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd.

-</p>

-

-<p>

-Han aflägsnade sig från Stadshotellet med

-öfverrocken häftigt uppfläkt, käppkryckan i fickan

-och doppskon i luften samt en gloria af ljusa

-drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka

-filthatten. Jag betraktade honom från mitt fönster

-och gladde mig åt hans okufvade entusiasm.

-</p>

-

-<p>

-Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme,

-sågs ynglingen åter vandra uppför gatan, numera

-iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande

-en mera klassmedveten och allvarsstadgad

-hållning. Det är inte otroligt, att han

-generades af en lätt nervositet. Han var inte

-van att bära frack, åtminstone inte <em>den</em> fracken.

-</p>

-

-<p>

-Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt

-fönster anbragta reflexionsspegeln konstaterat

-ynglingens annalkande och gjort mig reda för

-situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet

-(i min födelsestad användas inte ringklockor

-inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan tillskyndade

-och fick befallning att anskaffa den

-pinngungstol, som jag tänkte mig befintlig

-någonstädes i huset. En sådan hämtades ögonblickligen

-från källarmästarens förmak, och

-sedan kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig

-<a id="page-34" class="pagenum" title="34"></a>

-polering, såpass att man kunde se hvad

-man tog sig för, ordnade jag mig till en pose

-af ganska fin litterär verkan i sagda gungstol.

-Med hufvudet drömmande lutadt mot handen

-lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges

-kommunikationer», som jag till hälften utbredt

-öfver knäna, och bidade så. Jag hade visserligen

-aldrig blifvit interviewad förr, men det

-är alldeles fenomenalt hvad det går ledigt för

-en något intelligent och beläst person att göra

-sig hemmastadd i ett ovanligt läge.

-</p>

-

-<p>

-Tvekande steg hördes i korridoren och så

-en försynt men orolig knackning på min dörr.

-Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att

-fästa afseende vid densamma, men ynglingen

-inträdde dock utan att afvakta någon uppmaning.

-Långsamt och motvilligt höjde jag

-hufvudet och betraktade honom med en innehållsrik

-och forskande blick, som gick rakt

-igenom honom och fäste sig på dörrposten,

-där den blef sittande så länge sammanträffandet

-räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt

-brukas inte i min födelsestad, och jag hade

-skäl att hoppas åtskilligt af det intryck det

-skulle frambringa.

-</p>

-

-<p>

-Så snart ynglingen repat sig något och

-sväljt djupt ett par gånger, tillsporde han mig

-belefvadt, om jag hade något emot att bli interviewad.

-Jag höjde omärkligt på axlarna och

-log ett gåtfullt leende, ägnadt att bibringa honom

-en föreställning om hur kväljande ofta

-<a id="page-35" class="pagenum" title="35"></a>

-denna fråga blifvit ställd till mig och med

-hvilket behärskadt öfverseende jag tillmötesgick

-alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten

-publik ställer på en offentlig person.

-</p>

-

-<p>

-Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok

-och begynte ett ganska universellt

-och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från

-mera personliga och närliggande ting, såsom

-mitt intryck af min födelsestads utveckling under

-det senaste decenniet och mina egna litterära

-planer för den närmaste tiden, ryckte han småningom

-in på mera oöfverskådliga områden,

-såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola

-och Transvaals öde.

-</p>

-

-<p>

-Jag yttrade icke något betydligare antal

-ord, men det stod ynglingen fritt att taga del

-af min mimik. Jag meddelade honom emellertid

-med språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande

-skriftställaröga skymtat ett nykterhetskafé

-vid torget och att den ene medlemmen af

-stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga

-om Transvaal påpekade jag, att boer är en

-singularisform och i pluralis synes mig böra

-heta boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt

-försiktigt. Ynglingen skref och skref.

-</p>

-

-<p>

-Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt,

-han tystnade och stirrade beklämdt framför sig

-en stund. Jag kände mig hungrig, ty på Stadshotellet

-i fråga får man kaffe med hembakta

-kringlor kl. sju på förmiddagen och anses därvid

-lägga tillräcklig grund för middagsmålet

-<a id="page-36" class="pagenum" title="36"></a>

-kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af

-otålighet:

-</p>

-

-<p>

-— Hvad sitter reportern och väntar på?

-</p>

-

-<p>

-— På en bekant, som har en kamera —

-genmälde ynglingen icke utan värdighet.

-</p>

-

-<p>

-Ganska starkt smickrad sträckte jag ut

-handen efter eldgaffeln för att få upp en smula

-frukost åt såväl mig som den mig ganska

-sympatiske ynglingen. Men denne missuppfattade

-min åtbörd i en för sig ogynnsam riktning

-och aftågade brådstörtadt. Det skulle

-dock inte varit mig oangenämt att se mig afbildad

-i min födelsestads pressorgan.

-</p>

-

-<p>

-Interviewen kom först in i den konservativa

-platskollegan och dagen därpå i den radikala.

-Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina

-uppfattning framträdde bägge gångerna i

-bjärt dager, och det gladde mig inte obetydligt

-att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg

-mig ha fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill

-en del af dem och tänker använda dem

-någon gång. I den konservativa platskollegan

-fästes särskild vikt vid det frenetiskt fosterländska

-sinnelag jag lagt i dagen synnerligen

-på tal om krigsförhållanden, och den radikala

-betonade med förkärlek min hänryckta häpnad

-öfver samhällets svindlande utveckling. För

-öfrigt skildrades jag på båda hållen som en

-blid och frånvarande poetnatur, dock utsatt för

-plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där

-fick jag för eldgaffeln!

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-7">

-<a id="page-37" class="pagenum" title="37"></a>

-SANNINGEN OM DE DÖDA.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Man hör ju någon enstaka gång talas om folk,

-som tillvaratages af staten, därför att de fällt

-ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse; men

-det måtte vara individer, som födts till världen

-med enastående otur som förnämsta faddergåfvan,

-ty vi äro iögonenfallande många, som gå

-lösa intill denna dag. Om personer, hvilkas

-lifsfunktioner icke äro afstannade, åtnjuta vi

-privilegium att framkasta allt fult vi någonsin

-veta eller mäkta utfundera, men — <em>de mortuis

-noll nota bene</em>! Detta hade de bekanta romarna

-reda på, och därför gick det bra för dem, så

-länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills

-de gjorde världshistorisk cession och nedsjönko

-till kuggämne i mogenhetsexamen.

-</p>

-

-<p>

-Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund

-i Dagspostens redaktion haft denna malmfulla

-sentens inristad i sitt icke oäfna minne,

-när hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade

-åt förgängelsen, uppriktigt sörjd och saknad

-<a id="page-38" class="pagenum" title="38"></a>

-af maka, döttrar, kunder och mångårig

-springpojke. Det föll nämligen på den olycksfödde

-ynglingen Fjäderlunds lott att dikta den

-minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett

-erinringens och pietetens monument öfver den

-framstående medborgaren. Dylikt finare göra

-plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig

-själf, liksom han med sitt utvecklade sinne för

-rhenvin ogärna mankerade förmögnare begrafningar;

-men han befann sig för ögonblicket

-sängliggande och mör i kroppen efter ett animeradt

-meningsutbyte med Annandagspostens

-radikale chef.

-</p>

-

-<p>

-Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade

-annonsen, dragit sin sista suck klockan

-3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af

-en romantisk åtrå att vid detta tillfälle eller

-rättare frånfälle förvärfva sina riddarsporrar

-som publicist, ilade på arla förmiddagen till

-sorgehuset för att interviewa den mångårige

-springpojken. Denne anträffades brinnande sysselsatt

-med att drapera butikslagret framför

-husets samtliga fönster, men för tjugofem öre

-gick han in på att meddela Jakob några upplysningar

-i förstugan.

-</p>

-

-<p>

-Jakob fann den mångåriges meddelanden

-något torra och perspektivlösa, men tröstades

-af medvetandet, att han själf var så tämligen

-försedd med en reporters nödvändigaste egenskap,

-fantasi. Han annoterade febrilt, tryckte,

-som skalden säger, ej blott den valkiga handen

-<a id="page-39" class="pagenum" title="39"></a>

-utan äfven en penning i den och skenade till

-byrån för att utarbeta gesällstycket.

-</p>

-

-<p>

-På eftermiddagen utsändes Dagsposten som

-vanligt. Numret har sitt vemodigt historiska

-intresse, alldenstund det blef det sista unge

-Jakob Fjäderlund lade hand vid. Den med

-B. O. Mårtengrens aktade namn öfverskrifna

-artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende

-och utklipptes af ett flertal prenumeranter

-för att sedermera biläggas den skrifvelse

-till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade

-skälen till att prenumerationen ej förnyades.

-</p>

-

-<p>

-Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning,

-meddelande behöriga data, fortskred

-den ifrågavarande minnesrunan till en intimare

-karakteristik af den hädangångne.

-</p>

-

-<p>

-»Väl var B. O. Mårtengren», hette det,

-»efter mänskliga begrepp en stor man, utrustad

-med dådkraft och en sällspord företagsamhet,

-hvilka egenskaper, parade med en storslaget

-vaken blick för guldets allt dominerande ställning

-i vår tid, förmådde honom att i detta

-samhälle etablera en affär af en art och en

-omfattning, som — jag vill af fruktan för öfverdrift

-icke säga världen men — samhället aldrig

-skådat. Det är hvarje läsare bekant, att intet

-hvitvarumagasin här förut existerat; ja, blotta

-namnet klingar främmande i våra öron. B. O.

-Mårtengren gick sålunda alltid under den stolta

-titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den egenskapen

-var han känd i slott och koja.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-40" class="pagenum" title="40"></a>

-Vi anse oss dock icke böra dröja endast

-vid den lysande utsidan af det lif, som nu är

-lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar

-vänskap (du borde skämmas, Jakob — 10 minuter

-och 25 öre!) med en person, som i åratal

-stått den afsomnade nära, äro vi bättre än

-någon annan, äfven om ett skandalblad i morgon

-skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle

-att upplysa om de lyten, som vidlådde hans

-karakter. Så t. ex. ådagalade han i den trängre

-familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör

-en hos en man i hans position, samt en despotism,

-som osökt för tanken på en Napoleon

-eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva

-hand på matbordet, och järnhårdt var hans

-grepp om nyckeln till kassalådan. Vi kunde

-skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed

-han förbittrade sina ofta ombytta biträdens lif.

-Exempelvis kan anföras, att damerna till julklapp

-plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin

-bomullsnäsdukar och herrarna hvar sin krage

-af fjolårets fason.

-</p>

-

-<p>

-I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig

-och taxeringsman spelade en framskjuten

-roll, skydde han inga medel för att nå

-sina afsikter, och att den gaslykta, som till

-allmän förargelse står midt på trottoaren framför

-hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på

-den aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken

-till att han hufvudsakligen annonserade

-i vår föga gentlemannalika platskollega, hvilken

-<a id="page-41" class="pagenum" title="41"></a>

-väl knappast läses af den publik, som konsumerar

-hvita skjortor (manschetter vilja vi inte

-nämna i det sammanhanget), är här ej platsen

-att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till

-honom, om vi än som det offentliga ordets förtroendemän

-o. s. v., o. s. v.

-</p>

-

-<p>

-Det bär mig emot att citera återstoden af

-Jakob Fjäderlunds hårresande gröna artikel.

-Det redan anförda torde ha varit nog för att

-åstadkomma ett intryck.

-</p>

-

-<p>

-Sedan Jakob distribuerat organet åt det

-halfva dussin äldre kvinnor, som ombesörjde

-utdelningen, vandrade han med saliga hufvudredaktörsförnimmelser

-till Stadshotellet, där han

-helt solo intog kaffe med punsch och kände

-världen trång men angenäm.

-</p>

-

-<p>

-Men olyckorna började regna öfver honom

-slag i slag.

-</p>

-

-<p>

-Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå

-ja, de mångfaldiga och välassorterade okvädinsorden

-ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom

-inte så mycket på grund af distansen, och

-dem kunde han för öfrigt använda under sin

-framtida verksamhet (tänkte den kortsynte);

-men när han fick höra, att hans fästmö just

-erhållit räkning på de kostsamma batistnäsdukar,

-som han förra julen förärat en annan

-flicka, hvilken han den tiden höll af och hoppades

-vinna, då vacklade han halft medvetslös

-tillbaka till sin punsch.

-</p>

-

-<p>

-I detta ögonblick instörtade icke blott hans

-<a id="page-42" class="pagenum" title="42"></a>

-lyckas luftslott utan äfven en tryckeripojke med

-en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar.

-Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt

-och evigt permitterande från hans (Jakobs)

-innehafda syssla.

-</p>

-

-<p>

-— Ha! — utbrast den olycklige, som kände

-vanvettet likt punschångor omtöckna sitt nyss

-så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor

-genom att med fotsulan hjälpa pojken ut på

-gatan, hvarvid denne förlorade balansen och i

-fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel,

-som har <a id="corr-2"></a>sin angenäma post i hotellets

-port, grep med begärlighet tillfället och

-Jakob samt släpade denne med sig genom hela

-Storgatan till vaktkontoret.

-</p>

-

-<p>

-Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren

-gatan utefter och jublade: »Titta, nu skall

-smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd

-— man ser ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning

-i staten! Fast nog var Mårtengren

-en buse i sin krafts dagar.»

-</p>

-

-<p>

-Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och

-bröd — han näpstes och släpptes, och som han

-kände sitt läge oangenämt, skred han ner till

-stadens å för att därstädes ända sin tillvaro.

-Enär det emellertid ännu var tämligen tidigt på

-försommaren och badsäsongen icke börjat, blef

-han stående på stranden och grufvade sig något

-öfver fluidets antagliga kyla. Plötsligt fann han,

-vid det han stack handen i sin inre bröstficka,

-att han saknade visitkort, hvilket omedelbart

-<a id="page-43" class="pagenum" title="43"></a>

-förmådde honom att uppskjuta sitt förehafvande,

-ty det bar honom emot att efter döden gå genom

-pressen som »en yngre, välklädd mansperson»,

-sedan han i lifstiden fallit igenom densamma

-under sitt lokalfrejdade namn.

-</p>

-

-<p>

-Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg

-till ett accidenstryckeri för att beställa de saknade

-identifikationsmedlen. Man svor på att

-det rekvirerade hundratalet skulle vara klart

-till afhämtning kl. half nio följande morgon.

-Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen,

-ty han beslöt att ta timlektioner i konsten att

-ljuga på ett vederhäftigt sätt hos faktorn på

-nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var

-Jakob utlärd, packade ner sin tandborste och

-sin andra rock samt for till grannstaden för

-att söka anställning i sitt fack.

-</p>

-

-<p>

-Redan första kvällen svängde han sig så

-skickligt på Stadshotellet, att både den konservativa

-och den radikala platskollegan tiggde

-om hans medverkan. Jakob var inte difficil —

-han åtog sig ögonblickligen att varda radikal

-redaktionssekreterare och konservativ notischef.

-Man kan inte hålla så vidlyftig personal i

-provinssamhällen.

-</p>

-

-<p>

-Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta.

-Stadens borgare somnade hän med

-ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof

-af Jakob i bladet var så god som femti kransar

-på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren

-blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han

-<a id="page-44" class="pagenum" title="44"></a>

-väl näppeligen känna sig, när han tänkte på

-hur <em>han</em> blifvit behandlad. Sterbhuset är det

-inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob

-för näsdukarna. Han ansåg sig ha råd till

-sådant nu.

-</p>

-

-<p>

-Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt

-fädernehus och hörde med bitter saknad Jakobs

-lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre

-utan telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?»

-— Därpå svarade Jakob: »Snufva?»

-— Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring

-önskas.»

-</p>

-

-<p>

-Denna gång hade hon försummat att lägga

-ut femti öre för svaret, hvarför det dröjde

-något. När det ändtligen kom, innehöll det:

-»Uppriktighet farlig, därför bortlagd. Alltjämt

-älskande och trogen.»

-</p>

-

-<p>

-Då vardt den trolofvade så gripen och rörd,

-att hon ringde på till sterbhuset och yttrade

-ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort

-till Jakob det symboliska ordet »Kom».

-</p>

-

-<p>

-Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen;

-men den trolofvade, numera makan,

-har aldrig fått nys om hvem som erhållit det

-halfva dussin näsdukar, hvarmed Mårtengrens

-sterbhus sökte snyta dem bägge på deras lefnads

-lycka.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-8">

-<a id="page-45" class="pagenum" title="45"></a>

-KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS

-TJÄNST.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till

-den icke studerande allmänhetens förfång söker

-tillskansa sig de mest hårresande privilegier,

-betraktar sig bland annat som själfskrifven och

-oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna

-ära kan göras nämda ungdom synnerligen

-stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas

-genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse

-för en glansfull festivitet i min födelsestad,

-en tillställning som de respektive studentkårerna

-både i det Uppsala, där de ystra vindarna

-blåsa, och i det Lund, där de härliga

-lagrarna gro, torde få svårt att göra efter.

-Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men

-lefver i grönskande minne. Jag öfverlämnar

-ordet åt

-</p>

-

-<p class="center">

-DAGSPOSTEN.

-</p>

-

-<p class="noindent">

-Gårdagens storartade försvarskarneval i

-Stadsträdgården blef, som man kunnat vänta

-<a id="page-46" class="pagenum" title="46"></a>

-sig, en <em>succès de rire</em>; men så hade ock hela

-vårt uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ

-i företaget med det passionerade nit, som endast

-vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar uppväcka

-hos hvarje rättänkande medborgare.

-</p>

-

-<p>

-Vi erinra om att såväl länets höfdings egen

-maka som fru borgmästarinnan och vår afhållne

-stadsfiskals värderade svärmor jämte

-flera andra damer af <em>la crême de la haute

-volaille</em> utfärdat det poetiskt stiliserade uppropet

-i <em>våra</em> spalter (af naturliga skäl <em>icke</em> i

-vår — hm! — kollegas). Dessa vördnadsbjudande

-kvinnor, hvilka historien måhända en

-gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger

-öfver ryssen, höllo sig i går icke för goda att

-egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden

-och med smakfulla penningväskor vid sidan,

-utskänka krusbärssaft (hemmagjord) och de

-läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden).

-</p>

-

-<p>

-Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst

-en tombola (ett slags modernt och sinnrikt

-lotteri), där man för den föga kännbara

-utgiften af tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas,

-hade ett sent återkommande tillfälle

-att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål,

-såsom knappnålsbref och fotografiramar af

-<em>papier-haché</em>. Den unga blomsterrabatten såg

-helt enkelt bedårande ut i sina hvita linongsklänningar

-med ljusblåa eller skära atlasband,

-<a id="page-47" class="pagenum" title="47"></a>

-omsorgsfullt tvättade sedan länets höfdings lysande

-Oscarsbal och nästan som nya.

-</p>

-

-<p>

-Samhället var nära nog mangrant tillstädes

-(möjligt är, att Annandagspostens prenumeranter

-sutto hemma, men det gjorde i

-hvarje fall ingen vidare skillnad) och så godt

-som i sin helhet kostymeradt. Det fanns väl

-knappast en kotte, som inte var klädd till något.

-Då en opåräknad mängd annonser influtit till

-detta nummer, hvarigenom vi nödsakats att

-låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter

-stå öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet

-att ingående skildra hvarje särskild af

-den bländande skaran. Vi kunna endast helt

-à propos och på måfå antyda en och annan.

-</p>

-

-<p>

-Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt,

-bar sina vanliga uniformer och så

-lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin

-peruk och var fullkomligt oigenkännlig. Den,

-som tog priset bland herrarna, var dock med

-acklamation vår framstående tillfällighetspoet,

-extralärare Rythmén, som med en tilltalande

-anspelning på det patriotiska ändamålet klädt

-sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska

-visor till gitarr. En uppnosig och klandersjuk

-stockholmare<a class="fnote" href="#footnote-1" id="fnote-1">[1]</a>, hvars härvaro knappast kan

-betraktas som någon vinst för samhället, gafflade

-något om att hr Rythmén borde haft en

-harpa i stället; men detta småaktiga klander

-af en oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt

-<a id="page-48" class="pagenum" title="48"></a>

-stiltrogen kostym väckte ett så allmänt och

-poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare

-till samtligas belåtenhet snart fick nog

-af festen.

-</p>

-

-<p>

-Damerna hade allmänt ifört sig hänförande

-sigenerskedräkter och spådde i händerna. Det

-fanns dock icke händer åt alla, utan måste

-somliga förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande.

-För öfrigt fick man se alla de praktfullt brokiga

-äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare

-fruars välförsedda klädkistor, framtagna

-till vädring och draperade på det mest

-artistiska sätt.

-</p>

-

-<p>

-Man skulle nog kunna anmärka, att det i

-början gick något stelt och generadt till. Före

-klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna

-abandong, som är villkoret för uppkomsten af

-en rätt karnevalsyra, göra sig gällande. Men

-det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning

-medelst sockerdricka och ett lättsinnigt,

-under förhandenvarande omständigheter fullt

-tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan,

-där deras <em>nit</em> (vi åsyfta ingen vits) belönades

-med hulda leenden, och till sist, när tjugo

-kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver

-det färgrika vimlet, började en snart sagdt

-sydländsk lifsglädje bemäktiga sig folkmassan.

-Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår

-präktiga stadsmusik blåste »Finska rytteriets

-marsch» (eller var det »Dubbelörnen»?), och

-samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg

-<a id="page-49" class="pagenum" title="49"></a>

-efter tonernas sprittande rytm. En aktad

-affärsman af våra flitigaste annonsörer traskade

-omkring med ett positiv och provinsialläkaren

-gick på lina.

-</p>

-

-<p>

-Till slut förevisades en af bengaliska eldar

-belyst tablå, föreställande Svea med armen

-lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord

-bredvid gudinnan. En skolyngling ur

-sjunde nedre framsade under tiden ett fosterländskt

-poem, som kom allas hjärtan att klappa

-i samma takt och allas ögon att tåras. Den

-sista strofen, som på grund af sitt hjärtegripande

-patos var nästan mer än vi kunde uthärda,

-lydde sålunda:

-</p>

-

-<div class="poem-container">

-  <div class="poem">

-    <div class="stanza">

-      <p class="verse">Vid hennes vårars frost</p>

-      <p class="verse">och somrars brist på solljus<a class="fnote" href="#footnote-2" id="fnote-2">[2]</a>,</p>

-      <p class="verse">vid hennes slätters blåst</p>

-      <p class="verse">och hennes norrskens polljus</p>

-      <p class="verse">vi svära som en man,</p>

-      <p class="verse">ja svära såsom tvänne,</p>

-      <p class="verse">att gripes Svea an,</p>

-      <p class="verse">ska’ vi försvara henne.</p>

-    </div>

-  </div>

-</div>

-

-<p class="noindent">

-Så var då denna minnesrika dag till ända.

-Lyktorna slocknade, sorlet domnade, mörkret

-tjocknade, samhället somnade.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-9">

-<a id="page-50" class="pagenum" title="50"></a>

-KONKURRENTRUINEN.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Det kulturgyckel, som under den förflutna

-sommaren satts i gång nere i den förfallna

-småstaden Visby för att hopskrapa medel till

-täckandet af de barhufvade kyrkobyggnader,

-för hvilka orten i fråga åtnjuter ett visst rykte,

-ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk

-episod i min födelsestads krönika.

-</p>

-

-<p>

-Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget

-rasslade in på dess monumentala, för

-världstrafik beräknade bangård, grubblat sig

-<a id="corr-3"></a>hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen

-kanalisera den turistström, som hvarje sommar

-vältrar sig öfver våra bygder, men som

-röjer en säregen tendens att ouppmärksamt

-flyta denna stad förbi. Man inrättade till en

-början smörgåsbord i första klassens väntsal,

-men dels vållades därigenom endast femton

-minuters uppehåll för utlänningarna, dels konsumerade

-dessa anjovis med matsked och stucko

-osten i fickorna, så att affären gick med förlust

-<a id="page-51" class="pagenum" title="51"></a>

-och måste stoppa. Ett flertal andra åtgärder

-af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det

-vore för långt att uppräkna, som de fornromerska

-skribenterna listigt uttrycka sig, när

-deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos

-maktlösa.

-</p>

-

-<p>

-Hvad plägar ske, när all privatintelligens

-är gagnlöst förbrukad? En komité tillsättes.

-Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken

-en gång som pojke olofvandes medföljt

-en pitpropsskuta till Newcastle, var själfskrifven

-ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna

-voro män, som sett sig något om i världen.

-</p>

-

-<p>

-Komitén sammanträdde en gång i veckan

-på enskildt rum å Stadshotellet, och källarmästaren

-var inom kort en bergad karl. Första

-året utvecklades en sjudande verksamhet med

-framställandet, bordläggandet och nedklubbandet

-af projekt, hvilka i och för sig voro anslående

-som vackra fantasialster, men otjänliga

-för det åsyftade ändamålet. Det var ju t. ex.

-alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson

-hade att mobilisera staden och flytta

-den två mil åt sydväst, för att den skulle komma

-närmare hafvet samt en större flodmynning och

-dymedelst kunna transformeras till badort.

-Men den af drätselkamrern uppgjorda kostnadsberäkningen

-afsvalade den i första taget varmt

-hänförda komitén.

-</p>

-

-<p>

-Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion

-i arbetet, komitén förföll till planlöst kallprat

-<a id="page-52" class="pagenum" title="52"></a>

-och anekdotberättande kring toddybordet

-och den radikala platskollegan började uppvakta

-med ettriga ledare. Men på tredje året vaknade

-räntmästarens dorska samvete. Han reste sig

-upp, slog näfven i brickan, så att det varma

-vattnet skvalpade öfver tillbringarens bräddar,

-och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!»

-Men komitén såg på räntmästaren. Han ombads

-att förklara sig ... När den glädjedruckna

-komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra

-beslutet att bygga en ruin fattadt och

-protokollfördt.

-</p>

-

-<p>

-Hälst hade man nog velat ha en kyrka,

-med delvis raserade murar och utslagna fönsterrutor

-och andra ålderdomliga agremang; men

-på drätselkamrerns enständiga yrkande stannade

-man vid ett mindre fästningstorn med

-sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid

-utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat

-afsätta sitt guldslam på stadsgatorna.

-</p>

-

-<p>

-Befolkningen entusiasmerades omedelbart

-för planen, dess effektivitet framlyste för enhvar

-som något själfklart, och samtligas varmaste

-intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare

-Jönsson, fördelaktigt känd som

-upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset

-utanför stadsporten, inkom med lägsta

-anbudet och korades sålunda till företagets

-entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt

-såväl i lokalpressen som i umgängeslifvet; men

-stadsfullmäktige förlade med flertalets gillande

-<a id="page-53" class="pagenum" title="53"></a>

-ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen

-kulle midt i Stadsträdgården för att på

-så sätt kunna aftvinga turisterna tio öres entré

-utan att profanera fornminnesmärket med någon

-biljettförsäljning.

-</p>

-

-<p>

-Tegelstenarna nedröktes och naggades efter

-en sinnrik metod, rostiga järnkrampor och dito

-spik uppköptes till högsta gällande priser —

-kort sagdt, intet försummades, som kunde bidraga

-till ruinens illusoriska fornvärde. Med

-tanke på vinterresande insattes en likaledes

-roströd kamin i tornrummet, och en blågulrandig

-flaggstång med ställvis omsorgsfullt

-afskafd färg stacks ut genom en skottglugg

-under murkransen. Tak var det naturligtvis

-aldrig fråga om, ty »Se på Visby!» upprepade

-räntmästaren ideligt.

-</p>

-

-<p>

-En ögonlust var det att skåda denna ruin,

-när den stod där färdig med sina brustna tinnar,

-sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga

-vindeltrappa. En doft af riddarromantik

-från äfventyrens storhetstider bredde sig från

-den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden.

-Komitén firades med subskriberad sexa, och

-Jönsson hugnades med en nysilfverservis.

-</p>

-

-<p>

-Men turistströmmen framhärdade alltjämt

-i att ta en krok omkring samhället, intet guldslam

-ville klibba vid gatstenarna. Man borde

-nog ha gjort litet reklam i den utländska pressen;

-men det hade ingen förstånd på. Annars

-skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar

-<a id="page-54" class="pagenum" title="54"></a>

-infångade och ditsläppte ett antal råttor,

-och då dessa på grund af bristande viktualietillgång

-stodo i begrepp att emigrera, sände

-diversehandlanden Sandén ett parti schweizerost

-för att underlätta deras existens. Råttorna

-stannade benäget, men turisterna uteblefvo.

-Ruinen bar sig inte.

-</p>

-

-<p>

-Småningom slappnade allmänhetens intresse

-för det med så högtflygande förväntningar

-motsedda fornminnet, komitén fördystrades till

-humöret och upphörde att frekventera Stadshotellet,

-och räntmästaren föll själf ihop till en

-ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han

-stoft i stoftet, och intet återstår af honom mer

-än det bevingade ordet: »Se på Visby!»

-</p>

-

-<p>

-Men man tittar aldrig mer åt det hållet i

-min födelsestad.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-10">

-<a id="page-55" class="pagenum" title="55"></a>

-STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Hvad är en storsångerska egentligen? Det är

-ett moget men alltjämt tjusande fruntimmer,

-som inte kan förmås att kvittra en strof för

-sina medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning.

-I det sistnämda afseendet företer

-hon en rent af underbar öfverensstämmelse

-med min ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd

-betalning för att höja min stämma till

-solosång inför offentligheten. Här föreligger

-dock en motivdifferens mellan storsångerskan

-och mig. Jag är nämligen absolut blottad på

-sångröst, under det hon i påfallande grad är

-behäftad med sådan. Det är väl därför som

-hon konsekvent lockar publiken ifrån mig.

-</p>

-

-<p>

-Hemma i min födelsestad har det aldrig

-förunnats oss att höra någon storsångerska.

-Som bekant uppträda inte dylika i småstäder,

-deras röstvolym skulle inte få rum i ett mindre

-samhälle. Resigneradt inseende detta, hyste vi

-<a id="page-56" class="pagenum" title="56"></a>

-dock en hemlig åtrå att en gång få <em>skåda</em> en

-slik fågel och sedan dö. Borgmästaren, som

-har förstånd på litet af hvarje, upplyste oss för

-öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen

-pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som

-kännas igen på denna egenhet.

-</p>

-

-<p>

-Så hände en dag för ett par år sedan något

-som ställde min födelsestad på hufvudet. Bland

-»anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den

-radikala platskollegan detta namn: Christina

-Nilsson, fru, Småland. En förlamande lyckokänsla

-grep till en början sinnena, men snart

-vidtog en feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige

-kallades till extra sammanträde för

-att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle

-fira den utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats

-till kungabesöket året förut, framletades

-från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades

-på blommor till girlander att smycka husväggarna

-med. Skolungdomen fick tvärt lof

-och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt

-bidrag till konstens hyllning.

-</p>

-

-<p>

-Medan detta pågick, vandrade den radikale

-redaktören, parfymerad och begrafningsklädd

-och darrande af nervös högtidlighet, upp till

-Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att

-stå inför denna världsdrottning, men den flärdfria

-omständigheten, att hon i hotellboken kallat

-sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet

-vidfogat sin fattiga hemprovins’ namn, ingaf

-honom ett relativt hjältemod.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-57" class="pagenum" title="57"></a>

-Stadshotellstäderskan släppte in honom i

-ett utan prål inredt rum, sedan hon först medelst

-en blick genom nyckelhålet konstaterat,

-att fru Nilsson var inne. Den radikale redaktören

-bugade sig till mattan, tappade sin storm,

-sökte uppfånga den med sin skälfvande hand,

-lyckades icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen

-blicken mot storsångerskan. Denna beskådade

-honom med ett visst intresse, uppblandadt med

-en kanske ändå mäktigare förvåning. Hon var

-en välklädd medelålders dam med blondt, välkammadt

-hår och lindrigt fetlagd. Redaktören

-fann henne tämligen föga påminnande om den

-oljetrycksbild, som smyckade stadens konditori,

-men erinrade sig, att detta var ett bra nog

-gammalt konterfej.

-</p>

-

-<p>

-Med låg stämma angaf han sitt okonstlade

-namn och yrke, hvarpå storsångerskan, som

-syntes något orolig, föreslog honom att sitta

-ner.

-</p>

-

-<p>

-— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade

-han.

-</p>

-

-<p>

-— Jo för all del —, genmälde hon lifligt.

-— Många gånger, men bara på genomresa. Det

-är en riktigt treflig stad, tycker jag.

-</p>

-

-<p>

-Redaktören annoterade yttrandet och fortfor

-upplifvad:

-</p>

-

-<p>

-— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och

-jag tackar er. Ni, som är van vid brusande

-och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna

-behag i änkelheten! Hvilket föredöme för alla

-<a id="page-58" class="pagenum" title="58"></a>

-kvinnor! Hvarifrån kommer ni senast, om jag

-får ta mig dristigheten att spörja?

-</p>

-

-<p>

-— Från Vernamo — svarade storsångerskan,

-som under redaktörens hymnartade utbrott antagit

-ett uttryck af undran och förvirring.

-</p>

-

-<p>

-— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky

-har förevigat, den har ni nu odödliggjort!

-Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag

-vågar ... ni är naturligtvis van vid ackompanjemang

-... men ändå ... skulle ni inte värdigas

-vilja sjunga en liten stump?

-</p>

-

-<p>

-— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan

-kort, i det hon röjde olust att

-fortsätta samvaron.

-</p>

-

-<p>

-Redaktören jublade invärtes, ty han hade

-borgmästarens ord i minnet.

-</p>

-

-<p>

-— Nej, men ni <em>har</em> sjungit — utbrast han

-med patos, i det han finkänsligt reste sig.

-</p>

-

-<p>

-— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes

-resande sig. — Jag är rädd, att ni tar

-miste på person på något sätt. Mitt namn är

-fru Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min

-man är postexpeditör ...

-</p>

-

-<p>

-Det faller mig inte in att söka måla redaktörens

-känslor. Han har aldrig fullt velat delge

-mig dem. Jag vet bara det, att han träffade

-en öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken

-gick ut på, att hon dels skulle fortsätta resan

-på eftermiddagen, som hon också tänkt sig,

-dels vägra att mottaga den konservativa platskollegans

-redaktör. Därpå rusade han hem

-<a id="page-59" class="pagenum" title="59"></a>

-och skildrade interviewen med den celebra

-sångerskan i fem spalter, beklagande hennes

-hastiga afresa, och min födelsestad tror än i

-dag, att den varit gästad af henne.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-11">

-<a id="page-60" class="pagenum" title="60"></a>

-RAFAELS JUBILEUM.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa

-och endast af en förtärande sanningskärlek inspirerade

-kulturskildringar från det provinsiella

-samhälle, där jag räknar det för en ära såväl

-som ett nöje att ha blifvit född, frammanat

-färggranna bilder af bländande ståt, af svajande

-fanor och lysande blomstergirlander med flera

-utvärtes festkarakteristika. Skulle jag därmed

-ha ingifvit den lättrogne utsocknesläsaren en

-föreställning om min födelsestad som ett de

-yrande och berusande karnevalsnöjenas Gomorron

-(eller hvad den där platsen med saltstatyerna

-heter), blefve jag djupt och oläkligt

-bedröfvad. Ty sanningen är, att det i denna

-på visst sätt utomordentliga stad bedrifves en

-rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar

-årets dagar till en vacker kedja af aldrig sviktande

-nit och oförtruten möda. Det är icke

-en verksamhet af den bråkiga och affekterade

-art, som uppflammar i s. k. resultat, men hos

-<a id="page-61" class="pagenum" title="61"></a>

-hvarje medborgare, från landshöfdingen till den

-låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som

-en evig altarlåga det medvetandet, att han ståndar

-på sin rätta plats och att världen håller

-ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen.

-</p>

-

-<p>

-Min födelsestad lider, som sagdt, icke af

-något sjukligt begär att i tid och otid krypa

-ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar;

-men gäller det att begå en märkesdag,

-så kan intet stäfja dess renässansartade generositet.

-Bevis härpå lämnar den tafla af högtidsstämning

-och helgdagsglans jag nu går att

-upprulla.

-</p>

-

-<p>

-Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael

-Stompén tillträdde sin lika ansvarsfulla som

-hedrande ritlärarebefattning vid högre elementarläroverket

-för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som

-detta kunde icke medborgare med själfaktning

-låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael måste

-hedras var en själfklar sak. Man hade icke

-häller förslösat tiden, utan förbrukat en god

-procent af det berörda halfva året på att öfverlägga

-om medlen. Jag tror också, att man,

-icke blott på grund af den behjärtansvärda

-anledningen, utan äfven med hänsyn till det

-sätt, hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera

-Rafaels halfårsjubileum bland de mer anmärkningsvärda,

-som under de sista decennierna

-tillkommit vårt lands förtjänta män.

-</p>

-

-<p>

-Det stämningsfulla interviewreferat, som

-Annandagsposten meddelade dagen förut, bidrog

-<a id="page-62" class="pagenum" title="62"></a>

-i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver

-tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit

-insläppt af en medelålders städerska med skånskt

-allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln

-erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna

-smak, fann föremålet vid glänsande vigör och

-oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i

-maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt

-med ingenting (»äkta konstnärstemperament»,

-annoterade kåsören). På ett spirituellt

-och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så

-jubilaren ett antal smådrag och iakttagelser från

-sin intressanta bana, visade fotografier af sin

-familj och sjätte klassen i elementarläroverket

-samt meddelade benäget tillbörliga biografiska

-uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af

-mera allmänt intresse anföras, att han vid sex

-års ålder genomgick kikhostan och vid femton

-läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål

-upplyste han, att ett slags rätlinjiga

-figurer, en blandning af stjärnor och kvadrater,

-alltid slagit mest an på honom af de element,

-som begagnades vid undervisningen.

-</p>

-

-<p>

-Klockan half åtta på den stora dagens

-morgon väcktes Rafael af stadsmusiken, som

-på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro»

-och »Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt

-öfverraskad visade sig jubilaren i fönstret och

-vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå

-orkestern till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar

-stupa». Denna visserligen ljudliga hyllning

-<a id="page-63" class="pagenum" title="63"></a>

-var dock blott ett pianissimopreludium

-till den som komma skulle.

-</p>

-

-<p>

-Då Rafael anlände till skolan för att afhålla

-sin vanliga lektion med klasserna III och IV,

-bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan,

-hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande

-och öfverräckte en jättebukett med ljusgröna

-band. Uppe i vestibulen möttes han af lärarinnekollegiet

-med föreståndarinnan i têten.

-Denna lyckönskade honom i högstämda ordalag

-och anmodade honom att icke försmå den

-hedersgåfva, bestående af en nysilfverlinjal med

-ingraveradt namnchiffer och datum, hvarmed

-läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess

-tjänst. Rafael försmådde icke linjalen och lektionstimmen

-urartade till en oafbruten ovation.

-</p>

-

-<p>

-På eftermiddagen uppvaktades han i sin

-bostad af en deputation med en smakfullt textad

-adress, hvilken bland annat inbjöd honom till

-en enkel kollation på Stadshotellet samma afton.

-</p>

-

-<p>

-Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni

-vet) strålade denna kväll i en félik eklärering

-och rymde dessutom inom sina väggar allt

-hvad samhället äger af lysande och märkligt

-på alla kulturens områden. Vid helan steg

-borgmästaren upp på en stol (icke rottings-,

-utan en särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt

-anförande om festens mening. Han påpekade

-de stolta förnimmelser, som i denna

-stund kunde antagas fylla jubilarens själ vid

-tillbakablicken på det af ett så välsignelserikt

-<a id="page-64" class="pagenum" title="64"></a>

-arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom

-å samtligas vägnar att få upplefva ännu en

-oöfverskådlig serie af halfår. Det bifallssorl,

-som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades

-af rörelse kväfda tacksägelser.

-</p>

-

-<p>

-Sedan en subskriberad blyertspenna af

-ebenholts, där blyet på ett originellt och prydligt

-sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af

-borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid

-elementarläroverket på sitt mjölkglas och skildrade

-schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens

-skugglösa halfårsbana. Honom och honom

-ensam tillkom förtjänsten af att småflickorna

-i andra förberedande efter att endast

-ha kunnat åstadkomma vacklande kroklinjer i

-marginalen på sina rättskrifningsböcker nu mäktade

-på rutadt papper skissera de mest lofvande

-femuddiga stjärnor och mäanderslingor, hvilkas

-gagn för deras framtid ännu ej kunde ens tillnärmelsevis

-beräknas.

-</p>

-

-<p>

-Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten

-Ösell tvänne från när och fjärran ankomna telegram.

-Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén

-gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må

-han alltid äta här och tack för all dricks. Matsalsuppasserskorna

-på Stadshotellet». Telegrammet

-från fjärran hade en imposantare affattning:

-</p>

-

-<div class="poem-container">

-  <div class="poem">

-    <div class="stanza">

-      <p class="verse">För din skull drickes det och äts</p>

-      <p class="verse">ock här uti United States.</p>

-      <p class="verse">En hälsning bringas dig i dag, o,</p>

-      <p class="verse">från anförvanter i Chicago.</p>

-    </div>

-  </div>

-</div>

-

-<p class="noindent">

-<a id="page-65" class="pagenum" title="65"></a>

-Jag skall icke vidare uppehålla mig vid

-den mångfald af tal och skålar, som vid denna

-fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig

-gränslinje i Rafael Stompéns tillvaro; men jag

-vill dock icke neka mig att anföra en strof ur

-det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet

-reciterade till hans ära:

-</p>

-

-<div class="poem-container">

-  <div class="poem">

-    <div class="stanza">

-      <p class="verse">Ditt lif har hunnit till en allvarsstund,</p>

-      <p class="verse">du står på tröskeln mellan tvänne halfår.</p>

-      <p class="verse">Nu löfvar sommarn dina drömmars lund,</p>

-      <p class="verse">ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår!</p>

-    </div>

-  </div>

-</div>

-

-<p class="noindent">

-Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till

-sängs i en yrsel af berättigad stolthet, och lifvet

-fick därefter sitt hufvudsakliga värde för

-honom af den omständigheten, att än ett halfår

-var att vänta.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-12">

-<a id="page-66" class="pagenum" title="66"></a>

-MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Väl den, som känt hvad det vill säga att se

-det samhälle, i hvilket han födts och vuxit upp,

-ådagalägga ett fosterländskt nit och en fjärrskådande

-offervillighet, som lyfter det till rangen

-af snart sagdt Sparta eller någon annan fornromersk

-kommun, hvilken ni vill! Tåras ej

-ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke

-med manligt ödmjuk stolthet, att vore man inte

-född där man är född, så skulle man inte ha

-blifvit den man är?

-</p>

-

-<p>

-Men låtom oss lämna dityramberna och

-öfvergå till fakta.

-</p>

-

-<p>

-På de talrika plank, som välgörande afbryta

-husräckornas monotoni vid min födelsestads

-s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår

-kolossala plakat, som med svarta bokstäfver

-på terrakottafärgad botten utspredo följande

-kungörelse:

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-67" class="pagenum" title="67"></a>

-»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty

-ett härordningsförslag föreligger och ingen vet

-när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för

-hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant

-fall är att göra, nämligen diskutera. Medborgarna

-inbjudas sålunda att nästkommande

-onsdag afton kl. half 5 mangrant infinna sig

-å Stadshotellets större sal (teatersalongen) för

-att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet

-absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages,

-och den medborgare, som vägrar att

-offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf

-draga följderna.

-</p>

-

-<p class="sign">

-Diskussionskomiterade.»

-</p>

-

-<p>

-Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag

-affattade upprop frambragte, som man lätt

-kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt.

-Planken belägrades dagligen af en frenetiskt

-intresserad folkhop, det sväfvade en stämning

-af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på

-den våldsamt efterlängtade onsdagen försummade

-flertalet medborgare sitt eftermiddagskaffe

-för att ila till teatersalongen, hvars lätt maskstungna

-tiljor sviktade under trycket af de

-hundratals oroliga fötter, som trängdes och

-trampade hvarandra mellan de mer än vanligt

-täta raderna af rottingsstolar.

-</p>

-

-<p>

-Då timmen eller rättare halftimmen slog,

-framträdde stadsfullmäktigen konsul Haltin med

-en mindre köttklubba i handen, skuttade upp

-på estraden, som man glömt att förse med

-<a id="page-68" class="pagenum" title="68"></a>

-trappa, och frågade med af sinnesrörelse bäfvande

-stämma, om mötet vore lifvadt för att

-utse honom till ordförande. Mötet lät icke undfalla

-sig ett ljud, ty på den orten har man ännu

-icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på

-offentliga sammankomster. Konsuln dref därför

-klubban i ett närstående bord och förklarade,

-att han ansåg frågan med öfvervägande »ja»

-besvarad. Det tyckte mötet var stiligt gjordt

-och nickade blygt bifall.

-</p>

-

-<p>

-Bad så den med stillsam acklamation utkorade

-ordföranden att få öfverlämna ordet åt

-den högt aktade biträdande ritläraren vid högre

-allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen

-Sabelgren, som benäget åtagit sig att

-inleda den utom allt tvifvel i högsta grad intresseväckande

-diskussionen.

-</p>

-

-<p>

-Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande

-och därtill uniformerade militären alltifrån

-början utgjort det vederkvickande målet för

-allas blickar, närmade sig estraden, något upphettad

-utöfver det ordinära måttet på grund

-af rampfeber samt besvärad af sin krage. En

-svårighet yppade sig nu. Den bra nog upphöjda

-tribunen befanns otillgänglig för den tappres

-mera voluminösa än egentligen långa eller

-spänstiga ben. Ordföranden sträckte ut sin

-knubbiga hand åt honom, och han tog en aktningsvärd

-sats, men naturen låg honom emot.

-Det skulle ha sett dystert ut, om inte viktualiehandlanden

-P. O. Bengtsson, en synnerligen

-<a id="page-69" class="pagenum" title="69"></a>

-smart och rådsnar smålänning, hade framträdt

-och placerat sig i den posityr, som användes

-af den studerande ungdomen, när den hoppar

-bock, och låtit krigsmannen krafla upp på sin

-rygg, hvarifrån steget till estraden icke var

-längre än från det löjliga till det sublima.

-Auditoriet andades åter ut, och någon, som

-varit i Stockholm, tog upp en applåd, hvilken

-dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående.

-</p>

-

-<p>

-— Mina damer och mitt härskap — började

-fanjunkaren med lätt upprörd och något

-skroflig men dock påfallande klangfull och sonor

-stämma läsa ur sitt medhafda prydliga manuskript.

-— Historien lär oss, att när vi minst

-vänta något, så står fara för dörren. Hvad

-skall då icke stå för dörren, när vi som nu för

-hvar dag som kommer gå och vänta på något?

-Det torde vara bekant för de flesta här närvarande,

-att vi njutit en lång, ack alltför lång

-fred, och jag vill ingenting säga, men det säger

-jag, att hade inte den freden varit, så skulle

-mycket i vårt älskade fosterland sett annorlunda

-ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena

-långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant

-tillfälle erbjuder sig som det, hvilket blifvit oss

-beredt genom det härordningsförslag, som härskapet

-naturligtvis alla känna till och som väl

-ingen af de närvarande har något att anmärka

-på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af en hostning,

-härrörande från landssekreteraren.) En känd

-<a id="page-70" class="pagenum" title="70"></a>

-sak är det ju, att den värnpliktiga ungdomen

-öfver hela landet länge yttrat starkt missnöje

-med de nittio dagarna och att ett upplopp kan

-väntas utbryta, om inte denna lumpna öfningstid

-med allra snaraste påökas. De upplysta

-och humana auktoriteter, som ordnat med den

-här saken, ha icke skytt några uppoffringar för

-att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i

-detta hänseende genom att tillförsäkra den ett

-helt års vapenlif med fritt vivre på statens bekostnad.

-Visst blir det ett afsevärdt besvär

-för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta

-en ära i att göra vår yttersta plikt som fosterlandets

-ädlaste söner, hvilket vi alltid haft ord

-för att vara (åter bifallssorl och ny hostning

-från landssekreteraren, denna gång åtföljd af

-ett slag af ordförandens klubba), och kommer

-det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå

-från det instruktiva och förädlande hemlifvet i

-kasernen med så ljufva minnen och intryck, att

-de sedan ständigt skola, som skalden säger,

-»längta dit igen». Vi vilja utbilda en fysiskt

-sedt stark ungdom, ty vi vilja i grund lära dem

-vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast

-ungdom, ty vi vilja anmoda dem att se på

-oss, och slutligen en i allmänhet sedt kunskapsrik

-ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning

-och skrifning, möjligen äfven i räkning

-med hela tal.

-</p>

-

-<p>

-Nu kunde icke applåderna hållas inne

-längre, man hade fått höra för mycket — en

-<a id="page-71" class="pagenum" title="71"></a>

-åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna

-i tvänne stolar under läktaren brusto.

-Föredraganden kände, att han höll själarna i

-sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och

-en inspirationens flykt bar hans tal på brakande

-vingar genom det ansenliga rummet. När han

-lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O.

-Bengtsson, men med en takt, som de lyftande

-omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att

-stanna på den upphöjda valplatsen.

-</p>

-

-<p>

-Ordföranden tackade märkbart rörd för det

-tändande inledningsföredraget, som — det vågade

-han påstå — sent skulle glömmas, och

-tillfrågade därefter församlingen, om den behagade

-yttra sig.

-</p>

-

-<p>

-Min födelsestad är ofördärfvad och blyg

-vid slika tillfällen, och den visade sig inte hänsynslöst

-tilltagsen nu heller. Den tisslade och

-knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla

-i yxskaftet. Det insågs dock allmänt, att något

-borde göras, och slutligen reste sig till allas

-lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och

-sade:

-</p>

-

-<p>

-— Herr ordförande, herr fanjunkare och

-de andra, det är nog en sjangtil och bra härordning,

-som fanjunkaren har lagt ut den, och

-det blir nog trefligt för ynglingarna på alla vis,

-men ...

-</p>

-

-<p>

-Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och

-bligade försagd upp mot estraden.

-</p>

-

-<p>

-— Är det Bastgrens mening att yttra några

-<a id="page-72" class="pagenum" title="72"></a>

-invändningar mot K. M:ts och kronans härordning?

-— frågade ordföranden skarpt.

-</p>

-

-<p>

-— För allt i världen — vidtog tunnbindaren,

-när han fick mål i mun. — Jag skall

-visst inte göra några invändningar, men jag

-tyckte bara, att det var liksom litet långt med

-den där rolighetstiden i kasernen, och nu t. ex.

-min pojke, den har jag allt svårt för att undvara

-i arbetet ...

-</p>

-

-<p>

-— Cigarrhandlare Ottoson har ordet —

-röt ordföranden och dängde klubban i vattenglaset,

-så att skärfvorna yrde — och det vill

-jag påpeka en gång för alla, att här är inte

-platsen för några otidigheter och krångel. Var

-så god, Ottoson!

-</p>

-

-<p>

-— Jag skall be att få uttala min djupt

-kända tacksamhet för hvad som här i afton

-blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig

-ledighet — och anhåller bara om tillåtelse att

-få uttala en liten, helt liten farhåga. Jag undrar,

-hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen

-bland de ett-års-värnpliktige — mig förefaller

-det, som om möjligen de myckna vapenöfningarna

-o. s. v. skulle frånstjäla dem bra

-nog många tillfällen till den oskyldiga, i min

-tanke fördelaktiga njutning, som benämnes rökning.

-Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven

-till denna långt ifrån oväsentliga punkt, då ju

-äljes så mycken och beundransvärd omsorg nedlagts

-på förslagets utarbetande.

-</p>

-

-<p>

-Ottoson gjorde en ballettmästarebugning

-<a id="page-73" class="pagenum" title="73"></a>

-och satte sig, strålande nöjd med sig själf. Fanjunkaren

-upplyste, att han för ögonblicket icke

-erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna

-fråga, men trodde, att det var något tillfredsställande.

-</p>

-

-<p>

-Nu uppsteg en groflemmad individ med

-bullrande röst och förklarade, att det där med

-rökningen gaf han sjutton, för han tuggade;

-men fri sprit i tillräcklig mängd ansåg han

-det vara en värnpliktigs heligaste rättighet att

-erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade

-det under sin värdighet att genmäla något.

-</p>

-

-<p>

-Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll

-att få säga några ord:

-</p>

-

-<p>

-— Väl måste det djupt glädja och röra oss

-kvinnor att se fosterlandets söner så nobelt

-redo att värna hem och härd, och med spartanska

-mödrars trygga stolthet sända vi våra

-söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut i striden

-eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor

-kräfva vår andel af bördan, äfven vi vilja

-kämpa med och segra med, ja, om så skulle

-fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att

-lära kvinnorna vapnens bruk? Hvarför vill

-man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet?

-Nej, gif oss ett gevär i hand och en

-sabel vid sidan — och ni få se, att Blendas

-döttrar ännu lefva!

-</p>

-

-<p>

-Larmande applåder hälsade det varmhjärtade

-anförandet, de närmast sittande tryckte

-föreståndarinnans hand, och man kände sig

-<a id="page-74" class="pagenum" title="74"></a>

-i allmänhet höjd öfver de alldagliga förhållandena.

-Endast fanjunkaren föreföll oentusiastisk.

-</p>

-

-<p>

-Landssekreteraren bad nu om ordet med

-sin vanliga ohängda uppsyn, men ordföranden

-drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade

-diskussionen på grund af den framskridna

-tiden afslutad samt föreslog följande

-resolution:

-</p>

-

-<p>

-»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt

-och att ingen vet när ryssen kommer, samt

-förklarar sig villigt att till sista bloddroppen

-handla därefter.»

-</p>

-

-<p>

-Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena

-och kände sig hungrigt, hvarför

-det underlät att uttala sig. Ordföranden slog

-alltså klubban i bordet och upplyste, att resolutionen

-var antagen.

-</p>

-

-<p>

-Så skickades Stadshotellkyparen omkring

-för att uppta den utlofvade kollekten, och silfverslantarna

-slamrade gladt i soppskålen. Ingen

-ville snyta fäderneslandets försvar på 25

-öre. När kyparen fullgjort sitt värf, bar han

-soppskålen fram till ordföranden, som med ljus

-min räknade pekunierna och därefter tillsporde

-församlingen, om den ville ta sig en påbredd

-smörgås och ett glas pilsner för de insamlade

-medlen. Denna gång besvarades frågan bokstafligen

-med ett kraftigt öfverväldigande ja,

-och medan man väntade på maten, föreslogs

-afsjungandet af en fosterländsk sång. Den groflemmade

-individen skränade, att man skulle

-<a id="page-75" class="pagenum" title="75"></a>

-ta den där om »Svea, modern som åt oss alla»,

-enligt hans något inkorrekta formulering; men

-föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi

-elsker», och den blef det också.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-13">

-<a id="page-76" class="pagenum" title="76"></a>

-DE TVÅ PÄLSARNA.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Detta är en sannfärdig och lärorik historia,

-som till full evidens bevisar, att man icke

-ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en

-farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter

-arfskiftet.

-</p>

-

-<p>

-I min födelsestad verkade någon tid en

-pastorsadjunkt, som tydligen hade hoppat i särdeles

-galen tunna vid valet af kallelse. Det

-minst utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast

-skönja, att denne man saknade betingelser

-för det allvarsamma ämbete, från hvilket han

-i brist på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke

-kunde uteslutas.

-</p>

-

-<p>

-Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle,

-med så afgjordt kyrkliga tendenser och en så

-lagom religiös anda, skulle hemsökas med en

-slik själasörjare, om än obefordrad och med

-ringa löneförmåner.

-</p>

-

-<p>

-Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i

-min födelsestad och plägat finna sig väl af en

-<a id="page-77" class="pagenum" title="77"></a>

-omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött

-ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke

-ingått någon komplott att göra ett undantag

-med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han

-motsågs med ett verkligt febrilt intresse, och

-den aftonsång, då han första gången skulle presentera

-sig för menigheten, uppvisade ett af

-såväl honoratiores som burgnare borgerskap

-fullproppadt tempel, fastän äljes eftermiddagsgudstjänsten

-plägade vara tunt frekventerad

-och det mest af från annexförsamlingen invandrade

-landtgummor.

-</p>

-

-<p>

-Denna aftonsång var tillfyllestgörande för

-uppkomsten af ett bestämdt och för den obefordrade

-själasörjaren synnerligen olycksbådande

-intryck. Läsaren bör inte föreställa sig, att han

-afslöjade sig som ateist eller frikyrklig eller på

-annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde

-klena utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika,

-så det trängde fram till det stendöfvaste fattighushjon

-längst bort på läktaren öfver ingången,

-och han tycktes inte söka fastslå några villomeningar

-eller människopåfund utöfver lärofadern

-Schartaus, fastän om man hade lyssnat

-noga, så kunde man måhända uppdagat några

-kätteriets kryphål i hans trossystem. Men faktum,

-det oerhörda och splitternya faktum var,

-att ingen hörde efter hvad han yttrade. Man

-endast såg. På prästen, på hvarandra och på

-prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade

-han näsa eller hade han glömt prästkragarna?

-<a id="page-78" class="pagenum" title="78"></a>

-Nej — men han hade helskägg! Att

-någon andakt skulle kunna uppkomma under

-så beskaffade omständigheter förbjöd sig naturligtvis

-själf. Det finns dock gränser för hvad

-en andans man kan tillåta sig i yttre prydnadsväg,

-det finns oskrifna lagar för det anständiga.

-Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta

-invitationen på kaffe hos konsuln och

-kyrkorådsledamoten Bullin.

-</p>

-

-<p>

-Men konsulinnan talade med prosten följande

-förmiddag, och prosten talade med adjunkten.

-Prosten var tämligen ålderstigen och

-skröplig samt hade mist åtskilligt af sin forna

-sprudlande energi i kyrkliga angelägenheter;

-men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra

-för sin unge amanuens församlingens rättmätiga

-kraf på att förskonas för åsynen af ett

-med världsliga idéassociationer så förknippadt

-fenomen som ett helskägg öfver predikstolspulpeten.

-Pastorsadjunkten var ingen stridbar

-natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa

-förargelseklippan, i all synnerhet som den varma

-årstiden var i annalkande. Han bad med detsamma

-om barberarens adress för att ådagalägga

-allvaret i sitt uppsåt.

-</p>

-

-<p>

-Ett par dagar senare anförtroddes honom

-det smickrande uppdraget att i prostens ställe

-gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I

-min födelsestad aflöper icke gärna ett barns

-upptagande i den kristna församlingen utan en

-mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som,

-<a id="page-79" class="pagenum" title="79"></a>

-ehuru icke barnfödd i samhället, ingalunda

-ville framstå som den sämste, hade sammanbjudit

-en hänsynslös massa folk, och förplägningen

-hade de svårt att finna fel på. Men

-prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han

-trädde öfver tröskeln, och måste bäras in i

-sängkammaren, där hon sedan förblef under

-hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor.

-Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo

-jägmästaren en i hvar arm under den högtidliga

-akten, för att han inte skulle störta fram

-och skymfa dopförrättaren. Denne blef icke

-kvarbjuden efteråt.

-</p>

-

-<p>

-Men hade inte den olycksalige mannen varit

-hos barberaren? Jo, det hade han. Nå då

-så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget

-var borta, men mustascherna sutto

-kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och

-illvillig eller om han helt änkelt led af medfödd

-brist på de elementäraste begrepp, det har aldrig

-blifvit till fullo utredt. Jägmästarens envisades

-emellertid att anse sin förstfödde odöpt,

-och denne erhöll sålunda redan i vaggan binamnet

-»hedningen», hvilket han sedermera

-sträfvat att i ökad mån göra sig värdig.

-</p>

-

-<p>

-Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt

-uppräkna alla de vidrigheter, som denne

-vilsekomne prästman beredde sin på det hela

-taget underbart tålmodiga församling. Mustascherna

-bortlade han visserligen så småningom

-på prostens enträgna begäran, men afböjde

-<a id="page-80" class="pagenum" title="80"></a>

-med synbar vresighet dennes godhjärtade förslag,

-att han som ersättning skulle anlägga

-polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda

-kunde skada en ordets förkunnare.

-</p>

-

-<p>

-Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas

-genom mustaschernas försvinnande förbyttes

-med ens till en i sommarkvalmet nära

-nog hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs

-vandra Storgatan utför iklädd gråa benkläder.

-Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt

-och utmanande sätt att förneka sitt stånd?

-Voro icke benkläderna rent af rutiga på nära

-håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och

-annat om den vördnadsvärde gamle prosten i

-hans krafts dagar. Han hade t. ex. förefallit

-kanske onödigt begifven på att spela priffe något

-långt fram på kvällsidan och äfvenså gärna

-inmundigat mer än ett glas punsch i festliga

-lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen

-uppträdt i prästerlig dräkt. <em>Honom</em> skulle

-ingen ertappa med några gråa pantalonger,

-särskildt inte rutiga.

-</p>

-

-<p>

-Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket

-annat, skref ändlösa bref till sin fästmö i

-Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga

-egenskap i samhällets omdöme) och gick

-morgonpromenader. Den egentliga lyckohvälfningen

-i hans tragedi ägde rum, när hans farbror,

-rentiern i Påskallavik, fick slag och afled.

-Farbrodern hade i lifstiden varit ganska nöjd

-med sin prästerlige brorson och därför i sitt

-<a id="page-81" class="pagenum" title="81"></a>

-testamente insatt honom till universalarfvinge

-af sina pälsar. Dessa voro inalles två: en sibirisk

-lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen

-nött, om än ej direkt illa medfaren, samt

-en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke på

-en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad.

-</p>

-

-<p>

-Adjunkten skulle måhända föredragit ett

-antal reda penningar eller åtminstone ett par

-bättre inteckningar; men pälsarna misshagade

-honom dock inte. En så fåvitsk karl som denne

-torde sällan ha uppläst ett vigselformulär. Han

-trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen

-och gick ut och visade sig på gatorna. Följden

-behöfver jag väl inte uppta utrymmet med att

-skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls!

-Man slog sig ner med händerna i skötet

-vid sina reflexionsspeglar och började resigneradt

-afhandla yttersta domen.

-</p>

-

-<p>

-Det syntes, att pälsen inte var ny. Han

-hade sålunda haft den länge, kanske från sina

-första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af

-hans konfirmationspäls. Man vände sig till

-prosten, men denne hade alltmera slöat till i

-ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga

-några åtgärder.

-</p>

-

-<p>

-Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade

-från en ljusblå himmel öfver snöiga gator

-och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att

-det sibiriska lammskinnsplagget tog sig något

-sjaskigt och anlupet ut, hvarför han plockade

-<a id="page-82" class="pagenum" title="82"></a>

-fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på

-sig, född idiot som han måste ha varit, och

-trafvade ut i ämbetsärenden.

-</p>

-

-<p>

-Nu var det jämt slut. Den upphetsning,

-som rasade i samhället, kunde icke stillas med

-mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett

-icke ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön

-i Lund, hvars adress postmästaren benäget

-uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta

-om hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick

-ringen tillbaka med omgående. Ingen i samhället

-hälsade på honom, och man lät sina

-barn förbli odöpta, i hopp om att en personalförändring

-snart skulle inträffa. Så skedde ock.

-Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande,

-stakade sig regelbundet på högmässoritualen,

-anhöll om tjänstledighet, for till landet

-och uppgaf ämbetet samt förföll småningom

-till renskrifning i en stor stad, där ingen fäste

-sig särdeles vid vare sig honom eller hans

-pälsar och där han med fördel kunde undgå

-att raka sig.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-14">

-<a id="page-83" class="pagenum" title="83"></a>

-JAKTEN EFTER VITSEN.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som

-enligt en förhistorisk sägen sätter en så yster

-prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den

-häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl

-ingen skämttidning, antar jag — det förklarar

-allt. Och skulle där existera något litet vitsblad,

-så är det tvifvelsutan underhaltigt och i

-saknad af existensmotiv, alldenstund kvickheten

-förbrukas i umgänget.

-</p>

-

-<p>

-Häraf följer som ett korollarium skälet till

-att stockholmarna måste befinnas mindre sprudlande.

-De besitta nämligen skämttidningar och

-ha icke råd till någon privatkonsumtion af humor.

-Inrättningen är för öfrigt rekommendabel

-såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning.

-En del snitsiga personer, af hvilka somliga

-kunna rita och andra kunna »Fliegende Blätter»,

-åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens

-kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med

-<a id="page-84" class="pagenum" title="84"></a>

-godt samvete ägna oss uteslutande åt lifvets

-allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande

-falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra

-närmaste, tills den svårkufliga skrattparoxysmen

-rasat ut, hvarefter vi afsända det löjeväckande

-till en skämtredaktion med anhållan om två

-kronors honorar samt årgången gratis, men

-tillrättavisas blodigt i nästa nummers breflåda

-och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen

-samt återgå till lifvets allvar.

-</p>

-

-<p>

-Apropå skämttidningar, så fanns det i min

-födelsestad en man, som vid något tillfälle hade

-yttrat en vits. Händelsen hade timat före min

-tid, men ännu under min uppväxt hvilade en

-konstant gloria kring denne mans hjässa, fastän

-ingen längre med visshet erinrade sig vitsens

-lydelse. Jag lutar emellertid åt den tron, att

-det var en af de mera kända och i kulturcentra

-längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit

-en person, som tappat sin klocka i vattnet,

-en urnyckel att dra upp den med eller något

-i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit

-inrättandet af ett provisoriskt apotek, när

-det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans

-rykte var lika stadgadt för det, och samhället

-kväfde beslutsamt alla besinningslösa försök till

-konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan,

-ty man kände djupt det lumpna i att söka slita

-lagerkransen från en aktad medborgares gråa

-hufvud.

-</p>

-

-<p>

-Ända tills det begaf sig, att en herre, som

-<a id="page-85" class="pagenum" title="85"></a>

-var barnfödd sju fjärdingsväg från Göteborg,

-kom och öfverrumplade samhället för att intaga

-en ställning som extraordinarie kammarskrifvare

-vid dess kongliga tullverk. Den kunde det icke

-bli frågan om att kväsa. Man sammansvor

-sig till en början och lade sig i försåt för honom;

-men den individ var inte född, som skulle

-kunnat afskära honom tillfället till en vits. På

-dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete

-med en aldrig svikande värdighet, men

-om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte

-sig, voro tullfria, bedref han sin sport med en

-yrande energi. Ingen ålder, intet kön skonades.

-Den gamle mannen med vitsen stapplade hem

-i dof sorg efter att ha suttit en halftimme vid

-bordet intill hans på Stadshotellet, och om

-morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna

-upprördes våldsamt öfver detta nidingsdåd,

-men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade

-honom i utsökta ordalag för att han —

-sina traditioner trogen — åldrades så <em>kvickt</em>.

-</p>

-

-<p>

-Det var denne kammarskrifvare, som en

-gång på en musikalisk-deklamatorisk soaré,

-anordnad af logen Oförtruten (I. O. G. T.)

-uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier

-och därvid ofta klarade sin stämma medelst en

-klunk ur vattenglaset, hvars innehåll föreföll

-svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt.

-Logens sekreterare, som med mörka blickar

-iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom

-resolut, när det var öfver, och började hotande:

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-86" class="pagenum" title="86"></a>

-— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit

-besmittadt med någon spiri ...

-</p>

-

-<p>

-Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen

-i honom och mullrade doft:

-</p>

-

-<p>

-— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare,

-en förtroendeman inom logen, misstänker?

-Min herre, det förvånar mig att höra er så

-fräckt bryta mot era ordenslöften!

-</p>

-

-<p>

-Sekreteraren stod skräckslagen och blek

-som ertappad in flagranti delicto, fåfängt sträfvande

-att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren

-borrade ögonen ännu vildare i honom

-och fortfor:

-</p>

-

-<p>

-— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors

-blinda förtroende genom att sörpla saft

-och vatten, och så upptäcker jag hos er en

-plötsligt frambrytande böjelse för <em>supsånger</em>!

-Olycklige!

-</p>

-

-<p>

-Sekreteraren smög dädan, och det hviskas

-om att han efter den kvällen af något slags

-obetvinglig suggestion började skåpsupa och

-läsa Bellman.

-</p>

-

-<p>

-Då H. M:t konungen en sommar uppskakade

-samhället med ett hastigt besök, åtföljd

-af sina ättlingar samt ett antal framstående

-herrar, däribland riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren,

-vid det den fina kortègen trafvade

-från stationen till landshöfdingeresidenset:

-</p>

-

-<p>

-— Här ser jag både kungar och knektar,

-men hvar är Essen?

-</p>

-

-<p>

-Han blef omedelbart gripen af närmaste

-<a id="page-87" class="pagenum" title="87"></a>

-poliskonstapel, en för det festliga tillfället engagerad

-hamnarbetare, och stod i fara att bli

-insatt för oljud på öppen gata, men räddade

-sig med en hacka.

-</p>

-

-<p>

-Det vore vämjeligt att i detalj följa denne

-förfärlige mans bedrifter, frånsedt att utrymmet

-energiskt hindrar fullförandet af en så

-svindlande uppgift.

-</p>

-

-<p>

-Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid

-och drogs med en gnagande oro, som

-tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans

-dagar till en enda vanmäktig jakt, jakten

-efter vitsen. Med kalla omslag på pannan

-grubblade han i förtviflade timmar öfver sin

-gamla vits, den som skapat hans rykte; men

-den var och förblef borta. Så vandrade han

-omkring till stadens äldsta borgare för att söka

-ljus i ämnet; men de motsägande och obestämda

-uppgifterna förvirrade hans ansträngda

-hjärna intill vanvett. Det fanns stunder, då

-han hängaf sig åt den högtsväfvande planen

-att uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under

-allt detta genljöd samhället af de skrattåskor,

-som oundgängligt följde på kammarskrifvarens

-kvickhetsblixtar.

-</p>

-

-<p>

-Slutligen vardt det så illa med honom, att

-han måste tillbringa hela sin dag i en länstol

-och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren

-hälsade på honom en söndag och utbrast gemytligt:

-</p>

-

-<p>

-— Det var märkligt hvad ni påminner mig

-<a id="page-88" class="pagenum" title="88"></a>

-om en patience, som min farmor brukade

-lägga!

-</p>

-

-<p>

-Den gamle stirrade hjälplöst på honom,

-bidande slaget.

-</p>

-

-<p>

-— Den gick häller aldrig ut ...

-</p>

-

-<p>

-Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den

-gamle hade eldgaffeln inom räckhåll.

-</p>

-

-<p>

-Den sjuke hade nu inte långt igen. Han

-började yra och frågade med hjärtslitande

-stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren

-och en eldgaffel. Städerskan

-fann ingen beröringspunkt, och detta förvärrade

-hans tillstånd.

-</p>

-

-<p>

-Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur

-hvilken han vaknade endast för att spörja:

-</p>

-

-<p>

-— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk

-och ett kyrktorn?

-</p>

-

-<p>

-— Så han pratar! Det måtte väl vara

-skillnad nog — brummade den enerverade städerskan.

-</p>

-

-<p>

-Då var det, som hade ett förklarande ljus

-gått upp för hans mörka, pinade själ. Lifvets

-mening skymtade en sekund för hans halfsläckta

-öga. Han lutade sitt hufvud tillbaka

-och jakten efter vitsen var ändad.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-15">

-<a id="page-89" class="pagenum" title="89"></a>

-JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt

-återkommande julhögtiden firades förra året

-som vanligt på traditionellt och värdigt vis i

-min födelsestad. Samhällets affärslif tog under

-veckan närmast före festen ett nära nog vansinnigt

-uppsving, i pappers- och parfymhandeln

-omsattes opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde

-räcka att rentvå alla det brittiska rikets koloniala

-synder, och bokhandeln afyttrade millioner

-almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken

-om lillebror». Manufakturaffären vid Storgatan

-nödgades använda både husan och springpojken

-till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund,

-som har bosättningsmagasinet vid torget,

-måste sätta sin sjuåriga dotter vid kassan, alldenstund

-kassörskan plötsligt blifvit rubbad

-genom öfveransträngning vid växling och på

-grund däraf kräfde omväxling.

-</p>

-

-<p>

-På själfva den heliga aftonen tilläts helt

-naturligt ingen, som beträdde en butikströskel,

-<a id="page-90" class="pagenum" title="90"></a>

-att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades

-då de socialt mera lågt ställda kunderna,

-under det kaffe med nybakadt småbröd

-serverades åt honoratiores i skrubben innanför.

-Fru Palmströms konjaksringar äro som bekant

-hors concours i världsmarknaden, hvarför Palmström

-&amp; söners trikåartiklar nämda dag rönte

-en frenetisk efterfrågan. Klockan ett på middagen

-stängdes emellertid samtliga affärer för året,

-ty samhället skulle göra sig redo att doppa i

-grytan. Hvarje familj håller sig med en privat

-gryta för sig och kringboende ungkarlar, ty

-det förslag, som i början af månaden var synligt

-i den radikala platskollegan och som gick

-ut på att en jättegryta, gemensam för samtliga

-infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs

-vara insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren

-som hämd för den där intorkade

-fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt.

-</p>

-

-<p>

-Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren

-Jonsson kalkylerade, att menigheten

-borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina

-sista paket, tågade han upp i kyrktornet och

-började väsnas med sina klockor för att mana

-till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus

-eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven

-i brådskande fart, en smula nervös och jäktig,

-men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd

-öfver sina gemytliga och vältvagna drag.

-</p>

-

-<p>

-Den första psalmen sjöngs med klingande

-entusiasm, och man väntade sig få se den afhållne

-<a id="page-91" class="pagenum" title="91"></a>

-pastorsadjunktens<a class="fnote" href="#footnote-3" id="fnote-3">[3]</a> ungdomliga och

-blonda anlete höja sig öfver predikstolens förgyllda

-kerubhufvuden, täflande med dem i barnaoskuld

-och renhetsglans. Men pausen artade

-sig till att bli efter omständigheterna lång,

-menigheten började vrida på sig, som om det

-stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten

-stämde upp uvertyren till »Kalifen i Bagdad»

-för att hålla gudstjänsten vid makt.

-</p>

-

-<p>

-— Jag begriper inte hvad postmästarens

-håller på med, efter de inte kan komma i kyrkan

-som folk — hviskade konsulinnan Hallander till

-borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt

-två bänkar bakom. — Inte kan han väl ge sig

-till att stå och bråka med posten en sådan här

-dag! Det är verkligen hans skyldighet att ta

-sig fritt.

-</p>

-

-<p>

-— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans

-ogifta svägerska — och så hänsynsfull

-och omtänksam som pastorn alltid

-är, kan det naturligtvis inte falla honom in att

-börja, förrän han ser, att alla är komna ...

-</p>

-

-<p>

-I detsamma smällde ingångsdörrarna till,

-och postmästarens med barn och blomma ilade

-andfådda och hälsande åt alla sidor upp till

-sina platser. En person, som nyss anländt

-från Amerika och där tydligen gjort sig af med

-alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få

-köpa ett brefkort, just som postmästaren höll

-<a id="page-92" class="pagenum" title="92"></a>

-på att stänga kontoret, upplystes det sedermera.

-Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation

-och förorsakade åtskilliga tidningsinsändare

-efter helgen.

-</p>

-

-<p>

-Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell,

-lät höra sin oförlikneliga, i de lägre tonerna

-något rostiga och i de högre en smula anlupna

-men för öfrigt härliga sopran i en julduett med

-drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och

-under intrycket af denna säregna konstnjutning

-flödade församlingen ut ur templet för att i de

-respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens

-privata begående.

-</p>

-

-<p>

-Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat

-att framhålla sin originalitet och vetat såra

-medborgarna i deras finaste känslocentra. Han

-hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns

-verkligt välmenta inbjudning till kvällen under

-föregifvande att han fick hufvudvärk af julgran

-och kväljningar af lutfisk samt föredrog att

-supera på Stadshotellet som vanligt. Det var

-alldeles rätt åt honom, tyckte alla, att ingen

-servering ägde rum därstädes den aftonen, lika

-litet som på någon annan lokal med själfaktning,

-och förr torde så väl skinkan som korfvarna

-och syltan ha blifvit uppätna, än samhället

-kände sig ha slutdiskuterat problemet om

-hvar landssekreteraren fick mat på julafton.

-</p>

-

-<p>

-Familjehögtidligheterna på kvällen företedde

-ingen annan ovanlighet, än att nyinflyttade

-möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och

-<a id="page-93" class="pagenum" title="93"></a>

-hvita ljus i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna,

-som visste hur det skulle

-vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar

-af brokigt papper, under årets lopp hopgömd

-begrafningskonfekt samt röda och gredelina ljus.

-Vidare kan anföras, att borgmästarens hade

-smugglat <em>två</em> mandlar i gröten, af hvilka borgmästarinnans

-ogifta svägerska händelsevis erhöll

-den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså

-händelsevis den andra.

-</p>

-

-<p>

-Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet

-med kyrkobesök, afprofvande af erhållna gåfvor

-samt familjemiddag för de närmaste. En individ

-i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam

-flanera Drottninggatan framåt och försvinna

-genom stadsporten, synbarligen stadd på en

-solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande

-förklaring öfver karlens uppförande kom

-man öfverens om, att det måste vara amerikanen

-med brefkortet, och tackade samfälldt försynen,

-som låtit en födas och växa upp i en

-kristen kommun med sedvänjor och inrättningar.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h2 class="part" id="chapter-0-2">

-<a id="page-95" class="pagenum" title="95"></a>

-VÄRLDENS VÄGAR.

-</h2>

-

-</div>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-1">

-<a id="page-97" class="pagenum" title="97"></a>

-HUR LAVINER UPPSTÅ.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Det hände på en gata, som gärna skulle vilja

-vara tvärgata till Drottninggatan, men det ligger

-så mycket hus och saker i vägen, att detta sträfvande

-förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade

-stillsamt fram längs sagda tvärgateaspirant

-en vinterafton. Då och då törnade han emot

-något föremål, som än visade sig vara en

-byggnadsställning, än en lyktpåle och någon

-gång en annan närsynt person, ty hvilken annan

-än en närsynt väljer en gata, som visserligen

-morskt marscherar framåt en stund, som om

-den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt

-misshumör gör helt om framför en husrad?

-</p>

-

-<p>

-Just som den närsynte mannen vid hörnet

-af en sidogata med den urskillningslösa artighet,

-som karakteriserar detta slags folk, lyfte

-på mössan för ett par mot väggen uppresta

-skidor, som han fruktade att ha trampat på

-tårna, råkade han med handen stryka af sig

-pincenez’n. Långsamt, ljudlöst sjönk den ned

-<a id="page-98" class="pagenum" title="98"></a>

-i drifvans hvita bädd, tyckte sig den närsynte

-mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända

-långt, långt in i jorden — så intensivt försvunnen

-tedde den sig för hans omtöcknade syn.

-</p>

-

-<p>

-Han hade lefvat för länge i världen och på

-sitt sätt skådat för mycket af lifvet för att, som

-en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och

-krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen

-mot en närbelägen lyktstolpe, lutade hufvudet

-framåt och spände med en bottenlöst intresserad

-min sina stackars vanmäktiga blickar i

-marken framför sig.

-</p>

-

-<p>

-Detta visade sig vara den riktiga metoden.

-Den förste som kom var ett ledigt stadsbud.

-Han underrättade sig genast deltagande om

-hvad herrn sökte efter, och sedan han inhämtat

-den äskade upplysningen samt taxerat den närsynte

-mannens pälsbrämade öfverplagg, var det

-honom en personlig glädje att erbjuda sin tjänst.

-Stadsbudet hade inte väl rört om ett par spadtag

-i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre

-dam med arbetsväska på armen, som stannat

-för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan,

-men vid åsynen af den ömkansväckande

-gruppen i hörnet öfverväldigats af ett flertal

-filantropiska instinkter, nervöst slungade sin

-arbetsväska och började leta. <em>Hon</em> kunde leta!

-Den närsynte mannen greps af rörd beundran

-öfver hennes osparda nit och sökte upplysa

-henne om hvad det var, som han hade tappat;

-men den äldre damens hörselsinne var något

-<a id="page-99" class="pagenum" title="99"></a>

-defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att

-bli störd, när hon kommit riktigt in i ett arbete.

-Hon och stadsbudet letade alltså.

-</p>

-

-<p>

-Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu

-fram och lät, ehuru med en viss motvillig öfverlägsenhet,

-skymta såpass mycket intresse för

-saken, som man kunde vänta af en person i

-hans ställning. Sedan han lättjefullt riktat några

-frågor till den närsynte mannen rörande dennes

-ålder, hembygd och sysselsättning, började

-han godmodigt borra sin klack här och där i

-drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde

-tänkas befinna sig, synbarligen väntande att

-klangen af krossadt glas med tiden skulle belöna

-hans möda. Den närsynte mannen bet

-sig nervöst i läppen och önskade inom sig, att

-någon annan än poliskonstapeln skulle finna

-skatten.

-</p>

-

-<p>

-Den äldre damen letade fortfarande, så att

-det yrde om det, men stadsbudet hade satt sig

-att hvila på en trappa, under det han fortsatte

-att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände

-emellertid en större förstärkningstrupp,

-fem framstående ledamöter af ligapojkarnas

-fackförening, som kommo från ett stormigt

-föreningssammanträde på Roslagstorg och inte

-begärde bättre än att få använda de krafter

-de ännu hade i behåll i det allmännas tjänst.

-</p>

-

-<p>

-De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått

-af ungdomlig liflighet och energi. Med lekfulla

-tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen,

-<a id="page-100" class="pagenum" title="100"></a>

-som vid första anblicken hade väckt deras

-varmhjärtade intresse, och de bemödade sig

-äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga

-talesätt. Med en intagande förtrolighet, som

-rättfärdigades af omständigheterna, förstodo de

-att aflocka den närsynte mannen detaljerade

-upplysningar angående beloppet af de penningmedel

-han för tillfället hade deponerade på sin

-person och röjde en synbar tillfredsställelse

-med resultatet af sina forskningar. Något litet

-kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet,

-men de begränsade detsamma hufvudsakligen

-till den äldre damens arbetsväska, hvars

-ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella

-verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur

-bestående innehåll de ystert

-delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af

-dem krängde väskan utanpå sin hufvudbonad.

-</p>

-

-<p>

-Under tiden hade emellertid arbetskåren

-vuxit i geometrisk progression. Alla samhällsklasser

-och lefnadsvillkor voro nu representerade.

-Endast ett försvinnande fåtal fick rum

-att leta på den ursprungliga olycksplatsen, de

-öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren

-och sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen

-också en hel mängd saker: knappnålar i

-oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur,

-försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton,

-strumpeband samt en handfull namn,

-som tappats bort ur den nya almanackan.

-</p>

-

-<p>

-Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat

-<a id="page-101" class="pagenum" title="101"></a>

-hela denna människohär, stod fortfarande och

-plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan

-framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma

-hvad han tog sig för — han var nämligen

-totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde

-en hemlighet för majoriteten af dem som

-trälade i hans tjänst. Han började känna sig

-frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag.

-</p>

-

-<p>

-Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats

-hänga upp sig vid resan utför, och där hade

-den haft det varmt och bra hela tiden.

-</p>

-

-<p>

-Den närsynte mannen vek om hörnet och

-ilade genom de tomma gatorna till sitt fjärran

-belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande

-människohafvet förföljde honom en lång sträcka,

-och hela natten hörde han i drömmen gnisslandet

-af poliskonstapelns klack.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-2">

-<a id="page-102" class="pagenum" title="102"></a>

-HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Är det Shakespeare som säger, att man bör

-fatta en outsläcklig misstro till den man, som

-en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten,

-och att man bör gå öfver på andra trottoaren,

-då man skymtar en person, som med

-uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande

-förmiddagssolsken? Jag tror att det är

-Shakespeare. Och han har rätt, denne duglige,

-om än aflidne teaterskribent!

-</p>

-

-<p>

-En välklädd mansperson af ofvan beskrifna

-typ sågs beslutsamt skrida Fredsgatan framåt

-i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin

-en rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna,

-ha någonsin ett par galoscher vittnat om hänsynslöshet,

-så var det dessa, har någonsin en

-käpp skvallrat om mordlystnad, så var det

-hans. Behöfver det påpekas, att han vandrade

-på orätt trottoar? Han var inte den som sökte

-smita undan några tillfällen till kollision med

-<a id="page-103" class="pagenum" title="103"></a>

-sina medmänniskor; han önskade snarare poängtera

-sitt oberoende af samfundsordningar och

-häfda sin särställning såsom en individ, den där

-var redo att upptaga alla stridshandskar, som

-ett gynnsamt öde kunde komma att strö för

-hans fötter.

-</p>

-

-<p>

-Men denne man var icke född under en

-lycklig stjärna. Djur och människor veko vördnadsfullt

-undan hvar han färdades fram och

-intet lefvande vågade sig inom periferin för

-hans käppsvängningar. En mindre mops i

-sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes

-en sekund benägen att använda genvägen mellan

-denne mans ben, och mannens galoscher

-erforo under denna sekund en intensivt ljuflig

-försmak af den sensation, som uppstår när

-man lyckas med klacken fastnagla ett smärre

-hundkreaturs mer eller mindre afstubbade svans

-vid trottoaren och som alla mina läsare någon

-gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är

-den likheten mellan små mopsar och stora människor,

-att bägge delarna, när de stå i begrepp

-att slunga sig in i någonting storartadt och

-lifsfarligt, förnimma ett obehagligt åtstramande

-men lifräddande ryck i det snöre, som förenar

-dem med ett högre väsen. Den korpulenta

-änkefrun dirigerade med kraftig hand sin mops’

-lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna

-stänkte i förbittrad ilska snösörja omkring sig.

-</p>

-

-<p>

-När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf

-Adolfs torg, fattade han posto midt på körbanan

-<a id="page-104" class="pagenum" title="104"></a>

-och förströdde sig med att betrakta den luftiga

-byggnad, som med sin djärfva resning fängslar

-ögonen vid den täcka Helgeandsholmen och

-med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst

-sväfva ut emot vida horisonter. Om ni

-inbillar er, att detta kunde frambringa någon

-sinnesändring hos den ifrågavarande mannen,

-då har ni aldrig haft tur att råka på någon

-herre med dåligt humör. Skådandet kunde inte

-tillfredsställa honom i längden, denna byggnad

-led inte af hans misshumör, dessa känslolösa

-bjälkar vredo sig inte under hans förtärande

-blickar. Han väntade att något annat skulle

-inträffa, han behöfde något lefvande material.

-</p>

-

-<p>

-En tom droska kom körande i stark fart

-från Jakobs torg. Herrn började hoppas på

-nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna

-munnen för att utösa en af märgfulla edliga

-försäkringar understödd förfrågan angående den

-ifrågavarande åkarens planer med afseende på

-hans lif och lemmar, förrän bemälta droska

-med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och

-körde upp till statyn, där den stillsamt ställde

-sig i led med de andra åkdonen.

-</p>

-

-<p>

-Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade

-den af lifvet kringgångne mannen till

-Operakällaren för att se till hvad där kunde

-uträttas. Redan på tröskeln upphäfde han ett

-stridslystet hojtande efter rockafdragaren, men

-denne störtade andlöst fram och afhände mannen

-hans öfverplagg med en skyndsamhet och

-<a id="page-105" class="pagenum" title="105"></a>

-en mjukhet i rörelser, så att han nära nog

-kväfdes af den förbittring, som fyllde honom

-till bräddarna utan att se någon möjlighet till

-utlopp.

-</p>

-

-<p>

-Energiskt inträdde han i matsalen och skred

-genom denna i hela dess utsträckning med förhoppning

-att under vägen lyckas trampa någon

-frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons

-öga. Han uträttade emellertid inte mer

-än att välta en brödkorg på ett obesatt bord

-samt derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt

-bugande ganymed åter ställdes till

-rätta.

-</p>

-

-<p>

-Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt

-gnuggande händerna, utslungade han sina önskningar

-till den oerhördt påpasslige vaktmästaren,

-som nästan oroväckande nitiskt ilade att

-verkställa dem. Inom en fabelaktigt kort tidrymd

-såg mannen framför sig hvad han hade

-äskat.

-</p>

-

-<p>

-— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en

-biff à la Lindström, det är således ert sätt att

-tolka detta begrepp — yttrade han skärande försmädligt

-och med en genomborrande blick på

-den darrande servitören. — Enligt min, som jag

-tror, grundade uppfattning är detta en biff à

-la Petterson. Hvad kan ni svara på det?

-</p>

-

-<p>

-En invändning sväfvade ett ögonblick på

-kyparens bleka läppar, men snabbt fattande sig,

-framställde han en ytterligt belefvad ursäkt,

-grep det misskända födoämnet och störtade bort

-<a id="page-106" class="pagenum" title="106"></a>

-för att byta om. Då reste sig herrn melankoliskt

-och lämnade lokalen som en bruten man.

-Vanvettets, det blida och trötta vanvettets, dimmor

-började breda sig öfver hans själ.

-</p>

-

-<p>

-Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt

-törnade ihop med en liten och kolerisk

-gentleman, hvars framtänder han utan egentlig

-beräkning råkade utslå med sin käppkrycka.

-Den koleriske upptog detta som en ovänlighet

-och började larma efter polis. Dylik tillskyndade,

-folksamling uppstod, herrn häktades. Med

-ett soligt leende och klar blick öfverlämnade

-han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans

-själ hade fått frid och hans förbittring var så

-förgäten, som hade den aldrig funnits till. Det

-bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och

-stilla sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter,

-nu när hans dåliga humör var

-öfver ...

-</p>

-

-<p>

-Ty det egendomliga i saken är, att denne

-herre till temperamentet var den mest saktmodige

-och människoälskande individ, som någonsin

-torde förekommit; men, mina läsare, han

-hade sagda dag begifvit sig till Centralstationen

-för att bevittna den kvinnas affärd, som han

-älskade, och de tre minuter, som återstodo till

-tågets afgång, hade förspillts i gäckade bemödanden

-att för den enda tioöring han förfogade

-öfver tilltvinga sig en perrongbiljett.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-3">

-<a id="page-107" class="pagenum" title="107"></a>

-DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Det vore lättare att lefva eller åtminstone att

-komma fram på gatorna, om här inte vimlade

-af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa

-ner i rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta

-för att släppa fram någon kavat yngling,

-som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt

-på sin högra arm.

-</p>

-

-<p>

-Man kan näppeligen undgå att irriteras af

-dessa skinande unga män, ur hvilkas till löjlighet

-rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar

-emot en tillika med ett gränslöst uppjagadt

-medvetande om den unika tjuskraft, som förmått

-världens ljufvaste unga kvinna att klänga

-sig uppåt deras sida. De sakna färdighet att

-med värdig jämvikt bära sitt tillstånd. Deras

-syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är

-något ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till

-och med deras stöflar äro för blanka, deras

-öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt

-orangefärgade och deras mustascher för hårdt

-<a id="page-108" class="pagenum" title="108"></a>

-snodda. Och de unga kvinnorna! Den smeksamma

-abandon, som präglar deras väsen, och

-deras sätt att med sugande ögon uppfånga

-hvarje ord, som går ur världens ståtligaste och

-mest genialiske unge mans mun, gör mig

-lefnadstrött. Kan någon upplysa mig om

-hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa

-framåt gatorna med en fart af tjugo knop i

-timmen? Anse de möjligen, att de därigenom

-fortare hinna äktenskapets s. k. hamn?

-</p>

-

-<p>

-Den skarpsynte läsaren torde skymta en

-viss retlighet i det ofvan anförda, och jag vill

-därför bekänna, att jag en gång höll på att

-bli kullsprungen af en långbent yngling i den

-gängse, nyss skildrade stilen, sammankedjad

-med den flickan jag skulle haft. Jag för min

-del kan med svårighet kallas högväxt, men

-icke desto mindre torde jag befinnas vuxen alla

-situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte

-hatten öfverdrifvet djupt, borrade jag i <em>honom</em>

-ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen som

-en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar

-eller ock som en ohöljd antydan om det

-öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt

-neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf

-mig, samt omslöt samtidigt <em>henne</em> med en

-blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren

-af mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande

-af att hon råkat så illa ut. Få skulle ha kunnat

-göra det bättre.

-</p>

-

-<p>

-Jag var själf så belåten med mig, så jag

-<a id="page-109" class="pagenum" title="109"></a>

-glömde att se efter hvilken effekt mitt stolta och

-värdiga beteende frambragte på honom, som

-skulle ha den flickan jag skulle haft. Hvad

-henne beträffar, visste jag på förhand, att hon

-skulle förarga sig till döds för att jag inte såg

-mera stukad ut och att hon sedermera skulle

-hos mig uppdaga en mångfald ovanligt praktfulla

-egenskaper, hvilka hon under smärtfylld

-rörelse skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande

-under förevändning att »tala om

-allt».

-</p>

-

-<p>

-Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar

-— enligt min erfarenhet äro de icke

-särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom

-dem lär man känna folk. Det var på så sätt

-jag lärde känna den flickan jag skulle haft.

-</p>

-

-<p>

-Det har nämligen funnits tider, då jag

-varit yngre och lättsinnigare än nu. Så t. ex.

-när jag ingick trolofning med den ofvannämda

-flickan för tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga

-och för allt mänskligt entusiastiskt intresserade

-natur trådde efter att genom autopsi

-förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas

-dämoniska väsensegendomligheter och irrationella

-själslif. Jag ville smälta en af dessa glaciärer

-och värma mig vid en af dessa vulkaners

-glöd.

-</p>

-

-<p>

-Å ja, den flickan jag skulle haft var inte

-beklädd med någon särdeles fast isskorpa, och

-inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som

-jag hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående

-<a id="page-110" class="pagenum" title="110"></a>

-sätt, hvarpå hon upptog mitt frieri,

-hvilket jag enligt gammal god sed framställde

-i ett utbyggdt fönster vid en större bjudning,

-blef min första missräkning. Hon vred inte

-oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt;

-hon satte inte handen för ögonen och bad mig

-för Guds skull tiga; hon anhöll inte om åtta

-dagars betänketid. Det föreföll snarare, som

-om hon anat saken på förhand och inrättat sina

-kalkyler därefter. Jag kände mig något snopen

-och bragt ur fattningen, men på samma gång

-en smula uppblåst öfver att mitt första experiment

-i denna riktning aflöpte med en sådan

-ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring

-med en skrytsam uppsyn och företedde

-en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt

-kontrasterade mot mitt vanliga behärskade,

-snarare tungsinta sätt. En vänlig gammal

-herre undrade deltagande, om jag inte möjligen

-höll på att få ett recidiv af mässling ...

-</p>

-

-<p>

-Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig

-förnimmelse af att en tentamen förestod

-mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag

-lofvat att infinna mig i en mig ytligt bekant

-byråchefsfamilj, för att stå till svars för mitt

-uppförande mot denna familjs äldsta dotter

-kvällen förut. Jag undrade, om frack skulle

-anses oundgänglig, men efter något funderande

-förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat

-något kokain, som jag alltid plägar före

-<a id="page-111" class="pagenum" title="111"></a>

-lifvets kritiska ögonblick, vandrade jag blek,

-men jämförelsevis lugn, åstad.

-</p>

-

-<p>

-Det blef inte mycket uppsluppnare än jag

-hade väntat mig. Den flickan jag skulle haft

-var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt

-nervös och bragt ur jämvikten, som om

-hon varit utsatt för åtskilliga förtretligheter

-denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade

-mig bottenlöst forskande och allvarligt samt

-gjorde intryck af att ta mått af mig invärtes,

-för att räkna ut hur mycket tid och krafter det

-skulle gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen

-själf samt hans äldste son, notarien,

-vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier

-uttryckte en så svagt maskerad häpnad, hvars

-orsak var mig outgrundlig, att lifvet började

-synas mig alltför bittert.

-</p>

-

-<p>

-Ibland föreföll det mig, som om byråchefen

-skulle velat tala ett par ord med mig i enrum,

-men som om just denna hans outsägliga häpnad

-hade förlamat honom.

-</p>

-

-<p>

-Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska

-närgående frågor samt sväljt något champagne,

-såg jag mig oförhindrad att gå och var då en

-förlofvad ung man samt upptagen till medlem

-af denna byråchefsfamilj.

-</p>

-

-<p>

-I flera månader var jag medlem af denna

-byråchefsfamilj, hvilket tillgick på följande sätt:

-Byråchefen klappade mig på axeln, när han

-fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade

-hvad jag egentligen tänkte bli och hvad

-<a id="page-112" class="pagenum" title="112"></a>

-jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens

-fru förmanade mig till sparsamhet och

-gudsfruktan samt tog reda på all föda, som

-jag inte kunde äta, för att träna mig att älska

-den; den flickan, som jag skulle haft, bemötte

-mig alltjämt med hjärtliga åthäfvor men arbetade

-energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets,

-dels vänja mig af med alla mina vanor.

-»Det är bäst du upphör med ditt omåttliga

-cigarrettrökande <em>nu</em>, Huck lille, det blir annars

-ledsammare för dig sedan ...» — »Jag tycker

-det är någonting så försmädligt hos den där

-Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du

-har väl ingenting emot att dra dig ifrån bekantskapen

-med honom; bara skrif några rader» ...

-</p>

-

-<p>

-Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när

-ens byråchef till svärfar har en större skara

-barn och den flickan man skall ha dessutom

-är sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg

-jag mig inte längre ha tillfälle att vara

-medlem af denna respektabla familj och beslöt

-att snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom

-varande en gentleman ville jag dock icke själf

-säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare

-utvägen att medelst allehanda väl

-beräknade trakasserier och obehagliga yttranden

-förmå henne att själfmant återsända den s. k.

-gyllne bojan. Så skedde ock. I det åtföljande

-brefvet stod det så här:

-</p>

-

-<p>

-»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag

-inte längre kan sympatisera med Er, så som

-<a id="page-113" class="pagenum" title="113"></a>

-jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli

-lycklig på annat sätt och hoppas, att Ni aldrig

-måtte glömma Er vänligt tillgifna Vera.»

-</p>

-

-<p>

-Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet,

-som jag önskat finna, men var för öfrigt

-fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty

-hon har funnit lyckan på annat håll, och jag

-minns henne, som ofvan antydt, alltför väl.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-4">

-<a id="page-114" class="pagenum" title="114"></a>

-MEDPASSAGERARE.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Det torde icke kunna betraktas som någonting

-i och för sig epokgörande, att jag en dag eller,

-exaktare preciseradt, en natt färdades från Stockholm

-till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten

-med detta triviala faktum, om jag

-hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som

-jag inte har någon sjösjuka att redogöra för,

-ej häller någon massaker.

-</p>

-

-<p>

-Men jag var kringhvärfd af medpassagerare,

-som utan att egentligen mena det på det angenämaste

-sätt fördrefvo tiden för mig.

-</p>

-

-<p>

-Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande

-paren, Ljunghults från Jockmock samt

-Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga

-och laggifta par voro, fast i ett väsentligt afseende

-jämställda, i ett flertal andra, likaledes

-väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults

-hade varit förmälda i elfva år, men såsom

-varande i saknad af föräldraglädje, höllo de

-<a id="page-115" class="pagenum" title="115"></a>

-fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift

-intensitet.

-</p>

-

-<p>

-När Ljunghult en gång i tiden hemförde

-sin unga brud från Västervik, låg tanken på

-en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden

-betraktade färden från Småland till Jockmock

-såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och Ljunghult

-själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna.

-Ljunghults galanteri- och kryddkramhandel hade

-emellertid under årens lopp tagit ett ganska

-märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som

-var ägnadt att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter

-och lyxpretentioner. Fru Ljunghult

-hade börjat hålla modetidning och nu gjorde

-de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till

-ett bekant ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd

-resdräkt, där de flesta kulörer jag

-känner till voro behändigt representerade; Ljunghult

-själf gick i gula skor och rökte cigarrer,

-som icke härstammade från hans egen affär.

-</p>

-

-<p>

-Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring

-kaptenen och ville veta en mängd saker:

-om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret

-skulle hålla i sig, om det fanns något

-matställe i Visby, om det brukade regna där,

-hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till

-för två personer och en jungfru etc. Kaptenen

-besvarade tillfredsställande samtliga spörsmålen

-utan att förvrida en min. Om jag har fattat

-rätt, så är det för att tillmötesgå med upplysningar

-som dessa funktionärer äro inrättade.

-<a id="page-116" class="pagenum" title="116"></a>

-Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting

-annat. Den nu ifrågavarande förvaltade sitt

-kall synnerligen förtjänstfullt. Ljunghult var

-nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af

-den sorten han hade hemma i boden.

-</p>

-

-<p>

-Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin

-makes sida och lutade sig med ett lyckligt leende

-mot hans axel, hvarvid maken lade sin

-arm om hennes midja, som icke längre var så

-smärt som för elfva år sedan. Ännu långt

-fram på natten kunde man se deras sammanflätade

-silhuetter mot öfre däckets reling och

-lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda

-tonfall uttalade sina farhågor angående äldste

-diskherrns, Larsbergs, metod att sköta galanteri-

-och kryddkramhandeln under deras bortovaro.

-Det framgick, att Larsbergs anlag mera

-pekade åt galanterigrenen än åt speceriafdelningen.

-Ljunghults voro emellertid lyckliga, och

-jag vederkvicktes af deras lycka.

-</p>

-

-<p>

-Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen

-var alls inte en sådan där liten svartmuskig

-och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare

-eller pianist i ett kringresande kapell,

-utan tedde sig välproportionerad och reslig, besatt

-en rashund med adresslapp om halsen och

-framkallade genom sin blotta åsyn visioner af

-blomstrande riddargods och läckra jaktrevir.

-Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn

-förrådde han aldrig, jag fick nöja mig

-med det ofvannämda smeknamnet, hvilket stundom

-<a id="page-117" class="pagenum" title="117"></a>

-alternerade med den gröfre och mindre

-förälskadt ljudande formen Maus. Bara detta

-var nog för att röja Fritzchens bristfälliga uppfattning.

-Ty Mäuschen var en välboren engelska

-i miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made,

-och hade ingenting gemensamt med de lifliga

-små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor.

-</p>

-

-<p>

-Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta

-i själfsvåldig position och slöbeundra, men

-Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken

-uppslagen och påpekade hvad de skulle se.

-Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att man borde

-bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska

-valuta, som stod att få. Aftonens ljufhet

-och naturens skönhet förvillade icke Mäuschens

-geografiska sinne och spredo intet skimmer af

-domnande salig frid öfver hennes prydligt utarbetade

-drag.

-</p>

-

-<p>

-Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig,

-rusade tidvis upp, grep spasmodiskt den

-röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke

-bredvid hennes tallrik och ilade uppför

-däckstrappan för att konstatera något topografiskt

-faktum. Hon orkade inte äta upp sin

-»Kotlettchen», men för att icke gå miste om

-valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till Fritzchens

-tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne

-föreföll tröstlöst svårdämpadt, men det var tydligt,

-att Mäuschen gjorde hvad hon kunde.

-</p>

-

-<p>

-Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa

-omaka makar, då det finns andra och märkligare

-<a id="page-118" class="pagenum" title="118"></a>

-personligheter att yttra sig om? I Södertälje

-trippade den mönstergille skolgossen ombord.

-Han bugade sig lätt men belefvadt, när

-han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå

-i förbindlig ton till en af besättningen: »Jag

-vill hoppas, att min bicykel, denna mig så

-kära och synnerligen under sommarferierna

-snart sagdt nödvändiga vehikel icke kommer

-att röna något men af den måhända något

-gungande transporten på detta ärade ångfartyg?»

-Därpå ställde han sin prydliga ljusbruna,

-monogrammärkta kappsäck ifrån sig,

-upptog ur bröstfickan sin rena hvita näsduk

-och började vidtaga afskedsviftningarna.

-</p>

-

-<p>

-Det var en icke oansenlig skara som hade

-gjort honom den sista tjänsten. Hans egen

-familj samt ett antal släktingar och närmare

-vänner gengäldade synbart rörda hans kärleksfulla

-hälsningar. En äldre farbroder, troligen

-prästman, tillropade honom en välgångsönskan

-på latin, hvilken han grammatikaliskt korrekt

-besvarade på samma tungomål.

-</p>

-

-<p>

-Båten gled långsamt nedåt kanalen, och

-under hela tiden var den mönstergille skolgossen

-däckets hjälte. Än var det en ung flicka

-vid en trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken

-på en soffa, än lekande skolungdom, än lustvandrande

-familjer — med alla dessa växlade

-han näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt

-lämpande sig efter omständigheterna,

-än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt

-<a id="page-119" class="pagenum" title="119"></a>

-böjde sitt hufvud, än betydelsefullt lade

-handen på hjärtat och än lekfullt gjorde militärisk

-honnör. Vi hade samtliga, med undantag

-af bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring

-den mönstergille ynglingen, som med sitt

-blida, vinnande leende oupphörligt vände sig

-än åt ena, än åt andra stranden, och beskådade

-med oförställd beundran hans vänsälla manövrer.

-O, hvad denne gosse måste vara älskad,

-tänkte vi alla. Hvilken son och broder han

-måste vara! Hvar gång han vände sig trampade

-han mig på tårna, och hvarje gång anhöll han

-om ursäkt på ett så respektfullt och förtroendeväckande

-sätt, att jag kände mig stolt öfver att

-ha blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter.

-Jag försvann sedan småningom från de öfre

-regionerna och återsåg honom först i grannskapet

-af Visby, just som han med en sirlig

-gest framtog sin näsduk för att börja hälsa den

-icke oansenliga hop, som där inväntade hans

-ankomst. Det är mig obekant, hur han hade

-tillbragt natten, men jag misstänker starkt, att

-han framlefvat den under instruktiva och hyfsade

-samtal med de vakthafvande på båten

-samt möjligen anslagit någon stund till genomgående

-af ett feriepensum.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-5">

-<a id="page-120" class="pagenum" title="120"></a>

-RECENSENTENS TÖRNESTIG.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få

-se mig på en cigarr och möjligen något mera,

-rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett

-öfverväldigande bekymradt sätt och beredde

-mig att uppräkna det flertal olikartade engagemang,

-som den ifrågavarande aftonen råkade

-föreligga för min upptagna person. Men i samma

-ögonblick antydde Karl-August — som känner

-mig, hvad man annars kan ha att anmärka på

-honom —, att han hade något intellektuellt att

-komma med. Och jag svor att telefonera återbud

-till den öfriga världen, hvilket jag emellertid

-sedan af någon anledning glömde bort, utan

-att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet

-blifvit följden.

-</p>

-

-<p>

-Karl-August öppnade egenhändigt, när jag

-ringde på, alldenstund hans betjänt som vanligt

-hade en utekväll, och ryggade därpå till

-hälften in i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur

-är icke afsedd för två personer.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-121" class="pagenum" title="121"></a>

-— Gissa hvem som sitter där inne! —

-hviskade han med feberaktigt uppsluppen

-stämma, medan jag krängde af mig rocken.

-</p>

-

-<p>

-— Hertiginnan af Västergötland? — försökte

-jag, mera på måfå än som resultat af

-någon allvarlig tankekombination.

-</p>

-

-<p>

-— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser

-att du kväfs af skamsen nyfikenhet — manade

-Karl-August, som kanske tar lifvet litet allvarligare

-än det från början var menadt. — Jag

-vill bara bereda dig, så att du inte skall bli

-nervös och blamera dig, som du har så lätt

-för ...

-</p>

-

-<p>

-— Säg så gärna rent ut, att det är statens

-respektable skarprättare, som du med fin förtänksamhet

-önskar presentera mig för — afbröt

-jag pikerad, i det jag vid skenet af ett medfördt

-trappljus speglade mig i Karl-Augusts praktfulla

-storm.

-</p>

-

-<p>

-Karl-August exploderade i ett slags irriterande

-bukskratt:

-</p>

-

-<p>

-— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst

-intill — han är <em>recensent</em>, Huck!

-</p>

-

-<p>

-Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter)

-slocknade i detsamma, och Karl-August

-lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken

-hade rätt! För en yngling, hvars själ är ett

-bibliotek af oskrifven litteratur, känns det outhärdligt

-kyligt att utan varning tussas ihop

-med en individ, som har till mission att afskräcka

-från utöfvandet af skriftställarkallet.

-<a id="page-122" class="pagenum" title="122"></a>

-Det var med en ytterligt affekterad nonchalans

-i stämman jag föreslog Karl-August:

-</p>

-

-<p>

-— Var snäll och be mig stiga in!

-</p>

-

-<p>

-Därhän gick han emellertid inte, han endast

-sparkade mig i knävecket som tecken till gästfrihet,

-— och jag bockade mig för mästermannen.

-Han hade intet blod på fingrarna,

-inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila

-utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde

-ingen mordgirighet, snarare en trött välvilja.

-Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck,

-och hans yttre företeelse var icke ägnad att

-väcka mörkrädsla hos den som var okunnig

-om hans yrke.

-</p>

-

-<p>

-Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta

-och Karl-August med bullrande gemytlighet

-ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt

-göra hvad jag kunde för att vinna den

-förfärliges eventuella hjärta och sporde därför

-blygt tvekande:

-</p>

-

-<p>

-— Recensenten har väl mycket att göra,

-kan jag tro?

-</p>

-

-<p>

-Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade

-hans bleka läppar, han lutade sig tillbaka, slöt

-ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade

-någon särdeles omfattande utsikt.

-</p>

-

-<p>

-— Floden! — stönade han slutligen. —

-Floden ... Den går mig till halsen, den slår

-igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket

-yrke, mina herrar!

-</p>

-

-<p>

-— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo

-<a id="page-123" class="pagenum" title="123"></a>

-både Karl-August och jag med en frisk

-och naturlig uppriktighet.

-</p>

-

-<p>

-— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så

-våldsam i år? — fortfor jag, hycklande okunnighet.

-</p>

-

-<p>

-— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis

-— genmälde han med en bister blick, som

-syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna

-pappersark, hvilka i en framtid skola visa sig

-odugliga att som Noaks ark hålla mig och

-andra ynglingar uppe på syndafloden.

-</p>

-

-<p>

-Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde

-mannens farlighet, och jag önskade, att jag

-aldrig blifvit född.

-</p>

-

-<p>

-Fasornas man hällde drömmande konjak i

-sin whisky, och Karl-August, som annars inte

-har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte

-ett halfkväfdt »hej!» Bödeln afsmakade groggen,

-fann den stimulerande och bestämde sig för att

-säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han

-fann oss sympatiska. Utan om sig och sitt.

-</p>

-

-<p>

-— Det är vederkvickande hvilsamt — började

-han — att så här få slå sig lös en fridfull

-kvällstund med ett par hyggliga och försynta

-gossar, som oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans

-röta, som förtär en yrande mänsklighet

-... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar

-jag för ingenting — insköt han godmodigt, då

-han förnam en hostning från mitt hörn. —

-Herrarna anser sig förmodligen äga en viss

-insikt i världens infernaliska beskaffenhet (jo

-<a id="page-124" class="pagenum" title="124"></a>

-något, eller hur, Karl-August?), men jag anhåller,

-att herrarna inte tar illa vid sig, om jag

-uppger ett stilla hånskratt åt denna herrarnas

-inbillning (för all del, för all del, det hörde ju

-till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat

-i mitt kall i åtskilliga Herrans år, och jag kan

-nu betrakta mig som en i det närmaste fredlös

-man. Det skulle verka synnerligen lugnande

-på mina hårdt angripna nerver att efter mörkrets

-inbrott stadigt följas af en t. ex. till författare

-förvillande kostymerad detektiv; men

-med tio öre raden når man inte en sådan lyx.

-Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar

-författare, men det är inte myndigheterna som

-placerat dem i mina spår ... Jag påkostar mig

-gärna en droska, när det börjar skymma; men

-i den sitter jag som på nåldynor, för hur kan

-jag svära på, att inte åkaren i sina yngre och

-bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt

-<em>känner igen mig</em>?

-</p>

-

-<p>

-Skräckmannen hällde drömmande whisky

-i sin konjak, såg på oss med »ett dödsskjutet

-rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet

-rådjur beter sig, och det skäms jag för,

-ty det ha alla in- och utländska romanskrifvare

-gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma

-och vördnadsfulla medkänsla:

-</p>

-

-<p>

-— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina

-herrar! Jag har åkt i spårvagnar, slutna, hemska,

-fulla med skriftställare. Jag har känt blickar,

-från höger, från vänster, från sätet midt emot,

-<a id="page-125" class="pagenum" title="125"></a>

-jag har mötts af hälsningar, jag har hedrats

-med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för

-mig inte fortskaffningsmedel utan tigerburar.

-</p>

-

-<p>

-När jag infinner mig på en bjudning, är

-det alltid någon medelålders dam med något

-visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket

-sägande åthäfvor vägrar att presenteras för mig,

-och någon irritabel ung man, som länge önskat

-få säga mig ett par hälsosamma ord.

-</p>

-

-<p>

-Och min korrespondans, mina herrar! Eller

-rättare min brefkollektion, för jag skrifver aldrig

-bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas sannerligen

-mina posthuma biografer, de kommer

-att få roligare än jag har haft. Min intimaste

-vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig

-så här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga

-tron, att du något litet sökte förstå mig och

-hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag

-vet nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var

-värd. Den omständigheten, att du offentligt

-påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang

-från Heine, kan icke utplånas af det lismande

-beröm du för skams skull ansett dig böra

-tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer.

-Tian följer, när det lämpar sig för mig». Det

-har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i familjekretsen

-outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga

-författarinnan påpekar triumferande, hurusom

-mitt namn och de publikationer jag vanärar

-med min penna kunna sägas vara för evigt

-bannlysta från Sveriges alla <em>verkliga</em> hem, ty

-<a id="page-126" class="pagenum" title="126"></a>

-sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam

-bjuder mig på fri resa i hennes sällskap till

-södra Australien, »eftersom ni anfäktas af så

-starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit

-förlagda teckning ur hvardagslifvet», och en

-kyligt ironisk dramaturg anhåller att få veta

-titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund

-ni ådagalägger en så säregen insikt

-och erfarenhet i dramats teknik», samt slutar

-med att intresseradt förfråga sig, hur det känns

-»att vara raka motsatsen till gentleman».

-</p>

-

-<p>

-Karl-August och jag sutto mållösa, och

-våra unga hjärtan flögo martyren till mötes.

-Han sände oss ett matt leende, som antydde,

-att han fattade omkastningen i vår känslostämning

-vis-à-vis honom.

-</p>

-

-<p>

-— Men allt det där är ju bagateller på

-sätt och vis. Min lefnads stora lycka har

-krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas

-i korthet. Förhistorien: västkust, månsken,

-tennis, välbergad änka med anslående dotter.

-Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans

-tillbaka i Stockholm, jag salig, dock

-nödgad att utöfva min verksamhet. Jag klatschade

-med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte

-mig charmant. »Lik i lasten», äktenskapsroman

-af Svea Vindhäll, kommer ut, jag behandlar

-den med lif och lust, med verklig kläm — det

-allra briljantaste massmord. Ja, mina herrar,

-hvad behöfver jag vidare tillägga? Min älskades

-dörr var från den stunden stängd för mig.

-<a id="page-127" class="pagenum" title="127"></a>

-Det gjorde henne outsägligt ondt att nödgas

-stöta bort mig, men hon kunde inte ingå förening

-med en man, som i tryck benämt hennes

-mor idiot. Ty hennes mor var Svea Vindhäll!

-</p>

-

-<p>

-Minnena öfverväldigade litteraturens offer.

-Han gömde hufvudet i händerna en stund.

-Karl-August och jag sutto andäktigare än vi

-någonsin suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet

-att med snaraste slarfva ihop en bok för att,

-sedan han ställt mig på skampålen inför allt

-Sveriges folk, få gå och trycka hans hand och

-återskänka honom tron på mänskligheten.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-6">

-<a id="page-128" class="pagenum" title="128"></a>

-KÄRLEKEN UR

-FÖRLÄGGARSYNPUNKT.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Den afton, då min bana korsade recensentens

-törnestig (se föregående), syntes mig bestämd

-att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i

-mitt lif. Om den kunde tituleras lif, den vegetativa

-slöexistens jag dittills låtit min andes

-möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin

-härlighet församlade liljorna på marken i ladorna,

-fastän han inte var så klädd, eller hur

-det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men

-jag, lät jag icke min odödliga själ flyga planlöst

-omkring som fåglarna under himmelen?

-Här hade jag gått och kraflat mig fram långt

-på hinsidan beväringsåldern, och hur många

-dikthäften hade jag komprometterat mig med,

-hur många romaner hade jag fullbordat, hur

-många dramer hade jag lagt sista hand vid?

-0 (= noll) af alla sorter.

-</p>

-

-<p>

-Dessa och dylika reflexioner spirade upp

-i recensentens törnespår. Jag svor att bli en

-<a id="page-129" class="pagenum" title="129"></a>

-ny och bättre människa. Jag beslöt att ge

-hugg på mig. Redan följande afton kaflade jag

-upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig ursprungligen,

-att det skulle bli en samling noveller,

-med ämnen från tämligen gångna tider

-och icke utan sina allegoriska andemeningar;

-men när jag hade gnott på den första historien

-i cirka tre dagar, varseblef jag, att det artade

-sig till en mera genomförd roman på vidpass

-400 trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag,

-som hyser den borne diktarens instinktiva vördnad

-för inspirationens skenbart nyckfulla ledning,

-ändrade namnen och ett antal smärre

-glosor, så att det hela medelst ett trollslag förvandlades

-till pur nutid, samt tillfogade en

-långt bortom ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig

-afslutning som ersättning för den

-där andemeningen, hvilken under författandets

-lopp hade afvikit. Det skulle vara ett matt

-uttryck för min skaparstämning, om jag sade,

-att jag fann mitt verk ganska godt. Jag var

-förbluffad helt änkelt — mycket hade jag trott

-mig om, men knappast <em>det</em>! Det plägar ju

-verka synnerligen uppblåsande att öfverträffa

-andra, men hvad är denna billiga och i grunden

-osympatiska triumf mot att öfverträffa sig

-själf?

-</p>

-

-<p>

-Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen

-och undrade vekt, hvilken förläggares

-affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring.

-Mitt ofördärfvade hjärta manade mig

-<a id="page-130" class="pagenum" title="130"></a>

-att gynna någon stackars liten af konkurrensen

-nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en

-originalförfattare träda öfver sin tröskel och

-som annonserar i tidningarna om att han portofritt

-levererar till landsorten »Detektivens hemlighet»

-i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern»

-med guldsnitt jämte ett vackert pennfodral

-för sammanlagdt 75 öre. Men min skaldeambition

-afstyrkte på det bestämdaste detta

-filantropiska hjärteförslag och tvang mig att

-välja en engrosaffär för mästerverk, där ett

-europeiskt författarrykte expedieras en gång

-i månaden.

-</p>

-

-<p>

-Efter att med min hofkalligrafiska piktur

-ha tecknat på omslaget följande maktspråk:

-»Rätten till öfversättning på främmande tungomål,

-äfven franskan, förbehålles», aftågade jag,

-på någon distans följd af stadsbudet Göransson,

-som forslade litteraturalstret fastsurradt på ryggen

-likt en koffert. Göransson fick vistas på

-gatan med sin vittra börda, under det jag vandrade

-in för att bereda skalderyktesfabrikanten.

-</p>

-

-<p>

-Han var upptagen för ögonblicket, och jag

-inbjöds af en underordnad herre att tillsvidare

-slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han

-benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk.

-Om en stund kom en yngling utraglande ur

-det heligaste med stela blickar och ett nervöst

-skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som

-en blind genom rummet och stack ut på gatan;

-tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt

-<a id="page-131" class="pagenum" title="131"></a>

-badställe. »Den där har fått ett drygt

-honorar», grinade den underordnade herrn mot

-en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde

-den underordnade fröken med en glimt af medkänsla.

-»Han får ge 525 kronor i tryckningskostnader

-för det där versskräpet, som kom ut

-i våras», meddelade herrn. Jag mådde inte

-bra och började undra, om jag inte just den

-dagen var för öfveransträngd för att syssla med

-affärer, om än aldrig så ljufva.

-</p>

-

-<p>

-Emellertid kom nu min tur efter den nervöse

-ynglingens otur. Jag tittade ut genom fönstret

-och konstaterade, att Göransson slagit sig till

-ro på trappan midt emot med skönlitteraturen

-som underlag. Litteraturgrossören visade sig

-otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa

-ut och döda Göransson.

-</p>

-

-<p>

-Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt

-att önska i fråga om flärdlöshet, och detta

-dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning.

-</p>

-

-<p>

-— Jag har skrifvit en bok — yppade jag

-med en liten sväljning.

-</p>

-

-<p>

-— Jaså — genmälde grossören utan spår

-till häpnad.

-</p>

-

-<p>

-— En roman — fortsatte jag.

-</p>

-

-<p>

-— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande,

-som jag tyckte, och började verkställa

-kalkyler på sin pulpetalmanacka.

-</p>

-

-<p>

-— Den kan väl inte bli färdig till jul? —

-framkastade jag nu säkrare.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-132" class="pagenum" title="132"></a>

-— Det är väl herrns ensak; om herrn är

-flitig, så ...

-</p>

-

-<p>

-— Förläggaren missförstår mig. Nog är

-den färdigskrifven, för längese’n, men jag undrar,

-om den kunde komma ut före helgen ...

-</p>

-

-<p>

-Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset

-för samvaron och började bläddra i

-telefonkatalogen.

-</p>

-

-<p>

-— Min tid är kostsam — upplyste han.

-— Är det något herrn vill mig, så ber jag att

-få veta det med detsamma.

-</p>

-

-<p>

-En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare

-ha ju inte skyldighet att vara några sekularsnillen.

-Jag framstälde alltså på ett populärt

-förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans

-uppgift gentemot mitt verk. Hans drag antogo

-småningom ett lidande uttryck, och han

-yttrade slutligen med ett slags ömkansväckande

-konvalescentstämma:

-</p>

-

-<p>

-— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt

-sjå för att få det att gå ihop. Här var

-nyss en skaldeyngling, som blef en smula

-ledsen, men min familj skall väl också lefva ...

-</p>

-

-<p>

-Jag får bekänna, att detta senare argument

-föreföll mig oväsentligt, men det gjorde mig

-ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt:

-</p>

-

-<p>

-— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi

-kan ju vänligt komma öfverens om ett obetydligt

-honorar, som sedan ökas i geometrisk progression

-med hvarje ny upplaga ...

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-133" class="pagenum" title="133"></a>

-— Vi brukar alltid hålla oss till första

-upplagan, när vi resonnerar om otryckta arbeten.

-Det var ju en tjock historia, antydde

-ni? Hvad handlar den om i korthet?

-</p>

-

-<p>

-— En ung poets sjuka stämningar och

-nervösa vibrationer — deklamerade jag — hans

-aspirationer mot oändligheten, hans ...

-</p>

-

-<p>

-— Du store, ett så’nt ämne för en roman!

-Men det såg jag på herrn, så fort herrn kom

-in. Hur är hans ställning till <em>henne</em>? Blir

-det något af?

-</p>

-

-<p>

-— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer

-knappast någon <em>hon</em> i boken — bara

-en gammal kvinna, som är halft en symbol ...

-</p>

-

-<p>

-Här exploderade grossören. Han gapskrattade

-brutalt.

-</p>

-

-<p>

-— En käring, som är en half symbol!

-Det är väl »S:t Göran och draken» som har

-ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit

-omodernt bland skaldeungdomarna numera att

-sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt stilla,

-unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att

-utan kärlek behöfver ingen göra sig besvär

-hos mig. Min familj skall väl också lefva;

-tror ni jag har råd att ge ut romaner utan

-kärlek? Och finns det ingen vidare kärlek i

-boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget

-»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga».

-Vi är beroende af allmänheten, unge man.

-Jag har brådtom. Adjö!

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-134" class="pagenum" title="134"></a>

-Göransson förfärades, när jag trädde ut på

-gatan och med dof röst yttrade:

-</p>

-

-<p>

-— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min

-tro är krossad och mitt hopp är sviket, ty den

-eländige knallen vill inte höra talas om annat

-än kärlek.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h2 class="part" id="chapter-0-3">

-<a id="page-135" class="pagenum" title="135"></a>

-GLUNTENS EPIGONER.

-</h2>

-

-</div>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-1">

-<a id="page-137" class="pagenum" title="137"></a>

-HÄNRYCKNINGENS STAD.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Må ingen förespegla sig, att här skall följa en

-hymn öfver den sig så kallande Mälardrottningen

-— hennes ära vidmakthålles redan

-förut af ett nöjaktigt antal poeter, med eller

-utan literis (ingen har ännu befunnits förtjäna

-mycke’ ris)<a class="fnote" href="#footnote-4" id="fnote-4">[4]</a>. Men en medellång middagslur

-härifrån efter snälltågsberäkning blåsa uppsluppna

-slättvindar kring ett småtrefligt provinssamhälle,

-bebygdt af tjugo à tretti tusen

-själar samt en varierande mängd studenter.

-Där har det en gång synts mig godt att dväljas,

-och där har min ande stundom i månskenskvällar

-bestigit extasens höjder, hvilka torna

-sig högt öfver slottsbackens öfversta krön. Där

-är hänryckningens stamort i Norden, där flammar

-den eviga elden på den apolloniska yrans

-altarhärd.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-138" class="pagenum" title="138"></a>

-Hör och döm! Den, som klottrar dessa

-rader, vallfärdade en dag förliden vår till detta

-minnenas helgade hem för att där uppspåra

-några flikar af sina ynglingaillusioners tappade

-purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem som

-upptagit den.

-</p>

-

-<p>

-Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus

-himmel, de afhållna gamla kullerstenarna

-skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna,

-bronsgubben vände fortfarande ryggen

-åt det kungliga universitetshuset och lät sin

-»tanke» hvila sig — allt detta var juste och i

-sin ordning. Men det slog mig småningom,

-att samhället var för väl sopadt. Hela studentkåren

-var undanstädad, och en dåsig prydlighet

-hvilade öfver de snyggt upplinjerade gatorna,

-alltifrån Asgårds buttra fasad till Luthagens

-yttersta träsk (lut abbreviation af lat. <em>lutum</em>,

-gyttja), från brackdistrikten bortom järnvägen

-till Fjärdingens klassiska kvarter. Kämpande

-mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade

-jag öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en

-poliskonstapel, som tycktes utgöra den ende

-trafikanten.

-</p>

-

-<p>

-— Hör nu herrn, hvar i all världen är

-studentkåren?

-</p>

-

-<p>

-— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt,

-synbart sträfvande efter att associera detta

-uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp.

-— Aha — ljusnade han plötsligt upp

-<a id="page-139" class="pagenum" title="139"></a>

-— lokalen är nere vid Dombron. Vänd om

-och gå genom Skytteanska ...

-</p>

-

-<p>

-Men jag hade redan hånleende vändt mig

-ifrån den oförstående ordningsväktaren och ilat

-mot ett hvitt föremål, som seglade neråt gatan.

-Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs

-tjocklurfviga hufvud. Tjusad störtade

-jag emot honom och hälsade honom med en

-sällspord värme.

-</p>

-

-<p>

-Flaxberg tog saken mera dämpadt, om

-än vänligt, ruskade min hänfördt framsträckta

-hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter

-moget och öfvervägdt:

-</p>

-

-<p>

-— Jag har i dag med en viss glans öfverstått

-min histologitentamen och har med anledning

-däraf beslutit att påkosta mig en och

-en half timmes rast, möjligen med kvart, dock

-enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så har

-jag sedan min förra tentamen en ouppdragen

-flaska apollinaris hemma i min lokal — du

-har väl ingenting emot att tömma en bägare

-af detta fluidum på grund af dagens betydelse?

-</p>

-

-<p>

-Nej vars, nej för all del, det hade jag ju

-visst inte, omständigheterna måste firas, det

-var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad

-det var för en dunkel tungsinthet som bredde

-sig öfver mig — jag som borde ha fröjdats i

-himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt

-därmed sammanhängande gästfrihet!

-</p>

-

-<p>

-— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor

-tentamenshjälten i energisk ton.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-140" class="pagenum" title="140"></a>

-— Affärer? <em>Här?</em> Låt oss tala allvar, yngling.

-Jag är kommen för att råka studentkåren

-— svarade jag med en skymt af lidelse.

-</p>

-

-<p>

-Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den

-begreppslöse konstapeln.

-</p>

-

-<p>

-— Direktionen sammanträder inte på länge

-— upplyste han småningom — och hvad vill

-du dem för rästen?

-</p>

-

-<p>

-— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag

-tror, att en klunk apollinaris skall lifva upp

-mig.

-</p>

-

-<p>

-Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd.

-Själf kröp han ihop i pinngungstolen och anvisade

-åt mig den storrosiga inventionsdivanen,

-hvarefter den festliga pokuleringen vidtog.

-</p>

-

-<p>

-Trots det stimulerande läskevattnet ville

-stämningen icke bli hvad man kallar sprudlande.

-Flaxberg fann sig slutligen föranlåten

-att ursäkta sin fåordighet med den upplysningen,

-att han måste i någon mån koncentrera

-sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien,

-som han samma afton skulle hålla i

-föreningen »Bort med studenterna».

-</p>

-

-<p>

-— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade

-jag förlamad af häpnad. — Var det »Bort med

-studenterna»?

-</p>

-

-<p>

-— Precis — bekräftade Flaxberg strängt.

-— Jag märker, att du med oursäktligt lättsinne

-vidhåller din gamla okomplicerade åskådning.

-Jaja, man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar.

-Men vid tjugofem år åtminstone är man

-<a id="page-141" class="pagenum" title="141"></a>

-skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen

-åt sidan och känna sig som medborgare,

-som integrerande del af — af det stora hela,

-du vet, bidraga till lösningen af den sociala

-frågan och så där vidare ...

-</p>

-

-<p>

-— Hvad är det för en fråga? — sporde jag

-trumpet — Är den direkt eller indirekt?

-</p>

-

-<p>

-Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar.

-</p>

-

-<p>

-— Den är i högsta grad direkt och berör

-enhvar af oss på det <em>allra</em> närmaste — docerade

-han på. — Vi vill afskaffa studenterna på

-så vis, att <em>alla</em> blir studenter. Vi nöjer oss inte

-som du och dina olycksaliga likar med att

-bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla

-krafter dra upp de vanlottade klasserna. Så

-snart jag har läst en bok eller tidningsartikel

-eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte

-i högdragen lättja och smälter innehållet för

-mig själf, utan jag går genast upp på en kateder

-och framlägger det för den arbetande brodern,

-som sålunda för en ringa afgift erhåller en

-ovärderlig massa kunskap, sorgfälligt preparerad.

-Eller också skrifver jag ihop ett tjugofemöreshäfte,

-där han på ett otroligt lättillgängligt

-sätt får reda på hvad lärda forskare har mödat

-sig i hela sin lifstid med att utröna. Å, det

-är härligt att så kunna medverka till millionernas

-förädling! Och hvilka resultat! Man hör

-ju på långa håll hur gräset växer ...

-</p>

-

-<p>

-— Och kon dör — inföll jag, i det jag

-<a id="page-142" class="pagenum" title="142"></a>

-hastigt reste mig. — Din rastetid är ute, Flaxberg,

-och mänskligheten kallar dig. Tack och

-farväl! Det finns några droppar apollinaris

-kvar till din nästa tentamensfest. Jag undrar,

-om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill.

-</p>

-

-<p>

-— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist

-— varnade Flaxberg stelt. — Han sysslar med

-utarbetandet af ett särdeles genomtänkt härordningsförslag

-med speciellt afseende fästadt vid

-de värnpliktiges intellektuella utbildning samt

-rösträttens nedflyttning till konfirmationsåldern.

-Det kommer ju litet för sent den här gången,

-men hvem vet, ett annat år kanske ...

-</p>

-

-<p>

-Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd

-ned för trappräcket och vandrade beklämd

-ut på gatan. Där uppdök åter en mössa.

-</p>

-

-<p>

-— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt

-— hur lefver du med världen?

-</p>

-

-<p>

-— <em>I</em> världen, men inte <em>af</em> världen — förkunnade

-den anropade mildt högtidligt. — Det

-gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner

-inte mer, vi har missionssamtal i afton, och

-inga utomstående ...

-</p>

-

-<p>

-— Tack, tack, men det gör ingenting för

-min del, jag har inte häller just mycken tid —

-afbröt jag med någon brådska.

-</p>

-

-<p>

-— Men en evighet har vi alla framför oss

-— ansåg Pålle och ilade vidare.

-</p>

-

-<p>

-Ja, det var hänryckningens stad, och där

-flammade lågorna höga på den apollinariska

-yrans altare.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-2">

-<a id="page-143" class="pagenum" title="143"></a>

-KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Det var en gång en kandidat, som mer än de

-flesta grubblade öfver striden mellan kapital

-och arbete. Han berördes smärtsamt af den

-omständigheten, att dessa bägge hvart för sig

-så sympatiska begrepp aldrig möttes i sämja

-utan ständigt flydde hvarandra eller stötte hvarandra

-bort. Tider hade funnits, då han trott

-sig vara den korade fridstiftaren, den som komma

-skulle; men han vardt äldre och fick mustascher

-och gick öfver på Hamletssidan.

-</p>

-

-<p>

-Då ordnade han småningom förhållandena

-så, att han ägnade den hufvudafdelning af lifvet,

-som kallas terminer, åt den ena makten,

-kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes

-ferier, åt motståndaren, arbetet. På

-detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna

-frid, som ett välberäknadt kompromissande kan

-skänka, och lade på hullet, som endast den

-rättsinnige och välsituerade lägger på hullet.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-144" class="pagenum" title="144"></a>

-I vetenskapliga kretsar var han äljes icke

-beryktad för ortodoxi. Har var till och med

-så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla

-svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan

-titeln hade ursprungligen tilldelats honom af

-hans städerska och sedan spridt sig till vidare

-kretsar, så som det plägar gå.

-</p>

-

-<p>

-Han var aldrig ovillig att utreda för oss

-yngre orsaken till detta missförhållande, och

-en jämmer var det att lyssna till denna historia

-om afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig

-martyrkäckhet.

-</p>

-

-<p>

-Nå, han visste, hvad s. k. examina voro

-värda, och var inte den, som dårades af titlars

-klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför

-inte han såväl som andra kunde lägga sig

-till med ett och annat af dessa stämplade pappersark,

-som äro så komiskt lätta att förvärfva

-och af hvilka man i lifvets senare skeden stundom

-kan ta bevittnade afskrifter för att dymedelst

-lura bönder. Ja, inte hade han svettats

-något särskildt för saken, men han hade dock

-upprepade gånger stämt möte med än den ena

-och än den andra »gamla stöfveln», som han

-med någon hätskhet uttryckte sig om de akademiska

-lärarna, i afsikt att under vetenskapligt

-tankeutbyte framhålla sin kompetens för

-den åsyftade betygsgraden. Han föreställde sig,

-att han hade att göra med gentlemän, uppträdde

-själf som sådan och hyste därför berättigade

-pretentioner på ett annat bemötande än

-<a id="page-145" class="pagenum" title="145"></a>

-det verkligt skändliga, som kom honom till

-del. Det var kanske inte lönt, att han sade

-mera, han kunde knappast vänta att bli trodd ...

-</p>

-

-<p>

-— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt

-— vi tror hvad som hälst om de gubbarna. Vi

-kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar.

-</p>

-

-<p>

-Å ja vars, han kunde gärna exponera dem,

-i betraktande af att de voro tämligen komprometterade

-förut.

-</p>

-

-<p>

-Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och

-hans ögon stirrade ned i toddyglaset med en

-glöd så förtärande, att sockret smälte fortare

-än vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande,

-stundom opassande tydliga ordalag

-skildrade sina lärda rendez-vous’er.

-</p>

-

-<p>

-Öfverensstämde det först och främst med

-folkvettets eller bara den rena simpla snygghetens

-fordringar att pådraga sin solkigaste och

-knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i

-förväg anmäld välfrejdad yngling, som kommer

-på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst

-samt violett silkesnäsduk innanför västen?

-</p>

-

-<p>

-Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad

-och blickade skyggt på hvarandra, liksom spörjande,

-om det kunde vara sant, att vi nyss

-blifvit bröder med denne häpnadsväckande karl.

-Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga

-af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor,

-och vi redde oss alla förträffligt. — Herre Gud,

-man tenterar ju inte alla på en gång.

-</p>

-

-<p>

-Han höll emellertid för troligt, att de intriganta

-<a id="page-146" class="pagenum" title="146"></a>

-gamla männen anskaffat de nesliga

-plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället.

-Han ansåg, att detta drag alldeles frappant

-passade in i deras karakteristik och att måhända

-ensamt det innehöll nyckeln till hela

-deras anläggning.

-</p>

-

-<p>

-Man kunde verkligen inte ha det att säga

-efter dem, att de sparade någon möda vid

-arrangerandet af hans mottagande. Så plägade

-de t. ex. på förhand ha låtit hopsamla allt

-damm, som vid morgonstädningen uppdrifvits

-i deras och möjligen äfven någon grannes

-våning, på skyfflar samt med snålt tillgodogörande

-af hvarje korn öst det öfver bord och

-stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum.

-Visste någon af de närvarande hvad detta

-ville säga för en man med samma dag borstade

-svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de

-någon tanklöshet och brist på förutseende vid

-hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd,

-annars hade de väl näppeligen satt honom

-på en låghalt taburett (taburett, mina herrar!)

-midt för ett par bordsben och beredt honom

-tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken.

-Han måste beundra deras sinnrikhet, äfven om

-han icke kunde fullt sympatisera med deras

-anordningar, ty han var den, som förstod att

-låta detta vara detta.

-</p>

-

-<p>

-Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi

-hade fått förverkligad vår ungdoms djärfva

-dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens

-<a id="page-147" class="pagenum" title="147"></a>

-och dvärgasinnets ädla offer. Framför

-oss satt en hjälte och höjde sitt stora toddyglas

-till svar på den försynta hälsningen från

-våra oansenliga punschglas, och de tunga molnen

-från en hjältes cigarr korsade de fina rökstrålarna

-från våra cigarretter.

-</p>

-

-<p>

-Allesammans tycktes de ha enat sig om

-att komplettera det kyliga obehaget i inledningsceremonierna

-med det ovärdigt snärjande spörsmålet:

-»Nå, hvad har herrn läst för något i

-ämnet?» Detta syntes honom innebära en våldsam

-missuppfattning af ändamålet med hans

-besök och försatte honom i ett dåligt humör,

-som han icke lyckades bli kvitt, så länge han

-satt kvar på den nämda taburetten (nåja, <em>satt</em>

-var kanske för starkt uttryck). Visserligen

-kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en

-hög boktitlar — han hade minsann sett många

-sådana i sin dar — men han var kommen för

-att resonnera allvarligt och gediget och framlägga

-sina tankar och åsikter i det förevarande

-ämnet. Han råkade ha idéer, och hvad innerst

-kom det dem vid, om han hade läst någonting

-eller ej?

-</p>

-

-<p>

-Minnet af all den lumpenhet han varit med

-om syntes kväfva honom, hans röst blef tjock

-af svällande harm, och han måste ta en större

-klunk för att bli klar i strupen. Så försjönk

-han i funderingar, af ett bittert slag troligen,

-och vi måste slutligen påminna honom, att hans

-skildring icke kunde anses afslutad.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-148" class="pagenum" title="148"></a>

-Liksom ovilligt tog han till ordet igen.

-Han var inte långsint, han ville inte säga något

-ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade

-Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de

-förstodo, de kunde nog vara ganska användbara

-i sitt slag. Men som usla bofvar hade

-de betett sig mot honom. Kunde någon af

-de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att

-han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde

-dock icke till de laster, som någon nu lefvande

-individ skulle våga uppträda och beskylla honom

-för. Saken berodde helt simpelt på smärre

-meningsskiljaktigheter mellan honom och gubbarna.

-Han hade befunnits hysa afvikande

-åsikter än i fråga om ett årtal, än rörande en

-historisk händelses förlopp eller ett filosofiskt

-systems sammanhang. Ja, och så hade han

-funnit den grekiska formläran bra nog otidsenligt

-invecklad och därför vidtagit ganska

-omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna.

-</p>

-

-<p>

-Det var <em>detta</em> som hade retat gubbarna

-och kommit dem att taga en låg hämd!

-Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet,

-nej bevara oss väl, ingen ovanlig synpunkt,

-då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp,

-på stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta

-er för det som nytt är!

-</p>

-

-<p>

-Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation,

-och nästa morgon hälsade vi med

-nöd på professorerna.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-149" class="pagenum" title="149"></a>

-Han var en snäll och vänsäll man, och

-han höll sig inte för god att sällskapa med

-oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord

-liberalitet sin hela tid till vår disposition under

-de perioder, då kapitalet, som nämdt, var

-föremål för hans tankar och åtgärder. Ack

-jag minns väl, hur värmande det kändes att,

-när man glad och rik trädde ut från postkontoret

-med ett af fem insegel smyckadt konvolut

-uppstickande ur bröstfickan, möta hans glädtigt

-intresserade blick och hälsas af hans hjärtevinnande

-slag på axeln. »Gamle gosse, var

-det inte förlidet sekel vi träffades sist, vi ska

-vara tillsammans.»

-</p>

-

-<p>

-Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd

-öfver vår pappas frikostiga hjälpsändningar,

-ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser

-öfver vår välbergade och ogifte farbrors

-obetydliga gifmildhet.

-</p>

-

-<p>

-Han berörde sällan inför oss de tider, som

-han i öfverensstämmelse med sin lefnadsplan

-ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam

-person, och för rästen hade ämnet sina bittra

-sidor.

-</p>

-

-<p>

-Han antydde nämligen stundom, att han

-haft litet flera motgångar, än någon af de närvarande

-kunde åskådligt föreställa sig. Men

-han var icke den som ville uppkalla några larmoyanta

-effekter ...

-</p>

-

-<p>

-Så mycket fingo vi ur honom ändå, att

-han, då terminen definitivt var afslutad och såväl

-<a id="page-150" class="pagenum" title="150"></a>

-kapital som akademiska medborgare vordo

-sällsynta, plägade packa full med böcker en

-gammal familjeklenod till läderkoffert, som var

-så skröplig, att den sammanhölls endast af de

-kära minnen, som voro fästade vid den, och

-färdas till något litet och oupptäckt samhälle

-för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade

-friden var emellertid besvärligare att ernå, än

-de närvarande inbillade sig. Om han ville,

-skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter

-om förstadsträhus, där man fick tacka

-försynen, att det fanns ett slags väggar mellan

-rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär

-... Man ägde tyvärr också en apparition,

-som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga

-flickor från att åtrå ens bekantskap, och man

-var kanske såpass spirituell, att man icke betraktades

-som något öfverflödigt påhäng vid

-hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet.

-Kort sagdt, han hade aldrig lyckats

-finna den drömda idyllköping, där han tänkt

-sig, att hans lifsverk skulle gro och blomstra.

-</p>

-

-<p>

-Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte

-mannen, vi kände oss så tarfligt framgångsrika,

-så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den

-kvällen efter en ädel olyckas bäska kalk.

-</p>

-

-<p class="tb">

-&nbsp;

-</p>

-

-<p class="noindent">

-Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre

-och förhärdade och knöto nya bekantskaper och

-glömde småningom vår gamle vän. Väl växte

-det upp nya ynglingagenerationer, som ställde

-<a id="page-151" class="pagenum" title="151"></a>

-sig under hans hägn och i hans följe tågade

-efter idealets fana. Men hans hjässa började

-kalna, och de unga tröttade honom. Han blef

-led vid hela sin kår och började söka sitt umgänge

-i andra samhällsklasser.

-</p>

-

-<p>

-Han följde härvid konsekvent metoden att

-löpa samhällets rangskala nedåt, och med den

-starka stilkänsla, som alltid varit honom egen,

-rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och

-klädedräkt efter sin tillfälliga omgifning. Han

-ville icke afsticka genom sitt yttre, han förstod

-att göra sig gällande ändå.

-</p>

-

-<p>

-Sista gången jag såg honom, stod han utanför

-en änklare restaurant eller, brutalt uttryckt,

-en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra

-hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt

-diskuterade angående arten af den förtäring,

-som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda

-herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens

-eller anletsdragens förfining; men ingen,

-som såg denna grupp, kunde misstaga sig på

-att han var dess sol och centrum.

-</p>

-

-<p>

-Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp

-till honom, och det sista jag hörde, innan skaran

-stormade ingången, var en inställsam bränvinsbas,

-som yttrade:

-</p>

-

-<p>

-— Kandidaten får bestämma.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-3">

-<a id="page-152" class="pagenum" title="152"></a>

-FRIBERGS EXAMENSFEST.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Min landsman Friberg studerar klassiska språk.

-Jag vill ju inte därmed ha sagt, att han förnöter

-tillvaron med att hänga näsan öfver den

-föga spännande litteratur, som Homeros och

-Cicero m. fl. forntidspedagoger för mycket länge

-sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till

-bruk för de allmänna läroverkens högre klasser.

-Friberg är nämligen en grannlaga natur,

-han hyser en respektfull vördnad för antiken,

-han nänns icke röra med ovarsam hand vid

-den klassiska odlingens skatter, han blickar

-endast i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna

-— det är nog för hans försynta väsen

-att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit

-skrifvet. »Tids nog», säger han med ett epikureiskt

-leende, »tids nog blir vi bekanta, gubbar.

-Här är ingen brist på terminer.»

-</p>

-

-<p>

-Friberg har rätt, han har icke lidit brist

-på terminer, de han upplefvat kunna angifvas

-med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en

-<a id="page-153" class="pagenum" title="153"></a>

-individ med hans antika ro och jämvikt måste

-helt naturligt osympatiskt beröras af sina samtidas

-osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver

-samt förfäras inför deras brutala och

-bullersamma inträngande på vetenskapens heliga

-marker. Vi äro dock inte mer än människor,

-de flesta af oss, och äfven Friberg har haft sin

-svaghetsstund, då han hvirflats in i världslighetsströmmen.

-</p>

-

-<p>

-Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar,

-men det är dock ett faktum, att han en

-gång — det har kuggats många generationer

-sedan dess — i ett slags öfvermodig yrsel anmälde

-sig till kandidatexamen. Kvällen före

-skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af

-sin städerska och placerade detta under sin

-hufvudkudde för att på så vis garantera sig

-dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt

-uppvaknande. Följande förmiddag rycktes Friberg

-ur sin barnsligt djupa slummer af en

-hård kvinnohand, som höll på att raka fram

-spillrorna af det kväfda väckarinstrumentet,

-hvilket under nattens lopp ändat sin larmande

-bana. Men Friberg tog med ett lyckligt leende

-farväl af sina fåvitska examensplaner och erinrade

-sig med välbehag, att äfven Homeros

-plägade slumra ibland.

-</p>

-

-<p>

-Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig

-något riktigt lugn efter den dagen. En smärtsam

-tagg blef sittande i hans själ, och han

-sände mulna blickar efter oss andra, som ideligen

-<a id="page-154" class="pagenum" title="154"></a>

-skenade förbi honom och trampade honom

-på tårna under vår kapplöpning till akademiska

-lärdomsgrader och förmånliga ämbeten. Och

-en vacker septembermorgon stod det tydligt

-för Friberg, att några åtgärder borde vidtagas.

-</p>

-

-<p>

-Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla

-sin reputation i dessa bustider? Så

-lydde det problem, som sagda morgon framställde

-sig till hans betraktande.

-</p>

-

-<p>

-Sedan han mediterat öfver saken i sin

-gungstol under en tidrymd af fyra pipor, kände

-han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät

-förfärdiga ett monumentalt anslag af följande

-lydelse:

-</p>

-

-<p>

-»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan

-längre tid tillbaka än någon af er kan minnas,

-anhåller härmed att få se samtliga landsmännen,

-så väl seniorer och juniorer som recentiorer

-och recentissimi, på en enkel examenszwyck å

-nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart.

-Dräkt: Högtidsdräkt för en hvar som

-kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle inspektor

-eller någon hedersledamot råka till att få

-se det här plakatet, må han anse sig inbjuden.

-Friberg knusslar aldrig.»

-</p>

-

-<p>

-Detta epokgörande tryckalster fastnubbades

-i god tid följande morgon af Friberg egenhändigt

-på nationens tamburdörr. Vaktmästaren

-höll sig bakom med gapande mun, och en

-ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän

-bevittnade förrättningen. Sensationen kan

-<a id="page-155" class="pagenum" title="155"></a>

-näppeligen ha varit våldsammare, när doktor

-Luther i världen smetade upp sina teser på

-kyrkportalen i Wittenberg.

-</p>

-

-<p>

-Friberg var emellertid inte den man, som

-tog intryck af en omgifvande människofänads

-hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet.

-Han nubbade utan att blicka åt höger eller

-vänster, och när han ändtligen vardt färdig,

-ställde han sig på något afstånd med hufvudet

-på sned och mössan i nacken för att kritiskt

-granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss

-landsmän med en högdraget förbindlig blick,

-uttalade en världsvan förhoppning, att vi icke

-måtte vara behäftade med något förhinder, och

-aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af

-de högljudda och epigrammatiskt formade gratulationer,

-som slungades efter honom.

-</p>

-

-<p>

-Det töfvade inte lång stund, innan samhället

-i sin helhet och i synnerhet studentkåren

-hade kunskap om dagens enastående

-betydelse, Friberg var i hvars mans mun,

-och vi landsmän bemöttes med en respektfull

-afund.

-</p>

-

-<p>

-När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder,

-började anlända, mottogos vi magnifikt

-af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en

-fond af praktfullt dukade bord och en stab af

-parata vaktmästare. Vi bländades af födoämnenas

-ymnighet och beaktansvärda kvalitet

-samt öfverväldigades af den myckenhet prima

-fluida, som bidade vårt angrepp. Stämningen

-<a id="page-156" class="pagenum" title="156"></a>

-svingade sig med detsamma upp till en lofvande

-höjd.

-</p>

-

-<p>

-Så knackade Friberg på sitt glas och tog

-sig friheten att hälsa de ärade landsmännen

-välkomna.

-</p>

-

-<p>

-— Det är inte min vana att skräfla —

-yttrade han vidare med rörd stämma — men

-jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett

-betydligare antal fester, både examens- och

-andra, än flertalet af de närvarande. Den lilla

-flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig

-personligen en vida mera ingripande betydelse

-än något annat rummel, som jag har varit med

-om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen

-torde ha sig bekant, min första examensfest.

-(Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske

-min sista. (Protesterande mummel.) Examen,

-mina ärade landsmän, hvad är examen? —

-(Här stannade han, synbart villrådig om svaret

-på den uppkastade frågan, men fattade sig

-snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ,

-som har sina särskilda åsikter, sina från mängdens

-afvikande tycken. Jag försof mig en gång,

-men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig

-in att fira en examensfest så att säga fristående.

-Låt oss vara tillsammans. Hej på er, landsmän!

-</p>

-

-<p>

-Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste

-seniorn utbragte »ett fyrfaldigt, kraftigt, studentikost,

-äkta upsaliensiskt lefve» för honom,

-och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring

-salen.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-157" class="pagenum" title="157"></a>

-Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp,

-såsom det höfves vid en examensfest. Föremålet

-lyckönskades än vibrerande allvarligt, än

-godlynt skojfriskt, man trängde allt bättre in

-i situationen, och när några timmar hade förrunnit,

-vann den föreställningen allt mera insteg

-hos Friberg, att han aflagt kandidatexamen.

-Ja, framåt morgonsidan kunde han till och med

-redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor,

-som han besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt.

-</p>

-

-<p>

-Landsmännen började emellertid småningom

-aftroppa till synbar sorg för Friberg, som

-med en smärtsamt förvånad blick tillsporde

-enhvar afgående, om han verkligen inte tänkte

-stanna till frukost. Med lättnad fann han, att

-en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade

-sig af inbjudningen och afvaktande sträckte sig

-på sofforna rundt omkring i lokalen för att

-något hvila sig till morgonmålet.

-</p>

-

-<p>

-Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet

-var uttömd i och med den välförsedda

-sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts.

-Å nej, Friberg var en fint belefvad gentleman,

-som visste att underhålla sina gäster i det sista.

-</p>

-

-<p>

-— Nu hoppas jag landsmännen inte har

-något emot att tåga ner till stationen och titta

-på Stockholmståget — proklamerade Friberg.

-— Jag bjuder.

-</p>

-

-<p>

-Landsmännen visade sig villiga, och en

-gåsmarsch arrangerades med Friberg i têten.

-I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår

-<a id="page-158" class="pagenum" title="158"></a>

-frackklädda skara genom det beundrande samhällets

-gator. Friberg vandrade själfmedvetet

-fram till biljettluckan och kommenderade:

-»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en

-fältherregest visade på det slingrande tåget

-bakom sig.

-</p>

-

-<p>

-Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning,

-ut på perrongen, men så fort vi väl voro utkomna

-alla, skingrade vi oss och uppfyllde

-platsen. Man kunde trott, att vårt antal med

-ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt. Vi

-upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet.

-Vi tryckte samtliga afresandes händer och önskade

-dem välkomna åter. Vi anhöllo alla stadsbud

-och undrade, om inte effekterna, som de

-fraktade, voro våra. Vi ställde enfaldiga frågor

-till alla järnvägspersonalens medlemmar.

-</p>

-

-<p>

-När det af oss kraftigt afhurrade tåget

-ändtligen kom i väg, sedan vi lyckats försena

-det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga

-och slaka; men Friberg var nöjd. Han

-aftackade hjärtligt sin trupp och traskade hemåt

-sömnig och själaglad, i det han allt som oftast

-hördes mumla för sig själf:

-</p>

-

-<p>

-— Det är ett sabla sjå med examen i alla

-fall!

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-4">

-<a id="page-159" class="pagenum" title="159"></a>

-TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO.

-</h3>

-

-</div>

-

-<p class="first">

-Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak,

-som kännes igen på att den är förfelad och

-som man fördenskull får höra glåpord om af

-alla dem, som ingen sådan haft att mankera.

-För visso är det irriterande för en betraktare

-med ordningssinne att se en person med prononcerade

-anlag för damskrädderi kasta bort

-sig på romanfacket eller en individ med skaldisk

-fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter;

-men vek och medkännande som jag

-alltid varit (fastän jag städse haft svårt att inbilla

-någon det), lutar jag åt att föreslå dessa

-skefva, en gång så lofvande existenser till en

-hjärtligare behandling.

-</p>

-

-<p>

-Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund.

-Han står för mig som den typiske representanten

-för kallelsemänniskorna. Att den

-kortsynta men välmenande naturen ämnat honom

-till vetenskapligt geni och med tiden professor

-emeritus framgick redan af den logiska

-<a id="page-160" class="pagenum" title="160"></a>

-tankekraft han utvecklade under sin spädaste

-period, då han med vidunderlig precision afpassade

-styrkan af sina röstmedel efter kvadraten

-på moderns afstånd från hans vagga.

-I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig

-språkvirtuos, dock utan att någonsin

-ertappas med öfverläsning af lexor — hans

-enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens

-temaskrifning, för hvilket han uppbar ett terminsarvode

-i cigarrcigarretter och frimärken

-med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen

-gör jag bäst i att icke vidröra, ty en

-nära nog sjuklig försynthet kommer mig att

-frukta blotta skenet af öfverdrift.

-</p>

-

-<p>

-När han gjort sitt intåg i universitetsstaden,

-öfvergick han naturligtvis snart som andra

-ynglingar med gnistan till ästetisk verksamhet,

-och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga

-analyser han verkställde och de verkligt

-omhvälfvande upptäckter han gjorde inom

-ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång

-måste jag nöja mig med en erinran om hans

-i form och tankar lika blixtrande föredrag om

-»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det

-återfinnes i Daniel Fallströms dikter», hvilket

-sent skall förgätas af »Ästetiska förbundets»

-ledamöter.

-</p>

-

-<p>

-Ännu så länge hade Tedde Knopplund,

-utan att skela åt höger eller vänster, vandrat

-sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning

-— ack, att han hade så gjort allt framgent!

-<a id="page-161" class="pagenum" title="161"></a>

-Gud vet hvad det var för en liten nyckfullhetsdjäfvul

-som flög i honom, men i ett

-plötsligt nafs kastade han sig in på en från

-ästetikerns skarpt divergerande bana, nämligen

-demokratens. Det uppsteg med ens hos honom

-ett passioneradt begär att varda en af de stora

-folkupplysarna, att rusa ner till de breda lagren

-och broderligt ta dem i kragen för att släpa

-dem med sig upp till de höjder, där hans ande

-af natur och vana dvaldes. Han började begagna

-nervikta kragar och gnolade ständigt

-med undertryckt glöd i stämman: »Seid umschlungen,

-Millionen!» — så lidelsefullt älskade

-han miljonerna, under det han — sällsamma

-motsägelse! — skulle vägrat att ta i miljonärerna

-med en tång.

-</p>

-

-<p>

-Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin

-professorsexamen, men hans mesta tid åtgick

-nu till att verka för den underkufvade brodern.

-Efter att på ett antal offentliga möten af skilda

-slag ha gjort sig förtrogen med åsynen af

-denne, kände han sig mogen att stiga upp och

-nedösa öfver honom något af sin hopade visdom.

-I sökandet efter ett allmänfattligt ämne

-af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna

-i »Hamlet». Han beredde sig med

-en oändlig omsorg och bemödade sig särskildt

-att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse

-lämpade termer.

-</p>

-

-<p>

-Så rustad och utan manschetter uppsteg

-han en söndagsafton på talaretribunen. Den

-<a id="page-162" class="pagenum" title="162"></a>

-underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd

-och märkbart pomaderad, satt nedanför

-i bekväma ställningar och iakttog honom med

-maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen,

-att det där med manschetterna var ett

-missgrepp, men skadan var skedd och den ideella

-trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han.

-</p>

-

-<p>

-Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det

-honom själf. Han började likväl misstänka,

-att det var stämdt en oktav för högt, när han

-märkte, att den underkufvade brodern högst

-obetydligt lät sig medryckas. När det ändtligen

-var öfver, applåderades det emellertid ganska

-ljudligt, och Tedde bockade sig förnöjd i den

-illusionen, att aftonens mödor nu gått till

-ända.

-</p>

-

-<p>

-Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste

-arbetaren en hop ästetik så där utan vidare;

-man får lof att vänta sig svar på tal.

-Och det fick Tedde.

-</p>

-

-<p>

-Ordet begärdes först af trävaruarbetaren

-Jonasson, som i den ärade talarens framställning

-hade saknat ett direkt och kursiveradt

-framhållande af den monarkiska statsförfattningens

-vådor, hvilka enligt Jonassons uppfattning

-otvetydigt framginge ur det ifrågavarande

-dramat. Efter att något ha uppehållit sig vid

-denna sida af saken slutade han sitt anförande

-med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att

-samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i

-femte akten.

-</p>

-

-<p>

-<a id="page-163" class="pagenum" title="163"></a>

-Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig

-vid den lösa tapet, bakom hvilken Polonius

-undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in

-på frågan om inneboendesystemet. Ansåg, att

-här möjligen förelåg en antydan om ett provisoriskt

-upphjälpande af dettas värsta olägenheter,

-men att man icke borde förhasta sig

-utan besinningsfullt pröfva förhållandet.

-</p>

-

-<p>

-Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden

-med lätt ironi, hvad han åsyftat

-med sitt <em>en passant</em> utslungade påstående, att

-pjesens författare var en stor <em>konstnär</em>. Så

-märkvärdigt <em>stor</em> sådan kunde han väl i alla

-fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens

-hört talas om några taflor, som han skulle ha

-målat. Det konstnärskapet måtte ha varit mera,

-så att säga, privat.

-</p>

-

-<p>

-Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt

-rykte för rolighet. Den öfverklasstalare

-var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa

-i en handvändning.

-</p>

-

-<p>

-Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de

-flesta <em>för</em> utvidgad rösträtt, klockan gick på

-elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i

-vädret. Han kände sig också något slak och

-förvirrad, kort sagdt stukad. Hans uppfattning

-af den underkufvade brodern undergick metamorfoser.

-</p>

-

-<p>

-Slutligen — sedan en beläst metallarbetare

-upplyst församlingen, att »Hamlet» var ett

-sällspordt bosch, för det stod i en styf bok,

-<a id="page-164" class="pagenum" title="164"></a>

-som hette »I röda rummet», och det var allt

-sant, för den som hade skrifvit den boken,

-han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre

-— upplöstes mötet, och Tedde gjorde sig osynlig

-utan att vidtaga de handskakningar öfver

-lag, som han på förhand svärmat om.

-</p>

-

-<p>

-Han kände sig nu själablöt och obetydlig

-en tid; men hans ideal låg ännu ej i spillror,

-och han beslöt att göra vidare försök. Hans

-erfarenhet hade lärt honom, att utrikiska ords

-undertryckande var en högligen onödig och

-måhända för hans eget anseende menlig åtgärd.

-Det syntes honom nu lämpligt att uppträda

-fullt naturligt och onivelleradt samt att icke

-sky de mera gängse klassiska citaten, när de

-föllo honom på tungan. Styrkt af dessa nya

-föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde

-brodern, deltog i föreningssamkväm

-och smärre tillställningar på änklare lokaler.

-Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå.

-Brodern framhärdade i att behandla Tedde

-öfverlägset, brodern innehöll ett kompendium

-af populärt naturvetenskapliga universalverk,

-som Tedde aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan

-tämligen löst, och de fina citat, som föllo Tedde

-på tungan, föllo icke brodern på läppen.

-</p>

-

-<p>

-Jag har inte utrymme att här redogöra för

-Teddes olyckliga konversationsexperiment eller

-hans bedröfliga föredragsöfningar med däraf

-framkallade diskussioner. Nog af, han drog

-sig småningom tillbaka i smärtfylld insikt om

-<a id="page-165" class="pagenum" title="165"></a>

-sin saknad af demokratbegåfning och tog åter

-fatt på sin professorsexamen, men med bruten

-håg och med förvärfvadt medvetande om att

-fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar

-det ogrumlade och triumferande öfverskådandet

-af tillvarons fenomen.

-</p>

-

-<p>

-Tedde blir aldrig den snillekrönte professor

-emeritus han redan i vaggan gaf så rika löften om.

-</p>

-

-<div class="chapter">

-

-<h2 class="toc" id="chapter-0-4">

-<a id="page-166" class="pagenum" title="166"></a>

-INNEHÅLL.

-</h2>

-

-</div>

-

-<div class="table">

-<table class="toc" summary="">

-<tbody>

-   <tr class="h">

-      <td class="col1" colspan="2">Min födelsestads krönika.</td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">&nbsp;</td>

-      <td class="col_page">Sid.</td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">En stadsplan utan vinklar</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-5">5</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Den intorkade fontänen</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-10">10</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">När vi döda vaknade i landsorten</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-15">15</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Tyngdlagen och vedergällningens lag</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-21">21</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Den hvita mössan</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-25">25</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Interviewarens debut</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-31">31</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Sanningen om de döda</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-37">37</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Karnevalsyra i fosterlandets tjänst</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-45">45</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Konkurrentruinen</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-50">50</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Storsångerskan på genomresa</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-55">55</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Rafaels jubileum</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-60">60</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Moder Svea på Stadshotellet</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-66">66</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">De två pälsärna</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-76">76</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Jakten efter vitsen</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-83">83</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Julen sådan den bör vara</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-89">89</a></td>

-   </tr>

-   <tr class="h br">

-      <td class="col1" colspan="2">Världens vägar.</td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Hur laviner uppstå</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-97">97</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Herrn med det dåliga humöret</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-102">102</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Den flickan jag skulle haft</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-107">107</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1"><a id="page-167" class="pagenum" title="167"></a>Medpassagerare</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-114">114</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Recensentens törnestig</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-120">120</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Kärleken ur förläggarsynpunkt</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-128">128</a></td>

-   </tr>

-   <tr class="h br">

-      <td class="col1" colspan="2">Gluntens epigoner.</td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Hänryckningens stad</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-137">137</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Kandidaten på rutschbanan</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-143">143</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Fribergs examensfest</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-152">152</a></td>

-   </tr>

-   <tr>

-      <td class="col1">Teddes demokratiska fiasko</td>

-      <td class="col_page"><a href="#page-158">158</a></td>

-   </tr>

-</tbody>

-</table>

-</div>

-

-<div class="chapter">

-

-<h2 class="fn" id="chapter-0-5">

-FOTNOTER.

-</h2>

-

-</div>

-

-<p class="footnote">

-<a class="footnote" href="#fnote-1" id="footnote-1">[1]</a> Den oftanämde landssekreteraren.

-</p>

-

-<p class="sign footnote2">

-<em>H. Lr.</em>

-

-</p>

-

-<p class="footnote">

-<a class="footnote" href="#fnote-2" id="footnote-2">[2]</a> Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt.

-</p>

-

-<p class="sign footnote2">

-<em>H. Lr.</em>

-

-</p>

-

-<p class="footnote">

-<a class="footnote" href="#fnote-3" id="footnote-3">[3]</a> Efterträdaren till den med pälsarna.

-</p>

-

-<p class="footnote">

-<a class="footnote" href="#fnote-4" id="footnote-4">[4]</a> Här hänger en göteborgare, som stör mig med

-sina hemgjorda reflexioner.

-</p>

-

-<p class="sign footnote2">

-<em>Förf:s graverande anmärkning.</em>

-

-</p>

-

-<div class="trnote chapter">

-<p class="transnote">

-Noteringar:

-</p>

-

-<p>

-Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels bibehållits.

-Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare korrekturer — somliga efter

-konsultation av senare utgåvor — är som följande (innan/efter):

-</p>

-

-

-<ul>

-

-<li>

-... som har <span class="underline">sina</span> angenäma post i hotellets ...<br />

-... som har <a href="#corr-2"><span class="underline">sin</span></a> angenäma post i hotellets ...<br />

-</li>

-

-<li>

-... <span class="underline">hardt</span> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br />

-... <a href="#corr-3"><span class="underline">hårdt</span></a> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br />

-</li>

-</ul>

-</div>

-

-

-<div lang='en' xml:lang='en'>

-<div style='display:block; margin-top:4em'>*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK <span lang='sv' xml:lang='sv'>OSKULD OCH ARSENIK</span> ***</div>

-<div style='text-align:left'>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Updated editions will replace the previous one&#8212;the old editions will

-be renamed.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

-law means that no one owns a United States copyright in these works,

-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United

-States without permission and without paying copyright

-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

-of this license, apply to copying and distributing Project

-Gutenberg&#8482; electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG&#8482;

-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

-and may not be used if you charge for an eBook, except by following

-the terms of the trademark license, including paying royalties for use

-of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for

-copies of this eBook, complying with the trademark license is very

-easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation

-of derivative works, reports, performances and research. Project

-Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away&#8212;you may

-do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected

-by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark

-license, especially commercial redistribution.

-</div>

-

-<div style='margin-top:1em; font-size:1.1em; text-align:center'>START: FULL LICENSE</div>

-<div style='text-align:center;font-size:0.9em'>THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE</div>

-<div style='text-align:center;font-size:0.9em'>PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-To protect the Project Gutenberg&#8482; mission of promoting the free

-distribution of electronic works, by using or distributing this work

-(or any other work associated in any way with the phrase &#8220;Project

-Gutenberg&#8221;), you agree to comply with all the terms of the Full

-Project Gutenberg&#8482; License available with this file or online at

-www.gutenberg.org/license.

-</div>

-

-<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>

-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg&#8482; electronic works

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg&#8482;

-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

-and accept all the terms of this license and intellectual property

-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

-the terms of this agreement, you must cease using and return or

-destroy all copies of Project Gutenberg&#8482; electronic works in your

-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

-Project Gutenberg&#8482; electronic work and you do not agree to be bound

-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person

-or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.B. &#8220;Project Gutenberg&#8221; is a registered trademark. It may only be

-used on or associated in any way with an electronic work by people who

-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

-things that you can do with most Project Gutenberg&#8482; electronic works

-even without complying with the full terms of this agreement. See

-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

-Gutenberg&#8482; electronic works if you follow the terms of this

-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg&#8482;

-electronic works. See paragraph 1.E below.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (&#8220;the

-Foundation&#8221; or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

-of Project Gutenberg&#8482; electronic works. Nearly all the individual

-works in the collection are in the public domain in the United

-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

-United States and you are located in the United States, we do not

-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

-displaying or creating derivative works based on the work as long as

-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

-that you will support the Project Gutenberg&#8482; mission of promoting

-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg&#8482;

-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

-Project Gutenberg&#8482; name associated with the work. You can easily

-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

-same format with its attached full Project Gutenberg&#8482; License when

-you share it without charge with others.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

-in a constant state of change. If you are outside the United States,

-check the laws of your country in addition to the terms of this

-agreement before downloading, copying, displaying, performing,

-distributing or creating derivative works based on this work or any

-other Project Gutenberg&#8482; work. The Foundation makes no

-representations concerning the copyright status of any work in any

-country other than the United States.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

-immediate access to, the full Project Gutenberg&#8482; License must appear

-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg&#8482; work (any work

-on which the phrase &#8220;Project Gutenberg&#8221; appears, or with which the

-phrase &#8220;Project Gutenberg&#8221; is associated) is accessed, displayed,

-performed, viewed, copied or distributed:

-</div>

-

-<blockquote>

-  <div style='display:block; margin:1em 0'>

-    This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most

-    other parts of the world at no cost and with almost no restrictions

-    whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms

-    of the Project Gutenberg License included with this eBook or online

-    at <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>. If you

-    are not located in the United States, you will have to check the laws

-    of the country where you are located before using this eBook.

-  </div>

-</blockquote>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.2. If an individual Project Gutenberg&#8482; electronic work is

-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

-contain a notice indicating that it is posted with permission of the

-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

-the United States without paying any fees or charges. If you are

-redistributing or providing access to a work with the phrase &#8220;Project

-Gutenberg&#8221; associated with or appearing on the work, you must comply

-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg&#8482;

-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.3. If an individual Project Gutenberg&#8482; electronic work is posted

-with the permission of the copyright holder, your use and distribution

-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

-will be linked to the Project Gutenberg&#8482; License for all works

-posted with the permission of the copyright holder found at the

-beginning of this work.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg&#8482;

-License terms from this work, or any files containing a part of this

-work or any other work associated with Project Gutenberg&#8482;.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

-electronic work, or any part of this electronic work, without

-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

-active links or immediate access to the full terms of the Project

-Gutenberg&#8482; License.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

-any word processing or hypertext form. However, if you provide access

-to or distribute copies of a Project Gutenberg&#8482; work in a format

-other than &#8220;Plain Vanilla ASCII&#8221; or other format used in the official

-version posted on the official Project Gutenberg&#8482; website

-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

-of obtaining a copy upon request, of the work in its original &#8220;Plain

-Vanilla ASCII&#8221; or other form. Any alternate format must include the

-full Project Gutenberg&#8482; License as specified in paragraph 1.E.1.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

-performing, copying or distributing any Project Gutenberg&#8482; works

-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

-access to or distributing Project Gutenberg&#8482; electronic works

-provided that:

-</div>

-

-<div style='margin-left:0.7em;'>

-    <div style='text-indent:-0.7em'>

-        &#8226; You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

-        the use of Project Gutenberg&#8482; works calculated using the method

-        you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

-        to the owner of the Project Gutenberg&#8482; trademark, but he has

-        agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

-        Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

-        within 60 days following each date on which you prepare (or are

-        legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

-        payments should be clearly marked as such and sent to the Project

-        Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

-        Section 4, &#8220;Information about donations to the Project Gutenberg

-        Literary Archive Foundation.&#8221;

-    </div>

-

-    <div style='text-indent:-0.7em'>

-        &#8226; You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

-        you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

-        does not agree to the terms of the full Project Gutenberg&#8482;

-        License. You must require such a user to return or destroy all

-        copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

-        all use of and all access to other copies of Project Gutenberg&#8482;

-        works.

-    </div>

-

-    <div style='text-indent:-0.7em'>

-        &#8226; You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

-        any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

-        electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

-        receipt of the work.

-    </div>

-

-    <div style='text-indent:-0.7em'>

-        &#8226; You comply with all other terms of this agreement for free

-        distribution of Project Gutenberg&#8482; works.

-    </div>

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

-Gutenberg&#8482; electronic work or group of works on different terms than

-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

-from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of

-the Project Gutenberg&#8482; trademark. Contact the Foundation as set

-forth in Section 3 below.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.F.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

-Gutenberg&#8482; collection. Despite these efforts, Project Gutenberg&#8482;

-electronic works, and the medium on which they may be stored, may

-contain &#8220;Defects,&#8221; such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

-cannot be read by your equipment.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the &#8220;Right

-of Replacement or Refund&#8221; described in paragraph 1.F.3, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

-Gutenberg&#8482; trademark, and any other party distributing a Project

-Gutenberg&#8482; electronic work under this agreement, disclaim all

-liability to you for damages, costs and expenses, including legal

-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

-DAMAGE.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

-written explanation to the person you received the work from. If you

-received the work on a physical medium, you must return the medium

-with your written explanation. The person or entity that provided you

-with the defective work may elect to provide a replacement copy in

-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

-or entity providing it to you may choose to give you a second

-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

-without further opportunities to fix the problem.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you &#8216;AS-IS&#8217;, WITH NO

-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

-warranties or the exclusion or limitation of certain types of

-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

-violates the law of the state applicable to this agreement, the

-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

-remaining provisions.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

-providing copies of Project Gutenberg&#8482; electronic works in

-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

-production, promotion and distribution of Project Gutenberg&#8482;

-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

-or any Project Gutenberg&#8482; work, (b) alteration, modification, or

-additions or deletions to any Project Gutenberg&#8482; work, and (c) any

-Defect you cause.

-</div>

-

-<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>

-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg&#8482;

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Project Gutenberg&#8482; is synonymous with the free distribution of

-electronic works in formats readable by the widest variety of

-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

-from people in all walks of life.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Volunteers and financial support to provide volunteers with the

-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg&#8482;&#8217;s

-goals and ensuring that the Project Gutenberg&#8482; collection will

-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

-and permanent future for Project Gutenberg&#8482; and future

-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org.

-</div>

-

-<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>

-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit

-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

-Revenue Service. The Foundation&#8217;s EIN or federal tax identification

-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

-U.S. federal laws and your state&#8217;s laws.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-The Foundation&#8217;s business office is located at 809 North 1500 West,

-Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up

-to date contact information can be found at the Foundation&#8217;s website

-and official page at www.gutenberg.org/contact

-</div>

-

-<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>

-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Project Gutenberg&#8482; depends upon and cannot survive without widespread

-public support and donations to carry out its mission of

-increasing the number of public domain and licensed works that can be

-freely distributed in machine-readable form accessible by the widest

-array of equipment including outdated equipment. Many small donations

-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

-status with the IRS.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-The Foundation is committed to complying with the laws regulating

-charities and charitable donations in all 50 states of the United

-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

-with these requirements. We do not solicit donations in locations

-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state

-visit <a href="https://www.gutenberg.org/donate/">www.gutenberg.org/donate</a>.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-While we cannot and do not solicit contributions from states where we

-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

-against accepting unsolicited donations from donors in such states who

-approach us with offers to donate.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-International donations are gratefully accepted, but we cannot make

-any statements concerning tax treatment of donations received from

-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Please check the Project Gutenberg web pages for current donation

-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

-ways including checks, online payments and credit card donations. To

-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

-</div>

-

-<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>

-Section 5. General Information About Project Gutenberg&#8482; electronic works

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

-Gutenberg&#8482; concept of a library of electronic works that could be

-freely shared with anyone. For forty years, he produced and

-distributed Project Gutenberg&#8482; eBooks with only a loose network of

-volunteer support.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Project Gutenberg&#8482; eBooks are often created from several printed

-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

-edition.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-Most people start at our website which has the main PG search

-facility: <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>.

-</div>

-

-<div style='display:block; margin:1em 0'>

-This website includes information about Project Gutenberg&#8482;,

-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

-</div>

-

-</div>

-</div>

-</body>

-</html>

+<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN"
+"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">
+<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" lang="sv" xml:lang="sv">
+<head>
+<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=UTF-8" />
+<title>The Project Gutenberg eBook of Oskuld och arsenik, by Klara Johanson</title>
+   <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" />
+   <!-- TITLE="Oskuld och arsenik" -->
+   <!-- AUTHOR="Klara Johanson" -->
+   <!-- LANGUAGE="sv" -->
+   <!-- PUBLISHER="Wahlström & Widstrand, Stockholm" -->
+   <!-- DATE="1901" -->
+   <!-- COVER="images/cover.jpg" -->
+
+<style type='text/css'>
+
+body       { margin-left:15%; margin-right:15%; }
+
+div.frontmatter { page-break-before:always; }
+.aut       { text-indent:0; text-align:center; margin-top:1em; margin-bottom:1em; }
+h1.title   { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:1em; }
+.subt      { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:2em; }
+.logo      { margin-bottom:2em; }
+.pub       { text-indent:0; text-align:center; font-style:italic; }
+.printer   { text-indent:0; text-align:center; margin-top:4em; margin-bottom:1em;
+             font-size:0.8em; }
+
+div.chapter{ page-break-before:always; }
+h2         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:3em; margin-bottom:1em}
+h3         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:2em; margin-bottom:1em}
+
+p          { margin:0; text-align:justify; text-indent:1em; }
+p.first    { text-indent:0; }
+p.noindent { text-indent:0; }
+p.center   { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; }
+p.sign     { text-indent:0; text-align:right; margin-right:1em; }
+p.footnote { text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; }
+p.footnote2{ text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; }
+.tb        { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; }
+
+/* spans */
+.underline { text-decoration: underline; }
+
+/* poetry */  
+div.poem-container { text-align:center; }
+div.poem-container div.poem { display:inline-block; }
+div.stanza { text-align:left; text-indent:0; margin-top:1em; margin-bottom:1em; }
+.stanza .verse { text-align:left; text-indent:-2em; margin-left:2em; }
+
+/* tables */
+div.table { text-align:center; }
+table { margin-left:auto; margin-right:auto; border-collapse:collapse; }
+table td  { padding-left:0em; padding-right:0em; vertical-align:top; text-align:left;
+            font-size:0.8em; }
+table.toc td.col_page { padding-left:1em; text-align:right; width:4em; }
+table.toc tr.h td { text-align:center; margin:1em; font-weight:bold; }
+
+a:link      { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }
+a:visited   { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }
+a:hover     { text-decoration: underline; }
+a:active    { text-decoration: underline; }
+
+/* Transcriber's note */
+.trnote     { font-size:0.8em; line-height:1.2em; background-color: #ccc;
+              color: #000; border: black 1px dotted; margin: 2em; padding: 1em;
+              page-break-before:always; margin-top:3em; }
+.trnote p   { text-indent:0; margin-bottom:1em; }
+.trnote ul  { margin-left: 0; padding-left: 0; }
+.trnote li  { text-align: left; margin-bottom: 0.5em; margin-left: 1em; }
+.trnote ul li { list-style-type: square; }
+.trnote .transnote { text-indent:0; text-align:left; font-weight:bold; }
+
+/* page numbers */
+a[title].pagenum { position: absolute; right: 1%; }
+a[title].pagenum:after { content: attr(title); color: gray; background-color: inherit;
+              letter-spacing: 0; text-indent: 0; text-align: right; font-style: normal;
+              font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: x-small;
+              border: 1px solid silver; padding: 1px 4px 1px 4px;
+              display: inline; }
+
+div.centerpic { text-align:center; text-indent:0; display:block; }
+div.logo img { max-width:4em; }
+
+body.x-ebookmaker { margin-left:0; margin-right:0; }
+.x-ebookmaker div.poem-container div.poem { display:block; margin-left:2em; }
+.x-ebookmaker a.pagenum { display:none; }
+.x-ebookmaker a.pagenum:after { display:none; }
+.x-ebookmaker .trnote { margin-left:0; margin-right:0; }
+
+</style>
+</head>
+
+<body>
+<div>*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 69822 ***</div>
+
+<div class="frontmatter chapter">
+<p class="aut">
+HUCK LEBER
+</p>
+
+<h1 class="title">
+OSKULD
+OCH
+ARSENIK
+</h1>
+
+<p class="subt">
+ANALYSER
+</p>
+
+<div class="centerpic logo">
+<img src="images/logo.jpg" alt="" /></div>
+
+<p class="pub">
+STOCKHOLM<br />
+WAHLSTRÖM &amp; WIDSTRAND
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="frontmatter chapter">
+<p class="printer">
+Pappersleverantör: Lessebo bolag.<br />
+Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901.
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-1">
+<a id="page-3" class="pagenum" title="3"></a>
+MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-1">
+<a id="page-5" class="pagenum" title="5"></a>
+EN STADSPLAN UTAN VINKLAR.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar
+del af nutida fint folks åsikter om hur man
+skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes
+tider hyllat precis samma mening, men eftersom
+man är en försynt natur och aldrig läst
+på arkitektexamen, har man aktat sig för att
+agitera i frågan. Nu inser emellertid enhvar,
+att Stockholm får lof att göras om så när som
+på staden inom broarna, och låt oss nu inte
+kinka öfver besväret utan gladeligen hjälpa till
+att plocka ner byggmästarnas fastigheter och
+anordna gatuperspektiv.
+</p>
+
+<p>
+Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå
+ett redan befintligt samhälle som mönster?
+Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad,
+som motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om
+pittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxna
+hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade
+linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga
+<a id="page-6" class="pagenum" title="6"></a>
+tegelfärg af skam, om de konfronterades
+med dessa gränders kurvor och dessa
+tvåvåningsbyggningars originella fasader! Ja,
+jag medger det, jag <em>är</em> lokalpatriot; men har
+någonsin någon haft sådana skäl att åberopa
+som jag?
+</p>
+
+<p>
+Man skall näppeligen bland invånarna i
+Stockholms nyare stadsdelar anträffa någon
+individ, som icke är anfäktad af snufva och
+hosta, och detta är ju också oundvikligt, när
+de ständigt måste röra sig på oblygt öppna
+gator, som skära hvarandra i räta vinklar,
+hvaraf det naturnödvändigt uppstår ett olidligt
+korsdrag. En liten krökning här, en liten
+svängning där, en parkanläggning till vänster,
+en fontän till höger, och Nissens bröstkarameller
+skulle sjunka i pris! I min födelsestad
+finna de sannerligen inte många afnämare, ty
+där har stadsplanen allt ifrån början varit ägnad
+att afvärja förkylningar. Där skall man aldrig
+lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i
+oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i
+det blånande intet och på regelbundna distanser
+korsas af andra lika beskaffade rader, som förlora
+sig i ett likadant intet. Nej då, för det
+första stå inte husen så där hopkörda och hålla
+hvarandra under armen gatan utefter, utan de
+samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter
+sina personliga sympatier, eller dra sig misstroget
+ifrån hvarandra med litet plank och småsaker
+emellan. Inte häller stå de och fåna på
+<a id="page-7" class="pagenum" title="7"></a>
+samma linje, utan somliga spatsera ett stycke
+ut på trottoaren för att se sig om och delta i
+världsvimlet, under det andra, som äro blygare
+af sig, förskrämda hoppa tillbaka och gömma
+sig innanför ett staket eller några popplar.
+</p>
+
+<p>
+Och vidare — att följa en gata eller gränd
+i det samhället är som ett äfventyr från en
+österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker
+det af till vänster, ett nytt perspektiv öppnar
+sig för ens syn, och man är ohjälpligt förlorad
+ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka
+man tillryggalagt. Man bör inte häpna, om
+det sedan skulle svänga åt höger igen, och
+framför allt bör man söka bibehålla fattningen,
+då man omsider plötsligt står inför en byggnad,
+som absolut stänger passagen. Detta betyder
+endast, att gatan härmed anses afslutad och
+att man icke skall genera sig för att klifva in
+i rådman Bertilsons förstuga, öfver gårdsplatsen
+och ut genom porten på andra sidan, där nya
+gator och nya syrpriser finnas i beredskap.
+Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder gärna
+på kaffe, om man inte har brådtom eller är
+storstadshögdragen. Räta vinklar anträffas ju
+någon enstaka gång, men i så fall är det alltid
+samma gata, som bildar vinkel mot sig själf,
+enligt hvad de af stadsfullmäktige nyligen anskaffade
+namnplåtarna utvisa, och sålunda undsmyges
+fyndigt den olägenhet, som vidlåder
+hufvudstadsgatornas läggning.
+</p>
+
+<p>
+Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen
+<a id="page-8" class="pagenum" title="8"></a>
+småaktigt efter, hvilken sida de vända åt trafikanterna
+— det får vara fasaden eller gafveln
+eller baksidan, hur det faller sig. Man trifs
+bäst med envåningslängor, men man saknar
+ju inte blick för det mera monumentala i ett
+tvåvåningshus. Trevåningshuset är beläget
+utanför stadsporten och utgör ännu ett omtyckt
+mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt
+de hunnit vänja sig vid denna yttring af en
+pösande spekulationslystnad.
+</p>
+
+<p>
+Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug,
+när han först började väsnas om sitt projekt att
+uppföra en modern trevåningsbyggnad med
+cementtrappor och hörnbalkonger; men intet
+är så galet, att det inte går i folk med tiden,
+och Persson lyckades småningom värfva ett
+nöjaktigt antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna
+och experimenteringshågade delen af
+allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset.
+Han hade vistats fjorton dagar i Stockholm
+och därvid undfått idén till ett riktigt
+nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen;
+men försynen och de presumtiva
+hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De
+sprungo och tittade till arbetet så lång dagen
+var, och samtliga hade sina mycket precisa
+fordringar att framställa. Stadskassören önskade
+en balkong här och extraläraren en veranda
+där, provinsialläkaren ville ha väggarna alldeles
+genombrutna med fönster, och gamla mamsell
+<a id="page-9" class="pagenum" title="9"></a>
+Hobom begärde att få sin lägenhet så godt som
+alldeles mörk, för att spara på gardinerna.
+</p>
+
+<p>
+Muraremästare Jönsson, som ledde det hela,
+sträfvade till det yttersta för att tillfredsställa
+alla vännernas pretentioner, och konsekvensen
+blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt,
+långt ifrån erbjöd anblicken af en banaliserad
+hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att det
+kunde förväxlas med hallwylska residenset —
+det var snarare något midt emellan, något obeskrifbart
+... ja kort sagdt, ett hus, som med
+en inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas
+trefnadsbehof och individuella tycken, och sålunda
+eminent danadt för sitt ändamål.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-2">
+<a id="page-10" class="pagenum" title="10"></a>
+DEN INTORKADE FONTÄNEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt
+sätt att behandla de klimatiska växlingar, som
+betingas af ett relativt nordligt läge. Den har
+sedan urminnes tider satt sig in i det faktum,
+att ett litet antal af årets månader karakteriseras
+af en viss blidhet i luften samt total frånvaro
+af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes
+icke under någon säsong i den trakten,
+men en och annan inföding har varit uppe i
+Stockholm och därifrån hemfört berättelser om
+denna sällsamma gråbruna materia). Då värme
+inträder, uppstår således ingen panik; man
+erinrar sig, att samma omständighet inträffade
+året förut och alla år dessförinnan, och ingen
+vidtager några febrila anstalter för att smita
+undan densamma.
+</p>
+
+<p>
+En och annan, som med oförnöjsamt sinne
+betraktar den stundom betydliga temperaturstegringen,
+utvandrar till den på märkbart afstånd
+från samhället belägna hafsbukten och
+<a id="page-11" class="pagenum" title="11"></a>
+doppar sig efter att mot en mycket försynt
+afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes
+upprättadt skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken
+institution hålles öppen mellan sex och åtta på
+mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man
+så storstadsaktigt känslig för solglöden, att man
+inte reder sig på gatorna i blårandiga bomullskläder
+och utan några prydnader i vare sig
+krag- eller halsduksform, så frågas med rätta
+hvad man har ute att göra. Inomhus har man
+det ju förstklassigt denna årsens tid med sina
+nedfällda markiser och den söta spritdoften
+från flugkuporna. Och när solen gjort sin
+vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas
+man i Stadsträdgården, där man intager kylslagna
+rusdrycker och svärmar under ackompanjemang
+af stadsorkesterns mässingstoner.
+</p>
+
+<p>
+Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad
+vet att klara den vackra årstiden på
+ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade
+anmärkningar. Den spotske landssekreteraren,
+som är barnfödd i Stockholm, håller
+emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare
+toddykretsen ha fällt de smädefullaste
+uttalanden i detta ämne, och därjämte demonstrerar
+han sitt snobbförakt genom att sommartiden
+inackordera sig i en fiskarstuga en half
+fjärdingsväg från allt hvad ära och redlighet
+och stadsgator heter. Infödingarna harmas
+obeskrifligt men skadeglädjas å andra sidan
+<a id="page-12" class="pagenum" title="12"></a>
+med fästadt afseende på den okomfortabla och
+intressetomma tillvaro han måtte föra.
+</p>
+
+<p>
+Denne för våra blygsamma förhållanden
+synbart så föga lämpade man söker stundom,
+ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa
+sina kontinentala idéer på vårt samhälles
+förvaltning. Jag vill nu inte uppehålla mig vid
+det där glastaket, som han yrade om att få
+byggdt öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa
+projekt väckte ett outsläckligt löje
+gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka,
+att en studerad karl skulle vara mäktig att
+skilja på ett orangeri och en kunglig järnvägsstation.
+Men jag vill nämna några ord om
+den celebra fontänen.
+</p>
+
+<p>
+Mannen, som tycks hysa en abnorm passion
+för vatten, dock gärna tillsatt med något whisky,
+fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi
+bar en förtorkad prägel och att detta missförhållande
+borde lindras genom inrättandet af
+en fontän midt på torget.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen,
+om man fick vara så taktlös att fråga?
+Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida
+på diagonalen af borgmästarstenar från sitt
+ägande tvåvåningshörnhus till samhällets stadshotell
+och gästgifvaregård? Skulle stadens
+främste män vika åt sidan för en permanent
+vattenså? Skulle stadens barn och ungdom
+hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas
+<a id="page-13" class="pagenum" title="13"></a>
+lurande försåt på en offentlig plats?
+Min födelsestad fick svindel.
+</p>
+
+<p>
+Men denna gång tedde sig landssekreteraren
+mera satanisk än vid något föregående
+revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren
+och en läroverksadjunkt på en raffineradt
+uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne
+goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet
+med tillbehör till en fontänmodellsprisdomarekomité.
+Följande dag inflöt i den radikala
+platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna
+undertecknadt tillkännagifvande om anordnandet
+af en pristäflan i fontänmodellering,
+till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga
+män förbindligast inbjödos. Första priset utsattes
+till 100 kr., andra priset var ett talmiur
+med vidhängande kedja af samma metall och
+tredje priset ett hedersamt omnämnande i något
+af platsorganen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad våndades i klämman. Guld
+och ära skimrade för dess blickar, hvarje murarlärling
+trefvade efter marskalksstafven i sitt
+matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon
+härjade i allas själar.
+</p>
+
+<p>
+Men landssekreteraren från Stockholm?
+Men vattensån på det heliga torget? Hat och
+åtrå sargade sinnena ömsom.
+</p>
+
+<p>
+När täflingsterminen var utlupen, hade blott
+ett enda försök inkommit till prisdomarna, men
+det var af delikataste art, utfördt i marsipan
+och hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil
+<a id="page-14" class="pagenum" title="14"></a>
+med empiretillägg och rococogarnityr. Då namnsedeln
+med mottot <em>Lagom sött</em> blifvit bruten,
+befanns konditorskan Makronlund vara
+den lyckliga pristagarinnan. Domarna ansågo
+sig dock trots kompositionens utsökta smak
+icke kunna tillerkänna henne mer än tredje
+priset och motiverade detta med påståendet,
+att vid modellens konstruktion för litet hänsyn
+tagits till det material, i hvilket den var ämnad
+att sedermera utföras.
+</p>
+
+<p>
+Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång
+men förbittrades öfver att landssekreteraren
+med kollegor behållit de 100 kronorna
+och talmiuret. Ett upplopp var nära
+att utbryta. Landssekreteraren vädrade obehag
+och anslog de 100 kronorna till en sexa
+för stadsfullmäktige och öfriga honoratiores,
+hvarvid talmiuret med några väl valda ord
+öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel,
+som gått på vakt i femti år och ärligen konvoyerat
+många landsstatsgenerationer hem från
+Stadshotellet i morgongryningen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad vardt sympatiskt berörd
+och landssekreteraren blef tagen till nåder, men
+borgmästaren anmodade honom privat att afstå
+från alla ytterligare planer till samhällets
+förskönande.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-3">
+<a id="page-15" class="pagenum" title="15"></a>
+NÄR VI DÖDA VAKNADE
+I LANDSORTEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme
+bör icke upptagas med en redogörelse
+för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om
+mannens tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag
+erhöll ett telegram från Dagspostens redaktör
+af följande lydelse:
+</p>
+
+<p>
+»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen
+spelas.»
+</p>
+
+<p>
+Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde
+och ilade till skådeplatsen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad är intet centrum för den
+sceniska konstens utöfning. Nog händer det ju
+ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa
+pauserar ett par dagar, packar upp några smärre
+rekvisita, som ligga öfverst i koffertarna, och
+uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället
+har under inöfning för att därmed eröfra
+någon världsstadspublik. Men det är ett klent
+geschäft. Vi, som fatta misstro till en person,
+<a id="page-16" class="pagenum" title="16"></a>
+som drager ut ur det tjäll, där han först såg
+dagens ljus och där hans barndoms och ungdoms
+lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad
+i ett hus, där ingen af hans släkt någonsin
+dvalts, vi kunna helt naturligt icke känna oss
+dragna till människor, som tillbringa sitt lif
+med att åka omkring i bygderna flockvis och
+merendels äro gifta med hvarandras hustrur.
+Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli
+kvitt detta ofog, hvarvid vi utgått från den bepröfvade
+satsen, att ondt skall med ondt fördrifvas.
+</p>
+
+<p>
+Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie
+stämma af den 20 januari sistlidet år beslutit,
+att samhället skall inom sitt sköte tillgodose
+det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges
+ordförande förklarade vara befintligt
+hos hvarje mänskligt väsen och därför
+medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp
+(starkt bifall).
+</p>
+
+<p>
+— Mina herrar — sade han vidare — må
+vi själfva uppträda på dessa bräder, som föreställa
+tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda
+oss vår värdighet som ämbetsmän, som
+affärsidkare, som yrkesutöfvare, som familjeförsörjare
+och ikläda oss gycklares skepelser!
+Må våra kyska makor, våra blomstrande döttrar
+naturligt rodnande träda fram till rampen
+inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga
+yrkesaktörerna och de sminkade teaterdamerna
+skola rymma fältet!
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-17" class="pagenum" title="17"></a>
+Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat
+anförandet, öfvergick nu till ihållande
+entusiasm, och somliga yngre familjefäder började
+genast afkläda sig sin värdighet.
+</p>
+
+<p>
+En komité, som skulle ta saken om hand,
+tillsattes omedelbart inom stadsfullmäktige, hvarjämte
+en ogift extralärare i modersmålet, som
+kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades
+genast, hvarpå det så godt som enhälligt
+beslöts, att det nya företaget skulle öppnas
+med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade
+sig endast en boktryckare, som i sin ungdom
+någon tid utöfvat recensentverksamhet och
+sedan dess hade sina idéer. Han fruktade, att
+detta val skulle alstra oförutsedda svårigheter,
+och påstod med bestämdhet, att »det är någonting
+särskildt med Ibsen», hvilket yttrande han
+anhöll att få fördt till protokollet. Därpå skildes
+man i fröjd och sämja.
+</p>
+
+<p>
+Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges
+nit och mödor som jag for att
+skåda. Stämningen i staden var uppjagad,
+svenska och norska flaggor svajade på järnvägsstationen,
+posthuset, högre allmänna läroverket
+samt några förnämligare privatboningar. Alla
+butiker voro stängda utom boklådan, där aftonens
+pjes försåldes i extralärarens öfversättning.
+Dagspostens redaktör drog in sin tidning för
+den dagen och ämnade i stället ge ut den i
+dubbelt format dagen därpå. Som den benägne
+läsaren ser, hade man inte försummat några
+<a id="page-18" class="pagenum" title="18"></a>
+anstalter, som kunde bidraga till dramats glans
+och framgång.
+</p>
+
+<p>
+Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja
+de öfverdrifna föreställningar läsaren gör
+sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha
+en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och
+den kan användas till litet af hvarje. Där hålla
+vi basarer för flottan och de fattiga och hedningarna,
+där fira diverse slutna sällskap sina
+trefna samkväm, där få handelsresande med
+särskildt skrymmande varulager packa upp sina
+lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen
+fenomenalt lämpad för detta ändamål, ty
+den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen,
+och det är då ingen konst att timra
+upp en estrad midt emot, där de agerande kunna
+röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det
+fullt med rottingsstolar i långa rader, hvarvid
+iakttages att de trasiga placeras under läktaren
+och betinga ett ringare pris. För ståplatserna,
+som äro mycket guterade af ungherrarna, behöfs
+ju intet arrangemang.
+</p>
+
+<p>
+När jag inträdde i den strålande upplysta
+salongen, som redan var alldeles fullsatt, fästes
+allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom
+ingen hade haft reda på att jag skulle komma.
+Det begynnande välkomstsorlet måste dock genast
+tystna, ty ridån rullades upp och visade
+den frackklädde extraläraren i modersmålet,
+som behagfullt lutad mot en staty af den åldrige
+skalden, hvilken förekom enligt vår svenske
+<a id="page-19" class="pagenum" title="19"></a>
+diktares ord »med ufven på skuldran och trollet
+på knät», på ett anslående sätt föredrog en af
+honom själf författad prolog. Stadsfullmäktiges
+sekreterare hade nämligen med fog påpekat det
+orimliga i att uppföra en »epilog» utan prolog,
+hvilket förbisetts af öfriga skandinaviska och
+kontinentala teaterstyrelser.
+</p>
+
+<p>
+Jag vill endast anföra följande rader ur det
+stämningsfulla poemet:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">Här du står ibland oss, gamle Henrik,</p>
+      <p class="verse">alltid lika älskad, lika vänrik!</p>
+      <p class="verse">— — — — — — — — — — —</p>
+      <p class="verse">Hvita skägget öfver hvita slipsen,</p>
+      <p class="verse">så vi vilja minnas Henrik Ibsen.</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+Bifallet ville aldrig taga slut, men måste
+det dock, ty nu skulle det börja på skarpen.
+Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så
+det vill jag inte spilla några ord på, och om
+utförandet vill jag endast säga det, att det motsvarade
+mina förväntningar. En sådan Irene
+får man leta efter. När hon sade: »Bakefter
+har jag dräpt det otaliga gånger» (extralärarens
+tolkning), löpte en rysning genom salongen,
+och landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad
+var kanske den store jägaren, hr Ulfhejm, inte
+så mycket genom sitt spel eller sin apparation,
+men hvarenda själ i salongen visste ju, att han
+var veterinär. Dekorationer förekommo nog,
+med något snöskred hade vi inte. Hade ni det
+i Stockholm? Professorn och Irene lade sig
+<a id="page-20" class="pagenum" title="20"></a>
+ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken är
+ju, att det blir slut på dem.
+</p>
+
+<p>
+Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen
+var obeskriflig. Extraläraren måste ta om sin
+prolog efteråt och statyn bekransades. De uppträdandes
+anhöriga, som haft sin plats på de
+främsta rottingsstolarna och under mellanakterna
+smitit bakom scenen för att omfamna sina kära,
+simmade i rörd stolthet.
+</p>
+
+<p>
+När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna
+och scenen och togo oss en animerad
+svängom, hvilken följdes af en splendid supé
+med hög stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade
+till »Hedersdoktor Ibsen, Kristiania»
+och fingo omedelbart svar:
+</p>
+
+<p>
+»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke
+have sagt noget. Ibsen.»
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-4">
+<a id="page-21" class="pagenum" title="21"></a>
+TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS
+LAG.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade
+en solig förmiddag efter lunchen bland
+bugnande fruktträd i en af de läskande lunder,
+som omgifva Cambridges lordträningsanstalter,
+grubblande öfver en metod att bevisa, hurusom
+en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk
+undersåte står i omvänd proportion till stekningstiden
+och förhåller sig till kvadraten på
+afståndet som ... Då inträffade en händelse,
+som förorsakade gentlemannen en snart öfvergående
+sveda samt ett odödligt namn och efter
+hvars grava följder mänskligheten, fastän två
+hundra år sedan dess förflutit, ännu icke hunnit
+repa sig.
+</p>
+
+<p>
+Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa
+ned från sin gren, då gentlemannen passerade,
+och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa,
+hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig
+bitterhet mot sagda frukt uppsteg i hans
+själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska,
+<a id="page-22" class="pagenum" title="22"></a>
+»tar du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta
+vegetabil? Jag skall minsann lära dig
+att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion».
+Hvarpå han ögonblickligen återvände
+till sin studerkammare, tände sin pipa och satte
+sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens
+äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla.
+</p>
+
+<p>
+Och sådan energi besatt denne hämdgirige
+gentleman, att han lyckades få lagen enhälligt
+antagen i både öfver- och underhuset samt småningom
+i alla civiliserade länder. Ja, den blef
+slutligen så populär och så allmänt tillämpad,
+att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare
+och taktäckare och bicyklister och snart
+sagdt allt hvad som plägar falla här i världen
+började underkasta sig densamma. Om något
+föremål numera dristade falla efter en annan
+metod, är jag rädd att detta skulle betraktas
+som ett orimligt fall och diskussionen därmed
+förklaras afslutad.
+</p>
+
+<p>
+Felet med det där gamla ursprungliga äpplet,
+som vi för rästen alla fingo äta upp i skolan,
+var egentligen det, att det föll på en annans
+näsa, under det en individ, som ser sig för,
+alltid faller på sin egen. Nog för att vi skulle
+vara mera betjänta med att falla på en annans,
+t. ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus
+vi halka omkull och spräcka vår hufvudskål
+eller bryta båda våra ben.
+</p>
+
+<p>
+Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers
+öden, hvilka på ett förunderligt
+<a id="page-23" class="pagenum" title="23"></a>
+sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den
+som icke sandar en trottoar åt andra, han faller
+själf därpå.
+</p>
+
+<p>
+Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare
+Halkéns bodde midt emot hvarandra vid
+den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns
+och Halkéns umgingos icke, deras karaktärer
+voro för olika. Under det Sandéns vid
+första antydning till frostväder sände ut yngsta
+bodbiträdet jämte springpojken och en hjälpmadam
+att medelst skyfflar ösa sand på trottoaren
+utanför sin länga, ja rent af hade dem
+att bygga barrikader af mylla, som räckte halfvägs
+upp på bodfönstren, hade det i mannaminne
+aldrig fallit Halkéns in att utplantera
+ett enda sandkorn på sin trottoar; i stället tilläto
+de sina barn att slå kana och sin ensamjungfru
+att öfva sig i skridskoåkning därstädes
+om kvällarna. Sådan var Halkéns’ moral.
+</p>
+
+<p>
+Men det gick dem också därefter. Sedan
+både borgmästarinnan och stadsfogdens brorson
+ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan
+att de, Halkéns, dock haft annat men däraf, än
+att de tyckt sig spåra någon ovilja hos de aflidnas
+familjer, hände det sig, att en profryttare,
+som tillhörde en firma, med hvilken Halkén var
+särskildt lierad, och som reste i ryska galoscher,
+det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och
+några smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns
+butiksdörr. Äldsta dottern, som älskade den
+förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln,
+<a id="page-24" class="pagenum" title="24"></a>
+störtade ut och kastade sig storgråtande
+öfver honom. På hennes bestämda yrkande
+måste han intagas i huset och där vårdas
+under en särdeles långvarig sjukdomsperiod.
+Efter tillfrisknandet rymde han med kassörskan,
+som i brådska och distraktion råkade stoppa
+på sig kassan. Äldsta dottern blef vansinnig,
+och ensamjungfrun halkade samma dag med
+den nya förmakslampan, som hon skulle gå
+och byta om i lamphandeln. Behöfver jag tillägga,
+att denna rättvist hemsökta familjs yngsta
+ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen
+och att näst äldste pojken blef kuggad
+fem gånger i studentexamen?
+</p>
+
+<p>
+Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman,
+till hans sextiofemte födelsedag läto
+stadsfullmäktige prägla en medalj öfver honom
+med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan,
+hans äldsta dotter blef gift med en miljonär,
+som en vinterdag kommit in i köket och bedt
+att få mullen borstad af sina pantalonger, och
+hans närmaste konkurrent gjorde bedräglig
+konkurs.
+</p>
+
+<p>
+Af ofvanstående torde framgå, att tvänne
+lagar styra lifvet, den länge sedan aflidne gentlemannens
+lag samt kausalitetslagen, den där
+från moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens
+lag.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-5">
+<a id="page-25" class="pagenum" title="25"></a>
+DEN HVITA MÖSSAN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver
+axeln sedda bröder och våra små, något undanpetade
+systrar lida af en höggradig nervositet,
+som gör bröderna slyngelaktigare och systrarna
+snarstucknare än de under vanliga förhållanden
+ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande
+far för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss
+föga vid de minderåriga brödernas och de små
+systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi
+gripa dem fastmera i nacken om mornarna och
+nödga i dem Carnegies af dem ej till fyllest
+uppskattade porter med råa ägg i, och om
+aftnarna fylla vi dem med en myckenhet goda
+råd, som vår erfarenhet af lifvets afgörande
+kriser inspirerar oss.
+</p>
+
+<p>
+Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga
+bröder och våra små systrar skola af därtill
+kompetenta myndigheter förklaras mogna att
+för all framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda,
+under hvilken deras barndom och deras
+<a id="page-26" class="pagenum" title="26"></a>
+tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället
+pryda sina hjässor med den lätta och svala
+sommarhufvudbonad, som i vårt land användes
+att utmärka en individ med ett visst vetande
+bakom sig. Har individen i fråga nöjaktigt
+genomgått ett högre allmänt läroverk, säges
+han ha eröfrat nämda mössa; är han ett
+ingenjörsembryo, har han annekterat den, och
+är han bara en vanlig bicyklist, så har han
+köpt den i en butik och bör öfverantvardas åt
+rättvisan.
+</p>
+
+<p>
+Våra minderåriga bröder och våra små
+systrar äro öfverklassiga ungdomar, hvad man
+annars har att invända mot dem, och de åsyfta
+att eröfra sina hufvudplagg.
+</p>
+
+<p>
+Jag säger ingenting om det, jag har gjort
+så själf en gång. Det skedde i min födelsestad
+på den gamla goda tiden, då man öfversatte
+från svenska till latin med Törnebladh &amp; Lindroth
+i hufvudet och en stilistikhandbok i den
+trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då
+man föste Hannibal öfver Alperna i indirekt
+tal med samma rutin som man ådagalade, när
+man i högst direkta önskesatser och mycket
+relativa vilkorssatser aflurade en dåraktigt svag
+moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man
+ansåg sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna.
+</p>
+
+<p>
+Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla
+en gång, då jag hörde en af vemod och vanmäktig
+saknad skälfvande målbrottsstämma
+<a id="page-27" class="pagenum" title="27"></a>
+yttra: »Jag säger er, pojkar, att det är ingen
+konst att öfversätta till latin, för ser ni, latinet
+har inga undantag ...» På min tid existerade
+det ännu några undantag, vill jag minnas, men
+den stigande humaniteten med dess vänliga
+omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat
+dem ur de nyare läroboksupplagorna.
+</p>
+
+<p>
+Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet
+föreföllo mig särdeles oskickligt valda,
+utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden,
+inom hvilka jag hade förmåga att röra mig
+någorlunda obesväradt. Jag såg mig absolut
+nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna»
+ämnet, som utgjordes af ett visserligen folkligt
+naivt, men på samma gång bottenlöst innehållsdigert
+ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller
+något i den vägen, och som gaf mig stoff till
+en ganska beaktansvärd kria, rik på rättsinniga
+och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt
+fullkomligt korrekt planerad, med själfva afhandlingen
+jämt åtta gånger längre än inledningen
+och afslutningen kärnfullt kort med ett
+utropstecken på slutet. Jag fick bra betyg på
+den jemte en uppmaning att alltjämt framhärda
+i samma välsedda och otvifvelaktigt till
+de högsta äreställen ledande riktning. De andra
+pojkarna hade stoppat på sig några blad ur
+lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm
+och strängt verifierade fakta om sjuåriga kriget,
+utom klassens snille, som behandlade arfsynden
+på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk,
+<a id="page-28" class="pagenum" title="28"></a>
+om lektorn hade observerat, att det var vers,
+men det gjorde han inte. Må du, minderårige
+broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets
+hektograferade månadsblad, slippa
+undan lika flaxigt! Jag kan nämligen svära
+på att du dukar under för den dämoniska
+frästelsen att kläda dina eventuella tankar i ett
+vibrerande högstämdt kvädes form.
+</p>
+
+<p>
+Hvad som förvånade mig mer än allt annat
+under dessa nervskakande dagar var det faktum,
+att jag gick i land med det franska temat.
+Jag visste inte af, att jag besatt den färdigheten.
+Men det lyckades charmant, bara tre
+bockar, och så många får man ha eller rättare
+<em>bör</em> man ha, för att det inte skall verka uppenbart,
+oblygt fusk. Den pojken, som kunde
+skrifva franska och som jag därför plägade
+hålla med cigarrer, hade uppfunnit ett utomordentligt
+sinnrikt och föga påfallande teckenspråk,
+i hvilket vi öfvat oss flitigt den sista
+tiden. Vi voro till och med så knifviga, att
+vi hade fullkomligt olika bockar.
+</p>
+
+<p>
+Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro
+en ganska infernalisk pröfning för en ynglings
+skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i
+stället ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse.
+Den försiggår alltid gemytligt och
+festligt i min födelsestad. Privatister äro icke
+fullt så entusiastiska för saken, ty de gå aldrig
+igenom där. Det brukas inte. Men vi, läroverkets
+egna, gå alltid igenom. Våra gamla
+<a id="page-29" class="pagenum" title="29"></a>
+lärare vilja oss ju intet ondt, och vi ha aldrig
+varit så behagliga och lättskötta i vårt uppförande
+det sista året, att de åtrå ett fortsatt
+dagligt umgänge med oss.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestads invånare delta med lidelsefull
+sympati i sina abiturienters öden. Alla
+affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas
+den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår,
+samtliga individer äro högtidsklädda och
+husen smyckade med flaggor och guirlander.
+Alla tre poliskonstaplarna bära hvita vantar,
+hvilka samhället bekostar.
+</p>
+
+<p>
+Stadsläkaren och landssekreteraren pläga
+fungera som examensvittnen, och deras bostäder
+äro omringade af en folkskara, representerande
+alla kön och åldrar, hvilken ångestfullt
+bestormar dem med upprörda frågor, när de
+skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren
+njuter af dessa dagar, det är de enda tillfällen,
+då han känner sig i någon högre mån anlitad.
+Landssekreteraren däremot är som bekant från
+Stockholm och har en försmädlig uppsyn.
+</p>
+
+<p>
+När våra små stillsamma diskussioner med
+våra gamla lärare däruppe i skolbyggnaden
+gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga
+gubbar, som kallas censorer, och vår gamle
+vördnadsvärde rektor med rörd stämma förklarat
+oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn
+under de närmaste tolf timmarna vid
+pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man
+ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen,
+<a id="page-30" class="pagenum" title="30"></a>
+och där hölja de oss nu med blomster och
+lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills
+alla haft fatt i oss, från den krye hundraåringen
+till det veckogamla spenabarnet. Därpå tåga
+vi sjungande om studentens lyckliga dag genom
+samtliga gator, under det ligapojkar bilda
+häck och hvitklädda skolflickor strö rosor för
+våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus,
+med buketter ända ner i knävecken, under det
+våra anhöriga frakta återstoden af vår blomsterskörd
+i uppspända paraplyer.
+</p>
+
+<p>
+Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården
+på kvällen, ty då skulle jag aldrig
+sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone
+försiggår det så småningom och så
+omärkligt, att ingen kan fixera tidpunkten.
+</p>
+
+<p>
+Min syster beredde mig den öfverraskningen
+att använda alla mina buketter och kransar
+till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur
+skönt det än kan vara att i ungdomens vår
+hvila middag på sina lagrar, så vet jag mjukare
+materia att luta hufvudet mot än torra löf.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-6">
+<a id="page-31" class="pagenum" title="31"></a>
+INTERVIEWARENS DEBUT.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+I min födelsestad existera två tidningar. Så
+många har det alltid funnits där, så vidt jag
+vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det
+någonsin kommer att uppstå några fler af den
+sorten. Jag anser, att de tillfredsställande fylla
+samhällets behof af periodisk lektyr och att
+uppkomsten af en konkurrent endast skulle
+trassla till förhållandena och möjligen förorsaka
+undergång för hela min födelsestads pressväsen.
+</p>
+
+<p>
+Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer
+ut måndagar, onsdagar och fredagar, den
+andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar,
+och hvarje aktningsvärd borgare prenumererar
+gifvetvis på båda, hvaraf följer att
+han har så godt som en daglig tidning på
+storstadsmanér. Den ena är åtstramadt konservativ,
+och den andra är så radikal, att den
+kan skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande
+torde utgöra en starkt medverkande orsak till
+det harmoniska jämviktsläge min födelsestads
+<a id="page-32" class="pagenum" title="32"></a>
+inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni
+förstår väl, att om man på måndagen genomdränker
+sin själ med en för samhällets och
+kyrkans auktoritet med ilsket allvar kämpande
+ledares ättika och på tisdagen öfversköljer
+samma själ med en yster omstörtningsfilippiks
+svafvelsyra och så undan för undan, så bibringas
+man småningom oundvikligt en mera olympisk
+syn på de världsliga tingen än hufvudstadens
+enögda partimänniskor kunna förvärfva.
+</p>
+
+<p>
+För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt
+af den omständigheten, att de bägge platskollegorna
+med en på samma gång praktisk och
+storstilad fördomsfrihet slagit sig ihop om samma
+tryckeri och äfven dela expeditionslokal. Ja,
+det lär hända, att redaktörerna vikariera för
+hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren
+är gemensam, tycker väl ingen illa vara.
+Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare,
+för tidningarnas anseendes skull, men hans befattning
+är af en ytterligt omfattande beskaffenhet,
+och dess skala löper från en elegant veckokåsörs
+tankenötande uppgift till ett stadsbuds
+ringa funktioner.
+</p>
+
+<p>
+Den ynglingen var det som sökte behandla
+mig, när jag nyligen under en resa gjorde en
+sväng öfver min födelsestad.
+</p>
+
+<p>
+Han har för vana att hvarje morgon på
+vägen till sina byråer dyka in i Stadshotellets
+förstuga för att kopiera kritinskriften på den
+därstädes upphängda svarta taflan, hvilken alltid
+<a id="page-33" class="pagenum" title="33"></a>
+furnerar en gärna sedd spaltfyllnad. Hände sig
+så, att mitt namn en dag strålade mot hans
+sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en
+liten högfärdsdjäfvul in i denne ynglings hjärta
+och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att
+företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd.
+</p>
+
+<p>
+Han aflägsnade sig från Stadshotellet med
+öfverrocken häftigt uppfläkt, käppkryckan i fickan
+och doppskon i luften samt en gloria af ljusa
+drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka
+filthatten. Jag betraktade honom från mitt fönster
+och gladde mig åt hans okufvade entusiasm.
+</p>
+
+<p>
+Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme,
+sågs ynglingen åter vandra uppför gatan, numera
+iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande
+en mera klassmedveten och allvarsstadgad
+hållning. Det är inte otroligt, att han
+generades af en lätt nervositet. Han var inte
+van att bära frack, åtminstone inte <em>den</em> fracken.
+</p>
+
+<p>
+Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt
+fönster anbragta reflexionsspegeln konstaterat
+ynglingens annalkande och gjort mig reda för
+situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet
+(i min födelsestad användas inte ringklockor
+inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan tillskyndade
+och fick befallning att anskaffa den
+pinngungstol, som jag tänkte mig befintlig
+någonstädes i huset. En sådan hämtades ögonblickligen
+från källarmästarens förmak, och
+sedan kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig
+<a id="page-34" class="pagenum" title="34"></a>
+polering, såpass att man kunde se hvad
+man tog sig för, ordnade jag mig till en pose
+af ganska fin litterär verkan i sagda gungstol.
+Med hufvudet drömmande lutadt mot handen
+lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges
+kommunikationer», som jag till hälften utbredt
+öfver knäna, och bidade så. Jag hade visserligen
+aldrig blifvit interviewad förr, men det
+är alldeles fenomenalt hvad det går ledigt för
+en något intelligent och beläst person att göra
+sig hemmastadd i ett ovanligt läge.
+</p>
+
+<p>
+Tvekande steg hördes i korridoren och så
+en försynt men orolig knackning på min dörr.
+Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att
+fästa afseende vid densamma, men ynglingen
+inträdde dock utan att afvakta någon uppmaning.
+Långsamt och motvilligt höjde jag
+hufvudet och betraktade honom med en innehållsrik
+och forskande blick, som gick rakt
+igenom honom och fäste sig på dörrposten,
+där den blef sittande så länge sammanträffandet
+räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt
+brukas inte i min födelsestad, och jag hade
+skäl att hoppas åtskilligt af det intryck det
+skulle frambringa.
+</p>
+
+<p>
+Så snart ynglingen repat sig något och
+sväljt djupt ett par gånger, tillsporde han mig
+belefvadt, om jag hade något emot att bli interviewad.
+Jag höjde omärkligt på axlarna och
+log ett gåtfullt leende, ägnadt att bibringa honom
+en föreställning om hur kväljande ofta
+<a id="page-35" class="pagenum" title="35"></a>
+denna fråga blifvit ställd till mig och med
+hvilket behärskadt öfverseende jag tillmötesgick
+alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten
+publik ställer på en offentlig person.
+</p>
+
+<p>
+Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok
+och begynte ett ganska universellt
+och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från
+mera personliga och närliggande ting, såsom
+mitt intryck af min födelsestads utveckling under
+det senaste decenniet och mina egna litterära
+planer för den närmaste tiden, ryckte han småningom
+in på mera oöfverskådliga områden,
+såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola
+och Transvaals öde.
+</p>
+
+<p>
+Jag yttrade icke något betydligare antal
+ord, men det stod ynglingen fritt att taga del
+af min mimik. Jag meddelade honom emellertid
+med språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande
+skriftställaröga skymtat ett nykterhetskafé
+vid torget och att den ene medlemmen af
+stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga
+om Transvaal påpekade jag, att boer är en
+singularisform och i pluralis synes mig böra
+heta boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt
+försiktigt. Ynglingen skref och skref.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt,
+han tystnade och stirrade beklämdt framför sig
+en stund. Jag kände mig hungrig, ty på Stadshotellet
+i fråga får man kaffe med hembakta
+kringlor kl. sju på förmiddagen och anses därvid
+lägga tillräcklig grund för middagsmålet
+<a id="page-36" class="pagenum" title="36"></a>
+kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af
+otålighet:
+</p>
+
+<p>
+— Hvad sitter reportern och väntar på?
+</p>
+
+<p>
+— På en bekant, som har en kamera —
+genmälde ynglingen icke utan värdighet.
+</p>
+
+<p>
+Ganska starkt smickrad sträckte jag ut
+handen efter eldgaffeln för att få upp en smula
+frukost åt såväl mig som den mig ganska
+sympatiske ynglingen. Men denne missuppfattade
+min åtbörd i en för sig ogynnsam riktning
+och aftågade brådstörtadt. Det skulle
+dock inte varit mig oangenämt att se mig afbildad
+i min födelsestads pressorgan.
+</p>
+
+<p>
+Interviewen kom först in i den konservativa
+platskollegan och dagen därpå i den radikala.
+Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina
+uppfattning framträdde bägge gångerna i
+bjärt dager, och det gladde mig inte obetydligt
+att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg
+mig ha fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill
+en del af dem och tänker använda dem
+någon gång. I den konservativa platskollegan
+fästes särskild vikt vid det frenetiskt fosterländska
+sinnelag jag lagt i dagen synnerligen
+på tal om krigsförhållanden, och den radikala
+betonade med förkärlek min hänryckta häpnad
+öfver samhällets svindlande utveckling. För
+öfrigt skildrades jag på båda hållen som en
+blid och frånvarande poetnatur, dock utsatt för
+plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där
+fick jag för eldgaffeln!
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-7">
+<a id="page-37" class="pagenum" title="37"></a>
+SANNINGEN OM DE DÖDA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Man hör ju någon enstaka gång talas om folk,
+som tillvaratages af staten, därför att de fällt
+ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse; men
+det måtte vara individer, som födts till världen
+med enastående otur som förnämsta faddergåfvan,
+ty vi äro iögonenfallande många, som gå
+lösa intill denna dag. Om personer, hvilkas
+lifsfunktioner icke äro afstannade, åtnjuta vi
+privilegium att framkasta allt fult vi någonsin
+veta eller mäkta utfundera, men — <em>de mortuis
+noll nota bene</em>! Detta hade de bekanta romarna
+reda på, och därför gick det bra för dem, så
+länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills
+de gjorde världshistorisk cession och nedsjönko
+till kuggämne i mogenhetsexamen.
+</p>
+
+<p>
+Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund
+i Dagspostens redaktion haft denna malmfulla
+sentens inristad i sitt icke oäfna minne,
+när hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade
+åt förgängelsen, uppriktigt sörjd och saknad
+<a id="page-38" class="pagenum" title="38"></a>
+af maka, döttrar, kunder och mångårig
+springpojke. Det föll nämligen på den olycksfödde
+ynglingen Fjäderlunds lott att dikta den
+minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett
+erinringens och pietetens monument öfver den
+framstående medborgaren. Dylikt finare göra
+plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig
+själf, liksom han med sitt utvecklade sinne för
+rhenvin ogärna mankerade förmögnare begrafningar;
+men han befann sig för ögonblicket
+sängliggande och mör i kroppen efter ett animeradt
+meningsutbyte med Annandagspostens
+radikale chef.
+</p>
+
+<p>
+Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade
+annonsen, dragit sin sista suck klockan
+3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af
+en romantisk åtrå att vid detta tillfälle eller
+rättare frånfälle förvärfva sina riddarsporrar
+som publicist, ilade på arla förmiddagen till
+sorgehuset för att interviewa den mångårige
+springpojken. Denne anträffades brinnande sysselsatt
+med att drapera butikslagret framför
+husets samtliga fönster, men för tjugofem öre
+gick han in på att meddela Jakob några upplysningar
+i förstugan.
+</p>
+
+<p>
+Jakob fann den mångåriges meddelanden
+något torra och perspektivlösa, men tröstades
+af medvetandet, att han själf var så tämligen
+försedd med en reporters nödvändigaste egenskap,
+fantasi. Han annoterade febrilt, tryckte,
+som skalden säger, ej blott den valkiga handen
+<a id="page-39" class="pagenum" title="39"></a>
+utan äfven en penning i den och skenade till
+byrån för att utarbeta gesällstycket.
+</p>
+
+<p>
+På eftermiddagen utsändes Dagsposten som
+vanligt. Numret har sitt vemodigt historiska
+intresse, alldenstund det blef det sista unge
+Jakob Fjäderlund lade hand vid. Den med
+B. O. Mårtengrens aktade namn öfverskrifna
+artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende
+och utklipptes af ett flertal prenumeranter
+för att sedermera biläggas den skrifvelse
+till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade
+skälen till att prenumerationen ej förnyades.
+</p>
+
+<p>
+Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning,
+meddelande behöriga data, fortskred
+den ifrågavarande minnesrunan till en intimare
+karakteristik af den hädangångne.
+</p>
+
+<p>
+»Väl var B. O. Mårtengren», hette det,
+»efter mänskliga begrepp en stor man, utrustad
+med dådkraft och en sällspord företagsamhet,
+hvilka egenskaper, parade med en storslaget
+vaken blick för guldets allt dominerande ställning
+i vår tid, förmådde honom att i detta
+samhälle etablera en affär af en art och en
+omfattning, som — jag vill af fruktan för öfverdrift
+icke säga världen men — samhället aldrig
+skådat. Det är hvarje läsare bekant, att intet
+hvitvarumagasin här förut existerat; ja, blotta
+namnet klingar främmande i våra öron. B. O.
+Mårtengren gick sålunda alltid under den stolta
+titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den egenskapen
+var han känd i slott och koja.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-40" class="pagenum" title="40"></a>
+Vi anse oss dock icke böra dröja endast
+vid den lysande utsidan af det lif, som nu är
+lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar
+vänskap (du borde skämmas, Jakob — 10 minuter
+och 25 öre!) med en person, som i åratal
+stått den afsomnade nära, äro vi bättre än
+någon annan, äfven om ett skandalblad i morgon
+skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle
+att upplysa om de lyten, som vidlådde hans
+karakter. Så t. ex. ådagalade han i den trängre
+familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör
+en hos en man i hans position, samt en despotism,
+som osökt för tanken på en Napoleon
+eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva
+hand på matbordet, och järnhårdt var hans
+grepp om nyckeln till kassalådan. Vi kunde
+skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed
+han förbittrade sina ofta ombytta biträdens lif.
+Exempelvis kan anföras, att damerna till julklapp
+plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin
+bomullsnäsdukar och herrarna hvar sin krage
+af fjolårets fason.
+</p>
+
+<p>
+I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig
+och taxeringsman spelade en framskjuten
+roll, skydde han inga medel för att nå
+sina afsikter, och att den gaslykta, som till
+allmän förargelse står midt på trottoaren framför
+hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på
+den aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken
+till att han hufvudsakligen annonserade
+i vår föga gentlemannalika platskollega, hvilken
+<a id="page-41" class="pagenum" title="41"></a>
+väl knappast läses af den publik, som konsumerar
+hvita skjortor (manschetter vilja vi inte
+nämna i det sammanhanget), är här ej platsen
+att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till
+honom, om vi än som det offentliga ordets förtroendemän
+o. s. v., o. s. v.
+</p>
+
+<p>
+Det bär mig emot att citera återstoden af
+Jakob Fjäderlunds hårresande gröna artikel.
+Det redan anförda torde ha varit nog för att
+åstadkomma ett intryck.
+</p>
+
+<p>
+Sedan Jakob distribuerat organet åt det
+halfva dussin äldre kvinnor, som ombesörjde
+utdelningen, vandrade han med saliga hufvudredaktörsförnimmelser
+till Stadshotellet, där han
+helt solo intog kaffe med punsch och kände
+världen trång men angenäm.
+</p>
+
+<p>
+Men olyckorna började regna öfver honom
+slag i slag.
+</p>
+
+<p>
+Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå
+ja, de mångfaldiga och välassorterade okvädinsorden
+ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom
+inte så mycket på grund af distansen, och
+dem kunde han för öfrigt använda under sin
+framtida verksamhet (tänkte den kortsynte);
+men när han fick höra, att hans fästmö just
+erhållit räkning på de kostsamma batistnäsdukar,
+som han förra julen förärat en annan
+flicka, hvilken han den tiden höll af och hoppades
+vinna, då vacklade han halft medvetslös
+tillbaka till sin punsch.
+</p>
+
+<p>
+I detta ögonblick instörtade icke blott hans
+<a id="page-42" class="pagenum" title="42"></a>
+lyckas luftslott utan äfven en tryckeripojke med
+en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar.
+Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt
+och evigt permitterande från hans (Jakobs)
+innehafda syssla.
+</p>
+
+<p>
+— Ha! — utbrast den olycklige, som kände
+vanvettet likt punschångor omtöckna sitt nyss
+så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor
+genom att med fotsulan hjälpa pojken ut på
+gatan, hvarvid denne förlorade balansen och i
+fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel,
+som har <a id="corr-2"></a>sin angenäma post i hotellets
+port, grep med begärlighet tillfället och
+Jakob samt släpade denne med sig genom hela
+Storgatan till vaktkontoret.
+</p>
+
+<p>
+Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren
+gatan utefter och jublade: »Titta, nu skall
+smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd
+— man ser ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning
+i staten! Fast nog var Mårtengren
+en buse i sin krafts dagar.»
+</p>
+
+<p>
+Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och
+bröd — han näpstes och släpptes, och som han
+kände sitt läge oangenämt, skred han ner till
+stadens å för att därstädes ända sin tillvaro.
+Enär det emellertid ännu var tämligen tidigt på
+försommaren och badsäsongen icke börjat, blef
+han stående på stranden och grufvade sig något
+öfver fluidets antagliga kyla. Plötsligt fann han,
+vid det han stack handen i sin inre bröstficka,
+att han saknade visitkort, hvilket omedelbart
+<a id="page-43" class="pagenum" title="43"></a>
+förmådde honom att uppskjuta sitt förehafvande,
+ty det bar honom emot att efter döden gå genom
+pressen som »en yngre, välklädd mansperson»,
+sedan han i lifstiden fallit igenom densamma
+under sitt lokalfrejdade namn.
+</p>
+
+<p>
+Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg
+till ett accidenstryckeri för att beställa de saknade
+identifikationsmedlen. Man svor på att
+det rekvirerade hundratalet skulle vara klart
+till afhämtning kl. half nio följande morgon.
+Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen,
+ty han beslöt att ta timlektioner i konsten att
+ljuga på ett vederhäftigt sätt hos faktorn på
+nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var
+Jakob utlärd, packade ner sin tandborste och
+sin andra rock samt for till grannstaden för
+att söka anställning i sitt fack.
+</p>
+
+<p>
+Redan första kvällen svängde han sig så
+skickligt på Stadshotellet, att både den konservativa
+och den radikala platskollegan tiggde
+om hans medverkan. Jakob var inte difficil —
+han åtog sig ögonblickligen att varda radikal
+redaktionssekreterare och konservativ notischef.
+Man kan inte hålla så vidlyftig personal i
+provinssamhällen.
+</p>
+
+<p>
+Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta.
+Stadens borgare somnade hän med
+ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof
+af Jakob i bladet var så god som femti kransar
+på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren
+blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han
+<a id="page-44" class="pagenum" title="44"></a>
+väl näppeligen känna sig, när han tänkte på
+hur <em>han</em> blifvit behandlad. Sterbhuset är det
+inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob
+för näsdukarna. Han ansåg sig ha råd till
+sådant nu.
+</p>
+
+<p>
+Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt
+fädernehus och hörde med bitter saknad Jakobs
+lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre
+utan telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?»
+— Därpå svarade Jakob: »Snufva?»
+— Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring
+önskas.»
+</p>
+
+<p>
+Denna gång hade hon försummat att lägga
+ut femti öre för svaret, hvarför det dröjde
+något. När det ändtligen kom, innehöll det:
+»Uppriktighet farlig, därför bortlagd. Alltjämt
+älskande och trogen.»
+</p>
+
+<p>
+Då vardt den trolofvade så gripen och rörd,
+att hon ringde på till sterbhuset och yttrade
+ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort
+till Jakob det symboliska ordet »Kom».
+</p>
+
+<p>
+Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen;
+men den trolofvade, numera makan,
+har aldrig fått nys om hvem som erhållit det
+halfva dussin näsdukar, hvarmed Mårtengrens
+sterbhus sökte snyta dem bägge på deras lefnads
+lycka.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-8">
+<a id="page-45" class="pagenum" title="45"></a>
+KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS
+TJÄNST.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till
+den icke studerande allmänhetens förfång söker
+tillskansa sig de mest hårresande privilegier,
+betraktar sig bland annat som själfskrifven och
+oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna
+ära kan göras nämda ungdom synnerligen
+stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas
+genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse
+för en glansfull festivitet i min födelsestad,
+en tillställning som de respektive studentkårerna
+både i det Uppsala, där de ystra vindarna
+blåsa, och i det Lund, där de härliga
+lagrarna gro, torde få svårt att göra efter.
+Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men
+lefver i grönskande minne. Jag öfverlämnar
+ordet åt
+</p>
+
+<p class="center">
+DAGSPOSTEN.
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Gårdagens storartade försvarskarneval i
+Stadsträdgården blef, som man kunnat vänta
+<a id="page-46" class="pagenum" title="46"></a>
+sig, en <em>succès de rire</em>; men så hade ock hela
+vårt uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ
+i företaget med det passionerade nit, som endast
+vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar uppväcka
+hos hvarje rättänkande medborgare.
+</p>
+
+<p>
+Vi erinra om att såväl länets höfdings egen
+maka som fru borgmästarinnan och vår afhållne
+stadsfiskals värderade svärmor jämte
+flera andra damer af <em>la crême de la haute
+volaille</em> utfärdat det poetiskt stiliserade uppropet
+i <em>våra</em> spalter (af naturliga skäl <em>icke</em> i
+vår — hm! — kollegas). Dessa vördnadsbjudande
+kvinnor, hvilka historien måhända en
+gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger
+öfver ryssen, höllo sig i går icke för goda att
+egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden
+och med smakfulla penningväskor vid sidan,
+utskänka krusbärssaft (hemmagjord) och de
+läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden).
+</p>
+
+<p>
+Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst
+en tombola (ett slags modernt och sinnrikt
+lotteri), där man för den föga kännbara
+utgiften af tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas,
+hade ett sent återkommande tillfälle
+att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål,
+såsom knappnålsbref och fotografiramar af
+<em>papier-haché</em>. Den unga blomsterrabatten såg
+helt enkelt bedårande ut i sina hvita linongsklänningar
+med ljusblåa eller skära atlasband,
+<a id="page-47" class="pagenum" title="47"></a>
+omsorgsfullt tvättade sedan länets höfdings lysande
+Oscarsbal och nästan som nya.
+</p>
+
+<p>
+Samhället var nära nog mangrant tillstädes
+(möjligt är, att Annandagspostens prenumeranter
+sutto hemma, men det gjorde i
+hvarje fall ingen vidare skillnad) och så godt
+som i sin helhet kostymeradt. Det fanns väl
+knappast en kotte, som inte var klädd till något.
+Då en opåräknad mängd annonser influtit till
+detta nummer, hvarigenom vi nödsakats att
+låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter
+stå öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet
+att ingående skildra hvarje särskild af
+den bländande skaran. Vi kunna endast helt
+à propos och på måfå antyda en och annan.
+</p>
+
+<p>
+Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt,
+bar sina vanliga uniformer och så
+lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin
+peruk och var fullkomligt oigenkännlig. Den,
+som tog priset bland herrarna, var dock med
+acklamation vår framstående tillfällighetspoet,
+extralärare Rythmén, som med en tilltalande
+anspelning på det patriotiska ändamålet klädt
+sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska
+visor till gitarr. En uppnosig och klandersjuk
+stockholmare<a class="fnote" href="#footnote-1" id="fnote-1">[1]</a>, hvars härvaro knappast kan
+betraktas som någon vinst för samhället, gafflade
+något om att hr Rythmén borde haft en
+harpa i stället; men detta småaktiga klander
+af en oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt
+<a id="page-48" class="pagenum" title="48"></a>
+stiltrogen kostym väckte ett så allmänt och
+poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare
+till samtligas belåtenhet snart fick nog
+af festen.
+</p>
+
+<p>
+Damerna hade allmänt ifört sig hänförande
+sigenerskedräkter och spådde i händerna. Det
+fanns dock icke händer åt alla, utan måste
+somliga förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande.
+För öfrigt fick man se alla de praktfullt brokiga
+äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare
+fruars välförsedda klädkistor, framtagna
+till vädring och draperade på det mest
+artistiska sätt.
+</p>
+
+<p>
+Man skulle nog kunna anmärka, att det i
+början gick något stelt och generadt till. Före
+klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna
+abandong, som är villkoret för uppkomsten af
+en rätt karnevalsyra, göra sig gällande. Men
+det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning
+medelst sockerdricka och ett lättsinnigt,
+under förhandenvarande omständigheter fullt
+tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan,
+där deras <em>nit</em> (vi åsyfta ingen vits) belönades
+med hulda leenden, och till sist, när tjugo
+kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver
+det färgrika vimlet, började en snart sagdt
+sydländsk lifsglädje bemäktiga sig folkmassan.
+Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår
+präktiga stadsmusik blåste »Finska rytteriets
+marsch» (eller var det »Dubbelörnen»?), och
+samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg
+<a id="page-49" class="pagenum" title="49"></a>
+efter tonernas sprittande rytm. En aktad
+affärsman af våra flitigaste annonsörer traskade
+omkring med ett positiv och provinsialläkaren
+gick på lina.
+</p>
+
+<p>
+Till slut förevisades en af bengaliska eldar
+belyst tablå, föreställande Svea med armen
+lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord
+bredvid gudinnan. En skolyngling ur
+sjunde nedre framsade under tiden ett fosterländskt
+poem, som kom allas hjärtan att klappa
+i samma takt och allas ögon att tåras. Den
+sista strofen, som på grund af sitt hjärtegripande
+patos var nästan mer än vi kunde uthärda,
+lydde sålunda:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">Vid hennes vårars frost</p>
+      <p class="verse">och somrars brist på solljus<a class="fnote" href="#footnote-2" id="fnote-2">[2]</a>,</p>
+      <p class="verse">vid hennes slätters blåst</p>
+      <p class="verse">och hennes norrskens polljus</p>
+      <p class="verse">vi svära som en man,</p>
+      <p class="verse">ja svära såsom tvänne,</p>
+      <p class="verse">att gripes Svea an,</p>
+      <p class="verse">ska’ vi försvara henne.</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+Så var då denna minnesrika dag till ända.
+Lyktorna slocknade, sorlet domnade, mörkret
+tjocknade, samhället somnade.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-9">
+<a id="page-50" class="pagenum" title="50"></a>
+KONKURRENTRUINEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det kulturgyckel, som under den förflutna
+sommaren satts i gång nere i den förfallna
+småstaden Visby för att hopskrapa medel till
+täckandet af de barhufvade kyrkobyggnader,
+för hvilka orten i fråga åtnjuter ett visst rykte,
+ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk
+episod i min födelsestads krönika.
+</p>
+
+<p>
+Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget
+rasslade in på dess monumentala, för
+världstrafik beräknade bangård, grubblat sig
+<a id="corr-3"></a>hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen
+kanalisera den turistström, som hvarje sommar
+vältrar sig öfver våra bygder, men som
+röjer en säregen tendens att ouppmärksamt
+flyta denna stad förbi. Man inrättade till en
+början smörgåsbord i första klassens väntsal,
+men dels vållades därigenom endast femton
+minuters uppehåll för utlänningarna, dels konsumerade
+dessa anjovis med matsked och stucko
+osten i fickorna, så att affären gick med förlust
+<a id="page-51" class="pagenum" title="51"></a>
+och måste stoppa. Ett flertal andra åtgärder
+af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det
+vore för långt att uppräkna, som de fornromerska
+skribenterna listigt uttrycka sig, när
+deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos
+maktlösa.
+</p>
+
+<p>
+Hvad plägar ske, när all privatintelligens
+är gagnlöst förbrukad? En komité tillsättes.
+Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken
+en gång som pojke olofvandes medföljt
+en pitpropsskuta till Newcastle, var själfskrifven
+ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna
+voro män, som sett sig något om i världen.
+</p>
+
+<p>
+Komitén sammanträdde en gång i veckan
+på enskildt rum å Stadshotellet, och källarmästaren
+var inom kort en bergad karl. Första
+året utvecklades en sjudande verksamhet med
+framställandet, bordläggandet och nedklubbandet
+af projekt, hvilka i och för sig voro anslående
+som vackra fantasialster, men otjänliga
+för det åsyftade ändamålet. Det var ju t. ex.
+alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson
+hade att mobilisera staden och flytta
+den två mil åt sydväst, för att den skulle komma
+närmare hafvet samt en större flodmynning och
+dymedelst kunna transformeras till badort.
+Men den af drätselkamrern uppgjorda kostnadsberäkningen
+afsvalade den i första taget varmt
+hänförda komitén.
+</p>
+
+<p>
+Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion
+i arbetet, komitén förföll till planlöst kallprat
+<a id="page-52" class="pagenum" title="52"></a>
+och anekdotberättande kring toddybordet
+och den radikala platskollegan började uppvakta
+med ettriga ledare. Men på tredje året vaknade
+räntmästarens dorska samvete. Han reste sig
+upp, slog näfven i brickan, så att det varma
+vattnet skvalpade öfver tillbringarens bräddar,
+och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!»
+Men komitén såg på räntmästaren. Han ombads
+att förklara sig ... När den glädjedruckna
+komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra
+beslutet att bygga en ruin fattadt och
+protokollfördt.
+</p>
+
+<p>
+Hälst hade man nog velat ha en kyrka,
+med delvis raserade murar och utslagna fönsterrutor
+och andra ålderdomliga agremang; men
+på drätselkamrerns enständiga yrkande stannade
+man vid ett mindre fästningstorn med
+sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid
+utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat
+afsätta sitt guldslam på stadsgatorna.
+</p>
+
+<p>
+Befolkningen entusiasmerades omedelbart
+för planen, dess effektivitet framlyste för enhvar
+som något själfklart, och samtligas varmaste
+intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare
+Jönsson, fördelaktigt känd som
+upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset
+utanför stadsporten, inkom med lägsta
+anbudet och korades sålunda till företagets
+entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt
+såväl i lokalpressen som i umgängeslifvet; men
+stadsfullmäktige förlade med flertalets gillande
+<a id="page-53" class="pagenum" title="53"></a>
+ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen
+kulle midt i Stadsträdgården för att på
+så sätt kunna aftvinga turisterna tio öres entré
+utan att profanera fornminnesmärket med någon
+biljettförsäljning.
+</p>
+
+<p>
+Tegelstenarna nedröktes och naggades efter
+en sinnrik metod, rostiga järnkrampor och dito
+spik uppköptes till högsta gällande priser —
+kort sagdt, intet försummades, som kunde bidraga
+till ruinens illusoriska fornvärde. Med
+tanke på vinterresande insattes en likaledes
+roströd kamin i tornrummet, och en blågulrandig
+flaggstång med ställvis omsorgsfullt
+afskafd färg stacks ut genom en skottglugg
+under murkransen. Tak var det naturligtvis
+aldrig fråga om, ty »Se på Visby!» upprepade
+räntmästaren ideligt.
+</p>
+
+<p>
+En ögonlust var det att skåda denna ruin,
+när den stod där färdig med sina brustna tinnar,
+sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga
+vindeltrappa. En doft af riddarromantik
+från äfventyrens storhetstider bredde sig från
+den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden.
+Komitén firades med subskriberad sexa, och
+Jönsson hugnades med en nysilfverservis.
+</p>
+
+<p>
+Men turistströmmen framhärdade alltjämt
+i att ta en krok omkring samhället, intet guldslam
+ville klibba vid gatstenarna. Man borde
+nog ha gjort litet reklam i den utländska pressen;
+men det hade ingen förstånd på. Annars
+skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar
+<a id="page-54" class="pagenum" title="54"></a>
+infångade och ditsläppte ett antal råttor,
+och då dessa på grund af bristande viktualietillgång
+stodo i begrepp att emigrera, sände
+diversehandlanden Sandén ett parti schweizerost
+för att underlätta deras existens. Råttorna
+stannade benäget, men turisterna uteblefvo.
+Ruinen bar sig inte.
+</p>
+
+<p>
+Småningom slappnade allmänhetens intresse
+för det med så högtflygande förväntningar
+motsedda fornminnet, komitén fördystrades till
+humöret och upphörde att frekventera Stadshotellet,
+och räntmästaren föll själf ihop till en
+ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han
+stoft i stoftet, och intet återstår af honom mer
+än det bevingade ordet: »Se på Visby!»
+</p>
+
+<p>
+Men man tittar aldrig mer åt det hållet i
+min födelsestad.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-10">
+<a id="page-55" class="pagenum" title="55"></a>
+STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Hvad är en storsångerska egentligen? Det är
+ett moget men alltjämt tjusande fruntimmer,
+som inte kan förmås att kvittra en strof för
+sina medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning.
+I det sistnämda afseendet företer
+hon en rent af underbar öfverensstämmelse
+med min ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd
+betalning för att höja min stämma till
+solosång inför offentligheten. Här föreligger
+dock en motivdifferens mellan storsångerskan
+och mig. Jag är nämligen absolut blottad på
+sångröst, under det hon i påfallande grad är
+behäftad med sådan. Det är väl därför som
+hon konsekvent lockar publiken ifrån mig.
+</p>
+
+<p>
+Hemma i min födelsestad har det aldrig
+förunnats oss att höra någon storsångerska.
+Som bekant uppträda inte dylika i småstäder,
+deras röstvolym skulle inte få rum i ett mindre
+samhälle. Resigneradt inseende detta, hyste vi
+<a id="page-56" class="pagenum" title="56"></a>
+dock en hemlig åtrå att en gång få <em>skåda</em> en
+slik fågel och sedan dö. Borgmästaren, som
+har förstånd på litet af hvarje, upplyste oss för
+öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen
+pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som
+kännas igen på denna egenhet.
+</p>
+
+<p>
+Så hände en dag för ett par år sedan något
+som ställde min födelsestad på hufvudet. Bland
+»anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den
+radikala platskollegan detta namn: Christina
+Nilsson, fru, Småland. En förlamande lyckokänsla
+grep till en början sinnena, men snart
+vidtog en feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige
+kallades till extra sammanträde för
+att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle
+fira den utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats
+till kungabesöket året förut, framletades
+från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades
+på blommor till girlander att smycka husväggarna
+med. Skolungdomen fick tvärt lof
+och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt
+bidrag till konstens hyllning.
+</p>
+
+<p>
+Medan detta pågick, vandrade den radikale
+redaktören, parfymerad och begrafningsklädd
+och darrande af nervös högtidlighet, upp till
+Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att
+stå inför denna världsdrottning, men den flärdfria
+omständigheten, att hon i hotellboken kallat
+sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet
+vidfogat sin fattiga hemprovins’ namn, ingaf
+honom ett relativt hjältemod.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-57" class="pagenum" title="57"></a>
+Stadshotellstäderskan släppte in honom i
+ett utan prål inredt rum, sedan hon först medelst
+en blick genom nyckelhålet konstaterat,
+att fru Nilsson var inne. Den radikale redaktören
+bugade sig till mattan, tappade sin storm,
+sökte uppfånga den med sin skälfvande hand,
+lyckades icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen
+blicken mot storsångerskan. Denna beskådade
+honom med ett visst intresse, uppblandadt med
+en kanske ändå mäktigare förvåning. Hon var
+en välklädd medelålders dam med blondt, välkammadt
+hår och lindrigt fetlagd. Redaktören
+fann henne tämligen föga påminnande om den
+oljetrycksbild, som smyckade stadens konditori,
+men erinrade sig, att detta var ett bra nog
+gammalt konterfej.
+</p>
+
+<p>
+Med låg stämma angaf han sitt okonstlade
+namn och yrke, hvarpå storsångerskan, som
+syntes något orolig, föreslog honom att sitta
+ner.
+</p>
+
+<p>
+— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade
+han.
+</p>
+
+<p>
+— Jo för all del —, genmälde hon lifligt.
+— Många gånger, men bara på genomresa. Det
+är en riktigt treflig stad, tycker jag.
+</p>
+
+<p>
+Redaktören annoterade yttrandet och fortfor
+upplifvad:
+</p>
+
+<p>
+— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och
+jag tackar er. Ni, som är van vid brusande
+och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna
+behag i änkelheten! Hvilket föredöme för alla
+<a id="page-58" class="pagenum" title="58"></a>
+kvinnor! Hvarifrån kommer ni senast, om jag
+får ta mig dristigheten att spörja?
+</p>
+
+<p>
+— Från Vernamo — svarade storsångerskan,
+som under redaktörens hymnartade utbrott antagit
+ett uttryck af undran och förvirring.
+</p>
+
+<p>
+— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky
+har förevigat, den har ni nu odödliggjort!
+Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag
+vågar ... ni är naturligtvis van vid ackompanjemang
+... men ändå ... skulle ni inte värdigas
+vilja sjunga en liten stump?
+</p>
+
+<p>
+— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan
+kort, i det hon röjde olust att
+fortsätta samvaron.
+</p>
+
+<p>
+Redaktören jublade invärtes, ty han hade
+borgmästarens ord i minnet.
+</p>
+
+<p>
+— Nej, men ni <em>har</em> sjungit — utbrast han
+med patos, i det han finkänsligt reste sig.
+</p>
+
+<p>
+— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes
+resande sig. — Jag är rädd, att ni tar
+miste på person på något sätt. Mitt namn är
+fru Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min
+man är postexpeditör ...
+</p>
+
+<p>
+Det faller mig inte in att söka måla redaktörens
+känslor. Han har aldrig fullt velat delge
+mig dem. Jag vet bara det, att han träffade
+en öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken
+gick ut på, att hon dels skulle fortsätta resan
+på eftermiddagen, som hon också tänkt sig,
+dels vägra att mottaga den konservativa platskollegans
+redaktör. Därpå rusade han hem
+<a id="page-59" class="pagenum" title="59"></a>
+och skildrade interviewen med den celebra
+sångerskan i fem spalter, beklagande hennes
+hastiga afresa, och min födelsestad tror än i
+dag, att den varit gästad af henne.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-11">
+<a id="page-60" class="pagenum" title="60"></a>
+RAFAELS JUBILEUM.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa
+och endast af en förtärande sanningskärlek inspirerade
+kulturskildringar från det provinsiella
+samhälle, där jag räknar det för en ära såväl
+som ett nöje att ha blifvit född, frammanat
+färggranna bilder af bländande ståt, af svajande
+fanor och lysande blomstergirlander med flera
+utvärtes festkarakteristika. Skulle jag därmed
+ha ingifvit den lättrogne utsocknesläsaren en
+föreställning om min födelsestad som ett de
+yrande och berusande karnevalsnöjenas Gomorron
+(eller hvad den där platsen med saltstatyerna
+heter), blefve jag djupt och oläkligt
+bedröfvad. Ty sanningen är, att det i denna
+på visst sätt utomordentliga stad bedrifves en
+rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar
+årets dagar till en vacker kedja af aldrig sviktande
+nit och oförtruten möda. Det är icke
+en verksamhet af den bråkiga och affekterade
+art, som uppflammar i s. k. resultat, men hos
+<a id="page-61" class="pagenum" title="61"></a>
+hvarje medborgare, från landshöfdingen till den
+låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som
+en evig altarlåga det medvetandet, att han ståndar
+på sin rätta plats och att världen håller
+ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad lider, som sagdt, icke af
+något sjukligt begär att i tid och otid krypa
+ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar;
+men gäller det att begå en märkesdag,
+så kan intet stäfja dess renässansartade generositet.
+Bevis härpå lämnar den tafla af högtidsstämning
+och helgdagsglans jag nu går att
+upprulla.
+</p>
+
+<p>
+Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael
+Stompén tillträdde sin lika ansvarsfulla som
+hedrande ritlärarebefattning vid högre elementarläroverket
+för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som
+detta kunde icke medborgare med själfaktning
+låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael måste
+hedras var en själfklar sak. Man hade icke
+häller förslösat tiden, utan förbrukat en god
+procent af det berörda halfva året på att öfverlägga
+om medlen. Jag tror också, att man,
+icke blott på grund af den behjärtansvärda
+anledningen, utan äfven med hänsyn till det
+sätt, hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera
+Rafaels halfårsjubileum bland de mer anmärkningsvärda,
+som under de sista decennierna
+tillkommit vårt lands förtjänta män.
+</p>
+
+<p>
+Det stämningsfulla interviewreferat, som
+Annandagsposten meddelade dagen förut, bidrog
+<a id="page-62" class="pagenum" title="62"></a>
+i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver
+tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit
+insläppt af en medelålders städerska med skånskt
+allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln
+erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna
+smak, fann föremålet vid glänsande vigör och
+oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i
+maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt
+med ingenting (»äkta konstnärstemperament»,
+annoterade kåsören). På ett spirituellt
+och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så
+jubilaren ett antal smådrag och iakttagelser från
+sin intressanta bana, visade fotografier af sin
+familj och sjätte klassen i elementarläroverket
+samt meddelade benäget tillbörliga biografiska
+uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af
+mera allmänt intresse anföras, att han vid sex
+års ålder genomgick kikhostan och vid femton
+läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål
+upplyste han, att ett slags rätlinjiga
+figurer, en blandning af stjärnor och kvadrater,
+alltid slagit mest an på honom af de element,
+som begagnades vid undervisningen.
+</p>
+
+<p>
+Klockan half åtta på den stora dagens
+morgon väcktes Rafael af stadsmusiken, som
+på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro»
+och »Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt
+öfverraskad visade sig jubilaren i fönstret och
+vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå
+orkestern till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar
+stupa». Denna visserligen ljudliga hyllning
+<a id="page-63" class="pagenum" title="63"></a>
+var dock blott ett pianissimopreludium
+till den som komma skulle.
+</p>
+
+<p>
+Då Rafael anlände till skolan för att afhålla
+sin vanliga lektion med klasserna III och IV,
+bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan,
+hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande
+och öfverräckte en jättebukett med ljusgröna
+band. Uppe i vestibulen möttes han af lärarinnekollegiet
+med föreståndarinnan i têten.
+Denna lyckönskade honom i högstämda ordalag
+och anmodade honom att icke försmå den
+hedersgåfva, bestående af en nysilfverlinjal med
+ingraveradt namnchiffer och datum, hvarmed
+läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess
+tjänst. Rafael försmådde icke linjalen och lektionstimmen
+urartade till en oafbruten ovation.
+</p>
+
+<p>
+På eftermiddagen uppvaktades han i sin
+bostad af en deputation med en smakfullt textad
+adress, hvilken bland annat inbjöd honom till
+en enkel kollation på Stadshotellet samma afton.
+</p>
+
+<p>
+Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni
+vet) strålade denna kväll i en félik eklärering
+och rymde dessutom inom sina väggar allt
+hvad samhället äger af lysande och märkligt
+på alla kulturens områden. Vid helan steg
+borgmästaren upp på en stol (icke rottings-,
+utan en särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt
+anförande om festens mening. Han påpekade
+de stolta förnimmelser, som i denna
+stund kunde antagas fylla jubilarens själ vid
+tillbakablicken på det af ett så välsignelserikt
+<a id="page-64" class="pagenum" title="64"></a>
+arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom
+å samtligas vägnar att få upplefva ännu en
+oöfverskådlig serie af halfår. Det bifallssorl,
+som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades
+af rörelse kväfda tacksägelser.
+</p>
+
+<p>
+Sedan en subskriberad blyertspenna af
+ebenholts, där blyet på ett originellt och prydligt
+sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af
+borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid
+elementarläroverket på sitt mjölkglas och skildrade
+schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens
+skugglösa halfårsbana. Honom och honom
+ensam tillkom förtjänsten af att småflickorna
+i andra förberedande efter att endast
+ha kunnat åstadkomma vacklande kroklinjer i
+marginalen på sina rättskrifningsböcker nu mäktade
+på rutadt papper skissera de mest lofvande
+femuddiga stjärnor och mäanderslingor, hvilkas
+gagn för deras framtid ännu ej kunde ens tillnärmelsevis
+beräknas.
+</p>
+
+<p>
+Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten
+Ösell tvänne från när och fjärran ankomna telegram.
+Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén
+gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må
+han alltid äta här och tack för all dricks. Matsalsuppasserskorna
+på Stadshotellet». Telegrammet
+från fjärran hade en imposantare affattning:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">För din skull drickes det och äts</p>
+      <p class="verse">ock här uti United States.</p>
+      <p class="verse">En hälsning bringas dig i dag, o,</p>
+      <p class="verse">från anförvanter i Chicago.</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+<a id="page-65" class="pagenum" title="65"></a>
+Jag skall icke vidare uppehålla mig vid
+den mångfald af tal och skålar, som vid denna
+fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig
+gränslinje i Rafael Stompéns tillvaro; men jag
+vill dock icke neka mig att anföra en strof ur
+det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet
+reciterade till hans ära:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">Ditt lif har hunnit till en allvarsstund,</p>
+      <p class="verse">du står på tröskeln mellan tvänne halfår.</p>
+      <p class="verse">Nu löfvar sommarn dina drömmars lund,</p>
+      <p class="verse">ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår!</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till
+sängs i en yrsel af berättigad stolthet, och lifvet
+fick därefter sitt hufvudsakliga värde för
+honom af den omständigheten, att än ett halfår
+var att vänta.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-12">
+<a id="page-66" class="pagenum" title="66"></a>
+MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Väl den, som känt hvad det vill säga att se
+det samhälle, i hvilket han födts och vuxit upp,
+ådagalägga ett fosterländskt nit och en fjärrskådande
+offervillighet, som lyfter det till rangen
+af snart sagdt Sparta eller någon annan fornromersk
+kommun, hvilken ni vill! Tåras ej
+ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke
+med manligt ödmjuk stolthet, att vore man inte
+född där man är född, så skulle man inte ha
+blifvit den man är?
+</p>
+
+<p>
+Men låtom oss lämna dityramberna och
+öfvergå till fakta.
+</p>
+
+<p>
+På de talrika plank, som välgörande afbryta
+husräckornas monotoni vid min födelsestads
+s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår
+kolossala plakat, som med svarta bokstäfver
+på terrakottafärgad botten utspredo följande
+kungörelse:
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-67" class="pagenum" title="67"></a>
+»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty
+ett härordningsförslag föreligger och ingen vet
+när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för
+hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant
+fall är att göra, nämligen diskutera. Medborgarna
+inbjudas sålunda att nästkommande
+onsdag afton kl. half 5 mangrant infinna sig
+å Stadshotellets större sal (teatersalongen) för
+att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet
+absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages,
+och den medborgare, som vägrar att
+offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf
+draga följderna.
+</p>
+
+<p class="sign">
+Diskussionskomiterade.»
+</p>
+
+<p>
+Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag
+affattade upprop frambragte, som man lätt
+kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt.
+Planken belägrades dagligen af en frenetiskt
+intresserad folkhop, det sväfvade en stämning
+af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på
+den våldsamt efterlängtade onsdagen försummade
+flertalet medborgare sitt eftermiddagskaffe
+för att ila till teatersalongen, hvars lätt maskstungna
+tiljor sviktade under trycket af de
+hundratals oroliga fötter, som trängdes och
+trampade hvarandra mellan de mer än vanligt
+täta raderna af rottingsstolar.
+</p>
+
+<p>
+Då timmen eller rättare halftimmen slog,
+framträdde stadsfullmäktigen konsul Haltin med
+en mindre köttklubba i handen, skuttade upp
+på estraden, som man glömt att förse med
+<a id="page-68" class="pagenum" title="68"></a>
+trappa, och frågade med af sinnesrörelse bäfvande
+stämma, om mötet vore lifvadt för att
+utse honom till ordförande. Mötet lät icke undfalla
+sig ett ljud, ty på den orten har man ännu
+icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på
+offentliga sammankomster. Konsuln dref därför
+klubban i ett närstående bord och förklarade,
+att han ansåg frågan med öfvervägande »ja»
+besvarad. Det tyckte mötet var stiligt gjordt
+och nickade blygt bifall.
+</p>
+
+<p>
+Bad så den med stillsam acklamation utkorade
+ordföranden att få öfverlämna ordet åt
+den högt aktade biträdande ritläraren vid högre
+allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen
+Sabelgren, som benäget åtagit sig att
+inleda den utom allt tvifvel i högsta grad intresseväckande
+diskussionen.
+</p>
+
+<p>
+Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande
+och därtill uniformerade militären alltifrån
+början utgjort det vederkvickande målet för
+allas blickar, närmade sig estraden, något upphettad
+utöfver det ordinära måttet på grund
+af rampfeber samt besvärad af sin krage. En
+svårighet yppade sig nu. Den bra nog upphöjda
+tribunen befanns otillgänglig för den tappres
+mera voluminösa än egentligen långa eller
+spänstiga ben. Ordföranden sträckte ut sin
+knubbiga hand åt honom, och han tog en aktningsvärd
+sats, men naturen låg honom emot.
+Det skulle ha sett dystert ut, om inte viktualiehandlanden
+P. O. Bengtsson, en synnerligen
+<a id="page-69" class="pagenum" title="69"></a>
+smart och rådsnar smålänning, hade framträdt
+och placerat sig i den posityr, som användes
+af den studerande ungdomen, när den hoppar
+bock, och låtit krigsmannen krafla upp på sin
+rygg, hvarifrån steget till estraden icke var
+längre än från det löjliga till det sublima.
+Auditoriet andades åter ut, och någon, som
+varit i Stockholm, tog upp en applåd, hvilken
+dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående.
+</p>
+
+<p>
+— Mina damer och mitt härskap — började
+fanjunkaren med lätt upprörd och något
+skroflig men dock påfallande klangfull och sonor
+stämma läsa ur sitt medhafda prydliga manuskript.
+— Historien lär oss, att när vi minst
+vänta något, så står fara för dörren. Hvad
+skall då icke stå för dörren, när vi som nu för
+hvar dag som kommer gå och vänta på något?
+Det torde vara bekant för de flesta här närvarande,
+att vi njutit en lång, ack alltför lång
+fred, och jag vill ingenting säga, men det säger
+jag, att hade inte den freden varit, så skulle
+mycket i vårt älskade fosterland sett annorlunda
+ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena
+långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant
+tillfälle erbjuder sig som det, hvilket blifvit oss
+beredt genom det härordningsförslag, som härskapet
+naturligtvis alla känna till och som väl
+ingen af de närvarande har något att anmärka
+på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af en hostning,
+härrörande från landssekreteraren.) En känd
+<a id="page-70" class="pagenum" title="70"></a>
+sak är det ju, att den värnpliktiga ungdomen
+öfver hela landet länge yttrat starkt missnöje
+med de nittio dagarna och att ett upplopp kan
+väntas utbryta, om inte denna lumpna öfningstid
+med allra snaraste påökas. De upplysta
+och humana auktoriteter, som ordnat med den
+här saken, ha icke skytt några uppoffringar för
+att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i
+detta hänseende genom att tillförsäkra den ett
+helt års vapenlif med fritt vivre på statens bekostnad.
+Visst blir det ett afsevärdt besvär
+för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta
+en ära i att göra vår yttersta plikt som fosterlandets
+ädlaste söner, hvilket vi alltid haft ord
+för att vara (åter bifallssorl och ny hostning
+från landssekreteraren, denna gång åtföljd af
+ett slag af ordförandens klubba), och kommer
+det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå
+från det instruktiva och förädlande hemlifvet i
+kasernen med så ljufva minnen och intryck, att
+de sedan ständigt skola, som skalden säger,
+»längta dit igen». Vi vilja utbilda en fysiskt
+sedt stark ungdom, ty vi vilja i grund lära dem
+vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast
+ungdom, ty vi vilja anmoda dem att se på
+oss, och slutligen en i allmänhet sedt kunskapsrik
+ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning
+och skrifning, möjligen äfven i räkning
+med hela tal.
+</p>
+
+<p>
+Nu kunde icke applåderna hållas inne
+längre, man hade fått höra för mycket — en
+<a id="page-71" class="pagenum" title="71"></a>
+åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna
+i tvänne stolar under läktaren brusto.
+Föredraganden kände, att han höll själarna i
+sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och
+en inspirationens flykt bar hans tal på brakande
+vingar genom det ansenliga rummet. När han
+lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O.
+Bengtsson, men med en takt, som de lyftande
+omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att
+stanna på den upphöjda valplatsen.
+</p>
+
+<p>
+Ordföranden tackade märkbart rörd för det
+tändande inledningsföredraget, som — det vågade
+han påstå — sent skulle glömmas, och
+tillfrågade därefter församlingen, om den behagade
+yttra sig.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad är ofördärfvad och blyg
+vid slika tillfällen, och den visade sig inte hänsynslöst
+tilltagsen nu heller. Den tisslade och
+knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla
+i yxskaftet. Det insågs dock allmänt, att något
+borde göras, och slutligen reste sig till allas
+lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och
+sade:
+</p>
+
+<p>
+— Herr ordförande, herr fanjunkare och
+de andra, det är nog en sjangtil och bra härordning,
+som fanjunkaren har lagt ut den, och
+det blir nog trefligt för ynglingarna på alla vis,
+men ...
+</p>
+
+<p>
+Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och
+bligade försagd upp mot estraden.
+</p>
+
+<p>
+— Är det Bastgrens mening att yttra några
+<a id="page-72" class="pagenum" title="72"></a>
+invändningar mot K. M:ts och kronans härordning?
+— frågade ordföranden skarpt.
+</p>
+
+<p>
+— För allt i världen — vidtog tunnbindaren,
+när han fick mål i mun. — Jag skall
+visst inte göra några invändningar, men jag
+tyckte bara, att det var liksom litet långt med
+den där rolighetstiden i kasernen, och nu t. ex.
+min pojke, den har jag allt svårt för att undvara
+i arbetet ...
+</p>
+
+<p>
+— Cigarrhandlare Ottoson har ordet —
+röt ordföranden och dängde klubban i vattenglaset,
+så att skärfvorna yrde — och det vill
+jag påpeka en gång för alla, att här är inte
+platsen för några otidigheter och krångel. Var
+så god, Ottoson!
+</p>
+
+<p>
+— Jag skall be att få uttala min djupt
+kända tacksamhet för hvad som här i afton
+blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig
+ledighet — och anhåller bara om tillåtelse att
+få uttala en liten, helt liten farhåga. Jag undrar,
+hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen
+bland de ett-års-värnpliktige — mig förefaller
+det, som om möjligen de myckna vapenöfningarna
+o. s. v. skulle frånstjäla dem bra
+nog många tillfällen till den oskyldiga, i min
+tanke fördelaktiga njutning, som benämnes rökning.
+Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven
+till denna långt ifrån oväsentliga punkt, då ju
+äljes så mycken och beundransvärd omsorg nedlagts
+på förslagets utarbetande.
+</p>
+
+<p>
+Ottoson gjorde en ballettmästarebugning
+<a id="page-73" class="pagenum" title="73"></a>
+och satte sig, strålande nöjd med sig själf. Fanjunkaren
+upplyste, att han för ögonblicket icke
+erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna
+fråga, men trodde, att det var något tillfredsställande.
+</p>
+
+<p>
+Nu uppsteg en groflemmad individ med
+bullrande röst och förklarade, att det där med
+rökningen gaf han sjutton, för han tuggade;
+men fri sprit i tillräcklig mängd ansåg han
+det vara en värnpliktigs heligaste rättighet att
+erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade
+det under sin värdighet att genmäla något.
+</p>
+
+<p>
+Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll
+att få säga några ord:
+</p>
+
+<p>
+— Väl måste det djupt glädja och röra oss
+kvinnor att se fosterlandets söner så nobelt
+redo att värna hem och härd, och med spartanska
+mödrars trygga stolthet sända vi våra
+söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut i striden
+eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor
+kräfva vår andel af bördan, äfven vi vilja
+kämpa med och segra med, ja, om så skulle
+fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att
+lära kvinnorna vapnens bruk? Hvarför vill
+man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet?
+Nej, gif oss ett gevär i hand och en
+sabel vid sidan — och ni få se, att Blendas
+döttrar ännu lefva!
+</p>
+
+<p>
+Larmande applåder hälsade det varmhjärtade
+anförandet, de närmast sittande tryckte
+föreståndarinnans hand, och man kände sig
+<a id="page-74" class="pagenum" title="74"></a>
+i allmänhet höjd öfver de alldagliga förhållandena.
+Endast fanjunkaren föreföll oentusiastisk.
+</p>
+
+<p>
+Landssekreteraren bad nu om ordet med
+sin vanliga ohängda uppsyn, men ordföranden
+drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade
+diskussionen på grund af den framskridna
+tiden afslutad samt föreslog följande
+resolution:
+</p>
+
+<p>
+»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt
+och att ingen vet när ryssen kommer, samt
+förklarar sig villigt att till sista bloddroppen
+handla därefter.»
+</p>
+
+<p>
+Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena
+och kände sig hungrigt, hvarför
+det underlät att uttala sig. Ordföranden slog
+alltså klubban i bordet och upplyste, att resolutionen
+var antagen.
+</p>
+
+<p>
+Så skickades Stadshotellkyparen omkring
+för att uppta den utlofvade kollekten, och silfverslantarna
+slamrade gladt i soppskålen. Ingen
+ville snyta fäderneslandets försvar på 25
+öre. När kyparen fullgjort sitt värf, bar han
+soppskålen fram till ordföranden, som med ljus
+min räknade pekunierna och därefter tillsporde
+församlingen, om den ville ta sig en påbredd
+smörgås och ett glas pilsner för de insamlade
+medlen. Denna gång besvarades frågan bokstafligen
+med ett kraftigt öfverväldigande ja,
+och medan man väntade på maten, föreslogs
+afsjungandet af en fosterländsk sång. Den groflemmade
+individen skränade, att man skulle
+<a id="page-75" class="pagenum" title="75"></a>
+ta den där om »Svea, modern som åt oss alla»,
+enligt hans något inkorrekta formulering; men
+föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi
+elsker», och den blef det också.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-13">
+<a id="page-76" class="pagenum" title="76"></a>
+DE TVÅ PÄLSARNA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Detta är en sannfärdig och lärorik historia,
+som till full evidens bevisar, att man icke
+ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en
+farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter
+arfskiftet.
+</p>
+
+<p>
+I min födelsestad verkade någon tid en
+pastorsadjunkt, som tydligen hade hoppat i särdeles
+galen tunna vid valet af kallelse. Det
+minst utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast
+skönja, att denne man saknade betingelser
+för det allvarsamma ämbete, från hvilket han
+i brist på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke
+kunde uteslutas.
+</p>
+
+<p>
+Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle,
+med så afgjordt kyrkliga tendenser och en så
+lagom religiös anda, skulle hemsökas med en
+slik själasörjare, om än obefordrad och med
+ringa löneförmåner.
+</p>
+
+<p>
+Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i
+min födelsestad och plägat finna sig väl af en
+<a id="page-77" class="pagenum" title="77"></a>
+omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött
+ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke
+ingått någon komplott att göra ett undantag
+med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han
+motsågs med ett verkligt febrilt intresse, och
+den aftonsång, då han första gången skulle presentera
+sig för menigheten, uppvisade ett af
+såväl honoratiores som burgnare borgerskap
+fullproppadt tempel, fastän äljes eftermiddagsgudstjänsten
+plägade vara tunt frekventerad
+och det mest af från annexförsamlingen invandrade
+landtgummor.
+</p>
+
+<p>
+Denna aftonsång var tillfyllestgörande för
+uppkomsten af ett bestämdt och för den obefordrade
+själasörjaren synnerligen olycksbådande
+intryck. Läsaren bör inte föreställa sig, att han
+afslöjade sig som ateist eller frikyrklig eller på
+annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde
+klena utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika,
+så det trängde fram till det stendöfvaste fattighushjon
+längst bort på läktaren öfver ingången,
+och han tycktes inte söka fastslå några villomeningar
+eller människopåfund utöfver lärofadern
+Schartaus, fastän om man hade lyssnat
+noga, så kunde man måhända uppdagat några
+kätteriets kryphål i hans trossystem. Men faktum,
+det oerhörda och splitternya faktum var,
+att ingen hörde efter hvad han yttrade. Man
+endast såg. På prästen, på hvarandra och på
+prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade
+han näsa eller hade han glömt prästkragarna?
+<a id="page-78" class="pagenum" title="78"></a>
+Nej — men han hade helskägg! Att
+någon andakt skulle kunna uppkomma under
+så beskaffade omständigheter förbjöd sig naturligtvis
+själf. Det finns dock gränser för hvad
+en andans man kan tillåta sig i yttre prydnadsväg,
+det finns oskrifna lagar för det anständiga.
+Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta
+invitationen på kaffe hos konsuln och
+kyrkorådsledamoten Bullin.
+</p>
+
+<p>
+Men konsulinnan talade med prosten följande
+förmiddag, och prosten talade med adjunkten.
+Prosten var tämligen ålderstigen och
+skröplig samt hade mist åtskilligt af sin forna
+sprudlande energi i kyrkliga angelägenheter;
+men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra
+för sin unge amanuens församlingens rättmätiga
+kraf på att förskonas för åsynen af ett
+med världsliga idéassociationer så förknippadt
+fenomen som ett helskägg öfver predikstolspulpeten.
+Pastorsadjunkten var ingen stridbar
+natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa
+förargelseklippan, i all synnerhet som den varma
+årstiden var i annalkande. Han bad med detsamma
+om barberarens adress för att ådagalägga
+allvaret i sitt uppsåt.
+</p>
+
+<p>
+Ett par dagar senare anförtroddes honom
+det smickrande uppdraget att i prostens ställe
+gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I
+min födelsestad aflöper icke gärna ett barns
+upptagande i den kristna församlingen utan en
+mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som,
+<a id="page-79" class="pagenum" title="79"></a>
+ehuru icke barnfödd i samhället, ingalunda
+ville framstå som den sämste, hade sammanbjudit
+en hänsynslös massa folk, och förplägningen
+hade de svårt att finna fel på. Men
+prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han
+trädde öfver tröskeln, och måste bäras in i
+sängkammaren, där hon sedan förblef under
+hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor.
+Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo
+jägmästaren en i hvar arm under den högtidliga
+akten, för att han inte skulle störta fram
+och skymfa dopförrättaren. Denne blef icke
+kvarbjuden efteråt.
+</p>
+
+<p>
+Men hade inte den olycksalige mannen varit
+hos barberaren? Jo, det hade han. Nå då
+så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget
+var borta, men mustascherna sutto
+kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och
+illvillig eller om han helt änkelt led af medfödd
+brist på de elementäraste begrepp, det har aldrig
+blifvit till fullo utredt. Jägmästarens envisades
+emellertid att anse sin förstfödde odöpt,
+och denne erhöll sålunda redan i vaggan binamnet
+»hedningen», hvilket han sedermera
+sträfvat att i ökad mån göra sig värdig.
+</p>
+
+<p>
+Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt
+uppräkna alla de vidrigheter, som denne
+vilsekomne prästman beredde sin på det hela
+taget underbart tålmodiga församling. Mustascherna
+bortlade han visserligen så småningom
+på prostens enträgna begäran, men afböjde
+<a id="page-80" class="pagenum" title="80"></a>
+med synbar vresighet dennes godhjärtade förslag,
+att han som ersättning skulle anlägga
+polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda
+kunde skada en ordets förkunnare.
+</p>
+
+<p>
+Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas
+genom mustaschernas försvinnande förbyttes
+med ens till en i sommarkvalmet nära
+nog hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs
+vandra Storgatan utför iklädd gråa benkläder.
+Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt
+och utmanande sätt att förneka sitt stånd?
+Voro icke benkläderna rent af rutiga på nära
+håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och
+annat om den vördnadsvärde gamle prosten i
+hans krafts dagar. Han hade t. ex. förefallit
+kanske onödigt begifven på att spela priffe något
+långt fram på kvällsidan och äfvenså gärna
+inmundigat mer än ett glas punsch i festliga
+lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen
+uppträdt i prästerlig dräkt. <em>Honom</em> skulle
+ingen ertappa med några gråa pantalonger,
+särskildt inte rutiga.
+</p>
+
+<p>
+Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket
+annat, skref ändlösa bref till sin fästmö i
+Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga
+egenskap i samhällets omdöme) och gick
+morgonpromenader. Den egentliga lyckohvälfningen
+i hans tragedi ägde rum, när hans farbror,
+rentiern i Påskallavik, fick slag och afled.
+Farbrodern hade i lifstiden varit ganska nöjd
+med sin prästerlige brorson och därför i sitt
+<a id="page-81" class="pagenum" title="81"></a>
+testamente insatt honom till universalarfvinge
+af sina pälsar. Dessa voro inalles två: en sibirisk
+lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen
+nött, om än ej direkt illa medfaren, samt
+en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke på
+en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad.
+</p>
+
+<p>
+Adjunkten skulle måhända föredragit ett
+antal reda penningar eller åtminstone ett par
+bättre inteckningar; men pälsarna misshagade
+honom dock inte. En så fåvitsk karl som denne
+torde sällan ha uppläst ett vigselformulär. Han
+trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen
+och gick ut och visade sig på gatorna. Följden
+behöfver jag väl inte uppta utrymmet med att
+skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls!
+Man slog sig ner med händerna i skötet
+vid sina reflexionsspeglar och började resigneradt
+afhandla yttersta domen.
+</p>
+
+<p>
+Det syntes, att pälsen inte var ny. Han
+hade sålunda haft den länge, kanske från sina
+första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af
+hans konfirmationspäls. Man vände sig till
+prosten, men denne hade alltmera slöat till i
+ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga
+några åtgärder.
+</p>
+
+<p>
+Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade
+från en ljusblå himmel öfver snöiga gator
+och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att
+det sibiriska lammskinnsplagget tog sig något
+sjaskigt och anlupet ut, hvarför han plockade
+<a id="page-82" class="pagenum" title="82"></a>
+fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på
+sig, född idiot som han måste ha varit, och
+trafvade ut i ämbetsärenden.
+</p>
+
+<p>
+Nu var det jämt slut. Den upphetsning,
+som rasade i samhället, kunde icke stillas med
+mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett
+icke ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön
+i Lund, hvars adress postmästaren benäget
+uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta
+om hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick
+ringen tillbaka med omgående. Ingen i samhället
+hälsade på honom, och man lät sina
+barn förbli odöpta, i hopp om att en personalförändring
+snart skulle inträffa. Så skedde ock.
+Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande,
+stakade sig regelbundet på högmässoritualen,
+anhöll om tjänstledighet, for till landet
+och uppgaf ämbetet samt förföll småningom
+till renskrifning i en stor stad, där ingen fäste
+sig särdeles vid vare sig honom eller hans
+pälsar och där han med fördel kunde undgå
+att raka sig.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-14">
+<a id="page-83" class="pagenum" title="83"></a>
+JAKTEN EFTER VITSEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som
+enligt en förhistorisk sägen sätter en så yster
+prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den
+häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl
+ingen skämttidning, antar jag — det förklarar
+allt. Och skulle där existera något litet vitsblad,
+så är det tvifvelsutan underhaltigt och i
+saknad af existensmotiv, alldenstund kvickheten
+förbrukas i umgänget.
+</p>
+
+<p>
+Häraf följer som ett korollarium skälet till
+att stockholmarna måste befinnas mindre sprudlande.
+De besitta nämligen skämttidningar och
+ha icke råd till någon privatkonsumtion af humor.
+Inrättningen är för öfrigt rekommendabel
+såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning.
+En del snitsiga personer, af hvilka somliga
+kunna rita och andra kunna »Fliegende Blätter»,
+åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens
+kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med
+<a id="page-84" class="pagenum" title="84"></a>
+godt samvete ägna oss uteslutande åt lifvets
+allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande
+falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra
+närmaste, tills den svårkufliga skrattparoxysmen
+rasat ut, hvarefter vi afsända det löjeväckande
+till en skämtredaktion med anhållan om två
+kronors honorar samt årgången gratis, men
+tillrättavisas blodigt i nästa nummers breflåda
+och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen
+samt återgå till lifvets allvar.
+</p>
+
+<p>
+Apropå skämttidningar, så fanns det i min
+födelsestad en man, som vid något tillfälle hade
+yttrat en vits. Händelsen hade timat före min
+tid, men ännu under min uppväxt hvilade en
+konstant gloria kring denne mans hjässa, fastän
+ingen längre med visshet erinrade sig vitsens
+lydelse. Jag lutar emellertid åt den tron, att
+det var en af de mera kända och i kulturcentra
+längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit
+en person, som tappat sin klocka i vattnet,
+en urnyckel att dra upp den med eller något
+i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit
+inrättandet af ett provisoriskt apotek, när
+det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans
+rykte var lika stadgadt för det, och samhället
+kväfde beslutsamt alla besinningslösa försök till
+konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan,
+ty man kände djupt det lumpna i att söka slita
+lagerkransen från en aktad medborgares gråa
+hufvud.
+</p>
+
+<p>
+Ända tills det begaf sig, att en herre, som
+<a id="page-85" class="pagenum" title="85"></a>
+var barnfödd sju fjärdingsväg från Göteborg,
+kom och öfverrumplade samhället för att intaga
+en ställning som extraordinarie kammarskrifvare
+vid dess kongliga tullverk. Den kunde det icke
+bli frågan om att kväsa. Man sammansvor
+sig till en början och lade sig i försåt för honom;
+men den individ var inte född, som skulle
+kunnat afskära honom tillfället till en vits. På
+dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete
+med en aldrig svikande värdighet, men
+om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte
+sig, voro tullfria, bedref han sin sport med en
+yrande energi. Ingen ålder, intet kön skonades.
+Den gamle mannen med vitsen stapplade hem
+i dof sorg efter att ha suttit en halftimme vid
+bordet intill hans på Stadshotellet, och om
+morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna
+upprördes våldsamt öfver detta nidingsdåd,
+men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade
+honom i utsökta ordalag för att han —
+sina traditioner trogen — åldrades så <em>kvickt</em>.
+</p>
+
+<p>
+Det var denne kammarskrifvare, som en
+gång på en musikalisk-deklamatorisk soaré,
+anordnad af logen Oförtruten (I. O. G. T.)
+uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier
+och därvid ofta klarade sin stämma medelst en
+klunk ur vattenglaset, hvars innehåll föreföll
+svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt.
+Logens sekreterare, som med mörka blickar
+iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom
+resolut, när det var öfver, och började hotande:
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-86" class="pagenum" title="86"></a>
+— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit
+besmittadt med någon spiri ...
+</p>
+
+<p>
+Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen
+i honom och mullrade doft:
+</p>
+
+<p>
+— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare,
+en förtroendeman inom logen, misstänker?
+Min herre, det förvånar mig att höra er så
+fräckt bryta mot era ordenslöften!
+</p>
+
+<p>
+Sekreteraren stod skräckslagen och blek
+som ertappad in flagranti delicto, fåfängt sträfvande
+att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren
+borrade ögonen ännu vildare i honom
+och fortfor:
+</p>
+
+<p>
+— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors
+blinda förtroende genom att sörpla saft
+och vatten, och så upptäcker jag hos er en
+plötsligt frambrytande böjelse för <em>supsånger</em>!
+Olycklige!
+</p>
+
+<p>
+Sekreteraren smög dädan, och det hviskas
+om att han efter den kvällen af något slags
+obetvinglig suggestion började skåpsupa och
+läsa Bellman.
+</p>
+
+<p>
+Då H. M:t konungen en sommar uppskakade
+samhället med ett hastigt besök, åtföljd
+af sina ättlingar samt ett antal framstående
+herrar, däribland riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren,
+vid det den fina kortègen trafvade
+från stationen till landshöfdingeresidenset:
+</p>
+
+<p>
+— Här ser jag både kungar och knektar,
+men hvar är Essen?
+</p>
+
+<p>
+Han blef omedelbart gripen af närmaste
+<a id="page-87" class="pagenum" title="87"></a>
+poliskonstapel, en för det festliga tillfället engagerad
+hamnarbetare, och stod i fara att bli
+insatt för oljud på öppen gata, men räddade
+sig med en hacka.
+</p>
+
+<p>
+Det vore vämjeligt att i detalj följa denne
+förfärlige mans bedrifter, frånsedt att utrymmet
+energiskt hindrar fullförandet af en så
+svindlande uppgift.
+</p>
+
+<p>
+Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid
+och drogs med en gnagande oro, som
+tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans
+dagar till en enda vanmäktig jakt, jakten
+efter vitsen. Med kalla omslag på pannan
+grubblade han i förtviflade timmar öfver sin
+gamla vits, den som skapat hans rykte; men
+den var och förblef borta. Så vandrade han
+omkring till stadens äldsta borgare för att söka
+ljus i ämnet; men de motsägande och obestämda
+uppgifterna förvirrade hans ansträngda
+hjärna intill vanvett. Det fanns stunder, då
+han hängaf sig åt den högtsväfvande planen
+att uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under
+allt detta genljöd samhället af de skrattåskor,
+som oundgängligt följde på kammarskrifvarens
+kvickhetsblixtar.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen vardt det så illa med honom, att
+han måste tillbringa hela sin dag i en länstol
+och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren
+hälsade på honom en söndag och utbrast gemytligt:
+</p>
+
+<p>
+— Det var märkligt hvad ni påminner mig
+<a id="page-88" class="pagenum" title="88"></a>
+om en patience, som min farmor brukade
+lägga!
+</p>
+
+<p>
+Den gamle stirrade hjälplöst på honom,
+bidande slaget.
+</p>
+
+<p>
+— Den gick häller aldrig ut ...
+</p>
+
+<p>
+Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den
+gamle hade eldgaffeln inom räckhåll.
+</p>
+
+<p>
+Den sjuke hade nu inte långt igen. Han
+började yra och frågade med hjärtslitande
+stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren
+och en eldgaffel. Städerskan
+fann ingen beröringspunkt, och detta förvärrade
+hans tillstånd.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur
+hvilken han vaknade endast för att spörja:
+</p>
+
+<p>
+— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk
+och ett kyrktorn?
+</p>
+
+<p>
+— Så han pratar! Det måtte väl vara
+skillnad nog — brummade den enerverade städerskan.
+</p>
+
+<p>
+Då var det, som hade ett förklarande ljus
+gått upp för hans mörka, pinade själ. Lifvets
+mening skymtade en sekund för hans halfsläckta
+öga. Han lutade sitt hufvud tillbaka
+och jakten efter vitsen var ändad.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-15">
+<a id="page-89" class="pagenum" title="89"></a>
+JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt
+återkommande julhögtiden firades förra året
+som vanligt på traditionellt och värdigt vis i
+min födelsestad. Samhällets affärslif tog under
+veckan närmast före festen ett nära nog vansinnigt
+uppsving, i pappers- och parfymhandeln
+omsattes opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde
+räcka att rentvå alla det brittiska rikets koloniala
+synder, och bokhandeln afyttrade millioner
+almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken
+om lillebror». Manufakturaffären vid Storgatan
+nödgades använda både husan och springpojken
+till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund,
+som har bosättningsmagasinet vid torget,
+måste sätta sin sjuåriga dotter vid kassan, alldenstund
+kassörskan plötsligt blifvit rubbad
+genom öfveransträngning vid växling och på
+grund däraf kräfde omväxling.
+</p>
+
+<p>
+På själfva den heliga aftonen tilläts helt
+naturligt ingen, som beträdde en butikströskel,
+<a id="page-90" class="pagenum" title="90"></a>
+att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades
+då de socialt mera lågt ställda kunderna,
+under det kaffe med nybakadt småbröd
+serverades åt honoratiores i skrubben innanför.
+Fru Palmströms konjaksringar äro som bekant
+hors concours i världsmarknaden, hvarför Palmström
+&amp; söners trikåartiklar nämda dag rönte
+en frenetisk efterfrågan. Klockan ett på middagen
+stängdes emellertid samtliga affärer för året,
+ty samhället skulle göra sig redo att doppa i
+grytan. Hvarje familj håller sig med en privat
+gryta för sig och kringboende ungkarlar, ty
+det förslag, som i början af månaden var synligt
+i den radikala platskollegan och som gick
+ut på att en jättegryta, gemensam för samtliga
+infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs
+vara insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren
+som hämd för den där intorkade
+fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt.
+</p>
+
+<p>
+Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren
+Jonsson kalkylerade, att menigheten
+borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina
+sista paket, tågade han upp i kyrktornet och
+började väsnas med sina klockor för att mana
+till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus
+eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven
+i brådskande fart, en smula nervös och jäktig,
+men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd
+öfver sina gemytliga och vältvagna drag.
+</p>
+
+<p>
+Den första psalmen sjöngs med klingande
+entusiasm, och man väntade sig få se den afhållne
+<a id="page-91" class="pagenum" title="91"></a>
+pastorsadjunktens<a class="fnote" href="#footnote-3" id="fnote-3">[3]</a> ungdomliga och
+blonda anlete höja sig öfver predikstolens förgyllda
+kerubhufvuden, täflande med dem i barnaoskuld
+och renhetsglans. Men pausen artade
+sig till att bli efter omständigheterna lång,
+menigheten började vrida på sig, som om det
+stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten
+stämde upp uvertyren till »Kalifen i Bagdad»
+för att hålla gudstjänsten vid makt.
+</p>
+
+<p>
+— Jag begriper inte hvad postmästarens
+håller på med, efter de inte kan komma i kyrkan
+som folk — hviskade konsulinnan Hallander till
+borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt
+två bänkar bakom. — Inte kan han väl ge sig
+till att stå och bråka med posten en sådan här
+dag! Det är verkligen hans skyldighet att ta
+sig fritt.
+</p>
+
+<p>
+— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans
+ogifta svägerska — och så hänsynsfull
+och omtänksam som pastorn alltid
+är, kan det naturligtvis inte falla honom in att
+börja, förrän han ser, att alla är komna ...
+</p>
+
+<p>
+I detsamma smällde ingångsdörrarna till,
+och postmästarens med barn och blomma ilade
+andfådda och hälsande åt alla sidor upp till
+sina platser. En person, som nyss anländt
+från Amerika och där tydligen gjort sig af med
+alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få
+köpa ett brefkort, just som postmästaren höll
+<a id="page-92" class="pagenum" title="92"></a>
+på att stänga kontoret, upplystes det sedermera.
+Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation
+och förorsakade åtskilliga tidningsinsändare
+efter helgen.
+</p>
+
+<p>
+Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell,
+lät höra sin oförlikneliga, i de lägre tonerna
+något rostiga och i de högre en smula anlupna
+men för öfrigt härliga sopran i en julduett med
+drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och
+under intrycket af denna säregna konstnjutning
+flödade församlingen ut ur templet för att i de
+respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens
+privata begående.
+</p>
+
+<p>
+Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat
+att framhålla sin originalitet och vetat såra
+medborgarna i deras finaste känslocentra. Han
+hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns
+verkligt välmenta inbjudning till kvällen under
+föregifvande att han fick hufvudvärk af julgran
+och kväljningar af lutfisk samt föredrog att
+supera på Stadshotellet som vanligt. Det var
+alldeles rätt åt honom, tyckte alla, att ingen
+servering ägde rum därstädes den aftonen, lika
+litet som på någon annan lokal med själfaktning,
+och förr torde så väl skinkan som korfvarna
+och syltan ha blifvit uppätna, än samhället
+kände sig ha slutdiskuterat problemet om
+hvar landssekreteraren fick mat på julafton.
+</p>
+
+<p>
+Familjehögtidligheterna på kvällen företedde
+ingen annan ovanlighet, än att nyinflyttade
+möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och
+<a id="page-93" class="pagenum" title="93"></a>
+hvita ljus i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna,
+som visste hur det skulle
+vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar
+af brokigt papper, under årets lopp hopgömd
+begrafningskonfekt samt röda och gredelina ljus.
+Vidare kan anföras, att borgmästarens hade
+smugglat <em>två</em> mandlar i gröten, af hvilka borgmästarinnans
+ogifta svägerska händelsevis erhöll
+den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså
+händelsevis den andra.
+</p>
+
+<p>
+Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet
+med kyrkobesök, afprofvande af erhållna gåfvor
+samt familjemiddag för de närmaste. En individ
+i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam
+flanera Drottninggatan framåt och försvinna
+genom stadsporten, synbarligen stadd på en
+solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande
+förklaring öfver karlens uppförande kom
+man öfverens om, att det måste vara amerikanen
+med brefkortet, och tackade samfälldt försynen,
+som låtit en födas och växa upp i en
+kristen kommun med sedvänjor och inrättningar.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-2">
+<a id="page-95" class="pagenum" title="95"></a>
+VÄRLDENS VÄGAR.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-1">
+<a id="page-97" class="pagenum" title="97"></a>
+HUR LAVINER UPPSTÅ.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det hände på en gata, som gärna skulle vilja
+vara tvärgata till Drottninggatan, men det ligger
+så mycket hus och saker i vägen, att detta sträfvande
+förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade
+stillsamt fram längs sagda tvärgateaspirant
+en vinterafton. Då och då törnade han emot
+något föremål, som än visade sig vara en
+byggnadsställning, än en lyktpåle och någon
+gång en annan närsynt person, ty hvilken annan
+än en närsynt väljer en gata, som visserligen
+morskt marscherar framåt en stund, som om
+den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt
+misshumör gör helt om framför en husrad?
+</p>
+
+<p>
+Just som den närsynte mannen vid hörnet
+af en sidogata med den urskillningslösa artighet,
+som karakteriserar detta slags folk, lyfte
+på mössan för ett par mot väggen uppresta
+skidor, som han fruktade att ha trampat på
+tårna, råkade han med handen stryka af sig
+pincenez’n. Långsamt, ljudlöst sjönk den ned
+<a id="page-98" class="pagenum" title="98"></a>
+i drifvans hvita bädd, tyckte sig den närsynte
+mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända
+långt, långt in i jorden — så intensivt försvunnen
+tedde den sig för hans omtöcknade syn.
+</p>
+
+<p>
+Han hade lefvat för länge i världen och på
+sitt sätt skådat för mycket af lifvet för att, som
+en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och
+krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen
+mot en närbelägen lyktstolpe, lutade hufvudet
+framåt och spände med en bottenlöst intresserad
+min sina stackars vanmäktiga blickar i
+marken framför sig.
+</p>
+
+<p>
+Detta visade sig vara den riktiga metoden.
+Den förste som kom var ett ledigt stadsbud.
+Han underrättade sig genast deltagande om
+hvad herrn sökte efter, och sedan han inhämtat
+den äskade upplysningen samt taxerat den närsynte
+mannens pälsbrämade öfverplagg, var det
+honom en personlig glädje att erbjuda sin tjänst.
+Stadsbudet hade inte väl rört om ett par spadtag
+i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre
+dam med arbetsväska på armen, som stannat
+för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan,
+men vid åsynen af den ömkansväckande
+gruppen i hörnet öfverväldigats af ett flertal
+filantropiska instinkter, nervöst slungade sin
+arbetsväska och började leta. <em>Hon</em> kunde leta!
+Den närsynte mannen greps af rörd beundran
+öfver hennes osparda nit och sökte upplysa
+henne om hvad det var, som han hade tappat;
+men den äldre damens hörselsinne var något
+<a id="page-99" class="pagenum" title="99"></a>
+defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att
+bli störd, när hon kommit riktigt in i ett arbete.
+Hon och stadsbudet letade alltså.
+</p>
+
+<p>
+Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu
+fram och lät, ehuru med en viss motvillig öfverlägsenhet,
+skymta såpass mycket intresse för
+saken, som man kunde vänta af en person i
+hans ställning. Sedan han lättjefullt riktat några
+frågor till den närsynte mannen rörande dennes
+ålder, hembygd och sysselsättning, började
+han godmodigt borra sin klack här och där i
+drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde
+tänkas befinna sig, synbarligen väntande att
+klangen af krossadt glas med tiden skulle belöna
+hans möda. Den närsynte mannen bet
+sig nervöst i läppen och önskade inom sig, att
+någon annan än poliskonstapeln skulle finna
+skatten.
+</p>
+
+<p>
+Den äldre damen letade fortfarande, så att
+det yrde om det, men stadsbudet hade satt sig
+att hvila på en trappa, under det han fortsatte
+att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände
+emellertid en större förstärkningstrupp,
+fem framstående ledamöter af ligapojkarnas
+fackförening, som kommo från ett stormigt
+föreningssammanträde på Roslagstorg och inte
+begärde bättre än att få använda de krafter
+de ännu hade i behåll i det allmännas tjänst.
+</p>
+
+<p>
+De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått
+af ungdomlig liflighet och energi. Med lekfulla
+tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen,
+<a id="page-100" class="pagenum" title="100"></a>
+som vid första anblicken hade väckt deras
+varmhjärtade intresse, och de bemödade sig
+äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga
+talesätt. Med en intagande förtrolighet, som
+rättfärdigades af omständigheterna, förstodo de
+att aflocka den närsynte mannen detaljerade
+upplysningar angående beloppet af de penningmedel
+han för tillfället hade deponerade på sin
+person och röjde en synbar tillfredsställelse
+med resultatet af sina forskningar. Något litet
+kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet,
+men de begränsade detsamma hufvudsakligen
+till den äldre damens arbetsväska, hvars
+ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella
+verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur
+bestående innehåll de ystert
+delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af
+dem krängde väskan utanpå sin hufvudbonad.
+</p>
+
+<p>
+Under tiden hade emellertid arbetskåren
+vuxit i geometrisk progression. Alla samhällsklasser
+och lefnadsvillkor voro nu representerade.
+Endast ett försvinnande fåtal fick rum
+att leta på den ursprungliga olycksplatsen, de
+öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren
+och sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen
+också en hel mängd saker: knappnålar i
+oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur,
+försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton,
+strumpeband samt en handfull namn,
+som tappats bort ur den nya almanackan.
+</p>
+
+<p>
+Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat
+<a id="page-101" class="pagenum" title="101"></a>
+hela denna människohär, stod fortfarande och
+plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan
+framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma
+hvad han tog sig för — han var nämligen
+totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde
+en hemlighet för majoriteten af dem som
+trälade i hans tjänst. Han började känna sig
+frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag.
+</p>
+
+<p>
+Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats
+hänga upp sig vid resan utför, och där hade
+den haft det varmt och bra hela tiden.
+</p>
+
+<p>
+Den närsynte mannen vek om hörnet och
+ilade genom de tomma gatorna till sitt fjärran
+belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande
+människohafvet förföljde honom en lång sträcka,
+och hela natten hörde han i drömmen gnisslandet
+af poliskonstapelns klack.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-2">
+<a id="page-102" class="pagenum" title="102"></a>
+HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Är det Shakespeare som säger, att man bör
+fatta en outsläcklig misstro till den man, som
+en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten,
+och att man bör gå öfver på andra trottoaren,
+då man skymtar en person, som med
+uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande
+förmiddagssolsken? Jag tror att det är
+Shakespeare. Och han har rätt, denne duglige,
+om än aflidne teaterskribent!
+</p>
+
+<p>
+En välklädd mansperson af ofvan beskrifna
+typ sågs beslutsamt skrida Fredsgatan framåt
+i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin
+en rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna,
+ha någonsin ett par galoscher vittnat om hänsynslöshet,
+så var det dessa, har någonsin en
+käpp skvallrat om mordlystnad, så var det
+hans. Behöfver det påpekas, att han vandrade
+på orätt trottoar? Han var inte den som sökte
+smita undan några tillfällen till kollision med
+<a id="page-103" class="pagenum" title="103"></a>
+sina medmänniskor; han önskade snarare poängtera
+sitt oberoende af samfundsordningar och
+häfda sin särställning såsom en individ, den där
+var redo att upptaga alla stridshandskar, som
+ett gynnsamt öde kunde komma att strö för
+hans fötter.
+</p>
+
+<p>
+Men denne man var icke född under en
+lycklig stjärna. Djur och människor veko vördnadsfullt
+undan hvar han färdades fram och
+intet lefvande vågade sig inom periferin för
+hans käppsvängningar. En mindre mops i
+sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes
+en sekund benägen att använda genvägen mellan
+denne mans ben, och mannens galoscher
+erforo under denna sekund en intensivt ljuflig
+försmak af den sensation, som uppstår när
+man lyckas med klacken fastnagla ett smärre
+hundkreaturs mer eller mindre afstubbade svans
+vid trottoaren och som alla mina läsare någon
+gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är
+den likheten mellan små mopsar och stora människor,
+att bägge delarna, när de stå i begrepp
+att slunga sig in i någonting storartadt och
+lifsfarligt, förnimma ett obehagligt åtstramande
+men lifräddande ryck i det snöre, som förenar
+dem med ett högre väsen. Den korpulenta
+änkefrun dirigerade med kraftig hand sin mops’
+lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna
+stänkte i förbittrad ilska snösörja omkring sig.
+</p>
+
+<p>
+När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf
+Adolfs torg, fattade han posto midt på körbanan
+<a id="page-104" class="pagenum" title="104"></a>
+och förströdde sig med att betrakta den luftiga
+byggnad, som med sin djärfva resning fängslar
+ögonen vid den täcka Helgeandsholmen och
+med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst
+sväfva ut emot vida horisonter. Om ni
+inbillar er, att detta kunde frambringa någon
+sinnesändring hos den ifrågavarande mannen,
+då har ni aldrig haft tur att råka på någon
+herre med dåligt humör. Skådandet kunde inte
+tillfredsställa honom i längden, denna byggnad
+led inte af hans misshumör, dessa känslolösa
+bjälkar vredo sig inte under hans förtärande
+blickar. Han väntade att något annat skulle
+inträffa, han behöfde något lefvande material.
+</p>
+
+<p>
+En tom droska kom körande i stark fart
+från Jakobs torg. Herrn började hoppas på
+nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna
+munnen för att utösa en af märgfulla edliga
+försäkringar understödd förfrågan angående den
+ifrågavarande åkarens planer med afseende på
+hans lif och lemmar, förrän bemälta droska
+med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och
+körde upp till statyn, där den stillsamt ställde
+sig i led med de andra åkdonen.
+</p>
+
+<p>
+Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade
+den af lifvet kringgångne mannen till
+Operakällaren för att se till hvad där kunde
+uträttas. Redan på tröskeln upphäfde han ett
+stridslystet hojtande efter rockafdragaren, men
+denne störtade andlöst fram och afhände mannen
+hans öfverplagg med en skyndsamhet och
+<a id="page-105" class="pagenum" title="105"></a>
+en mjukhet i rörelser, så att han nära nog
+kväfdes af den förbittring, som fyllde honom
+till bräddarna utan att se någon möjlighet till
+utlopp.
+</p>
+
+<p>
+Energiskt inträdde han i matsalen och skred
+genom denna i hela dess utsträckning med förhoppning
+att under vägen lyckas trampa någon
+frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons
+öga. Han uträttade emellertid inte mer
+än att välta en brödkorg på ett obesatt bord
+samt derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt
+bugande ganymed åter ställdes till
+rätta.
+</p>
+
+<p>
+Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt
+gnuggande händerna, utslungade han sina önskningar
+till den oerhördt påpasslige vaktmästaren,
+som nästan oroväckande nitiskt ilade att
+verkställa dem. Inom en fabelaktigt kort tidrymd
+såg mannen framför sig hvad han hade
+äskat.
+</p>
+
+<p>
+— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en
+biff à la Lindström, det är således ert sätt att
+tolka detta begrepp — yttrade han skärande försmädligt
+och med en genomborrande blick på
+den darrande servitören. — Enligt min, som jag
+tror, grundade uppfattning är detta en biff à
+la Petterson. Hvad kan ni svara på det?
+</p>
+
+<p>
+En invändning sväfvade ett ögonblick på
+kyparens bleka läppar, men snabbt fattande sig,
+framställde han en ytterligt belefvad ursäkt,
+grep det misskända födoämnet och störtade bort
+<a id="page-106" class="pagenum" title="106"></a>
+för att byta om. Då reste sig herrn melankoliskt
+och lämnade lokalen som en bruten man.
+Vanvettets, det blida och trötta vanvettets, dimmor
+började breda sig öfver hans själ.
+</p>
+
+<p>
+Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt
+törnade ihop med en liten och kolerisk
+gentleman, hvars framtänder han utan egentlig
+beräkning råkade utslå med sin käppkrycka.
+Den koleriske upptog detta som en ovänlighet
+och började larma efter polis. Dylik tillskyndade,
+folksamling uppstod, herrn häktades. Med
+ett soligt leende och klar blick öfverlämnade
+han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans
+själ hade fått frid och hans förbittring var så
+förgäten, som hade den aldrig funnits till. Det
+bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och
+stilla sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter,
+nu när hans dåliga humör var
+öfver ...
+</p>
+
+<p>
+Ty det egendomliga i saken är, att denne
+herre till temperamentet var den mest saktmodige
+och människoälskande individ, som någonsin
+torde förekommit; men, mina läsare, han
+hade sagda dag begifvit sig till Centralstationen
+för att bevittna den kvinnas affärd, som han
+älskade, och de tre minuter, som återstodo till
+tågets afgång, hade förspillts i gäckade bemödanden
+att för den enda tioöring han förfogade
+öfver tilltvinga sig en perrongbiljett.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-3">
+<a id="page-107" class="pagenum" title="107"></a>
+DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det vore lättare att lefva eller åtminstone att
+komma fram på gatorna, om här inte vimlade
+af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa
+ner i rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta
+för att släppa fram någon kavat yngling,
+som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt
+på sin högra arm.
+</p>
+
+<p>
+Man kan näppeligen undgå att irriteras af
+dessa skinande unga män, ur hvilkas till löjlighet
+rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar
+emot en tillika med ett gränslöst uppjagadt
+medvetande om den unika tjuskraft, som förmått
+världens ljufvaste unga kvinna att klänga
+sig uppåt deras sida. De sakna färdighet att
+med värdig jämvikt bära sitt tillstånd. Deras
+syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är
+något ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till
+och med deras stöflar äro för blanka, deras
+öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt
+orangefärgade och deras mustascher för hårdt
+<a id="page-108" class="pagenum" title="108"></a>
+snodda. Och de unga kvinnorna! Den smeksamma
+abandon, som präglar deras väsen, och
+deras sätt att med sugande ögon uppfånga
+hvarje ord, som går ur världens ståtligaste och
+mest genialiske unge mans mun, gör mig
+lefnadstrött. Kan någon upplysa mig om
+hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa
+framåt gatorna med en fart af tjugo knop i
+timmen? Anse de möjligen, att de därigenom
+fortare hinna äktenskapets s. k. hamn?
+</p>
+
+<p>
+Den skarpsynte läsaren torde skymta en
+viss retlighet i det ofvan anförda, och jag vill
+därför bekänna, att jag en gång höll på att
+bli kullsprungen af en långbent yngling i den
+gängse, nyss skildrade stilen, sammankedjad
+med den flickan jag skulle haft. Jag för min
+del kan med svårighet kallas högväxt, men
+icke desto mindre torde jag befinnas vuxen alla
+situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte
+hatten öfverdrifvet djupt, borrade jag i <em>honom</em>
+ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen som
+en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar
+eller ock som en ohöljd antydan om det
+öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt
+neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf
+mig, samt omslöt samtidigt <em>henne</em> med en
+blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren
+af mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande
+af att hon råkat så illa ut. Få skulle ha kunnat
+göra det bättre.
+</p>
+
+<p>
+Jag var själf så belåten med mig, så jag
+<a id="page-109" class="pagenum" title="109"></a>
+glömde att se efter hvilken effekt mitt stolta och
+värdiga beteende frambragte på honom, som
+skulle ha den flickan jag skulle haft. Hvad
+henne beträffar, visste jag på förhand, att hon
+skulle förarga sig till döds för att jag inte såg
+mera stukad ut och att hon sedermera skulle
+hos mig uppdaga en mångfald ovanligt praktfulla
+egenskaper, hvilka hon under smärtfylld
+rörelse skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande
+under förevändning att »tala om
+allt».
+</p>
+
+<p>
+Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar
+— enligt min erfarenhet äro de icke
+särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom
+dem lär man känna folk. Det var på så sätt
+jag lärde känna den flickan jag skulle haft.
+</p>
+
+<p>
+Det har nämligen funnits tider, då jag
+varit yngre och lättsinnigare än nu. Så t. ex.
+när jag ingick trolofning med den ofvannämda
+flickan för tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga
+och för allt mänskligt entusiastiskt intresserade
+natur trådde efter att genom autopsi
+förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas
+dämoniska väsensegendomligheter och irrationella
+själslif. Jag ville smälta en af dessa glaciärer
+och värma mig vid en af dessa vulkaners
+glöd.
+</p>
+
+<p>
+Å ja, den flickan jag skulle haft var inte
+beklädd med någon särdeles fast isskorpa, och
+inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som
+jag hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående
+<a id="page-110" class="pagenum" title="110"></a>
+sätt, hvarpå hon upptog mitt frieri,
+hvilket jag enligt gammal god sed framställde
+i ett utbyggdt fönster vid en större bjudning,
+blef min första missräkning. Hon vred inte
+oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt;
+hon satte inte handen för ögonen och bad mig
+för Guds skull tiga; hon anhöll inte om åtta
+dagars betänketid. Det föreföll snarare, som
+om hon anat saken på förhand och inrättat sina
+kalkyler därefter. Jag kände mig något snopen
+och bragt ur fattningen, men på samma gång
+en smula uppblåst öfver att mitt första experiment
+i denna riktning aflöpte med en sådan
+ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring
+med en skrytsam uppsyn och företedde
+en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt
+kontrasterade mot mitt vanliga behärskade,
+snarare tungsinta sätt. En vänlig gammal
+herre undrade deltagande, om jag inte möjligen
+höll på att få ett recidiv af mässling ...
+</p>
+
+<p>
+Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig
+förnimmelse af att en tentamen förestod
+mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag
+lofvat att infinna mig i en mig ytligt bekant
+byråchefsfamilj, för att stå till svars för mitt
+uppförande mot denna familjs äldsta dotter
+kvällen förut. Jag undrade, om frack skulle
+anses oundgänglig, men efter något funderande
+förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat
+något kokain, som jag alltid plägar före
+<a id="page-111" class="pagenum" title="111"></a>
+lifvets kritiska ögonblick, vandrade jag blek,
+men jämförelsevis lugn, åstad.
+</p>
+
+<p>
+Det blef inte mycket uppsluppnare än jag
+hade väntat mig. Den flickan jag skulle haft
+var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt
+nervös och bragt ur jämvikten, som om
+hon varit utsatt för åtskilliga förtretligheter
+denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade
+mig bottenlöst forskande och allvarligt samt
+gjorde intryck af att ta mått af mig invärtes,
+för att räkna ut hur mycket tid och krafter det
+skulle gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen
+själf samt hans äldste son, notarien,
+vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier
+uttryckte en så svagt maskerad häpnad, hvars
+orsak var mig outgrundlig, att lifvet började
+synas mig alltför bittert.
+</p>
+
+<p>
+Ibland föreföll det mig, som om byråchefen
+skulle velat tala ett par ord med mig i enrum,
+men som om just denna hans outsägliga häpnad
+hade förlamat honom.
+</p>
+
+<p>
+Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska
+närgående frågor samt sväljt något champagne,
+såg jag mig oförhindrad att gå och var då en
+förlofvad ung man samt upptagen till medlem
+af denna byråchefsfamilj.
+</p>
+
+<p>
+I flera månader var jag medlem af denna
+byråchefsfamilj, hvilket tillgick på följande sätt:
+Byråchefen klappade mig på axeln, när han
+fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade
+hvad jag egentligen tänkte bli och hvad
+<a id="page-112" class="pagenum" title="112"></a>
+jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens
+fru förmanade mig till sparsamhet och
+gudsfruktan samt tog reda på all föda, som
+jag inte kunde äta, för att träna mig att älska
+den; den flickan, som jag skulle haft, bemötte
+mig alltjämt med hjärtliga åthäfvor men arbetade
+energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets,
+dels vänja mig af med alla mina vanor.
+»Det är bäst du upphör med ditt omåttliga
+cigarrettrökande <em>nu</em>, Huck lille, det blir annars
+ledsammare för dig sedan ...» — »Jag tycker
+det är någonting så försmädligt hos den där
+Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du
+har väl ingenting emot att dra dig ifrån bekantskapen
+med honom; bara skrif några rader» ...
+</p>
+
+<p>
+Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när
+ens byråchef till svärfar har en större skara
+barn och den flickan man skall ha dessutom
+är sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg
+jag mig inte längre ha tillfälle att vara
+medlem af denna respektabla familj och beslöt
+att snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom
+varande en gentleman ville jag dock icke själf
+säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare
+utvägen att medelst allehanda väl
+beräknade trakasserier och obehagliga yttranden
+förmå henne att själfmant återsända den s. k.
+gyllne bojan. Så skedde ock. I det åtföljande
+brefvet stod det så här:
+</p>
+
+<p>
+»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag
+inte längre kan sympatisera med Er, så som
+<a id="page-113" class="pagenum" title="113"></a>
+jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli
+lycklig på annat sätt och hoppas, att Ni aldrig
+måtte glömma Er vänligt tillgifna Vera.»
+</p>
+
+<p>
+Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet,
+som jag önskat finna, men var för öfrigt
+fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty
+hon har funnit lyckan på annat håll, och jag
+minns henne, som ofvan antydt, alltför väl.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-4">
+<a id="page-114" class="pagenum" title="114"></a>
+MEDPASSAGERARE.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det torde icke kunna betraktas som någonting
+i och för sig epokgörande, att jag en dag eller,
+exaktare preciseradt, en natt färdades från Stockholm
+till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten
+med detta triviala faktum, om jag
+hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som
+jag inte har någon sjösjuka att redogöra för,
+ej häller någon massaker.
+</p>
+
+<p>
+Men jag var kringhvärfd af medpassagerare,
+som utan att egentligen mena det på det angenämaste
+sätt fördrefvo tiden för mig.
+</p>
+
+<p>
+Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande
+paren, Ljunghults från Jockmock samt
+Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga
+och laggifta par voro, fast i ett väsentligt afseende
+jämställda, i ett flertal andra, likaledes
+väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults
+hade varit förmälda i elfva år, men såsom
+varande i saknad af föräldraglädje, höllo de
+<a id="page-115" class="pagenum" title="115"></a>
+fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift
+intensitet.
+</p>
+
+<p>
+När Ljunghult en gång i tiden hemförde
+sin unga brud från Västervik, låg tanken på
+en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden
+betraktade färden från Småland till Jockmock
+såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och Ljunghult
+själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna.
+Ljunghults galanteri- och kryddkramhandel hade
+emellertid under årens lopp tagit ett ganska
+märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som
+var ägnadt att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter
+och lyxpretentioner. Fru Ljunghult
+hade börjat hålla modetidning och nu gjorde
+de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till
+ett bekant ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd
+resdräkt, där de flesta kulörer jag
+känner till voro behändigt representerade; Ljunghult
+själf gick i gula skor och rökte cigarrer,
+som icke härstammade från hans egen affär.
+</p>
+
+<p>
+Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring
+kaptenen och ville veta en mängd saker:
+om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret
+skulle hålla i sig, om det fanns något
+matställe i Visby, om det brukade regna där,
+hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till
+för två personer och en jungfru etc. Kaptenen
+besvarade tillfredsställande samtliga spörsmålen
+utan att förvrida en min. Om jag har fattat
+rätt, så är det för att tillmötesgå med upplysningar
+som dessa funktionärer äro inrättade.
+<a id="page-116" class="pagenum" title="116"></a>
+Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting
+annat. Den nu ifrågavarande förvaltade sitt
+kall synnerligen förtjänstfullt. Ljunghult var
+nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af
+den sorten han hade hemma i boden.
+</p>
+
+<p>
+Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin
+makes sida och lutade sig med ett lyckligt leende
+mot hans axel, hvarvid maken lade sin
+arm om hennes midja, som icke längre var så
+smärt som för elfva år sedan. Ännu långt
+fram på natten kunde man se deras sammanflätade
+silhuetter mot öfre däckets reling och
+lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda
+tonfall uttalade sina farhågor angående äldste
+diskherrns, Larsbergs, metod att sköta galanteri-
+och kryddkramhandeln under deras bortovaro.
+Det framgick, att Larsbergs anlag mera
+pekade åt galanterigrenen än åt speceriafdelningen.
+Ljunghults voro emellertid lyckliga, och
+jag vederkvicktes af deras lycka.
+</p>
+
+<p>
+Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen
+var alls inte en sådan där liten svartmuskig
+och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare
+eller pianist i ett kringresande kapell,
+utan tedde sig välproportionerad och reslig, besatt
+en rashund med adresslapp om halsen och
+framkallade genom sin blotta åsyn visioner af
+blomstrande riddargods och läckra jaktrevir.
+Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn
+förrådde han aldrig, jag fick nöja mig
+med det ofvannämda smeknamnet, hvilket stundom
+<a id="page-117" class="pagenum" title="117"></a>
+alternerade med den gröfre och mindre
+förälskadt ljudande formen Maus. Bara detta
+var nog för att röja Fritzchens bristfälliga uppfattning.
+Ty Mäuschen var en välboren engelska
+i miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made,
+och hade ingenting gemensamt med de lifliga
+små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor.
+</p>
+
+<p>
+Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta
+i själfsvåldig position och slöbeundra, men
+Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken
+uppslagen och påpekade hvad de skulle se.
+Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att man borde
+bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska
+valuta, som stod att få. Aftonens ljufhet
+och naturens skönhet förvillade icke Mäuschens
+geografiska sinne och spredo intet skimmer af
+domnande salig frid öfver hennes prydligt utarbetade
+drag.
+</p>
+
+<p>
+Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig,
+rusade tidvis upp, grep spasmodiskt den
+röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke
+bredvid hennes tallrik och ilade uppför
+däckstrappan för att konstatera något topografiskt
+faktum. Hon orkade inte äta upp sin
+»Kotlettchen», men för att icke gå miste om
+valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till Fritzchens
+tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne
+föreföll tröstlöst svårdämpadt, men det var tydligt,
+att Mäuschen gjorde hvad hon kunde.
+</p>
+
+<p>
+Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa
+omaka makar, då det finns andra och märkligare
+<a id="page-118" class="pagenum" title="118"></a>
+personligheter att yttra sig om? I Södertälje
+trippade den mönstergille skolgossen ombord.
+Han bugade sig lätt men belefvadt, när
+han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå
+i förbindlig ton till en af besättningen: »Jag
+vill hoppas, att min bicykel, denna mig så
+kära och synnerligen under sommarferierna
+snart sagdt nödvändiga vehikel icke kommer
+att röna något men af den måhända något
+gungande transporten på detta ärade ångfartyg?»
+Därpå ställde han sin prydliga ljusbruna,
+monogrammärkta kappsäck ifrån sig,
+upptog ur bröstfickan sin rena hvita näsduk
+och började vidtaga afskedsviftningarna.
+</p>
+
+<p>
+Det var en icke oansenlig skara som hade
+gjort honom den sista tjänsten. Hans egen
+familj samt ett antal släktingar och närmare
+vänner gengäldade synbart rörda hans kärleksfulla
+hälsningar. En äldre farbroder, troligen
+prästman, tillropade honom en välgångsönskan
+på latin, hvilken han grammatikaliskt korrekt
+besvarade på samma tungomål.
+</p>
+
+<p>
+Båten gled långsamt nedåt kanalen, och
+under hela tiden var den mönstergille skolgossen
+däckets hjälte. Än var det en ung flicka
+vid en trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken
+på en soffa, än lekande skolungdom, än lustvandrande
+familjer — med alla dessa växlade
+han näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt
+lämpande sig efter omständigheterna,
+än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt
+<a id="page-119" class="pagenum" title="119"></a>
+böjde sitt hufvud, än betydelsefullt lade
+handen på hjärtat och än lekfullt gjorde militärisk
+honnör. Vi hade samtliga, med undantag
+af bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring
+den mönstergille ynglingen, som med sitt
+blida, vinnande leende oupphörligt vände sig
+än åt ena, än åt andra stranden, och beskådade
+med oförställd beundran hans vänsälla manövrer.
+O, hvad denne gosse måste vara älskad,
+tänkte vi alla. Hvilken son och broder han
+måste vara! Hvar gång han vände sig trampade
+han mig på tårna, och hvarje gång anhöll han
+om ursäkt på ett så respektfullt och förtroendeväckande
+sätt, att jag kände mig stolt öfver att
+ha blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter.
+Jag försvann sedan småningom från de öfre
+regionerna och återsåg honom först i grannskapet
+af Visby, just som han med en sirlig
+gest framtog sin näsduk för att börja hälsa den
+icke oansenliga hop, som där inväntade hans
+ankomst. Det är mig obekant, hur han hade
+tillbragt natten, men jag misstänker starkt, att
+han framlefvat den under instruktiva och hyfsade
+samtal med de vakthafvande på båten
+samt möjligen anslagit någon stund till genomgående
+af ett feriepensum.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-5">
+<a id="page-120" class="pagenum" title="120"></a>
+RECENSENTENS TÖRNESTIG.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få
+se mig på en cigarr och möjligen något mera,
+rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett
+öfverväldigande bekymradt sätt och beredde
+mig att uppräkna det flertal olikartade engagemang,
+som den ifrågavarande aftonen råkade
+föreligga för min upptagna person. Men i samma
+ögonblick antydde Karl-August — som känner
+mig, hvad man annars kan ha att anmärka på
+honom —, att han hade något intellektuellt att
+komma med. Och jag svor att telefonera återbud
+till den öfriga världen, hvilket jag emellertid
+sedan af någon anledning glömde bort, utan
+att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet
+blifvit följden.
+</p>
+
+<p>
+Karl-August öppnade egenhändigt, när jag
+ringde på, alldenstund hans betjänt som vanligt
+hade en utekväll, och ryggade därpå till
+hälften in i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur
+är icke afsedd för två personer.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-121" class="pagenum" title="121"></a>
+— Gissa hvem som sitter där inne! —
+hviskade han med feberaktigt uppsluppen
+stämma, medan jag krängde af mig rocken.
+</p>
+
+<p>
+— Hertiginnan af Västergötland? — försökte
+jag, mera på måfå än som resultat af
+någon allvarlig tankekombination.
+</p>
+
+<p>
+— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser
+att du kväfs af skamsen nyfikenhet — manade
+Karl-August, som kanske tar lifvet litet allvarligare
+än det från början var menadt. — Jag
+vill bara bereda dig, så att du inte skall bli
+nervös och blamera dig, som du har så lätt
+för ...
+</p>
+
+<p>
+— Säg så gärna rent ut, att det är statens
+respektable skarprättare, som du med fin förtänksamhet
+önskar presentera mig för — afbröt
+jag pikerad, i det jag vid skenet af ett medfördt
+trappljus speglade mig i Karl-Augusts praktfulla
+storm.
+</p>
+
+<p>
+Karl-August exploderade i ett slags irriterande
+bukskratt:
+</p>
+
+<p>
+— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst
+intill — han är <em>recensent</em>, Huck!
+</p>
+
+<p>
+Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter)
+slocknade i detsamma, och Karl-August
+lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken
+hade rätt! För en yngling, hvars själ är ett
+bibliotek af oskrifven litteratur, känns det outhärdligt
+kyligt att utan varning tussas ihop
+med en individ, som har till mission att afskräcka
+från utöfvandet af skriftställarkallet.
+<a id="page-122" class="pagenum" title="122"></a>
+Det var med en ytterligt affekterad nonchalans
+i stämman jag föreslog Karl-August:
+</p>
+
+<p>
+— Var snäll och be mig stiga in!
+</p>
+
+<p>
+Därhän gick han emellertid inte, han endast
+sparkade mig i knävecket som tecken till gästfrihet,
+— och jag bockade mig för mästermannen.
+Han hade intet blod på fingrarna,
+inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila
+utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde
+ingen mordgirighet, snarare en trött välvilja.
+Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck,
+och hans yttre företeelse var icke ägnad att
+väcka mörkrädsla hos den som var okunnig
+om hans yrke.
+</p>
+
+<p>
+Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta
+och Karl-August med bullrande gemytlighet
+ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt
+göra hvad jag kunde för att vinna den
+förfärliges eventuella hjärta och sporde därför
+blygt tvekande:
+</p>
+
+<p>
+— Recensenten har väl mycket att göra,
+kan jag tro?
+</p>
+
+<p>
+Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade
+hans bleka läppar, han lutade sig tillbaka, slöt
+ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade
+någon särdeles omfattande utsikt.
+</p>
+
+<p>
+— Floden! — stönade han slutligen. —
+Floden ... Den går mig till halsen, den slår
+igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket
+yrke, mina herrar!
+</p>
+
+<p>
+— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo
+<a id="page-123" class="pagenum" title="123"></a>
+både Karl-August och jag med en frisk
+och naturlig uppriktighet.
+</p>
+
+<p>
+— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så
+våldsam i år? — fortfor jag, hycklande okunnighet.
+</p>
+
+<p>
+— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis
+— genmälde han med en bister blick, som
+syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna
+pappersark, hvilka i en framtid skola visa sig
+odugliga att som Noaks ark hålla mig och
+andra ynglingar uppe på syndafloden.
+</p>
+
+<p>
+Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde
+mannens farlighet, och jag önskade, att jag
+aldrig blifvit född.
+</p>
+
+<p>
+Fasornas man hällde drömmande konjak i
+sin whisky, och Karl-August, som annars inte
+har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte
+ett halfkväfdt »hej!» Bödeln afsmakade groggen,
+fann den stimulerande och bestämde sig för att
+säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han
+fann oss sympatiska. Utan om sig och sitt.
+</p>
+
+<p>
+— Det är vederkvickande hvilsamt — började
+han — att så här få slå sig lös en fridfull
+kvällstund med ett par hyggliga och försynta
+gossar, som oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans
+röta, som förtär en yrande mänsklighet
+... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar
+jag för ingenting — insköt han godmodigt, då
+han förnam en hostning från mitt hörn. —
+Herrarna anser sig förmodligen äga en viss
+insikt i världens infernaliska beskaffenhet (jo
+<a id="page-124" class="pagenum" title="124"></a>
+något, eller hur, Karl-August?), men jag anhåller,
+att herrarna inte tar illa vid sig, om jag
+uppger ett stilla hånskratt åt denna herrarnas
+inbillning (för all del, för all del, det hörde ju
+till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat
+i mitt kall i åtskilliga Herrans år, och jag kan
+nu betrakta mig som en i det närmaste fredlös
+man. Det skulle verka synnerligen lugnande
+på mina hårdt angripna nerver att efter mörkrets
+inbrott stadigt följas af en t. ex. till författare
+förvillande kostymerad detektiv; men
+med tio öre raden når man inte en sådan lyx.
+Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar
+författare, men det är inte myndigheterna som
+placerat dem i mina spår ... Jag påkostar mig
+gärna en droska, när det börjar skymma; men
+i den sitter jag som på nåldynor, för hur kan
+jag svära på, att inte åkaren i sina yngre och
+bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt
+<em>känner igen mig</em>?
+</p>
+
+<p>
+Skräckmannen hällde drömmande whisky
+i sin konjak, såg på oss med »ett dödsskjutet
+rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet
+rådjur beter sig, och det skäms jag för,
+ty det ha alla in- och utländska romanskrifvare
+gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma
+och vördnadsfulla medkänsla:
+</p>
+
+<p>
+— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina
+herrar! Jag har åkt i spårvagnar, slutna, hemska,
+fulla med skriftställare. Jag har känt blickar,
+från höger, från vänster, från sätet midt emot,
+<a id="page-125" class="pagenum" title="125"></a>
+jag har mötts af hälsningar, jag har hedrats
+med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för
+mig inte fortskaffningsmedel utan tigerburar.
+</p>
+
+<p>
+När jag infinner mig på en bjudning, är
+det alltid någon medelålders dam med något
+visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket
+sägande åthäfvor vägrar att presenteras för mig,
+och någon irritabel ung man, som länge önskat
+få säga mig ett par hälsosamma ord.
+</p>
+
+<p>
+Och min korrespondans, mina herrar! Eller
+rättare min brefkollektion, för jag skrifver aldrig
+bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas sannerligen
+mina posthuma biografer, de kommer
+att få roligare än jag har haft. Min intimaste
+vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig
+så här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga
+tron, att du något litet sökte förstå mig och
+hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag
+vet nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var
+värd. Den omständigheten, att du offentligt
+påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang
+från Heine, kan icke utplånas af det lismande
+beröm du för skams skull ansett dig böra
+tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer.
+Tian följer, när det lämpar sig för mig». Det
+har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i familjekretsen
+outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga
+författarinnan påpekar triumferande, hurusom
+mitt namn och de publikationer jag vanärar
+med min penna kunna sägas vara för evigt
+bannlysta från Sveriges alla <em>verkliga</em> hem, ty
+<a id="page-126" class="pagenum" title="126"></a>
+sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam
+bjuder mig på fri resa i hennes sällskap till
+södra Australien, »eftersom ni anfäktas af så
+starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit
+förlagda teckning ur hvardagslifvet», och en
+kyligt ironisk dramaturg anhåller att få veta
+titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund
+ni ådagalägger en så säregen insikt
+och erfarenhet i dramats teknik», samt slutar
+med att intresseradt förfråga sig, hur det känns
+»att vara raka motsatsen till gentleman».
+</p>
+
+<p>
+Karl-August och jag sutto mållösa, och
+våra unga hjärtan flögo martyren till mötes.
+Han sände oss ett matt leende, som antydde,
+att han fattade omkastningen i vår känslostämning
+vis-à-vis honom.
+</p>
+
+<p>
+— Men allt det där är ju bagateller på
+sätt och vis. Min lefnads stora lycka har
+krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas
+i korthet. Förhistorien: västkust, månsken,
+tennis, välbergad änka med anslående dotter.
+Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans
+tillbaka i Stockholm, jag salig, dock
+nödgad att utöfva min verksamhet. Jag klatschade
+med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte
+mig charmant. »Lik i lasten», äktenskapsroman
+af Svea Vindhäll, kommer ut, jag behandlar
+den med lif och lust, med verklig kläm — det
+allra briljantaste massmord. Ja, mina herrar,
+hvad behöfver jag vidare tillägga? Min älskades
+dörr var från den stunden stängd för mig.
+<a id="page-127" class="pagenum" title="127"></a>
+Det gjorde henne outsägligt ondt att nödgas
+stöta bort mig, men hon kunde inte ingå förening
+med en man, som i tryck benämt hennes
+mor idiot. Ty hennes mor var Svea Vindhäll!
+</p>
+
+<p>
+Minnena öfverväldigade litteraturens offer.
+Han gömde hufvudet i händerna en stund.
+Karl-August och jag sutto andäktigare än vi
+någonsin suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet
+att med snaraste slarfva ihop en bok för att,
+sedan han ställt mig på skampålen inför allt
+Sveriges folk, få gå och trycka hans hand och
+återskänka honom tron på mänskligheten.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-6">
+<a id="page-128" class="pagenum" title="128"></a>
+KÄRLEKEN UR
+FÖRLÄGGARSYNPUNKT.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Den afton, då min bana korsade recensentens
+törnestig (se föregående), syntes mig bestämd
+att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i
+mitt lif. Om den kunde tituleras lif, den vegetativa
+slöexistens jag dittills låtit min andes
+möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin
+härlighet församlade liljorna på marken i ladorna,
+fastän han inte var så klädd, eller hur
+det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men
+jag, lät jag icke min odödliga själ flyga planlöst
+omkring som fåglarna under himmelen?
+Här hade jag gått och kraflat mig fram långt
+på hinsidan beväringsåldern, och hur många
+dikthäften hade jag komprometterat mig med,
+hur många romaner hade jag fullbordat, hur
+många dramer hade jag lagt sista hand vid?
+0 (= noll) af alla sorter.
+</p>
+
+<p>
+Dessa och dylika reflexioner spirade upp
+i recensentens törnespår. Jag svor att bli en
+<a id="page-129" class="pagenum" title="129"></a>
+ny och bättre människa. Jag beslöt att ge
+hugg på mig. Redan följande afton kaflade jag
+upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig ursprungligen,
+att det skulle bli en samling noveller,
+med ämnen från tämligen gångna tider
+och icke utan sina allegoriska andemeningar;
+men när jag hade gnott på den första historien
+i cirka tre dagar, varseblef jag, att det artade
+sig till en mera genomförd roman på vidpass
+400 trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag,
+som hyser den borne diktarens instinktiva vördnad
+för inspirationens skenbart nyckfulla ledning,
+ändrade namnen och ett antal smärre
+glosor, så att det hela medelst ett trollslag förvandlades
+till pur nutid, samt tillfogade en
+långt bortom ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig
+afslutning som ersättning för den
+där andemeningen, hvilken under författandets
+lopp hade afvikit. Det skulle vara ett matt
+uttryck för min skaparstämning, om jag sade,
+att jag fann mitt verk ganska godt. Jag var
+förbluffad helt änkelt — mycket hade jag trott
+mig om, men knappast <em>det</em>! Det plägar ju
+verka synnerligen uppblåsande att öfverträffa
+andra, men hvad är denna billiga och i grunden
+osympatiska triumf mot att öfverträffa sig
+själf?
+</p>
+
+<p>
+Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen
+och undrade vekt, hvilken förläggares
+affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring.
+Mitt ofördärfvade hjärta manade mig
+<a id="page-130" class="pagenum" title="130"></a>
+att gynna någon stackars liten af konkurrensen
+nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en
+originalförfattare träda öfver sin tröskel och
+som annonserar i tidningarna om att han portofritt
+levererar till landsorten »Detektivens hemlighet»
+i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern»
+med guldsnitt jämte ett vackert pennfodral
+för sammanlagdt 75 öre. Men min skaldeambition
+afstyrkte på det bestämdaste detta
+filantropiska hjärteförslag och tvang mig att
+välja en engrosaffär för mästerverk, där ett
+europeiskt författarrykte expedieras en gång
+i månaden.
+</p>
+
+<p>
+Efter att med min hofkalligrafiska piktur
+ha tecknat på omslaget följande maktspråk:
+»Rätten till öfversättning på främmande tungomål,
+äfven franskan, förbehålles», aftågade jag,
+på någon distans följd af stadsbudet Göransson,
+som forslade litteraturalstret fastsurradt på ryggen
+likt en koffert. Göransson fick vistas på
+gatan med sin vittra börda, under det jag vandrade
+in för att bereda skalderyktesfabrikanten.
+</p>
+
+<p>
+Han var upptagen för ögonblicket, och jag
+inbjöds af en underordnad herre att tillsvidare
+slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han
+benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk.
+Om en stund kom en yngling utraglande ur
+det heligaste med stela blickar och ett nervöst
+skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som
+en blind genom rummet och stack ut på gatan;
+tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt
+<a id="page-131" class="pagenum" title="131"></a>
+badställe. »Den där har fått ett drygt
+honorar», grinade den underordnade herrn mot
+en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde
+den underordnade fröken med en glimt af medkänsla.
+»Han får ge 525 kronor i tryckningskostnader
+för det där versskräpet, som kom ut
+i våras», meddelade herrn. Jag mådde inte
+bra och började undra, om jag inte just den
+dagen var för öfveransträngd för att syssla med
+affärer, om än aldrig så ljufva.
+</p>
+
+<p>
+Emellertid kom nu min tur efter den nervöse
+ynglingens otur. Jag tittade ut genom fönstret
+och konstaterade, att Göransson slagit sig till
+ro på trappan midt emot med skönlitteraturen
+som underlag. Litteraturgrossören visade sig
+otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa
+ut och döda Göransson.
+</p>
+
+<p>
+Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt
+att önska i fråga om flärdlöshet, och detta
+dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning.
+</p>
+
+<p>
+— Jag har skrifvit en bok — yppade jag
+med en liten sväljning.
+</p>
+
+<p>
+— Jaså — genmälde grossören utan spår
+till häpnad.
+</p>
+
+<p>
+— En roman — fortsatte jag.
+</p>
+
+<p>
+— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande,
+som jag tyckte, och började verkställa
+kalkyler på sin pulpetalmanacka.
+</p>
+
+<p>
+— Den kan väl inte bli färdig till jul? —
+framkastade jag nu säkrare.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-132" class="pagenum" title="132"></a>
+— Det är väl herrns ensak; om herrn är
+flitig, så ...
+</p>
+
+<p>
+— Förläggaren missförstår mig. Nog är
+den färdigskrifven, för längese’n, men jag undrar,
+om den kunde komma ut före helgen ...
+</p>
+
+<p>
+Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset
+för samvaron och började bläddra i
+telefonkatalogen.
+</p>
+
+<p>
+— Min tid är kostsam — upplyste han.
+— Är det något herrn vill mig, så ber jag att
+få veta det med detsamma.
+</p>
+
+<p>
+En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare
+ha ju inte skyldighet att vara några sekularsnillen.
+Jag framstälde alltså på ett populärt
+förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans
+uppgift gentemot mitt verk. Hans drag antogo
+småningom ett lidande uttryck, och han
+yttrade slutligen med ett slags ömkansväckande
+konvalescentstämma:
+</p>
+
+<p>
+— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt
+sjå för att få det att gå ihop. Här var
+nyss en skaldeyngling, som blef en smula
+ledsen, men min familj skall väl också lefva ...
+</p>
+
+<p>
+Jag får bekänna, att detta senare argument
+föreföll mig oväsentligt, men det gjorde mig
+ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt:
+</p>
+
+<p>
+— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi
+kan ju vänligt komma öfverens om ett obetydligt
+honorar, som sedan ökas i geometrisk progression
+med hvarje ny upplaga ...
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-133" class="pagenum" title="133"></a>
+— Vi brukar alltid hålla oss till första
+upplagan, när vi resonnerar om otryckta arbeten.
+Det var ju en tjock historia, antydde
+ni? Hvad handlar den om i korthet?
+</p>
+
+<p>
+— En ung poets sjuka stämningar och
+nervösa vibrationer — deklamerade jag — hans
+aspirationer mot oändligheten, hans ...
+</p>
+
+<p>
+— Du store, ett så’nt ämne för en roman!
+Men det såg jag på herrn, så fort herrn kom
+in. Hur är hans ställning till <em>henne</em>? Blir
+det något af?
+</p>
+
+<p>
+— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer
+knappast någon <em>hon</em> i boken — bara
+en gammal kvinna, som är halft en symbol ...
+</p>
+
+<p>
+Här exploderade grossören. Han gapskrattade
+brutalt.
+</p>
+
+<p>
+— En käring, som är en half symbol!
+Det är väl »S:t Göran och draken» som har
+ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit
+omodernt bland skaldeungdomarna numera att
+sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt stilla,
+unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att
+utan kärlek behöfver ingen göra sig besvär
+hos mig. Min familj skall väl också lefva;
+tror ni jag har råd att ge ut romaner utan
+kärlek? Och finns det ingen vidare kärlek i
+boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget
+»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga».
+Vi är beroende af allmänheten, unge man.
+Jag har brådtom. Adjö!
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-134" class="pagenum" title="134"></a>
+Göransson förfärades, när jag trädde ut på
+gatan och med dof röst yttrade:
+</p>
+
+<p>
+— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min
+tro är krossad och mitt hopp är sviket, ty den
+eländige knallen vill inte höra talas om annat
+än kärlek.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-3">
+<a id="page-135" class="pagenum" title="135"></a>
+GLUNTENS EPIGONER.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-1">
+<a id="page-137" class="pagenum" title="137"></a>
+HÄNRYCKNINGENS STAD.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Må ingen förespegla sig, att här skall följa en
+hymn öfver den sig så kallande Mälardrottningen
+— hennes ära vidmakthålles redan
+förut af ett nöjaktigt antal poeter, med eller
+utan literis (ingen har ännu befunnits förtjäna
+mycke’ ris)<a class="fnote" href="#footnote-4" id="fnote-4">[4]</a>. Men en medellång middagslur
+härifrån efter snälltågsberäkning blåsa uppsluppna
+slättvindar kring ett småtrefligt provinssamhälle,
+bebygdt af tjugo à tretti tusen
+själar samt en varierande mängd studenter.
+Där har det en gång synts mig godt att dväljas,
+och där har min ande stundom i månskenskvällar
+bestigit extasens höjder, hvilka torna
+sig högt öfver slottsbackens öfversta krön. Där
+är hänryckningens stamort i Norden, där flammar
+den eviga elden på den apolloniska yrans
+altarhärd.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-138" class="pagenum" title="138"></a>
+Hör och döm! Den, som klottrar dessa
+rader, vallfärdade en dag förliden vår till detta
+minnenas helgade hem för att där uppspåra
+några flikar af sina ynglingaillusioners tappade
+purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem som
+upptagit den.
+</p>
+
+<p>
+Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus
+himmel, de afhållna gamla kullerstenarna
+skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna,
+bronsgubben vände fortfarande ryggen
+åt det kungliga universitetshuset och lät sin
+»tanke» hvila sig — allt detta var juste och i
+sin ordning. Men det slog mig småningom,
+att samhället var för väl sopadt. Hela studentkåren
+var undanstädad, och en dåsig prydlighet
+hvilade öfver de snyggt upplinjerade gatorna,
+alltifrån Asgårds buttra fasad till Luthagens
+yttersta träsk (lut abbreviation af lat. <em>lutum</em>,
+gyttja), från brackdistrikten bortom järnvägen
+till Fjärdingens klassiska kvarter. Kämpande
+mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade
+jag öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en
+poliskonstapel, som tycktes utgöra den ende
+trafikanten.
+</p>
+
+<p>
+— Hör nu herrn, hvar i all världen är
+studentkåren?
+</p>
+
+<p>
+— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt,
+synbart sträfvande efter att associera detta
+uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp.
+— Aha — ljusnade han plötsligt upp
+<a id="page-139" class="pagenum" title="139"></a>
+— lokalen är nere vid Dombron. Vänd om
+och gå genom Skytteanska ...
+</p>
+
+<p>
+Men jag hade redan hånleende vändt mig
+ifrån den oförstående ordningsväktaren och ilat
+mot ett hvitt föremål, som seglade neråt gatan.
+Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs
+tjocklurfviga hufvud. Tjusad störtade
+jag emot honom och hälsade honom med en
+sällspord värme.
+</p>
+
+<p>
+Flaxberg tog saken mera dämpadt, om
+än vänligt, ruskade min hänfördt framsträckta
+hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter
+moget och öfvervägdt:
+</p>
+
+<p>
+— Jag har i dag med en viss glans öfverstått
+min histologitentamen och har med anledning
+däraf beslutit att påkosta mig en och
+en half timmes rast, möjligen med kvart, dock
+enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så har
+jag sedan min förra tentamen en ouppdragen
+flaska apollinaris hemma i min lokal — du
+har väl ingenting emot att tömma en bägare
+af detta fluidum på grund af dagens betydelse?
+</p>
+
+<p>
+Nej vars, nej för all del, det hade jag ju
+visst inte, omständigheterna måste firas, det
+var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad
+det var för en dunkel tungsinthet som bredde
+sig öfver mig — jag som borde ha fröjdats i
+himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt
+därmed sammanhängande gästfrihet!
+</p>
+
+<p>
+— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor
+tentamenshjälten i energisk ton.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-140" class="pagenum" title="140"></a>
+— Affärer? <em>Här?</em> Låt oss tala allvar, yngling.
+Jag är kommen för att råka studentkåren
+— svarade jag med en skymt af lidelse.
+</p>
+
+<p>
+Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den
+begreppslöse konstapeln.
+</p>
+
+<p>
+— Direktionen sammanträder inte på länge
+— upplyste han småningom — och hvad vill
+du dem för rästen?
+</p>
+
+<p>
+— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag
+tror, att en klunk apollinaris skall lifva upp
+mig.
+</p>
+
+<p>
+Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd.
+Själf kröp han ihop i pinngungstolen och anvisade
+åt mig den storrosiga inventionsdivanen,
+hvarefter den festliga pokuleringen vidtog.
+</p>
+
+<p>
+Trots det stimulerande läskevattnet ville
+stämningen icke bli hvad man kallar sprudlande.
+Flaxberg fann sig slutligen föranlåten
+att ursäkta sin fåordighet med den upplysningen,
+att han måste i någon mån koncentrera
+sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien,
+som han samma afton skulle hålla i
+föreningen »Bort med studenterna».
+</p>
+
+<p>
+— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade
+jag förlamad af häpnad. — Var det »Bort med
+studenterna»?
+</p>
+
+<p>
+— Precis — bekräftade Flaxberg strängt.
+— Jag märker, att du med oursäktligt lättsinne
+vidhåller din gamla okomplicerade åskådning.
+Jaja, man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar.
+Men vid tjugofem år åtminstone är man
+<a id="page-141" class="pagenum" title="141"></a>
+skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen
+åt sidan och känna sig som medborgare,
+som integrerande del af — af det stora hela,
+du vet, bidraga till lösningen af den sociala
+frågan och så där vidare ...
+</p>
+
+<p>
+— Hvad är det för en fråga? — sporde jag
+trumpet — Är den direkt eller indirekt?
+</p>
+
+<p>
+Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar.
+</p>
+
+<p>
+— Den är i högsta grad direkt och berör
+enhvar af oss på det <em>allra</em> närmaste — docerade
+han på. — Vi vill afskaffa studenterna på
+så vis, att <em>alla</em> blir studenter. Vi nöjer oss inte
+som du och dina olycksaliga likar med att
+bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla
+krafter dra upp de vanlottade klasserna. Så
+snart jag har läst en bok eller tidningsartikel
+eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte
+i högdragen lättja och smälter innehållet för
+mig själf, utan jag går genast upp på en kateder
+och framlägger det för den arbetande brodern,
+som sålunda för en ringa afgift erhåller en
+ovärderlig massa kunskap, sorgfälligt preparerad.
+Eller också skrifver jag ihop ett tjugofemöreshäfte,
+där han på ett otroligt lättillgängligt
+sätt får reda på hvad lärda forskare har mödat
+sig i hela sin lifstid med att utröna. Å, det
+är härligt att så kunna medverka till millionernas
+förädling! Och hvilka resultat! Man hör
+ju på långa håll hur gräset växer ...
+</p>
+
+<p>
+— Och kon dör — inföll jag, i det jag
+<a id="page-142" class="pagenum" title="142"></a>
+hastigt reste mig. — Din rastetid är ute, Flaxberg,
+och mänskligheten kallar dig. Tack och
+farväl! Det finns några droppar apollinaris
+kvar till din nästa tentamensfest. Jag undrar,
+om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill.
+</p>
+
+<p>
+— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist
+— varnade Flaxberg stelt. — Han sysslar med
+utarbetandet af ett särdeles genomtänkt härordningsförslag
+med speciellt afseende fästadt vid
+de värnpliktiges intellektuella utbildning samt
+rösträttens nedflyttning till konfirmationsåldern.
+Det kommer ju litet för sent den här gången,
+men hvem vet, ett annat år kanske ...
+</p>
+
+<p>
+Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd
+ned för trappräcket och vandrade beklämd
+ut på gatan. Där uppdök åter en mössa.
+</p>
+
+<p>
+— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt
+— hur lefver du med världen?
+</p>
+
+<p>
+— <em>I</em> världen, men inte <em>af</em> världen — förkunnade
+den anropade mildt högtidligt. — Det
+gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner
+inte mer, vi har missionssamtal i afton, och
+inga utomstående ...
+</p>
+
+<p>
+— Tack, tack, men det gör ingenting för
+min del, jag har inte häller just mycken tid —
+afbröt jag med någon brådska.
+</p>
+
+<p>
+— Men en evighet har vi alla framför oss
+— ansåg Pålle och ilade vidare.
+</p>
+
+<p>
+Ja, det var hänryckningens stad, och där
+flammade lågorna höga på den apollinariska
+yrans altare.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-2">
+<a id="page-143" class="pagenum" title="143"></a>
+KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det var en gång en kandidat, som mer än de
+flesta grubblade öfver striden mellan kapital
+och arbete. Han berördes smärtsamt af den
+omständigheten, att dessa bägge hvart för sig
+så sympatiska begrepp aldrig möttes i sämja
+utan ständigt flydde hvarandra eller stötte hvarandra
+bort. Tider hade funnits, då han trott
+sig vara den korade fridstiftaren, den som komma
+skulle; men han vardt äldre och fick mustascher
+och gick öfver på Hamletssidan.
+</p>
+
+<p>
+Då ordnade han småningom förhållandena
+så, att han ägnade den hufvudafdelning af lifvet,
+som kallas terminer, åt den ena makten,
+kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes
+ferier, åt motståndaren, arbetet. På
+detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna
+frid, som ett välberäknadt kompromissande kan
+skänka, och lade på hullet, som endast den
+rättsinnige och välsituerade lägger på hullet.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-144" class="pagenum" title="144"></a>
+I vetenskapliga kretsar var han äljes icke
+beryktad för ortodoxi. Har var till och med
+så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla
+svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan
+titeln hade ursprungligen tilldelats honom af
+hans städerska och sedan spridt sig till vidare
+kretsar, så som det plägar gå.
+</p>
+
+<p>
+Han var aldrig ovillig att utreda för oss
+yngre orsaken till detta missförhållande, och
+en jämmer var det att lyssna till denna historia
+om afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig
+martyrkäckhet.
+</p>
+
+<p>
+Nå, han visste, hvad s. k. examina voro
+värda, och var inte den, som dårades af titlars
+klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför
+inte han såväl som andra kunde lägga sig
+till med ett och annat af dessa stämplade pappersark,
+som äro så komiskt lätta att förvärfva
+och af hvilka man i lifvets senare skeden stundom
+kan ta bevittnade afskrifter för att dymedelst
+lura bönder. Ja, inte hade han svettats
+något särskildt för saken, men han hade dock
+upprepade gånger stämt möte med än den ena
+och än den andra »gamla stöfveln», som han
+med någon hätskhet uttryckte sig om de akademiska
+lärarna, i afsikt att under vetenskapligt
+tankeutbyte framhålla sin kompetens för
+den åsyftade betygsgraden. Han föreställde sig,
+att han hade att göra med gentlemän, uppträdde
+själf som sådan och hyste därför berättigade
+pretentioner på ett annat bemötande än
+<a id="page-145" class="pagenum" title="145"></a>
+det verkligt skändliga, som kom honom till
+del. Det var kanske inte lönt, att han sade
+mera, han kunde knappast vänta att bli trodd ...
+</p>
+
+<p>
+— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt
+— vi tror hvad som hälst om de gubbarna. Vi
+kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar.
+</p>
+
+<p>
+Å ja vars, han kunde gärna exponera dem,
+i betraktande af att de voro tämligen komprometterade
+förut.
+</p>
+
+<p>
+Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och
+hans ögon stirrade ned i toddyglaset med en
+glöd så förtärande, att sockret smälte fortare
+än vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande,
+stundom opassande tydliga ordalag
+skildrade sina lärda rendez-vous’er.
+</p>
+
+<p>
+Öfverensstämde det först och främst med
+folkvettets eller bara den rena simpla snygghetens
+fordringar att pådraga sin solkigaste och
+knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i
+förväg anmäld välfrejdad yngling, som kommer
+på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst
+samt violett silkesnäsduk innanför västen?
+</p>
+
+<p>
+Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad
+och blickade skyggt på hvarandra, liksom spörjande,
+om det kunde vara sant, att vi nyss
+blifvit bröder med denne häpnadsväckande karl.
+Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga
+af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor,
+och vi redde oss alla förträffligt. — Herre Gud,
+man tenterar ju inte alla på en gång.
+</p>
+
+<p>
+Han höll emellertid för troligt, att de intriganta
+<a id="page-146" class="pagenum" title="146"></a>
+gamla männen anskaffat de nesliga
+plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället.
+Han ansåg, att detta drag alldeles frappant
+passade in i deras karakteristik och att måhända
+ensamt det innehöll nyckeln till hela
+deras anläggning.
+</p>
+
+<p>
+Man kunde verkligen inte ha det att säga
+efter dem, att de sparade någon möda vid
+arrangerandet af hans mottagande. Så plägade
+de t. ex. på förhand ha låtit hopsamla allt
+damm, som vid morgonstädningen uppdrifvits
+i deras och möjligen äfven någon grannes
+våning, på skyfflar samt med snålt tillgodogörande
+af hvarje korn öst det öfver bord och
+stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum.
+Visste någon af de närvarande hvad detta
+ville säga för en man med samma dag borstade
+svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de
+någon tanklöshet och brist på förutseende vid
+hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd,
+annars hade de väl näppeligen satt honom
+på en låghalt taburett (taburett, mina herrar!)
+midt för ett par bordsben och beredt honom
+tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken.
+Han måste beundra deras sinnrikhet, äfven om
+han icke kunde fullt sympatisera med deras
+anordningar, ty han var den, som förstod att
+låta detta vara detta.
+</p>
+
+<p>
+Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi
+hade fått förverkligad vår ungdoms djärfva
+dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens
+<a id="page-147" class="pagenum" title="147"></a>
+och dvärgasinnets ädla offer. Framför
+oss satt en hjälte och höjde sitt stora toddyglas
+till svar på den försynta hälsningen från
+våra oansenliga punschglas, och de tunga molnen
+från en hjältes cigarr korsade de fina rökstrålarna
+från våra cigarretter.
+</p>
+
+<p>
+Allesammans tycktes de ha enat sig om
+att komplettera det kyliga obehaget i inledningsceremonierna
+med det ovärdigt snärjande spörsmålet:
+»Nå, hvad har herrn läst för något i
+ämnet?» Detta syntes honom innebära en våldsam
+missuppfattning af ändamålet med hans
+besök och försatte honom i ett dåligt humör,
+som han icke lyckades bli kvitt, så länge han
+satt kvar på den nämda taburetten (nåja, <em>satt</em>
+var kanske för starkt uttryck). Visserligen
+kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en
+hög boktitlar — han hade minsann sett många
+sådana i sin dar — men han var kommen för
+att resonnera allvarligt och gediget och framlägga
+sina tankar och åsikter i det förevarande
+ämnet. Han råkade ha idéer, och hvad innerst
+kom det dem vid, om han hade läst någonting
+eller ej?
+</p>
+
+<p>
+Minnet af all den lumpenhet han varit med
+om syntes kväfva honom, hans röst blef tjock
+af svällande harm, och han måste ta en större
+klunk för att bli klar i strupen. Så försjönk
+han i funderingar, af ett bittert slag troligen,
+och vi måste slutligen påminna honom, att hans
+skildring icke kunde anses afslutad.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-148" class="pagenum" title="148"></a>
+Liksom ovilligt tog han till ordet igen.
+Han var inte långsint, han ville inte säga något
+ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade
+Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de
+förstodo, de kunde nog vara ganska användbara
+i sitt slag. Men som usla bofvar hade
+de betett sig mot honom. Kunde någon af
+de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att
+han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde
+dock icke till de laster, som någon nu lefvande
+individ skulle våga uppträda och beskylla honom
+för. Saken berodde helt simpelt på smärre
+meningsskiljaktigheter mellan honom och gubbarna.
+Han hade befunnits hysa afvikande
+åsikter än i fråga om ett årtal, än rörande en
+historisk händelses förlopp eller ett filosofiskt
+systems sammanhang. Ja, och så hade han
+funnit den grekiska formläran bra nog otidsenligt
+invecklad och därför vidtagit ganska
+omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna.
+</p>
+
+<p>
+Det var <em>detta</em> som hade retat gubbarna
+och kommit dem att taga en låg hämd!
+Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet,
+nej bevara oss väl, ingen ovanlig synpunkt,
+då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp,
+på stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta
+er för det som nytt är!
+</p>
+
+<p>
+Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation,
+och nästa morgon hälsade vi med
+nöd på professorerna.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-149" class="pagenum" title="149"></a>
+Han var en snäll och vänsäll man, och
+han höll sig inte för god att sällskapa med
+oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord
+liberalitet sin hela tid till vår disposition under
+de perioder, då kapitalet, som nämdt, var
+föremål för hans tankar och åtgärder. Ack
+jag minns väl, hur värmande det kändes att,
+när man glad och rik trädde ut från postkontoret
+med ett af fem insegel smyckadt konvolut
+uppstickande ur bröstfickan, möta hans glädtigt
+intresserade blick och hälsas af hans hjärtevinnande
+slag på axeln. »Gamle gosse, var
+det inte förlidet sekel vi träffades sist, vi ska
+vara tillsammans.»
+</p>
+
+<p>
+Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd
+öfver vår pappas frikostiga hjälpsändningar,
+ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser
+öfver vår välbergade och ogifte farbrors
+obetydliga gifmildhet.
+</p>
+
+<p>
+Han berörde sällan inför oss de tider, som
+han i öfverensstämmelse med sin lefnadsplan
+ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam
+person, och för rästen hade ämnet sina bittra
+sidor.
+</p>
+
+<p>
+Han antydde nämligen stundom, att han
+haft litet flera motgångar, än någon af de närvarande
+kunde åskådligt föreställa sig. Men
+han var icke den som ville uppkalla några larmoyanta
+effekter ...
+</p>
+
+<p>
+Så mycket fingo vi ur honom ändå, att
+han, då terminen definitivt var afslutad och såväl
+<a id="page-150" class="pagenum" title="150"></a>
+kapital som akademiska medborgare vordo
+sällsynta, plägade packa full med böcker en
+gammal familjeklenod till läderkoffert, som var
+så skröplig, att den sammanhölls endast af de
+kära minnen, som voro fästade vid den, och
+färdas till något litet och oupptäckt samhälle
+för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade
+friden var emellertid besvärligare att ernå, än
+de närvarande inbillade sig. Om han ville,
+skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter
+om förstadsträhus, där man fick tacka
+försynen, att det fanns ett slags väggar mellan
+rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär
+... Man ägde tyvärr också en apparition,
+som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga
+flickor från att åtrå ens bekantskap, och man
+var kanske såpass spirituell, att man icke betraktades
+som något öfverflödigt påhäng vid
+hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet.
+Kort sagdt, han hade aldrig lyckats
+finna den drömda idyllköping, där han tänkt
+sig, att hans lifsverk skulle gro och blomstra.
+</p>
+
+<p>
+Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte
+mannen, vi kände oss så tarfligt framgångsrika,
+så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den
+kvällen efter en ädel olyckas bäska kalk.
+</p>
+
+<p class="tb">
+&nbsp;
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre
+och förhärdade och knöto nya bekantskaper och
+glömde småningom vår gamle vän. Väl växte
+det upp nya ynglingagenerationer, som ställde
+<a id="page-151" class="pagenum" title="151"></a>
+sig under hans hägn och i hans följe tågade
+efter idealets fana. Men hans hjässa började
+kalna, och de unga tröttade honom. Han blef
+led vid hela sin kår och började söka sitt umgänge
+i andra samhällsklasser.
+</p>
+
+<p>
+Han följde härvid konsekvent metoden att
+löpa samhällets rangskala nedåt, och med den
+starka stilkänsla, som alltid varit honom egen,
+rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och
+klädedräkt efter sin tillfälliga omgifning. Han
+ville icke afsticka genom sitt yttre, han förstod
+att göra sig gällande ändå.
+</p>
+
+<p>
+Sista gången jag såg honom, stod han utanför
+en änklare restaurant eller, brutalt uttryckt,
+en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra
+hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt
+diskuterade angående arten af den förtäring,
+som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda
+herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens
+eller anletsdragens förfining; men ingen,
+som såg denna grupp, kunde misstaga sig på
+att han var dess sol och centrum.
+</p>
+
+<p>
+Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp
+till honom, och det sista jag hörde, innan skaran
+stormade ingången, var en inställsam bränvinsbas,
+som yttrade:
+</p>
+
+<p>
+— Kandidaten får bestämma.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-3">
+<a id="page-152" class="pagenum" title="152"></a>
+FRIBERGS EXAMENSFEST.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Min landsman Friberg studerar klassiska språk.
+Jag vill ju inte därmed ha sagt, att han förnöter
+tillvaron med att hänga näsan öfver den
+föga spännande litteratur, som Homeros och
+Cicero m. fl. forntidspedagoger för mycket länge
+sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till
+bruk för de allmänna läroverkens högre klasser.
+Friberg är nämligen en grannlaga natur,
+han hyser en respektfull vördnad för antiken,
+han nänns icke röra med ovarsam hand vid
+den klassiska odlingens skatter, han blickar
+endast i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna
+— det är nog för hans försynta väsen
+att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit
+skrifvet. »Tids nog», säger han med ett epikureiskt
+leende, »tids nog blir vi bekanta, gubbar.
+Här är ingen brist på terminer.»
+</p>
+
+<p>
+Friberg har rätt, han har icke lidit brist
+på terminer, de han upplefvat kunna angifvas
+med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en
+<a id="page-153" class="pagenum" title="153"></a>
+individ med hans antika ro och jämvikt måste
+helt naturligt osympatiskt beröras af sina samtidas
+osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver
+samt förfäras inför deras brutala och
+bullersamma inträngande på vetenskapens heliga
+marker. Vi äro dock inte mer än människor,
+de flesta af oss, och äfven Friberg har haft sin
+svaghetsstund, då han hvirflats in i världslighetsströmmen.
+</p>
+
+<p>
+Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar,
+men det är dock ett faktum, att han en
+gång — det har kuggats många generationer
+sedan dess — i ett slags öfvermodig yrsel anmälde
+sig till kandidatexamen. Kvällen före
+skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af
+sin städerska och placerade detta under sin
+hufvudkudde för att på så vis garantera sig
+dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt
+uppvaknande. Följande förmiddag rycktes Friberg
+ur sin barnsligt djupa slummer af en
+hård kvinnohand, som höll på att raka fram
+spillrorna af det kväfda väckarinstrumentet,
+hvilket under nattens lopp ändat sin larmande
+bana. Men Friberg tog med ett lyckligt leende
+farväl af sina fåvitska examensplaner och erinrade
+sig med välbehag, att äfven Homeros
+plägade slumra ibland.
+</p>
+
+<p>
+Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig
+något riktigt lugn efter den dagen. En smärtsam
+tagg blef sittande i hans själ, och han
+sände mulna blickar efter oss andra, som ideligen
+<a id="page-154" class="pagenum" title="154"></a>
+skenade förbi honom och trampade honom
+på tårna under vår kapplöpning till akademiska
+lärdomsgrader och förmånliga ämbeten. Och
+en vacker septembermorgon stod det tydligt
+för Friberg, att några åtgärder borde vidtagas.
+</p>
+
+<p>
+Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla
+sin reputation i dessa bustider? Så
+lydde det problem, som sagda morgon framställde
+sig till hans betraktande.
+</p>
+
+<p>
+Sedan han mediterat öfver saken i sin
+gungstol under en tidrymd af fyra pipor, kände
+han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät
+förfärdiga ett monumentalt anslag af följande
+lydelse:
+</p>
+
+<p>
+»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan
+längre tid tillbaka än någon af er kan minnas,
+anhåller härmed att få se samtliga landsmännen,
+så väl seniorer och juniorer som recentiorer
+och recentissimi, på en enkel examenszwyck å
+nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart.
+Dräkt: Högtidsdräkt för en hvar som
+kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle inspektor
+eller någon hedersledamot råka till att få
+se det här plakatet, må han anse sig inbjuden.
+Friberg knusslar aldrig.»
+</p>
+
+<p>
+Detta epokgörande tryckalster fastnubbades
+i god tid följande morgon af Friberg egenhändigt
+på nationens tamburdörr. Vaktmästaren
+höll sig bakom med gapande mun, och en
+ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän
+bevittnade förrättningen. Sensationen kan
+<a id="page-155" class="pagenum" title="155"></a>
+näppeligen ha varit våldsammare, när doktor
+Luther i världen smetade upp sina teser på
+kyrkportalen i Wittenberg.
+</p>
+
+<p>
+Friberg var emellertid inte den man, som
+tog intryck af en omgifvande människofänads
+hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet.
+Han nubbade utan att blicka åt höger eller
+vänster, och när han ändtligen vardt färdig,
+ställde han sig på något afstånd med hufvudet
+på sned och mössan i nacken för att kritiskt
+granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss
+landsmän med en högdraget förbindlig blick,
+uttalade en världsvan förhoppning, att vi icke
+måtte vara behäftade med något förhinder, och
+aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af
+de högljudda och epigrammatiskt formade gratulationer,
+som slungades efter honom.
+</p>
+
+<p>
+Det töfvade inte lång stund, innan samhället
+i sin helhet och i synnerhet studentkåren
+hade kunskap om dagens enastående
+betydelse, Friberg var i hvars mans mun,
+och vi landsmän bemöttes med en respektfull
+afund.
+</p>
+
+<p>
+När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder,
+började anlända, mottogos vi magnifikt
+af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en
+fond af praktfullt dukade bord och en stab af
+parata vaktmästare. Vi bländades af födoämnenas
+ymnighet och beaktansvärda kvalitet
+samt öfverväldigades af den myckenhet prima
+fluida, som bidade vårt angrepp. Stämningen
+<a id="page-156" class="pagenum" title="156"></a>
+svingade sig med detsamma upp till en lofvande
+höjd.
+</p>
+
+<p>
+Så knackade Friberg på sitt glas och tog
+sig friheten att hälsa de ärade landsmännen
+välkomna.
+</p>
+
+<p>
+— Det är inte min vana att skräfla —
+yttrade han vidare med rörd stämma — men
+jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett
+betydligare antal fester, både examens- och
+andra, än flertalet af de närvarande. Den lilla
+flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig
+personligen en vida mera ingripande betydelse
+än något annat rummel, som jag har varit med
+om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen
+torde ha sig bekant, min första examensfest.
+(Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske
+min sista. (Protesterande mummel.) Examen,
+mina ärade landsmän, hvad är examen? —
+(Här stannade han, synbart villrådig om svaret
+på den uppkastade frågan, men fattade sig
+snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ,
+som har sina särskilda åsikter, sina från mängdens
+afvikande tycken. Jag försof mig en gång,
+men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig
+in att fira en examensfest så att säga fristående.
+Låt oss vara tillsammans. Hej på er, landsmän!
+</p>
+
+<p>
+Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste
+seniorn utbragte »ett fyrfaldigt, kraftigt, studentikost,
+äkta upsaliensiskt lefve» för honom,
+och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring
+salen.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-157" class="pagenum" title="157"></a>
+Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp,
+såsom det höfves vid en examensfest. Föremålet
+lyckönskades än vibrerande allvarligt, än
+godlynt skojfriskt, man trängde allt bättre in
+i situationen, och när några timmar hade förrunnit,
+vann den föreställningen allt mera insteg
+hos Friberg, att han aflagt kandidatexamen.
+Ja, framåt morgonsidan kunde han till och med
+redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor,
+som han besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt.
+</p>
+
+<p>
+Landsmännen började emellertid småningom
+aftroppa till synbar sorg för Friberg, som
+med en smärtsamt förvånad blick tillsporde
+enhvar afgående, om han verkligen inte tänkte
+stanna till frukost. Med lättnad fann han, att
+en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade
+sig af inbjudningen och afvaktande sträckte sig
+på sofforna rundt omkring i lokalen för att
+något hvila sig till morgonmålet.
+</p>
+
+<p>
+Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet
+var uttömd i och med den välförsedda
+sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts.
+Å nej, Friberg var en fint belefvad gentleman,
+som visste att underhålla sina gäster i det sista.
+</p>
+
+<p>
+— Nu hoppas jag landsmännen inte har
+något emot att tåga ner till stationen och titta
+på Stockholmståget — proklamerade Friberg.
+— Jag bjuder.
+</p>
+
+<p>
+Landsmännen visade sig villiga, och en
+gåsmarsch arrangerades med Friberg i têten.
+I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår
+<a id="page-158" class="pagenum" title="158"></a>
+frackklädda skara genom det beundrande samhällets
+gator. Friberg vandrade själfmedvetet
+fram till biljettluckan och kommenderade:
+»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en
+fältherregest visade på det slingrande tåget
+bakom sig.
+</p>
+
+<p>
+Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning,
+ut på perrongen, men så fort vi väl voro utkomna
+alla, skingrade vi oss och uppfyllde
+platsen. Man kunde trott, att vårt antal med
+ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt. Vi
+upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet.
+Vi tryckte samtliga afresandes händer och önskade
+dem välkomna åter. Vi anhöllo alla stadsbud
+och undrade, om inte effekterna, som de
+fraktade, voro våra. Vi ställde enfaldiga frågor
+till alla järnvägspersonalens medlemmar.
+</p>
+
+<p>
+När det af oss kraftigt afhurrade tåget
+ändtligen kom i väg, sedan vi lyckats försena
+det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga
+och slaka; men Friberg var nöjd. Han
+aftackade hjärtligt sin trupp och traskade hemåt
+sömnig och själaglad, i det han allt som oftast
+hördes mumla för sig själf:
+</p>
+
+<p>
+— Det är ett sabla sjå med examen i alla
+fall!
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-4">
+<a id="page-159" class="pagenum" title="159"></a>
+TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak,
+som kännes igen på att den är förfelad och
+som man fördenskull får höra glåpord om af
+alla dem, som ingen sådan haft att mankera.
+För visso är det irriterande för en betraktare
+med ordningssinne att se en person med prononcerade
+anlag för damskrädderi kasta bort
+sig på romanfacket eller en individ med skaldisk
+fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter;
+men vek och medkännande som jag
+alltid varit (fastän jag städse haft svårt att inbilla
+någon det), lutar jag åt att föreslå dessa
+skefva, en gång så lofvande existenser till en
+hjärtligare behandling.
+</p>
+
+<p>
+Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund.
+Han står för mig som den typiske representanten
+för kallelsemänniskorna. Att den
+kortsynta men välmenande naturen ämnat honom
+till vetenskapligt geni och med tiden professor
+emeritus framgick redan af den logiska
+<a id="page-160" class="pagenum" title="160"></a>
+tankekraft han utvecklade under sin spädaste
+period, då han med vidunderlig precision afpassade
+styrkan af sina röstmedel efter kvadraten
+på moderns afstånd från hans vagga.
+I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig
+språkvirtuos, dock utan att någonsin
+ertappas med öfverläsning af lexor — hans
+enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens
+temaskrifning, för hvilket han uppbar ett terminsarvode
+i cigarrcigarretter och frimärken
+med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen
+gör jag bäst i att icke vidröra, ty en
+nära nog sjuklig försynthet kommer mig att
+frukta blotta skenet af öfverdrift.
+</p>
+
+<p>
+När han gjort sitt intåg i universitetsstaden,
+öfvergick han naturligtvis snart som andra
+ynglingar med gnistan till ästetisk verksamhet,
+och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga
+analyser han verkställde och de verkligt
+omhvälfvande upptäckter han gjorde inom
+ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång
+måste jag nöja mig med en erinran om hans
+i form och tankar lika blixtrande föredrag om
+»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det
+återfinnes i Daniel Fallströms dikter», hvilket
+sent skall förgätas af »Ästetiska förbundets»
+ledamöter.
+</p>
+
+<p>
+Ännu så länge hade Tedde Knopplund,
+utan att skela åt höger eller vänster, vandrat
+sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning
+— ack, att han hade så gjort allt framgent!
+<a id="page-161" class="pagenum" title="161"></a>
+Gud vet hvad det var för en liten nyckfullhetsdjäfvul
+som flög i honom, men i ett
+plötsligt nafs kastade han sig in på en från
+ästetikerns skarpt divergerande bana, nämligen
+demokratens. Det uppsteg med ens hos honom
+ett passioneradt begär att varda en af de stora
+folkupplysarna, att rusa ner till de breda lagren
+och broderligt ta dem i kragen för att släpa
+dem med sig upp till de höjder, där hans ande
+af natur och vana dvaldes. Han började begagna
+nervikta kragar och gnolade ständigt
+med undertryckt glöd i stämman: »Seid umschlungen,
+Millionen!» — så lidelsefullt älskade
+han miljonerna, under det han — sällsamma
+motsägelse! — skulle vägrat att ta i miljonärerna
+med en tång.
+</p>
+
+<p>
+Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin
+professorsexamen, men hans mesta tid åtgick
+nu till att verka för den underkufvade brodern.
+Efter att på ett antal offentliga möten af skilda
+slag ha gjort sig förtrogen med åsynen af
+denne, kände han sig mogen att stiga upp och
+nedösa öfver honom något af sin hopade visdom.
+I sökandet efter ett allmänfattligt ämne
+af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna
+i »Hamlet». Han beredde sig med
+en oändlig omsorg och bemödade sig särskildt
+att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse
+lämpade termer.
+</p>
+
+<p>
+Så rustad och utan manschetter uppsteg
+han en söndagsafton på talaretribunen. Den
+<a id="page-162" class="pagenum" title="162"></a>
+underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd
+och märkbart pomaderad, satt nedanför
+i bekväma ställningar och iakttog honom med
+maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen,
+att det där med manschetterna var ett
+missgrepp, men skadan var skedd och den ideella
+trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han.
+</p>
+
+<p>
+Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det
+honom själf. Han började likväl misstänka,
+att det var stämdt en oktav för högt, när han
+märkte, att den underkufvade brodern högst
+obetydligt lät sig medryckas. När det ändtligen
+var öfver, applåderades det emellertid ganska
+ljudligt, och Tedde bockade sig förnöjd i den
+illusionen, att aftonens mödor nu gått till
+ända.
+</p>
+
+<p>
+Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste
+arbetaren en hop ästetik så där utan vidare;
+man får lof att vänta sig svar på tal.
+Och det fick Tedde.
+</p>
+
+<p>
+Ordet begärdes först af trävaruarbetaren
+Jonasson, som i den ärade talarens framställning
+hade saknat ett direkt och kursiveradt
+framhållande af den monarkiska statsförfattningens
+vådor, hvilka enligt Jonassons uppfattning
+otvetydigt framginge ur det ifrågavarande
+dramat. Efter att något ha uppehållit sig vid
+denna sida af saken slutade han sitt anförande
+med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att
+samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i
+femte akten.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-163" class="pagenum" title="163"></a>
+Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig
+vid den lösa tapet, bakom hvilken Polonius
+undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in
+på frågan om inneboendesystemet. Ansåg, att
+här möjligen förelåg en antydan om ett provisoriskt
+upphjälpande af dettas värsta olägenheter,
+men att man icke borde förhasta sig
+utan besinningsfullt pröfva förhållandet.
+</p>
+
+<p>
+Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden
+med lätt ironi, hvad han åsyftat
+med sitt <em>en passant</em> utslungade påstående, att
+pjesens författare var en stor <em>konstnär</em>. Så
+märkvärdigt <em>stor</em> sådan kunde han väl i alla
+fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens
+hört talas om några taflor, som han skulle ha
+målat. Det konstnärskapet måtte ha varit mera,
+så att säga, privat.
+</p>
+
+<p>
+Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt
+rykte för rolighet. Den öfverklasstalare
+var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa
+i en handvändning.
+</p>
+
+<p>
+Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de
+flesta <em>för</em> utvidgad rösträtt, klockan gick på
+elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i
+vädret. Han kände sig också något slak och
+förvirrad, kort sagdt stukad. Hans uppfattning
+af den underkufvade brodern undergick metamorfoser.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen — sedan en beläst metallarbetare
+upplyst församlingen, att »Hamlet» var ett
+sällspordt bosch, för det stod i en styf bok,
+<a id="page-164" class="pagenum" title="164"></a>
+som hette »I röda rummet», och det var allt
+sant, för den som hade skrifvit den boken,
+han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre
+— upplöstes mötet, och Tedde gjorde sig osynlig
+utan att vidtaga de handskakningar öfver
+lag, som han på förhand svärmat om.
+</p>
+
+<p>
+Han kände sig nu själablöt och obetydlig
+en tid; men hans ideal låg ännu ej i spillror,
+och han beslöt att göra vidare försök. Hans
+erfarenhet hade lärt honom, att utrikiska ords
+undertryckande var en högligen onödig och
+måhända för hans eget anseende menlig åtgärd.
+Det syntes honom nu lämpligt att uppträda
+fullt naturligt och onivelleradt samt att icke
+sky de mera gängse klassiska citaten, när de
+föllo honom på tungan. Styrkt af dessa nya
+föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde
+brodern, deltog i föreningssamkväm
+och smärre tillställningar på änklare lokaler.
+Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå.
+Brodern framhärdade i att behandla Tedde
+öfverlägset, brodern innehöll ett kompendium
+af populärt naturvetenskapliga universalverk,
+som Tedde aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan
+tämligen löst, och de fina citat, som föllo Tedde
+på tungan, föllo icke brodern på läppen.
+</p>
+
+<p>
+Jag har inte utrymme att här redogöra för
+Teddes olyckliga konversationsexperiment eller
+hans bedröfliga föredragsöfningar med däraf
+framkallade diskussioner. Nog af, han drog
+sig småningom tillbaka i smärtfylld insikt om
+<a id="page-165" class="pagenum" title="165"></a>
+sin saknad af demokratbegåfning och tog åter
+fatt på sin professorsexamen, men med bruten
+håg och med förvärfvadt medvetande om att
+fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar
+det ogrumlade och triumferande öfverskådandet
+af tillvarons fenomen.
+</p>
+
+<p>
+Tedde blir aldrig den snillekrönte professor
+emeritus han redan i vaggan gaf så rika löften om.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="toc" id="chapter-0-4">
+<a id="page-166" class="pagenum" title="166"></a>
+INNEHÅLL.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="table">
+<table class="toc" summary="">
+<tbody>
+   <tr class="h">
+      <td class="col1" colspan="2">Min födelsestads krönika.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">&nbsp;</td>
+      <td class="col_page">Sid.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">En stadsplan utan vinklar</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-5">5</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Den intorkade fontänen</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-10">10</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">När vi döda vaknade i landsorten</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-15">15</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Tyngdlagen och vedergällningens lag</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-21">21</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Den hvita mössan</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-25">25</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Interviewarens debut</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-31">31</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Sanningen om de döda</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-37">37</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Karnevalsyra i fosterlandets tjänst</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-45">45</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Konkurrentruinen</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-50">50</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Storsångerskan på genomresa</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-55">55</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Rafaels jubileum</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-60">60</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Moder Svea på Stadshotellet</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-66">66</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">De två pälsärna</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-76">76</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Jakten efter vitsen</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-83">83</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Julen sådan den bör vara</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-89">89</a></td>
+   </tr>
+   <tr class="h br">
+      <td class="col1" colspan="2">Världens vägar.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Hur laviner uppstå</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-97">97</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Herrn med det dåliga humöret</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-102">102</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Den flickan jag skulle haft</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-107">107</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><a id="page-167" class="pagenum" title="167"></a>Medpassagerare</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-114">114</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Recensentens törnestig</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-120">120</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Kärleken ur förläggarsynpunkt</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-128">128</a></td>
+   </tr>
+   <tr class="h br">
+      <td class="col1" colspan="2">Gluntens epigoner.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Hänryckningens stad</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-137">137</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Kandidaten på rutschbanan</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-143">143</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Fribergs examensfest</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-152">152</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Teddes demokratiska fiasko</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-158">158</a></td>
+   </tr>
+</tbody>
+</table>
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="fn" id="chapter-0-5">
+FOTNOTER.
+</h2>
+
+</div>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-1" id="footnote-1">[1]</a> Den oftanämde landssekreteraren.
+</p>
+
+<p class="sign footnote2">
+<em>H. Lr.</em>
+
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-2" id="footnote-2">[2]</a> Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt.
+</p>
+
+<p class="sign footnote2">
+<em>H. Lr.</em>
+
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-3" id="footnote-3">[3]</a> Efterträdaren till den med pälsarna.
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-4" id="footnote-4">[4]</a> Här hänger en göteborgare, som stör mig med
+sina hemgjorda reflexioner.
+</p>
+
+<p class="sign footnote2">
+<em>Förf:s graverande anmärkning.</em>
+
+</p>
+
+<div class="trnote chapter">
+<p class="transnote">
+Noteringar:
+</p>
+
+<p>
+Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels bibehållits.
+Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare korrekturer — somliga efter
+konsultation av senare utgåvor — är som följande (innan/efter):
+</p>
+
+
+<ul>
+
+<li>
+... som har <span class="underline">sina</span> angenäma post i hotellets ...<br />
+... som har <a href="#corr-2"><span class="underline">sin</span></a> angenäma post i hotellets ...<br />
+</li>
+
+<li>
+... <span class="underline">hardt</span> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br />
+... <a href="#corr-3"><span class="underline">hårdt</span></a> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br />
+</li>
+</ul>
+</div>
+
+
+<div>*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 69822 ***</div>
+</body>
+</html>
diff --git a/old/69822-0.txt b/old/69822-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..4293d98
--- /dev/null
+++ b/old/69822-0.txt
@@ -0,0 +1,3829 @@
+The Project Gutenberg eBook of Oskuld och arsenik, by Klara Johanson
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
+most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
+whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms
+of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
+www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you
+will have to check the laws of the country where you are located before
+using this eBook.
+
+Title: Oskuld och arsenik
+       Analyser
+
+Author: Klara Johanson
+
+Illustrator: Albert Engström
+
+Release Date: January 17, 2023 [eBook #69822]
+
+Language: Swedish
+
+Produced by: Jens Sadowski and the Online Distributed Proofreading Team
+             at https://www.pgdp.net. This book was produced from images
+             made available by the Gothenburg University Library.
+
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OSKULD OCH ARSENIK ***
+
+
+                               HUCK LEBER
+
+
+
+
+                           OSKULD OCH ARSENIK
+
+
+                                ANALYSER
+
+
+                               STOCKHOLM
+                         WAHLSTRÖM & WIDSTRAND
+
+
+                   Pappersleverantör: Lessebo bolag.
+       Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901.
+
+
+
+
+                       MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA.
+
+
+                       EN STADSPLAN UTAN VINKLAR.
+
+Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar del af nutida fint
+folks åsikter om hur man skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes
+tider hyllat precis samma mening, men eftersom man är en försynt natur
+och aldrig läst på arkitektexamen, har man aktat sig för att agitera i
+frågan. Nu inser emellertid enhvar, att Stockholm får lof att göras om
+så när som på staden inom broarna, och låt oss nu inte kinka öfver
+besväret utan gladeligen hjälpa till att plocka ner byggmästarnas
+fastigheter och anordna gatuperspektiv.
+
+Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå ett redan befintligt
+samhälle som mönster? Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad, som
+motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om pittoreska öfverraskningar
+samt organiskt uppvuxna hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade
+linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga tegelfärg af skam, om de
+konfronterades med dessa gränders kurvor och dessa tvåvåningsbyggningars
+originella fasader! Ja, jag medger det, jag _är_ lokalpatriot; men har
+någonsin någon haft sådana skäl att åberopa som jag?
+
+Man skall näppeligen bland invånarna i Stockholms nyare stadsdelar
+anträffa någon individ, som icke är anfäktad af snufva och hosta, och
+detta är ju också oundvikligt, när de ständigt måste röra sig på oblygt
+öppna gator, som skära hvarandra i räta vinklar, hvaraf det
+naturnödvändigt uppstår ett olidligt korsdrag. En liten krökning här, en
+liten svängning där, en parkanläggning till vänster, en fontän till
+höger, och Nissens bröstkarameller skulle sjunka i pris! I min
+födelsestad finna de sannerligen inte många afnämare, ty där har
+stadsplanen allt ifrån början varit ägnad att afvärja förkylningar. Där
+skall man aldrig lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i
+oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i det blånande intet och
+på regelbundna distanser korsas af andra lika beskaffade rader, som
+förlora sig i ett likadant intet. Nej då, för det första stå inte husen
+så där hopkörda och hålla hvarandra under armen gatan utefter, utan de
+samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter sina personliga
+sympatier, eller dra sig misstroget ifrån hvarandra med litet plank och
+småsaker emellan. Inte häller stå de och fåna på samma linje, utan
+somliga spatsera ett stycke ut på trottoaren för att se sig om och delta
+i världsvimlet, under det andra, som äro blygare af sig, förskrämda
+hoppa tillbaka och gömma sig innanför ett staket eller några popplar.
+
+Och vidare — att följa en gata eller gränd i det samhället är som ett
+äfventyr från en österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker det af
+till vänster, ett nytt perspektiv öppnar sig för ens syn, och man är
+ohjälpligt förlorad ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka man
+tillryggalagt. Man bör inte häpna, om det sedan skulle svänga åt höger
+igen, och framför allt bör man söka bibehålla fattningen, då man omsider
+plötsligt står inför en byggnad, som absolut stänger passagen. Detta
+betyder endast, att gatan härmed anses afslutad och att man icke skall
+genera sig för att klifva in i rådman Bertilsons förstuga, öfver
+gårdsplatsen och ut genom porten på andra sidan, där nya gator och nya
+syrpriser finnas i beredskap. Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder
+gärna på kaffe, om man inte har brådtom eller är storstadshögdragen.
+Räta vinklar anträffas ju någon enstaka gång, men i så fall är det
+alltid samma gata, som bildar vinkel mot sig själf, enligt hvad de af
+stadsfullmäktige nyligen anskaffade namnplåtarna utvisa, och sålunda
+undsmyges fyndigt den olägenhet, som vidlåder hufvudstadsgatornas
+läggning.
+
+Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen småaktigt efter, hvilken sida
+de vända åt trafikanterna — det får vara fasaden eller gafveln eller
+baksidan, hur det faller sig. Man trifs bäst med envåningslängor, men
+man saknar ju inte blick för det mera monumentala i ett tvåvåningshus.
+Trevåningshuset är beläget utanför stadsporten och utgör ännu ett
+omtyckt mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt de hunnit vänja
+sig vid denna yttring af en pösande spekulationslystnad.
+
+Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug, när han först började väsnas
+om sitt projekt att uppföra en modern trevåningsbyggnad med
+cementtrappor och hörnbalkonger; men intet är så galet, att det inte går
+i folk med tiden, och Persson lyckades småningom värfva ett nöjaktigt
+antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna och experimenteringshågade
+delen af allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset. Han hade
+vistats fjorton dagar i Stockholm och därvid undfått idén till ett
+riktigt nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen; men
+försynen och de presumtiva hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De
+sprungo och tittade till arbetet så lång dagen var, och samtliga hade
+sina mycket precisa fordringar att framställa. Stadskassören önskade en
+balkong här och extraläraren en veranda där, provinsialläkaren ville ha
+väggarna alldeles genombrutna med fönster, och gamla mamsell Hobom
+begärde att få sin lägenhet så godt som alldeles mörk, för att spara på
+gardinerna.
+
+Muraremästare Jönsson, som ledde det hela, sträfvade till det yttersta
+för att tillfredsställa alla vännernas pretentioner, och konsekvensen
+blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt, långt ifrån erbjöd
+anblicken af en banaliserad hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att
+det kunde förväxlas med hallwylska residenset — det var snarare något
+midt emellan, något obeskrifbart ... ja kort sagdt, ett hus, som med en
+inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas trefnadsbehof och individuella
+tycken, och sålunda eminent danadt för sitt ändamål.
+
+
+                        DEN INTORKADE FONTÄNEN.
+
+Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt sätt att behandla de
+klimatiska växlingar, som betingas af ett relativt nordligt läge. Den
+har sedan urminnes tider satt sig in i det faktum, att ett litet antal
+af årets månader karakteriseras af en viss blidhet i luften samt total
+frånvaro af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes icke under
+någon säsong i den trakten, men en och annan inföding har varit uppe i
+Stockholm och därifrån hemfört berättelser om denna sällsamma gråbruna
+materia). Då värme inträder, uppstår således ingen panik; man erinrar
+sig, att samma omständighet inträffade året förut och alla år
+dessförinnan, och ingen vidtager några febrila anstalter för att smita
+undan densamma.
+
+En och annan, som med oförnöjsamt sinne betraktar den stundom betydliga
+temperaturstegringen, utvandrar till den på märkbart afstånd från
+samhället belägna hafsbukten och doppar sig efter att mot en mycket
+försynt afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes upprättadt
+skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken institution hålles öppen mellan sex
+och åtta på mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man så storstadsaktigt
+känslig för solglöden, att man inte reder sig på gatorna i blårandiga
+bomullskläder och utan några prydnader i vare sig krag- eller
+halsduksform, så frågas med rätta hvad man har ute att göra. Inomhus har
+man det ju förstklassigt denna årsens tid med sina nedfällda markiser
+och den söta spritdoften från flugkuporna. Och när solen gjort sin
+vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas man i
+Stadsträdgården, där man intager kylslagna rusdrycker och svärmar under
+ackompanjemang af stadsorkesterns mässingstoner.
+
+Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad vet att klara den
+vackra årstiden på ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade
+anmärkningar. Den spotske landssekreteraren, som är barnfödd i
+Stockholm, håller emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare
+toddykretsen ha fällt de smädefullaste uttalanden i detta ämne, och
+därjämte demonstrerar han sitt snobbförakt genom att sommartiden
+inackordera sig i en fiskarstuga en half fjärdingsväg från allt hvad ära
+och redlighet och stadsgator heter. Infödingarna harmas obeskrifligt men
+skadeglädjas å andra sidan med fästadt afseende på den okomfortabla och
+intressetomma tillvaro han måtte föra.
+
+Denne för våra blygsamma förhållanden synbart så föga lämpade man söker
+stundom, ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa sina
+kontinentala idéer på vårt samhälles förvaltning. Jag vill nu inte
+uppehålla mig vid det där glastaket, som han yrade om att få byggdt
+öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa projekt väckte ett
+outsläckligt löje gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka, att en
+studerad karl skulle vara mäktig att skilja på ett orangeri och en
+kunglig järnvägsstation. Men jag vill nämna några ord om den celebra
+fontänen.
+
+Mannen, som tycks hysa en abnorm passion för vatten, dock gärna tillsatt
+med något whisky, fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi bar
+en förtorkad prägel och att detta missförhållande borde lindras genom
+inrättandet af en fontän midt på torget.
+
+Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen, om man fick vara så taktlös
+att fråga? Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida på diagonalen
+af borgmästarstenar från sitt ägande tvåvåningshörnhus till samhällets
+stadshotell och gästgifvaregård? Skulle stadens främste män vika åt
+sidan för en permanent vattenså? Skulle stadens barn och ungdom
+hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas lurande försåt på en
+offentlig plats? Min födelsestad fick svindel.
+
+Men denna gång tedde sig landssekreteraren mera satanisk än vid något
+föregående revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren och en
+läroverksadjunkt på en raffineradt uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne
+goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet med tillbehör till
+en fontänmodellsprisdomarekomité. Följande dag inflöt i den radikala
+platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna undertecknadt
+tillkännagifvande om anordnandet af en pristäflan i fontänmodellering,
+till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga män förbindligast
+inbjödos. Första priset utsattes till 100 kr., andra priset var ett
+talmiur med vidhängande kedja af samma metall och tredje priset ett
+hedersamt omnämnande i något af platsorganen.
+
+Min födelsestad våndades i klämman. Guld och ära skimrade för dess
+blickar, hvarje murarlärling trefvade efter marskalksstafven i sitt
+matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon härjade i allas själar.
+
+Men landssekreteraren från Stockholm? Men vattensån på det heliga
+torget? Hat och åtrå sargade sinnena ömsom.
+
+När täflingsterminen var utlupen, hade blott ett enda försök inkommit
+till prisdomarna, men det var af delikataste art, utfördt i marsipan och
+hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil med empiretillägg och
+rococogarnityr. Då namnsedeln med mottot _Lagom sött_ blifvit bruten,
+befanns konditorskan Makronlund vara den lyckliga pristagarinnan.
+Domarna ansågo sig dock trots kompositionens utsökta smak icke kunna
+tillerkänna henne mer än tredje priset och motiverade detta med
+påståendet, att vid modellens konstruktion för litet hänsyn tagits till
+det material, i hvilket den var ämnad att sedermera utföras.
+
+Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång men förbittrades
+öfver att landssekreteraren med kollegor behållit de 100 kronorna och
+talmiuret. Ett upplopp var nära att utbryta. Landssekreteraren vädrade
+obehag och anslog de 100 kronorna till en sexa för stadsfullmäktige och
+öfriga honoratiores, hvarvid talmiuret med några väl valda ord
+öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel, som gått på vakt i femti
+år och ärligen konvoyerat många landsstatsgenerationer hem från
+Stadshotellet i morgongryningen.
+
+Min födelsestad vardt sympatiskt berörd och landssekreteraren blef tagen
+till nåder, men borgmästaren anmodade honom privat att afstå från alla
+ytterligare planer till samhällets förskönande.
+
+
+                   NÄR VI DÖDA VAKNADE I LANDSORTEN.
+
+Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme bör icke upptagas med
+en redogörelse för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om mannens
+tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag erhöll ett telegram från
+Dagspostens redaktör af följande lydelse:
+
+»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen spelas.»
+
+Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde och ilade till skådeplatsen.
+
+Min födelsestad är intet centrum för den sceniska konstens utöfning. Nog
+händer det ju ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa pauserar
+ett par dagar, packar upp några smärre rekvisita, som ligga öfverst i
+koffertarna, och uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället
+har under inöfning för att därmed eröfra någon världsstadspublik. Men
+det är ett klent geschäft. Vi, som fatta misstro till en person, som
+drager ut ur det tjäll, där han först såg dagens ljus och där hans
+barndoms och ungdoms lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad i ett
+hus, där ingen af hans släkt någonsin dvalts, vi kunna helt naturligt
+icke känna oss dragna till människor, som tillbringa sitt lif med att
+åka omkring i bygderna flockvis och merendels äro gifta med hvarandras
+hustrur. Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli kvitt detta ofog,
+hvarvid vi utgått från den bepröfvade satsen, att ondt skall med ondt
+fördrifvas.
+
+Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie stämma af den 20 januari
+sistlidet år beslutit, att samhället skall inom sitt sköte tillgodose
+det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges ordförande
+förklarade vara befintligt hos hvarje mänskligt väsen och därför
+medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp (starkt bifall).
+
+— Mina herrar — sade han vidare — må vi själfva uppträda på dessa
+bräder, som föreställa tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda oss
+vår värdighet som ämbetsmän, som affärsidkare, som yrkesutöfvare, som
+familjeförsörjare och ikläda oss gycklares skepelser! Må våra kyska
+makor, våra blomstrande döttrar naturligt rodnande träda fram till
+rampen inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga yrkesaktörerna
+och de sminkade teaterdamerna skola rymma fältet!
+
+Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat anförandet, öfvergick nu
+till ihållande entusiasm, och somliga yngre familjefäder började genast
+afkläda sig sin värdighet.
+
+En komité, som skulle ta saken om hand, tillsattes omedelbart inom
+stadsfullmäktige, hvarjämte en ogift extralärare i modersmålet, som
+kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades genast, hvarpå
+det så godt som enhälligt beslöts, att det nya företaget skulle öppnas
+med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade sig endast en boktryckare,
+som i sin ungdom någon tid utöfvat recensentverksamhet och sedan dess
+hade sina idéer. Han fruktade, att detta val skulle alstra oförutsedda
+svårigheter, och påstod med bestämdhet, att »det är någonting särskildt
+med Ibsen», hvilket yttrande han anhöll att få fördt till protokollet.
+Därpå skildes man i fröjd och sämja.
+
+Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges nit och mödor som
+jag for att skåda. Stämningen i staden var uppjagad, svenska och norska
+flaggor svajade på järnvägsstationen, posthuset, högre allmänna
+läroverket samt några förnämligare privatboningar. Alla butiker voro
+stängda utom boklådan, där aftonens pjes försåldes i extralärarens
+öfversättning. Dagspostens redaktör drog in sin tidning för den dagen
+och ämnade i stället ge ut den i dubbelt format dagen därpå. Som den
+benägne läsaren ser, hade man inte försummat några anstalter, som kunde
+bidraga till dramats glans och framgång.
+
+Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja de öfverdrifna
+föreställningar läsaren gör sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha
+en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och den kan användas till
+litet af hvarje. Där hålla vi basarer för flottan och de fattiga och
+hedningarna, där fira diverse slutna sällskap sina trefna samkväm, där
+få handelsresande med särskildt skrymmande varulager packa upp sina
+lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen fenomenalt lämpad för
+detta ändamål, ty den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen,
+och det är då ingen konst att timra upp en estrad midt emot, där de
+agerande kunna röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det fullt med
+rottingsstolar i långa rader, hvarvid iakttages att de trasiga placeras
+under läktaren och betinga ett ringare pris. För ståplatserna, som äro
+mycket guterade af ungherrarna, behöfs ju intet arrangemang.
+
+När jag inträdde i den strålande upplysta salongen, som redan var
+alldeles fullsatt, fästes allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom
+ingen hade haft reda på att jag skulle komma. Det begynnande
+välkomstsorlet måste dock genast tystna, ty ridån rullades upp och
+visade den frackklädde extraläraren i modersmålet, som behagfullt lutad
+mot en staty af den åldrige skalden, hvilken förekom enligt vår svenske
+diktares ord »med ufven på skuldran och trollet på knät», på ett
+anslående sätt föredrog en af honom själf författad prolog.
+Stadsfullmäktiges sekreterare hade nämligen med fog påpekat det orimliga
+i att uppföra en »epilog» utan prolog, hvilket förbisetts af öfriga
+skandinaviska och kontinentala teaterstyrelser.
+
+Jag vill endast anföra följande rader ur det stämningsfulla poemet:
+
+   Här du står ibland oss, gamle Henrik,
+   alltid lika älskad, lika vänrik!
+   — — — — — — — — — — —
+   Hvita skägget öfver hvita slipsen,
+   så vi vilja minnas Henrik Ibsen.
+
+Bifallet ville aldrig taga slut, men måste det dock, ty nu skulle det
+börja på skarpen. Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så det
+vill jag inte spilla några ord på, och om utförandet vill jag endast
+säga det, att det motsvarade mina förväntningar. En sådan Irene får man
+leta efter. När hon sade: »Bakefter har jag dräpt det otaliga gånger»
+(extralärarens tolkning), löpte en rysning genom salongen, och
+landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad var kanske den store jägaren,
+hr Ulfhejm, inte så mycket genom sitt spel eller sin apparation, men
+hvarenda själ i salongen visste ju, att han var veterinär. Dekorationer
+förekommo nog, med något snöskred hade vi inte. Hade ni det i Stockholm?
+Professorn och Irene lade sig ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken
+är ju, att det blir slut på dem.
+
+Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen var obeskriflig.
+Extraläraren måste ta om sin prolog efteråt och statyn bekransades. De
+uppträdandes anhöriga, som haft sin plats på de främsta rottingsstolarna
+och under mellanakterna smitit bakom scenen för att omfamna sina kära,
+simmade i rörd stolthet.
+
+När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna och scenen och togo oss
+en animerad svängom, hvilken följdes af en splendid supé med hög
+stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade till »Hedersdoktor Ibsen,
+Kristiania» och fingo omedelbart svar:
+
+»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke have sagt noget. Ibsen.»
+
+
+                  TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS LAG.
+
+En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade en solig förmiddag efter
+lunchen bland bugnande fruktträd i en af de läskande lunder, som omgifva
+Cambridges lordträningsanstalter, grubblande öfver en metod att bevisa,
+hurusom en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk undersåte står i
+omvänd proportion till stekningstiden och förhåller sig till kvadraten
+på afståndet som ... Då inträffade en händelse, som förorsakade
+gentlemannen en snart öfvergående sveda samt ett odödligt namn och efter
+hvars grava följder mänskligheten, fastän två hundra år sedan dess
+förflutit, ännu icke hunnit repa sig.
+
+Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa ned från sin gren, då
+gentlemannen passerade, och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa,
+hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig bitterhet mot sagda
+frukt uppsteg i hans själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska, »tar
+du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta vegetabil? Jag skall
+minsann lära dig att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion».
+Hvarpå han ögonblickligen återvände till sin studerkammare, tände sin
+pipa och satte sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens
+äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla.
+
+Och sådan energi besatt denne hämdgirige gentleman, att han lyckades få
+lagen enhälligt antagen i både öfver- och underhuset samt småningom i
+alla civiliserade länder. Ja, den blef slutligen så populär och så
+allmänt tillämpad, att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare
+och taktäckare och bicyklister och snart sagdt allt hvad som plägar
+falla här i världen började underkasta sig densamma. Om något föremål
+numera dristade falla efter en annan metod, är jag rädd att detta skulle
+betraktas som ett orimligt fall och diskussionen därmed förklaras
+afslutad.
+
+Felet med det där gamla ursprungliga äpplet, som vi för rästen alla
+fingo äta upp i skolan, var egentligen det, att det föll på en annans
+näsa, under det en individ, som ser sig för, alltid faller på sin egen.
+Nog för att vi skulle vara mera betjänta med att falla på en annans, t.
+ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus vi halka omkull och spräcka
+vår hufvudskål eller bryta båda våra ben.
+
+Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers öden, hvilka
+på ett förunderligt sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den som icke
+sandar en trottoar åt andra, han faller själf därpå.
+
+Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare Halkéns bodde midt emot
+hvarandra vid den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns och Halkéns
+umgingos icke, deras karaktärer voro för olika. Under det Sandéns vid
+första antydning till frostväder sände ut yngsta bodbiträdet jämte
+springpojken och en hjälpmadam att medelst skyfflar ösa sand på
+trottoaren utanför sin länga, ja rent af hade dem att bygga barrikader
+af mylla, som räckte halfvägs upp på bodfönstren, hade det i mannaminne
+aldrig fallit Halkéns in att utplantera ett enda sandkorn på sin
+trottoar; i stället tilläto de sina barn att slå kana och sin
+ensamjungfru att öfva sig i skridskoåkning därstädes om kvällarna. Sådan
+var Halkéns’ moral.
+
+Men det gick dem också därefter. Sedan både borgmästarinnan och
+stadsfogdens brorson ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan att de,
+Halkéns, dock haft annat men däraf, än att de tyckt sig spåra någon
+ovilja hos de aflidnas familjer, hände det sig, att en profryttare, som
+tillhörde en firma, med hvilken Halkén var särskildt lierad, och som
+reste i ryska galoscher, det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och några
+smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns butiksdörr. Äldsta dottern,
+som älskade den förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln,
+störtade ut och kastade sig storgråtande öfver honom. På hennes bestämda
+yrkande måste han intagas i huset och där vårdas under en särdeles
+långvarig sjukdomsperiod. Efter tillfrisknandet rymde han med
+kassörskan, som i brådska och distraktion råkade stoppa på sig kassan.
+Äldsta dottern blef vansinnig, och ensamjungfrun halkade samma dag med
+den nya förmakslampan, som hon skulle gå och byta om i lamphandeln.
+Behöfver jag tillägga, att denna rättvist hemsökta familjs yngsta
+ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen och att näst äldste
+pojken blef kuggad fem gånger i studentexamen?
+
+Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman, till hans
+sextiofemte födelsedag läto stadsfullmäktige prägla en medalj öfver
+honom med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan, hans äldsta dotter
+blef gift med en miljonär, som en vinterdag kommit in i köket och bedt
+att få mullen borstad af sina pantalonger, och hans närmaste konkurrent
+gjorde bedräglig konkurs.
+
+Af ofvanstående torde framgå, att tvänne lagar styra lifvet, den länge
+sedan aflidne gentlemannens lag samt kausalitetslagen, den där från
+moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens lag.
+
+
+                           DEN HVITA MÖSSAN.
+
+Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver axeln sedda bröder och
+våra små, något undanpetade systrar lida af en höggradig nervositet, som
+gör bröderna slyngelaktigare och systrarna snarstucknare än de under
+vanliga förhållanden ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande far
+för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss föga vid de minderåriga
+brödernas och de små systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi
+gripa dem fastmera i nacken om mornarna och nödga i dem Carnegies af dem
+ej till fyllest uppskattade porter med råa ägg i, och om aftnarna fylla
+vi dem med en myckenhet goda råd, som vår erfarenhet af lifvets
+afgörande kriser inspirerar oss.
+
+Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga bröder och våra små systrar
+skola af därtill kompetenta myndigheter förklaras mogna att för all
+framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda, under hvilken deras barndom
+och deras tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället pryda sina
+hjässor med den lätta och svala sommarhufvudbonad, som i vårt land
+användes att utmärka en individ med ett visst vetande bakom sig. Har
+individen i fråga nöjaktigt genomgått ett högre allmänt läroverk, säges
+han ha eröfrat nämda mössa; är han ett ingenjörsembryo, har han
+annekterat den, och är han bara en vanlig bicyklist, så har han köpt den
+i en butik och bör öfverantvardas åt rättvisan.
+
+Våra minderåriga bröder och våra små systrar äro öfverklassiga ungdomar,
+hvad man annars har att invända mot dem, och de åsyfta att eröfra sina
+hufvudplagg.
+
+Jag säger ingenting om det, jag har gjort så själf en gång. Det skedde i
+min födelsestad på den gamla goda tiden, då man öfversatte från svenska
+till latin med Törnebladh & Lindroth i hufvudet och en stilistikhandbok
+i den trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då man föste Hannibal
+öfver Alperna i indirekt tal med samma rutin som man ådagalade, när man
+i högst direkta önskesatser och mycket relativa vilkorssatser aflurade
+en dåraktigt svag moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man ansåg
+sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna.
+
+Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla en gång, då jag hörde en af
+vemod och vanmäktig saknad skälfvande målbrottsstämma yttra: »Jag säger
+er, pojkar, att det är ingen konst att öfversätta till latin, för ser
+ni, latinet har inga undantag ...» På min tid existerade det ännu några
+undantag, vill jag minnas, men den stigande humaniteten med dess vänliga
+omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat dem ur de nyare
+läroboksupplagorna.
+
+Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet föreföllo mig särdeles
+oskickligt valda, utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden, inom
+hvilka jag hade förmåga att röra mig någorlunda obesväradt. Jag såg mig
+absolut nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna» ämnet, som
+utgjordes af ett visserligen folkligt naivt, men på samma gång
+bottenlöst innehållsdigert ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller något
+i den vägen, och som gaf mig stoff till en ganska beaktansvärd kria, rik
+på rättsinniga och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt fullkomligt
+korrekt planerad, med själfva afhandlingen jämt åtta gånger längre än
+inledningen och afslutningen kärnfullt kort med ett utropstecken på
+slutet. Jag fick bra betyg på den jemte en uppmaning att alltjämt
+framhärda i samma välsedda och otvifvelaktigt till de högsta äreställen
+ledande riktning. De andra pojkarna hade stoppat på sig några blad ur
+lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm och strängt verifierade
+fakta om sjuåriga kriget, utom klassens snille, som behandlade arfsynden
+på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk, om lektorn hade
+observerat, att det var vers, men det gjorde han inte. Må du,
+minderårige broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets
+hektograferade månadsblad, slippa undan lika flaxigt! Jag kan nämligen
+svära på att du dukar under för den dämoniska frästelsen att kläda dina
+eventuella tankar i ett vibrerande högstämdt kvädes form.
+
+Hvad som förvånade mig mer än allt annat under dessa nervskakande dagar
+var det faktum, att jag gick i land med det franska temat. Jag visste
+inte af, att jag besatt den färdigheten. Men det lyckades charmant, bara
+tre bockar, och så många får man ha eller rättare _bör_ man ha, för att
+det inte skall verka uppenbart, oblygt fusk. Den pojken, som kunde
+skrifva franska och som jag därför plägade hålla med cigarrer, hade
+uppfunnit ett utomordentligt sinnrikt och föga påfallande teckenspråk, i
+hvilket vi öfvat oss flitigt den sista tiden. Vi voro till och med så
+knifviga, att vi hade fullkomligt olika bockar.
+
+Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro en ganska infernalisk pröfning
+för en ynglings skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i stället
+ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse. Den försiggår alltid
+gemytligt och festligt i min födelsestad. Privatister äro icke fullt så
+entusiastiska för saken, ty de gå aldrig igenom där. Det brukas inte.
+Men vi, läroverkets egna, gå alltid igenom. Våra gamla lärare vilja oss
+ju intet ondt, och vi ha aldrig varit så behagliga och lättskötta i vårt
+uppförande det sista året, att de åtrå ett fortsatt dagligt umgänge med
+oss.
+
+Min födelsestads invånare delta med lidelsefull sympati i sina
+abiturienters öden. Alla affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas
+den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår, samtliga individer äro
+högtidsklädda och husen smyckade med flaggor och guirlander. Alla tre
+poliskonstaplarna bära hvita vantar, hvilka samhället bekostar.
+
+Stadsläkaren och landssekreteraren pläga fungera som examensvittnen, och
+deras bostäder äro omringade af en folkskara, representerande alla kön
+och åldrar, hvilken ångestfullt bestormar dem med upprörda frågor, när
+de skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren njuter af dessa dagar, det
+är de enda tillfällen, då han känner sig i någon högre mån anlitad.
+Landssekreteraren däremot är som bekant från Stockholm och har en
+försmädlig uppsyn.
+
+När våra små stillsamma diskussioner med våra gamla lärare däruppe i
+skolbyggnaden gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga gubbar,
+som kallas censorer, och vår gamle vördnadsvärde rektor med rörd stämma
+förklarat oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn under de
+närmaste tolf timmarna vid pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man
+ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen, och där hölja de oss nu
+med blomster och lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills alla
+haft fatt i oss, från den krye hundraåringen till det veckogamla
+spenabarnet. Därpå tåga vi sjungande om studentens lyckliga dag genom
+samtliga gator, under det ligapojkar bilda häck och hvitklädda
+skolflickor strö rosor för våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus,
+med buketter ända ner i knävecken, under det våra anhöriga frakta
+återstoden af vår blomsterskörd i uppspända paraplyer.
+
+Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården på kvällen, ty då
+skulle jag aldrig sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone
+försiggår det så småningom och så omärkligt, att ingen kan fixera
+tidpunkten.
+
+Min syster beredde mig den öfverraskningen att använda alla mina
+buketter och kransar till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur skönt
+det än kan vara att i ungdomens vår hvila middag på sina lagrar, så vet
+jag mjukare materia att luta hufvudet mot än torra löf.
+
+
+                         INTERVIEWARENS DEBUT.
+
+I min födelsestad existera två tidningar. Så många har det alltid
+funnits där, så vidt jag vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det
+någonsin kommer att uppstå några fler af den sorten. Jag anser, att de
+tillfredsställande fylla samhällets behof af periodisk lektyr och att
+uppkomsten af en konkurrent endast skulle trassla till förhållandena och
+möjligen förorsaka undergång för hela min födelsestads pressväsen.
+
+Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer ut måndagar, onsdagar och
+fredagar, den andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar, och
+hvarje aktningsvärd borgare prenumererar gifvetvis på båda, hvaraf
+följer att han har så godt som en daglig tidning på storstadsmanér. Den
+ena är åtstramadt konservativ, och den andra är så radikal, att den kan
+skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande torde utgöra en starkt
+medverkande orsak till det harmoniska jämviktsläge min födelsestads
+inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni förstår väl, att om man på
+måndagen genomdränker sin själ med en för samhällets och kyrkans
+auktoritet med ilsket allvar kämpande ledares ättika och på tisdagen
+öfversköljer samma själ med en yster omstörtningsfilippiks svafvelsyra
+och så undan för undan, så bibringas man småningom oundvikligt en mera
+olympisk syn på de världsliga tingen än hufvudstadens enögda
+partimänniskor kunna förvärfva.
+
+För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt af den omständigheten, att de
+bägge platskollegorna med en på samma gång praktisk och storstilad
+fördomsfrihet slagit sig ihop om samma tryckeri och äfven dela
+expeditionslokal. Ja, det lär hända, att redaktörerna vikariera för
+hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren är gemensam, tycker väl
+ingen illa vara. Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare, för
+tidningarnas anseendes skull, men hans befattning är af en ytterligt
+omfattande beskaffenhet, och dess skala löper från en elegant
+veckokåsörs tankenötande uppgift till ett stadsbuds ringa funktioner.
+
+Den ynglingen var det som sökte behandla mig, när jag nyligen under en
+resa gjorde en sväng öfver min födelsestad.
+
+Han har för vana att hvarje morgon på vägen till sina byråer dyka in i
+Stadshotellets förstuga för att kopiera kritinskriften på den därstädes
+upphängda svarta taflan, hvilken alltid furnerar en gärna sedd
+spaltfyllnad. Hände sig så, att mitt namn en dag strålade mot hans
+sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en liten högfärdsdjäfvul in i
+denne ynglings hjärta och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att
+företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd.
+
+Han aflägsnade sig från Stadshotellet med öfverrocken häftigt uppfläkt,
+käppkryckan i fickan och doppskon i luften samt en gloria af ljusa
+drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka filthatten. Jag betraktade
+honom från mitt fönster och gladde mig åt hans okufvade entusiasm.
+
+Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme, sågs ynglingen åter vandra
+uppför gatan, numera iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande en
+mera klassmedveten och allvarsstadgad hållning. Det är inte otroligt,
+att han generades af en lätt nervositet. Han var inte van att bära
+frack, åtminstone inte _den_ fracken.
+
+Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt fönster anbragta
+reflexionsspegeln konstaterat ynglingens annalkande och gjort mig reda
+för situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet (i min födelsestad
+användas inte ringklockor inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan
+tillskyndade och fick befallning att anskaffa den pinngungstol,
+som jag tänkte mig befintlig någonstädes i huset. En sådan
+hämtades ögonblickligen från källarmästarens förmak, och sedan
+kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig polering, såpass att man
+kunde se hvad man tog sig för, ordnade jag mig till en pose af ganska
+fin litterär verkan i sagda gungstol. Med hufvudet drömmande lutadt mot
+handen lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges kommunikationer»,
+som jag till hälften utbredt öfver knäna, och bidade så. Jag hade
+visserligen aldrig blifvit interviewad förr, men det är alldeles
+fenomenalt hvad det går ledigt för en något intelligent och beläst
+person att göra sig hemmastadd i ett ovanligt läge.
+
+Tvekande steg hördes i korridoren och så en försynt men orolig knackning
+på min dörr. Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att fästa
+afseende vid densamma, men ynglingen inträdde dock utan att afvakta
+någon uppmaning. Långsamt och motvilligt höjde jag hufvudet och
+betraktade honom med en innehållsrik och forskande blick, som gick rakt
+igenom honom och fäste sig på dörrposten, där den blef sittande så länge
+sammanträffandet räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt brukas inte
+i min födelsestad, och jag hade skäl att hoppas åtskilligt af det
+intryck det skulle frambringa.
+
+Så snart ynglingen repat sig något och sväljt djupt ett par gånger,
+tillsporde han mig belefvadt, om jag hade något emot att bli
+interviewad. Jag höjde omärkligt på axlarna och log ett gåtfullt leende,
+ägnadt att bibringa honom en föreställning om hur kväljande ofta denna
+fråga blifvit ställd till mig och med hvilket behärskadt öfverseende jag
+tillmötesgick alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten publik
+ställer på en offentlig person.
+
+Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok och begynte ett ganska
+universellt och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från mera
+personliga och närliggande ting, såsom mitt intryck af min födelsestads
+utveckling under det senaste decenniet och mina egna litterära planer
+för den närmaste tiden, ryckte han småningom in på mera oöfverskådliga
+områden, såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola och
+Transvaals öde.
+
+Jag yttrade icke något betydligare antal ord, men det stod ynglingen
+fritt att taga del af min mimik. Jag meddelade honom emellertid med
+språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande skriftställaröga
+skymtat ett nykterhetskafé vid torget och att den ene medlemmen af
+stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga om Transvaal påpekade
+jag, att boer är en singularisform och i pluralis synes mig böra heta
+boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt försiktigt. Ynglingen
+skref och skref.
+
+Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt, han tystnade och stirrade
+beklämdt framför sig en stund. Jag kände mig hungrig, ty på
+Stadshotellet i fråga får man kaffe med hembakta kringlor kl. sju på
+förmiddagen och anses därvid lägga tillräcklig grund för middagsmålet
+kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af otålighet:
+
+— Hvad sitter reportern och väntar på?
+
+— På en bekant, som har en kamera — genmälde ynglingen icke utan
+värdighet.
+
+Ganska starkt smickrad sträckte jag ut handen efter eldgaffeln för att
+få upp en smula frukost åt såväl mig som den mig ganska sympatiske
+ynglingen. Men denne missuppfattade min åtbörd i en för sig ogynnsam
+riktning och aftågade brådstörtadt. Det skulle dock inte varit mig
+oangenämt att se mig afbildad i min födelsestads pressorgan.
+
+Interviewen kom först in i den konservativa platskollegan och dagen
+därpå i den radikala. Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina
+uppfattning framträdde bägge gångerna i bjärt dager, och det gladde mig
+inte obetydligt att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg mig ha
+fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill en del af dem och tänker
+använda dem någon gång. I den konservativa platskollegan fästes särskild
+vikt vid det frenetiskt fosterländska sinnelag jag lagt i dagen
+synnerligen på tal om krigsförhållanden, och den radikala betonade med
+förkärlek min hänryckta häpnad öfver samhällets svindlande utveckling.
+För öfrigt skildrades jag på båda hållen som en blid och frånvarande
+poetnatur, dock utsatt för plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där
+fick jag för eldgaffeln!
+
+
+                         SANNINGEN OM DE DÖDA.
+
+Man hör ju någon enstaka gång talas om folk, som tillvaratages af
+staten, därför att de fällt ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse;
+men det måtte vara individer, som födts till världen med enastående otur
+som förnämsta faddergåfvan, ty vi äro iögonenfallande många, som gå lösa
+intill denna dag. Om personer, hvilkas lifsfunktioner icke äro
+afstannade, åtnjuta vi privilegium att framkasta allt fult vi någonsin
+veta eller mäkta utfundera, men — _de mortuis noll nota bene_! Detta
+hade de bekanta romarna reda på, och därför gick det bra för dem, så
+länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills de gjorde
+världshistorisk cession och nedsjönko till kuggämne i mogenhetsexamen.
+
+Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund i Dagspostens redaktion
+haft denna malmfulla sentens inristad i sitt icke oäfna minne, när
+hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade åt förgängelsen, uppriktigt
+sörjd och saknad af maka, döttrar, kunder och mångårig springpojke. Det
+föll nämligen på den olycksfödde ynglingen Fjäderlunds lott att dikta
+den minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett erinringens och
+pietetens monument öfver den framstående medborgaren. Dylikt finare göra
+plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig själf, liksom han med
+sitt utvecklade sinne för rhenvin ogärna mankerade förmögnare
+begrafningar; men han befann sig för ögonblicket sängliggande och mör i
+kroppen efter ett animeradt meningsutbyte med Annandagspostens radikale
+chef.
+
+Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade annonsen, dragit sin sista
+suck klockan 3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af en romantisk åtrå
+att vid detta tillfälle eller rättare frånfälle förvärfva sina
+riddarsporrar som publicist, ilade på arla förmiddagen till sorgehuset
+för att interviewa den mångårige springpojken. Denne anträffades
+brinnande sysselsatt med att drapera butikslagret framför husets
+samtliga fönster, men för tjugofem öre gick han in på att meddela Jakob
+några upplysningar i förstugan.
+
+Jakob fann den mångåriges meddelanden något torra och perspektivlösa,
+men tröstades af medvetandet, att han själf var så tämligen försedd med
+en reporters nödvändigaste egenskap, fantasi. Han annoterade febrilt,
+tryckte, som skalden säger, ej blott den valkiga handen utan äfven en
+penning i den och skenade till byrån för att utarbeta gesällstycket.
+
+På eftermiddagen utsändes Dagsposten som vanligt. Numret har sitt
+vemodigt historiska intresse, alldenstund det blef det sista unge Jakob
+Fjäderlund lade hand vid. Den med B. O. Mårtengrens aktade namn
+öfverskrifna artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende och
+utklipptes af ett flertal prenumeranter för att sedermera biläggas den
+skrifvelse till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade skälen till
+att prenumerationen ej förnyades.
+
+Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning, meddelande behöriga
+data, fortskred den ifrågavarande minnesrunan till en intimare
+karakteristik af den hädangångne.
+
+»Väl var B. O. Mårtengren», hette det, »efter mänskliga begrepp en stor
+man, utrustad med dådkraft och en sällspord företagsamhet, hvilka
+egenskaper, parade med en storslaget vaken blick för guldets allt
+dominerande ställning i vår tid, förmådde honom att i detta samhälle
+etablera en affär af en art och en omfattning, som — jag vill af fruktan
+för öfverdrift icke säga världen men — samhället aldrig skådat. Det är
+hvarje läsare bekant, att intet hvitvarumagasin här förut existerat; ja,
+blotta namnet klingar främmande i våra öron. B. O. Mårtengren gick
+sålunda alltid under den stolta titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den
+egenskapen var han känd i slott och koja.
+
+Vi anse oss dock icke böra dröja endast vid den lysande utsidan af det
+lif, som nu är lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar vänskap (du
+borde skämmas, Jakob — 10 minuter och 25 öre!) med en person, som i
+åratal stått den afsomnade nära, äro vi bättre än någon annan, äfven om
+ett skandalblad i morgon skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle
+att upplysa om de lyten, som vidlådde hans karakter. Så t. ex. ådagalade
+han i den trängre familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör en hos
+en man i hans position, samt en despotism, som osökt för tanken på en
+Napoleon eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva hand på
+matbordet, och järnhårdt var hans grepp om nyckeln till kassalådan. Vi
+kunde skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed han förbittrade sina
+ofta ombytta biträdens lif. Exempelvis kan anföras, att damerna till
+julklapp plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin bomullsnäsdukar och
+herrarna hvar sin krage af fjolårets fason.
+
+I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig och taxeringsman
+spelade en framskjuten roll, skydde han inga medel för att nå sina
+afsikter, och att den gaslykta, som till allmän förargelse står midt på
+trottoaren framför hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på den
+aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken till att han
+hufvudsakligen annonserade i vår föga gentlemannalika platskollega,
+hvilken väl knappast läses af den publik, som konsumerar hvita skjortor
+(manschetter vilja vi inte nämna i det sammanhanget), är här ej platsen
+att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till honom, om vi än som det
+offentliga ordets förtroendemän o. s. v., o. s. v.
+
+Det bär mig emot att citera återstoden af Jakob Fjäderlunds hårresande
+gröna artikel. Det redan anförda torde ha varit nog för att åstadkomma
+ett intryck.
+
+Sedan Jakob distribuerat organet åt det halfva dussin äldre
+kvinnor, som ombesörjde utdelningen, vandrade han med saliga
+hufvudredaktörsförnimmelser till Stadshotellet, där han helt solo intog
+kaffe med punsch och kände världen trång men angenäm.
+
+Men olyckorna började regna öfver honom slag i slag.
+
+Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå ja, de mångfaldiga och
+välassorterade okvädinsorden ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom
+inte så mycket på grund af distansen, och dem kunde han för öfrigt
+använda under sin framtida verksamhet (tänkte den kortsynte); men när
+han fick höra, att hans fästmö just erhållit räkning på de kostsamma
+batistnäsdukar, som han förra julen förärat en annan flicka, hvilken han
+den tiden höll af och hoppades vinna, då vacklade han halft medvetslös
+tillbaka till sin punsch.
+
+I detta ögonblick instörtade icke blott hans lyckas luftslott utan äfven
+en tryckeripojke med en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar.
+Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt och evigt
+permitterande från hans (Jakobs) innehafda syssla.
+
+— Ha! — utbrast den olycklige, som kände vanvettet likt punschångor
+omtöckna sitt nyss så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor genom
+att med fotsulan hjälpa pojken ut på gatan, hvarvid denne förlorade
+balansen och i fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel,
+som har sin angenäma post i hotellets port, grep med begärlighet
+tillfället och Jakob samt släpade denne med sig genom hela Storgatan
+till vaktkontoret.
+
+Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren gatan utefter och jublade:
+»Titta, nu skall smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd — man ser
+ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning i staten! Fast nog var
+Mårtengren en buse i sin krafts dagar.»
+
+Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och bröd — han näpstes och
+släpptes, och som han kände sitt läge oangenämt, skred han ner till
+stadens å för att därstädes ända sin tillvaro. Enär det emellertid ännu
+var tämligen tidigt på försommaren och badsäsongen icke börjat, blef han
+stående på stranden och grufvade sig något öfver fluidets antagliga
+kyla. Plötsligt fann han, vid det han stack handen i sin inre
+bröstficka, att han saknade visitkort, hvilket omedelbart förmådde honom
+att uppskjuta sitt förehafvande, ty det bar honom emot att efter döden
+gå genom pressen som »en yngre, välklädd mansperson», sedan han i
+lifstiden fallit igenom densamma under sitt lokalfrejdade namn.
+
+Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg till ett accidenstryckeri för
+att beställa de saknade identifikationsmedlen. Man svor på att det
+rekvirerade hundratalet skulle vara klart till afhämtning kl. half nio
+följande morgon. Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen, ty han
+beslöt att ta timlektioner i konsten att ljuga på ett vederhäftigt sätt
+hos faktorn på nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var Jakob
+utlärd, packade ner sin tandborste och sin andra rock samt for till
+grannstaden för att söka anställning i sitt fack.
+
+Redan första kvällen svängde han sig så skickligt på Stadshotellet, att
+både den konservativa och den radikala platskollegan tiggde om hans
+medverkan. Jakob var inte difficil — han åtog sig ögonblickligen att
+varda radikal redaktionssekreterare och konservativ notischef. Man kan
+inte hålla så vidlyftig personal i provinssamhällen.
+
+Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta. Stadens borgare somnade hän
+med ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof af Jakob i bladet var
+så god som femti kransar på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren
+blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han väl näppeligen känna
+sig, när han tänkte på hur _han_ blifvit behandlad. Sterbhuset är det
+inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob för näsdukarna. Han ansåg
+sig ha råd till sådant nu.
+
+Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt fädernehus och hörde med
+bitter saknad Jakobs lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre utan
+telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?» — Därpå svarade
+Jakob: »Snufva?» — Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring
+önskas.»
+
+Denna gång hade hon försummat att lägga ut femti öre för svaret, hvarför
+det dröjde något. När det ändtligen kom, innehöll det: »Uppriktighet
+farlig, därför bortlagd. Alltjämt älskande och trogen.»
+
+Då vardt den trolofvade så gripen och rörd, att hon ringde på till
+sterbhuset och yttrade ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort
+till Jakob det symboliska ordet »Kom».
+
+Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen; men den trolofvade,
+numera makan, har aldrig fått nys om hvem som erhållit det halfva dussin
+näsdukar, hvarmed Mårtengrens sterbhus sökte snyta dem bägge på deras
+lefnads lycka.
+
+
+                  KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS TJÄNST.
+
+Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till den icke studerande
+allmänhetens förfång söker tillskansa sig de mest hårresande
+privilegier, betraktar sig bland annat som själfskrifven och
+oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna ära kan göras nämda
+ungdom synnerligen stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas
+genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse för en glansfull
+festivitet i min födelsestad, en tillställning som de respektive
+studentkårerna både i det Uppsala, där de ystra vindarna blåsa, och i
+det Lund, där de härliga lagrarna gro, torde få svårt att göra efter.
+Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men lefver i grönskande
+minne. Jag öfverlämnar ordet åt
+
+                              DAGSPOSTEN.
+
+Gårdagens storartade försvarskarneval i Stadsträdgården blef, som man
+kunnat vänta sig, en _succès de rire_; men så hade ock hela vårt
+uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ i företaget med det
+passionerade nit, som endast vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar
+uppväcka hos hvarje rättänkande medborgare.
+
+Vi erinra om att såväl länets höfdings egen maka som fru borgmästarinnan
+och vår afhållne stadsfiskals värderade svärmor jämte flera andra damer
+af _la crême de la haute volaille_ utfärdat det poetiskt stiliserade
+uppropet i _våra_ spalter (af naturliga skäl _icke_ i vår — hm! —
+kollegas). Dessa vördnadsbjudande kvinnor, hvilka historien måhända en
+gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger öfver ryssen, höllo sig
+i går icke för goda att egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden
+och med smakfulla penningväskor vid sidan, utskänka krusbärssaft
+(hemmagjord) och de läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden).
+
+Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst en tombola (ett slags
+modernt och sinnrikt lotteri), där man för den föga kännbara utgiften af
+tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas, hade ett sent återkommande
+tillfälle att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål, såsom
+knappnålsbref och fotografiramar af _papier-haché_. Den unga
+blomsterrabatten såg helt enkelt bedårande ut i sina hvita
+linongsklänningar med ljusblåa eller skära atlasband, omsorgsfullt
+tvättade sedan länets höfdings lysande Oscarsbal och nästan som nya.
+
+Samhället var nära nog mangrant tillstädes (möjligt är, att
+Annandagspostens prenumeranter sutto hemma, men det gjorde i hvarje fall
+ingen vidare skillnad) och så godt som i sin helhet kostymeradt. Det
+fanns väl knappast en kotte, som inte var klädd till något. Då en
+opåräknad mängd annonser influtit till detta nummer, hvarigenom vi
+nödsakats att låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter stå
+öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet att ingående skildra hvarje
+särskild af den bländande skaran. Vi kunna endast helt à propos och på
+måfå antyda en och annan.
+
+Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt, bar sina vanliga
+uniformer och så lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin peruk och
+var fullkomligt oigenkännlig. Den, som tog priset bland herrarna, var
+dock med acklamation vår framstående tillfällighetspoet, extralärare
+Rythmén, som med en tilltalande anspelning på det patriotiska ändamålet
+klädt sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska visor till gitarr.
+En uppnosig och klandersjuk stockholmare[1], hvars härvaro knappast kan
+betraktas som någon vinst för samhället, gafflade något om att hr
+Rythmén borde haft en harpa i stället; men detta småaktiga klander af en
+oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt stiltrogen kostym väckte ett
+så allmänt och poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare
+till samtligas belåtenhet snart fick nog af festen.
+
+Damerna hade allmänt ifört sig hänförande sigenerskedräkter och spådde i
+händerna. Det fanns dock icke händer åt alla, utan måste somliga
+förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande. För öfrigt fick man se alla de
+praktfullt brokiga äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare
+fruars välförsedda klädkistor, framtagna till vädring och draperade på
+det mest artistiska sätt.
+
+Man skulle nog kunna anmärka, att det i början gick något stelt och
+generadt till. Före klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna
+abandong, som är villkoret för uppkomsten af en rätt karnevalsyra, göra
+sig gällande. Men det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning
+medelst sockerdricka och ett lättsinnigt, under förhandenvarande
+omständigheter fullt tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan,
+där deras _nit_ (vi åsyfta ingen vits) belönades med hulda leenden, och
+till sist, när tjugo kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver det
+färgrika vimlet, började en snart sagdt sydländsk lifsglädje bemäktiga
+sig folkmassan. Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår präktiga
+stadsmusik blåste »Finska rytteriets marsch» (eller var det
+»Dubbelörnen»?), och samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg
+efter tonernas sprittande rytm. En aktad affärsman af våra flitigaste
+annonsörer traskade omkring med ett positiv och provinsialläkaren gick
+på lina.
+
+Till slut förevisades en af bengaliska eldar belyst tablå, föreställande
+Svea med armen lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord bredvid
+gudinnan. En skolyngling ur sjunde nedre framsade under tiden ett
+fosterländskt poem, som kom allas hjärtan att klappa i samma takt och
+allas ögon att tåras. Den sista strofen, som på grund af sitt
+hjärtegripande patos var nästan mer än vi kunde uthärda, lydde sålunda:
+
+   Vid hennes vårars frost
+   och somrars brist på solljus[2],
+   vid hennes slätters blåst
+   och hennes norrskens polljus
+   vi svära som en man,
+   ja svära såsom tvänne,
+   att gripes Svea an,
+   ska’ vi försvara henne.
+
+Så var då denna minnesrika dag till ända. Lyktorna slocknade, sorlet
+domnade, mörkret tjocknade, samhället somnade.
+
+
+                           KONKURRENTRUINEN.
+
+Det kulturgyckel, som under den förflutna sommaren satts i gång nere i
+den förfallna småstaden Visby för att hopskrapa medel till täckandet af
+de barhufvade kyrkobyggnader, för hvilka orten i fråga åtnjuter ett
+visst rykte, ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk episod i min
+födelsestads krönika.
+
+Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget rasslade in på dess
+monumentala, för världstrafik beräknade bangård, grubblat sig hårdt när
+sinnessjuk på metoder att lämpligen kanalisera den turistström, som
+hvarje sommar vältrar sig öfver våra bygder, men som röjer en säregen
+tendens att ouppmärksamt flyta denna stad förbi. Man inrättade till en
+början smörgåsbord i första klassens väntsal, men dels vållades
+därigenom endast femton minuters uppehåll för utlänningarna, dels
+konsumerade dessa anjovis med matsked och stucko osten i fickorna, så
+att affären gick med förlust och måste stoppa. Ett flertal andra
+åtgärder af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det vore för långt att
+uppräkna, som de fornromerska skribenterna listigt uttrycka sig, när
+deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos maktlösa.
+
+Hvad plägar ske, när all privatintelligens är gagnlöst förbrukad? En
+komité tillsättes. Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken en gång
+som pojke olofvandes medföljt en pitpropsskuta till Newcastle, var
+själfskrifven ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna voro män, som
+sett sig något om i världen.
+
+Komitén sammanträdde en gång i veckan på enskildt rum å Stadshotellet,
+och källarmästaren var inom kort en bergad karl. Första året utvecklades
+en sjudande verksamhet med framställandet, bordläggandet och
+nedklubbandet af projekt, hvilka i och för sig voro anslående som vackra
+fantasialster, men otjänliga för det åsyftade ändamålet. Det var ju t.
+ex. alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson hade att
+mobilisera staden och flytta den två mil åt sydväst, för att den skulle
+komma närmare hafvet samt en större flodmynning och dymedelst kunna
+transformeras till badort. Men den af drätselkamrern uppgjorda
+kostnadsberäkningen afsvalade den i första taget varmt hänförda komitén.
+
+Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion i arbetet, komitén förföll
+till planlöst kallprat och anekdotberättande kring toddybordet och den
+radikala platskollegan började uppvakta med ettriga ledare. Men på
+tredje året vaknade räntmästarens dorska samvete. Han reste sig upp,
+slog näfven i brickan, så att det varma vattnet skvalpade öfver
+tillbringarens bräddar, och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!» Men
+komitén såg på räntmästaren. Han ombads att förklara sig ... När den
+glädjedruckna komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra beslutet
+att bygga en ruin fattadt och protokollfördt.
+
+Hälst hade man nog velat ha en kyrka, med delvis raserade murar och
+utslagna fönsterrutor och andra ålderdomliga agremang; men på
+drätselkamrerns enständiga yrkande stannade man vid ett mindre
+fästningstorn med sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid
+utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat afsätta sitt guldslam på
+stadsgatorna.
+
+Befolkningen entusiasmerades omedelbart för planen, dess effektivitet
+framlyste för enhvar som något själfklart, och samtligas varmaste
+intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare Jönsson, fördelaktigt
+känd som upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset utanför
+stadsporten, inkom med lägsta anbudet och korades sålunda till
+företagets entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt såväl i
+lokalpressen som i umgängeslifvet; men stadsfullmäktige förlade med
+flertalets gillande ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen
+kulle midt i Stadsträdgården för att på så sätt kunna aftvinga
+turisterna tio öres entré utan att profanera fornminnesmärket med någon
+biljettförsäljning.
+
+Tegelstenarna nedröktes och naggades efter en sinnrik metod, rostiga
+järnkrampor och dito spik uppköptes till högsta gällande priser — kort
+sagdt, intet försummades, som kunde bidraga till ruinens illusoriska
+fornvärde. Med tanke på vinterresande insattes en likaledes roströd
+kamin i tornrummet, och en blågulrandig flaggstång med ställvis
+omsorgsfullt afskafd färg stacks ut genom en skottglugg under
+murkransen. Tak var det naturligtvis aldrig fråga om, ty »Se på Visby!»
+upprepade räntmästaren ideligt.
+
+En ögonlust var det att skåda denna ruin, när den stod där färdig med
+sina brustna tinnar, sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga
+vindeltrappa. En doft af riddarromantik från äfventyrens storhetstider
+bredde sig från den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden. Komitén
+firades med subskriberad sexa, och Jönsson hugnades med en
+nysilfverservis.
+
+Men turistströmmen framhärdade alltjämt i att ta en krok omkring
+samhället, intet guldslam ville klibba vid gatstenarna. Man borde nog ha
+gjort litet reklam i den utländska pressen; men det hade ingen förstånd
+på. Annars skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar infångade
+och ditsläppte ett antal råttor, och då dessa på grund af bristande
+viktualietillgång stodo i begrepp att emigrera, sände diversehandlanden
+Sandén ett parti schweizerost för att underlätta deras existens.
+Råttorna stannade benäget, men turisterna uteblefvo. Ruinen bar sig
+inte.
+
+Småningom slappnade allmänhetens intresse för det med så högtflygande
+förväntningar motsedda fornminnet, komitén fördystrades till humöret och
+upphörde att frekventera Stadshotellet, och räntmästaren föll själf ihop
+till en ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han stoft i stoftet,
+och intet återstår af honom mer än det bevingade ordet: »Se på Visby!»
+
+Men man tittar aldrig mer åt det hållet i min födelsestad.
+
+
+                      STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA.
+
+Hvad är en storsångerska egentligen? Det är ett moget men alltjämt
+tjusande fruntimmer, som inte kan förmås att kvittra en strof för sina
+medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning. I det sistnämda
+afseendet företer hon en rent af underbar öfverensstämmelse med min
+ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd betalning för att höja min
+stämma till solosång inför offentligheten. Här föreligger dock en
+motivdifferens mellan storsångerskan och mig. Jag är nämligen absolut
+blottad på sångröst, under det hon i påfallande grad är behäftad med
+sådan. Det är väl därför som hon konsekvent lockar publiken ifrån mig.
+
+Hemma i min födelsestad har det aldrig förunnats oss att höra någon
+storsångerska. Som bekant uppträda inte dylika i småstäder, deras
+röstvolym skulle inte få rum i ett mindre samhälle. Resigneradt inseende
+detta, hyste vi dock en hemlig åtrå att en gång få _skåda_ en slik fågel
+och sedan dö. Borgmästaren, som har förstånd på litet af hvarje,
+upplyste oss för öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen
+pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som kännas igen på denna
+egenhet.
+
+Så hände en dag för ett par år sedan något som ställde min födelsestad
+på hufvudet. Bland »anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den
+radikala platskollegan detta namn: Christina Nilsson, fru, Småland. En
+förlamande lyckokänsla grep till en början sinnena, men snart vidtog en
+feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige kallades till extra
+sammanträde för att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle fira den
+utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats till kungabesöket året förut,
+framletades från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades på blommor
+till girlander att smycka husväggarna med. Skolungdomen fick tvärt lof
+och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt bidrag till konstens
+hyllning.
+
+Medan detta pågick, vandrade den radikale redaktören, parfymerad och
+begrafningsklädd och darrande af nervös högtidlighet, upp till
+Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att stå inför denna
+världsdrottning, men den flärdfria omständigheten, att hon i hotellboken
+kallat sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet vidfogat sin
+fattiga hemprovins’ namn, ingaf honom ett relativt hjältemod.
+
+Stadshotellstäderskan släppte in honom i ett utan prål inredt rum, sedan
+hon först medelst en blick genom nyckelhålet konstaterat, att fru
+Nilsson var inne. Den radikale redaktören bugade sig till mattan,
+tappade sin storm, sökte uppfånga den med sin skälfvande hand, lyckades
+icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen blicken mot storsångerskan.
+Denna beskådade honom med ett visst intresse, uppblandadt med en kanske
+ändå mäktigare förvåning. Hon var en välklädd medelålders dam med
+blondt, välkammadt hår och lindrigt fetlagd. Redaktören fann henne
+tämligen föga påminnande om den oljetrycksbild, som smyckade stadens
+konditori, men erinrade sig, att detta var ett bra nog gammalt
+konterfej.
+
+Med låg stämma angaf han sitt okonstlade namn och yrke, hvarpå
+storsångerskan, som syntes något orolig, föreslog honom att sitta ner.
+
+— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade han.
+
+— Jo för all del —, genmälde hon lifligt. — Många gånger, men bara på
+genomresa. Det är en riktigt treflig stad, tycker jag.
+
+Redaktören annoterade yttrandet och fortfor upplifvad:
+
+— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och jag tackar er. Ni, som är
+van vid brusande och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna behag i
+änkelheten! Hvilket föredöme för alla kvinnor! Hvarifrån kommer ni
+senast, om jag får ta mig dristigheten att spörja?
+
+— Från Vernamo — svarade storsångerskan, som under redaktörens
+hymnartade utbrott antagit ett uttryck af undran och förvirring.
+
+— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky har förevigat, den har ni nu
+odödliggjort! Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag vågar ... ni
+är naturligtvis van vid ackompanjemang ... men ändå ... skulle ni inte
+värdigas vilja sjunga en liten stump?
+
+— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan kort, i det hon röjde
+olust att fortsätta samvaron.
+
+Redaktören jublade invärtes, ty han hade borgmästarens ord i minnet.
+
+— Nej, men ni _har_ sjungit — utbrast han med patos, i det han
+finkänsligt reste sig.
+
+— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes resande sig. — Jag är
+rädd, att ni tar miste på person på något sätt. Mitt namn är fru
+Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min man är postexpeditör ...
+
+Det faller mig inte in att söka måla redaktörens känslor. Han har aldrig
+fullt velat delge mig dem. Jag vet bara det, att han träffade en
+öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken gick ut på, att hon dels
+skulle fortsätta resan på eftermiddagen, som hon också tänkt sig, dels
+vägra att mottaga den konservativa platskollegans redaktör. Därpå rusade
+han hem och skildrade interviewen med den celebra sångerskan i fem
+spalter, beklagande hennes hastiga afresa, och min födelsestad tror än i
+dag, att den varit gästad af henne.
+
+
+                           RAFAELS JUBILEUM.
+
+Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa och endast af en förtärande
+sanningskärlek inspirerade kulturskildringar från det provinsiella
+samhälle, där jag räknar det för en ära såväl som ett nöje att ha
+blifvit född, frammanat färggranna bilder af bländande ståt, af
+svajande fanor och lysande blomstergirlander med flera utvärtes
+festkarakteristika. Skulle jag därmed ha ingifvit den lättrogne
+utsocknesläsaren en föreställning om min födelsestad som ett de yrande
+och berusande karnevalsnöjenas Gomorron (eller hvad den där platsen med
+saltstatyerna heter), blefve jag djupt och oläkligt bedröfvad. Ty
+sanningen är, att det i denna på visst sätt utomordentliga stad
+bedrifves en rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar årets dagar
+till en vacker kedja af aldrig sviktande nit och oförtruten möda. Det är
+icke en verksamhet af den bråkiga och affekterade art, som uppflammar i
+s. k. resultat, men hos hvarje medborgare, från landshöfdingen till den
+låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som en evig altarlåga det
+medvetandet, att han ståndar på sin rätta plats och att världen håller
+ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen.
+
+Min födelsestad lider, som sagdt, icke af något sjukligt begär att i tid
+och otid krypa ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar; men
+gäller det att begå en märkesdag, så kan intet stäfja dess
+renässansartade generositet. Bevis härpå lämnar den tafla af
+högtidsstämning och helgdagsglans jag nu går att upprulla.
+
+Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael Stompén tillträdde sin
+lika ansvarsfulla som hedrande ritlärarebefattning vid högre
+elementarläroverket för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som detta kunde
+icke medborgare med själfaktning låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael
+måste hedras var en själfklar sak. Man hade icke häller förslösat tiden,
+utan förbrukat en god procent af det berörda halfva året på att
+öfverlägga om medlen. Jag tror också, att man, icke blott på grund af
+den behjärtansvärda anledningen, utan äfven med hänsyn till det sätt,
+hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera Rafaels halfårsjubileum
+bland de mer anmärkningsvärda, som under de sista decennierna tillkommit
+vårt lands förtjänta män.
+
+Det stämningsfulla interviewreferat, som Annandagsposten meddelade dagen
+förut, bidrog i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver
+tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit insläppt af en medelålders
+städerska med skånskt allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln
+erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna smak, fann föremålet
+vid glänsande vigör och oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i
+maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt med ingenting
+(»äkta konstnärstemperament», annoterade kåsören). På ett spirituellt
+och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så jubilaren ett antal smådrag
+och iakttagelser från sin intressanta bana, visade fotografier af sin
+familj och sjätte klassen i elementarläroverket samt meddelade benäget
+tillbörliga biografiska uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af mera
+allmänt intresse anföras, att han vid sex års ålder genomgick kikhostan
+och vid femton läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål
+upplyste han, att ett slags rätlinjiga figurer, en blandning af stjärnor
+och kvadrater, alltid slagit mest an på honom af de element, som
+begagnades vid undervisningen.
+
+Klockan half åtta på den stora dagens morgon väcktes Rafael af
+stadsmusiken, som på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro» och
+»Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt öfverraskad visade sig jubilaren
+i fönstret och vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå orkestern
+till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar stupa». Denna visserligen
+ljudliga hyllning var dock blott ett pianissimopreludium till den som
+komma skulle.
+
+Då Rafael anlände till skolan för att afhålla sin vanliga lektion med
+klasserna III och IV, bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan,
+hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande och öfverräckte en
+jättebukett med ljusgröna band. Uppe i vestibulen möttes han af
+lärarinnekollegiet med föreståndarinnan i têten. Denna lyckönskade honom
+i högstämda ordalag och anmodade honom att icke försmå den hedersgåfva,
+bestående af en nysilfverlinjal med ingraveradt namnchiffer och datum,
+hvarmed läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess tjänst. Rafael
+försmådde icke linjalen och lektionstimmen urartade till en oafbruten
+ovation.
+
+På eftermiddagen uppvaktades han i sin bostad af en deputation med en
+smakfullt textad adress, hvilken bland annat inbjöd honom till en enkel
+kollation på Stadshotellet samma afton.
+
+Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni vet) strålade denna kväll i
+en félik eklärering och rymde dessutom inom sina väggar allt hvad
+samhället äger af lysande och märkligt på alla kulturens områden. Vid
+helan steg borgmästaren upp på en stol (icke rottings-, utan en
+särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt anförande om festens mening.
+Han påpekade de stolta förnimmelser, som i denna stund kunde antagas
+fylla jubilarens själ vid tillbakablicken på det af ett så
+välsignelserikt arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom å
+samtligas vägnar att få upplefva ännu en oöfverskådlig serie af halfår.
+Det bifallssorl, som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades af
+rörelse kväfda tacksägelser.
+
+Sedan en subskriberad blyertspenna af ebenholts, där blyet på ett
+originellt och prydligt sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af
+borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid elementarläroverket på sitt
+mjölkglas och skildrade schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens
+skugglösa halfårsbana. Honom och honom ensam tillkom förtjänsten af att
+småflickorna i andra förberedande efter att endast ha kunnat åstadkomma
+vacklande kroklinjer i marginalen på sina rättskrifningsböcker nu
+mäktade på rutadt papper skissera de mest lofvande femuddiga stjärnor
+och mäanderslingor, hvilkas gagn för deras framtid ännu ej kunde ens
+tillnärmelsevis beräknas.
+
+Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten Ösell tvänne från när och
+fjärran ankomna telegram. Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén
+gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må han alltid äta här och tack
+för all dricks. Matsalsuppasserskorna på Stadshotellet». Telegrammet
+från fjärran hade en imposantare affattning:
+
+   För din skull drickes det och äts
+   ock här uti United States.
+   En hälsning bringas dig i dag, o,
+   från anförvanter i Chicago.
+
+Jag skall icke vidare uppehålla mig vid den mångfald af tal och skålar,
+som vid denna fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig gränslinje
+i Rafael Stompéns tillvaro; men jag vill dock icke neka mig att anföra
+en strof ur det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet
+reciterade till hans ära:
+
+   Ditt lif har hunnit till en allvarsstund,
+   du står på tröskeln mellan tvänne halfår.
+   Nu löfvar sommarn dina drömmars lund,
+   ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår!
+
+Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till sängs i en yrsel af berättigad
+stolthet, och lifvet fick därefter sitt hufvudsakliga värde för honom af
+den omständigheten, att än ett halfår var att vänta.
+
+
+                      MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET.
+
+Väl den, som känt hvad det vill säga att se det samhälle, i hvilket han
+födts och vuxit upp, ådagalägga ett fosterländskt nit och en
+fjärrskådande offervillighet, som lyfter det till rangen af snart sagdt
+Sparta eller någon annan fornromersk kommun, hvilken ni vill! Tåras ej
+ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke med manligt ödmjuk
+stolthet, att vore man inte född där man är född, så skulle man inte ha
+blifvit den man är?
+
+Men låtom oss lämna dityramberna och öfvergå till fakta.
+
+På de talrika plank, som välgörande afbryta husräckornas monotoni vid
+min födelsestads s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår kolossala
+plakat, som med svarta bokstäfver på terrakottafärgad botten utspredo
+följande kungörelse:
+
+»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty ett härordningsförslag
+föreligger och ingen vet när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för
+hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant fall är att göra,
+nämligen diskutera. Medborgarna inbjudas sålunda att nästkommande onsdag
+afton kl. half 5 mangrant infinna sig å Stadshotellets större sal
+(teatersalongen) för att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet
+absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages, och den medborgare,
+som vägrar att offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf draga
+följderna.
+
+                                               Diskussionskomiterade.»
+
+Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag affattade upprop
+frambragte, som man lätt kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt.
+Planken belägrades dagligen af en frenetiskt intresserad folkhop, det
+sväfvade en stämning af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på den
+våldsamt efterlängtade onsdagen försummade flertalet medborgare sitt
+eftermiddagskaffe för att ila till teatersalongen, hvars lätt
+maskstungna tiljor sviktade under trycket af de hundratals oroliga
+fötter, som trängdes och trampade hvarandra mellan de mer än vanligt
+täta raderna af rottingsstolar.
+
+Då timmen eller rättare halftimmen slog, framträdde stadsfullmäktigen
+konsul Haltin med en mindre köttklubba i handen, skuttade upp på
+estraden, som man glömt att förse med trappa, och frågade med af
+sinnesrörelse bäfvande stämma, om mötet vore lifvadt för att utse honom
+till ordförande. Mötet lät icke undfalla sig ett ljud, ty på den orten
+har man ännu icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på offentliga
+sammankomster. Konsuln dref därför klubban i ett närstående bord och
+förklarade, att han ansåg frågan med öfvervägande »ja» besvarad. Det
+tyckte mötet var stiligt gjordt och nickade blygt bifall.
+
+Bad så den med stillsam acklamation utkorade ordföranden att få
+öfverlämna ordet åt den högt aktade biträdande ritläraren vid högre
+allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen Sabelgren, som benäget
+åtagit sig att inleda den utom allt tvifvel i högsta grad
+intresseväckande diskussionen.
+
+Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande och därtill uniformerade
+militären alltifrån början utgjort det vederkvickande målet för allas
+blickar, närmade sig estraden, något upphettad utöfver det ordinära
+måttet på grund af rampfeber samt besvärad af sin krage. En svårighet
+yppade sig nu. Den bra nog upphöjda tribunen befanns otillgänglig för
+den tappres mera voluminösa än egentligen långa eller spänstiga ben.
+Ordföranden sträckte ut sin knubbiga hand åt honom, och han tog en
+aktningsvärd sats, men naturen låg honom emot. Det skulle ha sett
+dystert ut, om inte viktualiehandlanden P. O. Bengtsson, en synnerligen
+smart och rådsnar smålänning, hade framträdt och placerat sig i den
+posityr, som användes af den studerande ungdomen, när den hoppar bock,
+och låtit krigsmannen krafla upp på sin rygg, hvarifrån steget till
+estraden icke var längre än från det löjliga till det sublima.
+Auditoriet andades åter ut, och någon, som varit i Stockholm, tog upp en
+applåd, hvilken dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående.
+
+— Mina damer och mitt härskap — började fanjunkaren med lätt upprörd och
+något skroflig men dock påfallande klangfull och sonor stämma läsa ur
+sitt medhafda prydliga manuskript. — Historien lär oss, att när vi minst
+vänta något, så står fara för dörren. Hvad skall då icke stå för dörren,
+när vi som nu för hvar dag som kommer gå och vänta på något? Det torde
+vara bekant för de flesta här närvarande, att vi njutit en lång, ack
+alltför lång fred, och jag vill ingenting säga, men det säger jag, att
+hade inte den freden varit, så skulle mycket i vårt älskade fosterland
+sett annorlunda ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena
+långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant tillfälle erbjuder sig
+som det, hvilket blifvit oss beredt genom det härordningsförslag, som
+härskapet naturligtvis alla känna till och som väl ingen af de
+närvarande har något att anmärka på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af
+en hostning, härrörande från landssekreteraren.) En känd sak är det ju,
+att den värnpliktiga ungdomen öfver hela landet länge yttrat starkt
+missnöje med de nittio dagarna och att ett upplopp kan väntas utbryta,
+om inte denna lumpna öfningstid med allra snaraste påökas. De upplysta
+och humana auktoriteter, som ordnat med den här saken, ha icke skytt
+några uppoffringar för att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i
+detta hänseende genom att tillförsäkra den ett helt års vapenlif med
+fritt vivre på statens bekostnad. Visst blir det ett afsevärdt besvär
+för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta en ära i att göra vår
+yttersta plikt som fosterlandets ädlaste söner, hvilket vi alltid haft
+ord för att vara (åter bifallssorl och ny hostning från
+landssekreteraren, denna gång åtföljd af ett slag af ordförandens
+klubba), och kommer det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå från
+det instruktiva och förädlande hemlifvet i kasernen med så ljufva minnen
+och intryck, att de sedan ständigt skola, som skalden säger, »längta dit
+igen». Vi vilja utbilda en fysiskt sedt stark ungdom, ty vi vilja i
+grund lära dem vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast ungdom,
+ty vi vilja anmoda dem att se på oss, och slutligen en i allmänhet sedt
+kunskapsrik ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning och skrifning,
+möjligen äfven i räkning med hela tal.
+
+Nu kunde icke applåderna hållas inne längre, man hade fått höra för
+mycket — en åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna i tvänne
+stolar under läktaren brusto. Föredraganden kände, att han höll själarna
+i sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och en inspirationens flykt
+bar hans tal på brakande vingar genom det ansenliga rummet. När han
+lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O. Bengtsson, men med en takt,
+som de lyftande omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att stanna
+på den upphöjda valplatsen.
+
+Ordföranden tackade märkbart rörd för det tändande inledningsföredraget,
+som — det vågade han påstå — sent skulle glömmas, och tillfrågade
+därefter församlingen, om den behagade yttra sig.
+
+Min födelsestad är ofördärfvad och blyg vid slika tillfällen, och den
+visade sig inte hänsynslöst tilltagsen nu heller. Den tisslade och
+knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla i yxskaftet. Det insågs
+dock allmänt, att något borde göras, och slutligen reste sig till allas
+lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och sade:
+
+— Herr ordförande, herr fanjunkare och de andra, det är nog en sjangtil
+och bra härordning, som fanjunkaren har lagt ut den, och det blir nog
+trefligt för ynglingarna på alla vis, men ...
+
+Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och bligade försagd upp mot
+estraden.
+
+— Är det Bastgrens mening att yttra några invändningar mot K. M:ts och
+kronans härordning? — frågade ordföranden skarpt.
+
+— För allt i världen — vidtog tunnbindaren, när han fick mål i mun. —
+Jag skall visst inte göra några invändningar, men jag tyckte bara, att
+det var liksom litet långt med den där rolighetstiden i kasernen, och nu
+t. ex. min pojke, den har jag allt svårt för att undvara i arbetet ...
+
+— Cigarrhandlare Ottoson har ordet — röt ordföranden och dängde klubban
+i vattenglaset, så att skärfvorna yrde — och det vill jag påpeka en gång
+för alla, att här är inte platsen för några otidigheter och krångel. Var
+så god, Ottoson!
+
+— Jag skall be att få uttala min djupt kända tacksamhet för hvad som här
+i afton blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig ledighet — och
+anhåller bara om tillåtelse att få uttala en liten, helt liten farhåga.
+Jag undrar, hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen bland de
+ett-års-värnpliktige — mig förefaller det, som om möjligen de myckna
+vapenöfningarna o. s. v. skulle frånstjäla dem bra nog många tillfällen
+till den oskyldiga, i min tanke fördelaktiga njutning, som benämnes
+rökning. Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven till denna långt
+ifrån oväsentliga punkt, då ju äljes så mycken och beundransvärd omsorg
+nedlagts på förslagets utarbetande.
+
+Ottoson gjorde en ballettmästarebugning och satte sig, strålande nöjd
+med sig själf. Fanjunkaren upplyste, att han för ögonblicket icke
+erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna fråga, men trodde, att det
+var något tillfredsställande.
+
+Nu uppsteg en groflemmad individ med bullrande röst och förklarade, att
+det där med rökningen gaf han sjutton, för han tuggade; men fri sprit i
+tillräcklig mängd ansåg han det vara en värnpliktigs heligaste rättighet
+att erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade det under sin
+värdighet att genmäla något.
+
+Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll att få säga några ord:
+
+— Väl måste det djupt glädja och röra oss kvinnor att se fosterlandets
+söner så nobelt redo att värna hem och härd, och med spartanska mödrars
+trygga stolthet sända vi våra söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut
+i striden eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor kräfva vår andel
+af bördan, äfven vi vilja kämpa med och segra med, ja, om så skulle
+fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att lära kvinnorna vapnens
+bruk? Hvarför vill man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet?
+Nej, gif oss ett gevär i hand och en sabel vid sidan — och ni få se, att
+Blendas döttrar ännu lefva!
+
+Larmande applåder hälsade det varmhjärtade anförandet, de närmast
+sittande tryckte föreståndarinnans hand, och man kände sig i allmänhet
+höjd öfver de alldagliga förhållandena. Endast fanjunkaren föreföll
+oentusiastisk.
+
+Landssekreteraren bad nu om ordet med sin vanliga ohängda uppsyn, men
+ordföranden drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade
+diskussionen på grund af den framskridna tiden afslutad samt föreslog
+följande resolution:
+
+»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt och att ingen vet när ryssen
+kommer, samt förklarar sig villigt att till sista bloddroppen handla
+därefter.»
+
+Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena och kände sig
+hungrigt, hvarför det underlät att uttala sig. Ordföranden slog alltså
+klubban i bordet och upplyste, att resolutionen var antagen.
+
+Så skickades Stadshotellkyparen omkring för att uppta den utlofvade
+kollekten, och silfverslantarna slamrade gladt i soppskålen. Ingen ville
+snyta fäderneslandets försvar på 25 öre. När kyparen fullgjort sitt
+värf, bar han soppskålen fram till ordföranden, som med ljus min räknade
+pekunierna och därefter tillsporde församlingen, om den ville ta sig en
+påbredd smörgås och ett glas pilsner för de insamlade medlen. Denna gång
+besvarades frågan bokstafligen med ett kraftigt öfverväldigande ja, och
+medan man väntade på maten, föreslogs afsjungandet af en fosterländsk
+sång. Den groflemmade individen skränade, att man skulle ta den där om
+»Svea, modern som åt oss alla», enligt hans något inkorrekta
+formulering; men föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi
+elsker», och den blef det också.
+
+
+                            DE TVÅ PÄLSARNA.
+
+Detta är en sannfärdig och lärorik historia, som till full evidens
+bevisar, att man icke ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en
+farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter arfskiftet.
+
+I min födelsestad verkade någon tid en pastorsadjunkt, som tydligen hade
+hoppat i särdeles galen tunna vid valet af kallelse. Det minst
+utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast skönja, att denne man
+saknade betingelser för det allvarsamma ämbete, från hvilket han i brist
+på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke kunde uteslutas.
+
+Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle, med så afgjordt kyrkliga
+tendenser och en så lagom religiös anda, skulle hemsökas med en slik
+själasörjare, om än obefordrad och med ringa löneförmåner.
+
+Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i min födelsestad och plägat
+finna sig väl af en omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött
+ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke ingått någon komplott att göra
+ett undantag med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han motsågs med ett
+verkligt febrilt intresse, och den aftonsång, då han första gången
+skulle presentera sig för menigheten, uppvisade ett af såväl
+honoratiores som burgnare borgerskap fullproppadt tempel, fastän äljes
+eftermiddagsgudstjänsten plägade vara tunt frekventerad och det mest af
+från annexförsamlingen invandrade landtgummor.
+
+Denna aftonsång var tillfyllestgörande för uppkomsten af ett bestämdt
+och för den obefordrade själasörjaren synnerligen olycksbådande intryck.
+Läsaren bör inte föreställa sig, att han afslöjade sig som ateist eller
+frikyrklig eller på annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde klena
+utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika, så det trängde fram till det
+stendöfvaste fattighushjon längst bort på läktaren öfver ingången, och
+han tycktes inte söka fastslå några villomeningar eller människopåfund
+utöfver lärofadern Schartaus, fastän om man hade lyssnat noga, så kunde
+man måhända uppdagat några kätteriets kryphål i hans trossystem. Men
+faktum, det oerhörda och splitternya faktum var, att ingen hörde efter
+hvad han yttrade. Man endast såg. På prästen, på hvarandra och på
+prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade han näsa eller hade han
+glömt prästkragarna? Nej — men han hade helskägg! Att någon andakt
+skulle kunna uppkomma under så beskaffade omständigheter förbjöd sig
+naturligtvis själf. Det finns dock gränser för hvad en andans man kan
+tillåta sig i yttre prydnadsväg, det finns oskrifna lagar för det
+anständiga. Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta
+invitationen på kaffe hos konsuln och kyrkorådsledamoten Bullin.
+
+Men konsulinnan talade med prosten följande förmiddag, och prosten
+talade med adjunkten. Prosten var tämligen ålderstigen och skröplig samt
+hade mist åtskilligt af sin forna sprudlande energi i kyrkliga
+angelägenheter; men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra för
+sin unge amanuens församlingens rättmätiga kraf på att förskonas för
+åsynen af ett med världsliga idéassociationer så förknippadt fenomen som
+ett helskägg öfver predikstolspulpeten. Pastorsadjunkten var
+ingen stridbar natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa
+förargelseklippan, i all synnerhet som den varma årstiden var i
+annalkande. Han bad med detsamma om barberarens adress för att
+ådagalägga allvaret i sitt uppsåt.
+
+Ett par dagar senare anförtroddes honom det smickrande uppdraget att i
+prostens ställe gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I min
+födelsestad aflöper icke gärna ett barns upptagande i den kristna
+församlingen utan en mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som, ehuru
+icke barnfödd i samhället, ingalunda ville framstå som den sämste, hade
+sammanbjudit en hänsynslös massa folk, och förplägningen hade de svårt
+att finna fel på. Men prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han trädde
+öfver tröskeln, och måste bäras in i sängkammaren, där hon sedan
+förblef under hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor.
+Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo jägmästaren en i hvar arm
+under den högtidliga akten, för att han inte skulle störta fram och
+skymfa dopförrättaren. Denne blef icke kvarbjuden efteråt.
+
+Men hade inte den olycksalige mannen varit hos barberaren? Jo, det hade
+han. Nå då så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget var borta, men
+mustascherna sutto kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och illvillig
+eller om han helt änkelt led af medfödd brist på de elementäraste
+begrepp, det har aldrig blifvit till fullo utredt. Jägmästarens
+envisades emellertid att anse sin förstfödde odöpt, och denne erhöll
+sålunda redan i vaggan binamnet »hedningen», hvilket han sedermera
+sträfvat att i ökad mån göra sig värdig.
+
+Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt uppräkna alla de
+vidrigheter, som denne vilsekomne prästman beredde sin på det hela taget
+underbart tålmodiga församling. Mustascherna bortlade han visserligen så
+småningom på prostens enträgna begäran, men afböjde med synbar vresighet
+dennes godhjärtade förslag, att han som ersättning skulle anlägga
+polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda kunde skada en ordets
+förkunnare.
+
+Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas genom mustaschernas
+försvinnande förbyttes med ens till en i sommarkvalmet nära nog
+hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs vandra Storgatan utför
+iklädd gråa benkläder. Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt
+och utmanande sätt att förneka sitt stånd? Voro icke benkläderna rent af
+rutiga på nära håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och annat om den
+vördnadsvärde gamle prosten i hans krafts dagar. Han hade t. ex.
+förefallit kanske onödigt begifven på att spela priffe något långt fram
+på kvällsidan och äfvenså gärna inmundigat mer än ett glas punsch i
+festliga lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen uppträdt i
+prästerlig dräkt. _Honom_ skulle ingen ertappa med några gråa
+pantalonger, särskildt inte rutiga.
+
+Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket annat, skref ändlösa bref
+till sin fästmö i Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga
+egenskap i samhällets omdöme) och gick morgonpromenader. Den egentliga
+lyckohvälfningen i hans tragedi ägde rum, när hans farbror, rentiern i
+Påskallavik, fick slag och afled. Farbrodern hade i lifstiden varit
+ganska nöjd med sin prästerlige brorson och därför i sitt testamente
+insatt honom till universalarfvinge af sina pälsar. Dessa voro inalles
+två: en sibirisk lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen nött, om än
+ej direkt illa medfaren, samt en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke
+på en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad.
+
+Adjunkten skulle måhända föredragit ett antal reda penningar eller
+åtminstone ett par bättre inteckningar; men pälsarna misshagade honom
+dock inte. En så fåvitsk karl som denne torde sällan ha uppläst ett
+vigselformulär. Han trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen och
+gick ut och visade sig på gatorna. Följden behöfver jag väl inte uppta
+utrymmet med att skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls! Man
+slog sig ner med händerna i skötet vid sina reflexionsspeglar och
+började resigneradt afhandla yttersta domen.
+
+Det syntes, att pälsen inte var ny. Han hade sålunda haft den länge,
+kanske från sina första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af hans
+konfirmationspäls. Man vände sig till prosten, men denne hade alltmera
+slöat till i ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga några åtgärder.
+
+Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade från en ljusblå himmel
+öfver snöiga gator och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att det
+sibiriska lammskinnsplagget tog sig något sjaskigt och anlupet ut,
+hvarför han plockade fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på sig,
+född idiot som han måste ha varit, och trafvade ut i ämbetsärenden.
+
+Nu var det jämt slut. Den upphetsning, som rasade i samhället, kunde
+icke stillas med mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett icke
+ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön i Lund, hvars adress
+postmästaren benäget uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta om
+hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick ringen tillbaka med omgående.
+Ingen i samhället hälsade på honom, och man lät sina barn förbli odöpta,
+i hopp om att en personalförändring snart skulle inträffa. Så skedde
+ock. Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande, stakade sig
+regelbundet på högmässoritualen, anhöll om tjänstledighet, for till
+landet och uppgaf ämbetet samt förföll småningom till renskrifning i en
+stor stad, där ingen fäste sig särdeles vid vare sig honom eller hans
+pälsar och där han med fördel kunde undgå att raka sig.
+
+
+                          JAKTEN EFTER VITSEN.
+
+Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som enligt en förhistorisk
+sägen sätter en så yster prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den
+häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl ingen skämttidning, antar jag
+— det förklarar allt. Och skulle där existera något litet vitsblad, så
+är det tvifvelsutan underhaltigt och i saknad af existensmotiv,
+alldenstund kvickheten förbrukas i umgänget.
+
+Häraf följer som ett korollarium skälet till att stockholmarna måste
+befinnas mindre sprudlande. De besitta nämligen skämttidningar och ha
+icke råd till någon privatkonsumtion af humor. Inrättningen är för
+öfrigt rekommendabel såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning. En
+del snitsiga personer, af hvilka somliga kunna rita och andra kunna
+»Fliegende Blätter», åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens
+kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med godt samvete ägna oss
+uteslutande åt lifvets allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande
+falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra närmaste, tills den
+svårkufliga skrattparoxysmen rasat ut, hvarefter vi afsända det
+löjeväckande till en skämtredaktion med anhållan om två kronors honorar
+samt årgången gratis, men tillrättavisas blodigt i nästa nummers
+breflåda och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen samt återgå
+till lifvets allvar.
+
+Apropå skämttidningar, så fanns det i min födelsestad en man, som vid
+något tillfälle hade yttrat en vits. Händelsen hade timat före min tid,
+men ännu under min uppväxt hvilade en konstant gloria kring denne mans
+hjässa, fastän ingen längre med visshet erinrade sig vitsens lydelse.
+Jag lutar emellertid åt den tron, att det var en af de mera kända och i
+kulturcentra längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit en
+person, som tappat sin klocka i vattnet, en urnyckel att dra upp den med
+eller något i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit inrättandet
+af ett provisoriskt apotek, när det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans
+rykte var lika stadgadt för det, och samhället kväfde beslutsamt alla
+besinningslösa försök till konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan,
+ty man kände djupt det lumpna i att söka slita lagerkransen från en
+aktad medborgares gråa hufvud.
+
+Ända tills det begaf sig, att en herre, som var barnfödd sju
+fjärdingsväg från Göteborg, kom och öfverrumplade samhället för att
+intaga en ställning som extraordinarie kammarskrifvare vid dess kongliga
+tullverk. Den kunde det icke bli frågan om att kväsa. Man sammansvor sig
+till en början och lade sig i försåt för honom; men den individ var inte
+född, som skulle kunnat afskära honom tillfället till en vits. På
+dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete med en aldrig svikande
+värdighet, men om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte sig, voro
+tullfria, bedref han sin sport med en yrande energi. Ingen ålder, intet
+kön skonades. Den gamle mannen med vitsen stapplade hem i dof sorg efter
+att ha suttit en halftimme vid bordet intill hans på Stadshotellet, och
+om morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna upprördes våldsamt öfver
+detta nidingsdåd, men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade honom
+i utsökta ordalag för att han — sina traditioner trogen — åldrades så
+_kvickt_.
+
+Det var denne kammarskrifvare, som en gång på en
+musikalisk-deklamatorisk soaré, anordnad af logen Oförtruten (I. O. G.
+T.) uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier och därvid ofta
+klarade sin stämma medelst en klunk ur vattenglaset, hvars innehåll
+föreföll svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt. Logens sekreterare,
+som med mörka blickar iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom
+resolut, när det var öfver, och började hotande:
+
+— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit besmittadt med någon
+spiri ...
+
+Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen i honom och mullrade doft:
+
+— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare, en förtroendeman inom logen,
+misstänker? Min herre, det förvånar mig att höra er så fräckt bryta mot
+era ordenslöften!
+
+Sekreteraren stod skräckslagen och blek som ertappad in flagranti
+delicto, fåfängt sträfvande att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren
+borrade ögonen ännu vildare i honom och fortfor:
+
+— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors blinda förtroende genom
+att sörpla saft och vatten, och så upptäcker jag hos er en plötsligt
+frambrytande böjelse för _supsånger_! Olycklige!
+
+Sekreteraren smög dädan, och det hviskas om att han efter den kvällen af
+något slags obetvinglig suggestion började skåpsupa och läsa Bellman.
+
+Då H. M:t konungen en sommar uppskakade samhället med ett hastigt besök,
+åtföljd af sina ättlingar samt ett antal framstående herrar, däribland
+riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren, vid det den fina kortègen
+trafvade från stationen till landshöfdingeresidenset:
+
+— Här ser jag både kungar och knektar, men hvar är Essen?
+
+Han blef omedelbart gripen af närmaste poliskonstapel, en för det
+festliga tillfället engagerad hamnarbetare, och stod i fara att bli
+insatt för oljud på öppen gata, men räddade sig med en hacka.
+
+Det vore vämjeligt att i detalj följa denne förfärlige mans bedrifter,
+frånsedt att utrymmet energiskt hindrar fullförandet af en så svindlande
+uppgift.
+
+Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid och drogs med en gnagande
+oro, som tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans dagar till en enda
+vanmäktig jakt, jakten efter vitsen. Med kalla omslag på pannan
+grubblade han i förtviflade timmar öfver sin gamla vits, den som skapat
+hans rykte; men den var och förblef borta. Så vandrade han omkring till
+stadens äldsta borgare för att söka ljus i ämnet; men de motsägande och
+obestämda uppgifterna förvirrade hans ansträngda hjärna intill vanvett.
+Det fanns stunder, då han hängaf sig åt den högtsväfvande planen att
+uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under allt detta genljöd samhället
+af de skrattåskor, som oundgängligt följde på kammarskrifvarens
+kvickhetsblixtar.
+
+Slutligen vardt det så illa med honom, att han måste tillbringa hela sin
+dag i en länstol och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren hälsade
+på honom en söndag och utbrast gemytligt:
+
+— Det var märkligt hvad ni påminner mig om en patience, som min farmor
+brukade lägga!
+
+Den gamle stirrade hjälplöst på honom, bidande slaget.
+
+— Den gick häller aldrig ut ...
+
+Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den gamle hade eldgaffeln inom
+räckhåll.
+
+Den sjuke hade nu inte långt igen. Han började yra och frågade med
+hjärtslitande stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren
+och en eldgaffel. Städerskan fann ingen beröringspunkt, och detta
+förvärrade hans tillstånd.
+
+Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur hvilken han vaknade endast för
+att spörja:
+
+— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk och ett kyrktorn?
+
+— Så han pratar! Det måtte väl vara skillnad nog — brummade den
+enerverade städerskan.
+
+Då var det, som hade ett förklarande ljus gått upp för hans mörka,
+pinade själ. Lifvets mening skymtade en sekund för hans halfsläckta öga.
+Han lutade sitt hufvud tillbaka och jakten efter vitsen var ändad.
+
+
+                       JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA.
+
+Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt återkommande julhögtiden
+firades förra året som vanligt på traditionellt och värdigt vis i min
+födelsestad. Samhällets affärslif tog under veckan närmast före festen
+ett nära nog vansinnigt uppsving, i pappers- och parfymhandeln omsattes
+opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde räcka att rentvå alla det
+brittiska rikets koloniala synder, och bokhandeln afyttrade millioner
+almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken om lillebror».
+Manufakturaffären vid Storgatan nödgades använda både husan och
+springpojken till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund, som har
+bosättningsmagasinet vid torget, måste sätta sin sjuåriga dotter vid
+kassan, alldenstund kassörskan plötsligt blifvit rubbad genom
+öfveransträngning vid växling och på grund däraf kräfde omväxling.
+
+På själfva den heliga aftonen tilläts helt naturligt ingen, som beträdde
+en butikströskel, att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades
+då de socialt mera lågt ställda kunderna, under det kaffe med nybakadt
+småbröd serverades åt honoratiores i skrubben innanför. Fru Palmströms
+konjaksringar äro som bekant hors concours i världsmarknaden, hvarför
+Palmström & söners trikåartiklar nämda dag rönte en frenetisk
+efterfrågan. Klockan ett på middagen stängdes emellertid samtliga
+affärer för året, ty samhället skulle göra sig redo att doppa i grytan.
+Hvarje familj håller sig med en privat gryta för sig och kringboende
+ungkarlar, ty det förslag, som i början af månaden var synligt i den
+radikala platskollegan och som gick ut på att en jättegryta, gemensam
+för samtliga infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs vara
+insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren som hämd för den där
+intorkade fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt.
+
+Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren Jonsson kalkylerade,
+att menigheten borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina sista
+paket, tågade han upp i kyrktornet och började väsnas med sina klockor
+för att mana till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus
+eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven i brådskande fart, en
+smula nervös och jäktig, men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd
+öfver sina gemytliga och vältvagna drag.
+
+Den första psalmen sjöngs med klingande entusiasm, och man väntade sig
+få se den afhållne pastorsadjunktens[3] ungdomliga och blonda anlete
+höja sig öfver predikstolens förgyllda kerubhufvuden, täflande med dem i
+barnaoskuld och renhetsglans. Men pausen artade sig till att bli efter
+omständigheterna lång, menigheten började vrida på sig, som om det
+stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten stämde upp uvertyren
+till »Kalifen i Bagdad» för att hålla gudstjänsten vid makt.
+
+— Jag begriper inte hvad postmästarens håller på med, efter de inte kan
+komma i kyrkan som folk — hviskade konsulinnan Hallander till
+borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt två bänkar bakom. — Inte kan
+han väl ge sig till att stå och bråka med posten en sådan här dag! Det
+är verkligen hans skyldighet att ta sig fritt.
+
+— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans ogifta svägerska —
+och så hänsynsfull och omtänksam som pastorn alltid är, kan det
+naturligtvis inte falla honom in att börja, förrän han ser, att alla är
+komna ...
+
+I detsamma smällde ingångsdörrarna till, och postmästarens med barn och
+blomma ilade andfådda och hälsande åt alla sidor upp till sina platser.
+En person, som nyss anländt från Amerika och där tydligen gjort sig af
+med alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få köpa ett brefkort,
+just som postmästaren höll på att stänga kontoret, upplystes det
+sedermera. Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation och
+förorsakade åtskilliga tidningsinsändare efter helgen.
+
+Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell, lät höra sin
+oförlikneliga, i de lägre tonerna något rostiga och i de högre en smula
+anlupna men för öfrigt härliga sopran i en julduett med
+drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och under intrycket af denna
+säregna konstnjutning flödade församlingen ut ur templet för att i de
+respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens privata begående.
+
+Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat att framhålla sin
+originalitet och vetat såra medborgarna i deras finaste känslocentra.
+Han hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns verkligt välmenta
+inbjudning till kvällen under föregifvande att han fick hufvudvärk af
+julgran och kväljningar af lutfisk samt föredrog att supera på
+Stadshotellet som vanligt. Det var alldeles rätt åt honom, tyckte alla,
+att ingen servering ägde rum därstädes den aftonen, lika litet som på
+någon annan lokal med själfaktning, och förr torde så väl skinkan som
+korfvarna och syltan ha blifvit uppätna, än samhället kände sig ha
+slutdiskuterat problemet om hvar landssekreteraren fick mat på julafton.
+
+Familjehögtidligheterna på kvällen företedde ingen annan ovanlighet, än
+att nyinflyttade möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och hvita ljus
+i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna, som visste hur det
+skulle vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar af brokigt papper,
+under årets lopp hopgömd begrafningskonfekt samt röda och gredelina
+ljus. Vidare kan anföras, att borgmästarens hade smugglat _två_ mandlar
+i gröten, af hvilka borgmästarinnans ogifta svägerska händelsevis erhöll
+den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså händelsevis den andra.
+
+Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet med kyrkobesök,
+afprofvande af erhållna gåfvor samt familjemiddag för de närmaste. En
+individ i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam flanera
+Drottninggatan framåt och försvinna genom stadsporten, synbarligen stadd
+på en solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande förklaring
+öfver karlens uppförande kom man öfverens om, att det måste vara
+amerikanen med brefkortet, och tackade samfälldt försynen, som låtit en
+födas och växa upp i en kristen kommun med sedvänjor och inrättningar.
+
+
+
+
+                            VÄRLDENS VÄGAR.
+
+
+                          HUR LAVINER UPPSTÅ.
+
+Det hände på en gata, som gärna skulle vilja vara tvärgata till
+Drottninggatan, men det ligger så mycket hus och saker i vägen, att
+detta sträfvande förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade stillsamt
+fram längs sagda tvärgateaspirant en vinterafton. Då och då törnade han
+emot något föremål, som än visade sig vara en byggnadsställning, än en
+lyktpåle och någon gång en annan närsynt person, ty hvilken annan än en
+närsynt väljer en gata, som visserligen morskt marscherar framåt en
+stund, som om den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt misshumör
+gör helt om framför en husrad?
+
+Just som den närsynte mannen vid hörnet af en sidogata med den
+urskillningslösa artighet, som karakteriserar detta slags folk, lyfte på
+mössan för ett par mot väggen uppresta skidor, som han fruktade att ha
+trampat på tårna, råkade han med handen stryka af sig pincenez’n.
+Långsamt, ljudlöst sjönk den ned i drifvans hvita bädd, tyckte sig den
+närsynte mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända långt, långt in i
+jorden — så intensivt försvunnen tedde den sig för hans omtöcknade syn.
+
+Han hade lefvat för länge i världen och på sitt sätt skådat för mycket
+af lifvet för att, som en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och
+krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen mot en närbelägen
+lyktstolpe, lutade hufvudet framåt och spände med en bottenlöst
+intresserad min sina stackars vanmäktiga blickar i marken framför sig.
+
+Detta visade sig vara den riktiga metoden. Den förste som kom var ett
+ledigt stadsbud. Han underrättade sig genast deltagande om hvad herrn
+sökte efter, och sedan han inhämtat den äskade upplysningen samt taxerat
+den närsynte mannens pälsbrämade öfverplagg, var det honom en personlig
+glädje att erbjuda sin tjänst. Stadsbudet hade inte väl rört om ett par
+spadtag i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre dam med arbetsväska på
+armen, som stannat för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan,
+men vid åsynen af den ömkansväckande gruppen i hörnet öfverväldigats af
+ett flertal filantropiska instinkter, nervöst slungade sin arbetsväska
+och började leta. _Hon_ kunde leta! Den närsynte mannen greps af rörd
+beundran öfver hennes osparda nit och sökte upplysa henne om hvad det
+var, som han hade tappat; men den äldre damens hörselsinne var något
+defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att bli störd, när hon kommit
+riktigt in i ett arbete. Hon och stadsbudet letade alltså.
+
+Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu fram och lät, ehuru med en
+viss motvillig öfverlägsenhet, skymta såpass mycket intresse för saken,
+som man kunde vänta af en person i hans ställning. Sedan han lättjefullt
+riktat några frågor till den närsynte mannen rörande dennes ålder,
+hembygd och sysselsättning, började han godmodigt borra sin klack här
+och där i drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde tänkas befinna
+sig, synbarligen väntande att klangen af krossadt glas med tiden skulle
+belöna hans möda. Den närsynte mannen bet sig nervöst i läppen och
+önskade inom sig, att någon annan än poliskonstapeln skulle finna
+skatten.
+
+Den äldre damen letade fortfarande, så att det yrde om det, men
+stadsbudet hade satt sig att hvila på en trappa, under det han fortsatte
+att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände emellertid en större
+förstärkningstrupp, fem framstående ledamöter af ligapojkarnas
+fackförening, som kommo från ett stormigt föreningssammanträde på
+Roslagstorg och inte begärde bättre än att få använda de krafter de ännu
+hade i behåll i det allmännas tjänst.
+
+De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått af ungdomlig liflighet och
+energi. Med lekfulla tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen, som vid
+första anblicken hade väckt deras varmhjärtade intresse, och de bemödade
+sig äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga talesätt. Med en
+intagande förtrolighet, som rättfärdigades af omständigheterna, förstodo
+de att aflocka den närsynte mannen detaljerade upplysningar angående
+beloppet af de penningmedel han för tillfället hade deponerade på sin
+person och röjde en synbar tillfredsställelse med resultatet af sina
+forskningar. Något litet kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet,
+men de begränsade detsamma hufvudsakligen till den äldre damens
+arbetsväska, hvars ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella
+verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur bestående
+innehåll de ystert delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af dem
+krängde väskan utanpå sin hufvudbonad.
+
+Under tiden hade emellertid arbetskåren vuxit i geometrisk progression.
+Alla samhällsklasser och lefnadsvillkor voro nu representerade. Endast
+ett försvinnande fåtal fick rum att leta på den ursprungliga
+olycksplatsen, de öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren och
+sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen också en hel mängd
+saker: knappnålar i oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur,
+försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton, strumpeband samt en
+handfull namn, som tappats bort ur den nya almanackan.
+
+Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat hela denna människohär, stod
+fortfarande och plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan
+framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma hvad han tog sig för
+— han var nämligen totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde en
+hemlighet för majoriteten af dem som trälade i hans tjänst. Han började
+känna sig frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag.
+
+Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats hänga upp sig vid resan utför,
+och där hade den haft det varmt och bra hela tiden.
+
+Den närsynte mannen vek om hörnet och ilade genom de tomma gatorna till
+sitt fjärran belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande
+människohafvet förföljde honom en lång sträcka, och hela natten hörde
+han i drömmen gnisslandet af poliskonstapelns klack.
+
+
+                     HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET.
+
+Är det Shakespeare som säger, att man bör fatta en outsläcklig misstro
+till den man, som en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten,
+och att man bör gå öfver på andra trottoaren, då man skymtar en person,
+som med uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande
+förmiddagssolsken? Jag tror att det är Shakespeare. Och han har rätt,
+denne duglige, om än aflidne teaterskribent!
+
+En välklädd mansperson af ofvan beskrifna typ sågs beslutsamt skrida
+Fredsgatan framåt i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin en
+rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna, ha någonsin ett par galoscher
+vittnat om hänsynslöshet, så var det dessa, har någonsin en käpp
+skvallrat om mordlystnad, så var det hans. Behöfver det påpekas, att han
+vandrade på orätt trottoar? Han var inte den som sökte smita undan några
+tillfällen till kollision med sina medmänniskor; han önskade snarare
+poängtera sitt oberoende af samfundsordningar och häfda sin särställning
+såsom en individ, den där var redo att upptaga alla stridshandskar, som
+ett gynnsamt öde kunde komma att strö för hans fötter.
+
+Men denne man var icke född under en lycklig stjärna. Djur och människor
+veko vördnadsfullt undan hvar han färdades fram och intet lefvande
+vågade sig inom periferin för hans käppsvängningar. En mindre mops i
+sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes en sekund benägen att
+använda genvägen mellan denne mans ben, och mannens galoscher erforo
+under denna sekund en intensivt ljuflig försmak af den sensation, som
+uppstår när man lyckas med klacken fastnagla ett smärre hundkreaturs mer
+eller mindre afstubbade svans vid trottoaren och som alla mina läsare
+någon gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är den likheten mellan
+små mopsar och stora människor, att bägge delarna, när de stå i begrepp
+att slunga sig in i någonting storartadt och lifsfarligt, förnimma ett
+obehagligt åtstramande men lifräddande ryck i det snöre, som förenar dem
+med ett högre väsen. Den korpulenta änkefrun dirigerade med kraftig hand
+sin mops’ lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna stänkte i
+förbittrad ilska snösörja omkring sig.
+
+När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf Adolfs torg, fattade han posto
+midt på körbanan och förströdde sig med att betrakta den luftiga
+byggnad, som med sin djärfva resning fängslar ögonen vid den täcka
+Helgeandsholmen och med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst
+sväfva ut emot vida horisonter. Om ni inbillar er, att detta kunde
+frambringa någon sinnesändring hos den ifrågavarande mannen, då har ni
+aldrig haft tur att råka på någon herre med dåligt humör. Skådandet
+kunde inte tillfredsställa honom i längden, denna byggnad led inte af
+hans misshumör, dessa känslolösa bjälkar vredo sig inte under hans
+förtärande blickar. Han väntade att något annat skulle inträffa, han
+behöfde något lefvande material.
+
+En tom droska kom körande i stark fart från Jakobs torg. Herrn började
+hoppas på nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna munnen för att utösa
+en af märgfulla edliga försäkringar understödd förfrågan angående den
+ifrågavarande åkarens planer med afseende på hans lif och lemmar, förrän
+bemälta droska med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och körde upp till
+statyn, där den stillsamt ställde sig i led med de andra åkdonen.
+
+Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade den af lifvet kringgångne
+mannen till Operakällaren för att se till hvad där kunde uträttas. Redan
+på tröskeln upphäfde han ett stridslystet hojtande efter rockafdragaren,
+men denne störtade andlöst fram och afhände mannen hans öfverplagg med
+en skyndsamhet och en mjukhet i rörelser, så att han nära nog kväfdes af
+den förbittring, som fyllde honom till bräddarna utan att se någon
+möjlighet till utlopp.
+
+Energiskt inträdde han i matsalen och skred genom denna i hela dess
+utsträckning med förhoppning att under vägen lyckas trampa någon
+frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons öga. Han uträttade
+emellertid inte mer än att välta en brödkorg på ett obesatt bord samt
+derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt bugande ganymed
+åter ställdes till rätta.
+
+Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt gnuggande händerna, utslungade
+han sina önskningar till den oerhördt påpasslige vaktmästaren, som
+nästan oroväckande nitiskt ilade att verkställa dem. Inom en fabelaktigt
+kort tidrymd såg mannen framför sig hvad han hade äskat.
+
+— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en biff à la Lindström, det
+är således ert sätt att tolka detta begrepp — yttrade han skärande
+försmädligt och med en genomborrande blick på den darrande servitören. —
+Enligt min, som jag tror, grundade uppfattning är detta en biff à la
+Petterson. Hvad kan ni svara på det?
+
+En invändning sväfvade ett ögonblick på kyparens bleka läppar, men
+snabbt fattande sig, framställde han en ytterligt belefvad ursäkt, grep
+det misskända födoämnet och störtade bort för att byta om. Då reste sig
+herrn melankoliskt och lämnade lokalen som en bruten man. Vanvettets,
+det blida och trötta vanvettets, dimmor började breda sig öfver hans
+själ.
+
+Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt törnade ihop med en liten
+och kolerisk gentleman, hvars framtänder han utan egentlig beräkning
+råkade utslå med sin käppkrycka. Den koleriske upptog detta som en
+ovänlighet och började larma efter polis. Dylik tillskyndade,
+folksamling uppstod, herrn häktades. Med ett soligt leende och klar
+blick öfverlämnade han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans själ
+hade fått frid och hans förbittring var så förgäten, som hade den aldrig
+funnits till. Det bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och stilla
+sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter, nu när hans dåliga
+humör var öfver ...
+
+Ty det egendomliga i saken är, att denne herre till temperamentet var
+den mest saktmodige och människoälskande individ, som någonsin torde
+förekommit; men, mina läsare, han hade sagda dag begifvit sig till
+Centralstationen för att bevittna den kvinnas affärd, som han älskade,
+och de tre minuter, som återstodo till tågets afgång, hade förspillts i
+gäckade bemödanden att för den enda tioöring han förfogade öfver
+tilltvinga sig en perrongbiljett.
+
+
+                      DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT.
+
+Det vore lättare att lefva eller åtminstone att komma fram på gatorna,
+om här inte vimlade af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa ner i
+rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta för att släppa fram
+någon kavat yngling, som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt på
+sin högra arm.
+
+Man kan näppeligen undgå att irriteras af dessa skinande unga män, ur
+hvilkas till löjlighet rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar emot
+en tillika med ett gränslöst uppjagadt medvetande om den unika
+tjuskraft, som förmått världens ljufvaste unga kvinna att klänga sig
+uppåt deras sida. De sakna färdighet att med värdig jämvikt bära sitt
+tillstånd. Deras syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är något
+ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till och med deras stöflar äro för
+blanka, deras öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt
+orangefärgade och deras mustascher för hårdt snodda. Och de unga
+kvinnorna! Den smeksamma abandon, som präglar deras väsen, och deras
+sätt att med sugande ögon uppfånga hvarje ord, som går ur världens
+ståtligaste och mest genialiske unge mans mun, gör mig lefnadstrött. Kan
+någon upplysa mig om hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa framåt
+gatorna med en fart af tjugo knop i timmen? Anse de möjligen, att de
+därigenom fortare hinna äktenskapets s. k. hamn?
+
+Den skarpsynte läsaren torde skymta en viss retlighet i det ofvan
+anförda, och jag vill därför bekänna, att jag en gång höll på att bli
+kullsprungen af en långbent yngling i den gängse, nyss skildrade stilen,
+sammankedjad med den flickan jag skulle haft. Jag för min del kan med
+svårighet kallas högväxt, men icke desto mindre torde jag befinnas vuxen
+alla situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte hatten öfverdrifvet
+djupt, borrade jag i _honom_ ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen
+som en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar eller ock som en
+ohöljd antydan om det öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt
+neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf mig, samt omslöt
+samtidigt _henne_ med en blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren af
+mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande af att hon råkat så illa
+ut. Få skulle ha kunnat göra det bättre.
+
+Jag var själf så belåten med mig, så jag glömde att se efter hvilken
+effekt mitt stolta och värdiga beteende frambragte på honom, som skulle
+ha den flickan jag skulle haft. Hvad henne beträffar, visste jag på
+förhand, att hon skulle förarga sig till döds för att jag inte såg mera
+stukad ut och att hon sedermera skulle hos mig uppdaga en mångfald
+ovanligt praktfulla egenskaper, hvilka hon under smärtfylld rörelse
+skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande under förevändning att
+»tala om allt».
+
+Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar — enligt min
+erfarenhet äro de icke särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom dem
+lär man känna folk. Det var på så sätt jag lärde känna den flickan jag
+skulle haft.
+
+Det har nämligen funnits tider, då jag varit yngre och lättsinnigare än
+nu. Så t. ex. när jag ingick trolofning med den ofvannämda flickan för
+tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga och för allt mänskligt
+entusiastiskt intresserade natur trådde efter att genom
+autopsi förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas dämoniska
+väsensegendomligheter och irrationella själslif. Jag ville smälta en af
+dessa glaciärer och värma mig vid en af dessa vulkaners glöd.
+
+Å ja, den flickan jag skulle haft var inte beklädd med någon särdeles
+fast isskorpa, och inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som jag
+hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående sätt, hvarpå hon upptog
+mitt frieri, hvilket jag enligt gammal god sed framställde i ett
+utbyggdt fönster vid en större bjudning, blef min första missräkning.
+Hon vred inte oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt; hon satte
+inte handen för ögonen och bad mig för Guds skull tiga; hon anhöll inte
+om åtta dagars betänketid. Det föreföll snarare, som om hon anat saken
+på förhand och inrättat sina kalkyler därefter. Jag kände mig något
+snopen och bragt ur fattningen, men på samma gång en smula uppblåst
+öfver att mitt första experiment i denna riktning aflöpte med en sådan
+ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring med en skrytsam uppsyn
+och företedde en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt
+kontrasterade mot mitt vanliga behärskade, snarare tungsinta sätt. En
+vänlig gammal herre undrade deltagande, om jag inte möjligen höll på att
+få ett recidiv af mässling ...
+
+Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig förnimmelse af att en
+tentamen förestod mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag lofvat att
+infinna mig i en mig ytligt bekant byråchefsfamilj, för att stå till
+svars för mitt uppförande mot denna familjs äldsta dotter kvällen förut.
+Jag undrade, om frack skulle anses oundgänglig, men efter något
+funderande förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat något
+kokain, som jag alltid plägar före lifvets kritiska ögonblick, vandrade
+jag blek, men jämförelsevis lugn, åstad.
+
+Det blef inte mycket uppsluppnare än jag hade väntat mig. Den flickan
+jag skulle haft var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt
+nervös och bragt ur jämvikten, som om hon varit utsatt för åtskilliga
+förtretligheter denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade mig
+bottenlöst forskande och allvarligt samt gjorde intryck af att ta mått
+af mig invärtes, för att räkna ut hur mycket tid och krafter det skulle
+gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen själf samt hans äldste son,
+notarien, vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier uttryckte en så
+svagt maskerad häpnad, hvars orsak var mig outgrundlig, att lifvet
+började synas mig alltför bittert.
+
+Ibland föreföll det mig, som om byråchefen skulle velat tala ett par ord
+med mig i enrum, men som om just denna hans outsägliga häpnad hade
+förlamat honom.
+
+Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska närgående frågor samt
+sväljt något champagne, såg jag mig oförhindrad att gå och var då en
+förlofvad ung man samt upptagen till medlem af denna byråchefsfamilj.
+
+I flera månader var jag medlem af denna byråchefsfamilj, hvilket
+tillgick på följande sätt: Byråchefen klappade mig på axeln, när han
+fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade hvad jag egentligen
+tänkte bli och hvad jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens
+fru förmanade mig till sparsamhet och gudsfruktan samt tog reda på all
+föda, som jag inte kunde äta, för att träna mig att älska den; den
+flickan, som jag skulle haft, bemötte mig alltjämt med hjärtliga
+åthäfvor men arbetade energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets,
+dels vänja mig af med alla mina vanor. »Det är bäst du upphör med ditt
+omåttliga cigarrettrökande _nu_, Huck lille, det blir annars ledsammare
+för dig sedan ...» — »Jag tycker det är någonting så försmädligt hos den
+där Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du har väl ingenting emot
+att dra dig ifrån bekantskapen med honom; bara skrif några rader» ...
+
+Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när ens byråchef till svärfar
+har en större skara barn och den flickan man skall ha dessutom är
+sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg jag mig inte längre ha
+tillfälle att vara medlem af denna respektabla familj och beslöt att
+snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom varande en gentleman ville jag
+dock icke själf säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare
+utvägen att medelst allehanda väl beräknade trakasserier och obehagliga
+yttranden förmå henne att själfmant återsända den s. k. gyllne bojan. Så
+skedde ock. I det åtföljande brefvet stod det så här:
+
+»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag inte längre kan sympatisera
+med Er, så som jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli lycklig på
+annat sätt och hoppas, att Ni aldrig måtte glömma Er vänligt tillgifna
+Vera.»
+
+Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet, som jag önskat finna,
+men var för öfrigt fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty hon har
+funnit lyckan på annat håll, och jag minns henne, som ofvan antydt,
+alltför väl.
+
+
+                            MEDPASSAGERARE.
+
+Det torde icke kunna betraktas som någonting i och för sig epokgörande,
+att jag en dag eller, exaktare preciseradt, en natt färdades från
+Stockholm till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten med detta
+triviala faktum, om jag hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som
+jag inte har någon sjösjuka att redogöra för, ej häller någon massaker.
+
+Men jag var kringhvärfd af medpassagerare, som utan att egentligen mena
+det på det angenämaste sätt fördrefvo tiden för mig.
+
+Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande paren, Ljunghults från
+Jockmock samt Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga och laggifta
+par voro, fast i ett väsentligt afseende jämställda, i ett flertal
+andra, likaledes väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults
+hade varit förmälda i elfva år, men såsom varande i saknad af
+föräldraglädje, höllo de fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift
+intensitet.
+
+När Ljunghult en gång i tiden hemförde sin unga brud från Västervik, låg
+tanken på en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden betraktade färden
+från Småland till Jockmock såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och
+Ljunghult själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna. Ljunghults
+galanteri- och kryddkramhandel hade emellertid under årens lopp tagit
+ett ganska märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som var ägnadt
+att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter och
+lyxpretentioner. Fru Ljunghult hade börjat hålla modetidning och nu
+gjorde de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till ett bekant
+ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd resdräkt, där de flesta
+kulörer jag känner till voro behändigt representerade; Ljunghult själf
+gick i gula skor och rökte cigarrer, som icke härstammade från hans egen
+affär.
+
+Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring kaptenen och ville veta en
+mängd saker: om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret skulle
+hålla i sig, om det fanns något matställe i Visby, om det brukade regna
+där, hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till för två personer
+och en jungfru etc. Kaptenen besvarade tillfredsställande samtliga
+spörsmålen utan att förvrida en min. Om jag har fattat rätt, så är det
+för att tillmötesgå med upplysningar som dessa funktionärer äro
+inrättade. Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting annat.
+Den nu ifrågavarande förvaltade sitt kall synnerligen förtjänstfullt.
+Ljunghult var nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af den sorten han
+hade hemma i boden.
+
+Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin makes sida och lutade sig med
+ett lyckligt leende mot hans axel, hvarvid maken lade sin arm om hennes
+midja, som icke längre var så smärt som för elfva år sedan. Ännu långt
+fram på natten kunde man se deras sammanflätade silhuetter mot öfre
+däckets reling och lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda tonfall
+uttalade sina farhågor angående äldste diskherrns, Larsbergs, metod att
+sköta galanteri- och kryddkramhandeln under deras bortovaro. Det
+framgick, att Larsbergs anlag mera pekade åt galanterigrenen än åt
+speceriafdelningen. Ljunghults voro emellertid lyckliga, och jag
+vederkvicktes af deras lycka.
+
+Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen var alls inte en sådan där
+liten svartmuskig och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare
+eller pianist i ett kringresande kapell, utan tedde sig
+välproportionerad och reslig, besatt en rashund med adresslapp om halsen
+och framkallade genom sin blotta åsyn visioner af blomstrande riddargods
+och läckra jaktrevir. Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn
+förrådde han aldrig, jag fick nöja mig med det ofvannämda smeknamnet,
+hvilket stundom alternerade med den gröfre och mindre förälskadt
+ljudande formen Maus. Bara detta var nog för att röja Fritzchens
+bristfälliga uppfattning. Ty Mäuschen var en välboren engelska i
+miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made, och hade ingenting
+gemensamt med de lifliga små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor.
+
+Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta i själfsvåldig position och
+slöbeundra, men Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken uppslagen
+och påpekade hvad de skulle se. Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att
+man borde bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska valuta,
+som stod att få. Aftonens ljufhet och naturens skönhet förvillade icke
+Mäuschens geografiska sinne och spredo intet skimmer af domnande salig
+frid öfver hennes prydligt utarbetade drag.
+
+Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig, rusade tidvis upp, grep
+spasmodiskt den röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke bredvid
+hennes tallrik och ilade uppför däckstrappan för att konstatera något
+topografiskt faktum. Hon orkade inte äta upp sin »Kotlettchen», men för
+att icke gå miste om valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till
+Fritzchens tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne föreföll tröstlöst
+svårdämpadt, men det var tydligt, att Mäuschen gjorde hvad hon kunde.
+
+Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa omaka makar, då det finns
+andra och märkligare personligheter att yttra sig om? I Södertälje
+trippade den mönstergille skolgossen ombord. Han bugade sig lätt men
+belefvadt, när han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå i
+förbindlig ton till en af besättningen: »Jag vill hoppas, att min
+bicykel, denna mig så kära och synnerligen under sommarferierna snart
+sagdt nödvändiga vehikel icke kommer att röna något men af den måhända
+något gungande transporten på detta ärade ångfartyg?» Därpå ställde han
+sin prydliga ljusbruna, monogrammärkta kappsäck ifrån sig, upptog
+ur bröstfickan sin rena hvita näsduk och började vidtaga
+afskedsviftningarna.
+
+Det var en icke oansenlig skara som hade gjort honom den sista tjänsten.
+Hans egen familj samt ett antal släktingar och närmare vänner gengäldade
+synbart rörda hans kärleksfulla hälsningar. En äldre farbroder, troligen
+prästman, tillropade honom en välgångsönskan på latin, hvilken han
+grammatikaliskt korrekt besvarade på samma tungomål.
+
+Båten gled långsamt nedåt kanalen, och under hela tiden var den
+mönstergille skolgossen däckets hjälte. Än var det en ung flicka vid en
+trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken på en soffa, än lekande
+skolungdom, än lustvandrande familjer — med alla dessa växlade han
+näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt lämpande sig efter
+omständigheterna, än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt böjde
+sitt hufvud, än betydelsefullt lade handen på hjärtat och än lekfullt
+gjorde militärisk honnör. Vi hade samtliga, med undantag af
+bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring den mönstergille ynglingen,
+som med sitt blida, vinnande leende oupphörligt vände sig än åt ena, än
+åt andra stranden, och beskådade med oförställd beundran hans vänsälla
+manövrer. O, hvad denne gosse måste vara älskad, tänkte vi alla. Hvilken
+son och broder han måste vara! Hvar gång han vände sig trampade han mig
+på tårna, och hvarje gång anhöll han om ursäkt på ett så respektfullt
+och förtroendeväckande sätt, att jag kände mig stolt öfver att ha
+blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter. Jag försvann sedan
+småningom från de öfre regionerna och återsåg honom först i grannskapet
+af Visby, just som han med en sirlig gest framtog sin näsduk för att
+börja hälsa den icke oansenliga hop, som där inväntade hans ankomst. Det
+är mig obekant, hur han hade tillbragt natten, men jag misstänker
+starkt, att han framlefvat den under instruktiva och hyfsade samtal med
+de vakthafvande på båten samt möjligen anslagit någon stund till
+genomgående af ett feriepensum.
+
+
+                        RECENSENTENS TÖRNESTIG.
+
+När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få se mig på en cigarr och
+möjligen något mera, rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett
+öfverväldigande bekymradt sätt och beredde mig att uppräkna det flertal
+olikartade engagemang, som den ifrågavarande aftonen råkade föreligga
+för min upptagna person. Men i samma ögonblick antydde Karl-August — som
+känner mig, hvad man annars kan ha att anmärka på honom —, att han hade
+något intellektuellt att komma med. Och jag svor att telefonera återbud
+till den öfriga världen, hvilket jag emellertid sedan af någon anledning
+glömde bort, utan att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet
+blifvit följden.
+
+Karl-August öppnade egenhändigt, när jag ringde på, alldenstund hans
+betjänt som vanligt hade en utekväll, och ryggade därpå till hälften in
+i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur är icke afsedd för två
+personer.
+
+— Gissa hvem som sitter där inne! — hviskade han med feberaktigt
+uppsluppen stämma, medan jag krängde af mig rocken.
+
+— Hertiginnan af Västergötland? — försökte jag, mera på måfå än som
+resultat af någon allvarlig tankekombination.
+
+— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser att du kväfs af skamsen
+nyfikenhet — manade Karl-August, som kanske tar lifvet litet
+allvarligare än det från början var menadt. — Jag vill bara bereda dig,
+så att du inte skall bli nervös och blamera dig, som du har så lätt för
+...
+
+— Säg så gärna rent ut, att det är statens respektable skarprättare, som
+du med fin förtänksamhet önskar presentera mig för — afbröt jag pikerad,
+i det jag vid skenet af ett medfördt trappljus speglade mig i
+Karl-Augusts praktfulla storm.
+
+Karl-August exploderade i ett slags irriterande bukskratt:
+
+— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst intill — han är _recensent_,
+Huck!
+
+Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter) slocknade i detsamma,
+och Karl-August lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken hade rätt!
+För en yngling, hvars själ är ett bibliotek af oskrifven litteratur,
+känns det outhärdligt kyligt att utan varning tussas ihop med en
+individ, som har till mission att afskräcka från utöfvandet af
+skriftställarkallet. Det var med en ytterligt affekterad nonchalans i
+stämman jag föreslog Karl-August:
+
+— Var snäll och be mig stiga in!
+
+Därhän gick han emellertid inte, han endast sparkade mig i knävecket som
+tecken till gästfrihet, — och jag bockade mig för mästermannen. Han hade
+intet blod på fingrarna, inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila
+utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde ingen mordgirighet, snarare
+en trött välvilja. Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck, och
+hans yttre företeelse var icke ägnad att väcka mörkrädsla hos den som
+var okunnig om hans yrke.
+
+Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta och Karl-August med
+bullrande gemytlighet ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt
+göra hvad jag kunde för att vinna den förfärliges eventuella hjärta och
+sporde därför blygt tvekande:
+
+— Recensenten har väl mycket att göra, kan jag tro?
+
+Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade hans bleka läppar, han lutade
+sig tillbaka, slöt ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade
+någon särdeles omfattande utsikt.
+
+— Floden! — stönade han slutligen. — Floden ... Den går mig till halsen,
+den slår igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket yrke, mina
+herrar!
+
+— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo både Karl-August och jag
+med en frisk och naturlig uppriktighet.
+
+— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så våldsam i år? — fortfor jag,
+hycklande okunnighet.
+
+— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis — genmälde han med en bister
+blick, som syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna pappersark,
+hvilka i en framtid skola visa sig odugliga att som Noaks ark hålla mig
+och andra ynglingar uppe på syndafloden.
+
+Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde mannens farlighet, och jag
+önskade, att jag aldrig blifvit född.
+
+Fasornas man hällde drömmande konjak i sin whisky, och Karl-August, som
+annars inte har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte ett halfkväfdt
+»hej!» Bödeln afsmakade groggen, fann den stimulerande och bestämde sig
+för att säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han fann oss
+sympatiska. Utan om sig och sitt.
+
+— Det är vederkvickande hvilsamt — började han — att så här få slå sig
+lös en fridfull kvällstund med ett par hyggliga och försynta gossar, som
+oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans röta, som förtär en yrande
+mänsklighet ... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar jag för
+ingenting — insköt han godmodigt, då han förnam en hostning från mitt
+hörn. — Herrarna anser sig förmodligen äga en viss insikt i världens
+infernaliska beskaffenhet (jo något, eller hur, Karl-August?), men jag
+anhåller, att herrarna inte tar illa vid sig, om jag uppger ett stilla
+hånskratt åt denna herrarnas inbillning (för all del, för all del, det
+hörde ju till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat i mitt kall i
+åtskilliga Herrans år, och jag kan nu betrakta mig som en i det närmaste
+fredlös man. Det skulle verka synnerligen lugnande på mina hårdt
+angripna nerver att efter mörkrets inbrott stadigt följas af en t. ex.
+till författare förvillande kostymerad detektiv; men med tio öre raden
+når man inte en sådan lyx. Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar
+författare, men det är inte myndigheterna som placerat dem i mina spår
+... Jag påkostar mig gärna en droska, när det börjar skymma; men i den
+sitter jag som på nåldynor, för hur kan jag svära på, att inte åkaren i
+sina yngre och bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt _känner
+igen mig_?
+
+Skräckmannen hällde drömmande whisky i sin konjak, såg på oss med »ett
+dödsskjutet rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet
+rådjur beter sig, och det skäms jag för, ty det ha alla in- och
+utländska romanskrifvare gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma
+och vördnadsfulla medkänsla:
+
+— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina herrar! Jag har åkt i spårvagnar,
+slutna, hemska, fulla med skriftställare. Jag har känt blickar, från
+höger, från vänster, från sätet midt emot, jag har mötts af hälsningar,
+jag har hedrats med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för mig inte
+fortskaffningsmedel utan tigerburar.
+
+När jag infinner mig på en bjudning, är det alltid någon medelålders dam
+med något visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket sägande åthäfvor
+vägrar att presenteras för mig, och någon irritabel ung man, som länge
+önskat få säga mig ett par hälsosamma ord.
+
+Och min korrespondans, mina herrar! Eller rättare min brefkollektion,
+för jag skrifver aldrig bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas
+sannerligen mina posthuma biografer, de kommer att få roligare än jag
+har haft. Min intimaste vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig så
+här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga tron, att du något litet
+sökte förstå mig och hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag vet
+nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var värd. Den omständigheten, att du
+offentligt påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang från
+Heine, kan icke utplånas af det lismande beröm du för skams skull ansett
+dig böra tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer. Tian följer, när
+det lämpar sig för mig». Det har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i
+familjekretsen outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga författarinnan
+påpekar triumferande, hurusom mitt namn och de publikationer jag vanärar
+med min penna kunna sägas vara för evigt bannlysta från Sveriges alla
+_verkliga_ hem, ty sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam bjuder
+mig på fri resa i hennes sällskap till södra Australien, »eftersom ni
+anfäktas af så starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit förlagda
+teckning ur hvardagslifvet», och en kyligt ironisk dramaturg anhåller
+att få veta titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund ni
+ådagalägger en så säregen insikt och erfarenhet i dramats teknik», samt
+slutar med att intresseradt förfråga sig, hur det känns »att vara raka
+motsatsen till gentleman».
+
+Karl-August och jag sutto mållösa, och våra unga hjärtan flögo martyren
+till mötes. Han sände oss ett matt leende, som antydde, att han fattade
+omkastningen i vår känslostämning vis-à-vis honom.
+
+— Men allt det där är ju bagateller på sätt och vis. Min lefnads stora
+lycka har krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas i korthet.
+Förhistorien: västkust, månsken, tennis, välbergad änka med anslående
+dotter. Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans tillbaka i
+Stockholm, jag salig, dock nödgad att utöfva min verksamhet. Jag
+klatschade med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte mig charmant.
+»Lik i lasten», äktenskapsroman af Svea Vindhäll, kommer ut, jag
+behandlar den med lif och lust, med verklig kläm — det allra
+briljantaste massmord. Ja, mina herrar, hvad behöfver jag vidare
+tillägga? Min älskades dörr var från den stunden stängd för mig. Det
+gjorde henne outsägligt ondt att nödgas stöta bort mig, men hon kunde
+inte ingå förening med en man, som i tryck benämt hennes mor idiot. Ty
+hennes mor var Svea Vindhäll!
+
+Minnena öfverväldigade litteraturens offer. Han gömde hufvudet i
+händerna en stund. Karl-August och jag sutto andäktigare än vi någonsin
+suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet att med snaraste slarfva ihop en
+bok för att, sedan han ställt mig på skampålen inför allt Sveriges folk,
+få gå och trycka hans hand och återskänka honom tron på mänskligheten.
+
+
+                     KÄRLEKEN UR FÖRLÄGGARSYNPUNKT.
+
+Den afton, då min bana korsade recensentens törnestig (se föregående),
+syntes mig bestämd att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i mitt lif.
+Om den kunde tituleras lif, den vegetativa slöexistens jag dittills
+låtit min andes möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin härlighet
+församlade liljorna på marken i ladorna, fastän han inte var så klädd,
+eller hur det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men jag, lät jag
+icke min odödliga själ flyga planlöst omkring som fåglarna under
+himmelen? Här hade jag gått och kraflat mig fram långt på hinsidan
+beväringsåldern, och hur många dikthäften hade jag komprometterat mig
+med, hur många romaner hade jag fullbordat, hur många dramer hade jag
+lagt sista hand vid? 0 (= noll) af alla sorter.
+
+Dessa och dylika reflexioner spirade upp i recensentens törnespår. Jag
+svor att bli en ny och bättre människa. Jag beslöt att ge hugg på mig.
+Redan följande afton kaflade jag upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig
+ursprungligen, att det skulle bli en samling noveller, med ämnen från
+tämligen gångna tider och icke utan sina allegoriska andemeningar; men
+när jag hade gnott på den första historien i cirka tre dagar, varseblef
+jag, att det artade sig till en mera genomförd roman på vidpass 400
+trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag, som hyser den borne diktarens
+instinktiva vördnad för inspirationens skenbart nyckfulla ledning,
+ändrade namnen och ett antal smärre glosor, så att det hela medelst ett
+trollslag förvandlades till pur nutid, samt tillfogade en långt bortom
+ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig afslutning som ersättning för
+den där andemeningen, hvilken under författandets lopp hade afvikit. Det
+skulle vara ett matt uttryck för min skaparstämning, om jag sade, att
+jag fann mitt verk ganska godt. Jag var förbluffad helt änkelt — mycket
+hade jag trott mig om, men knappast _det_! Det plägar ju verka
+synnerligen uppblåsande att öfverträffa andra, men hvad är denna billiga
+och i grunden osympatiska triumf mot att öfverträffa sig själf?
+
+Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen och undrade vekt, hvilken
+förläggares affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring. Mitt
+ofördärfvade hjärta manade mig att gynna någon stackars liten af
+konkurrensen nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en
+originalförfattare träda öfver sin tröskel och som annonserar i
+tidningarna om att han portofritt levererar till landsorten »Detektivens
+hemlighet» i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern» med guldsnitt
+jämte ett vackert pennfodral för sammanlagdt 75 öre. Men min
+skaldeambition afstyrkte på det bestämdaste detta filantropiska
+hjärteförslag och tvang mig att välja en engrosaffär för mästerverk, där
+ett europeiskt författarrykte expedieras en gång i månaden.
+
+Efter att med min hofkalligrafiska piktur ha tecknat på omslaget
+följande maktspråk: »Rätten till öfversättning på främmande tungomål,
+äfven franskan, förbehålles», aftågade jag, på någon distans följd af
+stadsbudet Göransson, som forslade litteraturalstret fastsurradt på
+ryggen likt en koffert. Göransson fick vistas på gatan med sin vittra
+börda, under det jag vandrade in för att bereda skalderyktesfabrikanten.
+
+Han var upptagen för ögonblicket, och jag inbjöds af en underordnad
+herre att tillsvidare slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han
+benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk. Om en stund kom en
+yngling utraglande ur det heligaste med stela blickar och ett nervöst
+skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som en blind genom rummet och
+stack ut på gatan; tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt
+badställe. »Den där har fått ett drygt honorar», grinade den
+underordnade herrn mot en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde den
+underordnade fröken med en glimt af medkänsla. »Han får ge 525 kronor i
+tryckningskostnader för det där versskräpet, som kom ut i våras»,
+meddelade herrn. Jag mådde inte bra och började undra, om jag inte just
+den dagen var för öfveransträngd för att syssla med affärer, om än
+aldrig så ljufva.
+
+Emellertid kom nu min tur efter den nervöse ynglingens otur. Jag tittade
+ut genom fönstret och konstaterade, att Göransson slagit sig till ro på
+trappan midt emot med skönlitteraturen som underlag. Litteraturgrossören
+visade sig otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa ut och
+döda Göransson.
+
+Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt att önska i fråga om flärdlöshet,
+och detta dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning.
+
+— Jag har skrifvit en bok — yppade jag med en liten sväljning.
+
+— Jaså — genmälde grossören utan spår till häpnad.
+
+— En roman — fortsatte jag.
+
+— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande, som jag tyckte, och började
+verkställa kalkyler på sin pulpetalmanacka.
+
+— Den kan väl inte bli färdig till jul? — framkastade jag nu säkrare.
+
+— Det är väl herrns ensak; om herrn är flitig, så ...
+
+— Förläggaren missförstår mig. Nog är den färdigskrifven, för längese’n,
+men jag undrar, om den kunde komma ut före helgen ...
+
+Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset för samvaron och
+började bläddra i telefonkatalogen.
+
+— Min tid är kostsam — upplyste han. — Är det något herrn vill mig, så
+ber jag att få veta det med detsamma.
+
+En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare ha ju inte skyldighet att vara
+några sekularsnillen. Jag framstälde alltså på ett populärt
+förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans uppgift gentemot mitt verk.
+Hans drag antogo småningom ett lidande uttryck, och han yttrade
+slutligen med ett slags ömkansväckande konvalescentstämma:
+
+— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt sjå för att få det att gå
+ihop. Här var nyss en skaldeyngling, som blef en smula ledsen, men min
+familj skall väl också lefva ...
+
+Jag får bekänna, att detta senare argument föreföll mig oväsentligt, men
+det gjorde mig ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt:
+
+— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi kan ju vänligt komma öfverens om
+ett obetydligt honorar, som sedan ökas i geometrisk progression med
+hvarje ny upplaga ...
+
+— Vi brukar alltid hålla oss till första upplagan, när vi resonnerar om
+otryckta arbeten. Det var ju en tjock historia, antydde ni? Hvad handlar
+den om i korthet?
+
+— En ung poets sjuka stämningar och nervösa vibrationer — deklamerade
+jag — hans aspirationer mot oändligheten, hans ...
+
+— Du store, ett så’nt ämne för en roman! Men det såg jag på herrn, så
+fort herrn kom in. Hur är hans ställning till _henne_? Blir det något
+af?
+
+— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer knappast någon _hon_ i boken —
+bara en gammal kvinna, som är halft en symbol ...
+
+Här exploderade grossören. Han gapskrattade brutalt.
+
+— En käring, som är en half symbol! Det är väl »S:t Göran och draken»
+som har ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit omodernt bland
+skaldeungdomarna numera att sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt
+stilla, unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att utan kärlek
+behöfver ingen göra sig besvär hos mig. Min familj skall väl också
+lefva; tror ni jag har råd att ge ut romaner utan kärlek? Och finns det
+ingen vidare kärlek i boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget
+»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga». Vi är beroende af allmänheten,
+unge man. Jag har brådtom. Adjö!
+
+Göransson förfärades, när jag trädde ut på gatan och med dof röst
+yttrade:
+
+— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min tro är krossad och mitt hopp är
+sviket, ty den eländige knallen vill inte höra talas om annat än kärlek.
+
+
+
+
+                           GLUNTENS EPIGONER.
+
+
+                          HÄNRYCKNINGENS STAD.
+
+Må ingen förespegla sig, att här skall följa en hymn öfver den sig så
+kallande Mälardrottningen — hennes ära vidmakthålles redan förut af ett
+nöjaktigt antal poeter, med eller utan literis (ingen har ännu befunnits
+förtjäna mycke’ ris)[4]. Men en medellång middagslur härifrån efter
+snälltågsberäkning blåsa uppsluppna slättvindar kring ett småtrefligt
+provinssamhälle, bebygdt af tjugo à tretti tusen själar samt en
+varierande mängd studenter. Där har det en gång synts mig godt att
+dväljas, och där har min ande stundom i månskenskvällar bestigit
+extasens höjder, hvilka torna sig högt öfver slottsbackens öfversta
+krön. Där är hänryckningens stamort i Norden, där flammar den eviga
+elden på den apolloniska yrans altarhärd.
+
+Hör och döm! Den, som klottrar dessa rader, vallfärdade en dag förliden
+vår till detta minnenas helgade hem för att där uppspåra några flikar af
+sina ynglingaillusioners tappade purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem
+som upptagit den.
+
+Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus himmel, de afhållna
+gamla kullerstenarna skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna,
+bronsgubben vände fortfarande ryggen åt det kungliga universitetshuset
+och lät sin »tanke» hvila sig — allt detta var juste och i sin ordning.
+Men det slog mig småningom, att samhället var för väl sopadt. Hela
+studentkåren var undanstädad, och en dåsig prydlighet hvilade öfver de
+snyggt upplinjerade gatorna, alltifrån Asgårds buttra fasad till
+Luthagens yttersta träsk (lut abbreviation af lat. _lutum_, gyttja),
+från brackdistrikten bortom järnvägen till Fjärdingens klassiska
+kvarter. Kämpande mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade jag
+öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en poliskonstapel, som tycktes
+utgöra den ende trafikanten.
+
+— Hör nu herrn, hvar i all världen är studentkåren?
+
+— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt, synbart sträfvande efter att
+associera detta uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp. — Aha
+— ljusnade han plötsligt upp — lokalen är nere vid Dombron. Vänd om och
+gå genom Skytteanska ...
+
+Men jag hade redan hånleende vändt mig ifrån den oförstående
+ordningsväktaren och ilat mot ett hvitt föremål, som seglade neråt
+gatan. Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs tjocklurfviga
+hufvud. Tjusad störtade jag emot honom och hälsade honom med en
+sällspord värme.
+
+Flaxberg tog saken mera dämpadt, om än vänligt, ruskade min hänfördt
+framsträckta hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter moget
+och öfvervägdt:
+
+— Jag har i dag med en viss glans öfverstått min histologitentamen och
+har med anledning däraf beslutit att påkosta mig en och en half timmes
+rast, möjligen med kvart, dock enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så
+har jag sedan min förra tentamen en ouppdragen flaska apollinaris hemma
+i min lokal — du har väl ingenting emot att tömma en bägare af detta
+fluidum på grund af dagens betydelse?
+
+Nej vars, nej för all del, det hade jag ju visst inte, omständigheterna
+måste firas, det var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad det var
+för en dunkel tungsinthet som bredde sig öfver mig — jag som borde ha
+fröjdats i himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt därmed
+sammanhängande gästfrihet!
+
+— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor tentamenshjälten i energisk
+ton.
+
+— Affärer? _Här?_ Låt oss tala allvar, yngling. Jag är kommen för att
+råka studentkåren — svarade jag med en skymt af lidelse.
+
+Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den begreppslöse konstapeln.
+
+— Direktionen sammanträder inte på länge — upplyste han småningom — och
+hvad vill du dem för rästen?
+
+— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag tror, att en klunk apollinaris
+skall lifva upp mig.
+
+Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd. Själf kröp han ihop i
+pinngungstolen och anvisade åt mig den storrosiga inventionsdivanen,
+hvarefter den festliga pokuleringen vidtog.
+
+Trots det stimulerande läskevattnet ville stämningen icke bli hvad man
+kallar sprudlande. Flaxberg fann sig slutligen föranlåten att ursäkta
+sin fåordighet med den upplysningen, att han måste i någon mån
+koncentrera sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien, som han
+samma afton skulle hålla i föreningen »Bort med studenterna».
+
+— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade jag förlamad af häpnad. — Var
+det »Bort med studenterna»?
+
+— Precis — bekräftade Flaxberg strängt. — Jag märker, att du med
+oursäktligt lättsinne vidhåller din gamla okomplicerade åskådning. Jaja,
+man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar. Men vid tjugofem år
+åtminstone är man skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen åt
+sidan och känna sig som medborgare, som integrerande del af — af det
+stora hela, du vet, bidraga till lösningen af den sociala frågan och så
+där vidare ...
+
+— Hvad är det för en fråga? — sporde jag trumpet — Är den direkt eller
+indirekt?
+
+Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar.
+
+— Den är i högsta grad direkt och berör enhvar af oss på det _allra_
+närmaste — docerade han på. — Vi vill afskaffa studenterna på så vis,
+att _alla_ blir studenter. Vi nöjer oss inte som du och dina olycksaliga
+likar med att bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla krafter
+dra upp de vanlottade klasserna. Så snart jag har läst en bok eller
+tidningsartikel eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte i
+högdragen lättja och smälter innehållet för mig själf, utan jag går
+genast upp på en kateder och framlägger det för den arbetande brodern,
+som sålunda för en ringa afgift erhåller en ovärderlig massa kunskap,
+sorgfälligt preparerad. Eller också skrifver jag ihop ett
+tjugofemöreshäfte, där han på ett otroligt lättillgängligt sätt får reda
+på hvad lärda forskare har mödat sig i hela sin lifstid med att utröna.
+Å, det är härligt att så kunna medverka till millionernas förädling! Och
+hvilka resultat! Man hör ju på långa håll hur gräset växer ...
+
+— Och kon dör — inföll jag, i det jag hastigt reste mig. — Din rastetid
+är ute, Flaxberg, och mänskligheten kallar dig. Tack och farväl! Det
+finns några droppar apollinaris kvar till din nästa tentamensfest. Jag
+undrar, om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill.
+
+— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist — varnade Flaxberg stelt. —
+Han sysslar med utarbetandet af ett särdeles genomtänkt
+härordningsförslag med speciellt afseende fästadt vid de värnpliktiges
+intellektuella utbildning samt rösträttens nedflyttning till
+konfirmationsåldern. Det kommer ju litet för sent den här gången, men
+hvem vet, ett annat år kanske ...
+
+Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd ned för trappräcket och
+vandrade beklämd ut på gatan. Där uppdök åter en mössa.
+
+— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt — hur lefver du med världen?
+
+— _I_ världen, men inte _af_ världen — förkunnade den anropade mildt
+högtidligt. — Det gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner inte
+mer, vi har missionssamtal i afton, och inga utomstående ...
+
+— Tack, tack, men det gör ingenting för min del, jag har inte häller
+just mycken tid — afbröt jag med någon brådska.
+
+— Men en evighet har vi alla framför oss — ansåg Pålle och ilade vidare.
+
+Ja, det var hänryckningens stad, och där flammade lågorna höga på den
+apollinariska yrans altare.
+
+
+                       KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN.
+
+Det var en gång en kandidat, som mer än de flesta grubblade öfver
+striden mellan kapital och arbete. Han berördes smärtsamt af den
+omständigheten, att dessa bägge hvart för sig så sympatiska begrepp
+aldrig möttes i sämja utan ständigt flydde hvarandra eller stötte
+hvarandra bort. Tider hade funnits, då han trott sig vara den korade
+fridstiftaren, den som komma skulle; men han vardt äldre och fick
+mustascher och gick öfver på Hamletssidan.
+
+Då ordnade han småningom förhållandena så, att han ägnade den
+hufvudafdelning af lifvet, som kallas terminer, åt den ena makten,
+kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes ferier, åt
+motståndaren, arbetet. På detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna
+frid, som ett välberäknadt kompromissande kan skänka, och lade på
+hullet, som endast den rättsinnige och välsituerade lägger på hullet.
+
+I vetenskapliga kretsar var han äljes icke beryktad för ortodoxi. Har
+var till och med så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla
+svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan titeln hade ursprungligen
+tilldelats honom af hans städerska och sedan spridt sig till vidare
+kretsar, så som det plägar gå.
+
+Han var aldrig ovillig att utreda för oss yngre orsaken till detta
+missförhållande, och en jämmer var det att lyssna till denna historia om
+afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig martyrkäckhet.
+
+Nå, han visste, hvad s. k. examina voro värda, och var inte den, som
+dårades af titlars klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför inte
+han såväl som andra kunde lägga sig till med ett och annat af dessa
+stämplade pappersark, som äro så komiskt lätta att förvärfva och af
+hvilka man i lifvets senare skeden stundom kan ta bevittnade afskrifter
+för att dymedelst lura bönder. Ja, inte hade han svettats något
+särskildt för saken, men han hade dock upprepade gånger stämt möte med
+än den ena och än den andra »gamla stöfveln», som han med någon hätskhet
+uttryckte sig om de akademiska lärarna, i afsikt att under vetenskapligt
+tankeutbyte framhålla sin kompetens för den åsyftade betygsgraden. Han
+föreställde sig, att han hade att göra med gentlemän, uppträdde själf
+som sådan och hyste därför berättigade pretentioner på ett annat
+bemötande än det verkligt skändliga, som kom honom till del. Det var
+kanske inte lönt, att han sade mera, han kunde knappast vänta att bli
+trodd ...
+
+— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt — vi tror hvad som hälst om de
+gubbarna. Vi kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar.
+
+Å ja vars, han kunde gärna exponera dem, i betraktande af att de voro
+tämligen komprometterade förut.
+
+Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och hans ögon stirrade ned i
+toddyglaset med en glöd så förtärande, att sockret smälte fortare än
+vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande, stundom opassande
+tydliga ordalag skildrade sina lärda rendez-vous’er.
+
+Öfverensstämde det först och främst med folkvettets eller bara den rena
+simpla snygghetens fordringar att pådraga sin solkigaste och
+knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i förväg anmäld välfrejdad
+yngling, som kommer på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst
+samt violett silkesnäsduk innanför västen?
+
+Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad och blickade skyggt på hvarandra,
+liksom spörjande, om det kunde vara sant, att vi nyss blifvit bröder med
+denne häpnadsväckande karl. Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga
+af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor, och vi redde oss alla
+förträffligt. — Herre Gud, man tenterar ju inte alla på en gång.
+
+Han höll emellertid för troligt, att de intriganta gamla männen
+anskaffat de nesliga plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället. Han
+ansåg, att detta drag alldeles frappant passade in i deras karakteristik
+och att måhända ensamt det innehöll nyckeln till hela deras anläggning.
+
+Man kunde verkligen inte ha det att säga efter dem, att de sparade någon
+möda vid arrangerandet af hans mottagande. Så plägade de t. ex. på
+förhand ha låtit hopsamla allt damm, som vid morgonstädningen
+uppdrifvits i deras och möjligen äfven någon grannes våning, på skyfflar
+samt med snålt tillgodogörande af hvarje korn öst det öfver bord och
+stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum. Visste någon af de
+närvarande hvad detta ville säga för en man med samma dag borstade
+svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de någon tanklöshet och brist
+på förutseende vid hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd,
+annars hade de väl näppeligen satt honom på en låghalt taburett
+(taburett, mina herrar!) midt för ett par bordsben och beredt honom
+tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken. Han måste beundra
+deras sinnrikhet, äfven om han icke kunde fullt sympatisera med deras
+anordningar, ty han var den, som förstod att låta detta vara detta.
+
+Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi hade fått förverkligad vår ungdoms
+djärfva dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens och
+dvärgasinnets ädla offer. Framför oss satt en hjälte och höjde sitt
+stora toddyglas till svar på den försynta hälsningen från våra
+oansenliga punschglas, och de tunga molnen från en hjältes cigarr
+korsade de fina rökstrålarna från våra cigarretter.
+
+Allesammans tycktes de ha enat sig om att komplettera det kyliga
+obehaget i inledningsceremonierna med det ovärdigt snärjande spörsmålet:
+»Nå, hvad har herrn läst för något i ämnet?» Detta syntes honom innebära
+en våldsam missuppfattning af ändamålet med hans besök och försatte
+honom i ett dåligt humör, som han icke lyckades bli kvitt, så länge han
+satt kvar på den nämda taburetten (nåja, _satt_ var kanske för starkt
+uttryck). Visserligen kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en hög
+boktitlar — han hade minsann sett många sådana i sin dar — men han var
+kommen för att resonnera allvarligt och gediget och framlägga sina
+tankar och åsikter i det förevarande ämnet. Han råkade ha idéer, och
+hvad innerst kom det dem vid, om han hade läst någonting eller ej?
+
+Minnet af all den lumpenhet han varit med om syntes kväfva honom, hans
+röst blef tjock af svällande harm, och han måste ta en större klunk för
+att bli klar i strupen. Så försjönk han i funderingar, af ett bittert
+slag troligen, och vi måste slutligen påminna honom, att hans skildring
+icke kunde anses afslutad.
+
+Liksom ovilligt tog han till ordet igen. Han var inte långsint, han
+ville inte säga något ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade
+Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de förstodo, de kunde nog vara
+ganska användbara i sitt slag. Men som usla bofvar hade de betett sig
+mot honom. Kunde någon af de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att
+han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde dock icke till de laster, som
+någon nu lefvande individ skulle våga uppträda och beskylla honom för.
+Saken berodde helt simpelt på smärre meningsskiljaktigheter mellan honom
+och gubbarna. Han hade befunnits hysa afvikande åsikter än i fråga om
+ett årtal, än rörande en historisk händelses förlopp eller ett
+filosofiskt systems sammanhang. Ja, och så hade han funnit den grekiska
+formläran bra nog otidsenligt invecklad och därför vidtagit ganska
+omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna.
+
+Det var _detta_ som hade retat gubbarna och kommit dem att taga en låg
+hämd! Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet, nej bevara oss väl,
+ingen ovanlig synpunkt, då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp, på
+stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta er för det som nytt är!
+
+Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation, och nästa morgon hälsade
+vi med nöd på professorerna.
+
+Han var en snäll och vänsäll man, och han höll sig inte för god att
+sällskapa med oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord liberalitet
+sin hela tid till vår disposition under de perioder, då kapitalet, som
+nämdt, var föremål för hans tankar och åtgärder. Ack jag minns väl, hur
+värmande det kändes att, när man glad och rik trädde ut från
+postkontoret med ett af fem insegel smyckadt konvolut uppstickande ur
+bröstfickan, möta hans glädtigt intresserade blick och hälsas af hans
+hjärtevinnande slag på axeln. »Gamle gosse, var det inte förlidet sekel
+vi träffades sist, vi ska vara tillsammans.»
+
+Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd öfver vår pappas frikostiga
+hjälpsändningar, ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser
+öfver vår välbergade och ogifte farbrors obetydliga gifmildhet.
+
+Han berörde sällan inför oss de tider, som han i öfverensstämmelse med
+sin lefnadsplan ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam person, och
+för rästen hade ämnet sina bittra sidor.
+
+Han antydde nämligen stundom, att han haft litet flera motgångar, än
+någon af de närvarande kunde åskådligt föreställa sig. Men han var icke
+den som ville uppkalla några larmoyanta effekter ...
+
+Så mycket fingo vi ur honom ändå, att han, då terminen definitivt var
+afslutad och såväl kapital som akademiska medborgare vordo sällsynta,
+plägade packa full med böcker en gammal familjeklenod till läderkoffert,
+som var så skröplig, att den sammanhölls endast af de kära minnen, som
+voro fästade vid den, och färdas till något litet och oupptäckt samhälle
+för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade friden var emellertid
+besvärligare att ernå, än de närvarande inbillade sig. Om han ville,
+skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter om förstadsträhus,
+där man fick tacka försynen, att det fanns ett slags väggar mellan
+rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär ... Man ägde tyvärr
+också en apparition, som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga
+flickor från att åtrå ens bekantskap, och man var kanske såpass
+spirituell, att man icke betraktades som något öfverflödigt påhäng vid
+hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet. Kort sagdt, han
+hade aldrig lyckats finna den drömda idyllköping, där han tänkt sig, att
+hans lifsverk skulle gro och blomstra.
+
+Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte mannen, vi kände oss så tarfligt
+framgångsrika, så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den kvällen
+efter en ädel olyckas bäska kalk.
+
+                   *       *       *       *       *
+
+Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre och förhärdade och knöto nya
+bekantskaper och glömde småningom vår gamle vän. Väl växte det upp nya
+ynglingagenerationer, som ställde sig under hans hägn och i hans följe
+tågade efter idealets fana. Men hans hjässa började kalna, och de unga
+tröttade honom. Han blef led vid hela sin kår och började söka sitt
+umgänge i andra samhällsklasser.
+
+Han följde härvid konsekvent metoden att löpa samhällets rangskala
+nedåt, och med den starka stilkänsla, som alltid varit honom egen,
+rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och klädedräkt efter sin
+tillfälliga omgifning. Han ville icke afsticka genom sitt yttre, han
+förstod att göra sig gällande ändå.
+
+Sista gången jag såg honom, stod han utanför en änklare restaurant
+eller, brutalt uttryckt, en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra
+hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt diskuterade angående
+arten af den förtäring, som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda
+herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens eller anletsdragens
+förfining; men ingen, som såg denna grupp, kunde misstaga sig på att han
+var dess sol och centrum.
+
+Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp till honom, och det sista
+jag hörde, innan skaran stormade ingången, var en inställsam
+bränvinsbas, som yttrade:
+
+— Kandidaten får bestämma.
+
+
+                         FRIBERGS EXAMENSFEST.
+
+Min landsman Friberg studerar klassiska språk. Jag vill ju inte därmed
+ha sagt, att han förnöter tillvaron med att hänga näsan öfver den föga
+spännande litteratur, som Homeros och Cicero m. fl. forntidspedagoger
+för mycket länge sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till bruk för
+de allmänna läroverkens högre klasser. Friberg är nämligen en grannlaga
+natur, han hyser en respektfull vördnad för antiken, han nänns icke röra
+med ovarsam hand vid den klassiska odlingens skatter, han blickar endast
+i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna — det är nog för hans
+försynta väsen att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit skrifvet.
+»Tids nog», säger han med ett epikureiskt leende, »tids nog blir vi
+bekanta, gubbar. Här är ingen brist på terminer.»
+
+Friberg har rätt, han har icke lidit brist på terminer, de han upplefvat
+kunna angifvas med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en individ
+med hans antika ro och jämvikt måste helt naturligt osympatiskt beröras
+af sina samtidas osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver samt
+förfäras inför deras brutala och bullersamma inträngande på vetenskapens
+heliga marker. Vi äro dock inte mer än människor, de flesta af oss, och
+äfven Friberg har haft sin svaghetsstund, då han hvirflats in i
+världslighetsströmmen.
+
+Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar, men det är dock ett
+faktum, att han en gång — det har kuggats många generationer sedan dess
+— i ett slags öfvermodig yrsel anmälde sig till kandidatexamen. Kvällen
+före skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af sin städerska och
+placerade detta under sin hufvudkudde för att på så vis garantera sig
+dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt uppvaknande. Följande
+förmiddag rycktes Friberg ur sin barnsligt djupa slummer af en hård
+kvinnohand, som höll på att raka fram spillrorna af det kväfda
+väckarinstrumentet, hvilket under nattens lopp ändat sin larmande bana.
+Men Friberg tog med ett lyckligt leende farväl af sina fåvitska
+examensplaner och erinrade sig med välbehag, att äfven Homeros plägade
+slumra ibland.
+
+Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig något riktigt lugn efter den
+dagen. En smärtsam tagg blef sittande i hans själ, och han sände mulna
+blickar efter oss andra, som ideligen skenade förbi honom och trampade
+honom på tårna under vår kapplöpning till akademiska lärdomsgrader och
+förmånliga ämbeten. Och en vacker septembermorgon stod det tydligt för
+Friberg, att några åtgärder borde vidtagas.
+
+Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla sin reputation i dessa
+bustider? Så lydde det problem, som sagda morgon framställde sig till
+hans betraktande.
+
+Sedan han mediterat öfver saken i sin gungstol under en tidrymd af fyra
+pipor, kände han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät förfärdiga
+ett monumentalt anslag af följande lydelse:
+
+»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan längre tid tillbaka än någon af
+er kan minnas, anhåller härmed att få se samtliga landsmännen, så väl
+seniorer och juniorer som recentiorer och recentissimi, på en enkel
+examenszwyck å nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart. Dräkt:
+Högtidsdräkt för en hvar som kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle
+inspektor eller någon hedersledamot råka till att få se det här
+plakatet, må han anse sig inbjuden. Friberg knusslar aldrig.»
+
+Detta epokgörande tryckalster fastnubbades i god tid följande morgon af
+Friberg egenhändigt på nationens tamburdörr. Vaktmästaren höll sig bakom
+med gapande mun, och en ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän
+bevittnade förrättningen. Sensationen kan näppeligen ha varit
+våldsammare, när doktor Luther i världen smetade upp sina teser på
+kyrkportalen i Wittenberg.
+
+Friberg var emellertid inte den man, som tog intryck af en omgifvande
+människofänads hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet. Han nubbade
+utan att blicka åt höger eller vänster, och när han ändtligen vardt
+färdig, ställde han sig på något afstånd med hufvudet på sned och mössan
+i nacken för att kritiskt granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss
+landsmän med en högdraget förbindlig blick, uttalade en världsvan
+förhoppning, att vi icke måtte vara behäftade med något förhinder, och
+aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af de högljudda och
+epigrammatiskt formade gratulationer, som slungades efter honom.
+
+Det töfvade inte lång stund, innan samhället i sin helhet och i
+synnerhet studentkåren hade kunskap om dagens enastående betydelse,
+Friberg var i hvars mans mun, och vi landsmän bemöttes med en
+respektfull afund.
+
+När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder, började anlända,
+mottogos vi magnifikt af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en
+fond af praktfullt dukade bord och en stab af parata vaktmästare. Vi
+bländades af födoämnenas ymnighet och beaktansvärda kvalitet samt
+öfverväldigades af den myckenhet prima fluida, som bidade vårt angrepp.
+Stämningen svingade sig med detsamma upp till en lofvande höjd.
+
+Så knackade Friberg på sitt glas och tog sig friheten att hälsa de ärade
+landsmännen välkomna.
+
+— Det är inte min vana att skräfla — yttrade han vidare med rörd stämma
+— men jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett betydligare antal
+fester, både examens- och andra, än flertalet af de närvarande. Den
+lilla flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig personligen en vida
+mera ingripande betydelse än något annat rummel, som jag har varit med
+om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen torde ha sig bekant, min
+första examensfest. (Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske min sista.
+(Protesterande mummel.) Examen, mina ärade landsmän, hvad är examen? —
+(Här stannade han, synbart villrådig om svaret på den uppkastade frågan,
+men fattade sig snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ, som har
+sina särskilda åsikter, sina från mängdens afvikande tycken. Jag försof
+mig en gång, men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig in att
+fira en examensfest så att säga fristående. Låt oss vara tillsammans.
+Hej på er, landsmän!
+
+Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste seniorn utbragte »ett
+fyrfaldigt, kraftigt, studentikost, äkta upsaliensiskt lefve» för honom,
+och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring salen.
+
+Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp, såsom det höfves vid en
+examensfest. Föremålet lyckönskades än vibrerande allvarligt, än godlynt
+skojfriskt, man trängde allt bättre in i situationen, och när några
+timmar hade förrunnit, vann den föreställningen allt mera insteg hos
+Friberg, att han aflagt kandidatexamen. Ja, framåt morgonsidan kunde han
+till och med redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor, som han
+besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt.
+
+Landsmännen började emellertid småningom aftroppa till synbar sorg för
+Friberg, som med en smärtsamt förvånad blick tillsporde enhvar afgående,
+om han verkligen inte tänkte stanna till frukost. Med lättnad fann han,
+att en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade sig af inbjudningen och
+afvaktande sträckte sig på sofforna rundt omkring i lokalen för att
+något hvila sig till morgonmålet.
+
+Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet var uttömd i och med den
+välförsedda sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts. Å nej,
+Friberg var en fint belefvad gentleman, som visste att underhålla sina
+gäster i det sista.
+
+— Nu hoppas jag landsmännen inte har något emot att tåga ner till
+stationen och titta på Stockholmståget — proklamerade Friberg. — Jag
+bjuder.
+
+Landsmännen visade sig villiga, och en gåsmarsch arrangerades med
+Friberg i têten. I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår
+frackklädda skara genom det beundrande samhällets gator. Friberg
+vandrade själfmedvetet fram till biljettluckan och kommenderade:
+»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en fältherregest visade på
+det slingrande tåget bakom sig.
+
+Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning, ut på perrongen, men så fort
+vi väl voro utkomna alla, skingrade vi oss och uppfyllde platsen. Man
+kunde trott, att vårt antal med ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt.
+Vi upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet. Vi tryckte samtliga
+afresandes händer och önskade dem välkomna åter. Vi anhöllo alla
+stadsbud och undrade, om inte effekterna, som de fraktade, voro våra. Vi
+ställde enfaldiga frågor till alla järnvägspersonalens medlemmar.
+
+När det af oss kraftigt afhurrade tåget ändtligen kom i väg, sedan vi
+lyckats försena det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga och
+slaka; men Friberg var nöjd. Han aftackade hjärtligt sin trupp och
+traskade hemåt sömnig och själaglad, i det han allt som oftast hördes
+mumla för sig själf:
+
+— Det är ett sabla sjå med examen i alla fall!
+
+
+                      TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO.
+
+Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak, som kännes igen på att den
+är förfelad och som man fördenskull får höra glåpord om af alla dem, som
+ingen sådan haft att mankera. För visso är det irriterande för en
+betraktare med ordningssinne att se en person med prononcerade anlag för
+damskrädderi kasta bort sig på romanfacket eller en individ med skaldisk
+fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter; men vek och
+medkännande som jag alltid varit (fastän jag städse haft svårt att
+inbilla någon det), lutar jag åt att föreslå dessa skefva, en gång så
+lofvande existenser till en hjärtligare behandling.
+
+Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund. Han står för mig som den
+typiske representanten för kallelsemänniskorna. Att den kortsynta men
+välmenande naturen ämnat honom till vetenskapligt geni och med tiden
+professor emeritus framgick redan af den logiska tankekraft han
+utvecklade under sin spädaste period, då han med vidunderlig precision
+afpassade styrkan af sina röstmedel efter kvadraten på moderns afstånd
+från hans vagga. I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig
+språkvirtuos, dock utan att någonsin ertappas med öfverläsning af lexor
+— hans enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens temaskrifning, för
+hvilket han uppbar ett terminsarvode i cigarrcigarretter och frimärken
+med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen gör jag bäst i att
+icke vidröra, ty en nära nog sjuklig försynthet kommer mig att frukta
+blotta skenet af öfverdrift.
+
+När han gjort sitt intåg i universitetsstaden, öfvergick han
+naturligtvis snart som andra ynglingar med gnistan till ästetisk
+verksamhet, och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga
+analyser han verkställde och de verkligt omhvälfvande upptäckter han
+gjorde inom ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång måste jag nöja
+mig med en erinran om hans i form och tankar lika blixtrande föredrag om
+»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det återfinnes i Daniel
+Fallströms dikter», hvilket sent skall förgätas af »Ästetiska
+förbundets» ledamöter.
+
+Ännu så länge hade Tedde Knopplund, utan att skela åt höger eller
+vänster, vandrat sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning —
+ack, att han hade så gjort allt framgent! Gud vet hvad det var för en
+liten nyckfullhetsdjäfvul som flög i honom, men i ett plötsligt nafs
+kastade han sig in på en från ästetikerns skarpt divergerande bana,
+nämligen demokratens. Det uppsteg med ens hos honom ett passioneradt
+begär att varda en af de stora folkupplysarna, att rusa ner till de
+breda lagren och broderligt ta dem i kragen för att släpa dem med sig
+upp till de höjder, där hans ande af natur och vana dvaldes. Han började
+begagna nervikta kragar och gnolade ständigt med undertryckt glöd i
+stämman: »Seid umschlungen, Millionen!» — så lidelsefullt älskade han
+miljonerna, under det han — sällsamma motsägelse! — skulle vägrat att ta
+i miljonärerna med en tång.
+
+Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin professorsexamen, men hans
+mesta tid åtgick nu till att verka för den underkufvade brodern. Efter
+att på ett antal offentliga möten af skilda slag ha gjort sig förtrogen
+med åsynen af denne, kände han sig mogen att stiga upp och nedösa öfver
+honom något af sin hopade visdom. I sökandet efter ett allmänfattligt
+ämne af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna i
+»Hamlet». Han beredde sig med en oändlig omsorg och bemödade sig
+särskildt att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse
+lämpade termer.
+
+Så rustad och utan manschetter uppsteg han en söndagsafton på
+talaretribunen. Den underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd
+och märkbart pomaderad, satt nedanför i bekväma ställningar och iakttog
+honom med maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen, att det där
+med manschetterna var ett missgrepp, men skadan var skedd och den
+ideella trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han.
+
+Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det honom själf. Han började
+likväl misstänka, att det var stämdt en oktav för högt, när han märkte,
+att den underkufvade brodern högst obetydligt lät sig medryckas. När det
+ändtligen var öfver, applåderades det emellertid ganska ljudligt, och
+Tedde bockade sig förnöjd i den illusionen, att aftonens mödor nu gått
+till ända.
+
+Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste arbetaren en hop ästetik
+så där utan vidare; man får lof att vänta sig svar på tal. Och det fick
+Tedde.
+
+Ordet begärdes först af trävaruarbetaren Jonasson, som i den ärade
+talarens framställning hade saknat ett direkt och kursiveradt
+framhållande af den monarkiska statsförfattningens vådor, hvilka enligt
+Jonassons uppfattning otvetydigt framginge ur det ifrågavarande dramat.
+Efter att något ha uppehållit sig vid denna sida af saken slutade han
+sitt anförande med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att
+samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i femte akten.
+
+Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig vid den lösa tapet, bakom
+hvilken Polonius undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in på frågan
+om inneboendesystemet. Ansåg, att här möjligen förelåg en antydan om ett
+provisoriskt upphjälpande af dettas värsta olägenheter, men att man icke
+borde förhasta sig utan besinningsfullt pröfva förhållandet.
+
+Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden med lätt ironi, hvad
+han åsyftat med sitt _en passant_ utslungade påstående, att pjesens
+författare var en stor _konstnär_. Så märkvärdigt _stor_ sådan kunde han
+väl i alla fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens hört talas om
+några taflor, som han skulle ha målat. Det konstnärskapet måtte ha varit
+mera, så att säga, privat.
+
+Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt rykte för rolighet. Den
+öfverklasstalare var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa i en
+handvändning.
+
+Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de flesta _för_ utvidgad rösträtt,
+klockan gick på elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i vädret. Han
+kände sig också något slak och förvirrad, kort sagdt stukad. Hans
+uppfattning af den underkufvade brodern undergick metamorfoser.
+
+Slutligen — sedan en beläst metallarbetare upplyst församlingen, att
+»Hamlet» var ett sällspordt bosch, för det stod i en styf bok, som hette
+»I röda rummet», och det var allt sant, för den som hade skrifvit den
+boken, han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre — upplöstes
+mötet, och Tedde gjorde sig osynlig utan att vidtaga de handskakningar
+öfver lag, som han på förhand svärmat om.
+
+Han kände sig nu själablöt och obetydlig en tid; men hans ideal låg ännu
+ej i spillror, och han beslöt att göra vidare försök. Hans erfarenhet
+hade lärt honom, att utrikiska ords undertryckande var en högligen
+onödig och måhända för hans eget anseende menlig åtgärd. Det syntes
+honom nu lämpligt att uppträda fullt naturligt och onivelleradt samt att
+icke sky de mera gängse klassiska citaten, när de föllo honom på tungan.
+Styrkt af dessa nya föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde
+brodern, deltog i föreningssamkväm och smärre tillställningar på änklare
+lokaler. Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå. Brodern
+framhärdade i att behandla Tedde öfverlägset, brodern innehöll ett
+kompendium af populärt naturvetenskapliga universalverk, som Tedde
+aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan tämligen löst, och de fina citat,
+som föllo Tedde på tungan, föllo icke brodern på läppen.
+
+Jag har inte utrymme att här redogöra för Teddes olyckliga
+konversationsexperiment eller hans bedröfliga föredragsöfningar med
+däraf framkallade diskussioner. Nog af, han drog sig småningom tillbaka
+i smärtfylld insikt om sin saknad af demokratbegåfning och tog åter fatt
+på sin professorsexamen, men med bruten håg och med förvärfvadt
+medvetande om att fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar det
+ogrumlade och triumferande öfverskådandet af tillvarons fenomen.
+
+Tedde blir aldrig den snillekrönte professor emeritus han redan i vaggan
+gaf så rika löften om.
+
+
+
+
+                               INNEHÅLL.
+
+
+                       Min födelsestads krönika.        
+                                                    Sid.
+               En stadsplan utan vinklar               5
+               Den intorkade fontänen                 10
+               När vi döda vaknade i landsorten       15
+               Tyngdlagen och vedergällningens lag    21
+               Den hvita mössan                       25
+               Interviewarens debut                   31
+               Sanningen om de döda                   37
+               Karnevalsyra i fosterlandets tjänst    45
+               Konkurrentruinen                       50
+               Storsångerskan på genomresa            55
+               Rafaels jubileum                       60
+               Moder Svea på Stadshotellet            66
+               De två pälsärna                        76
+               Jakten efter vitsen                    83
+               Julen sådan den bör vara               89
+
+                            Världens vägar.             
+               Hur laviner uppstå                     97
+               Herrn med det dåliga humöret          102
+               Den flickan jag skulle haft           107
+               Medpassagerare                        114
+               Recensentens törnestig                120
+               Kärleken ur förläggarsynpunkt         128
+
+                          Gluntens epigoner.            
+               Hänryckningens stad                   137
+               Kandidaten på rutschbanan             143
+               Fribergs examensfest                  152
+               Teddes demokratiska fiasko            158
+
+
+
+
+                               FOTNOTER.
+
+
+[1] Den oftanämde landssekreteraren.
+
+                                                              _H. Lr._
+
+[2] Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt.
+
+                                                              _H. Lr._
+
+[3] Efterträdaren till den med pälsarna.
+
+[4] Här hänger en göteborgare, som stör mig med sina hemgjorda
+reflexioner.
+
+                                       _Förf:s graverande anmärkning._
+
+
+
+
+                              Noteringar:
+
+
+Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels
+bibehållits. Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare
+korrekturer — somliga efter konsultation av senare utgåvor — är som
+följande (innan/efter):
+
+   [s. 42]:
+   ... som har sina angenäma post i hotellets ...
+   ... som har sin angenäma post i hotellets ...
+
+   [s. 50]:
+   ... hardt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...
+   ... hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...
+
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK OSKULD OCH ARSENIK ***
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions will
+be renamed.
+
+Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
+law means that no one owns a United States copyright in these works,
+so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the
+United States without permission and without paying copyright
+royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
+of this license, apply to copying and distributing Project
+Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™
+concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
+and may not be used if you charge for an eBook, except by following
+the terms of the trademark license, including paying royalties for use
+of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for
+copies of this eBook, complying with the trademark license is very
+easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation
+of derivative works, reports, performances and research. Project
+Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away--you may
+do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected
+by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark
+license, especially commercial redistribution.
+
+START: FULL LICENSE
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase “Project
+Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full
+Project Gutenberg™ License available with this file or online at
+www.gutenberg.org/license.
+
+Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
+Gutenberg™ electronic works
+
+1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or
+destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your
+possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
+Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound
+by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
+person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
+1.E.8.
+
+1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement. See
+paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this
+agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™
+electronic works. See paragraph 1.E below.
+
+1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the
+Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
+of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual
+works in the collection are in the public domain in the United
+States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
+United States and you are located in the United States, we do not
+claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
+displaying or creating derivative works based on the work as long as
+all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
+that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting
+free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™
+works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
+Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily
+comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
+same format with its attached full Project Gutenberg™ License when
+you share it without charge with others.
+
+1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
+in a constant state of change. If you are outside the United States,
+check the laws of your country in addition to the terms of this
+agreement before downloading, copying, displaying, performing,
+distributing or creating derivative works based on this work or any
+other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no
+representations concerning the copyright status of any work in any
+country other than the United States.
+
+1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
+immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear
+prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work
+on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the
+phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed,
+performed, viewed, copied or distributed:
+
+  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
+  most other parts of the world at no cost and with almost no
+  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
+  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
+  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
+  United States, you will have to check the laws of the country where
+  you are located before using this eBook.
+
+1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is
+derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
+contain a notice indicating that it is posted with permission of the
+copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
+the United States without paying any fees or charges. If you are
+redistributing or providing access to a work with the phrase “Project
+Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply
+either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
+obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™
+trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
+additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
+will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works
+posted with the permission of the copyright holder found at the
+beginning of this work.
+
+1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg™.
+
+1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg™ License.
+
+1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
+any word processing or hypertext form. However, if you provide access
+to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format
+other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official
+version posted on the official Project Gutenberg™ website
+(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
+to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
+of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain
+Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the
+full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works
+provided that:
+
+• You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+  the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method
+  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
+  to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has
+  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
+  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
+  within 60 days following each date on which you prepare (or are
+  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
+  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
+  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
+  Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg
+  Literary Archive Foundation.”
+
+• You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™
+  License. You must require such a user to return or destroy all
+  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
+  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™
+  works.
+
+• You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
+  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
+  receipt of the work.
+
+• You comply with all other terms of this agreement for free
+  distribution of Project Gutenberg™ works.
+
+1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
+Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than
+are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
+from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of
+the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set
+forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
+Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™
+electronic works, and the medium on which they may be stored, may
+contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
+or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
+intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
+other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
+cannot be read by your equipment.
+
+1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right
+of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from. If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium
+with your written explanation. The person or entity that provided you
+with the defective work may elect to provide a replacement copy in
+lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
+or entity providing it to you may choose to give you a second
+opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
+the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
+without further opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you “AS-IS”, WITH NO
+OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
+LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of
+damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
+violates the law of the state applicable to this agreement, the
+agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
+limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
+unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
+remaining provisions.
+
+1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in
+accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
+production, promotion and distribution of Project Gutenberg™
+electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
+including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
+the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
+or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or
+additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any
+Defect you cause.
+
+Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™
+
+Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of
+computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
+exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
+from people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™'s
+goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will
+remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg™ and future
+generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
+Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
+www.gutenberg.org
+
+Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
+U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's business office is located at 809 North 1500 West,
+Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up
+to date contact information can be found at the Foundation's website
+and official page at www.gutenberg.org/contact
+
+Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without
+widespread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine-readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment. Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements. We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
+DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
+state visit www.gutenberg.org/donate
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg web pages for current donation
+methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations. To
+donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
+
+Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
+Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be
+freely shared with anyone. For forty years, he produced and
+distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of
+volunteer support.
+
+Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
+the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
+necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
+edition.
+
+Most people start at our website which has the main PG search
+facility: www.gutenberg.org
+
+This website includes information about Project Gutenberg™,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/69822-0.zip b/old/69822-0.zip
index c830687..c830687 100644
--- a/69822-0.zip
+++ b/old/69822-0.zip
diff --git a/69822-h.zip b/old/69822-h.zip
index 8a7de20..8a7de20 100644
--- a/69822-h.zip
+++ b/old/69822-h.zip
diff --git a/old/69822-h/69822-h.htm b/old/69822-h/69822-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..ea56d9a
--- /dev/null
+++ b/old/69822-h/69822-h.htm
@@ -0,0 +1,6742 @@
+<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN"
+"http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">
+<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" lang="sv" xml:lang="sv">
+<head>
+<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" />
+<title>The Project Gutenberg eBook of Oskuld och arsenik, by Klara Johanson</title>
+   <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" />
+   <!-- TITLE="Oskuld och arsenik" -->
+   <!-- AUTHOR="Klara Johanson" -->
+   <!-- LANGUAGE="sv" -->
+   <!-- PUBLISHER="Wahlström & Widstrand, Stockholm" -->
+   <!-- DATE="1901" -->
+   <!-- COVER="images/cover.jpg" -->
+
+<style type='text/css'>
+
+body       { margin-left:15%; margin-right:15%; }
+
+div.frontmatter { page-break-before:always; }
+.aut       { text-indent:0; text-align:center; margin-top:1em; margin-bottom:1em; }
+h1.title   { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:1em; }
+.subt      { text-indent:0; text-align:center; margin-bottom:2em; }
+.logo      { margin-bottom:2em; }
+.pub       { text-indent:0; text-align:center; font-style:italic; }
+.printer   { text-indent:0; text-align:center; margin-top:4em; margin-bottom:1em;
+             font-size:0.8em; }
+
+div.chapter{ page-break-before:always; }
+h2         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:3em; margin-bottom:1em}
+h3         { text-indent:0; text-align:center; margin-top:2em; margin-bottom:1em}
+
+p          { margin:0; text-align:justify; text-indent:1em; }
+p.first    { text-indent:0; }
+p.noindent { text-indent:0; }
+p.center   { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; }
+p.sign     { text-indent:0; text-align:right; margin-right:1em; }
+p.footnote { text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; }
+p.footnote2{ text-indent:0; margin-left:1em; font-size:0.8em; }
+.tb        { text-indent:0; text-align:center; margin:1em; }
+
+/* spans */
+.underline { text-decoration: underline; }
+
+/* poetry */  
+div.poem-container { text-align:center; }
+div.poem-container div.poem { display:inline-block; }
+div.stanza { text-align:left; text-indent:0; margin-top:1em; margin-bottom:1em; }
+.stanza .verse { text-align:left; text-indent:-2em; margin-left:2em; }
+
+/* tables */
+div.table { text-align:center; }
+table { margin-left:auto; margin-right:auto; border-collapse:collapse; }
+table td  { padding-left:0em; padding-right:0em; vertical-align:top; text-align:left;
+            font-size:0.8em; }
+table.toc td.col_page { padding-left:1em; text-align:right; width:4em; }
+table.toc tr.h td { text-align:center; margin:1em; font-weight:bold; }
+
+a:link      { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }
+a:visited   { text-decoration: none; color: rgb(10%,30%,60%); }
+a:hover     { text-decoration: underline; }
+a:active    { text-decoration: underline; }
+
+/* Transcriber's note */
+.trnote     { font-size:0.8em; line-height:1.2em; background-color: #ccc;
+              color: #000; border: black 1px dotted; margin: 2em; padding: 1em;
+              page-break-before:always; margin-top:3em; }
+.trnote p   { text-indent:0; margin-bottom:1em; }
+.trnote ul  { margin-left: 0; padding-left: 0; }
+.trnote li  { text-align: left; margin-bottom: 0.5em; margin-left: 1em; }
+.trnote ul li { list-style-type: square; }
+.trnote .transnote { text-indent:0; text-align:left; font-weight:bold; }
+
+/* page numbers */
+a[title].pagenum { position: absolute; right: 1%; }
+a[title].pagenum:after { content: attr(title); color: gray; background-color: inherit;
+              letter-spacing: 0; text-indent: 0; text-align: right; font-style: normal;
+              font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: x-small;
+              border: 1px solid silver; padding: 1px 4px 1px 4px;
+              display: inline; }
+
+div.centerpic { text-align:center; text-indent:0; display:block; }
+div.logo img { max-width:4em; }
+
+body.x-ebookmaker { margin-left:0; margin-right:0; }
+.x-ebookmaker div.poem-container div.poem { display:block; margin-left:2em; }
+.x-ebookmaker a.pagenum { display:none; }
+.x-ebookmaker a.pagenum:after { display:none; }
+.x-ebookmaker .trnote { margin-left:0; margin-right:0; }
+
+</style>
+</head>
+
+<body>
+<div lang='en' xml:lang='en'>
+<p style='text-align:center; font-size:1.2em; font-weight:bold'>The Project Gutenberg eBook of <span lang='sv' xml:lang='sv'>Oskuld och arsenik</span>, by Klara Johanson</p>
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
+most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
+whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms
+of the Project Gutenberg License included with this eBook or online
+at <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>. If you
+are not located in the United States, you will have to check the laws of the
+country where you are located before using this eBook.
+</div>
+</div>
+
+<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Title: <span lang='sv' xml:lang='sv'>Oskuld och arsenik</span></p>
+<p style='display:block; margin-left:2em; text-indent:0; margin-top:0; margin-bottom:1em;'><span lang='sv' xml:lang='sv'>Analyser</span></p>
+<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Author: Klara Johanson</p>
+<p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em'>Illustrator: Albert Engström</p>
+<p style='display:block; text-indent:0; margin:1em 0'>Release Date: January 17, 2023 [eBook #69822]</p>
+<p style='display:block; text-indent:0; margin:1em 0'>Language: Swedish</p>
+  <p style='display:block; margin-top:1em; margin-bottom:0; margin-left:2em; text-indent:-2em; text-align:left'>Produced by: Jens Sadowski and the Online Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net. This book was produced from images made available by the Gothenburg University Library.</p>
+<div style='margin-top:2em; margin-bottom:4em'>*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK <span lang='sv' xml:lang='sv'>OSKULD OCH ARSENIK</span> ***</div>
+
+<div class="frontmatter chapter">
+<p class="aut">
+HUCK LEBER
+</p>
+
+<h1 class="title">
+OSKULD
+OCH
+ARSENIK
+</h1>
+
+<p class="subt">
+ANALYSER
+</p>
+
+<div class="centerpic logo">
+<img src="images/logo.jpg" alt="" /></div>
+
+<p class="pub">
+STOCKHOLM<br />
+WAHLSTRÖM &amp; WIDSTRAND
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="frontmatter chapter">
+<p class="printer">
+Pappersleverantör: Lessebo bolag.<br />
+Tryckeri: Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1901.
+</p>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-1">
+<a id="page-3" class="pagenum" title="3"></a>
+MIN FÖDELSESTADS KRÖNIKA.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-1">
+<a id="page-5" class="pagenum" title="5"></a>
+EN STADSPLAN UTAN VINKLAR.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar
+del af nutida fint folks åsikter om hur man
+skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes
+tider hyllat precis samma mening, men eftersom
+man är en försynt natur och aldrig läst
+på arkitektexamen, har man aktat sig för att
+agitera i frågan. Nu inser emellertid enhvar,
+att Stockholm får lof att göras om så när som
+på staden inom broarna, och låt oss nu inte
+kinka öfver besväret utan gladeligen hjälpa till
+att plocka ner byggmästarnas fastigheter och
+anordna gatuperspektiv.
+</p>
+
+<p>
+Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå
+ett redan befintligt samhälle som mönster?
+Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad,
+som motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om
+pittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxna
+hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade
+linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga
+<a id="page-6" class="pagenum" title="6"></a>
+tegelfärg af skam, om de konfronterades
+med dessa gränders kurvor och dessa
+tvåvåningsbyggningars originella fasader! Ja,
+jag medger det, jag <em>är</em> lokalpatriot; men har
+någonsin någon haft sådana skäl att åberopa
+som jag?
+</p>
+
+<p>
+Man skall näppeligen bland invånarna i
+Stockholms nyare stadsdelar anträffa någon
+individ, som icke är anfäktad af snufva och
+hosta, och detta är ju också oundvikligt, när
+de ständigt måste röra sig på oblygt öppna
+gator, som skära hvarandra i räta vinklar,
+hvaraf det naturnödvändigt uppstår ett olidligt
+korsdrag. En liten krökning här, en liten
+svängning där, en parkanläggning till vänster,
+en fontän till höger, och Nissens bröstkarameller
+skulle sjunka i pris! I min födelsestad
+finna de sannerligen inte många afnämare, ty
+där har stadsplanen allt ifrån början varit ägnad
+att afvärja förkylningar. Där skall man aldrig
+lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i
+oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i
+det blånande intet och på regelbundna distanser
+korsas af andra lika beskaffade rader, som förlora
+sig i ett likadant intet. Nej då, för det
+första stå inte husen så där hopkörda och hålla
+hvarandra under armen gatan utefter, utan de
+samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter
+sina personliga sympatier, eller dra sig misstroget
+ifrån hvarandra med litet plank och småsaker
+emellan. Inte häller stå de och fåna på
+<a id="page-7" class="pagenum" title="7"></a>
+samma linje, utan somliga spatsera ett stycke
+ut på trottoaren för att se sig om och delta i
+världsvimlet, under det andra, som äro blygare
+af sig, förskrämda hoppa tillbaka och gömma
+sig innanför ett staket eller några popplar.
+</p>
+
+<p>
+Och vidare — att följa en gata eller gränd
+i det samhället är som ett äfventyr från en
+österländsk sagonatt. Rätt som det är, kröker
+det af till vänster, ett nytt perspektiv öppnar
+sig för ens syn, och man är ohjälpligt förlorad
+ur sikte för reflexionsspeglarna på den sträcka
+man tillryggalagt. Man bör inte häpna, om
+det sedan skulle svänga åt höger igen, och
+framför allt bör man söka bibehålla fattningen,
+då man omsider plötsligt står inför en byggnad,
+som absolut stänger passagen. Detta betyder
+endast, att gatan härmed anses afslutad och
+att man icke skall genera sig för att klifva in
+i rådman Bertilsons förstuga, öfver gårdsplatsen
+och ut genom porten på andra sidan, där nya
+gator och nya syrpriser finnas i beredskap.
+Så gör hela stan. Fru Bertilson bjuder gärna
+på kaffe, om man inte har brådtom eller är
+storstadshögdragen. Räta vinklar anträffas ju
+någon enstaka gång, men i så fall är det alltid
+samma gata, som bildar vinkel mot sig själf,
+enligt hvad de af stadsfullmäktige nyligen anskaffade
+namnplåtarna utvisa, och sålunda undsmyges
+fyndigt den olägenhet, som vidlåder
+hufvudstadsgatornas läggning.
+</p>
+
+<p>
+Hvad nu husen beträffar, så frågar ingen
+<a id="page-8" class="pagenum" title="8"></a>
+småaktigt efter, hvilken sida de vända åt trafikanterna
+— det får vara fasaden eller gafveln
+eller baksidan, hur det faller sig. Man trifs
+bäst med envåningslängor, men man saknar
+ju inte blick för det mera monumentala i ett
+tvåvåningshus. Trevåningshuset är beläget
+utanför stadsporten och utgör ännu ett omtyckt
+mål för infödingarnas aftonpromenader, änskönt
+de hunnit vänja sig vid denna yttring af en
+pösande spekulationslystnad.
+</p>
+
+<p>
+Gelbgjutare Persson ansågs inte fullt slug,
+när han först började väsnas om sitt projekt att
+uppföra en modern trevåningsbyggnad med
+cementtrappor och hörnbalkonger; men intet
+är så galet, att det inte går i folk med tiden,
+och Persson lyckades småningom värfva ett
+nöjaktigt antal hyresgäster bland den mera nyhetslystna
+och experimenteringshågade delen af
+allmänheten, innan han lade grunden till jättehuset.
+Han hade vistats fjorton dagar i Stockholm
+och därvid undfått idén till ett riktigt
+nutidspalats i den gängse uniforma byggmästarestilen;
+men försynen och de presumtiva
+hyresgästerna tänkte sig saken annorlunda. De
+sprungo och tittade till arbetet så lång dagen
+var, och samtliga hade sina mycket precisa
+fordringar att framställa. Stadskassören önskade
+en balkong här och extraläraren en veranda
+där, provinsialläkaren ville ha väggarna alldeles
+genombrutna med fönster, och gamla mamsell
+<a id="page-9" class="pagenum" title="9"></a>
+Hobom begärde att få sin lägenhet så godt som
+alldeles mörk, för att spara på gardinerna.
+</p>
+
+<p>
+Muraremästare Jönsson, som ledde det hela,
+sträfvade till det yttersta för att tillfredsställa
+alla vännernas pretentioner, och konsekvensen
+blef, att trevåningshuset, när det vardt färdigt,
+långt ifrån erbjöd anblicken af en banaliserad
+hyreskasern. Jag vill inte häller säga, att det
+kunde förväxlas med hallwylska residenset —
+det var snarare något midt emellan, något obeskrifbart
+... ja kort sagdt, ett hus, som med
+en inre nödvändighet framvuxit ur invånarnas
+trefnadsbehof och individuella tycken, och sålunda
+eminent danadt för sitt ändamål.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-2">
+<a id="page-10" class="pagenum" title="10"></a>
+DEN INTORKADE FONTÄNEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Min födelsestad besitter ett påfallande lugnt
+sätt att behandla de klimatiska växlingar, som
+betingas af ett relativt nordligt läge. Den har
+sedan urminnes tider satt sig in i det faktum,
+att ett litet antal af årets månader karakteriseras
+af en viss blidhet i luften samt total frånvaro
+af snöblandad nederbörd (riktigt äkta snö användes
+icke under någon säsong i den trakten,
+men en och annan inföding har varit uppe i
+Stockholm och därifrån hemfört berättelser om
+denna sällsamma gråbruna materia). Då värme
+inträder, uppstår således ingen panik; man
+erinrar sig, att samma omständighet inträffade
+året förut och alla år dessförinnan, och ingen
+vidtager några febrila anstalter för att smita
+undan densamma.
+</p>
+
+<p>
+En och annan, som med oförnöjsamt sinne
+betraktar den stundom betydliga temperaturstegringen,
+utvandrar till den på märkbart afstånd
+från samhället belägna hafsbukten och
+<a id="page-11" class="pagenum" title="11"></a>
+doppar sig efter att mot en mycket försynt
+afgift ha placerat sitt omhölje i ett därstädes
+upprättadt skjul, kalladt stadsbadhus, hvilken
+institution hålles öppen mellan sex och åtta på
+mornarna. Men det anses fjäskigt. Är man
+så storstadsaktigt känslig för solglöden, att man
+inte reder sig på gatorna i blårandiga bomullskläder
+och utan några prydnader i vare sig
+krag- eller halsduksform, så frågas med rätta
+hvad man har ute att göra. Inomhus har man
+det ju förstklassigt denna årsens tid med sina
+nedfällda markiser och den söta spritdoften
+från flugkuporna. Och när solen gjort sin
+vanligen vällyckade och glansfulla sortie, träffas
+man i Stadsträdgården, där man intager kylslagna
+rusdrycker och svärmar under ackompanjemang
+af stadsorkesterns mässingstoner.
+</p>
+
+<p>
+Jag skulle i min ringhet tro, att min födelsestad
+vet att klara den vackra årstiden på
+ett sätt, som icke lämnar rum för några befogade
+anmärkningar. Den spotske landssekreteraren,
+som är barnfödd i Stockholm, håller
+emellertid ingenting heligt. Han lär i den intimare
+toddykretsen ha fällt de smädefullaste
+uttalanden i detta ämne, och därjämte demonstrerar
+han sitt snobbförakt genom att sommartiden
+inackordera sig i en fiskarstuga en half
+fjärdingsväg från allt hvad ära och redlighet
+och stadsgator heter. Infödingarna harmas
+obeskrifligt men skadeglädjas å andra sidan
+<a id="page-12" class="pagenum" title="12"></a>
+med fästadt afseende på den okomfortabla och
+intressetomma tillvaro han måtte föra.
+</p>
+
+<p>
+Denne för våra blygsamma förhållanden
+synbart så föga lämpade man söker stundom,
+ehuru icke medlem af stadsfullmäktige, att tillämpa
+sina kontinentala idéer på vårt samhälles
+förvaltning. Jag vill nu inte uppehålla mig vid
+det där glastaket, som han yrade om att få
+byggdt öfver stationsperrongen, hvilket besinningslösa
+projekt väckte ett outsläckligt löje
+gata upp och gata ned, ty man kunde väl tycka,
+att en studerad karl skulle vara mäktig att
+skilja på ett orangeri och en kunglig järnvägsstation.
+Men jag vill nämna några ord om
+den celebra fontänen.
+</p>
+
+<p>
+Mannen, som tycks hysa en abnorm passion
+för vatten, dock gärna tillsatt med något whisky,
+fick plötsligt för sig, att samhällets fysionomi
+bar en förtorkad prägel och att detta missförhållande
+borde lindras genom inrättandet af
+en fontän midt på torget.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad baxnade. Hvad var meningen,
+om man fick vara så taktlös att fråga?
+Skulle rådman Hagbom icke längre kunna skrida
+på diagonalen af borgmästarstenar från sitt
+ägande tvåvåningshörnhus till samhällets stadshotell
+och gästgifvaregård? Skulle stadens
+främste män vika åt sidan för en permanent
+vattenså? Skulle stadens barn och ungdom
+hädanefter hållas i stugarrest för att undanryckas
+<a id="page-13" class="pagenum" title="13"></a>
+lurande försåt på en offentlig plats?
+Min födelsestad fick svindel.
+</p>
+
+<p>
+Men denna gång tedde sig landssekreteraren
+mera satanisk än vid något föregående
+revolutionstillfälle. Han inviterade tullförvaltaren
+och en läroverksadjunkt på en raffineradt
+uttänkt ungkarlsmiddag, och de trenne
+goddagspiltarna konstituerade sig vid ungkarlskaffet
+med tillbehör till en fontänmodellsprisdomarekomité.
+Följande dag inflöt i den radikala
+platskollegan ett af de tre festmiddagsätarna
+undertecknadt tillkännagifvande om anordnandet
+af en pristäflan i fontänmodellering,
+till hvilken samhällets konst- och slöjdskickliga
+män förbindligast inbjödos. Första priset utsattes
+till 100 kr., andra priset var ett talmiur
+med vidhängande kedja af samma metall och
+tredje priset ett hedersamt omnämnande i något
+af platsorganen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad våndades i klämman. Guld
+och ära skimrade för dess blickar, hvarje murarlärling
+trefvade efter marskalksstafven i sitt
+matsäcksknyte, och ambitionens trolska dämon
+härjade i allas själar.
+</p>
+
+<p>
+Men landssekreteraren från Stockholm?
+Men vattensån på det heliga torget? Hat och
+åtrå sargade sinnena ömsom.
+</p>
+
+<p>
+När täflingsterminen var utlupen, hade blott
+ett enda försök inkommit till prisdomarna, men
+det var af delikataste art, utfördt i marsipan
+och hållet i en älskvärdt fri grekisk tempelstil
+<a id="page-14" class="pagenum" title="14"></a>
+med empiretillägg och rococogarnityr. Då namnsedeln
+med mottot <em>Lagom sött</em> blifvit bruten,
+befanns konditorskan Makronlund vara
+den lyckliga pristagarinnan. Domarna ansågo
+sig dock trots kompositionens utsökta smak
+icke kunna tillerkänna henne mer än tredje
+priset och motiverade detta med påståendet,
+att vid modellens konstruktion för litet hänsyn
+tagits till det material, i hvilket den var ämnad
+att sedermera utföras.
+</p>
+
+<p>
+Samhället yfdes öfver konditorskans konstnärsframgång
+men förbittrades öfver att landssekreteraren
+med kollegor behållit de 100 kronorna
+och talmiuret. Ett upplopp var nära
+att utbryta. Landssekreteraren vädrade obehag
+och anslog de 100 kronorna till en sexa
+för stadsfullmäktige och öfriga honoratiores,
+hvarvid talmiuret med några väl valda ord
+öfverlämnades åt stadens äldste poliskonstapel,
+som gått på vakt i femti år och ärligen konvoyerat
+många landsstatsgenerationer hem från
+Stadshotellet i morgongryningen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad vardt sympatiskt berörd
+och landssekreteraren blef tagen till nåder, men
+borgmästaren anmodade honom privat att afstå
+från alla ytterligare planer till samhällets
+förskönande.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-3">
+<a id="page-15" class="pagenum" title="15"></a>
+NÄR VI DÖDA VAKNADE
+I LANDSORTEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Flertalet anar hvem Ibsen är. Ett dyrbart utrymme
+bör icke upptagas med en redogörelse
+för hans lifsverk. En kraftig påminnelse om
+mannens tillvaro gafs mig i fjor våras, då jag
+erhöll ett telegram från Dagspostens redaktör
+af följande lydelse:
+</p>
+
+<p>
+»Förståsigpåare, ila till fädernestaden, Ibsen
+spelas.»
+</p>
+
+<p>
+Jag insåg ögonblickligen hvad frågan gällde
+och ilade till skådeplatsen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad är intet centrum för den
+sceniska konstens utöfning. Nog händer det ju
+ibland, att ett sällskap histrioner på genomresa
+pauserar ett par dagar, packar upp några smärre
+rekvisita, som ligga öfverst i koffertarna, och
+uppför ett eller annat stycke, som det för tillfället
+har under inöfning för att därmed eröfra
+någon världsstadspublik. Men det är ett klent
+geschäft. Vi, som fatta misstro till en person,
+<a id="page-16" class="pagenum" title="16"></a>
+som drager ut ur det tjäll, där han först såg
+dagens ljus och där hans barndoms och ungdoms
+lyckliga år förflutit, och hyr sig bostad
+i ett hus, där ingen af hans släkt någonsin
+dvalts, vi kunna helt naturligt icke känna oss
+dragna till människor, som tillbringa sitt lif
+med att åka omkring i bygderna flockvis och
+merendels äro gifta med hvarandras hustrur.
+Nej, vi ha länge grundat på ett medel att bli
+kvitt detta ofog, hvarvid vi utgått från den bepröfvade
+satsen, att ondt skall med ondt fördrifvas.
+</p>
+
+<p>
+Sålunda ha stadsfullmäktige på ordinarie
+stämma af den 20 januari sistlidet år beslutit,
+att samhället skall inom sitt sköte tillgodose
+det djupt rotade behof af dramatik, som stadsfullmäktiges
+ordförande förklarade vara befintligt
+hos hvarje mänskligt väsen och därför
+medelbart äfven i hvarje stats- och samhällskropp
+(starkt bifall).
+</p>
+
+<p>
+— Mina herrar — sade han vidare — må
+vi själfva uppträda på dessa bräder, som föreställa
+tiljor! Må vi för en och annan afton afkläda
+oss vår värdighet som ämbetsmän, som
+affärsidkare, som yrkesutöfvare, som familjeförsörjare
+och ikläda oss gycklares skepelser!
+Må våra kyska makor, våra blomstrande döttrar
+naturligt rodnande träda fram till rampen
+inför allt folket, — och jag tror, att de glåmiga
+yrkesaktörerna och de sminkade teaterdamerna
+skola rymma fältet!
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-17" class="pagenum" title="17"></a>
+Det beundrande sorl, som hela tiden ledsagat
+anförandet, öfvergick nu till ihållande
+entusiasm, och somliga yngre familjefäder började
+genast afkläda sig sin värdighet.
+</p>
+
+<p>
+En komité, som skulle ta saken om hand,
+tillsattes omedelbart inom stadsfullmäktige, hvarjämte
+en ogift extralärare i modersmålet, som
+kunde skrifva vers, adjungerades. Denne efterskickades
+genast, hvarpå det så godt som enhälligt
+beslöts, att det nya företaget skulle öppnas
+med Ibsens nyaste pjes. Häremot opponerade
+sig endast en boktryckare, som i sin ungdom
+någon tid utöfvat recensentverksamhet och
+sedan dess hade sina idéer. Han fruktade, att
+detta val skulle alstra oförutsedda svårigheter,
+och påstod med bestämdhet, att »det är någonting
+särskildt med Ibsen», hvilket yttrande han
+anhöll att få fördt till protokollet. Därpå skildes
+man i fröjd och sämja.
+</p>
+
+<p>
+Det var nu således frukten af våra stadsfullmäktiges
+nit och mödor som jag for att
+skåda. Stämningen i staden var uppjagad,
+svenska och norska flaggor svajade på järnvägsstationen,
+posthuset, högre allmänna läroverket
+samt några förnämligare privatboningar. Alla
+butiker voro stängda utom boklådan, där aftonens
+pjes försåldes i extralärarens öfversättning.
+Dagspostens redaktör drog in sin tidning för
+den dagen och ämnade i stället ge ut den i
+dubbelt format dagen därpå. Som den benägne
+läsaren ser, hade man inte försummat några
+<a id="page-18" class="pagenum" title="18"></a>
+anstalter, som kunde bidraga till dramats glans
+och framgång.
+</p>
+
+<p>
+Men nu känner jag mig nödsakad att afvärja
+de öfverdrifna föreställningar läsaren gör
+sig om min födelsestads teatersalong. Vi ha
+en stor sal på Stadshotellet en trappa upp, och
+den kan användas till litet af hvarje. Där hålla
+vi basarer för flottan och de fattiga och hedningarna,
+där fira diverse slutna sällskap sina
+trefna samkväm, där få handelsresande med
+särskildt skrymmande varulager packa upp sina
+lårar, och där spela vi teater. Salen är verkligen
+fenomenalt lämpad för detta ändamål, ty
+den är försedd med en liten läktare på ena kortväggen,
+och det är då ingen konst att timra
+upp en estrad midt emot, där de agerande kunna
+röra sig af hjärtans lust. Och så sättes det
+fullt med rottingsstolar i långa rader, hvarvid
+iakttages att de trasiga placeras under läktaren
+och betinga ett ringare pris. För ståplatserna,
+som äro mycket guterade af ungherrarna, behöfs
+ju intet arrangemang.
+</p>
+
+<p>
+När jag inträdde i den strålande upplysta
+salongen, som redan var alldeles fullsatt, fästes
+allas blickar på mig, helt naturligt, eftersom
+ingen hade haft reda på att jag skulle komma.
+Det begynnande välkomstsorlet måste dock genast
+tystna, ty ridån rullades upp och visade
+den frackklädde extraläraren i modersmålet,
+som behagfullt lutad mot en staty af den åldrige
+skalden, hvilken förekom enligt vår svenske
+<a id="page-19" class="pagenum" title="19"></a>
+diktares ord »med ufven på skuldran och trollet
+på knät», på ett anslående sätt föredrog en af
+honom själf författad prolog. Stadsfullmäktiges
+sekreterare hade nämligen med fog påpekat det
+orimliga i att uppföra en »epilog» utan prolog,
+hvilket förbisetts af öfriga skandinaviska och
+kontinentala teaterstyrelser.
+</p>
+
+<p>
+Jag vill endast anföra följande rader ur det
+stämningsfulla poemet:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">Här du står ibland oss, gamle Henrik,</p>
+      <p class="verse">alltid lika älskad, lika vänrik!</p>
+      <p class="verse">— — — — — — — — — — —</p>
+      <p class="verse">Hvita skägget öfver hvita slipsen,</p>
+      <p class="verse">så vi vilja minnas Henrik Ibsen.</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+Bifallet ville aldrig taga slut, men måste
+det dock, ty nu skulle det börja på skarpen.
+Dramats innehåll är läsaren alltför bekant, så
+det vill jag inte spilla några ord på, och om
+utförandet vill jag endast säga det, att det motsvarade
+mina förväntningar. En sådan Irene
+får man leta efter. När hon sade: »Bakefter
+har jag dräpt det otaliga gånger» (extralärarens
+tolkning), löpte en rysning genom salongen,
+och landskamrerns dotter dånade. Bäst lyckad
+var kanske den store jägaren, hr Ulfhejm, inte
+så mycket genom sitt spel eller sin apparation,
+men hvarenda själ i salongen visste ju, att han
+var veterinär. Dekorationer förekommo nog,
+med något snöskred hade vi inte. Hade ni det
+i Stockholm? Professorn och Irene lade sig
+<a id="page-20" class="pagenum" title="20"></a>
+ner och dogo som vanligt, och hufvudsaken är
+ju, att det blir slut på dem.
+</p>
+
+<p>
+Intet öga var torrt i salongen. Hänförelsen
+var obeskriflig. Extraläraren måste ta om sin
+prolog efteråt och statyn bekransades. De uppträdandes
+anhöriga, som haft sin plats på de
+främsta rottingsstolarna och under mellanakterna
+smitit bakom scenen för att omfamna sina kära,
+simmade i rörd stolthet.
+</p>
+
+<p>
+När vi lugnat oss litet, röjde vi undan stolarna
+och scenen och togo oss en animerad
+svängom, hvilken följdes af en splendid supé
+med hög stämning och otaliga skålar. Vi telegraferade
+till »Hedersdoktor Ibsen, Kristiania»
+och fingo omedelbart svar:
+</p>
+
+<p>
+»Mange tak. Med disse ord vil jeg ikke
+have sagt noget. Ibsen.»
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-4">
+<a id="page-21" class="pagenum" title="21"></a>
+TYNGDLAGEN OCH VEDERGÄLLNINGENS
+LAG.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+En gentleman vid namn Isaac Newton spatserade
+en solig förmiddag efter lunchen bland
+bugnande fruktträd i en af de läskande lunder,
+som omgifva Cambridges lordträningsanstalter,
+grubblande öfver en metod att bevisa, hurusom
+en röd rostbiffs dragningskraft på en brittisk
+undersåte står i omvänd proportion till stekningstiden
+och förhåller sig till kvadraten på
+afståndet som ... Då inträffade en händelse,
+som förorsakade gentlemannen en snart öfvergående
+sveda samt ett odödligt namn och efter
+hvars grava följder mänskligheten, fastän två
+hundra år sedan dess förflutit, ännu icke hunnit
+repa sig.
+</p>
+
+<p>
+Ett öfvermoget äpple passade på att hoppa
+ned från sin gren, då gentlemannen passerade,
+och tog i sitt öfvermod vägen öfver hans näsa,
+hvarvid hans tankegång förvillades och en outsäglig
+bitterhet mot sagda frukt uppsteg i hans
+själ. »Ha», ropade gentlemannen på engelska,
+<a id="page-22" class="pagenum" title="22"></a>
+»tar du min näsa för jordens medelpunkt, trögtänkta
+vegetabil? Jag skall minsann lära dig
+att falla metodiskt och medelst förnuftig attraktion».
+Hvarpå han ögonblickligen återvände
+till sin studerkammare, tände sin pipa och satte
+sig att utarbeta en lag, enligt hvilken all världens
+äpplen till evig tid skulle tillhållas att falla.
+</p>
+
+<p>
+Och sådan energi besatt denne hämdgirige
+gentleman, att han lyckades få lagen enhälligt
+antagen i både öfver- och underhuset samt småningom
+i alla civiliserade länder. Ja, den blef
+slutligen så populär och så allmänt tillämpad,
+att icke endast äpplen, utan äfven murarehandtlangare
+och taktäckare och bicyklister och snart
+sagdt allt hvad som plägar falla här i världen
+började underkasta sig densamma. Om något
+föremål numera dristade falla efter en annan
+metod, är jag rädd att detta skulle betraktas
+som ett orimligt fall och diskussionen därmed
+förklaras afslutad.
+</p>
+
+<p>
+Felet med det där gamla ursprungliga äpplet,
+som vi för rästen alla fingo äta upp i skolan,
+var egentligen det, att det föll på en annans
+näsa, under det en individ, som ser sig för,
+alltid faller på sin egen. Nog för att vi skulle
+vara mera betjänta med att falla på en annans,
+t. ex. den fastighetsägares, utanför hvars hus
+vi halka omkull och spräcka vår hufvudskål
+eller bryta båda våra ben.
+</p>
+
+<p>
+Låt mig förtälja gången af tvänne fastighetsägarefamiljers
+öden, hvilka på ett förunderligt
+<a id="page-23" class="pagenum" title="23"></a>
+sätt illustrera det urgamla ordstäfvet: den
+som icke sandar en trottoar åt andra, han faller
+själf därpå.
+</p>
+
+<p>
+Specerihandlare Sandéns och kortvaruhandlare
+Halkéns bodde midt emot hvarandra vid
+den förnämsta gatan i min födelsestad. Sandéns
+och Halkéns umgingos icke, deras karaktärer
+voro för olika. Under det Sandéns vid
+första antydning till frostväder sände ut yngsta
+bodbiträdet jämte springpojken och en hjälpmadam
+att medelst skyfflar ösa sand på trottoaren
+utanför sin länga, ja rent af hade dem
+att bygga barrikader af mylla, som räckte halfvägs
+upp på bodfönstren, hade det i mannaminne
+aldrig fallit Halkéns in att utplantera
+ett enda sandkorn på sin trottoar; i stället tilläto
+de sina barn att slå kana och sin ensamjungfru
+att öfva sig i skridskoåkning därstädes
+om kvällarna. Sådan var Halkéns’ moral.
+</p>
+
+<p>
+Men det gick dem också därefter. Sedan
+både borgmästarinnan och stadsfogdens brorson
+ljutit döden på deras trottoarsträcka, utan
+att de, Halkéns, dock haft annat men däraf, än
+att de tyckt sig spåra någon ovilja hos de aflidnas
+familjer, hände det sig, att en profryttare,
+som tillhörde en firma, med hvilken Halkén var
+särskildt lierad, och som reste i ryska galoscher,
+det oaktadt bröt ryggraden, ena armen och
+några smärre ben i kroppen rätt utanför Halkéns
+butiksdörr. Äldsta dottern, som älskade den
+förolyckade och spanat efter honom i reflexionsspegeln,
+<a id="page-24" class="pagenum" title="24"></a>
+störtade ut och kastade sig storgråtande
+öfver honom. På hennes bestämda yrkande
+måste han intagas i huset och där vårdas
+under en särdeles långvarig sjukdomsperiod.
+Efter tillfrisknandet rymde han med kassörskan,
+som i brådska och distraktion råkade stoppa
+på sig kassan. Äldsta dottern blef vansinnig,
+och ensamjungfrun halkade samma dag med
+den nya förmakslampan, som hon skulle gå
+och byta om i lamphandeln. Behöfver jag tillägga,
+att denna rättvist hemsökta familjs yngsta
+ättling drunknade i en skurbalja vid vårrengöringen
+och att näst äldste pojken blef kuggad
+fem gånger i studentexamen?
+</p>
+
+<p>
+Sandén däremot blef enhälligt vald till riksdagsman,
+till hans sextiofemte födelsedag läto
+stadsfullmäktige prägla en medalj öfver honom
+med en eklöfskrans och en skyffel på baksidan,
+hans äldsta dotter blef gift med en miljonär,
+som en vinterdag kommit in i köket och bedt
+att få mullen borstad af sina pantalonger, och
+hans närmaste konkurrent gjorde bedräglig
+konkurs.
+</p>
+
+<p>
+Af ofvanstående torde framgå, att tvänne
+lagar styra lifvet, den länge sedan aflidne gentlemannens
+lag samt kausalitetslagen, den där
+från moralisk synpunkt kan benämnas vedergällningens
+lag.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-5">
+<a id="page-25" class="pagenum" title="25"></a>
+DEN HVITA MÖSSAN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det gifves perioder, då våra minderåriga, öfver
+axeln sedda bröder och våra små, något undanpetade
+systrar lida af en höggradig nervositet,
+som gör bröderna slyngelaktigare och systrarna
+snarstucknare än de under vanliga förhållanden
+ha tillstånd att te sig. Men en kärlekens ande
+far för ett ögonblick i oss, och vi fästa oss
+föga vid de minderåriga brödernas och de små
+systrarnas intensifierade otreflighet, utan vi
+gripa dem fastmera i nacken om mornarna och
+nödga i dem Carnegies af dem ej till fyllest
+uppskattade porter med råa ägg i, och om
+aftnarna fylla vi dem med en myckenhet goda
+råd, som vår erfarenhet af lifvets afgörande
+kriser inspirerar oss.
+</p>
+
+<p>
+Jag åsyftar den tid, då våra minderåriga
+bröder och våra små systrar skola af därtill
+kompetenta myndigheter förklaras mogna att
+för all framtid bortlägga den tunga kunskapsbörda,
+under hvilken deras barndom och deras
+<a id="page-26" class="pagenum" title="26"></a>
+tidigaste ungdomsålder dignat, för att i stället
+pryda sina hjässor med den lätta och svala
+sommarhufvudbonad, som i vårt land användes
+att utmärka en individ med ett visst vetande
+bakom sig. Har individen i fråga nöjaktigt
+genomgått ett högre allmänt läroverk, säges
+han ha eröfrat nämda mössa; är han ett
+ingenjörsembryo, har han annekterat den, och
+är han bara en vanlig bicyklist, så har han
+köpt den i en butik och bör öfverantvardas åt
+rättvisan.
+</p>
+
+<p>
+Våra minderåriga bröder och våra små
+systrar äro öfverklassiga ungdomar, hvad man
+annars har att invända mot dem, och de åsyfta
+att eröfra sina hufvudplagg.
+</p>
+
+<p>
+Jag säger ingenting om det, jag har gjort
+så själf en gång. Det skedde i min födelsestad
+på den gamla goda tiden, då man öfversatte
+från svenska till latin med Törnebladh &amp; Lindroth
+i hufvudet och en stilistikhandbok i den
+trasiga ryggen på sin tjocka Cavallin samt då
+man föste Hannibal öfver Alperna i indirekt
+tal med samma rutin som man ådagalade, när
+man i högst direkta önskesatser och mycket
+relativa vilkorssatser aflurade en dåraktigt svag
+moder den kvartbutelj konjak, med hvilken man
+ansåg sig behöfva skölja ner de medhafda frukostsmörgåsarna.
+</p>
+
+<p>
+Gyllene tid! Mitt hjärta blödde af medkänsla
+en gång, då jag hörde en af vemod och vanmäktig
+saknad skälfvande målbrottsstämma
+<a id="page-27" class="pagenum" title="27"></a>
+yttra: »Jag säger er, pojkar, att det är ingen
+konst att öfversätta till latin, för ser ni, latinet
+har inga undantag ...» På min tid existerade
+det ännu några undantag, vill jag minnas, men
+den stigande humaniteten med dess vänliga
+omtanke om barn och ungdom torde ha utplånat
+dem ur de nyare läroboksupplagorna.
+</p>
+
+<p>
+Ämnena för uppsatsen på det s. k. modersmålet
+föreföllo mig särdeles oskickligt valda,
+utan ringaste hänsyn till de kunskapsområden,
+inom hvilka jag hade förmåga att röra mig
+någorlunda obesväradt. Jag såg mig absolut
+nödsakad att utbreda mig öfver det »allmänna»
+ämnet, som utgjordes af ett visserligen folkligt
+naivt, men på samma gång bottenlöst innehållsdigert
+ordstäf, »Välkommen i det gröna» eller
+något i den vägen, och som gaf mig stoff till
+en ganska beaktansvärd kria, rik på rättsinniga
+och ingalunda paradoxalt stötande tankar samt
+fullkomligt korrekt planerad, med själfva afhandlingen
+jämt åtta gånger längre än inledningen
+och afslutningen kärnfullt kort med ett
+utropstecken på slutet. Jag fick bra betyg på
+den jemte en uppmaning att alltjämt framhärda
+i samma välsedda och otvifvelaktigt till
+de högsta äreställen ledande riktning. De andra
+pojkarna hade stoppat på sig några blad ur
+lilla Pallin och skrefvo därför med entusiasm
+och strängt verifierade fakta om sjuåriga kriget,
+utom klassens snille, som behandlade arfsynden
+på vers och fick laudatur. Han skulle fått stryk,
+<a id="page-28" class="pagenum" title="28"></a>
+om lektorn hade observerat, att det var vers,
+men det gjorde han inte. Må du, minderårige
+broder, som i åratal har redigerat Gymnasistförbundets
+hektograferade månadsblad, slippa
+undan lika flaxigt! Jag kan nämligen svära
+på att du dukar under för den dämoniska
+frästelsen att kläda dina eventuella tankar i ett
+vibrerande högstämdt kvädes form.
+</p>
+
+<p>
+Hvad som förvånade mig mer än allt annat
+under dessa nervskakande dagar var det faktum,
+att jag gick i land med det franska temat.
+Jag visste inte af, att jag besatt den färdigheten.
+Men det lyckades charmant, bara tre
+bockar, och så många får man ha eller rättare
+<em>bör</em> man ha, för att det inte skall verka uppenbart,
+oblygt fusk. Den pojken, som kunde
+skrifva franska och som jag därför plägade
+hålla med cigarrer, hade uppfunnit ett utomordentligt
+sinnrikt och föga påfallande teckenspråk,
+i hvilket vi öfvat oss flitigt den sista
+tiden. Vi voro till och med så knifviga, att
+vi hade fullkomligt olika bockar.
+</p>
+
+<p>
+Ja, som sagdt, mogenhetsskrifningarna äro
+en ganska infernalisk pröfning för en ynglings
+skarpsinne och fyndighet, men »muntan» är i
+stället ägnad att skänka honom hvila och vederkvickelse.
+Den försiggår alltid gemytligt och
+festligt i min födelsestad. Privatister äro icke
+fullt så entusiastiska för saken, ty de gå aldrig
+igenom där. Det brukas inte. Men vi, läroverkets
+egna, gå alltid igenom. Våra gamla
+<a id="page-29" class="pagenum" title="29"></a>
+lärare vilja oss ju intet ondt, och vi ha aldrig
+varit så behagliga och lättskötta i vårt uppförande
+det sista året, att de åtrå ett fortsatt
+dagligt umgänge med oss.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestads invånare delta med lidelsefull
+sympati i sina abiturienters öden. Alla
+affärer utom blomsterbutiken vid torget stängas
+den dagen, då den muntliga pröfningen försiggår,
+samtliga individer äro högtidsklädda och
+husen smyckade med flaggor och guirlander.
+Alla tre poliskonstaplarna bära hvita vantar,
+hvilka samhället bekostar.
+</p>
+
+<p>
+Stadsläkaren och landssekreteraren pläga
+fungera som examensvittnen, och deras bostäder
+äro omringade af en folkskara, representerande
+alla kön och åldrar, hvilken ångestfullt
+bestormar dem med upprörda frågor, när de
+skrida hem på frukostrasten. Stadsläkaren
+njuter af dessa dagar, det är de enda tillfällen,
+då han känner sig i någon högre mån anlitad.
+Landssekreteraren däremot är som bekant från
+Stockholm och har en försmädlig uppsyn.
+</p>
+
+<p>
+När våra små stillsamma diskussioner med
+våra gamla lärare däruppe i skolbyggnaden
+gått till ända, ostörda af de föga blodtörstiga
+gubbar, som kallas censorer, och vår gamle
+vördnadsvärde rektor med rörd stämma förklarat
+oss mogna, blir lifvet en oafbruten triumfhymn
+under de närmaste tolf timmarna vid
+pass. Vår födelsestads invånare ha dragit man
+ur huse för att invänta hjältarna på skolplanen,
+<a id="page-30" class="pagenum" title="30"></a>
+och där hölja de oss nu med blomster och
+lagrar, och vi kastas från famn till famn, tills
+alla haft fatt i oss, från den krye hundraåringen
+till det veckogamla spenabarnet. Därpå tåga
+vi sjungande om studentens lyckliga dag genom
+samtliga gator, under det ligapojkar bilda
+häck och hvitklädda skolflickor strö rosor för
+våra fötter. Vi tåga som vandrande drifhus,
+med buketter ända ner i knävecken, under det
+våra anhöriga frakta återstoden af vår blomsterskörd
+i uppspända paraplyer.
+</p>
+
+<p>
+Jag vill inte börja tala om vår sexa i Stadsträdgården
+på kvällen, ty då skulle jag aldrig
+sluta. Sexan brukar häller aldrig sluta; åtminstone
+försiggår det så småningom och så
+omärkligt, att ingen kan fixera tidpunkten.
+</p>
+
+<p>
+Min syster beredde mig den öfverraskningen
+att använda alla mina buketter och kransar
+till stoppning i en soffkudde åt mig; men hur
+skönt det än kan vara att i ungdomens vår
+hvila middag på sina lagrar, så vet jag mjukare
+materia att luta hufvudet mot än torra löf.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-6">
+<a id="page-31" class="pagenum" title="31"></a>
+INTERVIEWARENS DEBUT.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+I min födelsestad existera två tidningar. Så
+många har det alltid funnits där, så vidt jag
+vet, och jag kan med nöd tänka mig, att det
+någonsin kommer att uppstå några fler af den
+sorten. Jag anser, att de tillfredsställande fylla
+samhällets behof af periodisk lektyr och att
+uppkomsten af en konkurrent endast skulle
+trassla till förhållandena och möjligen förorsaka
+undergång för hela min födelsestads pressväsen.
+</p>
+
+<p>
+Nu är det så lugnt och bra. Den ena kommer
+ut måndagar, onsdagar och fredagar, den
+andra visar sig tisdagar, torsdagar och lördagar,
+och hvarje aktningsvärd borgare prenumererar
+gifvetvis på båda, hvaraf följer att
+han har så godt som en daglig tidning på
+storstadsmanér. Den ena är åtstramadt konservativ,
+och den andra är så radikal, att den
+kan skrämma tjurar, hvilket lyckliga förhållande
+torde utgöra en starkt medverkande orsak till
+det harmoniska jämviktsläge min födelsestads
+<a id="page-32" class="pagenum" title="32"></a>
+inbyggare städse bibehålla inom politiken. Ni
+förstår väl, att om man på måndagen genomdränker
+sin själ med en för samhällets och
+kyrkans auktoritet med ilsket allvar kämpande
+ledares ättika och på tisdagen öfversköljer
+samma själ med en yster omstörtningsfilippiks
+svafvelsyra och så undan för undan, så bibringas
+man småningom oundvikligt en mera olympisk
+syn på de världsliga tingen än hufvudstadens
+enögda partimänniskor kunna förvärfva.
+</p>
+
+<p>
+För öfrigt beröres jag särdeles sympatiskt
+af den omständigheten, att de bägge platskollegorna
+med en på samma gång praktisk och
+storstilad fördomsfrihet slagit sig ihop om samma
+tryckeri och äfven dela expeditionslokal. Ja,
+det lär hända, att redaktörerna vikariera för
+hvarandra ibland, och att redaktionssekreteraren
+är gemensam, tycker väl ingen illa vara.
+Det vill säga han tituleras redaktionssekreterare,
+för tidningarnas anseendes skull, men hans befattning
+är af en ytterligt omfattande beskaffenhet,
+och dess skala löper från en elegant veckokåsörs
+tankenötande uppgift till ett stadsbuds
+ringa funktioner.
+</p>
+
+<p>
+Den ynglingen var det som sökte behandla
+mig, när jag nyligen under en resa gjorde en
+sväng öfver min födelsestad.
+</p>
+
+<p>
+Han har för vana att hvarje morgon på
+vägen till sina byråer dyka in i Stadshotellets
+förstuga för att kopiera kritinskriften på den
+därstädes upphängda svarta taflan, hvilken alltid
+<a id="page-33" class="pagenum" title="33"></a>
+furnerar en gärna sedd spaltfyllnad. Hände sig
+så, att mitt namn en dag strålade mot hans
+sömnblinkande ögon. Och i detsamma for en
+liten högfärdsdjäfvul in i denne ynglings hjärta
+och ingaf honom det öfvermodiga uppsåtet att
+företaga ett i samhället dittills okändt journalistdåd.
+</p>
+
+<p>
+Han aflägsnade sig från Stadshotellet med
+öfverrocken häftigt uppfläkt, käppkryckan i fickan
+och doppskon i luften samt en gloria af ljusa
+drömmar kring den vårdslöst påtryckta mjuka
+filthatten. Jag betraktade honom från mitt fönster
+och gladde mig åt hans okufvade entusiasm.
+</p>
+
+<p>
+Vid elfvatiden, min födelsestads visittimme,
+sågs ynglingen åter vandra uppför gatan, numera
+iklädd frack och hvit halsduk samt iakttagande
+en mera klassmedveten och allvarsstadgad
+hållning. Det är inte otroligt, att han
+generades af en lätt nervositet. Han var inte
+van att bära frack, åtminstone inte <em>den</em> fracken.
+</p>
+
+<p>
+Sedan jag med tillhjälp af den vid mitt
+fönster anbragta reflexionsspegeln konstaterat
+ynglingens annalkande och gjort mig reda för
+situationen, bultade jag med eldgaffeln i golfvet
+(i min födelsestad användas inte ringklockor
+inne i rum), hvarvid Stadshotellstäderskan tillskyndade
+och fick befallning att anskaffa den
+pinngungstol, som jag tänkte mig befintlig
+någonstädes i huset. En sådan hämtades ögonblickligen
+från källarmästarens förmak, och
+sedan kakelugnsnischluckorna undergått en flyktig
+<a id="page-34" class="pagenum" title="34"></a>
+polering, såpass att man kunde se hvad
+man tog sig för, ordnade jag mig till en pose
+af ganska fin litterär verkan i sagda gungstol.
+Med hufvudet drömmande lutadt mot handen
+lät jag blicken tankfullt dröja vid »Sveriges
+kommunikationer», som jag till hälften utbredt
+öfver knäna, och bidade så. Jag hade visserligen
+aldrig blifvit interviewad förr, men det
+är alldeles fenomenalt hvad det går ledigt för
+en något intelligent och beläst person att göra
+sig hemmastadd i ett ovanligt läge.
+</p>
+
+<p>
+Tvekande steg hördes i korridoren och så
+en försynt men orolig knackning på min dörr.
+Jag var alltför djupt försänkt i drömmar för att
+fästa afseende vid densamma, men ynglingen
+inträdde dock utan att afvakta någon uppmaning.
+Långsamt och motvilligt höjde jag
+hufvudet och betraktade honom med en innehållsrik
+och forskande blick, som gick rakt
+igenom honom och fäste sig på dörrposten,
+där den blef sittande så länge sammanträffandet
+räckte. Ett så föga gemytligt umgängessätt
+brukas inte i min födelsestad, och jag hade
+skäl att hoppas åtskilligt af det intryck det
+skulle frambringa.
+</p>
+
+<p>
+Så snart ynglingen repat sig något och
+sväljt djupt ett par gånger, tillsporde han mig
+belefvadt, om jag hade något emot att bli interviewad.
+Jag höjde omärkligt på axlarna och
+log ett gåtfullt leende, ägnadt att bibringa honom
+en föreställning om hur kväljande ofta
+<a id="page-35" class="pagenum" title="35"></a>
+denna fråga blifvit ställd till mig och med
+hvilket behärskadt öfverseende jag tillmötesgick
+alla de dåraktiga anspråk en sensationslysten
+publik ställer på en offentlig person.
+</p>
+
+<p>
+Ynglingen framdrog högtidligt sin anteckningsbok
+och begynte ett ganska universellt
+och icke oäfvet planlagdt förhör. Utgående från
+mera personliga och närliggande ting, såsom
+mitt intryck af min födelsestads utveckling under
+det senaste decenniet och mina egna litterära
+planer för den närmaste tiden, ryckte han småningom
+in på mera oöfverskådliga områden,
+såsom absolut afhållsamhet, kasernen som lärdomsskola
+och Transvaals öde.
+</p>
+
+<p>
+Jag yttrade icke något betydligare antal
+ord, men det stod ynglingen fritt att taga del
+af min mimik. Jag meddelade honom emellertid
+med språkets tillhjälp, att mitt skarpt observerande
+skriftställaröga skymtat ett nykterhetskafé
+vid torget och att den ene medlemmen af
+stadens poliskår förefallit mig obekant. I fråga
+om Transvaal påpekade jag, att boer är en
+singularisform och i pluralis synes mig böra
+heta boerer. För öfrigt uppförde jag mig ytterligt
+försiktigt. Ynglingen skref och skref.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen vardt hans frågeförråd uttömdt,
+han tystnade och stirrade beklämdt framför sig
+en stund. Jag kände mig hungrig, ty på Stadshotellet
+i fråga får man kaffe med hembakta
+kringlor kl. sju på förmiddagen och anses därvid
+lägga tillräcklig grund för middagsmålet
+<a id="page-36" class="pagenum" title="36"></a>
+kl. ett. Jag frågade alltså med en nyans af
+otålighet:
+</p>
+
+<p>
+— Hvad sitter reportern och väntar på?
+</p>
+
+<p>
+— På en bekant, som har en kamera —
+genmälde ynglingen icke utan värdighet.
+</p>
+
+<p>
+Ganska starkt smickrad sträckte jag ut
+handen efter eldgaffeln för att få upp en smula
+frukost åt såväl mig som den mig ganska
+sympatiske ynglingen. Men denne missuppfattade
+min åtbörd i en för sig ogynnsam riktning
+och aftågade brådstörtadt. Det skulle
+dock inte varit mig oangenämt att se mig afbildad
+i min födelsestads pressorgan.
+</p>
+
+<p>
+Interviewen kom först in i den konservativa
+platskollegan och dagen därpå i den radikala.
+Ynglingens sällsporda kapacitet och hårfina
+uppfattning framträdde bägge gångerna i
+bjärt dager, och det gladde mig inte obetydligt
+att läsa de epokgörande uttalanden han ansåg
+mig ha fällt. Jag har t. o. m. lärt mig utantill
+en del af dem och tänker använda dem
+någon gång. I den konservativa platskollegan
+fästes särskild vikt vid det frenetiskt fosterländska
+sinnelag jag lagt i dagen synnerligen
+på tal om krigsförhållanden, och den radikala
+betonade med förkärlek min hänryckta häpnad
+öfver samhällets svindlande utveckling. För
+öfrigt skildrades jag på båda hållen som en
+blid och frånvarande poetnatur, dock utsatt för
+plötsliga nervösa anfall af mordlystnad. Där
+fick jag för eldgaffeln!
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-7">
+<a id="page-37" class="pagenum" title="37"></a>
+SANNINGEN OM DE DÖDA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Man hör ju någon enstaka gång talas om folk,
+som tillvaratages af staten, därför att de fällt
+ett kärlekslöst yttrande om en medvarelse; men
+det måtte vara individer, som födts till världen
+med enastående otur som förnämsta faddergåfvan,
+ty vi äro iögonenfallande många, som gå
+lösa intill denna dag. Om personer, hvilkas
+lifsfunktioner icke äro afstannade, åtnjuta vi
+privilegium att framkasta allt fult vi någonsin
+veta eller mäkta utfundera, men — <em>de mortuis
+noll nota bene</em>! Detta hade de bekanta romarna
+reda på, och därför gick det bra för dem, så
+länge det gick, och de voro ett dunderfolk, tills
+de gjorde världshistorisk cession och nedsjönko
+till kuggämne i mogenhetsexamen.
+</p>
+
+<p>
+Godt hade det varit, om unge Jakob Fjäderlund
+i Dagspostens redaktion haft denna malmfulla
+sentens inristad i sitt icke oäfna minne,
+när hvitvaruhandlanden B. O. Mårtengren skattade
+åt förgängelsen, uppriktigt sörjd och saknad
+<a id="page-38" class="pagenum" title="38"></a>
+af maka, döttrar, kunder och mångårig
+springpojke. Det föll nämligen på den olycksfödde
+ynglingen Fjäderlunds lott att dikta den
+minnesruna, hvarmed tidningen ville resa ett
+erinringens och pietetens monument öfver den
+framstående medborgaren. Dylikt finare göra
+plägade egentligen redaktören förbehålla åt sig
+själf, liksom han med sitt utvecklade sinne för
+rhenvin ogärna mankerade förmögnare begrafningar;
+men han befann sig för ögonblicket
+sängliggande och mör i kroppen efter ett animeradt
+meningsutbyte med Annandagspostens
+radikale chef.
+</p>
+
+<p>
+Hvitvaruhandlanden hade, enligt den inlämnade
+annonsen, dragit sin sista suck klockan
+3,32 på morgonen, och Jakob, som greps af
+en romantisk åtrå att vid detta tillfälle eller
+rättare frånfälle förvärfva sina riddarsporrar
+som publicist, ilade på arla förmiddagen till
+sorgehuset för att interviewa den mångårige
+springpojken. Denne anträffades brinnande sysselsatt
+med att drapera butikslagret framför
+husets samtliga fönster, men för tjugofem öre
+gick han in på att meddela Jakob några upplysningar
+i förstugan.
+</p>
+
+<p>
+Jakob fann den mångåriges meddelanden
+något torra och perspektivlösa, men tröstades
+af medvetandet, att han själf var så tämligen
+försedd med en reporters nödvändigaste egenskap,
+fantasi. Han annoterade febrilt, tryckte,
+som skalden säger, ej blott den valkiga handen
+<a id="page-39" class="pagenum" title="39"></a>
+utan äfven en penning i den och skenade till
+byrån för att utarbeta gesällstycket.
+</p>
+
+<p>
+På eftermiddagen utsändes Dagsposten som
+vanligt. Numret har sitt vemodigt historiska
+intresse, alldenstund det blef det sista unge
+Jakob Fjäderlund lade hand vid. Den med
+B. O. Mårtengrens aktade namn öfverskrifna
+artikeln väckte ett tämligen enastående uppseende
+och utklipptes af ett flertal prenumeranter
+för att sedermera biläggas den skrifvelse
+till redaktionen, i hvilken de kyligt framlade
+skälen till att prenumerationen ej förnyades.
+</p>
+
+<p>
+Efter en jämförelsevis objektivt hållen inledning,
+meddelande behöriga data, fortskred
+den ifrågavarande minnesrunan till en intimare
+karakteristik af den hädangångne.
+</p>
+
+<p>
+»Väl var B. O. Mårtengren», hette det,
+»efter mänskliga begrepp en stor man, utrustad
+med dådkraft och en sällspord företagsamhet,
+hvilka egenskaper, parade med en storslaget
+vaken blick för guldets allt dominerande ställning
+i vår tid, förmådde honom att i detta
+samhälle etablera en affär af en art och en
+omfattning, som — jag vill af fruktan för öfverdrift
+icke säga världen men — samhället aldrig
+skådat. Det är hvarje läsare bekant, att intet
+hvitvarumagasin här förut existerat; ja, blotta
+namnet klingar främmande i våra öron. B. O.
+Mårtengren gick sålunda alltid under den stolta
+titeln ’hvitvaruhandlanden’, och i den egenskapen
+var han känd i slott och koja.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-40" class="pagenum" title="40"></a>
+Vi anse oss dock icke böra dröja endast
+vid den lysande utsidan af det lif, som nu är
+lyktadt. Förenade genom långvarig och dyrbar
+vänskap (du borde skämmas, Jakob — 10 minuter
+och 25 öre!) med en person, som i åratal
+stått den afsomnade nära, äro vi bättre än
+någon annan, äfven om ett skandalblad i morgon
+skulle bakslugt antyda motsatsen, i tillfälle
+att upplysa om de lyten, som vidlådde hans
+karakter. Så t. ex. ådagalade han i den trängre
+familjekretsen en brutalitet, som pinsamt berör
+en hos en man i hans position, samt en despotism,
+som osökt för tanken på en Napoleon
+eller någon annan. Tungt föll ofta hans massiva
+hand på matbordet, och järnhårdt var hans
+grepp om nyckeln till kassalådan. Vi kunde
+skrifva spalter om den småaktighet, hvarmed
+han förbittrade sina ofta ombytta biträdens lif.
+Exempelvis kan anföras, att damerna till julklapp
+plägade erhålla hvar sitt fjärdedels dussin
+bomullsnäsdukar och herrarna hvar sin krage
+af fjolårets fason.
+</p>
+
+<p>
+I det offentliga lifvet, där han som stadsfullmäktig
+och taxeringsman spelade en framskjuten
+roll, skydde han inga medel för att nå
+sina afsikter, och att den gaslykta, som till
+allmän förargelse står midt på trottoaren framför
+hans butiksdörr, tillkommit uteslutande på
+den aflidnes initiativ, är ingen hemlighet. Orsaken
+till att han hufvudsakligen annonserade
+i vår föga gentlemannalika platskollega, hvilken
+<a id="page-41" class="pagenum" title="41"></a>
+väl knappast läses af den publik, som konsumerar
+hvita skjortor (manschetter vilja vi inte
+nämna i det sammanhanget), är här ej platsen
+att utreda. I hvarje fall bära vi intet agg till
+honom, om vi än som det offentliga ordets förtroendemän
+o. s. v., o. s. v.
+</p>
+
+<p>
+Det bär mig emot att citera återstoden af
+Jakob Fjäderlunds hårresande gröna artikel.
+Det redan anförda torde ha varit nog för att
+åstadkomma ett intryck.
+</p>
+
+<p>
+Sedan Jakob distribuerat organet åt det
+halfva dussin äldre kvinnor, som ombesörjde
+utdelningen, vandrade han med saliga hufvudredaktörsförnimmelser
+till Stadshotellet, där han
+helt solo intog kaffe med punsch och kände
+världen trång men angenäm.
+</p>
+
+<p>
+Men olyckorna började regna öfver honom
+slag i slag.
+</p>
+
+<p>
+Först ett telefonbud från sterbhuset. Nå
+ja, de mångfaldiga och välassorterade okvädinsorden
+ur änkefru Mårtengrens mun gjorde honom
+inte så mycket på grund af distansen, och
+dem kunde han för öfrigt använda under sin
+framtida verksamhet (tänkte den kortsynte);
+men när han fick höra, att hans fästmö just
+erhållit räkning på de kostsamma batistnäsdukar,
+som han förra julen förärat en annan
+flicka, hvilken han den tiden höll af och hoppades
+vinna, då vacklade han halft medvetslös
+tillbaka till sin punsch.
+</p>
+
+<p>
+I detta ögonblick instörtade icke blott hans
+<a id="page-42" class="pagenum" title="42"></a>
+lyckas luftslott utan äfven en tryckeripojke med
+en skrifvelse från redaktören i sina svarta tassar.
+Pojken flinade och skrifvelsen innehöll ett ögonblickligt
+och evigt permitterande från hans (Jakobs)
+innehafda syssla.
+</p>
+
+<p>
+— Ha! — utbrast den olycklige, som kände
+vanvettet likt punschångor omtöckna sitt nyss
+så stolta hufvud. Han gaf luft åt sina känslor
+genom att med fotsulan hjälpa pojken ut på
+gatan, hvarvid denne förlorade balansen och i
+fallet vrickade ett finger. Stadens ene poliskonstapel,
+som har <a id="corr-2"></a>sin angenäma post i hotellets
+port, grep med begärlighet tillfället och
+Jakob samt släpade denne med sig genom hela
+Storgatan till vaktkontoret.
+</p>
+
+<p>
+Prenumeranterna stodo på hvarandra i fönstren
+gatan utefter och jublade: »Titta, nu skall
+smädeskrifvaren Fjäderlund på vatten och bröd
+— man ser ändå, att det finns en tryckfrihetsförordning
+i staten! Fast nog var Mårtengren
+en buse i sin krafts dagar.»
+</p>
+
+<p>
+Jakob Fjäderlund fick inte ens vatten och
+bröd — han näpstes och släpptes, och som han
+kände sitt läge oangenämt, skred han ner till
+stadens å för att därstädes ända sin tillvaro.
+Enär det emellertid ännu var tämligen tidigt på
+försommaren och badsäsongen icke börjat, blef
+han stående på stranden och grufvade sig något
+öfver fluidets antagliga kyla. Plötsligt fann han,
+vid det han stack handen i sin inre bröstficka,
+att han saknade visitkort, hvilket omedelbart
+<a id="page-43" class="pagenum" title="43"></a>
+förmådde honom att uppskjuta sitt förehafvande,
+ty det bar honom emot att efter döden gå genom
+pressen som »en yngre, välklädd mansperson»,
+sedan han i lifstiden fallit igenom densamma
+under sitt lokalfrejdade namn.
+</p>
+
+<p>
+Jakob styrde omedelbart sina håglösa steg
+till ett accidenstryckeri för att beställa de saknade
+identifikationsmedlen. Man svor på att
+det rekvirerade hundratalet skulle vara klart
+till afhämtning kl. half nio följande morgon.
+Denna mened räddade Jakobs lif åt litteraturen,
+ty han beslöt att ta timlektioner i konsten att
+ljuga på ett vederhäftigt sätt hos faktorn på
+nämda tryckeri. Efter fjorton dagars kurs var
+Jakob utlärd, packade ner sin tandborste och
+sin andra rock samt for till grannstaden för
+att söka anställning i sitt fack.
+</p>
+
+<p>
+Redan första kvällen svängde han sig så
+skickligt på Stadshotellet, att både den konservativa
+och den radikala platskollegan tiggde
+om hans medverkan. Jakob var inte difficil —
+han åtog sig ögonblickligen att varda radikal
+redaktionssekreterare och konservativ notischef.
+Man kan inte hålla så vidlyftig personal i
+provinssamhällen.
+</p>
+
+<p>
+Jakobs dödsrunor blefvo med skäl bemärkta.
+Stadens borgare somnade hän med
+ett tryggt leende på läpparna. En minnesstrof
+af Jakob i bladet var så god som femti kransar
+på ens kista. Låt vara, att B. O. Mårtengren
+blifvit salig; men riktigt bottensalig kunde han
+<a id="page-44" class="pagenum" title="44"></a>
+väl näppeligen känna sig, när han tänkte på
+hur <em>han</em> blifvit behandlad. Sterbhuset är det
+inte lönt att tala om. Det måste lagsöka Jakob
+för näsdukarna. Han ansåg sig ha råd till
+sådant nu.
+</p>
+
+<p>
+Emellertid satt den trolofvade hemma i sitt
+fädernehus och hörde med bitter saknad Jakobs
+lof. Slutligen kunde hon inte bära det längre
+utan telegraferade (svar betaldt): »Jakob, näsdukarna?»
+— Därpå svarade Jakob: »Snufva?»
+— Den trolofvade fortsatte: »Nej, sorg. Förklaring
+önskas.»
+</p>
+
+<p>
+Denna gång hade hon försummat att lägga
+ut femti öre för svaret, hvarför det dröjde
+något. När det ändtligen kom, innehöll det:
+»Uppriktighet farlig, därför bortlagd. Alltjämt
+älskande och trogen.»
+</p>
+
+<p>
+Då vardt den trolofvade så gripen och rörd,
+att hon ringde på till sterbhuset och yttrade
+ett antal oartigheter samt skref på ett brefkort
+till Jakob det symboliska ordet »Kom».
+</p>
+
+<p>
+Jakob anlände och giftermål blef konsekvensen;
+men den trolofvade, numera makan,
+har aldrig fått nys om hvem som erhållit det
+halfva dussin näsdukar, hvarmed Mårtengrens
+sterbhus sökte snyta dem bägge på deras lefnads
+lycka.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-8">
+<a id="page-45" class="pagenum" title="45"></a>
+KARNEVALSYRA I FOSTERLANDETS
+TJÄNST.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till
+den icke studerande allmänhetens förfång söker
+tillskansa sig de mest hårresande privilegier,
+betraktar sig bland annat som själfskrifven och
+oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna
+ära kan göras nämda ungdom synnerligen
+stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas
+genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse
+för en glansfull festivitet i min födelsestad,
+en tillställning som de respektive studentkårerna
+både i det Uppsala, där de ystra vindarna
+blåsa, och i det Lund, där de härliga
+lagrarna gro, torde få svårt att göra efter.
+Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men
+lefver i grönskande minne. Jag öfverlämnar
+ordet åt
+</p>
+
+<p class="center">
+DAGSPOSTEN.
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Gårdagens storartade försvarskarneval i
+Stadsträdgården blef, som man kunnat vänta
+<a id="page-46" class="pagenum" title="46"></a>
+sig, en <em>succès de rire</em>; men så hade ock hela
+vårt uppåtsträfvande samhälle lagt in sin själ
+i företaget med det passionerade nit, som endast
+vår örlogsflottas beskaffenhet mäktar uppväcka
+hos hvarje rättänkande medborgare.
+</p>
+
+<p>
+Vi erinra om att såväl länets höfdings egen
+maka som fru borgmästarinnan och vår afhållne
+stadsfiskals värderade svärmor jämte
+flera andra damer af <em>la crême de la haute
+volaille</em> utfärdat det poetiskt stiliserade uppropet
+i <em>våra</em> spalter (af naturliga skäl <em>icke</em> i
+vår — hm! — kollegas). Dessa vördnadsbjudande
+kvinnor, hvilka historien måhända en
+gång kommer att tillskrifva vår definitiva seger
+öfver ryssen, höllo sig i går icke för goda att
+egenhändigt, iklädda förtjusande hvita förkläden
+och med smakfulla penningväskor vid sidan,
+utskänka krusbärssaft (hemmagjord) och de
+läckraste bakelser (införskrifna från hufvudstaden).
+</p>
+
+<p>
+Deras täcka döttrar och niècer skötte graciöst
+en tombola (ett slags modernt och sinnrikt
+lotteri), där man för den föga kännbara
+utgiften af tjugofem öre, som dock kunde öfverskridas,
+hade ett sent återkommande tillfälle
+att förvärfva både nyttiga och prydliga föremål,
+såsom knappnålsbref och fotografiramar af
+<em>papier-haché</em>. Den unga blomsterrabatten såg
+helt enkelt bedårande ut i sina hvita linongsklänningar
+med ljusblåa eller skära atlasband,
+<a id="page-47" class="pagenum" title="47"></a>
+omsorgsfullt tvättade sedan länets höfdings lysande
+Oscarsbal och nästan som nya.
+</p>
+
+<p>
+Samhället var nära nog mangrant tillstädes
+(möjligt är, att Annandagspostens prenumeranter
+sutto hemma, men det gjorde i
+hvarje fall ingen vidare skillnad) och så godt
+som i sin helhet kostymeradt. Det fanns väl
+knappast en kotte, som inte var klädd till något.
+Då en opåräknad mängd annonser influtit till
+detta nummer, hvarigenom vi nödsakats att
+låta såväl vår politiska ledare som flertalet nyheter
+stå öfver till nästa vecka, nekar oss utrymmet
+att ingående skildra hvarje särskild af
+den bländande skaran. Vi kunna endast helt
+à propos och på måfå antyda en och annan.
+</p>
+
+<p>
+Landsstaten, som gjorde sig mycket verkningsfullt,
+bar sina vanliga uniformer och så
+lösnäsor. Vår vördade rektor hade lagt af sin
+peruk och var fullkomligt oigenkännlig. Den,
+som tog priset bland herrarna, var dock med
+acklamation vår framstående tillfällighetspoet,
+extralärare Rythmén, som med en tilltalande
+anspelning på det patriotiska ändamålet klädt
+sig till Brage och föredrog gamla fornnordiska
+visor till gitarr. En uppnosig och klandersjuk
+stockholmare<a class="fnote" href="#footnote-1" id="fnote-1">[1]</a>, hvars härvaro knappast kan
+betraktas som någon vinst för samhället, gafflade
+något om att hr Rythmén borde haft en
+harpa i stället; men detta småaktiga klander
+af en oväsentlig detalj i en för öfrigt ytterligt
+<a id="page-48" class="pagenum" title="48"></a>
+stiltrogen kostym väckte ett så allmänt och
+poängteradt ogillande, att ifrågavarande stockholmare
+till samtligas belåtenhet snart fick nog
+af festen.
+</p>
+
+<p>
+Damerna hade allmänt ifört sig hänförande
+sigenerskedräkter och spådde i händerna. Det
+fanns dock icke händer åt alla, utan måste
+somliga förtjuserskor ägna sig åt rent bettlande.
+För öfrigt fick man se alla de praktfullt brokiga
+äkta schalar, som pläga gömmas i våra förmögnare
+fruars välförsedda klädkistor, framtagna
+till vädring och draperade på det mest
+artistiska sätt.
+</p>
+
+<p>
+Man skulle nog kunna anmärka, att det i
+början gick något stelt och generadt till. Före
+klockan fem e. m. ville icke den ståndsförgätna
+abandong, som är villkoret för uppkomsten af
+en rätt karnevalsyra, göra sig gällande. Men
+det tog upp sig, ungherrarna satte sig i stämning
+medelst sockerdricka och ett lättsinnigt,
+under förhandenvarande omständigheter fullt
+tillåtligt slöseri med tolfskillingar vid tombolan,
+där deras <em>nit</em> (vi åsyfta ingen vits) belönades
+med hulda leenden, och till sist, när tjugo
+kulörta lyktor spredo sitt mystiska sken öfver
+det färgrika vimlet, började en snart sagdt
+sydländsk lifsglädje bemäktiga sig folkmassan.
+Tal höllos, skålar druckos, glas krossades. Vår
+präktiga stadsmusik blåste »Finska rytteriets
+marsch» (eller var det »Dubbelörnen»?), och
+samhällets pelare tågade med uppsluppna danssteg
+<a id="page-49" class="pagenum" title="49"></a>
+efter tonernas sprittande rytm. En aktad
+affärsman af våra flitigaste annonsörer traskade
+omkring med ett positiv och provinsialläkaren
+gick på lina.
+</p>
+
+<p>
+Till slut förevisades en af bengaliska eldar
+belyst tablå, föreställande Svea med armen
+lindad om en pansarbåt, som låg på ett divanbord
+bredvid gudinnan. En skolyngling ur
+sjunde nedre framsade under tiden ett fosterländskt
+poem, som kom allas hjärtan att klappa
+i samma takt och allas ögon att tåras. Den
+sista strofen, som på grund af sitt hjärtegripande
+patos var nästan mer än vi kunde uthärda,
+lydde sålunda:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">Vid hennes vårars frost</p>
+      <p class="verse">och somrars brist på solljus<a class="fnote" href="#footnote-2" id="fnote-2">[2]</a>,</p>
+      <p class="verse">vid hennes slätters blåst</p>
+      <p class="verse">och hennes norrskens polljus</p>
+      <p class="verse">vi svära som en man,</p>
+      <p class="verse">ja svära såsom tvänne,</p>
+      <p class="verse">att gripes Svea an,</p>
+      <p class="verse">ska’ vi försvara henne.</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+Så var då denna minnesrika dag till ända.
+Lyktorna slocknade, sorlet domnade, mörkret
+tjocknade, samhället somnade.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-9">
+<a id="page-50" class="pagenum" title="50"></a>
+KONKURRENTRUINEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det kulturgyckel, som under den förflutna
+sommaren satts i gång nere i den förfallna
+småstaden Visby för att hopskrapa medel till
+täckandet af de barhufvade kyrkobyggnader,
+för hvilka orten i fråga åtnjuter ett visst rykte,
+ha ledt mina tankar till en i viss mån tragisk
+episod i min födelsestads krönika.
+</p>
+
+<p>
+Denna stad har, alltsedan det första lyxtåget
+rasslade in på dess monumentala, för
+världstrafik beräknade bangård, grubblat sig
+<a id="corr-3"></a>hårdt när sinnessjuk på metoder att lämpligen
+kanalisera den turistström, som hvarje sommar
+vältrar sig öfver våra bygder, men som
+röjer en säregen tendens att ouppmärksamt
+flyta denna stad förbi. Man inrättade till en
+början smörgåsbord i första klassens väntsal,
+men dels vållades därigenom endast femton
+minuters uppehåll för utlänningarna, dels konsumerade
+dessa anjovis med matsked och stucko
+osten i fickorna, så att affären gick med förlust
+<a id="page-51" class="pagenum" title="51"></a>
+och måste stoppa. Ett flertal andra åtgärder
+af stundom rätt halsbrytande art, hvilka det
+vore för långt att uppräkna, som de fornromerska
+skribenterna listigt uttrycka sig, när
+deras kunskaper klicka, vidtogos och befunnos
+maktlösa.
+</p>
+
+<p>
+Hvad plägar ske, när all privatintelligens
+är gagnlöst förbrukad? En komité tillsättes.
+Så skedde ock här. Räntmästare Pålin, hvilken
+en gång som pojke olofvandes medföljt
+en pitpropsskuta till Newcastle, var själfskrifven
+ordförande, och äfven de öfriga medlemmarna
+voro män, som sett sig något om i världen.
+</p>
+
+<p>
+Komitén sammanträdde en gång i veckan
+på enskildt rum å Stadshotellet, och källarmästaren
+var inom kort en bergad karl. Första
+året utvecklades en sjudande verksamhet med
+framställandet, bordläggandet och nedklubbandet
+af projekt, hvilka i och för sig voro anslående
+som vackra fantasialster, men otjänliga
+för det åsyftade ändamålet. Det var ju t. ex.
+alls inte någon förkastlig tanke rådman Bertilsson
+hade att mobilisera staden och flytta
+den två mil åt sydväst, för att den skulle komma
+närmare hafvet samt en större flodmynning och
+dymedelst kunna transformeras till badort.
+Men den af drätselkamrern uppgjorda kostnadsberäkningen
+afsvalade den i första taget varmt
+hänförda komitén.
+</p>
+
+<p>
+Andra året inträdde en viss slapphetsreaktion
+i arbetet, komitén förföll till planlöst kallprat
+<a id="page-52" class="pagenum" title="52"></a>
+och anekdotberättande kring toddybordet
+och den radikala platskollegan började uppvakta
+med ettriga ledare. Men på tredje året vaknade
+räntmästarens dorska samvete. Han reste sig
+upp, slog näfven i brickan, så att det varma
+vattnet skvalpade öfver tillbringarens bräddar,
+och utropade med tordönsröst: »Se på Visby!»
+Men komitén såg på räntmästaren. Han ombads
+att förklara sig ... När den glädjedruckna
+komitén denna afton åtskildes, var det ödesdigra
+beslutet att bygga en ruin fattadt och
+protokollfördt.
+</p>
+
+<p>
+Hälst hade man nog velat ha en kyrka,
+med delvis raserade murar och utslagna fönsterrutor
+och andra ålderdomliga agremang; men
+på drätselkamrerns enständiga yrkande stannade
+man vid ett mindre fästningstorn med
+sönderskjuten krenelering. Det kunde ju alltid
+utvidgas längre fram, när turistströmmen börjat
+afsätta sitt guldslam på stadsgatorna.
+</p>
+
+<p>
+Befolkningen entusiasmerades omedelbart
+för planen, dess effektivitet framlyste för enhvar
+som något själfklart, och samtligas varmaste
+intresse omhägnade ruinbyggandet. Muraremästare
+Jönsson, fördelaktigt känd som
+upphofsman till det balkongprydda trevåningshuset
+utanför stadsporten, inkom med lägsta
+anbudet och korades sålunda till företagets
+entreprenör. Om platsen diskuterades hetsigt
+såväl i lokalpressen som i umgängeslifvet; men
+stadsfullmäktige förlade med flertalets gillande
+<a id="page-53" class="pagenum" title="53"></a>
+ruinen till en tämligen dominerande, gräsbevuxen
+kulle midt i Stadsträdgården för att på
+så sätt kunna aftvinga turisterna tio öres entré
+utan att profanera fornminnesmärket med någon
+biljettförsäljning.
+</p>
+
+<p>
+Tegelstenarna nedröktes och naggades efter
+en sinnrik metod, rostiga järnkrampor och dito
+spik uppköptes till högsta gällande priser —
+kort sagdt, intet försummades, som kunde bidraga
+till ruinens illusoriska fornvärde. Med
+tanke på vinterresande insattes en likaledes
+roströd kamin i tornrummet, och en blågulrandig
+flaggstång med ställvis omsorgsfullt
+afskafd färg stacks ut genom en skottglugg
+under murkransen. Tak var det naturligtvis
+aldrig fråga om, ty »Se på Visby!» upprepade
+räntmästaren ideligt.
+</p>
+
+<p>
+En ögonlust var det att skåda denna ruin,
+när den stod där färdig med sina brustna tinnar,
+sina halft lossnade krampor och sin fallfärdiga
+vindeltrappa. En doft af riddarromantik
+från äfventyrens storhetstider bredde sig från
+den öfver Stadsträdgården, ja öfver hela staden.
+Komitén firades med subskriberad sexa, och
+Jönsson hugnades med en nysilfverservis.
+</p>
+
+<p>
+Men turistströmmen framhärdade alltjämt
+i att ta en krok omkring samhället, intet guldslam
+ville klibba vid gatstenarna. Man borde
+nog ha gjort litet reklam i den utländska pressen;
+men det hade ingen förstånd på. Annars
+skydde man inga uppoffringar för ruinen. Ligapojkar
+<a id="page-54" class="pagenum" title="54"></a>
+infångade och ditsläppte ett antal råttor,
+och då dessa på grund af bristande viktualietillgång
+stodo i begrepp att emigrera, sände
+diversehandlanden Sandén ett parti schweizerost
+för att underlätta deras existens. Råttorna
+stannade benäget, men turisterna uteblefvo.
+Ruinen bar sig inte.
+</p>
+
+<p>
+Småningom slappnade allmänhetens intresse
+för det med så högtflygande förväntningar
+motsedda fornminnet, komitén fördystrades till
+humöret och upphörde att frekventera Stadshotellet,
+och räntmästaren föll själf ihop till en
+ruin af sitt forna dådkraftiga jag. Nu är han
+stoft i stoftet, och intet återstår af honom mer
+än det bevingade ordet: »Se på Visby!»
+</p>
+
+<p>
+Men man tittar aldrig mer åt det hållet i
+min födelsestad.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-10">
+<a id="page-55" class="pagenum" title="55"></a>
+STORSÅNGERSKAN PÅ GENOMRESA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Hvad är en storsångerska egentligen? Det är
+ett moget men alltjämt tjusande fruntimmer,
+som inte kan förmås att kvittra en strof för
+sina medmänniskor utan en blodigt stor penningvedergällning.
+I det sistnämda afseendet företer
+hon en rent af underbar öfverensstämmelse
+med min ringhet. Jag skulle kräfva en rysansvärd
+betalning för att höja min stämma till
+solosång inför offentligheten. Här föreligger
+dock en motivdifferens mellan storsångerskan
+och mig. Jag är nämligen absolut blottad på
+sångröst, under det hon i påfallande grad är
+behäftad med sådan. Det är väl därför som
+hon konsekvent lockar publiken ifrån mig.
+</p>
+
+<p>
+Hemma i min födelsestad har det aldrig
+förunnats oss att höra någon storsångerska.
+Som bekant uppträda inte dylika i småstäder,
+deras röstvolym skulle inte få rum i ett mindre
+samhälle. Resigneradt inseende detta, hyste vi
+<a id="page-56" class="pagenum" title="56"></a>
+dock en hemlig åtrå att en gång få <em>skåda</em> en
+slik fågel och sedan dö. Borgmästaren, som
+har förstånd på litet af hvarje, upplyste oss för
+öfrigt, att verkligt äkta storsångerskor egentligen
+pläga ha lagt bort att sjunga och så godt som
+kännas igen på denna egenhet.
+</p>
+
+<p>
+Så hände en dag för ett par år sedan något
+som ställde min födelsestad på hufvudet. Bland
+»anmälda resande» på Stadshotellet lästes i den
+radikala platskollegan detta namn: Christina
+Nilsson, fru, Småland. En förlamande lyckokänsla
+grep till en början sinnena, men snart
+vidtog en feberaktig energiutveckling. Stadsfullmäktige
+kallades till extra sammanträde för
+att öfverlägga om hur samhället värdigt skulle
+fira den utsökta gästen: flaggorna, som anskaffats
+till kungabesöket året förut, framletades
+från vindskontoren. Stadsträdgården plundrades
+på blommor till girlander att smycka husväggarna
+med. Skolungdomen fick tvärt lof
+och tillhölls att tvätta sig. Ingen vägrade sitt
+bidrag till konstens hyllning.
+</p>
+
+<p>
+Medan detta pågick, vandrade den radikale
+redaktören, parfymerad och begrafningsklädd
+och darrande af nervös högtidlighet, upp till
+Stadshotellet. Han bäfvade vid tanken på att
+stå inför denna världsdrottning, men den flärdfria
+omständigheten, att hon i hotellboken kallat
+sig fru helt änkelt och med hjärtegripande pietet
+vidfogat sin fattiga hemprovins’ namn, ingaf
+honom ett relativt hjältemod.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-57" class="pagenum" title="57"></a>
+Stadshotellstäderskan släppte in honom i
+ett utan prål inredt rum, sedan hon först medelst
+en blick genom nyckelhålet konstaterat,
+att fru Nilsson var inne. Den radikale redaktören
+bugade sig till mattan, tappade sin storm,
+sökte uppfånga den med sin skälfvande hand,
+lyckades icke, uppgaf försöket och lyfte slutligen
+blicken mot storsångerskan. Denna beskådade
+honom med ett visst intresse, uppblandadt med
+en kanske ändå mäktigare förvåning. Hon var
+en välklädd medelålders dam med blondt, välkammadt
+hår och lindrigt fetlagd. Redaktören
+fann henne tämligen föga påminnande om den
+oljetrycksbild, som smyckade stadens konditori,
+men erinrade sig, att detta var ett bra nog
+gammalt konterfej.
+</p>
+
+<p>
+Med låg stämma angaf han sitt okonstlade
+namn och yrke, hvarpå storsångerskan, som
+syntes något orolig, föreslog honom att sitta
+ner.
+</p>
+
+<p>
+— Ni har aldrig varit här förr? — framkastade
+han.
+</p>
+
+<p>
+— Jo för all del —, genmälde hon lifligt.
+— Många gånger, men bara på genomresa. Det
+är en riktigt treflig stad, tycker jag.
+</p>
+
+<p>
+Redaktören annoterade yttrandet och fortfor
+upplifvad:
+</p>
+
+<p>
+— Jag är stolt å mitt samhälles vägnar, och
+jag tackar er. Ni, som är van vid brusande
+och storslagna förhållanden, ni kan ännu finna
+behag i änkelheten! Hvilket föredöme för alla
+<a id="page-58" class="pagenum" title="58"></a>
+kvinnor! Hvarifrån kommer ni senast, om jag
+får ta mig dristigheten att spörja?
+</p>
+
+<p>
+— Från Vernamo — svarade storsångerskan,
+som under redaktörens hymnartade utbrott antagit
+ett uttryck af undran och förvirring.
+</p>
+
+<p>
+— Å, denna idylliska köping, som Snoilsky
+har förevigat, den har ni nu odödliggjort!
+Apropå odödlighet, så — jag vet inte om jag
+vågar ... ni är naturligtvis van vid ackompanjemang
+... men ändå ... skulle ni inte värdigas
+vilja sjunga en liten stump?
+</p>
+
+<p>
+— Jag sjunger inte — replikerade storsångerskan
+kort, i det hon röjde olust att
+fortsätta samvaron.
+</p>
+
+<p>
+Redaktören jublade invärtes, ty han hade
+borgmästarens ord i minnet.
+</p>
+
+<p>
+— Nej, men ni <em>har</em> sjungit — utbrast han
+med patos, i det han finkänsligt reste sig.
+</p>
+
+<p>
+— Aldrig i lifvet — bedyrade damen, likaledes
+resande sig. — Jag är rädd, att ni tar
+miste på person på något sätt. Mitt namn är
+fru Nilsson, jag är bosatt i Nässjö, och min
+man är postexpeditör ...
+</p>
+
+<p>
+Det faller mig inte in att söka måla redaktörens
+känslor. Han har aldrig fullt velat delge
+mig dem. Jag vet bara det, att han träffade
+en öfverenskommelse med fru Nilsson, hvilken
+gick ut på, att hon dels skulle fortsätta resan
+på eftermiddagen, som hon också tänkt sig,
+dels vägra att mottaga den konservativa platskollegans
+redaktör. Därpå rusade han hem
+<a id="page-59" class="pagenum" title="59"></a>
+och skildrade interviewen med den celebra
+sångerskan i fem spalter, beklagande hennes
+hastiga afresa, och min födelsestad tror än i
+dag, att den varit gästad af henne.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-11">
+<a id="page-60" class="pagenum" title="60"></a>
+RAFAELS JUBILEUM.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Upprepade gånger har jag i mina flärdlösa
+och endast af en förtärande sanningskärlek inspirerade
+kulturskildringar från det provinsiella
+samhälle, där jag räknar det för en ära såväl
+som ett nöje att ha blifvit född, frammanat
+färggranna bilder af bländande ståt, af svajande
+fanor och lysande blomstergirlander med flera
+utvärtes festkarakteristika. Skulle jag därmed
+ha ingifvit den lättrogne utsocknesläsaren en
+föreställning om min födelsestad som ett de
+yrande och berusande karnevalsnöjenas Gomorron
+(eller hvad den där platsen med saltstatyerna
+heter), blefve jag djupt och oläkligt
+bedröfvad. Ty sanningen är, att det i denna
+på visst sätt utomordentliga stad bedrifves en
+rastlös, om än stilla verksamhet, som länkar
+årets dagar till en vacker kedja af aldrig sviktande
+nit och oförtruten möda. Det är icke
+en verksamhet af den bråkiga och affekterade
+art, som uppflammar i s. k. resultat, men hos
+<a id="page-61" class="pagenum" title="61"></a>
+hvarje medborgare, från landshöfdingen till den
+låghalte lykttändaren Gabrielsson, brinner som
+en evig altarlåga det medvetandet, att han ståndar
+på sin rätta plats och att världen håller
+ihop, så länge det icke är bart på kistbottnen.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad lider, som sagdt, icke af
+något sjukligt begär att i tid och otid krypa
+ur förskinnet och arrangera omotiverade firningar;
+men gäller det att begå en märkesdag,
+så kan intet stäfja dess renässansartade generositet.
+Bevis härpå lämnar den tafla af högtidsstämning
+och helgdagsglans jag nu går att
+upprulla.
+</p>
+
+<p>
+Jämt ett halft år hade förflutit, sedan Rafael
+Stompén tillträdde sin lika ansvarsfulla som
+hedrande ritlärarebefattning vid högre elementarläroverket
+för kvinnlig ungdom. Ett tillfälle som
+detta kunde icke medborgare med själfaktning
+låta slinka obemärkt förbi. Att Rafael måste
+hedras var en själfklar sak. Man hade icke
+häller förslösat tiden, utan förbrukat en god
+procent af det berörda halfva året på att öfverlägga
+om medlen. Jag tror också, att man,
+icke blott på grund af den behjärtansvärda
+anledningen, utan äfven med hänsyn till det
+sätt, hvarpå denna tillvaratagits, kan inregistrera
+Rafaels halfårsjubileum bland de mer anmärkningsvärda,
+som under de sista decennierna
+tillkommit vårt lands förtjänta män.
+</p>
+
+<p>
+Det stämningsfulla interviewreferat, som
+Annandagsposten meddelade dagen förut, bidrog
+<a id="page-62" class="pagenum" title="62"></a>
+i sin mån mäktigt att breda ett skimmer öfver
+tilldragelsen. Annandagskåsören, som blifvit
+insläppt af en medelålders städerska med skånskt
+allmogeförkläde och därigenom redan på tröskeln
+erhållit ett varaktigt intryck af Rafaels gedigna
+smak, fann föremålet vid glänsande vigör och
+oförsvagad spänstighet (Rafael fyllde 27 år i
+maj), sittande i en fåtölj och synbarligen sysselsatt
+med ingenting (»äkta konstnärstemperament»,
+annoterade kåsören). På ett spirituellt
+och vinnande anspråkslöst sätt förtäljde så
+jubilaren ett antal smådrag och iakttagelser från
+sin intressanta bana, visade fotografier af sin
+familj och sjätte klassen i elementarläroverket
+samt meddelade benäget tillbörliga biografiska
+uppgifter. Ur dessa kan såsom varande af
+mera allmänt intresse anföras, att han vid sex
+års ålder genomgick kikhostan och vid femton
+läste för presten. Till svar på kåsörens afskedsspörsmål
+upplyste han, att ett slags rätlinjiga
+figurer, en blandning af stjärnor och kvadrater,
+alltid slagit mest an på honom af de element,
+som begagnades vid undervisningen.
+</p>
+
+<p>
+Klockan half åtta på den stora dagens
+morgon väcktes Rafael af stadsmusiken, som
+på mässingsinstrument exekverade »Sof i ro»
+och »Fjäriln vingad syns på Haga.» Angenämt
+öfverraskad visade sig jubilaren i fönstret och
+vinkade rörd ett tack med sin handduk, hvarpå
+orkestern till slut uppstämde »Mina lefnadstimmar
+stupa». Denna visserligen ljudliga hyllning
+<a id="page-63" class="pagenum" title="63"></a>
+var dock blott ett pianissimopreludium
+till den som komma skulle.
+</p>
+
+<p>
+Då Rafael anlände till skolan för att afhålla
+sin vanliga lektion med klasserna III och IV,
+bildade den kvinnliga ungdomen häck i trappan,
+hvarjämte den yngsta alumnen framsteg nigande
+och öfverräckte en jättebukett med ljusgröna
+band. Uppe i vestibulen möttes han af lärarinnekollegiet
+med föreståndarinnan i têten.
+Denna lyckönskade honom i högstämda ordalag
+och anmodade honom att icke försmå den
+hedersgåfva, bestående af en nysilfverlinjal med
+ingraveradt namnchiffer och datum, hvarmed
+läroverket ville hugfästa hans verksamhet i dess
+tjänst. Rafael försmådde icke linjalen och lektionstimmen
+urartade till en oafbruten ovation.
+</p>
+
+<p>
+På eftermiddagen uppvaktades han i sin
+bostad af en deputation med en smakfullt textad
+adress, hvilken bland annat inbjöd honom till
+en enkel kollation på Stadshotellet samma afton.
+</p>
+
+<p>
+Stadshotellets stora sal (teatersalongen, ni
+vet) strålade denna kväll i en félik eklärering
+och rymde dessutom inom sina väggar allt
+hvad samhället äger af lysande och märkligt
+på alla kulturens områden. Vid helan steg
+borgmästaren upp på en stol (icke rottings-,
+utan en särskildt anskaffad) och höll ett besjäladt
+anförande om festens mening. Han påpekade
+de stolta förnimmelser, som i denna
+stund kunde antagas fylla jubilarens själ vid
+tillbakablicken på det af ett så välsignelserikt
+<a id="page-64" class="pagenum" title="64"></a>
+arbete fyllda halfåret, samt tillönskade honom
+å samtligas vägnar att få upplefva ännu en
+oöfverskådlig serie af halfår. Det bifallssorl,
+som härpå utbröt, dränkte den sålunda hedrades
+af rörelse kväfda tacksägelser.
+</p>
+
+<p>
+Sedan en subskriberad blyertspenna af
+ebenholts, där blyet på ett originellt och prydligt
+sätt utbytts mot nickel, öfverlämnats af
+borgmästaren, knackade föreståndarinnan vid
+elementarläroverket på sitt mjölkglas och skildrade
+schwungfullt de yttre konturerna af jubilarens
+skugglösa halfårsbana. Honom och honom
+ensam tillkom förtjänsten af att småflickorna
+i andra förberedande efter att endast
+ha kunnat åstadkomma vacklande kroklinjer i
+marginalen på sina rättskrifningsböcker nu mäktade
+på rutadt papper skissera de mest lofvande
+femuddiga stjärnor och mäanderslingor, hvilkas
+gagn för deras framtid ännu ej kunde ens tillnärmelsevis
+beräknas.
+</p>
+
+<p>
+Efter supén upplästes af e. o. landskanslisten
+Ösell tvänne från när och fjärran ankomna telegram.
+Det förra lydde trohjärtadt: »Hr Stompén
+gratuleras vördsamt på sin halfårsdag och må
+han alltid äta här och tack för all dricks. Matsalsuppasserskorna
+på Stadshotellet». Telegrammet
+från fjärran hade en imposantare affattning:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">För din skull drickes det och äts</p>
+      <p class="verse">ock här uti United States.</p>
+      <p class="verse">En hälsning bringas dig i dag, o,</p>
+      <p class="verse">från anförvanter i Chicago.</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+<a id="page-65" class="pagenum" title="65"></a>
+Jag skall icke vidare uppehålla mig vid
+den mångfald af tal och skålar, som vid denna
+fest så verkningsfullt markerade en oförgätlig
+gränslinje i Rafael Stompéns tillvaro; men jag
+vill dock icke neka mig att anföra en strof ur
+det kväde, som den kände extraläraren i modersmålet
+reciterade till hans ära:
+</p>
+
+<div class="poem-container">
+  <div class="poem">
+    <div class="stanza">
+      <p class="verse">Ditt lif har hunnit till en allvarsstund,</p>
+      <p class="verse">du står på tröskeln mellan tvänne halfår.</p>
+      <p class="verse">Nu löfvar sommarn dina drömmars lund,</p>
+      <p class="verse">ty aldrig var din ungdomsvår en kall vår!</p>
+    </div>
+  </div>
+</div>
+
+<p class="noindent">
+Nog sagdt, Rafael gick den morgonen till
+sängs i en yrsel af berättigad stolthet, och lifvet
+fick därefter sitt hufvudsakliga värde för
+honom af den omständigheten, att än ett halfår
+var att vänta.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-12">
+<a id="page-66" class="pagenum" title="66"></a>
+MODER SVEA PÅ STADSHOTELLET.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Väl den, som känt hvad det vill säga att se
+det samhälle, i hvilket han födts och vuxit upp,
+ådagalägga ett fosterländskt nit och en fjärrskådande
+offervillighet, som lyfter det till rangen
+af snart sagdt Sparta eller någon annan fornromersk
+kommun, hvilken ni vill! Tåras ej
+ens ögon, klappar ej ens hjärta, tänker man icke
+med manligt ödmjuk stolthet, att vore man inte
+född där man är född, så skulle man inte ha
+blifvit den man är?
+</p>
+
+<p>
+Men låtom oss lämna dityramberna och
+öfvergå till fakta.
+</p>
+
+<p>
+På de talrika plank, som välgörande afbryta
+husräckornas monotoni vid min födelsestads
+s. k. pulsådror, sågos en dag förliden vår
+kolossala plakat, som med svarta bokstäfver
+på terrakottafärgad botten utspredo följande
+kungörelse:
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-67" class="pagenum" title="67"></a>
+»Medborgare! Fosterlandet är i fara, ty
+ett härordningsförslag föreligger och ingen vet
+när ryssen kommer. Det torde stå själfklart för
+hvarje tänkande människa, hvad som i ett sådant
+fall är att göra, nämligen diskutera. Medborgarna
+inbjudas sålunda att nästkommande
+onsdag afton kl. half 5 mangrant infinna sig
+å Stadshotellets större sal (teatersalongen) för
+att hvar i sin mån värna en älskad Svea. Tillträdet
+absolut fritt, men en frivillig kollekt upptages,
+och den medborgare, som vägrar att
+offra minst 25 öre på försvarets altare, får själf
+draga följderna.
+</p>
+
+<p class="sign">
+Diskussionskomiterade.»
+</p>
+
+<p>
+Detta i så koncentrerade och märgfulla ordalag
+affattade upprop frambragte, som man lätt
+kan föreställa sig, en öfverväldigande effekt.
+Planken belägrades dagligen af en frenetiskt
+intresserad folkhop, det sväfvade en stämning
+af vapenklang och lägerlif öfver staden, och på
+den våldsamt efterlängtade onsdagen försummade
+flertalet medborgare sitt eftermiddagskaffe
+för att ila till teatersalongen, hvars lätt maskstungna
+tiljor sviktade under trycket af de
+hundratals oroliga fötter, som trängdes och
+trampade hvarandra mellan de mer än vanligt
+täta raderna af rottingsstolar.
+</p>
+
+<p>
+Då timmen eller rättare halftimmen slog,
+framträdde stadsfullmäktigen konsul Haltin med
+en mindre köttklubba i handen, skuttade upp
+på estraden, som man glömt att förse med
+<a id="page-68" class="pagenum" title="68"></a>
+trappa, och frågade med af sinnesrörelse bäfvande
+stämma, om mötet vore lifvadt för att
+utse honom till ordförande. Mötet lät icke undfalla
+sig ett ljud, ty på den orten har man ännu
+icke hunnit vänja sig att slamra och skräna på
+offentliga sammankomster. Konsuln dref därför
+klubban i ett närstående bord och förklarade,
+att han ansåg frågan med öfvervägande »ja»
+besvarad. Det tyckte mötet var stiligt gjordt
+och nickade blygt bifall.
+</p>
+
+<p>
+Bad så den med stillsam acklamation utkorade
+ordföranden att få öfverlämna ordet åt
+den högt aktade biträdande ritläraren vid högre
+allmänna läroverket, fanjunkaren och svärdsmannen
+Sabelgren, som benäget åtagit sig att
+inleda den utom allt tvifvel i högsta grad intresseväckande
+diskussionen.
+</p>
+
+<p>
+Fanjunkaren, hvilken såsom ende närvarande
+och därtill uniformerade militären alltifrån
+början utgjort det vederkvickande målet för
+allas blickar, närmade sig estraden, något upphettad
+utöfver det ordinära måttet på grund
+af rampfeber samt besvärad af sin krage. En
+svårighet yppade sig nu. Den bra nog upphöjda
+tribunen befanns otillgänglig för den tappres
+mera voluminösa än egentligen långa eller
+spänstiga ben. Ordföranden sträckte ut sin
+knubbiga hand åt honom, och han tog en aktningsvärd
+sats, men naturen låg honom emot.
+Det skulle ha sett dystert ut, om inte viktualiehandlanden
+P. O. Bengtsson, en synnerligen
+<a id="page-69" class="pagenum" title="69"></a>
+smart och rådsnar smålänning, hade framträdt
+och placerat sig i den posityr, som användes
+af den studerande ungdomen, när den hoppar
+bock, och låtit krigsmannen krafla upp på sin
+rygg, hvarifrån steget till estraden icke var
+längre än från det löjliga till det sublima.
+Auditoriet andades åter ut, och någon, som
+varit i Stockholm, tog upp en applåd, hvilken
+dock väckte anstöt och nedtystades af de kringstående.
+</p>
+
+<p>
+— Mina damer och mitt härskap — började
+fanjunkaren med lätt upprörd och något
+skroflig men dock påfallande klangfull och sonor
+stämma läsa ur sitt medhafda prydliga manuskript.
+— Historien lär oss, att när vi minst
+vänta något, så står fara för dörren. Hvad
+skall då icke stå för dörren, när vi som nu för
+hvar dag som kommer gå och vänta på något?
+Det torde vara bekant för de flesta här närvarande,
+att vi njutit en lång, ack alltför lång
+fred, och jag vill ingenting säga, men det säger
+jag, att hade inte den freden varit, så skulle
+mycket i vårt älskade fosterland sett annorlunda
+ut. (Bravorop från skolynglingarna längs ena
+långväggen.) Det är icke hvarje dag ett sådant
+tillfälle erbjuder sig som det, hvilket blifvit oss
+beredt genom det härordningsförslag, som härskapet
+naturligtvis alla känna till och som väl
+ingen af de närvarande har något att anmärka
+på. (Distinkt bifallssorl, afbrutet af en hostning,
+härrörande från landssekreteraren.) En känd
+<a id="page-70" class="pagenum" title="70"></a>
+sak är det ju, att den värnpliktiga ungdomen
+öfver hela landet länge yttrat starkt missnöje
+med de nittio dagarna och att ett upplopp kan
+väntas utbryta, om inte denna lumpna öfningstid
+med allra snaraste påökas. De upplysta
+och humana auktoriteter, som ordnat med den
+här saken, ha icke skytt några uppoffringar för
+att tillgodose den stridbara ungdomens kraf i
+detta hänseende genom att tillförsäkra den ett
+helt års vapenlif med fritt vivre på statens bekostnad.
+Visst blir det ett afsevärdt besvär
+för oss militärer, men strunt i det! Vi sätta
+en ära i att göra vår yttersta plikt som fosterlandets
+ädlaste söner, hvilket vi alltid haft ord
+för att vara (åter bifallssorl och ny hostning
+från landssekreteraren, denna gång åtföljd af
+ett slag af ordförandens klubba), och kommer
+det an på oss, så skola Sveriges ynglingar utgå
+från det instruktiva och förädlande hemlifvet i
+kasernen med så ljufva minnen och intryck, att
+de sedan ständigt skola, som skalden säger,
+»längta dit igen». Vi vilja utbilda en fysiskt
+sedt stark ungdom, ty vi vilja i grund lära dem
+vapnens bruk, och en moraliskt sedt karaktärsfast
+ungdom, ty vi vilja anmoda dem att se på
+oss, och slutligen en i allmänhet sedt kunskapsrik
+ungdom, ty vi vilja undervisa dem i läsning
+och skrifning, möjligen äfven i räkning
+med hela tal.
+</p>
+
+<p>
+Nu kunde icke applåderna hållas inne
+längre, man hade fått höra för mycket — en
+<a id="page-71" class="pagenum" title="71"></a>
+åska dånade genom salongen, och rottingssitsarna
+i tvänne stolar under läktaren brusto.
+Föredraganden kände, att han höll själarna i
+sin hand, hvilket eldade honom alltmera, och
+en inspirationens flykt bar hans tal på brakande
+vingar genom det ansenliga rummet. När han
+lyktat, framträdde åter den rådsnare P. O.
+Bengtsson, men med en takt, som de lyftande
+omständigheterna ingåfvo, föredrog krigaren att
+stanna på den upphöjda valplatsen.
+</p>
+
+<p>
+Ordföranden tackade märkbart rörd för det
+tändande inledningsföredraget, som — det vågade
+han påstå — sent skulle glömmas, och
+tillfrågade därefter församlingen, om den behagade
+yttra sig.
+</p>
+
+<p>
+Min födelsestad är ofördärfvad och blyg
+vid slika tillfällen, och den visade sig inte hänsynslöst
+tilltagsen nu heller. Den tisslade och
+knuffades inbördes, men ingen ville gärna hålla
+i yxskaftet. Det insågs dock allmänt, att något
+borde göras, och slutligen reste sig till allas
+lättnad tunnbindaren Bastgren, snöt sig och
+sade:
+</p>
+
+<p>
+— Herr ordförande, herr fanjunkare och
+de andra, det är nog en sjangtil och bra härordning,
+som fanjunkaren har lagt ut den, och
+det blir nog trefligt för ynglingarna på alla vis,
+men ...
+</p>
+
+<p>
+Klubban föll. Tunnbindaren hajade till och
+bligade försagd upp mot estraden.
+</p>
+
+<p>
+— Är det Bastgrens mening att yttra några
+<a id="page-72" class="pagenum" title="72"></a>
+invändningar mot K. M:ts och kronans härordning?
+— frågade ordföranden skarpt.
+</p>
+
+<p>
+— För allt i världen — vidtog tunnbindaren,
+när han fick mål i mun. — Jag skall
+visst inte göra några invändningar, men jag
+tyckte bara, att det var liksom litet långt med
+den där rolighetstiden i kasernen, och nu t. ex.
+min pojke, den har jag allt svårt för att undvara
+i arbetet ...
+</p>
+
+<p>
+— Cigarrhandlare Ottoson har ordet —
+röt ordföranden och dängde klubban i vattenglaset,
+så att skärfvorna yrde — och det vill
+jag påpeka en gång för alla, att här är inte
+platsen för några otidigheter och krångel. Var
+så god, Ottoson!
+</p>
+
+<p>
+— Jag skall be att få uttala min djupt
+kända tacksamhet för hvad som här i afton
+blifvit yttradt — började Ottoson med sirlig
+ledighet — och anhåller bara om tillåtelse att
+få uttala en liten, helt liten farhåga. Jag undrar,
+hur det skulle arta sig med tobakskonsumtionen
+bland de ett-års-värnpliktige — mig förefaller
+det, som om möjligen de myckna vapenöfningarna
+o. s. v. skulle frånstjäla dem bra
+nog många tillfällen till den oskyldiga, i min
+tanke fördelaktiga njutning, som benämnes rökning.
+Men jag förmodar, att hänsyn tagits äfven
+till denna långt ifrån oväsentliga punkt, då ju
+äljes så mycken och beundransvärd omsorg nedlagts
+på förslagets utarbetande.
+</p>
+
+<p>
+Ottoson gjorde en ballettmästarebugning
+<a id="page-73" class="pagenum" title="73"></a>
+och satte sig, strålande nöjd med sig själf. Fanjunkaren
+upplyste, att han för ögonblicket icke
+erinrade sig hvad förslaget innehöll i denna
+fråga, men trodde, att det var något tillfredsställande.
+</p>
+
+<p>
+Nu uppsteg en groflemmad individ med
+bullrande röst och förklarade, att det där med
+rökningen gaf han sjutton, för han tuggade;
+men fri sprit i tillräcklig mängd ansåg han
+det vara en värnpliktigs heligaste rättighet att
+erhålla. Bifall från läktaren. Fanjunkaren aktade
+det under sin värdighet att genmäla något.
+</p>
+
+<p>
+Föreståndarinnan vid stadens flickskola anhöll
+att få säga några ord:
+</p>
+
+<p>
+— Väl måste det djupt glädja och röra oss
+kvinnor att se fosterlandets söner så nobelt
+redo att värna hem och härd, och med spartanska
+mödrars trygga stolthet sända vi våra
+söner, våra bröder, ja våra trolofvade ut i striden
+eller in i kasernen. Men — äfven vi kvinnor
+kräfva vår andel af bördan, äfven vi vilja
+kämpa med och segra med, ja, om så skulle
+fordras, öfva oss med. Har ingen tänkt på att
+lära kvinnorna vapnens bruk? Hvarför vill
+man ständigt hålla oss kvar i värnlöshetstillståndet?
+Nej, gif oss ett gevär i hand och en
+sabel vid sidan — och ni få se, att Blendas
+döttrar ännu lefva!
+</p>
+
+<p>
+Larmande applåder hälsade det varmhjärtade
+anförandet, de närmast sittande tryckte
+föreståndarinnans hand, och man kände sig
+<a id="page-74" class="pagenum" title="74"></a>
+i allmänhet höjd öfver de alldagliga förhållandena.
+Endast fanjunkaren föreföll oentusiastisk.
+</p>
+
+<p>
+Landssekreteraren bad nu om ordet med
+sin vanliga ohängda uppsyn, men ordföranden
+drog hastigt upp sin klocka, reste sig och förklarade
+diskussionen på grund af den framskridna
+tiden afslutad samt föreslog följande
+resolution:
+</p>
+
+<p>
+»Mötet anser, att fosterlandet är hotadt
+och att ingen vet när ryssen kommer, samt
+förklarar sig villigt att till sista bloddroppen
+handla därefter.»
+</p>
+
+<p>
+Mötet hade nu åter sjunkit ned i hvardagsförhållandena
+och kände sig hungrigt, hvarför
+det underlät att uttala sig. Ordföranden slog
+alltså klubban i bordet och upplyste, att resolutionen
+var antagen.
+</p>
+
+<p>
+Så skickades Stadshotellkyparen omkring
+för att uppta den utlofvade kollekten, och silfverslantarna
+slamrade gladt i soppskålen. Ingen
+ville snyta fäderneslandets försvar på 25
+öre. När kyparen fullgjort sitt värf, bar han
+soppskålen fram till ordföranden, som med ljus
+min räknade pekunierna och därefter tillsporde
+församlingen, om den ville ta sig en påbredd
+smörgås och ett glas pilsner för de insamlade
+medlen. Denna gång besvarades frågan bokstafligen
+med ett kraftigt öfverväldigande ja,
+och medan man väntade på maten, föreslogs
+afsjungandet af en fosterländsk sång. Den groflemmade
+individen skränade, att man skulle
+<a id="page-75" class="pagenum" title="75"></a>
+ta den där om »Svea, modern som åt oss alla»,
+enligt hans något inkorrekta formulering; men
+föreståndarinnan för flickskolan äskade »Ja, vi
+elsker», och den blef det också.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-13">
+<a id="page-76" class="pagenum" title="76"></a>
+DE TVÅ PÄLSARNA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Detta är en sannfärdig och lärorik historia,
+som till full evidens bevisar, att man icke
+ostraffadt trotsar mänskliga lagar samt att en
+farbror i lifvet är bättre än två pälsar efter
+arfskiftet.
+</p>
+
+<p>
+I min födelsestad verkade någon tid en
+pastorsadjunkt, som tydligen hade hoppat i särdeles
+galen tunna vid valet af kallelse. Det
+minst utvecklade dibarn kunde medelst ett ögonkast
+skönja, att denne man saknade betingelser
+för det allvarsamma ämbete, från hvilket han
+i brist på kyrkorättsligt giltiga förbrytelser icke
+kunde uteslutas.
+</p>
+
+<p>
+Jag vet inte hvarför ett sådant samhälle,
+med så afgjordt kyrkliga tendenser och en så
+lagom religiös anda, skulle hemsökas med en
+slik själasörjare, om än obefordrad och med
+ringa löneförmåner.
+</p>
+
+<p>
+Yngre prästmän ha alltid varit afhållna i
+min födelsestad och plägat finna sig väl af en
+<a id="page-77" class="pagenum" title="77"></a>
+omhuldad och med hjärtevinnande sympati bemött
+ämbetsutöfning därstädes. Man hade icke
+ingått någon komplott att göra ett undantag
+med den nu ifrågavarande. Tvärtom. Han
+motsågs med ett verkligt febrilt intresse, och
+den aftonsång, då han första gången skulle presentera
+sig för menigheten, uppvisade ett af
+såväl honoratiores som burgnare borgerskap
+fullproppadt tempel, fastän äljes eftermiddagsgudstjänsten
+plägade vara tunt frekventerad
+och det mest af från annexförsamlingen invandrade
+landtgummor.
+</p>
+
+<p>
+Denna aftonsång var tillfyllestgörande för
+uppkomsten af ett bestämdt och för den obefordrade
+själasörjaren synnerligen olycksbådande
+intryck. Läsaren bör inte föreställa sig, att han
+afslöjade sig som ateist eller frikyrklig eller på
+annat sätt ogudaktig, ej häller att han röjde
+klena utförsgåfvor. Å nej, nog kunde han skrika,
+så det trängde fram till det stendöfvaste fattighushjon
+längst bort på läktaren öfver ingången,
+och han tycktes inte söka fastslå några villomeningar
+eller människopåfund utöfver lärofadern
+Schartaus, fastän om man hade lyssnat
+noga, så kunde man måhända uppdagat några
+kätteriets kryphål i hans trossystem. Men faktum,
+det oerhörda och splitternya faktum var,
+att ingen hörde efter hvad han yttrade. Man
+endast såg. På prästen, på hvarandra och på
+prästen. Hade mannen två hufvuden eller saknade
+han näsa eller hade han glömt prästkragarna?
+<a id="page-78" class="pagenum" title="78"></a>
+Nej — men han hade helskägg! Att
+någon andakt skulle kunna uppkomma under
+så beskaffade omständigheter förbjöd sig naturligtvis
+själf. Det finns dock gränser för hvad
+en andans man kan tillåta sig i yttre prydnadsväg,
+det finns oskrifna lagar för det anständiga.
+Pastorsadjunkten erhöll icke den honom tilltänkta
+invitationen på kaffe hos konsuln och
+kyrkorådsledamoten Bullin.
+</p>
+
+<p>
+Men konsulinnan talade med prosten följande
+förmiddag, och prosten talade med adjunkten.
+Prosten var tämligen ålderstigen och
+skröplig samt hade mist åtskilligt af sin forna
+sprudlande energi i kyrkliga angelägenheter;
+men han lyckades dock på ett vänligt sätt klargöra
+för sin unge amanuens församlingens rättmätiga
+kraf på att förskonas för åsynen af ett
+med världsliga idéassociationer så förknippadt
+fenomen som ett helskägg öfver predikstolspulpeten.
+Pastorsadjunkten var ingen stridbar
+natur, och han lofvade godmodigt att afskaffa
+förargelseklippan, i all synnerhet som den varma
+årstiden var i annalkande. Han bad med detsamma
+om barberarens adress för att ådagalägga
+allvaret i sitt uppsåt.
+</p>
+
+<p>
+Ett par dagar senare anförtroddes honom
+det smickrande uppdraget att i prostens ställe
+gå åstad och döpa jägmästarens förstfödde. I
+min födelsestad aflöper icke gärna ett barns
+upptagande i den kristna församlingen utan en
+mera grundlig festivitet. Jägmästaren, som,
+<a id="page-79" class="pagenum" title="79"></a>
+ehuru icke barnfödd i samhället, ingalunda
+ville framstå som den sämste, hade sammanbjudit
+en hänsynslös massa folk, och förplägningen
+hade de svårt att finna fel på. Men
+prästen? Jägmästarens fru svimmade, när han
+trädde öfver tröskeln, och måste bäras in i
+sängkammaren, där hon sedan förblef under
+hela aftonen, ömt vårdad af deltagande väninnor.
+Gymnastiklöjtnanten och brandchefen höllo
+jägmästaren en i hvar arm under den högtidliga
+akten, för att han inte skulle störta fram
+och skymfa dopförrättaren. Denne blef icke
+kvarbjuden efteråt.
+</p>
+
+<p>
+Men hade inte den olycksalige mannen varit
+hos barberaren? Jo, det hade han. Nå då
+så ... Hasta icke med era omdömen — helskägget
+var borta, men mustascherna sutto
+kvar. Om hans natur i grunden var dolsk och
+illvillig eller om han helt änkelt led af medfödd
+brist på de elementäraste begrepp, det har aldrig
+blifvit till fullo utredt. Jägmästarens envisades
+emellertid att anse sin förstfödde odöpt,
+och denne erhöll sålunda redan i vaggan binamnet
+»hedningen», hvilket han sedermera
+sträfvat att i ökad mån göra sig värdig.
+</p>
+
+<p>
+Det skulle behöfvas en volym för att kortfattadt
+uppräkna alla de vidrigheter, som denne
+vilsekomne prästman beredde sin på det hela
+taget underbart tålmodiga församling. Mustascherna
+bortlade han visserligen så småningom
+på prostens enträgna begäran, men afböjde
+<a id="page-80" class="pagenum" title="80"></a>
+med synbar vresighet dennes godhjärtade förslag,
+att han som ersättning skulle anlägga
+polisonger eller en rättarkrans, hvilket ingalunda
+kunde skada en ordets förkunnare.
+</p>
+
+<p>
+Den mildring i sinnena, som börjat åvägabringas
+genom mustaschernas försvinnande förbyttes
+med ens till en i sommarkvalmet nära
+nog hälsofarlig glaciärkyla, när adjunkten sågs
+vandra Storgatan utför iklädd gråa benkläder.
+Hvad skulle nu detta vara för ett slags nymodernt
+och utmanande sätt att förneka sitt stånd?
+Voro icke benkläderna rent af rutiga på nära
+håll? Ja, nog hade man kunnat säga ett och
+annat om den vördnadsvärde gamle prosten i
+hans krafts dagar. Han hade t. ex. förefallit
+kanske onödigt begifven på att spela priffe något
+långt fram på kvällsidan och äfvenså gärna
+inmundigat mer än ett glas punsch i festliga
+lag; men alltid hade han vid sådana tillfällen
+uppträdt i prästerlig dräkt. <em>Honom</em> skulle
+ingen ertappa med några gråa pantalonger,
+särskildt inte rutiga.
+</p>
+
+<p>
+Pastorsadjunkten öfverlefde detta och mycket
+annat, skref ändlösa bref till sin fästmö i
+Lund (denna fästmö var inte hans minst vidriga
+egenskap i samhällets omdöme) och gick
+morgonpromenader. Den egentliga lyckohvälfningen
+i hans tragedi ägde rum, när hans farbror,
+rentiern i Påskallavik, fick slag och afled.
+Farbrodern hade i lifstiden varit ganska nöjd
+med sin prästerlige brorson och därför i sitt
+<a id="page-81" class="pagenum" title="81"></a>
+testamente insatt honom till universalarfvinge
+af sina pälsar. Dessa voro inalles två: en sibirisk
+lammskinnspäls, ganska gammal och tämligen
+nött, om än ej direkt illa medfaren, samt
+en vräkig bäfverpäls, anskaffad med tanke på
+en projekterad hufvudstadsresa men aldrig begagnad.
+</p>
+
+<p>
+Adjunkten skulle måhända föredragit ett
+antal reda penningar eller åtminstone ett par
+bättre inteckningar; men pälsarna misshagade
+honom dock inte. En så fåvitsk karl som denne
+torde sällan ha uppläst ett vigselformulär. Han
+trädde på sig den sibiriska lammskinnspälsen
+och gick ut och visade sig på gatorna. Följden
+behöfver jag väl inte uppta utrymmet med att
+skildra. En obefordrad yngre präst i promenadpäls!
+Man slog sig ner med händerna i skötet
+vid sina reflexionsspeglar och började resigneradt
+afhandla yttersta domen.
+</p>
+
+<p>
+Det syntes, att pälsen inte var ny. Han
+hade sålunda haft den länge, kanske från sina
+första ungdomsår, ja, möjligen var det rent af
+hans konfirmationspäls. Man vände sig till
+prosten, men denne hade alltmera slöat till i
+ålderdomens krämpor och vägrade att vidtaga
+några åtgärder.
+</p>
+
+<p>
+Men en vacker vinterdag, då solskenet strömmade
+från en ljusblå himmel öfver snöiga gator
+och fält, upptäckte pastorsadjunkten, att
+det sibiriska lammskinnsplagget tog sig något
+sjaskigt och anlupet ut, hvarför han plockade
+<a id="page-82" class="pagenum" title="82"></a>
+fram bäfverpälsen, med välbehag satte den på
+sig, född idiot som han måste ha varit, och
+trafvade ut i ämbetsärenden.
+</p>
+
+<p>
+Nu var det jämt slut. Den upphetsning,
+som rasade i samhället, kunde icke stillas med
+mindre än att ett lif spilldes. Man skref ett
+icke ändlöst men innehållsrikt bref till fästmön
+i Lund, hvars adress postmästaren benäget
+uppgaf, och meddelade henne rysansvärda fakta
+om hennes trolofvade. Pastorsadjunkten fick
+ringen tillbaka med omgående. Ingen i samhället
+hälsade på honom, och man lät sina
+barn förbli odöpta, i hopp om att en personalförändring
+snart skulle inträffa. Så skedde ock.
+Pastorsadjunkten vardt besynnerlig och grubblande,
+stakade sig regelbundet på högmässoritualen,
+anhöll om tjänstledighet, for till landet
+och uppgaf ämbetet samt förföll småningom
+till renskrifning i en stor stad, där ingen fäste
+sig särdeles vid vare sig honom eller hans
+pälsar och där han med fördel kunde undgå
+att raka sig.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-14">
+<a id="page-83" class="pagenum" title="83"></a>
+JAKTEN EFTER VITSEN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Hvarpå beror den sagolika spiritualitet, som
+enligt en förhistorisk sägen sätter en så yster
+prägel på samhällslifvet i Göteborg, undrar den
+häpnadsslagne utlänningen. Staden äger väl
+ingen skämttidning, antar jag — det förklarar
+allt. Och skulle där existera något litet vitsblad,
+så är det tvifvelsutan underhaltigt och i
+saknad af existensmotiv, alldenstund kvickheten
+förbrukas i umgänget.
+</p>
+
+<p>
+Häraf följer som ett korollarium skälet till
+att stockholmarna måste befinnas mindre sprudlande.
+De besitta nämligen skämttidningar och
+ha icke råd till någon privatkonsumtion af humor.
+Inrättningen är för öfrigt rekommendabel
+såsom innebärande en tjänlig arbetsfördelning.
+En del snitsiga personer, af hvilka somliga
+kunna rita och andra kunna »Fliegende Blätter»,
+åtaga sig benäget att fungera som allmänhetens
+kvickhetsleverantörer och vi andra kunna med
+<a id="page-84" class="pagenum" title="84"></a>
+godt samvete ägna oss uteslutande åt lifvets
+allvar. Skulle det oaktadt något löjeväckande
+falla oss i sinnet, stänga vi in oss för våra
+närmaste, tills den svårkufliga skrattparoxysmen
+rasat ut, hvarefter vi afsända det löjeväckande
+till en skämtredaktion med anhållan om två
+kronors honorar samt årgången gratis, men
+tillrättavisas blodigt i nästa nummers breflåda
+och hämta oss fullständigt från skrattparoxysmen
+samt återgå till lifvets allvar.
+</p>
+
+<p>
+Apropå skämttidningar, så fanns det i min
+födelsestad en man, som vid något tillfälle hade
+yttrat en vits. Händelsen hade timat före min
+tid, men ännu under min uppväxt hvilade en
+konstant gloria kring denne mans hjässa, fastän
+ingen längre med visshet erinrade sig vitsens
+lydelse. Jag lutar emellertid åt den tron, att
+det var en af de mera kända och i kulturcentra
+längesedan aflagda roligheterna, att han erbjudit
+en person, som tappat sin klocka i vattnet,
+en urnyckel att dra upp den med eller något
+i den vägen. Kanhända också, att han föreslagit
+inrättandet af ett provisoriskt apotek, när
+det gamla brann upp — hvad vet jag? Hans
+rykte var lika stadgadt för det, och samhället
+kväfde beslutsamt alla besinningslösa försök till
+konkurrens. Dylika uppdöko för öfrigt sällan,
+ty man kände djupt det lumpna i att söka slita
+lagerkransen från en aktad medborgares gråa
+hufvud.
+</p>
+
+<p>
+Ända tills det begaf sig, att en herre, som
+<a id="page-85" class="pagenum" title="85"></a>
+var barnfödd sju fjärdingsväg från Göteborg,
+kom och öfverrumplade samhället för att intaga
+en ställning som extraordinarie kammarskrifvare
+vid dess kongliga tullverk. Den kunde det icke
+bli frågan om att kväsa. Man sammansvor
+sig till en början och lade sig i försåt för honom;
+men den individ var inte född, som skulle
+kunnat afskära honom tillfället till en vits. På
+dagarna förvaltade han sitt högt ansedda ämbete
+med en aldrig svikande värdighet, men
+om aftnarna, då hans tankar, som han uttryckte
+sig, voro tullfria, bedref han sin sport med en
+yrande energi. Ingen ålder, intet kön skonades.
+Den gamle mannen med vitsen stapplade hem
+i dof sorg efter att ha suttit en halftimme vid
+bordet intill hans på Stadshotellet, och om
+morgonen var hans hår hvitt. Infödingarna
+upprördes våldsamt öfver detta nidingsdåd,
+men den gudlöse kammarskrifvaren komplimenterade
+honom i utsökta ordalag för att han —
+sina traditioner trogen — åldrades så <em>kvickt</em>.
+</p>
+
+<p>
+Det var denne kammarskrifvare, som en
+gång på en musikalisk-deklamatorisk soaré,
+anordnad af logen Oförtruten (I. O. G. T.)
+uppträdde som föredragande af Sigurdshistorier
+och därvid ofta klarade sin stämma medelst en
+klunk ur vattenglaset, hvars innehåll föreföll
+svagt färgadt med en dragning åt gulbrunt.
+Logens sekreterare, som med mörka blickar
+iakttog uppläsarens manövrer, nalkades honom
+resolut, när det var öfver, och började hotande:
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-86" class="pagenum" title="86"></a>
+— Jag misstänker starkt, att detta glas blifvit
+besmittadt med någon spiri ...
+</p>
+
+<p>
+Kammarskrifvaren spände hemskt ögonen
+i honom och mullrade doft:
+</p>
+
+<p>
+— Hvad, ni misstänker? Ni, en goodtemplare,
+en förtroendeman inom logen, misstänker?
+Min herre, det förvånar mig att höra er så
+fräckt bryta mot era ordenslöften!
+</p>
+
+<p>
+Sekreteraren stod skräckslagen och blek
+som ertappad in flagranti delicto, fåfängt sträfvande
+att genomtränga gåtan, men kammarskrifvaren
+borrade ögonen ännu vildare i honom
+och fortfor:
+</p>
+
+<p>
+— Här går ni och förvärfvar era medmänniskors
+blinda förtroende genom att sörpla saft
+och vatten, och så upptäcker jag hos er en
+plötsligt frambrytande böjelse för <em>supsånger</em>!
+Olycklige!
+</p>
+
+<p>
+Sekreteraren smög dädan, och det hviskas
+om att han efter den kvällen af något slags
+obetvinglig suggestion började skåpsupa och
+läsa Bellman.
+</p>
+
+<p>
+Då H. M:t konungen en sommar uppskakade
+samhället med ett hastigt besök, åtföljd
+af sina ättlingar samt ett antal framstående
+herrar, däribland riksmarskalken, utropade kammarskrifvaren,
+vid det den fina kortègen trafvade
+från stationen till landshöfdingeresidenset:
+</p>
+
+<p>
+— Här ser jag både kungar och knektar,
+men hvar är Essen?
+</p>
+
+<p>
+Han blef omedelbart gripen af närmaste
+<a id="page-87" class="pagenum" title="87"></a>
+poliskonstapel, en för det festliga tillfället engagerad
+hamnarbetare, och stod i fara att bli
+insatt för oljud på öppen gata, men räddade
+sig med en hacka.
+</p>
+
+<p>
+Det vore vämjeligt att i detalj följa denne
+förfärlige mans bedrifter, frånsedt att utrymmet
+energiskt hindrar fullförandet af en så
+svindlande uppgift.
+</p>
+
+<p>
+Den åldrige mannen med vitsen gick emellertid
+och drogs med en gnagande oro, som
+tärde på hans tunna lifstråd och gjorde hans
+dagar till en enda vanmäktig jakt, jakten
+efter vitsen. Med kalla omslag på pannan
+grubblade han i förtviflade timmar öfver sin
+gamla vits, den som skapat hans rykte; men
+den var och förblef borta. Så vandrade han
+omkring till stadens äldsta borgare för att söka
+ljus i ämnet; men de motsägande och obestämda
+uppgifterna förvirrade hans ansträngda
+hjärna intill vanvett. Det fanns stunder, då
+han hängaf sig åt den högtsväfvande planen
+att uppfinna en ny vits. Förgäfves. Och under
+allt detta genljöd samhället af de skrattåskor,
+som oundgängligt följde på kammarskrifvarens
+kvickhetsblixtar.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen vardt det så illa med honom, att
+han måste tillbringa hela sin dag i en länstol
+och försaka allt umgängeslif. Kammarskrifvaren
+hälsade på honom en söndag och utbrast gemytligt:
+</p>
+
+<p>
+— Det var märkligt hvad ni påminner mig
+<a id="page-88" class="pagenum" title="88"></a>
+om en patience, som min farmor brukade
+lägga!
+</p>
+
+<p>
+Den gamle stirrade hjälplöst på honom,
+bidande slaget.
+</p>
+
+<p>
+— Den gick häller aldrig ut ...
+</p>
+
+<p>
+Och kammarskrifvaren ilade bort, ty den
+gamle hade eldgaffeln inom räckhåll.
+</p>
+
+<p>
+Den sjuke hade nu inte långt igen. Han
+började yra och frågade med hjärtslitande
+stämma sin städerska om likheten mellan kammarskrifvaren
+och en eldgaffel. Städerskan
+fann ingen beröringspunkt, och detta förvärrade
+hans tillstånd.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen föll han i en dådlös dvala, ur
+hvilken han vaknade endast för att spörja:
+</p>
+
+<p>
+— Hvad är det för skillnad mellan en snusnäsduk
+och ett kyrktorn?
+</p>
+
+<p>
+— Så han pratar! Det måtte väl vara
+skillnad nog — brummade den enerverade städerskan.
+</p>
+
+<p>
+Då var det, som hade ett förklarande ljus
+gått upp för hans mörka, pinade själ. Lifvets
+mening skymtade en sekund för hans halfsläckta
+öga. Han lutade sitt hufvud tillbaka
+och jakten efter vitsen var ändad.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-1-15">
+<a id="page-89" class="pagenum" title="89"></a>
+JULEN SÅDAN DEN BÖR VARA.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Den skenbart outrotliga och bra nog ordentligt
+återkommande julhögtiden firades förra året
+som vanligt på traditionellt och värdigt vis i
+min födelsestad. Samhällets affärslif tog under
+veckan närmast före festen ett nära nog vansinnigt
+uppsving, i pappers- och parfymhandeln
+omsattes opoponaxtvålar i kvantiteter, som kunde
+räcka att rentvå alla det brittiska rikets koloniala
+synder, och bokhandeln afyttrade millioner
+almanackor samt elfva tusen exemplar af »Boken
+om lillebror». Manufakturaffären vid Storgatan
+nödgades använda både husan och springpojken
+till hjälp vid expedieringen, och Tjuslund,
+som har bosättningsmagasinet vid torget,
+måste sätta sin sjuåriga dotter vid kassan, alldenstund
+kassörskan plötsligt blifvit rubbad
+genom öfveransträngning vid växling och på
+grund däraf kräfde omväxling.
+</p>
+
+<p>
+På själfva den heliga aftonen tilläts helt
+naturligt ingen, som beträdde en butikströskel,
+<a id="page-90" class="pagenum" title="90"></a>
+att bära ut julen, utan smärre presenter tilldelades
+då de socialt mera lågt ställda kunderna,
+under det kaffe med nybakadt småbröd
+serverades åt honoratiores i skrubben innanför.
+Fru Palmströms konjaksringar äro som bekant
+hors concours i världsmarknaden, hvarför Palmström
+&amp; söners trikåartiklar nämda dag rönte
+en frenetisk efterfrågan. Klockan ett på middagen
+stängdes emellertid samtliga affärer för året,
+ty samhället skulle göra sig redo att doppa i
+grytan. Hvarje familj håller sig med en privat
+gryta för sig och kringboende ungkarlar, ty
+det förslag, som i början af månaden var synligt
+i den radikala platskollegan och som gick
+ut på att en jättegryta, gemensam för samtliga
+infödingarna, borde uppställas på torget, ansågs
+vara insändt af den Stockholmsfödde landssekreteraren
+som hämd för den där intorkade
+fontänen och hade till ingen åtgärd föranledt.
+</p>
+
+<p>
+Inemot fyratiden, då ringaren och kopparslagaren
+Jonsson kalkylerade, att menigheten
+borde hunnit intaga sitt kaffe och lacka in sina
+sista paket, tågade han upp i kyrktornet och
+började väsnas med sina klockor för att mana
+till en stunds andakt i det af tallösa stearinljus
+eklärerade templet. Menigheten infann sig äfven
+i brådskande fart, en smula nervös och jäktig,
+men med en oändligt lycksalig förväntan utbredd
+öfver sina gemytliga och vältvagna drag.
+</p>
+
+<p>
+Den första psalmen sjöngs med klingande
+entusiasm, och man väntade sig få se den afhållne
+<a id="page-91" class="pagenum" title="91"></a>
+pastorsadjunktens<a class="fnote" href="#footnote-3" id="fnote-3">[3]</a> ungdomliga och
+blonda anlete höja sig öfver predikstolens förgyllda
+kerubhufvuden, täflande med dem i barnaoskuld
+och renhetsglans. Men pausen artade
+sig till att bli efter omständigheterna lång,
+menigheten började vrida på sig, som om det
+stuckit upp nålar ur ekbänkarna, och organisten
+stämde upp uvertyren till »Kalifen i Bagdad»
+för att hålla gudstjänsten vid makt.
+</p>
+
+<p>
+— Jag begriper inte hvad postmästarens
+håller på med, efter de inte kan komma i kyrkan
+som folk — hviskade konsulinnan Hallander till
+borgmästarinnans ogifta svägerska, som satt
+två bänkar bakom. — Inte kan han väl ge sig
+till att stå och bråka med posten en sådan här
+dag! Det är verkligen hans skyldighet att ta
+sig fritt.
+</p>
+
+<p>
+— Ja, det är ofattbart — instämde borgmästarinnans
+ogifta svägerska — och så hänsynsfull
+och omtänksam som pastorn alltid
+är, kan det naturligtvis inte falla honom in att
+börja, förrän han ser, att alla är komna ...
+</p>
+
+<p>
+I detsamma smällde ingångsdörrarna till,
+och postmästarens med barn och blomma ilade
+andfådda och hälsande åt alla sidor upp till
+sina platser. En person, som nyss anländt
+från Amerika och där tydligen gjort sig af med
+alla begrepp, hade kommit och yrkat på att få
+köpa ett brefkort, just som postmästaren höll
+<a id="page-92" class="pagenum" title="92"></a>
+på att stänga kontoret, upplystes det sedermera.
+Amerikanens beteende väckte en berättigad indignation
+och förorsakade åtskilliga tidningsinsändare
+efter helgen.
+</p>
+
+<p>
+Samhällets musikälskarinna, lektorskan Tingell,
+lät höra sin oförlikneliga, i de lägre tonerna
+något rostiga och i de högre en smula anlupna
+men för öfrigt härliga sopran i en julduett med
+drätselkamreraren och barytonisten Finkell, och
+under intrycket af denna säregna konstnjutning
+flödade församlingen ut ur templet för att i de
+respektive hemmens varma sköte skrida till högtidens
+privata begående.
+</p>
+
+<p>
+Landssekreteraren hade nu som alltid sträfvat
+att framhålla sin originalitet och vetat såra
+medborgarna i deras finaste känslocentra. Han
+hade nämligen brutalt afslagit landskamrerns
+verkligt välmenta inbjudning till kvällen under
+föregifvande att han fick hufvudvärk af julgran
+och kväljningar af lutfisk samt föredrog att
+supera på Stadshotellet som vanligt. Det var
+alldeles rätt åt honom, tyckte alla, att ingen
+servering ägde rum därstädes den aftonen, lika
+litet som på någon annan lokal med själfaktning,
+och förr torde så väl skinkan som korfvarna
+och syltan ha blifvit uppätna, än samhället
+kände sig ha slutdiskuterat problemet om
+hvar landssekreteraren fick mat på julafton.
+</p>
+
+<p>
+Familjehögtidligheterna på kvällen företedde
+ingen annan ovanlighet, än att nyinflyttade
+möbelhandlaren Berguf hade endast äpplen och
+<a id="page-93" class="pagenum" title="93"></a>
+hvita ljus i granen, under det de verkliga samhällsmedlemmarna,
+som visste hur det skulle
+vara, bestodo sig med genombrutna pastiljpåsar
+af brokigt papper, under årets lopp hopgömd
+begrafningskonfekt samt röda och gredelina ljus.
+Vidare kan anföras, att borgmästarens hade
+smugglat <em>två</em> mandlar i gröten, af hvilka borgmästarinnans
+ogifta svägerska händelsevis erhöll
+den ena och e. o. landskanslisten Ösell äfvenså
+händelsevis den andra.
+</p>
+
+<p>
+Juldagen förflöt i en passande dåsig stillhet
+med kyrkobesök, afprofvande af erhållna gåfvor
+samt familjemiddag för de närmaste. En individ
+i slokhatt sågs tidigt på eftermiddagen ensam
+flanera Drottninggatan framåt och försvinna
+genom stadsporten, synbarligen stadd på en
+solopromenad. För att erhålla en tillfredsställande
+förklaring öfver karlens uppförande kom
+man öfverens om, att det måste vara amerikanen
+med brefkortet, och tackade samfälldt försynen,
+som låtit en födas och växa upp i en
+kristen kommun med sedvänjor och inrättningar.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-2">
+<a id="page-95" class="pagenum" title="95"></a>
+VÄRLDENS VÄGAR.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-1">
+<a id="page-97" class="pagenum" title="97"></a>
+HUR LAVINER UPPSTÅ.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det hände på en gata, som gärna skulle vilja
+vara tvärgata till Drottninggatan, men det ligger
+så mycket hus och saker i vägen, att detta sträfvande
+förefaller hopplöst. En närsynt man trafvade
+stillsamt fram längs sagda tvärgateaspirant
+en vinterafton. Då och då törnade han emot
+något föremål, som än visade sig vara en
+byggnadsställning, än en lyktpåle och någon
+gång en annan närsynt person, ty hvilken annan
+än en närsynt väljer en gata, som visserligen
+morskt marscherar framåt en stund, som om
+den ämnade sig någonstans, men därpå i plötsligt
+misshumör gör helt om framför en husrad?
+</p>
+
+<p>
+Just som den närsynte mannen vid hörnet
+af en sidogata med den urskillningslösa artighet,
+som karakteriserar detta slags folk, lyfte
+på mössan för ett par mot väggen uppresta
+skidor, som han fruktade att ha trampat på
+tårna, råkade han med handen stryka af sig
+pincenez’n. Långsamt, ljudlöst sjönk den ned
+<a id="page-98" class="pagenum" title="98"></a>
+i drifvans hvita bädd, tyckte sig den närsynte
+mannen smärtsamt förnimma, sjönk måhända
+långt, långt in i jorden — så intensivt försvunnen
+tedde den sig för hans omtöcknade syn.
+</p>
+
+<p>
+Han hade lefvat för länge i världen och på
+sitt sätt skådat för mycket af lifvet för att, som
+en oerfaren dåre skulle ha gjort, lägga sig och
+krafsa i snön. Han placerade sig med ryggen
+mot en närbelägen lyktstolpe, lutade hufvudet
+framåt och spände med en bottenlöst intresserad
+min sina stackars vanmäktiga blickar i
+marken framför sig.
+</p>
+
+<p>
+Detta visade sig vara den riktiga metoden.
+Den förste som kom var ett ledigt stadsbud.
+Han underrättade sig genast deltagande om
+hvad herrn sökte efter, och sedan han inhämtat
+den äskade upplysningen samt taxerat den närsynte
+mannens pälsbrämade öfverplagg, var det
+honom en personlig glädje att erbjuda sin tjänst.
+Stadsbudet hade inte väl rört om ett par spadtag
+i snöhögarna, förrän en utmagrad äldre
+dam med arbetsväska på armen, som stannat
+för att fråga efter en genväg till Glasbruksgatan,
+men vid åsynen af den ömkansväckande
+gruppen i hörnet öfverväldigats af ett flertal
+filantropiska instinkter, nervöst slungade sin
+arbetsväska och började leta. <em>Hon</em> kunde leta!
+Den närsynte mannen greps af rörd beundran
+öfver hennes osparda nit och sökte upplysa
+henne om hvad det var, som han hade tappat;
+men den äldre damens hörselsinne var något
+<a id="page-99" class="pagenum" title="99"></a>
+defekt, och för öfrigt tyckte hon inte om att
+bli störd, när hon kommit riktigt in i ett arbete.
+Hon och stadsbudet letade alltså.
+</p>
+
+<p>
+Poliskonstapeln i motsatta hörnet steg nu
+fram och lät, ehuru med en viss motvillig öfverlägsenhet,
+skymta såpass mycket intresse för
+saken, som man kunde vänta af en person i
+hans ställning. Sedan han lättjefullt riktat några
+frågor till den närsynte mannen rörande dennes
+ålder, hembygd och sysselsättning, började
+han godmodigt borra sin klack här och där i
+drifvorna, där den efterspanade tingesten kunde
+tänkas befinna sig, synbarligen väntande att
+klangen af krossadt glas med tiden skulle belöna
+hans möda. Den närsynte mannen bet
+sig nervöst i läppen och önskade inom sig, att
+någon annan än poliskonstapeln skulle finna
+skatten.
+</p>
+
+<p>
+Den äldre damen letade fortfarande, så att
+det yrde om det, men stadsbudet hade satt sig
+att hvila på en trappa, under det han fortsatte
+att spana med sina rödkantade ögon. Nu anlände
+emellertid en större förstärkningstrupp,
+fem framstående ledamöter af ligapojkarnas
+fackförening, som kommo från ett stormigt
+föreningssammanträde på Roslagstorg och inte
+begärde bättre än att få använda de krafter
+de ännu hade i behåll i det allmännas tjänst.
+</p>
+
+<p>
+De tillförde scenen ett älskvärdt öfvermått
+af ungdomlig liflighet och energi. Med lekfulla
+tillrop sökte de uppmuntra den äldre damen,
+<a id="page-100" class="pagenum" title="100"></a>
+som vid första anblicken hade väckt deras
+varmhjärtade intresse, och de bemödade sig
+äfven att roa poliskonstapeln genom skalkaktiga
+talesätt. Med en intagande förtrolighet, som
+rättfärdigades af omständigheterna, förstodo de
+att aflocka den närsynte mannen detaljerade
+upplysningar angående beloppet af de penningmedel
+han för tillfället hade deponerade på sin
+person och röjde en synbar tillfredsställelse
+med resultatet af sina forskningar. Något litet
+kunde de väl äfven sägas medverka vid letandet,
+men de begränsade detsamma hufvudsakligen
+till den äldre damens arbetsväska, hvars
+ganska mångskiftande, af så väl sömnadsindustriella
+verktyg som lättare födoämnen och uppbyggelselitteratur
+bestående innehåll de ystert
+delade sinsemellan, hvarefter den starkaste af
+dem krängde väskan utanpå sin hufvudbonad.
+</p>
+
+<p>
+Under tiden hade emellertid arbetskåren
+vuxit i geometrisk progression. Alla samhällsklasser
+och lefnadsvillkor voro nu representerade.
+Endast ett försvinnande fåtal fick rum
+att leta på den ursprungliga olycksplatsen, de
+öfriga forskade längre bort, på andra trottoaren
+och sedan hela gatan utefter. Det hittades verkligen
+också en hel mängd saker: knappnålar i
+oöfverskådliga massor, ett halft tjog damguldur,
+försedda med rosett och säkerhetsnål, pantkvitton,
+strumpeband samt en handfull namn,
+som tappats bort ur den nya almanackan.
+</p>
+
+<p>
+Mannen vid lyktpålen, han som mobiliserat
+<a id="page-101" class="pagenum" title="101"></a>
+hela denna människohär, stod fortfarande och
+plirade förväntansfullt på den lilla belysta ytan
+framför sig, fastän det nu kunde göra just detsamma
+hvad han tog sig för — han var nämligen
+totalt bortglömd, och hans tillvaro utgjorde
+en hemlighet för majoriteten af dem som
+trälade i hans tjänst. Han började känna sig
+frusen och stack handen innanför sitt pälsuppslag.
+</p>
+
+<p>
+Där satt pincenez’n. Där hade den lyckats
+hänga upp sig vid resan utför, och där hade
+den haft det varmt och bra hela tiden.
+</p>
+
+<p>
+Den närsynte mannen vek om hörnet och
+ilade genom de tomma gatorna till sitt fjärran
+belägna tjäll. Bruset af det upprördt böljande
+människohafvet förföljde honom en lång sträcka,
+och hela natten hörde han i drömmen gnisslandet
+af poliskonstapelns klack.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-2">
+<a id="page-102" class="pagenum" title="102"></a>
+HERRN MED DET DÅLIGA HUMÖRET.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Är det Shakespeare som säger, att man bör
+fatta en outsläcklig misstro till den man, som
+en dejlig vårdag trycker ned sin storm till näsroten,
+och att man bör gå öfver på andra trottoaren,
+då man skymtar en person, som med
+uppfälld rockkrage demonstrerar mot ett bedårande
+förmiddagssolsken? Jag tror att det är
+Shakespeare. Och han har rätt, denne duglige,
+om än aflidne teaterskribent!
+</p>
+
+<p>
+En välklädd mansperson af ofvan beskrifna
+typ sågs beslutsamt skrida Fredsgatan framåt
+i riktning mot Gustaf Adolfs torg. Har någonsin
+en rygg uttryckt grälsjuka, så var det denna,
+ha någonsin ett par galoscher vittnat om hänsynslöshet,
+så var det dessa, har någonsin en
+käpp skvallrat om mordlystnad, så var det
+hans. Behöfver det påpekas, att han vandrade
+på orätt trottoar? Han var inte den som sökte
+smita undan några tillfällen till kollision med
+<a id="page-103" class="pagenum" title="103"></a>
+sina medmänniskor; han önskade snarare poängtera
+sitt oberoende af samfundsordningar och
+häfda sin särställning såsom en individ, den där
+var redo att upptaga alla stridshandskar, som
+ett gynnsamt öde kunde komma att strö för
+hans fötter.
+</p>
+
+<p>
+Men denne man var icke född under en
+lycklig stjärna. Djur och människor veko vördnadsfullt
+undan hvar han färdades fram och
+intet lefvande vågade sig inom periferin för
+hans käppsvängningar. En mindre mops i
+sammetsmaggördel och ljusröda rosetter syntes
+en sekund benägen att använda genvägen mellan
+denne mans ben, och mannens galoscher
+erforo under denna sekund en intensivt ljuflig
+försmak af den sensation, som uppstår när
+man lyckas med klacken fastnagla ett smärre
+hundkreaturs mer eller mindre afstubbade svans
+vid trottoaren och som alla mina läsare någon
+gång i sin tillvaro måste ha känt. Men det är
+den likheten mellan små mopsar och stora människor,
+att bägge delarna, när de stå i begrepp
+att slunga sig in i någonting storartadt och
+lifsfarligt, förnimma ett obehagligt åtstramande
+men lifräddande ryck i det snöre, som förenar
+dem med ett högre väsen. Den korpulenta
+änkefrun dirigerade med kraftig hand sin mops’
+lefnadsbana, och de hänsynslösa galoscherna
+stänkte i förbittrad ilska snösörja omkring sig.
+</p>
+
+<p>
+När den grälsjuke mannen uppnått Gustaf
+Adolfs torg, fattade han posto midt på körbanan
+<a id="page-104" class="pagenum" title="104"></a>
+och förströdde sig med att betrakta den luftiga
+byggnad, som med sin djärfva resning fängslar
+ögonen vid den täcka Helgeandsholmen och
+med en delikat omtanke hindrar dem att planlöst
+sväfva ut emot vida horisonter. Om ni
+inbillar er, att detta kunde frambringa någon
+sinnesändring hos den ifrågavarande mannen,
+då har ni aldrig haft tur att råka på någon
+herre med dåligt humör. Skådandet kunde inte
+tillfredsställa honom i längden, denna byggnad
+led inte af hans misshumör, dessa känslolösa
+bjälkar vredo sig inte under hans förtärande
+blickar. Han väntade att något annat skulle
+inträffa, han behöfde något lefvande material.
+</p>
+
+<p>
+En tom droska kom körande i stark fart
+från Jakobs torg. Herrn började hoppas på
+nytt. Men han hade inte väl hunnit öppna
+munnen för att utösa en af märgfulla edliga
+försäkringar understödd förfrågan angående den
+ifrågavarande åkarens planer med afseende på
+hans lif och lemmar, förrän bemälta droska
+med en oförutsedd sväng väjde åt sidan och
+körde upp till statyn, där den stillsamt ställde
+sig i led med de andra åkdonen.
+</p>
+
+<p>
+Med hätskhet i hjärtat och tunga steg vandrade
+den af lifvet kringgångne mannen till
+Operakällaren för att se till hvad där kunde
+uträttas. Redan på tröskeln upphäfde han ett
+stridslystet hojtande efter rockafdragaren, men
+denne störtade andlöst fram och afhände mannen
+hans öfverplagg med en skyndsamhet och
+<a id="page-105" class="pagenum" title="105"></a>
+en mjukhet i rörelser, så att han nära nog
+kväfdes af den förbittring, som fyllde honom
+till bräddarna utan att se någon möjlighet till
+utlopp.
+</p>
+
+<p>
+Energiskt inträdde han i matsalen och skred
+genom denna i hela dess utsträckning med förhoppning
+att under vägen lyckas trampa någon
+frukostätare på tårna eller köra armbågen i någons
+öga. Han uträttade emellertid inte mer
+än att välta en brödkorg på ett obesatt bord
+samt derangera ett par stolar, hvilka af en aktningsfullt
+bugande ganymed åter ställdes till
+rätta.
+</p>
+
+<p>
+Maten var hans yttersta hopp. Skadegladt
+gnuggande händerna, utslungade han sina önskningar
+till den oerhördt påpasslige vaktmästaren,
+som nästan oroväckande nitiskt ilade att
+verkställa dem. Inom en fabelaktigt kort tidrymd
+såg mannen framför sig hvad han hade
+äskat.
+</p>
+
+<p>
+— Jaså ni, jaså, detta skulle således vara en
+biff à la Lindström, det är således ert sätt att
+tolka detta begrepp — yttrade han skärande försmädligt
+och med en genomborrande blick på
+den darrande servitören. — Enligt min, som jag
+tror, grundade uppfattning är detta en biff à
+la Petterson. Hvad kan ni svara på det?
+</p>
+
+<p>
+En invändning sväfvade ett ögonblick på
+kyparens bleka läppar, men snabbt fattande sig,
+framställde han en ytterligt belefvad ursäkt,
+grep det misskända födoämnet och störtade bort
+<a id="page-106" class="pagenum" title="106"></a>
+för att byta om. Då reste sig herrn melankoliskt
+och lämnade lokalen som en bruten man.
+Vanvettets, det blida och trötta vanvettets, dimmor
+började breda sig öfver hans själ.
+</p>
+
+<p>
+Då hände det sig, att han vid hörnet våldsamt
+törnade ihop med en liten och kolerisk
+gentleman, hvars framtänder han utan egentlig
+beräkning råkade utslå med sin käppkrycka.
+Den koleriske upptog detta som en ovänlighet
+och började larma efter polis. Dylik tillskyndade,
+folksamling uppstod, herrn häktades. Med
+ett soligt leende och klar blick öfverlämnade
+han sig åt den uniformerade myndigheten. Hans
+själ hade fått frid och hans förbittring var så
+förgäten, som hade den aldrig funnits till. Det
+bara gjorde honom ondt, på ett vemodigt och
+stilla sätt, att han skulle råka i rättsliga obehagligheter,
+nu när hans dåliga humör var
+öfver ...
+</p>
+
+<p>
+Ty det egendomliga i saken är, att denne
+herre till temperamentet var den mest saktmodige
+och människoälskande individ, som någonsin
+torde förekommit; men, mina läsare, han
+hade sagda dag begifvit sig till Centralstationen
+för att bevittna den kvinnas affärd, som han
+älskade, och de tre minuter, som återstodo till
+tågets afgång, hade förspillts i gäckade bemödanden
+att för den enda tioöring han förfogade
+öfver tilltvinga sig en perrongbiljett.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-3">
+<a id="page-107" class="pagenum" title="107"></a>
+DEN FLICKAN JAG SKULLE HAFT.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det vore lättare att lefva eller åtminstone att
+komma fram på gatorna, om här inte vimlade
+af trolofvade. Oupphörligt måste man plumsa
+ner i rännstenen eller trycka in en butiksfönsterruta
+för att släppa fram någon kavat yngling,
+som stormar framåt med ett fruntimmer uppträdt
+på sin högra arm.
+</p>
+
+<p>
+Man kan näppeligen undgå att irriteras af
+dessa skinande unga män, ur hvilkas till löjlighet
+rentvagna anleten en idiotisk sällhet bligar
+emot en tillika med ett gränslöst uppjagadt
+medvetande om den unika tjuskraft, som förmått
+världens ljufvaste unga kvinna att klänga
+sig uppåt deras sida. De sakna färdighet att
+med värdig jämvikt bära sitt tillstånd. Deras
+syn på tillvaron har blifvit förvriden, det är
+något ytterligt och öfverdrifvet hos dem, till
+och med deras stöflar äro för blanka, deras
+öfverrockar för nya, deras handskar för bjärt
+orangefärgade och deras mustascher för hårdt
+<a id="page-108" class="pagenum" title="108"></a>
+snodda. Och de unga kvinnorna! Den smeksamma
+abandon, som präglar deras väsen, och
+deras sätt att med sugande ögon uppfånga
+hvarje ord, som går ur världens ståtligaste och
+mest genialiske unge mans mun, gör mig
+lefnadstrött. Kan någon upplysa mig om
+hvarför dessa kärlekskonglomerat alltid rusa
+framåt gatorna med en fart af tjugo knop i
+timmen? Anse de möjligen, att de därigenom
+fortare hinna äktenskapets s. k. hamn?
+</p>
+
+<p>
+Den skarpsynte läsaren torde skymta en
+viss retlighet i det ofvan anförda, och jag vill
+därför bekänna, att jag en gång höll på att
+bli kullsprungen af en långbent yngling i den
+gängse, nyss skildrade stilen, sammankedjad
+med den flickan jag skulle haft. Jag för min
+del kan med svårighet kallas högväxt, men
+icke desto mindre torde jag befinnas vuxen alla
+situationer. Så ock nu. Under det jag sänkte
+hatten öfverdrifvet djupt, borrade jag i <em>honom</em>
+ett ögonkast, hvilket kunde tydas antingen som
+en uppfordring till duell inom tjugufyra timmar
+eller ock som en ohöljd antydan om det
+öfverväldigande, men af ett bråddjupt förakt
+neutraliserade medlidande hans belägenhet ingaf
+mig, samt omslöt samtidigt <em>henne</em> med en
+blick, i hvilken hon kunde läsa såväl spåren
+af mitt hjärtas blodvite som ett vekt beklagande
+af att hon råkat så illa ut. Få skulle ha kunnat
+göra det bättre.
+</p>
+
+<p>
+Jag var själf så belåten med mig, så jag
+<a id="page-109" class="pagenum" title="109"></a>
+glömde att se efter hvilken effekt mitt stolta och
+värdiga beteende frambragte på honom, som
+skulle ha den flickan jag skulle haft. Hvad
+henne beträffar, visste jag på förhand, att hon
+skulle förarga sig till döds för att jag inte såg
+mera stukad ut och att hon sedermera skulle
+hos mig uppdaga en mångfald ovanligt praktfulla
+egenskaper, hvilka hon under smärtfylld
+rörelse skulle rada upp för sin nuvarande tillkommande
+under förevändning att »tala om
+allt».
+</p>
+
+<p>
+Det finns åtskilligt att invända mot förlofningar
+— enligt min erfarenhet äro de icke
+särdeles roande, men ganska nyttiga, ty genom
+dem lär man känna folk. Det var på så sätt
+jag lärde känna den flickan jag skulle haft.
+</p>
+
+<p>
+Det har nämligen funnits tider, då jag
+varit yngre och lättsinnigare än nu. Så t. ex.
+när jag ingick trolofning med den ofvannämda
+flickan för tre och ett halft år sedan. Min vetgiriga
+och för allt mänskligt entusiastiskt intresserade
+natur trådde efter att genom autopsi
+förvärfva grundlig kännedom om kvinnornas
+dämoniska väsensegendomligheter och irrationella
+själslif. Jag ville smälta en af dessa glaciärer
+och värma mig vid en af dessa vulkaners
+glöd.
+</p>
+
+<p>
+Å ja, den flickan jag skulle haft var inte
+beklädd med någon särdeles fast isskorpa, och
+inte föreföll hon heller så sjudhet invärtes, som
+jag hade väntat mig. Det särdeles tillmötesgående
+<a id="page-110" class="pagenum" title="110"></a>
+sätt, hvarpå hon upptog mitt frieri,
+hvilket jag enligt gammal god sed framställde
+i ett utbyggdt fönster vid en större bjudning,
+blef min första missräkning. Hon vred inte
+oroligt på sig och sade, att det kom så hastigt;
+hon satte inte handen för ögonen och bad mig
+för Guds skull tiga; hon anhöll inte om åtta
+dagars betänketid. Det föreföll snarare, som
+om hon anat saken på förhand och inrättat sina
+kalkyler därefter. Jag kände mig något snopen
+och bragt ur fattningen, men på samma gång
+en smula uppblåst öfver att mitt första experiment
+i denna riktning aflöpte med en sådan
+ackuratess. Sedan gick jag hela kvällen omkring
+med en skrytsam uppsyn och företedde
+en bullersam glädtighet, hvilken anmärkningsvärdt
+kontrasterade mot mitt vanliga behärskade,
+snarare tungsinta sätt. En vänlig gammal
+herre undrade deltagande, om jag inte möjligen
+höll på att få ett recidiv af mässling ...
+</p>
+
+<p>
+Följande morgon vaknade jag med en kallsvettig
+förnimmelse af att en tentamen förestod
+mig. Ja, så var det. Klockan tolf hade jag
+lofvat att infinna mig i en mig ytligt bekant
+byråchefsfamilj, för att stå till svars för mitt
+uppförande mot denna familjs äldsta dotter
+kvällen förut. Jag undrade, om frack skulle
+anses oundgänglig, men efter något funderande
+förkastade jag detta plagg. Sedan jag inmundigat
+något kokain, som jag alltid plägar före
+<a id="page-111" class="pagenum" title="111"></a>
+lifvets kritiska ögonblick, vandrade jag blek,
+men jämförelsevis lugn, åstad.
+</p>
+
+<p>
+Det blef inte mycket uppsluppnare än jag
+hade väntat mig. Den flickan jag skulle haft
+var mycket hjärtlig mot mig, men föreföll betydligt
+nervös och bragt ur jämvikten, som om
+hon varit utsatt för åtskilliga förtretligheter
+denna förmiddag. Byråchefens fru betraktade
+mig bottenlöst forskande och allvarligt samt
+gjorde intryck af att ta mått af mig invärtes,
+för att räkna ut hur mycket tid och krafter det
+skulle gå åt till att uppfostra mig, och byråchefen
+själf samt hans äldste son, notarien,
+vill jag hälst inte tala om. Deras fysionomier
+uttryckte en så svagt maskerad häpnad, hvars
+orsak var mig outgrundlig, att lifvet började
+synas mig alltför bittert.
+</p>
+
+<p>
+Ibland föreföll det mig, som om byråchefen
+skulle velat tala ett par ord med mig i enrum,
+men som om just denna hans outsägliga häpnad
+hade förlamat honom.
+</p>
+
+<p>
+Sedan jag besvarat ett flertal delvis ganska
+närgående frågor samt sväljt något champagne,
+såg jag mig oförhindrad att gå och var då en
+förlofvad ung man samt upptagen till medlem
+af denna byråchefsfamilj.
+</p>
+
+<p>
+I flera månader var jag medlem af denna
+byråchefsfamilj, hvilket tillgick på följande sätt:
+Byråchefen klappade mig på axeln, när han
+fick se mig, frågade om jag var flitig och undrade
+hvad jag egentligen tänkte bli och hvad
+<a id="page-112" class="pagenum" title="112"></a>
+jag kunde hoppas på i befordringsväg; byråchefens
+fru förmanade mig till sparsamhet och
+gudsfruktan samt tog reda på all föda, som
+jag inte kunde äta, för att träna mig att älska
+den; den flickan, som jag skulle haft, bemötte
+mig alltjämt med hjärtliga åthäfvor men arbetade
+energiskt på att dels ränsa min bekantskapskrets,
+dels vänja mig af med alla mina vanor.
+»Det är bäst du upphör med ditt omåttliga
+cigarrettrökande <em>nu</em>, Huck lille, det blir annars
+ledsammare för dig sedan ...» — »Jag tycker
+det är någonting så försmädligt hos den där
+Sjölund, som du alltid hänger ihop med; du
+har väl ingenting emot att dra dig ifrån bekantskapen
+med honom; bara skrif några rader» ...
+</p>
+
+<p>
+Det är rätt dyrbart att vara förlofvad, när
+ens byråchef till svärfar har en större skara
+barn och den flickan man skall ha dessutom
+är sällsynt nöjeslysten. På den grunden ansåg
+jag mig inte längre ha tillfälle att vara
+medlem af denna respektabla familj och beslöt
+att snarast möjligt utträda ur kretsen. Såsom
+varande en gentleman ville jag dock icke själf
+säga upp min trolofvade, utan valde den finkänsligare
+utvägen att medelst allehanda väl
+beräknade trakasserier och obehagliga yttranden
+förmå henne att själfmant återsända den s. k.
+gyllne bojan. Så skedde ock. I det åtföljande
+brefvet stod det så här:
+</p>
+
+<p>
+»Bästa kandidat Leber! Jag känner, att jag
+inte längre kan sympatisera med Er, så som
+<a id="page-113" class="pagenum" title="113"></a>
+jag en gång drömde. Jag vill försöka att bli
+lycklig på annat sätt och hoppas, att Ni aldrig
+måtte glömma Er vänligt tillgifna Vera.»
+</p>
+
+<p>
+Brefvet andades ju inte den kvalfyllda bitterhet,
+som jag önskat finna, men var för öfrigt
+fullkomligt korrekt till sitt innehåll, ty
+hon har funnit lyckan på annat håll, och jag
+minns henne, som ofvan antydt, alltför väl.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-4">
+<a id="page-114" class="pagenum" title="114"></a>
+MEDPASSAGERARE.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det torde icke kunna betraktas som någonting
+i och för sig epokgörande, att jag en dag eller,
+exaktare preciseradt, en natt färdades från Stockholm
+till Visby, och jag skulle inte besvära allmänheten
+med detta triviala faktum, om jag
+hade varit ensam på farkosten, i synnerhet som
+jag inte har någon sjösjuka att redogöra för,
+ej häller någon massaker.
+</p>
+
+<p>
+Men jag var kringhvärfd af medpassagerare,
+som utan att egentligen mena det på det angenämaste
+sätt fördrefvo tiden för mig.
+</p>
+
+<p>
+Jag syftar närmast på de tvänne bröllopsresande
+paren, Ljunghults från Jockmock samt
+Fritzchen och Mäuschen. Dessa bägge lyckliga
+och laggifta par voro, fast i ett väsentligt afseende
+jämställda, i ett flertal andra, likaledes
+väsentliga afseenden afgjordt olikartade. Ljunghults
+hade varit förmälda i elfva år, men såsom
+varande i saknad af föräldraglädje, höllo de
+<a id="page-115" class="pagenum" title="115"></a>
+fortfarande af hvarandra med en nära nog nygift
+intensitet.
+</p>
+
+<p>
+När Ljunghult en gång i tiden hemförde
+sin unga brud från Västervik, låg tanken på
+en regelrätt weddingtrip dem fjärran. Bruden
+betraktade färden från Småland till Jockmock
+såsom ett tillfyllestgörande resnöje, och Ljunghult
+själf åtrådde ingen ökning i kostnaderna.
+Ljunghults galanteri- och kryddkramhandel hade
+emellertid under årens lopp tagit ett ganska
+märkligt uppsving och alstrat ett välstånd, som
+var ägnadt att väcka alla hittills slumrande vällefnadsinstinkter
+och lyxpretentioner. Fru Ljunghult
+hade börjat hålla modetidning och nu gjorde
+de, som sagdt, sin bröllopsresa i anslutning till
+ett bekant ordstäf. Fru Ljunghult bar en beundransvärd
+resdräkt, där de flesta kulörer jag
+känner till voro behändigt representerade; Ljunghult
+själf gick i gula skor och rökte cigarrer,
+som icke härstammade från hans egen affär.
+</p>
+
+<p>
+Ljunghult snodde för öfrigt ideligen omkring
+kaptenen och ville veta en mängd saker:
+om ångaren var känslig för sjögång, om lugnvädret
+skulle hålla i sig, om det fanns något
+matställe i Visby, om det brukade regna där,
+hvad resan därifrån till Marstrand kunde gå till
+för två personer och en jungfru etc. Kaptenen
+besvarade tillfredsställande samtliga spörsmålen
+utan att förvrida en min. Om jag har fattat
+rätt, så är det för att tillmötesgå med upplysningar
+som dessa funktionärer äro inrättade.
+<a id="page-116" class="pagenum" title="116"></a>
+Jag har just aldrig sett dem företaga sig någonting
+annat. Den nu ifrågavarande förvaltade sitt
+kall synnerligen förtjänstfullt. Ljunghult var
+nöjd med honom och bjöd honom en cigarr af
+den sorten han hade hemma i boden.
+</p>
+
+<p>
+Fru Ljunghult smög sig esomoftast till sin
+makes sida och lutade sig med ett lyckligt leende
+mot hans axel, hvarvid maken lade sin
+arm om hennes midja, som icke längre var så
+smärt som för elfva år sedan. Ännu långt
+fram på natten kunde man se deras sammanflätade
+silhuetter mot öfre däckets reling och
+lyssna till, huru de i innerliga och lågmälda
+tonfall uttalade sina farhågor angående äldste
+diskherrns, Larsbergs, metod att sköta galanteri-
+och kryddkramhandeln under deras bortovaro.
+Det framgick, att Larsbergs anlag mera
+pekade åt galanterigrenen än åt speceriafdelningen.
+Ljunghults voro emellertid lyckliga, och
+jag vederkvicktes af deras lycka.
+</p>
+
+<p>
+Fritzchen och Mäuschen däremot! Fritzchen
+var alls inte en sådan där liten svartmuskig
+och hjulbent tolfskillingstysk, som verkar profryttare
+eller pianist i ett kringresande kapell,
+utan tedde sig välproportionerad och reslig, besatt
+en rashund med adresslapp om halsen och
+framkallade genom sin blotta åsyn visioner af
+blomstrande riddargods och läckra jaktrevir.
+Hvad den verkligt nygifta gemålen hade för dopnamn
+förrådde han aldrig, jag fick nöja mig
+med det ofvannämda smeknamnet, hvilket stundom
+<a id="page-117" class="pagenum" title="117"></a>
+alternerade med den gröfre och mindre
+förälskadt ljudande formen Maus. Bara detta
+var nog för att röja Fritzchens bristfälliga uppfattning.
+Ty Mäuschen var en välboren engelska
+i miniatyr, ljushyad och rentvättad och tailor-made,
+och hade ingenting gemensamt med de lifliga
+små husdjur, med hvilka vi föda våra kattor.
+</p>
+
+<p>
+Fritzchen ville gärna njuta af lifvet, sitta
+i själfsvåldig position och slöbeundra, men
+Mäuschen satt stelt upprätt med den röda boken
+uppslagen och påpekade hvad de skulle se.
+Hon tålde intet slarf, hon ansåg, att man borde
+bröllopsresa metodiskt och inhösta all den faktiska
+valuta, som stod att få. Aftonens ljufhet
+och naturens skönhet förvillade icke Mäuschens
+geografiska sinne och spredo intet skimmer af
+domnande salig frid öfver hennes prydligt utarbetade
+drag.
+</p>
+
+<p>
+Vid supén visade sig Mäuschen ganska orolig,
+rusade tidvis upp, grep spasmodiskt den
+röda boken, som låg med en gaffel till bokmärke
+bredvid hennes tallrik och ilade uppför
+däckstrappan för att konstatera något topografiskt
+faktum. Hon orkade inte äta upp sin
+»Kotlettchen», men för att icke gå miste om
+valutan öfverflyttade hon kvarlefvorna till Fritzchens
+tallrik. Fritzchens medfödda soliga lynne
+föreföll tröstlöst svårdämpadt, men det var tydligt,
+att Mäuschen gjorde hvad hon kunde.
+</p>
+
+<p>
+Men hvarför uppehålla mig längre vid dessa
+omaka makar, då det finns andra och märkligare
+<a id="page-118" class="pagenum" title="118"></a>
+personligheter att yttra sig om? I Södertälje
+trippade den mönstergille skolgossen ombord.
+Han bugade sig lätt men belefvadt, när
+han öfverskridit landgången, samt yttrade därpå
+i förbindlig ton till en af besättningen: »Jag
+vill hoppas, att min bicykel, denna mig så
+kära och synnerligen under sommarferierna
+snart sagdt nödvändiga vehikel icke kommer
+att röna något men af den måhända något
+gungande transporten på detta ärade ångfartyg?»
+Därpå ställde han sin prydliga ljusbruna,
+monogrammärkta kappsäck ifrån sig,
+upptog ur bröstfickan sin rena hvita näsduk
+och började vidtaga afskedsviftningarna.
+</p>
+
+<p>
+Det var en icke oansenlig skara som hade
+gjort honom den sista tjänsten. Hans egen
+familj samt ett antal släktingar och närmare
+vänner gengäldade synbart rörda hans kärleksfulla
+hälsningar. En äldre farbroder, troligen
+prästman, tillropade honom en välgångsönskan
+på latin, hvilken han grammatikaliskt korrekt
+besvarade på samma tungomål.
+</p>
+
+<p>
+Båten gled långsamt nedåt kanalen, och
+under hela tiden var den mönstergille skolgossen
+däckets hjälte. Än var det en ung flicka
+vid en trädgårdsgrind, än en ålderstigen fröken
+på en soffa, än lekande skolungdom, än lustvandrande
+familjer — med alla dessa växlade
+han näsduksviftningar, under det han, beundransvärdt
+lämpande sig efter omständigheterna,
+än vördnadsfullt sänkte mössan, än aktningsfullt
+<a id="page-119" class="pagenum" title="119"></a>
+böjde sitt hufvud, än betydelsefullt lade
+handen på hjärtat och än lekfullt gjorde militärisk
+honnör. Vi hade samtliga, med undantag
+af bröllopsresenärerna, bildat en ring omkring
+den mönstergille ynglingen, som med sitt
+blida, vinnande leende oupphörligt vände sig
+än åt ena, än åt andra stranden, och beskådade
+med oförställd beundran hans vänsälla manövrer.
+O, hvad denne gosse måste vara älskad,
+tänkte vi alla. Hvilken son och broder han
+måste vara! Hvar gång han vände sig trampade
+han mig på tårna, och hvarje gång anhöll han
+om ursäkt på ett så respektfullt och förtroendeväckande
+sätt, att jag kände mig stolt öfver att
+ha blifvit trampad af dessa mönstergilla fötter.
+Jag försvann sedan småningom från de öfre
+regionerna och återsåg honom först i grannskapet
+af Visby, just som han med en sirlig
+gest framtog sin näsduk för att börja hälsa den
+icke oansenliga hop, som där inväntade hans
+ankomst. Det är mig obekant, hur han hade
+tillbragt natten, men jag misstänker starkt, att
+han framlefvat den under instruktiva och hyfsade
+samtal med de vakthafvande på båten
+samt möjligen anslagit någon stund till genomgående
+af ett feriepensum.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-5">
+<a id="page-120" class="pagenum" title="120"></a>
+RECENSENTENS TÖRNESTIG.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+När Karl-August Jonzén en dag anhöll att få
+se mig på en cigarr och möjligen något mera,
+rynkade jag naturligtvis ögonbrynen på ett
+öfverväldigande bekymradt sätt och beredde
+mig att uppräkna det flertal olikartade engagemang,
+som den ifrågavarande aftonen råkade
+föreligga för min upptagna person. Men i samma
+ögonblick antydde Karl-August — som känner
+mig, hvad man annars kan ha att anmärka på
+honom —, att han hade något intellektuellt att
+komma med. Och jag svor att telefonera återbud
+till den öfriga världen, hvilket jag emellertid
+sedan af någon anledning glömde bort, utan
+att några nämnvärda rubbningar i samhällslifvet
+blifvit följden.
+</p>
+
+<p>
+Karl-August öppnade egenhändigt, när jag
+ringde på, alldenstund hans betjänt som vanligt
+hade en utekväll, och ryggade därpå till
+hälften in i sitt arbetsrum, ty hans ungkarlstambur
+är icke afsedd för två personer.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-121" class="pagenum" title="121"></a>
+— Gissa hvem som sitter där inne! —
+hviskade han med feberaktigt uppsluppen
+stämma, medan jag krängde af mig rocken.
+</p>
+
+<p>
+— Hertiginnan af Västergötland? — försökte
+jag, mera på måfå än som resultat af
+någon allvarlig tankekombination.
+</p>
+
+<p>
+— Gör dig inte till, Huck Leber, jag ser
+att du kväfs af skamsen nyfikenhet — manade
+Karl-August, som kanske tar lifvet litet allvarligare
+än det från början var menadt. — Jag
+vill bara bereda dig, så att du inte skall bli
+nervös och blamera dig, som du har så lätt
+för ...
+</p>
+
+<p>
+— Säg så gärna rent ut, att det är statens
+respektable skarprättare, som du med fin förtänksamhet
+önskar presentera mig för — afbröt
+jag pikerad, i det jag vid skenet af ett medfördt
+trappljus speglade mig i Karl-Augusts praktfulla
+storm.
+</p>
+
+<p>
+Karl-August exploderade i ett slags irriterande
+bukskratt:
+</p>
+
+<p>
+— Inte så dumt uttänkt, sannerligen! Näst
+intill — han är <em>recensent</em>, Huck!
+</p>
+
+<p>
+Trappljuset (garanteradt att räcka fem minuter)
+slocknade i detsamma, och Karl-August
+lurades på nöjet att se mig blekna. Skurken
+hade rätt! För en yngling, hvars själ är ett
+bibliotek af oskrifven litteratur, känns det outhärdligt
+kyligt att utan varning tussas ihop
+med en individ, som har till mission att afskräcka
+från utöfvandet af skriftställarkallet.
+<a id="page-122" class="pagenum" title="122"></a>
+Det var med en ytterligt affekterad nonchalans
+i stämman jag föreslog Karl-August:
+</p>
+
+<p>
+— Var snäll och be mig stiga in!
+</p>
+
+<p>
+Därhän gick han emellertid inte, han endast
+sparkade mig i knävecket som tecken till gästfrihet,
+— och jag bockade mig för mästermannen.
+Han hade intet blod på fingrarna,
+inte ens bläck, bredvid honom låg ingen bila
+utan en halfrökt Khediv, hans blick förrådde
+ingen mordgirighet, snarare en trött välvilja.
+Han gjorde, kort sagdt, ett mänskligt intryck,
+och hans yttre företeelse var icke ägnad att
+väcka mörkrädsla hos den som var okunnig
+om hans yrke.
+</p>
+
+<p>
+Sedan vi alla tre behörigt satt oss till rätta
+och Karl-August med bullrande gemytlighet
+ordnat dryckesvarorna, ville jag med dödsförakt
+göra hvad jag kunde för att vinna den
+förfärliges eventuella hjärta och sporde därför
+blygt tvekande:
+</p>
+
+<p>
+— Recensenten har väl mycket att göra,
+kan jag tro?
+</p>
+
+<p>
+Vålnaden af ett öfverlägset leende krusade
+hans bleka läppar, han lutade sig tillbaka, slöt
+ögonen och gjorde en gest, som om han förevisade
+någon särdeles omfattande utsikt.
+</p>
+
+<p>
+— Floden! — stönade han slutligen. —
+Floden ... Den går mig till halsen, den slår
+igen öfver mitt hufvud, den kväfver mig. Hvilket
+yrke, mina herrar!
+</p>
+
+<p>
+— Ja, det är verkligen förfärande — medgåfvo
+<a id="page-123" class="pagenum" title="123"></a>
+både Karl-August och jag med en frisk
+och naturlig uppriktighet.
+</p>
+
+<p>
+— Jaså, den s. k. litterära julfloden är så
+våldsam i år? — fortfor jag, hycklande okunnighet.
+</p>
+
+<p>
+— Ja, här kommer de att drunkna i tjogvis
+— genmälde han med en bister blick, som
+syntes mig skåda i en vision de ännu oskrifna
+pappersark, hvilka i en framtid skola visa sig
+odugliga att som Noaks ark hålla mig och
+andra ynglingar uppe på syndafloden.
+</p>
+
+<p>
+Det oskadliga intrycket vek åter, jag skönjde
+mannens farlighet, och jag önskade, att jag
+aldrig blifvit född.
+</p>
+
+<p>
+Fasornas man hällde drömmande konjak i
+sin whisky, och Karl-August, som annars inte
+har förstånd att känna sig mörkrädd, utbragte
+ett halfkväfdt »hej!» Bödeln afsmakade groggen,
+fann den stimulerande och bestämde sig för att
+säga oss sanningen. Dock inte om oss, ty han
+fann oss sympatiska. Utan om sig och sitt.
+</p>
+
+<p>
+— Det är vederkvickande hvilsamt — började
+han — att så här få slå sig lös en fridfull
+kvällstund med ett par hyggliga och försynta
+gossar, som oskuldsfullt står utanför denna skrifklådans
+röta, som förtär en yrande mänsklighet
+... Ja, det där lilla tidningskrafset räknar
+jag för ingenting — insköt han godmodigt, då
+han förnam en hostning från mitt hörn. —
+Herrarna anser sig förmodligen äga en viss
+insikt i världens infernaliska beskaffenhet (jo
+<a id="page-124" class="pagenum" title="124"></a>
+något, eller hur, Karl-August?), men jag anhåller,
+att herrarna inte tar illa vid sig, om jag
+uppger ett stilla hånskratt åt denna herrarnas
+inbillning (för all del, för all del, det hörde ju
+till ämbetet, menade vi båda). Jag har slafvat
+i mitt kall i åtskilliga Herrans år, och jag kan
+nu betrakta mig som en i det närmaste fredlös
+man. Det skulle verka synnerligen lugnande
+på mina hårdt angripna nerver att efter mörkrets
+inbrott stadigt följas af en t. ex. till författare
+förvillande kostymerad detektiv; men
+med tio öre raden når man inte en sådan lyx.
+Nog plägar jag få folk i hälarna, som liknar
+författare, men det är inte myndigheterna som
+placerat dem i mina spår ... Jag påkostar mig
+gärna en droska, när det börjar skymma; men
+i den sitter jag som på nåldynor, för hur kan
+jag svära på, att inte åkaren i sina yngre och
+bättre dagar debuterat med ett dikthäfte samt
+<em>känner igen mig</em>?
+</p>
+
+<p>
+Skräckmannen hällde drömmande whisky
+i sin konjak, såg på oss med »ett dödsskjutet
+rådjurs blick» (jag har aldrig sett, hur ett dödsskjutet
+rådjur beter sig, och det skäms jag för,
+ty det ha alla in- och utländska romanskrifvare
+gjort) och fortsatte, uppmuntrad af vår varma
+och vördnadsfulla medkänsla:
+</p>
+
+<p>
+— Låt oss inte nämna spårvagnar, mina
+herrar! Jag har åkt i spårvagnar, slutna, hemska,
+fulla med skriftställare. Jag har känt blickar,
+från höger, från vänster, från sätet midt emot,
+<a id="page-125" class="pagenum" title="125"></a>
+jag har mötts af hälsningar, jag har hedrats
+med tilltal ... Kort sagdt, spårvagnar är för
+mig inte fortskaffningsmedel utan tigerburar.
+</p>
+
+<p>
+När jag infinner mig på en bjudning, är
+det alltid någon medelålders dam med något
+visst själfmedvetet öfver sig, som med mycket
+sägande åthäfvor vägrar att presenteras för mig,
+och någon irritabel ung man, som länge önskat
+få säga mig ett par hälsosamma ord.
+</p>
+
+<p>
+Och min korrespondans, mina herrar! Eller
+rättare min brefkollektion, för jag skrifver aldrig
+bref, jag meddelar mig i tryck. Jag afundas sannerligen
+mina posthuma biografer, de kommer
+att få roligare än jag har haft. Min intimaste
+vän och kamrat allt ifrån skolåren yttrar sig
+så här: »Länge har jag lefvat i den vanvettiga
+tron, att du något litet sökte förstå mig och
+hyste någon sympati för mina sträfvanden. Jag
+vet nu, Gud ske lof, hvad din vänskap var
+värd. Den omständigheten, att du offentligt
+påstår tredje strofen på sid. 88 verka som efterklang
+från Heine, kan icke utplånas af det lismande
+beröm du för skams skull ansett dig böra
+tilldela mig. Våra vägar korsas aldrig mer.
+Tian följer, när det lämpar sig för mig». Det
+har aldrig lämpat sig. Och den flitiga, i familjekretsen
+outtröttligt lästa, moraliskt oklanderliga
+författarinnan påpekar triumferande, hurusom
+mitt namn och de publikationer jag vanärar
+med min penna kunna sägas vara för evigt
+bannlysta från Sveriges alla <em>verkliga</em> hem, ty
+<a id="page-126" class="pagenum" title="126"></a>
+sådana finnas lyckligtvis ännu. En annan dam
+bjuder mig på fri resa i hennes sällskap till
+södra Australien, »eftersom ni anfäktas af så
+starka tvifvel angående lokalfärgen i min dit
+förlagda teckning ur hvardagslifvet», och en
+kyligt ironisk dramaturg anhåller att få veta
+titlarna på de tragedier jag åstadkommit, »alldenstund
+ni ådagalägger en så säregen insikt
+och erfarenhet i dramats teknik», samt slutar
+med att intresseradt förfråga sig, hur det känns
+»att vara raka motsatsen till gentleman».
+</p>
+
+<p>
+Karl-August och jag sutto mållösa, och
+våra unga hjärtan flögo martyren till mötes.
+Han sände oss ett matt leende, som antydde,
+att han fattade omkastningen i vår känslostämning
+vis-à-vis honom.
+</p>
+
+<p>
+— Men allt det där är ju bagateller på
+sätt och vis. Min lefnads stora lycka har
+krossats mot mitt yrkes skär. Det kan sägas
+i korthet. Förhistorien: västkust, månsken,
+tennis, välbergad änka med anslående dotter.
+Är det klart? Nå, saken var ordnad, allesammans
+tillbaka i Stockholm, jag salig, dock
+nödgad att utöfva min verksamhet. Jag klatschade
+med gisslet i lycksaligt öfverdåd och skötte
+mig charmant. »Lik i lasten», äktenskapsroman
+af Svea Vindhäll, kommer ut, jag behandlar
+den med lif och lust, med verklig kläm — det
+allra briljantaste massmord. Ja, mina herrar,
+hvad behöfver jag vidare tillägga? Min älskades
+dörr var från den stunden stängd för mig.
+<a id="page-127" class="pagenum" title="127"></a>
+Det gjorde henne outsägligt ondt att nödgas
+stöta bort mig, men hon kunde inte ingå förening
+med en man, som i tryck benämt hennes
+mor idiot. Ty hennes mor var Svea Vindhäll!
+</p>
+
+<p>
+Minnena öfverväldigade litteraturens offer.
+Han gömde hufvudet i händerna en stund.
+Karl-August och jag sutto andäktigare än vi
+någonsin suttit i kyrkan. Jag beslöt i stillhet
+att med snaraste slarfva ihop en bok för att,
+sedan han ställt mig på skampålen inför allt
+Sveriges folk, få gå och trycka hans hand och
+återskänka honom tron på mänskligheten.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-2-6">
+<a id="page-128" class="pagenum" title="128"></a>
+KÄRLEKEN UR
+FÖRLÄGGARSYNPUNKT.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Den afton, då min bana korsade recensentens
+törnestig (se föregående), syntes mig bestämd
+att åstadkomma en epokgörande omhvälfning i
+mitt lif. Om den kunde tituleras lif, den vegetativa
+slöexistens jag dittills låtit min andes
+möjligheter kväfvas i. Kung Salomo i all sin
+härlighet församlade liljorna på marken i ladorna,
+fastän han inte var så klädd, eller hur
+det är det vackra gamla ordstäfvet lyder; men
+jag, lät jag icke min odödliga själ flyga planlöst
+omkring som fåglarna under himmelen?
+Här hade jag gått och kraflat mig fram långt
+på hinsidan beväringsåldern, och hur många
+dikthäften hade jag komprometterat mig med,
+hur många romaner hade jag fullbordat, hur
+många dramer hade jag lagt sista hand vid?
+0 (= noll) af alla sorter.
+</p>
+
+<p>
+Dessa och dylika reflexioner spirade upp
+i recensentens törnespår. Jag svor att bli en
+<a id="page-129" class="pagenum" title="129"></a>
+ny och bättre människa. Jag beslöt att ge
+hugg på mig. Redan följande afton kaflade jag
+upp ärmarna och tog i. Jag tänkte mig ursprungligen,
+att det skulle bli en samling noveller,
+med ämnen från tämligen gångna tider
+och icke utan sina allegoriska andemeningar;
+men när jag hade gnott på den första historien
+i cirka tre dagar, varseblef jag, att det artade
+sig till en mera genomförd roman på vidpass
+400 trycksidor. »Blifve det så!» utropade jag,
+som hyser den borne diktarens instinktiva vördnad
+för inspirationens skenbart nyckfulla ledning,
+ändrade namnen och ett antal smärre
+glosor, så att det hela medelst ett trollslag förvandlades
+till pur nutid, samt tillfogade en
+långt bortom ämnet syftande och sublimt svårutgrundlig
+afslutning som ersättning för den
+där andemeningen, hvilken under författandets
+lopp hade afvikit. Det skulle vara ett matt
+uttryck för min skaparstämning, om jag sade,
+att jag fann mitt verk ganska godt. Jag var
+förbluffad helt änkelt — mycket hade jag trott
+mig om, men knappast <em>det</em>! Det plägar ju
+verka synnerligen uppblåsande att öfverträffa
+andra, men hvad är denna billiga och i grunden
+osympatiska triumf mot att öfverträffa sig
+själf?
+</p>
+
+<p>
+Tankfullt strök jag af pennan på lampskärmen
+och undrade vekt, hvilken förläggares
+affärer jag skulle upprycka till en oanad blomstring.
+Mitt ofördärfvade hjärta manade mig
+<a id="page-130" class="pagenum" title="130"></a>
+att gynna någon stackars liten af konkurrensen
+nedtryckt godtköpsutgifvare, som aldrig sett en
+originalförfattare träda öfver sin tröskel och
+som annonserar i tidningarna om att han portofritt
+levererar till landsorten »Detektivens hemlighet»
+i tre delar och »Den bildsköna grefvedottern»
+med guldsnitt jämte ett vackert pennfodral
+för sammanlagdt 75 öre. Men min skaldeambition
+afstyrkte på det bestämdaste detta
+filantropiska hjärteförslag och tvang mig att
+välja en engrosaffär för mästerverk, där ett
+europeiskt författarrykte expedieras en gång
+i månaden.
+</p>
+
+<p>
+Efter att med min hofkalligrafiska piktur
+ha tecknat på omslaget följande maktspråk:
+»Rätten till öfversättning på främmande tungomål,
+äfven franskan, förbehålles», aftågade jag,
+på någon distans följd af stadsbudet Göransson,
+som forslade litteraturalstret fastsurradt på ryggen
+likt en koffert. Göransson fick vistas på
+gatan med sin vittra börda, under det jag vandrade
+in för att bereda skalderyktesfabrikanten.
+</p>
+
+<p>
+Han var upptagen för ögonblicket, och jag
+inbjöds af en underordnad herre att tillsvidare
+slå mig ned på ett bordshörn, från hvilket han
+benäget undanröjde ett antal subskriptionsverk.
+Om en stund kom en yngling utraglande ur
+det heligaste med stela blickar och ett nervöst
+skräckdrag kring läpparna. Han vacklade som
+en blind genom rummet och stack ut på gatan;
+tvifvelsutan var han på väg till något bråddjupt
+<a id="page-131" class="pagenum" title="131"></a>
+badställe. »Den där har fått ett drygt
+honorar», grinade den underordnade herrn mot
+en underordnad fröken. »Hur mycket?» sporde
+den underordnade fröken med en glimt af medkänsla.
+»Han får ge 525 kronor i tryckningskostnader
+för det där versskräpet, som kom ut
+i våras», meddelade herrn. Jag mådde inte
+bra och började undra, om jag inte just den
+dagen var för öfveransträngd för att syssla med
+affärer, om än aldrig så ljufva.
+</p>
+
+<p>
+Emellertid kom nu min tur efter den nervöse
+ynglingens otur. Jag tittade ut genom fönstret
+och konstaterade, att Göransson slagit sig till
+ro på trappan midt emot med skönlitteraturen
+som underlag. Litteraturgrossören visade sig
+otåligt i dörren, så jag fick inte tid att springa
+ut och döda Göransson.
+</p>
+
+<p>
+Mottagningsrummet lämnade intet öfrigt
+att önska i fråga om flärdlöshet, och detta
+dämpade något min för öfrigt löjliga hjärtklappning.
+</p>
+
+<p>
+— Jag har skrifvit en bok — yppade jag
+med en liten sväljning.
+</p>
+
+<p>
+— Jaså — genmälde grossören utan spår
+till häpnad.
+</p>
+
+<p>
+— En roman — fortsatte jag.
+</p>
+
+<p>
+— Hvarför inte? — svarade han uppmuntrande,
+som jag tyckte, och började verkställa
+kalkyler på sin pulpetalmanacka.
+</p>
+
+<p>
+— Den kan väl inte bli färdig till jul? —
+framkastade jag nu säkrare.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-132" class="pagenum" title="132"></a>
+— Det är väl herrns ensak; om herrn är
+flitig, så ...
+</p>
+
+<p>
+— Förläggaren missförstår mig. Nog är
+den färdigskrifven, för längese’n, men jag undrar,
+om den kunde komma ut före helgen ...
+</p>
+
+<p>
+Förläggaren såg ut att plötsligt mista intresset
+för samvaron och började bläddra i
+telefonkatalogen.
+</p>
+
+<p>
+— Min tid är kostsam — upplyste han.
+— Är det något herrn vill mig, så ber jag att
+få veta det med detsamma.
+</p>
+
+<p>
+En trögtänkt gök, den där! Nå, förläggare
+ha ju inte skyldighet att vara några sekularsnillen.
+Jag framstälde alltså på ett populärt
+förtydligande sätt, hur jag tänkte mig hans
+uppgift gentemot mitt verk. Hans drag antogo
+småningom ett lidande uttryck, och han
+yttrade slutligen med ett slags ömkansväckande
+konvalescentstämma:
+</p>
+
+<p>
+— Jag är en fattig man och har ett fabelaktigt
+sjå för att få det att gå ihop. Här var
+nyss en skaldeyngling, som blef en smula
+ledsen, men min familj skall väl också lefva ...
+</p>
+
+<p>
+Jag får bekänna, att detta senare argument
+föreföll mig oväsentligt, men det gjorde mig
+ondt om mannen och jag sade därför storsinnadt:
+</p>
+
+<p>
+— Jag är ju inte någon blodsugare. Vi
+kan ju vänligt komma öfverens om ett obetydligt
+honorar, som sedan ökas i geometrisk progression
+med hvarje ny upplaga ...
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-133" class="pagenum" title="133"></a>
+— Vi brukar alltid hålla oss till första
+upplagan, när vi resonnerar om otryckta arbeten.
+Det var ju en tjock historia, antydde
+ni? Hvad handlar den om i korthet?
+</p>
+
+<p>
+— En ung poets sjuka stämningar och
+nervösa vibrationer — deklamerade jag — hans
+aspirationer mot oändligheten, hans ...
+</p>
+
+<p>
+— Du store, ett så’nt ämne för en roman!
+Men det såg jag på herrn, så fort herrn kom
+in. Hur är hans ställning till <em>henne</em>? Blir
+det något af?
+</p>
+
+<p>
+— Henne? — utbrast jag. — Det förekommer
+knappast någon <em>hon</em> i boken — bara
+en gammal kvinna, som är halft en symbol ...
+</p>
+
+<p>
+Här exploderade grossören. Han gapskrattade
+brutalt.
+</p>
+
+<p>
+— En käring, som är en half symbol!
+Det är väl »S:t Göran och draken» som har
+ingett er leda vid älskog. Det har väl blifvit
+omodernt bland skaldeungdomarna numera att
+sysselsätta sig med kärlek. Nej, sitt stilla,
+unge man, förifra er inte. Men kom ihåg, att
+utan kärlek behöfver ingen göra sig besvär
+hos mig. Min familj skall väl också lefva;
+tror ni jag har råd att ge ut romaner utan
+kärlek? Och finns det ingen vidare kärlek i
+boken, så sätter vi åtminstone alltid på omslaget
+»kärlekshistoria» eller »kärlekssaga».
+Vi är beroende af allmänheten, unge man.
+Jag har brådtom. Adjö!
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-134" class="pagenum" title="134"></a>
+Göransson förfärades, när jag trädde ut på
+gatan och med dof röst yttrade:
+</p>
+
+<p>
+— Kom, Göransson, vi går hem igen. Min
+tro är krossad och mitt hopp är sviket, ty den
+eländige knallen vill inte höra talas om annat
+än kärlek.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="part" id="chapter-0-3">
+<a id="page-135" class="pagenum" title="135"></a>
+GLUNTENS EPIGONER.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-1">
+<a id="page-137" class="pagenum" title="137"></a>
+HÄNRYCKNINGENS STAD.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Må ingen förespegla sig, att här skall följa en
+hymn öfver den sig så kallande Mälardrottningen
+— hennes ära vidmakthålles redan
+förut af ett nöjaktigt antal poeter, med eller
+utan literis (ingen har ännu befunnits förtjäna
+mycke’ ris)<a class="fnote" href="#footnote-4" id="fnote-4">[4]</a>. Men en medellång middagslur
+härifrån efter snälltågsberäkning blåsa uppsluppna
+slättvindar kring ett småtrefligt provinssamhälle,
+bebygdt af tjugo à tretti tusen
+själar samt en varierande mängd studenter.
+Där har det en gång synts mig godt att dväljas,
+och där har min ande stundom i månskenskvällar
+bestigit extasens höjder, hvilka torna
+sig högt öfver slottsbackens öfversta krön. Där
+är hänryckningens stamort i Norden, där flammar
+den eviga elden på den apolloniska yrans
+altarhärd.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-138" class="pagenum" title="138"></a>
+Hör och döm! Den, som klottrar dessa
+rader, vallfärdade en dag förliden vår till detta
+minnenas helgade hem för att där uppspåra
+några flikar af sina ynglingaillusioners tappade
+purpurmantel. Mig lyste att utröna hvem som
+upptagit den.
+</p>
+
+<p>
+Slottsmurarna lyste mattröda mot en vårkvällsljus
+himmel, de afhållna gamla kullerstenarna
+skuro sig vänligt påminnande in i skosulorna,
+bronsgubben vände fortfarande ryggen
+åt det kungliga universitetshuset och lät sin
+»tanke» hvila sig — allt detta var juste och i
+sin ordning. Men det slog mig småningom,
+att samhället var för väl sopadt. Hela studentkåren
+var undanstädad, och en dåsig prydlighet
+hvilade öfver de snyggt upplinjerade gatorna,
+alltifrån Asgårds buttra fasad till Luthagens
+yttersta träsk (lut abbreviation af lat. <em>lutum</em>,
+gyttja), från brackdistrikten bortom järnvägen
+till Fjärdingens klassiska kvarter. Kämpande
+mot en pinsam ansats till agorafobi, sneddade
+jag öfver S:t Larsgatan och anhöll matt en
+poliskonstapel, som tycktes utgöra den ende
+trafikanten.
+</p>
+
+<p>
+— Hör nu herrn, hvar i all världen är
+studentkåren?
+</p>
+
+<p>
+— Studentkåren — mumlade mannen tankfullt,
+synbart sträfvande efter att associera detta
+uttryck med något inom hans sfär liggande begrepp.
+— Aha — ljusnade han plötsligt upp
+<a id="page-139" class="pagenum" title="139"></a>
+— lokalen är nere vid Dombron. Vänd om
+och gå genom Skytteanska ...
+</p>
+
+<p>
+Men jag hade redan hånleende vändt mig
+ifrån den oförstående ordningsväktaren och ilat
+mot ett hvitt föremål, som seglade neråt gatan.
+Det hvita föremålet smyckade medicinaren Flaxbergs
+tjocklurfviga hufvud. Tjusad störtade
+jag emot honom och hälsade honom med en
+sällspord värme.
+</p>
+
+<p>
+Flaxberg tog saken mera dämpadt, om
+än vänligt, ruskade min hänfördt framsträckta
+hand, tittade på sin tidmätare och yttrade därefter
+moget och öfvervägdt:
+</p>
+
+<p>
+— Jag har i dag med en viss glans öfverstått
+min histologitentamen och har med anledning
+däraf beslutit att påkosta mig en och
+en half timmes rast, möjligen med kvart, dock
+enkel sådan. Om jag inte misstar mig, så har
+jag sedan min förra tentamen en ouppdragen
+flaska apollinaris hemma i min lokal — du
+har väl ingenting emot att tömma en bägare
+af detta fluidum på grund af dagens betydelse?
+</p>
+
+<p>
+Nej vars, nej för all del, det hade jag ju
+visst inte, omständigheterna måste firas, det
+var själffallet. Men jag kan inte förklara hvad
+det var för en dunkel tungsinthet som bredde
+sig öfver mig — jag som borde ha fröjdats i
+himlens sky öfver Flaxbergs fina tentamen samt
+därmed sammanhängande gästfrihet!
+</p>
+
+<p>
+— Jaså, du har affärer här i stan? — fortfor
+tentamenshjälten i energisk ton.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-140" class="pagenum" title="140"></a>
+— Affärer? <em>Här?</em> Låt oss tala allvar, yngling.
+Jag är kommen för att råka studentkåren
+— svarade jag med en skymt af lidelse.
+</p>
+
+<p>
+Flaxberg erinrade i detta ögonblick om den
+begreppslöse konstapeln.
+</p>
+
+<p>
+— Direktionen sammanträder inte på länge
+— upplyste han småningom — och hvad vill
+du dem för rästen?
+</p>
+
+<p>
+— Ingenting — mumlade jag trött. — Jag
+tror, att en klunk apollinaris skall lifva upp
+mig.
+</p>
+
+<p>
+Flaxbergs vindsdublett var snart uppnådd.
+Själf kröp han ihop i pinngungstolen och anvisade
+åt mig den storrosiga inventionsdivanen,
+hvarefter den festliga pokuleringen vidtog.
+</p>
+
+<p>
+Trots det stimulerande läskevattnet ville
+stämningen icke bli hvad man kallar sprudlande.
+Flaxberg fann sig slutligen föranlåten
+att ursäkta sin fåordighet med den upplysningen,
+att han måste i någon mån koncentrera
+sina tankar på ett föredrag om kroppsarbetarhygien,
+som han samma afton skulle hålla i
+föreningen »Bort med studenterna».
+</p>
+
+<p>
+— Hvad sa’ du att den hette? — flämtade
+jag förlamad af häpnad. — Var det »Bort med
+studenterna»?
+</p>
+
+<p>
+— Precis — bekräftade Flaxberg strängt.
+— Jag märker, att du med oursäktligt lättsinne
+vidhåller din gamla okomplicerade åskådning.
+Jaja, man har ju själf haft sina tanklöshetsdagar.
+Men vid tjugofem år åtminstone är man
+<a id="page-141" class="pagenum" title="141"></a>
+skyldig sitt fosterland att lägga ungdomsegoismen
+åt sidan och känna sig som medborgare,
+som integrerande del af — af det stora hela,
+du vet, bidraga till lösningen af den sociala
+frågan och så där vidare ...
+</p>
+
+<p>
+— Hvad är det för en fråga? — sporde jag
+trumpet — Är den direkt eller indirekt?
+</p>
+
+<p>
+Men Flaxberg stod icke att leda på afvägar.
+</p>
+
+<p>
+— Den är i högsta grad direkt och berör
+enhvar af oss på det <em>allra</em> närmaste — docerade
+han på. — Vi vill afskaffa studenterna på
+så vis, att <em>alla</em> blir studenter. Vi nöjer oss inte
+som du och dina olycksaliga likar med att
+bilda oss själfva, vi åtrår i stället att med alla
+krafter dra upp de vanlottade klasserna. Så
+snart jag har läst en bok eller tidningsartikel
+eller hvad det må vara, så sätter jag mig inte
+i högdragen lättja och smälter innehållet för
+mig själf, utan jag går genast upp på en kateder
+och framlägger det för den arbetande brodern,
+som sålunda för en ringa afgift erhåller en
+ovärderlig massa kunskap, sorgfälligt preparerad.
+Eller också skrifver jag ihop ett tjugofemöreshäfte,
+där han på ett otroligt lättillgängligt
+sätt får reda på hvad lärda forskare har mödat
+sig i hela sin lifstid med att utröna. Å, det
+är härligt att så kunna medverka till millionernas
+förädling! Och hvilka resultat! Man hör
+ju på långa håll hur gräset växer ...
+</p>
+
+<p>
+— Och kon dör — inföll jag, i det jag
+<a id="page-142" class="pagenum" title="142"></a>
+hastigt reste mig. — Din rastetid är ute, Flaxberg,
+och mänskligheten kallar dig. Tack och
+farväl! Det finns några droppar apollinaris
+kvar till din nästa tentamensfest. Jag undrar,
+om Slöqvist kan träffas? Han bor ju härintill.
+</p>
+
+<p>
+— Du gör rättast i att inte störa Slöqvist
+— varnade Flaxberg stelt. — Han sysslar med
+utarbetandet af ett särdeles genomtänkt härordningsförslag
+med speciellt afseende fästadt vid
+de värnpliktiges intellektuella utbildning samt
+rösträttens nedflyttning till konfirmationsåldern.
+Det kommer ju litet för sent den här gången,
+men hvem vet, ett annat år kanske ...
+</p>
+
+<p>
+Slöqvist fick vara för mig. Jag åkte tankspridd
+ned för trappräcket och vandrade beklämd
+ut på gatan. Där uppdök åter en mössa.
+</p>
+
+<p>
+— Tjänis, Pålle — skränade jag vänsällt
+— hur lefver du med världen?
+</p>
+
+<p>
+— <em>I</em> världen, men inte <em>af</em> världen — förkunnade
+den anropade mildt högtidligt. — Det
+gläder mig innerligt att se dig, fast jag hinner
+inte mer, vi har missionssamtal i afton, och
+inga utomstående ...
+</p>
+
+<p>
+— Tack, tack, men det gör ingenting för
+min del, jag har inte häller just mycken tid —
+afbröt jag med någon brådska.
+</p>
+
+<p>
+— Men en evighet har vi alla framför oss
+— ansåg Pålle och ilade vidare.
+</p>
+
+<p>
+Ja, det var hänryckningens stad, och där
+flammade lågorna höga på den apollinariska
+yrans altare.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-2">
+<a id="page-143" class="pagenum" title="143"></a>
+KANDIDATEN PÅ RUTSCHBANAN.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Det var en gång en kandidat, som mer än de
+flesta grubblade öfver striden mellan kapital
+och arbete. Han berördes smärtsamt af den
+omständigheten, att dessa bägge hvart för sig
+så sympatiska begrepp aldrig möttes i sämja
+utan ständigt flydde hvarandra eller stötte hvarandra
+bort. Tider hade funnits, då han trott
+sig vara den korade fridstiftaren, den som komma
+skulle; men han vardt äldre och fick mustascher
+och gick öfver på Hamletssidan.
+</p>
+
+<p>
+Då ordnade han småningom förhållandena
+så, att han ägnade den hufvudafdelning af lifvet,
+som kallas terminer, åt den ena makten,
+kapitalet, och det parentetiska bihang, som benämnes
+ferier, åt motståndaren, arbetet. På
+detta sätt ernådde han den i viss mån lumpna
+frid, som ett välberäknadt kompromissande kan
+skänka, och lade på hullet, som endast den
+rättsinnige och välsituerade lägger på hullet.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-144" class="pagenum" title="144"></a>
+I vetenskapliga kretsar var han äljes icke
+beryktad för ortodoxi. Har var till och med
+så notoriskt kättersk, att han aldrig lyckats erhålla
+svart på hvitt på sin kandidatgrad, utan
+titeln hade ursprungligen tilldelats honom af
+hans städerska och sedan spridt sig till vidare
+kretsar, så som det plägar gå.
+</p>
+
+<p>
+Han var aldrig ovillig att utreda för oss
+yngre orsaken till detta missförhållande, och
+en jämmer var det att lyssna till denna historia
+om afundsjukt akademiskt trångsinne och obetvinglig
+martyrkäckhet.
+</p>
+
+<p>
+Nå, han visste, hvad s. k. examina voro
+värda, och var inte den, som dårades af titlars
+klang; men å andra sidan insåg han icke, hvarför
+inte han såväl som andra kunde lägga sig
+till med ett och annat af dessa stämplade pappersark,
+som äro så komiskt lätta att förvärfva
+och af hvilka man i lifvets senare skeden stundom
+kan ta bevittnade afskrifter för att dymedelst
+lura bönder. Ja, inte hade han svettats
+något särskildt för saken, men han hade dock
+upprepade gånger stämt möte med än den ena
+och än den andra »gamla stöfveln», som han
+med någon hätskhet uttryckte sig om de akademiska
+lärarna, i afsikt att under vetenskapligt
+tankeutbyte framhålla sin kompetens för
+den åsyftade betygsgraden. Han föreställde sig,
+att han hade att göra med gentlemän, uppträdde
+själf som sådan och hyste därför berättigade
+pretentioner på ett annat bemötande än
+<a id="page-145" class="pagenum" title="145"></a>
+det verkligt skändliga, som kom honom till
+del. Det var kanske inte lönt, att han sade
+mera, han kunde knappast vänta att bli trodd ...
+</p>
+
+<p>
+— Jo, gå på du — uppmanade vi ifrigt
+— vi tror hvad som hälst om de gubbarna. Vi
+kan allt ha varit ute för dem lite’ hvar.
+</p>
+
+<p>
+Å ja vars, han kunde gärna exponera dem,
+i betraktande af att de voro tämligen komprometterade
+förut.
+</p>
+
+<p>
+Hans röst blef dof af rebelliskt hat, och
+hans ögon stirrade ned i toddyglaset med en
+glöd så förtärande, att sockret smälte fortare
+än vanligt, medan han i stundom dunkelt antydande,
+stundom opassande tydliga ordalag
+skildrade sina lärda rendez-vous’er.
+</p>
+
+<p>
+Öfverensstämde det först och främst med
+folkvettets eller bara den rena simpla snygghetens
+fordringar att pådraga sin solkigaste och
+knappfriaste rock för att mottaga en åtta dar i
+förväg anmäld välfrejdad yngling, som kommer
+på förmiddagsvisit i frack och broderadt skjortbröst
+samt violett silkesnäsduk innanför västen?
+</p>
+
+<p>
+Vi unga recentiorer bäfvade af vördnad
+och blickade skyggt på hvarandra, liksom spörjande,
+om det kunde vara sant, att vi nyss
+blifvit bröder med denne häpnadsväckande karl.
+Silkesnäsduk, broderadt skjortbröst! Somliga
+af oss ägde frack och andra besutto frackbyxor,
+och vi redde oss alla förträffligt. — Herre Gud,
+man tenterar ju inte alla på en gång.
+</p>
+
+<p>
+Han höll emellertid för troligt, att de intriganta
+<a id="page-146" class="pagenum" title="146"></a>
+gamla männen anskaffat de nesliga
+plaggen i någon lumpbod enkom för tillfället.
+Han ansåg, att detta drag alldeles frappant
+passade in i deras karakteristik och att måhända
+ensamt det innehöll nyckeln till hela
+deras anläggning.
+</p>
+
+<p>
+Man kunde verkligen inte ha det att säga
+efter dem, att de sparade någon möda vid
+arrangerandet af hans mottagande. Så plägade
+de t. ex. på förhand ha låtit hopsamla allt
+damm, som vid morgonstädningen uppdrifvits
+i deras och möjligen äfven någon grannes
+våning, på skyfflar samt med snålt tillgodogörande
+af hvarje korn öst det öfver bord och
+stolar och böcker i sina respektive s. k. arbetsrum.
+Visste någon af de närvarande hvad detta
+ville säga för en man med samma dag borstade
+svarta gångkläder? Icke häller ådagalade de
+någon tanklöshet och brist på förutseende vid
+hans placerande. Saken måste ha varit öfvervägd,
+annars hade de väl näppeligen satt honom
+på en låghalt taburett (taburett, mina herrar!)
+midt för ett par bordsben och beredt honom
+tillfälle till åtnjutande af drag och skarpt solsken.
+Han måste beundra deras sinnrikhet, äfven om
+han icke kunde fullt sympatisera med deras
+anordningar, ty han var den, som förstod att
+låta detta vara detta.
+</p>
+
+<p>
+Vi sutto skräckslagna och stumma. Vi
+hade fått förverkligad vår ungdoms djärfva
+dröm, framför oss satt en hjälte, ett af småaktighetens
+<a id="page-147" class="pagenum" title="147"></a>
+och dvärgasinnets ädla offer. Framför
+oss satt en hjälte och höjde sitt stora toddyglas
+till svar på den försynta hälsningen från
+våra oansenliga punschglas, och de tunga molnen
+från en hjältes cigarr korsade de fina rökstrålarna
+från våra cigarretter.
+</p>
+
+<p>
+Allesammans tycktes de ha enat sig om
+att komplettera det kyliga obehaget i inledningsceremonierna
+med det ovärdigt snärjande spörsmålet:
+»Nå, hvad har herrn läst för något i
+ämnet?» Detta syntes honom innebära en våldsam
+missuppfattning af ändamålet med hans
+besök och försatte honom i ett dåligt humör,
+som han icke lyckades bli kvitt, så länge han
+satt kvar på den nämda taburetten (nåja, <em>satt</em>
+var kanske för starkt uttryck). Visserligen
+kunde han ju kostat på sig att ramsa upp en
+hög boktitlar — han hade minsann sett många
+sådana i sin dar — men han var kommen för
+att resonnera allvarligt och gediget och framlägga
+sina tankar och åsikter i det förevarande
+ämnet. Han råkade ha idéer, och hvad innerst
+kom det dem vid, om han hade läst någonting
+eller ej?
+</p>
+
+<p>
+Minnet af all den lumpenhet han varit med
+om syntes kväfva honom, hans röst blef tjock
+af svällande harm, och han måste ta en större
+klunk för att bli klar i strupen. Så försjönk
+han i funderingar, af ett bittert slag troligen,
+och vi måste slutligen påminna honom, att hans
+skildring icke kunde anses afslutad.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-148" class="pagenum" title="148"></a>
+Liksom ovilligt tog han till ordet igen.
+Han var inte långsint, han ville inte säga något
+ondt om dessa gubbar. De voro ju aflönade
+Sionsväktare, de gjorde sin plikt så godt de
+förstodo, de kunde nog vara ganska användbara
+i sitt slag. Men som usla bofvar hade
+de betett sig mot honom. Kunde någon af
+de närvarande gissa, hvaraf det kom sig, att
+han vägrats s. k. betyg? Okunnighet hörde
+dock icke till de laster, som någon nu lefvande
+individ skulle våga uppträda och beskylla honom
+för. Saken berodde helt simpelt på smärre
+meningsskiljaktigheter mellan honom och gubbarna.
+Han hade befunnits hysa afvikande
+åsikter än i fråga om ett årtal, än rörande en
+historisk händelses förlopp eller ett filosofiskt
+systems sammanhang. Ja, och så hade han
+funnit den grekiska formläran bra nog otidsenligt
+invecklad och därför vidtagit ganska
+omfattande föränklingar, särskildt i konjugationerna.
+</p>
+
+<p>
+Det var <em>detta</em> som hade retat gubbarna
+och kommit dem att taga en låg hämd!
+Ingen frisk fläkt i det akademiska kvalmet,
+nej bevara oss väl, ingen ovanlig synpunkt,
+då ramlar hela bråten! Bara tramp, tramp,
+på stället marsch. Hej på er, ungdomar, akta
+er för det som nytt är!
+</p>
+
+<p>
+Den kvällen traskade vi hem i mörk indignation,
+och nästa morgon hälsade vi med
+nöd på professorerna.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-149" class="pagenum" title="149"></a>
+Han var en snäll och vänsäll man, och
+han höll sig inte för god att sällskapa med
+oss ungtuppar. Han ställde med en sällspord
+liberalitet sin hela tid till vår disposition under
+de perioder, då kapitalet, som nämdt, var
+föremål för hans tankar och åtgärder. Ack
+jag minns väl, hur värmande det kändes att,
+när man glad och rik trädde ut från postkontoret
+med ett af fem insegel smyckadt konvolut
+uppstickande ur bröstfickan, möta hans glädtigt
+intresserade blick och hälsas af hans hjärtevinnande
+slag på axeln. »Gamle gosse, var
+det inte förlidet sekel vi träffades sist, vi ska
+vara tillsammans.»
+</p>
+
+<p>
+Ingen kunde som han visa oskrymtad fröjd
+öfver vår pappas frikostiga hjälpsändningar,
+ingen kunde harmsnare instämma i våra förbannelser
+öfver vår välbergade och ogifte farbrors
+obetydliga gifmildhet.
+</p>
+
+<p>
+Han berörde sällan inför oss de tider, som
+han i öfverensstämmelse med sin lefnadsplan
+ägnade åt arbetet. Han var ju ingen skrytsam
+person, och för rästen hade ämnet sina bittra
+sidor.
+</p>
+
+<p>
+Han antydde nämligen stundom, att han
+haft litet flera motgångar, än någon af de närvarande
+kunde åskådligt föreställa sig. Men
+han var icke den som ville uppkalla några larmoyanta
+effekter ...
+</p>
+
+<p>
+Så mycket fingo vi ur honom ändå, att
+han, då terminen definitivt var afslutad och såväl
+<a id="page-150" class="pagenum" title="150"></a>
+kapital som akademiska medborgare vordo
+sällsynta, plägade packa full med böcker en
+gammal familjeklenod till läderkoffert, som var
+så skröplig, att den sammanhölls endast af de
+kära minnen, som voro fästade vid den, och
+färdas till något litet och oupptäckt samhälle
+för att få ro till sina lärda mödor. Den åsyftade
+friden var emellertid besvärligare att ernå, än
+de närvarande inbillade sig. Om han ville,
+skulle han kunna förtälja beaktansvärda rysligheter
+om förstadsträhus, där man fick tacka
+försynen, att det fanns ett slags väggar mellan
+rummen, så att man inte bodde alldeles i familistär
+... Man ägde tyvärr också en apparition,
+som hvarken afskräckte familjemödrar eller unga
+flickor från att åtrå ens bekantskap, och man
+var kanske såpass spirituell, att man icke betraktades
+som något öfverflödigt påhäng vid
+hjärtegoda merkantilherrars toddybord på Stadshotellet.
+Kort sagdt, han hade aldrig lyckats
+finna den drömda idyllköping, där han tänkt
+sig, att hans lifsverk skulle gro och blomstra.
+</p>
+
+<p>
+Vi skålade i tysthet med den ödesmärkte
+mannen, vi kände oss så tarfligt framgångsrika,
+så futtigt lyckogynnade, och vi törstade den
+kvällen efter en ädel olyckas bäska kalk.
+</p>
+
+<p class="tb">
+&nbsp;
+</p>
+
+<p class="noindent">
+Men allt som tiden gick, blefvo vi äldre
+och förhärdade och knöto nya bekantskaper och
+glömde småningom vår gamle vän. Väl växte
+det upp nya ynglingagenerationer, som ställde
+<a id="page-151" class="pagenum" title="151"></a>
+sig under hans hägn och i hans följe tågade
+efter idealets fana. Men hans hjässa började
+kalna, och de unga tröttade honom. Han blef
+led vid hela sin kår och började söka sitt umgänge
+i andra samhällsklasser.
+</p>
+
+<p>
+Han följde härvid konsekvent metoden att
+löpa samhällets rangskala nedåt, och med den
+starka stilkänsla, som alltid varit honom egen,
+rättade han sig tämligen rigoröst i vanor och
+klädedräkt efter sin tillfälliga omgifning. Han
+ville icke afsticka genom sitt yttre, han förstod
+att göra sig gällande ändå.
+</p>
+
+<p>
+Sista gången jag såg honom, stod han utanför
+en änklare restaurant eller, brutalt uttryckt,
+en bolagskrog, omgifven af ett antal muntra
+hamnarbetare, med hvilka han ifrigt och vänligt
+diskuterade angående arten af den förtäring,
+som han i nästa ögonblick skulle ha äran bjuda
+herrarna på. Han lyste icke genom någon dräktens
+eller anletsdragens förfining; men ingen,
+som såg denna grupp, kunde misstaga sig på
+att han var dess sol och centrum.
+</p>
+
+<p>
+Alla sågo med vördnadsfull förtrolighet upp
+till honom, och det sista jag hörde, innan skaran
+stormade ingången, var en inställsam bränvinsbas,
+som yttrade:
+</p>
+
+<p>
+— Kandidaten får bestämma.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-3">
+<a id="page-152" class="pagenum" title="152"></a>
+FRIBERGS EXAMENSFEST.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Min landsman Friberg studerar klassiska språk.
+Jag vill ju inte därmed ha sagt, att han förnöter
+tillvaron med att hänga näsan öfver den
+föga spännande litteratur, som Homeros och
+Cicero m. fl. forntidspedagoger för mycket länge
+sedan gjorde sig mödan att sammanskrifva till
+bruk för de allmänna läroverkens högre klasser.
+Friberg är nämligen en grannlaga natur,
+han hyser en respektfull vördnad för antiken,
+han nänns icke röra med ovarsam hand vid
+den klassiska odlingens skatter, han blickar
+endast i småmysande fröjd på de afhållna bokryggarna
+— det är nog för hans försynta väsen
+att veta, hurusom så mycket skönt har blifvit
+skrifvet. »Tids nog», säger han med ett epikureiskt
+leende, »tids nog blir vi bekanta, gubbar.
+Här är ingen brist på terminer.»
+</p>
+
+<p>
+Friberg har rätt, han har icke lidit brist
+på terminer, de han upplefvat kunna angifvas
+med ett icke oansenligt tvåsiffrigt tal. Men en
+<a id="page-153" class="pagenum" title="153"></a>
+individ med hans antika ro och jämvikt måste
+helt naturligt osympatiskt beröras af sina samtidas
+osköna jäkt och futtigt modärna verksamhetsifver
+samt förfäras inför deras brutala och
+bullersamma inträngande på vetenskapens heliga
+marker. Vi äro dock inte mer än människor,
+de flesta af oss, och äfven Friberg har haft sin
+svaghetsstund, då han hvirflats in i världslighetsströmmen.
+</p>
+
+<p>
+Han vill ogärna ha det kändt i vidare kretsar,
+men det är dock ett faktum, att han en
+gång — det har kuggats många generationer
+sedan dess — i ett slags öfvermodig yrsel anmälde
+sig till kandidatexamen. Kvällen före
+skrifningarna förvärfvade han ett väckarur af
+sin städerska och placerade detta under sin
+hufvudkudde för att på så vis garantera sig
+dels en lätt sömn och dels ett nöjaktigt tidigt
+uppvaknande. Följande förmiddag rycktes Friberg
+ur sin barnsligt djupa slummer af en
+hård kvinnohand, som höll på att raka fram
+spillrorna af det kväfda väckarinstrumentet,
+hvilket under nattens lopp ändat sin larmande
+bana. Men Friberg tog med ett lyckligt leende
+farväl af sina fåvitska examensplaner och erinrade
+sig med välbehag, att äfven Homeros
+plägade slumra ibland.
+</p>
+
+<p>
+Och dock, hur det var, fick Friberg aldrig
+något riktigt lugn efter den dagen. En smärtsam
+tagg blef sittande i hans själ, och han
+sände mulna blickar efter oss andra, som ideligen
+<a id="page-154" class="pagenum" title="154"></a>
+skenade förbi honom och trampade honom
+på tårna under vår kapplöpning till akademiska
+lärdomsgrader och förmånliga ämbeten. Och
+en vacker septembermorgon stod det tydligt
+för Friberg, att några åtgärder borde vidtagas.
+</p>
+
+<p>
+Hur skulle en bättre individ kunna upprätthålla
+sin reputation i dessa bustider? Så
+lydde det problem, som sagda morgon framställde
+sig till hans betraktande.
+</p>
+
+<p>
+Sedan han mediterat öfver saken i sin
+gungstol under en tidrymd af fyra pipor, kände
+han sig klar, vandrade till ett tryckeri och lät
+förfärdiga ett monumentalt anslag af följande
+lydelse:
+</p>
+
+<p>
+»Jag Friberg, akademisk medborgare sedan
+längre tid tillbaka än någon af er kan minnas,
+anhåller härmed att få se samtliga landsmännen,
+så väl seniorer och juniorer som recentiorer
+och recentissimi, på en enkel examenszwyck å
+nationens lokal i afton kl. 7,15 med dubbelkvart.
+Dräkt: Högtidsdräkt för en hvar som
+kan komma öfver sådan. Obs.! Skulle inspektor
+eller någon hedersledamot råka till att få
+se det här plakatet, må han anse sig inbjuden.
+Friberg knusslar aldrig.»
+</p>
+
+<p>
+Detta epokgörande tryckalster fastnubbades
+i god tid följande morgon af Friberg egenhändigt
+på nationens tamburdörr. Vaktmästaren
+höll sig bakom med gapande mun, och en
+ständigt växande skara af häpnadsslagna landsmän
+bevittnade förrättningen. Sensationen kan
+<a id="page-155" class="pagenum" title="155"></a>
+näppeligen ha varit våldsammare, när doktor
+Luther i världen smetade upp sina teser på
+kyrkportalen i Wittenberg.
+</p>
+
+<p>
+Friberg var emellertid inte den man, som
+tog intryck af en omgifvande människofänads
+hufvudlösa undran och näsvisa påflugenhet.
+Han nubbade utan att blicka åt höger eller
+vänster, och när han ändtligen vardt färdig,
+ställde han sig på något afstånd med hufvudet
+på sned och mössan i nacken för att kritiskt
+granska sitt verk. Därpå öfversåg han oss
+landsmän med en högdraget förbindlig blick,
+uttalade en världsvan förhoppning, att vi icke
+måtte vara behäftade med något förhinder, och
+aftågade beskäftigt med absolut förbiseende af
+de högljudda och epigrammatiskt formade gratulationer,
+som slungades efter honom.
+</p>
+
+<p>
+Det töfvade inte lång stund, innan samhället
+i sin helhet och i synnerhet studentkåren
+hade kunskap om dagens enastående
+betydelse, Friberg var i hvars mans mun,
+och vi landsmän bemöttes med en respektfull
+afund.
+</p>
+
+<p>
+När vi, iförda våra (eller andras) högtidskläder,
+började anlända, mottogos vi magnifikt
+af Friberg, som graciöst aftecknade sig mot en
+fond af praktfullt dukade bord och en stab af
+parata vaktmästare. Vi bländades af födoämnenas
+ymnighet och beaktansvärda kvalitet
+samt öfverväldigades af den myckenhet prima
+fluida, som bidade vårt angrepp. Stämningen
+<a id="page-156" class="pagenum" title="156"></a>
+svingade sig med detsamma upp till en lofvande
+höjd.
+</p>
+
+<p>
+Så knackade Friberg på sitt glas och tog
+sig friheten att hälsa de ärade landsmännen
+välkomna.
+</p>
+
+<p>
+— Det är inte min vana att skräfla —
+yttrade han vidare med rörd stämma — men
+jag tror mig kunna påstå, att jag bevistat ett
+betydligare antal fester, både examens- och
+andra, än flertalet af de närvarande. Den lilla
+flärdfria zwyck vi här begå har dock för mig
+personligen en vida mera ingripande betydelse
+än något annat rummel, som jag har varit med
+om. Detta är nämligen, som de ärade landsmännen
+torde ha sig bekant, min första examensfest.
+(Gladt bifallssorl.) Och hvem vet, kanske
+min sista. (Protesterande mummel.) Examen,
+mina ärade landsmän, hvad är examen? —
+(Här stannade han, synbart villrådig om svaret
+på den uppkastade frågan, men fattade sig
+snabbt och fortfor:) — Se, jag är en individ,
+som har sina särskilda åsikter, sina från mängdens
+afvikande tycken. Jag försof mig en gång,
+men det hör inte hit. Alltså, det har fallit mig
+in att fira en examensfest så att säga fristående.
+Låt oss vara tillsammans. Hej på er, landsmän!
+</p>
+
+<p>
+Fribergs tal rönte stormande bifall, äldste
+seniorn utbragte »ett fyrfaldigt, kraftigt, studentikost,
+äkta upsaliensiskt lefve» för honom,
+och han vardt buren i gullstol tre hvarf kring
+salen.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-157" class="pagenum" title="157"></a>
+Det hölls åtskilliga tal under nattens lopp,
+såsom det höfves vid en examensfest. Föremålet
+lyckönskades än vibrerande allvarligt, än
+godlynt skojfriskt, man trängde allt bättre in
+i situationen, och när några timmar hade förrunnit,
+vann den föreställningen allt mera insteg
+hos Friberg, att han aflagt kandidatexamen.
+Ja, framåt morgonsidan kunde han till och med
+redogöra för ett antal särdeles snärjande frågor,
+som han besvarat på ett sällspordt fyndigt sätt.
+</p>
+
+<p>
+Landsmännen började emellertid småningom
+aftroppa till synbar sorg för Friberg, som
+med en smärtsamt förvånad blick tillsporde
+enhvar afgående, om han verkligen inte tänkte
+stanna till frukost. Med lättnad fann han, att
+en icke förkastlig mängd utaf oss begagnade
+sig af inbjudningen och afvaktande sträckte sig
+på sofforna rundt omkring i lokalen för att
+något hvila sig till morgonmålet.
+</p>
+
+<p>
+Må ingen inbilla sig, att Fribergs gästfrihet
+var uttömd i och med den välförsedda
+sillfrukost, som vid åttatiden begärligt afåts.
+Å nej, Friberg var en fint belefvad gentleman,
+som visste att underhålla sina gäster i det sista.
+</p>
+
+<p>
+— Nu hoppas jag landsmännen inte har
+något emot att tåga ner till stationen och titta
+på Stockholmståget — proklamerade Friberg.
+— Jag bjuder.
+</p>
+
+<p>
+Landsmännen visade sig villiga, och en
+gåsmarsch arrangerades med Friberg i têten.
+I allvarlig och något dåsig värdighet skred vår
+<a id="page-158" class="pagenum" title="158"></a>
+frackklädda skara genom det beundrande samhällets
+gator. Friberg vandrade själfmedvetet
+fram till biljettluckan och kommenderade:
+»Sjuttifem perrongbiljetter», i det han med en
+fältherregest visade på det slingrande tåget
+bakom sig.
+</p>
+
+<p>
+Därpå ormade vi, alltjämt i bästa ordning,
+ut på perrongen, men så fort vi väl voro utkomna
+alla, skingrade vi oss och uppfyllde
+platsen. Man kunde trott, att vårt antal med
+ens hade fördubblats. Vi voro öfverallt. Vi
+upptogo hvarje tum af det disponibla utrymmet.
+Vi tryckte samtliga afresandes händer och önskade
+dem välkomna åter. Vi anhöllo alla stadsbud
+och undrade, om inte effekterna, som de
+fraktade, voro våra. Vi ställde enfaldiga frågor
+till alla järnvägspersonalens medlemmar.
+</p>
+
+<p>
+När det af oss kraftigt afhurrade tåget
+ändtligen kom i väg, sedan vi lyckats försena
+det fjorton minuter, kände vi oss tämligen svettiga
+och slaka; men Friberg var nöjd. Han
+aftackade hjärtligt sin trupp och traskade hemåt
+sömnig och själaglad, i det han allt som oftast
+hördes mumla för sig själf:
+</p>
+
+<p>
+— Det är ett sabla sjå med examen i alla
+fall!
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h3 class="chapter" id="subchap-0-3-4">
+<a id="page-159" class="pagenum" title="159"></a>
+TEDDES DEMOKRATISKA FIASKO.
+</h3>
+
+</div>
+
+<p class="first">
+Hvad är »kallelse» för något? Närmast en sak,
+som kännes igen på att den är förfelad och
+som man fördenskull får höra glåpord om af
+alla dem, som ingen sådan haft att mankera.
+För visso är det irriterande för en betraktare
+med ordningssinne att se en person med prononcerade
+anlag för damskrädderi kasta bort
+sig på romanfacket eller en individ med skaldisk
+fjärrsyn begrafva sina fantasigåfvor i politikspalter;
+men vek och medkännande som jag
+alltid varit (fastän jag städse haft svårt att inbilla
+någon det), lutar jag åt att föreslå dessa
+skefva, en gång så lofvande existenser till en
+hjärtligare behandling.
+</p>
+
+<p>
+Jag tänker härvid speciellt på Tedde Knopplund.
+Han står för mig som den typiske representanten
+för kallelsemänniskorna. Att den
+kortsynta men välmenande naturen ämnat honom
+till vetenskapligt geni och med tiden professor
+emeritus framgick redan af den logiska
+<a id="page-160" class="pagenum" title="160"></a>
+tankekraft han utvecklade under sin spädaste
+period, då han med vidunderlig precision afpassade
+styrkan af sina röstmedel efter kvadraten
+på moderns afstånd från hans vagga.
+I skolan glänste han längre fram som oupphinnelig
+språkvirtuos, dock utan att någonsin
+ertappas med öfverläsning af lexor — hans
+enda hemarbete bestod i att ombesörja klassens
+temaskrifning, för hvilket han uppbar ett terminsarvode
+i cigarrcigarretter och frimärken
+med hög poäng. Resultatet af hans mogenhetsexamen
+gör jag bäst i att icke vidröra, ty en
+nära nog sjuklig försynthet kommer mig att
+frukta blotta skenet af öfverdrift.
+</p>
+
+<p>
+När han gjort sitt intåg i universitetsstaden,
+öfvergick han naturligtvis snart som andra
+ynglingar med gnistan till ästetisk verksamhet,
+och mycket kunde vara att förmäla om de skarpsinniga
+analyser han verkställde och de verkligt
+omhvälfvande upptäckter han gjorde inom
+ifrågavarande vetenskap. Men för denna gång
+måste jag nöja mig med en erinran om hans
+i form och tankar lika blixtrande föredrag om
+»Det platoniska skönhetsbegreppet, sådant det
+återfinnes i Daniel Fallströms dikter», hvilket
+sent skall förgätas af »Ästetiska förbundets»
+ledamöter.
+</p>
+
+<p>
+Ännu så länge hade Tedde Knopplund,
+utan att skela åt höger eller vänster, vandrat
+sin räta stig efter naturens distinkta fingerpekning
+— ack, att han hade så gjort allt framgent!
+<a id="page-161" class="pagenum" title="161"></a>
+Gud vet hvad det var för en liten nyckfullhetsdjäfvul
+som flög i honom, men i ett
+plötsligt nafs kastade han sig in på en från
+ästetikerns skarpt divergerande bana, nämligen
+demokratens. Det uppsteg med ens hos honom
+ett passioneradt begär att varda en af de stora
+folkupplysarna, att rusa ner till de breda lagren
+och broderligt ta dem i kragen för att släpa
+dem med sig upp till de höjder, där hans ande
+af natur och vana dvaldes. Han började begagna
+nervikta kragar och gnolade ständigt
+med undertryckt glöd i stämman: »Seid umschlungen,
+Millionen!» — så lidelsefullt älskade
+han miljonerna, under det han — sällsamma
+motsägelse! — skulle vägrat att ta i miljonärerna
+med en tång.
+</p>
+
+<p>
+Visserligen uppgaf han inte arbetet på sin
+professorsexamen, men hans mesta tid åtgick
+nu till att verka för den underkufvade brodern.
+Efter att på ett antal offentliga möten af skilda
+slag ha gjort sig förtrogen med åsynen af
+denne, kände han sig mogen att stiga upp och
+nedösa öfver honom något af sin hopade visdom.
+I sökandet efter ett allmänfattligt ämne
+af verkligt vitalintresse stannade han vid grundtankarna
+i »Hamlet». Han beredde sig med
+en oändlig omsorg och bemödade sig särskildt
+att ur sitt språk utränsa alla för öfverklassförståelse
+lämpade termer.
+</p>
+
+<p>
+Så rustad och utan manschetter uppsteg
+han en söndagsafton på talaretribunen. Den
+<a id="page-162" class="pagenum" title="162"></a>
+underkufvade brodern, gentlemannalikt söndagsklädd
+och märkbart pomaderad, satt nedanför
+i bekväma ställningar och iakttog honom med
+maliciöst lugn. Tedde observerade ögonblickligen,
+att det där med manschetterna var ett
+missgrepp, men skadan var skedd och den ideella
+trumfen hade han ju alltid kvar. Trodde han.
+</p>
+
+<p>
+Föredraget lät inte alls dumt, föreföll det
+honom själf. Han började likväl misstänka,
+att det var stämdt en oktav för högt, när han
+märkte, att den underkufvade brodern högst
+obetydligt lät sig medryckas. När det ändtligen
+var öfver, applåderades det emellertid ganska
+ljudligt, och Tedde bockade sig förnöjd i den
+illusionen, att aftonens mödor nu gått till
+ända.
+</p>
+
+<p>
+Å nej, Tedde, man proppar inte i den upplyste
+arbetaren en hop ästetik så där utan vidare;
+man får lof att vänta sig svar på tal.
+Och det fick Tedde.
+</p>
+
+<p>
+Ordet begärdes först af trävaruarbetaren
+Jonasson, som i den ärade talarens framställning
+hade saknat ett direkt och kursiveradt
+framhållande af den monarkiska statsförfattningens
+vådor, hvilka enligt Jonassons uppfattning
+otvetydigt framginge ur det ifrågavarande
+dramat. Efter att något ha uppehållit sig vid
+denna sida af saken slutade han sitt anförande
+med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver att
+samtliga öfverklasspersonerna hastigt aflidit i
+femte akten.
+</p>
+
+<p>
+<a id="page-163" class="pagenum" title="163"></a>
+Smeden Järnberg hade särskildt fäst sig
+vid den lösa tapet, bakom hvilken Polonius
+undanstuckit sig, och kom därifrån osökt in
+på frågan om inneboendesystemet. Ansåg, att
+här möjligen förelåg en antydan om ett provisoriskt
+upphjälpande af dettas värsta olägenheter,
+men att man icke borde förhasta sig
+utan besinningsfullt pröfva förhållandet.
+</p>
+
+<p>
+Sadelmakaren Gustafson tillfrågade föredraganden
+med lätt ironi, hvad han åsyftat
+med sitt <em>en passant</em> utslungade påstående, att
+pjesens författare var en stor <em>konstnär</em>. Så
+märkvärdigt <em>stor</em> sådan kunde han väl i alla
+fall inte vara, ty Gustafson hade aldrig ens
+hört talas om några taflor, som han skulle ha
+målat. Det konstnärskapet måtte ha varit mera,
+så att säga, privat.
+</p>
+
+<p>
+Skratt och applåder. Gustafson åtnjöt stadgadt
+rykte för rolighet. Den öfverklasstalare
+var inte född, som inte han skulle kunnat dräpa
+i en handvändning.
+</p>
+
+<p>
+Ännu ett tiotal opponenter uppträdde, de
+flesta <em>för</em> utvidgad rösträtt, klockan gick på
+elfva, och Tedde lyckades inte få en syl i
+vädret. Han kände sig också något slak och
+förvirrad, kort sagdt stukad. Hans uppfattning
+af den underkufvade brodern undergick metamorfoser.
+</p>
+
+<p>
+Slutligen — sedan en beläst metallarbetare
+upplyst församlingen, att »Hamlet» var ett
+sällspordt bosch, för det stod i en styf bok,
+<a id="page-164" class="pagenum" title="164"></a>
+som hette »I röda rummet», och det var allt
+sant, för den som hade skrifvit den boken,
+han kunde göra teaterpjeser själf, mycket bättre
+— upplöstes mötet, och Tedde gjorde sig osynlig
+utan att vidtaga de handskakningar öfver
+lag, som han på förhand svärmat om.
+</p>
+
+<p>
+Han kände sig nu själablöt och obetydlig
+en tid; men hans ideal låg ännu ej i spillror,
+och han beslöt att göra vidare försök. Hans
+erfarenhet hade lärt honom, att utrikiska ords
+undertryckande var en högligen onödig och
+måhända för hans eget anseende menlig åtgärd.
+Det syntes honom nu lämpligt att uppträda
+fullt naturligt och onivelleradt samt att icke
+sky de mera gängse klassiska citaten, när de
+föllo honom på tungan. Styrkt af dessa nya
+föresatser, öppnade han umgänge med den oftanämde
+brodern, deltog i föreningssamkväm
+och smärre tillställningar på änklare lokaler.
+Något innerligare förhållande ville dock ej uppstå.
+Brodern framhärdade i att behandla Tedde
+öfverlägset, brodern innehöll ett kompendium
+af populärt naturvetenskapliga universalverk,
+som Tedde aldrig inhämtat, samt ansåg lifsgåtan
+tämligen löst, och de fina citat, som föllo Tedde
+på tungan, föllo icke brodern på läppen.
+</p>
+
+<p>
+Jag har inte utrymme att här redogöra för
+Teddes olyckliga konversationsexperiment eller
+hans bedröfliga föredragsöfningar med däraf
+framkallade diskussioner. Nog af, han drog
+sig småningom tillbaka i smärtfylld insikt om
+<a id="page-165" class="pagenum" title="165"></a>
+sin saknad af demokratbegåfning och tog åter
+fatt på sin professorsexamen, men med bruten
+håg och med förvärfvadt medvetande om att
+fördjupandet i lärda studier ödesdigert förhindrar
+det ogrumlade och triumferande öfverskådandet
+af tillvarons fenomen.
+</p>
+
+<p>
+Tedde blir aldrig den snillekrönte professor
+emeritus han redan i vaggan gaf så rika löften om.
+</p>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="toc" id="chapter-0-4">
+<a id="page-166" class="pagenum" title="166"></a>
+INNEHÅLL.
+</h2>
+
+</div>
+
+<div class="table">
+<table class="toc" summary="">
+<tbody>
+   <tr class="h">
+      <td class="col1" colspan="2">Min födelsestads krönika.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">&nbsp;</td>
+      <td class="col_page">Sid.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">En stadsplan utan vinklar</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-5">5</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Den intorkade fontänen</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-10">10</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">När vi döda vaknade i landsorten</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-15">15</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Tyngdlagen och vedergällningens lag</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-21">21</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Den hvita mössan</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-25">25</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Interviewarens debut</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-31">31</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Sanningen om de döda</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-37">37</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Karnevalsyra i fosterlandets tjänst</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-45">45</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Konkurrentruinen</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-50">50</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Storsångerskan på genomresa</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-55">55</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Rafaels jubileum</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-60">60</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Moder Svea på Stadshotellet</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-66">66</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">De två pälsärna</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-76">76</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Jakten efter vitsen</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-83">83</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Julen sådan den bör vara</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-89">89</a></td>
+   </tr>
+   <tr class="h br">
+      <td class="col1" colspan="2">Världens vägar.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Hur laviner uppstå</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-97">97</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Herrn med det dåliga humöret</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-102">102</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Den flickan jag skulle haft</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-107">107</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1"><a id="page-167" class="pagenum" title="167"></a>Medpassagerare</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-114">114</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Recensentens törnestig</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-120">120</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Kärleken ur förläggarsynpunkt</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-128">128</a></td>
+   </tr>
+   <tr class="h br">
+      <td class="col1" colspan="2">Gluntens epigoner.</td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Hänryckningens stad</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-137">137</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Kandidaten på rutschbanan</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-143">143</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Fribergs examensfest</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-152">152</a></td>
+   </tr>
+   <tr>
+      <td class="col1">Teddes demokratiska fiasko</td>
+      <td class="col_page"><a href="#page-158">158</a></td>
+   </tr>
+</tbody>
+</table>
+</div>
+
+<div class="chapter">
+
+<h2 class="fn" id="chapter-0-5">
+FOTNOTER.
+</h2>
+
+</div>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-1" id="footnote-1">[1]</a> Den oftanämde landssekreteraren.
+</p>
+
+<p class="sign footnote2">
+<em>H. Lr.</em>
+
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-2" id="footnote-2">[2]</a> Sommaren anno 1901 var vid detta tillfälle ej påtänkt.
+</p>
+
+<p class="sign footnote2">
+<em>H. Lr.</em>
+
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-3" id="footnote-3">[3]</a> Efterträdaren till den med pälsarna.
+</p>
+
+<p class="footnote">
+<a class="footnote" href="#fnote-4" id="footnote-4">[4]</a> Här hänger en göteborgare, som stör mig med
+sina hemgjorda reflexioner.
+</p>
+
+<p class="sign footnote2">
+<em>Förf:s graverande anmärkning.</em>
+
+</p>
+
+<div class="trnote chapter">
+<p class="transnote">
+Noteringar:
+</p>
+
+<p>
+Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels bibehållits.
+Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare korrekturer — somliga efter
+konsultation av senare utgåvor — är som följande (innan/efter):
+</p>
+
+
+<ul>
+
+<li>
+... som har <span class="underline">sina</span> angenäma post i hotellets ...<br />
+... som har <a href="#corr-2"><span class="underline">sin</span></a> angenäma post i hotellets ...<br />
+</li>
+
+<li>
+... <span class="underline">hardt</span> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br />
+... <a href="#corr-3"><span class="underline">hårdt</span></a> när sinnessjuk på metoder att lämpligen ...<br />
+</li>
+</ul>
+</div>
+
+
+<div lang='en' xml:lang='en'>
+<div style='display:block; margin-top:4em'>*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK <span lang='sv' xml:lang='sv'>OSKULD OCH ARSENIK</span> ***</div>
+<div style='text-align:left'>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Updated editions will replace the previous one&#8212;the old editions will
+be renamed.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
+law means that no one owns a United States copyright in these works,
+so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
+States without permission and without paying copyright
+royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
+of this license, apply to copying and distributing Project
+Gutenberg&#8482; electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG&#8482;
+concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
+and may not be used if you charge for an eBook, except by following
+the terms of the trademark license, including paying royalties for use
+of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for
+copies of this eBook, complying with the trademark license is very
+easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation
+of derivative works, reports, performances and research. Project
+Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away&#8212;you may
+do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected
+by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark
+license, especially commercial redistribution.
+</div>
+
+<div style='margin-top:1em; font-size:1.1em; text-align:center'>START: FULL LICENSE</div>
+<div style='text-align:center;font-size:0.9em'>THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE</div>
+<div style='text-align:center;font-size:0.9em'>PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+To protect the Project Gutenberg&#8482; mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase &#8220;Project
+Gutenberg&#8221;), you agree to comply with all the terms of the Full
+Project Gutenberg&#8482; License available with this file or online at
+www.gutenberg.org/license.
+</div>
+
+<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>
+Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg&#8482; electronic works
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg&#8482;
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or
+destroy all copies of Project Gutenberg&#8482; electronic works in your
+possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
+Project Gutenberg&#8482; electronic work and you do not agree to be bound
+by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person
+or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.B. &#8220;Project Gutenberg&#8221; is a registered trademark. It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg&#8482; electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement. See
+paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg&#8482; electronic works if you follow the terms of this
+agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg&#8482;
+electronic works. See paragraph 1.E below.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (&#8220;the
+Foundation&#8221; or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
+of Project Gutenberg&#8482; electronic works. Nearly all the individual
+works in the collection are in the public domain in the United
+States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
+United States and you are located in the United States, we do not
+claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
+displaying or creating derivative works based on the work as long as
+all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
+that you will support the Project Gutenberg&#8482; mission of promoting
+free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg&#8482;
+works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
+Project Gutenberg&#8482; name associated with the work. You can easily
+comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
+same format with its attached full Project Gutenberg&#8482; License when
+you share it without charge with others.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
+in a constant state of change. If you are outside the United States,
+check the laws of your country in addition to the terms of this
+agreement before downloading, copying, displaying, performing,
+distributing or creating derivative works based on this work or any
+other Project Gutenberg&#8482; work. The Foundation makes no
+representations concerning the copyright status of any work in any
+country other than the United States.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
+immediate access to, the full Project Gutenberg&#8482; License must appear
+prominently whenever any copy of a Project Gutenberg&#8482; work (any work
+on which the phrase &#8220;Project Gutenberg&#8221; appears, or with which the
+phrase &#8220;Project Gutenberg&#8221; is associated) is accessed, displayed,
+performed, viewed, copied or distributed:
+</div>
+
+<blockquote>
+  <div style='display:block; margin:1em 0'>
+    This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
+    other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
+    whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms
+    of the Project Gutenberg License included with this eBook or online
+    at <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>. If you
+    are not located in the United States, you will have to check the laws
+    of the country where you are located before using this eBook.
+  </div>
+</blockquote>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.2. If an individual Project Gutenberg&#8482; electronic work is
+derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
+contain a notice indicating that it is posted with permission of the
+copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
+the United States without paying any fees or charges. If you are
+redistributing or providing access to a work with the phrase &#8220;Project
+Gutenberg&#8221; associated with or appearing on the work, you must comply
+either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
+obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg&#8482;
+trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.3. If an individual Project Gutenberg&#8482; electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
+additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
+will be linked to the Project Gutenberg&#8482; License for all works
+posted with the permission of the copyright holder found at the
+beginning of this work.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg&#8482;
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg&#8482;.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg&#8482; License.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
+any word processing or hypertext form. However, if you provide access
+to or distribute copies of a Project Gutenberg&#8482; work in a format
+other than &#8220;Plain Vanilla ASCII&#8221; or other format used in the official
+version posted on the official Project Gutenberg&#8482; website
+(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
+to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
+of obtaining a copy upon request, of the work in its original &#8220;Plain
+Vanilla ASCII&#8221; or other form. Any alternate format must include the
+full Project Gutenberg&#8482; License as specified in paragraph 1.E.1.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg&#8482; works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg&#8482; electronic works
+provided that:
+</div>
+
+<div style='margin-left:0.7em;'>
+    <div style='text-indent:-0.7em'>
+        &#8226; You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+        the use of Project Gutenberg&#8482; works calculated using the method
+        you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
+        to the owner of the Project Gutenberg&#8482; trademark, but he has
+        agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
+        Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
+        within 60 days following each date on which you prepare (or are
+        legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
+        payments should be clearly marked as such and sent to the Project
+        Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
+        Section 4, &#8220;Information about donations to the Project Gutenberg
+        Literary Archive Foundation.&#8221;
+    </div>
+
+    <div style='text-indent:-0.7em'>
+        &#8226; You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+        you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+        does not agree to the terms of the full Project Gutenberg&#8482;
+        License. You must require such a user to return or destroy all
+        copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
+        all use of and all access to other copies of Project Gutenberg&#8482;
+        works.
+    </div>
+
+    <div style='text-indent:-0.7em'>
+        &#8226; You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
+        any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+        electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
+        receipt of the work.
+    </div>
+
+    <div style='text-indent:-0.7em'>
+        &#8226; You comply with all other terms of this agreement for free
+        distribution of Project Gutenberg&#8482; works.
+    </div>
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
+Gutenberg&#8482; electronic work or group of works on different terms than
+are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
+from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of
+the Project Gutenberg&#8482; trademark. Contact the Foundation as set
+forth in Section 3 below.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.F.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
+Gutenberg&#8482; collection. Despite these efforts, Project Gutenberg&#8482;
+electronic works, and the medium on which they may be stored, may
+contain &#8220;Defects,&#8221; such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
+or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
+intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
+other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
+cannot be read by your equipment.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the &#8220;Right
+of Replacement or Refund&#8221; described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg&#8482; trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg&#8482; electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from. If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium
+with your written explanation. The person or entity that provided you
+with the defective work may elect to provide a replacement copy in
+lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
+or entity providing it to you may choose to give you a second
+opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
+the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
+without further opportunities to fix the problem.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you &#8216;AS-IS&#8217;, WITH NO
+OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
+LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of
+damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
+violates the law of the state applicable to this agreement, the
+agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
+limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
+unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
+remaining provisions.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg&#8482; electronic works in
+accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
+production, promotion and distribution of Project Gutenberg&#8482;
+electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
+including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
+the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
+or any Project Gutenberg&#8482; work, (b) alteration, modification, or
+additions or deletions to any Project Gutenberg&#8482; work, and (c) any
+Defect you cause.
+</div>
+
+<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>
+Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg&#8482;
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Project Gutenberg&#8482; is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of
+computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
+exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
+from people in all walks of life.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg&#8482;&#8217;s
+goals and ensuring that the Project Gutenberg&#8482; collection will
+remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg&#8482; and future
+generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
+Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org.
+</div>
+
+<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>
+Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service. The Foundation&#8217;s EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
+U.S. federal laws and your state&#8217;s laws.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+The Foundation&#8217;s business office is located at 809 North 1500 West,
+Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up
+to date contact information can be found at the Foundation&#8217;s website
+and official page at www.gutenberg.org/contact
+</div>
+
+<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>
+Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Project Gutenberg&#8482; depends upon and cannot survive without widespread
+public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine-readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment. Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements. We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
+DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state
+visit <a href="https://www.gutenberg.org/donate/">www.gutenberg.org/donate</a>.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Please check the Project Gutenberg web pages for current donation
+methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations. To
+donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
+</div>
+
+<div style='display:block; font-size:1.1em; margin:1em 0; font-weight:bold'>
+Section 5. General Information About Project Gutenberg&#8482; electronic works
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
+Gutenberg&#8482; concept of a library of electronic works that could be
+freely shared with anyone. For forty years, he produced and
+distributed Project Gutenberg&#8482; eBooks with only a loose network of
+volunteer support.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Project Gutenberg&#8482; eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
+the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
+necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
+edition.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+Most people start at our website which has the main PG search
+facility: <a href="https://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a>.
+</div>
+
+<div style='display:block; margin:1em 0'>
+This website includes information about Project Gutenberg&#8482;,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+</div>
+
+</div>
+</div>
+</body>
+</html>
diff --git a/old/69822-h/images/cover.jpg b/old/69822-h/images/cover.jpg
new file mode 100644
index 0000000..dc50d3b
--- /dev/null
+++ b/old/69822-h/images/cover.jpg
diff --git a/old/69822-h/images/logo.jpg b/old/69822-h/images/logo.jpg
new file mode 100644
index 0000000..f254da3
--- /dev/null
+++ b/old/69822-h/images/logo.jpg